# ID: svediakorp-gov265
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,984
# sentences: 1,722
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 27 Maji.
453
billighet och omtanka af Collegierne fattade
beslut Här-fter försatte Chefen sina besvär
hos Kongl-,Maj:t, och blefvo de tillika med
Collegiernas förklaringar Kongl. Beredningen
af ExpeditionsSecreteraren Bergströ n föredrag?,
ne, hvilken med Kongl Beredningen instämde
i det beslut, att detta i laglig ordning af berörde
Collegier uppgjorde arrende och qtgifne
contract, icke kunde utan båda contras
hentefnes begifvande rubbas eller brytas. Derefter
föredrog bemälte ExpeditionsSecreterare
i StatsRådet Beredningens Betänkande, då han
genom stillatigande, enligt 94 §. Regeringsformen,
tillstyrkte det beslut, att contractet
skulle brytas, samt detta beslut med största
skyndsamhet expedieras och verkställas, utan
att deremot göra någon reservation. Häraf
följer, att bemälte Föredragande i Beredningen
yrkade contractets bibehållande, och i
StatsRådet contractets brytande. Den första
underrättelse Arrendator Lundberg härom erhöll
var beslutet, att alldeles icke få tillträda
Bostället. Då han nu var under flyttning från
gitt eget utarrenderade Hemman och således i
stor förlägenhet om bostad för sig och sin
lösa egendom, emedan han nu mera icke fick
tillträda den fastighet, hvaruppå han emottagit
contract, utan befann sig husvill, så ingick
han med underdånig ansökning, att få det contract
upphäfvet, hvarigeno n han aflemnat sitt
hemman till annor man, och att honom nådigst
måtte beviljas en ersättning för sitt åberopade
lidande. Denna nådeansökning föredrogs äfven
af förbemälte ExpeditionsSecreterare, sorn
454
Den 27 Maji.
tillstyrkte beslutet angående ersättningens vägrande.
Efter denna sanningsfulla målning af den
anmärkte Föredragandes behandlande af detta
mål lärer ingen böra förundra sig- att Consti.
tutionsö skottet d rvid fästat uppmärksamhet,
och i stöd af 107 § Regeringsformen till Riksens
Ständer pröfning detta mål öfverlemnat.
E*ter mitt begrepp örn sådane saker, skulle
jag djupt iörebrå mig, om jtg i detta af Utskottets
pluralitet fattade beslut icke instämt.
Beträffande ätgärderne med Malmö Discont,
och de bev kande skäl, som föranlätit ConstitutionsUtskottet,
att i stället för anmärkning
emot StatsRådets Ledamöter i afseende på deras
rådslag häruti, framställa en teckning af
h la detta mål, och derigenom utmärka dess
sanna och veikiiga fö hållande, så har en värd
Ledamot. Herr friherre Wirsén, i afseende å
en vidare utveckling häraf, redan förekommit
mig. Då jag således egentligen blott skulle
iepefera hvad han yttrat, torde det vara tillfyllest
om jag endast förklarar, att jag uti de
af StatsRåden afgdne tillstyrkanden till Malmö
Disconts undsättning och utredning, endast
funnit en verklig afsigt att uppehålla detta
Verk, och förekomma de enskilta och allmäriJ
na oredor och bekymmer i financielt hänseen4
de, som blifvit föijden af detta Penningeverks
öfverlemnande åt sitt eget öde. Med denna
grundsats uppehölls likväl Malmö Discontsrö-j
reise ifrån den 18 November 1815 till den 1
October 18x7. Det tillstånd som då föranledd
Den 27 Maji,
455
de Regeringens öfverlemnande af denna Dis-<
cont åt sig sjelf, hade kunnat inträffa den 18
November 1815; att den likväl inträffat nu,
är en olycka, sorn man velat förekomma, och
då uppsåtet tydligen varit detta förekommande,
fastän det ej lyckats har jag trot, att föreskriften
i ansvarighets-lagen med tillämpning
på StatsRådets Ledamöter, ”att desse
Embetsman kan ej heller till last läggas om,
emot deras på aniörde skäl grundade råd, utgången,
utan deras förvånande, bSifver olycklig,
och det åsyftade goda ändamålet icko
vinnes,’’ äfven kunde tjena till ledning lör omdömet
vid pröfningen af detta förhållande,
som nu af en opinions-domsfol skall afgötas.
Emedlertid är jag fullt öfvertygad, att om den
af ConstitutionsUtskottel föreslagne underdåni.
ga önskans framställande i anledning häraf af
Riksens Ständer gillas, skola alla sådana olyckor
för framtiden vara förekomne. Slutligen
får jag förklara, att äfven jag icke yrkar någon
annan behandling af amnärkningarne emot
StatsSecreteraren Quiding och Expeditions-!
Secreteraren Bergström, än att de, af det skäl,
att Rikets väl ej kräfver någon underdånig
begäran, om desse Embetsmäns skiljande från
deras Embeten, må till handlingarne läggas.
Ett anmälande till RiksStånden, enligt 107
påkallar ej ovilkorligen en strängare pålö;jd. Uti
denna offentliga undersökning ligger, som mig
synes, ett bevis på ConstiiutiomUtskottets upp<j
märksamhet och beifrande af sådane ämnen,
hvilka påkalla alfvarsam handläggning, och ett
correctif, som utan tvifvel lärer verka på ni
-
456
Den 27 Maji,
tiske ock uppmärksamme Föredragandes efter®
tanka för framtiden De enskilta motiver, som
föranledt mig i dessa ämnen, och som äfven
leda mitt omdöme i deltagandet af denna pröfning,
yrka inga enskiltas förföljelser eller olyckor.
Men då jag hyser deq grundsatsen,
att rättvisan gäller lika för alla, vare sig håg
eller tåg, Jattig eller rik, härvarande eller frånvarande,
och då i de föredragandes händer den
plikt är lagd, att i alla mål, till denna rättvisas
befrämjande, upplysa sin Konung och Dess
Rådgifvare, anser jag mig handla i enlighet
med denna grundsats, då jag anmärker afvi-:
keiser derifrån, åtnöjande mig vid detta tilli
fälle med den förhoppning, att den nu skedde
offentliga pröfningen skall i framtiden vara af
samma välgörande inflytelse för alla medborgare,
som om dessa anmärkningar rönt deri
strängaste påföljd.
iltskillige yttrade härtill deras bifall, *
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric, hade ii|«i
Jemnat ett så lydande skriftligt Anförande:
Sedan Nationen i mera än 6 månader
Vantar resultatet af Riksens Ständers sammanvaro,
skulle det lätteligen kunna anses som en
otillbörlig tidspillan, att åt ConstitutionsUtskot,
tets Betänkande, rörande decharge för StatsRådet,
vilja gifva den noga behandling, som
ämnets vigt och national - representationens
värdighet kunde kräfva.
Erfarenheten har
dessutom visat, huru litet afseende af Constia
Ven 21 Maji,
457
tutions Utskottet vid detta Riksmöte blifvit
lemnadt åt allmänna opinionens fordringar,
eller åtmindstone åt detta Ståndets, då hari-,
från yrkad tryckning af Utskottets protocoller,
i kända mål, blifvit afslagen, under det tryckfrihet
likväl är ett af vår Statsförfattnings huf.
yudvilkor.
Om Utskottets illiberalitet i denna del leder
till misstroende, så mätte det förlåtas, som
vanlig följd af mörker, och det får ej finnas
underligt, om ifrån samma källa skulle uppkomma
den tanka, att nu föreslagne decharge
för StatsRådet vore inom Utskottet mera fotad
på enskild aktning för personer, än å afseen-»
de till Grundlagens fordringar och saker. Min
mening är detta oaktadt ingalunda, att hos
Ridderskapet och Adeln söka verka en återremiss
af Betänkandet, men att uti våra Protocoll
dervid förena mina anmärkningar, är
hvad jag anser sorn rättighet och pligt,
Genom de ConstitutionsUtskottets Protocoller,
som ändtligen blifvit tryckte, finna vi
gn Ledamot hafva yttrat, det han trott sig finna
en StatsRåds Ledamot vid flere tillfällen
hafva sine Embeten på ett obehörigt sätt utöfvat;
en annan Ledamot anmärker tryckfrihetsfrågans
föredragande i Handels- och FinanceExpedition;
ett Rättegångsmåls föredragning
i samma Expedition, och hvad som värre
är, StatsRådets uteblifvande yttrande till protocollet
i nästan alla mål, der nu varande Konungen
ej sjelf uppmanat dem dertill, förbi
-
45$
Den 27 Maji.
gående efter godtycke) af Allmänna Beredningen
oell Publique Verk m. ni _ och detta
oaktadt har Constitutions-Utskouet öfver hufi
vud i råddagen om Regerings-ärenderne tydligen
röjt det upplysta nitet, och den oaflätna
omtankan för Statens gagn. Jag finner lätreli-,
gen, huru Utskottets pluralitet förmått åstadkomma
det ots förelagde Betänkande, Jag
finnér äfven, att det afen annan pluralitet möj»
ligen kan godkännas} men mig må det tillåtas,
att ej d liaga i detta godkännande, då jag
derigenom skulle brista uti förtroende till de
tvänne detta Ståndets värde medlemmar afConstitutions-Ufskottet,
hvars å facta stödda meningar
äro i så stor motsägelse med den grund,
hvarpå decharge för Stats-Rådet ensamt bör
och kan få hvila.
Slutligen kan jag ej undgå, att yttra min
förundran deröfver, att ConstituticnsUtskottet
sorn vårdare och tolk af Grund-lagen,
kan inträda på andra än, för det samma ut*
stakade områden; och jag förstår ej, hura
Utskotset ens kunnat komma på den tankan,
att tillstyrka Riksens Ständer önskningar
i economisk väg. Skulle Utskottet vid granskningen
af StstsRåds-Protocollerne funnit, att
andra än nödige och oumbärlige dispenser
fiån de prohibitiva TuIS-lagarne af StatsRådet
blifvit tillstyrkte, förmodar jag, att sådant
blifvit Riksens Ständer helt öppet förelagt, e*
medan det är Rådgifvares förhållande vid rådslagen,
som af Utskottet bör till Riksens Ständers
slutliga bedömande framstallasj till bere*
Den 2 7 Maji,
459
dand? sF vara önskningar äga vi et( Economie-j
och BesväisLkskott.
C, H. Anckarsvärd.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf-. Då jag nu afBort
Friherre Ankarsvärds uppläste reservation
emot decharges meddelande till StatsRäden och
Föredragande, och äfven deraf fur.nit, att bemälte
Friherre lill en del grundar denna sin
reservation deruppå, att tvenne Ledamöter af
( onstitutionsUtskottet genom trycke skrift yttrat,
det de funnit flere felaktigheter upptäckte
under granskningen af StatsRådets Protocoller,
som Utskottet icke anmärkt, så torde jag
först och främst dervid få anmärka, att en och
tvenne Ledamöter af ett Utskott, ingalunda är
Utskottets pluralitet, och att det sednares omdöme
förtjenar minst så mycket afseende som
de förres. För det andra får jag, i afseende
på det uttrycker i förberörde af Friherre Ankarsvärd
åberopade tryckta skrift, att StatsRådets
Ledamöter icke någonsin i Stats-Rådet
afgifvit några yttranden, så framt ej Kongl.
Maj t dertill uppmanat dem, anmärka, att jag
visserligen flere gånger funnit beslut fattade,
hvaruti de Rådgifvande icke afgifvit någon
tanka; men som jag läst 9 §> Regeringsiormen
till och med dess 4;de punkt, och dervid
erfarit, att den, som ej särskild mening afgifver,
häfver tillstyrkt Beslutet, så har jag d raf
funnit, att stillatigande är i Grundlagen vid
sädane tillfällen tillåtit, hvarföre jag tror, att
hvem som läser denna § lika långt som jag,
skall ej undgå, att Enna detsamma, och således
4Öo
Den 27 Maji.
att en anmärkning derpå varit obehörigt Hvad
Formen a t Utskottets nu und r ventilation varande
Betänkande beträffar, så har Utskottet
deruti tioget följt 1 815 års ConstitutionsUtskotts
method, och har således, i likhet med denna,
och i stöd af RiksdagsOrdningens 37 §. framställt
ämnen och anledning för Riksens Ständer
till und‘ rdäniga önskningar. Dylika förhållanden
blefvo af 1815 års Ständer mig vetter
ligen icke ogillade eller af Kongl Majit onådigt
upptagne. Jag kan således icke inse
hvaruti Utskottet nu handlat obetänksamt eller
mot lagliga föreskrifter.
Herr Minck af Rosensköld: Uti hvad Fri
herre
Åkerhjelm anfört till försvar för Utskottets
anmärkningar emot StatsSecreteraren Qviding
och Expeditions-SecreterareD Bergström
instämmer jag fullkomligt, men i afseende på
Utskottets anmärkning mot StatsRädet Friller»
re Cederström, anhåller jag att få erinra, att
om Allmänna Lagens stadgande om jäf för
Domare kunde tillämpas på StatsRådets Ledamöter
vid föredragning derstädes af mål, vid
hvilka någon af Ledamöterne förut lagt hand,
så vöre den emot Friherre Cederström, såsom
ansvarig, anmärkte omständighet ett fel' emot
Allmänna Lagen, hvilket hörer under 106 och
icke under 107 §• RegeringsFortnen, och då
hörde bedömandet af det ansvar, sorn å ett
sådant fel skulle följa, icke till Riksens Ständer,
utan till RiksRätten. ConstitutionsUtskottet
har således äfven om ett fel blifvit begån-'
git genom uraktlåtenheten, att ej jäfva sig, i
Den 27 Maji.
461
intet fall kunnat för ett sådant fel ställa någon,
och således icke heller StatsRådet Friherre
Cederström, till ansvar efter ro7 geller inför
Riksens Ständer. Min tanke är derföre,
att Ridderskapet och Adeln bör låta första an.
märkningen, eller den rörande Friherre Cederström
alldeles förfalla, men deremot anmärkningarne
emot StatsSecreteraren Quiding och
ExpeditionsSecreteraren Bergström endast på
den grund förfalla, att Rikets sannskyldiga väl
ej fordrar någon vidare åtgärd.
Många yrkade på proposition.
Herr Cederschjöld, Pehr GustafJag in*
Stämmer med den siste värde Talaren deruti,
att Constituf'onsU'skottets nu under Öfverläggning
varande anmärkning mot StatsRådet Friherre
Cederström är obehörig. Den enda categori
i 107 § , under hvilken det förmenta
felet skulle kunna hänföras, vore nemligen:
väld Men då man med uppmärksamhet lä^er
§. finnar man tydligt , att Grundlagen alldJes
icke af Stats-Rådets Ledamöter, utan endast af
StatsSecretcrarne, fordrar oväld, nit, skicklighet och
drift: — de forte kunna, enligt §s nuvarande
ordalydelse, ej klandras, utan blott så vida de
”* deras råd'lag om allmänna matt och steg ej
iakttagit Rikets sannskyldiga nytta." Jag har
velat göra denna anmärkning, egentligen b!ott
för itt ådagalägga nödvändigheten af den Redactionsförändring
af 107 som jag för en
tid sedan hade äran föreslå.
462
Den 27 Maji.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror äfven, att
hvad man af Domare fordrar, i afseende på
jäfsplikt, icke fullkomligen kan tillämpas på
StatsRåden. Äfven tror jag, att väld, bristande
skicklighet, m- fl i 107 §. uppräknade
Embetstid icke kunna tillämpas på andra än
activa StatsRåds Ledamöter, jag menar Föredragande.
Men jag tror också, att afgifne rådslag
inom StatsRådet i allmänna mått och steg,
uti sådane ämnen, der den Rådgifvande förut
varit Domare eller Part kunna unn tvifvel
vara stridande emot Rikets sannskyldiga nytta,
i hvilket fall roj §:s första del är för an*
märkning deruppå tillämplig. Då nu vid detta
tillfälle icke så inträffat, är det ett skäl,
att ej gifva den gjorde anmärkningen annan
påföljd , än förvarande vid Ståndets Handlingar
Herr
Munck af Rosenchöld'. Flere af Rid»
derskspets och Adelns Ledamöter torde icke
hafva i minnet, att 106 §. RegeringsFormen
har afseende derå, då någon StatsRåds Ledamot
uppenbarligen handlat emot RegeringsFormens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon
öfverträdelse deraf, och af andr3 Rikets
gällande [.agar, eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådane öfverrrä del«er, eller
dem vållat och befräraj t genom uppsåtligt fördöljande
af någon upplysning. Men ic7 §.
åter har afseende på de händel er, då en
StatsRåds Ledamot uti Rådslag om allmänna
mått och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta? eller någon StatsSecreterare icke
Dm 27 Maji.
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende
Embete utöfvat. Nu hemställer jag,
om Friherre Cederströms underlåtenhet att
jäfva sig varit ett rådslag mot Rikets sann,'
skyldiga nytta? Jag kan gerna lemna derhän,
0111 jäts skyldigheten är lika vidsträckt lör Ledaniöterne
i StatsRådet, som lör Domare, men i
alseende på den lorm anmäikningen fått i Betänkandet,
förnyar jag nrn anhållan, att Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition, att anmärkningen
mot Friherre Cederström må förfalla ovik
korligen och utan tillägg, men deremot att
anmärkningarne mot StatsSeCreterari n Quiding
och ExpeditionsSecreteraren Bergström må förfalla
endast af det skäl, att Rikets väl ej kräfver
någon vidare åtgärd.
Grefve von Platen, Baltzar Bagislaus'. Högst
ogerna höjer jag min röst lör att upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, och kanske ardelia
i dag mest öfverflödigt, då ingen kan med
mera lugn och skicklighet framställa ämnets
sanna förhållande, än de Herrar som redan
yttrat sig; också instämmer jag nästan i allt
med Herr Rosensköld, Friherrarne Wirsén och
Åkerhjelm, samt Herr Haussvolff, men i stöd
af min erfarenhet, torde jag få tillägga några
ord Jag hemställer, huruvida den anmärkning
sorn blifvit framställd emot StatsRådet Frihem
re Cederström bör kunna äga rum, då mars ej
kunnat framvisa den föreskrift, som ålagt jäfvet.
Jag tror ej att detta varit Friherre Cederström*
pligt; så mycket mindre synes mig
464
Den 27 Maji.
anklagelse kunna äga rum, som det stari Rei
geringsformen, att det fel sorn föranleder till
anklagelse, bör vara en åtgärd, sorn länder till
Rikets skada, hvilket efter min tanke nu ej
är förhållandet; Lagen ålägger Domarejäf: en
föreskrift, som jag hemställer, om den är lämplig
för StatsRåderne, då de äga en rådgifvande,
en tillstyrkande åtgärd, men ej någon beslutande
röst; för min del finner jag intet 6käl
till anklagelse emot Friherre Cederström.
Hvad de öfrige Herrarne angår, så trot
jag att Ridderskapet och Adeln blifvit så upplyst
af häf gjorde framställningar, att alla torde
redan hafva fattat sitt beslut. Jag anhåller
dock få draga Ridderskapet och Adeln till
minneS, i hvad ställning StatsRåden och de
Föredragande äro: en ställning som skiljer sig
från alla andra; de stå alltid liksom mellan
tvenne eldar, då de å ena Sidan skola råda sia
Konung, och å andra sidan bevara Folkets
rätt. De mäste framställa sin tanka stundom med
afseende på utländske förhållanden,stundom med
afseende å inre Lagarne, för vidt omfattande
och mångfaldige, att icke Ofta vara ej nog
kände af personer, hvilka ofta liksom tillfälligt,
och ofta visserligen oväntadt intagit sina
rum. Äfvenså har jag många gånger känt
hela obehaget af att framställa mina tankar,
äfven för den ädlaste, rättvisaste, mildaste Fun
ste, då det stundom mäst ske för att motsäga
dess mening. Uti en sådan ställning är det 0-1
möjligt, att döma germngarne efter bokstafveti
och
Den 27 Maji
6ch ordalydelsen, utan efter artdan, Sorn ledet
dem Det är med denna erinran som jag anhåller
om pioposition, att Betänkandet må
läggas till Handlinganie.
Ropen om proposition förnyades.
Grefve Spens, Jacob Melcher: jag instäm*
mer fullkomligen med Herr Rosensköld deri,
att dylika jäf, som för Domare, ej kunna äga
rum för StatsRådets Ledamöter* men vill dock
för ett ögonblick med Constitutions-Utskottet
antaga, att så vöre. Det förefaller mig i den
händelsen besynnerligt och märkbart* att ConstitutionsUtskottet
blott gjort anmärkning emot
det StatsRåd, sorn icke jäfvat sig sjelf* icke
mot de andra Ledamöterne* som äfvenledes
underlåtit att jäfva honom, i anseende till en
så allmänt känd omständighet. Det är nemligen
i hvarje Rätt eller Collegium, som består
af flere Ledamöter, lika ovilkorlig skyldighet
för hvar och en att tiilse, det atla äro ojäfvigp,
som att sjelf icke lägga hand vid Dagot*
hvaruti man är jäfvig.
Friherre Haji, Eric, hade inlemnat ett så
lydande Memorial:
Kongl. Maj ts Nådiga Bref om Boställens
bortarrenderande på 30 år föreskri fver, att
Konungens Befallningshafvande och Regementschefs
* sedan anbud å Auction blifvit gjordt*
Ridd. s. Ad, Prot. VI. B. II, Afd. 59. 60.
466
Den 27 Maji.
böra inkomma med Utlåtande, om de anse det
vara till fulla värdet uppgått.
Sedan 2;ne auctioner å Bostället Orme
och Quarnbacken varit utlyste, och jag, såsom
Regementschef, protesterat emot antagandet
af de dervid gjorde anbud, samt begärt
inhibition af Auctionen, i anseende till den då
inträffade, för utarrendering mindre fördelak.
tiga conjunctur, heldst detta Boställe ej var af
de, som ovilkorligen skulle bortarrenderas, utan
på innehafvarens egen underdåniga begäran,
af Konungen beviljad, blifvit på Auction
satt, utlystes derå Auction för 3:dje gången,
då anbud ej heller blef af sådan beskaffenhet,
att jag ansåg mig böra tillstyrka dess anta.
gande. Likväl antaga, det oaktadt, bägge
Collegierne anbudet, och utfärda conlract.
Boställs-innehafvaren klagar deröfver genom
mig hos Konungen , och Konungens Föredragande
tillstyrker i StatsRådet Contractets
upphäfvande. Jag vågar underställa Ståndets
pröfning, om icke Konungens Föredragande
handlat rätt i detts fall, då det ej lärer kunna
vara meningen, att Löntagare böra efter godU
tycko beröfvas sina löne vilkor, och ett i o>
rigtig ordning tiilkommit contract, hvars upp^
görande Konungen öfverdragit åt förenämnde
Collegier, af Konungen måtte kunna upphäfi'
vas i samt anhålla, att denna sak måtte förfalla,
helst den eljest kunde leda till ett präjudicat
af stor ofåttvisa emot Arméens Indelnings-,
hafvare.
Den 27 Maji.
Hane Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken frågade, om icke, då Constitu-ionsJ
Utskottets Betänkande innefattade flere särskilta
punkter, Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att hvarje punkt finga särskilt
för sig pröfvas och afgöras.
Bifölls.
Hvarefter Hane Excellence hemställde, att
den emot Herr Stats-Rådet Friherre Rudolf
Cederström af ConstitutionsUtskottet gjorda an«
märkning måtte få förfalla.
Ropades Ja. r
Hans Excellence Herr Grefven och Landt-*,
Marskalken tillkännigaf, att Stats Secteteraren
Quiding inlemoat ett Memorial, men dä målet
redan syntes vara tillräckligen utredt, och sä
många Ledamöter deruti sig yttrat, hemställde
Hans Excellence om berörde Memorial skulle
behöfva uppläsas.
Ropades Hej.
Herr Munck af Rosensköld: Sorti jag åtti
ser Egendoms-rättens helgd af vigt, anhållet
jag, det propositionen, sorn Hans Excelknce
Herr Grefven och Landt-Marskalken ämnat
göra, angående StatsSecreteraren Quiding, må
blifva sådan, att anmärkningen må förfalla ernt
dast pä grund deraf, att Rikets väl cj krälvef
någon vidare åtgärd.
463
Den 27 Maji.
Harn Exeellence Herr Grefven och Landt
Marskalken
hemsiällde, om icke, enär Rikets
väl ej kräfde den i 107 §■ RegeringsFormen
omnämnde årgärd, all påföljd å den emot Herr
Stats-Secreteraren B. C. Quiding väckte an?
märkning finge förfalla.
Bifölls.
Herr Grundelstjerna, Axel: Herr Quiding*
ifrågavarande Memorial torde innehålla vigtiga
upplysningar rörande de omständigheter,
uppå hvilka Constitutions-Utskottet grundat
sin emot honom gjorde anmärkning, och får
jag derföre anhålla, att samma Memorial måtte
varda uppläst, för att i Protocollet åtminstone
kunna intagas.
Hans Exeellence Herr Grefven och Landt
Marskalken
anmärkte, att Ridderskapet och A-,
deln ej ansedt någon uppläsning deraf nödig,
samt att saken redan vore afgjord.
Herr Munck af Rosensköld begärde äfven,
att StatsSecreterarens Quiding* Memorial måtte
uppläsas, emedan annars Herr Quiding kunds
med skäl klaga öfver samma behandling af
Ridderskapet och Adelil, som Sundell fått rö.
na af Herr Quiding, då han blef dömd, utan
att blifva hörd.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: Om något
Memorial vid ett måls afgörande bör uppläsas,
så är det visst StatsStcreteraren Qvidings,
Den 27 Maji.
469
då fråga är, att döma honom för det han under
sin Embetsmanna befattning skali dömt en
annan medborgare ohördan. Jag finnér ansvarigheten
efter 107 §. just derföre olämplig,
emedan den Embetsman, som är 1 öreni ål för
anmäikningen, nästan aldrig äger tillfälle, att
inför Riksens Ständer få uppgifva skälen för
den åtalade handlingen, utan merendels blott
dömes efter anklagelsens stränghet, och det intryck,
som densamma nödvändigt mäste göra
på Opinionen, då den icke blifvit mildrad genom
mofvig<en af de skäl den anklagade till
sitt försvar kan anföra. Då Riddcrskapet och
Adeln är i begrepp att fatta ett beslut, hvars
beskaffenhet skall må hända stämpla denno
värdige Embetsman för hela dess lifstid, och
då fråga blifvit väckt, att förskona honom från
ansvarig påföljd på den för honom föga tillfredsställande
grund, att Rikets väl ej kräfver
någon vidare åtgärd j så synes mig temmeligen
billigt, att, efter händslserne så fogat,
att denne Embetsman blifvit Ledamot af detta
aktningsvärda Stånd , han åtminstone här
måtte höras, och Ridderskapet och Adeln i sådant
afseende ägna några minuter» uppmärksamhet
till åhörande af det anförande han till
sitt försvar har inlemnat.
Härefter upplästes StatsSecreleraren Qui*
dings Memorial, så lydande:
Vördsamt Memorial!
Riksens Högloft. Ständers ConstitutioasUtskott
har till ansvar efter 107 $>. Regerings
-
Den 27 Maji,
Formen anmärkt det sätt, hvarpå jag behandlat
en af KrigsCommitéen i underdånighet
framstäid fråga, huruvida de Norrska Discontlepresentauver
fingo i uppbörd emottaga*, som
biilvit till Commiféen insände af FältCommissarien
Sundell, hvilken, i egenskap af Svenska
Kronans Ombud. haft det uppdrag att indrifva
betalning lör de i Norrige försållde Magazinsbehållningar.
Då nu Höglofl. Ridderskapet och Adeln
kommer att pröfva gilltigheten af berörde anmärkning,
anhåller jsg ödmjukast hos Hans
Excellence Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken, samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att få meddela följande upplysningar
i detta ämne;
Kongl. Maj t har den 14 Junii 1816 förordnat,
att ingen skulle vara pligtig emottaga
de Norrska Discont-representativerne, undantagande
Intressenterne i den Lane Inrättning,
hvarifrån de voro utfärdade. Den 28 derpåföljande
September har väl Kongl Maj:t i Nåder
befallt, att de tills vidare skulle såsom
betalning i Kronans Cassör i Norrige emottagas
j men detta förordnande, utfärdadt af Hans
Majit såsom Konung i Norrige, hade endast
afseende på de Norrska Statsverket tillhörande
Cassör och borde icke lända till efterrättelse
för Sundell, hvilken såsom Svensk Embetsman,
i afseende på uppbörden af Svenska
Kronans fordringar, allenast ägde att rätta sig
efter de befallningar har» från SvenskaAuctori-a
teter er håU» t,
Den 27 Maji.
471
När Kongl. KrigsCommitéen i underdånigt
het förfrågade sig, huru förhållas borde med
de af Sundell emottagne 58,580 SpecieDaler i
Discont-representativer, anmälte Commitéen tili
lika, att FältCommissärien Sundell förklarat,
det ifrågavarande representativer nästan utgjort
det enda mynt, som i Norrige under tiden circuleratj
att så vida desse ej emottagits, någon
indrifning af Kronans fordringar icke kunnat
ske, eller han med önskad framgång kunnat
använda laga åtgärd, för att derigenom tvinga
de restskyldige att liquidera sina skulder med
RiksBanksSedlar, dä sådant varit stridande e*i
mot Kongl. Maj:ts förordnande, samt att den
skillnad, som, sedan Kongl. Majds Förbud af den
23 Julii 1817 emot deras emottagande i Kro-<
nans Cassör kungjordes, uppkommit mellan
desse representativer och RiksEanksdaler, här-i
ledde sig icke från ett mindre förtroende till
Discontlnrättningarne och deras soliditet, utan
från den form, som SpecieSedlarne äga derige»
nom, att de ej få utgifva® på mindre summa
än 2o Speciedaler eller 200 RiksBanksdaler.'
Jag ansåg således Sundell hafva redan hos
KrigsCommitéen uppgifvit, hvad han till sin
ursägt kunde anföra, och dess vidare hörande
så mycket mera öfverflödigt, som detta ärende
icke var något Besvärs- eller Tvistesmål, u-i
tan en af ett administrerande Verk gjord för-}
frågan, huru med de af Sundell insände Dis-?
cont-representativer borde förhållas. Jag kunde
icke medgifva, att hvad som var anbefallt
rörande Discont-representativernes emottagande
i Norrska StatsCassoroe, skulle tjena till ef
-
472
Ven 27 Maji.
terrättelse för inbetalningar af enskilt? perso*
ners skulder till Svenska Kronan; jag hade
mig bekant, att Kongl. Maj;t uti des9 Sven
ska StatsRåd aldrig tillåtit ett sådant liquidationssätt,
och jag var öfvert ygad, att ett om
ljud ägde den ovilkoriiga skyldighet, att. utan
iörvgkqget särskilt tillstånd, hvilket här icke
intränat, icke såsom godt antaga hvad mynt
sort honom tillbjöds, utan noga tillse, att be
talninger» erlades i det mynt, hvarpå contractet
lydde, äfvensom att det var Kronans obestridliga
tätt, att icke emottaga betalning i Discontrepresentatjver,
hvarmed icke någon enskilt
nian, sorn ej var delägare i den Låneinrättning
dem utgifvit, kunde emot dess vilja hquideras,
På alla dessa skäl ansåg jag mm pligt
fordra, att i underdånighet tillstyrka, det de
ifrågavarande representativerne återställdes till
Sundell, med förständigande, att till Krigs^
Commitéen insända samma Summa uti det mynt,
hvaruti iQrdrmgarpe tillkommit.
Det är äfven anmärkt, att jag icke gjort
behörigt afseende derpå, att, enligt KrigsCommitéeos
tillkännagtfvande, tvångsmedel icke
fmgo användas till fordringarnes indrifvande.
Genom KrigsExpeditionen har något förbud i
detta afseende icke blifvit utfärdadt j tvärtom
har Kongl- Majd, vid de flere tillfällen, då de
blorrska Pebitorerne erhållit föriängning på
terminen för sin skulds afbetalning, alltid förOnnat
dem denna förmon, med villkor att fullkomlig
säkerhet ställdes för beloppet af Krasao§
lordraa, hvaraf foijer, att dea3 som icke
Dejs 27 Maji,
473
kunde anskaffa en sådan säkerhet, borde genom
tvångsmedel tillhållas, att sitt skuld afbörda
Mott äfven i händelse tvångsmedel icke
fåit användas, anser jag mycket orätt, att j
betalning hafva emottaga en annan myntsort,
än den, hvarå contracterne lydde, när 1 sådant
fall Kronans Ombud utan ansvar kunde afbida
den tid, då betalning i Rik^Banksdaier utbekomm
s
Såsom redan är anfort, kunde detta ärende
v'd fö» sta föredragningen icke anses annorlunda ,
än såsom ett administrerande Verks förfrågan,
huru med de insände Discont-representaiiverne
borie för hållas, och ali anledning var, att
täh-Cbmmissarien Sundell inför KrigsCommitéen
uppgifvit, och Comnritéen i underdånighet
anmält alla de skal hun till sitt urskuldande
kunde andraga; men sedan Kongl. Maj:t
tagit dess Nådiga beslut, och detsamma blifvit
Sundell tungjord!, har han i underdånighet anhållit
om befrielse från den honom ålagde ansvars
skyldighet, och dervid uppgifvit ;.åiane
omständigheter och åtgärder at andre personer,
som icke af honom förut blifvit an mäld te.
Öfver denna underdåniga ansökning,samt KrigsCommitéens
i anledning deraf afgifne yttrande,
har Hans Majit i Nåder funnit godt infordra
JustitiaeCancellerens underdåniga utlåtande, och
häraf toide tydligen ådagaläggas, att så snart
FältCommissarien Sundell sökte med nya skäl
och uppgifter leda ansvars-sky Idig heten från
$ig på andra, hans ansökning blifvit behandlad
i den ordning med sådan* mål iakttagas, och
474
Den 2 7 Maji.
att således *11 tillbörlig uppmärksamhet blifvit
fästad, på bvad han sålunda till sitt urskuldande
anfört. Stockholm den 27 Maj 1818.
B C. Qviding.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af hvad
Herr Grundelstjerna nyss yttrat, utber jag mig
få tillkännagifva, att innan ConstitutionsUtskottet»
ifrågavarande beslut i afseende å Herr
Qviding fattades, hade Utskottet redan genom
BofCancelleren från KrigsExpeditionen infordrat,
så väl Herr Qvidings förklaring, sorn alla
öfrige till detta ämne hörande handlingar,
och först sedan Utskottet, efter granskning
deraf, ärfarit, att Utskottet befann s»g på samma
punct som förut, innan de sa handlingar
inkommit, skred Utskottet till det beslut, som
nu utgör föremål för Ridderskapet och Adelns
ptöfniog.
Friherre Bojie: Jag anhåller att få betyga
så väl Herr Friherre Wirsén, sorn den värda Ledamot,
hvilken först yrkade uppläsning a£
Herr Qvidinge Memorial min tacksamket. Ridderskapet
och Adeln har derigenom blifvit
satt i tillfälle att fälla ett rättvisare omdöme,
än till äfventyrs annars torde kunna hafva
skett. För min del anser jag Herr Qviding vid
ifrågavarande tillfälle hafva gjort, hvad han
bort göra. Om jag varit i Herr Qvidings
ställe, hade jag alldeles icke förhållit mig annorlunda.
Det är Sundells eget fel, att h*n
genom sitt misstag tillskyndat sig sjelf skada.
Då jag således icke tror att man med något
Den 27 Maji.
475
skäl kan nyttja den föreslagne termen, att låta
anmärkningen mot Herr Qviding förfalla,
på den grund att Rikets väl ej kräfver någon
åtgärd, får jag i stället hemställa, att Herr
Qviding må alldeles befrias från berörde anmärkning,
hvartill någon behörig anledning i
mitt omdöme icke finnes.
Herr Munck af Rosensköld: I dpnna fråga
kommer ej derpå an, om Sundell misstagit
sig, och om han skulle förlora 50,000 R;dr
eller icke, utan om han fått tillfälle att i laglig
väg och ordning blifva hörd, och, såsom
anklagad, försvara sig. Jag anser målet hafva
varit af den vigt, att det förtjent en noga undersökning,
och det skulle förundra mig, om»
såsom jag tyckte Friherre Wirsén behagade
för en stund sedan yttra, Sundeil icke skulle
äga någon annan utväg att få rätt, än medelst
Nådansökning.
Friherre Bojie: FältKsmrerarer» Sundell,
60m sjelf anmält förhållandet hos KrigsCommitéen,
har äfven derå bekommit behörigt
svar
Grefve
Spene, Jaeol Melcher: I händelse
den framställning af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken, huruvida ett af
Herr Qviding inlämnadt Memorial behöfde
uppläsas eller ej skall anses såsom en proposition,
samt Ridderskapets och Adels dertill
först lämnnde bi‘all som ett formligt beslut,
anhåller jag, att deremot få till Protocoliet an«
476
Den 2 7 Maji.
mäla min reservation. Jag anser det icke
kunna vara med oidningslagarne öfverensstämmande,
att genom något slags beslut förneka
uppläsning af ett utål behörig person i
behörig tid inlämnadt skriftligt anförande.
Hans Excellenct Herr Grefven och Landtm
Marskalken yttrade, att han endast inför Rid*
derskapet och Adeln anmält, det Stats-Secreteraren
Qviding inlämnat ett Memorial, hvars
uppläsande, då ämnet vore fullkomligen utveckladt,
Ridderskapet och Adeln sjelf ansett
öfverflödigt.
Herr Grundelstjerna: Sorn Grefve Spens
uti senare delen af sitt yttrande förekommit
mig uti hvad jag ämnade anföra, återstår för
mig blott, att uti Herr Grefvens berörde yttrande
till alla delar instämma.
Herr Munck af Rot ernhold: Sorn jag finner
Herr Quiding icke hafva anfört något vidare
skäl till sitt urskuldande än hvad redan förut
blifvit inför Utskottet uppgifvit och der pröfvadt;
hemställer jag, att Hans Exceilence
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
fråga Ridderskapet och Adeln, om icke Ståndet
föiblifver vid dess redan tagne beslut, eller
om proposition bör å nyo framställas.
Ropades Nej.
Friherre IVirsin, Gustaf Fredric ; Då Ridderskapet
och Adeln nu fattat sitt beslut, får
Den 27 Maji.
477
jag endast anmäla min reservation. Enligt min
tank* äger Kamereraren Sundell derest hans till
Kongl, Maj;', ingi Ine nåd-ansökning skulle blifva
afslagen, i alla fall öppet att sin rätt vid laga
Domstol gällande göta; Och som jag icke fin.
ner Herr StatsSecreteraren Quiding hafva brutit
emot någon § i Grundlagen, anser jag sådant
vara rätta skälet, hvarföre han ej bör till
ansvar fällas; men icke det, att Rikets väl ej
fordrar någon vidare åtgärd.
Herr Flack, Carl Fredric och Herr Silverstolpe,
Gustaf Abraham, förenade sig med Friherre
Wirsén.
Hans Exceltence Herr Grefven och
Marjkalken hemställde derefter, om icke, då
Rikets väl ej kräfde den i 107 § RegeringsFormen
omnämnde åtgärd, all påföljd å den
emot Förste Expeditions-Secreteraren A. Berg
ström väckte anmärkning, jemväl finge förfalla.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att sora ConstitutionsUtskottet
med undantag af förutnämnde jme
anmärkningar, samt det mål, för hvilket StaisRådet
och GeneralÄdjutanten Herr Friherre
Rudolf Cederström blifvit under tilltal inför
RiksRätt ställd, i allt öfrigt icke funnit skäl,
att emot StatsRådets Ledamöter och Föredra,
gande samt Konungens Rådgifvare i Comman
478
Den 27 Maji.
domål något anmärka, utan ansett frikallelse
från all ansvarighet får deras rådslag och lör
utöfningen af deras Embeten intdl början af
innevarande Riksdag böra äga rum. Ridderskåpet
och Adeln torde anse denna del af Constitudonsötskottets
Memorial icke Iordra annan
åtgärd, än att lägga3 till Handlingarne.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt"
Marskalken föreslog vidare, att ConstitutionsUtskoftets
hemställan om en underdånig önskan
till Kongl. Maj:t, angående det system och de
grundsatser, hvilka borde följas vid möjligen
i framtiden skeende organisationer af sådane
enskilte penninge-verk, som kunde äga inflytelse
på allmänna crediten och penninge-rörelr
sen, måtte af Ridderskapet och Adeln gillas*
Bifölls.
Hans Excellence. Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde likaledes, om Ridderskap
pet och Adeln behagade gilla den af Utskottet
föreslagne underdåniga önskan till Kongl.
Majit, att från de prohibitiva Tull lagarne bär
danefter inga andra än högst nödiga och oum*
bärliga dispenser må beviljas.
Friherre Åkerhjelm , Gustafi Ehuru jag ej
reserverat mig i Utskottet emot den i Betän-i
kandet gjorde framställning till Riksens Ständer
af denna underdåniga önskan, skulle jag
Den 27 Maji.
479
likväl vid närmare eftersinnande vara benägen
tro, att detta ämne är af den beskaffenhet, att
det snarare tillhört EfconomieUtskottet, än Con-!
stumionsUtskottet, att framkomma med förslag
till en så beskaffad önskan, som nu ar i fråga.
Åtmindstone synes mig denaamma på det
hela öfverflödig.
Herr von Hausswolff, Carl Gustaf Reinhold:
Jag finner äfven att ConstitutionsUtskottet gått
öfver gränsen af dess egentliga befattning. Att
föreslå en önskan, hvilken skulle af Riksens
Ständer i underdånighet framföras till Kongl.
Maj:t, innefattande, att från de prohibitiv»
Tull lagarne hädanefter inga andra än högst
nödige och oumbärliga dispenser måtte beviljas
kan ej efter Grundlagen tillhöra ConsiitutionsUtskottet,
utan EkonomieUtskottet, och
det är af sådan anledning jag anhåller, att
denna önskan må helt och hållit få förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog, att den af ConstitutionsUtskottet
framställdte ifrågavarande underdåniga
önskan kunde, såsom innefattande ett ConstitutionsUtskottet
icke tillhörande ämne, förfalla.
Bifölls.
Hans Ex c effen c e Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf slutligen, att Constitutions-Utskottet
hemställt, det Bonde-Ståndet
måtte, genom RiksStåndens samfäldt» berned-*
Den 27 Maji.
ling, komma i åtnjutande af sin förmenta räD
tighet att, med undantag af Secreteraren, sjelf
tillsätta sin Cancellie-Betjening vid Riksdagarne,
Friherre Åkerhjelm Gustaf: Då denna fråga
först väcktes inom ConstitutionsUtskottet af
Dess Ledamöter af BondeStånrlet, yrkade jag*
att till ändamålets vinnande, BocdeStåndet gemensamt
borde, i form af Ståndets enskilte
besvär framföra till Kongl. Majrt deras underdåniga
anhållan , att sjelfve få tillsätta sin
CancellieBetjening; men bemälte Ledamöter
ansägo sådant icke vara behöfligt, utan förkla*
rade, att Ståndets afsigt vore vunnen, om blott
deras begäran såsom en önskan finge i Betan»
kandet inflyta, och på sådant sätt komma till
Kongl. Maj:ts kännedom. Som jag uti ed sådan
anhållan icke fann något lagstridigt, ville
jag ej deremot reservera mig Jag får nu hemställa
till Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln, om icke, då detta ämne rör Bonde
Ståndet enskilt, Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt uppskjuta att fatta sitt beslut
häruti, intill dess Respective Ståndet kan erhålla
underrättelse, huru BondeStåndet afgör
denna fråga.
Herr af Brinkman, Gurtaf: Jag får hemställa,
om det kan anses för en Constiiutionsfråga,
huru med tillsättandet af BondeStåndets
CartcellieBetjening skall tillgå. Jag har sjelf
varit
Den 27 Maji.
481
tfarit Secreterare i samma Stånd, och min öfvertygelse
är, att, om Ståndet ägde att sjelf
utse CancellieÖetjening, skulle ingen vilja vara
Dess Secreterare j jag hemställer således, att
Utskottets förslag måtte ogillas.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhardt Före*
varande fråga är så mycket mera en Constitutions-fråga,
som 24 §. Riksdagsordningen
stadgar, att Secreteraren i Bondeståndet till*
sättes af Konungen. Ehuru BondeStåndet un.
der flere Riksdagar icke begagnat sin i Grundlagen
förvarade rätt, att sjelf tillsätta sia
CancellieBetiening, utan Konungen i stället
densamma förordnat, tror jag likväl, att sådant
ej kan detta Stånd mer än något annat
förvägras då det yrkar denna sin rätt. ConstitutionsUtskottet
hade kunnat göra anmärkning
vid den rådgifvande åtgärd, som af StatsRådsProtocollen
finnes antingen hafva ägt rum,
eller uteblifvit vid tillsättande af BondeStåndets
vice Secreterare och CancellieBetjening
för denna Riksdag} men då Utskottets Ledamöter
af BondeStåndet sjelfve heldre önskat
en 6ådan anmälan, som Betänkandet innehåller,
har Utskottet gjordt ifrågavarande hemställan.
Jag underställer derföre, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle vilja uppfylla
BondeStåndets önskan i detta afseende, och
tillstyrka en underdånig anhållan hos Konungen,
att ifrågavarande föreskrift i a4 §~. Riksdagsordningen,
äfven måtte, i afseende på det
Hedervärda BondeStåndet, blifva iakttagen.
Ridd, 0. Ad. Prof. VII, B. II. Afd, 63.
482 Den 27 -Maji.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abrahem-. Vid noga
genomläsning af 24 §. Riksdagsordningen har
jag likväl ej funnit den rättighet vara BondeStåndet
medgifven, att sjelf välja sin CancellieBetjening,
och denna rättighet hade visserligen
icke då heller blifvit i fråga satt. I min tan
ka är detta en fråga, som närmast rörer Secreteraren
, och bör på hans godtfinnande ankomma.
Herr Påhlman, Otto Fredric', Jag instämmer
nied Friherre Åkerhjelm deruti, att Ridderskapet
och Adeln kunde uppskjuta pröfningen
af denna punkt, intill dess BondeStåndet densamma
afgjort; och är för min del qfvertygad,
att Constitutions-Utskottet ej framställt
detta ämne, om sådant icke varit med Grundlagen
enligt.
Herr Munck aj Rosensköld, Eberhard; Jag
vill blott anmärka, att i 24 §• Riksdagsordningen
står väl, att Kongl. Maj:t äger att förordna
Secreterare i BondeStåndet, men ej att
Kongl. Maj.t mera der, än i de andra Stånden
skall tillsätta Notsrier och CancellieBetjening.
Likväl har så tillgått vid flere Riksdagar, och
Ståndet har nöjt sig dermed. Ledamöterne i
Constitutions-Utskottet af BondeStåndet hafva
nu begärt, att Constitutions-Utskottet skulle
framställa den önskan, att 24§. i Riksdagsordningen
måtte varda iaktagen5 och det skulle
förundra mig om Ridderskapet och Adeln vägrade
att instämma uti samma anhållan, och
Den 2 7 Maji.
4S3
icke lika så väl interesserade sig för ett annat
Stånds lagliga rättigheter, som för sina egna.
Herr af Brinkman, Gastaf'. Att Bondel
Ståndet icke äger rätt, att tillsätta Notarief
och CancellieBetjeningen, inhämtas af den åberopade
§. i Riksdagsordningen; och är det fråga
om förändring deruti, så bör det ske på
annat sätt än nu är föreslaget.
Herr Munck af Rosensköld-, jag anhåller,
att Herr af Brinckman ville uppläsa den del
af §m, som förbjuder BondeStändet, att tillsätta
CancellicBetjemagen.
Grefve von Platen: Då endast BondeSfåndets
Ledamöter i ConstitutionsUtskottet framställt
i fråga varande ämne, men man ännu
icke vet, huru detsamma kan blifva af sjelfva
Ståndet ansedt och bedömdt, får jag anhålla
att, på sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit. Ridderskapet
och Adeln matte låta denna fråga
hvila, intill dess BondeStändet först deruti sig
yttrat.
Hans ExCellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att med pröfningen af
förevarande fråga måtte anstå, intill dess Ridderskapet
och Adeln erhållit underrättelse,
huru densamma blifvit af Bonde-btåndet afgjord.
Bifölls.
484
Den 27 Maji.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Stats-Utskottets den 15 dennes algi Ine, samt
den 23 derpå följde pä bordet lagde, Betänkanden:
1)
Angående sådane civile Embets- och
Tjenstemäns samt Betjentes uppförande på
Allmänna IndragningsStaten, som vid afskedstagande
hafva fyllt 70 år, och innehafva indeidte
löner.
2) Angående Krono-Allmänningen Maglehems
Kungs Ohra och Den dödas lott kallad
i Christianstads Län.
Företogs till pröfning StatsUtskottets så
väl den 6 sistlidne April afgifne Utlåtande,
angående Statsregleringen, i hvad sOm rörer
RiksStatens 2:dra Hufvudtitel, som ock den
15 dennes meddeldte, och den 23 derpå följde
på bordet lagde yttrande, i anledning af de
vid nyss nämnde Utlåtande gjorde anmärkningar.
Herr Manner stam, Johan• Jag anhåller blott
att få föreslå en liten förändring i StatsUtskottets
sednare Betänkande. Utskottet har
nemligen tillstyrkt, att de ökade lönerne för
JustitiseRevisionen skulle utgå af framdeles
blifvande öfverskott på hufvudtitlarne. Men
som sådant kunde förorsaka en längre tids utdrägt,
och Expeditionen är i högsta behof, att
snart komma i åtnjutande af de anslagne lö.
Den 27 Maji.
485
nerne, får jag, till beredande af ett sådant ändamål,
hemställa, om icke 2me ProtocollsSe.
creterare-löner kunde af Ridderekapet och Adeln
beviljas, och utgå af de först blifvande
besparingar inom ardra Hufvudtiteln, hvarå
jag anhåller om Hans Excellences Herr Grefvens
och LandtMarskalkcns proposition.
Hant Excellence Herr Grefven och Landt*
Marskalken tillkännagaf, det Preste- och Borgarestånden
bifallit Stats Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden, med tillägg, att hos Kongl.
Maj:t borde i underdånighet anhållas, det
Kongl Maj:t täcktes af de på denna Hufvudtitel
först blifvande besparingsmedel låta an*
slå nya löner på JustitiasRevisionsExpeditionens
Stat för tvänne Protocolls-Secreterare,
tvänne Cancellister och en Secreterare hos Herr
JustititeCancelleren.
Sedan de från Preste- och BorgareStånden
i detta ämne ankomne Protocolls Utdrag af
den 23 dennes blifvit uppläste, hemställde
Hans Excellence Herr Grefven och Landt Marskalken
, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
uti enahanda beslut med bemälte Riksi
Stånd instämma j hvilket bifölls.
Å nyo föredrogs StatsUtskotiets så väl
den 6 sistiedne April afgdne Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majus Nådiga proposition
Qm Stats-regleringen under 8:de Hufvud-titeln,
486
Den 27 Maji
som ock Utskottets den 15 dennes meddeldts,
samt den 23 derpåföljde på bordet lagde, yttrande
öfver de vid Utskottets nyssnämnde
Utlåtande gjorde anmärkningar ; i sammanhang
härmed upplästes presteStåndets ProtocollsUtdrag
af den 23 dennjs, af innehåll, att
PresteSråndfit bifallit StatsUtskottels berörde
Utlåtanden, med det tillägg, ait hos Kongl.
Majit borde i underdånighet anhållas, det täcktes
Kongl. Majit af redan varande öfverskottsmedel
å RiksStatens inkomst-titlar låta förskjuta
nödiga medel så väl till reparation af
Westerås Slott, som till inköpande af LandshöfdingeResidence
i Westerbottens Län; hvilka
förskott sedermera, så fort de af StatsUtskottet
omförmäidte Fyrings-ersättningsmedel från
Danmark inflyta, borde Stats-Verket godtgöras.
Hant Excrllence Herr Grejven och Landt -  Marskalken hemställde, om icke Rid der skåpet
och Adeln behagade instämma i PresteStåaStändets
beslut; hvilket bifölls.
Företogs til! pröfning StatsUtskottets den
15 dennes afgdne, samt den 23 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande i anledning] af
gjorde anmärkningar vid Utskottets den a sistledne
April meddeldte yttrande, angående Herr
CanzIiRådet N af Weiter ted-ts och Herr Assessoren
Thure Adlerbrants ansökning om införsel
i Kungsgårds jord för Bytes och Skatterätts-fordringar.
Den 27 Maji.
487
I sammanhang hvarmed upplästes PresteStåndets
Protocolls-Utdrag af den 23 dennes,
innehållande att PresteStåndet bifallit Statsutskottets
Utlåtande, med tillagd önskan, atfc
ofvannämnde fordringsägare med skyndsammaste
måtte erhålla vederlag och ersättning för
deras obestridliga och af StatsUtskottet godkände
Bytes- och Skatterätts fordringar.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att uti PresteStåndets nyssnämnde beslut äfven
för sin del instämma.
Föredrogs ä nyo Constitutions - Utskott
tets den 15 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på bordet lagde. Memorial, innefattande
Utskottets förklarande, att de af Utskottet
den 13 sistiidne April uppgifna 2:ne
alternativa förslag till ändring uti 4 § Regeringsformen
borde, enligt 56 §. i samma Grundlag,
hvila till nästa Riksdag, för att då hvart^
efter annat till antagande eller förkastanda
framställas.
Friherre Cederström: Jag ville endast anmärka
att, då Ridderskapet och Adeln redan afslagit ena
alternativet, kan hvarken någon anmärkning
sägas vara emot detsamma gjord, eller detta
alternativ anses vara godkänt för att hvila.
Utskottets förslag i afseende på första alter
-
488
Den 2 7 Maji.
jiativet kan, såsom af 2 Stånd endast antagit,
följaktligen icke hvila till nästa Riksdag, utan
böra, på sätt 56 §. Regeringsformen uttryck
ligen stadgar, de skiljaktiga meningarne öfverlemras
till jemkning af ConstitutionsUtskottet,
hvilket, i händelse denna jemkning icke kan
vinnas, åligger att sedan Utskottet biri vit förstärkt
till ett antal af 20 personer af hvarje
Stånd, genom anställd omröstning Förslaget
till Grundlags-förändringen afgöra.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, 0111 icke, enär detta mål
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln afgjordt
, Constitutions-lJtskottets ifrågavarande
Memorial finge läggas till Handlingarne
Ropades
Ja och Nej.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMankalken
gjorde derefter proposition till bifall
af ConstitutionsUtskottets Memorial.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag får anmäla min
reservation emot en sådan behandling af förslag
till Grundlags ändringar, att, sedan Ridderskapet
och Adeln under denna Riksdag afslagit
det ena alternativet, det samma nu
skulle såsom godkänt anses, för att hvila till
nästa Riksdag. Uti 56 §. Regeringsformen
Står; ,’Göras i Riksens Ständers Plena icke
några anmärkningar emot ConstitutionsUtskot
-
Den 27 Maji.
489
tets yttrande, hvile detsamma såsom ett Riki
sens Ständers Utlåtande, hvaröfver först vid
nästa Riksdag skall kunna beslutas &c.” Men
nu har Ridderskapet och Adeln , långt ifrån
att icke göra anmärkningar vid den föreslagne
nya redaction, i stället densamma afslagit,
och då kan jag ej finna, huruledes Ridderskapet
och Adeln, med anledning af ConstitutionsUtskottets
nu gjorde anmälan, kan godkänna
första alternativet till antagande eller
förkastande vid nästa Riksdag.
Hant Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog derefter, att Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande vid dess den 27
sistlidne April fattade beslut, hvarigenom endast
s:dra alternativet är vordet af Ridderskap
pet och Adeln antaget, måtte Utskottets ifrågavarande
Memorial afslå.
Ropades ^fa.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anmärkte,
att ett af ConstitutionsUtskottet framstäldt för.
slag till ändring i Grundlagen ej kunde vid
samma Riksdag af Ridderskapet och Adeln
af6lås.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan Ridder
skapet
och Adeln afslaget ConstitutionsUtskottets
hemställan, kommer protocolls-utdrag derom
att ConstitutionsUtskottet meddelas, då Utskottet
sättes i tillfälle, att åt den ifrågava
-
4go Ben 27 Maji.
rande redactions-förändringjcn lemna en laglig
behandling.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 15 dennes aflåtne, samt den 23 isamma
månad på bordet lagde, Memorial, i an-i
ledning af Kidderskapets och Adelns den 11,
27 och 30 sistledne April, samt den 4 dennes
till Utskottet remitterade anmärkningar vid
Utskottets tid efter annan afgifne Förslag till
ändringar eller tillägg i 7, 9 och 107 §, §. Re-.
getingsFormen, samt i 14, 29 och 38 §. §• Riks*
dagsOrdningen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: Di ConstitiK
tionsUtskottet icke funnit sig kunna, på sätt
56 §■ Regeringsformen bjuder, sammanjemka
de inom Ridderskapet och Adeln yttrade särskilta
tankar med de öfrige Ståndens , för att
af dem erhålla ett helt Utlåtande} tror jag,
att den enda utväg, sorn ännu kunde återstå,
vore, om Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade utröna Ridderskapets
och Adelns mening, hvad som af de flere
från detta Stånd till Utskottet remitterade an.
märkningar, ibland hvilka flere äro sins emellan
alldeles stridige, bör anses utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka , på
det att, derest de andra Stånden ej skulle vilja
foga sig efter Ridderskapet och Adeln, Utskog
tet må komma i tillfälle att uppsätta de propositioner,
hvaröfver Constitutions-Utskottet,
Den 2 7 Maji.
491
förstärkt till det antal Ledamöter, som erfordras,
för att utgöra Riksens Ständers Nämndj
må kunna rösta.
Herr Cederschöld■. Jsg får vördsammast
hemställa , om ej lämpligast vore, att de Protocoll,
som innehålla öfverläggningarne i ämnet,
nu blefvo uppläste', på det att Högloflige
Ridderskapet och Adeln måtte komma i tillfälle
att af de anmärkningar, som då blifvit
gjorda, kunna utdraga det, som Högloflige
Ståndet skulle vilja förklara för dess gemensamma
tanka. — För öfrigt tycker jag mig
vilja minnas, att vid åtskillige §• § anmärkningarne
ej innehöllo någon skiljaktighet }
hvarföre jag för min del anser ConstitutionsUtskottet
åtmindstone i dessa fall hafva bordt
fästa vederbörligt afseende på den ifrån Högloflige
Ridderskapet och Adeln erhållna återremissen.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Af stadgandet
i 56 § RegeringsFonnen att, om emot
ConstitutionsUtskottets förslag till ändring i
Grundlagarne, anmärkningar i Ståndens Plena
göras, de, hvilka hvarje Stånd förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, skola till ConstitutionsTJtskottet
remitteras, följer, efter mitt begrepp,
tydligen, att de anmärkningar, som
icke blifvit på detta sätt förklarade vara Ståndets
gemensamma tankar, icke skola remitteras.
Då nu likväl Ridderskapet och Adeln
remitterat åtskillige anmärkningar till ConstitutionsUtskottet,
så bar antingen Ridderskapet
492
Den 27 Maji.
och Adeln derigenom begått en olaglighet,
eller ock i och genom kjelfva den beviljad»
remissen, förklarat anmärkningarne såsom sina
gemensamma tankar, oaktadt detta ej stått eller
beböft stå i det till Utskottet afgångn®
ProtocolisUtdrag.
Friherre Ceder ström , Jacob: Jag instämmer
uti hvad Grefve Spens nu behagat anföra, endast
med dfen skiljaktighet, att jag icke kan
hnna, det Ridderskapet och Adeln genom anmärkningarnes
remiiterande begått en olaglighet,
ty Ridderskapet och Adeln äger ej rätt
att remittera andra anmärkningar än de, som
enligt 56 §. Regeringsformen, utgöra Ståndets
gemensamma tankar.
Herr Munk af Rosensköld: Jag kan så mycket
mindre tro att de remitterade anmärkningarne
kunna anses för Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar som de samma sins
emelian äro stridiga. Jag styrkes ytterligare i
denna iörmodan deraf, att i förmiddags vid
pröfning af Constituuons-Utskottets Betänkande,
rörande en förbättrad National-representation,
och hvarom i afseende på Ridderskapets
och Adelns egen representation under Riksda.
gBme. flere anmärkningar a! olika beskaffenhet
framställdes, uppå Hans Excellences Herr Grefven4
oell LandtMarskalkens proposition derom,
Ridderskapet och Adeln fann med ordningen
öfverensstämmande, att förena sig om några
vissa anmärkningar, hvilka tor Ståndets gemensamma
tankar förklarades, och hvilka borde i
Den 2i Maji.
493
sådan egenskap återremissen åtfölja. Och som
i 56 §. Regeringsformen står, att Ståndet bör
om en gemensam tanka förena sig, vid tillfälle
af återremiss utaf förslag till ändring i Grund
lagarne, så anhåller jag att sådant äfven i fö*
revarande fall måtte iagttagas med de skiljaktige
anmärkningar, som blifvit framställde.
Friherre Cederström: Uti alla Allmänna
Ärender, hvilka innom ett Riksstånd förekomma
lill discussion, böra. i händelse af återförvisning
till Utskottet, alla de gjorda anmärkningarne,
antingen de sammanstämma elier icke,
åtfölja återremissen j dock äger ett undantag
härifrån rum, i afseende på Grundlagsfrågor,
för hvilkas behandling den nyss anförde
56 § lemnar en fullkomligt tydlig och bestämd
föreskrift. Då ett af Constitutions Utskottet
afgifvit förslag till ändring i Grundlagarne icke
godkännes af ett Riksstånd, utan återremitteras,
bör endast de anmärkningar åtfölja , hvilka
Ståndet förklarat utgöra dess gemensamma tankar.
Om den underbara händelsen skulle inträffa,
att Ståndet remitterar sådane anmärkningar,
hvilka äro sins emellan stridiga, då
får Constitutions-Utskottet svara samma Stånd,
att af de remitterade anmärkningame befin
nes, det Ståndet i ämnet ej haft någon be
stämd tanka.
Herr Munck af Rosensköld-. För att reda
närvarande fråga, anhåller jag få uppläsa dea
del af 56 §. RegeringsFormen , som har afse*
enda på densamma. Där står: ”Göres i Rik
-
494
Den 27 Maji.
sens Ständers Plena emot Utskottets ybrande
anmärkningar, blifva de, hvilka hvarje Riks*
Stånd särskildt förklarar utgöra dess gemen»
samma tankar, till ConstitutionsUtskottet hänvisade.
” Nu har Riaderskapet och Adeln till
Utskottet hänvisat anmärkningar, hvilka äro
sins emellan aldeles stridande; och då det icke
var ConstitutionsUtskottet tillständigt att antaga
dessa skiljaktiga meningar, såsom Riddérskapets
och Adelns gemensamma tankar, hade Utskottet
icke någon annan utväg, än inkomma med
den anmälan, som ifrågavarande Memorial inr
nehåtler.
Herr Cederschöld: Gerna hade jag för min
del sett , ätt denna erinran blifvit gjord, då
återremissen skulle beslutas, på det formen
hade kunnat iakttagas, jag vågar likväl hem*
ställa, om ej Högloflig^ Ridderskapet och Adeln
skulle vilja begagna det tillfälle sorn Constitutions-Utskottet
nu erbjuder, för att rätta
och godtgöra hvad som förut blifvit försummadt,
samt således nu låta uppläsa de gjorde
anmärkningarne, för att förena sig om hvad
som bör anses för Ståndets gemensamma tankar.
Friherre Åkerhjelm , Gustafi Lika med Friherre
Cederström stör jag mig det begrepp, att
stridiga meningar kunna blifva Ståndets tankar,
örn de för sådane förklaras, men jag hemställer,
om icke sådant bordt uti remissen uttryckas,
åtmindstone hafva de andre Stånden
iakttagit ett sådant förklarande. Jag tror lik-s
Den 27 Maji.
495
väl att det bästa vore, om Ridderskapet och
Adeln blott remitterade en tanka, som förklarades
för Ståndets. Då Utskottet icke kunde
ändra de öfrige trenne Ständens meningar i
frågan, står densamma nu på den punkt, att,
derest Ridderskapet och Adeln icke skulle
behaga foga sig efter de andra Ståndens meningar,
jemkning måste genom Nämnd verkställas.
Grefve Spens, . Carl Gustafi Enligt 44 §,
i Regeringsf ormen skall ett Utskott återlemna
ett återremitteradt Betänkande, som det icke
anser höra till dess befattning, inom 8 dagar,
jag hemställer, om icke detta mål hör till denna
dass, och förundrar mig, i anledning deraf,
att Utskottet så länge dröjt med att underrätta
Riddeiskapet och Adeln, det återremissen ej
var så fullständig, att den till handläggning
kunde företagas.
Herr Munck af Rosensköld: Jag kan ej finna
på något ställe i Betänkandet, att Utskottet
velat undandraga sig befattning med de remitterade
anmärkningarne 3 men Utskottet har
endast önskat, att, då desse anmärkningar äro
af sins emellan stridig beskaffenhet, Ridderskapet
och Adeln måtte förklara, hvilka si dem
borde anses för Ståndets gemensamma tankar.
Hans Excellence Herz Grefven och Landt-:
Marjkalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln ansåg uppläsning nödig af de PleniProtocollcr,
då förevarande frågor förra gån
-
496
Den 27 Maji,
gen af Ridderskapet och Adeln pröfvades,och
de till Utskottet remitterade anmärkningar
framställdes.
Ropades Nej.
Herr Cederschöld: Om Högloflige Ridderskåpet
och Adeln 6kall kunna förena sig om
gemensamma tankar, torde det vara rent af
nödvändigt, att Protocollerna blifva uppläste}
tv jag vill minnas, att vid några § § yttrade9
alldeles stridiga meningar-, och dessa kunna väl
åtmindstone ej förklaras för Ståndets gemensamma
tankar.
Friherre Cederström, Jacob' Då genom förevarande
vidlyftiga discussion blifvit tillräckligt
upplyst, att Ridderskapet och Adeln bör
anses hafva för sina gemensamma tankar förklarat
alla anmärkningarne, enär de blifvit till
Utskottet remitterade, och den af ConstitutionsUtskottet
nu väckte fråga, huruvida berörde
anmärkningar böra betraktas, såsom utgörande
Ståndets gemensamma tankar, således är i grund
af 56 §. RegeringsFormen, genom sjelfva remisaen
besvarad, anser jag Ridderskapet och
Adeln böra vid dess förra åtgärd låta bero,
samt endast underrätta ConsritutionsUtskottet,
att Utskottet bör uppgöra förslag till de emellan
RiksStånden yppade olika meningarnes
sammanjemkning, hvarefter och i händelse
Utskottet anmäler att sådant ej kan ske, stridigheterna
böra genom Nämnd afgöras^ Att
nu
Den 27 Maji.
nu företaga uppläsning af de gjorde anmärkningarna,
och dera å nyo granska, finner jag
vara alldeles oformligt, ty hvad Ståndet en
gång ansett för sin tanka, kan omöjligen en
annan gång förklaras icke vara det.
Herr Munck af Rosen köld: Högst ogerna
förlänger jag denna discussion, men jag får å
nyo yttra, att jag ej kan tro, att Ridderskapet
och Adein skulle vilja nu förklara stridig»
tankar för sine gemensamma tankar. Skulle
så vara, nödgas jag åtminstone deremot anmäla
min reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade de vid ConstitutionsUM
skottets ofvsnnämnde förslag hos Ridderskapet
och Adeln förut gjorde, samt till Utskottet
redan remitterade, anmärkningar, såsom utgö*
rande Ridderskapets och Adelns gemensamma
tankar, till Utskottet återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag för min del anser
Ridderskapet och Adeln omöjligen kunna förklara
de gjoida anmärkningarne för Ståndets
gemensamma tankar, så framt dessa anmärkningar
innehålla sins emellan stridiga meningar.
Högloflige Ridderskapet och Adeln kan
ingalunda verkställa, hvad sora ej en gång är
tänkbart, nemligen att förena stridiga omdöRidd,
o. Ad, Prat, VI. B, II, Afd. 63
I
49*
Den 2 7 Maji.
men till en tanka. Jåg vågar till och med
hemställa, huruvida proposition derpå kan göras,
ty lika så litet , som Ridderskapet och
Adeln skulle kunna besluta, att 2 gånger 2
skall göra 3 eller 5, lika så litet står det i
Ståndets magt att besluta, att sins emellan^stri- ,
diga omdömen skola utgöra en gemensam tanka.
Grefve Gyllenborg, Johan Heming, hade-inlemnat
följande Anförande, som uppiästes:
Då ConstitutionsUtskottet nu på en gång
anmäler, att från Högioflige Ridderskapet och
Adeln till Utskottet tid efter annan inkommit
anmärkningar vid flere Utskottets Betänkanden
i afseende på föreslagen redaction i Grundlagsfrågor,
med tillkännagifvande tillika, att
Utskottet icke anser sig berättigadt, emot 56
§. Regeringsformen, att upptaga dessa anmärkningar
såsom Ståndets gemensamma tankar,
förekommer dervid anmärkningsvärd^ att Utskottet
icke genast, och vid första remissen meddelat
dess i detta afseende nu yttrade mening,
då jag förmodar, att Ridderskapet och Adeln
derom fattat ett beslut, och, i öfverensstämmelse
dermed, lämpat de Utskottet, vid sedermera
återremitterade Betänkanden, meddeldte
yttranden. Nu då detta icke skett, tror jag
likväl icke att Ridderskapet och Adeln bör låta
sig deraf hindras, atti förnyadt ProtocollsUtdrag
yrka Utskottets yttrande, i afseende på
Ridderskapets och Adelns öfver flere §. §. i
Grundlagame föreslagne redactions-förändringar,
utan att af de af Utskottet anmäldte tre
Stånds beslut återhållas eller hindras j och då,
Den 27 Maji.
499
•åtminstone i ett af de anmälte förslag, nemi
ligen, i den af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
föranledde redactions-förändring i 7
Regerings-Formen, innefattande definition pl
Commandomål, jag tillstyrkt ett tillägg, an*
håller jag vördsamt, att Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagade i ProtocollsUtdrag
Utskottet anmoda, att detta tillägg måtte såsom
Ridderskapets Och Adelns mening få i Reda*
ctions-förslaget inflyta.
Hans Excellence Herr Grefven och Landtb
Marskalken yttrade, att, då Ridderskapet och
Adeln redan till Constitutions-Uiskottet remiU
terat alla de vid Utskottets ifrågavarande Grunda
lags ändrings förslag inom Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar, ansåge Hans Excellence,
i enlighet med hvad flere Herrar Ledamöter
anfört, sig böra förnya dess förut
gjorde proposition, att alla förrberörde anw
märkningar jemte Grefve Gyllenborgs nyss
afgifne yttrande måtte, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar,
till Utskottet återförvisas.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 15'
dennes afgifne, samt den 23 derpå följde på
bordet lagde, Utlåtande, angående Sala Silfververk.
Friherre Drufva, Thure: Med den kännedom
jag bör äga om Sala Silfververk*; inflyt
500
Den 27 Maji.
tande på orten, önskar jag, att många inskränkningar
måtte göras uti det reglementariska
för driften af detta Verk. Jag tvekar
cj att förklara, att med de rättigheter, som
nu finnas det samma tillagde, är det en verkelig
landsplåga för 12 deromkring belägne
Socknar; och såsom exempel derå vill jag
blott nämna, att sjön Hollarn, af betydlig storlek,
icke existerar af naturen, utan tillkommit
genom uppdämningar å ängsmark för Si 1 f-4
ververkeis räkning; hvilket förhållande är med
flere sjöar och vattendrag, s* att en otrolig
mängd *f inägor Och fruktbar jord är för alltid
dränkt. Om återremiss af Betänkandet,
hvarom jag anhåller, icke skulle bifallas, och
rättvisan således ej nu skulle kunna verka ändring
häruti, utbeder jag mig likväl, att detta
må inflyta i Protocoilet, såsom ett bevis på
nuna tänkesätt. Jag anser oundvikligt, att
Stliververket, i afseende på rättigheten att
draga till sig och begagna alla nästgränsande
vattudrag, må undergå mycken inskränkning;
ty i det skick det nu är, kan allt det silfver
Korn vid Sal-berget nu er hålles, ej betala dea
skada detta Verk för Orten åstadkommer;
helst det intet kan på långt när ersätta Statsverket
de förluster det årligen deraf vidkännes;
emedan till Verkets understöd hela Jordebok*-
och Hemmans räntan, jemte mantalspenningarne
af Salbergs Fögdenets 6 nedra
Socknar, samt Grufdrängshjclpen, s* af dessa
sorn Fögderiets 6 öfra Socknar, och räntan af
Hyllinge Kronoqvarn äro förlänade. Mantalspengarne
utgå salunda, att för hvar mansper_-
Den Majk
50 i
son lefvereras 1 stafrum ved u qvarter långt,’
samt 13 qvarter högt och bredt Qviniolken
betala iä sk. contant. Grufdräng«hjelpen er-,
lägfes med en fjerdedels tunna säd och 8 öre
silfvermynt för hvar mantalsskrifven mansperson
Dessutom är Allmogen i alla 12 Socknarne
skyldig, mot så kallad lindring i Rote^
ringen, (sorn är att 3 mantal hålla en Soldat,
när annars allmänt beräknas två,  men hvilket
åter icke är annat än rättvisa, emedan i de
trakterna finnas många Hemman, som icke bestå
af mera än 4, 3, ja till och med 2 Öresland)
att utgöra så kallad kneckteved, 3 staf-;
rum för hvar mansperson, mot en ringa afgift
från äldsta tider bestämd. Vissa arbeten af
flerfaldig benämning är också Allmogens skyldighet
att utgöra, och är dem icke tillåtit, att
försälja kohl och ved från deras enskilte skogar
annorstädes än till Bergslagen, mot viss
stadgad betalning. Tvänne stora Skogs Allmänningar
Enåkers och Nora har Kronan jemväl
upplåtit Bergslagen till nytijande.
Äran af att äga ett så kalladt Silfververk,
som fordom var lönande, betalas således nu
dyrt, när man beräknsr Statens uppoffringar
och omöjligheten, att draga nytta af den jord,
hvilken Sala har uteslutande rätt att dränka,
utan åliggande skyldighet att föda dess ägare.
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric; Jag in-'
stämmer med Friherre Drufva deri, att defc
silfver Sala Silfververk nu kan gifva, och äfven
framdeles åstadkomma, icke förmår godt-;
göra den kostnad, sorn Staten genonj förläning
Den 3 7 Maji.
gar och andra Verket tillagde förmoner tillskyndas.
Men om detta Verk ändock skall
bibehållas, är det högst nödvändigt, att de
så kallade Sala-dammar äfven varda bibehåll—
ne, hvarförutan Verket ej kan drifvas.
Friherre Cederström, Jacob: Frågan, om
Sala Silfververk bör vidare fortfara eller icke,
ar vidlyftigt afhandlad, och derom är mycket
skrifvit, men ämnet har likväl ej ännu kommit
till en fullständig utveckling. Innan något
bestämdt f denna del kan tillstyrkas, och ett
definitift beslut fattas, måste Bergslagen höras,
och hvilket ännu ej skett. Beträffande de
Silfververket tillagde rättigheter, och huruvida
grufve-driften må svara mot den kostnad, som
derå användes, får jag upplysa, att detta äfven
beror på närmare undersökning. Bergmästan
ren af Forselles har föreslagit en method för
Grufvans bearbetning, hvarigenom han velat
visa, huru afkastningen af Verket skulle i be*
tydlig mohn ökas, men denna method fordrar
i afseende på utrönandet af dess användbarhet,
och den nytta den förmenas medföra, en undersökning
på stället. Om förslaget godkännes,
blir förhållandet helt olika med hvad
Friherre Drufva anfort; jag tror derföre, att
Utskottet ej kunnat göra annorlunda, än det
gjort, och jag bestrider af sådan orsak återreniiss
af Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken gjord proposition blef
StatsUtskottets Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Den 2 7 Maji.
503
Upplästes och lades på bordet följande
från n dannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frän StatsUtskotfet:
t') Af den 20 dennes, angående väckt motion
om inlösande af de så kallade Schlegelska
godsen i Hallands Län.
2) Af den 26 dennes, angående tryckningskostnaden
af Tabell-Commissioneos afgifne
Utlåtande och Tabeller.
3) Af den 26 dennes, angående förändring
uti Indeldte Infanteriets Beklädnadssätt, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
förra yttrande i samma ämne.
Från BancoUtskottet:
Af den 22 dennes, i fråga om förbättrad
reglering, rörande de från Banken utgående
lånebiträden till understöd för nyttiga odlingar.
Från Allmänna Besvärs, och EconomieUtskottet:
Af den 25 dennes".
r) Angående förslag till jemkning uti
RiksStåndens särskilt fattade beslut, rörande
husbehofsbränvins bränningen, och dermed
sammanhang ägande ämnen.
Den 27 Maji.
2) I anledning af återremiss af Utskottets
förut afgifne Utlåtande öfver prosten Doctor
Stenhammars Memoria! om saknad eller fördröjd
verkställighet af Konungens och Riksens
Ständers uti åtskilligt, Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagDe beslut.
Från Expeditions-Utskottet'
Af den 26 dennes, angående Register till
Bihanget och renskrifningsbjelp för Utskottets
Cancellister.
' Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 27 Maji 1818.
S. D Vid förnyad föredragning af Constia
tutionsUtskottets den 14 dennes aflåtne, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde aine
Memorial, innefattande Sine särskilta meningar,
såsom alternativer, i frågan dels om upphäfvande
af 114 § Regeringsformen, dels om bestämmande
afen tid af 5 år, inom hvilkenGrundlagsändringsförslag
ej skulle kunna afgöras; fann Ridderskapet
och Adeln, att då uti berörde frågor
tvänne Stånd inom ConstitutionsUtskottet stadnat
emot två, frågorne således borde förfalla.
Dm 27 Maji.
505
samt Utskottets ofvannåmnde (vänne Memorial
endast läggas till Handlingarne. Ut supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 15 dennes aflåtne, samt den 23
i samma månad på bordet lagde, Memorial
rörande Stats-Råds-Protocollens fulländade
granskning, stadnade Riddersktpet och Adelö
uti följande beslut:
1) Att den emot Herr Stats-Rådet Friherre
Rudolf Cederström gjorde anmärkning
njå förfalla.
2) Att då Rikets väl ej kräfver deni 107
§• RegeringsFormen omnämnde åtgärd, de emot
StatsSecreteraren B C Quiding och Förste
Expeditions-Secreteraren A. Bergström väckte
anmärkningar jemväl må förfalla.
3) Som CottstitutionsUtskottet med undantag
af förutnämnde sme anmärkningar, samt
det mål, för hvilket StatsRådet och GeneralAdjutanten
Herr Friherre Rudolf Cederström
blifvit under tilltal inför Riks-Rätt ställd, i
allt öfrigt icke funnit skäl, att emot StatsRådets
Ledamöter och Föredragande samt Konungens
Rådgifvare i Commandomål något anmärka,
utan ansett frikallelse från all ansvarighet
för deras rådslag, och för utöfningen af
deras Embeten intill början af innevarande
Riksdag böra äga rum, ansåg Ridderskapet
och Adeln, det denna del af Memorialet icke
506
Den 27 Maji,
fordrade annan åtgärd, än att läggas till Hand-]
lingarne.
4) Att Utskottets hemställan om en underJ
dånig önskan till Kongl. Maj:t, angående det
system och de grundsatser, hvilka borde följas
vid möjligen i framtiden skeende organisationer
af sådane enskilte penniage-verk, som
kunde äga inflytelse på allmänna crediten och
penninge-rörelsen, af Ridderskapet och Adeln
gillades.
5) Att vid af Utskottet föreslagne underdåniga
önskan till Kongl. Maj:t, att från de
prohibitiva Tull lagarne hädanefter inga andra
än högst nödiga och oumbärliga dispenser må
beviljas, amågs böra, såsom innefattande ett
ConstitutionsUtskottet icke tillhörande ämne,
förfalla.
6) Att med pröfningen af Utskottets hemställan
rörande BondeStåndets förmenta rätt,
att, med undantag af Secreteraren, sjelf tillsätta
sin Cancellie-Betjening vid Riksdagarne, skulle
anstå, intill dess Ridderskapet och Adeln erhållit
underrättelse, huru denna fråga blifvit
af EondeStåndet afgjord. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 15 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad pä bordet lagde,
Betänkanden:
1) Angående sådane civile Embets- oeh
Dm 27 Maji.
507
Tjenstemäns samt Betjentes uppförande på
Allmänna IndragningsStaten, sorn vid afskedstagandet
hafva fyllt 70 år, och innehafva indeldte
löner.
2) Angående Krono-Allmänningen Maglehems
Kungs Ohra och Den dödas lott kallad
i Christianstads Län.
3) Angående Sala Silfververk. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos Statsutskottets
gå väl den 6 sistlidna April afgifne
Utlåtande, angående Statsreglering?^ i hvad
sorn rörer RiksStatens s.dra Hufvudtitel, som
ock den 15 dennes meddeldte, samt den 23 i
samma månad på bordet lagde yttrande, i
anledning af de vid nyss nämnde Utlåtande
gjorde anmärkningar, beslöt Ridderskapet och
Adeln att berörde s:ne Utlåtanden till alla delar
gilla, samt instämde tillika uti det af Presteoch
Borgare-Stånden den 23 dennes dervid
gjorde tillägg, att hos Kongl. Maj:t skulle i
underdånighet anhållas det Kongl Majk täcktes
af de på denna Hufvudtitel först blifvande
besparingsmedel låta anslå nya löner på juStitireRevisionsExpeditionens
Stat för tvänne
Protocolls-Secretgrare tvänne Cancellister och
en Secreterare hos Herr Justitiae-Cancelleien.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
så väl den 6 sistledne April afgifne
Utlåtande i anledning af Kongl Majhs Nådiga
Den 27 Majit
proposition om Stats-regleringen under 8:de
Hufvudtiteln, som ock af Uskottets dea 15
deones meddeldte, samt den 23 i samma roån,;d
på bordet lagde, yttrande öfver de vid Utskottets
nyssnämnde Utlåtande gjorde anmärkningar,
beslöt Riddersknpet och Adeln, att
berörde tvänne Utlåtanden till alla delar gilla;
hvarjemte Ridderskapet och Adeln instämde
uti det af Högvördige PresteStåndet den 23
dennes dervid gjorde tillägg, att hos Kongl.
Maj;t borde i underdånighet anhållas, det täcktes
Kongl. Maj t af redan varande öfverskotts*
medel å RiksStatens inkomst-titlar låta förskjuta
nödiga medel så väl till reparation af
Westerås Slott, som till inköpande af LandshöfdingeResidence
i Westerbottens Län; hvilka
förskott sedermera, så fort de af StatsUtskottet
omförmäldte Fyrings-ersättningsmedel från
Danmark inflyta, borde Stats-Verket godtgöras.
Ut supra.
S. D Vid förnyad föredragning af Stats-;
Utskottets den 15 dennes afgifne, samt den 23
i samina månad på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utj
skottets den 2 sistlidne April meddeldte yttrana
de, angående Herr CanzliRådet N. af Wetterstedts
och Herr Assessoien Thure Adlerbrant9
ansökning om införsel i Kungsgårds jord för
Bytes och Skatlerätts--fordring*r, beslöt Rid-t
derskapet och Adeln, att samma Utlåtande
gilla, samt instämde tillika uti den af Högvördige
Preste-Ståndet den 23 dennes dervid
iillagde önskan, att bemälte fordringsägare med
t) en 27 Maji.
skyndsammaste måtte erhålla vederlag och er?
sättning för deras obestridliga och af Statsutskottet
godkände Bytes- och Skatterätts for i
dringar. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 15 dennes aflåtne, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde, Memorial,
innefattande Utskottets förklarande,
att de af Utskottet den 13 sistlidne April upp«
gifna 2 ne alternativa förslag till ändring uti
4 § RegenagsFormen, borde, enligt 56 § i
samma Grundlag, hvila till nästa Riksdag, för
att då hvart efter annat till antagande eller
förkastande framställas; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, under förblifvande vid
dess den 27 sistlidne April fattade beslut,
hvarigenom 2tdra alternativet af Ridderskapet
och Adeln är vordet antaget, Utskottets ifrå^
gavarande Memorial afsiå. Ut supra.
S. D Då nu å nyo föredrogs Constitutions;
Utskottets den 15 dennes aflåtne, samt den 23
i samma månad på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Ridderskapets och Adelns den
11, 27 och 30 sistledne April, samt den 4
dennes till Utskottet remitterade anmärkningar
vid Utskottets tid efter annan afgifne Förslag
till ändringar eller tillägg i 7, 9 och 107 §, <jj.
Regeringsformen, samt i 14, 29 och 38 §• §.
Riksdagsordningen, beilöt Ridderskapet och
Adeln, att de vid berörde förslag hos Ridderskapet
och Adeln gjorde, samt tili Utskottet re*
dan remitterad* anmärkningar, jemte ett^ af
5io
Den 27 Maji.
Grefve Gyllenborg, Joban Henning, i dag
afgifvif yttrande, såsom utgörande Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar, till Utskottet
återförvisa. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 29 Maji,
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet insände För*
slag till Riksens Ständers underdåniga skrif,
veisel’ till Kongl. Majt:
1) Om reglering af Postverkets Aflönings^
Stat.
2) Om förändradt straff för dem som ut?
färda tryckta eller graverade invisningar.
Den 39 Maji. 511
3) Om Legostadgans ärliga kungörande
och kringspridande.
4) Om Laga Domstol för mål angående afhandlingar
emellan Allmänna Embetsverk och
enskilie personer.
5) Om Comministrarnes befrielse från skjutsi
nings-skyldighet för sine Boställen.
6) Om tryckning af någre Protocoll öfver
Commandomål.
Upplästes och lades på bordet följande,
från nedannämnde Utskott inkomne Betan-;
kanden:
Från BancoUtskottet'.
Af den 22 dennes:
1) Öfver gjorde anmärkningar i fråga om
låne-biträde från Banken till Uddevalla Stads-?
kyrka.
2) Öfver gjorde anmärkningar i fråga om
lånebiträde från Banken till uppbyggande af
Lärohus i Calmar och Skara.
3) I anledning af erhållen remiss, rörande
lånebiträde af Banken till uppbyggande af
TrivialScholsehuset i Landscrona.
4) I anledning af gjorda anmärkningar i
Ben 29 Maji.
frågan om inrättande af en By fond för sill-J
fiskare.
5) I anledning af väckt fråga om line;
understöd för Skeppshvarfsägare eller Skepps^?
byggerier.
6) I fråga om understöd af Banken till
byggande af en stenbro i Carlskrona.
Frän Allmänna Besvärs, och EconomieUtskottet:
Af den 15 dennes:
1) Öfver de bos PrecteStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlidne April
afgifne Betänkande, i anledning af åtskillige
väckte motioner och gjorde förslag om vidtagande
af nödiga åtgärder till förekommande af
värfvade Krigsmans permuterande och kring»
vandrande i landet, samt upphörande af handt i
verksgesällers lika beskaffade vandring från
den ena Staden och Orten i Riket till den
andra.
2) I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets af tvänne Riksstånd åferremitr
terade Betänkande, rörande yrkadt upphäfvande
af Stockholms Stads rättighet att uppbära
Pann- Bro- och Renhåilnings-penningar, då
hö, halm och brännkohl intöras, samt af Landtmannens
åliggande, att i vissa städer erlägga Våg.
och Mätare-peaningar för inkommande varor.
Företogs
Den 29 Maji.
51S
foretogs till pröfning StatstJtskottets dea
13 dennes afgifne, samt den 23 derpå följde
på bordet lagde, Utlåtande i afseende på de
under Kongl. CommerceCollegii förvaltning stå,
ende fonder och medel.
Friherre Cederström, Jacob: I det nu Upp3
läste Betänkandet är föreslagit, att, om Riksens
Ständers Revisorer finna, att ManufacturH
DiscontDirectionen öfvcrträdt dess Insruction,
de då må äga rättighet, att indraga eller inhibera
vidare utgifvande af creditivet. Denna
controil har till följd, att det egentligen blir
Manufacturisterne, som straffas för DiscontDirectionens
fel, __ och detta kan vål aldrig
Vara afsigten. Om Directionen begår förseelser
må den derföre ställas till ansvarj men
Manufacturisterne böra väl ej lida, för det
den förra ej uppfyllt sina skyldigheter. Jag anhåller,
att Betänkandet med donna anmärkning
må återremitteras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Då det ar tidens
anda, att Jåntillgångarne anses böra delas
i summor, särskilta till hvar näring, vilt
jag visst ej motsätta mig det särskilta ansIiN
get till Manufacturerne, utan instämmer i det
afseende med Utskottets Förslag fullkomligt*
Men genom antagandet af den del af Förslaget,
emot hvilken Baron Cederström talat, göt
man Manufacturisterne en större otjenst, ätt
sjelfva creditivet kan göra dem gagn. Dit
Ridå. o. Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 65, 66.
$14
Den 29 Maji.
förefaller mig, som om en husbonde, när en
torpare har skött torpet illa, och således skall
bortdrifvas, för att hindra honom ligga qvar
i stugan öfver natten, skulle låta förstöra fönster,
dörrar och tak. pä lika sätt förefaller
det mig nu att, när CommerceCollegii Ledadamöter
ej uppfyllt deras skyldighet, att sköta
Landets Manufacturer, man skulle fråntaga
Manufacturisterne de af dem påräknade förmo*
ner, endast för att straffa CommerceCollegium.
Jag förenar mig derföre med Baron Cederström,
att yrka återremiss, med det tillägg, att om
StatsUtskottet linner något bristfälligt i an*
svarslagarne mot dem, som skola förvalta ManufacturDisconteme,
synes det mig vara bättre
alt skärpa dessa lagar, än att göra Fabrikanterna,
som icke felat, för andras förvållande,
lidande.
Grefve Björner, Adolph Göran: Då nu, efter
hvad jag förmodar. Betänkandet blifvit återremitteradt,
anhåller äfven jag, stt upplysningsvis
få meddela några anmärkningar. Som
jag fattat Betänkandet, har Utskottet klandrat
och ansett såsom origtigt, att undantag ifrån
Reglementets ordalydelse blifvit gjorda, i afseende
på lån, som Kongl. Maj:t beviljat särskilta
utmärkte Fabriksidkare. Man har ansett Reglementet
för ManufacturDiscoftten vara en så
ovilkorlig lag, att ej det mindsta afsteg deri*
från ägde rum, och sagt att, om något undantag
gjordes, skulle Revisorerne ålägga
BancoFullmägtige, att genast inställa utbetalningen
af Creditivsumnian. Hvad detta senat#
Den 29 Maji,
515
angar, kan jag visserligen icke invändai att ju
Banken ej har rätt disponera sitt anslag, ehuru
jag ingalunda finner det billigt, att det skall
ske på låntagarens bekostnad. Men derjemte
kan jag ej lemna ur sigte, att Reglementet äc
gifvit af Kongl. Maj:t, hvilken således äfven
har rättighet förändra det, och att Fonden är
tillkommen utan någon Riksens Ständer* med-*
verkan , eller tillskott af Statsmedel, genom
den behållna vinsten af Discont-rörelsen, samt
förvaltningens ordning och noggrannhet. Om
nu Kongl Maj:t finner, att en näring för dess
grundläggning behöfver större understöd än en
annan, så kan jag ej anse det vara hvarken,
obilligt eller underligt, att Kongl. Maj:t dä
gör ett undantag från en författning, deri Han
sjelf föreskrifva de allmänna grunderne. Ett
dylikt undantag har någon gång beviljats för
sådane inrättningar, som varit af särskild vigt
och nytta. Såsom upplysning vill jag hafva
den äran nämna, att då Oven fick det honom
lemnade låne-understöd, skedde sådant af den
orsak, att i vidrigt fall, hans inrättning ej burit
sig, och att han hade tillbud att med betydliga
fördelar flytta utrikes. Sverige hade.
då mist en sällsynt skicklig Gjutare, som med
sin konstflit så väsendtligen gagnat Näringarne,
och ett annat land hade derigenom fått ökade
tillfällen att täfla med oes i en af våra vigtigaste
näringsgrenar. På samma sätt måste Arosenius,
som ifrån Nederländerne skulle införskrifva
Arbetare, utmärkte för skicklighet
att sortera ull, till beredande af finare kläden,
Den 29 Maji.
uppmuntras med ett ökadt understöd. Sådane
förhållanden kunna ej förutses.
Om Regeringen är hindrad af olämpliga
vilkor, om inskränkning i dess pröfnings rätt
i dylika frågor skall äga runi, blir skadan
det Allmännas, och ett tvång påkgdt Näringarne,
som ingalunda är med principen enligt,
eller för det hels gagneligt. Det är derföre
älven i detta afseende som jag anhåller om återremiss
af Betänkandet.
Grefve von Hosén, Axel: Jemte det jag
instämmer uti hvad de nyss talande värde Ledamöterne
anfört, och således äfven för min
del yrkar återremiss af Stats Utskottets förevarande
Betänkande, torde jag tiliika få anmärka,
att Utskottets beslut, det de årliga
hushyres-medel 700 R;dr Banco, som varit
aflidne Biskop Wingård tillagde, nu mera, efter
Biskop Wingårds inträffade död, borde indra,
gas, och till den fond, hvarifrån de utgått,
återgå, icke synes mig billigt och lämpeligt.
Dessa medel anslogos redan på 1780-talet, och
böra efter mitt omdöme fortfara, äfven efter
Biskop Wingårds död, samt af haos efterträ*
dare i Embetet få begagnas, intill dess Biskopen
i Götheborg erhåller ordentligt Boställe
eller Embetshus. Att då Biskopen hvarken
begagnar något Boställe eller Embetshus, så>
som nu är förhållandet, likväl vilja fråntaga
honom berörde hushyresmedel, aassr jag icke
vara rättvist.
Den 29 Maji.
51?
Hons Excellence Herr Grefven och Landti
Marskalken föreslog, att StutsUtskottets Betänkande
måtte, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till SutsUtskottet återremitteras;
hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Constitutionsi
Utskottets den to sistlidne April allätne, samt
den 18 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde, Memorial, i anledning af Herr
Hertzenhjelms, Carl, anmärkning mot StatsRådet,
samt Föredraganden af Handels- och
FinanceÄrenden, fann Ridderskapet och Adeln,
att samma Memorial nu mera borde läggas till
Handlingame.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott afgifne, samt des
23 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Fran SlatsUtskotfet;
O Af den 13 dennes, i afseende på Herr
Chr. Zetterbergs Memorial angående åtskillige
anstalters vidtagande till förmon för Mänufactursmidet
i Eskilstuna.
2) Af den 20 dennes, angående ersättning
af’kostnaden för Deputerade af RiksStånden,
som komma att afresa till Norrige, för att bi~
vista Kongl, Majds höga Kröning derstädes,
Den 29 Maji.
Från Siats- samt Allmänna Besvärs- ock
Economie- Utskotten;
Af den 15 dennes',
1) Angående Kongl. MajRs nådiga pro*
position till Riksens Ständer, i anledning af
förekommen fråga om BåtsmansRoterings införande
i Färentuna Härad af Stockholms
Län.
2) Öfver Herr Gyllenrahms. C. A., Memorial,
om Pensioners anslående till understöd
för Einbets- och Tjenstemän, som hafva
många barn.
Från Banco- och LagUtskotten:
Af den 6 dennes, uti väckt fråga Om hvad
af Riksens Ständers Bank, till fullgörande af
föreskriften uti 20 §. 1. Mom, af Concurs»
Stadgan den s8 Juni 1798, bör tillgöras, i af-j
seende å Skuldebref, för hvilka, till erhållan-j
de af lån i Banken, Inteckning blifvit i fast
Egendom sökt.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottens den 15 dennes
afgifne, samt den 23 derpå följde på bori
det lagde, Utlåtande, angående väckt fråga
om det vid Höganäs i Skåne befintlige Sten-,
kolsVerks öfvertsgande af Staten.
Ben 29 Maji.
515
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard'. För
att afgöra, till hvacl grad Stenkolsverket i
Skåne förtjenar Statens understöd, ärdetoundgängeligt,
att först bestämma huruvida Stenkol
är en nödvändighetsvara, eller icke. Lika
kändt det är, att de för flere Verk äro erfor-j
derligej lika kändt är det ock, att för Skåne,
som äger den fruktbaraste jorden i Sverige,
och den lämpligaste att användas till production
af spannmål, men har brist på skog, det
skall vara af en väsendtlig nytta, att till bränsle
hafva andra tillgångar att påräkna; och i«
bland dessa utgör stenkohl den lörnämligaste.
För stt kunna med desto mera skäl använda
dan goda jorden mest till Åkerbruk, och mindre,
än sorn nyligen påbudit blifvit, till plantering,
är det ej blott för denna del af vårt
Rike, utan för hela Riket af vigt, att befordra
tillgången på Stenkol inom Skåne, hvarigenom
således äfven införseln af Spannmål utifrån
skall minskas Det är sant, att man i fredstid kan
få Stenkol från England, men om vi önska att
bereda oss ett oberoende af utländningen. måste
vi inom landet söka fylla värt behof af nödvändighetsvaror.
I händelse af krig med Engj
land, skulle man, i vidrigt fall sakna tillgång
på ifrågavarande vara. jag anser hög tull i
allmänhet mindre nyttig, mea då det är nödvändigt,
att bereda en ökad produetion af en
inhemsk vara, genom försvårandet af den utländskes
införsel, tror jag, att den allmänna
principen tål jnskränskning, och föreslår således,
att Ridderskapet och Adeln hos KonglMajit
i underdånighet anhåller, att Kongl*
520
Den 29 Maji,
Majit, efter förekommande omständigheter, täcktas
något höja tullen på inkommande ut!ändska
Stenkol} en utväg, som torde vara den
naturligaste, för att underhjelpa ett företag,
hvilket i annat fall ej kan bäia sig, helst vi
veta, att Engelsmännen endast såsom barlast
utföra sina stenkol, hvilket vi ej kunna göra,
då vi blott äga en enda Grufva, och man ej
kan begära, att SkeppsRedarne i hela Riket
vid Höganäs skola inlasta deras barlast. Jag
anhåller om Hans Excellences proposition till
bifall af detta mitt förslag.
Friherre Cederström , Jacob-, Jag kan ej instämma
med den värde Talaren Herr Munck
af Rosensköld, i afseende på den förmenta nyttan
af hög tull å Stenkol. Det är en artikel,
som ej har annat värde, än relatift till andra
varor, som derigenom frambringas. Om således
stenkol belägges med ökade tull-umgälder,
mäste följden blifva, att en mängd Fabrikatet
antingen skola stiga i pris eller rent af ej kunna
åstadkommas- Frågan är således endast, om
det kan vara för Staten nyttigt, och om det
ens är billigt, att Höganäs Stenkolsverk skall
lägga ett monopolium på alla Fabrikanter i
Riket, hvilka till deras rörelse måste begagna
Stenkol. Jag kan för min del ej anse en sådan
åtgärd annorlunda, än såsom högst skadeligVi
kunna ej känna alla inrättningar, sorn komma
att drifvas med Stenkol, men vi må vara
visse på, att de, hvartill denna vara är erforderlig,
aldrig skola, så vida tullen förhöjes,
blifva anlagde. För öfrigt och om Stenkols
-
Den z<) Maji.
verket, oaktadt dess fördelaktiga läge i en
seminant provins, ej bär sig, måste det natur,
Jigtvis vara mindre nyttigt, och jag tror detsamma
då ej förtjena annat understöd, än
högst det, sorn nu af Utskottet blifvit föreslagit.
Näringar, som ej sjelfve förmå underhålla
sig, måste snart försvinna, eller komma Staten
till last. Hvad slutligen Herr Munck af Rosenskölds
proposition beträffar, kari densamma
nu, dås Betänkandet första gången är före, icke
komma i fråga, utan lärer på sin höjd en återremiss
af Betänkandet kunna äga rum.
Grefve De la Gardie, Jacob: Då jag ali.
deles icke kan instämma med hvad Friherre
Cederström nu anfört, får jsg i stället förena
mig med Herr Munck af Rosensköld, samt
tillika underställa Ridderskapets och Adelns
pröfning, om, då Staten årligen behöfver omkring
20,000 tunnor Stenkol, samt Fyrbåkarne
hvilka å Rikets kuster underhållas, nära 3000
tunnor, utom det vida större quantum som
till enskilte Verk och Fabrikslnrattningar erfordras,
det vore för Staten gagneligt, att till
dessa behof införskrifva Stenkol från England,
i stället för att använda de, som inom Riket
produceras. Jag har med förundran hört, att
namnet af monopolium gifvits åt den åtgärden,
att genom högr® tull-afgift å utländska
Stenko! gynna afsättningen af de inhemskaDå
de Engelska Stenkolen, ehuru endast såsom
barlast införde, likväl äro till priset dyrare,
523
Den 29 Maji.
än de Svenska, så frågar jag, om man icke
bör göra allt för att uppmuntra de inhemska
näringarne, och sådane företag, hvilka bereda
en allmän nytta, och sålunda förekomma, att
icke penningar må utgå ur landet för sådant
som der inom kan produceras. Af dessa skäl
får jag ödmjukeligen hemställa, om icke Betänkandet
må bifallas, tillika med det af Herr
Munck af Rosensköld föreslagne tillägg, att
Riksens Ständer måtte hos Kongl. Majit göra
underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t i nåder
täcktes höja tullen å utländska Stenkols införande,
i den mon som Kongl. Maj.t pröfvar
omständigheterne kunna fordra.
Herr Munck af Rosensköld: Jag förmodade,
att Utskottets Betänkande för andra gången
här förevar, ty då Riksdagen är så nära sitt
slut, hade jag ej kunnat tro, att Utskottet så
länge dröjt med dess Utlåtande. I alla fall utgör
mitt förslag en anmärkning, som vid målets
återförvisande kan blifva ett ämne för
Utskottets pröfning.
Jag utbrder mig att få besvara hvad Friherre
Cedetström emot mitt förslag behagat
anföra. Det mesta, i stället för att vederlägga,
talar för detsamma. Friherre Cederström påstår
nemligen, att utom de redan anlagde, troligen
flere Fabriker skola inrättas och drifvas
med Stenkol. Jag frågar då, om det ej är
rigtigt och angeläget, att upprätthålla vårt
Stenkolsverk; helst, i fall af krig med Eog-,
land, våra Fabriker, utan tillgång pä inhemska
Den 29 Maji.
523
stenkol, nödvändigt mäste gå linder. Friherre
Cederlröm har vidare invändt, att det vore så
godt köp på Spannemål i Skåne, att, om Stern
kolsverket det oaktadt ej bär sig, detsamma
icke försenade, att af Staten understödjas.
Men jag får anmärka, att i Skåne ofta är garni
ska olika Spannemåls-pris, och att det är vanligen
ganska högt, i trakten af Höganäs, ett
psr mil norr om Helsingborg. Jag känner
äfven de nyare Financierers satser, i afseende
på försvårad import. Men jag tror, att man
först bör börja tala emot hög tull på vahror,
som ej kunna produceras inom Landet, innan
man ifrar emot tullen å sådane artiklar, som
här produceras. Jag får i anledning af allt
detta anhålla om återremiss af Utskottets Be;
tänkande.
Friherre Cederström: Jag får endast till
Protocollet anmärka, i anledning af hvad Herr
Munck af Rosensköld anfört, att. då man vill
citera personers yttranden, för att deraf draga
slutsatser, måste man citera dem till punkt,
och ej falskt.
Friherre af Klinteberg, Wilhelm: För att ej
uppehålla tiden, vill jag blott hafva äran nämna,
att jag till alla delar instämmer med Herr
Grefve De la Gardie och Herr Munck af Rosensköld,
uti hvad de i sjelfva hufvudsaken,
eller om medel till StenkolsVerkets upprätthållande
anfört, och vågar jag i öfrigt fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
dea stora ekonomiska nyttan, att, så länge
524
Den 29 Maji.
Stenkolsverket bibehå 1 Ies vid magt, eldningsämnen
i Skåne nedsättas minst 25 procent, emot
hvad de förut kostat, som ock derpå, att,
i händelse af Inrättningens förfall, minst 4 å
500 personer komma att blifva utan bergning,
hvilka nu derstädes äga deras uppehälle.
Herr Munck af Rosenchöld: I anledning af
hvad Friherre Cederström nyss yttrade, önskar
jag, att han vill uppgifva, i hvad delar jag
citerat halfva meningar.
Grefve Mörner, Carl Stellan-. Jag förenar
mig äfven med Grefve De la Gardie och Herr
Rosensköld, i synnerhet som jag tror, att det
för Fäderneslandet medförde stor skada, om
Stenkolsverket finge förfalla; men då jag känner,
att 3 Stånd bifallit Betänkandet, och en
återremiss således skulle vara utan ändamål.samt
Grefve piper, som väckte motion i detta ämne,
ej yrkat någon ändring uti Utskottets beslut,
utan tvärtom tyckes med detsamma vara
nöjd, så skulle jag för min del vilja tillstyrka
Ridderskapet och Adeln, att vid förevarande
Betänkande låta bero.
Herr Munck af Rosensköld: 1 händelse 3
Stånd redan bifallit Betänkandet, som Herr
Grefve Mörner yttrat, har jag ingenting vidare
att tillägga; mew anhåller, att detsamma då
endast må läggas till Handlingarne, samt deri
vid icke beledsagas af Ridderskapets och A~
delns bifall.
Den 29 Maji.
5 2 5
Herr Cederschjöld, Pehr Gusfaf: I anledning
af hvad Harr Professor Munck af Rosensköld
yttrat, får jag för min del förklara, att
jag ej anser någon näringsgren, som åtmindstone
ej vore för Samhällets bestånd absolut o,
umbärlig, böra medelst skänker af Staten understödjas
och uppmuntras. En Näringsgren,
som ej bär sig för enskifta, skulle ej kunna
drif vas af Staten, utan annu betydligare förlust;
och en sådan näring bör nedläggas.
Hvad det beträffar, 55att gåra sig oberoende af
utländning en,” sker det ej genom ett med förlust
förknippadt sträfvande, att inom sitt eget
land producera alla sina behof Detta
bör nemligen inskränkas blott tili sådsne företag
som löna sig. Eljest borde man af ännu
mera skäl älven söka producera Salt, helst erfarenheten
bestyrker, att man äfven af Östersjöns
vatten kan erhålla denna nödvändigt
hetsvara. Men då erfarenheten tillika lärer
oss, att det vatten, hvarmed våra hafsstränder
sköljas, är så föga salthaltigt, att det salt, som
deraf kunde erhållas, skulle komma att kosta
mångdubbelt mera, än det som hämtas utifrån,
skulle man således för en obetydlig del af de
ofantliga summor, som salt-production skulle
kosta oss, kunna upplägga ett så stort saltförråd,
att det skulle räcka längre än vår för;
måga, att underhålla något sådant krig, som
betoge oss all handel; och följaktligen ej behöfva
producera salt, för att göra oss oberoende.
Samma förhållande anser jag det vara
med Stenkol; och om kolbrottet ej lönar sig,
526
Den 29 Maji.
bör dst i min tanka alldeles icke drifvas, åt»
minstone ej på Statens bekostnad.
Friherre Bojie, Ludvig\ Van att af den sista
värda Talaren ofta få höra vackra och på
skäl grundade tal, må jag ej misstänkas att
vilja förminska värdet af hans nu gjorda framställning,
då jag går att dervid göra några
erindringar. Han synes vilja drifva den sats,
att de biträden Staten af sina directa tillgångar
lemnar, endast böra användas på sådana
företag, hvilka äro för Statens bestånd oumbärlige
•, men en sadan sats förer snart tillden
princip, att endast jordbruket och handtverkerierne
äro de näringar, hvilka, böra understödjas
af allmänna medel, emedan desamma
äro för ett samhälle oumbärlige, och fylla dess
första behof. Frimodigt viii jag svara på den
värda Ledamotens fråga, att om det vöre möjj
ligt att vL kunde tillverka salt, och om vi
sjelfve voro i stånd att i öfrigt åstadkomma
fl^re vällefnads-articlar, som nu må;>te hämtas
utifrån ; vöre sådant öfvermåttan nyttigt och
bra, men då detta icke kan ske, bör det dock
ej afhålla oss ifrån att tillstyrka bidrag af
Staten till sådane, ehuru ej lika nödvändige
likväl för Staten gagneliga, företag, som Höganäs
Stenkohlsverk. Jag anhåller derföre att
få i Profocollet antecknadt det jag fullkomligen
instämmer uti hvad Herr Grefve Mörner
och Herr Friherre Klinteberg nyss anfört.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm'. Ehuru
jag, efter den upplysning Grefve Mörnar
Den 29 Maji,
527
meddelat, tror all vidare discusslon vara öfverflödig
öfver detta ämne, kan jag ändå ej
underlåta, att, såsom nära granne till Höganäs,
och såsom den der nära känner förhållandet
med detta verk, förena mig med Herr
Munk af Rosensköld.
Jag tror ej, att Herr Cederschjölds sats vid
närvarande fall är användbar; ty hvar och en,
som kommer till Höganäs, skall finna stora
högar af Stenkol der ligga upplagde obegagnade,
och ta den upplysning, att de ej kunna
föryttras, emedan de undersäljas af de Engelska.
Ehuru, då 3 Stånd bifallit betänkandet,
resultatet är gifvit, tror jag dock, att det vore
Ridderskapet och Adeln värdigt, att i dess
beslut intaga en underdånig hemställan till
Kongl. Majt, att Kongl. Majt i Nåder behagade
förhöja Tullafgiften på utländska Sten-;
kol, hvarigenom Stenkolsverket indirecte blef-’
ve understöda samt att i allmänhet vidtaga
för detta verk sådaae författningar, som Kgl.
Maj:t anser lämplige till befrämjande af verkets
bestånd och Rikets dermed förenade fördel.
Herr Cederschjöld: Såsom vidare utveckling
af hvad jag nyss hade äran anföra, torde jag
få förklara, att jag anser näringar, sorn medföra
förlust, ingalunda böra drifvas afenskiita,
och änou mindre af Staten, Jag vet knapt,
mn ens spannemål borde produceras, i händelse
ett lands luftstreck vore så oblidt, oeh
fless jordmon så ofruktbar, att denna närings^
5 2 S
Den 2 9 Maji.
gren ej lönade sig, och så framt man vöre
säker att alltid kunna erhäila sitt behof utifrån
Bättre vore det kanhända då, att en“
dast producera hvad som lönar sig , och för
öfverekottet af denna produetion tillbyta sig
hvad man behöfver. Föröfrigt torde frihet ,
och på sin höjd lån-biträden, vara de enda
sätt, hvarpå Staten bör understödja näringar.
Herr von Hauswolf, Carl Gustaf Reinholdt
Jemte det jag får härmedelst äran förklara,
det jag i frågan om Skånska Stenkolsverket
instämmer uti enahanda tanka med den Herr
Grefve Mörner samt Friherrarne af Klinteberg
och Ehrenborgh, redan yttrat, får jag för
denna mening tillägga det vigtig* skäl, att i
händelse närande verk icke kraftigt understödjes,
och det derstädes nedlagde patriotiske
arbete icke vidare uppmuntras, u*an i brist af
nödig framgång dermed, samma verk måste
nedläggas; sä finnes ock ingen con troll eiler
mot vägande kraft, som derefter hindrar Engelsmännen,
att omättligt och efter godtycke
stegra prisen pä den ej mindre för Fabriker
och åtskillige andra Näringar, utan jemväl i
oeconomiskt afseende i synnerhet för de skoglösa
trackter i Skåne, oumbärliga varan Stenkol.
Och följden skall otvifvelaktigt blifva
den, att de speculitiva Engelsmännen , hvilka
nu handtera deras Stenkol, såsom en obetydlighet,
så, att d*sse nyttjas och i Riket införas
blott såsom barlast, tilläfventyrs i afsigt, att
derigenom underminera Skånska Stenkolsverket,
Den 29 Maji.
529
kft. om denna deras afsigt lyckas dem, skola
snatt upphöja deras Stenkol till en b-tydlig
handelsvara; och dymedelst undergräfva våra
Fnbiikar och Näringar, eller åtminstone på.
lägga dem en betungande afgiit til! utlänniru
gen. j g anser deriöre d t vars lämpligast,
att åsom Hetr Grefve Mörner tillstyrkt. Hög.
lofl. Ridderskapet och Adelö bifaller, ait betänkandet
tor närvarande läggrs till handlin.
gavne, samt att framdeles, enär Skånska tillverkningen
af Stenkol finnes någorlunda svarande
emot Landets, j m e Fabrikers och Näringars
behof, und ruänig hemställan om (ullf
ns förhöjande å udändska Ster kol till Kgl.
Majt ofvetlemnas, så att en tillbörlig gräns
ej mindre för utlänningens, än otk tor väre
inhemske Stenkol Grufve-Intr ssenters öfverdrifna
vinningslystnad på sådant sätt efter omständigheterne
må varda stadgad
Herr Munck af Rosensköld- Jag vill blott
anmärk», i anledning af hvad Herr Cederschjöld
yttrat, att, af de 2;ne sätt att uppmuntra inhemsk
produetioo, nemligen antingen genom
prtemiur eller hög tull, det sednare i min
tann a är för närvarande fall det rättaste; i
synnerhet sorn ingen Nation i Europa möjligen
kan i afseende på Stenkols afsättning concurrera
med Engelsmännen, och således äfven
våra Stenkol, o 11 ock deras utförsel vore
med prtemier förknippad, ändå icke kunde
till andra länder sä'jis för samma pris som de
Engelska. Jag tror, att man i sådana frågor
Ridd. 0. Åd. Prof VI B IL Aidel. 67, 6a.
Den 29 Majil
ej bör hålla sig vid det Handels- och Närings-*
frihets-systéme, som betragtar olika länder så*
som provincer af ett och samma Rike, och ur**
agtlåter vigten af ett Rikes oafhängighet af andra
Riken för sine nödvändighetsvaror.
Hant Excellence Herr Grefoen och Landt Mari
skalken tillkännagaf, att underrättelser endast
inlupit från arne RiksStånd, att de afgjort förevarande
ämne, samt bifallit Utskottens betänkande,
i anledning hvaraf Hans Excellr-nce
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
ansåg de vid Stats- och Ekonomie-Utskottens
betänkande gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Ja.
Friherre af Klinteberg: Då det nu mera
ar beslutit , att betänkandet skall återremitteras,
anhåller jag att, såsom ett medverkande
skäl, till Utskottens granskning få öfverlemna,
om icke det skulle lända Stenkolsverket till
mycken fördel, att vid Kronans verk, Bakar
m m., endast Svenska Stenkol kommo att användas.
Friherre Ehrenborgh 1 Jag tror mig böra
upplysa att Kongl. Maj:t redan låtit ett Nådigt
bref afgå till alla Kronans Verk, som be.
gagna Stenkol, med befallning, att endast an<$
vända Svenska; men huruvida denna befallning
till alla delar blifvit, och ännu i denna
stund blir efterföljd, det vili jag för min del
icke bestämt försäkra*
Den 29 Maji. 531
Friherre af Klinteberg: I sådant fall afstår
jag alldeles fran min gjorda anmärkning.
Företogs till pröfning Stats samt allmänt
na Besvärs- och EKonomie-Utskottens den 15
dennes afgifne, och den 23 derpå följde på
bordet lagde, utlåtande i anledning af gjordt
förslag om vidtagande af medel till Finska
Handelns inskränkning.
Grefve Gyllenborg, Johnn Henning, uppläste
följande: Ehuru jag, med Höglofl. Stats och
Ekonomi-Utskotten delar den öfvertygelse, att
Fioska handeln för Riket utfaller till betydlig
förlust, kan jag icke med Utskotten instämma
i nu föreslagen utväg , att försvåra densamma,
och minska importen ifrån Finland, genom
meddelande af praemier, af allmänna medel,
för tili Stockholm ifrån allägsnare Provincer
transporterad ved och victualievaror, i ändamål
att genom lägre pris hindra afsättning på
Finska varor. Bättre hade otvifvelaktig! varit,
att hitförande af vissa Finska varor icke varit
tillåtea, då en derigenom för någon tid
möjligen uppkommen dyrhet å sådane Landtproducter
skulle hafva åstadkommit i naturlig
väg, hvad man nu med bekostnad af allmänna
medel vill tillvägabringa, det nemligen, att
de dyrare producterne hade ifrån närmare och
fjärmare inrikes Landsorter hitkommit; men
då hopp om författningar i sådant afseende,
nu mera försvunnit, synes mig att en annan
53*
Den 29 Maji.
utväg ännu är öppen, att försvåra Finska inporten,
att nemligen belägga den med så hög
tull, att kanske, med undantag af ved, Finname
ej måge finna deras räkning vid att
deras öfrige producter hitföra, som ifrån Svenska
Provincer kan lika säkert anskaffas, och
då förordnande derom, såsom Bevdloingsmål,
lärer ankomma på Riksens Ständers föreskrift,
så synes mig att det af Utskotten åsyftade
correctiv emot fortgången af Finska handeln
i denna väg allena kan med rättvisa sökas j
men, då Utskotten nu föreslå, att praemier
skulle af tull medel utgifvas, för införsel af
ved och victualier ifrån aflägsne Provincer,
hvilka prtemier, om de ägde rum, borde ifrån
Riks-Statens <;:de hufvudtitel utgå, framställer
sig först det olämpliga och obilliga i detta
förslag, att partielle fördelar blott för visse
provincer skulle likväl af allmänna medel beviljas,
så att då victualier eller ved ifrån Upland
eller Roslagen infördes till Stockholm, skulle
inga prtemier meddelas, men sorn deremot utgåfvos,
om endahanda producter kommo ifrån
Calmare Län, eller andre aflägsnare Provincer.
Vidare förekommer anmärkningsvärd!, att ehuru
Ståts-Utskottet, upptagit och beräknat
Tull-inkomsterne ibland StatsVerkets inkomsttitlar,
Utskotten icke dessmindre utan föreskrift
till giunder eller summariskt anslag,
föreslå en ob gränsad utgift af samma Statsintrad
. som likväl förut är beräknad, och ehuru
jag visserligen medgilver nyttao af premier
till befordrande af export af inhemska
producter, och äfven i vissa fall medgifver
Dm 29 Maji,
533
den, att uppmuntra industrien och Inrikes handeln,
finner jag likväl förslaget till pariielle
fördelar på allmän bekostnad i synnerhet i
närvande tidepunct icke vara antagligt ; om
ock det skulle hända, att priset å ved och
victaslier i Stockholm för några år något uppstegrades,
och detta förhållande skulle något
verka till inskränkning i lefnadssätt, och behof
af boningsrum, samt bereda minskning i antalet
af dem , som blott med afseende på nöje
eller beqvämlighet öka Stockholms innevånares
antal, så torde tillgångarne, vid derigenom
minskade behof, blifva tillräckligare, och med
beräkning af flere år, och på det hela derpå
blifva lör Stockholmsboarne mera vunnit än
iörloradt. I alla tall, då Statsutgifterne emot
förmodan i flere vägar nu ökas, anser jag mig
såsom Representant icke berättigad, att medgifva
användande af Statens medel, på sätt
Utskotten föreslagit, i ändamål att minska lefnadskostnaderne
för Stockholms innevånare,
och tillstyrker derföre vördsammeligen afslag
på Utskottens betänkande, eller åtminstone
återremiss af betänkandet till besvarande, huruvida
icke Stats-Utskottet gemensamt med
Bevillning* Utskottet, kunde, i stället för nu
föreslagne åtgärd , befordra ändamålet i en
hög tull å Finska produeter. Skulle, emot
hvad jag borde förmoda, Höglofl. Ridderskapet
och Adeln icke ans» anledning vara, att
häruti instämma, utan till betänkandet lemna
bifall, anhåller jag att min reservation deremot
får i Protocollet inflyta, och öka anta?
Dm 29 Maji.
let af de vanmägtige försöken till inskränkning
i Statens utgifter.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: De
sammansatte Utskotten hafva icke blott åtnöjt
sig med att ej göra synnerligt afseende på min
motion, utan ock påbördat mig en mening,
som jag aldrig yttrat. Utskotten anföra, att
de ansett sig icke tillständigt , att föreslå några
directa utvägar till inskränkning, af Finska
handeln , emedan genom den emellan Kongl.
Svenska och Kejserliga Ryska Hofven den 10
September 1817 slutade additionel-Act till
fredstractaten i Fredrikshamn, en fullkomlig
frihet till införande bär i Riket af alla slags
Finska Natur- och Konstproducter , med un-t
dantag af Bränvin och Saltpetter, blifvit Finlands
innevånare, Under loppet af 8 år från
det närvarande räknadt, å nyo medgifven.
Jag känner alltför väl denna Handels-Tractat,
och jag har ej begärt, ehuru jag visst inom
mig önskat, någon inskränkning i de förmåner,
sorn Finland derigenom blifvit ti Hägde.
Jag känner likaväl Stockholms behof af ved
och victualier, men jag inser tillika angelä-j
genheten, att genom inhemsk production småningom
bereda tillgång inom landet på dessa
varor, samt att genom tillåtelse af en likså
fri export från de Provincer, som hafva ett
öfverskott af sina producter, söka göra den
fria importen från Finland till Stockholm mindre
skadlig. Min motion gick derföre icke ut
på en direct inskränkning af Finska handeln
utan på vidtagande af correctiv deremot * så
Dm 09 Majk
535
vidt det stod att förena med nu gällande han-J
delsförbåilanden. Det första correctivet jag
föreslog var, att exporten från Sverige borde
blifva lika fri, som importen från Finland till
Sverige.
Så olika systemerne varit och än äro i
St»ts-Ekonomien , så bar dock den satsen al-i
drg blifvit bestridd, att exporten i allmänhet
måste vara åtminstone lika så mycket tillåten,
som inporten; den inrikes handeln åtminstone
likaså fri, som den utrikes, i fall man vill
med allvar befrämja ett lands välstånd. Enligt
denna i alla tider och i alla länder antagna
princip, böra således från de Södra Provincer
i Skåne, deras producter likaså fritt få utföras
till Danmark, som Finlands producter få
införas till Sverige. Enligt simma princip bör
man ej, under det man tillåter fri import,'
förbjuda Blekinge, att fritt få sjövägen afyttra
sina Skogsproducter till Skåne , och Skånes
innevånare, att samma väg fritt få utföra
sina producter till Blekinge. Vidare har jag
såsom det andra correctivet föreslagit strömxensningar
i Norrland. Utskotten hafva tyckts
gilla denna anstalt. Man hade bordt förmo*
da, att sedan, genom 1809 års Freds-Tractat,
Finland afsöndrades från Sverige, och blef
tillagdt en utländsk Magt, man hade förr varit
betänkt på medel, att från eget land förse
Stockholm med ved och sådane nödvän dig*
hetsvaror, som förut blifvit från Finland hit*
förde. Jag har äfven såsom ett cotrectiv mot
Finska handeln föreslagit nederlagsfrihet för
Stockholm. Ekonomie-Utskottet lärer förmod*
%
536
Dm 29 Maji.
ligen inkomma med ett särskilt betänkande
deröfver, och jag förbehåller mig att, dä defc
sker, deröfver få yttra m>g. Då Utskotten
icke velat sä in på. att tillstyrka en lika fri
export af våra egna prodncter . som import af
Finlands, sä tiilstyvker jag ogillande af Utskottens
betänkande.
Er ledamot i U'skoften Brukspatron Malmber
ar or i sitt serskilt» yttrande, att Svenska
Hanolande hafva fordringar i Finland,
bviljka han ans r bevisa, att ingen undcrbalance
i handel med Finland existerar. Men
härvid bör ihogkommas, att Finnarne äfven
hafva fordringar hos Sven ka Köpman, och
att, om våra Köpmån verkligen hafva betydliga
fordringar hos de Finska, så härleda de
sig troligen från den tid , då Finland tog sina
behof af utländska varor från Stockholm. Nu
mera sedan tullen på desse varor blifvit i
Sverige så betydligen förhöjd , tar Finland i
stället dessa behof directe från Köpenhamn ,
Lubeck och Hamburg m d flere handel platser
uioin Slockholm, hvarigenom vår underbalance
i handel med Finland blifvit ännu
större Utom dess om vår underbalance i
handel med Finland vore aldrig så stor, kan
deri ej hindra, att ju enskilte personer i Sverige
kunna hafva fordringar hos enskilte personer
i Finland Hvarken öfver- eller underbalance
i handel licjviderar enskiltes sku der. I öfrigt
torde det ej kunna nekas, att ju någon origtig
mesure måtte ligga till grund derför, att
Svenska landimiinnti pioducters afsättning till
Den 29 Majt.
537
Stockholm är lika om ej mera onererad än de
finska. På de skäl jag nu anfört anhåller jag
om proposition på afslag af betänkandet, eller
om det ej bifalles, återremiss deraf.
Herr Pereswetoff Morath, Wilhelm-. Redan
vid '815 års Riksdag yttrade sig en man af
utmärkte kunskaper, och än urmärktare känsla
för Fäderneslandets sjelfbestånd och styrka,
2tt Finska handeln var tn kräftartad sjukdom
sorn förtärde Rikskroppen. Jag delar med honom
denna öfvertygelse.
Då fråga är om åtgärders vidtagande, atti
bereda Hufvudstaden och andre Svenska städer,
tillgång på produeter af sådan beskaffenhet ,
som här i Riket frambringa*, reen nu från
Finland införskiifvas till myckenhet, så kan
jag icke annar än lifligt önska, att Utskottens
betänkande måtte bifallas.
Skall ändamålet vinnas, måste efter min
tanka, den kraftiga åtgärden vidtagas, att å
ena sidan måttligen och efter omständigheterne
höja tullen på dylika Finske produeter, och å
andra sidan , gifva praemier för huförande af
inhemske.
Jag erkänner, det jag i ingen punct kan
öfverenstämma med de Harrar, sorn tyckas
önska fortsättandet af Finska handeln sådan
den nu drifves. Det måste änteligen hafva
kommit det ögonblick, då man icke mera med
fällda händer och sorglöst 8inne betragtar,
53§
Den 29 Maji.
huru massör af Svenska penningar flyta till
en främmande kust, för att aldrig återkomma
till den Svenska, åtminstone icke i en för
Sveriges handel nyttig vägj och man må ej
afskräckas deraf, att ändamålet icke kan i ögonblicket
vinnas j i längden måste dock de töreslagne
medlen säkrare än alla andra verka till
ändamålet.
Jag önskar den tid vara långt borta, då
Sverige å?«r invecklas i ett krig med dess
grannar, men om denna tid inträffar, (och jag
skall aldrig anse Sverige så svagt, att det icke
skulle kunna lora ett krig) så lärer väl utan i
förhand vidtagne åtgärder, att förse Hufvudstaden
med ved och vietualier, communicationens
fullkomliga afstannande mellan Finland
och Sverige gifva en våldsam skakning åt
inre hushållningen och tillgångarne, synnerligast
inom Hufvudstaden. Utan att äga en
djupare kännedom om handelsförhållandet, och
endast lydande hvad ett sundt omdöme säger,
6kall man genast finna vådan af det Ekonomiska
beroende, hvaruti Stockholm, i hänseende
till Finska tillförseln, ännu sig befinner, och
man måste ovillkorligen ägna sin agtning och
tacksamhet åt Utskottens bemödande, att småningom
bryta ett tillstånd, sorn långsamt men
säkert leder till inre vanmagt, och inhemska
productionens aftynsnde.
Sorn Svensk kan jag i detta ämne icke
äga annan önskan, än att ingen medborgare
mätte tveka i valet emellan uppoffring af ö-;
Den 29 Maji,
539
gonbl<ckets intresse för det stora interesset —
Fäderneslandets framtida sjelfbestånd.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Under å-i
beropande af hvad jag förut yttrat i detta
ämne, torde jag nu blott få äran anmärka, att
här egentligen är fråga om två särskilta ändamål.
Är det blott Stockholms inhemska proviantering,
sorn skall betryggas; eiler är det
tillika Sveriges Rikes handelsbaliance, sorn
skall hållas i jemvigi ? I förra fallet synes
Utskottens förslag visserligen tillräckligt och
tämmeligen lämpeligt: i det senare fallet deremot,
eller för att minska Finska handelns
tryckning på Sveriges handelsbaliance, är det
utan tvifvel högst nödigt, att samma slags varor,
som äro från Finland till fri införsel tilllåtna,
äfven må från Sveriges sydligare kuster
tullfritt utföras. Jag förenar mig derföre med
Herr Rosensköld i anhållan om äterremiss.
Friherre Boije, Ludvig: Må det tillätes
mig få erindra, att jag ej kan förstå annorlunda
än att i samma mån Stockholms import
blir mindre, i samma mån skall äfven handelsbalancen
blifva jemnad. Jag åberopar mig
i öfrigt hvad Herr Morath så grundeligen
anfort, och anhåller att få med honom mig
förena.
Herr Cederschjöld: Till svar på den sista
varda Talarens anmärkning, torde jag blott
få anföra att Stockholms inhemska proviantering
visserligen verkar förmonligt på handels
-
540
Den 29 Maji.
balancen, genom tryckningens förminskning;
men det hindrar ej, att ju en friare utförsel
kari serskilt verka till samma gemensamma
ändamål, genom ökad mottryckning.
Herr Munck af Rosenchöld: Sorn jag anser
detta ämne för ett af de vigtigaste , som vid
denna Riksdag blifvit framiagde för Riksens
Ständers öfveriäggningar, utbeder jag mig, att
dervid ännu några ögonblick få fästa Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet. Jag tror
att en fri export skulle vara för oss gagnelig
i flere afseenden. Om till exempel Skåne och
Blekinge fått fritt exportera sina producter,
skulle derigenom ej blott skadan för Riket i
der hela at den öfverdrifva importen från Finland
till Hufvudstaden minskats, utan äfven
deu alla näringar i flere Provincer och i synnerhet
i Skåne nedtryckande penningebristen i
betydlig mon blifvit athulpeo, ty äfven i Danmark
finnas mycket Svenska Bonco-Sedlar. De
sorn önska och inse nödvändigheten af en ökad
penningetillgång uti landet, borde äfven
finna en fri export vara ett billigare medel
andetag tillskapa nya Sedlar; ty det försämrar
ej Sedelmyntet, att småningom återbringa de
Sedlar som finnas hos utlänningen. Då Finland
ligger så mycket närmare Stockholm vo.
re obilligt, att hastigt afbryta importen af Hufvudstadens
behof derifrån, och ingen utväg
naturligare för att confrcballancera den annars
allt för mycket öfvervägande importen af Finska,
nu mera utländska varor, än att Skåne
finge lika fritt exporteia sina producter till
Den 29 Maji.
541
Köpenhamn eller andra utländska orter. Man
har sagt, att grunden till det ännu existerande
förbudet för Blekinge, att sjövägen fritt
utföra ved till Skåne, vore frugtan, att den
kunde i stället utföras till Danska ön Bornholm
För min del kan jag ej finna något
skadligt deri, att en Province exporterar 6ina
producter till ett främmande land, utom i det
enda fall, då Riket lider ren brist på dessa
varor.
Friherre Pfeiff, Adolph, förenade sig med
Friherre Boije och Herr Pereswetoff Morath,
samt hegärde proposition till bifall af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Riddersk^pet och
Adeln ansåg Stats- och EkonomieUtskottens
Betänkande böra, i anledning al de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropad«6 Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att Betänkandet
måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillningsutskottens den 15 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad på bordet lagdén
542
O en 29 Maji,
Utlåtande i anledning af de ho1? BondeS*åndet
gjorde anmärkningar v;d Utskottens den 2 sist—
ledne April meddcldte Betänkande, rörande
Kongl. Maj ts Nådiga proposition om en stad-»
gad afgift af hvarje mantalsskrifven person
till den veneriska smittans hämmande m. m j
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlin.
garne.
Företogs till pröfning' Allmänna Besvärsoch
Ekonomie Utskottets den 1 <=; dennes af i
gifne, samt den 23 derpå följde på bordet lag4
de, Betänkande rörande väckt fråga om förändring
uti 9 §. af Kongl. Maj:ts förnyade Seglationsordning
den 15 Junti 1774.
Grefve Cronstedt, Claes: 1774 års Segla
tionsordning
är en economisk författning,
som Kongl. Maj:t kan efter omständigheterna,
enär så nyttigt och lämpeligt finnes, ändra eller
upphäfva; och jag anser således för min
del nu ej nödigt, att Riksens Ständer i förevarande
ämne| framställa någon underdånig
önskan till Kongl. Maj:t. Anledningen till den
motion, som sedermera föranledt ifrågavarande
Betänkande, är just hämtad från en händelse,
som tilldrog sig förlidet år. Några förbudna
varor anträffades på ett fartyg, och inbragtes
Ull Landscrona. Pa manifestet stod, att varorne
Den 2 g Maji.
543
voro destinerade till en Köpman i Stockholm^
men efter närmare undersökning kom man un4
der fund dermed, att samma Köpman endast
var Commissionair, och att rätta Godsägaren
var ett Handelshus i Helsingör. Vederböran-,
de ursäktade sig då dermed, att anteckningen
å manifestet innefattade en miss-skrifning, men
för min del kan jag icke anse en sä beskaffad
miss-skrifning trolig. Manifestet bör efter mitt
omdöme vara lika heligt och trovärdigt, sorn
andra skepps-documenter. Då den af EconoimeUtskottet
föreslagna förändring af Seglations-ordningen
icke synes mig medföra någon
allmän fördel, hemställer jag, att Utskottets
Betänkande måtte afslås.
Herr Pereswetoff Morath, Wilhelm: Då jag
nu å nyo anhåller om Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, är ej min
mening, att ingå i vederläggning om de grunder
Utskottet framställt, icke ens att vidröra
dem. Jag vill endast framlägga för Ridderskapet
och Aden en upplysning, som möjligen
skulle kunna bereda afslag å Betänkandet i
hela dess vidd.
Efter hvad jag känner har en tillförordnad
Comité utarbetat Förslag till en ny Seglations
ordning och en ny författning till förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning,
hvilka förslag jemväl i Högsta Domstolen,
i afseende på StraffLagen, till grankning
förevarit, och nu lära bero på föredragning
hos Konungen i StatsRådet, genom FinanccExg
544
Den 29 Maji.
pedition. De Ledamöter, som utgjort berörde
Comité, hafva troligen icke underlåtit att noga
öfverväga den nu ifrågavarande §:n af Segla»
tions-ordningen, och säkerligen föreslagit rät*
tels» deruu, ifall de, med den närmare kännedom
de naturligtvis skola ägt om behofvet,
funnit sådan rättelse nödig och nyttig.
Om Utskottets Betänkande antages, blir
framställningen af dess resuh.at hos Kongl.
Majit i alla fall blott eit önskningsmål , och
kommer troligen endast att mediör*ett dröjsmål
för utgifvandet af om ämnde ny* Och förbättrade
författningar, hvilkas snara ailmäntgörande
åimingtone hvar och en, som läst och tillämpat
de nu gällande stadgande» i dessa ämnen,
upprigtigt önskar. Jag tillstyrker således för
min del afslag å Betänkandet.
t
Hain Excetlence Hrr Grefven och LanHMarskalken
yttrade, det han, 1 anledning af
discussionen, ansåg sig böra hemställa, om
Ridderskapet och Adeln behagade afstå Betänkandet.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärsoch
Ek°nomieU<skottets den 15 dennes aflatne,
samt den 23 derpå följde på bordet lagrie,
Memorial i anledning af de hos Borgare*
Ståndet
Den 29 Maji.
545
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 10 sistl. Februari meddeldte Betänkande,
angående yrkad rättighet för Städernes Magistrater,
att få förrätta alla så kallade DykeriAuctioner,
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit a£
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Memorial borde läggas till Handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt
Marskalken tillkännagaf, att Plenum komme kh
half till 5 i eftermiddag att fortsättas.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
22 dennes afgifne, och följande dagen på bordet
lagde, Utlåtande angående förslag till ett
blifvande BevillningsFörordning.
Friherre Carpelan, Carl Mauritzt uppläste
följande:
Vida skiljd från den klandervärda kitsligo
het, att utan giltiga anledningar söka motarbe-i
ta de Utskotts Ledamöter, hvilka, enligt öfvertygelse,
använda deras yttersta ansträngning
att, till Statens bästa, motsvara ett dem upp-j
dragit dyrbart förtroende; och dessutom ifrigt
delande Nationens varma önskan, att snart se
Ridd, 0, Ad, Prof, VI. B. II. Afd, 69, 70.
546
Deli 29 Maji.
ett långvarigt Riksmöte slutadt, skulle dessa
skäl säkert bragt mig till tystnad, om icke jag
alltid van, att rakt och utan några slags biafsigter,
yttra och följa min öfvertygelse, äfven
såsom medlem af Aiméens PensionsCassas
Direction. ansett det för en pligt, att, så vidt
i min förmåga står, försöka verka till nämode
Cassas båsta, och förfäkta bibehållandet af de
reglementarisk» grunder, hvarpå dess fortfarande
bestånd hviiar.
Jag vågar således utbedja mig Hogloflige
Ridderskopets och Adelns benägna tillstånd,
att få äran meddela några upplysningar, hvilka
möjeligcn kunna leda till ändring af Bevillningsutskottets
emot Arméens PensionsCassas
fördel nu tillstyrkte åtgärd.
Alltsedan berörde Cassas organisation år
1757> har den af Riksens Ständer varit ansedd
såsom en from stiftelse, och af Sveriges Ko
nungar i alla för nämnde Cassa utfärdade Reglementen
och Instructioner såsom sådan Nådigst
sane onerad; tillföljd d raf har bemälte cassa
städse varit befriad från all slags Bevillningsafdrag
, endast med undantag af åren 1813,
IS14 och 1815, då Riksens Hogloflige Ständer
funno rättvist, att återgifva Arméens PensionsCassa
dess fordna rättigheter. Ifrån Charterings
skyldighet, hvilken Kongl Svea HofRätr,
i Utslag af den 22 Junii 1813, i Nåder
•tadfästadt den 28 Januari 1814, åbde Cassan
erlägga, blef den äfven af Riksens Hogloflige
Ständer 1815 befriad, emedan de funno Hof7
Den 2 g Maji.
5 4 T,
Rättens skäl mindre väl motiverade, då den
satte Arnécns PensionsCassalnrättningen i sam*
ina parallet nied Allmänna Enke- Och Pupill—
Cassan, hvilken sednare hvarken i likhet med
den förra varit donerad med publika bidrag,
eller omgjordad med dennes primitiv» privilegier.
Att Arméers PensionsCassa alltid varit
frikänd ifrån all slags Bevilinings-afgift för
dess penningesfock och inkomster, samt i alla
dess angelägenheter, undantagen från ali annan
gravution, inhämtas omständligt och ove-<
dersägligt så väl af Kongl, Maj:ts Nådiga Dom
den 6 April l8oa, sorn ock af alla från och
med nämnde Cassa6 organisation för dess Styrelse
och förvaltning utfärdade nådiga instructioner
och reglementen, synnerligast af åren
i757j I77y och 1793, (hvilka vid alla under
tiden inträffade Riksmöten förblifvit orubbade,
och således städse af Rikets Högloflige Ständer
sanctionerade,) äfvensom nu sednast af Kgl.
Reglementet af den 20 Maj 1S 17> sorn i dess
84 §< lyder sålunda: ’’Arméens PensionsCassa,
såsom varande en from stiftelse, bibehåller de
vid första grundläggningen henne förunnade
förmoner och rättigheter, i likhet med andie
Inrättningar ad pios usus.”
Af Kongl. Maj:ts den 23 September T756
utgifne nådiga Kungörelse, rörande Bancolnte*
tessens förminskning, synes äfven, att då räntan
för de Kongl. Collegierne och andra Verk
blef nedsatt tili 3 procent, fingo Stiftelser ad
548
Den 29 Maji.
pios usus, såsom Krigs- och SjömanshusCassorne,
rättigheten att begagna 4 procent å sine
i Banken insatte capitaler, hvilket ytterligare
styrkes af Kongl. Maj:ts den 11 April 1792
utfärdade nådiga Kungörelse, samt BancoUtf
skottets samma år haline Prosocoller.
Allt detta oaktadt, har Bevillningsutskott
tets pluralitet nu trott sig böra hos Riksens
Högloflige Ständer yrka, det Arméens PensionsCassa
hädanefter borde beröfvas dess nu
olver 60 år nästan oafbrutit tillgodonjutne rättigheter,
utom hvilkas högtidliga garanterande
Krigsbefälet aldrig organ serat denna så nyttiga,
Staten besparande, Cassa; och synes BevillningsUiskotUt
synnerligast hafva föst sig
vid den synpuncten, att Staten antingen skulle
förlora en påräknad och oumbärlig inkomst,
(som vist aldrig kan komma i fråga) eller ock
att Låntagarne i Cassan skulle nödgas erlägga
ett Bevillnings-tillskott, som rätteligea vore
långifvarens åliggande.
Med den varmaste önskan, att på allt
tänkbart och rättvist sätt bidraga till att lindra
enskilta Medborgares utskylder, kan jag
likväl för min del ej inse billigheten af att
göra det på deras bekostnad, hvilka FädernesW
landet i så hufvudsaklig mon har att tacka för
dess lugn och sjellbestånd, och hvilka i samma
mon skola komma att ligga Allmänheten
till last, som fonderna för fromma Stiftelser
minskas. Ej eller vet jag någon orsak, hvarföre
just denna Stiftelses lagliga, hittills nästan
Dm 29 Maji.
54 9
oitördt ålnjutna privilegier böra förr vidkännas
intrång, än Uppfostrings- och Fattigförsörjningsinrättningar,
hvilka böra betraktas utur
en och samma åsigt, såsom af likartad beskaffenhet
med Arméens PensionsCassa och andra
fromma Stiftelser; äfven synes mig en sådan
åtgärd princip-stridig emot det vid detta Riksmöte,
på så väl grundade skäl, vidtagne ädelmodiga
beslut om pensionernes och Pensions^
fondensökande för andre Embets- och Tjänster
mäns Enkor och Barn.
Likaledes uraktlåter man att befrakta, det
Låntagare i Cassan kunna påräkna stående Lån,
hvilka de i evärdeliga tider ej befara fä uppsagde,
så länge de uppfylla sina förbindelser,
en förmon som alltid är af vigt och synnerligast
i denna perioden för 6 procent blir för
en och hvar högst betydlig Då dertill kommer,
att det står hvarje lånhafvare fritt, att
när som helst inbetala sitt i Cassan ägande
lån, om han tror sig på förmonligare v ikor
kunna erhålla ett dylikt annorstädes, eller ock
icke mera deraf är i behof, så synes det mig
ganska obilligt yrka afdrag å Bevillningsprocenten,
hvilken för hvar enskilt Lånhafvare i
Cassan blir föga känbar, men deremot i massa
ganska dryg iör Arméens PensionsCassas
Fond,
Det skulle i min tanka äfven vara med
billighet och rättvisa mindre enligt och consequent,
att Riksens Högloflige Stånder nu ålade
Stiftelser ad pios usus bevillning, då de vid
550
Den 29 Maji,
detta Riksmöte emot förmodan tillåtit och sanctionerat
private assignationers ränfefria kring»
spridande i Riket, som möjligen kan hafva ett
högst skadeligt inflytande på enskilt och allmänt
väl En annan consideration tyckes mig
äfven förtjena uppmärksamket, nemligen att
genom Stiftelsen af Arméens PensionsCassa, bespara
Statsmedlen, som eljest skulle högst ansenligt
betungas medelst blesserade och utur
tjenst gående militairepersoners pensionerande,
en gärd, som Staten omöjligen skulle kunna
undandraga sig.
Äfven får jag äran ytterligare tillägga
tvänne hufvudskål , nemligen att, enligt Utskottets
ofta citerade tillstyrkan, skulle den,
sisdedne år af KrigsBefälet stiftade, och af Kgl,
Maj:t i Nåder sanctionerade Militaire Enke- och
PupillCassa nödgas vidkännas Bevillning på en
Nådegåfva, hvarmed Konungen och Hans Kgl.
Höghet KronPrinsen lofvat i Nåder dotera
denna Cassa; hvarmedelst den sällsamma princip
stadgades, att det Kongl. Huset äfven å»
lades Bevillning för Statens skyldiga bidrag,
och KrigsBefälet, förut summariskt taxerad för
ännehafvrfnde löne-inkomster, ytterligare och
äfven retroactivt finge en ökad Bevillning å de
7 procent detsamma årligen, till nämnde Cassör
godvilligt erlägger, i hopp att freda sin
ålderdom och sin familj från framtida nöd och
elände; — en åtgärd, som enligt min tanka
skulle innefatta en oerhörd olaglighet, ojemförligt
vida större, än den, att några enskilta
Statens medlemmar (som äga att efter behag
Den 29 Maji.
551
låna i publika Cassör eller ej) sjelfve ålades
erlägga LäneBevillnings-bidraget, hvilket jag
för min del endast kan anse som ett förord
eller ömsesidig öfverenskommelse, som vanligen
bryter Lag, men alldeles icke såsom någon
olaglighet.
Med förundran har jag ock hort understundom
såsom skäl anföras, att Arrnéens Pen.;
sionsCassa är för mycket bemedlad, lör att
icke hafva råd erlägga Bevillning j men utom
det att detta alldeles icke hörtr till saken,
synes man dervid vilja förgäta det dryga pensions
belopp, (hvilket troligen med hvarje år
kommer att okas,) som för det sistförflurna,
jemte extra utgifter, utgjordt öfver 132,0:10
R:dr Banco, och sorn medelst Begrafningshjelp
samt andre oförutsedde händelser, förmodligen
blifver än drygare; och var Directionen
i April månads början ej utan bekymmer,
att kunna vidtaga sådane anstalter, att
Cassans inkomster skulle med säkerhet kunna
påräknas motsvara dess utgifter. Häraf följer
tydligen, att om Bevillningsutskottets ti'lstyr-i
kan vinner bilall, skulle pensionerne minskas,
i stället att de, enligt KrigsBefälets vidtagne
beslut, småningom och med skäl i vissa Classer
böra enligt tiligångarne ökas.
Så väl af hvad jag nu här ofvan haft ä«
rån anföra, som ock af de i detta ämne inom
Bevillningsutskottet af flere olika Stånds Representanter
aflåtne Betänkanden och reservationer,
hvilka upplyst rättvisat mina yttrade
552
Dm 29 Maji,
åsigter, vågar jag hoppas, det Rikets Högloflige
Ständer derå täcktes göra behörigt afseende,
och ej betunga Fäderneslandets i Rensten
grånade, elter ock. af fiendtligt vapen vanföre
biefne försvarare, med en Bevillnings erläggande,
som skulle minska aspecterne för
deras närvarande och framtida bergning, samt
blottställa deras lefnads höst för behofvets
tryckande börda.
Denna min vördsamma underställning synes
åtminstone mig i hög grad grundad på
billighet och rättvisa, och har äfven nästan
allt intill denna dag varit sålunda ansedd och
motiverad af likaså rättrådiga Regenter, som
upplysta Ständer. Det är ock med lugn tillförsigt
till nu varande Ständers bepröfvade
rättvisa och bevågenhet emot Rikets Krigsbefäl,
emot de Medborgare, som under krigets
faror på ett Svenska namnet värdigt sätt vågat
lemmar och lif för fredandet af hemmava-,
varande medbröders hyddor, för deras fri- och
rättigheters helgd , som jag, underställande
detta Utlåtande Högloflige Ridderskapets och
Adelns upplysta bedömmande, anhåller vördsamt
(så vida ej ett direct förkastande af Bevillnings-Utskottets
till Arméens PensionsCassornes
skada afgifne tillstyrkande pröfvas skulle
kunna äga rum,) om återremiss af nämnde
Utskotts Betänkande i detta ämne, jemte mitt
anförande, hvilket jag lika vördsamt anhåller
äfven måtte de öfrige MedStänderne tillremit—
teras innan målet hos dem till afgörande fö-i
rekommer$ utbedjande mig vördsammast^ dst
Den 29 Maji.
55 3
täcktes Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken göra proposition i ämnet.
Carl Mauritz Carpelm.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
skriftligen;
Då man nu fått emottaga Högloflige Bevillnings-Utskottets
Förslag till Bevillningsstadga
i hela dess vidd, hvaraf jag förgäfves
begärt att tidigare, i afseende på en noggrannare
pröfning, få del, åtminstone af det reglementariska,
anhåller jag vördsammeligen, att
dervid nu få göra de anmärkningar, hvartill
en ännu icka vunnen fullständig kännedom af
förslaget mig föranledt, och får till en början
framställa den hufvudsakligaste af dem, emot
Utskottets Förslag, att nemligen till Bevillning
för hvarje län fastställa en minimi summa,'
såsom i min öfvertygelse ej mindre Constitu-;
tions-vidrigt, än motsägande de hufvudgrunder
för Bevillnings utgörande Riksens Stän»
der redan bestämt. Constitutions-vidrigt är
detta förslag, då det gör ingrepp i fria beskattningsrätten,
grundad på hvarje skattskyldigs
enskifta förhållande, och rakt stridande
emot antagne Bevillningsgrunder är detta förslag
äfven, emedan de händelser sannolikt
komma att inträffa, då redan antagne Bevill?
ningsgrunder måst sakna tillämpning, och som
det torde tillåtas mig att närmare få utveckla.
Utskottet föreslår, jemte tillkännagifvaode
af Beviliningssummans belopp för hvarje pro
-
554
Den 39 Maji.
vince under de sist förflutne åren, att minimi-}
summan af hvarje Län skall till nästa Riksdag
bestämmas till något högre belopp än
den utgått åren 1815 och 18IG, och derigenom
har Utskottet, i stället för att bereda en
nedsättning i Bevillning för Jordbruket, som
jag förgäfves yrkat, och hvarom jag icke en
gång erhållit ett svar, sannolikt decreterat en
ännu större Bevilining«procent af Jordbruket,
då Hemmansvärdet otvifvelaktigt mäst fortfara
att falla, vid ökade påagor, och sannolikt
fortsatt penninge förlägenhet, och i hvilket
förhållande d^t saknar grund i rättvisa, att
icke dess mindre föreslå, att för Hemmanen
i Provincerne skall ovilkorligen utgöras högre
Bevillning alla 5 ef erföljande åren, än taxeringsmän
på deras Ed, pröfvat rättvis och billig
fö> åren 1815 och 1S*6- Men det är icke ifrän
den förmodligen fortsatte penninge-föriägenheten
allena, som j*g hämtar anledning till
förmodan, att Egendomsvärdet nedsäites, det
är äfven i de föreslagne anstalter i financielt
afseende jag tror mig finna den, helst samma
skäl, som nyttjas emot rörelse-capitalets ökande,
att nemligen BancosedeL värdet derigenom
nedsättes, och Egendoma-värdet uppstegras,
måtte i ett motsatt förhållande bereda ett motsatt
resultat, och då opinionen i båda fallen
bestämmer Bancosedel-värdet, och, i följd
deraf, Egendoms-värdet, synes det mig ligga
tämmeligen för öppen dag, att om Banken,
jemlikt Betänkandet om Finance-regleringen,
inom 5 år använder till Silfvers anskaffande
half tredje million Riksdaler, och
Den 29 Maji.
555
minskar Bancosedel-rörelsen med åfmindstone
lika stor summa, som förmodligen derigenom
försvinner, så måste opinionen, ined fö utsättning
deraf, blifva tillj Bancosedel-värd.ts för*
del, och värdet af Jordbrukarens Egendom i
följd deraf nedsättas, på samma gång som
hans Creditorers fordringar i värde förbättras.
Af nu anförde skäl tillstyrker jag vördsammeligen,
att förslaget om minimi-afgiftl för hemmanen
Länsvis beräknad, måtte ogillas, och i
Betänkandet utgå, såsom i flere afseenden olämpeligt,
och förnärmande det förtroende man
bör hysa för uppfyllande af den Eds pligt taxeringsman
sig åtaga, att nemligen på rättsgrunder
behörig Bevillning föreslå, jsg förmodar,
att Utskottet skall finna skäl att sitt förslag
frångå, vid eftersinnande af tillämpningen af
ifrågavarande Bevillningsprincip, hvarvid må<i
ste inträffa, att Landshöfdingen, som det åligger
tillse, att ProvinceBevillningens fulla belopp
blifver på Egendoms-värden beräknad,
finner sig föranlåten yrka högre beräkningar
vid de mindre Taxerings-instantierne, för att
vara trygg, att total-summan på Länet häldre
öfverskjuter minimi-beloppet, då intet äfventyras,
än att vid PröfningsComitéen det skulle
inträffa, att några tusende Riksdaler fattades i
detta föreskrifne belopp, vid hvilket förhållande
det blef brydsamt, att dela denna brist
på hela Länet, men hvarigenom åter tillintetgjordes
Taxeringsmännens i föregående instantier
edeliga pröfningsrätt, och de skattskyldiges
i BevillningsFörordningen förvarade rätt,
att icke annorlunda och efter godtycko be
-
556
Den 29 Maji.
handlas. Jag har både denne och tvenne sistförflutne
Riksdagar förgäfves sagt och omsagt, att
Jordbrukare, särdeles sedan år 181 2, blifvit.jemförelsevis
till andre skattskyldige, för hardt
betungade i flere vägar j att fattigdomen och
vanmagten sedan den tiden och d rigenotn
årligen tilltagitj att den verkliga penningeförlägenheten
i orterne deri har sin upprinnelse,
och, utan nedsättning i Statsbördorne, icke
kommer att upphöra , utan ökas, och jag
har, i afseende derpå, och det obdliga i beskattningsgrunderne
för Jordbruket, trott mig
äga anledning, att föteslå i särskilt motion
till Bevillningsutskottet en nedsättning till en
fjerdedel mindre Bevillning af uppskattade
Hemmansvärdet, än af annan synbar förmögenhet
och inkomst, i följd af den erfarenhet
att {ordbruket, särdeles skattejorden, stundom
icke lemnar a å 3 procents behållen inkomst
efter uppskattnings-värdet , stundom äfven
mindre; men Utskottet har icke visat mig den
belägenheten, att besvara motionen, med ved
rläggning af de 6käl jag anfört. Hvad nu
åter angår det Reglementariska i Utskottets
Betänkande, så. enär Utskottet ansett lämpeligt,
sorn ock varit b' qvämligast, att på den
banade vägen hufvudsakligen godkänna nu
gällande Bevillningsförordning, hade det varit
så mycket mera att önska, att man tidigare
derom fått känna Utskottets mening, som föreskrifterne
deri otvifvelaktigt böra undergå
flere förändringar, ehuru de sista Riksdag förn
sigtigt inkommo för sent, att då, liksom kanske
nuj den noggrannare pröfningen står i strid
Den 29 Maji.
55?
med tålamodet och den gällande viljan. Detta
oaktadt, nodgas jag framställa de anmärkningar
dervid, hvartill jag, så vidt jag fått till;
fälle känna Bevillningsutskottets icke tryckta
Betänkande, trott mig finna anledning, och
får till en börjtn göra erinran emot den mindre
behöflige men kostsamma inrättning af
3ine Taxeringslnstancer, som onödigtvis borttaga
Landshöfdingarnes, för vigtigare ärender,
angelägna tid, och bereder Nationen extra
kostnader af öfver 80,000 R:dr, sorn BevilN
ningsUtskottets egna beräkningar synes utvisa,
men hvilka kostnader icke existerade, då BeVillningen,
före 1809, efter 1800 års Bevillningsgrunder,
bestämdes genom blott en TaxeringsComité,
då man sällan likväl kiagade
öfver Taxeringarnes beslut, och efter hvilka
grunder, med vissa förändringar, den nu föreslagne
Bevillningen kunnat utgöras, utan bibehållande
af de flerfaldige för Staten och enskilte
kostsamma och besvärande Bevillnings»
Instancer, och den betänkliga Edsförbindelsen,
att på Ed bestämma Egendomsvärden, der de
stundom aflägse boende icke i detta afseende
hafva någon ledning för deras gissning, än
mindre för deras edeliga pröfning. Jag hade
trott att Nationens Representanter, vårdare af
Nationens moral, skulle, med fästadt afseende
på det alfvarliga och religieusa i en Eds för-’
pligtelse, omsider så förordna, att Taxeringsmannen
icke blef satt i förlägenhet i valet emellan,
att icke kunna verkställa en föreskrifven
förrättning, eller genast bryta hvad han
edeligen lofvat, i hvilken brydsamma bela*
55 8
Den 29 Maji.
genhet likväl Taxeringsmannen icke befant
sig, vid tillämpningen af 1800 års BevillningsFörordning,
och jag vädjar till den allmänna
erfarenheten, om icke stundom så tillgår,
att Berednings- och TaxeringcComnrtéer
förrätta deras arbete på en kort stund, och då
dervid Taxeringsmannen vald. edsvuren och
ledsen, lemnat sitt bifall till föregående årets
Taxerings fortsättning, för att sjelf slippa den
noggrannare pröfningen, frågar jag, otn Edsförbindelsen
är uppfylld och den snattskyldige
åtnjutit rättvisan af den noggrannare pröfningen,
som Lagen åsyftat och töreskrifvit Flere
Ledamöter af det Hedervärda Bond. Ståndet
hafva rätteligen anmärkt, att den 3-dje Taxe*
ringslnstancen, eller PröfningsCommitté n, vöre
öfverflödig, enär Landshöfdingen äfven är 0'dförande
i TaxeringsCommittéen; och då BorgareStåndets
bedömmande i PröfningsCommittéer
af Hemmans verkeliga värden icke är
lämpeligt eller pålitligt, enär kännedom om
locala förhållanden hos dem måste saknas, synes
mig att, till inskränkning i kostnader och
besvär, denna Taxeringslnstance alldeles kunde
försvinna. Utskottet, som i de mindre detaillerne
i allmänhet förblifvit vid det gamla,
har likväl infört en besvärande nyhet, som
icke bör medgifvas, deri att Utskottet uppdragit
Taxeringsman en förut aldrig medgifven
rätt, att beskatta i annan ordning till personlig
bevillning, än mantaLl ngder innehålla,
och tillagt Taxerings männen rättighet, att,
med afvikelse från en Husbondes uppgift t
flytta Tjenstehjon till en annan TjenstehjonS'
Den 29 Maji.
559
dass för att derigenom bereda en högre Bevillaing,
hvilket torde tillåtas mig med exempel
upplysa, sedan jag först anmärkt, att i
allmänhet ganska orätt fordras Bevillning efter
2 Artikeln af annat Tjenstefolk, än som kan
beräknas till öfverflödig Betjening, och till
uppassning, och allsingen rättsgrund finnes i
föreskriften, att en Husbonde skall betala afgift
efter andra Artikeln för i hushållningen
nödige bchöfiige Tjenstehjon, såsom Inspecto*
rer, Fogdar, Rättare, Trädgårdsmästare, Hushållerskor
med flere, och hvarföre af Utskottet
önskades få upplyst, efter hvilken rätts princip
Bevillning efter andra Artikeln bör för dem
erläggas, då flere Tjenstemän, icke en gång de,
som njuta 2 å 300 Riksdalers lön, sådan erlägga,
och i händelse icke detta stadgande står
1 törening med rättvisa och lika beskattningsgrunder
för alla medborgare, hvarom jag tviflar,
yrkar jag, att stadganden derom, med undantag
af Laquaijer och Betjening för uppassning,
må i Betänkandet utgå. Om detta iakttaga,
skulle väl tillämpningen af Utskottets
föreskrift, att bestämma till hvilken Tjenstehjons-class
hvar och en Tjenare borde hänföras,
bl fva mindre tillämplig och obehaglig,
men i alla fall, och i ovbshet om Utskottets
beslut, får jag ämnet närmare utveckla , och
får såsom exempel nämna de så kallade Trådgårdsmästare
på Landet, hvilka Utskottet upptagit
till Bevillning efter andra Artikeln, i
likhet med Trädgårdsmästare i Städerne, hvilka
senare likväl äro Borgare, och hvaremot en
sådan afgift på Landet är alldeles obehörig;
Den 29 Maji.
den kunde kanske blifva mindre obillig endast
der Orangerier och större Trädgårds-anläggningar
voro, men der sådane icke finnas, är
det väl ganska naturligt, att den, som ensam
sköter en trädgård, benämnes i Mantalslängden
såsom Trädgårdsdräng, och vid detta förhållande
bestrider jag Utskottets förslag, att
öppna rättighet för en TaxeringsCommité, att i
sådant afseende chicanera på en uppgift, och
determinera att afgiften skall erläggas för en
Trädgårdsmästare, hvilkens kunskap oftast inskränker
sig att kunna plantera kål och potates,
äfvensom att i något annat fall uppföra
Tjenstefolk till annan benämning och afgift er,
än hvartill Mantalslängderne föranleda Utan
allt ändamål, och således olämplig är föreskriften
för Jordägaren, att uppgifva ett piaesumtift
värde på sin Egendom, då oftare desse upp^
gifter lemnäs utan allt afseende; och då committerade
äga rätt, att efter godtycke utan
pröfningens beräkning determinera fastighetsvärden,
så borde åtminstone Jordägarne vara
frikände ifrån skyldighet, att för ro skuld och
på höft uppgifva förslag dertill, enär desse
förslag icke med motskäl vederläggas, och man
känner, att föregående årets taxering oftast
tjenar till grund för det påföljande. Stadgandet
att en vald Ledamot i en TaxeringsComité
icke kan utan laga förfall sig sådant förtroende
afsäga, är olämpligt, då i öfvervägande
kommer, att på Landet laga förfall stundom
icke kan styrkas, och det kunde hända,
att den valde Ledamoten hade egna angelägenheter
-
! Dm 2 () Maji.
genheter af den vigt, att han idre utan känbar
skada kunde deni åsidosätta. Det har gått
an t äldre tider, att verkställa Taxeringar uian
denna föreskrift, och den synes nu ej vara mera
nödvändig än fordom. Föreskrifter utan ändamål
böra icke öka mängden af dem, och ibland
dem är förbindelsen att mantalskrifvas,
då man större delen af året arnar vistas, sorn
man ej sjelf kan förutse, och i alla fall icke
är skyldig att bestämma, jag mantslskrefs i
Södermanland sistlidne Höst, och kunde då
icke förutse, att jag skulle vistas nio månader
i Stockholm. Föreskriften, senaste Riksdagen
tillkommen, att Jordägare häftar för dess Landtb
bönders och Torpares Kronoutskylder vid hos
dem saknad tillgång, bestrides nu liksom förlidne
Riksdag, såsom orättvis till sin grund,
och betungande i sin tillämpning, då, vid jordbi
brukares tilit3gand« vanmagt, icke sällan kommer
att inträffa, att Husbonden får betala utskylder
för dem, hvilka bo på dess ägor, som,
under förra Regeringslagar, aldrig blifvit satt
i fråga, än mindre föreskrifvitj och lika orättvis
är föreskriften, att, om en Hemmansåbo
boriflyttar, skall husbonden för dess ulskyider
ansvara, då likväl Embetsmännen lättare åt*
komma Kronans rätt i detta afseende, än hus-i
bonden kan återfå hvad han mäst förskjuta
för en kanske i en annan Province flyttad bonde,
men Kronans säkerhet och Embetsman?
beqvämlighet bör väl ej beredas på bekostnad
af tredje mans rätt.
Ridel, o, Ad. Pr si. VI. B. II. Afd. 71, 72.
5Ö2
Den 29 Maji.
Afdrag för minderårige barn å Kronoutskylderne
borde alla af arbetande Classen
lika få tillgodonjuta, och således det stadgande
förändras, som innehåller, att Hemmansbrukare
af större Jordbruk än ett fjcrdedels Mantal äro
från denna ringa förmon uteslutne; en Åbo å
ett halft mantal kan lika behöfva njuta en
lindring, som Åboen å ett mindre, och det är
Statens nytta och uppföstrings kostnaderne,
hvarå afseende bör lemnäs, men icke Hemmanets
storlek. Då det olta inträffar, att gifta
karlar och äldre qvinfolk på landet, i anseende
till desse förhållanden, hvarken kunna söka
eller erhålla årstjenster, utan måste arbeta för
dagslega, eller såsom StatTorpare, eller idka
handslöjd, och i mantals längderae stundom
upptagas såsom inhyses boende eller arbetare,
i afseende på hvilka någon särskild afgift ef.
ter andra artikeln lärer vara bestämd, och
hvilka i alla fall äro till högre Bevillning
uppförde än Tjenstehjon, så synes billigheten
fordra, då det icke bör föranleda till högre
beskattning, att de icke äro i förhållande att
kunna erhålla och emottaga årstjenster, att Bevillning
för sådane personer icke kommer att
öfverskjuta Bevillning lör Tjenstefolk, samt
att Författningarne måtte medgifva, att mantalsskrifva
giH folk såsom tjenstefolk, ehuru
de icke njuta årslön och gå till Husbondens
bord. Det synes äfven vara billigt, då ungt
folk emellan 15 och 18 års ålder alltför ofta
icke kunna erhålla årstjenst, ej mindre att det
medgifves dem. att kunna till deras trygghet,
att ej anses såsom lösdrifvare, mantalsskrifva
Den 29 Maji.
sig, der de likväl icke kunna erhålla årstjenst,
än att, vid Mantalsskrifnirtgar och BeredningsComtnittéer
det kunde öppnas för dc-m utväg,
att beirias ihan Krono-utskyIder, eller njuta
lindring: deri, vid saknad arbetsförmåga, ellef
sjuklighet, som behörigen styrkas kunde. Sorti
man i allmänhet saknar kännedom om åtgärdetne
vid taxetingarne, oell utan vidlyftig
omgång icke dettsamma katt erhålla, så käft
med den allmänna rätt, att känna grundernö
för ålagd Bevillning, hvar och en tillkommer.
Skäligen yrkas, att en förteckning öfver fastig*
heter, och derå vid Taxering'- Och Pråfiiings—
Committé erne anätte, värden, bor till hvarje Socken
sändas, att der vara atr tillgå j och en lika
fättsfordran synes det vara, att erhålla eä föreskrift
eller formulaire lör Drbetsedlarrte, ej
allenast till specifikt upptagande af personer
och personel Bevillning, art till Egendom, så
att tnan må kunna sjelf pröfva Dcbetsedlens
riktighet sorn i kväi Debetsedlars beskaffenhet
rtit stundom icke ttiedgifver. botande De*
b tsedlarne innehålla hvarje Hemmans ellef
Lägenhets Uppskattade värde, och at hvärja
Hemman, uncbr särskilte rubriker, utgåefidé
Bevillning. Det medgifvc#,ätt allt detta t i llsky ridar
Häradsskrifvare!! större besvär, tilen då
titan antagit ett B'viilnirtgs-systeme, sorn blötf
I kostnader till Embe s- och Tjenstemän och
i afseende på T.ixerirtgs-kösthader medtaget
öfver 50,000 Rtdr al BevillrtiflgS-medlen mätte
man åtttiindstOne hafva rätt att fördra så fulla
Ständiga Debetsedlar, att man sjelf kan ptölvä,
huruvida en ganska möjelig och ursägthg miäö?
a
'564
Din 29 Maji.
räkning i debitering kunnat äga rum. Föreskriften,
som lärer vara bibehållen, att vid vite
infinna sig vid Uppbördsstämman, äfven då
man icke kan något betala, är löjlig och skadelig,
då den föranleder till hinder för Jordbrukaren
i dess arbete, genom den anbefallda
uppvaktningen, och likaså förbindelsen att infinna
sig vid mantalsskrifniagar, helst då förhörslängderne
der blifva grunden för Mantslslängderne,
och efter peisonalen och åidreti
derigenom bestämmes personliga ufskylder, be-»
hofde ej andra sig der infinna, än de som
kunde gifva anledningar till förändringar eller
undantag, och inga andra skrifteliga uppgifter
fordras, än sådan®, som icke kunde hämtas ifrån
förhörs-böckerne. Föreskriften att i tvefaldt
ingifven förteckning upptaga alla på en
Egendoms ägor boende personer är besvärlig
och utan ändamål, då förhörsbok®n förhållandet
upplyser, och den är skymfande, då den
utsätter plikt för någon derå förglömd person,
som, då fråga är om ett större antal, ganska
lätt och oskyldigt kan hända- Ansvar böc
billigt följa på fördöljande af uppgifter, som
icke i annan väg, än genom eget tillkännagif-i
vande, kunna erhållas, men ej i allmänt kände
och genom förhörsböcker controllerade förhållanden,
i anseende till Egendom och der boende
personer. Jag anhåller, att desse anmärkningar
må till BevillningsUt6kottet remitteras.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: Jag kan ej
förena mig med Bevillningsutskottet, hvad an
-
Del 29
5$ 5
går den föreslagne cfverflöds-skattens berat?
nande och fördelande.
Eruket af Vm och andre tillåtne utländska
drycker är btlagdt med 2 R:dr för hvarje Stånds^
person af mankönetj jag tror, att en afgift a£
3 R dr personen vore ändå lindrig, och skulle
ej minska förbrukarnes antal, men derigenom
ökteä inkomsten med 25,878 R:dr.
Jsg anser likaså, alt afgiften ä Stånds^
personer, för bruket af Caffe och Thé, kan
och bör höjas ifrån 1 R:dr till r R;dr 24 sk,
hvaraf inkomsten ökas med 38,231 R:dr.
Att Stånds-personers Fruar och Döttrar
skola endast med 24 sk. skatta för bruket af
Siden, anser jag alldeles för litet; jag föreslår
1 R;dr, och dermed vinnes 29,000 R:dr.
Endast i denna del, föreslår jag äfven förhöjning
å de ringare Classerne. Bruket af
Siden är för dem helt säkert det öfverflödiga?
ste bland öfverflöd. Sex skillingars skatt derå
är alldeles för litet3 till och med 12 sk. om
året anser jag vara litet, ty den, som vill
bruka Siden, mätte väl utan känning kunna
årligen betala värdet af en fjerdedels aln taft,
och den ökade inkomst, som endast med denna
ringa förhöjning skulle tillfalla Staten, stiger
ändå till 75)Ooo R:dr.
Att uppmuntra kortspel torde vara lika
öfverflödigt, som det vöre nyttigt eller till
Den 29 Maji.
det mindsta oskadeligt, om en högre skatt derå
jninskade antalet af koitens förbrukare. Jsg
tror mig derföre utan ringaste sinnesoro kunna
våga föreslå dubbel skatt, elier 1 R:dr tor
JStänds-personer och 2 R:dr å alla öfrige mans
personer}
härmed vinnes 39*333 R=dr.
Vidare anser jag, att de till bruk af Tobak
i projectet upptagne 40,000 Ståndspersoner,
kunna, istället för 16 sk, betala 32 sk-,
Och för sine Uhr 24 sk. i stället för 12 sk.3
hvarmed vinnes 23,333 R:dr 16 sk,
Afgift för bruk af Juveler, Perion, Guldgmycken,
Equipager, Luxe-hästar, Luxebefje.
rung in m., har jag icke ens lunnit projectevad.
Om jag antager, att i Sverige finnes endast
en millions värde i juveler och Rerior, och
blott med 2 procent belägger deras. nyttjande,
yppkomma 20,000 R:dr
En
person af hundrade i Sverige nyttjar
■yisst guldsmycken, Facit 25,000 å 1 R:dr 3
85?ooo R;dr,
Fem tusende Equipager finnas visst i Riket
4 om dessa beläggas med 1 R:dr minst
Och 10 högst lör ett Equipage , jemte billig
progression lör den sorn har flere Equipager,
Vinnas minst 30*000 Ridr.
Genom likt» princips användande i anseende
Den 29 Maji,
567
till Luxe-betjenters beskattande, skulle minst
lika summa vinnas, eller 30,000 R:dr.
Det är således en förhöjning af circa 336,000
R:dr jag härmed föreslår. Utskottets project
upptager 416,000 R:dr. — Summa 752,212
R:dr Banco, hvarmed vårt öfverflöd skulle
rikta StatsCassan. Att denna Summa hos oss
förtjenst uppmärksamhet, lärer ej behöfva be
visas,
men
bör och kan den på detta sätt
uttagas ? Se der hvad jag nu går att undersöka.
Våra Statsbehof äro ofullkomligen uppfyllda.
Detta ligger för ögonen, och ändå
gränsar beskattningen,
i flera punkter till
den yttersta tyngd som kan bäras,
i flere
punkter öfverskrider dea till och med de
skattandes krafter.
Då vi ovedersägligen befinna oss i denna
svåra collision emellan verkliga hehof, och
svårigheten att dem uppfylla, är det då ej vår
pligt att söka utvägar. Tvänne finnas, ökad
production och lämpligare beskattningsmethoder.
Den förra hörer ej till mitt ämne i dag,
vidare än i anseende till den sanning jag i af.
seende på den sednare nu anförer, den nemligen,
att productions-kraften ofelbart ökes genom
besksttningsbördornas jemnare fördelning
efter förmågan att dem bära, och detta är just
hvad jag, i anseende till den sistnämnde utvägen,
löreslår. jag känner, och skall nu i förväg
sök» besvara en del af de invändningar,
563
Den 29 Maji.
som vanligen göras emot mitt och mot alla
förslager a i samma åsyftning.
Vanligast förebrår man öfverflöd?.- skatter,
att vara af en småaktig ej nog omfattande
natur. Detta medgifver jag fullkomligt. Stod
det i min magt, att införa en allman och syi
stein?,tisk Conmmtiöns-afgift: eller eo motsvarande
skatt på behållen inkomst, skulle jag visserligen
icke uppehålla mig vid att i smått beskatta
Öfverflödet. Men nu är consumtions-afgift,
med Acciselnrättningar, oell allt det mera dertill
hörer, alldeles icke verkställbar i ett land
som vårt, der Folknummern är så tunnsådd på
den vidlyfiiga Arealen, och der Städerne äro
så få och till en del så eländiga, så alldeles
urartade ifrån den stastitiska natur, som ifrån
b rjan vållat Siäders tillkomst, och utgör hela
politiska nyttan af deras tillvarelse. Skatt på
behållen inkomst har också bi i f v ife försökt, har
mött svårigheter, och har aldrig kunnat införas
j hela d?t omfång ett sådant beskattningssysfein
bör äga. Vid sådant förhållande, då
nemligen hvarken consumtionen eller behållna
inkomsten kan generelt och methodiskt beskattas,
då återstår intet annat medel, att i en
rättvis proportion beskatta de förmögnare, än
det jag föreslår. Då återstår blott att beskatta
öfverflödet.
Vår beskattning behöfver den rättvisa
jemkning jag nyss omnämnde; jag vet att det
hestrides, men jag, jag påstår det. Jag skall
icke fördjupa mig i beräkningar och Arithme,
Den 25 Maji,
56 9
tiska jemförelser. Jag har, dem förutan, ett
lika peremptoriskt sorn enkelt argument att
framställa. Mig veterligen har aldrig utmätning
för Kron-utskylder ägt rum inom de classer,
hvars beskattande jag nu föreslagit, åtminstone
är händelsen sällsynt. Många tusende
olycklige Jordbrukare och arbetare utpaatas
deremot alla år, och mista sista koen, sista
bädden, blott för sina Kronoutskylder. Detta
obestridliga factum synes mig utgöra fullt bevis
för sanningen af mitt påstående, att nem»
ligen de förmögnare Glassér i Sverige icke äro
proportionaliter så högt skattlagde, som de arbetande
och torftigare Classerne. Till häfvande
af detta oriktiga förhållande gifves intet annat
medel, än öfverflödets beskattande.
Man säger, att den beskattning jag före:
slår är obeyväm. ja
ja
så är det med
ali beskattning. Jag nödgas dock fråga, hvilkendera
man här menar af de tvänne »lag af
obeqvämlighet sig vid beskattning förete,
nemligen obeqvämiigheten för den, som utgör
skatten, eller obeqvämiigheten, för den som
infordrar densamma. Det synes mig såsom
skulle den sednare förtjena ganska litet afseende,
jemförd med den förre. I alla fall blir
det väl ändå aldrig så obeqvämt för en kortspelare,
att anteckna sig, och betala sina par Riksdaler,
sorn för Torpaien, att betala för det han är
till i verlden.
Man hörer äfven sägas emot en eller än-J
nan öfverflöds-artikels beskattande s att den
570
Den 29 Maji.
summa, till exempel 15 eller 20,000 Riksdaler
dermed åstadkommes, är alltför obetydelig.
Men då en dylik summa begäres till de nyttigaste
ändamål, som till exempel till aflöning
åt befälet vid det Landtvärn, som utan kostnad
för Staten försvarar en i alla afseenden
dyrbar besittningj eller till aflöning åt Kron.
betjeningen i de flere Rikets Provincer, der
denna sä vigtiga Class Tjenstemän är öfverlemnad
till en lör Staten skadelig och vådelig
torftighet, — då anses denna summa af 15,
till ao^ooo Riksdaler ganska betydelig. Jag
vet, att ali storlek är relatif, men inom en
och samma Stat, inom ett och samma Drätselverk
kan väl en och samma summa ej på en
gång vara stor och liten Omöjligen får man
säga, att en summa är alltför betydlig, då den
begäres till ett Riks-gagneligt ändamål, och
att samma summa är alltför obetydlig, då fråga
är att uttaga den hos rike, som deraf hafva
ingen känning.
Men säger man, ”skall jag behöfva plikta,
för det jag til! hvad öfverflöd som hälst använder
min väl förvärfda Egendom?” 'Skall /
jag ej få fritt njuta frukterne af min eller
mine Fäders industri, utan att af Författning
gar pliktfällas?” Besynnerligt mäste det förefalla,
att så enart fråga väckes om att beskatta
de förmögnes njutningar, framtages
strax ordet plikta, hvarigenom sakens åsigt gr*
nast föivrides. Aldrig har jag hört skatt benämnas
med ordet plikt, då samtelige Rikets
Heraman och hela jordbrukande Classen blifvit
Den 2 g Ålaji.
571
beskattad. Om den rike verkeligen ar berättigad
tili desse bittert klagande uttryck, om han
är berättigad utropa ”hvarföre skall jag plikta,
för det jag åker i min betalta vagn efter
mina betalta hästar,” med huru mycket mera
skäl skall ej Hemmansbrukaren utropa: ”hvarföre
skall jag plikta, för det jag bebor och
brukar min ärfda jord,” och arbetaren: ”hvarföre
skall jag plikta för tillståndet att andas
och bruka inin spada?” _ Statens svar på den
rikes utrop är ganska enkelt, ”jag pliktfäller
dig icke, för det du njuter, men jag beskattar
dig, emedan dina njutningar förråda,
antingen att du förmår skatta framför dina
bröder, eller ock att du är en ursinnig slösare,
och i det fallet gör jag icke värre emot dig,
än du gör dig sjelf.”
För öfrigt skulle nu också en hög beskattning
af luxen nedsätta densamma, och —
skatten derigenom ej blifva så gifvande, som
man väntat j gå har dock ett godt vunnits, ett
godt som ju i så många tal, förmaningar, författningar
och ingångne föibuud blifvit sökt.
Eller sträcker sig den cirkelartade rörelse, för
hvilken våra Economiska åsigter hafva så mycken
fallenhet, äfven till delta mål, och frukta
vi nu luxens aftagande, sedan vi så nyligen
ansett den som orsaken till allt ondt?
Att productionen af en öfverflöds-skatt
alltid blir obestämd är ganska sant, men om
man beräknar den till lägsta minim, och sedan
låter öfverskotta» komma sorn ett opåräknad^
Den 29 Maji.
godt, månne Ständerne vid nästa Riksdag skola
blifva särdeles misslynte öfver att linna en
eller två millioner uppsamlade och disponible?
Jag
slutar här denna anticiperade veder*»
läggning, och anhåller vördsamt och på det
högsta, att Ståndet ville taga mitt anförande
i allvarligt betraktande.
Jag tror val ej, att fattigdomen i allmänhet
är sådan i landet, som jag ibiand hön den
beskrifvas, men så mycket är ju sant, att en
stor del Hemmansbrukare, sedan de bela året
hårdt arbetat och torftigt leivat , med moda
förmå utgörs sin skatt, att andre icke förmå
det, och blifva utpantade; att månge Hemmansdelar
äro beskattade utöfver hela deras
afkastning, och nu stodo öde, otn de ej innehades
af större Possessionaten som inköpt dem
för vissa conveniencer skull, och nu måste behålla
dem, emedan ingen vill hafva dem} att
öfrige Näringsidkare och Löntagare redan äro
beskattade, så mycket de kunna beskattas. —
Då nu det är sant, att beskattningen redan är
sådan, som jag nu beskrifvit, och lika sant,
att Rikets behof ändå äro ouppfyllde,
sant att vi dageligen nödgas afstå medel till
företag och inrättningar, hvars RiksgagnePga
egenskap vi dock fullkomligen inse och medgifva,
_ så frågas, om vi med godt samvete
kunna underlåta, att till lindring i bördorne
uppsöka och använda alla medel, som ej
blottställa Statens bestånd och förkofran} då
Dm 29 Maji.
5 73
frågas om någon summa gifves så obetydlig,
elier så obeqväm till uppbördssättet, som vi
ej böra uttaga, då den kan uttagas utan tunga
för Åkerbrukaren, Näringsidkaren och Löntagaren.
Skulle dessa mina andraganden ej vinna
framgång, måtte åtmindstone mig tillåtas, att
trösta mig med den glada öfvertygelse, att allt
hvad jag från Riksdagens början trott mig höra
ordas om allmänna eländet, var en villa,
en ledsam dröm, att folket skattar utan känning,
och art värt Statsverk inga behof vet
utaf. Annat skäl kan väl ej gifvas emot öfverfiöds
skatts påläggande, Ätt vi öfverflödets
förbrukare äga 3 röster vid Riksdagen, och
att de, sorn jemt» öfverflödet ofta sakna det
nödvändiga, blott äga en röst, — är just den
omständighet som lifligast tänder hos mig det
hopp, att de tre rösterne votera iör mitt
förslag.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henriet Jag annar
ej ingå i vederläggning af de beskattnings-'
grunder, som Grefve Löwenhjelm nu föreslagit;
Riksens Ständer hafva redan beslutat, att
beskatta det så kallade öfverflödet ; och huruvida
detta kan tåls den utsträckning den värde
Talaren åsyftar, lemtiar jag att besvaras utaf
dem, sorn med så val Taxeringar som Bevillningens
indrifvande ägt befattning. Jag vill
endast bestrida den billighet i Taxeringssätt
Herr Grefve Löwenhjelm tror sig funnit, och
jag fäster mig till d n ändan blott vid Artikeln
Kortspel, och frågar, om det är rättvist,
att den som, under torftiga omständigheter,
574
Dett 29 Maji.
finner tröst och nöje uti att hela året om lagga
patience med en och samma kortlek» betalaf
lika mycket t öfverflöds-afgift för kortspel,
som den, hvilken dagligen förbrukar flera paf
kortlekar} skattar ej den ena i större proportion
för sin patience, än den andra för sitt
spel ; jag anhåller att denna min lilla anmärkning
matte få medfölja Herr Grefve Löwen-*
hjelms till Utskottet.
Grefve Löwenhjelm: Jag upprepar , att
consumtions-afgift vist vore rättare, men då
denne ej är verkställbar, återstår ej annat medel,
att beskatta den förmögne i någorlunda
billigare proportion, än öfverflödets beskattande.
Herr Hertzenhjelm, Carl Johany uppläste följande
:
Andra Artikeln 6 §. förordnar om den er
sättning,
fordringsägaren är förbunden lemna
ein Räldenär, för den förskottsvis erlagde Bevillning,
för den förres ägande och utlänre capital;
denna ersättning är föreslagen 50 procent
högre än Bevillningen; em dan då dert
utgöres med 2 på tusende af capitalet, är ersättningen
uträknad till 5 procent af räntan^
som gör 3 per mille af capitalet.
Härigenom händer, att den ägare af fastighet
eller annan förmögenhet, som deruppå
albetalt endast en tredjedel, är befriad för all
Bevillning efter andra Artikeln, den hans Bor*
Den 29 Maji.
5 75
genar för honom erlägger, således äfven för
den förres i Egendomen nerlagde capital j och
för hvad han derutöfver kan vara skyldig,
njuter han en verklig vinst genom minskning
i den lagliga räntan till ett belopp af 5
procent.
Jag kan icke begripa, huru en sådan omständighet
kunnat undfalla Högloflige Bevillningsutskottets
uppmärksamhet, ty att detta
stadgandet skett af föresats, kan jag ej förmoda,
då olagligheten deraf ligger för en öppen
dag. — Väl har uti hittills gällande BevillningsFörordning
samma orättvisa ägt rum. men
är förmodligen af misstag kommit att deruti
inflyta, emedan ej blifvit iakttagit, att då Bevillningen,
sorn efter 1812 års Förordning utgjordes
med 5 procent af behållna inkomster,
nedsattes vid sistlidne Riksdag till 2 på tusende
af capitalet, och som äfven nu är föreslagit,
ersättningen för den förskjutne Bu v i Ilningen
ock i lika mon bordt nedsättas.
I en tid, då man så högeligen yrkar på
► Allmänna Låne-anstalter, till befordran af
lättare penninge-tillgång för de manga Lånsökande,
som det heter, till Näringarnes upp.
komst o<h productionens förökande, torde den,
sorn af egna besparda medel, under det hail
måste vidkännas myntets successiva försämring,
och sin i följe deraf årligen aftagande förmögenhet,
biträder med lån, och dervid åtnöjer
sig med den i Lagen stadgade räntan, icke
böra anses för en alldeles onyttig medlem i
Den 29 Maji.
Samhället, eller dess vilkor försvåras genom
en större Bevillningsafgift, än för alla andra j
men om så vore, borde den väl tillfalla Statscsssan,
och icke gäidenären, som ej äger rätt
fordra bättre Iåns-vilkor, än deni Lagen föreskrifver.
Skulle ater, ehuru låne-behofvet nu
är så stort, räntan hädanefter kunna anses för
hög, och således böra nedsättas, tillhör det ej
BevillningsUtskottet derom förordna, eller en
sådan Lag medelst magispråk Nationen påtruga
} utan hör den i föreskrifven form afgörass
och af Konungen sanctioneras. Som denna omständighet
är af den beskaffenhet, att ingen återremiss
lär äga rum eller behöfvas, så får
hos Eders Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
jag ödmjukast anhålla om ogillande
och afslag på förenämnde §:s innehåll, sådan
den nu befinnes, och att den ändring deruti
göres, att ersättningen till Gäidenären icke
blifver till beloppet högre, än hvad han förskjutit.
Hvad tredje Artikeln, rörande fördelningen
af öfverflöda-och consumtioos-afgiften angår,
så kan jag ej finna minsta skäl, att medlemmarne
af BondeStåndet skola till hälften
njuta lindring i den föreslagne afgiften enligt
förenämnde artikel. Då alla njuta lika medborgare-vätt,
böra ock alla lika, efter sina
vilkor och på enahanda grunder, bidraga till
Samhällets bestånd j så framt ändamålet är en
förökad oumbärlig Stafs inkomst. Är åter afsigten,
att genom en sådan afgift åstadkomma
minskning
Den 29 Majk
'577
minskning i bruk och nyttjande af dylika öfa
veiflöds-artiklar, såsom för Rikshuthållningen
skadeligt, så torde ändamålet lättast vinnas,
om denna afgift uppgår till det belopp, att
den mindre förmögne afhålla» ifrån consum-i
tionen af sådant, som för honom kan var»
både umbärligt och mindre passande.
Mig tyckes äfven, att den föreslagne afgiften
på siden- och mahogony-meubler är
mindre iämpeligj bägge hafva kunnat blifva
anskaffade under en tid, då man ej trott sig
behöfva befara tvång, vid deras nyttjandej och.
kunna nu ej lätteligen föryttras. Sidenmeubler
äro ofta tillkomne af ren besparing, såsom af
gamla, och ur bruk komne tyger förfärdigade.
Det utländska rå-ämnet utgör minsta delen i
värdet af mahogony meubler, som i synnerhet
gäller, hvad angår de så kallade fanerade arbeten,
som är en inhemsk förtjenst-, och ej kan
utan otättvisa, för skicklige arbetare förmitiJ
skås. Sannt är att man, af ett vanligt begär,
att få stifta omskiftande Lagar, kan hoppas,
att snart få se denna ändrad, och att samma
orsaker nästa gång kunna föranleda till åter-i
tagande af 18'5 års Bevillningsgrunderj mea
emedlertid blifva alltid olägenheterne känbara,
och böra förekomma®. Hos Ejers Excelltnre
Herr Grefven och Landt-Marskalken anhåller
jag således om återrerr.iss till Hogloflige Bevillningsutskottet,
i afseende på hvad jag, roj
rande denna artikels innehåll, haft äran an«
föra.
578
Den a 9 Maji.
Grefve De la Gardie, Jacob: Fullkomligen
instämmande i hvad Friherre Carpelan i afse*
ende på Arméens pensionsCassa yttrat, då min
öfvertygelse säger mig, att det är på rättvisa
och billighet grundadt, utbeder jag mig att få
tillägga några ord om en annan Casssa som med
lika rätt och af lika grund fordtar lika behandling.
De Kongl. Ordens Cassa är tillkommen
dels genom enskifta sammanskott, dels
genom Ordens afgifter, och är endast ämnad
till Pensioner åt de äldsta inom hvarje Orden.
Jag vågar hos Ridderskapet och Adeln anhålla,
att jemväl denna cassa tnå blifva befriad
från Bevillnings erläggande.
Jag tror, att man i allmänhet bör göra
det undantag, att alla Cassör, som leda sitt
ursprung från enskilte personers tillskott, och
hvilkas provenuer användas ensamt till pensioner
för ålderstegne personer, anses vara i
samma cathegori, sorn fromma stiftelser. Man
skall fåfängt invända, att deras tillgångar äro
utlånte mot 6 procent, då just denna ränta
utgår till pensioner, och ändamålet således till
en del ginge förloradt, om Bevillning deraf
beräknades.
Att denna anmärkning må till Utskottet
få åtfölja, är hvad jag endast velat hafva äran
begära.
/
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De anmärkningar
jag nu går att göra, skola endast angå
artikeln om öfverflödet. Men först torde jag
Dm 29 Maji.
579
få erinra, att då BevillningsUtskottet af denna
artikel påräknat 4(6,000 R:dr, torde denna
summa, så framt mitt förslag om atnortissemeiUs-anslagets
förminskning till undvikande
af Bevillningens förökande, vinner Riksens
Ständers bifall, kunna nedsättas till 166,000,
och dä, i anseende tiil dess förminskning, naturligtvis
blifva lättare att fördela- Dernäst
får jag fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
att så jemnt som möjligt, fördela hvarje
skatt, och framför allt en öfverflöds-skatt. Jag
anser derföre hvarje personel öfverflöda skatt
obillig. Skatten bör lämpas efter förbrukningen
af öfverflöds-varorna , och således förvandlas
tili consurntions-skatt Då först blir
den rättvis och billig.
Jag vågar derföre
vördsammast föreslå, att denna del af Bevillningen
lägges på HandelsSocieteten och Fabrikanterne
af öfverflödsvaror. Dessa må sins
emellan fördela beloppet efter utsträckningen
af hvars Och ens rörelse; samt vid varorna»
försäljning taga sin ersättning af afnämaren,
genom prisernas uppstegring - Någon torde
befara, att Köpmännen begagnade denna anledning
för att böja priserna ännu mer, än de
verkligen behöfde. Men denna farhåga är
helt visst ganska öfverflödig, iy Köpmännen
skulle i alla full sälja till så godt pris de
möjligen kunde, helst de förmodligen eljest
skulls söka undersälja hvarandra, for att vinna
så mycket bättre alsättning,
Med Herr
Grefve Lövenhjelm instämmer jag t ex deruti,
att en stor skatt kunde läggas på kortspel:
men jag skulle ej vilja att den lades på
Deli 29 Maji.
spelarén, ulan endast på kortstämpeln.’ Slutligen
måsfe jag alldeles proiestera emot ali
slags skatt för gamla meubler, tapeter och dylikt.
Jag vill härvid blott anmärka, att, om
alla ville, för att undgå en sådan skatt, afhända
sig dylika saker, och nödgades i deras
ställe anskaffa andra, skulle det förorsaka dem
en betydlig förlust; och hvad sorn är förlust
för enskifta, blir en förlust för Staten.
Jag anhåller derföre, att Betänkandet må, tillika
med dessa mina anmärkningar, varda till
Utskottet återremitteradt.
Friherre Drufva, Thure: Sorn jag bort en
vard Ledamot, Grefve Gyllenborg, yttra sitt
ogillande öfver den af Bevillningsutskottet föreslagna
minimi-tabellen på Hemmansvärdena
Inom hvarje Län, anser jag mig deröfver böra
yttra mina tankar. När det är bevisligt, att
i några Län Hemmansvärdena blifvit mycket
nedsatta, till och med i e;t, inom tvänne år
några och 30 procent, är det en nödvändighet, att
genom en minimi tabell hämma sådant, i annat
fall kan Statsverket aldrig vara säkert om den
anslagna, och påräknade Bevillnings-summan,
och afgiften från Länen kan blifva i högsta
måtto utan jämförligt förhållande, tvärtemot
billighet och BevillningsFörordningens åsigt.
Den nu föreslagna jemkningen är väl icke den
fullkomligaste; dit kunna vi aldrig komma,
men den har ändå den förtjensten, att, i möjligaste
måtto, närma sig tili rättvisa, när den
är lämpad efter 4 års medelpris, och sorn sådan
tillstyrker jag dets antagande.
Den 29 Maji.
581
I redaction om rotefrihet har i min tank»
ett misstag insmygt sig , hvari ändring bör
göra6, så att mera tydlighet vinnes; der står,
att Säterier m. m. från denna afgift under
fredstider frikännas; i krigstider skola de vara
det så mycket mera, som de då vidkännas ex«!
tra Röeling; således anser jag ordet under
fredstider böra utgå, annars kunde det gifva
anledning, att en Häradsskrifvare af oförstånd
eller kitslighet, kunde, oaktadt extra Rotering»
skyldigheten, påföra i krigstider Säterier turn
Roiefrihets-afgift, hvarå visserligen rättelse
erhöllfsj men bäst är, att Förordningen
är så tydlig, att intet misstag sker, och rät^
telser behötvas»
Vid 1812 års Riksdag ålades både öfverflöds-
och consumtions-afgifter j debiefvoi8l5
afckaffa.de,
mantalsskrifning, debitering och redovisning j
nu hafva de åter uppkommit, talrikare än
1812, och kännande olägenheterne af dem ön.j
skar jag, att benämningarnes antal åtmindstone
måtte blifva så inskränkt som möjligt. Med
Friherre Anckarsvärds yttrade tanka, om afgiften
för rättigheten att 6pela och handtera
kort förenar jag mig, helst jag icke finner det
vara rättvist beskatta den ringare Folkclassen
för ett oskyldigt nöje, som är långt bättre, än
att de söka tidsfördrif helgedagsqvällarne utom
hus då vandringarne ofta tillskapa äfven,
tyr af ledsamma följder, och de missbruk, som
af kortspel kunna 6ke, innefatta sällan anledningar
au öfverklaga hos den Folkclassen, Hela
Dm 29 Maji.
Nationen bör icke plikta, för det att några
söka d' iuti ett ytterligt nöje ; höjes kortafgiften,
tiäffas derigenom rätter man Sak samma
om vin med mera dylikt; finnes sken af billighet,
att de betala för njutningen deraf lika,
d n som dagligen begagnar det, och den, sorn
höget sällan kan iå ett glas en bouteille dagligen
på äret gör afgihen per bouteille 3 r.-st,;
då den sorn på samma tid ny tjär 1 å 2 bouteiHer.
betalar eller 1 Riksdaler per bouteille;
obiibgheten måtte vara synbar, och således
bevisa, att denna mängd öiverfiöds-artik*ar
drabba sällan rättvist, och mången tjensteman,
som nu, dock mindre än 1815, är i
anseende till lönens ringhet frikallad från afgift
derföre, skall antingen förneka sig alla
lifvets njutningar, och lefva med annan diet,
än den krets, i hvars umgänge han är införlifva'!,
eller betala 6 å 8 R-dr, sorn på 200
Riksdalers lön gör 334 procent deraf; äfven
tror jag icke det är rättvist, att en i knappa
vilkor varande Ståndsperson skall betala dubbelt
emot Allmogen, när till deras antal ofta
höra personer af mycken förmögenhet, och vi
kunna synbarligen finna, huru den delen af
Nationen årligen blifver allt mer och mer
jordägare i vårt land.
Mig är sagt, att genom öfverflödets taxe>
rande afgiften ej skall falla så starkt pä Jordbruket,
sorn genom förhöjning af fyllnadsafgiften
hvilken ganska lätt kunde öfverflytta?,
och intagas i andra artikeln. När man
vid större Egendomar påräknar den mängd af
Den 2 9 Maji.
58 3
arbetare, för hvilka Husbonden ej allenast skall
ansvara, utan älven betala öfverflöds afgiften,’
likasom hvad den faller tungt på en Åbo, af
liten Hemmanslägenhet med 4 personer, emot
den höjning fyllnads-afgiften gjordt, hvartill
kommer att Torpare med flera, som ej ansetta
kunna betala något efter andra artikeln, säle*
des äfven fria från fyllnadsafgiften, få harige**
nom en betydligen ökad och tryckande Bevillning,
så blir både för Jordbruk och Näringar
denna vinst mera inbillad än verkelig;
Men det obehagliga uppstår af uppgifterne,
som kunna leda till många chicaner, isynnerhet
för Allmogen, som allmänt ej kan komma
i tillfälle begagna den tillåtelsen sf skrifna
uppgifter, till deras säkerhet mot origtig annotering,
Den, som följt mantalsskrifningar,
vet af erfarenheten, att mängden ej fattar förn
ordningens innehåll , utan att hvar och en
skall frågas, om han och hans folk begagnar
det eller det, och må deraf dömmas tili tidelängden
af en sådan skrifning. Consumtionsafgifter
äro vida bättre än öfverflöds; de hafva
visserligen sina besvär i verkställigheten, inea
träffa säkrare den skyldige, och den på väl*
lefnad begärlige får en drygare afgift, i 6atn*
ma mon han följer sin njutnings eller sitt högfärds
fordringar. Bland det, som helst borde
beläggas med dryg Bevillning, är öfverdrifvit
antal med boningsrum, hvilken luxe är af de
mest skadliga, och förfärligt inrotat sig ho*
alla folkclasser, hvarigenom hyrorna stigit så,
att en Tjensteman nu mera aldrig kan få nödiga
rum, till ett pris, som är lämpeligt till
584
Den 29 Maji.
dess löne-förmoner, och till och med den fattigare
i Städerne har deraf mycken känning;
dessutom skola alla dessa rummen eldas, derigenom
ödes mera ved än som vöre behöfligt,
livariöre stofa summor utgå till Finland ärli.
gen, och veden är i högt pris, till betydlig
svårighet för den fattige, som nödvändigt skall
hafva deraf, att värma sitt rum samt laga sin.
jnat; äfvenledes höjer vedpriset, lifvets första
nödvändighets artiklar} bröd och dricka. K.an
intet consultation beläggas, bör öfverflöds-afgif.
ten vara lämpad efter hvars och ens förhållande
i Staten, till exempel det som är tadelvärdt
öfverflöd hos Capellan, är det ej hos
Biskoppen o. s, v. Åtminstone böra öfverflöds-afgifterne
ej vara andra, än dem, som
träffa Husbönderne, men icke deras tjenstefolk,
för hvilka de ändå skola betala dem.
Grefve Löwenhjelm måste jag motsäga,
enligt den erfarenhet jag äger; ufpantningar
ske ofta hos Ståndspersoner för deras utskylder,
men deras numeraire skall nödvändigt
blifva mindre, i förhållande till Ståndspersonernes
inskränta antal, emot den arbetande
Classens, hvilken sedan 1815 haft mindre utskylder
än de föregående 15 åren från 1800;
nu åtgå knappt 3 dagsverken att betala deras
Kronoutskylder för året.
Slutligen får jag anmärka en sak, som
visserligen kan vara af mindre betydenhet,
men, när den efter min öfvertygelse ej är bil„
lig, tior jag det ej är orätt derå göra anmärk;
Ben 29 Maji.
5 85
ning; 1S*5 ars BevillningsFörordning ålada
viss afgift för Betjenter, som ökades allt mer
och mer, eftersom antalet öfversteg tvenne,
med t.Hägg, att derunder inbegreps Kammartjenare,
Taffeltäckare, Jägare &c. Detta arnu
bibehållet sålunda, att Hofmästare och Kammartjenare
äro väl inbegripne i antalet af betjening,
samt att afgift erlägges för dem såsom
sådana, och dessutom för Hofmästare 10
R:dr och Kammartjenare 5 R:dr; när man ej
taxerar i allmänhet caracterer, anser jag det ej
här eller Jämpeligt. Skola dessa hafva högre
afgift än Betjenter, hvartill ej är orsak, böra
de åtmindstone icke äfven taxeras som Betjenter,
utan i beräkningen uteslutas från deras
antal; rättast torde vara att bibehålla ReJactionen
i 1815 års Förordning.
Som flere Ledamöter begärt Bevillnings^
Förordningens återremiss, anhåller jag, att
mina anmärkningar må få medfölja, i händelse
Bevillningsutskottet skulle finna dem förtjena
uppmärksamhet.
Herr Manner staniy Johan: Då de redan
gjorde anmärkningar troligen föranleda till återremiss,
utbeder jag mig att få göra ett
tillägg, nemligen beträffande sammansättningen
af StädernesTaxeringsCommittéer, och det stora
antal Ledamöter, som BorgareStåndet jemförd*
sevis emot de andre Classer, hvaraf dessa
Coramittéer utgöras, dit invälja.
I Stockholm, till exampel2 utgöres denna
5«6
Dan 29 Maji.
Committé af 48 Ledamöter utaf BorgareStandet,
men endast af a4 af de andre Stånden
tillsammans Ett sådant stadgande lärer vara
grundadt derpå, alt Borgerskapets antal i Släde'ne
är 6törre, än de öfrige innevånarnes.
Men då borde också på landet samma grund
följas, och samma förhållande äga rum. Det
är otvifvelaktigt, att BondeSfåndet der är talrikast,
och i många orter äger den största delen
af jord n, likasom Adeln och Ofrälse
Ståndsp.-rsoner i andra orter äga de fleste fastighet
mej men det oaktadt är Ledamöterr>ts
amal i FaxeringsCommittéen icke derefter
rättadt.
Så länge dessutom Riksens Ständer utgöras
af 4 Stånd, med lika rösträttighet för
hvarje, utan afseende på det större elier mindre
antal de utgöra, elier den beskattning de
till Staten erlägga, kan jag ej finna någon
giltig grund till det förhållande, att Borgerskapet
i Städerne har flere Ledamöter i Taxe-;
nogsCotnmitiéen, än innevånarne af de öfrige
Standin. Jag hemställer således, om icke en
jemkning i detta hänseende nu bör komma i
fråga.
Friherre af Klint tharg, Milhalm: Lika med
Friherre Drufva anser jag den föreslagne mi nimb
algi i ten inom hvarje Län ganska nyttig,
för att dem emellan bibehålla jemnvigten.
D*n är det enda säkra correctiv emot alla de
missräkningar, som i afseende på ötverflödsskatten
skola äga rum, Missräkningar, som
Den 29 Maji.
5§7
blifva större, i samina mon skatten förhöjes.
I öfrigt vill jag blott anmärka, att jag
bar samma erfarenhet, sorn Friherre Drufva,
att nemligen, i jemförelse till numerairen, icke
de flera ulmätningarne ske hos Allmogen, titan
snarare hos Ståndspersoner och Städernes
innevånare lör bristande skatter.
Friherre Boije, Ludvjg’: En värd Ledamot
har eiinrat, att all beskattning borde vara
grundad på en jemn fördelning. Jag erkänner
ock denna grundsats, men anser fördelningen
först då vaia jemn, när den rike skattar mer
än den fattige, icke blott för sin förmögenhet
och rikedom, utan äfven för sina njutningar.
Om det är en sanning att i alla tidehvarf
rikedomen framför allt annat haft det högsta
företräde, så uppkommer äfven i följd deraf
skyldigheten, att i samina förhållande bidraga
till fyllande af Fäderneslandets behof. 1 öfrigt
instämmer jag uti hvad Friherre Carpelan
nyss anfort, samt anser Arméens pensionscassa
vara en helig fond, som aldrig genom någon
&jags Bevillning bör förminskas.
Herr Strussenfeldt, Michael: Jag finner mi»
nimi-afgiften väl förmonlig för Uppbördsmannen,
men icke för de skattdragande; och bör
den derföre alldeles icke bestämmas, förr än
sedelstocken är bestämdt gifven, elier vi äga ett
orubbligt rörelse-capital, som åter svårligen
kan bestämmas under nanarande handels un»
588
Den 29 Maji,
derbalance. Alt i förhand bestämma ett värde,
skulle endast föranleda dertill, att tran möj.
ligt vis framdeles finge b tala flera gånger högre
Bevillning vid inträffande möjligen ännu
större penningebi i-1 Det som nu kan anses
för minimun, kan blifva ett maximum, relativt
tili lörelse-capitalet jag lorenar mig således
till alla deiar med Grefve Gyllenborg,
under anhållan, att desse mine tannar må åtfölja
åtcrremissen.
Hans Excdtencn Herr Grefven och Landt*
Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskottets
Betänkande Irainställde anmärkningar hindra
detsamma® antagande, samt på sådan grund
behagade Betänkandet jr mte anmärkningarne
till Bevillningsutskottet återförvisa.
Bifölls.
Vid förnyad förediagning af Bevillningsutskottets
den 22 dennes afgifne, 6amt föl»
jande dagen på bordet lagde, ej mindre Betänkande
angående åtskilige till Utskottet re:
mitterade och Allmänna Beviliningen rörande
Anföranden, än ock Memorial, angående någre
från Kongl. Maj.ts och Rikets KammarCollegium
erhållne upplysningar, ansåg Ridderskapet
och Adeln berörde Betänkande ®ch Me*
morial endast böra läggas till Handiicgarne.
Den 29 Maji.
689
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, det Kongl. Majit genom
en nu ankommen nådig skrifvelse anbefallt
Hans Excellence, att för Ridderskapet och Adeln
tolk* Hans Majit Konungens äfvensom
Hans Höga Gemåls enskilia erkäns a, « afseende
på Ridderskapets och Adelns beslut, så
väl rörande underhållet och nyttjande rätten
af Ulriksdahls Kungsgård, som angå nde årliga
pensioner åt f d. Lärarne för Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen; och förklarade Hans Excellence,
det han trodde sig bäst upprylla Hans
Majit Konungens befallning, derigenom att. han
lät inför Ridderskapet och Adeln uppläsa
Kongl. Maj ts Nådiga skrifvelse, så lydande:
Välborne Herr Grefve och LandtMarskalk!
Uti de beslut Rikets Ständer fattat, och
hvarom de, uti underdånig skrifvelse af den
30 sistledne April, Mig tillkännagifvit, så väl
i afseende på underhållet som nyttjande-rätten
af IJlrlcsdahls Kungsgård, för Hennes Maj;t
Drottningen Min kärälskeliga Fru Gemål, att,
efter min död åtnjuta, som till årliga pensioner
åt f d Lärarne för Min kärälskefiga Herr
Son. Hans Kongl. Höghet KronPrinsen har
Jag, med synnerligt välbehag, igenkänt ett nytt
vedermäle af Svenska Folkets tillgifvenhet för
sitt Konungahus. Då Jag härmed veiat uppdraga
åt Eder Herr Grefve och LandtMarskalk, att,
i detta afseende för Ridderskapet och Adeln
tolka Min enskilta erkänsla , berättigar Jag
Eder älven, att dermed förena Hennes Majit
59°
Dm 29 Maji.
Drottningens, Min Gemåls, tacksamhet, sorn,
fastän frånvarande, skall alltid, lika mej Mig,
räkna Svenska Folkets kärlek till sin dyrbaraste
tillhörighet. Jag förblifver Eder
rätt väl bevågr.e
CARL JOHAN.
Och skulle högstberörde Nådiga skrifvelse
uti dagens Frotoeoll intagas.
Upplästes följande från Hans Excellence
HofCancelleren Herr Friherre af Wetterstedt
ankomne skrifvelse:
Enligt StatsSecreterarens för Kongl. Handels-
och FinanceExpsditionen till mig afgifne
anmälan, har Kongl. Majrt i Nåder täckts vidtaga
nedannämnde åtgä>der och beslut, i anledning
af följande Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser, nemligen:
1) Angående ytterligare underdånig anhållan
om RiksHufvudbokens afslutande.
Efter inhämtade underdåniga uppgifter har
Kongl. Maj:t funnit någon annan åtgärd, i afseende
härå, ej för närvarande kunna äga rum,
än att Kongl. Majit åt Dess JustitiaeCancelier i
Nåder uppdragit, att följa detta ärende med
Dm 29 Maji.
51) I
dess Embetes uppmärksamhet, och tillse, det
Kongl. Majits härutinnan redan vidiagne nådiga
beslut blifva till verkställighet befordrade.
2) Om Magistrats-personers förordnande
till uppmätning och stämpling af Bränvinsredskap.
Hvad Riksens Ständer härvid i underdånighet
hemställt, har Kongl. Majit i Nåder
gillat och bifallit, hvadan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
blifvit, genom Circulairebref,
till underdånig efterrättelse, härom förständigade.
3) Angående Medel till kostnaden för
Högstsalig Hans Majit Konung Carl
XIII:* begrafning.
Riksens Ständers, i afseende härpå, fattade
beslut, har blifvit Kongl. Maj:ts och Rikets
StatsContoir, till kännedom och efterrättelse,
i Nåder meddeladt.
4) Om en årlig Pension för BergsRådet
Friherre Hermelin.
Kongl. Maj t, som med nådigt välbehag
emottagit Riksens Ständers underdåniga anmälan
om deras, i detta ämne, fattade beslut,
har i Nåder förordnat, att ifrågavarande Pension,
om tiden för hvars beräknande Riksens
Ständer något yttrande icke meddelat, skall
ifrån och med sistlidne April månads början
59*
Den 29 Maji,
Friherre Hermelin tillgodokomma, samt utgå,
af nu varande IndragningsStats besparingar,
intill dess erforderligt anslag dertill kan på
den blifvande Staten anvisas; och bär Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContoir blifvit härom,
till behörig efterrättelse, förständigadt.
Dessa i Nåder vidtagne åtgärder och bea
slut, får jag härmed den äran, på Nådigste
befallning, anmoda Hans Excellence HögväH
borne Herr Grefven och LandtMar^kalken,
att Högloflige Ridderskapet och Adela med-:
dela. Stockholm den 27 Maji 1818-
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne»
Föredrogs å nyo BancoUfskoftets den a2
dennes afgifne, och följande dagen på bordet
lagde, förnyade Betänkande, I lilga om allmänt
kungörande af Bancosedel-stockens belopp.
Grefve Spens, Carl Guataf: Om den nu
förevarande frågan rörande Bankens publicitet
kunde hinna afgöras så, att, innan den allmänna
financeplanen till pröfning förekommer, de
upplysningar om BancoVerkets tillstånd, som
i afseende derå må blifva nödige, kunde af
BancoUtskottet meddelas, skulle jag visserligen
icke yrka, hvad jag annars nu ämnar
fram5
Den s9 Maji.
593
framställa; men då jag tror mig finna, att
Expeditionen, innefattande Ridderskapets och
Adelns beslut i nu förevarande fråga ej kaa
komma Utskottet till handa, och de behöflige
upplysningarne derefter hinna från Utskottet
aflemnas, utan att finance-planens afgörande
derigenom måste fördröjas, tar jag mig frihet
anhålla, att Utskottets nu förevarande Betänk
kande må hvila till dess financeplaUeil till öEj
Verläggning företages, helst jag är öfverty-,
gad att mångå, hvilka nu äro emot Ban-’
kens publicitet, skola uppå skäl, som då
torde visa sig, anse samma publicitet högst
nödvändig.
Herr von Koch, Nils, förenade lig med
Grefve Spens.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, att Preste- och BondeStånden
redan bifallit B-ncoUtskottets Betänkande,
samt hemställde om icke, enär en stor
del af Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
redan bortgått, Öfverläggningen uti
förevarande fråga kunde uppskjutas till ef$
termiddagen; hvarförinnan underrättelse äfven
torde erhållas, om och huru BorgareStåndet i
dag afgjordt samma mål.
Bifölls.
Ridd, o, Ad, Prot, VI, B, II, Afd. 75, 7&
594
Den 29 Maji.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt#
skiljdes kl- half till 3 e- m
In
fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Fredagen den 29 Maji,
Plenum kl. half till 5 eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög
lofiige
Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, för-,
middagen den 29 Maji 1818.
S- D. Vid förnyad föredragning af Consti»
tutionsUtskottets den 1 o sistlidne April aflåtne,
samt den 18 i samma månad förmiddagen på
bordet lagde, Memorial i anledning af Herr
Herizenhjelms. Carl, anmärkning mot StatsRådet
samt Föredraganden at Handels- och Fi.
nanceÄrenden, tann Ridderskapet och Adeln, att
Ben 29 Maji.
595
samma Memorial numera borde läggas till handlingarne.
IJt supra.
S. D. Foredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott afgifne, samt
den 23 dennes på bordet lagde, Betänkanden:
Fran StatsUtskotfet:
t) Af den T3 dennes, i afseende på Herr
Christian Zetterbergs Memorial, angående åtskilliga
anstalters vidtagande till förmon för
Manufactursmidet i Eskilstuna.
2) Af den 70 dennes, angående ersättning
af kostnaden för Deputerade af RiksStånden,
som komma att afresa till Norrige, för att bivista
Kongl. Maj:ts Höga Kröning derstädes.
Från Stais- samt Allmänna Besvärs- och
Eco nomie- Utskotten:
Af den 15 dennes:
1) Angående Kongl. Majus Nådiga Propö*
sition till Riksens Siänder, i anledning af fö-;
rekommen fråga om BåtsmansRoterings in fö*
rande i Färentuna Härad af Stockholms Län»
2) Öfver Herr Gyllenrahm^, C. A , Memorial
om pensioners anslående till understöd
för Embets- och Tjenstemän., som hafva flere
barn.
596
Den 29 Maji.
3) I anledning af gjorde förslag om vidtagande
af medel till Finska handelns inskränkning.
Från Banco- och LagUtskoiten:
j/lf den 6 dennes, uti väckt fråga om hvad
af Riksens Ständers Bank, till fullgörande af
föreskriften uti 2.0 §• 1 morn af Concur-Stadgan
den 28 Junii 1795 bör (illgöras, i afseende
å skuldebref, för hvilka, till erhållande af
Län i Banken, inteckning blifvit i fast Egendom
sökt. Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillningsutskottens den 15 dennes afgifne,
samt den 23 i samma månad på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens den 2 sist—
ledne April n eddeldte Betänkande, rörande
Kongl. Maj ts Nådiga proposition om en stadt
gad afgift af hvarje mantalsskrifven person
till den veneriska smittans hämmande m. m j
fann Ridderskapet och Adeln» att, enär sist»
nämnde Betänkande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottens ifrågavarande
Utlåtande' borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets dea
15 dennes afgifne, samt den 23 i samma månad
på bordet lagde, Betänkande rörande väckt
fråga om förändring uti 9 §. af Kongl. MajRS
Den 29 Maji.
597
förnyade Seglationsordning den 15 Junii 1774,
biel samma Utlåtande af Riddeiskapst och Adela
alslagit. Ut supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 15 dennes
afl å t ne, samt den 23 i samma månad på
bordet lagrie, Memorial i anledning af de hos
BoigareStåndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 10 sistledne Februari meddeldte
Betänkande, angående yrkad rättighet för Stä—
dernes Magistrater, att få förrätta alla så kal
Jade Dykeri Auctioner •, fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Memorial borde läggas
till Handlingarne. Ut supra.
S- D. I anledning af gjorde anmärkningar
återremitterades följande U‘skotts afgifne. och
den 23 dennes på bordet lagde, Betänkanden,
nemligen:
Till StatsUtskottet;
Af den 13 dennes, i afseende på de undef
Kongl. Commerce-Coliegii förvaltning ståendf
fonder och medel,
Till Stats- samt Allmänna Besvärs och
Economie-Utskotten:
Af den 15 dennesy angående vackt fråga
#
59 S T)en sg Maji.
om det vid Häganäs i Skåne befintlige StenKolsverks
öfvertagande af Staten.
Till Bevillning sUt i bettet:
Af den zz dinnes, angående förslag till
en blifvande Bevillnings - Förordning Ut
supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Bevillningsutskottets
den 22 dennes atgifne, samt
den 23 i 6amma månad på bordet lagde, ej
mindre Betänkande, angående åtskilige till
Utskottet remitterade, och Allmänna Bevilljungen
rörande, Anföranden, än ock Memorial,
angående någre från Kongl. Majus och
Rikets KammarCollegiurn erhållne upplysningar
ansåg Ridderskapet och Ådeln berörde
Betänkande och Memorial endast böra läggas
till Handlingarne, Ut supra.
Fortsattes den j förmiddags Pleno började
öfverläggning, 1 anledning af BancoUtskotiets
Betänkande, i fråga om allmänt kungörande
af Banco sedelstockens belopp.
Herr Manner si arn, Johan: Den motion af
Herr von Schultzenheim, som föranledt detta
Betänkande åsyftade, att Bankens sedelstock
skulle uppgifvas ej sllenast vid hvarje Riksdag
utan äfven hvarje år. Sedermera har fråga
blifvit vackt om kungörande så väl af
Den 29 Maji.
599
Bankens fordringar, som af dess reela fonder.
BancoUtskottet ansåg sig icke kunna tillstyrka
ett periodiskt kungörande i någotdera fallet,
men hemställde deremot i dess förra Be*än-t
kande till Riksens Ständers ei?en pröfning, om
sedelstockens närvarande belopp borde, i och
för de ötverläggningar om Rikets Penninge*
verk, som komma att äga rum , af Utskottet
uppgifvas. Jag var då af en särskild tanka,
nemligen den, att sedelmassans storlek borde
kungöras ej blott nu, utan äfven vid hvarje
Revision tillika med Bankens fordringar. Vid
förnyad granskning af denna fråga, har Utskottet
förblifvit vid dess redan yttrade me-i
ning, och upprepat nyssnämnde vilkorliga hem-'
ställan. För min del tror jag, att den bordt
vara mera bestämd, ty Riksens Ständer äga
rätt att fordra Utskottets bestämda till- ellet
afstyrkande af publiciteten, såsom antingen
nyttig eller fkadlig. Jag anser den vara gams
ska nyttig, åtminstone hvad sedelmassan angar,
till rättande af de ol>ka och motsägande upp»
gifter, som derom blifvit framställde.
Beträffande ater reela fonden, så kunde
det, i fall realisation besiöts, vara mmdre lörmonligt
att uppgifva dess storlek; hvaremot
den, om realisation ej beslutes, bör efter min
tanka ovilkorligt uppgifvas, jemte Backens
hela ställning, lör att sålunda, åtmindstone på
något sätt, upprätthålla Bmkens credit. I bägge
fallen kan likväl uppgift af Bankens sedelstock
både nu och vid Revisiorserne meddelas Allmänheten,
utan olägenhet för Banken. Jag
6oo
Den 29 Maji.
anhåller således om den proposition, aft Ul®
skottet må åläggas skyndsammeligen inkomma
med underrättelse om Sedelstockens belopp,
så väl den 31 sistljdne December, som lör den
sistlörflutne tiden, åtminstone ifrån och med
år 18°o, Denna uppgift kan utan svårighet
eller tidsutdrägt, när sorn helst, lemnäs. Jag
hemställer äfven, om icke Bankens fordringar
må uppgifvas, och uppgift af dem och sedelstocken
vid Revisionerne ineddelas.
Grefve De la Gardie, Jacob: klå det tillåtas
mig, att, med den farhåga jag alltid skall
hysa för Bankens publicité, äfven nu afstyrka
den, yi hafva sett Banken sedan I30 är ej
allenast vinna egen förkofran, utan ock flere
gånger bispringa Riket med betydliga försträckningar.
Detta nyhetsbegär, att förändra,
att upptäcka, hvad Författningarne från långliga
tider velat dölja, anser jag ganska skadligt,
och afstyrker för min del all publicitet
uti ifrågavara«de afseende.
Friherre Boije, Ludvig: Om förfäders 0^
kunnighet vare ett skäl tor oss, att förblifva
alltid lika okunnige; och om detta skäl fatt
alltid gälla, så stodo vi verkeligen nu på en
olyckligare punkt af all upplysning, än vi göca.
Jag tillstyrker antagande af Herr Mannerstams
särskilta mening, så att sedelstockens belopp
må blifva allmänt kändt; och fruktar så mycket
mindre, att derigenom skada Banken, sotn
Sedelstockens proportion till silfverfoildetl icke
derföre blir kunnig.
Den : g M.iji.
601
Friherre Cederström, Jacob: Genom Högloflige
Ridderskapets och Adelns förtroende har
jag haft tillfälle, att såsom Fullmägtig i Banken
förskaffa mig en närmare kännedom om
detta Verks angelägenheter, och deruppå grundar
sig min öfvertygelse, att hemligheten i
intet afseende är för BancoVerket nyttig, men
j många afseenden högst skadelig, derigenom
att åtskillige oordningar, som inom Verket tid
efter annan inträffat, icke kunnat, sorn vederbort,
rättas. Bankens historia, författad af
framledne Banco-Commissarien Silfverstolpe,
pch som i Banken förvaras, upplyser åtskillige
gådane förhållanden samt missbruk, hvilka
genom bibehållen hemlighet möjligen kunna
äga rum.
Här är nu icke fråga om Bankens Silfverfpnd,
hvilken, ehuru den utan fara kunde uppgifvas
, likväl i anseende dertill, att ingen
Växling får ske, tills vidare må vara obekant:
Frågan är endast, att Banken hvarje år må
genom tryck kungöra sedelstockens belopp,
ett kungörande, sorn jag tror vara högst
nödigt, om Bankens sedlar skola bibehålla allmänt
förtroende, sedan växlingen upphört.
Jag är öfvertygad, att Riksens Ständer
framdeles komma att utsträcka publiciteten af
detta Verk till alla dess detailler, då äfven
dess historia torde uppgifvas, pch upplysa
Allmänheten derom, att flere personer oförtjent
ägt Riksens Ständers förtroende i detta
Verk.
Sos
Den 29 Maji.
Herr von Schultzenheim, David, den äldre:
Jag vill gerna förmoda, att Höglofl Ridderskapetoch
Adeln nu behagar visa sig lika fördomsfri,
som år 1S15 den 5 Julli, då publiciteten
af Baficosedei storken, förutan all votering,
, bifölls, och då således BancoUtskottets
afstyrkande Betänkande med detsamma aislogsHvartill
skulle ock nu en dylik hemlighet
tjena, då, i Konungens proposition af den 10
1 ecember till Rikets Ständer, sedelstockens belopp
de näst förflutne åren finnes uppgifven,
och som ytterligare bestyrkes i de förenta
Stats- och BancoUtskottets FinanceBetänkande,
contrasigneradt af Bankens egen Secreterare.
Det synes ock vara hvarje Svensk medborgares
rättighet, att blifva underrättad om
det auctoriserade rörelse-capitalets, så i Banco
som Riksgäidssedlar, verkliga belopp, för att
jugera, om propositionen emot hvart hufvud
inom Fäderneslandet, så väl som emot
den probabla vahru-tiilverkningen och ex
porten.
Friherre IPirsén, Gusfaf Fredric; Det gör
mig ondt att, uti det ämne, som nu är iför
handen, vara af skiljaktig tanka nied den
aktningsvärde Ledamot af detta Stånd, hvars
upplysning i financiella ämnen och långliga
erfarenhet beredt honom ett lika allmänt som
rättvist förtroende; men jag skall likväl ej
deraf föranledas, att dölja min öfvertygelse.
Den kännedom om Bankens angelägenheter,
sorn j g äger, är ganska inskränkt, och
Den 09 Maji.
603
jag kan visserligen icke i detta fall åberopa
den erfarenhet af längre handläggning , som
andre Ledamöter varit i tillfälle att förvärfva;
men jag kan likväl icke neka mig med Herr
Grefve De la Gardie instämma, att, ehuru
förra tiders bruk icke må alldeles blifva ett
rättesnöre för våra handlingar, allt afseende
dock ej heller bör åsidosättas på hvad i lång
tid utan erkänd skada iakttagit blifvit; och
ännu mindre förtjenar det att betecknas såsom
en fördom, om man hyser betänklighet för en
förändring, hvars nytta är åtminstone problematisk.
För min del ville jag gerna ställa de förflntne
tidemes mesurer i financiella ämnen, i
bredd med de nyares förslag: mitt omdö
me
må i den delen åtminstone icke anses
parti skt.
Uti Banco-Utskottets Betänkande hafva
de skäl blifvit tällräckligen utvecklade, hvarpå
Utskottet stöder sin öfvertygelse, att en periodisk
publicitet af Bankens ställning mellan
Rtksdagarne icke är nyttig. Fråga lärer ej
kunna vara, att någon egentelig controll öfver
BancoFörvaltningen derigenom skulle vinnas
Huru vore det väl möjligt, att af ett
tryckt utdrag af Räkenskapen erhålla tillräcklig
ledning i detta afseende? Denna controll
hämtas säkrare genom Revisioneme vid Riksdagarne,
och dessemellan af Riksens Ständers
valde Revisorer. Man har sagt, att publicitet
len skulle stärka Bankens credit, och öfverty.
604
Den 29 Majt.
ga, att dess ställning vore fördelaktigare, än
som förmodas Jag vill ock lör min del med
ge det, och Utskottet har äfven m dgivitdet;
men man bär icke se på den nät varande 'iden
allena, utan äfven fästa afseende på verkan af
ett sådant steg, i tillämpning tili framtida för*
hållanden.
Man bör ihågkomma, att sjelfva idéen om
en Banks inrättning mäste vara den, att på en
credit-rörelse utsträcka sig, mer eiler mindre,
utöfver den inneliggande metallfonden; ty eljesl
vore den en inrättning, utan ändamål och
ett lönlöst besvär. Med denna första grund
står ej tillsammans en publicitet af förhållandet,
Jag måste jemföra en sådan Bank med den enskilta
Banquierens eller Köpmannens. Solidité,
noggrannhet och ordning är allt hvad man
begär; och crediten växer med hvar dag, då
sådant iakttages; rnen skulle denna Banqtier
eller Köpman handla och redogöra med öppen
bok, så motverkades hans arbete af alla dem,
som hade ett interesse deruti, och hans credit
kunde ej bibehålla samma styrka, derest han
icke redan samlat en öfverlägsen rikedom;
och resultatet blefve möjiigtvis förlust i stål-*
let för vinst.
På samma sätt skulle förhållandet bli med
Banken; en jemförelse skulle ständigt före-^
komma mellan dess sedlar och reela fond, sorn,
så snart några! extraordinaira omständigheter
tillstötte, hvilka gålvo anledning till
Den 29 Maji.
605
misstroende, genast kunde 6kaka hela byggs
naden.
Jag vill blott exempelvis föra i Riddsrskapets
och Adelns minne händelsen förlidet
år, då på en gång hastigt uppkom en farhåga
för brist på koppar skiljemynt. Det försvann
ur rörelsen j alla gömde pi deras behållningar
deraf, och Banken ålitades strängt till utväxling.
Genom kloka anstalter häfdes denna
terreur, och brist på skiljemynt har sedermera
icke existerat. Men om man i den stunden
haft kännedom om Bankens ringa återstående
behållning af myntade slantar, skulle ändamålet
icke blifvit vunnit. Alla hade nytta, meri
ingen skada af denna hemlighet.
Vill man, att Banken icke skall någongång
återställas i sina functioner, såsom VäxeiBank,
då må den såsom en Banquier, den der upphör
att betala, framlägga sin Stat, och derigenom
trsrquilisera sina Borgenärer; men i motsatt
fall kan jag aldrig medgifva annat än hvad
erfarenheten ock bestyrkt, att nemligen en
Banks bestånd icke medgifver fullkomlig pu.
blicitet, och att ingen Bank i något iand periodiskt
kungör sitt bokslut, det vågar jag tryggt
påstå.
Engelska Banken allmangör ingalunda på
bestämda terminer hela sitt tillstånd. Den
annoncerar blott en gång om året, dividenden
af revenuen; sorn kan till Actieägarne utdelas.
6o6
Den 29 Maji.
Men deremot, så snart Parlamentet fordrat nia
gon special uppgift, lår den ej vägras.
Nu har BancoUtskottet, på samma sätt ,
väl ansett sig icke kunna tillstyrka en periodisk
publicitet; men tillika anfört, att, örn,
för finaiice-regleringens skull, det lunnes nödigt,
som vill säga med andra ord, derest
misstroende till Utskottets på Bankens ställning
grundade uppgifter skulle påkalla det,
vöre Utskottet beredt att för Riksens Ständer
framlägga förhållandet; då deremot ett periodiskt
kungörande mellan Riksdagame måste
anses skadligt, eller åtmindstone ändatnålslöst,
enär i alla fall ingen annan auctoritet än Riksens
Ständer kunde något om Bancoverket löfs
ordna.
Friherre Cederström: Till hvad jag redan
haft äran y;tra, utbeder jag mig att la tillägga
några ord. En värd Ledamot har behagat
säga, att Banken genom sin hemlighet varit i
tillfälle att bispringa Staten med stora summor
Jag vill blott nämna, att hemligheten
alldeles icke dertill varit grunden; mendet är
naturligt, att ett Penningevc-rk, som drar ansen*
liga ränteinkom-ter af sina capitaler, utan an.
nan utgift än lönandet af dess per onal, hvilken
jag dock funnit vara långt större än jag
väntat, kan vara i tillstånd, art med betydliga
bidrag understöda StatsVerket. jag vet ej
hvad man menar med temporaira uppgifter.
Det kan ej kallas temporairt, som beständigt
är kändt, och sådant kleive förhållandet, om
Den 29 Maji.
Bankens Bokslut vid hvarje års utgång för
Allmänheten kungjordes. Det skulle utgöra
en fortsatt kedja af beständig räkenskap olver
Bankens ställning. Jag tror, att öppenhet £
ett sådant fall verkar mera förtroende, än alf
annan åtgärd, likasom att hemlighet föranleder
tili misstroende.
Då jag är tvungen att betala min skatt
med Verkets mynt, måste jag naturligtvis skaffa
mig det. Men vöre det tillåtet, att liquidera
med andra myntsorter, skulle Bancosedeln föri
lora allt förtroende, i händelse hemlighats-i
principen bibehölls, och de förra ensamt nyttjas.
Bankens ställning är mycket god} ingen
Bancosedel utgifven, utan godkänt hypothek.
Man har yttrat, att den långa tid, hvarunder
hemligheten ägt rum, gifvit den samma helgd,
och visat, att man dermed varit belåten. Jag
förklarar än en gång, att jag för min del icke
tror på nyttan af denna hemlighet, fullkomligen
öfvertygad, att publiciteten långt mera
gagnar; men frågan derom är ibland dem, som
ej hastigt kunna afgöras, den har länge varit
omtvistad — länge af fördomen bestridd. Det
är må hända möjligt, att man äfven nu lyckas,
att qvarhålla det täckelse, som hindrar
ljusets inträngande, — men d<*i stund skall
komma, då man med den kraftägande viljan
fordrar den rättigheten, att veta hvad lappen
i fickan gäller, och täckelse! mäste då
falla.
friherre Boije: Dea sista värd» Talaren
6o8
Den 29 Maji.
har lemnat föga öfrigt, att säga, för den sak
han försvarat. Jag skall dock utbedja mig,
att få den äran tacka Friherre Wirsén för dess
yttrande, att Bankens credit kan behöfvas fötf
Statens bäs'a; ett yttrande, som styrker mitt
tro, att Banken är till för Nationens skull, och
således bör handhafvas till Nationens fördel.
Må det tillåtas mig, att ännu framställa ett
skäl för publiciteten. Den stora del af Ali»
mänheten, sorn tror, att pennirtgeindragning
är skadlig, torde möjligen kunna öfvergå till
en viss misstanka, att, oaktadt alla försäkringar,
det Sedelstocken alltid förblifver densamma,
ett hemligt indragningssystem dock fortfar
att vet ka-, och ingenting betryggar mera deremot
än Sedelstockens publicitet. I anledning
af den förmoden, som en författare hade frarns
ställt, att en indragning hade sedan 1812 ägt
rum, försäkrades oss, vid 1S15 åts Riksdag,
från de der Bänkarne, af Ledamöter, hvilkas
ämbeten gaf dem trovärdighet, att ingen sådan
hade existerat j och nu underlättas vi likväl
af Konungens proposition derom, att 3 millioner
värkligen voroindragne emellan 1812 och
1815 årens Riksdagar. En bestämd och säker
kännedom om htfad som sker, eller icke sker,
synes alltså icke vara bland Allmänhetens 0,1
billiga fordringar I edla tider har misstänkligheten
ansetts vidlåda hvar och en, som fordrar
blind tro, utan att vilja gifva någon ting
åt öfvertygelsen Vill man vid denna Riksdag
öfvertyga of.s, och vill man att vi, efter Riksdagen
skola tro på ingen hemlig indragning, så
gifves
Den 29 Maji.
609
gifves till detta ändamål säkerligen icke mera
än*ett medel j och det är att sedelstocken får
blifva af Allmänheten till beloppet känd.
Herr von Schultzenheim: Jag talar ogerna
emot en så upplyst Ledamot, sorn Herr Presidenten
Friherre Wirsén, hvilken ej mindra
äger min, än med skäl hela publikens hö^uktning;
men han skulle ej sjelf kunna tänka så
redigt, eller hafva förmått uppgifva förslaget
till det nu lämnade FinanceBetänkande, förutan
vunnen kännedom af BancoVerket. De
som icke ägt samma tillfälle, önska åtmindstone
få veta hela rörelse-capitalets belopp.
På den invändningen, att det skulle discreditera
Banken, att blott få veta dess skuld, svaras,
att tillika beloppet af dess fordringar kunde
uppgifvas, då sådant nogsamt skulle bestyrka
dess soliditet, oberäknad ännu dess högst betydliga
redbara fond, sorn öfverträff a andra
Banker, hvilka nära utgöra $Discont-Contoir,
förutan hypotheker. Engelska Banken, sorn
egentligen är en privat association, och endast
under vissa vilkor med Staten förenad, uppgifver
sina utelöpande Bank-nots vid hvarje
Parlaments session, och vi sago nyligen beloppet
deraf i våra PostTidningar. Statsverket
liquidsrar ock hvarje Söknedag året igenom,
förhållandet sig emellan med Banken för interesse-betalningen,
för den så funderade som
ofunderade Rikets gäld3 den redbara fondens
förhållande undersökes ock ofta af Deputerade
Ridd. 0, Ad, Prot, VI. B. II. Afd. 77, 78.
6io
Den 2 9 Maji.
ifrån the House af Communs. I'öfrigt finnes
hvarken i Svenska BancoOrdningen, eller senare
Författningar, någorstädes förbudet, att
uppgifva sedelstockens belopp, utan blott befallt,
att ej yppa något, sorn kunde skada
Banken och Riket. Jag har mycket tält och
skrifvit om Bankens tillstånd, men som allt
tjent till detta älskade Verks nytta, försvar
och heder. Detsamma bade aldrig så öfver
höfvan blifvit tillitadt, om dess verkliga tillstånd
icke blifvit så doldt hållet, och om man
vid 1809 års Riksdag löljt swndare gune rådj
men som nu blifva dyrköpte och vanskelige.
Jag tillstyrker således förkastandet af BancoUtskottets
Betänkande.
Herr Manner st am: I anledning af Grefve
De la Gardies yttrande, får jag först anmärka,
att hvarken den, som väckt frågan om publiciteten
, eli;r fde , hvilka i Utskottet understöd
denna motion, torde med något
skäl kunna anses hafva i frat för densamma af
nyhetsbegär. Vi känna dessutom redan fullkomligen
Bankens ställning Friherre Cederström
har i öfrigt förekommit mig i det jag
ämnade svara samma Talare , att nemligen
Bankens credit icke alltid under den sedan dess
Inrättning lörflutne tid af hemligheten varit
upprätthållen: att dess förmåga, att biträda
Staien alldeles icke varit en följd af hemligheten,
och att dessa biträden, dä de blifvit
utsträckte utöfver Bankens förmåga, förstört
dess credit, oaktadt dess tillstånd varit okändt
för Allmänheten, Den mynt-operation, sorn
Den 29 Maji. 611
år 1776 verkställdes, var en verklig Banqueroute,
dervid Banken endast betalade 50
procent, hvilket bevisar, att Bankens credit
icke varit på sätt samma värde Talare lärer
trott, ostörd.
Om beskaffenheten af denna credit och
det skydd den hämtar, genom döijandet af
dess tillstånd, vittnar dessutom närvarande förhållande
med cours och med Bancosediarnes
värde.
Bankens credit kan icke fullkomligt återetällas,
utan genom Fullgörande af dess förbindelser,
eller genom silfverutväxling efter
ett bestämdt förhållande, men den kan förbättras,
genom publicitet af dess tillstånd.
Man har liknat Banken vid en enskilt, och
denna liknelse, om den fullföljes, bevisar den
tanka jag yttrat, att, så länge både Banken
och den enskilte fullgör sina förbindelser, kan
kännedom af deras tillgångar och skulder hvarken
med skäl fordras eller vara nödvändig;
men den, sorn upphört att betala, kan omöjligen
återvinna credit annorlunda, än genom sina
borgenärers förnöjande, eller genom uppgift af
tillgångar, som visa, att de äga säkerhet för
sina fordringar. Den enskilta är också i sådane
fall genom lagarne förbunden till uppgift
af dess ställning.
Jag förnyar min anhållan, att Bankens u.
telöpande sedelstock under åren från och tmd
1790 eller 1800 till och med 1817 måtte af
6i2
Den 29 Maji.
BancoUtskottet genast uppgifvas, samt hemstäD
ler tillika, om icke uppgift af Bankens fordringar
derjemte måtte meddelas, och lika
beskaffade uppgifter vid hvarje Revision
Jernnäs. *
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den vördnadsvärde
man, sorn vid denna Riksdag, äfvensom
vid den sistlidne, väckt motion om
Bankens publicitet, har genom sitt snille, sina
forskningar, sina af mer än 50-årig erfarenhet
beledsagade insigter, sitt outtröttliga nit, sina
grundliga arbeten och välgörande Riksdagsinanna-åtgärder
rörande
ovanligt utmärkt sig; och det har för öfrigt
så ofta inträffat, att, om jag än i första ögonblicket
tyckt mig finna en och annan af hans
yttrade meningar stridande mot min egen, jag
likväl efter mognare öfvervägande alltid slutat
med att inse min irring;
att det är med
mer än vanligt misstroende till mitt eget omdöme,
som jag nu går, att yttra betänkligheter
och tvekan, att samtycka till upptäckandet af
Bankens tillstånd.
Banco sedelstockens belopp är ej längre
någon hemlighet: det är af Kongl. Maj:t uppgifvit,
och riktigheten af denna uppgift har af
Eanco-Utskottet blifvit bekräftad. Bankens
Silfverfond har ingen begärt att få veta. Det
är således egentligen endast dess öfriga hypo:
theker, och beskaffenheten af dess tillgångar
som man vill hafva allmänt bekantgjorda. Man
kan förmoda, eller till och med på förhand
Den 2 9 Maji.
613
veta, att Bankens tillgångar bestå, utom Silf-!
verfonden, dels i inteckningar i fastigheter,
och dels i, kan hända ännu betydligare, for-l
dringar på blotta namn. Jag öfverlemnar åt
hvar och en att dömma, hvad värde dylika
tillgångar äga för en YVäxelbank: tillgångar,
sorn ej äro rörliga, och sorn antingen aldrig
tillfullo, eller åtmindstone oändliger» långsamt
skulle kunna realiseras, och göras för Banken
i sjelfva verket brukbara. Örn jag vågade
hoppas, att hvar och en lika med mig vore
öfvertygad derom, att Bancosedelns värde endast
beror på Sedelmassans förhållande till productionen
och varumängden i landet, skulle jag ej tveka,
att för min del bifalla tillkännagifvandet af
Bankens ställning. Men då jag fruktar, att
den mening, hvilken några värde Ledamöter
yttrat, nemligen: 55att Bancosedlarnes värde beror
blott på mängdens förhållande till Bankens rörliga
Hypothek, Massa eller Silf v er fond" är alltför allmän
5 så befarar jag, att tillkännagifvandet af
Bankens verkliga ställning skulle möjligtvis
kunna föranleda till betydliga oredor. Man
skulle nemligen tilläfventyrs försöka, att aj
rithmetice uträkna sedlarnes verkliga värde;
och utslaget af denna calcul skulle lätt kunna
åstadkomma en olycklig skakning i myntvärdet,
intilldess sanningen omsider hunnit segra
öfver förvillelserna, och hehofvet ändtligen
återgifva myntet det värde, som det bör äga,
i anseende till myntstockens förhållande till
landets produetion och varumängd.
För öfrigt ser jag ingen verklig fördel
6 r 4
Den 29 Maji.
att vinna, genom upptäckandet af Bankens
tillstånd} men deremot är det åtraindstone osäkert,
om ej stora och kanhända oförmodade
olägenheter detaf skulle kunna åstadkommas.
Då man derföre, genom upphäfvande af ett så
uråldrigt stadgande, tj skulle hafva någon
verklig fördel att hoppas, men väl olägenheter
att befara; så anser jag för min del bäst,
att låta det förblifva såsom det är.
Grefve De la Gardie: Som jag befarar,
att jag af Ridderskapet och Adeln icke blifvit
rätt förstådd, då tvenne Ledamöter, så upplyste
som Friherre Cederström och Herr Mannerstam,
hvilka vanligen med hela ungdomens
liflighet och lätthet fatta och yttra sig, kunnat
derom misstaga sig, anhåller jag, att
med några ord ytterligare fä upplysa om min
mening.
Först utbeder jag mig få svara Friherre
Cederström, hvilken behagat förklara, att jag
skall sagt, det Banken genom sin hemlighet
varit i tillfälle att bispringa Staten med stora
summor. Härvid får jag erinra, att jag alldeles
icke anfört Bankens förmåga, att lemna bidrag
till Staten, såsom en följd af hemligheten;
jag har endast nämnt, att sädane bidrag från
Banken utgått under den förflutoe tiden, och
då de hittills 5 Banken gällande författningar
följts. Då Herr Mannerstam fästat sig vid
mitt yttrande om nyhetsbegär, får jag förklara,
det jag med detta uttryck ej menat den
som älskar, att höra och läsa nytt, utan den
Dun 29 Maji.
615
som vill hafva allt nytt, sorn vill förändra ,
omskapa allt, som vill omstörta alla gamla former,
endast deriöre att de äro gamla, som i
desse af seklers erfarenhet godkände och hel-^
gade bruk biot^ser åldrige, förderflige, missbruk,
men äter i alla nya öfverspända nyhetsidéer
högsta fullkomlighet. Sådan var min
mening, och jag anhåller, att denna förklaring
må i Protocollet få inflyta.
Grefve Mörner, Carl Stellan; Jag har förut
under denna Riksdag yttrat mig emot publiciteten,
och jag hyser ännu samma öfvertygelse.
Jag tillstyrker derföre bifall af Betänkandet,
och tror, att Ridderskapet och Adeln ej
skall misstaga sig, om Ståndet lemnar detta
bifall, då Ståndet i 140 år varit utan en sådan
publicitet, och Banken likväl tilltagit i
styrka och soliditet. Det är väl sannt, att,
då denna fråga förevar under öfverläggning vid
1815 års Riksdag, flere af Ridderskapets och
Adelns medle minar yttrade sig för sedelstockens
upptäckande, men jag tror, att en sådan
mening ej bör nu lägga något band pä oss,
att icke äga en annan öfvertygelse.
Grefve Spenn, Carl Gustaf: Man har tält
om bifall till Utskottets Betänkande, jemte anmodan
till Utskottet, att till nu instundande
finance-reglering underrätta Riksens Ständer
om Bankens sedelstock enligt si ta årets bokslut;
andra hafva yrkat bifall på Presidenten
Schultzenheims motion, som ock egentligen
ensamt rörde sedelstockens^ publicerande,
6\6
Den 29 Maji.
huru med tillägg af periodiska til!l\ännagif.?
vanden. Två Stånd hafva antagit Utskottets
Betänkande, och det säges oss, att således ingenting
mer står att vinna. Det är då öfverflödigt
att härom yttra sig. jyien denna dagens
debatt föranleder mig till en^ärskild motion,
i stöd af det, som i dag blifvit oss bekant.
E11 iör detta Banco-Fullmäkfig och BancoIJtskotts
Ledamot har nemligen underrättat oss.
ätt i Banken ligger förvarad en af framlidne
BancoCommissarien Silfverstolpe författad full*
ständig historia otn Bankens alla öden, som genom
det samband, hvilket alltid varit emellan
Bankens och Rikets financiella affairer, måste
vara en fullständig financiel Statistik öfver
vårt Fädernesland under olika perioder. Då,
efter min åsigt den hufvudsakligaste orsaken,
att yrka Bankens publicitet, är behofvet för
Sveriges Representanter, att äga stafitiska och
historiska kunskaper, orade rätt skola bedomina
c!e allmänna afläirerna, samt behofvet för
Sveriges allmänhet, att äga samma kunskaper
ibland sig utspridda, om de någonsin skola
lätt bedomina sina representanters åtgärder,
utber jag mig. att, ehvad slut den nuvarande
debatten om BancoUtskottets Betänkande må
taga, fa, i stöd af R.egeringsFormen, i anledning
af dagens d batte, väcka en ny motion
om tryckning på Bankens bekostnad af BancoCommissarien
Silfverstolpes Historia om Bankens
öden Om ock ett ringa antal exemplar
skulle bli försålda, skall utspridandet af statistiska
uppgifter om landet betala denna kostnad
mer än tillräckligt. Då för öfrigt denna
Den 2 g Maji.
617
Historia förmodligen stannar flere år före närvarande
tid, kan någon fara för Bankens credit
icke derutaf befaras; för öfrigt kan man,
om det så befiunes nödigt,’ utesluta allt hvad
som kan röja den närvarande Silfverfondens
belopp. Jag anhåller ödmjukast, att denna
min motion må med de öfrige Stånden communiceras,
och till Banco-Utskotlet remitteras.
Hane Excellence Herr Grefven och LondtMar
skalken yttrade, det någon underrättelse ännu
icke ankommit om BorgareStåndets beslut, i
afseende å detta mål; men då de tvenne öfrige
RiksStånden redan bifallit BancoUtskottets
Betänkande, ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
äfven behagade samma Betänkande gilla, med
anmodan till BancoUtskottet, att, i afseende på
den för handen varande Fiuance-regleringen,
skyndsammeligen till RiksStånden uppgifva
Bancosedelstockens närvarande belopp, samt
med förbehåll, att vid Allmänna Finance-regleringens
afgörande äga öppet, att, der så nödigt
skulle synas, å nyo företaga frågan om
Bankens årliga publicitet till pröfning.
Bifölls.
Herr Manner stam anhöll, att Banco-sedelStockens
belopp äfven måtte för den förflutDe
tiden af Utskottet uppgifvas.
Hans Excellence Hen Grefven ock Landt
-
6(8
Den 29 Maji,
Marskalken hemställde, om icke upplysning
rörande Bancosedel stockens storlek vid slutet
af sistlidne åt vore tillräcklig.
Bifölls.
Grefve Spens: Ehuru detta mål blifvit afgjordt,
på det sätt jag önskat, får jag likväl förnya
min anhållan om Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtVlarskalkens proposition
till bifall af min begäran om tryckning af Hr
Silfverstolpeg historiska arbete angående Bankens
öden, samt att samma motion måtte blifva
med de öfrige Riks-Stånden communicerad.
Friherre Hjerta, Fredric: Vid den sist af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde proposition, att BancoUtskottet
skulle för Riksens Ständer uppgifva
Bancosedelstockens storlek vid 1817 års slut,
täger jag mig friheten erinra, att jag tror, det
Utskottet icke blott genom ett Stånds beslut
kan förbindas, attén sådan uppgift meddela, utan
fordras, för att gifva ett så beskaffadt beslut
bindande kraft till efterlefnad, de öfrige
RiksStåndens instämmande deri Jag hemställer
derföre, om ej de öfrige Stånden må af
detta Ridderskapets och Adelns beslut undfå
del, på det att de må kunna detsamma bifalla,
i fall de så skulle finna för godt.
Friherre Wirsén: Då jag ännu nödgas anhålla
om tillåtelse, att fa tillägga några ord
Den 29 Maji.
619
till hvad jag förut i detta ämne yttrat, skall
jag bjuda till att i min framställning vara så
kort som möjligt. Jag tror, att den nytta som
Bankens credit kan, genom den periodiska pu.
bliciteten tillflyta, är ganska problematisk, och
anser derföre det beslut Ridderskapet och Adeln
nu fattat ganska skadligt, ej sä mycket
för det inflytande detsamma lör närvarande
kan medföra på Bankens credit, som fast mera
för praejudicatets skull i framtiden Jag får
derföre emot detta beslut på det högsta mig
reservera. Jag har ej tilltrott mig kunna
gifva mina skäl mera vigt, än de skäl Utskottet
anfört; men sedan de ej verkat på Högloflige
Ridderskapet9 och Adelns beslut, är jag
visserligen för öfrigt för min person, såsom
Ledamot af Utskottet, ganska nöjd att förhållandet
kommer i dagen, emedan jag finner, att
en uppgift på sedelstocken lärer blifva det en
da sättet, att slita den, i anledning af sammansatta
Stats- och BancoUtskottens Betänkan}
de, angående finance-planen, inom detta Stånd
så lifligt debatterande frågan, om rätta beloppet
af vårt rörelsecapital, ehuru man kanske
kunnat äga någon anledning att förmoda,
det den uppgift derom, som af dessa Utskott,
hvilka tillsammans bestå af 72 personer, de
der gemensamt af aila krafter riktat sine
bemödanden till befrämjande af Statens och
Bankens bästa, lemnats, bort vinna någon trovärdighet
Men då en uppgift af sedelstocken
endast för ultimo December 1817 icke i något
afseende kan vara tillräcklig, enär man ej
kanner, huru summan af Rörelse-capitalet för
620
Den 29 Maji,
det året förhåller sig till de föregående, och
sålanda ej får veta om sedelstocken blifvit" ökad
eller minskadj så förenar jag mig med
Herr Mannerstam i den hemställan, att, derest
någon publicitet skoll äga rum, uppgiften
må sträcka sig från och med 1800 till och
med år 1817.
Grefve De la Gardie instämde uti Friherre
Wirséns reservation.
Friherre Cederström: Jag instämmer i så
måtto uti hvad Friherre Wirsén och Herr
Mannerstam anfört, att jag anser sedelstockens
storlek böra uppgifvas ifrån den tid , då Fi*
nance-Betänkandet börjar sina beräkningar af
rörelse-capitalet, och således ej från iSco, ui
tan från den sista December 1814 till den sista
December 1817. J*g tror detta vara allt
hvad som behöfves till ledning för Riksens
Ständers omdöme i detta afseende.
Friherre Wirsén i I anledning af Friherre
Cederströms yttrande, får jag anmärka, att
Friherre Wrangel har sträckt sina comparationer
af sedelstockens förminskning från år 1810$
och jag har derföre ansett det vara så godt
att göra begynnelsen med uppgiften från år
1800.
Hans Excellence Herr Grejvtn och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande vid dess nyss
fattade beslut, ville anmoda BancoUtskottet att
Den 29 Maji.
6 21
uppgifva Bancosedelstockens belopp från den i
Jan. 1800 till den 31 Dec, 1817» samt att de
öfrige RiksStånden måtte inbjudas att uti det;
ta beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Bifölls.
Grefve Spens förnyade sin proposition till
bifall af dess motion om tryckning af Herr
Silfverstolpes Historia om Banken, samt om
eommunication deraf med de öfrige RiksStånden;
men
Hans Excellence Herr Grefven och Landt«
Marskalken förklarade att berörde motion borde
enligt 49 §. i Riksdagsordningen ligga på bor-,
det till nästa Plenum.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott afgifne, samt
den 25 och 27 dennes på bordet lagde* Betänkanden:
Från
StatsUtskottet:
1) Af den x 6 dennes, i afseende af Herr
Presidenten D. von Scultzenheims Memorial
rörande försäljning af Kungsgårdar, Recognitionsskogar
och Officers-boställen, ni m.
a) Af den 20 dennes, i anledning af Kongl.
Ö2S
Den 29 Maji.
Maj'ts nådiga skrifvelse, rörande en förbättrad
hushållning med Ekeskogarne.
3) Angående kostnadssummans anslående
till en minnesvård öfver Högstsalig Hans Kgl.
Höghet Kronprinsen Carl August.
4) 1 anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående tillökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse.
5) Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
angående ersättning till Häradsskrifvarne i
Jemtland för dem anslagne, men ännu icke
tillträdde Boställen.
6) Angående Kongl. Majrts Nådiga Remiss,
rörande reglering af lönings-sättet för
LandsSecreteraren och LandsKammereraren i
Jemtlands Län.
7) Af den 26 dernier, angående kostnaden
till tryckning af TabellCommissionens afgifne
Utlåtande och Tabeller.
Från Allmänna Besvärs och Economie-Utshotten:
Af den 22 ämnes, i anledning af väckte
motioner om motsvarande skyldigheters uppfyllande
af de Åboer, hvilka med bristande
Tackjernsblåsning vilja bibehålla de åt Bergsmans
Hemman från ålder beviljade förmåner,
samt om inrättande af en Bergslag i Norrbottens
Län.
Den 29 Maji.
623
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- ech
Economie- Utskotten
Af den 15 dennes, i anledning af Herr
Munck, af Rosenskölds, Eberhard, Memorial,
angående en tillräckligen vidsträckt Nederlags«
frihet för Stockholm, såsom correctif emot den
Finska Handeln.
Från BancoUtskottet:
Af den 22 dennes, i fråga om förbättrad
reglering rörande de från Banken utgående
låne-biträden till understöd för nyttiga odlingar.
Från Lagutskottet:
Af den g dennes, i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 18
sistlidne Mars meddeldte Betänkande öfver
väckt motion om granskning af Police-författ.
Bingarne, rörande sysslolöse personers försändande
till Arbets- och Cotrectionshus, samt
angående vederbörandes skyldighet, att tili
Justitieombudsmannen insända de beslut som
angå personer, dömde till Krigstjenst eller Cor*
rections-arbete.
Frän Expeditions- Utskottet:
Af den 20 ämnes, angående uteslutande af
visse Tabeller vid Bihangets tryckning.
624
Den 29 Maji.
Företogs till pröfning StatsUiskottets dea
20 dennes afgifne, samt den 25 derpå följde
på bordet lagde, Betänkande angående Kronoskogarne
Friherre
Boije, Ludvig: Om egenskapen
af Samhällets ägande rätt till jord, har jag
gjort mig det begrepp, att den tillhör icke
ensamt en generation, utan alla, att af alla begagnas,
så fördelaktigt som möjligt; men af ingen
säljas. Jag bestrider ej den rätt, som 77 §. i
RegeringsFormen ger Ständer och Konung;
men då Ständerne sjelfve gifvit sig RegeringsFormen,
sä vore det ej omöjligt, att styrkans
rätt kunde motsägas af moralitetens- Säkert
är, att om våra förfäder också tänkt, som man
nu tänker, så hade vi nu icke haft, hvarken
IndeiningsVerk att begagna, eller K.rono-arrenden
att uppbära, eller Skogar att'sälja. Några
betänkligheter gifvas, som tidepunkten särskilt
ger vigt, och som synes mig, att vi ej böra
glömma. Försäljningens ändamål, köpeskillingarnes
upptagande utur allmänna rörelsen,
synes skadelig i en tid af penningebrist: dä
rörelsen icke har de penningar den behöfver,
och ännu mindre något att umbära; och antager
man, att pengame borde återlemnas i
rörelsen, så hvad har man då gjort annat, än
förvandlat Statens Egendom ifrån ett alltid redbart
i jord, till ett alltid vanskligt i penningar.
Att använda penningar till Flottan är att, för
en tids behof, tillgripa hvad som borde vara
att påräkna för alla tider/ Dessutom kunna
vi
Den 29 Maji,
625
vi ej dolja för oss, att, i följd af våra Finance-,
beslut, har jorden fallit, och mäste falla ännu
mera 3 och då fruktar jag, att vi särskilt ådraga
oss förebråelser af våra efterkommanj
de, ej allenast för det vi såldt, utan särskilt
för det vi till försäljningen valt just den tids
som var c.en minst tjenliga. Man säger deremot,
att, då skogarne ej kunna vårdas, gifves
ej annat sätt att dem begagna; och erfarenheten
talar så mycket för den tankan, att
jag torde böra gifva vika derför 3 men jag har
dock trott mig böra framställa de betänkligheter,
som hafva förefallit mig tala emot försäljning3
och jag kan ej neka, att jag, för min
del, hade högeligen önskat, att vi fått lemna
åt våra söner allt hvad vi emottagit af våra
fäder*
Friherre Cederström, Jacob: Förevarande
Betänkande har i tvenne afseenden ett stort
inflytande på Statens välmåga, icke blott för
ögonblicket, utan ock för framtiden. Meningen
är alldeles icke, att genom försäljning af
Krono-skogarne draga en ögonblicklig vinst,
utan deremot att föröka Statens årliga räntor,
och Statens utgifter minskas derigenom äfven,
väl, i den nion Jägeri-betjeningen indragesx
Hos mig har således icke uppstått någon betänklighet,
att gilla Utskottets Betänkande,
utom i afseende å det särskilta undantag, som
för skogarne i Norra delen af Riket blifvit
föreslagit3 men då frågan derom blifvit öfver
-
Ridd, 0, Ad. Prat. VI. B. II, Afd. 79, 8o.
626
Den 25 Maji.
lemnad till Kongl. Maj t, samt jag icke tviflar,
att ju den noggrannaste undersökning lärer
komma att föregå det beslut Kongl Maj:t kan
finna för godt att meddela, anser jag mig icke
böra tveka, att anhålla om proposition till bii
fall å Utskottets Betänkande.
Hans Excellence Henr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till bifall af StåtsUtskottets
Betänkande, hvilken proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och gillades Bevillningsutskottets
under N-o 20 afgifne, samt den
25 dennes på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln
samt PresteStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 1 dennes meddeldte Betänkande,
angående postinrättningen, och de deraf
till Statsverket inflytande inkomster.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 15 dennes
aflåtne, samt den 27 i samma månad på
bordet lagde, tvenne Memprial i anledning af
de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1) I anledning af yrkad befrielse för flere
KronoHemman i Norra Halland från skyldig
-
Den 29 Maji,
627
heten att aflemna bränntorf till Warbergs fäst-’
ning i och
2) angående en närmare reglering af post
föringen i Riket, och särskilt öfverklagade
olägenheter vid Norrska Postfnringen; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande tvenne
Memorial endast borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogos Allmänn* Resvärs
och EkonomieUtskottets den 15 den*
nes aflåtne, samt den 27 derpå följde på
bordet lagde tvenne Memorial, i anledning af
de hos Ridderskap^ och Adein gjorde anmärk*
ningar vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden
:
1) I anledning af väckt fråga om allmän-'
na landsvägarnes rätande ;
2) Rörande yrkad jemkning i transportskyldigheten
af Tionde och Afrads spannmålen
i fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde tvenne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trenne Respective RiksStåoden
bifallne, äfven för sin del dervid nu
mera låta bero.
628
Den 29 Maji.
Företogs till pröfning StatsUfskottets elen
20 dennes afgifne, och den 25 derpå följde
på bordet lagde Betänkande angående Recognitions-skogarne.
Friherre Boije t Ludvig'. Detta Betänkande
har en ovanlighet, på hvilken jag begär att
få fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Sedan Herr Reuterskjöld hade
påmint om den frikostighet 1809 års Ständer
haft, och huru litet båtande för Staten deras
beslut var, som gaf åt BruksPatronerne
tillfälle, att, för obetydlige Summor, köpa
Recognitions-skogarne, samt erinrat om den
magt Ständerne nu äga, att, sedan prcescriptionstiden
för sådane köp redan förlidit år var tiliändalupen,
nu mera bättre använda de Recognitions-skogar,
som återstå; så har handt, att
StatsUtskottet, i stället för att dela den allmänna
tillfredsställelsen däröfver, att de fleste
Recognitions-skogar ännu tillhöra Staten, att
bättre begagna, nu förslagit att den BruksPatronerne
år 1809 gifne proescriptionstid till sådane
köp, som man nu klandrar, må ännu vidare
förlängas; hvaraf följden troligen skulle
blifva, att efter den nya tiden, Staten verkligen
vore qvitt sina Recognitions-skogar Detta
lärer val icke vinna bifall; men då jag allt.’
så, i anledning af Friherre Cederströms vid Betänkandet
bilagde särskilta mening, begär återremiss,
utbeder jag mig få förklara, det jag
visserligen icke vill sätta i minsta äfventyr de
BruksPatroners rätt, hvilka inom priescriptionstiden
fullgjordt prestanda för köp, och således
Den 29 Majt.
äga cn gifven rätt, så mycket mera helig, sorn
National ordhäliigheten alltid bör vara vår
angelägnaste egendom att värela*
Herr Heijkensköld, Carl Guslaf, uppläste
följande: Det behandlande Höglofl. Stats-Utskotiet
tillstyrkt med de så kallade Recognitionsskogarne
utmärker en så fullkomlig kännedom
otn deras beskaffenhet och de vilkor, hvarunder
de samma blifvit åt enskilte Bruks, Hytte
och Grufve-ägare upplåtne, att allt vidare anförande
i detta hänseende skulle, såsom le-,
dande till samma resultat, endast vara, att onödigt
upptaga Höglofl Ridderskapet och Adelos
tid; mig enskilt åligger deremot, att för;
klara Höglofl StatsUtskottet min erkänsla för
dess rättvisa och omtanka, då det medelst bifogande
vid dess Betänkande af de serskilte Kongl,
förordnanden, och KammarCollegii Skatteköps*j
bref, hvarigenom Hellefors Verkets Recognitions-omfang
blifvit förvandladt till Skatte,
gifvit anledning till rättelse i de begrepp derom,
som utaf Herr Reuterskölds framställning
af detta Skatteköp kunnat uppkomma; men då
nämnde handlingar endast uppvisa resultaten
af undersökningarne om detta ämne, jemte huf.
vudgrunderne för besluten , och för allmänna
omdömets upplysning några ytterligare uppgifter
ännu torde erfordras, vågar jag ödmju;
kast utbedja mig Eders Excellen-ces och Höglofl.
Ridderskapet och Adelns tillåtelse, att än
närmare få utveckla origtigheten deraf, att så-’
som misshushållning med Statens tillhörigheter
framställa en af Kongl, Majit efter Kammar
-
Den 29 Maji.
och Bergs-Collegiernes hörande, såsom förmonlig
tor Staten tillåten , efter Ständernes egne
föreskrifter verkställd , och af så mänga särskilta
Eaibets- och Tjenstemän granskad Skat
teköps-athandling om en egendom , hvars anflagna
område dessutom i flera afseenden skiljde
sig från de vanliga Recognitions - skogarnes
beskaffenhet.
Redan ifrån Konung Carl XBdes tid datera
sig en del af de Nådiga Privilegier, som för
HelleforsVerket blifvit utfärdade. Det var i
sin början endast Silfververk , och drefs för
Kronans räkning ända till år 16X6; men då
detta skedde med förlust för Kronan, uppläts
genom Nådigt Donationsbref, hela det sa kallade
Hellefors-districtet med alla derå varande
oskattlagde lägenheter, jemte 16 till gård och
Bonde uppräknade Hemman , till ett Bolag,
under fullkomlig BergsFrälserätt, att dermed
laga oell disponera som participanterne funno
för sig och Verket nyttigast, till evärdelig ägo,
så länge de efter BergsColiegii föreskrift på
rätt Bergsmannavis uppehölio arbetet i Silfver
grufvorna, och under vilkor, att åboerne, *å
väl på de skattlagde som oskattlagde lägenheterne,
skulle före afflyttning , efter laga värdi
och mätismtnna ordom för deras röjsel och besittningsrätt
af Bolaget godtgöras och refunderas-
Oaktadt de förmoner Bolaget erhållit,
kunde det likväl ej bestå under Konung Carl
XII:s krigsår; och återföll Verket till Kronan,
som sedan å nyo dref det några år för egen
räkning; men då detta icke bar sig, utfärdades
Den 29 Maji.
631
i början af 1730-talet pa Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkan, allmän kungörelse öfver
hela Riket, att den eller de, som ville åtaga
sig, att från ödesmål upptaga Grufvorne, och
sätta byggnaderne i Ordning, skulle, under de
rättigheter och förbindelser, som 1686 ars Donationsbref
utstakade, få emottaga och tillträda
Verket.
Ett nytt Bolag af 10 å 12 Personer anmälte
sig då ock erhöll 1733 Kongl. BergsCollegii
Privilegier, samt insattes i full ägo
och disposition af allt hvad till Verket hörde}
men företaget öfversteg Bolagets krafter, så att
detsamma på 1740-talet afsade sig Verket, och
lemnade det till Kronan att användas, som bäst
kunde synas Riksens Ständer öfvertalade då
Bolaget, att likväl fortfara, och föreslogo vid
1747 års Riksdag, att till ersättning för de 2
å 300,000 Daler Kopparmynt Verkets iordningssättande
kostat, somt till styrka att det samma
vidare bedrifva, Bolaget skulle, med bibehållande
af de öfrige tillagde förmoner, få inrätta
Jernverk inom districtet. Detta Ständernes anbud
antogs af Bolaget, och Previlegier blefvo
af Bergscollegium utfärdade, i anledning af
Konungens derom aflåtne skrifvelse.
Vid 1766 års Riksdag gjorde Ständerne
betydelige dels ändringar, dels inskränkningar
uti de förmoner, som blifvit Verket tilhgde.
Bolaget anhöll vid Riksdagen år 17690m rättelse
häruti, då Ständerne infordrade Bolagets
yttrande, om det ej kunde åtnöjas med mindre
6j2
Den 29 Maji.
än att återfå allt hvad år 1766 blifvit detsaffii
ma fråntagit; hvarpå Bolaget svarade: att det
ville afstå omkring ti Hemman af dem 1686
ars Donations.bref tilläde Verket: att Bolaget
ville åtaga sig Recognitions-aigift för Skogens
nyttjande till Jeroverken, och att det samma
ville erlägga Skattelösen för de återstående
Hemmanen: hvaremot Bolaget förbehöll sig,
att ostördt få behålla Hellefors district med
alla derå befinteliga lägenheter, skog och mark.
under fullkomlig Bergsfrälserätt. 1 anledning
häraf anhöllo Ständerne hos Konungen, att, då
Interressenterne nu till Kronans fördel afsagt
sig ganska betydande rättigheter, hvilka utan
Interessenternes frivilliga begifvande ej bordt
eller lagligen kunnat dem fråntagas , Kongl.
Majit täcktes utfärda dess kraftiga försäkran,
att de hädanefter orubbade skulle blifva bibehållne
vid det så kallade Hellefors districtet,
med alla derå varande Hemman, Torp och lä-j
genheter, på sätt Konung Carl XI:s Donations.,
bref, och 1733 års af Bergscollegium utfärda.}
de Previlegier innehöllo och förmådde. Konungen
sanctionerade, genom Resolution den 15
Mars I770, denna emellan Rikets Ständer och
Interessenterne slutade förening, hvarefter de
Verket behållne 5 och ett halft Hemman straxt
löstes till Skatte; men det uti Donztionsbrefvet
utsatte vilkor af ersättning till Åboerne för
röjsel och besittningsrätten stod fast såsom en
skyldighet, förr än Åbo kunde drifvas. Vid
förefallande dödsfall fick Verket anbud, att
lösa arfvingarne från röjseln, och blefpå detta
sätt efter hand innehafvare af de flesta röjsel-;
Den 2 9 Maji.
6?3
rätter, så väl bland skattlagde som oskattlag ■
de lägenheter, hvilke genom denna omständighet
sattes uti Interessenternes hand till lika
ofta högre värde, än de i vanlig handel kunnat
gälla. När således Kongl, Maj-t och Kronan
under högtidligaste försäkran uppdragit
skogen åt Verket, att den samma till föreskrifne
behof nyttja, och Verket inköpt lägenheterne,
hade väl Interessenterne så bestämd ägande
rätt, att den icke kunde ens sättas i fråga,
och som de derjemte hade löfte, att orubbade
begagna den, på sätt Donationsbrefvet innehöll,
kunde skattläggning icke eller, utan
deras eget begifvande, dem åläggas, och enär
de ville underkasta sig den, var det välderas
rätt, att icke deruti ingå, utan på vissa å deras
sida uppgifne vilkor.
Redan före 1809 års Riksdag gjorde Interessenterne
Konungen underdånigt anbud, att,
dä fyndigheten allt mera aftog i Silfvergrufvorne,
och således ingen inkomst af Silfververket
för Kronan var att påräkna, afstå räntorne
af de 5 och ett halft gamla Hemmanen,
hvilka räntor varit Verket till understöd an,
slagne, att undergå skattläggning, och att ändock
fortfara med ett anbefallt undersökningsarbete
till utrönande, huruvida någon lönande
Silfvermalmgång kunde i fältet finnas, emot
förbehåll, att, utom inägorne, hvarje Hemman
skulle få 2,400 tunneland ograderad jord till
utrymme i skog, alla Hemmanets behof inberäknade.
Häröfver infordrades i Nåder Ivarn*
mas- och BergsCollegiernes underdåniga Ute
634
Dm 29 Maji.
låtande, hvilka tillstyrkte bifall till förslaget,
såsom ganska fördelaktigt för Kongl. Maj:t
och Kronan. Riksdagen inföll och saken förblef
oafgjord, under afbidan af Riksens Stan.
ders Beslut ora Récognitions-skogarne; och när
det var aflemnadt, samt Kongl Maj:t funnit,
att det utrymme för ett helt Hemman, som
Interessenterne föreslagit, understeg det Tunnelandtal
Riksens Ständer såsom högst antagit,
följde Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag den 11
Julii 1811 med antagande af det gjorda underdåniga
anbudet så mycket heldre, som en
betydlig förmon derigenom tillföll Kronan, och
den Interessenterne tillagde besittnings- och
dispositions rätt icke utan genom frivillig öf*
verenskommelse kunde rubbas eiler förändrasj
dock fastades härvid det vilkor, att i likhet
med hvad för ds gamla Hemmanen vore stadgadt,
de uppkommande nya skulle med Verket
föiblifva oskiljaktigt förenade.-
Riksens Ständer hade uti deras underdåniga
Betänkande anfört, att 3000 tunneland
skulle vara det högsta, som kunde ett Hemman
i utrymme beslås- Hemmanen under HelleforsVerket
hafva med ut- och inägor ett
omfång af omkring 2,700 tunneland, och jag
är öfvertygad, att en hvar, som om markens
beskaffenhet är riktigt underrättad, skall
finna mera anledning till förundran derot*
ver, att Interessenterne ej begärt större utmål,
än ea derom okunnig, att utrymmet af
dessa Hemman är sådant, som det nu är stadgadt,
hvilket dessutom föga öfverstiger det
Den 29 Maji.
635
vanliga i denna Bergslagsort, der äfven flere
Hemman finnas, som äga till och med dubbelt
så stor vidd.
E ligt Författningarne och Kongl. Maj:ts
Nådiga Resolution uppå Interessenternes Skatteköps
ansökning, hade skattläggningen bordt
verkställas efter Ortens method; men som
Kongl Majit sedermera fann, att äfven den
deruti utsatte högsta afgift var för ringa, befalltes
att Savolaxske methoden skulle nyttjas.
Två tredjedels öre Sdfvermynt, som den sani*
ma utsätter i ränta för ett tunneland jord, låter
visserligen ej mycket, men behandlade
efter skattläggnings-method uppkommer ett
annat förhållande. De uppgå för ett Hemman
af 2,700 tunnelands vidd till 9 R:dr 8 sk.
Specie, som förvandlade till persedlar efter
kronovärdi åstadkomma en jordeboks-ränta af
omkring 8 skeppund tackjern, hvilka åter sålde
på Kronans Tiondejerns Auction stiga till 50 å
60 R;dr B co, som är mer än dubbelt hvad något
annat Hemman i Orten erlägger, och i samma
förhållande mera, än som kunnat Hemmanen
under Hellefors-Verket åläggas, om ortens
method fått nyttjas. Då nu härtill kommer
Mantalsräntan, som utgöres i penningar samt
krono-tionden, uträknad efter en antagen icke
mild ny ordning, förmodar jag vara fullkorn
ligt upplyst, att desse Hemmans beskattning,
hvaraf ej ett enda för halfva året lemnar brödföda
åt sine Åboer, icke blifvit beräknad till
Kronans skada, utan att dess höga rätt blifvit
630
Den 29 Maji.
så noga iakttagen, som med Lagar och För-*
fattningar låtit sig förena.
Skattläggningen verkställdes af Ordinarie
Landtmätaren i Länet, eni gt den föreskrift
KammarCollegium, i stöd af Författnirgarne,
nu >0111 vanligt lemnade, nemligen, att kala
herg och odugeiige mässar skulle såsom ofruktbare
ifrån den boröige jorden afskiljas.
Landimätarens åtgärd prölvades först i ProvinceContoiren,
och sedan uti Kongl. LandimåteriContoirat
i Hufvudstaden. Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Nämnd reste derpå i alla %
directioner, att taga kännedom af marken och
dess beskaffenhet. Skattläggningen derefter
uppgjotd granskades först uti LandsContoiren,
Och sedan uti Kongl. KammarCollegio, innan
Skatteköpsbrefven i October och November
månader igt6 utfärdades.
Skatteköps lösen är erlagd efter SkatteköpsFörordningarnes
föreskrift, samt 3 Mom.
af Kongl. Maj^ts Nådiga Ku> görMse den 4
Febr. 18r t; och mera än hvad Konung och
Ständer foreskrifvit, kunde väl icke Interessen-i
terne åläggas. Klandras således skattläggningen
för detta Verk, så rör klandret äfven de
tusendetals skatteköp, som efter samma grund
förut blifvit afgjorde, eller ock hade detta ej
förtjent mera uppmärksamhet än de förra. Lag-;
liga äro de båda, så länge Lagen existerar så-*
danmen för HelleforsVerket har dessutom
uti Skatteköps-brefven blifvit uttryckligen
föreskrirvit, att ägarne, i afseende på ännu o
-
Den 29 Maji.
637
inlöste röjselrätter, voro skyldige fullgöra hvad
1686 års DonationsBref stadgade.
Domme då hvarje upplyst och opartisk
man, om Interessenterne böra misstänkas, att
halva velat undandraga Staten något, hvadden
samma lagligen bordt tillkomma, eller om underslef
eller ens misstag skäligen kunna anses
vara begångne vid en förrättning, behandlad
och granskad af så många, så olika, men alla
med Embets-ed förbundne ‘Embetsman.
Om i öfrigt någon jemförelse kunde äga
rum emellan ett Hemman nära vid Stockholm,
och ett annat 30 mil derifrån, i en mager
och steril Bergslagsort, är jag säker, att det
af Herr Reutersköld omnämnde, i Färentuna
Härad belägne, Hemman, icke blifvit såldt till
det uppgifna priset, om köparen utom köpesumman
skulle, för att deraf komma i besittning,
hafva löst innehatvaren utur röjsel- och
besittr.ings-ratten efter laga värdi j och beträffande
det uppgifna exemplet, huru Skogsparker
blifvit köpte, för att derå verkställa
kolning, niå m i ig tillåtas erinra att e>f gammalt
i ordningssatt Bruk kan med uträkning betala
10 och ännu flere Riksdaler för ett tunneland
ståndskog, om dess egna skogar äso utödde,
eller ägaren vill spara dem. efter han för lindrigt
pris kan åtkomma angi ansande. Calculen
om förmånen af en sådan handel är både
enkel och lätt uppgjord samt slutad, när
dsn handlade skogen ä' afbrukad. Men i
närvarande fråga är detta icke förhållandet.
638
Ven 29 Maji.
En ödemark är punkten, hvarifrån saken bör
bedömas, och uti sådane äro de egentlige RecognitionsBruken
anlagde. Derifrån visar det
sig, om Skogsfångst, första vilkoret för ett
Bruks anläggning, kan betalas efter de uppgjorde
beräkningarne. Allt felas, ålit skall
skapas; bostäder åt arbetare, vägar för nödvändig
communication, dammar, verkstäder,
med ett ord allt, sorn erfordras, skall med nedlagde
capitaler åstadkommas, sorn under flere
år stå fruktlöse, förr än någon vinst kan påräknas.
Om man nu tillika tar i betraktande,
att en skogstrakt kan, såsom till exempel Helleforss-
districtet, vara belägen flere mil från
närmaste Sjöstad; att således skogs-effecterne
skulle transporteras Såg mil på hjul-axel, in.
nan de kunde komma om bord på något fartyg,
och att, på många ställen, marken i det
hela, genom sin natur af en sandås, der endast
skog kan växa, icke bar något annat värde än
igenom skogen; då skall man nogsamt finna
både att skogens värde i en sådan trakt uppkommer
helt och hållet af Bruks-anläggningen,
och att således jemförelseo med Hemman och
Skogstrakter i de Landsorter, som äro fördelaktigare
belägne, icke är lämpelig och icke
eller bevisande.
Detta föranleder mig att fästa Eders Excelltnces
och Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den obillighet, sorn
skulla uppkomma, i fall, såsom en af Statsutskottets
Ledamöter uti sitt särskilta votum
föreslagit, man nu genast skulle skrida till en
Ben 29 Majk
639
försäljning af Recognitions-skogarne, till högsta
anbudet, utan afseende derpå, om de förberedande
åtgärder föregått, som kunnat sätta
en Bruksägare i stånd, att begära skatteköpet.
Dessa förberedande åtgärder bestå i undersökning,
om hvad som tor Brukets behof
erfordras, och en sådan undersökning har berödt
af vederbörande Embetsmän Så länge
det icke kan bevisas, att Bruksägaren lagt
hinder deremot, eder genom sitt förvållande
aflägsnat den j så länge synes mig också
Bruksägaren icke böra blifva lidande, för det
han icke anmält sig till erhållande af skatteköp,
innan han visste hvad han egenteligen
skulle få behålla af den mark han hittills odelad
nyttjat. Kongl. Kungörelsen angående
användandet af Recognitions-skogarne af den
4 Februari jSii, utvisar tydligen ordningen,
som i dessa afseendcn borde iakttagas, och
att undersökningarne samt afskiljandet af hvad,
som för Brukens behof skulle bibehållas, icke
berodt af Bruksägarens begifvande. Han bör
således icke blifva sin rätt förlustig derföre,
ait andra göromål uppehållit dessa förrättningars
verkställighet. Då Rikets Ständer vid
1309 års Riksdag erkänt såsom ostridigt, att
Staten likaså litet kan ovilkorligen disponera om de
till Bergverken upplåtne Recognitions- skogar, som
desse kunna af Bergverken utan förbehåll af Statens
ägande rätt begagnas, hafva de derigenom
framställt en grundsats, som icke gör det troligt,
att Rikets Ständer med den utsatte prmscriptionstiden
haft för afsigt, att beröfva Bruksägare
den ikogstillgång, som äldre Författ
-
640
Den 29 Maji.
ningar dem försäkrat, och på hvilken hela
Bruks-aniäggningen beror. Det gitves flere
sätt, utom detta, att draga fördel af Statens ägande-rätt
till Recognitions-skogarne; och minst
anser jag böra förmodas, att Bruksägare skulle
förlora sin talan, i fråga om skatteköp derföre,
att vidlyftigheten af desse detailler, och
mångfaldigheteu af andra göromål hindrat vederbörande
Embetsverk, att nog tidigt lägga
hand vid alla särskilta undersökningar, som
Skogarnes afvittringoch skattläggning förutsätter.
Med den värde Ledamotens särskilta tanka,
att, igenom Utskottets nu afgifne förslag, Staten
skulle förlora all afkastning af 1,800,000
tunneland, kan jag icke heller instämma. Räknar
man då för intet den inkomst Staten redan
vunnit och årligen skall vinna utaf de, i följe
af Bruksanläggningarne, uppkomne nya Näringsutvägar
och odlingar? Räknar man för
intet den häraf följande production och de inkomster
Staten af densamma dragit? Räknar man för
intet den ökade folkmängd, hvilken igenom
allt detta fått underhåll, och riktat det Allmänna
både genom de biträden den meddelst
sitt arbete lemnat, och de afgifter den erlagt?
Räknar man ändtligen för intet, att Staten, i»
genom skattläggningen till Hemmantal, får ökade
årliga inkomster, bestående uti räntepcrsedlar,
och således oberoende af myntvärdets
förändring.
Den värde Ledamoten har anfort, såsom
ett skadligt prrejudicat, skatteköpen vid Hellefors
-
Den 29 Maji.
641
fors och Kollerö. Men har han väl då betänkt,
att dessa skatteköp blifvit beviljade efter
samma grander, som för alla andra äga
rum, och att utan tvifvel Staten derföre ingått
uti, att låta Hemman förvandlas till Skatte emot
en lindrig köpeskilling, emedan Staten egentligen
afsett den årliga inkomsten, hvilken uppkommer
igenom brukarnes använda arbete och kostnad
der, och hvilka man funnit skäligt, att såle-t
des belöna med detsamma, som den ökade säj
kerheten försäkrade det allmänna om dessa
bemödandens fortfarande. Ett Samhälle kan
och bör icke, efter min tanka, beräkna sina
fördelar, i förhållande till en ögonblicklig vinst,
bestående i en större eller mindre köpeskil-,
ling för visså lägenheter, utan det bör isynnerhet
fästa sin uppmärksamhet vid den styrka,
som vinnes för det hela, igenom varaktiga
inkomster, sorn kunna årligen ökas och bereda
andra. Det är efter en sådan beräknings^
grund, som man snart nog skall finna, att af*
lägsne belägne Skogstrakter icke kunna på ett
fördelaktigare sätt än genom Bergshandtering
gen förädlas, och det är, vid en sådan unders
sökning, man äfven skall öfvertygas, att denna
näringsgren ger stöd åt andra, och äfven åt
jordbruket, igenom ökade tillfällen till utby-?
ten och afsättning, och att således Staten äfH
ven indirecte vinner härigenom ny förmögenhet
och nya inkomster. Det är således, som
uti ett väl inrättadt Samhälle, allt stöd i ett
oupphörligt samband och det helas väl säkrast
Ridd, 0. Ad, Prat. VI. B. II. Afsk 8 X, 82.
643
Den 29 Maji.
vinnes, igenom den enskiltal omtankans fortsatta
bemödanden, och den nära föreningen af
dess interessen med det allmännas. Men dertill
fordras säkerheten för den enskilte, att i
sina på Statens löften grundade företag icke
finna sig störd, att icke, sedan möda och kosti
nader blifvit nedlagd®, kunna beröfvas fruk-i
ten af dessa uppoffringar.
Den ersättning Friherre Cederström velat
bereda Bergsbandteringen genom rättigheten,
att emot högsta anbudet lösa till sig skogarne,
synes mig icke kunna uppfylla ändamålet.
Kan man väl förutsätta, att det är på ett
sådant vilkor, sorn Bruksanläggningarne ägt rum,
och vore väl första anläggarens och dess rätts
innehafvares skäliga väntan derigenom upp-’
fylld? Kan det väl misskännas, att, igenom
Bruks-anläggningarne, skogarne fått ett högre
värde, och vore det väl billigt, att derföre
låta en Bruksägare täfla med andra om besittningen
af en Skogstillgång, som ingen så mycket
som han vore i behof Utaf, och på hvilken
ingen så mycket som han kunde hafva Skäligt
anspråk? Våra förfäder följde andra grundsatser.
För att få bostäder inrättade, och ödemarker
efter hand uppodlade, beviljade de
frihets år, och uppmuntrade till bosättning.
Samma system måste anhu följas, om vi vilje,
att i de aflägsne Nordliga trakterne inbyggare
skola trifvas, och de dervarande naturskatter
efter hand begagnas. Men huru skall detta stå
tillsammans med den method, att, sedan ändamålet
på andra orter vunnits, samt kostsamma
Den 29 Maji.
é43
anläggningar och en talrik befolkning der uppH
kommit, då betaga dessa inrättningar den väsendtligaste
af de till-gångar, på hvilka de voro
beräknade, eller åtmindsione att tvinga dem så
godt som å nyo inköpa, hvad de lörut fått
lotte och rättighet att begagna? Jag respecteJ
rar Friherre Cederströms patriotism, och jag
är öfvertygad, att han icke viljande gör en
Orättvisa^ men jag vågar tro, att han vid detta
tillfälle misstagit sig, både om föremålet och
medlen. Det torra kan icke bestå i annat,
än Statens verkliga fördel, och den vinnes ej
på några enskiltäs bekostnad. De senare, eller
den föreslagne försäljningen, uppfyller ej ändamålet,
då det Vore, för en ögonblicklig vin»
ning, man skulle åsidosätta en längre och Varaktig
förkofran. Högloflige StatsUiskottet hat
med lofvärd upplysning insett detta, Och Dess
Betänkande talar så fullkomligt för sig sjelft,
ått jag icke skulle hafva höjt min röst, om jag
icke trott mia pligt fordra, att något närmara
Utveckla förhållandet, i anledning af det anförde
exemplet rörande HelleforsVerkét, och
hvarvid möjligtvis en skugga kunnat i annat
fall blifva kastad på redlige Embetsman, sorn
laglikmätig! uppfyllt hvad dem ålegat, och på
medborgare, som aldrig sökt någon förmon pa
det Allmännas bekostnad- Om igenom mi»
framställning jag tröttat Eders Excellences och
Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod,
mätte man täckas erinra sig, att det icke ar
jag, som först väckt frågan, och måtte dért
Önskan tillåtas mig, att sådane förklaringar
Sällan måtte behöfvas* då det blir på full*
644
Den 29 Maji.
ständig sak-kännedom man grundar sina om-i
domen.
Herr Heykensköld, Carl Fredric, anförde
skriftligen:
Med det begrepp jag gjort mig om en Riks-’
dagsmans åligganden och tänkesätt, har jag
hvarken velat, kunnat eller bordt förmoda,
att den nn vid Riksdagen väckte fråga om
Recognitions-skogarne, härrör af annan grund,
än en mindre kännedom af de vilkor och omständigheter,
under hvilka dessa skogar blifa
vit till enskilte upplåtne, och det är derföre
jag nu tror mig böra upplysa sanna förhållandet
dermed.
Då man antager, att det är från Helge
Ands Holms Beslutet af år 1282, sorn Kro-’
nans rättighet till de i Sverige varande större
Skogar och Allmänningar, jemte flere andra
dylika saker, som då för tiden kunde anses
såsom ros nullius, egentligen sig härleder, finner
man ock deruti anledningen, hvadan alia
på desse skogar sedermera anlagde Hemman
och lägenheter, blefvo ansedde som Krono,
och desse tracter ärnade, att i framtiden gifva
Kronan nya inkomster 3 men detta ändamål
kunde icke vinnas, utan i mon odlingen fortgick,
och hvad som icke blefodladt, blef deremot
till större delen utan all nytta och gagn
för Kronan, och Skogarne, som emedlertid begagnades
af de kringboende, förstördes i samma
mon, som de ansågos icke tillhöra någon.
Detta bestyrkes af de flera klagomål, som fin
-
Den 29 Maji.
645
tias i delta ämne anförde i åtskilliga' handlingar,
allt ifrån Konung Gustaf I:s till Carl XI:s
tid. Denne odödlige Konung, som sträckte sin
omtanka till alla grenar af den inre Statshusi
hållningen, fann älven denna värd sin uppmärksamhet,
och han bedömde, att Skogarne
ej allenast agde ett verkligt värde, utan ock
att de, rätt använde, skulie betydligt bidraga
till Samhällets förkofran. Men för detta ändamål
insåg Man, att det enskilta interesset
borde med det allmänna förenas, och att på
sådant sätt skulle ej allenast Skogarno bättre
vårdas, utan äfven bidraga till industriens och
näringarnes tillväxt. Det var i sådant afseen.
de de dittills onyttjade Skogar blefvo åt enskilte
personer upplåtne, emot en viss bestämd
afgift, som i alla tider skulle till Kronan erläggas,
om ock Skogen blef helt och hållen
afbrukad och förstörd. Detta sednare vilkor
var således både ett bevis för innehafvaren,
och en eäkerhet för honom, i afseende på dess
nyttjande rätt, och det var på sådant sätt,
60m dels gamla Bruksanläggningar utvidgades,
dels nya Bruk och Masugnar anlades i ödemarker
af så svår beskaffenhet, att kostnaden
vid Verkens första anläggning oftast öfversteg
första anläggarens krafter, hvilken, i följe deraf,
bragt till fattigdom, måste lemna sitt påbegyata
arbete till efterkommande att fullbordas;
men emedlertid var anläggningen
gjord, och genom sednare ägares ihärdighet
blefvo ödemarkerne, förut blott tillhåll
för odjur, förvandlade till boningsplatser för
menniskor, hvilka allt mer och mer odlade
JJen 29 Maji.
jorden, och med sitt arbete bidrogo till Sta®
tens båtnad, under det att de igenom sina ut*
lagor ökade Kronans inkomster. Utan någon
förändring, förblef allt detta, i samma förhållande
ända till 1747, då vid Riksdagen, i
följe af väckt fråga om Recognitionsskogarne,
dessa förklarades oski J ja k. trge från Verken och
den grundsats antogs, att inkomsterne af Skogen
kunde ökas, i förhållande af tidernas be^
Skaffenhet och de stigande jernprisen.
Rikets vid 1766 års Riksdag församlade
Ständer, kånde för att icke hafva gynnat hvarken
Bergshandteringen eller Manufacturer, trodde
sig dock icke kunna betaga Bruksägare deras
rätt, till begagnande af Recognitions-skogarne,
utan stadnade vid det beslut, att undersökas
skulle, huruvida hvarje Bruk erlade
rigtig afgift, i förhållande till den skogsrymd
hvart och ett innehade Denna undersökning
verkställdes, och dervid befanns, att om några
Bruk innehade mera skog, än som svarade ejnot
afgiften, var det deremot andra, sorn betalde
större Recognitionsafgift, än för skogens
rymd bordt erläggas; men det oaktadt, då afgiften
för de förra höjdes, åtogo sig desse sednare
den förra afgiften, emot förbehåll att vara
så mycket säkrare om beständig nyttjande
jrätt till den skog de innehade.
Vid 1800 års Riksdag ansågo Rikets Ständer
Recognitions-skogs innehafvare böra betala
lika Bevillning med de Bruk som hadeegn^
ffenimansskogar, hvilket vittnar, att desse sktb
Den 29 Maji.
647
gar då ansågos på sätt och vis som egne, e-i
huru belastade med dryg serskilt bevillning.
Sluteligen hafva Rikets Ständer vid 1809
års Riksdag, med erkännande af angelägenhe.
ten, att Bruken bibehöllos vid de skogar, som
för deras underhåll och drift voio oumgänger
lige, vidtagit det rättvisa beslut, att Bruken
skulle behålla så mycket af Recognitions-sko;
garne, som för deras behof funnes nödigt, att
det skulle genom vederbörlig undersökning
utrönas, och skogarne till Hemmantal indelas,
samt få till skatte köpas, på sätt Kongl, kungörelsen
den 4 Februarii 1811 innehåller.
Utaf hvad jag nu anfört lärer Högloflig®
Ridderskapet och Adeln inhämta, att det är i
stöd af Ständers och Konungens flera gånger
gemensamt bekräftade tillåtelse, som Bruksägare
fått nyttjande-rätten af Recognitionsskogame,
att det är i stöd af sådana högtidliga
loften, sorn de ingått i dryga kostnader till anläggande
af Verk, hvilka bidragit att gifvadessa
skogar ett ökadt värde, och påskyndat odlingar
uti aflägsna trakter, utan Kronans vidare
bekostnad eller åtnjutande af någre odlingslån
^ att desse Bruksanläggningar blifvit sålde,
och gått i arf med de rättigheter, som dem i
kraft af Konunga-Resolutioner tillkom, och
att det således vore ett uppenbart kränkande
af medborgares rättigheter, örn desse skogar
blefvo Bruken fråntagne, eller dess bibehållande
med alltför dryga vilkor belastade, hvilket
icke lärer kunna öfverensstämma hvarken med
Den 29 Maji.
närvarande Ständers rättvisa, billighet och omtanka,
att bevara och iagttaga medborgares 1
lagarne förvarade rätt, eller med innehållet af
77 §. i Regerings- Formen, som försäkrar innehafvare
af Kronans tillhörigheter, att njuta
laglig rätt derå tillgodo, och redan medgifvit,
att odlingar eller odlingsbar mark å KronoBkogarne
må i vanlig ordning, efter nuvarande
eller framdeles blifvande Författningar, kunna
lill skatte försäljas.
Det är utan tvifvel i afsigt att öka samhällets
tillgångar till Ststsutgifternes bestridande,
som man yrkat en förändring med recognitions-skogames
disposition; men om å
ena sidan man betänker, huru obetydlig denna
tillgång skulle blifva, i jemförelse med Rikets
öfrige Skogar, i synnerhet då man icke lär
kunna eller vilja kullkasta redan afgjorde och
bekräftade skatteköp, eller hindra de Bruksägare,
som redan sig anmält till erhållande
deraf, att i förut bestämd ordning få dessa afr
handlingar afslutade; och å den andra sidan
påminner sig, hvad de personer vågat, och
huru de gagnat det allmänna, som uti aflägsne
ödemarker, på grund af dessa upplåtelser,
ingått i sådane kostsamma anläggningar, och
man skall efter en sådan undersökning erkänna,
att om i det ena afseendet rättvisan fordrar,
att hvad redan är lofvadt, förblifver oTubbadt,
bevisar också Statens verkliga fördel
af samma förhållande, att dervid är mera
vunnit, än förloradt.
Den 29 Maji.
649
Om man betraktar vidden af de rymder,
tom ännu inom Sveriges Landamären äro blott
skogbeväxte, och der skogen dels är obegagnad,
dels har föga eller intet värde, skall man
också finna, att, i det hela tagit, är det icke
Skogstillgång, som i Sverige saknas, men utväg
att kunna med fördel den använda, och
att hindren i detta afseende äro hufvudsakligen
af tvänne slag, det ena: afiägsenheten, som
förorsakar för dryg transportkostnad, och ofta
gör sjelfva transporten omöjlig; det andra eli—
matets hårdhet och jordmånens beskaffenhet,
som gör, att odlingar föga kunna företagas,
och att bostäder 'i samma nion blifva sällsynte.
Om man erinrar sig, att det icke är blott
upplåtelse åt enskilta, utan understöd, uppmuntringar
och frihets år, som i de flesta fall
erfordras, om dessa hittills onyttjade tillgångar
skola blifva användbare, och ödemarkerne
befolkade, så lärer man också finna, att Staten
har förbindelse till de enskilta personer,
som redan, jemte afgift till Kronan, till en sådan
befolkning utan någon dess kostnad bidragit,
och i aflägsna trakter skapat nya näringar.
Det är icke länge sedan Ridderskapet
och Adeln lika med sine MedStänder tillagt
en årlig vedergällning åt en värdig Medborgare,
hvilken, utan att i detta afseende hafva
gjordt så betydliga uppoffringar, icke hade
varit i behof deraf. Jag har med glädje deltagit
uti detta beslut, som var ett ädelt uttryck
af National rättvisa och högaktning. Men då
Nationens Representanter således visat sitt deltagande
för en person, som genom medboi
-
65 o
Den 2 g Maji.
gerliga företag sökt gagna det Allmänna, må
de icke eller glömma, att fästa afseende på
deras lättmätiga fordringar, som, i grund af
förfäders nedlagde mödor, nu yrka, att blifva
orubbade uti besittning af hvad sora blifvit
försäkradt. Må det icke glömmas, att dessa
loften varit anledningen till dessa trakters odling,
och nu varande fördelaktigare belägenhet;
må det icke glömmas, att det värde skogen
nu derstädes har. är följd af dessa anläggningar
må det ändtligen icke glömmas, att Bergs*
handteringens bestånd står i närmaste förening
med Jordbrukets, emedan afsättning och arbetsförtjenst
derigenom beredes åt Landtmannen,
och att säkerheten af medborgares besittningsrätt
är det första och oundgängligaste
vilkor för Statens förkofran och välmåga. Det
är på sådane grunder allena jag skulle våga
yrka och hoppas, att all förändring af redan
vidtagne beslut, rörande Recognitions-skogar.
ne, bör upphöra, och frågan derom förfalla.
Men til! de allmänna skäl, sorn tala härföre,
bör jag ännu tillägga, att Recognitionsafgiften
icke är den enda förmon Kronan dragit af
desse skogars öfverlåtande åt Bruksägare. Hammarskatts
jern, tionde tackjern, bevillningar
och afgifter så af Bruken, som i sednare tider
för sjelfva kolrättigheten hafva varit directa
inkomster af Bruksanläggningen, och i följe af
den samma hafva nya bostäder, stora uppodlingar
af aflägsne och tillförene öde platser,
samt de inkomster, som af en ökad folkmängd
härröra, varit omedelbara verkningar deraf. I
$n tid då dagligen omtalas den stora och obe-=
Den 29 Maji.
skrifliga nytta Kronan kan och bör draga af
Skogarne, torde man icke, 3 hopp att vinna
Större fördelar, böra börja med, att förstöra
de anläggningar, som redan visat sin nytta,
Och hvaraf Kronan i flere år dragit en betydande
inkomst, och torde erfarenheten få visa,
huruvida inkomsten af de skogar, som hädanefter
disponeras, kan blifva större och säkrare
änden, sorn af Recognitionsskogarne uppbäres.
Utom allt detta är ock ett kraftigt skäl,
sorn jag anser tillräckligt att aflägsna alla försök,
att rubba redan gjorde anläggningar, sorn
är helgden af gällande Lagar och Författningar,
hvarutaf Medborgares säkerhet och rättigheter
bero, hvi'ka, utan fara för Statens eget
bestånd, icke kunna öfverträda» eller etter godtycko
förändras. Frihet utan personlig och egendoms
säkerhet är ett intet, och denna gifves
icke, om ej en hvar blir ostörd bibehållen
vid de vilkor, hvarunder åtnjutandet af dess
förmögenhet blifvit honom försäkrad. Sådan
är afsigten af vår Statsförfattning , och jag är
öfvertygad, att sådan är deras önskan, sorn
här göra mig den äran, att afhöra mitt vördsamma
utlåtande. Måtte vi då icke genom
misstagne, ehuru välmenta, förslag förfela ändamålet,
och bereda oss oväntade både förluster
och svårigheter! Må vi komma ihåg att
rättvisa och laglydnad utgöra Staters välgång
och trefnad, och att om dessa hufvudföremål
uraktlåtas, om medborgares lagliga rättigheter
kränkas, beredes äfven med det samma en
del näringars undergång, och en minskning i
652
Den 29 Maji.
välmåga och kraft för det hela, som blir slutligen
allas gemensamma förlust. På sådant
sätt danas lidanden, som väcka missförstånd,
oenighet och partier, hvilka kunna förnya de
missöden, hvaraf vårt Fädernesland framställer
så mångå och varnande exempel. Måtte vi
undvika dessa faror, och vid början af en
Regering, hvars bemödanden lofvar oss lyckliga
utsigter för framtiden, skynda att, utan
rubbning af enskilsas lagligen försäkrade rättigheter,
hela de sår, hvaraf vårt betryckta
Fädernesland hittills lidit, och hvars botande
föranledt vår sammankomst, och bör utgöra
hufvudsakliga föremålet för våra bemödanden
} och tår jag, i grund af hvad jag haft
äran framföra, ödmjukast tillstyrka bifall af
Stats-Utskottets Betänkande, och i lika ödmjukhet
anhålla om Eders Excellences Herr
Grefvens och Landt-Marskalkens proposition
till bifall derå.
Herr Reuterskjöld, Axel, uppläste följande:
Då
Högloflige Statsutskottet uti dess Betänkande,
angående Recognitions-skogarne, ej
lemnat något yttrande öfver de väckte motionerne,
hvarigenom desse skogars försäljning
till skatte skulle kunna verkställas på ett för
Staten nyttigare sätt, än det, hvartill Författningarne
gifva anledning, nödgas jag emot
nämnde Betänkande göra anmärkningar.
Utskottet synes uti dess Förslag tillerkänna
de Bruksägare, som nu begagna Recognitions
-
Den 29 Maji.
653
skogsrne, en ostridig ägande rätt till dem, och
Staten böra åtnöjas med den lilla sportel den
får, för att afsäga sig sin verkliga. Jag finner
ganska väl, det Utskottets förslag ej för Bruksägarne
kunnat vara fördelaktigare, om de än
sjelfve författat det; men tillika att Staten,
om nämnde förslag af Rikets Högloflige Ständer
gillas, derigenom skulle göras stora förluster
och uppoffringar, hvilka ej äro billiga, då
de ske på hela Nations bekostnad, till fördel
för några Bruk, hvars ägare redan, genom
öfver hundraårigt nyttjande af Skogarne emot
•å godt som ingen afgift, i långliga tider njutit
fördelar, hvilka ej, genom motsvarande bR
drag till Staten, gifvit det Allmänna någon
ersättning för hvad de af dess tillhörigheter
begagnat. Om, för 1 50 till 100 år sedan, skogarne
inom Fäderneslandet ansågos af ett så
litet värde, att dess Regenter då emot en ringa
ränta öfverlät dem med nyttjande rätt till enskilte,
och om Statens behof sedan ej kräfde
begagnandet af de tillgångar, som den deruti
ägde, så är förhållandet nu ganska olika; Staten
är nu i saknad af tillgångar, en förökad
Bevillning är öfver Nationens förmåga, och
likväl förutser jag, att i en framtid den måste
förhöjas, för det helas bestånd; så framt man
fortfar, att för enskilte personers fördelar uppoffra
Statens.
Då Nationen har rätt att fordra, det den
så länge saknade inkomsten, af en betydlig
del af dess tillhörigheter, ändtligen till det bejlopp,
som svarar emot deras värde, till Stats
-
654
Den 29 Maji.
cassan inflyter, och då Kongl. Förordningen af
den 4 Februari 1811 ej svarar ernof detta än*
dainål, hade jag trott, det StatsUtskottet skulle
finna anledning begagna det förslag jag uti
mitt Memorial af den 24 Januari inlör Högloflige
Ridderskapet och Adeln haft aran an.
föra Det exempel jag deruti framställt å ert
till Skatte försåld Recognitionsskog, leninade
ej ett för Staten fördelaktigt resultat, och jag
är fullt öfvertygad, att, Om StatsUtskottets
förslag vinner bifall, komma de 1^800,000
tunneland Recognitions-skogar, som inom Riket
finnas, att till större delen Skatte köpas
efter r skilling tunnelandet, så vida Savoiaxska
skattläggnings-methoden än vidare skall
följas, samt att jord kommer att tilldelas ett
mantal, hvilken vore tillräcklig för trenne.
Denna min öfvertygelse har vunnit så mycket
mera visshet, som den uti StatsUtskottets Betänkande
omnämnde Kollerö Recognitions Allmänning
blifvit försåld för 34 R.dr io sk. 9
r:st., och af dess ägorymd bestående af 958
tunneland Skog, 196 tunneland Måssaf och 42
tunneland Berg, eller tillsammans 1,196 tunneland
endast ett halft Mantal tillkommit* Af
öfveilops marker lärer ej heller vara något att
förvänta, ty ofelbart är, att ingen Bruksägarej
som vill behålla hela den till dess Bruk anslagne
Recognitionsskogen, vid den undersökning,
som efter Författningarne bör ske öfvef
befiofvet, har för mycket, ty oftast bedömeS
det efter den framlagde Cbartan, då Bruksägaren
sjelf uppgifver markens beskaffenhet, Och
tiden inom hvilken skogen återväxer, hvilket!
Den 29 Maji.
655
Säkert upptages, der rymderne äro stora, till
100 år, om ej en kortare tid skulle vara tillräcklig,
för att behålla alltsammans. Statsutskottet
föreslår ett förlängande af den rättighet,
som Kongl Förordningen af den 4 Febr.
jSii lemnat Bruksägare, att Skatte lösa Recognitionsskogar.
Vore Statens fördel dermed
förenad, vore det rätt5 men då jag af det anförda
tror mig bevist motsatsen, får jag ordagrannt
uppläsa 7:de Mom. af nämnde Kongl.
Förordning, hvilket lyder, som följer: ”Att
rättighet för Bruksägaren till Skatteköps erhållande
må till en början vara inskränkt till
sex år, med förbehåll för Riksens Ständer, att
vid nästa Riksmöte, i anseende till de Bruksägare,
som ej ingått Skatteköp, med Recogni*
tionsskogarne vidtaga sådane Författningar de
nyttiga pröfya.” Då 6 år med den 4 Februari
1817 voro förflutne, är det påtagligt, att Riksens
Ständer vid denna Riksdag kunna med
alla de Recognitionsskogar, å hvilka ej Kongl.
KammatCollegium den 4 Februari 1 817 redan
Utfärdat Skattebref, vidtaga fle åtgärder Rikets
Ständer för det Allmänna nyttigast synes.
jag får vördsamt föreslå, det alla Recoghitions-skogar
endast genom allmänt utlyst
Auction på det sätt, som Högloflige StafsUtskottet
uti dess Betänkande om Kronoskogarne
föreslagit, må skatteköpas- Jag hemställer likväl,
om ej följande ändringar böra göras: 1)
Att räntan för hvarje tunneland RecognitionsSkog
i Dahlarne, samt de Provinser, som ligga
norr om Gestrikland, kunde nedsättas till 4
656
Den 29 Maji.
sk. tunnelandet 3 men att deremot, uti alla Rikets
öfrige delar, räntan, under hvilken ej ett
tunneland skog får bortgå, blifver utsatt till
6 sk,; a) att endast räntan efter medium af 10
års markegång förvandlas i Spannemål, men
köpeskillingen erlägges med penningar till be-,
loppet af 6 års oförvandlade ränta; 3) att alla
å Reconnitionsskogarne gjorde uppodlingar af
Åker och Äng särskilt skattläggas, efter den
orts method, der de äro belägne, då skattelöseskillingen
för dessa bör ske med 6 års
sammanslagen Markegångsränfa, och ej sorn
hitintills skett efter Jordeboks värdiej 4)
alla ännu ouppmätte Recognitionsskogar böra
skyndsamt på Kronans bekostnad uppmätas,
och efter föreslagne grunder försäljas, för de
Skogar som genom Bruksägarnes egen försorg
blifvit affattade bör ersättning af Allmänna
medel gifvas för de gjorde kostnaderne; 5) de
Recognitionsskogar, hvartill Bruksägare inom
den 4 Februari 1817 i Kongl, KammarCollegio
anmält sig om Skatteköp, böra, utan afseende
å de förslag till skattläggning, sorn redan kunna
vara gjorde, skattläggas till den ränta sorn
ofvan för hvarje tunneland Skog finnes bestämd;
samt Skattebref dem tilldelas, emot Skattelöseskilling
af 6 års ränta, utan att desse Skogar
blifva på Auction utbjudne. Skulle någon
Bruksägare ej på föieslagne vflkor vilja skatteköpa
dem, kan Skogen genast derefter på Auction
försäljas; 6) om skyndsam verkställighet
å det Beslut, som Riksens Högloflige Ständer,
i anledning af det gjorde förslaget fattar,
lärer
Den 29 Maji.
65?
lärer blifva nödigt hos Kongl. Maj:t i under*
dånighet anhålla.
Då Riksens Ständ r troligen besluta, det
ingen förminskning af Rörel e-capualct intill
nästkommande Riksdag får äga rum , blifver
mitt uti Memorialet af dm 24 Januari fratn-i
ställde förslag, att begagna de genom skogarnes
försäljning inflytande medel till myntets
förbättring, ej mera användbartj jag får derföre
hos Ejers Excellence Herr Grefven och Landt;
Marskalken samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln vördsamt föreslå, det allt hvad som genom
Recognitions-skogarnes försäljning inflyter,
mätte i RiksgäldsCantoiret insättas, och
Kongl. Maj:t intill nästa Riksdag tillhandahållas,
för att användas till Försvarsverket
samt Arméens materiella behof.
Hos Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskMken får jig ödmjukast anhålla
om proposition på återremiss af Betänkandet,
åtföljdt af dessa mina anmärkningar.
Herr von Schultzenheim, Devid, den äldre:
Rikets Högloflige Ständer ville är i8to, vid
den iråkade förlägenheten, genom den högen
ligen förökta Riksgälden, söka resource af Rikets
vidlyftiga skogar, och i synnerhet af Recognitions
skogarnej snau ihågkommer med en
statistisk försigtighet och ömhet, att flere Bruks
eller Bergverks bestånd grundades på begag
Ridd.
o, Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 83,84*
658
Den 29 Maji.
nandet af sistnämnde skogar, och öfverlemnade
derföre i underdånighet till Kongl. Majrts nådiga
omsorg, huru mycken skog vederbörande
Bergverksägare tillerkännas kunde, och dem
etter 6 års ränta till Skatteköp aflåtas borde.
Kongl. Majit har ock, genom en Nådig Kungörelse
af den 4 Februari 1811 och dess 7
låtit vetterligt göra den tillerkända rättigheten,
att inom 6 års tid lå till Skatte köpa behöfliga
Skogfidelar, dä Rikets Ständer sedan ägde, att
vidtaga så dane Författningar de nyttiga funno. Den
föreskrifna terminen har med den 4 Julii 1817
upphördt. Någre hafva sig af denna upplåtelse
begagnat, och de som sig i rättan tid anmält,
men, utan eget förvållande, ej hunnit
fä de begärta Skatteköpen fullbordade, synas
ännu till erhållande deraf vara berättigade.
Jag har icke öfvervarit målets afgörande i
Höglofligc StatsUiskottet, men om dess tillstyrkande
skulle gå derutöfver, nödgas jag
deremot mig reservera.
Friherre Cederström, Jacob: Ibland de öfverläggningsämnen
i StatsUtskottets vid denna
Riksdag förekommit, har detta varit ett af de
mest kinkiga, emedan enskilta interessen uppstått,
och man velat lämpa forntida stadgan-'
den på närvarande tid. Då Riksens Ständer
vid 1809 års Riksdag beslöto, huru med Kronans
skogar skulle förhållas, gjordes undantag
i afseende å Recognitions-skogarne. En tid af
6 «r utsattes, inom hvilken Bruksägaren fick
anmäla sig till Skatteköps erhållande, men, i
anseende till de Bruksägare, som ej inom sam»
Den 29 Maji.
659
ma tid ingått i skatteköp, förbehöllo Riksens
Ständer sig, att med sädane Recognitionsskogar
vidtaga de förändringar de pröfvade nyttiga.
Kongl. Maj:t utfärdade ock härom Dess
Nådiga Kungörelse den 4 Febr. 1811, hvaraf
upplysning vinnes, att det ålegat innehafvare
af Recognitjonsskog, att hafva den afmätt, emedan
afgiften per tunneland beräknas, men
att som Riksens Ständer det oaktadt, förordnadt,
att ersättning för affattningskostnaden
skulle Bruksägaren tillkomma för den del af
Skogarne, sorn icke till Verkets drift bibehölls,
så tillägger denna Författning äfven
nämnde ersättning. Endast 13 elter 15 personer
hafva inom föreskrifven tid anmält sig til!
Skatteköp, och CoUegium har icke eller kunnat
afgöra dem, emedan de anbefallie underh
sökningar, värderingar m. m icke varit verkställde.
Någre hafva inkommit efter den 4
Februari 18 17, med sådane ansökningar, mea
äfven de hafva underlåtit att ingifva de anbefallde
affattningarne m. m., hvarföre ock, då
desse deras ansökningar ännu icke blifvit pröfvade,
jiag anser dem icke äga någon laglig rätt
till Skatteköps erhållande.
På flere ställen hafva tvister uppstått imellan
Bruksägare samt åtskillige Hemmans;
ägare om stubbe- och röjsel-rätt, muhlbete å
en del skogstrakter, samt bättre rätt till skatteköp,
hvilka stridigheter bero på Domarens
afgörande. I StatsUtskottet har åter fråga hufvudsakligen
endast varit om Bruksägares rättighet,
att efter de tiiländalupne 6 åren få in
-
6 6o
Den 29 Maji.
gå skatteköp, efter den af Riksens Ständer år
1809 stadgade grund; men i min tanka äger
Staten obestridlig rätt, att använda de återstå*
ende Recognitions-skogarne utgörande omkring
1,8 jo.ooq tunneland på det förmonligaste sätt,
och Bruksägarne böra nu mera endast medgifvas
optionsrätt, att erlägga den lösen, som
någon annan bjuder Utskottet har ock uti
sitt Betänkande föreslagit, att Bruks-ägare,
hvilka icke inom rätt tid sig anmält till Skatteköp,
skulle fä optionsrätt att antaga högsta
anbudet, och erlägga köpeskillingen inom 16
år, då deremot en betalningstid af 6 år för
andre köpare skulle bestämmas, hvilken skillnad
i betalningsterminer jemväl är för Bruksägare
en betydlig men billig förmon. Ibland
de skatteköp, som blifvit beviljade å Recognitions-skogar,
hafva endast varit den under
Hellefors Silfver- och Jernverk lydande, S3mt
Kollerö Recognitions-skog vid Skattläggningarne
hvarå den SivoUxska methoden blifvit
iakttagen i afseende å den förra, samt den i
orten bruklige, i afseende å de sednare. Huruvida
Staten genom desse skatteköp vunnit
ell-r förlorat, lemnar jag derhän, och någon
ändring deruti kan icke komma i fråga- Herr
Reutersköld har ock endast omnämnt försälj,
ningen af Hellefors Rerogriitions skog såsom
exempel derpå, att methoden ej skall varit för
Kronan förmonlig Att Bruksanläggningar varit
grundade på rättigheten till Recognitionsskogarne
medgifver jag. men lika obestridligt
är, att Recognitions-afglfterne dels blifvit höj.
de, och dels nedsatte, Riksens Ständer skulle
Dm 29 Maji,
661
således kunna på ett mycket lättare sätt få
ersättning för skogarues begagnande, genom en
förhöjd Recognitions-afgitt j men <-ä Bergverksldkares
interesse att vårda Skogarne, vid
ett sådant förhållande icke är detsamma, som
vore han sjelf dertill ägare, samt, i händelse
Recogniiions-afgiften skulle betydligen ökas,
sådant kunde föranleda dertill, att atgiften erlades
några år, hvarunder skogen egennyttigt
användes och hvarefter dess vidare begagnande
uppsades, anser jag bäst vara, att desse
skogar till Skatte försäljas Jag instämmer således
i anhållan om återremiss af Utskottets
Betänkande, emedan jag anser en jemkning
deruti vara af nöden, helst jag tror, att det ej
är Riksens Ständen rätt, att för någre enskiltas
vinning efterskänka det Allmännas fördela
Frih erre Boije; Med tillfredsställelse har
jag hördt det Kammarjunkaren Heykenskjöld
bevisat, att Hellefors Rerognitions-skog ingalunda
bekommits till skänks; hvaraf föijer,
att allt obehagligt intryck i den delen är undanröjdt.
livad åter angår HofRättsRådet Heijkenskjölds
åberopande af National-rättvisan,
så tror jag att han deri har rätt. Men den
na
rättvisa tillåter ej, att 18*8 års Ständer
upphäfva, hvad 1815 års Ständer gjordt;
och då den då bestämda pras criptionstid är
förbi, så tillåter ej rättvisan att den göres
fortfarande. Något företräde böra BruksPatronerne
få ; men det ligger också ett i options^
rättigheten, som i Friherre Cederströms sär.;
skifta mening blifvit föreslagen; och då Bruks,-*
€62
Den 29 Maji.
Patronerne ej äro nöjcla dermed, så begära de
åter för mycket. För att i allo göra ratt, kan
jag icke heller instämma i den mening, som
nu blifvit af Friherre Cederström och af Herr
Reutersköld framställd, nemligen att de Brukspatroner,
hvilka fullgjordt deras prestanda för
köpen, men för orsaker, som ej berott af dem,
utan af Embetsman, icke ännu fått köpebrefven,
skulle anses äga mindre rätt, än de som
lått sine köp afgjorda. Ifrån den stund köparen
fullgjordt sine åligganden, har också
bans rätt ingått, att få sitt köpebref: och med
allmän rättvisa, med National redlighet skulle,
efter min tanka, aldrig instämma, att här förfara
annorledes. Må det tillåtas mig få påminna
om det oändligt vackra omdöme, som
Herr Presidenten Schultzenheim nyss gaf om
sin rätt; och jag skall aldrig tro, att Riksens
Ständer kunna handla egennyttigt, på bekostnad
af rätt och billighet.
Uppå derefter af Rans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjord proposition
blef StatsUtskottets Betänkande, i anledning af
de dervid gjorde anmärkningar till Utskottet
återremitterade
Vid förnyad föredragning af Stafs- och
Beviilnings-Utskottens den 22 dennes afgifre,
samt den 27 derpå följde på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens
Den 29 Maji.
66 3
den 20 sistledne April meddeldte Betänkande
om BränvinsBevillningens utgörande för åren
18 to, 1811 och 1812 af personer å landet,
som ej äga eller besitta jord; lann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 2 1 denne månad af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Hand,
lingarne.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Ekonoinie-Utskottets den 15 dennes afgifne,
samt den 27 derpå följde på bordet lagde,
utlåtande, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 13 sistledne
Mars meddeldte Betänkande, angående åtgärders
vidtagande till den veneriska smittans
utrotande.
Herr von Haussvolff, Carl Gustaf Reinhold:
Då Utskottets först afgifne Betänkande förevar,
tog jag mig friheten att yttra mig deremot,
och jag rönte dervid Högloflige Ridderkapets
och Adelns bifall. Jag anmärkte då
det scandaleusa af de mesurer Utskottet föreslagit,
hvarigenom i min tanka ärbarheten på
ett skändligt sätt skulle förnärmas; och jag
anser äfven de kostnader, hvilka, derest Utskottets
förslag vidtogos, blifva oundviklige,
på ett mycket bättre sättj kunna undvikas* Jag
vill ock fråga, om ett fruntimmer kan aftvå
664
Den 29 Maji.
sig en sådan skam , som att blifva visiterad
för venerisk smilia.
Tvärt emot hvad Utskottet yttrat anser
jag medborgerliga lugnet, i stället iör att skyddas
geron de af Utskottet tillstyrkte mått och
steg, 1 betydlig nion förnärmas; och jag hoppas
således, att Ridderskapet och Adeln gillar
hvad jag förra gången hade äran föreslå, eller
att det matte få bero på Kongl. Majt, att i
sin vishet vidtaga de anstalter, hvilka kunna
anses för ändamålet bäst tjenlig©.
Herr Ced ruhjold, Pehr Guataf; Äfven jag
anser det sbgs besigtningar, vid hvilka den
siste värde Talaren uppehållit sig, högst olämpliga:
och något nyrt stadgande i detta
afseende så mycket mera öfverflödigt, som redan
förut gällande Författningar medgifva ,
att tillbörlig besigtning må anställas, der sådant
pröfvas nödigt Men ehuru orimligt detta
Betänkande än för öfrigt må vara, innehåller
det likväl ett par punktt-r som torde förtjena
afseende. Af den beskaffenhet finner jag tillstyrkandet
at besigtning på ankommande sjöfolk
1 synnerhet tror jag, att det skulle vara
nyttigt, att vårt eget folk blefve besigtigadt,
då det, efter långa sjöresor, återkommer till Fäderneslandet.
Lik Indes tror jag, att det, till
förekommande af flera smittosamma sjukdomars
utbredande, vöre ganska tj-nligt, att gamla kläder,
sorn på Auction sko!a försäljas, först blefvo
g>nom rökning och tvättning, efter klädernas
au Och beskaffenhet rengjorda. Jag får der
-
Den 29 Maji.
665
före hemställa, om ej Höglofl Ridde^kapet och
Adeln skulle finna skäligt, att, med förkastande
af Betänkandet föröfrigt, besluta, att hos Kgl«
Maj.'t i underdånighet anhålla om Författningars
vidtagande för besigtning på ankommande
sjöfolk, och tillbörlig rengöring af gamla
kläder, som på Auction skola försäljas.
Hane Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att då Författningar redan
utkommit, angående, visiterande af sjöfolk, sorn
från längte bort belägne utländska orter anlända,
samt den sednare omständigheten angående
rengöring af gamla kläder, hvilka på
Auction försäljas, syntes vara för obetydlig
att hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas,
och böra på Kongl. Maj:ts Befailningshafvandes
särskilta förordnanden ankomma, ansåge Hans
Excellence, med anledning af hvad i detta ämne
blifvit yttradt, sig böra hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade Utskottets
Betänkande till alla delar afslå.
Ropades jfet.
Föredrogs å nyo och b;fölls RiddarhusUtskottets
den 22 dennes afl.une, och den 27
derpå följde på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande Öfver Majoren Henric Adolph
Gyllensvans hos Kongl. Maj.t i underdånighet
gjorde ansökning att för Adeliga Ät
-
666
Den 2 9 Maji.
fen Gyllensvan få intaga Säfe och Stämma på
Riddarhuset.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 20 dennes afgifne, ®ch den 27
derpå följde på bordet lagde, Utlåtande angående
väckt motion om inlösande af deså kal4
lade Schiegelska Godsen i Hallands Län 3 ansåg
Ridderskapet och Adeln berörde Utlåtande
böra till BancoUtskottet remitteras.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 14 dennes
afgifne, samt den 27 derpå följde, på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af de bos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
sistlidne April meddeldte Betänkande öfver
väckt förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pliktige, att till JustitiaeCancelieren
samt Justitia: Ombudsmannen insända
ett exemplar af de Kungörelser, sorn af
Kongl. Majus Befallningshafvande utfärdas: att
Kongl. Majus Belaliningshafvandes obestämda
rättighet till Länens innevånares kallande till
sammankomster och muntliga förhör må inskränkas,
och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf emot behörigheten
af krafvet väckes.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Under åbe
ropande
af det yttrande jag hade aran, då
Den 29 Maji.
667
LagUtskottets första Betänkande förevar, inför
Ridderskapet och Adeln afgifva, får jag hos
Hans Excellence nu anhålla om proposition
till bifall af LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
med antagande sf det deruti framställte
6ednare alternatif, eller att Konungens Befallningshafvande
böra till JustitiasCancelleren och
justitiae Ombudsmannen månadtligen insända
ett exemplar af de Kungörelser, hvilka i Länet
utfärdas, samt röra allmänna och enskiltes
rättigheter och skyldigheter.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord proposition,
blef LagUtskottets Utlåtande, tillika med det
deruti framställde sednare alternatif af Ridder*
skåpet och Adeln gilladt.
Föredrogs å nyo Expeditions-Utskolfets
den eo dennes aflåtne samt den 25 derpå följde
på bordet lagde, Memorial, rörande bestämmande
af dagen för början af nästkommande
Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMar&kalken
tillkännagaf, att Hans Excellence
jemte Herrar Talmän i sista conferencen ansett
den 15 Januari 1823 vara den bäst passande
tid för början af nästkommande Riksdag.
Herr von Haussvolff, Carl Gustaf Remhold;
Jag har vid förra Riksdagarne alltid opponerat
t
668
Den 29 Maji.
mig när fråga varit att utsätta en tid, för Riksdags
början, då det är omöjligt alt komma ifrån
Gottland. I detta afseende äro September
och Octobsr månader mest lämplige. Vid årets
början är det osäkert, om Representanterne
från Gottland kunna komma derilrån. Jag är
sjelf derpå ett lefvande exempel, att öfverfarten
icke alla årstider är möjlig. Jag ärnad®
mig till Riksdagen i slutet af December förlidet
år, men jag kunde ej komma öfver, förrän
Våren inträffade.
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade: att vid 1815 års Riksdag,
som slutades den 9 Augusti samma år, man
äfven utsatt den 15 januari 1820 till början
af den näst påföljande; att Höstetiden vore
till en Riksdags början mindre lämpelig, e--  medan Riksdagen då troligen kom att räcka
inpå det följande året, hvaraf åter hände, att
den under en sådan Riksdag beslutade Statsreglering
och Allmänna Bevillning ej kunde
under loppet af sistnämnde år, utan först året
derefter börja att iända till efterrättelse: att,
om Riksdagen börjades i medlet af januari,
den troligen kunde vara fulländad vid början
af Sommaren, samt alla Riksens Ständers financieiia
beslut med början af nästföljande år
sättas i verkställighet. I anledning hvaraf och
då BondeStåndet enligt ankommen underrättelse
redan utsatt den 15 Jan I823 till början
af nästkommande Riksdag, Hars Exceilence hemställde
, om icke Ridderskap®! och Adeln
Den zg Maji.
669
behagade äfven för sin del enahanda tid be-i
stämma.
Bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottefs den
26 dennes afgifne, och den 21 derpå följde på
bordet lagde, ytterligare Utlåtande angående
förändring uti Indeldte Infanteriets Beklädnadssätt.
Herr Berghman, Ambrotius Magnus: Som
jag fattat innehållet af Betänkandet, hafva
Rothållarne fritt val att antingen erlägga årligen
4 Riksdaler 36 skillingar, eller, efter
Markegång'pris, betala Staten värdet af de
Släp mundering? persedlar KneckteContracterne
utsätta. Detta är skäligt o.h något när lika
med hvad jag vid sista Riksdagen föreslog;
hvarföre jag för min del bifaller Betän*
kandet.
Hans Excellence Herr Grefven och Landt"
Marskalken hemställde, om icke Ridder^kapet
och Adeln behagade StatsU‘skottets Utlåtande
till alla delar gilla, med tillägg att berjan af
4--de punkten kunde erhålla följande lydelse:
”Vid skeende uppbrott till krig afmönstras
munderingen, som då bör vara i mönstergillt
stånd, tili Kronan, hvats underhålls skyldighet
sedan vidtager” & c.
670
Den 29 Maji.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att de
öfrige RiksStånden måtte inbjudas, att uti
detta Beslut med Ridderskapet och Adeln sig
förena.
Ropades Ja.
Föredrogs ä nyo Allmänna Besvärs- och
EconomiUtskottets den 25 dennes afgifne, och
den 27 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
innefattande förslag till jemkning uti de
Respective RiksStåndens särskilt fattade Beslut,
rörande Huebehofs-bränvinsbränningen ,
och dermed gemenskap ägande ämnen.
Herr Anckar sparre, Ingemar Angust: Söm
det ej vore consequent.. att bifalla Ekonomien
Utskottets nu ingifne förslag, enär Ridderskapet
och Adeln förut i detta ämne fattat ett
derifrån skiljaktigt beslut, tar jag mig frihet
föreslå, det som minst afviker från Ridder-»
skåpets och Adelns förra beslut, nemligen att
1815 års Författning bibehålies endast med
det undantag, att icke mer än en 90 kannors
panna får begagnas, hvarken i Städer eller på
Landet uti ett Verk eller på en Egendom. Jag
gör med så mycket mera skäl detta förslag,
som det hufvudsakligast instämmer med hvad
frenne Stånd häruti beslutat.
Den 29 Maji.
Detta förslag afviker ej eller hufvudsaklig
gen från Ridderskapets och Adelns första beslut,
utan blott i den omständighet, att de 3
månaders bränvins-inskränkning om året uteslutes,
hvilket jag äfven yrkade, då denna
sak förra gången förevar, mea hvilket jag ej
fick uti voterings-propositionen intagit, och
som jag endast önskat den ena 90 kannors
pannans uteslutande med oafbruten frihet till
bränning hela året om, för den som så kan
och vill, anhåller jag nu vördsamt hos Eders
Excellence Herr Grefven och LandtMarskaiken
om proposition å ofvannämnde förslag, nemligen
bibehållande af 1815 års Bränvinsbränningsförfattning,
men med tillåtelse att blott
begagna c-n 90 kannors panna; skulle detta ej
af Ridderskapet och Adeln bifallas, begär jag
votering, med mitt förslag till contra-proposition.
Jag är ej nog förmäten, att anse mig kunna
imponera på detta Stånd, så utmärkt tecknadt
af äran och Fosterlandskänslan, men jag
förlitar mig på Ridderskapets och Adelns consequence
både i öfvertygelse och besiut, och
jag sjelf är lugn af mitt eget medvetande, då
jag gjordt hvad jag förmått.
Herr Mannerstam, Johan: Jag vill inskränka
mitt yttrande till att endast begära proposition
till bifall af hvad Utskottet föreslagit. Jag
kan ej finna någon inconsequence uti ett sådant
bifall, då de öfrige Stånden icke ingått
uti Ridderskapets och Adelns förra beslut, och
672
Den 29 Maji.
Utskottet således varit nödsakadt, att, på sätt
nu skett, till satnmanjemkande af de skiljaktiga
meningarne, föreslå bibehållandet af 1815
års Bränvinsförfattning,
Herr Strussenfeldt, Michael: Äfven jag vill
vara consequent; och som jag förra gängen,
då detta mäl härstädes förevar, yttrade mig emot
Herr Anckarcparre , och påstod bibehållandet
af 18t5 åts Författning, får jag på enahanda
grund nu anhålla om bifall till Utskottets
Betänkande.
Grefve De la Gardie, Jacob: Afven jag,
trogen det yttrande jag sista gången i detta ämne
härstädes framförde, anhåller om bifall till
Betänkandet. Visserligen hade jag väl önskat,
att, om det låtit sig göra, den ena nittio kannors
pannan kunnat afskäffas; men då jag alltid
anser det vara skadligt, att vid hvarje
Riksdag förändra Ecor.omiska Författningar,
afstår jag från allt yrkande derom, och förnyar
min nyss gjorde anhållan.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Intet
är mera hinderligt för ett lands tilltagande i
välmåga, än täta förändringar i dess Ekonomiska
Författningar, om ej det, att bibehålla
någon författning, som erfarenheten visat vara
i sin verkan skadelig Af sådan egenskap kan
man anse 1815 års, om Bränvinsbränning, då
efter densamma , denne sädes-förödande anstalt
kan drifvas i stort, till skada för Riket.
Harn
Den 2 9 Maji.
6?3
Hans Excellence Herr Grefven och Landt2
Marskalken yttrade, att som EkonomieUtskottet
nu framställt ett jemkningsförslag i denna fråga,
vore det ingalunda inconsequent af Ridderskapet
och Adeln, att samma förslag antaga,
helst om rättigheten att bränna med tvänne
go kannors paunor, på sätt flere yrkat, inskränktes,
en minskning derigenom uti den påräknade
Bevillnings-summan ostridigt skulle
uppkomma^ i anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade Ekonomiutskottets ifrågavarande för*
slag gilla.
Ropades Ja och Hej.
Herr Berghman Tvenne Stånd hafva rei
dan beslutat indragning af den ena yo kannor»
pannan, och Ridderskapet och Adeln har igenom
votering gjordt detsamma. Det skulle
blifva en uppenbar motsägelse, om ett annat
beslut nu fattades.
Hans Excellence Herr Grefven och LcmdtMarshalken
förnyade sin förut gjorde proposition
om bifall af Utskottets förslag.
Ropades åter starka Je>, blandade med Nefo
hvarjemte Herrarne Berglman och Anckarsparre
begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och Landfg
Marskalken hemställde, om icke, enär pluraliteRidd,
o. Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 85, 86%
674
Den 29 Maji.
ten af Ridderskapet och Adeln tycktes önska
antagandet af Utskottets jemkningstörslag, de
Herrar Ledamöter, hvilka begärt votering, behagade
derifrån afstå.
Herr Berghman förklarade det han för sin
del afstod från votering, men
Herr Anckarsparre fortfor uti yrkande
deraf.
Hans Exceltence Herr Grefven och LandtMarjkalken
föreslog derefter, att, till undvikande
af votering, och då, i händelse Utskottets
jcmknings förslag ej blefve till alla delar
af trenne Riks Stånd antagit* de skiljaktigheter,
hvaruti Riks-Stånden kunde stadna,
kommo att till en Nämnds afgörande öfverlemnas,
Ridderskapet och Adeln b hagade Uw
skottets jemknings-förslag gilla, endast med
den förändr ng. att blott en 90 kannors panna
må på landel å en och samma egendom, samt
i Staden uti ett och summa Verk, eller Hus»
få nyttjas.
Bifölls.
HÖgloflige Ridderskapet och Adeln åtM
skiljdes kl. tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim»
Den 30 Majt. 675
Lördagen den 30 Maji»
Plenum kl. half 10 förmiddagen.
justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, ef-,
termiddagen den 29 Maji 1818.
S* D. Föredrogs å nyo och gillades BevillfiingsUtskottets
under N;o 20 afgifne, samt den
25 dennes på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 1 dennes
meddeldte Betänkande, angående Postlnrättningen,
och de deraf till Statsverket in*
flytande inkomster. Ut supra.
S. D. Då nu å hyö föredrogos Allmänna
Besvärs och EkonomieUtskottets den 15 dennes
aflåtne, samt den 27 derpå följde på
bordet lagde tvenne Memorial, i anledning af
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden
:
1) I anledning af väckt fråga om allmänna
landsvägarnes rätande;
6?6
Den 30 Majt.
2) Rörande yrkad jemkning i transportskyldigheten
af Tionde och Afrads spannmålen;
fann Ridderskapet och Adeln för godt?
att, enär sistnämnde tvenne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trenne Respective RiksStånden
b i f a 11 n e, äfven för sin del dervid nu
mera låta bero. Ut supra.
S* D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets dencsdenres
afgifne, och den 27 derpå följde på bordet lag—
de, Memorial, innefattande förslag till jemkning
uti de Respective RiksStåndens särskilt fattade
Beslut, rörande Husbehofs-bränvinsbränningen,
och dermed gemenskap ägande ämnen, beslöt
Ridderskapet och Adeln att berörde förslag
gilla, endast med den förändring, att blott en
90 kannors panna må på Landet å en och
samma Egendom, samt i Staden, uti ett och
samma Verk eller Hus, få nyttjas. Ut supra.
S. D Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 15 dennes
aflåtne, samt den 27 i samma månad på
bordet lagde, tvenne Memorial i anledning af
de hos BondeStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
1) I anledning af yrkad befrielse för flere
KronoHemman i Norra Halland från skyldigbeten
att aflemna bränntorf till Warbergs läst;
ning; samt
a) angående en närmare reglering af post»
Ben 30 Maji
677
föringen i Riket, och särskilt öfverklagade
olägenheter vid Norrska Pos föringen; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande tvenne
Memorial endast borde läggas till Handlin-,
garne. Qt supra.
S. D Då nu ä nyo föredrogs LagUtskottets
den 14 dennesafgifne,samt den 27 i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
sistlidne April ineddeldte Betänkande öfver
väckt förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pliktige, att till JustitheCancelleren
samt Justitiae Ombudsmannen insända
ett exemplar af de Kungörelser, som af
Kongl. Majts Befallningshafvande utfärdas: att
Kongl. Maj ts Befallningshafvandes obestämda
rättighet till Länens innevånares kallande till
sammankomster och muntliga förhör må inskränkas,
och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf emot behörigheten
af krafvet väckes; beslöt Ridderskapet och
Adeln att samma Utlåtande gilla, med anta4
gande af det deruti framställte sednare alterna»
tif, eller att Konungens Befallningshafvande
böra till JustitiaeCancelleren och Justitiae Ombudsmannen
månadtligen insända ett exemplar
af de Kungörelser, hvilka i Länet utfärdas,
samt röra allmänna och enskiltes rättigheter
och skyldigheter. Ut supra.
678
Dm 30 Maji.
S. D. Vid Förnyad föredrngnidg af Stats-»
Utskottets den 20 dennes afgifne, och den 25
i samma månad på bordet lagde, Betänkande
angående Recognitions-skogarne, bief samma
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Stats- och
Bevillnings-Utskottens den 22 dennes afgifva,
samt den 27 isamma månad på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af de hos Bondel
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottens
den 20 sistledne April meddeldte Betänkande
om BränvinsBevillningens utgörande för åren
1810, 1811 och 1812 af personer å landet,
som ej äga eller besitta jord; fann Ridderskap
pet och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 2 i denne månad af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets 1-  frågavarande Utlåtande borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs Statsutskottets
den 26 dennes afgifne, och den 27 derpå
följde på bordet lagde, ytterligare Utlåtande
angående förändring uti Indeldte Infanteriets
Beklädnadssätt, beslöt Ridderskapet och Adeln
att samma Utlåtande till alla delar gilla,
med tillägg, att början af 4:de punkten borde
erhålla följande lydelse: ”Vid skeende uppi
brott till krig afmönstras munderingen, sorn
då bör vara i mönstergillt stånd, till Kronan,
hvars underbålls-skyldighet sedan vidtager’?
Den 30 Maji.
679
&c Uti hvilket tillägg de öfrige Respective
Riks-Stånden skulle vänligen inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
supra.
S. D- Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 22 dennes afgifne, samt den 23 i
samma månad på bordet lagde, lörnyade Betänkande,
i fråga om allmänt kungörande af
Bancosedelstockens belopp} lann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Betänkande
gilla, med anmodan till BancoUskottet, att, i
afseende på den för handen varande Financereglering,
skyndsammeligen till RiksStånden
uppgifva Banco-sedelstockens belopp lian den
1 Januari ihoo till den 31 December 1817,
samt med förbehåll, att, vid Allmänna Financeregtaringens
afgörande äga öppet, att, der så
nödigt skulle synas, å nyo företaga frågan om
Bankens årliga publicitet till pröfning-, uti hvilket
beslut de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen inbjudas, att sig med Ridderskapet
och Adeln förena. Ut supra,
S- D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 20 dennes afgifne, samt den 27
i samma månad på bordet lagde, Utlåtande angående
väckt motion om inlösande af de så kata
lade Schlegelska Godsen i Hallands Län } ansåg
Ridderskapet och Adeln berörde Utlåtande
böra till BancoUtskottet remitteras. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Ekonomie-Utskottets des
68Q
Den 30 Maji.
15 dennes afgifne, samt den 27 i samma ml?
nåd på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af de bos Ridderskapet och Adela samt Preste*
Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottets den
13 sistiedns Mars mecldeldte Betänkande, an-i
gående åtgärders vidtagande tillden veneriska
smittans utrotande, blef hvad Utskottet i detta
ämne tillstyrkt, till alla delar af Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut supra.
S. D, Föredrogos å nyo och gillades följande
från npdannämnde Utskott inkomne, samt
den 25 och 27 dennes på bordet lagde, Be~
tänkanden;
jFrån StatsUtskotfet:
O Af den 16 dennes, i anledning af Herr
Presidenten D. von Scultzenheims Memorial
rörande försäljning af Kungsgårdar, Recogni-:
liotisskogar och Oliicers- boställen, ra. m.
Af den 20 dennes:
s) Angående Kronoskogarne,
3) I anledning af Kongl. Majrts nådiga
skrifvelse, röranda en förbättrad hushållning
med Ekeskogarne.
4) Angående kostnadssummaas anslående
till en minnesvård öfver Högstsalig Hans Kgl.
Höghet Kronprinsen Carl August.
Den 30 Maji.'
681
5) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående tillökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse.
6) Öfver Kongl. Maj-ts Nådiga Remiss
angående ersättning till Häradsskrifvarne i
Jemtland för dem anslagne, men ännu icke
tillträdde Boställen.
7) Angående Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss,
rörande reglering af lönings-sättet för
LandsSecreteraren och LandsKammereraren i
Jemtlands Län.
S) Af den 26 dennes, angående kostnaden
till tryckning af TabellCommissionens afgifne
Utlåtande och Tabeller.
Frän Alhuiin-ia Besvärs- och Ekonomie-Utskottet:
Af den 22 dennes, 1 anledning af väckte
motioner om motsvarande skyldigheters uppfyllande
af de Åboer, hvilka med bristande
Tackjernsblåsning vilja bibehålla de åt Bergsmans
Hemman från ålder beviljade förmåner,
samt om inrättande af en Bergslag i Norrboe
tens Län.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskotten :
Af den 15 dennes, i anledning af Herr
Munck af Rosenskölds, Eberhard, Memorial,
angående en tillräckligen vidsträckt Nederlags»
682
Den 30 Maji.
frihet för Stockholm, såsom correctif emot den
Finska Handeln.
Frän Lagutskottet:
Af den 9 dennes, i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 18
sistlidne Mars meddeidte Belänkande öfver
väckt motion om granskning af Police-författBingarne,
rörande sysslolöse personers försändande
till Arbets- och Cotrectionshus, samt
angående vederbörandes skyldighet» att till
Justitieombudsmannen insända de beslut som
angå personer, dömde till Krigstjenst eller Corrections-arbete.
Från Expeditions- Utskottet'.
Af den 20 dennes, angående uteslutande af
visse Tabeller vid Bihangets tryckning.
Frän BancoUtskottet;
Af den 22 dennes, i fråga om förbättrad
reglering rörande de från Banken utgående
låne-biträden till understöd för nyttiga odlingar.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 20 dennes aflåtne. samt den
25 i samma månad på bordet lagde, Memorial,
rörande bestämmande af dagen för början af
nästkommande Riksdagj fann Ridderskapet och
Den 30 Maji, 683
Adeln för godt utsätta den 15 Januari 1823,
å hvilken dag nästa Lagtima Riksdag borde
taga sin början. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Riddarhus*
Utskottets den 22 dennes aflåtne, och den 27
derpå följde på bordet iagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver Majoren Henric Adolph
Gyllensvans hos Kongl, Maj:t i underdånighet
gjorde ansökning att för Adeliga Ätten
Gyllensvan få intaga Säte och Stämma på
Riddarhuset. Ut supra.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannärande Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden:
Från Statsutskott et;
Af dm 23 dennes;
1) Angående verkställd granskning af Allmänna
Magazinslnrättningens Räkenskaper och
Förvaltning, jemte förslag till grunder för denna
Inrättnings organisation,
B) Angående Frösäds Magazins inrättande
i Gefleborgs Län.
3) Angående ett SpannmålsMagazins anläggande
i Staden Fahlköping.
V
684
Den 30 Maji.
4) Angående ett SpannmålsMagazins ånläggande
1 Staden Borås»
Af den 26 dennes:
5) Angående T agmartnen Grefve Gyllenborgs
anmärkningar vid StatsLJ'skottets Utlå-J
tande om medel till Cussern åt Kongl. Andra
Gardes Regementet.
6) Öfver gjorde rrmörkningar vid Stafs—
Utskottets Betänkande, angående Båtsmansln-r
delningen i Blekinge.
Af den 2 8 dennes:
7) Angående RiksStåndens Protocoller samt
Bihanget dertill.
8) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en årlig arslags-summa till
underhållande af byggnaderne vid Rosersbergs
Kungsgård.
Fi 'ån BaneoUtskottet;
At den a 8 dennes:
1) Memorial med det yttrande Bankens
utsedde Revisor, vid nyligen förrättad Revision
öfver Götha CanalVerk, i stöd af särskilt
anställd undersökning, enligt derom erhållit
uppdrag, till Herrar BancoFullmägtige afgifvit,’
såsom grund och vägledning för bedömmande
Den 30 Maji»
685
af den fråga: Huruvida dst återstående arbetet
vid berörde Verk kan utföras med de medel, som
dertill blifvit beräknade.
2) Öfver gjorde anmärkningar vid Ut»
skottets Betänkande, såväl i anledning af Riksens
Ständers Revisorers afgifne Berättelse, sorn
den af Utskottet verkställde granskning, rörande
BancoVerkets Styrelse och Förvaltning
efter sednaste Riksdag.
från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet'.
Af den 22 dennes-.
1) I anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande om inrättande af en Besparings-Bank,
till förmon lör fattige Arbetare.
2) Öfver anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
rörande väckt motion om frihet för
Landtmannen, att mot låg eller ingen tull få
exportera sina produeter.
3) I anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande inskränkning i
Exclusiva privilegiers meddelande.
4) Öfver anmärkningar vid Utskottets Bej
tänkande rörande medlen till öfverflödefs hämmande,
samt yrkadt förbud mot yppighets^
varors nyttjande och förbrukning m* m.
686
Den 30 Maji,
Upplästes och lades på bordet följande
från RiddarhuaUtskottet inkomne
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhuslJtskottet i 10 § af sitt
till Höglofl, Ridderskapet och Adeln den »8
sistlidne Mais afgifne Utlåtande öfver RiddarhusDirections
RiksdagsBerättelse haft äran anmäla,
det Utskottet ansett Instructionen för
RiddarhusDirection af den 25 April 1810 och
nu gällande LåneReglemente i åtskillige delar
tarfva ändring, så får Utskottet nu till Högloflige
Ridderskapets och Adelns upplysta bepröfvande
vördsammeligen öfverlemna härhoS
bifogade förslag så väl till ny instructioö för
RiddarhusDirection, med de derunder lydande
Embets- och Tjenstemän, som till Reglemente
angående Lån af de under RiddarhusDirectionen
ställde fonder. Stockholm den 26 Maj
1818.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. F. Posse.
C. W* Riben.
Utdrag af Protocollet, ballet i Högloflige
RiddarhusUtskottet den a6
Maj 1818.
S. D. Vid justeringen af det project till
förändrad Instruction för RiddarhusDirectionen
Den 30 Maji.
687
ined derunder lydande Embets- och Tjenstemän,
som Utskottet beslutat att Ridderskapets
och Adelns pröfning underställa, yttrade
Grefve Spens, Jacob Melcher: ”Uti förslaget
till det stadgande som i 3:dje Art- 2 §. af den
fdögloflige Riddersk pets och Adelns pröfning
underställde förändrade Instruction för RiddarhusDirectionen,
och de under densamma stående
Tjenstemän, förekommer, att nemligen
RiddarhusSecreteraren icke skulle äga. att under
Riksdagarne sin representationsrätt utöfva,
kan jag för rnin del icke instämmaj utan anhåller,
att få särskilt i denna del framställa
mina tankar, hvi ka torde få Betänkandet tili
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtfölja
Jag
vill icke vidlyftigt uppehålla mig vid
den frågan, om Ridderskapet och Adeln, genom
sitt enskilta beslut derom, kan betaga cå--  gon Svensk Adelsman utöfningen af hans ärfda,
ej förverkade, representationsrätt vid Riksdagar,
om icke till det minsta dertill skulle
fordras Konungens bifall, likasom till Riddarhus-
Ordningen, och öfrige Stadgar rörande
Ståndets sammansättning. Man kan kanske
Undvika detta genom den förklaring, att det
af RiddarhusSecreteraren sjelf be oende hvilandet
af hans representations-rätt såsom Adelsman
är honom affordradt såsom vilkor,
hvarförutan han ej kan till sysslan admitteras;
att en afsägelse från denna rätt endast kan förskaffa
honom sysslan, och att om han skulle
vilja återkalla denna afsägelse hvartill han, likasom
alla, hvilka på orimliga pretentioner
688
Den 30 Maji.
aflagt inalienabla rättigheter, ostridigt är be^
rättiga cl, det hetor på Ridderskapet och Adeln,
att anse honom i och med detsamma frän
sysslan skiljd. Jag vill endast fästa mig vid
olämpligheten af, att försökande till en tjenst,
som man med så mycket skäl önskar beklädd
endast af en skicklig* rättskalfens och patriotisk
man, såsom vilkor, föreskrifva en uppoffring
af medlödda rättigheter till deltagande I
Lagstiftningen, en afsägelse af rättigheten att
dervid fritt och oförsililldt få yttra sig i Fosterlandets
angelägna ärender, och i sin molm
äfven medverka till ett godt och för Fosterlandet
lyckligt resultat. Jag anser åtmindstone
för min del denna fordran vara den hårdaste,
som af en Svensk Adelsman kan göras,
och förmodar, att den skall afskräcka många
från anmälan till RiddarhusSecreterare-tjensten
vid inträlfande ledighet, åt hvilka Ridderskapet
och Adeln eljest skulle kunna hafva skäl,
att anse för en lycka att få uppdraga den,
men hvilka, brinnande af nit för alla goda sakers
framgång, och förkastande, såsom sig
mindre värdig, den utväg, att medelbarligen
verka derföre, då de känna sig äga förmåga,
och veta sig äga rättighet, att få göra det
öppet och oförställdt, hellre skola söka, att e«
mellan Riksdagarne gagna Fosterlandet i någon
annan Embetsmanna-väg, som icke betager
dem rättigheten, att äfven såsom Riksdagsmän
helga samma Fosterland sitt nit och sina
kunskaper. Jag finner äfvenledes ganska incoosequeijt,
att, genom sjelfgjorda föreskrifter,
från
Den 30 Maji.
639
från sig utesluta en dertill genom födseln berättigad
Ledamot» till hvars skicklighet Och
kunskaper man hyser nog förtroende, för att
lemna honom den enda syssla RidderskapSt
och Adeln kail bortgifva, och af hvars deltagande
i öfverläggningarne man således synes
icke böra kunna vänta sig annat än nyttiga
upplysningår och mogna rådslag, helst då
hans närmare befattning med Riksdagsärenderne
sätter honom i tillfälle, att af dem taga
närmare kännedom, än de fleste andre. Det
förefaller mig slutIigert äfven besynnerligt, att
RiddarhusSecreterare-tjensterts utöfning skall
anses så trägen, att den ej tilläter förening
med Riksdag^manna befattning, då denna befattning
anses kunna, utan något åliggandes
försummelse, sammanstå med hvarje annan publik
tjenstebefattning inom Hufvildstaden, af
hvilka många åtminstone fordra fullt ut så
trägen tjenstgöring som Riddarhus-Secreterarens,
utan att denna tjenstgöring kan, lika
med hans, utöfvas på samma rum, som Riksdagsmanna-
kallet uppfylles, och utan att de
föremål, på hvilka han såsom Embetsman och
Riksdagsman behöfver fästa sin uppmärksamhet,
äro, såsom det med RiddarhusSecreterarsn
inträffar, precist desamma Jag har hört sägas,
att det icke skulle passa sis, att Secreteraren
i ett Samfund äfven skulle under öfverläggningarne
utlåta S'g, och söka verka på
besluten i jjg måste bekänna, a<t jag alltid anser
det passa sig för en Svensk Adelsman,
Ridd 0 Ad. Prot. VI- B II. Afd. 87, 88.
6^o
Den 30 Maji.
som på Riddarhuset har inträde, att i Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar utlåta sig
öfver förekommande mål, och att, då han äger
den skicklighet och de kunskaper, att
Ridderskapet och Adeln ansett honom värdig
sitt särskilta förtroende, det vore en verklig
förlust, om han icke skulle utlåta sig, och till
fattande af riksgagneliga beslut med sin upplysning
medveika. Uti flere andra Länders
National-represenlationer är också alltid en
Ledamot Secreterare, och denna befattning anses,
näst Ordförandens, för den vigtigaste. Jag
har förr en gång yttrat mig angående angelagerheten
af RiddarhusSecreteraretjensten, och
nödvändigheten att icke betrakta RiddathusSecrcteraren
endast såsom vår Protocollsförnings-machin
vid Riksdagarne. En sådan blott
mechanisk befattning med MemorialProiocollet,
analog med Snällskrifvarnes i Engelska Parlamentet,
skulle kanske så upptaga uppmärksamheten
på ord, att den på mening alldeles
skulle föt gå; men så snart man fordrar någon
annan egenskap af RiddarhusSecreteraren, än
den, att skrifva fort efter dictamen, så snart
man medger honom rätten, att få med 6i(t
minne suppleeia btisterne i sina anteckningar,
och förbehåller sig rättigheten att öfverse huru
yttranderne blifvit fattade, finner jag icke att
det bör kunna anses för sä absolut omöjligt
för en man at snille och skicklighet, att under
det han samvetsgrann! antecknar hufvudinnehållet
af en annans yttranden, fästa den
uppmärksamhet vid detta innehåll, att han
sjelf deröiver kan sig med till eller afstyrkan
-
Den 30 Maji.
de utlåta; och att ingen gör anteckningar un-'
der det RiddarhusSecreteraren sjelf yttrar sig,
måtte ej vara farligt, då RiddarhusSecreteraren
vanligen plär vara en man, sorn vet hvad
han säger, och, åtmindsione till dess han slutat
sitt tal, och får tillfälle att anteckna dess
innehåll, måtte minnas hvad han sagt. Det
återstår då ingen annan af de beryktade olägenheteme
deraf, att RiddarhusSecreteraren
tillika är Ledamot, och yttrar sig i förekommande
mål, än den tillåtelse han torde behöfva,
och såsom mindre betydlig, troligen ej ne;
kas, att vara frikallad från skyldigheten, att
tala endast från sin Bänk, men deremot har
man undgått, att bjuda denna syssla åt skicklige
och patriotiske män, med ett vilkor, som,
åtmindstone efter hvad mig synes, bör, så länge
någon möjlighet till subsistence på annat
sätt finnes, afhålla skicklige och patriotiske män
från att åtaga sig den, och beröfva sig en nyt«j
tig Ledamot, för att af honom, till hans egen
och det allmännas gemensamma skada, göra
endast en Protoeollsförande Automat.”
Och skulle detta yttrande åtfölja Utskot-’
tets Betänkande till Högloflige Ridderskape£
och Adeln. Ut supra.
Ex Protocollo
C- W. Riben.
(Förslagen till ny Instruction och Lån-,
Reglemente, hvilka, i anledning af äterremiss,
blifvit af Riddarhusutskott i vissa dclir örn-;
Den 29 Maji
arbetade, finnas tryckte uti PleniProtocOllet
för den 20 Junii.)
Friherre Palmqvist, Magnus, uppläste följande
:
Då Friherre Carpelan gårdagen på ett så
tydligt sätt framfördt sina anmärkningar vid
BevillningsUtskottets förslag, att lägga Bevillning
på räntorna af Arméens PensionsCassas
capilaler, sl får jag ödmjukast i korthet framställa,
att då jag hufvudsakligen åberopar mig
Herr Friherrens på sanning och billighet välgrundade
skäl, anser jag Amiralitets KrigsmansCassan
böra tillgodokomma ett lika skonsamt
behandlandlande med Arméens Pensionskassa,
emedan den, grundad på enahanda fonder,
och med jemförlige åligganden, har skyldigheten,
att gifva gratialer åt i tjensten föråldrade,
obotligt sjuke, förlamade, blesserade
eller skadade Krigsmän, samt åt deras Enkor
och Barn, äfvensom pensioners utdelande, i
mon af tillgånggrne, till i tjensten grånsde eller
blesserade Offcerare och Underbefäl; jag
anhåller derföre , att detta mitt Anförande
måtte, jemte de öfrige anmärkningarne uti ämftet,
blifva till ReviilningsUtskottet öfverlemnadt,
öfvertygad, att detta Utskott först, och
sedermera Rikets Högloflige Ständer skola med
örn behjertenhet handla uti ett ämne, der Statens
båtnad ej blifver stor, men de åldrige
Krigsmännens, deras Enkors och Barns smärta
Den 30 Maji. 693
och lidande ganska säker. Stockholm den 30
Maj 18i8*
Magnus Palmqvist.
Remitterades till BevillningsUtskotteti
Föredrogs å nyo och remitterades till
BancoUtskottet Grefve Spens’s, Carl Gustaf sist—
lidne gårdag väckte motion om tryckning pS
Bankens bekostnad af BancoCommissarien Silf—
verstolpes historia om Bankens öden; hvarjemte
Grefve Spens erhöll Ridderskapets och
Adelns tillåtelse, att sitt Memorial med de öf«
rige RiksStånden communicera.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
29 dennes förmiddagen på bordet lagde, Ut*;
låtanden:
Från BancoUtskottet;
Af den ua dennes:
t) Rörande låne-biträde af Banken till
uppbyggande af Trivia!Skolehuset i Landskrona.
2) I anledning af gjorde aamärknin
-
6y4 Ben 30 Ma ju
gar vid Utskottets den 22 sistlidne April
ineddeldte Betänkande, i frågan om inrättande
af en ny fond för Sillfiskare..
3) I anledning af väckt fråga om låneunderstöd
för Skeppshvarfsägare och Skeppsbyggerier.
4) I fråga om understöd af Banken till
byggande af en Stenbro i Carlskrona.
frän alllmänna Be svän- och Ekonomiutskottet}
Af den 15 dennes, i anledning af de hos
Bidderskapet och Adeln samt Bonde Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande, rörande yrkadt upphäfvande
så väl af Stockholms Stads rättighet, att
uppbära parm-, Torg-, Bro- och RenhåUningsptnningar,
då hö, hahn och bränkol införas,
sorn ock af Landtmannens åliggande, att i vissa
Städer erlägga Väg- och Mätare-penningar
för inkommande varor.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 25 den*
nes aflåtne, samt den 27 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, öfver
återremiss af Prosten Doctor Stenhammars un4
der den 5 sisth Januari till Utskottet remitterade
Anförande, angående saknad eller för
-
Den 30 Maji.
695
dröjd verkställighet af Kongl. Maj:ts och Rik-:
sens Ständers, uti åtskilliga Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagne beslut; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
endast borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Expeditions-Uta
skottets den 26 dennes aflåtne, samt den 17 i
samma månad eftermiddagen, på bordet lagde,
Memorial, angående Register till Bihanget,
och Renskrifningshjelp för ExpeditionsUtskottets
Cancellister, blef samma Memorial till
Stats-Utskottet remitteradt.
Vid förnyad föredragning af Banco Uti
skottets den 22 dennes afgifne, samt den 29
derpå följde förmiddagen, på bordet lagde,
tvenne Utlåtanden, öfver de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 22 sis4
lidne April meddeldte Betär.kanden:
1) Om lånebiträde från Banken till Ud-t
devalia Stads Kyrka.
2) Om lånebiträde från Banken till uppi
byggande af Lärohus i Calmar och Skara;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sist.
nämnde r:ne Betänkanden redan blifvit af Ridder*
skåpet och Adeln bifallne, Utskottets ifrägava*
6g6
Den 30 Maji.
rande Utlåtanden borde läggas till Handlin
garne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-
Och Ekenomie-Utskottets deri 15 dennes
afgifne, samt den 29 derpå följde forntid,
dagön på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de bos PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlidne April meddejdte
Betänkande, om vidtagande af nödige åtgärder
till förekommande a t värfvade Krigsmans per*
mitterande och kringvandrande i Landet, samt
upphörande af Handtverks-gesällers lika beskaffade
vandring; fann Ridderskapet och A*
deln, att, enär Utskottets sistnämnde Betänkande
redan blifvit till alla delar af Ridderskapet och
Adeln aisiagit, Ulsko tets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handjjngarne.
Friherre Cederström, Jocob'. Jag får bern.'
ställa, 0111 icke Ridderskapet och Adeln skulle
behaga anmoda BancoUtskottet, att så fort sig
göra låter, besörja uidelning bland RiksStåndens
Ledamöter af erforderligt antal exemplar
utaf de', genom Utskottets föranstaltande, redan
tryckte yttrande Bankens utsedde Re*
visor vid nyligen förrättad revision öfver
Götha Canal Verk, i stöd af särskilt anställd
undersökning enligt derom erhållit uppdrag,
tiil Herrar BancoFullmägtige afgifvit, såsom
Den 30 Maji.
6 97
grund och vägledning för bedömmande af den
fråga} huruvida det återstående arbetet vid
berörde Verk kan utföras med de medel, som
dertill blifvit beräknade, samt att i händelse
denna min hemställan af Ridderskapet och A»
deln bi fa lies. de öfrige Respective jUksStånden
måtte inbjudas, att uti enahanda beslut med
Ridderskapet och Adeln sig förentf.
Uppå derefter af Hens Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalk en gjord proposition,
blef Friherre Cederströms berörde hemställan
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Företogs till pröfning Stats- och Bancog
Utskottens den 23 sistlidne April sfgifne. samt
den 2 derpå följde Maji på bordel lagde, Utlåtande
öfver de hos samtlige RiksStåndcn gjorde
anmärkningar vid U‘skottens dtn 3 sistlidne
Mars meddeldte Betänkande, rörande utredningen
af Götha Canal Bolags- Malmö- och
Götheborgs Disconter.
Hans Excellence. Hrr Grefven och Landt—
Marskalken hemställde, om icke, enär Stats- och
BancoUt&kottens ifrågavarande Utlåtande innefattade
nitton särskilte punkter, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att hvarje punkt
finge särskilt för sig uppläsas och profves 3
hvilket bifölls.
69S
Den 30 Maji.
I anledning häraf upplästes första punkten,
så lydande;
Staten ö/veriager utredningen af Götha Canal
Bolags- samt Malmö Discont er, hvilken utredning
bssörjes genom Riksgälds Contoir et; hvaremot dessa
Disconters Octroijer, utan särskild ersättnings komma
att förfalla.
Hans Excellmce ti'lkännagaf härefter, att,
enligt från de öfrige Riksstånden ankomne
Protocollsutdrag, denna punkt blifvit af bemälte
RiksStånd godkänd.
Friherre Boije, Lndv;g: Ehuru de öfrige
RiksS»ånden‘ redan bifallit dtnna punkt, och
allt bemödande således , att deruti åstadkomma
någon ändring, är fruktlöst, är jag likväl
öfvertygad, att Ilögloflige Ridderskapet och
Adeln för dess del önskar att fatta ett rättvist
beslut, och af denna anledning tar jag mig
frihet hemställa, om icke, enär vi håfve ett
särskilt Betänkande om Götha Canal-arbetets
fortgång och befrämjande, den nu förevarande
frågan om ersättning till Götha Canal Bolag,
för upphörandet af dess DiscontOctroij kunde,
utau att för närvarande hvarken bifallas eller
afslås, endast uppskjutas, för att framdeles, i
sammanhang med hagan om Canal-arbetet till
pröfning förekomma.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag instämmer
fullkomligen uti hvad] Friherre Boije yttrat,
och tror det vara af vigt, att, ehuru de öfrige
Ben 30 Maji.
699
Stånden redan godkänt denna punkt, Ridderskåpet
och Adeln dock må fatta sitt beslut på
ett sätt, att Ståndet derigenom ej begår någon
incons<?quence. Jag hemställer således, att frågan,
huruvida ersättning för Götha Canal Disconts
indragning bör beviljas eller icke, må
företagas till pröfning i sammanhang med
sjelfva Canalfrågan, samt att punkten följaktligen
i öfverensstämmelse dermed mätte rättas.
Grefve von Plafeny Baltzar Bogiolaus: Då
vi redan hört trenne Stånds beslut uti frågan
om Götha Canal Disconts öfverlemnande till
Staten, skulle man anse, att för oss intet mera
återstod att afgöra; dock anhåller jag för denna
gång vördsamt, få anse saken ur en annan
synpunkt. Här är fråga om upphäfvandet af
en rättighet, grundad på ett formligt Lagstiftningens
Beslut, sanctioneradt vid trenne påföljande
Riksdagar; en sådan åtgärd är vigtig
för hvarje Svensk man. Det är af vigt, att
hvarje Svensk finnér skygd under Svensk Lag-,
att låta Lagen ha sin kraft; der ingen får vara
öfver Lagen, ej en gång Kooungen, der böra
ock både enskifte och corporationer upphöra
med sin makt, då Lagen talar. Jag kan ej
vara af samma tanka, som de värde talarne,
att då fråga nu är om Discontens öfverlemnande
till Staten, man skall afgöra derom, men
hänskjuta att afgöra om ersättningen derföre,
till en annan gång. Jag talar nu blott om
grundsatsen, ej om beloppet. Det är otvifvelaktig!
hvarje Svensk mans rätt, att få bibehålla;
eller afhända sig en lagligen tillvun
-
700
Den 30 Maji.
nen rättighet, äfvensom en välfången egen*
dom. Men om detta är lagligt, så är det
billigt, att den enskilte ej begagnar denna rätt,
så snart allmänt väl är i fråga, och fordrar
dess öfverlåtande; också har Götha Canal Bolag
förklarat sig villigt afstå sin rätt; men nu
frågas om denna Discont-rätt kan tagas af
Staten, utan att höra andra parten öfver den
ersättning derföre fordras, mindre om han är
nöjd med hvad som kan bjudas. Den rättskänsla,
som alltid utmärkt Svenska Folket,
har så kraftigt verkat hos sjelfva dess envålds
Konungar, att de befallt sina Domstolar dömma
mellan dem och undersåtarne efter Svensk
Lag, samt underkastat sig dessa domar. Kan
j detta Land, uti ett Land der det fordras att
sjelfva Konungen skall lyda Lagen, komma i
fråga att afhända en välfången rättighet, att
upphäfva ett ordentligen slutadt contract, utan
att gifva fullt geniullo.
Utan afseende på hvad Ständers beslut
framdeles kan blifva, kan jag ej annat än här
nu yttra min öfvertygelse, att Bolaget framdeles
skall göra sin rätt gällande, enligt Sveriges
Lag, och förklarar al! åtgärd i denna
punkt obehörig, då Iden våldför tredje mana
rätt. Än en gång: väl må man föreslå Discontens
öfverlemnande till Staten, om man
örskär det, men ej utan ersättning. Sedan
denna grundsats är stadgad, kan den användag
när 60m hälst; men jag vädjar till Edra egna
bröst, mine Heersr, huruvida det är enligt
med ett fritt Samhälles bestånd och ordningar,
Den 30 Maji.
att inom det finnes en makt, som kan afhända
ägande rätten med styrkans rätt. Jag vill ej
vidare uppehålla, men får hos Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken begära,
att vid denna första fråga måtte hemställas
till Ridderskapet och Adeln, att Disconten
öfveriemnas emot ersättning derföre, som
framdeles kommer att bestämmas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric’. Enligt
Grefve von Plåtens yttrande skulle, i afseende
å denna punkt, blott finnas tvenne parter,
nemligen CanalBolaget och Riksens Ständer.
Jag anhåller att få erinra om en tredje part,
eller CanalBolagets fordringsägare. Jag tror
att om Bolaget vill i allo tillgodonjuta sina
förundta privilegier, CanalDhconten ock bör
fullkomligen uppfylla sina förbindelser. Sådant
bar likväl icke kunnat verkställas, utan lör
att förekomma mångfaldiga personers lidande,
hafva Riksens Ständer måst om biträds anropas.
Vid detta förhållande måste den af Utskotten
nu föreslagna punkt ingalunda kunna
anses innefatta något våld, eller egenmägtigt
beslut. Det föiundrar tnig, att höra åberopas
laga Domstol. Jag kan ej förstå, huru det
skulle blifva möjligt, att kunna förvisa frågan
dit. Månne Riksens Ständer äro pligtige, att
först utfinna medel, till betalande af Discontens
skulder, och sedermera beskatta nationen,
för att bereda ersättning åt ett verk, som icke
burit sig. Jag är af den tanka, att Bolaget
bör horas, huruvida det vill och kan betala
Discontens skulder. Om detta är för Bolaget
möjligt, bör Disconten få fortfara. Kan åter
702
Den 30 Maji.
Bolaget icke, utan nya bidrag af Staten, uppfylla
Discontens förbindelser, måste Riksens
Ständer, i fall de öfvertaga Discont-utredningen,
äga obestridlig rätt, att dervid fästa de
vilkor och förbehåll Riksens Ständer finna
lämplige. Jag hemställer således, att denna
punkt må af Ridderskapet och Adeln, likasom
redan skett hos de öfrige Stånden, bifallas. Det
är i alla fall Ridderskapet och Adeln obetagit,
att när sjelfva Canalfrågan förekommer,
tillse, hvad understöd, till Canalarbetets vidare
fortgång och befrämjande, må kunna
beviljas.
Herr Manner stam, Johan: Ehuru discussionen
kan anses öfverflödig, när 3me Ständ redan
afgjordt frågan, instämmer jag dock visserligen
deruti att Ridderskapet och Adeln bör, obe^
roende af de andra Ståndens beslut, fatta sitt.
Jag utber mig derföre att, i anledning af åtskilige
yttranden få göra några erinringar.
Man har önskat, att frågan om ersättning för
Discontens upphörande kunde afgöras i sammanhang
med frågan om anslag till Canalarbetets
fortgång; men då Utskotten nu föreslagit,
att Discontutredningen bör öfvertagas
af Staten, måste ock naturligtvis på samma
gång vilkoren för detta öfvertagaode fasställas.
Frågan om ersättning bör således nu afgöras.
Man har sagt, att Bolaget ej blifvit
hördt i ämnet. Jag får upplysa, att Bolaget
blifvit tillfrågadt, och att dess svar, enligt
hvad Utskotten fettat, innehållit, att Bolaget
hvarken ville eller kunde fortsätta Disconteeu
Dm 30 Maji.
703
Innan man åberopar rättigheter, bör man väl
fästa afseende på de skyldigheter man har att
uppfylla. O.n Disconten nu ej kan honorera
sina förbindelser, utan Staten måste med förlust
öfvertaga utredningen, så kan ej eller
det af Utskotten dervid fästade vilkor, att
DiscontOctroyen skall utan ersättning förfalla,
någonsin anses innefatta Contractsbrott. Hade
fråga uppstått, att indraga Disconten å en tid,
då Bolaget kunnat uppfylla sina förbindelser,
hade visserligen ersättning derföre bordt lämnas,
men nu då Disconten inställt sina betalningar,
och Dagön vinst af Discontens vidare
fortsättning icke är för Bolaget att påräkna,
kan Bolaget ej eller med något skäl för Discontens
upphörande fordra ersättning. Jag
tillstyrker således för min del, att Utskottens
Betänkande, i afseende å denna punkt, må
bifallas.
Grefve von Platens Ganska rigtigt har en
värd Ledamot anmärkt, att uti frågan om Disconten
finnes en tredje part, nemligen fordringsägare.
Jag får blott tillägga, att det
finnes äfven en fjerde part, som är Gäldenärerne,
för hvilken Staten måste göra något.
Ganska rigtigt är sagt, att det ej går an lemna
Disconten åt sig sjelf och egen utredning.
Jag tror att Staten, just för den af mig nämnde
fjerde parten, måste göra afseende derpå.
Månne det vore nyttigt för det hela, nu då
alla Discontens lån äro förfallne, att behandla
den såsom i Concurs? Då skulle Disconten
naturligtvis taga sin tillflygt till utsökningas
?o4
Den 30 Maji.
igenom de lagliga Executorerne; ty om alla
fordringar ingå, så kan Disconten uppfylla
sina förbind elser; men jag hemsta iler, om en
sådan åtgärd är ens tänkbar, då, med andra
åtgärder, Lagstiftningen kan frälsa så val Borgenärer
sorn Gäldenärer, samt fullborda ett redan
till två tredjedelar uttört företag, helgadt
och bekräftadt af Konungars och Ständers beslut.
Enär Discontvinsten 1815 blifvit ansiagen
som tillgång för den byggnad, hvilken i
århundraden åsyftats, (ej blott till Räntevinst)
bör då en sådan påräknad tillgång ej ersättas*
när den upphört genom den förlägenhet Disconten
tråkat genom händelser, som för den
voro alldeles främmande? Eller bör den
Landtman, som, för att utgöra sina förbindelser
till Staten, plöjer och sår sin välfångnat
jord med mola och omtanka, men ser sin lofva
n cl e skörd förstörd genom det hagelslag himJ
len sänder, drifvas från sin välfångna egendom
uran ersättning, för det han nu ej kan utgöra,
hvad utom olycka ej kommit i fråga?
Man fmr sagt, att ersättning kunde fram*
deles beslutas, jag hetnsiäller huruvida det
vore rätt, att i förhand aflemna hvad man
har, utan att veta. hvad man får? Att aflemna
hvad man besitter under laglig rätt, innan
man ännu är försäkrad om någon ersättning
derföre. Våra lagar böra anses för det heligaste
vi äga; och jag förklarar, att Bolaget
aldrig upphör påkalla Lagens skygd. Jag upprepar
åter, att ersättningens belopp ej behöf
ver
-
Den 30 Maji
705
Ver bestämmas nu, utan endast att ersättning
måste äga rum. Jag får alltså åter anhålla
om proposition, att Disconten öfverlemnas till
Staten emot ersättning, som framdeles bestämmes.
Grefve Spent, Jacob Melcher'. Utan att uppehålla
mig vid någon undersökning, om hvad
vid detta tillfälle kan vara nyttigt eller nödigt,
anhåller jag att endast få fästa mig vid
den enkla rättsfrågan om ersättning, och kan
i omdömet deröfver icke instämma med Fri*
herre Anckarsvärd och Herr Mannerstam. Det
är efter min tanka högst nödigt, att skilja
emellan ersättning för Discont-Octroyen och
ersättning för Discontvinsten. Den förra är i
alla händelser, och äfven om den sednare ej
kan bli någon, likväl en Bolagets ovilkorliga
tillhörighet, som ej kan dem emot deras vilja
Och utan ersättning, hvarmed de äro nöjde,
fråntagas. Det finnes i anseende härtill, ej
mer än två parter, Bolaget och Riksens Ständer.
Jag medger allt för väl, att rättigheter
icke kunna åberopas, annorlunda än emot uppfyllande
af motsvarande skyldigheter, men
dessa rättigheter och skyldigheter böra då
verkligen vara mot hvarandra svarande, och
utan inblandning af ett tredje främmande förhållande.
Då en Gäldenär, vid yppad Concurs,
ibland sina tillgångar äfven uppgifver ett pri.
vilegium på en näringsgren , hvaraf han väl
genom 6itt obestånd ej kan draga någon in*
komst, men som likväl är hans egendom så
Ridd, », Mt Fröt. VI* B. II, Afd. 89i
7o 6
Den 30 Maji.
väl som något annat, kan, utan den största
orättvisa i veflden emot ej mindre honom än
hans Borgenärer, ett sådant privilegium icke
honom fråndömmas, mindre fråntagas, af det
skäl, att han ej kan förnöja sina Borgenärer.
När en del af hans egendom honom fråntages,
blir han så mycket mindre i stånd dertill, och
Borgenärernes lidande derigenom endast större.
På detta satt och såsom innehafvare af Gäldenärens
till dem afstådda rätt, kunna Borge>
jiärerne möjligen betraktas såsom tredje mellankommande
part, men kunna då allenast instämma
uti, och understödja anspråket på ersättning.
Jag anhåller derföre om proposition 1
enlighet med den af Herr Grefve von Platen
föreslagna.
Friherre Boije: Jag värderar obeskrifveligen
den lycka, att tala till de flestas nöje}
jnen jag värderar mångfaldigt mera skyldigheten,
att ej svika i min egen rättskänsla, ej
jbrista i mod att misshaga, när rättvisan for.
drar det, CanalBolagets rätt till dess Discont
Jun omöjligen betraktas annorledes, an såsom
all annan ägande rätt, den man i Sverige, ända
hittills, aldrig kunnat mista på annat sätt,
än efter laga ransakning och dom När Riki
sens Ständer sjelfva, år 1809, i bref till Kongl.
Majt och i skrifter till Allmänheten, ansågo
sig värdigt, att förklara subscriptioneö till
Canalföretaget innebära en patriotisme, som
gaf rätt till Nationens aktning} nar, till men
del att inlåcka Allmänheten att ingå i Bolaget,
ppjpgafs den färdel bolaget (skulle äga af Di
-
Den 30 Maji.
707
Sconten, hvilken påräknades, såsom en betydande
årlig inkomst i 35 år} och när man
inäste antaga, att det Discontprivdegium, sorn
Ständer och Konung gifvit och garanterat Boi
laget, också utgjort en grund för subscriptionen}
så säger mig min känsla, ätt så länge
en dag af dessa 35 år återstår, är Bolagets
rätt den mäst grundade, och borde vara lika
helig, sorn hvarje annan ägande rätt. Man
talar om Contractsbrott å Bolagets sida 3 men kati
man då glömma, att hvarje fråga om Contractsbrott
lyder under Domaren, aldrig under Ständerne,
hvilka icke äro Domare, och åtminstone
borde afhålla sig från att vara på en gång
både Åklagare och Domare. Med en blott
ringa beräkning uppgår den vinst, som Bola-:
get haft att beräkna på den återstående DiscontOctroyen,
till omkring 2 millioner Riksdaler
Banco: och denna egendom vill mannu,
i^tan hvarken ransakning eller dom , skall
Bolaget, af Ständerne fråntagas; men står då
icke mera all rätt under Lagen? och hurti
farligt, huru olyckligt förfar man ej, då man
vill sammanblanda begreppen om allmän lag
och rätt, med begreppen om Ständemes magt,
hvilken aldrig bör upphöra, att respectera lag
och rätt. När man lsmnar sig till undersökningen
af det Contractsbrott, man förebrår
Bolaget, så förvånas man. Man påstår, nemligen
att Disconten missbrukat sitt tillstånd*
öch missvårdat sin credit, 6amt derigenom sjelf
är orsaken till det fall dess utelöpande Reverser
och Assigr.ationer gjort i opinionen, hvar-;
»tur man fordrar att den skulle kunna hjelp*
7oS
Den 30 Maji.
»ig sjelF. För min del har jag näppeligen hördt
någon ting mera osannfärdigt, mera orättvis^
än detta sätt att argumentera. Sjelfva DiscontInstructionen
gaf tydlig rätt, att af Allmänheten
upptaga lån för 3 procent, för att åter
utlåna dem för 6: ty det var deri vinsten
skulle bestå. Att Disconten begagnat denna
rätt, kan således aldrig hafva utgjort något
brott, utan var en skyldighet mot Bolaget.
Rättigheten att assignera, var Disconten
gifven, utan annan gräns, än omsorgen att ej
assignera mera, än som, NB. under allmänt
vanlig circulation, kunde af Banken honoreras.
Någon ziffra, något visst belopp för rättigheten
att utgifva, vare sig reverser eller
assignationer, har aldrig varit föreskrifvet, och
h^r aldrig kunnat föreskrifvas: och rörelsen
dermed har således varit öfverlemnad åt Directionens
värd, hvars enda pligt varit, att
bestyra den så, att crediten bevarades. När
vi vilja vara sanningen trogne, och således
måste medgifva, att intill kl. 9 på dagen, den
27 sistl. September, då Regeringens Kungörelse
emot Malmö Disconts papper utkom till
Allmänheten, CanalDiscontens papper ägde den
fullkomligaste allmänna credit; när vi, för att
hålla oss vid sanningen, måste erkänna, att
det var endast denna Kungörelse, detta Regeringens
steg, som vållade fallet af alla Discont
papper i opinionen, och dermed också CanalDiscontens
misscredit; så frågar jag: kunna vi
väl rättvisligen göra CanalDisconten ansvarig
för den naturliga påföljden af Regeringens
Den 30 Maji.
handling? Kunna vi rättvisligen räkna Canal*
Directionen till brott, att dess credit, i natur-)
lig följd af en högre magts handling, gått förd
lorad? Eller kunna vi fordra att Directionen
skolat skrinlägga de penningar, sorn upplåntes,
för att nu hafva dem till hands till inlösen
af sina papper; då likväl Instructionen
höd, att de skulle utlånas, och således ické
kunde, på samma gång, hållas inneliggande.
När Regeringen måste vidtaga steg, som
verka menligt på den enskildte mannens rätt,
så har man alltid erkänt en moralisk rätt hos
honom till ersättning för sitt lidande; men här
vill man, att det lidande, som Bolaget måst
vidkännas af den Kungörelse, som tillintetgjorde
dess credit, skall förvandlas till brott å
Bolagets sida; och skall tjena till pretext, att
derföre fråntaga Bolaget sin lagliga egendom.
Nej, deri kan jag aldrig instämma. Man må,
om man kan, göra emot DiscontDirection hvilka
angifvelser man vill; och man må bevisa
hvad man kan; men om också Directionen hade
felat, så kunde blott Directionen derföre
straffas; men aldrig skulle Actieägaren derfö.
re kunna mista sin egendom, och aldraminst
borde fråga derom kunna uppstå förr, än det
blef bevisadt, att Bolaget, genom felaktige föreskrifter,
vållat eller deltagit i Directionens
brott. Jag skall med resignation emottaga
hvarje omdömme om den mening jag nu haft
äran yttra; men aldrig skall jag hafva hårdheten
att straffa någon menniska för handlingars
påföljder, dem han ej rår för; aldrig skall
n
Den 30 Maji.
jag med min röst bidraga, att fråntaga någon
menniska sin egendom; och aldrig skall jag
ångra, att jag talat mot ett förslag, sorn i min
öfvertygelse och min känsla} är både juridiskt
pch moraliskt orätt v i t.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Ju oftare
den frågan kommer u ider öfverläggning, huruvida
Götha Cana'B' ag bör halva ersättning
af Staten för den hä nefter utehlifvande, och
förut påräknade, Disco.ntvinsten, destomer står.
bes jag i den öfvertygelse, som jag frän början
hyst, nemligen att man genast hade bordt
låta bngen domina emellan Bolaget och Discontens
fordringsägare, och sålunda lemna
Bolaget tillfälle, att göra alla sina förmenta
rättigheter lagligen gällande- Om jag ej afhölles
af medömkan med en hel Allmänhet,
sorn med hillig otålighet väntar ett afgörande
resultat af Riksens Ständers ha 1 fåriga bemödanden,
skulle jag, arn i denna stund, ej draga
x betäckande att tillstyrka, att man lemnade
Bolaget sin Discont, och lät det reda den, samt
deraf draga all den vinst, sorn det kunde. Men
nu, sedan Bolaget förklarat, att det ej sjelf
kan ukreda Disco.ntens affairer, och Riksens
Ständer nödgats, Sttmmorio Processa, uppgöra
denna utredning, synes Bolaget omöjligen kunna
göra något billigt eller lagligt anspråk på
ersättning för påräknad vinst af en Discont,
som genom eget förvållande blifvit upplöst,
pch egentligen upphört att vara till.
Man säger: ”Att Götha CanalDisconfs fall
härledde sig från yttre och tillfälliga orsaker.
Dtn 30 Maji,
i hvilka DiscontDirectionen ej haft någon del.”
Men när man besinnar, att Disconten hade
minskat sina tillgångar genom försträckning
till Canalbyggnaden, af t, 100,000 Riksdaler och
dessutom skulle den 1 instundande Julii tilL
Statsverket ovilkorligen återbetala ett erhållet
Lånebiträde, bestigande sig till, om jag mins
rätt, omkring 700,000 Riksdaler; så synes otvif-'
velaktigt, a't om än Malmö Discont icke konn
mit på obestånd, hade likväl Götha CanalDii
Sconts fall ej länge kunnat uteblifva.
Mat? säger: ”Om Götha CanalDiscont finge
lagligen indrifva sina fordringar, skulle den
Också kunna reda sig sjelf, och till fullo beta*
la sina skulder.” Det vore verkligen synd,
att hindra Disconten från att utföra en så berömlig
sak, hvarigenom Riksens Ständer be-i
friades från det bekymmersammaste af aliade*
ras åligganden under denna Riksdag: likväl
skulle jag i sådant fall endast önska, att Disconten
började med att indrifva de 1,100,000
Riksdaler, sorn han har att fordra af Canalbyg-gnadens
Arbetscassa.
Dessutom torde böra anmärkas, aft, ont
också Staten ville på hvad sätt sQm helst utreda
Discontens affäirer, skulle i alla fall Dis*
conten aldrig mer blifva så lönande, som han
förut varit: ty man finge väl lof att vaka ö£j
ver, att ingen öfver-assigneriag kom me att äg&
rum} och Allmänheten har utan tvifvel förlof
rat smaken på att i Disconten insätta penningar
mot 3 procent, om också denna Rifesföftf
712
Den 30 Maji.
derfliga rättighet ej blefve upphäfven: och när
dessa bada inkomst källorna voro stoppade,
blefve vinsten helt visst ganska måttlig.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller blott,
att få framställa en liten anmärkning vid hvad
Friherre Boije nyss yttrat. Jag medgifver,
att Riksens Ständer år 18C9 förklarade subBcriptionen
till Canal-företaget innefatta en
parriotisme, samt lofvade Bolaget, att under
vissa år få påräkna Discont-vinsten, men jag
utber mig få erinra, att desse Riksens Ständers
uttryck och löften voro grundade på de,
1 afseende å arbetets utförande, då uppgjorde
kostnads-förslag. Riksens Ständer äro verkligen
att ursäkta. Hade den summa, som nu
redan till Canalarbetet åtgått, då blifvit uppgifven,
hade troligen hvarken Ständerne, på
sätt som skett, omfattat detta företag, eller någon
enskild deruti ingått. När man härtill
lägger, att Canalarbetet framdeles torde kosta
lika mycket ännu, innan det varder fullbor»
dadt, torde det icke böra anses underligt, att
man ej är benägen gifva Bolaget någon ersättning
för Discontens upphörande. Det är
visserligen obeskrifligt hårdt för Actieägarne,
att förlora, men de få, likasom många andra i
dylika fall, vidkännas följderne af deras misslyckade
speculationer. Jag anhåller om pro-!
position till bifall af Betänkandet.
Grefve von Platen: Jag får blott den äran
påminna, att här är fråga ej om Directionens
förhållande, utan om Bolagets rätt. Utom det
Den 30 Maji.
, 7 * 3
att Directionens förhållande, i hänseende till
reglementen och föreskrifter, ej utan laga undersökning
kan utredas, så kan likväl, om fel
vore af dem begångne, ej Bolaget derföre
Straffas.
Man har sagt, att om de 1,100,000 Riksdaler
ej varit till Canalbyggnaden använde,
hade Discontens ställning varit vida förmonli.
gare. Jag tror tvärtom, att ej Directionen va-t
rit hvarken 6å okunnig eller barnsligt fruktande,
att den gömt denna summa i sina cassör,
utan hade den äfven varit utlånt, och
alltså lånerörelsen och de af dess afstannande
alstrade tryckande följder så mycket större i
den kritiska stunden, efter Saldo i Cassan varit
detsamma.
Man har äfven sagt, att kostnads-försla^
get var sådant, att Riksens Ständer deraf föranleddes
ingå uti företaget. Förslaget kungjordes
genom trycket fem månader innan
Rikets Ständer togo ämnet under öfverläggning,
med en dertill hörande Berättelse, hvari
uttryckligen sades, att den enda man, som med
säkerhet kunde uppgöra ett förslag, och äfven
lofvat det, hade af händelser, som ej stått att
öfvervinna, dermed uteblifvit. Häråt syntes
tydligen, att det förslag, som framlemnades, var
ett nödverk, provisionelt framlagt, emedan jag
uppmanades dertill, som ännu af acter kan
synas. Detta förslag granskades af Riksena
Ständer, som påkallade alla Sveriges innebyggare,
att, i grund deraf, ingå uti ett Bolag#
Den 30 Maji.
Alltså är det icke Bolaget som gjort anbudet,
titan Lagstiftningen, som både framställt det
till grund lagd» förslag, och de derå grundade
vilkoren. Erfarenheten visade snart att dessa
vilkor voro otillräckliga, i stöd af ett felaktigt
förslag. Deröfver gjorde Bolaget framställning,
som noga granskades, pröfvades Och gillades
af 1815 års Ständer, hvilka anslogo medel
dertill, helst felet uti beräkningarne ej kunde
tillvitas Bolaget, utan snarare Lagstiftningen,
sorn Jagt dem till grund för Contractet, så
framt man ej vill hålla sig till Författaren,
hvilken gjorde så godt han kunde, med tillkännagtfvande,
att han ej hunnit inhämta ali
nödig kännedom.
Jag får vidare påminna, att sedan man
1 g 1 5 granskat aila förhållanden, och öfvertygat
sig om fordringarnas billighet, så hlef, till
fyllande af nödvändigt pröfvadt behof, Discontens
inkomst beräknad Bolaget, som en sä.;
ker årlig tillgäng af 1 20,000 Riksdaler 3 hvar- I
jemte Bolaget tillädes ölvertagande af Götheborgs
Banco Discont® rättighet, då den upp--  hörde, och denna var af RancoUtskottet upp- c
skattad tili minst 30,000 Riksdaler, Af allt
detta synes alltså tydligt, att Lag-stiftningen
både 1810 och 1815 öfverlemnade Disconträticn
i stället för penningar, och på dessa
skäl får jag än en gång hos Eders Excellence
anhålla om proposition, att Götha Canal Bolags
Discont-rätt öfverlemnas till Staten emot den
ersättning, som framdeles öfverenskorames och
fastställes,
Den 30 Maji.
Hens Excellence Herr Grefven och Landt--'
Wlarskalken hemställde, att på sätt förenade
Utskotten föreslagit, Staten måtte öfvertaga
utredningen af Götha Canal Bolags samt Malmö
Disconter, och att denna utredning kunde besörjas
genom RiksgäldsContoiref, hvaremot dessa
Disconters Octroijcr, utan särskild ersättning,
skulle komma att förfalla.
Ropades Ja och Nej samt votering,
Hans Excellence Herr Grefven cch Landt*
Marskalken frågade, om icke, då de frenne öfrige
RiksStånden redan bifallit denna punkt
af Utskottens Betänkande, hvarigenom frågan
således vöre afgjord, de Herrar hvilka begärt
votering, behagade derifrån afstå
Grefve
Spens, Jaeol) Melchen Jag vill icke
för min del ensam yrka votering, utan får, i
händelse någon annan utom mig icke skulle
begära votering, endast till Protocollet reservera
mig empt denna punkt af Betänkande, gåe
sou? alldeles icke med Lag enlig.
Friherre Cederström, Jacob: Jag delar all
deles
lika öfvertygelse med de Herrar Ledai
möter, hvilka ansett ersättning för Götha Canal
Uisconts förlorade Octroij böra äga rum,
samt tror, att ehuru de andre RiksStånden redan
gillat denna punkt af Utskottens Betänkande,
frågan likväl icke bör a* Ridderskapet
och Adeln såsom likgiltig bedömmas, helst
§n rättvis utredning af berörde fråga, åtmind-i
7i6
Den 30 Maji.
stone enligt min tanka, är vida vigtigare In
förlusten af några timmars tid. För min del
får jag derföre tillstyrka att vi må votera, för
att med säkerhet kunna utröna Ridderskapets
och Adelns tankar.
Friherre Boije» Jag får hemställa, om icke
frågan angående ersättningen för Götha Canal
Disconts Octroij kunde få h”ila, för att i sam-i
manhang med fiågan om Götha Canal-arbetets
fortgång och befrämjande framdeles kom^
ma under pröfping.
Friherre Ceder ström; Då nu icke är fråga
om hvilket beslut som blifver gällande, utan
endast om hvilket beslut Ridderskapet och
Adeln bör fatta i detta ämne, som utgör en
verklig rättsfråga, så tror jag för min del det
vara bäst, att nu genast afgöra saken genom
votering.
Grefve Mörner, idolph Göran: Jag in
stämmer
fullkomligt' deruti, att Götha Canal
Bolag bär hafva ersättning för den förlorade
DiscontOctroijen, men då fråga nu icke är om
bestämmande af berörde ersättning, tror jag
det vore bäst, om hela den saken lemnades
öppen att framdeles afgöras, samt att i följd
deraf, orden; utan ersättning blefvo utur den
af Hans Exccilence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde proposition uteslutne.
Ropades Nej,
i
Den 30 Majk
717
Hant Excellence Herr Grefven och, Landtb
Marskalken hemställde, om icke Friherre Cederström
behagade afstå från sin begäran om votering.
Friherre Cederström förklarade, det han så
mycket mindre kunde derifrån afstå, som han
ansåge det vara ganska nyttigt, att Ridderskapet
och Adeln genom votering afgjorde denna
fråga.
Härefter upplästes, justerades och anslogs
följande
Voterings-proposition:
Der» som bifaller första punkten af Stats*
och Banco-Utskottens ifrågavarande Betänr
kande
skrifver Ja',
Den det ej vill
skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer forsta punkten af
Betänkandet att gillas, med den förändring,
att Götha Canal Disconts Octroij bör upphöra
emot ersättning, som framdeles kommer att
bestämmas.
Herr Cederschöld hemställde, om ej vid
sontrapropositionen borde göras det tillägg:
och kommer denna ersättning att utgöra* ge*
aoin ökad bevillning.
718
Ven 30 Maji*
Ropades Hej.
Sedan 53 §. i Riksdagsordningen, och
43 §. i RiddarhusÖrdningen blifvit uppläste*
lhörjades voteringen kl. half till 3 eftermiddagen,
och fortsattes sedermera, hvarunder Bans
Excellénce Herr Grefven och Landt.Marskalken bortgick,
samt öfverlemnade klubban åt Grefve
Spens, Jacob Melchert
Efter någon stunds förlopp återkom Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskal^
ken, samt einottog klubban af Grefve Spens;
och befunnos efter förrättningens slut kl. tre!
qvart till 5 eftermiddagen, sedan en voterings
sedel blifvit undantagen och förseglad, rostetne
hafva utfallit, som föijer:
Ja _ 83<
Nej _ 91.
I följd hvaraf Hans Éxcellence Herr Gr ef4
ven och Landt Marskalken förklarade, att första
punkten af Betänkandet blifvit af Ridderskapet
och Adeln gillad, med den förändring,
att Götha Canal Disconts Octroij borde upphöra
emot ersättning, som framdeles komme
att bestämmas*
I
I
| Den 30 Maji, 71 9
[
Justerades följande!
\
t Utdrag af Protocollet, hållet höS Hög:
loflige Ridderskapet och Adeln , vid
Ultima Riksdagen i Stockholm, den
30 Maji 1818.
S, D. Remitterades till Bevillningsutskottet
ett anförande af Friherre Palmqvist, Mag^
nus, innefattande anmärkningar vid Bevill--  ningsUtskottets den 29 dennes återremitterade
Betänkande, angående förslag till en blifvande
BevillningsFörordning. Ut supra.
S.' D. Remitterades till BancoUtskotfet den
af Grefve Spens, Carl Gustaf, väckte motion
om tryckning på Bankens bekostnad af Banco..
Commissarien Silfverstolpes historia om Bankens
öden. Ut supra.
S- D* Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
29 dennes förmiddagen på bordet lagde, Ut-j
låtanden:
Från BaiicoZJtskotiett
Af den sa dennes i
1) Rörande låne-bitrade af Banken tili
uppbyggande af TrivialSkolajhuset i Lands*-  krona.
3) I anledning af gjorde anmärkning
720
Den 30 Maji,
gar vid Utskottets den 22 sistlidne April
jneddeldte Betänkande, i frågan om inrättande
af en ny fond för Sillfiskare.
3) I anledning af väckt fråga om låneunderstöd
för Skeppshvarfsägare och Skeppsbyggerier.
4) I fråga om understöd af Banken till
byggande af en Stenbro i Carlskrona.
Fran Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet 1
Af den 15 dennes, i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln samt Bonde Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets förut med-;
deldte Betänkande, rörande yrkadt upphäfvana
de så väl af Stockholms Stads rättighet, att
uppbära parm-, Torg-, Bro- och Renhållningspenningar,
då hö, halm och bränkol införas,
som ock af Landtmannens åliggande, att i vissa
Städer erlägga Våg- och Mätare-penningar
för inkommande varor. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomieUtskottets den 25 dennes
aflåtne , samt den 27 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, öfver
återremiss af Prosten Doctor Stenhammars unj
der den 5 sistl. Januari till Utskottet remitterade
Anförande, angående saknad eller fördröjd
verkställighet af Kongl. M»j:ts och Riksens
-
Den 30 Maji.
Sens Ständers, uti åtskilliga Rikets inre hushållning
rörande ärender, vidtagne beslut; lann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
endast borde läggas tili Handlmgarne. Ut
supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs ExpeditionsUtskottets
dea 26 dennes aflåtne. samt den 27 i
samina månad eftermiddagen, på bordet lagde,
Memorial, angående Register 1.11 Bihanget,
Och Ren>krifningsl>jelp för ExpeditionsUt6kortets
Cancellister, blef samma Memorial till
Siats-Utskottet remitteradt. Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning afBancoUtskottets
den 22 dennes afgifne, samt den 29
i samma månad förmiddagen, på bordet lagde,
tvenne Utlåtanden, öfver de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 22 sist*
lidne April meddeldte Betänkanden:
1) Om lånebiträde från Banken till Ud-i
devalia Stads Kyrka.
2) Om lånebiträde fiån Banken till uppi
byggande af Lärohus i Calmar och SK<>;a$
fann Ridderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
a:ne Betänkanden redan blifvit af Ridder-*
skåpet och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtanden borde läggas till Handlingarne-
Ut supra.
S D. Då nu å nyo föredrogs Allmänna
Ridd. 0, Ad. Prat. VI. B. II. Aid. 91.
723
Den 30 Maji.
B-svärs-och EkonomieUtskottets den 15 dennes
algifne, samt den 29 i samma månad förmid.
dagen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de hos PresteStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 3 sistlidne April mcddeldte
Betänkande, om vidtagande af nödige åtgärder
till törekommande af värfvade Krigsmäns permuterande
och kringvandrande i Landet, samt
upphörande af Handtverks-gesällers lika beskaffade
vandring; fann Ridderskapet och
deln, att, enär Utskottets sistnämnde Betänkande
redan blifvit till alla delar af Ridderskapet och
Adeln anslagit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda BancoUtskottet, att så fort sig
göra låter, besörja utdelning bland RiksStåndens
Ledamöter af erforderligt antal exemplar
utaf det, genom Utskottets föranstaltande, redan
tryckte yttrande Bankens utsedde Revisor
vid nyligen förrättad Revision öfver
Götha CanalVerk, i stöd af särskilt anställd
undersökning, enligt derom erhållit uppdrag,
till Herrar BancoFullmägtige afgifvit, såsom
grund och vägledning för bedömmande af den
fråga: Huruvida det återstående arbetet vid be.
rörde Verk kan utföras med de medel, sorn der
till blifvit beräknade; uti hvilket beslut de öfrige
Respective RiksStånden skulle vänligen inbjudas,
att sig med Ridderskapet och Adela
förena. Ut supra
-
Den 30 Maji. 7*3
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt-r
skiljdes kl. 5 e. m.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim»
4&TOC&HOLM, tryckt ho* Olof Grahn, i3»s'
