# ID: svediakorp-gov263
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,332
# sentences: 2,039
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 13 Maji.
301
dare förekommer i Betänkandet, i afseende på
förslaget att Tullverkets Embetsman och Betjening
nu flyttas på RiksStat, som vid 1815
års Riksdag ansågs böra ske, att nemligen
sammansatte Utskotten tillstyrka, att jörnyad
underdånig önskan kunde yttras om verkställigheten
deraf, hvari likväl, i anseende till
ärendets beskaffenhet, och då det icke är ett
Önsknings-, utan Bevillnings mål, jag anser,
att i ställe för uttrycket: underdånig önskan,
bör nyttjas uttrycket: underdånig begäran.
Sluteligen får jag tillstyrka, att det yttrande
j afseende på Tullverkets reglering, att nemligen
det icke tillhörer Utskotten, att i sådant
ämne föreslå några speciella föreskrifter, måtte
i Betänkandet alldeles utgå-, och att Utskotten
borde inskränka sig dertill, att vid nu varan-;
de förhållanden och Riksdagens annalkande slut
tillstyrka en underdånig anhållan , att Förslag
i afseende på TullVerkets Reglering kunde
på Konungens Nådiga befallning uppsättas, för
att till Riksens Ständers pröfning och fastställande
vid nästa Riksdag förekomma j anseende
jag, då ingen gränslinia är uppdragen för
Riksens Ständers åtgärder i afseende på TullVerket,
att ett obestämdt förklarande af hvad
Riksens Ständer bör frånkännas är så mycket
mindre lämpeligt, och till Utskottens bedömmande
öfverlåtit, söm det obestämda i uttrye-'
ket: speciella föreskrifter, skulle möjeligen kunna
föranleda till åtgärder längre uts täckte,
än Riksens Ständer åsyftat, och med deras
rätt borde förenliga anses, Jag anhåller vörd;
3°2
Den 13 Maji.
sammeligen, att Betänkandet måtte med denna
Anmärkning återremitteras. ,,
Grefve Mörner, Carl Stellan: Jag hade
den förmodan, att Stats- och OeconomiteUtskottens
Betänkande rörande Tullverket ej skulle
mött så mångå Anmärkningar af Herr »F Nf*m
hof, som nu inträffat, enär dessa Utskott med
största sorgfällighet sökt gå de Ledamöters
önskningar till mötes, som i denna fråga gjort
Motioner. Af Betänkandet inhämtas, hurusom
Utskotten icke allenast tillstyrkt, att LandtTullsBevakningen
skulle upphöra , utan äfven
att TullVerkets Räkenskaper af Riksens Ständers
Revisorer borde granskas; men hvad sjelfva
det Reglementariska af Organisation angår,
hafva Utskotten icke efter Grundlagarne arn
sett sådant höra till Riksens Ständers befattning.
Vi äro skyldige att bevara våra rättig,
heter, men vi äro derjemte pligtige att ej träda
Konungens höga rätt för nära"; vi hafva
besvurit 1809 års Constitution, men icke 5720
års RegeringsForm. De anmärkningar, hvilka
i Utskotten blifvit gjorda af Friherre Drufva
och Herr von Koch, torde likväl vara af den
beskaffenhet , att de föranleda till återremiss
af Betänkandet.
Herr von Koch, Nils, uppläste följande :
LandftullsBevakningens på Norrska grän;
sen inskränkning till hvad den förr varit, har
* jag yttrat vara en besparing för Staten; hvar före
jag ock yrkat uti min reservation emot Hög
-
Den 13 Maji,
3°3
loflige Stafs - och OeconomiaEUtskotfens Be.
tänkande, att den nya organiserade Tullbevakningen
skulle med nästa år upphöra. Sedermera
har jag haft tillfälle skalla mig de när.
mare underrättelser: Att hela Kronans Inkomst
så väl af Tulluppbörd som gjorda Confiscationer,
ej förledit år uppgeck till mera än
circa 300 R:dr Banco vid hela Norrska grän.
sen ; deremot kostar TullBevakningen nu årin'
gen 28,197 R:dr Banco, således utgiften öfver
90 gånger större, än Inkomsten vid denna
Tull-Inrättning. Nog dryg och alldeles tillräcklig
tyckes, i jemnlörelse med Inkomsterne,
den gamla Staten blifva, der kostnaden
likväl endast (efter skedd Löneförhöjning 1816)
uppgår till 4011 R.dr Banco.
Att man , sedan Rikena blifvit förenade ,
använder en sjudubbel kostnad till bevakande
af en inhemsk gräns , mot hvad före densamJ
ma, till en främmandes bevakning, ansågs nödigt,
och ändamålslöst försvårar Handel och
Communication Folken emellan, tycks för öfrigt
ej kunna bidraga till det inbördes förtroendets
ernående och befästande emellan Nationerna,
hvilket synes böra blifva oss en den
säkraste borgen för de ömsesidiga fördelar vi
skola skörda af vår förening. Jag har sjelf,
såsom Norrmännens granne, haft tillfälle erfara
den förundran och den afsky de visat öfver
dessa mått och steg, som de ej förstå att
betragta annorlunda, än såsom medel att aba*
iienera Folken ifrån hvarandra
-
3°4
Den 13 Maji.
Så vida Högloflige Utskottens Betänkan^
ke blifver åteiremitteradt , anhåller jag ödmjukast
att dessa mina anmärkningar till Utskotten
må få åtfölja.
Herr Munde af Rosenschöld, Eberhard;
I anledning af de flere anmärkningar, jag här
hört yttras i afseende på ifrågavarande Betänkande,
anhåller jag, att få göra några erinringar.
Jag kan ej dela med Herr af Stenhop dess
personliga åsigtcr i denna sak och således icke
eller dess öfvertygelse, att Riksens Ständer
böra uppehålla sig vid de betydliga Löner, sorn
Ledamöterne i TullDirectionen åtnjuta Man
måste nödvändigt göra skiljande emellan TullVerkets
Personal och Styrelse samt grunderne
af dess organisation, Ehuru jag fullkomligt
instämmer med Friherre Cederström deri, att
det tillhör Kongl. Maj t att reglera Personalen,
kan jag likväl ej frångå, att grundernes bestämmande
äro Riksens Ständers ensak- Sista
Riksdag tog Ridderskapet och Adeln, på min
Proposition, enhälligt det beslut, att Riksens
Ständer sjelfva äga rättighet utstaka grunderne
för Tullverket, och jag kan ej inse, att det
skulle innefatta en inblandning uti TullVerkets
administration eller vara stridande emo-t
Grundlagarne , om Riksens Ständer till exempel
nu bestämde , att Lotsverket borde förenas
med Tullverket och stå under en gemensam
Styrelse, hvarigenom Staten undginge att
underhålla
Den r 3 Mnji.
3 05
underhålla en 'kostsam kustbevakning: Att TullStatens
Em betsoch Tjenstemän borde tillgodo
njuta samma förman , sorn andra Rikets Em.
hetsman, och ej utan dom och ransakning kunna
irar» detas T,enst r skiljas, samt att i öfrigt
nämnde Ernbets - och Tjenstvinän ina komma
i det iörini 1 lande , att ett mindre anseende icke
må i Opinionen kistas vid deras befatt ingar,
samt att de ej må erhålla sä ringa Löner,
att Opinionen undsky lier ur.igilitenhet 1 Tjensten
, o s v. I anil dnin. al hvad Herr von
Koch anion i afseende på den nuvarande Norrska
GränseTullbev knin 6ns kosts- mm a beskaffenhet,
lår jag, utan art vilja bestrida, att d t ju
förhåller sig, som den värde Ledamoten uppgifvit,
endast göra den erinran, at< Tullmiättnm'-  gar icke blott gifva sin nytta tiMkäuna genom
den inkomst, 'om af gjo;de beslag kan åstadkommas,
utan äfven gerom de hinder, som
derigenom läggas lör Tullförsnillning t iler otillåtna
varois införande i ett Land.
Herr lie ilens!, jolel, Detlof, föTlarsde, att
som han uti de samma-satte Utskotten varit
af enahanda tanka med Herr von Koch, så instämde
han äfven nu uti Herr von Köchs cfvanberörde
anhållan om åter Arniss af Betänkandet.
Friherre Boye, Ludvig: Lika med Herr
Rosenschöld anter j;g basis af Tullverket ensamt
tillhöra Ständernas afgörande rätt men
just derföre tror jag att det nödvändigaste ä , att
först rigtigt urskilja hvad rom är gtunder «>c,h
hvad som är administration- jag tror icke att
Ridd. 0. Ad. JProt. VI. B. I. Afd, sy, 40.
3°6
Den 13 Maji.
någon af de värde Talarne uppdragit SkilnadsLinien
deremellan } och ehuru jag vågar tafla
med hvarje Ledamot af detta Stånd i nit , att
Sint bevara all Siänderms rätt, skulle jag tro
mig illa uppfylla egetl varsamhet, om jag sök*
te att åt S'änderna vinna en administrativ
rätt, sorn Ständerne icke ens skulle kunna alltid,
eller emellan Riksdagarne, utöfva. Ständerne
samlas, efter RegeringsFormen, hvart
femte år} men skulle aldrig, med visshet att
handla rätt, kunna gifva någon Instruction
för StyreJsen emellan Riksdagarne, emedan
Ständerne omöjligen kunde fötuise de förändringar,
sorn handeln kunde komma att undergå,
och som åter naturligtvis skulle verka till
nödige förändringar i Tuilomsorgerne.
Med lika omsorg om >Iationens rätt, sorn
någon annan, tror jag mig icke kunna gå längre
i detta ämne, än att ödmjukast tillstyrka,
det Högloflige Ridderskapet och Adeln ville,
med ändring i de delar af Betänkandet, hvari
Friherre Drufva och Herr von Koch varit af
serskilta meningar, och deri desse borde antagas,
bifalla Betänkandet, med tillägg, att som
Riksens Ständer anse en förändring i Tullväsendet
böra anställas, men icke nu äga tid att
i utarbe tning af sättet ingå, Riksens Ständer
alltså i underdånighet anhålla hos Kongl.
Majit, det Kongl. Majit täcktes i nåder låta
till nästa Riksdag utarbeta en sådan förändring1
plan, däri första puncten borde utgöra
ett för framtiden alltid nödvändigt urskiljande
at hvad som utgör grunder 3 tillhörande Stan
-
Den 13 Maji,
derna» afgörande rätt, och hvad som utgör
Administration, tillhörande Konungens.
Herr Manck af Rosenschöld: Jag har aldrig
yrkat, att Riksens Ständer skulle blanda
sig uti Tullverkets Administration; men af
samma skäl, sqm Friherre Roye fo drar, att man
skall uppgifva skillnaden emellan grunden;e
och Administration, så kan man ock begära,
dt t Friherre Boye sjelf ville bestämma skillnaden
emellan Administration och grunderne.
Herr Cederskjöld, Fehr Gustaf: I händelse
Betänkandet skulle blifva återremitterad?,
får jag anhålla, att följande Anmärkning måtte
Remissen åtfölja. — I Betänkandet omtalas
Kustbevakning. — Jag får endast hemställa,
om ej den samma nu mera skulle kunna umbäras;
isynnerhet om den Författning vidtages,
att ingenting får nyttjas, suni år till injörsel
förbjudit, — hvilket förmodeligen är det säkraste
Correctiv mot Lurendrägeri och synes
ensamt vara tilliäckeligt att göra Kustbevakningen
i detta afseende öfverflödig. Hvad åter
Tullförsnillning beträffar, så anser jag ali Kustbevakning
otillräcklig till dess hän mande åt.
minstone i Skåne Afståndet är där så korrt
emellan Sve rge och Dannemark; och öfverfarten
fordrar således så kotrt tid, att jag nästan
skulle tro hela vår Flotta vara otillräcklig,
lör att, på denna öl vera 111 öppna ku«t,
kunna hindra Tullförsnillningar att äga rum.
Såsom Correctiv emot dessa, torde derföre ett
pär Tullfiscaler vara lärnpeligare än en kostsam
Kustbevakning; eller kanhända ännu bät.
3°8
Den i 3 Maji.
tre, att blott lofva vederbörande TullBetjenteren
viss andel, t ex. to procent af de Tullinkomster,
sora inflyta öfver det hitintills vanliga
beloppet.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats och OeconomiaeUtskotiens
Betänkande gjorde Anmärkningar
hindra detsaminas antagande, samt på sådan
grund behagade Betänkandet, jemte Anmärkningarne,
till Utskotten återremittera.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUfskotfets den
6 dennes aflåtne och den 8 derpå följde på
bordet hgde Memorial, angående återstoden
af det till Götha Canal Arbetets fortsättning aaslagne
Byggnadsbiträde för innevarande år.
Friherre Pfeiff, Adolph, uppläste föl1
jander
I anledning af hvad jag i Plenum den 30
April haft äran anföra, om fortgången af Götha
CanalArbete i hela dess vidd, kan jag icke
medgifva utbetalandet af de 220,000 Rdr,
BancoUtskottet, såsom fyllnad i detta årets
anslag, till sådant ändamål tillstyrkt. Jag finner
denna försigtighet så mycket nödvändigare,
som till Riksens Ständers> kunskap ännu icke
kommit resultater ne af den fullständiga undersökning,
som Herr BergsMecanieus Gustaf af
Den 13 Maji.
Uhr verkst ålit, för att tjena till grund och vägledning
för bedömmandtt af deri vigtiga fråga,
huruvida det återstående arbetet kari utföras
med de medel, sorn dertill blifvit beräknade. Jag
anser nyssnämnde Suirma lör stor, alt använda
på ett företag, hvars utgång ännu är osäker, och
ju längre Riksens Ständer fortfara att bevilja
så betydliga anslag för Götha Canal destomera
sätta de sig i nödvändighet att en dag, då
pretentionerna tystna, och Nationens ädelmod
i stället anropas, bifalla allt. Man har här
yrkat, att a8>5 års RiksdagsBeslut ej kanan,
dras af 1818 års Ständer; af samma skäl skulle
aldrig kommande Ständer få godtgöra hvad
föregående mi?stägit s:g uti Dessutom hade ej
detta ämne bordt till pröfning förekomma;
hvariöie har då Kongl. Main därom aflemnat
nådig Proposition? En värd T lare. Herr Grefve
von platen , yttrade i Plenum den 9 den»
nes (om jag ej misstager mig) den mening, atfc
man genom bestridandet af det äskade bidraget
till Götha - Canal Arbetet , nekade vår nu
varande Regerande Nådige Konung den gärd ,
Han har rätt att fordra för det höga häan. Han
redan såsom KronPrins gilvit detta företag.
Jag kan ej hysa samma tanka. Jag är myc»,
ket öfvertygad, att vår dyre Konung blott önsk:
r sine Undersåtares väl, ej misstycker deras
varsamhet, då vigtiga beslut skola tagas, och
den Monark, som i Folkets kärlek ser sin be^
lening , räknar ej såsom gärd det rökverk, man
offrar på smickrets altare , utan det fulla förtroende,
hvarmed man lugnt öfverleranar sig
3io
Dm 13 Maji.
åf Hans faderliga omsorg, och den sanning,
som ännu aldrig misskändes af ett ädelt hjerta.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag vill ej
inlåta mig i någon vidlyftighet med Friherre
Pfeiff, huruvida Riksens Ständ rs år 1815 fat»
tade beslut skulle kunna af nu varande Ständer,
till någon del, iindras eller icke jag tror
blott, att denna ändring bör vara skedd , innan
den: såsom tädan, åberopas. Intilldess
fortfar Beslutet af år 18 £ 5 att vara gällande
till ofelbar efterföljd af alla , som nied verkställigheten
deraf hafva befattning Jag för
min del känner icke, att något beslut ä:;nu
blifvit af riksens Ständer vid denna Riksdag
fattadt, som upphäfver den föreskriften, att,
såsom Byggnads biträde, skulle, efter de å rliga
Revisionernas slut, från Banquen utbetalas
300,000 R:dr årligen, ända till 18205 icke
heller vet jag , att något inbibitoria! blifvit
till BancoStyrelsen expedieradt, med befallning
att för dett3 år tills vidare innehålla med den
föreskrifna utbetalningen. Att i flera af RiksSfånden
fråga om indragning af detta biträde
blifvit vid denna Riksdag vackt och ännu icke
hunnit afgöras, bör, efter min tanka, omöjligen
kunna gifva vederbörande anledning att
ej efterlefva de föreskrifter , hvilka de redan
hafva för sig stadgade.
Jag beklagar, om en motsatt principe antages,
hvarje domare, som skall, under varande
Riksdag , uti en tvistig fråga utlåta sig.
Han skulle då aldrig kunna uti sina Utslag
Ds:i 13 Maji.
311
åberopa och följa något Lagens rum, om hvars
ändring han pä ett eller annat sätt fått veta,
det Motion blifvit innom de förs. mlade RiksSiånden
vackt. Af alia dessa skäl anser jag
BancoFullmägtige icke lia va bshöft med någon
förfrågan i denna d l besvära hvarken
BancoLJtskottet eller Riksens Ständer, utan att
dem endast ålegat att i vanlig otdning verkställa
utbetalningen.
Grefve Anckarsvärd, Michael: Först förenar
jag mig till alla delar med hvad Frih.rre
pfeiff nu anfört. Jag yrkade i Plenum den
9 dennes, att Utlåtande uti ifrågavarande Mål
skulle få hv la intilldess Stats- och BancoLTtsko
tens Betänkande, angående Götha CanalAibetets
fortsättande inkommit. Annu anser
jag det vara orimligt, att genom ett . partielt
b slut lägga hinder i vägen för en fri pröfning
af en så vigtig sak, som den, huruvida
Gö;ha Canal byggnad skall längre af Staten
bekostas. Jan är af den tro, art hellre än
enskilte Medborgare och Staten skola blifva
fötl dde att uppoffra sine tillgångar på ett
företag, sorn ötversiiger deras förmåga, är det
bättre att alid les dermed upphöra. Jag har
hört här på Riddarhuset ., just i afseende å denna
sak, en Ledamot vid ett tillfälle nyttja det
ordspråket: jama is soft isa ä dernie; men jag anser
det vara bättre att antaga den gamla Svenska satsen:
bättre sent än aldrig, att åtrrvända från
en dårskap. Jemte det jag åb ropar mig hvad
jag förut, i afseende på äskadt uppskof med
förevarande frågas afgörande, anfört, förbehåller
jag mig att framdeles, då det hufvudsaklig
3'*
Ben i 3 Maji.
ga Betänkandet om Canalen förekommer, få
deröfver yttra mig. Skulle åter min begäran
om Lågans beilande icke bifallas, utan den
samma nu till afgöra de företagas, begär jag
att tnin särskilta ranka må, så om en reservation
deremot, i pro ocoikt inflyta.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf: Sedan
sista Plenum har isg genomläst 1S55 års RikselagsBeslut,
och deraf inhämtat ,' att man ej
kan vägra utbetalandet af de lorvade 3;. c,o 00
Riksdalerne, så snart CanalBoiaget i vederbörlig
ordning sig till deras utb kommande anmält.
Jag frångår således min förut yttrade
begäran, att detta Mål måtte få hvila tills
hnfvudfiågan om Cana! Arbetets fortsättande
vöre afgjord; samt arn tyck' r för tnin del att
de begärd penniogarne genast må ■ utbetalas.
Men derjemte, torde jag få till Protoc’ Het betyga
min fägnad deröfver, att CanalBolaget
giort detta sitt anspråk gällande, emedan
det i och med dets mina erkänt sig villigt
att å sin sida uppfylla sitt åliggande, n mligen
t att med detta bidrag och utan någon
slugs ny tillökning, full folia Canal Arbetet,
enligt déti är 181 5 fatet allda plan.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: I
anledning af en värd Ledamots, Herr Grefve
Anckirsvärdä y trande, att han begärt detta
Mål på boidet, för att i sammanhang med
blifvit Ifra >an afgöras; i följ? hvaraf han be~
stridt d-‘ss afgörande nu. får jag göra denantr.
arknio g., att ett hvilande på bordet cj, en^
ligt Grundlagen, kan äga runi längre än till
Den 13 Maji.
3i B
nästa Plenum, och att det således ej är blott
Lagenligt, utan älven en pligt af Lagen ålagd,
att detta Mål nu företages. Hvad sjelfva frågan
angår, är jag af den öfvertygelse, att utbetalningen
af de 220,000 R:r, som ännu återstå,
ej kan vägras, såsom, genom ett vid sistledne
Riksdag fattadt beslut, redan föreskrif*
vit. Detta Beslut är ej änoradt , men om det
än skulle kunna af 1111 varande Ständer uppbäras,
så kunde dock detta upphäfvande ej
vara retroactivt , eller bl fva gällande förr, än
för nästa år. Götha CanalStyrelse har dorumenterat
sig vara berättigad till uppbärande
af arbetsbiträdet, hvilket inträffar så snart vilkoren
äro uppfyllde och Revisionen sådant bestyrkt.
Jag delar således med Grefve Spens
den öfvertygelse, att BancoFullmägtige ej behöft
hänskjuta denna fråga tili BancoUtskottet, utan
hade bordt på eget bevåg, i stöd af deras erhållna
föreskrifter, bevilja utbetalningen. Hvad
ytterligare beträffar Herr Cederskjölds mening ,
att Bolaget, genom detta utrordrande af biträdes-Summan,
medgifvit sig vilja afstå ifrån
all rätt tili ersättning för Disconten , kan jag
ej dertill finna någon anledning, då dessa frågor
ej med hvarandra stå i något sammanhang.
Bolaget har ej refererat sig till något
vid denna Riksdag fattadt Beslut, utan endast
åberopat föregående Ständers ännu gällande
föreskrift, och deraf begärt verkställighet.
Herr Cederskjöld: I anledning af den siste
värde Talareas yttrande, torde jag å nyo
lå erinra, att hvarje anspråk på ett Contracts
314
Den 13 Maji,
uppfyllande, nödvändigt innebär ett tillkännagifvande,
att äfven på sin sida vilja uppfylla
samma Contract. I och med det samma således
CanalBoiaget yrkat uppfyllandet af det
löfte, som 1815 års Ständer gifvit, har det
också i sjelfva verket förklarat sig vilja till
alla delar uppfylla sina deremot åtagna för bin»
dHser. Miri anmärkning var derföre alldeles
icke någon enskilt reservation; utan blott en
erinran om. den i sjelfva sakens natur grundade
betydelsen af B lagets veu kstäilda anspråk
på det lofvade Byggnads biträdet.
Herr Heykensköld, Datlof: Tå BancoUtskottet
uti dess Betänkande upplyst, att genom
Revisorernes Berättelse blifvit intygadt,
att Götha-Canalarbetet under sistledit år blifvit
fortsatt enligt den fastställde arbetsplanen
och Bolaget i öfrigt fullgjort de för Byggnadsbiträdets
erhållande nödige vilkor; sä kin
jag ej finna någon orsak, hvarföre den för
detta år återstående delen af nämnde lån biträde,
elier 220,000 R:dr, skulle Bolaget förvägras.
Jag förenar mig alltså uti hvad Herr
Silfverstolpe nyss anfört.
Herr Silfverstolpe: Vi synas mig under
denna Discussion hafva kommit ifrån hufvudämnet.
Jag instämmer med Herr Cederskjöld
deri, att Contract innefatta ömsesidiga vilkor.
Derföre, när Bolaget å sin sida uppfyllt dessa
Vilkor, måste Bancjuen å den andra uppfylla
sina förbindelser. Det vilkor Herr Cederskjöld
vill tillägga, finnes ej i 1815 års Stän-i
Den 13 Maji.
315
ders Beslut. Det kan ej låta sig gora att nu
tillägga ett sådant och sålunda ändra detta
Beslut. I alla fall, om ett sådant förslag kun*
de förekomma och upptagas, skulle det ske
genom återremiss af förevarande Betänkande,
i hvilket fall detsamma ej till någon del nu
kunde bifallas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag
anhåller att få göra en enda anmärkning vid
den del af Herr Siliverstoip s yttrande, deri
han antör, att tiden vore inne, då Götha CanalBolag
är berättigad! att få lyfta detta årets
låne biträde. För min del får j^.g invända
deremot, att jag längesedan ansett tiden vara inne
för Discontens fordringsägare och innehafvarne
af 3 procent sedlar, att uifå de penningar,
hvaraf de så länge varit i mistning. Om man
å ena sidan erkänner Bolagets rättighet, att få
lyfta hvad som blifvit detsamma lofvadt, så är
det ock å andra sidan en billig fordran, att
Riksens Ständer efterse hvad tillgång, som kan
finnas att tillfredsställa Bolagets manga fordringsägare.
Jag begär att få i Protocollet
antecknadt, att det synes mig stå ganska besynnerligt
tillsammans, att Ridderskapet och
Adeln afgör en del, eller huruvida CanalBola*
get skall få lyfta det för detta år bestämda
Byggnads biträde, då hufvudsaken, elier huruvida
.Canalbyggnaden skall vidare fortfara, ännu
är oafgjord. Att börja med slutet af ett
mål, förefaller mig så underligt, att jag ej vet,
huru Ridderskapet och Adeln skall kunna
derföre ansvara. Otvifvelagtigt bär hufvud*
3*6
Den 13 Majt.
frågan först afgcras. Stats- och Banco Utskottens
Betänkande angående Cänafbyggnadens
fortsättande måste OivifVeiagtigt innan kott till
RiksStänden kunna ankomma, då Kongl- Majit
derom aflåtit Nådig Proposition och Utskotten
redan haft erforderlig tid att, med afseende
på de vid deras lörsta Betänkande gjorde
Anmärkningar, utarbeta ett förnyadt Utlåtande
i ämnet Jag anser en återremiss af det Betänkande
sorn nu är under öfverläggning, alldeles
onödig, och anhåller, om Proposition skall
framställas, densamma måtte blifva antingen
på afsiag eller bifall af Betänkandet, eller ock.
att detsamma må få hvila, och om Riksens
Ständer ansett de redan beviljade 80,00c R.:dc
för en så obetydlig Summa, , att den kunnat
uppoffras, så mäste likväl ifrågvaiande
220,000 R:dr vara af meia betydenhet , än
att de böra, innan hufvudfrågans afgörande,
bortslösas.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag tror
det är af vigt, att närvarande öfverläggning
ej afviker från hvad som är egentliga löremålet
derföre, eller frågan om Riksens Ständer
skola bifalla eller afslå Bolagets begäran, att
få lyfta det återstående Byggnads-biträdet för
innevarande år, af 220,000 R.dr Banco. Denna
fråga är genom 1815 års Riksens Ständ rs
B slut så godt sorn afgjord, och jag anser derföre,
att BäncoFuilmägtige icke behöft att genom
BancoUt'kottet göra anmälan derom hos
Riksens Ständer. Kongl. Majtts Nådiga Proposition
af den 17 December 1817 j angående
Den 13 Maji.
317
Götha Canal-arbetets fortgång och befrämjande,
har icke hatt till föremål att bereda någon
ändring uti Riksens Siänders vid 1815
års Riksdag fattade Beslut, angående ett årligt
Cyggnadsbiträde till och med år 1P20,
utan endast, då Canal Verkets gång hade i
flera afseende» haft en ofördeiagttg känning af
den närvarande förlägenheten 1 Rikets henninge-rörelse,
att fästa Riksens Standeis uppmärksamhet
på angelägenheten d ra!, att vidtaga
sådana, anstalter, hvarigenom detta stora
företag må kunna utan afbrott fortsättas samt
Bolaget i sådant afseende bibehållas, ej allenast
vid det förut beviljade Byggnadsb trädet,
utan ock försäkras om det ytterligare understöd
sorn kunde finnas oundgängligt till Canalbyggnadens
utlötande. När Riksens Ständer
berörde år biföilo, att CanalVcrket borde
' från Banquen undfå 300,0 o R:dr årligen, var
det ej någon fråga derom , huruvida Götha Ca*
nalDiscont skulle fortfara, eller icke. Det är
tillika en sanning, att Discontens obestånd icke
tillkommit genom Bolagets förvållande, och
det är således intet skäl, att, sedan detta obestånd
inträffat, ändra 1815 års Riksdagsbeslut,
hvarigenom Byggnadsbiträdets utbetalande
till år 1820 blef Bolaget försäkradt, då
detta biträde endast hade afseende på, att be-<
främja Canal-arbetets fortsättande, och icke
Discontens upprätthållande. När Riksens Stän-j
der vid 18 :9 års Riksdag fingo Planen för
Canalbyggnaden sig förelagd, samt togo utförandet
deraf i öfvervägande, trodde ingen att
ett sådant företag skulle få namn af galenskap.
318
Den 13 Maji.
Ingen tvekade om den nytta, denna Canal i
flera afseenden skulle för Riket medföra; frågan
var endast om sammanbringande af den
Summa, som för utförandet deraf erfordrades.
Man vädjade till Nationens eget omdöme och
Patriotisme: SubscriptionsListan öppnades, och
privata Personer antecknade sig för ett Actiecapital,
som mer än dubbelt öfversteg den
påräknade Summan. Delta var ett uttryck af
Nationens enhälliga önskan att befrämja denna
Canalbyggnad, och vittnade om den rigtning,
som öfvertygelsen om företagets värde
gaf åt tänkesätten: Då föreställde man sig ej
andra olägenheter, än de svårigheter, som kunde
möta vid sjelfva arbetet. Men det förundrar
mig icke, att nu under dess fortgång och
då man ännu icke hunnit erfara annat än besvärligheterna
deraf, samt då derjemte ej obetydliga
uppoffringar erfordras, att man då lifligare
kanner olägenheterne och mera fästar
sig dervid än vid utsigterne för framtiden. Un.
der en tryckande P< nninge-förlägenhet blir sådant
ännu mindre oväntadt. Men derföre tror
jag ej att ett sådant missnöje är hvarken rätt»
vist eller väl beräknadt. Har man väl rätt
att såsom skadligt bedömma ett arbete, som
ännu ej är fullbordadt? och har man skäl att
göra det vid ett arbete af denna omfattning?
Jag tror ock att om CanalVerket nu skulle
upphöra , skulle detsamma inför främmande
Nationer och våra egne Efterkommande blifva
en förödmjukande erinran af vår svaghet.
Här, skola de i sådant fall säga, äro qvarlefvorna
af ett stort Verk, som man half-färdigt
Den 13 Maji.
319
öfvergaf, emedan det ej kunde lemna någon
belöning förr än det blat fullbordadt, och derföre,
att man ej hade tålamod att föra det till
slut. För öfrigt är detta blott en digression,
so n ej hör till det egentliga ämnet, som angår
den utaf Utskotten gjorda hemställan.
Jag slutar med att anhålla om Hans Excellenct,
Herr Gretvens och LandtMarskalkens
Proposition till Bifall af Betänkandet.
Herr von Ileynne, Georg: De
R:dr, som äro beviljade Götha Canal, såsom
ett årligt Byggnads-Lnnebiträde , äro, som
jag förra gången, då Canal fiågan var före,
yttrade , en Bevillning. Denna Summa var
1809 ärnad att utgöra en del af AmortissementsFonden,
som då anslogs. Vid 1815 års Riksdag
befanns denna AtnortissementsFond ej nyttig-,
hvarföre penningarne reparterades i frenne
delar, nemligen till Odlings och JordbruksLån,
samt Götha Canal. Då de medel Canalen
sålunda uppbär utgå af BevillningsSumman,
och denna Summa bör vid hvarje Riksdag bestämmas,
så tror jag att Riks ns Ständer ej
kunna, i afseende på biträdets beviljande eller
afslående, anse sig bundne af hvad 1815 års
Ständer i denna del beslutat. Jig är visserligen
ej emot att Canalbyggnaden fortsättes. Det
vore sorgligt att se densamma, förfallen tili|en
ruine, stå såsom en minnesvård af ett förhastadt
beslut; men jag anser att den nu förevarande
frågan bör hvila intilldess hufvudfrågan on
Canalbyggnadens fortsättande kan komma att af
320
Den i 3 Maji.
göras. Jag tror att ett sådant uppskof ej kan lägga
ett synnerligt sto/t hinder lör arbetets gang.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag
skulle inleda mig i vidlyftighet, om jag ville
serskilt upptaga och vederlägga alla de omständigheter,
Herr Grefve Mörner nu aniöit.
Jag vill blott inskränka mig att vederlägga
några få uttryck. Herr Grefve Mörner har
sagt , att den tecknade Subscriptionen för Götha
Canal år 1809 var ett bevis pä Nationens enhälliga
en kan att befrämja samma Canal. Jag
tror deremot, att Sub^cr.ptionen var mindre ett
tecken till Allmänhetens önskan att se Canalen
företagen , än begäret och hoppet hos enskilte
Speculanter, att, jemte företagets understödjande,
tillika skörda en större vinst af de Capitaler,
som i Bolaget instuckos, än som stått att
i vanlig utlåningsväg erhålla. Reglementet för
Götha CanalBolag lemnar i t §. en tydelig anledning
till en sädin förhoppning, ty deri lotvas
Actie-ägarne, att sedan Can3len blifvit fullbordad
, skulle Delägame årligen erhålla minst 9
procents ränta pä det inmatte ActieCapitalet.
Icke eller kan jag instämma med Grefve Mörner
deri, att det skulle blifva förödmjukande
för Nationen att se Canalen ofullbordad.
Grunden till ett sådant beslut, derest det möj;
ligen skulle fattas, bör ej sökas i en mindre
uthållighet hos Nationen, utan i en nu mera
vunnen större upplysning om de mot företagets
vidd och de derå använda ofanteliga Summor
svarande iinga fördelar. Jag tror att redan
-
Den j'j Maji.
321
dan 1S09 var det ej så afgjordt, att icke någon
person satte nyttan af Canalen i fråga; åtminstone
vet jag att tankarne derom utom Riddarhuset
voro mycket delade. Jag kan aldrig
medgifva att samtiden skall uppoffra al t för
ett osäkert företag, endast för utropare, att der.
igenom befrämja Etterkommandes möjliga fördelar
i cn tid, då Nationen är utarmad och
med möda kan bära de bördor, som för Statens
oundgängeliga bestånd erfordras, och jag tror
att Nationen vid en sådan belägenhet s^all
med löga tillfredsställande känsla se ett företag
fullbordadf, som i jaragt och djerfva anläggningar
öfverträffar alia hittills kända Canaler.
Jag fruktar, att våra Efterkommande
skola en dag med skäl kunna förebrå oss att
vi»gräft Canaler för att derigenom skaffa oss
en inbillad Rikedom, men försummat att uppi
resa de Bolverk för vårt sjelfförsvar, hv ika
skola hindra en påträngande fiende att draga
fördel af hvad vi med så mycken kostnad anlagt.
Alla Statsläror bjuda , att det är af ett
Folks öfverskott på de produetiva Näringarne,
hvarmed sådana företag skola göras, och icke
med sjelfva Capitalerne, hvilka böra åstadkomma
Production.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Anckarsvärd, Michael: Jag år
skyldig förklara för Grefve Mörner, huru jag
tillämpat ordspråket: bättre sent än aldrig,
att återvända frän en dårskap, efter som jag
Ridd. 0. Ad. Fröt. VI. B. I. Afd. 41, 42.
322
Den i 3 Maji.
hört honom fästa sig dervid. Jag anser som
dårskap, om någon framlägger ert förslag tor
Nationens Representanter, hvilket ölverstiger
Nationens förmåga at verkställa utan dess totala
ruine och hvarigenom Ensksite inledas i
entrepriser som utarma dem. Jag anhåller älven
att något vidlyftigare fa yttra mig öfver
Götha Canals uppkomst.
Redan vid Riksdagen 1S09 väckte hos
mig första Motionen om detta så kallade Storverk,
Götha Canal, ledsnad och farhåga, och
aldrig hade man kunnat välja en mindre lämpelig
tid att framlägga iörslag tili e t så vidt
omfattande företag, af intet behof och ännu
mindre af någon nöd påkalladt, och hvars kostnader
omöjligen kunde beräknas. Riket hade
då knappt slutit ett högst olyckligt krig, hvarigenom
en tredjedel af Riket, det för Sverige
så dyrbara Finland, gått förlorad och Riket
blifvit fördjupadt i skulder, till hvilkas redande
Rikets då församlade Ständer af ögonblickets
kraf nödgades begå ett stort misstag, det,
att tillgripa Banquens Credit, hvaraf vi nu
känna Och länge torde få känna bedöfliga
föijder3 men det så lätt uppgjorde förslaget å
1,600,000 R:dr samt den af Canalen Jofvade
stora afkastningen i framtiden, alltsammans
framstäldt af en Man, hvars kunskaper, drift
och kraftfulla verksamhet berättigade till all.
mänt förtroende, lockade snart en mängd enskilte
Personer att bilda sig uti ett Bolag, som
önskade ft åtaga sig att med egna medel företaga
oci utföra Canal byggnaden, hvilket af
Dell 13 Maji.
323
Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmähes, sorn i nådigt svär af den 10
November 1809 dertill lemnade bifall, likväl
med bestämdt yttrande, att som StatsVerkets tillstånd
ej kunde medgifva, något bidrag af allmänna
Medel, skulle i d* t ställe Canalen blifva
Bolagets egendom och detsamma deraf ensamt
draga ali afkastning i framtiden, hvarJ
jemte Rikets Ständer och Konungen beviljade
Bolaget, under vissa vilkor, ett Creditiv af
8oo„ooo R dr till inrättande af en Discont för
Bolagets räkning. Så tillkom Götha CanalBolag,
och om dervid fått förblifva, hade det icke
varit något att säga. Bolagets ActieCapital
tecknades till nära dubbelt belopp emot
hvad som var påräknadt, nemligen öfver 3 Millioner,
och man hade således då ingen rätt att
fiukta, att detta arbete skulle falla Staten till
last. Arbetet börjades , men snart upptäcktes
den grufliga missräkningen i Förslaget, och då
hade det varit tid att fria Bolaget och Staten
från de förluster, de redan gjort, och dem, hvar.:
med de ännu hotas > men man ville d«.t ej,
utan i stället och fastän man insåg medlens
otillräcklighet, så utsträckes arbetet längs hela
linien. Man byggde Casserner, inköpte Egen.
domar Och gjorde stora kostnader, samt började
att hvälfva tyngden på Staten, och vid
1815 års Riksdag inkom CanalBolaget med anhållan
om ett ökadt Låne_biträde af 2,800,000
R:dr. Jag, med fl re Ledamöter på Riddarhuset,
talade häremot, och vi förutsade till en del
hvad som skulle hända och nu verkeligen inträffat*
men sådant bjelpte ej, Riksens Stan-!
324
Ben 13 Maji.
der biföllo ett årligt Byggnads Låne-biträde af
300.000 R:dr samt ökade DiscootCreditivet till
1.600.000 R:dr, ehuru då endast 40 procent voro
af Actieägarne inbesaliej men denna Riksens
Ständers välvilja var dock ej utan vilkor, i
afseende på DiscontFörvaltningens mera ordenteliga
handhafvande, och aldraminst kunde man
vänta, att 2 år derefter Canalen och Disconten
skulle befinna sig Banqueroutte samt Bolaget
ej kunna infria dess egna Sedlar och dess Assignationer,
när de uppvistes i Banquen, blifva
öfverkorssade och ca=serade.
Detta är Götha CanalBolags Historia, sorn
visar, att Canalen nu är invecklad i skuld så
väl till Private som till Disconten. Vid 1815
års Riksdag blef, uti Riksens Ständers Skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående detta Verk, före^
skrifvit, hvaråt Disconten isynnerhet skulle
rigta sina utlåningar, nemligen till Jordbrukets
understöd och Näringarnes förkofran j ej till
Canalbyggnaden, vidare än hvad sjelfva Discontvinsten
dertill kunde medgifva. Jag frågar,
då 60 procent redan äro på ActieCapitalet
inbetalte, men brist likväl uppstått, hvarigenom
Bolaget är nödsakadt att nu begära
förskott? har CanalDirectionen noga iagttagit
Reglementer och'föreskrifter? Alldeles icke, efter
min tro. Jag beklagar Actieägarne, hvilka blif-i
vit grufveligen bedragne i sina förhoppningar,
och beklagar Grefve von Platen, som sjelf blifc
vit förledd af sitt nit och kraftfulla verksamhet
att gå längre, än han säkert i början ämnat.
Jag frågar, om man år 1809 hade uppgif
-
Den 13 Maji.
325
vit kostnaden för denna Canal till 13,060,000
Födr, hade då någon dertill velat bidraga med
ett Runstycke? Jr.g tror det visst icke. Nu
kostar den, ännu icke halffärdig, fern å sex millioner,
och jag frågar åter: skola vi utarma Folket
för detta företag? Och jag frågar äfven,
hvad nytta direct eller indirect kunna FolkMassorne
af alla Glassér i Rikets Norra och
Södra Provincer vänta sig af denna Canal, om
den ock möjligen skulle blifva färdig ? Platt
ingen.
Låtom oss ej glömma,.att vi här ic
ke
beskatta endast oss sjelfva, utan Massan af
Nationen eller Folket. Jag skulle glömma
den vördnad, kärlek och trohet, hvarmed jag
alltid varit, hvarmed jag är och till min dödsstund
skall förblifva min Konung och mitt Fädernesland
tillgifven, och jag skulle ej kunna
med lugn gå grafven till mötes, om jag skulle
tillstyrka sådana steg, som synbarligen och
utan ändamål utarma Folket samt göra det sluteligen
oförmöget att lemna de till Statens upprätthållande
högst nödvändiga bidrag. Jag
protesterar så väl nu emot denna fråga om
Låne- biträdets utbetalande, som framdeles emot
Götha Canal, då den förekommer , och begär
att detta mitt anförande må i Protocollet anteck?
nas, för att vittna om mina tänkesätt, som skoJ
la rättvisas, om ej förr, åtminstone af Efterkommande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht:
Om det vore ett lämpligt uttryck att yttra
326
Di n 13 Maji.
förundran öfver Utlåtande af Ledamöter innom
detta Stånd; så skulle jag visserligen nu äga
skäl att begagna det.
Ett högtidligen taget
b< slut kan ej tifvas upp.
Ridderskapet och
Adeln beslöt i Plenum den 9 dennes, att Betänkandet
om innevarande års bidrag till Gö*
tha Canal i det nästpåföljande Plenum skulle
afgöras, men i stället för att ventilera detta
ämne, har man ingått i qvestioner-om Canalens
nytta, som alldeles icke höra hit! Frågan
är nu blott den : skall Betänkandet om detta
års BidragsSumma till Canai-arbetet'bifallas eller
afslås? Och jag anhåller om Proposition
till bifall.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Då
den anmärkning här blifvit gjord, att det
skulle se underligt ut i våra Protocoll, att nu
förevarande preliminaire fråga blifvit afgjord
förrän sjelfva hufvudsaken blifvit pröfvad,
hemställer jag, om det ej skulle se vida underl
gare ut, att Ridderskapet och Adeln satt
i fråga att stadfästa ett af Riksens Ständer för.
ut fattadt beslut.
En annan värd Ledamot
har yttrat, angående Naturen af den årliga Bidrags
Summan till Canalen, att den vore en
Bevillning. Förhållandet är sådant, att de till
Barquen inflytande RänteMedel användas till
Odlings- och FastighetsLån, och att bidraget
till Götha Canal utgår af helt andra anslag,
och således ej genom Bevillning. Om det är
tillåtit att till Historien om Canalens uppkomst
göra några tillägg, tror jag, med rättighet till
trovärdighet 6åsom ett uppmärksamt vittne till
Den 13 Maji,
327
händelsernas gång, kunna erinra, attnär, i anledning
af Kongl. Majus Proposition, Canalanläggningen
år 1810 beslöts, funnos innom detta
Samfund agtningsvärde män, kända för
vidsträckta kunskaper såsom Statsmän, hvilka
yttrade den mening, att det vore något som
bevisade mindre nit och känsla för Fäderneslandet,
att icke s mtycka till Canal Arbetets företagande.
Sådan var Opinionen då; nu är den
förändrad.
Då 1815 års anslag, efter Stän
dernas
beslut, ej skulle upphöra förr än år 1820,
eller i fall Riksdag icke inträffade, först med
den näst derpå följande, bör det ej af 1 8r8
års Ständer kunna Canalen frånerkännas, hellst
nu varande Ständers Beslut ej kan bli retroactivt
eller gällande förr än för nästa år.
I grund deraf anser jag BancoFullmägtige
utan någon serskilt hemställan hafva bordt och
kunnat genast utassignera ifrågavarande Anslagssumma,
och tillstyrker således, att hvad
BancoUtskottet nu föreslagit, måtte beviljas.
Herr Strussenfelt, Michael: Det är mänsklighetens
vanliga lott att se en sak på två sia
dor. Så hände ock , då för 90 år sedan projectet
om TrollhätteCanalen framställdes; man
ansåg det vara en orimlighet; arbetet inhiberades
och den store Polhem landtförvistes.
Det är då ej underligt att Götha Canal-'
Arbete betragtas på så olika sätt och så oblidt
bedömmes.
Jag var äfven 1809 , med den
lilla kännedom jag äger, åf den tanka att denna
Canal ej borde företagas, af det skäl, att jag
ansåg KostnadsFörslaget tor lågt tilltagit* Men
325
Den 13 Maji.
enär sedermera så mycken koslnsd å företaget
blifvit använd ; då den Jord, hvarigenom CanaIn
går, är borta; då 3rbe:et redan är börja dt
på fl re puncter j och då så kostsamma preparationer
redan äro fullgjorde, kan jag ej inse,
huru man så hastigt skulle kunna fatta dét prtelunir,
aira Beslut, att arbetet ej borde fortfäraj ty
det är giivit att. hvar dag man dröjer att förklara
om Företaget skal! understödjas eller icke, samt
Oidres om arbetet ej utfärdas, orsakar en betydebg
tidsutdrägt för samma arbete. Om
Betänkandet skulle återremitteras, drager det
ut till Månadens utgång, innan beslut kan hos
Rik-Stånden fattas, och följden blir, att Arbetsmanskap
ej kan vid Canalen påräknas förr än
i Julii månad, sedan halfva Sommaren onyttigt
förflutit. Om Betänkandet åter blir afslaget,
skulle det blifva nästan omöjligt att nästa
år fullfölja arbetet, i fall Ständerne snart
komma hit och sådant b sluta} ty för att sätta
Kaydaminar m m. i stånd, skulle hela året
åtgå och kostnaden härföre , jemte öfrige förluster,
säkerligen stiga till flere 100,000 R:dr. _
Jag kan ej fiona att C nalén gjort så storskada.
De penningar Landet till ett sådant företag
försfräcker, äro ej Törspillda , utan återgåj
men de penningar, sorn användas på Utländska
varor , äro vida mera bortkastade» Man
kan ännu ej fullkomligen b räkna nyttan af
G"'tha C nal Manga omständigheter kunna
göra den gagnelig i framtiden. Det är möjligt
att man nödgas flytta Banquen och Rikets
publike Verk j det är möjligt att man inser nyttan
af att inne uti Landet äga en Place d’ar
-
Den 13 Maji.
3 29
nies; och jag tror att Canalen i detta afseende
blir af störie nytta än blott såsom ett medel
till afsättningens befordrande. Jag beklagar
Actieägarne, som på god tro år 1809 insatta
sina penningar.
Jag var ock vid sam
ma
års Riksdag närvarande , men aldrig hörde
jag hvarken här på Riddarhuset, eller på
klubbar talas emot Canal n, tvärtom var allmänna
Opinionen och enthusiasmen helt och
hållit lör den samma. Om nu Företaget faller
tillbaka, så beklagar jag hvar och en, som
hädanefter ingär i något Bolag eller litar på
hvad garanti som hellsf.  J 'g tror ej att Län
det
utarmas genom hvad aibete det vara må,
och är öfvertygad, att om Canalen ej varit
till, så hade ej penningarne, som nu skett,
kommit ut i Riket, utan vandrat utomlands.
Friherre Boye, Ludvig: Jag kan ej betragta
denna öfverläggning annorledes, än såsom
en friction emellan tvänne , hvarandra
starkt motsatta Opinioner; må hända nyttig i
samma mohn, som den frigjort båda från ett
öfvermått af krafter. Jag hyser upprigtig högagtning
för båda sidornes Talare; och jag tror
mig derföre böra till deras eget bedömmande
hemställa, om det icke ännu är för tidigt, att
andraga skäl, de der blott tillhöra den slutelig
ga hufvudfrågan, om Canalens bestånd eller
nedläggande; en fråga, som likväl icke nu utgör
öfveriäggningsämne. 18 1 5 års Ständers beslut,
angående Canalen, torde böra anses kraftägande
intill dess det vardrr upphäfvit; men
de Herrar Ledamöter, som nu talat emot förevarande
Betänkande, åstunda i samma be
-
33°
Den 13 Maji.
slut en inhibition Och jag hemställer till dem,
att sj elfve benäget öfverväga, om, sedan trenne
Stånd nekat denna inhibition, det tillhör oss
att bevilja den ; eller om det ens står i ett
Stånds förmåga, att inhibera en utbetalning,
som tienne Stånd bifallit. För min del tror
jag mig böra hålla mig vid frågan , och jag
tillstyrker då ödmjukast bifall till Betänkandet.
I öfrigt utber jag mig, att få till den vördnadsvärde
Ledamot, som sagt oss att Canalen
utarmar Nationen , underställa ett skäl , som
synes mig tala deremot. I en tid, då man allmänt
beklagar sig öfver, att Banquen suger till
sig RörelseCapitalet, och då man klagar öfver
penningebrisf, synes man kunna fråga: Är det
väl consequent, att pä samma gång klaga öfver,
att Banquen, till Canalens verkställande,
åferlemnar cn del af hvad den årligen suger
till sig? Jag tror dock, att emellan dessa klagomål
ligger en stridighet 5 och långt ifrån att,
i financielt afseende, anse Canalen utarmande
för Allmänheten, tror jag att Canalen just nu
är nyttig, och så nyttig, att jag för min del
mycket t vi f lar, att den någonsin blir så nyttig
när den en gång blir färdig.
Ridderskapet och Adeln upptog med mun*
terhet Friherre Boyes yttrande.
Grefve Anckarsvärd: Jag vill ej ingå i
det stora FinanceStudium; men efter mitt begrepp,
gifves intet annat medel att understödja
CanalArbetet, än att antingen tillåta nya
massor af Sedlar utur Banquen utströmma, el.
Den 13 Maji,
331
Jér ock pålägga Nationen ök3d Bevillning.
Hvad öfverflödigt Pappersmynt verkar, järe vi
både hört och erfarit-
Om åter vi tåla förnyade
bördor , det bemställar j a g till hvars
och ens bepröfvande. Herr Strussenfelt har tält
0111 den stora nyttan, Götha Canal medförde
genom Penningars utspridande. Det förefaller
m g besynnerligt, att just i de Orter, där Canalen
framstryker, klagar man mäst öfver Penningebrist.
Månge yrkade på Proposition.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag tillförene
deltagit i beslutet om och jemväl tillstyrkt
fortsättning under detta år af de 300,000
R:drs bidrag till Götha Canal, har jag ej nu
anledning att bestrida det. Men jag kan ej
stillatigande höra det skäl här åberopas, att
nemligen närvarande Ständer ej äga rättighet
göra ändring i förra Ständers fattade beslut.
Jag vågar fästa uppmärksam! elen derpå, att det
vid 1815 års Riksdag beviljade bidrag till Canal,
Arbetet var grundadt på förmodad Discontvinst
och lemnades med det uttryckeliga vilkor,
att denna Discontvinst till CanalArbetet
borde användas. Jag tror således, att Riksens
Ständer hafva fria händer att göra och låta
i denna del huru de b.haga.
Man har klandrat att RancoUtskottet framställt
till Ständernes pröfning en fråga, som af
BancoFullmägtige kunnat utan vidare hemställan
afgöras. Jag beklagar, om Utskottet ellet
Fullmägtige på eget beråd deciderat i detta
S32
Dm 13 Maji.
mål, hvilket fått ett så förändradt skick sedan
Discontvinsten försvunnit. Man har omnämnt,
huru förunderligt det skulle vara 2tt uppskjuta
afgörandet af förevarande ämne. Men ifall
fråga är om förunderligheter, företer Götha
Canal cn sådan mängd deraf, håde i dess början,
i dess fortgång och troligen äfven i dess slut,
att man ej nu har sKäl att undra. Då DiscontCreditivet
år 1815 blef ökadt med 80c,000
R.*dr, uppgafs behofvet af denna tillökning
endast för en kortare tid af några Månader,
men blef sedan beständigt, och då åberopades
äfven, att Ständerne en gång bifallit denna
tillökning, ehuru det endast skett tills vidare
och för att hindra utbrottet af den misscredit,
som då redan hotade CanalDisconten. Denna
för en kortare tid medgifna tillökning å Creditivet
åberopades, säger jag, då äfven såsom
en ovillkorlig rättighet för Bolaget. Man har
sagt det vara besynnerligt, att Opinionen om
Götha Canal nu är helt annan, än 1809. Men
jag kan ej finna det underligt, att sedan man
blifvit upplyst om sina ipisstag, man önskar
att rätta det felagtiga. Det är en naturlig
följd af upplysningens och öfvertygelsens kraft,
att man lugnare ser och dömmer samt dervid
ihogkommer det Allmännas fordran. Man har
sagt, att bidraget ej bestrides genom Bevillning,
utan af Banquens Räntor, emellan hvilka
man framställt en distinction så lin , att
man i sanning måste anse andra bra inskränkta,
för att låta sig deraf förvillas. För min
del, kan jag ej finna annat, än att det, som till
Banqaen ingår och derifrån åter utgår, är af
Den 13 Maji.
333
samma natur. Det, sorn tiii Banquen, i och
för Bevillningen, af Statsverkets Skuld ingär,
är Bevillning, utgörande 750,000 R:dr, hvarmed
Bar.quen, i förening med sine öfrige Räntor
och Inkomster, bestrider de utgifter Riksens
Ständer densamma ålägga. Om, såsom
rättast vore, på hvars och ens Debetsedel
blifvit uppfördt, huru mycket han betalar till
det förträffliga Götha Canalarbetet, skulle enthusiasmen
länge sedan svalnat. Emedlertid
önskar jag, att innevarande års bidrag nu måtte
bifallas, hellst ett uppskof är menligt, och
jag är öfvertygad, att Riksens Ständer i alla
fall måste bevilja vida större Summor} om ock
det beslut skulle tagas, att med fortsättningen
af detta arbete skall uppskjutas. Hvarföre jag
ej är kär i Canalen, ett företag, som jag önskat
aldrig blifvit börjadt, torde jag ej nu
behöfva förklara, men då man vill en sak,
måste man vilja medlen, och då man ej kan
undgå att efter förmåga understödja Canal-anläggningen
, bör man ej hellen göra onödigt
uppehåll i dess fullföljande. Då hufvudfrågan
företages till afgörande, äga Ständerne för öfrigt
göra sådana villkor och förbehåll, att deras
beslut varda verkställde, samt tillika yttra
sig, huruvida i aflöningar och faux frais be.
sparingar och ändringar kunna äga rum, hellst
det icke mera är ett privat Företag , utan ett
allmänt, sorn Staten bekostar, och hvarvid alla
anstalter, ledande till controll och besparing,
böra vidtagas, och detta, på det ej kommande
Ständer må, lika som närvarande, se sig
bundne af det obegränsade förtroende före
-
334 Den 13 Maji.
gående Ständer lemnat en Direction, hvilken
äfven så väl sorn andra kan begå misstag, men
hvilkas följder äro för betydliga för [fiket, att
med liknöjdhet kunna betragtas. För öfrigt
anhåller jag om Proposition till bifall af Ut*
skottens Betänkande, dock utan att sådan tmå
kunna lägga något hinder vid afgörandet af
sjelfva hulvudfrägan, enär den en gång förekommer.
Ropen om Proposition förnyades.
Herr Ankarsparre , Ingemar August: Redan
för någon tid tillbaka, då frågan om Götha
Canal här förevar, yttrade jag mina tankar e*
mot densamma, hvaivid jag nu äfven vill lå>
ta bero\ men jag kan likväl ej undgå anmäf.
ka, att man alldeles börjat i origtig ända, då
man först afgör om Penningeförskott till ett
arbete, hvars fortsättning eller upphörande
6edan skall bestämmas. I händelse det besannas,
som jag hört sägas, nemligen att 3 Stånd
redan fattat sine beslut och bifallit Utskottets
Betänkande, så lärer all vidare discussion i
ämnet skäligen kunna anses vara öfverflödig,
hvarföre jag vördsamt anhåller, att af Eders
Excellence, Herr Grelven och LandtMarskalken
derom vinna säkrare upplysning, och får
jag, i händelse beslutet är fattadt, endast anmäla
min reservation deremot.
Friherre Boye: Jag har ej varit Ledamot
af BancoUtskottet, och kan således ej med o*
sviklig visshet säga , af hvilka medel det an*
Den 13 Maji,
335
slag tages, sorn lemnäs Canalen; men då jag
med visshet påminner mig, att, eniigt 1815
års Riksdagsbeslut, Banquen ålegat, attårligen
utgifva allt hvad som d t årligen inflyter, så
tror jag den conclusion vara tämmeligen rigtig,
att om de 300,000 R.dr Banco, som vaiit
beräknade till Canalen , icke nu mera skoia
utgifvas, hvarken till Canalen, eller tili annat
anslag, så blifva de qvar i Banquen, till indragnings
och jag hemställer ödmjukast, om,
i dessa tider, sådant är rytiigt. Herr Grefve
Anckarsvärd har visserligen ganska rätt deri,
att de orter, der Canalarbetet påstått, bekla
ga sig mäst öfver penningebrist, sorn åter korn
mer sig deraf, att de mäst begagnat sig af
Disconterne; men må det tillåtas mig att an.
märka, att sjelfva framställningen derom vittnar,
det denne Ledamot ej alldeles frigjort
Sig från sammanblandandet af CanalDiscontens
följder med Canalarbetet; ett sammanblandande,
som också vanligen äger rum i Allmänheten
och som kan hända mera änalltat».
nät, bidragit att åstadkomma den häftighet i
Opinionen emot Canalen , sorn nu mera äger
rum. Med minne af den tid, då alla Näringar
hade full sysselsättning och allmänna Roreisen
fullt lif5 då också trefnaden och förnöjelsen
bodde under alla tak3 med erfarenhet
af dea olyckliga förändring i allmänt välstånd,
som sedermera inträffat; med detta minne och
denna erfarenhet är det naturligt, att allmänna
oviljan och stundom harmen kastar sig på
allt hvad som anses hafva bidragit till förändringen;
och det är då också ursägteligt, om,
336
Den 13 Ahji. 1
till omständigheter, hvilka bidragit till förändringen
, äfven sådsne, af missförstånd, räknas,
hvilka icke bidragit till densamma- Det
var ett stort fel man begick, då man år 1S09,
elter att hafva måst till Rikets försvar föröka
RörelscCapitalet med 6 Millioner, straxt derpå
lät Canal Disconten hastigt utsprida ytterligare
några Millioner; och då denne Discont, som
dä erbjöd så lätt LånetilIgång, samt derigenom
inlockade Allmänheten till skuldsättning,
nu mera är tvungen att bara indrifva sina utlånta
penningar, utan att någre vidare utlåna;
så är det helt naturligt, att allmänna oviljan
uppkommit emot Disconten, som, icke utan
allt skäl, anses hafva utgjort en snara, eller
åtminstone nu mera verkar såsom sådan : Och
denna ovilja ökas stundom deraf, att man origtigt
tillskrifver Discomen den penninge förökning,
som Krigskostnaderme till största delen
åstadkommo- Man är likväl pligtig att använda
en urskilln ng i allt detta, och när man
jagttager den, så finner man, att CanalDisconter
är något helt annat än Canalanläggningem
Det var en olycka, då Canal-anläggningsföre.
taget begåfvadis med en Discont5 men med
billighet, kan man ej fördöma Canalen derföre,
att Disconten verkat skadligt, emedan Canalen
kunnat och kan alltför väl verkställas utan Discont.
Det är afgjordt, att Disconternas allmänna
kraf nu trycker tusendetals Personer, som
icke veta hvar de skola taga penningar att betala
med; men om nyttan af Canalen ännu icke
är så alldeles afgjord, så har den åtminstone
ännu
O en 13 Maji.
337
annu icke gjort ondt deri, att den ut?pridt
PenningeSummor, hvaraf allmänna rörelsen
har ett afgjordt behof.
lians Excellence , Herr Grefven och
EandtMar skalk en yttrade, att då Ridderskapet
och Adeln i Plenum den 9 dennes endast beslutat
, att förevarande ämne skulle till detta
Plenum hvila på bordet, kunde något ytterligare
anstånd med pröfningen deraf nu icke äga*rumj
och som de öfrige Respective RiksStånden
redan bifallit BancoUtskottets ifrågavarande
Memorial, hvarigenom frågan, enligt
69 §. i RegeringsFormen, vore afgjord, ansåg
Hans Excellence sig böra hemställa , om icke
Ridderskapet och Adeln behagade äfven lör sin
del dervid låta bero.
Bifölls.
Grefve Anckarsvärd anmälte till Protos
collet sin Reservation emot Ridderskapet* och
Adelns beslut.
Företogs till pröfning Stats samt Allmänna
Besvärs^- och Oeconomiae-Utskottens den
26 sistledne April afgifne, samt den 8 dennes
på bordet lagde Utlåtande, angående väckta
frågor om ändring i hvad Författningarne, rörande
Afrads- och KronoTionde Spannemålens
utgörande, forslande eller lösande, nu innehålla.
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. I. Afd. 43, 44*
333
Den 13 Maji.
Grqfve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, som upplästes, så
lydande:
Höglodige Stats_ och OeconomiseUtskotten
synas mig icke hafva gjort det afseende
på Herr ÖfverstaLieutenant Oxehufvuds Motion
om KronoTionde och AfradsSpannmåls
111. m. lefvcrering, som ämnets vigtig* beskaffenhet
förtjenar , till beredande al' en jemn
rättvisa. Sant är, att för nuvarande Innehafvare
af Kronans Räntor icke någon inskränkning
bör ske i dess rätt; men sådana Författningar
saknas likväl, som betrygga Räntegifvaren
för att i sia rätt förnärmas; om till exempel,
som i Motionen närnnes, Vederbörande icke
äro tillstädes, att Afradsspannmål på utsatt dag
och ställe emottaga , tror jag ej att någon föreskrift
stadgar, huru i sådant fall förhållas
bör, äfvensom Räntegifvarens säkerket för orättvis
behandling vid Räntetagarens pröfning
af lefvererad Afradsspannmål icke synes vara
lillräckeligen betryggad. Till vinnande af dessa
ändamål, föreslås derföre, att om icke Räntetaganden
eller dess Ombud äro tillstädes, på
1 Forssedel utsatt dag och ställe, att RänteSpannmålen
emottaga, eller derom gifvit föreskrift,
Räntegifvaren må vara berättigad, attafRäntetagaren
erhålla Forlön för RänteSpannmålens
återförande och denne förpligtas, att innom
viss föreskrifven tid hos Räntegifvaren sjelf
Spannmålen afhämta; äfvensom, i den händelse
att Räncetagarén ej godkänner Spannmålen,
och Räntegifvaren nödgas den återtaga,
Den 13 Maji.
339
att Räntegifvaren i sådant fall må vara bei
rättigad, att lösa den efter Markegångspris»
med den i Författningar föreskrifna förhöjning,
i händelse han sådan utväg vill begagna. Hvad
nu For6elskyldigheten af Afrads- och KronoTionde
Spannmål angår, så böta skyldigheter-'
ne i afseende derpå blifva olika, ined afseende
på dessa Spannmåls ut; kylders olika beskaffenhet.
Rättigheten för fndelningshafvarne
nied en större SpannmålsRänta , att, jemlikt
■Kongl. Förordningen, få densamma på sex mil
afförd, bör icke i allmänhet kunna blifva åtminstone
nu varande Indelningshafvare betagen
, men i vissa fali kan likväl, i grund af
denna generella föreskrift, Räntegifvarens rätt
blifva för nära trädd, hvari rättelse af rättvisan
påkallas. Det händer till exempel, att den
af Hemman utgående Räntan är emellan flere
Räntetagare fördelad, och vid sådant förhållande
inträffar ofta, a 11 hvar och en af Räntetagarne
anvisar aflemnandet af deni tillkommande
RänteSpannmål, på olika och så aflägsne
ifrån hvarandra belägna Orter, att Räntegifvaren
blifver förbunden, att, genom så beskaffa-!
de levereringar på olika Orter, möjeligen göra
4 gånger längre resor, än om han till en
Räntetagare med hela Räntan varit anslagen,
hvarigenom förenämnde Författning af 1815,
att Räntegifvare ej skall besväras med längre
än 6 mils transport, illuderas, och Räntegifva*
ren ett ganska betydande betungande måste
vidkännas , i jemförelse till de Räntegifvare,
som Räntan blott till en Räntetagare utgöra.
Till beredande af jemn rättvisa i detta afseen
-
Den 13 Maji.
det, föreslås derföre, att, der Räntan på ett serskilt
Hemman eller Nummer, till flere Räntetagare
är fördelad, den af dem, som innehafver
största andelen i Räntan, må vara berättigad
till RänreSpennmålens forslande, på sätt
Författningarne bjuda, men deremot de, sorn
äga mindre andelar deri, förpligtade , att, om
Räntegifvaren så fordrar, derföre taga lösen efter
Markegång, med den bestämda tillökning
af Forlön , som kunde till 24 Sk. för tunnan
förhöjas, så framt de ej öfverenskomma att på
samma dag och ställe äska Spannmålslefvereringen,
som HufvudRäntetagaren, i händelse han
sin RänteSpannmål in natura uttager. Beträffande
sluteligen KronoTionde- Spannmålen, så
år förhållandet deri annorlunda, och synes mig,
att utan förnärmande af någons genom Indelningsverket
meddelte lagliga rätt, ett generelt
stadgande borde vidtagas, hvarigenom det lernnade6
öppet för hvar Och en, som icke åstundade
lemna KronoTionden in natura, att lösa den
efter Markegång, med den förenämnde bestämda
Forsel-förhöjningen, sorn vore af särdeles nytta
i afseende på de mångfaldiga prejerier, som
vid sådane liqvider förekomma och hvarigenom
afböjdes ett lika betungande för Tiondesom
Afradsgifvare, att göra flera resor, som
nu händer, då Krono tionden af ett Hemman
är fördelad emellan flere Personer, och i anseende
hvartill Tiondetagare borde Vara förpligtade
att sjelfve hos Tiondegifvaren vid bestämd
tid afhämta Spannmålen, i fall han ej
med Markegångspriset åtnöjes, jemte bestämde
Forlönen} varande det icke med billighet för*
Den 13 Maji.
341
enligt, att Rantegifvaren skall kunna tillförbin.
das, att flere än en Spanninåisutskyld på aflägse
Ort afföra , då Afraden bör äga företräde
och Kronobonden lösas eller hos Räntegiiyaren
afhämta».
Jag anhåller oro återremiss af Betänkandet
med desse mina Anmärkningar.
Herr Oxehufvud, Z?o, hade inlernnat följande,
som upplästes:
Ehuru jag förmodat, att vid Riksdagens
slut hopade göromål icke lemna Utskotten
nog tid öfrig, för att till förnyad granskning
upptaga ett Riksdagsärende, hvilket efter fyra
månaders förlopp har hunnit första gången
underställas RiksStåndens pröfning; och skulle
alltså icke anmäla några anmärkningar emot Högloflige
Utskottens Betänkande, så vida jag icke
vore fullkomligt öfvertygad, att våra Corn*
mittenter, nu missnöjde öfver tidsutdrägten
med de angelägnaste göromålen, skulle finna
det lika besynnerligt, om roan slutligen vidtog
den vådliga principen, att för skyndsamhets
skull åtnöja sig med Utskottens första
Utlåtande. Af denna orsak vågar jsg det
kan hända frugtlösa försöket, att med några
anmärkningar gifva Högloflige Utskotten anledning,
att ytterligare upptöa samt, till Landtmannens
förmon och lindring, bereda den besvärliga
Tionde leveransen.
Utskotten förklara i Betänkandet, att Kronan
icke kan undvara rin inmediate förbe»
haline Spannmål; men den kan ju efter be
-
342
Den 13 Maji.
hofvet tagas utur Magazinerne, dit de närmast
boende troligen anse förmånligt att få
leverera den, och för lösningsmedlen kan dessutom
Spannmål1 inköpas: Vidare användes såsom
skäl till afslag; att Rusthållare skulle icke
kunna förlora rättigheten, ätt in natura uppbära
sina Räntor af Au&menterne
Dervid
får jag anmärka, att alla Augments-räntor
vanligen liquideras med Penningar efter Markegångspris,
samt att dt t Hedervärda BondeStåndet
säkerligen med nöje afsäger sig rättigheten
att preja sina Medborgare med Försei-skyldigheten
och Cassationsrätfen , emot
den stora förmån, att sjelfve blifva lossade
utur dessa fjettrar.
Utskotten förmoda ock, att Magazinerne
blifva otillräckliga och att MagazinsBetjeningen
måste ökas, samt att KronoBetjeningens
förut nog trägna göromål icke kunna lemna dem
tid, att befatta sig med denna Uppbörd. Jag
förmodar, att då Garnizonerne , Hospitalen
samt Lazaretterne uttaga Spannmål, så lemnäs
derefter ledige ruin} och skulle Betjeningen
okas, så torde af TullBetjeningen kunna hit
emplojeras de, hvilka ifrån GränseTullBevak-'
ningen snart lära kunna reduceras. Det lärer
icke heller vara Herrar Ledamöter af Utskotten
obekant, att KronoBetjeningens göromål
och tid tillåta dem att nu besörja dessa Uppbörder
privatim, enligt afslutade Contracter
med Räntetagaren ; hvarefter Rär.tegifvaren
nogsamt får erfara, att Kronofogden har god
tid till indrifvande, så väl af sjelfva Tionden,
I
Ven 13 Maji. 343
som den då efter godtycko förhöjda forlön,
och icke just alltid skäliga vinsten, hvilket
förhållande hvarje sakkunnig Landtman bäst
skall kunna vitsorda.
Vidare yttras i Betänkandet, att så gamla
heliga rättigheters ändtande vore mgrepp
uti Medborgerliga säkerheten; hvarvid jag
får hänvisa till sjelfva Tionde - Författningarne,
hvilka redan tid efter annan gjo t betydliga
förändringar; och af 1803 års . o gl.
Förordning, rörande Kronotiondes utgörande,
kan inhämtas, huru saken bör anses och behandlas,
der det uti 1 $ heter; ”Om Ränteta”garen
vill Spannmålen föryttra, äger han ingalunda
sluta köp derom med någon, sorn
”bodde så långt afsides, att forselen gjordes
”för Bonden alltför svår och odräglig; utan
”borde Räntetagaren vara omtänkt, huru Spannmålen
kunde blifva såld och förd, med Bondens
mindsta tunga och besvär; så framt hans
”handel ej skulle anses såsom ett förtryck och
”tvång för Bonden, i hvilken händelse denna
”sistnämnde borde lemnäs frihet att sjelf lösa
”sin Spannmål efter Markegången , utan stegrande
eller ringaste forlön”. Vidare förekommer
längre fram i samma §. ”hvilka frå”gor
, såsom ägande gemenskap med Rikets
^allmänna hushållning och följakteligen bero
”af de Författningar, som Vi, vid förändrade om”ständigheter,
och efter tidernas skick, i Nåder
”finna för godt vidtaga, till Rikets allmänna fördel,
samt Vare trogne Undersåtares gagn och
'”bästa”; hvilken mening tydligen lemnar förhoppning,
att ändring är verkställbar, och att
344
Den 13 Maji.
en dylik snarare skulle befordra medborgerliga
säkerheten, än att deruti göra något ingrepp
j och jag har ännu icke . hört någon
Räntetagare beklaga sig öfver osäkerhet af
den högst billiga och lämpliga RiksMarkegången
Utskotten
hafva icke efter meningen i
tnin Motion, ytfrat sig rörande Tiondeanslagen,
utan omröra Räntetagares anvisningar för
leveranteurernejjag deremot, önskar rättelse uti
sjelfva anordningen, med stöd af ?:dje §, i
ofvan citerade Författning, der det heter: ”häw
”vid bör tillses, att Tiondegifvare så vidt sorn
,'möjligt är varda fördelte till närmast belägne
Tiondetagare, samt att Byar och nästgränsande
Hemman anslås till en och icke flere.”
Att vid Jordransakningar äfveo få detta ärende
nöjagtigt regleradt, vore önskligt.
Det återstår nu för mig att anföra de rättelser
uti nuvarande Stadgande, som för Jord*
brukaren vore högst gagndige.
1:0 Uti 2 af ofvannåmnde Förordning,
beter det: ”forsedel bör lemnäs 14 dagar före
den 24 Februarii, som lir sista levereringstermin.
1’ Denna tid är nog korrt. Bonden kan
vara på långresa då Forsedelen kommer, och
med trötta hästar skall efter hemkomsten genast
ut med Tionden, oagtadt svårt väglag,
oväder, sjukdom m. m , hvarföre Forsedelen
borde åtfölja uppsägningen.
3:0 Jag har yrkat förhöjning på Forlön,
V
Den 13 Maji.
345
då betalningen sker efter Markegång, hvilket
endast bör äga runi då Räntetagare) icke uppsagt
till leverering in natura; men efter sådan
åtgärd, bör nu varande 16 sk:rs Forlön beräknas
vid frågan om ytterligare accord i penningar.
Forlön torde äfven kunna beräknas
till visst Kappetal på hvarje tunna.
3:0 1815 års Förordning af den 20 September,
9. (§., löreskrifver endast Räntegifvarens
åliggande, enär Spannmålen blir ratad;
men bestämmer icke vigtcn eller eljest några
grunder för Cassation. Icke heller utstakas
huru iöriiållas bör, i den händelse, som till
och med i vinter inträffat, att hvarken Ränteiagaren
eller dess Ombud voro på levere.
Tingsstället, enär en större Spannmälsfora efter
Forsedel ankom, och inga på stället visste
derom eiler ville emottaga Spannmålen, icke
heller vågade Räntegifvaren på okänd ort till
lika okände Personer anförtro Tionden , den
Forbönderna icke kunde förmås att återföra,
emedan de accorderat om annan hemtrakt.
4:0 De Sädesfattigaste Provincer, hvilka
årligen, i hvad årsväxt som heilst, nödgas
till eget behof köpa Spannmål, borde tillåtas
att efter Markegång alltid få lösa Spannmålsskatten.
I anledning af dessa Anmärkningar, och
med kännedom att BondeStåndet återremitterat
detta Mål, får jag äfvenledes vördsammast anhålla
om Proposition på återremiss af Utskottets
Betänkande.
346
Den 13 Maji.
Grefve Spens, Jacob Melcher: Till många
delar instämmande i Herr Grefve Gyllenborgs
och Herr Oxehufvuds Anmärkningar emot
Utskottens Betänkande, ätvensom i önskan
om återremiss deraf, anhåller jag blott att i
några omständigheter fä förklara mina särskilta
tankar. Jag kan icke gilia den del af Herr
Oxehufvuds Förslag, som åsyftar att Optionsrätt
skulle blifva lemnad den Skattskyldige,
antingen han vill betala sin Skatt in natura
eller med penningar efter Markegång. Kunnige
Författare hafva visat, det flere Näringars förfall
i Sverige härleda sig ifrån den tid , då
en del af Skatterne fastställdes till utgående
i penningar, i stället för i Persedlar. Att en
Skatt, som in natura måste erläggas, ökar och
befordrar Production af den Vara, hvari den
skall utgå , hafva vi det tydligaste exempel
på i de sednare årens Saltpeterskatt. Jag tror
deremot, att de olägenheter, sorn för Landtmannen
uppstå af Författningarnas föreskrift,
rörande AfradsSpannmålens utdelning och Jevereringssätt,
kunna af Kongl. Maj:t på Riksens
Ständers anhållan afhjelpas, utan förnärmande
af någon Enskilds rätt, emedan denna
fråga af mig aldrig kan betragtas annorlunda
än som ett Reglementariskt Oeconomiaemål.
Nya Förordnanden och Bestämningar i denna
del meddeltes af Kongl. Maj:t uti den nu
derom gällande Forordning, äfven på Riksens
Ständers anhållan år 1800, och jag begriper
åtminstone ej, hvarföre något dylikt ej skulle
kunna ske nu, som då. Ibland de betydligare
och angelägnare rättelserne, anser jag för
Den 13 Maji.
347
min del vara att förhöjning i Lösningspriset,
sorn J803 års Förordning uträtter i stället för
utköring af RänteSpanninålen, måtte höjas öfver
det då satte beloppet 16 Sk. Banco för
hvar tunna Råg och Korn samt 12 Sk. för
hvar tunna Halia; med afseende å Varornes
och isynnerhet Spannmålens förändrade värde
sedan denna tid. Det förefaller mig tydligt,
att då nämnde förhöjning i Penningar, istället
för Forsling, fanns billig 1803, skulle rätta
sättet för att få denna förhöjning alltid lika
billigen proportionerad, vara det, om man
eftersåge, huru stor andel af en timma Sädsvärde
den utsatta Forslings ersättning utgjorde
år 18 13, och sedermera stadgade, att en tillökning
af motsvarande antal kappar säd skulla
beräknas på hvar tunna, som löstes efter Markegång.
Detta tror jag skulle göra, att Räntetagaren
mindre ofta fordrade utförning af Säden
in natura, samt att mycken oenighet med
Räntegifvaren undveks.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Ibland de
flera skäl, som kunde anföras emot Herr Grefve
Gyllenborgs och Herr Oxehufvuds nu uppläste
anföranden, vill jag blott nämna ett, att
nemligen de Personer, hvilka årligen sammanträda
för uppgörandet af Länens MarkegångsTaxa,
äro nästan alla Räntegifvare , hvarigenom
de, vid bestämmandet af RänteSpannmålebs
värde, kunna anses vara Domare i egen
sak. Om ofvanbemälte Herrars Förslag skulle
antagas, funnes det icke något Correctiv e«
mot Räntegifvarnes oskäliga nedsättning af prfö
348
Da* 13 Maji.
set på Spannmålen, hvarigenom skulle hända,
att Indelningshafvarnes Löningsvilkor kanske
blefvo med 50 procent förminskade.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard;
Jag förenar mig med Herr Grefve Gyllenborgs
och Herr Oxchufvuds nu uppläste anlöranden,
så vidt de samma hafva till föremål, att i lika
mohn jemna skyldigheterne emellan de Räntegifvare,
som skola erlägga TiondeSpannmålen
till Kronan, och dem, som skola erlägga
den till Embetsmän.
Friherre Drufva, Thure: Utom det skäl
Friherre Björnstjerna anfört, att Räntegifvare
merendels äro ensamme Ledamöter vid Markegångs-sättningen,
utbeder jag mig få anmärka,
att vid IndelningsVerkefs första inrättning utgeck
RänteSpannmilen in natura, men sedermera
har den samma, för mera beqvämlighet,
efter enskild öfverenskommelse Räntetagare
och Räntegifvare emellan, ofta blifvit förvandlad
i penningar, och på sådant sätt erlagd.
Det förundrar mig ej, att Räntegifvare vilja
betala Spannemålen med det lägsta prisom
är möjligt, men sådant vore ej billigt mot Indelningshafvarne.
Jag anser den tid af 14 dagar,
hvarförinnan Räntegifvare bör erhålla For
sedel, vara ganska tillräcklig. Bonden vet hvad
som honom förestår och bör dä st afpassa sina
göromål, att han ej behöfvervid forslandet begagna
uttröttade hästar. Dessutom vill jag ej
lemna Oanmärkt, att jag anser det vara bättre
för Bonden att få afbörda sig KronoRäntorne
Den 13 Maji»
349
in natura, än med penningar, ty i sednare fallet
säljer han Spannmålen och förstör penningarne
innan betaln^ngs-tiden är inne, hvaraf
följden blir, att han kommer på restlängd.
Utan att vilja bestrida Återremiss, vill jag blott
nämna, att detta ämne blifvit så mycket innom
Utskotten discuteradt, innan Betänkandet
författades, att jag tror, att ifall af Återremiss
Betänkandet kommer utan förändring till RiksStånden
tillbaka.
Friherre Wrangel, Henning: Jag anhåller
att få veta om Herrar Landshöfdingar äro
Ledamöter i de Comitéer, hvilka bestämma Mar*
kegängen»
Friherre Drufva: Ja, utan rösträttighet.
Friherre Cederström, Jacob: Det är ostridigt,
att olikhet äger rum, så väl med denna
RänteSpannmåls utgörande , sorö med alla
andra GrundRäntor, hvilka utgå af Jord å Landet.
Jag kan således icke anse lämpeligt, att
i de, angående Ränte och AfradsSpannmålens
lösande,' utkomne Författningar nu göra någon
serskild ändring, förrän en jemnkning och reglering
i allmänhet af KronoSkatter, till beredande
af deras lika fördelande, kan för sig gå,
utan tror att intill dess sådant föregått, ingen
ändring är möjelig. Våra nu gällande Lagar
ärp icke lika med de, som tjente till efterlefnad
år 1803. Jag tror att det nu icke går an,
att fråntaga en Embetsman den rättighet , sora
honom blifvit en gång förunnad, nemligen att
35°
Dm 13 Maji.
upptaga den honom anslagne SpannmålsRänta
örn han så behagar in natura, med mindre han
denna rättighet frivilligt atstår. Jag kan ej
finna nyttan af en Återremiss, och ehuru jag är
öfvertygad om billigheten af en lika Beskattning
tor Jordbrukaren, anser jag likväl sådant
icke annorlunda kunna åstadkommas, än såsom
Utskottet tillstyrkt, småningom.
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- och OeconomiaeUtskottens
ifrågavarande Betänkande böra, i anledning
af de dervid gjorde Anmärkningar, till
Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Propo*
till bifall af Betänkandet, hvilken Proposition
med Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta,
StatsUtskottets den 5 dennes aflåtne, samt den
9 i samma månad på bordet lagde Memorial,
innefattande anmälan, att vid anställd omröstning
öfver frågan, huruvida Kongl. Nummer-,
Lotteriet borde indragas eller icke , NummerLotteriet
ansetts böra bibehållas; fann Ridderskåpet
och Adeln att samma Memorial endast
borde läggas till Handlingarne.
Den 13 Maji.
351
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StalsUtskottets den 5 dennes aflåtne samt den 9 i
(annna månad på Bordet lagdetvänne Memorial,
innefattande anmälan, att, vid anställd omröstning,
dels TalmänsTafflarne ansetts böra indra*
gas och endast kostnaden till Ståndsklubbarne
samt öfriga outngängeliga depencer för den
representation, sorn af Herr LandtMarskalken
och Herrar Taiemän måste iagttagas, godtgöras,
dels ock att 500 R:dr borde vid nu förhand
varande StatsReglering uppföras, att för en
gång utgifvas, såsom utgörande den hos Statsverket
innestående Pension för afledne Regerings_Rådet
von Schewen ; fann RidderskapeS
och Adeln, att berörde tvänne Memorial borde
till ExpeditionsUtskottet, i afseende å urn
derdåniga Expeditioners uppsättande, ofverlemnäs.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 1 dennes afgifne och dea
9 derpå följde på bordet lagde Betänkanden;
1:0 Angående Rådmannen Lundgrens Mo,
tion, om utbyte af en del ntaf den KronoBrän.?
neriet på Ladugårdslandet tillhöriga Tomt.
2:0 Angående Herr Estenbergs, Pehr, Motion
att öfverlåta Ladugårdslands KronoBränneri
till Cassern för Andra Gardes Regementet.;
3:0 Angående Båtsmanslndelningen i Blei
kinge.
352
Den 13 Maji.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
j dennes afgifne och den 9 derpå följande på
bordet lagde Utlåtande angående Medel af Staten
till Cassern åt Kongl. Andra GardesRegementet
m- m.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning , upp»
läste töljande :
Då denna Riksdag ej allenast ökade anslag
å Tredje HufvudTiteln för Militaire behof
blifvit föreslagna och bifallna, utan äfven
en större tillgång för samma föremål blifvit
öppnad å blifvande öfverskott af Statslntrader
m. m- , hade jag trott, att behofvet för ifrågavarande
Cassern-byggnad afven derifrån kunde
meddelas j men då StatsUtskottet ansett
samma inrättning i militairiskt afseende nyttig
och ovilkorligen nödig, äska ett Stats-anslag
af 15,000 R:dr årligen till nästa Riksdag,
och jag icke känner, huruvida i den förbor.
gade Stats-regleringen för Tredje HufvudTiteln
någon tillgång kunde vara öppen för ifrågavarande
behof, lärer jag, så vida denna utgift
till Stats-förbindelser bör hänföras, 6å
mycket hellre böra dervid låta bero, som, sedan
de öfrige Gar*3esRegementerne Cassemer erhållit
, Andra Gardet icke mera rn de , borde
deraf vara i saknad. Men på det att för framtiden
för andra Regementer och till lättnad för
Inqvarterings-skyldige, påstående ifrån andra
Städer i samma ändamål måtte förekommas,
i händelse det icke bör sotn rättighet anses,
får
Den 13 Maji.
353
får jag af Högloflige StatsUfskottet begära benägen
upplysning och tillstyrkande, huruvida
det är Statens åliggande att bestrida kostnaden
för Ca‘sern-byggnader af allmänna Medel,
hvarom jag, med anledning af forntidens erfarenhet,
tvekat, serdeles som, då Stockholm,
liksom andra Siäder, betalar Inqvarterings-penningar,
hvilka Penningar i samma ändamål erläggas,
sorn Casserner byggas och inrättas, jag
ansett någon förberedelse icke i detta afseende
Staten åligga, hvari likväl Författningarne
måtte hafva någon förändring undergått, hvarförutan
StatsUtskottet i ett så beskaffadt tillJ
m 4
styrkande icke kunnat ingå. Hvad åter angår
de af Utskottet föreslagna ersättnings-utgifter,
så fötanleda de till äskande af flera
upplysningar. Utskottet tillkännagilver hvad
förut varit okändt, att nemligen Statsverket
häftar för gäld af 6c,000 R;dr för den sistbyggda
Cassernen, hvilken upplysning öppnar
anledning till begäran af utveckling, ger om
hvilka Riksens Ständers föreskrifter StatsContoiret
var?t berättigad t, att utöfver årliga an-;
slaget, en så betydelig Summas utgifvande till
Cassernbyggnad bevilja. Beträffande åtetbetalningen
af denna förskjutna Summa, så bör väl,
efter den upplysning Betänkandet meddelar,
ersättning derföre, så snart ske kan, meddelas;
men sättet för liqvidationen, som Utskottet föreslår,
föranleder till ytterligare anmärkningar.
Utskottet yttrar sig, att sorn tillgång finnes på
bfuerskotten af detta ars Intrader, tillstyrkes
att deraf må utgifvas 02000 R:dr i ajbetalRidd.
0, Ad. Prot. V^« B. I. Afd. 45, 46.
354
Den 13 Maji.
ning pd förenämnde för Cassernbyggnaden
varande skuld. I anledning hvaraf den fråga otwini.
ii
på.äkna och yttra, att tillgång finnes, då likväl
det måste bero på eventuelle händelser,
om och till hvad. belopp öfverskotter blifva
på innevarande års Statslntrader eber icke, och
tillgången således icke är bestämdt gifven; äfvensom
huruvida det kan vara lämpeligt för
bibehållande af Statens Chelin, att, med afvikande
ifrån föiflutna tiders praxis, gilva anvisring
till beta n ng på en tillgång, som ännu
icke existerar och möj gi n kan uteblifva. I
den enskildta hushållningen anses den närma
sig till Banqueroutes tillstånd, sorn ger anvisning
till betalning på den tillgång hail ännu
icke äger Och möjli en icke erhåller, hvilk
n sällsamma utväg icke förr vidtages , än
ali säker tillgång saknas. Ibskottet föreslår
vidare, att ett, 1 afseende på Casserp-byggnaden,
upo agit Lån af NummwLotteriets Med? 1,
till belopp af ;o,ooo R dr, kunde afskr'fvas,
hvilket tillstyrkande föranleder till begäran af
närmare sp. cel upplysning om NummerLotterut,
så 1 afseende på dess tillgångar, som
århga u göter, hvarom Riksens Siänder, åtmins'one
denna Riksdag, böra i alla fall af StatsOtskottet
vänta fullständig upplysning; anseende
jag, det Riksens Ständer icke böra om afskrifningen
fatta något beslut förr än detta föle
ått, och anhåller, i grund af förenämnde An-;
märkningar, att Utskottets Betänkande må återremitteras
och de samma till Utskottet må
tolja
-
Den 13 Maji.
355
Friherre Wrangel, Henning: T en tid rå
Nationen allmänt klamar öl ver för dryga Skatter,
kan jag ej dela lika tankat med Utskottet,
att lemna anslag af Statsmedlen ttll sådant ,
som kan umbäras- Andra GardesRegementet
har så länge saknat Cassern , att d t ännu vidare
torde kunna hjelpa sig en dylik förutan.
Alla tiders erfarenhet har i öfrigt visat, att eu
Troupps helsa bättre conserveras, då Manskapet
ej är sammanpackadt på ett ställe. Den
enda nyttan af C-.ssernen är den, att ordningen
der bättre handhaives. Jag hemställer således,
om ej Andra Gärdet kunde umbära Cassern till
dess Landet föimår draga bördorna, och utan
känning kan göra uppoffringar på företa :,, som
ej af högsta nöden pakallas. Här fattas Gevärj
jag tror det vara bättre och nödvändigare,
att söka anskaffa medel dertill.
I anledning häraf begär jig Proposition
till afslag af Betänkandet.
Herr Reuterskjöld, Axel: Då jag städse
lifligt deltager i det Regementes öden, vid hvilket
jag till bra gt min tjenstetid u1 beder jag tnig
att då nu till afgörande förekommer en Kongl.
Andra Gardet nära rörande angelägenhet, få
Vördsamt yttra några ord.
Detta Regemente är nu mera af alla värf.
Vade, det enda, där Troupp ns logerande helt
och hållit beror på Comp ignu Chefernes omsorg,
och hvilket saknar allt biträde af Staten lör dess
Cassernering. Följden häraf är, att oagtadt all
Ben 13 Maji.
ospard möda och egna uppoffringar å CompagnieChefernes
sida, likväl största delen af Re*
gementet är illa logeradt.
Huru mycket Compagniernes spridda läge
på Norr och SöderVlalm, för Befälet måste
försvåra den nödiga tillsynen, inses lätt af hvar
och en.
För öfrigt äro de skäl, som fala för Statsutskottets
Förslag, i min tanka så tiilräckeligen
anförde i sjelfva Betänkandet, att jag endast
får anhålla, det Högloft Riddecskapet och
Adeln det till täcktes lenina bi täll.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric: Jag nödcakas
vara af olika tanka med de tväune värda Ledamöter,
som först yttrat sig i detta ämne, och
fötwlarar mig h> It och hållit dela Utskottets
mening, em dan jag finner att Riksens Ständer
böra göra rättvisa åt alla Svea LifGarde och
LdGardet till häst hafva redan på Statens bekostnad
'åtr Casserner och jag ser då ej, att
ju icke Andra Gardet jemväl gjort sig förtjent
af samina törmohn.
Friherre Wrangel, Henning: Jag har för
länge varit i Stockholms Gam-zon, för att ej
■sätta det värde på Andra Gardet, som det så
väl förtjena?. Jag har ej velat styrka till någon
orättvisa, tnen jag har trott, att då Nationen
klagar öfver tyngder, det ej vore skäl,
att pålägga nya och komma med sådana biutgifter,
som icke äro oundgängelige. Så snart
Den 13 Majt
3 51
Medel finnas att tillgå, skall jag ej underlåta
för min del understödja Förslaget om Cassern för
Andra Gardet, men desstörinnan bestrider jag
det och anhåller om afslag å Betänkandet eller
Votering.
Grefve Lövenhjelm, Gustaf', och Friherre
Björnstjerna, Magnus, anhöllo, att StatsUtskottets
Utlåtande måtte få hvila på bordet
till nästa Menum. Och som åtskilige Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter häruti
instämde, fann Ridderskapet och Adeln för
godt att dertill lemna bifall.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anhöll
att få framställa en Anmärkning vid Br vi 11-  ningsötskottets den 9 dennes återremitterade
Betänkande, angående Postinrättningen och de
deraf till Statsverket inflytande inkomster m.
m. samt uppläste följande:
Sedan Högloflige Bevil!ningsUfckottet, un.
der medgifvande af nyttan af mitt Förslag,
a t postgång 2 gånger i veckan em lian Provincernes
HufvudSiäder och I andsböfdmgeResidencer
borde inrättas, likväl under loppet
af denna Riksdag afslagit min i ditta afseende
gjorde Motion, af den anledning att tillgång
till i detta afseende ökade kostn der saknades,
har det varit oväntadt, att Utskottet, som
då icke ville medgifva en nödig utgift, ehuru icke
föranl dande till en högre Postbeskaftning nu
likväl al egf n diift för siar en allmän högre Posttaxa,
icke i afseende på Postinrättningens behof,
35 S
Dm 13 Maji.
hvilkpn ej allenast bär sig pjelf, utan äfven lem
nar
StatsCassan beiydeligt öfverskott, utan blott
för a.t öna tillgångarne , ull utgörande atea
föresiagen ökad Bevillning.
Vid sédrnt förhållande och då allmänna
Utskylderne till fyllande af Statsbehof ven böra
mera allmänt delas och dijn nyttiae och nödige
Brefväximgen icke med störte afgifter ben
tungas, än som emot fördelen af Inrättningens
begagnande kan vara svarande, och det älvetl
möjbgen kunde inträffa, att ökade utgifter min*
skade Correspondenternes antal och beredde
minskning i nu påräknade tillgångar, tillstyrker
jag vördsammeligen , att Utskottets Förslag af
25 procents förhöjning i Fosttaxan må förfalla
och Betänkandet trånskiljas, hvarvid jag i öfrigt,
så vidt vid en flygtig läsning pröfvas
kan , icke har något att erinra.
Anhållande vördsammeligen, i grund af
förut gjordt föi behåll, att denna anmärkning
må till Bevillningsutskottet återremitteras.
Hans Excellence , Herr Grefven och
LandtMarskalhen hemställde, om icke Grefve
Gyllenborgs anförande finge åtfölja den redan
beslutade Å»erremissen till Bevillningsutskott
tet} hvilket bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memoria!
och Betånkanden:
Den 13 Maji.
3 59
Frän Constitutions Utskottet:
Af den 5 dennes:
Deruti Utskottet, i anledning af Riddar*
skåpets och Adeins yttrade önskan om tryckning
af Handiingarne i Målet, rörande en mot
Herr Sta ts - Ministern för Utrikes Ärendcrne
gjord anmärkning, tillkännagifva, att vid öfverläggning
härom två Stånd inom Utskottet
stannat emot två, hvarigenom frågan ansetts böe
ra förfalla.
Från Stats Utskottet:
Ai den 7 dennes:
t:o An åend" väckt Mot'on om Academia?-,
Domkyrko, Wisingsborg^ Scholaégods , Preb-nde
, Ann' x o h a< p os n*us anslag! e Hein-;
marn-, samt Mila ae^oställenslösande till Sk rttej
å hvilken Motion Utskottet ansett sig icke kun,
na tillstyrka bifall.
2:0 Öfver gjord Motion om anslag å Stat
för inrättande al ExercitiaeEsqvadron r v d LifRegementets
CavalleriCorpser; hvilken Mö*
tion Utskottet funnit sig icke kunna understödja.
3:0 Öfver Herr ContreAmiralen Schijtzprcrantz’s
Memorial, angående förändring uti
Staten för Kongl. Förvaltningen af Sjöärender,
na • hvilken förändring Utskottet icke ansett
sig äga anledning att tillstyrka.
4;o Öfver RiksdagsFullraägtiges från Gott
-
3 6o
Den 13 Maji.
land. Jacob Jacobsson Kinners och Pehr Isacsson
Myrungs Memorial, angående Gottländska
National Bjväringens aflöning; i anledning
hvaraf Utskottet hemställt, det Riksens Ständer
måtte förnya defas underdåniga anhållan,
att Kongl, Maj.t täcktes vidtaga en närmare
reglering af Försvarsverket på Gottland, samt
dervid i Nåder förordna, att BeväringsManskapet
må oförryckt åtnjuta det, enligt Con.
vi-ntionen om dess uppsättning, samma Manskap
tillagda underhåll m. m.
5.0 Öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande, angående regi ringen af
hushållningen vid Strömsholms Kungsgård,
Samt dervarande Stuteri-inrättning; med besvarande
af hvilka anmärkningar, Utskottet hufvudsakligen
åberopat dess i ämnet först meddelte
Betänkande; varande en Ledamots särskilte
mening Utskottets yttrande bifogadt.
' ' ♦
6:0 Angående en hos PresteStåndet gjord
anmärkning vid Utskottets Utlåtande, rörande
regleringen af Staten för Ulricsdahls Kongl.
Lustslott; anmälande Utskottet, att nämnde Utlåtande
af de öfriga trenne RiksStånden redan
blifvit gilladt.
7:0 Öfver de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar vid Utskottets yttrande om
Rrpa1 ationskostnadcn för Operahuset; hvilket
yttrande, enligt U!skottets tillkännagivande,
af de öfriga nenne Stånden redan blifvit
godkändt.
>-
/
Den 13 Majt,
8 0 Angående de bos PresteStåndet gjorde
anmätkningar vid Utskottets Utlåtande, rörande
Lönförhöjning för Commmistrarne i Stockholm;
varandes detta Utlåtande, såsom Utskottet
anmäit, af de irenne öfriga RiksStånden
redan bifallit.
9:0 Angående åferremiss från BorgareStåndet
af Utskottets B tänkande, om Lönförbättring
lör Häradshöfdingarne; hvilket Be*
tänkande likaledes af de trenne öfriga Riks*
Stånden blifvit godkändt.
■ 1
10:0 I anledning af Herr Limnelii MemoJ
rial, om bidrag af Statens Medel dels till upprensning,
dels igenfyllande af Clarte Sjö, med
flera vattendrag ; deruti Utskottet åberopat dess,
gemensamt med OeconomimUtskottet, under
den 26 sistledne Mars, uti samma ämne afgifne,
samt af Ridderskapet och Adeln , Preste-
och BondeStånden, redan bifallne yttrande.
1K0 I anledning af Kongl. Maj fs Nådiga
Remiss, uppå RegementsSkrifvaren Molins underdåniga
ansökning om utbekommande af innegfående
Remisslage; deruti Utskottet tillstyrkt,
att samma Remisslage, utgörande 45 R;dr 17
sk 7 r:st., må af Statsverket till Molin ut-j
betalas.
Af den 12 i denna Månad;
12:0 Deruti Utskottet, i anledning af Her
-
363
Den 13 Maji.
rar Fullmägtiges i RiksgäldsConfoiref g]orde
förfrågan, i afseende på K a ifrån af Högstsalig
Ha ns Majit Konung Carl XlU:s uti nämnde
Contoir innestående Hem i tsCapual, h< mställt,
om icke Utskottet kunde få sig vippdraget,
att meddela Herrar Fullmägtige det sv^r. att
Räntan å ifrågavarande HemgifttC ipital nu
och hädanefter komme att från Rik gäldsContoiret
med 5000 R:dr Banco årligen u'gå, ssmt
efter reqvisition, Kongl, Vlaj;t tillhandahållas.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hog-’
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
13 Maji 18 18-
S D. Vid föredragning af PresteSfåndets ProtocollsUtdrag
af den 4 dennes, innehållande, att
sedan CommerceRådet Zenius, Lagmannen Schö.:
ne, ÖlversteLieutenanteti Påhlman, Härad hofdinge»
Richert >ExpeditionsSecreteraren Valerius
och Kongl. ÖfverHofPredikanten Doctor Hedrén,
blifvit utsedde till de Committerade,
hvilka, j mte Riksens Ständers Justitieombudsman,
äga att vaka öfver Tryckfrihetens
vård, PrcSteStåndet beslutat anmoda Expeditionsutskott
, att behörig Expedition härom
uppsätta och till Riksens Ständer" justering in-!
lemna 3 fann Ridderskapet och Adeln för godt,
Dm 13 Maji.
363
aft uti enahanda Beslut med PresteStåndet instämma.
Ut supra.
S. D. Kongl. Maj:fs den 7 sistledne April
aflåtne, samt den 8 dennes på bordet lagde
Nådiga Skrifvelse, med öfverlemnande at Ta-,
bellCommissionens underdåniga Utlåtande, angående
det för sednaste Qvinquennium upprättade
Tabellverk, remitterades till Constitutions»
Uiskottet, i afseende på de deruti meddelade
Statistiska upplysningar, för att tjena till ef^
terrättelse vid den på Utskottets handläggning
beroende fråga om en förändrad NationalRepresentation,
samt till StatsUtskottet, lör att
utse medel till Tabellernes tryckning och för
att äfven i öfrigt öfver de i Tab-llCommissioj
rens underdåniga Utlåtande serskildt framstäldte
Förslag yttrande afgifva! hvarom de öfrige
Respective RiksStånden skulle vänligen underrättas.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats»
Utskottets den 1 dennes afgilne, samt den 8 i
samma Månad på bordet lagde Utlåtande öfver
gjorde Motioner, angående ytterligare Löneförhöjning
lör MilitaireStaterne, fann Ridder*
skåpet och Adeln för godt , att enär samma
Utlåtande redan blifvit af de öfriga trenne Respective
RiksStånden bifallit, för sin del der-?
vid låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats»
samt Allmänna Besvärs - och OeconomiasUt*
sköttens den 1 dennes afgifne, samt den 8 i
364
Den 13 Maji.
samma Månad på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af gjorde Motioner an. ående Tullverket
och dermed gemenskap ägande ämnen ,
blef samma Utlåtande, på giund af dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Ut supra.
S D- Då nu å nyo föredrogs BmcoITt?
skottets den 6 aflatne, saint den 8 i samma månad
på bordet lagde M.emori.l, angående Återstoden
af det till Götha Cana!Arbetets fortsättning
a nslagne Byggnads bitr ärje för innevarande
år, beslöt Riddeiskapet Och Adeln, att,
enär samma Memorial r dan blifvit af de öf.
riga trenne Respective RiksStånden bifallit, äfven
för sin del dervid lata bero. Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
SbtsUtskottets den 5 dennes aflatne,
samt den 9 i samma månad på bordat L.gde
Memorial, innefattande anmälan, att vid anställd
omröstning öfver frågan, huruvida Kongl.
NummerLotteriet borde indragas eller iike,
NummerLotteriet ansetts böra bibehål as j fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Memorial
endast bord® läggas till Handlingarne. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUtskottets den 5 dennes aflåtne,
Samt den 9 i samma månad på bordet lagde
tvenne Memorial, innefattande anmälan, att
vid anställd omröstning dels TalmänsTafFlarne
ansetts böra indragas och endast kostnaden till
Den i 3 Maji.
365
Standsklubbarne, samt öfrige outrtträngelige depencer
för den Representation, »om af Herr
LandtMarskalken och Herra Taleman måste
jagttagas, godigöras; dels ock, att 5 0 R:dr
borde vid nu löihand varande StatsReglering
uppföras, att för en gång utgiivas såsom utgörande
den hos Statsverket innestående Pension
för afledne RegeringsRådet von Schewen; fann
Ridderskapet och Adeln, att berörde tvänne
Memorial borde till ExpeditionsUtskottef, i afseende
å underdåniga Expeditioners uppsättanJ
de, öfveilemnas. Ut supra.
S D. Föredrcgns å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 8 och 9 dennes på bordet lagde Betanbanden:
,
Från StatsUlskottet:
den r dennes :
ro I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och be*
hof uti hvad som rörer RiksStatens tredje
HufvudTitel.
2:0 Angående Rådmannen Lundgrens Motion,
om uibyte af en del utaf den , KronoBränneritt
på Ladugårdslandet tillhöriga Tomt.
3:0 Angående Herr Estenbergs, Pehr,Motion
, att öfverlåta Ladugårdslands Kronobränneri
till Cassern för Andra GardesRegemtntetf
4:0 Angående Båtsmanslndelningen i Blekinge.
366
Den 13 Maji.
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs- och
O ten nåt nice Utskotten :
Af den 26 sistledne April:
Angående väckta frågor om ändring i
hvad Förfatmingarné rörande Afrada och KronoTiondeSpannmålens
utgörande, forslande el*
ler lösande nu innehålla. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Bevillnings Utskottet:
Ett Anförande af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, innefattande Anmäikningar vid
BevillningsUtskoitets den 9 denne® återremitterade
Betänkande, angående Postinrättningen
och de deraf till StatsVei ket inflytande in-j
homster, in. m. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 16 Maji. 367
Lördagen den 16 Maji.
Plenum kl®ckan half till 10 förmiddagen.
För>'droi?os S nyo och gillades följande
från ntdar nii .inde Utskott inkomne, samt den
9 och 13 dennes på bordet lagde Betänkande ;
Fran StatsUtskottet:
Af den 1 dennes:
ilo Angående väckte Motioner, rörande
Roteringcn i Jemtland.
Af den 7 dennes:
2:0 Angående RiksgäldsVerkets tillstånd
och förvaltning.
3:0 Angående väckt fråga om Academiae-,
Domkyrko , Wisingsborgs, Stholtegods-, Prebende-,
Annex och ad pios usus anslagne Hemmans
samt MilitiasBoställens lösande till Skatte;
4:0 Öfver gjord Motion om anslag å Stat
för inrättande af Exercit.as Esquadroner vid
LiiR; gementets CavalleriCorpser
5:0
Öfver Herr ContreAmiralen Schutzer^
crantz’* Memorial, angående någon förändring
uti Staten för Kongl. Förvaltningen af Sjöårenderne.
368
Den 16 Maji.
6:o I anledning af Kongl. Majjfs Nådiga
Remiss uppå RegementsSkrifvaren, FältKamereraren
B Molins underdåniga ansökning om
utbekommande af Remisslage.
Frän Lag Utskottet:
Af den 24 sistledne April:
Öfver väckt Motion , om förändring uti
straffet lör dem, som utfärda tryckte eller grag
verade Assignaiioner.
Från Allmänna Besvärs- och Economice.
Utskottet:
Af den 24 sistledne April:
I anledning af åtskilige väckte Motioner
om Förvaltningen och Redovisningen af de till
Hospitalers, Lazarettet och Barnhus under,
håll anslagne medel samt föreslagne ändringar
uti dessa under Kgl. SeraphimerOrdensGillets
styrelse nu stående Fonder.
Upplästes till justering och godkändes följande
från Exp ditionsUtskottet insände Förslag
till Rikst ns Ständers underdåniga Skrifveiser
till Kongl. Majt:
iso Om Hästhemmans och Fördelsräntornas
utgörande vid Skånska CarabinierRegementet.
s:o Om
Den 16 Maji.
369
2:0 Om åtskillige omständigheter i afseende
på Saltpetergärdens utgörande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
1 dennes afgifne och den 9 derpå följde, på
Lordet lagde Utlåtande, angående Medel af
Staten till Cassern åt Kongl. Andra GardesRegementet
m. m.
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge uppläste
följande:
Då det nu ofta inträffar, att de trenne öfrige
RiksStånden, utan återremiss, Ärenderne
afgöra förr än Ridderskapet och Ådeln, och
vid tillkännagifvande att de öfrige RiksStånden
äfven redan bifallit StatsUtskottets Betänkande,
rörande Cassernbyggnad för Andra GardesRegementet,
det torde hända, att, som i flere
föregående mål, man anser saken afgjord och
utan all pröfning låter dervid bero; får jag i
förväg förklara, att jag bestrider ett så beskaffadt
afgörande af förevarande Betänkande, af
de skäl, jag närmare torde få utveckla. Att frågan
om Cassernbyggnaden redan genom de
trenne Ståndens beslut må anses vara afgjord,
vill jag icke bestrida, hellst äfven jag densamma
vilkorligen medgifvit, meni Betänkandet
inlöpa andra frågor, nemligen om betalning
af gammal okänd skuld för förra Cassernbyggnader
och sättet för liqviden deraf, hvilka äro
Ridd. 0. Ad. Prot. VI B. I Afd. 47» 48-
570
Den 16 Maji.
af den egenskap, att, utan afseende på trenne
RiksStånds beslut, Ridderskapet och Adeln
deri öppen talan äger. Desse höra icke egenteligen
till StatsRegleringen, om ock trenne
Stånds beslut deri höra gällande anses, och
annat är att föreslå bestämda anslag till bestämda
behof och för bestämda år, som utgör
StatsReglering, och annat är att af samlade
Statsmedel och dem man i framtiden förmodar
erhålla, betala gammal åsamkad gäld,
i hvilket sednare afseende icke något Riksstånd
bör lagligen dess beslutande rätt betagas.
I följd deraf, och utan afseende om de
öfrige RiksStånden bifallit förevarande Betänkande,
förnyar jag min i sista Plenum, af då
anförde skäl, gjorde anhållan om återremiss af
Betänkandet, jemte de af mig då och nu gjorde
Anmärkningar, men om, emot förmodan, detta
skulle bestridas, nödgas jag förklara, att jag
icke afstår ifrån detta yrkande utan Votering,
förväntande jag att Utskottet benäget upptager
och besvarar de af mig gjorde framställningar,
med åsidosättande af den, i min öfvertygelse,
mindre lagenlige förkortningsmethod, som
först vid denna Riksdag blifvit af åtskilliga
Utskott vidtagen, att nemligen, vid besvarande
af återremitterade Betänkanden, sjelfve förklara
ärender vara afgjorda genom tre Stånds
beslut, utan att anse sig förpligtade till besvarande
af de ifrån ett RiksStånd remitterade
Anmärkningar, som 49 §• Riksdagsordningen
likväl föreskrifver, och med tillbörliga aktningen
för ett RiksStånd och dess Medlemmar
synes öfverensstämma.
Den i6 Maji. 371
Friherre Wrangel^ Henning: Allt ifrån
Riksdagens början har jag yrkat indragningar,
af det skäl, att jag anser de Skatter, som utgöras,
vara nog tryckande. Sedan nu trenne
Stånd bifallit Utskottets Betänkande, vill jag
likväl icke uppehålla tiden med att yrka, hvad.
jag i förra Plenum begärde, eller att afslag å
Betänkandet skall äga rum. Såsom närmare
bekant med flere Officerare af Andra Gardet,
af hvilka jag hoppas vara känd såsom Soldatens
vän, och således mån om dess vård, så
böra de finna motivet för mitt omdöme vara
principen, och icke saken. Fastän jag varit
af stridig mening, bör jag icke misskännas
för ovilja mot ett Regemente, som gjort sig
värdigt Medborgares aktning, så för discipline
i fredstid, som tapperhet i fält; men jag anser
det å en annan sida äfven vara min pligt,
att bevaka hemmavai’ande Medborgares bästa,
som icke medgifver Skatternes ökande. Några
ifrån Landsorterne bit ankomna Personer vilja
väl gifva en annan färg åt Landets ställning,
än den verkligen är, men en oberoende
Person bör väl snarare tros, än de, som
genom lycksökeri vilja vinna sitt mål på Folkets
bekostnad.
Friherre Boye^ Ludvig: Jag ville utbedja
mig, af någon här varande Ledamot af StatsUtskottet,
en upplysning, som skulle kan hända
lätta bifallet åt Betänkandet. Man har sagt
mig, att här icke skall vara fråga om något
nytt anslag, utan blott om öfverflyttning af
samma anslag, som förut varit lemnadt Gardet
372 Den i6 Maji.
till Häst, men hvaraf samma Regemente nu
mera ej skall vara i behof, sedan dess Cassernbyggnad
är fullbordad. Är förhållandet sådant,
så tviflar jag icke, att ju Högloflige Ridderskapet
och Adeln med nöje gifver samma
fördel åt Andra Gardes Regementet, som de
andra Regementerne redan fått. Det vore obilligt
att göra en skillnad i fördelar emellan
Troupper af visserligen lika rätt till Nationens
aktning och omvårdnad.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMcirskalken
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla StatsUtskottets Utlåtande
i afseende på de deruti, till uppbyggande
af Cassern åt Andra GardesRegementet,
anslagne Medel.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
det öfriga af StatsUtskottets Utlåtande måtte,
i anledning af Grefve Gyllenborgs dervid gjorde
anförande, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Gyllenborg begärde Votering.
Hans Excellence tillkännagaf, att de öfrige
Irenne RiksStånden till alla delar gillat
StatsUtskottets Utlåtande, samt hemställde, om
icke Grefve Gyllenborg behagade från den begärde
Voteringen afstå.
Den 16 Maji.
373
Grefve Gyllenborg: Om Ridderskapet och
Adeln, i anledning af de utaf mig, så väl i
sista Pleno, som i dag äskade upplysningar,
täcktes bevilja återremiss af Betänkandet, torde
vi snarare komma ifrån detta ämne.
Hans Excellence yttrade: att, då Ridderskapet
och Adeln icke syntes vara böjdt för
återremiss af Betänkandet, förmodade Hans
Excellence, det Grefve Gyllenborg icke ensam
ville uppehålla Ridderskapet och Adeln med
en Votering derom.
Grefve Gyllenborg förklarade, att, i fall
lians anhållan om återremiss icke af Ridderskapet
och Adeln bifölls, nödgades han, ehuru
ogerna, förnya sitt yrkande om Votering.
Friherre Cederström, Jacob: Den af Grefve
Gyllenborg begärda Votering lärer icke
tunna bestridas; men som hans afsigt är att
få återremiss af Betänkandet, så skulle jag
anse det vara bäst att deruti instämma, och
då skall Betänkandet i hela dess vidd återremitteras;
ty jag tror ej det står tillsammans
med Formen, att bifalla en del af ett Betänkande,
och detsamma i öfrigt återremittera.
Friherre Boye„ Ludvig: Man kan ej sätta
i fråga Grefve Gyllenborgs rätt till Votering.
Den är obestridlig, och behöfver ej mer
än hans egen fordran, för att blifva gällande.
Men då Herr Grefvens Anmärkningar, efter
hvad jag förstått, egenteligen omfatta andra
374
Den 16 Maji.
omständigheter, hvilka icke äro oförenliga med
det Beslut, som Ståndet redan har, på formlig
Proposition, vidtagit; så tror jag oss icke
handla rätt, om vi upprifva Beslutet. Jag protesterar
deremot; men bestrider derföre icke
att ju Anmärkningarne, i hvad de icke ligga
emot Beslutet, må återremitteras.
Hans Excellence_, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde å njo, om icke Grefve
Gyllenborg behagade afstå ifrån den begärda
Voteringen; men
Grefve Gyllenborg förnyade endast sin anhållan
om återremiss, hvarigenom han trodde,
att man lättast skulle komma från saken.
Hans Excellence yttrade, att, enligt den
grundsats, Grefve Gyllenborg följde, syntes
Ridderskapet och Adeln icke kunna undvika
Votering.
Friherre Cederström: Jag har för min del
icke något emot Votering, och lärer i sådant
fall Ja-propositionen böra innehålla bifall af
hela Betänkandet, samt Contra-propositionen
återremiss deraf.
Hans Excellence förklarade, att, om Grefve
Gyllenborg alldeles icke ville afstå från sin
begäran om återremiss, kunde Votering derom
visserligen äga rum: men då de öfrige trenne
RiksStånden redan till alla delar bifallit StatsUtskottets
Utlåtande, och Målet derigenom,
enligt 69 §. RegeringsFormen, således vöre
Den 16 Maji.
375
afgjordt, ville Hans Excellence för sista gången
hemställa, om icke Grefve Gyllenborg, för
att bespara Ridderskapet och Adeln en onödig
tidsutdrägt genom en Votering, behagade
afstå ifrån sin anhållan om återremiss.
Grefve Gyllenborg yttrade, det han omöjligen
kunde frångå sitt redan i sista Plenum
framstälte påstående om återremiss.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: För att
undvika en tidspillande Votering, får jag hemställa,
om ej Högloflige Ridderskapet och Adeln
skulle täckas bifalla Herr Grefve Gyllenborgs
begäran om återremiss. — Jag torde
emedlertid få erinra, att Högloflige Ståndet
åtminstone ej härifrån hindras af något redan
fattadt beslut; ty det sätt, hvarpå Hans Excellences
Proposition till bifall af Betänkandet
nyss besvarades, lär omöjligen kunna anses
såsom ett Ståndets Beslut, då Votering blifvit
begärd, hvars utgång ännu är osäker.
Friherre Boye: Jag högaktar lijerteligen
den man, som begärt Votering , och tillåter mig
icke något omdöme om hans ihärdighet deri;
jnen jag begär, att vi hällre må votera, än
gifva exemplet af någon eftergift blott för att
vinna tid; ty om prejudicatet deraf gifves, så
fruktar jag att vi alltför ofta skola besväras
med Voteringar. På Herr Grefve Gyllenborgs
egen begifvenhet, och endast på den, ankommer,
om vi denna gången slippa att votera,
eller ej; men vi förfara icke rätt, om vi gif
-
376 Den 16 Maji.
va efter, endast för besparing af tid, ty principer
måste gälla mera än några timmars tid.
Grefve SpenSj Garl Gustaf: Jag delar med
Friherre Cederström deri öfvertygelse, att Votering
ej kan vägras Grefve Gyllenborg, men
då de fleste säkerligen äga visshet derom, att
en Votering uti förevarande fråga skulle vara
öfverflödig, får jag hemställa, om icke,
enär Grefve Gyllenborgs Memorial hufvudsakligen
innehåller önskan om upplysning, hvarifrån
medlen skola tagas, Grefve Gyllenborg
skulle vilja uti serskildt Memorial begära denna
upplysning, då samma Memorial kunde till
StatsUtskottet remitteras och Utskottets Betänkande
i hela sin vidd nu antagas.
Herr Munck af Rosenschöhlj Eberhard:
Jag är för min del af den tanka, alt tiden kan
förkortas genom nu anställande Votering, emedan
i alla fall Votering icke lärer kunna undvikas,
då frågan från Utskottet återkommer.
Vid detta tillfälle, får jag äfven, i anledning
af Friherre Wrangels yttrande uti sista Pleno,
att Casserner äro osunda boningar, anmärka,
att jag icke kan instämma deruti, om de icke
skulle soigneras på samma sätt som före år 1810.
Iagttages en lika ordning och snygghet, som
sedan den tiden, och de byggas på en lika så
sund local, som de här vid Stockholm, anser
jag Casserner vara ganska sunda, och sundare
än Inqvartering i privata hus, i synnerhet i
stora Städer, der Gatorna i allmänhet äro tran
-
Den 16 Maji.
377
ga och ej alltid en behörig renhållning iakt
tages.
Herr Påhlman} Otto Fredric, Jag har
både i StatsUtskottet och här undvikit att yttra
mig i en fråga, som så nära rör det Regementes
väl, vid hvilket jag har den lyckanatt
tjena; och har trott sådant vara en skyldig
grannlagenhet, ehuru jag, för min enskildta del,
bar föga eller ingen båtnad af, om Regementet
får Cassern eller icke; emedan jag är nog
lycklig att hafva eget hus, der mitt i Nåder
anförtrodda Compagnie är väl logeradt.
Utan att nu ingå i sjelfva saken, vill jag
också endast framställa det sätt, hvarpå jag fattat
ämnet. Grefve Gyllenborg tyckes blott
åsyfta upplysning på huru de medel, som förut
utgått till Cassernbyggnaden åt LifGardet
till Häst, skola öfverflyttas och ersättas, utan
att bestrida Andra GardesRegementet en förmån,
som hvar och en annan värfvad Trouppe
i mer eller mindre mån är tillagd, och hvaraf
detta Regemente äfven var i åtnjutande, innan
det, under namn af Kgl. Finska Gardet, flyttades
till Finland. Regementet hade förut sin
Cassern vid Rännarebanan.
Jag får i anledning häraf meddela, att
Utskottet ansett allt hvad som utöfver årliga
anslaget blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder förskjutet,
borde ersättas af 1816 års öfverskott
af Statsverkets Inkomster, samt skulden till
NummerLotteriét afskrifvas; hvarefter samma
373
Den 16 Maji.
Anslagssumma, som utgått till Cassern-byggnaden
åt LifGardet lill Häst kunde fortfara,
till inrättande af Cassern för Andra GardesRegementet.
Då, i min tanka, en återremiss
af Utskottets Betänkande ej skulle verka ändring,
utan endast en närmare upplysning,
hemställer jag, att, på sätt Grefve Spens föreslagit,
StatsUtskottet må anmodas meddela de af
Grefve Gyllenborg nödiga ansedda upplysningar,
så vida Grefve Gyllenborg deremot skulle
vilja afstå ifrån att yrka återremiss af Betänkandet,
hvarigenom Votering således kunde
undvikas,
Grefve Gyllenborg förklarade, det han
för sin del vore nöjd, om StatsUtskottet, på
sätt Herr Påhlman yttrat, meddelar de af Gref*
yen äskade upplysningar,
Friherre Cederström, Jacob: Ehuru gerna
jag äfven för min del vill undvika Votering,
anser jag det icke vara lämpligt att antaga
Betänkandet och tillika begära upplysning
i ämnet af Utskottet; utan bör Betänkandet
antingen bifallas i hela dess vidd, eller
ock återremitteras. För iagttagande af
Formerne, begär jag således Votering,
Hans Excellencej Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, det Hans Excellence
ansåg Ridderskapet och Adeln kunna bifalla
Utskottets Betänkande, men likväl infordra
Utskottets yttrande öfver de af Grefve Gyllen
-
Den 16 Maji.
379
borg äskade upplysningar, hvilka med sjelfva
frågan, angående Cassern åt Andra Gardes
Regementet, icke ägde något sammanhang.
Friherre Cederström: Jag får likväl underställa,
huruvida, sedan Betänkandet blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottet
kan ingå i någon pröfning af en sådan Remiss.
För öfrigt, och till ådagaläggande deraf, att ett
Betänkande, som första gången är under pröfning,
bör helt och hållit antingen antagas eller
förkastas, anhåller jag att 56 § i RegeringsFormen
må blifva uppläst,
Hans Excellence yttrade, alt då Grefve
Gyllenborgs anföranden icke innefattade några
Anmärkningar vid StatsUtskottets Betänkande,
utan endast anhållan om upplysningar i vissa
delar, trodde Hans Excellence, att Betänkandet
kunde bifallas med det tillägg, att Utskottet
anmodades meddela de af Grefve Gyllenborg
begärdte upplysningar.
Grefve Spetts: Mig synes det vara bäst,
att det af Herr Grefven och LandlMarskalken,
jemte bifall till Betänkandet, föreslagne tillägg
lomme att utgöra en sexvskild Proposition, och
att serskilt ProtocollsUtdrag expedierades till
StatsUtskottet, att, i anledning af Grefve Gyllenborgs
begäran, meddela de äskade upplysningar
ne. Härigenom vore ingen §. i Grundlagen
störd och Grefve Gyllenberg vunne likafullt
sin afsigt att få de begärde upplysningarne.
380
Den 16 Maji.
Friherre Cederström: I den af Grefve Spens
nu föreslagna Form för expedierandet af Ridderskapets
ogIi Adelns beslut i detta Mål, instämmer
jag fullkomligt.
Hans Excellence uppläste 56 §• i RegeringsFormen,
samt yttrade, att då fråga icke
vore om några anmärkningar, hvilka kunde
till Betänkandets ytterligare granskning och
jemkning föranleda, utan Grefve Gyllenborg
endast begärt upplysningar i vissa med sjelfva
liufvudsaken någon gemenskap icke ägande
delar, funne Hans Excellence den af honom
förut föreslagne Proposition icke vara på något
sätt emot 56 §. i RegeringsFormen stridande.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om icke Ridderskapet och xideln
behagade StatsUtskottets ifrågavarande Betänkande
till alla delar gilla. Hvilket bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
StatsUtskottet måtte anmodas; i anledning af
Grefve Gyllenborgs vid Betänkandet gjorde anföranden,
meddela de af honom begärdte upplysningar.
Bifölls.
Herr Heykenskjöld,, Carl Fredric: Sedan
StatsUtskottets Betänkande nu blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, synes mig, att
Grefve Gyllenborg sjelf bör förskaffa sig de
upplysningar, hvilka han kan åstunda.
Ropades Nej.
Den 16 Maji.
381
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den i dennes aflåtne och den 9 derpå följde
på bordet lagde Memorial, innehållande Förslag
till ändringar uti första puncten 2 Mom.
af 107 §. RegeringsFormen, samt 7 Puncten
i 29 §. Riksdagsordningen, men som Friherrarne
Wrangel, Henning, och Boye, Ludvig,
jemte åtskilliga andra Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter anhöllo, att berörde
Memorial måtte ytterligare hvila på bordet
till nästa Plenum; fann Ridderskapet och Adeln
för godt att dertill lemna bifall.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskoltets
den 5 dennes aflåtne samt den 9 derpå följde
på bordet lagde Memorial, i anledning af yttrad
önskan om Handlingarnes tryckning i Anmärkningsmålet,
rörande de genom Föredraganden
af CommandoÄrenden för Armeen utfärdade
GeneralOrdres, om vilkoren för approberandet
af Recruter vid sådane Regementen,
där Rotehållare ej samfält ingått beting om
Soldat-beklädnaden.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Ridderskapet och Adeln
ansåg nödigt, att hos Kongl. Maj:t borde
i underdånighet hemställas, huruvida Kgl.
Maj:t täcktes i Nåder tillåta tryckning af de
öfver CommandoÄrenden, den 24 Maji, den
26 Augusti och den 3o September 1817 i berörde
fråga hällne StatsRåds Protocoll.
Ropades Ja.
332
Den 16 Maji.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
ExpeditionsUtskottet måtte anmodas, underdånig
skrifvelse härom till Kongl. Maj:t uppsätta,
samt de öfrige RiksStånden om detta
Ridderskapets och Adelns beslut underrättas;
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
6 dennes afgifne, samt den g derpå följde på
bordet lagde Utlåtande i anledning af de hos
Ridderskapet och Adeln, samt PresteStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets den 26
sistledne Mars meddelte Betänkande, angående
specificerade Förteckningars insändande öfver
Assignationer som på Banquen utfärdas.
Friherre Cederströrnj Jacob: Då detta ämne
förra gången förevar, yttrade jag mig om
olämpligheten alt förhindra Enskildte, att assignera
å Banquen, och jag anser onödigt att
nu upprepa hvad då anfördes emot antagande
af Betänkandet. Jag vill blott tillägga, att det
skulle ostridigt medföra ett menligt inflytande
på enskildta förtroendet, om denna Assignatioiis-rättighet
i någon måtto inskränktes eller
försvårades; och om det blefve föreskrifvet
att inom viss tid insända Förteckning öfver
de assignationer, som utfärdades, så skulle ett
sådant stadgande endast medföra kostnad och
svårighet för den som assignerar, utan att medföra
någon den minsta större säkerhet för Banquen.
Jag tillstyrker således alt Betänkandet
måtte afslås.
Den 16 Maji.
335
Friherre Hjerta, Fredric: Då denna fråga
första gången här förevar, yttrades nog allmänt
Ridderskapets och Adelns ogillande af Utskottets
Betänkande, ehuru, i anledning afen
värd Ledamots skiljagtiga mening, Betänkandet,
i stället för att genast afslås, återremitterades.
I följd häraf, har nu Utskottet i dess
sednare Betänkande frångått den förut föreslagne
ad viseringen, men tillstyrkt en pra3-  scriptionstid, mot hvars antagande flere Ledamöter
i Utskottet och äfven jag anfört de
reservationer, som nyss uppläste blifvit. Då
likväl Välloflige BorgareStåndet redan antagit
de hitintills gällande Författningars oförändrade
bibehållande, anser jag mig äga fullkomlig
anledning att tillstyrka ett lika besluts
fattande af Ridderskapet och Adeln, hvarpå
jag således får utbedja mig Herr LandtMarskalkens
Proposition.
Friherre Boye, Ludvig, samt Grefvarne
Kalling, Pehr, och Spens, Carl Gustaf, instämde
äfven uti den anhållan, att BancoUtskottets
Utlåtande måtte afslås.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag har
nu begärt ordet blott för att något närmare
få utveckla motiverna till mitt bemödande att
försvara BankoUtskottets i delta ämne afgifne
första Betänkande.
384
Den 16 Maji.
Det var ingalunda för att betrygga Banquens
egen säkerhet, som jag ansåg öfver-assignering
böra förekommas: Jag kände alltför
väl, att Banquen härvid aldrig kunde äfventyra
någon ting, emedan dess utbetalningsskyldighet
ej sträcker sig längre, än Assignantens
insatte medel medgifva. Det var ej heller
blott för att skydda Enskilta mot möjeliga
förluster; hvar och en må i sådant fall se
sig före, hvems Assignationer han emottager,
och skylla sig sjelf för hvad som kan hända.
Nej! min afsigt var blott att söka förekomma
ett artificielt förökande af RörelseCapilalet. Den,
som i Banquen insätter ett Capital, kan i en
aflägsen Landsort, enligt nu gällande Författningar,
derpå assignera ett mångdubbelt belopp:
ty Assignationerne hinna endast långsamt och
småningom in till Banquen; och om Assignanten
har en god Commissionair i Stockholm,
som passar på att göra insättningar i Banquen
i mohn, som Assignationerne inkomma och Fonden
medtages, skall den ofantligaste öfver-assignering
blifva obekant för Banquen, intilldess
fallet af Assignantens Credit eller Commissionairens
försummelse förorsakar en plötslig stockning
i denna vinglerirörelse, som föranleder till
det verkliga förhållandets slutliga upptäckande.
Många Enskildta kunna på detta sätt tillsammantagne
åstadkomma samma slags olyckor som
Disconterne. De fylla Landsorterne med Myntsurrogater,
som uttränga BancoSedlarne, samt
torde i sin mohn bidraga att nedsätta Myntvärdet.
De sprida kan hända i början ett
slags
Den 16 Maji.
38 S
slags nytt lif i allmänna Rörelseri; "meri blott
för att åstadkomma så mycket större nöd och
elände, dä dessa Assignationers gångbarhet
upphör.
Jag tog derföre Advis-brefvén i försvärj
blott emedan jag ansåg dem för ett medel att
förekomma RörelseCapitalets onaturliga förökning
medelst Öfver-assignering.
jag är visserligen ej nog förmäten, föratt
Vilja bjuda till att verka på Högl. Ridderskap
pets och Adelns öfvertygelse i denna del, i
synnerhet sedan det phenomen inträffat , att
PancoUtsköttet gått ifrån sin först yttrade öf*
vertygelse. Jag anhåller derföre blott, att detta
mitt anförande må i Protocollet inflyta, »å^
Som min enskildta Reservation.
Friherre Boye'. Då ända hittills någon såp
dan fara icke ägt rum, som den Herr Geder-f
skjöld riu framställt till grund för sin anmärk*
ning, så tror jag icke, att vi böra för 6jelfskapude
skuggbilder, gå till en öfverdrift i försigtighet,
sorti skulle försvåra Assignations rät*
ten. Friherre Cederström har, ftied en grund-!
lighet, söm jag icke förmår öka, visat det rät-1
ta i denna fråga , och jag förenar mig alltså
ined hvad han tillstyrkt.
Herr Cederskjöld: Till svar på den siste
värde Talarens yttrade förmodan , att inga
missbruk kunna för jr åmliden vara att bejon
m 9: 4&i PrJh VI. E. I. Afd, 49, 50.
386
Den 16 Maji.
sa, af den fria Assignations-rattén, då inga
sådana hittills ägt rumj torde jag blott få
anmärka, att Disconterna hafva hittills liksom
varit Allmänhetens Commissionairer, för a(t genom
Öfver assignering tillskapa ett imaginairt
RörelseCapital; men sedan Disconterna nu blifvit
satta ur stånd att längre härmed fortfara,
lära vederbörande Enskilte förmodeligen ej underlåta
att för egen räkning upprätta ett slags
DiscomRörelse i smått, genom missbrukandet
af 6in Assignationsrätt på Banquen.
Friherre Cederström: Jag vill blott anmärka,
att alltifrån 1680, då Banquen först inrättades
och då privata Personer fingo tillåtelse
att på derstädes insatta fonder utgifva Assigaationer,
samt intill år 1800, då inrättningen af
D -center tog sin början, har icke någon olägenhet
af Personers fria Assignerings - rätt på
Banquen försports.
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att, med afsiag
å BancoUtskottets Betänkande, vid nu gällande
Författningar om Assignering på Banqyerij,
äfven hädanefter tnå utan all ^förändring för.
blifva.
Bifölls.
Upplästes följande från Hans Excellencé
HofCancelleren, Herr Friherre af Wetterstedt
ankomne Skrifvelse:
Enligt StafsSecreterarens för Kongl. Han»
1
Ben 16 Maji. 387
dels-och FinanceExpeditionen, hos mig gjorde
anmälan, har Kongl. Maj:t i Nåder täckts vidtaga
nedännämnde åtgärder och beslut iv afseende
på följande Riksens Ständers underdåniga
Skrivelser :
1:0 Angående upphörandet af’ den tills
vidare gjorde inställelsen af KronoUppbörden.
Kongl. ÖfverStåthållareEmbetet Och samtelige
Kongl. Majus Befallningshafvande hafva,
genom CirculaireBref, blifvit,skyndsammeligen
förständigade om Kongl. Maj:ts, i detta afseende
vidtagne nådiga Förordnande, att Uppbörden
af förledne års Kronoutskylder må uti
vänlig ordning i allmänhet verkställas,’ på de
af Riksens Stander i underdånighet föreslagne
terminer, samt att följagteligen början dermed
borde göras vid slutet af sistlédhe J muarii månad,
eller i Rikets mera aflägsne orter, så skyndsamt
derefter, sorn omständigheterne medgifva.
Och har detta nådiga Förordnande likaledes
blifvit Kongl Maj/ts och Rikets KämmarGollirgium,
till behörig kännedom, meddelt.
2:0 Om medels anslående till Riksdags»
kostnaderne.
3:0 Angående tryckningen af RidderskapetS
och' Adelns, Borgare- och BondeStåndens Pro^
tocoller, samt Bihanget tili RiksStåndens Pro*
tocoller.
4:0 Angående tryckningen af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om StatsVeikets tillstånd
Och behof, samt
3S8
Dén 16 Maji.
5:0 Angående tryckning^ af Riksens Ständers
Revisorers och JustitiasOmbudsmans Berättelser.
Kongl. Majrt har i Nåder förständigat Dess
och Rikets StatsContoir, att så länge ^Riksdagen
fortfaf, månadtligen uti RiksgäldsContoiret
reqvirera den af Riksens Ständer till Riksdags,
kostnaderne anslagne Summa af 20,000 R:dr ,
och att ställa densamma till StatsCommissarien
Wåhlbergs disposition, som äger, att de nö*
dige utbetalningarne besörja, samt att derföre
sedermera redovisa, på sätt vid föregående
Riksdagar tillgått; äfvensom bemälte Statskommissarie,
genom serskilt Nådig Skrifvelse, blif-i
vit oin det honom således gifne uppdrag förBiändigad,
samt anbefalld, att, i enlighet med
hvad Riksens Ständer begärt, besörja kostnaderne
för tryckningen, sji väl af RiksStåndens
Rrotocoller , samt Bihanget till dem, som af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof, jemte Revi»
sorernes af Stats- Banco - och RiksgäldsVerken,
samt Justitieombudsmannens Berättelser 5
i hvilket afseende StatsCommissarien erhållit
afskrifter af Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
i dessa ämnen, för att i alla delar stal-’
la 6ig dessa Ständernas beslut till efterrättelse.
6:0 Angående Riksens Ständers Beslut, att
de vid 1815 års Riksdag fastställde BevillningsJ
förordningar böra gälla till efterrättelse afveta
för det ingångne året 18185 .
Den 16 Maji.
3S9
Kongl. Ö verStåtbållareEmb tet och sarai
teline Kongl. Maj ts Befallningshafvande hafva
härom, genom CirculaireBref, till behörig efj
terrättelse förständigade blifvit.
7:0 Angående StatsCommissarien Wide»
grens ansökning ora Förskott på dess Arfvode;
Kongl. Maj.ts och Rikets StatsContoir har,
till behörig efterrättelse, undfått del af hvad
Riksens Ständer i detta ämne beslutit.
8:0 Om tryckningen af ett Utdrag utaf
1S17 års Riksstat.
I afseende härpå 'har StatsCommisariea
Wåhlberg blifvit förständigad,1 att af de tijl Riks»
dagskostnaderne anslagne Medel utbetala dera
till tryckningen utaf berörde Utdrag erfordera
liga tumma.
9:0 Angående utbetalande af KronoFog^
den Westbergs Pension,
Härom har Kongl. Makts och Rikets Stafse
Contoir, till behörig verkställighet, lörständi»
gadt blifvit.
Och får jag härmed på nådigste Befallning
anmoda Hans Excellence, Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken, att dessa åtgär-1
der och beslut Högloflige Ridderskapet och A*i
deln meddela. Stockholm den 12 Maji i8i$<*
G, af Wetterstedt,
Lades på bordet.
39?
Den 16 Maji.
Hans Excellence, Herr Friherre af Wetterstedt
, Gustaf-. Höglollige Ridderskapet och
Adeln är redan underrättad att Nprriges Rikes
Sforthing utvalt 12 af sina Ledamöter för att
härstädes öfvervara Hans Maj:t Konungens höga
Kröning , och att å Norrska Folkets vägnar
betyga och tolka för Hans Majit Konungen
Norrmännens känslor vid denna vigtiga och
religiösa act. Jag tror mig blott behöfva gifve
en bestämd rigtning åt Svenska Folkets?
agtning och förtroende för Scandinaviska Halföns
andra Folk, då jag går att för Ridderskapet
och Adeln nu föreslå, det Riksens Ständer
ville innan Riksdagens slut utvälja 1 2 Ledamöter
eller trenne af hvarje Riksstånd, hvilka boede
afresa tjll Trondhjem för att deltaga i Norrska
Folkets aUmgnna glädje vid Hans Maj t Konungens
tillämnade höga Kröning därstädes under
innevarande sommarj att ExpeditionsUtskottet
kunde anmodas uppsätta Förslag till
den Adr ?se, hvilken Deputerade borde medföra
och till Hans Maj t Konungen vid detta tillfälle
afjemna, samt att StatsUtskottet kunde uppdragas
att föreslå nödiga medej till bestridande
af de för desse Ledamöters resa och underhåll
erforderlige kostnader. Slqtefigen, får jag
hemställa, om icke Han^ Excellence, Herr Grefven
och LandtMärskalken täcktes inhämta HögJofJ,
Ridderskapets och Adelns bifall, att den;
flät. min Motion må på vanlegt sätt med de öfrige
RiksStånden communiceras.
Hans Excellence , Herr Grefven och
DandtMarskalken hemställde, om icke Ridderpkapet
och Adeln ansåg lämpeligt, att en De
Jf-
t . . . • w ■
Den 16 Maji,
391
jputation af 12 Ledamöter, eller trenne af hvarje
Riksstånd, måtte utses, hvilka bordeafresa
till Trondhjem i Norrige, för att deltaga i Norrska
Folkets allmänna glädje vid Hans Maj:ts
Konungens höga Kröning därstädes, samt att
så väl ExpeditionsUtskottet matte anmodas uppsätta
förslag till en Adresse, hvilken Depute-'
rade borde medföra, som äfven StaisUtskottet
uppdragas föreslå nödige medel till bestridande
af de i och för denna resa uppkommande kostnader.
Bifölls y
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln, uppå
gjord Proposition, fann för godt tillåta det H.
E. Herr Friherre af Wetterstedts Motion finge
med de öfrige RiksStånden communiceras.
Hans JExcellence föreslog derefter, att
ehuru sättet till ifrågavarande trenne Ledamöters
utväljande af Ridderskapet och Adeln
framdeles kunde bestämmas , Ridderskapet och
Adeln likväl nu måtte besluta att till ofvannämnde
befattning borde utses en Grefve, en
Friherre och eh Adelsman; hvilket bifölls»
Företogs till pröfning Lagutskottet* så
väl den 25 sistledne Februarii meddelte Be-’
tänkande, rörande inskränkning i beloppet, hvar-’
under enskilte personer icke må vara tillåtet
att utfärda löpande Invisningar, som ock af
Utskottets den 22 sistledne April afgifne, samt
den 9 dennes på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln samt
Borgareståndet vid Utskottets förra Betänkanj
de gjorde anmärkningar.
V ‘
393
’ Den 16 Maji.
Friherre Boye, Ludvig: Då detta amne
gist förevar, hade jag den äran att framläggs
de Reflex oner emot detta Betänkande, sorn erbjudas
af det Oeconomiska och Financiella ändamålet
af vår Riksdag, jag trodde nemligen ,
att i en tid, då vi troligen icke förmå åstadkomma
någon serdeles hjelp i den bekymmerfulla
penninge-ställning, hvaröfver hela Nationen
klagar j då vi snart torde mötas af företråelserne,
att hafva åtskiljts utan att hafva af»
hulpit svårigheterna i allmänna Rörelsen, härrörande
från saknaden af allmän Credit , • man
och man emellan, i en sådan tid borde samma
svårigheter åtminstone icke af oss ökas
jned nya. Nu torde jag åter få underställa
Högloflige Ridderskapet och Adeln några Re?
flexioner, mera tillhörande det moraliska rätts-»
begreppet i frågan. Om man icke vill erkänna
det förskräckligen {mcda af att betaga Näringsidkaren
sin sista utväg , att fortsätta en
rörelse, 50m annars a*-' allmänna Penningebristen
botas att krossas j om man ej vill medgifva
hans naturliga rätt att få bli betrodd af den,
som vill betro honom 3 att få , med ett ord ,
göra sig sin credit så nyttig han kan *, det
yiil 8äga, att få begagna det förtroende, han§
ställning och hans uppförande i Samhället förskaffat
honom 5 så är man dpck skyldig att
pröfva mpraiiteten af de Lagar, man skapar.
Moralen var aldrig beroende af ziffran j och
jag frågar; När Utskottet ansett Assignationer
på 100 Rdr vara moraliskt goda, och vara
förenlige med allmänt goda lagbegrepp , så
liyarföre få icke Assignationer på 3 till 5 R:dtf
Den 16 Maji.
393
(också vara det ? eller, om Assignationer på
5 R;dr äro olörenlige nied våra moraliska rättsbegrepp
, så hvarföre äro icke Assignationer
på ioo R:dr likaså? Den omständighet, &tt 2
Stånd annorledes-afgjort frågan, verkar ingalunda
på min öfvertygelse i saken. Må andra
göra bättre än jag. För mig är nog att
göra det bästa jsg lörstar > och jag skulle illa
uppgöra min räkning med mig sjelf, om jag,
af hvilka considerationer sorn hel ist , fränträdde
min egen rättskänsla. Det är i följe af den,
sorn jag ödmjukast anhåller om Proposition
på afslag å Betänkandet; emedan det är , efter
mitt bästa förstånd, lika så moraliskt orätt,
som ceconomiskt oklokt.
Friherre Cederström , Jacob : I hufvudfrågan
är enahanda förhållande, sorn i förra
Betänkandet om Assignationer å Banquen. Jalla
tider har det varit erkändt, att Mynt icke alltid
är användbart såsom bytesmedel, hvar-»
före man i alla policerade Stater antagit bruket
af Assignationer ; och jag vet ej någon
anledning att misstänka Svenska Nationen för
att vara ovärdig en sådan rättighet. Jag anhåller
således om Proposition på afslag å Betänkandet.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I anledning
?f hvad Friherre Boye anmärkt derom, att det
skulle vara stridande emot allmängoda lagbegrepp,
att förbjuda Assignationer under löss
R:drs valeur , men tillåta dem af sistnämnde
belopp och deröfver, får jag erinra om den
yäsendtliga skillnad, som finnes emellan sådana
394
Dm 16 Maji.
gérningar , hvilka i sin natur äro af den beskaffenhet,
att de directe förnärma andra Vedborgare
uti de rättigheter , för hvilkas bevarande
Samhället bli.vit inrgttadt , och sådana
handlingar, hvilka endast indirecte genom sina
följder äro menliga för Samhället y och på
sådan grund måste förbjudas. De förra äro
alltid brottsliga, gradationerne deraf må vara
hvilka som hePst, de sednare åter äro icke underkastade
Lagans ansvar, utan så vida de äro
skadliga , och deras skadlighet är enda måttstocken,
hvarefter förbud eller tillåtelse deraf
bör bedömas.
Om skrifna Assignationer på mindre Summor
än töo R;dr kunna för Samhället medföra
skada, mäste de förbjudas, hvarom icke,
böra de tillåtas. För att således komma till
frågan, huruvida, de äro skadliga elier ej, får
jag blott erinra om den erfarenhet man i alla
tider ägt, att sådana Creditpapper, genom lätt»
heten att tillskapa dem , och deri vinning för
enskilta Personer, som dermed är förenad, utträngt
det rätta Myntet, och om äfven det säges
stå i hvars och ens fria val, att emottaga
dem eller icke , visar dock erfarenheten , att
ofta äga de, som skola betala, inga andra Penningar,
än sådana Assignationer, ofta utgifna
af Personer, hvilka äro alldeles okända för
dem , åt hvilka Assignationerne utbjudas och
hvilka dock, genom svårigheten och ibland omöjligheten
att på annat sätt få sin betalning,
tvingas att mottaga Assignationeina. Dessa
Papper äro dock alltid förenade med mycken
osäkerhet, och om Concours skulle inträffa,
Den 16 Maji.
395
hos Assfgnation&Utgifvaxen eller Acceptanten ,
hvilken förlust drabbar icke derigenom Allmänheten,
då de smärre Assgnationerne, spridde i
en mängd människors händer, sällan löna mödan
af en bevakning? Faran för Allmänheten
af tillåtelsen att utgifva skrifne Afisignationer
på mindre summor, hvilka säborn mynt löpa i
Landet, är således gifven, och ökas ännu mer
genom lättheten att efterapa och förfalska dem.
Och det är denna skadlighet , som ligger till
grund för LagUtskottets förslag i detta ämne.
Detsamma innefattar ej eller någon inskränkning
uti Medborgares verkliga rättigheter: Ty
den, sorn vill utgifva löpande Assignationer och
äger fond dertill, kan insätta $it? fqnd i Ban<juen,
och rättigheten till Assignering derpå
är honom således öppen» Om återigen frågan
är om rättighet, att få utgifva Assignationer
utan tillräckelig fond hos den, på hvilken Assignationen
är ställd, eller att fassignera påfcre*
dit, så finner hvar och en lätt, att en sådan
frihet ej kan utöfvas utan på bekostnad af allmänna
säkerheten, samt ingen annan vinst häraf
kan dragas, än den besparing i Ränta, som
AssignationsUtgifvaren kan göra sig, och tor
att tillskapa denna enskilda vinst , bör man
väl ej blottställa en annan stor mängd af Personer
för möjliga förluster.
Af dessa skål får jag vördsamt tillstyrka
bifall af LagUtskottets Betänkande.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Jagärbufyudsakeligen
förekommen af Herr Stråle, och
Den 16 Maji,
vill endast tillägga, att jag ej med Friherre
Boye kan dela det begrepp om rättskänsla,
att för det, att Utskottet tillstyrkt rättighet till
Assignationers utgifvande på 100 R;dr, så
borde Assignationer lå utfärdas äfven på
mindre summor. Jag åter håller före, att ingen
bör äga att begagna sådana rättigheter s
hvarigenom andra tillskyndas skada och förlust;
hvarföre och då man har sig bekant, att
i flera Provinser industrieusa Personer satt en
mängd små Assignationer i omlopp och derige.
nom skadat Allmänheten; jag hemställer om bifall
å Utskottets Betänkande, hellst jag icke kan
frångå, att man ej bör få använda sin omtänksamhet
så, att det Allmänna deraf lider,
ty det år att utsträcka de så. kallade liberali*
tets-principer alltför långt.
*
Friherre Boye'. Den erinran , som Herr
Stråle nyss gjorde, är ganska rigtig, nemligen
att ett brott blir straffbarare, allt efter
sorn det förorsakar större skada; men jag ber
att d.remot få anmärka, att denna regel gäller
endast i förhållande till verkeliga brott ;
men att ännu är Assignationsrättten icke förvandlad
till brott; utan fråganär deremot just
nu endast derom, huruvida vi verkeligen böra
göra denna handling af enskilta förtroendet
till brott, eller ej? Och i alla fall skulle tillämpningen
af samma regel här icke vara rig^
tig; ty om skadan af Assignationerne måste ensamt
ligga deri, att de icke inlöstes, så säger
sunda förnuftet, att skadan af att ej få en Assignation
på ioo R.dr inlöst, måBte vara stör
-
Dm x6 Maji.
39?
re, änden att sakna inlösen afen på 3 eller 5;
och långt ifrån att Assignationsrätten på 100
R dr utur sådan t skäl blir brottfri, borde ju den
då utgöra så mycket större brott , som 100
R:dr är större Summa, än 3 eller 5 R:dr.
Slutligen får jag ödmjukast erinra om den,
i alla tider erkända sanning, att de enskilta
handlingar , som två , tre eller flera Personer
hafva sig emellan , grundade på deras mer eller
mindre förtroende för hvarandra, ligga
helt och hållet utom Publiquens rätt att blanda
sig uti; och jag frågarj: Med hvad rättighet blandar
Lagstiftande Magten sig uti den rätt, att
betro hvarannan , som alla enskilta Personer
äga? Med hvad rätt förbjuda vi Assignationer,
öfver hvilkas skadlighet någon klagan af
verkligt lidande Personer icke ens blifvit
framställd?
Friherre Cederström; Det förefaller främmande
, att finna Utskottet tro möjlighet af
brott kunna förekommas genom en Lag. La-'
gen stadgar, det straff, som följer på en i Samhället
förbuden handling , men den kan icke
förekomma möjlig brottslighet, ty ehuru för*
brytelser af mångfaldig beskaffenhet finnas,
så, då Lagen lör hvardera bestämmer ett emot
skadligheten svarande ansvar, bör väl
icke frihet i handlingssätt inskränkas.
Rättigheten att utgifva Assignafioner är
lika med rättigheten att utgifva Skuldsedlar;
bägge slagen kunna förfalskas, men deras ut
-
39S
Den 16 Maji.
gifvande bör icke derföre förbjudas, emedan
det vore lika löjligt, som skadligt. Jag förnyar
alltså min anhållan om afslag å Utskottets
Betänkande.
Herr Stråle: Kari hända har jag uti mitt
förra Yttrande ej nog klart uttryckt mig i afseende
på deri skillnad, som, enligt min öfvertygelse,
finnes uti beskaffenheten af sådana
handlingar, hvilka, såsom brottslige, kunna
blifva föremål för Lagstiftarens bed ömmande.
För miri de] tror jag , att de böra delas
uti tvänne HufvudClasser, nemligen sådana,
sorn directe innefatta ett ingrepp uti de rättigheter,
hvilka tillhöra hvar Och en såsom
Människa Och Medborgare i Samhället, och
dem, hvilka, ehuru ej till sin natur innefattande
någon brottslighet, likväl indirecte leda
till rubbning af Samhällets bestånd och välfärd.
De förra mäste alltid ovilkorligen förbjudas.
De innefattas till det hufvudsakligaSte uti MissgerningsBalken
at vår allmänna Lag. Bland
de sednare åter , får jag såsom exempel nämna
Lurendrägeribrott , hvilket ej i sig sjelf innebär
någon brottslig handling, utan endast'
för sina följder förbjudes, och de gradationer,
sorn , i afseende på bestraffningen derför, finnas
utsatta , i mohn af varans belopp, torde tillräckligen
vara justifierade af den mer'eller mindre
skada för det Allmänna, som derigenom orsakss.
Det bör och kan ej vara någon enskild
Persons rättighet, att slå Mynt, hvilket skulle
Dm 16 Maji,
399
få vara uti Landet gångbart , likväl skulle
man lika lätt kunna påstå, att friheten der.
till vore hvars och ens ovilkörliga rättighet,
som att säga , att man ovilkorligan bör
äga att utgifva In visningar, som föreställa
Mynt. Man har velat gora jemförelse emellan
Skuldsedlar och Assignationer, men deremellan
är en ganska stor skillnad. Utom den
'väsendtligt!; söm, i afseende på beskaffenheten
af sjelfva handlingen, finnes, då en Fkuld-'
sedel innefattar förbindelse, att betala t 1 en
annan person penningar, hvilka såsom försträckningar
äro bekomne , men Assignationen
deremot anVisar inriehafvaren, att å annan ort
få lyfta penningar, hvilka, enligt sakens natur,
der skola finnas i beredskaps den förre
således förutsätter förtroende till Serielutgifvarens
förmåga, att å iörfällodagen kunna betala,
den sedhare åter fordrar en opinion derom,
att Assignationsrättlgheten ej kan missbrukas,
är äfven en hufvudsaklig skillnad emellan
Skuldsedel och löpande Assignatiöner deruti,
att den förre aldrig kan komma i annan Persons
hand, än den, som, genom enskilt förtroende
till [Jtgifvartns vederhäftighet, kan förmås
att densamma emottaga , således aldrig
kunna erhålla någon vidsträcktare gångbarhet,
då deremot en Assignation, utgifven i ändamål,
att såsom Mynt-representativ löpa Man
och Man imellan, antager en egenskap af offentlighet,
sorn gör det till en pligt lör Lagstiftande
Magten , att ej tillåta sådana pap*
pers allmänna gångbarhet, då man ej kan
Undvika, att de för Allmänheten medföra osä
-
4©o De» 16 Maji.
kerhet och våda* Att förluster genom sådana
Assignationers gångbarhet blifvit Allmänheten
tillskyndade, bevittnas af flere inträffade händelser,
utan att de torde behöfva häf specificeras.
Påståendet, att ingen är tvungen till
Assignationefnas emottagande, torde bäst vederläggas
deraf, att om hvar och en, sonl
med ena handen utbjuder eti Assignation till
betalning, med den andra framlemnade motsvarande
Summa i Bancosedlar eller Rikets gångbara
Mynt och lemnade emottagären fritt val,
skulle säkerligen i de flesta fall hvar och en
vägra att emottaga Assignationen, och detta
torde nog visa, att endast svårighet, att få
betalningen i gångbart Mynt, kan i allmänhet
förmå Personer att antaga Assignationerne.
För öfrigt vet jag icke, då man vill tillåta
skrifna löpande Assignationers gångbarhet, på
hvad grund man kan förbjuda de tryckte och
graverade j ty ratio legis måste väl vara densamma
, att om det ena slaget förbjudes för
deras skadlighets skull, mäste väl det andr®
äfven på samma grund förbjudas. Jag färsålea
des vördsamt anhålla om Proposition till bifall
af LagUtskottets Betänkande
Herr
von Hauswolff, Carl Gustaf Rein-'
hold: Då det, som Friberrarne Boye Och Ce.'
Berström nyss yttrat , är fullkomligen instämmande
med min öfvertygelse, anhåller jag, att9
till stöd för vår gemensamma tanka, blott få
tillägga den anmärkningen, att det förefaller
mig underligt, att i en tid, då FinanceRegle.*
ringen
Den 16 Maji.
401
ringen synes gå derpå ut, att inskränka RörelseCapitaiet
så mycket som det är möjligt,
inan äfven skall söka betaga enskilta Personer
förmågan, att genom en obehindrad Assignerings-rätt
uti affairer komma ifrån hvarandra.
Ått inskränka denna Assignations-rätt
derföre, att missbruk stundom inträffat, genom
förfalskade eller ovigtiga Assignatioriers
utgifvande, synes mig vara detsamma, som om
Lagstiftande Magien, af dea orsak, att Concourser
ofta inträffat, eller derföre alt erfarenheten
visat, det missbruk med Enskiltas
Skuldsedlar ägt rum, ville förbjuda Enskilta
att utgifva Förskrifningar; men hvilket vore
ett påtagligt förnärmande af Medborgares fria
handlingsrätt. Jag finnér derföre Utskottets
Betänkande högst obilligt, och anhåller att detsamma
måtte afslås. Yi hafva en nådig, mild
och lagbunden Konung; vi äga ock en liberal
Constitution; så att vi äga ali anledning att
prisa och tacka Försynen för vår sälla frihet,
men böra ock afvärja alla försök, hvilka kunna
framställas att fjättra Nationen under vissa
Individuer, och lemna de rikare Penningekarlar
öppet tillfälle, att, efter egennyttiga
afsigter och godtycke, lägga bojor å Öfriga mindre
bemedlade Medborgare, hvilketsednare Liefve
en uppenbar följd, om, enär RörelseCapitalet
efter Förslaget derom inskrankes, Assignation-friheten
jemväl hämmas, då likväl
det bör bero af Ilvars och ens förvarfvade
Credit, huruvida dess Assigttationer vinna förtroende
eller icke, och får den ju skylla sig
Ridd. 0. Åd. Fröt. YI B. I Afd. 5i, 03.
402
Den 16 Maji.
sjelf, som antager andra Anvisningar, än af så*
dana Personer, om hvilkas vederhäftighet han
är öfvertygad, emedan förhållandet dermed är
enahanda, som med Växlar eller Skuldebref.
Herr Heykenskjöldj Detlof: I anledning
af hvad Herr Stråle sednast anfört, får jag äran
upplysa, att det redan är genom en Kongl.
Förordning förbjudit att utfärda tryckta eller
graverade Assignationer. Då hvar och en har
öppet, att efter som omständigheterna kunna
fordra, uti liqvide, antingen vägra emottagandet
af Enskilta Assignationer, eller dem för goda
anse; så kan jag ej finna att någon olägenhet
för Enskilta, genom dylika Assignationers
lifgifvande och begagnande i Privates transactioner,
kan uppkomma. Dessutom när man äger
rätt utgifva Skuldsedlar och använda dem till
liqviderande af Skulder, och förhållandet härmed
är alldeles enahanda med Assignationer,
så vet jag ej, hvarföre de sednare skola vara
mera förbjudne, än de förra. På dessa skäl
begär jag afslag å Betänkandet.
Grefve von Lantingshausen _, Albrecht:
Det ärende, som nu är under öfverläggning,
liar äfven under sistledne i8i5 års Riksdag
blifvit uti OeconomifeUtskottet ventileradt.
Utskottet ansåg då, att endast tryckte och graverade,
men ej skrifna Assignationer af enskilta
Personer borde förbjudas, emedan de förra
liknade Myntrepresentativer och kunde derigenom
vinna en större gångbarhet, än som
med allmän ordning var förenligt. Men jag
Deri 16 Maji.
405
lian ej inse, alt detta skid kan på något sätt
Lii tillämpligt för skrifna Assignationer, hvilka
äro tillåtne i alla policerade Länder, åtminstone
känner jag ej något Land, där sådant är
förbjudit. Någon skada kan ej eller uppslå deraf,
då hvar och en äger rätt att antingen emottaga
eller icke emottaga sådana Assignationer.
Jag förenar mig derföre med de Herrar,
hvilka begärt afslag af Betänkandet.
Hans Exceliencej, Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde Proposition till bifall af
LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande; hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 28 sistledne April aflåtne, samt den q de tines
på bordet lagde Memorial, i anledning af
de hos Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 18 sistledne Martil
rneddelte Betänkande öfver gjordt förslag, att
ÖfverStåtbållareEmbetet i Policeärender hädanefter
må ställas under HofRältens granskning,
ansåg Ridderskapet och Adeln, att enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige
frenne RiksStånden gilladt och Målet således,
404
Den 16 Maji.
enligt Gg §. Riksdagsordningen, vöre afgjordt,
ifrågavarande Memorial endast borde läggas
tili handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets den
^4 sistledne April aflåtne, samt den g dennes
på bordet lagde Memorial, i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 18 sistledne Martti
meddelte Utlåtande, rörande väckt fråga om
bestämd förklaring, angående hvad till Policexnål
bör hänföras, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Utlåtande
redan blifvit af de öfrige trenne Respective
RiksStånden bifallit, dervid för sin del lin
mera låta bero.
Anmältes och emottogos tvenne Kgl. Maj:ts
Öfverste-KammarJunkare, Herr Friherre E. R.
Adelswärd och Herr Grefve C. E. Gyldenstolpe,
hvilka å Kongl. Maj:ts höga vägnar kallade
Ridderskapet och Adeln att nästkommande
Tisdag den 19 dennes, klockan något före
half till ii förmiddagen, infinna sig å Kongl.
Slottet och derifrån vara Kongl. Maj:t uti Processionen
följagtig till Hyllningsplatsen å Lejonbacken
, för att derstädes deltaga i Kongl.
Maj:ts Hyllning.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodade Herrar Öfverste-Kammarjunkare,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad
Deri i6 Maji.
405
och tillgifvenhet, jemte försäkran om efterkommande
af Kongl. Maj:ts nådiga befallning.
Sedan Herrar Öfverste Kammarjunkare
blifvit på vanligt vis utbeledsagade, föredrogs
å njo och bifölls RiddarhusUtskottets den 6
dennes aflåtne samt den 9 derpå följde på bordet
lagde Memorial, angående Förslag till aflöning
under innevarande Riksdag för RiddarhusKamereraren
och RiddarhusFiscalen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
7 dennes afgifne samt den i3 i samma månad
på bordet lagde Utlåtande öfver väckte Motioner,
angående Gottländska NationalBeväringens
aflöning.
Friherre Cederström, Jacob: Af nu uppläste
Betänkande inhämtas väl, att Utskottet
tillstyrkt, det Riksens Ständer må öfverlemna
till Kongl. Maj:t, att i mån af tillgång förbättra
Befälets Löningsvilkor vid Beväringen, men
till denna utgift äro några Medel icke anslagne.
Då jag likväl tror att ÖfverskottsMedlen
möjligen framdeles kunna medgifva denna tillökning,
så vill jag ej yrka återremiss; men jag
tror mig ej böra obemärkt lemna, att den af
Utskottet omtalade reglering är verkställd, att
Beväringen på Landet är indelt i trenne Batailloner
af öfver 2000 man hvardera, att 7
Compagnier, af omkring 3oo man hvardera,
finnas i hvarje Bataillon, att vid hvarje Compagnie
endast är trenne Officerare, samt att jag
haft skäl förvänta, det Utskottet så mycket
406
Den 16 Maji.
mindre bordt göra något afseende uppå Ribs*
dagsman Myrungs origtiga uppgifter, som Utskottet
af mig, såsom Befälhafvare för denna
Beväring, icke saknat upplysning om samma
förhållande.
Herr von HauswolffCarl Gustaf Reinhold:
Med oro och ledsnad har jag afhört Högloflige
StatsUtskottets nu uppläste mindre ömma
Betänkande, rörande projecterad Löneförbättring
för Officerare vid Gottlands NationalBeväring;
och jag hoppas, att samtelige Ledamöter
åtminstone af delta RiksStånd skola med
mig hysa lika känsla, efter de upplysningar
i ämnet, jag får äran nu korteligen meddela.
Fiendtliga Ryska Trouppernes invasion på
Gottland vårtiden 1808 gaf ett varnande exempel
, att under krigiska tider icke lemna denna
Rikets Province utan försvar, och ehuru, genom
mitt och andra redelige Fäderneslandets
vänners nitiska och i olyckan rådiga bemödanden,
blef förekommit den våda, hvarföre ej mindre
dessa Öboer, än ock sjelfva Moderlandet,
synbart blottställdes, så att, emot allmän förmodan,
Gottland återvans i samma skick, som då
det öfverrumplades, utan att något spår därstädes
befaus efter sådana ryslige uppträden, hvilka
eljest vanligen äro följden af fiendtliga inkräktningar;
väcktes dock af denna obehageliga
händelse en särdeles förtrytsamhet hos mig
och alla redligt sinnade, i synnerhet som våra
bemödanden i början hos dåvarande Regering
sorgfälligt beskuggades, och vi varit beredde
till sjelfförsvar, om icke öfverstyrelsen sjelf försatt
oss i vanmagt och lenmat oss i saknad af
Den 16 Maji.
407
alla medel till försvar. Såsom kännare å ena sidan
af Gottländska Nationens ädla böjelse och
önskan, samt nödvändigheten håde för dem
sjelfve och Moderlandet, att denna Ö måtte fredas
för dylika surpriser i en framtid, hvilket
icke annorlunda kan ske, än genom militairiskt
försvar på sjelfva stället; men ock å den andra,
att förläggande af erforderlig Garnizon
därstädes skulle för Staten medföra alltför dryg
kostnad och för Gottlands Innebyggare hvarjehanda
betungande och svåra olägenheter; äfvensom
att enär Svea Rike varder inveckladt
i krig, det behöfver till utförande all sin egen
militairiska Styrka, utan att kunna dela deraf
till beskydd för ofvanberörde, så tillsäga ndes
ultramarinska, högst vigtiga och i alla afseende
gagneliga Besittning, hellst under hvarje
krig emellan Sverige och dess Grannar, Gottland
alltid måste anses såsom i våda, och dess
försvar desto nödvändigare, som, enligt Svea
Rikes nu, efter erhållen fred stadgade gräns,
Gottland bör betragtas såsom en vigtig förmur,
i synnerhet för Rikets Södra del, gjorde jag,
som icke ansåg hvarken mig såsom Riksdagsman
tillständigt på eget bevåg föreslå, eller
ens Konung och Riksens Ständer efter Constitutionen
äga den makt att befalla, det emot
Nationens fria vilja, tvångsmedel borde vidtagas
till allmän Enrollering af Gottlands vapenföra
Innevånare, vid 1809 års Riksdag den
Motion, om icke Kongl. Maj:t skulle täckas
till Gottland affärda någon högre pålitelig Embetsman,
att samråda med Nationen, huruvida
den icke vore hugad att sjelf efter yttersta för
-
408
Den 16 Maji.
måga medverka till nödigt försvar af deras
egen, i anseende till äfventyrliga belägenheten,
blottställde Fosterbygd. Konungen öf»
versände i detta afseende år 1810 då varande
vice Amiralen, iru mera StatsRådet m. m.
Herr Baron Rudolph Cederström, och med
en sällsynt enighet, som endast kant träffas
hos ett Folk, lifvadt af den Fosterlandskänsla
, som det Gottländska, upprättades den Convention,
som är grunden till Gottlands nu mera
fullkomligt organiserade Beväring, och hvarigenom
de dertill användbara åtagit sig vapenöfning
m, m. på militairisk fot, efter vissa bestämda
reglor och förbehåll, blott Konungen
ditsänder nödigt Öfverbefäl eller antal Officerare,
som af Staten besoldas, samt besörjer om
alla erforderliga krigsförnödenheter.
Sådan, mine Herrar! är upprinnelsen till
Gottlands så kallade Nationalbeväring; och
jag frågar således med allt skäl, är det då billigt,
att enär Gottländska Folket, af berömvärd
drift och känsla, sjelfvilligt lemnat en
sådan kraftfull gärd till Fäderneslandets tjenst,
utan annat anspråk, än att deras Befäl må blifva
så aflönt, att det icke varder en tunga för
Landet, eller att det för dess existence skall
bero af andras medlidande; jag frågar, säger
jag, är det då billigt, att desse ditcommenderade
Officerare icke skola vara tillräckligt besoldade,
någorlunda i öfverensstämmelse med
deras likar vid Svenska Armeen? Hvad glädje
kan det vara för delta ädla Folk, att se deras
Läromästare, deras Befäl vara i yttersta
Den 16 Maji.
409
behof? hvad uppmuntran och tillfredsställelse
kan det vara för desse vanlottade Militairer,
hvilka både i fredliga och krigiska tider hafva
lika skyldigheter och förbindelser att iagttaga,
som andre Svenske Officerare, och dessutom
nu mera äro betagne allt tillfälle att
genom andra yrken kunna underlätta deras
utgifter, att sakna nödige tillgångar för deras
anständiga bergning? och hvad anseende, hvad
agtning kan väl den Officer vinna eller pretendera,
som icke blifvit lemnat annat val, än
emellan dessa svåra alternativer, att antingen
hungra till döds, eller å en obekant ort låna
penningar ofta af den Trouppe, han sjelf skall
commendera, utan hopp att någonsin komma
i tillfälle att sina löften honorera, och sine
förbindelser infria. Ja, mine Herrar! jag hemställer
till edert eget mogna bepröfvande, huruledes,
å en dyr ort, en CompagnieChef kan
hafva sin utkomst med 3oo R:dr och en Subaltern
med i3o å i5o R:dr, En vanlig Betjent
kan icke födas, klädas och aflönas med
en så obetydlig penning. Säkerligen väckes
eder förundran öfver denna teckning, som beklageligen
är med sanna förhållandet öfverensstämmande,
och, mine Herrar! jag vädjar
till eder deltagande känsla, hvaraf jag ock förväntar
det kraftiga tillstyrkande, att af Statens
medel måtte göras så tillräckligt anslag,
att Konungen må sättas i tillfälle att kunna besörja
om Gottlands försvar och de ditcommenderade
Officerares anständiga aflöning, efter
hvad Hans Maj:t i sin vishet finnér lämpeligt.
410
Den 16 Maji.
Mine Herrar! De fleste af detta värda Riksstånd
äro sjelfve krigare, och alle här församlade
hoppas jag vara rättskaffens Riddersman.
Jag vågar derföre uppmana och äfven förvänta
ett mera ömt deltagande i denna Råga, än det
hvarmed eljest vanligen sådana ämnen behandlas,
som angå föga i allmänhet kände aflägsna
Provincer, i synnerhet då jag, på min
Riddersmanna ära och tro, kan försäkra, att,
efter min öfvertygelse, Gottland hör anses såsom
en Juvel i vår Konungs Krona samt näst
Skåne och östergötland för den tredje Province
i ordning, i alla afseenden, blott man rätteligen
uppmuntrar och begagnar de fördelar
naturen derstädes nederlagt, hvadan denna förtjenar
kraftigare uppoffringar af Staten, än den
hittills rönt, hvartill ock bör komma i öfvervägande
det stora skäl, att försvaret för Gottland
icke ensamt är gagneligt för detta Land,
utan jemväl är en politisk nödvändighet för
hela Riket, emedan, såsom jag redan haft äran
omnämna, Gottland är en vigtig förmur för
södra delen af Riket, och visserligen, vid uppkommande
krig, kan vara att befara, det den, i
anseende till sitt läge, ådrager sig Fiendens uppmärksamhet,
för att derifrån kunna med lätthet
göra en invasion i vårt eget Fädernesland,
hvilket ock troligen var afsiglen med Ryska
Expeditionen år 1808.
Jag tror vid detta tillfälle, då jag, såsom
alltid, ifrar för Gottlands väl och lemnar detta
Land och Innebyggare detta loford, som är en
följd af min mångåriga erfarenhet derstädes, mig
Den 16 Maji.
411
också böra upplysa dera* hvilka sådant förut icke
känna, att jag hvarken är född Gottländning
eller ämnar därstädes sluta mina dagar; så
vida icke Försynen och Öfverheten behaga
annorlunda mina lefnadsöden bestämma — icke
eller har jag någon bosatt Slägtinge derstädes,
så att mitt tal kan misstydas för egenkärlek
eller egennyttiga afsigter. Nej! såsom Riddersman
har jag icke kunnat förtiga sanningen på
ett ställe, der den alltid med välbehag upptages,
eller underlåta tala för ett undanskymdt
Land, som föga kändt ibland Allmänheten
härstädes, derföre inom detta Stånd saknar
Förespråkare.
Riksdagsmannen af Allmogen i Södra delen
af Gottland har väl i denna fråga vågat,
efter åberopande af sina Committenters uppdrag,
föreslå indragning eller förminskning af
Officerarne vid Gottlands NationalBeväring,
då, af dessa reducerades Löner, de qvarblifvandes
kunde förstoras. Men detta förslag synes
mig vara ett foster af okunnighet, såsom det
ock är en uppfinning blott af honom sjelf och
tilläfventyrs några få anhängare, emedan jag
deremot kan heligt försäkra, att tonen i allmänhet
är på Gottland för Beväringen ganska
god bland Allmogen, som nogsamt inser nyttan
deraf; och att just derföre mångfaldiga yttrade
särdeles bekymmer öfver ryktet om Beväringens
indragning, men bifall deremot till andra
Riksdagsmannens från Norra delen väckta Motion,
och glädje, då min föresätta öfverresa
skedde, hvarigenom de voro öfvertygade, att
412
Den 16 Maji.
Beväringen icke komme att sakna en nitisk
Förespråkare; om förstbemälte Riksdagsman
blefve föranlåten uppgifva sina så kallade
Committenter, kan jag garantera derföre, att
deras antal skall befinnas vara högst obetydligt,
hellst de fleste nogsamt inse, dels att
frågan, huru många Officerare böra till Gottland
beordras, är ett Commandomål, sorn
Kongl. Maj:t, efter eget godtfinnande, i Nåder
bestämmer; dels alt, till befordran af det
reglementariska bland en sådan Folkmängd,
som utgör Gottlands NationalBeväring, nödvändigt
måste vara en Capitaine, en Lieutenant
och en Fändrik för hvarje Compagnie,
samt trenne BataillonsCliefer, i synnerhet som
i styrka hvarje Compagnie vida öfverstiger dem
vid öfriga Arme'en, och hvarje Bataillon är
ungefärligen dubbelt så stor, som ett vanligt
Regemente; dels ock, att det varder en betydlig
vinst för Gottland, ju flere Officerare
derstädes vistas, blott de blifva anständigt aflönte,
emedan denna aflöning, som förtäres på
Ön, följagteligen stadnar hos Landtmannen,
I anledning af dessa mina vördsamma anmärkningar,
anhåller jag att StatsUtskottets
Betänkande måtte återremitteras, då jag ock
är öfvertyged, alt Utskottets Ledamöter skola
deraf finna bevekelsegrunder till ett mera ömt
behandlande af Gottlands BeväringsOfficerares
billiga anspråk på tillräcklig belöning för den
dem anbefallda Tjenstebefattning; varandes jag
ock beredd, att, enär Utskottets ytterligare förklaring
inkommer, omständeligare andraga hvad
Den 16 Maji. 413
till vidare upplysning i ämnet kan tilläfventyrs
anses nödigt.
Hans Excellencej Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorda Anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets, så väl
den 11 sistledne Martii afgifna Betänkande angående
regleringen af Hushållningen vid Strömsholms
Kungsgård, samt der varande StuteriInrättning,
sorn ock Utskottets, den 7 dennes
meddelte samt den i3 i samma månad på bordet
lagda Utlåtande, i anledning af de hos
samtelige RiksStånden vid Utskottets förra Betänkande
gjorda Anmärkningar.
Herr Tersmeden, Pehr Reinhold: Jag anhåller
vördsamt, att, i anledning af Friherre
Adelsvärds vid StatsUtskottets sednare Utlåtande
bifogade särskilta mening, få yttra mina
tankar, och jag hoppas, att Friherre Adelsvärd
icke skall misstycka, om jag med honom
icke kan dela lika mening.
Herr Tersmeden uppläste derefter föl
Herr
Friherre Adelsvärd har ansett sig
pligtig, att vid mitt särskilta Anförande, rö
-
414
Den 16 Maji.
rande Strömsholms Stuteri, göra några pånvinnelser
samt rätta åtskilliga misstag.
Af Herr Baronens Yttranden i dessa ämnen,
föranlåtes jag till lika beskaffade åtgärder.
Herr Friherren anmärker:
1:0 Att af det Hö, 31,226 L:pd, hvilket
för år 1817 bordt lefvereras, intet influtit,
emedan Arrendatorerne, under förebärande af
oförmögenhet, gjort underdåniga ansökningar
örn befrielse ifrån Lefvererings-skyldigheten,
hvarföre för detta qvantum Hö upptagne R:dr
Banco
5,2o4
såsom för Stuteriet icke beräknade, böra afföras.
Jag får derå till svar lemna, att de med
dessa Arrendatorer ingångne lagliga Contract
äro till efterlefnad bindande, kunna deras innehafvare
ock genom lagliga Medel förmås att
dem uppfylla. Efter alla dessa Contracters
innehåll, måste Egendomens afkastning beräknas,
utan afseende på tredsko eller försummelse
ifrån Lefveranteurernes sida, och böra
komma Inrättningen till godo, antingen med
reda Penningar, eller genom Stuteriets utvidgning
på en större scala.
2:0 Att hafran är för högt upptagen med
5 R:dr Banco Tunnan, och ej borde högre än
till 4 beräknas, vill jag gerna medgifva, ehn
-
Den 16 Maji.
415
tu priset ej salla» uppstigit till Gay R:dr
Banco. En minskning af i3oy R:dr årligen
förändrar ej i betydlig molm förhållandet på
det hela, isynnerhet som mera än denna summa
återvinnes endast genom 1 Sk. pr L:p:ds
tillökning för värdet af det lågt beräknade höet.
3:o Ej eller om I2y3 R:dr afdragas årligen,
af orsak att Stuteriets Beteshagar, inom
hvilkas areala innehåll Impedimenta af Skog
och stenbunden Mark äro upptagne, icke böra
beräknas till högre afkastning, än 3o L:p:d
hö per Tunnelandet, ehuru Herr Friherrens
anförande, att gräset, vid deras öppnande till
bete, ofta är en aln högt, vittnar om en verkelig
bördighet. Till försvar för min Calcul
tjenar dock, att vid för-arrcnderandet af Kungsgårdens
öfriga lägenheter af lika beskaffenhet
med ifrågavarande, afgiften är bestämd till 40
L:p:d Hö och dessutom minst 8 Kappar Hafra
per Tunneland, utan afdrag för Impedimenta.
Om äfven skulle antagas (ehuru det i sjelfva
verket är oantagligt), att för de i första Momentet
upptagne 31,226 L:p:d Hö i revenue påförde
52o4 R:dr skulle utan all vederkänsla
utur räkning försvinna, jemte afräkning af de
tvenne sednare poster; och derigenom Stuteriets
årliga inkomst-summa stadna vid de af Herr
Friherre Adelsvärd upptagne 38,io3 R:dr, kan
jag dock ej dela Herr Barons öfvertygelse om
de vundna resultat. Att desse böra sökas i
räkningarne, lärer vara obestrideligt, och de
utvisa ingen annan årlig inkomst, än:
416 Den 16 Majit
1:0 För försålda Hästar R:dr 981.
2:0 samt för knappa 7 till Kgl. Hofstallet,
å 200 R:dr •— 1400.
R:dr 238i.
Stuteriets uppgifna Häst-antal föranleder
icke till någon förändring. De 96 TJnghästarne,
indelte i 4 Glassér, till 24 stycken om ‘
året, gifva ej annan inkomst, än att årligen
lemna 10 till Stuteriets remontering, och 7
lefvererade till det Kongl. Stallet; de öfrige
7 måste så mycket mera vara inberäknade uti
de för försålde Hästar utförda årligen 98*
R:dr, sorn ingen annan Inkomstpost befinnes
i räkning upptagen.
Det anmärkes för öfrigt, att om de betäckta
Föhlstoen, beräknade på Stat till 86,
men som ej sällan, enligt StuteriFöreståndarens
uppgift, uppgått till emellan 90 oell 100,
ej mera än 24 Fohl årligen skulle kunna påräknas,
och således endast 1 Fohl efter 3 åt
4 Ston, vore hela Inrättningen att anse såsom
ej uppfyllande ändamålet.
Emot hvad Herr Friherren anfört orri
Stuteriets mindre fördelaktiga löcal och Höets
Sämre beskaffenhet, talar en långlig tids erfarenhet,
då det är kändt, att Stuterierne vid
Strömsholm och Kungsöhr räkna deras tillvarelse
alltifrån Konung Cari. XI:s tid. Man
skulle ej så länge envisats dermed, om ej anlägg
-
Den 16 Maji.
417
läggningen någon tid varit krönt med framgång,
om ej Häst varit af erforderlig godhet.
Till det af mig nyttjade uttrycket, att nu
varande Styresman ej synes hafva lyckan för
sig, må hvar och en lemna det afseende han
behagar. Den opartiske granskaren är deraf
ej hindrad att draga slutföljder af förhållandet
i det hela, samt af dess resultat, och han
sammanbinder sina reflexioner med den sällan
felslående Regeln, att, hvad man lägger
sig vinn om, dermed har man lycka. Om de
öfrige hos en StuteriStyresman erforderlige
egenskaper, förblifver jag alltid af skiljaktig
öfvertygelse med Herr Friherren. Jag anser
kunskap i Ridkonsten vara en vacker talang,
men af en StuteriDirecteur fordras förnämligast
en grundlig kännedom af Hästars vård och behandling,
efter olika kön och åldrar, en tillförlitlig
insigt uti Yeterinair-vettenskapen och
allt hvad som innefattar kännedomen af Hästars
parning, förmåga, ärfteliga fel, sjukdomar
och skötsel. Stuteriet äger dessutom på
Stat, Tjenstemän och Betjening, som hafva
sig uppdragit att tillrida och tämja Hästar.
Sluteligen uppfyller jag en angenäm och
vigtig skyldighet, då jag fredar den Kongl.
Comitéen, som haft befattning med Stuteriets
Organisation, ifrån det densamma förolämpande
omdöme, som kunde blifva en följd deraf,
att Herr Friherren med egna tillägg orätt tolkat
slutmeningen i mitt särskilta Yttrande,
Ridd. o. Ad. Prat. VI B. I Afd. 53, 5/j.
413
Den i6 Majt.
ty jag har icke sagt, att Comitens upplösning
skulle hafva till följd. Stuteriets förstöring;
annat är att gifva föreskrifter; annat
ar att dera verkställa. Om beskaffenheten af
de förra, vittnar hvars och ens af Comitens
eget medvetande, vittnar Kongl. Majrts uti
Nådiga Skrifvelser yttrade, utmäi’kta välbehag
och gillande af Comite'ns åtgärder, samt äfvenledes
Riksens Ständers StatsUtskotts bifall.
För min egen del har jag under 9 års tid haft
hvarken möda eller kostnad ospard för att,
genom lemnad uppmärksamhet till denna Inrättning,
svara emot Konungens Höga förtroende
och Medborgares väntan, hvilka äro de
enda belöningar jag eftersträfvat. De förberedande
anstalterne äro af Commitlerade i det
närmaste fullbordade. Stuteriets åbyggnad är
dels å nyo uppförd, dels reparerad, och äger
erforderligt utrymme för Embetsmän, Betjening,
Kreatur och Effecter. Hö-tillgången är
öfverflödig.
Sådana äro de anstalter Committerade vidtagit,
och när härtill får läggas, att Staten
genom den nya reglering i det närmaste redan
njutit ersättning för de betydliga Förskotter,
så förmodar jag, att Comitens bemödande
icke lärer kunna misskännas.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: Någon direct
nytta eller effect för valet af Chef för
Stuteriet, anser jag icke kunna följa af debatter
i StatsUtskottet eller här på Riddarhuset.
Den 16 Maji.
419
I anledning af hvad Herr Tersmeden uti
sitt Yttrande i Utskottet anfort, ämnade jag
erinra, att en StuteriFöreståndare ej borde
väljas efter lyckan. Cardinal Mazarin valde
väl derefter Ministrar och Generaler, men
då StuteriChefer icke äga de vid dessa höga
Befattningar fästade lysande förmåner, vore
det ej rättvist att underkasta dem detta vanskeliga
bedömningssätt.
Sedan nu Herr Tersmeden förklarat, att
hvad man lägger sig vinn om, deruti lyckas
man, så vill det så mycket säga, som att min
gamla vän och ypperliga Stallmästare skulle
vara liknöjd om uppfyllandet af sina pligter.
Emot förut fattade, obeviste Opinioner, yrkar
jag ingen rätt hvarken å ena eller andra sidan,
men i min tanka gifves i thy Mål ingen
annan rättvis Opinionsgrund i den undersökning
och mönstring; och ehuru jag kunde
misstänkas för partiskhet, tror jag mig icke
äga någon deruti, att jag tryggt hänskjuter
saken till en sådan undersökning, hellst en
mönstring för några år sedan anställdes. Den
Embetsman, som var utsedd att förrätta den,
reste genast utan förhud; mönstring hölls en
half timma efter framkomsten, och det enda
att anmärka, var att tvenne Hästar, som varit
sjuke, befunnos magra, hvilket icke var betydligt,
på ett så stort antal Hästar, hvaraf
Stuteri-Inrättningen består. Beräkningen af
hvad en Häst kostar att uppföda, hör icke
hafva inflytande på omdömet om Stuteriln
-
420
Den 16 Maji.
rättningen. Den dag Stuteriernes nytta bedömes
efter den Remontering de åt Kongl.
Stallet åstadkomma och efter priset på de
Hästar dit lefvereras, den dagen, säger jag,
måste alla Stuterierne reduceras. Om än
en Häst, af Stuteriet lefvererad, kostade till
och med 10,000 R:dr, så vore det väl dyrt,
men ändamålet vanns, att få en god Hästrace,
och Inrättningen vore ändock nyttig.
Hvad åter angår den frågan huruvida Styresmannen
för en Stuteriinrättning bör vara
en snäll Stallmästare; så tror jag, att det icke
allenast är nyttigt, utan ock ovilkorligen
nödvändigt. Okynne hos Beskällare dämpas
ej förr än de få lydnad för menniskan, och
det är besynnerligt, att se, huruledes förståndet
hos de äldre Djur-racerne utvecklar sig
genom dressering och sedermera fortplantas på
afveln. Någon bättre Styresman än den närvarande,
tror jag icke så lätt finnes, och det
samma tänker jag, i afseende på Veterinairkonsten.
Han är väl ingen Professor deruti,
men ibland profana i den Vettenskapen, är han
utmärkt skicklig. En annan nytta af att vid
en Stuteriinrättning äga en snäll Stallmästare,
är det goda tillfälle, som gifves, att på ett
ställe, der så många Hästar finnas, få lära rida;
då för öfrigt någon uppmuntran ej är
lemnad åt denna konst, som är af vigt, så
länge vi hafva Cavallen. Jag slutar dermed,
att beträffande Opinionen om Styresmannens
lämplighet, refererar jag mig till
resultatet af en skeende opartisk undersökning.
Den 16 Maji.
421
Herr Ribbingj Carl Gustafanförde skriftligen
:
Då StatsUtskottet, uti sitt afgifna Betänkande
af den 11 Martii 1818, föreslår, det Riksens
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla: ”Det Kongl. Majit täcktes i
”Nåder förklara de Committerade till hushållningens
reglerande på Strömsholm, dess Nådiga
välbehag, för den verksamhet och det
”nit, de vid verkställigheten af det dem lem”nade
uppdrag ådagalagt,” kan det ej annat än
fästa hvar och ens uppmärksamhet, att ett sådant
Betänkande åtföljes utaf det serskilta yttrande af
en utaf Utskottets Medlemmar, med hvilken flere
hade sig förenat, som innehöll att: ”Den Co”mite',
hvaruti denna Utskottets värde Ledamot
”deltagit, nu nalkades sin upplösning och Stuteriet
fruktansvärd! dess förstöring.” Är det
då endast en befarad Stuteriets förstöring, som
hlifver frugten af den verksamhet och det nit
Kongl. Comitén ådagalagt under de 10 år den
varit i activitet, så tyckes Riksens Ständers
underdåniga anhållan hos Kongl. Majit, om
Dess betygande af Nådigt välbehag häröfver,
ej vara särdeles passande.
Herr Öfverste Tersmeden, som oafbrutit
under dessa 10 åren varit medlem af nyssnämnde
Kongl. Comité, bör visserligen noga känna
Stuteriets tillstånd, men ogerna tror någon,
som läst Kongl. Comitens underdåniga Berättelse
af den 3i December 1817, på denna af
honom anade förstöring; en Berättelse, hvilken
äfven af Herr Öfverste Tersmeden är un
-
422
Den 16 Maji,
dertecknad, utan någon stridig mening af bo»
nom dervid blifvit yttrad. Ogerna också tror
någon, att den omvårdnad och goda skötsel,
hvartill Herr Öfverste Tersmeden sjelf varit
ögonvittne, då honom var uppdragit, att mönstra
Stuteriet, och hvarom han, uti ingifven
Berättelse af den 2g November 1816, vitsordar,
sedermera förminskats, utan att Kongl.
Comiten dervid skulle fästat någon uppmärksamhet,
och utan att Herr Öfverste Tersmeden
sjelf till Protocollet någonsin anfört
sådane klander emot Styresmannen på stället,
som dem, hvarigenom han nu kastar skuggan
af en mindre lycklig framgång på denna StuteriDirecteur,
genom personaliteter, hvilka yttranden
uti Kongl. Comiten torde hända varit
mera på sitt ställe, men äro det så mycket
mindre inför Riksens Ständer, som de endast
kunna tjena att förvilla Allmänhetens Opinion,
på bekostnad af den Embetsmannens reputation,
sorn, i den ställning, han befinner sig,
blott äger försvar uti sitt samvete, och medvetandet
att hafva uppfyllt sina pligter.
Skulle nu Stuteriet vara nära sin förstöring,
som Herr Öfverste Tersmedens yttrande
bebådar, så måste likväl Kongl. Comiten, som
ägt Kongl. Maj:ts fullkomliga förtroende, och
som ingått uti de minsta detailler vid Stuteriets
nya organisation, ensamt vållat Stuteriets
undergång, sorn aldrig bör kunna läggas de
vid Stuteriet lydande personer till last, vare
sig Pirecteur eller någon annan.
Den 16 Maji.
423
Oagtadt Herr Öfverste Tersmedens Calcul,
tror jag dock, att Stuteriet är i bättre
stånd, än det varit på en längre tid, och hoppas
kunna bevisa, den obetydliga skenbara inkomsten
ej är något säkert tecken till Stuteriets
ringa nytta.
Till en början ser hvar och en, som känner
saken, att den ofvannämnde Calculen är
origtig i så måtto, att deruti äro upptagne de
31,226 L:pd Hö, hvilka från 1817 års början
skulle tillkommit, men ännu ej blifvit erlagde,
utom den obetydliga del deraf, som GeneralMajoren
m. m. Herr Grefve Ridderstolpe
aflemnat, hvilket gör ett afdrag af omkring
5,2o4 R:dr ; äfvensom att Beteshagarne till en
del skogbeväxte och sanka, beräknas kunna
gifva i behållning per Tunnland, 4° l^pd
Hö, då troligen ej hälften någonsin skulle
kunna erhållas med mindre, ätt dessa Marker
blefve odlade m. m., härigenom minskas
den uppgifne kostnaden närmare en femtedel.
Jag har från år 1799 till 1816 varit nära
granne med denna Stuteri-inrättning, och
tror mig med någon uppmärksamhet följt de
förändringar den undergått.
Att likväl ett Stuteri ej gifver en inkomst,
svarande emot kostnaden, är en så allmänt
känd sak, att det väl icke erfordrats så,
många bevis, som Herr Öfverste Tersmeden
i sitt Yttrande anfört, för att finna, det Ströms
-
424
Den 16 Maji.
holms Egendom, om ock den lemnäs åt en
Arrendator, som ej hade annat åliggande, än
att begagna Egendomen, på sätt honom nyttigast
syntes, kan gifva en mångdubbelt större
inkomst, än nu; men det bar ju icke varit
Riksens Ständers uppsåt, att på sådant sätt
begagna Strömsholms Egendom, utan ändamålet
var förmodligen, att, genom uppoffring
af denna Egendom, inom Riket bibehålla en
fortplantning af ädlare Häst-racer, äfvensom
att bereda Kongl. Maj:t en möjlighet, att för
Dess årliga behof kunna erhålla imhemska
Hästar.
Konung Carl XI, som säkerligen ej utan
välberäknad nytta gjorde Penninge-uppoffringar,
anslog likväl till underhållande af 235
äldre och yngre Hästar, ungefärligen samma
antal, som nu finnes, ej allenast Strömsholms
Kungsgård, utan äfven , utöfver hvad Herr
Öfverste Tersmeden beräknat, Stuteriet nu kostar
Staten, ytterligare Kungsörs Kungsgård
samt årliga contanta penningar, till ett betydligt
belopp. Af kastningen torde då för tiden,
ehuru mera kostnad användes, ej varit betydligare
större, än nu, då man eftersinnar, att
under de sednare åren, alla de gamla, till
stor del otjenliga Hästarne, blifvit ersatte af
nya, hvilka ej förr, än de sednare bägge åren,
hunnit att betydligen verka till förökning af
unga Hästarnas antal, hvilket nu tyckes vara
ansenligt, då nära 80 unga Hingstar, och öfver
80 unga Ston finnas.
Den 16 Maji.
425
Denna tillgång på unga Hästar, som ännu
ej hunnit förse Kongl. Hofstallet med Hästar,
eller medgifva någon försäljning deraf,
torde likväl med skäl hädanefter kunna påräknas
dertill. Imellertid har, det oagtadt, och
fastän, genom ett års ovanlig rägnig väderlek,
omkring 4° st- Hästar dogo, ändock öfverhufvud
21 st. Hästar årligen från Stuteriet utgått,
då 24 st. är det högsta, som efter plan,
under lyckliga omständigheter, kunna påräknas.
Tillägges nu, att af Stuteriets Hästar 6
st. Hingstar begagnas vid RidScholan i Upsala,
och som Beskällare med nytta i Orten,
samt den nytta Hästafveln i hela trakten af
Strömsholm har af Stuteriet, då öfver 3oo
främmande Ston, emot en obetydlig afgift, årligen
blifvit derstädes betäckte, tror jag för
min del, att det af Riksens Ständer dermed
åsyftade ändamål, just nu, är närmare att uppfyllas,
än man tyckes vilja inse, och att ingen
till Kongl. Stallet lemnad Häst kan anses
kosta en Summa, som kan jemföras med deri
uti Herr Öfverste Tersmedens Calcul högst
orimliga, af 6,415 R:dr.
Ehuru Kongl. Comiten tyckes varit närmast
om, att afgöra Arrendena vid Strömsholm
,. så att de ej med fog kunnat klandras
af en dess egen Ledamot, och ehuru det af
Kongl. Comiten tagne Arrangement med de
i Landsorterna utsatte dyrbara Ryska Hingstar,
tyckes lemna något öfrigt att önska, vågar
jag dock ödmjukligen tillstyrka det af StatsUtskottet
gjorda Förslag till den underdåniga
426
Den 16 Maji.
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes förklara dess
Nådiga välbehag med Kongl. Comite'ns nit och
verksamhet.
Sluteligen får jag ödmjukast anhålla, att
detta mitt yttrande må blifva meddelt de öfrige
MedStånden, hvilka, utan att känna sammanhanget
med Strömsholms Stuteri, lätteligen
genom Herr Öfverste Tersmedens Memorial,
uppgifne Calcul m. m. skulle möjligen
kunna vilseföras i deras omdömen.
Herr Tersmeden och Grefve Löwenhjelm
anliöllo äfven att deras anföranden mätte med
de öfrige RiksStånden communiceras.
Uppå derefter af Hans Excellence, Herr
Grefven och Landt Marskalken framställde serskilde
Propositioner, fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att StatsUtskoltets ifrågavarande
tvenne Utlåtanden till alla delar gilla,
hvarjemte Grefve Löwenhjelm samt Herrarne
Tersmeden och Ribbing erhöllo Ridderskapets
och Adelns tillåtelse alt sina anföranden med
de öfrige RiksStånden communicera.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskoltets d.
7 dennes afgifne, samt den i3 derpå följde,
på bordet lagde Irenne Memorial i anledning
af gjorde Anmärkningar vid Utskottets förut
meddelte Betänkanden:
Den 16 Maji.
427
Af den 5 sistledne Martil:
1:0 Angående Regleringen af Staten för
Ulricsdals Kongl. Lustslott;
Af den i3 sistledne April:
2:0 Öfver Comminister Bergegrens Motion
om Löneförhöjning för Comininistrarne i
Stockholm;
Af den 18 sistledne Martil:
3.'o Gemensamt med Lagutskottet, angående
Lönförbättring för Häradsllöfdingarne;
Fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden blifvit den 4» 11 oc^
25 sistledne April bifallne af Ridderskapet och
Adeln, Utskottets ifrågavarande Irenne Memorial
endast borde läggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 7 dennes afgifne och den i3 derpå
följde på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den i3 sistledne April
meddelte Betänkande, angående medels
anslående för verkställde och hädanefter skeende
reparationer å Operahuset, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär samma
Betänkande redan blifvit af de öfrige Irenne
RiksStånden bifallit, dervid för sin del nu
mera låta bero.
428
Den i 6 Maji.
Föredrogs å liyo ConstitutionsUlskollets
den 5 dennes aflåtne, samt den i3 derpå följde
på bordet lagde Memorial, i anledning af
Ridderskapets och Adelns yttrade önskan om
tryckning af Ilandlingarne i målet, rörande
en af Herr Schönström, Pehr, mot Herr StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne gjord anmärkning.
Herr CederskjöldPehr Gustaf: Det är
nu för tredje gången under denna Riksdag, som
ConstitutionsUtskottet förklarar ett mål förfallit,
derföre att vid dess afgörande inom Utskottet
två Stånd stadnat emot två. Första gången
detta inträffade, gjordes dervid ingen anmärkning.
Den andra gången erindrade jag, att
detta förfarande vore olagligt; men då jag
märkte, att Högloflige Ridderskapets och Adelns
pluralitet ville, att Betänkandet skulle
läggas till Handlingarne, ansåg jag det ej
löna mödan att mycket envisas deremot. Jag var
då så mycket benägnare till eftergifvenhet, som
jag hoppades att en dylik händelse aldrig mer
skulle inträffa, åtminstone för framtiden, hellst
jag tog för afgjordt, att något af alternativerna
i det vid denna Riksdag uppgifna förslag f
lill ändring i RiksdagsOrdningens 38 §. rörande
Votering i Utskotten per Capita, skulle
vid nästa Riksdag antagas; men vid nogare öfvervägande
finner jag ej omöjligt, att Bådaalternativerna
torde förkastas; och anser derföre
högst nödigt, att Riksens Ständer ej tillåta
detta handlingssätt blifva ett prejudicat för
framtiden. Jag får således å nyo erinra, att
Den 16 Maji. 42g
i våra Grundlagar, hvilka ovilkorligen måste
tolkas efter deras bokstafliga innehåll, ej finnes
på något enda ställe stadgadt, att en fråga
må förfalla derförej att vid dess behandling
inom Utskott två Stånd stadna emot två.
Tvärtom heter det i 56 §. Riksdagsordningen
bestämdt: att ”intet ärende må nedläggas u"tan
Ståndens uttryckliga beslut " det är således
Stånden^ men alldeles icke ConstitntionsUtskottet,
som äger rätt att afgöra, huruvida
detta ärende må förfalla. Jag får derföre ödmjukast
hemställa, om ej Betänkandet bör återremitteras,
med begäran till Utskottet, att upplysa,
på hvad grund det kunnat anse ett mål
vara förfallet derföre, att vid dess afgörande
två Stånd stadnat emot två.
Hans Excellence> Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade: att som Ridderskapet
och Adeln icke ålagt ConstitutionsUtskottet
att ifrågavarande tryckning verkställa, utan
endast, i följd af 2 §. 4 Morn. TryckfrihetsFörordningen,
gifvit ConstitutionsUtskottet
sin önskan derom tillkänna, ansåge Hans
Excellence, ehuru Utskottet icke gått Ridderskapets
och Adelns önskan till mötes, likväl
någon annan åtgärd vid förevarande Memorial
ej erfordras, än att detsamma borde läggas
till Handlingarna.
Herr Cederskjöld: Jag skulle högeligen
önska, att få veta, enligt hvilken §. i Grundlagarne,
ConstitutionsUtskottet berättigas att förklara
ett Mål vara förfallet, då vid dess afgörande
inom Utskottet, två Stånd stadnat emot två.
430 Den 16 Maji.
Äfvenledes nödgas jag anhålla alt få veta, på
hvad grund Herr Grefven och LandtMarskalken
ej skulle anse sig kunna göra Proposition
om återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Hans Excellence förklarade, att någon
öfverläggning uti detta Mål icke kunde äga
rum, samt hemställde, om icke ConstitutionsUtskottets
Memorial linge läggas tili Handlingarne;
hvilket bifölls.
Herr Cederskjöld: Emot det sätt, hvarpå
detta Mål nu blifvit afgjordt, får jag till Protocollet
anmäla min Reservation och Protest.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Sedan ConstitutionsUtskoltets Memorial, uti
ifrågavarande Mål, nu blifvit lagdt till Handlingarna,
får jag förklara, det jag i Utskottet
anmält min reservation emot beslutet, att
detta Mål skulle förfalla, och dymedelst fritaga
mig ifrån all delagtighet i den arbitrage,
att Utskottet först bifaller tryckning af tvänrie
Mål och derefter afslår detsamma uti ett
tredje Mål, som är af lika beskaffenhet med
de förra.
Herr af Uhr., Carl Davida och Friherre
Åkerhjelm, Gustaf Fredric, anmälte äfven, att
de i ConstitutionsUtskottet reserverat sig emot
den vägrade tryckningen af ifrågavarande
Handlingar.
Den 16 Maji. 451
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 7 dennes afgifne, samt den i3 i samull’
Månad på hordet lagde Utlåtande, i anledning
af Herr StadsMajoren Nils Limnelii
Memorial, om bidrag af Statens Medel, dels
till upprensning, dels till igenfyllnlng af Clar®
Sjö, med liera vattudrag härstädes, fann Ridderskapet
och Adeln, att berörde Utlåtande
endast borde läggas till Handlingarne.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
12 dennes afgifne, samt den 16 i samma Månad
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af
Herrar Fullmägtiges i RiksgäldsContoiret hos
StatsUtskottet gjorda förfrågan, i afseende på
Räntan å Högstsalig Flans Maj:ts Konung Carl
XIII:s uti nämnde Contoir innestående FlemgiftsCapital.
Friherre Cederström,^ Jacob: Herrar Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret hafva uti deras
Skrifvelse till StatsUtskottet anfört, att detta
Capital borde efter Grundlagarne tillfalla Staten;
men jag har ej kunnat igenfinna den §.,
som dertill skulle föranleda. Jag får jemväl
förklara, huru olämpligt jag anser det vara,
att underställa Riksens Ständers afgörande
denna fråga, då, i händelse Ständ erne skulle
afslå Utskottets tillstyrkande om Medlens utbetalande,
Kongl. Maj:t likafullt kunde göra
sin rätt gällande vid vederbörlig Domstol, och
der få Ständernas Beslut upphäfdt.
432
Den 16 Maji.
Då ifrågavarande Summa långt för detta
blifvit af Riksens Ständer beviljad, och Räntan
deraf anslagen till Högstsalig Hans Maj:t
Konung Cari, XIII:de, får jag hemställa, örn.
icke Ridderskapet och Adeln endast kunde
anmoda StatsUtskottet att förständiga Herrar
Fullmägtige, det de äga att i denna fråga
ställa sig Lag och Författningar till efterrättelse.
Grefve Mörnerj Adolph Göran: Jag är
visserligen af samma tanka med Friherre Cederström
i så måtto, alt jag anser ifrågavarande
Capital, jemte den deraf utgående Räntan,
ostridigt hafva tillhört Högstsalig Hans Maj:t
Konung Cari. XIII, och på sådan grund nu
äfven hafva Kongl. Maj:t tillfallit; men då
StatsUtskottet med hemställan derom till RiksStånden
inkommit, får jag för min del föreslå,
att, till tidens vinnande, och på det saken
måtte blifva närmare bestämd, Ridderskapet
och Adeln täcktes, med gillande af
Utskottets Utlåtande, anmoda Utskottet att
gifva Herrar Fullmägtige tillkänna, det Räntan
å berörde HemgiftsCapital nu och hädanefter
kommer att från RiksgäldsContoiret utgå
med 5ooo R:dr B:co årligen, som borde Kongl.
Maj:t tillhandahållas.
Hans Excellence, Herr Grefven ock LandtMarskalken
hemställde, om icke, ehuru Ridderskapet
och Adeln ansåg Herrar Fullmägtiges
hos StatsUtskottet gjorda förfrågan i detta
-
Den 16 Majk
41?
ta ätnne hafva varit öfverflödig, Ridderskapet
och Adeln likväl, då StatsUtskottet med hemställan
derom till RiksStånden inkommit, beJ
hagade , med gillande af Utskottets ifrågava-i
rande Utlåtande, anmoda Utskottet att gifva
Herrar Fullmägtige tillkänna, det Räntan å berörde
Hemgiftscapital nu och hädanefter komma
att Kongl. Maj:t tillhandahållas, samt i berörde
afseende från RiksgäldsContoiret med 5©co
R:dr Banco årligen utgå.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Betänkanden:
Från Lagutskottet:
Af den 24 sistladne April:
t:o Angående Herr Oxehufvuds, Bo, uti
ingifvet Memorial till Ridderskapet och Adeln
gjorde förslag till åtskillige förändringar uti nu
gällande LegoStadga för Husbönder och Tjenstehjon
af den 15 Maji 1805; deruti Utskot-i
tet i det hufvudsakligaste afstyrkt de andrin-,
gar i nämnde LegoStadga, hvilka af Herr Oxe-i
hufvud blifvit föreslagnej men tillika, med hämJ
tad anledning af hvad Herr Oxehufvud i ämnet
anfört, till Riksens Ständers bifall hemställt»
dels att med ändring uti hvad $. Art af Stad*
gan vore förordnadt, angående upphörande af
det förut anbefallte årliga uppläsande af nämn-’
t Ridd, 0. Ad. Fröt. VI, B. I* Afd. 55 » 56.
4*8
Den 16 Majit
de Stadga, densamma måtte hädanefter hvarje
år i Martii och September månader från
Predikstolarne offenteligeti kungöras; dels ock
att underdånig anhållan måtto hos Kong!.
Majt göras derom, att, till spridande afen mera
allmän kännedom hos Husbönder och Tjenstehjon,
af ofvanberörde LegoStadgas innehåll,
en ny Upplaga deraf uti mindre format kunde
från trycket utgifvas, hvarvid i korta Utdrag
borde bifogas de Författningar och LagTum,
till hvilka Stadgan hänvisade., äfvensom
att exemplar deraf måtte hållas Allmänheten
tillhanda för det lindrigaste pris, som möjligt
vore, och hvilket derå skulle utsättas, och
borde Presterskapet anmodas, att erinra, samt
vid läglige tillfällen påminna och tillse , det
Husbönder och Tjenstehjon innom Församlin»
garne voro med sådana exemplar försedde.
Af den 25 sistledne April?
sto I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående väckt fråga om skärpning
af straffet å tjufnader, m. m.; deruti Utskottet,
på anförde skäl, funnit sig icke äga
anledning att frångå dess i ämnet förut under
den 27 sistledne Februarii afgifne Utlåtande ,
hvilket Utskottet tillika anmälte väl blifvit af
Vällofl. BorgareStåndet afslagit, men deremot
af Högvörd. PresteStåndet och Hederv. BondeStåndet
bifallit.
Den 16 Maji,
4*9
Af den 25 sistledne April:
3:0 I anledning af de hos Högloflige Ridderkapet
och Adeln samt Högvördige Prester
Ståndet gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande i frågan, att de publique Auctoriteter,
som å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afsluta Contracter eiler Afhandlingar med
Enskilte , ej må äga att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf sjelfve deröfver domina
j deruti Utskottet på anförde skäl förblif-’
vit vid hvad uti dess första Betänkande är
vordet tillstyrkt, hvartill Utskottet ansett sig
äga en så mycket större anledning, som samma
Betänkande redan blifvit af Borgare- och Bon*
deStånden gilladt.
jFrån Allmänna Besvärs- och Oeconorniasi
Utskottet:
Af den s5 sistledne April ;
1:0 I anledning af väckte Motioner omen
friare handel med Svenska SkogsProducter ,
deruti Utskottet hufvudsakligen tillstyrkt, att
frågorne dels om tillstånd, att med Utländska
Skepp utföra Svenska SkogsProducter emot
lindrig Tull och utan inskränkning i qvantitet,
och dels rörande Product-Placatets upphäfvande,
måtte ölverlemnas till Kongl. Maj:ts Nådiga
afgörande, och har Utskottet tillika, i afseende
på det i sammanhang med dessa ämnen
gjorde yrkande om en friare handel med Träd.
varor på gränsen emellan Sverige och Norrl)
420
Dm 16 Maji.
ge, hemställt, att Allmogen i Bohus och CarL
stads Län måtte af Riksens Ständer hos Kongl.
Maj.'t i underdånighet anmälas till erhållande
af en dylik rättighet^ varande åtskilige Leda»
mÖters i Utskottet i dessa ämnen yttrade ser;
skilta tankar jemväl bifogade.
Af den 28 sistledne April:
2:0 I anledning af de innom Preste- och
BorgareStånden gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående Coraministrars
befrielse från Skjutningsskyldighst för sina
Boställen under krigstider j deruti Utskottet
tillstyrkt, att Riksens Ständer måtte hos Kgl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att den Cornministrarne,
genom Kongl. Kungörelsen den 6
April i8i«,ålagde Skjutsningsskyldäghet kun-’
de, såsom troligen tillkommen af något misstag
vid Ständernes då aflåtne underdåniga Skrifvelse
och det under den 2 derpå följande Maji
utfärdade RiksdagsBeslut, i laga ordning upp.;
häfvas och Comministrarne således komma i åt;
njutande af den yrkade, samt i Privilegier och
billighet grundade befrielsen.
Från StatsUishottet:
rAf den 12 dennes;
1:0 1 anledning af Kongl- Maj:ts Nådiga
Remiss, angående en del af Kongl HofStatens
ofvertagande på Rikets allmänna Indragnings^
Stat j deruti Utskottet; med föreslående af visi
'Den i6 Maji.
sa allmänna hufvudgrunder för PensionsRegle*
ringen, hemställt, att Riksens Ständer måtte till
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och åtgärd i
underdånighet öfverlemna, att efter närmare
upplysning om förhållandet med Personerne och
deras vilkor, under tillämpning af berörde grunder,
låta reglera och på allmänna IndragningsStaten
uppföra den del af nu anmälte Personal
af Kgl HofStateti, som i följe deraf finnes dertill
berättigad; hvarjemte Utskottet anmält sig hafva
utsett nödige medel, så väl till Pensionernes
bestridande, som ti il hvad som erfordras för nio
månaders aflöning, eller den tid, sorn förflyter
ifrån det att de till berörde Hofstat hörande
Personer upphöra att af Konungens Hofhåll-*
ningsSumma uppbära sina löner, intilldess de
varda med nästkommande års början på IndragningsStat
öfverflyttade; och har Utskottet
sluteligen, på anförde skäl, hemställt, att Rik-,
sens Ständer matte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att ÖfverKammarberren m.
m. Herr Grefve Strömfelt, Herr CancellieRå»
det af Leopold , samt Herr HofMedicus Ekman
kunde för deras lifstid vara bibehållne
vid deras nu innehafvande Löneförmåner, så-]
som Pensioner, utan afseende derå, att de förut
åtnjnta eiler hädanefter erhålla löner på
Rikets eller något publikt Verks Stat.
2:0. I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse, rörande Öfverstelndelningens vid
f. d. Östgötha CavallerieRegemente användan.
de till aflöning för en FältMarskalk eller Ge-;
neral; deruti Utskottet på anförde skäl ansett
42* Den 16 Maji.
\
sig icke kunna föreslå någon förändring uti
hvad angående ifrågavarande Öiverste-indelnings
indragande och besparing redan finnes
af Kongl Maj;t 'och Riksens Ständer stadgadt
och lörordnadt , utan har Utskottet deremot
hemställt, att enär något beslut rörande de öfrige
vid f. d. Östgötha Cavallerie och Adelsfane
Regementet till Indragning ställde Indelningar,
Löner och Boställen ännu icke blifvit
vidtagit om viss tid för Innehafvarne att dem
bibehålla, Riksens Ständer måtte hos Kongl.
3V1 aj.:t i underdånighet anhålla, att, i likstämmighet
med hvad som skett med Öfverste-Ihdelningen
vid f. d. Östgötha Cavallerie, viss
tid kunde bestämmas, innom hvilken dessa Indelningar,
Löner och Boställen äfven böra
till StatsVerkets förmon indragas.
3 0 Angående Kongl. Mapts till StatsUtskottet
aflåtne Nådiga Skrifvelse af den 22 December
förledit år, rörande dispositionen af
de hån Svenska Colonien St. Barthelemy influtne
Medel, hvilken nådiga Skrifvelses innehåll
Utsko-ttet ansett sig böra Riksens Ständer
meddela.
4:0 I anledning af Kongl. Majrts Nådigs
Remiss , angående Svenska Theaterns underhåll
'y deruti Utskottet tillstyrkt , att Riksens
Ständer måtte i underdånighet öfverlemna till
Kongl. Maj.t, att utaf Öfverskotten på StatsVerkets
Intrader för år 1817, i nåder låta utbetala
ett belopp af 30,500 R:dr, för att till
Theaterns underhållande detta år användas,
Den 16 Maji,
423
likväl med det uttryckliga förbehåll och vilkor,
att Staten härigenom för alltid fritages
från all vidare förbindelse eller utgift för Thea*
terns behof, än de från längre tid tillbaka dertill
bestådde 4,500 samt 1,400 R:dr för 200
famnar ved, som till Kongl Dramatiska Specs
taklets underhållande finnas å Stat uppförde.
5:0 Öfver Herr Borgmästaren Nordströms
Memorial, angående bidrag af Staten för ElementarScholan
i Askersund j deruti Utskottet,
på anförde skäl, ansett sig icke kunna tilld
styrka, att några Statens medel till detta Läroverks
underhållande anslås.
6:0 I anledning af Kongl, Maj:ts nådiga
Remiss angående reglering af Postverkets Af-i
löningsStat 5 deruti Utskottet föreslagit, att Riksens
Ständer må till Kongl. Maj.ts nådiga åtgärd
öfverlemna, att af besparingar under ani
dra HufvudTiteln eller allmänna Indragnings!
Staten låta bestrida den tillökta utgift, som
härtill åtgår, intill nästa Riksdag, då belop-:
j>et kunde varda i sin ordning å Stat uppfördt»
Aj den i5 i denna Månad:
7:0 I anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets
yttrande och förslag om Stats- och Riksgälds:
Verkens behof, som genom allmänna Bevill;
ningen skola fyllas j deruti Utskottet, med Ani
märkningarnes besvarande, anmält, att de öfrige
trenne Respective RiksStånden bifallit Ut
-
'424 Ben lö Maji.
skottets ifrågavarande Förslag och uppgift af
Bevillningsbehofvet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hög*
lofiige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
16 Maji 1818-
S. D. Föredrogos å nyo och gillades fölJ
jande från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 9 och 13 dennes på bordet lagde Betan*
kanden:
Ft 'ån StatsUtskottet:
Af den 1 denne;,".
1:0 Angående väckte Motioner, rörande
Roteringen i Jemtland.
Af den 7 dennes:
2:0 Angående RiksgäldsVerkets tillstånd
och förvaltning.
Af samma Dag:
3:0 Angående väckt fråga om Academiae-,
Domkyrko-, YVisingsborgs Scholaegods»,
Prebende-, Annex och ad pios Usus anslagne
Hemmans, samt MilitiasBoställens lösande till
Skatte.
Deii 16 Majk
'425
Af Samma Dag:
4:0 Öfver gjord Motion om Anslag å Stat
för inrättande af Exercitue • Esquadroner vid
Li{Regementets CavalleriCorpser.
Af samma Dag:
5:0 Öfver Herr ContreAmiralen Schutzercrnntz’s
Memorial, angående någon förändring
uti Staten för Kongl. Förvaltningen af Sjö-,
Ärenderna.
Af samma Dag:
6:0 I anledning af Kongl. Mäj:ts Nådiga
Remiss, uppå RegementsSkrifvaren, FältKamereraren
B. Molins underdåniga ansökning om
utbekommande af Remisslage.
Från Lagutskottet:
Af den 24 sisilidne April:
Öfver väckt Moiion, om förändring i
straffet för dem, som utfärda tryckte eller gra^
verade Assignationer.
Från Allmanna Besvärs och OeconomiceUtskottet:
Af
den 24 sisilidne April-:
I anledning af åtskillige väckte Motioner
om Förvaltningen och Redovisningen af de
till Hospitalers, Lazaretters och Barnhus ua
-
426
Den f 6 Maji.
derhåll anslagne Medel, samt föreslagne ändringar
uti dessa under Kongl. SeraphimerOdens-Gillets
Styrelse, nu 6tående Fonder.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den i dennes afgifne, samt den 9
i samma månad på bordet lagde Utlåtande,
angående Medel å Staten till Cassern åt K:gl.
Andra Gardes Regementet m. m., fann Riddersknpet
och Adeln för godt, att samma Ut-'
låtande till alla delar gilla; hvarjemte Statsutskottet
skulle anmodas, att, i anledning af
Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, dervid
gjorde Anföranden, meddela de af honom begärdta
upplysningar. Ut supra.
S. I). Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
d 5 dennes aflåtne, samt
d. 9 i samma månad på bordet lagde Memorial,
i anledning af yttrad önskan, om Handlingarnes
tryckning i AnmärkningsMålet, rörande
de, genom Föredraganden af Commandoärenden
för Arméen, utfärdade GeneralOrdres,
om vilkoren för approberandet af Recruter
vid sådane Regementen, der Rothållare ej samfällt
ingått beting om Soldatbeklädnaden; beslöt
Ridderskapet och Adeln , att hos Kongl.
Majit i underdånighet hemställa, huruvida
Kongl. Majit täcktes i Nåder tillåta tryckning
af de öfver CommandoÄrenden d. 24 Maj, d.
26 Augusti och den 30 September 1817, i berörde
fråga hällne Protocoi!; och skulle ExpeditioasUiskottet
anmodas, att underdånig Skrif
-
Den 16 Maji.
42'/
velse härom till Kong-l. Maj/t uppsätta; om
hvilket Beslut de öfrige Re6pective RiksStån.
den skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S- D. Då nu å nyo föredrogs BanccUfc*
skottets den 6 dennes afgifne, samt dea 9 i
samma månad på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
samt PresteS;åndet gjorde Anmäi kningar vid
Utskottets den 26 sistlidne Martii meddelte Betänkande,
angående specificerade Förteckningars
insändande öfver Assignaiioner , som på
Banquen utfärdas, beslöt Högloflige Redderskåpet
och Adeln , att v d nu gällande Författa
ningar om Assignering på Banquen, äfven hädanefter
borde, utan al förändring, förblifva.
Ut supra.
S. D. I anledning af derom väckt Motion,
beslöt Högloflige Ridderskapet och Adeln,
det skulle en Deputation af 12 Ledamöter eller
trenne af hvarje Riksstånd utses , hvilka borde
afresa till Dronthjem i Norrige, för att deltaga
i Norrska Folkets allmänna glädje, vid
Hans Maj:t Konungens Höga Kröning därstädes;
och skulle så väl ExpedLlonsUtskotteC
anmodas uppsätta Förslag till en Adresse, hvilken
Deputerade borde medföra, som äfven
StatsUtskottet'uppdragas, föreslå nödiga Medel,
till bestridande af de i och för denna resa
uppkommande kostnader; om hvilket Beslut
de öfrige Respective RiksStånden skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
42S
Den 16 Maji.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUt:
skottets, så väl den 25 sistlidne Februarii meddelte
Betänkande, rörande inskränkning i beloppet,
hvarunder enskilte Personer icke må vara tillåtet,
att utfärda löpande Invisningar, som ock
af Utskottets den 22 sistlidne April afgifne,
samt den 9 dennes på borde-t lagde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet 'och Adeln
samt BorgareStåndet, vid Utskottets förra Betänkande,
gjorde Anmärkningar, blefvo berörde
tvänne Utlåtanden af Ridderskapet och A*
deln afslagne. Ut supra.
S. D. V<d förnyad föredragning af LagUtskottets,
den 28 sistlidne April, aflåtne, samt
den 9 dennes på bordet lagde Memorial, i
anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde Anmärkningar vid Utskottets den 18
sistlidne Martii meddelte Betänkande , öfver
gjordt Förslag, att ÖlverStåthållareEmbetet i
PolitieÄrender hädanefter må ställas under
HofRättens granskning, ansåg Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande re**
dan blifvit af de öfrige irenne Respective RiksStånden
gilladt, och Målet således, enligt 69 §.
Riksdagsordningen, vore afgjordt, ifrågavararm
de Memorial endast borde läggas till Handlin*
garne. Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets,
d. 24 sistlidne April, aflåtne, samt
den 9 dennes på bordet lagde Memorial, i
anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde Anmärkningar vid Utskottets den 28
Dm 16 Maji.
429
sistlidna Marti! meddeldte Utlåtande, rörande
väckt fråga om bestämd förklaring, angående
hvad till pöliceMål bör hänföras, fann Ridderskåpet
och Adeln för godt, att enär sistnämn.
de Utlåtande redan blifvit af de öfrige trenne
Respective RiksStånden bifallit, dervid nu
mera låta bero. Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af Rid^
darhusUtskottets, den 6 dennes aflåtne, samt
den 9 i samma månad på bordet lagde Me-i
morial, angående Förslag till aflöning, under
innevarande Riksdag, för RiddarhusKamereraren
och RiddarhusFiscalen , blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln bifallit. Ut supra.
S. D. I anledning af gjorde Anmärkning
gar, återremitterades StatsUtskottets, den 7 den-'
nes afgifne, samt den 12 i samma månad på
bordet lagde Utlåtande, öfver väckte Motio-'
ner, angående Gottiändska NationalBevärin*
gens aflöning. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets,
så val den ir sistlidne Martii afgifne
Betänkande, angående regleringen af
Hushållningen vid Strömsholms Kungsgård,
samt dervarande Stuteri-Inrättning, som ock Utskottets
den 7 dennes meddeldte, samt den 13
i samma månad på bordet lagde Utlåtande , i
anledning af dé hos samtlige RiksStånden vid
Utskottets förra Betänkande gjorde Anmärk-!
hlefvo berörde tvänne Utlåtanden till
iimgar
T'
43°
Den 16 Maji.
alla delar af Ridderskapet och Adeln gillade.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 7 dennes afgifne, samt den 13 i
samma månad på bordet lagde trenne Memorial,
i anledning af gjorde Anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkanden :
Af deri 5 sistlid/ie Martil:
j:o Angående regleringen af Staten för
Ulricsdals Kongl. Lustslott,
Af den 13 sistledne April:
2:0 Öfver Comminister Bergegrens Motion,
om Lönförhöjning för Comministrarne i Stockholm
j
Af den 18 sistlidne Martil:
3:0 Gemensamt med Lagutskottet, angående
Lönförbåttring för Häradsböfdingarne;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande blifvit den 4, 11 och 23
sistledne April, af Ridderskapet och Adeln,
bifallne, Utskottets ifrågavarande trenne Memorial
nu endast borde läggas till Handlingarne-
Ut supra.
S D Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 7 dennes afgifne, samt d. 13 i
samma månad på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde Anmärkningar vid Utskottets den 13
sistledne April meddeldte Betänkande, angåen
-
Den 16 Maji.
431
de Medels anslående för verkställde och hädanefter
skeende reparationer å Operahuset,fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär
samma Betänkande redan blifvit af de öfrige
trenne Respeclive RiksStånden bifallit, dervid
nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af ConstitutionsUt:
Skottets den 5 dennes aflåtne, samt den 13 i.
samma månad på bordet lagde Memorial, i anledning
af Ridderskapets och Adelns yttrade ön-’
skan, om tryckning af Handiingarne i Målet, rörande
en af Herr Schönström, Pehr, mot Herr
StatsMinigtern för Utrikes Arenderne gjord anmärkning,
fann Ridderskapet och Adeln, att
samma Memorial endast borde läggas till
Handlingarna. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-'
Utskottets den 7 dennes afgifne, samt den
13 i samma Månad på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af Herr StadsMajoren.Nils Limnelii
Memorial, om bidrag af Statens Medel,
dels till upprensning, dels till igenfyllniftg
af Clarae Sjö, med flera Vattendrag , fann Ridv
derskapet och Adeln, att berörde Utlåtande
endast borje läggas till Handiingarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 12 dennes afgifne, samt den
16 i samma månad på bordet lagda Utlåtanda,
i anledning af Herrar Rullmägtiges i RiksgäldsContoret
hos StatsUtskottet gjorde förfrå
-
43*
Den 16 Maji.
gan, i afseende på Räntan å Högstsalig Hans
Maj:t Konung Carl XIII:s uti nämnde Contoir
innestående HemgiftsCapital , ansåg väl Ridderskapet
och Adeln Herrar Fulhnägtiges hos
StatsUtskottet gjorde förfrågan hafva varit öfverflödig;
men då StatsUtskottet med hem-'
ställan derom till RiksStånden inkommit, beslöt
Ridderskapet och Adeln, atty med gillande
af Utskottets ofvanberörde Utlåtande, anmoda
Utskottet, att gifva Herrar Fullmägtige
tillkänna, det Räntan å i frågavaraude Hemgifts
Capital nu och hädanefter korame att utgå
från RiksgäldsContoiret, med 5,000 R:dr
Banco årligen, som borde Kongl. Maj:t i underdånighet
tillhandahållas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt-i
skiljd.es
In Edem Protocolli
O. J. Lagerhem,
Slut på VI. Bandets I, Afdelning
-
Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1817 och 1818.
Sjette Bandet.
'Andra Afdelningen,
STOCKHOLM,
tryckt hos Olof Grawin, 1818.
Tisdagen den 19 Maji 18I&
Plenum kl®ckan half till io förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Betankanden:
Från Stats Ut slott et:
Af den 13 dennes:
I anledning af RiksdagsFullmägtigens för
Stockholms Stad Herr Nils Settervall väck}
te Motion , så väl om fördelningen af Arbetet'
emellan Riksens Ständers Revisorer a£
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken, sorn
skyndsam tryckning af desse Revisorers Berättelser
} deruti StatsUtskotte t dels ansett sig
icke kunna tillstyrka en så beskaffad fördel}
ning af Revisionsarbetet, som Herr Settervall
föreslagit, dels hemställt, att Revisorernes Berättelser,
så väl om Stats- och RiksgäldsVerken,
som öfrige Verk och Inrättningar , hvilka af
dem granskas, må genast efter hvarje Revisions
slut genom Revisorernes föranstaltande till
trycket befordras och med allmänna Tidning
4
Dm 19 Maj.
gärna utdelas, hvarom, i händelse af Riksens
Ständers bifall, föreskrift borde uti den genom
Kongl Kungörelsen den 10 Junii 1812,
för Revisorerne utfärdade lnstruction meddelas
j i sammanhang hvarmed och sedan Riksens
Ständer vid denna Riksdag fastställt, att,
jemte det ReVisOrerne bestås Skjuts efter fyra
Hästar, tiil och från Stockholm, det för Revisorerne
förut ansiagne Tractamente af 2 R:df
Banco om dagen, borde förhöjas till 3 R:dr,
samma Mynt, och utgå så väl under den för
Revisionsförrättningen bestämda tid, som under
resan till och från Stockholm, då g m'l
beräknades för dagen; StatsUtskoftet föreslå»
git, att föreskrift härom, till vederbörandes efterrättelse,
måtte uti en mot slutet af Instru.
ctionen tillagd §, införasj och hade, enligt bi!'ogadt
ProtocollsUtdrag af den 13 dennes, en Ledamot
i Utskottet, Friherre Cederström, Jacob,
på anförde skäl ansett den af Utskottet tillstyrkte
tryckning af Revisorernas Berättelser icke
böra äga rum
Fran
Banco- Utskottet:
Af deri i5 dennes:
I anledning af gjorde Anmärkningar vid
Utskottets den 10 sistledne Martii afgif®e
Utlåtande , angående förändring af de
innom BancoVerket gällande Befordringsgrunder
, enligt hvilka tredj?delen af Brnqu-ns
Comnlissarier vid inträffande ledigheter tillsät*
tas endast af Frälsemän anmälande Utskot»
Den 19 Maji.
5
tet sig icke hafva funnit skäl, att frångå hvad
dess torra Betänkande i ämnet innehåller.
\
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomiceJJt
skottet:
Af den 24 sistledne April;
1:0 Öfver yrkade TabellFormuIairer för
Herrar Landshöfdingars Berättelser om årsväxten
m- m.j och har Utskottet föreslagit, att hos
Kgl Maj:t måtte i underdånighet anhållas om
befallning till Allmänna M igazinsDirectionen,
att i sammandrag af Trycket utgifva Herrar
Landshöfdingars sista Berättelser om årsväx*
ten för hvarje år, på det sätt, som Directionen
finner för ändamålet lämpligast; varande
jflere Ledamöters särskihe tankar och Förslag
uti ProtocollsUtdrag bifogade,
Af den 28 sistledne April:
2:0 I anledning af de innom Prestestånd
det gjorde Anmärkningar vid Utskottets den
13 sistlidne Martii aflåtne Betänkande, angående
föreslagen ändring uti Tjenstehjons flyttningstid
; anmälande Utskottet, att sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige trenne
RiksStånden bifallit.
3:0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets Betänkande
, rörande väckt fråga om förhöjda
Tullafgifter på Boktryckeri-stilar, som inför
-
Den 19 Maji.
skrifvas; och har Utskottet förblifvit vid dess
första Betänkande, som äfven är vordet af de
öfrige trenne RiksStånden gilladt.
4:0 Öfver de hos Ridderskapet och A:
deln gjorde Anmärkningar vid Utskottets den
25 sistledne Februarii afgifne Betänkande, angående
jemkning uti Båtsmans" Roteringen i
Halland; och har Utskottet icke funnit skäl,
att uti dess förra, af trenne Stånd redan antagne
Betänkande, någon ändring föreslå.
Af elen 16 dennes:
5:0 I anledning af Riksdagsmannen Jon
Göranssons Motion , rörande den af Kongl.
Maj:t 1 Nåder anbefallde delning af Ölands
Allmännings-marker; deruti Utskottet på anförde
skäl icke ansett sig kunna, i anledning af
■denna Motion, tillstyrka denna åtgärd.
Af den i dennes :
6:0 Innefattande Utlåtande öfver de bos Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet gjorde
Anmärkningar vid Utskottets den 25 sistledne
Februarii tneddeldte Betänkande, i anledning
af väckt fråga om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar utaf Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse den 3 April 18 f6, om öfverenskommelser,
rörande Preste-rättigheter;
och har Utskottet, jemte besvarande af Anmärkningarne,
förblifvit vid dess första Betänkande,
hvilket äfven af Borgare- och Bon
-
Den 19 Maji, 7
deStånden redan är vordet till alla delar
gilladt
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 24 sistledne April afgifne , samt den 16
dennes på bordet lagde Betänkande öfver gjordt
förslag till förändringar uti nu gällande Legostadga
för Husbönder och Tjenstehjon.
Företogs till pröfning StatsUtskottpts den
15 dennes aflåtne, samt den 16 derpå följde
på bordet lagde Utlåtande, i anledning al da
hos Ridderskapet och Adeln gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 1 dennes meddelte
yttrande och förslag om den Summa, som för
Stats- och RiksgäldsVerkens samfälda behof
erfordras, att genom allmän Bevillning utgöras.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Det är en af
oss alla känd sats, att innan resultaterne blifva
afgjorda, böra premisserne vara det j denna
sats stadgar hos mig den öfvertygelsen, att Statsutskottets
Betänkande endast är en provisionel
calcul öfver Bevillningsbeloppet, sådant det kan
beräknas, innan den allmänna StatsRegleringen
blifvit fastställd, samt innan Financefrågan blifvit
afgjord , jemte den dermed sammanhang
ägande frågan om Amortissementsanslaget och
användandet af Banquens öfverskotter. Dess.
förinnnan kari BevillningsSumman icke vara
bestämd ; och jag förmodar således, att de tre
andra Stånden ansett BevillningsSumman, sorn
s
Pett 19 Maji,
provisionelt uppgifven j men då det är angeläget
, att icke gifva anledning till någon
tvetydighet, begär jag ödmjukast Proposition
på bifall af Betänkandet med det tillägg,
att då RiksStaten ännu ej inkommit och Financefrågan
ännu ej är afgjord, finnér Ridderskap
pet och Adeln sig icke kunna anse detta Betänkande
för det, som i 69. §. RegeringsFormen
omtalas, utan förmodar ett ytterligare Betänkande
ännu vara att förvänta, hvarvid det egenteliga
bestämmandet af Bevillnings sammans
belopp bör göras.
Hans Excullence, Herr Grefven och Landtz
Marskalken yttrade, att som de ötrige irenne
RiksStånden redan bifallit StatsUtskottets Utlåtande
och målet derigenom, enligt 69. §. i RegeringsFormen,
vore afgjordt, ansåg Hans
Rxcelience sig böra hemställa, om icke Ridder.
skåpet och Adeln äfven för sin del behagade
uti enahanda beslut instämma.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag för
min del tycker, att man, såsom Grefve Spens
anmärkt, kan anse StatsUtskottets ifrågavarande
Betänkande blott för en avis och ej nödvändigt
såsom det i 69. §. Regeringsformen
omtalta tillstyrkande rörande Bevillningens be»
lopp} emedan pä detta ställe i GrundLagen
star, alt detta tillstyrkande skall vara lärnpadt
efter Statens reglerande., hvilken sistnämnde
åtgärd ännu ej blifvit verkställd. Jag
anser derföre billigt att begagna hvarje utväg,
Den 19 Maji.
9
sorn Grundlagen kan medgifva, för att i närvarande
ögonblick söka fö-,kona Svenska
Folket från ytterligare förökning i Skatt-bör
dorna; och förenar mig således med Grefven
Spens i den anhållan, att de Respective
MedStanden måtte genom Frotocolls Utdrag
inbjudas, att på de skäl, som nu blifvit uppgifne
, utan afseende på det bifall de förut
lemnat till Utskottets provisoriska Betänkande,
medgifva, att Bevillningens belopp må förblifva
oförhöjdt, så framt, med FinanceRegleringen,
andra utvägar skulle kunna utfinnas,
till fyllande af StatsVerkets behof,
Hans Excelterice, Herr Grefven och Landt«
Marskalken förklarade, att den af StatsUtskottet
å den förra Bevillnings summan föreslagne
tillökning tillkommit genom å tredje Hufvudtiteln
uppförde, och af samtlige RiksStånden
redan fastställde nya Stats-anslag, samt tilläde,
att sedan de öfrige RiksStånden redan bifallit
StatsUtskottets Utlåtande , hvilket en gång
från Ridderskapet och Adeln återremitteradt,
nu vore för andra gången härstädes under pröfning,
syntes någon annan åtgärd numera icke
återstå, än att, derest Ridderskapet och Adeln
ej ville hvarken gilla Betänkandet, eller
låta dervid bero, anmoda StatsUtskottet, att,
enligt 09 §. Regeringsformen, utnämna vissa
Deputerade, hvilka borde hos Ridderskapet
och Adela företräda och närmare upplysa förhållandet;
hemställande Hans Excellence, hu«
ruvida en slik åtgärd, som endast skulle bereda
tidsutdrägt och uppehåll för Bevillnings.
IO
Den 19 Maji.
Utskottet, uti uppgörandet af Bevillningens fördelning,
Kunde anses nödig.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad H.
Ex- Hr Grefven och LandtMarskalken nu behagat
yttra, torde jag först få äran anmärka: att
hvarken tredje HufvudTiteln eller någon annan
skulle, genom det förslag jag uppgifvit,
blifva till det allraringaste förminskade. Det
vore endast Statens utgift till Banque a ,1 sorn
kommer att minskas, så att afbetajningen på
StatsVerkets skuld förlängdes till tiden i samma
förhållande, som den årliga summan nedsattes.
Hvad för öfrigt sjelfva hufvudsaken
beträffar, kan jag ännu ej medgifva , att den
69 §. nödvändigt skall binda Riksens Ständer
vid det bifall, de gifvit till Stats-Utskottets
förslag om Bevillningens förökning.
Det står nemligen i denna §. att Bevillningens
belopp skall vara låmpadt efter Statens
reglerande Emedan dedore Staten ännu ej
blifvit af Riksens Ständer fastställd och således
ej kan såsom reglerad anses, synes också
följa, att det förslag Utskottet på förhand afgifvit,
ingalunda kan betragtas för annat än
ett slags underrättelse om utsigten för den blifvande
Bevillningens belopp, för att derjemte
inhämta, huruvida Riksens Ständer skulle sig
densamma vilja åtaga , i händelse nödigt så
kunde blifva.
Grefve Spens: Lika med Herr Cederskjöld
förklarar jag, att jag visst ej vill rubb3 något
beslut, aldraminst något om anslag till för
Den 19 Maji.
11
Fäderneslandets behof nödiga utgifter. Det är
endast emedan behofvet af en ökad Bevillningssuauna
icke ensamt uppkommit af ökade
anslag på Hufvudtitlarne, utan äfven deraf, att
man det oagtadl bibehållit AmortissementsSum-;
man lika stor som förut; det är af denna orsak
jag yttrat mig emot den föresiagna ökningen.
Hvad frågan om 69 §. angår, erkänner
jag visserligen, att, enligt denna §., tre
Stånds Beslut skall blifva gällande i frågan
om det der omtalta bestämmande af BevillningsSumtnans
belopp; men nu är just frå^a
örn detta Betänkande är det, som i 69 §. om
talas; mig synes ganska tydligt, att det är
blott en Avis.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att ehuru StatsUtskottets
Betänkande om StatsRegleringen i allmänhet
ännu icke inkommit, hade likväl Statsutskottets
särskilta Betänkande, icke allenast
om Hufvudtitlarne, utan ock angående enskilte
Personers väckte Motioner, om anslag af
Statens medel, blifvit afgifne, samt af RiksStånden
pröfvade, hvadan StatsUtskottet äfven
ansett sig kunna beräkna, och till Riksens
Ständer uppgifva beloppet af den blifvande
BevillningsSumman, om hvars bestämmande
nu endast vore fråga. Hvad ar.geck
den af tvänne Ledamöter yrkade minskning
uti berörde Summa, hemställde Hans Excellence,
om icke åt Bevillnings-Utskottet kunde
öfverlemnas, att vid Bevillningens fördelning
tillse och uppgifva förslag, hvarigenom någon
lindring möjligen skulle kunna erhållas, såsom
12
Dtn x 9 Ma ju
till exempel genom en Bevillning å vissa Qf.
vejflöds- artiklar.
Grefve Spens: Jag skulle ej bestrida öfverlemnande
åt BeVillningsUtskottet al denna
sak, om jag trodde detta Utskott äga magt
att pröfva Amortis^ements anslaget ; jag skulle
tillika sjelf vara den förste, som yrkade Bevillning
på öfverflöd ; m;n då jag icke tror frågan
om ett Anslag kunna till BevillningsUtSkottet
remitteras, ej heller Öfverflöds Hevi Ilningen
afhjelpa det jag önskat förebygga ,
nemligen ökandet af BevillningsSumman, sammanslagen
af alla arter Bevillning , anhåller
jag nu ödmjukast om bifall på Betänkandet,
med tillägg, att oin, vid Finance frågans afgörande
, utvägar kunna utses till undvikande
af RevillningsSummans förhöjning, utan
minskning i något af Riksens Ständer faststäldt
Anslag, detta beslut icke må anses såsom bindande
till en högre BevillningsSumma, än sorn
då blifver nödigt.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anhåller
att få upplysa , det Bevillningsutskottet
icke äger i sin magt, att framställa något förslag
, ledande till minskning i det fastställda
Bevillnings-beloppet, ulan endast att fördela
den BevillningsSumma, hvilken, af StatsUtskottet
uppgifven , blifvit af Riksens Ständer
godkänd- Då frenne Stånd redan gillat Statsutskottets
Utlåtande, och det framställda behofvet
således är ostridigt , men BevillningsUt6kottet
icke kan ingå uti Bevillningens för
-
Den 19 Maji,
13
delande förr , än sjelfva BevillningsSumman
förut blifvit bestämd och Bevillningsutskottet
meddelad ; så får jag på det högsta bestrida ,
6ä väl allt uppskot med pröfningcn af ifrågavarande
Betänkande, som detsammas gillande
under de af Grefve Spens föreslagna, högst obestämda
vilkor} såsom ledande till hinder för
Bevillningsutskottets åliggande och ännu längre
tidsutdrägt med Riksdagen, samt anhåller
Vördsammast hos Hans Excellence, Herr Grefven
och Landtklarskälken örn Proposition till
bifall af StatsUtskottets Betänkande, utan något
slags tillägg.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt.
Marskalken hem-tällde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade gilla StatsUtskottets Utlåtande
, med tillägg, att om, vid Allmänna
Finance-Regleringens bestämmande, utvägar
framdeles skulle finnas, hvarigenom den nu
antagna Bevillnings-Summan kunde till någon
del minskas, på sätt, att de af Riksens
Ständer fastställde Stats anslag likväl komme
att fyllas, och med säkerhet utgå, en sådan
minskning af BevillningsSumman, utan hinder
af det nu fastställda belopp, då må kunna
äga rum.
Bifölls.
Grefve Spens anhöll} att de öfrige Riks*
Stånden måtte inbjudas, att uti detta Beslut
med Ridderskapet och Adeln sig förena, hvil*
ket, uppå af Hans Excellence gjord Prow
14 Den 16 Maji.
position, äfven af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes
Expeditions - Utskottets insände Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående KrigsAcademiens på
Carlberg Lönings- och UnderhållsStat.
Sedan de tvänne Härolder, hvilka uti
Processionen i dag borde gå framföre Ridderskåpet
och Adeln, ankommit, samt Ridderskapet
och Adeln, uppå af Hans Exceilence, Herr Gref»
ven och LandtMarskaiken gjord Proposition, beslutat
, att efter Ceremoniens slut vid Kongl.
Slottet åtskiljas, afgeck Hans Exceilence, jemte
Ridderskapet och Adeln, kl. en qvart till ri,
till Kongl. Slottet, hvarifrån Ridderskapet och
Adeln var Kongl Maj t 1 processionen följagtig
till Hyllningsplatsen å Lejonbacken, hvarest
Riksens Ständer sfhde deras Tro- och
Hyllnings-Ed åt Hans Majit Konungen. Ef.'
ter Ceremoniens slut återgeck Ridderskapet och
Adeln med Froecssionen till Kongl. Slottet,
samt åtskiljdes vid nedgången derifrån, kl.
2 eftermiddagen.
Den 21 Maji. 15
Torsdagen den 21 Maji.
Plenum kl. half till io f. m.
Justerares följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln , vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 19 Maji
1818.
S. O- Föredrogs å nyo och bifölls LagUtJ
»kottets, den 24 sistlidne April afgifne, samt
den 16 dennes på bordet lagde Betänkande,
öfver gjordt Förslag till förändringar uti nu
gällande LegoStadga för Husbönder och Tjen.
stehjon. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats»
Utskottets, den 15 dennes aflåtne , samt den
16 i samma månad på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskap^ och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets den
1 dennes meddeldte yttrande och förslag om
den Summa, som för Stats- och RiksgaldsVerkens
samfälta behof erfordras, att genom
allmän Bevillning utgöras, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att StatsUtskottets berör.;
de förslag gilla, med tillägg, att om vid all^
manna FinanceRegleringens bestämmande, utJ
vägar framdeles skulle linnas, hvarigenom deit
16
Den 2 i Maji.
nu antagne Bevillningssumman, kunde till någon
del minskas, på sätt, att de al Riksens
Ständer fastställd te Stats-anslag likväl komma
att fyllas och med säkerhet utgå, en sådan
minskning af BevillningsSumman, utan hinder
af det nu faststäldte belopp, då må kunna
äga rum j uti hvilket tillägg de öfrige Respec»
tive RiksStånden skulle vänligen inbjudas, att
sig med Ridderskapet och Adeln förena. Ut
supra.
Upplästes till justering och godkändes
följande frän ExpeditionsUtskottet insände förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrif;
velser till Kongl. Maj.t:
1:0 Om åtgärder att befordra skyndsamhet
med tryckningen af RiksStåndens Protocoll
och Bihanget vid kommande Riksdagar.
2:0 Om en del af Wadstena fordna KlOsterbyggnaders
upplåtande för Hospitalslnrättningen
derstädes.
justerades Expeditions Utskottets förslag
till Förordnande för Ledamöterne i Tryckfri.
hetsComitéen,
Friherre Adlerbeth) Gudmund Joran, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då
Den 2 i Maji.
17
Då enskilta angelägenheter innom slutet
af innevarande Maji månad påkalla min närvaro
vid en mig tillhörig Landtegendom i en
aflägsen Province, utom det att min helsa äfven
fordrar någon vård, nödgas jag, i hopp
om Eders Excellences och Högloflige Ridderskapets
och Adelns undseende, i ödmjukhet afsäga
mig det förtroende, jag haft äran njuta
att på sjette månaden vara Ordförande i Riksens
Ständers Expeditionsutskott. Om min förmåga,
att deremot svara, icke varit så vidsträckt,
sorn mitt nit, är jag dock öfvertygad, att min
välmening af Eders Excellence och Högloflige
Ridderskapet och Adeln med bevågenhet anses
, och att jag vid denna för mig dyrbara
förmån får vara bibehållen.
Hans Excellence , Herr Grefven och
Landt Marskalken anmodade, i anledning häraf,
Herrar Electorer att med första sammanträda
för att utvälja en Ledamot uti ExpeditionsUtskottet
efter Friherre Adlerbeth.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betänkanden:
Från
Serskilta Utskottet:
Af den 6 dennes:
Angående grunderna för en allmän regler
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. I. Afd, 3j 4*
i 8
Den 21 Maji.
ring af Statens Embeten och Tjenster ; hvarvid,
enligt ProtocollsUtdrag, åtskillige Ledaj
möters serskilde tankar i ämnet blifvit bir
fogade.
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomicn4
Utskottet:
elen iö dennes:
Innefattande Utlåtande öfver de hos Hedervärda
BondeStåndet gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 17 sistledne April afgifne
Betänkande, i anledning af väckte Motioner om
ändringar eller förbättringar uti Skjutsväsendet,
samt de derom nu gällande Författningar;
anmälande Utskotte', att dess första Betänkande
redan blifvit af de öfrige frenne Respective
RiksStånden bifallit.
Föredrogs å nyo Lagötskottets, så väl den
27 sistlidne Februarii afgifne Betänkande , angående
väckt fråga om skärpande af det nu
för tjufnader stadgade straff m. m. som ock d*
25 sistlidne April meddelte, samt den 16 dennes
på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af de hos Ridderskapet och Adeln vid Uti
skottets förra Betänkande gjorde Anmärk-;
uingar.
Herr af Malmborg, Abraham, uppläste
följande:
Eå jag visserligen icke är nog förmäten att
Den 2 1 Maji.
19
föreställa mig, det jag med mina Anmärkningar
skulle kunna föra någon ifrån en fattad öfvertygelse,
borde jag kanske förblifva vid den
tystnad jag föresätt mig här under detta Riks-i
inöte iagttaga j men jag har lått anledning
tro , det man skulle anse denna tystnad visat
en tadelvärd bekymmerlöshet uti förevarande
vigtiga ämne, der fråga är, att genom straffets
skärpande för tjufvar befordra allmänna säkerheten
, som alltid bör ligga Domaren ömt
om hjertat. Jag bör derföre till min egen
tillfredsställelse reservationsvis uppgifva hvad
jag tyckt mig finna kunna verka till vinnande
af detta stora och nyttiga ändamål , somt
jag hört många tro motverkas af stränga och
allvarsamt verkställda Strafflagar. En sådan
tanka strider rakt emot de äldsta tiders och äfven
min egen erfarenhet, under det jag, dels
såsom biträde åt andra, uti Domare göromål,
dels såsom Auditeur , och dels, sedan 1780,
såsom Häradshöfdinge , lagt hand vid sådana
göromål, jag har derunder funnit starka anledningar
fatta full öfvertygelse derom , att
den äldsta och kanske visaste Sedolärare verlden
känner, haft rätt. då han sagt, att en vis
Regent är sträng, och der en vis Regent är,
går det allt skickligen och ordentligen till.
Det vill säga, att han skall alfvarsamt befordra
verkställigheten af Samhällets antagne
Lagar. Der dessa visa lättsinnighet och för
mycken efcergifvenhet hos Lagstiftaren , der
visa sig ock allmänneligen lättsinnighet och
sjelfsvåld i sederna , hvilkas förfall leda till
barbari, och slutligen till Samhällens upplös
-
20
Ven 2 i Maji.
ning. Detta torde vara en obestridlig san
ning.
Det lärer således ej eller bestridas, att
sedernas befordrande är af mycken vigt. Jag
tror ej detta sker genom flathet vid Missgerningsmäns
bestraffande. Man tyckes dervid
glömma det beskydd till lif och egendom,
den dygdige och laglydige Medborgaren har
ovilkorlig rättighet att fordra, men måste likväl
sakna, der brott icke allvarsamt straffas.
Hvad skall han då tänka om Lagstiftningen ?
Säkert torde vara, att han alldeles icke finner
sig dermed belåten, utan med mycket billigt
missnöje anser sig förgäfves bidraga till Statens
upprätthållande. Följderna häraf kunna
sannolikt icke blifva goda. Jag tycker derföre
det är hög tid , att lemna mycken uppmärksamhet
åt detta vigtiga ämne och att, så
vidt möjligt är , söka förekomma de mer och
mer tilltagande tjufnader, samt att såmedelst
befordra säkerheten till lif och egendom. Dessa
stora och vigtiga ändamål, tror jag tillförlitligast
kunna vinnas, om 1734 års, i denna
del väl grundade Lag återsättes i sin fulla
kraft och verkan, som intill 1779, då olyckligtvis
förändringen deraf utkom, synbarligen
i det närmaste uppfyllde sitt ändamål, så vida
tjufnader för den tiden voro ojemförligt me.
ra sällsynta än nu, dä de sedan 1780 så
märkligt tilltagit, att alla fängelser äro alldeles
uppfyllde med tjufvar, hvaraf antalet var
högst obetydligt, så länge berörde, efter mitt
sätt att se, oöfverträffJiga Lag var gällande.
Man fick den tiden på Landsbygden nästan
allmänt se Allmogen lemna dörrar och kistor
Den 21 Maji,
olästa, då Folket var ute på arbete, och säl»
lan funno de något tillgrepp å deras egendom
hafva skett, då de kommo hem. Nu åter, sedan
Hberaliteten emot våldsverkare synes öfverskrida
rättvisans och billighetens grärisor,
äro låsar, galler och andra förvaringsmedel
otillräcklige att skydda Medborgares egendom,
som med våld tillgripes, utan att ägaren, eburu
dervid ofta hemma i Huset, kan hindra
det. Så har jag erfarit hafva tillgått, under
det jag snart 38 år, såsom Häradshöfdinge,
lagt hand vid en stor mängd Ransakningar
i sådana Mål. Jag har derunder äfven med
innerlig smärta sett den dygdige Medborgaren
gråta öfver förlusten af sin egendom, derföre
han icke kunnat få minsta ersättning till räddning
från den nöd , hvari han af våldsverkaren
blifvit försatt, sedan denna förstört hvad
han tillgripit. Det är i synnerhet vid sådana
tillfällen den samvetsöme Domaren lider vid
utöfningen af sitt svåra och vigtiga Embete,
då han dervid ser sig oförmögen, att till återfående
af det förlorade, hjelpa den lidande oskulden,
som blifvit plundrad, under det den
hvilat trygg, i förlitande på det beskydd, den
af Lagarne haft rättighet att fördra och vänta.
Jag hoppas derföre ingen rättsinnad finner
underligt , att jag upprigtigt ifrar för återställande
af den ordning och säkerhet, sorn
varit befordrad med 1734 års Lag, men upphört
med dess, efter min, på erfarenheten
grundade tanka, onyttiga och skadliga ändring,
hvarefter ifrågavarande missgerningar
så mätkbart tilltagit. Jag har väl häremot,
2 2
Den 21 Maji.
hört den tankan yttras, att de i 1734 års Lag,
lör stölder stadgade dödsstraff skulle för tjufven
blifva ett motiv att älven begå mord •, men
erfarenheten talar högt emot denna tanka , ty
jag tror, att flere mord jif tjufvar blifvit begångne
efter, än före Laglörändringen 1779»
då deras eyllene tid börjades. Under Ransakningar
i Skåne öfver flere utländska tjufvar,
har jag hört dem upprigtig! bekänna, att de
rymt till Sverige, efter erhållen underrättelse,
att de der kunde stjäla, utan annat äfventyr,
än litet stryk eller fängelse, som de ansett o*
betydligt, och derföre lika som vanartige Svenskar
idkat detta handtverk , som sådana finna
lättare, än att genom arbete förtjena medel till
sina behofver. Man säger väi, att tillgång till
arbete saknas5 men må jag fråga, är detta
sannolikt då en allmän klagan höres öfver
brist på arbetare, till underhållande af Landets
odlingar, som på ett förvånande sätt kunde
, 0111 folk nog finnes, ständigt tilltaga?
jag må ock härvid erinra, det jag icke känner
något exempel derpå, att den, som röfvat
Posten eller rånat, tillika begått dråp , ehuru
Lagen, som stadgar dödsstraff för Poströfvare
och rånare, ännu är gällande ; hvarföre
sådana brott äro högst sällsynta, hvilket tyckes
bevisa, att stränghet i straff icke befordrar
lust att bryta Lagen, som, då den är för
mycket eftergifvande, endast tjenar till åtlöje
för den, sorn icke gillar andra band, än dem
egénnyttan fäster, och ej eller känner annan
moralité, än fruktan för straffet, och derlöre
tror jag den högsta Lagstiftaren funnit nödigt
Den 21 Maji.
förordna, att våldsverkare skola utrotas ur sitt
folk. Med denna auctoritet hoppas jag okl n-,
dradt kunna stå fast vid den öfvertygelsen,
att 1734 års Lag i förevarande ämne var
bättre och kraftigare för ändamålet, än de sednare
tillkomne, hvilka synas endast hafva
verkat till fästningars och fängelsers uppfyllande
med tjufvar. Jag har väl, såsom exempel
att dödsstraffs afskaffande minska brott,
hört många föregifva, det barnamord varit me-5
ra sällsynta, sedan, genom Förordningen den
20 Januarii 1779, straffet derföre i flera afseenden
blifvit mildradt; men jag tror icke att
mildringen i straffet medfört minskning i brotten,
ty jag har under de många Ransakningar,
jag hållit angående barnamord, nästan aldrig
hört någon derföre anklagad uppgifva annat mof
tiv till brottet, än blygsel öfver sitt hafvand
de tillstånd, som hon således sökt döljas och
dräpt fostret eller lagt det å lön; men sew
dan lägrad Qvinna fann sig, genom Kongl Brefvet
den 17 October 1778 , icke allenast fredad
från all förebråelse för den förseelse, som för.;
ut ådrog henne så mycken skymf i Samhället,
utan ock berättigade henne till lika heders bevisningar,
som den dygdiga; och sedan hon
således nästan saklöst kunde förnöja sina begär,
så har äfven för henne försvunnit det
hufvudsakligaste motivet, att dölja sitt till?
stånd och att dräpa fostret eller lägga det ä
lön. Det synes således vara förderfvade seder
och den derpå följande skatnlösheten, men ici
ke dödsstraffets afskaffande, som minskat barnamord.
Det hörer icke hit att utreda, huru;
24
Den 21 Maji.
vida Samhället förlorat flere eller färre Medlemmar
genom sådana mord, än genom den,
sedan 1778, tilltagande skörlefnad, den oell
lösagtigheten, som naturkunnige påstå, hindra
Folkökningen» Många har jag väl ock hört
yttra den tankan , att tjufnader skulle mycket
minskas, om lättingar insattes i så kallade Cot»
rectionshus; men jag har många anledningar
tro detta medel icke hjelpa för längre tid, än
den vanartige är innesluten i ett sådant hus,
ty jag har sett ganska många, som med bevis
om vunnen förbättring kommit från det i
Carlskrona inrättade Correctionshus, genast derefter
begå stölder och andra brott, hvarom
de under den såkallade Corrections tiden blifvit
underviste af andra mera vanartiga; hvilka
aldrig kunna rättas eller förbättras. Omsorgen
att rätta en ofta straffad tjuf tror jag
af erfarenheten användes lika förgäfves, som
den mödan en Trädgårdsmästare skulle använda
, om han ville böja ett träd sedan det blifvit
så tjockt, som han sjelf; derföre heter det;
böj vidjan medan den är ung, ty det kan icke
ske sedan den blifvit gammal. Detta synes
mig klart, då man betragtar naturen uti ali
ting. De oskäliga djuren kunna vänjas till sedighet,
om man börjar dermed då de äro unga.
Jag tror derföre det säkraste och bästa medlet
att från roten bota det öfverklagade onda,
vara, att de dryga kostnader, som utgå tillin*
rättande och underhållande af Correctionshus
för gamla skälmar, användas till Undervisningsanstalter
för den ännu oförderfvade ungdomen,
sorn der i tid kunde danas till sedlighet och
Dm 21 Maji.
= 5
ordentligt uppförande •, hvarefter Correctionshus
för hofvar icke torde behof vas j men emedlertid
önskar jag, att Lagen, till dessa sednares
afskräekande, mätte, på sätt jag vågat föreslå,
göras verksam.
Grefve Spens, Jacob Meller; Då förra
gången detta ämne hos Ridderskapet och A*
deln förevar, så mycket och så väl biif^
vit taladt emot de förslag , Uiskottet framställt
, behöfver jag nu endast åberopa hvad
då af åtskillige Talare, särdeles Herr Grefve
Hamilton , anfördes.. Ridderskapet och
Adeln syntes också då, för mig åtminstone, allmännast
vara af den mening, att Betänkandet
borde afslås, och det var troligen allenast formen,
som ansågs hindra att icke då så skedde.
Nu, då sådant ostridigt kan äga rum, får jag
begära Proposition derpå, jag täger mig dock
först friheten att anmärka vid det yttrande, den
agtningsvärde Talaren Hr af Malmborg anfört ,
att en god Regent alltid är sträng, anmärka,
att då jag åtminstone anser Regenters visa och
prisvärda stränghet bestå uti ett strängt handhafvande
af Lagarnes verkställighet, är det
just för hårda Strafflagar, sorn betaga Regenten
möjlighet att vara så sträng, som han ville
och borde vara, emedan de sätta honom
oftare än eljest j nödvändighet, att, genom uL
öfningen af sin benådningsrätt, göra undantag,
från Lagens föreskrifter, och dylika undantag
anser jag alltid som ett nödvändigt ondi i
Samhället, hvartill skälen och anledningarne,
25
D t n 21 Maji.
långtifrån att beredas, böra sorgfälligt undan»
rödjas.
Grefve Kalling, Pehr: Sedan den värde
Talaren på Läktaren så grundeligen framställt
de skäl , som i min tanka pakalia bifall tili
detta Betänkande; så får jag blott äran i korthet
nämna, att jag till alla delar conformerar
mig med honom och anhåller om Proposition
till gillande af Utskottets förslag.
Friherre Cederström, Jacob: Det lärer va^
ra en erkänd sak , att straffen böra vara lämpade
efter brotten Äro straffen strängare, än
brotten synas förtjena, uppkommer ett förhållande,
som väcker medlidande eller verkar tili
döljande af förbrytelserne, eller ock sätter den
Lagskipande i nödvändighet att mildra och suspendera
Lagen. Jag kan ej instämma med den
värde Talaren pä Läktaren i den tanka, att
stränga Lagar minska brottens antal.
Jag tror tvärtom, att erfarenheten visat
just motsatsen, eller att svårare straff verka
större brott, och är öfvertygad, att om Lagen
stadgade brännmärkning och dödsstraff för stöld,
skulle brottet ofta förenas, med det ytterligare
brott af mord. Jag hänvisar den värde Talaren
till det exempel NordAmericanska Staterne
gifvit, der Correctionsinrättningar medfört
så mycken båtnad. Om han tagit kännedom
derom, lärer han nogsamt veta, att redan under
de' to första åren ifrån nämnde Inrättningars
början , de grofva brotten minskades si
Den 21 Maji.
betydligt, att de ej utgjorde 3% del af det antal,
hvartill de förut uppgingo, De flesta stölder
inskränktes tili tillgrepp af matvaror. Den
värde Talaren har vidare åberopat, att Personer,
sorn utkommit från Correctionshusen i Sverige,
gemenligen genast begått stöld. Detta
är alldeles icke underligt, utan en ganska naturlig
följd då de utsläppas från Correctionshusen
utan en enda skilling i iickan. De kunna
ej genast förtjena sin föda och måste således
svälta elier stjäla. Då Lagen skapar förbrytaren,
bör ej Lagen nied grymhet behandla
honom för ett brott, som den sjelf beredt. Om
deremot våra Correctionshus lämpades efter
samma grunder, som de NordAmericanska, rem.;
ligen att den brottslige ej förr fick utslippa, lin
han med arbete förtjent ej allena så mycket
att han betalt sitt underhåll under arrestadden,
utan derutöfver en viss summa, hvaraf han
åtminstone ett år utan andras understöd kunde
lefva, så skulle ej det förhållande , som den
värde Talaren befarat, inträffa , utan den bestraffade
under tiden vinna förtroende och utsigt
till fortkomst. Den af Utskottet föreslagne
brännmärkning innefattar en mot tidehvarf^
vets upplysning rakt stridande åsigt. Det
är ju möjligt och händer kanske oftast , att
den, som begär en stöld, dertill varit föranledd
af det våldsamma behofvet, hangren, och skall
väl ett sådant brott straffas så, att den brotts,
lige för alltid uteslutes utur Samhället? Den,
som bär namnet af tjuf i pannan, kan ej vidare
vara ibland andra af ärliga tänkesätt ■, han
är för evigt förlorad , då deremot den, sorn i
28
Dm 2 1 Maji,
ett Correctionshus fått tillfälle besinna sitt brott,
möjligen kan utgå förbättrad. Jag tillstyrker
således, lika med Grefve Spens, afslag å Ut.
skottets Betänkande.
Herr Manner stam, Johan: Då detta Mål
förra gången var under öfverläggning, tillstyrkte
jag afslag af Betänkandet. De af Utskottet
nu anlörde ytterligare skäl hafva ej ändrat
min öfvertygelse. Jag kan icke föreställa
mig, att en Nation, sorn å den ena sidan
fortgår i upplysning och medborgerlig frihet,
skulle å den andra återgå till den råhet i lynne
och seder, sorn kunde föranleda till en ökad
stränghet i dess Straff-lagar. Jag kan icke
för min del bifalla, att de mildare lagar,
införde af en mera oinskränkt Konung, skulle af-j
skaffas under ett friare Regeringssätt. Det är
i min tanka emot alla Länders och tiders erfarenhet
att grymma Lagar minska brottens antal. Jag
vill ej uppehålla denna upplysta Samling med
framläggande af de skäl, som tala emot en sådan
sats, utan instämmer fullkomligen uti hvad
Grefve Spens och Friherre Cederström i detta
afseende yttrat. Jag tror rätta sättet att förer
komma brott, vara det, att bereda tillfälle för
de fattigare FolkClasserne att med arbete förtjena
deras utkomst. Allmänna säkerheten
tryggås då bättre genom noga handhafvande
af rättvisa och mänskliga Lagar, än genom
Strafflagar skärpta utöfver det förhållande, sorn
bör vara emellan brott och straff. Våra äldre
Lagars förträfflighet berömmes med skäl, men
de innefatta likväl stadganden, som bära stärn.
Den 21 Maji.
29
pel af grymhet, och dessa äro långt för detta
ogillade. Jag kan ej förmoda , att man vill återkomma
till den tid, då trolldom och vid-'
skepelse straffades med döden. Jag åberopar
för öfrigt hvad jag redan förut i detta ämne
haft äran anföra och yrkar för min del afslag
å Utskottets Betänkande i hela dess vidd.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. I alla öfverläggningar,
der skiljagtiga meningar uppstå, bör
man alltid först bestämma, hvaruti man skiljer
sig , och om man sedermera söker att bestämma
hvad som är rätt, icke hvilken har
rätt , skall man snart träffa sanningen. De
hufvudsakligaste anmärkningar , som blifvit
gjorda emot Utskottets Förslag, grunda sig
derpå, att man ej kan mäta en människas lif
emot en annans egendom. Antagandet af denna
anmärkning skulle förutsätta, att Brottmåls*
Lagen grundade sig blott på Vedergällningsrätt
: Jtts talionis, eller att straffa lika med lika,
hvilket jag tror här icke är det rätta. För
min del anser jag grunden till BrottmålsLagen
vara den, att för hvarje brott ett straff måste
vara bestämdt, som af hål ler ifrån brottets begående.
Om straffet öfverstiger denna gräns,
uträttar det ej mer, än hvad ett väl afpassadt
straff skulle verka, utan tvärtom, derigenom, att
det, såsom för strängt, ofta komme att blifva
obegagnadt, motverkar det ändamålet, som derr
med åsyftas, och är straffet åter lindrigare, än
somtarfvas, råjtar Lagen i vanhelgd. Föremålet
för en god Lagstiftning är således, att klokt
bestämma straffen till den höjd, som erfor
-
3 o
Dsn 21 Maji.
dras, att afhålla ifrån brott. Det var en tid
då man ansåg att det endast beböfdes strän»
ira Strafflagar , för att förekomma brott ,
men man misstog sig, ty brottslingen beräknar
sällan straffets öfverdrifna stränghet, utan blott
möjligheten att kunna dölja sitt brott. Orri
nu denna sanning ej kan bestridas, så måste
man likväl medgifva, att om ej straffet är så
strängt, att det afhåller ifrån brottets begående,
så uppfylla de icke deras ändamål. Frågan
måste således här egenteligen blifva, om lör
den till lifstid Fängelse dömde tjufven något
straff bör vara bestämdt, som kan afhålla honom
ifrån brottets vidare utöfvande, och ora
ett sådant straff nu finnes utsatt eiler icke.
För min del tror jag, att äfven lifstidsfången
bör vara underkastad laga ansvar för sine gerningar,
och ingen lärer Kunna neka, att för
det närvarande något st taff ej finnes i Lagen
bestämdt, sorn skulle kunna afhålla tjufven
från vidare stölders begående, om möjligheten
dertill blefve honom lemnad. Spöstraff har
han undergått, till lifstidsfängelse är han dömd,
han har således ej mer än lifvet att förlora;
Om derföre Utskottets Betänkande i denna del
ar.toges, tror jag att det skulle uppfylla det
ändamålet, som med straffets stadgande åsyftas.
Brottslingen skulle betänka sig innan han fortH
satte en bana, sorn han förut beträdt, om han
sage att dödsstraffet oundvikligen väntade honom,
och han skulle icke ens söka tillfälle att
från Fästningen undankomma, och få händelser
skulle troligen gifvas då denna Lag körnare
att tillämpas. Den rätta mänskligheten be^
Den 21 Maji.
31
står icke deruti, att sedan genom en mängd fel.'
agtiga anstalter brottens antal blifvit ökade,
mildra straffen, utan jag anser det vida mänskligare,
att, jemte det sådana Oeconomiska och
PoliceFörfattningar vidtagas, sorn i möjligaste
måtto minska anledningarne till brott, med alf-;
var och nödig stränghet bestraffa brottslingen,
då andra derigenom afhållas ifrån att beträda
samma bana. Med Herr af Malmborg instämmer
jag deruti, att 1734 års Lag, i afseende på
stöld, var för sin tid god } men jag hyser mycken
betänklighet vid att nu upplifva densamma
i hela sin stränghet, enär så många felag.
tiga Inrättningar ännu finnas, hvarigenom brottens
antal fördubblas, och jag fruktar att döds.
Straffen i närvarande tid skulle så mångdubblas,
att ett ofördelagtigt intryck deraf å Nationens
lynne och caracter skulle uppkomma, jag
har hört talas om brännmärkning, hvarom Utskottets
Betänkande icke innehåller något. Der
föreslås endast ett marke å ett doldt ställe å kroppen,
som utvisade graden af den märktes brottslighet.
Om han sedermera förbättrade sig,
blifver det icke svårt att erhålla betyg derom,
då det åsatte märket icke är till något mehn.
Dessutom finnes för det närvarande nästan alltid
märke efter spöstraff, som hvarje Brotta
raålsDomare vet att utröna, men de märkea
Utskottet föreslagit innebära en säkrare Controll,
och jag kan icke inse det vara någon rättighet
för den, som stulit andra gången, att v »4
dare vara obefläckad, utan att han bör vara
känd för sitt brott och ej kunna återvinna sin
förlorade existimation 3 utan genom en förbät-’
32
Den 21 Maji.
träd vandel, och den lilla olägenheten, att han
dermed måste vara försedd med betyg vid alla
de tillfällen, då fråga om hans fräjd kan
uppstå, kan väl icke mätas emot den fördel
för allmänna säkerheten , som härigenom skulle
uppkomma. På alla dessa skäl anhåller jag
om bifall till Utskottets Betänkande.
Friherre Boye, Ludvig: Jag får för miri
del helt enkelt begära afslag å LagUtskottets
Betänkande.
Grefve Strömfelt, Hans Fredric: Jag
kan så mycket mindre dela Utskottets tankar
i detta ämne, sorn jag är öfvertygad, att i fall
straffet för tjufvar skarpes, så ökes i och med
detsamma deras brott ,' emedan tjufven, som
blott har ett lif att förlora, ej skall draga i
betänkande att med tjufnader tillika begå mord,
för att derigenom söka skaffa undan åtminstone
den person såsom vittne emot sig. Om
bevaknings-anstalterne deremot vid Rikets Fästnings
vore i bättre skick än nu, så att Fästningsfångar
ej så lätt hade tillfälle att på flykten
komma, hvilket nu ofta inträffar, samt
medel funnos till inrättande af Correctionshus,
på sätt Friherre Cederström omnämnt, anser
jag brotten säkerligen bättre skulle förekommas,
än genom skärpning i straffen. Hvad
Betänkandet i öfrigt innehåller, instämmer jag
till alla delar med Friherre Cederström, och
får jag af sådan anledning för min del anhålla
om afslag å Betänkandet.
Herr
Den 21 Maji.
33
Herr Cederskjöld, Pehr GustafDå detta
ämne första gången var under öfverläggning,
blefvo så mångå vigtiga skäl anförda emot
Utskottets Betänkande, och äfven nu har af
flere Varda Ledamöter så mycket grundligt blifvit
yttradt emot den af Utskottet föreslagna
Lag-förändring s att alla tillägg utan tvifvel
äro öfverflödiga, för att bestämma Högl. Ridderskapets
och Adelns opinion i detta fall. Likväl
tror jag mig böra till besvarande upptaga
en anmärkning af Herr Stråle. Han har
hemligen förment det vara nödvändigt, att
”stadga dödsstraff för sådana, sorn äro dömde
”till fästning för lifstiden, men efter erhållet
”tillfälle att rymma derifrån, ytterligare betra’5das
med tjufveri*” Den värde Ledamoten
anser dödsstraff i detta fall vara så mycket
nödvändigare , ”sorn eljest alldelet intet straff
s'vore, hvarigenom en Lifstids-arrestant kunde
”afskräckas från försöket att rymma.” Jag
torde härvid blott få äran fästa Högloflige
Ridderkapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att lifstidsfängelse är till sin natur ett så
orimligt straff, att man synes kunna hoppas,
eller nästan vara förvissad, att det aldeles lä-'
rer afskaffas i den Lag, som e* upplyst LagComité
skall, i I9;de Århundradet, under-’
kasta Riksens Ständers pröfning. Det skulle
således vara olämpligt, att nu skärpa straffet
för ljufvar, blott för att emellertid, intill dess dea
nya Lagen hinner blifva färdig, göra den gamla
consequent i orimlighet. Jag vågar derföre
hoppasj att Högloflige Ridderskapet Och A*
Ridd. o. Ad, Prof. Vl. B. L Afd, 59 ö.
Den 31 Maji.
deln ej skulle vilja ytterligare skärpa en Lag,
som redan äf för sträng och barbarisk, och
hvilken vi förmodligen alla önska, att innan
kort tvärtom kunna mildra,, och göra mera
svarande mot dess ändamål.
Äfven borde jag få göra den anmärkning,
att den af Utskottet föreslagne tjuf-stämplingen
skulle möjligen kunna gifva anledning
till ett nytt slags brott af den aldra rysligaste
beskaffenhet. Nidingar skulle nemligen kunna
påsätta en oskyldig detta märke, och om han
vore en främling på orten, ser jag knappt huru '
han skulle kunna bevisa sin oskuld, och ännu
mindre, huru brottslingen, i händelse han
om illgerningen blefve öfverbevist, skulle
efter Svensk Lag straffas.
Jag vågar derföre tillstyrka afslag af Be*
tänkandet.
Herr Stråle: Då Herr Cederskjöld icke bestrider
dödsstraffets nödvändighet, så tror jag
att de skäl, han för öfrigt anfört icke äro gällande.
Jag delar visst den tankan, att lifs
iidsfängelse
ar ett olämpligt straff, men då
man kan antaga, att den, som stulit trenne gånJ
ger, icke står att förbättra, så gifves ej annan
bestraffning, än dödsstraff, fängelse eller aepora
tation. Deremot kan jag icke gilla den grundsats,
att anse friheten af mindre värde än lif*
vet, och ännu förledit år hade vi exempel derpå,
att en, som var dömd till döden, men blef
af Kongl. Maj:t derifrån benådad, i stället för
att undergå bestraffning af fyratio pär spö
Den si Maji»
35
samt lifstidsfästning, hellre valde dödsstraffet5
hvilket också ä honom verkställdes*
Herr af Brinckman, Gustaf : Lagutskottet
s Betänkande innehålller trenne särskilta för
allmänna säkerheten väsendtliga föremål, hvilka
hvar för sig torde böra framställas och
gran kas.
Det första ar straffets skärpande för tjuf,
scm t’ll lifstidsfängelse dömd, derifrån rymmer
och å nyo begår lika brott.
jag tror visserligen, att hvarje Samfufidi
äger gifva sig sådana Lagar, sorn freda det
ifrån våld och mistning äf hvarje|Medlems
enskildta egendom, Och erfarenheten bevittnar
hka säkert, att tjufvar i sednare tider med
oförsynt fräckhet och en tilltagsenhet utan
like utöfva deras vanart.  Det dödsstraff, UtJ
skottet lörelagitj är it således i min tanka lika
grundad', sam rättvist. Men då tidéns anda
autmera rigtat sig åt afsky för dödsstraff, och
den af Kongl. Majit i Näder förordnade Lag4
Comité äfven lärer vara betänkt, att hellre
lindra bestraffningar, än göra dem hårdare; så
synes mig att närvarande tidepunkt icke ät
tjenlig att vidtaga motsatta utvägar; hvarföre
jag också finnér mig föranlåten att instäm,
ma ined de värde Ledamöter, hvilka afstyrkt
bifall å Utskottets Betänkande .i denna del.
Dernäst förekommer frågan om tjyfvars
S6
Den 21 Maji»
brännmärkande, hvilket efter mitt omdöme
vore ganska nyttigt i afseende på dem, hvilka
gjort sig skyldige till lifstidsarbete på fästning,
och nu, då de få tillfälle att rymma derifrån,
ofta under to å 12 diktade namn stryka
Landet omkring och öfverallt begå tjufnader,
utan att deras förra bestraffning eller bestämmelse
möjligen kati upptäckas. Jag skulle likväl
vördsammast föreslå, att brännmärkningen inskränktes
innom denna gräns och att den verkställdes
på ryggen eller skulderbladet, så att
intet hinder för deras förbättring deraf inträffade
, i händelse de kommo till alfvarlig föresats
att den vidtaga»
I tredje punkten finner jag Högloflige Utskottets
Betänkande så grundadt på Lag och
sanna förhållandet, att jag deråt lemnar mitt
fullkomliga bifall. Den erfarenhet jag förvärfva!
under mer än 30 års handläggning med
Brottmål, dels såsom Föredragande i en HofRätt
, dels såsom Domare, sager mig, att de
fläste tjufnader begås af sådana, som under uppgifne
lika beskaffade brott å andra orter, föras
från den ena ändan af Riket till den andra,
och derunder sällan sakna tillfälle, att genom
list eller våld försätta sig i frihet. Och den
kostnad för Staten, som till deras forslande åtgår,
är större, än man vid ett hastigt öfverJ
seende kan beräkna. Icke eller är jag i stånd
att inse, det den af Lagutskottet föreslagna utväg
på minsta sätt afbryter en laga Rättegångsordning,
då man gör åtskillnad emellan den,
sorn anklagar sig sjelf, och den, som blir an-'
Dm 21 Maji.
3?
Jslagad. I förra fallet tarfvas ja endast sådana
upplysningar, som styrka dess bekännelse,
Och de måtte väl kunna, utom dess närvaro
på stället, inhämtas, isynnerhet då han icke
dess mindre före den sluteliga Domen deröfver
bkr hörd. I sednare fallet åter, om Måjgäganden
påstår dess inställelse, eller angifvelse
sker om flere brott, är det i Utskottets Utlåtande
förbehållit, att han skall till orten afsändas.
Jag tror mig således äga fulla skäl att understödja
Utskottets Förslag i denna del, och
anhåller ödmjukast om Eders Excellence, Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition till
dess godkännande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold'.
Förra gången då detta ämne förevar, hade jag
gran yttra mina tankar derutinnan, samt instämde
i hvad Herr Grefve Hamilton lika fullständigt
som grundligt anförde mot den föreslagna
skärpningen i straffet för tjufvar. Jag
vili således icke för närvarande uppehålla tiden
med upprepande af de då framlagde skäl,
hvilka jag nu vågar allenast åberopa såsom
grund för afslag å Betänkandet i den del,
sorn rörer det af Utskottet tillstyrkta dödsstraff,
hvars införande dessutom ingalunda, efter
min tanka, skulle verka till det ändamål,
man dermed åsyftar. Och får jag, till veder'
läggande af det föreslagna dödsstraffet och till
bevisande af min principe, ytterligare framställa
den fråga: hvar finnes väl det Lmås so®
53
Dm 21 Maji,
mera frikostigt å tjufvar verkställer dödsstraff’,,
än England; Themsens siränder vittna ju derom;
men i hviiket R;ke ut ifvås (jufnader mera
oförskämdt och djerlf , än i England , der
bofvarne etabU-rat sig vissa förbund eller coalitioner,
under ntbtdde Chefer och Anförare?
En
värd Ledamot har väl gjort, tillför,
svar af Betänkandet, den inv n nirg, att de
vöre svårare straff’, att. för alltid förlora friheten,
än att ra st* iifvet, och hvilket han velat
styrka m d det anförda exrnplet, att ea
till lilstidslängelse dömd förbrytare ej länge
sedan hegärde, att hel're få‘ undergå dödsstraff;
men detta exempel, hvars trovärdighet
desto mindre hör sättas i tvifvelsmål , sorn
mig kunnigt är, dels att åtskillige till döden
dömde Personer vägrat begära och antaga dem
erbjuden nåd; dels ock, att det gifvits människor,
hvilka begått rysliga brott, för att dymedelst
blifva afhända ett lif, som för dem
varit en odräglig börda; hvadan ock vår gäl-1
lande Lag stadgar, huruledes med sådana nidingar
skola förhållas; men, säger jag, detta
anförda exempel bevisar icke något för, utan
snarare rakte mot den principe, hvarutur
Blänkandet utgått, hvilket åsyftar skärpande i
straffet för tjufnad, i afsigt att derigenom denna
vanart skulle förminskas; ty om det kaa
antagas såsom ett axiome, att kärleken eller
känslan för lifvet vore i allmänhet ringare,
an den för friheten, har, efter en sann slut?-  konst, Utskottet handlat tvärtemot dess före»
Den 21 Maji.
39
ssfs, och i stället att tillstyrka skärpning, föreslagit
mildring uti det för tjufvar hittills
stadgade sträft'. Och enär man i alla andra ci^
viliserade S ater söker afskaffa barbariska beg
straffningar, hvilka alltid utmärka en särdeles
råhet hos den Nation, hvarest desse äro gällande,
vet jag icke hvarföre den ädla Sven-j
ska Nationen skall blottställas för sådana oblig
da omdömen af Utländningen, genom åter införande
af flera dödsstraff, än våra hittills gällande
Lagar stadga. De för stölder utsatte
bestraffningar äro nog svåra och rysliga att
afskräcka vanartiga lynnen , blot* Lagarnes
Väktare och Skipare iagttaga derås åliggande
pligter , och ÖfverDomare icke så ofta som
hittills skett, utöfva den dem förundte Leuterationsfrihet
till förringande af Lagarnes och
Samhällssäkerhetens kraf. Och om i öfrigt
bevakningen och tillsynen öfver de till fästning
dömde fångar raedmera noggrannhet
iagttages, skall säkerligen det med den föreslagne
skär pningen åsyftade ändamål vinnas.
Af alla dessa skäl tillstyrker jag ytterligare,
att Utskottets Betänkande, så vidt det
rörer denna fråga, måtte ogillas och afslås 9
hellsten Civil och CriminalLag är under utarbetning,
och snart lärer till Ständernas närmare
granskning och antagande utkomma, samt
för thy, det synes lämpligast, att derest ser-,
skilta omständigheter icke fordra en skyndsammare
förändring , all annan handläggning
med LagFörslag må intill nämnde tidpunkt
40
Den 2 i Maji.
hvila, på det den nya Lagen må ordningsfull
och systematisk blifva sammanfattad, och de
brydsamma olägenheter Och oordningar undvikas,
hvilka ostridigt eljest varda följder af
en blott för få år gällande mellaniag. Och
af enahanda orsak kan jag ej eller inse nyttan
och nödvändigheten , sorn påfordra det
med tjufvar af Utskottet föreslagna, af Herr
af Brinckman understödda, nya Rättegångssätt.
Författningar äro långt för detta utkomne,
hvilka stadga, huru förhållas bör, enär
tjuf bekänner å sig flere brott å aflägsna
Orter begångne , samt anledning finnes till
misstanka, att sådan bekännelse blifvit gjord
endast i afsigt, att tjufven söker tillfälle, att
under forslandet kunna undankomma. Och
måga således dessa Lagar efterföljas , intill
dess den omförmälte nya LagBok utkommer,
hvilken jemväl skall innehålla den hepröfvade,
lämpligaste Rättegångs-ordnipg, så väl i
Civile-som Criminele Mål.
Men deremot anser jag, lika med Utskott
tet, högst nyttigt och nödigt, att sådana tjufvar,
hvilka till lifstidsfängelse blifva dömde,
och således icke äga hopp att återfå deras frihet
, måtte varda brännmärkte , för att blifva
fortare igenkännliga, om de finna tillfälle att
från deras förvaringsställe undkomma; dock
yrkar jag, att detta märke skall sättas å nå^
got synbart 6tälle, på det dermed åsyftade
åndamålet desto fullständigare mätte vinnas.
Herr Cederskjöld: Den siste värde Ta*
/
Den 21 Maji.
41
Jaren har med Utskottet instämt deruti: ”att
!’Lif'stids~arrestanter borde förses med ett out”plånligt
märke,” men tillika yrkat, ”att det
?,boide sättas på något obetäckt ställe af krop’
pen, på det hvar och en genast kunde igen”känna
brottslingen, i händelse han kunde
”komma på fri fot.’’
Detta vore visserligen ganska rigtigt, så
vida man kunde befara, att lifstidsfängelse
skulle för alltid bibehållas i vår StraffLag.
Men då man, såsom jag förut haft äran nämna,
synes kunna förmoda , att detta orimliga
straff måste i den innan kort .utkommande
Lagen alldeles afskaffas, och de då varande
Lifstids-arrestanternas straff utan tvifvel lär
komma att förvandlas till fängelse på viss tid,
till exempel 25 år, .efter hvilken tids förlopp
de återfå friheten, i händelse de, genom sedeförbättring,
deraf skulle visa sig förtjentej så
skulle man, genom en sådan stämpling, på förhand
betaga alla dessa, den gamla felagtiga
Lagstiftningens olyckliga offer, möjligheten
att kunna begagna den frihet , som den nya
Lagstiftningen tillät dem, att genom sedeförbättring
återvinna,
Då dessutom till och med i Ryssland det
bruk lär hafva blifvit afskaffadt, att uppskära
näsborrarne på sådana grofva brottslingar,
som för lifstiden förvisas till Siberien ; skulle
det vara alltför olämpligt , att i Sverige na
börja påtrycka brottslingar outplånliga och
allmänt synbara märken. Om man tror strän
-
42
Dsn 21 Maji.
gare straff erfordras för att förekomma rym-:
ning från fängelserna, så förmodar jag3 att de
nied största bil i ig !i et borde stadgas för dem,
åt hvilkas vård Arrestanterne anförtros.
Herr af Brinckman: Det är i min tanka
alldeles icke något nytt Rättegångssätt i afseende
på tjufvar, som blifvit föreslagit, utan blott
en mera bestämd tillämpning af förut antagne
grundsatser. Redan för längre tid tillbaka,
liar Kongl. Majit i nåder förklarat, att då tjuf
å sig bekänner begångne brott å andra orter,
ägde Domaren, inför hvilken en sådan bekännelse
skett, att, efter anmälan hos HofRätten,
och dess dertill erhållne bifall, brefvexla med
den eller de Domare i de orter der brotten
skulle vara utöfvade, och där de befunnos så
ringa eller uppenbara, att de utan vidare undersökning
kunde afgöras, eiler Målsägande!!
icke fordrade den brottsliges inställelse, då i
ett sammanhang och på en gång deröfver domina.
Ö/id 1S12 års Riksdag väcktes Motion,
om en ytterligare förklaring i den måtto, at£
anmälan i HofRätten vid hvarje tillfälle kunde
undvikas, och på Laglltskottets tillstyrkande,
biföllo Konung och Ständer, att ett blott
tillkännsgifvande hos Konungens Befallningshafvande,
och genom dess brefvexling inhäm^
tad kännedom, skulle göra tillfyllest; men derigenom
var icke det förra stadgandet, att Domare
ägde pröfva, huruvida ytterligare undersökning
vore nödig, på minsta sätt ändradt; och
endast LagUtskottets nnderlåtenhét att bibehålla
denna föreskrift, harv vållat, att en så;
Den 21 Majt.
43
dan pröfning sedermera upphört, och att nu, så
snart tjuf uppgfver lika förbrytelser å annan
ort3 och det inhämtas att tjufnad der »verkeligen
skett, han genast dit afsändes , hvataf
roångfalldiga utgifter för Staten och lika många
olägenheter för Samhället inträffa?
För öfrigt har jag härvid ej haft annat
ändamål, än att framställa sanningen sådan
jag dtn med visshet känner. M n öfver! tunar
dess större eller mindre verkan till Hög*
loflige Ridderskapets och Adelns • meta upplysta
pröfning.
Herr nora Hauswolff: En värd Ledamot Hr
af Brinckman har vid mitt yttrande anmärkt,
det icke något rytt Rättegångs sätt nit-d tjufvar
åsyftades, men meningen af Betänkandet i
denna del kan väl efter dess ordafaltning ic*
ke annorlunda förstås , än ait det gamla före»
skrifna skulle på föreslaget vis förändras ^ och
kan jag icke inse någon anledning, hvarföre
icke det hittills gällande må kunna bibehållas,
intilldess den under utarbetning varande nya Cri*
tninalLagen jemte Rättegångs-ordningen i Brottmål,
hinner utkomma till Ständernas gransk*
ding
Och
i anledning af Herr Cederskjölds invändning
emot den föreslagne brännmärkningen,
får jag, med åberopande af hvad jag rörande
detta ämne förut anfört, äran erinra, att den
varder icke allenast en skärpning i straffet a
sorn så måqg«§påyrkata utanlock egenteligen
44
Den 21 Maji.
ett nödvändigt signum, hvarigenom dels Domaren,
som skall företaga Ransakning öfver en
sådan bof, sättes i tillfälle att genast utan besvärliga
omvägar utröna förbrytarens tillförene
ådagalagde vandel och befordra denne till dess,
välförtjenta bestraffning , dels ock Allmän heten
lätteligen kan, utan att blottställa sig sjelf
för äfventyr af misstag, med säkerhet igenkänna
dem, hvilka ifrån Samhäils-rätten ärq.
fridly ste, samt dem gripa och till Laga angvar
öfverlemna, j stället för det nu sådana
äfventyrare ofta få vandra utan tilltal, af den.
orsak, att mångå frukta att attaquera dem, för
att icke stadna i reconvention, eller blifva invecklade
i undersökningen, huruvida den antastade
verkeligen är den misstänkte bofven^
eller icke,
Beträffande det från Siberien hämtade exempel,
som en annan värd Talare åberopat;
så tror jag alltför väl, att enär mänsklighet:
äfven i Ryssland begynt under närvarande Tideskifte
blifva allt mer och mer rådande,
man äfven derstädes förminskat de ohyggeliga
kännetecken, såsom öronens afskärande, näsborrarnes
uppsprättande eller brännmärkens
användande, hvarmed man tillförene efter berättelse
derstädes, såsom i de fleste barbariska
Stater, utan urskillning stämplade alla förvisic,
äfven för sådana händelser, hvilka den ena tiden
anses för grofvaste brott, men i ett nytt
skifte åter berömmas såsom utmärkte förtjenster.
Men att desse kännetecken blifvit alldeles af-,
skaffade för verkeltga*gröfre missdådare, der
-
Den 2 i Maji.
45
;på tviflar jag, och dermed må förhålla sig huru
som héllst, på ett ställe; hvarest Landsför»
visnings-orten är så aflägsen, otillgängelig och
säker, som Siberien, Förringar det icke min öfvertygelse
om nödvändigheten, som i Sverige
'påkallar grofva brottslingars utmärkande, så att
älven den enfaldigaste må kunna igenkänna en
förrymd så till sägandes fogelfri eller fridlös
niding; hvarvid dock bör iagttagas, att han
vid märkets åsättände icke marteras, hvilket
lätteligen kan undvikas, som nogsamt synes af
flere Sjömän, de der blott för ro skull låta
sätta hvarjehanda märken och zirater å deras
armar och bröst.
Friherre Boye, Ludvig: Den urskilning i
Betänkandets särskilta delar, hvarom Herr af
Brinckman nu påmint, torde hafva undfallit flere
än mig. Att mota följderne af brottslingars
'osannfärdiga bekännelser på sig sjelfva, är så
mycket mera angeläget, som fångars forslande
genom Landet ej aflöper utan en svår tyngd
för den skjutsande Jordägaren. Jag förenar
mig således med Herr af Brinckman, och tror,
att ehvad den föreslagne anstalten är förut påbuden
, eller ej; så är dock behof att göra
den gällande. Jag anhåller om Hans Excellence,
Herr Grefvens och LandtMarskalkens Proposition
på Betänkandets särskilta delar, då jag
med nöje skall bifalla denna del.
Friherre Cederström, Jacob: Sorn jag redan
yttrat mig i hufvudsaken, vill jag blott besvara
en här gjord anmärkning, Man har nem*
46
Ben 21 Maij.
ligen sagt, att brännmärkningen vöre nyttig i sl
måtto, att den brottslige blefvei det Allmänna
igenkännelig. Men man har då glömt, att
brännmärkningen aldrig kunnat komma i fråga,
om ej ett dlämpeligt och orimligt straff förutgått.
Om förbrytaren insattes på ett Correcttonshus,
derifrån han törst utsläpptes sedan han
förvärfvat sig medel till underhäll, så skulle
ej de förnyade brott inträffa, sorn man tiu med
den föreslagne skärpningen i straffen tror sig
skola förebygga j brott, hvilka jag hoppas i
framtiden till betydlig del genom blifvande
Correctionslnrättningar skola förekommas.
Hvad det föreslagna Rättegångssättet ahgår,
tror jag, att frågan derom bör förfalla, hellst
genom den vid nuvarande Riksdag antagne
fångforsliögs- och bcvaknings-anstslt, den befarade
olägenheten af rymning undanrödjes Jag
är således af den öfvertygelsen, att LagUtskottets
förslag i hela dess vidd gerna kan förkastas.
Herr Aniar spar re, Ingemar Augnst: Jag
förenar mig med Herr af Brinckman i den anhållan,
att Betänkandet matte varda punktvis
pröfvadt, och vill blott anmärka, att då detsamma
första gången förevar, tycktes tonen terrs
meligen allmänt vara emot det töreslagne döds»
straffet.'
Herr Mannerstam: Betänkandet innehåller
visserligen irenne delar , och jag vill ej
bestrida, ätt hvar del särskilt blifver till profning
framställd 5 men jag kan dock ej annat
Den 2 i Maji,
47
än förnya min anhållan,,att hela Betänkandet
måtte afslås. Jag vill till hvad jag förut yttrat,
blott tillägga en omständighet, nemligen
den, att ju mera man skärper straffen för tjufnad,
desto svårare är det att upptäcka brotten.
De flesta tjufvar kunna endast genom
egen bekännelse fä lias , men om dödsstraff
och brännmärkning införes , fruktar jag, atfc
största delen af stölder icke skola uppdagas.
Angående det föreslagna Rättegångssättet vid
Ransakningar om stölder, får jag anmärka, att
genom en Författning redan är föreskrifvit, att
då tjufvar bekänna på sig sjelfva tjufnadsbrott,
sannfärdigheten af deras uppgift genom
correspondance med vederbörande i de Orter,
der brotten skola blifvit begångne.bör inhämtas,
innan de dit afsändas till Ransaknings undergående
, och jag tror, att något ytterligare
Correctiv emot den vanan hos tjufvar, att dikta
på sig brott, på andra Orter begångna, för
att under resan få tillfälle undankomma, icke är
af nöden. Deremot anser jag det vara af vigt,
att icke utan behof afvika från den grundsatsen,
att Ransakning bör anställas i den
Ort, der brottet är verkstäldt, hellst det föreslagrie
undersökningssättet stundom dessutom
kunde föranleda till mera omgång och tidsutdrägt,
i händelse den tilltalades inställelse
slutligen funnes nödig.
Friherre Boye: Lika med Friherre Ce
derström
inser jag väl, att af den bättre anstalten
med fångars forslande blir följden att min»
dre fångar komma att rymmaj men jag tror
43
Dm 21 Maji,
att ännu komma säkerligen 6 till 8 år att åtgå
innan öfvertygelsen angående de nya svårigheterne
vid rymningar medföra den verkan,
att afskräcka från speculationen hos fån*
garne; och emedlertid fortfar det onda, till
svårighet för den skjutsande Allmogen.
Grefve Spens! De skäl, hvilka för yrkan*
det om afslag å Utskottets Betänkande redan
blifvit anförde, anhåller jag få , med anledning
af det, som nu blifvit taladt, än ytterligare
öka med några få. Det förefaller mig besynnerligt,
att nödvändigheten af dödsstraff för
större förbrytare, hvilka i alla fall friheten
icke kan lemnäs, yrkas på samma gång, sora
man medger, att det riktigaste vöre, att på ett
säkrare och ändamålsenligare sätt bevaka detn,
om man dertill hade medel. Förslaget ätt afhända
människor, af hvilka man befarar frihetens
missbruk, lifvet, derföre att man ej kan
bevaka dem på nog tjenlig! vis5 påminner mig
om hvad nyare tiders Historia berättar, kanske
mindre enligt med sanningen, men alltid
lika rysligt, om den namnkunnige Eröfraren,
hvilken i Egypten lät uppbränna sina blesserade
Soldater, då han ej hade tillfälle att
föra dem med sig. Det har blifvit sagdt, att
hårda strafflagar skulle minska antalet af brotten.
Man åberopar sig erfarenheten af tidefne,
innan våra CritninalLagar mildrades, och man
förmodar, att en återförd stränghet skall ej allenast
förekomma den ökning i antalet äf brott,
6om någon tid försports, utan äfven nedsätta
detta
Den 21 Maji.
40
åetta antal. Jag tror visserligen, ätt detta kan
aga sin riktighet, om lråga endast äroinbiottens
antal i de listor, som enligt Domstolarries
anteckningar årligen upprättas, icke om
antalet af de brott, som Verkeligen föröfvas.
Brottens antal blifver säkerligen icke mindre,
ehuru de komma att vid Dojrstolarne något
annorlunda rubriceras, till undvikande af det
hårdare oproportionerliga straffets tillämpning.
Såsom exempel på dylika straff, hvilka gifva
anledning till de större brottens rubricering
såsom mindre, torde jag få anföra de dödsstraff
vår lag utsätter för tidelag, rån, och dylikt.
Manne dessa brott ske lika sällan, som
man finner någon af Domstol dömd derföre ?
Med den visserligen ringa erlarenhet jag äger,
tror jag mig likväl kunna förklara, att det icke
ar förhållandetj den för alla i ögonen fallande
disproportionen emellan straffet och brottet,
föranleder alltid dertill, att hvar och en mindre
gerna uppträder såsom .angifvare, att visligen
gifva sina utsagor en så skonsam vändning,
som möjligt, och' att Domaren tilläfventyrs
mindre sorgfälligt söker de upplysningar, hvil,'
ka skulle gifva brottet den svårare egenskapen^
samt begagnar sig af den honom lemnade tolkningsrätt
af Lagen, för att slippa tillämpa dea
Lag, som han anser olampelig, och i de flera
händelser, der, såsom Herr Mannerstam anmärkt,
egen bekännelse utgör hufvudsakligast»
möjliga upplysningen, kan man säkert Vänta
sig att äfven den uteblifver.
Ridd. o. Ad, Prof, VI. B, It Afd. 7, 8*.
5*
Dett 21 Maji.
Hans Éxcetlence, Herr Gr efven och Landi•
Marskalken yttrade , att sorn LagUtskottets
förista Betänkande, på sätt Herr af Brinckman
tipplystj innefattade trenne serskilta frågor, an^
såge Hans Excellenée sig böra hemställa, Orri
Ridderskap och Adeln behagade företaga
Betänkandet punctvis till afgörande ; hvilket
bifölls.
Hans Excellebce gjorde derefter Proposition
till bifall af LagUtskotttes hemställan, att
tjuf, som för all sin tid blifvit till arbete å Fästning
dömd, må, sedati han Undergått det honom
ådömde kroppsstraff Och antingen stjäl
tinder det hail å Fästningen qvarhålles, ellet
ock. kommet på fri fot samt åter stjäl mer el?
ler mindre , varda hängd.
Ropades stärka Ja Och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence föté>*
slog, att Utskottets berörde hemställan mätté
afslås; hvilken Proposition med Ja besvarades.
Hans Excellence hemställde vidare, öm
Ridderskapet och Adeln behagade gilia den
af Utsköttet föreslagne åtgärd, att vid andra
fräsan eller oftare begången stöld med eller
utah inbrott, Samt om kortare eller längre tids
Fästnings- eller Spihnhusarbete blifver den brottslige
ådöihdt, han borde förses med något sådant
märke, som, utan att kunna utplånas, gifvet
ett tydligt vittsord Om förbrytelsen, mell
hvilket marke borde sättas på ett sådant ställe
Den i i Maji.
51
å kroppen* där, genörh klädsélfi, möjlighet för
brottslingen kunde gifvas att detsamma dölja,
äfvensom att de Personer, hvilka redan ärö för
flere resor fötöfVäde stölder till längre eller kortar
re tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete dömde
Och detsamma ha Uridergå* måtte på lika sätt
Varda märktei
ftöpades Jä och Eej.
Herr Munch af Rosenschöld s Eberhard:
jag trot, att orsukeri, hvarföre tjufnader hos
Oss i sednare tider tilltagit, icke är att man afskaffat
dödsstraff eller brännmärke för detta
brött, utan att immoralitet och brist på tillräckéligä
utvägar, att med arbete föda sig $
tilltagit. Mah borde derföre meta tänka på
ätt förekomma, än med mera straff belägga
tjufnader, mera på Uppfostrings - än på Correctionsanstalter.
Tjufnader hafva i sednare tider
äfven i England tilltagit * oagtadt man der
årligen hanger en mängd tjufVar. De ha deremot*
likasom andra grofva brött, aftagit £
Norra America, Oagtadt dödsstraff där äfo alldeles
afskaffade. Hdfvudorsakéti till tjufvars
ökade antal ligger således icke i straffens mildhet.
Utomdess gör dödsstraff för tjufnadéf
tjufven till mördare, örn han genom mord tror
Sig kunna Undgå blifva upptäckt; hvarföre män
observerat* att i de Länder, där tjufVar straffas
med döden, ärö de ofta tillika mördare.
Friherré Cederström: Då man har all anledning
hoppas, att det nu gällande lifctidsfäa,-
52
Hen 21 Maji.
gelsestrafF skall afskaffas såsom onaturligt och
olämpeligt, kan jag ej finna, hvarföre brännmärke
skulle åsättas lifstidsfångar; ej heller finnes
någon anledning att detta märke bör påsättas
dem, hvilka blifvit straffade för andra resan eller
oftare föröfvad stöld Jag kan ej inse, hvarföre
anan skulle yrka skärpning af Lagar, hvilkas
mildrande man snarare bör önska
Herr
von Hauswolff: Jag får äran upplysa
derom, att tjufvar för andra resan stöld, så
vida den icke skett i kyrka, icke kunna dömmas
till lifstidsfängelse, och således, enligt mitt
tillstyrkande, icke eller böra beläggas med brännmärke,
som blottställer dem för den vanära,
hvilken sedermera vöre för dem hinderlig, att,
oi dt upprigtigaste föresatts om en forbättiad
vandel, vinna medmänniskors förtioende,
och hvarigenom de skulle tvingas att fortfara i
deras vanart, såsom enda utväg för deras bergning.
Men att sådane tjufvar varda brännmärkte,
hvilka blifvit till lifstids-fästning dömde, hade
Jag icke förmodat skulle blifva af någon motsagdt
eller m sstydt. En sådan förbrytare kan
aldrig förvänta sig den nåd. att någonsin återfå
sin frihet, om än hanen längre tid under fäst.
mingsarbetet visar prof af ånger och dygdig
böjelse; det är således nödvändigt för honom
att söka sjelf tillfälle till undanflykt , och enär
hans försök lyckas honom, har han, som
saknar medborgerligt förtroende och nödiga
betyg att dermed kunna fortskaffa sig, samt dessutom
är beröfvad tillgång att tillfredsställa lifvets
nödvändiga kraf, icke annan utväg öfrig, än
att tillgripa annor mans egendom och blott
-
Den 21 Maji.
53
ställa sig för påföljderna , allt under hopp,
vunnit af vanan, att kunna mera försigtigt ari
förut utöfva sitt handtverk. Om derföre sådana
brännmärkas, skulle det å ena sidan säkerligen
betaga de fleste af dem håg att söka
rymma, såsom för dem onyttigt, då de lätteligen
igenkändes å hvad ort de vågade visa
sigj och å den andra, vara den lämpligaste utväg,
att kunna skyrdsairmeligen få sädatie bof-t
var upptäckte, innan de medhinna att vidare
störa Samhäilslugnet. Jag yrkar derföre bifall
af hvad jag härom tillstyrkt.
Herr Cederskjöld: Det skäl, som den sista
värde Talaren anfört, för att söka bevisa
brännmärkningens nödvändighet, nemligen ”för
”att kunna hindra lifstidsfången att kunna in”gå
i Samhället,” synes mig just bäst bevisa dess
olämplighet. Då den nya Lagen förmodligen
skall tiliåta den nuvarande lifstidsfången att med
tiden kunna återvinna friheten, bör man väl ej
i förväg betaga honom hoppet att någonsin kun-,
na njuta denna frihet, och följagtligen döda hos
honom begäret att förtjena och förvärfva den.
Grefve Kalling: Sedan jag nu hört så
många kloka och upplysta Män yttra betänk-i
ligheter vid Utskottets Förslag om skärpning
i straffet för tjufvar, kan ej eller jag annat
än tillstyrka afslag å detsamma. Det kan ju
gå an att bibehålla det gamla en tid på försök
j skulle erfarenheten visa, att det är nyttigt,
så må det fortfara, och om motsatsen inträffar,
kunna ju kommande Ständer.besluta
54
Dett 2 i Maji.
c|en erforderliga ändringen. Hyad brännmärkningen
angar, så är det visserligen sannt,
att brännmärket förstör en människa för helg
lifstiden j trun om det endast åsättes fästningsfångar,
och icke i pannan, pl3n på axeln, så
att det blott kati skönjas af dein som visitera,
trQr jag det vara ganska nyttigt. Qch törenar
jag mig således, utom hvad denna sednare
fråga beträffar, med de Herrar, hvilka talat emot
JJtskottets Betänkande.
Grefve Spensi, Jacob Melker' Jag kan icke
finna något skadtligt deruti, att med något outplånligt
märke förse dem, som äro dömde tilj
lifstidsfängelse. Det kap efter min tanka allrabögst
betragtas såsom en Police-anstalr, för att
bin iradematt rymma. Förhållandet är helt annat
m-d lifstidsfångar , hvilka redan äro dötnde
till avskiljande från Samhället, och icke kpnn$
blifva mera afskiljde genom något marke, som påsättes,
än med dem, hvilka, efter det de utstått
sitt straff, återställas på fri fot, och då böra
hejt och hållet återgifva? åt Samhället, derest de
jcke genom något slags beständigt afskiljande
hindras att återgå fullkomligen bland de öfrige
Med^orgarnes antal, och om möjligt är skaffa sig
ptkomst utan fortsättning af brott. Att en
Hiöjligen framdeles skeende Lagförändring *
hvarigenom lif tidsfängejse såsom straff skulle
blifva afskafiadf, härigenom kunde hindras, finnér
jag ej, helst äfven om en sådan [^förändring
sjcer, fråga ändå aldrig lär kunna blifva,
att de dåredan till lifstidsfängelse dömde skulla
någonsin kunna ställas på fri lot, emedan ingen
Den 9i Maji.
55
Lag kan hafva retroactiv verkan, och alla
Domar, hvilka ärq enlige med de, då i saken
slutligen dömdes, gällande Lagar, böra gå
i verkställighet, och den, som blifvit till
Straff skyldig känd, således undergå det
fullt ut så strängt^ sorn det blifvit honom å>
döm dt.
Friherre Z>r«/v«, Thura:; Sedan gerom
det här nyss fattade beslut, rörande det föreslagna
dödsstraffet för tjufvar, tvänne Siånd
stadnat emot två, och saken sålunda förfallit,
anhåller jag att få yttra några ord om hrännmätkningen.
Densamma är egentligen föreslagen,
på det tjufvar, sorn i å 2 gånger undfått
spö, må kunna igenkännas och ej genom
falska uppgifter undskylla sig, samt på det
ej sådane Banditer må gå säkre och undslippa
det straff de förtjena,
Jag tror, för min del, att det ej är skadligt,
att den som stjäl två gånger, blir brännmärkt
på ett doldt ställe* Han äger ju på ryggen
ett märke efter spöna, sorn aldrig kan utf
plånas. Hvad åter lifstidsfången beträffar, anser
jag ännu mindre tvekan böra uppstå otn
hans förseende med ett synbart marke. Haa
har ju sin bergning på Fästningen, har dit»'
kommit för den osäkerhet han sprider i Landet,
är utesluten från allt umgänge med ärligt folk;
och när han undkommit, måste Lagstiftarens
äadamål vara, att så snart som möjligt återfå»
ra honom dit, der han för allmänna säkerheten
bör vara. Det är således nödigt, att hart
<56
Den 21 Maji.
blir ökänd genom ett synligt marke. Deraf
kan han ej i minsta mohn lida, ty han är redan
för evigt utestött ur Samhället, Vi äga
acke exempel, att de, sorn för stöld 2 3 3 gånger
blifvit spöade, sedermera blifvit förbättrade.
Qcb jag tillstyrker af dessa anleduingar
bifall i denna del af Betänkandet.
Friherre Cederström: Jag kan ej instämma
med de tvänne sista värde Talarne. Att
nemligen, om Lagen framdeles undergår den
förändring, att lifstidsfängelse afskaffas, de till
sådant straff dömde deruti ej skulle njuta nå»
gon lindring, sådant kan jag aldrig förmoda.
Det är tydligen bestämdt, att Lagar ej kunna
hafva retroactiv verkan, då tredje mans rätt
deraf skulle lida förfång; men helt annat är,
då Lagen funnits vara origtig och straffet olämpligt.
I sådant fall måsteden nya Lagstiftaren
kunna säga: Lilstidsfångar få en viss tid
sig förelagd att ådagalägga det förbättrade
uppförande, som bör göra dem berättigade att
återfå friheten, och om de utstå profvet, må
de lösgifvas mot borgen för deras oskad.
lighet.
Jag finner ej något hinder för en sådan
åtgärd. Men skulle de åter brännmärkas, på
sätt Friherre Drufva föreslagit, voro de för
alltid uteslutne ur Samhället, och långt värre
än uteslutne. Jag ser ej eller hvad nytta en
dylik brännmärkning skulle medföra, då, så-,
som Friherre Drufva anmärkt, de efter spö*
gtraffet bära ett märke, sorn ganska tydligt
Den 21 Maji,
57.
skönjes, endast en skål kallt vatten slås öfver
ryggen ; och hvartill tjenar då ett nytt sätt
att märka? Jag förnyar min anhållan om full»
komligt alsing af Betänkandet.
Herr Stråle: I anledning af hvad Friherre
Cederström anfört, får jag upplysa, att erfarenheten
har visat, att lifstidsfångar, hvilka
rymt och stulit, blifvit dömde för första resan
stöld och efter derföre undergången bestraffning
blifvit ställde på fri fot; och till föreS
kommandeaf dylika misstag, lärer något annat
medel icke gifvas, än Utskottet föreslagit.
Friherre Drufva'. Då Spöstraffet redan visar
tjufvens egenskaper, kan jag ej inse vådan
af att han får ett nytt märke. Nyttan är deremot
den, att Domaren ej blir förvillad, man
6traxt ser, om tjufven flere gånger blifvit straffad
eller icke. Såsom Herr Stråle ganska rigtigt
anmärkt, händer det efta, a*t tjufvar säga
sig blott en gång hafva föröfvat stöld,
och vid sådana fall skulle sanningen bäst uppdagas
genom det nu projecterade brännmärket,
som, enligt Betänkandet, kan ske utan sveda,
på samma sätt, som Sjömän vanligen märka sig
på händerna med krut, hellst det aftryck spöna
efterlemna dels ej synes väl efter flera års
förlopp, dels ock ej är tillräckeligt för att urskilja,
om den brottslige blifvit en eller flera
gånger aistraffad.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrade, det han i anledning af
Den 2i Maji,
den förefalloeDiscussionen ansåg sig böra föreslå,
$tt endast de tjufvar, hvilka dels undergått straff
för tredje resan stöld och dels blifvit till lifstids
arbete dömde, måtte på det af fJtskottet
ftjreslagne sått markas.
Ropades Ja Qch Nej
Herr
Munch af Rosenschöld: Jag tror, att
pn bestämd pluralitet är emot brännmärkningen
af sådana förbrytare, som 2 eller 3 gånger
besatt stöld, men att åter meningarne ärq
mera delade i frågan om lifstidsfångars märkande;
jag får således anhålla om Proposition
å denna sednare del af förslaget, ehuru
jag är för min del alldeles emot det samma.
Grefve Spens: Jag tror, att Ridderskapets
och Adelns tankar skulle blifva mera förena*
de, om Proposition gjordes derom, att endast
de, hvilka äro till lifstidsfängelse dömde, mätte
med ett outplånligt märke förses. I anledning
af hvad Friherre Cederström yttrat, anhåk
ler jag att få i så måtto förändra och förklara
meningen af hvad jag sist hade äran anföra,
att jag alldeles medger, det ett vidtagande
af den anstalt , att marka de redan till fängelse
dötnde fångar skulle för dem innefatta
en ny tillökning i det dem redan ådömde straff;
men att framdeles sila de, hvilka dömas tilllifstid&fängelse,
äfven dömas att blifva märkte,,
deremot inser jag icke något hinder.
Ilans Excellence hemställde, om Ridderskap
Jlcn 21 Maji,
59
pct och Adeln skulle finna lämpeligt att endast
lifstidsténgar borde p| det af Utskottet uppgifne
sätt märkas,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Anckarsvärd t Carl Hinric: Mycket
ogerna ingår jag på ett område, sora ensamt
tyckes vara de Lagkunnige förbehållit;
men jag kan ej dela deras tanka, *tt det vöre
pnligt med vårt Tidehvarfs upplysning, med
des6 lynne och esprit att införa brännmärkning.
Qm, såsom en Ledamot åberopat, brännmärket
sättes å ett doldt ställe, skulle det ej
tjena till annat än att åstadkomma en Lag, sora
ålägger hvar och en skyldighet, att undergå
pn, sedlighet och moralitet kränkande, visitation.
Dessutom, då yi äga Fästningar med Garnisoner,
måste felet ligga i bevakningen, om
täts rymningar inträffa, och skall någon rättelse
äga rum, torde den hellre böra bestå
i förbättrade bevakningsanstalter, än införandet
af grymma Lagar. Jag har för liten kännedom
om Lagarne i andra Länder i allmänhet,
för att kunna uppställa någon jemförelse
emellan dem och våra, Dock vet jag väl att
brännmärkning brukas i Ryssland, men jag
kan ej ingå derpå, att exempel derifrån afösa
till efterföljd må hämtas,
Åtskillige yttrade härtill defa5 bifall.
Friherre Draf ca: Jag tror ej, att någon
ledamot åberopat något doldt stalie 9 utan
6o
Den 21 Maji*
allenast Utskottets Betänkande. Lika litet
tror jag, att visitationer, genom antagandet
af den utaf Utskottet föreslagne method,
skulle blifva flere, än de, som nu ans,tällås för
att urskilja märkena efter spörappen. Och då
tjutven redan bär märket på sig, kan jag ej
inse någon fara lör sedligheten eiler moraliteten
af den projecterade anstalten uppstår, utan
förmodar jag tvärtom, att det är ganska väl,
att en bot blir känd som en bof.
Herr Stråle-. Utskottets Betänkande grundar
sig derpå, att endast i olicemagten äger rättighet
att anställa undersökning, och ej å an-‘
dra än sådane, hvilka kunna anses misstänkta
och icke äro försedde med betyg om sin fräjd,
och då kan ej någon blifva förnärmad.
Herr Mannerstam: Då jag erinrar mig
de tänkesätt, sorn förmärktes, när denna fråga
på detta ruin förra gången var under öfverläggning,
förefaller det mig ganska underligt,
att man nu så mycket ifrar för införandet
af detta här förut okända bestraffningssätt,
af den svåra egenskapen, som brännmärkning.
Då dessutom en ny Strafflag skall utarbetas,
och förändrade straffgrunder troligen i flera
fall antagas, så bör man icke utan största nödvändighet
nu införa partiela förändringar i
straffen , utan hellre vänta till dess att LagVerket
kan fullständigt blifva till Riksens
Ständers ompiöfvande framlagdt. Jag förny-:
ar således min anhållan om afslag å Betan-:
kandet,
r
Den 21 Maji.
6l
Herr Cederskjöld: Såsom ytterligare be
vis
för tjuf-stämplingens olämplighet, får jag
anmärka, att då alla straff oemotsägebgen böra,
så länge brottslingen tillätes att behålla
lifvet, åtminstone lemna rum för förbättring,
och följagtligen afven för hoppet att ostörd
kunna njuta frugten af den samma; skulle det
vara i högsta grad orimligt, att genom ett outplånligt
märke på kroppen försätta den olyckliga
i den oupphörliga oro och frugtan,
att det märkta stället af hans kropp kunde
under sjukdom eller eljest tillfälligtvis blottas,
och han derigenom komma stt med föragt
och afsky utstötas ur ett Samhälle, hvars
agtning han genom den ärbaraste vandel rer
dan hade lyckats att förvärfva sig.
Friherre Drufva: Om en sådan människa
skulle förbättra sig och sjukna, så hemställer
jag, huru mycken barmhertighet det voro hos
den Läkaren, som upptäckte och omtalte hans
förra vandel, jag tror vådan af det föreslagna
märket vara ganska liten, men deremot den
allmänna säkerheten ostridigt vinna. Den
hufvudsaklig.! verkan är den, att förbrytaren
far sig till v»ra, då han bär ett märke på sig,
som sätter honom i nödvändighet att vara
försigtig, och betager honom hoppet att kunna
ljuga sig fram.
Herr Cederskjöld: I anledning af hvad
den sista värde Ledamoten behagade yttra,
får jag förklara, att oagtadt jag för min det
gerna skall vilja tro, och vågar till och med hop;
Den 2 i Maji.
J)äSj ätt kanhända Lakärn# mer ån dlånga äit~
dra , skulle hafva medlidande med en olycklig,
på hvars kropp de tillfälligtvis kunde upp.
täcka ett sådant marki , och följagteligen förtiga
det} vore den brännmärktes belägenhet
icke desSmindre lika ryslig , emedan Läkarena
i alla fall icke äro de enda i sorn möjligen
skulle kunna komma i tillfälle att göra ed
dylik upptäckt. För öfrigt anser jag Lagstiftarett
böra räkna hvarken på Läkares eller
någon annans medlidande och ädelmod • Utan
stadga sådana Lagar, 6om innom sig hyså vik
koret för ändamålets uppfyllande ^ och följagteligen
endast räkna på laglydnad;
Hans Exdetlencej Herr Grefven och LandiMarskalken
yttrade derefter, att som åtskilige
Herrar Ledamöter yrkade afslag å Utskottets
i förevarande punct gjörda hemställan*
ansåge Hans E^cellettce sig böra göra
Proposition, om icke Ridderskapet Och Adelfi
behagade afslå hvad Utskottet rörande tjutvars
märkande föreslagit.
Ropades starka Ja, blandade med några Nej.
I anledning hvaraf Har.S Excéllence förklarade,
det han tyckt sig finna* att Ja öfverröstat
Nej, Och att således Utskottets berörde förslag
blifvit af Ridderskapet och Adeln ogilladt.
Hans Excellence hemställde derefter, örn
Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
det af Utskottet föreslagne Rättegångssätt då
Den 21 Maji.
tjuf uppgifver isig hafva enahanda brött antingen
å ett eller flera ställen på andra örter begått,
eller Ransaknirtgeh dertill gifver anledningi
Ropades Ja och Néj.
Friherre Cederström: jagfröf, ätt genom
Öiscussiönfcn tillräckeligeb blifvit upplyst, att
den vid denna Riksdag antagne fångforslings.
och bevaknings-anstalt skall fullkomligen förebygga
den hittills varande osäkerhet vid fångars
transporterande, hvilken ensam synes
hafva gifvit anledning till det af Utskottet
föreslagna nya Rättegångssätt; och som detta
i min tanka icke har något företräde framför
det nu gällande, så inser jag ej något skäl att
detsamma antaga.
Herr von Hauswolff: Då Riddérskapet
bch Adeln, genom de tvänne sista besluten,
blifvit dervid, att BrottmålsLagarne Skola tills
vidare orubbade fortfara j så vet jag ej hvarföre
ért förändring i Rättegångssättet skulle
bifallas* innan ett fullständigt förslag af Lag-i
Cömitén, rörande Rältegångs-ordning i Brottmål
, blifvit utarbetadt. Författningarne äro
tydlige i frågan, huru förhållas bör, då en
tjuf bekänner på sig flera brott å särskilta Or.
ter begångne. Och jag tillstyrker således,
ätt Utskottets Förslag, rörande detta ämne,
afven må förfalla; hvarom jng utbeder mig
Eders Excellence, Herr Grefven» och LandtMarskalkens
Proposition.
64
Den 21 Maji.
Herr Stråle t Utskottets Betänkande In*
nefattar icke någon ändring, utan endast ert
utveckling af förut gällande Författningar,
hvilka stadga, att om tjuf bekänner brott å
annan Ort föröfvade, skall uppgiftens sannfärdighet
genom brefväxling med Domaren i
den uppgiine Orten utrönas Detta har likväl
icke alltid med tillbörlig noggrannhet iagttagits,
och det är derföre Utskottet ansett nödigt,
att meddela en ytterligare föreskrift i
detta afseende. Utskottets Förslag innefattar
ingenting, som kan föranleda till förnärmande
af någons lagliga rätt, utan går endast
derpå ut, att Ransakning öfver ett brott, som
en redan förvunnen brottsling å sig bekant,
kan ske utan hans personliga inställande i de
fall, der ingen omständighet sådant fordrar.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde derefter, att det af Utskottet
föreslagne ifrågavarande Rättegångssätt
äfven måtte af Ridderskapet och Adeln afelåsj
hvilken Proposition med Ja besvär
iades.
Då nu ånyo föredrogs LagUtskottets, den
28 sistlidne April afgifne, samt den 16 dennes
på bordet lagde Utlåtande , i anledning
af de hos Ridderskapet och Ä.deln samt PresteStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets
ulen 5 sistlidne Martti meddelte Betänkande i
frågaa
D;n 2 i Maji.
65
frågan, att de publique Auctoriteter, som å
Kongl» Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandlingar med Knskilte, ej må
äga att vid tvist om uppfyllande och tolkning
deraf sjelfve deröfver dömma; k‘ef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Hans Excellence, Herr G re fa an och
Landt lil ar sk al keti tillkännagaf , att Plenum
komme kl half till 5 i eftermiddag att lort.
sättas.
Företogs tdl pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomias - Utskottets, den 23 sistledne
April afgifne, samt den 16 dennes på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckte Mo.
tioner om en friare handel med Svenska Skogsproducter.
Friherre Boye, Ludvig: Om de skäl stå
fast, som föranledt Utskottet att anse en bestämd
önskan i detta Mål vara öfverflödig; så
håfve vi, vid de föregående Riksdagarne, äfvensom
vid denna, oförsvarligen användt vår tid,
då vi sysselsatt våra Utskott och ossmed öfverläggningar
i de så kallade önskningsmålen }
ty i alla önskningsmål inträffa alldeles samma
skäl, som i detta, l alla äger Kongl. Maj:t
afgörande rätten; i alla står Kongl. Maj:t på
Ridd. 0. Ad. Prof. VI. B. II. Afd. 9,10.
Dat 21 Maji.
samma höga punkt, hvarifrån ämnets vidsträcktare
omfattning bedömmes bättre än at oss^
och i alia, både kunna och böra vi förlita oss
på Kongl. Maj:ts vishet och Nådiga omsorg,
att, oss ohördan, göra det bästa.' Och böre vi
för dessa considerationer, nu ingen önskan
yttra i detta ärende, så bör äfven förfaras på
samma sätt i alla andra. Med agtning för
Constitutionen och vår deri förvarade rätt, anger
jag mig berättigad att icke antaga dessa
Skäl, och då Kongl. Maj:t låtit i en del af ämnet
höra Allmänheten på Sockenstämmor; så
kan jag ej tro annat, äi? att ju Kongl. Maj.t
också hellre hör Nationen formligare representerad
genom Ständerne. Ämnet är ibland
de vigtigaste vid denna Riksdag, och jag Vågar
alltså hoppas, att Riksens Ständer icke vilja Visa
sig så liknöjda, så kallsinniga för dess utgång,
ätt de skulle vägra ett bestämdt förklarande
af deras önskan deri, Jag anhåller öd:
mjukast, att Högloflige I^idderskapet och Adeln
behagade lemna sin uppmärksamhet åt denna
sak, och täcktes deri stadga «tt omdöme, att
till Thronen frambäras. I Utskottet har Fri.;
herre Edelcrantz så fullständigt, så upplyst Och
så nitiskt framställt det rätta i saken, att jag
för min del gerna antager dess tillstyrkan. Om
den bifalles af Konungen, så synes mig obestridligt,
att Svenska Export-handeln skall
snart få en ny och så ansenlig tillväxt, att verkan
deraf på Handelsvågen skall blifva, kan hända
till flera millioner, förmånligare, än man nu
Vill tro. Aldrig skall jag begripa något patriotiskt
skäl för det Monopolium, sorn, för att gynna
Deii 21 Maji.
67
Köpmansinteresset, nekar Skogsägaren att SaN
ja sin egendom till hvem han behagar, och
och neka Staten den oändligt större fördel,
som skulle tillflyta om Utländningen finge häc
sjelf köpa sitt behof. Med arithmetiska skäl
har Friherre Edelcrantz bevisat, att frakten
kostar Svenska Redaren mycket mera än den
Utländska, hvaraf följer, att den sednare kan
betala mer för våra Producter, än den förre.
Tidepunktens penmngeställning har försatt väre
Köpman och Skeppsredare i en särskild svår
belägenhet, så att de icke heller kunna utsträcka
sig till nya företag, och då nu således
Skogsägarne icke få sälja till dem, så frågar
jag: är det billigt, är det patriotiskt, att producterne
skola ligga ofÖrsålde, att Skogen
skall ruttna , för det att våra Köpmän icke
kunna, eller icke vilja köpa, och för det man
på dubbelt sätt , dels genom PröductPlacat,
dels genom öfverdrifven Tull, hindrar Utländningen
att sjelf infinna sig i våra hamnar,
för att göra sin handel? Mig synes, att Rättskänslan
, att känslan för det allmänna bästa,
lätt afgör frågan. Jag tillstyrker ödmjukast,
art Ridderskapet och Adeln täcktes antaga
Friherre Edelcrantz’s mening, och den, såsom
sin önskan, till Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla; och må det förlåtas mig, att jag tror,
det Ståndet då först fullgör sin pligt till Nationen
i denna fråga. Återremiss lärer således
vara af nöden, och jag begär den.
Herr Munck ciffRosenschöld, Eherhard:
Den sist talande värdeÄLedamoten har till eti
68
Den 21 Maji.
del förekommit mig: Jag instämmer således
med honom, och anhåller om Proposition till
gillande af Herr Friherre Edelcrantzs, Utskottets
Beänkande följagtiga, särskilta Förslag.
Alla Finance-operationer äro otillräcklige eller
blotta palliativer, om de ej grundas på ceconomiska
anstalter, som lifva Näringarne. Må Capitalisten
söka sin fördel blott uti en tillökning af Silfverfonden
i Banquen, eller uti en indragning af
Sedelmassan; Rikets fördel består i en ökad
Production. Men sjelfva penninge interesset lider
genom Exportens försvårande och inskränkning;
ty behofvet af Växlar blir större, hvarigenom
Cours och Agio stiga. Till upplifvande
af Productionen fordras, jemte ett tillräckligt
RörelseCapital, den högsta möjliga afsättning
; den minskas genom onödiga onera på
Exporter. Genom sina tnonopoliska rättigheter
nedtrycka våra Skeppsredare våra egna
Exporters afsättning, men befrämja andra Länders,
genom att föra dem från ett Land till
ett annat. Sedan 1809 års HandelsTractat, i
afseende på Finland, halva förändrade Handels-förhållanden
uppstått, som fordra motsvarande
förändringar i våra HandelsFörfattningar.
Den fria Importen af Trädvaror, på Utländska
Skepp, som, enligt denna Tractat, är
tillåten å den ena sidan, hade å den andra påkallat
fri Export af dylika varor, för att göra
en nödig Contrebalance, men detta Correctiv
har dock uteblifvit. Utskottet hade bordt föreslå
de anstalter, som äro af nöden, och ej
inskränkt sig till att endast tillstyrka Ständer»
na, att hos Konungen i underdånighet öfver
-
Ben 21 Maji.
69
lemna vidtagandet af dem, Hans Maj:t sjelf
kan finna nyttiga, utan att derjemte föreslå
någon önskan om bestämda stadganden i detta
ämne. I alla andra Länder är Exporten mindre
onererad än Importen - i vårt Land är förhållandet
alldeles motsatt, ehuru det var det ännu
mera innan sistlcdne Riksdag. Det är ej
underligt då, att Näringarne här aftyna. Hvad
Serskilt trädvarors Export angår, 6å bör man
ej betragta den blott i och för sig sjelf, utan
i sitt förhållande till dera? Import. Sedan
genom Handels-tractaten 1809 Finska, det vill
säga Utländska trädvaror fått fritt på Utländska
fartyg införas, kan väl ingen med något
skäl påstå , att de icke likaså fritt böra få på
Utländska fartyg utföras, som införas. Om
frakthandel och skeppsrederi skola gynnas,
så bör det ej ske blott på Skogsägarens, utan
på det Allmännas bekostnad. Frakthandeln beröfvar
oss dessutom årligen mycket Folk, som gä
i Utländsk tjenst. Den inländska Productionen
lider så väl häraf, som genom en försvårad
afsättning till Utlänningen, och sjelfva Skeppsredaren
lider åtminstone likaså mycket deraf,
att färre Producter blifva att utföra, som att
han får för sin handtering äfven Utlänningen
att concurrera med. Skogarne förstöras ej, som
man vill befara, genom en fri Export, utan
genom svedjande, bränning till aska, med mera
, hvartill man föranledes af Trädvarornes försvårade
Export. Skogarne vanvårdas just genom
en för ringa betalning i ersättning för
deras vård. Men blott temporaira tillåtelser till
utförsel skada, och gifva anledning till skogens
7°
Dm 21 Maji,
förstöring, för en blott momentel vinst ! Vöre
Exporten fri, skulle det mera löna mödan
för Enskilte, att göth strömmar flottbara, och
de från kusterna långt aflägsna skogar skulle
derigenom blifva användbara till Export? OeconomiaeUtskottet
vill, att Målet skall öfverlennäs
till Kongl, Maj:ts pröfning. Jag tror, att
Ständerne göra rättast, om de taga denna utväg,
men jag yrkar cå, att deras önskan må
förklaras vara innefattad idet förslag Herr Fri*
herre Edelcrantz, afgifvit.
Herr Mcinnerstam, Johan: Jag instämmer
Uti den anmärkning, som redan blifvit framställd
emot ifrågavarande Betänkande, att nemligen
Utskottet icke bestämdt yttrat sitt eget omdöme
öfver de dit remitterade Motioner , angå*
ende ProductPlacatets upphäfvande och om fri
Export af Trädvaror.
Jag delar med Utskottet den öfvertygelsen,
att Kongl. Maj:t, som äger öfversigt af Ri*
kets hela allmänna hushållning och af dess
handelsförhållanden till andra Riken, samt är
skild från de ensidiga interessen och åsigter ,
som någon gång kunna verka på Enskilta,
bäst kan i detta, som andra fall, urskilja och
besluta hvad sorn leder till Rikets gagn; men
jag anser Utskottet hafva bordt i detta, lika
sorn i andra Oeconomiska frågor, sorn dit remitteras,
afgifva bestämdt Utlåtande.
Betänkandet innefattar trcnne frågor, vid
hvilka jag utber mig få göra några erinrjngar.
Uti den första om Prodnctplacatct af den
Den 21 Maji,
71
lo November 1724 synes af Utskottets yttrana
de böra siutas, att Utskottet anser dess hviJande
för det närvarande nyttigt, och således
till en del tillstyrkt bifall af min derom väck*
ta Motion. I händelse af återremiss, anhåller
jag bestämdt, att Utskottet behagade något närmare
derom yttra sin tanka. Uti den andra
frågan om Export af Trädvaror åberopar jag
Friherre Edelcrantz/s vid Betänkandet biiogade
särskilta yttrande, hvilket så fullständigt utreder
och på ett så öfvertygande sätt framstäf
ler det rätta och för Riket nyttiga i detta afseende,
att den minsta tvekan icke bör, efter
min tanka, derom äga rum , och jag har dervid
icke något att tillägga, utom det, att jag
anser äfven en fullkomligt fri export af Trädvaror
med främmande fartyg för Riket medföra
nytta, utan våda för någon deraf följande
olägenhet eller förlust.
Uti den tredje Artikeln eller om upphäf-i
vande af Kongl. Förklaringen öfver Product- Pia»
catet af den 28 Februarii 1726, har Utskottet
afstyrkt bifall till min derom väckta fråga , på
den grunden , att den inrikes sjöfarten, som af
denna Författning anses skyddad, skulle genom
dess upphäfvande kunna skadas. Ehuru händelser
kunna inträffa, då det vore nyttigt att
Utländska fartyg biträdde vid transporter emel.
lan inrikes orter,, så om till exempel oin Spannmål
ifrån Skåne blifvit äfven med främmande
fartyg förledne höst hitförd; har det likväl
icke varit min afsigt, att på något sätt hämma
eller minska den inrikes sjöfarten, hvilken
Den 2 i Maji.
jag tvärtom anser böra uppmuntras, särdeles
genom upphäfvande at de binder, som deremot
uti några ännu gällande Författningar äro lagde.
Då jag derföre, i sammanhang med frågan
om Productpiucatets upphäfvande, äfven yrkat
ändring uti Förklaringen deröfver, har jag
egenteligen åsyftat det sista momentet deruti,
som lyder sålunda: ”Varandes Kongl. Majlis
egna trafiquerande Undersåtare icke heller tillåtet
att med främmande fartyg hitföra andra
Producter, än de, som uti det Landet falla eller
växa, hvarest det befraktade fartyget är
hemma, och det allt vid ofvannämde vite och
confiscation.” Det torde häraf finnas, att nämde
förklaring icke blott angår den inrikes kustfarten
och att detta moment, utan mehn för densamma,
kan upphäfvas.
Jag har, efter den ordning, som Utskottet
följtj vid behandlingen af detta ämne, gjort
några få erinringar vid Betänkandet.
För att öfver ämnet fälla ett bestämdt omdöme,
fordras likväl rätteligen att betragta det
i hela sin vidd och att undersöka, om de grunda
satser, på hvilka våra nu gällande Författningar
om den utländska handeln hvila , äro
de för Riket mäst nyttiga, eller om hela Sy:
stemet, och sålunda icke blott en eller annan
föreskrift, bör åtminstone efter hand förändras.
Detta ämne är så vidlyftigt, att en mundtelig
Discussion fcke bör med dess utveckling
forlängas.
Den 2i Maji,
73
För det allmänna omdömet finnes också
redan så upplysande underrättelser och ibland
dessa särdeles de af Friherre Edelcrantz medde*
lade, att jag endast kan ofullständigt uttrycka
hvad som förut blifvit bä tre sagdt. Men då
jag både vid denna och föregående Riksdagar
väckt fråga dels om ProductPlacatels upphäfvande,
dels om ändring uti flere andra prohibitiva
Författningar, och under denna Riksdagen
deltagit i de brydsamma öfverläggningarne för
uppfinnande af utvägar att förbättra Rikets
financiella ställning ; så anser jag mig skyldig
att förklara min enskilta fästa öfvertygelse,
att alla så kallade Financeplaner eller operationer
endast skola blifva paliiativer och ofullkomligt
leda till ändamålet att bereda Rikets
välstånd, om icke de Oeconomiska Författningar,
hvilka hindra utvecklingen af Rikets Productions-krafter,
upphäfvas.
Sedan nära loo år gälla de inskränkande
föreskrifter, hvilkas ändamål skulle vara att uppmuntra
vår så kallade activa handel, och vise
följderna af dessa och öfriga tvångslagar på näringsfliten,
som befinner sig uti den oeconomiska
vanmagt, hvarutur vi ännu icke förmått lyfta oss.
Det är en länge omtvistad fråga, huruvida den
activa handeln är för Sverige nyttig eller icke ;
jag tror den vara nyttig så vidt den kan utan
monopoliska fördelar, hvilka alltid äro på Ländets
bekostnad upprätthållne, men erfarenhe,
ten har lärt oss att den uppmuntran, man genom
monopoliska Författningar sökt gifva den,
icke gagnat Riket. Vi äga väl ick* nog full*
74
Den 21 Maji.
ständiga Statistiska upplysningar om våra Näringars
och Prodtictioners tillstånd vid olika
aflägsne perioder j men vår närvarande ställning
synes s.yika de sluiföljder, som upplyste
män iemnat af deras under förflutne tider
gjorde anteckmngar, att Riket i den lifligaste
af alla, nemligen Jordbruket, med undantag af
de sista 20 åren , obetydligt framskridit i förkofran-
Då naturhinder icke kunna anses hafva
hämmat denna förkofran, mäste orsakerne
igenfinnas uti de administrativaåtgärder,
hvarigenom man, på jordbrukets bekostnad,
sökt att genom monopoliska fördelar gynna
binäringar, hvilka det oagtadt här icke fuo«!
nit trefnad
Man
åberopar, till stöd för den activa handeln,
den tid, då Riketshandel var i Hansestädernes
våld; men det är likväl märkligt, att
under denna tidepunct, som man anser för så
neslig, kunde Sverige utskeppa Spannmål och
Victualier till Tyskland. Förhållandet är deremot
nu, att vi äga egna skepp och behöfva
dem att hitföra Säd och Victualier från främmande
Länder.
Ännu oftare har man åberopat de vigtiga
fördelar, sorn vår utrikes sjöfart tillskyndade
Riket under kriget om NordAmericanska FriStaternes
sjelfständighet; men man glömmer härvid,
att denna för Svenska flaggan ostridigt
fördelagtiga conjunctur var tillfällig, och att
återkomsten af en dylik .icke kan nu förutses
eller beräknas; det sedan den tiden ändrade
Den 21 Maji,
75
forhållandet emellan Europas Sjömagter är all*
mänt kändt. Så länge herraväldet öfver håfven
kunde anses deladt, åtminstone göras stri*
digt, var äfven en mindre betydlig Sjömagt icke
likgiltig för de täflande, och den kunde då göra
sin flagga ansedd och begagna sin aucforitet
till fördel för sin, handelj men så langeén
Magt finnes, af hvilken det beror att så godt
sorn i ett ögonblick tillintetgöra den Nations
sjöfart', som kunde blifva menlig för dess eget
interesse 5 så måste det vara oförsigtigt att i
utvidgad activ handel söka en af grundvalarne för
Rikets stigande välstånd. En sådan handel minskar
äfven det oberoende af andra, ett förhållande,
sorn hvarje sjelfständig Nation bör
eftersträfva. Det gifves dessutom ett skäl,
hvilket särdeles under närvarande conjunctuc
är vigtigt. Man klagar i alls Näringar öfve*
brist på Förlag och RörelseCapital j denna
brist träffar isynnerhet Jordbrukaren , och så
länge Sverige ännu till en stor del består af
ödefält, sorn kunde blifva frugtbara, om Folk
och penningar icke dertill saknades, är det således
icke skäl att genom monopoliska fördelar
uppmuntra till användande af dessa för inhemsk
Production oumbärliga medel på en rörelse,
som af alla fordrar det största förlag, nemligen
utrikes sjöfart. Landets Capitaler bidraga derigenom
mera att lifva utländsk än inhemsk Pros
duction, och om fragtandet stundom medför en
mer än vanlig vinst för dess Idkare, blottställer
den honom oftare ån andra Näringar för
hela Capitalets förlust,
\ ‘ '
76
Den 21 Maji,
Då man jemför de interessen, hvilka vid
denna frågas afgörande äro i en må hända
mera synbar än verklig strid, så finner man
den stora delens af Nationen, som äger exportabla
ProJucter och behöfver vissa oumbärliga
Importartiklar, samt således nästan hela
Nationens fördel, endast motvägas icke en
gång af hela den handlande Classen, utan endast
af det inskränkta antal Skeppsredares
interesse, och man förundrar sig då med
skäl, att detta sednare så länge ägt öfvervigten.
Man anför slutligen, att ifrågavarande
Författningar äro nödvändiga för underhållande
af Sjöfolk till våra Flottor. Utan att ingå
i undersökning, huruvida vårt försvar bör
grundas på en betydande Sjömagt, torde jag
icke af någon sakkunnig blifva motsagd i det
omdöme, att omtankan snarare och längre behofver
rigtas att förskaffa oss Skepp till våra
Sjömän, än de sednare till våra Flottor, och
ehuru de Sjömän, som egentligen erfordras
till ÖrlogsFlottan, dertill särskilt bildas, är
det icke tänkbart, att på Sveriges vidsträckta
kuster Sjöfolk skulle saknas till den största
Flotta, som vi möjligen kunde bygga och underhålla.
Om Utskottets Betänkande återremitteras,
torde dessa Anmärkningar dervid få medfölja.
Det: 21 Maji.
77
Herr af Wingård, Johan, uppläste föl»
jande:
Anförtrodd Styrelsen af en Province, i
hvilken finnas de betydligaste Rikets Skogar,
och der Trädvaruhandein utgör ett vilkor för
tusendetals Familjers bestånd, fordrar min pligt,
att jag söker fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på vigten af förevarande ämne.
Det är allmänt kändt, att i Skogstrakten
finnes föga Åkerbruk; när härtill kommer, att
Hemmansklyfning-en der vanligtvis är drifven
till den största höjd, så att från 20 till 50
Hushåll, och äfven ej sällan derutöfver, finnas
på ett Hemman , hvar skola dessa olyckliga
varelser, sorn, i stöd af Författningar tillkommit,
och som localen anvist blott ett enda Näringsfång,
hämta sin föda och penningar till
sina Skatters liq viderande, om detta dem från.
tages? Ty att kunna afyttra så 6nart transporterade
varor, som Skogseffecter, då de äro
belagde med en Exporttull från 25 till 75
procent af varans värde, jemte en mängd andra
tryckande föreskrifter, gränsar till omöjlighet.
Oeconomi® och BesvärsUtskottet har
uti premisserne af dess Betänkande upptagit
alla de skäl, som kunna anföras för en friare
Trädvaruhandel; jag tror mig derföre ej vidare
böra upprepa dem ; men jag finner frågan
dock icke vara bestämd i Resultatet. Jag gillar
till alla delar, att saken öfverlemnas till Kgl,
Majtt, och att man ej genom beslut hindrar
Kongl. Maj:t, att med utländska Magter behrn
ga oss nya handelsfördelar; men jag tror dock,
78
Den 2 i Maji,
att detta kunnat förenas med de grunder, presidenten,
Friherre EdelcramZ i dess Anförande
föreslagit. Kongl. Majit hade härigenom vunnit
mera upplysning om Riksens Ständers önskan,
och de Embetsman, som få sig anförtrodt
ärendets slutliga handläggning, mera ledning
vid deras arbete. Ganska vigtig* är dock,
att i hvad beslut än häraf föijer , det samma
ej må vara underkastadt förändringar; ty enligt
den erfarenhet jag äger i denna del,
är ingenting menligare, så för sjellva vkogshushållningen,
som handeln med ökogseffecter,
än temporaira friheter, emedan oviss huru
länge tillåtelsen varar att få begagna sin Skog,
skyndar Skogsägaren att öfvermåttan fälla den,
hvarigenom vanpris vid afsättningen föijer, då
deremot stadgade priser och ett måttligt begagnande
vinnes genom säkerhet. Men här»
till kommer , att Trädvarome oftast ej säljas
till Utländningen, förr än tre år efter de blifvit
hämtade ur Skogarne , fordras mera säkerhet
i denna Näringsgren, än i någon annan.
Enligt min öfvertygelse, är således bättre, att
ej vidare friheter lemnäs, än att ändringar kort
derefter kunna inträffa. Förr eller sednare
skall ändå nöden i dessa aflägsna Skogstrakt
terne påkalla eftergift i de band, som nu hindra
deras begagnande; men många hafva emellertid
blifvit olyckliga.
Sorn ett upplysande bidrag till dessa inskränkningars
följder, må det tillåtas mig an?
föra, att en Engelsman, vid namn Hurrison,
som jemte åtskilliga andra Köpmän år 1815
Den 2 I Maji.
79
korn till Götheborg för att afhämta Trädvator
undersamma vilkor, som föregående krigsåren,
nödgades, ehuru i Götheborg då fanns
ett ganska betydligt förråd af dessa varor, afsegla
till Memel, för att lasta sitt behof, åtföljd
af öfver 40 andra Engelska Skepp Sammt
man har nu varit i Wermeland, för att. tillika
med en annan Engelsman köpa, enligt derasuppgifter,
20 SkeppsJaddningar Trädvaror, dem de
funno färdiga för sig, men sorn hvarken Köpare
eller Säljare kunde åtaga sig Tullens liquiderande,
ehuru man sökte rätta priset derefter, b!ef ingen
handel utaf, hel 1st Svenska Skeppsägare
äfven fordrat 36 och en half procent dyiare
frakt för varovnas transporterande tid England,
an hvartill de kunnat Öfverföras i Engelska
Skepp. Hvilka betydliga förluster Riket gör
härigenom, torde hvar och en lätteligen kunna
inse. När härtill kommer, att i Götheborg
föga penningar finnas hos dervarande
Köpmän att lägga i en handel af denna beskaffenhet,
skall naturligtvis följa, att drtl
slutligen helt och hållet afstadnar. Bevis
på vår handels aftagande bafve vi nyligen
deruti, att den förste Amerikan, som ankom
i år till Götheborg, med en. laddning, hvars
Värde ej lärer uppgått till mer än 4,000 Pund
Sterling, fann der ingen Köpare, hvarföre han
mäste gå til] Köpenhamn , för att sälja sina
varor och förse sig med kanske Ryskt Jern, i
stället för Svenskt han ämnat taga.
Jag hemställer till hvar och en, hvart detta
slutligen skall taga vägen, och hvilken Fi
-
8o
Den 21 Maj.
nanceplan kan uttänkas, sorn hjelper Landets
ställning , så länge band på Näringarne och
brist på medel att bedrifva dem, motverka
alla möjliga industrieusa företag.
Friherre Cederström, Jacob: Då Riksens
Ständer besluta i Oeconomie ärenden, måste naturligtvis,
så framt de önska något bifall, deras
beslut vara motiverade på giltiga skäl.,
och bestämdt framställda. bägge dessa delar
saknas i Utskottets Betänkande. Det är
allmänt kändt, att Målet af Kongl. Maj.t kan
afgöras. Utskottet hade således ej behöft derom
underrätta Riksens Ständer , utan hellre
bordt afgifva ett bestämdt svar på den frågan,
om det är skäl för Ständerne begära de förändringar
, Motionairerne i ämnet föreslagit.
Härvid förekommer först, att all Producion
bör underlättas genom afsättningens befrämjande
j hindras afsättningen , upphörer Produ.
ctionen. Å en annan sida uppstår den frågan ,
om Svenska Skeppsredares interesse kan motväga
hela Landets 5 men denna fråga besvaras
utan svårighet. Då erfarenheten i öfrigt
visat, att de voro lika talrika innan de erhöllo
monopolier, är jag öfvertygad, att deras lidande
ej skall blifva en oundviklig följd af
Producenternes rätt att obehindradt afsätta sira
Producter. Ehuru Friherre Edelcrantz fullständigt
utredt frågan i dess detailler, kan jag
dock ej undgå anmärka, att han inskränkt sig
blott till den del deraf, som rörer Skogsproducter.
Men man må vara nöjd att småningom
6krida
Den 21 Maji
skrida till målet, och jag instämmer i den rnj-'
ning, att detta för närvarande endast må utgöras
af hvad Herr Friherre Edelcrantz i afseende
på Trädvaruhandeln föreslagit. Jag vill al*'
lenast tillägga, att med aldrig så liten beräkning
af hvad våra exportabla Effecter kunna
inbringa , man skall finna deras inflytande på
handelsvågen blifva långt vigtigare , än det
Svenska frakthandeln i dess mest lysande period
ägde. jag anhåller således om återreuiiss
af Betänkandet, och upprepar i öfrigt, att jag
fullkomligt delar Herr Friberte Edelcranlz’s
tankar i ämnet.
Grefve Mörner, Carl Slellan-. Då Oecono.
mueUtskottet framställt de skäl, som ligga tili
grund lör dess Betänkande, vill jag ej bort-%
taga tiden med ett upprepande deraf, jag utbeder
mig endast få upplysa, att Utskottet icke
afstyrkt ProductPlacatets upphäfvande och icke
heller den yrkade rättigheten för utländska
Skepp, att utan förhöjde Tuilafgifter i vära
hamnar afhemta SkogsefFecter\ men Utskottet
har endast ansett tiden ännu icke vara in.,
ne till en sådan förändring, och icke förr
lämpligen inträffa, än en fullkomlig reciprocié
emellan oss och andra handlande Nationer äger
rum $ det vill säga, när vi jemväl njuta samina
fördelar till goda i Utländningens hamnar,
som han i våra. Genom ett motsatt förhållande
skall, under det möjligen en inhemsk Näring
vinner förkofran, den Svenska handeln afstadna
eller gå alldeles förlorad. Och då jag
Ridd, o. Ad. Prof. VI, B. II. Afd. ii, 12.
82
Dm 21 Maji.
tror , att Näringar och handel böra stå i band
med hvarandra, hemställer jag, om en brytning
af detta samband är förenlig med Rikets
sanna fördel. Detta har varit det skäl, hvarföre
Utskottet ansett frågan böra öfverlemnas
till Kongl. Maj t, som ej lärer underlåta att
vidtaga de åtgärder, hvilka med Landets bästa
öfverensstämma. För öfrigt har jag ej något
att tillägga, helst Betänkandet till Utskottet
lärer komina att återgå.
Grefve Spens, Carl Guslaf: Då meningarne
i detta ämne varit så obetydligt delade,
borde jag måhända icke upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med några anmärkningar , hvilka
icke särdeles skilja sig från hvad man redan
anfört, men som jag i denna vigtiga fråga
anser det vara nödigt, att, i fall en
fri handel med Svenska SkogsProducter icke
skulle gå igenom, man likväl bör visa,
det ganska många af Ridderskapet och Adeln
hyst tänkesätt , hvilka för Näringarne och
frihet i Productionen varit fördelagtige, anhåller
jag att få uppläsa följandet
Man säger, att Sverige är fritt _i. med
glad sjelfkänsla betragta vi vårt Land, och
tanke : Här buros bojor aldrig mer än en kort
tid, någongång då Nationens kraft låg i dvala,
då dess anda i löndom arbetade. Må det förlåtas
mig. att jag om denna känslan af frihet,
och af rättighet till frihet, nu med några få
ord påminner, då jag går att tala om en boja,
lagd på mina landsmän af ålder, under namn
af Näringstvång , tala cm en serskild art af den
-
Den 21 Maji.
S3
na stora dass bojor, om de nu ifrågasatta För fattningar,
som binda Sveriges Trädvaruhandel.
Jag betragtar de nämda Förrattningarne såsom
band jpå fria människors verksamhet ,
stridande emot Lagprincips, så fränn ej Statens
väl dem oundgängeligen focdrat, än mer
stridande deremot, så framt Lagstiftaren tillåtit
sig, att låta dem olika trycka Medborgare.
Enkia äro, i de't sednare afseendet, de
grunder, som böra bestämma vårt omdöme j
tydlig är sanningen af den satsen, att skogens
ägare ej endast derföre bör betungas härdare
än andra Producenter, att hans lott blef en
annan slags möjlighet af välmåga. Mer inveck
la dt är det torra afseendet, eller huruvida
Statens interesse oundgängeligen fordrar
dessa Författningar •, det föranleder mig till flera
särskilta betragtelser.
Såsom orsaken till så Väl Productplacatefs
bibehållande, som de inskränkningars, som Trädvaruhandeln
är underkastad, uppgifves hufvudsakligen
:
Nödvändigheten att bibehålla activ handel
och Coopvaerdie-flotta, dels för att äga Matroser
åt ÖrlogsFlottan, dels för att ej vid afsättningenaf
våra Producter kunna prejas afUtlänningen,
dels för att öka Landets förmögenhet genom fraktvinst.
Jag tror atti alla dessa afseenden är bäst att
följa naturens anvisning. Ett Land, hvars kust är
så vidsträckt, folket så passande till Sjömän, som
våra skärgårds-provincers, kan aldrig sakna
Matroser eller Coopvaerdie flotta, eller vid sina
84
Den si Maji.
Producters afsättning prej3s af Utländningeti J
derföre att egna Skepp felas. Örn dess sjöfart
behöfver understödjas genom konstiga Författningar,
eller på andra Näringars bekostnad»
är det ett bevis, att man velat drifva den för
långt. All öfverdrift, all onaturlighet är skadlid.
Handeln är för ett Lands Production den
lifgifvande själen, men hvar själ förvandlar sig
till skugga, när kroppen saknas. Handeln äger
sjelf intet annat värde, än då den upplifvar
Productionen. Att således nedtrycka denna
till handelns förmån, är ett totalt misstag om
bägges natur. Man talar om vinsten af frakta
handel, och man glömmer, att då all handelsvinst
är dubbel, en i ziffror beräknad, som
I Köpmännens böcker synes, en icke skrifbar,
som det Land gör, hvars varor afsättas, är frakthandeln
just en method, att afsäga 6ig den
sednare vinsten. Den, som bidrar, att skaffa
Utländningen afsättning, hemskickar kanske
litet penningar, men det egentliga, det största
gagnet har han gjort främlingar. Vid öfverflöd
af Capitaler och af arbetskraft, blir frakthandeln
en påbyggnad på den egentligen för
Landet nyttiga; den blifver gagnelig, så vidt
den bär sig utaf egen kraft, i annat fall ick®
värd, att understödjas. Med denna åsigt af
handeln, må det förlåtas mig, att jag icke
inser, huru det kan vara rätt, att hindra af*
sättningen af vårt eget Lands Producter, för
att konstigt öka lifligheten af vår sjöfart. Sjelf,
va ProductPlacatet inskränker ock ej Exporten.
Det uppmuntrar Skeppsrederierne genom minskning
af Utländingar® rätt att tillföra oss Ut;
Dpi 21 Maji.
85
landningars varor. Förklaringen af 1726 nekar
Främlingen att transportera varor emellan Svenska
hamnar. Det var med fara att minska
Utländningens Production och afsättning, som
i7 2otalets Lagstiftare trodde sig böra uppmuntra
våra Skeppsrederier', det var den inländska
handeln imellan våra hamnar, sorn de
exctusivt förbehöllo sina Landsmän. De pä
vår Production, på vår utförsel, lagda banden
hafva tillkommit genom Tulltaxor, icke utfärdade
till Skeppsrederiernas uppmuntrnn. Är
det nu så, som Presidenten B-tron Edelcrantz
påstår, att dessa band på Trädvaruhandeln
icke uppmuntra Skeppsredarne, utan frakthanst
deln antingen bär sig dem förutan, eller ock
ej kan hjelpas; då lemnar jag att döinma,
huru en Författning skall anses , sorn trycker
en del Medborgare, som det påstås, till förmån
för en annan, men hvilken förmån dock
icke vinnes.
En annan orsak, som uppgifves, är nödvän;
digheten att bibehålla Skogarne,i en del trakter,
för Bergverksrörelsen, i en annan, der sådan
ej finnes, för den förmånen, att äga Skog.
Hvad Bergverksrörelsc n angår, är det, som
Baron Edelcrantz säger tydligt, att ingen Berg-,
verksägares rätt förnärmas derigenom, att öf-;
riga Skogsägare tillåtas begagna sin Egendom.
Det är dessutom helt olika Skog, som till
export och som till kolning användes. Sken-’
barare är det inkast, att man skall spara Skogen
för sin egen skull; det är förlåtligt, att
de, sorn i våra skoglösa Orter varit vittnen
86
Dén 2 i Maji.
till den nöd, som Trädvarors afsaknad förorsakar,
befara för de nu skogsrike Provincerna
samma öde; ändamålet är godt, nmn må det
ti 1 låtas mig att säga, medlen äro deremot rai-vt
stridande. Låt äfven vara, att ökade Exporttillfällen,
hastigt uppdrilna priser, skulle kunna
bringa SkärgåidsProvincernas Innevånare,
att utöda sina Skogar; för de öfrige Skogsorterne,
<ör den egentliga vigtiga Skogsbygden
skulle den högre vinsten blott bereda en
bättre hu hållning. Dock, den ceconomiska
frågan, hvad som i stort är mest förstörande,
antingen vanskötsel utaf allt genom vanvärde,
eller oförståndig res lockande att hastigt iörstöra
en del till momentel vinsts erhållande;
denna är en åsigtsfråga, och om sådana äro
människor envisa.
Ridderskäpet och Adeln har för ofta yttrat
sin tanka om frihet i Näringar och han»
del, att det nu skulle behöfva idisla beviset
på, att ökad liflighet i afsättningen, ökadt värde
på varan, ensamt kan i längden befordra
en sund hushåilnings-principe. Jag vill derföre
endast fråga dem, som befara skogs-öda
genom lössläppt Trädvaruhandel: är det alldeles
omöjligt, att här localisera? om i en del
Orter en möjlig Skogsbrist befaras, kunna ej
de särskilta Stadganden, som för dessa äro nödvändiga,
intagas i de provinciella SkogsOrdningar,
om. hvilka OeconomiseUtskottet särskilt
vid denna Riksdag har föreslagit ? Något dylikt,
nemligen att låta vissa Provincer få åtnjuta
Exportfrihet, i fall man ej ville göra den ali
-
Den ax Maji
87
män, har äfven Herr Prosten Säve föreslagit.
J*g tror det vara enligare med den rätta principen,
att låta de särskilta Stadganden, sorn
åsyfta försvåring och tvång, vara undantagna
frän den allmänna regeln af frihet, och tror,
att detta lättast uppgöres i sammanhang med
de nämnda förslagen till provinciella Skogsordningar.
Att vissa hamnar mäste, i anseende
till Träd varuhandeln, blifva ansedde, såsom hö.
rande till en annan Province ; att, till exempel,
hvad som i Götheborg är contraband, bör bestämmas
efter Wermelands, ej efter Bohuslän*,
Skogsordning, det är tydligt. Betragtandet
påminner om en annan uppgifven orsak
till nödvändigheten af Trädvaiuhandelns inskränkning.
Man säger nemligen, att de dyrbarare
Skogseffecterna böra sparas till våra egna behof;
ej genom af-alu lemnäs åt Utländningen,
till hans nytta, spm det heter. Om å ena sidan
jag medger, att flera skäl tala för detta
påstående, synes å den andra, billigen kunna
frågas: om icke en sund sats är drifven till
ytterlighet, då man låter de dyrbaraste Bygg.
nadsmaterialer ruttna obegagnade, eller då de
förträffligaste ämnen till Storverksträd i förtid
förstöras af sina ägare, emedan de ej kun*
na sätta derå något värde.
En revision af Landets oundgängliga behof
i detta afseende synes nvg högst nödigt
samt att Ständerne ej blott, som Utskottet
föreslagit, böra öfverlemna allt detta åt Ko?
88
Den 21 Maji.
nuntrens egen omtanka , utan äfven särskilt
frambära sin tanka för Thronell.
Saken bör befragtas från ännu en annan
sida. Äfven af för litet dyrbara varor bör»
af en annan orsak, Exporten vara förbuden. Ett
Land, der så mycket tillfällen till vattenverk
finnas, bör förädla sina sågblock sjelf; det
är af den orsaken det synes mig, att inga
Träd under 10 tums fyrkantmått eller 14 tums
diameter, böra fä exporteras.
Största deletf af dessa satser synas af Utskottets
Herrar Ledamöter sjelfva varit insedda.
De aro likväl af den vigt , likasom hela
frågan rörer en så betydlig del af vårt Lands
Exporter, att målet hade förtjenat eil annan utgång
, än att blott öfver lemnäs åt Kongl,
Majit, utan att låta Honom höra vår tanka.
Alia oeconomisKa frågor äro af vår Regeringsform
åt Kongl. Majit öfverlemnade att afgöra,
men den åtgärd, som Riksens Ständer är uppdragen
, bör derföre ej förbigås. Det ägnar
Sveriges Ständer, likasom att äga , så äfven
att låta höra en tanka i vigtiga mål.
Om i Oeconomia:Utskottets förslag att låta
frågan om en friare utskeppning af Svenska
Skogsproducter helt och hållet öfverlemnas
åt Kongl. Maji ta visa pröfning , endast med
den underdåniga önskan , att reciprocitet må
erhållas mellan Ländernas handels-rättigheter,
der den ej finnes; kan utan återremiss göras
den förändring, att Riksens Ständer hos Kongl.
Dm 21 Maji.
89
M aj:t serskilt anhålla, så väl om undersökning
al' huruvida någon del af vår Träd varu-export
för ÖrlogsFlottan oundgängeligen erfordras att
vara förbjuden, sorn om Exportirihet för hela
återstoden, med undantag af sågstocksr, hvilka
inom Landet böra till plank och bräder
förädlas, samt om jemlikhet emellan Svenska
och Utländska skepp i detta afseende , då yrkar
jäg visserligen ej återremiss på detta Betänkande.
I annat fall anhåller jag att dessa
mina anmärkningar till Utskottet må få medfölja.
Huruvida det kan vara rätt, att vid Tul-’
lens bestämmande för Trädvaruexporten, bibehålla
den proportion emot andra varor, sorn
nu är, blir en fråga , som, när Bevillningsutskottets
förslag oin Tullarne förekommer, blir
tid att tala om. Jag skulle mycket misskänna
Bevillningsutskottets Herrar Ledamöter, om
jag ej tog lör afgjordt, att ibland dem många
finnas, som yrka den satsen , att hvar Svensk
Producent af sina Lagstiftare äger rättighet att
fordra , det hans Näring ej betungas hårdare
än hans Grannes , och således , att Tulltaxan
för alla serskiita Svenska utgående varor bör
bestämmas i ungefär lika proportion till värdet.
Då blir äfven tid att tala om, huruvida
för någon utgående vara, främmande skepp
böra betala högre Tull än egna; så framt denna
skillnad endast bestämmes för alla varor
lika och skillnaden ej blir alltför stor, tala visserligen
flera skäl för detta sätt att uppmun-'
tra Skeppsrederierne.
/
9 o
Den 21 Maji.
Friherre Boye, Ludvig: Utskottets Ord*
förande har påmint oss om det skäl, som jag
också vill påminna mig vara intaget i Betänkandet,
bestående i en Reciprocitets-consideration.
Jag vore visserligen beredvillig att lemna
all rättåt detta skäl, om jag förmådde be}
gripa det. Nog förstår jag, atc ReciprocitetsLagar
kunna gifvas, som ålägga oss att, för
erhållna fordelar af Utländningen, lemna dem
andra och motsvariga af oss ; men Reciproci*
tetsLagar, som skulle förbinda oss att, till
förtryck, för våra egna Producenter , förbjuda
en handel med Utländningen, deraf största
fördelen tillfaller oss sjelfva; naturen af en sådan
Reciprocitet är icke fattlig för mitt för*
stånd. Jag önskar att Utskottet ville undanrödja
det tvifvel till skälets natur, som hos
mig nu galler mera än skälet, och derföre
något närmare beskrifva tor oss beskaffenhe®
ten äf denna Reciprocitet.
"Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
delar fullkomligen Högloflige Oeconomiae- och
BesvärsUtsknttets yttrade mening, att detta äm*
ne både i afseende på commerciella och diplomatiska
förhållanden helt och hållet beror af
Kongl. Majrts slutliga afgörande; men jag kan
derföre icke instämma i den tanka, att ett yttrande
af Riksens Ständers bestämda önskningar
på något sätt skulle hafva utseende, som ville
man förekomma Kongl. Maj:t i de beslut, han
deröfver i nåder kan täckas vidtaga. Jag är
deremot öfvertygad, att Konungen med nådigt
välbehag skall upptaga alla de anledningar Rik
-
Den 21 Ma ji.
91
sens htähder i denna form gifva Kongl. Maj:t,
att närmare känna förhållanden af Landets behof,
och dervid fästa afseende på att de härflyta
ifrån en noggrannare individuel kännedom
af det verkeliga sakernas tillstånd. Det
är af sådan grund, jag tror Utskottet verkeligen
hafva kunnat sträcka sin åtgärd längre än
till den allmänna framställning, sorn till Riksens
Ständer blifvit gjord 3 och skulle än tiden
för KgU Maj:tej vara inne att bevilja hvad Riksens
Ständer föreslå, så, enär sådant i alla fall
beror af Kongl. Maj ts pröfning, finner jag ej
att önskningarnes yttrande derföre bör tillbaka
hållas Kanske komma Riksens Ständer ej
j tillfälle att yttra dem i den-stund, tillfället
fordrade deras gillande, och om detta tillfälle
skulle vid en sådan stund inträffa, måste det
alltid vara Kongl. Maj:t kart, att då vid sitt
beslut känna i förhand sitt Folks öfvertygelse
och sinnelag. För min del önskar jag, att UtJ *
skottet måtte fästa en närmare uppmärksamhet
vid de deductioner Friherre Edelcrantz i
sitt yttrande framställtoch då jag anser hans
förslag leda till mycken uppmuntran för Näringsfliten
, och derigenom till Landets inre
förkofran, finner jag ett nytt skäl att detsamma
befordra , deri, att då Riksens Ständer otvifvelagtigt
i financielt afseende af tidens omständigheter
blifva nödgade att vidtaga beslut,
hvilka för hvarje Medborgare i mer och mindre
mån lära blifva tryckande, bör man vara
så mycket mera sorgfällig , att dervid bereda
Oss en tröst, genom öppnade tillfällen för hvar
och en, att genom en loflig arbetsamhet söka
Den 21 Majt.
bota de refvor, den allmänna nöden honom
tillfogat.
Herr von Schultzenheim, David, den 'äldre:
Då flere Talare redan tolkat Högloflige
Ridderskapets och Adelns vanligen i Hushålinings-mål
liberala tankar, som leda till befordran
af allmän Näringsfrihet, så kan jag därvid
föga hafva att tillägga. Den förevarande
frågan angår icke ett enskilt Hushållningsmål,
utan ett vigtigt ämne uti Oeconomia publica j
och såsom Rikets Högloflige Ständer föreställa
det Svenska Publicum, så synes det icke
vara nog, att endast i underdånighet anmäla
detta Mål hos Kongl. Maj:t, utan ock att Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt de öfrige
Respective RiksStänden dervid yttra deras öfver,
tygelse och underdåniga önskan, som ock.
tvifvelsutan måste vara vår högt upplyste och
Nådiga Konung, vid all dess höga osh förbehållna
afgörande rätt, behagligt att inhemta.
Det är en väl bevittnad sanning, att så
länge intet tvång var lagdt på Utländningars handel
och sjöfart till Sverige, så inkommo flere
slags främmande penningar i Riket, å hvilka,
jemförelsevis emot Svenska myntet, en Tariff
var utsatt, och kunde Resande af Mäklare betje--  nas med förvexling af präglade utländska Myntsorter
; men sedan utrikes handeln blifvit inskränkt
och mer förvandlad till en.commissionshandel,
dependerande af utländska Köpmäns
gifna Ordres, så har allt utländskt Mynt hos
oss bill vit osynligt, och den merendels förök»
Den 21 Maji.
93
fa Tullen blifvit med en för Sverige oftast
desavantageuse Vexel liqviderad. Då till följe
af produciplacatet, Utländingar icke heller fin»
go hitföra andra varor, än egna Froducter,
så försvårades för dem hitfärden , genom et»
både vid in-1 och utlastningen kostsam och
onyttig barlast. Det är då icke under, att directe
handeln med Utländningar skulle minskas
och att all afsättning af Landets egna Producter
måste ske genom inhemska ombud. Då
ock andra handlande Riken, i repressalier
emot vårså kallade activa handel, ålagt Svenska
varor en hög ingående Tull, så blef vinsten
för Svenska tillverkaren så mycket ringare.
Hvad nu isynnerhet afkomsten af våra
vidlyftiga Skogar beträffar, så har en högag»
tad Ledamot, som tillika är den förste kännaren
af Rikets handelsinteresse, uppdagadt visat,
att hvarken enskilt man eller Publicum, till
Exportens förökning samt dermed förenade Pen»
ningeverkets förbättring, kan af Trädvaruhandeln
draga någon märkelig vinst, så länge
utförseln deraf icke blir lika tilåten med utländska,
som med inhemska Fartyg, och icke
heller högre utgående Tull kräfves af utländsk,
än infödd man, och hvilken sednare afgift nu
skall vara för främmande i jemförelse tri—
plerad. Jag instämmer således till fullo uti
välbemälte Ledamots afgifna Yttrande.
Grefvé de la Gardie, Jacob: Då jag med
min öfvertygelse fullkomligen instämmer uti
hvad Friherre Edelsrantz så grundligt och
94
Dm 21 Maji.
liberalt yttrat, och då jag för öfrigt förenar mig
med de fleste Herrar, som nu i ämnet talat,
torde det visserligen vara öfverflödigt att vidare
derom orda. Men jag anser såsom en
pligt att nämna några ord i afseende på de
svårigheter, som vidlåda Svenska Trädvaruhandeln
med egna Skepp och hvarpå jag under
mitt vistande i Spanien fått ett förnyadt
bevis. En Författning ålade alla Svenska skepp,
som dit ankommo lastade med Trädvaror , att
innom 24 timmar efter inlöpandet uti hamnen
gifva tillkänna, om meningen var att de der
skulle lossas. Skedde ej denna anmälan innom
rättan tid, blef varor nes urlastning i elen
hamnen förbjuden. Jag yar nog lycklig att få
denna termin iöriängd till g dagar j men äfven
vid sådant förhållande inträffa hinder, som
jemte mänga andra olägenheter aldrig skulla
äga rum, om främmande Nationer finge sjelfva
afhemta våra Skogseffecter, och hvilket,
hvad MedelhalsMagterne vidkommer, isynnerhet
vore önskeligt, hellst de äro i stort fcehof
af bräder, och nästan icke kunna afyttra annat
än frugter och dylikt, som oftast är af
mindre värde, än kistan som innesluter det,
I sakens nuvarande skick äro vi nödsakade att
bero af några få Personers godtycke. Det är
af detta skäl och enär anmärkningar i öfrigt
blifvit gjorda, som jag får äran anhålla om
aterremiss af Betänkandet.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landt•
Marskalken yttrade, att som han under Discussioncn
tyckt sig hnna, att de flesta Herrar
Den 21 Maji.
95
Ledamöter, hvilka i ämnet sig yttrat, instämt
uti det af Presidenten, Friherre Edeicrantz uti
OeconomijeUtskottet afgifne särskilte Utlåtande,
ansåg Hans Excell?nce sig böra hemställa, om
icke Ridderskap^! och Adeln skulle anse en
återreiniss af Betänkandet vara öfverflödig,
samt genast behaga gilla de af Friherre Edeicrantz
uti berörde Utlåtande uppgifne grunder
för en friare handel med Svenska Skogsproducter.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
hade den äran föreslå, hvad Hans Excellence,
Herr Grefven och LandtMarskaiken nu 'behagat
framställa; men jag trodde då, att Betänkandet
för andra gången förevar, och grundade
denna förmodan derpå, att jag ej föreställde
mig, det Utskottet så länge kunnat dröja med
ett Mål af denna vigt. Som detsamma likväl
lärer vara första gången under pröfning, och
det icke är med GrundLagen enligt, att nu
deri göra ändringar, utan det måste helt och
hållet antagas elle/- förkastas, kan nu ej fråga
blifva om annat än återremiss; hvarom jag
ödmjukast vågar anhålla.
Herr von Ileynne, Georg: Sorn hvarenda
anmärkning, hvilken här blifvit gjord, syftar
till bifall af Friherre Edelcrantzs mening,
så Vet jag ej, om det kan vara lagstridigt, att
bifalla samma mening, såsom ett alternativ vid
Betänkandet.
Friherre Cederström; Då Friherre Edel-,
96
Den 21 Maji.
crantz’s Yttrande icke är Utskottets, kan det
partima ej förr än vid en förnyad pröfning
antagas såsom Ridderskapets och Adelns beslut.
Nu kan ej fråga derom uppstå. Och ehuru
jag enskilt fullkomligt instämmer med Friherre
Edelcrantz, helst en större Handelsfrihet , än
den han föreslagit, icke nu lärer vara att förvänta,
tror jag dock att det ej går ann att hans
mening bifalla, innan en återremiss af Betänkandet
föregått.
Uppå derefter af Hans Excellence, Ilerr
Grefven och Län dt Mars la Ifeen gjord Proposition,
blef OeconomiasUtskottets ifrågavarande
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Ridderskapet
och Adeln har redan för några Plenidagar sedan,
uppå Hans Exc., Herr Friherre af Weiterstecits
Motion, belutat att frenne Deputerade af detta
Stånd skola till Norrige afgå, för att bevista
den Kongl. Kröningen, äfvensom att sättet till
deras utväljande framdeles skulle bestämmas.
Det är af sådan anledning, jag tager mig friheten
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
antingen behagade med det förtroende, sorn Ridderskapet
och Adeln alltid hyst för sin Ordföran-j -  de, anmoda Hans Exc., Herr Grefven och LandtMarskalken
stt utse och föreslå förenämnde trenne
Personer, eller ock uppdraga åt Electorerna.ait
dem genom val bestämma, jag tror, att genom
något
Den 21 Maji.
97
dessa sätt mycken tid skal! besparas, sorn så
väl behöfves till andra vigtiga Mål.
Hans Excellence, Herr Grefven och Landi•
.Marskalken förklarade, att ehuru hn i allt
öfrigt gerna ville gå Ridderskapets och Adelns
önskningar till mötes, finge han likväl på det
högsta undanbedja sig dtt förtroende, att utse
ifrågavarande trenne Deputerade, utan hemställde
Hans Excellence, om icke Ridderskapet
och Aideln behagade anmoda Herrar Eiectorer
att utvälja bemälte Deputerade.
Ropades Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Det synes
mig, som Ridderskapet och Adeln gerna skulle
kunna åt Electorerne uppdraga det förtroendet
, att utse ifrågavarande Deputerade, hellst
de redan hafva ett långt vigtigare, nemligen
att välja Utskotts-Ledamöter i och jag anhåller
således att Hans Excellence täcktes Propositionen
förnya.
Friherre Boye, Ludvig: På den Proposi
tion,
som blifvit gjord , har ett bestämdt och
starkt Nej hörts ; och jag tror mig hafva
märkt, att Ståndet önskar, det Hans Ex ellence,
Herr Grefven aoch LandtMarskalken ville utse
Ståndets Deputerade. Någon tid upptogs då
icke till val, och jag ber, att Hans Excellence
täcktes i denna delen gå Ståndets önskan till
mötes.
Ridd. o. dd. Prat, VI. B. It Afd. 13, 14.
98
Den 21 Majt.
Hans Excellence, Herr Grefven och handt!
'Marskalken yttrade, att då det fordrades en
särdeles grannlagenhet, för att af ett så talrikt
Stånd, sora Ridderskapet och Adeln, utvälja
endast trenne Personer, vore Hans Excellence
föranlåten att å nyo undanbedja sig detta förtroende,
samt hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln täcktes tillåta, det Herrar Electorer
måtte få bemälte Deputerade utse,
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hog3
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 3i Maji iSttf*
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag-'
Utskottets så väl den 27 sistlidne Februarii afgifne
Betänkande, angående väckt fråga om
skärpande af det nu för tjufnader stadgade straff
m- m-, som ock den 25 sistledne April meddelte,
samt den 16 dennes på bordet lagde Ut3
låtande, i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln vid Utskottets förra Betänkande gjorde
anmärkningar, blefvo berörde tvänne Utlå-i
tanden till alla delar af Ridderskapet och A;
deln afslagne. Ut 6upra.
S. D. Då nu ånyo föredrogs LagUlskot
-
Den 21 Maji.
99
tets, den 28 sistlidne April afgifne, samt den
i 6 dennes på bordet lagde Utlåtande , i anledning
af de hos Ridderskapet och Addri
samt PresteStåndet gjorde anmärkningar vid
Utskottats deb 5 sistlidne Martii meddelte Betänkande
i.frågan, att de publique Au.toiitetcr,
sorn å Kongl. Maj.ts och Kronans vägnar arsluta
Contracter eiler Athandlingar med Enskil
te, ej må äga, att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver dömma j
blef samma Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
gilladt. Ut supra.
S. D. I anledning af gjorde anmärkningar
, återremitterades till Allmänna Besvärsoch
OeconomiisUtskottet bemälte Utskotts den
23 sistledne April afgifne, samt den 16 deilnes
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckte Motioner om en friare handel m.u
Svenska Skogsproductar. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt
fekiljdes klockan ett qvart till 3 eftermiddagen*
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim,
Den 21 Majt.
Torsdagen den 21 Maji.
Plenum kl. half till 5 e. m.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf* tog, såsom
äldste närvarande Grefve* klubban.
Justerades pleniProfocoUerne för den 25
och 27 sistledne April för- och cf^rmiddagen.
Herr Blomstedt , Hans * anförde skrifteligen:
Vid
det Plenum, hvars Protocoll nu juste-'
ras, gjordes en mängd mer och mindre vidlyftiga
anföranden, skrifteliga och mundteliga.
Jag ansåg derföre olämpligt ppptaga Ridderskapets
och Adelns tid med ett yttrande reservationsvis
i en fråga, som af OeconomiaeUtskottet
kungjordes vara definitivt afgjord
genom trenne Stånds pluralitet, nemligen frågan:
om inskränkning eller upphäfvande af
Dykeriets vidsträckta Bergning*- mouopolium.
Utskottet trodde i öfrigt vara tillräckligt , att
endast förklara, det anmärkningarne icke directe
agde gemenskap med hufvud motionen ,
sorn till de samma föran/edt. Svårligen lärer
kunna formeras ett klart begrepp om hvad här
Den 21 Maji.
loi
åsyftas med användandet af ordet directe; jag
för min del tror, att ingenting kan hafva ett
mer direct samband med en Motion , ciri an-~
märkningar, sorn innefatta:
1:0 Tillagg eller uteslutande af ett enda
ord-3 och
2:0 En'ändring af redaclionen i ett Önsknings
mål, eri ändring, sorn, långt ifrån att
aflägsna från ämnet , förtydligar frågan
och förbyter resultatet ifrån ett högst obetydligt,
till ett allmänt nyttigt.
Må mig vid detta tillfälle tillåtas göra
en digression, som likväl står i närmaste samband
med denna och de vid Ridderskapets och
Adelns Plena i allmänhet förefallande Casus!
Ofta har jag hört under och utom Discussioner
samt vid vigtiga frågors afgörande, citeras,
att det eller det Ståndet, att två Stånd,
eller att alla tre öfrige Stånden redan på något
vid samma tillfällen anfördt sätt afgjort en
under öfverläggning här varande fråga, hvarföre
man ansetts böra instämma med Pluraliteten,
som i alla fall hade votum decisivum.
Utskotten hafva suspenderat allt vidare Utlåtande
öfver anmärkningar, som åsyftade en
närmare utveckling af Motioner och Betänkanden,
hvilka i sig sjelfva icke afhändlade
annat än halfmesurer, att deraf frambringa resultater,
värdiga att såsom Önsknings- mål till
behjertande för Kongl. Majit, af trogna och.
102
Den 21 Maji.
upplysta Undersåtare, 1 underdånighet framlaggas,
och såsom prof, att de icke genom bisainer
och advocatoriska dissertationer hafva förslöst
den tid, som var ämnad att afhandla vigtigare
ämnen och frambringa mognare frugter
af öfveriåggningarne. Ofvannämnde förfärande
har i Ständens Plena och hos Utskotten,
någon gång torra Riksdagarne, men i synnerhet
denna, ägt rum, emedan man synts tro,
att ett Utskott tillhört endast utlåta sig på ett
negativt sätt öfver de frågor, hvilkas slutliga
resultat det förutsett, elier genom trenne
Stånds pluralitet blifvit meddelt. Jag år icke
af denna tanka. Utskotten , såsom Representat
otiens Committerade , böra ovilkorligt antin-'
gen förklara gjorda anmärkningar olämpliga,
saint meddela moti verna till ett sådant Utslag,
eller ock gilla dem , eller åtminstone yttra
ett bestämdt omdöme deröfver; härigenom skulle
vinnas en ledning för kommande Ständers
moga re öfvervägande och beslut i flera vigtig»
frågor. Om trenne Stånd förhasiadt afgöra ett
§mne i brist på sakkunnige, och såsom liggande
utom spheren af deras egentliga yrken^
skall ett fjerde RiksStånd , hvilket hel 1st det
må vara , sorn med den sanna upplysningens
lugn och erfarenhetens stadga begrundar hvad
beslut det går att taga, blifva utestängdt ifrån
ail sort verkan af dess större urskilning och
forskning att uppnå det rätta. Jag tror mig
böra öppet tillstå, att jag alltid ansett sådant
djupt sårande för hvarje Representant , sons
känner sin pligt att sjelf granska, och derige<!
Den 21 Maji.
103
Hom oväldigt formera sitt omdöme. Det är
ganska tänkbart, att det ena eller andra af
RiksStånden skulle kunna göras inactivt genom
uppskof med frågors discuterande tills de
andra Stånden afgjort desamma , och detta
tvärtemot andan af Riksdags Ordningens 47.
§:s föreskrift, som åsyftar ett Stånden sinsemellan
fullkomligt oberoende af hvarandra.
Det kunde lätt anföras flera exempel på att så
verkligen inträffat. Jag säger icke att detta
skett planmässigt från någons sida. Det har,
hvad Riddarhuset beträffar, förorsakats genom
långvariga öfverläggningar, hvilka åter
ägt rum genom detta Stånds större talrikhet,
jemförd med de andra Ståndens, och genom
uteblifvande af icke i rätt förhållande dertill
oftare utsatte Plsnidagar,
I en tidpunkt, då så liberala grundsats
ser följas, som i den närvarande . är visst in-i
genting vådligt att befara j men Riksens Stän-i
ders handlingssätt bör det oagtadt vara enahanda
och consequent. Vi hafva hört så högtif-i
ras för helgden af yttrande rätten ! huru mycket
sorgfälligare bör icke då den beslutande
bevaras? Äfven hvarje skuggbild af ett ingrepp
i denna rätt bör aflägsnas ifrån våra öfverlägg»
singar, så vida dessa skola alstra de resulta^
ter af oväld och förstånd, som egna en fri
och ädel Nations organer. Det är likväl en
sanning, att vid flere tillfällen vore önske*
ligt att mångordighet undvikes i de fall , där
Icke långa afhandlingar och metbaphysiska
104
Den i i Maji,
deductioner kunna hvarken ändra Enskiltas
öfvertygelse eller de enkla och klara begrepp
‘n om en sak, än mindre verka på £lu*
ralitetens beslut. Mycken tid skulle då vinnas
och redighet betiämjas vid hvarje Måls
behandlingj ty Laconismen, som ické består
i mystiska uttiyck tlier uppkommer på tydlighetens
bekostnad, är det öfveriägsna för*
ståndets omisskänneliga tecken- I alla fall troi'
jag utan undantag, att tillfälliga kännedomen
om ett annat RiksStånds redan fattade beslut,
om den ock innom T laren kan fötorsaka ett
modifleradt yttrande, åtminstone aldrig af honom
må anföras såsom ett skäl till det beslut han
önskar det Riksstånd, för hvilket han talar, må
taga. Det är just ett sådant främmande Gch
ifrån saken skiljdt motiverande till beslut, sorn
innefattar ett förolämpande emot den värdighet,
ett RiksStånd så ömtåligt bör bevara. Nu
åter till mitt egenteliga ämne! Vid föredragningen
af det Mål , som hufvudsakligast gite
vit mig orsak yttra dessa reflexioner, var det
jag, som gjorde anmärkningar emot Dykeri
- inrättningen, hvaruti en värd Ledamot,
Herr Ankarsparre , instämde med väl grundade
tillägg. Ridderskapet och Adeln behagade
då ytfra ett enhälligt bifall- Det är derföre
jag med så mycken större säkerhet och
stöd för min enskilta mening, får till Protocollet
högtidligt förklara , att då Dykeri
Inrättningen innefattar ett exclusivt Privilegium
för en till förtigande af kostnads- och
vinstsbelopp edsvuren Corporation, med rättig
-
Den 2 i Maji.
105
het att ensam taga befattning med och draga
en siem vrnning af redan i nöd stälide Medborgare
egendom och välfärd ; då den töre
och eiler en viss förelagd tid , dels förbjuder
en att rädda sig genom eget arbetande, som
dertill äger förmåga, dels nekar en lidande att
för besparande tit dess egendoms qvarlefvor
jnot lindriga vilkor begagna andra hjelpsamrna
och kraftfullare medmänniskors biträde5 så vågar
jag anse hela ifrågavarande verk , sådant
det nu är, såsom förnärmande enskilta Medborgares
och andra Folkslags billigaste fordran,
mot allmänna Folkrätten-stridande och.
således Svenska Nationen vanhedrande Inrättning
i och detta allt på grund af de ytterligare
skäl och facta, jag i anmäikningame haft
äran anföra. Jag hemställer derföre vördnadsfullt
, huruvida Ridderskapet och Adeln behaga
gemensamt med mig instämma uti och gilla
min hätmedelst till 1'rotocoilet gjorda Reservation.
Herr Anbar sparre, Ingemar August 3 .-instämde
uti Herr Blomstedts reservation.
Justerades PleniProtocoIlerne för den 3©
sistledne April för och eftermiddagarne samt
den 2 och 4 dennes förmiddagarne.
Herr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett
så lydande anförande;
io6
Den 21 Majt.
Angelägna göromål hindrade mig, förmiddagen
den 4 Maji , att öfvervara det då
till sluteligt afgörande förevarande, och nu till
justering företagna ämne, rörande fri Export af
Svensk Ekbark, hvarföre jag vördsammast anhåller,
att få mina tankar i samma ämne uti
Högloflige Ridderskapets och Adelns Protokoll
för detina dag reserverade.
Det Högloflige OeconomiEeUtskoftets Project,
sorn af Högloflige Ridderskapet och Adeln
gillades, synes, etter min ringa tanka, ic
ke otydligt syfta derhän, att alldeles ruinera
de stora och kostsamma Garfverier, hvilka i
Stockholm blifvit anlagda, och hvarest likväl
, som allmänt kändt är, största delen af
Sveriges Läderberedning verksälles, så vida
från dessa Verk, ej allenast Hufvudstadens och
Kronans betydliga Läderbehof utgå, utan ock
de fleste Landsorter derifrån hämta sina förnödenheter-
Berörde Verks framtida bestånd ä*
ifrån början grundadt på den tillgång af Ekbark
, som i Rikets aflägsr.are Provincer är
att tillgå, hel 1st i de närmare omkring Huf»
vudstaden belägna inga Ekskogar finnas. Stockholms
Garfverier kunna så mycket mindre umbära
denna tillgång af Ekbark, de hittills haft,
som de med den ändock icke äga öfverflöd
deraf, icke ens hvad de hufvudsakligen behöfva
, oagtadt allt hvad som är stadgadt och
gjordt till deras förmon. Ty om Högloflige
Ridderskapets och Adelns fattade beslut i detta
ämne af Kongl. Maj=t i Nåder fastställea j
§å fruktar jag, att de alldeles blefvo tillintet
-
Den 2 i Maji.
107
gjorda alia de Författningar, som Konung och
Ständer tid efter annan vidtagit och utgifvifc
till denna Näringsgrens uppbjelpande och för.»
kofrande inom Fäderneslandet , och hvarigenom
densamma nu nått all önsklig fullkomlighet,
så att vår handelsvåg ej allenast blifvit
befnad från de ganska beiydliga Summor,
hvilka fordom till inköp af utländskt Läder
till inländskt behof användes, utan i det stället
kunna Skeppslaster af Westindiska oberedda
Oxhudar hit införas , bär beredas, och sedan
äter med lörmon till utrikes Orter, ja! äfven
till sjelfva London, utskeppas. Denna omständighet
talar ensam i min (anica tillräckligt emot
den föreslagna och bifallna förändringen i Författningarne
om Ekbarkens användande, isyn-;
nerhet på en tid, då man nödgas våra omtänkt
på besparingar af allt, sorn besparas kan D ssutom,
och så vida jag icke alitiör mycket misstager
mig , mäste tillåten Export af Svensk
Ekbark medföra så väl för det Allmänna, sorn
för hvarje enskilt man, den bekymmersamma
följden , att , sedan Svenska GarfVerierne på
detta sätt blifvit återförda tili nödvändigheten
att vid Läderberedningen nyttja Granbark,
i stället för Ekbark , så vida af denna senare
liten eller ingen tillgång är att påräkna , sedan
det blifvit Engelsmannen tillåtit att härifrån
afhämta denna Vara, och hm ingalunda
lärer uragtlåta, att för hvad pris som hellst
begagna sig af tillfället, då han derigenom så
lätt drager hela den bättre GsrFveri-rörelsea
från vårt till sitt eget Land, så blefve, säger
jag, följden oundvikligen den, att antingen
Den 21 Maji.
finge vi åtnöja oss med det odugliga Läder,
sorn genotn bruket at Granbark beredes, eller
ock skulle vi finna oss nödsakade, att för ett
långt högre pris, än vi nu betala, hämta vårt
behof ifrån det Land, dit vår Ekbark utskep.
pades- Skulle denna Näring ännu en gång
komma i vanmagt, torde sedermera ej allenast
manga år tili dess återuppbjelpande erfordras,
utan äfven oundgängliga understöd af Statens
medel påkallas.
Justerade9 Pleni-Protocollet för den 4 dennes
eftermiddagen.
Upplästes följande från de andra RespeCtive
RiksStånden ankomna ProtocollsUtdrag l
Frän Högvördige PresteStändet:
\Af den i3 Maji,
Med underrättelse, att Ståndet: 1*0 Förblifvit
vid dess lömnade bifall till LagUtskottets för;
sta Betänkande, rörande beloppet, hvarunder
enskilta Personer icke må vara tillåtit utfärd
da löpande Invisningar.
2:0 Antagit BancoUtsfcottets förnyade Utlåtande,
angående specificerade Förteckningars
insändande olver Assignationer, som på Banden
utfärdas, med förbehåll likväl'af det
Den 21 Maji. 109
tillägg: ”Att praescriptionsdagen skall uti sjelf,
va Assignationeine bestämdt utsättas.”
3:0 Bifallit följande Utskotts Betänkanden ,
nemligen :
Constitutions Utskottets:
Med Förslag till ändringar i 107 §. Regerings^
Formen och 29 §. Riksdagsordningen.
LagUtskoltets:
Om förändring uti straffet för dem , som utfärda
tryckta eller graverade Assignationer.
Stats Utskottets:
Angående Medel af Staten till Cassern åt An,
dra GardesRegementet,
Utbyte af en del utaf den KronoBränneriet på
Ladugårdslandet tillhöriga tomt.
Ofverlåtande af Ladugårdslands KronoBränneri
till Cassern för Andra GardesRegementet.
Båtsmanslndelningen i Blekinge.
Af den 16 Maji:
Angående instämmande uti BorgareStånd^ts be-i
slut, att 3:ne Ledamöter af hvarje Stånd borde
utväljas , hvilka å Rikets Ständers vägnar
skulle komma att bivista Hans Majit Konungens
höga KröningsAct i Norrige, samt anmöi
Ilo
Dett 21 Maji.
dan till StatsUtskottet, att anvisa de Medel',
som i detta afseende erfordras.
Frän Vitllojlige BorgareSldndet;
Af den 9 Maji:
Med tillkännagifvande, att BorgareStåndet i.o
Gillat OeconomiasUtskottets Utlåtande om inrättande
af en BergverksSchola.
2:0 Afslagit OeconomiceUtskottets förnyade Utlåtande,
rörande yrkadt förbud mot införsel af
Utländskt spunnit Bomullsgarn.
3:0 Beslutit, att Förordningarne af den 6 Sep»
tember och 20 December 1815, rörande HusbehofsBrännvinsbränningen,
borde till efterlefnad
fortfara, med den förändring, att endast
en 90 kannors Panna må på en egendom af
hvad värde 60m helist få begagnas
'Af
den i5 Maji:
Att Ståndet 1:0 Bifallit följande Utskotts Utlåtanden,
nemligen:
Stats Utskottets: '
Rörande förhöjning i aflöningen för Wermlands
Fältjägare Regemente.
Medel af Staten till Cassern åt Kongl. Andr$
GardesRegementet,
Den 21 Maji. lii
Ytterligare Lönförhöjning för MilitairStaterna.'
Utbyte af en del utaf den KronoBränneriet på
Ladugårdslandet tillhöriga Tomt.
Ladugårdslands Krono-Bränneries upplåtande
till Cassern för Andra GardesRegementet.
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning.
Båtsmanslndelningen i Blekinge.
Roteringen i Jemtland.
Skånska Roteringen.'
Hästhemmans och Fördels räntornas utgörande
vid Skånska CarabinierRegementet.
Wadstena fordna Klosterbyggnaders upplåtan»
de för Hospitalslnrättningen derstädes.
Constitutions Ut slottets;
Angående Föreskrifter om en Voteringssedels
afläggande.
Ändring uti 29. §. Riksdagsordningen och 107;
$. Regeringsformen.
a:o Lagt till Handlingarne:
Banco- Utskottets
Utlåtande: Angående rättighet för en och hvar
att emot Svenskt Speciemynt af Banquen till-?
I t 2
Dm 21 Maji.
byta sig Guld och* Silfver i stänger och tackor,
samt
OeconomiceUtskottets
Om förändring i de antagne grunderne för bestämmande
af Arrende afgiften å Militaire och
Civile Tjenstemäns Boställen.
3:0 Beslutit, att hos Kongl. Majit borde i underdånighet
anhållas om utbekommande till
trycket af de inför Kongl. Majit hällne Protocoll
uti Målet, rörande de genom Föredraganden
af CommandoÄrendtn för Arméen utfärdade
GcneralOrdies, om vilkoren för approberandet
af Recruter vid sådana Regementen, der
Rotehållarne ej samfält ingått beting om Soldatbeklädnaden.
Af den 16 Maji :
Angående t:o Val af trénne Ledamöter af hvar.
je Riksstånd till bevistande af Konungens höga
Kröning i Norrige.
210 Bifall till StcitsUtslcottets Utlåtanden, rörande
Högstsalig Konung Carl XIlI.s i RiksgäHsContoiret
jnnestående HemgiftsCapital.
Medel till de Allmänna Schoke och Läroverkens
förbättring
3:0 Remiss t\\\ ConstitutionsUtskottet af Herr
Edelbergs Motion om tryckning äf Handlin
garne
-
Den 2 i Majli
U3
garns i Anmärkningsmålet, angående Avertis.
sement till MagazinsDirectioncn, rörande ut.
spisning af mjukt bröd} same till OeconomiceUtskottet
af Hejr Holms Memorial om Odlings*
lån och Correctionshus.
Dr an Hedervärda BondeStdndet 5
Af den 2 Maji:
Med tillkännagifvande, att BondeStändet
t:o Bifallit) med tillägg, Stats, och Oeconomi(é*
Utskottens Betänkande, angående serskilte arn
stalters vidtagande till förekommande af steg*
ring i priset af det grofva brödet.
2:0 Lagt till Handlingarne: OeconomiceUtskottets
Utlåtande, om förändring i de antag*
lie grunderna för bestämmande af Arrende-af»
giften å Militaire och Civile Tjenstemäns Bö.
Stalled.
3:0 Gillat följande Utskotts Betänkanden, neni*
ligen:
Stats- och LagUtskottensi
Angående mindre brottslige Personers användande
till Sjömän på Rikets Handelsflotta.
Angelägenheten att förekomma afgörande e*
mellan Riksdagarne af Mål, som tillhöra Rik*
sens Ständers pröfning.
Ridd. 0. Ad. Prat. VI. B. II. Afd. 15, 16.
114 Den * i Maji,
OeconomiceUtskottets:
Angående Trädplanteringen i Skåne.'
Rättigheten för Lumpsamlare att omkringresa t
Landet;
Frihet för Landtmannen, att emot låg eller
ingen Tull få exportera sina Producter;
Inskränkning i exclusiva Privilegiers medde-i
landej
Götha CanalArbetets inskränkning tills vidare
innom Linien emellan Venern och Vettern;
Yrkadt förbud mot införande af Utländskt
spunnet Bomullsgarn;
Vidtagande af anstalter till besparing af Skogs*
effecter.
Stats Utskottets :
Angående Jagbackarne i Södermanland.
Af den 4 Maji:
Angående no Återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande rörande Skånska Roteringen.
2.0 Bifall till OeconomiceUtskottets Betänkan»
den:
Angående Judarne;
Angående inrättande af ea BesparingsBanque;
I fråga om ändring i Författningarne rörande
I-lusbehofs-BrännvinsBränningen j
Den 21 Maji. n$
Af den 8 Maji:
Innehållande: i:o Bifall till följande Utskotts
afgitne Betänkande», nemligen;
Bevillnings Utskottets
Angående Postinrättningen.
Stats Utskottets:
Rörande den Summa, sorn för Stats- och Riks-;
gälds-Verkens behof erfordras att genom Ali*
manna Bevillningen utgöras j
RiksStatens tredje HufvudTitel;
KrigsAcademiens på Carlberg Löflings-och Un*
deihållsStat ;
Förhöjning i Aflöningen för Wermlands Fält.'
JägareRegemente;
Lönförhöjning för MilitaireStater&e j
Upptagande i Stat af 3,500 R:dr Hamburger
Banco Fyrings-medel såsom inkomst från Dannemark
j
Lån af Allmänna Medel till Scholaehus uppbyggande
eller inköp i Landskrona;
Constitutions Utskottets :
Rörande förändrad Redaction af sednare Momentet
i 107 §. RegeringsFormen och 7 Pun*
cten af 29 §. Riksdagsordningen;
Den 21 Maji.
2:0 Anmodan till ExpeditionsUtskottet att upp.
Sätta Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrivelser till Kongl. Maj:t, i anledning af
förstärkta Statsutskottets Memorial, så val om
TalemänsTafflarnes indragning, som ock angå.
ende utbetalning af framlidne Regerir.gsRådet
Von Schevens innestående Pension,
3:0 Återremiss till StatsUtskottet, om medel
till de Allmänna Scholae- och Läroverkens förbättringi
samt till
Stats- och OeConomiceUtskotten:
, Angående Afrads- och Kronotionde Spann ernå-'
lens utgörande, forslande eller lösande.
Af den g Maj:
Att BondeStåndet återremitterat StatsUtskottefs
Betänkande, angående Båtsmanslndelnmgen i
Blekinge; samt bifallit följande Utskotts Utlå-j
tanden, nemligen:
Banco Utskottets,
Angående specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignationer, som på Banquen
utfärdasj
Om återstoden af det till Götha CanalArbetets
fortsättning anslagne Byggnadsbiträde för in*
nevaade år.
Den 2 i Maji.
$tats Utskottets,
Angående Medel af Staten till Cassern åt Andra
GardésRegementet }
Utbyte utaf en del af den Kronobränneriet på
Ladugårdslandet tillhörige Tomti
Öfverlåtande af Ladugårdslands Kronobränneri
till Cassern för Andra GardesRegementet,
Roteringen i Halland,
LagUtskottets,
Om förändring i straffet för dem, som utfärda
tryckta eller graverade Assignationer.
Af den i3 Maj:
Med tillkännagifvande att BondeStåndet,
i:o Lagt till Handlingarne: StatsUtskottets
Memorial angående Regleringen af Staten för
Ulricsdals Lustslott}
Medels anslående för Reparationen å Operahuset;
Lönförhöjning
för Comministrarne i Stockholm}
Lönförbättring för Häradshöfdingarne.
2:0 Gillat så väl OeconomiceUtskottets Betänkande
om Förvaltningen och Redovisningen af
de till Hospitalers, Lazarettet och Barnhus
underhåll anslagne Medel, som ock StatsUt.
skottets Berättelse och Utlåtande om Riksgälds»
Verkets tillstånd och förvaltning.
118
Den 21 Maji.
gjq Låtit bero vid hvad Stats Utskottet föreslagit
i frågan om bidrag af Allmänna medel
dels till upprensning och dels till igenfyllning
al ClarseSjön in. fl. Vattudrag i HufvudStaden.
Af elen 16 Maj;
j:o Med underrättelse, att BondeStåndet före»
nät sig med BorgareStåndet, i frågan att hoa
Kongl. Maj t i underdånighet anhålla om utbekommande
till trycket af de inför Kongl. Maj:t
hällne I rotocoll i Målet, rörande de genom Föredragande
för CommandoÄrenden för Arméen
utfärdade GeneraiOidres, om vilkoren för app
oberandet af Recruter vid sådana Regementen,
där Rofehållarne ej samfällt ingått beting
om Soldat-Bekladnadenj
2:0 Angående instämmande i Ridderskapets och
Adelns Beslut att till trycket låta befordra
Stats- och BancoUtskottens Betänkanden, så
väl om DiscontUtredningen, som Allmänna Fh
nanceRegleringen.
3:0 Angående godkännande af följande Statsutskottets
Betänkanden:
Rörande Gottländska NationalBeväringens aflönande}
Anslag
å Stat för inrättande af ExercititeEsqvadroner
vid LifRegementets CavalleriCorpserj
Förändring uti Staten för Kongl Förvaltningen
af Sjöärendernej
Den 21 Maji,
119
Regleringen af hushållningen vid Strömsholms
Kungsgård samt Stuteriet därstädes;
Fältkamereraren Molins ansökning om utbekommande
af RemissLage.
4:0 Om utväljande af 12 Deputerade till be;
vistande af Kongl. Maj:ts höga Kröning i Norrige
samt anmodan till StatsUtskottet att utse
Medel till deras Resekostnader och Tracta-,
mentén.
5 0 Tillkännagifvande att Ståndet lagt till Handlingarne
StatbUtskottets förnyade Betänkandea
om BevillningsSummans belopp;
Dispositionen af de från St. Barthelemy influt^
tre medel ; samt
JLagUtbkottets Betänkande i frågan att de Pubiique
Autoriteter, som å Kongl. Maj:ts och
Kronans vägnar afsluta Oontracter eller afhand-l
lingar med Enskilte, ej må äga att vid tvist
örn uppfyllande eller tolkning deraf3 sjelfva
deröfver dömma.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Handl
lingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åbskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem ProtocoHj
O, J. Lagerheim,
189 Ven 23 Maj,
Lördagen den q3 Maji*
plenum kl®ckan half till jo förmiddagen,
Upplästes till justering och godkändes föl,
jande trån ExpeditionsUtskottet inkomne För,
slag till Riksens Ständers underdåniga Skrif,
Velser till Kongl, Maja;
1:0 Om de innom Södermanlands Län be»
fint lige så kallade Jagbackar,
2 0 Om Medel till Allmänna Scholm-och
DäroVerkens förbättring,
3:0 Om StatsVerkets tillstånd och behof
i hvad, som rörer RiksStatens tredje Hufvudö
Titel,
4-'o Tillökning uti aflöningen för Corpora*
ler, Trumslagare och Fältjägare vid Werme,
lands Fältjägare Regemente,
5:0 Om 3,5oo Rdr Hamburger Banco Fy-*
ringsMedejs upptagande i Stat? såsom inkomst
från Dannemark,
6:0 Om särskilda anstalters vidtagande till
förekommande af stegring i priset å det grofva
brödet,
7:0 Om TalemansTafflarnes indragning,
Den 23 Maji. 121
8:0 Om utbetalning af framledne RegeringsRådet
von Schewens Pension,
9:0 Öm Medel af Staten till Cassern åt
Kongl. Andra GardesRegementet,
10:0 Om Båtsmanslndelningen j Blekinge.
11:0 Om skyldighet för Götha CanalBolag
att besörja underhållandet af viss3 vägstycken,
som tillhört Hemman, hvilka genom Canalanläggniogen
blifvit indragne.
12:0 Om Lumpsamlares kringresande i
Landet.
13:0 Om inskränkning i exclusiva Frivi!
legiers meddelande,
14:0 Om Judarne,
/ ■ ... ..
Upplästes och lades på bordet följande ifrån
nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden, nemligen:
Frän Constitutions Utskottet •
1 I.
AJ den 12 i denna Månad'.
1:0 Innehållande förslag i frågan om en
förbättrad National - Representation , varandes
dervid genom ProtocollsUtdrag bifogade åtskilige
Ledamöters i Utskottet afgifne särskilta
meningar.
I 2 2
Den 23 Maji,
'4f den i4 dennes i
2:0 Med anmälan, att tvänne Stånd inom
Utskottet stadnat emot två, i frågan om upp*
hälvandet af 114 §. RegeringsFormen.
Af samma Dag:
3:0 Med tillkännagifvande, att två Stånd
inom Utskottet likaledes stadnat emot två, i
frågan om bestämmandet af en tid af 5 år,
innom hvilken Grundlags -ändrings • förslag ej
Skulle kunna afgöra?.
den 15 dennes :
4:0 Innefattande Utskottets Yttrande, i följd
af StadsRådsProtocollens fulländade granskningi
derutinnan Utskottet, jemte åtskilige hemställanden,
tillstyrkt Riksens Ständer det förkla*
rande, att de, med undantag af hvad i vissa
fall blifvit anmält, i allt öfrigt anse StatsRådets
Ledamöters och Föredragandes , samt Konungens
Rådgifvares i CommandoMål ansvarighet
intill innevarande Riksdags början hafva
upphört.
Af samma Dag:
5:0 Deruti Utskottets , i afseende på behandlingen
af dess Förslag till ändring uti 4.
§. RegeringsFormen, anmält, att af de i nämnde
Förslag uppgifne tvänne Alternativ, det andra
blifvit godkändt af Ridderskapet och A*
deln, samt det första af Borgarc-Ständet, hvar
-
\
Den 23 Maji.
emot Preste- och Bonde-Stånden antagit båda
Alternativen, såsom hviiande förslag; kommande
saleles båda Alternativen att vid nästa Riksdag
hvart efter annat till antagande eller förd
kastande framställas.
Af samma Dag:
6:0 Rörande de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde Anmärkningar vid Utskottets förslag
till ändringar och tillägg i 7., 9. och 107.
§. § RegeringsFormen, samt 14., 2y. och 38.
§. §• Riksdagsordningen; och har Utskottet,
då ingen anledning förekomme, att dessa Anmärkningar
förklarats utgöra Ridderskapets och
Adelns gemensamma tankar, ej funnit sig berättigadt,
att, emot innehållet af 56. §. Regeringsformen,
å de samma fästa afseende; anmälande
Utskottet tillika, att de tre öfrige
RiksStånden ifrågavarande Förslag godkänt.
Fran StatsUtskottct:
Af den i5 i denna Månad:
1:0 Öfver de innom RiksStånden gjorde
Anmärkningar vid Utskottets Yttrande om
Statsregleringen under andra Hufvudtiteln; i
fråga hvarom Utskottet hufvudsakligen förblifvit
vid hvad dess först i ämnet afgifne Betän?
kande innehåller.
2:0 Öfver de hos Ridderskapet och A»
deln samt PresteStåndet gjorda Anmärkningar
124
Den 23 Maji,
vid Utskottets Yttrande, angående StatsRegle.
ringen under 8 de Hufvudtiteln, i anledning af
hvilka Anmärkningar Utskottet ibland annat
och hufvjdsaklifisst hemställt , 'att Riksens
Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att
disponera de ifrån Dannemark inflytande så
kallade Fyringsmedel till Westerås Slotts reparation
3 samt inköpande af LandshöfdingeResidence
uti Westerbottens Län m. m.
3:0 I anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets Yttrande, angående Herrar Naf
Weiterstedts och Th. Adlerbrants ansökning
om införsel i Kungsgårds.Jord för innehafvanJ
de Bytes- och Skatterätts fordringar , deruti
Utskottet förklarat sig icke hafva funnit skäf
att samma yttrande frångå.
4'o Med förslag så väl att Civile Embefs*
och Tjenstemän samt Betjente icke måtte å
allmänna IndragningsStaten uppföras förr, än
efter fyllda. 70 år och minst 30 års oafbruten
tjenstetid, som ock, att de af dtm, hvilka vid
afskedstagandet innehafva indelta Löner , icke
måtte uppbära större Pension, än som svarar
emot hvad deras vederlikar af den Fenninge»
löntagande EmbetsmannaCorpsen åtnjuta.
5:0 Angående väckt Motion rörande be^
gagnandet af KronoAUmänningen Maglehems
Kungs-Ohra och den Dödaslott kallad i Christianstads
Län 3 hvilken Motion .Utskottet angett
sig icke kunna till pröfning upptaga.
6;o Angående Sahla Silfververk*
Den 23 Maji.
125
Af den 13 dennes :
7:0 I afseende på de under Kongl. Corn;
merceCollegii förvaltning stående Fonder och
Medel, varandes dervid följagtig en Ledamots
i Utskottet yttrade särskilda mening.
8:0 Rörande Herr Zetterbergs Memorial ,
angående åtskillige anstalters vidtagande till
fÄinon för ManufacturSmidet i Eskilstuna;
tillstyrkande Utskottet,, det Riksens Ständer
må.te hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om användandet af sådana åtgärder, i
afseende på denna gagneliga Inrättning isynnerhet,
samt Jern-och Metall-förädlingen i alimänhet,
att samma Näringsgren måtte komma
i åtnjutande af alia de förmoner, hvilka Kongl.
Majrt kunde i Nåder finna bäst lända till dess
förkofran.
Af den 20 dennes
9 0 Med förslag, att de Deputerade af Riks-'
Stånden , som komma att afresa till Norrige ,
lör att bivista Kongl. Maj s hö;a Kröning derstädes,
måtte, säborn ersättning för kostnaden,
hvardera få beräkna skjuts efter fyra Hästar
samt 10 R:dr Banco om dagen i Tractamentspenningar.
Fran Stats- samt Allmänna Besvärs, och
Oeconomice Utsi otten:
Af den 15 dennes:
1,0 Angående väckt Motion om det vid
I2Ö Den 23 Maji,
Höganäs i Skåne befintliga Stenkolsverks öfvertagande
af Staten , i anledning hvaraf Utskottet
, som icke å Motionen ansett sig kunna
tillstyrka bifall, hemställt, att Delägarne i
Stenkolsverket måtte> såsom uppmuntran för
ett der företagande kostsamt och ganska nyttigt
arbete, på vissa vilkor, under fern år, af
Tullmedlen oaikortadt uppbära den vid 1815
års Riksdag beviljade, men hitintills icke något
år till fullt belopp intagne PraemieSumma
af 15,000 R:dr, eller för alla åren sammanlagdt
75,000 R:dr Banco.
2:0 Angående Kongl. Maj’ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, i anledning af förekommen
fråga om BåtsmansRoteringens införande
i Färentuna Har;;d a( Stockholms Län j
tillstyrkande Utskotten, att Rotefriheten för
Häradet må fortfara, emot fullgörandet af de
vilkor, som derföre redan äro stadgade.
3:0 Öfvet Herr C. A. Gyllenrams Memorial
om Pensioners anslående till understöd för
Embets- och Tjenstemän, som hafva flere barnj
anseende Utskotten sig icke kunna tillstyrka
bifall af hvad Herr Gyllenram i ämnet föreg
slagit.
4:0 I anledning af gjorda förslag om vid-!
tagande af Medel till Finska Handelns inskränk-i
ning, derutinnan, enär Utskotten icke ansett sig
tillständigt att föreslå några directa utvägar
till detta ändamål, och Utskotten hemställt,
att Pissmiec måtte af Tullmedlen tilldelas dem,
Dcu 23 Maji.
137
sorn ifrån Rikets Nordligaste Provincer till
Hufvudstaden införa Ved , äfvensom dem ,
hvilka ifrån andra Rikets Provincer, än de in.:
till Hufvudstaden närmast belägne, dit införa
Victualier af inhemsk. Production ; från hvil,
ken Pluraiitetens tanka en Ledamot innom Ut-i
skottet varit skiljagtig.
Ifrän Stats- och BevillningsUtskotten;
Af den i5 dennes:
I anledning af de hos BondeStåndet gior.'
de Anmärkningar vid Utskottens Blänkande,
om en stadgad afgift af hvarje mantals - skrift
ven Person till den Veneriska Smittans hämmande;
tillkännagifvande Utskotten hufvudsa-i
keligen, att de trenne ötrige RiksStånden sam-’
ma Betänkande bifallit.
Ifrån sammansatta Stats- och BancoUtskotten:
Af
den 16 i denna Månad:
Öfver de innom RiksStånden gjorde Anmärkningar
vid Utskottens under den 3 April
detta år afgifne Betänkande, i anledning af Kgl.
Majtts Nådiga Proposition den 10 December
1817, angående Allmänna Penninge - rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande; i hvilket
ämne flera Utskottens Ledamöter yttrat olika ^
meningar, hvilka vid ifrågavarande Utlåtande
blifvit bifogade.
128
Ven 23 Maji.
Ifvan Banco Utskottet*
Af den 22 i denna Månad:
Med förmälan, att Utskottet af de hög
Ridderskapet och Adeln, samt BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
i fråga om allmänt kungörande af BancöSedelstockens
belopp för hvarje år, icke funnit
anledning, att frångå dess i samma Betänkande
yttrade tanka.
Från Banco < och Lag Utskotten I
Af den 6 dennes *.
Med anmälan, det Utskotten vid profning
af väckt fråga om hvad af Riksens Ständers
Banque, i anledning af föreskriften i 20. $. 1.
Mom. af Concours-stadgan, bör tillgöras i afseende
å Skuldebref, för hvilka till erhållande
af Lån i Banquen Inteckning blifvit i fast
Egendom sökt, ansett denna fråga böra på anJorde
skäl förfalla.
Ifrån Bevillnings- Utskottet;
Af den 22 dennes:
1:0 Med öfverlemnande af Förslag till eli
blifvande BevillningsFörordningj hvarvid flera
» Ledamöters i ämnet yttrade särskilda menm-;
gar blifvit bifogade,
1 ' 2:0
Ben 23 MfjK
2:0 Angående åtskilliga till Utskottet remitterade,
och Allmänna Bevillningen röranda
Memorial i å hvilkas innehåll Utskottets rluralitet
icke funnit anledning att tillstyrka afseende,
emot hvilken tanka likväl åtskillige
Ledamöter af BorgareStåndet Uti Utskottet i
vissa delar sig reserverat.
3:0 Med anmälan 4 att Utskottet, sedan
dess Förslag till BevillningsFörordning och det
densamma följagtiga Betänkande, redan voro
renskrifne , emöttagit åtskillige ifrån KammarCollegium
äskade upplysningar j men att de.
samma hvarken nu mera kunde hafva något
inflytande på Bevillnings-arhétetj eller gifva anledning
till ändring i hvad Utskottet, röranda
nödvändigheten af upplysningars erhållande
vid framtida Riksdagar, uti nyssnämnde- Betänkande
aniört.
Från Atimarinä Besvärs- och Oeconomi/#-  Viskottet:
Af den i5 dennes:
1:0 I anledning af de hos Ridderskapet
öch Adeln samt RondeStåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut afgifne Betänkande,
rörande väckt fråga om förändring uti 9 §. a£
Kongl. SeglationsOrdriingen den 15 Junii 1774;
Och har Utskottet icke funnit anledning, att i
samma Betänkande göra någon hufvudsaklig
ändring.
Ridd. 0, Ad. Prot. VI. B. II. Afd. 17, 18.
130
Den 23 Maji.
2:0 Med anmälan, att Utskottets af BorgareStåndet
återremitterade Betänkande, om
rättighet för Städernes Magistrater att förrätta
DykeriAuctioner, blifvit af de öfriga trenne
RiksStånden bifallit.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard :
Då det ofta händt , att Ridderskapet och Adeln
låtit bero vid Utskottens Betänkanden på
den grund, att de redan blifvit af trenne Stånd
bifallne, anser jag det vara afvigt, att de Mål,
hvilka böra förekomma, ej föredragas ett Plenum
senare hos Ridderskapet och Adeln, än i
de andra Stånden. Jag känner specielt, att Con-i
stifutionsUtskottets Betänkande, angående verk-:
ställd granskning af StatsRådets Protocoll, re-i
dan sistledne Plenidag blifvit hos de andra RiksStånden
uppläst, och således kommer att <uti
denna dags Pleno till afgörande derstädes företagas,
ehuru detta vigtiga Betänkande först i
dag härstädes blifvit för första gången föredraget
och lagdt på bordet. Jag tror, att en
orsak till en sådan olikhet kan vara, att Rickj
derskapet och Adeln vidtagit det beslut, att
första gången Betänkanden från Utskott förekomma,
låta åtnöja sig blott med uppläsning
af rubriquerne, samt ett korrt innehall af de-<
samma. För att författa dessa rubriquer och
denna korta resumé , erfordras nödig tid till
Betänkandernes genomseende. De Betänkanden,
som ifrån Utskotten inkomma straxt före
början af ett Plenum, kunna på detta sätt svår
-
Den 23 Maji.
131
ligen blifva i det Plenum föredragne, utan ml-i
ste uppskjutas till nästa Plenum.
Jag hemställer af sådan anledning, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle linna nödigt,
att beslutet om blott rubriquernes uppläsning
varder upphäfvit, eller ock någon annan åtgärd
vidtagen, ifall detta Stånd skall taga någon
activ, och .icke endast en,figurativ del i afgörandet
af Riksdags-ärenderne.
Hans Excellence, Herr Grefven och
Lan dt Ma rska Ike 11 förklarade , att i hans tanka
skulle det) vidtagna åtgärden, att då ett
Utskotts Betänkande första gången förekommer,
endast uppläsa rubriquen, samt det slut hvari
Utskottet stadnat, snarare förekomma än medföra
tidsutdrägt; hvaremot Hans Excellence
ansåg orsaken , hvarföre Mål ofta senare af-;
göras hos Ridderskapet och Adeln, vara den
betydliga skillnad uti antalet af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter emot de andra Ståndens
; och då dessutom det berodde på hvarje
Stånd, att låta ett Mål längre eller kortare
tid ligga på bordet eller detsamma återremittera
, förorsakades äfven deiigenom en olikhet
uti tiden för Målens afgörande, oagtadt föreskriften
uti 47. §. Riksdagsordningen till beredande
af de allmänna RiksdagsMålens företagande
på samma tid i alla Stånden alltid blifvit
iagttagen , men i öfrigt vore ej uti Grundlagarne
stadgadt, att handläggningen af Mål
innom ett eller flere al RiksStånden skulle fördröjas,
i afbidan på den tid 3 då samma Mål
Den 23 Maji.
kunde i ett Siler annat Riksstånd äfven förekomma.
Herr Munde af Rosenschöld: Jag Vagar
tro, att då ett Betänkande läses upp en Plenidag
förr i de andra Stånden, än rubriquen af
detsamma härstädes anmäles, så är i ett sådant
fall ej Discussioner orsaken * att Ridderskapet
och Adeln senare fattar sina beslut, än de andra
Stånden. Men då* såsom Hans Excellence
nyss behagat nämha, Discussionerna innom ett
så talrikt Stånd, som Ridderskapet och Adeln,
nödvändigt tnåste fordra mera tid, än för de
öfrige Stånden, som inskränktare till antalet*
erfordras, hämtar jag häraf en förnyad anledning*
ätt éj anse min anhållan obillig* det dö
inkomne Målen ej må här senare föredragas
första gången, för att läggas på bordet, än i de
Öfrige RiksStånden.
Friherre Boye, Ludvig; Det af Hans Ex*
éellence, Hert Grefven och LandtMarskalken
uppgifne skäl är visserligen godt; ty med lika
många Plena, som de andra Stånden hafva,
kunna vi ej framkomma lika långt, som dej
men jag hemställer, om vi icke kunde få desto
flere Sammanträden.
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarlcalken
yttrade, att ehuru gerna Hans
Excellence ville efterkomma Riddersk ipets och
Adelns önskan, vore Hans Excellence föranlåten
erinra , att då nu Plenum i RiksStånden
inträffat mäst hvarannan dag, skulle , derest
pen 23 Maji.
133
Plenum oftare utsattes, Utskotten sakna tid för
§ine arbeten.
Herr Munch af Rosenschöld: Jag instämmer
fullkomligt ined Hans Excellence, Herr
Grefven och LandtMarskalken däruti, att flera
tätt på hvarandra följande plenidagar skola
borttaga tiden för Utskotten att arbeta,
meri jag hemställer icke dess mindra, om icke
dl först ock främst Discussionerne innom Rid*
derskapet och Adeln äro långvarigare och sedan
uppläsningen af de från Utskotten inkomJ
ne B-tänkanden afta ske en Plenidag förr hos
de andra Ständen , än hos Ridderskapet och
Adeln, de öfrige Stånden derigenom skola vid
afgörandet komma så mycket framom Ridderskap
et och Adeln uti tid, att Ridderskapets
och Adelns beslut oftast icke blifver af något
inflytande i alla de Mål, som genom tre Stånds
pluralitet kunna afgöras»
Hans Excellence, Herr Friherre af JFet->
idstedt^ Gustaf. I den orsak Herr Munck af
Rosenschöld uppgifvit, hvarföre Ridderskapet
och Adeln senare fattar sina beslut, än de öfrige
RiksSfånden, att nemligen våra Discus-!
6ioner äro vidlyftiga, instämmer jag fullkomligt,
och denna Discussion är dessutom ett ytterligare
bevis derpå. Men om £n rubriquer-’
ne gf Majen uppläsas här på samma gång, som
i de andra RiksStänden, vet jag ej huru sådant
skulle kunna påskynda beslutens fattande; ty
meningen måtte väl vara, att RiksStänden ej
blott skulle följas åt i rubriquen, utan ock V‘l
134
Dm 23 Maji.
afgörande!, och om således def nu anförde
Betänkandet om Decharge för StatsRådefs Ledamöter
hade på en och samma gång blifvit i
alia Stånden uppläst j hade sådant likväl ej
kunnat verka till likstämmighet för Stånden i
afgörings-tiden.
Friherre Boye, Ludvig: Hans Excellence,
Herr Grefven och Landt Marskalken har sjelf
behagat påminna örn GrundLagens Bud, att
alla fyra Stånden böra söka att, så mycket
möjligt är, framgå lika i g öro må len, och till
ett sådant ändamål synes mig vara ännu en
utväg, den nemligen, alt de andra Stånden anmodades,
att icke oftare sammanträda, än att
vi emedlertid hunno följa med i Målens afgö-i
rande. Grundlagens ändamål måste vara deni
lika angeläget, som oss; och vi torde således
kunna med skäl vänta denna benägenhet å de-j
ras sida , derest Hans Excellence, Herr Grefven
och LandtMarskalken täckes sådant af
Talemännen begära; hvarom åter vi torde få
hos Hans Excellence anhålla.
Herr Cederskjöld , Pehr Gustaf: Hans
Excellence, Herr Friherre af Wetterstedt synes
förmena , att ingen olägenhet deraf kan uppkomma,
att Utskottens Betänkanden senare upp.
läsas hos Ridderskapet och Adrin, än hos de
öfriga Stånden, emedan de, i anseende till debatternes
vidlyftighet, i alla fall ej kunna till
afgörande desto tidigare företagas. Härvid vill
jag blott anmärka, alt den stora fördel skulle
vinnas genom Betänkandernes tidigare uppläs
-
Den 23 Maji.
ning , att man hade så mycket längre tid för
att taga kännedom om de på bordet emedlertid
liggande Målen , innan de tili afgörande
förekommo.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: Då Ridderskåpet
och Adeln redan för längre tid sedan un3
der denna Riksdag vidtagit det beslut, att blott ,
uppläsa rubriquen af de inkomne Målen och
sådant hittills skett utan att någon anmärkning
deremot blifvit gjord, tror jag, att ett sådant
beslut äfven för den återstående delen af Rikss
dagen bör förblifva gällande. Jag anhåller der^
före, att Ridderskapet och Adeln behagade tillåta
afgörande af de Mål, som nu hvila på
bordet.
Herr MuncJe af Rosenschöld: Jag har hufvudsakligast
icke yrkat ändring af Ridderskapets
och Adelns beslut, rörande uppläsning af
rubriquerne, utan förnämligast, att berördé upplänning
måtte ske på samma dag hos Ridderskapet
och Adeln, sora i de andra Stånden, och
ej senare.
Hans Excellencei Herr Grefven och handt.
Marskalken upplyste, att trenne Betänkandeo,
hvilka i dag från Utskotten inkommit, blifvit
nu på förmiddagen uppläste, och att sådant alltid
iagttages då något Betänkande ej alltför
sent ankommer; samt hemställde, huruvida
någre sådana skäl vore för handen, hvilka kunde
föranleda till ändring af Ridderskapets och
J3Ö
Den 23 Maji.
Adelns faltade beslut, angående Målens upp*
läsning då de läggas på. bordet.
Ropades Nej.
Hvarefter Ifans Excellence föreslog, pm
icke Ridderskapet och Adeln behagade tillåta
föredragning af ett annat ämne; hvilket
bifölls.
Hans Excellence , Herr Grefven oell,
LandtMarskalken tillkännagaf, att RiddarhusXJtskottet
anmält, det GeneralLieutenanten m,
m. Friherre Johan Hinric Tawast fullgjort de
till Introductions ernående såsom Grefve erfors
derlige prestanda ; i anledning hvaraf Hans
Excellence hemställde, om icke Ridderskapet
pch Adeln behagade bevilja Introduction under
N:o I29 bland Grefvar åt GeneralLieute*
fanten, Friherre Tawast; hvilket bifölls.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs
- pch Oeconomke - Utskottets , den 28
sistledne April afgifne, samt den 16 dennes
•på bprdet lagde förnyade Utlåtande, öfver
gjord hemställan om Comministrars befrielse
från Skjutsning®-skyldigheten för sina Boställen
i ^rigstid, blef samma Utlåtande, uppå af
Hans Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, af Ridderskapet
gefl Adeln bifallit.
Dea 23 Maji.
137
Företogs till pröfning Constitutions-Ut*
skottétg den 1 dennes aflåtne, samt den 9 i
samma Månad på bordel lagde Memorial,innehållande
lörslag till ändringar uti j.puncten, 2,
Mom. af 107. RegeringsFormen , samt 7,
puncten 1 29, §. Riksdag .Ordningen.
Herr Schonström., P?hr, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Jag fager mig den friheten fästa Högloflige
Ridilerslcapets och Adelns uppmärksamhet
på vissa åtgärder och händelser, som under nu
påstående Riksmöte sig tilldragit, hvilka till
en början ej synas h?lva varit af den allvarsamma
beskaffenhet, att kräfva hastig rättelse;
pen som, ofta förnyade, kunna leda till förr
pinskning al Riksens Ständers fri- och rättigä
heter.
Vid Riksdagens början upphöjde en upplyst
Medlem af Ridderskapet och Adeln sin
röst, och hegärde, att Riksens Ständer såsom
ansökningsmål hos Kongl. Maj:t i underdånighet
skulle anhålla om en Statsplan, som ut.
visade nödvändigheten af behofven, afpassade
pch lämpade efter Nationens tillgångar. Några
af Regeringens Ledamöter funno detta yttrande
ej allenast otillbörligt, utan äfven inconstitutionelt.
Genom orätt tillämpning af 90. §. i Re*
geringsFormen, är det skälig anledning att tro,
Herr Grefve Adolph Mörner åtminstone till
»
Den 23 Maji.
en del åsyftat inskränkning i vår yttrande rätt.
När detta ej lyckades, användes ej förgäfves
större krafter. Ögonblicket var inne, då man,
kanske lör att ej blo;tställa någon Konungens
Rådgifvare, skulle utesluta Riksens Ständer ifrån
den Optionsrätt de genom 107. § ver*
keligen äga. Propositionen på återremiss af
ConstitutionsUtskottets Betänkande vägrades ,
107. §. RegeringsFormen förtyddes, och ansvaret
hos Konungens Rådgifvare i märkelig måtto
förminskades. Hvad som redan sig tilldragit,
lärer ej kunna afhjelpas; det bör dock
tjena till framtida varning ; men då ConstitutionsUtskottet
, i stöd af den förtydning, sorn
ägt rum af 107 §. RegeringsFormen , föreslår
ändring i Grundlagen , då är det högst ange.
läget att för en framtid försvara sina rättig,
beter, och med enhällighet afslå och förkasta
detta ConstitutionsUtskottets djerfva och arbitraira
förslag.
Herr von Ileynne, Georg: Jag anser vår
konstitution vara ganska god, och hvarje förtydande
deraf kunna blifva en förtynning,
samt hvarje förändring böra vara påkallad af
den högsta nödvändighet. En sådan är, i när-i
varande fråga, icke för handen. Lagarnes, Ko-'
nungens och Ständernas constitutioneila magt
bör vara helig, och en fjerde icke gifvas hos
ett Utskott, hvars åtgärder endast böra vara
förberedande, aldrig beslutande. Skulle Högloflige
Ridderskapets och Adelns pluralitet
lemna bifall till ConstitutionsUtskottets försök
att inskränka vår deliberations-rätf, anser jag
Din 23 Maji.
139
för min pligt, att till Protocollet framföra
denna min öfvertygelse, som min enskilta reservation,
Må mitt sista yttrande inför det
vördnadsvärda Stånd , i hvars öfverläggningar
jag haft den lyckan deltaga under delta
Riksmöte, innefatta den .förklaring , att jag
alltid skall med djup vördnad underkasta mig
Ridderskapets och Adelns vilja. Men jag skall
aldrig med min röst medverka till några beslut,
som jag tror kunna blifva vådliga för
min Konungs eiler för mina Medborgares rättigheter.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boye, Ludvig; 56. §. i Regeq
ringsFormen vill, att då ConstitucionsUtskottet
föreslår någon ändring i Grundlagen J men
anmärkningar erno i dess antagande icke göras
, så är Utskottets Betänkande att anse så-i
som utgörande den Riksdagens Ständers Utlåtande
till nästa Riksdags Ständer, som derefter
böra ämnet med b:ott ]a eller Nej, utan
ali discussion, algort. Det är således nu, som
nyttan eller skadligheten af förslaget bör
pröfvas.
Jag tror mig hafva , vid denna Riksdag,
tillförlitligen ådagalagt den grundsats, att den
Democratiska magten är mogen för friheten ,
och värdig innehafvare af magt, blott så länge,
som hon utöfvar magten med rättvisa och
moderation. Jag har offentligen förklarat, att
jag icke älskar dessa anmärkningar ; och det
14®
Den 23 Maj^
torde då tillåtas mig att tro, det jag bör fri*
tagas från misstankar att vi 1 ja upphäfva mig
emot Ministéren derföre, att jag talar till försvar
för Nationens rätt.
Om vi fått behålla den magt, sorn 107*
§. i RegeringsFormen til lägger Ständerne , så
är det väl möjligt, att ännu i början anmärkningar
emot Ministéren blifvit gjorda , som
kunnat vara obilliga, öfverdrifna, eller orättvisa
■, men min innerliga öfvertygelse är likväl,
att det motstånd, de skolat röna af Repre^
sentanterne sjelfve, och den ringa framgång
de skolat erhålla, hade snart åflägsnat alla sådana
, och haqe snart återfört anfnärkningshågen
till öfverensstämmelse med Grundlagens
ändamål åt apmärkningarne, att icke framstå 1*
las i andra fall, än då uppenbara Lagbrott
blifvit föröfvade , eller också Fäderneslandets
väl varit eller vöre i båga; i hvilka fall åter s
Nationens rätt, National-friheten , naturligtvis
också horde gälla mera, än Ministerens personliga
ömtålighet? Jag hade verkligen trott, att
blott man velat för en eller ännu tvänne Riksdagar
betala någon skatt af tålamod, så hade derefter
107 §. Stått qvar, utan att hvarken obilligt
nyttjas eller obilligt klandras. Constitutionsötskottet
har nu tänkt annorledes, och
vi äro således satta i nödvändighet att försva.
ra Ständernas rätt emot sjelfva det Utskott,
som är till för att bevara deras , det vill säga
Nationens.
Sveriges Constitutionella Regeringssätt hvti
Den 23 Maji.
iar på irenne Grundprinciper, och erkänner
trenne Malter: en Monarkisk} en Democrafisk
bch en Aristocratisk. Ät hvardera af dessa
Migter ger CönsiifUtioneti piigier; men hvartill
dessa pligter, om de af inga baad försäkrades?
Och hvartill sjelfva dessa band, om
de, ifrån veikliga, gjordes blott figurativa?
Den Aristocratiska Magteft anförtroddes åt Stats*
Rådet , och dess bestämmelse blef att utgöra
ett bröstvärn för den Democratiska och ett
stöd åt den Monarkiska. Denna dubbla bestämmelse
uppfylla StatsRådets, Ledamöter, då
de, vid RegcringsÄrend.ernes behandling, inför
Kongl. Maj;t i underdånighet göra gållande
Lagars bud och Personers rätt; ty derigenom
bibehålla de friheten åt Folket, och bibehålla
Folkets kai le k åt Monarken ; men på
det denha Välgörande Aristocratie ej måtte öfvergå
till egenskapen af en skadlig; på det
StatsRådets Ledamöter ej måtte , förvillade af
Magten, glömma ändamålet af deras höga kall;
har Constitutionen ansett vissa band nödvändiga,
och derföre ställt StatsRådet under ansvar
inför Lagen, enligt 106 §. och inför Ständernas
OpiilionsMagt, enligt 107 §. Om nu det
sökta ändamålet, Konungens säkerhet, att icke
missledas i upplysningen om våra mångå Lagar,
och Folkets säkerhet, att alltid etter Lagarna
behandlas; om detta ändamål är af Constitutionen
ansedt äga behof af dessa band; så
böra vi ju äfven inse, att i samma mon, som
vi skulle eftergifva eller lossa något af banden,
öfvergåfvo ni också ändamålet, eller aflägsnad*
oss ifrån detsamma»
142
Den 23 Maji.
Man föreslår oss nu en ändring i Redactionen
af 107 §., men första frågan synes likväl
vara , om denna ändring blott ar en ändring
i Redaction, eller om den är tillika en
i sak, i sjelfva Lagbudet. Jag tror det sedna*
re, och jag anhåller ödmjukast att få vederlägga,
om jag kan , de skäl, på hvilka man
framställt en annan mening.
*
Då, för icke länge sedan, frågan här var
om tillämpningen af 107 §■, sade man oss, att
första punkten af andra Momentet i samma §.
var till oydaförständet alldeles sådan, sorn det
förslag Utskottet nu gifvit oss, och man ville
bivisa oss, att all annan mening vore stridande
emot det man kallade Constitutionens anda.
Såsom bevis på denna anda, och pä dess öfverensstämmelse
med det föregifna orclaförståndet,
hänviste man oss till yo §, i Regeringsformen,
till sista punkten i samma andra
Moment af 1 ©7 § 5 till 105 §. allt i Regeringsformen,
samt ändtligen också till fjerde punkten
af 2. §. i TryckfrihetsLagen.
Denna argumentation behöfver en undersökning;
och jag ingär i den. Jag. öfverlemnar
till Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken, samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln att eftersinna ordalydelsen ; och
tviflar icke, att ju hvarje ord, äfvensom deras
ägande sammanhang med hvarandra, får behålla
det förstånd, som det vanliga Språkbruket
gifver dem. Orden lyda så här: '”Frågor
*’uti detta amne hunna uti Riksens Stånders
Dtn 23 Majt.
143
''Plena vådas, vien icke af Riksens Ständer
”afgöras förr, än ConstitutionsUts kottet der”ofver
blifvit bordt.” Efter Språkbrukets vanliga
förstånd, måste det här vara Ständerne,
som äga afgöra , och ConstitutionsUtskottet,
som blott bör höras. Meta än ett enda vilkor
för afgörande-rätten finnes här icke, och
detta är ett af uppehåll , intill dess Utskottet
blifvit hördt; men deraf måste ju då också
följa, att när Utskottet blifvit hördt och sig
utlåtit, så är vilkoret uppfyldt, uppehållet undanröjdt
, och afgörande-rätten står då qvar
hos Ständerne, så ovilkorligen man kan tänka
sig den. I ordaförståndet finnes således visserligen
icke det ytterligare , det andra vilkor,
som nu tillägges af Utskottet i dess för*
slag till Redactionens förändring , ett tillägg,
som dessutom alldeles omvänder det vanliga
förhållandet emellan den Auctoritet, som hö,
rer, och den, som blir hörd, af hvilka afgörande
rätten i alla tider tillhört den förra, och
upplysande, förklarande rätten, blott den sednare,
men aldrig tvärtom. När man således
fåfängt söker i ordalydelsen den nu föreslagne
magten för Utskottet, att bestämma om och
när Ständerne skulle äga tillstånd, att deras
afgörande rätt utöfva, så skall den sökas i
den så kallade andan, och vi böra då tillse, om
den finnes der. 90. §. i RegeringsFormen ]y.
der så här: ”Under Riksens Ständers eller
”deras Utskotts öfverläagningar och pröfning9
”må icke uti något annat fall, eller på. något
55annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
"föreskrifva', komma frågor om Regerings
-
144
Den 23 Maji.
”och DomareMagternes beslutNär man nu
besinnar dessa ord, detta stadgande, och förs
utsätter en Öfverensstämmelse i begrepp och
i anda, med den rätt, att göra lagliga anmärkningar,
som 106. och 107. §. §. gifva;
så finner man lätt, att 90. §. hade för ändamål
, blott att betrygga Regerings- och Domare
Magterfte från det tadel , det obehöriga
klander, för hvilket hvarje Auctoritet bör stå
fri ; men visserligen icke att afskära lagliga
anmärkningar. När 90. §. från dess allmänna
förbud undantager ett annat fall., ett annat
satt, och Regeringsformen också bokstafligen
äger ett sådant i 106. och 107. §. ; så är
ju all stridighet undanröjd genom sjelfva undantaget,
och huru kan man då säga, att 90»
§., sorn handlar om ett olagligt klander, ens
kan äga någonting stridande emot 107. g., som
handlar om lagliga anmärkningar? Då man åberopat
denne 90. till stöd för en större rätt
hos Utskottet, än hos Ständerne, har man dessutom
icke ens följt denna §:s ordalydelse; ty
der står uttryckeligen : ”Ständerne eller deras
”Utskott”, och det måste då vara klart, att
om afgörande-rätten icke tillhör Ständerne, så
tillhör den icke heller Utskottet; hvaraf åtet
skulle följa, att Constitutionen skulle hafva
gifvit rätt att göra anmärkningar, men likväl
förbudit både Ständer och Utskott att dem afgöra,
och det utan att gifva någon annan Auctoritet
, som kunde afgörande - rätten utöfva.
Efter att alltså hafva förvissat oss, det någon
emot 107, §;s vanliga ordaförstånd stridande
anda
Den 23 Maji
145
anda icke finnes i 90. § , så sökom då denna
ända i sista puncten af 2. IVlom. i <07.-$. Denria
punct lyder sä här: ”Under Riksens Stan”ders
öfoer läggningar derom, skola icke Ko*
” ' ungens beslut
kunna ens nämnas,
”ännu mindre någon Riksens Ständers pröf”ning
underställasMan besinnar alltför litet
hvarthän man kommer, om man påstår,
att Anmärkningar emot StatsRådets underdåniga
tillstyrkanden icke skulle kunna göras ,
utan att Konungens beslut skulle vidröras. Efter
antagande af ett sådant begrepp, skulle ovilkorligen
ett af två inträffa, antingen , att
tillåtelsen till anmärkningats framställande,
äfven de mäst grundade, vore, äfvensom sjelfva
AnsvarighetsLagen , ett bedrägligt gyckel,
utan ändamål, eller också, att StatsRådet s od
i ansvar blott för de underdåniga tillstyrkanden,
som Konungen icke gillat, det vill säga,
de som fått ingen verkställighet, och följaktligen
medförtingen skada för Nationen, men
ingalunda för sådana tillstyrkanden, sorn gatt
i verkställighet, och möjligen varit af största
skada. Till denna non-sens torde man väl ändå
icke vilja bringa oss, och den mot^äges äfven
i Regeringsformens 13 §, som uttryckligen
förmår , att då Konungen vill göra krig
eller fred, bör StatsRådet sig utlåta, med ansvar
efter 107. §., hvilket naturligtvis förutsät-i
ter möjligheten, att det underdåniga tillstyrkandet
verkligen kan åtalas, utan att Konungens
beslut derföre vidröres. Slutligen har man sagt,
att som 105. §. i Regeringsformen endast
Ridd, 0, Ad, Prot, VI. B. l£ Afd. 19, se
-
Ben 2 3 Maji.
lemnar Utskottet rätt att läsa StatsRådets
Protocoller ; och fjerde puncten i 2. §. af
TryckfribetsLagen förbjuder tryckning af samma
Protocoller, så skall deraf följa , att då
ConstitutiönsUtskottet endast äger kännedom
om Anmärkningsfrågans grundlighet och dess
öfverensstämmelse med StatsRådets Protocoller*
samt Ständerna icke borde anses vilja döma i eti
fråga* der all kännedom icke kunde af Ständerna
agas, borde Utskottet derföre tillkomma
att besluta om och när en sådan afgörande
rätt skulle af Ständerna utöfvas. Med en
smula allvarsam granskning af detta förmenta
skäl, finner man lätt huru fullkomligt det in.
nebär sin egen upplösning, sin egen vederläggning
Man har förutsatt, att när Utskottet öfVerlemnar
Ahniärkningsffågan till Ständernas
afgörande efter 107 så kan den äga rum,
och detta måste man förutsätta, ty annars hade
man borttagit §:n, eller, som det är det samma,
gjort den till ett bud för aldrig inträffande
fall, hvilket icke står att förena med något
redligt och förnuftigt ändamål hos Lagstiftaren;
mert när man sålunda förutsett fall, då Utskottet
kan öfverlemna och Ständerna kunna afgöi
ra , sa hörer väl till detta förutsättande * att
Ständerna måste tillika ifrån Utskottet erhålla
kännedomen om anmärkningens grundlighet i
StatsRådets Protocoller, ty på annat satt kan
kännedomen icke ägas af Ständerna* och jag
frågar då, hvarföre skulle icke detta medde*
lande kunna äga rum i ailä änmärkningsfrggor?
Om till förutsättande nödvändigt hörer, att
Ständerna i något fall böra förlita sig till Ut*’
Den 23 Maji.
M7
skotlets uppgift om anmärkningens samman.'
hang med StatsRådets Proiocoller* så hvarföre
skulle icke samma förlitande äga rum i älla?
Att sträcka TryckfrihetsLågens förbud
emot tryckning af StatsRådets Protocoller, ända
derhän, att Utskottet icke skulle få lemna
Ständerna kännedom om någon anmärknings
mer eller mindre grund i StatsRådets Protocoller,
vore en orimlighet , som dessutom alldeles
tillintetgjorde sjelfva förutsättandet 3 ty då
ingen anmärkning kan göras* som icke skall
äga sitt bevis, för eller emot, i StatsRådets
Protocoller, och Ständerna aldrig kunna afgöra
någon, utan kännedom om bevisningen, så
Skulle ju* om aldrig kännedomen finge lemnäs
Ständerna, också icke något enda fall kurn
ha existera, deri Utskottet kunde öfverlemna
anmärkningen till Ständernas afgörande, eller
deri Ständerna kunde afgörandet utöfva, och
dock thedgifver man, ätt 107 innebär ett
sådant förutsättande.
Då nu till Laglydnaden hörer* att trö pl
én öfverensstämmelse emelian Grundlagens alla
bud 3 men icke* att söka en studerad stridighet,
der den kan undvikas 3 så frågar jag,
hvarföre icke så gerna följa det enkla förståndet
af sjelfva ordalydelsen 1 andra Momentets
första punct? I enlighet dermed, få de i
107. §. omförmälte fall anmärkas i Stånden,
som då böra höra Utskottet, det vill, efter
vanligt begrepp^ säga, infordra Utskottets Dt,'
låtande, hvilket åter, för att svara emot allmänna
begreppet3 om alla Utlåtanden* sora
148
Den 23 Maji,
infordras, bör innehålla, dels all den upplys.’
ning, ali den kännedom , Utskottet sjelf äger i
frågan , och dels Utskottets eget omdöme deri,
hvarefter Ständerna anmärkningen afgöra. Med
antagande af detta naturliga sätt, att förstå
GrundLagen, uppkommer icke den ringaste striJ
dighet i hvarken bud eller andaj och hvarföre
icke då så gerna antaga det, som att söka en
stridighet, hvilken bär i hvarje steg af 6in
bevisning motsägelsen innom sig sjelf?
Jag tror mig nu hafva ådagalagt, att den
förändring, som Utskottet föreslår, innefattar
icke blott en iRedaction, utan äfven en i sak,
det vill säga, att detta förslag går ut på in*
genting mindre, än att fråntaga Ständerna
den magt, som 107. §. i RegeringsFormen
gifver.
' .
Den öfvertygelse, jag har om hvarje Re*
presentants pligt, att försvara Nationens rätt,
ålägger mig, att ödmjukast tillstyrka afslag ä
Betänkandet, så att Redactionen må iörblifva
sådan som den är, emedan män annars eftergifver
en rätt, som hörer till grunavalcn af
Svenska Folkets frihet.
Det torde ändå vara en beklaglig sanning
, att våra Grundlagar bara innom sig sjelfva
ett frö till den upplösning, sorn förr eller
senare förestår dem. Detta frö ligger i den
brist af öfverensstämmelse, som existerar emellan
sjelfva RegeringsFormen och de Ordnings*
Lagar, som bestämma Ständernas verksamhet,
Den 23 Maji. 149
nemligen Riksdagsordningen och Riddarhusordningen.
RegctingsFormens hela anda är,
likasom hvarje dess bud, af en alldeles omisskännelig
syftning till en lagbunden, till en
tillräcklig frihet ; men beklagligen är förhål
landet med våra Ordningslagar icke sådant.
Deras verkställighet gör omöjligt, att Ständerne
kunna, med bästa vilja i verlden, skyndsamt
och väl afgöra ärenderne, slutligen befinna
sig hafva, efter 6 till 7 månaders sam«5
manvaro, uträttat ingenting; och komma att
åtskiljas utan att hafva gjort hvarken hvad
de bordt, eller hvad de velat, hvilket likväl
icke är RegeringsFormens ändamål. Om vi
nu icke kunna förbättra våra OrdningsLagar ,
om vi ej kunna upplyfta dem till godheten
af vår RegeringsForm , så vaktorn oss åtminstone
från att försämra vår RegeringsForm ,
från att nedflytta den till fel , sorn den icke
ännu äger, till felagtigheten af OrdningsLagarne.
Herr Blund af Rosenschöld, Eberhard:
Jag har haft, så väl nu, som flera gånger för^
ut, det missödet, att ej kunna dela lika öfvert
tygelse med den, ConstuutionsUtskottet yttrat.
Jag får derföre äfven nu anmäla, att jag alldeles
icke deltagit uti Utskottets förevarande
beslut, utan mig deremot reserverat. Jag anser
den magt, som ConstitutionsUtskottet redan
i Grundlagarne fått sig tilldelad, vara tillräckligt
vidsträckt, och tror, att det ej skulle
vara nyttigt hvarken för någon viss del af
Nationen eller för hela Nationen, om Consti
-
Den 23 Maji.
tutionsUtskottefs magt skulle ytterligare utvidgas
på bekostnad af Riksens Ständers.
Friherre Cederström, Jacob: En ledamot
har under Discussionen anfört, att Grundlagen
vid ett föregående tillfälle skall blifvit förtydd.
Jag anhåller att dervid få erinra 4 att ehuru
försök visserligen blifvit gjorde till densammas
förtydande, har Pluraliteten likväl Jyckats att
sådant förekomma.
Hvad den nu föreslagne nya Redactipnen
nngår , anser jag för min del 107. §. i RegeringsFormen
, jemnförd med den 29. i Riksdagsordningen,
vara ganska tydlig, samt den
pya Redactionen således fullkomligen öfverflödig.
Qn) ock i framtiden enskilte Personer
skulle försöka att förtyda Grundlagen emot
dess bokstafliga innehåll, tviflar jag ändå, att
den tidpunct kan inträffa, att Riksens Ständer
skulle vilja åsidosätta Grundlagarnes bokstafliga
lydelse ; och tror derföre , att Utskottets
ifrågavarande Förslag, dels såsom öfverflödigt
pcb dels såsom otydligt, bör afslås.
Grefve Spens, Jacob Meller: I anledning
några yttranden, som jag afhört, anhåller
jag endast att få anmärka, det jag för min del
hvarken känner, att några sådana händelser
inträffat under denna Rikdag, som visa nödvändigheten
af en skyndsam rättelse i vår$
Grundlagar, eller funnit att våra Grundlagar
Innehålla något frö till en upplösning, sorn
fprr eller senare skäll träffa dem. Jag känp.
gr icke något enda constitutionelt sätt, hyarf
Den 23 Maji.
151
p! någon skyndsam rättelse kan vinnas, än
mindre något sådant sätt, hvarpå Grundlagar,
ne kunna komma till upplösning, menjagkänner
inånga, beklagligen äfven af vår fgen tji,
storia, många inconstitutionella.
Herr Hertzenhjelm, Carl Johan, anförde
skrifteligen :
Att i alla Lagar, men isynnerhet i Grund-;
lagen, söka vinna den största möjeliga tydlighet,
är visserligen af högsta vigt och nödvändighet
; hvarföre ock visligen är stadgadt,’
att i föreskrifven ordning frågor derom kunna
väckas och Förslag deröfver afgifvas, Men
att öfver behofvet beständigt inkomma med
förslag till förklaringar, tillägg och förändring
gar i föreskrifter, där ingen tvekan om orda*
iörståndet bör äga rum, åstadkommer ovisshet
och villrådighet hos dem, för hvilka dessa Lagar
skola tjena till efterrättelse. Ännu vådligare
blifva följderne, om dessa Förslag åsyfta
icke mindre än kullkastande af antagna grun-*
der och upphäfvande af de afsigter, Lagstiftaren
vid deras författande haft till ögnamärke.
Af sådan beskaffenhet synes mig den af
Höglofl. ConstitutionsUtskottet föreslagne förändrade
Redactionen af 107. §. RegeringsFormen
och 29. §. Riksdagsordningen vara. Samma
§. $. innehålla tydligen, att frågor kunna
väckas och i RiksStånden andragas, huruvida
StatsRådets Ledamöter i deras Rådslag om allmänna
mått och steg icke iagttagit Rikets sana
-
153
Den 23 Maji.
skyldiga nytta, eller en^Föredragande icke med
oväld, nit, skicklighet och drift, sitt Förtroende-
embete utöfvatj men att dessa irågor icke
kunna afgöras förr än Constitutiom<UtskoUet
biil vi hördt, de stadga således uttryrkeligen,
att afgörandc-rätten tillhörer Riksens Ständer,
1 deras klena. Efter den föreslagne nya Redactiom
n skulle ConstitutiousUtskottet kunna
tu dandragj. sig , a»t afgifva de upplysningar,
som nödvändigt böra iöiegå ett sådant afgö..
rande, o< h således förvandla denna rättighet
till en fullkomlig nullitet.
Förvånande är det tillika att finna, det
Hög',. Constiiut ionsUtskotfet omtalar tvänne särskilte
Auctoriteter , som skulle kunna komma
j collision, och i samma sak fatta stridiga be»
slut. Då Utskottets tillsättande efter Grund**
Jugarnes afsigt endast är en beredande anstalt
tili ämnenas tedigare och snarare afgörande ;
ser jag ej, huru ett Utskott kan tillvälla sig en
myndighet, sorn det vill frånkänna sjelfva dess
Principaler j och således upphäfva sig, icke
allenast till en oberoende Magt, utan ock till
cn mera sjelfrådande Corps, än den, hvaråt Utskottet
blott utgör en del.
Då BancoUiskottet utöfvar Riksens Stan-t
ders magt, kan saken ej vara annorlunda, så
länge hemligheter dervid tros vara nödvändige
att bevara, och hvarföre äfven Tysthetsed
blifver dess Ledamöter affOrdrad. Men då frågan
är om allmänt kända händelser, om deras
mer elier mindre skadlighet, om Författ
-
