# ID: svediakorp-gov264
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,180
# sentences: 1,997
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 23 Maji,
153
röngar, som dem vållat, om orsakerna till des^
sa Författningars utgifvande och anmärkningar
deröfver, sa kunna väl dessa ämnen icke ina
nehälla hemligheter, som mindre böra komma
till Ståndens, an ConstitutionsUfskottets kännedom,
hvilken det äfven är betagen i vissa vigtigare
föremål, som icke få uppenbaras.
Hvilken Auctoritet som hellst är förbunden
att gifva bestämda svar i sådana ämnen
60m hos dem få andragas, och deruti upptaga
de omständigheter, som af den sökande
kunna uppgifvas Högloflige ConstitutionsUiskottet
vill ensamt vara frikalladt ifrån en sådan
skyldighet, och efter eget godtycke dömma
öfver hvad som bör komma under granskning.
Här är ej fråga om någon af Riksens .Stans
der utöfvande Domaremagt ; men Nationen äger
rätt att genom sina Representanter ut,
trycka Opinionens tänkesätt om de- Embetsmäns
åtgärder och skicklighet, som fått sig
uppdragit det höga förtroende, att gå sin Konung
i underdånighet tillhanda med sina råd,
samt deltaga i beslut i ämnen , som röra Fäderneslandets
bästa och hvarje Enskilts deraf
beroende väl. Allt annat förhållande skulle
vara ett ingrepp i Konungamagtens helgd och
Ständernas fri och rättigheter. Ehuru jag lefver
i den glada förhoppning, att de Riksens
Ständer, som det tillkommer att afgöra ifrågavarande
ämne, nogsamt lära inse olämplig,
heten af den nu föreslagna nya Redaction,
och i följe deraf den afslåj kan jag dock icke
154
Den 23 Maji,
annat än för min del i förhand protestera emot
dess antagande, såsom efter min tanka stridande
mot den afsigt med dessa åsyftas,
Märkligt är, att ConstitutionsUtskottet redan
anticipérat på denna ny projecterade rättighet,
då det undandragit sig att i behörig
oidning inkomma med sitt Utlåtande öfver den
anledning till anmärkning, som redan den 14
sistledne Martii ifrån Höglqflige Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterades, och hvilket,
oagtadt en den 25 April aflåten anmaning,
att till den sista i samma månad dermed inkomma,
ännu till denna stund uteblifvit; detta
utvisar, att Högloflige Utskottet blifver sin
föresats trogen, att lemna samma Remiss obesvarad
; ehuru Högloflige Utskottet, genom
den nu föreslagna förändrade Redactionen, sjelf
tyckes sätta i tvifvelsmål, huruvida åtminsto,
ne ännu detta behandlingssätt är öfverensstäm-?
mande med Grundlagen,
flans Excellence, Herr Grefven neli LandtMarskalken
yttrade, att ConstitutionsUiskottef,
Uti dess i dag på bordet lagda Betänkande,
rörande Stats-Råds- Prqtocoilernes fulländade
granskning, meddelat svar ä Herr Hertzenhjelms
nyss omnämnde anmärkning.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Enligt den gamla Redactionen af 107
Den 23 Maji.
155
stadgas i 1, Morn. huru förhållas skal], då ConstitutionsUtskottet
sjelfmant anmärker, att Stal§-  Rådets Ledamöter i deras Rådslag om allmänna
mått och steg ieke iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
RörtroendeEmbete utöfvar. ”Då skall nemligen
Utskottet sådant för Riksens Ständer tillkännagifva,
hvilka, om de finna Rikets väl
def kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
pnmäla deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och från Embetet skilja den eller dem,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord.” I andra
Momentet af samma §. säges deremot, att
då fråga om anmärkning blifvit väckt i något
Stånd eller något annat Utskott, än ConstitutionsUtskottet,
tillkommer det sistnämnd^
Utskott, att blott utlåta sig, men Stånden
sjelfve att afgöra.
När man noga granskar denna §:s innehåll,
finnér man, att der förekommer tvänne
slags pröfningsrätt; den ena består nemligen i
bedömmandet af Handlingens natur och beskaffenhet,
den andra deremot i bestämmandet
af påföljden eller straffet. I ena fallet
pröfvas och afgöres om Rikets sannskyldiga
nytta blifvit försummad i det andra, hu
ruvida
man för en slik försummelse skall till
endtledigande anmäla den åklagade, eller ic~
ke. Att sistnämnde rätt alltid tillkommer Rik*
sens Ständer ensamt, är otvifvelagtigt, äfvensom,
att den förstnämnde eller rätten att pröfya,
om Rikets sannskyldiga nytta blifvit för•
156
Den 23 Maji.
summad, är i första Momentet af §. öfverlemnad
åt ConstitutionsUtskottet, nemligen, då
Utskottet sjelfmant framställt anmärkningen till
Stånden. Deremot hafva i andra Momentet,
eller då anmärkning kommer från Stånden,
båda slagen pröfningsrätt hittills varit Riksens
Ständer lörbehållen, och syftar den nu föreslagna
Redactions - förändringen endast derpå,
att i andra Momentet fråntaga dem den ena,
samt der inskränka deras rätt inom samma
gränsor, som idet första Momentet, nemligen
till att blott få förklara, om de vilja till endt-J
ledigande från Tjensten hos Konungen anmäla
den, rom Utskottet funnit hafva lörsummat
Rikets sannskyldiga nytta, men utan att på
ringaste sätt sjelfve kunna få pröfva och afgöra,
om Rikets sannskyldiga nytta verkligen
blifvit försummad.
Jag har för min del ofta upprepat, att jag
ej vågar bestämma, om det vore nyttigare att
pröfningsrätten öfver handlingens natur och beskajfenhet
öfverlemnas åt ConsfitutionsUtskoM
tet ensamt, eller att Riksens Ständer i 2 Morn.
bibehålla den sjelfve: Och jag har trott , att
tid ännu behöfs, innan Opinionen hinner stadga
sig härutinnan. Men då det således ännu åt}
minstone är osäkert, huru Opinionen utvecklas
till nästa Riksdag, synes billigheten kräfva två
Alternativer af Redactionsförändring: nemligen,
ett, hvarigenom meningen blott förtydligas,
till bibehållande af den rätt, som Ständerna,
enligt min tanka, redan äga sig i Grandlagens
gamla Redaction förvarad, såsom motsatts mot
Den 23 Maji.
157
hvad Utskottet nu föreslagit, till utvidgande
af dess egen- Såsom Förslag till ett sådant
Alternativ tår jag ödmjukast uppgifva följande :
Frågor uti detta amne hinna i Riksens
Stanners Plena väckas, och af andra Riksens
Stånders Utskott, ån Constitutions Utskottet, hos
Stånden andr agas. Sedan sistnämnde Utskott
deröfver blifvit hör dt, prof ve och afgöre Riksens
Ständer , huruvida Anmårkningsfrågan
må förfalla, eller om den finnes påkalla den
åtgärd, som i denna §. ojvanfåre blifvit om-i
förmält.
Herr Cederskjöld tilläde derefter mund*
teligen :
Då ConstitutionsUtskottet, uti ett i dag uppläst
Memorial, förklarat sig icke kunna upptaga
de ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tillförene remitterade anmärkningar vid Förslag
om ändringar i Grundlagarne, emedan be-<
rörde anmärkningar ej skola v«»a i den form
56. §. RegeringsFormen förekrifver framställde
; så får jag nu vördsammast hemställa, om
ej Högloflige Ridderskapet och Adeln skulle
täckas förklara min nyss upplästa anmärkning
för dess gemensamma tanka; samt Memorialet,
jemte anmärkningen, till Utskottet
återförvisa.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: När
man läser 106. och 107. §. §. RegermgsFor-^
men, så finner man sätten och ordningen, hu.
'/ I
*
158
Den 23 Maji.
ru Riksens Ständer genom deras ConstifutionsUtskott
utöfva gransknings- och anmärkningslättigheten
emot de under ansvars v skyldighet
i RegeringsFormen uppräknade Embetsman.
För att utröna, om en anmärkning äger
rättmätigt kraf eller icke, den må vara gjord
innom eller utom ConstitutionsUtskottet, är nödvändigt,
att icke allenast anmärkningen gran-’
skås och bedömmes, utan äfven alla de Handlingar,
som vittna öm den åklagade åtgärdens
verkliga förhållande, och dessa Handlingar ärö
endast och allenast de uti 105. §. Regerings»
Formen till ConstitutionsUtskottet ensamt öfverlemnade,
StatsRåds, Ministerielle och Cortiiiiandomåls
Protocoller. Det är ej nog, att
granska en anklagelse, man måste äfven undersöka
de motsvarande förhållanden, så framt
man vill bedömma med rättvisa och säkerhet,
Och fatta besluten på dessa grunder. När nu
ConstitutionsUtskottet, i stöd af denna granskningsmethods
iagttagände , futtnit lagstridigä
åtgärder, remitterar det Målet till RiksRätt, som
6edan äger att detsamma till pröfning upptaga,
och påföljden bestämma. Har Utskottet funnit
afgifne rådslag i allmänna mått Och steg
rigtade emot Rikets sannskyldiga nytta, eller
de Föredragande i deras Tjenst felagtige, remitterar
Utskottet Målet till RiksStåndens eiler
OpinionsDomstolenS vidare pröfning och
handläggning. Har nti Utskottet icke funnit
någon af dessa anledningar, skér ingen Remiss
hvarken till RiksRätt eller till RiksStånden.
Anmärkningeti förfaller då s och ali vidare
Den 23 Maji.
159
pröfning blifver omöjlig. Sådan är föreskriften
i 106. och 107, §. §. Och deruti sker, genom
Utskottets nu föréslagne Redaction af
den sednares andra Moment, ingen den minsta
förändring. ConstitutionsUtskottet har således
med detta Förslag icke åsyftat hvarken
någon minskning i Riksens Ständers rättigheter
, eller någon ökning t dess egne, men då
det enligt 81. §. RegeringsFormett, tillkommer
ConstitutionsUtskottet att föreslå sådana förändringar
i GtundLagarne, hvilka äro nyttiga
och möjliga att verkställa, har Utskottet, så
väl med afseende derpå* som den omständighet,
att innom Ridderskapet och Adeln tvänne
alldeles olika opinioner om detta ämne blifvit
Under detta Riksmöte yttrade, ansett det vara
en för Utskottet dubbel skyldighet att framställa
ifrågavarande Redactionsförslag, för att
derigenom förekomma tvänne tydningar af ett
amne, hvars utöfning är af den mäst grannlaga
beskaffenhet. Af dessa tvänne olika o*
pinioner valde Utskottet den, som, enligt dess
öfvertygelse, synes tydligen vara RegeringsFormens
verkliga mening och innehåll, en
öfvertygelse', som dessutom tämligen allmänt
räknar samma åld-r, som sjelfva RegeringsFormen
, jag menar 9 år. Må det tillåtas
mig tillägga , att hvad mig enskilt beträffar
, kan en sådan förklaring af GrundLagen
, som nu är föreslagen, icke vara af någon
formenlig inflytelse på mina öden, ty uti
de stilla medborgerliga yrken, sorn äro min
lott, och som troligen bäst öfverensstämma
med mitt lynne och min förmåga, kan jag i
Den 23 Maji.
detta fall aldrig komma under deras tillämpa
ning, och om jag aldrig mera kominer 1 tillfälle
att dem på andra tillämpa , skall sådant
hvarken förundra eller oroa mig.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, anförde
skrifte! igen:
Långt för detta har jag haft äran yttra,
det jag anser 107. Regeringsformen vara
den, som mindre än någon annan är underkastad
tvetydighet, så länge Svenska Språket får
bibehållas oförryckt , så länge ordalydelsen
och ej en egenmägtig vilja får tjena tili grund
för Lagars tolkning.
All frivillig inskränkning af den magt,
som Folket förbehållit sig , att genom sina
Representanter utöfva, måtte vara ett bevis af
misstroende till egen dygd, och det Folk, som
icke anser s;g kunna vara dygdigt, förtjenar
ej att vara fritt.
Hafva vi väl nu till vårt Constitutions-i
Utskott aflagt en bekännelse af vår svaghet,
af vår väld i omdöme, af vår böjelse för EmbelsmannaMagtens
inviolabilitet, af vår fruk-,
tan för passionernas medverkan i våra öfverläggningar
om Rådgifv-ires förhållande, och
bafve vi såmedelst påkallat det förslag ill ändring
uti 107. , sorn af ConstirutionsUfskotl
tet förelägges oss, eller anser man tili tället,
då en pluralitet visat liknöjdhet för sina rät.
tigheter
Den 23 Maji.
tigheter i denna del, böra begagnas, för att
äfven betaga Efterkommande möjligheten att
utöfva den Opinionsdom öfver Mänistéren ,
som är en borgen för Folkets friheter uti Constitutionella
Monarchier.
Med all agtning för Friherre Adlerbeth ,
med vördnad för de prof af Frihetsvän,jag om
honom här hört åberopas, tager jag mig friheten
bestrida den tydning, han med så myc*
ken framgång afgifvit om rätta iörståndet af
Lagstiftarens mening med I07 §:s andra Moment:
Jag djerfs å min sida försäkra, att
Grundlagen år 1809 ej blifvit antagen i den
esprit, man åberopar nu, om meningen icke,
åtminstone i denna del, varit klar och tydlig
för dem, som, drifna utaf känslan för Landets
väl, försökte och lyckades att återföra friheten
till tröst för ett olyckligt Folk, och hopp
om mera säkerhet mot framtida inkräktningar
uti de rättigheter, hvilkas upphörande lätt för-,
byter friheten uti slafveri.
Att nu åberopa 1809 års ConstitutionsUtskotts
esprit, måste blifva ett inkast af föga
värde för tydningen af Grundlagen , när
-Utskottet då, som nu, blott var ett medel för
utvecklingen af NationalRepresentationens esprit.
Ägde Svenska Folket i 1809 års erfarenhet
ej tillräcklig anledning att för Rådgif.
vare bestämma ansvarighet? Discussionerne öfver
AnsvarighetsLagen vittna nog härom. Är
Lagen otydlig, då han i 106 §. bestämmer
Ridd. 0. Ad. Prat. VI. B. II. Afd. 21, 22.
Den 23 Maji.
Utskottets åliggande, 1 händelse StatsRådets
Protocoll skulle vittna om tillstyrkta öfverträdelser
af Regeringsformen eller af Sveriges
Lag i allmänhet? Är Lagen otydlig, då han
i 107 §• bestämmer Utskottets skyldighet, i
händelse StatsRådsProtocollen vittna om bristande
omtanka för Rikets väl , om brist af
nit, skicklighet och drift? Är Lagen otydlig,
då han tillåter Representanten att väcka frågor
i detta ämne , och Stånden att afgöra deras
påföljder, sedan ConstitutionsUtskottet i
upply ningsväg blifvit hördt? Har Lagstiftaren
här ej velat förvara Representationen ett
in jlighet att önskningsvis hos Konungen anhålla
om de Rådgifvares endtledigande , h v i 1»
kas åtgärder icke genom StatsRåds- Protocollen
kunna rättfärdigas, då de af Nationens Representanter
klandras; så nödgas jag erkänna, att
Folket har slumpen eller ödet en evinnerlig
förbindelse för andra Momentet i 107 §., hvilket
jag så gerna hade velat tillskrifva 1809
års ConstäiutionsUtskott, om jag icke derige*
rom komme i alltför stor motsägelse med Friherre
Adlerbeth, Konungens inviolabilitet
är i alla Constitutionella Monarchier erkänd ,
men det är Rådgifvares ansvarighet, som skall
skydda Folket emot möjliga försök af enväldigt
intrång i stadgade rättigheter. Denna
ansvarighet delar jag, i händelse af en posiJ
tiv öfverträdelse af Lagen, då Lagen bestämmer
straffet ; och i den omständigheten, att
Representationen, under iagttagande af före.:
skrifna former, an. ärker bristande nit, skicklighet
och drift i Embetets utöfning.
Den 23 Maji.
163
Om Folkets Representanter under tidens
längd någon gång skulle komma tillsammans
och från sina hembygder medföra den öfvertygelsen,
att Rådgifvare ej sjelfkrafde påmint
om Rikets bästa; att de ej uttänkt medel att
minska Statsbehofven; om Folket vore starkare
lastadt än det förmådde bära ; att de till-i
styrkt skapande af nya Sysslor, i stället för alt
föreslå förändringar , om Landet redan vore i
trångmål för aflöning af ett öfverflödigt antal;
att de enhälligt tillstyrkt fordringar af nya
Statsbidrag, i stället för att erinra om nödvändigheten
att minska dem; om deras handlings-'
sätt som Rådgifvare i allmänhet af FolkRepre^
Sentationeti skulle ogillas; isådan händelse lemnar
107. §. Representationen rättighet, att hos
Konungen i underdånighet anhålla om förändrad
Ministére; och Lagstiftaren har genom
sitt förbehåll af ConstitufionsUtskottets förut,
gångna hörande, åt Konungens Rådgifvare
förvarat dm billiga rättighet , att Granskaren
af StatsRåds-Protocoll måste rådfrågas, innan
öfverläggning om OpinionsBeslutet får innom
Stånden förekomma ; och härigenom kan med
skäl förmodas , att aldrig en rättvis rigtning
6aknas för Representationens beslut; men Con^
stitutionsUtskottets yttrande kan lika litet i
sådant fall blifva en Lag lör Riksens Ständer,
sorn StatsRådets föreställningar kan nu vara det
för Konungen vid begagnandet af 35 §., att från
Embetet skilja Innehafvare af Förtroende-sysslor
; så mycket mera, som Riksens Ständer i
sådana fall aldrig förbehållit sig någon verkställande
magt , utan blott en rättighet , att
164
Den 23 Maji.
under lagliga former kunna hos Konungen
framställa en önskan om förändrad Ministére.
Engelska Representationen har sig öppen den-:
na önskningsväg, och jag kan ej förstå, hvarföre
vi skulle stänga den för oss. Om vi hysa
misstroende till oss sjeifve, om vi nu sakna
anledningar att använda den rättighet, 107 §.
lemnar oss , så böra vi ej betaga våra Efterkommande
all utväg dertill , genom Grundlagens
ändring på det af Utskottet föreslagna
sätt. Jag kan ej finna skäl, hvarföre Riksens
Ständer skulle öfverlåta åt ConstitutionsUtskottets
välbehag äfven den rättigheten , att möjligen
kunna förhindra Representationen , att ,
under skydd af Grundlagen , till Thronen, under
form af önskan , framföra' uttrycket af en
allmän Opinion , der den vore till : Jag kan
<sj afhålla mig att yttra, det ConstitutionsUt*
skottet i denna fråga ägt tillfälle att visa en
mera sann, en mera lefvande frihetsanda, om
dess Betänkande snarare sökt sätta Represen.!
tationens önsknings - rättighet i sådana frågor
utom allt tvifvelsmål hos dem, som kunna ön-i
ska det motsatta förhållandet. Jag finner ingen
anledning att göra ConstitutionsUtskottet
till en enväldig beherrskare äfven öfver en
allmän Opinion, som likväl sällan låtit tvinga
sig.
Vi hafva innom denna Samling för många
Ättlingar af de namn, som pryda Svea Rikes
RådsLängd, för att jag skulle behöfva tala om
de för. enster, som förenades hos dem, under
en tid, då de af Riksens Ständer sattes af och
Den 23 Maji.
till; men hvarje billig skall i denna sanning
linna, huru grundlös den invändningen kan
blifva, att skicklige Rådgifvare skulle kunna
komma att saknas, om Riksens Ständer blifva
bibehållne vid den inskränkta rättigheten, atti
underdånighet anhålla om deras endtledigande,
när Nationen en gång trodde sig hos dem finna
anledningar till sina bekymmer, sitt lidande
och sina olyckor. De mäst despotiska Regeringssätt
hafva icke mägtat betaga Foikefc
Petitions rätten, och Persiens Satraper darra,
när Folket inför Monarken klagar; hvartill
dä, att i Grundlagens ändrande söka betaga
Representationen en förmåga, den ingen mänsklig
magt kan hindra Folket att utöfva?
Jag anhåller att förslaget matte återremitteras
och att 107. §. i följd deraf må blifva
orubbad. Jag vill åtminstone ej för egen del a
genom tystlåtenhet öfver denna fråga, hafva
underkastat mig tillkommande Ständers oblida
bedömmande och min känsla för frihet, om min
farhåga för framtida Representationers billighet
och rättvisa i önskningar; och detta mitt
yttrande skall, om det ej af Högloflige Ridderskapet
och Adeln gillas, innebära min reser:
vation emot godkännandet af Utskottets Betänkande.
Friherre Boye: Det tillstyrkande Herr Cederskjöld
gjort, synes mig öfverflödigt; emedan
tydligheten är redan fullkomlig. En annan
Ledamot har kallat försvaret lör Nationens i
förevarande grundade rätt , för ett enskildt
166
Den 23 Maji.
försök att förtyda Lagen. Jag ingår ej i något
svar å en sådan framställning. Jag begär blott
att få beledsaga mitt yttrande i frågan med
en appel till sunda förnuftet, och den enkla
förmåga, att läsa Svenska, som, derest den ockgå
icke tår gälla vid denna Riksdag , torde
Vid en annan återfå sin urgamla rätt.
Grefve Lowenhjelm, Gustaf: Jag har hört
å ömse sidor påstås, att 107. §. är tydlig; mea
då tvånne Plena blifvit upptagne af Discussioner
om dess rätta mening, hemställer jag, om
icke detta är ett tillräckligt bevis på dess Qtydlighet,
Hans Excellence, Herr Friherre af TTretterstedt,
Gustaf: Sedan en värd Ledamot, Herr
Schönström, tillagt det nu ifrågavarande Cons t*
tutionsUtskottets förslag benämningen af djerft,
torde det synas ännu mera djerft af mig, att,
i samma ämne. yttra mina tankar, i synnerhet
sorn jag, åtminstone för det närvarande, tillhör
den Class af Medborgare, på hvilka 107. §. af
Regeringsformen kan tillämpas, och således
kunde anses tala i egen sak. Jag skall likväl
icke söka att frånvända mig denna misstänka,
i händelse den, hos någon, skulle väckas.
Nöjd med mitt eget medvetande af mine
afsigters oegennytta, och förlitande mig, nu
sorn alltid, på Höglofi. Ridderskapets och Adelns
undseende och godhet, skall jag a nyo
påkalla dess uppmärksamhet i en fråga, som,
enligt min öfvertygelse, står i ett högst vig-j
Den 23 Maji.
167
tigt förhållande till förståndet af våra Grundi
Lagar.
Redan då detta Mål, förra gången, innom
detta Stånd , afhandiades, gaf jag tillkänna
min öfvertygelse om tillämpningen af 107. §.
Regeringsformen. Då af allt hvad jag både
vid detta och närvarande tillfälle hört anföras,
ingen från min förra, skiljagtig tanka
kunnat mig beredas, anser jag mig ej heller
stillatigande böra gifva en slags enskild helgd
åt de grundsatser, som här blifvit framställde.
Denna brytning mellan två rakt motsatta meningar,
hvaraf den ena framträder i hela den
medborgerliga glansen af en försvarare af Folkets
rättigheter, och deremot den andra afmå»
las, såsom viljande inkräkta på deras onråde,
lemnar visserligen icke ett lika öppet tillfälle
till mängdens bifall. Men all så kallad popularitet,
så väl, som allt sträfvande derefter,
måste i våra dagar ge vika för den äfven
6tränga sanningens fordringar, ledande, ej att
tillrycka sig ett flygtigt gny af beröm och
ryktbarhet, men att, i en Nations sinne, fästa
redbara begrepp, som lära den att utan öfverdrift
njuta sin frihet, och derigenom med ännu
större kraft kunna den försvara.
Jag har redan , i ett föregående Plenum,
förklarat, att jag trodde 107. $. Regeringsformen
böra så tolkas, som ConstitutionsUtskottet
nu föreslagit; andra värde Ledamöter hade
deremot en skiljagtig öfvertygelse; och icke
dess mindre vädjades, å båda sidor , till §:s
16 S
Den 23 Maji.
ordalydelse. Denna ordtvist, vigtig genom
dess inflytande på andan och helgden af vårt
Styrelse.sätt, borde ovedersägligen påkalla ett
förtydligande af denna, på tväggehanda sätt,
tolkade §. ; och ConstitutionsUtskottet har således
haft tillräcklig anledning , att inkomma
med ett förslag i detta ämne. Då jag förut
yttrat, att, efter min öfvertygelse, Riksens
Ständers rätt, att göra en tillämpning af 107.
§., ej börjar förr eller oftare än ConstitutionsUtskottet,
efter granskning af StatsRådets Protokoller,
gör anmälan i RiksStånden, med bestämd
anvisning på den i förenämnde §. stadgade
åtgärd ; att således Rikets Ständer, som
äga magt att pröfva, huruvida anmärkningen
bör förfalla , eller om den är af så stor vigt
för det Allmänna, att en ny anmälan bör ske
hos Konungen, med begäran af den Persons
endtledigande, mot hvilken anmärkningen blifvit
ställd, likväl icke, åtminstone efter mitt
sätt att bedömma våra Grundlagar, af dem
kunna hämta någon laglig anledning, attin Plenis,
utan ledning af ConstitutionsLJtskottets
yttrande, eller ock i stridighet dermed, sjelfve
bestämma både anmärkningen och anmälan
hos Konungen, vet jag icke, hvarföre ConstitutionsUtckottet
bör anklagas för någon egenmägfig
afsigt att förminska Nationens rättigheter,
då det, till dess Ombuds pröfning
och afgörande, framställer förslaget till en ny
Redaction af en i sjelfva verket otydlig, ehuru
till stöd för två särskilda meningar, såsom
tydlig åberopad i Regeringsformen, samt
då flere Ledamöter innom RiksStånden yttrat
Den 23 Maji,
en, med ConstitutionsUtskottets förslag, enlig
öfvertygelse.
Jäg går nu, att med få ord besvara några
af de meningar, som här blifvit yttrade.
Friherre Boye har omtalat fördelningen
af vårt Regeringssätt i en Monarkisk, Aristocratisk
och Democratisk magt , samt ställt
StatsRådet under den Aristocratiska categorien,
såsom en motvigt för den verkställande magten,
och derföre underkastad en sträng controll
af den Lagstiftande. Jag tror, att alla
dylika classificationer snarare inveckla än förtydliga
vårt ämne, som redan.är tillräckligen
theoretiskt, för att behöfva något ytterligare
tillägg af samma art. Under en Statsförfattning,
der Konungen sjelf till- och alsätter
sina Rådgifvare, der dessa äro upplysande, ej
styrande, der synes mig deras Aristocratiska
classilication , den jag åtminstone endast i fi.
gurligt afseende kan fatta, blifva den minst
farliga af alla , ty skulle någon fara möjligen
af denna rådgifvande Corps kunna uppkomma,
så vore en vink från Konungen, honom lagligen
förbehållen, tillräcklig att göra hela denna
frugtansvärda Aristocrati örn intet. Oagladt
allt hvad Friherre Boye deremot yttrat,
tror jag, att ConstitutionsUtskottet, i ett tvetydigt
fall, sådant som detta, gjort rätt , att
vid upprättande af Förslaget till en bestämd
ordalydelse af elen omtvistade § , söka sig en
ledning i GrundLagarnes anda och allmänna
syftning, liksom i andra §:rs analogi med den
Den 23 Maji.
ifrågavarande. Ert text, nog tydlig, att ej på
två sätt kunna tolkas, behöfver ingen främmande
hjelpreda, men de öfverläggningar, sorn har ägt
rum, bevisa tydeligen, att 107 §. icke kan så
lunda anses. Jag har ansett att ConstitutionsUtskottet,
som ensamt har sig uppdragen granskningen
af ScatsRådets Protocoller, vore den
enda Auctoritet, som kunde och borde bedomina,
huruvida StatsRådets Ledamöter i deras
rådslag iagttagit Rikets sannskyldiga nytta,
friherre Boye åter har trott, att denna prof»
ningsrätt äfven tillkommer Riksens Ständer,
och Texten i §. åberopas af oss båda. Ar
icke detta ett tillräckligt bevis på behofvet af
dess närmare bestämmande? Friherre Boye
har sagt, att ConstitmionsUtskottet kan med*
dela Rikets Ständer sådana upplysningar, sorn
sitta dem i tillstånd, att med sakkännedom
vitötva deras Domsrätt, men då, efter GrundLagarna,
StatsRådets Proiocolier ej få komma
till allmän kännedom, hemställer jag, hvad
slags upplysning ConstitutionsUrskottet möjligen
kan meddela, som i någon mon skulle
tillfredsställa rättvisans och äfven billighetens
fordringar? gifves det väl någon gräns för anspråken
å rådslag, som omfatta den allmänna
phrasen af Rikets sannskyldiga nytta; och är
icke latituden för omdömet så vidsträckt, att
det nödvändigt kr alver ledning af Handlingar
och Documeater, samt ett inskränkt antal Domare,
för att icke blifva en hänföring för ögonblicket,
eller öppna ett rikt fält för parti-andan
och den enskilta oviljan eller af3
vunden?
Den 23 Maji.
171
Friherre Anckarsvärd har påstått, att om
Svenska Språket icke missförståddes eller förvändes,
vore Texten i 107. §. alldeles klar
och bestämd, och att han således icke kunde
dela dsn tolkning deraf, sorn al Herr Friherre
Adlerbeth bii S vit gifven. Det måste vara af
e-prit de corps, emedan äfven jag tillhör
Svenska Academien, som jag, med ett, ehuru
blygsamt anspråk att törsta mitt modersmål,
fullkomligen delar den af Herr Friherre Adlerbeth
yttrade mening. Lika med Friherre
Anckarsvärd tror jag, att hvarje anmärkning,
i laglig väg tillkommen , sorn göres emot
Statens Embetsman, icke skall minska skickliga
ämnens antal, utan tjena dem både till
varning och uppmuntran; men derföre har
jag ingen anledning att prisa de af Friherre
Anckarsvärd åberopade tider, då Riksens Ständers
anmärkningsrätt emot Rådet nästan var i
permanence, då den icke bar stämpeln af Nationens
allmänna röst, men af ett Parties ertskilta
segerrop, och då. för att begagna mig
af en af våre store Skalders *) yttranden i
ett bref till Lieutenant Toll, RådsHerrarne
voro;
”Hvart tredje år så Högtsbetroddaf
”Oih trolusa hvart tredje år.’’
Herr Cederskjöld: Äfven jag har allti<|
ansett meningen af 107. §. tydlig, nemligen
«) Hans Excellcnce, Grefve Oxenstjerna.
172
Den 3 3 Maji»
på det sätt, jag ofta haft äran tillkännagifva.
Jag utbeder mig likväl, att blott få erinra
derom, att af alla de värde Ledamöter, som
i denna §. trott sig finna en motsatt mening,
har ingen enda sökt grunda sitt påstående
pä §:s ordalydelse, ulan alla hafva blott äberopat
GruudLagens mening, hvilken de genom
analogi och vidlyftiga deductioner sökt
utfinna. Jag har för min del aldrig vågat be;
stämdt påstå , att Riksens Ständer verkeligen
böra äga ifrågavarande pröfningsrått, emedan
jag trott, att tid behöfts innan en opinion
härom hinner stadga sig. Men jag väntar
också samma moderation af dem, sorn äro af
en motsatt mening, och om de skulle inbilla
sig, att i sitt omdöme vara infaillibia, så får
jag förklara, att de just derigenom väcka misstänka
om ensidighet i afsigten och misstag i omdömet.
Det synes således vara billigast, att två
Ahernativer blifva till kommande Ständer öfverlemnade,
för att då kunna antaga det, sorn
dem kan synas nyttigast.
Friherre Boye: Om , för att förvandla
ett tydligt Lagbud till otydlighet, icke be;
höfves mera än viljan och ihärdigheten, att ej
erkänna tydligheten, så beror hvar enda §. i
Regeringsformen, till sin tydlighet, ensamt af
hvar och en Riksdagsmans godtycko.
Då 'jag skildrade] de särskilta Magter,
hvaraf vårt Constitutionélla Regeringssätt består,
betragtade jag Regeringssättet i sin fullkomlighet.
Må hvem som vill anse Minister
Den 23 Maji.
173
rens Ledamöter för integrerande delar af Majestätet,
så gör jag det icke, och den tid torde
länge uteblifva, dä Ridderskapet och Adeln
skulle göra det. Utgöra nu StatsRådets Ledamöter
icke delar af den Monarkiska ^lagten,
och icke heller delar af den Democratiska,
hvilket är så mycket mera gilvit, som denna
magt icke existerar oftare än vid Riksdagar,
så följer tydligen, att de utgöra en Aristocratisk
Magt, hvars återhållande lörmåga ligger
i den rätt StatsRådets Ledamöter äga, att göra
underdåniga föreställningar emot Monarkens
vilja, när den ej skulle inträffa med Lagars
bud och Personers rätt. Denna Aristocrati är
af en välgörande natur, och såsom sådan har
jag talat om den. Sådan var den icke före
IS09, då Conseillens Ledamöter hade ingen
ansvarighet och inga band, och då också någre
Ledamöters inflytande ansågs vara af mera
betydlighet, än Konungens egen afgörande
rätt. Med nöje medgifver jag, att vårt nu^
varande StatsRåd är helt annatj men jag vet
icke heller, hvarföre frågan om en §. j Rege-,
ringsFormen skall förvandlas till fråga om
vårt nuvarande StatsRåd.
Friherre Anckarsvärd: Då Friherre af Wetterstedt
yttrar, att de stridiga meningarna om
rätta förståndet af 107- §. 2. Moment, som här
i samma ämne blifvit framställde, till ConstitutionsUtskottet
varit remitterade, misstager
sig Herr Friherren eller jag.
Genom den vägrade Propositionen till aleri
174
Den 23 Maji.
remiss af frågan, uppkom den högst besynnerliga
piincipe, att Utskouet ej en gäng beholde rä del
af de olika tankarna. Ståndets pluralitet bestämde
genom votering, att det ej äskade framställning
af den vägrade Propositionen, och härigenom
hindrades anmärkningen att komma till
Utskottets kännedom. Lyckligtvis kunna hvarken
voteringar eller beslut sorn praejudicat verka
för eller emot GrundLagens tydning i framtiden,
och Minoriteten äger alltid hoppet, att
möjligen en gång få Majoriteten på sin sida.
Jag har för öfrigt så vidlyftigt yttrat mig i
ämnet, att jag anser öfverflödigt åter upprepa
det; men då friherre af Wetterstedt ännu påstår,
att Riksens Ständers opinions-rätt icke börjar
förr än Con6iitutionsUtskottet bestämdt yttrat
sig emot någon Rådgifvare, måste jag å nyo
svara, att Riksens Ständers hela msgt i sådan
händelse skulle inskränkas till blotta undergifvenheten
för Utskottets opinion, och aldrig
medgifva uttrycket af en egen.
Jag kan ej med Friherre af Wetterstedt dela
den tankan, att en Aristocrati är mindre farlig,
derigenom , att dess utöfvare kunna ombytas
genom Regentens blotta vink. Detär händelserna
och ödet, som gifva Regenterna åt Folken,
och dessa emottaga dem till caracteren
starka eller svaga, till lynnet goda eller onda.
För att jemna sådana i naturen grundade olikheter;
för att trygga Folken, hafva desse vetat
tillkämpa sig lagbundna Statsförfattningar;
och Rådgifvare® ansvarighet inför Nationen
var enda medlet att försäkra den emot oviss
-
i
Den 23 Maji.
175
heten om kommande Regenteri egenskaper,
hvilka icke står i Folkets magt att bestämma.
Historien visar oss ej få exempel af Rådgifvare}
som till den grad bemägtigat sig Regenter,
att de aldrig vinkat: Folket bor derföre,
i min tanka, åtminstone få bibehållas vid sin
rättighet, att genom sina Representanter kunna
vinka , och dett» är all dess magt, hvarom nu
fråga är.
Hos mig har visserligen aldrig uppstått den
förmodan, att Friherre af Wetterstedt, af esprit
de corps, möjeligen skulle varit föranledd att
tyda Svenska Språkets ordalydelse i likhet med
Friherre Adlerbeth, men jag tror det icke vara
första gången , som Svenska Academiens
Språk varit i motsägelse med Svenska Folkets,
och som jag blott känner det sednare, utan
att ens äga hopp, att någonsin komma att begripa
det förra, så får det förlåtas mig om
jag tror, att verkan af de Aderton på Svenska
Folkets Opinion är lika liten, som verkan af
ConstitutionsLJtskottets Tjugefyra genom Lag
kan blifva det på RepresentationsOpinionen.
Jag har ej rosat de tider, då Rådet af
Riksens Ständer sattes egenmägtigt af och tillj
iag har blott åberopat dem , som bevis, att
skicklighet och talanger funnos och beständigt
nyfödas, oagtadt de ofta otacksamt och orättvist
behandlades. Om den af Friherre af Wetterstedt
upprepade vers är af så authentique
beskaffenhet, att den innebär en obestridlig
målning utaf tiden , lemnar jag derhän ; men
finner tillika, att den möjligen kunnat blifva lij
1/6
Ben 23 Majs,
ka användbar, der endast döden förmådde skilja
Rädgifvarne från sina platser.
G-efve Mörner, Adolph Göran: Idka med
en värd Ledamot, som nyss talat, Hans Excellence,
Herr Friherre af Wetterstedt, känner jag
lifligt svårigheten utaf att yttra mig i ett ämne
, der man kunde så tillsägandes anse mig
äga ett enskilt intresse. Jag skulle icke heller
höja min röst , om det nu vöre fråga om ett
afgörande beslut. Men då afsigten nu endast
är, att bereda ett resultat, som skall hvila till
nästa Riksdag, för att då afslås eller gilLs,
tror jag mig kunna underställa Eders Excellences
och Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfning
några allmänna grunder, sorn vid ett sådant
tillfälle synas mig förtjena uppmärksamhet.
Dessförinnan måste jag likväl erinra, att
då en värd Ledamot förklarat mitt anförande
i frågan om 90. <$:ns i RegeringsFormen tillämpning
, åsyfta en inskränkning i yttranderätten,
vädjar jag tryggt till framtiden och ef.;
terverldens dom. Jag har väl hört några ogillande
och förtydningar af hvad jag sagt j men jag
har icke hört några egenteliga skäl anföras till
vederläggning af mitt påstående, och ingen har
kunnat beskylla mig för en origtig citation eller
tillämpning af de ställen i Grundlagarne, jag
bokstafligen anfört. Så länge detta icke kan ske ,
hvilar jag också lugn vid medvetandet af mina
afsigter, och jag hoppas, att en gång, när intet
nanat återstår att pröfva, än sjelfva saken i sitt
naturliga
Den 23 Maji.
177
naturliga skick, åkall man nogsamt finna, om ja»
velat bereda én minskning i Ständers rätt, eller
orh jag sökt vårda den och förekomma
skädeliga missbruk.
Nu, i det ämne, som är egentliga föremålet
för ' öfverläggningen , är ej fråga otn
pröfning eller afslag af htifvudsaken, utan endast,
att undersöka, om den Redaction, sotri
blifvit föreslagen , ar enlig med ändamålet
Och med Constitiitionens anda? För min del
har jag redati vid ett annat tillfälle yttrat min
tanka i detta ämne, och som den föreslagna
tilläggningen uti 107 §. är ett förtydligande
äf samma metting j kan jag ej annat än gilla
dem De inkast jag sedermera hört göras,
hafva ej kunnat ändra min öfvertygelse, jag
tror det är Nationens eget bästa, som fordrar,
att den ej åkall ingå i pröfning af Mål, sorti
den ej kan fullkomligen! känna och således ej
med säkerhet bedömma. Jag tror, att Constitutionen
tydligen utmärkt denna syftning, dä
densamma uttryckligen föreskrifva, hvilka ordalag,
sorn, i fall afen anmärkning emot vissa
Embetsmän, finge nyttjas, och således utvisat,
åitman éj ville, att ConstitutionsUtskottet, Vid
pföfningen af Saken, skulle ledas af andra intryck,
än af den kännedom, som igenom läsning
af Protocöllerne skulle inhämtas. Constia
tUtionsUtskottet handlar vid detta tillfälle i
egenskap af en Jury, som i sin granskning om-’
fattar det hela af en Embetsmans förhållande,
©ch det är också endast efter en sådan pröfa
Ridd. 0. Ad. Prot. Vi. B. II. Aid. 22 3 2*.
178
Den 03 Maji.
ning af förtjenster och af syftningen af en
Embetsmans bemödanden i deras sammanhang,
som ett rigtigt omdöme kan fällas, emedan
det icke är blott i anledning af en anmärkning
för ett isoleradt factum, så vida det ej
är af en särdeles egenskap , som en anmälan
om cndtledigande af en Embetsman bör göras.
Pet är först då, när ConstitutionsUtskottet funnit
anledning till en sådan hemställan, som
Ständernas afgörande rätt vidtager, och det är
dä, som de säga: vi finna saken af den vigt,
att 107. §. bör tillämpas, eller vi anse frågan
af den beskaffenhet , att den bör förfalla. Att
vilja, det Riksens Ständer, sedan Utskottet, som
kunnat granska det hela af en Embetsmans förhållande
, ej funnit skäl till ett tilltal, skola
likväl kunna följa, att sådant borde äga rum,
det kan jag för min del ej finna vara rätt.
Då kunde, med samma4skäl, hela Constitutions-'
Utskottets åtgärd upphöra, ty det gifves vid
en vidsträckt Embetsförvaltning ingen möjlighet
att göra alla till nöjes, och det kan icke
blifva svårt, att få en anmärkning väckt emot
en Embetsman, i synnerhet som ingen recon.
vention för ett sådant anfall äger rum. Stånden
skulle emellertid dömma, endast i följe af
en Enskilds anmälan af ett enda factum, och
Ståndens Plena, skulle således blifva ett fält
för alla de partier, som af en eller annan orsak
skulle vilja afsätta en Embetsman eller
försvara honom. Skulle icke följden blifva,
att Embetsmännen blefve mera angelägne att
icke stöta något partie, eller att handla i enlighet
med åsigterne hos det, som de tillhörde,
Den 23 Moji.
179
eller som de trodde mägtigast, hellre än att
endast fästa sig vid fordringarne af det All-i
mannas fördel? Skulle icke häraf ett vacklanJ
de och en lamhet i Regeringsåtgärderne upp-l
komma, som det är Nationens verkliga in-j
teresse att förekomma? Jag tror mig i det-J
ta fall kunna vädja till erfarenheten, och jag
frågar, hvilken är den dom , som efterverlden
fällt öfver de fleste af de Rådsherrar,
hvilka ifrån 1739 till 1770 så ofta till- och
afsattes ? Har man derföre funnit dem brottsliga,
eller har man icke snarare, uti dessa ombyten,
igenkänt verkningarna af särskilta partier,
som sökte att ömsom efterträda hvarannan?
För att komma till Rådstolen, antog man
skepnaden af OppositionsChef, och sedan man
vunnit sitt ändamål , blef man störtad af en,
som gick samma väg. Anfallet är i en sådan
ställning vida lättare än försvaret, och.
om man lyckas att återföra samma förhållan-;
de, skall det icke heller blifva svårt att nyttJI
ja samma utvägar. Men att detta är nyttigt,
att det skulle gifva enhet åt Styrelsen ellet
styrka åt Nationen, det har jag ej kunnat fat-;
ta. Visserligen kan sådant dana talangen och
bana väg för Enskilta, men för Styrelse-systemet
i det hela, tror jag ej det kan vara annat
än skadligt.
Angående hvad nyligen blifvit eagdt, att
StatsRådet skulle anses som en integrerande
del af Majestätet, måste jag bekänna, att jag
ej förstår, huru man kunnat hysa en sådan tan-j
ka. StatsRådets hela inflytande är inskränkt
Den 23 Riaju
\
derhän, att gifva upplysningar och råd. Def
hvarken bör eller kari göra mera* och äfven
såsom Aristocratisk Magt är dess inflytande öbetydligt,
så snart man dermed menar, hvad
Söm egentligen kallas få-välde. I alla Stater*
söm styras af en Regent, gifvas elementetna
till Monarchi, Aristocrati och Demöcrati, emedan
det alltid måste gifvas emellan Regehtén
och Folket några Personer, söm igenom sitt
anseende, sin verkriingsförmåga och siri förinögenhet
hafva ett visst inflytande; men man
bär vanligtvis icke sagt, att dessa trerine elenlenter
utgjorde verkliga delar af Constitutiönella
myndigheterna, förr än de hade någor!
slags verklig magt, och det är denna, som
St a Rådet, enligt ml varande Constitutiön, icke
kari egentligen sagås hafva. Oe-ras rättighet
är endast att till Protocollet säga sina tankar,
och deri nytta de kunna göra bestå utideuppw
lysningar de böra meddela. Det är blott för
Constitutionens helgd, söm de fått en liten
del af den återhållande förmåga , hvilket! ér
geritligeri finnes hös Ständerna under Riksdagarnej
meri för öfrigt har StatsRådet intet di*
rect inflytande annorlunda, än igenom det förtroende
, hvarmed Konungen täckes hedra
det. jag kan derföre ej annat än reservera
mig emot ett uttryck, söm skulle gifva
det anseende att vara elle! åstunda något
irieråi
Då för öfrigt det tillägg tili 107 §. i Regeringsformen,
som nu är föreslaget, endast
synes mig vara ett förtydligande af den samt
Den 23 Maji.
fria, och fullkomligen pfverenssfämmer med
Constitutionens mening, kan jag ej annat än
gilla dess antagande till den kraft och verkan,
som vid nästa Riksdag deraf kan blifyji
en följd.
Friherre Åkerhjelm: Sorn jag förut nämnt,
iir det yttrande af tvänne olika opinioner innom
detta Riksstånd, som hos Constitutions^
Utskottet påkallat utöfningen af den skyldig^
het 81 §. Regeringsformen det samma åläg^
ger, att till Riksens Ständers pröfning afgifva
iörslag till förändring, förklaring eller tillägg
i GrundLagarne. Då nu tvänne tydningar af
dessa Lagar kunna göras, hvarpå n^rvarandf
Discussion är ett ytterligare bevis, kan denqtfc
omständighet gifva anledning till den förmcH
dan, att GrundLagen i det nu för hand vaJ
rande ämne icke synes alla tillräckligen klar,
hvarföre ConstitutionsUtskottet ansett sig skyldigt,
att en förklaring deraf föreslå, jag kat?
således på denna grund ingalunda anse det af
Herr Schonström emot Utskottet utkastade Ew
pithet, att detta var ett djerft företag, vara förtjent.
Den, som försummar sin pligt, eller son*
genom missbruken af skyldigheters utöfning
kränker andras rätt, den förtjena? en sådan
beskyllning, men ej den, som gör motsats
senj ty jag kan aldrig föreställa mig, atf
uti framställningen af en olika tanka med ett
annan vid detta tillfälle ligger någon djerf,
het. En värd Ledamot Herr Cederskjöld ha?
framställt ett annat förslag , såsom Alternäs'
|iv emot det af ytskottet pu gjorda; J#
182
Den 2$ Maji,
får dervid blott anmärka, att om RiksStånde®
förbehålla sig prötningsrätt, a ven af de anmärkningsmäl,
som icke af ConstitutionsUtskottct
enligt 107 §. till d>3ras pröfning an*
ma las, böra åtminstone alla de Handlingar, af
hvilka, enligt 105 §■ RegeringsFormen, ConstitutionsUtskottet
ensamt är depositaire, och
som e unnde Utskott, enligt GrunrlLagen , icke
Jun utlemna, äfven tili RiksStånden öfverlemna?;,
emedan, efter min öfvertygelse och de
begrepp, jag har om ett rättvist bedömmande
i dylika Mål, slikt ej af en pröfningsrätt»kan
erhållas, om ej så väl anmärkningarne, som,
de åklagade åtgärderne kunna granskas och
undersökas. Emellertid önskar jag, att Rik«
sens Ständer icke genom samma Auctoritet utj
öfva enahanda rätt, emedan följden möjligen
skulle blifva olika opinioner och olika beslut
öfver ett och samma ämne, hvilket jag för
min del anser alvika från den billighet i dylika
fall, som Ri^eringsFormens föreskrifter
åsyfta. Påföljden härutaf skulle ju kunna
blifva, att det, som ConstitutionsUtskottet remitterat
till RiksRåtts pröfning, skulle af
RiksStånden kunna förklaras antingen tillhöra
OpinionsDomstolens, eller böra alldeles förfalla
, eller att det, som ConstitutionsUtskottet, i
stöd af skedd granskning af de uti StatsRådet
billne Protocoller, ansett hvarken/ kunna lämpas
till io6 eller 107 §$:s behandling, utan
böra förfalla, likväl af RiksStånden blelve
upptaget och pröfvadt.
Ogerna återkallar jag i minnet den o
-
Den 23 Maji.
183
iyckliga tidepunkt, sora föregick 1809 års
Statsförändringj trien då en värd Ledamot,
Friherre Boye, erinrat derom, och dervid yttrat,
om jag rätt fattat hans ord, att den, hos
dåvarande Konungens ConseilLedamöter befintlige
för stora Aristocratiska magt, hvarigenom
Konungens magt för mycket inskränktes,
var orsaken till Sveriges olyckor j så får jag
förklara, att jag anser orsakerna till Sveriges
olyckor vid berörde tilllälle hafva legat alldeles
i motsatsen.
Friherre Anckarsvärd: Då Herr Grefve
Mörner så fullkomligt lyckats att öfvervinna
de svårigheter, han tillkännagaf som hinder
för sig att tala i detta ämne, bör det ej förtyckas
mig, om jag ännu dristar ett försök till
vederläggning af Herr Grefvens yttrande, att
ingen under rigtigt åberopande af GrundLagens
rum, bestridt Herr Grefvens tankar om
Riksens Ständers rättigheter, eller påstått Herr
Grefven hafva orätt citerat,
Friherre Anckarsvärd afbröts, då nu anmälfes
och emottogs Hans Excellence, HofCancelleren,
Herr Friherre af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts höga vägnar aflemnade
trenne Dess nådiga Propositioner:
1:0 Om ett Additament till Riksacten emellan
Sverige och Norrige.
2:0 Angående beviljandejjaf ett Låne-bi
-
184
Den 23 Maji.
träde af 200,000 R:dr Banco TranspprtSedJar
till understöd fqr Götheborgs Stad.
3^0 Angående vidtagande anstalter för aft
anhålla och tilltala sådana Personer , hvilka
begå förbrytelser i ett af de förenade, Rikena,
Sverige och Norrige, samt derefter afyika tifl
det andra»
Hans Excellence, Herr Grefven och Landi•
jyiarlcalken anmodade Hans Excellence, Hprr
HofCancelleren , att för Kongl. Maj:t tolka
Ridderskapets och Adelns underdåniga vördnad
och tillgifvenhet, jemte försäkran, att
Kongl Majrts nu meddelte nådiga Propositioner
skulle skyndsammeligen tili handläggning
förekonjma.
Sedan H?ns Excellence, Herr HofCaneeH
|eren blifvit på vanligt sätt utbeledsagad, fofG
fpr Friherre Anckarsvärd vidare:
Jag påminner m'g med Herr Grefven äf*
yen i sådan fråga hafva varit af olika tanka,
då Herr Grefven velat nyttja 90. §. som anledning
att hindra Motionairen att åberopa fa?
pta spm premisger till sin begäran af rättelse
eller ändring utj något för dess öfvertygelse
fejagtigt; pär 90'., §. ej innebär ett sådant förbud,
kan det visserligen ej anses annerlund?
ijn som en böjelse för inskränkning i Riksens
Ständers rättigheter, att åt sjelftagna förnuft!»
fkfl vilja gifva laga kraft och verkan»
T) en 2 3 Maji.
Det är ganska sannt, att .det nii ifrågavarande
förslag till ändring uti Grundlagen först
vid nästa Riksdag tjlj antagande eller förkastande
tår företagas; men dess godkännande
som antagligt förslag är den åtgärd , vi deråt
böra lemna, hvarföre äfven 56. §. tydligt bestämmer,
att återremiss bör och får äga rum,
för att såmedelst kunna behörigen sammanjemka
de olika Ståndsmeningarne till ett resultat,
och detta genom ConstitutionsUtskotfcets
förstärkande till Nämnd, der vanlig utväg frugtJöst
blifvit använd
Herr Grefve Mörner anser Nationens eget
bästa derpå hvilas att den ej får inkomma \
pröfning af saker, som den ej förstår bedömpia;
men män måste uppgöra sig ett rigtigt
begrepp om hvad sona är i fråga här; och
man skall snart finna, att det icke är för att
dömma de positiva öfverträdelser af Dagen,
sorn 107. §. synes vara tillkommen; det skalf
lika tydligt framställa sig, huru omöjligt det
varit, att för hvarje möjlig mänsklig handling
skapa Lag, som befaller eller förbjuder; underlåtenhet
af det nyttiga och goda, som af
Lagen icke positivt befajles , bedömmes af optionens
domstol, och häruti ligger grunden till
den rättighet Folket af Lagstiftaren blifvit förvarad,
att genom sina Representanter i underdånighet
begära förändrad Ministére, när förtroendet
upphört till den varande. Man måste
noga besinna, att det är blott en önsknings«j
rättighet, hvarom är fråga,’ och att det säkraste
correctiv emot dess missbrukande Jiggec
iS6
Den 23 Maji.
uti Konungens magt att afslå en begäran, som
Han efter mogen pröfning kunde finna otidig
eller föranledd af mindre goda grunder; och
lika så säkert det är, att så opolitisk Konung
näppeligen lärer komma att finnas, sorn ej
uppoffrar sin enskildta känsla för sina Rådgifvare
åt Folkets lagliga opinions yttrande, då
det är föranledt af skäl; lika så troligt är det,
att en önskan i denna del skulle blifva overksam,
om den vore obillig, i hvilken händelse
den visserligen skulle kunna af etr rådande
parti möjligen blifva framförd, men aldrig af
Nationen gillad: Jag förstår ej, hvartill 2.
mom. uti 107. §. hade tjent, om det i:sta af
Lagstiftaren varit erkändt som tillräckligt, om
dess mening varit den, att Rådgifvare icke
skulle underkastats någon annan opinion, än
ConstitutionslJtskottets; jag förstår ej hvad
som åsyftats med den åt Motionaircn lemnade
rättigheten, att äfven väcka frågor i detta ämne,
om afsigten ej varit att lemna Representanten
tillfälle till en controll på Utskottet,
och att lemna honom förmåga att fästa uppmärksamheten
vid sådana kände händelser,
dem Utskottet skulle vilja underlåta att sjelf-;
mant upptaga. Efter den principe, man tyckes
vilja införa, skulle rättigheten att väcka frågor
om förändrad Ministére, vara blott ett
ordspel, då Constitutions- Utskottet genom
blotta öfverenskommelsen att innom Utskottet
stadna två Stånd emot två, skulle kunna
låta den mest grundade, den af Nationalopinionen
mäst understödda anmärkning emot
Konungens Rådgifvare förfalla, och blifva u
-
Den 23 Maji.
187
tan påföljd; det måtte vara til! förekommande
deraf, som Lagstiftaren ordagrannt förbehållit
Riksens Ständer rättigheten att afgöra, om de
genom underdånig önskan vilja göra sin öfvertygelse
verksam, sedan man genom ConstitutionsUtskottets
hörande ägt ett i Lagen föreskrifvet
tillfälle att stadga den. Utom detta
vore friheten ett narri, ett ord, och ej den
verkställighet, för hvilken hon af oss alla prisas.
Då sjelfva naturen af saken förbjuder öfverlåtelsen
till Stånden af StatsRåds-Protocollens
directa granskning, förstår jag ej, huru
man af mina yttranden kan draga den slutföljd,
att jag härutinnan skulle önska ett förandradt
skick; jag finner alldeles oemotsägligt
rigtigt, att ConstitutionsUtskottet ensamt äger
tillgång lill StatsRåds-Protocollen; och jag har
aldrig velat bestrida nödvändigheten af ConstitutionsUtskottets
förutgående hörande; jag
har tvärtom alltid yrkat det, som enda utväg
för Riksens Ständer, att försitt Opinions-be*
slut vinna all möjlig upplysning, men jag påstår
alltid, att Utskottet i sådana händelser ej
äger någon större magt, änden, att tillkännagifva,
hvilken eller hvilka af Rådgifvare, som
tillstyrkt en klandrad åtgärd eller icke reserverat
sig emot ett för Riket menligt, eller till
intrång uti Enskiltes rätt ledande beslut. Då
man fann sig föranlåten att uti 1809 års Con»
stitution införa den 20 år förut så kraftfullt
motsagda Säkerhets-acten, då man fann nödigt,
till Konungens välbehag öfverlemna rättigheten
att från Embetet skilja Innehafvare af Förtroende-sysslor
5 anser jag så naturligt böra
JDen 23 Maji,
följa, att det icke varit slumpen, sota, dictera^
107. §-s 2. Moment, utan att det varit Lagstiftarens
fullkomliga afsigt, att lenina Nationens
Representanter en laglig rätt att yttra stp
opinion om innehafvarne af Folkets Förtroende-sysslor,
sorn icke kunna vara andra, än
Konungens Statsråd. Grefve lylörner har framkastat
den fråga, huruvida de utaf rådande
Partier understundom afsatte Riksens Råd af
efterveplden blifvit ansedde brottslige V Jag
är ej den, soip har påstått, att de varit det;
oskicklighet tprde någon gång varit orsaken
till ombytet; men jag har långt för detta yttrat
dep högaktning och den rättvisa man är
Talangen och Snillet skyldig, då jag förklarat
irsin öfvertygelse om deras mera än vanligt
allmänna tillvaro hos Radsherrarne, som den
tiden ofta orättvist bedömdes: men mera betänklig
är den invändning, att mången ifrad<j
mot Rådet, i afsigt att sjelf få intaga Råds*
Stolen. Det vore i sanning ett förskräckande
inkast, om Representationen ännu ägde rättigheten
att af- och tillsätta StatsRådet; ty äfven
med den lilla kännedom jag äger, tror.
jag, att de, som nyttjat Opposition som väg till
RådsStolen , uti den förgätit känslan för Folkets
rättigheter, dftm de med nog värma uti
Oppositionen föråvarat, och att de ansett consequence
i handlingssätt bestå uti den fullkornlL
gaste förändring ,f tänkesätt. Herr Grefve Mörners
framställning skulle i denna del, såsom af
erfarenheten styrkt, till alla delar antagas, sorn
fjeyis emot min tanka om Representations-rät--  (igheter j men då det nu är lenungen, sprp
Den 23 Maji.
sätter af och til), bör ej befaras hvad Grefve
Mörner visat vara skedt.
Herr Ptfhlriian, Otto Fredric: Mitt sätt
att förstå Grundlagen i förevarande fall, hac
jag ofta förut tillkännagifva, nemligen att jag
fattat enahanda mening deraf, som Friherrarne
äf Wetterstedt och Adlerbeth yttrat; men derföre
vill jag dock icke påstå, att denna mening
är den lyckligaste , serdeles så länge voteringar
innom Constifutionsötskottet ske Ståndsvis.
För min del vill jag icke heller bestrida,
att Utskottet icke haft största anledning att inkomma
med förslag till denna §:S förtydligande;
och om jag endast skulle rådfråga den agtdingjag
har för de Män, som Varit af olika
mening med mig, så ägde jag fedan deraf anledning
att §:n i Grundlagen ieke vore nog
tydlig.
För att stadga mitt begrepp 1 denna del,
har jag, så vid förra Riksdagar, sorn nu, jemfört
den ena Grundlagens föreskrift med den
ändra, Och dervid funnit collisiöner uppstå,
hvilket visar nödvändigheten att en ändring
1 dessa olika stadganden ägde rum. Lika så
väl Riksens Ständer ägt att deltaga uti stify
tandet af RegeringsFormen, lika öppen rät ti g-]
het äga de att framlägga förslag till en förän^
dring deruti ; Och jag hemställer således , oin
icke, på sätt Herr Cederskjöld yrkat,rötskottets
förslag kunde återremitteras, samt de utaf
honom framställda anmärkningar för Ståndets
gemensamma unka förklaras. Nyttan af Herr
190
Den 23 Maji«
Cederskjölds förslag , att Riksens Ständer må
äga afgörande-rätt, utan afseende på pluraliteten
innom Utskottet, anser jag vara den, att
i de lall, der tydlig Lag ej blifvit öfverträdd,
men der Opinionen om oskicklighet är grundad,
böra ej 8 personer äga magt att tillintetgöra
all anmärkning. Jag har förut framställt,
huru genom en felagtig sammansättning eller
utöfning innom C.onstitutionsUtskottet, endast
8 Ledamöter af 24, så länge voteringar Ståndsvis
fortfara, behöfva vara ense, för att låta
hvad anmärkning som hellst förfalla, och utan
att några skäl derföre uppgifvas; hvilket aldrig
måtte hafva varit Lagstiftarens mening.
jSIär nu härtill kommer, att ett RiksStånds önskan
om tryckning afen del af Utskottets Pro.
tocoller, blifvit afslagen derigenom, att två
Stånd stadnat emot två, oagtadt rättigheten
dertill är uti TryckfrihetsLagen tydligt medgifven,
då visar sig nödvändigheten deraf, att
i händelse något Riksstånd ännu skulle bibehålla
den idée, att omröstningarne innom Utskottet
böra ske Ståndsvis, tillse, att Nationens
rättigheter icke bortslumpas, som lätteligen kan
hända, hellst om äfven hädanefter skulle inträffa,
att någon Person innom Utkottet blefve
så illa instruerad om, hval han bör votera,
att han toge miste om med hvilken af de
öfrige Ledamöterna han borde sig förena.
Jag anser således kommande Ständer icke
böra betagas att förändra 107. för att-stadga,
att det tillkommer Riksens Ständer och ej
ConstitutionsUtskottet att pröfva de anmiirkv
Den 23 Maji.
191
ningsfrågor,' som innom Stånden eller andra
Utskott än ConstitutiönsUtskottet väckas, eller
ock, att få den mening tydligare uttryckt, som
jag af denna §. fattat, och hvilken nu i nio
år blifvit tillämpad. Jemte det jag förnyar
min anhållan om återremiss med antagande af
Herr Cederskjölds yttrande, såsom Ståndets gemensamma
tankar, förenar jag mig äfven med
Friherre Åkerhjelm deruti, att både Utskottet
och den tilltalade böra komma ij tillfälle att
förklara sig. Härvid får jag äfven framställa
den önskan, att ConstitutionsUtskottet ej ge.
nom olika meningar må tillintetgöra Tryckfri-i
hetsLagens stadgande. I min tanka äger icke
någon Auctorité att vägra tryckning af andra
Protocoller eller Handlingar, än de, som innefatta
hvad hemligt hållas bör. Då det
hvarken är likgiltigt för Nationen att få veta,
huru hvarje Ledamot af Utskottet uppfyller
sitt ansvarsfulla kall, eller likgiltigt för den
Embetsman, mot hvilken anmärkning blifvit
gjord, att Allmänheten får känna om den sam.'
ma varit grundad, elier icke} är det så mycket
mera magtpåliggande, att Riksens Ständer
sättas i tillfälle att meddela ett rättvist omdö-'
me härutinnan.
Friherre Boye: I anledning af Herr Gref.
ve Mörners yttrande, ber jag, att få erinra,
det jag ingalunda sagt, hvarken att StatsRå?
dets Ledamöter äro integrerande delar af Majestätet,
eller att de så anse sig. Jag harlemnat
åt hvem som vill att så anse dem , och
om denna framställning också kanhända var
Den 23 Maji.'
origtig, så ägde den dock ingen syftning att
såra, utan varj som jag trodde,' nödvändig,
för att visa, att då StatsRådet éj borde så betragfas,
och ej heller kunde ainses utgöfa delar
af den Öemocratiska Magten , så återstod
ingen annan Magt, till hvilken StatsRådet
kunde hänföras, än den Aristocratiska, och orri
jag i denna benämning felat, så har jag deri
delat öde med en stor Man. Montesquied
kallar också Aristocrati den tredje Magt, sorn
bör finnas i alla ConStitutioner, och hvars änJ
damål han uppger vara, att genom sin återhållande
kraft förhindra ali friction emellan dé
båda ändra. Jag vet rätt väl, att den okunnigä
hopens rop fästat ett förhatligt intryck vid ordet
Aristocrati; men då jag talat inför Rikets mäst
upplysta Stånd ; och då jag dessutom framställt
endast den välgörande egenskapen af vår consti-i
tutionella Aristocrati; så hade jag, kanhända,-  bort skonas för alf förtydning äf min mening.
I)en slutföljd Grefve Mörner i öfrigt gjort, att
då Ständerne ej ägde tillgång till StatsRådets
Protocoller, Ständerne éj heller skulle kunna
afgörande rätten utöfva; denna invändning är
redan af mig undanröjd. Jag här påmint deéom,
att om Ständerna i något enda fall skulle
få sjelfva bedömma Ministéren, hvilket likväl synes
vara medgifvit i sjelfva den förändring , sorn
nu föreslås oss, en förändting, som ju åter ické
åsyftar §:s borttagande; så skulle alltid sammsi
consideration uppstå, nemligen, att upplysning
om innehållet af Protocollerne i anmärkningsfrågan
6kulle lemnäs Ständerne af Constitu*j
tions
-
Den 23 Maji.
*93
tionsUtskottet, på samma gång, som anmärkningen
återlemnades; och då det måste medgifvas,
att i något fall Ständerna kunde erhålla
den upplysning, som borde tagas utur
StatsRådets Protocoller; så vöre det också klart,
att så äfven borde tillgå i alla antmrkningsfrågor,
emedan Lagen icke gifver ringaste anledning
till någon arbitrair magt hos Utskottet,
att i något fall lemna en sådan upplysning,
och i andra vägra den; hvilket likväl
skulle äga rum, derest Utskottet kunde göra
hvilketdera det ville. Då RegeringsFormen
befaller, att Utskottet skall höras, och Riksdagsordningen
befaller, att alla Remisser skola
af Utskotten besvaras; så måste ändamålet
vara, att Utskotten skola, i alla Mål, lemna
all den upplysning, ali den kännedom, som
Utskotten äga. Så förstår jag Lagens ändamål,
och så torde det böra af alla förstås.
För den erinran Friherre Åkerhjelm gjort
om ofullständigheten af mitt yttrande, angående
f. d. Konungens Conseil, anser jag mig vara
Herr Friherren förbunden. En större fullständighet
hade likväl kan hända varit öfverflödig.
Alla minnas den magt SäkerhetsActen
gaf Monarken, och äfven skadligheten deraf.
Mitt föremål fordrade icke mera, än blott att
påminna om faran af en Conseil af ingen ansvarighet
inför Nationen; en fara, som jag
tror att vi icke nu böra å nyo underkasta oss,
men hvartill vi dock ganska mycket närma oss,
om vi antaga hvad man nu föreslår. Må det
Ridd. 0. Ad. Prot. VI- B. II, Afd. 25, a-6.
194
Den 23 Maji.
förlåtas min öfvertygelse, att jag anser detta
Betänkande utgöra första steget att föra oss
derhänj ty blir det afgjordt, att all afgörande
rätt tillhör ConstitutionsUtskottet; så ankom-*
jner också hela Ministérens ansvarighet inför
Kationen ensamt på det mer eller mindre inflytande,
sorn möjligen kan i framtiden vinnas
yå våra Riksdagsval, och synnerligen på det
val till ConstitutionsUtskott, som Electorerne
äga att anställa; och det vore då icke heller
omöjligt, att resultatet af den nu föreslagna
förändringen blef, att Ministären vore indirect
gjord till domare öfver sig sjelf.
Herr Cederskjöld: I anledning af Herr
Friherre Åkerhjelms anmärkning, ”att det Alternativ,
jag föreslagit, skulle vara oantag-j
”ligt, emedan det skulle förutsätta, att ransaka
”ning i Stånden anställdes”, vill jag blott förklara,
att jag alldeles icke anser någon sådan
ransakning erforderlig, om än Alternativet an-,
tages. Constitutions Utskottet komme i alla
fall att utreda ämnet och deraf framlägga en
Species Facti, för att tjena till ledning för
RiksStånden i deras omdöme. För öfrigt tor-i
de jag få erinra, att vid dylika frågor, hvaröfver
Opinionen ensam äger Domsrätt, ingen
annan undersökning, till och med i ConstitutionsUtskottet,
egentligen tarfvades, än blott
för att upplysa den Personens verkliga förhållande,
mot hvilken anmärkning blifvit gjord,
samt huruvida han till eller afstyrkt den klan-!
drade åtgärden o. d. Slutligen upprepar jag
annu en gång) att jag är långt ifrån att vilja
Den 23 Maji.
JJrsvara mitt föreslagna Alternativ, såsom dej
enda rätta, hvilket borde antagas. Tåg har
blott tyckt, att då denna sak nu blifvit bedömd
på två rakt motsatta sätt, vore det
lämpligast , att båda tmningarnes försvarare
genom framställningen af två Alternativer, vi«
sa agtning för hvarandras meningar.
Friherre Åkerhjelm: Jag conformerar mig
så mycket hellre med Herr Påhlman i detta fali,
som jag uti ConstitutionsUtskottet alltid r. serverat
mig emot de till Utskottet remitterade anmärkningsfrågors
förfallande, för det att tvänne
Stånd stadnat emot två, i afseende å beslutet-
Jag har då alltid ansett, att ett pluralitets-beslut
borde fattas- Och detta har jag
trott kunna ske, när förhållandet till RiksStånden
anmältes och Riks S'ånden derefter
förvisade Målet till den behandling 73. §. sista
Momentet i Riksdagsordningen innehåller.
Emellertid och då detta är underkastadt olika
sneningär, anser jag högst angeläget, att Constitutions
- Utskottet biifver försatt i tillfälle
att i alla Mål kunna utröna Pluralitetens beslut.
Grefve Spens, Carl Gustaf: • Öfverlägga
ningen kan ej slutas, utan återremiss eller votering
derom. Olika opinioner om 107. §.
hafva funnits vid denna Riksdag, och skola
alltid finnas. Det är i sådant fall nödvän-'
digt, att antingen bjuda den ena opinionen
rakt spetsen, eller ock låta tvänne Alternativer
hvila lill nästa Riksdag, på det då må
kunna visa sig hvart åt tidehvarfvet vill.
i 96 23 Myt.
Jag instämmer således med Herrar Cederskjöld
och Påhlman uti anhållan om återremiss,
med förslag till två Alternativer, samt
hemställer tillika, om icke Herr Cederskjölds
sista anmärkning, om den Species Facti, ConstitutionsUtskottet
bör afgifva, äfven kunde få
intagas i den Redaction han föreslagit sålunda:
”Sedan sistnämnde Utskott deröfver blifvit
kordt, och utförligen sig om Målet yttrat”
Man kunde derigenom förekomma den
här befarade möjlighet, att de Domare, som
komma att dömma, icke skulle erhålla underrättelse
om Målet. Jag underställer tillika, om
icke i sista delen af Herr Cederskjölds alternativa
Redaction, äfvensom motsvarande ställe
i Utskottets, efter orden: ”'pröfve och afgore”,
borde tilläggas: ”efter föregången votering”
Erfarenheten har visat någon gång,
att sedan vid en Acclamation, blott få Nej
hörts, men en enda begärt votering, votering
gen derefter mot förmodan utslagit. I anmärkningsfrågor
kan möjligen hända, att coosidera-;
tioner afhålla någon från att begära votering:
och det synes mig dessutom vara en vinst för
den Person sjelf, sorn skall sättas under ett
Stånds omdöme, att veta, det han ock verkligen
undergår en PluralitetsDom, men ej de-i
ras, som skrika högst.
Herr Cederskjöld förenade sig med Grefve
Spens.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag har nyss
hort, att när innom ConstitutionsUtskottet två
Den 23 Maji,
197
Stånd sfadnat emot två, Utskottet förklarat
ett RiksStånds fram tällde önskan om tryckning
af Handlingarne uti ett Mål böra förfalla,
eller, som vill säga det samma, afslås.
Denna åtgärd förefaller mig så mycket orig-,
tigare, som då i Mechaniquen verkan och mot»
verkan äro sinsemellan lika, deraf icke uppstår
något resultat. Utskottet hade således,
enligt min öfvertygelse , ej bort meddela
något yttrande, utan endast i så beskaffadt
fall öfverlemna frågan till RiksStåndens af.
görande, annais skulle det emot all proportions
lära stridande förhållande inträffa, att
RiksStånden icke skulle ägi rättighet pröfva
en sådan fråga , sedan innom Utskottet två
Stånd directe stadnat emot två
Wext
Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Då
denna Discussion redan varit så långvaiig, att
Ridderskapet och Adeln torde haft tillräcklig
tid att stadga sin mening, lärer Förslagets åtetremiss
blifva en nödvändig följd. Jag anhål
ler likväl att få erinra , att detta ämne är af
en annan natur, än de frågor, hvilka från
andra Utskott inkomma, uti hvilka Utskottens
Betänkanden kunna, jemte alla dervid gjor*
de anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
I afseende å den föreslagne nya Redaetionen
af 107 i Regeringsformen, hafva tre
eller fyra särskilda meningar blifvit framställde.
Någre Ledamöter hafva talat mot den af UL
skottet uppgifne förändring, andre hafva ani
198
Den 23 Maji
-
sett §:n vara fullkomligt tydlig, och andra hafva
åter instämt uti Herr Ctderskjölds förslag.
Enligt 56 §. i Regeringsformen, later Ridderskåpet
och Adeln till grund för återremissen
böra antaga en af dessa olika meningar, såsom
utgörande Ridderskapets och Adeins gemensamma
tanka och jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln nu skulle behaga
a‘göra , hvilken af de Iramställde anmärkningarne
skall såsom Ridderskapets och
Adelns tanka anf.’as, derest icke Ridderskapet
och Adeln skulle anse lämpligt, att alla
de gjorde anmärkningarne' kunde, såsom Ridderskapets
och; Adelns gemensamma tanka ,
till ConstitutionsUtskottets granskning och sammanjemkande
ofverlemnas.
Grefve Mörner: I anledning af hvad nyss
blifvit y:tradt, vill jag endast utbedja mig få
erinra, att då MontesquieU talat om nödvändigheten
af en Aristocratisk magt, såsom intermediaire
emelian Konungen och Folket, ät
det isynnerhet under analysen af Engelska Constitutionen
och i Ofverhuset, som han igenfunnit
denna mägt den gifves också verkligen
der, emedan Öfverhuset har en gifven Constia
tutionel verknings-förmåga. Men Montesquieu
har icke sagt, att Ministéren i England ufe-j
gjoide den Aristocratiska inagten. Med ännu
mindre skäl kan det sägas om StatsRådet här.
Jag vill för öfrigt icke bestrida någon att förklara
sina ord, men på det sätt, jag börde det
anmärkta uttrycket, att StatsRådet skulle utgö
-
Den 23 Maji
199
ra en del af Majestätet, kunde det ej annat
än förefalla mig högst olämpligt.
Hvad angar återremissen af Betänkandet,
vill jag ej bestrida den ; men hemställer i afseende
på Formen, om icke Ståndet kunde förena
sig uti att låta alla anmärkningarne gå
till ConstitutionsÖtskottet, på sätt en värd Le,
damot, Herr Silfverstolpe, föreslagit.
Friherre Boye: Jag vill ej här inlåta mig
i en littera!r strid om hvad Montesquieu sagt,
eller ej sagt. Här finnes ingen Ledamot, som
ju icke sjelf kan läsa Montesquieu, och således
också är i tillfälle att döma derom. Jag
vill icke heller tillåta mig den frihet, som en
Ledamot nyss tagit sig , att bedöma lämpligheten
af hvad andra här tala; men jag anser
mig skyldig mig sjelf att erinra, det ingen
Ledamot är berättigad att förklara för olämpj
ligt hvad jag , med laglig rätt och i logiskt
sammanhang med frågan, till Protocollet yttrat.
Hvad åter hufvudfrågan angår, så anser
jag ganska betänkligt att öfverlemna till UM
skottets omdöme att afgöra, hvad som nu är
vår mening i en fråga , som Utskottet sjelf
framställt. För att komma till ett resultat,
bör någon af de nu yttrade meningar gillas;
och kan hända att de af Herr Cederskjöld frarns
ställda Alternativer då kunna antagas Om den
deri framställda större tydlighet är öfverflödig,
så torde han likväl icke vara skadlig} och ds
jag så här hasteligen skall yttra mig öfves
203
Den 23 Maji.
den, så inser jag ingen särdeles betänklighet
vid de6s antagande, ehuru jag alltid tror, att
samma rätt är lika tydligt Ständerne gifven i
sjelfva §:n, 60m i det tillägg Herr Cederskjöld
nu gjort.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
MarsIcalhen yttrade, att som åtskillige anmärkningar
af olika beskaffenhet blifvit emot Con*
stitutionsötskottets ifrågavarande Grundlagsändrings-förslag
framställda , men endast de ,
hvilka Ridderskapet och Adeln funne för godt
förklara utgöra dess gemensamma tankar, kun.
de enligt 56 §. i Regeringsformen till Utskottet
hänvisas, ansåge Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta , att Herr Cedersk jölds uppgifna
alternativa Förslag finge, såsom Ridderskapets
och Adelns gemensamma tanka, jemte Consti*
tutionsUtskottets Memorial, till bemälte Utskott
förvisas.
Bifölls.
Friherre Cederström , Jacob : Då , enligt
8t §. Regeringsformen, frågor om ändringar
i Grundlagarne icke få uti Ståndens Plena väckas
, utan böra hos ConstitutionsUtskottet anmälas
, men Herr Cedetskjölds nyss framställda
förslag om ändring uti 107. §. af Regeringsformen,
det oagtadt nu blifvit af Ridderskåpet
och Adeln till ConstitutionsUtskottet
remitteradt, så får jag för min del förklara,
det jag uti detta Ridderskapets och Adelns be*.
Den 23 Maji.
201
slut ingalunda kan instämma, utan deremot
mig reserverar.
Upplästes och remitterades :
Till Constitutions Utskottet:
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Riksens
Siänder om ett Additament till RiksActen
emellan Sverige och Norrige.
Till Banco Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
beviljande af ett Låne biträde af 200,oco
R:dr Banco TransportSedlar, till understöd för
Götheborgs Stad.
Till Lagutskottet;
Kongl. Maj ts Nådiga Proposition om en
Lag, angående vidtagande anstalter för att anhålla
och tilltal* sådana Personer , hvilka begå
förbrytelser i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det
andra.
Upplästes följande från Hans ExcelUnce,
HofCancelleren m. m. Herr Friherre af Wetterstedt
ankomna Skrifvelse :
Enligt en ifrån StatsSecreteraren för Kongl.
KrigsExpeditionen till mig aflåten Skrifvelse,
202
Dm 25 Maji.
har Kongl. Majit, efter att hafva låtit sig föredragas
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse,
med hemställan, att, till förekommande
af den skada , som tillfogas Samhället af försvarslöse
och vanfräjdade Personer, sådant
Manskap af GarnizonsRegementerne , som lidit
vanhedrande straff, derefter icke må förpassas
till sin födelsebygd, emedan denna derigenom
kunde blifva en ikådepiats för de befriad
;s förnyade laster och brott, i Nåder täckts
förklara , att då erforderliga föreskrifter uti
denna del uti gällande Författningar äro gifna
och bestämda, Konni. Majit anser något ytterligare
Förordnande härutinnan icke vara af
nöden.
Och får jag härmedelst, på Nådigsfe bes
fällning, anmoda Hans Excellence, Högväiborne
Herr Grefven ochLandtiMarskalken, att tillkännagifva
Högloflige Ridderskapet och Adeln
hvad Kongl. Majit sålunda beslutit. Stock*
holm den 22 Mars 1818.
G. af letterstedt.
Lades på bordet.
Grefve Spens, Carl Gustaf : Då genom
Protocolls-Utdrag af den 19 sistledne Maji,
Ridderskapet och Adeln inbjudit sina Med*
Ständer, att med Ridderskapet och Adeln sig
förena om det tillägg till StatsUtskottets af aH
la Stånden gillade Betänkande, angående Be-^
Ven 23 Maji.
203
villningsSummans belopp, att, såsom orden ly»
da, ”om vid Allmänna FinanceRegleringens bestämmande,
utvägar framdeles skulle finnas,
”hvarigenom den nu antagna BevillningsSum”man
kunde till någon del minskas , på sätt
”att de af Riksens Ständer fastställde Statsan”slag
likväl komma att fyllas, och med säkerhet
utgå, en sådan minskning af Bevillnings”Summan,
utan hinder af det fastställda belop-'
”pet, då må kunna äga runi;” synes mig ej
mindre consequencen , än de skäl, hvilka då anfördes,
att man nemligen alltid borde förbehålla
sig, så länge ske kan, möjligheten att lindra
Nationens bördor, nu fordra, att det i dag på
bordet lagda Bevillningsutskottets Betänkande
med förslag tilf BevillningsStadga må förblifva
hvilande till dess i sammanhang med FinanceRegleringen
varder afgjordt, om några utvägar
till undvikande af en ökad BevillningsSumma
finnas; och får jag härå utbedja mig Eders ExJ
cellence. Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition, med,anhållan tillika, att våra Med-,
Ständer måtte inbjudas, att uti enahanda beslut
med Ridderskapet och Adeln instämma.
Begärdes på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högh Rid»
derskapet och Adeln, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 23 Maji 1818.
S, D. Vid förnyad föredragning af AH-;
Den 23 Maji.
manna Besvärs- och OeconomiasUfskottets <Jen
28 sistledne April afgifne samt den 16 dennes
på bordet lagde förnyade Utlåtande öfver gjord
hemställan om Comministrars befrielse från
Skjutsnings-skyldigheten för sine Boställen under
krigstider, blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit» Ut supra.
S. D. Då nu § nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 1 dennes aflåtne, samt den 9 i
samma månad på bordet lagde Memorial, innehållande
förslag till ändringar i 1. Puncten 2.
Mom. af 107. §. RegeriogsFormen, samt 7. Puncten
i 29. § Riksdagsordningen, fann Ridder-;
skåpet och Adeln för godt, att samma Memorial,
i anledning af Herr Cederskjölds , Pehr
Gustaf, dervid gjorde Anmärkningar , hvilka
Ridderskapet och Adeln förklarade utgöra dess
gemensamma tankar, till ConstitutionsUtskoltet
återförvisa. Ut supra.
S. D. Remitterades till:
Constitutions Utskottet:
Kongl. Maj ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, om ett Additament till RiksActen
emellan Sverige och Norrige.
Banco Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rik.
sens Ständer, angående beviljande af ett Lånebiträde
af 200,000 R:dr Banco TransportSedlar
till understöd för Götheborgs Stad.
Den 25 Maji,
Lag Utskottet:
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om en
Lag angående vidtagande anstalter för att anhålla
och tilltala sådana Personer, hvilka begå
förbryteber i ett af de förenade Riken Sverige
och Norrige, samt derefter afvika till det an*,
dra. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt^
skiljdes klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 25 Maji.
Plenum klockan 9 förmiddagens
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, om icke, sedan Kongk
Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående beviljande af ett Lånebiträde af
200,000 R:dr Banco TransportSedlar, till understöd
för Götheborgs Stad, blifvit d. 23 dernes till
BancoUtskottet remitterad, samma Utskotts den
306
Den 25 Majk
22 sistledne April afgifne samt den 27 i samma
månai förmiddagen på bordet lagda Betänkande
i fråga om begärdt Lånebiträde af
Banquen till Götheborg-! Stad, kunde återremitteras
till bemälte Utskott, fqr att deröfver,
i sammanhang med Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Proposition, förnyadt Utlåtande
afgifva} hvilket bifölls,
Upplästes till justering ExpeditiönsUtskottets
insända Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl, Maj:t om
Skjutsväsendet och de i detta ämne nu gällande
Författningar.
Herr von SchulzenheimDavid, den äldre:
Hvad Oeconomias Utskottet behagat anföra
om nyttan af Forvagnar är ganska rigtigt}
men som Utskottet derjemte tror, att Gästgifveri-skjutsen
bör fortfara, kan jag ej underlåta
anmärka , det jag ej förstår, hutu dessa stridiga
idéer kunna med hvarandra stå tillsammans.
En större tunga för jordbruket finnes ej, än
den olycksaliga sk jutsnings-skyldigheten. Det
är bevist, att Håll- och Reserve skjutsen dagligen
borttager 4000 dagsverken, eller omkring
en och en half million om året. Utom
den dyrbara tid, som genom detta onus förslöses,
medför det tillika oseder af hvarjehanda
art, väcker hätskhet och parti anda emellan
Stånden samt utsprider härjande sjukdomar
och gifver i synnerhet åt den veneriska smittaa
en förökad fart} och när hela den civili
-
Deli 25 Maji.
serade verlden är befriad ifrån denna Lands»
plåga, så måste det vara tid att äfven i Sverige
med alfvar tänka på ett förslag till dess
afskaffande. Jag har redan i mitt Memorial
om Financerna anfört mina tankar i
detta ämne, och skalle nu på det högsta
önska, att anhållan kunde hos Kongl. Majt
göras, att Skjutsen måtte öfver hela liilet
ställas på entreprenad. Vid nuvarande
höga Skjutslega torde en sådan inrättning ganska
väl bära sig; och jag är öfverlygad , att
de Skjutsskyldige gerna med hö och halra
skulle vilja bidraga till dess underhållande,
hellst de ej mera behöfva frukta att i brådaste
andtiden få spänna hästarne från sädeslasset
för den Resandes vagn, Och derigenom ofta
förspilla 20 gånger mer än skjutspenningen,
så dryg den ock kan synas, inbringar. Jag
afstyrker således Utskottets förslag att bibe-,
hålla Hållskjutsen, och hemställer för mindel,
att en allmän Forvagns-inrättning öfver hela
Svea Land måtte genom Kongl. Maj:ts NädU
ga omsorg varda till fullbordan bragt.
Hans Excellence , Herr Grefven och
Landt - Marskalken förklarade, att sedan
Allmänna Besvärs- och Oeconomias-UtskotH
tets Betänkande i detta ämne redan blifvit
bifallit, justerades nu Expeditionen, vid hvil-i
ket tillfälle något tillägg eller förändring,
i afseende å beslutet, icke kunde äga rum,
och blef derefter, uppå af Hans Excellence ,
Herr Grefven och Landt - Marskalken gjord
Proposition, Expeditions - Utskottets iör«j
203
Den 2 5 Maji.
slag till den underdåniga Skrifvelsen af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Vid föredragning af Grefve Spens’s, Carl
Gustaf, den 23 dennes på bordet lagda Motion,
innefattande hemställan, att Bevillningsutskott
tets Betänkande med förslag till Bevillningsstadga
måtte förblifva hvilande, intilldess, i
sammanhang med FinanceRegleringen, blefve
afgjordt, om några utvägar till undvikande ai
en ökad Bevillningssumma kunde linnas, tilikännagaf
Hans Exctllence, Herr Grefven och
LandtMarskalken, att BevillningsUtskottets förslag
till Bevillnings-stadga, som nu första gången
inkommit, troligen, i anledning af åtskilliga
deremot redan inlemnade anmärkningar,
blefve återremitteradt, men att Stats- och BancoUtskottens
äfven pa bordet liggande Betänkan-’
de om Allmänna FinanceRegleringen, som för
andra gången förekomme, borde slutligen afi
göras, hvadan Hans Excellence hemställde,
om icke, enär Grefve Spens’s önskan, att FinanceRe?leringens
slutliga pröfning måtte föregå
Revillninps stadgans fastställande, fullkomligt
kunde vinnas, derest BevillningsUtskottets
förslag till EevillningsFörordning finge, så fort
omständigheterna medgåfvo, till granskning och
cWpå följande återremiss företagas, Grefve
Sp^ns behagade ifrån sin ofvanberörde Motion
afstå, samt tillåta, att BevillningsUtskottets Betänkande
-
Den 25 Maij.
209
tänkande måtte med allraförsta och före FM
nanceRegleringen, som erfordrade en vidlyftigare
discussion och pröfning, få företagas.
Gref ve Spens, Carl Gustaf: Då samma
ändamål vinnes, vill jag visserligen afstå ifrån
det, som kan tydas till att uppehålla Ridder-i
skaptts och Adelns tid, och anhåller endast,
att Hans Excellence, Herr Grefven och Landt-)
Marskalken täcktes vidtala de öfriga Herrar
Talemännen, att låta Bevillningsfrågan hvila
tills Ftnancefrågati blifvit afgjord, så framt man
der ej, likasom här, har anledning att förese
en blifvande återremiss.
Upplästes och lades på bordet följande
ifrån nedannämnde Utskott inkomna Memo5
rial och Betänkanden:
Från Stats Utskottet:
Af den 20 dennes:
itp Angående Kronoskogarnes användani
dej deruti Utskottet hufvudsakligen tillstyrkt,
att alla Kronans disponible Skogar och Allmänningar
, med undantag af de för Flottorne
eller andra behof nödiga, må å öppen Auction
till den mästbjudande under Skattemannarätt
försäljas, samt de inflytande Skatte-köpedtillingarne
uti RiksgäldsContoiret insättas, och
Ridd. 0. Ad. Fröt. VI. B. II. Afd. 27, 28.
2 ie
Den 2 5 Maji,
intill nästa Riksdag hållas Kongl. Majt till.
handa , att för Flottornas behof användas.
2:0 Angående RecoguitionsSkogarne; och
har Utskottet dels tillstyrkt, att hos Kongl.
Maj:t underdånig anhållan måtte göras, om
verksamma anstalters vidtagande, så att den
för Staten afsedda förmån vid ifrågavarande
disposition af RecognitionsSkogarne kunde vinnas,
dels ock tillika föreslagit, att en tid af
6 månader efter det Rruksägarnes rätt, i afseende
på dess RecOgnitionsSkog, genom laga
kraft vunnit Utslag blifvit fastställd, måtte
varda bestämd, inom hvilken anmälan om
Skatteköp borde i KammarCollegium göras; varande
några Ledamöters i Utskottet afgifna
särskildta tankar genom ProtocollsUtdrag bifogade.
3:0 Rörande cn förbättrad hushållning
med EkeSkogarnc; hemställande Utskottet,
att underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t inåtte
.göras, det de mått och steg varda vidiagne,
som närmast befordra ändamålet.
4:0 Angående anslag af Kostnadssummatl
till en minnesvård öfver Högstsalig Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen Carl August; till
styrkande Utskottet, att, till bestridande af
nämnde kostnad, en summa af 10,000 R;dr
må anslås af öfverskotterne på StatsVerkets
Intrader för sistlidet år.
5:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Dan 25 Maji.
211
Remiss, angående tillökt Vaktbetjening vid
Götheborgs Läns Fängelse ; deruti Utskottet
hemställt, att till aflöning för en Vaktmästare
och en Vaktkarl vid det uppförde nya KronoFängelset
i Götheborg, mätte på Stat uppföras
ett sammanräknadt belopp af 175 R dr med
derunder inbegripna 18 tunnor Spannmål.
Från Stats- och Banco Utskotten:
Af den 16 dennes :
I anledning af Herr Presidenten D von
Schulzenheim® , såsom medlem af Utskotten,
väckta förslag, rörande försäljning af Kunga,’
gårdar, RecognitionsSkogar och OfficersBoställen
m m.; deruti Utskotten hufvudsakligen tillstyrkt,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Majrt anmäla deras underdåniga önskan, det
täcktes Kongl. Majit öfver des^a vigtiga ämnen
af vederbörande infordra alla nödiga upplysningar,
på det Riksens Ständer vid deras
nästa Sammankomst kunde blifva i tillfälle att
ifrågavarande förslag till närmare öfverväga»-:
de upptaga, och var en Ledamots i Utskotten
särskilta t3nka , genom ProtocollsUtdrag,
bifogad.
Fran Bevillnings. Utskottet:
Af den 16 dennes!
I anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottets den 1 dennes afgifna Betänkande,
212
Dén 25 Maji.
angående Postinrättningen, och de deraf till
Statsverket inflytande inkomster; anmälande
Utskottet sig af de framställda anmärkningarne
icke hafva funnit någon anledning, att frånträda
dess förut yttrade mening i ämnet.
Från Expeditions Utskottet:
Af den ‘20 dennes:
1:0 Innehållande förfrågan hos Riksens
Ständer, huruvida icke, till besparande af be*
tydlig kostnad för Statsverket, utdrag af Riks*
gäldsContoirets räkenskaper för åren 1 815 och
1S16, samt Tabellerna öfver StatsVerkets inkomster
och utgifter åren 18»2, i8i’3» 18»4
och 1815, kunde, såsom redan vid Riksda*
gens början tryckte och i RiksStånden utdelte,
från särskild tryckning i Bihanget uteslutas.
2:0 Innefattande hemställan, att till räU
telse vid författande af sista §. i RiksdagsBeslutet,
hvilken, enligt Grundlagens föreskrift,
borde innehålla kallelse till nästa Riksdag,
Riksens Ständer täcktes bestämma dagen, som
i denna Riksdagskallelse bör införas, samt af
det derom blifvande Beslut lemna Utskottet del.
Vid förnyad föredragning, biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkornne, saint
den 16 och 19 dennes på bordet lagda Betänkanden;
.
1 ' . •
Den 25 Maji, 213
Fran Stats Utskottet:
Af den 12 dennes:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en del af Kongl. HolSta-.
tens öivertagande på Rikets Allmänna IndragningsStat.
2:0 Angående bidrag af Staten för ElementarScholan
i Askersund.
3:0 I anledning af Kongl. Maj ts Nådiga
Remiss, angående Reglering af Postverkets
AflöningsStat.
Fran Allmänna Beseårs- och OeconomiaeUtskottet:
Af
den 16 sistlidne April:
1:0 I anledning af väckt Motion, rörande
den af Kongl. Maj:t i Nåder anbefallda del*
ning af Ölands AllmänningsMarker.
Af den 24 i samma man aå:
2:0 Om TabellFonnulairer för Herrac
Landshöfdingars Berättelser om Årsväxten m. m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den 12
dennes aflårna Utlåtande , i anledning af Kongl.
Maj;ts Nådiga Skrifvelse, rörande Öfverste*
Den 25 Maji.'
Indelningens vid f. d. Östgötha CavalleriRegemente
användande till aflöning för en Fältmarskalk
eiler General.
Haris Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade gilla StatsUsskottets ifrågavarande
Utlåtande,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boye, Ludvig: StatsUtskottet har
tillstyrkt, att en viss tid, lämpad efter billigheten,
borde föreskrifvas, då de Bosiällen vid
förra Östgötha Regemente borde till Staten
ovilkorligen återgå, sorn nu innehafvas af reducerade
Officerare; men jag ber ödmjukast
att få erinra, det fall gifvas, och kan hända
äro de alla sådana, der ingen sådan tids antagande
»ägonsin kan förenas med billigheten.
Jag känner att ett Ryttmästare - Boställe in.
iiehafves af Grefve Stenbock, sorn erhållit försäkran
att behålla det till dess han får, på
den Militaira Tjenstebanan , något bättre. Att
nu föreskrifva en viss tid, då Bostället skall
honom frångå, är att antingen föreskrifva
Konungen, att innom samma tid gifva Grefve
Stenbock befordran, eller ock att säga, det
Grefve Stenbock ej får lefva längre , än till
en viss tid. Obilligt torde åtminstone det sednare
vara , och jag begär allisa återremiss
Grefve
Mörner, Adolph Goran: Jemte det
jag instämmer uti hvad Friherre Boye nu an
-
Dm 25 Maji.
215
fört om olämpligheten af, att utsätta en viss
tid för besittningen af de till indragning bestämda
MiiitiasBoställen, får jag tillika, i afseende
på förevarande mål, tillägga ett annat
skäl, det nemligen: ait då dessa Boställen
ställdes på indragning, existerade ej de Författningar
om sådana Boställens indragning eller
expectancelöners upphörande, som sedermera
blifvit vidtagne och nu äro gällande,
hvilka Författningar väl icke böra hafva nå*
gon retroactiv verkan.
Jag kan dessutom ej underlåta att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå
, att då Kongl. Majit aflåtit Nådig Proposition
om nödvändigheten af ifrågavarande Bo-’
ställes anslående till lön åt en FältMarskaik
eller General, för att derigenom belöna en
pröfvad Militairs förfjenster : då Kongl, Majit
ansett denna anstalt vara af största nytta för
Arméen, och då Kongl. Maj,‘t sjelf gjort så sto»
ra uppoffringar af egna mede! till befrämjande
af MUitairens bättre organisation; så har
StatrUtskottet likväl icke i denna sak gått
Kongl. Majus Nådiga önskan till mötes. Jag
tror likväl Kongl. Majit haft skäl vänta det,
och det är derföre jag äfven för min del anhåller,
att Betänkandet måtte varda till Utskottet
»åter remitterad t,
Uppå af Heins Exoellence, Herr Grefven
oell LancltMarskalhen de refter gjord hemställan,
huruvida Ridderskapet och Adeln ansåge de nu
framställda Anmärkningar böra föranleda till
s 16
Den 2 5 Maji.
aterremiss af Utskottets Utlåtande, blef samma
Proposition med Ja besvarad.
Föredrogs å nyo Statsutskottets den 12
dennes aflåtne Utlåtande, i anledning af Kongl.
u
O
Maj:ts Nådiga Remiss angående Svenska Theaterns
underhåll.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: På sätt
StatsUtskottet uti det nu upplästa Betänkandet
tillkännagifva, har jag till Utskottet aflemnat
tvänne Memorial , det ena om understöd för
Theatern , och det andra innehållande ett provisoriskt
lörslag till aflöning för Theaterns Su3
jetter under detta år. Då detta senare Memorial
är det enda , hvaröfver Utskottet sig utlåtit,
då sjelfva saken eller Theaterns vidjnsgthållande
dermed icke är hulpen , och då
jag tror, att Theatern kan underhållas utan
Statens betungande; anhåller jag att få uppläsa
följande .'
Det är ej om nyttan och nödvändigheten af
en NationalTheaters underhållande, jag nu går
att tala. Alltför ofta har redan jag, och många
jemte mig, sökt bevisa både den förra och
den sednare. Ny bevisning vore blott att
med andra ord upprepa kända tankar. Dessutom,
då jag ännu så ofta hörer oblida omdömen
i detta Mål, då jag ännu hörer det framställas,
såsom ej värdigt Riksens Ständers om
-
Den 25 Maji.
vårdnad, har jag kommit på den förmodan,
att kanske erfarenheten allena förmår ställa
saken i sin rätta dager. Kanske fordras dertill,
att vi först få handgripeligen erfara följderna
af Theäterns Reduciion, erfara den förlust
Odlingen , Språket och Litteraturen dervid
skola lida, erfara den blifvande effert c n på
sederna, då, i en Hufvudstad, der, i anseende
till climatet och till den långa väg utländska
Konstnärer hafva att tillryggalägga, för att besöka
oss, allmänna nöjen äro så få, då säger
jag, i en så beskaffad Hufvudstad, man fräntäger
Folket det enda ädlare nöjet, som allena
förmådde draga de fleste Classerne ifrån
den grofva sinnlighet, hvilken nu allestädes
synes blifva allt iner och iner rådande. Kanske
också måste vi törst genom erfarenhet möta
den förlust fria Konsterna skola lida, och synnerligast
Musiken (denna Konst, hvars andeli
vår bildning och hvars ädla natur bäst bevisas
deraf, att ingen gerna vill erkänna sig känslolös
för dess kraft), denna Konst , säger jag,
som korrt efter Theäterns Reduction skall ofelbart
alldeles försvinna i Sverige, kanske
måste vi först erfara den förödmjukelse vår
National-känsla förestår, då ensamme bland civiliserade
Nationer vi stå qvar utan en NationalTheater,
då vi likväl ägt och äga så ypperliga
inhemska talanger, kanske mäste vi
först erfara omöjligheten, att utan HofCapell
värdigt begå en enda af våra nationella högtidligheter
och först erfara den ytterligare
förödmjukelsen, att i den delen nödgas låta
vårt Hof sakna hvad de ringaste Furstar äga,
Den 25 Maji.
sedan vi likväl ägt ett HofCapell , hvilket,
som det nu varande, kan mäta sig med de första
i Europa, och utgör en så vacker Natio
nalprydnad. Om sä är, om Theatern verkli
gen hos oss är bland da ting, hvars värde ej
kan uppskattas, förr än man en gång saknat
det, vore det ju en fåfäng möda, att längre
motarbeta dess öde. Jag skyndar derföre till
egentliga föremålen för min framställning i
dag, och se här dessa föremål: Helgd ät
Svensk tro och lofven , och 1000:1de Sven*
ske Undersätares frälsning från oförtjent
förderf.
Tvänne Memorialer har jag, under denna
Riksdag, i detta Mål till Höglofl. StatsUtskot»
tet inletnnat. Uti det första yrkade jag Theatdrns
understödjande, om ej för alltid, åtmin»
stone för den tid, som fordrades, att utan någons
lidande successive reducera dem- 1 det
sednare, iöranledt af min farhåga för tidsutdrägt
med hulvudfrågans afgörande, anhöll
jag om provisoriskt anslag till underhåll för'
detta år. Endast detta sednare har Utskottet
tillstyrkt, mert huru skall det väl gå vid årets
slut, om detta tillstyrkande antages ?
En stor Theater kan ej förvaltas för da;
gen. Tjenste-fötbindelserna måste afslutas på
längre tid. Detta har ock skett vid vår Theater,
men huru skall jag förmå honorera de
mångå ('ontracter, som icke utlöpa innom detta
år, om med dess slut 30,500 Rtdr afdrages
å det anslag, hvarom Theatern blifvit försäk’
Dm 25 Maji.
rar!, och på hvilket jag vid Contracternas afslutande,
varit berättigad att bygga mina beräkningar?
Följden af ett sådant afdrag blir dessutom,
att Recetterne minskas med en lika Sum_
ma, ty det är solklart, att med en minkad Och
incomplett personal, och meri inskränkt förmåga
till lysande Spectaclers åstadkommande, kunna
Recetterna ej blifva så gifvande, som de varit.
An mer, i grund af de beräkningar, hvar
till de 1815 beviljade anslag föranlåtit mig,
och till följe af nyss framställde grundsats, att
en klok TheaterFörvaltuing måste arbeta (ör
framtiden, har TheaterCassan utlagt flera dryga
förskotter, nemligen:
1:0 Större arbeten hafva blifvit bere#da,
och dertill har åtgått utöfver 6000 R:dr, så
till honorerande af Författare och Composiieu
rer, som till anskaffande af materiella behof.
2:0 EleveSkolor hafva blifvit anlagde, för
att med tiden göra oss så oberoende af ut
ländska talanger, som möjligt, och det är Allmänheten
bekant , huru mycket hopp dessa
anstalter lemna. De hafva redan kostat circa
7,06.0 R:dr.
3:0 Löneförskott till ett belopp af 9,000
R.'dr har måst lemnäs till Sujetter, som träffats
af olyckor. Detta (jemte en i Theatems
Olyckligaste tider oerhörd regelmässighet i AflöningsTerminerne)
har verkat, att Lagsökningar,
hvaraf Theatern förr så mycket lidit,
blifvit nästan exempellösa och Theaterns Sujetter
i allmänhet ganska rangerade, sig Och
Verket till stor nytta.
220-
Dm 25 Maji.
4:0 Till förening af besparing och lysande
Effecter, hafva förräder af alla slags
Theaterbehof blifvit, utur första handen, och
derföre till vida bättre köp, äh förr, utifrån
anskaffade , TheaterCassan och Allmänhetens
nöje till lika förmån. Ofta hafva 100 procent
blifvit besparde genom sådan åtgärd, och
nu utgöra dylika för handen varande Effe.
eter ett värde af circa 17,000 R:dr. Alla
dessa förskott hade, i händelse af Theaterns
fortgång, ej allenast åter influtit , utan äfven
verkat väsendtligt gagn för Konsten, samt till
och med vinst för Verket. Men upplöses Theatern,
blifva de beredde och påkostade större
arbeten icke spelte, och förloras de deraf påräknade
Recetter, blifva ElevSkolorna upplöste,
innan Eleverne hunnit göra gagn för hvad
de kostatj mista Sujetterna sina löner och
med dem all möjlighet att gälda erhållna förskotter
få de upplagde förråder icke ånvändas,
uppkommer ju oundvikligt i Cassan en
brist, lika stor med de summor, här blifvit
specificerade, tillsammans 39,000 R:dr. Då
dertill lägges ofvannämnde minskning i anslagen,
uppkommer (oberäknadt den säkra blifvande
förlusten å Rec«tterna) således genast
vid årets slut en brist af nära 70,000 R:dr,
Och på hvem faller denna brist? På nära 300
Sujetter , af hvars Löner, Hustrur, Barn och
Föräldrar, tillsammans minst 6 å 700, således
nära inalles iooo:de Personer, jemte dem, lefva.
När nu, såsom en oundviklig påföljd
af ett så svårt och oväntadt lidande , Theaterns
Sujetter befinna sig utur stånd att fornö*
Dm 25 Maji.
22 t
ja sina Creditorer, när de blifva instämda till
BorgRätten, och i sin börd samt med ali sköns
fog instämma Directionen, hvad skall jag in för
Domstolen svara? Jag anhåller vördsamligen,
mine Herrar , att J ett ögonblick värdes tänka
Eder in i detta förhållande, som ofelbart och
ej senare än i nästa januarii månad inträffar,
derest Utskottets Betänkande antages.
Blotta ordet Contractsbrolt gör ofelbart
ett vidrigt intryck på hvarje Riksdagsman, och
än vidrigare skall detta intryck blifva, då jagfått
framställa alla de ömmande serikilta för*
hållanden sig här förete.
Med undantag af några få Personer, gifves
ingen vid Acteurs-, Ballette- och ChorStaten,
som först vid den ålder, då man äger
urskiilning att med sak-kännedom och kännedom
af sig sjelf, välja sitt framtida yrke, af
fritt val agnat 6ig åt Theatern. De hafva nä3
stan alla af Föräldrar och Anhöriga blifvit dertill
bestämda vid den späda ålder, då deras
eget val och deras vilja ej kunnat rådfrågas.
Då de nu uppoffrat sig för Allmänhetens tjenst,
och dervid lörsummat den tid, då de kunnat
göra sig competente till andra yrken, då det
dessutom är beklagligen ganska säkert, att äfven
de, som äro det, blott skulle öka antalet
af de olycklige Sökande, som, i brist af lediga
lägenheter, ej kunna hjelpas ; då de således,
i händelse af indragning, äro dömde till brist
och nöd med Hustrur och Barn för sin öfriga
tid, frågas om det är rätt, att ej allenast utan
222
Den 2 5 Maji.
billig omsorg för deras fjärmare framtid , utan
äfven, förutan afseende på deras nu ägande
Contracter, genast skilja dem vid ali utväg till
bergning. Än mer! hvar skulle jag göra af
50 till 6o nu varande Elever, alla barn af io
till 14 års ålder, hvars Föräldrar dels icke mera
finnas , dels icke äro i författning att åter
emottaga barn , lör hvars framtid de trodde
sig halva sörjt? H*ad skall jag säga till ålderstegna
Personer , sorn tjent under fyra Konungars
tid, och hvaraf åtskiliige, under 30 å 40
års trägen tjenstgöring, ej hunnit öfver 4 å
500 R:drs lön? Af de senare finnas flere, och
synnerligen i Capellet. Der finnas ock Utlåna
ningar , som blifvit hitlockade medelst Contracter,
sorn nu skulle brytas. Hvad skall jag
säga till dessa?
Det är alldeles omöjligt, mine Herrar! att
ett sådant förhållande, som jag nu utan öfverdrift
och blott i sammandrag haft äran fram
ställa ; det är alldeles omöjligt, säger jag, att
det ej går Eder, mine Herrar! till sinnes.
Kanske svaras mig: ”Riksens Ständer hafva
ej tagit någon befattning med Theaterns
organisation, och bellö foa således ej ingå i
de bekymmer ni framställerMen neji detta
svaras mig icke, ty skulle än så vara, hvilket
jag dock vågar bestrida, att Riksens Ständer
ingen del hafva i Målets närvarande skick,
kan 1,000 Svenska Undersåtares ofärd ej vara
Svenska Stånden likgiltig , och lika litet
kunna Riksens Ständer förblifva likgiltige, då
Den 25 Maji.
223
frågan är Om ett så högtidligt efterdöme af
Contractsbrolt. Det kan dessutom ej med billighet
sägas, att Riksens Ständer icke äga del
i beviljandet af de anslag, hvarpå jag, med full
rätt dertill, fotat mina förvaltnings åtgärder.
Intill i g 15 års Riksdag hade Theatern sig
anvist (allt i runda Summor; på RiksStat 4,5 ao
R:dr, och 200 famnar ved, på Hofstat 6,500
R:drj såsom ett gammalt anslag åt HofCapellet
8,500 R:dr, som Kongl. Maj;t år 1S10 i nåder
åtog sig, att till Decorationer m. m. gifva
Theatern, emot det att till Civil listan i
underdånighet hembjöds 266,666 R:dr 32 sk.
4 r st, och 3,000 R;dr, som Kongl. Maj t ytterligare
till Löneförbättringar 1811 beviljade,
tillsammans circa 22,600 R:dr 1 anseende till
denna Summas påtagliga otillräcklighet, anhöll
jag år 1815 om ökadt anslag. Riksens Ständer
framförde då till Kongl. Maj:t den underdåniga
önskan, att ett sådant mätte af de till
Dess hoga disposition stående extraordinaire
Allmänna medel beviljas. På denna anledning
beslöt Kongl. Maj:t, att de 30,500 R:dr,
hvarom nu är fråga, skulle af St. Barthelemy-medlen
till Theatern anslås. Vid sådant
förhållande, skulle väl en enskilt man inför
Domstol kanske kunna frisäga sig för allt deltagande
i påföljderna, men ett sådant påstående
å Rikets Ständers sida vore visst icke förenligt
med deras höga ståndpunct.
Nu stå vi likväl, Mine Herrar! emelian d ti
-uppenbara omöjligheten å ena sidan, att af
2 24
Den 25 Majt.
Civil-listan kunna vänfa betäckandet af ifra*
gavarande anslag, ty Konungen kan icke med
dessa 30,50© R:dr ytterligare betunga HofCassan,
utan att öfrige grenar af Hofhållningen
komma att sakna hvad de behöfva» Å
andra sidan se vi icoo:de Svenska Undersåtares
nära förestående förderf och 2 å 300
Contracters olaga brytande. I en sådan belägenhet
lönar det mödan, att söka medel, att
komma derutur. Jag tror, att Problemet har
en upplösning, och jag går nu att föreslå
den.
Jag föreslår:
1:0 Att enligt den för nyttjande af Öfverflöd
antagne principe, enligt enahanda frivilliga
uppgiftsmethod, under enahanda an-'
svar och controll , samt med enahanda uppbördssätt,
som för denna beskattning antagen
är, en Bevillning påbjudes för dem, som vilja
begagna Spectacler.
2:0 Att detta sker med en Classificationj
enligt hvilken de, som anmäla sig att begagna
första platserne, betala om året 4 Riksdaler, och
de, som uppgifva sig till de ringare platserne,
1 Riksdaler.
3:0 Att det lemnäs hvar och en öppet,
att af fri vilja anteckna sig å DebetSedeln till
högre afgift.
4:0 Att denna afgift, endast för Stocky
holms
Den 25 Maji.
225
holms Innevånare, men icke för Rikets öfrige
Innevånare blir ansvar och Controll underkastade.
Men, som det är nödvändigt attTheaterDirectionen
kan påräkna bestämde anslag, föreslår
jag:
5:0 Att förstnämnde Öfverflöds-skatt på
Vin, andra tillåcne Utländske drycker , Caffe
och The, Siden och dyrbara Meubler, Kortspel,
Tobak och Ur, förhöjes med 5 procent,
undantagandes å Allmogen.
6:0 Att den summa å circa 15,000 R:r B:o
denna förhöjning producerar icke tillfaller Theatern,
de år då förstnämde SpectacleBevillning
producerar 35*000 R:dr eller deröfver.
7:0 Att hvad, så af förstnämnde Spectaclebevillning,
som af sistnämnde förhöjning öfverblifver,
innehåiles för att användas till
ny Byggnad af Theater-husen då eldsvåda eller
andra händelser sådant fordra, till större
reparationer, till Festiviteter vid högtidliga
tillfällen m. m. dylikt.
8:0 Att sådan Författning tages,hvarigenom
TheaterCassan får uppbära qvartaliter den anslagna
Summan, emedan Förvaltningens behof
omöjligen medgifver annan betalnings-methode.
9!0 Att Theatern måtte äga frihet att alli
Ridd. •. Ad. Prof. VI. B. II. Afd, 29, 30.
226
Den 2 5 Maji.
deles tullfritt införa lämpliga Lamp-olja, Lamp?
glas och Magazins-behof till ett qvantum, svarande
mot en Tull af Sooo R:dr årligen.
Härigenom frälses den ifrågavarande interessanta
National-inrättning , som , i fall han
nu förstöres, icke utan mångdubbel kostnad
och otrolig möda, ja! kanske aldrig åter uppreses
till hvad den nu är, och detta töremål
vinnes, utan att Nationen kan sägas vara beskattad
, ty ingen betalar dertill, annan än
de, som antingen :
i:o Frivilligt uppgifver sig vilja bidraga
till Theaterns bestånd och njuta dess nöjen ,
och (skulle detta kallas beskattning å Nationen,
så kan min Casseur också sägas utöfva en
sådan, då han icke skänker, utan säljer En,
tréeBilletterne) eller
2:0 Angifva sig till nämnde Öfverflödsarticlars
bruk, och dessas afgift består i några
Skillingar om året och drabba ingen fattig.
Nyheten af mitt förslag bör icke förskräcka,
ty det innehåller ju intet annat,
hvarken i saken eller i sättet, än hvad i långliga
tider varit och äfven nu åter blir brukadt
i anseende till öfverflödets njutningar.
Invänder man, att då förslaget ändå huf-i
vudsakbgen utgår på en frivillig afgift, kun-;
de ändamålet lika väl vinnas genom vanlig fri
Subscription, svarar jag, att Subscriptioners
Den 2 5 Maji.
22?
vanliga öden, när det kommer till incassering,
gro nogsamt bekante; Att theatern, som har
bestämda utgifter, ej kan bero till sin inkomst
pä så vacklande grund, och att derföre måste
denna Subscriptions emottagande och indrifvande
ställas under Allmänna Autoriteternas
controll och åtal. Rättigheten för Theatern
åter, att njuta denna officiella handräckning
grundar sig på dess egenskap af ett alli
månt Verk, sorn äger ett sannt nationelt värde.
Bestrides detta med framgång, har jag tält
förgäfves ifrån och med första ordet härom.
Invändes, att lika gerna, som i Stockholm,
borde då Theatrar i ProvinceStäderne af Autoriteterne
på lika sätt understödjas, svarar jag,
att Hufvudstaden väl har, till ett företräde
härutinnan, rättigheter, sorn ej ens behöfva
deduceras, att Folk nu mera i ProvinceStäderne
ej lemnar möjlighet, och ej heller bildar
aamma nödvändighet till Theaterns underhållande
på en agtnirigsvärd fot, och slutligen
att det beror ju af hvarje ProvinceStads innevånare,
att innom sig bilda en dylik Spectacle*
bevillning, som den jag föreslår.
Jag slutar här. Jag tror mig ha bevist,
att till underhållande af vår Nationalteater
äga vi förmågan. Det ankommer på Riksens
Ständer att afgöra, om vi hafva viljan. Saknas
denna, hvad förmår då jag allena? Då må^
ste jag väl låta ramla den Nationallnrättning
iag nu i 6 år, under så många excentriska
6ysslosättningar, med betydlig risqueiör egen
228
Den 25 Maji.
förmögenhet, uppehållit, och jag vågar sågaj
förkolrat.
Ett ord i afseende på mitt personliga förhållande
till saken, önskar jag få tillägga,
emedan det kanske styrker mitt tal. Mitt nit
är rent för all inflytelse af egna nyttan. Om
få veckor afgår jag tillden Utländska Beskickj
ning mig är anförtrodd. Då upphör möjligheten
för mig att behålla Kongl. Theaterns
styrelse', då upphör för mig, så på nyttans
som nöjets vägnar, allt pt rsonligt interesse vid
Kongl Theaterns bestånd eller fall. Jag har
ju således tält af lika ren som brinnande itver
för National rättvisans heder, af rent nit för
mine Landsmäns nytta och nöje; af ren värme
för det vackra och inferessanta Nationella
Verk GtrsTAF lil och Carl Fersen anlagt;
af ren tacksamhet för de många utmärkta och
agtningsvärda Artister, hvars Förman jag med
så mycken tillfredsställelse varit; hvars öden
alltid skola ligga mig om hjertat, och hvats
framtid jag nu, med förhoppningsfull förtröstan,
anförtror till Riksens Ständers faderlig*
ynnest och beskydd.
Friherre Åkerhjelm , Gustaf Fredric: Då
StatsUtskottet, uti dess nu upplästa Betänkande,
endast föreslagit, att understöd af Allmänna
Medel må för Theatern beviijas till innevarande
års slut, eller till den 1 Januarii 1819 ;
men jag önskar, att Theatern äfven efter den
tiden må fortfara; så anhåller jag att få fram*
Den 25 Maji.
22$
ställa mina tankar i ämnet, genom uppläsande
af följande skrifteliga Anförande:
Fastän jag i hufvudsaken instämmer med
Grefve Löwenhjelm uti dess grundliga och
sanningsfulla Anförande, om våra Theatrars
belägenhet, och de förhållanden, som vid detta
års slut hota dem med undergång, torde
det likväl tillåtas mig, att äfven i detta ämne
få framställa mina tankar.
Jag skulle i sanning göra mig en före;
bråelse, om jag icke talade för bibehållandet
af den Svenska Theatern, just i det ögonblick,
då densamma, så väl för sitt Classiska värde,
som för sin, utan mellankommande hjelp, oundvikligen
inträffande upplösning, påkallar ett
upprigtigt deltagande af alla dem, som älska
minnet af smakens och konsternas första ljusa
tidepunct i vårt Land. Jag skulle troligen åt
mig sjelf skapa en i framtiden ångrande erinran,
örn jag med tystnad afvaktade resultater,
som möjligen genom ögonblickets afgörande
kunde lenina åt förstöring det, som fordrar mannaåldrars
tiderymd, för att grundläggas och
fullbordas, och som genom denna förstöring
öfverlemnar åt samma öde flera ioo.'de Svenska
Medborgare, hvilka åt Theatraliska yrken
uppoffrat sin tid och sina krafter, under
det de grunda sina förhoppningar om en
fortfarande utkomst på förbindelsers helgd och
Contracters säkerhet.
Vi äro Innevånare af ett Land, der luftstreckets
hårdhet minskar anspråken på de
Den 25 Maji.
njutningar, som mera lyckligt belägna Län.'
ders Folk äga; men vi ersätta denna undervigt,
och jemna mången gång denna olikhet
genom den värma vi äga för allt stort och allt
intagande, och .sätta oss dymedelst i bredd
med de af naturen mäst gynnade Nationer.
Ingenting öfvertygar mera om sanningen
af detta bedömmande, än Vettenskapers, Vitterhets
och fria Konsters framsteg i vårt Land;
och ingenting visar en sannare stämpel på
verkan af Svenska Nationens anlag för dessa
yrken, än våra Theatrars i vissa afseenden
jemngoda värde med de bättre i Europa.
Jag kan icke föreställa mig såsom en möjlighet,
att en Hufvudstad, med det anseende
som Stockholm, skulle i vår tid kunna finnas,
utan att äga en Theater, som räknade rang
och värde bland andira Länders. Jag kan icke
göra mig begrepp om tillvarelsen af en
Politisk Stat i vår tid, som i medelpuncten af
allt hvad uti en Monarchi är stort, lysande
och mägtigt , skulle sakna de Inrättningar,
hvilka uti alla andra civiliserade Länder åt
den fredliga Medborgaren skänka tillfälle, att
med ädlare sinnesförströelse tillbringa lediga
stunder och förmå den osedlige och lättingen,
att åtminstone använda en del af sin tid med
sådana tidsfördrif, der han hvarken påskyn,
dar sitt eget förderf eller det Allmännas.
Jag för min del kan således icke tänka
mig en möjlighet af vår vackra Theaters un
-
jDen 25 Maji.
231
dergång; må det derföre tillåtas mig, att be;
tänka möjligheten af dess bibehållande.
Grefve Löwenhjelm har för detta sednare
ändamåls ernående framställt tvänne förslag.
Det första, eller det, hvarigenom han projecterar
fastställandet af en frivillig Bevillning
för begagnandet af Spectacler, hvilket egentligen
skulle träffa Hufvudstadens Innevånare,
äger den egenskapen, att genom sin caracter
af frivillighet, och genom sin fördelning på
dem, som mäst äro i tillfälle att njuta ett tidsfördrif,
för hvilket de erlägga afgift, vara det
mäst populaira. Men som det tillika, likt alla
frivilliga Bevillnings-methoder, är till resultatet
obestämdt och osäkert, har han uti det
andra Förslaget framställt ett Correctiv emot
en genom det förra befarad otillräcklighet.
Då jag nu i det förstnämnde instämmer med
Grefve Löwenhjelm, anhåller jag, att i stället
för det sednare* för min del, vördsamt få föreslå
följande:
Till fyllnad af den brist, uti de, genom
Grefve Löwtnhjelms uppgift, för Theatrarnes
bibehållande erforderlige 30,500 R:r, som trolig
gen uppkommer derigenom, att den frivilliga
Bevillning*-afgiften icke uppgår till denna
Summa, skulle jag anse, att sedan Kongl Majt
af Allmänna Medels öfverskotten aftagit det
anslag deraf, som till Dess Höga disposition
nu, som vid förlidne Riksdag, af Riksens Högloflige
Ständer för sådant ändamål är anordnadt,
232
Den 25 Maji.
Kongl. Maj:t måtte äfven af Riksens Ständer i
underdånighet autoriseras, att af de återstående
Öfverskottsmedlen få till Theaterns biträde
disponera hvad som uti ofvannätnnde 30,500
R:dr möjligen kan fela. Det är att förmoda,
att denna brist icke blir betydlig, och det är
både att förmoda och att högligen önska , det
blidare och gynsammare utsigter, för Handel
och Näringar öppnade tillfällen , att genom
förökade Tullintrader erhålla förökade Statsinkomster,
hvarigenom ett sådant anslag, som
det jag nu föreslagit, kunde så mycket lättare
utgå.
Då jag nu uttryckt min önskan, att Theaterns
undergång måtte af Nationens npplysta
Representanters ädelmod förekommas, om dertill
gifves några utvägar, får jag äfven förkla^
ra, att det förslag, sorn jag framställt, egentligen
har den åsyftning, att öppna flera utsigter
till biträden, än de, som redan äro nämnda.
Med tillfredsställelse skall jag i alia fall offra
min skärf, om jag derigenom undviker att få
se en Classisk Inrättning för Fäderneslandet
gå förlorad. Jag tror derföre, att detta ämne
påkallar behjertande, och är för min del öfvertygad,
att ingen Styrelse af Svenska Theatern
mera förtjent uppmuntran för sin verksamhet
och sitt nit, än den nu varande} måtte
han af ödet skonas för motsatsen.
Friherre Åkerhjelm tilläde derefter: Ian.
ledning af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller
jag att Statsutskottets Utlåtande må
Den 23 Maji.
233
varda åferremitteradt, och att mina anmärkning
gar dervid må få till Utskottet åtfölja.
Friherre Bofe, Ludvig: Då jag, följan
de
min känsla, tager mig friheten understödja
de anmärkningar tvänne Talare nu gjort, ser
jag mig ej kunna anföra bättre skäl, än de.
I alla tider har vårdnaden förde fria Konsterne
gått i bredd med Nationalupplysningen , och
jag känner en liflig smärta vid den föreställning,
att vi skulle sjunka ifrån hvad vi äro.
Men här synes mig sak vara ett och sätt ett
annat; och just för det jag önskar saken, ville
jag att ett säkrare sätt uppgafs, än det
Grefve Löwenhjelm föreslagit; och jag skulle
alltså begära , att StatsUtskottet anmodades
att tillse, om ej andra tillgångar kunde medgifva*.
Mig förefaller att det blir svårt att
controllera, om den, som anmäler sig att köpa
Billet, har vid Mantalsskrifningen angifvit
sig till Spectaclernes begagnande eller ej; så
sä mycket mera svårt, som Theaterns interesse
alltid vore, att Billetter köptes, ehvad köparen
ägde rätt eller ej. Jag har svårt att anse
den fria Bevillningen för annat, än en tvungen
Subscription. Friherre Åkerhjelms förslag
är då, kan hända, bättre; men äfven det synes
mig kan hända ej så alldeles säkert; och
jag tror derföre att StatsUtskottet borde anmodas
att utse tillgångar.
Herr Cederskjöld , Pehr Gustaf: Lika
med samteliga värda Ledamöterne, som nu talat
i detta ämne, anser äfven jag Theatern
Den 25 Maji,
hafva ett vigtigt inflytande på Nationens bilda
ning, litteratur och sedlighet; samt finner derföre
ganska billigt, att Nationen gemensamt
bidrager till underhållande af denna Nationalhyfsningens
CentralSchola. jag skulle derföre
högeligen önska , att Höglofl. StatsUtskottet
kunde utfinna någon möjlighet, att af Statens
medel fylla Theaterns behof. Skulle detta
åter ej kunna låta sig göra; så synes visserligen
den enda utväg till Theaterns bibehållande
böra sökäs i ökade tillskott af dem,
sorn vilja njuta dess nöjen. Men att detta skulle,
såsom Herr Grefve Löwenhjelm föreslagit,
ske genom en bestämd, ärlig afgift eller Bevillning
för rättigheten att besöka Theatern,
anser jag, af flera skäl, mindre billigt och
lämpligt. Detta Beskattningssätt skulle nemligen
förorsaka en ojemn förhöjning i priset
på Theaternöjet, och blifva för hvar och en
desto mer orättvist tryckande , ju mindre ofta
han besökte Theatern, samt tvertom. Dessutom
skulle Controllen blifva nästan omöjlig,
eller åtminstone kunna föranleda till de obehagligaste
missbruk och oredor, jag vågar
derföre tro, att det simplaste, billigaste och
rättaste vöre, att blott höja priset på Billetterna.
Då finge hvar och en tillskjuta till
Theaterns underhåll, jemt i samma förhållande,
som han begagnade sig deraf- För öfrigt
förfölle härigenom den ledsamma och obehagliga
Controllen helt och hållet, ty hvar och
en finge vid sjelfva Billettens uttagning, i
den förhöjda afgiften, tillika skatta för rättigheten
att skatta för samma Billet.
Den 25 Maji.
235
Likväl får jag ännu en gång förklara
min önskan, att någon utväg kunde gifvas,
att af Statens medel understödja Theatern, på
det ej den ringaste förökning i priset på Theater
nöjet matte bidraga till att afhålla Allmänheten
från att söka det.
jag* anhåller således, att Betänkandet må,
tillika med dessa mina anmärkningar, varda
återremitteradt.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Rein'
hold: Innan man fattar något beslut i förevarande
ämne , måste fästas uppmärksamhet
derpå, huruvida Spectaclerne äro nyttige eller
skadiige i Samhället. Till besvarande af denna
fråga hafva serskilta Reflexioner mot och
med, både i theologiskt och moraliskt afseende
, tid efter annan blifvit framställda. Jag
lemnar hvar och en serskild tanka sitt behöriga
värde, och ämnar icke härstädes ingå uti
en vidlyftig afhandling , utan blott i korthet
yttra min öfvertygelse , som jag tror vara en*
axiomatisk sanning, att Spectacler, långtifrån
att vara skadiige, äro oskyldiga tidsfördrif
och äfven gagneliga för sederna , allenast Vederbörande
göra noggrannt urval af de pieser,
som skola uppföras, och genom Censur afskilja
det i någon måtto anstötiiga. Ungdomen
behöfver efter arbetsstunderna uppmuntran
-3 den flitige och idoge Medborgaren är
ock stundom i behof af recreation ; och den
sysslolöse bör icke heller betagas tillfälle att
vinna anständigt och för hans maklighet pas
-
236
Den 25 Maji.
sande tidsfördrif. I stora Städer kan icke uppfinnas
för Allmänheten något gagneligare än
Spectacler , och i saknad af dem skola helt
säkert de fleste på de stunder Spectacler eljest
vanligen hållas, använda deras lediga tid antingen
vid spelborden eller till mer och mindre
kostsamma vallfärder åt Värdshusen. Då sålunda
Spectacler äro gagneliga , hvarföre skola
de ödeläggas, för att lemna rum för utsväfningar
af vådliga följder för Samhället?
Jag anser dem derföre böra bibehållas , och i
politiskt afseende varder ock detta en nöd.
vändighet
Bland
alla civiliserade Stater, hvar finnes
väl den Hufvudstad, som icke äger Theatrar;
och månne det dä vore värdigt den stora
Svenska Nationen att förvägra dess Hufvudstad
NationalTheater, som visserligen erfordras
bland Representationer af Majestätets
glans och Nationens egen höghet? Nej! jag
känner den rådande National-anden, den påminner
mig allt för väl Allmänhetens harm
och omdöme, enär det rykte utspriddes, att
f. d. Konung Gustaf Adolph ville rasera
stora Operan och det dertill inredda hus.
Är en NationalTheater gagnelig och nödvändig,
samt måste bibehållas; följer ock der.
af ostridigt, att tillräckliga medel måste anslås
till dess underhåll , och att utvägar måste
vidtagas till anskaffande af den erforderliga
summan, hel 1st man icke kan begära, att
Dtn 25 Maji.
237
Konungen af egna medel skall göra detta
tillskott.
Herr Grefve Löwenhjelm har föreslagit
åtskilliga utvägar till godtgörande af den nödiga
Underhålls-summan ; och ehuru jag till
Största delen är ense med bemäide Herr Grefve
i detta ämne; torde det förlåtas mig, att jag
likväl vid dess Förslag finner mig befogad till
en anmärkning. Om jag rätt fattat Herr Grefvens
mening, föreslår Herr Grefven 5 procents
förhöjning på den blifvande ÖfverflödsBevillnings-afgiften,
hvilka 5 procent skulle tillfalla *
TheaterunderhållsFonden. Men jag anser alla
Bevillnings-afgifter böra inflyta till StatsCas,
san och användas för de ändamål, hvartill de
blifvit af Riksens Ständer anslagne; och finner
det obilligt att pålägga Allmänheten en högre
Bevillning för öfverflöd, endast till Theaterns
underhåll. Deremot förenar jag mig med Herr
Grefven, att hvar och en, sorn vill begagna
och frequentera Spectacler, betalar för sjelfva
friheten dertill en viss årlig afgift eller Contribution
till TheaterCassan, hvilken särskildta
Gontribution troligen kommer att utgöra en
ansenlig summa; och om brist likväl skulle
uppkomma, finnér jag skäligt tillstyrka, till
fyllnad deraf, det anslag, sorn en värd Tatare,
Herr Friherre Åkerhjelm projecterat.
En värd Ledamot af detta RiksStånd, Herr
Friherre Boye, har emot den föreslagna frivilliga
afgiften gjort invändning i anseende till
238
Den 25 Maji.
svårigheten af behörig controll, som efier hans
förmenande skulle ske vid Theater-luckan ,
hvarest Billett-försäljningen verkställes Men
dertill får jag svara, att här ingalunda är fråga
om controll vid Theater-iuckan på dem,
hvilka beredt sig frihet, att få frequentera
Spectacler, ty lika litet den, som vill supa
Brännvin eller dricka Caffe, är förbunden, atta
Värdshuset, Näringsstället eller Krogen uppvisa
sin Debet-sedel till utrönande deraf, om han
erlagt den för en sådan frihet bestämda Consumtions-afgift,
lika olämpligt vöre det ålägga
TheaterBillets-fötsäljarne, att affordra köpare
deras Debet-sedlar. Controllen bör i detta
detta fall vidtagas i likhet med hvad som
stadgas för all annan Bevillnings-afgift och
Uppbörd; och om något underslef det oagtadt
äger rum, får det gå; i det hela vinnes
dock ändamålet.
1
En annan värd Ledamot Herr Cederskjöld
har föreslagit förhöjning på priserna för Billetter
till NationalSpactaclerne. Någon förhöjning
torde väl kunna ske, emedan erfarenheten
visat, att Theaterhusen vid Representationer
äro så uppfyllde, att man svårligen kan
erhålla Billetter utan att prenumerera derpå
långt förut. Men prisen måste likväl vara modererade,
på det icke Theatrarne skola kornma
att sakna nödigt antal Åskådare — och
bör väl Nationen hafva det förtroende till
TheaterStyrelsen, att den uppfyller det billiga
anspråk, som kan äga rum, sä väl om Bil—
lett-priserna, sorn ora indragning eller förminsk
-
Den 25 Maji. 239
ning af onödiga Sujetter för Theatern och för
högt uppdrifna aflöningar m. m.
Jag anhåller således att Betänkandet, åtföljdt
af dessa mina anmärkningar, måtte åter:
remitteras, i förhoppning att Utskottet förfat.
tar ett nytt Betänkande, mera öfverensstämmande
med tidehvarfvets kraf Och Nationens
tanka. Och då Herr Grefve Löwenhjelm sökt
freda sig ifrån misstanka, att egennyttig afsigt
vore grunden till dess förslag, synes det ock.
vara lämpligt, att äfven jag, som ifrat för och
tillstyrkt NationalTheatrarnes underhållande ,
nu jemväl vederlägger en sådan misstanka emot
mig, om, mot förmodan, den skulle hos
någon blifvit väckt 5 hvarvid jag blott får äran
derom erinra, att då ödet undangömt mig
på en aflägsen, utom Sveriges egentliga gräns
belägen Ö, kan jag, som icke är i tillfälle att
freqventera andra Spectacler, än dem Naturen
skänker, icke heller hafva något eget inte-;
resse deruti, ehvad Stockholms Theatrar ödeläggas
eller underhållas.
Grefve Lowenhjelm : Jemte förklarande af
min tacksamhet för de Talare, hvilka understödt
min Motion, anhåller jag att få framställa några
ytterligate anmärkningar:
Den afgift jag föreslagit blir alldeles fri.
villig.
Controllen blir sådan som Herr von Hauswolff
den fattat, och är ingalunda påräknad!
24®
Den 25 Maji.
att af FörsäljningsContoiren verkställas, utan
att handhafvas såsom all annan controll öfver
dylika afgifter. Fruktan för ansvar hos den
ena, och grannlagenhet hos de öfriga, skall
utan tvifvel uppfylla ändamålet.
Billet-prisernas förhöjning skulle mer skada
än gagna Cassan.
Herr Cederskjölds anmärkning, att den föreslagna
afgiften hårdast träffar den, som minst
besöker Spectaclet, är väl rigtig, men mathemaliska
rigtigheten kan ej träffas.
Hvad angår öfverskottens användande, på
sätt Friherre Åkerhjelm och Herr von Hausswolff
föreslagit, förenar jag mig alldeles med
dessa Herrar, äfvensom jag begär remiss af
ämnet till Bevillningsutskottet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Hindrad
att i rätter tid infinna mig i Plenum, för
att afhöra Grefve Löwenhjelm? Anförande, och
sedan jag deruti hört rättvisa åberopas, vågar
jag ej dervid göra några anmärkningar, innan jag
af hela innehållet får tillfälle taga närmare
kännedom, hvarföre jag anhåller, att Grefve
Löwenhjelms Memorial må få ligga på bordet
till nästa Plenum.
Grefve Anckarsvärd, Michael: Mer än
en gång, och äfven nu har det väckt min för.
Undran, att under detta Riksmöte, hvartill vi
äro
1
Den 2= Maji.
241
äro sammankallade, för att söka återställa ordning
och skick i vårt Penningeverk, höra så
många nya fordringar på Petfninge understöd
af Staten göras af iner och mindre nödvind ghet,
och bland dessa sednare räknar jag det
sökta bidraget för Stockholms Spectacler. jag
viii ej nu ingå i undersökning om Spectacler*
nas nytta, men jag bestrider att det är rätt»
vis;, att ålägga Folköt att contribu ra till
Stockholms innevånares nöje. Ehvad ett säj?
dant bidrag skall tillvägabringas, antiag»n genom
nya anslag af Siatsinedien, eiler geoom
en särskild Bevillnings-afgift, ell.r på hvad
annat sättsom hcllst, skall sådant dock falla
tungt på den fattigare Folkmassan. Jag har
lefvat den tid , då inga Spectacler funoos i
Stockholm , utom ett Franskt Spectacle för
Hafvets räkning, men tror, att Svensk redlighet
och mannamod äfven då fanns.
Det förundrar mig att höra, att man vili
mäta Stockholm med andra Rikens Hufvudstäder,
hvarest Folknummern uppgår till nära
1 million. Om dessa Städer kunna utan svårighet
underhålla lysande Spectacler, så böra
vi ej missunna dem sådant. Jag tror väl, att
Stockholm bör hafva ett NationalSpectacle,
men det bör så inrättas och dermed så hushållas,
att det kan bära sig sjelf. Jag bestrider af sådan
orsak Spectaclernas öfvertagande af Staten,
samt förenar mig till alla delar uti Stats.}
Utskottets afgifne Betänkande. Det har smär^1
tat mig mer än en gång, att då de Harrar
Ridd. 0. Ad. Prot, VI> B. II, Afd. 31, 3?.
24*
Den 2 5 Maji.
i StatsUtskottet, hvilka fått sig det besvärliga
Och ansvariga uppdraget aaförtrodt, att föreslå
Statens behof och utfinna medel dertill,
ofta med bekymmer måst se sig sakna tillgång
till fyllande af Statens mest nödvändiga
utgifter, man äfven fordrar sådana, som med
skäl anses mindre nödvändiga , och ej kunna
fyllas , utan genom ökade Bevillningar på
Folket, hvilket jag anser för en orättvisa. Jag
har hört Herr Grefve Löwenhjelm ömma för
i.ooo personers öde , hvilka skola blifva olyckliga,
om Spectaclerne ej understödjas,
men jag svarar, att Nationen består af flera,
än dessa Personer, af nära 2 och en half
million människor, och då största delen af denna
massa ofta är i behof af skillingen. förtjena
den äfven vårt medlidande. Jag utbeder
mig derföre Han9 Excellence, Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition till bifall
af Utskottets Betänkande.
Herr Cederskjöld: Jag utbeder mig, att
såsom en utveckling af min nyss förut yttrade
mening , nemligen , att den af Herr
Grefve Löwenhjelm föreslagna Bevillning för
rättigheten att besöka Theatern , skulle förorsaka
en alltför ojemn förhöjning i priset
på Theaternöjet, blott få äran anmärka, att
denna förhöjning skulle fördem, som äro Theattrns,
om jag så får säga, beständiga Innevånare,
blifva alldeles omärklig, och knappt uppgå
till i å 2 procent, men deremot blifva ofHntlig,
och tilläfventyrs gå till nära ioo procent
för dem, som blott några få gånger om
Den 25 Maji
243
året kunde besöka Theatern* Dessa senare
skulle häraf troligen alldeles afskräckas, hvilket
de, lika sannolikt, ej skulle göra genom
förhöjning i priset på Billetten: de förre deremot,
för hvilka Bilietprisets förhöjning blefve
kännbarare än den årliga Theaterskatten, skulle
helt visst icke af hushållning i denna del afhålla
sig från Theatern. Man synes således ej
behöfva frukta, att Billett-prisets förhöjning
skulle blifva menlig för Theatern , genom
minskning af ti 1 loppet5 jag skulle tvärtom nästan
vara benägen att tro, att ju dyrare detta nöje
blefve, desto ifrigare skulle man fika efter detsamma,
kanhända till en stor dei blott för att visa,
att man har råd att njuta det. Jag styrkes
så mycket mer i denna tanka, som jag tyckt
mig se de olika platserne på Theatrar i särskilta
Länder vara olika begärliga, ej i afseen-i
de på något verkligt och localt företräde, utan
egentligen blott i förhållande till det högre
priset, och till exempel SidoLogerna närmast
Theatern skattas högre än Fonden, samt Parquettet
eller främre delen af Parterren högre
än Amphitheatern. Dessutom skulle Biljettprisets
förhöjning medföra den stora fördel framför
den af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagna
TheaterBevillningen, att man på förhand kunde,
med en mathematisk visshet, uträkna och
bestämma, huru många procent priset borde
höjas, för att lemna det erforderliga tillskottet.
Friherre Boye: Jag skulle tro mig alltför
mycket brista antingen i högagtning för Grefj
ve Anckarsvärd, eller i rättvisa åt mig sjelf,
244
Den 2 5 Maji.
om jag ej sökte undanrödja den stridighet i
nit för det Allmänna, sorn här synes visa sig
oss emellan , ett nit, som vi visserligen känna
lika, om vi också olika yttra det i denna
fråga. Om fråga varit att öka Bevillningen
på Nationen , att öka Nationens bördor, så
bade jag visserligen ej understödt denna begäran
om biträde. Men sådan är icke frågan.
StatsUtskottet har sina gifha Summor af Bevilmingen
att disponera. Medgifva de ett sådant
biträd# , så har jag tillstyrkt att det må
lemnäs, men ej i annat fall.
Grefve Löwenhjelm: Jag tackar Herr Grefve
Anckarsvärd , soth beredt mig tillfälle att
upplysa hvad jag redan trodde mig hafva
tydligen yttrat, nemligen att jag aldrig föreslagit
att för Thsatcrns skull beskatta d<*n fatt
tige, som alldeles icke drabbas af Theater afgiften,
eller af äfven de 5 procent af ÖfverflödsSkatten
, hvilka icke angå Allmogen. Emot
mig behöfver. den torfiiges sak icke för*
svaras, och jag gläder mig åt det hopp, Grefve
Anckarsvärds tal gifver mig, att hos Herr
Grefven finna ett mägtigt understöd , då jag
om några dagar ämnar med gerning här visa
mitt nit för den fattige Skattdragarens sak.
Beträffande Entrée-prisernas förhöjning,
upprepar jag hvad jag sagt om den skada Cassan
deraf skulle taga, och anhåller, det Herr
Cederskjöld och Ståndet behagade, utan tröttsamma
detaillers affordrande, tro min erfarenhet
under de 6 år jag, för syndernas skuld , haft
befaunmg med detta vanskliga Penninge-verk.
Den 25 Maji.
245
Friherre Cederström, Jacob : Jag anser
Grefve Löwenhjelms förslag, om en viss beskärning
för Spectaclernas underhåll, fullkomligen
uppfylla det dermed åsyftade ändamål, och
jag förenar mig alltså hufvudsakligen dermed,
men jag skiljer mig endast i så måtto deri.
från, att j*g anser StåndsPersoner i LandsOrtertse,
hvilka vilja tillbringa någon del af å*
ret i Stockholm , äfven böra äga öppet, att
vid Mentahskriiningsn låta snö ekna sig till
SpecUcle »'gitt. Jag är öfverlygad, att otn
den idé? Grefve Löwenhjelm nu uppgifvit till
beredande af Fond tor Theaterns underhåll,
förut varit väckt och StatsUtskottet meddeld,
hade Utskottet säkert lemttat deråt ali mö jhg
uppmärksamhet. Friherre Anckarsvärd har begärt
Betänkandets ytterligar® hvilande på bordet,
men j*g tror, att sådant nu icke kan medgi*vas.
Val hade denna begäran kunnat bifallas,
om den af flere framställts str&xt efter Betänkandets
uppiäsning , men icke på dess enskilte
begäran, sedan discussion i ämnet redan
blifvit börjad j sådant är alldeles stridande
mot formerna.
Herrlow Hauswolff: I anledning af Herr
Grefve Anckarsvärd* anmärkning, att det vore
olämpligt mät» Stockholm ®fter andr förmögnare
HufvudStäder, får jag blott är*n erinra,
att jag ingalunda sagt , d*t Sto kholm borde
täfla i yppighet och nöjen med de rmare Europeiska
HufvudStäder. M'n mening är tydligen
yttrad den, att då Svenska Folket med
allt skäl kan räknas bland de mest civilisera
-
246
Den 2 5 Maji.
de Nationer, och vi hafva cn förträfflig Hufvudstad,
hvarest vårt Hof vistas, och som besökes
af främmande Ministrar, jemte en mängd
Utländingar, fordrar Nationens egen heder
och i visst afseende Majestätets glans, bibehållande
af en NationalTheater, på det vi icke
måga sänka oss under hvad man af ett civili6eradt
Folk skäligen pretenderar, hellst jag
derom är förvissad, att Nationen sj~lf skulle
misstycka, om Theatern ödelädes.
Deremot har samma värde Tahre rig*
tigt anmärkt, att det vore orimligt pålägga
Nationen bördor för Stoekholmsboernes nöje,
och får jag försäkra Herr Greiven, att jag,
som hyser med Herr Grefven lika deltagande
känsla för den Nation, hvaraf jag har äran vara
en Medlem, och för den fattige, således
skolat högligen ifra deremot, om någon förhöjd
Bevillning för NationalTheaterns underhåll
åsyftats, hvadan jag ock redan protesterat
emot den af Herr Grefve Löwenhjelm i sådant
ändamål föreslagne 5 procents förhöjning
å Öfverflödsafgiften. Men hvarken har Herr
Grefve Löwenhjelm framställt, eller jag tillstyrkt,
det någon allmän Bevillning till Theaterns
underhåll skulle Nationen påläggas, utan
vi hafva blott föreslagit en frivillig afgift eller
gåfva af hvar och en, sorn vill äga frihet att
Spectacler frequentera. Och då onekligt bland
Nationen Stockholmsboerne utgöra det största
antal, som hafva tillfälle bevista Spectaclerna,
varder uppenbart följden, den Herr Grefve Anckarsvärd
önskat, att förnämligast Stockholms»
Den 2 5 Maji.
24?
boerna sjelfva komma att till NationalTheaterns
underhållande biträda. Enär vi icke
funnit obilligt att tillstyrka andra Öfverflödsafgifcer,
såsom för friheten att nyttja vissa
Meubler, att supa Brännvin, att dricka Caffe
m m., kan jag icke inse, hvarföre, då NationalTheatern
är nyttig och nödig, samt i behof
af understöd för dess bibehållande, någon
skulle finna den föreslagna frivilliga afgiftcn
anstötlig. Den, som är fattig eller saknar tillgångar
att kunna tillfredsställa sin smak för
Brännvin och Caflé, med de flere Öiveiflödsvaror,
derföre särskild afgift uti BevillningsFörordningen
kommer att stadgas, han förvägrar
sig denna njutning, låter icke vid taxeringen
anteckna sig derföre, och slipper att erlägga
den derföre bestämda Bevillning. Samma förhållande
uppkommer ock vid ifrågavarande
Thcater-afgift, ty den, som icke har råd eller
lust att frequentera Spectaclerna, tvingas in-'
galunda dertill, utan lemnar Theaterhusen obesökta,
låter icke anteckna sig för Spectaclers
bevistande , och undviker derigenom
den derföre projecterade afgift; och således
kan icke deremot någon med skäl invända, att
man åsyftar tvång eller åläggande af nya bördor
på den fattige, utan allt beror på hvarje Samhällsmedlems
fria vilja, utan annat tvång, än
så vida han åstundar att Spectacler bevista, och
i detta senare fall är det ock billigt, att han bidrager
till underhållande af det Tempel, hvarest
han nöjet njuter. Jag förnyar således vördsammast
min anhållan om Betänkandets återremit
-
248
Den 2 5 Maji,
terando i anledning af de deremot gjorda Antnäs
kningar, hvilka torde lå åtfölja.
F.iherre Anckarsvärd: Friherre Ceder
ström
bestrider mig rättigheten att begära
Målet på bordet, sedan diskussion är börjad ;
jag känner ej det Grundlagens rum, hvaraf jag
kan hindras derifrån ; men sedan Grefve Ane»
karsvätd yttrat sig i ämnet, har jag ingalunda
anspråk att kraftfullare kunna utveckla skälen
e rot Herr Grefve Löwenhjelms äskande af Statsbidrag
för Theatrarne; j >g atssår derföre gerna
ifrån min begäran att» få Målet hvilande,
och förenar mig till alla delar med hvad Herr
Grefve Anckarsvärd yttrat.
Med anledning af Herr Grefve Löwenhjelms
förmodan , att försvaret af d<sn fattiges
rätt här ej vöre på sitt rätta ställe, emedan
det skulle vara fråga blott om den bemedlades
bidrag, viii jag alldeles lemna det,
Och fästa uppmärksamheten dervid, att det först
och främst är mycket svårt att bestämma, om
den, som synes rik, alltid är det ; om bidragen
ifrån den bemedlade till den grad fordras,
att de öfverstiga en proportion, sorn gör det
möjligt att lemna dem, utan en årlig försämring
af förmögenhet, så verka dessa, den rikares
höga Skatter directe tillbaka på den fattige,
derigenom, att hail kommer att sakna den
arbets- förtjenst , som den fordom bemedlade
uti sitt utarmade tillstånd icke mera förmår att
lemna; det är icke så afgjordt, hvad som är
öfverflöd eller ej, och ännu mindre om sträng
Den 25 Majt.
249
direct beskattnmg derå blifver en rigtig Statshushållningsprincipe
, i händelse den öfverklagade
luxefi derigenom skulle minskas, emedan
det är i namren af saken, att den verkligt ri.
kes luxe beträmjar den arbetande Glassens
utkomst.
Jtg bar under en kort öfversigt af Gref.
ve Löwenhjelms Anförande, funnit Contracfers
helgd vara åberopad , men jag känner ej att
Riksens Ständer i denna del slutat några sådana,
och såk-d.s ej hvad sorn kar. förbinda
till deras godkännande. Om Riksens Ständer
blifva vaksammare att lemna bidrag der de
äskås, så är det icke underligt, då sådana bidrag
anses <å en så bindande natur, att de
som Contracter åberopas, då Riksens Ständer
icke längre finna sig kunna fortfara att belasta
Folket med a * Ia de bidrag, som under bättre
tider varit lemnade.
Jag går för öfrigt icke in uti beräkning
af Theatern*; nytt* och nödvändighet för vårt
Land, men jag tror, att der en NationalTheater
ej kan uppehållas utaf 70 å So.oon människors
folkmängd, måtte Spectaclet endera var
ra 6tridande emot Folkets lynn®, elier Inrättningen
i Oeconomiskt afseende förfelad.
Den, som i anledning af till Theatern fordrade
Stats-bidrag , vill göra jemförelser emellan
de löner och pensioner, sorn af Theatrarnes
Artister åtnjutas, med de Stat ns Embetsmans,
sorn uppbäras ofia efter soårig tjenste
-
250
Den 25 Maji.
tid, endast utaf till PensionsCassor afsatte egna
bidrag, skulle finna förhållandet besynnerligt.
Att den af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagne
afgift skulle blifva frivillig, kan jag
ej medgifva, då den till någon del skulle
komma att utgå genom 5 procents förhöjning
på all Öfverflöda ■ afgift; jag vill nu ej längre
uppehålla tiden, och anhåller blott, att dessa
mina anmärkningar må till Utskottet fä åtfölja
Grefve Löwenhjelms, och torde jag vid
det definitiva afgörandet få tillfälle att utförligare
yttra mig i hufvudsaken. Till slut anhåller
jag, att ännu y‘terligare få förklara, det
jag icke, i anledning af Friherre Cederströms
och Herr von Hauswolff påstående, afstått ifrån
min begäran, att få Målet hvilande , hvilket
ej kunnat nekas mig , då någon annan med
mig instämt uti ett sådant yrkande.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag begärde
ordet, var det hufvudsakligen för att
anmoda Friherre Anckarsvärd att afstå från
dess yttrande om detta Betänkandes ytterligare
hvilande. Jag begagnar detta tillfälle ait
förklara, det hvarken jag eller pluraliteten i
StatsUtskottet med liknöjdhet ansett vår Na-i
tionalTheaters bibehållande; tvärtom har det
varit en smärtande föreställning, att denna Thea-’
ter, hvilken redan upphunnit en större grad
af fullkomlighet, än den på långliga tider
ägt, i brist på nödiga medel, skulle förfalla;
men de flesta innom StatsUtskottet hafva li
-
Dm 25 Maji.
251
kaledes delat den öfvertygelse, att en Thea^
ter i Stockholm ej bör underhållas af Stats,
medlen. Om medel genom frivilliga sammanskott,
på sätt Grefve Löwenhjelm och Friher.
re Åkerhjelm föreslagit, skulle till detta ändamål
kunna utfinnas, synes mig att ingen kan
vara deremot, och jag tror äfven, att det vore
möjligt att ett sådant sammanskott åstadkomma.
Controll på dem, som icke anmält sig
till Spectacie-afgilt, anser jag, på sätt Grefve
Löwenhjelm anfört, icke vara svår, emedan
det icke är troligt, att många skulle vilja
blottställa sig för den obehagligheten, att blifva
öfverbevist om obehörigt begagnande af
Spectaciet. Om ärendet återremitteras till Utskottet,
kan tillfälle derigenom beredas Utskottet,
att närmare taga kännedom af de gjorda
Förslagen, och torde en betydlig nedsättning
af den Spectacle- afgift Grefve Löwenhjelm föreslagit,
äfven förmå flera personer att dertill
bidraga , och hvarigenom kunde åstadkommas
en betydligare summa. Äfven anser jag, lika
med hvad Friherre Cederström nyss yttrat,
att Ståndspersoner å Landet böra beredas tillfälle
att för Spectacle-afgiit sig anteckna; och
jag tviflar icke heller, att mången, ehuru på
Landet skattskrifven Ståndsperson med nöje
skulle gifva något till NationalTheaterns fortfarande.
Jag anhåller af dessa förenade anledningar,
att Betänkandet måtte varda återremitteradt,
hvarvid jag anser en särskild remiss till
252
Den 25 Maji.
Bevillningsutskottet öfverflödig , enär Statsutskottet
har sig öppet lemnadt att sjelf med
Bevillningsutskottet samråda, ifall omständigheterna
så skulle fordra.
Grefve Löwenhjelm: Jag glömde nyligen
tillägga, att mig är nogsamt bekant, huru såsom
Högloflig? StatsUtskottet med upplyst
nit omfattat Thpäterns öde. Jag är således
långt ifrån den otacksamhet, att vilja tadla Utskottet,
sorn troligen sjelf framställt mitt i dag
anmäldta Project, örn jag hunnit det till Utskottet
aflemna, innan det afgaf sitt Betänkande.
Man yttrade sig nyss öfver Th eaferSujetternes
höga Pensioner. Detta fordrar förklaring.
Nu finnes inga af Stuten åt Theatern
gifna Pensioner. De, som ännu synas på PensionsStaten
, äro gifna fit 1807 års afskedade
parsonal. På Ensåg man, att när en Adetir
tjent 20 å 30 år, och utan eget förvållande
afskedas, är det rättvist att gifva honom Pension.
Nu finnes ingen annan tillgång till
Pensioner, än hvad genom Verkets egna tillgångar
och min industri kunnat beredas, hvarförutan
vi kanske fått röna den smärta och
den Nationella förödmjukelse, att en dag se
Hjortsberg och Åbergsson med sina Familier
lida nöd. Man får ej, i afseende på inkomsterne,
jemföra TheaterSujetter och Tjenstemän.
När Cancellisten går i tjenst, är han berättigad
att i inbillningen utstaka sin bana ända
till StatsMinistcr-stället. Hvarje Fändrik äger
att i andanom se sig FältMarskalk en dag
-
Dm 25 Maji.
På bådas väg väntar dem ock uppmuntran,
distinciionar och äretecken TheaterArtisten
har ingen annan belöning, än Allmänhetens
bifall, han beror af denna, ofta orättvisa Domares
ynnest; ett obetydligt lyte, ett ringa
försvagande af arbetsförmågan kan vålla Allmänhetens
ogunst, och till och med för alltid
afbryta Acteurens bana. Befordran och distinctioner
finnas i denna väg icke. Enda förmånen
ä: en småningom stigande aflöning,
hvarmed Acteuren emot ålderdomans annalkan-,
de kan ibland lefva ett någorlunda beqvämt lif,
och anständigt försörja sm Famille och uppföda
sina barn. Mine Herrar! när man belo.'
nar blott med penningar, måste man gifva
mycket penningar.
Herr Cederskjöld: Så framt Riksens Ständers
ej lemna Theatern något understöd af
Allmänna Medel, kan jag för min del ej inse,
huru de med denna sak kunna taga någon
befattning, utan synes det böra bero pä Theater-]
Publiquen och Stockholms-boarne sjelfva, att
afgöra, huru och på hvad sätt de finna lämpligast,
att utgöra det erforderliga tillskottet.
1 händelse derföre detta Mål blir, sorn jag
för/nodar, till Utskottet återremitteradt, vill
jag vördsammast hemställa, om ej Högloflige
Utskottet skulle finna nödigt, att innan svar
till Ständerna afgifves, först höra Stockholms
Stads egna Auctoriteter, t. ex- Magistraten, de
Femtio Äldste &c., om de vilja åtaga sig den
af Herr Grefve Löwenhjelm föreslagna, enligt
min tanka i sin fördelning ganska obilliga
254
Den 25 Maji.
TheaterBevillningen, hellre än att se Bill.ettpriset
upphöjas.
Grefve Anckarsvärd: Grefve Löwenhjelm
har behagat anmärka mot mitt yttrande, att han
undantagit Allmogen från SpectacleBevillnings
erläggande. Jag medger riktigheten häraf. Det
undiöll mitt minne i ögonblicket, men jag kom
ihåg det sedan. Jag vill lika fullt erinra, att
de 5 Procenten skola orättvist drabba stora
mängden i Landsorterna, hvilka aldrig sett
Stockholm och ännu mindre dess Spectacler,
nemligen de så kallade mindre bemedlade
Ståndspersoner och Närings idkare i Landsorterne
med flere. Jag protesterar derföre mot
all ökad Bevillning till Spectaclernes förmån,
och anhåller, att derest min önskan om Proposition
på Betänkandets antagande icke bifalles,
det samma måtte varda återremitteradt
med dessa mina anmärkningar.
Grefve Lowenhjelm: Jag rödgas ytterligare
yrka, att andan af mitt Förslag, att dess
exclusiva fotande på frivilliga bidrag, rätt
inses. Frivilligt antecknar man sig för att
njuta Spectacler. Frivilligt antecknar man sig
att njuta öfverflöd ; i allt hvad jag sagt finnes
intet spår af Theaterns underhåll genom
tvungen beskattning.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller, att
blott med få ord få bestrida Herr Grefve
Löwenhjelm® mening, att afgift till Spectaclerne
blefve frivillig, på den grund, att det sto
-
Den 25 Maji.
255
de hvar och en öppet att afsäga sig njutningen
af allt, sorn stadgades som öfverflöd; den,
som vill dricka Oaffé, må derföre betala af»
gift, men det vore i högsta måtto obilligt, ora
man skulle tvingas att betala till Spectaclerne
för det man ville dricka Caffe och så vidare;
det synes ju tydligt, att afgiften för Spectaclerne
måste blifva directe erlagd för sitt ändamål,
om den skall kunna nämnas såsom frivillig;
så snart afgiften skall härleda sig
ifrån begagnandet af någon annan njutning,
så blifver det ett sammansatt förhållande, och
Spectacle-afgiften aldrig frivillig, utan alltid
tvungen, i den händelse 5 procents förhöjning
på allt öfverflöd, som Spectacle-afgift, skulle
blifva Landet pålagd; hvarföre jag aldrig kan
förena mig om annat än frivillig Subscription
till sådant ändamål. Jag anhåller, att dessa
mina anmärkningar må till Utskottet få åtföle
ja Grefve Löwenhjelms Memorial.
Hans Excellence, Herr Grefven och L andt.
Marskalken hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansåge de emot Utskottets Utlåtande
framstälda anmärkningar föranleda till
återremiss, samt på sådan grund behagade
ifrågavarande Utlåtande , jemte anmärkningarne,
till Utskottet återremittera; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
13 dennes afgifna Utlåtande, i anledning af
256
Den 25 Maji.
väckt Motion, så väl om fördelningen af arbeset
emellan Riksens Ständers Revisorer af
Stats Banco och RiksgäldsVerki n, som skyndsam
tryckning af dessa Revisorers Berättelser.
Friherre Boye, Ludvig'. Vid den punct,
som rörer tryckning af Revisorers Berättelser,
ville jag göta *n anmärkning Ali' Publicitet
är ej nyttig, och urskillning måste deri, som
i ailt annat, vara nödig. Erfarenheten visar,
att Revisorer kunna finna sig nödsakade att
uppgifva sådana saker, sorn icke böra af Allmänheten
kännas förr, än de kunna bjelpas ,
hvilket åter icke kan ske förr, än vid Riksdagar.
Att i förtid kungöra sådant , synes
mig vara detsamma, som att tvinga Regeringen
att göra Riksdag, bvatje gång Revisorernes
Berättelse kan innehålla någonting oroande.
Att stadga, det exemplaret, som jnlemnas
till RiddarhusDirectionen, bör vara försegladt,
och tillika stadga, att det genast bör tryckas,
förefaller mig dock innebära ep Contradiction
i ändamål. Jag begär återremiss, och föreslår,
att på Revisorernes egen pröfning må ankomma,
om tryckning skall äga ruin eller ej.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Friherre Cederström
har i sin Reservation utvecklat skä-i
len, äfven för min öfvertvselse i denna fråga.
Revisorernes ändamål är att upptäcka bri^
ster uppstådda antingen gei.om fei elkr genom
olyckor. Så nödvändig, som Publicitet är i
sådana
Den 25 Maji
257
sådana fall, då den Auforitet är tillsammans,
som kan afskaffa missbruket, och hjelpa olyckan,
så skadligt kan det bli, att utsprida underrättelsen
derom några år förut. Jag får
derföre, på de af Baron Cederström utförligt
framställda skälen, yrka, icke återremiss, utan
afslag af Betänkandet, men i fall denna anhållan
ej bifalles, återremiss deraf.
Friherre Cederström, Jacob: Till hvad
mitt nyss upplästa särskilta yttrande innehåller,
och hvarigenom jag, såsom skadligt , afstyrkt
tryckning emellan Riksdagarne af Riksens
Ständers Revisorers Berättelser , får jag
nu tillägga, att exempel gifves, då Revisorer
kunnat misstaga sig om personella åtgärder,
och att erfarenheten ådagalagt att Revisorer
öfverträdt gränsen af deras befattning. Otn
således deras Berättelse skulle tryckas, utan
att Riksens Ständers granskning och bifall
dertill förutgåttj så skulle lätt Allmänna Opinionen
deraf kunna missledas, då man blott
hört den ena parten, utan att den andra fått
tillfälle att sig förklara öfver hv^d som blifvit
såsom felagtigt uppgifvet. Dessutom finnes
ett ytterligare skal emot en så beskaffad
tryckning, deruti, att TryckfrihetsFörordningen
skulle derigenom eluderas.
I nämnde Förordning stadgas: nAtt Re~
visorernes Protocoll och Handlingar icke kunna
till tryckning befordras eller utan Vederbovandes
tillstånd utbekommas. Det kan icke
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. II. Afd. 33, 34.
258
Den a 5 Maj).
vara Revisorerne, som här menas med Vederbörande,
efter deras åsigter äro underkastade
prÖfningen af en högre Autoritet, utan det
är Riksens Ständer. De anmärkningar , som
Revisorer under granskning af något Verks
förvaltning kunnat göra, bör ej af samma Verk
till deras innehåll kännas, utan förseglade förvaras
till kommande Ständers pröfning; det är
först sedan Riksens Ständer fått kännedom af
förhållandet och efter deras bifall, som desamma
kunna till trycket befordras.
I Betänkandet finnes slutligen ett tillägg,
angående Revisorernes Rese-penningar och
Tractamente; detta kan i sig sjelf vara oskyldigt
och äfven nyttigt för dem, som ej känna
Författningarne och derigenom tveka att sig ett
sådant förtroende åtaga} men då vanligen till
Revisorer väljas sådana Personer, hvilka förut
varit Riksdagsmän och således känna hvad
dem i denna del är tillagdt, tror jag detta
stadgande v*ra öfverflödigt, och tillstyrker
derföre helt och hållet afslag på Betänkandet.
Friherre Boye: För min del tror jag, att
den ena ytterligheten är ej bättre än den andra.
Ehvad man ovilkorligen tillåter, eller
ovilkorligen förbjuder tryckning, begår man v
efter min tanka en ytterlighet. Hvad angår
TryckfribetsLagens Bud, att tryckningen ankommer
på Vederbörande att bitalia, eller afstå;
så tror jag ej, att det talar emot min me3
ning. Konungen tager ingen befattning med vår
Banque; och denna Vederbörande kan således,
Den 55 Maji.
*59
emellan Riksdagarne, ej vara någon annan, eller
andra, än Ständernas befullmägtigade Revisorer.
Skulle deras magt i denna del vara
tvetydig; så är ingen ting lättare, än att vid
denna Riksdag göra den tydlig. I anledning
af Friherre Cederströms yttrande, att Revisorer
skola öiverträdt gränsen af deras befattning,
hvilket synes 6yfta på våra sista Revisorer,
ber jag att få förklara, det jag icke kan
deri instämma. Jag tror, att de både förtjent
och äga Nationens agtning och erkänsla för
det frimodiga nit, hvarmed de uppfyllt deras
uppdrag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
vill ej länge uppehålla Ridderskapet och Adeln
vid den contradiction, som ligger i föreskriften,
att Revisorernes Berättelser skola på en
gång både förseglas och genom trycket göras
allmänna. Jag kan ej inse någon annan nytta
deraf, än att åt LandtMarskalken vid en
blifvande Riksdag bibehålla nöjet att få bryta
förseglingen på convoluten, då Berättelsernes
innehåll redan genom tryckningen förut
är kändt. Jag anser det tillstyrkande, Utskottet
gifvit, om Berättelsernas allmängörande,
härleda sig från en något flygtig genomläsning
af den Instruction, som är Revisorerne meddelad.
Annars skulle man lätt finna, att egentliga
orsaken till Revisorernes sammanträden och
den granskning, dem är anförtrodd, icke är någon
annan, än den, att lätta Riksens Ständers
arbete; men ingalunda gifver Instructionen någon
anledning till den förmodan, som skulla
Din 25 Maji,
Revisorerne, under Rjvisions-arbetet, till stör-'
re eller mindre del äga sig uppdragit Riksens
Ständers magt. Sådant skulle leda till oordning,
och erfarenheten har visat nödvändigbet^n
af att med varsamhet gå lill väga- Jag
instämmer fullkomligen i den anmärkningen,
att Revisorerne blott hafva R.ksens Siänder till
Princip iler och ej Allmänheten, och j3g tror
således, att Allmänhetens pröfning är för tidig,
då Riksens Ständer ännu icke tagit kännedom
af de anmärkningar, Revisorerne kunnät
göra.
Jag vill ej klandra förra tiders Revisorer;
men om man skulle dömma efter tiden, hvari
vi lefva, föreställer jag mig såsom möjlig den
händelse, att sådana Personer åtminstone af
de andra Stånden kunde tilläfventyrs blifva
valde till Revisorer, hvilka ej kände allmänna
affairer, och om dessa skulle göra anmärkningar,
hvilka i en eller annan måtto voro
menliga för ett Verks Credit eller Förvaltning;
så skulle ett allmängörande af dessa anmärkningar
vara skadligt för allmänna ordningen,
och verka tätare Riksdagar, samt vara alldeles
stridande mot den principe, jag nyss anförde,
att Revisorernes arbete endast bör förbered
da Riksens Ständers, och att således detsamma
först bör af Riksens Ständer kännas, innan det
meddelas Allmänheten Jag anhåller alltså
om alslag af denna punct i Betänkandet. Hvad
andra puncten åter angår, eller införandet i
Instructionen af beloppet utaf Revisorernes
arfvode under förrättningen, är det i sig sjelf
Den 25 Maji.
261
indifferent, antingen denna punct afslås eller
bifallesj men om Ridderskapet och Adeln anser
det senare böra ske, tror jag, att det är
mest enligt med Formerne, att hela Betänkan*
det varder återreiniiteradt.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Sedan
Herr Silfverstolpe förekommit mig i hvad jag
ämnade anföra, vill jag endast förklara, att jag
tror, att enhet i Lagföreskrifter år det, som utgör
deras värde. Då det är föreskrifvit i Betänkandet,
att Revisorernes Berättelser skola
förseglade till Riddarhus-Archivet aflemnas ,
för att der förvaras intill nästa Riksdag, så
är det äfven härigenom stadgadt, när en sådan
Berättelse skall komma till Allmänhetens
kunskap. Att låta den förut tryckas och öfverlemna
till Revisorerne att derom besluta,
vöre således att afvika från föreskrifterne ,
hvilka innehålla , att RevisionsBerättelserne
icke f| göras allmänna, förr än de blifvit af
Riksens Ständer granskade. Då nu en sådan
granskning ej kan föregå under mellantiden
af hvarje Riksdag , emedan Regeringen icke
äger att från Riksens Ständers Verk infordra
de derföre erforderlige Handlingar, och i fäll
således Revisorerne skulle i någon omständighet
misstaga sig, eller hafva fällt ett origtigt pmdöme,
det vore alltför svårt .ttt deri vinna rättelse,
emedan saken påettsDgs officielt sätt blifvit
afen erkänd Autoritet meddelad, men den ej
kan, af den anledning här ofvan blifvit anförd,
på ett lika officielt sätt besvarasj så skulle en af
♦
262
Ben 2 5 Maji.
Revisorerne gjord, må hända mindre grundad
anmärkning, om den genast utan föregången
undersökning finge komma till Allmänhetens
kännedom, kunna sprida oro och bekymmer
hos Allmänheten, utan att Regeringen ägde något
annat medel att deri åstadkomma rättelse,
än medelst Riksens Ständers sammankallande,
Jag tror således, att det är bäst, att o*
förändradt förblifva vid de föreskrifter, som i
detta ämne nu finnas, och ej eludera stadgan,
den, hvilka hafva sin goda grund i egenskapen
af den befattning , som är Revisorerne
anförtrodd. Jag anhåller alltså om afslag a
Betänkandet.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, huruvida Ridderskap
pet och Adeln ansåg de nu gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande böra föranleda
till dess återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence, Herr Friherre af TVetterstedt,
Gustaf: Ibland de skäl, jag här hört
anföras mot Utskottets Betänkande, om tryckningen
af Revisorernes Berättelse, saknar jag ett,
det nemligen : att om Berättelserna genom tryck,
göras allmänna, vore sådant stridande emot
värdigheten och vigten af Revisorernes Befattning,
emedan Revisorerne handla på Riksens
Ständers vägnar. Efter en sådan tryckning,
vore det icke något hinder, att hvem
som hellst finge framställa anmärkningar emot
Den 35 Maji.
*63
Berättelserna. Jag tror, att någon sadan granskning
af Allmänheten , som föregår Riksens
Ständers pröfning, icke bör äga rum och af
detta , liksom af flera andra, af föregående
Talare upprepade skäl, tillsiyrker jag af-i
slag af Betänkandet.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Det, sorn
förmodligen föranledt Herr Settervall att framställa
ifrågavarande Motion, har varit den hån,
delse, att under Revisorernes sista sammanträde,
korrt före Riksdagens början, en Person
skrifteligen anmälte sig att utfå till tryckning
Revisorernes Protocoller, angående Malmö
Discont. Föreskrifterne, huruvida sådant
borde tillåtas eller icke, ansågos då icke vara
alldeles klart uttryckte. Då å ena sidan det
finnes stadgadt, att Revisorernes Berättelser böra
förseglade aflemnas, för att af Riksens Stän.'
der vid deras nästa sammankomst granskas; så
medgifver å andra sidan TryckfrihetsFörordningen
Friheten af en i allmänhet obehindrad
tryckning af Publique Verks och Autoriteters
Handlingar. Revisorerne ansågo sig vara de
i berörde Förordning nämnde Vederbörande,
hvilka i afseende på tryckning af Handlingarne
rörande Banco- och RiksgäldsVerken, äga
rätt att dertill meddela tillåtelse, äfvensom att
då något undantag i vissa fall ansågs böra äga
rum, en begärd tryckning afslå, hvilket
vid ofvannämnde händelse inträffade. Till undanrödjande
af en sådan Collision, har säkerligen
denna Motion blifvit framställd.
264
Den 25 Maji.
Den anmärkning, som blifvit gjord mot
stridigheten af det tillstyrkande, som finnes
i Betänkandet, att Berättelserna skola på en
och samma gäng förseglas, och til ika genom
tryckning göras allmänna, medgifver jag kan
fordra en närmare förklaring, och jag törenar
mig derföre med de värde Ledamöter, hvilka
begärt återremiss af Betänkandet. Om åter
detsamma nu alslås, skalle deraf den följd uppkomma,
att i händelse af en dylik anhållan,
som den nyss omförmälte, skulle någon annan
utväg ej återstå lör de blifvande Revisorerne,
än att genom pluraliteten afgöra, om tryckning
må bifallas, elier ej. ]ag tror derföre,
att det rätta är att återremittera Betänkandet,
på det Utskottet må blifva i till fälle att öfver
ämnet närmare yttra sig. I afseende på sjelfva
saken, tror jag, att tryckning af Revisorernes
Berättelser kunde vara nyttig, äfvensom
att Revisorerne för deras arbeten voro underkastade
den allmänna granskningen. Jag har
äfven trott det vara förenligt med vårt Constitutionella
Regeringssätt, att all den Publicitet,
som Regeringens eller Riksens Ständers
enskilta Verks åtgärder kunde vinna, ej borde
motarbetas. Ett förbud af RevisionsBerättelser.
nas tryckning anser jag icke kunna lagligen
af Riksens Ständer nu beslutas, emedan sådant
skulle innebära en förklaring eller ändring af
Tryckfrihetsförordningen, hvilken bör på annat
sätt tillvägabringas. Ehuru jag sett saken
ur denna synponct, medgifver jag likväl
gerna, att omständigheter kunna inträffa, daen
ovilkorlig skyldighet för Revisorerne att trye
-
Dm 25 Maji.
265
ka deras Berättelser in extenso, kunde någon
gång medlöra 6vårigheter, och att tider möjligen
kunna komma, då dessa Berättelsers utspridande
bland Allmänheten under en tid, då
ej Riksens Ständer äro samlade , kunde medföra
0(0 och bekymmer. Om Betänkandet å*
terremitteras, får Utskottet tillfälle att närmare
öfverväga allt dettas
Grefve Spens, Carl Gustaf: I hufvud
saken
frågas här: är ändamålet att få Reviso.
rerne till mer än Ständer? då kan det ej genare
vinnas, än om man ger dem magt att göra
bekanta missbruk, som uppkommit, eller
olyckor, som något allmänt Verk iråkat, utan
att ännu på flera år kanske Ständer komma
tillsammans, som kunna afhjelpa olyckorna.
Jag skulle alltid yrka ali slags Publicitet
i Riksens Ständers åtgärder, men befarar framtida
olägenheter af d' nna. Man anmärker kan
hända, att den föreslagna tryckningen skulle
förekomma rykten; det förefaller mig sorn
om sjelfva Revisorernes omdömen ej kunna
vara annat än rykten för Lagens ögon, innan
Ständer granskat, om de till sitt klander
haft rätt.
Som Betänkandet i alla fall torde blifva
återremitteradt och samma fråga således än
en gång förekomma, är det öfverflödigt att
längre upprepa skälen emot det.
Friherre Boye: Min yttrade tanka rubbas
ej af föreställningen att Revisorernes arbete
/
• 66
Den 25 Maji.
kan klandras af Litterateurer och Dagbladsskrifvare;
emedan Revisorerne i denna del éj
kunna äga bättre öde, än Riksens Ständer
sjelfve, somdageligen lå hålla sådant till godo.
Grefve Spens: Jag anhåller att få föreslå,
i stöd af den satts, att all Publicitet af
missbruk och olyckor är högst nyttig, dåden
sker, närden Autoritet, som kan hjelpa, kommit
eller skall komma snart tillsammans, om
icke det tillägg kunde göras, att ovilkorligen,
så snart Riksdagskallelsen är utfärdad, de si*
sta Revisorernes Berättelser skulle tryckas ,
lör att sätta Riksens Ständer och Allmänheten
i bättre tillstånd att bedömma målen. Ständerna
hafva vid denna Riksdag sjelfva beslutat
detta; jag tror att det borde vara en
stadga för alltid.
Hans Excellencei Herr Grefven och handt•
Marskalken föreslog, huruvida, enär Utskottets
Utlåtande innehöll trenne puncter, hvaraf tvenne
blifvit utan anmärkning lemnade, Ridderskapet
och Adeln, till tidens vinnande, skulle
vilja återremittera endast den punct, hvaremot
anmärkning blifvit gjord, samt i öfrigt
bifalla Utskottets Utlåtande.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag får
till Eders Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
ödmjukast hemställa, om det kan
gå ann, att första gången ett Betänkande är
under öfverläggning, framställa det till afgörande
pundvis? Det skulle nemligen kunna
Den 25 Maji,
267
hända, att en punct blefve antagen, och en
annan förkastad eller återremitterad, hvilket
tyckes strida emot 56 §. RegeringsFormen ,
hvarest stadgas: att då ett Betänkande första
gången till pröfning förekommer, skall det
utan förändring antagas eller återremitteras*
Hans Excellence, Herr Grefven och Landtb
Marskalken hemställde derefter, om Ridderskapet
och Adeln behagade ifrågavarande Utlåtan.
de, i anledning af de dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottet återremitterahvilket bifölls.
Föredrogs å nyo BansoUtskottets den 15
dennes aflåtne samt den 19 i samma månad
på bordet lagda förnyade Betänkande, angående
förändring af de innom BancoVerket gällande
Befordringsgrunder, enligt hvilka tredjedelen
af Banquens Commissarier vid inträffande
ledigheter tillsättes endast af Frälsemän.'
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anförde skriftligen
: Den fråga, som innefattas uti Banco*
Utskottets nu upplästa Betänkande, härleder
sig från en nog oväntad Motion innom det
Hedervärda BondeStåndet, hvilken bör betrag*
tas utur tvenne Synpuncter: 1:0 Om den, såsom
innefattande förslag till afstående å Ridderskapets
och Adelns sida, från en genom
Författningar och gammal häfd, ägande rättighet,
beror ensamt på Ridderskapets och Adelns
afgörande, och 3;o Om Ridderskapet och
268
Ben 25 Maji.
Adeln bör ingå uti ett afstående från en allt
hittills oqvaldt åtnjuten rättighet.
Hvad den första frågan angår, så bar
Presidenten, Friherre Wirsén och Herr Doctor
Hedrén, uti deras till BancoLJtskottets Protocoll
afgifna särskildta yttranden, grundligen
ådagalagt, att den beror af Ridderskapets och
Adelns afgörande och begifvande; så att i detta
fall icke något kan vara att erinra och tillägga:
Anmärkandes Herr Doctor Hedrén,
enligt min tanka, ganska rigtigt, att Banquen
är att anse såsom ett Bolag af flera Interessenter,
af hvilka den ena ej kan, utan den andras
begifvande, honom något påtruga eller
afhända.
Hvad den andra frågan angar; så utvede-'
lade Grefve von Schwerin samt Friherrarne
Stael von Holstein och Anckarsvärd, uti
Plenum den 19 sistledne Martil', de skäl, hvil*
ka dessa Herrar Ledamöter ansågo böra grunda
ett afslag å den föreslagna ändringen i
Bcfordringssätiet innom Banquen. Det torde
tillåtas mig att uti minnet återkalla det hufvudsakhga
al deras yttranden: Friherre Staél
von Holstein anförde, att då i äldre tider till
Banquens Credits upprätthållande ett tillskott
af penningar gjordes af Adeln samt Preste Och
Borgarestånden, hvilka derjemte garanterade
Banquen, vägrade BondeStåndet att deltaga
deri, med förklarande, att de med Banco icke
ville hafva någon befattning. Dessa 3 Stånd
hade sedermera stadgat grunderna för Banquens
Den 25 Maji.
269
Styrelse, och ibland annat fastställt lika antal af
Fullmäktige samt Banco Commissarier af hvarje
Stånd, och då BondeStåndet vid 1800 års Riksdag
fingo del i BancoStyrelsen, skedde sådant
med det af BondeStåndet sjelf erbudna uttryck-?
liga vilkor, att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för
Styrelsen, anseendes Friherre Staél , och det
med fullkomligaste skäl , det vara oväntadt,
att en fråga af sådan beskaffenhet, som denna,
just skulie komma ifrån BondeStåndet, som
icke af laglig rätt, utan af god vilja, blef upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen.
Grefve von Schwerin yttrade, att som den
omständighet nu mera än förr skulle inträffa,
att BancoStyrelsen, vid val af Adelig* Commissarier,
komme i villrådighet, så torde delta
vittna, att man nu mer än förr är noga i
pröfningen af den Ungdoms kunskaper och
skicklighet, som i Bar.quens tjenst antages,
eller också försummas den tillbörliga eftersynen;
skulle det hända, att det tryter skicklig»
ämnen till BancoCommissarier ibLnd de inom
Verket, (detta har likväl hittills icke skett och
bör vara mindre att förmoda hädanefter), så
ansåg Grefven att man hellre måtte söka dem
utom Banquen , än llidderskapet och Adeln
skulle borrtgifva en rättighet, som grundar sig
på vårt RepresentationsSysteme och på sjelfva
den högre BancoStyrelsens Organisation.
Friherre Anckarsvärd bestred äfven den
föreslagna förändringen, med erinran, att det
27©
Den 2 5 Maji.
icke borde förglömmas, att Banco-Commissariatet
utgör en Autoritet, som i vissa fall
motväger BancoFullmägtiges. Den förra borde
derföre vara organiserad efter samma prineipe,
som den förra, äfvensom det icke borde
förglömmas, att i sjelfva GrundLagen är bestämdt,
att i både Högsta Domstolen och Allmänna
Beredningen skola finnas Adeliga och
icke Adeliga till lika antal. Så länge denna
princips gäller på andra ställen, ansåg Friherre
Anckarsvärd , att den ock borde följas
inom BancoCommissariatet.
Dessa nu anförda skäl och omständigheter
synas bestämdt tala för förkastandet af den
projecterade förändringen af Befordringsrätten
innom Banquen. Ridderskapet och Adeln har
alltsedan 1809 gått sina MedStänder till mötes
med afsägelse utaf alla sina, uti Privilegier
stadgade fri- och rättigheter, och visat en liberalitet
sig värdigj men allt bör hafva en
gräns, till och med det goda , och intilldess
alla rättigheter Medborgare emellan blifva li^
ka fördelade, så länge det finnes Stånd, sorn
kunna kallas och anse sig såsom privilegierade,
genom tillvarelsen af Skråförfattningar och
en inskränkt Näringsfrihet, så länge i våra
GrundLagar, vid Embetens och Tjensters bortgifvande,
skillnad ännu göres emellan Frälse och
Ofrälse^ så länge vågar jag yttra den öfvertygelse,
att Ridderskapet och Adeln ej bör gå
längre i frånträdande af dess ännu få återstående
rättigheter och förmåner, utan låta förhållandet
vara i det skick, hvaruti det nu sig
Dea 25 Maji.
befinner, hellst raan bör hoppas, att den tid
ej skall vara aflägsen, då alla rättigheter och
skyldigheter skola blifva likai fördelade, och
då denna tidepunct inträffar, skall Ridderskapet
och Adeln, troget sin uråldriga föresats,
att uppoffra allt för allmänt väl, icke dröja,
att , medelst frånsägelse af eina få och ingen
förnärmande exclusiva rättigheter, bidraga till
uppfyllandet af ett stort och nyttigt ändamål,
till hvars ernående Ridderskapet och Adelr,
nästan utan att vinna efterföljd, hittills så betydligt
banat vägen. På grund af allt detta,
får jag ödmjukast anhålla om Proposition
till afslag af Utskottets Betänkande i hela
dess vidd.
Grefve De la Gardie, Jacob: Jemte det
jag instämmer uti hvad Herr Rothlieb anfört,
får jag derjemte tillägga, att den förmån Ridderskapet
och Adeln äger, att en tredjedel af
Banco-Commissariernas antal bör utgöras af
Frälsemän, är en ibland de få rättigheter, som
Ridderskapet och Adeln ännu äger qvar efter
de många och stora Concessioner, de gjort af sine
Prerogativer, och jag får då hemställa, om
det är billigt, att äfven afstå denna.
Då vid 1800 års Riksdag BondeStåndetlemnades
tillåtelse att inträda i BancoStyrel.
sen och deltaga i denna Inrättnings förmåner,
skedde sådant under det uttryckliga vilkor, att
BondeStåndet afsade sig allt anspråk, som kunde
förorsaka någon rubbning i de förmåner,
som dc öfrige Riks - Stånden under hundra
272
Den 2 5 Maji
de år, haft sig vid denna Inrättning förbehållne.
Jag vet då ej, huru det är möjligt, att förevarande
fråga kunnat innom Bonde-Siåndet
väckas, och jag anhåller derföre om Hans
Excellence, Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition på afslag af Betänkandet.
Jag får äfven förklara, art jag anser denna
fråga vara antingen en Privilegii-sak , eller
ett emellan Ständer upprättadt Contract ; i förra
fallet kan en rubbning ej ske utan Kidderskapets
och Adelns medgifvande; i det sednare
ej utan de Contraherandes ömsesidiga
bifall.
Jag får af dessa skäl bestrida all ändring
i hvad hitintills varit stadgadt, såsom skadligt
för vårt Stånd, utan att för det Allmänna medföra
någon nytta.
Friherre Hjerta, Fredric’. Då nu en värd
Ledamot, Herr Rothlieb, uppläst innehållet
af de anmärkningar, som här t-,11 återremiss
föranledde BancoUtskottets första Betänkande;
så och ehuru jag, iförhoppning på gillande
af nu i frågavarande Betänkande, medgifvit,
att ej äska Handlingarnas uppläsande,
yrkar jag nu, att Utskottets sednare Betänkande
måtte uppläsas , såsom innefattande ett
nöjagtigt besvarande och grundligt vederläggande
af de utaf Herr Rothlieb åberopade
anmärkningar.
Med fullkomlig öfvertygelse om den fö»
reslagne
Den 25 Maji.
273
reslagne Befordringsgrundens företräde för dea
hitintills och ännu gällande, har jag i Ut.
skottets afgifne Betänkande instämt, men lin
ka med de öfrige detia Stånds alla Leda
möter,
förbehållit oss. att Ridderskapetg och
Adelns begifvande borde föregå beslutets fattande.
Detta medgifvande vågar jag således tillstyrka,
och derigenom yttra en skiljagtig tan.
ka med den sist talande värda Ledamoten;
*
Huruvida de öfrige Stånden äga skälig
anledning, att, vårt vägrande oagtadt, antaga
Betänkandet, likasom BondeStåndet det redan
gjort, har jag svårt att bedomina, men jag föreser,
att en obehaglig tvist Stånden emellan
härigenom skulle uppkomma, hvar6 undvikande
ock torde förtjena något afseende vid
det Beslut Ridderskapet och Adeln nu går att
fatta.
Friherre Cederström, Jacob; Denna fråga
är af enahanda natur med den föreslagne
förändringen af 4- §■ Regeringsformen. Ridderskapet
och Adeln ansåg, då en förändrad
Redaction af berörde §. till afgörande förevar,
det vara liberalt att afslå den nya Redactio.
nen, i anseende till Frälse och Ofrälse Män,
och i stället antaga oidställningen : mfödde Svenske
Män. Det blef då bevist, att genom detta
uttryck den största latitude lemnades åt
Ridi. o. Ad. Fröt. VI. B. II. Afd, 35, 36.
274
Den 25 Maji.
Konungen, att till Ledamot i dess StatsRåd
välja den Svenska Medborgare, som han ansåg
äga dea största skicklighet. Samma förhållande
bör äfven vara vid BancoCommissariers
tillsättande i Banquen. Hvar och en
Tjensteman i detta Verk kan i de lägre graderne
befordras efter tour, men då fråga är
om Commissarie beställningar, anser jag ingen
böra komma dertill utan den, som äger den största
skicklighet, antingen han är Adelsman eller
Ofrälse. Och jag sr öfvertygad, att om den, som
åger den största skickligheten, tillika är en Adelsman,
så blifver han ej föi bigången afen Ofrälse.
Jag tillstyrker derföre, att Befordringsgrunderne
för dessa Tjenster må blifva alldeles
lika och att BancoFullmägtige må äga att vid be-<
fordringar endast göra afseende på skicklighet,
antingen Personen är af Frälse eller Ofrälse
börd.
Grefve Anckarsvärd, Michael, förenade
sig med Grefve de la Gardie.
Herr Mannerstam, Johani Ledamöterna
af Ridderskapet och Adeln i BancoUtskottet
hafva ej leinnat ur sigte den fördel, som är
Ridderskapet och Adeln förbehållen genom
stadgandet, att en tredjedel af BancoCommissarierne
skall utgöTas af Frälsemän. Den reservation,
som berörde Ledamöter gjort till Protocollet,
bevisar, att vi sökt göra denna fördel
gällande, samt att vi ansett densamma vara
grundad på ett Contract, som vid BancoVerkets
första Inrättning gjordes och hvilket ej kan
Den 25 Maji.
275
utan Ridderskapets och Adelns samtycke rubbas-
Men då man insett de olägenheter, sorn
derigenom vid befordringar för Banquen upp;
stått3 och då man trott, att afseende mera bor;
de hafvas på allmänt väl, än på ett Stånds rät;
tighet i denna del; hafva hvarken jag eller
de öfriga af PJdderskapets och Adelns Ledamöter
i BancoUtskottet tvekat, att under ofvannämnde
förbehåll instämma i de öfriga Ledamöternes
allmänt yttrade mening, hvilken i
Betänkandet finnes uttryckt. Jag är fullkorn-;
ligen ense med Herr Grefve de la Gardie,
att Ridderskapet och Adeln ej sparat uppoffringar
af sina Privilegier, och att de öfriga
Stånden litet eller intet svarat deremot; men
jag tror, att sådant ej bör verka på Ridderskapets
och Adelns beslut i denna fråga. Jag
är äfven öfvertygad derom, att de concessioner,
som Ridderskapet och Adeln gjorda 1809,
icke minskat Ridderskapets och Adelns anseende
såsom Riksstånd, utan snarare gifvit en
ökad vigt åt dess röst, genom den öfvertygelse
såväl de öfriga RiksStånden, sorn Nationen
fått om Ridderskapets och Adelns från alla
ensidiga afsigter ski 1 Ida nit för det Allmännas
väl. Det kan icke eller bestridas, att skicklighet
och förtjenst utgör den enda rätta befordringsgrunden
till Tjenster innom Banquen,
likasom till alla Tjenster i Staten. Den hittills
innom Banquen gällande Befordringslag har
BancoUtskottet af Prctocollerne funnit med*
föra den orättvisa, och kunnat föranleda till
betydlig olägenhet för Verkets styrelse, att
ganska unga Adelsman, som ännu ej hunnit
276
Den 25 Maji.
förvärfva tillräcklig kunskap och erfarenhet,
kommit i fråga till BancoCommissarier framför
mycket äldre och förtjentare ofrälse Personer}
och Utskottet har derföre trott, att Verkets
nytta fordrade den förändringen i BefordringsLagarne
innom BancoVerket, som Utskottet
föreslagit j dervid är likväl iakttaget, att de
Adelsmän, som nu äro Tjenstemän i Banquen,
skola vid den nu gällande Befordringstouren
bibehå las. Jag hemställer derföre, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle behaga bifalla
Betänkandet.
Friherre Boye, Ludvig: Jag tror, att då
man anlitar vår liberalitet, vi också böra pröfva,
huru mycken liberalitet blifvit visad å den
sida, hvarifrån man begär vår. Då Ridderskapet
och Adeln vid 1809 års Riksdag afstod
nästan allt af sina Privilegier, så var det i
ädelmodigt förlitande till de öfriga Ständernes
liberalitet, att också medgifva jemkning
i deras} hvarom Adeln också gjorde ovilkorligt
förbehåll. Likväl hände, att man, å andra
sidan, antog för afgjordt hela vårt medgifvande,
utan att sjelf lemna deråt den ringaste
motsvarighet. Då vi sålunda erfarit, att vi
missräknat oss på de andra Ståndens liberalitet}
så vet jag icke, hvarföre vi nu likafullt
skulle fortsätta en eftergift, som ej besvaras.
Jag anhåller alltså om Proposition till afslag»
Grefve de la Gardie: I anledning af
hvad Friherre Cederström nyss anfört om frihet
lör BancoFullmägtige att vid Befordringar
Den 25 Maji.
277
innom Banquen endast göra afseende på skicklighet,
och den analogie han sökt finna emellan
tillsättandet af StatsRåder och BancoCommissarier
uti den nya föreslagna redactionen af
4 §. RegeringsFormen; får jag anmärka, att
om valet af BancoCommissarier vore anförtrodt
åt samma rättvisa och oväldiga hand, som
tillsätter Ledamöter i StatsRådct, skulle jag
ej ett ögonblick tveka att tillstyrka bifall af
Betänkandet; men då Commissarierne tillsättas
af 12 BancoFullmägtige, hvaraf 9 äro Ofrälse,
så tror jag, att, med all den agtning och det
förtroende jag hyser för rättskänslan hos hvarje
Fullmägiig vid valet emellan Frälse och
Ofrälse sökander, äfven af en alldeles lika förtjenst,
de sednare skulle troligen framför de
förre blifva föredragne. Hvad åter angår Herr
Mannerstams yttrande om att för befrämjandet
af BancoVerkets nytta ej hafva afseende på
enskilda uppoffringar, får jag förklara, att om
fråga här vore, att genom ett bifall till förslaget
befrämja Fäderneslandets väl, Medborgares
gagn och allmän nytta, tvekade jag visserligen
ej att göra allt; jäg har aldrig -dragit
i betänkande, att då Fosterlandets sak det
äskat göra uppoffringar, och detta tror jag hela
min framfarna lefnad skall tillräckligt ådagalägga,
och sådant skall äfven vdsordas af
de Protocoller, 60m inför detta “vördnadsvärda
Stånd blifvit hällne. Men då frågan nu endast
är derom, att Ridderskapet och Adeln skall
afstå en rättighet, hvaraf fördelen ensamt skulle
tillfalla några enskilta Personer, så skall
jag alltid emot ett sådant beslut opponera
278
Den 25 Maji.
mig, samt anse det som en oförlåtlig eftergifvenhet
och under Ridderskapets och Adelns
värdighet.
Många hördes härtill yttra deras bifall.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag har
ej funnit någon anledning att frånträda den
tanka, jag yttrade förra gången, då detta ämne
var under öfverläggning , att nemligen Ridderskapet
och Adeln ej bör låta föreskrifva
sig sina beslut af de andra Stånden, och efter
de fordringar de behaga göra. Jag kän ej
tro, att Banquens Styrelse kan komma att lida
genom de nu gällande Befordringsgrunderne.
Icke eller kan jag föreställa mig, att Ridderskapets
och Adelns Medlemmar hädanefter skulle
så förfalla, eller att upplysning och kunskaper
ibland Adelsmän hädanefter skulle till
den grad saknas, att icke man skulle finna 6
å 8 ibland dem, som ägde erforderliga egenskap
per för att blifva BancoCommisssarierj och finner
jag en förändrad föreskrift i denna del sä
mycket onödigare, som i den händelse, bland
de innom BancoVerket engagerade Personer,
någon gång skulle saknas sådana Adelsmän,
som Cili Commissarier skäligen kunde befor.'
dras, Fullmägtige, utan att dervid förnärma
någons rätt, kunna till Commissarier befordra
utom Verket tjenstvarande skickliga Adelsmän.
Jag har hört vid alla Riksdagar allt sedan
1809 sä ofta åberopas liberalité, att jag
får bekänna, att jag äf sl mätt på att höra
Den 25 Maji.
detta språk alltid framdragas * att jag skulle
önska, att då man ej har något bättre, maa
ville alldeles underlåta att nämna det. Är saken
rättvis, och beror Landets väl deraf, att
vi efterskänka denna Befordringsgrund, så anser
jag med Grefve de la Gardie, att vi ej
böra tveka att göra hvarje uppoffring, som kan
fordras. Men jag kan ej qväfva den enskilta
känsla af harm, som uppstår hos mig, att innom
BondeStåndet en sådan Motion, som den
ifrågavarande, blifvit väckt.
Jag tror att denna fråga hade först bordt
från BondeStåndet till Ridderskapets och Adelns
eget godtfinnande framställas, emedan afgörandet
ensamt på Ridderskapet och Adeln beror.
För min del skall jag aldrig låta af
BondeStåndets fordringar tvinga mig att samtycka
till ett beslut, som rör Ridderskapets och
Adelia enskilta rättigheter J och hvartill, i händelse
frågan hade blifvit af någon utaf detta
Ståndets ®giia Medlemmar väckt, jag kan häna
da hade bifallit. Jag instämmer derföre med
de Herrar, hvilka yrkat ufslag å Betänkandet.
Friherre Cederström: Här har blifvit ytt.
rädt, att en förändring i Befordringsgrunden, sådan
som Utskottet föreslagit, skulle vara en uppoffring
å Ridderskapets och Adelns 6ida. Att
BancoFullmägtige utnämna till Commiesarier
den skickligaste Personen bland de sökande,
utan afseende derå, om han är Frälse eller Ofräb
se, tror jag ej kan kallas uppoffring. Dessutom
hafva ju Riksens Ständer rätt att granska Full
-
Den 25 Maji.
mägtiges åtgärder och nominationer, och Fullmägtige
äro ju underkastade ansvar, om de befordra
odugliga Personer till Commissarier?
Jag kan således ej instämma i Grefve de la
Gardies förmodan, att de tre ofrälse Ståndens
Fullmägtige endast skola befrämja Ofrälse Personers
fortkomst, äfven om sådana medsökande
funnos af Adelig börd, hvilka ägde lika eller
större skicklighet, än de förra. Herr Påhlman
har ansett Fullmägtige, i händelse af
brist på skickliga ämnen innom Ranquen, kun.
na befordra till Commissarier Adeliga Personer
utom BancoVerket. Jag tror sådant icke
vara möjligt, i anseende dertill, att för dessa
Tjensters bestridande fordras mera en bepröf*
vad pålitlighet, ordentlighet, arbetsamhet och
vana vid göromålen , än beläsenhet. Och då
för närvarende den Adeliga Bajeningens antal
är ganska inskränkt, så är det, i händelse
sådant fortfar, en ren omöjlighet för Fullmägtige
att uppfylla den elem gilna föreskrift, att besätta
en tredjedel bland Commissarierne med
Adelsmän, deräst de icke si ola nödsakas taga
oskickliga. Jag gillar ej andra RiksStånds pretentioner
j men jag tror, atti detta fall bör man
göra mera afseende på hvad som för BancoVerket
är nyttigt, än fästa sig vid den omständigheten,
i hvilket Stånd denna fråga först
blifvit väckt. Min öfvertygelse är derföre,
att BancoFuilmägtige må äga rättighet att vid
befordring till BancoCommissarier endast utnäm.
na den Person, de anse vara den skickligaste,
utan afseende på, till hvad Stånd han hörer.
Den 25 Maji,
2gl
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ej eller jag
■finner det minsta skäl att bifalla BancoUtskottets
hemställan. Riddc-rskapet och Adein halva
redan gjort så många och stora uppoffringar af
deras Prerogativer. att jag ej ser någon anledning
hvarföre vi skola göra flera; jag kan ej tro
att de andra Stånden skola vilja, i ett Ridderskapet
och Adeln enskildt rörande ämne, taga
något beslut, som vore stridande emot Ridderskapets
och Adelns önskan, ty då skulle Ridderskapet
och Adeln på samma grund kunna
besluta, att vid nästa Riksdag Frälse- och Säteri-ägare
af BondeStåndet skola deltaga i detJ
ta Stånds Representationsrätt, men hvilket Ridderskapet
och Adeln, af agtning för BondeStåndets
förut yttrade tanka, icke bifallit."
Jag anhåller derföre, på de af Herr Grefve
de la Gardie anförda skäl, om afslag å Betänkandet.
Flera yrkade nu på Proposition.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: I
det hela anhåller jag för min del om Propow
sition till bifall af Betänkandet. Men i anseende
till den vändning discussionen i detta
ämne tagit, anhåller jag att få upplysa, att
någon bristande reciprocité i detta fall hos de
andra Stånden icke äger rum. I den Grundförfattning
för Banquens inrättning, som här
fått namn af Contract, finnes stadgadt, att ett
visst antal Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, samt Preste- och BorgareStånden, skall
äga del i BancoVerkets inre förvaltning. Af
*S2
Dm 25 Maji.
dessa vilkor är icke något mer bibehållit, än
Ridderskapets och Adelns prerogativ, För de
andra Stäp,den har någon fråga härom pä långliga
tider icke uppstått. Jag kan ej finna denna
sak kunna komma under namn af Privilegii-fråga,
utan tror, att om än Betänkandet
hos Ridderskapet och Adeln skulle blifva
afslagit, de öfriga RiksStånden likväl hafva
full frihet, att taga det beslut, som de anse
lämpligt.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag får ödmjukast
till eftersinnande hemställa, om de offer
vi gjort af Ståndets Privilegier blifvit tydde
för hvad de varit: en patriotisk sjelfförsakelse
, ett frivilligt ädelmod , eller om de icke
snarare blifvit ansedde som en följd af lättsinnighet,
eller jag vet ej hvilken uppskrämd
försigtighet. Jag tror derföre, att i dylika fall
Ståndet nu mera är skyldigt sin egen agtning ,
att vara likaoböjljgt, som förut lättlyndigt, helst
emedan det Allmänna dervid säkerligen ingen
ting vunnit eller kan vinna.
Gefve Spens, Jacob Melker: För min
del tror jag, att det är intet af de företräden
Ridderskapet och Adeln ägt och äger framför
de andrij Stånden, som Ridderskapet och Adeln
bör sorgfälligt undvika att afhända sig, som
det företräde, att alltid vara ett Riksstånd, hos
hvilket det enskilta Stånds-interesset har minsta
inflytande på besluten i allmänna ärender.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken hemställde, om Ridderskapet och
Den 25 Maji.
28s
Adeln behagade afslå Utskottets Betänkande,
på den grund, att Ridderskapet och Adeln ansåge
sig icke böra eftergifva någon af de rättigheter,
hvilka blifvit Ridderskapet och Adeln
vid BancoVerkets första inrättning förbehållnej
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskottets den 1 dennes afgifna
samt den 19 i samma månad på bordet
lagda Utlåtande öfver de hos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorda anmärkniegar
vid Utskottets den 25 sistlidne Februarii
meddelta Betänkande, i anledning af väckt
fråga om nödvändigheten af förklaring i vissa
delar utaf Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 3 April 1816 om öfverenskommelser rö-'
rande Prest-rättigheter,
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Rein'
hold: Då nu OeconomiaeUtskottet meddelat den
förklaring, att hvad Utskottet föreslagit icke
hade afseende på Gottland, hvarest tvist uppstått
om bibehållandet af den så kallade ConventionsStadgan,
hvilken tvist ännu ps Kongl.
Maj.ts Nådiga afgörande beror, har jag icke
något deremot, att Utskottets Betänkande bifalles,
endast den, på sätt berördt är, af Utskottet
lemnade förklaring uti den underdåniga
Expeditionen till Kongl. Majt varder
intagen.
284
Dm 25 Maji.
Då nu Hans Excellence, Herr Grefven och
handtMar skalken gjorde Proposition på bifil
af Utskottets Utlåtande, med anmodan till ExpeditionsUtskottet,
att uti Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majt, rö.
rande detta ämne, intaga, att den af OeconomieUtskottet
föreslagnä förklaring icke hade afseende
på Gottland, hvarest tvist otn bibehållandet
af den så kallade ConventionsStadgan
uppstått, hvilken tvist ännu berodda på
Kongl. Majrts Nådiga afgörande, blef samma
Proposition med Ja besvarad.
Föredrogs å nyo Statsutskottets den 12
dennes aflåtna, samt den 16 i samma månad
på bordet lagda Memorial , angående Kongl.
Maj;ts Nådiga Skrifvelse, rörande Intraderne
från Ön St. Barthelemy j och ansåg Ridderskapet
och Adeln samma Memorial endast böra
läggas till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af så val Allmänna
Besvärs- och OcconomieUtskottets den
28 sistlidne April afgifna, samt den 19 dennes
på bordet lagda ytterligare Utlåtande, i anledning
af de hos PrestStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets den 13 sistlidne Mars
meddeldta Betänkande, angående föreslagen ändring
uti Tjenstehjons Flyttningstid, som be
Den 25 Maji.
285
malte Utskotts den 15 uti innevarande månad
aflåtna, samt den 2 i derpå följande förmiddagen
på bordet lagda förnyade Utlåtande öfver
de nos BondeStåndet gjorda anmärkningar vid
Utskottets den 17 sisthdne April meddelta Betänkande
i anledning af väckta Motioner om
ändringar eller föibättringar uti Skjutsväsendet
samt derom nu gällande Författningar, fann
Ridderskapet ocb Adeln, att enär Utskottets
först afgitna Betänkande redan blifvit af Ridderskap,
^ och Adeln bifallit, Utskottets nu
ifrågavarande Utlåtande endast borde läggas
tili Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Bea
svärs och OeconomieUtskottets den 28 sistlidne
April afgifne samt den 19 dennes på bordet
lagda 2.'ne ytterligare Utlåtanden, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorda
anmärkningar vid Utskottets förut meddelta
Betänkanden:
1:0 Angående jemkning uti BåtsmansRoteringen
i Halland,
2.‘o Om yrkad förhöjd Tull-afgift på BoktryckeriStilar,
som införskrifva®;
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, enär sistnämnde 2:ne Betänkanden redan
blifvit af de öfriga g:ne Respective RiksStån*
2 86
Den 25 Maji.
den bifallne, dervid för sin'del nu mera låta
bero.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 25
Maji 1818.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
frän nedannämnde Utskott inkomna samt
den 16 och 19 dennes på bordet lagda Be,
tänkanden:
Frän Stats Utskottet:
Af den 12 dennes'.
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en del af Kongl HofStatens
öfvertagande på Rikets Allmänna IndragningsStat.
2:0 Öfver Herr Borgmästaren Norströms
Memorial, angående bidrag af Staten för Ele*
mentarScholan i Askersund.
3:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående reglering af Postverkets Af*
löningsStat.
Ben 25 Maji.
287
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomice*
Utskottet:
Af den .24 sistlidne April:
1:0 Öfver yrkade* TabellFormulairer för
Herrar Landshöfdmgars berättelser om Årsväxten
m. m.
Af den 16 sistledni3 April:
2:0 I anledning af väckt Motion, rörande
den af Kongl. Maj:t i Nåder anbe,
fallda delning af Ölands AllmänningsMarker.
Ut supra.
S. D. Sedan Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående beviljande
af ett Lånebiträde af 200,000 R:dr Banco
TransportSedlar till understöd för Götheborgs
Stad, blifvit den 33 dennes till BancoUtskot-;
tet remitterad, fann Ridderskapet och Adeln nu
för godt, att BancoUtskottets den 22 sistledne
April afgifna samt den 27 i samma månad förmiddagen
på bordet lagda Betänkande, i fråga
om hegardt Lånebiträde af Banquen till Götheborgs
Stad, till bemälte Utskott återremittera,
för att deröfver, i sammanhang med Kongl.
Majtts Högstberörde Nådiga Proposition, för,
nyadt Utlåtande afgifva. Ut supra.
S. D. I anledning af dervid gjorda An^
märkningar, återremitterades till Statsutskottet
följande från feeqiälte Utskott inkomna,
288
Den 25 Maji,
samt den 16 och 19 dennes på bordet lagda
Utlåtanden :
Af den 12 dennes:
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, rörande Öfverstelndelningens vid
f. d. Östgötha Cavallen Regemente, användan*
de till aflöning för en FältMarskalk eller General.
2:0 I anledning af Kongl. Maj.'ts Nådi-,
ga Remiss, angående Svenska Theaterns underhåll.
Af den i3 dennes'.
3:0 I anledning af vackt Motion, så väl
om fördelningen af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer af Stats , Banco- och RiksgäldsVerken,
som skyndsam tryckning af dessa
Revisorers Berättelser. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs BancoUtskottets
den 15 dennes afgifna samt den 19 i
samma månad på bordet lagda förnyade Betänkande,
angående förändring af de innom
BancoVerket gällande Befordringsgrunder, enligt
hvilka tredjedelen af Banquens Commissarier
vid inträffande ledigheter tillsättas endast af
Frälsemän , blef samma Betänkande, i anseende
dertill, att Ridderskapet och Adeln ansåg sig
icke böra eftergifva någon af de rättigheter,
hvilka
Den 25 Maji.
289
hvilka blifvit Riddei-skapet och Adeln vid BancoVerkets
första inrättning förbehållne, afslagit.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EcouomieUtskottets den
x dennes afgifne, samt dgn 19 i samina månad
på bordet lagde, Utlåtande öfver de hos
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståudet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 25
sistlidne Februari meddeldle Betänkande, i anledning
af väckt fråga om nödvändigheten af
Förklaring i vissa delar utaf Kongl. Majtts nådiga
Kungörelse den 3 April 1816, om öfverenskommelser,
rörande Präst-rättigheter; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att samma
Utlåtande gilla; med anmodan till EvpedilionsUtskottet,
att uti Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande detta
ämne intaga, att den af Utskottet föreslagne
förklaring icke hade afseende på Gottland,
hvarest tvist om bibehållandet af den så kallade
Conventions-Stadgan uppstått, hvilken
tvist ännu berodde på Kongl. Maj:ts nådiga
afgörande. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StalsUtskottets
den 12 dennes aflåtne, samt den 16
i samma månad på bordet lagde, Memorial
angående Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse rörande
intraderna från Ön S:t Barthelemy, fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
Ridd. q. Ad. Fröt. VI li. II Aid. 07, 38,
290
Den Maij.
S. D. Vid för njad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den
28 sistlidne April afgifne, samt den 19 dennes
på bordet lagde, ytterligare Utlåtande i
anledning af de hos PresteSlåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den i3 sistledne
Mars meddeldte Betänkande angående föreslagen
ändring uti Tjenstebjons flyttningstid; fann
Bidderskapet och Adeln att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
boxde läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den
i5 dennes afgifne, samt den 21 isamma månad
förmiddagen på bordet lagde, förnyade
Utlåtande öfver de hos BondeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 17 sistlidne
April meddeldte Betänkande, i anledning af
väckte Motioner om ändringar eller förbättringar
uti skjutsväsendet samt derom nu gällande
författningar; fann Riddei’skapet och Adeln,
att enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 4 dennes af Ridderskapet ocb Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
nu endast borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogos Allmänna
Besvärs- och EconomieUtskottets den 28 sisth
April afgifne, samt den 19 dennes på bordet
lagde, 2:ne ytterligare Utlåtanden, i anledning
Den 27 Maji. 2g 1
af de hos Ridderskapet och Adelli gjorde anmärkningar
vid Ulskottels förut meddeldte
Betänkanden:
1) Angående jemkning uti BåtsmansRoteringen
i Halland;
2) Om yrkad förhöjd Tull-afgift på Boktryckeristilar
som införskrifvas;
Fann Ridderskapet och Adeln för godt,,
att, enär sistnämnde tvänne Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trenne respective
RiksStånden bifallne, dervid nu mera låta
bero. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In ficlcra Protocolli
/. O. Lagerheim.
Onsdagen den 27 Maji.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
292 Den 27 Maji.
förslag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse!'
lill Kongl. Maj:t:
1) Om jemnkning af Roteringen i Jemtland;
2)
Om en närmare reglering af Gottlands
NationalBeväring och dess aflöning;
3) Om FältKnmererarens B. Molins innestående
Remisslage.
Upplästes och lades på hordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet :
Sif den 20 dennes:
1) I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss på tvänne Häradsskrifvares i Jemtlands
Län gjorde underdåniga ansökning, att
undfå ersättniug för de vid Statens derstädes
reglerande år 1810 dem anslagne, men ännu
icke tillträdde Boställen; deruti Utskottet ansett
sig icke kunna föreslå Riksens Ständer,
att uti den så nyligen fastställda LönStaten för
Jemtlands Län i denna del någon tillökning
bestå, helst IJäradsSkrifvarnes aflönings vilkor
dessutom genom sednare tillkomne procenter
och förhöjning af mantalsskrifnings-provisionen
blifvit förbättrade.
Den 27 Maji.
295
2) I anledning af Kongl. Majrts nådiga remiss
rörande förändrad reglering af Löningssättet
för LandsSecreteraren och LandsKamereraren
i Jemtland: deruti Utskottet ansett någon
rubbning uti den reglering af LänsStaten
Riksens Ständer vid 1810 års Urtima Riksdag
godkänt icke böra äga rum; hvadan Utskottet
icke kunnat å hvad som blifvit hegardt
tillstyrka bifall. ,
Från Stats- och BevillningsUtskotten :
Af den 22 dennes:
I anledning af inom BondeStåndet gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 20 sistlidne
April afgifne Betänkande, om BränvinsBevillningens
utgörande för åren 1810, 1811
och 1812 af personer å Landet, hvilka ej äga
eller besitta jord; deruti Utskotten anmäla,
att då detta ämne, såsom endast angående
StatsRegleringen vore af den egenskap, att
detsamma jemlikt 69 §. Regeringsformen vore
att anse såsom afgjordt, genom 3:ne Stånds
beslut, och de öfrige RiksStånden redan bifallit
Utskottens först afgifne Betänkande, funno
Utskotten sig icke kunna denna fråga tili
vidare handläggning upptaga.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
Af den i5 dennes:
Angående Herr Munck af Rosenscbölds
294
Den 27 Maji.
Memorial om beviljandet af en tillräckeiigen
vidsträckt nederlagsfrihet för Stockholm, såsom
correctiv emot den Finska handeln; deruti
Utskotten tillkännagifva att de uti serskilt
Betänkande af berörde dag öfver en inom BorgareStåndet
väckt motion om vidtagande af
medel till Finska Handelns inskränkning, äfven
meddelat utlåtande öfver den i sammanhang
dermed stående framställning som Herr
Munck af Rosenschölds Memorial innefattar,
samt deruti tillika uppgifvit de anstalter, Utskotten
ansett kunna bidraga till vinnande af
det med förenämnde motioner åsyftade ändamål,
och hvilkas förökande med den af Herr
Munck af Rosenschöld föreslagne ytterligare utväg,
Utskotten så mycket mindre trott sig böra
tillstyrka, som Utskotten icke kunde inse,
att de menliga följderne af närvarande handelsförhållanden
med Finland derigenom skulle
kunna minskas eller upphäfvas.
Från Allmänna Besvärs- och EconomieUtskottet:
Af
den i5 dennes:
1:0 I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande om allmänna Landsvägarnes rätande
och förkortande; deruti Utskottet ti 11-  kännagifvit, att sistnämnde Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit.
2:0 1 anledning af gjorde anmärkningar
bos Ridderskapet och Adelli vid Utskottets
Den 27 Maji.
295
Betänkande, rörande yrkad jemkning i transport-skyldigheten
af Tionde och AfradsSpannemålen;
deruti Utskottet förklarat sig ej hafva
funnit skäl att ändra den öfvertygelse, som
i liufvudsaken grundat Utskottets Betänkande,
hvilket af 3:ne Riks-Stånd redan blifvit
bifallit.
3:o I anledning af de hos Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
angående yrkad befrielse för flere Kronohemman
i Norra Halland från skyldigheten
att aflemna Bräntorf till Warbergs fästning,
deruti Utskottet anmält, att ifrågavarande Betänkande
redan blifvit af 3:ne RiksStånd bifallit,
i anledning hvaraf det icke vore Utskottet
tillständigt, att ändra den tanka i detta ämne,
som redan blifvit meddelad, och hvilken
Utskottet ej eller nu funnit skäl att frångå.
4:o I anledning af de hos BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
angående en närmare reglering af poslföringen
i Riket, och serskildt öfverklagade olägenheter
vid Norrska Postföringen; deruti Utskottet,
som på ytterligare anförde skäl förbi ifv i t vid
dess förut i detta ämne yttrade tanka, tillkännagifvit,
att ifrågavarande Betänkande redan
blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden bifallit.
5:o I anledning af åtskillige hos Ridderskapet
och Adeln samt PrästeStåndet gjorde
anmärkningar vid UtskoLtets den i3 sistledne
296
Den 27 Maji.
Mars afgifne Betänkande, i frågan oro åtgärders
vidtagande till den veneriska smittans
utrotande; deruti Utskottet på ytterligare anförde
skäl i det lmfvudsakligaste förblifvit vid
dess förra Betänkande.
Af den 22 dennes:
6:0 I anledning af väckte motioner om
motsvarande skyldigheters uppfyllande af de
Åboer, hvilka med bristande Tackjernsblåsning
vilja bibehålla de åt Bergmanshemman
från ålder beviljade förmoner, samt om inrättandet
af en Bergslag i Norrbottens Län; deruti
Utskottet tillstyrkt, att, i händelse af minskad
eller alldeles upphörande blåsning oell
Tackjerns tillverkning vid något Bergsmanshemman,
sådant hemman bör i förra händelsen
erlägga skatt motsvarande de förmoner och
friheter, hvaraf hemmanet i och för Berglagsrörelsen
är i åtnjutande, samt i den senare
aldeles lemna sina i detta hänseende undfångne
Privilegier; men på hvad sätt och i hvad
ordning detta i detaille må bestämmas, samt
i laglig form utarbetas, derom har Utskottet
ansett sig icke vara i tillfälle, att något bestämt
utlåtande meddela, utan hemstält, det
Riksens Ständer må hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anhållan, att åt Kongl. Majrts och
Rikets Bergs- och Kammar-Collegier må uppdragas
att denna reglering besörja; hvarjemte
Utskottet föreslagit, att en Bergslag kunde organiseras
uti den YestJiga delen af Öfver-Calix
samt den Sydliga och Östliga delen af Gel
-
Den in Maji.
297
livare Socknar, och dertill de utvägar användas,
som kunna vara att tillgå, dels genom
dervarande ännu odisponerade Kronoskogar,
dels genom ditflyttande af annorstädes försutne
Bergsmanna Privilegier, och dels genom
de i öfrigt skeende uppoffringar af Staten, hvilka,
så vidt de med tillgångarne äro förenlige,
aldrig syntes till större gagn för Fosterlandet
och framtiden kunna användas; och har Utskottet
slutligen i afseende på de medel, hvilka
borde vidtagas till en sådan Bergslags organisation,
samt till vinnande af dertill nödige
förberedelser, tillstyrkt, att hos Kongl. Maj:t
måtte göras underdånig hemställan om tillsättande
af en Committé i Orten under Landsliöfdingens
prassidium, bestående af Bergmästaren
och sådane personer, som äga allmänt
förtroende, och äro kände för nit och insigt
i Bergshandteringen.
Från Stats- och BancoUtskotten:
sif den dennes:
I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln samt Präsle- och BorgareStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottens den 3 sistledne
April afgifne Betänkande, angående Götha
Canal arbetets fortgång och befrämjande; deruti
Utskotten yttrat: att, i afseende på CanalBolagels
rättighet till Discontering, denna
fråga redan vore genom 3:ne RiksStånds sammanstämmande
beslut afgjord; att beträffande
beloppet af det utaf Utskotten föreslagne årliga
Byggnads Låne-biträde, Utskotten icke
293
Den 37 Maji.
funnit skäl att tillstyrka någon tillökning uti
det vid 1815 års Riksdag beviljade, och af
Utskotten föreslagneByggnadsbiträde af 3oo,ooo
Riksdaler; alt, i frågan om huru förhållas borde
nied liqviden af CanalArbetsCassans skuld
till Disconten, när Staten komrae att öfvertaga
nämnde Disconts fordringar ock skulder,
vid anställd votering inom Utskotten två Stånd
stannat emot två, hvarföre arne allternativer
blifvit framställda, antingen att CanalarbetsCassans
skuld till Disconten må ovilkorligen
afskrifvas, eller ock att nämnde skuld må
afskrifvas emot det, att någon skyldighet å
Statens sida icke erkännes att ersätta Actieägarne
ränta efter byggnads-åren; att Bancostyrelsen
må, i afräkning å byggnads lånebiträdet
för det löpande året, låta förskottsvis
utbetala högst f-rdel af årsanslaget eller 100,000
Riksdaler, oaktadt Revision för näst förutgånglie
året ännu icke blifvit förrättad, BancoStyrelsen
likväl alltid obetagit att, om anledning
skulle förefinnas, låta serskilt undersöka
förhållandet med Canal-arbetet, innan
någon reqvirerad förskottssumma utbetalas;
samt att den för Bolaget sålunda föreslagne
antisipationsrält må, för år 1819, under arbetstiden
1818 få begagnas, då år 1819 endast
200,000 Riksdaler af byggnads-biträdet
efter förrättad Revision erhållas, men för år
1820 och följande åren först efter hvarje års
ingång.
Ben 37 Maji. 299
F> 'ån Lagutskottet:
Af den g dennes:
1:0 I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln samt BorgareStändet gjorde anmärkningar,
vid Utskottets den 18 sistlidne
Mars afgifne Betänkande öfver väckt motion
om granskning af Policeförfattningarne rörande
sysslolöse personers försändande till Arhets-
och Correctionshus; samt angående vederbörandes
skyldighet, att till Riksens Ständers
Justitieombudsman inskicka de beslut,
hvarigenom personer dömas till krigstjenst, eller
att hållas till arbete å Correctionshus, deruti
Utskottet, med anmärkningarnes besvarande,
förklarat sig icke äga anledning, att frångå
dess förra i ämnet afgifne yttrande.
Af den i\ dennes:
2:0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln samt BondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 20 sistlidne Mars meddeldte
Betänkande angående väckte förslag:
dels alt Kongl. Maj:ls Befallningshafvande måtte
blifva pligtige, att till JustitiasCantzleren
och Justitieombudsmannen insända ett exemplar
af de Kungörelser, som af dem utfärdas:
dels att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
obestämda rättighet att kalla Länens Innevånare
till sammankomster, och till muntelige
förhör må inskränkas, samt dels att med utmätning
af debitera d afgift må innehållas, då
jäf emot krafvets behörighet göres; deruti Utskottet,
i afseende på de 2:11c senare omstän
-
300
Den 27 Maji.
digheterne förklarat, det någon anledning icke
förekommit, sorn kunde verka förändring uti
Utskottets förut derom afgifne yttrande; men
beträffande den föreslagne skyldigheten för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att till JustitiaeCantzleren
och JustitiasOmbudsmannen
månadteligen insända ett exemplar af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvändes Kungörelser, har
Utskottet efter förehafd votering, såsom alternativer
framstält, tvenne olika meningar, af
hvilka den ena varit för förslagets antagande
och deli andra för detsammas ogillande.
Upplästes och lades på hordet ett från
RiddarhusUlskoltet inkommit så lydande:
Hörsamste Memorial!
Genom Remiss af den 7 sistlidne April
har Kongl. Mnj:t täckts infordra RiddarliusUtskottets
underdåniga Utlåtande öfver Majoren
Henric Adolph Gyllensvans hos Kongl.
Maj:t i underdånighet gjorde ansökning, det
han, hvilken såsom innehafvare af Westanå
FideiCommissEgendom, vore genom FideiCommissFörfattningen
förbunden, att icke bruka annat
än namnet Gyllensvan, samt dertill, i
grund af Kongl. Maj:ts å samma FideiGommissförfattning
meddeldte nådiga stadfästelse, berättigad,
äfven måtte förklaras böra tillgodonjuta
alla de fördelar, hvilka namnet tillhöra,
och deribland att få för Adeliga Ätten Gyl
-
Den 27 Maji. 501
lensvan intaga säte och stämma å Riddarhuset;
helst lian, som vid äfventyr att förlora Fideicommisset,
icke heller kunde till vinnande af
inträde å Riddarhuset för den Ätt, hvilken han
genom födseln tillhörde, betjena sig af sitt
ärfda Adeliga namn, således, ehuru född Adelsman
och tillhörande tvänne Adeliga Ätter,
skulle vara beröfvad rättigheten att för någondera
utöfva representationsrätt.
Så väl af de Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
åtföljde, som andre vid Riddarhuset förvarade
handlingar, har RiddarhusUtskottet inhämtat,
det framlidne Öfversten och Riddaren af
Kongl. Svärdsorden Fredric Gyllensvan år
1785 hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt
stadfästelse på en af honom tilltänkt FideiCommisslnrättning
af Westanå Säteri med underliggande
hemman och lägenheter, och såsom
vilkor dervid, bland annat uppgifvit, att FideiCommisslnnehafvaren,
hvartill han förbehållit
sig att få utnämna någon af Adeliga Ätten
under N:o i56 Rosenqvist af Åkershult,
och som derefter enligt gifne föreskrifter barde
vara af denna eller annan introducerad
Adelig Ätt, alltid genast vid tillträdet af Fideicommisset,
såsom conditio sine qva non borde
antaga namnet Gyllensvan, och derefter
uti alla afhandlingar och hela lefnaden icke
mera bruka dess förut hafde namn: att Öfverste
Gyllensvan väl derjemte uti underdåniga
ansökningsskriften till Kongl. Majit väckt fråga,
huruvida den introducerade Adelsman, hvilken
vid FideiCommissets tillträdande för al}
502
Den 27 Maji.
framtid antoge och hrukade hans namn, skulle
under allmänna Riksmöten nyttja sin egen
eller hans familles Nummer, samt RiddarhusDirectionen,
uti dess öfver samma ansökning
infordrade Underdåniga Utlåtande, under tillstyrkande
af bifall till det föreslagne FideiCommissvilkoret,
att FideiCommissInnehafvaren
genast skulle antaga Gyllensvanska namnet
och Sköldemärket med afläggande af sitt
eget, ansett det uttryckliga förbehåll böra dervid,
till förekommande af Ätternas sammanblandning,
Capitis-tvister och frågor om bättre
rätt, fästas, att icke någon annan än verkliga
Innehafvaren af Fideicommisset skulle äga att
föra och bruka Gyllensvanska namnet och
vapnet, men alla dess barn och efterkommande
bibehålla den Ätts namn och Sköldemärke,
utaf hvilken de voro födde, och på hvilken
Gyllensvanska FideiCommissets Innehafvare
förut vore introducerad, intill dess någon af
deni, enligt Testamentets lydelse Godset tillträdde,
då denne för sin person, på samma sätt
som företrädaren, ombytte sitt eget förut förde
namn och Sköldemärke till det Gyllensvanska,
såsom Fideicommisset oskiljaktigt åtföljande;
hörandes om hvarje ombyte af Fideicommissarie
RiddärhusDirectionen underrättas,
för att sådant i sina genealogiska Tabeller
låta anmärka; hvilket slag af FideiCommissinrättning
och namnets åtföljande af egendomen
RiddärhusDirectionen väl funnit vara
i Sverige nytt och Ovanligt, samt skilja sig
från bruket och beskaffenheten af Adelsskapets
natur härstädes, men deremot1 så mycket
Den 27 Maji.
303
mera öfverensstämma med hvad som i denna del
vore öfligt i de mäst policerade och häst inrättade
Europeiska Länder, der sådane Författningar
hufvudsakligast bidragit till Adelns
flor och conservation, äfvensom ett exempel
derpå inom Fäderneslandet skulle finnas uti
den af Kongl. Maj:t den 15 October 1771 gillade
Författning, angående Friherrliga Carpelaniska
Fideicommisset, hvilket tillika med
Friherrskapet, efter Friherregrenens utgång
tillfaller äldsta adeliga branchen af denna
slägt: men att Kongl. Maj:t, som genom Utslag
den 16 Junii 1786 i Nåder stadfäst denna
FideiCommiss-inrättning, af Westanå Säteri
med uppräknade tillhörigheter, så vidt den
med lag och utkomne Författningar vore öfverensstämmande,
för öfrigt uti berörde Utslag
endast förklarat sig vilja nådigst tillåta,
att de af Adeliga Ätten Rosenqvist af Åkershult,
hvilka då eller framdeles kunde varda
Innehafvare af Westanå FideiCommissEgendom,
måge kalla sig Gyllensvan, utan att derjemte
meddela bestämd föreskrift, huruvida Adeliga
Ätten Gyllensvan härigenom skulle anses fortsatt
på samma sätt, som genom de adoptioner
å andra Ätters Numror, hvilka då gällande
Regeringslagar medgåfvo.
Med afseende å saknaden af en sådan tydligen
bestämd föreskrift, och då rättigheten att
på Riddarhuset intaga Säte och Stämma såsom
Representant i Rikets första Stånd, endast
kan skänkas af Konungen, men Kongl.
304 Den 27 Maji.
Majrt vid innehafvare!! af Westanå FideiCommiss
meddeldt Nådig tillåtelse, att bruka Gyllensvanska
namnet, icke derjemte til lagdt samma
FideiCommiss-innehafvare någon serskilt
representation för sagde Ätt, har RiddarhusUtskottet
vid i8i5 års Riksdag, i anledning
af inom Utskottet väckt fråga örn nu varande
FideiCommissInnehafvarens Major Hindric
Adolph Rosenqvists rättighet, att för Gyllensvanska
Ätten, hvars namn han är förpligtad
bära, å Riddarhuset intaga Säte och Stämma,
genom beslut, som af Högloft. Ridderskapet
och Adeln blifvit gilladt, ansett Adeliga Ätten
N:o 1969 Gyllensvan, med ofta omförmälte
Öfverste Gyllensvan, som sjelf i Adeligt
Stånd upphöjd, ogift aflidit, utslocknad , och
förklarat Majoren Rosenqvist, hvars rättighet
till representation, för Adeliga Ätten Rosenqvist
icke kunde sättas i fråga, ingalunda berättigad,
att ehuru genom misstag vid Riksdagen
1809 och 181 o, då varande Innehafva»
ren af Westanå FideiCommiss, fått för Gyllensvanska
Famillen intaga rum å Riddarhuset,
sistnämnde utgångne Ätt representera, och har
till följe af detta Ridderskapets och Adelns
beslut Ätten Gyllensvan blifvit, så väl uti den,
genom RiddarhusDirectionens försorg utgifne
Handmatrickel anteknad såsom utdöd, sorn
ock af Directionen upptagen bland de Ätter,
hvilkas utgång sedan sista Riksdag anmälts
uti den vid denna till Ridderskapet och Adeln
afgifne Riksdagsberättelser, samt utur uppropslistorne
utesluten.
Då
Den 37 Maji.
305
Då nu sjelfva frågan angående Westanå
FideiCominisInnehafvares rätt till Representation
å Riddarhuset för Attén Gyllensvan redan
blifvit i dess nuvarande skick, och på grund
af de enda handlingar, sorn kunna åberopas,
pröfvad och afgjord, skulle visserligen Utskottet,
derest Majoren Gyllensvans hos Kongl.
Maj:t nu ingifna underdåniga ansökning kunde
anses åsyfta direct rubbning af detta Högloflige
Ridderskapets och Adelns beslut, icke
kunnat på annat sätt fullgöra Kongl. Maj:ts
Utskottet, såsom under Riksdagarne utöfvande
RiddarhusDirectionens befattningar, gifna nådiga
befallning, att Utlåtande öfver samina
ansökning afgifva, än att i underdånighet anmärka,
det detta ärende såsom egentligen varande
ett introductions-mål, redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln, med den Ridderskapet
och Adeln i sådane mål tillkommande
egna beslutande rätt, afgjordt. — Men då
Utskottet i det stället funnit Majoren Gyllensvans
underdåniga ansökning egentligen ej
åsyfta annat, än vinnandet af en så beskaffad
förklaring öfver Kongl. Resolutionen af den
16 Junii 1786, hvarigenom den ofullständighet
uti samma Resolution, som varit en åberopad
grund för Ridderskapets och Adelns beslut
i8i5 skulle blifva genom ett tydligare stadgande
undanröjd, och alla de rättigheter nogare
bestämde, hvilka den åt Innehafvaren af
Westanå FideiCommiss upplåtne rätt till Gyllensvanske
namnet borde anses medföra; och
Ridd. 0. Ad. Fröt. VI B. II. Afd. åg, 4 O.
306
Den 27 Maji.
således derest Kongl. Maj:t skulle i nåder finna
för godt att Sökandens underdåniga begäran 1
sä måtto villfara, saken möjligen skulle kunna
komma, att i förnyadt skick å nyo underkastas
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning,
dervid icke, såsom förut-, ordalagen uti
1786 års Kongl. Resolution, utan den förklaring,
de af Kongl. Maj:t erhållit, komma att
tjena till ledning för beslutet; har Utskottet
trott sig böra, uti det till Kongl. Majit afgifvande
underdåniga Utlåtande, hufvudsakligast
anföra, att, ehuru Ridderskapets och Adelns
beslut af år 1815, det någon representationsrätt
för Ätten Gyllensvan, såsom utgången, icke
kunde äga rum, måtte i sakens oförändrade
skick tjena så väl nu varande RiddarhusUtskottet,
som de autoriteter, hvilka framdeles
med Riddarhus-polletters utgifvande komma
att äga befattning till ofelbar efterrättelse,
detta beslut likväl ej bör kunna anses gällande
längre, än de skäl och anledningar, hvarpå
samma beslut sig grundar, likaledes förblifva
orubbade beståndande, utan en på lagligt sätt
meddeld förklaring, det oftabemälte 1786 års
Kongl. Resolution verkligen innefattar en så
beskaffad adoption af innehafvaren till Westanå
FideiCommiss, på Adeliga Ätten Gyllensvan,
som medför fullkomligt åtnjutande af
alla samma Ätt tillhörande förmåner, och till
hvilken Konungen efter då gällande Regeringslagar
var ostridigt berättigad att lemna bifall,
tvärtom kunna ochböra föranleda till ett fullkomligt
förändradt behandlingssätt af detta ärende,
samt till återupptagande af den nummer bland
Den 27 Maji.
307
Riddarhusets röstägande Ätter, till hvars uteslutande
från de lefvandes antal och hänförande
till de utdödas, endast tillämpningen af en
då ofullständig och otydlig, men sedermera
till alldeles motsatt betydelse förklarad författning
gifvit anledning.
Vidkommande åter sjelfva den af Majoren
Gyllensvan i underdånighet sökte förklaring öfver
Kongl. Resolutionen den 16 Junii 1786, så
har väl Utskottet, enär Ridderskapet och Adeln,
genom merberörde dess år i8i5 fattade beslut,
redan bestämt den enda tydning, Ridderskapet
och Adeln funnit kunna åt ordalagen i samma
Resolution gifvas, icke ansett sig tillständigt,
att till Kongl, Majit i denna del framställa
tillstyrkande om något förklaringssätt
af dessa ordalag, som med den af Ridderskapet
och Adeln antagna tydning deraf, icke
öfverensstämde, men likväl, då saken nu ytterst
kommer att bero på Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, icke trott sig böra underlåta, att för
sin egen del i underdånighet anmärka, det Utskottet
så väl af framlidne Öfverste GyllenSvans
Testamente och Ansöknings-skrift om
Kongl.Majits fastställelse å det samma, tyckt sig
finna dermed hafva varit afsedt en ti11 evärde!i—
ga tider utsträckt, och med besittningen af
"Westanå Egendom städse förenad fortsättning
af alla de rättigheter Testator sjelf, i grund
af den honom föriuidta adeliga värdighet tillkommit,
som ock af då Varande RiddarhusDirectionelrs
Öfver nämnde ansökning infordrade
och afgifne underdåniga Utlåtande, att
308
Den 27 Maji.
Directionen dertill, hufvudsakligast af det skäl,
tillstyrkt nådigt bifall, att den föreslagne FideiCommissInrättningen
innebure ett närmande
till det uti andra Europeiska länder öfliga bruk,
hvilket, genom föreningen af Representationsrätten
för vissa Ätter, med besittningsrätten af
vissa Gods , betydligen bidragit till AdelsStåndets
sjelfbestånd och Adelskapets anseende,
af hvilket allt Utskottet anser anledning kunna
hämtas till den förmodan, att det uti 1786 års
Kongl. Resolution nyttjade ordasätt, genom någon
tillfällig omständighet torde hafva fått en
inskränktare betydelse, än som med vederbörandes
då för tiden hyste afsigt och mening
öfvererisstämt; hälst af då gällande författningar
icke kan finnas något hinder hafva varit
för ett fullkomligt bifall till Testators yttrade
önskningar, och har Utskottet slutligen ansett
sig böra i underdånighet erinra, det, genom
nådigt bifall till den sökta förklaringen, Westanå
FideiCommissEgendom endast kommer,
att på samma sätt alltid blifva tillhörig Representanten
för Adeliga Ätten Gyllensvan, som,
enligt de särskilt utfärdade Kongl. Diplomerne,
Säterierne Fiholm och Börringe Kloster,
under namn af Grefskap, beständigt komma
att besittas af en Grefve Beckfries samt Åtvidabergs
Kopparverk med Adelsnäs Säteri alltid
af en Baron Adelsvärd; äfvensom bemälte
Ätt i öfrigt kommer att blifva i alla hänseenden
jemförlig med de nya Grefliga, Friherrliga
och Adeliga Ätter, hvilka genom upphöfelser,
i enlighet med nu gällande RegeringsForm,
uppkommit och uppkomma, blott med den åt
-
Den 37 Maji.
309
skillnad att de, efter hvarandra i Ätten inträdande
Ättemännen, icke ovilkorligen bör vara
från hvarandra i rätt nedstigande led härstammande,
men att deremot de alltid komma att
vara innehafvare af samma fasta Egendom, och
deras egna interesse och förmoner derigenom
med Fosterlandets välgång och sannskyldiga
förkofran alltid lika förbundne.
Den åsigt af detta ämne RiddarhusUtskottet
sålunda fattat, har Utskottet ansett sig, innan
dess underdåniga Utlåtande till Kgl. Maj:t
afgifves, böra Högloflige Ridderskapets och
Adelns pröfning och godkännande underställa.
Stockholm den 28 Maj 1818.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Öppnades Herrar Electorers lista till val
af en Ledamot i ExpeditionsUtskottet efter
N:o 329 Friherre Adlerbeth, Gudmund Göran,
StatsRåd; och befanns dertill hafva blifvit utsedd
N:o 3io Friherre Carpelan, Wilhelm,
StatsSecreterare.
Uppbröts Herrar Electorers Lista till val
af Irenne Ledamöter, hvilka borde afresa till
Trondhjem i Norrige för att deltaga i Norr
-
310 Den 27 Maji.
ska Folkets allmänna glädje vid Hans Maj:t
Konungens höga Kröning derstädes; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 3. Grefve De la Gardie, Jacob, Ge-»
neralLieutenant;
N:o 319. Friherre af Nordin, Carl Johan,
ÖfversteLieutenant,
N:o 21 i8. B, Herr Lagerheim, Fullmäktig,
Herr Rappe, Carl, ÖfversteLieutenant,
Företogs till pröfning Särskilta Utskottets
den 6 dennes afgifne, samt den 21 i samma
månad förmiddagen, på hordet lagde, Betänkande
angående grunderne för en allmän reglering
af Statens Embeten och Tjenster,
Grefve De la Gardie, Jacob, hemställde
om icke, enär Utskottets Betänkande redan vore
tryckt, detsamma kunde, utan att förut behöfva
uppläsas, nu genast till pröfning företagas.
Friherre Boije, Ludvig: Jag förenar mig
så mycket helhe med den siste värde Talalaren,
som jag förmodar att Betänkandet torde
böra remitteras till ConstitutionsUtskottet, att
börås öfver de delar deraf, som gå ut på ändringar
i vår Constitution. De skäl, hvarpå
jag grundar min tanka, alt Betänkandet icke
Den 27 Maji. 311
nu kan bifallas, skall jag rättnu hafva äran
framställa.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
ansåg Ridderskapet och Adeln ej nödigt,
att Betänkandet, som var vidlyftigt, och dessutom
redan tryckt, beliöfde uppläsas.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande;
Då Högloflige Särskilta Utskottet erhöllt
det uppdrag, att föreslå grunder för indragningar
i Rikets Embets- och TjenstemannaStater,
samt en förbättrad arbetsinethod, och
föremålet egentligen var att bereda inskränkning
i Statens utgifter, förmodade jag så mycket
mindre, att Utskottet skulle utsträcka dess
åtgärd till föreslående af hufvudsakliga förändringar
i vår Statsförfattning, som Utskottet
sjelf synes medgifva, att dess åtgärd varit, genomföreskrift,
till förstnämnde afseende allena
inskränkt; men om under en flyktig genomläsning
af Utskottets Betänkande, jag icke mig
misstagit, skulle icke allenast ali CollegialForrn,
ali ansvarighet genom Collegial-beslut,
upphöra, utan äfven alla mål mindre beredde,
och blott efter föregången handläggning i
mindre Departements eller Contoir, till pröfning
och afgörande hos Konungen förekomma,
i närvaro endast af Föredraganden och den
SlatsMinister, till hvilkens Departement ärendet
hörde; och ehuru det medgifves, att ärender
-
312
Den 37 Maji.
na afgöres långsammare vid nu varande Collegial-inrättning,
är likväl deras utveckling och
behöriga pröfning otvifvelaktigt säkrare, då
flere Coll eg i i Ledamöter, under ansvarspligt,
deras yttrande deröfver meddela, och då den
stundom icke utan anledning öfverklagade långsamheten
icke är en följd af Collegiala inrättningen,
utan fel i tillsyn, att författningar till
befordran af skyndsamhet icke efterlefvas, så
bör derifrån icke hämtas skäl till upphäfvande
af hvad som i en längre tidsrymd beredt
en allmän nytta. Säkerheten för ärenders behöriga
utveckling och behandling, då de omsider
förekomma till Konungens pröfning, skulle
genom Utskottets förslag betydligen försvagas,
då de blott i närvaro af den Minister, under
hvilkens tillsyn ärenderne förut blifvit beredde,
skulle afgöras, i jemförelse till hvad man
bör förvänta af ärenderuas föredragande och
afgörande i ett talrikare StatsRåd, jemlikt
Grundlagens föreskrift i 8:de och flere
af RegeringsFormen; den i öfverensstämmelse
med denna tanka hos Riksens Ständer rådande
mening manifesterade sig äfven sista Riksdag,
då alla Riksdagen förut föreslagne grundlagsförändringar,
i samma ändamål som det nu
framställdte, blefvo i RiksStånden afslagne och
har -vid sådant förhållande det varit oväntadt,
alt ifrån ett Utskott, inrättadt hufvudsakligen
i ändamål att föreslå grunder för minskning i
Statens Embets- och Tjenstemän, och Statens
löne-utgifter, emottaga de förslag förnyade,
i afseende på ärenders behandling inför
Konungen i SlatsKådet, som så nyligen
Den 27 Maji.
315
blifvit af Rikets Representanter afslagne. Jag
medgifver gerna, att de i Collegierne förekommande
DomareMål kunde lämpligen upptagas
af HofRätten, men om detta å ena sidan beredde
en inskränkning i antalet af Collegiernes
Embets-och Tjenstemän, torde etttillokadt
antal, svarande deremot, i HofRätten tarfvas,
och nyttan för det allmänna blifva mindre betydlig.
I anledning af hvad jag nu andragit,
tillstyrker jag, att Betänkandet må afslås, eller
åtminstone, i händelse af återremiss, Utskottet
anmodas, att i ett föränd rädt Betänkande
utesluta de nu framställde, och förlidne Riksdag
ogillade, förslag, till ändring i ärendernas
behandlingssätt i StatsRådet, och rubbning i
de föreskrifter, som i detta afseende i 8:de
och flere §§. af RegeringsFormen innefattas,
och hvari Utskottet, emot förmodan, tillstyrkt
att ConstitutionsUtskottet redan vid denna Riksdag
skulle föreslå en i förenämnde afseende
förändrad redaction.
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag åberopar
mig de skäl den siste Talaren framställt,
utber jag mig att få erinra, att det förslag,
till förändring i våra Styi elseFormer,
som Betänkandet nu ger, är alldeles detsamma
som det var, hvilket vid 1812 års Riksdag
gjordes, och som då behandlades såsom constitutions-fråga,
samt vid i8i5 års Riksdag
af alla fyra Stånden enhälligt afslogs. Den
enda skillnad jag kunnat förmärka, består
deri, att detta förslag är mindre blygsamt, och
i samma nion mera afskräckande, som det nu
314
Den 37 Maji.
förestår att alldeles borttaga äfven den controll,
som det förra förslaget ändå lemnade
qvar, såsom nödig. Samma behandlingssätt
sorn förslaget då fick, torde det böra få nu:
och ehuru lifligt jag önskar att det kunde genast
afslås, tror jag likväl ej att sådant går
an förr, än ConstitutionsUtskottet, som bör
höras i alla Constitutionsfrågor, förut blifvit
hördt. Jag begär derföre, att Betänkandet må
dit remitteras. En föregående Riksdags ConstitutionsUtskott
bar varit nog Svenskt för att
afslå detta förslag; och jag väntar detsamma
af vårt nuvarande ConstitutionsUtskott. Af
Försynens vakande omvårdnad för mitt Fädernesland
hoppas jag, att 1634 ^rs sakernas
ordning, och det derpå inträffande allmänna
tillstånd, aldrig mera återkommer. i634 års
så kallade Regeringsform var till sin natur
blott ett föregifvet Testamente af Konung Gustaf
II Adolph, innehållande Instructiön för
Förmyndarne för Hans omyndiga Dotter. Den
gaf en sådan ofantlig magt åt desse Förmyndare;
och så väl de, som sedermera Förmyndarne
för Carl XI begagnade sig på ett sådant
sätt af denna magt; att hela Adeln derigenom
gjordes till föremål för Nationens hat; ett
bat, som vållade 1686 års souverainitet, och
som sedermera, förvandladt till Ståndshat, räckte
alltför länge,
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
kom icke nog tidigt upp i Plenum i dag, för
att få höra begynnelsen af Grefve Gyllenborgs
nu uppläste Memorial; men med anledning af
Den 27 Maji.
315
slutet deruti, och hvad Friherre Boije sedermera
i ämnet yttrat, utbeder jag mig få anföya
några ord. Lika med Grefve Gyllenborg
anser jag, att om Ministrar antagas, böra de ej
enskilt föredraga de till deras Departementer
börande mål, undantagande de som angå utrikes
firender och Commandomål; utan all föredragning
ske samfält inför Konungen i StatsBådet.
Detta är äfven enligt med särskilta Utskottets
Betänkande. Hvad beträffar den nytta
som Collegiala Styrelsen skall medföra, tror
jag man har mycket skäl att sätta i fråga, om
nyttan deraf varit så stor, att man deraf kati
hämta tillräckligt skäl för dess bibehållande.
Man jemföre Rikets Styrelse på 1600-talet,
då den var lika med hvad Utskottet nu föreslagit,
med den på 17- och 18-hundradetalen,
och man skall finna, att den förre i allmänhet
hade flere fördelar. Enligt Utskottets förslag
är Ministrarnes ansvarighet ganska stor. Utskottet
har tillika visat, att den Collegiala
Styrelsen har nu ingen ansvarighet, då deremot
StatsRåden och Föredraganden, samt således
äfven Ministrar, om de antagas, äro, enligt
vår Constitution, vid Riksdagarne underkastade
en sträng ansvarighet. Jag förenar
mig äfven med Friherre Boije deri, att det är
nödigt anmoda ConstitutionsUtskoltet, att,
ifall den nya planen för Rikets Styrelse an*
tages, utarbeta förslag till ändringar i de delar
af Regeringsformen, hvilka icke stå i sammanhang
med den nya Organisationen. Men
jag kan ej dela Friherre Boijes öfvertygelse,
316
Den 27 Maji.
att i634 års Regeringsform var skulden till
de missbruk, som inträffade under Drottning
Christinas minderårighet, och som gjorde Svenska
Adeln till föremål för de öfriga Medborgare-Classernes
hat Åtminstone hade en stor
del af dessa missbruk förekommits, om Ministrarne
varit underkastade den ansvarighet,
som i vår nuvarande Statsförfattning för
StatsRåd och föredragande är stadgad, och
enligt serskildta Utskottets Betänkande äfven
för Ministrarne och de Föredragande måste
fortfara.
i634 års Regeringsform hade sina stora
brister, men den hade ock i afseende på styrelsens
kraftfullhet och drift sina fördelar. Det
skäl, att en MinisterialStyrelse vore oförenlig
med Nationens frihet, tror jag bäst vederlägges
deraf, att i nästan alla fria Stater finnas
icke Collegial- utan Ministerial-Styrelse; och
såsom exempel derpå vill jag anföra Norra
America, England samt de fleste constitutionella
Monarchier. I Frankrike under sjelfva
den republikanska tiden styrdes Riket genom
Ministrar utan Collegier. Det vigtigaste skäl
emot den föreslagna Ministeriella styrelsen har
jag ej hört anföras, att nemligen vår lagstiftande
magt blott hvart 5:te år är ovilkorligen
berättigad, alt utöfva controllen öfver densamma.
Detta är hvad jag hufvudsakligen
haft, att vid de sista värda Talarnes anföranden
erindra.
Den 27 Maji.
317
Grefve Spens} Jacob Melcher} anförde skrifteligen:
Det
Utskott Rikets Ständer funnit nödigt
förordna för utarbetandet af allmänna grunder,
icke allenast för indragning och sammanslående
af öfverflödiga embeten och tjenster,
utan ock för en förändrad Arbetsmethod, har
nu fullgjort sitt uppdrag på ett sätt, som, om
det tilläfventyrs icke så fullkomligt instämmer
med den syftning mången trodt ligga till
ensam grund för Rikets Ständers steg i denna
del, och hvilken åtminstone med lika om ej
större lätthet kan hämtas af de vidsträckta
och obestämda ordalag, hvari uppdraget gafs,
som någon annan, likväl jag och flera med
mig från början ansågo vara det enda, hvarpå
Utskottet med framgång och någon sådan
båtnad för det allmänna, som kunde rättfärdiga
dess sättande, skulle kunna behandla
det dem uppdragna vigtiga värf. De svårigheter,
hvilka vid detta arbete måste möta
och mött Utskottet, icke mindre än de tillförene
för samma ändamål tillförordnade och
hörde Auctoriteter, och som Utskottet tror
icke kunna undfalla den som bemödar sig att
af ärendet taga närmare kännedom, hafva äfven,
med den obetydliga kännedom deraf,
hvilken jag kunnat inhämta, icke heller undfallit
mig, och då Utskottet ansett sjelfva sitt
uppgifna förslag icke hafva kunnat blifva annat
än ofullkomligt, borde väl jag förutse,
att hvad jag i denna del skulle kunna hafva
ait erindra, borde blifva så ofullkomligt, att
318
Den 27 Maji.
det alldeles icke förtjente att upptaga en tid *
sorn för Högloflige Ridderskapet och Adeln
börjar blifva allt mer och mer dyrbar. Det
är också icke något fullständigt Systeme, sorni
jag ernar motsätta Utskottets plan till förändring
i Inrikes Administrationssättet; min inskränkta
erfarenhet och af flera andra göromål
upptagne tid tillåter det ej. Om Utskottets
förslag inskränkt sig till en Committees
skyndesamma förordnande och oafbrutna bibehållande
i verksamhet, med uppdrag att föreslå
en förändring i de Embetsverks organisation,
som med den inrikes styrelsen skulle
komma att äga befattning; öm Utskottet endast
till Riksens Ständer framstält hvad soni
genom organisationen af vår Statsförvaltning
bör åstadkommas, på det att vår Statsförfattning
må rätt kunna uppfylla sitt ändamål; om
Utskottet dermed för den blifvande Committeen
endast faststält målet, dit dess arbeten,
borde syfta, att leda Statskroppen, icke vägen,
som dervid utan afvikelse borde följas; om
Utskottet i stället att uppgifva uppränningen
tillen Plan, hvars detaillerade utförande skulle
öfverlemnas åt Commiteen, blott föreslagit
bestämd fastställelse af Riksens Ständer på
oundgängligheten af uppgörandet af en sådan
plan, och successiva införandet af förbättringar
i administralions-sättet fastställelse af de
brister, hvilka såsom sådana vidlåda det nuvarande,
i grund af dess sammansättning och
beskaffenhet, och de välgörande verkningar
man fordrade af förändringen deruti; om Utskottet
sålunda endast uppgifvit problemet,
Den 27 Maji.
319
som skulle solveras af Commiltecn, skulle
jag visserligen ej å Utskottets förslag hafva
tillstyrkt annat än bifall. Men då nu frågan
ar att Commite'ens arbeten endast skola få till
föremål inpressningen af den gamla materien
i de nya faststälde formerne, kan jag icke
underlåta, att på åtskilliga af de åsigter Utskottets
Betänkande innehåller söka fästa Ilögloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Otvunget instämmer jag med Utskottet
deri, att det skulle vara utan ändamål att
uppgöra project till Embetens och Tjensters
indragning, så länge Inrikes Ådministfationssättet
är detsamma, som hittils, och att det
följakteligen vore i högsta måtto olämpligt,
att påkosta medel till erhållande af ett sådant
förslag; jag instämmer ock deri, att för bibehållande
af en ny sakernas ordning, särdeles
den som Utskottet föreslagit, om den skulle
blifva införd, fordras nödvändigt genomseende
och förenkling af de författningar, som nu
af de nuvarande administrativa auctoriteterne
tillämpas, och handhafvas, och som skulle blifva
tillämpade och handhafde af de i förnyadt
skick satte. Jag ville tillägga att detta lika
nödvändigt fordras för införandet af detta förnyade
skick. Utan utarbetandet och antagandet
af en Economisk Lagstiftning, befriad icke
blott från alla onyttiga och förvillande stadganden,
utan äfven från alla de stadganden,
som i sig sjelf och i sammanhang med det
närvarande sättet, hvarpå de handhafvas, rig^
tigt fattade, hvarken onyttiga eller förvillande,
320
Den 27 Maji.
ofelbart skulle i hög grad blifva det, om det
nya infördes af en Lagstiftning som behöfde
vara rättad lika mycket efter möjligheten att
utan fara för de skadligaste missbruk kunna
sarnmanstå med detta handhafnings-sätt, som
efter tidens verkliga behof, utan en sådan förändrad
Economisk Lagstiftning, skulle hvarje
hufvudsaklig förändring i det inrikes Administrationssättet
ej allenast vara ett Palliativ, utan
ett af de läkemedel, hvilka, med bibehållandet
af den förut förda diaeten, endast förvärra sjukdomen.
De positiva Lagarne måste ofta uti
de processuela hafva correctiver. Domstolen
måste vara ett complement till Lagen. Beskaffenheten
af dessa två måste således med
hvarandra lia ett oupplösligt samband. Gäller
detta i den egentligen civila och criininella
Lagstiftningen, måtte det ändå mer gälla i
den economiska , der föreskrifterne, genom
sjelfva föremålens natur, omöjligen kunna blifva
så bestämda, som i den förra. Man vill
förekomma den motsägelse som skulle blifva
genom ett icke samtidigt förändrande af lagen
och lagens tillämpnings- och handhafningssätt\,
derigenom att från den ministerialstyrelse,
som skulle ersätta den collegiala,
skulle afskiljas alla mål af egentlig judiciell
beskaffenhet, hvarmed lärer förstås alla sådane
som fordra urskiljande af tvenne tvistande personers
rätt, eller af det allmännas rätt, mot
den enskilda, och dessa mål till de ordinarie
Domstolarne öfverlemnas. Jag hemställer till
deni, hvilka fullständigare än jag känna våra
econo
*
-
Den 27 Maji.
321
economiska författningar, huruvida icke oaktadt
denna söndring, som jag, serskildt betraktad,
visserligen anser högst nyttig, men som
jag i vissa afseenden åtminstone ej tror vara
möjlig med bibehållande af de ordinarie Domstolarnes
nuvarande beskaffenhet, och utan
inrättningen af en ny sort ordinarie Domstolar
och ÖfverDomstolar, ensamt för mål a£
economisk beskaffenhet, hvilkas utredande fordrar
kunskaper af så serskild art, från dem,
hvilka den egentliga Domarebefattningen kräfver,
och hvilka Domstolars inrättande jag i
synnerhet för den större helgd, som vår opinion
och våra grundlagar tillägger Domstolar,
framför verk med annan benämning, hoppas
skulle afhjelpa mångå af de öfverklagade olägenheterna;
jag hemställer om det oaktadt
icke många stadganden om åtgärder af mera
egentelig administrativ natur skulle qvarblifva,
hvilka, skiljda från den styrelse de hittils
varit uppdragne, antingen skulle öfver höfvan
sysselsätta högsta makten med saker, hvilka
för den enskilta välfärden visserligen betydliga,
likväl, särdeles då de i myckenhet
förekomma, skulle af den egentligen afgörande
anses för obetydliga, att finna någon särskild
uppmärksamhet, och således kunde komma
att i sjelfva verket afgöras af den det icke
vederborde, eller ock med erkännande deraf,
att detta i alla fall skulle bli följden, en gång
för alla öfverlemnas åt en serskild persons afgörande,
antingen utan rätt att klandras, eller
med försvårad möjlighet dertill, i ändamål
Ridd. o. Ad. Fröt. VI. Ii. II Mil. 442*
322
Den 27 Maji.
alt vinna den så ofta prisade enheten i behandlingssättet
af likartade ärender, hvilken
jag åtminstone med den ringa kännedom af
menniskonaturen, af forntid och samtid, som
jag hunnit inhämta, ej kan finna så ofelbart
gifven derigenom, alt blott en enda person
behandlar dem. Så snart en sak behandlas efter
lagens föreskrift, behandlas den alltid lika.
Lagen är den enda Moraliska enhet som existerar.
Bokstafven dödar, heter det väl, och
andan gör lefvande, men lifvet är eli continuerlig
af omständigheter beroende omvexling
och det är just en sådan omvexling, som bör
undvikas. Lagen, det är sant, kan olika tolkas
af olika personer, men kan den icke det lika
lätt för serskilta fall af en enda. På hvilketdera
lia vi de flesta exempel? Skall den som
ensam besluter, icke lättare öfverlemna sig åt
ögonblickets ingifvelse!-, än den som är omgifven
af andre, hvilka gemensamt med honom
besluta, och för hvilka han måste framställa
skälen för sitt beslut, om han vill, att
det skall verka på deras? Skall icke den, som
har en ordentelig instans öfver sig, der han
vet, att hans steg kunna på det noggrannaste
skärskådas, och som derjemte ej har mera sig
uppdragit än han sjelf, och utan att behöfva
lita på andra, kan medhinna alt noga genomgå,
med mera omtanka och pröfning genomgå
sakerna och förrätta sina skyldigheter, än
den som handlar, eller för de flesta fall, kan
lia full anledning att tro sig handla i högsta
maktens namn, men måste deremot nödvändigt
tillåta, att äfven andra handla i hans,
Den 27 Maji.
323
utan annan säkerhet eller tillfredsställelse, än
Vizirens, som när Sultan låtit ge honom några
rapp under fotsålarne, går hem och låter ge
sin Effendi dubbelt så många. Skall icke den,
som vet, att han sjelf och ingen annan skördar
frugten till heder eller skam, till ansvar
eller belöning af sina åtgärder, mera betänka
sig på, hvad han söker befrämja, än den som
på visst sätt endast kan anse sig ämnad till
machin åt en annan; men som snart måste
märka, huru lätt det är för honom att tvärtom
göra densamme andre lill machin åt sig,
som, antingen han eller den andre är den
verkliga machinen, likväl alltid icke passerar
föi’ något annat. Man torde skylla äfven
mig för den besynnerligheten, som nu verkeligen
börjar blifva nymodig, alt vilja vara
gammalmodig. Man torde säga, att jag just
då är inconseqvent, då jag ej går nog långt
tillbaka, utan motsäger det nya systemet,
hvilket i sig sjelft ej skall vara annat, än det
som infördes i Sverige 1634- Om det än skulle
vara fullkomligen detsamma, om Europas,
Sveriges och framför allt tidslynnets beskaffenhet
skulle kunna medgifva ett återgående till
fordna stadganden, så låtom oss just i denna händelse
besinna, att den store Statsman, som
skref och lät antaga 1634 års så kallade Regeringsform,
som dock egenteligen ej var annat
än hvad som nu skulle kunna kallas en
Instruction för Regeringen, rörande dess arbetssätt,
just genom den lade grunden till en
Aristokrati, som, ehuru Sverige i yttre hänseende
under den såg sin mest lysande period,
324
Ven 37 Maji.
ehuru en mängd förträffliga inrikes författningaY
sig derifrån härleda, Svenska Folket
ändtligen 1680 måste anse för en lycka att
få utbytt mot Souverainiteten. Låtoni oss erindra
oss att man äfven 1773 sade oss, att
det urgamla Svenska Regeringssättet var återfördt,
sådant som det varit före 1G80, och
alt 1773 års Regeringsform innehöll motsägelser,
hvilka icke kunde lösas genom annat än
1789 års SäkerhetsAét, och att det fordrades
30 år, och hela Rikets bringande nära sitt fall,
innan denna kunde afskaffas. Låtom oss icke
glömma, alt Regeringens sammansättning åren
för Statens bestånd och Nationens väl nära
lika vigtig del af samhällsiurättningen, som
förhållanderna mellan Regeringen och folket.
Det är också dessutom den väsendlliga skillnad
emellan de högre Embetsverkens organisation,
enligt i634 års Regeringsform, och den
nu föreslagne Ministerialförvaltningen, att Collegierne
då voro, som Utskottet sagt, afdelningar
af Rådet, hvilka beredde samma ärender
som in pleno afgjordes, att Collegierne hade
flere Ledamöter gemensamme med Rådet
och de Bisittare deri, som ej hörde till Rådet,
ändå i förekommande mål hade rösträttighet,
och intet blott voro Rådets föredragande och
expedierande Betjening. Det var således icke
blott en man i Rådet, som om hvarje Styrelsegren
ägde fullkomlig kännedom, utan
flere med lika rättigheter inom Rådet; då
deremot de nu föreslagne DepartementsCheferne
skulle i sin Styrelsegren sakna all Controll
af kunnige likar, och af ingen, som jemte dem
Den 27 Maji.
325
lade hand vid saken, kunna vänta motsägelse.
Man finner allt förekommit genom Nationens
rätt att genom sina representanter kalla
dessa Chefer för de administrativa myndigheterne
till ansvar för åtgärder dem de hetas
vidtagit, men omöjligen kunnat alla vidtaga
på sätt att de derföre kunna ställas till verk*
ligt ansvar, emedan sådant aldrig bör kunna
utkräfvas af dem, hvilka genom felaktiga inrättningar
blifvit nödsakade att befatta sig med
en mängd saker, om hvilka de omöjligen kunna
äga full kännedom, och hvilka således ej
felat i annat än deri, alt de åtagit sig en
orimlig befattning, under det att de, sorn
verkligen genom oskicklighet eller elak vilja
vållat skadan, eller tillstält oredan, njuta
skygd af sin apparenta obetydlighet. För allmänheten
kommer den subordinerade Einbetsjnannens
lycka alt synas beroende af Ministern,
men i sjelfva verket blir det Ministerns
väl eller ve, som blir beroende af den
subordinerade Embetsmannen, och härigenom
skall ett förhållande dem emellan alstras,
tvärtemot hvad det borde vara, af det starkaste
misstroende å den subordinerades, och det
blindaste förtroende å Ministerns sida. Man
tror att missbruk förekommas, genom det att
nationen strängt och ofta utöfvar denna anklagelserättighet,
man fäster sig, som så ofta
plär vara vanligt, mer vid Ministern än
vid Minister-embetet; men om man än får
hort en oredlig eller oduglig Minister, om äfven
alla hans så kallade organer, hvars verkliga
organ han varit, följa honom i fördömd
-
326
Den 27 Maji.
sen, mån man kan af vår Herre utbedja sig
en Engel till hans efterträdare, som icke beliöfde
några organer? Vore detta möjligt,
hvad behöfdes då fem Englar? För enheten i
Styrelsen vore man ju belåten med den ena
såsom Envåldsherre. Huruvida för öfrigt med
införande af detta systeme utvägar skulle kunna
finnas till stadgande af sådane grunder för
befordringslagarnes öfverseende och förbättring,
att känslan för kraft, skicklighet och förtjenst
icke kommer att utrotas, begriper åtminstone
icke jag, när det egentligen utom Domaremagten
ej kommer att finnas mer än fem embetsman
i Staten, som på afgörandet af målen
kunna sägas ha något direct inflytande,
på alla andra blott äro deras biträden vid målens
beredning, som det heter, och aldrig
kunna fä^ta något annat begrepp vid att bereda
väl, än alt på en gång bereda den afgörande
i lag, och så, att genom sjelfva denna
beredning den afgörande får anledning att afgöra
dem i lag; som till mål för allt sitt sträfvande
aldrig kunna se annat än en af dessa
platser, hvilkas storhet förblända hopens öga,
men hvilkas verkliga obetydlighet de bäst
känna, och dit dessutom nästan alla andra vägar
måste leda, snarare än den raka genom
arbete under en annan i samma spliaer, så
länge hos de på ett eller annat sätt rådande
herrskar den princip, att undvika för nära
liaisoner mellan befallande och lydande, och
för mycken vana vid de så kallade gamla embetsmanna
missbruken hos den, af hvilken man
väntar deras ofelbara förekommande, och hos
Den 27 Maji.
527
de subordinerade egna interesset lika starkt
föranleder att på allt sätt söka undvika en
Chef, som från längre tid känner dem lika
väl som ärendernas behandling. — Blifva embetsman
på detta vis blott verkliga eller apparenta
organer för hvarannan, utan att någon
blir direct ansvarig blott för sina egna
handlingar, då medger jag att Embetsmannainteresset
och Nationens interesse alltid måste
komma i sådan uppenbar fejd, att jag knappt
ser något bålverk, som kan emellan dem uppföras
, och trygga Nationen för förtryck i stället
för att jag för min del annars alltid ansett
en väl sammansatt, väl underbyggd, väl
ansedd och väl lönad, af ingen annan än lagen
beroende, men af den och inom sig väl
controllerad Embetsmannacorps såsom det säkraste
värn emot möjligheten, att ens genom
en förändring i Grundlagen kunna i Sverige
införa något farligt envälde, fåvälde eller mångVälde,
Jag får be Utskottets Ledamöter om förlåtelse,
i händelse jag orätt fattat deras plan;
jag skulle önska, om, genom någon vändning
eller utveckling af densamma, genom några
correctiver i detaillerna, den ursprungliga faran,
som jag trott mig finna i förslaget, att
genom i ett för allt ansvariga Ministerii-Chefer
sköta allmänna ärenderna, kunde undvikas.
Jag har ej kunnat finna några tillräckliga sådane
i de som Utskottet uppgifvit, och tror,
att, om den blifvande Comiteen skulle kunna
uppfinna och tillägga några sådana, den åt
-
3^3
Den 27 Maji.
minstone behöfver mycken latitude i sin Instruetion,
och att kunna betydligen afvika
från den uppgifna planen. Jag har åtminstone
nu fullgjordt, hvad jag längesedan föresatt
mig, och hvarföre jag isynnerhet värderar
det rum ödet mig här gifvit, att kunna få
säga nej till allt hvad som förefaller mig likt
det som jag kallar ministerial-styrelse, utan
hellre ja till sjelfva souverainiteten, så framt
någon menniska kan öfvertyga mig att souverainiteten
icke förr eller senare blir en masquerad
ministerial-styrelse. Riksdags-ärendernas
snart förestående önskansvärda slut vill jag
icke uppehålla med begäran om iterremiss;
hellre skulle jag ha önskat, att om formerna
det tilläto, proposition kunde göras, att Utskottets
inlemnade plan jemte de anmärkningar
som dervid kunde göras, skulle remitteras
till den blifvande Committeen, om hvars sättande
jag tror anhållan böra göras på sätt
Utskottet föreslagit. Hvad jag uttryckligen
bestrider, är deremot, att detta Utskottets förslag,
antaget eller ej, skulle öfverlemnas åt
ConstitutionsUIskottet, för att derefter lämpa
redactionen af vissa §§. i Grundlagen. Jag
tror det ej vara constitutionelt, alt antaga något
förslag, sorn med för eller fordrar ändring
i Grundlagen, och sedan uppdraga ConstitutionsUtskottet
alt endast föreslå en derefter
lämpad redaction.
Friherre BoijeLudvig: Om Betänkandet
genast fått remitteras till ConstilulionsUtskoltel,
så hade, kan hända, ingen discussion nu varit
Den 27 Maji.
329
nödig. Den är nu Lör jad, och jag utber mig
då, att få framställa mina hufvudsakliga anmärkningar
emot förslaget, öfverlemnande ödmjukast
till Ståndets högre upplysning att deni
bedöma.
Då jag med en värma, hvarifrån jag aldrig
förmår att göra mig fri, hvarje gång jag
tror frågan direct eller indirect gälla mitt Fäderneslands
frihet, yttrat mig i detta ämne,
\ och om jag, med för mycken värma ogillat
förslaget, så anser jag mig så mycket mera
skyldig att förklara, det jag visserligen derföre
icke sätter i tvifvel Utkottets lika verkliga
välmening. En af dess Ledamöter har i dag
sagt, att Betänkandet skall föreslå att en större
controll än den, som nu åtföljer våra Collegiers
förvaltning, och jag ser i detta yttrande
blott ett sammanhang med det yttrande Betänkandet
också framställer, nemligen att våra
Collegier nu för tiden skola vara utan all controll.
Med den tanken, att så vore, skulle
alltid en figurativ controll vara bättre, än alldeles
ingen; men basis för denna tanka är alldeles
ovigtig. Bevare oss Gud att tro, det
vår nuvarande Constitution någonsin skulle
förty das derhän, att den tillät Collegierna existera
utan ansvarighet. Till bevis på motsatsen
torde jag böra anmäla, att jag har sedan
revolutionen i högsta Domstolen föredragit en
af JustitiasCancelleren anställd action emot en
Ledamot i ett Collegium, och en Ledamots ansvarighet
måste väl också vara alla Collegiers.
Orsaken hvarföre jag så högeligen ogillar det
330 Den 27 Maji.
förslag detta Betänkande framställer, ligger
just deri, att jag anser samma förslag tillskapa
en ofantlig ministerial-magt, utan all annan
ansvarighet, än en, som vore alldeles ingen i
sjelfva verkligheten. Det låter förträffligt, då
Betänkandet påminner huruledes de fordna
RiksEmbetenas innehafvare uppstodo med deras
Collegier, emellan Kyndelsmässodagen och
Midfastan, och aflade inför Konungen redogörelse
för deras förvaltning; men då man litet
foijer den der controllen i sina detailler, så
undgår man ej att finna, att samma controll
var, i sjelfva verket, ingen. I föregående rader
antager Betänkandet, att både Presidenter
och Ledamöter skulle här indragas; och när
jag således icke annat kan finna, än att Collegierne
då också blefvo upplöste, så förstår jag
icke, huru våra blifvande StatsMinistrar skulle
kunna åtföljas inför Konungen af Collegier,
som icke existerade; men antagom, att Betänkandet
i denna omständighet vore verkställbart;
antagom att StatsMinistern uppträdde
åtföljd af sitt Collegium inför Konungen till
redogörelse, så böra vi också besinna, hvad
denna redogörelse kunne innebära. Jo, man
finner då, att en berättelse öfver arbetets drift
för det förflutna året, vore allt hvad som kunde
väntas. Denne berättelse, innehållande uppgift
af målens nummer, af, med ett ord, målens
balancering, ifrån ett år till ett annat,
och upplysande blott StatsSecreterarens och
StatsMinisterns flit, men icke hvarken deras
rättvisa eller deras moderation i magtutöfning,
skulle då troligen af Konungen öfverlennäs
Den 27 Maji.
331
till någon af de andra StatsMinistrarnes genomseende
och yttrande; och när nian eftersinnar,
att desse Herrar StatsMinistrar således
hlott skulle utbyta omdömen öfver hvarandras
befattning; eller att, om StatsRådets öfriga
Ledamöter också hördes, dessa kanhända
icke så alldeles stodo i oberoende af StatsMinistrarnes
förtroende och vänskap, så inser
man lätt att denne ansvarighet vore snart sagt
ingen. Redogörelsen skulle aldrig kunna upplysa
någon ting i den hufvudsakliga frågan huru,
detta dyrbara huru målen, huru Statens och
Medborgares välfärd blifvit afgjorde; och det
så mycket mindre, som i denna fråga voro alltid
StalsMinistern och hans Collegium jäfvoga
att sjelfve sig yttra. 1809 års Constitution har
föresett faran af att StatsRådets Ledamöter
skulle kunna, såsom Presidenter i Collegierna,
eller såsom Ledamöter i Allmänna Beredningen,
absorbera hela magten af Beredning och
Collegier; och har derföre uttryckligen förbjudit,
att ingen Ledamot af StatsRådet får tillika
innehafva annat civilt embete; och nu föreslår
likväl Utskottet alldeles motsatsen. Det
var angeläget att föredragningen i Konungens
StatsRåd, hvilken sker mundtligen, utan uppläsning
af några handlingar, sattes till förenlighet
med handlingarne, under någon controll;
det var angeläget, att Föredragandens
omdöme, till förenlighet med Lagarnes bud,
också sattes under någon controll; och det var
ändtligen också nödvändigt, att de Protocoller,
som skulle, om jag så får yttra mig, innehålla
controllens egen säkerhet, sattes i obe
-
332
Den 27 Maji.
roende af Föredragandens inflytande; och för
alla dessa ändamål inrättades Allmänna Beredningen.
Der måste nu de mål, som äro ämnade
att föredragas, först granskas; der måste
alla nödiga handlingar uppläsas; der måste ej
allenast Föredraganden, utan äfven flere andre,
af Föredraganden oberoende Embetsman lemna
deras omdöme i hvarje mål; der mäste ett protocoll
formeras, som står i oberoende af Föredraganden,
derigenom att det justeras inför
Beredningen, underskrifves af dess äldsta Ledamot,
och genomdrages med dess sigill. Men
när nu åter, på sätt Betänkandet föreslår, Beredningen
skulle afskaffas; när allt, till och
med Protocollet skulle sättas ensamt i beroende
af Ministern och hans underlydande StatsSecreterare,
och när man vidare besinnar, att
StatsRådels Protocoller icke få tryckas, så att
StatsMinistrarnes höga och mägtiga förvaltning
icke ens voro underkastade publicitetens
controll; så frågar jag, hvari bestod, eller hurudan
vore val StatsMinistrarnes och StatsSecreterarens
controll? Eller fanns väl sedermera
någon annan ens tänkbar, än den, som
livart femte år låg hos Ständernes Eleclorer,
som ägde att välja vårt ConstitutionsUtskott.
Om denna nu är vanskelig, huru mycket
vanskligare skulle den icke blifva då? Man
har åberopat exemplet af England och Norra
America; men jag ber, att vi ej må kasta oss
i förvillelse: intetdera af dessa Länder äga
StatsMinistrar. England och Norra America
äro mångfaldigt rikare än Sverige; men åtnöjas
ändock med att hafva StatsSecreterare, och
Den 27 Maji. 335
det vore väl roligt att vela, hvad KrigsMinistern
i England heter, eller hvad FinanceMinistern
i Norra America? Vi äga också StatsSecreterare,
men vi skola nu icke nöjas dermed.
För oss är beliofvet starkare att hafva höga
och mägtiga och dyra Herrar. Man torde invända,
att titeln ingenting gör till saken; och
att Englands samt Norra Americas StatsSecreterare
kunna vara Ministrar, utan att kallas
så; men jag frågar då: Äga vi, eller kunna
vi få en lika controll på de blifvande Ministrame,
sorn man har i England och Norra
America? Der samlas Lagstiftande Magten en
gång hvarje år, och utöfvar sjelf en sträng
gransknings-rätt; då vi åter kunna hafva fem
år emellan hvar Riksdag, och hafva i dessa
dagar hört, att vår granskningsrätt icke ens
tillhör oss sjelfva, utan personer, som våra
Electorcr äga att utnämna — Betänkandet lofvar
oss, att under den föreslagne Ministerialstyrelsen
skall embetsmanna-skickligheten blifva
större; men jag tror just motsatsen, emedan
jag icke inser, hvarken alt det fordras
någon särdeles skicklighet att författa i pennan
hvad Ministern befaller; eller hvartill
skickligheten ens skulle så särdeles båta Embetsmannen,
då hans öde alltid ändå afgjordes
efter den mer eller mindre faveur, hvari
han stod hos Ministern, hvilket åter kunde
bero af helt andra omständigheter än skickligheten.
— Vi vete, att då Gustaf III återkom
från Frankrike, medförde han alldeles samma
nyhetsbegär, som nu åter så starkt uppblossat.
Han förändrade vår klädedrägt, och för
t
-
354
Den 27 Maji.
ändrade till en del, på ett olyckligt sätt, våra
seder och vårt lefnadssätt, men han respecterade
länge våra nationella StyrelseFormcr; och
när han slutligen bröt deni, när han afskalfade
Rådkammaren, som var talrik nog för att, inom
sig sjelf, äga sin egen controll under Konungen,
hvilken åter ägde, då som nu, ensamt
afgörande rätten, men som dervid icke ägde
någon olycklig anledning att mera höra den
ena, eller mera tro på den ena af sina Rådsherrar,
än den andra; när Gustaf lil upplöste
Rådet, hvars constitutionella dygd just låg
deri, att det yttrade sig öfver alla mål, utnu
att någonsin tillika befatta sig med deras beredning,
hvilket bestyr förrättades af StatsSecreterare,
som åter controllerades af Rådet,
när Konung Gustaf III bröt denna naturliga
kedja, och gjorde andra länken deri lill den
första; när han upplöste Rådet, så afgjorde
han också, i samma stund, sitt och sina afkomlingars
öde. Men hvad han gjorde för eller
emot Sveriges sannskyldiga frihet, för eller
emot säkerheten af Lagars och den goda ordningens
fordringar, derom är kanhända ännu
för bittida att tala. Efterverlden skall döma
i den frågan. Det ligger i Svenskens natur
att tåla allt af sin Konung; men ingenting
annat än rättvisa af sina likar; och han glömmer
aldrig, alt i frågor om rätt, äro Ministérens
Ledamöter att anse för ingenting annat
än hans likar. Det är också derföre i Sverige
dubbelt angeläget, att icke öka den ministeriella
magten, om man icke också kan öka eontrollen
på den; men nu har Utskottet, långt
Den 27 Maji.
355
ifrån alt föreslå oss någon förökning i Controll,
begärt afskaffande af den egentligaste
Controll vi hittils ägt; tj Utskottet föreslår
uttryckligen att Allmänna Beredningen bör afskaffas.
Detta synes mig likväl så felagtigt,
att jag, som anser friheten bestå i säkerheten,
att hvar Svensk Man alltid efter Lagarne
behandlas, skall anse Svenska Friheten
förbi den stund, som detta förslag gått igenom.
Friherre Cederström_, Jacob: Egentliga ändamålet
med Utskottets Betänkande har varit
att åstadkomma en minskning i Embetsmännens
antal, och Utskottet har i sådant afseende
föreslagit, att en Commite kunde nedsättas
för att utarbeta förslag i hvilka grenar
af Styrelsen indragning borde äga rum. Jag
instämmer fullkomligt i Utskottets yttrande,
att detta förslag är af den beskaffenhet, att
det bor emellan Riksdagarne utarbetas, ty det
är icke möjligt för Riksens Ständer, så väl i afseende
på bristande kännedom om nu varande
Styrelses sammansättning och dermed gemenskap
ägande ämnen, som i brist på tillräcklig
tid, att med ett sådant arbete sig sysselsätta.
I afseende på frågan, att remittera
de delar af Betänkandet till ConstitutionsUtskottet,
som medföra ändringar i Regeringsformen,
bestrider jag sådant i högsta måtto såsom
olagligt. Inga frågor om ändringar i
Grundlagarne få af något Stånd eller Utskott
väckas, och ännu mindre remitteras till ConstitutionsUtskottet.
Sådane förslag böra en
-
356
Ben 27 Maji.
skilt anmälas inför ConstitutionsUtskotlet för
att der skärskådas. — Om allt detta lämnar
81 §. i Regeringsformen tydlig föreskrift. Jag
tror ock lika med Grefve Spens, att en återremiss
till Serskilta Utskottet ej skulle leda lill
något resultat, ty Utskottet är troligen ej i
tillfälle, att på den korta tid af Riksdagen,
som nu synes återstå, utarbeta och till RiksStånden
inkomma med ett annorlunda beskaffadt
förslag, än som redan är aflemnadt. Jag
anser derföre den enda utvägen vara, att,
jemte öfverlemnande till Kongl. Maj:t af Utskottets
project, Riksens Sländer bos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhöllo, att Kongl. Majit
täcktes förordna en Committé, hvilken med de
lijelpemedel ifrågavarande förslag jemte de
handlingar, Utskottet för sammanfattandet deraf
begagnat, kunna aflemna, sättes i tillfälle
att utarbeta ett fullständigt förslag i • ämnet,
hvilket vid nästkommande Riksdag borde till
Riksens Ständers granskning framläggas, och
hvarvid Kongl. Majit tillika, om så godt synes,
kunde aflåta Nådig proposition om ändringar
i de delar af Grundlagarne, hvilka i anledning
af sådane förslag komrae att äga rum.
Herr Rothlieb, Carl Fredric: Jag ärnar ej
tala om mitt nit, min värma för Fäderneslandets
väl; ej heller om vådan af att, genom
framställningar här, kasta medborgare i förvillelse.
Jag vill blott hafva den äran förklara,
att jag förenar mig uti Herr Grefve
Spens
Deri in Maji.
537
Spens’s och Herr Munck af Rosenschölds yttrande,
att serskildta Utskottets ifrågavarande
Betänkande bor öfverlemnas till K:gl. Maj:t, för
att sedermera lända den Committé' till upplysning
och ledning, som får sig uppdragit, att
utarbeta förslag till en förbättrad CollegialStyrelse,
och förenklad arbetsmethode inom
Collegierne, med flere Verk: att remittera det,
antingen helt och hållit, eller till en del, till
ConstitulionsUtskotlet, på sätt Friherre Boije
hemställt, är stridande mot de former, som
vid frågor om ändring i Grundlagarne, äro föreskrifna.
Hvad det historiska af Friherre Boijes
anförande beträffar, torde det tillåtas mig
anmärka, att den Act, sorn Friherren omnämnt,
och säkerligen af misstag kallat 1734
års RegeringsForm, icke är af 1734» utan
i634> och anses såsom Sveriges första Regeringsform.
Dess första uppränning härleder
sig troligen ifrån den Store Gustaf Adolph:
Den utvecklades, fullbordades och framlades
af denne odödlige Konungs Store Minister,
Axel Oxenstjerna. Genom denna RiksAct,
hvilken var ett mästerstycke för sin tid, och
till vissa delar ännu torde kunna tjena till
efterföljd, sattes enhet och ordning uti den
inre Styrelsen: under densamma vidtogos en
mängd stora och nyttiga anstalter och författningar
till upphjelpande och förbättring i
Statshushållningen : under det denna Rege
ringsform
var gällande, inträffade den lysande
och ärorika period då Sverige föreskref
Lagar i Europa; en period, som, med vissa
Ridd. 0. Ad. Prot. VI B. II. Afd. 43, 44*
333
Den 27 Maji.
undantag under Konung Carl XI:s FörmyndareRegering,
vi gerna kunna önska oss alt få
återse. Det bat, som Friherre Boije säger,
att Adeln ådrog sig, och hvars orsaker Frilierren
vill härleda ifrån den uti nämnde Regeringsform
stadgade organisation af Styrelsen
, tror jag ej egentligen ifrån en sådan
källa leder sitt ursprung. Den afund som de
OfrälseStånden merendels visade mot Adeln,
och under samt efter Drottning Christinas tid
egentligen började högt yttra sig, ledde sitt upphof
från den verkligen för stora magt, och
det anseende Adeln ifrån Sekler tillhaka sig
tillvällat och förvärfvat, och i anseende till
de stora förläningar, som den ädelmodige Guslaf
Adolph, men ännu mera hans Dotter,
den rycklbara Christina, man kan säga det,
slösade på Adeln, dock oftast för att belöna
de utmärktaste förtjenster. Jag tror således,
att den synpunct, ur hvilken Friherre Boije betraktat
denna Regeringsform, som var ett alster
af Sveriges största Statsmans snille, ej är
den rätta, och anhåller att dessa mina Anmärkningar
må i Protocollet för min räkning
få intagas.
Friherre Boije: På den delen af sista Talarens
yttrande, som kan synas innefatta ett
klander på mitt sätt att yttra mig, skall jag
icke svara. Hvad åter angår förebråelsen,
att jag skulle hafva felat emot Historien, så
tror jag den snarare bör göras framställaren
sjelf. Jag har ej tält om någon 1734 års Re
-
Den 27 Maji.
339
geringsform, utan om den af 1634» hvilken
Betänkandet åberopar. Jag bar gifvit den namn
af en så kallad Regeringsform, derföre alt
den aldrig uppgafs, eller till innehållet utgjorde
annat, än en Testamentarisk Instruction
för Drottning Christinas Förmyndare; och jag
har kallat denna handling ett fÖregifvit Testamente
derföre, att dess autenticitet är gjord
ganska problematisk af en Historiograf, som
icke saknade anseende. Jag hänvisar den värde
Ledamoten till den upplysning i ämnet,
till den kännedom om vissa scrupler, framställde
af numera aflidne Biskop Nordin, som
finnes uti en af Svenska LitteraturTidningens
blad för Julii månad 18 J 4- Om alla Styrelseformer
häst bedömas efter det allmänna tillstånd,
hvartill de föra, så voro i634 års Styrelseformer
de aldraolyckligaste. Detärsannt,
alt i Historien paraderar den tidepuncten såsom
lysande af krigsära; och det ärsannt, att
eröfriligar och de tillfällen att rigta sig på Utländska
fiender, som ägde rum, gaf vissa familjer
rikedom; men att det der bevisar ej
någon säkerhet att rättvisan eller Lagarne voro
väl administrerade: och Historien, med allt
hvad som talar till våra minnen ifrån den tiden,
vittnar om motsattsen. Hvar och en
känner, alt det var det missbruk af Magten,
den egennytta, den Nepotisme, som utöfvades
af de håda långa FörmyndareRegeringarne,
att det var detta missbruk af magten, en
magt hvilken det går så lätt an att missbruka,
när man en gång fått den, ätt det var allt
delta, som, mera än annat, kastade hatet på
340
Den 27 Maji.
Adeln, och sedermera derigenom vållade 1686’
års olyckliga envälde. Jag liar yttrat mig fritt
i ämnet, och tror icke, att jag gifvit anledning
till missnöje emot Utskottet derföre, att
jag tror det hafva misstagit sig i mening. Jag
har den äran att serskilt känna vårt Stånds
Ledamöter i Utskottet, och just af min personliga
högaktning för dem slutar jag, alt de
icke kunna misstycka mitt framställningssätt.
Dessutom tror jag, att hvar Man ansvarar sjelf
för sin fosterlandskänsla, och jag skall alltid
redeligen ansvara för min.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Den siste talande värde Ledamoten har visat,
att man kan raisonera rätt, men hygga sittraisonement
på origtiga proemisser — på en falsk
förutsättning. — Hade det varit Utskottets tanka
att i634 års Styrelseform i allt skulle införas,
så vore Friherre Boijes farhåga fullkomligen
grundad — men sådan var aldrig
Utskottets afsigt. Tvertom hör efter Utskottets
förslag, Controllen öfver Ministrarnes åtgärder
sträcka sig lika till dem, som hittills
till StatsMinistrarne, ja ännu vidare utsträckas.
Jag tror ej, att vår frihet beror på långsamhet
i former och en jemn, men executiva
magten förlamande, controll af kunnige likar.
— Det är nog för ändamålet, att personen
har full ansvarighet: att controllen ligger i
Lagarne, och alt lian stimuleras till drift och
verksamhet genom vissheten, att ensam uppbära
hedren eller tadlet för sitt arbete. —
Friherre Boije har åberopat en anställd action
Den 27 Maji. 341
mot en CollegiiLedamot, för att visa, att äfven
sådane ej äro utan ansvarighet. Det vore
interessant, att veta, om denna action angeck
hans förhållande i Collegium, om han
åtalades för väld, eller bristande nit och
skicklighet, för hvilka fel Stats-Secreterare
efter Regeringsformen, men i min tanka, ej
CollegiiLedamöter, kunna anklagas. Samma
värde Ledamot har åberopat Englands och
Americas exempel. Jag tror, att just för det
vårt land är fattigare än dessa, har det varit
nödigt länka på indragning af öfverflödiga Embeten,
och för dem är Utskottets förslag en
oundgänglig grund. — Samme värde Ledamot
har påstått, att Norra America ej äger
Ministrar, utan blott StatsSecreterare — och
jag medgifver det, — men namnet är likgiltigt
— det är endast magten och ansvaret som
här kommer i fråga. —. Friherre Boije yrkar
respect för gamla former, och just detta talar
ju för Betänkandet, som söker upplifva gamla
former. — I öfrigt har Sverige redan 2:ne
StatsMinistrar, och jag tror ej att Fiherre Boijes
skäl gäller mindre mot desse, än de nya
Utskottet föreslagit. — Sluteligen ber jag att
få tillägga, det jag med Friherre Cederström
instämmer deruti, att, i anseende till lidens
korthet, hela målet må öfverlemnas till Kongl.
Majit, med anhållan att Kongl. Majit täcktes
med första nedsätta en Committé till utarbetandet
af förslag i ämnet, uti hvilken Committé
Riksens Ständer likväl borde utnämna vissa
af sina medlemmar; och blefve det föröfrigt
Konungens rättighet, alt föreslå de ändringar
342
Den 27 Maji.
i Grundlagen, sora i följd af ett slikt förslag
kunde blifva af nöden.
Friherre Boije: Man har sagt, att förslaget
blott skall gå ut på att öka antalet af sådane
Ministrar, hvaraf vi redan äga två, och
detta skäl kan möjligen förvilla. Jag hör
derföre erinra, att om vi ej blott tvista om
ord, så är dock visst, att vi ännu Gudi lof,
äga ingen enda Embetsmannamyndighet, ingen
enda Minister af den magt, af den olycksaliga
verkningsförmåga, som Betänkandet föreslår.
Någon ting dylikt inträffar icke med
de två StatsMinistrar vi nu äga. Det kan vara
alldeles likgiltigt hvad vi kalla Chefen för
UtrikesÄrenderne, StatsMinister eller CancelliPresident;
och om denna Embetsman är egenteligen
icke fråga, då vi tala om Inrikes Styrelseformerne.
Vår JustitiasMinister har, på
långt när, icke den magt Betänkandet föreslår,
och kan ej hafva den, så vida, om Collegiernas
Ledamöter kunna förafskedas, och
Ärenderna lika väl vårdas af en enda person,
nemligen den föreslagne Ministern, sådant likväl
icke gerna går an med högsta Domstolen
och HofRätterne. Men utan att aga sådan
magt, kan JustitiasMinistersEmbetet, visserligen
aldrig skadligt i den mans hand, som
nu innehar detsamma, dock i en annans hand,
blifva ganska ofördelaktigt för samhällets angelägnaste
fordran. Det var ganska obetänksamt
då man skapade en Embetsman, som blef
på en gång redofordrande och sjelf redovisande;
och detta inträffar likväl med JusliliaeMinistern,
Den 27 Maji, 345
så länge han tillika är sjelf Domare, sjelf Ordförande
i högsta Domstolen. Alt JustitiaeMinistern
först såsom Ordförande i Domstolen
yttrar sig Öfver ett ärende, och sedermera,
såsom Minister i StatsRådet, yttrar sig i samma
ämne, äfvensom att han sjelf deltar i den domare-befattning,
som han likväl bör controllera;
detta är kanhända, icke alldeles så enligt
med allmänna begreppens fordringar, meu
det står alltid fast, att i nuvarande JuslitiasMinisterns
hand gifves ingen den ringaste anledning
till farhåga i denna del; och ifrån de
Ministrars inskränkta befattning, som vi nu
äga, skulle vi aldrig kunna sluta till verkan
af Ministrar, utaf så oinskränkt magt, som de,
hvilka man nu föreslår oss,
Herr Strussenfeltj Michael: Jag anser för
min del de ämnen Särskilta Utskottets Betänkande
innefattar icke nu böra till pröfning upptagas,
utan hellre uppskjutas intill dess en förändrad
representation först blifvit antagen och
införd, icke allenast uti Sverige, utan ock hos
Norrmännen. Då, när en gemensam representation
blifvit uti Scandinavien fastställd,
kan man företaga sig omskapning af de nuvarande
Collegiala Styrelseverken. Dessförinnan
bör hela denna fråga antingen hvila, eller öfverlemnas
till Kongl. Maj:t, utan att vidare
härstädes discuteras, hvarigenom endast den
återstående korta Riksdagstiden, som till andra
angelägna måls afgörande bör användas, fruktlöst
förspilles.
344
Den 27 Maji.
Herr Mannerstanij Johan: Som jag endast
haft tillfälle, att flyktigt genomögna det ifrågavarande
Betänkande, vill jag icke tillåta mig,
att bedöma, om Utskottets hela plan för den
inre administration bör antagas eller icke. Jag
liar dervid hört anmärkas att Utskottet öfverskrida
gränsen för sin befattning, genom meddelande
icke blott af förslag till indragning
af öfverflödiga Embetsman, utan äfven till organisation
af hela inrikes Styrelsen. För min
del anser jag Utskottets bemödande i detta
fall böra gillas; om ock de dit remitterade
Memorialerne åsyftat endast indragning af ett
eller annat öfverflödigt embete, hade Utskottet
likväl både deraf och af Riksens Ständers
förra beslut full anledning, att granska beskaffenheten
af hela den inre administrationen,
och att dervid tillse, om icke, genom en planmässig
förändring deraf, både minskning i
Embetsmännens antal och en bättre ärendernas
gång, än den närvarande, kunde beredas.
Jag delar icke eller elen farhåga, som flere
värde Talare yttrat, alt Utskottets förslag
skulle leda till vådliga följder för vår constitulionela
frihet. Det är utom all tvifvel, alt
om, efter det förslag, som vid förra Riksdagen
var i fråga, all domsrätt och således alla Justitias-ärender
och tvistefrågor skiljas ifrån Coljegierne,
och öfverlemnas till de vanliga Doinstolarne,
hvilket jag förmodar i den nya Lagen
iakttages, kommer medborgares rätt och
säkerhet, att mindre, än hittills, bero på den
Collegiala Styrelsen. En stor del af Collegier»
pen i'] Maji. 345
lias befattning försvinner äfven derigenom,
och om, på sätt Utskottet föreslagit, den Committé,
som skall nedsättas, gör till sitt första
lnifvudsakliga syftemål, att redigera våra economiska,
drätsel- och handels-författningar,
hvaraf en stor del äro antingen öfverflödiga,
eller positivt skadliga för Piikets allmänna
hushållning och näringar, blifva Collegiernas
och flere nuvarande Embetsverks göromål så
förminskade, att de af ett, i jemförelse med
det nuvarande ganska inskränkt antal Embetsman
kunna besörjas. Till befordrande af enkelhet
och drift i ärendernas gång leder äfven
att, på sätt Utskottet föreslagit, endast en
person skulle ansvara för göromål, hvilka nu
collegialt af flere utarbetas; men jag är likväl
af den tanka, att Collegialformen icke helt och
hållet bör afskaflas. Jag tror, att ändamålet
vinnes, om en del Collegier, i följd af ofvannämnda
förändringar indragas, såsom Commerce-
och BergsCollegium, och deras återstående
befattningar öfverflyttas dels på KamniarCollegium,
dels på enskiita Embetsman, om
åtskilliga andra Embetsverk dels indrages,
dels fingo en förändrad form, såsom KammarRätten,
StatsContoiret, Magazins-Directionen
och Tullstyrelsen, samt att slutligen ett eller
högst tvenne PiiksColiegier bibchöllos, deruti
M iuistrar eller StatsRäd väl voro Presidenter
eller Chefer, men deruti likväl äfven funnos
röstägande Ledamöter, på det att i de fall, der
möjligen någon afgörande rätt för dessa Collegier
bordt bibehållas, pröfningen icke skulle
på en enda person bero, — Emot den dubbla
546 Den 27 Maji.
Befattning, som några StatsRådels Ledamöter
således skulle erhålla, kunna flera vigtiga anmärkningar
göras; men utom den minskning i
antal af högre Embetsman, som härigenom uppkommer,
tror jag att den närmare befattning
med och kännedom af ärenderne, hvilka StatsRådets
Ledamöter sålunda äro i tillfälle att
taga, skulle medföra fördelar, som öfvervägde
de olägenheter man befarar. Då alla ärender
slutligen kunde af Konungen pröfvas, och de
öfrige StatsRådets Ledamöter skulle dem öfvervara,
samt controll och ansvar i Constitutionen
äro bestämda för StatsRådet, så anser
jag icke något missbruk för myndighet eller
inflytande böra genom nämnde Styrelsesätt uppkomma.
För öfrigt fordras en vidlöftigare undersökning
af ämnet, än den jag hunnit anställa,
för att i hela dess vidd derom fälla omdöme,
och jag har derföre endast framställt
en och annan anmärkning, hvartill så väl Utskottets
Betänkande som discussionen i dag
föranledt. Det skulle för det stora ändamålets
vinnande vara af vigt, om Riksens Ständer
kunde nu fastställa några hufvudgrunder, på
hvilka den blifvande Committeen kunde bygga
sitt förslag, särdeles i fall fråga blir om några
förändringar i Constitutionen, hvilka jag
likväl anser alldeles icke, såsom man yttrat,
behöfvas så hufvudsakeliga, att någon rubbning
i dess grundvalar åstadkommes. — I afseende
på detaillerna tror jag, att Committeen
bör äga fria händer att afgifva sitt förslag,
och att, likasom den nuvarande LagCommittéea
redigerar civila och brottmåls-lagarne,
Den 27 Maji.
347
samt föreslår organisation af de Domstolar,
som skola handhafva dessa Lagar, bör den
ifrågavarande Committeen redigera våra economiska,
med flere, författningar, och i sammanhang
dermed föreslå organisation af de
Embetsverk, som skola handhafva dem. Sammanträde
med LagCommitteen blir så mycket
mera nödvändigt, sorn åtskilliga economiska
ämnen borttagas ur den nya Lagboken, och
måste således af den blifvande Committeen behandlas.
— Då Ridderskapet och Adeln icke
torde vilja nu antaga Betänkandet oförändradt
i hela sin vidd, och det icke kan, på sätt några
Ledamöter yrkat, endast till en del bifallas,
efter som det första gången är under
öfverläggning; så lärer Betänkandet böra återgå
till Utskottet, som derigenom korame i
tillfälle att besvara de nu gjorde anmärkningar,
hvarefter Ridderskapet och Adeln kan,
då målet återkommer, efter godtfinnande derom
besluta.
Grefve Spensj Jacob Melcher: Fullkomligen
instämmande med Friherre Boije uti myciet
af det han i dag rörande detta ämne yttrat,
kan jag likväl icke dela den öfvertygelse
han synes hysa, rörande vådan af den vidsträckta
verkningskrets vår Grundlag tillägger
Justitiae StatsMinisters-Embetet, äfven i annans
hand, än den vördnadsvärde mans, sorn
detsamma nu innehar. Jag kan icke finna
hvarken någon fara för Constitutionen, eller
någon motsägelse deri, att Justitiae SlatsMinistern
är Ledamot så väl af Högsta Domstolen,
348
Den 27 Maji.
som uti StatsRådet. Efter min tanka följer
deraf ej, att han på tvenne ställen afgör samma
sak, och deltar i controllen af sina egna
åtgärder. Egentliga Justitiae-ärerider förekomma
blott i tvenne fall i StatsRådet. Det ena
är, när frågan är om stiftande af ny Lag,
upphäfvande eller förändring af gammal, i
hvilket fall så väl Högsta Domstolen, som
StatsRådets Ledamöter blott afgifva en consultativ
röst, och då utom JustitiseMinistern äfven
två JustitiaeRåder skola vara i StatsRådet närvarande,
hvilka med JustitiaeMinistern, derest
de öfvervarit målet i Högsta Domstolen, få
blott åberopa sitt der afgifna yttrande. Det
andra är då ansökningar föredragas om benådning
för ådömdt straff, och om än domen derom
är af Högsta Domstolen stadfästad, om
JustitiseMinistern deltagit härvid, såsom Domare,
och förklarat den ifrågavarande personen
enligt Lag, skyldig till straffet är väl likafullt
för honom intet hinder, att, i egenskap
af Konungens rådgifvare, tillstyrka Kongl.
Maj:t, som ensam kan göra i;åd, att, i anseende
till särskilta omständigheter, förskona
samma person från Lagens kraf och det välförtjenta
straffet. — Ytterligare anhåller jag
äfven alt, emot hvad Friherre Boije anfört om
hvad som skall i andra Länder vara brukligt,
få åberopa exemplet af LordCanzlern i England,
hvars Embete är i öfrigt mycket jemförlig!
med JustitiseMinistrarnes i andra Stater,
men som tillika är Ordförande ej allenast
i en särskild Domstol, utan ock i Öfverbuset.
Den 27 Maji.
349
Friherre Anckarsvärd} Carl Hinric: Min
tanka har alltid varit, och den är äfven nu,
att det är utom omfanget af Riksens Ständers
Befattningar, att kunna utarbeta en plan till så
total förändring uti alla de administrativa grenarne,
som särskildta Utskottets nu afgifne
Betänkande synes åsyfta. För att rubba den
gamla byggnaden, fordras en fullkomlig kännedom
om densamma, och man måste, vid
gr undernes uppgörande för en ny, vara i tillfälle
att åse alla de smärre och mest afdelade
sambanden, som detaillerne i Styrelsegrenarne
böra äga sinsemellan. Hvarken tiden eller
sjelfva sammansättningen gör det för ett Riksens
Ständers Utskott mÖjeligt, att inhämta
en grundelig erfarenhet om det felaktiga, och
om de collisioner i styrelseformerne, som tarfva
rättelse och ändring; härtill fordras en
längre Embetsmannavana, vunnen så i de lägre,
som de högre graderne, och näppeligen
lärer någon finnas i dessa delar så kunnig, att
lian ej af någon erfarenhet kan blifva motsagd,
genom skäl, som förr ej hunnit till bans
kunskap; vid utarbetningen af ett sådant ämne,
skola svårigheter och betänkligheter vid
hvarje steg nödvändigt uppstå; auetoriteters
hörande vara af nöden, och till upplysningarnes
vinnande fordras en mera executiv
magt än den Riksens Ständers Utskott kan
äga. Det är i min tanka otillräckeligt, att i
ett sådant fall som detta, vilja föreskrifva
grunder, emedan de kunna vara felaktige, och
mycken ändring underkastade, då deras uppgörande
icke kunna vara en följd af de mest
350
Den 27 Maji.
aflägsna detaillers pröfvande. Jag tror, att det
är högst betänkligt, att förhastadt, och på
alltför lösa grunder rifva, utan att vara förvissad
örn företrädet af de föreslagne nya formerne;
man kunde derigenom falla uti
olägenheter, vida störi’e än dem man ville
häfva.
Jag delar fullkomligt den öfvertygelse,
att en ny organisation är af nöden uti styrelsegrenarne;
men denna förändrings hufvudföremål
bör vara, att lindra Stats-utgifterne,
under det en förbättrad ordning äfven skapas;
men jas anser icke Riksens Ständer kunna
tillvägabringa någon ting i denna del, hvarföre
jag tror det vore allrabäst, om man inskränkte
sig till en förnyad underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Maj:t en sådan Committé
af Embetsmän i nåder förordna, som
finge sig uppdraget, att utarbeta eu fullständig
plan till förändring uti Landets gamla Styrelse-former
uti alla delar. — Riksens Ständers
rätt är, i min tanka, fullkomligen förvarad,
då vi äga att discutera ett sådant förslag
innan dess antagande; vi äga då att undersöka,
huruvida några inskränkningar kunde
åsyftas uti Folkets rättigheter, om nödig besparings-
och hushållnings-princip vid förslagets
uppgörande, blifvit iakttagen, och det
blifver Riksens Ständer alltid möjligt att yttra
sig öfver ett utarbetadt förslag, men, i min
tanka lika omöjligt, att tillvägabringa något
sådant. — Jag tror , att Särskildta Utskottets
Betänkande i alla fall kunde, såsom ett arbe
-
Den 27 Maji.
551
te, hvilket Riksens Ständer hvarken gillat eller
förkastat, till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnas, för att blifva tillställdt den
Committé, sorn i detta afseende blefve förordnad;
jag tager mig ännu friheten upprepa, att
jag ej tror ett Riksens Ständers Utskott kunna
uppfylla en fordran i denna del, då deras
Utskott ej kunna sammansättas af den embetsmannaerfarenhet,
som ensamt i denna del förmår
tillvägabringa något resultat. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, i anledning af hvad jag haft äran
yttra.
Friherre Boije: Jag utbeder mig att få
först påminna derom, att LordCanzleren i
England är icke tillika Minister; och att den
Embetsman åter, som egentligen utöfvar högsta
controllen öfver Domaremagten, och således
kan anses äga en befattning, svarande emot
vårt JustitiaeCancellers-Embete, är icke tillika
Ordförande i någon Domstol. Hvad hufvudfrågan
åter angår, så anhåller jag att få
återföra den till sin primitiva beskaffenhet.
Ständernas begäran var aldrig annan än, indragning
af Embetsman och förbättrande af
sjelfva arbetsmethoden inom samteliga civila
EmbetsmannaVerken; men aldrig hafva Ständerna
framställt någon begäran om en förändring
i Styrelse-former, oförenlig med sjelfva
Constitutionen, och rakt stridande emot hela
dess esprit. Må man nu blott skilja dessa ämnen
åt. Må gerna det behållas af Betänkandet,
sora icke rubbar våra conslitutionella for
-
Den 27 Maji.
mer; men må det andra, som olyckligtvis blifvit
inblandad, afsk i 1 jas och förkastas, såsom
stridande emot RegeringsFormen. Jag inser
rätt väl Herr Friherre Anckarsvärds afsigt, och
jag gillar den alldeles; men gillar aldrig
lians föreslagna sätt, emedan jag tydligen förutser,
att sättet förer till helt annat än hans
afsigt är.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill blott
crindra, att Riksens Ständer vid två föregående
Riksdagar yttrat samma önskan, att nemligen
en Cominitee bestående af Embetsman måtte
för ändamålet varda organiserad, och verkan
af denna önskan ligger öppen för hvar
man. För öfrigt och sedan Riksens Ständer
uppdragit åt deras särskildta Utskott, att utarbeta
grunderne för det arbete, hvilket blott
af Commiteen kan i detaille utföras, och då
dessa grunder nu af Utskottet blifvit uppgifne,
så måste frågan nu vara, att antingen antaga
eller förkasta dessa grunder. Då likväl så
många anmärkningar deremot blifvit framställde,
tror jag för min del lämpligast vöre, att
Betänkandet återremitterades.
Friherre Anckarsvärd: Med den utväg jag
föreslagit har jag endast åsyftat möjligheten af
ett resultat i denna fråga, jag har trott det
vara otacksamt mot Utskottet, om Riksens Ständer
skulle förkasta dess Betänkande, utan att
kunna med grundlighet bestrida de grunder,
hvarifrån Utskottet utgått; då jag för min del
an
-
Den 27 Maji.
353
anser oss lika litet kunna antaga, som förkasta
dessa grunder, af de skäl jag förut yttrat,
finnér jag ej hvad sorn hindrar, att till en
blifvande Committé öfverlemna granskningen
af Betänkandet, som möjligen kan blifva en
god vägledning, och innehålla mycket användbart,
— vi hafva imellertid icke bundit oss,
och Riksens Ständer böra i alla fall besluta
öfver antagandet af hvad förslag som hel 1st i
denna del, och jag anser Riksens Ständers deltagande
i en sådan Committé öfverflödigt. —.
Vi böra med skäl af Statens Embetsmän fordra
den välvilja för Landet, den skicklighet och
oväld, att någon ensidig embetsmanna-anda ej
kan komma i fråga, vid uppgörandet af ett
förslag till ny organisation, och der sådant
skulle kunna insmyga sig, blifver det för Riksens
Ständer ganska lätt att sådant rätta.
Grefve Spens: Jag förenar mig till alla
delar med Friherre Anckarsvärd uti det förslag
till form för proposition rörande detta ämne,
hvilket af honom blifvit framstäldt. Att genom
detta öfverlemnande till Kongl. Majit af
Utskottets förslag för att af en Committé' granskas,
förslaget ej kan anses antaget, tror jag
bli så mycket tydligare, om i propositionen
tillägges, att äfven alla emot samma förslag
gjorde anmärkningar komma att vid öfverlemnandet
åtfölja, äfvensom om ifrån i8i5
års beslut rörande detta ämne, den omständighet
får i det nu vidtagande beslutet qvarblif
Ridd.
0. Ad. Prot. VI B. II Afd. 45> 46-
354 Den 27 Maji.
va, att visse Riksens Ständers Fullmägtige äfven
skulle kallas att i Committeens arbeten
deltaga. Om jag rätt påminner mig, så uppdrogo
Riksens Ständer då åt sine Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoiret, att ifrån
hvardera Verket dertill ibland sig utse en Ledamot
af hvarje Stånd. — Att innan förslaget
ytterligare till pröfning företages, deröfver
höra Constitulions - Utskottet, tror jag icke
vara constitutionelt, emedan ConstitutionsUtskottet,
efter Grundlagarne, aldrig kan till
pröfning upptaga något förslag, som leder till
ändring deruti, men hvarken kommit ifrån Konungen,
eller blifvit af enskild Riksdagsman
directe till Utskottet ingifvit.
Friherre Boije: Jag anhåller ödmjukast
att Högloflige Ridderskapet och Adeln täcktes
erinra sig, att jag velat förekomma hela denna
discussion, då jag begärde genast remiss på
Betänkandet; samt alltså, med godhet öfverse,
att jag nödgas så ofta uppträda i detta ämne.
Jag bade så hjertligen önskat, att Ridderskapet
och Adeln ville i detta, som i alla andra
ämnen, handla consequent. Kanske begriper
jag ej hvad consequence är; men sannerligen
jag någonsin kan, med mitt begrepp derom,
förena, att sedan Riksens Ständer alldeles enhälligt
vid 1815 års Riksdag, föi’kastat förslaget,
att hos oss införa en mindre ministeriel
magt, än den, som nu föreslås oss, Ridderskapet
och Adeln nu likväl skulle sjelfve till
någon Konungens nådiga åtgärd framlemna ett
förslag till införande af en vida större mini
-
Den 27 Maji. 355
sterial-magt. Med sann vördnad skall jag alltid
rätta mig elter Ståndets beslut; men må
det tillåtas mig att, innan det ännu är taget,
få fritt yttra mitt omdöme, som är, att jag
svårligen kan föreställa mig ett steg mera inconsequent.
Jag högaktar hjertligen Friherre
Anckarsvärd, men tror, att han misstar sig. Med
honom förenar jag mig att, till förkortning af
behandlingssättet, detta Betänkande gerna må
inlemnas till Konungen; men likväl att dermed
må förenas det uttryckliga vilkor, att den
blifvande Committéen aldrig får tillåta sig
något afseende på det inconstilutionella af Betänkandet,
hvilket såsom afslaget vid i8i5
års Riksdag, måste anses för afslaget, och således
ingalunda får af Committéen anses för
ännu möjligt, och ännu mindre såsom af 1818
års Ständer till hälften medgifvet; så alt, med
ett ord, Committéen ej må i sitt arbete taga
sig minsta anledning till ingrepp i Constitutionen.
Otn detta förbehåll icke bifalles, begär
jag votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag ber om
förlåtelse, att jag ännu ytterligare vågar upptaga
några ögonblick, men det förefaller mig
nog besynnerligt, att Friherre Boije, som så
mycket ifrar för våra Grundlagars helgd, sjelf
glömmer, att, dä ett Betänkande första gången
är under pröfning, det ej går an att partielt
antaga detsamma, utan att det måste antingen
helt och hållet godkännas, eller med dervid
gjorde anmärkningar återförvisas. Särskilta
Utskottet har för sitt arbete begagnat alla de
356
Den 27 Maji.
upplysningar, äfven elen 1810 för samma ändamål
nedsatta Committe'es handlingar, samt
hvad Tit. Rönbeck redan hunnit utarbeta, som
möjligen varit att tillgå, och jag tror, att inga
upplysningar saknats, för att uppgöra grunderna,
ehuru de kanske för detaillerne varit
otillräcklige. Hvad den af Friherre Boije yrkade
coriseqnence beträffar, torde jag få erinra,
att för det första Riksens Ständer ej nu äro
hindrade af förra Ständers beslut, och att, för
det andra, ifrågavarande förslag ej är detsamma,
som det, hvilket 1812 framlades. Utskottet
har nu, i enlighet med vår nuvarande
Regeringsform, icke ansett någon Minister böra
få särskilt inför Konungen föredraga målen,
utan deremot att sådant bör ske collegialiter i
StatsRådet. Jag tror, att detta utgör en hufvudskillnad
emellan de båda projecten. Föröfrigt
upprepar jag än en gång, att jag ej har
något emot att hela Betänkandet, sådant det
är, öfverlemnas till Kongl. Maj:t; men med
vilkor, att den Committé, som kommer att utarbeta
sjelfva planen, må bestå, icke blott af
de Embetsman, som Konungen tillsätter, utan
äfven af Riksens Ständers Deputerade, ty annars
lära vi stanna vid samma punkt, som efter
1810 års Riksdag. Om likväl ej Ridderskapet
och Adeln finner för godt, att Betänkandet
utan tillägg och förändringar till en
sådan handläggning antaga, anhåller jag om
proposition till återreruiss.
Friherre Anckarsvärd: Som consequence
alltid utgjort förnämsta föremålet för mitt hand
-
Den 27 Maji. 337
lingssätt, så anhåller jag, att till protocollet
få anmärkt, det jag ej bevistat någon af de
Riksdagar, der man beslutat, hvad som nu kan
vara i fråga att förkasta. — Jag bar sagt min
mening om det öfverflödiga i Herr Rosensehölds
förslag, att någre Riksens Ständers Deputerade
valde till den föreslagne Committeen, men
jag har visserligen ingenting deremot, om det
af andra gillas. — Ibland oss blifva troligen
ej andra valde, än de, som antingen ännu äro,
eller varit Embetsman, kände för skicklighet
och drift, och Kongl. Maj:t äger tillfälle lill
samma val: men de andra Stånden få troligen
svårare att med sitt val ersätta den embetsmanna-erfarenhet,
som jag förklarat vara den
enda, som med något hopp om framgång kan
i sådant afseende användas,
Herr Mannerstams anmärkning att Allmänna
Lagens omarbetning är i ett oskiljaktigt
sammanhang med den ifrågavarande Collegial-reglering,
finnér jag så vigtig, att den
kunde gifva Riksens Ständer anledning att äfven
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om fortskyndande af LagCommittéens arbete,
som till dryg kostnad för Staten nog länge
varit, i synnerhet vid jemförandet af den
korta tid, å hvilken hela Gode Napoleon utarbetades.
Friherre Cederström: Jag skulle ej förlänga
öfverläggningen, så framt icke fråga uppstått
både om votering, och om att frånskilja
vissa delar af Betänkandet, hvilka angå än
-
353
Den 27 Maji.
dringar i Grundlagen. Jag liar redan yttrat,
att dessa delar af Riksens Ständer hvarken
kunna pröfvas, eller till ConstitutionsUtskottet
remitteras, men om hela Betänkandet
till en Committé" öfverlemnas, ser jag ej något
hinder för densamma, att uppgifva de
rättelser i Grundlagen, som i anseende till ett
förbättradt administrationssätt kunna linnas nödiga.
Det är ej sagt alt, för det 1812 års
förslag förkastades, man nu skulle lika behandla
samma ämnen, örn de befinnas nyttiga.
— Allt hvad i detta afseende beror på framtida
utveckling, är dessutom icke ännu lämpligt
att discuteras, och då ifrågavarande project
först vid nästa Riksdag kan blifva ett öfverläggningsämne,
och först vid den derefter
kommande Riksdagen blifva fullkomligen salt
i verket, så tror jag, att man med allt lugn
kan öfverlemna saken till Kongl. Majrls nådiga
åtgärd.
Hvad åter angår att i den blifvande Committeen
insätta Riksens Ständers Ombud, så
är jag öfvertygad, att detta mera skulle skada
än gagna arbetet; ty det är naturligt, att då
de t vänne delar, hvilka hade detta arbete sig
uppdraget, drefvos af skiljaktiga intressen,
skulle ingenting uträttas. Men deremot, om
till Kongl. Maj:t öfverlemnas att utnämna Committe'ens
Ledamöter, kunna Riksens Ständer
vara försäkrade åtminstone att få ett förslag.
Grefve Mörner s Carl Stellan: Sedan denna
fråga så länge och väl blifvit discuterad, tror
Deri 27 Maji. ggg
jag för min elei liden vara inne, att taga ett
beslut. Efter allt hvad jag funnit, har Friherre
Anckarsvärd föreslagit ett så riktigt och
fullständigt sätt för afgörandet af detta vigtiga
ämne, att jag icke allenast med honom fullkomligen
instämmer, utan tillika tar mig friheten
underställa, om icke Ridderskapet och
Adeln ville bifalla hvad Friherre Anckarsvärd,
proponerat, och, i sådant fall, tillåta, att dess
beslut de öfrige Respective RiksStånden tillkännagifves.
Herr Munck af Rosensköld: Jag ber att till
Protocollet må antecknas, alt jag så mycket
mindre kan dela Friherre Anckarsvärds öfvertygelse,
alt Ledamöter af RiksStånden borde
ifrån den blifvande Committeen uteslutas, som
sådant innefattar ett misstroende till oss sjelfva.
Örn ock blott Embetsman af Riksens Ständer
valdes, så funnos dock Ledamöter af Committcen,
sorn ägde Riksens Ständers, och icke
möjligen blott Konungens, förtroende.
Friherre Boije: Herr Rosenschölds anmärkning
om formalitetens iakttagande är ganska
riktig; och jag anhåller alltså om proposition
till remiss, antingen till ConstitutionsTJtskottet,
eller till det Särskilta Utskottet.
Friherre Anckarsvärd: Mycket ogerna förlänger
jag en discussion, som redan länge varat,
men då tillmålen göras mig, som fordra
ett besvarande, kan jag ej neka mig att förklara,
det Herr Rosenschöld mycket misstagit
360 Den 27 Maji,
sig, då han trott mig hysa misstroende till
Rid ders k a pets och Adelns Ledamöter; jag vädjar
till Ridderskapet och Adeln, om något
yttrande undfallit mig, som kunde gifva anledning
till en sådan förebråelse, och om så
skulle skett, beder jag, att sådant då må tillräknas
ett felaktigt uttryck, men ingalunda
meningen; jag har sagt, att om val ibland oss
skulle ske, folie det säkert på den pröfvade
erfarenheten, och att denna i sådan fråga som
den nu befintliga, träffas hos den varande,
eller hos den som varit Embetsman; jag har
yttrat den tanka, att Riksens Ständer ej kunde
oell ej boide befatta sig med utarbetandet
af ett sådant förslag, som nu är i fråga, och
att jag i följe deraf ansåg lämpligast att till
Kongl. Maj:t öfverlemnas omsorgen derom. —-  Jag tror oss äga tillfälle, att uti den i delta
ämne utgående expedition så lifligt och varmt
kunna uttrycka vår underdåniga önskan, att
Kongl. Maj:t skall finna, huru mycket sjelfva
saken ligger oss om hjertat. — Friherre Boije
fortfar att anse oss, genom den af mig föreslagne
utväg, hafva bundit oss till de af Särskilta
Utskottet föreslagne grundernes godkännande,
och såmedelst gjort dem oomkullstötlige;
jag är rätt ledsen att sä otydligt hafva
uttryckt min mening, och upprepar således
ännu en gång, det jag anser Utskottets Betänkande
hvarken böra antagas eller förkastas;
hvilken mening, 0111 den blifver Riksens Ständers
gemensamma, lätteligen uti den blifvande
Expeditionen kan uttryckas. — Hvad det åberopade
intrånget uti Constitution beträffar, kan
Den 27 Maji.
361
jag icke eller rätt fatta, hvaruti det kan komma
att bestå, enär det är mera än troligt, att
de ändringar uti Constitution, hvilka borde
blifva en följd af en utaf Konungen i StatsRådet
gillad plan till förändrade Styrelseformer,
nödvändigt ifrån Konungen skulle blifva
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott förelagde,
som nådig proposition, vid samma Riksdag
då förslaget blefve Riksens Ständer till
pröfning förelagdt; kunnandes Constitutionsförändringarne
ej i alla fall förr än vid den
derefter följande Riksdag beslutas.
Hans Excellence Herr Friherre af Wetterstedt
, Gustaf: Friherre Anckarsvärd har förekommit
mig i allt hvad jag ämnade underställa
Ridderskapet och Adeln, och jag förenar
mig således med honom.—Sedan, såsom
Friherre Cederström upplyst, remiss till ConstitutionsUtskottet
ej kan äga rum, hemställer
jag till Friherre Boije och Herr Rosenschöld,
om de ej behagade afstå från den yrkade å~
terremissen till Särskilta Utskottet. Friherre
Boijes farhåga för ett prealabelt antagande af
grunderne för den blifvande byggnaden, kan
jag ingalunda dela. Föremålet för Särskilta
Utskottets tillsättande är icke nytt; det framställdes
redan ]8o<), och föranledde då till
Riksens Ständers underdåniga önskan, hvilken
sedermera vid flere Riksdagar blifvit •förnyad;
men hvilken aldrig åsyftat någon rubbning af
våra Grundlagar, utan endast en förbättrad
arbetsmethod, och, om möjligt vore, indragning
af vissa Embeten och Tjenster. — Om
562
Den 27 Maji.
nu Riksens Sländer lios Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, att de,, enär något resultat
af deras förra önskningar ännu ej visat sig,
vid denna Riksdag utsett ett Särskildt Utskott,
sorn försökt uppgifva ett förslag i ämnet;
om de i underdånighet anhålla, att, på
sätt Friherre Anckarsvärd hemställt, en Committé
måtte nedsättas, för att, genast och verksamt
börja arbetet, så att det vid nästa Riksdag
kan för Ständerna framläggas; och om de
j förening med denna önskan till Kongl. Maj:t
aflemna det Betänkande Utskottet nu meddelt,
jemte alla dervid gjorde anmärkningar, utan
att Riksens Ständer hvarken yttra sig för det
£na eller andra, så förmodar och hoppas jag,
att alla scrupler skola vara undanröjde, äfvensom
alt ändamålet, så vidt möjligt är, skall
vinnas.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att, innan Hans Excellence
framställde proposition i förevarande ämne,
ville Hans Excellence hemställa, om icke Friherre
Boije och Herr Munck af Rosenschöld
behagade afstå från deras begäran om återremiss
af Särskilta Utskottets Betänkande.
Friherre Boije_, Ludvig: Då jag får den
äran yttra mig i anledning af den anmaning,
som Deras Excellencer, Herr Grefven ochLandtMarskalken,
samt Herr Friherre af Wetterstedt
behagat göra mig, är jag glad att kunna
fritaga mig från att vålla något uppehåll,
hvars förekommande utgör Deras Excellencers
Den 2 'j Maji.
363
ändamål. Det Särskilta Utskottet laar intet
annat ämne till sin handläggning, än blott detta,
och något uppehåll för deni förorsakas således
icke genom återremiss. Det ligger mig obeskrifligt
örn hjertat, att vinna Deras Excellencers
bifall för min öfvertygelse; och jag vågar
alltså till Deras Excellencers äfvensom till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns eget upplysta
berömmande ödmjukast öfverlemna, hurudan
min öfvertygelse skulle vara, om den
kunde svigta för en personlig anmaning lill
min begifvenhet. Jag tror mig alltså snarast
vinna Deras Excellencers goda bifall, då jag
härmed har äran ödmjukast förnya min anhållan
om återremiss.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag afstår gerna
ifrån den begärda återremissen af Betänkandet,
så framt detsamma, på sätt Friherravne
Anckarsvärd och af Wetterstedt föreslagit, varder
till Kongl. Majrt öfverlemnadt, men kan
likväl ej frångå mitt yrkande, att den blifvande
Commilteen må till en del utgöras af
Riksens Ständers valde Deputerade.
Hans Eoccellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att då Friherre Boije ej
ville afstå från sin begäran om återremiss,
finge Hans Escellence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Särskilta Utskottets
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
364
Den 27 Maji.
Friherre Boije: Jag respecterar hvarje annan
öfvertygelse, men blir trogen min egen.
När Ståndets meningar äro delade i frågan om
bifall till Betänkandet, så är det väl nödigt
att återremittera detsamma. Detta ankommer
visserligen på Ståndet. Jag bestrider icke,
att Betänkandet bifalles, men med det tillägg,
såsom förbehåll, som jag uppgifvit, och hvarifrån
jag ändå slutligen icke beger mig utan
votering.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag respecterar
äfven hvars och ens öfvertygelse, och om
Friherre Boije ej vill afstå från dess begäran
om återremiss, medger jag visserligen, att han
dertill har rätt; men jag kan icke medgifva,
att, ifall Ridderskapets och Adelns pluralité
skulle vara af motsatt mening, Friherre Boijes
likväl skulle blifva den afgörande. — Jag tror
det vara så godt, att votera nu, som framdeles,
och ehuru Riksdagsordningen föreskrifver,
att, då anmärkningar vid ett Betänkande
göras, som förhindra dess antagande, detsamma
då till Utskottet jemte anmärkningarne bör
återgå, tror jag dock, att det är Ståndet och
icke den enskilte Ledamoten, som äger pröfva
huruvida dessa anmärkningar äro nog vigtiga,
för att föranleda till återremiss. Om jag skulle
sluta af discussionen, så måste jag nödvändigt
falla på den tanken, att pluraliteten vill afgöra
frågan, på sätt Friherre Anckarsvärd föreslagit,
hvadan jag yrkar, alt Betänkandet måtte
vinna den behandling Friherren och flere med
honom begärt, och icke den en enda Ledamot
Den 27 Maji. g6g
påstått; men om denna min begäran ej bifalles,
kan jag ej undgå att, för min del, anhålla
örn votering.
Herr CederskjöldPehr Gustaf: Jag utbeder
mig att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att förevarande mål
icke kan afgöras, på sätt Friherre Anckarsvärd
föreslagit, så snart votering blifvit begärd.
Den enda möjlighet att undvika votering, vore
att bifalla Betänkandet; men då af alla de värde
Ledamöter, hvilka talat i ämnet, icke någon
enda synes hafva tillstyrkt bifall af Betänkandet
i bela dess vidd; så vågar jag för min
del föreslå, att Betänkandet måtte i anledning
af de dervid gjorda anmärkningar till Utskottet
återremitteras.
Frih erre Anckarsvärd: Jag anser mig så
mycket mindre bora bestrida Friherre Boije
den af honom begärda återremiss, soni detta
bestridande skulle innefatta en motsägelse emot
hvad under Riksdagen förut varit vanligt; men
jag anhåller att få underställa, hvad verkan
en återremiss skall kunna medföra. Månne de
förändrade grunder, hvilka Utskottet under
den återstående korta Riksdagstiden skulle kunna
medhinna att uppgöra, skola blifva mera
tillfredsställande och mera antaglige, än de nu
af Utskottet framställde. Jag tror att samma
förhållande och behandling skall komma att
inträffa, med de nya grunderne, sorn med de
nu uppgifne, emedan jag åtmindstone icke vågar
antaga eller förkasta några grunder tili
366
Den 27 Maji.
förändring af de nu varande StyrelseVerkens
organisation, med mindre dessa grunder äro
alldeles påtaglige, och klart ledande till ett
förbättradt mål.
Haiis Excellence, Herr Gref ven och LandtMarskalken
förklarade, att då betänkandet nu
första gången vore under pröfning, och någon
förändring deruti således ej kunde äga rum,
ansåge Hans Excellence, att då anmärkningar
vid Betänkandet blifvit framställde, en votering
angående återremiss deraf icke vore af
någon särdeles nytta, utan hemställde, om
ej lämpligast vore, att Ridderskapet och Adeln
utan votering behagade återremissen bifalla.
Friherre Boije: Så ganska grundadt Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkens
yttrande är, så rätt bar likväl Herr
Påhlman deri, att det är Ståndet, som äger
magt att bifalla eller afslå min begäran om
återremiss. Bevare mig Gud att någonsin sträcka
min begäran längre än min lagliga rätt är.
I öfrigt anhåller jag att få anmärka, att, då
jag nämnde ordet votering, hade det ensamt
afseende på det vilkor, det förbehåll jag begärde
skulle fästas vid Betänkandets öfverlemnande
lill Konungen; men ingalunda på frågan
om återremiss. Jag anhåller hos Hans
Excellence Herr Grefven och Land (Marskalken
om proposition till återremiss; ochskidle,
emot hvad jag förmodar, denna proposition
besvaras med nej, så skall jag icke begära
Den 27 Maji.
367
votering. Jag skall då åtnöja mig med att hafva
gjort hvad jag bordt, och att icke hafva
deltagit i ett beslut, hvars obehagliga följder
jag ganska väl förutser. Det är ej svårt att
förese, det Gemmi teen skall, om den får sig
öfverlemnadt, detta Betänkande, tro sig äga full
anledning, att på dess inconstitutionella grunder
uppföra en ineonstitutionel byggnad; och
följden skall då, enär Committens arbete till
Ständernes afgörande inkommer, ovilkorligen
blifva ett af två, antingen det ena, att vi
ogilla både grunder och byggnad, såsom oförenliga
med vår Regeringsform; i hvilket fall
Committe^ns arbete varit fåfäng möda, och
kostnaderne, som till Committeen åtgått, varit
onödigt bortkastade; eller också det andra,
ändå vida värre, att våra constitutionella former
skola brytas, som vill säga, att vår Regeringsform
skall brytas.
Herr Påhlman: Så snart saken ses ur
samma synpunkt, som den Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
att nemligen någon förändring i Betänkandet
icke kan göras, förr än återremiss ägt rum,
är det lika litet värdt, att nu anställa någon
votering, som möjligt, att genast till Kongl.
Maj:t Betänkandet öfverlemna. — Anledningen
hvarföre jag begärde votering var egentligen
den, att jag ingalunda erkände en enskild medlems
rätt, att få ett mål återremitteradt, utan
att sådant endast berodde på Ståndets pröfning,
hvilket Friherre Boije nnmera äfven
medgifvit. Det är ett stort misstag om man anser
g68 Den 27 Maji.
anmärkningar ovilkorligen föranleda till återremiss.
— Jag afstår så mycket heldre från
min anhållan om votering, som den endast
var grundad på min nyss yttrade öfvertygelse,
och jag äfven anser diet vara lag-enligt, att
Betänkandet till Utskottet återgår.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förnyad Proposition
, blef Särskilta Utskottets Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitterad t.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 12 dennes afgifne, samt den 23 i samma
månad på bordet lagde, Memorial, innefattande
förslag till en förbättrad National-representation.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes så lydande:
Närvarande
högst vigtiga fråga väcktes
redan genom åtskilliga Memorialer under loppet
af 1809 ^iS Riksdag; men då man besinnar
frågans vigt, då på beskaffenheten af det
på densamma gifna svar ett Ökadt lifgifvande,
eller en fullkomlig paralysering af Statskroppen
beror, är det skäl i att man icke förhastat
sig med dess besvarande. Deremot då
man
Den 27 Maji.
369
man besinnar angelägenheten af att detta ämne
måtte riktigt bringas till tals, på det att begreppen
derom, med och mot, måtte inför allmänheten
få rådrum alt beriktigas, anser jag det
äfven förtjenstfull! af Högloflige ConstitutionsUtskottet,
att det ändteligen i rättan tid frambo
m med ett project härutinnan till offentligt
discuterande. Ehuru från mig är långt skild den
förmätenheten, att tilltro mig kunna tillfredsställande
utreda denna legislationens högsta och
svåraste problem, eller ens att deröfver kunna
lemna någon ny och högvigtig upplysning,
skulle jag dock anse mig, såsom Riksdagsman,
handla alldeles pligt vid rigt, om jag bibehöll
tystnaden öfver denna fråga. Äfven den obetydligaste
anmärkning kan, i ett ämne af en
så djup natur, föranleda någon annan skickligare
att se det från en ny sida.
Den kunskap jag genom Historien, så om
vår, som om andra Stater, kunnat förvärfva mig,
har grundat den öfvertygelsen för min tanke,
att en Stats representativa författning, lika så
litet som dess språk, kan efter god tyck o förbytas
och omväxlas, lika sorn man förändrar
moder och klädedrägler. Båda, språket och representationen,
äro de ovilkorligen nödvändiga
uttrycken af dess högsta väsendtlighet och
individuella lif; formen, så för det ena som den
andra, måste således, i det hufvudsakliga, allt
jemt förblifva enahanda, så länge Stats-medlemmarne
förblifva samma folk. Jag tror så
Ridd.
o. Ad. Trot. Yl B. II Afd. 47 > 4^'
Den 27 Maj!.
ledes alt närvarande project högeligen förtjenar
gillas derföre, att det i allt det hufvudsakliga
bibehåller samma representation sorn.
Svenska Folket hos sig utbildat allt ifrån den
tid det började tala Svenskt mål, och blef en
Europeisk Christen Nation. Det kan nemligen
för ingen, som någorlunda sett sig om i fäderneslandets
häfder, vara obekant, att från
uråldriga tider öfverlade Konungen med Riddare
och Svenar, Clerkerij, menige Köpstadsmän
och Allmoge om Rikets angelägenheter
och bästa. Det är sannt, sättet af denna representation,
dess, om jag så får säga, yttre
och timliga uppenbarelse, har visserligen undergått
förändring, likasom Svenska Språket
antagit en annan utdaning, än det hade under
Folkungarnes dagar, och dylika modificationer
kan den visserligen i oändlighet emottaga.
Men det hufvudsakligen väsendtliga,
den innersta roten och stammen måste alltid
förblifva densamma, emedan den är national,
emedan den som Svenskar tillhör oss och caracteriserar
vår Stats individualitet. Dock icke
blott för det Svenska Folket, af ålder, blifvit
representeradt af Bönder, Borgare, Presterskap
och Adel anser jag det vådligt att
vidröra denna författning, utan i dubbelt mått
derföre, att jag tror att denna construction
af Ständerna i Stats-theorien är fast grundad.
Statens inre lif utgöres af inbyggarnes
arbete och inbyggarnes personliga värde, och
då det nu är ideen af detta Statens inre lif,
som Ständerna skola representera, måste dessa
båda principer i deras legislativa författning
Den 2 'j Maji.
571
nltala sig. Men arbetet ian oell mäste ses under
tvänne synpunkter: antingen går det ut
på production af rudimaterier, eller på dessa
'rudimateriers omsättning och förädling. Det
förra verkställes genom den egentliga Jordbrukaren,
det andra af Handlande och Manufacturister.
På samma sätt är det personliga
värdet af tvänne slag, beroende antingen på
inre egenskaper: lärdom och upplyft anda,
eller på yttre: tapperhet, upplyst nit i statsrådslagen
o. s. v. — Dessa fyra utgöra Slatslifvets
elementer, kunna omöjligen vara hvarken
flere eller färre, och äro således det, sorn
genom Ständerne måste representeras. Att
bos oss det varit meningen att, med våra fyra
Stånd, representera dessa Elementer, då BondeStåndet
skulle föreställa Statens production; BorgareStåndet,
Statens förädling af sin production;
Preste-Ståndet, Statens lärdom; och Adeln
Statens ära, är lika påtagligt, som alt de nu
mera, till följe af vissa utaf tiden framkallade
förändringar, icke alldeles adequat och fullständigt
uttrycka den idee de skulle uttrycka.
Jag upprepar således ännu en gång, att jag,
för mili del, anser det högst berömligt af Höglo
fl i gc ConstitutionsUtskottet, att det icke föreslagit
någon förändring i det grund väsend tliga
af våra Slåndsförhållanden och således alldeles
lemnat utan uppmärksamhet de framställningar
om en omstöpt organisation hvilka då
och då låtit förnimma sig. Ilufvudsakligast
vända sig dessa framställningar omkring tvänne
åsigter. Enligt den ena, önskas att till
de redan varande fyra, skulle läggas ännu ett
372
Den 27 Maji.
femte Stånd, hvilket enligt några skulle utgöras
af jordägande så kallade Ståndspersoner, enligt
andra åter af ofrälse Militaira och Civila embetsman.
Fördelen af detta femte Stånd, menar
man, skulle visa sig deri, att aldrig mera
två Stånd skulle stanna mot två, emedan det
egenteligen, om det kom att bestå af jordägande
Ståndspersoner, skulle i alla vigtigare
fall, hafva samma interesse med Adeln och
BondeStåndel och med dessa rösta lika. Först
måste jag förklara, att jag icke kan inse någon
slags fördel af ett sådant förhållande, som
skulle gifva jordägandet och produetionen en
oproportionerad öfvervigt i Stats-vågskålen,
mot productions-förädlingen och insigter, som
den icke tillkommer. Deremot förebygges alla
olägenheter af dessa paria vota genom constitutionens
föreskrift orri en nämnd till målens
afgörande. De bestämmas således icke till följd
af ett enda interesses öfvervigt, utan genom
denna förening af Ledamöter utur alla Stånden
måste den ensidighet, som tillhör hvardera särskildt,
modifiera sig inbördes till mera allmännelig
mognad i besluten. Men det hufvudsakligaste
skälet mot detta femte Stånd är och blir
den frågan: Hvad idee skulle väl detta femte
Stånd representera? Jag har ofvanföre visat
att StatsElementerne äro fyra och kunna icke
vara flere; lör ett femte Stånd gifves således,
ingenting att föreställa. Skulle det bestå af
Jordägare, så blefve det blott en fördubbling
af ett Stånd sorn vi förut äga; och skulle det
åter sammansättas af ofrälse Embetsmän, så
drog man derigenom in i Lagstiftningen en
Den 27 Maji.
373
dass, som alldeles icke hör dit. Det liar alltid
ansetts som en nödvändig fordran, alt de
Lagskipande icke må hopblandas med de Lagstiftande,
och mot denna regel skulle vi ju alldeles
bryta, örn vi bland Ständerne upptoge
dem, hvilka skola verkställa Ständernas beslut.
Dessutom är det gifvit, att Embetsmännerna,
såsom Regeringens omedelbara organer, icke
hafva den oafhängighet, som är en nödvändig
fordran af den fria Nationens Representanter. —
Enligt den andra åsigten, skulle Ständernes
antal förminskas, och Presterskapet ur Representationen
uteslutas. Man har härför såsom
skäl åberopat att det utgöres af Embetsman,
men härvid icke besinnat, att dess Ledamöter
icke äro Statens tjenare, på samma sätt som de
civila embetsmännen. De äro nemligen icke
Regeringens omedelbara organer, af hvilken
de hvarken tillsättas eller aflönas, utan Kyrkans
och Lärdomens Representanter, hvilkas
nödvändighet i Stats-constructionen jag ofvanföre
antydt och flere redan bevisat. ”Det sanna
medelståndet, säger en ypperlig och allmänt ansedd
Svensk Författare, är det Stånd, som under
det menniskorna beständigt äro utsatta för
att förhärda sig i Statens konstiga former, ej
upphör att föra dem deras mensklighet till
sinnes, deras naturliga likhet och deras förhållande
till Gud. Detta Stånd är det Presteriiga,
hvilkets absoluta nödvändighet för
Staten, blott som Stat betraktad, häraf kan
inses. Det är i sjelfva verket det Stånd, sorn
tempererar de öfriga, och utom hvilket de
skulle nödvändigt snart befinna sig i krigstill
-
274 27 Maji.
stånd med hvarandra och derigenom upplösa
samhället.”
Men med detta erkännande af ConstitutionsUtskottets
visa betänksamhet, att icke
lyssna till de röster, som yrkat ett förryckande
af Representationens urgamla construction
bland oss, måste man äfven gilla, att det inlåtit
sig i de modificationer, dem tidsförhållandena
gjort nödvändiga, och jag skulle alltså, för
min del, tillstyrka bifall lill projectet, när perioden
dertill inträffar,— om mot dessa modificationer
lika litet kunde invändas, som mot
grundideen för det hela. Då BondeStåndet nu
mera icke ensamt är det Jordägande, och då
den privilegierade jorden ej mera uteslutande
är förbehållen en viss dass af Stats-medlemmar,
hvilken redan ingått i Representationen,
utan likväl att vara det i egenskap af Jordägande,
utan, som ofvanföre är nämnt, till följe
af en annan princip; föreställa Ägarne af Kronoskattehemman
icke mera fullständigt Statsproductionen.
Det är således nödvändigt, att
rättigheten att inväljas såsom Ledamot af Jordägande
Ståndet, utvidgas till alla ofrälse ägare
af Krono, Kronoskatte, Frälseskatte, purt frälse
och Säterier, då, som sagt är, jordens privilegier
nu mera upphört att vara personela.
Jag tillstår således uppriktigt, att jag icke inser
skälet, hvarföre Utskottet från representations-rättigheten
uteslutit ägarne af de båda
sistnämnde slag af jord. Derigenom blir uttrycket
af principen halft och haltande, och
kan således på längd icke uppehålla sig sjelf.
Deri 2 7 Maji.
375
Af det skälet tror jag också, att Bruksägare
egentligen icke höra till Odal eller Jordägande
Ståndet, eller hur man vill kalla det, då
de snarare än producenter äro förädlare af productionen,
och således höra hop med BorgareStåndet.
Enligt den uppgift jag ofvanföre haft äran
lemna öfver PresteStåndets idee, torde en hvar
inse, till hvad grad man måste gilla Utskottets
förslag, att i detta Stånd upptaga Representanter
från Rikets håda Universiteter. Då
dessa icke allenast äro ägare af en så betydlig
del af Rikets jord, utan dessutom i sin
helhet måste tänkas såsom depositorier af den
högsta vettenskapliga cultur, som i Staten finnes,
är det endast den högsta rättvisa, att desse
Universiteter, genom Representanter, deltaga i
de lagstiftande besluten. Väl kunde häremot
invändas, att Universiteternas personal utgöres
af Tjenstemän, och sant är det, att de utnämnas
af Regeringen, men detta är också den
enda likhet de hafva med Styrelsens öfriga
tjenare. Ty hvarken lönas de utur den under
Styrelsens disposition lemnade Statscassan eller
tillhör det deras befattning, att utföra och tillämpa
Regeringens befallningar, eller är deras
befordran omedelbart och uteslutande af Regeringen
afhängig. De äro derföre, i allo, i
samma predicament som innehafvaren af Regala
Pastorater, hvilka endast slå i det förhållande
till Styrande Magten, att de af den utnämnas.
Då jag år 1809 här på Riddarhuset
framställde förslaget om PresteStåndets förökande
37 6
Den 27 Maji.
medelst Representanter från Universiteterna,
föreslog jag, att de borde härtill lemna en
Ledamot från hvarje Facultet. Jag såg då
endast på fördelen af att få Representationen
förökad med åtta kunnige män, utan att erinra
det vissa af dessa Faculteter äga ett alltför
inskränkt personal, att, utan mehn för undervisningen
, kunna från sig bortlemna Ledamöter,
och utan att besinna åtskilliga andra svårigheter,
sorn nödvändigheten att skicka ett
så stort antal Representanter, skulle för Universiteterna
medföra. Jag gillar således till
alla delar Högloflige Utskottets förslag, att
bestämma Universiteternas Representanter till
tvänne från hvardera. Deremot är jag icke i
stånd att inse, med hvari skäl VettenskapsAcademien
kommit till Representations-rätt.
Dylika lärda corporationer uttrycka ju uppenbarligen
endast en slags dilletantism för Litteraturen,
icke någon fri och uteslutande sysselsättning
med dithörande ämnen, hvadan Ledarnotskap
i dylika Academier vinnes och äges
bredvid och jemte helt andra befattningar, och
kan således icke vara af den natur; att det på
något sätt betecknar Statens förvärfvade lärdomsgrad
, eller gifver representations-rätt.
Dessutom då en sådan rätt lemnäs åt en Acadernie,
är det visserligen högst ensidigt, att
en sådan icke äfven förunnats åt alla de öfriga,
såsom Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets*,
Svenska, Krigs- Vettenskaps-, Fria Konsternas,
Musikaliska- och LandtbruksAcademien,
liksom alla andra hvilka möjligen framdeles
kunna blifva stiftade.
Den 27 Maji.
377
Minst tror jag för min del, alt bifall kan
lämnas åt Högloflige Utskottets förslag om
Ridderskapets och Adelns framtida organisation.
Dels fattar jag icke hvarföre antalet af detta
Stånds personal skall bestämmas, då detta icke
är tillfället med något af de öfriga, dels kan
jag icke inse huru ett sådant val, i synnerhet
om, som måste förutsättas, man önskar det
godt och ändamålsenligt, skall kunna verkställas.
Adelns Ledamöter såsom spridda öfver
hela riket, bo dertill alltför aflägset från hvarandra
för att äga den inbördes kännedom om
hvarje individue, sora härtill erfordras. Det
skulle således af denna författning möjligen
kunna hända, att corruption infördes just i
det stånd, från hvilket den till följd af detta
Ståndets grundidee, såsom Nationalärans representativ
borde vara mäst aflägse, och den
skulle således föra dertill, att detta Ståndet,
de facto, upphäfde sig sjelf. Jag medger visserligen,
att Riddarhuset är nästan alltför talrikt,
men denna olägenhet tror jag kan på ett
vida princip-enligare sätt förekommas. Till
följe af hvad jag ofva 11 före erinrat mot de
egentliga Embetsmännens representations-rätt,
såsom ett eget Stånd, kan det icke anses rigtigare,
att de adelige Embetsmännen deltaga i
Representationen. Om än, som det år 1809
anmärktes, det skulle kunna medgifvas, att det
för Representanterne mäste vara af vigt, att
erhålla de upplysningar om Statens tillstånd,
som Regeringens högste organer endast kunna
lemna, och de högste Embetsmännen således
böra hafva tillfälle att yttra sig i de allmänna
578
Den 27 Maji.
frågorna af lagstiftningen, är det deremot mig
icke möjligt att inse hvad gagn vi subalterne
tjenstemän kunna göra Representationen. Eller
hvad kännedom om Statens tarfvor kunna vi förvärfva,
under det vi skrifve rent eller excercera
recriiter? Deremot visar nogsamt erfarenheten
allt det onda, som Subalternernes röster på Riddarhuset,
der de gälla lika mycket, som den
mest förfarnes, kunna åstadkomma; man erinre
sig blott de så kallade frihets-tiderna och
vissa obehagligheter vid 178g års Riksdag.
Det är nemligen naturligt, att Subalternen
står i ett dubbelt beroende, dels af högsta
raagten, som lönar honom, dels af sina förmän,
af hvilka hans befordran af hänger, och han
kan således omöjligen yttra sig med den frihet,
som det en National-representant tillkommer,
helst då äfven det är fråga om, att granska
dessa hans förmäns åtgärder. Också enligt
Adelns ursprungliga idee, är den, som
ännu innehafver blott ett lägre embete, som
ställer honom under en annan medborgares
vilkorliga befallning, endast Adelsman in potentia
men icke de facto, hvilket endast inträffar
med dem, som efter fulländandet af en
hederlig bana för Statens bästa blifvit sin egen
bestämmare, eller under odlandet af Rikets
jord skaffat sig erfarenhet om dess behof och
dess tillgångar. Dessutom fordrar rättvisan
mot de öfrige Ofrälse Tjenstemännen, att, då
deni nekas representations-rätt, den ej må utöfvas
af Subalterner inom Riddarhuset eller
af Borgmästare i Borgare-Ståndet.
Den 27 Maji.
379
Dessa mina tankar och åsigter af ämnet
öfverlemnas till Högloflige Ridderskapets och
Adelns bepröfvande, i det hopp, alt om de
äfven skulle alldeles förkastas, de dock torde
väcka någon att se sa^en från en annan sida än
han hittills betraktat den, och derigenom måste
ju det hela vinna. Och det är ju förnämligast
detta måste vi eftersträfva, icke att våla
egna meningar må gå igenom.
Lorenzo Hammarsköld.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken härefter tillkännagifva, att
Plenum konune kl. half till 5 i eftermiddag,
att fortsättas, yttrade sig
Friherre Boije, Ludvig: På no års erfarenhet
grundar jag den högaktning jag hyser
för den förträfflige man, som författat förslaget
till detta Betänkande. Jag kan således icke
tillåta mig glömma den liberalitet i tänkesätt,
för hvilken denne Herre gjorde sig känd
och värderad, äfven under den långa tid han
var Ledamot af för detta Konungens Conseille;
och då jag visserligen äfven bär det mestjaktningsfulla
förlitande till ConstitutionsUtskottets
öfrige Ledamöters fördragsamhet, så vågar jag
hoppas, att Utskottet icke misstycker, att jag
framställer några omständigheter, endast såsom
ämnen för oss alla, ätt närmare eftersinna
intill nästa Riksdag, då denna stora och vigtiga
fråga bör afgÖras.
•Jag hade så hjertligen önskat mitt Fäder
-
380
Den 27 Maji.
nesland en upplyst, oberoende ocb till tänkesätt
sjelfständig representation, hvars Ledamöter,
mindre talrike, hade samlats under ett
tak, till gemensamma öfverläggningar, och hade
samlats för en kort tid, men en gång om
året. Likväl och då jag nu ej finnér detta i
Betänkandet, så vägrar jag icke att godkänna
det skäl, som torde hafva varit orsaken; ett
skäl, som äfven jag respecterar, och som troligen
legat i den billiga regeln, att, då tiden
icke tillåter, att göra allt hvad man ville och
borde, så gör man hvad man kan. Jag utbeder
mig att nu också få följa samma regel,
då jag går att betrakta det förslag Betänkandet
ger oss.
I Rikets första Stånd har Nationen varit
vand att -äga en förmur för sin frihet. I denna
vana, förvandlad till fordran, ligger också
grunden för det större inflytande, som Adeln
i alla tider ägt på allmänna tänkesättet. Nationens
väl begär att detta fortfar: och dertill
fordras framför allt, att, vid grundläggning af
vår nya Representation, vi väl söka, oberoendet
och sjelfständigheten i tänkesätt; hvarvid
vi likväl böra erinra oss, att dessa egenskaper
icke alltid vinnas genom val. Något
annat sätt att söka dessa dyrbara egenskaper,
tror jag likväl icke finnes, än blott att, så
mycket möjligt är, utestänga allt hvad sorn
kan verka emot dem; allt hvad som kan verka
till förvillelse, försämring och svaghet i tänkesätt,
hvilket allt jag ville kalla corruption.
Denna består ej blott i egennyttans och fåfän
-
Den 37 Maji.
331
gans svaghet; utan består kan hända vida farligare
i böjligheten för en falsk opinion, hvilken
åter så lätt beredes genom en falsk Litteratur:
och detta slag af corruption är, som
jag tror, starkast i passionernes ålder, samt
har aldrig i någon tid visat sig mera verksam
än just nu. Man kan ej neka, att hitintills
har sjelfva talrikheten af detta Stånd utgjort
ett hinder mot corruption, hvars gröfre
art förmår mindre på ett stort, än på ett litet
antal Ledamöter; men deremot torde ett större
antal af unge män snarare falla för den farligare
opinions-corruptionen, än ett mindre af
äldre män. Jag billigar alltså fullkomligen
den förminskning i Ståndets talrikhet, som
Utskottet synes åsyfta; men tror likväl, dels,
att något visst bestämdt nummer ej gerna, och
allramindst ett så litet som 200 personer, kan
bestämmas; och dels att sättet, genom val inom
familjerne, ingalunda är det bästa. Svårigheten
att verkställa dessa val är icke att
förgäta. Bör valet ske inom hvarje familj,
så möter möjligheten att familjens ledamöter
äro kringspridde kring hela Riket, så att valet
ej medhinnes: bör det åter ske provincevis, så
möter, dels att anseendet i provincerne merendels
följer rikedomen, hvilken visserligen icke
alltid åtföljes af största klokhet; och dels, att
ombytligheten af boningsort, äfvensom ett mera
beständigt vistande i Hufvudstaden skulle 0-  rättvisligen komma att utesluta mången upplyst
och god Adelsman. Ett ändå hufvudsakligare
motskäl finnes, och vi äro pligtige att
väl betänka det. De fleste Adelige Familjer
382
Den 27 Maji.
äro fattiga, oell deras unga medlemmar äro
nödsakade att på tjenstebanan söka deras bergning
och deras förhoppningar för framtiden.
Det är icke svårt att förutse, det vid valen
de fleste skulle söka protecteurer, genom hvilkas
faveur och inflytande fördelar på tjenstebanan
vore att hoppas; och följden af dessa
val skulle troligen blifva, att Ilof- faveuren
blefve den egenskap, som förde, framför allt
annat, till säte på Riddarhuset. Jag tviflar
icke att ju Hof-faveurens föremål kunna tänka
rätt val för Fäderneslandet; men intet kunna
vi just begära, att Nationen skulle med fullkomlig
trygghet göra dem till depositairer af
National-friheten; och då all faveur är af natur
att gerna behållas, så kan man ej heller
undgå att inse det Hof-faveurens föremål vanligen
äro mindre oberoende än alla andra.
Af dessa skäl anser jag det föreslagne förminskningssättet
af val vara ganska betänkligt; och
till Högloflige Ridderskapets och Adelns högre
och upplystare omdöme vågar jag hemställa
tvänne andra sätt, hvilka jag tror skulle gemensamt
föra till det sökta ändamålet, en ansenlig
förminskning i Riddarhusets talrikhet.
Det ena vore att flytta Representations-åldern
från 2Ö till 35 år. Menniskan kan vara gammal
nog att vårda sina enskilda angelägenheter
vid a5 års ålder; men vi måste medgifva,
att om upplysningen är dotter af erfarenheten,
så kan hon ej vara störst vid en ålder, då
erfarenheten är ringa och passionerne starkast.
Ganska få äro de Adelsmän, som vid a5 års
ålder befinna sig i oberoende ställning, och
Den 27 Maji.
533
kanhända är menniskan vid denna ålder svagast
för lycksökeri et; då man deremot torde
kunna antaga, att den man, som intill 35 år
icke varit lycksökare, ej heller blir det eftei’-  åt. Är nu upplysning och oberoende det angelägnaste
hos Folk-representanter, så torde
man kunna vara förvissad, att båda dessa egenskaper
träffas säkrare vid 35 än' vid 25 års
ålder. Det andra sättet vore, att afskaffa rättigheten
att, genom fullmagt på annor man
transportera födselns representations-rätt. Det
är icke naturligen billigt, att de rättigheter,
till hvilka man födes, äro tillika transportable,
eller att sådane rättigheter äro det, som uppkomma
från andras förtroende, ensamt afseende
förtroendets föremål. Ingen Riksdagsman
inom de andra Stånden kan transportera sin
representations-rätt, och hvarföre skall då Adelsmannen
kunna det? Man jkan icke transportera
sin bördesrätt på annor man, man kan
icke transportera målsmanskapet för sin hustru
; och med hvad rätt transporterar man representativa
rättigheter? Icke grundar det sig
på några naturliga rättsbegrepp; och vi veta
rätt väl, att denna rätt icke gällde förr än den
genom missbruk inträngde sig. Yi fullgöra
Allmänhetens fordran då vi afskaffa den; och
genom båda dessa sätt blir Riddarhusets talrikhet,
vid Riksdagar, af sig sjelf mindre.
Att PresteStåndet blifvit bibehållet vid
sin representationsrätt, anser jag vittna om
Utskottets Öfvertygelse, att tiden ännu icke
tillåter oss att rätta alla fel. Jag hyser myc
-
384
Den 27 Maji.
ken aktning för PresteStåndet: men dess serskilt;!
och uteslutande rätt att representera
upplysningen kan jag ej medgifva. Ridderskapets
och Adeln, ja, hela den svenska allmänhet,
som haft Studiernas uppfostran, är
lika upplyst som PresteStåndet, och de tider
äro förbi, då man trodde på inspiration i
verldsliga ting. Häfdens rätt har PresteStåndet,
men ingen annan: och jag skall icke neka,
att den ju ännu torde behöfva respecteras.
Då jag talar om Adeln och PresteStåndet,
har jag en erinran att göra, hvars vigt likväl
är ingen annan än den, att hvarje princip
hör äga sin bestämda hållning. Deremot bryter,
som mig synes, den besynnerliga rätt, som
hittills gifvit åt en och samma person representationsrätt
inom tvenne Stånd. Prester taga
säte på Riddarhuset, och detta synes mig icke
vara princip-enligt. När en Adelsman, antingen
af inre kallelse till det andliga Ståndet,
eller af verldslig håg för pastoraternes goda
lönevilkor, frivilligt öfvergifvit sitt stånd, och
inträde i annat, samt alltså blir delaktig af
nya representations-rättigheter, så har han också,
som mig synes, dermed frånträdt sina förra.
Jag finner val, att han bör få behålla sin titel
och sine öfriga prerogativer, om der finnes
några; men representationsrätten bör han ej
kunna äga inom tvänne stånd. Jag känner ingen
författning som nekar Kyrkoherdar, sorn
äro Adelsmän, att välja och väljas till Riksdagsmän
inom PresteStåndet; och när då hvarje
-
Den 27 Maji.
335
je Kyrkoherde, vid alla Riksdagar, inom PresteStåndet
antingen representera eller representeras,
så anser jag oformligt, att samma man,
som är representerad inom ett Stånd, sjelf representerar
inom ett annat. Jag skulle alltså
önska en sådan rättelse i detta missbruk, att
hädanefter blef stadgadt, det ingen Prest finge
vara Ledamot af Riddarhuset.
BorgareStåndets representativa grundprincip
ligger i närings-interesset, som bör representeras;
men Närings-interesset och Embetsmanna-interesset
äro likväl två alldeles olika
ting; och till en principenlig representation af
det förra, fordras följaktligen, att den icke utÖfvas
af Embetsmän. Detta skäl har Betänkandet
antagit, i frågan om BondeStåndet, som
också representerar ett Närings-interesse, och
mig synes, att det bör gälla lika till BorgareStåndet.
Man känner det inflytande, som oftats
vänskapen och aktningen, synnerligen i
små Städer, lägges på de väljande, att ej neka
Borgmästaren, att blifva Riksdagsman; men
om saken är oriktig, så borde man frigöra
de väljande från ett sådant inflytande, och
jag tror derföre, att den rättelse borde antagas,
att hädanefter hvarken Borgmästare eller
Magistrats-personer finge väljas till Riksdagsmän.
Då man gifvit en påökning åt BondeStåndet
af alla ägare till Krono- och FrälseSkatte
-
Ridd. 0. Ad. Vrot. VI B. II Afd. 49 > 5o
386
Den 27 Maji.
iord; så ser jag icke hvarföre man nekat ägarne
af Säteri och Frälsejord att också der ingå;
och jag nekar ej att jag tycker mig här också
finna någon brist i principhållning. Anses
frälseskattejorden hafva gått utur sambandet
med Adelns serskildta ideala rätt, och icke af
Adeln representeras längre, än den af Adeln
äges; och anses BondeStåndet vara det Stånd,
som skall representera för jorden, så att Ståndspersoner,
derföre att de äro jordägare, böra
inträda i BondeStåndet; så synes mig, att
hvarje Säteri- och Frälse-jordägare, som ej är
Adelsman eller Embetsman, också bör ingå i
BondeStåndet.
Dess erinringar öfverlemnar jag till Ridderskapets
och Adelns högre omdöme. Jag
gör ej anspråk på någon påföljd å dem; men
jag tror mig hafva fullgjort min pligt, då jag
framställt dem.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Lika med
den värde Ledamoten som nyss yttrat sig i
detta ämne, tycker äfven jag mig af det under
öfverläggning nu varande Betänkande finna,
att Högloft. ConstitutionsUtskoltet föreslagit,
ej hvad det skulle hafva velat, utan
blott hvad det ansett möjligen kunna utföras.
Men äfven vid detta, hvartill Utskottet inskränkt
sig, äfvensom vid hvad Herr Friherre
Boije nu behagat yttra, ser jag mig föranlåten
att göra några anmärkningar. —Både Utskottet
och Friherren anse Ridderskapets och
Adelns talrikhet böra inskränkas. Jag för min
Den 27 Maji.
387
del tror tvärtom, att just Ledamöternas talrikhet,
är en af de väsendteligaste orsakerne,
hvarföre Höglo!!. Ridderskapet och Adeln alltid
vid Riksdagarne så fördelaktigt utmärkt sig
framför de öfrige Stånden; och hvarföre detta
Stånds Protocoller alltid äga ett så ojemförligt
högre värde än de öfrigas.
Under samtal väcka nämligen alltid dea
ene Talarens idéer nya ideer hos andra, så
att ju flere menniskor, som deltaga i ett sådant
samtal, desto flere ideer måste också blifva
uppväckte och yttrade, samt saken följakte»
ligen så mycket bättre utredd.—Menniskosjälen
liknar i visst afseende en eldgnista: och
ju flera gnistor, som på ett ställe sammanträffa,
desto större blir lågan. Man synes ej hafva
någon ting annat att påminna mot Ridderskapet
och Adelns talrikhet, än blott, att öfverläggningarne
blifva långvarigare, och ärendemas
behandling derigenom uppehållen. Men
ju vidlyftigare öfverläggningarne äro, och ju
stridigare meningar derunder blifva yttrade,
desto fullkomligare böra också sakerna blifva
utredda, och sanningen desto säkrare ådagalagd.
Den satsen står nemligen fast: att sanningens
gnista frambryter vid sammanstötningen
af motsatta meningar. Då det derföre bör
vara af högsta angelägenhet, att ärenderna blifva
väl afgjorde, om det också skulle gå något
långsammare; synes man alldeles icke bora söka
förminska talrikheten af Ridderskapets och
Adelns Representanter. Att genom val minska
388
Den 27 Maji.
denna talrikhet skulle dessutom kunna föranleda
till betydliga oredor oell de största missbruk.
Hvad det angår: ”att ingen borde få vara
Representantj som ej uppnått 35 år” sä
får jag först anmärka, att med bibehållande af
de öfrige nu gällande ordningarne, och isynnerhet
rättigheten att utgifva Fullmagt, skulle
representanternas antal härigenom alldeles icke
nödvändigt förminskas, emedan det i Sverige
utan tvifvel finnas mer än 5 eller 600 Adelsmän
som upphunnit denna ålder. Men dessutomkan
jag alldeles icke gilla Friherre Boijes
mening, ”att ett slikt stadgande skulle på den
grund vara nyttigt, emedan man före den åldern
ärj, i hans tanka, iner corruptibel, än då
man blir äldre.” Jag skulle snarare vilja tro,
ätt det förhåller sig just tvärtom. I den unge
mannens bröst torde nemligen det, för
hvarje ädel känsla, öppna hjertat klappa varmast
för Fosterlandet; och man i denna, de
ädlare passionernas, ålder känna sig färdigast
till sjelfförsakelse samt i sjelfva verket mer
sjelfständig, oberoende och incorruptibel, än då
hjertat med åren börjar afkylas, och känslorna
gemenligen att riktas mera åt egennyttan.
För öfrigt synes just talrikheten vara det säkraste
correctivet mot curmption.
Hvad Utskottets förslag beträffar rörande
de öfrige Stånden, då anser jag det ganska
nyttigt att Preste- och BorgareStånden kunde
blifva något talrikare. Jag fruktar likväl,
att Universiteterna ej skola blifva mycket
Den 27 Maji. 33g
smickrade af den erbjudna representations-rätten:
de komma åtmindstone, i anseende till
Contribuenternas fåtalighet, att betala den dyrare,
än någon af de öfrige Medborgare-classerne,
hvilka vid Riksdagarne sammanskjuta
lill sina Ombuds underhåll. Men härom må
det Vördige PresteStåndet sjelf påminna. Jag
inskränker mig blott till hvad som rörer Ridderskapet
och Adeln, och får ödmjukast hemställa,
om ej Högloflige Ståndet skulle täckas
förena sig i den gemensamma tanka, att representationssättet
för Ridderskapet och Adeln
bör förblifva oförändradt.
Herr von Schulzenheim, Davidj den äldre:
Jag har vid 180g års Riksmöte uti ett Memorial
af den 3 Julii, hvilket Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagade till då varande
ConstitutionsUtskottet remittera, sökt visa
våre ofrälse Ståndspersoners, såsom till intet
RiksStånd hörande, missöde, då de icke åtnjuta
den Svenskmanna-rättigheten tilli godo,
att beskatta sig sjelfve, och dock mera contribuera
till Staten, än tvenne Stånd tillsammans;
Jag fann lika med Högloflige ConstitutionsUtskottet,
att desse aktningsvärde Medlemmar
af Samhället, hvilkas lidande man nu
ändtligen velat behjerta, hörde till flere Stånd,
ehuru mest, såsom Jord- och Bruksägare, till
det Hedervärda BondeStåndet; men kan ingalunda
finna; att, om någre af dem skulle
vara Embetsman, desamma derföre borde förklaras
oskicklige till Riksdagsmän: huru många
tjenstemän finnas icke inom Riddarhuset
390
Den 2 7 Maji.
ock i Välloflige BorgareStåndet; ock Högvörtlige
PrästeStåndet består helt ock hållet af
Embetsman. Det Hedervärda BondeStåndet
skulle ej mindre än de öfrige RiksStånden,
vinna upplysning af dessa i Riksförvaltningen
kunnige och erfarne Tjenstemän. Jag hade i
samma Memorial tillika tillstyrkt ett återupplifvande
af Sveriges, sedan äldsta hedentimma,
intill i3:deSeclet, oafbrutit rådande Grundlag,
som bevarade folkets medborgerliga frihet och
sjelfständighet, såsom ock Konungens öfverhusbonde-myndighet
att upprätthålla de öfverenskomna
Stadgar. Under det andra Stater undergingo
många Riksomlivälfningar, och förnedrades
till slafveri, så bevarades ifrån allt
öfvervåld och inbördes mannamon detta sjelfständiga
rike genom sitt uråldriga ock naturliga
Göthiska regeringssätt, och hvilket, i nära
öfverensstämmelse, intill denna dag underhåller
och befordrar våra befryndade Britters
lyckliga enighet och sjelfbestånd. Sveriges
Odalfolk eller besutne jordägare representerades
af ålder genom ett enda RiksStånd, under
det enkla namn af Rikets Allmoge^ sorn i
Britannien kallades the Commons. De samlades
i bägge dessa länder, okallade och beväpnade,
årligen på en viss dag, och omgåfvo under
bar himmel Konungathronen, och inom ringen
suto Konungens män, Jarlar (på Engelska Earls)
och Lagmän, samt efter Christna lärans införande
förökte med Biskoparne, som utredde
och granskade de förelagde öfverläggningsmål,
till Riksmenighetens antagande eller förkastande.
De inom ringen sittande Herremän kom
-
Den 27 Maji. 391
nio i eftertiden att utgöra det verldsliga oell andeliga
Frälset, som ej sällan, under namn af
Herredag, sedan såsom RiksStånd ensamt kallades,
men ibland tillika Allmogen, och efterhand
Borgerskap och Prästerskap ifrån Capitlen,
dock ej uti serskildta Samlingsrum, eller
Kamrar, förrän på !7:de Seklet, hvarefter
ock större söndringar och omväxlingar i
besluten handt, och äfven en önskan om en
förbättrad och mera stadgad Representation af
det gemensamma Svenska Folket uppstått. Britternas
årliga möten lingö efter de Franske Normännens
ankomst namn af Parlament, eller allmänna
Samtal som efterhand fördeides i Underhuset
(the Hous of Commons) och Öfverliuset,
bestående af verldsliga och andeliga
Lorder. Högloflige ConstitutionsUtskotsets nu
uppgifne förslag, att alle Rikets Inbyggare, sorn.
frambära en gärd till deri allmänna skattkistan,
skulle få efterse hushållningen dermed,
och deltaga i Lagstiftningen, anser jag såsom en
förberedelse till slutliga antagandet af rikets
gamla sjelfständighets grundlag; och anhåller,
att detta mitt yttrande må ConstitutionsUtskottet,
såsom en erinran om 1809 års Dictamen
i samma ämne, meddelas.
Grefve Mörner, Carl Stellan: En värd Ledamot
af ConstitutionsUtskottet har gjort den
framställning, att våra privilegier måtte anniliileras.
Jag vet i sanning icke, hvarföre sådant
skett, synnerligen vid detta Riksmöte,
dit vi ingalunda för ett slikt ändamål blifvit
kallade. Lika litet jag ser någon orsak, att
592
Den 27 Maji.
upplåta (le få återstående spillrorna af våra
rättigheter, lika mycket är jag öfvertygad om
skäligheten, att både nu och vid kommande
Riksdagar bibehålla och försvara dessa spillror,
såsom ett bevis på hvad vi fordom ägt. —
Hvad den föreslagne National-representation
angår, så, långt ifrån att klandra det minsta
af Betänkandet, har jag med mängden, med
största nöje, läst och afhört så väl detsamma,
som Friherre Ehrenheims särskilta yttrande,
hvilket, om möjligt är, än mera ökat vår beundran
för hans snille, redlighet och förträffliga
hjerta. Men jag tror icke att tiden ännu
är inne till antagande af detta nya representationssätt,
likasom jag vågar försäkra, att, om
ock Ridderskapet och Adeln skulle detsamma
gilla, de öfrige RiksSlånden dock aldrig uti
lika beslut iugå.
Herr Manck af Rosc?ischöldj Eherhard: Jag
har redan i ConstitutionsUtskoltet reserverat
mig mot Dess förevarande förslag, som jag
icke tror uppfylla Nationens väntan, och tidell
varfvets fordringar. Jag är således icke
pligtig all nu försvara detta förslag. Men
det må dock tillåtas mig besvara de af Herr
Friherre Boijes anmärkningar emot detsamma,
i afseende på hvilka jag ej är af lika mening med
honom. Herr Friherren anser bästa medlet
till förminskande af den representerande Adelns
talrikhet vara, att stadga en ålder af 35
år, som vilkor för inträdet på Riddarhuset.
Han förmenar, alt vid a5 år äro passionorne
mycket starkare, och svagheten för lycksökeri
Den 27 Maji,
393
större. Men det finnes en passion, som man
Lorde önska aldrig minskades, och det är den
för Fäderneslandets interesse. Denna passion
är merendels lifligare vid 25, än vid 35 års
ålder; sedan öfvergår denna känsla ofta mera
till raisonnement. Hvad lycksökeriet beträffar,
så fruktar jag, att det vanligen ej ännu vid
35 år hunnit aftaga, utan tvärtom oftast är
större, än vid 25 år, samt äfven förlorat sin
ädlare sida, om det någonsin kan hafva en
sådan. Jag är visst icke af den tankan, utan
har tvärtom i Utskottet motsatt mig den, att
Adeln genom val borde representeras. Men jag
kan cj medgifva, att sådant ej låter sig verkställas,
ty att det är möjligt, visar oss Stor-Britanniens
exempel. Sedan Skottland och Irland
förenades med England, och deras Adel fick
säte i Öfverhuset der, representeras denna genom
val. Men orsaken härtill är, att Irländska
och Skottska Adeln är mycket talrikare
än den Engelska, hvilken sednare skulle således
i Öfverhuset tili antalet ligga alltför mycket
under, om den förra, likasom denna representerades
per capita. Det är således en nödvändighet,
att Irländska och Skottska Adeln
representeras genom val. Men samma skäl
äger ej rum i afseende på Svenska Adeln. Man
har nämnt ordet corruption, som, enligt min
öfvertygelse, vid de sednare Riksdagar icke
ägt rum. Men skulle corruption någonsin åter
hos oss komma i fråga, så tror jag intet kraftigare
bålverk deremot finnas, än en stor numeraire.
— Herr Grefve Carj Stellan Mörner,
med hvilken jag önskade att alltid kunna tän
-
394
Den Maji.
ka lika, har tält om angelägenheten att bevara
de privilegier som Ridderskapet och Adeln
ännu har qvar. Jag tror, att den medfödde
representations-rätten är det enda privilegium
som bör kunna ligga Ridderskapet och Adeln
om hjertat. Det är ock den enda uteslutande
rättighet, sorn Englands Adel äger, och den
är stolt deröfver. Att vara befriad från onera
och utskylder, är en förmon, som väcker andre
Medborgares afund, men icke deras aktning.
Friherre Boije: Då jag med glädje bort
Herr Grefve Mörner dela samma känsla af
högaktning för Herr Friherre Ehrenheim, som
jag och hela Allmänheten hyser för honom,
så tror jag mig böra, till undanrödjande af den
scrupel, sorn blifvit af Herr Grefven framställd,
erinra, att Friherre Ehrenheim ej föreslår
annat öfvergifvande af våra privilegier,
än det som fordrades för att begifva oss till
en förbättring i representation; och dertill hafva
vi samtyckt, ifrån samma stund, då vi begärde
en sådan förbättring. — I anledning af
tvenne värde Talares framställningar, får jag
erinra, att då jag talat emot passioner hos representanter,
så trodde jag, alt man förstod
mig; och således insåg, att jag endast talade
om skadliga passioner icke om goda. Af skadliga
passioner är lycksökeriets kanske, i detta
tidehvarf, den allmännaste; men nog torde man
kunna antaga, att denna är starkare framför 35
års ålder, än derefter.
Den 27 Maji.
395
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att som åtskilliga anmärkningar
af olika beskaffenhet, blifvit mot ConstitutionsUtskottets
förslag till en förbättrad
National-representation framställde, men 56 §.
i Regeringsformen stadgade, att, om mot ConstitutionsUtskottets
yttrande i sådane frågor
anmärkningar göras, endast de, hvilka hvarje
RiksStånd särskildt förklarar utgöra dess gemensamma
tanka, böra till ConstitutionsTJtskottet
hänvisas, ansåge Hans Excellence sig
böra hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade, såsom dess gemensamma tanka,
förklara den framställda anmärkning, att,
i stället för det af ConstitutionsUtskottet föreslagne
sätt, att genom val minska antalet af
Ridderskapets och Adelns vid Riksdagar representerade
Ledamöter, den nu befintlige rättighet,
att genom fullmagt öfverlåta representations-rätten
på en annan, måtte upphäfvas,
samt i anledning deraf ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande förslag till bemälte Utskott
återförvisa.
Ropades Ja, jemte några Nej.
Friherre Ehrenheim, Fredric: ConstitutionsUtskottet
har endast superficielt vidrört
den delen af frågan, som angår Ridderskapets
och Adelns representations-rätt, i förmodan, att
Ridderskapet och Adeln ville, i detta afseende,
infordra RiddarhusUtskottets yttrande.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Den §. i
396
Den 27 Maji.
Riksdagsordningen, som handlar om Ridderskapet
och Adeln såsom RiksStånd, innehåller
endast, att Ridderskapet och Adeln infinner
sig till Riksdag, och representeras, enligt
RiddarhusOrdningen. Om nu en ändring i det
hittills gällande representationssättet för Ridderskapet
och Adeln skulle finnas böra äga
rum, behöfver endast RiddarhusOrdningens föreskrifter
derom ändras; icke denna §. eller
någon annan af RegeringsFormen eller Riksdagsordningen.
Jag finner således ej, att ConstitutionsUtskottet,
som blott har med Grundlagarne,
icke med Ståndsordningarne att göra,
kan befatta sig med de anmärkningar, som nu
blifvit det tiliskickade, utan hade trott, att de
väckte frågorna härom bordt till RiddarhusUtskottet
remitteras.
Hans Excellence Herr Grefvert och LandtMarskalken
förklarade, att sedan den af Hans
Excellence nyss framställde proposition blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen, finge det
bero på ConstitutionsUtskottet, att, i anledning
af den beslutade återremissen afgifva det Utlåtande
Utskottet funne lämpeligt.
Herr von Haussvolff, Carl Gustaf Reinhold:
Det torde väl vara nödvändigt, att få någon
mera tydlighet i detta ämne. Jag kunde ej
fatta, att frågan var om annat än att ingen
hädanefter skulle för fullmagt få intaga säte
på Riddarhuset, men jag förmodar likväl, det
Ättemäns rätt, att sitta, blir bevarad.
Den 27 Maji.
397
Friherre Boije: Herr Hauswolff torde
tillåta mig anse dess anmärkning för ett missförstånd.
Representations-rätten inom hvarje
familj har icke att skaffa med rättigheten,
att gifva eller taga fullmagt till Representation.
Då Caput uteblir å andra uppropet, behöfver
hans närmsta man inom familjen ingen
fullmagt för att inträda i representations-rättigheten:
och på sådant sätt är rättigheten
bevarad hvarje medlem i familjen, utan att
fullmagt derföre kommer i fråga.
Hans Fxcellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förmodade, att den af honom nyss
gjorde proposition icke på något sätt minskade
Ättemäns rätt att, enär hufvudman ej tillstädeskommer,
intaga familjens säte å Riddarhuset.
Herr Påhlman, Otto Fredric: I detsamma
Hans Excellence framställde propositionen till
återremiss, hvilket med Ja och Nej besvarades,
anmälde sig Herr Friherre Ehrenheim, och
yttrade en tanka, hvari jag så mycket heldre
instämmer, som jag icke tror det tillhöra de
öfrige RiksStånden, att afgöra Ridderskapets och
Adelns representations-sätt, hvilket blott genom
dess eget gemensamt med Konungen fattade beslut
kan förändras. För att nu få på behörigt
sätt afgjord en så magtpåliggande fråga, och
hvarom jag förmodar att de fleste icke tagit all
den kännedom, som ämnets vigt kräfver, hemställer
jag, att denna fråga må särskilt till
RiddarhusUtskottet remitteras. Som jag icke
398
Den 27 Maji.
hunnit öfvert;!niva ConstitutionsTJtskottets förslag
i det hela, har jag ända hitintills, undvikit
att yttra mig derom: men då en Talare i
dag anmärkt, huruledes det skulle lända till
den önskade minskningen af de representerande
Adelsmännens antal, att en ålder af 35 år stadgades
för hvarje Adelsman, som på Riddarhuset
finge intaga säte, en ålder, som samme
Talare ansett lämplig just derföre, att de menskliga
passionerna då svalnat, att lycksökeri då
■vöre mindre att befara, kan jag ej underlåta
förklara, det jag så mycket mindre kan dela
hans öfvertygelse, som jag är förvissad, att
den, som icke vid 25 års ålder äger nog lugn,
nog mognad för att i allmänna rådslag deltaga,
icke heller förvärfvar det vid 35 år, eller
efteråt. Det är sant, att förra tiders exempel
nogsamt utvisa, huru vissa personer i sin ungdom,
med förgätande af sin pligt och sitt Fädernesland,
sålt sitt biträde till gerningar, som
för evigt stämplat dem med det förakt dylika
handlingssätt förtjena, och hvilket, med antagande
af hvad masque som helst, aldrig
låter sig fullkomligen utplånas, men detta är
ej allenast tillämpligt till ynglingar, utan äfven
till äldre och mognade män, hvilka vid
särdeles tillfällen lånat sina namn till sådane
underskrifter, hvarifrån äfven det svagaste begrepp
om heder och ära bordt dem afhålla.
Huru är det tänkbart, att hos den, för hvilken
heders- och pligtkänslan ända till 25 års ålder
varit främmande, samma känsla sedermera någonsin
skall kunna uppväckas. För min del tror
jag att ändamålet skulle lättare tillvägabrin
-
Den 27 Maji.
399
gas om Ridderskapet och Adeln, sedan det
har blifvit samladt, ibland sig utsåge 200 personer,
att representionsrätten utöfva, och hvil»
ka med ett passande tractamente borde förses.
De åtskillige detaillerne i detta ämne fordra
längre och vidlyftigare öfverläggningar, och
som en värd Ledamot upplyst, att ConstitutionsUtskottet
just derföre mera lösligen vidrört
det, som angår Ridderskapets och Adelns
representations-sätt, alt Utskottet förmodat
denna fråga höra af RiddarhusUtskottet
närmare utvecklas, vågar jag vördsamt anhålla,
att den måtte till sistnämnde Utskott förvisas,
men att målet i öfriga fall med dervid
gjorde anmärkningar må till ConslitutionsUtskottet
återremitteras.
Hans Excellence j Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att sedan han lemnat tillräcklig
tid åt alla dem, hvilka anmält sig att
tala i ämnet, och ingen vidare anhållit, att få
något anföra, hade Hans Excellence fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på förevarande
ämnes behandling, enligt 56 §. RegeringsFormen,
samt derefter framställt proposition,
hvilken, efter hvad Hans Excellence
fattat, jemväl blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Boije: Lika med Herr Påhlman
tror jag ej, att ConstitutionsUtskottet, utan endast
RiddarhusUtskottet kan taga befattning
med frågan om vår representationsrätt; och lika
med Grefve Spens, anser jag, att> om någon än
-
400
Den 27 Maji.
dring i frågan göres, så bör RiddarhusOrdningen
derefter rättas. Men emot ett af Herr Påhlman
framstäldt rättsbegrepp, ber jag att få förklara
mitt ogillande. Att antaga, det en ungdoms-förvillelse
skulle fläcka en hel lefnad,
vore att antaga den största moraliska orättvisa.
Att förebrå en gammal man någon ungdoms
oförsigtighet, vore att begå en orättvisa,
och ali orättvisa är föraktlig. Det gifves,
till äfventyrs personer, som bära länge
och lyckligt larfvén af en låtsad patriotism;
men han faller en dag denna larf. Att för tidigt
framställa förebråelsen derföre, vore likväl
icke mera orättvist, än att för sent förvandla
en ungdoms förseelse till ett evigt brott.
Herr Påhlman: Så obehagligt det är att
framställa en tanka, stridande mot Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
kan jag dock icke undgå, att, enär frågan,
ehuru med Ja och Nej besvarad, dock anses
för afgjord, mig deremot reservera. Likväl
skulle jag önska, att Riddarhus-Secreteraren
upplyste, huru Propositionen blifvit besvarad.
Undertecknad upplyste, att, såsom han
fattat och uti Memorial-protocollet jemväl antecknat,
Hans Excellences ifrågavarande proposition
blifvit af en ganska betydlig pluralitet
med Ja> och endast med några få Nej besvarad.
Friherre Ankarsvärdj Carl Henric: Jag vet
ei
Den 2 <] Maji.
401
ej om jag misstager mig deruti, alt jag anser
Herr Påhlmans förslag, som endast går ut på,
att, innan Ridderskapet och Adeln, 1 hvad dess
representationssätt vidkommer, fattar ett definitivt
heslut, RiddarhusUtskottet mätte horas,
gerna kunna Bifallas, enär detsamma ingalunda
synes mig upprifva Ridderskapets och Adelns
nyss tagne beslut. Jag kan ej annat än
förena mig med honom, då jag tror det vara
svårt för ConstitutionsUtskottet, att, i det som
rörer detaillerne af Ridderskapets och Adelns
representationssätt, afgifva något fullständigt
förslag, och jag ser således ej något hinder,
att Betänkandet i denna del öfverlemnas till
Riddarhus-Utskottets handläggning, men för
öfrigt till ConstitutionsUtskottet återremitteras.
Herr Påhlman: Då jag ej ensam vill borttaga
tiden för att ytterligare visa, hurusom en
med Ja och Nej besvarad framställning icke
kan såsom ett orubbligt beslut anses, helst
när någon, straxt efter det proposition blifvit
gjord, sig anmäler, för att få den annorlunda
framställd; så åtnöjer jag mig nu med, att endast
till protocoilet emot detta sätt att fatta
beslut mig reservera. Men då jag är öfvertygad
att Högloflige Ridderskapet och Adeln
icke med likgiltighet anser frågan, att bereda
en förbättring i dess eget representationssätt,
hvilken är af för mycken vigt icke allenast för
detta RiksStånd, utan äfven för dess möjliga
Eidd. o. yld. Prot. VI B. It Afd. 5i, 5a.
403
Den 27 Maji.
framtida verkan på Rikets angelägenheter, alfe
jag skulle låta liela saken hero vid min blotta
protest mot den behandling man nu egnat den,
torde det tillåtas mig vördsamt få föreslå, huru
målets behandling af RiddarhusUtskottet
må kunna ske, utan rubbning af det såkallade
beslutet, som redan skall vara fattadt.
Såsom en ConstitutionsUtskottets härvarande
Ledamot Friherre Ehrenheim upplyst,
är det icke sannolikt, att ConstitutionsUtskottets
åtgärd skall sträcka sig till ett närmare
utvecklande af detta ämne, hvilket ock nämnde
Utskott ansett i detaillerne tillhöra RiddarhusUtskottet,
i min tanka med så mycket
större skäl, som Riksdagsordningen innehåller,
att hvad Adelns sammansättning beträffar,
sker den enligt med hvad RiddarhtisOrdningen
stadgar, till hvilkens förändrande åter endast
fordras Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut och Kongl. Maj:ts dertill lemnade Nådiga
sanction.
Jag tror mig, vid öfvervägande af allt
detta, hafva anledning underställa Eders Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln, om
icke jemte det representationsfrågan i allmänhet,
på sätt propositionen innehöll, återremitteras
till ConstitutionsUtskottet, RiddarhusUtskottet
tillika må, till tidens vinnande, få
sig uppdragit, att med ett detailleradt förslag
till förändradt representationssätt för Ridderskapet
och Adeln inkomma, och hvarå jag vågar
Den 27 Maji.
403
anhålla, att Eders Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade göra proposition.
Friherre Boije: Ridderskapets och Adelns
mening torde dock icke vara, att, genom en
omvändning i sätt, att upprifva sitt redan fattade
beslut. Högloflige Ridderskapet och Adeln
har beslutat hvad sorn bör antagas att
vara dess enhälliga tanka i ämnet. Att först
besluta i frågan, och sedermera höra RiddarhusUtskottet
i samma fråga, torde likväl ej
vara så alldeles rätt. För min del ser jag icke,
till hvad ändamål Utskottet skulle höras; om
icke till det, att upprifva beslutet; ty till dess
qvarblifvande vid hvad det är, behöfs visserligen
icke en sådan anstalt.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Det är visst
ej min tanka, att tvista med Friherre Boije
om hvad som är Ridderskapets och Adelns
rättighet eller icke, — om den behöfver ej
jag påminna. Men jag kan ej undgå att förnya
min framställning, att, öm det icke ,är
Ridderskapet och Adeln likgiltigt, på hvad
sätt förminskning i dess antal beredes, så måste
ej heller denna fråga med liknöjdhet behandlas.
Jag har förut yttrat, och vågar ännu
försvara, att då, under sjelfva framställningen
af en proposition, flere anmäla sig att tala,
och de som den samma med Nej besvarat,
uppskjuta att om beslutet begära votering,
detta icke kan anses vara närmare fattadt, än
att ändring lätteligen deri kan äga rum; men
då jag förklarat mig nöjd med min enskilda
Den 27 Maji.
reservation, återstår det blott att iterera min
hemställan om målets remitterande till RiddarliusUtskottet
tillika. Denna hemställan må af
Högloflige Ridderskapet och Adeln afslås; jag
skall i sådan händelse icke deröfver yttra något
missnöje; men jag kan aldrig medgifva,
att ju icke Ridderskapet och Adeln äger remittera
hvarje fråga dit, der den kan blifva
utredd, likasom jag bestrider, att afgörande
rätten derom kan tillhöra Friherre Ludvig
Boije.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredric: Jag
förenar mig så vida med Herr Påhlman att,
då det redan fattade beslutet icke kan upprifvas,
Ridderskapet och Adeln må genom ett
annat beslut uppdraga RiddarhusUtskottet, att,
i anledning af ConstitutionsUtskottets förslag,
uppsätta grunderna för Ridderskapets och Adelns
representation. Jag tror, att detta kan
ske, utan att frånträda Grundlagens föreskrifter,
och anhåller således om Eders Excellences
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, att RiddarhusUtskottet redan
länge varit sysslosatt med utarbetandet af
förslag till en förändrad rcdaction af RiddarhusOrdningen,
men då berörde förslag ännu
icke blifvit till Ridderskapet och Adeln aflemnadt,
ansåge Hans Excellence, uppå flere Herrar
Ledamöters derom gjorde begäran, sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
anmoda RiddarhusUtskottet, att, i sam
-
Den 27 Maji. 405
manhang med det Utskottet förut lemnade uppdrag,
att afgifva förslag till en förändrad Redaction
af RiddarhusOrdningen, tillika i anledning
af den del utaf ConstitutionsUtskottets
den 12 dennes meddeldte project, i frågan
om en förbättrad national-representation, som
angick Ridderskapet och Adeln, med första
inkomma med ett Reglementarisk t förslag till
ett förbättradt Representations-rätt.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 27 Maji 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Särskildta
Utskottets den 6 dennes afgifne, samt
den 21 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde, Betänkande, angående grunderne
för en allmän reglering af Statens Embeten
och Tjenster; blef samma Betänkande, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, till
Utskottet åteiTemitteradt. Ut supra.
S. D. Då nu å ny o föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 12 dennes afgifne, samt
den 23 i samma månad på bordet lagde, Me
-
406
Den 27 Maji.
morial, innefattande förslag till en förbättrad
National-representation, beslöt Ridderskapet
oell Adeln, att samina förslag, i anledning af
Friherre Boijes, Ludvig, dervid gjorde anmärkning,
att, i stället för det af Utskottet
föreslagna sätt, att genom val minska antalet
af Ridderskapets och Adelns vid Riksdagar
Representerade Ledamöter, den nu befintlige
rättighet, att genom Fullmagt öfverlåta
representations-rätten på en annan, måtte uppliäfvas,
hvilken anmärkning Ridderskapet och
Adeln förklarade utgöra dess gemensamma
tanka, till ConsdtulionsUtskottet återförvisa.
Ut supra.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln anmoda
RiddarhusUtskottet, att, i sammanhang
med det Utskottet förut lemnade uppdrag, att
afgifva förslag till en förändrad Redaction af
RiddarhusOrdningen, tillika, i anledning af
den del utaf ConstitutionsUtskottets den 12
dennes afgifna förslag, i frågan om en förbättrad
National-representation, som angick Ridderskapet
och Adeln, med första inkomma
med ett Reglementariskt förslag till ett förbättradt
Representationssätt.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl, en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 27 Maji. 407
Onsdagen den 27 Maji.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den i\ dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på bordet lagde, Memorial, innefattande
tvänne särskilta meningar, såsom alternativer,
i frågan om upphäfvande af 114
i Regeringsformen,
Herr Cederskjölclj Pehr Gustaf: Det är
ConstitutionsUtskottet förbehållet, att till Ständerna
inkomma med förslag till ändringar i
Grundlagarne; men ingenstädes lär det vara
medgifvet, att 2 Stånd inom Utskottet
kunna med ett dylikt förslag inkomma; dertill
fordras nödvändigt Utskottets pluralité. Då
derföre endast 2 Stånd inom Utskottet gillatj
och de andra 2 Stånden förkastat den
af en Ledamot inom Utskottet föreslagna ändringen,
anser jag för min del Utskottet ej
hafva ägt rätt, att med något Utlåtande i detta
ämne till Ständerna inkomma, ännu mindre
att framställa den af 2 Stånd gillade förändringen,
såsom alternativ mot de andre 2 Ståndens
ogillande. — Detta förslag synes sålunda ej vara
af Utskottet lagligen upprättadt, och följaktligen
ej kunna lill kommande Ständers afgörande
öfverlemnas; utan vågar jag vördsammast
hemställa, om ej Högloflige Ridderska
-
408
Den 3 7 Maji.
pet och Adeln skulle finna, att detta mål bör
alldeles förfalla.
För öfrigt torde jag få erinra, att detta
förfarande af ConstitutionsUtskottet contrasterar
märkvärdigt med dess förhållande i frågorna
om tryckningen af dess Protocoller öfver
vissa anmärkningsmål, hvarvid Utskottet
förklarade dessa frågor såsom förfallna, då vid
deras afgörande, två Stånd inom Utskottet stadnade
emot två Stånd.
Friherre ÅkerhjelmGustaf Fredric: Jag
ber att få återkalla i Ridderskapets och Adelns
minne, att jag alltid reserverat mig
emot det beslut, att då i ConstitutionsUtskottet
tvenne Stånd stadnat emot tvenne uti någon
der till öfverläggning förehafd fråga, densamma
borde förfalla. ^5 §. Riksdagsordningen
handlar om, huru bör förhållas då i en
fråga RiksStånden stadna med deras beslut två
Stånd emot två. Deremot föreskrifver 38 §. i
samma Grundlag, luiru, med undantag i vissa
fall, ett Utskotts Utlåtande bör inrättas, då i
någon sak tvänne Stånd inom Utskottet stannat
emot två. Uti ifrågavarande sak har ConstitutionsUtskottet,
vid författandet af dess Betänkande,
ansett sig böra följa föreskriften af sistnämnde
§. såsom den enda för Utskottet lämplige,
och det är af sådan orsak, som de tvenne
olika meningarne blifvit framställde. Jag
ber att få göra Herr Cederskjöld uppmärksam
derpå, att här icke är fråga om tvänne
särskilta förslag, utan endast om tvänne
olika meningar öfver eli och samma förslag;
Deri 2 7 Maji.
409
deraf den ena meningen varit för 114 §:n anskaffande,
och den andra för dess bibehållande
i det skick den är, och jag hemställer Lill
Ridderskapet och Adeln, om ej Respective
Ståndet skulle finna sig i tillfälle, att vid sådant
förhållande meddela Utlåtande öfver den
första meningen, eller att förstnämnde §. må
utgå, lill den behandling 56 §. Regeringsformen
föreskrifver.
Herr Cederskjöld: Skola alternativer kunna
af ConstitutionsUtskotlet framställas, så måste
Utskottet Samfäldt_, eller åtminstone dess
pluralite' anse ändringen nödvändig; och Stånden
endast vara af skiljaktiga meningar om ändringens
beskaffenhet. Här hafva deremot endast
2 Stånd inom Utskottet ansett ändringen
nödig, och de andre 2 Stånden funnit paragrafen
böra förblifva oförändrad, och sålunda
ogillat och tillintetgjort de förre tvänne Ståndens
förslag. — Om det för öfrigt skulle anses
nödigt att underrätta ConslitulionsUtskoltet
om det beslut, som Högloflige Ridderskapet
och Adelli nu går att fatta, vågar jag för min
del tillstyrka, att det skedde med förklarande
af Högloflige Ridderskapets och Adelns förundran
deröfver, att Constitutions-Utskottet
kunnat med ett så beskaffadt mål lill Stånden
inkomma.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Lika
med Friherre Åkerhjelm har jag reserverat mig
i Utskottet mot beslutet, att, då två Stånd der
stannat mot två, frågan skulle förfalla. Jag får
410
Den 27 Maji.
äfven upplysa, att ehuru Utskottets Ledamöter
varit, på sätt Betänkandet utvisar, af olika meningar,
i afseende på sjelfva förslagets antaglighet,
hafva likväl Ledamöterne varit fullkomligen
ense derom, att de olika meningarne
skulle som alternativer till BiksStånden ingå,
och denna öfverensstämmelse grundar sig
på ett (ji anledning af väckt fråga om Grundlagsfrågors
hvilande' i 5 år, oaktadt Urtima
Biksdag dessförinnan skalle inträffa, och hvari
två Stånd inom Utskottet stadnat emot tvänne)
fattadt beslut, att vid alla sådane händelser,
der tvänne Stånd stadnade emot två, de särskilta
meningarne borde för BiksStånden framställas.
I anseende till detta beslut var jag väl af olika
tanka med pluraliteten, men sedan ett sådant
beslut blifvit en gång af de fleste Ledamöterne
fattadt, borde det vid alla lika tillfällen
af Utskottet följas, och det är af den
anledning, som uti det nu förevarande mål
tvenne alternativer blifvit framlagde,
Grefve Spens, Jacob Melcher: Ibland alla,
mål, som med egen beslutande rätt tillhöra ConstitutionsUtskottet
att afgöra, är denna egna
beslutande rätt uti inlet så ostridig, som i frågor,
huruvida ett af enskild Riksdagsman ingi
fvit, eller inom Utskottet vackt förslag skall
till Riksens Ständer framställas eller ej, GonstitutionsUtskoltet
har ostridigt ensamt rätt,
att till en sådan framställning godkänna ett
förslag, eller oek afslå det. Riksens Ständer
kunna i detta fall ej anses såsom någon inslance
öfver Utskottet. Dylika frågor afgöras
Den 27 Maji.
411
således definitift i ULskottet genom dess pluralitet,
och denna kan så länge det olyckliga
voteringssättet i Utskotten subsisterar, ej anses
vunnen, då två Stånd stadna emot två. Frågan
måste då förfalla, och det enda som den,
hvilken gjort förslaget, kan fordra, är att utbekomma
Utskottets Protocoll, för att till trycket
befordra. Jag instämmer således deri, att
ConstitutionsUtskottet icke bordt om denna sak,
såsom förfallen, göra någon anmälan till Stånden.
Utskottet har väl förut en gång under
denna Riksdag öfverlemnat alternativa förslag
till ändring i Grundlagen, men båda alternativerne
inneburo då en verklig sådan ändring;
liela Utskottet var således ense derom, alt
Grundlagen tarfvade ändring, och att framställning
derom till Riksens Ständer borde ske,
det var endast om, hurudan denna ändring
borde vara, som två Stånd voro af olika tankar
med två Stånd. Helt annorlunda är förhållandet
i denna sak, der två Stånd ansett
någon ändring i Grundlagen, och således äfven
någon framställning derom onödig.
Herr Cederskjöld: Den siste värde talaren
bar förekommit mig i åtskilligt, som jag bade
arnat anföra till ämnets ytterligare utredning.
Jag torde derföre blott få fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
den hithörande föreskriften i ap:de §. Riksdagsordningen.
Der heter det: ”Då Utskottet icke
funnit skäl att gilla och till Riksens Ständers
pröfning öfverlemna något förslag lill ändring
eller förklaring af Grundlagarne, som Utskot
-
412
Den 27 Maji.
let af en Riksdagsman emottagit, vare Utskottet
skyldigt, om Författaren det yrkar, att meddela
honom sitt yttrande, med tillstånd att detsamma,
jemte förslaget, genom trycket allmänt
göra &c. &c.” — Häraf finnér man således
ovedersägligen, att ConstitutionsUtskottet
omöjligen kan till Stånden öfverlemna något
förslag till ändring i Grundlagen, så framt ej
samma förslag blifvit af Utskottets pluralitet
giliadt och godkändt.
Herr Munck af Rosenschöld: Då de tvenne
sista värde talarne medgifvit, att ConstitutionsUtskottet
handlar med Riksens Ständers rätt i
frågor af den beskaffenhet, som den nu i frågavarande;
och det är tillika gifvit, på sätt, jag
förut nämnt, att Utskottets pluralitet väl ej
godkändt förslaget till ändringen, men godkändt
de olika meningars framställande som alternativer,
kan jag ej finna, att Utskottet förhållit
sig lagstridigt. Det har tvärtom handlat i
fullkomlig öfverensstämmelse med ordalydelsen
i RiksdagsOrdningens 38 §., hvarest uttryckligen
föreskrifves, att då, vid omröstningar
i Utskottet 2 Stånd stadnat emot a, skola
de särskilta meningarne (icke de särskilta förslagen)
till RiksStånden som alternativer framställas.
Grefve Speiis: Jag vill, i anledning af
hvad Herr Rosenschöld nu anfört, blott ha äran
tillägga, att jag, med ledning af Constitutionen,
alldeles icke kan förstå det åberopade
förhållandet af de tvenne Stånd i Constitutions
-
Den 27 Maji.
413
Utskottet, hvilka ansett den ifrågavarande paragrafen
böra oförändrad bibehållas, och ändå
deltagit i beslutet, att framställning om ändring
deruti skulle göras till Riksens Ständer.
Herr Munck af Rosenschöld: De tvenne
Stånd, hvilka förhållit sig på det af Grefve
Spens anmärkte sätt, och hvilka i Utskottets
Betänkande omtalas, må svara för sig sjelfva.
Friherre Boijej, Ludvig: Då ConstitutionsUtskottet
blott anmält det förhållande, hvilket
inom Utskottet uti denna fråga inträffat, kan
jag icke finna, att Utskottet trädt Riksens Ständers
rätt för nära, och deltager således icke
eller i det klander af Utskottets åtgärd, jag
här hört framställas.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalketi
hemställde, om icke, enär uti förevarande
ämne två Stånd inom ConstitutionsUtskottet
stannat emot två, Ridderskapet och
Adeln ansåg frågan således böra förfalla, samt
Utskottets derom aflåtne Memorial endast läggas
till Handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 14 dennes aflåtne, samt den 23 i samma
månad på hordet lagde, Memorial innefattande
tvenne särskilte meningar, såsom alternativer,
i frågan om bestämmande af en tid af 5
414
Den 27 Maji.
år, inom hvilken Grundlags-ändringsförslag ej
skulle kunna afgöras.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag vill
Mott erinra, att förhållandet med detta mål
är fullkomligt enahanda, som med det föregående.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag her att
få i Protocollet anmärkt, det detta mål varit i
ConstitutionsUtskottet heslutit för fyra månader
sedan, men derefter legat oexpedieradt tills
nu. Jag var emot heslutet, då det togs, och
tillkännagaf min reservation deremot. Men
sedermera heslöto Utskottets fleste Ledamöter,
att, i de mål der inom Utskottet två Stånd
stadna t emot två, de tväfine olika meningarna
skulle ingå till RiksStånden, såsom alternativer.
Jag instämde väl icke i ett sådant
heslut, men då det af Utskottets pluralitet blifvit
gilladt och följdt, har jag sedermera måst
rätta mig derefter.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde om icke, då uti detta
mål två Stånd inom ConstitutionsUtskottet
äfven stannat emot två, frågan borde förfalla,
samt Utskottets Memorial endast läggas
till Hancllingarne; hvilket bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag icke
tror, att sedan ConstitutionsUtskottet framställt
ett förslag till ändring i Grundlagarne, Riksens
Ständer vid samma Riksdag kunna låta
Den 27 Maji.
415
elt sådant förslag förfalla, får jag emot Ridderskapets
och Adelns beslut mig reservera.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den i5 dennes aflåtne, samt den 23 isamma
månad på bordet lagde, Memorial, rörande
StatsRådsProtocollens fulländade granskning.
Herr Munck af Rosenschöld uppläste följande:
Mot
det nu upplästa Betänkandet får jag
reservera mig i följande,delar:
1) Deremot, att, i framställningen af förhållandet
med Malmö Discont, icke blifvit
laggd en särskilt vigt på den här istockholm,
sedan denna Disconts obestånd var uppdagadt,
tillåtna invexlingen af dess 3-procentssedlar,
äfven af dem, som ej voro till inlösen förfallne,
och icke eller särskilt anmärkts de
arne i detta ämne inom ett par dagar utgifne
stridiga kungörelser; åtgärder, emot hvilka en
värd Ledamot af Ridderskapet och Adeln Herr
Hertzenhjelm framställt en särskilt anmärkning,
som af ConstitutionsUtskottet äfven lemnats
utan behörigt afseende. Dessa åtgärder
tror jag ännu mera förtjent att anmärka, än
DiscontDirectionens så långvariga bibehållande
vid förvaltningen; tj Regeringen hade, oaktadt
blott tvänne Stånd, Ridderskapet och
Adeln nemligen samt PresteStåndct, vid sistlid
-
416
Den 27 Maji. ]
ne Riksdag i underdånighet anhållit om den,
till JustititeCanzlerens, sedermera E11 af Rikets
Herrar, Herr Grefve Trolle Wachtmeister
handläggning remitterat undersökningen öfver
Malmö DiscontDirections förhållande, hvilket
denne Embetsman sedan förklarade ej gifva
anledning till åtal, och Regeringen tillförordnade
ändå sedan för samma ändamål en särskilt
Committé, hvilken i sin berättelse förklarade
ryktena om Malmö DiscontDirections
förhållande för falska, berömde räkenskapsmethoden,
och förklarade controllen fullkomlig,
samt godkände hypothekerna, ansåg det
personliga ansvar, i hvilket Directionen ställt
sig för Ståhles hypotheker, vara en tillräcklig
säkerhet, samt föreslog, att alla hypotheker,
som härefter godkändes, skulle ställas
under samma Directions vård, tillstyrkte ännu
7 procents utdelning till Actieägarne o. s. v.;
och ännu i December 1816 berömde Landshöfdingen
i Malmö Län, hvilken sjelf varit
Ledamot i denna Committé, Directionens förvaltning,
och tillstyrkte dess bibehållande. Om
det kunnat vara ett för Regeringen giltigt skäl,
att till förekommande af en farlig crisis i allmänna
penningeverket, i det längsta dölja förhållandet
för Allmänheten, så var intet skäl
för Committe'en att dölja förhållandet för Regeringen.
2) Deremot, att då, oaktadt Rikets Ständers
vid sistledne Riksdag på ConstitutionsUtskottets
tillstyrkan framförde underdåniga
ön
-
Den 27 Maji.
417
skan, Grundlagens ovilkorliga föreskrift i afseende
på vederbörande publika Verks hörande,
likväl ofta, ja liela sessioner af StatsRådet
igenom, äfven i Besvärsmål, blifvit uraktlåten,
Utskottet icke en gång velat, som jag
föreslagit, tillstyrka Rikets Ständer ett förnyande
af samma underdåniga önskan.
3) Deremot, att då flere af de underdåniga
Önskningar, som Ständerne framställt vid
sista Riksdag, icke förr än nära den nuvarande
Riksdagens tillstundande blifvit inför Konungen
föredragne, Utskottet icke heller velat
antaga mitt förslag, att tillstyrka Rikets Ständer
framförandet af den underdåniga anhållan,
det Vederbörande Föredragande måtte
erinras, att i framtiden tidigare uppfylla sin
pligt, och iakttaga den Rikets Ständer skyldiga
aktning i detta afseende.
4) Deremot att Utskottet, oaktadt det
upptagit anmärkningar mot måls oriktiga föredragning
i Commandoväg, låtit anmärkningar
mot måls orätta föredragning i Handels- och
FinanceExpeditionen alldeles förfalla, och sedan
ändå ej velat åtminstone tillstyrka, att
Rikets Ständer hos Konungen i underdånighet
gjorde en anhållan, till förebyggande för framtiden
af samma misstag.
5) Och i allmänhet deremot, att Utskottet
låtit alla anmärkningar mot de civila Ex
Ridd.
0. Ad. Prol. VI C. II Afd. 53, 54.
413
Den 27 Maji.
peditioner förfalla, och endast upptagit dem
som angått krigsärender.
6) För öfrigt mot förfallandet af de flere
i ConstitutionsUtskottet framställde anmärkningar,
som jag ej der medgifvit skulle förfalla.
7) Oell får jag sluteligen äfven iterera
min reservation deremot, att StatsRådet Friherre
Cederström blifvit af ConstitutionsUtskottet
redan i sistledne Februari månad ställd till
ansvar inför Riksens Ständer efter 107 §. Regeringsformen,
för det han i StatsRådet skall
hafva uraktlåtit jäfva sig, isynnerhet i ett
Rättegångsmål, oaktadt Utskottet förut låtit
en anmärkning emot Föredraganden af samma
mål förfalla, hvilken var i flera afseenden mycket
giltigare. Allmänna Lagens stadgande om
Domare-jäf kan enligt min tanka icke användas,
åtmindstone icke i all sin vidd användas,
på StatsRåder, ty dessa hafva blott en delibererande
och ingen afgörande röst. Det ses ock
tydligen deraf, att Justitia^ StatsMinistern och
JustitiaeRåder få i StatsRådet pröfva nådefrågor,
som de förut i Högsta Domstolen lagt
hand vid; äfven deraf, att StatsSecreteraren,
som föredragit ett mål i Allmänna Beredningen,
af Regeringsformen är berättigad, ja pligtig,
att föredraga detsamma i StatsRådet; och
slutligen äfven deraf, att, om ett StatsRåd
vore Chef för ett Departement, såsom i flere
Länder, och såsom det äfven för vårt Land
blifver af Särskilta Utskottet föreslagit, måste
Den 27 Maji.
419
detta StatsRåd vara närvarande, och yttra sig
vid målets föredragande inför Konungen, oaktadt
han förut lagt hand dervid, då det förevar
i dess Departement. Om, detta oaktadt,
StatsRådet Friherre Cederström verkligen uraktlåtit
jäfva sig, så var detta ett fel emot
Allmänna Lagen, således af dem, som omnämnas
i 106 §. RegeringsFormen, och höra under
RiksRätt, och icke under Rikets Ständers
pröfning, men det var allsicke ett rådslag
emot Rikets sannskyldiga nytta, hvilket omnämnes
i 107 §:n sammastädes, och hörer under
Riksens Ständers opinions-domstol. Och
om man äfven ville på StatsRåden använda
hvad som i sistnämnde §. stadgas blott i afseende
på de Föredragande, om brist på oväld,
så kan det ändå ej användas i närvarande fall;
ty det är ej det samma, att uraktlåta jäfva sig,
och att visa väld; likasom man kan vara ojäfvig,
och ändå göra sig skyldig till väld. Skulle
likväl StatsRådet Friherre Cederström begått
ett fel, då han icke jäfvat sig, så är i
allt fall Föredragandens åtgärd vid detta mål
mycket mera anmärkningsvärd, då han af Handlingarnes
genomgående äfvenså väl bordt kunna
inse nämnde StatsRåds jäfvoghet, samt derom
påminna , och han utomdess ej förut hört
det Publique Verk, nemligen KammarRätten,
vid hvilket målet varit anhängigt, och han ej
heller bordt i sin Expedition (nemligen Handels-
och FinanceExpeditionen) företaga elt
Rättegångsmål, (hvilket också blef af Konungen
till JustitiseCantzlerens handläggning remitteradf),
samt genom allt delta gifvit Stats
-
420
Den 27 Maji,
Rådet Friherre Cederström skälig anledning
att. sjelf ej anse målet för ett Rättegångsmål,
och således för mindre nödigt att jäfva sig.
Jag har ansett det vara ConstitutionsUtskottets
ovilkorliga pligt, att anmärka och för
Rikets Ständer tillkännagifva uppenbart lagstridiga,
elier ock mot Rikets sannskyldiga nytta
stridande åtgärder och rådslag, äfvensom när
Föredraganden icke med oväld, nit, skicklighet
och driri; sitt förtroende Embete utöfvat.
Men sedan ConstilulionsUtskottet uppfyllt sin
pligt, återstår för Rikets Ständer att uppfylla
sin. Icke böra Rikets Ständer göra bos Konungen
den anmälan, som 107 §:n RegeringsFormen
berättigar dem till, för det en Rådgifvare
eller Föredragande i ett mål misstagit sig.
Endast då bör fråga härom uppstå, när Rikets
Ständer finna, att de Rådgifvande flere gångor
uraktlåtit iakttaga Rikets sannskyldiga nytta,
eller en Föredragande gifvit otvifvelaktig! prof
på väld, samt ådagalagt en sådan brist på
nit, skicklighet ocb drift, att dess tjenstebefattning
kan anses vara för dessa förseelser utmärkt.
Då är det icke Grundlagens stränga
föreskrift blott, utan det är Rikets väl, som
kräfver att Ständerne hos Konungen göra den
underdåniga anmälan, hvartill 107 §:n Regeringsformen
dem berättigar.
Uti ifrågavarande Betänkande äro blott
enskilte misstag ammärkte, och som Rikets
Ständer blott på Utskottets Betänkande, och
icke på någon dess Ledamots särskilta yttrande
Den 27 Maji.
421
liimna grunda sitt omdöme och heslut så tillstyrker
jag, att Riksens Ständer låta de af
ConstitutionsUtskottet framställde anmärkningar
förfalla, likväl de mot StatsSecreteraren
Qviding och Expeditions-Secreteraren Bergström
på den grund, att Riksens Ständer ej
finna Rikets väl kräfva någon ytterligare åtgärd,
men anmärkningen emot StatsRådet Friherre
Cederström på den grund, att den saknar
en giltig anledning.
Herr Herzenhjelm, Carl, uppläste följande:
Sedan numera Högloflige ConstitutionsUtskottet
med dess så kallade allmänna Betänkande,
i anledning af granskningen öfver StatsRådels
Protocoller, hunnit inkomma, och hvaruti äfven
skulle finnas besvarade de anmärkningar,
som ifrån Högloflige Ridderskapet och Adeln
till Utskottet blifvit remitterade, rörande de vid
Malmö DiscontVerks upplösning förekomne omständigheter,
utbeder jag mig vördnadsfullt få
anföra hvad jag vid detta Högloflige Utskottets
Betänkande kan hafva att erinra. Gerna
skulle jag villa undgå, att vid detta tillfälle
vidare yttra mig öfver den af Högloflige Utskottet
antagna grundsats, att lemna ett ifrån
något RiksStånd remitteradt anmärkningsmål
obesvaradt, eller att deröfver icke afgifva särskilt
Utlåtande: ett sådant handlingssätt är för mycket
stridande mot sakens natur, Grundlagens bokstafliga
innehåll, och den aktning ett RiksStånd,
i afseende på sina fattade beslut, äger rätt att
fordra, för att ytterligare behöfva vederläggas;
men då jag af det nu inkomna allmänna Be
-
422
Den 27 Maji.
tänkandet fått förnyadt skäl, att visa olämpligheten
af ett sådant förhållande, kan jag ej
afhålla mig, att fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på de omständigheter,
som här förekomma till styrka för mitt
påstående, det ConstitutionsUtskottet bordt med
ett bestämdt yttrande öfver de gjorda anmärkningarne
inkomma.
Jag medgifver, att Högloflige Utskottet
enligt 44 §:n Riksdagsordningen icke varit förbundet
att, inom den af ett RiksStånd förelagde
tid, aflemna det infordrade Utlåtande,
men, då den af mig begärde communication
med de öfrige Stånden icke blef verkställd,
kunde ett dylikt beslut icke heller af dem fattas,
och ändamålet blef således förfeladt; men
det hade ej bordt hindra Högloflige Utskottet,
att, i anledning af Ridderskapets och Adelns
anmodan, sedermera med ett ordentligt Betänkande
i omförmälte ämne inkomma, och öfver
hvars uteblifvande jag äfven hade tillfälle att
den 23 sistledne under discussionerne öfver 107
§:n Regeringsformen, erinra; och må för öfrigt
Högloflige Utskottets egna Protocoller vitsorda,
om emellan den 25 April, då protocollsutdraget
hos Ridderskapet och Adeln justerades,
och den 3o derpå följande, ingen cession
inom Utskottet blifvit hållen eller kunnat hållas.
Då nu Högloflige Utskottet i sitt ännu
på bordet liggande interims-avertissement lofvat
besvara, och i detta dess Allmänna Betänkande
säger sig hafva besvarat de af mig,
Den 27 Maji.
423
rörande Malmö DiscontVerk, gjorda anmärkningar,
kan jag ej undgå förklara, att af alla
de af mig uppgifne omständigheter, hvaröfver
jag trott mig äga anledning till anmärkning',
icke en enda finnes i det Allmänna Betänkandet
upptagen. För att visa verkligheten af
detta mitt påstående, nödgas jag nu uppgifva
de kända händelser, som gifvit anledning till
de nu ifrågavarande anmärkningar, och hvars
följder en stor mängd jemte mig till sin skada
måste vidkännas. De äro följande:
Genom ett Regeringens beslut af den 27
September förledit år, som förklarade, att Malmö
Discont råkat i obestånd, blef dess här i
Stockholm ägande Depositions- och InlösningsContoir,
midt under utöfningen af dess förbindelsers
oafbrutna uppfyllande, tillslutet och försegladt;
dess Cassa borttagen, och till Banken
transporterad, der till serskildteBankens Tjenstemän
öfverlemnad, hvilka ålades, att på lika
sätt, som Verkets egen betjening besörja
om Contoirets vanliga göromål. Den 1 derpå
följande October tog också detta sin början,
men redan samma dag, och efter några timmars
förlopp, blef, genom ett ytterligare Regeringens
beslut, äfven detta Contoir tillslutet,
och all vidare åtgärd instäld. Under den korta
tid Contoiret i Banken var upplåtet, hade
en stor mängd DiscontVerkets fordringsägare,
uppmanade dertill af den allmänna kungörelsen,
infunnit sig för att få sina Discontpapper inlöste,
men ganska få ägde tillräckelig styrka, alt intränga,
eller kännedom af de aparta ingångar
424
Den 27 Maji.
att inkomma, eller utvägar att af Policebetjenterne
blifva insläppte, hvarföre största mängden
blef i mistning af den förmån vissa privilegierade
tillföll, att få DiscontVerkets reverser
med 3 procents ränta, ehuru till utbetalning
icke förfallne till fullo inlöste. Emedlertid
hade Cassans medel, till ett belopp af
12,692 R:dr 16 sk. 1 r:st, och behållningen
af dessa i Banken ägande Creditiv 118,617 R:dr
16 sk. 1 r:st. blifvit använde, utom hvad af
en för Yerkets räkning den 29 September insatt
Summa af 2oi,3oo R:dr, kunnat åtgå, att
förnöja vissa fordringsägare.
Sådane äro de omständigheter, hvarå jag
ansett mig kunna lästa Högloflige ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet, och hvaröfver
jag tror det böra lemna upplysning; jag lemnar
nu till hvars och ens bedömande, huruvida
det allmänna Betänkandet något sådant
innehåller.
Det tyckes, som i de nu oinförmäldta åtgärder,
ägande-rätten blifvit våldförd; väld
och mannamon till någre enskiltes förmån utöfvad,
ett lemnadt eller taget depositum tillgripet,
samtlige Fordringsägares gemensamma
tillhörighet skingrad; ja, jag bar trott mig
igenfinna i detta brådstörtande steg den verkliga
orsaken till samtlige Disconternes fall,
och i följe deraf den brydsamma ställning,
hvaruti hela Riket råkat, genom rubbning och
oreda i penningeväsendet, och allmänna crediten,
hvilket gjort Riksens Ständers samman
-
Den 27 Maji.
425
kallande till en kostsam urtima Riksdag nödvändig.
Ty hade Malmö Discont blifvit lernnåd
åt sitt öde, att antingen reda sig sjelf, eller
genom en ordentlig concurs tillfredsställa,
så långt den förmått, sina borgenärer, så bade
dem åtmindstone vederfarits lika rätt och Staten
hade ej behöft genom allmänna medel, till
myntvärdets ännu vidare försämring, godtgöra
den förlust, som genom några privatas bedrägliga
förhållande uppstått, och hvilken, det
oaktadt, ändå måste blifva ganska känbar. Och
detta på en tid, då myntvärdets upprätthållande,
om icke förbättring, vore så högst önskansvärd.
Om dessa äro följderne af gifna rådslag,
eller försummade upplysningars afgifvande,
hvarom g §:n Regeringsformen talar, så tror
jag att anmärkningar deröfver bordt af ConstitutionsUtskottet
upptagas. Gerna skulle jag,
lika med Allmänheten, önska att linna dessa
afvikelser från gällande Lagar vara af högsta
nöden påkallade; ingen skulle hellre än jag
blifva öfvertygad, att de rådslag, som dem
vållat, varit stämplade, om icke med den
strängaste rättvisans, åtminstone med billighetens
kännetecken; den lidande hade då fått
åtnöjas med oundviklighetens tvingande magt.
Högloflige Constitutions-Utskottet hade häst
varit i tillfälle, att genom sitt Utlåtande lemna
en sådan tillfredsställande upplysning; men
då den uteblifvit, då en framhärdande tystnad
i dessa ämnen tyckes vilja öfverhölja dessa
händelser med en ogenomträngelig slöja, —
så må det förlåtas, om misstankan hos mån
-
426
Den 27 Maji.
gen ökas, att hela detta anmärkta förfarande
icke kan ursäktas, och att det således ansetts
nödvändigt begrafva det i en evig glömska.
Men om härigenom Riksens Ständers rätt, att
på ett verksamt sätt visa opinionens magt,
blifvit dem betagen, kan det dock icke hindra,
att den mera stränga och oblidkelige allmänna
opinionen utöfvar sin ojäfviga domsrätt,
och hvilken icke infordras, eller afvaktar förklaringar,
innan domen fälles.
Jag underställer vördnadsfullt Eders Excellences
och Ilögloflige Ridderskapets och Adelns
högt upplysta bepröfvande, om någon
ytterligare åtgärd i detta ämne kan vidtagas,
sedan Högloflige ConstitutionsUtskottet icke
lärer kunna förmås att ingå i vidare pröfning
derom, och om icke således Ridderskapet och
Adeln blott, genom ett ogillande af Utskottets
så kallade beslut, skulle behaga förvara sin
rätt till ett framdeles mera lagligt behandlingssätt
vid dylika tillfällen, eller ock finna
nödigt, att förnya sin begäran om ett bestämdt,
och, i anledning af de gjorde anmärkningar,
ordentligt afgifvande Utlåtande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Remhold:
Jag har alltid så väl vid föregående Riksdagar
som vid denna ifrat för Constitutionens
helgd. Jag finner så väl de högre som lägre
Embetsmän, hvilka inför Konungen föredraga,
eller afgifva yttranden öfver allmänna ärenden,
vara underkastade en bestämd controll
eller ansvarighet uti RegeringsFormen för de
-
Den 27 Maji.
427
ras åtgärder, men jag kan ej medge, att denna
controll skall utvidgas öfver dess lagliga gräns,
hvilken finnes uppdragen uti 106 och 107
§§. RegeringsFormen. Deruti är föreskrifvit,
att om någon StatsMinister, StatsRåd, HofCanceller,
StatsSecreterare eller annan Ledamot
af StatsRådet, eller den Embetsman, som
i commandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen
handlat emot RegeringsFormens föreskrift,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf,
och af andra Rikets gällande Lagar, eller
ock icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller om någon StatsSecreterare icke med 0-  väld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende
embete utöfvat, skall en sådan Embetsman
ställas under tilltal, eller vara underkastad de
påföljder, som efter förseelsens olika art finna
stadgande. De uti förevarande Betänkande uti
ConstitutionsUtskottet anmärkte omständigheter
synas mig ickff vara af den beskaffenhet,
att de hafva medfört någon fara för Riket, utan
endast haft enskilta ärenden till föremål. Utskottet
har som felaktigt ansett, att Friherre
Cederström icke uti StatsRådet jäfvat sig vid
föredragningen af ett mål från ÖfverStåthållareEmbetet,
men jag kan ej finna denna anmärkning
grundad. Då han icke sitter i StatsRådet
såsom Domare, utan såsom en Rådgifvare,
och det beror på Kongl. Maj:t, att å hans
yttrande fästa det afseende Kongl. Maj:t i nåder
finner för godt, samt då de vanliga jäfslagarne
för Domare icke kunna vara tillämpelige
för Rådgifvare i Konungens Conseille, kan
jag ej finna, att det bör Friherre Cederström
428
Den 27 Maji.
lill last föras, det han ej jäfvat sig, eller alt
det är stridande mot föreskrifter, alt han gifyit
de upplysningar, hvilka han närmast varit
i tillfälle att meddela, såsom förut kännande
målets beskaffenhet. Jag tillstyrker på sådane
skäl, att anmärkningen mot Friherre Cederström
må förfalla. Hvad åter beträffar den
mot ExpeditiousSecreteraren Bergström gjorde
anmärkning, så kan jag ej annat finna, än att
målet, hvars behandling blifvit såsom felaktigt
anmärkt, gått de lagliga vägarne. Då
Bergström föredrog målet i Allmänna Beredningen,
gaf lian derstädes sin tanka deri tillkänna;
BeredningsProtocollet, som innehöll
hans reservation, blef derefter vid föredragningen
i StatsRådet uppläst, och om denna
reservation icke antecknades i StatsRådets Protocoll,
var sådant Protocollistens fel, och ej
ett bevis på efterlåtenhet bos Föredraganden.
Jag tror således icke, att denna anmärkning
bör väcka det afseende, och ådraga
en Embetsman den ansvariga påföljd,
som endast bör förvaras åt gröfre fel eller
misstag. Vidkommande sedermera StatsSecreteraren
Qviding, synes väl vid första påseendet
den emot honom framställde anmärkning
vara af mera svår beskaffenhet, men om den
rätt anatomiseras, tror jag man skall finna den
samma icke vara så betydlig. Hela anmärkningen
inskränker sig dertill, att en Redogörare,
hvilken i Norrige å Kronans vägnar uppburit
penningar, och lefvererat dem lill KrigsCommitlcen
i en sådan myntsort, hvilken han
icke bade fått tillstånd, att i liquid såsom god
*
Den a 7 Maji.
429
betalning anse, blifvit ålagd, alt med penningarnes
återbekommande, godtgöra Kongl.
Maj:t och Kronan beloppet nied ett sådant
mynt, som vore antagligt. Jag finnér i denna
behandling af målet endast en åsigt af allmänt
väl, och ett bemödande att förekomma
för det allmänna en förlust, som eljest skulle
kunna hafva detsamma drabbat. Sådant bör
icke blifva föremål för anklagelse. Det är mig
också bekant, att Kongl. Majit remitterat målet
till Justitiae-Canzlers-Embetet, på det hvarken
det allmänna eller den enskilte skulle
tillskyndas något obehörigt lidande. Jag föranlåtes
af sådan anledning att yrka det 107
§:n äfven i detta mål icke måtte tillämpas.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: Om f)o,
106 och 107 paragraferne af Grundlagen har
vid denna Riksdag blifvit mycket taladt, det
jag med tystnad afhört, ehuru eljest'nog böjd,
att äfven för min del i detta ämne våga ett
omdöme. Men efter mina tänkesätt har jag
haft en personlig skyldighet att hittills icke
yttra mig, emedan äfven min Embetsförvaltliing
för en kort tid, varit underkastad sådan
granskning vid denna Riksdag, dervid tillämpning
af 106 eller 107 §§. af RegeringsFormen
kunnat finna runn
Jag vill ej heller upptaga en dyrbar tid
med någon vidlyftig framställning, helst detta
ämnes natur, mindre än något annat, känner
någon gräns för olika åsigter; men när det ej
mera är fråga om någon min sak och försva
-
430
Den 27 Maji.
ra, må det nu tillåtas mig yttra några ord om
det allmännas, och om de mäns, som blifvit
föremål för Högloflige Utskottets erinringar.
Förenämnde stadganden uti Grundlagen
äro till deras syfte vigtiga för den constilutionnella
ordningen: till deras ordalydelse åter
äro de, såsom menniskoverk i allmänhet, ofullkomlige.
Ömsom skola de blifva tydda, allt
efter tidens rådande anda; ocb icke ens skulle
det förundra mig att, vid hvilken ytterlighet
som hellst, vare sig å den ena eller den andra
magtägande sidan, finna dem af begge, till
stöd för sina olika fordringar, åberopade.
Hvad i anledning af 90 §. vid denna Riksdag
blifvit anfördt, öfvertygar bäst derom.
Någre erkänna ingen gräns för Ståndens tlis—
cussioner ocb beslut öfver Embetsmänncns förvaltning:
andre vilja icke ens medgifva, att
förslag till en lag-förändring finge stödjas på
ett inträffadt factum, eller deraf upplysas:
bägge meningarne, efter min tanka, lika långt
från det rätta syftet. Och månne ej allt detta
bevisar att, formerne må vara så skarpt uppskurne
som heldst, är det dock menniskorsom
föra deni, stundom med jemnare och stundom
med ojemnare hand, och aflrycket blir derefter;
men det öfverförer dock städse och träffande,
bilden af den närvarande liden åt den
kommande, som dömmer den bortgångne med
lugn och oväld: gifver sanningens dom.
Den 27 Maji.
431
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott intager
emedlertid det vigtigaste rummet vid den
undersökning i detta afseende, Nationen sig
förbehållit. Det har balancen i sin hand, för
att justera de vigter, hvarmed Folkets angelägenheter
för ett visst tidskifte blifvit afvägde;
till rättelse för pröfningen under ett instundande,
tills åter ny justering en annan tid förekommer:
önskeligt, att lika säker och stadig
hand städse holle den balance, som gifver
jemvigten till utslag.
Jag vördar ConstitutionsUtskoltets rättvisa
och moderation; men jag beklagar, att Grundlagens
föreskrift så fästar granskningen vid
hvarje enkel handling för sig, och vid activiteten
blott, att undersökningen om administrationen
på det hela inom ett departement,
om principerne och syftet, deras sammanhang
och verkställighet, näppeligen kan äga rum;
helst det passiva eller underlåtna icke föranleder
till anmärkning, derest det ej kan ledas
endast till försummelse, att föredraga de inkomna
målen: ty underlåten eller försummad
omtanka får aldrig någon anmärkning, och
kan icke få den efter lagarnes ordalydelse.
Uti en tid, som just icke utmärker sig
för ihärdighetens, men till hvars särskilta kännetecken
hörer, fordringar på en gång af ämnen,
som stå i rak motsägelse till hvarandra,
skulle följden kunna bli, att litet hvar läte
sig förvillas af erfarenheten, huruledes den som
mindst gör, också har mindst att svara före.
432
Den 27 Maji.
Och hvad blefve väl följden, ingalunda en stigande
kraft.
Med någon anledning af Utskottets eget
anförande uti ett annat mål, tillåter jag mig
i sammanhang härmed den reflectionen, att,
om man af önskan för en byggnads bestånd,
sträcker sina omsorger så till detaillerne af
dess yttre vård, att man lemnar ingen tillgång
för den fria luftens verkan, så svampar den
sig inifrån och tager röta.
Om Emhetsmannen sättes i ansvar för en
af sina handlingar, den der likväl ej bär stämpel
af väld eller egennytta, utan jemförelse
till förhållandet på det hela, till de många,
som tecknas af omsorg och nit, och ingen
qvittning för ett misstag sålunda kan få äga
rum: skall han blifva så uppmärksam på formerne,
att åtgärderne städse framvisa en dermed
öfverensstämmande hal och glänsande yta:
men deremot mången gång hafva ingen inneboende
kärna: och derpå vinner Samhället ej
heller.
Till dessa generella reflectioner hämtar
jag några speciella anledningar af de ämnen
Högloflige Utskottet hänskjutit till Riksens
Ständers pröfning efter 107 §. och som nu äro
för handen, nemligen: för det första i afseende
på StatsRådet Herr Friherre Cederström,
att liaiij utan sjelfmant iakttagande af j eif s-sky ldighetenj
öfvervarit besluten i mål rörande hans
judi
-
Den 27 Maji. q.33
judiciära förvaltning af Öfver Ståthällar eEmbetet
m. m. som Utskottets anförande innehåller.
Enär nu likväl Utskottet i sammanhang
härmed fortfar med dessa ord: Till denna anmärkning
bör likväl Utskottet foga dess förklarande,
”att ofvannämnde uraktlåtenhet> sannolikt
föranledd af Stats Råds-Embetets beklädande
i förening med ett annat civilt Embete,
icke varit åtföljd af någon synbar väld eller af
andra på rättstillståndet menligt inflytande omständigheter
&c;” så synes mig häraf klarligen
följa, att anmärkningen åtalar en försummad formalitet;
men ingalunda något ämne af sådan vigt,
hvarpå 107 §:n af RegeringsFormen har syfte.
Herr Munck af Rosensköld med flere Ledamöter
hafva redan före mig utvecklat förhållandet
i denna del. Det var förmodligen
icke något ämue, som enskildt rörde Herr Friherre
Cederström, och han har troligenej heller
anfört någon särskild tanka till protocollet;
och då står qvar, på sin höjd, en underlåten
uppmärksamhet på formen, som i så beskaffadt
fall af en mycket sysselsatt Embetsman visserligen
någon gång kan förbises, utan att likväl
en ansvarig påföljd deraf hör uppstå. Man
kan ju öppet säga, att en uppmärksam protocolls-förande
vid mer än ett tillfälle genom en
fråga till Vederbörande under föredragningen
completterat dylik brist.
Uti andra Länder, der Ministrar äro DeRidd.
0. Ad. Prof. VI B. II Afd. 55, 5G.
434 Den 2 7 Maji.
partements-chefer, måste de ju alltid tala i de
ämnen de förut 'handlagt och afgjort, utan
att med ide'en af denna inrättning kan förenas,
att de skulle vara jäfvige derföre: ett
StatsRåd dömer ej; han yttrar blott sin tanka,
utan allt afgörande.
Beträffande anmärkningen mot Herr StatsSecreteraren
Quiding, i afseende på föredragningen
den 4 November 1817 af ett mål, angående
lefverering af Norrska Discont representativer
i stället för RiksBanksedlar, dervid
Fält-Commissarien Sundell skall blifvit ålagd
att, emot återfående af de förra slags papperen,
RiksBanksedlar till IirigsCommiteen lefverera;
får jag den äran anföra, att man vid
bedömmandet af delta ämne icke bör glömma
alt här blott var svar till KrigsCommiteen på
en gjord förfrågan: icke om någon lagbehörig
pröfning af Sundells rätt. Uti så beskaffade
administrativa mål, är Staten att anse så till
sågandes för den ena parten, och det är i denna
egenskap, icke såsom Domare, som det säges:
skyldigheten alt lefverera RiksBanksedlar
skall iakttagas; man nöjer sig ej med annat;
den som misstagit sig, skylle sig sjelf för följderne.
Men ingalunda utesluter denna åtgärd
målets lagliga behandling i annan väg, dåden
lidande gör sin rätt gällande. Jag har för min
del, både såsom Ledamot i KrigsFörvaltningen,
samt såsom StatsSecreterare för KrigsÄrenderna
handlagt säkert mer än 5o Mål af likartad beskaffenhet:
då i alla instantier de såsom administrativa
passerat, deribland Allmänna,Be
-
Den 27 Maji.
435
redningen och slutligen inför Kongl. Maj:t i
StatsRådet, Kongl. Maj:t dels beslutit om återbetalningar,
dels afslagit fordringar särdeles i
fråga om fragter och sjöskade-ersättningar m.
m.; men hvarefter den lidande parten gjort
sin rätt gällande vid Laga Domstol, och åter
den vägen, i alla instantier, samt slutligen
af Kongl. Maj:t, genom Dess Högsta Domstol,
vunnit emot Staten, och erhållit ersättning.
Denna rätt kan ej betagas någon Svensk Undersåte,
och har alldrig blifvit det. Att Sundell
nu sedermera heldre vändt sig till Kongl.
Maj:t med en Nåde-ansÖkning, än att vid Domstol
göra frågan anhängig, förändrar ej förhållandet.
Sundell hade dessutom inför KrigsCommitte^n
anfört de bevekelsegrunder, hvarefter
han handlat; och det var alltså med hänsigt
till Statens härunder beroende interesse,
som till svar lemnades, att på dem ej kunde
hafvas afseende, utan Sundell borde uppfylla
sin Instruction.
Visserligen hade fullständigbeten i Protocollet
kunnat fordra det tillägg: ”Sundell öppet
lämnadt att å vederbörlig ort göra sin rätt
gällande, och lagligen anföra hvad han till befrielse
kan hafva att anföra,” men i hufvudsaken
kan jag aldrig medgifva, att något beneficium
juris blifvit Sundell betagit: Ordningen
för Sundell tili talan uppstod ej förr, än KrigsCommite'en,
i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
svar på Commiteens förfrågan, af honom fordrade
andra penningar; och då inkom lian äf
-
4.36 Den 27 Maji.
ven till Kongl. Maj:t i ämnet, och hans ansökning
hänvistes till laglig åtgärd.
Om nu allt detta oaktadt, någon skulle
finna mindre fullständighet i detta måls föredragning
vara iakttagen, så lärer likväl ej kunna
nekas, att öfverdrifvit nit för Kongl. Majrts
och Kronans Höga rätt här skulle vara felet.
Ingen enskildt har blifvit lidande: Sundells rätt
är under 11 j pröfning: alltså, om det är fel,
kan det dock aldrig vara sådant, hvarpå ett
ansvar efter 107 §. RegeringsFormen skulle
kunna följa. För min del, med den kännedom
jag af erfarenhet äger om Krigs-Exp>editions
göromål, lyckönskar jag i sanning min
aktningsvärde vän och efterträdare i Embetet,
alt, i den massa af Ärende? han handlagt,
hafva så kunnat iakttaga allas fordringar, att
allenast denna anmärkning förekommit. Efter
hvad jag föreställer mig har han ej heller varit
ensam i rådslaget till det af Kongl. Maj:t
i Nåder tagne beslutet: deruti han sålunda ock
haft stöd af mera bepröfvad förfarenhet i sådarie
slags måls behandling.
Med ExpeditionsSecreteraren Bergström inträffar,
att han uti förhanden varande fråga
befinner sig i nära lika förhållande, som, i afseende
på Sundell, gaf anledning till anmärkning
mot Herr Quiding. Riks-Stånden sysselsätta
sig nemligen nu att afgöra en fråga af högsta
vigt för Herr Bergströms välfärd och Embetsmanna
anseende, utan att han är i ringaste
tillfälle , alt få frambära någon förklaring,
Den 27 Maji.
437
eller utveckla grunderna, hvarefter han handlat,
för dem som skola döma honom. Herr
Quiding har tillfälle, såsom Ledamot af Högloflige
Ridderskapet och Adeln, att åtminstone
inom detta hus, göra ett försvar gällande;
inen det saknar Herr Bergström alldeles: liksom
hans innehafvande Embete ej heller medgifver
entledigande ulan Laga dom. Huru
mycket mera ömt är det icke då, när det gäller
den frånvarandes, den svagares rätt? Jag
tror för öfrigt, att Expeditions-Secreteraren
Bergström uti förhanden varande fråga är ganska
oskyldig. Förhållandet dermed är, efter
hvad mig blifvit sagt, sådant, att Regementet,
som enligt författningarne har rätt, att blifva
liördt i Boställs Arrendefrågor, aldrig lämnat
sitt begifvande till Lundbergs anbud; utan inom
Laga tid dragit det under Konungens pröfning;
och Capitains-Boställen få dessutom icke
hortarrenderas, utan Kongl. Maj:ts särskilta
Nådiga tillstånd. Det var först vid 3:dje
auctionen, sorn Lundberg gjorde anbud. Det
antogo Collegierne: men Chefen protesterade
deremot: dock utfärdade Collegierne Contract
för Lundberg. Häröfver besvärade sig Regementet
i underdånighet bos Kongl. Maj:t, och
samma dag besvären inkommo, communicerades
de med Collegierne, som deröfver äfven borde
höra vederbörande, och Lundberg blef också
hörd. Han har sålunda fått njuta Lagen till
godo. Dä detta mål förevar i Beredningen,
tillstyrktes att Lundberg finge förblifva vid
Arrendet, men Kongl, Maj:t fann de af Regementet
anförde skäl böra värka till ändring i
433
Den 27 Maji.
Collegiernas beslut. Allt detta skedde, innan
tiden var inne för Boställets tillträdande; och
Lundbergs rätt kunde aldrig vara lagstånden
förr, än den blifvit pröfvad i Högsta Instantien,
dit den i vederbörlig ordning, och inom
laga tid blifvit dragen. Att Lundberg skulle
vara berättigad till någon ersättning af Staten,
lärer väl aldrig vara möjligt; hvad som träffade
honom är alldeles detsamma, som då någon
i Rättegång af två sammanstämmande Domstolars
beslut erhåller verkställighet, men förlorar
saken i den tredje, och måste ge tillbaka
hvad han emottagit.
Efter min tanka ar Konungens Nådiga beslut
på Författningarne grundadt; men åter,
hvad specielt beträffar Herr Bergströms åtgärd
vid detta mål, så bör hans delaktighet deruti
pröfvas efter hans anförande till Allmänna Beredningens
Protocoll, hvilket äfven måste anses
för hans tanka i StatsRådet, enär ej till
StatsRådets Protocoll finnes antecknadt, att han
frånträdt hvad han i Beredningen yttrat: ty,
vid all föredragning inför Konungen, af mål
som blifvit handlagde i Allmänna Beredningen,
uppläser den Föredragande Beredningens
protocoll, och anför inför Konungen sin i Beredningen
yttrade tanka: Konungen besluter
då, antingen att bifalla eller ändra Beredningens
(det vill säga inbegripet Föredragandens)
inför Konungen i StatsRådet sålunda anförde
tillstyrkande. Beredningens Protocoll biläggcs
derföre också StatsRådets, och utgör derigenom,
så vidt det angår den Föredragandes tanka,
Den 27 Maji.
439
en del af det sednare; hvaremot StalsRådsProtocollet
icke upptager annat angående Beredningsmålen,
än de af Kongl. Maj:t beslutne
ändringar.
Jag hemställer nu emellertid vördsamt
till Högloflige Ridderskapet och Adeln, om
någondera af dessa trenne anmärkningsämnen
äro af den art, att Rikets väl fordrar Riksens
Ständers underdåniga anmälan om ifrågavarande
personers skiljande från deras Embeten?
Hvad
är det att blifva af Lagen dömd,
på laglig grund, efter laga bevis och föregången
undersökning, mot en opinions dom,
der den anklagade ej får sig försvara? Om
denna sednare är nödvändig, deröfver jag ej
vågar ett omdöme, så yttrar jag deremot fritt,
att den ej är nyttig, utan skadelig, derest den
annorlunda än med den yttersta varsamhet begagnas.
Hvarje ädel man svare, om han i de nu
för handen varande målen tilltror sig veta nog
för att fälla. StatsSecreteraren Quiding åklagas,
för det en ohördan blifvit dömd, och ExpeditionsSecreteraren
Bergström skulle emottaga
den svåraste dom, som öfver en Embetsman
kan fällas, utan att varda hörd.
Våra Grundlagar äro för sig starka nog.
De erfordra ej för deras bestånd denna särskilta
verksamhet af Magtens uttryck. Tvcrlom:
ju mera en sådan kraft upplägges såsom
ett behållet capital, dess starkare faller ut
-
440
Den 27 Maji,
trycket af Jess alfvarlighet med hela tyngden
af sin verkan , när det behöfs, och när det
gäller Nationens vigtiga angelägenheter. Äfven,
jag har haft något tillfälle, att taga kännedom
om andre Nationers tillstånd; jag har på nära
håll betraktat Statsförvaltningar, dem jag inom
detta hus hört högt prisas; men jag tillstår
gerna, att jag tackat" Försynen, då jag åter»
trädt på fädernejorden, der den Svenska medborgarn,
i jemfÖrelsen med andra, ingalunda
finnes vanlottad i någon af de förmoner, som
utgöra samfunds-fördragets ändamål.
ConstitutionsUtskottets bedömande i frågan
om lemnadt biträde af Statsmedel till Disconternes
understöd, visar bäst, att detta Utskott
ställt sig på den upphöjda plats det bordt
intaga; skådande icke detail-förhållanderne isolerade,
utan det hela. Jag vördar detta betraktande
af en vigtig Statssak, ty sådan var
den. Men jag skall derföre icke det mindsta
förundra mig, att andre, som betrakta saken
för sig, med bokstafvens tillämpning, dervid
göra anmärkning. Ingen som såg ställningen
på nära håll, borde dock tveka om sitt parti
som rådgifvare: följden måtte för hans person
bli hvilken som helst. Mångå olyckor och nu
pågående bekymmer hade blifvit besparade,
om samma åsigtev kunnat ända igenom iakttagas.
I anledning af Herr Hertzenhjelms anförande
får jag den äran upplysa att, då Riksens
Ständers Revisorer gjorde frågan om Malmö
Discont-Förvaltning till ett mål för deras
granskning, och uppdrogo Ranco-Fullmägtige,
Den 27 Maji.
441
att i ämnet vända sig till Kongl. Maj:t, blef
ett liufvudsakligt steg oundvikligt; förhållandet
måste yppas, Lagens kraf mot de brottslige
göras gällande, och undersökning om tillståndet
genast företagas. Derföre skedde inventering
af Contoiret härstädes, och papperen
förseglades. Men tillika skulle det yttersta
försöket göras, att sammanhålla den allmänna
crediten. Till den ändan insattes af Statens
medel å nyo 200,000 R:dr, särskildt rum begärdes
och erhölls i Banken; och enda möjligheten
att gå till väga, så snart ett sådant beslut
en gång fattades, var att, såsom förut,
inlösa allt hvad som till inlösen presenterades.
Få tillfällen kunna vara mera bekymmersamme,
än dem som upptogo öfverläggningarne om
denna angelägenhet. Tiden utvecklar nogsamt
det närmare förhållandet; men det är högst
oförtjent, om desse bemödanden stämplas såsom
illa intentionerade: tvärtom insågs nogsamt
ansvaret för sådane messurer; det hade
varit lättare att göra ingenting, må hända också
bättre, efter man ej vann målet med hvad
som skedde; men min enskildta öfvertygelse
blir alltid den, att det kunnat vinnas.
Emedlertid framgick blott första dagen efter
händelsens publicitet, då anmälan kom från
Götha Canals och Götheborgs Disconter att äfven
deras Fonder voro medtagne, samt att,
utan hetydlige understöd, måste äfven de
upphöra alt betala. Hvad som då erfordrades,
kunde ej mera fyllas, och för att i så bcskaffadt
förhållande, icke fortsätta en sak utan
442
Den 37 Maji.
ändamål, måste det slutas med alla, och Riksens
Ständer sammankallas. För att fälla ett
rättvist omdöme i denna invecklade sak, måste
man följa den från ena dagen till den andra.
Den var så nära sammanbunden med
Creditväsendet, och tusendetals medborgares
välfärd, att catastrophens aflägsnande alltid
var af vigt. Hade den inträffat under Sommaren,
då spannemålsbristen var tryckande,
skulle följderne blifvit vida betänkligare, än när
den skedde. Äfvenledes var allmänna uppbörden
då ingången, så att StatsCassan under stagnationen
kunnat bestrida utgifterne, hvilket
varit omöjligt på en annan årstid. Den tid
som vanns genom de successiva biträden från
Staten, var alltså väl värd någon uppoffring;
och då Riksens Högloflige Ständer nu reglera
om Discont-liqvidationerne, slutar sig denna
rysliga oreda med så liten skakning, som
möjligen ske kunnat, i förhållande till alla de
olyckor, som häx-af skäligen bort förväntas.
Jag bör nu ej vidare uppehålla Ilögloflige
Ridderskapet och Adeln. De starkaste böra
vara de ädlaste: så är Naturens eviga ordning,
och inom detta hus bör man alldraminst
missräkna sig derpå.
Jag hemställer ock fördenskull vördsamt,
att anmärkningspuncterne må förfalla, och ConstitulionsUtskollets
Memorial lill Ilai d'lingarne
läggas.
Den 27 Maji.
443
Grefve von Lantingshausen, Albrecht,
förenade sig med Friherre Wirsen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: I den ordning
anmärkningarne blifvit gjorde, skall jag
söka till att dem besvara ; och i den ordning
Constitutions-Utskottets Betänkande är uppstäldt,
skall jag försöka, att det utveckla.
En värd Ledamot, Herr Munck af Rosensköld
har anmärkt, att Utskottet försummat anmäla
till Riksens Ständer, att Beredningen icke
alltid blifvit hörd. Jag får i anledning deraf
förklara, att jag väl någon gång funnit mål,
som icke undergått Beredningens granskning,
men att jag i allmänhet erfarit, att Besvärsmål,
de som efter min tanke egentligen höra
till Beredningens preliminära behandling, blifvit
i detta Verk föredragne. Sistledne Riksdags
ConstitutionsUlskolt framställde en anmärkning
i anledning af ro §:ns föreskrift, med anmälan
att Riksens Ständer genom en underdånig
önskan måtte begära denna §:s nogare
efterlefnad; men denna framställning föranleddes
af ett enda mål, der Utskottet, emellan
anmärkning eller anmälan till önskan, valde
den sednare. Sedan KrigsExpeditionens Protocollers
granskning i ConstitutionsUtskottet
under denna Riksdag företogs, har jag funnit
ett nästan allmänt hörande af Beredningen i
alla ämnen som, efter min tanka, dithora. I
alla fall lärer det vara svårt, att rätt bestämma
och classificera, hvilka mål som böra i Beredningen
granskas, då man icke kan säga,
444
Den 27 Maji.
att alla i StatsRådet förekommande ämnen dithora.
Då jag således icke funnit på dessa skäl
anledning, att inom Utskottet härvid göra anmärkning,
och Utskottets pluralitet äfven varit
af samma tanka, kan jag för min del icke
finna, att ConstitutionsUtskoltet försummat sin
pligt, då det icke gjort och framstält anmärkningar
vid ett förhållande, som ej rimligen
påkallade en dylik åtgärd.
Hvad åter beträffar den af Herr Rosensköld
gjorde reservation emot Utskottets besvarande
och upptagande af Herr Hertzenhjelms
framställde anmärkning, så får jag å nyo upplysa,
hvad jag en gång förut i detta ämne,
och på detta rum, haft den äran anföra, att
ConstitutionsUtskottet redan för lidet år, efter
slutad granskning af Handels- och Financeärendernas
protocoller, fästade sin uppmärksamhet
och gjorde sin anmärkning vid alla de
åtgärder, som med Malmö Discont ägde gemenskap,
räknade ifrån och med den 18 Nov.
i8i5, till och med den 1 October 18x7. Uti
dessa åtgärder ingick äfven den af Herr Hertzenhjelm
åklagade. Utskottet fattade då i anledning
härutaf tvenne beslut. Det ena, att
till Riksens Ständer anmäla saken såsom nu
uppläste Betänkande innehåller; det andra, att
denna anmälan icke skulle ske föx-r, än uti
nämnde SlutBetänkande, i förening med de öfrige
ämnen det innefattar, och i likhet med
hvad föregående praxis utvisar. Emedlertid
anser jag för en verklig skyldighet, att så väl
i afseende på Herr Hertzenhjelms afgifne vig
-
Den 27 Maji.
445
tiga anmärkning i detta ämne, som äfven på
den nu förnyade anmärkning, nämnde värde
Ledamot uppläst, emot ConstitutionsUtskottets
sätt att behandla denna sak, och hans yttrade
förmodan, att Utskottet försummat detta mål
till skyndsamt afgörande företaga, afgifva en
fullkomlig förklaring. Beträffande det förra,
får jag först och främst den äran upplysa, att
ConstitutionsUtskottet, hvars pluralitet ansåg sig
bundit genom dess af mig nu omnämnde fattade
beslut, kunde så mycket mindre ändra sina
genom dessa beslut stadfästade tankar om motiverna,
och rätta förhållandet med de rådslag,
hvarigenom StatsRådets Ledamöter tillstyrkt
de med Malmö Discontverk af Regeringen
vidtagne åtgärder, som förhemäldte anmärkning
icke genom några nya upplysningar
i ämnet på minsta sätt förändrade dess beskaffenhet,
och åverkade således ingen skillnad i
den synpunkt, hvarutur Utskottet, och jag må
nämna mig sjelf, som vid della mål fästat den
första och mästa uppmärksamhet) sett denna
sak, och hvarom det nu uppläste SlutBetänkande
vittnar. Jag vädjar till den värde Ledamoten
sjelf, hvars vigtiga anmärkning jag så
mycket mera erkänner, som jag redan flere
månader förut vid detta ämne inom ConstitutionsUtskottet
tillkännagifva min uppmärksamhet,
jag vädjar tili hans eget upplysta bedömande
örn det bade varit rättare af ConstitutionsUtskottet,
att ändra ett fattadt beslut i
ett ämne, för det att några månader derefter
samma ämne fästat andras uppmärksamhet,
utan att denna uppmärksamhet gifvit sakens för
-
446
Den 27 Maji.
hållande ett förändradt skick, hvarigenom in*
gen förändring påkallades uti Beslutet, som
rätt eller orätt fattadt, borde således, efter min
öfvertygelse, då ämnet förblef oförändradt, också
icke förändras.
Beträffande åter den värde Ledamotens yttrade
förmodan, att Utskottet icke med behörig
skyndsamhet upptagit, behandlat och afgjort
dess till detsamma remitterade anmärkning,
får jag den äran förklara, att då ConstitutionsUtskottet
för någon tid sedan af Högh
Ridderskapet och Adeln erhöll påminnelse,
att ofördröjligen inkomma till RiksStånden med
svar på alla de anmärkningsfrågor, som till
detta Utskott voro remitterade, företogs genast
dessa mål till afgörande; och som det af Herr
Hertzenhjelm anmärkte, genom af mig omnämnde
beslut, redan var afgjordt, ansåg ConstitutionsUtskottet
sig likväl böra, såväl af skyldig
aktning för Ridderskapet och Adeln, som äfven
för den värde anmärkaren sjelf, genom en avis,
tillika med de andre Besluten, i förband tillkännagifva
förhållandet. Detta verkställdes genast,
och företogs till afgörande in pleno hos
Ridderskapet och Adelil den 25 April, då det
beslöts, på Herr Hertzenhjelms egen anmälan,
att ConstitutionsUtskottet borde till Ridderskapet
och Adeln inom slutet af dåvarande månad,
med sitt SlutBetänkande, hvaruti svaret
på Herr Hertzenhjelms anmärkning var intaget,
inkomma. Den 26, som var en Söndag,
ankom denna remiss lill ConstitutionsUtskottet.
Den 27 var plenum i RiksStånden. Den
Den 27 Maji.
447
28 föredrogs remissen inom Ulskoltet, och lädes
på bordet efter vanlig ordning. Den 29
var Klagodag öfver hela Riket, och den 3o
plenum i Stånden. Den 1 Maj företogs till afgörande
den omnämnde remissen, och afgjordes,
att Utskottet, som nu mera hefant sig i
omöjlighetens tillstånd, att kunna efterkomma
denna önskan, ty mera än en önskan kunde
det icke vara, emedan det skall vara Ståndens
pluralitet, som enligt Riksdagsordningens 44
§. kan ålägga Utskotten viss föreskrifven tid
med måls afgörande och ingifvande, så afgjordes
säger jag, att Utskottet, som afvaktade hegärde
upplysningar, i afseende på en vidKrigsExpeditions
Protocoller gjord anmärkning skulle,
så fort den erhÖlles, med största skyndsamhet
fullkomna det, undantagande detta ämne,
fulländade Slutbetänkandet, och ofördröjligen
dermed inkomma till RiksStånden. Om den
värde anmärkaren Herr Hertzenhjelm med
uppmärksamhet behagat afhöra ConstitutionsUtskottets
nu uppläste Betänkande, så tror jag
han tydligen skall finna, att Utskottet serskilt
upptagit dess anmärkning, och att Utskottet
fästadt serskildt afseende och utmärkt uppmärksamhet
dervid. Om nu utom denna benägenhet
af den värde Ledamoten, jag äfven vågar
hysa den förhoppning, att han lemnar det afseende
på mina framställningar, som de åtminstone
för deras sanningsfulla förhållande förtjena,
så tror jag nästan, att den värde Ledamoten
slutligen skall finna, att ConstitutionsUtskottet
i detta mål icke försummat iakttaga
all möjlig aktning för detta RiksStånd, all möj
-
448
Den 27 Maji.
lig skyndsamhet med behandlingen af den
värde Ledamotens anmärkning, och allt möjligt
afseende på dess vid delta ämne fästade
nitfulla och rättvisa uppmärksamhet.
Jag går nu till utvecklingen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande och företager densamma
punkt för punkt. Först förekommer
Utskottets anmärkning deruppå, att StatsRådet
Friherre Cederström uraktlåtit att i StatsRådet
sig jäfva, och ifrån rådslagen afträda, när mål,
hvaruti han dels varit Domare, dels klagande
part, till öfverläggning och beslut förekommit.
På följande grunder ansåg jag mig skyldig
att instämma i denna, af en annan Ledamot
inom Utskottet, väckte anmärkning.
34 §• Regeringsformen förbjuder tydeligen,
att StatsRåd ej må tillika bekläda annat civilt
embete. Utan tvifvel måste afsigten dermed
vara, att förekomma den collision emellan embeten,
den förblandning af olika interessen,
som i synnerhet i Konungens Råd bör undvikas.
Man säger, att ett förordnande icke är
ett beklädande af ett embete, men om missbruk
härutaf kunna uppkomma, är det min öfvertygelse,
att de grunda sig, icke på dessa
oriktiga och tvetydiga distinctioner, utan att de
helt enkelt härröra från en persons utöfning
af tvenne sådane Embeten, hvilket förhållande,
nemligen utöfningenj inträffar sa väl genom
blotta
Den 27 Maji.
449
blotta förordnanden, som genom ett verkligt
beklädande. Ingen lärer kunna neka, att, som
jag nyss sade, sådant kan medföra skadliga
verkningar* och åstadkomma missbruk af arbitrage
magt. Det enda medel* att förekom-;
ma anledningar härtill i dylikt fall, är såte
des, att den Embetsman, som utöfvar tvenne
sådane befattningar, icke i den ena befattningen
deltager i rådslagen i de mål, der han 1
den andra befattningen varit Domare eller
Part. Det är ensamt på dessa skäl jag ansett
min pligt för iakttagandet af grundsatsers helgd
och den säkerhet man af deras utöfning har
rätt att fordra hafva ålagt mig, att i den gjorde
anmärkningen instämma. Emedlertid, och
då jag sorn Ledamot af ConstitutionsUtsköttet
uppfyldt denna pligt, dertill föranledd af min
öfvertygelse, och mitt begrepp om de skyldigheter
denna befattning ålägger, torde jag
äfvett, då jag, söm Ledamot af detta upplysta
Riksstånd, uti pröfningen och beslutet öfver
denna anmärkning äger rätt att deltaga,
få, i full öfverensstämmelse med Utskottets
framställning, förklara* att jag icke funnit StatsRådet
Cederström till någon arbitraire inflytelse*
eller någon menlig verkan på rättvisa
och säkerhet hafva begagnat den collision och
den dubbla magt, som genom tvenne Embe.
tens utöfning af en och samma person i någons
hand, hvilken deraf vilie göra ett skadligt
bruk, lätt kunde uppkomma, hvarföre jag, oaktadt
förbemäldte StatsRåd, i dylika nu anmärkte
fall, yttrande till protocollet afgifvit, visser.
Ridd. o. M, Prot. VL B II. Afdel. 57* 58-
Den 27 Maji.
ligen icke anser Rikets väl kräfva annan lia
gärd med denna anmärkning, än att den blott
lägges till Ståndets handlingar.
Rörande den af ConstitutionsUtskottet e—
mot SiatsSicrtterar.n Quiding gjorde anmärkning,
lär jag d^n äran lämna följande upplysning.
Efter Fälttåget i Norrige qvarlämnades derstädes,
till indriivande af Svenska Kronans iordringar,
en FältCommissarius vid namn Sundell.
Bemälte Sundell uppbär småningom dessa fordringar,
utgörande icke mindre än circa 58000
Specie Rrdr, och remitterade dem småningom,
emot hehöriga qvittencer, till det Verk, hvarunder
han höide, nemligen KrigsComitéen. Af
denna summa aflämnade Sundell ifrån den 28
September 1816 till den 23 Julii 1817 circa
43000 R dr Specie, i sådane representativer,
sorn, enligt Kongl- Maj ts Nådiga förordnande,
linder denna tid voro tiliåtne, att i Kronans
Cassör enottagas. När KrigsComitéen genom
sista remissen ifrån Sundell funnit summan till
fullt b.lopp aflämnad, öfversände Comitéenden
samma till Kongl. StatsContoret som vägrade
att denna summa i slika penningar emottaga.
Krig»’-Comitéen ingick då till Kongl. Maj:t
med underdånig skrifvelse, lörfrågandc sig hvad
i detta fall vöre att göra. Stats-Secreteraren
föredrog derelter denna skrifve lse, och utan att
infordra den frånvarande partens förklaring,
utan att underrätta sig cm Sundells instruction,
utan att infordra de upplysningar, som voro
Dm 2 7 Maji.
451
oundgängeliga för föredragningen af efé ämne,
hvilket rörde en frånvarandes rätt, och der fiaga
kunde blifva att döma honom till erläggande
af betydlig etsättning, hvilket beslut väl
endast borde grunda sig på full säkerhet, att
han till ersättningens erläggande var verkligen
skyldig, åtnöjde bemälte föredragande sig
endast med KrigsComitéens förfrågningsskrifVelse,
Och i detta ofullständiga skick al inåjet
föredrog detsamma, med tillstyrkande att Sundel!
skulle hela summan återtaga, och den t
andra penningar återlemna, h vilket sednare var
så mycket svärare och kännbarare att verkställa
som KrigsCoinitéen upplyser, att nästan inga
andra penningar i Norrige voro att erhåN
la, än de nu aflemnade.
Det är således i stöd af dessa mina åsigter,
som jag ansett mig med full öfvertygelse
böra tillstyrka den anmärkning, som Constuutioimötskottet
nu framställt; jag fär dervid för*
ena den försäkran, att om jag i detta tillstyrkande
ett ögonblick hade funnit mig tvebugg
sen, så hade den officiella nnderräuelsen Utskottet
erhöll, att detta mål, till följe af Sundells
underdåniga ansökning, på Kong! Maj:ts
Nådiga och välgörande befallning, tili Justitie
C tncelleren blifvit öfverlemnadt. fastän det
förut genom ett fatta-lt b slut var • afgjordt,
kunnat skingra ali villi åd i y het, och fästa mig
i den öfvertyeelse, att dä JmtineCancellerens
granskning och utredning af måle t ansågs nödvändig,
det samma vid för dragningen, till
det mindsUj saknat den fullständiga utveckling
45®
Den a 7 Maji.
och upplysning, som i synnerhet är nödvändig,
då frånvarande personer, ohörde, skola dömas
till betydlig ersättning.
Efter denna stärkning följer i ordningen
den Utskottet framställt emot Förste ExpeditionsSecreteraren
Bergström.
Uppå Chefens för Bohus Läns Regementes
underdåniga anhållan, anbefalltes Kongl. Kammar-
och KrigsCollegieine, att i vanlig ordning,
på 30 års arrende, utsätta ett vid detta
Regemente varande CapitainesBoställe. Denna
förrättning verkställdes af bemälte Collegier med
alla de formaliteter författningarne dervid föi
relagt. Bostället uppmättes. Afkastningen calculeradesj
och ett maximi belopp af denna afkastning
togs till grund för den blifvande arrendesumman.
Derefter förrättades trenne auctioner,
då vid den sista, en 1 orten boende
Hemmansbrukare, vid namn Lundberg, inropade
detta Boställe för den erfordrade arréndesummans
belopp, och erhöll deruppå förenämnde
Collegiers lagliga stadfästelse, i anledning hvaraf
bemälte Lundberg ifrån tillträdéstiden af
detta Boställe till annor man utarrenderade
sitt Hemman, och nödiga inventarier till Boställets
skötande inköpte. Emedlertid ingick
RegementsChefen med klagomål öfver dessa åtgärder,
anseende arrendesummao för lag, och
fordrade arrendets upphäfvande. Öfver desst
klagomål afgåfvo Kongl. Krigs- och Kammar.
Collegierne de mest fullständiga förklaringar,
sägatdejsig icke kunna ändra de med LagÄ
