# ID: svediakorp-gov260
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,899
# sentences: 2,322
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Ven 25 April. 2?i
stämma uti Preste-Ståndets beslut; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Banco-LJtskottefs den
6 dennes aflåtne , samt den 18 i samma månåd
på bordet lagde Betänkande, sä väl i anledning
af Riksens Ständers Revisorers till Utskottet
remitterade Berättelse, som den af Utskottet
verkstäflde granskning, rörande BancoVerkets
Styrelse och Förvaltning elter sednaste
Riksdag.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus: Då
det förevarande Högloflige Banco-Utskottets Betänkande
till en viss del omförmäler Canaloch
Discont-Dsrectionernas åtgärder, anser jag
mig skyldig att upplysa förhallanderne, ehuru
jag ej gerna upptager en dyrbar tid, minst då det
sker, eller kan hafva utseende af att vara till
eget försvar. Frågan är riu om Directionen fejat;
och med ett djupt intryck allt ifrån barndomen
af de tusenärige orygglige lefnadsreglor,
att den sorn är ren, kaste förste stenen;
och den som står se till att han icke faller,
skall ock jag med mycket lugn erkänna, att jag
felat eller kunnat fela; — men då det klander,
af Directionens allmänna åtgärd, som uti trenne
serskildta puncter är fällt, ehuru ej ett Domslut,
som jag icke tror tillkomma hvarken Utskottet
eller Rikets Högloflige Ständer, dock
skulle kunna anses innefatta Domskäl, mäste
det besvaras, för att leda allmänna omdömet
om en allmän åtgärd.
' Den 35 April
Utskottet yttrar: ”Vid granskning af Handlingajrne
rörande de Revisioner, som öfver Götheborgs-
och Götha Canal-Verks-Förvaltning
sedan sista Riksdag blifvit förrättade, har BancoUtskottet
funnit anledning instämma uti det
yttrande, Riksens Ständers Herrar Revisorertderom
afgifvit, att: ”Här skulle man alltså förmoda
att Herrar Revisorers yttrande ordagrant
influtit”, men detta lyder som följer: ”Beträffande
Götheborgs- och Götha Canal-Bolags Discont-Verk,
så har vid de sedan sista Riksmö*
te öfver desse Verk hällne Revisioner, enligt
till Herrar Ranco-Fullmägtige inkomne och oss
meddelte Handlingar , någon anledning icke fölekommit
till så beskaffade erinringar vid Förvaltningen,
att Banquens säkerhet för återbetalningen
at de till desse Verk i föresknfven ordning
lemnade försträckningar kunnat anses vara underkastad
något tvifvelsmål; och hafva Styrel,
seme af ifrågavarande Discont-Inriittningar, under
ofvanberörde tid, i allmänhet ådagalagt en
stadgad föresats, att noggrant uppfylla de föreskrifter
„ sorn blifvit dem gifne, och att äfven
i allt öfrigt iagttaga hvad för upprätthållandet
af samma Verks Credit och fullgörandet
af deras förbindelser mot Allmänheten erfordrats
} hvadan den förlägenhet hvaruti desse
Verk nu råkat, synes endast böra tillskrifvas
tillfälliga, af förbemälte Styrelser hvarken vållade
eller förutsedde händelser”.
Deremot lyda orden uti Utskottets Betänkande:
”Directionerne af dessa båda Verk
synas hafva under den förllutoa tiden, i allmänhet
Dm 35 April.
ådagalagt ep siadgad föresats att uppfylla de
dem gifne föreskrifter, samt att i öfrigt efter
möjligheten iagttaga hvad'för Discont-Verkens
upprätthållande ansetts vara af nöden; och lärer
desse Verks iråkade förlägenhet ej böra
annorlunda betragtas, än såsom en i sinom: tid
oundviklig, men nu af tillfälligt händelser påskyndad
följd,I af deras till sin grund bristfällige
Organisation, och salunda hvarken af Sty.
relserne vållad eller i deras förmåga att afböja”.
Då jag nu på ett så ojäfagtigt sätt visat,
att Banco-Utskottet, ehuru sammansatt af agtningsvärde,
kunnige Män, misstagit sig till
och med uti denna afskrifning, så emottager jag
med mycket lugn de gjorde anmärkningar, äfven
om de skulle finnas grundade. Den första,
rörande af Disconten till Canal-Arbetet försträckte
i,ioo,coo R:dr är af Friherre Wirsén
med så' mycken grundlighet utredd och besvarad
, att jag får åberopa' hvad af honom
blifvit sagt. Jag får blott nämna, att ett Credit-Verk,
ehuru grundadt på Ständeis Beslut,
beror efter sin natur af den allmänna Opinionen,
och denna måste naturligtvis lida af ofördelagfige
omdömen, hellst när sådana fällas af
officiella Personer.
I hänseende till sjelfva saken får jag påminna,
att idis gjordes uttryckeliga föreskrifCer,
som efter Directionens omdöme ålade cleneamma
att noga följa den Arbets-plan, sorn då
lill rättelse och efterlefnad nedlades i Banquen.
Den 25 April.
Orden i dessa föreskrifter lyda: ”Detta bidrag
af Staten er hålles likväl ej för nästa år, eller
för något af de påföljande åren, innan Revisoreme
för det näst föregående iniygat Byggnadens
fortsättning med full drift, efter den
stadgade Planen, och tillika, att af det tecknade
Aetie-Capitslet blifvit inlordrade , i den ordning
Reglementet föreskrifver, nemligeo Ig 1 f ,
10 procent, I8r6, iO proCent, samt xgj8
och l82o, hvarje år 10 procent3 äfvensom, i
händelse Bidraget skulle komma att fortfara efter
är 1820, infordras år 1822, lö proCent,
och sista ioidedelen af Actie*Capitalet år igaa.
—- Om under något år allt påräknadt Arbete
icke skulle kunna utföras, så medgifva Riksens
Ständer, att uen besparade Summan må det
påföljande året få begagnas, men att den del
af Anslags-Summorna, som år 1820 eller det
år, då nästa Riksdag derefter inträffar, icke är
till Arbetets fortsättning disponerad, ingalunda
må anses såsom en Bolagets ovillkorliga fordran”.
Samt vidare: ”Att Banco-Styrelsen må
hädanefter äga ovillkorlig rätt, att erbåda fullständige
upplysningar och förs lag öfver det verkställda
och tillernade Arbetet; samt att anmärka
allt som finnes strida emot de villkor , hvarunder
Bolaget erhållit Bidraget, eller afvika
från den af Kongl. Majit för hvarje år fastställda
Arbets-Planen, äfvensom allt hvaruti misshushållning
kuude förspörjas, med rättighet att
innehålla Anslagen, intiil dess förklaring, som
af Banco-^tyrelsen godkännes, blifvit aflemnad
eller nödigt afseende gjordt ä det, som till
rättelse är uppgifvit”.
Den 25 April.
Det är i följd af dessa föreskrifter och
den på dessa grunder af Directionen årligen
upprättade Arbets-Plan, hvilken , försedd med
Konungens Höga påskrift, alltid blifvit öfverlemnad
till Banquen, som man gått till väga.
Uti den är noga utstakadt huru mycket Arbete
på året borde förrättas, i enstämmighet med
den stora Planen; och uti den denne åtföljande
föreskrifter säges, att tillgångarne väl ej
äro tillracki ige, men att Arbetet dock bör ut»
föras med påföljd och ansvar, om det ej äger
rum; — äfvensom att de, då redan af Disconten
förskutne 8^2,792 R:dr borde ingå i Allmänna
Calculen. Detta Förskott lemnades utan
anmärkning, bland annat förmodligen af det
skäl, att Fonden, som 1810 till ett belopp af
800,000 R:dr lemnades uti Banquen, ingalunda
ansågs endast utgöra Creditiv lör Disconten,
emedan 30O.000 R:dr deraf äro föreskrifne att
Vara Byggnads-biträde. Nu bemställes när på
ena sidan den del af Canal-Arbetet, sorn på dessa
åren skulle fullbordas var bestämd och på
den andra sidan tillgängarne voro otillräcklige
samt oförutsedde hinder för utförandet af Riksens
Ständers Beslut mötte, hvad återstod då
att göra annat, än hvad gjordt är? Efteråt är
lätt att dömma, men hvad hade man sagt om
DisConterne hade stått uppe och Canalen ej
efter föreskrift varit utförd? Hvad som är visst,
är att jag lemnat hela min existance åt företaget,
och att de åtgärder, som tagits ej varit lättsinnigt
beslutnej ocb häröfver har jag hela Sverige
till vittne.
Den 35 April.
På sådan grund har jag ej begärt utan 1
stöd af den mig i Reglementet lemnade rätt,
befallt utlemnandet af nödige Medel, och
Discont-Directionen kunde ej neka detta, en-,
ligt föreskrifter. Jag förklarar alltså högtideligen,
påföljden tnä blifvahviiken som heil st, att
Directioneri ej är delaktig i denna min åtgärd ;
och jag hemställer till hvilken sorn hellst, då
6 å 7coo Man som oftast voro på linien, huru,
utan kännedom om hvarken de hinder, som
kunde möta, eller hvad väderlek kunde inträffa,
och hvaraf Manskapets arbetsförmåga så
hufvudsakligen beror, det varit möjligt i förtag
bestämma de summor, som kunde erfordras
till vedergällning af Manskapets arbetsflit
och skicklighet! Och jag lörklarar att denna
flit öfverstigit allt hvad man kunnat vänta,
efter alla både In- och Utlänningars omdömen,
som haft tillfälle bedömma den. Med till»
fredstäilelse åberopar jag de nitiske Mäns vittnesbörd,
som under mitt befäl främjat företaget,
och hvaraf jag med nöje ser flere här
närvarande. Det är möjligt att jag begått fel,
nien målet är hunnit; flere Fartyg hafva redan
framseglat i den 3 mils långa Canalen, som
genomskär Sveriges Landtrygg; och då jag ser
Vetterns Fartyg närma sig Vennerus stränder
på ii mil, afvagtar jag lungt påföljderne af
mine åtgärder, med återuporepande af, att den
som är ren, kaste första stenen.
. *
För det andra är anmärkt, att Directionen
©j bordt tiil Kongl. Maj:t och Kronan aflemna
Hy-:
Den 23 April.
257
Hypothequer för det understöd til! Disconten,
som af Konungen beviljats. Jag får med instämmande
uti hvad Friherre Wirsén anfört,
nämna, att denna åtgärd är af ingen betydenhet,
efter sorn Hypothequerne ej äro uttagne; men
om ock så skulle hafva varit, är jag äfven häröfver
tröstad af det medvetande,att derigenom
den nu varande Cathastrophen blifvit ett halft
år uppskjuten och de deraf följande förluster
och tårar åtminstone till någon del förekomne.
Hvad beträffar Anmärkningen att anmälan bordt
göras till Banco-Fullmägtige, får jag upplysa,
att denna Afhandling skedde i Stockholm , och
långt ifrån att vara hemlig, var känd af många.
Jag vill nu ej åberopa mundtelige underrättelser,
men kan hända många voro ej
så okunnige om saken som det nu påstås;
den afgjordes af Directionens Ledamöter, och
bland dem af Banco-Styrelsens Ombud, som
helt visst måtte hafva meddelt underrättelse
om denna åtgird, ehuru det möjligen icke torde
kunna bevisas; men i alla fall synes yttrandet
tämligen förhastadt eller åtminstone oväntadt,
då Banquens Ombud deltager i alla Directionens
öfverliiggningar, dä hvarje yecka
och månad Berättelser lemnäs till Banco-Styrelsen,
då årlige Arbets-Berättelser, jemte Arbets-planen
meddelas Banco-Styrelsen, och då
för öfrigt Discont-Contoiret är beläget i sjelfva
Banquens hus, der Betjeningen är skyldig
lemna upplysning vid hvarje anfordran och
stå till svars för Herrar Banco-Fulhnagtige.
Ridd. och Ad. Prof. V B. 2 Afd. 33, 34.
[Den 25 April.
För öfrigt medgifver jag gerna, att en
Formalitet af en officiel underrättelse kan vara
uturagtlåten, ehuru jag önskar se hvarest
den är föreskrifven. I alla fall , då fråga är
0111 Formalitet eller Handling, förklarar jag
att hos mig alltid den förra står tillhaka,
hvilket så mycket lättare kan inträffa, med den
mängd göromål, som måste bestridas med den
till antal ringa Personal, jag har till biträde, hvilket
åter hos mig är en följd dels af omstäudigheterne,
dels af egit val.
Det har blifvit anmärkt, att 19,000 R:dr
skulle af Discont-Directionen blifvit öfver-assignerade.
Gerna bekänner jag att detta påstående
är för mig obegripligt. Ifrån början
är Verket grundat på Upplåningar af 3 pro.
Cents Medel, insatte antingen mot 3 proCents
Obligationer att vid anfordran infrias, ellet
ock på afskrifnings räkning. Dessutom finge
Assignationer på Banquen i Götheborg utfärdas
antingen till betalningar vid Canai-Arbetet
elier till infriande af 3 proCents Reverser
eller återbetalningar af upptagne Medel på
Afskrifnings-räkmng.
När ma» vet att de första åren Creditivet
ej var mer än 800,000 R.dr, hvaribland
300,000 voro Byggnads-biträde, men 3 proCents
- Medlen, dels på Reverser, dels på Afskrifnings-räkningen
upptagne, utgjorde 3 å 4
Millioner, stundom mera, så finner man lätt
att hela Verkets Fond i Banquen, alldrig varit
tillräcklig för uppfyllandet af alla dessa förbindelser
på en gång', om ock ej en enda As
-
Den 25 April.
signation varit utfärdad; dessa måste alltså
anses alla till hela det utfärdade beloppet
Vara öfver-assignerade , eller ock ingen öfverassignering
hafva ägt rum. Detta sätt är
likväl brukligt vid alla Credit-Verk i Verb
den. Alla Vecko-Rapporter till Banquen utviste
detta förhållande, och det är intill igij
granskat och godkändt. År 181S ökades Cre»
ditivet törst till 1,600,000, sedan till 1,500,000
R:df, utan att Assignation* Massan ökades, hvilken
snarare blef förminskad; huru man då
kan anse öfver - assignering hafva ägt rum,
för det att i ett ögonblick af förlorad Credit
19,000 R:dr i Assignationer af de långt förut
med Banquens vettskap utfärdade, blifvit presenterade,
och ej kunnat infrias, förstår jag
ej, ty naturligtvis borde man då, på sådan
grund, anse alla 700-000 R:dr då utfärdade för
öfver-assignerade. Man har sagt att Directionen
handlat orätt då den fortfarit att infria
3 proCents Reverser till få dagar före den,
då förlägenheten inträffade; Likasom det för
en Människa vore möjligt att med Allmagtenä
ögon förutse hvad som skulle hända. Mera
ån en gång har på en Assignations -Fond i
Banquen ej mer än 10000 R:dr varit qvar,
och dock har den åter repat sig. Tänk om
män genom otidig varsamhet stördt Crediten,
på hvilken hade då ansvaret af en åtgärd stad»
nät» som skakat hela Rikets Credit?Tvertom
var det Directionens pligt, att, så länge dea
hade Medel, infria sina Reverser och uppfylla
sina förbindelser. Jag kan alltså ej finna att
19,000, utan 700,000 R:dr äto öfver-assigne*
2.6 o
Dea 25 April.
rade; och på den läkningen hade då ej en enda
Assignation någonsin bordt blifva utfärdad,
fastän sådant allting blifvit klandradr förr än nu.
Jag hemställer dä blott om Människo-gerningar
böra dömmas efter utgången. Ej för min,
men för sakens skull , Isar jag trott mig böra
upplysa förhaliandet inför denna agtningsvärda
Samling. Väl vetande att mången annan kunnat
göra det bättre, är det blott känslan af min
pligt, sorn föranledt mig uppstiga , och i följd
af min afsigt väntar jag förlåtelse för det uppehåll
jag vållat.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström, Jacob; Banco-Utskottet
har behagat ogilla en af Utskottet så kallad
villkorlig Decharge, som Utskottet påstår
att jag vid Revisionen 1816 af Malmö DiscontVerk,
skall hafva lemnat Directionen. Det
förefaller mig högst besynnerligt, att Utskottet
kallar ovillkorlig Decharge hvad som i sjelfva
verket ej kan fä namn af ovillkorligt3 ty uti
de delar, der jag å Banquens vägnar lemnat
Decharge, är den alldeles fullkomlig och i afseende
ä de delar af förvaltningen, der jag reserverat
Banquens rätt, äc ingen Decharge af
mig meddelad.
Dessutom äger Utskottet alls ingen rättighet
att yttra sig öfver mig personligen. Utskottet
åligger att granska Fullmägtiges åtgärder.
och ifall anledning dertill skulle finnas,
ogilla den, således äfven Fullmägtiges åtgärd
ätt gilla min förrättning vid Revisionen i Mai
-
Ben 2$ April.
mö; emedan jag var Fullmägtiges Ombud, och
ej Riksens Ständers.
Det synes mig äfven vara en Contradiction,
af Utskottet, dä det ogillat min befattning,
jemväl ogillat Fullmägtiges förhållande deruti,
att de ej följt de råd , jag lemnat rörande ytterligare
förvaltning af ifrågavarande Discont-Verk.
I den händelse jag, skulle, som RancoUtskottet
yttrar, hafva lemnat Decharge, så
hade alldrig de publique Actorerne kunnat
begära och erhålla Seqvester å Directeurernes
Egendom, hvilket likväl af Rättegångs-^
Handlingarne finnes upplyst vara på den grund
bifallit, att jag ej för de utöfver Reglementets
föreskrift beviljade Lån lemnat Decharge, utan
reserverat Banquen för ali den förlust,
som derigenom möjligen kunde uppkomma.
Banco-Utskotiet har alltså efter min tanka gått
utöfver gränsen af dess befattning, då det
yttrat sig öfver mine åtgärder, emedan det
alldrig kan fa att skaffa med enskildte Personer,
som icke äro Ständers Embetsman i Banquen.
I afseende på Utskottets omdöme om
Götha Canal.Discont, sä instämmer jag fullkomligen
uti hvad Herr Friherre Wirsén och
Grefve von Platen derom yttrat, och som Betänkandet,
i dess närvarande oformliga beskaffenhet,
efter min öfvertygelse, icke kan bifallas;
så får jag tillstyrka att det med de dervid
gjorda Anmärkningar må blifva åteiremitteradt.
friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig’:
Den 35 April,
Grefve von Platen liar flere gånger varit i behof
att åberopa sig Riksens Ständers Revisorers
Decharge till sitt rättfärdigande. Dä jag
varit en af dessa Revisorer, får jag repetera,
hvad jag för detta yttrat, att detta vitsord,
j anseende till de omständigheter, jag vill
nämna, icke äger någon kraft. Den kännedom
Revisorerne ägt om Discontrörelse.n
hafva de inhämtat, d -ls af i-Ierrar Banco-F u!’.
mägtiges Berättelse dels af de enskildte Revi.
50rer.es
gifven så väl af Friherre jacob Cederström
gom Advocat-Fiscalen Kruse, med intygande
af visad .berömligt nit och drift vid förvaltningen.
Riksens Stände s Revisorer hafva icke
varit i tillfälle att kunna granska LäneDocumenterne
och således varit i fullkomlig
okunnighet derom att 2>o>ooo R-.dr af de i
Pisconten insatte Medel blifvit sedan l8lf
tillgripne till Canal Byggnaden, ehuru sådant
var i det förnyade Reglementet af samma år
strängeligen förfrudit. Icke dess mindre anklagar
jag mig sjelf derföre, att då Instructionen
berättigat Riksens Ständers Revisorer att taga
den nogaste befattning med undersökning af
Disconternes Styrelse, jag litat på andras Äuctofité
och tecknat mitt namn under Dechargen,
Hade jag kaut tillgreppet af de 2^0,000 R:dr
hade j g visst icke underlåtit yrka ansvar ä
Pirectiooen, Men hvem kan gå så långt i
misstroende, att kunna förmoda en sådan sak
vara möjelig. Grefve v. Platen åberopar att
Riksens Ständer ålagdt Discont-Directionen försträcka
Canal-Verket erforderlige Medel efter
Den ss April.
Reqvisition. Sådant lärer dock icke förhållandet
vara; något mera än vinsten på Di
scont-rörelsen
har älläng kunnat blifva disponibelt
för Canal-Verket; Discontens första pligt
ar, att göra sina Creditorer rätt, att tillgripa
deras penningar till sitt enskilta gagn , är af den
egenskap, att det aildrig kan under hvilken
synpunct som hollst försvarar. Om det bestäm
da
Arbetet, genom missräkning eller oförmodad,
ej förutsedd större Bergsprängning, icke
kunnat verkställas innom året, hade sådant
bordt tillkännagifvas, häldre än att dölja förhållandet,
samt tillgripa andras Egendom för
att icke blifva i saknad af kommande årets
biträde. Lika olämpligt är det, att nu vilja
gifva - Riksens Ständer skuld derföre, att de
anslagne 500.000 R:dr årligen, skola hafva
varit otillräcklige till verkställande af det arbete,
planen föreskrifvit. Då Grefve von Platen
icke tillkännagäf detta för Riksens Ständer,
och icke förklarade omöjligheten att med detta
anslag kunna utföra Arbetet, har han med
sitt stillatigande godkänt allt, och bör således
härutj finna grunden till den iråkade förlägenheten.
I den händelse Creditoreme få sin
fulla rätt, ma kan hända alla vidare reflexioner
kunna förfalla, men i motsatt fall, får
Directionen icke allarmera sig deröfver, att
man säger, att den bedragit sina Borgenärer.
Herr Manrierstam, Johan.- Det hufvudsakligaste
af detta öfverläggningsämne har redan
förevarit under en annan skepnad. Då jag nu
anhåller att få yttra några ord, vill jag icke
204
Den 25 April.
bestrida, att de gjorda anmärkningarne må föranleda
till åteiremiss af Utskottets Betänkande,
utan endast göra några erinringar vid Grefve
von Plåtens anföranden.
Hvad först angår frågan om det Låne-biträde
af 1,100,000 R.-dr, som Cana! Disconten
lemnat Arbets-Cassan, är den så utredd ,
att hvar och en utan att tveka bör kunna faija
sitt omdöme. Man har till försvar för denna
åtgärd åberopat Riksens Ständers Beslut om
Cänal-Byggnaden vid rgxy års Riksdag} men
jag anser detsamma så mycket mindre hafva
bordt föranleda till ökande af Canalens Lån
hos Disconren , som anmärkning under samma
Riksdag blef gjord innom vederbörande Utskott
om det då varande Lane beloppet och
Förslag till dess återbetalning uppgifvit.
Man bör dessutom härvid ihogkomma,
att anledningen till klander af nämnde utlåning
egentéiigen icke uppkom förr än Disconten
upphört att fullgöra sina förbindelser.
Man kan med skäl säga, att ett frö till
upplösning låg i sjelfva Discontens Organisation
och att Directionens utsträckning af Lånebiträden
till flera Millioner redan före i8rj
var hufvudorsalcen till den nu inträffade förlägenheten.
Directionen skulle då varit nödsakad
att inställa sina betalningar, om icke Riksens
Stander lemnat ett ökadt understöd. De
felagtighetér, som blifvit begångne, kunna egenteligen
tillskrifvas tiden före 18x5 års Riks
-
Den 25 April.
dag, och man måste medgifva att Directionen
sedermera varit mera försigtig än förut.
Det öfverseende som vid iSif års Riksdag
visades, hör likväl nu vara en varning, ledande
tili mera noggrannhet och strängare föreskrifter.
Det inkast är äfven ajifördt, att anslaget
befunnits otillrackejigt för Arbetets fullbordande
, efter den vid Igr 15 ars Riksdag
fastställde plan; men, om så verkeligen förhållit
sig, hemställer jag, om vid valet emellan
förändring af Arbets-planen, eiler tiil och
med upphörande af Canal-Byggnaden, elier
att sätta Discontens Credit pä spel och flera
Landsorter i förlägenhet, minsta tvekan hos Directionen
bordt uppstå. Den undskyllan har
äfven blifvit begagnad, att den olikhet som
uppstart emellan hvad som varit påräknadt och
åtgått, härrört derifrån, att betydlig kostnad
blifvit använd pä Bergsprängning, som ej blifvit
i Förslaget upptagen; men denna missräkning
kan åtminstone icke till sk j ifvås Riksens
Ständer. Grefve von Platen har jemväl anfört att
ansvaret för Discont-Directionens ifrågavarande
åtgärd ej borde drabba Directionen; men jag
tror, att i händelse ansvar komme att äga
rum, Grefve von Platen ej blefve ensam den
som stadnade i ansvar, utan att äfven Directionens
öfrige Ledamöter mäste det vidkännas,
dem obetaget att sins emellan uppgöra fördelningen
af ersättnings.skyldigheteu 1 fall någon
blef dem ålagd.
Om åter Reglementets föreskrift vore så
-
aé6
‘Den 55 April.
dan som Grefve von Platen uppgifvit, så måste
jag erkänna, att Riksens Ständers föreskrift
i denna del icke varit försigtig , i händelse en
enda man fått sig öfverlåten oinskränkt disposition
af Medel, som icke tillhörde Caual Disconten
, utan Enskildta, hvilka uti densamma
insatt sina penningar; en sådan tydning lärer
likväl icke rimligtvis kunna ifrån Reglemen.
tet hämtas.
I frågan om Directionens skyldighet att
i Banquen anmäla förhållandet med de Hypotbequer,
sorn blifvit, för ett erhållit Låne-biträde
lemnade, är jag af Banco-Fullmägfiges
tanka, att en sådan skyldighet ovilkorligen
Directionen ål egat; men jag får härvid nämna
en omständighet, som jag hittills med stillatigande
förbigått. Man har både här på Riddarhuset
och uti från trycket utkomna Skrifter
sagt, att Götha Canal Discont-Verks obestånd
hufvudsakligen bord? tillskrifvas Malmö
Disconts fall.
Sistnämnde Directions skuld - register är
nog stort, uran att det ökes med förebråelsen
att hafva orsakat Götha Canal Disconts fall,
hvilket icke eller är med förhållandet enligt,
och att Götiia Canal-Dirgctionen d. 1 Nov. 1817
icke hade eh sådan öfvertygelse, kan med en offi.
ciel handling bestyrkas, Directionen medgaf då
nen ligen uti en till Banco-Fullmägtige ingifven
skrift, att ont icke ert erhållit Låne-biträde
mtdlankommit, hade Directionen varit nödsakad
att redan uti Februarii månad 1817 in
-
Den 25 April.
267
ställa sina betalningar, och huru kan då med
skäl sägas, att dess fall varit beredt-af händelsen
med Malmö Discont. Jag vill derföre icke
bestrida, att om icke Ivfalmö Discont ramlat,
Götha Canal kunnat något längre fortsätta
samma rörelse som förut,
I afseende åter på frågan om verkställd
öfver - assignering har Utskottets anmärkning
varit snarare för lindrig, än tor sträng. Till
öfver-assignering kan rätteligen räknas hela den
massa af Asslgnationer, som ännu är utelöpande
sedan hela Creditivet ä'r utlagt. Den
tanka Utskottet hyst, att Discont-Directionen
bordt inställa sina betalningar, är grundad på
hvarje Gäldenärs skyldighet, att ej göra utbetalningar
de sista dagarne förr än han gör
Concours och derigenom gynna den ena Borgenären
på de andras bekostnad , och det fordrades
icke mycken skarpsinnighet att inse
både möjligheten och troligheten af^Discontens
fall,
I anledning af Friherre Cederströms anmärkning,
att Utskottet ingått i pröfning af
dess förhållande såsom Banco-Fullmägtiges Ombud
vid ig!6 års Revision af Malmö Discont,
vill jag hafva äran nämna, att då detta var
ett ämne, som innefattades uti Revisorers af
Banco Verket till Utskottet remitterade Berättelse,
samt Utskottet jemväl vid granskning
af Banco-Fullmägtiges Protocoller hade tillfälle
att inhämta förhållandet, Utskottet icke
gerna kunde undgå att dervid fästa uppmärk
-
Den 35 April. '
samhet; och i min tanka hade det kunnat
läggas Utskottet mera till last, om Utskottet
underlåtit att denna omständighet anmärka.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Jemte det
jag till alla delar instämmer i hvad Herr Mannerstam
nu yttrat, får jag äfven framställa några
erinringar i anledning'af hvad under denna
öfverläggning blifvit anfördt. Herr Grefve von
Platen har sagt alt Riksens Ständer och deras
Revisorer ej äro Domare, och att följagteligen
Allmänna Lagarne ej skulle kunna af dem
tillämpas. Ehuru jag medgifver detta, följer
likväl icke häraf, att deras befattning inskränker
sig till att endast fälla gynnande omdömen,
utan anser jag tvärtom det vara Riksens
Ständers Revisorers och deras Utskotts skyldighet,
att anmärka förefinnande, frän Reglementen
och gifna föreskrifter gjorda afsteg,
hvarigenom den felagtige må till ansvar vid
vederbörlig Domstol blifva befordrad. Herr
Grefve von Platen har äfven fritagit DiscontD
irectionen för all ansvarighet för det till Canal-Arbets
- Cassan lemnade Låne-biträde och
säger sig ensam vilja ikläda sig allt ansvar,
så vida någon felaktighet häruti blifvit begången.
Jag högaktar den känslan att åtaga sig
ensamt ansvar, men Sveriges Lag godkänner
visserligen icke att så tillgår. Dä Ordföranden
i Göth?. Canal- och Discont-Directioner icke
ensam kan äga beslutande eiler afförande
rätt, hvarigenom de öfrige Ledamöternt: skulle
vara Nollor, så lära de icke heller kunna
undgå ansvar, i händelse de af ett blindt för
-
Den 25 April.
(roende till Ordföranden afvikit från erhållna
föreskrifter och Reglementen. Såsom försvac
for användandet af Diseontens Medel till Canal-byggnaden
anförer också Herr Grefve von
Platen , att det villkor Riksens Ständer vid
i8if års Riksdag fästat vid lyftandet af de
300,000 R:dr Byggnads biträde utur Banquen
årligen, det nemligen att Canal Arbetet borde
bedrifvas och fortgå efter den af Riksens Stander
fastställda Arbets-planen, gjordt denna utväg
med penningars upplåning alldeles nödvändig,
och att ipgen annan kunde vidtagas,
emedan de anslagna Medlen voro otillräckliga
till Byggnadens verkställande, enligt den fastställda
Planen. För min del anser jag tvänne
andra utvägar hafva varit långt enklare, den
ena, att sammankalla Actie-Ägarne till Bolagsstämma
, för att höras huruvida de skulle
kunna åtaga sig ökade inbetalningar och om
detta blifvit afsbgit, den andra, i likhet me$
hvad öfrige Undersåtare vanligen iakttaga då
Collision uppkommer emellan dem anbefaldte
skyldigheter j att Götha Canal - Direction till
Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande underställt huru
den sig borde förhålla , och hvilket synes
mig hafva varit långt naturligare, än att egenmägtigt
handla efter godtycko. Huectionen
synes till en sådan underdånig lörfrågan, haft
så mycket större anledning, som (om mitt
minne icke alltför mycket slår felt) Arbetsplanen
skolat Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning årligen
underställas. Det är väl ingen tvifvel,
att derest Directionen vid dylika til’fäl en visat
att de anslagna Medlen voro otillräckliga
370
Den 35 April,
för fullföljandet af den år 18r5" uppgjorda Är»
bets-planen, .Kongl, Maj-.t då tillåtit de?s förändring.
Dessutom förbigår Herr Grefve von Platen
den omständighet, att ehuru j8i> års Ständer
väl icke yrkat ansvar ä Canal-Directionerne,
för den skuldsättning Canal-Arbcts-Cassan
då redan ådragit sig tili Discontert; Riksens
Ständer likväl, långt ifrån att godkänna ett
dylikt förfarande , stadgade att Disconteii borde:psmåningom
och efter hand liqvidera de medel,
som blifvit utöfver Discont-vinstea till
Canal-aibetet furskjutne.
Herr Grefve voll Platen har vidare behagat
yttra, att Allmänhetens förebråelser skulle
drabba Riksens Ständer, som efter 6 månaders
sammanvaro, ännu icke åfhulpit aen allmänna
Penni nge-förlägenheten.
Ehuru obetydlig del jag än äger uti Riksens
Högloflige Ständers åtgärder or>h beslut,
kan jag icke neka mig, atti anlednig häraf förklara
, det jag med fullkomligaste lugn skall
fnötä hvarje sådan förebråelse. Hade min vid
förra årets slut härstädes väckta Motion vunnit
eller kunnat vinna det afseende, jag trott
detl förtjena, så hade alla Discont-Assignationerne
redan för 3 å 4 månader sedan varit
-inlöste af Banquen. Hvad förlägenherens afhjelpande
i allmänhet beträffar j så vore det
visst önskeligt att de beslut som vidt3gas,
kunde fortare till vägabringas, men hvarje opar
-
r Den 25 April.
271
lisk granskare måste erkänna att det icke är
så l*ft på 6 månader afhjelpa och i ordning,
bringa, hvad man i 6 å 8 års tid bemödat sig
intrassla och förderfvaj och ingen upplyst man
lärer dessutom kunna undgå att inse de svårigheter
och den långsamhet, som möta det
Arbete, der af många Personers stridiga öfvertygelse
och åsigter skall åstadkommas något helt.
Om grundade klander skulle kunna göras Riksens
Ständer för den närvarande förlägenheten, tror jag
att de ännu icke kunna sträckas längre än till hvad
föregående Ständer beslutat, eller tili deras lättrogenhet
att låta sig förledas. För egen del kan j3g
äfven med trygghet möta hvarje sådan förebråelse;
ty 1SIS års Ridderskapets och Adelns
Protocoller bära vittne att jag högeligen bestridt,
såsom i min tanka Riks-förderfveligt, att
åt någon enskild Corporation lemna större magt
än som är förenlig med den Constitotionella:
Att jag yrkat Disconternas skiljande från Privata
Bolag, förr än de olyckliga följderna af
dessa Låne-inrättning2r och missbruken dervid
hunnit utbryta, och medan det ännu stod i
Riksens Ständers förmåga att utan en allmän
skakning förekomma det onda: Att, då detta
Förslag icke antogs, jag uppgifvit och yrkadt
nödige Controller mot ytterligare missbruk ,
samt att jag yrkat på ansvar för då redan upptäckta
obestrideliga^afvikelser från gifne föreskrifter.
Högh Ridderskapet och Adeln har ock med
trenne Voteringar visat, att de ej likgiltigt behandlade
frågorna om Götha Canal och dess
Discont-Förvaltning; och må hända hade en
del af de olägenheter, som nu visa sig, va
-
27a
Den 25 April,
rit förekomne, om de trenne Öfrige Respective
Riks-Stånden på enahanda sätt afgjordt dessa
angelägenheter.
Med Herr Grefve von Plåtens yttrande
om svårigheten eller omöjligheten att på förhand
bestämdt kanna uppgifva kostnaden, för
ett så beskaffädt företag sorn Götha Canal-An.
läggning, instämmer jag så mycket heldre som
jag alltid haft samma tanka och äfven har yttrat
den ; men jäg har då af samma värde Talare
fått det motskäl, att KostnadsFörslaget
och Beräkningarne varit så pålitlige, att hvad
som blifvit föreslagit, vore fullt tillräckligt och
säkert. Na är förhållandet helt annorlunda
och man synes, nu som förr hvad Canalen beträffar,
begagna alldeles motsatta skäl, allt
som man finner för ändamålet tjenligt.
Hvad åter angår Friherre Cederström» framställning,
att inga föreskrifter finnas, sorn förbjudit
honom att å Barquens vagnar deltaga i
tillstyrkandet af Decharge för den mäst oredliga
och brottsliga Förvaltning och att han fullgjord
t sin skyldighet, då iian till Banco-Fullmägtige
inberätt3dc samma förhållande, så medgifves
gerna, att ett sådant förbud icke torde
finnas, ty man har val aldrig förr än nu kunnat
tänka sig att sådana föreskrifter skulle
vara af nöden. Att yppa sanningen sä väl vid
det ena som det andra tillfället, matte väl icke
serskildt behöfva åläggas Revisorer, Men hvilken
inser icke vådan deraf, om Riksens Ständer
-
Den 25 April.
273
der skalle godkänna att en Banquens Revisor
kan genom raisonnement öfver följderna, undgå
att uppfylla sin skyldighet. Jag tror alltså,
att Höglpflige Banco-Utskottet haft största
anledning till sin gjorda Anmärkning.
Sluteligen får jag nämna, att jag instämmer
i den af Herr Grefve von Platen sjelf för
några dagar sedan här yttrade önskan om Laglig
undersökning öfver Götha Canal-Directions
förfarande; men att åtejremiss i sådant afseende
är likgiltig, emedan det åligger Statsoch
Banco-Utskotten att i alla fall afgifva Utlåtande
häröfver, sedan flera Motioner derom
blifvit till nämnde sammansatte Utskott remitterade.
Åtskillige yttrad» härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric.• Då jåg
uti Banco-Utskottets nu uppläste Betänkande,
ej finner besvarad min Motion om laglig undersökning,
huruvida Canal-Disconten af Reglementen
och Föreskrifter varit berättigad till
försträckning af 1,100,000 R:dr till Canal-Arbetet,
utan annat Hypothek än färdiggjordt Arbete
och således till förfång och skada för dem,
som, under förtroende till Verket, på Reglementens
efterlefnad 1 allmänna Opinionen grundade
Solidité; och jag redan förklarat, att, om
jag enskildt skulle kunna nöja mig med de
gjorda förklaringarne, tror jag ej den Allmänhet,
vi representera kunna i denna del tillfreds*
Ridd. och Ad, Prot. V -B* i Afd. 35, 36,
- ■ ' ■ " h
374
Dm 45 April.
ställas, genom annat än Utslaget af en laglig
undersökning, hvarföre jag fortfar att yrka densamma;
hellst som det redan i praejudicat-väg
blifvit lagdt Ständerne till last att hafva lemnat
denna sak oanmärkt; jag vill för framti,
den undandraga åtminstone mig, en så rättvis
förebråelse.
Jag förenat mig således i begäran om återremiss,
med ytterligare anhållan att BancoStyrelsen
måtte förordna laga undersökning,
sedan Banco-Utskottet, efter hvad jag fattat,
anmärkt Discontens försträckning till Canalen
såsom origtig; eller ock att Banco-Utskottet
inkommer med ett sådant Betänkande, som
kan vägleda Riksens Ständer uti deras omdöme,
att antingen frikänna Canal-Directionens
handlingssätt såsom rigtigt, eller att hos Kongl.
Maj:t anhålla, om den lagligä behandling, hvar.
till sakens natur kan gifva anledning.
Grefve von Platen.- Jag vågar ej tro mig
aga förmåga att öfvertyga de Herrar, som ytttrat
sig emot min mening ; detta medgifver jag
gerna öfverstiga mina krafter. Allt hvad jag
tror mig kunna uträtta är, att, för den del af
denna agtningsvärda Samling, hvilken såsom
opartiske Domare hör Oss» å ömse sidor, i sådant
hänseende upplysa en och annan omständighet.
En värd Talare har yttrat, att medel till
förfång för Discont-Verkers Credit blifvit till
Canal-Byggnaden och dess Inventarier använ.
Den 25 April.
da. jag tror att om samma medel, då de ej
kunde stå lama i Banquen, varit lemnade till
Lån åt Personer, Som ej kunnat återbetala dem*
bade förlägenheten derföre ej varit mindre. Vid
i8tT års Riksdag fastställdes ett Maximum för
Utlåriingarne, men långt ifrån att stiga till
detta, har mari hållit sig Millioner derunder.
Vida större hade allmänna förlägenheten varit,
om man stigit till detta Maximum i Utlåiiings-Väg.
Mari har sagt att Riksens Ständer äfö
Domafe; Jag tror’ det ej. Men aldrig skall
jag bestrida hvarken dem ellet Utskotten deri
tätt, att fälla ett omdöme. Jag tror mig ej
häfva yttrat eri sadan mening * sorn denna (hvilken
nu lånas mig) och om så skulle händtj
återkallar jag den gerna * inett vädjar till Högloilige
Ridderskapet och Adeln* huruvida dettå
blifvit yttrat af mig ellet ej*
Man här tägt att deri förlägenhet* iom 1
Februärii i8l7 ägde turn, föranledde det obestånd
som i Öctobet inträffade. Detta finner
jag ej, men väl att då ert Credit-Verk råkade
i obestånd* skulle genom den skakade Crediten
alla tre DisConterne lopä Samma fara. Detta
är grundat i alla Credit-Verks Organisation,
och jag skulle kunha nämna ett, sorn, om det
ej vöre skyddat af Författningar, skulle snart
delat samma öde med de andra. Detta är ingen
nyhet; det är gifvit* sä snart allmänna föttroendet
störes, då man skall emottaga alla medel
för att återbetala dem Vid anfordran t med
Din 25 Aptit '.
utlån* dem på 6 månader. Man skulle skrafta
St den Styrelse, som vid ett sådant Verk
ständigt ville hafva fulla medel i Cassan till
uppfyllande af alla sina förbindelser; då vora
Banquerutten gifven.
Man har sagt vara föreskrifva, att inga
andra Discont-medel än Discont-vinsten finge
till Canal-Byggnaden användas. Jag tror
mig känna Canal- och Discont-Verkets Reglementen;
men om jag får undervisning hvar denna
föreskrift står, skall jag tacka derföre. Väl
vet jag att endast 5 proCent å inbetalt Capital
får af Discont-vinsten till Actie-Ägare utbetalas,
och att det öfriga bör användas på Byggnaden;
men huru dera! kan slutas, aftinga andra
Medel än vinsten få till Byggnaden användas,
finner jag ej.
Man har sagt, att jag gjordt Ständerne
en förebråelse i anledning af Ärendernas gång
under de framfarne Sex månader. Jag tror mig
med visshet kunna säga, att ej så förhåller
sig: Om jag sagt detta, är jag färdig återtaga
mina ord; men intilldess jag härom blir öfvertygad,
bestrider jag den värde Ledamotens
yttrande.? Sådant har vid detta tillfälle ej kunnat,
falla mig in, aldra minst mot Lagstiftningen,
och dä ett sådant förhållande skulle berättiga
mig till ett alfvarsamt klander, så förklarar*
jag| att det ej ägt rum och hemställer
till denna upplysta Samling, om jag går för
långt.
Den 25 April.
Jag har ej sagt att det vore omöjligt bestämma
Kostnaden för det återstående Arbetet.
Man bör vara nogräknad i sina uppgifter om
hvad andra säga: Med att lägga till ett ord,
eller taga ifrån ett annat, är det så lätt att gifva
en så olika tydning åt en annans mening,
hvarmedelst ett menligt omdöme om Person
och Saken kan grundläggas. Jag har sagt att
man ej kan beräkna den arbetsflit en ArbetsCommendering
kan använda: Detta uttrycket
hemställer jag till de Herrar, som under mig
ledt Arbetets gång, och jag tror de skola med
mig instämma; men jag har ej talat om Kostnaden
för Arbetet. Att någon variation i Kostnads-Förslaget
kan äga rom, erkänner jag, ty
blott en simpel Husbyggnad bevisar möjligheten
häraf; också vittna redan 1815" års Ridderskapets
och Adelns Protocoller, att jag derföre
reserverat mig; men deraf följer ej att
ingen beräkning af Arbets-Kostnaden kan aga
rum.
Man har nämndt att andra medel för att
fylla bristen i Arbets-Kostnaden, kunnat vidtagas^
än användandet af,Discont-Fonden. Jag
vill ej bestrida att min, innom trånga gränsor,
inskränkta fattningsgåfva förbigått många utvägar:
Jag har dock sökt betragta alla omständigheter,
ej med hoppet att finna det bästa,
men med full öfvertygelse att jag handlat rätt.
Försäkra får jag, att mer än en sömnlös natt
blifvit använd innan beslutet blef fattadt; och
då tager man med lugn emot allt klander. För
nain del tror jag ej att det varit bättre att sam
-
Den us dprfa
mankalln en Urtima Bolags-Stämma, der några
få skolat afgöra för en mängd Medborgare,
spridde allt från Umeå till Ystad, att bryta
ett af Ständer sanctjoneradt Contract och besluta
en ny inbetalning, hvartill hade erfordrats
så lång tid att ändamålet gatt förloradt,
Man bar sagt, att man bordt gå med fori
frågningar tilI Konungen: Jag som varit van
att lyda der skyldigheten fordrat det, har ock
ansett Konungens vilja vara bestämdt uttryckt
genom ett utaf Konungen uti Dess Stats Råd
undertecknadt Dqcument, och ej trott mig tillständigt
deröfver göra några förfrågningar, minst
då det var så tydligt, sorn den af Konungen
undertecknade till Banquen afverlemnade Ärbets-Plan,
En annan vard Ledamot har yttrat, att
intet annat Hypofhek finnes för Fordrings-ägarne,
än den färdige Canalen. Utom att jag ej
kan anse cfen färdiga Canalen för ett så obetydligt
riypothek, tror jag ej, om en riogare
granskning företages, att detta blir rätta förhållandet;
utan torde då äfven andra ej obetydliga
tillgångar finnas; detta är förut omständeligen
visadt och utredt i tryckta Skrifter, och
jag tror ej Recapitulation häraf behöfves. Visst
är, att en tillgång finnes af Fartyg, Fordringar,
Byggnader och Inventarier m. m. som uppgå?
till öfver goo,oop R:dr och väl måtte varg,
värd något,
Mycket annat vore att anmärka, sorn gcfi
Den 25 April.
279
na lemnäs St en större skicklighet, då hvad
som af andra, äfven som af mig blifvit framställt,
torde vara tillräcklig anledning för åferremiss,
hvarom jag i följd deraf får anhålla.
Friherre Cederström.• Det har blifvit yttrat,
att Riksens Ständers senaste Revisorer fotat
sitt omdöme om Gotha Canal-Disconts Förvaltning
på de Berättelser, som senaste Revisorer
af denna Discont afgifvit, hvaribland äfven
den, hvari jag deltagit, blifvit citerad;
och man har trott, att detta omdöme blifvit
annorlunda, så framt man icke deraf blifvit
missledd. I anledning deraf får jag nämna att
vid den Revision af Götha Canal Discont-Verk,
hvari jag år 1816 deltog, befanns, förhållandet
fullkomligt sådant, som det i Berättelsen finne9
intaget, och att, i händelse Riksens. Ständers
Revisorer deruppå grundat sin öfvertygelse om
Förvaltningen, var den grundad på sanna förhållanden.
—- Uppgifves någon ting annat, så
är det icke sannt. — En annan värd Ledamot
har yttrat, att det var febgtigt att utsträcka
Utlåningarne till flera Millioner, då Creditivet
ej var större än 200,000 R:dr. Den värde Ledamoten
har troligen glömt att först vid lSlf
års Riksdag ett Maximum för Utlåningen, bestämdes
, hvilket ej fick öfverstigas, hufvudsakligen
till förekommande deraf, att vid framtida
indragning af Låne.Rörelsen en strypning
för Näringarne kunde uppkomma. Den samma
Ledamoten har äfven yttrat, att det varit
bättre låta Canal-Arbetet afstadna, än att till
dess fortsättning använda Medel af Disconten.
280
Ven 25 April.
Men det mäste i min öfvertygelse vara bättre
att för ett allmänt Företag begagna de Mede!,
som man äger och lagligen kan använda , än
att låta Arbetet afstadna och Verket derigenom
förfalla.
Samma Ledamot har äfven yttrat, att dä
Herrar Revisorers Berättelse , som till Utskottet
blifvit remitteradt, äfven upptager frågaa
om Revision i Malmö igl6, Utskottet bordt
»ig derom yttra. Till svar derå får jag nämna,
att det är otvifvelagtigt att Banco-Utskottet
skulle meddela sitt omdöme rörande Fulljnägtiges
åtgärder, i anledning af min Revisionj
men deraf följer ej Utskottets rätt att
utsträcka sitt bedömmande till mina handlingar.
— En annan Ledamot har yttrat, att dä man
anmäler en Discont-Direction, såsom icke förtjenande
minsta förtroende och föreslår Medel
till sådana försigtighetsmått, som i anledning
deraf kunna erfordras, man då ej borde lemna
Decharge. Dervid får jag å nyo förklara,
att jag ej för något Lagstridigt af Förvaltningen
lemnat Decharge, hvilket af Protocollet upplyses,
och detta Protocoll var tillgängligt vid
Bolags-Stämman för hvar och en, som önskade
det läsa. Jag deltog för öfrigt uti Revisionen
endast å Banquens vägnar. Banquens
rätt har jag bevarat. De private Actie-Ägare
ägde vid denna förrättning trenne Revisorer å
sina vägnar, fot att bevaka deras rätt. Jag tror
mig alltså hafva fullkomligen uppfyllt min pligt
dervid. Det tillhör private Actie-Ägare, ej
Den 55 April.
Riksens Ständer att dömma öfver Actie-Ågarnes
Revisorer.
Beträffande ifrågaställde undersökning om
Canal-Directionens förhållande, så kan en sådan
undersökning ej af Banco-Utskottet beslutas.
Det är endast Cönstitutions-Utskottet, som äger
en sådan rätt i afseende på Stats-Rådet.
Öm således fråga om undersökning skall äg*
rum, så kan den ej beslutas utan endast Rilcsens
Ständers önskan derom till Hans Maj:t
Konungen underdånigst anmälas. Da kan Målet
i laglig väg blifva till pröfning upptagit,^
men ej pa annat sätt.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag hade icke
ämnat nu yttra mig; men då jag hörer en enda
fråga leda uppmärksamheten ifrån hvad Betänkandet
i öfrigt innehåller, vill jag fästa mig
vid en annan omständighet; den nemligen, att
Utskottet föreslagit, att omsättningar af DiscontLån
böra ske med itdel af det första Capitalet.
Detta skulle efter min tanka medföra den följd
att den Summa, som circulerar i en oproductiv
Liqvidations-Rörelse emellan Banco-Disconten
och Private, skulle årligen ökas och RörelseCapitalet
allt mer och mer omkring Hufvud*
staden concentreras. Man kan med Arithme.
tiska grunder bevisa detta påstående, ty om
6 Millioner R:dr utlånas af en Discont, inbetalas
det första halfåret efter nu gällande methode
1,200,000, som åter utlånas; det andra halfåret
betalas af de första Lånen, hvarå, 4,300,000
R:dr, restera 960,000, men deremot af de se
-
Vin 25 April»
naste atlanta 1,200,000, en femtedel deraf med
240,000. Summan af afbetalningen för hvarje
halfår blir således aldrig större, än 1,200,00c.
Efter Utskottets föreslagne Method skulle åter
på de första Lånen hvarje halft år betalas
1,200,000 och dessutom på den andra Utlåningen
240.000 R:dr och så vidare. Jag har i denna
räkning supporterat att Utläningarne skedde endast
hvar 6:te månad; det förändrar ej resultatet,
om man betragtar dem såsom successivt
skeende.
Man åberopar till grund för Förslaget
en större säkerhet; men dä Lånet ändock icke
förr än innom 2i år blifver till fullo inbetaldt,
kan i alia fall på en sådan tid Låntagares
och Cautionisters säkerhet betydligt förändras.
Om Discont-Directionen vid hvarje omsättning
noga undersöker Hypothequernae natur,
kan ingen fara för Disconten uppstå af
någondera Methoden.
I frågan om undersökning för Canal Directionens
förfarande, instämmer jag fullkomligt
i den önskan flere yttrat. Må man stallaCanal-Directionen
till ansvar på ett Riksens,
Ständer tillständigt sätt, med noga bibehållande
af alla Lagformer; må man anklaga Direc.
tionens Ordförande. Det är ibland en Mans
öde att spela ett högt Pharao-spel, då på den
ena högen ligger efterverldens beundran, och
pä den andra lotten att blifva misskänd. In
-
Den 25 April.
28?
gen man går likväl från Spelbordet, fastän
han vet att en blind slump styrer pä BankörStalén.
Friherre Boye, laudvig; Discossionen har
redan räckt länge; och jag skall icke serdeles
förlänga den. Mig synes att billigheten fordrar
, att ej fästa sig hvarken vid Anmärkningarne
eller försvaret. Afven jag är af den tanka,
att icke annat än Discont-vinsten bordt
användas på Canal-Arbetet; men jag tror också,
att äfven i omdömet derom, är man pligtig
att ej glömma hvad som nu mera meilankommjt,
Vid ali granskning af en förvaltning,
mäste första frågan blifva : Huru långt tillbaka
granskningen får gå! och när vi dä mäste erkänna
att vi ej få gå längre tillbaka än till
slutet af 1815 års Riksdag; så blir ju andra
frågan: Har Ordföranden och Directionen i
Canal-Disconten, efter 181 5 ärs Riksdag, för
farit annorledes än före 181T äfS Rikdeg; eller
annorledes än på samma sätt, som Ständerne
då lemnade oklandradt. När vi nu, på
denna fråga mäste svara, Nej; så blir ju ursägten
ganska giltig, och analysen af det klander
man na gjordt, visar då intet annat, än en
fordran dit Ordföranden och Directionen skolat
straxt efter 181T års Riksdag, genast förutse
det Opinionen vid 1818 ärs Riksdag skulle
blifva annan, än den var 1815. Så skulle
likväl icke jag dömma; och sä vågar jag tro,
att Höglollige Ridderskapet och Adeln icke
heller bör dömm3. Jag har nu hört sägas, att Difectionens
förfarande skall hafva vållat den svåra
184
Den 25 April.
Penninge-förlägenhet, hvari vi befinna oss; men
mig förefaller denna förebråelse vara mycket
orättvis. Alla Credit-Verk äro af natur, att
då Crediten för det samma afsfcäres, så upphör
den, och vi minnas ganska väl, att Discontens
Credit var ganska god ända till den dag,
då deri Kungörelse utkom, som slutade alla
Filial.Disconters Credit. Med dessa erinringar
har min mening visserligen icke varit att
lägga binder i vägen för denolagliga undersökning,
som blifvit begärd; ehuru jag icke alldeles
förstår hvad som skall blifva föremål
för undersökningen. Kan man bevisa att Directionen
utlånt Penningar, åt Personer af
känd osäkerhet; så inser jag väl att en ersättnings-pligt
kan Directioneu åläggas; men om
åter frågan skulle angå försträckningarne tili
Canal-Arbetet; så tror "jag icke, att särdeles
mycket vinnes med dess öfverlemnande till
Domstol.
Herr Pahlman: Jag skall ej vidlyftigt tvista
med Herr Grefve von Platen om ordaförståndet
af dess hafde uttryck, utan är äfven nöjd
att till Höglofl. Ridderskapets och Adelns eget
bedömmande öfverlemna, om jag misstagit
mig på dess mening, hvilken jag antecknat
under det Herr Grefven talade sålunda: ”Att
han ansåg Allmänhetens förebråelsa böra drabba
Riksens Ständer för långsamheten att afhjelpa
nu varande förlägenhet,” och för hvil.
ken sanna citation af mig jag alltså är säker.
Jag går likväl så mycket häldre ifrån detta
ämne , som då Grefve von Platen icke vidkännes
Den 55 April,]
ett sådant yttrande, lärer han icke heller vidare
ämna det försvara. Mvad åter angår den
uppgift att Riksens Ständer bestämdt stadgat
de inbetalningar, som af Actie-ägarue till Canal»
Byggnaden skola göras; så ehuru jag ej kan
äga den kännedom om alla Canal-Verket rörande
föreskrifter, som Herr Grefve von Platen,
saknar jag dock icke all kunskap härom, och
vågar med full visshet försäkra, att alldrig någon
sådan föreskrift blifvit af Riksens Ständer
gifven, hvarigenom Actie-ägarne betages
att gorå större inbetalningar än till det minimibelopp
sora af Ständerne blifvit fastställt.
Om det Historiska af Götha Canals tillvarelse
har blifvit så mycket sagt , att jag anhåller
såsom ett bidrag härtill omnämna, att
då jag 18x5 deltog i den af Stats-och BancoUtskotten
sammansatta Beredning, förekom
fråga huru Götha Canal-Discont skulle kunna
från Bolaget skiljas, och för Statens räkning
under Riksgälds-Contoirets öfverinseende drifvas.
Åtskillige Ledamöter, hvaribland jag också
hyste den öfvertygelse, att ordning i PenningeVerket
icke kunde för dyrt återköpas och förutseende
att om Götha Canal skulle kunna fullbordas,
skulle Staten i alla fall komma att
lemna betydliga bidrag; trodde oss bora tillstyrka
, att iyo.ooo' R:dr måtte såsom årlig
ersättning för den återstående Qiscont-actroyen
Bolaget erbjudas; men Herr Commerce-Rådet
Santesson som och deltog i nämnde Beredning,
förklarade å Bolagets vägnar, att ehvad ersättning
Riksens Ständer ock måtte lemna för
Den 25 April.
Discont-rättighetetis affrädaude, kunde alidrig
någon Canal fullbordas så framt icke Canal-;
Bolaget eller dess Direction bibehölls vid Sty^
reisen öfver densamma. Jag anser mig så
mycket mera befogad att nämna detta föthållan»
de, som samma Person nyligen uti tryckt skrift
uppgifvit och såsom skäl för dess nu gjorda
yrkande af ersättning för Disconten åberopat
ofvannämnda min med fleras då yttrade tankåj
utan att han likväl upplyser om sin vägran der.
till, hvilken han försigtigtvis tillskrifver dess
ömhet och sorgfälligä omtanka för de orter,
der Canal-Directionen utspridt sina Lån*
Herr Manne/stam! Först får jag besvara
Friherre Anckarsvärds ahmärkning, att Utskot»
tet icke yttrat sig öfver hans Motion oni ert
undersökning angående Götha Canal Directio*
nerts förfarande, dermed att Utskottets Betan*
kande redan var uppsatt när Friherre Anckarsvärds
berörde Motion till Utskottet ankom*
Derefter får jag 4 i anledning af hvad Grefve
V. Platen yttrat* jemte förklarande att hvar och
en annan Ledamot i Utskottet opartiskt granskär
Directionens förhållande, till Ridderskapet
och Adeln hemställa, huruvida de Medel, Sona
i Disconten blifvit upptagne, till Canal-Arbe.
tet lika säkert blifvit placerade, sorti om de
varit till Enskildte mot säkerhet utlånte; det
lärer icke kunna betviflas att den nu varande
bristen i sådant fall icke uppkommit. Mitt
yttrande angående Götha Canal-Discortts obe*
roende af Malmö Discont*ställning har ick*
Den 25 April.
287
blifvit rätt fattadt. Jag ville blott upplysa,
att då Götha Canal.Discont redan i Februarii
månad 1817 var i den förlägenhet, att om den
ej erhållit understöd, den måst inställa sina
betalningar, kati man icke med skäl säga att
orsaken till dess fall tillkom i påföljande October
månad. Friherre Cederström har icke
heller rätt fattat ett yttrande af mig. Jag har
icke sagt att Discont-Directionen förhållit sig
felagtigt deruti, att Utlåningarne blifvit utsträckte
öfver Creditivets belopp, men väl att Assignationer
derutöfver blifvit utgifne.
Hvad vidare angår Grefve Spensss anmärkning
rörande omsättnings-procenten, får jag
upplysa att denna fråga framdeles till Riksens
Ständer inkommer. Med Grefve Spens är jag
i denna fråga af motsatt tanka. Långt ifrån
att försvåra, tror jag att Utskottets Förslag
underlättar Lånens afbördande. Den använde
liknelsen gifver mig äfven anledning till den
anmärkning att efterverlden ofta beundrar så
kallade Storverk , som samtiden med skäl o*
gillat.
Friherre Anckarsvärd: I anledning af Grefve
von Plåtens anmärkning vid mitt yttrande,
att enda Hypotheket för det af Arbets-Cassan
i Canal-Disconten upptagne Lån vore den färdiga
Canalen, får jag förklara, att detta mitt
yttrande var stödt så väl på den Calcul, som
genom Tidningarne blifvit af Canal-Directioneit
racddeldt, sorn på Stats-och Baneo-Utskottens
a88
Den 25 Af rit.
Betänkande angående Disconterne, der de förfikutne
i,i00,000 R:dr anses icke hafva någon
motsvarande tillgång. I afseende åter på Friherre
Cederströms yttrande, att Banco-Utskottet
icke ägde att besluta någon undersökning
rörande Canal-Directionens förhållande, får jag
upplysa, det jag alldrig satt sådant i fråga , utan
var mitt första förslag att Banco-Styrelsen, genom
dess Fiscajs-Embete skulle besörja undersökningens
anställande, samt mitt sednare yttrande,
att Banco-Utskottets Betänkande borde kunna
tjena till vägledning vid en blifvande undersökning.
Friherre Staél von Holstein.- Friherre Anckarsvärd
har förekommit mig. Jag ämnade
äfven yrka Laga undersökning af Directionens
förhållande, och förenar mig således med honom
i denna begäran. Friherre. Cederström
påstår att det på Constitutions-Utskottet ankomme,
om det funne tjenligt anmäla en sådan
åtgärd. Jag är af annan tanka; hvarje
Collegium och annat publikt Verk har en AdVocat-Fiscal;
alla de förbrytelser som åligger
dessa Auctoriteter att beifra, öfverlemnas till
Fiscalens åtgärd; då nu Disconterne stå under
en allmän tillsyn af Banco-Fullmägtige
samt Götha Canals i synnerhet, genom det
stadgande i Reglementet afår 181 y , att BancoFullmägtige
ner som hellst ägde att låta undersöka
Directionens förhållande, samt i det fall
föreskriften skulle öfverträdas, sådant hos Konungen
anmäla , samt Disconten varda sin Discont*
-
Den 25 April.
£89
scont-rättighet förlustig; ^å bör väl icke något
tvifvelsmål kunna äga rum, det ju BancoFullmägtige
icke allenast äro berättigade, utan.
äfven'pligtige, att, då missbruken nu äro uppdagade,
i vederbörlig ordning, genom sitt Fiscals-Embete,
föranstalta om en sadan laga
undersökning, som nu begäres; återremiss blifver
derföre nödvändig.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag kanner
lifligt svårigheterna att i närvarande ögonblick:
tala uti ett ämne, som är af så ömtålig beskaffenhet,
där det är lättare att uppväcka de
känslor, som fördöma, emedan olägenheterna
af det närvarande föranleda dem, än att fästa
uppmärksamheten på afsigten med de åtgärder,
som blifvit tagne och på de fördelar somt
för framtiden kunna deraf härröra; men jag anser
icke mindre för en pligt, att göra den
rättvisa åt dem, hvars åtgärder blifvit klandrade,
hvilken jag enligt min öfvertygelse tror
dem tillkomma; och det är derföre jag utbeder
mig att äfven för min del få tillägga nåw
gra Anmärkningar emot Banco-Utskottets Betänkande.
Jag anser de Anmärkningar, som af BancoUtskottet
blifvit gjorde, hafva tvänne föremål j
det ena som angår Revisorernes granskning
af Disconternes tillstånd; det andra som angår
Götha Canal.Disconts Directions förhållande.
Ridd. och Ad. Prot, V B, 3 Afd. 37, 33.
290
Dm 25 April.
Hvad det första beträffar, kan jag e) annat
än erhindra att Utskottet letnnat utan anmärkning
de Revisorers förhållande, som med
fullkomligt stillatigande förbigått de oordentligheter,
sorn vid Malmö Disconts förvaltning
förefallit och deremot vändt Sin uppmärksamhet
emot den Revisor, hvilken först röjt det
felagtiga förhållandet, hvilken derom underrättat
Herrar Banco-Fullmägtige och hvilken uti
Revisions-Protocollerae reserverat sig emot den
Decharge , som var i fråga för Discont-Directeurerne
och vållat att den endast blef villkorlig.
Hade vid de föregående Revisionerne
på lika 'Sätt tillgått, hade det blifvit i tid
yppat , när Malmö Discont - Direction första
gången företog sig att gifva Lån utan behörig
Fond och att i Låneväg göra sina 3 proCentssedlar
löpande 3 så hade det onda kunnat förekommas,
och dessa Revisorer kunde således
förtjena en anmärkning. Sedan åter missbruken
så länge j som till sista Revision fortfarit»
bade ett offentliggörande af förhållandet endast
varit ett sätt att förr påkalla den crisis, hvaraf
Landet nu i 6 månader lidit, och hvilken, om
den inträffat korrt före elfer under den tid, då
vi förleden sommar voro i verkeligt behof af
Sädes-tillförsel, hade haft ännu vådligare följder.
Jag tror således, att i stället för anmärkning
, äro vi’skyldige rättvisa och erkänsla åt
den Revisor, hvilken ej allenast insett vidden
af sina pligter, men också sättet att uppfylla
dem och att gifva anledning till rättelser,
utan att åsidosätta den varsamhet, som omständigheterna
fordrade att iakttaga.
Den 25 April.
Hvad åter angår Götha Canal DiscontDirections
förhållande* så är det 3:dje pune*
ten* som blifvit emot den samma anmärkte.
Den hufvudsakligaste är visserligen den* som
angar försträckningen ifrån Låne-Fonden ,till
Arbets-Cassan, och det hade varit önskeligt
att den hade kunnat undvikas. Men att anledning
dertill icke saknas» synes af 7 §. i Reglementet
för Canal-Disconten* der det heter
uti g:dje Momentet; ”Discont-Contoiren i Stock-»
holm och Götheborg åligge derjemte att hålla
räkning med Canal-Directionen och alltså å
ena sidan aflemna nödige medel i penningar eller
Assignationér till Canal Byggnaden och å
den andra emottaga behållningen af den Utaf
Canal Inrättningen framdeles fallande inkomst.”
När det således Var medgifvlt att försträckningar
fingo utaf Discont-Cassan lemnäs tili Canal
- Byggnader)* så blir ju sedermera frågan
endast om ordningen dervid och om utsigterna
till återbetalning., Men då man påminner sig,
att till Canal-Byggnaden vär Sedan 181? etC
årligt biträde af 300,000 R:dr beviljat, såmt
att enligt Arbets-planen skulle kostnaderna för
olika år blifva olika, och de senare åren minskas;
så finner man äfven, att då bidraget
från Bancjueti blef detsamma, var detta endast
en auticipation* hvilken de senare åren skulle
återbetalas och hvilken» i fall Canal-Disconten
kunnat fortsätta sin rörelse , ofelbart hade
blifvit det. Sedan tgl? är det för öfrigt icke
mer an 2jö.oöo R:dr, Sorn blifvit ifrån DiSconten
förskjutne till Arbets-Cassan, och om
det skulle sägas att denna Summa hade bidra*
Den 25 April.
git'ti!! Discontens obestånd, skulle Jag icke
kunna deruti instämma. Det är utaf allmän*
na Creditens förhållande till Discont-Cassorne
som deras bestånd berodde, och när igenom
Naturen af deras inrättning, de voro ärnade
att emottaga insättningar för 3 proCent med
förbindelse att på dag återbetala, och att göra
utlåningar på 6 månader med omsättningsvillkor,
skulle de nödgas inställa sina betalningar
i samma ögonblick allmänna förtroendet
upphörde. När deficit i Malmö Discont
blef allmänt bekant, skulle denna crisis inträffa
och den skulle nödvändigt sträcka sin verkan
äfven till de andra Disconterne. Att Canal
- Discont-Directio»en i anledning af förhållandet
i Februarii Månad 1817 skulle iagttagit
ett annat sätt att tillvägagå och vägrat att
emottaga 3 proCents insättningar, kan jag ej
heller finna. Sedan Directionen då fick af Statsverket
biträden och förlägenheten var afhulpen,
kunde Directionen icke genom någon positiv
allmän åtgärd förändra den sakernes ordning,
som förut var iagttagen, utan att rubba
sin Credit och allmänna Penninge-ställningen,
Directionen kunde endast gå småningom tillväga
och genom indragning af sin Läne-rörelse
och fordringarnes indrifvande söka att afbetala
sina skulder. Hvad åter det påståendet
angår, att Discont - Directionen, när den
säg att Crediten började vackla, hade bordt
genast inställa sina utbetalningar , för att såmedelst
för alla fordrings-ägare bevara en större
tillgång, kan jag sä mycket mindre i denna
anmärkning instämma, som det flera gån
-
Ben 25 April.
=9?
ger förr handt, att Discont Cassans Disponibla
fonder varit vid vissa tillfällen ganska nära
medtagne, men sedermera blifvit genom
nya insättningar understödde och förlägenheten
således upphördt. I fall man vill;}, att Discont
- Directionen, när blott en 10 ä 12,000
R:dr voro qvar i Cassan, skulle upphört att
betala, kunde man med lika skäl hafva förebrått
den, att ej hafva gjordt detsamma förr.
Det gifves då ingen gräns och det hade alltid
bordt anses såsom magtspråk af Directionen om
den inställt sina betalningar, förrän bevislig
oförmögenhet att betala satte den ur stånd att
uppfylla sina förbindelser.
\
Jag bar äfven hört sägas, att Götha Canal-Direction
i stället att anlita Discont-Cassans
tillgångar hade tvänne andra utvägar. Den
ena att sammankalla Bolaget och begära större
inbetalningar af Actie-Ägare den andra att
hos Kongl. Majit göra en underdånig framställning
om sin förlägenhet. Hvad den första ut'
vägen angår, får jag endast erinra, 3tr i Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl,
Majit af den 8 Augusti iglf» förekommer följande
uttryckeliga stadgande omedelbart efter
beslutet om de 300,000 R.-dr, sorn till Canalbyggnaden
skulle beviljas. 5’Detta bidrag erhålles
likväl ej för nästa år eller för något af
de påföljande åren, innan Revisorerne för det
nästföregående året intygat Byggnadens fortsättning
med full drift efter den stadgade planen
och tillika att af det tecknade Actie-Capitalet
blifvit infordrade f dea ordning Reglementet
*94
Den 25 April»
föreskrifter, nemligen l8lf, io proCent, 1816,
lo proCent, samt 181 g och 1820 hvarje år
10 proCent; äfvensom i händelse bidraget skulle
komma att fortfara efter år i820, infordra
1822, 10 proCent, och sista roidedelen af
Capitalet 1823.’’ En positiv föreskrift angående
A:tie-Capitalets inbetalning var således
af Riksens Ständer gifven såsom villkor för
det till Canal - byggnaden beviljade bidragets
fortfarande och en sammankomst af Bolaget
för att gora ändring häruti, hade således varit
utan ändamål. Att vända sig till Kongl. Majit
Uti ifrågavarande fall tror jag också hade varit
utan ändamål ; fy så snart Canal-Arbetet
jnställdes upphörde äfven det villkor hvarunder
Banco-Fullmägtige kunde fortsätta utbetaU
ningen af biträdet ifrån Banquen och Kongl,
Majit hade ingen utväg att verka ändring
häruti. Det hade då intet återstått annat, än
att af Statens medel lemna försträckning till
Canal-bygg-.aden och det hade gifvits anledning
till en annan mera grundad anmärkning.
Det återstod således för Canal-Directionen intet
annat medel än antingen inställa arbetet eller
begära biträde af DiscontCassan, I ett
sådant fall , då frågan är om ett stort allmänt
företag och stridiga föreskrifter inskränka verksamheten
, må det tillåtas mig fråga, om det
icke är vid hufvudföremålet, som man måste
egenteligen fä-ta afseendet? Både sjelfva bidraget
ifian Bancjuen och de villkor, hvarunder
det var beviljat, vittnade att det var CanalByggnadens
fortsättning och drift, sorn utgjorde
hufvudföremålet, och det vär således dervid
Vm 25 April.
29?
sorn Ordföranden uti Canal Directionen borde
hufvudsakligen fasta afseende.
Man har äfven talat om misscalcul uti det
sednast upprättade Kostnaas-Förslaget för Canal.
Arbetet. Till en viss grad tror jag väl att
sådana missräkningar alltid blifva oundviklige;
men vid detta tillfälle bör jag likväl erinra,
att den dryga kostnaden nu egenteligen uppkommit
derigenom att mera Arbete blifvit för
äret förrättat än som var påräknat, och att
således detta bör i samma förhållande minska
kostnaden för de påföljande åren.
Hvad åter angar frågan om de Hypoteker,
som blifvit för Stats-Verkets räkning afsatte
af Discontens fordringar, synes hela saken så
mycket mer böra förfalla, sorn denna mesure
blef genast vid yppande af D'iscontens förlägenhet
ändrad och Hypathsquerne återlemnade.
Men för öfrigt må det tillåtas mig erinra, att
afsigten endast var att försäkra det Allmännas
rätt, och jag vågar för min del tro, att Statens
Medel böra i sådant fall ej mindre vårdas än
Banquens, och finner således ej annat än att
afsigten var ganska god.
Hvad beträffar den anmärkta öfver-assigneringen,
så kan jag ej annat än med Herr
Grefve von Platen instämma deri, att antingen
är det ingen eller är den högst betydlig; ty
antingen bör dertill räknas hela massan af Asgignationer,
sorn ännu ej blifvit infriade, eller
också, d.e ena ieke mer än de andra derföre
*95
Den a$ Amil
anses, ty uppvisandet blir i sådant fall en biomständighet.
Hela frågan beror på den, om
de allmänna Credit-Verkens förra och blifvande
förhållanden till Banquen och det Allmänna,
och hvad som handt är en oundvikelig
följd af deras föregående ställning, utan att det
berodt af Götha Canal-Direction att sådant förekomma.
Sluteligen kan jag ej undgå tillägga, att
dä jag hört sägas att efterverlden ofta berömmer
hvad en samtid med skäl ogillat, har jag
likväl ej kunnat tro, att de nu ifrågavarande
anmärkningar skola komma till efterverlden.
Må hända skall Götha Canal, en gång fullbordad,
deremot tala till efterverlden och rättvisa
de uppoffringar sorn för densamma blifvit
gjorda.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännsgaf
att Plenum komme klockan half till S
i eftermiddag att fortsättas.
Friherre Cederström; jag anhåller endast,
att i anledning af hvad Friherre Stael von
Holstein nyss yttrat, få upplysa, det jag ingalunda
sagt, att frågan angående en Laglig
undersökning af Götha Canal Discont-Directions
förhållande tillhörde Constitutions - Utskottets
åtgärd.
Friherre Anckarsvärd• Med anledning af
hvad Grefve Mörner anfört, får jag förklara,
att jag allt för val känner bokstailiga innehållet
v
1Den 25 April.
297
af elen åberopade 7 §, uti Discont-Reglementet;
men att jag deraf icke kan draga någon
annan slutsatts, än att med deruti nämnde
Medel förstås endast sådane, olver hvars begagnande
Canal-Directionen ägde rättighet att
besluta. Och jag bestrider för min del all
arman tolkning; ty en obegränsad skyldighet
att lemna försträckning till Canal-Arbetet skulle
leda derhän, att så väl den alldrastörsta som
den minsta försträckning kunde äga rum. Jag
kan icke annat finna än att öfverskottet af Discontvinsten,
sedan Actie-Ägarne erhållit sin
ränta, var det enda, som ifrån Discont-Inrättningen
skulle gå till Canal-arbetet ; men med
Grefve Mörners tolkning skulle Dtscont-Directionen
äfven kunnat lemna Creditivet ä Banquen,
directe till Arbets Cassan, som likväl
af sunda förnuftet emotsäges, emedan Creditivet
var beviljadt såsom medel att drifva Discont-Rörelsen,
men ej att direct verka på arbetet.
Då Discont - Directionen erhöll rättighet
att emottaga Enskildtes penningar, kunde aldrig
meningen vara att dessa medel skulle,
desse Personer ohörde, till Canal - Arbetets
bedrifvande användas, fastän sådant icke blifvit
bokstafligen förbjudit, utan skulle samma
Medel begagnas .till utlåningar och endast genom
den sålunda ökade Discont vinsten borde
desse penningar komma Canal; Arbetet til!
nytta.
Grefve Spens, Jacob Melker: l anledning at
Den 25 April.
åtskilliga yttranden, hvilka jag i dag har åhörf,
anser jag mig skyldig att tillkännagifva det jag,
sistledit år såsom Revisor å Actie-Ägarnes vägnar
deltagit i granskningen af Götha Canal DiScont-Verks
Räkenskaper och Förvaltning vid
Contoiren så väl i Stockholm som Götheborg.
Jag säger tillkännagifva; ty jag skall aldrig
medge någon annan Auctoritets rätt, att granska
min åtgärd vid detta tillfälle, än det Bolags,
hvilket jag då föreställde. Jag har till
detta Bolag jemte öfrige Revisorerne aflemnat
Berättelse om Retisionen, och Bolaget har å
ordentlig Bolags-Stämma bifallit den af oss
gjorde hemställan om Decharge för Directionen,
hvaremot blott en enda Åctie-Ägate HerrHandels-
och Slöjde-Fiscalen Junbeck reserverat
sig. Jag tror mig ock böra förklara, att
jag helt och hållit instämmer uti de tankar
örn Revisorers rättigheter och skyldigheter,
hvilka af en värd Ledamot blifvit yttrade, att
Revisorer ej blott böra anmärka de åtgärder, som
förtjena dem , utan ock de felaktiga mått och
steg, som de finna värde klander eller annan
alfvarsammare handläggning; men det måtten
väl ej vara deras skyldighet att anmärka och.
såsom fel upprepa hvad de icke finna felaktigt.
Finnandet i denna del matte väl ej kunna bero
af annat, än deras egen öfvertygelse. Jag
värderar så mycket som någon annan alla de
tillfällen , då man äger rättighet att högt uttrycka
hvad man anser såsom sanning. Jag
har kanske för mycket värderat den, då jag nog
ofta vid denna Riksdag icke ens låtit bug leo trustera
af min ungdom och oerfarenhet afhålla mig
Den 25 April. 299
• / 1 ' ' ' ' ■ ' ' V 1
ifrån att i denna upplysta Samling yttra min
öfvertygelse! men jag kan aldrig tro att man
talar sanning endast då man klandrar, derföre
att man ibland icke kan tala sanning utan att
klandra, och jag har annu icke lärt mig hysa
nog föragtliga begrepp om mitt Slägte, lör att
i hvarje åtgärd, hvars sammanhang ;jag icke
genast inser, ana bedrägeri, och uti hvarje
försvar för åtgärder, hvilka icke öfverenstiimma
med mina förut fattade grundsatser, agentskap
för en fremmande egennyttig inflytelse. —
Jag tror mig icke heller kunna förbigå, att såsom
den der egnat de svaga bemödanden , jag
en gång kan komma att i Fäderneslandets tjenst
nedlägga åt den Ivckligtvis i Sverige , af både
Konung och Ständer oberoende Domare-magten,
då Betänkandet nu troligen blir återremitteradt,
förklara det jag fullkomligen instämmer
uti Banco-Utskoftets Utlåtande deri,
att då Malmö Discont-Verks oförsvarliga och
Straffbara Förvaltning är i Laglig väg underkastad
Domare-Magtens pröfning, kunde den
icke Idmpeligen blifva föremål för Utskottets
bedömmande.
Jag hade blott Önskat att Utskottet gifvit
denna grundsats en vidsträcktare tillämpning
och erinrat sig den äfven i fragan om Götha Canal-Discont.
Då hade de omdömen, som blifvit
fällde om Dirsctionens åtgärder, hvarigenom
som det heter, Fordrings-Ägares rättigheheter
blifvit förnärmade, om den ostridiga följd
rörande Banquens Hypotheks-rätt i alla C3-  nalens oeh Discontens tillgångar, som blifvit
joo
Den 55 April.
dragne af Reglementet, till ogillande af'de invändningar
deremot, hvilka Directionen gjort,
samt om den klandervärda Öfver-assigneringen
blifvit något mindre ovillkorliga, så att de ej
kunnat anses hvarken såsom Dom- eller Domskäl.
Då de tankar i dessa ämnen, hvilka Utskottet
fattat och uttryckt, blifvit af andra
Parter bestridde, lärer afgörandet till slut icke
kunna tillkomma någon annan än Domare-Magtens
pröfning.
Gref ve Mörner .■ Jag utbeder mig endast få
tillägga, i anledning af hvad Friherre Anckarsvärd
nyss anförde*. att jag icke sagt att de
försträckningar, som af Discont-Cassan kunde
lemnäs till Canal-Byggnaden skulle vara obegränsade.
Jag tror de äro begränsade genom sjelfva
Sakens natur, då Arbets-Planen för hvarje år» '
tillika med de dertill anslagne Summor, äro
förut bestämde, och frågan endast kan blifva
om mindre betydliga tillskott.
Grefve von Lantingshausen, Albrect.- Jemte
det jag instämmer uti de af Grefve Mörner nu
Jemnade upplysningar, anhåller jag att hvad
Grefve Mörner i dag uti förevarande ämne anfört,
måtte, ehuru Herr Grefven sådant icke begärt,
likväl få åtfölja den återremiss af Betänkandet,
hvilken troligen kommer att äga rum.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg devid BanCo-Utskottets
Betänkande framställde Anmärkningar
hindra detsammas antagande, samt på så
-
Ven 23 April.
301
dan grund behagade Betänkandet, jemte Anmärkningarne
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 10 dennes aflåtne, samt den 18 i samma
månad på bordet lagde Memorial, i anledning
af Herr Hertzenhjelms, Carl, till Utskottet remitterade
Anmärkning emot Stats-Rådet samt
Föredraganden af Handels- och Finance-Ärenden.
Friherre Anckarsvärd , Carl Hinric.- Uti Constitutions-Utskottets
Memorial, rörande Herr
Hertzenhjelms Anmärkning förekommer det ovanliga,
att Utskottet anser sig icke kunna
denna Anmärkning serskildt till pröfning upptaga
, och som skäl dertill föregifver att Ut-i
skottet redan fattat sitt beslut i ämnet. Utskottets
granskningspligt af Stats-Rådets Protocoller
är alldeles oafhängig utaf de ifrån Stånden
afgifne Anmärknings-mäl, å hvilka det ovillkorligen
åligger Utkottet att afgifva dess
yttrande. Jag anhåller derföre om äterrerhiss
af Utskottets Memorial.
Herr Hertzinhjelm, Carl, uppläste följande:
Högloflige Constitutions-Utskottet har, enligt
dess nu uppläste yttrande , ansett sig icke
kunna till serskild pröfning, upptaga de af
Högloflige Ridderskapet och Adeln remittera
-
332
Den 25 April.
de anledningar till Anmärkning emot Stats-Rå*
det samt Föredraganden i Handels* och FinanceÄrenden,
utan hänviser i det stället Riksens
Ständer till dess framdeles afgifvande allmänna
Betänkande, öfver Stats-Rådets Protocoller*
Och detta på den grund, att Högloflige Ut*
skottet redan skolat fattadt sitt beslut i sammanhang
med de Malmö Discont-Verk rörande
ämnen , som under granskningen af StatsRådets
Protocoller förekommit. — Jag kan ej
frångå min öfvertygelse, att ett sådant behand*
lingssätt stridande mot Grundlagens föreskrift,
Högloflige Utskottets åliggande, samt ändamålet
med de i samma Grundlag tillåtne Anmärkningar.
Då frågan huruvida Stats-Rådets Ledamöter
eller en Föredragande sitt Embeto på ett
obehörigt sätt utöfvar, kunna enligt 29 §. i
Riksdags-Ordningen väckas, men icke af Riksens
Ständer afgöras, /örn än Constitutions-Ut»
skottet blifvit hördt, förutsätter det tydeligen
att Riksens Ständer, efter ett sådant hörande,
äga rätt t att i anledning af den väckta Motionen
öfverlägga och besluta, utan afseende
på hvad egne Anmärkningar Constituions-Ut*
skottet förut funnit för godt att göra. Då
således en i laglig ferm begärd Remiss icke
kan vägras, bör ett bestämdt svar derå lika
litet kunna förnekas elter Riksens Ständer hänvisas
ti l ett för dem ännu okändt beslut, som
skall innefattas i det tillkommande generella
Betänkandet öfver samtelige Protocollerne,
och hvilket ännu icke hunnit inkomma. Hurti
Din 25 April.
303
kan ett sådant behandlingssätt förenas med Riksdags-Ordningens
föreskrift i dess 37 §. som
Stadgar att: Utskotten böra i den mohn arenderna
lunna utarbetas, så fort sig göra låter, med sina
yttranden till Ståndens Plena inkomma. Här
finner jag intet undantag för Constituons-Utskottet,
och man later ej bära befara, att nämnde
Höglofljge Utskott, i hvars vård Grundlagens
helgd är anförtrodd, skulle vilja utan
Sanction af Konung och Ständer deruti göra
ändring eller tillåta sig förklaringar lämpade
efter ämnet och tillfället. Ändamålet med Riksens
Ständers rätt att pröfva förenämnde Embetsmäns
åtgärder, skulle ock alldeles förfelas,
om Constitutions-Utskottet skulle vilja
undvika att gifva serskildta Svar på enskildta
Anmärkningar; ty då nämnde Utskott ensamt
äger tillgång till Stats-Rådets Protocoller, är
det blott hvad Utskottet under granskningen
deraf kan finna anmärkningsyärdt, sorn i dess
Betänkande upptages; men de anledningar, som
kunna förekomma och från något af RiksStånden
remitteras öfver kända händelser och
allmänna mått och steg, blifva på ett sådant
Sätt obesvarade. Ett lika svar som detta kan
ock vid alla tillfällen äga rum, om det nu skuianses
nöjagtigt. Ty alla sådana ämnen måste
nödvändigt i Stats-Rådets Protocoller förekom,
ma/, och således vid granskningen igenfinnas;
hvartill tjente då att ifrån Riks-Stånden remittera
Anmärkningar, då hela svaret blef att så.
dana voro förut af Utskottet gjorda, och hvars
resultat man finge afbida och kunde icke så
304
Ben 25 April.
gerna hela elen lagliga form 29 §• Riksdagsordningen
föreskrifver ur densamma försvinna.
I följe af dessa grundsatser tror jag mig
äga full anledning till Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens och Högloflige Ridderskapets
och Adelns högt upplysta ompröfvande
hemställa, om icke Constitutions-Utskottet
kunde anmodas, i stöd af 44 §. Riksdagsordningen,
att innom viss förebgd tid,
den jag, i anseende till Riksdagens annalkande
slut, vågar föreslå till den sista i denna månad
, inkomma, i stället för detta interimsAvertissement,
med ett till ämnet hörande bestämdt
Utlåtande; på det att Riksens Ständer
mätte blifva i tillfälle, att medan Riksdagen
ännu påstår, i detta ämne öfverlägga och besluta.
Emedlertid och intilldess ett sådant Betänkande
hinner inkomma, anhåller jag vördsammast
att Högloflige Utskottets i förhand
gifne Utlåtande må ytterligare få blifva hvilande,
för att i sammanhang dermed föredragas,
samt att detta mitt Anförande får med
de öfriga Respective Stånden communiceras;
och anhåller häröfver om Herr Grefvens 'och
LandtMarskalkens Proposition.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard: Jag
anhåller att få till Protokollet anmäla min i
Constitutioos-Utskottet gjorde Reservation ejnot
Utskottets beslut , ehuru jag varit ensam
der
-
Den 25 April.
derifrån skiljagtig. Jag begagnar äfven detta
tillfälle att anmäla min Reservation emot Conititutions-Utskottets
vid denna Riksdag förnya»
de beslut, att en Ledamots i ConstitutionsUtskottet
serskilda tanka uti Anmärkningsfrågor
ej iar jemte Utskottets yttrande till Stann
den åtfölja; ett beslut, som är rakt stridanda
mot Riksdags-Ordningens ordalydelse.
Friherre Cederström, Jacob; Man har ben
gärdt äterremiss af Cönstitutions - Utskottets;
Betänkande, på den grund atr Utskottet ej af-;
gifvit yttrande öfver det Mål Utskottet uppgif.
ver sig förut hafva afgjordt. En annan Ledamot
har med åberopande af 29 §. Riksdags^
Ordningen yrkat att Acterne böra insändas,
för att af Ståndet pröfvas. Jag vill i anledning
deraf fästa Ridderskapets och Adelns uppå
märksamhet på den tidpuncct, då Ståndens pröfrings*rätt
i sådana frågor mträffår, nemi. näc
Constitutions.Utskottet, enligt 107 §. anmält
något Stais-Räd eller föredragande Stats-Secreterare,
denna pröfning äfvenväl då, är inskränkt
till bedömmande af den fraga, huruvida Ri»
kets väl kräfver, att Rikets Ständer begära dea
eller de ifrågavarande Personernes endtledigande
frän deras irinehafvande Förtroende-Embeten.
Hvad åter angår , att Utskottet bordt
inkomma med ett serskilt Betänkande, finnée
jag dertill ej någon anledning.
Utskottet bär i min tanka uti sitt Betänkande
redan tillåtit sig att anföra motiver, hvilRidd,
och Ad, Fröt. JF R, 2 AJd: $9; 49»
Ben 25 April.
ka der icke bordt anföras, emedan Utskottens
ifrågavarande Betänkande endast är att anse
som en anmälan, hvilken ej kan komma under
någon slags öfverläggning. Som nu af Utskottet
ingen anmärkning, enligt 107 §. RegeringsFormen
blifvit gjord; så kan icke heller någon
Ståndens pröfning nu äga rum. Jag förmodar
alltså, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke kan göra den äskade Propositionen.
Herr Pahlman, Otto Fredric: I anledning
•f hvad flere Ledamöter yttrat samt då, enligt
hvad Friherre Cederström jemväl medgifvit,
Riksens Ständer älven efter 107 §. i vissafall
äga pröfningsrrätt ; men Utskottets Memorial
icke iemnar någon underrättelse, huru
frågan blifvit af Utskottet ansedd, förenar
jag mig med de Ledamöter, som yrkat äterremiss.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf •• Då Grundlagen
stadgar att frågor, rörande Anmärkningar
emot Ledamöter af Stats-Rådet etc. ej fä i
St änden af göras förr än Constitiitions Utskot•
tet deröfver blifvit kordt; så ålagges i och med
det samma Utskottet att låta höra sig, eller
med andra ord , 2tt utreda, utveckla och upplysa
ifrågavarande ämne , samt deröfver yttra
sin memng, på det Stånden må, efter sålunda
i ämnet erhållen nödig upplysning kunna 0/-  v er lägga om hvad åtgärd, som sluteligen bör
vidtagas. Men som Högloflige ConstitutionsUtskottet
i sitt nu afgifne Memorial, alldeles
Ben 55 April.
307
icke nppfyllt detta dess ovillkorliga åliggande j
får jag ödmjukast hemställa om ej samma Memorial
bör till Utskottet återremitteras, med
anmodan tili Utskottet att ofördröjligen inkomma
nied tillbörligen utveckladt och omständligt
Utlåtande i ämnet. Jag ville önska att Utskottet
vid detta tillfälle blott mätte noga följa
den principe,som det stadg3t i sitt Memorial,
rörande en mot Konungens Rådgifvare i. Commando-mål
för Arméen, från Ridderskapet och
Adeln remitterad Anmärkning, uttryckt påföljande
sätt: *’Denna Norm Jör anklagelse och Anmärkningsrätten,
innefattas i 106 och I07 §. §,
Och ändtligen synas de bägge icke blott tillåta, men
tijven p åka lia ett offentligt framläggande af allat
till en gjord Anmärkning hörande, och öfver dess
föremal upplysning spridande omständigheter , lika~
som af JUotiven för de äsigter, hvarunder Ånmårknings-frägan
af Utskottet betragtas".
Hvad åter angar den mening, att Riksens
Ständers afgörande rätt i Anmärknings frågan
blott skulle inskränka sig till detn, som röra
107 §•, men ingalunda kunna utsträckas till
dem, som angå den ioö-te; så har jag förut
vidlyftigt sökt utreda detta ämne, och visa,
att Riksens Ständer hafva, efter Grundlagens
bokstaf, samma ratt i afseende på båda § §.na.
1 Riksdags-Ordningens 2() § står nemligen :
Under Riksens Ständers ö f v er lä gg n in g ar pm
sådana frågor, nemi. sorn angå Anmärkningar,
efter både 106 och 107 §.§. får Konungens
beslut ej någon pröfning underkastas. Nät
Stånden således uttryckligen tillåtas att niu
Den 25 April,
der vissa vilkor, af? er lägga om alla slags
Anmärknings-frågor, så mäste de ovägerligen äfven
hafva rätt att deröfver besluta, bellst en
rätt att öfverlägga, utan rätt att besluta ej sy.
nes kunna tänkas.
För öfrigt anser jag för min del ett befaradt
missbruk af Riksens Ständers afgörande
magt, i frågor rörande igö §. mindre äfventyrlig,
än i dem, som röra 107 §; ty i förra fallet
är den anklagade, af Sveriges Rikes Lag
tillräckligen skyddad mot en möjlig förföljelse,
i det sednare deremot står han blott under
Opinionens Domstol.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham■ De Anmärkningar,
som blifvit gjorda röra alldeles icke
saken, och jag kan icke eller instämma med
Herr Hertzenbjelm deri att Anmärkningen blifvit
iemnad obesvarad, fastän det yttrande
som nu inkommit endast är en underrättelse
huru Utskottet arnar behandla frågan j
men med Herr Hertzenhjelm förenar jag mig
deruti, att detta Memorial måtte hvila intill
dess man kan inhämta hvad beslut Utskottet
i denna fråga fattadt. Och får jag hemställa
om Ridderskapet och Adeln skulle vilja anmoda
Constitutions Utskottet att serskildt meddela
samma beslut, innan dess allmänna Betänkande
i anledning af granskningen af StatsRadets
Protocoller kan inkomma.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold$
Jag har förut i Amnärknings-frågau Fri
-
Dm 25 Aprit.
herre Björnstjerna yttrat min tanka., att Grund*'
lagar böra tydas efter bokstafven, hvilket ocle
83 §. i Regerings-Formen stadgar, med uttryckeligt
förständigande att den efter dess ordalydelse
skall i hvarje fall tillämpas. Ali annan
ensidig tolkning skall eljest ledas af serslulte
Interessen och fördomar, ofta menliga
för Constitutionens helgd och skadeliga till
följderne. Jag tog mig ock då friheten erindra,
att med iagttagande af ofvanberörde före-N
skrift, man finner lätteligen det uti 106 och
107 §§• Regerings-Formen, Riksens Ständer
öfverlemuat åt Constitutions Utskottet pröfning»,
rätten , rörande de uti desse §.§. omförmälde
högre Embetsmäns förhållanden; och att ea
sådan pröfnings-rätt nu mera ingalunda Ständerna
tillkommer, utan blott i det fall, då sådant
af Utskottet till Riks-Stånden hänskjutes,
enär Utskottet funnit någon af de högre Embetsman
icke hafva Rikets sannskyldiga nytta
iagftagit. Men desse §§. innefatta icke någon
befallning uti Opinions . frågor, att de skola
af Utskottet till Riks Ståndens öfverläggning
hänvisas, och ingenstädes är ej heller nämnt,
att om Constitotions-Utskottet icke gör så eljer
så; Riks-Stånden tillkomma friheten att
sjelfve pröfva Embetsmännens och Utskottets
ömsesidiga förhållanden. Skillnaden är således
uppenbar emellan Constitutions- och de öfriga
Utskottens magt, och följderne af deras beslut.
Hvadan ock, enär en Stånds-Ledamot
önskar någon förändring i Grundlagen, han icke
får såsom med andra Lagförär.dringar, giL
va sådant tillkänna medelst Motion i Ståndet
3io
Hett 55 April.
utan måste anmälan derom göras directe hos
Constirurions-Utskf.ttetj äfvensom i händelse
detta Utskott afsiar hans begäran, Anmärkaren
icke äger rätt att uti Riks-Stånden vidare
fullfölja sitt Förslag, utan blott frihet att samma
Förslag genom tryck allmänt göra.
I likhet med hvad jag i detta amne förut
och nu haft äran yttra, anser jag således
Utskottets nyligen uppläste Memorial vara meddelt
endast ad notitiam för Rikets Ständer,
hvarå någon återremiss följakfeligen desto mindre
kan eller bör ske, sorn Utskottet förmält
sig icke hafva fattat något hufvudsakligt Resultat
eller beslut. Men jag medgifver alltför
gerna, att detta Memorial må, på sätt Herr
Silfverstolpe föreslagit, hvila intill dess Utskottets
gencrela Betänkande, rörande granskningen
af Stats-Rådets Protocoll inkommer.
Friherre Boye, Ludvig; Om man tillåtit
att denna fråga fått behandlas, på samma sätt,
som den, angående Konungens Föredragande i
Commandomil, behandlades , så tror jag att
utgången blifvit alldeles sådan , som den då blef,
och jag skulle, för min del, gerna hafva bidragit
dertill; emedan jag bekänner att jag
icke älskar dess hopade Anmärkningar, dels
derföre att jag befarar deras följder i en framtid;
och dels derföre att jag tror, det Lagstiftarens
mening, med rättigheten att dem göra,
egenteligen varit, att lemna Ministeren en
varning, hvilket ändamål i visst afseende kan
anses vara vunnit blott genom Anmärkningens
Den 2,5 April.
311
framställande; men då man nu synes vilja, på
sidan om Lagen, påföra oss ett annat behandlingssätt,
deri, under det man ej rakt nekade
Lagen sin förmåga, likväl icke medger Oss ett
rakt begagnande af vår rätt;, så nödgas äfven
jag tala deremot Så tydligt det är, att 106
§. i Regerings-Formen förvarar ConstitutionsUtskottet
afgörande rätten i fråga om de Anmärkningar,
hvilka der afhandbs; så tydligt
tillhör samma afgörande rätt Ständerne i alla
frågor, sorn skola efter 107 §. bedömas. För
att nu veta hvilkendera afgörande ratten här
tillhör, mäste det blifva nödvändigt att vi veta
af hvad natur sjelfva Anmärkningen är;
men då nu Constitutions-Utskottet icke ens
upplyst Oss derom, utan fordrat ett blindt
förlitande af Oss tili en urskiIlning ; som Utskottet
icke ens meddelat Oss; sä synes det
att Utskottet illa besvaradt vår Remiss. Jag
begär att Betänkandet årterremitteras, och väntar
derefter ett nytt Betänkande; då i fall Anmärkningen
tillhör Utskottets afgörande rätt;
vi skola med lydnad för Lagen, hvila vid Utskottets
beslut; men åter, i! fall frågan tillhör
Oss att afgöra, vi bör3 vår Lagliga rätt
utöfva, emedan det icke är oss tillåtit, att
någon ting af Nationens magt eftersätta.
Herr Cederskjöld: En värd Ledamot Herr
v. Hauswolff har talat om Grundlagens mening,,
hvilken han genom Analogie sökt utleta. Jag
har deremot blott sökt tillämpa Grundlagens/
bokstafliga innehåll. Bland de förmenta bevisen
för sitt påstående har nan anfort: ”Att
Ven 25 April,
Constitutions-Utshottets förbindelse att göra Anmärkningar
och ställa under tilltal, i RegerinsFormen
endast utrrvckes med ordet åge”; och
synes deraf hafva velat sluta, ”att handlingssättet
beror i detta afseende på Utskottets skön
och godtycke”. Till vederläggning häraf, torde
jag blott få dea äran föra den värde Ledamoten
till minnes, atr samma åliggande, som
j Regerings-Formen uttryekes med ordet åge,
är i Riksdags Ordningen på alla ställen uttryckt
såsom en ovillkorlig befallning med ordet skall.
Är detta Utskottets ovilkorliga skyldighet, synes
det också vara billigt att Ständerna äga
lätt, att i händelse af möjlig underlåtenhet,
tillhålla Utskottet att skyldigheten fullgöra.
De Ledamöter, som anse Stånden encfast
aga afgörande rätt i Mål, som röra 107 §., lära
i alia fall icke kunna undgå, att finna äterremiss
nödvändig, för att, såsom en värd Ledamot
Herr Friherre Boye, ganska rigtigt anmarkt,
erfara efter hvilken §. detta Mål tilläf.
ventyrs skulle kunna komma att behandlas.
Siuteligen torde jag få förklara, att jag för
min del ingalunda ar någon älskare af Anmärkningar,
man skulle tvärtom önska, att aldrig
någon anledning dertill gåfves. Jag skulle
cc&så högeligen önska samt vågar äfven hoppas,
att de upplysningar i ämnet, som Utskottet
kommer att meddela Riksens Ständer , skola
tillräckligen ådagalägga att de åtgärdar, sorn
blifvit anmärkta, varit lagliga och nyttiga. Hvilket
ikulla vara nyttigast antingen att Riksens
Ben 55 April.
313
Sränder äga afgörande rätten i Anmärkningsfrågor,
eller att denna rätt anförtros åt deras
Constitutions-Utskott, vågar jag ej fälla
något bestämdt omdöme. Men innan någon
Opinion i detta afseende hunnit stadgas, har
jag ansett nödigt att^ bibehålla Grundlagens
bokstaf i helgd , till förekommande sf menliga
prsjudicater. Är bokstafven origtig, så bör
den ändras: Jag vågar således ödmjukast förnya
min anhållan om återremiss.
Herr Schunström, Pehr: Jag ogillar fullkomligt
Herr von Hausvolffs tolkning af Grundlagen
och tror att det är Riksens Ständers ratt
att enligt 107 §. besluta. Jag anhåller således
cm återremiss af Constitutions-Utskottets Memorial.
Herr von Hauswolff: En värd Talare har
fastat sig vid ordet skull, som nyttjas uti
Riksdags Ordningens 29:öe §. i stället lör ordet
äge, sorn finnes uti Regerings-Formens
106 och 107 § §■ rörande det för ConstitutionsUtskottet
stadgade behandlingssätty och samma
Ledamot söker deraf draga en serskild
condusion. Men hvilket dera af dessa ord
som i Anmärknings-frågor antages såsom det
rätta, varder efter mitt begrepp och enligt
hvad jag redan yttrat, följden likväl enahanda
och den, att pröfningen af sådana Anmärknings-frågor
ostridigt tillhörer ConstitutionsUtskottet
ensamt, och att all öfverläggning derom
uti Riks-Stånden icke kan äga rnm, utan
yida Constitutions Utskottet af den anled
-
\Dcn 25 April.
ning 107 §= omförmälcr, såsom en Opinions
fråga
sjelf anser Jämpeligt den samma til! RiksStåndens
bedömmande hänvisa. Man har väl
ock föregifvit att Nationens rätt genom denna
tolkning förnäkmades, men Nationen har
öfverlåtit sm pröfningsrätt åt dess Representanter,
hvilkas rätt åter i detta fall otöfvas af
deras valda Constitutions Utskott, såsom jag
redan förut haft äran bevisa. Om säl des Rikets
Representanter eller sä kallade Riks-Stånden,
till formerande af det vigt ga Constitutions-Utskottet,
behagat utvälja Personer , hvilka
sedermera icke bevaka deras Hufvudmäns
och Nationens rätt, för sädar.t skrifvas pa de
väljandes egen räkning, som vid meddelandet
af deras förtroende icke varit mera nogräknade,
utan att derföre misskänna Consritutionens
liberala Esprit, eller de, hvilka enligt
Regerings-Formens 33 §., vilja i hvarje fall
tillämpa Grundlagarnes tydliga ordalydelse.
Då för öfrigt Constitutions - Utskottets ifrågavarande
Memorial icke innefattar något
hufvudsakligt beslut, utan endast underrättelse
i hvad skick Målet för det närvarande befinnersig
5 kan jag icke frångå min öfvertygelse, att
återremiss af Memorialet är högst olampeiig;
men vill icke bestrida, att till Utskottet må
afgå en påminnelse, att med törsta afgifva det
af Utskottet lofvade och åberopade Allmänna.
Betänkande, uti hvilket Utskottets beslut, rörande
förevarande ämne > skall blifvit upptagit.
Friherre Cederström: Jag anhåller att ian*-
Dm 25. April.
315
ledning af Herrar Cederskjölds och Schönströms
yttranden, att Riksens Ständer äga rätt, att
in Pleno pröfva och besluta, huruvida en gjord
Anmärkning skall behandlas enligt 107 §■ Regerings
- Formen , få erinra, att §. innehåller:
”Skulle Constitutions- Utskottet anmärka dyc/1 Det
är således ej Ståndet utan Utskottet, sorn äger
rättigheten att pröfva Anmärkningens beskaffenhet.
Ståndens pröfning åter inträder ej
förr än , som jag redan haft äran nämna, Utskottet
gjort en anmälan efter 107 §., T>ch dä ar denna
pröfning inskränkt till att begära den i frågaställde
Persons endtledigande. Hvad åter angår
en påminnelse till Utskottet, att skyndesamt
afgifva sitt Utlåtande öfver i Stånden
gjorde Anmärkningar, så är sådant redan före
detta skett j men om ytterligare påminnelse
anses nödig, har jag för enskildt elei ingenting
deremot.
Friherre Anckarsvärd.- Jag fruktar att vi
skiljt oss något från hufvudfrågan, som arom
Utskottet är skyldigt att lemna något svar
eller ej; då Utskottets Memorial gifver anledning
dertill, att den gjorde Anmärkningen föranledt
till öfverläggningar och på sätt jag för.
ut yttrat Utskottets pligt att lemna svar, är
alldeles oafhängig ifrån dess pligt att granska
Stats-Rådets Protocoller, får jag förnya min
anhållan om återremiss af Utskottets ifrågavarande
Memorial.
Många yrkade på Proposition.
Dm 25 April.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Ehuru angeläget det nu synes vara att hushålla
med tiden, kan jag dock icke undgå göra
anmärkning vid det sätt, Friherre Cederström
nyttjar för att underrätta Ridderskapet och
Adein om förståndet af Grundlagen. Såsom
bevis att Riksens Ständer blott i det fallet
äga en beslutande rätt, att enligt 107 §. Regerings.
Formen, önska endtledig3nds ur Tjensten
af någon Stats-Rådets Ledamot, enär Constitutions
- Utskottet funnit anmärkning äga
rum, och den till Ständernas pröfning framställt,
har Friherre Cederström uppläst af 107
§. dess första Moment. Om Friherre Cederström
hade last §. till slut, hvilket varit en
nödvändighet; om han velat upplysa, så finner
man lätt hans mening vederlagd; man finner
då, att Constitutions-Utskottet icke äger
större rättighet än hvarje annat Utskott eller
enskilt Ledamot, nemligen det, att blott göra
anmärkning; mycket klart och tydeligt
står, att Riksens Ständer afgöra. Utskottet
skal! blott förut höras, då anmärkningen kommer
från annat Utskott eller enskilt Ledamot,
Med ordet höras, förstås i vanlig Lag-styl,
att lemna upplysningar åt den, som äger rätt
sft dömma och besluta. Konungen hörer ColJegier
och Embetsman; Domare höra Parter
och andra Personer vid många tillfällen, då upplysningar
tarfvas. Att Standerne icke kunna
afgöra något ämne i grund af 107 §. innan
Constitutions-Utskottet blifvit hördt, är ju en
^tlar följd deraf, att anmärkningen ingifves
förseglad och granskningen af Statä-Kådets Pro
-
Den 35 April.
31?
focoller, är Utskottets ensak} upplysningen som
skall hämtas af Protocollen, börmeddelas Ständerna.
Och då först inträder Ständernas rätt,
att begagna sin Opinions-rättighet. Det påstående
att denna rättighet, sorn icke af Lagen
är begränsad , utan helt och hållit ankommer
på godtfinnande s skulle vara af Ständerna
öfverlåten åt ett af sina egna valde Utskott,
hvarigenom de således afhändt sig ali fri vilja
och satt sig under samma Utskotts förmynderskap,
ar så stridande mot Ständers färdighet
, att jag är öfvertvgad, det ingen af Ridderskapet
Adeln låtit förvilla sig af denna
tolkning?^
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: ConstitutionsUtskottet
har vid denna Riksdag följt samma
Arbetsordning, som förr ägt rum, att nemligen,
elter fulländad läsning af hvarje Stats-Expeditions
inför Kongl. Maj:t förde Protocoller,
öfverväga och bestämma om och hvilka Anmärkningar
kunde dervid göras. Redan för
4 månader tillbaka, sedan Handels- och FinanceExpeditionens
Stats - Råds Protocoller blifvit
genomgångne , förevar hos Utskottet till pröfning
det af Herr Hertzenhjelm sedermera framställde
ämne, hvaröfver Utskottets då fattade
beslut skulle i den allmänna Berättelsen öfver
granskningen af Stats-Råds*Protocollen intagas.
Herr Hertzenhjelms derefter gjorde Anmärkning
har icke öfver ämnet spritt något nytt
ljus, och således icke eller förauledt tili någon
ändring af Utskottets beslut. Men då för någon
tid sedan Höglofiige Ridderskapet och A
318
Den 25 April.
deln behagade påminna Constitutions-Utskottet,
att med törsta afgifva Utlåtande öfver de til!
Utskottet remitterade Anmärkningsfrågor, ansåg
Utskottet sig böra till vördsamt svar derå,
tillkännagifva, i Hvilken ordning Utskottets
Beslut i ämnet blifvit fattadt och skalle till
Riks-Stånden inkomma. Jag kan således icke
medgifva att Utskottet, på sätt Friherre Boye
ryss yttrat, handlat illa, då Utskottet afskyidig
agtning för Riddsrskapet och Adeln meddelat
nyssnämnde underrättelse. För öfrigt
vill jag visst ieke bestrida återremiss af Utskottets
Memorial, roen tror likväl, att samma
ändamål kan vinnas, 0111 Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta att Memorialet finge
förblifva hvilande, intill dess Utskottets Allmänna
Betänkande, i anledning af Stats-RådsProtocollens
granskning inkommer, hvilket
snart torde inträffa.
Herr Cederskjöld förnyade sin anhållan
om återremiss af Constitutions-Utskottets Memorial.
Friherre Boye: Jag skall ej serdeles uppehålla
mig vid den olyckan jag haft, att illa
höras; då i stället för det uttryck, mitt minne
säger mig att jag nyttjat, nemligen, att Utskottet
ilia besvarat vår Remiss; en värd Ledamot
gifvit mig det hårdare uttrycket, att Utskottet
hade illa handlat. Jag hoppas att Memot
ial-protncollet förvarar det rätta ordet; men
begagnar mig gerna at anledningen att för kla
-
Dm 25 April.
319
ra , det jag visserligen ej velat säga någon ting
obehagligt för Utskottet.
För att likväl i sjelfva saken visa hara
orätt Utskottet haft, får jag blott påminna
derom, att Regerings-Formen har tvänne budi
frågan , af alldeles lika rätt att uppfyllas och
efterlefvas. Det ena innehåller, det är sannt,
att vid hvarje Riksdag skall C^nstitutions-Utskottet,
efter att hafva genomläst Stats-Rådets
Protocoller, inkomma till Ständerne med Berättelse
derom, till underrättelse huruvida Ständernas
Decharge för Stats-Råd et niå beviljas ,
eller ej; men det andra innehåller serskilt, att
då Anmärkningar innom Ständerne göras emot
Stats-Rådet, och till Utskottet remitteras, skall
Utskottet besvara Remissen och dervid utlåta
sig öfver Anmärkningen; men hvad efterlefnad
finge väl detta senare hudet, och hvartill tjente
det väl, om det vore Utskottet medgifvit att
blott hänvisa oss till sin framdeles afgifvande
generella Berättelse ? eller med hvad rätt tillåter
sig Utskottet att sammansmälta dessa båda
bud till ett, hvilket sker, när den serskildta
Anmärkningen icke får serskilt svar, utan sammanslås
i det allmän,na omdömet.
Herr Grefven och LandtMarskalhen hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade anmoda
Cpnstitutions-Utskottet, att så fort sig göra
låter, och innan denna månads utgång, meddela
Ridderskapet och Adeln det Utlåtande, Utskottet
uti ifrågavarande Anmäikningsmål kan hafva iat
-
1
320 Dea 25 April.
tat, saint att Utskottets Memorial emedlertid
måtte förblifva hvilande.
Bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan g till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 25 April.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, tog såsom äldste
närvarande Grefven, Klubban.
Justerades Pleni-Protollet för den I dennes
eftermiddagen jemte det då förde serskil.
de Protocoli.
Justerades Pieni-Protocollet för den 4 dennes
eftermiddagen.
. Grefve
*
Den 25 April.
32t
Grefve de la Gardie, Jacob: Som jag af det
na justerade Protocoilet för den 4 dennes eftermiddagen,
finner, att Herr Munck af Rosenschöld
uppgifvit, det Enskiftes-delningar understundom
skola blifvit verkställde utan att någon
god Man dervid varit närvarande, torde
det tillätas mig få tillkännagifva min förundran
deröfver, att en Skåning, en Man af dess upplysning
och kunskaper kunnat göra ett sådant
misstag. Jag förmodar att Herr Rosenschöld»
yttrande syftar på någre Enskiftes-delningar i
Frosta Härad af Malmöhus Län, vid hvilka
1814» enär de af Häradet valde gode Män af
hvilka Generalen Baron v. Platen och Rytt mästaren
Petré voro sjuke, Hans Excellence Grefve
Thott och Häradshöfdingen von Se.th i Stockholm,
samt jag i Spanien, och således alla 5,
af laga förfall hindrades att sig infinna; Konungens
Befallningshafvande i Malmöhus Län förordnade
tvänne af nästgränsande Härads Gode
Män att vara närvarande hvilken Kongl Majas
Befallningshafvandes åtgärd varit för Enskifresdelägarne
vida förmånligare, än om Enskiftesdelnmgen
skolat uppehållas, intilldess Häradets
egne Gode Män kunnat dervid sig infinna I
alla fall torde man häraf finna, art Enskiftesdelningar
hvarken blifvit verkställde eller ens
kunna enligt Enskilt s-Föriartni"garne för sig
gå,, utan biträde af dervid närvarande Gode
Män.
Herr Ancbarsparre, Ingemar August: Jag réjserverar
mig emot beslutet, art , då 3 Ständ redin
Bifallit Lag-Utskottets Betänkande i Lågan orri
Ridd. och Ad. Prof. V B- 2 Afd. 41, 42.
Den 55 April.
Sjö-Lagens redigering dervid låta bero, och jag
snhåller att få uti Protocollet infört mitt ogillande
af samma Betänkande på c!e grunder, jag
uti det nu justerade Protocollet haft aran zefora.
Jag önskar att Riksens Ständer aldrig
må komma att ångia deras beslut i denna sak,
i hvilken händelse det mera skall smärta mig
än smickra min egenkärlek, att, hvad jag .förut
sagt,lican hända, i följd af detta beslut, inträffar.
Herr Grönhagen, Gustaf, uppläste följande:
I enlighet med de anmärkningar och tillägg
jag den 4 dennes i Högloflige Ridderskapets
och Adelns Plenum anförde i anseende
till Högloflige Lag-Utskottets afgifne Betänkande
öfver min Motion, om Stockholms Police-Styrelses
förändrande, till förekommande
af denne Auctoritets ytterligare emöt våra heliga
Grundlagar öfvade missbruk; anhåller jag
ödmjukast att till Protocollet få inrycka följande
:
I den händelse Utskottet icke skulle finna
antagi gt hvad jag föreslagit i anseende till
de tvenne oberoende Fiscalers tillsättande såsom
controll öfver Police Kammaren, sä föreslår
jag, det tvenne Ledamöter som Assessorer
böra jemte Ordföranden, Police-Mästaren, utgöra
Police-Nämnden, och då desse tvenne Ledamöter
med hvarandra instämma, böra der?s
vota afgöra Police Malen; men i sådant fall
Qrdföranden erhåller en af desse Ledamöter,
beil ag April,
§23
Som instämmer tned dess beslut, varde beslutet
gällande j dock likväl icke obetagit för den
andra Ledamoten ätt Sig deremot reservera ■,
derest han skulle finnå beslutet vara stridande
emot Lag och Författningar-, och således Ordförandens
(Police-MäStarens) enSamma yttrande
icke artses gällandek Härigenom skulle deri
fördelen vinnas, att sä väl de emellan 70 å 80,000
i Stockholm varande Personer, sorn äfVen den
mängd af trafiquerande Landtboet, idke vör#
beroende och underkastade tn ensam och efter
godtycko förfarande Persons (Police Mästarens)
egenmäktiga ompröfvande. (En händelse torde
härvid förtjent änföraS, att under innevarande
Riksdag* en Bonde Från Landet äfVert
blifvit tracterad med Prygel i Rådstuguhäcket
på Policens befallning, hvarå facta kan företes)'k
jag anhåller ödmjukast att detta Anförande
äfven må till Lag-Utskottet blifva renritterat,
Såsom i Sammahhang med de af mig förut
öfver Utskottets Betänkande gjorde anmärk^
ningar.
Herr Grönhagen anhöil , att dess Anföran,
de måtte till Lag-Utskotter remitterasj hvilket
uppå af Herr Grefven och Ordföranden gjord
Proposition af Ridderskap*t och Adeln biföllsi
Herr af Brinkman i Gustafi hade inleiiinat
ett så lydande
Vördsamste Memorial^
Hos Högvälborne Herr Grefven och Landt
-
324
Den as April,
Marskalken samt Högloflige Ridderskapef och
Adeln, anhåller jag ödmjukast att utbekom»
ma Protocohen öfver Discussionerne, angående
Veds utförsel ifrån Blekingen för att kunna
dem till trycket befordra. Stockholm den 25;
Aprjl 1818*
G, af Brinckman.
Herr af Brinckmans berörde anhållan, blef
uppå gjord Proposition af Ridaerskapet och
Adeln bifallen.
Juste-ades Pleni-Protocollerne för den 7
och 8 dennes.
Herr Botman, L. J., hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
Då den här förefallna högst interessanta
Discussion , i anledning af förenade Stats och
Banco Utslcttens Betänkande om Financerre
af den 3 sistledne April ej kunnat förändra
mio pfverfygelsé i detta vigtiga amne, utbeder
jag mig 3>t i möjligaste korrthet fa uppgifva
mina huKudsakliga reflexioner, vid detta
Utkottens Utlåtande:
Jag har med ett obeskrifligt röje läst ingressen
deraf: Framställningen af vår Finances
senare Historia och Utivdningen af den närvarande
bel. genhetens sanda orsaker och skick,
6ynas mig ej kunna öfvertiäffas: Den evidenta
Ben 25 April. 32>
slutsats deraf uppkommer, blir, att Penningefödägenheten
är till en stor del skenbar och ej
egenreiigen annat än brist på förtroende samt en
tyd! g verkan deraf, atr, genom de nya Lån anSialternra
och det förändrade National-lynnet, Penningen
dessa senare nio år påkallats till mätande
af ej allenast Prodocter utan ock af sjelfva Grundförmögenheten:
Särdeles träffande är den Anmärkningen,
att Sfats-Papperen äro i sin natur
just motsatsen af Penningar: De förra utmärka
gäld och fattigdom: De senare åter föreställa förmögenhet
såsom bevis af behållen Product. Man
ser då klart det olyckliga och onaturliga deruti,
att våra Stats-Papper nu mera figurera för
National välmågans Representanter: Jag kan följagthgeu
ej helt och hållit medgifva den satts
Pag. 6 af det tryckta Betänkandet upptager,
''att Credit-Sed'arnes Amorterande, utan att sätta
något i stallet skulle göra Nation fattigare:” J-’g
ber/att härvid fa erinra, i hvad afseende denna
Stats-Skuld gjordes: Det var en anticiperad Bevillning
till de utomordentliga Anslag/som Kriget
och Regerings-Förändringen år 1809 gjorde
nödvändige: Uti intetdera af dessa hänseenden
behöfves, efter sakens natur, en ny Varumatare:
Ftig minska Folkstocken och skada
Näringarne: I båda fallen synas Rörelse-Capitalet,
snarare böra minskas än ökas * men
det är genom den så betydligt lifligare Omsättningen,
starkare. Consumtionen och mångdubblade
ansträngningen af Arbets-förmågan,
likväl utan Product-resultat, sam Röielse-Capitalet
naturligen måste okas under Krig: Företaget
af Götha Canal har samma egenskap: la
-
Pen 25 April.
' gen ny Product-välmdga Iemnar något sådcnt ef*
ter sig: Staten har liknat en Enskildt, sorn,
vanvårdande sin Näring på skrytarbeten och
Öfverflödig train slösar sina Inkomster: Hvem
vet ej, att en sådan ruinerar sig? Icke heller
lära Continental-Systemets följder hafva för Sverige
varit
der kan val aldrig inbegripas Luxe artiklar? bån,
e och Handel5 raseriet, som det falska Myntet
födt, har äfven varit en källa till Petinin,
ge-förlägenhet-, men innebär, visserligen intet;
välmåga. Af alla dessa orsaker blef det naturligt
att i den mohn de even,thella grunderna till
större Penninge-behof upphörde, massan af Pro-,
dueter och Arbeten skulle i det öfver ali proportion
pä en gång ökade bytesmedlet flerfaldigt
mätas, och d® förra således i lika förhållande
höja deras så kallade pris.
Här synes
mig tillika, vid en Amortering, kunna
hämtas anvisning till dess gräns: Man vet, att
$808 års Rörels.e-Capital är nära tredubbladt:
Vöre ingen naturlig grund för handon, skulle
ofelbart nu varande priser på Producter äfven
förhålla sig som nära tre till ett* men, det göra
de ej, utan hålla sig något öfver dubbelt
eller vid uo sk:r för S ilfv et- R i k sd a let n: Denna
skillnad visat er. sann grund för ökade Rörelse
Capital och utstakar dess gräns. M.ig synes
det alltså uppenbart, att National-välmågan
endast består i realia, det ät Product —*
i Arbets förmåga —. i Patriotisme och framför
allt i National. Creditens bibehållande: Att betala
sin Skuld mäste väl aldrig göra någon fattigare?
Om Statens Skuld hittills bedrägligt skyldradt
Den 25 April.
3*7
såsom öfverskott och välmåga, mäste väl denna
fördertliga illusion en gäng upphöra, att
dåra Nationell} Då Staten gör detsamma, sorn
en hederlig genom olyckor och misstag skuldsatt
enskilt Man, då gör hon rätt: Den Enskilt®
uppger ärligt sin gäld och alla sina tillgångar,
betingar sig att genom sin framtida industrie och
årliga besparingar i sin etat få afbetala SUCcessivt
sin skuld: Han inlöser sålunda småningom
sina Reverser och slutar med att reda sig,
hell st då ingen ränta honom beräknas. Staten
är ett persanifieradt helt af enskilta förhållanden:
Betragtas dess Skuldsedlar efter denna
deras sanna egenskap, är Amortissementsskyldigheten
oemotsägelig, och en serskild Bevillning
har Nationen äfven dertill anslagit.
Afser man åter deras falska egenskap af Varijmätare,
måste ju deras successiva indragning
blott förändra till sanning begreppen derom,
och således närma Varu-prisen deras gamla Nu.
meraire, men aldrig blef det hela dermedelst
fattigare, tvärtom skulle Statens ärlighet verka
mera än man tror på välståndet i alla af.
seenden; liksom enl Enskilt genom sin Credit
och precision bäst uppehåller sina affairer. Det
är för min fattning endast den illusoriska välmågan,
som genom Amortissements Operatio,
ner inskränkes, och pål denna slags rikedom
önskar jag lifligt, 2tt mitt Fädernesland alltid
må blifva utmärkt fattigt. Det är sannt! kunde
Sedelstocken till sitt nuvarande qvantum i
en framtid realiseras, det är utan devalvation,
inlösas med Specie, eller skaffas Specie Credit,
visserligen skulle jag oändeligen helldrs
328
Ben 35 April.
tillsfyrka det, men hvem ser ej en absolut omöjlighet
deruti, dä den nu varande SilfverFonden
ej torde öfverstiga ^'.del af CreditPrpperens
belopp? Således oell då jag ännu
cj kunnat öfvertyga mig att Statens belägenhet
är så förtviflad, att en Cession eller Devalvation,
den man så gerna vill kalla Realisation,
lrör beredas, utan tror att den vore både skamlig
och våldsam emot tvänne gånger förut innom
40 år gäckade Medborgare, hvilka bona
fide ägt verkliga besparingar, som utgöra den
sanna Rikedomen, kan jag ej nog beklaga, att
Utskotten tyckes utgå från den grundsats, att
ingen Amortissement, äfven efter den mäst
granlaga inskränkning, och i bredd med besparingar
och lif vad Industrie, får ske.
Förtroende och säkerhet äro bufvodvilkor
vid én Finance-Reglering: Den bör ofelbart
utsätta terminen lor en ny sakernas ordning.
Allt borde der syfta, att reda Staten från sin
Skuld och emellertid borde uppskjutas med anslag
, främmande för detta hufvud-ändamål. Jag
hade derföre smickrat mig med det hopp, att
i den så länge efterlängtade Finance-Planen finna
Stats Reglering utan Cession utredd och medlen
dertill uri en fattlig Tableau framlagde. Den
visar sig för mitt begrepp, alldeles intet omöjlig,
gen-im alfvarsam arbetsflit och deraf ökad
Pröduction, genom mera redbarhet i Nationallynne!
— genom Nä-ings-frihet, genom den mäst
hushållsagtiga Administration och deraf följande
mycket nedsatt Bevillning , af hvilken dock
en dci borde ingå i Silfver, genom hvarje Dn
-
Den 25 April.
3a9
skilts sparsamma indragna lefnad, och lämedelst
inskränkta behof—genom uppköp af Silfver
för Banqnens besparöe Inkomster till förökande
af dess reela Fonds — genom KronoSfcogarnes
försäljning till Enskilta hell st Utlänningar,
som kunde indraga Mynt — genom ett
till vårt Politiska läge lämpadt Rörelse-Capital
och derpå grundadt klokt Amortissement
af Statens Creditiv Reverser , det vill säga, af
allt det disproportionerliga af nu varande R&-  relse-Capital — genom dermedelst lifvadt inbördes
förtroende — genom Odlings Lån i ställe]
för Handels manie — genom fortfarande befrielse
från Utländsk Gäld, under bibehållen
Fred, tryggad genom Landets isoLrade läge
o. s, v. Men då jag nu förnimmer, att allmänna
Opinionen är rakt stridande emot denna
slags enkla Finance-Reglering, och vill att
det krångliga obestämda skall permanera, och
ej ens lärer medgifva, att de sedan 1809 pä
Credit utsläppta Miiiioner Banco Sedlar få i deu
mohn de inflyta, innan de åter utgå, med |:dels
förhöjning till Riksgälds-Sedlar af minst 100
R:drs valeur förvandlas, för att circulera såsom
consoliderade Fonder eller Pantbref, utan Banquens
inblandande, endast pä Nationens directa
garantie och Hypothequer, hvat igenom de
qvarblifvande Banco-Millionerne fingo Silfvervärde
oell kunde blifva Solide llytes-medel i mindre
Rörelsen samt hädanefter en fast grund
gifvas för Enskiltas Transactioner, hade jag åtminstone
trott, att Utskotten, enär bufvudvilkoren
för en god Plan äro bestämda utvisandet
af ett Mål och utredandet, huru det skall
330
Den ss April.
vinnas, hade uttryckligen nämnt deras föresätta
Punct. Jag bekänner, att jag, efter den mäst
uppmärksamma genomläsning af Betänkandet,
ej är i stånd att göra mig reda för denna punct,
och synas mig bela Sniten af den uppgjorda Planen
mörk, tvetydig och utan att. lemna ens hopp
om nödigt resultat. Af förtroende till Credit£edlarne
och Finance-Operationer väckas genom
bibehållande af förra Ständers raesurer,'; vågar
jag förespå ej skall hända. Jag skrifver
gerna på min erfarenhets räkning dessa Anmärkningar,
men jag kan ej neka mig att med
den mäst varma Fosterlandskänsla underställa ,
Qm ej Nationen, som årligen skattas så drygt,
till ersättning af igop års Förskotter, må berättigas
få ultryckeligen veta sin Dorm Det är väl
det billigaste anspråk en Creditor och Löftesman
kan göra. Om ej Realisationen kan någonsin
fullt för fullo verkställas j om emot: Banquens
återtagande af dess primitiva function»
oöfvervinnerliga hinder sig förete, må då ju
förr desto helldre, ärligt förklaras, att sig så
förhåller! Må då det fuaesta nödtvånget, att
cedera af oförbehållsamt kungöras! Må då genast
för Nationen läggas i öppen dag Banquens
disponibla tillgångar, och tydligen uppgifvas i
hvad mohn Stats-förbindelserna kunna honoreras!
Det ar sannt, förlitandet på Ständers. Garantie
och Operationer blir såmedelst alldeles
till intet gjordt, men ovissheten är värre än
olyckan; och fåfängt inbillar man sig, att genom
Phraser och nu bibehållna Messurer^ eröfra
Opinionen. Om det onda verkeligen är
Vjelplöst, blir det en råga af oförrätt, att ej
Den 95 April.
33*
rent ut få veta sitt ode. Den Gäldenär som j
täd oförställt yppar sin belägenhet och till bjuder
förnöja sina Creditorer, så långt han kan,
är ju agtningsvärdare, än den, sorn slarfvar sig
fram år från år, under invecklade Operationer,
kostsamma företag, yppig lefnad — och vackra
försäkringar, att allt med tiden skall blifva
braf, ehuru haq aldrig tänker betala hvad hart
är skyldig.
Hvad nu Credit- och Låne-Systemet beträffar
är min fullkomliga öfvertygelse, att det
borde för alla t|der från Banquen skiljas och
tillhöra Riksens Ständers Credit Verk eljer Riksgälds-Contoir;
Banquen bör ofelbart, för att
stadga Myntets Credit isolera sig till en depöt
eller National-Bureau, der Nationens movibla
redbarheter förvaras, under det deras verkliga
Representant vore Bytes-medlet: Banquens Jernbref
kunde visserligen ändå under nu varande
Handels förhållande fortfjra. Inga Publiqua Låpe-Inrättningar
borde existera för andra än fram.
för allt Odlare, och derefter alla andra Idkare
af productiva Näringar: Då våra sanna behof
från Utlänningen äro så få, anser jag endast för
Exporteurer borde gifvas, publique Lån, eller
snarare stadgas, Praemier på Export, Vår handel
torde då blifva passiv, och jag har alltid
trott, att d?n är fardelagtigast.
Jag vågar ej längre trötta; med. de flere.
Anmärkningar, sorn jag vid detta Betänkaode,
äfven i dess practiska del skulle vilja göra,
utan får blott tillägga, att om Rörelse-Capita^
332
Den 25 April.
Jet nödvändigt hädanefter skall bibehållas vid
dess nu varande skick, Odlings Länen måtte
emot ökad ränta erhålla den betydligaste Fonden,
emedan Jordbruket är Moder-näring^n
och föga kan vinnas af Fastighets Lån och Magaxins-Inrättningar,
såsom dessa anstalter nu
äro. Då det envist försvaras, att hela Amortissements-Bevillningen
skall åter i Rörelsen utgå,
bör den åtminstone oviikorl gt användas directe
pä Productions förökandet, sorn i sin mohn,
ehuru ytterst lång-amt leder till sannt behof
af större CireuUtions medel och ärlig Realisation.
Ehuru dessa tankar ej göra minsta anspråk
på uppmätksamhet, utan blott, att för
min egen tillfredsställelse få ett rum i Protocollet,
efter jag har den äran att tillhöra National-Representatiouen,
och i grund deraf tror
mig förpligtad, att både äga och yttra en mening
i aila vigtiga det Allmänna rörande ämnen;
öfverlemnar jag dock till Högloflige Ridderskapets
och Adelns eget godtfinnande, huruvida
detta Anförande bör åtfölja den redan
beslutna återretnissen af ifrågavarande, Betän!<ande.
Remitterades till Stats- och Banco-Utskotten.
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks.Stånden ankomne Protocolls-Utdrag:
Den 25 April. < 333
Från Hogvordige Preste Ståndet:
Af den n April-. Innefattande bifall till
följande Urskotts Utlåtanden $ nemligen:
Bevillnings- och Oeconomice- Utskottets:
Angående tätare Postgång å Landet.
Beviltnings- Utskottets:
1:0 Om upphörande af serskilt Bevillning
för Gästgifverier.
2:0 Om Personers Skattskrifning vid
Bruken.
OeconomicE-Utskottets:
Om fortfarande af förbudet mot Utländska
Öfverflödsvaror.
Återremiss af Oeconom i$-Urskottets Betänkande
om Tjenstelijons Fyttningstid.
Af den 15 April: Om återremiss af Statsoch
Banco Utskottens Betänkande, angående Allmänna
Penninge rörelsen och Myntvärdets upprätthållande.
Lag Utskottets Utlåtanden:
1:0 Innehållande Förslag att de Publiqua
Authoriteter , som å Kongl. Maj:ts och Kronans
334 /toi ajf
vägnar afsluta Contracter med Enskildte, fej
må äga att vid tvist om uppfyllande deraf,
sjelfve deröfver döma}
2:0 Otn förändring Uti nu stadgade salt
för uppenbar Kyrkoplikts verkställande.
Bifall till följande Utskotts Betänkandeti,
nemligen:
Stats- Utskottets ■
t:o örn Räddnirtgs-anstalt för deni sorn å
Rikets kuster lida Sjönöd.
4:0 Hvad vid de af Rikets Ständer vid
sista Riksdag anmälte Önskningsmål, blifvit
vidgjordt.
g:o Undersökning rörande sänkning af
Sjön Wenern.
4:0 .Inrättande af en Bergverks-Scholä.
Bevillning?- Utskottets:
Angående understöd för Curhusen i Nort.
botten.
Lag-Utskottets:
ito Angående Förändring af 2 och 6 § §.
af 7 Cap. Handcls-Balken.
2:0 Förpligtelse för Landshöfdingarne att
insända sine Kungörelser till justitia Cancclle*
ren och Justitiaé-Ombudsmannen.
3:0 Insändande från Publique Verk af Arbats-Förteckningar
tili Justitix-Orabudsmannen*
Den 35 April. 33 ^
4:0 Ändring i Rättegångssättet vid frågor
tom Skjuts-försummelser.
5to Ändring 1 ansvar för fylleri och dry
kenskap.
6:0 Upptagande af Mål som angå fylleri
och olaga försäljning af starka drycker.
Ogillande af Lag - Utskottets Utlåtande
rörande Barna-mord.
Bifall till Constitutions-Utskoftets Memo*
rial om en förändrad Redaction af 7 §. i Regerings.
Formen.
Hevillnings Utskottets t
l:o Angående Understöd för Krono-Upp.
börds-Verket i Stockholm.
2:0 Om Uppbörds Betjeningen aflönande i
Götheborg och ölrige Städerne utom Stockholm.
Banco• Utskottets i
Om Allmänt kungörande af Banco-SedelStockens
belopp för hvarje år.
Stat*'Utskottets uppgifne t:sta ATfernanitiv,
af innehåll, att Kongl. Nummer Lotteriet må indragas.
Angående Remiss till BanCo-Utskottet af
Den 25 April.
Stats-Utskottets Utlåtande i frågan om Lanerättighet
i ManulacturDisconten för Skeppsvarfsägare.
Ogillande af Stats-Utskottets Utlåtande
om Taiemäns-Taff:arnes indragning.
Instämmande -i Ridderskapets och Adelns
yttrade önskan, att få till trycket befordra
Handlingarne uti det till Constitutions-Utskottet
remitterade Anmärknings-mål, i afseende
på de till Befälhafvarne för en i Nåder anbefalld
Kustbevaknings - Expedition utfärdade
Ordres.
Af den 18 April-. Om Åferremiss till Bevillnings-Utskottet
af dess Project till en förnyad
Chartae-Sigillats-Förordning.
Om bifall til! följande Stats Utskottets Betänkanden,
angående:
1:0 Beräkning af Inkomst - Titlarne uti
näst upprättande Riks Stat.
2;o Förfärdigande af en Tafla öfver Högstsalig
Konung Carl Xlllrs Kröning.
3:0 Kronans Ränte Hö och Halm från
Vestmanlands Län, sorn är anslaget till utfordring
vid Kongl. Hofstallet.
4:0 Medels anslående till Riddarbolms
Kyrkans iståndsättande.
5:0
Den 25 April. 337
?:o Tillökning i anslaget för fria Konsternes
Academie.
, ^ t '
6:0 Medels anslående för Reparationer ä
Kongl. Theaterhusen.
7:0 Tiilökt antal Löner för Justitiae-Revisions
Expeditionen.
8:0 Dels rensning dels igenfyll ning af
Clarae- och Fateburs-Sjöarnej m. m.
9:0 Sednare Alternativet i frågan om bidrag
af Allmänna Medel till öfversättande af
Isländska Handskrifter.
10:0 Majoren Florus Tolls Accords-er-;
sättning.
11:0 Bestämmande af Hennes Maj:t Drottningens
Underhålls-Summa i händelse af Enkes
tillstånd.
Af den 21 April: Om bifall till följande
Utskotts Betänkanden , nemligen:
Stats-TJtskottcts:
Om Stats-Verkets tillstånd och behof utu
der r.sta och 7:de Hufvud-Titlaroe.
Lag- samt Oeconomice-lJtskottens:
1:0 Angående sammandragande af Författa
Ridd. och Ad, Prof. V, £• a Afd, 43» 4-h
-
338 Den 25 April
Dingärne rörande Jordägares rättigheter Och
skyldigheter, m m.
2:0 Upphäfvande af 3:dje Artikeln i Kongl.
Stadgan om Jagt och Djurfång den 13 A*
pril 1808.
Lag'Utskottets i
Öm ändringar i nu gällande Stadgandeö
ingående Förmyndares tillförordnande.
Stats- och Banco-Utskottensi
Om ett särskildt Förskott för Götha Canal
Otcönomia.' Utskottets:
Om afskaffande af Guld Och Silfver å
Militaire och Civile Uniformer;
Angående åtéremiss af;
1:0 Stars Utskötrets B?tänkanden om StatsRegleringar
under g:de Hufvud-Titeln; samt
2:0 Oeconomi» Utskottets Utlåtande rö*
rande Medei till öfverflcdets hämmande.
Bran Välloflige Borgare-Ständet:
Af den 4 April: Innefattande afslag å Lag”
Utskottets Betänkande, angående skärpning 3
straffet för Tjufvar.
Dm 2,5 April.
Af den 8 April: Angående bifall med vislig
tillägg till £xpeditions-Utskottets Memorial
om lefvereringen och redovisningen utaf de
Exemplar af Bihänget till Riks-Ståndens Protofcoll,
hvilka icke till försäljning i Boklådorne
äflemnaS.
Af den 14 April, angående:
i:ö Remiss till Oeconomi® Utskottet a£
Herr Ombergs ytterligare Memorial, rörande
vidtagande anstaltet för inrättande äfen Bergss
lags-rörelse i Norrbotten.
2:o Instämmande med Ridderskapet och
Adeln deruti, att hos Kongl. Majt i underdånighet
anhålla, det Hof-Cancelleren, efter utfärdad
Riksdagskallelse, mätte erhålla Nådig
föreskrift, att vidtaga sådana förberedande anstalter,
hvarigenom Riks Ståndens Protocoll och
Bihanget dertill, kunde under Riksdagens lopp
skyndsamt tili Trycket befordras.
Af den i 5 April, ängåend#:
i:o Återreroiss af Stats- och Banco Utskottens
Betänkande om Allmänna Penningeiörelsen
och Myntvärdets Uppiärtnallande.
2:0 Bifall till det i Stats Utskottets Be*
tänkande, angående Nummer-Loiteriets indrag*
ning, upptagne 2:dra Alternativ, hvarigenom
Hämiidö inrättning kommer att fortfara.
343
Den 25 April.
Af dm 18 April: Med tillkännagivande
att Borgare-Ståndet,
1:0 Gillat följande Utskotts Betänkanden,
nemligen:
Ståts-Utskottets första Betänkande och Förslag
till beräkning af inkomst-Tiflarne uti den
na uppräknade Riks-Staten , med det uti Ut-;
skottets sednare Utlåtande föreslagne tillägg.
Samma Utskotts Utlåtanden, angående;
Medels anslående för Reparationer å Kongl,
Theaterhusen.
Anslag af Allmänna Medel till kostnaden
vid förfärdigandet af en Tafla öfver Högstsalig
Konung Cahl Xllhs Kröning.
Lönförbättring för Comministrarne i Stock-*
holm.
Stats-Verkets tillstånd och behof under
Riks-Statens första Hufvud-Titel.
JBevillnings• samt Oeconomi&Utsiottens*
Om inrättande 2f en vidsträcktare Postgång
emellan Konungens Befallningshafvande.
I anledning af vackt fråga, att all serskild
Bevillning af Gästgifveriet, der verkligt
Skjutsombyte finnes, måtte upphöra.
Den 25 April. 341
Angående Persouers Skattskrifning vid Bruken
såsom Arbetare.
Bevilinings^Ut slottets :
Om understöd för Curhusen i Norrbotten,
LagUtshottefs :
Om Landshöfdingames förpligtande att till
Justitiae-Cancelleren och Justitis-Ombudsmannen
insända ett Exemplar af sina Kungörelser.
Angående skyldighet för Embets-Verken,
att vid hvarje halft års förlopp till JustitisOmbudsmannea
aflemna Arbets-förteckningar.
2:0 Instämt uti Ridderskapets och Adelns
yttrade önskan, att Constltutions-Utskottet måtte
till trycket låta befordra Utskottets Protocoll
samt Handlingarne uti Anmärkningsmålet
emot Stats-Rädet och Konungens Rådgifvare i
Commando-mål för Flottorne, i afseende pä de
till Befälhafvarne för en i Nåder anbefald Kustbevaknings-Expedition
den 8 April 1817* utfärdade
Ordres.
3:0 Lätit lero vid hvad Lag-Utskottet i
förnyade Utlåtanden yttrat dels rörande förändring
i Författningarna til! förekommande
af Barna-mord, dels ock angående sättet för
Menighets hörande j enskilte tillåtljge Ä»
venden.
34* &W 25 April.
4:0 Återremitterat följande Utskotts Bet^nkanden
nemligen*
Lag- Utskottets:
Om förändring af Lagens stadgande uti
3 och 6 § §. utaf 7 Uap- Handels-Balken.
Bevillning^- Utskottets ‘
Angående understöd för Krono-Uppbörd§-  Verket 1 Stockholm samt uppbördsbetjeningeng
. aflönande i Götheborg och öfrige Städerna utom
Stockholm.
Af dea 21 April: innehållande underrätt
telse att Borgare-Ståndet,
1:0 Gillat följande Utskotts Betänkanden,
nemligen:
Banco» Utskottets,:
Angående Medel till Jemhandteringens, och
Bergslagsrörelsens understöd,
Stats- Utskottets t
Angående Riks*Statens 7:de Hufvud-Titel.
Angående Stats • Regleringen under 8‘.de
Hufvud.Titeln.
Den 25 April. 343
Angående den under BergS'Gollegii disposition
stälde Cassa m. m.
Angående Nådårs- och Besparings-Författningarne.
Angående Medels anslående till Riddarholms-Kyrkans
iständsättande.
Angående sökt införsel uti Wisingsborg*
eller Rådmansö Kungsgårdar.
Stats- och Banco-Utskottens i
Om Medel tjll Hjelmare Slussverks ombyggnad
och vidmagthällaode.
Stats• samt Bevillnings.Utskottensl
Om en stadgad afgifr af hvarje Mantalsskrifven
Person till Veneriska smittans hämmande.
Lag• Utskottets Z
Rörande Förmyndares tillförordnande,
Qcconomia Utskottets :
*
Angående af skaffande af Guld och Silfver
i Uniformer,
2:0 Instämt uti Högvördig* Präsfe-Siåm
dets fattade beslut, att anmoda Expeditions
344 Den a5 dpril>
Utskottet, för Justitise-Ombudsmannen samt
dess Suppleant uppsätta behörige Coustitutorial.
3:0 Återremitterat följande Utskotts Bcfändén,
nemligen;
Stats• Utskottets:
Angående Riks-Statens Andra Hufvud-Titel,
samt
JSevitlnings-Ut skottets :
Om en förnyad Chartae-Sigillatce-Förord
niog.
4:0 Latit bero vid nedannämnde Utskotts
afgifne Utlåtanden, nemligen:
Stats-ZJtskottets :
Angående Ädelforss Guldverk.
Angående tillökning i anslaget för fria
Konstanes Academie.
Angående inforskrifvande af Engelsmannen
Thonsson i och för försök af ett nytt JernbeTedningssätt.
Angående Kronans Ränte-Hö och Halm
från Vestmanlands Län, som äro anslagne till
"utf ordringen vid Kongl. Hof-StaHet.
, Den 35 April. 345
'Lag- samt Oeconomi#- Utskottens:
Om sammanfattande af ett sammandrag
utaf Författningarne, rörande Svenske Jordägares
rättigheter och skyldigheter ni: m.
Lag■ Utskottets:
Angående frågan, att Skogsåverkan må
anses såsom stöld.
Om vidsträcktare rätt för Odlare till biträde
af Grannar med dikning.
Oeconomi <x- Utskottets!
Om inrättande af ett Spannmåls-Magazin
i Borås.
y:0 Lågt till Timullin gar ne, Stats-UtskotJ
tets Utlåtande öfver Herr Bergenskjölds Motion
om tiliökte nya Löner å Staten för Justitiae-Revisicns
Expeditionen.
6:0 Pröfvat någon åtgärd icke vara af
nöden vid hvad Lag- och Oeconomias-Utskotten
föreslagit, i frågan om en mera allmän
och utvidgad Näringsfrihet.
Af den 23 April: Angående bifall till följande
Betänkanden, nemligen:
Stats- Utskottets:
Angående Wadstena Klosterkyrkas upplåtande
åt Wadstena Stad.
34&
Den 25 April.
Angående Majoren Tolls ansökning örn
qtbekommande af innestående Accordsersättning.
Angående bestämmande af Hennes Maj:t
Enke Drottningens Underhålls - Summa , i händelse
af Enke tillstånd, samt om dispositionen
af Rosersbergs Kungsgård, efter Hennes
Maj-ts nu varande Enke-Drottningens frånfälle.
Angående befrielse från Bränvins Bevill.
ningens utgörande för åren igro, 1811 och
*812 af personer å Landet, som icke besitta
Jord,
Stats- sairit Allmänna Besvärs- 0ch
Oeconomi&rUtskottens:
Angående en serskilt räddningsanstalt till
förmon för dem sorn å Rikets Sjökuster kunna
lida Sjönöd,
Angående vidtagande af Medel till åter*
förande af välmåga innom Landet,
Angående de vid sista Riksdag i under,
dånighet anmäldte ÖnskniDgs mål.
Angående undersökning till förekommande
af Sjön Wenerns öfversvämning.
Angående dels upprensning , dels igenfylla
ning af åtskillige Vattendrag innom Hufvud^
staden.
Din 35 April, 347
Stats- o<:h Banco-Ut shott enst
Om ett serskildt förskott till Götha Canal
under Vinter månaderne.
.fiGg Utskottets:
_ Rörande förändring i Rättegångssäftet i
frågor om Skjusförsummelse.
Rörande ändring i ansvaret för Fylleri och
Dryckenskap,
Rörande Forum för Mål, sorn angå fylleri
och oloflig försäljning af Bränvin, Romm och
Toddy.
Oeconomi#,- Utskottets;
Angående Utskylderngs förhöjande för idkande
af Spannmåls- och Victualie-Handel å
Landet,
Angående åtgärder till förekommande af
yärfvade Krigsmän och Handtverks-Gesällers
kringvandrande i Landet.
Angående medel till öfverflödets hämmande»
Constitutions■ Utskottets:
Angående förändrad Redaction af 7 §. Re?
gerings-Formen.
348 Dm 25 Aprtt.
Angående ändringar i 3g §, ‘Riksdagsordningen.
Angående förändring i 44 §. Riksdagsordningen.
Angående Redactions-förändring i 61 §.
Regerings-Formen.
Af samma dag: Med underrättelse att Borgare-Ståndet
tägt till Handlingarne följande Betänkanden,
nemligen:
St ats-Vt slottets l
Angående bidrag »f Allmänna Medel till
Isländska Handskrifters öfversättande på Svenska
Språket,
Angående RjSts-Rådet Friherre Adler Salvi
i Arfvingars underdåniga Kronofordran.
Lag- samt OeconomieE-Vts^ottenSi
Om skyldighet för Privilegierad Jord,
att deltaga uti Tingshus, och Prestegård® byggnad.
Angående ändring i Författningarne om
väglagning.
Om indelning af Byvägar till underhalt
lande.
Dm 25 Aptit. 349
. . - "" #
Angående befrielse från erläggande af.
Brandstod.
Oeconomice-Vt skottets:
Om befrielse för gifta Personer från Be«
väringsskyldigheten.
Om uppkörande i vissa fall af Dykerioch
Bergnings - Compagniets befattning med
strandat Skepp och Gods.
V
Om Westmanlands Regementes befrielse
från Arbetskommendering vid Götha Canal.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af den 11 April, med tillkännagifvande
att Bonde-Ståndet;
1:0 Låtit bero vid hvad Stats-Utskottet j
förnyade Utlåtanden föreslagit, dels i frågan
om Talemäns-Tafflarnes indragning; dels angående
Medel till SöderTelje Canal - inrättnings
fullbordande.
2.-0 A/slagit Stats-Utskottets Utlåtande angående
Medel till Police-Inrättningens i Götheborg
underhållande,
3:0 Lågt till Handlingarne BevillningS-Ut*
skottets Utlåtande, angående anslag af Bevillningsmedlen
för Uppbörds - Betjeningens aflÖnandff,
samt Statsutskottets angående:
350
Den 25 April.
Löners anslående för Lans-Notarier och
Lands-Contoirister.
Föreslagne Prestebols - friheter för nyå
ejller framdeles blifvande Kyrkoherde- eller Cäpellans-bohL
Tullgarns
Kungsgårds öfverlemnande till
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, efter Hetines
Kongl. Höghet PrinSesSan Sophia Alberti*
nas dödliga frånfälle*
Herr Öfverste SilfVerskjÖldå ÅccOrds-erSättning.
4*ö Instämt uti RidderSkapets och Adelns
beslut, angående anstalters vidtagande till vinnande
af skyndsamhet vid tryckningen af Riks»
Ståndens Protocoll samt Bihanget dertill.
ym Återremitterat Lag- Och Oeconomi»»
Utskottens Betänkande* rötande Skogarne i Ri«
ket; samt
Oeconomi» • Utskottets angående Enskif»
tes delningar.
6:0 Bifallit följande Utskotts Betänkan*
deti> nemligen.
Lag• Utskott el s:
Angående Lagsamlingar j
Den 25 April. 3^1
Angående sättet för uppenbar Kyrkoplats
verkställande j samt
Angående granskning af Police-Författningarne,
rörande sysslolöse Personers försändande
till Arbets* eller Corrections-Hus, m. m.
Stots-Utskoitds:
Öm Medels anslående tili kostnaderne
%rid Kongl. Maj:ts Kröning,
jBevillnings- Utskottets:
Oni en förnyad Chartte Sigillatae-Förord.
ning.
Jieviltninge* samt Oeconomi^-Vt skot tens:
Angående utvidgande af Post-inrättningen
i Riket.
Öm yrkadt upphörande af all serskild
Bevillning för Gästgifveriet der verkligt SkjutsOmbyte
finnes.
Rörande Personers Skattskrifning vid Bruken
såsom Arbetare.
Oeconomiae~ Ut [kottet s:
Angående Tjenstehjons Flyttningstid.
Af den 15 /Ipril, med underrättelse att
Bonde-Ståndet.;
1:0 Låtit bero vid Stats-Utskottets förnyade
Utlåtande, angående framledne Riks,Rådets ,
Herr Friherre Adler Salvii Arfvingars Krono-,
fordran 5 äfvensom
Oecon omicE' Ut skottets
Om rättighet att undgå erläggande af
Brandstod ä landet; samt
Angående skyldighet för privilegierad Jord
att deltaga i Tings- och Presthus-byggnader.
2:0 Ogillat Stats* och Oeconomias-Utskottens
Betänkande, angående inrättande af en
Berg Verks-Schola.
3:0 Instämt uti Ridderskapets och Adelns
inbjudningar sä väl om tryckning af Protocoll
och Handlingar i ett Anmärkningsmål mot StatsRådet
samt Konungens Rådgifvare i Commando-må!
för Flottorne, som ock, att CancellieRädet
Tannström horde oafkortadt tillgodonjuta
den honom tillagde Pension, utan afseende
ä den Lön på Stat , bemälte Cancellie - Råd
framdeles kunde erhålla.
4:0 Lagt till Handlingarne följande Betänkanden
nemligen:
Stats • Utskottets:
Angående Wadstena Kloster Kyrkas upplåtande
-
Den 55 April. 395
låtande at Wadstena Stads- och Lands-För-,
samlingar.
Angående bidrag till öfyersättande af Isländska
Handskrifter.
Constitutions-Ut skottet $:
I anledning af Herr Hertzenbjelms anmärkning
mot Stats-Rådet och Föredraganden
af Finance-Ärenden.
St at s-Utskott et si
Anmärkningar i afseende på Soldat-Beklädnaden
vid Westerbottens Regemente.
Herr Schönströms Anmärkning emot Herr
Stats-Ministem för Utrikes Årenderne.
Lag• samt Oeconomiiz-Utskottens:
Dels om Allmänna vägarnes underhållande
vintertiden, samt dels öfver väckt fråga
om indelning af Byvägar till underhållande.
Lag-Utskottets S
Angående vackt Förslag till förändring i
Författningarne om Barnamord.
y.-o Bifallit följande Betänkanden, nem•
ligen-.
Ridd. och Ad. Prof, V B, 2 Afd. 45 > 4^*
354 Ven ss April.
Stalf och Oeconomiee-Utskoffens'.
Angåendp en serskild Räddnings-anstallt
till förmon för dem, som å Rikets kuster lida
Angående Medel till befordrande af välmåga
i Landet.
Angående sökt underrättelse om hvad vid
de af Riksens Ständer vid sista Riksdag anmälde
Önskningsmäl blifvit tillgjordt.
Angående undersöknings -vidtagande i afseende
på sänkning af Sjön Vcnern.
Stats- och Lag-Utskottens'
Om Lönförhöjning för Häradshöfdingar.
Stats- Ut skol tets:
Om Lånerättighet i Manufactur-Djsconten
för Skepps-byggerier.
Bevillnings- Utskottets:
Om understöd för Curhusen i Norrbotten.
Lag-Utskottets:
Angående förändring af Lagens stadgande
öti 3 och 6 §.§. af 7 Cap. Handels-Balkenj
Den 25 April. 355
Angående skyldighet för samtelige Em.
bets-Verken att till Riksens Ständers Justitiae.
Ombudsman aflemna Arbets Förteckningar m. m.
Angående förändring af Rättegångs-sättet
i frågor rörande Skjuts-försummelse.
Angående Förslag till ändring i ansvaret
för Fylleri.
Angående Forum för Mål som angå fylleri
och oloflig försäljning af starka drycker.
Constitutions- Utskottet:
Om en förändrad Redaction af 7 §. j Regerings-Formen.
Af den 17 April, angående återremiss af
Stats- och Banco Utskottens Betänkande om
Allmänna Penninge rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande.
Af den i 8 April:
i:o Med tillkännagifvande att följande Bötänkandeo
blifvit gillade, nemligen:
Stats- Utskottets :
Angående Medels anslående till Reparationer
å Kongl. Theateihusen:
Angående Löuförbättring för Corn ministrar,
ne i Stockholm»
355
Den 35 April
Angående tillökning i anslaget för fria
Konsternes Academie.
Angående tillökt antal Löner för JustitiaeRevisions-Expedition.
Angående Medels anslående till RiddarÄolms-Kyrkans
åståndsättande.
Angående Stats-Verkets tillstånd och behof
under Riks-Statens Första, Andra, Sjunde
och Åttonde Hufvud-Titlar.
Angående Majoren Florus Tolis Accordsersättning.
Angående bestämmande af Hennes Maj:t
Drottningens Underhålls-Summa, i händelse af
Enkestånd samt om dispositionen af Rosersbergs
Kungsgård.
Angående reglerande af de Kongl. Hofvens
Stats-Summor.
Angående Medel till fullbordande af den
utaf Professor von Breda påbörjade Tatla öf*
ver Högstsalig Konung Carl XIILs Kröning.
Stats* samt Oeconomi a- Utskottens:
Angående dels upprensning, dels igenfyIlning
på allmän Bekostnad af åtskilige in*
• nom Stadens områd belägne Vattendrag.
Den 25 April,
357
Banco-Ut skottets
I anledning af Riksens Ständers Revisorers
Berättelse om Banco-Verkets Styrelse och
förvaltning, med undantag af den punct i Betänkandet
, som rörer omsättningar i BancoDiscont-Verket.
Angående Medel till Jernhandteringens och
Bergslags-rörelsens upprätthållande.
Cönstitutions- Utskottets :
Med förslag till ändringar i 4 Rege-t
rings-Formen och 38 §. Riksdags-Ordningen.
Serskilta Utskottets t
I frågan om indragning af öfverflödiga Embeten
och Tjenstår.
2-o Angående Ogillande af Stats-Utskotfefs
Utlåtande öfver frågan om Kronans Ränte.Hö
och Halm, sorn är anslaget till utfordringen
vid Kongl. Hof-Stallet,
3:0 Angående Återremiss af Lag- och Oeconomia’-Utskottens
Betänkande om en mera utvidgad
Närings.frihet j samt
Lag- Utskottets i
Angående
förpligtelse för Landshö fdingarne
att till jujtitiae-Cancelteren och Justitia;-
558 Den 25 Af vil,
Ombudsmannen insända ett Exemplar af de
kungörelser, soni af dem utfärdas.
4:0 Med tilikännagifvande att Stats-Utskottets
Betänkande om Ädelfors» Guld-Verk, och
Lag-Utskottets om upphäfvande af 3 Art. i
Kongl. Stadgan om Jagt och Djurfång, samt
angående fragan att Skogsåverkan må anses säborn
stöld, blifvit lagde rill Handlingarne.
Af den 21 April, med underrättelse:
i:o Att följande Betänkanden blifvit bifallne,
nemligen:
Stats Utskottets:
Angående den under Bergs-Collegii disposition
ställd* Cassa m. m.
Angående iuförskrifvande af Engelsmannen
Thomson i och för försök af ett nytt
Jernberednings-satt.
Angående rättelse i Nådårs och besparings
Förf attningarne.
Banco- Utskottets:
Om Kungörande af Banco-Sedelstockens
belopp för hvarje är.
Lag- Utskottets:
Angående föreslagne ändjingar ati nu gäU
Den 35 April. 359
lande stadganden om Förmyndares tillförordnande.
Coustitutions- Utskottets:
Innefattande tillstyrkte Redactions-förändringar
af 61 §. Regerings Formen, och 44 §.
Riksdagsordningen*
Stats• och Banco-Utskottets'.
Angående Medel och utvägar till Hjelmare
Slussverks ombyggnad.
Stats- och Oeconomice- Utskottens :
Rörande inrättande af Arbets och Correctionshus
pä Borgholms Slott och i Vadstena.
Oeconomice• Utskottets:
Om afskaffande af Guld och Silfver å Uniformer.
2.0 Att Ståndet lågt till Hamllingarne Oeconomiae-Utskottets
Utlåtanden:
1
Angående upphörande t vissa fall af Dykeri-Compagniets
befattning med strandat Skepp
oell Gods.
Angående yrkad befrielse från Beväringsskyldigheten
för gifta Personer.
36e
Ben 2K April.
Angående Vestmanlands Regementes fri',
kallande från Arbets Commendering vid Götha
Canal.
3 0 Att Stats-Utskottets Utlåtande om förändring
i Beldädnadssättet för Indelta Arméen,
blifvit återremitteradt.
Alla dessa Protocolls-Utdrag lades till
Handlingarne.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, anhöll, att
sedan Stats-Utskottets den 6 dennes afgifne Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om Stats-Regleringen under Åttonde
Hufvud-Titeln den 23 dennes blifvit till
Utskottet återremitterat, Ridderskapet och Adeln
täcktes anmoda Utskottet att vid Återremissens
besvarande tillika afgifva yttrande öfver
Herr Gederskjölds sistnämnde dag framställde
Förslag, att Kongl. Slotts-ByggnadsDirectionen
alltid måtte på Entreprenad Auction
utbjuda de å Kongl. Slottet förefallande Reparations-Arbaten,
hvilka kunna genom Entreprenad
verkställas.
Uppå derom af Herr Grefven och Ordföranden
gjord Proposition, blef Herr Cederskjölds
berörde anhållan af Ridderskapet och Adeln
åfällen,
Ben 25 April.
\ \
361
Justerades följande:
Utdrag af Protocoilet, hållit hos Höglofiige
Ridderskapet och Adeln , vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 25 April 131g.
S. D. Vid föredragning af Preste-Ståndets
Protocolls-Utdrag af den 18 dennes, innehållande
Ståndets beslut, att anmoda ExgeAHionsUtskottet
att uti Riksdags-Beslutet intaga innehållet
af Kongl. Alaj:ts den 17 sistledne Martil
till Riksens Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse
, angående Riksens Ständers underdåniga anmälan,
om Tullgarns Kungsgårds framtida användande}
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att uti enahanda beslut med Preste-Ståndet
instämma. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 6 dennes afgifne, samt den 18
i samma månad på bordet lagde Betänkande,
så väl i anledning af Riksens Ständers Revisorers
till Utskottet remitterade Berättelse, som
den af Utskottet verkställde granskning, rörande
Banco-Verkets Styrelre och Förvaltning ef‘
ter senaste Riksdag, bitf samma Betänkande,
på grund af dervid gjorde Anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions
- Utskottets deh 10 dennes aflat,
ne, samt den 18 i aamma månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af Herr Hertzen
-
Den 45 April.
hjelms, Carl, till Utskottet remitterade Anmärkning
emot Stats-Rädet samt Föredraganden
af Handels- och Finance-Arenden, beslöt
Höglollige Ridderskapet och Adeln anmoda Consuturions-Utskotret,
att innan denna månads
utgång meddela Ridderskapet och Adeln det
Utlåtande, Utskottet i ofvanberörde Anmärkrings-mål
kan hafva fattat; och skulle emedlertid
Utskottets nu förevarande Memorial lörblifva
hvilande. Ut supra.
Utdrag tf Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 25 April 1818-
S. D. Remitterades till Lag-Utskottet ett
Anförande af Herr Grönhagen, Gustaf, innefattande
Anmärkningar vid Lag-Utskottets den
Ig sistledne Martti afgifne, samt den 4 dennes
eftfrmiddagen till Utskottet återremitterade
Utlåtande, öfver gjordt Förslag att ÖfverStåthållare-Fmbetet
i Police-Ärender hädanefter
må blifva stalldt under Hof-Rättens granskning.
Ut supra.
S. D. Remitterades tj|| Stats- och BancoUtskotten
ett Memori: I af Herr Dalman, L. J.,.
innefattande Anmärkningar vid Stats- och BancoUtskotfens
den i> dennc-s återremitterade Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition den 10 December 1S17 , angående
allmänna Penninge-rörelsen och Mynt-värdets,
upprätthållande. Ut supra.
Den 25 April.
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
den 6 dennes afgifne, samt Jen 15
i samma månad pä bordet lagde Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Stats-Regleringen under Åttonde Hufvud.
Titeln, bl ef samma Utlåtande, på grund af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskotter återremitteradt;
med anmodan att vid Återremissens
besvarande tillika afgifva Yttrande öfver
Herr Cederskjölds, Pehr Gustaf, framställde
Förslag, att Kongl. Slotts-Byggnads-Directionen
alltid måtte på Entreprenad-Auction utbjuda
de å Kongl. Slottet förefallande Reparations
Arbeten, hvilka kunna genom Entreprenad
verkställas. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tjil 8 aftonen.
Is fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 27 April.
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Upplästes Preste-Ståndets Protocolls-Utdrag
af deo 18 dsnncs innehållande,att Preste»
3é4
Dm 2? April.
Ståndet bifallit Stats-Utskottets förnyade Utlåtande,
angående Wadstena Kloster-Kyrkas upplåtande
på vissa vilkor åt Wadstena Stads
samt dermed förenade S:t Pehrs Lands-Församlingar;
likväl med den modification , att
den af Utskottet omförmälde Summa af omkring
5000 R:dr Banco nu må till utbetalning
anvisas, sarnt att till Kongl. Maj:ts Nådiga
åtgärd må öfverlemnas, att låta upprätta det
Contract med Församlingarne, om Kyrkans iståndsättande
och framtida underhållande, som
Kongl. Majit i Nåder kunde pröfva nödigt för
Rikets säkerhet om verkställigheten deraf; uti
hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne
att sig med Preste-Ståndet förena.
Herr GrefvenJ och Landt Marskalken hemställde,
om icke, enär Ridderskapet och Adeln
redan den 23 dennes gillat Stats-Utskottets i.
frågavarande Betänkande, Ridderskapet och Adeln
behagade vid dess sålunda fattade Beslut
förblifva; hvilket bifölls.
Föredrogs Borgare - Ståndets ProtocollsUtdriig
af den 23 dennes, innefattande Ståndets
Beslut att hos Constitutions-Utskottet framställa
den önskan, att Utskottet måtte låta till
trycket befordra *å v5l de derstädes håilne
Protocoll som Handlingarne uti det till Utskottet
remitterade Anmärknings-mål, rörande de
genom Föredraganden af Commando-Ärenden
för Arméen utfärdade General-Ordres om vil
-
Den 2? April»
36?
koren för approberande af Recruter vid sådane
Regementen där Rotehållare ej samfält ingått
beting om Soldat-Beklädnaden ; uti hvilket beslut
de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne
att sig med Borgare-Ståndet förena.
Uppå] derom af Herr Grefven och LandtMarsialken
gjord Proposition, fann Ridderska.
pet och Adeln för godt att äfven föt sin del
uti enahanda beslut med Borgare-Ståndet instämma.
Upplästes och lades på Bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betänkanden:
Frän
Slats»TJtskottet :
Af den 2a dennes.-
i:o f anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, angående tillökt anslag för Spinnhusens
i Landsorterne underhållande; deruti Utskot.
tet tillstyrkt, att en förhöjning af 5000 R:dr
årligen uti förra anslaget till dessa SpinnhusInrättningars
underhållande måtte beviljas, att
vid förhand varande Stats Regleringen uppföras,
samt att den för nästledne och innevarande
år, till ett belopp af 8100 R:dr Banco uppkomne
och blifvande brist uti det förra; StatsAnslaget,
må godtgöras af öfverskottet pä^StatsVerkets
Intrader för samma år.
366
Den 2f April.
2:0 T anledning af Kongl. Majrts Nådiga '
Remiss angående Medels anslående för Stockholms
Krono Corrections irlus’s underhåll; deruti
Utskottet föreslagit, att utom det anslag
af 8100 R;dr årligen, som för Spinnhuset a
Stat bestås, ytterligare Medel kunde vinnas
genom en viss mindre afgift på Ved och Victualie-
Varor, sorn till Stockholm införas från
Finland, och hvilken afgift skulle jemte Tullumgälderne
uppbäras, och derefter lefvereras till
disposition af den förordnade Directionen emot
redovisning i behörig ordning; hvarjemte
Utskottet tillstyrkt, att den skuld af 13,378
R:dr 11 sk. 5 r:st Banao, hvarföre Inrättningen
häftar i och för dess iståndsättanie, mi
godtgöras af Stat?-Verkets öfverskott på Intraderne
för nästledrté eller innevarande ar.
3:0 Angående de hos Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet gjorde Aomärkningar
vid Stats - Utskottets Betänkande, om
Saltpetter-Skattens utgörande, deruti Utskottet
under åberopande hufvudsakligen af dess
torra Betänkande endast tillstyrkt, dels att i
den iron Saltpetter-till verkningen ib md Allmänheten
vunnit den tillväxt och förkofran,
att den samma utan biträde kan af HemmansInnehafvarne
Sielfve bestridas, UnderStyresmän
samt Sjuderi-Verkmästare och Lärlingar måga
indragas och afskaffas; dels ock beträffande de 16
sk. som af Krono-betalningen för hvarje L:&
Saltpetter nu innehållas, ansett, att vid hvad
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse af
Dm 2? April.
367
den 17 Augusti igi2 i detta ämne innehåller,
borde olörändradt förbliiva.
Drdn Banco-Utskolteti
Af den 22 denne t:
1:0 I anledning af vissa föreslagne forarn»
dringar vid Sedel utgifningen frän Banquen;
tillstyrkande Utskottet på anförde skäl, att den
angående Sedlars urgifvande frän Banquen löre
detta stadgade ordning, än vidare må blifva
orubbad.
2:0 I anledning af hegardt l.åne-biträde
från Banquen till Uddevalla Stads Kyrka; deruti
Utskottet tillstyrkt, art berörde Kyrka må
af Banquen erhålla ett Låne-biträde till åstundadt
belopp af 16,666 R:dr 32 sk. Banco, att
återbetalas enligt de för Banquens Fastighetslån
stadgade grunder med Sex för Hundrade
årligen af primitiva Capitalet, hvaraf 4 proCent
såsom ränta beräknas, och återstoden vid hvarje
inbetalning afföras på Capitalet, samt emot
säkerhet af Kyrko Rådets å Församlingens
vägnar afgifvande Skuld-Förbindelse för återbetalningen
till Capital och Ränta, jemte pantförskrifning
af Kyrkans årliga Intrader, för samma
förbindelses årliga fullgörande.
3 0 Rörande väckt fråga om understöd från
Banquen till uppbyggande af Lärohus uti Städerne
Calmar och Skara; deruti Utskottet tillstyrkt,
att ett Låne-understöd af 27,000 R:dr
368
Den 2? April.
må från Banquen anslås till återuppbyggande
af Cal mare Stads af brända Gymnasii- och ScholsHus,
emot Consistorii i Calmar afgifvandé förbindelse
med pantförskrifning af uppgtfne Intrader
och under förbehåll af Inteckning uti
den nya Byggnaden, då den varder färdig^ äfvensom
att en Summa af 15,000 R:dr må såsom
Lån från Banquen beviljas till uppförande
af ett nytt Lärohus för Skara Stads Gymnasium,
emot Skuldförbindelse af Consistorium i
Skara med pantförskrifning till ytterligare säkerhet
af vissa Intrader samt Intecknings-rätt
i den nya Byggnaden så snart den samma blefve
fullbordad 5 och skulle dessa Låne-biträden
successivej och i mohn af behofvet till Byggnadens
fortsättande få lyftas, med iagtagande af
den ordning för återbetalning, som för Banquens
Fastighecs-Lån finnes stadgad.
4:0 I frågan om hegardt Låne-bittäde af
Banquen till Götheborgs Stad 5 deruti Utskottet
på anförde skäl afstyrkt detsammas beviljande.
5:0 1 anledning af Väckt fråga om inrättande
af en ny Fond för Sillfiskare; deruti Utskottet
ansett sig ej kunna tillstyrka, det något
serskildt bidrag för ifrågavarande ändamål
lör Banquen anordnas; helst sådant skulle i
detaillerne utgrena Banco-Förvaltningens åtgärder,
utöfver hvad med dess egentliga föremål
och befattningar lämpeligen kunde stå tillsammans.
6:0
Den af April,
369
6:0 Angående ett till Banquens Ärchiv aflem
nadt
Biographiskt Arbete al Banco-Commisarien
C. G. Silfverstolpe, innefattande Biographisk
Matrikel öfver Banquens samtelige Tjenstemän;
deruti Utskottet tillstyrkt, att såsom ett vedermäle
af Banco-Styrelsens erkänsla, en Gratification
af 700 R:clr kunde af Banquens Omkostnings-räkning
, Commissarien Silfv erstolpe tilldelas.
Frän Constitutions- Utskott et:
i;o Af den 16 i denna Månad: Med ani
malan ocl> tillstyrkande af vissa föreslagne 'ändringar
uti 14 §. af Riksdags ordningen.
2:0 Af den 20 dennes-: Med förslag att
11, 14» ^7» 24» 27i 29, 3^5 3i) 33» 34>
36, 37, 44, 49, 57, 63 och 70 §§. uti Riks
dags-Ordnirge-n
må uti serskildta numererad#
Moment fördelas.
Upplästes ett från Riddarhus - Utskottet
ankommit så lydande:
Hörsammaste Memorial!
Sedan Högloflige Ridderskapet och Adelö
den 1 sistledne April behagat bifalla Riddarfius-Utskotrets
uti 5 §. af sitt den 18 nästföregående
Marti i afgifne Utlåtande öfver RiddarKidd.
och Ad, Fröt, V Jä. a Afd. 47, 4#
37°
Dea 2? April.
hus - Directionens Riksdags-'Berättelse, gjorde
hemställan,angående en underdånig anhållan hos
Kongl. Majit om utfärdande af en Nådig Kungörelse,
som förklarar de Ätter, hvilkas StarnTaflor
äro defecte , sin Representations rätt förlustige,
till dess de'sina Genealogier completterat;
så får Utskottet nu öfverlemna Project
eili lliddersk^pets och Adelns underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Majit i detta ämne} hvilket
Högloflige Ridderskapets och Adelns bepröfvande
vördsamt underställes. Stockholm den
SO April 1818-
På Riddarhus-Utskottets vägnar
C. F. 1
C. W. Riben'.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Ehuru Eder Kongl. Majit i anledning af
derom gjord underdånig anhållan, genom Kungörelse
den io Augusti 1813 i Nåder forordrat
att det ansvar, som Kongl. Kungörelsen
af den 10 Augusti 1762 utstakar för åsidosatt
insändning af Genealogier innom Sine år derefter,
eller förlusten af Säte och Stämma pä
Riddarhuset under den påföljande Riksdagen,
äfven skulle lämpas till dem, hvilka uragtlåtit
att innom aine år efter förstnämnde Nådiga
Kungörelses datum hafva Ätte-Taflorne completteradej
men Ridderskapet och Adeln icke
dess mindre erfarit, att åtskilige Ätter icke
f
Den 2? April.
171
innom den utsatte tiden fullgjordt deras dem i
nämnde afseende åliggande skyldighet; så har
Ridderskapet och Adeln trott sig böra hos Eders
Kongl. Majrt i underdånighet anhålla det,
sedan nu mera den i Kongl. Kungörelsen a£
den 10 Augusti [813 utsatte tid al tvenne år
derefter tilländalupit, Eders Kongl. Maj:t i
Nåder täcktes genom förnyad Kungörelse upplifva
de Stadganden, rörande insändande af Genealogier,
som Högstberörde Kungörelse af den
10 Augusti 1813 innehåller, medi den utsträckning,
att hvarje Ätt, som sine Stam-Taflor icke
completterat, må intill dess förklaras sin Re-t
presentations-rätt förlustig. Ridderskapet ock
Ådeln framhärdar etc.
Lades på Bordet.
Föredrogs å nyo Constitutions-UtskottefS
den 10 dennes aflåtne samt den 18 i samma
månad på bordet lagde Memorial, innefattande
yttrande, angående Konungens Nådiga Proposition
om en förändrad Redaction af 7 §. i
Regerings-Formen.
• V 0 ; ■ - i \ '- \
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
skrifteligen:
Då Kongl. Majit, genom dess Nådiga Proposition
om förändring i Redactionen af 7 §.
Regerings-Formen, gifvit dess Nådiga önskan
tillkänna att denna §. mätte erhålla ea bestämd
I
Den ar. April,
tydelighet, anser jag mig äga så mycket större
anledning, att i samma ändamål nu föreslå
ett tillägg till den Redaction, Constitutions-Utskottet
i förevarande Betänkande uppgifvit.
Utskottet föreslår en negativ definition pä
Commandomål, innefattande generella principer
i afseende på hvad dertill icke borde hänföras,
hvaremot jag anser denna definition förnämligast
böra bestämdt upptaga hvad sorn egenteligen
borde såsom Commandomål anses ,
och då, som äfven den föreslagne definitionen
upplyser, Commandomål icke kunna lämpas
till Civila Auctoriteter, utan, såsom enkla
Militaire mål endast innefatta högre Militaire
föreskrifter och Ordres, till Militaire Embetsman
och Gemenskaper; så far jag vördsammeligen
tillstyrka att , ifall den af Utskottet föreslagne
redaction bibehälles , att, nemligen
med Commandomål förstås sådana enkla Militairiske
mål, som icke efter Grundlagen höra
till Föredragning i Stats-Rådet och Srats-Sec-eterare-Expeditioner
, icke leda till stiftande
af nya, icke till ändring, förklaring eller rubbning
af Lagar och gällande allmänna Oecono»
miske Författningar, eller i Dispositionen af
allmänna Medel, dertill kunde fogas det uttryck,
utan blott hafva till föremål Ordres får Trouppers roreiser
och discipline. Jag anhåller att i afseende på
denna anmärkning, Betänkandet måtte återremitteras
och densamma få till Utskottet åtfölja.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag får
min del anser det vara nödigt vid Redaconen
i synnerhet af Grundlagen, att fästa sig
Den a? April.
373
viri ord. Ordet omedelbarligen är åtminstone för
mig ofattligt. Ehuru det brukas på flere ställen
i Grundlagen kan jag likväl ej förstå det.
Jag kan ej föreställa-mig en omedelbarlig
åtgärd af en materiel Varelse, en sådan
tänker jag mig endast, om jag så får säga, af
ett Sacramenterligt väsende. Mera begriplig
tror jag meningen blifva, om i stället för omedelba'ligen,
sättes ordet directe, eller utan
omväg; och anhåller jag att denna Anmärkning,
må åtfölja återremissen till ConstitutionsUrskottet.
— För öfrigt förenar jag mig med
Grefve Gyllenborg i det närmaste.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Erfarenheten har visat huru nödvändigt det är, att
vära tydelig i uttryck , då man stiftar Lagar.
Ehuru jag så val som alla andra med den skyldigaste
vördnad och erkänsla inser Konungens
Nådiga afsigt med en andrad redaction af denna
§., vara att förekomma för framtiden alla
misstag om meningen af ordet Commando-mål,
och som skulle kunna leda till ett olagligt betungande
för Folket, så finner jag dock detta
icke rätt bestämdt. Ordet Allmänt, tran gifva
anledning till olika begrepp. Motsattsen af
allmänt är enskilt och tydning skulle möjligtvis
kunna ske af allmänna och enskilte Författningar
samt Medel, om en befallning rörde
etc eller annat Regemente eller någon till serskilt
behof samlad Fond, men icke angeck hela
Arméen eller de egentdlger» så kallade StatsMedlen;
och det är att fcumoda det lätteligen
374
Den 2? Aprh.
olika begrepp härom skola uppstå. Utom det,
är afsigten att förekomma egenmägtiga bofallningar
af Regements Cheferne, medelst Uniformers
, Bevärings- och Eqviperings-förändringars
anbefallande till största tunga för Rustoch
Rotehållare icke vunnen, då detta nya stadgande
bjott angår den Föredragande. Jag önskade
derföre att ett förbud emot dylik sjelftagen
myndighet af Regements-Chefer äfven
kunde utj denna §. inflyta.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Den af Högloflige Constitutions-Utskottet
na föreslagne nya Redaction af Regerings-Formens
7 §. synes trug sä ofullkomlig och origtig,
att jag ej kan underlåta något närmare
granska densamma.
Uti längre Perioder kunna alltid, under
sammanhopade melianmeningar, origtigheter
samt till och med omeningar lätt dölja sig ;
men hvilka säkrast upptäckas genom mellanmeningarnes
borttagande. Om man derföre i
den föreslagna Redactionen borttager en lång
rad serskilta mellan-meningar, så röjes följande
omening, eller åtminstone cirkel-beskrifning:
_ ”Konungen läte uti Stats-Rådet sig föredragas och af*
gört alla Regerings-ärenden, utom sådana enkla Militairiska
mål, som icke höra till föredrag*
ning i S t a t s Rå d e t." — Sedan man i tanken
beskrifvit denna cirkel, står man jämt på
samma punct sorn förut. Man har ej blif
-
Den 2? April.
37?
vit det aldraringaste mer upplyst om hvad Commando-mål
verkligen är. Denna cirkel skulle
dessutom komma att utgöra ett motstycke
mot den, sorn insmugit sig i Kongl. Maj:ts Nådiga
Ordning får Dess och Rikets Cancellie af dm 23
October 1S09 f 12 hvarest det heter: __ Till StatsExpcditonen
får Krigs- Arenderne hörer det, som enligt
Regerings-Formen skäll utfärdas, angående Krigsmagten
till Lands och Vatten, alla Bref, Ordres och Instmctioner,
sorn Krigsväsendet rora, och ieke dr o
Co m mandomå if Pä ena stället sägas således
, alla Militairiska Ärenden tillhora Krigs-Expeditionen,
som icke äro Commandomål; och pä det aa.
dra , alla såtiana Krigs-Årenden vara Commandomål,
sorn icke tillhora Krigs-Expeditionen; hvilka föga
upplysande bestämningar'äro åtminstone verkliga
hålf-cirklar, sorn förenade skola utgöra
en hel.
Vidare heter det \ Högfoflige Utskottets
Memorial: — Commando-mål, ,’hvarmedforstås sådana
enkla Militairiska mål: Märk väl! sådana
tom icke leda till stiftande af nya, ieke till ändring,
förklaring eller rubbning af gällande Lagar aek Allmänna
Oeeonomiska FSrfattningar, etter uti dispositionen
af allmänna MedelOrdet "sådana” är på detta
ställe ej allenast öfverflödigt, utan förderfvar
till och med hela meningen alldeles. Eller
kunna n å g r a enkla Militairiska mål leda trid
stiftande ’*af nya eller till ändring, förklaring‘elder rubbning
af gällande Lagar?’. Dessutom är uttrycket:
^gällande Lagar’” i bredd med "allmänna Oeconomiska
Författningar" så mycket olämpligare, som
Koogk Majit ej allenast i Coramando-väg n
-
Den 2? April.
tan till och med i Stats.Rådet, lär sakft*. möjlighet
att utan samråd med Riksens Ständer
stifta några andra nya , eller ändra och rubba
några andra gällands Lagar, än just Oeconomiska
lårfattningar.
Mig synes således beskrifningen på Corntnando-mål
vara mycket fullkomligare, och
mera positivt uttryckt uti Kongl. Maj:ts Nådidiga
Circulaire af den 19 Junii 18x0, så lydande:
”Commando-mål bor vara enkla Mditairiska,
hvilka icke leda till ändring, förklaring eller rubbning
uti allmänna Oeccnomiska Författningar , fornt i annan
väg gijne befallningar, eller uti dispositionen af de
till bestämda behof i Stat anslagne Medel,”. — Om
derföre någon ändring i den 7 §. skall ske,
skulle jag tor min del önska, att den måtte
blifva i enlighet med nyss åberopade Kongl.
Circulaire: Till hvilken ända jag ödmjukast anhåller
att Memorialet måtte, jemte dessa mina
Anmärkningar, blifva till Utskottet återTemitteradt.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard; Jag
har förr haft den äran förklara, det jag ansåg
7 §. i Regerings-Formen vara nog tydlig och
bestämd tor den, som ville rätt förstå den.
Jag har ansett farligt medgifva en obestämdhet
i en så väsendtlig föreskrift innan man vore
säker om någon creera bestämd; och säker
derom blir man ej genom ett Förslag af Riksdagsman
, emedan det behöfver alla fyra Ståndens
och Konungens Sanction.
J)en 2? April,
377
Men sedan enskilde Riksdags män, nemligen
Friherre Anckarsvärd i vårt Stånd och
Friherre Åkerhjelm i Consritutions Utskottet,
afgifvit Förslag till ett närmare bestämmande
af de i denna §. nämnde Corr.mandomåi, samt
Constitutions-Utskottet i dess Betänkande, rörande
Anmärkningen mot Friherre Björnstjerna,
förklarat att formerne i detta fall ej voro
fullständigt nog beskrifna, och således både dessa
Förslag och detta Betänkande innefatta ett indirect
medgifvande , att gransen för Comrnandomål
icke är i Grundlagen nog bestämd ,
har jämväl jag ansett nödigt att ett noggrannare
bestämmande af hvad med Commandomål
förstås, i nämnde §. blefve tillagdt»
Det har varit så mycket mera fägnesamt ,
att Konungen sjelf behagat meddela ett Förslag
för detta ändamål, som Kongl. Maj:ts
Nådiga Sänction å de Förslag, hvilka skulle
komma från Riksens Ständer , kunnat förvägras
, men det af Konungen sjelf uppgifne
och fullkomligt tillfredsställande Förslag ,
blott behöfver Riksens Ständers egen Sanction,
hvilken man ej bör förmoda af Constifutions,
Utskottet eller något Stånd skall uteblifva, ensedan
man ej bör föreställa sig, att Nationens
Representanter skola vara mindre sorgfälliga
om bevarandet af Nadonens rättigheter, samt deras
skyddande mot Mihtaire- Magtens ingrepp,
än Konungen sjelf. Man har emot ifrågavarande
Redaction anmärkt, att den är mera negativ
än positiv , men man har icke attenderat
till, att då fråga är om att sätta gräns för en myndighet,
det är mera nödigt att uppräkna hvil»
378
Den fy April.
ka ärenden den icke får befatta sig med , än
dem den får besörja. Hvad ordet omedelbarligen
vidkommer, så bar det, i min tanka , företräde
framför ordet directe>
åtminstone äger det
den förtjensten att vara Svenskt.
Konun
gens
säges omedelbarligen besörja de mål, hvilka
ej i StatsRådet, och utan att Allmänna Beredningen
eller Publique Verk behöfva höras,
kunna föredragas och afgöras. — En annan värd
Talare har yrk2t, att föreskriften i tillägget
till §. borde sträckas till Under.Befälhafvare i
Militaira Styrelsen. Jag får blott erindra, att
Grundlagen ej på desse sednares åtgärder kan
tillämpas; utan endast på Stats-Rådets; StatsSecreterarens
och Konungens Rådgifvares i Cominandomål.
—- Om Regements • Chefer eller
andra Militaira Auctoriteter förgå sig, dömas
de för sina förseelser efter Allmänna Lagen
och Krigs-Articlarne. För! öfrigt tror jag, att
det som innefattas i Instructionen för GeneralAdjutanterne,
ari i cfefEa- afseende ganska tillräckligt,
och an ., återremiss -ej vara af nöden,
då Redactionen ar fullständig.
Herr Heijkenskjöld, Carl Fredric: T anledning
af hvad Friherre Stael von Holstein yttrai
om en bestämd föreskrift i Grundlagen för
Ofverstarne, får jag farmin del förklara, att jag
ej tror någon sådan der kunna äga rum. Regements
Cheferne få ej lyda eller utfärda andra
Ordres, än de som genom Konungens Gene.
ral-Adjutanter meddelas; och då genom den
nya Redactionen af §. en gräns för dessa blifver
satt, kan jag ej Enna annat äo att samasa
Den 2? April.
379
Redaction är så tydlig och klar, att någon förändring
deruti icke är behöflig, hvarföre jag
bestrider äterremiss af Förslaget.
Herr Cederskjöld: Jag vill blott förklara
att jag för min del bestrider den mening Herr
Rosenschöld yttrat, nemligen: ”att negativa ' bestämningar
äga i Lagstiftningen företrädet får de positiva:’
Man kan aldrig vara säker att hafva
uppräknat allt hvad som icke får göras; och
hvarje uragtlåtit moment, lemnar ett särskilt
tillfälle till missbruk af den magt, man ville
begränsa. —-
Om jag får begagna mig af en liknelse,
så är bemödandet att, genom en i negativa
bestämningar, uttryckt Lag, begränsa någons
verknings-krets, detsamma som att kringstänga
honom med en Gärdsgård, hvilken jag likväl
är osäker att någonsin fä fullkomligt färdig.
Hvarje öppning på Gärdesgården lemnar
den innestängde en lätt utflyckt. Vill man
deremot sätta en säker gräns för dess verksamhet,
så bör man på positivt sätt binda honom
med ett efter ändamålet afpassat lagom
långt band. — Jag vågar derföre vördsammast
förnya min anhållan om återiemiss.
Friherre Slaél von Holstein: Om det ej anses
lämpeligt, att en föreskrift för Regementschefer
införes i en Grundlag, så måtte det
dock icke anses olampeligt, om Riksens Ständer
hos Konungen i underdånighet anhålla
om befallning till dessa Embetsman, att icke
?8o
Den 2? A fril.
medelst påbjudands af sådant sorn förorsakar
Rust- och Rotehållare kostnad utöfver hvad
Knekte Contracter och laga öfverenskommelser
innehåller, betunga dem.
Då den rättigheten man äger att söka
hjelp genom Lagens åtgärd emot en betydande
Embetsman, åberopas, så är det snart sagt,
att gäcka den olycklige: jag påminner mig att
är igo3 hade en Rusthållare vid Skånska Husarerne
anfört klagomål öfver då varande Chefen
vid Regementet, som väl slöts så, att
Chefen fick orätt,och det blef erkändt att den
klagande haft skäl till det steg han tagit; men
det medförde likväl den senares ofall, genom
en långvarig och kostsam Rättegång, men aldeles
icke någon nyttig påföljd för de Rustande,
ty förhållandet har förblifvit enahanda som förr;
en förnyad påminnelse härom, anser jag så
mycket nödvändigare, som det synes att Förtattningarne
fallit i glömska.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag vill blott
anmärka , att dylik föreskrift för RegementsCheferne,
som den Friherre Stael von Holstein
yrkat, finnes uti 44 Cap. Missgärnings-BaLken.
Har denna föreskrift kommit i glömska, är
det visserligen rätt illa, men den nya föreskriften
torde då icke få bättre öde, och är i
alla fall öfverflödig.'
Herr Munck af Rosenschöld .■ I afseende på
det af Herr Cederskjöld nyttjade skäl, art
nemligen min mening är i högsta grad origtig3
Dm 17 April.
vill jag blott anmärka, att jag ej anser mig
tiUständ/gt att något skäl af samma beskaffenhet
deremot anföra. Hvad åter den af Friherre
Stael von Holstein yrkade föreskrift för
Öfverstarne beträffar, får jag yrtterligare förklara,
att det Sr blott Stats-Rådets och Föredragandes
åtgärder, som höra under Grunålagarne.
Friherre Anckarsvärd.- Cedan Herr Munck
af Rosenschöld motsagt hvad jag i afseende
pä ordet omedelbarligen anmärkt, men ej på sätt
att jag blifvit öfvertygad, att det samma uttrycker
någon mening, kan jag ej erkänna annat
än att detta ord, ehuru ganska Svenskt, är
synonymt med orden: Öfvernaturligt Sacramenterligt.
I ett Constitutions-Utskotts Betänkande
hafva Vi sett uttrycket omedelbarligen äskade
och i den nya Redactionen af ifrågavarande
§. nyttjas Orden : omedelbarligen besörja■ Jag, och,
sorn jag förmodar, ganska många andra med
mig, kunna ej förstå huru ett ord kan tydas
på så olika sätt, och jag hemställer till dem,
som förstå det bättre än jag , huruvida samma
ord bör i Redactionen qvarstå- »
Grefve Spens, Carl Gustaf: Utan ati vilja
tilltro mig bättre kännedom af Svenska Språket
än någon annan, får jag endast hemställa,
om icke rätta meningen af ordet omedelbarligen,
lättast igenfinnes genom, jemförelse med ordet
medelbarligen. I händelse ordet omedelbarligen
vore synonymt med Öfvernaturligt, skulle deraf
följa, att ordet medelbarligen vore synonymt
med ordet naturligt , hvaraf åter skulle
kanna dragas den följd, att den som handlade
38»
Den 2? April.
naturligt, skulle välja krokvägar för att komma
till målet.
Herr Munck af Rosenschöld : 1 anledning af
Friherre Anckarsvärds hemställan, om ej ordet
directe är tydligare än ordet omedelbarligen, får
jag för min del hemställa om ej ordet omedelbarligen
åtminstone är lika så tydeligt, som
ordet directe.
Herr Schönström , Pehr.- Jag vill allenast
erindra, att i fall Constitutions-Utskottet skall
nytta ordet omedelbarligen, det vöre önskeligt
att samma ord brukades alltid på enahanda
satt , och ej som nu skedt, att det stundom
betyder indirecte, och stundom straxt efter eller
imediatement.
Friherre Mannerheim, Lars August: Då den
af Friherre Stael von Holstein yrkade påminnelsetill
vederbörande Regements-Chefs , ar en
ny Motion, lärer Ridderskapet och Adeln finha
, att enär, enligt Riksdags-Ordningens föreskrift
, någon ny Motion efter Motions-tidens
förlopp ej får väckas, den nu ifrågavarande,
alltså icke kan varda till något Utskott remitterad.
Friherre Stael von Holstein t Att inga nya
Motioner efter en månads förlopp af Riksdagsmän
få väckas, stadgar Grundlagen; men dock
med undantag af sådana, som äga gemenskap med
redan väckte frågor eller härleda sig från händelser,
som tilldraga sig under Riksdagen. Då Pro,
Den 2? April.
38?
position är gjord om en förändring i Grundlagen ,
som har till afsigt att förekomma oordning
och egenmägtigt åläggande af pålagor; så måtte
min Motion i samma ämne vara fullkomligen i
laglig ordning framställd. Det har blifvit sagt
att det vore olämpeligt införa i Grundlagen
det stadgande jag önskat; samt att allmänna
Lagens föreskrift vöre tilträckelig. Jag har
derföre inskränkt min önskan blott till yrkande
af påminnelse om Lagens iagttagande, hvilket
är så mycket nödvändigare, som man af
erfarenheten finner det Författningarne falla i
glömska, hvarföre ock en del måste årligen
uppläsas för att hafvas i friskt minne.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Då nu Discussionerne
gått ifrån föremålet, nemligen om
§. är tydelig eller ej, till en öfverläggning aldeles
från ämnet, om en annan fråga, nemligen
huruvida vissa gällande föreskrifter efterlefvas
eller icke, tager jag mig friheten anhålla
, att man må återgå till det egenteliga ämnet.
Jag tror att der Lagar äro gifne mea
ej efterföljas, sådant ej hjelpes genom deras
förnyande eller derigenom att deras antal ölcas. —
Det är redan omöjligt för någon att känna demi
alla. — Då allmänna Lagen och öfrige Författningar
tillräckligen förebygga Regementschefers
möjliga missbruk, och då en föreskrift
i sådant ändamål ingalunda kan i Gtundlagen få
ett rum , tror jag att den serskilt uppkomna
frågan ej förtjenar att vidare discuteras, heitse
Motions-tiden redan är förliden; men då jag,
hvad §, beträffar ? icke kan undgå anmärka
384
Den af Aprit
huru vigtigt det är att vara tydlig, instämmer
jag i de erindringar som dervid blifvit gjorde.
I Mose Lag äro budén ofta negativa, men de ära
äfven ofta positiva; deremot saknar ifrågavarande
Redaction all positiv bestämdhet, och innefattar
blott ett negativt Stadgand-e. I min tanka
är Kongl. Maj:ts Instruction för dess General
Adjutant för år igro tydligare; och det är
på denna grund, jag förenar mig i det hufvudsakligaste
med hvad Grefve Gyllenborg i ämnet
yttrat, samt anhåller om återrerniss af Redactionen.
Friherre Björnstjerna, Magnus.- Jemte det
> jag förenar mig med hvad Herr Påhlman anfort,
angående den af Friherre Staé‘1 yrkade
påminnelse till Herrar Regements-Chefs, får
jag den äran upplysa, att samma fråga blifvit
väckt hos Hedervärda Bonde-Ståndet, samt
att i anledning deraf Kongl. Maj:t låtit afgå
förnyad Nådig befallning till saintelige HerrarRegements-Chefs
att noga iagttaga de föreskrifter,
som röra Rust- och Rotehällares rättigheter och
skyldigheter.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem»
ställde om Ridderskapet och Adeln ansåg Constitutions-Utskottets
Memorial böra, i anledning
af de dervid gjorde Anmärkningar, till
Utskottet återförvisas, hvilket bifölls.
Före
-
Den 2? April.
Företogs till pröfning ConstitutionsUfskottets
den io dennes aflärne samt deh ig i samma
månad på bordet lagde Memorial, lörande Herr
Schönströms, Pehr, Anmärkning inot Hans Excellencr
Herr Stats-Ministern för Utrikes Årenderne,
i aUeende på ett af honom utfärdat
Circulaire,
Friherre Stael Xron Holstein, Corfitz Ludvig:
Ingenting är så ledande till tids utdrägt, schism©
och motsägande beslut, Som begäfet ätt tolka
Lagen efter Slutkonst mera än eftet bokstaf.
Så förhäller det sig med förevarande ämnft.
Här är frågan om gränsen för ConstitutionsUtskottets
magt. Högloflige Ridderskapet och
Adelr. täcktes derföre icke obenäget Upptaga
om jag, mindre för att upplysa andia, än för ätt
sjelf varda upplyst, i ämnet yttrar mina tänkar.
Af Grundlagen inhämtas, att aila Riksdags Åren*
der skola till vederbörande Utskott remitteras,
där beredis öch Utskotten ffiöd sina Betänkonden
deröfver inkomma till Ståndens Plena*
hvilka derefter bäfvå deras beslutande rätr; härifrån
är ihtet Utskott undantaget, blott hemliga
Utskottet, då det finnes, samt Constitutions
Utskottet, då det sjelf finner att SrätsRådet
gjordt någon uppenbar öfverträdelse af
Lagarne, i hvilket fall det äger att genast Ställa
den eller de, sorn felat under Riks-Rätt,
enligt ic<5 §. i Regerings-Förmenj alla öfriga
ärenden tillhöra Ståndens afgörande. Enligt 75
Riksdags-Ordningen, erfordras till Grundlags
Frågors beslutande, älla 4 Ståndens Sammanstämmande
beslut, samt Konungens Sane*
Ridd. osh Ad. Prat. V B. i A/d. 49, jO.
386
Den 27 Apvil.
tion ; andra frågor åter afgöras merjl 3 Stånds pluralitet
och Konungens Sanction, c/ch åter andra,
hvilka röra Penninge-Verket och Statens Egendom
med 3 Stånds pluralitet, utan Konungens
Sanction. Då den händelse inträffar, att 2 Stånd
stadna mot 2 Stånd, förfaller saken och bl ifver
vid det förra, om ärendet är af den beskaffenhet
att det kan förfalla, i annat fall afgöres
det genom Nämnd , då tvänne Alternativer
till afgörande genom Votering framställes.
Vid alla dessa Casus äger Stånden
deras beslutande rätt. Blott vid vissa tillfällen
har den till Constitutions Utskottet blifvit öfverlemnad,
nemligen antingen då i 3 eller aila Stånden
olika tankar om Utskottets sättande eller till
hvilket Utskott ett mål hörer uppstå, eller då
emellan Tajemän och Stånd tvist om vägrad
Proposition uppkommer.
I dessa nämnde fall är bokstafveligen uttryckt
att Constitutions-Utskottet äger Riksens Ständers
beslutande rätt, men på intet ställe i
Grundlagen finnes omnämnt, att några hemligheter
blifvit förbehållne Constitutions Ut»
skottet att förvara. Enligt 106 §. i Regerings-Formen
äger Constitutions-Utskottet,
att, i fali under granskningen af Stats-Rådets
Protocoller, finnas skulle, att å någon
Stats-Räds Ledamot ansvar påkallades, så»
dant till Riks-Rättens afgörande befordra 3 men
ingalunda foijer härrf, att Constitutions-Utskottet
äger rätt att fria, det vill säga om Utskottet
skulle finna någon olaglighet vara begångetl,
tillåta sig att frikänna eiler saken icke
Dea Q? April.
387
åtala låta. Denna rättighet äga icke sjelfva
Ständerna, ty de äro icke öfver Lag. Det är
ett prerogativ, blott Konungen förbehållit att
göra Nåd, sedan Domaren först afsagt Dom.
Den andra grace Constitutions-UtskotteÉ
kan visa, är att låtsa det icke funnit något
anmärknings-värdt; men denna benägenhet försvinner
enär antingen ett annat Utskott, eller
enskilt Representant, gör anmärkning; då
Constitutions Utskottet icke har mera än tvänne
svar att lemna, nemligen att antingen
anmärkningen voie ogrundad och falsk eller
ock en berättelse, hvarföre Utskottet icke anser
saken kunna efter 106 § behandlas, dä
den deremot möjeligen kam anses efter den
107. Denna sista § meddehr ConstitutionsUtskottet
icke större magt än hvart och ett
annat Utskott eller enskilt Representant, nemi.
den att göra anmärkning. Den som gör en an*
märkning, ka» omöjligen sjelf besluta deröfver,
utan det måste vara någon annan, som skall besluta,
nemi. Riksens Ständer , hvilket synes deraf
att det heter.- Om dessa finna att Rikets
sannskyldiga väl fordrar, att hos Konungen
anmälan skall göras om entledigande ur Tjensten
af den Ulagtige. Sker anmärkning af annat
Utskott eller enskilt Representant, såskall
väl Constitutions Utskottet först höras, och
gifva upplysningar innan Ständerne kunna af*
göra} men genom detta hörande är beslutande
rätten ej förlorad} det är en nödvändighet att
Utskottet skall höras, emedan anmärkni-gen
ingifves tiljl Stånden förseglad. Utskottet mast*
388
Den stp' April.
derföre upplysa hvaruti anmärkningen består,
och hvad som i Stats Rådets Protocoller derom
innehållesj derefter äga först Ständerna att
yttra deras Opinion och besluta. ConstitutionsUtskottet
äger aldeles intet ait handla efter
Opinion utan endast efter Lag, då uppenbart
Lagbrott är begånget. En större rättighet för
Constitutions-Utskottet vore att sätta Riksens
Ständer aldeles under Förmynderskap af Constitutions
Utskottet, hvarigenom skulle hända
att Ständerne finge hafva deras egen Opinion,
utan skulle vara underkastade Constitutions*
Utskottets godtycke.
Friherre Adlerbeth, Gudmund, uppläste följande:
Då
jag bryter den tystnad, både åren och
grannlagenheten att ej borttaga Högiofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid mig hitintills
vid detta Riksmöte ålagt, sker det, icke
med anspråk att meddela vägledande upplys*
uingar, hvartill jag ej tilltror mig äga förmåga,
ntan derföre, att jag, som hade den äran vara
Ledamot af det Constitutions-Utskott, som 1809
föreslog den då af Konungen och Riksens Ständer
antagne och nu gällande Regerings Forin ,
trott mig vara skyldig att med opartisk öppen*
hjertighet yttra , huru åtminstone jag fattat samma
Grundlags mening 1 ett nu förevarande öfVerläggnings-ämne.
En af Herr Öfversten och Commendeuren
Schönström emot Hans Excellence Herr Stats*
Ministern m. m. Grefve von Engeström väckt
Den a? April.
389
och till Constitutions Utskottet remitterad anmärkning,
öfver hvilken samma Utskotts utlå.
tande till Höglofi. Ridderskapet och Adeln ankommit,
med tillkännagivande, att Utskottet,
på anförda skäl, ansett sig ej kunna eller böra
den till pröfning upptaga, har gifvit tillfälle
till discussion af den allmänna fråga , huruvida,
enär slika anmärkningar emot Konungens rådgifvande
och föredragande Embetsman hos Con>
Stitutions-Utskottet blifvit anmälte, och derstädes
icke funnits vara så beskaffade, att handläggning
vid dem ägt rum, Riksens Ständer,
efter derom erhållen underrättelse, äro berättigade
att handlingarne i målet från Utskottet
infordra, och pröfningen deraf, utan af Utskottet
gifven anledning , företaga.
Det är öfver denna allmänna fråga, jag går
att utlåta mig: Ty öfver den enskilta finner
jsg mig, af skäl som jag skall söka utreda, icke
äga någon yttrande rätt. Jag får således till en
början leda Höglofi, Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den fördelning af rättigheter
emellan Konung och Ständer, sorn RegeringsFormen
stadgar till bevarande så väl af tillräcklig
styrka i Konunga-magten, som af Nationens
frihet, tvenne ändamål af lika vigt för
det helas bestånd, och hvilkas gränsor lika heligt
böra förvaras emot allt intrång. Således hafva
Riksens Ständer Beskattningsrätten sig allena förbehållen.
Den Lagstiftande magten utöfvas af
Konung och Ständer gemensamt: Den administrativa
af Konungen , med bestämda undantag}
dock kunna Riksens Ständer, i allmänna ären
-
Ben sf April.
den, hos Konungen yttra underdådiga önskningar
om gamla Författningars ändring elkr nyas
antagande: Men deremot äro enskilta mål uteslutna
ifrån Riksens Ständers befattning, på sätt,
enligt hvad 90 §. Regerings Formen bokstafveligen
innehåller, att frågor hos dem aldrig få förekomma
om Embets- och Tjenstemäns till- och
sfsättande, Regerings- och Domare magternas
beslut och utslag m. na.
Ett märkvärdigt undantag härifrån år dock
gjordt i afseende på Stats-Rådet eller i allmänhet
de hos Konungen Rådgifvande och Föredragande,
samt jemväl Högsta Domstolen: Och
sådant utan tvifvel visligen , emedan ett högre
förtroende fordrar en högre ansvarighet. Om den,
hvilken ar åläg i Högsta Domstolen, tillhörer
det icke mitt ämne atts här något nämna. Men
hvad Stats Rådet beträffar, så, ehuru dess Ledamöter
äro inför Riksens Ständer redoskyldige
för sina rådslag, utmärker dock allt hvad Grundlagen
stadgar om Controllen på deras åtgärder
den största varsamhet hos Lagstiftaren, att Riksens
Ständer icke omedelbart måtte sig dermed
sysse sätta. Han har uppdragit detta värf åt ett
särskildt, af Riksens Ständer sjelfva valdt och
så kalladt Constitutions-Utskott. Hvar Ledamot
af Riks-Stånden har väl rättighet att emot
Stats-Råds Ledamöter göra anmärkningar; men
snan har så uppmärksamt sökt förekomma ali
öfverläggning i Stånden om slika mål, att i 29
Riksdags.Ordningen uttryckeligen föreskriftes
med hvad ordasätt anmärkningarne i Stånden
böra anmälas, och att de genast., utan annae
Ben 2? April.
391
Ståndens åtgärd, må Constitutions.Utskottet
meddelas. Samma Utskott är uppdragit, icke
allenast att pröfva så beskaffade anmärkningar,
utan äger ock ensamt den både rättighet och
pligt alt granska Stats-Rådets Protocoller, hvilka,
enligt S6 § Regerings formen och Tryckfrihets
Förordningens 2 icke, utom åt ofta
b: malte Utskott, få utlemnas eller tryckasj
åliggande Constitutions Utskottet, att, i anledning
af samma Protocoller, emot Stats-Rådets
Ledamöter göra de anmärkningar, det skäligt
finner. Sådana anmärkningar kunna leda till
tvenne åtgärder, nemligen , enligt Regeringsformen?
10^ §., till Riks-Rätt, i hvilket fall
hela både pröfmngen och handläggningen går
Riksens Ständer förbi, eller, i anledning af
107 till anmälan Irån Utskottet hos Stånden
, att en eller flera St3ts Råds Ledamöter
icke nog nitiskt iakttagit Rikets sannskyldiga
bästa eiler sin pligt; kunnande då Riksens
Ständer, om de finna Rikets väl så kräfva,
hos Konungen skriftligen förklara sin önskan,
att han ville fiån Embetet skilja den eller dem,
mot hvilka sådan anmärkning blifvit gjord.
Se der den enda händelse, i hvilken Riksens
Ständer directe kunna ingå i pröfning om StatsRåds
Ledamöters förhållande. Nu är det klart,
att på denna pröfning ankommer, antingen
Ständerne vilja göra afseende på Utskottets anmärkning,
eller låta den förfalla, det vill säga,
antingen Ulla eller fria de under Udskottets
anmärkning ställda personer 3 men, efter
mitt begrepp, lika så klart, atf innom dessa
39*
Dm 2? April.
tvenne alternativer inskränker sig al! den rätt,
Riksens Ständer i detta fall kunna utöfva.
| sednare Momentet af 107 §, säges väl ,
3tf- frågor i detta ämne kunna i Riksens Ständers
Plena väckas, och af andra Riksens Ständers Utskott
, än Constitutions Utskottet, hos. Standert (indragas,
men icke af göras, förrän sistnämnde Ut.
skott deröfver blifvit hardt; af hvilka uttryck flere
värde Ledamöter af Riddeiskapet och Adelö
dragit den mening, att Riksens Ständer, ehuru
Co,ns.tituaons Utskottet icke funnit den väckta
anmärkningen grundad, ändå skulle kunna
den samma tili pröfning o,ch afgörande företak
ga, samt till Jen ändan handlingarne i målet
fran samma Utskott infordra. Men denna tanka
bekänner jag strida fullkomligen, mot min
öfvertygelse. Ty pröfiingsrätten af Stars RådsLedamöters
förseelser är på det tydligaste i
105 och 106 §§. Constitutions-Utskottet tillagd,
i hvilken afsigt Protocollerua till samma
Utskott, men ej till Ständerne, fä lemnäs j
och Utskott ts beslut om R.k«-Rätt meddelas,
Riksens Stind er endast ad no t; ti a ro. f lika
måtto innehål ier Första Momentet af 107 §.,
såsom ett nödvänd'gt villkor, innan Riksens
Ständers rätt intrader, att hos Konungen anhålla
om afsked för en Stats-Råd-Ledamot, att
Utskottet anmärkt bans mindre skicklighet och
den hos Ständerna tillkännagifvit; och då detta
folsta Moment tages i sammanhang med
det sednare, upplyses, åtminstone för mina
ögon, att hvad der säges oin Anmärkningsfiågor,
sorn väl i Stånden få andraga*, men
, -. v / '
Dm 2? April.
393
ej afgöras, förrän Ccnstitufions Utskottet blif*
Vit hördt, bör endast så förstås, att samma
Utskotts Utlåtande måste afbidas, innan Standerne
med dem taga någon befattning, men
ingalunda på det sättet, att om Utskottet finner
anmärkningen ogrundad, Ständerne ändå
må få den upptaga och deröfver besluta; utan
att det blott är i det fall, då'Utskottet i anmärkningen
instämmer, sorn Ständerne äga att
afgöra, om den felagtig befunne må anmälas
till entledigande eller ej. Således med andra
ord: Ständernes afgörande rätt är att knnna fullfölja
eller icke fullfölja Constitutions-Utskottets
anmärkning. Flera skäl gifva styrka åt denna
min mening. Då Grundlagen skiljt Riksens
Ständer ifrån befattningen med de svåraste Anmärknings
mål, eller sådana, sorn angå verkliga
förbrytelser och gifva Constitutions-Utskottet
.anledning att äska Riks Rätt, ser jag
inga skäl, hvarföre Ständerne skulle vaia förbehållit
att vid mindre vigtiga tillfällen, och i
afseende på omständigheter, hvilka Consiitutions-Utskottet
icke funnit anmärkningsvärdiga,
skrida till en omedelbar åtgärd och utöfva en
skärpande makt. Vår Riksdags-praxis allt ifrån
begynnelsen af närvarande. Regerings-sätt har
ej heller lemnat något exempel, att Ständerne
derpå gjort anspråk. Den Decharge, som i
hvarje Riksdagsbeslut blifvit Konungens rådgifvande
och föredragande Embetsman meddelad,
har grundat sig enkelt på ConstitutionsUtskottets
anmälan, att det vid de granskade
PiotocollerDa ingen ting funnit att erinra. Des
394
Den 2? April.
har blifvit trodt på sina ord och giltigheten af
dess betyg ej satt i fråga.
Jag finner ingen våda deruti, att Constitutions
Utskoitet utöfvar de rättigheter, j g,
på anförda sätt, tror det efter Grundlagen tillkomma.
Det hör ej tili mitt ämne, att närmare
utveckla , huru angeläget det är i något
hvarje Constitution, att till förekommande af
missbruk hafva någon motvägande Intermedaire
Corps. En sådan är Constitutions-Utskottet.
Det kan aldrig genom inkräktning blifva för
Riksens Ständer farligt, men det kan vid sina
tillfällen kraftigt hålla emot. Också är det i
vår Stats-Författnirg egenteligen utsedt att vaka
öfver Grundlagarnes helgd, och att i vissa
fall med afgörande rätt förklara deras mening,
enär skiljaktiga begrepp derom yppas. Det
kan ej anses för inconsequent, att den egentliga
pröfnings rätten af andras anmärkningar
emot Stats Råds-Ledamöter tillkommer ett Utskott,
som sjelf blifvit ålagdt att göra sådana
anmärkningar vid Stats Rådets Protocoller, enär
dertill skäl finnes. Den makt, hvarmed
samma Utskott blifvit försedt , härleder sig
ifrån Riksens Ständer sjelfva genom ett Constitutions
mässigt öfverlåtande, genom ett fritt
val vid hvarje Riksdag af dem ibland sina egna
Ledamöter, till hvilka de hysa det mä'sta
förtroende: Och om Constitutions Utskottet , i
hvad Conrrollen på Konungens rådgifvande
och föredragande Embetsman angår, utöfvar
Riksens Ständers ursprungliga rätt, förnärmas
denne sistnämnde icke mera derigenom, än
Den 27 April.
39?
genom den i 103 § Regerings-Formen fastställda
Nämd, sorn äger att på föreskrifvit sätt
yttra elen allmänna Opinionen öfver Högsta
Domstolen , på Riksens Ständers vägnar^, utan
att de sedermera deröfver någon ytterligare
pröfning kunna anställa. Det är ock med denna
Nämds förrättning, sorn Constitutions-Utskottets,
enligt 107 §•, närmast synes mig
kunna jemiöras > ehuru- behandlingens form är
skiljagtig.
Att affordra Constitufions-Utskottet alla
till ett Anmärknings-tnål hörande Handlingar,
för att deröfver företaga ny pröfning, vore fördenskull,
om jag ej bedrager mig, ett betänkligt
steg, att draga under Ständers Domstol
mera än hvad vår Statsförfattning medgifver;
och det är i stöd ej allenast af io7:de §. i
hela sitt sammanhang, utan af all analogi med
andra Lagens rum och dess anda, jag anser
Riksens Ständer till en slik pröfning ej kunna
umbära Constitutions Utskottets förberedande
ledning, genom anmälan af den , det funnit ej
rätteligen uppfylla sin p'igt. Månne en sådan
infordrirgsrätt kan förenas med den i 29 § .Riksdags-Ordningen
föreskrifna varsamhet vid anmärkningens
tibkännagifvande i Stånden och
Remiss til! Utskottet- och månne, enär Handlingarne
konna bestå i Stats-Råds Protocoller,
Riksens Ständer af dessa jemväl äro berättigade
att kräfva del ?
Jag kan på samvete ej annat än besvara
dessa frågor med nej. jsg frångår dock icke,
V
396
Den 2? April.
att redactioeen af 107 §:s sista Moment kunnat
blifva tydligare3 men icke hafva de der fö-,
rekommande och ofvananförda ord en så klar
och bestämd betydelse till styrka för någon
Riksens Ständers i detta fäll af Constitutions*
Utskottets Utlåtande oberoende rätt, att den,
tvertemot Stats-Författnjngens i allt öfrigt rådande
principe, må anses för den enda och rätta.
Jag har redan sagt, huru jag förstår dessa
ord , att nemligen afgöra betyder fatta beslut
att fullfölja eller i.-ke fullfölja ConstitutionsUtskottets
anmärkning3 ett beslut, sorn visserligen
innefartar ett afgörande, och således
otvunget uppfyller det begrepp, som svarar
emot uttrycket..
Sådana h'ra mina oförgripliga tankar. Med
skyldig aktning för andras olika tänkesätt, är
jag glad att hafva fått yppa mitt eget. Det
är åtminstone oväldigt, och grundadt på nit
för allmänt väl och vår Constitutions dermed
förenade helgd. I detta afseende lärer ock
emellan mig och, de varda Ledamöter, som
skåda ämnet utur en annan synpunkt, råda
den fullkombgaste öfverensstämmelse. Det enda
får jag slutligen tillägga, att om jag såsom
Ledamot af 1809 års Constitutions-Utskott
insett, att uttrycken i 107 §. Regerings-Formen
kunnat tydas, på annat sätt, än hvad jag
nu haft den äran yttra, hade jag ej underlåtit
att antingen begära deras förändrande, eller e«
mot dem göra reservation.
Friherre Stael von Holstein, anhöll att Rid*
Den 2? April.
327
derskapet och Adeln behagade anmoda Friherherre
Adlerbeth att låta till trycket befordra
sitt nyss uppläste anförande.
I anledning hvaraf Herr Grefven och Landt•
JUarskalken hemställde om Ridderskapet och Adeln
behagade instämma i Friherre Stael von
Holsteins berörde önskan; hvilket bifölls.
Friherre Anckarsvärd', Carl Hinrict upp«
läste följande:
Constitutions-Utskottets afgifne Utlåtande
öfver den af Herr Schönström uti Ståndets
Plenum väckte fråga om anledning till anmärkning
emot Stats.Ministern för Utrikes Å.
renderna , innebär: Att Utskottet, anser sig icke
knnna eller bora, förevarande dess befattning ej tillhörande
Anmärknings-fråga, till vidare profning upptaga.
En ifrån ett Riks-Stånd till Constitotions-Utskottet
remitterad anmärkning måste
alrid tillhöra dess befattning att utreda, ock
påkallar ovilkorligen dess yttrande, då den ej
föranledt till Riks-Rätts förordnande. 107 §.
Regerings-Formen och 29 §. Riksdags Ordningen
tillägga bokstafveligen Riksens Ständer
rättigheten att uti Ståndens Plena efter bokstafligen
föreskrifna Formen vacka anmärkningsfrågor
emot Konungens Stats-Råd och Föredrande.
I samma §§. äro afgörande rätten Riksens
Ständer uti sådana frågor bokstafveligen förbehållen,
med vilkor ai Constitutions-Utskottets
förutgångne hörende.
398 Den a? April.
Då denna Grundlagens bokstafveliga lydelse
ej fean få möta någon motsägelse, eller
någon förtydning, och då ofvannämde §§ äfven
bokstafveligen bestämma hvad som under
Riksens Ständers öfverläggningar om sådana
frågor eller uti Constitutions-Utskoitets yttranden
icke får nämnas eller pröfvas; finnes ingen
annan gräns för Riksens Ständers öfverläggnmgsoch
pröfnings-rätt i sådana frågor utstakad,
än den, som innefattas uti det positiva förbud
i desse §§. bokstafveligen uttryckes.
Då Anmärknings rättigheten är den enskilte
Representantens i Grundlagen bokstafveligen
uttryckte rättighet3 då afgörande rätten
är Riksens Ständer bokstafveligen förbehållen i
de fall där 107 §:S verksamhet af dem kunde
p öfvas nödig såsom ett kr of för Rikets vdl,
med det enda vilkor, att ej kunna afgöra förr
än Constitutions-Utskottet blifvit hördt; och
då Riksens Ständers pröfnings rätt är så bokstafveligen
uttryckt, genom det positiva förbud
emot hvad, som icke vid dylika tillfällen
får dess pröfning underställes, kan jag icke för*
stå Constitutions-Utskottets mening, med dess
i detta ämne afgifne Betänkande, då det betager
Riksens Ständer det första vilkoret för
Deras i Grundlagen efter Utskottets hörande
bokstafveligen uttryckte afgörande rätt; nemligen
möjligheten att pröfva, hvartill oumgänge1
i^en lordras , att känna det ämne, som bör
bedömmaS- — Utskottet har i min tanka uturståndsatt
oss, att äfven efter dess hotande
afgöra den Anmärknings.fråga, som in
-
De» 25 April.
Riksens Ständer få vid hvarje Riksdag
undersöka Regeringens Styrelse, granska och
anmärka de Rådgifvande» och Föredragandes
Embets utöFning. Derjemte äga de jemväl den
rättighet, att i laglig ordning, utom granskningen
af Styrelsens Handlingar, Ufven i RiksStånden
få framställa anmärkningar emot namn»
de Embetsmäns åtgärder.
Nu har Riksens Ständer för utredningen
och verkställandet af allt detta, utsett ett Constitutions-Utskott,
som genom ett mindre antal
personal, representerar Riksens Ständer och
äro, så till sägande, deras Fuilmägtige.
Åt detta Utskott ensamt, äro enligt Grundlagarnes
föreskri t öfveilemnade ds officiella
Handlingar, som vittna om Styrelsens åtgärder,
hvilka Handlingar enligt samma Grundlagar,
icke af detta Utskott kunna utlemna».
Ytterligare öfverlemna Grundlagarne, äfven
ensamt åt detta Utskott, rättigheten, att,
för lagstridiga Embets-åtgärder, förordna tilltal
af Justitiae-Ombundsman inför Riks-Rätt,
och att flr skadliga Embets-åtgärder ställa
den eller de derföre anmärkte, inlör RiksStändens,
eller Opinions-Rättens pröfning, hvarf
påföljd kan blifva Embetets förlust.
Då nu så stora rättigheter, hvilka kunna
lada till så svåra följder för enskildte Medborgare,
blifvit af L?garne Riksens Ständer öfverleranade,
och da samma Lagar och Stan.
Ben 2? April.
skränkt arttal Embetsman, begränsat förhållande.
Bägge dessa, föreskrifter åsyfta tydligen
befordrandet af Samhällets säkerhet och
skydd. Å ena sidan skilja de Konunga-Magten
frän omdömets möjliga orättvisa, och gifva
å( den stora idéen af Monarkisk Styrelse
en mera isolerad tillvarelse, nödvändig för
Majestätets anseende och helgd. Å den andra
gifva de hvarje Medborgare den öfvertygelse,
att alla Undersåtare af en och samma
Regent iiro underkastade Grundlagarnes kraf
och tillämpning; ait allas förbindelfer till dessa
Grundlagar äro lika heliga och lika fästade
genom frivilligt aflagde furpligtelser, och att
således alla af dem böra njuta lika skydd.
Jag har alltid föreställt mig, att Konunga*
Magtens anseende och kraft skall fördubblas,
när en Lagstiftande Församling med lugn utöfvar
dessa grundsatser; att agtning och förtroende
för verkställande Magtens Verkställare
skall stadfästas och utmärkas; att Nationen
äfven genom sådana dyrbara, fastän ömtåliga
rättigheters utöfning, skall finna sin
sällhet och Regentens ära, vara oskil jagtiga,
och att ett Folk, som, slutit till Thronen och
Lagarne, med stadga och allvar emot dem uppfyller
sina skyldigheter och utöfvar sina rättigheter,
alltid kommer att bära det förtjenta och
afundsvärda namn bland Europas Nationer, att
vara sjelfständigt.
Efter denna inledning, går jag nu till sjelfva
reglementariska delen af våra Plröfvo- och
Ansvars-Lagars utöfvande.
Den 2? April.
högsta lön för medborgerliga dygder! Och
matte den tidpunct nu vara inne, då Konungens
Rådgifvare, uti Nationens uppmärksamhet,
hnna en ny styrka för deras ansvarsfulla kall j
och må det blifva en erkänd sanning: Att det
Folk, som alfvarsam! följer Rådgitvares förhållande
vid Rådslagen, värderar mäst af allt
sin Konung!
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf, anförde skriftligen
:
Då jag är Ledamot af Constitutions-Utskottet,
torde det tillåtas mig att i korrthet
få underställa detta upplysta Samfunds bedömmaode
det begrepp, jag gjordt mig om Grund,
iagarnes föreskrift och mening uti det mäst
granlaga af alla de ämnen, som dessa Grundlagar
omfatta; jag menar de Anmärkningars behandlande,
granskning och påföljd,», hvilka så
väl innom som utom Constitutions-Utskottet,
emot under ansvar ställde Embetsman, kunna
göras.
Våra Lagstiftare hafva uti Grundlagen,
detta Samhäils-Contract emellan Konung och
Folk, förvarat dessa båda rättigheter, att genom
Lagens eller Opinionens Domsrätt, pröfva
och bedömma Embetsmäns åtgärder. Den
förra i ett allmänt förhållande, den sednare
genom sina Representanter, uti ett, innom
vissa lagliga Förmer, och innom ett visst in
-
Den a? April. fö i
Ridderskapets öch Adelns uppmärksamhet vfd
vadan, att genom praejudicat tillåta Riksens
Stäcders ConStitutions Utskott tillvälla sig en
större och' annorlunda beskaffad magt, ari Grundlagens
klara lydelse inedgifver : att tillåta Utskots
tet besluta i sådana fall, dät dess enda rättighet
och pligt åf Grundlagen bokstafveligen inskränkas
till upplysning och Vägledande åtgärder till
af- eller tillstyrkande. Vi skulle genom en Föri
Somlig effergifvenhet i denna del snart ihnötri
vår egen Stats Författning möjligen För en framtid
kunna bil la oss ett tyranniskt frårikännande
af de rätfgheter, soth friheten återskänkt
oss. 1.8ö9 Års Stari er, saknade ej ånledi
nirig i erfarenhetens dyra lära aft tillskapa
en ansvarighet för Konungens Ministrar, Rådgifvare
och Föredragande; Öch Vår Constitution
blifver dem i denna d l ett evigt äremin:,
lie af foglig återhållsamhet, uti en tidpUnct då
Nationens lidelser litt hade ursägtär hämdenS
utbrott j och ytterligheter i ett Stadgande, sorn
för framtiden skulle förebygga SUts-olycko? j
hvilka Historieri eri gång ej torde underlåta
att tillskrifva ansvarslösa Rådgifvare. Måtte vi
alldrig efterskänka den rättighet, vår dyrt För—
värfvade frihet lerrinaf Oss att åtala Rådgifvafes
åtgärder! Måtte Vi dohäfligt förskjuta ali
aman tolkning af Grundlagen ari den , sorti
grundar sig på dess bokstäfveligä lydelse, bch
mätte vi omkring denria $lilta oss med enig
brödra-kraft, för ätt i en thed helig fanatism®
föfsvarad Grundlag åt EFerkommande stadgad
Utaf tiden, lemna friheten såsöm Försynens
Ridd. och Ad. Pr»:. V M. 2 Afd. yä.
400 Den a? April,
alla dertill hörande Handlingar uppläsas om
det åstunaas, men det hufVudsakligaste uri
ämnet * som i detta ifall är sjelfva den vakta
anmärkningen, här saknas sedan Utskottet blott
raisonements vis behagat framställa stympade
fragmenter, som knappast tillkännagifva hvarom
elen handlat, anser jag mig vara berättigad
att begära årerremiss af Utskottets Betänkande,
, med begäran att återfå det Och tillika
in extenso sjelfva den väckta anmärkningen,
som gifvit anledning till Berankandet,
och utom hvilket det blifver Riksens Ständer
en ren omöjlighet att pröfva imålef och att deruti
fatta något beslut.
Då Utskottet yttrar
iden granskning af Rådgifvarer åtgå’der, hvartill
Io6 otk 107 §§. förbinda och berdttrga, endast
sträcka sio till desse Embetsmnns Handin o ar och
Handlings sått i och för dera< offentelige Caracterer
af Rådgifvare; förutsattes nästan, att
några andra än offentelige Caracterer i sådant
afseende kunna tillvara, hvilket 1 kval icke å
något ställe i Constitutionen igenfinrtes; hvadan
det ej eller kan tjena Utskottet till giltigt
skäl att icke annorlunda förklara sig öfver
den gjorde anmärkningen. Sedan jsg nu
tror mig hafva framställt sådana anmärkningar
emot Utskottets iörevarande B ;tänkande, som
hindra dess antagande, anhåller jag ännu ytterligare
om återremiss i stöd af §. Regeringsformen,
sorn bokstafveligen föreskrifver, att
Utskottet af dessa anmärkningar må erhålla
del, för att Sitt Utlåtande deref er granska och
jämka. Härvid vågar jag äfven fasta Högloflig#
Rid
-
Den 2? April,
nom Ståndet väckt, af oss får och bör af.
göras, sedan den för ämnets behandling i
Grundlagen bokstafligen uttryckte förberedande
åtgärd blifvit ragttagen ; dä Utskottet till
värt pröfvande öfverlemnat endast sitt eget
Utlåtande och icke anledningen dertill , som
är den fråga i detta dmne, hvilken innom Ståndet
blifvit väckt, men der icke jått afgörai, förr
än Utskottet blifvit hördt.
107 §. Regerings-Formen uttrycker bokstafligen
, att det är den våckta frågan, sorn
skall af Ständerne afgöra:, men icke Utskottets
Betänkande deröfver , hvilket ej kan tydas
hafva annan afsigt, än att i upplysningsväg
leda Riksens Ständers beslut; det skulle i
annat falt vara högst besynnerligt om Constitutions
Utskottets hörande kunde afse ett annat
förhållande, än det, som med sådant hörande
i allmänhet åsyftas; om vid ett till vanlig Äuctoritet
inkommit mål, fordras hörande af er. annan
Auctorjtet eller Part, så remitteras målet till
den som bör höras; denna måste då yttra,sig
öfver ämnet; men detta yttrande skulle ej kunna
uppfylla sin vägledande bestämmelse för
den, sorn äger afgörande rätten, utan igenom
jemförelse med sjelfva hufvudfrågan, hvilken
således Vid ett afgörande ej kan undvaras , emedan
det är saken eller här den väckta anled.
ningen till anmärkning, sorn bör afgöras, och
icke den upplysnings gifvande Auctoritetens yttrande,
— Dä nu härtillkommer, att Riksdagsordningens
53 §. bokstafligen föreskrifver,
att, pär ett amne skall sluteligen afgöras, böra
Dm 2? April.
der, till deras utöfning, de förre organiserat,
de sednare vak, ett mindre antal at Ständernes
egne Medlemmar, så tror jag, att då, åt
en sådan Corporation af Lagstiftare, den rättighet
är öfverlemnad, att för upptäckte Em.
betsfel, befordra till omnämnde ansvar, måtte
äfven den lika vigtiga fastän mera liberala rättighet,
vara denna Corporation öfvtrLranad,
att då inga Einbetsfel blifvit upptäckte, få
ifrån depna påföljd befria.
Då nu ett Constitutions Utskott, i afseende
på egne anmärkningar å Embetsmäns åtgärder
nästan dageligen utöfvar denna sednare
rättighet, nemligen, att genom anmärkning icke
hänföra till ansvar, när sådant af begångit Embetsfel
icke blifvit påkallat; har jag trott, att
äfven så vöre förhållandet med de ifrån RiksStänden
till Utskottet remitterade anmärkningar,
emedan i afseende på deras behandling,
hvarken Lagarne föreskrifva eller sakens natur
föranleder till något olika behandlingssätt med
de förra.
Regerings-Formens lcy §. 2 Momentet
säger: ”Frågor uti detta ämne, kunna i Riksens
Ständers Plena väckas, och af andra Utskott
än Constitutions-Utskottet hos Stånden
andragas, men icke af Riksens Ständer afgöras
förr än sistnämnde Utskott deröfver blifvit bordt.”
Riksdags-Ordningens 29 §. grundad på 107 §. Regerings-Formen
iöreskrifver hvilka ordalag och
Förmer vid en sådan framställning böra nyttjas.
Nu följer således efter min tanka härutaf, aft
406
Den 1? April.
anmärkningar, som i denna ordning blifva till
C.onstitutions-Utskottet remitterade, och som
kunna, af Anmärkaren påkalla lo6:te eller
jo?:de' §:s tillämpning af Regerings-Formen,
skola der Upptagas och med anledning af dessa
anmärkningar uti de med ämnet gemenskap
ägande Protocoiler, Beslut och Föredragningar
noga undersökas, om den anmärkte Personens
åtgärder, bör enligt någon af dessa §:r behandlas,
eller om han från deras ansvar bör befrias.
— En sådan anmärkning är, som orden
lyda, blott en anledning till anmärkning. Af
densamma hämtar Utskottet anledning till undersökning;
af de autentiqua Handlingarne, Lagarne
och eget på dessa grundat omdöme,
skall Utskottet hämta skälen och grunderna
för beslutet.
Jag tror derföre att orden i 107 §:s andra
moment, ”men icke af Riksens Ständer af göras
förr, ån sistnämnde Utskott deröfver blifvit hort f*
innefatta deh mening att Riksens Ständers åtgärd
dervid bestämmes i enlighet med Constitutions-Utskottets
öfver den remitterade frågan
kommande Utlåtande; nemligen, i händelse af
dess derå gjorde tillämpning af 106 §. Regerings-Formen
eller befrielse ifrån ansvar, blott
genom Riksens Ständers Sanction medelst beslutets
förvårande vid Ståndens Protocoiler, emedan
Riksens Ständer redan genom deras Constirutions-Utskott
då afgjordt saken; och i händelse
af 107 §:s tillämpning, genonrt Riksens
Ständers derefter skeende pröfning af målets
vidale behandling'.
Den 2? April.
407
Skulle detta ieke vara meningen, utan afsigten
vara den, att Constifutions-Utskottet,
som ensamt äger källorna till alla upplysningar
öfver dessa ämnen, endast skulle undersöka
saken, och öfver densamma, utan något
beslut eller bedömmande till Riks-Stånden inkomma
med blotta Berättelsen, så vore det
efter min tanka en Contradiction, emot de rättigheter,
som äro detta Utskott i RegeringsFormens
106 och 107 §:r gifna.
Skulle åter meningen vara den, att RiksStånden
oansedt de, efter mili mening så till sägande,
transporterat dessa omnämnde rättigheter
på dem de satt i tillfälle att målets beskaffenhet
utröna, det vill säga, på en mindre
andel af sig sjelfva, likafullt bibehölie dessa
rättigheters utöfning, så skulle ju samma Autoritet,
tvenne gånger behandla ett och samma
ämne, och denna behandling skulle ju derigenom,
utan att ämnet förändrat sin natur,
möjeligen kunna blifva helt olika, hvilket jag
med i sådana slags ämnen som dessa, hvilka
aro frän alla andra mål af så skiljagtig beskaffenhet,
icke tror varit Lagstiftarens mening,
och icke anser vara förenbar! med enkelhet i
grundsatser, och den för Samhället med deras
utöfning åsyftade säkerhet.
Riksdags-Ordningens 5^3 §. bjuder, att,
”enär ett ämne slu tel igen skall afgöras, böra
alla dertill hörande Handlingar uppläsas.” Häraf
slutar jag, att denna uppläsning bör ske,
der målet skall afgöras, och jag har nu haft
Dm zf April.
den äran framställa hvarest och på hvad sätt
jag tror sådane ämntn, som nu ärö under öfverläggning
böra afgöras, nemligen om de skola
remitteras till Riks-Rätts behandling, till
Riks Ståndens pröfning,Jeller allt Anmärkningsk>af
förf rila Jag an^er derföre, att då denna
^.:s föreskrift blifvit i Constitutions-Utskottet
jagttagen, är behandlingen Constitutionel. Em,
edleitfd tror jag det vara en lika Constitutionel
pligt, att- Constituti&ns-Utskottet, dådet
hänvisar ett mål till behandling enligt 107 §:S
usta moment, att fullkomligen utveckla målets
beskaffenhet. Äfven då Utskottet befriat frånall
det Anmärkningskraf sorn blifvit till detsamma
remitterat, anser jag detta befriande bora så
mycket utvecklas sorn ämnets beskaffenhet kan
erfordra. De Handlingar, som Riksens Ständer
för pröfningen af ett enligt 1Q7 §-n af
Corist-itutions-Ufskottet understå Idt mål,anse
nödv ndige att af detta Utskott äska, lära utan
tvifvel kunna utlemnas då detta utlemnande
icke uti Trychfrihets-Lagens 2:dra §. föibjudes.
Hvarken vill eller kan jag bestrida Rik.
sens Ständers rättighet att göra anmärkningar
emot ett Constltutions-Utskottets Utlåtande,
ej heller att betvifla den nytta de kunna åstadkomma;
men, som genom dem aldrig kanuppg
fvas, sådane officiela. källor och, upplysningar,
som enligt Regerings Formens 105 §. endast
böra tjena till grund för ett ConstitutionsUtskotts
undersökningar o?h anmärkningar, hvilka
genom der is oli ra beskaffenhet med dessa,
äfyen skulle kunna förandra det anmärkte ann.
Den 2? April.
405
nets, så ser jag får min del icke, att dessa
anmärkningar kunna verka någon förändring
l det fattade beslutet.
Sådant är der begrepp jag gjort mig om
Consritutions-Utskottets verknings rätt. Jag
har ej velat genom någon utvidgad tydnirg af
Grundiagarne gifva detta Utskott en större
rättig lier än dessa Lagar det gifva. Jag blott
underställer dessa mina tankar ett upplyst Sam*
fund för hvars omdöme jag hyser den största
högagtning. En större erfarenhet och en högre
upplysning ä» den jag äger, kan bäst prof*
ya, huruvida jag funnit det rätta eller ej.
Friherre Rudbeck, Alexander: Den Medborgare
som hyser en sann Fosterlandskänsla , värderar
framför allt den lagbundna Friheten—Den
rättighet att anmärka föregående lagstridiga
händelser är visserligen ett symbolum på den
rätta Friheten — men just derföre torde vara
värdigast, att endast åtala det till följderna
skadliga och mäst lagstridiga, samt dermed
förena ett mindre afseende på hvad om icke
alldeles laggilt, likväl af en omtänkt välvilja,
till befrämjande af allmänna fördelar, blifvit
föranledt.
Med dessa synpuncter begagnas den rätta
Friheten och med samma åsigter synes Constitutions-Utskottet
behandlat förevarande ämne,
som säkerligen förtjenar Ridderskapets och Adelns
bifall, hvatföre S3ken torde få fötfaltej
samt till Handlingarne läggas,
4io
Den 2* April,
Grefve Mörner, Carl Stellan-. Då jag variten
af dem, hvilken erhållit en så beskaffad
Skrifvelse , hvarföre Hans Excellence Stats-M inistern
för Utrikes Ärenderne blifvit anmärkt,
och hos Riksens Högloflig» - Ständer tilltalad,
anser jag med skyldigheten förenadt nu upplysa,
hvad hos mig härutinnan är bekant, hvarjemte
jag anhåller ätt med några ord få yttra
min mening, — Den ifrågavarande Skrifvelse»
kan jag icke anse för något Embetsbref, såsom
utan Contrasign3tion , utan i egenskap af
enskilt Skrifvelse, innehäilande underrättelse att
Konungen af vanlig nåd samt ömhet för sina
trogna Undersåtare. ämnade anskaffa Spannmål
mot lindriga priser för de orter i Riket der
hungersnöd vöre att befara och att Landshöfdingarne
derefter kunde taga sina Messurer.
Kronobergs Län var förra året likasom det innevarande
uti den lyckliga belägenhet att ej
behöfva anlita Kronans Magaziner — hvarföre
ingen åtgärd af mig blef vidt2gen; — men har
nu detta steg varit ett brott hos Stats-Ministern,
så kan väl. allt annat hänföras till brottslighet ,
— Jag känner utom dess ingen Lag hos civilicerade
Nationer, som bestraffar den enskilta
Brefväxlingen — och synnerligast vid ett tillfälle
sådant som detta, der innehållet af Brefvet
endast var tillkännagifvande om en välgörande
anstalt från. Regeringens sida. -— Det är
visserligen både nödigt och rättvist att en noga
uppmärksamhet fästes vid verkeliga fel
och brottsligheter, men deremot ej nyttigt öfverskrida
billighetens gränser — ty att utan
skäl blottställa Embetsman, är lika så vådligt
Den 2? April.
411
för det Allmänna, som en feg efterlåtenhet emotdem
ofta kan föranleda både till Medborgares
och Samhälls-ordningens obestånd; jag
finner således ingen anledning till återremiss,
utan anser Constitutions-Utskottet hafva följt
sä väl billighetens som rättvisans fordringar
i denna fråga.
Friherre Cederström, Jacob: Föremålet för
denna öfverläggning innefattar frågorne, huruvida
Constitutions-Utskottets Betänkande med
dervid gjorde anmärkningar kan återremitteras,
samt huruvida Ståndet äger pröfnings-rätt
uti Anmärknings-frågor, dä Utskottet icke sådana
enligt 107 §. Regerings Formen, tiil Ståndet
anmält.
Enligt Grundlagen tillhör det Constitutions*
Utskottet att granska de i Stats-Råder förda
Protocoll samt att pröfva och utan Riks-Ståndens
medverkan besluta huruvida någon af StatsRådets
Ledamöter eiler Föredragande skola efter
106 §. Regerings-Formen, inför Riks-Rätten
af Justitiae-Ombudsmannen till ansvar ställas;
pröfningen af sådana frågor tillhör således
icke Riksens Ständer; deremot då Utskottet
enligt 107 §. hos Riks-Ständen anmäler något
Konungens Stats-Råd eller föredragande StatsSecreterare,
att i deras Rådslag icke hafva iak*
tagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
Stats - Secreterare icke med oväld, nit,
skicklighet och drift sitt Förtroende-Embet utöfvat,
då äga Rikets Ständer att pröfva, icke
huru vida Utskottet haft rätt eller orätt, utan en
-
412
Den 2f April,
dast huruvid de anse Rikets val kräfva att
hos Konungen begära, det han mätte från Embetet
skilja den eller dem, som af Utskottet
ansetts feiagtigs.
Uti Grundlagen stadgas, att frågor om
anmärkningar eiri >t Konungens Rådgifvare och
Föredragande, så väl i Ständens Plena af enskilta
Riksdagsmän, som af andra Utskott än
af Constitutions-Utskottet, få väckas*hvarvid lik*
väl till undvikande afall slagsöfverläggninglflerom
i Ståndens Plena sjelfva Ordalagen, som
vid sådana tillfällen få nyttjas, finnas i Riksdags-Ordningens
29 §. föreskrifna •, först sedan
Constitutions-Utskottet blifvit hördt, få de af
Stånden afgöras, och detta afgörande kan icke
utsträckas öfver detfi allmänhet för sådana frågor
utstakade gräns, att då Canstitutions-Utskottet
med stöd af 107 §. anmält en sådan
Embetsman, då pröfva och afgöra, huruvida
Stånden anse Rikets väl kräfva, att hos Konungen
begära den eller deras endtledigande ifrån
Embetet.
Constitutions-Utskottet har i min tanka tillåtit
sig en deduction i ämnet, som icke af Lagarnes
föreskrifter är föranledd. Utskottet bör
j sådana mål, Rall det pröfvat i*j6 §. böra
tillämpas, sådant endast enkelt anmäla. Finnér
Utskottet deremot de gjorda anmärkningar
icke föranleda tillämpning af io5 och 107 §§.
af Regerings Formen, bör Utskottet sådant,
«tan allat slags motiver, enkelt Stånden med«
dala.
Den a? April.
413
Det har blifvit yttrat, att den som strängast
söker granska Rådgifvares åtgärder, mest
älskar Konungen. Denna granskning är i Lagen
föreskrifven , och jag kan ej tro en god afsigt
förenad med att vilja underlåta den föreskrifna
Formen, emedan en god Medboreares första piigt
är att ifra för helgden af Grundlagarne. Kunde
handlingen uti Anmärknings mål af Riks-Stånden
få infordras, så Vöre föreskrifterne uti 90
§. Regerings Formen äfvensom uti 29 § Riksdags-0'.
dningen fullkomligt illuderade. Då man
talar om Medborgerlighet, och erkänner att
en god Medborgare bör ifra för Grundlagens
helgd, bör man ej försöka att densamma rubba
eller annan tolkning deraf draga, än bokstafvera
innehållet kan medgifva. Jag kan i
grund af allt detta , ej föreställa mig att Herr
Grefven och LandrMarskalken lagligen kan göra
Proposition på den begärde återremissen.
Herr van Stahl, Samuel, anförde skrifteligen:
Den
anmärkning sorn hös Högloflige Rid.
derskapet och Adeln blifvit gjord af Herr Öfverste
Schönström mot Hans Exeellence Utrikes
Stats-MimStern, är af Högloflige Constitutions-Utskottet
ogillad, och ingen bör kunna
föreställa sig, att icke denna fråga blifvit efter
bästa förstånd, samvete och öfvertygelse
pröfvad, oeh då sådan pröfning skett med Rik»
sens Ständer rätt, måste cn och hvar med Sam*
ina beslut åtnöjas*
414
Den 2? April,
Herr Friherre Anckarsvärds påstående, att
Betänkandet måtte jemte dess dervid gjorde
anmärkningar återremitteras till Utskottet, anser
jag vara stridande mot Regerings-Formen
och Riksdags-Ordningen, samt endast tjena,
att ytterligare föröka göromålen, vid en Riksdag
som långt för detta bordt vara slutad, och
som endast blifvit påbuden för att reglera Rikets
Financer. Man bör icke rimmeligen kunna
tänka , att Utskottet iemnar annat yttrande,
rörande denna fråga, än det redan afgifvit,
och jag finner icke hvartill en återremiss
är nödig, då de andre Stånden lemnat utan påminnelse
Utskottets Betänkande.
Jag föranlåtes å nyo vördsammast göra
Högiofiige Ridderskapet och Adeln uppmärksamma
derpå, att Landets Innevånare med otålighet
önska ett snart slut på denna Riksdag
och att blifva räddade från den nu allmänt
rådande Penninge-förlägenheten. Det synes
alltså vara af högsta vigt, att icke genom vidlyftige
Memorialer och Anföranden uppehålla
Ständernas dyrbara tid, då hvarje Riksdagsman
vet, att i Län finnas flere iooo Personer, *
som öfver hvarje dags uppehåll sucka och klaga,
likasom det är bekant att Krono-Utlagorne
icke kunna inbetalas.
På desbe skäl anhåller jag i ödmjukhet, att
Högiofiige Ridderskapet Adeln täcktes ogilla
anmärkningarne, eller i annat fall, att Herr
Grefven och LandtMarskalkea behagade vägra
Proposition om Återremiss af Betänkandet.
Den 2? April.
4*5
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Efter de
upplysningar, som af Friherrarne Adlerbe*h} Åkerhjelm
och Cederström blifvit meddeldte, vill
jag vara korrt. Jag åberopar hvad jag tillförene
sagt i afseende på Constitutions-Urskottets åliggande.
Af Coristitutions-Utskottet är upplyst
att det anmärkta Brefvet ej bär stämpel af officiel
egenskap. Friherre Anckarsvärd har trodt att
detta ei verkade förändring. Men jag tror åter,
att sjelfva orden i Ansvarighets-Lagen innehålla
detta , att Konungens Stats-Råd såsom
Medborgare äro underkastade allmän Lag, och
såsom hans Rådgifvare Regerings-Formen. Ett
enskilt Bref, ehuru skrifvit med hög Auctorisation,
kan ej i tillämpning på detta få någon
annan Stämpel än den at en förutseende åtgärd,
och kan således ej vara officielt.
Friherre Anckarsvärds tanka om tolkningen
af 2 Morn. i 107 §. Regerings-Fcrmen delar
jag icke.
Jag anser icke med Grnndlagsrnes bokstaf
likaså litet som med deras anda förenligt, att
någon återremiss kan ske af ett Betänkande
från Constitutions-Utskottet, som förklarar en
emot Konungens Rådgifvare gjord anmärkning
bora förfalla.
Efter att hafva i förväg yttrat denna min
öfvertygele, i så väsendtlig del sloljagtig med
de värde Ledamöters, sorn talat i detta ämne,
och som yrka återremiss, får jag utbedja
mig Högloflige Ridderskapets och Adelns
Dm af April.
benägna tålamod, till utvecklande af mina skäl
och till närmare bestämmande af det begrepp,
Sorn jag,' efter min åsigt, fastar vid denna återremiss.
Jag anser den innebära en rätr,
som man söker att tillerkänna Rikets Ständer,
att pröfva sjelfva CortstituriOns Utskottets beslut,
och derigenom leda till mera omfattande
följder än infordrandet af några Handlingar och
offentliggörandet af en artmärkning, den Constitutions
Utskottet förklarat sig icke kunna
upptaga} och jag styrkes uti denna förmodan
ej allenast äf den påstådde tydliga och bokStafliga
slutsätt*, man söker dråga af 2:dra
Morn. io? §. Regerings-Formen:; äter upprepad
i 29 §. Riksdags-Ordnirtgen: Men icke af Riksrm
Stånder af porat förr dn (Tdnstitutinns- Utskottet
deröfver blifvit hör dt; utan ock af det nödvändiga
Resultat en åtsfremiSs 1 allmänhet bör
äga Skall i detta fall Constifutions-Utskottet
jemforas med ändra Utskott, och således
behandlingssättet, i Gfundlagarrte föteSkrif/it
får dessa Utskotts Betinkanden, i all deras
vidd tillämpas pä Constitutions-Utskotrct, så
innebär återfemiss rättighet, att först anmärka
och sedan ått ändra hvad föreslagit är3 och
denna rättighet kan jäg icke tillerkänna Rikets
Ständer', åtminstone efter mitt begrepp om
Grundlagarne, i afseende pä ett sådartt Constitutions-Utskottets
Betänkande, hvarom nu
fråga är.
Jag har redan sagt att Constitutions-UtIkottet
enligt 107 §. Regerings-Formen, om
det
Den s? April,
4x7
det vid granskningen af Stats-Rådefs Protocoller
finner, att någon Stats-Råds-Ledamot icke i
sina Rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
eller att någon Stats-Secreterare icke med oväld,
nit, skicklighet och drift, sitt förtroendes.Embete
utöfvat, äga rä.t att sådant för Rikets
otander tillkännagifva. Sedan detta tillkännagifvande
skett, men icke dessförutan, inträder
Riksens Ständers rätt att pröfva, huruvida da
finna Rikets väl kräfva antingen att låta Constitutions-Utskottets
anmälan förfalla, eller att
skrifte!igen vända sig till Konungen, för att
begära att han vHJe utur Stats Rådet eller ifrån
Embetet skilja den eller'dem, mot hvilka anmärkning
blifvit gjord.t
Nu inträder ett nytt förhållande, nära för-;
bandet med Constitutions-Utskottets åtgärder»
men af dess beslut beroende. Frågor i detta
ämne kunna i Riksens Ständers Plena väckas»
och af andra Riksens Ständers Utskott än
Constitutions-Utskottet hos Stånden andragas;
men icke af Riksens Sfärider afgöras förrän
sistnämnde Utskott deröfver blifvit hördt. Kar»
val någon annan mening fästas vid detta ”ej
afgöras förr” än att Riksens Ständer icke pä
en enskilt Riksdagsmans in Pleno, eller ett annat
Utskotts yttrade anledning tilli anmärkning,
kunna gifva? verksamhet åt den i 107 §.
dem fö 1 varade pröfnings-rätt, utan att inhämta
Constitutions Utskottets tankar, som äger ensam
tillgånit till de Protocoll , hvarutur skälen
till anklagelser skola hämtas, och att först
Ridd. vch Ad, Prof, V, R. % Afd, 53, ^4.
418
Ben 2? April
kunna begagna pröfnings-rätten , då Constitu»
tions - Utskottet begärt tillämpningen af §:n.
Ty om Riksens Ständer utan ledning af Constitutions-Utskottets
beslut, sjelfve på en anledning
till anmärkning, kunde ingå till Konungen
för att begära en Embetsmans endtledigande,
sä dömde de endast efter ögonblickets
intryck, och skulle utöfva den till sin grund
mäst dictftoriska och orättvisaste Opinionsmagt,
som någonsin vore af Lag medgifven.
Mea sä är och kan icke meningen vara,
först då Constiiuuons-Utskottet upptagit och
tillämpat den gjorda anmärkningen , kunna
Rikets Ständer pröfva och afgöra huruvida
den skall fortsättas intill Konunga-Thronen, och
den Opinions-Domstol, som i detta fall urgö;esaf
Riksens Ständer, äger åtminstone då, å ena
sidan en ledning till alfvarsamt beifrande
af ett Utskotts tillstyrkande, som ur Handlingar
hämtar sitt omdöme; och å den andra
Correctivet emot Utskottets stränghet, i rättigheten
att låta Målet förfalla. Detta förhållande
blefve, som sigt är, tillintet gjordt, om
Riksens Ständer skulle kunna genast dömma,
utan afseende på hvad Constitutions Utskottet
yttrat, vare sig att fria eller fälla. Hvarföre
om denna Riksens Ständers rätt hade i Grundlagen
varit åsyltad , är med så mycken noggranhet
bestämd , både den ordformel, som
vid anmärkningens tillkännagifvande skall begagnas,
och hvarföre skall utvecklingen deraf
förseglad inlämnas? Innebär icke allt detta ett
begifvande, att Ståndens pröfnings-rätt > liksom
rätt att med ärendet taga befattning, det vill
Den i? April.
4?9
saga; gifva påföljd och offentlighet åt anmärkningen,
icke vidtager förr an Constitutions Utskottet
upptagit och tillämpat den? Kunna
möjligtvis Riksens Stander säkrare dörnma af
en dem förelagd enskild anmärkning, om StatsRådets
Ledamöter i deras Rådslag iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta eller icke, än af ett
Utskotts omdöme , som i ett sammanhang tagit
kännedom af dessa Rådslag; och om denna
pröfnings-rätt utan stöd af Handlingar, och
endast inskränkt till serskiita fall oell serskilta
åsigter, skulle äga rum, till hvad oredorj
förföljelser, misstag och' orättvisor skulle den
icke leda! Finnes väl någon gräns för anspråk
och tydningar, då fråga' är att pröfva om en
Embetsmans Rådslag varit erdigä med Rikets
sannskyldiga nytta! Fältet är för vidsträckt för
att icke ovillkorligen kräfva ett inskränktare
antal Domare och en öfversigt af det hela. I
annat fall skulle den ringaste omständighet,
den minsta åtgärd, sorn hade förolämpat eller
angripit det enskilta Interresset, gifva anledning
till klander, och till ett steg å Riksens
Ständers sida, sorn förlorar all vigt hos ds
Personer, som derföre kunna blottställas, oro
det icke till Valspråk antager en bekant Vers
i ett af våra skönaste Skaldestycken;
Det är för stora fall som
blixten mäste sparas.
Om Lagen är otydlig, örn på sätt denna
öfverläggning utvisar, den på t vänne särskilta
sätt till sin ordalydelse kan tillämpas och
förklaras, sä be visar detta endast att erfaren
-
Ditt 2? jfpriJ.
heten är för Grundlagars tydlighet den”säkra.
ste ledaren, att omständigheter som vid Lagars
stiftande förefölSo de Personer ovedersägeliga,
oell i deras tanka klart uttryckta, som
uttänkte och framställde Lagens föreskrifter,
sedermera öppnat tillfällen till stridiga tolkningar,
och att således en mera bestämd Redaction
behöfves, men som icke får eller kan
blifva en Lex in casa, utan bör tillkomma på det
af Grundlagen föreskrifna sätt, med KonungS
och Ständers gemensamma beslut och begifvande.
Skulle, sedan Constitutions Utskottet prof.
vat en gjord anmärkning böra förfalla, Riksens
Ständer likväl äga rätt att infordra Handlingarne
och pröfva befrielsens behörighet; så vet
jag icke hvarföre ej med lika skäl, sorn den enskilta
anmärkningen infordras, äfvenväl dä Constitutiöns-Utskottet
till exempel, vid slutad
granskning af Stats-Rådets Protocoller, skulle
förklara dess Ledamöter frie från alla anmärkningar,
återremiss likaledes häruppå kunde begäras,
och Stats-Rådets Protocoller till upplysning
för Riks-Stånden in extenso infordras,
för att deraf kunna dömma om ConstitutionsUtskottet
rätteligen förfarit eller icke. Äga
Riksens Ständer Laglig rätt att rubba Constitutions-Utskottets
beslut i det ena fallet, så
äga de den äfven i det andra, och att ett ark
elfer tusende infordras göra i Grundsatsens
tillämpning och behörighet ingen åtskillnad.
Genom denna förmenta pröfnings-rätt å
Riksens Ständers sida, i alia på 107 §. till.
Den 2? April.
lämpliga fall, skulle flere Stadgande^ i Grund.
Jagarne til! deras nu bindande kraft upphäfvas
och deribland de sorn icke utan vederbörandes
tillstånd tillåta offentliggörandet af Stats-Rådets
Protocoller.
Med glädje har jag hört att hår endast
varit fråga om principe, ej om person. Personen
behöfver ej mitt försvar, ej eller af mig
något enskilt beröm. I g år har jag delat hans
mödor, och sett hans varma och upprigtig^
nit för Fäderneslandet. Det är icke han, som
vill undandraga anmärkningen allmän pröfning.
I öfverensstämmelse med min enskifta öfvertygelse,
skulle jag med glädje se, att alla
anmärkningar en dag offentligen och öppna
framställdes i Riks-Stånden, för att då ds
påkallade ett svar, till Constitutions-Utskottet
öfverlemna®. Det är på sådan grund jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition, huruvida Ridderskapet och
Adeln finner för godt, att genom Protocollsytdrag
tillkännagifva Constitutions-Utskottet
dess önskan, att Herr Schönströms anmärkning
, jemte Hans Excellence Herr Grefve von
Engeströms förklaring., må varda till trycket
befordrade.
Herr von Schulzenheim , David, fden äldre)
Sedan det ifrågavarande Anmärknings-målet,
redan blifvit så väl utveckladt, synes allt vidare
anförande vara öfverflödigt; men som jag
anmält mig att^tala i ämnet, och äfven nu blifvit
Hen 2,? April.
uppropad, får jag äran förklara , att jag i
Grundsatsen till fullo instämmer med Friherrame
Adlerberh och Åkerhjelm, samt hvad flere
upplyste Herrar sedermera efter samma principe,
på ett öfvertygande sätt, anfort. Då nu det
af Rikets Hoglotliga Ständer, i vigtiga Högmål
befullmägtigade Constitutions - Utskott,
hvars aifvarsamhet i ärendens behandling vi
ifrån Regeringssättets början känne , långt ifran
att finna det hänskjutna målet vara något
ansvar underkastadt, tvertom förklarat, att
det samma ej kunde upptagas, huru skull® då
Högloflige Riks-Stånden kunna tvinga Utskottet
emot dess öfvertygelse , samt emot lydelsen
af Regerings-Formens lo7:de och RiksdagsCrdningens
29tde §§. att ändock upptaga och
till Respective Ståndens öfverläggning bereda
målet? En hög Rådsherre, forsin zele vid både
Ministeriella och Fubliqua Oeconomie-mål,
samt för Konsters och Vettenskapers befordran,
med skäf vördad, har genom blotta anmärkningen
blifvit nog oroad och må då icke längre
härmed fortsättas 3 utan afstyrkes all återremiss
af detta mål.
Herr von Hausswolff, Cart Gustaf Hein.
hold'. I anledning af Herr Schönstöms anmärkning,
hafva 2:ne frågor uppstått; den ena angående
rätta tolkningen af Regerings-Formens
jo5 och 107 §§. och den andra om Flans Excellence
m. m, Grefve von Engeströms förhållande.
Beträffande den första frågan5 sä har jag
Den 2? April.
423
redan uti föregående Plena haft äran derom
yttra mina tankar. — Jag har, under åberopande
af 83 och 90 §§. Regerings-Formen, sökt
bevisa, att enär Grundlagens bokstaf t a ges oförtydd
till rättesnöre, varder följden ostadigt
den, som' Friherrarne Adlerbeth ' och
Wetterstedt nyligen närmare utredt, och jag
anser således öfverflödigt, att omständéligare
styrka, att Rikets Stander till Constitutions
Utskottet öfverlemftadt deras magt
att pröfva aila inkommande anmärkningar emot
de uti ofvanberörde §5. omnämnde högre
Embetsman ; att Rikets Ständer ingalunda äga
på eget bevåg samma deras afnädda magt
återtaga; och att i dessa fall vidsträcktare frihet
för Riks Stånden icke återstår, än blott
att enär Constitutions-Utskottet sjeif till RiksStånden
anmäler att någon af desse Embetsman
för emot honom anmärkte förseelser, icke
kunnat hvarken ställas under Riks-Rätt, eller
aldeles frikännas , meu genom sitt förhållande
förlorat den goda Opinionen eller Allmänhetens
förtroende ; då öfverlägga och afgöra huruvida
Riksens Ständer finna sig befogade hos Kongl.
Majrt i underdånighet anmäla deras önskan, att
en sådan Embetsman varder utur Stats Radet
och från dess Embete endtledigad. Med hvad
Friherrarne Adlerbeth och Wetterstedt i detta
afseende yttrat, såsom med Grundlagen öfverensstämmande,
förenar Jag mig derföre till
alla delar.
Rörande åter den andra frågan eller anmärkningen
emot Hans Excelience m. m. Herr
424
Den 2? April.
Grefve von Engeström ; så är det upplyst, affi
den tadlade Skrilvelsen hvarken passerat StatsRådet
elier varit fonderad på något Stats-Rå.
dets Protocoll: Hans Excellence har endast med
Högvederbörlig! tillstånd såsom privat man
meddeladt Landshöfdingarne underrättelse örn de
af Regeringen vidtagne anstalter till Spannmåls
införskaffande, så att de blottställde af »Rikets
Innebyggare derefter kjelfva kunde fatta de beslut,
som för hvar och en i deras belägenhet
vore lämpeligast •, hvilket avertissement, långt
Ifrån att misstydas, snarare borde berömmas.
Och det finnes dessutom ingenstädes i Grundlagarne
bestämt, äfvensom det vore högst 0-  billigt , att Stats-Rådet iöf enskilt brefvexling
står under något förmynderskap.
Angående Hans Excellence Herr Grefve
von lingeströms både Utrikes och innom sitt
Fädernesland ådagafagde förtjenster , vill jag
nu icke yttra mig. Jag bevarar min tanka
derom och min högaktning derföre. Jag önskar
vid detta tillfälle blott, att Grundlagarnes
tydeliga bokstaf må följas.
Ja, Mine Her
rar
! en viss ordning är stadgad , och så snart
en Länk brytes i denna Ordnings-kedja, uppkomma
praejudicater till skyddande af andra
ingrepp i Samhällets befastade grundläggning,
hvilka förr eller sednare skola för dess bestånd
medföra vådeliga följder. Samfundets
Medlemmar hafva öfver!ätit åt deras Representanter
utöfnirgen af de förras rätt. Genom
Grundlagen hafva Representanterne uppdragit
åt visse Eiectorer eller Constitutions-Utskotfet
Den 2? April.
425
pröfningS-rätten angående högre Embefsmäns
förhållanden; således lika anspråk, som nu åtskilige
värde Ledamöter yttrat, att Riks-Stånden
äga återtaga hvad genom Constitutionen
de fränträtt , kunde ock af enahanda grund de
väcka, hvilka genom Grundiagarne lemnat oss
Nationens öfverläggnings-rätt, att densamma
reclamera och sjelfva utöfva; och följderna deraf
lemnar jag hvarje kännare med mogen erfarenhet
att sjelf inse. — Nationen har öfverlast
till visse Auctoriteter att granska och
bedömma lägre Embetsmäns och Corporationens
förhållanden. Ständerne skulle jemväl af lika
skäl kunna tillvälla sig friheten till pröfning
angående så väl de förre som de sednare, och
vi derigenom återflyttas till de uppträden, hvdke
utmärkt Riksdagarne under Farlie- tiderne
ifrån Konung Carl Xlhs död 1718 intill 1772
års Regements förändring. Men jag tror likväl
att hvarje sann Patriot och Fäderneslandets
Vän, lika med mig derföre hysa fullkomlig
afsky.
Nationen har sin stadgade frihet efter Rikets
gällande Grundlagar. — Den är tillräckelig
för Samhällets väl , blott den redligt utan
sjelfsvåld begagnas. ,,  Måtte endast vid blif
"
' vande Riksmöten Folkets Representanter vara
derom angelägne, att i synnerhet uti det vigtiga
Constitutions-Utskottet, som efter min
öfvertygelse har den största magt af alla Utskott,
väljas Män kände för redlighet, kurn
skaper och erfarenhet, och Nationens- lagliga
tätt, så väl som Controllen uppå högre Emr
4=6
Den 2y April.
betsmäns behandlingssätt under deras dyra Värf,
varder då lagligen bevarad. — Men att hjelpa
misstag genom öfverträdande af den gräns
Grundlagarne för Oss, Nationens Representanter,
stadgat, deremot protesterar jag pä det
högsta.
Om Cnnstitutionen anses fel«gtig och tarfva
förändring eller förklaring t\ må den i behörig
ordning sökas och vinnas $ men jag bestrider
blott att något Riks-Ständ emot tydeliga
bokstafven i Grundlagarne äger frihet sjelf
utom den stadgade ordning göra denna förklaring
, som i det hela varder en ny Lag; och
derjemte besluta att den, skall medföra retroactive
verkan på redan framfarne händelser,
hvilka skulle efter denna nya Lag bedömmas.
_ Och jag tror, att under en lugn granskning
af dessa mina principer de skola hos
hvarje fördomsfri Medlem af detta Riksstånd
vinna samma bifall, som de grundsatser,
jag förut vid flere Riksmöten yttrat och följt.
Friherre Mannerheim, Lare August? Hufvudvilkoret
för en öfverläggning, för behofvet
af upplysande Handlingar, så vida meningen är
att komma till ett beslut, måste vara tillvarelsen
af ett ämne hvaröfver öfverläggning äger
eller kan äga rum. Att ett sådant här saknas,
skall jag söka att under ledning af Grundlagen
bevisa. >
f frågor om Anmärknings-mål emot StatsRådets
Ledamöter, med flere, tillåter Graad
-
Den 27 Apil.
427
Jager» ej någon förutgående kännedom deraf
hos Rikets Ständer. Den föreskrifne Formeln
är derpå bevis. Anledningar till öfverläggning
måste således uppkomma i, kraft af Conptitutions-Utskottets
Betänkande, rörande gjorda
Anmärkningar, och de fall, då dessa anledningar
aga rum, äro ganska fa. Ty om Con*
stitutions-Utskottet finner 106 §. Regerings.
Formen tiliämpelig, iemnar det åt Justitiae-Om*
. budsman att saken inför Riks-Rätt utföra. I
detta fall beslutar Utskottet, och gifver sådant
Ständerna ad notitiam tillkänna j deröfver blir
således ingen öfverläggning.
Under tillämpning af 107 §., kan Utskottet
också fria, och såsom det sker med beslutande
rätt, uppkommer ej heller deröfver någon
öfverläggning. Det enda fall i hvilket
Riksens Ständer äga att öfverlägga till beslut,
är: Då Constitutions-Utskottet anmärkt:
Att Rikets sannskyldiga nytta icke blifvit vårdad,
eller att oväld, nit, skicklighet och drift
saknats. Men då Utskottet icke tillkäonagifvit
att det något sådant anmärkt, följer ock
att för Riksens Ständer anledning saknas för
en så beskaffad anmälan, hvartill §:n dem berättigar,
och der orsaken saknas uteblifver verkan.
Härtill kommer ytterligare, att Stats
Ministerns
för Utrikes Ärendernei handling af
honom blifvit vidtagen enskilt, men ej i
egenskap af Konungens Rådgifvare, och att
densamma emot Regerings-Formens 90 §. ej
kan komma under Riksens Ständers elier deras
Utskotts pröfning.
428
De» 2? April.
Här är äfven yrkädt infordrandet af Hand.
Jingarne; — hvad vore vä! dermed ändamålet?
Vill man af deras innehåll leda sig till
en pröfning af enskild mans åtgärder, som år
stridande ernot 90 §. Regerings-Formen, eller
vill man af Stats-Rådets Protocoil vinna öfvertygelse
att Stats Ministern handlat såsom publique
Person? Det vore ja att tillvälla sig
en granskning af Handlingar, hvilka endast
tillhöra Constituto-ns Utskottet.
Jsg kan derföre ej annat finnå, än att infordrandet
af'Handlingar är Lagstridigt.
Under åberopande af Regerings-Formens
56 §. är äfven concluderat tili återremiss. Vid
fråga om återremiss förekomma anledningarf
rättigheter och afsigter dermed. Det heter:
Göres emot Utskottets Förslag sådana anmärkningar,
dst dr anledningar, sorn hindra ahtagan*
det, detta förut sätter rättighet att ej antagaerhalle
Utskottet af dem dei, för att Förslagen
granska och jemka, sådant år ändamålet. Men
nu är Utskottets handling icke ett Förslag
ut3n ett Beslut, det är redan af den magtägande
fattat och beror ej af något vidare antagande
eller förkastande , af skyldighet att granska
och jemka: Anmärkningar kunna således
icke göras, som hindra antagandet, följagteligen
äger ej heller — återremiss, rum. Jag
hemstäder derföre att Constiturions-Utskottets;
Betänkande lägges till Händlingarae.
Herr Schonström, Pehr: Jag tänker icke ta
-
Ben 2? April.
429
la i egen sale; men tror att det är Utskottets
ovilkorliga skyldighet att upptaga min anmärkning;
hvarföre jag anhåller om äterremiss. Jag
tager mig den friheten erinra, att de öfrige
Stånden remitterat sådana Anmärknings-inål,
der Personen ej blifvit fäld.
Friherre Anchartvård, Carl Hinric: Det tillhör
mänskliga Organisationen att se, och följagteligen
att tänka olika. Jag har yttrat huru
jag förstått Grundlagarne: jag har trott innehållet
af 107 §:n vara det, att första Momentet
deraf bestämmer Constitutions-Utskot»
tets rättighet, och inskränker dess åtgärd till
blott en hemställan eller hänvisning till Riksens
Ständer, att vara uppmärksamma huruvida
Rikets väl i den eller den frågan kunde
kräfva en anmälan hos Kongl. Maj:t. Jag anser
Utskottets åtgärd bestämd i sista delen af
Momentet. — I den nya rad , som börjar det
3ndra Momentet med de orden: Frågor uti
detta ämne etc., kan jag ej finna annat än ett
nytt fall, sona Lagstiftaren velat utmärka. Här
ar gränslinien uppdragen; der pä, ena sidan
Constitutions-Utskottet, med anledning af de>.s
egen gransknings-rätt, hämtar orsak att till Riksens
Ständer anmäla det en eiler flere af Konungens
Rådgifvare uti deras Rådslag icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta d Och å den
andra sidan utväg lemnäs den enskilte Representanten
att väcka frågor i samma ämne.’ —
Man har yttrat, att Öfveriaggningar i detta ämne
innom Ståndet ej få äga rum 5 — så länge
107 sadan den nu lyder finnes i Rege- . y
Den 27 April.
lings-Formeri, är det likväl ingen tvifvel underkastadt
huiu härmed förhållas bör. Andra
Momentet uti 107 §. säger, att frågor uti detta
ämne kunna i Riksens Ständers Plena väckas,
men icke af Riksens Ständer afgår as-, hvilket
måste bevisa, att det är Riksens Ständer, som
böra afgöra men ej Constitutions-Utskottef,
hvilket i sådant fall endast bör höras. Och
detta styrkes ytterligare af orden: Sedan Utskottet
blifvit hårat. — Jag kan ej fatta hvarut!
Ständernes pröfnings-rätt skulle bestå, om de
blott ägde conträsignera Constitutions-Utskottets
beslut. Dä Constitutions Utskottet fförsta
faller, eller dä anmälan om någon Stats-Rådets
glömska af Rikets sannskyldiga nytta göres
till Ständerna, icke äger någon afgörande rätt,
vore det besynnerligt om Utskottet skulle få en
större rätt, då anmärkningen är väckt innom ett
Staud. Här är ej nu fråga om det förhänder
varande Anmärknings målet, jag har undvikit
att derom yttra mig, hellst jag saknar sjelfva
grunden eller anledningen, som är Herr Schönströms
anmärkning; men då här varit taladt
om billighet och rättvisa, hemställer jag om
den vid detta tillfälle blifvit iakttagen. Jag
vill fråga om en Ledamot, sorn enligt Lagens
stadgande inlemnat en törseglad anmärkning
bör vara nöjd dermed, att ett stympadt utdrag
deraf till Riks-Stånden inkommer, med Utskottets
yttrande, att den till närmare pröfning
icke kunnat uppragas.
Jag har trott att den tillfredsställelsen icke
k,onde nekas den, som nitfuilt ifrar emot oord*
Den af April,
43*
ningar, att hans anmärkning af allmänna Opinionen
pröfvades; en anmärkning, som efter
Constitutions - Utskottets granskning uti dess
yttrande visas icke böra medföra någon af da
ansvar, som 106 och 107 § §. bestämma, kan
likväl innebära .klagan öfver en sådan åtgärd,
hvars förebyggande i. framtiden kunde föranleda
till underdåniga Önskningar hos Kongl.
Maj:f, att de anmärkte missbruken för framtiden
förebyggdes.
Friherre Cederström yttrar, att öfverlägga
ningar innom Ståndet aldrig få äga rum i sådana
mål , som det nu förevarande j men jag
förstår ej hvad Lagstiftaren i sådan händelse
menat med, hvad sorn får öfverläggas; då han
positivt sagt hvad sorn ej under öfverläggning
får nämnas. För mitt förstånd visar sig Lagstiftarens
mening hafvr varit den, att obehöriga
saker ej skulle under sådan öfverläggning
fä nämnas, men ingalunda att hinder skulle
läggas för en öfverläggning, der den skulle erfordras.
Då jag sökt försvara Grundlagens helgd,,
har jag ej ingått j någon undersökning om principen.
Jag har blott velat bestrida att 107 §.
uttrycker någon afgörande rätt"’ för Constitutions-Utskottet,
ocb det är på ordalydelsen
af en den mäst tydeliga Svenska mening jag
grundar mitt påstående.
Jag kan ej förstå huru af 107 §. kati \
dragas någon annan tydning än den, att
Den 2? April.
Riksens Ständer, med vilkor af Constitu.
tions-Utskottets hörande, äga rättighet att afgöra.
Med Friherre Cederström förenar jag
mig fullkomligt i dess yttrande, att god medborgerlighet
ej står tillsammans med försök
att eludera Lagen. Jag respecterar Friherre
Cederströms medborgerlighet, men ber honom
ej förtyda min. ' För öfrigt, om vi äro af olika
meningar, böra vi ändå vörda hvarandras
Opinioner och ej sätra deras afsigter i fråga
säspm mindre goda, åtminstone intill de.s sådana
yttranden kunna beledsagas med talande
bevis.
Herr von Stahl, har under åberopande af
§. §. yttrat, att Grundlagen förbjuder återremiss
af Constitutions-Utskottets Betänkande. __
Det vore önskeligt få veta hvilken eller hvilka
§.§. gifva anledning till ett sådant påstående.
Herr von Stahl iöreslår vidare, att Herr
Grefven och LandtMarskalken må vägra Proposition.
Jag vili blott erinra , att det tillkommer
Land t Marsk al k och Taleman att sjelf
pröfva, men ej enkel Ledamot att i sådant fall
gifva rigtning at LaqdtMafskalkens förhållande.
Jag rager mig äfven friheten anmärka, det
en väckt Motion måste vara bokstafveligen
stridande emot Regenngs-Forrnens ordalydelse,
lör att Proposition må kunna vägras, och
dä Herr v. Stahl ej lärer förmå visa händelsen nu
vara sådan, klefve dess önskan, om den vunne
framgång, ett vådeiigt prejudicat för Sven-»
ska Friheten.
Herr
Den 2? April.
435
Herr Friherre af Wetterstedt har satt i
fråga hvilka följder skulle uppstå om Anmärknings
mål, utan ledning af Constitutions Utskottet,
kunde af Ständerne upptagas och pröfvas.
jag tior att det i 2:lra Morn. af 107 §.
uttryckte vilkor af Constitutions Utskottets hörande
tillräckligen upplyser Lagstiftarens mening,
och rättvisar dess förutseende omtanka,
såsom grundad på känslan, öfvertygelsen och
erfarenheten af mänskliga passiooernes möjliga
förvillelser och anlag till öfverdrift vid begagnandet
af sina rättigheter. Jag tror att Lagstiftaren
velat förebygga det inflytande Talaren
för ögonblicket kunde tillvälla sig på ett partie,
och all våda är i denna del påtageligen förekommen,
genom de i Grundlagen för anmärkningar
föreskrifne former. Constitutions-Utskottets
yttrande öfver en anmärkning emot
Stats-Rådet skall otvifvelagtigt alltid uppfylla
sin vägledande afsigt, och jag är öfvertygad
att den passiva delen af Representationen, som
säkerligen utgör pluralitéten, vid ötverläggningarne
om sådana frågor, uti Utskottets yttrande
öfver dem, skall söka ett stöd för sitt beslut
och sålunda motväga den ytterlighet, sorn a?
er» häftig parti-anda kunnat befaras 5 men Constitutions-Utskottets
yttrande öfver en uti ett
Stånd, emot Stats-Rådets Embets-utöfning väckt
fråga, bör då innehålla upplysningar i ämnet
och ej vara uppställdt i form af ert beslut,
som Utskottot ej äger rätt att afkunna.
107 §. säger Herr Friherre af Wetterstedt,
Jlidd. och Ad, Fröt, V B, 2 Åfd, 55, 56.
434
Dm April*
ger en stor Latitude åt Constitutions-Utkottet;
men jag kan ej skilja mig ifrån den tankan, att
2 Mom. i samma §. gifver Ständerne en ännu
»torre, irste Mom. tillägger Utskottet rättighet
att hemställa; då deremot 2 Mom. lemnar
Ständerne rättighet att i sina Plena väcka,
och i behörig ordning pröfva och afgöra Anmärknings-frågor.
— Friherre af Wetterstedt
anser Grundlagen i detta fall vara tvetydig; men
jag finnér ej skäl hvarföre tolkningen deraf
dä skall göras till Riksens Ständers nachdel,
och hvarföre deras rättigheter, samt i och med
detsamma Folkets, alltid skola inskränkas der
någon vill finna otydlighet i Grundlagen.
Hvarföre kunde ej tolkningen lika väl vid
sådana tillfällen utfalla till Riksens Ständers,
som till Embetsmännens fördel? — Om §. är
otydlig, hvilket jag ingalunda kan medgifva;
så må ju den, sorn med mig i detta fall tän- 1
ker olika, söka förklaring. Icke kan det tillhöra
den, för hvilken §. visar sig fullt tydlig,
att aska dess förändring. Vidare har Friherre af
Wetterstedt hemställt, om icke, så vida återremiss
af ifrågavarande Memorial agde rum,
man på samma grund kunde återremittera Constitutions-Utskottets
Betänkande rörande Decharge
för Stats-Rådet.
Jag tager mig friheten svara, att Riksens j
Ständer visserligen äga rättighet återremittera i
Decharge-frågan, om gällande anmärkningar <
göras mot Constitutions-Utskotfets Betänkan- |
de derom, och föranleda till en pröfning, som
Den 2? April*
435
påkallar Constitutions - Utskottets ytterligare
förklaring.
Då Riksens Ständer ej äga eller böra äga
tillgång till Stats-Rådets Protocoll, så äto de
val inskränkte till ett blott förlitande på Constitutions-Uiskottets
uppgift5 men om enskilde
Personer kunna känna begångna felagtigheter
och uppskjuta att å dem väcka uppmärksamhet
i det hopp, att Constitutions-Utskottet i
dess Betänkande om Decharge ej sådant underlåter
5 så måste det i motsatt fall, och då
anmärkningar vid granskningen deraf framställas,
vara Riksens Ständer öppet, att, om ock
i sista ögonblicket, bestrida Dechargen, och
frågan derom till Utskottet återförvisa, jemte
de anledningar till anmärkningar, som hvar och
en dervid funnit sig befogad afgifva. Utom
denna rättighet hos Riksens Ständer skulle det
vara Utskottet, som allena frikände Konungens
Rådgifvare från allt ansvar, och sådan var visserligen
icke meningen då Grundlagen stiftades.
Man torde finna anledning till den erinran,
att, som ingen viss termin är ConstitutionsUtskottet
förelagd, innom hvilken Utlåtandet om
Dechargen bör till Riks-Stånden inkomma, det
väl vore möjeligt att anmärkningar dervid blefvo
utan all nytta, då Utskottet kunde först
vid Riksdagens slut med dess Betänkande deröfver
inkomma.
Det är till förekommande häraf sora jag
4?6
Den April.
anser det tillägg i Grundlagen nödigt, att Constitutions-Utskottet
minst en månad för den
dag, Riksmötet efter Grundlagens innehåll bör
slutas, borde dess Betänkande rörande StatsRådet
till Riksens Ständer afgifva.
Hvad återremissen af förevarande fråga vidkommer,
stödjer jag ej mitt påstående derom
på sjelfva Anmärknings-frågan, men på den öfvertygelse,
hvarifrån jag aldrig kan skilja
mig, att Ständerne icke frånträdt deras öfverläggnings-rätt,
så länge i Grundlagen linnes
bestämdt hvad derunder ej får förekomma, och
icke eller deras rätt att pröfva och afgöra. Då
all pröfn ng förutsätter kännedom af sjelfva ämnet
, hvilket nu af. Utskottet inskränkes till
ett meddelande af några få meningar utur Herr
Schönströms anmärkning, blifver mitt yrkande
att Memorialet måtte såsom ofullständigt återförvisas,
ej i afsigt att å sjelfva anmärkningen
framkalla någon ytterligare påföljd, — jag
förklarar det högtidligen, —■ utan för praejudicatet,
hellst jag aldrig skall medgifva, att den
magt, som bokstafveligen tillhör Riksens Ständer,
öfveiflyttas på Constitutions-Utskottet.
Skall jemvigt bibehållas, böra Riksens
Ständer, om de i ena fallet äga rätt att afslå
eller bifalla Constitutions-Utskottets tillstyrkande
af anmälan hos Konungen om Afsked för
en felagtig Embetsman, äfven å det andra fallet,
då Utskottet ej funnit en framställd anmärkning
ledande-till ansvar, äga deras pröfnings-rätt
öppen, för att kunna fälla, om Riksens Ständer
finna deras Constitutions-Utskott vid ett
Den 27 April, 437
afgifvit yrfrande hafva åsidosatt Rikeis väl för
personliga betiagtelser.
Det är på grund af allt detta, som jag ännu
fortfar att yrka återremiss: Att Herr Schönströms
anmärkning till Ståndet må inkomma
samt här uppläsas, äfvensom att i framtiden
alla anmärkningar må med Constitutions-Utskottets
deröfver afgifne Utlåtanden till Riks
Stånden återkomma i hela deras vidd, — Om
anmärkningen är byggd på intet — eller inne
holler fullkomligt non sens, 'rot jag ätt dét
bästa Correcfiv, den bästa motvigt ligger deri,
att Motionairen vet att Ständérne skola granska
hans anmärkning. Men om, å andra sidan,
anmärkningen är väl grundad, kan han,
i fal! den af Utskottet ogillas, dock hoppas
att den, lagd för Ständernas ögon, skall afvärja
alla oblidare omdömen, fiän hvilka den
för sitt f ädernesland och för sin Constitution
nitälskande bör finna s;g fredad, dä han sorn
utväg dertill blott fordrar att dessa anmärkningar
oförändrade framläggas till pröfning för
Riksens Ständer, hvilka då äga tillfälle a:t
göra rättvisa åt anma»karens motiver, att godkänna
de grunder från hvilka harr utgått, ehuru
anmärkningen ej ansetts kunna verka ansvar.
Min föresats har visserligen varit att undgå
vidrörandet af sjelfva hufvud-ämnet; men
då flere före mig derom yttrat deras tankar,
då man loftaladt föremålet för anmärkningen,
dä, man utan att känna anmärkningens hela in
43*
Ven 2* April.
nehåll, klandrat dess grunder, anhåller jag Sfven
att i ämnet få uppläsa följande*i
Utskottets Betänkande upptager såsom till.
fullo upplyst och ädagalagdt, att det uti Herr
Schönströms anmärkning öfverkiagade Cireulaire
Bref icke emanerat till följd af Konungens
i någon af dess Stats-Expeditioner fattadt
Beslut, eller ägt gemenskap med Beredningen
och anmälandet af de Ministeriella Målen, hvadan
ock deröfver intet Protocoll kunnat föras,
hvilket allt är det, sou) i min tanka bordt föregå
en så beskaffad Skrifvelse, som den ifrågavarande.
-— Jag frågar om ett Circulaire-Bref,
Born börjar på Nådig Befallning och innebär,
att det vore angelägit att Konungens Befallningshafvande
förekomme Allmogen &c. &c. &e.,
kan anses som en blott underrättelse till Herrar
Landshöfdingar ? Svaret torde säkrast kunna
lemnäs af dem, hvilka till äfventyrs ej saknat
bekymmer såsom följd af den verksamhet
de lemnade åt en så beskaffad underrättelse.
—
gen, huru Expeditioner och Befallningar skola
vara qvalificerade, och ingen §. i RegeringsFormen
berättigar mig vetterligen Stats-Ministern
för Utrikes Ärenderne att i något fall,
och minst i ett så maktpåliggande Oeconomiskt
ärende, enskilt afgifva Circulaire-Bref, som
tillkännagifva Regerings-åtgärder, och föranleda
till allmänna Kungörelser, hvars ouppfyllda
löften nogsamt vittna om deras i origtig väg
uppkomna antedning. — Ehuru jag meri visshet
förmodar, att Riksens Ständer i och för den
-
Ben 27 Apriu
43*
na händelse icke vilja sätta sin i 107 §. bokstaf,
veligen förbehållne önsknings-rätt i verksamhet,
så är det likväl möjligt att Riksens Ständer
uti Herr Scböoströms anmärkning kunde finna
en anledning till underdånig önskan hos Kongl.
Majtt, att sådana Circulaire-Bref uti origtig och
ej med Landets inre Styrelse sammanhängande
väg, icke mera finge utgå, då det synes vara
högst nödvändigt att Konungen må äga tillfälle
att låta tilltala den, sorn genom osäkra uppgifter,
möjligen vållat, att ett på Nådig Befallning gifvit
löfte om Regeringens åtgärder icke kunnat uppfyllas
j men för denna önskan är det äfven angeläget
att Herr Schönströms anmärkning blifver
känd, hvarföre jag aldrig kan frångå att yrka
det den må varda med Ståndet communicerad.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag hade
den äran begära ordet, var Discussionen nyss
börjad. Jag hade ännu ej hort Friherrarne Adlerbeth,
Åkerhjelm och af Wetterstedt, i hvilkas
tankar jag fullkomligen instämmer. Dock anhåller
jag att få tillägga några ord, såsom skäl
för min öfvertygelse-. Jag skall göra det sa
korrt som möjligt
Då
jag tror det vara- en pligt att bestrida
en sådan tillämpning af Grundlaget*, sorn
den Friherre Anckarsvärd yrkat, anhåller jag
fä på förhand försäkra, att jag icke dess mindre
är öfveftygad att våra olika åsigter leda deras
ursprung från vår qcmenfnmma önskan,, att Grundlagen
må efter lefv as och Nationens rättigheter
icke förnätmas» — Burn ofta finner man icke
440
Den 2? April.
alldeles motsatta meningar, ufgä från lika rena
afsigter ?
Allt ifrån 1809, då nu gällande Grundla*
gar antogos, har jag vant mig att om deras
föreskrifter stagda min öfvertygelse, äfven i
de delar där någon otydlighet föranledt till stridiga
omdömen. Af hvad jag i dag hört anföras,
har jag icke funnit anledning att frångå
det begrepp j g under 9 års" tid oafbrutit
haft, och hvars ratta förstånd aldrig förr än nu
blifvit bestridtj jag medgif.er att sista Mom.
af 107 §• saknar den bestämdhet, sorn vöre önskelig,
men då det jemföres med öfrige Stadganden
i samma och föregående §, vägar jag
med full visshet påstå, att de sorn anse RiksStånden
aga rätt afgöra alla Anmärkningsfrägor
utan afseende på Constitutions Utskottets Utlåtande,
icke heller kunna åberopa någon tydelig
föreskrift för en sadan mening.
Grundlagens stadganden rörande Anmärkiiings-måi
förekomma pä frenne serskiltå ställen:
1:0 106 §, der Constitutions Utskottet ensam äger
rätt att fria eller stalla till ansvar, och hvilket
är sä mycket tydligare, som Utskottet icke
ens är ålagdt att gilva Riksens Ständer del af
dess beslut, utan endast directe ställer den
brottslige under Justit:ae-0mbudsmannens tilltal
inför Riks Rätt. 2:0 1 107 §:s 1 Morn., hvarest
Utskottet tillerkännes den rättighet, att, då någon
af Stats Rådet, eller en Stats Secreterare, utan
att hafva begått fel, som kunna kräfva en lag.
lig undsisökning 3 dock genom de af Utskot
-
Den 2? April'
44*
fet granskare Handlingar befunnits i sin tjenst
hafva ådagalagdt väld, oskicklighet &c. ett sådant
förhållande hos Riksens Stander anmäla,
hvilka hafva sig förbehållit att detsamma pröfva,
göra mildring, vid saken fästa afseende elier
fata den förfalla. Med all Lag-principe är ock enligt,
att den högsta Auctoriteten får mildra: Sä äger
Konungen göra Nåd; men ej, skärpa det ådömde
straffet. 3:0 107 §:s 2 Morn. hvars sammanhang
jag fattat sålunda, att Ständerne på grund
af en gjord anmärkning ej kunna skrida till tillämpning
af §:s föreskrift i afseende på en felagtig
Embetsmans skiljande från dess Embete, förr än
Constitutions-Utskottet genom dess tillstyrkande
beredt Ständerne anledning att hos Konungen
anmäla den åtalade till endtledigande. ,Och
fastän ingen §. uttryckeligen ger Utskottet rätt
att fullkomligen frikänna, så ock enär Utskottet
icke funnit anledning hvarken att fälla efter
106 §. eller till Ständernas Opinions-dom
efter 107 §. anmäla, ligger det klart för mitt
begrepp att saken måste förfalla, och att det
alltså är Constitutions-Utskottet, som frikänner
från någon påföljd af den gjorda anmärkningen.
Då jag ej kan instämma i den tankan,
att Riksens Ständer få äfven vid sådant fäll
göra ändring, inser jag icke ändamålet med en
återremiss at ett Betänkande, hvilket Constitutions-Utskottet
lagligen och efter den praxis
sorn hittills blifvit följd, afgifvit. — Öfveriäggningen
har redan blifvit utsträckt vidare utöfver
ämnet än Grundlagen medgifver; man har
ingått i pröfning af sjelfva saken. Jag tror
mig likväl .vara skyldig att derifrån afhålla
442
Den 2? Äprit.
mig, cJS Riksdags-Ordningen bestämdt stadgar„
att Riksens Ständer ej kunna ingå i Discussior»
i annat fali, än då Constitutions-Utskortet till
dem öfverlemnat art hos Kongl. Maj:t efter
' 107 §. göra underdånig anmälan. — Då jas*
nu begagnat tillfället att förklara min mening,
huru jag anser förståndet af Grundlagen, har
det skedt ej i den förmodan, att jag skulle
kunna utreda det rätta så fullständigt och så
upplysande, sorn de värde Talare, jag här afhört,
men i den afsigt att visa, det äfven jag
ifrar för helgden af Grundlagen — för Sven»
ska Folkets frihet —» och äfven tror det vara
lika vådligt, om genom tolkningens utsträcka
ning, lagstiftande eller den verkställande Mag»
tens rättigheter skulle ökas.
Med anledning af hvad Herr Friherre af
Wetterstedt anfört, förenar jag mig i Herr Fri herrens
hemställan om tryckning af allal Handlingafne
uti förevarande Mål och anhåller sluteli»
gen att Herr Grefven och LandtMarskalken.
täcktes göra Proposition att Constitutions-Ut»
skottets Memorial, såsom blott ad natitiara
lemnat, må läggas till Handlingarne.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Stael von Holstern: Dtseussionen
har i min tanka afvikit från ämnet: Detta är
egentligen, huruvida Constitutions*Utskottet
är berättigadt att utan afseende ferana någon
emot Stats-Rådet gjord anmärkning utan att
derjemte i sådant fall anföra skälen dertill».
Ben April.
44?
I förevarande Casus, instämmer jag med Frihe
rre Anckarsvärd , att saken måtte kunna för.
falla, om Riksens Stander deremot hos Konungen
i underdånighet anhöllo , att dylika Skrivelser
på Nådig befallning, för framtiden icke
matte äga rum. Fåfängt tror jag man kan eller
bör påstå , att en dylik Skrifvelse skall
kunna anses för enskilt samt att Embetsmännen,
som skola åtlyda och verkställa Konungens
Bud och Befallningar, efter behag kunna göra
derpå hvad afseende de behaga ; och då Riksens
Ständer vid författandet af Grundlagen
nogsamt insett af hvad vigt det vore att inga
Befallningar från Konungen och på dess Befallning
utgå, utan efter föredragning i StatsRädet
och med vederbörlig Contrassignation,
Ministerielle och kommandomål undant\gne;
så är denna händelse, ehuru i den bästa välmening
tillkommen, likväl af farligt praejudicat,
sorn kunde leda dertill, att hvilket ärende,
man behagade, skulle utan Stats-Rådets hörande
kunna afgöras.
Att vägra återremiss af Betänkandet, på
den grund att Constitutions-Utskottet skulle
äga Riksens Ständers beslutande rätt, bestrider
jag på det högsta, äfvensom att kalla detta
Utskott, magtägande, är ett olämpeligt uttryck.
Friherre Adlerbeths yttrande, att de i 93
§:n nämnde Mål icke tillhöra Ständers pröfning,
måste jag också bestrida 3 om så vore,
hade vi handlat inconstitutionelt hela Riksdagen.
106 och 107 §§., sorn dock tillhöra Ständernas
och deras Utskotts pröfning, angå Era»
444
Den 27 April.
betsmäns afsättande.
Konungens Förordning
angående Soldate-Beklädnaden är just nu under
Ständers profning. Här afgöres ständigt frågor
om Löne-ersättningar , Pensioner och andra
enskilta Personers angelägenheter, som stå
j något sammanhang med Statens, po §. lemnar
således icke något förbud, utan i stället en
föreskrift j hvilka fall och j hvilken ordniag
öfverläggning ager rum. Jag hemställer derföre,
om icke de Herrar, hvilka hafva bestridt återremissen
, behagade förklara att detta icke må
tjena såsom praejudicat till ökande af Constitutions
Utskottets rätt på Ständers bekostnad,
utan endast hafva afseende på denna sak, såsom
varande af en helt annan beskaffenhet, då
dess officiella egenskap sättes i fråga. I annat
fall mäste jag yrka återremiss.
Herr Schunström: Egesfeliga frågan lärer
vara om återremissgaf Constitutions-UtskottetS
Memorial, hvarom jag får äran begära Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Herr von Hauswolff: I anledning af hvad
Friherre Anckarsvärd yttrat, utbeder jag mig
få göta några korta reflexioner. Friherre Anckarsvärd
har anmärkt, att Riksens Ständer skulle
beröfvas deras rätt att öfverlägga, om ej
bans tolkning af Grundlagens ifrågavarande rum
ansågs såsom den rätta: Friherren lär hafva förgätit
ingressen till , som säger, att Utskottet
först skall pröfva anmärkningen och att
Ståndets öfverläggnings-rätt ej inträder förr än
Utskottet funnit causa a&endi. Men om 5 då
Den 2? April.
44?
Utskottet ej funnit causa agendi, Riksens Ständer
likväl skulle kunna ingå i pröfning af Målet,
borde den anklagade och af Utskottet
fälde, med samma rätt kunna vädja til! Riksens
Ständer. — Då det ena ej är tillätit, kan ej
eller det andra vara det. — Det är här icke
någon fråga om Folkets rätt, utan det skall
blott urskiljas om Ständerne eller deras Constitutions-
Utskott tillkommer pröfnings rätten.
Skulle sluteliga afgörandet tillhöra Riksens Ständer,
måste ock en serskild §. eller åtminstone
ett ytterligare moment till 107 §. Regerings-
Formen tillsättas, nemligen huruledes förhållas
bör i händelse icke alla 4 Raks-Stånden
sirö af enahanda tanka, och om Konungens vidare
Sanction fordras innan beslutet sättes i
verkställighet.
Vidare yttrar Friherre Anckarsvärd, att
det är för praejudicatet som han yrkar återremiss;
men praejudicatet förfaller ju aldeles ifall
remiss sker till Constitutions Utskottet om
förändrad redaction af 107 §. såsom otydlig i
dess närvarande skick.
1 öfrigt och hvad
beträffar frågan om en Skrifvelse tili Kongl.
Maj:t rörande förbud för vederbörande att utfärda
dylika Skrivelser, som den, hvilken för anmärkningen
varit föremål; får jag anmälat det
jag tror detta vara ett ämne, sorn i behörig
oidning bör väckas, och hvilket alltså nu max
ste förfalla; äfvensom jag äuser ConstitutionsUtskottets
Memorial endast böra läggas ad acta,
hvarom jag begär Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition.
Den 2f April.
Friherre Cederström: I anledning af hvad
Herr Friherre Anckarsvärd emot mig yttrat,
anhåller jag att få till Protocollet förklara, att
det må stå en hvar fritt (hvars medvetande
honom dertill berättigar) att anse, hvad jag
förut yttradt såsom rigtadt emot sig personligen.
Friherre Adlerbeth: Till besvarande af den
anmärkning Herr Friherre Stael von Holstein
anfört vid mitt nyss upplästa anförande till
Protocollet, får jag den äran nämna, att jag
till utvecklande af mina grundsatser begynte
med nagra allmänna betragtslser öfver fördelningen
af rättigheterna enligt var Stats-Författning
emellan Konung och Ständer. Jag anförde
dervid, att enligt 90 §. i RegeringsFormen,
enskilta Må! äro uteslutna ifrån Riksens
Ständers befattning , så att frågor hos
dem aldrig få förekomma om Embets- och
Tjestemäns till- och afsattande , Regerings- och
Domaremagtemes beslut och Utslag m. m.
dill bevis att jag häruti haft rätt far jag utbedja
111ig att lå uppläsa samma §. så lydande:
Under
Riksens Ständers eller deras Utskotts
öfverläggningar och pröfning må icke
uti något annat fall eller på något annat sätt,
ån denna Grundlag bokstafveligen förcskrifver,
komma frågor om Embets- och Tjenstemans
till- och afsätrande; Regerings- och Domaremagternas
beslut, Resolutioner och Utslagj
enskilda Medborgares och Corporationers för
-
Den 2? April.
447
hållanden, eller verkställigheten af någon Lag,
Författning eller Inrättning.
Har jag sagt ett ord annat än här bokstafligen
finnes?
Men denna Discussion och undersökning
om §;s rätta förstånd, hörer ej till närvarande
amne, hvarföre jag betygar min öbskan, att
vi mä återgå till det, som utgör egenteliga föremålet
för öfveriäggningen.
Grefve Mörner^ /Idolph Goran: Setfan så
mycket i detta ämne blifvit taladt, vili jag ej länge
uppehålla Ridderskapet och Adeln, jag önskar
blott få göra en liten erin Iran i anledmog af Friherre
Anckarsvärd yttrande, att Riksens Ständer
ej kunde hafva sämre rätt i a:dra än i:sta morn.
af 107 §■> Jag är alldeles af den tankan, men af
det skalet, att de blott hafva en och samma
rättighet i båda fallen; den nemligen, att när
Constitutions-Utskottet gjordt anmälan om en
Persons endtledigande ifrån dess Embete, dä
pröfva huruvida de vilja en sådan anmälan
fullfölja eller ej. Att Riksens Ständer skulle
hafva någon annan rätt och när Utskottet fiikändt
gå inn i pröfningen deraf, kan jag omöjligen
fiona anledning till.
I §:s i-.sta mom. står ju tydeligen, att om
Constitutions-Utskottet finner skäl att anmärka,
då äga Ständerne pröfva och besluta om påföljd
derå skall äga rum; finner åter Constitutioas-Utskottet
icke anledning vara tili an
-
445
Den 2$ April.
märkning, tror jag ingalunda att Riksens Stän;
der , det oaktadt , skulle kunna förklara motsatsen,
så vida de ej skulle, såsom Friherre a£
Wetterstedt anfort, infordra de af Utskottet
granskade Protocoll. Föremålet för Ständernas
beslutande ratt är således här, efter min
tanka, ganska bestämdt. När åter en annan
Person iin Constitutions-Utskottet gör anmärkning
, så,är det ju äfvenledes blott Utskottet,
sorn äger Handlingarne, och kan säga om den
är behörig eller, ej. Då Riksens Ständer ej
hafva dessa Handlingar att tillgå, huru skulle
de då kunna utlåta sig öfver anmärkningen m.
m. Om, såsom Friherre Anckarsvärd föreslågit,
anmärkningen skulle med Utskottets Utlåtande
till Stånden återgå, blefve ju blort den
ena Parten hörd, och saken skärskådades ej
hel och hällen, utan endast på en sida. För
öfrigt, om Ständernas beslut skulle grundas pä
anmärkningen allena, kunde man ju ock gå
Constitutions Utskottet förbi, utan att höra
det. Men ändamålet med Constitutions Utskottets
yttrande är ju att det skall tjena till
rättelse. Hvad sluteligen angår det, sorn här
blifvit anfört angående Circulaire bref; så kan
jag icke finna, huru 38 §■ Regerings Formen
derpå kan tillämpas. Den handlar om Contrasignation
af Konungens Bud och Befallningar,
men att en enskild Embetsman må kunna
lemna underrättelser i enskildte Ci.rculairebref
till Personer, med hvilka han har relatipner,
det lärer ingenstädes vara förbjudit.
Fi 1-
Den 2? April.
449
Friherre Acukarsvdrd; Herr v. Hauswolff har
yttrat den förmodan att jag glömt något af
j07 §. Jag kan likväl ej medgifva någon
glömska uti denna del , dä jag länge nog prof.
vat Ridderskapets och Adelns tålamod med ett
ofta förnyadt åberopande af 107 §:s bokstafveliga
innehåll, hvarvid Ingressen ingalunda blifvit
af mig förgäten. Jag tillstår gerna att jag
är aldeles ovan att ryda Lagar och borde i
den de,en kan hända hafva mera lit till Herr
von Hausswolff, hvars yrke det varit och är
att tolka dem.
Det sätt hvarpå Herr v. Hausswolff vid detta
tillfälle tyckes villja förstå 107 §. har 1 i levå!
icke till sådan grad stärkt mitt förtroende
till dess omdöme, att jag i anledning deraf
kan afstå ifrån mitt egit.
Då jag anser det onyttigt att längre upptaga
tiden, återstår dut blott för mig, att, med
fullkomligt erkännande af mina motståndares
öfverlägsna talenter i framställnings sättet af
sina meningar, förklara, att jag ingalunda anser
mig af deras skifil öfverbevist, och att
jag således ej kan afstå ifrån att yrka återiemiss
af Constitutions-Utskottets Memorial.
Grefve Mörner har origtigt fattat min mening,
då han säger, att om ej alla Protocoll
och Handlingar, utan blott anmärkningen korn*
me under Ständernas skärskådande, skulle blott
den ena Parten blifva hörd. Sådan händelse
Ridd, och Ad. Prgt. V B. 2 AJd. 57» 58*.
Den 2? April.
tror jag vara förebygd af den §• jag åberopat,
just derigenom att anmärkningen måste innan
Ständernas pröfnings och anrr/ärknings-rätt inträffar,
inga till (Jonstnations Utskottet, som
infordrar den åtalade Partens förklaring, jemför
Protocoller m. m. och derpå grundar sitt
yttrande. Jag finner således den atalade Partens
rätt så skyddad, att han ej möjligen kan
dömas ohördan. Har är dessutom icke frsga
om ett Domsslut. Det är en ConstitutionsUtskottets
Opiniors-sak art väcka och till Ständerne
öfverlemna en anmärkning i den afsigt
107 §. åsyftar. Fråga, som i sådant afseende
uti Riks-Stånds Plenum väckes af enskild
Riksdagsman , är äfven ett Opinions-Verk , och
Riks -tandens förening om Constitutions- Utskottets
eller den enskildte Motionairens Opinion,
blifver uttiycket af Riksens Ständers öf
vertygelse om ett kraf för Rikets väl , om hvars
tllfredsställande de hos Kongl. Maj:t kunna i
underdånighet anhålla, utan att derföre kunna
påföljden af sin önskan besluta.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkän.
ragtf att Pffnum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Grefve Mörner: Jag ber om förlåtelse att
jag nödgas ännu borttaga några ögonblick för
att i anledning af hvad Friherre Anckarsvärd
yttiade, förklara det jag endast sagt att derest
Protocoller och Handlingar ifrån ConstijutionsUtskottet
skulle infordras, kunde Ståndet ej få
Den 2? Apvil.
45*
fullkomliga upplysningar, och Målet ej blifva ut*
redt. I Constitutions-Utskotret ar visserligen båda
Partemes: ratt bevaiaöpmen då ,Utskottet i
grund af sm kännedom om sakens förhållande
tillstyrker att den skall I ört al I a, och Ståndet
ej dermed vill låta sig nöja utan sj;lf döma,
och derföre infordrar, tili exempel ar,märknings-Författarens
Memorial , så er höi les väl
deraf endast en ofullkomlig Sak kännedom , enär
det blott utaf ifrågavarande Embetsman®
förhållande i det hela kan upplysas, huruvida
de nied skicklighet och drift sitt föitiOendeEmbete
utöfvat.
Constitutions-Utskottet har samma rättighet
i följe af båda Momenterne i 107 och
när dess rätt, att icke göra någon anmärkning,
är i för 1 a fallet medgifven, lär också dess rättighet
att frikänna från en anmärkning, sorn
redan blifvit gjord, äfven följa af samma förhållande,
det nemligen, att ingen så väl som
Utskottet kan döma med full Sak-kännedom.
Frågan är i båda fallen om ett omdöme öfver
Personers förhållande i det bela af deras Embets
befattning, och det kan ingen bättre än
Constifulions Utskottet fälla, för hvilket StatsRådets
Protocoiler blifva framiä^de.
Med mycket nöje har jag hort åberopas
den varsamhet och det lugn, sorn 1809 här
rådde, då Constitutionen uppgjordes, och jag
hoppas att Riksens Stander afven nu och i
framtiden skola gifva efterdöme al samina Moderation,
samma Lag-hdnad, sorn är den säfe»
JC.
Den 2? Aprit.f
rasfe borgen för deras rättigheters helgd och
‘frihetens bestånd.
Friherre Anckarsvärd ■. Till besvarande af
hvad Grefve Mörner behagat yttra, får jag
förklara, att jag ej km frångå , att icke just
nu här uppstår samma omöjlighet att bedomina
oell besluta , då man ej äger tillfälle att med
Utskottets Utlåtande jemföra den anmärkning,
hvarom nu är fråga.
Oagfadt all den tillit, man har skäl att
sätta till Constitutions Utskottets omdöme, tror
jag dock icke att någon Domare får grunda
sitt beslut på blotta lörtroendet till en Auctoritets
till- eller afs.yrkan. Constitutions-Utskottets
hörande kan i denna del aldrig blifva
annat än en upplysninggifvande och vägledande
åtgärd, aldrig ett Lagstiftande beslut i
saken. Hela mitt yrkande inskränker sig dertill
att få till Ståndet ifrån Constitutions Utskottet
öfverlemnad den ifrågavarande anmärkningen,
för att i stöd af den kunna pröfva å
hvilka grnnder Utskottets yttrande är fotadt.
Grefve de la Gardie, Jjhcob•. Sedan så mycket
i förevarande ämne redan blifvit talad t,
skulle det synas af mig djerft och för Ståndet
öfverflödigt, att vidare förlänga Discussionen.
Jag anhåller derföre blott fä nämna, att hos
mig icke uppstått någon tvetydighet om förståndet
af 107 §. i Regerings-Formen; och om
någon ovisshet derom ett ögonblick kunnat
uppkomma, har den fullkomligt blifvit sking.
Ben z? April.
4T3
råd, sedan jag hört den agtningsvärda man,
som sielf deltapit i Grundlagens stiftande.
> o o #
och hvilken alltid följt sin Öfvertygelse, förklara,
att den i 29 § Riksdags ordningen Riksens
Ständer förbehäline pröfnings-rätt endast hade
afseende på de tali, då Constitutions-Utskottet
funnit någon Stats Rådets Ledamots förhållande
anmärknings-värdt och ansett sig böra
enligt 107 §. i Regerings-Formsn sådant
inför Riksens Ständer anmäla.
Då en olika tydning gifves åt samma Lagens
rum synes mig dens yttrande vara öjåfvigt,
hvilken sjeif deltagit i nämnde Lags
stiftning. Han måtte väl känna afsigtea, förståndet
deraf; och då denne man är densamme
, hvilken redan för nära 30 år sedan, dä
Fosterlandets frihet hotades af en magtägande
Konung , ej tvekade att inför honom med undersåtens
vördnad 3 men frie Medborgs-mannens hela
känsla, högt yrka Regerings Formens bestånd
och besvurna löftens helgd, mäste dess
vitsord vara af en ökad vigt.
I anledning af hvad Herr Schönström yttrat,
att Constitutions-LJtskottet icke skall uti
dess förevarande Memorial upptagit hans anmärkning,
torde ja»g fä erinra, att om Herr
Schönström med ordet upptaga'menar detsamma
som tälla , är hans omdöme rigfigt; men
att i annat fall, enligt hvad jag tror, Constitutions-Utskottet
icke blott upptagit hans anmärkning
, utan ock utöfver hvad både Riksdags-Ordningen
och Utskottets pligt kunna for?
454
Din 2? April.
dra, meddelat ett fullständigt yttrande i ämnet,
samt derigenom lemnat ett förnyadt bevis på
Utskottets goda vilja att gå Riksens Ständers
önskningar tiil rrötes. Då j g icke anser någon
återremiss af Utskottets Memorial kunna
Éga rum, men fullkomligen instämmer uti
friherre af Wetferstedts anhållan om tryckning
både af Herr Schönströms anmärkning oell
Hans Excellence Herr Grefve von Engeströms
derölver afgifné förklaring; så förmodar jag
att ett nöjaktigt slut i Målet derigenom' eihäl1
es. och får således begära, att sedan alla de,
hvilka tilläfventyrs anmält sig, haft tillfälle
tala, Utskottets Memorial må läggas till Handlingarne.
Herr Schönström: Jag har också stark tro,
men till den grad sträcker den sig icke, att
jag »kulle tro , såsom Grefve de ia Gardie anfört,
att Constjtutiona-Utskottet upptagit min
anmärkning.
Herr Grefven och Landt Marskalken fö' klarade,
a^t som hvarken 106 och 107 §J. Regerings
Formen eller 29 §. Riksdags Ordningen
k-tnna Riksens Stander någon prötntt gs rätt af
Gonstitotions - Utskottets åtgärd i sådana Anmärknings
frågor, hvilka Utskottet ej funnit skäl
upptaga , och öUer hvilka Utskottet ‘åledes icke
eller något yttrande a fgi i vit, ansåge Herr Grefven
och LandtMarskalken sig vid sä beskaffadt
förhållande icke kunna göra Proposition
till återremiss af Coiistitutions Utskottets Memorial
och icke eller till den gjorde frams talf
-
Den 2f April.
ningen att HatHlingarne i detta Mål skulle
fran Utskottet infordras.
Friherre Cederström, Ulric: Som Herr
Schönström yttrar att återremisser af Anmärk»
rings mål förut ägt rum i flere Riks-Ständ, så
kunde ju denna fraga få hvila på bord t , intill
dess I lerr Schönström från dessa Stånd
fö rs k i lfa t sitt behöriga Proroeolis Urdrag för
att sin uppgift styrka. Jag tror att detta vore
tillräckligt för att stadga ett beslut.
Friherre Anckarsvärd, anförda skrifteligen;
Få ställen i Grundlagen äro så tydefigt
bestämde, som vilkoiet under hvilket 55 §.
Riksdags • Ordningen tillägger LandtMarskalk
ell.-r Taleman rättigheten att vägra Proposition.
Herr Grefven® och Landt Marskalkens vägran att
å min bägiiran om återremiss göra Proposition,
ian efter §s innehåll ej fä grundas på annar skäl
än, att den väckta frågiti skulle vara Isak-,lafve,
lissen stridande emot Grundlagens lydelse. Jag
anhåller deif ire att Heir Grefven och I.andtMa'skalken
täcktes låta mig föreläsas den Grundlags
hvarest det står bokstaf veligeo förbu
let att begära återremiss å ett ifrån Constitutions
Utskottet ingi!vit Betänkande rörande
anmärkning. Jag anhåller lika ödmjukt att tå
mig forstedt det GrundlagS-ruav, hvarest det är
förbudet , att vid ett ämnes slutelig» afgörande
äska alla till Målet hörande Handlingars upp*-  läsande i enlighet mel hvad 55 §■ Riksdagsordningen
bokstafveligcn bjuder > då först kan
Den 2? April.
jag medgifva att Herr Grefven och Landt-'
Marskalken äger rättighet att i stöd af yy §, vägra
den Proposition jag åskar; men så länge
j-.g ej är öfverbevist att min begäran är bokstaiveligen
stridande emot Grundlagens lydelse,
kan jag ej medgifva att Heir Grefven och
LandfMarskalken anfört giltige. skäl till sitt
vägrande.
Friherre Boye, Ludvig: Omständigheter gifvas,
hvilkas ursprung jag gerna glömmer; men
hvilkas fordringar jag varit skyldig att uppfylla.
Ömtåligheten för dem har ålag dt mig
att ej, med ett ord, deltaga i Discussionen af
en fråga, som personligen angått Herr Grefve
von Engeström, och jag har derföre, sa länge
frågan var ännu oafgjord, också af hållit mig
från det hufvudsakliga yttrande, som jag annars
visserligen skulle hafva meddeladt, nemligen,
att da den handling af Herr Grefven,
hvilken utgjordt anmärkningens föremål, ingalunda
kan sägas aga en, i Constilutionen bestämd
egenskap af Embetshandling, eller åtminstone
icke äger den tydlig och gifven , sä
hafva icke heller Riksens Ständer någon tydlig
eller gifven rätt att deröfver döma; och
Herr Grefven således icke eller någon skyldighet
att, för den samma, stånda till ansvar inför
Ständerna. Men dä nu detina Anmärkningsfråga
fått ett slut; och jag alltså icke mera
bör anses tala i den, må det väl vara mig til.
latit, att i ovilkorlig Consequence af det begrepp
om förståndet af 107 §, af Regeringsformen,
som jag förut tvenne gånger haft dea
Den 2? April.
4?7
aran här framställa, ännu tala till försvar för
samma §. Jag bshöfver icke dölja, att min
hansia lidit, då jag i dag hört detta Grundlagens
bud tydas till uppenbar inskränkning i
Nationens ratt: Och jag skulle anie mig illa
uppfylla min pligt, som Riksdagsman, om jag
underlät att uti Ståndets Protocod nedlägga
min protest emot allt hvad som ger åt 107 §.
i Regerings-Formen någorr otydlighet. 1 ali
Lagtolkning rr.åste första principen vara, att icke
söka otydligheter der inga finnas, och att
icke erkänna andra förbuds-Lagar, än de, som
i sjelfva ordalydelsen framställa tydlige förbud;
emedan man alltid är skyldig att tro, att det Lagen
icke sagt, det har han icke helier men2t. Då
nu andra momentet i tydliga ord säger, att ”sådana
frågor kunna också innom Ständerna
väckas” samt vidare att ”Ständerna dock, i sådane
fall, icke få dem förr afgöra, än sedan
Constitutions Utskottet blifvit hördt,” så måste
ju också i dessa ord ligga en tydlig tillåtelse
för Ständerna, att sedan vilkoret at Utskottets
hörande blifvit uppfyllt och uppehållets
ändamål således upphört, få frågan afgöra.
Det måste vara klart, att när det enda
hinder blifvit undanröjdt, som Lagen bjuder
för Ständernas afgörande rätt, så står också
denna rätt oförhindrad qvar i sin första ovilkoriiga
kraft: Och den klyfning i samma rätt,
som man vill åstadkomma, derigenom att man
skapar ett nytt villkor, som Lagen alldeles
icke framställer; denna klyfning, i följe hvaraf,
sedan Utskottet blifvit hörut, Ständerna
458
Den 2? April.
ändå icke skulle få deras afgörande rätt utöfva
oftare, än Utskottet sådant tillåter, äger
icke någon grund hvarken i denna eller i någon
annan § af våra Grundlagar. Den ligger
också i uppenbar Strid med sjelfva ratio Legis,
till skillnaden emellan 106 och 107 §§ ne. Jag
har förut haft den äran att här uppdraga skiIlna
cls-linien emellan dessa hårla Lagrum; och
jag anhåller ödmjukast, att ännu få påminna
om den. Når 106 §. skulle stadga behandlingssättet
får de fall, då Ministéiens anmärkte
bähdUngat borde efter Sveriges Lagar bedömmas;
så var d<t nödvändigt att concentrer.
i den Demncratiska Magten till så liten
Scala, som ske kunde; emedan Ständernas
fleste Ledamöter icke kunde anses känna hagarne
; och säledrs icke borde afgörande rätten
utöfva; hvadan ock det var både rättvist
oclr klokt att afförande rätten tillad^s ensamt
Utskottet; men helt annan orsak, och helt
annat ändamål, hade Lagstiftaren att följa, när
han, i 107 § skulle stadga behandlingssättet
för de fall, då Mmistéreris anmärkte handlingar
skulle bedömas, icke efter Lagirne, utan
tfter Ständernas egen Opinion; emedsn, i deg.
sa fall, var det just i Ständernas fläste Ledamöters
Opinion , som Normen för beslutet skulle
tag3s; och ifrån denna prinejpe, ja! ifrån
både dess orsak och ändamål, hade Lagstiftaren
sjelf afvikit, om han tillåtit, att Utskottet,
bestående blott af 24 Personer , fått sätta
deras Opinion, i stället lör Ständernas egen;
det vill säga i stäflet för 900 Personers. Hade
Lagstiftarens mening varit lädan, så hade
-
Den 2? April.
45T9
Opinions Nämnden. sorn dömer öfver Högsta
Domstolen, äfven fatt sig uppdragit att dorna
öfver Stats-Rädet; eller också hade Constitutious-Utskottet
fått sig Magten af en OpinionsNämnd
tydeligen tillagd; men derom innehåller
icke Regerings Formen ett ord; och då
Lagstiftaren deremot här ganska tydligen sagt,
att Utskottet endast skall höras, innan algörande
rätten af Ständerna uröfvas; så roå*te det
vara Lagstridigt att fräntaea Ständerna denna
afgörande rätt, för atc skänka d.n åt Utskottet.
Jag vet rätt val att då tvenne meningar
här uppstått om något Grundlagens bod, *-å
tillhör det icke någondera meningens lörtäktare,
att afgöra på hvilkendera sidan det rätta
förståndet står; men med den fudkomligaste
trygghet öfverlemnar jag åt deu Allmänhet, som
skall läsa våra Frotocoller, och äfven åt den
Efterverld, hos hvilken ännu något m.nne bevaras
af vårt Språks Ördaförstand att afföra ,
om det varit jag, som förtydt 107 §. i Hegerings-Formen,
eller om det varit jag, sorn bestridt
föitydningen.
Friherre Cederström, Jacob'. Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken, i den ordning
Grundlagarne föreskrifva, vägrat att göra Proposition
om äterremiss al Constitutions-Ut•
skottets Betänkande, så återstår, enligt de i
Grundlagarne stadgade Former , ingen annan
åtgärd, än att genom Proposition utröna huru
vida Ståndet ändock yrkar samma Proposition.
Yrkar Ståndet icke en sådan Proposition, är
ötverläggoingen slutad, och yrkai åter Ståndet
460
Den 2? April.
den, äger LandtMarskaiken rättighet aft förklara
öfverläggningen hvilande , och öfverlemna
till Constitutions-Utskottet att afgöra, huru
vida Propositionen lagligen blifvit vägrad.
Jag anhåller derföre att inga ytterligare frågor
i ämnet må få komma under Ventilation.
Grefve Löwenhjelm. Gustof: Med förundran
har jag hort . påstås, att en orimlighet
skulle ligga deri , att 24 Personer kunna uttrycka
900 Personers Opinion. Per Analogia
rii lärer då den värde Talaren också finna
en orimlighet deri att 48 Personer i OpinionsNämuden,
uttrycka samma 900 Personers Opinion,
1 hvilken senare orimlighet han dock enligt
Proportions-läran lärer medgifva en rabatt
af 50 proCerit elier ditferencen emellan 48
och 24.
Friherre af Wetterstedt: Till följd af ruin
öfvertygelse om meningen af 107 §., instämmer
jag fullkomligen med hvad Herr Grefven
och LandtMarskaiken, äfvensom Friherre Cederström
yttrat. — I annat fall, och om jag
ej ansåg Lagen fordra att öfverläggningen nu
mera bör stadna vid den fråsan, huruvida
Ridderskapet och Adelö yrkar Proposition tilt
återremiss eller icke, skulle jag ej underlåta
att besvara Friherre Boye.
Friherre Stael von Holstein Om Herr GreL
vens och LandtMarskaiken® vägrande af återremiss
grundade sig derpå, att Constitutions*
Utskottet i:ke funnit sig behörigt ingå i nå
-
Den 2? April.
gon granskning af detta ärende, emedan det ej
passerat Stats-Rådet och således derom ingen
ting finnes i Frotocollerne, skulle jag intet yrka
någon Proposition; tnen enär skälet uppgifves
vara det, att, då Constitutions-Utskottet
afslagit Motionen, Riksens Ständer icke äga
stt fordra återremiss, hvilket är en inskränkning
i Ständernas rätt, emedan ingenstädes i
Grundlagen finnes något undantag för Constitutions
Utskottet, att i likhet med andra Utskott,
genom återremiss åläggas afgifva förnyaclt
yttrande, måste jag häremot protestera,
under fortsatt yrkande om återremiss af Betänkandet.
Friherre Cederström, Ulric: Jpmte det jag
till alla delar förenar mig med f riherre Stael
von Holstein, får jag än ytterligare iterera min
föiklaring, att, dä återremiss af Anmärkningsmål
förut skett, jag ej kan inse, hvarföre den
nu skulle nekas.
Friherre Boye-. Kan hända den värde Ledamot,
som nyss talade, torde tillåta mig, att,
om dess yttrande säga, att det sannerligen var
mera qvickt och gladt, än det var grundlig':
Man förfar icke rätt då man sammanblandat
olika begrepp och ofka Lagart RegeringsFormens
bud, angående en Opinions Nämnd,
att döma Högsta Domstolen, har ingen ting
gemensamt med Regerings.Formens bud, angående
sättet att afgöra anmärkningar emot
Stats-Rådet. Dessa bud föreskrifva alldeles olika
behandiigssätt, och hvad mera är, Regei*
462
Den 2? April.
rings-Formen äger ingen enda §., ingen enda
jad, sem ger Constitutions-Utskottet rätt att
handla såsom Opinions-Nåmnd. Kan den värde
Taiaren uppte något enna sådant bud, tydligt
och klart, sä skall jag genast anse mig
vederlagd 3 men annais icke. Är hans mening
åter att Constdutionen borde vara sår'an , och
alltså nu är fekigtig; så skall jag icke ingå i
någon förklaring derom 3 äfven utur det skäl,
att jag icke skrifvit Rege ings-Formen 5 men
jag skall blott erinra om var pl gt att föistå
och tolja Lagen, sådan som den ar.
Grefve Löwen hjelm: Den bifråga som nu
uppkommit hörer alldeles icke till ämnet, men
for att lörsvara rättheten af min Logica , kan
jag ej uiUgå att påstå, att då ConstitutionsUtskoftet
af flere Grundlagens § §. är utrustadt
som ett Opinions-Utskott, torde mitt påstående
af Anaiogie emellan detta Utskott och Opi*
nions-Nämnden, ej hafva varit sä origtigt.
Frågan var dessutom blott huruvida en
orimlighet Iean anses ligga deri, att ett ringare
antal äger att uttrycka ett stö'res Opinion.
Men detta är ju sjelfva naturen af all Representation,
och vore det icke så, kunde man
fraga, med hvad rätt vi 900 uttrycka 2d- Million
Svenskars Ooinion?
x
Herr Grefven och LawitMnrskalken yttrade ,
det han redan uppgilvit de §.§ i Grundlagarne,
som föreskrifva huru Aumärknings-fragor
emot någon Ledamot af Stats-Rådet elier Konun
-
Den 27 April.
453
gens Rådgifvare i Comttiando-mål böra behandlas;
och då berörde §.§. icke medgifva någon
sådan åtgärd, som nu blifvit ifrågasatt, samt
b’3 §. i Regerings-Formen stadgar att GrundLgarne
elter deras ordalydelse i hvarje serskilt
fall skola tillämpas, ansåg Herr Grefven
och LandtMarskalken sig fullkomligen h^fva
ådagalagt de skal, som foranledt dess vägrande
af Proposition i detta ämne.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade
derefter, oin Ridderskapet och Adeln yrkade
att Herr Grefven och LandtMarskalken skulle
framställa den af Friherre Anckarsväid begärte
Proposition.
Ropades starka A7/J,
blandade med ffa.
Friherrame sfnckarsvdrd och Cederström,
Ulric, anhöllo om Votering.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke, enär enligt hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken tyckt sig höra Plurabteten
af Ridderskapet och Adeln icke yrkarte den
ifrågaställde Propositionen , hvars framställning,
i händelse den emot förmodan skulle
yrkas, i allt fall blefve af Herr Grefven och
LandtMarskalken vägrad, Friherrame Anckarsvärd
och Cederström allisa behagade alsta Irån
Votering.
Herr Cederskjöld, Pthr Gustaf: Jag vill ej
464
Dm 2? April.
trötta Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod
med något långt Anförande. Jag önskar
blott med några ord fä förklara, att jag
för min del finner detta ämne af ConstilutionsIJtskottet
tillräckligen utredt, för att ej tarfva
någon ytterligare handläggning, om, såsom Utskottet
förklarat, Hans Exctllence Herr Grefve
von Engeström , medelst utfärdandet af ifrågavarande
Skrifvelse, icke handlat såsom Statsminister
för Utrikes Ärenöerna, synes hans
handling ej heller kunna af Constitutiuns Utskottet
bedömas. Jag skulle således önska att
Högloflige Ridderskapet och Adeln ville låta
bero, vid hvad i denna sak redan blifvit tillgjordt.
Friherre Stael von Holstein: Så framt Propo"
position blifver framställd, att återremiss vägras
blott 1 detta Målet, lörande anmärkning emot Hans
Excellence von Engeström, och på den grund att
Ärendet blifvit ansett såsom enskilt, så afsrår
jag gerna från Votering; men deremot,om vägrandet
skulle ske derföre att Riksens Ständer
icke skulle äga rätt äska återremiss, af Ärendet,
sorn Constitutions-Utskottet behandlat, så
yrkar jag äfven på Votering.
Friherre Anckarsvärd: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken vägrat att göra Proposition
till återremiss, kan det- ej inhämtas, huruvida
Cnnstitutions Utskottets Memorial bör
återgå, förr än bestämdt blifvit afgjordt, huruvida
man yrkar Proposition eiler icke, och
r det
Den l? April.
det är på sådan grund, jag ej kan afstå fråa
min begäran om Votering.
Friherre Skjöldebrand, Anders Fredric: Jag
bestrider icke den rättighet hvarje Ledamot
af ett Riks-Srånd äger att begära och få Votering.
Men jag hemställer till de värda Ledamöter,
sons den begärt, om icke, då allmänna
viljan klart uttryckt sig, och då Resultatet i
alla fall är afgjordt, de skulle vilja afstå ifrån
sitt påstående, på det en dyrbar tid mårte
användas att afgöra återstående Riksdags-ären-‘
der, och Höglofligc Ridderskapet och Adela
. kunna lika sorn de öfriga Rikets Ständer, snart
bringa sina förehafv^nden till fullbordan och
Riksdagen till ett öoskeligt slut.
Åtskilliga bördes häruti instämma.
Herr Schönström: Jag anhåller ödmjukast
om Votering.
Härefter upplästes, justerades och anslogs
följande Voterings-Proposition:
Den som bifaller, att Constitutions-lTt-<
skottets ifrågavarande Memorial lägges tili Hand*
lingarne skrifver
3a!
den det ej vill skrifver
Nej; '
vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln yrka
Proposition på återremiss af ConsritutionsUtskottets
Memorial.
Ridd, och Ad. Fröt. V F, i fijd. 69, ^
466
Dm 2? April.
Sedan ?3 §. Riksdags-Ordningen och 43 §.
Riddarhus-Ordnmgen blifvit uppläste, börjades
Voteringen klockan | till 2 eftermiddagen,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnade Klubban till Grefve Lewenhaupt,
Gustaf, samt bortgick. Efter Voteringens
slut, blef Omiöstnings-Protocollet försegladt
för att i nästa Plenum uppbrytas och kun.
göras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtkiljdes
klockan 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
O. J• Lagerheim.
Måndagen den 27 April.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Öppnades Protocollet öfver den i förmid.
dags-Pleno anställde Votering, samt upplästes,
sä lydande:
År 1818 den 27 April företog Högloflig*
Riddetskapet och Adela Votering öfver föli
jande Proposition:
Ben 2? April.
467
Den sora bifaller att Constitutions-Utskot*
tets Memorial lagges till Handlingarne skrifver
Den det ej vill, skrifver
Nej ;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
yrka Proposition på återremiss af Constitutions-Utskottets
Memorial.
Och befunnos vid Sedlarnes öppnande 1
lösterne hafva otfallit som foijer:
Ja —• — 172.
Nej — — 91.
Ut supra.
Gust. Lewenhaupt.
J. M. Spens, W. R. Leuhusen, J. af Darelli,
G. Ulfsparre, C. J. Hjärne, A. W. Grundelstjerna.
1 följd hvaraf Herr Grefven och LandtlHar/kalisen
förklarade, att Constitutions - Utskottets
Memorial borde läggas till Handlingarne.
Friherre Anckarsvdrä, Carl Hinric, uppläste
följande:
Vådan af en möjeligen egenmägtig utsträckning
utaf LandtMarskalks eiler Tal .-mans
rättighet att vägra Proposition har af Lagstiftaren
varit visligen föresedd , och man iår ej
Iclaga att Grundlagen icke i detta fall, genom
den mäst bestämda tydelighet, sökt förebygga
all, ensidig tolkning. — Lagstiftaren matte vis
-
468 Den a? April.
serligen haft någon afsigt med det i §. ufJ
stakade villkor af ett bokstafveiigt stridande
emot Grundlagen, så, som det fall, utom hvilket
Proposition ej må knnna vägras. Lagstiftaren
har utan all tvifvel insett, att deliberations-rätten
skulle inskränkas innom Talemansoch
Constitutions-Utskottets godtycke, ifrån
den stund LandtMarskalk vägrar Proposition,
utan att kunna visa den väckta frågan vara i
Grundlagen positivt förbuden, eller som är
detsamma bokstafveligen stridande emot dess
lydelse.
Taleman och Constitutions-Utskottet skulle
pi sådant sätt gemensamt kunna ändra Grundlagen
j en rättighet, som af Konung och Sfän»
der samfällt utöfvas under i Grundlagen före6krifne
Former: Huru blifver det väl möjligt
att försvara ett sådant förhållande, hvarigenom
en Taleman, genom öfverensstämmelse med Utskottet,
skulle möjeligen i en framtid, genom
vägrad Proposition, kunna, i hvad händelse soin
hellst, åstadkomma ändring uti Grundlagens tydeligaste
föreskrifter} jag har ofta hört åberopas
Grundlagens Esprit, och nödgas, ehuru oger.-:
na, nu äfven åberopa den, som medlare emellan
mig och mina vederparter.
Den uppoffring jag vid detta tilfälle gör
af vördnadens och vänskapens känslor, då jag
högeligen protesterar emot Herr Grefvens och
LandtMarskalkens förfarande i detta mål,smärtar
mig. Ridderskapets och Adelns Pluralitet
har rättvisadt Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran att göra Proposition, och seä
Dm 27 April.
465
dan jag ej varit lycklig nog att öfvertyga Ridderskapet
och Adeln och Herr Grefven och
LandtMarskaiken om rättvisan, billigheten och
lagh gheten af mitt yrkande om återremiss af
Constitutions-Utskottets Betänkande, återstår
för mig endast att reservera mig och att med
tålamod afvagta verkningarne af tiden, som kan
förändra tänkesätt och skapa det National omdöme,
som säkrast utaf allt försvarar och uppehåller
friheten. Jag skall med skyldig vördnad
för en rådande Opinion, afvakta en tidepunkt,
då mitt sätt att se och fatta, kan blifva mindre i
strid med den rådande meningen, och det skall,
må hända, då lyckas mig att med bättre fram»
gång på det fria Fäderneslandets Altare fram-;'
bära min ringa gärd af oförändrad nit.
Friherre Boye, Ludvig;: Jag anser icke allenast
för mig, som icke talat i sjelfva Anmärknings-frågan,
utan äfven för bevarandet a£
den principe, till stöd för hvilken jag taladt,
ganska vigtigt, att ödmjukast erinra, det genom
Voterings beslutet har natur! gtvis ingen
ling annat blifvit afgjordt, än den fråga, som
var intagen i Voterings-Propositioren och ensamt
angick sjelfva Anmärknings-målets slut:
Och Voteringens utgång visar således ingen ting
annat, än att Ridderskapet och Adeln velat hafva
anmärkningen emot Hans Excellence Herr Grefve
von Engeström nedlagd; hvilket äfven jag anser
hafva varit ganska rättvist; samt att, Sedan Herr
Grefven och LandtMarskaiken förklarat, att,
om också Ståndet yrkade Proposition till återremiss,
den likväl icke skulle göras; Ridder
-
470
Ben 2? April.
6kapet och Adeln ansett ett sådant yrkande
ieke, i detta ärende, tjena till någon ting. Då
na således den angelägna principen; då frågan
om ratta förståndet af 107 §. i RegeringsFormen
icke varit, eller ens kunnat vara fö.
remål för Voteringen, samt följagteligen icke
blifvit genom Votenngs-beslutct, hvarken mera
utredd eller afgjord; så anser jag visserligen
icke någon Reservation vara af nöden; utan
tryggar mig vid den förhoppning att denna §.
står lika fri från förvandling hädanefter, som
hittills.
Herr Grefven och Loo,itMarskalken yttrade,
att som åtskilige Ledamöter i förrr.iddags-ple.
no anhållit, det Ridderskapst och Adeln måtte
gifva Ccnstitutions-Utskottet tillkänna Ridderskapets
och Adelns önskan, att Constitations
Utskottet matte låta till trycket befordra,
så väl den af Herr Schönström, Pehr, till Constitutions
- Utskottet remitterade Anmärkning
mot Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärenderna,
som ock Herr Stats-Ministerns öfver samma
anmärkning afgifne förklaring, jemte Utskottets
i berörde Mål hällne Protocoli, finge
Herr Grefven och LandrMarskalken hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade till
berörde anhållan lemna bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric., begärde
att Constitutions - LJtskottets i Malet meddeldte
Utlåtande äfven måtte i sammanhang med
de äfrige Handhngarne tryckas. *
Den 2? April.
Uppå derefter af Kerr Grefven och Landt.
Alarrkalken framställd Proposition, fann Ridder*
skåpet och Adeln för godt gifva ConstitutionsUtskottet
tillkänna Ridderskapets och Adelns
önskan, att Constitutions-Utskottet måtte låta
till trycket befordra så val Herr Schönströms
anmärkning som Herr Stats-Ministerns förklaring,
tillika med Utskottets i ofvanberörde Anmärknings-mål
meddeldte Utlåtande och haline
Protocoll, i den moha Författningarne sådant
medgifva.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den io dennes allåtne, samt den 18 i samma
månad på bordet lagde Memorial, innefattande
Utlåtande, i anledning af Stats-Utskottets Anmärkning
i afseende på Soldat-Beklädnadea
vid Westerbottens Regemente.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, uppläste
följande:
Den af Riksdagsmannen Wiklund öfver»
klagade Ordres, som ifrån Chefen för Westerbottens
Regemente under den 17 Februarii 1816
utgått, i egenskap af Befallning elier Påbud fö*
Rotarne, att hvart tredje år anskaffa och inlemna
ny Beklädnad, har genom ConstitutionsUtskottets
nu meddelade yttrande, att ingen
af Konungens Föredragande vållat denna Lagstridiga
åtgärd, ombvtt egenskapen af anledning
till anmärkning, hvarunder den till Högloflige
Coastitutions,Utskottet ifrån Siats-Ut
-
47*
Den 2? April.
skottet blifvit remitterad, och derigenom blifvit
ett ämne för Riksens Ständers uppmärksamhet
i annan väg.
Det är i min tanka, alldeles oförenligt
jred Nationens Representativa värdighet, att
lemna utan all handläggning en olaglighet, eller
ett intrång uti lagliga rättigheter, och man
saknar ej exempel atr Ständers försummelse
att anmärka hvad anmärkas bordt, blifvit begagnad
sorn giltig anledning att fortsätta lagStridiga
åtgärder; en underdånig önskan hos
Kongl. Maj:t, att fa saken lagligen undersökt
och beifnd, är den utväg, Ständerna visserligen
icke böra underlåta att begagna för art vinna
lättelse uti ett till Representationen framfört
enskilde Medborgares lidande.
För att kunna åstadkomma en sådan ättgård
är det nödvändigt, att få kunskap om sakens
förhållande i hela sitt sammanhang , och
jag anhåller således att Målet må förblifva hvilanda
och fdandlingarne, eller sjelfva anmärkningen
sådan den ifrån Stats-Utskottet till Conetitutions-Utskottet
blifvit remitterad , infordras,
för att derefter det beslut, hvartill om.
Ständigheterna medgifva, måtte kunna fattas.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Det
8u föredr2gne Memorial innefattar Svar på den
emot Konungens Rådgifvare i Commando-mål
för Arméen eller Föredraganden af Krigs-Äreo*
tjerne fraijistälide anmärkning.
Veu 2? April.
473
Detta svar innehåller att Utskottet vid
undersökning af Målet, funnit något ansvar å
båda dessa Embetsman icke böra aga rum, och
detta svar år i Anmärknings-frägan visserligen
tillräckligt. — Hvad åter angar frågan om försummelse
gf en fembetsman, som ej står under
Riksens Ständers granskning, så är det
kändt, att åtal redan blifvit emot denne Embetsman
anställt, hvilket dock föga ändrar sakens
förhållande, då i aila fäll CofistitutiönsUtskottet
aldrig med denna fråga kunnat taga
befattning, såsom ur all ordning till samma
Utskott remitterad.
Jag hemställer således att Utskottets Memoria)
måtte läggas till Handlingarne.
Friherre Anckarsvärd: Jag har ej bestrida
att Utskottet icke rätt behandlat denna Anmärknings-fräga;
och om så förhaller sig som
nu blifvit uppgifvit, att åtal blifvit anställ dt
emot den Embetsmin, som expedierat ifrågavarande
Regements-Ordres, skulle jag anse någon
vidare åtgärd icke erfordras och önskade
blott att en mera officiel underrättelse derom
kunde erhållas.
Friherre Mannerheim, Lars Ausust: Å Embetets
vägear får jag upplysa, att enahanda klagan
som gifvit anledning till den utaf .StåtsUtskottet
framställde anmärkning, har af Riksdagsmännen
Johan Wiklund från Westerbottens
Län hos mig blifvit anmäld. Uri den från Chefen
för Westerbottens Regemente infordrade förklaring
uppgifver han sig hafva hämtat skäl för
47 4
Dm 2? April.
de utfärdade Orderne ifrån Kong!. Förordningen
af den 4 Februarii 1812, rörande Indel,
ta Infanteriets Beklädnad samt Stats-Secreteraren
Wirséns Circulaire-Bref i samma ämne af
är 1815* — Någre erhållne 'General-Ordres
hafva icke blifvit åberopade och som jag dessutom
icke fannit den afgifne Förklaringen nöjågtig,
liar jag genom Remiss till Krigs-Fiscalen
anbefallt honom att bemälde Regementschef
i laga ordning tilltala.
Friherre Anckarsvärd: Den upplysning Friherre
Mannerheim lemnat har jag funnit så
tillfredsställande, att jag nu endast anhåller att
hvad jag yttrat, må få ett rum i Protocollet,
för att visa det jag icke vid detta tillfälle brustit
i den uppmärksamhet, jag anser vara Representantens
skyldighet.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att Constitutions-Utskottets ifrågavarande Memorial
måtte läggas till Handlingarne j hvilket
bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 21
dennes förmiddagen bå bordet lagde Betänka
nden
Fran Stats^Utskottet:
1:0 Af den 17 dennes, angående dea under
Den 2 f April.
Kongl. Bergs-Coilegii Disposition och förvaltning
för detta ställde Cassa samt Commerce.
Rådet Galléns ansökning, om anstånd med inbetalningen
af ett frän samma Cassa erhållit Lån.
2:0 Af den 17 dennes, i anledning af Kongl.
Majitsj Nådiga Remiss af Fullmägtiges i jernContoieret
underdåniga hemställan, om inför,
skrifvande af Engelsmannen Thomson i och
för försök at ett nytt jernberedningssättet under
namn af Puddhngs-processen.
3:0 Af den 16 dcnnet, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om rättelse i Nådårs
och besparings-lörfattningarne.
Från Stats- och Banco- Utskotten :
Af den 3 dennes, öfver den del af Kongl.
Maj-.ts Nådiga Proposition af den 17 December
i8I7 om Götha Canal-Arbeters fortgång
och befrämjande, sorn angår ett särskildt
förskott till hvarjehanda nödvändiga utgifter
under Vintermånaderna.
Från Stats* och Bevillnings- Utskotten:
Af den 2 dennes, i anledning af Kongl.
Maj ts Nådiga Proposition, om en stadgad afgift
af hvarje Mantalsskrifven Person till dea
Veneriska smittans hämmande.
Från Lag- Utskottet:
Af den 2 dennes, öfver de af Herr Borgnia
-
47^
Dea 3f April,
staren S. M, T. Cederborg föreslagne ändrinnti
nu gällande stadgandet), rörande Förmyndares
tillförordnande.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och'
Oeconomi^- Utskotten:
i:o Af den 28 sittledne Martil, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens Utlåtande,
angående det af Riksdags-Fullmägtigens Andt-
Daniel sons från Elfsborgs Lån väckte
Förslag, om sammandrag af Författningarna
drande Jordägares rättigheter och skyldigheter.
2:o Af den 28 sittledne Martil, i ani ed*
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
U låtande, angående upphäfvande af 3:0!je Artikeln
i Kongl. Stadgan om Jagt och Djurfång
af den 13 April 1803.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomice- Utskottet:
*
Af den 2 dennes, om inrättande af ett
Spannmäls-Magazin i Borås.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 2.
dennes afgifne samt den 31 i samma månad
förmiddagen, på bordet lagde ytterligare Utlåtande,
i anledning af de hos'Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottats
den 10 sigtledne Februarii meddeldte Bé
-
Den a? .April,
477
-tänkande angående vackt fråga att Skogsäter,
kan må anses såsom stöld.
Herr von Hausswolff, Carl Gustaf Reinhold-.
Jag för min del kan icke undgå upplysa om
den inconsequence), Utskottet ådalagdt uti Lagprincipe,
dymedelst att uti ett Betänkande för
någon tid sedan Utskottet hemställt, att till
förekommande af tjufoader, hvilka i sednare
tider skola tilltagit, stiaffet för dessa brott
måtte skärpas och det sedan för ett halft Seculum
sedan afskaffade döds-straff åter införas;
men deremot uti nu upplästa Betänkande utgår
ifrån den motstridiga principe, att emedan
åverkans-brott blifvit mera allmänna, och > således
alltför många skulle stämplas med vanära
om svårare ansvar stadgades, än nu gällande
Författningar utsätta, kunde Utskottet någon
skärpning uti bestraffningen derföre icke tillstyrka.
Ändamålet med straff matte väl vara, att
-derigenom förekomma brott; således enär ett
bestämdt straff befinnes icke verka till ändamålet,
fordrar Samhällets lugn och säkerhet,
att straffet försvåras till de vanartiges afskräckande
, och då Utskottet rnedgifvit denna Grundsats
vid författandet af deras Betänkande, om
andra Tjufnader , lärer det alldrig kunna rimligt
förklaras, att Utskottet för Skogs-tjufnader
följt en alldeles motsatt principe.
Rätta definitionen på tjufnad kan ej motsa,
gas vara den; ett olofligt tillgrepp af c.mwr mans
tillhörighet, af hvad pgmn eller beskaffenhet den
478
T)m 2? April,
än är. Fast tillgreppet af annan mans växan*
de träd fått elen förfinade benämning af åverkan,
är dock detta brott till sin ait och beskaffenhet
verkelig tjufnad, som bör pa lika sätt bestraffas
, med stöld på marken. Och då Lag.
stiftaren i allmänhet följt den principe att stöld
ute på Marken skall straffas hårdare än annan
tjufnad, emedan ägande rätten icke kan därstädes
annorlunda fredas än genom alfvarsamma
Straff-Lagar, får jag fråga om det är princip-enligt,
att för åverkan Lagstiftaren visar
mera liberalitet. Eller om det kan anses prin*
cip-enligt, att enär jag bar en Skogs-Park, sorn
jag inhägnar och hvarest jag odlar en del till
Åker, en del till Äng, men upprödjer återstoden
, pä det träden mätte bättre trifvas och växa,
elller ock uti min Äng finnas träd, och 3:ne
tjufvar derstädes infinna sig af hvilka den er>a
tillgriper af Sädén, den andra af mitt stackade
eller ostackade Hö och den 3;dje af mina
Träd ; de 2:ne förstnämnde skola undergå
den hårdare bestraffning, som stadgas uti 43
Cap. Missgernings-Balken, och 1807 års Kongl.
Förklaring, men den sednaste, sorn efter allt
Moral-begrepp är lika brottslig med de andra
, skall likväl mildare bedömas, och kunna
med en obetydlig Penninge-afgift och nästan
utan skymf sin förbrytelse försona. På
dessa skäl tillstyrker jag[för min del, att Skogsåverkan
må straffas lika med annan stöld uts
å Marken* så väl till förekommande af dessa
tilltagande brott, som till vinnande af öfverensstämmelse
i Lagstiftnings-grunder.
Den 2? April. 479
Herr Flach, Carl Fredric, förenade sig med
Herr von Hausswolff.
Herr Grejven och Landt Marskalken hemställde,
om icke, enär Lag-Utskottets i Målet först
afgifne Betänkande redan blifvit af de öfrige
3:ne Respective Riks-Ståndet gilladt, Ridderskapet
och Adeln lör sin del behagade dervid
nu mera låta bero.
Bifölls.
Herrar von Hamewoljf och Flach anmälde
till Protocollet deras reservationer emot
Ridderskapets och Adelns fattade Beslut.
Vid förnyad Föredragning af Lag-Uskot<
tets den 2 dennes afgifne samt den 21 i samma
måoad förmiddagen på bordet iagde ytterligare
Utlåtande, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 10 sistledne Februarii meddelte
Betänkande, om vidsträcktare rätt för Od.
lare till biträde af Grannar med dikning - fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit af de öfrige
g:ne Riks-Stånden bifallit, dervid nu mera låta
bero.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs*
och Oeconomiae-Utskottets den 2 dennes af*
gifne samt den ar i samma månad lörtnidda
-
480
Den st? April.
gen pä bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckte frågor om medel till öfverflödets
hämmande, samt yrkadt förbud mot yppighets^
Varors nyttjande och förbrukning , m. m.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Om den
grundsatts skulle föll jas att hvarje afhandling
bör börjas med definition eller bestämning al
sjelfva amnet, på det man må noga veta
hvarom frågan är, så skulle förmodligen all
öfverläggning om Luxe och Öfverflöd förfalla af
sig sjelf; ty man skulle 6annoiiktvis ej kun*
na positivt bestämma, hvad i Luxe och Öfverllöd
egenteligsn är. Begreppet om hvad man
kallar Luxe och Öfverflöd är helt och hållit
relativt. Hvad som i England är tarflighet,
är Luxe hos oss: Och vår nuvarande tarflighet
skulle kan hända af våra Förfäder hafva blifvit
ansedd för Luxe. — jag skulle således för
min del tro, att den lämpeligaste och använd-j
baraste beskrifning på Luxe och Öfverflöd, skulle
vara: Det, hvart bekostande öfver stiger hvart
och ens tillgångar. Om blott hvar och en kunde
förmas att i sitt lefnadssätt rätta sig efter
sina tillgångar, skulle i sjelfva Verket all Luxe
försvinna. Jag tror derföre att det bästa Correctiv
mot Luxe och Öfverflöd skulle vara en
Concours-Stadga, som vöre tillräckligen sträng
för att afskräde a från att lefva på Creditorers
bekostnad. Att lefva efter råd och vilkor
bör icke anses för Luxe, och synes åtminstone
ej kunna med billighet och rättvisa förbjudas.
Af allt öfverflöd synes mig dertöre en Öfver»
flöds-s
Den a7 April.
flöds-Förordning vara det skadligaste och mäst
öfverflödiga. Det vore obilligt att förmena någon
en fri njutning af hvad han lofligen förväifvat.
Det synes dessutom vara en motsägelse,
att förbjuda njutningen , under det man vill uppmuntra
till flit och idoghet. Eller hvarföre skulle
man arbeta, om man ej får njuta frugten
af sitt arbete? vill man derföre ändamålet, så
bör man åtminstone ej förstöra dnffjädtrn.
Med Utskottet instämmer jag deruti, att allt
hvad som anses nödigt förbjudas till införsel,
bör .äfven förbjudas till bruk och nyttjande.
Att annorlunda förf ira är en uppenbar motsägelse.
Hvad Utskottet föreslagit i afseende på
Caffe synes mig deremot betydeligen contrastera
med den lärdom och grundlighet, som
Utskotter för öfrigt sökt att i detta Betänkande
ådagalägga. Till h v i i k a oredor skulle ej en
dylik inskränkning i Cafféts förbrukningsrätt
föranleda! Hvilken obestämdhet i uttrycken:
”Samqväm och Sdllskoper”! lluiu många Vänner
skulle behöfva samlas hos mig för att utgöra
ett ”SJtlf.ap’ och således betaga mig rättighe.
ten att njuta mitt, till och med för egen räkning,
tillredda Caffe? Jag för min del anser
derföre en inskränkt tillåtelse skadeligars än
ett fullkomligt förbud.
För öfrigt skulle den vinst för det Allmänna,
som Utskottets Förslag möjligen kun.
Ridd. och Ad. Prot. V J3. 2 Ajd. 6l> 6a.
Den 2? April.
de medföra, vara allt för obetydlig, för att
kunna motväga de dermed förknippade stora
olägenheter. Jag vågar derföre för min del
önska, att allt hvad Utskottet sågt om Caffe
matte aldeles förfalla» och iår således ödmjukast
anhålla att Betänkandet mä blifva återrcmitteradt.
Herr af Biitickman, Gurtaf: Jag ägnar hela
min agfning ät den välmening, som ofvera!lt
utmärker Högloflige Allmänna B svärs- och
Oeconomiae-Utskottets nu uppläste Betänkande
och åt den varsamhet hva'med Högloflige Utskottet,
så till sågandes, gått emellan de om
yppighet och öfverflöd delade meningar; men
jag iruktar att just denna varsamhet i åt it Utskottet
omfatta sådana Försl ig, som icke med
dess antagne grundsatser stå i förening.
Ibland dessa grundsatfser äger den första
rummet, att vid all Lagstiftning, den största
möjeliga Consequerce bör iakttagas, och dertill
hörer, efter min tanka, att inga andra Lagar
göras, än de, som innehålla betämda föreskrifter
och åsyfta enkel vei kställighet. Huruvida
dessa fordringar uppfyllas af förbud mot
sådana Utländska Varors bruk. som icke äro till
införsel i Riket tillåtna, öfverlemnas till Högloflige
Riderskapets och Adelns upplysta bedömmande.
För min del anser jag det svårt
om icke omöjehgt att handhafva; underkastadt
sa manga illusioner och åtföljdt »f så många
chicaaer, att jag, afven tor den executiva
tkn 37 April.
48J
Magtens lugn, vördsameligen afstyrker dess antagande.
Den åtskillnad sorn Utskottet antagit emellan
förbrukning af Caffé i eget Hus med
eller utan Sällskap, inser jag mindre redbar till
dess påföljd. Den som är intagen af sann Patrjotisme
och den deraf följande pligt, att, så
vidt hos honom står, åter införa sparsamhet
och tarflighet, skall också säkerligen äga den
själsstyrka, att utan ihflytmde af andras fördomar,
vidtaga dea utväg, han finner lämpeligast,
hvaraf mångå exempel både i Hufvudstadeo
och i Landsorterna redan äro att tillgå. Den
åter, som icke mägtar lyfta sig till en sådan sinnes-stämning
kan sartnerPgen éi genom tvångslagar
dertill förbindas, utan skall, på sätt manga
gånger tillförene handt, söka anledning att
gäcka Författningens afsigt, och antingen skulle
då Lagen hvila eller angifvelser och atal
intränga sig i husliga kretsar.
Att en Författning mot yppighet och öfverflöd
möjcligen kunde åstadkommas , sora
efter hvad Utskottet sig föreställt, utan att
såra den allmänna Opinionen skulle medföra etj
väsentelig båtnad , förekommer mig mera såsom
en vacker tankeform än såsom en på erfarenheten
hvilande rättsgrund.
Alla tiders Exempel och de under Secler
tillskapade Öfverflöds-Förordningars öde tala
högt emot möjligheten, emot kraften och efter
lefnaden af sådana förbud. Förr än deras Ht
-
484
Den 2? April.
färdande påkallas af tidens anda , förrän de gå
i bredd med allmänna öfvertygelsen, skall dermed
alls intet uträttas. Detta har ock Högloflige
Utskottet i sista rummet för de föreslagne
botemedlen sjelf insett, då det ifrån allmänna
Opinionens rigtning åt detta ändamål
häi led t den mäst betydliga verkan. — För min
del är jag också öfvertygad, att detta är det
onda medel, sorn för det närvarande kan komma
i fråga. Den är redm grundad, denna Opion
Igenom Kongl. Maj:ts förledne år utfärdade
Nådiga uppmaning till Dess trogna Undersåtare,
att medverka till det af Kongl. Majits
åsyftade stora ändamål. Den har siagit djupare
rötter denna förmaning, än alla Comitéer
och Författningar, och om den deraf uppkomna
öfvertygelse, att så vidt möjeligt är umbära
Utländska Öfverflöds-Varor och i stället
med husl g flit tillverka de Tyger, som efter
råd och ämne kunna åstadkommas, än vidare
uppmuntras och hedras , om de högt ansedda,
rike och betydlige i Landet, i sjelfva verket
ådagalägga dtt de med Allmänheten dela denna
öfvertygelse, så skall visst intet något behof
af Öfverflöds-förbud inträffa. Och jag anser
så mycket mindre angeläget att Kongl. Maj:t
med någon underdånig önskan i sådant ändamål
nu besvära, som Kongl. Majit har tillgäng
på alla Comitéers i Landsorterne yttrande
och Förslag i detta ämne, iden händelse Kongl.
Majit skulle finna för godt att någon ÖfverflödsFörordning
i Nåder besluta och utfärda.
Herr Oxehufvud, Bot anhöll att till veder
-
Bett sf April.
48?
läggande af hvad Herr Cederskjöld anfört angående
bruket af Caffe, Riksdagsmannen Bergs
i Oeconomiae-Utskottet afgifne samt vid Betänkandet
bilagde särskilta tanka måtte uppläsas.
Berörde särskilta mening upplästes, hvarefter
Herr Oxehufvud, i anledning deraf hemställde
att Utskottets Betänkande måtte gillas»
Grefve Kalling, Pehr, yrkade att Betänkandet
måtte helt och hållit afsiås.
Friherre Roye, Ludvig: Jag utber mig att
få förklara Utskottet min agtningsfulla tacksamhet
för det Utskottet i Betänkandet framställt
den önskan, som länge varit hela Allmänhetens;
nemligen att confiscerade Lurendrägeri-varor
alldrig må af Tull-Directionen försäljas
till qvarvarande i Landet. Jag kan icke
förstå annat, än att, då man förbjuder Lurendrägeri,
men tilläter Lurendrägeriets skadlighet,
sä förfar man i stridighet emot sin egen
principe, och skapar ett privilegieradt Lurendrägeri.
Skadligheten består deri, att de Utländske
Fabrikaterne uttränga de inhemska,
och nedtrycka Handels-vågen; men denna skadlighet
står ju qvar, tillåten i ali sin höjd, då
det lurendrägade godset, utur hvilket skäl
som bellst, får qvarblifva i Landet, men upphör
åter så snart, på sätt Utskottet tillstyrkt,
godset utsändes till försäjlning utomlands för
Tull-Dire.ctionens räkning , sorn då åter indrager
de Penningar, som till deras betalning
förut utgått: Och om också Tull-Verkets in
-
486
Len af Aprtt
komster derigenom kommé, att, i någon obetydlig
de], blifva mindre, så blef deremot det
Allmännas vinst sa mycket större. Jag anhåller
alltså att denna del af Betänkandet må få
förblifva oförändradt.
Herr Cederskjöld: Till svar på Herr OxehufvuJs
anmärkning, torde jag blott få förklara,
att Riksdagsmannen Bergs yttrande, långt
ifrån att innefatta tn vederläggning af min mening
, synts mig tvärtom dermed i så måtto
öfverensstämma, att han anser Caffets partiella
förbud skadligare än ett absolut.
Herr ron Hausswolff, Cart Gustaf Reinhold;
Jag har såsom Ledamot i den Comité, hvilken
till följe af Kongl Maj;ts Nådiga Skrifvelse
varit inom Gottlands Län nedsatt, för att upp,
gifva medel till förekommande af Luxe och Öfverflöd
, redan afgifvit mitt Betänkande i ämnet,
hvilket åtföljdt Comitérades underdåniga
Utlåtande; jag får således endast åberopa detsamma.
För närvarande Vill jag blott fästa mig
vid några få omständigheter, hvilka förekommit
i anledning af Utskottets Betänkande. Utskottet
har tillstyrkt, att allt det som vore
till införsel förbjudit, äfven måtte vara förbjudit
till nyttjande. Jag gillar denna hemställan,
men anhåller dock att det tillägg dervid
måtte göras, att den som innan något sådant
förbud utfärdades, redan bevisligen förskaffat
sig en utländsk ej tillåten Vara, såsom Tyger,
Meubler och dylikt, måtte erhålla tillstånd att desamma
förbruka och utslita, hvarvid man kunde
Ven 2? April.
4^7
till förekommande af missbruk och underslef,
lata förse desamma med någon tjenlig Stämpel.
Om jag rigtigt fattat Herr Cederskjolds
definition på Öfverflöd, sä hänförde han blott
dertill, tillgreppet och nyttjandet af sådant
sorn man icke äger ; men dervid får jag anmärka,
att olofligt tillgrepp oell begagnande af
annans Egendom kan icke erhålla benämning
af Öfverflöd, utan kallas i allmänna Lagen tjufveri
, derföre serskilte straff' efter brottets art
och beskaffenhet äro stadgade. Herr Cederskjöld
har äfven ansett det vara obilligt a t förmena
»agon den fria njutningen af hvad han lofligen
lörverfvat och att det skulle vara en motsägelse
att förbjuda njutningen under det man
ville uppmuntra till flit och idoghet; men jag
häller före, att andra Närings-grenar kunna uppmuntras,
än de som bereda Luxe och Öfverflöd,
samt att då ett förbud mot sådana Articbr*
förbrukning anses nödigt, kan man använda
sin idoghet på det som på en gång åstadkommer
fördel för tillverkaren och ej skadar det
Allmänna. När ett holk blifvit insöft i öfverflöd
och veklighet, nalkas det med synbara
Steg sin undergång; och Regeringen måste till
botande af denna kräfta i Staten, icke allenrst
vidtaga positiva anstalter deremot, utan äfven
söka afskaffa yppigheten genom negativa medel
och' genom det efterdöme af sparsamhet
som från högsta Magten lemnäs. Och jag är
öfvertygad art ett sådant exempel skali åstadkomma
den bästa verkan ; ty hvarif ån härleder
sig öfvertfödet i en Stat, om ej f ån de
högre Classeme af Medborgare? HviLa der
-
488
Ben 2? April.
efter väcka lusten hos de lägre att likna dem,
för att derigenom förverfva sig ett ytligt anseende
och de Högas bifall.
Herr Ceder
skjöld
har ock yttrat, att han ansåg tvångsmedel
till hämmande af förbrukning af Caffe,
icke vara lämpelige, och att i händelse nyttjandet
deraf skulle inskränkas , ett absolut förbud
vore mera tjenligt än de föreskrifter, Utskott
et till vinnande af detta ändamål föreslagit
j men jag får förklara, att jag för min del
icke kan dela den värda Ledamotens tanka i
detta fall. När en Vara till den grad blifvit
allmän hos Nationen, som nyttjandet af Caffe
nu är, till och med hos den lägre Folk-Classen,
tror jag tvärtom, att ett absolut förbud icke
voro lämpeligt. — Det förhåller sig härmed lika
som med en svår sjukdom hos en svag
Patient; man bör ej genast söka att genom
starka medel häfva det onda, utan småningom
genom lindriga utvägar befrämja tillfrisknandet.
Jag tror att Utskottet uti sitt tillstyrkande
gått en rigtig väg och rättat sig efter tiden,
då det öfverlemnat till Kongl. Maj:t att efter
förekommande omständigheter vidtaga tjenlige
åtgärder till yppighetens inskränkning; och jag
ir cfvertygad att om Betänkandet af Ridderskapet
och Adeln brfalles, skola vi genom de
Marerialier, Utskottet anskaffat samt med tillika
fästadr af eende på de serskilte Förslag,
som af de i Landsorterne nedsatte Comiterade
för of anberörde ändamål framställt, otvifvelagtigt
erhålla en Fö-fattning emot Luxe och
Öfverflöd, hvilken på en gång uppfyller Fäder
-
Den 2? April.
489
neslandes vänners och tidens gemensamma for.
dringar.
Herr Cederskjöld: Den siste värde Talaren
har så mycket missförstått min mening, att
jag ej vill trötta Ridderskapet och Adeln med
upptagande af mer än hvad som rörer min
uppgifna bekrifning på Luxe och Öfverflöd,
nemligen att dermed’b!ott bör förstås det, hvars
bekostande ojverstiger hvars och ens tillgångar.
Den värde Ledamoten har deraf velat slata ”att
Luxe vore tjufveri’4. Såsom svar härpå vill
jag blott förklara: Att om elen värde Ledamoten
vill anse hvar och en för Tjuf, som är
skyldig mer än han äger, samt hvar och en
som genom ett obetänksamt lefnads-sätt blifver
oförmögen att betala sina Creditorer, så
medger jag att Luxe förhåller sig i sådant fall
t,11 tjufveri, såsom orsak till verkan. Då
för öfrigt den värde Ledamoten: så mycket
klandrat min beskrifning på Luxe och Öfverflöd,
skulle jag för min egen upplysning högeligen
önska, att han täcktes sjelf uppgifva
någon bättre.
Herr von Hausswolff : Min afsigt har aldrig
varit att härstädes klandra andras vundne kunskaper
•, men jag tillåter mig likväl stundom,
att i förekommande ämnen, saga min tanka
och skälen dertill, enär den icke är öfverens^
stämmande med någon annan Talares yttrad»
begrepp, och i förevarande fråga vädjar jag
till Högloflige Ridderskapeb och Adeln, om
Herr Cederskjölds definition på hvad 6om hor
-
4po
Dm af April
de för Öfverflöd anses, var eller kunde fattas
sådan jag den anmärkt. Men sedan samme
värde Ledamot nu mera närmare bestämdt meningen
af dess första utlåtelse, och åter gått
till en åsigt af saken, som synes öfverenstämma
med den tydring rätteligen göras bör, förfaller
ock denna ordstrid; hvarvid jag blott
iår erinra, att om Herr Cederskjöld i detta eller
andra ämnen enskilt för sig önskar närmare
upplysning af mig, skall den utom Riddar,
huset kunna vinnas, enär han behagar sin åstundan
vid lämpelige tillfallen för mig yppa*
Herr af Brinckman: Af hvad jag hort sägas
angående förbud emot sådana Varors förbrukande,
som äro till införsel i Riket förbudne,
kan jag icke öfvertyga mig att verkställigheten
deraf vore möjlig, eller åtminstone hade
någon bestämd åsigt, ty många saker förfärdigas
innom Landet, som fullkomligen likna de
Utländska och sjelfva elegancen ligger i denna
likhet — Man har trott att controllen emot Utländska
Kläders bruk skulle kunna stadgas genom
Stämpling — Att den är möjlig det bestrider
jag icke, men huru behaglig den vore
må hvar och en dömma. Deremot har det
undfallit min uppmärksamhet hvad Friherre
Boye tillagdt, angående confiscable Varors ovilkorliga
utförsel, hvaruti jag instämmer i Utskottets
tanka, endast att icke Stockholm och
Götheborg må blifva Nederlag för sådana Varor,
utan Utskeppningen deraf verkställas ifrån
alla Städer, der de blifvit förbrutne. Jag tror,
äfven att om Riksens Högloflige Ständer hos
/Jen sf rfpril.
49*
vår nu varande Allernndigste Konung i underdånighet
anhålla om Nådigt förnyande af högstberörde
Nådi:;^.' Uppmaning, och Kongl. Maj:t
skulle täckas dertill lemna Dess bilall, påföljden
deraf ostridigt skulle blifva stor och välgörande.
Friherre Boij?-. Est missförstånd af ord bör
likväl ej leda till missförstånd i meningar. Jag
har icke föieslagit förbud emot att bruka hvad
sorn allmänt till Salu utbjudes. Så långt har
jag ej gått; emedan Controllen derpå skulle
fordra en Fiscalisering, som bief för Allmänheten
odräglig; men jag har trott, att man
skulle komma till samma ändamål, då jag, lika
med Utskottet, begärt undanrödjande af all
Laglig försäljning af lurendrägadt Gods, hvaraf
sedermera skall följa, att förbrukningen af
sig sjelf upphör, åtminstone af de Varor, som
en gång blifvit confiscerade och derefter utsändas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
Oeconomiae-Utskottets Betänkande böra i an.
ledning af de dervid gjorde anmärkningar till
Uiskottet återförvisas; hvilket bifölls
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs, och
Oeconomi® - Utskottets den 2 gennes afgifne,
samt den 21 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde Betänkande} i anledning af
49*
Den 27 April,
väckte Motioner om afskaffande af Guld och
Sil t ver å Civila Uniformer j m. m.
Herr Cedertkjold, Pehr Gurtaf: Man skulle
kunna inbilla sig att det stöde ganska väl
till i Landet och att ej många ändringar i våra
Oeconomiska Författningar tarfvades, då
man ser Högloflige Besvärs- och Oeconomi*.
Utskottet nedstiga ända till de Civila Uniformernas
Rock-kragar, för att besvara Kongl.
Maj:t med anhållan om Broderiets borttagande.
Denna sak är i sig sjelf så obetydlig, att jag
omöjligen kan af ändring härutinnan, inse den
aldra ringaste vinst för Landet. Hela Bröde*
riet innehåller åtminstone på de lägre gradernas
Uniformer, ej Guld och Silfver lör i eller
2 R:dr: Och dett3 har man, sedan Rocken är
utsliten, i behåll, med afdrag af den obetydli.
ga nötningen. Arbetet är det dyraste, och detta
förrätta*» af Svenska Handtverkare. Uniformer
äro för öfrigt i ett så hardt Climat sorn
vårt, af stor nytta, emedan de tillåta bruket
af Stöflor: 0:1» utan allt slags prydnad skulle
det upphöra att vara Uniform. Jag anhåller
derföre att Betänkandet må afslås eller återremitteras.
Grefve Mhmer, Carl Stellan: Herr Cederskjöld
tyckes undra deröfver att Utskottet fästat
sig vid sådana småsaker som Broderierne
på Civila UniUrmer, men jag hemställer, om
Utskottet kunde underlåta det, då öfver 20
Memorialér i samma ämne till Utskottet inkommit
Utskottet har dessutom ej tillstyrkt
Den s? April.
493
att Civila Uniformer skulle sf skaffas, utan endast
att underdånig hemställan måtte göras, att
Guld- och Silfver-Broderier skulle i möjligaste
måtto inskränkas.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, bief OeconomiaeUtskottets
Betänkande af Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Företogs till pröfning Stars-Utskoftets den
2 dennes afgifne, samt den at i samma månad
förmiddagen pä hordet lagde Betänkande,
angående Herr Cancellie-Rådet N. af Wetterstedts
och Herr Assessoren Thure Adlerbrandts
ansökning om införsel uti antingen Wisingsborgs
eller Rådmans ö Kungsgårdar för innehafvande
Krono- och Skatterätts-fordringar.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde skriftligen:
Jag
utbeder mig att vid Högloflig» Statsutskottets
afgifne Utlåtande , rörande Herrar af
Wetterstedts och Adlerbrandts gjorda ansökan
om ersättning för deras innehafvande Kronooch
Skatterätts Fordringar få göra den anmärkning,
att då Utskottet nu projecterat ersättning
uti odisponerade Krono Hemman eller Lägenheter
möter härvid det hinder, att enär medelst
Bonde-Ståndets Privilegier, samt tid efter
annaa utkomne Författningar huru förhålla?
494
Den 2? April.
skall med Skatteköp, Åboen är försäkrad om
besittningsrätten och företräde till Skatteköp
så väl för sig som Arfvingar, kan icke utan
att betaga tredje mans rätt, något Krono-Hemman
till ersättning användas. Deremot tyckes
indragne Boställen vid Adelsfanan vara användbare
till vederlag för de Sökande. Det är väl
sannt, att dessa Boställen blifvit anordnade till
Stockholms Invalid Inrättning , men dä efter Lag,
Skuld skall först betalas innan Gäfva får utta.
gas, tyckes detta stadgande ej ligga i vägen,
utan ifrågavarande Boställen vid inträffande led;gheter
lämpeligast och på sätt FÖrfattningarne
bjuda, kunna användas till ersättning för
Herrar af Wetterstedt och Adlerbmndt. Med anledning
häraf anhåller jag att B.-tänkandet måtte
återremitteras, på det Högioflige Stats-Utskottet
må blifva i tillfälle fästa uppmärksamhet
vid den anmärkning, jag trott mig böra
framställa.
Herr A dier brandt, Thure, hade inlemnat
ett så lydande
Vördsamt Memorial!
Vid Högioflige Stats-Utskottets Betänkankande,
rörande Scttet för verkställigheten af en
Qveckfeldtska Famillen redan tilldömd fordran
och betalningen för återstående oliqviderade
Tullgarns räntor, hvaraf He«r Cancellie-Rådet
i|f Wetterstedt och jag styrkt oss vara innehafvare,
nodgas jag göra följande anmärknings
Den 27 A$rii.
495
Då Högloflige Stats-Utskottet medgifvit
den sanningen, att vi äro ovilkorligen berättigade
till ersättning i Jord ; så vågar jag tro,
att det tillhört Utskottet, att föreslå Vederlaget
pä sådant sätt, att vidare hinder icke möter
lör verkställigheten. — Om några disponibla
Krono-Hemman och Lägenheter funnits,
hade vi icke behöft besväia Kongl. Maj:t eller
Rikets Högloflige Ständer, med anhållan om
utbekommande af vår rätt, hellst Kammar-Col
iegium
ägt i detta fall forordna;
men när
Åbo å Krono Hemman likmätigt Författningarne
har ovilkorlig förmonsrätt till lösen och
endast i den händelsen han frånfailer, utan att
lemna efter sig Arfvingar, oss tillkommer imission
i Krono-Hemman, samt det är omöjligt
för oss, att påpassa när dylike sällsynte
händelser inträda; så håfve Vi blifvit tvungne
söka Vederlaget i annan Kronan tillhörig
Jord, hvarom Kammar-Collegiam nu mera icke
äger disponera.
Å egne och Cancellie - Rådet af Wettersfedts
vägnar får jag således vördsammast an.
hålla om återremiss af Högloflige Stats Utskottets
Betänkande; och att Utskottet måtte anmodas
stadga Vederlaget: uti Boställen vid f.
d. Adelsfanan, hellst desse, ehuru förut anslagne
till Wadstena Krigsmanshus, likväl böra Annas
användbare, dä t min tanka Kongl. Maj:t
och Kronan icke mera än En-kildta, är fritagen
från skyldigheten, att betala sina Skulder,
innan fråga kan uppstå om verkställigheten af
Donationer.
496
Den s? April.
Herr Finch, Carl Fredric, hade inlemnat
«Ct så lydande Anförande:
Det Höglofliga Utskottet har efter min tan.
ka haft så vida orätt, attafslå Herrar af Wetterstedts
och Adlerbrandts' ansökan, om införsel
i Wisingsborgs- eller Rådmans Ö Kungsgårdar,
sorn afslaget är vordet ledt från en supponerad,
men med ingen Lagprincipe bestående retroäctiv
verkan, från ett Kurga-Bref af är i y i o,
på ett annat af 1772; då likväl enda men tillräekeligs
skälet är; att Sökanderne utsträ'ekt
deras anspråk öfver dess lagliga grans, i den
mohn de hegardt införsel i större Hemmantalsränta
än de för Tullgarn innehafva.!
Vid detta förhållande, och ju mer angelägit
är, att bibehålla Kungsgårds-Staten ostyckad,
desto helldre bör åt Sökanderne erbjudas
det Vederlag, hvarigenom de kunna hållas någorlunda
skadeslöse, samt sådant, att det utan
tredje mans förfång kan åstadkommas; cch icke
såsom med Krono-Hemman förhåller sig, sedan
genom utkomne gällande Författningar, en
ovilkorlig förmånsrätt till Skatteköp åt Åboerne
blifvit upplåten.
För att bringa detta ärende till ändteligt
afgörande och Sökanderne till en rättighet, som
i mer än ett Seculum varit undanhållen, täger
jag mig således friheten föreslå; att i stället
för missvisningen att söka införsel i KronoHemman,
anvisning till indragne Adelsfane-BoStällen
måt‘e Sökanderne lemnäs.
in.
Den a~ April.
497
Invändningen, att dessa Bo.stäIlen redan
blifvit till Wadstena Krigsmans Hus disponeiade,
synes här icke ligga i vägen, då i öfvervägande
tages, dels hvilka ändringar med denna
anstailt redan ägt rum och dels allmänna
Lagens stadgandey att Gäld bör betalas, innan
Gåfva lår uttagas.
Jag anhåller derföre om återremiss, pä
det att orden i Betänkandet: Odisponerade Krono
Hemman måtte utbytas, mot: lndragne Boställen
vid f. d. Adelsfanan.
Herr Grefven och Landt Mar balken yttrade ,
att Adelsfane-Regementets iodragne Boställen,
icke blifvit destinerade till Wadstena Krigsmans
Hus, utan till en Invalid-Inrättning vid
Gripsholm.
Herr van Hausswolff, Carl Gustaf Reinholdz
Då Högloflige Utskottst, så val som det Collegtum
, hvilket granskat egenskapen och till-t
kornsten af ifrågavarande anspråk, funnit Herrar
af Wetterstedts och Adlei brandts fordran rig—
tig och ostridig , hafva ock desse Herrar ali
laglig riitt att den skyndsammc-ligen och på ett
för Fordnngs-ägafne Jämpeligt sätt af Kongl.
Kdaj:t och Kronan eller Staten såsom deras Gäldenär
utbekomma. Och enär å ena sidan Kongl.
Majit och Kronan eller Staten i detta fall icke
kan tilläggas andra prserogativer eller större
frihet än hvarje annan Debitor emot sin Creditor
enligt Lag tillkommer^ och Lagarne in;
Ridd. och Ad, .Prat, V B, 3 /lfd. 63, 64.
498
%
Den 2? April.
genstädes tillerkänna Gäldenär den förmoln»
att elter godty c ko bestämma sättet huruledes
han vill sin Borgenär förnöja} samt å den andra,
det jemväl är utredt, att ofvanbemälde
Herrars rättmätiga kraf, icke lämpeligen eiler
6kyndsammeligen kan godtgöras genom införsel
uti någon Kungsgård, och ej eller, såsom
Utskottet föreslagit, medelst öfverlåtelse af något
motsvarande Krono-Hemman, emedan Bonde
Ståndet, genom flere Kongl. Författningar och
uti vår Regerings Form stadfästade Privilegier
blifvit emot vissa bestämda vilkor förvissade,
derom, att i rigtig Succession vid Åborätten å
Krono-Hemman varda bibehållit; anser jag det»
utväg böra vidtagas, att oftaberörde ersättning
utgår uti något indragit Adelsfane Boställe eller
annan disponible Militiae Indelning och Krono-Lägenhet,
dermed Fordrings-ägarne sjelfve
anse sig nöjde och belåtne, och som efter laga
värdering och uppskattning befinnes mot
fordringens belopp vara svarande.
Fl vadan
jag anhåller, att det uppläste Betänkandet med
desse mine anmärkningar, mätte till Utskottet
återremitteras.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtm
Marskalken framstäld Proposition; blef Statsutskottets
Betänkande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar till Utskottet återremittcradt.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomiae-Utskottens den 16 dennes
afgifne, samt den 21 i samma månad tor*
t
Ben 2? April.
49»
middagen på bordet lagde Utlåtande, i aniee!»
ning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition, an,
gående inrättande af Allmänna Arbets- och Corrections
Hus på Borgholms Slott och i Wadstena.
Herr Manner stam, Johan: Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, som föranledt Stats-Utskottets
Betänkande, åsyftar tvenne ändamål
med ifrågaställde Corrections-Inrärtningar, det
ena att anskaffa säkrare och mera afpassade
förvarings ställen för sådana Personer, hvilka,
enligt nu gällande Författningar, kunna till Arbete
vid Corrections-Hus försändas; det andra,
att enligt Riksens Ständers vid l8iy års Riksdag
gjorde underdåniga hemställan förbereda
sådana Inrättningar, som efter förändring af na
varande bestraffningssätt, kunde såsom Corrections-Hus
begagnas.
I bägge afseenden är Carlskrona ett af de
minst tjenliga ställen i Riket — För det närvarande
är utrymmet otillräckligt, och ehuru
jag gerna medgifver, att försändningen af
Lösdrifvare stundom må hända i sednare åren
blifvit för mycket utsträckt, och att så väl F'örfattningarne
i d^tta fall, som deras verkställighet
torde böra underkastas en närmare granskning,
hvarigenom antalet af Arbets-fångar betydligt
skulle minskas, anser jag likväl Arbets-
och Corrections-Husen böra på andra ställen
än de ai Utskotten föreslagne inrättas Om
Wadstena och i synnerhet Borgholm dertill äro
de tjenligaste, kan jag icke af egen fullständig
5co Dm s? April.
kännedom bedomina, men att Carlskrona icke
är passande, vågar jag med full öfvertygelse
pasta — Uti en Stad, der en mängd grofva
brottslingar förvaras och dereu större Garnizon
är förlagd, bör icke — äfven om Localen vore
till ändamålet afpassad, en större Correctionsänstalt
inrättas.
Jag kan visserligen icke klandra , att StatsUtskottet,
som under denna Riksdag sorgfälligt
sökt bespara Utgifter för Stats-Verkef,
icke anslagit större Summa årligen; men jag
befarar att den för de tvenne ofvannämnde ändamålen
blir otillräck elig , hellst jag anser nödvändigt,
att Corrections-Hus äro i ordning till
dess att det nya Lag-Verket hinner fullbordas,
hvilket man till nästa Riksdag torde kunna
vänta; och j3P tar mig häraf anledning föreslå,
att, på det ett så allmänt vigtigt ändamål, sorn
det ifrågavarande, icke skall förfelas, Banquen
må förskjuta fyllnaden, i den af Kongl. Majit
proponerade nödiga Summan, derifrån likväl
förmodeligen kommer att afräknas den kostnad,
som erfordras till Arbetsfångarnas underhäll
på de ställen der de nu äro förlagde. Ehuru
mycket Banquen blifvit anlitad, finner jag
mindre betänkeligt att tillstyrka förskott till
sådana Företag, hvaraf hela Riket får nytta,
än de som till uppbyggande af Scholor och
Kyrkor för serskilta Städer äro beviljade.-— Om
Betänkandet blifver till Stats-Utskottet återremitterat,
torde äfven Banco-Utskottets Utlåtande
i oftanämnde omständighet blifva infordradr.
Den 27 April'
5P x
Friherre Boye, Ludvig, uppläste följande:
I mera än ett afseende fordrar detta ämne
en serskild uppmärksamhet af Lagstiftande
Magten.
Vid föregående Riksdagar hafva Ständerne
insett angelägenheten af, att anstalter vidtogos,
de der kunde lemna tillfälle till verkställighet
åt den förbättring i Sveriges SrnffLagar,
som vore af Lag - Comitcens Arbete
att förvänta. Ständerne hafva i underdånighet
begärt, att Kongl. Majit täcktes vara betänkt
på vidtagande af sådana Anstalter ; och i följe
deraf har Kongl. Maj.-t nu gjordt Ständerne
Nådig Proposition om anslag tili Kostnaderne.
Stats- och Oeconomia-Utskotten, häröfver
hörde, hafva nu afgifvit detta Betänkande,
deri Anslaget är långt nerom tillräckligheten
för all annan Anstalt, än den, som Utskotten
föreslår, msn hvilken åter är af natur, att utgöra
alldeles motsatsen af det vackra ändamål ,
den moraliska syftning, som legat till grund för
Ständernas nyssnämnde begäran, äfvensom för
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
Förbättrade blefvo visserligen icke de Lagar,
som kunde tillåta, att med hopen af Marstrands
och Carlskrona Ankar-Smedjors fångar,
att med allt hvad Sverige har rysvärdast
af lllgerniugs-män, skulle sammanblandas hela
detta stora antäf af unga och ännu otörderfvade
Medborgare, hvilkas enda brott består uti,
Ben 2? April.
att, i en tid, då Jordbruks-Näringen icke mera
lemnar alla Arbetare sysselsättning, sakna
den, samt dermed också sakna laga försvar. Och
af endast sådan orsak blifva, till följe af våra
Police-Lagar, öfverlemnade åt Corrections Hasen.
—i Förderfligheten af all sådan sammanblandning,
äfvensom omöjligheten att den förekomma,
då Corrections Inrättningen är förlagd
på Fästningarna, har tillräckligen visrdt
sig i Carlskrona, der Corrections-Fångame oftast
måste nyttjas till gemensamt Arbete med de
grofva brottslirigarne ; och, i alla fall, icke
skulla kunna alldeles af hällas från all bekantskap
med dem. Det var likväl för att sådant
förekomma; det var för att hindra etr umgänge,
som kunde medföra Corrections-Fångarnes
ytterligare förfall i laster; det var för att åt
de, blott för sysslolöshet arresterade, bevara
möjligheten och hoppet, att kunna ofördetfvade
återgå till Samhället; det var likväl för
detta vackra och angelägna ändamål, som Corrections-Inrättningar
beslöts; men när nu Utskottet
föreslår, att desse Inrättningar skola
förläggas till Fästningarne, för att, med mindre
kostnad kunna begagna samma bevakning,
som de grofva brottslingarne; så frågar jag;
hvad vore val resultatet annat, än att, med
(öfvergiivande af hela det moraliska ändamålet,
lemna ät förderfvet hvarje, af tillfälligheten,
ja! kan hända snart af sjelfva omöjligheten
att finna sysselsättning , försvarslös Medborgare,
Sorn dermed också vore för alltid för Samhället
förlorad — o;h — hvarföre detta? Jo! för
det att kostnaden vore mindre.
Len 2? April.
Innan J gän. Mine Herrar! att lemna bifall
deråt, innan J gån, att, tor besparing af
ganska måttliga Summor, spilla Moralitetens
och Stats-omtar.kms fordringan, i detfa ämne;
så värdigas besinna vidden af de följder, som
ett sådant beslut skall medföra.
Det är en sorglig erinran jag bar att härvid
göra; men den är sann, och är, i dubbelt
afseende, för vigtig, för att undanhållas Det
är nemligen en sanning, att alia Fästningar och
Corrections Hus vimla af Fångar, af hvilkas
antal största delen äro Personer endast för försvarslöshet,
ditsatte; Personer åt hvilka man
icke utan orättvisa , kan ovilkorligen gifva namn
af vanartige: Och sanning är att det är just på
dessa sista åren, som denna förökning i Fån*
garnes antal tillkommit. Man bor icke undra
på. att de Riksdagsmän, boende i Hufvudstaden,
hvilka neka tillvarelsen af en Penn in gebrist,
äfven neka tillvarelsen af dets naturliga
verkan på Allmänna sysselsättningen , och derigenom
på Sedligheten, samt derigenom åter
på Popubtionen; men jag åberopar hvarje Riksdagsman
ifrån Landsorterne till vi-tne, på den
förändring t Jordbrulcasens belägenhet, Som tillkommit
i mohn af Penninge-bristen p en förändring,
sorn redan gjordt, att Jordbrukaren ser
S-ig nödsakad, att inskränka antalet afsina Tjenstehjon
till det minst möjliga;, att blott nödhjelpsvis
skota sin jord med det minst möjliga i kostnad;
samt att icke försvara flere. Personer, än
hvilkas Krono Utlagor nan också vill åtaga sig att
betala, Häraf har redan kändt , att en.mängd,
y°4
Den 2? April.
kan hända, redan förfätlig, om han vore till
Z:ffar, känd, sf arbersfcke Personer, befinner
sig utan försvar; och i nödvändighet att antin,
gen strömma till Städerne. eller stryka Landet
ikring, för att söka sysselsättning: Och då detta
icke alltid lyckas, fa de snart sine rum på
Corrections Huser. elier rästncogarne. Dessa
olyckliga offer för våra Financier ers omsorg, att
förbättra Pappers myntets värde, vesa icke grundorsaken
till deras öde, och förbanna oss icke
anno; men de skola snart göra det, närderas
antal skall» allt mer och mer, förökas, och
orsaken dermed också blir för menige man begriplig.
Ja, Mine Herrar! det är .icke svårt
att förutse, art om de Finance Principer, som
varit sedan j8i2 rådande, skola ännu i fem
ar fortfara, sä skall, i ovilkorlig följd af deni,
ock å en åttondedel af den tili Jordbruket höjande
Arbets-Class, befinna sig på Fästnjtigac
och Corrections Hus; under det att, troligen,
én icke obetydlig dei af ännu idoge Näringsidkare
befolka vära Bysättnings-Häckten. jag
enskär hjerteligen, att jag, i detta omdöme,
ina af utgången vederläggas; men emedlertid
anser jag mig böra till Höglofiige Ridderskapers
och Ädelns kloka, rättvisa och satrmetsömma
p:öfning ödmjukast öfverlemna, huruvida
— då vi icke kunna fritaga oss från förebrå,
elsen, att hafva genom våra Finance-Beslut, varit
till stor del vällande till.Sysslolösheten hos
desse Personer, hvilka så tungt benala den —
Vi kunna frigöra oss från förbindelsen , att nå^ot
bättre sörja för deras bevakande, att åtminstone
icke blifva till Moralen forderfvade,
Den i? April.
samt derigenom en börda för Samhället och
sig sjelfva. För min del tror jag , att var pligt
är sådan, och att denna pligt är så heligt förbindande,
att i jemförelse tiii den, hvarje småagtig
besparings-omsorg är ett hinder af allt
för liten vigt. Jag kan icke föreställa mig någon
omöjlighet, att påfinna medel till fy il nåden
i det anslag, som Konungens Nådiga Proposition
begär; men om redan ägande StatsInkomster
neka all tillgång dertill, sa’vågar
jag ödmjukast hemställa, om icke till en sådan
fyllnad i Anslaget, Tullen å någon inkommande
Öfverflöd® Artikel, såsom till exempel
på Caffe, till i skilling på Skålpundet kdnöe
förökas.
Jag anhåller vördnadsfullt att, i anledning
af hvad jag nu haft äran anföra, återremus å
Betänkandet måtte beviljas.
Härefter tilläde Friherre Boye munteligen:
Det vore redan mycket vunnit, om, af de
båda Corrections-lnrättningarne, den ena, den
minst kostsamma, kunde komma til! stand;
och då man efrersinnar den, visserligen icke
betydliga skillnad, som är emellan hvad till
Wadstena Corrections Hus begäres, och hvad
af Utskottet är föreslagit; så synes man med
skäl kunna vänta en så måttlig lörökning i
Anslaget, då början, på ett ställe, åtminstone
kunde göras.
Herr af Brinckman, Gustaf: Jag har blifvit
förekommen af den värda Ledamot, som
först talade i afseende på åsigterne för de af
Den 2? April.
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne CorrectionsImättningar,
hvilka äsigter för hvar Svensk
man och ännu mera för hvar Människovän
böra äga ett stort värde, jag Isan icke eller
annat än vitsorda den värde Ledamotens yttrande
om otillräckligheten i Carlskrona Arbetsinrättning,
att intaga större antal Personer och
och ännu mera att uppfylla det dermed åsyftade
ändamål. Icke mera än 200 sådane hafva
utrymme inom Arbetshuset, der tillfälle icke
gifves att skilja dem åt till olika behandling,
och alla måste dessutom följas åt på Kronans, Arbeten,
under sådan bevakning, som merendels
ombytlig , icke eller kan verka till deras förbättring.
De till Arbetsinrättningen dötrida
Personer, som utöfver förenämnde antal an
komma, måste ofta 60 å 70 till antalet och
äfven derutöfver förvaras* på Fästningen ibland
de grofsta, Missgern-ings-Män, och i sådane
Fängelse-rum, sorn icke en gäng emot dem,
uppfylla mänsklighetens, fordringar.
Då jäg haft tillfälle att på närmare häll
känna detta Arbetsmanskaps öde, kan jag icke
nog ifrigt beklaga det, nog vördnadsfullt,,
deruti önska en förbättring.. Det kan. väl icke
af mig medgifvas att ibland detta Arbetsmanskap
finnas sådana, sorn, endast för sysslolöshet
blifvit der insatte; men sysslolösheten-,
har likväl varit första grunden till de fel med
fylleri eller annan liderlighet, sorn vållat så
mängas ofärd, hvarifrån åtminstone någon del
kunde räddas; och då det dessutom är uppen-.
lat, att 40a Personer af dylik beskaffenhet
Ben 2? April
5 °1
dväljas på flere Rikets Fästningar, förmodeligen
i samma usla om icke sämre belägenhet
än de i Carlskrona, lärer val icke något föremål
kunna anses mera värdigt for Samhället,
än att pä en gäng komma sä många vilseförda
människor til! förbättring och tillika bereda
utrymme för en mildare bestraffning, odr om
än Statens tillgångar icke skulle medgifva den
af Kongl. Majit i Nåder föreslagna Summa,
tror jag likväl att ingen Bevillning folie sig
lättare än den, sorn erlades till ett så v i g t i g t
ändamål. Jag kan dessutom icke neka mig
en jemförelse, som sjelfmant erbjuder sig; den
nemligen, att Höglofiige Stats Utskottet icke
längesedan ansett Nummer-Lorteriet böra
upphöra, och den deraf uppkommande Statsbrist
genom Bevillning ersättas Denna ersättning
uppgår i det närmaste till samma Summa,
sorn för Corrections Inrättningarne erfordras och
jag frågar tryggt hvarje om sitt Fädernesland
och sina Medborgare ömsint man, hvilkctdera
af dessa föremål som mäst förtjena afseende.
Af hvad jag nu haft äran anföra, tror jag
mig äga anledning begära åte nemi ss af Betander
och att tillika hos Höglofiige Stats-Utskottet
anhålla om utfinnande af Medel till uppfyllande
af Kongl. Majus Lands. Fadei liga afsigter,
hvarvid de kostnader sorn till Arbetsmanskapets
underhåll i Carlskrona och till alla lösa
Personers hållande på Fästningnrne för det
närvarande utgå, och ingendera kunna vara obetydlige,
måtre komma i beräkning med de
no anslagne 20,000 R:dr , sam; någon utväg
Ben 2? Apvii.
Varda föreslagen till Låns upptagande för att
fylla bristen intill nästa Riksdag , då tillgångar
förmodeligen kunna gifvas, att densamma
godtgöra.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Ehuru jag
säkerligen icke lyckas att vederlägga hvad sorn
blifvit anfördt, anhåller jag dock att få i korthet
visa, att Utskottet ej med liknöjdhet behandlat
denna fråga. Vid detta tillfälle torde
kunna göras samma Reflexion hvartill man ofta
förut haft anledning vid granskning af uppgjorda
Förshger, att nemligen mera afseende fästes
vid hvad man vill, än hvad man kan åstadkomma;
Jag tror ock att icke nog afseende
i t gjordt på Rikets ställning vid ifrågavarande
project , ott förvandla ruinsrne af ett
gammalt slott tili Coirections-hus och från hela
Riket samla Lösdrifvare vid Bornholm för
O
att sysselsättas med Landtbruk. Månne en fattig
Arbetare skulle möjligen, på sådant sätt
tiilstäldt, finna sin uträkning vid att blifva
Corrections-hjon? Utskottet har icke gifvit anledning
dertill att Lösdrifvare och~m:ndre brottslingar
skulle med till Fästningsstraff dömde
g*öfre förbrytare sammanblandas , utan Utskottet
har blott yttrat att med en mindre
kostnad förvarings-rum för de förstnämnde äfven
borde i Fästningarne kunna inredas. Hvad
Marstrand angår, så är det i anseende till sin
kringflutna belägenhet i min tanka till en Correctionshus
Inrättning passande , och om ej med
Åkerbruk •, kunde val annan sysselsättning gifvas,
Carlsk ronäs isolerade läge och. den Gar.»
Den 2? April.
5oy
nizons-styrka där finnes, gör detta ställe äfven
för en dylik Inrättning tjenligt. Dessutom är,
hvad Utskottet rörande Corrections.Imättningac
derstädes föreslagit, endast nämdt i förbigående.
Om för öfrigt Corrections anstalter skola
blifva mot ändamålet svarande, så torde de
snarare böra inrättas i mindre scala, än att,
såsom planen innehåller, lösdrifvare skola på
ett ställe sammanhopas från ganska aflägsne
Provincer, hvarigenom svårigheterne för dem
okas att efter undergången Correction och vunnen
förbättring skaffa sjg Laga försvar, då
de blifvit från hemorten långt afsldljde. Jag
tror alltså det skulle vara långt nyttigare att
med allmänna Medel understödja de redan i
flere Provincer med framgång började Corrections
Inrättningar, och der sådana icke finnas
dertill uppmuntra. Den anmärkning, att penningebrist
är orsaken till den r.u mera än förr
rådande sysslolösheten, förefaller mig rätt besynnerlig,
då Rörelse-Capitalet de sednare 9
åren varit dubbelt så stort som förut. Jemte
det jag nu sluteligen får anhålla om Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet dervid, att
det af Utskottet föreslsgne ökade Anslag för
Corrections.Inrättningar är ganska betydligt,
kan jag icke neka mig yttra, att jag tror det
vara Stats-Utskotfets pligt att tillse det medel
gifvas till åttkillige andra äfven magtpåliggande
behof, och att, ehuru det skulle vara
ganska fägnesamt, att. alltid kunna tillstyrka
hvad som föreslås, är det likväl någon gång
ganska nyttigt att afstyrka.
*10
Den a? April.
Jag hämstaller således att Utskottets Betänkande
måtte bifallas.
Herr Sparre, B<npt Erland-. Flere värde
Talare hafva så väl utveckladt mänsklighetens
fordran på Corrections-Inrättningar, att jag icke
deri anser något behöfva tilläggas, utan förenar
mig i alla delar med dem. Då jag genom
min Embets-befattning är i tillfälle att känna
nu nuvarande förhållandet, tror jag mig
deremot pligtig upplysa, att Fånge-antalet på
Fästningame uppgick den sista Martii till 1057,
och ehuru genom den betydliga utvidgning
rummen i sednare tider fått, 1130 nu sammanlagdt
på alla Fästningame kunna rymmas,
voro således ändå endast 73 rum ledige, hvilket
utrymme ganska säkert innom loppet af
året upptages , då ingen ytterligare möjlighet till
förökadt Fänge-utrymme på Fästningame migvetterligen
gifves; men om ock Fångarne skulle på
Fästningame kunna logeras, kunna de likväl icke
der finna den, både för deras Moralitet och
Physik så nödiga sysselsättning, som behöfves.
De hufvudsakligaste Arbeten, som på Fäst*
ningarne kunna förekomma äro Byggnader,
och desse bero af de vanligen knappa Anslagen,
sorn icke lemna tillfälle att begagna det
nu så ökade Fånge-antalet: Dessutom äro desse
Arbeten i sin natur periodiska och kunna
endast den kortare tiden af året bedrifvas,
hvarigenom de den längre tiden lemna Fångarne
sysslolöse. Om Personer , som blifvit
beröfvade friheten, skola kunna jämt sysslosättas,
lärer det nödvändigt böra ske med Ma
-
I
Den 2? April. 511
nufactur- eller Fabriks-Arbeten, och desse fordra
vidiyftige localer , som Fästningarre ej äga,
och som näppeligen der kunna beredas.
Desse skäl lära betydligen visa nödvändigheten
af Corrections Inrättnitigarnes skiljande frän
Fästningarne, och anhåller jag derföre att denna
min Anmärkning, i händelse af åtarremiss,
må fä åtlélja Utskottets Betänkande.
Grefve v. Rosen, Axel-. 1 öfverensstämmelse
tned hvad Herr Sparre anfört, lår jag upplysa
att Marstiands, Elfsborgs och Götheborgs
Fästningar äro så upplyllde, att utan nya Logementer
kunna icke flere Fångar der inrymmas
och på Elfsborg öfverstiger deras antal
Garnizons-styrkan.
Friherre Stael ven Holstein, Corfitz Ludvig:
Jemte det jag förenar mig med Herr Påhlman
uti yrkande af bifall å Utskottets Betänkande,
får jag göra en anmärkning, som ingen annan
framställt. Man klagar öfver Lösdrifvare-hopens
tilltagande. Man vill inrätta Correctionshus,
emedan deras kringstrykande icke är en
följd deiaf att de begått brott samt äro vanarade
till sina Personer , utan af lättja och orkeslöshet.
Det är kändt att \ eller J-;del äc
ungt Folk. Jag förstår således ej hvatföre
man icke skulle kunna annorledes begagna dem.
Om Värfnings Placatet sattes i verkställighet,
skulle Statens kostnad af Corrections Inrättningar
betydebgen besparas.
Friherre Boye-, Jag anhåller ödmjukast att
*12
Den 27 April,
få göra några erindring^r vid de yttrander, man
afgifvit, i anledning af mitt upplästa anförande:
Det är möjligt att jag ej ratt förstått Herr
Påhlman; men om lians mening kunde vara,
att bestrida, det Personer för ingen brottslighet,
men b'ott för försvarslöshet, dömas till
Corrections-husen, så skulle jag åberopa de
Jiär närvarande Herrar LandshÖfdingar, hvilka
oftast utöfva denna Domsrätt. Jag är vand
att från de märkvärdige händelser jag ser, leta
mig fram till deras naturliga orsaker; ty
jag tror icke pä vidunderliga Phenomener i
frågan om stora förändringar i arbetande Clas*
sens tillstånd och seder. När jag erfarit, att,
enligt hvad Fång-Förteckningarne, som till Justitiffi-Cancellers-Embetet
inkomma, upplysa,
Corrections.hjonens antal, sedan 5 å6 år, gått
till en förvånande förökning; när jag tror mig
veta, atc Stockholms Corrections-hus, som ehuru
icke längesedan anbgdt, icke var beräkn&dt
på mera än 200 Fångar, nu hyser 5oo:de;
när jag tror mig känna, att denna ofanteliga
mängd af Personer, som dels för mindre svår
vanart och dels för försvarslöshet belasta Corrections-husen
och Fästningarne, består, till
Största delen af unga, arbetslöra Personer, och
den Allmoge, som vanligen älskar sin hemort
och där, i fordna tider, aldrig saknade
hvarken års-tjenst eller annan sysselsättning;
så kan jag, då jag skall söka', en naturlig orsak
till en så märkvärdig förändring, icke finna
någon annan än den, som ligger 1 allmänna
fattigdomen, förorsakad af vära Finance
Be
-
Den 2? April,
Beslut, och af vår olyckliga öfverdrift i omsorgen,
att, som man kallar det, förbättra
Pappers-myntets värde. Orsakens verkan är
ganska naturlig. Sedan Krono-Utlagors och
Tjenstehjons löners, svårighet att åstadkommas,
försatt mången Bonde , som förut hade två Drängar,
att nu åtnöjas med en; och den andra
Drängen för samma orsak, icke får annaa
tjenst, så blir denne först syslolös, derefter
brödlös och sedermera af sjelfva nöden vanartig
, eller Landtstrykare ; och stadnar sluteligen
pä Fästning eiler Corrections-husen. Jag lernnar
åt hvar man att äga huruvida Finance principer
sorn hellst; men kan för min del Omöjeligen
icke förändra mina, hvilka åter icke stä
tillsammans med någon öfvertro.
Herr von Heyme, Georg: Herr Påhlman
har upptagit de fläste skälen för Utskottets
hemställan, så att jag dertill får blott tillägga,
att Utskottet har, under öfverläggning i detta
ämne, erhållit den upplysning, att i de fläste
Län enskildte Correctionshus redan äro inrättade;
och att i andra Län åter medel dertill äro
samlade. Dessa Inrättningar torde också blifva
mera lämpelige för ändamålet än de Corrections-anstalter
uti Wadstena och på Borgholm
, som äro i fråga.
Grefve Gyllenborg, jjohan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, sä
lydande:
Ridd. och Ad. Prof. V B. 2 AJd. , 66.
Den 2f April,
Ehuru, vid nu varande större behof af StafsAnslag
, och inskränktare tillgångar, jag väl inser,
det Högloflige Stats-Utskottet icke kunnat
ingå i tillstyrkande af de större kostnader för
Corrections-lnrättningar , Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition i Nåder föreslår, hade jag
likväl trodt, att i ett ämne af så stor vigt för
Allmännna säkerheten, Utskottet icke bordt
inskränka sig till det mindre Stats anslag 3 som
är föreslagit, utan att tillika öppna utväg till
möjligen blifvande ytterligare nödige kostnader
till detta föremål, och således, om ej Anslaget
ansetts kunna ökas, åtminstone derjemte
kunnat tillstyrkt, att af ansbgne extra Utgifts-medel
äfven i samma ändamål kunde vid
inträffande behof få användas. Med den öfvertygelse
att nödige Mesurer i afseende pä
Corrections-anstalter icke böra underlåtas, hade
jag trott att Utskottet kunnat, vid besvarande
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, jemte anmälan
af Stats-anslaget äfven ingå i tillstyrkande
af utvägar till beredande af framtida
inskränkning i Corrections-Fångars antal, samt
en till deras förhållande lämpelig behandling,
och då jag gjort mig det hopp, att icke nödgas
söka förnämsta orsaken till ökadt antal
Corrections-Fångar i en tilltagande större benägenhet
hos Nationen för Lag-brott, utan att
orsakerne förnämligast borde sökas i felagti*
ge Oeconomiske anstalter, förmodar jag att en
framställning af omdömet i detta afseende vore
både lämpelig och nyttig. Vid en närmare
granskning af förhållande i afseende till dem,
som befinnas pä Correctionshus, förmodar
Den 2.? April.
jag det skall upplysas, att, större delen af dem'
ditkommit, icke såsom brottslige utan blott
saknande års'-tjenst och utvägar att genom Ar-,
bete förtjena sitt bröd, och då stundom ett
sådant förhållande inträffar, utan allt eget förvållande
hos den, som mäste sakna tjenst eiler
Arbets utväg, anser jag det ingå i pligteme hos
Nationens Representanter, att söka bereda förbättring
i deras öde, som icke äga att sjelfva
framställa deras rättmätiga anspråk på utvä-,
gar, att med Arbete få förtjena sitt uppehälle*
och icke blifva såsom brottslingar behandlade,
blott derföre, att de icke kunna erhålla* af
dem sökte utvh‘gar till bergning. Det är ömmande
för Människovännen, att Ynglingar,
som, i synnerhet vid annalkande af Beväringsåldren
, hafva stundom svårighet att fä årstjenst
måste, i saknad deraf, antingen för flere år inga
i en tvungen Krigs-tjenst eller inspärras på er*
Fästning eller Correctionshus för ett år, till er»
början der i sällskap med verkeliga brotslingar,
dem öppnas första anledningen att inga
lasternas väg, dit de i annat fall förmodeligen
aldrig kommit. Till förekommande deraf vore
ett så beskaffat Stadgande nyttigt, som i
Dannemark varit och torde ännu vara gällande,
att nemligen om en Tjenstsökande icke kunde
erhålla tjenst, men genom Kungörelse innom
viss tid och Districts, sig till tjenst antagande
erbjöd, vore han ansvars-fri om han ej kunda
tjenst erhålla, äfvensom i samma ändamål det
borde vara honom öppet, att utan års-tjenst
kunna få mantajsskrifvas, med förbindelse likväl
för den, hos hvilken han mantalsskrefs, atg
516
Den ' 2? April.
lemna honom försörjnings-utväg och tillse, att
han icke utan behörigt tillstånd aflägsnade sig
ifrån den ort, der han vore mantalsskrifven.
Jag förmodar att sådane utvägar, att, vid
saknad af års tjenst, likväl fästa hvar och en
på ett bestämdt ställe , skulle hufvudsakligen
bidraga tili inskränkning i deras antal, som na
räknas till Corrections fångar, i sammanhang
hvarmed sådane anstalter borde vidtagas, att
dels på allmän bekostnad, dels genom öfverenskommelser
Socknevis, Arbets-utvagar kunde
beredas, hvilkas framgång hufvudsakeligen komme
att bero på meddelande Förslag til), och
säker afsättning af de Hand-arbeten de kunde
förfärdiga, och hvilket allt jag hade trott att
Utskottet skulle kunna framställa, såsom ett
vtgtigt föremål för den administrativa åtgärden.
Hvad nu åter angår det nu befintliga storns
antal Corrections-Fångar, så skulle jag anse
det icke vara olämpeligt, att i underdåniga
[Skiifvtlsen till Kongl. Maj;t äfv en frarr.ställtes
en underdånig önskan, att så skyndsamt
6ke kunde, en noggrann granskning af anledningarne
till hvar och ens fängslande och
öfriga förhållande, måtte verkställas , till åtskil|ande
af Fångarne efterf deras skiljagtiga beskaffenhet,
såsom mindre brottslige eiler blott för6varslöse,
samt att, med afseende derpå, olika
förvarings-Mesurer matte vidtaga*.
Då Utskottet anseft Marstrands Fästning
medgifva utrymme för ett större antal Fångar,
Den sf April. yr7
torde detta ställe i anseende till den säkrare
bevakningen vara lämpeljgt i afseende på de
verkeligt brottslige, hvaremot, jemligt Kongl.
Propositionen, Carlskrona icke lärer vara i något
afsende tjenligt för Corrections Inrättning,
och vid hvilket förhållande jag får hemställa,
om icke i stället för Carlscrona, på Gottland
utvägar kunde utfinnas till emottagande af sådane
försvarslöse, hvilka nu måste pä Fästningar
intagas, men hvilkas möjliga rymning
torde för allmänna säkerheten blifva mindre
vådelig, som likväl sannolikt skulle , äfven med
mindre tillsyn förekommas, genom Gottlands
aflägsna belägenhet ifrån fasta Landet, der Hafvet
inskränkte utvägar till rymning, och der
ett bättre Cfimat lättade utvägarne till Arbetsförtjenst
och der en verksam Läns-Styrelse ,
skulle genom föreskrifter af ansvar kunna hin.
dra Transport af oförpassade öfver Hafvet, äfvensom
de Arresterade ifrån rympings-brott,
och borde genom förestående af förskott af allmänna
Medel, utvägar till Arbecs-förtjenst
kunna beredas, sorn. dessutom vid nu annalkande
årstid, torde kunna sökas hos den enskilte
Jordbrukaren. Angeläget är att anstalter
skyndsamt vidtagas, hvarigenom förblandning
i Fängelser af gröfre förbrytare och endast
försvarslöse Arrestanter förek ommes , samt
Ätt man icke är alltför nogräknad i kostnaderne
att bereda detta ändamål i förening med
det, att förhjelpa den Arbets-benägne tili utvägar,
att förtjena sitt bröd, och med afseende
bärå har jag icke trott mig fela att denna
framställning till StatsUtskottet ocji kanske
*1*
Den a? April.
äfven Oeconomie-Ufskottets bepröfvande öfverlemna.
Anhållande vördsameligen att Betänkandet
till Utskottet må återremitteras och att
desse Anmärkningar om de förtjena afseende
måtte få åtfölja; i annat fall torde detta yttrande
såsom min enskilta mening i Protocollet få
ett rum intaga.
Herr af Brinckman: Jag räknar mig icke
till dem, som med Anmärkningar upptagit Högloflige
Ststs-Utskottets tid, eller någonsin missJcändt
den stränga rättvisa, som ledt dess åtgärder;
men rättvisan har ock sina gränsor;
Moralitetens förbättring hos ett Folk äfven sina
fordringar, och jag kan icke tro att den
sednare bör stå tillbaka för den förra. Att
Kongl. Maj:t sökt förekomma det Fästningarne
ej måga öfverhopas med Lösdrifvare, är redan
vid ett annat tillfälle nämndt och uti Kongl,
Maj:ts Bref den 7 Februarii 1816 i Nåder föreskrifvit.
— Om jag nämnt att Carlskrona
har ett isoleradt läge så har meningen dermed
icke varit, att det skulle hindra från rymning,
hvilket af dageliga erfarenheten motsäges,
utan i synnerhet att tillfälle till Arbetsförtjenst
på Landet icke utan på längre afstånd
kan erhållas. Och Inrättningen af enskilta
Correctionshus innom Länen torde ännu
icke vetterligen hafva kommit till verkställighet
mera än i Stockholm , Upsala och Örebro,
•huru de äfven annorstädes och möjcdigen i
Carlstad äro tillärnade. I allt fall kunna dessa
inrättningar, utan att tjena till det stora ändamålet
med bättre Straff - Lagar, sorn Kongl.
Den 2? April.
Maj:t i Nåder afsedt, likväl icke blifva hvarken
öfverflodiga eller onyttiga, och man må.
ste väl medgifva , att en ända till öfverdrift
gränsande sinlighet påkallar alla de förbättrings-anstalter,
som möjeligen kunna åstadkommas,
om eljest sedligheten skall blifva återförd
och Samhälls-säkerheten betryggad. Och
då Riksens Ständer vid 1815 års Urtima Riksdag
hos Kong!. Majrt i underdånighet anhöllo»
om Corrections Inrättningars skyndsamma införande,
låter det väl sig icke, nu göra, att dertill
gifva inga eller obetydliga Anslag, och således
lemna Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt utan
fullbordan, sedan Kongl. Maj.t i Nåder gått
Riksens Ständers önskan till mötes.
Grefve de la Gardie, ffacob: Jag anhåller
endast få upplysa, att i Malmöhus Län början
redan bhfvit gjord till en Corrections-Tnrättning
samt att i Christianstads Län öfverenskommelse
träffats om anläggande af en dylik
Inrättning, hvarå Kongl Maj:ts Nådiga Stadfästelse
jemväl blifvit i underdånighet sökt,
och att ej obetydligt sammanskott af flera a£
Länets Innevånare gjorts till vinnande al förenämnde
angelägna ändamål.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om icke Ridderskapet och Adeln an-<
såg Stats- och Oeconomiae-Utskottens Betänkan-;
de böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades tfa.
Den 2? April.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskottets den 3 dennes afgifne,
samt den 21 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
vidtagande af nödige åtgärder til! förekommande
af värfvade Krigsmäns permitterande odi
kringvandrande i Landet, samt upphörande af
Handtverks-Gesällers lika beskaiiäde vandring
ifrån den ena Staden och Orten i Riket till
den andra.
Herr af Brinckman, Gustafi Högloflige Allmänna
Besvärs- och Oeconorniae-Utskottet synes
hafva antagit den grundsatts , att ej göra
rubbning i permitteringssatt fpr värfvade Regementerne.
Men vid tillämpningen derutaf
gripit in både i Medborgerliga friheten och allmänna
ordningen. — Det förra, dä Karlen såsom
välfrägdad redan med Regementets Pass
äger sitt säkra försvar och sin obehindrade verkningskrets,
att på ärligt sätt söka förtjenst och
bergning; men icke destomindre skulle efter Högloflige
Utskottets Förslag bero af enskilta Försvars-sediar
och Pastors välbehag i den ort
dit han ankommer. Det vill efter min tanka
säga, att sällan eller aldrig någon värfvad Soldat
skulle på Landet emottagas.
Det. griper inn i allmänna ordningen detta
Betänkande', då det föreslår, att SoUaternes
Hustrur och Barn aldrig skulle få vara Männerne
följagtige utan tiilständ af de Församlingar
hvarthän de sig ämnade i hvarigenom
d#n inbördes hjelp och undsättning, sorn Makar
Ben 2? April.
521
aro hvarannan skyldige oeh deri gemensamma
omsorg, sorn de böra nafva för eger och Barnens
uppehälle, skulle blifva rubbade och till
intet gjorde. — Af lika halt är äfven den tanka
att afskedade värfvade Soldater, hvarken
sjelfve eller med deras Hustrur skulle fa återvända
till de orter hvarifrån de kommit, utan
ovilkorligen förblifva och försörjas i de Städer
der de gjordt tjenst» och jag frågar hvar
upplyst man — huru olyckligt vore det icke
för hvarje Stad att hafva Garnizon, då Manskapet
med Hustrur och Ram skulle af Städerne
underhållas, om de än aldrig så väl och
ärligt kunde sig annorstädes försörja.
Huru orä’ttvist vöre det icke emot Soldaten,
att för det han tjent Konung och Fosterland,
tvingas att förnöta sitt lif innom den
trånga omkretsen af en Stad, der han sannolikt
måste svälta eller lefva af knappa Fattigmedel
i stället för att använda den förmåga,
som han äger, den böjelse som hos hvar människa
är så naturlig att söka sig omkring i
Verlden. — Jag tror mig icke behöfva flere
skäl för att vederlägga Högloflige Utskottets
framställning, utan anhåller endast vördsammeligen
om Högvälhorne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition till afslag å Betänkandet.
' Grefve Wrangel, Fredric Ulric, anförde
skrifteligen:
Högloflige Allmänna Besvärs- och Oeco
-
Den 27 April.
nomis-Utskottet har i nu uppläste Betänkande
föreslagit sådana Stadganden, rörande värfvade
Soldaters permitterande och vistande utom
Gamizons-orterne, som för dem skulle vara
högst menljge, samt så väl bereda den största
-svårighet för värfning af välfregdadt Manskap,
som för upprätthållandet af den i en Trouppe
så nödvändiga hederskänslan.
Utskottet föreslår, att permitterade Soldater
innom åtta dagar efter ankomsten till en
Socken, skall derstädes förskaffa sig försvar
hos någon Interimshusbonde, vid äfventyr att i
annat fall gripas och till Regementet återföras.
■— En Soldat måste äga samma rättigheter sorn
hvarje annan Medborgare att under dess tjenstledighet
vistas der hans enskilte angelägenheter
fordra, samt nära sig med lofligt arbete;
hvilken frihet oftast är en stor bevekelsegrund
hvarföre han i tjensten ingår: Och jag vågar
påstå, att af Manskapet vid det mig Nådigst
anförtrodde Regemente, begås i förhållande till
antalet mindre brottsligheter än af många andra
Stånd, i synnerhet, sedan nu mera afla
de, som med vanhedrande brott beträdas blifva
genast från Regementet skilde och utur Rul
lorne
utstrukne.
Ytterligare föreslås, att afskedat Manskap
ej må till någon Stad eller Socken förpassas,
utan qvarstadna der det vid Afskedets erhållande
vistas. För en väl förtjent Krigsman
skulle det vara ytterligen tungt, att, jemts den
stora brist han vid afgången från tjensten nä
-
Den af April.
Stan alltid får vidkännas, hållas i dst tvång,
ltt ej mer få återvända till sin födelsebygd ,
äfvensom det i andra afseendet vore svårt
för de Städer der Garnison äro förlagde, att
ensamt behålla och på ålderdomen försörja
de derstädes afskedade och orkeslöse biifne
Soldater.
Slutligen föreslås, att i Passen viss tid
för bort- och åhirresan skall utsättas: Äfven
detta Stadgande synes mig nog svårt att verkställa
samt ledande till chicaner, utan någon
väsendtelig nytta.
Detta ämne har ej undgått Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet, de strängaste och mest
afsigtsenliga Författningar samt Befallningar äro
angående desamma gifne och i den oväntade
händelse förbrytelser skulle deremot begås, är
ofelbart rätta sättet att ä behörigt ställe anmäla
den felagtige, som säkert då ej undgår den
rättelse, hvilken varnar iör dylika fall. Jag
hemställer alltså till Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln och hoppas af dess rättvisa,
att Utskottets ifrågavarande Utlåtande
må varda afslagit, hvarom jag ödmjukast ananhålier
om Proposition.
Friherre Björnstjerna, Maqnus: Sedan tvän.
ne värde Ledamöter så väl utredt förevarands
ämne, får jag endast tillägga, att som devarfvade
Regementernes Passevolance ä'r grundad
på halfva Styrkans permittering till Statens för
-
524
Den 27 April.
mån, så skulle, derest någon inskränkning uti
denna permittering ägde rum, en förlust derigenom
Staten tillskyndas, hvarföre jag förenar
mig om yrkande af afslag å Utskottets
Betänkande.
Grefve de ta Gardie, Jacob: Då Utskottet
ej föreslagit annat än hvad sorn är öfverensstämmande
med förut gällande Författningar,
mäste jrg vara af olika tankar med de frenne
varda Ledamöter, hvilka för mig i ämnet talar.
1 min tanka nr det ganska nödvändigt att
hvad Utskottet filistyrkt varder antagit, ty annars
skulle Försam Iingarne närmast Garnizonsprtsrns
besvaras med en mängd odugiingar. I
Skåne hafva vi deraf haft och hafva ännu en
högst obehaglig erfarenhet. Jag anhåller sale.
dss om Proposition tili bifall på Utskottets
Betänkande.
Friherre Baye, Ludvig: Med ali agtoing
för den siste värde Talaren, kan jag ej finna
annat, än att han här tillämpat en Författning,
sorn icke bör till Casus. Det är icke gifvit
att hvarje Soldat som permitteras, är att betrakta
hvarken såsom oförmögen att sig försörja,
elier såsom utfattig; men den åberopade
Författningen angår likväl icke andre Personer.
Denna Författning går jemväl till sitt
upphof tillbaka tili tiden, innan Svenska Folket
återfick friheten: Och nu meta inser jag
icke med hvad rätt man vill neka någon Svensk
Medborgare, att, på sin från tjensten lediga
tid 3 vistas hvar han behagar. Jag förenar mig
Den 2? April.
525
alltså med de Ledamöter, som först talat i
detta ämne; och önskar att vi må bespara Kongl.
Majit obehagligheten af en framställning, som
skulle synas utmärka, att vi ansågo vara Medborgare,
Soldaterne , äga mindre rätt än andre
Svenske Män.
Herr Grtjven och Landt Mar rkalken gjorde
Proposition till bifall af OeconomiK-Utskottets
Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtTAorskal.
ten föreslog, att Betänkandet matte afslås 3 hvilken
Proposition med Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oeconomise-LJtskottets den 3 dennes
afgifne samt den 21 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde trenne ytterligare
Utlåtanden, i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 17 och 26 sistledne Januarii samt
xden 10 sistledne Februarii meddcldte Betan,
kanden:
‘ 1:0 Om yrkad befrielse för gifta Personer
från Beväringsskyldigheten.
2:0 Om upphörande i vissa fall af Dykerioch
Rergnings-Compagmets befattning med strandat
Skepp och Gods.
5^6
Ben a? April.
3:0 Rörande väckt Motion, om West
manlands Regementes befrielse från ArbetsCommenderingen
vid Götha Canal}
Fann Ridderskapet* och Adeln för godt,
att enär sistnämnde trenne Betänkanden redan
blifvit af de trenne öfrige Riks-Stånden gillade,
dervid nu mera låta bero.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 16 dennes afgifne samt den 21 i samma
månsd förmiddagen pä bordet lagde Utlärande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistledne.Martii meddeldte
Betänkande, rörande Ädelfors Guld-Verk,
fann Ridderskapet och Adeln, att enär sist»
nämnde Betänkande redan blifvit den 19 sistledne
Martil af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande nu en^
dast boide iäggas till Handlingarne.
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
Klubban ät Grefve de la Gardie,
Jacob, såsom den äldste närvarande Grefven,
samt bortgick.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets
den 13 dennes afgifne, samt den 21 i samma
Den 2? April.
527
månad förmiddagen på bordet Iagde Betänkande,
om nödvändigheten af en förbättrad reglering,
rörande de frän Banquen utgående Låne-biträden
till understöd för nyttiga Odlingar.
Herr Zelow, Christer, hade inlemnat ett
så lydande Anförande:
Den väsendteliga vinst Riket tillskyndas
genom Odlings län lärer ingen kunna bestrida.
Ehuru det kunnat hända en eller annan gång
genom underslef, att någon liten del deraf
blifvit annorlunda använd ; hvarföre jag särdeles
billigar alla mått och steg till förekommande
deraf, hvilket mycket bör bidraga då
Deputerade af de mindre Hushålls-Sällskaper
skärskåda platsen och uppgör Förslaget, som
sedermera granskas af Kongl. Landtbtuks-Academien.
Samt att det aldrig beviljas större
Summa än 50 R:dr för hvarje tunneland. Ty
då vi äga så mycken ocultiverad Jord, sorn
för mindre kostnad kan odlas, bör den svårare
tills vidare lemnäs till Skogs-växt. — Men
sedermera ville jag föreslå, att i stället för den
förra Förordningen föreskrifver; stt intet större
Lån till en Person får beviljas an högst 2000
R:dr, att det kunde heta:
Att vid en och samma Egendom ingen
kan för ett års Odling erhålla mera än högst 1000
R:dr samt prestera bevis att den föreskrifna
marken blifvit efter föreskrift odlad innan nytt
Lån för nästa år får bekommas, jag medgifytr
gerna att en vida större Qdhng ofta kan
Den 2f April.
på ett år företagas. Men jag anser det aldrig
för nyttigt, ehuru stor Egendomen kan vara, dä
man aldrig kan hinna öka Ladugarden uti större
proportion, då Odlingen medförer mera skada
än nytta i längden. Sedermera hör det åläggas
Låntagaren att af den förra Åkren igenlägga
och med gräströ besa en viss proportion,
som af Synings-mannen utstakas.
Nästan utaf all Odling anser jag den för
Riket nyttigast, och som snarast visar det Allmänna
en välgörande verkan, är nya Torps
anläggande, hvarföre jag ödmjukast får föreslå
tili en uppmuntran åt dylika, företag. Att de
ägde förmånsrätt framför andra Låne-sökande,
samt att något fick anslås för dem till Husbyggnad
och stängsel.
Herr Manner stam, johani Det nu uppläste
Betänkande innefattar endast grunderne till
det dermed atföljande af Banco-Utskottet, föslagne
Reglemente för Bar.co-Låns meddelande
till Odlingar, och jag får anhålla om Proposition
pa bifall till sjelfva Reglementet, med
antagande af det utaf Utskottet framställde första
Alternativ, som föreskriiver att Rostnads-förJ
slagerne skola granskas, endast af Landthushålls-Sällskaperne
och directe derifrån till BancoStyrelsen
insändas, emedan jag anser en ytterligare
granskning af Landtbruks-Academien endast
medföra omväg.
Att på sätt Herr Zelow anmärkt, Maximi
-
De» af April.
?2?
mi-summars bordt okas, har äfven varit Utskottets
och särdeles min önskan» men dåden
redan beviljade Fonden utgör blott ioo,ooö
R:dr har Maximi-Sumrnart ej kunnat blifva större.
Jag har uti mitt yttrande, som åtföljer
Betänkandet, angående Penninge-röreisen i Riket,
föreslagit att Odlings-Lånefonden måtte
ökas till 500,000 R-dr oell om detta bifalles,
kan Maximi-summan höjas, fastän i min tanka
sådänt ej borde äga rum för mindre, endast
för mera betydlige Odlingar,
Herr Strussenfelt, Michael, anhöll äfven
att detta Alternativ uti Betänkandet måtte af
Ridderskapet och Adeln bifallas, enligt hvilket
Odlings.Låne-ansökningar böra från Mushållnings-Sällskapen
directe till Banco-Syrelsen
öfverlemnas, utan att Landtbruks-Academien dermed
ägde taga någon befattning.
Uppå derefter af Herr Grefven och Ord.
föranden framställd Proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Banco Utskottets
Betänkande gilla, med antagande icke allenast
af det deruti framställde Alternativ, att
Odlings Låne-ansökningar böra från Huslållnings-Sällskapeme
directe till Banco-Styi eisen
öfverlemnas, jemte det, i öfverensstämmelse med
samma Alternativ upprättade Förlag till ändringar
och tillägg i Kongl Författningen äf
den 27 September 1815, om Banco-Lån , till
understöd för nyttige uppodlingar, utan ock
af det vid berörd? Betänkande bilagde Förslag
Ridd. och Åd. Prat. V B. 2 AJd. 67» 63.
530
Den 2? April.
till ändringar och tillägg uti nyssnämnde Kongl.
Författning, så vidt den serskilt rörer större
och vidsträcktare Odlings-företag.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, an•fcöll,
att Banco Utskottets Betänkande måtte
få hvila till dess Stats och Banco-Utskottens
Utlåtande, angående Allmänna Finance-Regleringen
inkommer, hellst det icke syntes Herr
Munck af Rosenschöld lämpeligt, fastställa grunderna
för Odlings Låns beviljande, innan Fonden
dertill blifvit bestämd; men
Herr Grefven och Ordföranden erinrade, att
Målet redan vore af Ridderskapet och Adeln
algjort.
Föredrogs å nyo Stats- och Banco-Utskottens
den 13 dennes afgifne, samt den 21 i
samma månad förmiddagen på bordet lagde
Utlåtande, angående Medel och utvägar till
Hjelmare Slussverks ombyggnad och vidmagthållande.
(Grefve Spent, Carl Gustaf: Emot den principe
hvarå Betänkandet grundas, anhåller jag få
göra en invändning. Man säger att det är emot
Banquens natur, att lemna understöd utan vinst.
Det påstås art saken, som bör befordras är sä
nyttig, att Actie-ägarne ej böra betungas med
räntan; man föreslår derföre att låta denna utgå
från 9*.de Hufvud-Ticeln, Man glömmer här;
Den sf April, - ?3t
vid att redan den äldsta Banco-Författning säger,
att Banquens genvinst skall ad publicos
. usus användas» denna vinst skall således ga
till Stats-Verket, och får att få den större,
skall nu räntan på dessa Lån gå från StatsVerket
till Banquen. Lönar det väl mödan
att göra denna Cirkelgång? Jag hemställer om
onan ej kunde antaga Betänkandet med uteslutande
af det Stadgande, att Stats-Verkets g:de
Hufvud-Titel skall betungas med denna ränte
afgift, för att rädda det man tror vara Banquens
princip;*.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Med erkännande,
deraf att Banquens genviost kan af Riksens
Ständer användas, tror jag liVväl att ingen
gevinst uppkommer förr än Bqnquen kan
göra rätt för sig, genom inlösande af alla BancoSedlar,
sorn uppvisas. Jag anser således dea
principe, hvarpå Betänkandet är grundadt, vara
ganska behörigen använd och åberopad, och
tillstyrker för min del bifall på Banco-Utskottets
Betänkande.
Herr Struttenfelt, Michael'. Jag instämmer
fullkomligen uti hvad Grefve Spens anfört och
tror icke att den ifrågavarande räntan bör från
Stats-Verkets g:de Hufvud-Titel till Banquen
utgå samt yrkar således återremiss af Betänkandet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludviq:
Med Herr Påhlman instämmer jag deruti, att
ingen vinst kan fot Banquen uppkomma förr
53*
Den s? April.
an den kan inlösa sina Sedlar. Uti Banco-Ordningen
är det föreskrifvir att Utlåningar ej få ske,
utan emot ränta. Om man nu beviljade understöd
af Banquen utan ränta, skulle det blifva ett farligt
praejudicat. Den af Grefve Spens anmärkte
omgång är visst besynnerlig; men jag anser den
nödvändig till undvikande af ett sådant praejudicat.
$:de Hufvud-Titeln är desssutom icke anslagen
endast till understöd för Jordbruket utan äfven för
Näringarne. Af detta skäl hafva Lån deraf blifvit
lemnade till ägaren af ett Jern-Gjuteri på Kungsholmen,
Herr Oven, samt Friherre Edelcrantz,
och jag anser således lämpeligt att deraf anslås
ränta till Banquen för det Län, som erfordras
för iståndsättande af Hjelmare-Slussverk, som
för Comm.unicationen emellan Stockholm och
Bergslags-Orterne äro af mycken nytta.
Grefve Spent: I anledning af Herr Påhlmans
yttrande, att ingen fråga om vinst för
Banquen uppstår, innan den först kommit,
som man säger, i ställning att honorera sina
Sedlar; det är, återbragt till naturen af VäxelBanque,
skall jag anhålla få anmärka till Proto*
collet, att när Banquen på det viset får vinst,
har Landet förlorat all möjlighet af vinst.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde ,
om Ridderykapet och Adeln ansåg Banco-Utskottets
Betänkande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet åter*
remitteras.
Ropades .Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven oth Ordföranden
Den 2f Ayni.
gjorda Proposition till bifall af Utskottens Betänkande,
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Heykenskjöld, Detlaf, förmodade att,
enär anmärkningar blifvit vid Betänkandet,
som nu första gånger, vore under pröfning,
framställde, återremiss deraf icke kunde förvägras.
Herr Påhlman: Jag vet icke något hinder
för pröfningsn af ett Betänkande, då det första
gången till Stånden inkommit, i den händelse
Ståndet icke skulle finna någon deremot
framställd anmärkning föranleda till återremiss;
och på sådan grund har ock återremiss ofta
blifvit vägrad. Om hvarje anmärkning ehuru
obetydlig eller ogrundad ovilkorligen skulle
föranleda till återremiss; så skulle Utskotten,
som nu mot slutet af Riksdagen mäste arbeta
nästan natt och dag, hafva ännu svårare att uppfylla
deras skyldigheter.
Grefve Spens: Jag har ej varit förr vid
någon Riksdag, och kan således ej yttra mig
om annat än praxis vid denna. Det har ofta
handr, att då en enda Ledamot gjort anmärkning,
Betänkandet blifvit återremitteradt.
LandtMarskalken gjorde 4 gånger, om jag mins
rätt, Proposition på aaslag till Baneo-Utskottets
Befänkande om Assignationerne; odeladt
bifall hördes , utom af en Ledamot, Herr Cederskjöld,
yrkade återremisshvilket slutli*
f 34
Den af April.
gen ansågs ej kunna honom vägras. Det förundrar
mig att Herr Påhlman då icke bestridde
detta enligt den §n i Riksdags.Ordningen,
hvarefter man nu tror sig kunna vägra åter*
remiss.
Herriion Heyme, Georg: Jag tror visserligen
att återrenriiss icke kan nekas; men då
jag för min del anser den vara utan ändamål,
hellst Betänkandet troligen likadant från Utskottet
återkommer, tar jag mig friheten ödmjukeligen
hemställa, om icke till tidens vinnande
de Herrar, hvilka önska återremiss, be.
hjgade derifrån afstå.
Herr Strussenfelt: Här är nu icke fråga
om Ord, utan om Penningar, nemligen circa
27,000 R:dr.
Herr Cederskjöld) Pehr Gustaf: Hvad den
omständighet beträffar, att jag för en tid sedan
fick ett Betänkande återremitteradt, oaktadt
jag ensam derom anhöll; så torde jag få till»
kännagifva, att mig härvid ej vederfors annat,
än hvad som är hvarje Ledamots lagliga
rätt. I Grundlagen står nemligen: Att om
vid ett Betänkande, som första gången dr under
öfverläggning, sådana anmärkningar göras, som
Undra antagandet, skall det, nemligen om någon
det äskar, till Utskottet återremitteras. Att annorlunda
icke kan ske , finnes äfven derutaf,
att om jag i sådant fall begär Votering, måste
Voterings.propositionen blifva: Den som bifaller
Utskottets Betänkande, voterar jta; den det ej vilt
Den 27 April.
voterar Nej ; vinner Nej, varder Betänkandet åter
r emitteradi.
Herr Munck af Rosenschöld-. Jag anser det
ej vara stridande emot Riksdags Ordningen , att
antaga elier afslå ett Betänkande, som första
gången til Stånden inkommit. Men praxis har
varit, att då Ståndet är deladt, återremiss
hälldre medgifves , än Votering anstäMes; i
denna fråga har också hörts lika mänga Ja
och Nej, och jag tillstyrker således återremiss
för att undvika Votering.
Herr af Brinckman, Gustaf: Jag instämmer
så mycket mera i Herr Påhlmans anhållan
om Målets afgörande utan återremiss, som
jag dertill icke kan finna minsta anledning,
eller att Höglollige Stats- och Banco-Utskot»
ten möjeligen deraf kunde få anledning att
ändra deras Vota. Och om Propositionen till
bifall ä Betänkandet af en eller flera bestrides,
äga de ju rätt, att antingen reservera sig
eller begära Votering, hvarigenom ärendet sä»
krast afgöres.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade, att,
under fullkomligt erkännande af de Herrar Ledamöters
rättighet till återremiss af Betänkandet,
hvilka sådant yrkat, ansåg Herr Grefven
och Ordföranden sig likväl bera upplysa, att
de öfrige trenne Riks-Ståncicn, redan tiil alla delar
bifallit Utskottens iträgavsunde Betäckande.
Ben 2? April.
Grefve Spens: Då tre Stånd redan antagit
Betänkandet, så afstår jag från min anhållan
om återremiss för att icke uppehålla tiden.
Herr Strussenfelt förklarade, det han under
förbehåll af sin Lagliga rättighet till återremiss
likväl, sedan Male* blifvit af de ofrige
trenne Riks-Stånden afgjordt, nu mera äfven
afstod från sin begäran om återremiss.
Uppå derefter af Herr Grefven oek Ordfåranden
framställd Proposition, blef Stats- och
Banco Utskottens Betänkande, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 13, dennes aflåtne samt den 21 i samma
månad förmiddagen på bordet tagde Memorial,
innefattande Förslag tili ändringar i 38
Riksdags-Ordningen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz hud.
vig: Då nu Utskottet föreslagit en ändring i
38 §• Riksdagsordningen, hvarigenom Utskottet
skulle erhålla samma magt, som BancoUtskottet
uti alla Mål, som skola hemliga hållas;
men Utskottet icke tillika uppgifvit hvilka Mål
böra såsom sådana anses och jag icke känner
några så beskaffade, så vida icke dertill borde
hänföras, om en anmärkning mot någon
äf Stats-Rådets Ledamöter funnes vara aldeles
ogrundad -y så proiesterar jag emot alj
förändring af ifrågavarand* §., utan bör Ut
ti
Den s? April.
skottet i frågor, der 2 Stånd stadna emot 2}
håda Alternativen till Stånden framställa.
Herr Cederskjöld, Pehr Gurtaf: Oagtadt
det första Alternativet visserligen mäst öfverensstämmer
med min önskan, kan jag likväl
åtminstone ej inse någon våda af att älven
gilla det andra. Det innefattar tvärtom en
vigtig förbättring} emedan sålunda skulle kunna
förekommas att aldrig Constitutions- och
Banco-Utskotten må , i de fall der de handla
med Riksens Ständers rätt, kunna blifva overksamma,
derigenom att 2 Stånd stadna emot
2. Jag kan således ej tveka att ödmjukast
tillstyrka bifall.
Friherre Stael von Holstein: Som detta är
ett vigtigt Mål och angar en tillökning i Constitutions
Utskottets magt, torde det vara nödigt
att närmare öfverväga detsamma, af hvilken
anledning jag får anhålla, att Målet måtte
till nästa Plenum få hvila på bordet.
Då flere Ledamöter häruti hördes instämma,
fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att betörde anhållan lemna bifall.
Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den 13 dennes aflätne samt den 21 i
samma månad förmiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande ett alternativt Förslag,
till ändring i 4:de §. Regerings-Forme».
538
Dm 2f April.
Herr Påhlman, Otto Fredric: För min del
tiltstyrker jag antagande af sednare Alternativet.
Om Redactionen af §:n från början varit
sådan, är jag öfverrygad att de obehagliga påminnelser
vid hvarje Riksdag om skillnaden
emellan och och eller undvikits.
Herr Grefven och Ordföranden hemstälde
om icke Ridderskapet och Adeln behagade till
den behandling j5 §. Regerings-Formen stadgar,
antaga det i Constitutions-Utskottets Memorial
framstälde sednare Alltemativ, eller att
i stället för orden: Frälse eller Ofrälse 3 måtte
införas infådde Svenske.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och Bifölls Riddarhus"
Utskottets den 13 dennes aflåtne samt den 21
i samma månad fö/middagen på bordet iagde
Memorial, innefattande hemställass, att den
aflidne HofRatts-Rådet Stjerncreutz^ Syster,
Mamsell Kniberg tillagde Pension, mätte från
50 till 150 R:dr Banco årligen förhöjas, och
att samma förhöjning med innevarande år måtte
taga sin början.
Vid förnyad Föredragning af Herr Hof Cancelleren
Friherre 'af Wetterstedts den 17 dennes
aflåtne samt den 21 i samma månad förmiddagen
A ■'
Den 2? April,
539
på bordet lagde Anmälan, angående Kgl. Maj:ts,
i afseende på åtskilige Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse!', vidtagne åtgärder och beslut,
blef samma Anmälan nu lagd till Handlingarne.
Föredrogs å nyo Stats- och Banco-Utskottens
den 3 dennes afgifne samt den 21 i
samma månad förmiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts till
Riksens Ständer aflåtne Nådiga Proposition den
17 December 1817» angående Götha Canal Ar»
betets fortgång och befrämjande.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig,
anhöll, att, som det redan lidit långt på
aftonen och en vidlyftig Discussion rörande detta
Mål troligen komme att äga rum, detsamma
alltså ytterligare måtte få hvila på bordet till
nästa Plenum; hvilken anhållan, enär åtskilJige
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
deruti instämde, af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Jdsterades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflig®
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddage»
den 27 April 1818-
S. D. Föredrogs Freste-Ståndets Prot. Utdr. af
Den a? April.
den t8 dennes, innehållande att Preste-Ståndet
bifallit Stats Utskottets förnyade Utlåtande angående
Wadstena Kloster Kyrkas upplåtande, på
vissa vilkor, åt Wadstena Stads samt dermed
förenade S:t Pehrs Lands-Församlingar, likväl
med den modification, att den af Utskottet
omförmälde Summa af omkring 5000 R:dr B:co
nu må till utbetalning anvisas samt att til!
Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd må öfverlemna»,
att låta uppsätta det Contract med Församlingarne,
om Kyrkans iståndsättande och framtida
underhållande, som Kongl. Maj:t i Nåder kan
pröfva nödigt för Rikets säkerhet om verkställigheten
deraf; uti hvilket beslut' de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne att sig med PresteStåndet
förena; men som Ridderskapet och Adeln
redan den 23 dennes gillat Stats-Utskottets
ifrågavarande Betänkande, fann Ridderskapet
och Adeln nu för godt att vid dess sålunda
fattade beslut förblifva’ Ut supra.
S. D. Vid Föredragning af Borgare-Ståndets
Protocolls-Utdrag af den 23 dennes, innefattande
Ståndets beslut att hos Constitutions*
Utskottet framställa den önskan, att Utskottet
måtte låta till trycket befordra, så väl de
derstädes hällne Protocoll som Handlingarne
uti det till Utskottet remitterade Anmärkningsmål,
rörande de, genom Föredraganden af Commando-ärenden
för Arméen utfärdade GeneralOrdres,
om vilkoren för approberande af Rectuter
vid sådana Regementer, der Rotehållare
ej samfällt ingått beting om Soldat-beklädnaden;
uti hvilket beslut de öfrige Riks-Stånden
Den 2f April.
54l
blifvit inbjudne att sig med Borgare-Ståndet
förena; fann Ridderskapet och Adeln för godt
att äfven för sin del, uti enahanda beslut med
Borgare-Ståndet instämma. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Constitutions
Utskottets den 10 dennes aflåtne,
samt den 18 i samma månad på bordet 1 agde
Memorial, innefattande yttiande, angående
Konungens Nådiga Proposition om en förändrad
Redaction af 7 § i Regerings Formen,
blef samma Memorial, på grund af dervid gjorde
anmärkningar, till Constitutions-Utskottet återremitterat.
Ut supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 10 dennes aflåtne samt den ig
i samma månad på bordet lagde Memorial,
rörande Herr Schönströms, Pehr, anmärkning,
mot Herr Stats-Ministern För Utrikes Ärenderna,
i afseende på ett af honom utfardadt Circulaire,
fann Ridderskapet och Adeln, att samma
Memorial endast borde läggas till Haodlingarne.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 27 April 1818-
S. D. I anledning af derom väckt Motion*
beslöt Högloflige Ridderskapet och Adeln gifva
Constitutions-Utskottet tillkänna Ridderskåpets
och Adelns önskan, det måtte Consti*
54*
Den 2? April.
tutions-Utskottet låta till trycket befordra, så
väl den af Herr Schönström, Pehr, till Constitutions-Utskottet
remitterade anmärkning mot
Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärenderna, i
afseende på dess till Konungens Befallningshafvande,
under den 21 Martii 1817, afflåtne
Skrifvelse, som ock Herr Stafs-Ministerns öfver
samma anmärkning afgifne förklaring, jemte
Utskottets i berörde Anmärknings - mål med.
deldte Utlåtande och hällne Protocoll, i den
mån Författningarne sådant medgifva. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Constitutions-Utskottets
den 10 dennes aflåtne samt
den 18 i samma månad på bordet lagde Memorial;
innefattande Utlåtande i anledning af
Stats-Utskottets anmärkning i afseende på Soldatbeklädnaden
vid Westerbottens Regemente ,
fann Ridderskapet och Adeln att samma Memorial
endast borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Föredrogos ånyo och bifölls följande
ftån nedannämnde Utskott inkomne samt den
21 dennes förmiddagen på bordet lagde Be*
tänkanden:
Från Stats-Utskottet:
1:0 Af den 17 dennes, angående detl under
Kongl, Bergs-Collegii disposition och förvaltning
f. d. stälde Cassa samt Commerce -Rådet Galléns
Ansökning, om anstånd med inbetalningen
ett frän samma Cassa erhållit tån.
Den 2.1 April. 543
2:0 Af den 17 dennes, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss af Fullmägtjges i JernContoiret
underdåniga hemställan, om införskrifvande
af Engelsmannen Thomsom i och
för försök af ett nytt Jernberednings-sätt, under
namn af Puddlings processen.
3:0 Af den 16 dennes, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om rättelse i Nåd;
års och Besparings-Författningarne.
Från Stais• och Banco-Ut skott en-.
1:0 Af den 3 dennes, öfver den del af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 17
December 18x7 om Götha Canal-Arbetets fortgång
och befrämjande, som angår ett serskilt
förskott till hvarjehanda nödvändiga Utgifter
Höder Vinter-månaderne.
2:0 Af den 13 dennes, angående Medel
och utvägar till Hjelmare Sluss-Verks ombyggnad
©ch vidmagthållande.
Från Stats• och Bcvilhbgs.Utskotteni
.Af den 2 dennes, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om en stadgad af»
gift af hvarje mantalsskrifven Person till den
Veneriska smittans hämmande m. m.
Från Lag-Utskottet;
Af den 2 dennes, öfver de af Herr Borg
-
Den 2? April.
mästaren S. M. T. Cederborg föresi agne ändringar
uti nu gällande Stadganden rörande Förmyndares
tillförordnande»
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomiae- Utskotten:
I:o Af den 28 sitsledne Martn, Öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens Utlåtande , angående
det af Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielson frän Elfborgs Län väckte förslag, om
safnmandrag af Författningarna, rörande Jordägares
rättigheter och skyldighter.
2:0 Af den 28 sistledne Martiin i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens Utlåtande,
angående upphäfvande af 3;dje Artikeln
1 Kongl. Stadgan om Jagt och Djurfång af den
13 April 1808.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi#-Utskottet:
1:0 Af den 2 dennes, om inrättande af ett
Spannmåls-Magazin i Borås*
2:0 Af den 2 dennes i anledning af väckte
Motioner om afskaffande af Guld och Silfver
så väl å Mititaira som Civila Uniformer m.
tn. Ut supra.
S. D. Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den
2 dennes afgifne samt den 21 i samma månad
förmiddagen på bordet lagde arne ytterligare
Utlåtanden , i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar, vid Ut
skot
-
Ben af April.
*4?
skottets den iö Sistlsdne Febfuarii meddeidte
Betänkanden t
tso Angående väckt fråga att Skogs-åverkan
mä anses såsom stöld.
2:o Örn vidsträcktare rätt för Odlare till
biträde af Grannar med dikning.
Och sorn sistnämnde Betänkanden redan
blifvit af de öfrige trence RiksStånden bifallnej,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att der*
Vid nn mera låta bero. Ut supra.
S. D. I anledning af dervid gjorde an*
märkningar, återremitterades till nedannämnde
Utskott följande från samma Utskott inkom*
ne, samt den 21 dennes förmiddagen på bordet
lagde Betänkanden:
Till Statt» Ut ikottet i
Af deli 2 dennes t angående Herr CancelliRådet
N. af Wetterstedts och Herr Assessoren
Thure Adlerbtandts ansökning, om införsel
uti antingen Wisingsborgs eller Rådmansö
Kungsgårdar, för innehafvande Krono- och Skatie-rätts
fordringar.
v
Till Stats• Samt Allmänna Besvärs* och
Oeeonomice- Utskotten:
Af den 16 dennes, i anledning af Kongl.
Ridd. och Ad. Prat. V B. 2 A/d. 6$> 70.
54Ö
Ben i? April,
Maj:ts Nådiga Proposition, angående inrättande
af allmänna Arbets- och Correctionshus på Borgholms
Slott och i Wadstena.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomi#-Utskotten:
Af den 2 dennes, i anledning af väckte
frågor om medel till Öfverflönets hämmande
samt yrkat förbud mot yppighets Varors nyttjande
och förbrukning m. m. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomi® Urskottets den
g dennes afgifne samt den 21 t samma månad
förmiddagen på bordet iagde Betänkande,
angående vidtagande ;f nödige åtgärder till
förekommande af värfvare Krigsmäns Permitterande
och kringvandrande i Landet, samt
upphörande af Handtverks Gesällers lika beskattade
vandring från den ena Staden och Or*
ten i Riket till den andra; bief samma Betänkande
af Ridderskapet och Adeln atslagit. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomi® Utf kortets den
3 dennes afgifne samt den 2.1 i samma månad
förmiddagen på” bordet Jagde trenne ytterligare
Utlåtanden, i anledning ;f de hos Ridder-,
skåpet och Adeln gjorde anmärkningar vid 9
Utskottets den 17 och 26 sisrledne Januarii
samt d n 10 sistledne tebruarii meddeldtc
Betänkanden:
Den 27 April.
*47
10 Om yrkad befrielse för gifta Personer
från Beväringsskyldighet.
2:0 Om upphörande i vissa fall af Dykeri-
och Bergnings-Compagniets befattning nied
strandadt Skepp och Gods.
3:0 Rörande väckt Motion om Westmanlands
Regementes befrielse från Artets-Commendering
vid Götha Canal;
Fann Högloflige Ridderskapet och Adeln
för godt, att enär sistnämnde tvenne Betänkanden
redan blifvit af de öfrige trenne RiksStnnJen
gillade, dervid nu mera låta bero.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af StatsUtskottets
den 16 dennes afgifne samt den
21 i samma månad förmiddagen på bordet
lagde Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den y sistledna Martil
meddeldte Betänkande, rörande Ädelfors GuldVerk;
fann Ridderskapet och Adeln, a’t enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit den 19
sistledne Martii af Ridderskapet och Adeln
bifaliit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande na
endast borde läggas till HancUmgarne. Ut supra.
S. D, Föredrogs å nyo Banco-Utskottets
den 13 dennes afgifne samt den 2t i samma
månad förmiddagen på bordet lagde Betänkande,
om nödvändigheten af en förbättrad reg.
lering rörande de ifrån Banquen utgående Lå,
54$
Den »f April.
ne-biträden till understöd för nyttige Odlingar $
och fann Ridderskapet och Adeln för godt att
samma Betänkande gilla» med antagande icke
allenast af det deruti framställde Alternativ,
att Odlings-Låne-ansökningar, böra från Hus»
hållnings-Sällskaperne directe tili BanCo-Styrel.
sen Öfverlämnäs} jemte det i öfversstämmelse
med samma Alternativ upprättade Förslag till
ändringar och tillägg uti K«ngl. Författningen
af den 27 September igiy om Banco-Lån,
till understöd för nyttige uppodlingar i LandsOrterne,
utan ock af det vid berörde Betänkande
bilagde Förslag till ändringar och tillägg
uti nyssnämnde Kongl. Författning, så vidt
den serskildt rörer större och vidsträcktare
Odlings-företag* Ut supra.
S. É). Vid förnyad Föredragning af Cort»
Stitutions-Utskottets den 13 dennes aflåtne
samt deo 21 i samma månad förmiddagen
på bordet lagde Memorial» innefattande ett
alternativt Förslag till ändring i 4:de §. Regerings-Formen;
fann Ridderskapet och Adeln
för godt att till den kraft och verkan 56 §.
Regcrings-Formen Stadgar, godkänna det i berörde
Memorial framställde sednare Alternativ,
eller att i stället för orden : *’Frälse eller OfråU
stmåtte införas: Inf ödde Svenske. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Riddaihus-Utskottets
den *3 dennes aflåtne samt
den 21 i samma månad förmiddagen, på bordet
lagde Memorial, innefattande hemställan
att den aflidne Hof-Rätts-Rådet Stjerncreutz’s
i
Den sf April.
f49
Syster, Mamsell Kniberg, tillagde Pension måtte
från yo till iyo R:dt Banco årligen förhöjas,
och att samma förhöjning med innevarande år
matte taga sin början. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | tillit om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Torsdagen den 30 April.
Plenum klockan half till 10 förmiddagen.
Upplästes och lades bordet följande från
Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-Utskottet
inkomne Memorial och Betänkanden:
i:o den 2 i denne månad, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
, rörande yikad befrielse från skyldigheten
att afskala barken ä utsynte Ekar; deruti
, med frånträdande af dess i första Betänkandet
gjorde Förslag om fri Export af Ekbarken,
Utskottet endast tillstyrkt, att en Jordägare
eller Hemmans-Innehafvare, som bevis-.
*5®
Den 30 April.
ligen erbjudit närmast boende Garfvare den ä
ut ynte Elor afskalarie barken, men ej derföre
kunnat erhålla skalig betalning, sa att hans arbete
och moda någorlunda kunde bli!va ersatt, borde
helt och hållit från aLkalnings-skyldigheten
och allt Laga ansvar bthias; varandes tvenne
Ledan öiers i Utskottet afgifne serskilte tankar,
genom Proto:olIs Utdrag, bifogade.
2:o Af dm 18 desiner, i anledning af Herr
Professoren Mun. k af Rostnschölds väckte Mo*
tinn om upphäf vande af den Författning, som
påbjuder hvatt o;de tunneiands plantering med
t ad på Släitbyggden t c kane; deruti Utskottet,
på anfor.e skäl , ansett sig icke berärtigadt,
att göra afseende pa hvad en enskild Person
föreslagit till upphafvande eller inskränkning
af en öfverenskommelse, som Malmohus Läns
samtelige Innevånare inför Lanet^Hofdinge fri*
vill.gt ingått, och hvilken öfverenskommelse
hl fvit af Koi'gl Maj.t 1 Nåder gillad och fastställd;
hvarföre Utskottet, åtminstone för närvarande
funnit sig sakna tillräckelig anledning
att å Motionen tillstyrka bifall.
3:0 Af den ré dennes, i anledning af de
innom Preste- och Bonde-Stånden gjorde an*
markningar vid Utskottets Betänkande, angå*
ende rättighet lör Lumpsamlare, att omkringjesa
Landet, samt om sättet för Lumpors anskaffande
för Pappers-Brukens behof: deruti
Utskottet med åberopande af de skäl, dess förra
B tänkande innehåller, ansett de öfverklagade
olägeuheterne icke kunna på lämpeligare
