# ID: svediakorp-gov258
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,368
# sentences: 2,047
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


flen 8 April.
7:0 \ anledning af återremiss från Högvör.
diga Preste-Ståndet af Stats-Utskottets Utlåtande,
rörande föreslagne Prestehohls-friheter för
nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde- och
Capellans-Boställenj varande* sistnämnde Utlåtande,
efter hvad Utskottet anmält, af de
trenne öfrige Riks-Stånden bifallit.
8:0 Rörande de hos Välloflige BorgareStåndet
gjorda Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande , angående f. d. Vice-Talemannen
Jon Jonssons Motion, om Tullgarns Kungsgårds
öfverlemnande till Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen, efter Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina j å hvilka Anmärkningar
Utskottet förmält sig ej hafva kunnat
göra afseende, sedan de öfrige trenne RiksStånden
redan godkändt det i ämnet först afgifne
Betänkande.
9:0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorda Anmärkningar vid Stats-Utskottets
Utlåtande, angående Accords-ersättning till
Herr Öfversten Silfverskjöld; tillkännagifvande
Utskottet att berörde! Utlåtande blifvit af dc
öfrige trenne Riks-Stånden gilladt.
Ifrån Banco- Utskotlet:
Af den i dennes, i anledning af vackt Motion,
om allmänt Kungörande af Banco-Sedi i
stockens belopp för hvarje årj tillstyrka -  Utskottet på anförde skäl, att vjd nu gäll, t
ordning må förblifva , och något periodiskt
Den 8 April.
kungörande tili Allmänheten af Banquens Ställning
eller Sedelstockens belopp icke äga rum;
ifrån hvilken mening tvänne Utskottets Ledamöter
dock varit skiljaktige.
Ifrän Bevillnings- Utskottet i
I:o Af den ii sistledne Martil, angående
anslag af Bevillnings-Medlm till understöd för
Krono-Uppbörds-Verket i Stockholm; deruti
Utskottet förmält sig sä mycket mindre hafva
funnit någon orsak, att utöfver hvad i g 15 års
Beviilnings-Förordning föreskrifver, tillerkänna
Stockholms Stad någon tillökning i den för densamma
bestämda procent af det der utgående
betydliga Bevillnings beloppet, som genom den
skedde öfverflyttningen at dess Uppbörds-Betjening
på Kronans Stat, den redan Vunnit en
fördel, som andra Städer sakna, men <-n Utskottets
Ledamot har ansett den i BevillriingsStadgans
4 Art. 4 § II Mom. stadgade procent
af Bevillnings Summan för Stockholms Stad
böra förhöjas från ^ åtminstone till 1 proCent.
350 Af den II sistledne. Martii, i fråga, om
Uppbörds Berjeningens Aflöning i Götheborg
och öfrige Städer utom Stockholm; och har
Utskottet föreslagit, att, i händelse Riksens
Ständer skulle finna anledning bibehålla den i
18 iy års Bevillnings Författning stadgade Uppbörds-proCent,
nu ifrågavarande Uppbördsmän
må införas bland de Personer, som deraf böra
komma i åtnjutande; ifrån hvilket Piuralitetens
beslut, en Ledamot varit af den skiljaktig
Den 8 April.
ga tanka, att nämnde proCent må ökas i den
mohn, att Tjenstemännen vid Uppbörds-Vefket,
dermed blifva belåtne.
3:0 Af den 16 sistledné Martu, med förslag
till en förnyad Chartse-Siglllats-Förordning; varandes
i samma förslag, till vinnande af mera
tydlighet och fullständighet i de gifne föreskrifterne,
åtskilljge rättelser och förbättringar
tillagde, hvilka dock ej på något sätt rubba
Hufvudgrunderne uti den nu gällande Författningen
i ämnet.
Ifrån Bevillnings- och Oeconomitz- Utskotten :
Af den 13 sistledne Martii.
1:0 I anledning af väckt fråga, dels om
inrättandet af en tätare Postgång emellan Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i alla Län, dels om
ett vidstäcktare begagnande af Post-Inrättningen
i allmänhet m. m.; å hvilka Motioner Utskotten
ej funnit skäl tillstyrka bifall.
2:0 I anledning af väckt fråga, att all
serskildt Bevillning för Gästgifveri» så väl å
Landet som i Städerne , der verkligt Skjuts ombyte
finnes, mätte upphöra^ hvilket Förslag Utskotten
så mycket mindre kunnat understödja,
som Gästgifverierne icke mera än andra ISiärings-Idkare
borde fritagas från afgift till Staten
för deras rörelse.
3:0 Angående gjordt Förslag, till undant
3°4
Den 8 April.
rödjande af de olägenherer, som uppkomma {lenora
den obestämda gränsen för Personers Skatt,
skrifning vid Bruken såsom Arbetare 5 kunnandes
Utskotten icke gilla detta Förslag, så.
som dels overkställbar, dels ledande till inskränkning
i Bruks-ägares rättigheter och tvång
i deras handtering.
Fran Lag-Utskottet i
Af ilen 18 i sistförflutne Månad:
1:0 Öfver Herr Borgmästaren E. G. Holms
Motion, om granskning af Police-Författningarne,
rörande sysslolöse Personers försändande till
Arbets- eller Corrections-Hus, samt angående
skyldighet för Vederbörande, att till R ksens
Ständers justitiae-Ombudsman insända de beslut,
som i afseende på Personers dömande till Krigstjenst
eMer användande till Corrrctions-hus varda
meddeldte; å hvilken Motion Utskottet tillstyrkt
bifall i den del, hvarigenom y kas, att
hädanefter vederbörande Police-Auctoriteter och
Konungens Befallningshafvande må vara pligtige,
att, när någon Person tor sysslolöshet eller
bristaude laga Näringsfång, dömes skyldig till
arbete vid Corrections-hus eller å Fästning,
genast till Justitieombudsmannen insända ett
Exemplar af de i ämnet hällne Protocoll och
meddeldte Utslag, för att af honom graoskas;
varandes härvid bifogade åtskillige Utskottets
Ledamöters serskilda meningar; och har deri-^
bland en tillstyrkt bifall i alla afseenden å senare
-
Den g Af rit.
3°>
nare delen af Herr Borgmästaren Holms Motion
j men flere åter icke funnit sig äga skäl
understödja ifrågavarande Förslag, hvars antagande,
i deras ranka, skulle förorsaka tillökning
i arbete vid Police-Domstolar och hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
2:0 Öfver den af Herr Doctor Hedrén
väckte fråga, om förändring uti nu stadgade
sätt för uppenbar Kyrkophgts verkställande;
deruti Utskottet, som icke ansett sig kunna förändring
i Formen för Kyrkopligten tillstyrka, föreslagit,
att nied ändring af hvad i 10 och 11
Mom. af Kongl. Förklaringen den 23 Marrii
1807, rörande Kyrkoplats verkställande, är stadgadt,
hädanefter må antagas, att, då till undergående
af uppenbar Kyrkopligt inställd Person,
dervid är motsträfvig samt förnekar det
begångna brottet och ej vill detsamma afbedja,
han icke må af Presten abso!veras, utan af honom
med tjenlig föreställning afvisas; hvaremot
i frågan om, huruvida Presten, då brottslingen
vid förut anstäldt förhör befunnits sakna
nödig Christendoms kunskap, må kunna vägra
honom Absolution, Utskortets Ledamöter varit
af delade tankar, så att några ansett Absolution
böra i alla fall meddelas; men flere åter
funnit en bristande insigt i Christendomen utgöra
ett hinder för Kyrkopiiktens fullbordan ;
varande åtskilliga Utskottets Ledamöters serskildta
meningar uti bifogadt Protocolls-Utdrag
öfverlemnade.
Ridd. och Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 39, 40.
306 Dm 8 April.
Justerades Pleni-Protocollet för d. 19 sistledne
Martil.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Ultima
Riksdagen i Stockholm, den 7 April
1818*
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adelil att till det förstärkta Stats Utskottet öfverlemna
Bevillnings-Utskottets i Memorial af
den 6
föredragning af Utskottets under den 26 sistledne
Martil afgifne ytieiligare Utlåtande, angående
Grunderne för den Allmänna Bevillnjngen,
Bonde-Ståndet förbi if v it vid dess den 19
1 samma manad fattade beslut i de delar, sorn
angå Capit>tions-afgiften och Beskattningen af
vissa Öfverflöds-Varor; men deremot frånträdt
detsamma i frågan rörande Bevillnings-grunden
för 2:dra Aniceln och i den delen instämdt i
Utskottets uppgifne och af de öfrige Riks Stånden
gillade Förslags hvarigenom 2-dra Puncten
bland de af Utskoiter framställde Omröstningsfrågor
förfaller. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Preste-Stån*
dets den 1 dennes aflåtne Protocoils-Utdrag,
innefattande inbjudande till de öfrige RiksStånden
att med Preste-Ståndet instämma i
d«t beslut, att de vidlyftigare Utlåtanden, hvilkas
tryckning kunde fordra en längre tid, skrif*
Den % April.
30?
teligen målfe b ifva tili RiksStåndens granskning
inlemnade, på det att genom albidande af
trycka. ogen, Riksdagen icke matte förlängas;
fann Höglotlige Ridderskapet och Adeln för
godt, att för sin del öfverlemna till Renar Ordförande
i Utskotten, att under återstående delen
af detta Riksmöte, med afseende ej mindre
ä Målens vidlyftighet än den skyndsamhet de
kunna fordra, lata besörja att Expeditionerna
antingen tryekre eller skrifne varda till RiliSStåndetl
inlemnade. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag*
Utskottets den 5 sistledne Martii afgifne, samt
den 4 dennes eftermiddagen på bardet lagde
Betänkande, öfver den af Herr Fr.heire L. A.
Mannerheim väckte fråga, det de Publique Auctoriteter,
som å Kongl* Maj:ts och Kronans vägnar
afslutä Contracter eller Alhandlmgar med
Enskildta, ej må äga att, vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver döma,
blef samma Betänkande, i anledning af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremit.
teradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning sf Expeditions.
Utskottets den 28 sistledne Martii af.
låtne, samt den 1 dennes eftermiddagen pa
bordet lagde Memorial, angående en andrin»
i Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majit, om Westerbottniska Lånet; blef
samma Memorial af Ridderskapet och Adeln
gilladt. LTt supra.
Den S April.
Upplästes Stats- och Banco-IJtskottens den
3 dennes afgifne Betänkande, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition den io December
18II, angående Allmänna Penninge-rörelsen
och Mynt-värdets upprätthållande.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke detta Betänkande kunde hvila på
bordet, intill dess detsamma genom Stats-och
Banco-Utskottens föranstaltande blefve tryckt,
samt Exemplar deraf bland Riks-Ståndens Ledamöter
utdeldte.
Bifölls.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anhöll, att få i ett sammanhang till trycket
befordra allt hvad rörande Skånska Roteringen
blifvit vid denna Riksdag innom Ridderska.
pet och Adeln yttradtj hvilken anhållan, uppå
gjord Proposition, af Ridderskapet och Adela,
bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den ii April.
Lördagen den II April.
Plenum kl. io förmiddagen.
Upplästes följande från de öfrige Respeetive
Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdragr
Från Högvcrdiga. Preste-Ständet:
Af den 24. sistledne Martil, om bifall till
Stats-Utskottets Utlåtande, angående Redovisning
för Stats-Verkets förskott till tryckningen
af Riks-Ståndens Protocoil med Bihang vid
18U års Riksdag, jemte Ståndets beslut i afseende
på Dispositionen af de öfverblifne Exemplaren
af Bihanget m. m.
Af den 1 dennes med underrättelse att Preste-Ståndet:
1:0
Bifallit nedannämnde Utskotts Betan,
kanden och Memorial, nemligen:
StatsZJtskotiets :
Angående Flyinge och Dahlby Kungsgårdars
och Stuteri-Inrättnings-Stat j samt upphörande
af de Flyinge och Dahlby Kungsgårdar
anslagne Dagsverks-skyldigheter.
Allmänna Besvärs- och OeconOmia-Utskotfets r
Angående Spannmåls, och Victualte-Haa
-
3io
Den it April.
delns å Landet beläggande med enahanda Ut.
skylder, som dessa Näringar uti Städeroe atfölja.
Om förbud emot Krämarrs kringstry»
kinde.
Angående möjlighets beredande för innehafvare
af Bostads Jard atr låta foisakr» Åbygg.
den i Allmänna Brandförsäkrings-anstalten.
Rörande Jemnkning uti Båtsmans Roteringen
i Halland-, samt om medrls vidtagande
till Laxens hämmande och inländska Fabriquernes
upphjelpande; och
Exp< ditions- UtsinttetS :
Om en ändring uti Riksens Ständers un.
derdåmga Skrifvelse, angående Westerbottniska
Lånet,
2:0 Å'erremitterat; Stats-Ui‘kottets Betänkande,
om projecterad AflönmgS-Stat m. m. för
Ulricsdals Kongl. Lust-Nlott , äfvensom Allmänna
Besvärs- och Oeconomiae Utskottets Utlåtanden
så väl i anledning af vackt fråga, om
nödvändigheten af fork läring i vissa delar af
Kongl. Kungörelsen den 3 April. 1816, om öfverenskommelser,
rörande Piesträttigheter, sorn
röiaode beståndet af sådana Contract, hvilka
emellan Pastorerne och Församlingame blifvit
upprättade, och hvarmed båda för klarat sig nöjde.
3:0 Remitterat: till Stats.Utskottcts Utlå.
Den 11 April.
3ii
tande, Expelitions-Utskottets Memorial, angående
förvaringsrum för öfverblifne Exemplar af
Bihanget till Riks-Ståndens Protoeoll.
Ifrån Vallöf. Borgare-Ståndet ?
Af den 24 sistledne Martil, innehåll ande,
att Ståndet bifallit Bevillning Utskottets första
afgifne Betänksnde, angående Grundeme för
den allmänna Bevillningen, med antagande der*
jemte af hvad som innefattas uti an Ira Alternativet
af Utskottets senare Utlåtande, beträffande
Consumtions afgiften för Öfverflöds varor
och fyllnads-afgiften lör Landt-Tull ersättningen.
Af den 4 dennes, deruti tillkännagifva* att
Borgare-Ståndet:
t:o Återremitterat; Lag-Utskottets Betänkande,
angående en viss Summa, hvarunder
enskildta Personer ej ma utfärda Invisning»:.
2:0 Bifallit; följande från Allmänna Besvärs*
och Oeconomi* Utskottet inkomne Betänkanden:
Om möjlighets beredande til! Bostiil!s-Byggnaders
Assecurerande uti Allmänna Brandlörsäk
rings anstalter:
Om jemnkning i Båtsmans-Roteringen i
Halland:
Angående vackt fråga , om förändring uti
9 §. af 1774 å;s Seglations Ordning:
Den ix April.
Om medels vidtagande till Luxens härn--  mande oell inländska Fabriquers upphjelpande:
Angående Kongl. Landtbruks-Academien,
dess Central-Verkstad och Redovisning för de
Buder Academiens disposition ställde Fonder;
Angående frågan, om förhöjd Tull-afgift
för Boktryckeri-Stilar, som infötslcrifvas:
Angående Stockholms Stads rättighet att
uppbära Farm- Turg» och RenhålJnings-penningar,
samt erläggandet af Våg- och Mätarepenningar
i vissa Städer:
Om sättet, att innom hvarje Församling
utdela det Spannmåls-understöd, sorn af Kongl.
Allmänna Magazins-Directionen lemnäs m. m.
Angående yrkade rättelser och förändringar
ati Föriättningarne rörande Skogarne i Riket.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af den i i delina Månad.'
1:0 Om Remiss till Constitutions-Uiskotfet
af Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition, om
en förändrad Redaction af 7 §. i RegeringsFormen.
2:0 Maji underrättelse, att Bonde.Ståndet
vid pröfning af Bevillnings-Utskottcts ytterligare
Utlåtande, angående Grunderne för Ali
-
Den it April.
m
manna Bevillningen, förblifvit vid dess förut
fattade beslut i hvad detsamma rörer Capitations-afgiften
samt Beskattning af vissa Öfverflods-Articlar;
i följd hvaraf till förstärkta SotsUtskottet
blifvit öfverlemnadt, att omrösta öfver
de i förberörde Utlåtande intagne Alternativer,
rörande dessa, ämnen j men deremot i
frågan om Bevillnings-Grunden för 2:dra Articeln;
funnit för godt att med frånträdande af
dess förut härom meddeldts beslut, lika med
de öfrige Riks-Stånden, godkänna den Bevillnings-Grund,
Bevillnings-Utskottet i detta afseende
föreslagit.
3:0 Angående godkännande af Constitutions-Utskottets
insände uppgift på de af samteilge
Riks-Stånden antagne Grundlags-ändringslörsiag.
4:0' Om bifall till den af Expeditions-Utskottet
föreslagne ändring i Riksens Ständer»,
underdåniga Skrifvelse, angående Westerbottn!-  ska Lånet.
<;:o Om återremiss af Oeconomiat-Utskottets
Betänkande, angående sättet att utöfva derr
fria Husbehofs-Bränvins-bränningen.
Af den 4 dennes, innehållande Ståndets beslut,
atr ett Exemplar af Expeditions-Utskoftets
förslag till underdåniga Skrivelser alltid
måtte Bonde.Ståndet serskildt meddelas.
Hvilka Protocolls-Utdrag lades till Handiingarne.
>14
Den ii April.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
det Riddarhus Utskottet anmält, att HofMarslolken,
Friherre Christian Barnekow fuilgjorcit
de tili Infroducrions vinnande bland Grefvar
eiford^rlige prestanda; i anledning hvaraf Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, om
icke Rjdderskapet och Adeln behagade bevilja
Introduction under N.o 128 bland Grefvar ät
Hof Marskalken, Friherre Barnekow y hvilket
bifölls.
Upplästes Högvördige Preste Ståndets och
Välloflige Borgare Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 7 dennes, innehållande, att, sedan Kongl.
Maj:t, med tillkännagifvande att dess Kröningsoch
Hyllnings Ceremonier blifvit utsatte till lörsta
dagaine af nästkommande Maji månad och
att således denna Riksdag, ehuru lagligen tilländalupen
den 6 dennes, komme att fortfara
intilldess nämnde Ceremonier ägt rum , tillika
i Nåder täckts förklara, att Kongl. Majrts lifliga
omsorg för holkats trefnad och väl gåfve
Hans Maj t rättighet både att hoppas och att
begära, det Riksens Ständer under den ännu återstäende
Riksdags tiden må fortsätta deras öfverläggningar
med det nit, det lugn och den
skyndsamhet, som allmänna Ärenderne så vesändteligen
kräfva; bemälte Riks Ständ beslutit,
att samtelige Riksens Ständers Utskott borde
till behörigt i3gttagande af Kongl. Majit sålunda
yttrade Nådiga önskan meddelas samma
Skrifvelses innehåll; och fann Ridderskapet och
Adeln lör godt att, uppå derom af Herr Gref
-
Dm 11 April.
3H
ven och LandtMarskalken gjord Proposition,
äfven för sin del uti enahanda beslut instämma.
Herr Grefven och LandtMarskalkm hemställde,
om icke i nasta Plenum Ridderskapet oell
Adeln behagade utvälja Tolf Ledamöter till
den Nämnd, hvilken skulle äga att enligt 103
§ i Regerings-Formen döma, huruvida Flogsta
Domstol ns samtdige Ledamöter gjordt sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas; hvarjemte
Pierr Grtfven och LandtMarskalken föreslog,
att samma Ledamöter kunde, pä sätt förut
varit vanligt, jemväl utgöra de Tolf Electorer,
hvilka, enligt 97 §. i Regerings-Formen,
borde utvälja Riksens Ständers Justitiae-Ombudsman
och dess Suppleaiit.
Bifölls.
Friherre Cederström, Jacob, anhöll att få
veta om Justitiae-Ombudsm3nnen ännu erhållit
Decharge för sin Embets-lörvaltning.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, erinrade
, att någon serskild Decharge för Justitieombudsmannen
hvarken vore föreskrifven eller
hehöfdes. Val hade fråga vid sista Riksdag
blifvit väckt både om granskning af JustitiaeOmbudsmannens
Diarier och om Decharge samt
förslag till ändring uti åtskillige §. §. i Grundbg3rne
, i sådant afseende af Constitutions Utskottet
uppgifne, hvilka likväl vid denna Riks^
dag tj blifvit af Riks-Stånden antagne.
316
Den n April.
Herr Grefven och han dt Marsh alien yttrade,
att då Lag-Utskottet redan för a:ne månader
tillbaka afgifvit Utlåtande, öfver Justitiae-Ombudsmannens
till bemäldte Utskott remitterade
Em bets-Berättelser, och berörde Utlåtande äfven
blifvit af Riks-Stånden pröfvadt3 ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken det något
hinder icke vore för verkställigheten af det nu
beslutade Val af justitieombudsman.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att vid ifrågavarande Val endast 12
ordinarie Ledamöter måtte utväljas, samt att
cie fyra, hvilka dernäst de fleste rösterne erhöl*
lo, kunde som Suppleanter anses.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får för min
del hemställa, att Valet måtte anställas å så
inånga Personer, som Electorernes och Söppleantenaes
antal tillsammans utgör 3 ty skulle
man rösta på färre, i förmodan att rösterne ändock
blefvo delade, så kunde man af samma
skäl uppföra endast en Persons namn på Listan.
Om Ridderskapet och Adeln derföre behagar
votera på 16 Personer, torde de 12, hvilka få
det största 3ntal röster, böra blifva Electorer,
samt de fyra, som dernäst erhålla fläste rösterne,
vara Suppleanter.
Herr Spaldencreutz, Arvid, förenade sig med
Friherre Cederström.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att Herr Grefvens och LaodtMarskalkeDs fram
-
Den ii April.
317
stallning grundat sig på det Valsätt Ridderskap
pet och Adeln vid tillfälle af det förstärkta
Stats-Utskottets väljande den 7 dennes iagttagitj
men hemställde om Ridderskapet och A.
deln behagade, på sätt Friherre Cederström nu
föreslagit, å Vallistorne uppföra 16 Personer,
hvaraf de 12, som erhöllo det största anta! röster,
borde vara ordinarie Ledamöter och de
fyra, hvilka dernäst fått de fleste rösterne, blifva
Suppleanter.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
, att då 35 §. i Riddarhus-Ordningen stadgade,
att mundtelige Anmärkningar, hvilka föranleda
till återremiss af ett Utskotts Betänkande,
böra innan nästa Plenum derefter skrifteligen
till Protocollet aflemnas, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om icke, till befordrande af återremissernes
skyndsamma expediering , de Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, hvilka framställa,
sådana Anmärkningar, alltid behagade iagttaga
nyssnämnde föreskrift; hvarjemte oell
till beredande af Pleni-Protocollernes snara Justering,
Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog, att de Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka mundteligen yttra sig,
behagade, om de sådant åstunda, i Riddarhus*
Cancelliet genomse de af Riddarhus-Secrétefaren
uppsatte Concepter till deras yttranden.
3i3
Den it April.
Upplästes Constitutions-Ufskottets den 2
dennes aflåtne Memorial , innehållande, att vid
pröiningen af Friherre Anckarsvärds, Carl Hinric,
frän Ridderskapet och Ad;ln under den 3
sistledne Martil remitterade, i föreskrifven form,
gjorde Anmärkning mot Stats Rådet samt Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Flottorne,
i afseende på de till Beiälhafvarne för en i Nåder
anbefalld Kust-Bevaknings-Expedition den 8 April
1817 utfärdade Ordres; Constirutions-Utskottet,
i följd af inhämtade närmare upplysningar,
ansett de mot Stats-Rådet i denna fråga inblandade
Anmärkningar böra belt och hållet
förfalla, enär förenämnde Expedition blifvit i
Commando-väg och icke i Stats-Rådet besluten;
men deremot funnit skäl att, i och för de mot
Konungens Rådgifvare 1 Commando.mål anmärkte
omständigheter, ställa General-Adjutanten för
Flottorne, Herr Friherre Rudolf Cederström,
under tilltal inför Riks-Rätt, samt i sådant ändamål
till Riksens Ständers Jusritiae, Ombudsman
öfverlemnat Handlingarne, med anmodan, att,
efter äskande af behörig kallelse, denna sak i
laga ordning utföra; hvilket Constitutions-Utskotret
ansett sig böra gilva Riksens Ständer
vördsammeligen tillkänna.
Herr Grefven och LandtMarshalkrn hemställa
de, att Constitutions Utskottets berörde Memorial
måtte läggas till Handlingarne; hvilket
bifölls.
Den n April,
319
Upplästes Constitutions Utskottets den 3
dennes iflåtne Memorial, innehållande, att sedan,
till följd af ankomne Remisser från Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 2 sistledne Februarii
på Riksdagsmannens Johan Olsson Långbergs
anmärkning mot Konungens Rådgifvare i
Commandomäl för Flottorne och frän samteliga
Riks Stånden af den 9 och 13 i samma
månad, på Stats-Utskottets anmärkningar dels
mot bemälde Embetsman, dels mot föredraganden
af Krigs äienderna , med hänseende till
det Allmänna Magtzir.s - Directionen lemnade
Avertissement om utspisning sf- mjukt bröd åt
Garnizons och Arbets-Manskap-t i Carlskrona,
och den i sammanhang härmed. Magazms-Directionen
sedermera ålagde ‘•kyldighet att åtlyda
Kongl. Majrts genom Dess General-Adjutanter
för Arméen och Flottorna utfmlade Ordres
om Trouppers proviantering under Fredstid,
Constitutions Utskottet, efter inhämtande
af alla nödige upplysningar, tagit under öfvervägande
och pröfning denna Anm rkningsfrågay
så har i anledning af de under öfverläggnmgen
yttrade skiljaktiga meningar, om och hvad ansvar
borde följa på det emot Herr Friherre
Cederström anmärkta förhållande i ett Regeringsärende,
åt hvilket lian både såsom General-Adjutant
och StatsRåd lemnit åtgärd, votering
med slutna Sedlar blifvit ä-kad och anstäild
derom, huruvida Friherre Cederström i
förevarande mål borde fran ansvar befrias eller
ock genom serskild votering ‘.kulle afgöras,
antingen Friherre Cedarström må elter 106 eller
107 §. Regeringt-Formen behandlas j hvar
-
320
Den 11 April.
vid och då samma omröstning så utfallit, att
två Stånd stadnat emot två, Utskottet, som
erkäodt nödvändigheten af ttt bestämdt slut i
•mål, der det handlar med Riksens Ständers
rätt, och sorn icke kunnat emot bokstafliga föreskriften
härvid tillämpa hvarken 38 eller ^3
§. af Riksdags-Orömngen, funnit den enda utväo
återstå, att hos Riksens Ständer anmäla
Voterings-resultatet, med förklarande att Utskottet
anser ofvanberörde mot Friherre Cederström
ställde anmärkning böra jemlikt 75
§. Riksdagsordningen förfalla.
Beträffande åter anmärkningen mot Föredraganden
af Krigs.Ärenderne, så emedan han
i Statsilådet forblifvit vid sitt i KrigsBeredningen
förut afgifne yttrande , det han funne Allmänna
Maga/dns-Directionens underdåniga förklaring
tili alla delar nöjaktig, har Utskottet
ansett Föredraganden i grund af denna sin reservation
vara frän ansvar i saken skiljd.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard; Jag
skall anhålla att få till Protocollet anmäla min
uti Constitutions-Utskottet gjorde Reservation,
3 afseende pä första målet, rörande StatsRådet
Friherre Cederström. Jag har ej reserverat mig
emot beslutet, ty deruti h2r jag sjelf deltagit,
utan emot de former genom hvilka detta be,
slut tillkommit'. Äfven reserverar jag mig i
afseende på sednare målet om utspisningen af
( mjukt bröd , emedan jag ej allenast ansett
StatsRådet, Friherre Cederström utan äfven
Före
-
D en it April,
32t
draganden häruti hafva handlat emot Grundlagen.
Jag håller före att afseende ej bör hafvas
på Person utan blott på saken. Min mening
med hvad jag nu anfört är likväl icke att
derigenom gifva anledning till någon discussion
i ämnet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att Constitutions.Ufskottets ifrågavarande
Memorial måtte läggas till Handlingarne; hvil*
ket bifölls.
Företogs till pröfning Stats - Utskottets
under N:o 133 afgifne, samt den 7 dennes
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
reglerande af de Kongl. Hofvens Stats-Summor.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrif»
teljgen:
I en tidpunct då, genom sammanstötande
händelser af tryckande Skatter och ert oredigt
Penninge-Verk, Nationen är försatt i största förlägenhet,
och dessa ämnen nu utgöra hufvudföremålet
för våra öfverläggningar, kan jag för
min del cj finna någon möjlighet, att afgöra
några större Stats-anslag , innan grundeme för
Financerne äro uppgjorda; på dem hvilar förmågan
att utgöra de till Hofven bestämde
Ridd, och Ad, Prof. V B. 1 Afd. 41, 42.
222
Den ii April.
Stats Summor, och jag är öfvertygad, att våt
nu varande AllerNådigste Konungs alltid visade
behjertenhet för dess Folk , äfven nu skall
afväga dess krafter, vid frågan om utgifterne
för Hofhållningen. — Anslaget bör rättas efter
Myntets förhållande till varuvärdet och Numerairen
minskas i samma mohn sorn Myntets
värde höjes, och så tvärt om. — Af dessa
skäl anhåller jag, att de nu ifrågavarande anslagen
till Hofvet, ej må bifallas förr än Finance.
planen är fullkomligen afgjord.
Så mycket mer har jag skäl att förvänta
afseende å denna min önskan , som en stor
Regents högsta sällhet är , att se dess Thron
omg:fven af ett lyckligt troget och tappert
Folks välsignelser} en vida större tillfredsställelse,
än pragt och öfverflöd, åtföljdt af fattigdomens
suckar.
Dessa mina oförställt tolkade tankar kunna
ej illa upptagas, när Hjeltens och Statsmannens
egenskaper uti en Person äro förenade.
Friherre Boye, Ludvig: Oberedd att tala
i detta ämne; men uppkallad af min rätts-känsla
att göra det, anhåller jag vördnadsfullt om
öfverseende med ofullkomligheten af mitt framställningssätt.
Jag har tyckt mig finna att Betänkandet
brister i rättvisa i tvänne puncter;
och jag begär att få anmärka dem. Den ena
angar Hennes Majit Enke-Drottningens blifvande
Appanage i penningar, och den andra ersättningen
för de öfrige förmåner, till hvilka
Den u April.
m
Hennes Maj:t ar berättigad, och deraf synnerligen
dispositionen af Starby, samt beskaffenheten
af det Arrende om Starby * sorn no existerar.
Ehvad jag jemför den Penninge-Summa,
som nu af Stats-Utskottet föreslås med ert
Summa, som är Hennes Maj:t i dess GiftermålsHandlingar
på 1770-talet lofvad 5 samt dervid
eftersinrtar hvad samina Summa då var emot
hvad den nu är; eller om jag, med dtt hela
af H.nnes Maj.ts rätt- sådan sorn den i öfrigt
är, och sådan som den sedermera blifvit ökad,
jemför det hela af hvad Stats-Utskottet nu föreslår;
så kan jag icke finna annat, än att Hennes
Maj-.t får bestämdt lo,000 Ridt mindre än
Hon minst bordt få; äfvensom att vid betragtande
af Myntets tiu varande värde, der synes
mig uppenbart både att Hennes Majit verkeligen
får mindre, än Henne från början varit ämnadt,
och äfven mindre an någon Svensk Enke-Drottning
ännu någonsin haft. Med de mångfaPdiga
försäkringar om Svenska Folkets kärlek och
tacksamhet, som Dess Representanter vid så
många Riksdagar till Hennes Maj.t frarhvist,
och med de tänkesätt, af underdånig tillgifvenhet,
som Ständerne ännu vid denna Riksdags
början tillsade Vår nyligen aflidne Konung
; med allt detta står icke det förfarande
i öfverensstämmelse, som man nu föreslår Oss.
Det är i handlingar, som fdrsäkringarnes alfvar
bevisas; och det är icke troligt anna#, ärt
att Svenska Folket häldre vill gifva sin goda
EnkeDrottning mer än mindre, för hvad hon ,
efter rättsbegreppets allmänna fordran, bör
fä, hvilket åter efter mitt omdöme, då man
334
Dm ii April.
inbegriper de 10,000 R:dr Banco, som Ständerne
år I8M gåfvo Hennes Majit, såsom ersättning
för Myntets fallna värde, icke rätteligen
kan beräknas, eller bör blifva mindre, än
80,000 R:dr Banco. Nekar man Hennes Maj:t
det, så är man så mycket mer pligtig att
respectera Hennes rätt till Starby Kungsgård.
I denna andra Punct af Betänkandet, synes
mig att Utskottet röjer någon brist i kännedom,
angående Arrendets beskaffenhet, dä Utskottet
anser något hinder derifrån uppkomma
för Hennes Maj:ts fria disposition af Starby.
Jag vill visst icke fråntaga någon man hvad
han kan få 3 och vill icke heller upprifva något
missnöje till längesedan förflutna tider;
men då man vill, till förmon för en enskilt
Medborgare, förminska Enke-Drottningens rätt;
så tager jag bladet från munnen, och säger min
tanka om förhållandet, sådant som jag tror mig
känna det. På 1790-talet utgaf f. d. Konungen
en allmän Författning, att ingen Kungsgård
finge bortarrenderas annorledes, än genom Auction
till den mästbjudande; men år 1801 hände
likväl att, på sidan om denna Föifattning,
ett särskilt undantag derifrån gjordes, då Arrende-Contract
på 30 år gafs på Starby Kungsgård,
åt Major von Steijern, Måg af Presidenten
i Stats-Contoiret Friherre Lagerheim. Jag
vill visserligen icke säga, att afsigten var, art,
på det allmännas bekostnad, gynna honom;
men händelsen och dess verkan blef dock sådan.
Man tog anledning af en obetydlig Fabriques
vidmagthållande,som tillhör von Steijern
sjelf, och som, för att döma elter dess åiliga
Den u Aoril.
tillverknings-belopp, uppgående till kanske något
mer än 3000 R:dr, lärer kanske sysselsätta
ätta Personer. Arrendet svarade hvarken då
eller nu emot hvad denna Egendom kunnat
och kan i Arrende gifva; och man har försäkrat
mig, att det äfven skall innehålla rättighet
för Arrendatoren, att , för infallande missväxtår,
få afskrifning; men äfven derförutan är dock
visst, att han fått i 17 år en skänk af Staten;
och att när nu hans eget Contract innehåller
det han bör ifrån det den stund Hennes
Maj:t blef Enka, antingen betala hvad någon
annan kan vilja gifva; eller ock, efter
njuten fardag, afträda Egendomen till Hennes
Majestäts egen Höga disposition ; så bör man
också antingen gifva Hennes Maj:t en sidan
Appanage, att Major von Steijern kan få behålla
Arrendet; eller också, om man ej vill
i penningar , tillräckelige för Hennes Maj:ts
behof, gifva ersättning för aliade serskilta förmåner
Enke-Drottningen har sig tillagt i Giftermåls-Contractet,
åtminstone hålla Hennes Maj:t
tillhanda dess fria disposition till Starby , sä
att Hon deraf må få allt hvad Egendomen kan
afkasta. — Jag begär derföre återremiss på
Betänkandet, samt att dessa anmärkningar må
få åtfölja Remissen.
Herr Strussenfelt, Michael, anhöll att som
Betänkandet nu första gången förevar till pröfning,
detsamma måtte till nästa Plenum få
hvila på bordet, då Herr Strussenfelt vore be
Tedd att i ämnet yttra sig.
52,6 Den ti April.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Den Compliment
en Talare här tillagdt Stats Utskottet af bristande
kännedom om förhållandet med Arrendet
af Starby Kungsgård , får jag förklara att
jag ingalunda tager ät mig. Jag känner alltför
val, att fråga derom förevar vid 1809 års Riksdag,
då man ansåg ett lagligen alslutadt Contract
ej kunna rubbas, och Stats Utskottet är
nu äfven af samma tanka. Det yttrande Utskottet
afgifvit > stödjer sig således pä Handlingar
och icke på suppositioner. Att Hennes Majt
Enke-Drottningens Underhålls - Summa blifvit
minskad kan jag lika litet medgifva. Hennes
Maj;ts rättighet var att erhålla årligen 60,000
R:dr Banco samt Reveniien af Starby Kungsgård,
och att dessutom få bebo Wadstena Slott, hvilket
skulle åt Hennes Majit meubleras. Då
Hennes Maj:t har till sin Disposition Rosersbergs
Kungsgård liar Utskottet ansett Hennes
Majit vara mera belåten med en ökad underhålls-Summa,
än att Wadstena Slott skulle åt
Hennes Majst iståndsättas , och då Riksens Ständer
vid sista Riksdagen tilläde Hennes Majit
ett serskilt Anslag af 10,000 R:dr, har Utskottet
icke eller tvekat att tillstyrka att den utfäste
Underhålls Summan mätte med en lika Summa
Ökas. Hennes Majit bör ock med skäl kunna
vänta sig att från Norrige erhålla ett årligt
bidrag, hvarigenom Hennes Majit således mäste
undfå mera än någon af fordna Enke-Drott»ingar.
Dessutom anser jag Rikets belägenhet va*
ra sådan, att den icke medgifver någon yt
-
terligare tillökning. För min del hemställer
jag således att Utskottets Betänkande måtte
bifallas j men om flere af Ridderskapet och
Adeln skulle förena sig i den önskan, som blifvit
framställd, att detta ärende må till nästa
Plenum uppskjutas, lärer sådant böra medgifvas
och all vidare Discussion nu upphöra.
Friherre Staél vnn Holstein > Corfitz LudvigAfven
jag instämmer deruti att det a Mål får
hvila, men då Discussion deröfver det oagtadt
kan äga rum, får jag anmärka nödvändigheten,
att först, innan man bestämmer utgifterna,
undersöka tillgångarne samt Folkets tillstånd,
hvad det utan sin undergång kan åstadkomma.
Jag vill icke påstå, att Riket är så uselt, det
ju större delen af dess Innevånare ännu kunna
med de ålagde Skatterne uthärda , då de inskränka
sina behof till det nödtorftiga och göra
försakelse af alla de njutningar, mani lyckliga
tider kan förskaffa sig, men onekeligt är
deremot, att många finnas, som genom dessa
dryga beskattningar se sin undergång beredas.
Jag har väi hört sägas, att intet Folk i Europa
är så lindrigt beskattadt, som det Svenika;
men då lärer blott menas Grundräntan och
Bevillningen, utan att man betänker, hvarken
det hela Indelta Arméen serskilt underhålles,
tillika med Prästerskapet och andra Embetsman,
eller alla öfriga mångfalldiga Onera, såsom
Skjutsningar, publique Byggnaders, Vägars och
Broars underhållande och uppbyggande. När
detta allt tages i betragtande, torde man finna
motsatsen. Har gifves dock tvänne sätt att
Den it April.
minska Bevillningen ; det ena att köja Inkomst»
titlarne till det hvad de högst utgjordt; det
andra att söka inskränka utgifterna i möjeliga»
ste måtto. Man har sett, att derigenom, att
man allt för lågt beråknadt Inkomst titlarne,
har öfverskott af flera 100,000 R:dr, ja! Million
uppkommit, hvarmed man sedermera intet
sparsamt hushållat, utan hvilka man ansett
nästan som en present: Om deremot Inkomsten
beräknades i det högsta, minskades derigenom
deficit, som genom Bevillning skall betäckas
till flera hundrade tusende K:dr. Den farhågan
att man kunde missräkna sig och Stats-behof-r
ven icke bekomma sina bestämda Anslag, vore
förekommen genom ett Creditiv i Baoquep för
en sådan händelse.
Friherre Boye, Ludvig: Flere Ledamöter
hafva begärt att detta ärende måtte få hvila på
bordet, och jag instämmer äfven i anhållan
derom, då jag torde få tillfälle att närmare
Utveckla det begrepp, som ligger för mig klart}
men som jag icke torde hafva så framställt.
Jag utber mig nu blott att få besvara Herr
Påhlmans Anmärkning vid mitt yttrande. Jag
skall dä icke mera säga, att Herr Påhlman
brustit i kännedom, om Arrendets beskaffenhet}
iVien i anledning af hvad han nu sjelf sagt,
ser jag mig då nödsakad att, i stallet, säga det
han, emot bättre kännedom, gjordt hvad, efter
min tanka, icke alldeles rätt varit. Det
har aldrig varit rätt, att gifva förmåner åt en,
på en annans bekostnad. Långt ifrån att jag
skulfe vilja rubba Contractets helgd, är det just
Den ii April.
jag, som begär att, om man ej vill gifva
Hannes Maj;t i penningar, hvad Hon bör få,
man åtminstone må tillåta att Arrendatorn uppfyller
Contractet, sådant som det är, och som
Utskottet sjelf omtalar detsammma; nemligen,
att Arrendatorn antingen ger hvad någon annan
kan vilja gifva; eller också återlemnar
Kungsgården till Enke Drottningen, hvars Enke-Säte
den är. Någon farhåga för den ersättning
som Staten skulle gifva Arrendatorn kan
jag ingalunda antaga; ty då Contractet säger,
att den bör blifva billig, så kan, vid pröfningen
af hvad som blir billigt, man icke heller
undgå att taga i consideration den serskildta
fördel, sorn han i 17 år njutit; och då torde
det billiga icke blifva fruktansvärdt. I alla fall
rörer det icke Enke-Drottningens rätt, som är,
att antingen få i penningar en ersättning, svarande
mot tidernas skick och Hennes behof;
eller också bekomma de i Giftermåls-Contractet
bestämda serskildta förmåner, hvartill hörer fri
dispositon öfver sitt Enke-Säte. Om man eftersinnar
hvad det skulle kosta Staten att sätta
Wadstena Slott i stånd att af en Drottning
bebos; att meublera det derefter; att inköpa
Silfver-Servicen, med det mera; så finner man
iätt att kostnaden dertill skulle medtaga mycket
mer, och att Staten vinner mycket på,
att, i stället gifva i årlig ersättning derföre
10.000 R:dr; men då bora dessa läggas till de
70.000 R:dr som Hennes Majit förut fått; ty
räknar man annorledes, så har mån i sjelfva
verket icke gifvit någon ersättning. 18*8 års
Ständer hafva ingen rätt, att, i en så klar er
-
330
Dm ii April.
sättnings-fråga, inblanda den serskildta gåfva,
sorn 1^15 ars Ständer gjorde ; och böra icke
ens vilja profitera på ett sätt, sä stridande emot
rättsbegreppets allmänna fordran, som det
vöre, att emot en för 3 år sedan gifven gåfva
nu qvitta en Hennes Maj:ts sedermera tillkomna
rätt. Det är endast detta jag yrkar; och
vill man i denna del göra Enke Drottningen
rätt, så behöfver ingen fråga blifva om Starby
Arrende.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Jag ernar
icke yttra mig i hufvudsaken, ty ämnet talar
tillräckligt för sig sjelf, och jag är äfven fullkomligt
öfvertygad, att allt hvad Statens tillgångar
medgifva, gerna lemnäs Hennes Maj:t
af Ståndet; men i anledning af hvad Friherre
Boye här anfört, anser jag mig föranlåten yttra
att hvad först angår den af Friherre Boye framställde
fråga, om rubbning uti det om Starby
Kungsgård ingångne Arrende, torde denna fråga
icke kunna här förekomma under någon öfverläggning
•— Friherre Boye har äfven omnämnt
Släktförhållande med en afliden agtningsvärd
Embetsman, idet sammanhang, som skulle
någon misstanka kunna falla på denne Embetsman,
att hafva bidragit till Arrendatorns fördel
på det Allmännas bekostnad. Har meningen
deimed varit att kasta skugga på denne förtjenstfulle
Embetsmans minne, så hade det
varit bättre att bladet icke blifvit tagit från
munnen; den bortgångne hvilar trygg i sin graf
för sådana angrepp, och hvad han gjordt för
Fäderneslandet lefver länge efter honom. Jag
Den 11 April.
33*
tror mig blott behöfva apellera till den ställning
hvaruti hans agtmngsvnrda Söner, både i
afseende på det Allmännas tjenst och sina enskildta
förhållanden sig befinna, för att gifva
ett talande bevis, huruvida egna fördelar föredrogos
Statens, i de åtgärder som af honom
berodde.
Åtskillig© yttrade härtill deras bifall.
Herr Strussenfelt, JlJichaét: Qnskeligt vore
om ej mindre Hennes Maj:t Enke Drottningens
än Hans Maj:t Honungens samt Hans Kongl.
Höghet Kran-Prinsens Underhålls-Suminor skulle
kunna ökas, utan att Bevillnmgen likväl behofde
förhöjas; till vinnande af hvilka ändamål
jag arnar att i nästa Plenum framställa en
Motion; och anhåller på sådan grund att förevarande
Betänkande måtte emedlertid iå hvila
på bordet.
Friherre Boye, LudvigJag anhåller ödmjukast
att få besvara hvad Friherre Wirsén emot
mig yttradt, och hvari han gjordt mig
mycket orätt. Jag har visserligen ej gjordt
Arrende-Contractet om Starby till öfverläggnings-ämne
på Riddarhuset; men då Stats-Utskottet
i sitt Betänkande åberopar ArrendeContractet
såsom skäl till inskränkning i Hennes
Maj.ts Dispositions-rätt öfver sitt Enke Säte;
och min tanka åter var att Arrende. Contractet
icke ger något skäl dertill; så var det
väl också mm rätt, att omtala samma Arrende-
Contiact, och följaktligen framställa det,
sådant som jag det förstått. Jag har således
alldeles icke i ringaste måtto öfverskridit gränsorna
af sjelfva den anledning, som Utskottets
Betänkande gifver; och tror alltså att Friherre
Wirséns anmärkning derom, varit oskälig. Jag
medgifver deremot gerna, att Arrendatorns slägtskaps-förhållande
med en afliden Embetsman ,
bade jag kunnat utlemna, och kan hända, bordt
göra det} samt hade säkert gjordt det, om jag
varit beredd att tala i ämnet, och haft tid att
afväga orden; men så är det likväl också visst,
att jag icke trodde mig gifva anledning till någon
sådan uttydning af mina ord , sorn Friherre
Wirsén nu gjordt; och till bevis derpå, vågar
jag ödmjukast erinra, att jag i tydeliga ord sade,
det jag icke trodde att afsigten med Arrendets
bortgifvande, utan Auction, hade varit,
att på Statens bekostnad, gynna Personen.
Hela Sverige känner dessutom att Friherre Lagerheim
ej innehade något Embete, som ens
lemnade rum för någon slags befattning med
Kungsgårdarne eller deras bortarrenderande: Och
om man också ville antaga, hvad jag icke
hvarken sagt eller menat, nemligen att Regeringen
velat, för hans skull, gynna hans barn;
sä skulle sådant likväl aldrig kunna kasta skugga
på hans döda mull. Denna beskyllning emot
mig, har således endast tillkommit genom
förtydning af mina ord; men har icke varit
hvarken ädelmodig eller billig, eller ens sannfärdig.
Uppå derefter af Flerr Grefven och Landt•
Marshaiken framställd Proposition, fann Ridder
-
Den 11 April. 339
skåpet och Adeln för godt tillåta , att ifrågavarande
mål finge, enligt 4.9 §. Riksdags-Ordniogen,
tili nästa Plenum hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning af ConstitutlonsUtskcttets
den 26 sistledne Martii afgifne3
samt den 7 dennes på bordet lagde Memorial,
innehållande ett föreslagi- tillägg i ^7 §. iRiksdags
Ordningen, blef berörde förslag till den
kraft och verkan 56 §. Regerings-Formen stadgar
af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Lud•
vig; Jag var icke närvarande då ConstitutionsUtskottets
Betänkande, rörande brödfrägan upplästes
och lades till Handlingarne. I sjelfva saken
hade jag också icke ämnat yttra mig, så
mycket mindre sorn i det andra målet RiksRätt
redan blifvit besluten , samt dessutom genom
den nya Redaction af 7 §. i RegeringsFormen,
hvilken Konungen låtit proponera,
misstag i denna väg torde förekommas; men
det är emot Utskottets sätt att behandla detta
ärende, jag får, jemte reservation, yttra mina
tankar. I Utskottet hafva tvänne .Stånd stadnat
emot hvarandra, och i anledning häraf har
Utskottet ansett saken, enligt 7? §. Riksdagsordningen,
böra förfalla. Utskottet har härutinnan
gjordt en alldeles felagtig Adplication
zi denna §. Den börjar med behandlandet af
Grundlags-irågor, hvarvid, jemte Konungens
Sanction alla fyra Ståndens sammanstämmande
334
Den it April.
beslut erfordras; i alla andra ärender, Beskatt*
nings frågor dock undantagne, gäller 3 Stånds
beslut med Konungens Sanction Skulle deremot
två Stånd stadna emot två Stånd förfaller
frågan; eller kan vid den Riksdagen icke å nyo
vdtkat och upptagas. Att detta stadgande således
omöjligen kan vara användbart vid ett tillfälle,
då fråga är om ansvarighet för Stats Rådet,
är ju klart, emedan Stats-Rådet vid hvarje
Riksdag bör erhålla Decharge för sina Embetsgöromål,
hvilket vid en kommande Riksdag icke
kan, som §. här innehåller, å nyo väckas.
3g §. deremot synes mig mera användbar; den
innehåller, atr om två Stånd stadna emot två,
skola de serskilte meningarne, såsom Alternativer
till Ständerue framställas. Att en anklagelse
emot Stats-Radet skulle kunna förfalla,
i annat fall än om uppgiften vore origtig,
strider emot sakens natur. Constitutions-Utskottet
måste i alla fall, på ett för Ständerna
upplysande sätt, yttra om de icke finna skäl
att enligt 106 §. förordna Riks Rätt; deremot,
om saken kan med anledning af föreskriften
uti 107 §. tarfva åtgärd, derom äger Riksens
Ständer ensamme och icke Constitutions Utskottet
att besluta. Oagtadt mitt förklarande, att
icke vilja söka rubba beslutet, får jag dock,
till förekommande af dylikt prejudicat framdeles,
protestera emot behandlingen af detta
mål, såsom stridande emot Riksdags - Ordningen.
Herr Schönström, Pehr: Jemte det jag förenar
mig med Friherre Stael von Holstein, får
Den u April,
33>
jag anhålla att Friherre Anckarsvärds anmärkning
måtte blifva uppläst samt hela Acten till
trycket befordrad.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf, anmälte det
han i Constitutions-Utskottet reserverat sig emot
det beslut, att frågan skulle anses förfalla.
Herr af Uhr, Carl David, yttrade det han
i Utskottet äfven varit af lika tanka med Friherre
Åkerhjelm.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf.' Äfven jag
protesterar mot det sätt, hvarpå ConstitutionsUtskottets
Memorial, rörande Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Flottorne, i dag
blifvit behandlgdt, och anhåller ödmjukast, att
min Reservation måtte blifva i Protocollet antecknad
} hellst jag anser detta Memorial hafva
bordt, likasom hvarje annat Utlåtande från
Utskott, ligga på bordet och alldeles icke endast
låggas till Handlingarne.
Jag underlät att anmäla min protest, då
målet, för en stund sedan, föredrogs, emedan
jag redan tillförene vidlyftigt yttrat mig, rörande
gränsen emellan Riksens Ständers och
Constitutions-Utskotters magt, i afseende pä
anmarkningsmåls behandling; och hade arnat
att under denna Riksdag ej vidare yttra mig i
detta ämne, utan låta opinionen mogna till
en annan Riksdag, för att då erfara, om man
ansåg afgörande Rätten böra ännu längre lern
-
336
Den ii April.
nas åt Constitutions Utskottet, eller ock Riksens
Ständer inträda i utöiningen af densamma.
Herr Schönström, Pehr: Jag får å nyo utbedja
mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition derpå, att Handlingarne i måiet
må uppläsas och sedermera få tryckas.
Herr Grefven och Landt Rf esk olken förklarade,
att då ifrågavarande mål redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln för en stund sedan
på det sätt afgjordt, att Constitutions- Utskottets
Memorial blifvit lagdt till Handlingarne, ansag
Herr Grefven och LandtMarskalken enligt 53
§. i Riksdags-Ordningen, detta beslut icke kunna
genom någon ny öfverläggning upprifvas
samt att följaktligen någon uppläsning af Handlingarne
nu icke kunde äga rum.
Herr Schönström, Jag kan icke finna att
min anhållan om uppläsning och tryckning af
Friherre Anckarsvärds, uti förevarande mål,
framställde Anmärkning kan anses åsyfra någon
rubbning af Ridderskapets och Adelns redan
fattade beslut; hvadan jag får protestera
emot Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägrande att tillåta Handlingarnes uppläsning.
Friherre Stael von Holstein: Herr Schöne
ströms mening torde icke vara rigtigt fattad;
han har begärt Constitutions Utskottets Protocollers
tryckning. Tryckfrihets Förordningen
bjuder, att af allt hvad som kan och bör komma
-
Den ii April.
337
nia till allmän kunskap, har man rätt att af
Vederbörande fordra få Utdrag 5 några få undantag
äro gjorda, deribland Constitutions-Utslcotters
Protocoller rörande StatsRädet , hvilka
icke kunna äskas, men likväl med Veder botandes
tillstånd erhållas. Orsaken till berörde
Stadgande i detta enda fall, då det rörer StatsRådet,
torde man lätteligen igenfinna deruti,
att då det är hvarje Riksdagsman tillåtit göra
anmärkning emot Stats-Rådet, men man icke
har tillgång till StatsRådets Protocoller och således
ofta skulie kunna göra misstag, medelst
ogrundade angifvelser, det var en nyttig försigtighet
, framför allt för den som gjort anmärkningen,
att saken blifvit dold och förfallit;
helt annat är deremot förhafiandet, då Constitutions-Utskottet
befunnit Anmärkningen icke
vara ogrundad, utan antingen befordrat den
till laga åtgärd vid Domstol eller till Ständernas
pröfning, rja hvarken kan eller bör någon
hemlighet vidare iakttagas; ty Domstolens Protocolier
kunna icke vägras till utgifvande, och
discussionerna i Stånden blifva också uppenbara;
och detta är nu Casus denna gängeh;
det är således endast Constitutions-Utskottets
Ledamöters enskilta öfverläggningar och yttranden
, som genom ett afslag skulle undandölja*
för Allmänhetens kännedom, hvilket likväl
är stridande emot Tryckfrihets-Lagen.
Herr Schönström.- Jag har icke sökt upprifva
ett redan fattat beslut utan endast yrkat,
att handlingarne i målet måtte tryckas, hvilJiidd.
och Ad. Prot. V B. 1 AJd. 43, 44.
338
Den 11 April.
ket jag anser vara min rättighet och ingalunda
innefatta någon ändring af Ridderskapets och
Adelns beslut.
Herr Cederskjöld, Pehr: Bland de saker,
aom ej få tryckas, utan Viderbörandes tillåtelse,
finnas i Trycktrihets - Förordningen, Constitutions-Utskottets
Protocoll uttryckligen upptagna;
osh som med Vederbörande här ej lär
kunna förstås annat än just den Auctoritet,
hvarom fråga är, och följaktligen vid detta
tillfälle sjelfva Constitutions-Utskottet; får jag
ödmjukast hemställ», om ej Herr Schönströms
Motion bör till Constitutions-Utskottet remitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag kan
för min del ej medgifva, att med Vederbörande
här menas någon annan magt än Riksens
Ständer sjelfve och jag förenar mig således
med Herr Schönström samt Friherre Stael von
Holstein.
Friherre Boye, Ludvig: Om ett Grundlagens
Bud äro nu 2:ne olika meningar framställde.
Å båda sidor medgifver man , att Grundlagen
förbjuder tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller, på annat sätt, än att Vederbörande
först höras ; men man skiljer sig i
begreppet, om hvem som är Vederbörande.
Å ena sidan tror man att Ständerne sjelfve äro
Vederbörande; och ä den andra sidan tror
man, att Constitutions-Utskottet är Vederbörande.
Utan att vilja yttra mig i frågan, åt
jD$n 11 Jprii.
33S
någondera sidan, vågar jag ödmjukast påminn»
derom, att när olika meningar uppkomma*
om något Grundlagens Bud, vill Grundlagen,
att Constitutions * Utskottet är den Domstol,
tom skall gifva Resultatet; och jag vagar alltså
hemställa, om icke sjelfva frågan, hvarom
skiljagtigheten i meningar är, hör till ConstP
tutions• Utskottet remitteras; ty annars blir
det ju Vi, sorn afgöra den* hvilket åter oss
icke tillhör.
friherre äf Wetterstedt, Gustaf: Jag kän
för min dei ej annorlunda första 2 § ut» Trycke
fnhets-Förordningen, än att med ordet Vederbörande
menas hvarje serskildt Verk , der det
ProtoColl, som är i fråga att tryckas, blifvit
fördt; och att i förevarande fall ConstitutionsUtskottet
är Vederbörande, som skall gifva sitt
tillstånd till tryckningen, Skulle frågan vara
tvifvelagtig, kan hvarken Rikets Ständer eller
Constitutions-Utskottet deråt gifva någon
tydning, En laglig förklaring af Grundlagen
kan endast på ett, med dOosamma öfverens*,
stämmande sätt, tillkomma.
Friherre Anckarsvärd, Cart Minrid; CotistttUtions-Utskottet
är i min tanka tillskapade föf
att gifva helgd åt Lagarne. Då nu fråga äf
ätt visa huru Utskottet svarat emot det erhållna"förtrqeridet,
skulle Utskottet blifva Domare
uti egen sak, i händelse Utskottet ägde att
bestämma om dén ifrägäställde tryckningen
skulle ske, eller ej, och Ständerna hade dä innom
sig skapat en magt* sorn vore öfver deta
340
Den ii April.
sjelfvc. Jag har ej påstått att Ridderskapet
och Adeln enskildt är Vederbörande, som äger
att i dena fråga besluta; men jag tror att da
andra Ståndens yttrande bör inhämtas, och, ifall
alla fyra Stånden instämma uti en mening, anser
jag densamma böra gälla såsom beslut.
Jag kan ej annat än inse vådliga följder i framtiden
om tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller kunde nekas, och om man derigerom
blefve betagen att få se Utskottets förfarande
ådagalagdr. Jag föreställer mig äfven
att ett Utskott så qvalificerat sorn Constitutiods-Utskottet,
ej vill undandraga sina handlingar
all mojlig publicitet, och jag skulle anse
mig fela emot den goda tanka, jag hyser om
Utskottets Ledamöter, om jag ens tviflade på
Utskottets svar öfver denna fråga.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf.- Innan den nu
uppkomne fråga om tryckning till afgörande
företages, anhåller jag få veta uti hvilket mål
man önskar att Handlingarne och ConstitutionsUtskottets
Protocoller mätte tryckas.
Herr Schönström, Pehr: Jag får förklara
det min mening och önskan varit, att Friherre
Anckarsvärd® till Constitutions-Utskottet remitterade
anmärkning emot StatsRådet och Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Flottorna,
i afseende på de till Befälhafvarne för en
i Nåder anbefalld Kustbevaknings-Expedition
utfärdade Ordres, mätte tryckas.
Friherre Cederström, Jacob, Jag delar e
-
Den ii April.
nahanda önskan med de Herrar, sorn begärt att
Constitutions-Utskottets Protocoller uti det upp.
gifna målet må tryckas; men jag är ej ense i
afseende å Formen eller att Ståudet skulle besluta
tryckningen. Då enligt 20 §. Riksdagsordningen
Constitutions-Utskottet beslutar med
Riksens Ständers rätt, är det naturligt att vårt
beslut ej kan verka på Utskottet. Med ordet
Vederbörande uti 2 §. af Tryckfrihets-förordringen,
kan icke eller rimligen några andra
förstås, än de som veta om Handlingarne äro a£
det innehåll att tryckning deraf bör medgifvas 3
och jag anser således deraf ostridigt följa, att
det tillhör Constitutions-Utskottet att yttra sig
huruvida den i fråga ställde tryckningen må
tillåtas, och att Ridderskapet och Adeln saledes
endast bör gifva Constitutions-Utskottet
sin önskan i denna del tillkänna.
Herr Cederskjöld.: Sedan jag af Herr Sthönströms
förklaring, i anledning af Herr Friherre
Åkerhjelms hemställan, nu erhållit den upplysning,
att han till tryckning endast begärt
Friherre Anckarsvärds anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Flottorna,
rörande Kustbevakningen; så får jag ödmjukast
erinra, att Herr Schönström förmodligen
ej behöfver någon serskild tillåtelse till
dessa Anmärkningars tryckning, och att Högloflige
Ridderskapet och Adeln således änntr
mindre lär kunna denna hans begäran förvägra.
I 2:dra §. af Tryckfrihets-Förordr,ingen
stadgas nemi., att RiksRätts Protocoller och
Handlingar fritt och obehindrat må af trycket
34®
Den xi April.
utgifva», Emedan derföre ofvannämnde nn.
rr arki ingar utan tvifvel blifva Constitutions»
Utskottets Remiss till RiksRätten foljaktigaj
synes något hinder omöjligen kunna mö-a för
Herr Schönström att (å samma anmärkningar
till tryckning befordra, då han blott bchöfver
af den blifvande RiksRätten Handlingarne till
tryckning begära,
I anledning af en värd Ledamots yttrande,
att, om alla 4 HiksSländen aro erise om ett be»
flut bör det galla såsom Lag, nödgas jag för*
klara: att likaså frimodigt jag alltid sträfvat
och alltid skall sträfva att motsätta mig hvar»
je försök, att inskränka Riksens Sränders i
Grundlagarne förvarade frihet och rätt i likaså
oförskräckt skulle jag ock protestera, om det
ock vore mot alia 4 Srr.ndens förenade beslut,
i händelse de ville öfverträda de Grundlagar,
50m utgöra borgen för vår frihet, En Magt,
sopi ej är Lagbunden är ej frihet utan sjelfsvåld
och bär innom sig fröet till dess upplösning.
Må, derföre vårt högsta bemödande
alltid blifva, att söka bibehålla Grundlagarne i
helgd*
Friherre Boye, Ludvig; Discussionerna hafva
nu öfvergått till sine alldeles afskiljda frågor.
Den ena angar sjelfva principen om sättet att
afgöra tryckningen af Constitutions-Urskottets
Rrotocoller; och den andra angar blott tryckningen
af de Handlingar, sorn röra Friherre
^nckarsvärds anmärkning emot friherre Rudolph
Cederitrönj» såsom General-Adjutant för
Den ii April.
34?
Flottorne. I förra frågan skiljer man sig i förståndet
om hvad Grundlagen menar med ordet
Vederbörande; och i denna del kan jag ej finna
annat, än att Friherre Wetterstedts erhinran
är i alio rigtig. Då Vederbörande efter
Grundlagens bud, skola hörasj sä måste ju,
enär Ståndet anser afgörande rätten sig tillhöra,
det vara en annan Auctoritet, som skall
höras5 ty intet kan den afgörande höra sig
sjelf, och när det intet går ann, så återstår
ju, i frågan om Constitutions-Utskottets Protocoller,
icke heller någon annan att höra,
än Constitutions - Utskottet, hvars Protocoller
det är.
I den andra frågan åter om tryckningen
af Anmärknings-Handlingarne; så har Herr Cederskjöld
mycket rätt deri, att blott man väntar
några veckor, samt då anmäler sig hos
RiksRättcn, så får man dem der. I öfrigt
torde jag få erhinra derom, att då Constitutionen
behöfver förklaring, så är det likväl ej
Ständerne ensamt, som kunna gifva den, utan
det är genom Konung och Ständer gemensamt
•om den endast kan erhållas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: De af
Herr Cederskjöld och Friherre Boye emot mig
rigtade anmärkningar, skulle vara ganska rigtiga,
om jag medgifvitatt det vore tvifvel underkastadt,
hvilka med Vederbörande menades i
men mitt yttrande grundar sig deremot derpå,
att jag anser det vara ganska tydligt att Riksens
Ständer äro desse Vederbörande. — För-*
544
Den 11 April.
pf.i frågan, 'Oti nu bär afgöras, ar i min tanka
om Ridderskapet och Adeln önskar att den
föreslagna tryckningen må för sig gå — derefter
bor sättet för verkställigheten kunna bestämmas.
Grefve Märner, Adolph Göran: Jag har ej
något emot tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller i hviiketdera af de omnämnde
målen sorn hel Ist; men jag kan ej instämma
deruti, att med Vederbörande, som namnes
Uti 2 §. af Tryckfrihets-Förordniogen, förstås
Riksens Ständer; ty då skulle Riksens Ständer
likaledes äga att besluta om tryckning af alla
uti samma § uppräknade Verks Protocoller,
och Riksens Stander således kunna afgöra om
de hos Konungen hällne i M nisteriella Ärenden
och Commandomal eller StatsRådets Protokoll
och Handlingar m. m. borde till trycket befordras.
Att detta ingalunda kan vira meningen,
faller af sig sjelft i ögonen. —- Med Vederböranda
bör i min tanka förstås hvarje Verk,
till hvars befattning den saken hört, hvaruti
Protocollerna begäras till trycket, och här är
Constitutions - Utskottet denna Vederbörande,
— Den som derföre önskar tryckning af Con.
stitutions - Utskottets Protocoller i något mål
gör ganmälan derom hos Constitutions Utskottet,
Asom säkerligen, då Utskottet får veta att
flere Ledamöter bland Ridderskapet och Adela
samt kan hända äfven af de öfrige Stånden
Den ii April.
34?
instämma uti simma önskan, icke vägrar den
begärde tryckningen.
Hvad angår den gjorde anmärkningen att
då RiksRättens Handlingar troligen blifva till
trycket befordrade, serskildt tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller vöre öfverflödigt
så får jag erhindra, att Constitutions-Utskottets
Omröstnings-Protocoller ej komma att
meddelas Riks Ramen och blifva således icke
ibland dit ingifne Handlingar att tillgå.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Herr Schunström, Pehr: Jag kan för min
del icke gilla Grefve Mörners mening , utan
anser alla Handlingame och Protocollerne i
Kustbevakningsmålet böra i ett sammanhang oStyckade
till trycket befordras.
Friherre Boye, Ludvig: Pcä ansökning hos
Riks-Rätten om Handlingars och Protocollers
tryckning kan -icke erhällas någon ting annat
af Constitutions-Utskottets öfverläggning innom
sig i ärendet, än blott resultatet, nemligen sjelfva
Remissen till Riks-Stånden; men icke Protocollerne
hållna innom Utskottet,' och följakteligen
icke heller den omröstning, som där
kan hafva förefallit. Innan något beslut om
tryckning af Constitutions-Utskottets Protocoller
kan vidtagas , torde likväl Vederbörande
böra höras; och dessa Vederbörande kunna vi
icke sjelfva vara. Herr Grefve Mörner har,
dona det har synts mig, fullständigt utredt
34^
Den n April.
ämnet; och jag tror mig alltså böra ödmjukast,
ännu en gång föreslå att Constitutions-Utskottet
må i ämnet höras, då ändamålet torde lättare
vinnas, än man nu föreställer sig.
Herr Grej ven och Landi Marskalken yttrade’
det han ansåg sig först böra påminna Herr
Schönström, att hans vid öfverläggningens början
framstälde begäran angått uppläsning af
Constitutions-Utskottets Memorial i Kustbevaknings
målet, hvilket redan förut blifvit lagdt
till Handlingarne, och hvadan Herr Grefven och
LatidtMarskalken icke ansett sig böra en slik
uppläsning tillåta.
Herr Grefven och Landt Marskalken uppläste
derefter 2 §. 4 mom. af Tryckfrihets-Förordningen
samt förklarade, att då i anledning af
denna §. det tillkomme Constitutions-Utskottet
att pröfva, huruvida en begärd tryckning af
Constitutions-Utskottets Prorocoller eller Handlingar
uti till Utskottet remitterade Anmärkningsmål
kunde bifallas eller icke, i följd hvaraf
anmälan om en slik tryckning borde hos
Constitutions-Utskottet framställas; så ansåge
Herr Grefven och LandtMarskalken sig böra
med anledning 55 §. i Riksdags-Ordningen,
vägra den af några Ledamöter äskade Proposition,
att Ståndet måtte besluta tryckning af
ifrågavarande Protocoller och Handlingar, och
komme frågan om berörde Propositions vägrande
således att till Constitutions-Utskottets
afgörande förvisas.
Den ii April.
347
Herr Schönström, Pehr: Jag får den äran
ödmjukast upplysa, att min först framställde
anhållan om uppläsningen ingalunda hade af
seende på Constitutions-Utskottets Memorial',
utan endast på Friherre Anckarsvärds Anmärk*
ping i Kustbevaknings-målet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: OmGrundlagarnes
helgd; om Styrelse-Forinernes noga
Lgttagande af verkställande Magten är af något
inflytande å de Constitutionella Samhällens
bestånd, så är granskningen af sådana törhai.
landen ett vigtigt föremål för Representationens
uppmärksamhet; och då Lagstiftaren ganska
visligen åt ett inskränkt antal uppdragit pröfningen
af Stats-Rådets Protocoller och då han
j vissa fall äfven lemnat Constitutions-Utskottet
en beslutande rätt; har han på intet ställe
i Grundlagen velat eller kunnat undandraga
Constitutions-Utskottet, att af Representationen
och hela Allmänheten bedömas för sitt handlingssätt.
Constiiutions - Utskottet måste ej
kunna undandragas allmänna Opinionens Domsrätt
och i de fahl darj Utskottet handlar med
Riksens Ständers magt, måste Riksens Ständer
äga sig en utväg förbehållen, att åtminstone
Jära känna huru detta dyrbart förtroende utöfvas
af dem, hvilka af Opinionen blifvit hedrade
med ett så vigtigt nppdrtg, och då enda
möjligheten härtill är tryckning af sådana mål,
sorn fästat Riksens Ständers synnerliga upp.
märksamhet, synes det oförenligt med en fri
Stats-författning, att ett Riksens Ständers Ut’
skott skulle kunna afslå hvad Riksens Ständer
348
Den ii April.
j denna de! begära eller fordra. Jag finnér mig
således föranlåten att protestera emot Herr
Grefvens och LandtMarskalkens vägran att till
Ridderskapet och Adeln framställa Proposition
om tryckning af Constitutions-Utskottets ifrågavarande
Protocoller; då jag ej kan finna den
derom väckte motion vara stridande emot Regerings-Formens
lydelse. — Frågan, huruvida
Ståndet äger att begära eller besluta denna
tryckning, anser jag i det heia ej bordt hafva
uppstå, förrän Utskottet .vägrat Ståndets begäran
härutinnan. Skulle Constifutions-Utskottet
gilla Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran af Proposition å en framstäld önskan
om tryckning af Utskottets Protocoller, är all
utväg stängd, att med allmänna Opinionens bestraffningsrätt
aflägsna de enskildte och ensidige
driffjedrar och afsigter, som i en framtid
möjeligen vid något tillfälle kunde insmyga sig
ibland Ledamöter, hvilka i skydd af hemlighetens
mörka förlåt, kunde ansvarslöst förglömma
Folkets fordringar och frihet.
Angående Riksens Ständers rätt att besluta
tryckningen har jag redan haft aran yttra
min tanka. Jag har yrkat att denna rätt
måtte tillhöra Riksens Ständer, emedan det synes
mig så böra vara, då Riksens Ständer bora
äga samma rättighet att genom Utskottets
Protocollers tryckning granska och bedötpma
sina Committerades förhållande, 6om hela Allmänheten
äger att uti Ståndens tryckta Protocoller
finna huru Nationens angelägenheter
vårdas.
Ilen u April.
349
Gerna skall jag medgifva, att frågan om
den begärdte tryckningen må, som en Ridderskåpets
och Adelns önskan, till ConstitutionsLtskottet
framställas , i den fulla öfvertygelse
att verkan blifver enahanda; och jag anhåller
således att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade återkalla sin vägran att i detta
Ö ö
ämne göra Proposition.
Friherre Cederström, Jacobi Jag instämmer
för min del med Herr Grefven och LandtMarshalken
deruti, att Ridderskapet och Adeln alldeles
icke kan besluta ifrågavarande tryckning,
men anser likväl nödigt, att Herr Grefven oell
LandtMarskalken täckes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida Ståndet verkligen
yrkar att den af flere enskiite Ledamöter
begärde Proposition på tryckning, skall framställas,
innan Herr Grefven oph LandtMarskalken
sluteligen vägrar Proposition samt förvisar
frågan till Constuutions-Utskottet. Skulle åter
Ridderskapet och Adeln blott till ConstitutionsUtskottet
behaga framställa en önskan, angående
ifrågavarande tryckning, vore sådant i min
tanka ganska oskyldigt och kan hända bäst ledande
till ändamålet.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludviga
Det vore väl om denna tvist snart finge slut,
ty den kan annars blifva både, långsam och
ledsam. Jag har förut yttrat, d.-t jag finner
mycket skäl deruti, att Constitutions-Utskottet
bar rättighet att vägra tryckning, idet fallan
-
lien it Apriii
märkning emot Stats-Rådet vore ogrundad, mert
ait sträcka denna rättigheten längre, nemligen
till det sorn nödvändigt blir bekant, samt Utskottets
eget yttrande och öfverläggning i ämnet,
vore atc öfverskrida gränsen af Utskottets
magt. Detta kan jag icke förmoda Utskottet
gör och tror sälede» att anmodan om tryckning
icke af Utskoitet afsläs. För öfrigt har
jag redan reserverat mig till Protocollet, emot
Utskottets beslut, att Saken af det skäl borde
förfalla, att 2 Stånd innom Utskottet varit emot
2 Stånd: Ständerna böra onekeligen få
veta hvaruti olikheten i Ståndens tanka består,
för att kunna utöfva sin pröfningsrätt
Grefve Posse, Claes Fredric: Xiii Vinnande
af snart slut pä förevarande Discussion torde
mig tillåtas erhindra, att sedan Herr Grelven
och LandtMarskalken vägrat Proposition, bör
frågan, i händelse S åndet likväl yfkar den.
samma!, till Constitutions - Utskottet förvisas.
Jag anhåller således att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ståndets mening
om Ståndet verkeligen yrkar nyssnämnde Proposition.
Herr Påhlman t Otto Fredric: Då jag nu erhållit
ordet far jag först anmäla min Reservation
emot Utskottets beslut att när 2 Stånd
innom Utskottet stadna emot 2 , frågan skall
föifalla. Jag anser mig icke eiler böra underlåta
att anmarka det rättare varit att Utskottets
Memorial, dä det nu föista gången förevar bilf
-
Den ii April.
*
vit lagd på bordet än att det genast tili afgörande
företogs.
I frågan åter om tryckningen af Constitutions-Utskottets
Protocoller i målet, sa in*
stämmer jag med Friherre Anckarsvärd deruti,
att Constitutions-Ut6kottet genom ProtocollsUtdrag
må meddelas Ståndets allmänna önskan
att Utkottet om denna tryckning läter besöija.
Om det är en dyrbar rättighet att Constrtutionen
ej genom Lagförklaringar förfuskas, är
det ock nödvändigt att Allmänheten får se huru
rakt bokstafven följes och huru Constitutions-Utskottets
Ledamöter svara emot det dem
lemnade grannlaga och magtpåliggande förtroende.
Jag väntar äfven att Constitutions-Utskottet
skall med nöje se dess behandling af
ett mål i öppen dag framlagd, hvarom ryckten
och omdömen varit sä stridiga; och i alla
fall är det ej likgiltigt för dem, som tänkt och
handlat oberoende af allt annat än öfvertygeisen
om det rätta , att möjligen annorlunda
bedömas. — För min del vili jag åtminstone
icke förblandas med andra, »om kunna utgå
från olika synpunct, och ehuru jag icke mer
än någon annan tilltror mig fri fran misstag,
har jag dock aldrig deltagit i någon öfverläggning,
med fruktan att mina Yttranden skulle
komma i dagen, och af hvar man kunna bedömas.
—- Örn Ridderskapet och Adeln inskianie
er sig att för Utskottet endast tillkännagifva
sin önskan, tror jag att Herr Grefven och
LandtMarskalken alltför väl kan deruppå gör*
Den 11 April.
Proposition, hvarom jag således vördsamt*får
anhålla.
Atskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Herr Påhlman.
Herr Cederskjöld! Det ämne, som nu utgör
föremålet för Ilöglollige Ridderskapets och
Adelns öfverläggning, har delat sig i flere ganska
skiljagtiga lråror. Den värde Ledamoten,
som först gaf anledning tili denna discours,
nemligen Herr Schonström, har förklarat att
han endast önskat få till trycket befordra Herr
Friherre Anckarsvärds Anmärkning, rörande
Kustbevakningen. Denna begäran lär, såsom
jag sökt visa, ej kunna förvägras En annan
fråga har, af missförstånd om Herr Schönströms
mening, uppstått, om tryckningen af
Constitutions- Utskottets Protocollj och några
värda Ledamöter hafva tyckts yrka, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln skulle härtill
lemna sitt samtycke. Detta vore, såsom jag
äfven baft äran visa, stridande mot Grundlagens
tydliga föreskrift • och Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle visserligen hafva fullkomligt
skäl att härpå vägra Pioposition, i händelse
den bl ifver ej blott af enskildta Ledamöter
utan af Stände t yrkad, hvilket likväl ännu
ej inträffat. —- Den 3:dje frågan är den, som
Herr Friherre Anckarsvärd, i anledning af några
andra värja Ledamöters yttranden, nu senast
-
Den it April.
353
nast framställt, nemligen att Höglofljge RHdersknpet
och Adeln skulle genom ProtocolisUtdrag
förklara Constitutions Utskottet sin önskan,
att de Protocoll, sorn bli*vit i Utskottet
förda i Anmärknings-målet, rörande Kustbevakningen,
matte varda tili tryckning befordrade.
Denna fr äg a anser jag af den beskaffenhet, att
Proposition derpå ej lärer, enligt något rum i våra
Grundlagar, kunna förvägras; och jag iir o Issa
ganska säker att Herr Grefven och LandtMarskalken,
ej ett ögonblick vill tveka, att
derpå göra Proposition.
Grefve Kalling, Pehr, och Friherre Pfeiff,
förenade sig med Herr Påhlman.
Friherre Anckarsvärd: Afven jag instämmer
uti hvad Herr Påhlman nyss anlört, samt
önskar att närvarande Discussion snart måtte
slutas, hvarföre jag icke tror något hinder
skall möta, derest Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra Proposition på R;dderskapets
och Adelns önskan till Constitutions-Utskottet
om ifrågavarande tryckning.
Herr lannerstjerna, Johan Wilhelm: Jag
hemställer huruvida det kan anses passande, att
Ridderskapet och Adeln till Constitutions-Utskottet
framställer en önskan, hvilken det skulle
ankomma på Constitutions Utskottet, att antingen
bifalla eller afstå, samt om icke i senare
händelsen Ridderskapets och Adelns värdighet
vöre comprometterad.
Ilidd. och Ad. Prot. V B. l Afd. 4j> 46.
35+
Den ti April
-
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att utan att återtaga sitt för en stund sedan
gjorde vägrande af den då begärde Proposition
på tryckning af ifrågavarande Protocoller
och Handlingar, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken,
sedan frågan nu mera kommit i ett
förändrat skick och endast innefattade en önskan
till Constitutons-Utskottet om berörde tryckning,
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade anmoda Constitutions-Utskottet,
att till trycket låta befordra så väl de
i Utskottet hällne Protocoll, som Handling3rne
uti det till Utskottet remitterade Anmärkningsmål
mot Stats-Rådet samt Konungens Rådgifvare
i Commando-mål för Flottorne, i afseende
på de till Befälhafvarne för en i Nåder anbefalld
Kustbevaknings-Expedition den 8 April
1817 utfärdade Ordres.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, föreslog,
att Ridderskapet och Adeln i stället för anmodan
måtte till Constitutions-Utskottet endast
framställa en begäran om ifrågavarande tryckning.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus, samt
Herr Påhlman, Otto Fredric, ansägo det vara
mera enligt med Formerne, att Ridderskapet
och Adeln endast måtte gifva ConstitutionsUtskottet
tillkänna Ridderskapets och Adelns
önskan, det Constitutions-Utskottet ville låta
verkställa ifrågavarande tryckning.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ
-
Den it April.
ie derefter, om icke Ridderskapct och Ådeln
behagade gifva Constitutions-Utskottet tillkänna
Ridderskapets och Adelns önskan , det måtte
Constitutions-Utskottet låta till trycket befordia
ofvannämnde Pi otocoller och Handlingar $
hvilket bilölls.
Föredrogs å nyo Constitutions-Ufskottets
den 26 sistledne Martii - afgifne, samt den 7
dennes på bordet lagde Memorial innefattande
föreslagne tillägg uti 107 §. i Regerings-Formen
samt 29 §. i Riksdags-Ordningen.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Sedan jag»
i anledning af en värd Ledamots Anmärkningar
i Plenum den I i denna månad, insett att
Konungens Rådgifvare i Commando mål äfven
bör lyda under 107 §. af Regerings-Formen,
nemligen så vidt han kan underlåta att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta; kan jag ej annat ätl
högligen gilla Höglotlige Consti:uti ms Utskottets
afsigt, att genom ett tillägg i §. förekomma
all villrådighet för framtiden. Men jag
kan tillika ej underlåta att yttra min fruktan,
att det föreslagne tillägget blott alltför oluUhomligt
skulle svara mot ändamålet. Uti §:s
närvarande skick synes nemligen ‘'försummelsen
of Rikets sanskyldiga nytta endast hafva afseende
pä Stats-Radels LedamöterOch om Konungens
Rådgifvare i Commando mål infördes på det
ställe där Utskottet föreslagit, skulle han derigenom
blott bindas till ansvar, i händelse han
35é
Den ii A fr il,
>'icke med ovald , nit, drift och skicklighet sitt förtroende-Embete
utöfvatDetta linner man tyd*
ligen, då man med någorlunda uppmärksamhet
läser §:n i dess sammanhang, jemte det
föreslagna tillägget i ordalydelsen skulle nemligen
blifva denna: ”Skulle Constitutions-Utskottet
anmärka, att Stais-Rädets Ledamöter samfält,
eller en eller flere af dem, uti deras Rådslag
om Allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets sanskyldiga nytta, — eller att någon StatsSecreterare
eller Konungens R åd gifvare i Commun
do-mal , icke med ovald, nit, drift, och skicklighet
sitt förtroende Embete utöfvat, åge då Utskottet
etc.” — Men jag har tillförene haft
äran visa, att Konungens Rådgifvare i Commando-måi
ej synes , enligt naturen af dess befattning,
kunna af Ständerna tilltalas för brist
på nit, drift och skicklighet, hvarföre §:n utan tvifvel
så bör redigeras, att just försummelsen af
”Rikets sanskyldiga nytta” må äfven till Konungens
Rådgifvare i Commando mål kunna hänföras.
Att införa honom näst efter: ”StorsRådets
Ledamöter samfält, eller en eller flere af
dem” — skulle ej gå an; emedan de följande
Orden: ”Uti deras deras Rådslag om Allmänna
mått och steg,” — ej synas kunna lämpas
på Konungens Rådgifvare i Commando-mål j
bellst Allmänna mått och steg förmodligen ligga
utom gränsen för hans verkningskrets. —
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå följande
Redaction:
”Skulle Constirutions-Utskottet anmärka,
att Stats-Radets Ledamöter samfällt, eller en
Den ti April.
317
eller flere af dem, eller någon Stats-Secreterare,
eller Konungens Rådgifvare i Commandomål,
i deras Embets-åtgärder icke iagtragit Rikets
sanskyldiga nytta, eller icke med oyäld,
nit, drift och skicklighet sitt förtroende-Embete
utöfvat, då skall Utskottet sådant för Riksens
Ständer tillkännagifva , hvilka” — — &c.
Friherre Cederström, Jacob : Jag instämmer
med Herr Cederskjöld deri, att den af honom
foreslagne förändring i Redactionen af 107 §. Regerings-Formen
, är vida bättre än det af Constitutions
Utskottet afgifne Förslag, Constitutions
Utskottet har i sitt Förslag icke nyttjat
benämningen af, Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
utan benämnt denna Embetsman,
Konungens Föredragande i Commando-mål: I Grundlagen
finnes icke en sådan benämning, utan i
i 106 §. Regerings-Formen nämnes han som
Konungens Rådgifvare, och samma benämning
måste väl på alla ställen nyttjas , eller
ock på alla ställen ändras. Om Herr
Cederskjölds Förslag skulle gillas blir det nödigt
att 29 §. Riksdags-Ordningen äfvenväl undergår
förändring, ty för närvarande är icke
Konungens Rådgifvare i Commando-mål bland
dem, emot hvilka af enskildte Riksdagsmän i
Ståndens Plena eller af andra Utskott änConstitutions-Utskottet
anmärkning lagligen kan göras,
emedan Konungens Rådgifvare i Commando-mål
i denna §. icke finnes nämnd bland de
Embetsman, mot hvilkas Embets-åtgärder Anmärkningar
i sådan form få göras; men då det
är en tydelig Analogie af Grundlagens stadgan»
3f8
Dm u April.
deri, att äfven emot dessa Embetsman Anmärkningar
i sadan väg böra få framställas, sä lärer
det vara nödigt att §. förändras.
Herr Grefven och Dandt Marskalken hemställde,
om Riddersk*pet och Adeln ansåg de vid
Constitutions-Utskottets Memorial gjorde Anmärkningar
i föranleda till återremiss deraf;
hvilket med Ja besvarades.
Företogs till pröfning Constitutions- Utskottets
den 26 sistledne Martii afgifne, samt
den 7 dennes på bordet lagde Memorial, innefattande
ett föreslagit tillägg uti 9 §. i Re*
gerings-Formen.
Friherre Cederström, Jacob: Den anmärkning
gäller äfven vid denna §., att Utskottet
glömt i den föreslagna nya Redaction, att Konungens
Rådgifvare i Commando-mål i 107 §. icke
finnes nämnd.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Efter hvad
jag fattat 9 §. i Regerings-Formen, kunna Stats.
Rådets Ledamöter, enligt samma §. endast i"
sådana fall tilltalas, då Konungens Beslut funnos
uppenbarligen stridande emot RegeringsFormen
eller Rikets Allmänna Lag, utan att
Stats Rådets Ledamöter deremot gjordt kraftiga
föreställningar och vid dessa tillfällen är
106 §. den enda hit lämpliga. Jag anser så
-
Den n April.
ledes den af Constitutions-Utskoftet föreslagne
citation af 107 §. vara alldeles otjenlig.
Friherre Cederström: I afseende på livad
Herr Grefve Mörner anmärkt, får jag så vida
förena mig med honom, att sådan som §. nu
är, angar den ej annat än som han sagt, föreskrift
för vederbörande Embetsman att, i händelse
Konungens Beslut skulle vara uppenbarligen
stridande mot Grundlagarne eller Rikets
Allmänna Lag, sine meningar dervid yttra och
framfalla; men jag tror att i denna §. så väl
106 som 107 §. § böra åberopas såsom innehållande
Formen under hvilken dessa Embetsman,
för uragtlåtne Embetsskyldigherer, kunna
till ansvar ställas.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: För min del
tror jig att med tillägget .af orden: *'Eller 106
f.n” i 9 §. Regerings Formen, er hålles ett förtydligande
af den öfverensstämmelse, som jag
anser bör vara emelian denna §. samt 106 och
107 § n, emedan de sednares tillämpande hämtar
sin grund från den förra. Då 9 §. tydcligen
utmärker Stats-Rådets Ledamöters skyldighet,
att sina meningar i alla mål afgifva och
då de för de^sa meningar enligt 106 och 107
§:s ordalydelse kunna under pröfning och ansvar
ställas, har jag trott att saknaden af de
föreslagne orden i 9 §. endast bevisar en glömska.
Jag hsr äfven troit, att detta tillägg bäst
passade efter ordet io6:te, emedan jag antager,
att det föregående ordet, Rådslagen är ett
pluralis, sorn kan hafva afseende pä alla i stöd
3öo
Den u April,
af denna §:s föreskrift, afgifne Råd och Meningar.
Grefve Mörner: Jag skulle för min del
hemsta la, om icke §:s lydelse blefve tydligare,
d-rest i sis;a Momentet, näst efter orden: ”För
Rådslageninfördes: ’’l ofvannämnde fall.’\
Herr Cederskjöld.- Då i 9 §. fråga endast
tyckes vara om uppenbara öfverträdelser af
Grundlagarne eller andra Rikets gällande Lagar;
synes också ansvarigheten endast kunna
bestämmas efter 106 §., som just handlar om
samma slags fel, nemligen uppenbara Lagbrott.
Utskottet synes mig således ej haft någon skälig
anledning att bilägga citationen af 107 §.»
60m blott handlar om ej lagstridig försummelse
af Rikets sanskyldiga nytta samt brist på
nit, drift och skicklighet.
Friherre Cederström: Jag har redan yttrat
att sådan §m nu är, 107 §. icke deri kan åberopas;
men förändring i 9 §. tror jag vara nyttig:
Det är egentligen i denna §. som ifrågavarande
Embetsmäns skyldigheter äro utstakade. 106
och 107 § §. bestämma endast Formen för ansvar
då dessa skyldigheter blifvit åsidosatte.
De skyldigheter, hvilkas uragtlåtenhet kan föranleda
till det ansvar, som i 107 §. stadgas,
böta derföre i denna 9 §. införas.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig :
Det synes som man allmänt vore af den tankan
, att äodring j denna §. vore nyttig, och
Den 11 April.
den kan lätteligen vinnas genom bättre Redaction;
ty frågan kan aldrig blifva , att ju icke
enligt denna Stats-Rådets Ledamöter kunna
göras ansvarige både efter toöoch 107 §.§.
I grund af 1 Momentet kan visserligen StatsRadets
Ledamöter blifva ansvarige enligt 106
som 107 § §. Om detta då nämndes, innan
senare Momentet kommer, som innehåller ansvarighet
för Rådslag emot Grundlagen och
andra Rikets Lagar, hvilket bör anses efter
io5 §. > så tror jag att tydelighet i föreskriften
är vunnen. Återremiss lärer derföre vara nödvändig.
Herr Steuch» Johan Hinric.* Jag anser för
min del så väl det af Constitutions-Utskottet*
med ifrågavarande tillägg åsyftade ändamåf,
som de Ledamöters tanka, hvilka önska att
citationen af 107 §. må i 9 §. Regeringsformen
införas lämpeligast kunna vinnas, om
i början af 9 § näst efter orden: v Ovilkorligen
förbundnetillädes orden: ”Vid den påföljd 106
och 107 §.§. i Regerings-Formen stadga.’’ Hvaremot
sista Momentet i 9 §. eller från och med
orden: ”För Rädslagen,’’ till och med ordet,
”stadgas” kunde alldeles utgå.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Constitutions-Utskottets
ifrågavarande Memorial , i anledning
af de dervid gjorda Anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt.
36a
Den it April.
Herr Grefven och LtindtMarskalken tillkännagaf,
art Plenum Romme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Föredrogs å nyo och gillades följande från
nedanniimnde Utskott inkomne, samt den 7 och
g dennes på bordet lagde Bctänkanden:
1:0 Från Stats-och Lag-Utskotten, under
N:o 130, angående Herr J. D. von Engeströms
Memorial, om årlige Lagsamlingar.
2:0 Från Srats-Utskottet tinder N:0 134,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om Medels anslående till bestridande af
kostnaderne vid Hans Maj:ts Kröning.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
under N:o 137, 13g, 139, 140 och J41
afgifne, samt den g dennes på bordet lagde
Utlåtanden, öfver gjorde Anmärkningar vid
Stats-LItskottets den 23 sistledne Januarii samt
den x 2 och 16 sistledne Februarii meddcldte
Betänkanden :
1:0 Om bidrag af Statens Medel för Pojice-Inrättningens
i Götheborg undernållande.
2:0 Om ytterligare Medel för SöderTelje
Canal-Inrättning.
Den u April.
363
3:0 Om Löners anslående för Läns Notarier
och Lands-Contoirister.
4:0 Rörande föreslagne Prestebohls-friheter
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde-
eller Capellans-Boställen y samt
5:0 Angående f. d. vice Talmannen Jon
Jonssons Motion om Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
fann Ridderskapet och Adeln att enar
Utskottets sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bitallne, Utskottets
ifrågavarande Utlåtanden nu endast
borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo Stats Utskottets under
N:0 142 afgifne, samt den g dennes på bordet
lagde Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 12 sistledne 1* ebruaril
msddeidte Utlåtande, angående Herr Öfversten
Carl Srlfverskjölds Accords-ersättning y
och fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att enar Utskottets sistnämnde Utlåtande redan
blifvit af de öfrige frenne Respectivu RiksStånden
bifallit, afven tor sin del dervid låta
bero.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets under
N;o 71 afgifne, samt den 8 dennes på
364
Den 11 April.
bordet lagde Betänkande öfver väckt Motion,
om granskning af Police-Författningarne rörande
sysslolöse Personers försändande till Arbets
eller Corrections Hus m. m.
Grefve Spens, Jacob Melker: Redan i början
af detta år hade jag äran att i anledning
af Herr Grönhagens då uppläste Memorial om
Poiice-Sryrelsens förbättrande i Hutvudstaden,
inför Högloft. Ridderskapet och Adeln framställa
min öfvertygelse om nödvändigheten af
ett nogare åtskiljande emellan Police- och Domare-Magterne,
och att i sådant ändamål våra
nu gällande Police-Författningar borde undergå
en fullkomlig Revision. Mm härom gjorde
hemställan, sorn då jemte Herr Grönhagens
Memorial till Lag-Utskottet remitterades, blef af
Utskottet behandlad i sammanhang med en af
Herr Grefve Johan Henning Gyllenborg i enahanda
afseende gjord Motion, deröfver Utskottet
uti ett Betänkande, som redan en föregången
Pleni-dag blifvit återremitteradt, sig yttradt,
att då något visst bestämdt ämne, deruti
stiftande af ny Lag föreslogs, eller ändring,
förklaring eller upphäfvande af redan gifna
Stadganden ansågs nödig, icke blifvit framställd,
kunde Utskottet något vidare Utlåtande
deröfver icke meddela. Hvad som sålunda
funnits ofullständigt så väl af Herr Grefve
Gyllenborg sorn mig iramställt; har deremot
Herr Borgmästaren Holm ganska väl och fullständigt
utredt, och jag kan ej neka det jag
hade väntat, det Lag-Utskottet skulle å ett
ämne, som åtminstone förefaller mig så vig
-
Den ii April.
365
ligt, fästat mera uppmärksamhet. Då efter
min tanka ingen orättvisa i Samhället är farligare
än den som finnes i Lagarne och grundar
sig på dem , anser jag åtminstone det vare
mycket angelägnare att tillvägabringa rättelse
i sjelfva de f örfattningar, hvilkas föreskrifter
icke kunna sammanstå med rättvisans strängaste
fordringar, än att söka förekomma enskildta
misstag i tillämpningen af dessa Författningar,
hvilka just då de efter Bokstafven
tillämpas äro farligast. Sådana verkeligen obilliga-
stadganden tror jag i synnerhet finnas i
de nu gällande Författningarne, angående ansvaret
och bestraffningen för tjenst- eller såkallad
försvarslöshet. Det har alltid förefallit
mig besynnerligt, att pa samma tid som Näringsfriheten
hos oss varit inskränkt eller åtminstone
mycket försvårad, har Näringslöshelen
varit ansedd och behandlad såsom ett brott;
att pä samma tid som hvart yrke, hvar Stad,
hvar Församling på Landet blifvit bildad till
ett slutet Samfund, hvaruti man ej utan svårighet
kunde fä inträde, Personer vid äfventyr af
frihetens förlust blifvit ålagde att skaffa sig ett
sådant inträde; att den som i en ort, ett yrke,
ett stånd blifvit genom omständigheterna
försatt ur stånd att vara gagnelig för Staten
och uppehålla sig sjelf, skiljd från alla utvägar
att kunna på en annan ort, i ett annat yrke
göra det, icke haft annat val än att förblifva
i sin uselhet, eller förlora friheten. Då
Staten vill gora gällande sina rättigheter öfver
den enskilta bör den ock emot honom hafva
iagttagit sina pligter. Den Stats-Inrättning sorn
366
Den ii April.
ålägger Individuen att ovilkorligen innom viss
tid hafva valt Närings fäng och deruti förskaffat
sig sysselsättning, vid äfventyr att StatsMagten
eljest bemägtigar sig hans valrätt, och
bestämmer hans framtida sysselsättning , borde
väl åtminstone lemna honom detta val fritt,
och icke undandraga honom något tillfälle för
användandet af hans arbetsflit. — Aldraminst
synes stället för utöfningen af hans krafters
fria bruk till enskilt och allmän nytta böra vara
inskränkt. Äfven detta band på Näringsfliten
har dock hittills varit lagdt. Serskildta'
Corporationer hafva ägt rättighet neka inträde
innom sitt område, för Personer som kanske
endast på det stället kunnat hafva sin utkomst,
blott under förevändning, att en slik nödtorftig
utkomst möjligen skulle kunna brista, och
de få Iof att underhållas af de öfrige innom
Cnrporationen. — Denna Consideranon måste
man val åtminstone komma ifrån, då man upphör
att vilja inskränka välgörenheten, detta
friaste yttrande af den ädlare Människo-naturen
innom Classer och Districter. — Det är
likväl ingalunda min mening, att Lag-Utskottet
vid denna Riksdag, hvaraf minsta deien återstår,
skulle medhinna den revision af PoliceFörfattnmgarne,
som jag aldrig skall upphöra
att såsom nödvändig payrka. Då en Lag Comité
är sysselsatt med utarbetande af Förslag
till nya Lagar, synes dr t mig deremot icke
vara olämpeligt, om Riksens Ständer skulle hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhalla, det denna
Comité finge sig uppdragit, att äfven företaga
en granskning af dessa Forfattningar, så
-
Den ii April.
367
dana de nu finnas gällande, uti förslaget till
Allmänna Lagen intaga sä mycket deraf, som
möjeligt och lämpeligt ansågs, tillika med den
serskildta Rättegängs-Ordning, hvilken för Police-mål
torde bli nödigt att stadga, samt gifva
åt våra Arbets Jnrättningar och Correctionshus
den Organisation, de behöfva för att blifva
hval de böra vara, tillfly ks-orter, hvarest
de som sakna sysselsättning erhålla den, och
de sorn ej vilja sysselsätta sig, tillhållas dertill
, intet strafHnrättningar för cn olycka, som
anses för ett brott och h vai till omständigheter
fika ofta, om ej oftare än eget förvållande,
gifvit orsaken. —> Deremot synes det föreslagna
insändandet till Justitire-Oinbudsman af hvarje
ti serskildt mål fällt Utslag , äfven om en
närmare Controll af Auctoritetemes åtgärder
derigenom skulle vinnas, föga lämpeligt till
ändamålet, personliga frihetens och rättigheternas
helgd, så länge sjelfva Författningarne på
sitt sätt förnärma den. Med dessa anmärk
ningar anhåller jag att Betänkandet må återremitteras.
Herr c/ Brinckman, Gustaf: Uti Högloft.
Lag-Utskottets nu upplästa Betänkande, saknar
jag både laglig anledning och redbar åsigt.
Hvarken Regeringsformen eller den för Riksens
Ständers Justitia - Ombudsman utfärdade
Instruction ställa Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
under dess inseende. Tillsynen öfver
deras och öfrige Tjenstémäns tjensteotöfmng
är något helt annat. Endast rättigheten att
infordra deras beslut, icke att ovillkorligen få
3^8
Den ii April,
dem insände är honom tillagd. Jag förstår icke
eller hvarför Landshöfdingarnes Utlåtande
. öfver en persons frihet skall vara strängare
bevakat, än hvarje Domares öfver andra Medborgares
häcktande och bestraffning.
Betr3gtar man åter den säkerhet, hvarmed
äfven Lösdrifvarens rätt är omgärdad,
så har Kongl. Maj:t genom Nådig Skrifvelse
den 7 Februarii 1816, hvarom förmodeligen
både Författaren till Motion n och Lag-Utskottet
saknat kunskap, i Nåder föiordnat, att
de, som endast för syslolöshef anklagas, skola
först föreläggas lämpeljg tid, att förskaffa
sig laga försvar eller Näringsfång, och om de
ännu uragtlåta denna tid, likväl i lindrigaste
motto med dem förfaras. När den som icke
vill begagna detta föreläggande eller på något
sätt missbrukar sin frihet, kommer i fråga till
allmänt arbete, äger att urskulda dess försummelse
eller anföra dess försvar, äger att afhöra
det beslut, som öfver honom fattas, att
tillika deraf erhålla del, med underiättelse om
hvad honom till dess talans förvarande aligger;
— och sluteljgen äger, att om han är inmanad
i häckte, genom Konungens Befallnings,
hafvandes försorg njuta kostnadsfritt biträde
till författande af dess underdåniga besvär och
att få dem till Kongl. Majrt i underdånighet
insände; så tyckes val så mänga utvägar till
befrielse vara gifven att den som icke vill
begagna sig deraf, skäligen må anses hafva
godkänt
Den il April.
369
godkänt deri åtgärd, som emot honom blifvit
vidtagen.
Om det ändå blifvit sagt, att på det
icke fatalierne för den dömde, genom okun*
noghet eller andra orsaker måtte gå förloradej
Utslaget borde så tidigt insändas till Justitieombudsmannen,
att ban, der anledningar förefunnos
kunde besörja om ändrings sökande; så
hade det åtminstone tillkännagifvit något ändamål
; men nu är det uttryckeligen förbehållit,
att den som blifvit ålagd arbeta, skall nöjas
åt beslutet, innan det insändes. Nu företer
sig intet annat synbart ändamål, än att
Justitia - Ombudsmannen efteråt skall granska
Landshöfdingarnes Utslag, ehuru det emot rätta
Parten vunnit Ugs kraft; skall för denna
granskning infordra de upplysningar, som kunna
vara elior icke vara nödvändige; — derigenom
tillvägabringa en för sig sjelf och i
synnerhet för Landshöfdingen, med dess nästan
oräkneliga göromål, obehaglig och tröttande
brefvexling; en hos den sednare deraf följande
liknöjdhet för denna vigtiga Police omfattning,
häldre än att blottställa sig för oförtjente
critiquer och mödor; och hvad annan slutsats
kan väl dragas häraf, än att man åt lättjan
och liderligheten, vill bereda ett obehindradt
inträde pä arbetsamhetens och idoghetens
område, till söndring i Sambällvförbindel*
6en och rubbning i den allmänna ordningen.
Af dessa med de flera i serskilte yttranden
Ridd, och Ad. Prot. V B. 1 Ajd, 47, 48-
37°
Den it April.
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter innom
Utskottet, anförde skäl, yrkar jag ogillande af
Lag-Utskottets Förslag eller att det måtte åferremitteras
med de deremot ställde anmärkningar.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Lag-Utskottets
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återreaiitteradt.
Föredrogs ä nye Stats-Utskottets under
N:o 136 afgilcne samt den g dennes på bordet
lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid dess yttrande, angående Pensioner för Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare,
Herr Uggla, Göran Gustaf, uppläste följande
:
Det är på den grund, att Lön och Pension
icke skola på en gång böra å Stat uppbäras ,
som Högloft. Stats-Utskottet lemnat utan afseende
den af mig och flere Ledamöter, vid
dess första Betänkande gjorde anmärkning, att
Herr Cancelli-Rädet Tannström, emot hved Utskottet
föreslagit, måtte få uppbära den Pension,
som för honom anslås, oafkortadt, ehvad
Embete med Lön på Stat han må komma att
bekläda. Då Utskottet icke behagat för öfrigt
ingå i någon pröfning, mindre vederläggning
Ben it April.
371
af de skäl, jag till stöd för denna anmärkning
änförtj uppkommer deraf för mig e,n anledning
mer att oföränderligt vid min till Högiofiige
Ridderskapets och Adelns Protocoll den 24 sistledne
Februarii i ämnet yttrade mening, hvarvid
jag således icke kan hafva mscket att tilllägga.
Jag har likväl trott mig höra förklara,
att då frågan nu är, icke om Pensions tilldelande
ät någon Embetsman, som, i följd af
lefnads- och tjenste-är, kan, enligt gällande
Författningar, anses vara dertill berättigad, utan
deremot att gifva ett offenteligt vedermäle af
Nationens erkänsla åt en man, hvilken, vid
fullgörandet af ett honom anförtrodt, lika vigtig!
sorn ansvarsfullt uppdrag, gjort sig väl
förtjent af Fäderneslandet, finnér jag den af
Utskottet åberopade allmänna grundsatts för
Pensioners reglerande, hvilken endast har afseende
på förra händelsen, icke böra på den
sednare ovillkorligen‘tillämpas , eller lägga något
hinder i vägen för Rikets Ständer , att i
förevarande ämne besluta med den liberalitet,
som åt belöningen lemnar ett högre värde, i
samma mån den ej, genom villkor och förbehåll
j till sin kraft förringas.
Jag är fullkomligt öfvertygacl derom, att
Herr Tannström, med dess varma ‘oskrymtade
kärlek för Fäderneslandet, med dess djupa lifliga
känsla för sin Medborgerliga pligt, beredd
till verkning i samma ögonblick den af ett vigtigt
tillfälle påkallas, skall för egen del icke
anse någon uppoffring för stor, emot det större
ändamålet att vara sitt Fädernesland nyttig
37a
I
Den ii April.
ocli alt han således, utan afseende på alla personliga
fördelar, med sann sjelförsakelse skall i
Statens tjenst nedlägga ytterligare bevis af sin
kraftfulla verksamhet. Men jag kan ej anse
det vara med billighet och rättvisa förenligt,
att, ifrån den stund Herr Tannström för Statens
skull uppoffrar sitt lugn, skall verkan af
hvad Svenska Folket, genom sina Ombud, nu
för honom beslutar, såsom en tacksamhets-gärd
för den ädlaste af alla mödor, krönt med den
lyckligaste framgång, i mer eller mindre mohn
förfalla. Också har Utskottet, i anseende till
Herr Regerings-Rådet leMoine frångått den
grundsatts det för Herr Cancelli-Rådet Tannström
sökt göra gällande^ då Utskottet tillstyrkt
för den förre ett ovillkorligt åtnjutande af en
förmon, som endast villkorligen skulle tillfal-i
la den sednare. Jag finner deremot, för min
del, intet skäl, hvarföre Herr Tannström, hvars
förtjenst delar med Herr leMoice lika anspråk
på Rikets Ständers välvilja och erkänsla, icke
skall deraf röna ett lika oföränderligt och var»
agtigt vedermäle.
Mine Herrar! Cancelli-Rådet Tannström
har fullgjordt sin skönaste pligt; må vi, såsom
Ombud för ett ädelt och storsint Folk, uppfylla
vår; den att honom värdigt belöna. Jag
föreslår derföre, att Stats-Utskottets Utlåtande
måtte gillas med den förändring, att CancelliRådet
Tannström må under sin hela lifstid oafkortadt
uppbära den Pension, som för honom
nu anslås, ehvad Embete med Lön, på Stat
han än må komma att bekläda, samt på hvil
-
Den it April.
37?
ken ort som hellst han må vistas, hvarå jag
vördsamt anhåller om Herr Grefvens^och LandtMarskalkens
Proposition.
Grefve Posse, Claes Fredric, anförde skrif—
teligen:
Oagtadt Stats-Utskottet ej ansett sig böra
fästa något afseende, på de hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
gjorda anmärkningar vid Utskottets
första Betänkande i detta ämne, utan förbiifvit
vid den mening, att Herr Regerings - Rådet
leMoine skulle få tillgodonjuta den. utfäste
Pensionen, ehvad han fortfarande förblifver i
Sverige eller sig utrikes begifver , då deremot
Herr' Cancelli-Rådet Tannström skulle gå i mistning
deraf, då han emottoge något Embete
med Lön å Stat, enär Pensionen komme att
gå i beräkning under lönen; så tror jag mig
dock till Högloflige Ridderskapets och Adelns
närmare och upplystare pröfning böra hemställa,
om icke denna ifrågavarande åtskillnad
dessa båda Herrar emellan är i sig sjelf obillig,
då deras bemödanden och omsorger i deras
vigtiga uppdrag varit enahanda.
Hvar och en som varit i tillfälle närmare
känna det redbara sätt, hvarpå Cancelli-Rådet
Tannström uppfyllt den honom uppdragne pligt,
kan aldrig undgå att för honom hysa den tacksamma
agtning och erkänsla , man är skyldig
den, som uti en blifvande Regents hjerta och
själ inplantadt och rotfast kärleken till Fäder
-
374 Den it dprit.
neshndet och dygden, i förening med kraft
och sifvar i dess utöfning.
De <käl Siats-Utskottet framställt för sitt
förblifvande vid sitt första yttrande, nemligen;
Att Riksens Ständer vid 1809 och 1310 årens
Riksdagar etablerat den allmänna grundsats,
att Lön och Pension icke rnå på en gång å
Stat uppbäras , gillar jag å Stats-Utskoftets
sida. Men jag tror icke dess mindre, att Högh
Ridderskapet och Adeln utan prejudikat för
framtiden, kan vidtaga ett i så måtto skiljagtigt
beslut, att Canceili-Rådet Tannstöm, lika
med Herr Regerings-Rådet leMoine må tillgodonjuta
Pensionen,“ehvad Embete med Lön på
Stat, han än mä komma att bekläda och hvar
bellst han må vistas.
Jag förmodar Högloflige Ridderskapet och
Adeln skall finna det så mycket mera billigt,
då de erhindra sig den åtskillnad, sorn vid detta
serskiita tillfälle äger rum, nemligen: Att
det är Riksens Ständer sorn sjelfve föreslagit
och gifva Pensionerne till ifrågavarande Herrar,
såsom belöning för deras bemödande och omsorg
uti deras vigtiga uppdrag , i sammanhang
med det förhoppningsfulla resultat, som deraf
blifvit en följd.
Hade dessa Pensioner på vanligt sätt blifvit
hos Riksens Ständer sökte och beviljade,
sä vöre tillämpningen af den stadgade principen
också vigtig; men då Pensionerne föreslås
och gifvas af Ständerne sjelfve såsom belöning,
Dm 11 April,
37?
vöre det att för Cancelli-Rådet Tannström tillintetgöra
denna belönings kraft och verkan ,
hellst ingen lärer kunna bestrida, att icke Can.
celli-Rådet Tannström, lika med Regering3-Rådet
leMoine , i alla fall ägt ostridig rättighet,
att förr eller senare få Pension af Statens
medel sig anslagen.
Jag får således för min del vördsamt tillstyrka
bifall till Stats-Utskottets Betänkande ,
med den förändring, att Herr Cancelli-Rådet
Tannström lika med Herr Regerings - Rådet
leMoine, må oafkortadt tillgodonjuta den honom
tillagde Pension, utan afsende å den Lön '
på Stat, han framdeles kan komma att erhålla.
Herr Strussenfelt, Michaell Det skulle vara
alltför litet uppmuntrande för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare, Herr Cancelli-Rådet
Tannström, om den Pension Riksens
Ständer nu ämna att tillägga honom,
skulle upphöra, så snart han erhållit något Embete
med lika stor Lön på Stat. Jag förenar
mig således med hvad Grefve Posse uti denna
del anfört.
Friherre Wrangel, Henning: Jag vill endast
anmärka, att det inträffar en betydlig skillnad
emellan Regerings-Rådet leMoine och Cancelli-Rådet
Tannström. Den förre kan såsom
Utländning och Catholik icke gerna erhålla
någon Tjenst härstedes, hvaremot den senare
visserligen lärer kunna befordras till ett Embete
med Lön på Stat, 1 hvilken händelse Pen*
376
Den ii April.
sionen synes, på sätt Utskottet föreslagit, böra
beiåknas under Lönen, hellst såsom ert exempel
härpå kan åberopas Landshöfdingen von
Rosenstein, hvilken, ehuru Embetsman, icke
på en gång njuter både Pension och Lön, utan
endast den furia.
Grefve de la Gardie, Jacob: I den sakta
förmodan , att Ridderskapets och Adelns egen
känsla lärer bifalla det af Grefve Posse föreslagne
tillägg, får äfven jag för min del det
samma tillstyrka. Det är mig okärt att jag
denna gången måste vara af skiljagtig tanka med
Friherre Wrangel; men jag uther mig få upplysa
, dels att Landshöfdingen v. Rosenstein, då
han lemnade sin f. d. innehafde Informatorsplats,
fick en vida större Pension än den, hvilken
nu blifvit för Cancelli Rådet Tannström föTeshgen,
dels ock att det skulle åtminstone
i min tanka vara origtigt , sä väl att vilja betaga
Cancelli-Rådet Tannström den förmon, att
äfven, då h^n varder befordrad till Embetsman
med Lön på Stat, få tillgodonjuta den honom
tillagde Pension, som ock att vilja beröfva Fäderneslandet
det gagn, det samma med allt
skäl kan vänta af Cancelli-Rådet Tannströms
utmärkta insigter. Af dessa anledningar får
jag anhålla om Proposition till bifall af StatsUtskottets
ifrågavarande Betänkande tillika med
det af Grefve Posse föreslagne ofvannämnde
tillägg.
Herr Silfver t tolpe, Gustaf Abraham: Jemte
åct jag instämmer uti det af Grefve Posse fö.
Ven 11 April.
377
reslagne tillägg, får jag tillika upplysa, att
Landshöfdingen v. Rosenstein endast åtnjuter sin
Pension , samt afsagt sig Stats-Secreterare Lönen,
hvilken är något mindre än PensioneD.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Det är visserligen sannt, art Landshöfdingen
v.. Rosenstein ännu åtnjuter Pension , men han
förklarade redan år 1809, att han deremot icke
ville uppbära någon Lön, sorn Stats-Secreterare;
af hvilken anledning han ej heller fått
tillgodonjuta någon Löne - tillökning. Hvad
Cancelli-Rådet Tannström angår, tala visserligen
ganska många skäl derföre, att han måtte
få uppbära både Pensionen och den Lön han
framdeles kan erhålla; men jag får likväl anmärka,
att om han varder i Nåder befordrad
till något högre Embete, såsom Justitia:-Råd
eller Stats-Råd, blifva hans Löne-inkomster tillika
med Pensionen nästan för betydeliga.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Ehuru jag såsom
Ledamot deltagit i Högloflige Stats-Utskottets
Utlåtande och instämt i den mening,
det samma innehåller, vägar jag dock inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln, vördsamt
förklara, att jag för min del på det högsta
skulle önska det Ridderskapet och Adeln, i afseende
på förevarande omständigheter, täcktes
lemna Cancelli-Rädet Tannström ett ytterligare
bevis af sin agtning och välvilja.
Vid öfverläggningarne innom Utskottet har
jag 'ansett min pligt fordra, aft framför allt
373
Den n April.
annat söka iakttaga de grunder föregående Ständer
stadgat och hvarvid högagtningens och den
enskildta vänskapens känslor måste tystna, då
min böjelse icke kunnat förenas med skyldighetens
kraf. Här åter, finner jr.g mig mera obehindrad
att följa min egen önskan, hvarföre
jag ock , långt ifrån att bestrida , fast hälldre
tillstyrker bifall å den förändring Grefve Posse
föreslagit i Stats-Utskottets Betänkande.
Men det som i synnerhet nu föranledt
mig begära ordet, är att jag omöjeligen kan
antaga eiler medgifva ett skäl, som blifvit yttradt
för ett oyiiikorligt beviljande af Pensionen
, nemligen, att derest Cancelli-Rådet Tannström,
enligt Utskottets Förslag, skulle förlora
sin Pension , så framt han erhåller lika eller
större Lön på Rikets Stat, sådant skulle afhålla
honom (rån inträde på Tjenstemanna-banan.
Jag kartner för väl de redbara tänkesätt, som
utmärka Herr Cancelli-Rådet Tannström, för
att icke vara fullt öfvertygad att någon sådan
anledning alldrig hos honom kan blifva hinder
för åtagandet ax någon befattning, där han
skulle kunna gagna det Allmänna.
Herr Strussenfelt: Då jag icke anser gillandet
af Stats-Utskottets Betänkande innefatta
något vedermäle af Riksens Ständers erkänsla,
eller någon belöning för Cancelli-Rådet
Tannströms, såsom Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Lärare, ådagalagde utmärkta förtjensterj
6å får jag ä nyo hemställa, att det af
Den ii April
379
Grefve Posse föreslagne tillägg må af Ridderskspet
och Adeln bifallas.
Friherre Tersmeden, Fredric: Jag instämmer
uti hvad Herr Uggla och Grefve Posse, rörande
Cancelli - Rådet Tannströms Pension föreslagit,
endast med den skillnad, att om Cancelli-Rådet
vistas utom Riket, blott hälften
af Pensionen bör, enligt Författningarna, honom
tillgodo Komma. Då jag hort några värde Ledamöter
yttra, att Landshöfdingen v. Rosenstein
ännu innehafver sin Pension, anser jag mig
skyldig upplysa, att bemäidte Landshöfding ifrån
år 1309, intill dess Stats-Secreterare-Lönen
förhöjdes, uppbar nyssnämnde Pension, men
att sedan Stats-Secreterare-Lönen nu mera blifvit
ökad och derigenom öfverstigit Pensionens
belopp, Landshöfdingen emottagit Stats-Secreterare-Lönen
och frånträdt Pensionen, hvilken
ej förr, än Landshöfdingen gått ur Tjenst, vidare
tillfaller honom.
Herr Påhlman: Om, såsom jag af Discussionen
har anledning förmoda, Stats-ötskottets
Betänkande, i afseende å Cancelli Rådet tannström,
skulle komma att ändras, får jag vördsamt
föreslå, att föreskriften för både Regerint;s-Rådet
leMoines och Cancelli-Rådet Fannströms
Pensioner måtte blifva enahanda, samt
att, i följd deraf, någon inskränkning för Cancelli-Rådet
Tannström uti Pensionens åtnjutande
, icke måtte äga rum.
Herr Grefven och Landt-Marskalk** hemstall
-
Dm n Amil.
Se, om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Stats-Utskottets Utlåtande med det tillägg,
att Cancelli-Rådet Tannström borde oafkortadt
tillgodonjuta den honom tiilagde Pension,
utan afseende å den Lön på Stat bemäldte
Cancellie-Räd framdeles kunde erhålla.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre Wrangel, Henning: hegärde Votering,
men afstod likväl sedermera derifrån,
under anmälan till Protocollet af sin reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus t Jag
har ej velat deltaga uti Discussionen , men sedan
Ridderskapet och Adeln nu fattat sitt beslut,
anhåller jag att få till Protocollet förklara
min tanka, att mig vill synas det Riksens Ständer
gjordt hvad dem ålegat, då de beviljat
Pensionen, men att det icke tillhör dem att
bestämma huru i en kommande tid och under
förändrade omständigheter dermed må förhållas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
Ö. J. Lagerheim.
Ben ii April. 381
Lördagen den II April.
Plenum kl. y eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, tog såsom äldste
närvarande Grefve Klubban.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden:
Från Stats^Utsbottet:
Jtf den 26 sistledne Martiit
1:0 Angående väckte Motioner om Kongl
Nummer-Lotteriets indragning; i fråga hvarom
innom Utskottet a:ne Stånd ansett sig böra
tillstyrka, det Nummer-Lotteriet måtte uppbäfvas,
samt den derutaf nu påräknade Inkomst
ersättas genom Allmänna Beviilningens
tillökande; hvaremot de 2-.ne öfrige Stånden
varit af den mening, att Nummer-Lotteriet borde
bibehållas; varande härvid fogadt en Ledamots
serskildta yttrande.
2:0 Öfver de hos Högvördiga Preste- och
Välloflige Borgare-Ståndet gjorde Anmärkningar
vid Stats-Utskottets Utlåtande, öfver Herr
J. U. Winbergs Memorial, om Låflerättighet i
Manufactur-Disconten för Skepps-Varfs-ägare
eller Skepps-Byggerier; och har Utskottet, som
Ben ii April.
förblifvit vid dess första Utlåtande, att de af
Herr Winberg för Skepps-Byggerieme föreslagne
Låne-biträden synas icke lämpeligen kunna
ifrån Manufactur-Disconten utgå, likväl ansett
sig böra tillägga, att, i händelse utöfver det
för Manufactur-Discontens understöd erforderlige
ytterligare biträde af Banquen, hvilket med
Skepps-Byggeriernes Låne-understöd icke borde
förblandas, vidare tillgång till Manufacrurernes
och Slöjdernes upphjelpande kunde finnas
, ett belopp af 100,000 R:dr utaf sådana
Medel måtte intill nasta Riksdag til! Låne-understöd
för Skepps-Byggerierne anslås; i hvilket
afseende Utskottet jemväl föreslagit åtskilige
reglementariska föreskrifter.
3:0 Rörande de hos Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Uilåtande,
angående Fond till godtgörande af framlidne
Heir Riks-Rådet Friherre Adler Salwii
Arfvingars underdåniga Krono-fordran j och har
Utskottet med besvarande af dessa anmärkningar
tiilkänpagifvit, att de öfrige gme RiksStånden
gillat Utskottets förra Utlåtanden.
4:0 Af den 5 dennes, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 16 sistledne
Februarii afgifne Förslag till beräkning af
Inkomsttitlarne uti näst upprättande Riks-Stat;
och har Utskottet, i anledning af Ridderska.
pets och Adelns samt Preste-Ståndets anmodan,
tillika öfverlemnat det af Utskotiet uppgjorde
andra alternativa Förslag till InkomstTitlarnes
beräkning, samt i öfrigt tillkännagif
-
Den ii April.
383
vit, att i händelse Utskottets första Förslag
vinner Riksens Ständers bifall, i följe hvaraf
öfverskotten å Inkomsterne komma såsom förut:
att till Riksgälds-Contoiret ingå, Utskottet
ämnade föreslå det nödige Medfcl, till betäckande
af den brist, som å de påräknade Statsinkomsterna,
emot förmodan , kunde uppkomma,
matte uti Riksgälds-Contoiret afsättas, att
af Kongl. Majit vid förefallande behof användas.
Från Förstärkta Stats-Utskotfet;
Af den 9 dennes, angående de till Förstärkta
Stats-Utskottets åtgärd öfverlemnade Bevill.
nings-Frågor *, anmälande Utskottet det omröstBingarne
sä utfallit, att, i frågan om Capitations-Afgiftvän
den kommer att utgöras till lika
' belopp af hvarje Mantalsskrifven Mansperson,
och till lika belopp för hvarje Mantalsskrifven
Qvinspersoo, endast med de undantag,
i afseende på ålder, hvartill Bevillningsutskottets
Betänkande af den 23 sistledne Januarii
föranlederj samt i frågan om den föreslagna
Öfverflöds-axgiften, att densamma skall
utgå genom Taxering af vissa Öfvertlöds-Articlar,
och derest den erforderlige Summan icke
kan på sådant sätt erhållas, en Fyllnads-Afgift
utgöres för Landt-Tulls-ersättningen.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi^- Utskotten :
Af den 26 nästV.dne Martu:
1:0 Angående Grefve Lövenhjelms , Gustaf,
384
Den it April.
Förslag, om vidtagande af en serskild Räddnings-anstalr
för dem , som å Rikets Sjökuster
kunna lida Sjönöd; och hafva Utskotten trott
sig äga anledning tillstyrka Riksens Ständer,
att gjorde förslaget, så vidt det rörer sjelfva
införandet af ifrågavarande Lifräddnings-anstalt,
hos Kongl. Maj:t till Nådig uppmärksamhet i
underdånighet anmäla ; förmodande Utskotten
att, i händelse Kongl. Maj:t skulle anse samm#
Anstalt för en och annan Kustort tjenlig, Kongl.
Majit i Nåder lärer finna utväg till bestridande
af de utgifter, som dermed kunna vara förena,
de, utan att något serskildt anslag erfordrades.
2:0 I anledning af Herr Munk af Rosenschölds,
Eberhard, Anförande, om vidtagande
af sådana Medel, hvilka återföra välmåga innom
Landet; hvilket Anförande, såsom innefattande
Ämnen af skiljagtig beskaffenhet, Utskotten,
jemlikt 51 §. Riksdags ordningen, icke
ansett sig kunna tili någon pröfning upptaga.
3:0 Angående Herr Munck af Rosenchölds
Memorial, med Förslag, att Stats- och Oeconomiae-Utskotten
matte meddela underrättelse,
om hvad vid de af Riksens Ständer vid sista
Riksdag anmaldta Önsknings-mal blifvit tillgjordt;
till besvarande hvarai Utskotten åberopat
de upplysningar, som justitia Ombudsmannens
afgifne Berättelse, uti detta afseende innehåller.
4:0 Angående vackt fråga, om undersökning
-
Den 11 April.
385
liing på allmän bekostnad, till utrönande af
möjligheten, att genom sänkning förekomma
öfversvämningar af Sjön Wenern; anseende
Utskotten hvad i ämnet blifvit anfördt, icke
erfordra någon handläggning, sedan Kongl.
Maj:t under den g sislledne December, i anledning
af Landshöfdingens i Carlstad gjorde
hemställan, i Nåder förordnat Öfver-Directeuren
Hagström, att omförmiilde undersökning
på allmän bekostnad verkställa.
5:o Angående väckt fråga, om inrättandet
af en Berg-Verks-Schola; tillstyrkande Utskotten,
att Riksens Ständer, under förnyande af
deras vid 1815 års Riksdag i detta afseende
framstälde underdåniga önskan, måtte ytterligare
fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
på vigten och fördelen af ifrågavarande
Undervisnings-anstalt»
Från B ev ilin ings-Ut sko t le t .*
Af den 26 nästlednc Martil, öfver RiksdagsFullmägtiges
J. Ruthbergs och K. Mörtbergs
Memorial, angående understöd för Curhusen
i Norrbotten; åt hvilket ärende Utskottet
icke kunnat lemna någon handläggning,
hellst fråga vore väckt om inrättning af Curhus-anstaiter
öfver hela Riket och en allmän
årlig afgift till deras underhållande.
Från Serskildta Utskottet t
Af den 2 dennes, med upplysningar om
Ridd. q. Ad. Prat. V B. 1 Afd. 49»
386
Deri 11 April.
de hittills vidtagne åtgärder, i frågan om indragning
och sammanslående af öfverflödiga Embeten
och Tjenster; och har Utskottet jemte anmälan,
alt vid jemförelse emellan Riksens Ständers
år 1815 fattade Beslut och den till Kongl.
Maj:t afgångne underdåniga Skrifvelse, rörande
tillökning i de Penninge-löntagande Embetsoch
Tjenstemännens Löner, den olikhet förefunnits
att det tillägg, ”att nämnde tillökning
endast kunde blifva provisionel intill nästa
Riksdag, hvarförinnan Förslaget till reglering
af Styrelse-Verken uti dess åtskilliga grenar
k om ine att utarbetas,” icke vore uti Riksens
Ständers Skrifvelse omförmäldt, och således
förbiifvit Kongl. Maj:t obekant, tillika ansett
sig böra föreslå, att Riksens Ständer, antingen
sjelfva, genom sina egna Medlemmar måtte låta
utarbeta ett Förslag i detta ämne, för att
derefter till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemnas,
eller ock, med anledning af ofvannämnda
uteslutna vilkors anmälande, hos
Kongl. Maj:t anhålla om en Comites snara tillsättande,
hvaruti Riksens Ständers Ombud äfven
borde deltaga; på det något binder ej
måtte uppstå för den provisionella Löne-tillökningens
vidare fortfarande; och var härvid
fogad den serskilda mening Utskottets Ordförande
afgifvit, att någon origtighet uti Expeditionerne
af Riksens Ständers Beslut vid i8i5
års Riksdag, rörande Löne-tillökningen, på
sätt Utskottets öfrige Ledamöter anmärkt, icke
skall hafva ägt rum.
Den 11 April.
387
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag;
Från Ilögvördiga Preste-Stäindet:
Af den i i denna Månad'j med tillkännagifvande
att Preste-Ståndet:
1:0 Till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande
öfverlemnat de i frågan om grunderne
för den blifvande Bevillningen inom RiksStånden
yppade skiljagtigheter.
2:0 I anledning af Yällofl. Borgare-Ståndets
bifall till Lag-Utskottets Utlåtande, om
en viss afgift till Krono-Fogdarne i Westerocb
Norrbottens Län; då de icke sjelfve utan
genom Länsmännen verkställa Utslag i Utsöknings-mål,
gjorde inbjudning till MedStånden
att förena sig om den underdåniga ansökning
till Kongl. Maj:t, att Herrar LandshÖfdingar
måtte anbefallas, att genom Circulaire förständiga
Krono-Fogdarne i deras Län, att de aro
berättigade i och för sådana private Utmätnings-förrättningar,
som på deras eget ansvar
verkställas, åtnjuta biträde af Länsmän och
Fjerdingsman inom Fögderiet, funnit för godt
förblifva vid Preste-Ståndets den i4 nästled ne
Martii till berörde Utlåtande lemnade bifall.
Af den 4 dennesj innehållande:
1:0 Återremiss af Stats-Utskottets Betänkande,
angående Strömsholms Stuteri-Inrätt
-
388
Den 11 April.
ning; OeconomiceUtskottets Utlåtande om fdreslagne
åtgärder till hämmande af Veneriska
smittan; samt Lag- och OeconomiceUtskottens
Betänkande, om förändring af de rörande Enskiftesdelningar
utfärdade Författningar.
2:0 Godkännande af ConstitutionsUtskottets
uppgift å de vid denna Riksdag af Riks-Stånden
gemensamt antagna Grundlags-ändringsFörslag;
3:o
Bifall till nedannämnde Betänkanden,
nemligen :
OeconomiceUtskottets: Om förhöjd Tull-afgift
för Boktryckeri-Stilar.
Angående upphäfvande af Stockholms Stads
rättighet att uppbära parmpenningar m. m.
Om inrättande af en Comité i hvarje Församling
till utdelande af den Spannmål Magazins-Directionen
lemnar; och
Om ändringar i Författningarne, rörande
Skogarne i Riket.
Lag- samt Oeconomice-Utskottens:
Om Förslag till ändring af föreskrifterne
rörande Stängselskyldigheten;
Angående Jordägares rätt hos Landbo samt
Rättegångssättet vid Utsökningen deraf;
Den ii April. 389
Rörande delnings-grunden vid enskiften
af Hemmanen i Blekinge;
Rörande Husbehofs Mjölqyarnars befrielse
från Skattläggning;
Angående rätt för Hemmansägare att uppföra
och begagna Husbehofs-Qvarnar; och
Om upphäfvande af förbud emot Landtköp,
samt
LagUtskottets angående:
Förklaring, rörande hvad till Politie-mål
bör hänföras;
Ändringar i nu stadgade Rättegångs-Ordning;
och
Öfver-Ståthållare-Embetets i Politie-.\ren«
den ställande under Hof-Rättens granskning;
hvarförutan ock Preste-Slåndet låtit bero vid
Lag-Utskottets Memorial i frågan om förlupen
Makas rättighet att i nytt gifte ingå.
4:o Gillande af Stats-Utskottets Betänkanden:
Om
förändring af Saltpettergärdens utgörande;
Angående
Bokhållaren Carlsunds ansökning,
om utbekommande af Mantalsskrifnings
-
390
Den 11 April,
Provision; samt, rörande Begrafningshjelp efter
Secreteraren Morin.
Af den 7 dennesj innefattande:
1:0 Ståndets beslut att lemna samteliga
Riksens Ständers Utskott del af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse den 4 dennes rörande Riksdagens
förlängande.
2:0 Bifall till nedannämnde Utskotts Betänkanden,
nemligen:
Oeconomice-Utskottets :
Om Landtbruks-Academien, dess CentralYerkstad
xn. ra.;
Bug" samt Oeconomice-Utskottens:
Angående rättigheten för Allmogen i Skåne
och Blekinge, att emellan alla Hamnar derstädes
obehindradt föra sina Producter;
B anco-Uts kottets :
Om utgifvandet af Banquens Fastighets
Lån;
Angående
närmare bestämmande af rättigheten
för Gorporationer och Bolag att i Banquen
upptaga Lån å fast Egendom;
Rörande de vid Banquen erforderlige ve
-
Ben 11 April.
39i
derhäftighets-betyg och förökning i antalet af
Verkets Styresmän; samt
Om understöd för Södertelje Canal- och
SlussVerks fullbordande.
3:o Ståndets beslut att öfverlemna frågan
om Regerings-Rådet von Schewens Arfvingars
fordran, till det Förstärkta Stats-Ulskottets afgörande.
4:o Godkännande af de utaf ConstitutionsUtskottet
föreslagne tillägg uti 5^ §. Riksdagsordningen,
samt 107 §. Regerings-Formen.
5:o Återremiss af Banco-Utskottets Memorial
om specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignationer sorn på Banquen utfärdas;
äfvensom af Constitutions-Utskoltets Memorial,
angående ett tillägg i 9 §. RegeringsFormen.
Från Vä/loJlige Borgare-Ståndet :
Af den 4 innevarande Månad, deruti tillkännagifves,
alt Ståndet afslagit OeconomiceUtskottets
Utlåtande, angående anstalter till
den Veneriska smittans utrotande.
Af den 7 i samma Månad:
1:0 Om meddelande till samtelige Utskotten
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den 4
dennes rörande Riksdagens förlängande.
392 Den ii April.
2:0 Angående återremiss af Stats-Utskottets
Betänkande rörande Strömsholms Stuteri-inrättning;
äfvensom af Lag- och Oeconomice-Utskottens
Utlåtande, angående väckt fråga rörande
rättighet för Allmogen i Skåne och Blekinge
att emellan Hamnarne derstädes få sjöledes
obehindradt föra deras Producter;
3:o Om bifall till nedanuämnde Betänkanden:
Stats-Utskottets
:
Angående Flyinge och Dahlby Stuteri-Inrättningars
Stat;
Om upphörande af de till nämnde Kungsgårdar
utgjorde Dagsverks-skyldigheter;
Angående projecterad Aflönings-Stat för
Ulricsdahls Kongl. Lustslott.
Om förändring och lindring i Saltpettergärdens
utgörande.
Angående Bokhållaren Carlsunds utbekommande
af Mantalsskrifnings-provision;
Om utbetalning af Begrafningshjelp efter
Secreleraren Morin.
B an co-Ut skottets:
Angående en ny Mynt-Ordning;
Den 11 April. 393
Frågan om rättighet att i Banquen mot
Svenskt Specie-mynt tillbyta sig omyntadt
Guld och Silfver?
Förlängning i Prasscriptions-tiden för Låns
omsättning i Banco-Discont-Verket;
Skyndsamhet i utgifvandet af Banquens
Fastighels-Lån.
Närmare bestämmande af rättigheten för
Bolag och Corporationer att i Banquen upptaga
Lån på fast Egendom.
De vid Banco-Discont-Verket erforderlige
vederhäftighets-betyg och tillökning i antalet
af Verkets Styresmän; samt
Understöd för Södertelje Canal.
Stats- och Banco-Utskottens:
Angående Justering inför båda Utskotten
gemensamt af de föreskrifter, som skola gälla
för Rikets Ständers båda Penninge-Verk.
Lag-Utskottets:
Angående att publiqne Auctoriteter, som å
Kronans vägnar afsluta Contract med Enskilde,
ej må vid tvist deröfver döma;
Om förlupen Makas rätt att i nytt Giftermål
ingå.
394 Den 11 -April.
Om bestämd förklaring angående hvad till
Politie-mål hörer;
Angående Sjölagens öfverseende;
Om Jordägares företrädes-rätt lill Brukares
lösa Egendom;
Angående frågan om ändringar i nu stadgade
R ä ttegå n gs-Or d n ing;
Rörande förslaget om Polisens ställande
under Kongl. Hof-Rättens granskning.
Lag- samt Oeconomice-Utskottens:
Om förslag till förändring af så väl Enskiftes-Författningarne;
som af
Förordningen om Stängsel-skyldigheten;
samt
Oeconomice-Utskoltets :
Angående förändring i mätningssättet af
Säd och Halm.
Af den 8 dennes } innehållande alt Borgare-Ståndet
:
i:o Aterremitteradt, Lag- samt Oeconomice-Utskottens
Betänkande, rörande rättighet
att uppföra och begagna Husbehofs-Vatlenoch
Väder-, Mjöl- och Såg-Qvarnar;
Den 11 April.
395
2:0 Bifallit, Las,- och Oeconomice-Utskottens
Betänkanden:
Angående Jordägares rätt hos Landtbo,
samt Rättegångssättet vid utsökniug deraf;
Rörande frågan om rätta delningsgrunden
vid Enskiften af Hemman i Blekinge Län; och
I anledning af väckt fråga om upphäfvande
af förbud mot Landsköp.
3:o Instämt i Högvördige Preste-Slåndets
beslut, angående anmodan till Riksens Ständers
samtelige Utskott, att till förekommande af
Riksdagens förlängande, iakttaga, att de vidlyftiga
Utlåtanden, hvilkas tryckning kunde
fordra en längre tid, må varda skrifteligen inlemnade
till Riks-Ståndens granskning.
/po Antagit, Constitutions-Utskottels föreslagne
tillägg i 9 och 107 §§. RegeringsFormen
samt 29 och 57 §§. Riksdags-Ordningen.
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af den 4 dennes, med underrättelse att
Ståndet:
i:o Godkänt de af Constitutions-Utskottet
föreslagne tillägg i 9 och 107 §§. RegeringsFormen
samt 57 §. Riksdags-Ordningen;
I
896 Den ii April.
2:0 Förenat sig uti Högvördige PresteStåndets
meddeldte beslut, angående dels anmodan
till Stats-Utskottet att inkomma med
Förslag, i afseende på redovisningen af StatsVerkets
förskott till tryckning af RiksStåndens
Protocoll vid denna och kommande Riksdagar,
samt dels användandet af de utaf 1815 års
Bihang till Riks-Ståndens Protocoll öfverblefne
Exemplar;
2:0 Bifallit Oeconomice-Utskottets Betänkanden,
angående:
Spannmåls- och Victualie-Handelns på
Landet beläggande med enahanda Utskylder,
som dessa Handels-Näringar i Städerne åtfölja.
Förbud emot Krämares kringstrykande;
Möjlighets beredande för innehafvare af
Boställs-jord, att låta försäkra Äbyggnaden i
Allmänna Brandförsäkrings-Verket;
Jemkning uti BåtsmansRoteringen i Halland.
Medels vidtagande till Liixens hämmande
och Inländske Fabriquernes upphjelpande;
Landtbruks-Academien, dess CentralYerkstad,
m. m.
Fortfarande af det mot Utländska Öfverflöds-varor
utfärdade förbud; samt
Den 11 April.
397
Yrkad högre Tull-afgift för BoktryckeriStilar.
4:o Gillat Stats-Utskottets Utlåtande, angående
väckt fråga, om de till Flyinge och
Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverksskyldigheters
upphörande.
5:o Bifallit Stats-Utskottets Betänkanden,
angående:
Dahlby och Flyinge Kungsgårdars och
Stuteri-Inrättnings Stat;
Föreslagen Aflönings-Stat för Ulricsdahls
Kongl. Lustslott;
Bokhållaren Carlsunds ansökning om utbekommande
af Mantalsskrifnings-Provision;
och
Begrafningshjelp efter Secreteraren Morin.
6:0 Instämt i HögvÖrdige Preste-Ståndets
förbehåll, i afseende på Expeditions-TJtskottets
gillade Förslag, att Utskottets Betänkanden,
icke skrifne utan genom tryckta ark af Bihanget
skulle Riks-Stånden meddelas.
'7:0 Remitterat lill Stats-Utskottet, Expeditions-Utskottets
Memorial, om förvaringsrum
för öfverblifvande Exemplar af Bihanget
till Riks-Ståndens Protocoll; samt
8:0 Instämt i Borgare-Ståndets beslut an
-
393
Den 11 April.
gående en underdånig anhållan hos Kongl.
Majrt, att Landshöfdingarne må genom Circulaire
förständiga Krono-Fogdarne i hvarje Län,
att de äro berättigade, i och för sådana Privata
Utsöknings-förrättningar, som af dem på
eget ansvar verkställas, åtnjuta biträde af Länsoch
Fjerdingsman inom Fögderiet.
Alla dessa Protocolls-Utdrag lades till
Handlingarne.
Upplästes till Justering och godkändes
Expeditions - Utskottets Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående beslutne ändringar i Grundlagarne.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
under N:o 72 afgifne samt den 8 dennes på
bordet lagde Betänkande, öfver väckt fråga
om förändring uti det nu stadgade sätt för uppenbar
Kyrkoplikts verkställande; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Betänkande
gilla, med antagande af det deruti
föreslagne irsta Alternativ, eller att Absolutionen
icke må tillbakahållas blott af det skäl, att
den till Kyrkoplikt dömde personens begrepp
i Salighets-Läran befinnes vara inskränkte.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
Ben 11 April.
399
härefter uppkommit samt emottagit kluhhan af
Grefve Lewenhaupt, företogs till pröfning BevillningsUtskottets
under N:o 7 afgifne samt
den 8 dennes på Bordet lagde Betänkande, om
en förnyad Chartae-Sigillatas-Förordning.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Om jag
icke bedrager mig är genom Författningar påbudit,
att en Charta, hvarmed en handling belägges,
skall genomdragas och med Sigill förses;
men om detta Sigill sättes å Chartans Stämpel
och dervid skulle hända att lacket någon
stund finge hrinna, skulle derigenom Stämpeln
förloras, så att man sedermera ej kunde urskilja
Valeuren af den till biläggning nyttjade
Chartan; jag hemställer således att det måtte
blifva förbudit alt påsätta Sigillet å sjelfva
Stämpeln och anhåller på sådan grund om återremiss
af Utskottets Betänkande.
Grefve Kalling, Pehr, yttrade, att enär
nu Riksdagen nalkades till slut, det icke vore
lämpeligt att för mindre betydelige anmärkningar
besluta återremisser; af hvilken anledning
Grefven för sin del tillstyrkte bifall af
BevillningsUtskottets Betänkande.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Utan anmärkning vid Högloflige BevillningsUtskottets
Betänkande, rörande stämplade
Pappers-afgiften, får jag härvid blott erhindra:
att då den i 24 §. af nu gällande För
-
400
Den 11 April.
ordning derom, hvarmed den nu föreslagne,
alldeles är öfverensstämmande, gifne föreskrift
till undantag af Stämpel-afgift i mål, som hafva
afseende på allmänna Onera, saknat mera
allmänt behörig tillämpning och i sådana mål,
af icke tvetydig beskaffenhet, flere Utslag skulle
kunna företes, som på Charta skrifne, ej
mindre ifrån de högre Instantier, än Konungens
Befallningshafvande och Domstolar emanerat,
men, i hvilka fall, ingen ansvarighet är för Vederbörande
föreskrifven; så får jag vördsammeligen
föreslå, att, så vida icke denna, som
många andra föreskrifter, skall genom saknad
efterlefnad, äfven hädanefter blifva en död bokstaf,
någon sådan ansvars-föi bindelse för Vederbörande,
till iakttagande häraf måtte stadgas,
som säkert bereder Författningens efterlefnad,
och anhåller alt denna anmärkning måtte få
åtfölja Betänkandet om det lill Utskottet återremitteras,
eller i annat fall, till Utskottets
uppmärksamhet serskilt öfverlemnas.
Då, uppå Herr Gref vens och LandtMar skalkens
hemställan, huruvida Ridderskapet och Adeln
ansåg BevillningsUtskottets Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitteras, ropades
Nej: föreslog Herr Grefven och LandtMar shalken
att Betänkandet måtte gillas, hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
un
-
Den 11 April. 40I
under N:o 8 afgifne saint den 8 dennes på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckt
fråga, dels otn inrättande af en tätare Postgång
emellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i alla Län, dels om ett vidsträcktare begagnande
af Post-inrättningen i allmänhet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Utan anspråk på brytning i Utskottets
negativa behandlingssätt, tror jag mig likväl
böra framställa det mindre Lag-enliga, som i
Utskottets Betänkande sig företer, då Utskottet
väl medgifver nyttan af föreslagen Postgång
tvenne gånger i veckan, emellan Landshöfdinge-Residencerne,
men blott i afseende
på kostnaden detsamma afstyrker.
Det vill mig synas, att Utskotten bordt
stadna vid yttrandet af den medgifna nyttan,
samt uppdraga åt Stats-Utskottet att sig utlåta
öfver behofven för en vidsträcktare Post-Inrättning,
men då Utskottet ansett sig tillhöra
att utöfver förenämnde gräns sträcka dess åtgärd,
hade Utskottet icke saknat anledning i
min Motion, att pröfva, huruvida Post-Inrättningen
i flere anmärkte smärre Städer, böra äga
uteslutande rätt, att på Statens bekostnad underhållas,
samt om icke, med iakttagande af hushålls-principen,
det varit mera rättvist och mera
allmänt nyttigt, att sådana kostnader blifvit öfRicid.
0. Ad. Prot. V B. I Afd. 5i, 5a.
402
Ben 11 April.
verflyttade lill den föreslagne dubbla Postgången
emellan Landshöfdinge-Residence-Städerne,
så vida icke, som jag likväl förmodar, den nya
Inrättningen kunnat verkställas utan någon rubbning
i den nu varande. I öfrigt får jag vördsammeligen
hemställa, huruvida Utskottet iakttagit
en noggrann rättvisa, då det afslagit det
yrkande, att till Konungens Befallningshafvande
borde med KronoPosten ifrån KronoBetjente få
öfversändas de förklaringar och yttranden, som
i följd af allmänna förbindelser kunde LänsInnevånarne
alfordras. Huru ofta händer icke
att för den minsta föregifne ofta ogrundade tillvitelse
för försummelse i Skjutsning eller andra
åliggande skyldigheter, att kallelse ifrån
Landshöfdingen utgår till inställelse eller förklaring
inom få dagar, då nödvändigheten att
i sådant afseende göra en resa af stundom 16
eller 18 mil fram och tillbakas, bereder för
den inkallade en större kostnad, utan all ersättning
än hvartill sjelfva plikten för en försummelse
om den ock varit verkelig, kunnat
uppgå. För min del skulle jag önska att Betänkandet
med dessa anmärkningar måtte återremitteras,
sorn jag till Ilögloflige Ridderskapets
och Adelns bepröfvande öfverlemnar.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg BevillningsUtskottels
Betänkande, böra i anledning
af Grefve Gyllenborgs dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återförvisas.
Ropades Nej.
Den 11 April.
403
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde Proposition till bifall å Betänkandet;
hvilken Proposition med Ja besvarades.
Föredrogos å nyo oell gillades följande
från BevillningsUtskottet inkorene samt den
8 dennes på bordet lagde Betänkanden:
1:0 Under N:o 4 angående anslag af BevillningsMedlen
lill understöd för KronoUppbördsVerket
i Stockholm.
2:0 Under N:o 5 i fråga om UppbördsBetjeningens
aflönande i Götheborg och öfrige
Städer utom Stockholm.
3:o Under N:o 9, i anledning af väckt
fråga att all serskild Bevillning för Gästgifveriet
så väl å landet som i Städerne, der värkeligt
Skjutsombyte finnes, måtte upphöra.
4:o Under N:o 10 angående personers
Skattskrifning vid Bruken såsom arbetare.
Föredrogs till pröfning Stats- och LagUtskottens
under N:o i3i afgifne samt den 7
dennes på bordet lagde Betänkande, i anledning
af väckte Motioner, om Löne-förbättring
för Häradshöfdingarne.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
404
Den 11 April.
Om jag icke sjelf beklädde ett sådant Embete,
hvarom nu är fråga, skulle jag vara vidlyftig i
mina anmärkningar emot Utskottens Betänkande;
men då jag nu sjelf innehar ett dylikt Embete
och jag ej vill blottställa mig för tillvitelse
att ledas af egennytta, så öfverlemnar jag
till Riksens Ständers visa bepröfvande, att afgöra
om någon förbättring i dessa Embetsmäns
Lönevilkor kan äga rum.
I anledning af det utaf StatsUtskottet åberopade
skäl, att en del Häradshöfdingar hafva
Boställen, får jag erindra att ett Hemman af
4 eller på sin höjd i Mantal med vanliga Onera
och deribland Rotering och hvilket skall skötas
af Tjenstefolk, icke lemnar någon Löneinkomst,
utan är snarare endast en tillflyktsort.
Hvad åter angår den Expeditions-lösen
Häradshöfdingarne är tillagd och som utgör 6
sk. för hvarje ark, hvaremot 3:ne ark måste
skrifvas, så kan väl ingen anse dessa Löningsvilkor
vara afundsvärde. När dertill kommer
att Häradshöfdingarne äro de ende Civile Embetsman,
som icke bestås Skrifvarhjelp och
de fläste äro nödsakade att till sitt biträde hafva
3:ne Skrifvare; så tror jag att om allt detta
hos StatsUtskottet kommit i öfvervägande
StatsUtskottets yttrande bordt blifva mera i.
enlighet med LagUtskottets Utlåtande.
Jag öfverlemnar likväl till Ridderskapet
och Adeln att bedömma om Statsverket med
-
Den 11 April. 40g
gifver att någon Löneförbättring kan Iläradsböfdingarne
tilJgodokomma.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
StatsUtskottets i frågan om Löneförbättring
meddeldte yttrande samt gilla LagUtskottets
hemställan, att Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla det Vederbörande
kunde om rätta förståndet af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse lill Dess och Rikets
HofRätter af den 16 Augusti i8r5 underrättas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomioeUtskottels under den N:o 77
afgifne samt den 7 dennes på bordet lagde
Betänkande, rörande ändring af Tjeustehjons
flyttningstid.
Herr Oxehufvudj Boj bade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Med anledning af Riksens Höglofl. Ständers
OeconomiasUtskotts Betänkande, rörande
den af mig föreslagne granskning och förbättring
af i8o5 års LegoStadga; så får jag
härmedelst vid detsamma vördsammast göra
följande anmärkningar.
1:0 Uti ingressen förekommer den menin
-
406 Den ii April.
gen, ”att Kongl. Maj:t blifvit öfvertygad derom,
att Lagstiftarens afsigter i denna väg, icke
till fullo kunna uppnå sitt syftemål, och aldrig
verka en afsedd påföljd, i anseende till Tjenstehjonens
seder, trohet, flit och skicklighet,
så framt icke Lagens påbud tidigt inskärpes
och flitigt åtföljes af Föräldrars, Husbönders
och Lärares trägna, allvarliga och nitiska bemödande
alt så förbättra och odla den uppväxande
Ungdomens seder och förstånd, att
lydnad och ordning icke måga anses för en
plåga.” I följe häraf, har jag föreslagit att Läraren
bör vid årliga Husförhören uppläsa LegoStadgan
och vederbörligen erhindra den uppväxande
Ungdomen om dess noggranna efterlefnad
vid Tjensters antagande.
2:0 Alt Citationer af andra Kongl. Förordningar
och allmänna Lagen böra uteslutas;
äfvensom alla hänvisningar lill andra §§. i sjelfva
Stadgan; emedan Allmänheten i brist af
LagBok och Lagsamling icke förstår LegoStadgan,
hvilken i möjligaste måtto bör vara tydelig,
kort och bestämd, på det icke fel genom
okunnighet, må förefalla.
3:o Den uti 3 §. af 11 Art. nämnde husagan
utsträckes ofta för vida, och torde förtjena
att närmare bestämmas, och bestraffningar
med Löneafdrag på en eller flere månader
införas. Det i samma §. förekommande Förordnande,
att å landel bör hos Kronofogden
eller Länsman, anmälan göras, då antingen missämja
uppkommer eller Husbonden för Tjen
-
Den 11 April. 407
stelijonets sturskhet eller otrohet vill det från
sig skilja; men då dessa Embetsman dels kunna
bo aflägse, dels merendels äro öfverhopade
med Embetsgöromål af vigtigare beskaffenhet,
så kunde ändamålet lika väl befordras om dylika
tvister afgjordes uti en Nämndemans och
en god mans närvaro, hvilket medförde mindre
kostnad och skyndsammare Expedition. Vid 4
§. samma Art. borde tilläggas, att Tjenstehjon
ieke må betinga sig eller affordra dageligt
Bränvin; vid förlust af tre månaders Lön, utan
må det ankomma på Husbondens godtfinnande,
att efter råd och lägenhet tilldela sina Tjenare
denna förderfveliga dryck.
4:o Emedan de fläste Eldsvådor uppkommer
genom Tjenstehjon^ vårdslöshet med Eld;
så tror jag att bestraffningen derföre borde
skärpas och närmare bestämmas än uti 9 §.
11 Art., hvarest blott hänvises till ByggningaBalkens
24 Gap., hvilket få Drängar och ännu
mindre antal Pigor känner, förrän de blifva
för Domstolen framdragne, att till ansvar stånda
för det de, medelst Eldens vårdslösa behandling,
gjort sitt Husbondefolk husville;
och ofta förspillt många Familjers timmeliga
välfärd. — Denna ändring må ock gälla vid
föregående 8:de §.
5:o Den 12 §, 2 Art. borde förenas med
den 4 §• samma Art.
6:0 Sedan den oseden nu inrotat sig på
Landet, att redan vid Påsktiden de bästa Tjeft
-
408
Ben 11 April.
stell jonen vidtalas att af andra Husbönder taga
Städsel, hvarigenom oftast händer alt Tjenstehjonet,
som alltid förmodar sig på annat ställe
erhålla bättre Tjenst, merendels med olust
och missnöje, hela Sommaren, förrättar de angelägnaste
arbeten, och anser dem svåra; hvaremot
Husbonden med förtrytelse och harm öfver
sin grannes ofog, att hafva fråntagit honom
ett dugtigt och godt Tjenstehjon, med kallsinnighet
anser den Tjenaren, som han vet vara ledsen
vid sin tjenst, och arnar adlytta; — deraf
följer ömsesidig ovilja, sista halfva året, eller
oek finnér Husbonden sig föranlåten, att
med Löneförhöjning eller dylikt, söka obligera
ett beskedligt Tjenstehjon att qvärblifva;
och återbära den olagligt tagna Städjan, hvarigenom
missämja och oredor alltid förefalla;
alltså får jag vid VI Art. i och \ §§. föreslå
den förändring: att Husbondens Städja, till de
i hans tjenst varande Tjenare, må efter Midsommar
först utgifvas, och gällande blifva;
samt att Husbonden ålägges att den 10 Augusti
lemna behörig Orlofssedel till dc Tjenstehjon,
hvilka icke uti dess tjenst qvarblifva, vid ett vite
al ioR:dr, om han sådant uraktlåter; hvarefter
Tjenstehjonen må äga frihet att Laga Städsel
taga, __ och att det olagliga Stadslandet, måtte
med högre böter förekommas; samt blifva
angifvarens ensak. Det Tjenstehjon, som sig
olagligt städja later, borde åläggas att uti sin
tjenst qvarblifva påföljande året, derest Husbonden
det åstundar. — Vid samma bot må ingen
Tjenstedräng, före Larsmasso, Lega till
Krigstjenst taga, och tjena alltid i thy fall qvar
Den 11 April.
409
till laga Flyttningstid. 1, 2 och 3 §§. i VII
Art. samt 7 §. i VIII Art. böra således i anledning
häraf förändras.
7:0 Vid 3 §. af IX Art. torde den förändring
anses nödig, att TjenstehjonsStadgan uti
mindre Format bör utgifvas, och likasom Almanackorna
emot lindrigaste pris, Allmänheten
tillhandahållas. — Samt som sagt är, uti
Husförhören kunnoggöras.
Sluteligen anhåller jag vördsammast att
Betänkandet, jemte dessa anmärkningar måtte
blifva till LagUtskottets åtgärd remitterat samt
med de öfrige RiksStånden Communicerat;
hvaröfver jag utbeder Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef OeconomiaeUtskottets
Betänkande af Ridderskapet
och Adeln gilladt, samt Herr Oxehufvuds Memorial
till Lagutskottet remitteradt.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets under
N:o i3a afgifne, och den 7 dennes på bordet
lagde Yttrande öfver gjorde anmärkningar vid
dess Utlåtande, angående Arfvoden och Tractamenten
för RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Cancelliet’ och Vaktbetjening.
Grefve Posse> ClaiiSj Fredric: Då jag liar
410
Den 11 April.
anledning förmoda,, det de af Ståndet, hvilka
såsom Ledamöter i StatsUtskottet öfvervarit
denna fråga, af delicatesse icke velat tillstyrka
att RiddarhusFiscalen må af StatsMedlen
erhålla Dagtractamente under Riksdagen, och
jag har hört alt BondeStåndet redan skall bifallit
att berörde Tractamente äfven för RiddarhusFiscalen
må af RiksdagsMedlen utgå;
så får jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle linna lämpeligt att med pröfningen
af detta ärende finge anstå intilldess
de öfrige RiksStånden deruti fattat deras beslut,
samt att Betänkandet således måtte till
nästa Plenum få hvila på bordet.
Som flere Herrar Ledamöter hördes instämma
uti Grefve Posses berörde anhållan,
blef densamma af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Till pröfning företogs StatsUtskottets under
N:o 135 afgifne, samt den 8 dennes på
bordet lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid dess Yttrande, angående indragning
af TalemänsTafflarne.
Friherre Cederström, Jacob: För min del
kan jag icke instämma i StatsUtskottets tillstyrkande,
emedan jag icke anser det vara passande
att Herrar Taleman, som äro Chefer för
Rikets Representativa Corpser, icke skulle sältas
i tillfälle att gifva Måltider ät sa väl Riks
-
/
Den ii April. 411
Ståndens Ledamöter som Rikets högre Embetsman.
Dessutom tycker jag mig finna en motsägelse
deruti, att StatsUtskotlet tillstyrkt att
TalemänsTafflarne skulle indragas, men StåndsKlubbarne
likafullt fortfara, samt de i och för
Talmännens representation nödige utgifter af
Riksdagskostnaderne bestridas. Jag anhåller
således om Proposition på afslag af StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Flere hördes yrka Proposition i enlighet
med Friherre Cederströms Yttrande.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
Proposition till Bifall å Betänkandet.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Betänkandet.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 dennes afgifne, samt den 7 i samma
månad på bordet lagde Memorial med anmälan,
att i frågan om aflidne RegeringsRådet
von Schewens Arfvingars fordran 2 Stånd
bifallit, men nrne åter afslagit ifrågavarande
fordran; fann Ridderskapet och Adeln att berörde
fråga vid sådant förhållande borde till
412 Den 11 4pr il.
det Förstärkta StatsUtskottets åtgärd öfverlemnas.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen,
den ii April 1818.
S. D. Vid föredragning af Högvördiga
Preste-Ståndets och Vällofl. Borgare-Ståndets
ProtocollsUtdrag af den 7 dennes, innehållande,
att sedan Kongl. Maj:t, mecl tillkännagifvande
att dess Krönings- och HyllningsCeremonier
blifvit utsatte till första dagarne af nästkommande
Maji månad, och att således denna
Riksdag, ehuru lagligen tilländalupen den
6 i denne månad komme att fortfara intilldess
nämnde Ceremonier ägt rum, tillika i Nåder
täckts förklara, att Kongl. Majrts lifliga omsorg
för Folkets trefnad och val gåfve Hans
Maj:t rättigh et, både att hoppas och att begära
det Riksens Ständer under den ännu återstående
Riksdagstiden må fortsätta deras öfverläggningar
med det nit, det lugn och den
skyndsamhet, som Allmänna Ärenderne så väsendteligen
kräfva, bemälde RiksSlånd beslutit
att samtelige Riksens Ständers Utskott
borde till behörigt iagttagande af Kongl. Majrts
sålunda yttrade Nådiga önskan meddelas samma
Skrifvelses innehåll; fann Ridderskapet och
Den 11 April. 413
Adeln för godt att, äfven för sin del, uti enahanda
beslut instämma. Ut supra.
S. D. I anledning af derom vacht Motion,
beslöt Högloflige Ridderskapet och Adeln
gifva ConstitutionsUtskottet tillkänna Ridderskapets
och Adelns önskan, det måtte ConstitutionsUtskottet
låta till trycket befordra så
väl de i ConstitutionsUtskottet hällne Protocoll
sorn Handliugarne uti det till Utskottet
remitterade Anmärkningsmål mot StatsRådet
samt Konungens Rådgifvare i Commandomål
för Flottorne, i afseende på de till Befälhafvarne
för en i Nåder anbefalld KustbevakningsExpedition
den 8 April 1817, utfärdade Ordres.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 2 och 3 dennes afgifne 2:ne
Memorial, det ena angående General Adjutanten
för Flottorne Herr Friherre Rudolph Cederströms
ställande under tilltal inför RiksRätt,
samt det andra, i anledning af gjorde anmärkningar
mot GeneralÅdjutanten för FJottorne,
och Föredragande för KrigsÄrenderne;
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln, att
berörde tvenne Memovial borde läggas till
Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con-,
stitutionsUtskottets den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 7 dennes på bordet lagde Memorial.
, innehållande ett föreslaget tillägg i
§. Riksdagsordningen; blef berörde Förslag
I
414 Den 11 April.
till den kraft och verkan 56 §. RegeringsFormen
stadgar, af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 7 dennes p° bordel lagde 2:ne
Memorial, innefattande föreslagne tillägg uti 9
och 107 §§. RegeringsFormen samt 29 §. i
Riksdagsordningen, blefvo berörde Memorial,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar, till
Constitutions - Utskottet återremitterade. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne,samt
den 7 och 8 dennes på bordet lagde Betänkanden:
1:0
Från Stats- och LagUtskotten, under
N:o i3o, angående Herr J. D. von Engeströms
Memorial, om årliga Lagsamlingar.
2:0 Från StatsUtskottet, under N:o 134,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om Medels anslående till bestridande af
Kostnaderne vid Hans Maj:ts Kröning. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
under N:o i36 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Utlåtande, öfver gjorde
Anmärkningar vid dess Yttrande, angående
Pensioner för Hans Kongl. Höghet Kron
-
Ben 11 April.
415
Prinsens f. d. Lärare, blef samma Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln gilladt; med det tillägg,
att CancellieRådet Tannström borde oafkortadt
tillgodonjuta den honom tillagde Pension,
utan afseende å den Lön på Stat bemälte
CancellieRåd framdeles kunde erhålla.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
under N:o 13y, i38, iop, 1/^0 och
141 afgifne, samt den 8 dennes på bordet lagde
Utlåtanden, öfver gjorde anmärkningar vid
StatsUtskottets den 23 sistledne Januarii samt
den 12 och 16 sistledne Februarii, meddeldte
Betänkanden:
1:0 Om bidrag af Statens Medel för Policelnrättningens
i Götheborg underhållande.
2:0 Om ytterligare Medel för Södertelje
Canallnrättning.
3:o Om Löners anslående för LänsNotarier
och LandsContorister.
4.0 Rörande föreslagne Prestebohls-friheter
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde-
och CapellansBoslällen; samt
5:o Angående f. d. vice Talemannen Jon
Jonssons Motion, om Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen;
fann Högloflige Ridderskapet och
416
Den 11 April.
Allein, att enär Utskottets sistnänide Betänkan*
den redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallne;Utskottets ifrågavarande Utlåtanden nu
endast borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning sf StatsUtskottets
under N:o 142 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets ilen 12
sistledne Februarii meddeldte Utlåtande, angående
Herr Öfversten Carl Silfverskjölds Åccordsersättning;
fann Högloflige Ridderskapet och
Adeln för godt, att enär Utskottets sistnämnde
Utlåtande redan blifvit af de öfrige Irenne
Respective RiksStånden bifallit, äfven för sin
del dervid nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
under N:o 71 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Betänkande, öfver väckt
Motion, om granskning af PoliceFörfattningarne,
rörande sysslolöse Personers försändande
till Arbets- eller Correctionshus m. m.j
blef samma Betänkande, i anledning af dervid
gjorde anmärkningar till Lagutskottet återremitteradt.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 11 April 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag
Il
tskot
-
Den 11 April.
417
Utskottets under Nio 72 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Betänkande öfver väckt
fråga om förändring uti nu stadgade sätt för
uppenbar Kyrkoplikts verkställande; fann Ridderskapet
och Adeln för godt att saluma Betänkande
gilla, med antagande af det deruti
föreslagne första Alternativ, eller att absolutionen
icke må tillbakahållas blott af det skäl,
att den tiil Kyrkoplikt dömde personens begrepp
i Salighets-Läran finnes vara inskränkt.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 7 och 8 dennes på bordet lagde Betänkanden:
Från
Bevillnings-Utskottet:
\
i:ö Under Nio 4 angående anslag af Bevillnings-medlen
till understöd för Krono-Upp»
börds-Verket i Stockholm.
2:0 Under Nio 5 i fråga om UppbördsBetjeningens
aflönanfe i Götheborg och öfrige
Städer, utom Stockholm.
3:o Under Nio 7, om en förnyad ChartacSigillatse-F
örordning.
4:o Under Nio 8, i anledning af väckt
fråga, dels om inrättande af en tätare Postgång
emellan Kongl. Majits Befallningshafvande i
Ridd. 0. Ad. Prot. V B. I Atel 53, 54.
418
Den i r April.
alla Län, dels om ett vidsträcktare begagnande
af Post-Inrättningen i allmänhet.
5:o Under N:o q i anledning af väckt
fråga, att all serskild Bevillning för Gästgifverier
så väl å Landet som i Städerne der verkligt
Skjuts-ombyte finnes, måtte upphöra.
6:0 Under N:o 10 angående Personers
Skattskrifning vid Bruken såsom Arbetare.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Under
N:o 77 rörande ändring af Tjenstehjons
flyttningstid. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Slatsoch
Lag-Utskottens under N:o i3i afgifne,
samt den 7 dennes på bordet, lagde Betänkande,
i anledning af väckte Motioner örn Löneförbättring
för Häradshöfdingarne; fann Ridderskapet
och Adeln för godt bifalla Stats-Utskottets
i denna fråga meddeldte yttrande,
samt gilla Lag-Utskottets hemställan, att Riksens
Ständer måtte bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det vederbörande kunde örn
rätta förståndet af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse
till Dess och Rikets IIofRätter af den
16 Augusti 1815 underrättas. Ut supra.
S. D. Remitterades:
Till Lagutskottet:
Ett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo,
Den ii April.
419
rörande granskning och förbättring af i8o5 års
LegoStadga. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottels
under N:o 135 afgifne samt den 8
dennes på bordet lagde Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar, vid Dess yttrande angående
indragning af TalemänsTafllarne, bl ef samma
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 6 dennes afgifne samt den 7 i
samma månad på bordet lagde Memorial, med
anmälan, att i frågan om aflidne RegeringsRådet
von Schewens Arfvingars fordran, 2 Stånd
bifallit, men 2:ne åter afslagit ifrågavarande
fordran, fann Ridderskapet och Adeln att berörde
fråga, vid sådant förhållande borde till
det förstärkta StatsUtskottets åtgärd öfverlemnas.
Ut supra.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan i till 8 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
420 Ben \\ April.
Tisdagen den 4 April.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Upplästes följande från de öfrige Respective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtdrag:
Från Högvördige PresteStåndet:
- •' /
Af den ii i denna Månad,, innefattande:
1:0 Bifall till nedannämnde Betänkanden,
nemligen:
Stats- och Lag-Utskottens:
Om årliga Lagsamlingar;
StatsUtskottets:
Angående Reglerande af de Kongl. Hofvens
Anslagssummor;
Om medels anslående till kostnaderne vid
Kongl. Maj:ts Kröning;
I anledning af återremiss, rörande bidrag
af Statens Medel för Policelnrättningen i Götheborg.
Rörande Pensioner för Harts Kongl. Höghet
Kronprinsens f. d. Lärare;
Den i4 April,
421
LagUtskottets :
Om granskning af PoliceFörfattningarne
och angående Personers försändande till Correetionshus.
2:0 PresteStåndets Beslut att låta hero
vid StatsUtskottets Memorial, i anledning af
återremiss rörande föreslagne Prestebohls-friheter
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde-
och Capellans-Boställen,
3:o Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns Beslut af den 1 dennes, angående en
underdånig auhållan till Kongl. Maj:t, att IlofCancelleren
måtte undfå Nådig föreskrift, att,
så snart Riksdagskallelsen utfärdas, låta vidtaga
sådana förberedande åtgärder, hvarigenom
RiksStåndens Protocoll och Bihanget må kunna
under Riksdagens lopp skyndsamt från trycket
utgifvas. . ,t
Ifrån Vällojlige BorgareStåndcl :
Af den 8 dennes, om bifall till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-Ulskottcns
Betänkande, rörande frågan om llusbehofsQvarnars
befrielse från Skattläggning.
Af den 11 dennes, med underrättelse att
BorgareStåndet:
i:o Återremitterat följande Utskotts Betänkanden
nemligen:
422 jVen i4 April.
La^Utskottets:
Dels i anledning af väckt fråga om förändring
uti det nu stadgade sätt för uppenbar
Kyrkoplikts verkställande; dels öfver Herr
Holms Motion om granskning af PoliceFörfattningarne,
rörande sysslolöse personers försändande
till Gorrectionshus ni. m.
Stats- och LagUtskottens :
I anledning af väckte Motioner om Löneförbättring
för Iläradshöfdingarne; och
✓
BancoUtskottets:
Angående kungörande af BancoSedelstockens
belopp för hvarje år.
2:0 Bifallit, nedannämnde Betänkanden,
nemligen:
Stats- och Lag-Utskottens:
Angående Herr von Engeströms Förslag
om årliga Lagsamlingar.
StatsUtskottets :
I anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående reglerande af de Kongl. Hofvens
StatsSummor;
Om medels anslående lill kostnaderne vid
Kongl. Majrts Kröning,
Den i4 yl pr il. 42g
I anledning af förekomna anmärkningar
vid Utskottets yttrande, om bidrag af Statens
medel för underhållande af Policelnrättningen
i Götheborg;
Angående gjorde anmärkningar vid Ut
skottets
yttrande om ytterligare medel för Södertelje
Canal Inrättning;
Angående gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande, om Löners anslående för
LänsNotarier och LandsContorister.;
I anledning af förekomne anmärkningar
vid Utskottets yttrande, om föreslagne PrestebohlsFriheter
för nya eller framdeles blifvande
Kyrkoherde- eller CapellansBoställen;
Angående gjorde anmärkningar vid Ut
skottets
yttrande, beträffande Tullgarns Kungsgårds
öfverlåtande till Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen;
I anledning af anmärkning vid Utlåtandet,
angående Herr Öfverste SilfverskjÖlds Accordsersättnir^g;
Angående
indragning af TalemänsTafflarne;
samt
OeconomiceUtskottets:
Piörande föreslagen ändring af Tjenstehjon^
Flyttningstid; och
424
Den i4 April.
3:o I anledning af StatsUtskoltets Utlåtande
öfver anmärkningar vid dess yttrande, angående
Pensioner för Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens f. d. Lärare, förblifvit vid sitt i
målet förut fattade beslut.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet'.
Af den 7 i denna Månad, med tillkännagifvande
att Bondeståndet,
1:0 Bifallit nedannämnde Utskotts Betänkanden,
nemligen:
BancoUt skottets:
Om tidigare föredragning och utgifvande
af Banquens FastighetsLån;
Om närmare bestämmande af rättigheten
för Bolag och Corporationer att i Banquen upptaga
Lån å Fastigheter;
Rörande de vid BancoDiscontVerket erforderlige
vederhäftighetsbetyg, samt angående
förökning i antalet af Verkets Styresmän;
I fråga om understöd för Södertelje Garnis
fullbordande;
Rörande Specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignationer, sorn på Banquen
utfärdas:
Den i4 April.
425
LagUtskottets:
Öfver väckt fråga det de publique Auctoriteter,
som å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afsluta Contract med Enskilde, ej må äga
att vid tvist om uppfyllande och tolkning deraf,
sjelfve deröfver domina.
Om bestämd förklaring angående hvad till
Politie mål hänföras hör;
Öfver Förslag till åtskilliga ändringar uti
nu stadgade Rättegångsordning;
Angående Herr Grönhagens, G., Förslag
att Öfver-Ståthållare-Ernbetet i Police-Ärenden,
hädanefter må blifva stäldt under HofRättens
granskning;
Lag- och O economiceZJt skottens:
Om Husbehofs Mjölqvarnars befrielse från
Skattläggning;
Rörande föreslagen ändring, uti Allmänna
Lagens Stadganden och de genom Kongl. Förordningen
den g Februarii 1812 meddeide Föreskrifter
om Stängselskyldigheten;
Rörande rättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne, att emellan Hamnarne derstädes
få sjöledes obehindradt föra deras Producter;
I anledning af gjort, förslag till ändring i
426 Ben 14 April.
nu gällande stadganden rörande Jordägares rätt
hos Landtbo;
Öfver väckt Förslag angående rätta delningsgrunden
vid Enskiften af Hemman i Blekinge
;
Om obehindrad rättighet för Hemmansägare
att uppföra och begagna Husbehofs Vatten-,
Väder-, Mjöl- och Sågqvarnar.
OeconomiceUtskottets:
Om inrättande af en Comité i hvarje Församling
tili utdelande af de Spannmålsunderstöd,
som af MagazinsDirectionen lemnäs;
I anledning af föreslagne åtgärder till Veneriska
smittans utrotande:
2:0 Återremitterat följande Betänkanden,
nemligen:
StatsUtskottets:
Angående förändring i Saltpetter-gärdens
utgörande af Hemmanen i Riket;
Angående Strömsholms Stuterilnrältning;
O economiceUt skottets :
Om förändring i g §. af Kongl. SeglationsOrdningen;
Rörande
yrkadt upphäfvande af Städernes
rätt att uppbära vissa afgifter.
Den i4 April. 427
Lag- och OeconomiivUtskottens:
Om upphörande af förbud emot Landsköp;
3:o Öfverlemnadt till förstärkta StatsUtskottet:
Frågan om RegeringsRådet von Schewens
Pension; samt
4:o lagt till Handlingarne LagUtskoltets
Utlåtanden angående:
Förlupen Makas rättighet att i nytt gifte ingå.
Åtgärders vidtagande lill Sjölagens öfverseende;
och
Sökt företrädesrätt af Jordägare till Brukares
lösa Egendom.
Hvilka ProtocollsUtdrag lades till Handlingarne.
Upplästes och lades på hordet följande
från nedannämde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Från Lag-j samt Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtskotten:
Af den 18 sistledne Martiij öfver flere hos
Högloflige Ridderskapet och Adelil samt Hedervärda
BondeStåndet väckte, förslag om en mera
allmän och utvidgad Näringsfrihet, samt, i sammanhang
dermed, öfver den uti Yällollige Bor
-
428
Den i4 April.
gareStåndet af Herr Edelberg gjorde Motion
om gränsors bestämmande emellan Stads- och
Landtmannahandteringar; med anledning hvaraf
Utskotten hemstäldt, att Riksens Ständer
må till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
att, till förenande af både allmänt och enskilt
gagn, i Nåder meddela sådana rättelser
och förbättringar af de rörande Handeln och
Näringarne nu gällande Författningar, som tiden
oundgängeligen kräfver, utan att dervid hvarken
rättvisa eller något Stånds Privilegier förnärmas;
emot hvilket Utskottens beslut 2:ne Ledamöter
af Högvördige PresteStåndet, äfvensom samtelige
Ledamöterne af Yälloflige BorgareStåndet
sig reserverat, under yrkande att all rubbning
af SkråFörfaltningarne vore stridande emot de
BorgareStåndet förundte Privilegier, fri- och
rättigheter.
Ifrån Lagutskottet:
Af den 2.3 sistledne Martil:
1:0 I anledning af de bos Högvördiga
PresteStåndet gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande väckt Förslag om ändring
i de Författningar, hvilka till förekommande
af Barnamord äro utfärdade; till besvarande
af hvilka anmärkningar Utskottet åberopat
de skäl, Utskottet i sistnämnde Betänkande
andragit, och derjemte tillkännagifvit, att
de öfrige 3:ne RiksStånden samma Betänkande
bifallit.
2:0 I anledning af de hos Hedervärda
Den i4 April.
429
BondeStåndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande öfver väckt fråga om häfvande
af Kongl. Kungörelsen den 26 November
1816, angående sättet för en Menighets hörande
i enskilde tillåtelige ärenden: Anmälande
Utskottet, att de andra tvenne RiksStånden redan
bifallit Utskottets ifrågavarande Betänkande.
3:o Med en förändrad Redaction af Lagens
stadgande uti 2 och 6 §§. utaf 7 Gap. HanrlelsBalken,
i likstämmighet med det af OeconomiaeUtskottet
under den 16 sistledne Januarii
afgifne samt af Riksens Ständer antagne
Förslag, att all handel å Marknad måtte fritt
få börjas så snart Marknadsdagen ingått, utan
af bidande af Marknadens kungörande med
Trumslag.
Af den 25 sistledne Martii:
4:o Öfver de af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, gjorde Förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pligtige, att till JustitiaaCancelleren
och Justitieombudsmannen insända
ett Exemplar af de Kungörelser, som
af dem utfärdas: Att Kongl Maj:ts Befallningsbafvandes
obestämde rättighet till Länens Innevånares
kallande till mundtliga förhör må
inskränkas; och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf mot behörigheten
utaf krafvet väckes; hvilka Förslag Utskottet,
uppå anförde skäl, icke ansett sig kunna
understödja.
Den 14 April.
5:o öfver elen af Herr Borgmästaren E.
G. Holm väckte Motion, om skyldighet ej mindre
för samtelige EmbetsVerken att vid hvarje
halft års förlopp, till Riksens Ständers JustiticeOmbudsman
aflemna ArbetsFörteckningar, än
äfven för vederbörande Directioner öfver Arbets-
och Correctionslnrättningarne samt Spinnhusen
i Riket att qvartaliter till Justitieombudsmannen
insända behörige Fångförteckningar;
å hvilken Motion Utskottet i så måtto
tillstyrkt bifall, att hädanefter, på de tider hvilka
äro föreskrifne för Collegierne och EmbetsVerken
till Arbetets Förteckningars afgifvande,
och för dem, som hafva vården om Spinnhusen
samt de i Länen inrättade Arbets- och Correctionshus,
att insända, enligt faststäldt Formulair
inrättade Förteckningar öfver de insatte
och intagne Personer, lika lydande Exemplar
deraf tillika skulle till JustitiaeOmbudsmannen
öfverlemnas.
6:0 Angående den af RiksdagsFullmägtige
Sven Månsson och Jonas Jansson väckte
fråga om en sådan förändring af Rättegångssättet
i mål, rörande skjuts försummelser, att
desamma hädanefter må af HäradsRätterne få
upptagas och afgöras m. m., å hvilket förslag
Utskottet likväl ej funnit skäl att tillstyrka
bifall.
Af den 26 sistledne Martti:
Angående det af RiksdagsFullmägligen
Carl Fredric Berg gjorde förslag till ändring
Den i4 April.
431
i ansvaret för Fylleri, att dylika brott endast
i vissa fall borde med böter beläggas, samt
Stockstraff och allmänt Arbete vid Arbets-Inrättningar
derföre icke mera äga rum; men Utskottet
har icke ansett sig böra tillstyrka bifall
å hvad RiksdagsFullmägtigen Berg i detta
hänseende föreslagit.
8:0 Öfver så väl Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielssons väckte Förslag, att mål,
som angå Fylleri och oloflig försäljning af Bränvin,
Rumin och Toddy endast må af allmänna
Domstolar upptagas, som ock Riksdags-Fullmägtigen
J. F. Ruthbergs Motion, att Straffet
för Fylleri måtte ifrån Penninge-böter förvandlas
till Fängelse, foch att åtal å sådana brott
må, inom hvarje Församling, af Kyrko-Rådet
afdömas; och har Utskottet ansett sig icke
äga skäl att tillstyrka bifall till de lag-förändringar,
som i ofvanberörde måtto åsyftas; varande
härvid fogade åtskillige Utskottets Ledamöters
serskildte yttranden.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomice-Utskotten :
Af den 28 sistlidne Martii:
1:0 I anledning af de uti Hedervärda BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, rörande väckt Motion om skyldighet
för privilegierad Jord, att deltaga i Tingshus-
och Prestegårds-byggnad; hvilket Betänkande,
på sätt Utskotten anmält, redan af de
öfrige irenne RiksStånden är vordet gilladt.
432 Den i4 April.
2:0 öfver de inom Högvördiga PrcsteStåndet
framställde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande om allmänna Vägarnas underhållande
Vintertiden; varande detta Betänkande,
efter hvad Utskotten tillkännagifvit, redan
af de öfrige Irenne RiksStånden bifallit.
3:o I anledning af hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln skedde anmärkningar vid
Utskottens Betänkande öfver väckt fråga, om
Byvägars underhållande, hvilket Betänkande,
enligt Utskottens anmälan, redan blifvit af de
öfrige RiksStånden godkändt.
4:o Öfver de hos Hedervärda BondeStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande,
rörande rättighet förden som låtit i allmänna
Brandförsäkringsverket försäkra Åbyggnad
å Landet, att undgå erläggande af Brandstod;
af hvilka anmärkningar Utskottet icke
funnit den grund kunna rubbas, hvarifrån Utskotten,
vid afgifvande af sitt förra, af de öfrige
trenne RiksStånden redan bifallne yttrande,
utgått.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf
att Plenum komme kl. 5 i eftermiddag
all fortsättas.
Se'
Deri i4 April.
433
Sedan 4^, 44* 45 och 46 §§. i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln klockan half till p förmiddagen Val
af den utaf 12 Ordinarie Ledamöter och 4 Suppleanter
bestående Nämnd, som skulle äga att
döma, huruvida Högsta Domstolens samtelige
Ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas; och hvilken Nämnd tillika
skulle utgöra Electorer till utväljande af Riksens
Ständers Justitieombudsman och dess
Suppleant.
Valet fortsattes sedermera, hvarunder
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgeck.
Vid förrättningens slut blef ValProtocollet
försegladt för att i nästa Plenum uppbrytas
och kungöras.
Höglofiige Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan | till 5 eftermiddagen.
In fidem Prötocolli
O. J. Lagerheim.
Ridd. 0. Ad. Prot. V B. I Afd. 55, 56.
434
Den 14 April.
Tisdagen den 4 April.
Plenum kl. 5 eftermiddagen.
Öppnades Protocollet öfver det i förmiddags
Pleno hällne Val af den utaf 12 Ordinarie
Ledamöter och 4 Suppleanter bestående Nämnd,
som äger att döma huruvida Högsta Domstolens
samtelige Ledamöter gjort sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehållas, och hvilken
Nämnd tillika skall utgöra Electorer till utväljande
af Riksens Ständers Justitieombudsman
och Dess Suppleant; och befunnos följande
Herrar hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 35 Grefve Gyldenstolpe, Carl
Edvard 221 röster.
— 42 — Gyllenborg, Johan
Henning, 347 dito.
— 54 —• Spens, J. Melker, 204 dito.
— 253 Friherre de Geer, Carl, 347 dito.
— 329 — Adlerbeth, Gud
mund
Göran, 221 dito.
— 473 Herr Coijet, C. Fredr., 2o5 dito.
— 862 — Gyllenkrook, G., 347 dito.
—■ 1940 B. — Tersmeden, Full
mägtig
Hr "Tersmeden,
Pehr R., 219 dito.
— i58G •— Raab, Full magt.
Grefve Bonde,
Gustaf, 225 dito.
Den 14 si pr il.
435
N:o 1824 Herr v.T örne, Michael, 2i5 röster*
— 1952 — von Plomgren,
Fullm. Frihe rre
Hjerta, Fredric, 227 dito.
—- 2004 — von Schulzenheim,
Davidj 222 dito.
Suppleanter:
— 2409 Friherre Adelsvärd, Jo
han
Carl, 204 dito.
— 436 Herr Stjerncreutz,Full
mägtig
Frih. Ridderstolpe,
Gustaf, 201 dito,
—■ 206 r B, Herr Lagerbring, Fallmägtig
Herr von
Plomgren, Pehr, 197 dito,
•— 217 Friherre Reuterholm,
Fullmägtig, Grefve
Frölich, David
Harald, 196 dito.
Ilögloflige Rid der skap et och Adeln åt«
skiljdes kl. | till 6 eftermiddagen.
Tn fidem ProtocolK
O. J. Lagerheim,
436 Den i5 April.
Onsdagen den i5 April.
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Upplästes Protocollet hållit sistledne gårdag
vid sammanträdet af den Nämnd, åt hvilken
varit uppdragit att dörrima, huruvida saratelige
Högsta Domstolens Ledamöter äga Riksens
Ständers förtroende, och böra i deras vigtiga
kall bibehållas, så lydande:
1818 den 14 April, sammanträdde den
Nämnd, som äger att dömma huruvida Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter gjort sig
förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
då, öfver följande Proposition röstades:
Den, som anser omröstning böra; på det
i io3 §. RegeringsFormen föreskrifne sätt anställas
till uteslutande af någon bland Högsta
Domstolens Ledamöter, skrifver
JCL
Den det ej vill, skrifver
Neji
Vinner Nej blifva Högsta Domstolens
samtelige Ledamöter bibehållne;
Och befanns, sedan en Sedel blifvit aflagd,
vid Sedlarnes öppnande, rösterne hafva utfallit.
Ja 8.
Nej 3g.
Den i5 April. 437
I följe hvaraf Nämnden ansett Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter böra vid deras
syslor bibehållas, och ingen vidare åtgärd
i detta afseende äga rum. Ut supra.
C. E. Gyldenstolpe. C. v. Rosenstein.
L. J. Lundgren. A. J.-son Hyckert.
Upplästes de sistledne gårdag hällne Protocoll
öfver valen af Riksens Ständers Justitia:
Ombudsman, och dess Suppleant, så lydande:
År 1818 den 14 April sammanträdde
Riksens Höglofl. Ständers valde Electorer, för
att utse en Riksens Ständers JustitiasOmbudsman;
då, sedan en Voteringssedel blifvit aflagd
och de öfrige Sedlarne blifvit öppnade,
rösterne således befunnos hafva utfallit:
Friherre Mannerheim., Lars August 44 'öster.
Lagmannen Grefve Hans Wachtmeister
3 dito.
Ut Supra.
C. E. Gyldenstolpe. C. v. Rosenstein.
And. Fredin. A. J.son Hyckert.
År 1818 den i4 April, sammanträdde
Riksens Högloflige Ständers valda Electorer,
för att utse Riksens Ständers JustitiasOmbudsmans
Suppleant, då, sedan en Sedel blifvit
438
Den i5 April.
aflagd, och de öfrige Sedlarne blifvit öppnade,
rösterne befunnos således hafva utfallit:
CommerceRådet O. Zenius ... 44 röster.
Lagmannen Johan Manner stam . 2 dito.
Lagmannen Grefve Hans Wachtmeister
1 dito.
Ut supra,
C. E. Gyldenstolpe. C. v. Rosenstein.
And. Fredin. A. J.son Hyckert.
Varandes alltså till Justitieombudsman
utsedd, Herr Friherre L. A, Mannerheim och
till Suppleant, Herr CommerceRådet O, Zenius.
Upplästes följande från Herr HofCancelleren
Friherre af Wetterstedt ankomne Skrifvelse,
I enlighet med Kongl, Majrts Nådiga befallning,
att de Beslut, som af Kongl. Maj:t
under innevarande Riksdag vidtagas, i anledning
al Riksens Ständers underdåniga hemställanden,
skola Riksens Stäudei i Nåder meddelas,
får jag härmedelst den äran til! Högvälborne
Herr Grefven och LandlMarskalken samt
Högloflige Ridd ersk a pet och Adeln, öfverlemna
nfirJagde vidimerade afskrifter af de 2:ne
PimtocollsUtdrag af den 17 sistledne Martil,
som tillföi ordnade StatsSecretei aren för Kongl.
Kammar Kxped i tion en, Herr Friherre Ehrenborgh,
under den 8 dennes, i förenämnde än
-
Den i5 April.
439
damål mig tillsändt, det ena rörande Cancellieafgiften
vid Ansöknings- och Besvärsskrifter
i enskildta mål, samt det andra, angående
PassContoirs inrättande på tjenliga ställen
i alla Rikets Län. Stockholm den io April
1818.
G. af Wetterstedt.
Afskrift.
Utdrag af Protocollet öfver KammarÄrenden,
hållit inför Hans Maj:t Konungen,
i StatsRådet, på Stockholms Slolt,
den 17 Martii 1818.
Tillförordnade StatsSecreteraren Friherre
Ehrenborgh anmälte i underdånighet:
5:o
Riksens Ständers underdåniga hemställan,
om en sådan förklaring uti Kongl. Förordningen
den 3 December 1812, rörande förhöjning
i vissa delar af ExpeditionsTaxan, att den,
genom samma Förordning stadgade Cancellieafgift,
af Sexton skillingar, som i enskildta
mål borde erläggas, och åtfölja Ansökningsoch
BesvärsSkrifter, hvilka uti samtelige Rikets
Collegier, StatsContoiret undantaget, ingifvas,
eller från Konungens Befallningshafvande
insändas, icke måtte vidare än lör första
skriften i hvarje mål äga rum.
440
Den i5 April,
Denna Riksens Ständers underdåniga hemställan
täcktes Kongl. Maj:t i Nåder bifalla,
till följe hvaraf HofRätterne och samtelige
Collegierne, StatsContoiret undantaget, skulle
förständigas derom, att, i följd af Kongl.
Majrts Nådiga Förordning den 3 December
1812, endast uppbära den beviljade Cancellieafgiften
af Sexton Skillingar BancoSedlar för
första skriften i hvarje Ansöknings- eller Besvärsmål,
ehvad de omedelbart ingifvas, eller
genom Konungens Befallningshafvande varda
insände.
Ex Protocollo
E. von Stockenström.
Enligheten med det uti Kongl. HofCancellersExpeditionen
förvarade Original, intygar:
Olof Sahlgren,
Cancellist,
Afskrift.
Utdrag af Protocollet öfver KammarÄrender,
hållit inför Hans Maj:t Konungen,
i StatsRådet, på Stockholms Slott,
den 17 Martii 1818.
Tillförordnade StalsSecreleraren, Friherre
Ehrenborgh, föredrog i underdånighet:
6:0
Riksens Ständers underdåniga hemställan
Den 15 April.
441
om inrättande af PassContoir, der Landlboer
lunde erhålla Rese-Pass, af Landshöfdingen
underskrifne och från LandsCancelliet utfärdade,
uti alla de Län der sådaue icke redan
voro inrättade.
Kongl. Majit, som, genom nådigt Bref,
den 5 November 1812, tillåtit samtelige Dess
Befallningshafvande, alt, efter eget val och
urskiljning, samt på eget ansvar i händelse
missbruk skulle föröfvas, utse och förordna 4
till 5 pålitlige, förståndige och bofaste män
inom hvarje Län, en hvar boende på tjenligt
ställe ifrån Resirlencet, åt hvilka de ägde
meddela tryckta blanquetter af Pass med
Sigill och underskrift försedde, hvilka de sålunda
utsedde Personer ägde att tilldela dem,
som, i behof deraf, sig derom anmälte, och
dertill voro berättigade, fann i nåder för
godt, att, i anledning af Riksens Ständers nu
gjorde underdåniga hemställan, från samtelige
Kongl. Majits Befallningshafvande infordra underdåniga
Utlåtanden om den åtgärd hvar och
en vidtagit, i följe af detta Kongl. Majits nådiga
Förordnande, hvarefter, och sedan Kongl.
Majit erfarit hvad anstalter i detta afseende
blifvit vidtagne, Kongl. Majit ville öfver Riksens
Ständers underdåniga hemställan fatta
Dess nådiga Beslut.
Ex protocollo
E. von Stockenström.
442
Den i5 April.
Enliglieten med det i Kongl. ITofCancellers-Expeditioneu
förvarade Oiiginal intygar:
Olof Sahlgrerij
Canccllist.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
StatsUtskollets den 6 dennes afgifne Utlåtanden
:
1:0 I anledning af Kongl. Majrts nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och behof
under RiksStatens Första HufvudTitel, och
har Utskottet föreslagit en tillökning af 5,969
R:dr sk. 4 r:st
2:0
Angående StatsRegleringen i hvad som
rörer RiksStatens Andra HufvudTitel; deruti
Utskottet tillstyrkt att åtskillige anslag å denne
HufvudTitel måtte ökas; varandes härvid bifogade
serskilte yttranden af Landshöfdingen
Friherre Cederström samt Presidenten von
Schulzenheim, angående yrkad Löneförbättring
för KronoFogdarne på Gottland.
3:o I anledning af Kongl. Majrts nådiga
Proposition om StatsRegleringen under Åttonde
HufvudTiteln, hvarå Utskottet föreslagit en
tillökning af 55,233 R:dr 29 sk. \ rist. Brco.
4:o I anledning af återremiss från Preste
-
Den i5 April.
443
och BondeStånden af Utskottets Betänkande
angående Kronans Ränte-hö och halm från
Westmanlands Län, som är anslagit till utfodringen
vid Kongl. Hofstallet; deruti Utskottet
hufvudsakeligen förblifvit vid sitt förra af
2:ue Stånd redan gillade Betänkande.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 3 dennes afgifne samt den 8
i samma månad på bordet lagde Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
den io December 1817, angående Allmänna
Penninge-rörelsens och Myntvärdets upprätthållande.
Grefve Hamilton> Axelj anförde skrifteligen
:
Det anses kan hända såsom oförvägit, att
jag, ung och oerfaren, vågar yttra mig uti ett
ämne, som ofta varit en stötesten för eljest
stora Statsmän. Att uppgifva medel till förbättring
af en Stats Penninge-verk, då det en
gång kommit i lägervall, är en ömtålig fråga,
liellst de fleste Medlemmars välfärd och bestånd
deraf beror.
Erfarenheten har visat, det hastiga hvälfningar
och förändringar deruti vållat tusendetals
idoge Medborgares undergång, som för
Staten derigenom gått förlorade: Å andra sidan
skall fortfarandet af eli förfallet Penninge
-
444 Den i5 April.
värde tid efter annan utsuga och ruinera det
liela.
Denna vigtiga fräga utgör nu ett föremål
för Rikets Högloflige Ständers bestämmande,
och, såsom en medlem af Ridderskapet och
Adeln, vågar jag ock framställa mina tankar i
detta ämne.
En hastig realisering af Rikets Pappersmynt
är för oss icke verkställbar, då vi inom
Oss sakne naturliga tillgångar af Guld
och Silfver, hvars värde Pappersmyntet representerar.
Vi kunna icke åtkomma dessa
ädlare Metaller utan genom en handel, så inrättad
, att Rikets Exporter öfverstiga hvad
från Utiändningen införskrifves, och behållningen
blifver å vår sida, samt med Speciemynt
ingår; hvarigenom värdet af vårt representativa
mynt skall ökas i stället för att
minskas.
Men för att uppnå detta mål, lärer ingen
annan utväg vara att tillgå, än alt inskränka våra
behof, så vidt de grunda sig på utländske
Producter, och i stället upplifva omtanka, flit
och idoghet inom Oss, att icke allenast dem
med egna tillgångar fylla, utan äfven en gång
till Utiändningen afsätta vårt öfverflöd deraf.
Åkerbruket, hvilket synes mig vara uti Utskottets
Betänkande uteslutit från något verkeligt
understöd, är likväl Modren till alla
öfriga Näringar, och bör derföre försl fästa vår
Den i5 April. 445
uppmärksamhet, så att det framför allt uppmuntras
och understödjes. Härtill bidrager
onekeligen i betydlig mohn att införsel af
Spannemål och Victualie Varor ej lilIåtes från
utrikes Ort, så framt icke Rikets behof det
oundgängeligen kräfver, emedan en säker påräknad
vinst utgör förnämsta driffjädern för
Landtbrukaren att odla sin Jord och förbättra
sin Boskaps-afvel.
Dernäst böra Slöjder och Näringar så
i Städerne som å Landet lifvas och understödjas.
Uti norra delen af Riket har Linberedningen
och tillverkningen deraf redan stigit
till en höjd, att den ej allenast tallar utan ofta
öfvergår hvad Utlänningen kan prestera.
Månne vi icke äfven skulle kunna komma
temmeligen långt i tillverkningen af Ylletyger,
om densamma lika uppmuntrades/ jag anser
det icke för omöjligt, i synnerhet uti
Rikets Södra Provincer, der Får-afveln redan
är bättre och Jordmån samt Climat tillåta att
den ännu mer förbättras.
Enär ändamålet af Riksens Ständers bemödande
nu är att gifva Penningen ett mera
stadgadt värde, med bibehållande af flit och
industrie hos den närande delen af Nationen,
enda möjeliga medlet att upprätthålla den byggnad,
hvartill grundvalen nu lägges; så är det
magtpåliggande att sådant sker på ett sätt,
att Statens närande lemmar icke försvagas och
446 Den i5 April.
blifva obrukbare, till vinnande af hvad nu åsyftas.
Att minska Sedelstocken, då Utskylderne
till Staten och Värdet af nödvändighetsvaror
kommit till en viss höjd, skulle ofelbart
qväfva idoghet och Näringsflit; följakteligen motverka
och undergräfva den plan nian vill utföra.
Verkan deraf drabbar genast den arbetande,
hvars skatter och utgifter för sine nödvändige
behof blifva till en början lika; men värdet af
dess Arbete förringas; så att han, af brist på
utkomst, nödsakas lemna en eljest kär Fosterjord
och söka sin bergning å annan ort.
Oaktadt Riket under loppet af ett Århundrade
fått vidkännas häftiga skakningar, har
likväl Banquen derunder ägt bestånd. Dess
tillstånd är sådant, att dess Credit vida öfverstiger
dess Debet.
Ehuru den icke innehar full Valuta i
Guld och Silfver för dess utelöpande Sedlar,
linnes dock denna Valuta uti en betydlig
del af Rikets Jord, hvilken, fastän mindre
rörlig, dock lemnar äfven så mycken om
icke större säkerhet. Ville Banquen indrifva
sina fordringar vore realisationen genast gjord:
men följden blef derjemte att de fleste af Rikets
Inbyggare gingo förlorade.
Det är således icke misstroende till Banquens
Credit, som vållar Sedlarnes ringare värde
va Specie-Myntets; utan de Millioner Riksda
-
Den i5 stpril.
447
ler, som genom en erkänd ofördelaktig handel
årligen utgår till utrikes ort, oberäknadt afundsjukan
deröfver, att man ej kan åtkomma
Banquens redbarheter, för att deraf göra en
handelsvara.
Sedan nu Regeringens bemödande framför
allt åsyftar lifvande sf Näringsflit och Odlingar,
samt National-lynnet för närvarande
äfven är spändt åt samma ändamål, bör man
ej betvifla, att det ju snart nog vinnes, allenast
hinder derför icke läggas i vägen. Kunde
Patriotisme och Nationalstolthet i samma
måll tilltaga, så att man ej satte särdeles värde
på annat än inhemske producter, skulle vl
med hastiga steg hinna till målet.
Vi äro härstädes församlade i ändamål
att hjelpa, men icke krossa våra hemmavarande,
af hvilka en betydlig del är behäftad med
skuld. Resultatet af vårt bemödande bör derföre
blifva att småningom fälla en högt uppdrifven
Cours och förskaffa sedlarne mera värde,
utan att qväfva Industrie eller påskynda
Gäldbundnes ofärd, hvilket genom indragning
af RörelseCapitalet, enligt Utskottets tillstyrkan,
ostridigt skulle inträffa. Ändamålet af
de inrättade partielDisconterne, på den fot
de varit, och under den Styrelse de haft, har
till det mästa förfelats. Jordbrukaren och Fabrikanten
har deraf haft föga understöd, men
deremot, enligt Professor Agardhs yttrande,
förflugne Speculanter och BanquerouteSpelare
så mycket mera.
448
Deli i5 April.
Skola derföre dessa Disconter fortfara, hvilket
för Odling och Näringar torde vara nyttigt,
böra de vara under en Styrelse sora hvarken
kan eller vill öfverträda elen Instruction,
som föreskrifves.
Dessa Verk, väl förvaltade, torde blifva
för det Allmänna mera nyttige, om än deras
RörelseCapital något förminskas — Uti Instructionen
borde äfven vara stadgadt det belopp,
Landet hade att påräkna, så att det vore
skiljt från det för Städerne bestämda, oell
då dessa Verk nu kommo att gå för Banquens
enskildte räkning, torde årliga Räntan kunna
nedsättas till fem proCent; hellst ändamålet är
att understödja, men icke utsuga den idoge.
Såsom en huld Fader understödde då Banquen
sina behöfvande arbetande Barn, utan att förlora
något af sin styrka, eller att befara något
för sin integrite'.
Jag vågar tro och hoppas att dessa förslager
äro verkställbara, utan att någon Medborgare
derigenom blifver lidande. En ökad
Odling och Industrie skall onekeligen verka
till en större Production af alla slags lifsmedel
och derigenom sänka priserne på desamma,
så att PenningeLöntagarne bättre finna deras
utkomst, och Fabrikanten skall kunna lemna
sin tillverkning för lindrigare pris, då dess
uppehälle blifver mindre dyrt.
Om något häraf skulle tillvinna sig Ilög
loflige
-
T)en i5 April.
449
loflige Ridderskapets och Adelns bifall, vöre
det för mig smickrande: Emellertid liar ändamålet
härmed å min sida varit godt och upprigtigt.
Herr von Torne j Michaelj uppläste följande:
Med
snillets och kunskapens förenade krafter,
har den nu framlagde Planen till Myntvärdets
upprätthållande blifvit författad. Flera
af de grundläror, som der framställas om
Finnnce- och Stats-Oeconomi, äro tillförene
yrkade af store Författare, lika kände för philosophisk
skarpsinnighet, som utmärkte för financiela
insigter.
Jag Ilar alltid ansett att Rikets PenningeVerk
ej kan regleras genom något artificielt
Finance-Systeme; att det Credit-Systethe, som
nöden och tillfälligheterna påfört oss, borde
Understödjas, så alt den minsta möjliga rubbning
af Cohtract i företagna Specnlationer, och
för handen Varande varupriser måtte åstadkommas.
Under ett sådant hållande af jemnvigt
kan maii småningom tänka på att, genom
Landets Ökade produet, viniia tillgång för Credit-Systemets
successiva förbättring. Ett mynt,
sorn fallit i opinionen, ntefl för hvars framtida
lillnäset gräns blifvit sattj skall endast genom
Samhällets tilltagande Varumängd, utvidgade
Handel och växande Folkstock, Samt genom
det deraf uppkomna behöfvet äf ett likaledes
ökadt Rörelse-Capital, ofelbart med tiden återRidd.
o. Ad. Prot. Y B. 1 Afd. $7» 58.
450
Den i5 April.
få sitt första värde. Användes för mycken
kraft, för att vinna skyndsamhet, blifva verkningarne
alltid i ett eller annat afseende orättvisa.
Naturen verkar säkert men långsamt.
Det är icke genom tvångslagar eller positiva
föreskrifter, som man understöder Myntets
credit. Det har ännu aldrig lyckats att
stadga förtroendet för offentliga löften genom
det besynnerliga medlet, att högtidligen upphäfva
redan gifna löftens förbindande kraft.
Säkraste medlet att öka Landets Product,
är Närings-frihet i allmänhet. Lemnäs denna
frihet, och hålles jemn hand öfver PenningeVerket,
så frambringar fliten det öfverskott,
som småningom fyller Statens behof.
Om detta allt delar jag med Höglofl. Statsoch
Banco-Utskotten samma öfvertygelse, men
vid tillämpningen af denna Theori, förekommer
naturligen den vigtiga fråga: Uppfyller Finance-Planen
det åsyftade ändamålet att stadga,
fastän långsamt, Rikets Penninge-Verk? Jag
tillstår upprigtigt, det jag icke häruppå kan
afgifva ett jakande svar. Mig förekommer som
skulle den practiska delen af det sammansatta
Utskottets Betänkande, icke äga samma fullkomlighet
som den theoretiska. Det är möjligt,
att mitt inskränkta begrepp misstager sig
i denna slutföljd, och att mina tvifvelsmål lätt
kunna undanrödjas, hvilket jag af upprigtigaste
hjerta önskar, då jag nu, för att uppfylla en
medborgerlig pligt, går att framställa dem.
Den 15 April.
451
Har man byggt sitt Systeme på en verkligen
fast grund, då man först erkänner nödvändigheten
att Rörelse-Capitalet icke bör förminskas,
emedan följderna deraf i flera fall
skulle blifva vådliga för alla Näringar; men
likväl enligt Finance-Planen indrager flera millioner,
på sätt Herr Friherre Cederström i sitt
särskilta Betänkande närmare utreder? Gifves
väl någon tjenligare utväg till Rikets upphjelpande
än ökade Exporter? Och hvarföre icke
consequent följa detta Systeme? Manne icke alla
konstlade Finance-Qperationer äga i sin natur
att förr eller sednare misslyckas? Hvem
känner icke, att den hastiga förändringen af
Penningebyerket år 1767 förkrossade Näringarne,
jagade Arbetarne utur Landet, tillfogade
Riket en skada i dess Rörelse, som icke på
lång tid kunde botås, och störtade många enskilta
förut behållna Possessionater i elände och
nöd? Man ångrade sig då det var för sent.
Huru har man fortfarit att för denna byggnad
bereda fast grund, då det väl medgifves
”att Lån-operationerne, så länge de måste äga
rum, böra göras genast verksamma till den
högsta effect på Productionen,” men man derjemte
föreslår, att genom Manufactur-Disconten
lemna Låne-biträden hufvudsakligast åt en ganska
inskränkt dass Medborgare, då deremot
hela den genom Credit-systemet skuldsatta massan
af Nationen, våra Possessionater och Jordbrukare
lemnäs åt sitt öde, tvingas att inbetala
redan upptagna Lån i Proviuce-Disconterne af
452
Den 15 April.
flere millioner R:dr, utan att erhålla motsvarande
Låne-tillgångar.
Har man genom dessa åtgärder verkligen
med rättvisa, klokhet och ömhet sörjt för Egendoms-säkerheten,
för Stats-Verkets sjelfbestånd,
och för de mera behöfvande och mäst
talrika Samluills-classernes välfärd? Månne det
icke äro de som i Sverige blifvit försatte i den
svåraste belägenhet, ocb således äfven de, sorn
påkalla den snaraste hjelpen.
Jag instämmer i Konungens Nådiga Proposition,
att hela den Summa, som förut af
Banquen blifvit använd i Discont-Rörelse, må
i denna väg bibehållas. Då Provmce-Disconternas
Låne-rörelse inställes, så bör väl på
annat sätt till samma Folk-classer nya Låne-tillgångar
öppnas
Utvidgad Production är en klar följd af
lättnad och ymnig tillgång till förlag. Med
förlag kan allt uträttas, det förutan intet. Hvad
vore England, om det icke hade väl användt
sin oerhörda Myntmassa.
Hvarföre har icke frågan om Disconterne
förekommit i sammanhang med FinanceRegle
-
*) Dessa Låne-biträden, om de stola ske i Discontväg
och uppfylla ändamålet att upphjelpa Jordbruket,
böra icke mer än en gång om året omsättas
med % afbetalning å Gapitalet, och Räntan
högst vara 5 procent.
Den i5 April.
453
ringen, då rlen likväl utgör en icke obetydlig
del af det liela?
Hvarföre har man icke till Myntvärdets
upprätthållande på ett eller annat sätt begagnat
Kungsgårdarue, hvartill Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition gifver anledning? Och hvarföre
icke heller de tillgångar jag tagit mig den
friheten att föreslå?
Må det tillåtas mig, till styrka för hvad
jag yrkat, att anföra några ord, yttrade år
1810 af den åldrige och erfarne Riddersman,
som, lika känd för financiel kunskap, som
utmärkt och aktad för patriotiska dygder, ännu
i denna stund hedrar detta öfverläggningsrum.
»”Det är,” säger han, ”vid en sann patriotisk
öfverensstämmelse emellan Konung och
Ständer, till befordran af kloka Oeconomiska
Författningar, jordens möjligaste fördelning i
sjelfägandes händer samt utvidgad Näringsfrihet,
som Sverige bör öfverflödigt kunna föda
sig sjelf, och för våra Producter, Guld och
Silfver inflyta, utan allt konstigt bemödande,
såsom ett öfverskott utöfver våra få verkliga
utländska behof. De dyrkade ädla metaller
utgöra utom dess ingen verklig välmåga eller
rikedom. En mera sjelfständig förmögenhet
böre vi beflita oss om. Spanien och Portugal
hafva, med de från Amerika erhållne skatter,
mera förlorat än vunnit i invertes styrka.
Det öfverflödiga Guldet har icke beredt åt
454
Den i5 April.
dessa Länder de lyckligaste gyllene tider. Deremot
har det penningfattiga, men Jorden cultiverande,
samt Handels- och Näringsfria Norra
Amerika, genom ökad Varu-production, och
således emot nnlnga Statistikers uträkning, upparbetat
sig till en mäglig, sjelfständig Stat,
under det att Landels redbara Mynt länge utträngdes
och landsföi vistes af öfverflödiga ideala
Pappers-pen 11 ingar.”
Om således icke kan bestridas, att tillökad
Varu-production är det mäst verkande
medlet att förbättra ett Lands Financer, att
helgden af ingångna förbindelser är enda medlet
att bibehålla förtroendet bland enskilta,
att våldsam rubbning af financiela förhållanden
alltid har skadligt inflytande på Samhället,
så svnes den hästa Finance-Operation i
närvarande lidpunct för oss bestå deri, alt
hvarken öka eller minska Rörelse-Capitalet,
men underhålla Låne-Systemet, hvilket, lämpad
l efter Produeenlernes verkliga behof, lemvar
dem medel till jarkof ring och förtroende
åt representativa Myntet, som således genom
en klok riglning snait kan blifva lagom till
mätande af förökade varor; ty det är just derigenom
alt \i få mera att exportera, som Rörelse-Capitalet
säkrast bl i Iver förbälträdt.
Om Banqueu inom viss kort tid infriade
3-proCents-Sedlai ne med deras ålöpande Ränta,
så hlefve sannolikt jin varande Penninge-brist
afhulpen. Nämnde Sedlar hafva till det mästa
förut circulcrat såsom Mynt. Örn Banquen
Den i5 April.
455
derjemte öfvertoge Province-Disconternes tillgångar,
och fortsatte en lika Discont-Rörelse
pi samma ställen till nästa Riksdag, så ersattes
föilusten som nu omtalas, genom Räntan,
och ingen blefve lidande.
Att ingå uti en fullkomlig undersökning
af alla detalj-frågor, bör icke blifva min afsigt.
Hvarken tiden eller min förmåga tillåter
det. Hvad jag nu haft den äran att nämna
rörande sjelfva Systemet, är hufvudsak, och
på det beslut som deri fattas beror till en väsendtlig
del Nationens välfärd.
Sedan jag nu i största korthet genom dessa
frågor öppenhjertigt yppat mina betänkligheter,
rörande Finance-Projecjet, vågar jag
vördsamt utbedja mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod att närmare få utveckla
nyttan af de tillgångars begagnande, jag tagit
mig den friheten att i min Motion föreslå,
som den 10 Januarii blifvit till Stats- och
Banco-Utskotten remitterad.
Då man utgår ifrån den synpunct, att
ökad Production och Export äro de kraftigaste
medel till Financernas upphjelpande, så
äger denna Motion ett så nära sammanhang
med det ämne, som nu är under deliberation,
att den rätteligen derifrån icke kan skiljas,
då betydlig tillgång erbålles till Myntvärdets
upprätthållande igenom begagnande af de medel
jag haft den äran föreslå. Det hufvudsak
-
456 Ven 15 April.
ligaste af dessa medel är, Krono-skogarnes
upplåtande emot Skatteköp till ägande rätt.
Rikets Skogar äro bland Svenska Nationens
stora, men illa begagnade Rikedomar
*) Man mä icke invända, att i flera Provincer, Skogen
är till det mästa förstörd, oell att andra finnas
alldeles skoglösa, ty största delen af Sveriges
areal äger omätliga Skogsförråd, som icke begagnas.
Följagtligen, då fråga uppstår om det hela,
bör man icke af vissa local-förhållandeu söka anledning
att klaga öfver Skogsbrist i vårt Land.
Våra statistiska kunskaper om Fosterlandet äro,
beklagligen, ganska ofullkomliga. Vi äga inga
noggranna beräkningar öfver Skogarnes tunnlandtal,
men det vi känna är likväl tillräckligt, för att så
vida stadga omdömet, att man klart linner en stor
tillg äng, endast den med behörig omtanka användes.
En af Statens mäst upplyste Embetsman har uti
dess underdåniga utlåtande till Kongl. Majit uppgifvit
en beräkning, hvarefter Skogarne i Riket
utgöra 73 millioner tunnland; men sedan 18 millioner
tunnland blifvit afräknade, deds för sterila
berg, dels för den otillgängliga delen af Norrbottens
Län, återstå likväl 2,4oo qvadratmil eller 55
millioner tunnland mer och mindre beväxt Skogsmark.
Sedan först Landets, Hufvudstadens och alla
Skogsförbrukarde Näringars behof blifvit uppfyldt,
skulle, enligt samma beräkning, den årliga reproduetionen
570 gånger öfverstiga Sveriges årliga export
af Trävaror, med Skogarnes everdeliga bestånd.
Om man, för alt ej missräkna sig, och, på
det ali fruktan derföre må åtminstone hos den opartiske
upphöra tager vid pass 1 proCent häraf, och
i stället för 570 gånger, endast ökar 6 gånger vår
nuvarande Trä-export af En million ft:dr, blir lik
-
Ben i5 April.
457
Om vår tillgång på Trädvaror i (le Norra
Provincerne klokt auvundes, så skulle icke
väl den årliga Nationela vinsten nära dubbelt så
stor, sora hela Bevillnings-summau.
Af andra Länders Statistik länner man att Preussen,
som ej är bland de Skogrikasle, drifver en
årlig utländsk Handel med Skogsproducter, till circa
if million R:dr Hamb. B:co; att Ryssland, de
år, då icke denne rörelse till Jernbrukens förmenta
men missräknade uppmuntran varit förqväfd, exporterat
Skogs-effecter till ett värde af i-| millioner
Silfver-Rubel ; att Norrige, de ar Handels-Conjuncturen
varit gynnande, exporterat ett värde, svarande
mot 5 millioner R:dr Hamb. B.’co. Då nu i alla
dessa Länder Handeln varit frij och exporten med
främmande Skepp varit obehindrad , bör det snarare
väcka förundran, att Svenska Trä-Exporten kunnat
med de inskränkningar den olta varit underkastad,
likväl uppgå till det redan nämnda beloppet omkring
En million R:dr.
Att påstå, som några det gjort, att samma fria
Handel med Trävaror, som bidrager till de ölriga
Nationernes skogs-afsättning, skulle minska vår,
synes väl icke förtjena en vederläggning.
Ögonblickets interesse ger satser, men ger ej principer,
och bland dessa satser intränger sig älven
denna, som motskäl för Skogarnes försäljning:
Jgandc-räUen kari missbrukas. Möjligheten af en
eller annan enskilt Jordägares oförstånd och misshushållning
kan. i denna likasom i alla andra Näringar,
icke blifva ett giltigt skäl emot den enskilta
fria omtankans och verksamhetens stora, allmänna
och välgörande verkningar, godkände och
bekräftade af förnuft och erfarenhet. Det goda, det
nyttiga, det heligaste för menniskan kan missbrukas
och blir missbrukadt; der är alla skapade tings»
453 Deri i5 April.
allenast flera millioner R:dr årlig National-iniomst
derigenom erhållas, utan det vore der
-
det är våra dys digaste böjelsers, det är våra förståndsförmögenheters,
det är våra kunskapers öde!
Sjelfva snillet nyttjas ofta förvändt: och hvad har
till en mera himmelsskriande grad blifvit missbrukadt,
än borgerliga Lagen och Religionen, Vore
det derföre rimligt, att ej begagna dem? Svaret är
påtagligt.
Så äfven förhåller det sig med användandet af
förenämnde, lör detta Land, så rika Skogstillgang.
Om geno» n en fullkomlig TTandels-frihet, Köparnes
antal ökades, skulle prodnkternes pris äfven
tilltaga, hvarigenom icke allenast de närmast kusten
belägna Skogar ei holle ett värde som de nu sakna,
utan ock transporten gjordes möjlig från de längre
in i Landet belägna. Detta har för några år sedan
visat sig i Götheborg, dit timmerflottor anländt, sorn
på 20 mils afstånd, långs åt sjöar och strömdrag,
blifvst nedfloltade till Wenerns strand, och derifrån
åter 20 mil, eller tillsammans 4°> förde till Götheborg
lör att exporteras.
Svenska Skogshushållningen är i ling grad vanvårdad.
Att Skogome öfver hufvud tagit för det
närvarande i stor proportion öfverstiga verkliga beliofvet,
har blifvit bevist. Alt de enskilta intressen
sorn tala tor ett ökadt begagnande af denna nationela
rikedom, öfverväga dem, som yrka inskränkning
deruti, är för påtagligt, att behöfva bevisas.
Alla Skogsägare i Riket förorättas om ej trädet betalas
till eli lämpligt pris; del ar blott Svenska
Skeppsägarens och Redarens intressen , sorn deremot
fordra lågt pris på produkten, ingen eller obetydlig
medtäflan af främmande Exportörer. Hvad afseende
förtjenar väl detta sednare mot Statens allmänna
fördel , den stora folkmassans välmåga,
Den 15 April.
459
jemte den genaste vägen lill Financernes, Landtbrukets
och alia Näringars upphjelpande.
odlingens framsteg, populationens tillväxt, handelsbalancens
och penningeverkets förbättring, genom
ökad production och export. Säkrast befordras ändamålet
genom privates äganderätt till skogarne,
och deraf följande friare disposition, samt en oinskränkt
exporträttighet för alla JNationers fartyg.
Orimligt i alla afseenden är förbudet att utföra
Ma sier och Storverks-ti än. Det är just detta förbud,
som förorsakat brist på dylika Skogseffecter,
ty det är naturligt att skogsägaren, då lian ingen
vinst deraf kan hämla, nedhugger trädet, så fort
det blifver lagom stort till en Bjelke, sorn blott med
Svenska Skepp får utföras. Endast tillåtelsen att
exportera Master och Trän af hvad storlek sora
helst, kan förmå honom att låta en del af sin skog
uppväxa till fullkomlig mognad.
Kronoskogarne ligga nu Slaten till kostnad, då
deras afkastning ej en gang ersätter Jägcri-Bel jeningens
lön. De skatter de hysa, ligga obegagnade,
och då Jägeri-Betjeningen ej kan förslå att
dem bevaka, plundras de på ett olofligt sätt, i stället
att förståndigt skötas och gifva afkastning. Upplåtas
de till äganderätt, kari Staten deraf vinna
både köpeskilling och ständig skatt. Den enskifta
vården otn egendom, skall på skogarne verka en
förståndigare skötsel och ur skogarne skall hämtas
en betydlig export-artikel, som, då den ökar enskilta
förmögenheten, äfven skall bidraga till Reglering
af Statens penning-verk. Långt ifrån det Skogarne
under äganderättens värd, förenad med fri Handel
och Export skulle förödas, skulle de enligt min tanka,
just derigenom mera fredas och vårdas. Det
som skall säljas till utrikes Orter, måste vara mogna
träd. Bonden tillgriper då intet annat, utan spar
det såsom en dyrbar egendom; hvaremot lian rut
460 Den i«5 April.
Det är bland hufvudgrunderna för StntsOeconomien,
att på allt möjligt sätt befordra
sätter intet värde derpå, utan följer sina förfaders
vana, att med svedjande förstöra liela den trakt,
som på annat sätt ger ingen eller ringa afkastning.
Denna försäljning af trädvaror till Export skulle
aldrig med Landets sanna fördel kunna verkställas,
innan Skogarne kommit under ägande-rätt. En
mångfaldigt förökad Jägeri-Stat skulle icke förslå att
vaka öfver företaget, och de försnillningar, sorn
dervid ej kunde hindras, skulle förtära Statens
egendom, ulan att någon deraf droge fördel. Komma
åter dessa Skogar under äganderätt, blifva de
snart använde till Export, derest Exporten genom
lämpliga handelsförfättningar befordrades. Statens
directa vinst uppkommer genom köpeskillingar och
nya grund-räutor; men lika vigtig vore den indi—
l'ecta genom en ökad export, en förståndig skötsel
af Skogarne och ett lägligt begagnande af de många
tillfällen de lemna till afkastning, allt beroende
af en utvidgad Handels-frihet och derjemte uppmuntrad
industri.
Hvad angår upplåtandet till äganderätt af Boställshemman,
som nu besittas genom arrende, hvilket
jag i mitt förra Memorial föreslår, är sådant
förStaten och Jordbrukets uppkomst vigtigt af samma
skäl, att deras skötsel ined full omsorg och till
en sann odlings befordrande aldrig kan vinnas, innan
disponenten blir ägare. Indelnings-Verkets grund
blefve derigenom icke rubbad, enär de deraf utgående
årliga räntor alltid förblefve Embetsmännens
Löneanslag, och man vid försäljningen kunde fästa
sådana villkor, att Boställsinnehafvares fördel igenom
denna åtgärd befordrades. Skattelöseskillingen, som
efter väl uträknade grunder, borde bestämmas, blefve
en direct Capital-vinst för Staten: och Landets
Den i5 April. 461
-försäljningen af egna Proclucter; att genom utskeppningen
deraf bereda National-Rikedom,
hvilken, spridd bland alla classer i Samhället,
föder kärlek till Fosterlandet, och danar denna
patriotism, som alltid uppkommer genom
välmåga och åtnjutande af en frihet, som ej
är Laglöshetens yra, af en säkerhet, som i
Constitutionen äger sitt kraftiga stöd.
Då Rikets sjelfbestånd till en stor del
livilar deruppå, att den nuvarande Penningeförlägenheten
afhjelpes på ett sätt, som svarar
emot ändamålet, som upplifvar alla Näringar
och derigenom befordrar en med hvarje år
stigande Production, synes mig att en tillgång,
som med skäl kan anses såsom den betydligaste,
också bör begagnas och alla de svårigheter
undanrödjas, som hindra dess antagande.
Den i Danska Annalerna odödlige Bernstorff
inskränkte Tjenstemanna-Staten, och med
vinst läge i den högre afkastning, en ägare alltid
är i Stånd att af egendomen indraga, än en Arrendator.
Jag medgifver, att det för Staten skulle
medföra väl icke lika stor, men dock betydlig fördel,
örn besittningen någorlunda närmade sig till
äganderätt, så att Arrendetiden icke vore kortare
än 60 år, hvarvid också en viss städja vid första
tillträdet borde betalas, och arrendet erläggas endast
i spannmål, samt vid Arrendets slut, förre
Arrendatorn eller hans rätts innehafvare äga företräde
till prolongation emot samma Arrendesumma ,
som någon annan högst ville gifva.
Alla Oflieers-Boställen lära utgöra 7385 mantal.
462
Den i5 April.
de indragne Lönerna understödde och uppmuntrade
Näringarne: Yaru-produeterne ökades
och deras utskeppning återbragte Speciemynt.
Riks-Skulden afhetaltes och förmögenheten
spriddes bland alla Folk-classer, som
ännu vörda och välsigna hans minne. Skola
hos oss Nationens Representanter handla i ett
motsatt förhållande, och icke en gång begagna
de rikedomar sorn finnas inom oss sjelfva?
Det närmast Sverige belägna Land, delen
ordentligare Skogs-hushållning blifvit införd
och Skogarne uppskattade till sitt värde,
är Seland. På denna föga Skogrika Ö har innehållet
af Skogsmarken, som utgör ej fyllest
af Sveriges Skogsrymd, blifvit uppskattad
tili i3 millioner R:dr i Silfver.
Uti ett annat mer aflägset, men ännu mindre
skogrikt Land, Frankrike, har man nyligen
sett Styrelsen uti försäljningen af blott en
del Kronan tillhörige Skogar, finna en tillgång
af 4°° millioner Francs, eller mer än
66 millioner R:dr Hamb. Banco, till Statens
allmänna Skulders betalande.
Skall det endast i Sverige vara omöjligt
att på ett klokt sätt disponera denna Rikets
mäst dyrbara egendom?
Örn vi ännu äga ett ovanligt hardt climat,
om urgamla nästen för köld, frost och fuktighet
stå alldeles orubbade, om Sverige ännu köper
Säd och Victualie-Varor af andra Nado
-
Den i5 /tpeil. 463
ner, om vår Folkmängd än i dag på intet sätt
svarar emot Landets vidd, om liela vidsträckta
trakter af Sveriges odlingsbara jord , ännu äro
obebyggda och ouppodlade: böra vi deröfver vara
förundrade när vår Hufvudnäring under seklers
förlopp legat fängslad af Monopoliska SkråFörfattningar,
och de rika Producter af Trävaror
vi äga att föryttra, genom sjelfva Lagarna,
dels alldeles icke få utföras med främmande
Skepp, dels äga frihet dertill endast
uti viss qvantitet, och i bestämd proportion
till den öfriga lasten, då den består af Jern, dels
disponeras af vissa Corporationer, och i de
flesta fall, vid utförandet med utländska fartyg,
böra erlägga tredubbel utgående Tull*),
emot den, som af Svenska Skepp 1 dylikt fall
erlägges, ehuru denna Tull äfven med egna
Skepp är, i proportion af värdet, mångdubbel
mot Tullen för andra Svenska varor. Enligt
Markegångs-Taxorna är medelpriset för en
cubik fot träd uti form af ved , för inrikes Consumtion
i i3 Län **), sedan Productionskostnaden
blifvit afdragen , icke 2 runstycken.
För samma cubikfot under form af Mast-timmer
eller Bräder, erhåller Producenten, vid
inlastningen till export, minst 8 sk., eller vid
pass 48 gånger så mycket. Utförd och försåld
i Engelsk hamn, gäller denna cubikfot 1 R:dr
*) Ända till Sex R:dr Hamb. Banco för en Bjelke.
**) Dessa Län äro: Norrbotten, Westerbotten, Wester-Norrland,
Jemtland, Gefleborg, Stora Kopparberg,
Wermeland, Örebro, Jönköping, Kronoberg,
Kalmar, Blekinge och Gottland,
464 Den i5 April.
i Banco, det vill säga 6 gånger mer än vid.
inlastningen och vid pass doo gånger iner än
i form af huggen Ved på Productionsorten.
Det är således endast våra egna Författningar,
som tvinga Landtmanneii att sälja de
Skogs -effecter, som exporteras till så låga
pris Svenska Skeppsägaren behagar att utsätta
*). Detta är icke allenast orimligt och
skadligt, utan till hög grad orättvist. Sådana
Lagar demoralisera hela Nationer, då de deremot
som äro billiga och rättvisa, medföra
den mäst välgörande verkan, äfven på folkets
lynne och tänkesätt. Hit kan lämpas b vad
ett stort snille sagt: ”Det gifves ett medel
att
*) Adam Smith säger: '‘Nar en Nation ger sina egna
Köpman, Handtverkare och Manufacturister ett
slags Monopoliitm på den inhemska försäljningen,
höjes Manufactur- och Handelsvinsten, utöfver ett
billigt förhållande till Jordbruksvinsten * och deh
förra drar följagtligen fräd Jordbruket en del af
det capital, som på detta sistnämnde förut blifvit
användt, eller i annat fall derpå skolat användas.
Detta icke allenast nersätter det Verkeliga värdet
af Jordbrukets produet, utan minskar äfven dess
vinst. Jordbruket göres på detta sätt till mindre
förmånligt, men deremot Handel och Manufacturer
till mera förmånliga än de eljest skulle vara $
och hvar och en lockas af sitt eget intresse, att
draga både sitt Capital och sin industri ifrån det
förra, till dessa sednare yrken. Att i någon män
motarbeta den ena Medborgare-classens fördelar #
för att derigenom gynna den andra, är Uppenbart
stridande emot den rättvisa och jemnlika behandling,
som Regeringen är skyldig sina undersåtare
af alla Stånd.
Den i5 April. 465
att upplysa alla Folk, ett medel, som är det
kraftigaste och säkraste, och detta medel äro
Lagarne. Stifta goda och rättvisa Lagar, och
var viss att hos Folket skapa upplysning, lydnad
för Öfverhet, känsla af skyldigheter,
kärlek för Fäderneslandet, nit för dess väl
och bestånd, seder, samfundsdygd och en
sann medborgerlig anda.”
Om till exempel Lagarne tilläde Jordbrukaren
rättighet att efter vissa gynnande föreskrifter,
äga uteslutande rätt att betala Fabriquantens,
Fabriquesldkarens eller Köpmannens
varor, vore obilligheten lika stor, men
skadan likväl mindre, emedan Moder-näringen
är just den, som skall föda de öfriga.
Yid betraktande af dessa hos oss ännu
gällande monopoliska Författningar, hvem instämmer
icke med den store Fredric II i
Peussen, då han säger: ”Sverige måtte vara
ett mägtigt Land, emedan dess Innevånare i
Secler arbetat på sin undergång utan att kunna
vinna målet.”
Om vid detta Riksmöte det beslut Fattades,
att handeln med Trädvaror blefve fri
till utförsel, och att alla Kronan tillhörige
Skogar, som ej redan blifvit disponerade, enligt
vissa af Riksens Ständer antagna grunder'"'),
skulle styckas och i mindre trakter,
*) De stadgar som nödvändigheten påkallar för Skogarnes
skötsel, sedan de kommit under ägandeRidd.
0. Ad. Prot. V B. I Afd. 5g, 60.
466
Den i5 April.
på allmän Auction till den mestbjudande försäljas
mot köpeskilling och årlig skatt, på
rätt, torde böra inskränkas tiil några få förbehåll,
blott de rigtigt handbafvas, jemte sådana underättelsers
meddelande, sorn klart upplysa om bästa sättet
att vårda Skogen. Skogshushållningen i Tyskland
kynes mig kunna anföras såsom ett upplysande
Exempel lill efterföljd. Der äro Skogarne indelte
i hyggen, och den trakten instängd, som skall
fredas. Marken upphackas och besås med tjenliga
trädfrön. Skogen fördelas i 70, 80 å 90 delar, eller
så mångå år, som efter olika local och jordmån
beräknas till dess återväxt. En Skogstrakt, som redan
är gallrad och gles, bör icke genom vidare gallring
anlitas. Det enda rätta är att förfara på förenämnde
sätt, så att Skogen uter är tillväxt innan
man återkommer till det afhuggna stället. Denna
methode kan under nuvarande disposition af KronoSkogarne
icke verkställas. Huru förpligta aflägset
boende personer till ett enda hämtningsställe ? Huru
med JägeriBetjen ingen vårda den öfriga vidsträckta
delen, under den tid den bör sparas, enligt
planen? Huru uträkna tillgångar emot bebofven
för stora folkmassor m. m. ? Detta allt blir
dels öfverflödigt, dels kan med lätthet verkställas,
då Skogarne komma under ägande-rättens vård.
Några Parker finnas så belägne, attén concentrerad
bevakning är både lätt och möjlig. Dessa
torde derföre böra bibehållas för Kronans enskilta
behof.
Dessutom torde blifva nödigt föreskrifva:
1:0 Att KronoSkogarne böra på öppen Auction
emot årlig ränta under Skattemanna-rätt, till
den mestbjudande försäljas, dock icke i större lotter
än 5o, högst 100 Tunnland.
2:0 Att ett bestämdt minimum af 8 skill, Ban
-
Den i5 April. 467
sätt jag uti en medföljande Note tagit mig
den friheten att föreslå, så bidroge, enligt
co må utgöra räntan af hvarje Tunnland Jord eller
Skog, och således SkattelöseSkillingen bestämmas
till 6 gånger räntan eller En It:dr Banco; så väl
räntan sorn SkattelöseSkillingen beräknade i Spannmål
, efter ett medium af ett vid köpet nästförflutna
ic åren. I
3to Att Auctionerne höra genom Allmänna
Kungörelser öfver hela Riket lillkännagifvas, och
Auctionsställena blifva KammarCollegium, LandsContoret
och den närmast Skogen belägna Gästgifvaregård
eller annat lika tjenligt ställe.
/po Att Bruksägare höra pu de närmast intill
Bruken belägne Skogar äga Optionsrätt till högsta
anbudet på så manga Tunnland Skog, som till Brukens
drift blifvit profvade nödvändiga.
5:0 Att för Bruksägare, som nödgas tillhandla
sig större partier af Skogarne, betalningen af SkattelöseSkillingen,
får på en tid af flera år utsättas,
hvilken af Konungen, efter förutgången pröfning
för hvarje särskildt fall bestämmes, dock icke utöfver
i5 år.
6:0 Att andra enskilte inom en kortare tid, af
högst 10 år, böra erlägga SkattelöseSkillingen för
hvad de inropa. Alla böra för Köpeskillingarna med
den derå löpande räntan ställa fullgod och laglig
säkerhet, samt vid inropet betala minst yg,
7:0 Att Kronans Öfrige Allmänningar och Parker
helt och hållet fridlysas.
8:0 Att anstalt malte fogas alt de ännu oafrnätte
och ej på Charta lagde KronoSkogar, må så
fort som möjligt är, blifva det. Äfvensom att de,
hvilka ej blifvit afvittrade, enligt r8o5 års Skogs
-
/
468 Den 15 Jpril.
min öfvertygelse, denna åtgärd, säkrare än
alla Finauce-operationer, att lifva industrien,
öka productionen och just derigenom förhättra
Myntvärdet.
Detta vore väl ännu blott en början, men
den är ljus, kraftfull, lofvande den säkraste
framgång. Alla tiders erfarenhet ger den gla
-
Ordning, ofördröjligen frånskiljas enskiltas ägor,
och förses med lagliga Rör och Rågångar.
9:0 Att alla sådana Författningar upphäfvas,
som hitintills hindrat Enskiltas TrävaruHandel med
främmande Nationers Handlande, äfvensom med egna
Landsmän.
10:0 Att Sveriges RörelseCapital icke må genom
Skogarnes försäljning åt Landets Inbyggare
inom kort tid försvinna ur rörelsen, de derföre inflytande
medel anvisas till allmänna företag, såsom
sådana större Odlingar, som öfvergå enskiltas förmåga
och betydligt bidraga till hastig production
(emot viss betalning för visst arbete), hvilka QdJingsMarker
sedan kunna delas och försäljas till den
mestbjudande; Strömrensningar, Försvarsverkets i—
ståndsättande och upprätthållande; Löne-tillökning
för de militaira och civila Embetsman, hvilka, i brist
af nödiga tillgångar, ännu icke kommit i åtnjutande
af den Löneförbättring Riksens Ständer, vid i8i5
års Riksdag, beslöto, och slutligen minskning i Bevillningen,
så att de inflytande penningarne med
skyndsamhet å nyo spridas i rörelsen.
För den andel, hvarföre, efter sig företeende
omständigheter, kunde anses nödigt att anskaffa
Silfver till Banquens behof, borde utlånas en lika
summa i Discontväg, så vida säkre Lånsökande sig
dertill anmäla.
Den i5 April. 469
da förhoppning, att en förändring af redbar
gagnelighet, endast den en gång påbörjas, icke
kan i det hela med framgång motarbetas,
och låter ej qvarhålla sig inom trånga gränser.
Det är likväl icke endast i financielt
och oeconomiskt afseende, som Nationen häraf
skulle draga brtydliga vinster. Sjelfva Nationalcaracteren
vunne äfven en förbättrad
rigtning. Förskaffa en aflägsen, förgäten, förtryckt
Menighet tillfälle till arbete och förtjenst,
till en båtande gemenskap med mera
cultivcrade Landskap, till sjelfvalda förkofringsmedel;
den skall antaga ett annat lynne,
den skall framgå med stora steg till sin förädling.
. •
Alla dessa ändamål böra vinnas. Riksens
Ständer äro i den lyckliga belägenhet att sjelfve
kunna bidraga till allmänna välfärden. Af
dem beror det att genom visa åtgärder, grundade
på ädla, oegennyttiga och kraftfulla beslut,
dana denna patriotisme, som blir en följd
af idogheten, hvilken alltid uppkommer, då
den blott skyddas, men aldrig då den utstakas,
föreskrifves och tvingas.
Således böra alla andra interessen än Fäderneslandets
upphöra. I ett samfund af så
många vördnadsvärda och upplysta Medborgare
gifves säkert ingen enda, som icke med
ädel stolthet skall veta sig vara en del af Staten,
som icke i denna egenskap skall lifva
470
Den i5 April.
till manliga beslut, och allmänt nyttiga företag.
— Intet drag är mera bestämdt uti Nationallynnet,
än det, att vilja vara en Nation,
att veta sig äga i Lagen grundade rättigheter,
äfvensom deraf härflytande pligter; att uti
denna känsla ligger en borgen för Nationens
sjelfständighet. Igenom dessa tänkesätt har
en osviklig trohet till den Regent, som vunnit
förtroende, blifvit det andra caractersdraget i
Folkets lynne. Det är genom begagnandet af
den kraft begge dessa medel gifva, som sannolikt
det ädla beslut skall vinna stadga, att
anhålla hos Kongl. Maj:t, det sådana monopoliska
föreskrifter, som skada ModerNäringen
må upphäfvas, äfvensom de tillgångar begagnas,
hvilka rigtigt använda, kunna förbättra
Myntvärdet, lindra Menighetens bördor, samt
småningom sprida frugtbarhet och välmåga
lill våra mäst aflägsna Landskap. Må mig
tillåtas att vid delta tillfälle återkalla i minnet
de märkvärdiga ord, vår vördade Konung
uti ett offentligt tal yttrat: ”Serskilta Lagar
bära nästan alltid stämpeln af ensidighet; detta
tir ett grundfel, det svåraste att undvika,
emedan det åtföljer menskliga svagheten, och
emedan hvarje class i Staten är af Naturen
böjd alt lämpa ärendernas gång efter sin fördel.
” Delta oförgätliga yttrande synes mig
kraftigt böra förena allas bemödanden till ett
enda mål: Fosterlandets viii. Man skall icke
allenast känna sig upphöjd öfver egennyttans
små afsigter, ulan lifligt uppfordrad, och äfven
mägtig att likna de mönster, som för det
allmänna bästa, hvarken frukta motstånd, fa
-
Ben i5 April.
471
ror eller förlaster. Det är så Landets Söner
skola känna sin lycka att vara Svenskar, sin
pligt alt förtjena detta namn, och sin kraft
alt det försvara. »
Grefve Gyllenborgj Joban Henning_, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då, vid saknad af erforderlige insigter i
förevarande ämne och tillräckligt rådrum, jag
nu till Höglollige Stats- och BancoUtskottens
pröfning framställer några anmärkningar vid
Högloll. Utskottens Betänkande, angående Allmänna
Penningerörelsen m. m., förväntar jag
af Höglofl. Utskottens benägenhet en ursägt
för möjeliga misstag i bedömande af Utskottens
åsyftanden, äfvensom af deras upplysning
en tillfredsställande utveckling af hvad
deri, såsom mindre tydeligt eller obestämdt
mig förekommit. Det vore att utan ändamål
upptaga llögloflige Ridderskapets och Adelns
lid, att nu upprepa hvad jag i anmärkning
vid Utskottens Betänkande om FilialDisconternes
utredning, deremot anfört, och med
hvilken utredning, förevarande öfverläggningsämne
står i nära sammanhang, sedan hufvudgrunderne
i förra Betänkandet, äfvensom de
man önskar finna i det förevarande, synas vara
af Opinionen mera allmänt gillade, och då
vid delta förhållande, och Riksdagens annalkande
slul, rådrum icke lärer gifvas till framställning
af en ny Financeplan och förändrat
Förslag lill Disconlernes ulredning, utan gransk
-
472 Deri i5 April.
ningen af den framlagde lärer blifva egenleliga
föremålet för våra öfverläggningar, inskränker
jag mig nu till pröfningen.
i :o Huruvida nied den grundprincipej hvarifrån
Utskotten yttra sig böra utgå, att nemligen
RörelseCapitalet skall till nästa Riksdag
bibehållas vid sitt nuvarande och pag. 24 och.
s5 i Betänkandet, beräknade belopp; Utskottens
Betänkande instämmer och förhållandet
fullständigt utvecklar; samt
3:0 Om det med Discontregleringen föregifne
åsyftade ändamål, att nemligen bereda Disconternes
Debitorer, en vid Lånbetalningar
skonsam behandling, blifver genom f öreslagne
åtgärder behörigen uppfylldt, och hvad i detta
afseende vidtagas bör; men örn jag misstager
mig i yttrande af tvekan både i det ena och andra
afseendet, hade jag mindre varit att ursägta, om,
som jag förmodade, Utskottens Betänkande varit
beledsagadt med provisionelle Calculer, sorn
något närmare utredde årliga förhållandet af
Banquens inkomster och utgifter, för att derifrån
hämta en ledning för en säkrare beräkning.
Banquens årliga inkomster beräknas till
1,200,000, som likväl torde kunna något högre
beräknas, och som de årligen ökas kunna
för fem år eiler till nästa Riksdag säkert
upptagas till 7,000,000, deraf utgår till 1820,
de sista Riksdag beviljade Fastighets- och Odlingslånen,
samt årliga biträdet 3oo,ooo R:dr
till Götha Canal; men ifrån 1820 finnér jag icke
någon annan af Utskotten föreslagen Lane
-
Den i5 April.
473
utgift, än jemte Odlingslån, som jemlikt Betänkandet
pag. a3 skulle endast af Capitalafbetalningen
på Fastighetslån utgå, de temporaira
biträden af 600,000 R:dr till JernContoiret
ocb. 400>000 R:dr till ManufacturDisconten,
som äro föreslagne, och hvilka i anseende
till egenskapen af temporaira Lån icke
torde i calcul böra till fulla summans belopp
upptagas. Det förekommer således sannolikt,
att om ett ganska betydeligt öfverskott,
skall såsom behållning komma att i Banquen
qvarstå och indragas, om ock 5oo,ooo R:dr
årligen skulle till Silfverinköp användas, och
då verkställigheten af Silfverhandel, till detta
större belopp, är ganska problematisk,
blifver det nödigt ej mindre, att dessa medel
i Låneväg utgå, än att bestämma sättet för deras
användande för det belopp, som till inköp
af Silfver icke tarfvas, liellst i annat fall flere
millioner skulle före nästa Riksdag, ifrån
Penningerörelsen indragas, hvarom man torde
af Utskotten få vänta en närmare utveckling
och en tablau i afseende på RörelseCapitalets
förhållande, äfvensom i hvad Utskotten i
grund af deras förklarande ansett sig böra lemna
Rörelsen i stället för Disconlpapperen, som
Utskotten beräknadt till 3 Millioner ingå i
RörelseCapitalet och hvarpå Utskotten Pag.
a5 förklarat böra göras afseende. Utskottens
beräkning, att, de utgifvande DiscontObligationer
i utbyte emot 3 ProCentsSedlar, qvarblifva
i Rörelsen, lärer icke blifva pålitelig,
hollst, utom det att de efterhand, ocb alla inom
nästa Riksdag skola genom inlösen för
-
474
Den i5 April.
svinna, det ofelbart skall inträffa att dessa
Obligationer icke kunna gå i allmänna Penningerörelsen
utan rabatt; och följden deraf blifver,
att de af Capitalister med afdrag inlösas
och skrinläggas; och ej allenast dessa Summor,
utan äfven hvad i samma HandelsSpeculationer
kan vidare anses behöfligt att användas,
kommer att Penningerörelsen genast frångå;
och då till förekommande af RörelseCapitalets
möjeliga inskränking, bestämda Stadganden
i detta afseende äfven torde vara att förvänta,
får jag i samma ändamål och till förekommande
af möjelig inskränkning i RiksgäldsSedlarnes
belopp, i afseende hvarpå det är i
Betänkandet väl sagt, att de icke kunna ökas,
men ej medgifvit att de icke kunna minskas,
föreslå en förändrad Redaction af §. pag. i3
om RiksgäldsContoiret, alt nemligen det tydell
gen bestämmes lika som vid 1815 års
Riksdag, att RiksgäldsSedlarnes belopp lill
nästa Riksdag förblifver på sätt då stadgades,
oförändradt, hellst af föreskriften pag. i3, allena
betragtad, den slutföljd otvungit skulle
kunna ledas, alt, af RiksgäldsContoiret möjeligen
lill flytande inkomster, genom försäljning
af Kronans Skogar och Parker m. m.
RiksgäldsSedlar skulle kunna komma att amorteras
och Sedelmassan derigenom förminskas.
Sedan jag nu framställt min öfvertygelse,
alt af föreskrifterne i Utskottens Betänkande
icke kan bestämdt inhämtas, att RörelseCapitalet,
sådant som Pag. 24 och a5 föreslår,
blifver oförändradt, utan synes deremot förmin
-
Den i5 April.
475
skadt, da utveckling af i sammanhang dermed
stående åtgärder nu saknas, får jag
3:o Yttra min tanka huruvida Utskottens
tvenne Betähkanden verkeligen tillstyrka en
så skonsam behandling i afseende på Disconternes
Debitorer, som uppfylla detta första
föremål för Disconternes utredning, och tror
mig alldeles icke linna den, då Utskotten, genom
FilialDisconternas upphörande, indragit
inom få år, der varande DiscontLån till 5
å 6 Millioner Riksdalers belopp, utan att för
Låntagare derstädes öppna någon Lånetillgång
att godtgöra dessa Lån. Detta förhållande är
af den eftertänkeliga beskaffenhet och synes
äga så vådeligt inflytande på den allmänna
och enskilda välfärden, att en förändring i Utskottens
Betänkanden till Gäldenärernas frälsning
af allmänna Röster påkallas, och då ofta
förmodas att man hämtar skäl till omdömet
ifrån beräkning af egen fördel, torde jag icke
sakna anledning förklara, att jag icke har någon
direct nytta af hvad i detta afseende stadgas,
hellst mitt namn icke finnes i någon Discont.
Följderne af saknad Låneutväg för
Disconternes Debitorer befarar jag framställa
en ryslig tafla och då jag alldeles icke yrkar
att Staten skall bereda Låneutvägar för vinglaren
och den obetänksamme hushållaren, tror
jag likväl att i öfverensstämmelse med dess
pligt och d en allmänna nyttan sådana mesurer
kunna äskas, som afböja, att icke den ordenlelige
men mindre förmögne bushållaren får med
dem dela lika öde, och vid nu varande all
-
476 Den i5 April.
männa Penningeförlägenhet och oftare på Landet
inträffade utmätningsAuctioner, skall det
intet blifva sällsynte händelser, att en Egendomsägare
af5o,ooo R:drs synbar förmögenhet,
men blott skyldig tiondedelen deraf eller 5ooo
R:dr i en Discont, kan möjeligen komma på
obestånd, och tvingas sälja sin Egendom till halfva
värdet, men hvilket förhållande icke en gång
för Capitalister i allmänhet vore förmånligt utan
blott de få, hvilkas tillgångar lill Egendomshandel,
kunde vara disponible. Utskotten hafva
deremot pag. 28 och 29 förklarat, att betänkligheterne
vid infordrade Lån af de gäldbundne
motvägas dermed, att genom antagande af en
Financcplan, som af ser stadgandet af Sedlames
värde, dessa erhålla bättre Credit och circulationen
blir lifligare samt myntqvantitetén sålunda
tillräckligare i den mohn förtroendet återkommer,
och ehuru jag gerna medgifver att en
så beskaffad Financeplan skulle uppfylla detta
ändamål och för de Lånbehöfvande bereda lättade
Lånetillgångar, önskade jag att Utskotten
ville närmare styrka, att den förevarande verkeligcn
är sådan, och upphäfva de tvifvelsmål
derom hos mig uppstått. Icke kan jag anse
planen bereda någon ny stadga i BancoSedlarnes
värde och deras derigenom uppkommande
bättre Credit, då, jemlikt en allmännare
önskan RörelseCapitalet icke borde minskas
och ingen plan för en tillkommande Realisation
är framstäld, samt jag derjemte icke vill förmoda
något åsyftande att med konstiga och
Coursoperationer verka på Cours och Sedelvärdel,
och vid sådant förhållande, nemligen af
Den 15 April.
477
det af Utskotten föreslagne qvarblifvande i nu
närvarande Financiella ställning, och ingen annan
föreslagen hufvudsakelig förändring, har
jag svårt att föreställa mig hvarken Sedlarnes
bättre Credit, eller Cireulationens större liflighet
än den närvarande, äfvensom vid det yttrande,
att Myntqvantiteten blifver tillräckligare i
den mohn förtroendet återkommer, jag nödgas
för min del anmärka att Disconternas behandlingssätt
åtminstone icke i den vägen gjort
Myntqvantiteten tillräckligare. Den enda naturliga
och påliteliga grund för Sedlarnes förbättring,
är inskränkning i allmänna behofven,
en förbättrad allmän och enskild hushållning,
samt i förening dermed beredande afen ökad
export och minskad import; men då vi blott
skåda följderna deraf i hoppet, kunna de icke
ingå i närvarande tids financiella beräkningar,
eller kunna befordra de lättade Lånetillgångar
för Disconternas Gäldenärer, som Utskotten
förmena skola sig förete. Då, i grund
af hvad jag anfört, jag icke kan i Utskottens
Betänkande finna föreslagne nya åtgärder till
beredande af stadga i Myntvärdet, och derigenom
uppkommande lättade Låneutvägar för
dem som i FilialDisconterna för skulder häfta,
anser jag nödvändigheten påkalla att i vanlig
Discontväg, utvägar för dem beredas för
det närvarande, och intill nästa Riksdag.
Ehuru öfvertygad jag är, att vårt vidsträckta
DiscontlåningsSysteme, gruudadt på upptagande
af Lån till 3 proCent, hufvudsakligen
beredt våra financiella oredor, samt att i en
förbättrad Penningeställning, man bör genom
478
Den i5 April.
Inskränkning deri söka alt efterhand kunna
derifrån återkomma, och då jag med Utskotten
delar den öfvertygelse, att Discontrörelse
icke vidare bör bestridas, genom af Enskildte
för 3 proCent upptagne Lån, är det förmodeligen
endast lios Banquen som Låneutvägar
skola sökas, så vidt de kunna stå tillsammans
med de hufvudgrunder för Pennirigerörelsen,
Utskotten framställer och jag äfven
godkänner, alt nemligen RörelseCapitalet obestämdt
må ökas och fordrar således ordningen
att undersöka, om, och i hvad mohn, så vidt
nu pröfvas kan, Banquen i denna väg m^ kunna
biträda. I detta afseende och utan att känna
Utskottens beräkningsgrunder, får jag, med
fästad uppmärksamhet å Utskottens yttrande
pag. 24 och 25, att RörelseCapitalet ej borde
förminskas, samt afseende göras på det rum Discontpapperen
i Penningerörelsen ägt, hemställa
om icke i mohn af utgifvande DisconlObligationers
successiva indragning, ökade Låneutvägar i
BancoDisconten kunde öppnas, under förmodan,
utan att öka RörelseCapitalets bestämda belopp
till nästa Riksdag, flere millioner skulle efter
en rigtig beräkning kunna successive förstärka
BancoDiscontens nu för Utlåningen bestämde
MaximiSumma. Tillgångarne dertill skulle bestå
i de förenämnde Banquen tillflytande årliga
inkomster, hvilka från år 1820 blifva ganska
betydelige, och icke skäligen borde förminskas
genom den för JernContoiret föreslagne
LåneSumma af 600,000 R:dr, hellst Bruksägare,
då de äga med andra lika Lånerättghet i Banco
-
Den i5 April. 479
Disconten och derjemte njuta en nu utsträcktare
förmånlig Lånerättighet i Banquen på Jern
och andre exportable Effecter, icke i öfverensstämmelse
med rättvisa böra till ensamt begagnande
dessutom tillerkännas det JernContoiret
föreslagne Lånebidrag af förenämnde
Summa, 600,000 R:dr. Banquens tillgångar till
nya Lån ökas vidare betydeligen genom indragningen
af Disconternes Creditiver på Banquen,
hvilka, i mohn af indragningen, borde
efter Utskottens principe äfven sussessive åter
utgå, och dessa tillgångar ökas ännu mera
i den mohn det föreslagne årliga anslag af
5oo,ooo R:dr till Silfverinköp icke komme att
begagnas, som derigenom ökade öfverskotten
af Banquens inkomster. Att Silfver bör inköpas
nemligen blott inom vårt Land, instämmer
jag så mycket mera, som, för att en gång
komma ifrån våra financielle oredor, man måste
genom förstärkning af Banquens redbara
Fond söka bereda utvägar att vinna ett bestämdt
Myntvärde, och om Silfver köpes inom
Landet, äfven till något högre pris än det
gångbara och Banquen vid en Realisation derpå
något förlorade, vore förlusten obetydlig
emot fördelarne att under beredande af tillgångar
till en Realisation förbättra BancoSedlens
värde, utan att genom indragning förminska
deras totalSumma; men då jag icke delar
Utskottens öfvertygelse att tillgång i vårt
Land finnes till vida mera än 3 millioner R:dr
i Silfver och Guld, som kunde umbäras och
upplåtas, t villar jag ock att Silfver här skul
-
480
Den » 5 dpril.
le erhållas för årliga anslaget af 5oo,ooo R:dr
Bancosedlar, som likväl utan financiel skada
torde kunna öfverskridas, och förmodar således
att på dessa Anslag blifva betydliga öfverskott,
som till nästa Riksdag borde i Discontväg få
användas, helst om ock Sedelstocken skulle
något ökas genom Silfverköp, för de nya Sedlarne
allena mot svårigheten ingår i Banquens
hvalf. Då, i grund af hvad nu anfört, jag hav
skälig anledning förmoda, att, utan rubbning
i nu varande financiella förhållanden, utvägar
tili Lån till flere Millioner, torde under instundande
fem år blifva att tillgå och som till
betryggande af RörelseCapitalets oförändrade
skick böra ifrån Banquen inom nästa Riksdag
åter utgifvns, tillstyrker jag att, under medgifvande,
det OdlingsLån, med noggrant iakttagande
af föreskrifter, böra äga företrädesrätt,
det BancoDiscontcns verkningskrets, med
afseende å omständigheternas kraf, må till nästa
Riksdag utsträckas med enförökadUtlåningsSumma,
till det ungefärliga belopp, som svarar
emot den under berörde tid uppkommande indragning
i RörelseCapitalet samt att de FilialDisconternes
Debitorer måge äga företräden,
att understödjas af den ökade DiscontSumman
till omsättande af deras Discont-liqvider, hvilka
äro ägare af synbar förmögenhet och tillika
i vanlig väg kunna genom löftesmän styrka
den för Banquen erforderliga säkerhet, och
hvarom BancoUtskottet torde finna lämpeligt
att i en närmare utveckling ingå, i sammanhang
hvarmed jag äfven får vid föreskriften
Pag.
Den i5 April.
481
Pag. 3i i Betänkandet, i afseende på LiquidationsContoir
i Götheborg och Malmö anmärka
alt uttrycket ”Det de borde besörja Omsättningar”
, synes innefatta en rättighet, att, efter egen
pröfning, medgifva omsättningar, hvilken rättighet
Utskotten förmodeligen icke lära anse böra
BancoStyrelsen af händas, utan lärer detta så
böra rättas, att liqvidationsContoiren väl äga
att emottaga handlingar, penningar och betalningen
påteckna, samt jemte öfversändande deraf
till HufvudStyrelsen kunna meddela ett omdöme
om de Lånsökandes vederhäftighet, men
att besluten alltid på HufvudStyrelsen i Stockholm
böra ankomma; Låntagare Öppet lemnat
att antingen vända sig till desse LåneContoir
eller HufvudStyrelsen i Stockholm.
Vid förra delen af Utskottens Betänkande
får jag i öfrigt gora åtskillige anmärkningar,
och först, för mitt del, icke godkänna den fördelning
af anslag för HufvudNäringarnfe, Sorn
Utskotten uppställt, hvilken saknande all grund
för beräkning, måste allena af godtycket bero,
hellst i denna beräkning Jordbruket ojemförligt
mindre än andra Näringar blifvit med
biträden ihågkommen, och Fastighetslånen i
Städerne, emot hvad vara bordt, äfven blifvit
ibland JordbruksNäringens förmåner beräknade.
Hvad AnslagsSummorne för Allmänna Magazinslnrättningen
samt ManufacturDisconten angår,
så tror jag mig vara så mycket mera berättigad
att uppskjuta allt yttrande derom,
till dess att StatsUtskottets Betänkanden i desse
Ridd. o. Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 6l, 62.
432
Den i5 April.
ämnen till Riksens Ständer inkomma, som
de för desse Inrättningars Förvaltning förväntade
Instructioner med AnslagsSummorne stå
i det sammanhang, att de sednare icke höra
bestämmas förrän pröfningen af de förra blifvit
behörigen verkställd, och inskränker mig nu
blott till den anmärkning vid yttrandet pag. 34*
”Om det är missväxt ålilar MagazinsDirectionen
destomera sitt Creditiv för Operationer till
Spannmåls anskaffandealt jag tror det icke vara
lätta tiden att upphandla Spannmål då först
när missväxten inträffar, och genom uppköp af
inskränkta tillgångar fördyra densamma för de
behöfvande, så vida den icke emot principen af
klok Statshushållning skall sökas hos Utländningen,
som blott i yttersta nödfall bör ske, utan
anser jag deremot Magazinslnrättningens Spannmålsupphandlingar
endast böra ske i goda år
för att bibehålla skäligt pris å Landets nödvändigaste
Product, samt en ny tillgång genom
tillräcklige Magaziner, att i missväxtår
kunna motverka Spannmålens obilliga stegring
i pris, af Säljare i Städer och på Landet. Af
Utskotten torde jag äfven få begära upplysning
om meningen i 5 Momentet Pag. 3o af innehåll,
”att det bör vara BancoStyreisen ålagt
att de ingående Medel i Discontväg åter utgifva/’
är alldeles öfverensstämmande med hvad
jag i detta Anförande föreslagit, men jag kan ej
annat finna, än att detta stadgandet är alldeles
motsagt i det öfriga innehållet af Betänkandet,
enär der icke är föreslagit någon Ökad UtlåningsSumma
för BancoDisconten, vid hvilket förhållande
och då FilialDisconterne, skulle efter Ut
-
Deri i5 April.
483
skottens föreskrift upphora, uppstår otvttngit deri
fråga — livar skall då BancoStyrelsen de inflytande
Medel i Discontväg åter utgifva?! ett annat
mig förekommande tvetydigt yttrande, torde
jag äfven få begära upplysning, nemligen i 6
Pag. 3ö, som innehåller: ”Att Riks gäldsCohtoi*
reis Fullmäktige borde öppet lemnäs, atti efter
Allmänna Ställningens kraf ^ rätta sina vidare
inf ordringar af DiscontLånen _> sä att Medborga*
res förlägenhet icke må ökas, enär full säkerhet
för en Successiv återbetalning kan lemnäsf
och huru berömlig afsigten är att skyndsamt
behandla Gäldenärer, synes mig detta vara
så obestämdt, att likasom en ny Discontrörelse
kunde, i följd deraf, möjligen öppnas och t
en längre framtid fortsättas, än Utskotten åsyftadt,
hvarom meningen närmare torde ntVeek*
las, på det att i denna liksom föregående Uti
anmärkte §. bestämde stadganden måga ligga
lill grund för de föreskrifter, sorn Riksens Ständers
Fullmagtige komma att meddelas* Hvad
som i synnerhet mig förekommit anmärknings*
värdt, är de, i min öfvertygelse, contradictoriske
yttranden, jag trodt mig finna i Betänkandet;
huruvida Utskotten anser det böra BancoStyrelsen
uppdragas, att med uppoffring af Ban*
quens redbarbeter Coursens uppstigande motverka*
Af enskildte yttranden inom Utskotten,
har jag väl hort sägaS att meningen icke
vore sådan, hvilket alldeles öfverensstämmer
med yttrandet Pag. a5 att nemligen: ”Banquen
må göras verksamj icke genom Cour soperationer t
såsom clet skulle tydas, men då man läser följande
Strophen; men för att bevara sina Sedlar
484 £*en *5 April.
emot ytterligare Agiotage eller försämring j blir
man villrådig hvad man skall tänka, anseende
jag den senare delen af detta yttrande rakt
emotsäga den förra, hellst då icke Agio kan
lämpas till annat än utländskt mynt, någon
åtgärd lill verkan på dessa myntförhållanden
icke lärer annorlunda än genom Coursoperationer
kunna beredas, och då jag förmodar alt
Utskotten äfven icke lära medgifva, att genom
användande af Banquens Silfverfond, till,
af erfarenheten bestyrkte skaddige Coursoperationer,
man aflägsnar sig ifrån utvägar till
en framtida Realisation, tillstyrker jag att allt
hvad obestämdt och tvetydigt i detta afseende
sorn i Betänkandet förekommer och kunde möjeligen
berättiga till sådana Coursoperationer, må
utgå, och i öfverensstämmelse dermed \ §. Pag.
38 så förändras "att i stället för der nämnde
anskaffande af Metalliskt Mynt för att förstärka
Banquens Fond och befrämja stadga i Sedlarnes
värde" den sista strophen borttages och
§:s lydelse inskränkes blott till ”anskaffande af
Silfver att förstärka Banquens Fond till en
framtida realisation f hörandes äfven 12 §. Pag.
39 så mycket häldre utgå, som det eljest möjligen
kunde hända, om, jemlikt Utskottens medgifvande
Pag. 33, Coursen uppsteg genom import
af Silfver, att samma Silfver möjligen
åter utgifves för att åter nedsätta Coursen,
och hela denna Operation vore utan vunnit
ändamål. Sedan jag nu andragit, hvad, under
en flygtig genomläsning af Betänkandet, jag
funnit anmärkningsvärdt vid förra delen deraf,
och som i vissa detailler fordrat en större
Den i5 April.
485
vidlyftighet, om jag icke velat undvika att
trötta Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod,
går jag nu att göra några anmärkningar
vid senare delen af Betänkandet, som angår
Medel till beredande af stadga i Myntets värde,
och får dervid, under förnyande af mitt
tillstyrkande för inköpande af Silfver inom
Landet, deremot alldeles afstyrka den af en
del af Utskotten föreslagne utväg att genom
Lån föröka Banqueus SilfverFond, hellst om
ock, emot förmodan, Lån till större belopp
kunde erhållas, Banquen derigenom onödigtvis
ådrog sig kostnader i Ränta och Capitalafbetalningar,
som vid en hög Cours kunde blifva
af betydligare värde och minska Banquens
SilfverFond, utan allt bestämdt ändamål, då
det icke förut vore stadgadt om och när detta
Silfver i ändamål af en Realisation komme
att begagnas och som äfven kunde öppna utväg
för Utlänningen att meddela Lån under
begagnande af Svensk Medborgares Namn, som
derigenom till ännu större förlust för Staten
fick njuta en Räntevinst, högre än någonsin
för utländsk Fordran blifvit medgifven. Jag
befarar likväl att Lånetillgångar likväl icke
skulle blifva betydelig, om Lånen för en längre
tid bestämdes, hellst ofta inträffande omby
tlighet i beslut, kanske någon gång på rättvisans
bekostnad, väcka en varnande försigtighet
i åtgärder som bero af fria viljan, och
hafva den säkra fördelens beräkningar till föremål.
Hvad åter angår det Pag. 22 upptagne
436 Den i5 April.
Förslag till förstärkande af sjelfva Fonden, att
nemligen, de som härefter erhålla BancoLån
Böra inbetala Räntan i Silfver, under de vil»
tor Betänkandet innehåller, så anser jag det»
Samma i sin principe vara så oförenligt med
rättvisa, att detsamma bör afslås: Sannt är
väl att Banqucn äger rätt att uppsäga Banco»
Lånen, och då kail föreskrifva vilkor, men
detta är i verkställigheten en död bokstaf och
sora icke borde kunna tillämpas annorlunda,
än i lika förhållande till alla Låntagare; sannt
är äfven att förlusten för deni som skulle in»
betala Silfver icke blef betydelig, men när det
gr fråga om rättsgrund, bär man icke tillåta
sig afsteg ifrån rättvisan, för det att orätt»
visan träffar mindre hardt, och hvarföre skall
en tvångslag mera träffa deni, som lill Ban»
quen ingifvit deras Lånehandlingar några da»
gar senare, och således icke ännu äro be rät»
tigade att uttaga de Lån de likväl äro ovilkorligen
berättigade att inom tvänne år er»
bålla, än dem, som, i grund af samma före»
skrifter, sådana redan erhållit, och enär det
saunolikt inträffar, att de sorn härefter utbe»
komma dem tillkommande Lån, komma, jern»
likt Utskottens Betänkande Pag. 22 att erläg»
ga en större afbetalning på sine Lån, än de
gom dem redan erhållit, och större än Riksens
Ständers föreskrift vid 1815 års Riksdag dem
ålägger, anser jag nu varande Riksens Ständer
icke, i förening nied rättvisa, nu deri kunna
göra någon ändring. Vidare, och då jag fin»
lier utgifvandet af nytt skiljemynt vara uppta»
git ibland medlen att bereda stadga i mynt»
Den i5 April.
487
värdet, får jag, med instämmande i hvad Utskottets
Ledamot Herr Lector Fröberg derom
sig yttradt, framställa min tvekan att denna
Inrättning, att på föreslagit sätt likasom leka
realisation, kan i något afseende bereda en förmodad
nytta, och förekommer mig icke kunna
på Myntvärdet äga den ringaste inflytelse, hvaremot
Myntningskostnaden blir en säker förlust,
samt i den mohn Silfver dertill ifrån Banquen
uttages, förbållandet emellan SilfverFonden och
BancoSedlarne försämrat. Jag finnér dessutom
olämpeligt att förvilla den ringare Allmänheten
med flere Myntsorter, då Småsedlarne i
Allmänna Rörelsen gör samma nytta, och enär
till en jemnare beräkning i förhållandet till våra
gamla 2 skillingsstycken och de nymodige,
de förra torde i räknevärde upphöjas och beräknas
till Fem skilling, skulle jemförelsen
emellan dessa skiljemynt framställa rätta förhållandet
af Myntförsämringen. Då Silfvermynt
med samma åtecknade valeur skulle likväl
innehålla ett så olika värde och hvarigenom
äfven misstag i beräkning möjeligen kunde
äga rum, om ej färgen rättade missledningen
af prägeln. Ett annat skäl, hvarföre jag
afstyrker att nytt Skiljemynt må komma i
Rörelsen är, att när man nyttigt pröfvar RiksgäldsSedlar
af mindre valeur kunna nu i den
mindre Penningerörelsen begagnas, som, i händelse
RiksgäldsContoirets Creditiv på Banquen
icke vore tillräckeligt till utbyte afRiksgäldsSedlar,
stadnar i den mindre Penningerörelsen
och icke påfordrar utväxling emot BancoSedlar,
då deremot, om det nya Skiljemyn
-
488
Den i5 April.
tet komme att bestrida denna Rörelsen, RiksgäldsCoutoiret
snarare kunde komma i behof
af Bancomynt till större belopp än dess Creditiv
i Banquen medgifver. I sammanhang med
förevarande ämne, skulle jag icke draga i betänkande
att framställa ett förslag, att förr än
tillstyrkt är afgöra Liqviden med Fordringsfigarne
i Disconterne, och om jag icke befarade
den misstydning att jag derigenom ville
befordra en skadelig utsträckning af BancoSedelrörelsen,
som likväl är vida skiljt ifrån
min afsigt. Under förutsättning af bifall till
Utskottens Betänkande om Disconlernes utredning,
tror jag, att om Banquen, i stället för att
under flere år liqvidera 3 proCent Sedellnnelrafvare,
erböd dem, som åstundade att kunna
inom en kortare tid derföre erhålla betalning
med behörigt afdrag af Räntan på förskotten,
beräknade efter betalningsterminerne, skulle
ej allenast Banquen möjeligen vinna flere hundrade
tusende Riksdaler, genom Interesseafdrag,
utan äfven Penningerörelsen, derigenom, att
agiotage och skrinläggning af DiscontObligationerne
förekommas, och Penningar genast i
Rörelsen mera allmänt spridas, och då en
tredjedel, kanske närmare hälften, af Disconternes
skulder äro antingen i Sedlar eller på
afskrifningsräkning till Staten eller allmänna
Yerk utgifne, som visserligen icke funno deras
räkning vid, att emot afdrag förvandla sina
Fordringar till Contanle Penningar, skulle
desse förskott af Banquen icke blifva så betydelse,
som de vid första påseendet förekomma,
och hvaraf jag så mycket mindre skulle
Den i5 April. 489
anse något menligt inflytande på BancoSedelvärdet
uppstå, då man kände att förskotten
inom viss bestämd tid blefvo af de i Disconterne
inflytande Medel säkert liqviderade,
som förändringar i de af Banquen utgående
temporaire Lån, stundom emellan 1 och 2 millioner
Riksdaler, icke ens förmärkes i allmänna
Penningerörelsen, och vid nu varande
större Sedelmassa, icke synes kunna medföra
något inflytande på BancoSedelns värde. Sedan
jag, i flere förenämnde omständigheter,
ansett det vara så mycket angelägnare att af
Högloflige Utskotten begära en närmare utveckling
af deras Betänkande, som i bifallet
till Utskottens Betänkande, sådant det nu är,
jag icke i flere delar skulle fullständigt hafva
kändt hvad jag bifallit och möjeligen öfverlemnat
hufvudsakeliga åtgärder åt uppsättandet
af det Reglementariska, får jag sluteligen
förklara det jag i allo instämmer i Utskottens
Yttrande i sista Strophen af Betänkandet
Pag. 3q, att nemligen de financiela åtgärder
äga en ringa verkan, derest icke i bredd med
dem, går den allmänna och enskildta hushållningens
reglering, hvilken jag anser, till ernående
af ändamålet, vara så mycket angelägnare,
som jag ifrån de af Utskotten föreslagne
åtgärder icke kan hämta den öfvertygelse,
att vår Financielle ställning derigenom blifvit
förändrad eller förbättrad. Det är således ifrån
Opinionen om allmänna hushållningen, och de
åtgärder den åsyfta, som stadga i Myntvärdet
säkrare skall förväntas än ifrån inskränkning i
RörelseCapitalet, hvilket i flere afsecnden icke
490 Ben i5 April.
jnedgifver någon inskränkning, dels emedan
den nyligen för flere år tillåtne fortsättning
af Finska Handeln, med sådana JordbruksProducter
som vårt eget Land kan tillvägabringa
och icke behöfdes att utifrån sökas, årligen
så mycket säkrare minskar vårt RörelseCapital,
som Utskotten Pag. 18 förklara, det
Finska Handeln utfaller till vår förlust; dels
ock emedan Allmänna Penninge-förlägenheten
styrker med erfarenheten, att allmänna
Penningerörelsen behöfver hvad i densamma
nu begagnas, och hvaraf hehofvet upplyses
af det ansenliga belopp, hvartill Skattbördor
under mångfalldiga benämningar nu uppgå, som
väcker förundran huru i ett vidsträcktare mindre
befolkadt Land, med deraf uppkommande
trögare Circulation, så många millioner R:dr
bunna i Utskyldsväg utgå. Statsbehofvens nedsättning
är första vilkoret för Myntvärdets förbättring
och stadga och möjligheten af en Realisation
och jag har trott mig inse möjligheten
deraf, sedan vår utländska Gäld var utsläckt
och derföre ofta vid Riksdagarne motsagt framställde
nya Stats-anslag, som likväl alltid fått
fylla ett ledigt rum, till hinder för Bevillningens
nedsättning. Men då Utskylder icke
minskas utan ökas, måste RörelseCapitalet nu
och framdeles förblifva åtminstone icke inskränkt
vid oförändrade förhållanden , och i fall
man alfvarligen vill ändamålet af Myntvärdets
upprätthållande, så måste man vilja Medlen,
och då måste man, med åsidosättande af alla
andra afseenden än pligt och allmän nytta,
noggrannt pröfva och oförställt framställa jern
-
Den i5 April.
491
förelsen emellan de nödvändigaste och möjeligen
umbärlige Statsbehof; derigenom utfinna
utvägar till reglering och nedsättning deri,
till beredande af nedsättning i Bevillningsbeliofven,
samt i sådana åtgärder och i öfverensstämmelsen
i Regeringens och Nationens
gemensamma åsyftanden till allmän och enskild
hushållning, omsider finna den enda rätta
grundval lagd för Myntsvärdets förbättring
och en borgen för Nationens nu varande och
framtida väl. Jag anhåller vördsamt att Betänkandet
må till Utskotten återremitteras
samt att dessa Anmärkningar må detsamma få
åtföljas.
Friherre Boye, Ludviga hade inlemnat
ett så lydande anförande:
I ovissheten huruvida mitt bemödande,
alt förstå Finance-Betänkandets alla framställningar,
verkeligen lyckats, eller cj, skall jag
icke våga, såsom positivt träffande, uppgifva
mine anmärkningar deremot; men jag skall
dock tillfredsställa min egen öfvertygelse om
min pligt, såsom Riksdagsman, i detta vigtiga
ämne.
Denna pligt fordrar af mig att frimodigt
bekänna, det jag, efter att hafva studerat Betänkandets
alla framställningar, är inom mig
förvissad derom, att i detta Betänkande är
språk ett, och sak ett annat. Jag förbigår
språket och beger mig till saken.
492
Den i5 April.
Mig synes, att Betänkandet förutsätter,
såsom hogsta mått af nationlig sällhet, det
Myntförhållande, som ger Silfver i Rörelsen,
till den grad, att alla Sedlar kunna genast
och efter deras fulla namn-värde till Silfver
förväxlas; — mig synes, att Betänkandets hela
tendence är, att skyndsamt föra Oss till
detta mål af lycksalighet, som naturligtvis
skall börja med en Realisation; — och sluteligen
har jag trott mig förmärka, att de Medel,
som Betänkandet framställer, bestå uti
1:0 Indragning af Sedelstocken, och 2:0 en
anskaffande förökning i Banquens Silfverfond.
Min tanka är deremot, att Nationen kan,
i både Oeconomiskt och Financielt afseende,
vara äfven så lycklig med bara Papperspenningar,
som med Metallerne till Mynt; emedan
lyckan består i rik Produclion, som alltid
åtföljes af stor Population; hvilket åter
ankommer på Näringarne, National-idoghetens
sysselsättning till stor verksamhet, hvartill
penningar blott är medel, och lika godt i
papper, som i Silfver, blott att Papperet icke
brister i förmågan att verka såsom medel.
För denna satts ligger bevisningen i sjelfva
vår egen erfarenhet. Eller hvilken tid var
väl Sverige, i Oeconomiskt afseende, mera
lyckligt, än just ifrån 1789 till 1800; under
hvilken tid vi likväl icke ägde annat Mynt
än papper, utan all slags Silfverfond. Vår
Banque har i 42 år varit fonderad på Silfver;
men under hela denna tid hafva vi ej mera
än i 14 högst i5 år förmått behålla Silfret i
Den i5 April.
493
mynt-rörelsen; och denna stora erfarenhet får
då ingenting betyda? Det ligger oemotsägeligt
i sjelfva sakens natur, att hvarje gång vi
hemsökas af ett eller två missvextår, så måste
vi antingen åter tillstänga vår Banque, eller
också se vår hela Silfvermassa öfvergå till
Utländningen; och jag frågar, är detta för Oss,
som vanligen en å tvenne gånger i hvarje decennium
hemsökes af missvext, icke nog bevis
på Silfrets orenlighet i vår Myntrörelse?
Jag tror det. Yi hafva öfverlefvat 2:ne Realisationer,
och vi minnas rätt vä), att bådas
verkan har varit, att alla Arbetslöner, och
följakteligen alla Varupriser, hafva derefter
blilvit fördubblade. — Den Realisation Betänkandet
åsyftar, skulle dessutom hafva den
serskilta olycka med sig, att ehuru genom
Sedelstockens årliga indragning, vårt eget
förråd vore förminskadt, så hade likväl Finlands
Innevånare qvar hela deras förökade
förråd af Svenska BancoSedlar, och Realisationen
blef således en Operation, till ingenting
annat nyttig, än att lemna åt dem största
delen af vårt Silfver. Det gifves icke
mera än ett enda naturligt medel till Realisation,
och detta är, att skaffa sig en öfverskjutande
Production; men alla andra Medel
äro artificiella, och derföre naturstridiga, samt
bära straffet med sig, just derigenom att de
hämma Productionen. Professoren Agardh har,
i sitt serskilta votum, ganska rätt, då han
säger, att man kan Arithmetiskt reglera Myntet,
och med detsamma Oeconomiskt ruinera
Landet, Och jag tillägger, med full själs öf
-
494
Den i5 April.
vertygelse, att Vi kunna så förfara, om Vi
lemna Bifall till de båda Betänkander, som
Stats- och BancoUtskotten gifvit Oss, det
ena i frågan om DiscontPapperen, och det
andra det, som nu utgör vårt öfverläggningsiämne.
Jag vet att i båda finnas mångfaldiga
försäkringar om motsatsen; men jag har förIdarat,
att jag fäster mig icke vid språket,
utan vid saken, det vill säga, vid naturen af
de resultater, hvartill Betänkandet, så vidt
jag är mägtig att begripa, också möjeligen
kan föra Oss. Enligt den uppgift, som linnes
dels i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, och
dels i Friherre Jacob Cederströms serskildta
votum, har, ifrån år 1812, utur Rörelsen blifvit
indragne omkring 5§ million; och oagtadt
Betänkandernes alla försäkringar, kan dock
resultatet af dessa håda Betänkander blifva,
att vi i Discontpapper, och i BancoSedlar,
dels nu genast förlora, dels kunna vidare intill
nästa Lagtima Riksdag, förlora genom indragning,
omkring andra 5 å 6 millioner; och
detta kallar Utskotten, ått afhjelpa allmänna
förlägenheten och förbättra Myntetl Min öfvertygelse
är deremot, att, i rak följd af dessa
Messurer, skall Allmänna förlägenheten snart
öfvergå till allmänt elände; och myntet skall
för Utlänningen som har det, blifva Arithmetiskt
godt; men Sveriges Modernäring, Jordbruket
blir ruineradt; productionen blir hämmad,
och i följe deraf kommer Myntet också
att blott för en ganska korrt tid vara godt,
för att derefter snart åter blifva sämre, än
det nu är.
Den i5 April.
495
Sedan jag nu frimodigt sagt mitt omdöme,
om det hela af Financeplanen, skall jag
blott vid några af dess delar anmärka:
1:0 Det besynnerliga företräde, man gifvit
åt BruksHandteringen och Manufacturerne
framför Jordbruket, ett företräde, som mail
söker dölja derigenom att man, i bredd med
de nya Lånebiträden, som man föreslår åt
Bruken och Manufacturerne, påminner om de
två millioner, som utgör MagazinsDirectionenS
Creditiv; liksom detta sednare banade Lånebiträden
åt Jordbruket, eller någonsin kan,
i förhållande af nytta till Jordbruket, äga jemförlighet
med annat, än de EffectLån, sorn
Banquen dessutom bevilja Bruken; utgörande
båda en lättnad för Productionen , sedan den är
åstadkommenj men icke Förlag till den. Företrädet
består just deri, att då man hågkommit
de förstnämnde Näringarne, med förökning
i de serskildta Lånetillgångar till Förlag,
som dessa Näringar förut baft; så bar man
deremot icke allenast glömt, att gifva någon
sådan åt Jordbruket; ty för sådan kan man
näppeligen anse det obetydliga anslaget till
Odlingslånen; utan man har i den mohn förminskat
Jordbrukarens Lånetillgång i BancoDisconten,
tillgänglig för alla Näringar och
äfven för hela EmbetsmannaClassen, som man,
genom borttagande af alla andra Disconter,
gjordt concurrencen i BancoDisconten större,
än den hittills varit. FastighetsLånen
tillhöra icke blott Jordbrukaren, utan äfven
Bruksägaren och Stadsboen; samt kunna sale
-
496 Den 15 April.
des icke anses vara någon serskilt fördel för
Jordbruket.
2:0 Den contradiction sorn Betänkandet
framställer emellan dess ganska vackra och
rigtiga erhinran att, hvad en Riksdag gör,
bör af den andra agtas heligt; och förslaget att
de FastighetsLåneSökander, som äga 1815 års
Ständers löfte att få sina Lån för 4 proCents
ränta och 2 proCents afbetalning, eller tillsammans
6 proCent, allt i BancoSedlar, nu
likväl skulle tvingas att betala inalles 3 proCent
i Silfver, som Betänkandet anses kunna gå till
71- proCent, men som, då Silfret såsom mera
eftersökt, nödvändigt skulle stiga i pris, också
blef mera. Sedan -|:delar af LånSökanderne
redan fått njuta 1815 års RiksdagsBeslut till
godo; så tror jag att löftens helgd fordrar, att
äfven de andra f:delarne blifva dervid bibeh
ål Ine.
3:o Lika med Prosten Fröberg, i dess
särskilta mening, anser jag den anstalt, att utgifva
underhaltigt Skiljemynt, icke vara af någon
enda möjlig fördel, som icke redan är
vunnen genom våra så kallade Småsedlars beskaffenhet,
och vårt KopparMynt; men likväl
kunna blifva skadlig.
4:o Förslaget att Banquen skulle upplåna
3 millioner i Silfver mot 6 proCents ränta
och 2 proCents årlig afbetalning i Silfver , anser
jag för ett rakt och alldeles ofelbart Medel att
ruinera
Den 15 Jpril.
49?
ruinera Banquen; och jag bestrider det der»
före i högsta måtto. Silfret har ingen propa»
gations-fÖrmåga, och sunda förnuftet säger alltså,
att när Banquen i io år utbetalt 8 proCent
i Silfver årligen, så är 8o proCent af Låne-Capitalet
också återgifvit till Långifvaren, söm likafullt
har andra 8o proCent af Capitalet att fordra:
Af denna återstående skuld vore ju då Ildelar
eller 6o proCent efter helt räknadt, en ovedersägelig
förminskning i Banquens nu ägande
primitiva Silfverfond, hvilken också, om Lånet
längre dvarstod, skulle slUteligen deraf
alldeles uppfrätas. Så tydlig delina skadlighet
ligger för eftertanka!!, så tydlig ligger
också i mill öfvertygelse grund lösheten af deri
föregifnä nyttan. Att någonsin anställa en Realisation
på lånad Silfverfond, Vore ett förfärligt
misstag, emedan sjelfva Realisationens
Varagtighet undergräfdes af räntan, som slute»
ligen ensamt skulle medtaga Realisätions-fon»
den : Och när således lånet icke kunde användas
till Realisation, sä frågar jag: hvilken nytta
gaf väl Silfret, under den tid det låg inläst
Uti Banquens Källrar? eller hvad vöre väl nyttan
af att göra Banquen till förvaringsrum åt
Upplånt Silfver, som kunde till ingen ting begagnas?
Jag är öfvertygad, att Utskotten menat
mycket väl; och jag högaktar all välmening;
men går Betänkandet om Discont-papperen
igenom, och går detta Finance-Betänkandé
så alldeles igenom, att äfven Silfver-Lånet bifalles*,
så anser jag 181B års Riksdag hafva varit
Ridd. o. Ad. Fröt. V B. I Af'd. 63 > 64.
493
Den i5 April.
den olyckligaste af alla Riksdagar, ej allenast
för Nationen utan äfven för Banquen.
5:o Discont-räntans nedsättande yrkades
af mig vid i8i5 års Riksdag; och jag anser
min pligt vara, att äfven nu påminna om nödvändigheten
deraf. Det motskäl man antagit,
kan jag icke betrakta annorledes, än såsom undanflyckt
för viljan, icke såsom skäl i saken,
enär Discont-räntan någonsin nedsättes, så blir
alltid följden, att Discont-Lånen få större begärlighet;
men hvilken större olägenhet följer
Väl deraf, än ett litet mera besvär för Discont-Directeurerne,
som dock alltid äga magten
att gifva så mycket flera anslag? ocb jag frågar:
Är denna omständighet af natur, att för alltid,
ty lika blir den alltid, tjena till hinder i en
stor National-fördel, den nemligen, att göra
en början till Penninge-räntans nedsättande? I
alla Länder har Penninge-räntans nedsättande
utgjort första och kraftigaste medlet till idoghetens
upplifvande; och mig synes, att då Banquens
procenteri-väsende redan visadt sin olyckliga
följd, att, allt mer och mer, insvepa Nationen
i Skuldsättning, så borde också Nationen
påminna sig, att Banquen tillhör Nationen;
samt derföre förminska dess förmåga, att
procenta på Nationen. Att på en gång klaga
öfver höga Varupriser, och ändå bibehålla den
höga Förlagsräntan, innebär dock en så märkvärdig
motsägelse i begrepp, att den, kan hända,
icke borde undfalla Lagstiftande Maktens
omsorg att afhjelpa.
6‘:o Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
Deri i5 dprit. 409
DiscontRegleringen; äfvensom Betänkandet derom,
innebär en rätt för de personer, som ärö
skyldige i Filial-Disconterne, att få, på deras
Jord öfverflytta deras DisconLSkulder; oell
detta förslag var oändeligen välgörande. Förmoneii
att slippa med en tiondedels afbetalning
om året, vore dock för Jordbrukarb af
stor nytta; och jag vågar derföre ödmjukast
hemställa, om icke åtminstone den kunde Jordbrukaren
förunnas, äfven för Skulder till RiksDisconten.
Då Gäldenärer i Filial-Disconterne
få den serskilta fördel, som Gäldenärer i Banco-Disconten
icke kunna få, att betala med Discont-Papper,
för att, efter Lagens tillåtelse,
gäld mot gäld qvitta, så hafva också FilialDisconternes
Gäldenärer vunnit all den serskilta
rätt, som de kunna åberopa 1 Och tiar
det öfriga skälet, allmänna Penninge-fÖrlägenheten,
är lika för alla, samt Penninge-bristen
således icke mera talar för Gäldenärer i Filial-Disconterne
än för Gäldenärer i Banco-Disconten;
så vet jag icke hvarföre man skulle
neka somliga, hvad man bifaller andra. Jag
tror icke att de Låntagare i Banco-Disconten
äro mångå, som kunna af förmonen sig begagna;
men jag vågar likväl, på det rättvisan
må blifva lika för alla, föreslå att FinancéPlanen
må tillåta de Låntagare i BancoDisconten,
som äga ointecknad Jord att erbjuda, få
njuta berörde fördel till godo.
Jag anhåller att Betänkandet måtte återremitteras;
samt att dessa Anmärkningar måtte
få Remissen åtfölja.
500
Den i5 Jpril.
Herr von Schantz, Ifvar Fredric Gabriel,
hade inlemnat följande som upplästes:
Då allmänna Penninge-slällningen har ett
så afgjordt inflytande på hvarje Medborgares
väl, torde det vara förlåtligt, att äfven den,
som ej kan smickra sig med förmågan, att
inse vidden, och i anseende till resultaten,
nyttan af den plan, de sammansatte Höglofl.
Utskotten för Riksens Ständer framlagdt uti betänkandet
angående allmänna Penningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, dock vågar
att vid detta Betänkande göra några erinringar.
Sammansatte Utskotten synas mig hafva
förblifvit vid den principe, som antogs i8i5,
att i det närmaste bibehålla Numerairen af
Myn tet tills vidare oförändrad. Likväl vikes
ifrån denna regel märkeligt, om man icke tager
i beräkning den Numeraire, som i allmänna
Rörelsen circulerat, genom 3-proCents-Sedlar
och Assignationer. Om dessa ej återställas
i Rörelsen på ett eller annat sätt, medindragnings-vilkor
på det sätt jag uti mina anmärkningar
emot de Högloflige Utskottens Betänkande
angående Disconternes reglering haft
äran andraga, gör denna hastiga minskningen
af ett eirculerande Capital, ehuru bestående af
Credit-papper, en betydlig känning i allmänna
Rörelsen och får ett svårare inflytande på den
reglering man påtänkt, än man tyckes vilja
förutse.
Uti det nu afgifne Betänkandet, hvilket
Den i5 April.
501
åtminstone jag finner sakna den klara, tydliga
och fattliga framställning, hvilken alltid bör
äga rum och är angelägnast i sådana ämnen,
som detta, der tankarne i allmänhet äro så
delade, har jag ej funnit något bestämdt förslag
af Utskotten, att BaneoSedlarne borde nedsättas
till sitt värde, eller behandlas efter Cours;
men tvänne ställen i Betänkandet gifva anledning
dertill, som skulle inom Utskotten, en sådan,
mot Myntets uppi ätthållande, vidrig tanka
äga rum. Det ena stället är den mening, om hvilken
Utskottens Ledamöter lyckligtvis ej varit
ense, eller frågan om inbetalning för en del i
Silfver af de Lån, hvilka komma att utgå 1819
och 1820; det andra stället är der Utskotten
föreslå till utgifvande framdeles af 2- och 4“
skillings-stycken; och ett tredje ställe, som
föreslår Sedelstockens ökning i den händelsen
Coursen på Hamburg skulle falla under 96 sk.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition har för
afsigt Myntets upprätthållande till dess värde;
men detta vinnes säkerligen icke, genom hvad
som blifvit af Utskotten föreslagit, då förslaget
ger ett fullkomligt begrepp om en influence
af Cours, och detta är ej att upprätthålla
utan att nedsätta Myntvärdet.
Då jag ej delar det allmänna, och som
jag tror origtiga begreppet, att Coursen skall
bevisa Myntets sämre eller bättre beskaffenhet,
utan tror att Yäxel-Coursens stigande eller
fallande endast bevisar ett momentelt behof,
större eller mindre, af Växlar, samt en
£Q2 jPen ?5 April.
rikare eller knäppare tillgång dertill, antingen
Verkelig eller tillskapad efter den Conjunctuv
för denna slags Handelsgren som Köpmannen
finner för sig fördelagtig, kan jag ej heller godkänna
«!en tankan, att Coursen skall hafva ett
reelt inflytande på vårt Mynt, hvilket ensamt
tir inrättadt för ett skilje-medel eller, om man
Så behagar kalla det, en allmän Yarumätare
inom vårt Land, men alldeles icke för att
dermed bestrida Handel med Utlänningen, lill
hvilken vi böra prestera egna eller andra Landers
Producter lill utbyte mot våra behof.
Växel-Coursen beror således af förhållandet med
vår utländska Handel; ty om den skulle få
den lyckliga rigtning, att vår Export fullt svarade
emot vår Import, skulle väl deraf otvifvelagtigt
följa Coursens fall, oagtadt omloppet
inom vårt Land af samma Penninge-Numeraire
| Sedlar, hvilkas vanvärde nu tillskrifves Courgens
stegring, Om Växel-Handlaren behagar,
att för En R:dr Hamb. Banco begära, som nu
sker, tio sk., då vår R:dr är fixerad till 48 sk.,
skall han ju , om samma R:dr sättes till 96 sk.,
begära för Hamburger R:dr 2ao sk. Månne
Myntvärdet d ermed är uppehållit eller bjelpt,
Skola vi då alltid i våra Inrikes Financielia
åtgärder rätta oss efter Växel-operationer,
så beklagar jag Fäderneslandet; ty då beror
hvarje Medborgares och det allmännas väl
på några få Köpmans-Contoirs godtfinnande,
pcb den sorn ej är initierad uti alla Cours-intrigens
Operationer, skall alldrig vara säker
om att äga uågot.
Den i5 April.
505
Vårt reela Mynt är till dess inre halt en
gång stadgat och i förhållande till de flesta
Utländska godt. Det är slagit i ändamål att
circulera inom Landet, och det har derföre till
utförsel blifvit förbudit. Våra Mynt-representanter
eller Banco-Sedlar äro utgifne för att
fullt svara emot det reela. Det vore ett brott
emot allmänna Säkerheten, att tillägga dem en
sämre beskaffenhet, derföre att någre enskilte
individuer så behagat anse dem, eller derföre
att en onaturlig handel gifvit Köpmannen anledning
att höja Växel-Coursen, och skylla på
dåligt Mynt. Men om vårt land haft iika så
stort öfverflöd af Silfver-Penningar, som det
haft på Sedlar och för Silfvermyntets utförande
utur Landet inträffat någon physisk omöjlighet,
skulle, vid ett lika Handelsförhållande,
visat sig en lika hög Cours, oagtadt allt Silfver-öfverflöd,
men då hade man gripit till
någon annan ursägt än dåligt Mynt.
Myntvärdets upprätthållande sker bäst derigenom
att Banquens Silfver-Fond så småningom
ökas till dess en blidare Ilandels-Conjunctur
gör det möjligt, att åter sätta Silfverxnynt
i omlopp med säkerhet att få behålla det
inom Landet. Dernäst fordras alt upplifva och
alfvarligen handhafva de äldre Författningar,
som förbjuda all skillnad emellan Banquens
Sedlar och myntade Silfret.
Om den löpande Penninge-Stocken skall
bibehållas sådan den är, och som kan vara
för Åkerbruk och Näringarne nödigt, böra
504
Den i5 April.
likväl årliga Ränte-betalningarne ej åter utgå
i nya Lån, utan endast användas till inköp
af Silfver; men dervid böra, efter min tanka,
Fullmägtige ej bindas till något visst pris eller
åläggas något iagttagande af Cours, hellst
ändamålet då helt och hållit förfelas.
Att vilja bestämma betalning af en viss
andel å Låne-räntor i Silfver, samt en del Kronans
Intrader i Växlar, det är att alldeles rata
Banquens egna förbindelser och är en ytterligare
utväg till Myntets försämrande i stället
för dess upprätthållande.
Hvad nytta Banquen skulle hafva af ett
upptagande Lån i Silfver, mot 6-proCenls ränta
och 2-proCents årlig Capital-afbetalning, torde
blifva för Allmänheten obegripligt.
Utan ändamål synes det alldeles vara, att
utmynta 2- och 4-skillings-stycken till en sämre
halt än de nu äga. Den säkra förlusten är
Koppnr-Aliagen och Arbetslönen, enär troligen
efter den nedsättnings-principe Utskotten etablerat,
men vid ett lika fortfarande Handelsförhållande
som det närvarande, skulle sakna
äfven detta uslare Mynt i Rörelsen. All försämring
af Mynt, det må vara det re’ela eller
representativa, ar landsförderflig, ledande till
osäkerhet och vinglerier.
Måtte fordna Finauciella åtgärder föi;Myntreglering
återkallas i minnet såsom varnande
Exempel.
Den i5 April.
505
Herr von Stahl, Samuel, anförde skrifteligen:
Då
efter en lång väntan Högloflige Statsoch
Banco-Utskottens Betänkande, angående
allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande nu förekommit, anhåller jag i
ödmjukhet att få anföra mine tankar i detta
ämne.
Det kan icke vara för någon Riksdagsman
obekant den allmänna nöd och brist på
Penningar som finnes i nästan hvarje Landsort
inom Riket. Af de underrättelser, som man i
detta afseende erhållit, inhämtas, att Egendomar,
Kreatur och Varor, af brist på Penningar,
nu säljas för deras halfva värde och att
Krono-Utlagorne på flere ställen icke utan Utmätning
kunna utgå. Jag skulle för mycket
uppehålla Ilögloflige Ridderskapet och Adeln,
om jag här sökte beskrifva det lidande och
den klagan, som nu råder särdeles i Rikets
Södra och Vestra Provincer, eller om jag styrkte,
alt flere Härader och Socknar, som förut
vid första Krono-Slämman alltid erlagt sina
Skatter, nu icke kunna afbörda sig desamma.
Att vinna ett slut på detta långvariga Riksmöte
och att snart få afgjorde de ännu återstående
granlaga Målen , anser jag vara af yttersta
vigt. Nationens röst påkallar så väl ett skyndsamt
slut som en snar förbättring af dess brydsamma
tillstånd. Hvem är det som mäst och
i synnerhet bidrager till Armeens underhåll,
och som bestrider alla de utgifter, som finnas
506
Den i5 'April.
uppräknade på närlagde förteckning? Hvem är
det som uppehåller Staten och aflönar dess
Embets- och Tjenstemän? Hvem är det som
egentligen deltager i Rikets försvar? Hvem
är det som mäst befordrar Nationens välstånd,
trefnad och fram gena bestånd? Jag svarar: Jordbrukaren,
och ingen lärer kunna bestrida denna
sanning. Låtom oss då tillse hvad Staten
gjort, för att uppmuntra och biträda honom.
Icke har det skedt genom förökad Näringsfrihet
eller genom Låne-biträden. De Lån,
sorn af 1815 års Ständer beviljades, voro olilljäckelige.
Man har nu velat påstå, att ett
skuldsatt Jordbruk icke bär sig i längden, oell
nian har jern fört Sverige med andra Nationer.
Jag tror deremot att denna jemförelse är ovigtig,
och framtiden skall visa, om jag misstagit
mig. Ännu har jag icke hört att Banquen
gjort några förluster. De Lån, som Banquen
utgifvit och hädanefter kommer att lemna, äro
Så obetydlige, att de äfven i senare åren blott
svara mot y:del af Egendomarnes uppskattade
värde. Man har vidare, till min förundran, velat
påstå, att Odlings-Lånen äro onyttige, och
icke tjena att uppfylla ändamålet. Jag bestrider
äfven detta på det högsta. I flere Orter
af Riket har jag sett, att Odlingar företagits
med framgång, och att de inom 4^6 år
varit ersatte, och ännu mer skulle Odlingsfliten
uppmuntras, om Allmänheten lill detta
ändamål hade tillgång på Penningar mot lindrig
Ränta. För dessa Lån erhåller Banquen
behörig säkerhet af 2:ne för vederhäftighet kun
-
Den i5 April.
507
de Män, och jag ser icke, hvarföre man fortfar
att lemna sådana Lån.
Efter min öfvertygelse, är det Statens egit
fel, att Riket icke redan har tillräckelig tillgång
på Spannmål. Om det antages, att hvarje
Hemman hör kunna producera |del mer än
det nu gör, så är denna brist uppfylld, och Riket
derigenom tillskyndad en stor fördel. För
att vinna detta ändamål, måste man äfven vilja
alla de medel, som dertill erfordras. Det
är ju en plikt att tillse, att Jordbrukaren mår
väl, och att dess Skatter utan möda och svårighet
utgå. Det synes icke vara angenämt,
att vara Regent eller Innevånare i ett Land,
der Fattigdomen tilltagit, och med hvarje dag
tilltar. Det bör icke ens förmodas, att Allmänheten
utan understöd kan bära de utgifter,
de nu äga och framdeles torde få. Väl
är det under fredens lugn, som Staten bör
samla krafter, för att i nödens stund kunna
uthärda faror, bekymmer och olyckor; men
detta vinnes icke genom indragning af Rikets
i omlopp varande RörelseCapital, utan genom
biträde af Banquen, och genom rättelse i en
del Oeconomiska Författningar. Vigtigt och
magtpåliggande är det alltså, att utfinna medel
och utvägar, för att göra Landet lyckligt
och välmående. Vi böra påminna oss, att
Utlagorne äro förökade, och troligen blifva
det ännu mer, om vi skola vara tryggade,
Säkre och sjelfständige för framtiden.
Genom en ökad Production inom Län
-
508
Den i5 April.
det och minskad Consumtion af öfverflöd, samt
genom tillåten och under vissa former och vilkor
hegard Näringsfrihet, och slutligen genom
en fri Handelsrättighet, mot en sådan afgift
till Staten, som i KonungaRiket Dannemark
erlägges, tror jag med visshet, att vårt
Sedelmynt kan utan indragning, utan att Banquen
inköper Silfver, och utan att sådana
medel behöfva vidtagas, som Högloflige Utskotten
föreslagit, likväl med hvarje år förbättras.
Högloflige Utskotten hafva väl förklarat,
att de för framtiden vilja utlemna Odlings- och
Fastighetslån, samt understödja Jordbruket;
men Utskotten hafva icke förökadt de i detta
afseende vid j 815 års Riksdag bestämde Summor,
oansedt Utskotten till BergVerken, som
förut ägde Disconträttighet, beviljadt Lånehiträde;
äfvensom Utskotten icke yttrat sig,
angående det belopp, hvarom Banquen i Discontväg
måste biträda de omkring Götheborg
och Malmö belägne Orter. Jag anser det vara
nödvändigt, att Disconterne på sistnämnde
ställen bibehållas under BancoFullmägtiges
vård och inseende, på det Rörelsen icke måtte
afstadna. Skulle åter detta vara stridande
mot Opinionen, eller anses menligt för Banqueus
Credit, hemställer jag, om icke en RiksgäldsContoirsDiscont
borde inrättas, så att
Allmänheten mot noga bepröfvad säkerhet icke
saknar tillgång på Penningar. I annat fall och
om detta mitt Förslag icke bifalles, tror jag
att hvarken Utlagorne till Staten och dess Em
-
Den i5 April.
509
betsmän utgå, eller att allmänna lugnet och
säkerheten kan bibehållas, eller Jordbruk, Näringar
och Idoghet vidmagthållas, utan skola
dessa i stället aftyna och förfalla.
Hvarjemte Herr von Stahl inlemnade ett af
Friherre C. L. Stael von Holstein till trycket
befordradt sammandrag af allmänna Utskylderne
vid ett helt SkalleHemman af medelmåttig
godhet i Östra Nerikes Fögderi, hvilket med
10 Tunnors årligt utsäde och 5o å 60 Lass
Hö, blifvit per medium taxerat i värde till
4ooo R:dr Banco, bestigande sig omförmälde
TJtskylder till en Summa af 255 R:dr 17 sk.
6 r:st. Banco, och tilläde Herr von Stahl munteligen,
det han jemväl instämde uti hvad Grefve
Gyllenborg och Herr von Törne anfört,
samt yrkade återremiss af Utskottets Betänkande.
Friherre Wrangel; Henning, anförde skrifteligen:
Vid
det sammansatta Banco- och StatsUtskottets
Betänkande rörande PenningeVerket
och Myntvärdets upprätthållande, anhåller
jag att få afgifva följande anmärkningar:
Sid. 4, säges: Att Rörelsen underhölls
vidare genom inträffade Handelsförhållanden
på continentenj samt de Speculationer_, hvilka
derifrån hämtade sin upprinnelse. Fastighetsköp
och vidsträckta Odlingsföretag komma
dernäst i ordningen.
g 10 Den i5 April.
Utskotten synas ej vara älskare af odlingsföretag,
då de sätta dem i bredd med äfventyrliga
speculationer. Yäl har man hört en och
annan ifra emot den förderfliga odlingslusten,
men oväntadt är det, att ett Riksens Ständers
Utskott hänförer den till de skadliga speculationer,
som ökat oredan och förlägenheten i
Rikets PenningeVerk. De Skånska Enskiften,
som omöjligen kunnat verkställas utan Lånebiträden,
och hvilka genom af Regeringen utfärdade
tvångslagar, blifvit föranledda, böra då äfven
sättas i främsta rummet af ruinerade Landtmannaföretag,
och den Nationela vinst, som genom
den ökade Productionen uppkommit, anses
för en obetydlighet, emot den oreda, som dessa
obetänksamma Odlare åstadkommit, genom en
utvidgad Creditrörelse. Utskotten förklara sig äfven
emot Fastighetsköp, och yttra: att då man
eftersinnar, huru mycken fast egendom , som de
sednare åren genom köp, salu och förpantning,
blifvit satt i circulation, skall man icke
sä mycket förundra sig öfver orsaken, att,på
en och samma gång, höra klagan öfver brist
på Penningar och klagan öfver den Massa Penningar,
som blifvit i rörelse bragt. Men har
då verkeligen så ovanligt många Fastighetsköp
ägt rum? efter min öfvertygelse hafva, de
sednare 4 åren, ganska få LandtEgendomar
blifvit sålda, enligt officiel uppgift från vederbörande
Auctoriteter till LandtbruksAcademien;
och i denna stund är deras antal, som vilja
sälja, säkerligen mångdubbelt emot dem, som
vilja köpa, I vårt Fädernesland bar det sällan
bandt, att egendomar blifvit köpta för Contant
Den i5 Jpril.
511
Köpeskilling; pä de sist förflutna 100 åren
har det merendels vid alla köp varit händelsen,
att en större del af Köpeskillingen blifvit
innestående, och efter 17,00 års krig gingo
många Egendomar i handel på Credit, utan
någon vådlig följd för allmänna Rörelsen. Odlingen
och välmågan gingo i bredd med hvarandra.
Hvarföre klagades icke då öfver Penningebrist,
eller, som Utskotten behaga uttrycka
sig, Creditbrist? härpå svaras: att
intet Amortissement då skedde, och dessutom
är en af orsakerna, hvarföre den skuldsatte
Jordägaren nu befinner sig i förlägenhet,
äfven den, som Utskotten sid. 4 sjelfva
anföra, ehuru icke använd till denna Casus,
den nemligen, att Disconternas utvidgade Rörelse,
hvarigenom Capitalisten fick tillfälle att
placera sina Penningar mot 3 proCent och disponible
vid anfordran, försvårade låns erhållande
på längre Terminer. De som sålde Fastigheter
utprässade af Köparen sista Köpeskillingen,
för att insticka den i en ockrande Lånrörelse,
på korrta Terminer, och de som hade
intecknade Capitaler, uppsade dem, för att på
Stockholms Beurse af vidtomfattande HandelsSpeculanter
erhålla en hög olaglig ränta: Snart
funnos inga Penningar mer på Landet; allt
concentrerades i Stockholm, och derifrån härleder
sig Fastighetsägarens Penningeförlägenhet.
Några Capitalister ledo väl betydliga
förluster genom de inträffade Concourserna,
men vanan att erhålla 12 proCent var för ljuf
och följaktligen för svår att öfvervinna, och
den skulle beständigt fortfarit, om Discont
-
B12
Dea i5 April,
Inrättningarne förblifvit på samma fot. Dessa
sanningar äro så enkla, att de troligen icke
kunna bestridas, och man behöfver ej söka någon
annan orsak till Landtmannens olyckliga
ställning och förlägenhet. Hvarföre då stämpla
Fastighetsköp, som förderfliga, då de tvärtom
böra anses nyttiga, när de göras med klokhet
och måtta? Äfven i de Länder, som äga
reelt mynt, hafva Egendomsprisen stigit, och
under vår så kallade SilfverPeriod voro Fastigheterna
i ständigt stigande. Man rådfråge
LagfarlsProtocollerna för denna lid. Månne
det ej är en vinst för det stora hela, att
Egendomar öfverflyttas från overksamma Ägares
slentrianska bruk i driftiga och verksamma
köpares händer, hvarigenom de lemna
ökad afkastning, och denna ökade afkastning
skulle otvifvelagtigt verkat Egendomsprisens
stigande, äfven om vi haft Guld i omlopp;
men genom Amortissement framkallas ett resultat,
som blifver alldeles motsatsen. Är
det ett brott att speculera på sin skicklighet,
sin högre verksamhet och upplysning i Landtmanna-Oeconomien?
I Fäderneslandsvännens
ögon har denna Speculant ett oändligt högre
värde, än den, som säljer sin jord, för att,
utan besvär, af den idoge utpressa en revenue,
den han genom arbete ej kunnat erhålla. Den
förra ökar Nationalrikedomen, och bär alla
Statens bördor; den sednare gör intet af allt
detta; likväl vill han ännu mera förtrycka den
flitige släpande Landtmannen; gifver honom det
föraktliga namnet af Vinglare, och återtager
slu
-
Den i5 'April.
515
sluteligen för halfva värdet samma Egendom
han till honom försålt. Större delen af våra
nu varande så kallade Capitalister äro just
sådana, som sedan år 1809 försålt Fastigheter,
eller på annat sätt förvärfvat Penningar
vid vida högre Cours, än nu. Må de vara
nöjde, att Myntet snarare blifvit förhättradt,
än försämradt, sedan den tiden, att Egendomar
betydligen fallit; och må de ej vidare
utsträcka sina fordringar. Sanningen och rättvisan
fordra likväl, att man här erkänner det
Fastighets-köp någon gång blifvit missbrukade.
Några få Personer hafva köpt Egendomar
utan all slags calcul — och utan att odla.
Men huru mångå äro väl dessa misslyckade
Speculanter? De äro snart räknade. I alla
tider hafva sådana funnits, och huru litet
är icke detta antal emot deras, som speculerat
på Utländska Varor och NederlagsRörelser?
Det nyttigaste blifver genom öfverdrift
skadligt, och sjelfva Naturbehofven förvandlas
till Laster igenom öfverdrifvet tillfredsställande;
men för ett eller annat missbruk
lör en god sak icke fördömmas; och säkerligen
skulle den sanna Patrioten önska, att besittningen
af Jord åter blef eftersökt. Helt
annorlunda skulle det komma att se ut i vårt
kära Fädernesland, om det vore förmånligare
att äga Jord än Capitaler; och måtte den
tidpunct snart inträlfa, då Egendomar blifva
begärliga, och icke, såsom nu, anses lika med
besvärliga bördor, dem hvar och en önskar
blifva qvitt.
Ridd. 0. Ad. Prot. V B. I Afd. 65, 66.
514
Den i5 April.
Uti noten sid. 8säges: ”att emellan 1812
och i8i5 indrogos 2 Millioner i Sedlar.” Men
det måtte väl ej vara Utskottens mening, att
härigenom upplysa Nationen, huru mycket,
som blifvit amorteradt, sedan Sedelmassan
uppnått sitt Maximum; ty det blifver säkert
mycket mer. Utan att vara initierad i Banquens
hemligheter, kan Calculen någorlunda
lätt uppgöras. Yid 1800 års Realisation inlöste
Banquen omkring i5 Millioner Riksgälds
Sedlar med 10 Millioner Banco, Riks-Disconten
rörde sig med en Fond af 5 Millioner;
Åbo, Götheborgs och Malmö Disconter, sedan
1804, med 900,000 R:dr Banco; och om man
antager, att Banquens utelöpande Sedelstock
före Realisationen utgjorde x, 100,000 R:dr,
uppkommer en Summa af 17 Millioner. Tre
Millioner Metalliskt Mynt ingingo i Banquens
hvalf under loppet af 1808, för hvilka naturligtvis
lika många Millioner i Sedlar utsläpptes
i Rörelsen; men som tilläfventyi’s 3 Millioner
genom Discontvinst och Banquens öfriga
Revenuer amorterades ifrån RealisationsPerioden
till 1808, kan man med säkerhet antaga
BancoSedelstocken vid nämnde års slut till
17 Millioner. Banquens biträde till Statsverket
är allmänt bekant, utgörande omkring 11
Millioner, men som detta biträde icke utgeck
på en gång, och Banquen under samma tid
gjorde betydliga Amortissementer, kan man
antaga, att Sedelstocken uti sitt Maximum år
1810 varit omkring 25 Millioner; nu deremot
är den, enligt den uppgift, man i allmänhet
äger, omkring 21 Millioner, och således är o
Den i5 April.
515
4 Millioner amorterade, RiksgäldsSedlar oberäknade.
Sid. 8 och 9 söka Utskotten visa, att
Banquen bör ej utgifva Lån, emedan genom
LånSystemets utsträckning Rikets hela Capilalvärde
sluteligen skulle komma att tillhöra
Banquen. Denna farhåga torde vara mindre
grundad, emedan Götha Canal medtager en
stor del af Banquens årliga vinst, och denna
vinst blifver ju mindre af FastiglietsLånen,
som gifva 4 proCent, än af DiscontLån, som
gifva 6, stundom 12 proCent. Likväl afstyrka
Utskotten de förra och tillstyrka de sednare;
men Utskotten hafva icke gynnande tänkesätt
emot FastighetsÄgare, och detta är den
enda punct, hvaruti de äro consequenta, ty eljest
äro de föreslagne mesurerne, såsom jag
längre fram skall hafva äran visa, alldeles en
motsatts af de så vältaligt uttryckta grunderna.
Sluteligen får här anmärkas, att Banquen
tillädes Disconträtt, såsom ersättning för de
vid 1800 års Realisation gjorde försträckningar;
allt hvad Banquen härutöfver förtjenar,
tillhör Nationen, samt kan af densamma efter
behag disponeras, och kanske är den tidpunct
snart inne, då man häröfver bör fordra redo
och slutliqvid.
Sid. i3 innefattar en upplysning om RiksgäldsContoirets
framtida Röle, att sälja våra
få KronoEgendomar. Det märkvärdiga Förslaget
härutinnan torde framdeles vara att förvänta,
och blifver det tids nog att då yttra
516 Den i5 April.
sig derom. Man klandrar Fastighetsköp, men
Staten gör sig sjelf till utmånglare deraf. Man
lofvar att ej minska Sedelmassan, oeh man vill
sälja betydelig Egendom för att af de inflytande
medlen skapa en ny Fond för RiksgäldsSedlarnes
Garantie och Credit. Det vill säga,
man säljer dessa KronoEgendomar, inväxlar
för köpskillingen RiksgäldsSedlar, och bränner
upp dem, eller, som är det samma, man
läser in Fonden i Banquen, för att som det
kallas, stärka Creditivet och mindre behöfva
anlita Banquen; —en påtaglig MyntförminskningsPlan.
Kunna icke KronoEgendomarne lösas
till Skatte emot årlig Afrad, och derigenom
den positiva Bevillningen nedsättas? Det vore i
sanning mycket väl, om Kronan hade någon betydligare
inkomst af Domainer, hvarigenom den
Skattdragandes bördor kunde förminskas. — Att
Utskotten icke äro fördelaktigt sinnade emot
Svenska Jordbrukaren, inhämtas ytterligare af
det försvar, som Sid. 18 gifves den Finska Handeln.
Det är likväl svårt att begripa grunden
till Utskottens förmodan, att, ehuru årliga behållningen
å BytesHandeln ännu utfaller till
Finnarnes fördel, någon större Massa Svenska
Sedlar nu icke finnes i Finland, än före 1809;
— välförståendes i sitt proportionerliga förhållande
emellan Rikets samfälta Sedelstock då och
nu. Månne icke Finland, fick detta proportionerliga
förhållande före 1809, under 1808
års Campagne, då så ofantliga Summor dit öfverstyrdes
till Armeens underhåll? och hvarje
sedermera vunnen tillökning för Finland af vårt
RörelseCapital måste rubba denna proportion,
Den i5 April.
517
så framt icke Finnarne, enligt Utskottens yttrande,
tillbyta sig någon reel effect. Ty
värr lär det verkeligen förhålla sig så, att de
lios våra Guldsmeder köpa Silfver, eller på
Bernsen vexlar; en i sanning fördelaktig handel,
i synnerhet som denna Import består af
sådana Articlar, som vi sjelfve producera.
Sid. 19 medgifva likväl Utskotten, att en
större faction af vår Sedelstock, nu än förr,
på Utrikes Botten kan vara utelöpande; dock
kan jag ingalunda förena mig i den öfvertygelsen,
att detta bevisar hvarken en ökad
Consumtion (hvilket Utskotten likväl sjelfva
i näst föregående punct tyckas bestrida), eller
en minskad Production; men att Svenska Landtmannen
icke kan täfla i låga pris med den
Finska, mera gynnad af ett nära läge och mindre
betungad af Utlagor, hvarigenom Productions-kostnaden
naturligtvis blifver lindrigare.
Sid. 20. Uppgifves Banquens inkomst, i
Räntor af Fastighets- och Odlings-Lån, af dess
Discont, och de eventuella Creditiven m. m.,
utgörande emellan 45o och 5oo,ooo R:dr, efter
afdrag af Inrättningarnes underhåll, samt alla
öfriga dermed förbundna kostnader. Här torde
tillåtas att, i stöd af Utskottens egna uppgifter,
framlägga ett annat resultat. FastighetsLånen
äro i denna stund omkring 4§ Millioner,
hvaraf 6 proCent i Ränta och afbetalning gör årligen
270,000; Odlings-Lånen 3oo,ooo, hvaraf
åtminstone 20 proCent årligen inflyta 60,000
Dessutom rörer sig (Sid 24) Dis
Transport
60,000
V
513 Den i5 April.
Transport 60,000
conten med 6^ Millioner, hvaraf 6
proCents Ränta oaf kortadt utföres som
vinst, emedan Öfver-Rcintorne fullt
betacka all kostnad för Inrättningen 390,000
Magazins-Directionens Creditif,
2 Millioner, utföres blott att lemna
En proCent med 20,000
Manufactur-Discontens Creditif,
5oo,ooo R:dr, är alltid utelöpande
och gifver 4 proCent, gör .... 20,000
Lån-Fond för exportabla Metaller,
En Million 200,000 anses gifva
i§ proCent, gör 18,000
Summa 778,000
Således skulle Banquens Betjening och
Sedel-Fabricationen kosta 3oo,ooo, hvarpå man
är fullt berättigad att tvifla. Om circa 100,000
derföre afsättas, torde man hafva träffat sanningen
tämmeligen nära, och om man tillägger
de 750,000 R:dr, som från Statsverket inflyta,
blifver årliga inkomsten något öfver En
Million 400,000, i stället för En Million 200,000,
som Utskotten uppgifvit.
Sid. 21 yttra Utskotten på nytt sin ovilja
mot Fastighets-Lånen, och söka bevisa deras
ringa nytta. Att Räntan varit för låg,medgifves,
men att anse Fastighets-Lån som artificiella
Medel, torde vara mindre väl grundadt.
För Landtmannen fordras hufvudsakeligen stående
Lån, och den lifligare omsättning af LåneCapitalerna,
som Utskotten vilja tillvägabringa,
har hittills just varit vår olycka, hvilket
Den i5 April.
519
äfven å Sid. 4 medgifves. Att Fastighet är godt
Hypoteque, kan ej bestridas, och ett Mynt
som representerar fordran icke på en hel Nations
FastighetsMassa, utan på vissa pantsatta
Fastigheter, hvilka kunna sättas under Auctionskluhhan,
får helt säkert mera förtroende, än
det, hvarföre Nationen ansvarar, men hvilken
ansvarighet icke executift kan behandlas. Ännu
sämre Hypotheque äro blotta Namn, hvilkas
vederhäftighet afgöres på en slump, stundom
af blotta infall och nycker.
Att Räntan på FastighetsLånen utgöres i
Silfver, är deremot ett ganska rigtigt project.
Derigenom aflägges en sparpenning, som icke
minskar RörelseCapitalet och gör en framtida
Realisation möjlig. Den betänklighet, att
Silfret ligger ofrugtsamt i Banquens hvalf, är
i min tanka af föga vigt, när detta Silfver
har sin Representant, Papperet i Circulalion,
och kanske är denna Räntebetalning i Silfver
den enda solida utväg att öka Banquens SilfverFond
utan stor känning för Nationen. Den
som har ett PenningeLån bör väl anses derpå
förtjena, och när Nationen genom sin Banque
lemnar honom detta understöd, är det billigt,
att han i sin ordning understödjer Nationen till
stadgande af detta samma Mynt, han i sin rörelse
användt. Inbetalningen bör ej vara högre'
än 2 proCent, och under hvad Coursförhållande
som helst anses sorn Ränta, men
deremot Capitalafbetalningarne, som böra ökas
några proCent, utgöras i Sedlar.
Sid. 23 lofvas ett särskilt Betänkande om
520
Den i5 Aprik
OdlingsLånen, och man förmodar , att det bygges
på de liberala grunder Utskotten yttrat
Sid. 7 och 21. I afseende på Lånen å exportabla
effecter, anse Utskotten understöd heldre
böra lemnäs åt tillverkaren, än på den färdiga
varan, således heldre på Namn oell Cautioner,
än Hypothequer!!! Hvarföre icke säga rent ut,
att man vill sänka Jernpriserna?
ManufacturFondens ökande med 400>000
R:dr kan vara billig, om inhemska tillverkningarne
verkligen stigit; i annat fall är denna
niesure öfverflödig. — Beträffande DiscontRegleringen
åberopar jag hufvudsakligen Friherre
Cederströms grundliga yttrande i detta
ämne, hvilket fullkomligen vederlägger Utskottens
raisonnement.
Sid. 2.Q. — Den simplaste och rättvisaste
DiscontReglering är otvifvelaktigt den, att
Banquen utan undantag genast inlöser alla DiscontPapper
och AfskrifningsSkuIden. Detta
förskott föres hvarje Discont till last i Debet,
och njuter Banquen derföre 3 å 5 proCents årlig
Ränta. FilialDisconterna företaga derefter sin
utredning genom omsättningar, utan att minska
sina RörelseCapital, och skall det, som i Räntevinst
utöfver 3 å 5 proCent inflyter, användas
till Capitalafhetalning i Banquen. De Låntagare
i dessa Disconter, som kunna anskaffa
rigtiga säkerhetsHandlingar, få sina Lån förvandlade
tillstående, efter samma grund, som
Banquens öfriga FastiglietsLån, och blifva dit
förflyttade, för att utgöra Ränta i Silfver eller
Den i5 April*
521
Växlar. De Låntagare åter, som ej kunna
prestera FastighetsHypoteque, få i vanlig ordning
göra omsättningar, och hvad i afbetalning
inflyter, bör i Discontväg åter utlånas. —
I afseende på Götha CanalDiscont böra serskilt
tagas i betraktande de omständigheter,
som der möta, och hvilka ämnen framdeles
torde komma under öfvervägande.
Denna enkla Plan innefattar inga vådor,
och gör minsta rubbningen. Man uppfyller
derigenom löftet att ej minska RörelseCapitalet,
och man har ej genom arbitrerande afvikelser
från Lagen förnärmat någon Medborgares
rätt. FilialDisconterna upphöra att vara
skadliga, när inga 3-procents-Inrättningar mera
aga rum och de blott röra sig med BancoSedlar.
Att Controll tillskapas, och att ej
BancoFullmägtige med korslagda armar åskåda
olagliga tillgrepp, lärer ej behöfva tilläggas.
Sid. 3o. Banco- och RiksgäldsFullmägtiges
åliggande att i Discontväg åter utsläppa,
hvad i afbetalningar inflyter, är så obestämdt
och tyckes så mycket bero af deras godtfinnande,
att jag härutinnan nödgas yrka positiva
föreskrifter. Att i början af ett Betänkande
säga, att en utvidgad DiscontRörelse är skadlig,
och sedermera tillstyrka, att hvad som
tillflyter Banquen i årlig inkomst skall i Discontväg
åter utsläppas, är en motsägelse,
men jag har en gång yttrat, att Utskotten
blott synas conseqvenla i ovilja emot Fastig
-
522
Den i5 April.
hetsÄgare och belåning på det säkraste Hypoteque
i verlden, Fastighet. Såsom bevis på
denna inconseqvence må vidare anföras, att
man säger, det LånRörelsen på korta terminer
försvårat tillgången på stående Lån.
Sid. 4 och på flera ställen i Betänkandet
yrkar man en lifligare rörelse och omsättning
i Disconterna. Man säger att indragningar af
Sedelmyntet äro skadliga och göra Nationen
fattigare, samt gifva icke ersättning åt dem
som förlorat; men Sid. 38 yttras den tvetydiga
sattsen, att PenningeStocken icke permanent
får ökas eller minskas; och då Creditiverna,
Sid. i4, sägas vara periodiska, är ju
tydeligt, att SedelStockens periodiska minskning
icke allenast är möjlig, utan äfven oundvikelig.
Sid. 18 yttras, att brist i penningens stadga
gör Penningeförlägenhet.
Sid. 28 säges, att Banquens operationer
icke gå ut på Coursoperationer, men för att
bevara sina Sedlar emot ytterligare försämring
och Agiotage, hvilket vidare motsäges af i:sta
Puncten Sid. 3g, der det yrkas, attVäxelFonden,
när Silfver ej kan inköpas, bör åter utgifvas,
hvilket måtte betyda CoursOperationer.
Sid. 37 säges, att SedelMyntets Silfvervärde
ej skall bestämmas, men sid. 34,
att Silfvervärdet bör bestämmas till ett Maximum;
men hvar hafva vi ett Minimum? och
hvar finnes gränsen för Myntets förbättring?
Den i5 April.
523
och kan man kalla sådant att införa stadga?
Sid. 3i säges, att man ej bör uppmuntra att
på Discont-vägen återkomma, och likväl tillstyrker
man Riks-Discontens utvidgning.
Att, såsom Utskotten sid. 32 föreslå, i
Million af Banquens årliga inkomst användes
till inlösande af de genom SjöTulls-Uppbörden
inflytande Växlar, anser jag ganska lämpeligt
och nyttigt. Att Silfret blifver liggande i Banquens
hvalf, har jag förut yttrat ej vara skadeligt,
så länge det representeras af motsvarande
Pappersmynt, och då vi nu en längre
tid drifvit Utländska Handeln med förlust, bör
väl förmodas, att vi af erfarenheten skola blifva
klokare, samt minska vår Import; och i sanning
är detta, jemte ökad Production, det enda
verksamma medel till förkofran. 25o,ooo
R:dr i Silfver är i och för sig sjelf en så obetydlig
Summa, att den utan betydlig känning
årligen bör kunna införas, isynnerhet om man
eftersinna]’, att långt större Summa fordom geck
utomlands, till betalning af Räntor å Utländska
Lånen, utan att synnerligen nedtynga Handelsvågen.
Deremot afstyrker jag helt och hållet,
att Banquen skall använda denna Växel-Fond,
som det heter, till hindrande af Agiotage.
Vårt Fäderneslands och alla Länders erfarenhet
har visat, att dessa konstiga operationer
icke tjena till annat, än att framkalla
och öka antalet af Växel-vinglare. Växelhandeln
är i sitt naturliga skick icke någon Agiotage;
den borde bestå till större del uti ett
utbyte af Utländska Fordringar och Skulder,
524
Den i5 'April.
om Coursen är hög eller låg, i den mån de
förra understiga eller öfvergå de sednare. Detta
är det naturliga af saken; men då någon
Autoritet blandar sig i denna handelsgren, kan
ett tillkonstladt Resultat stundom frambringas.
Dock måste det naturliga sluteligen åter inträda,
så framt den opererande Autoriteten icke
med ständiga uppoffringar vill och kan underhålla
ett annat förhållande.
Alla Cours-operationer, som göras för
Statens räkning, måste drifvas med förlust,
eller uträtta de platt intet. Må det härvid
anmärkas, att vi ännu bibehålla den Barbariska
Lagen, att med Tull belägga våra egna Exporter.
Till råga på denna orimliga åtgärd, torde
den framdeles skola utgöras i Växlar eller
Silfver. Månne det ej vore naturligare och mera
billigt att låta denna Silfver-Tull utgå af
Import-articlar? Att Banquen, i den oförmodade
händelse Coursen skulle gå under g6 sk.
på Hamburg, öka sin SilfverFond genom införskrifning
af Silfver och utställa Sedlar, är
högst nödvändigt att positift i BancoFullmägtiges
Instruction föreskrifva; i annan händelse
skulle, vid ett Coursens hastigare fall, de största
privata olyckor otvifvelagtigt inträffa, och
föranleda till samma näri ugslösa tillstånd, som
efter 1765 års märkvärdiga Riksdag.
Det sid. 35 projecterade Lån af Silfver,
till 3 millioner med 6 proCents årlig Ränta
och a:ne proCents årlig Capital-afbetalning,
torde icke stå att erhålla. Man har förut miss
-
Den i5 April.
525
brukat Nationens beredvillighet att bära dess
redbarheter till Banquen, och det är ännu i
friskt minne, huru detta frivilliga offer på Fäderneslandets
altare blifvit belönt. Hvartill
tjenar det dessutom att utlemna Silfver, så länge
Realisation icke på en gång kan göras? och
kan jag på samma grund icke tillstyrka utgifvandet
af de föreslagna underhaltiga och rask.
stycken. Inom Landet har man längesedan
blifvit liknöjd för Silfver-skiljemyntet,
och man finnér Småsedlarne vida beqvämare
i den mindre rörelsen. Ett underhaltigt Skiljemynts
utspridande, utan stadga i Myntvärdet
eller föregången Realisation, skulle ej heller
göra detta gångbart. Ifrån Banquen torde det
genaste vägen vandra till Guldsmedens digel,
eller af våra fordna Landsmän, Finnarne, begärligt
inväxlas och utföras, hvarvid jag åberopar
Prosten Fröbergs yttrande i ämnet och
med honom mig förenar. Skiljemyntets utgifvande
vore i sakernas nu varande skick endast
en Amortissement af Rörelse-Capitalet, under
en ny skepnad. Deremot är Koppar-skiljemyntets
prägling till den valeur Utskotten
föreslagit, i min tanka, oundgängeligen nödvändig.
Sluteligen får jag vid den allmänna öfversigten
af Utskottens Betänkande anmärka, att
ingen säker öfvertygelse deraf kan hämtas,
hvad disposition som skall träffas för att hålla
nu varande Sedelstock i circulation till nästa
Riksdag. Efter 1820 inflyter årligen till Banquen
i£ Millioner, hvilket på 3:ne år utgör
526 Den i5 April.
Fyra och cn half Millioner. Af dessa äro ständiga
och årliga bidrag, enligt Betänkandets project,
3oo,ooo R:dr till Götha Canal, 25o,ooo
R:dr Odlings-lån, och 5oo,ooo R:dr destinerade
till Silfver-Fondens ökande, tillsammans
1,100,000 R:dr; för öfrigt är det blott temporaira
förskotter, och det finnes lätt deraf, att
Banco-Fullmägtige verkeligen hafva i sin magt
att efter behag minska Rörelse-Capitalet med
Millioner. Skulle det nu hända, att Magazins-Direclionen
något år inskränkte sina
operationer till den passiva, att blott incassera
utestående fordringar, hvarigenom Creditivet
blifver obegagnadt, uppkommer en ytterligare
minskning af 2:ne Millioner. Man
må ej invända, att under tiden blifva de för
3-proCents-Sedlarne utgifne Stats-Obligationer
inlöste; ty medel härtill erhållas ej genom Banquens
ordinarie Inkomster, utan genom incassering
af Filial-Disconternas Fordringar, och
det är först då afbetalning göres på Creditiverna,
som utlåning deraf sker i Discontväg (sid.
3o och 5 punclen). Dessutom kan det icke
bestridas, att Disconternas 3-proCents-Sedlar
varit rörlige och utgjort en del af RörelseCapitalet;
dessa förvandlas till Stats-Obligationer,
hvilka ej blifva att anse som löpande Mynt,
och sjelfva Afskrifnings-räkningen, hvad var den
väl annat, än att Discont-Contoiren gjorde sig
till Casseurer för dem, som behöfde hafva liggande
Fonder för sina rörelser? Dessa medel
liqvideras nu med Stats-Obligationer, och de
som behöfva disponibla Fonder, måste nödvändigt
skrinlägga ett lika belopp Banco-Sed
-
Den i5 April.
527
lar, hvarigenom äfven åstadkommes ett slags
minskning af Rörelse-Capitalet. Lägges nu till,
att Filial-Disconterne sedan 1815 minskat sin
rörelse 2P Millioner, skall man finna, att hela
Myntförminskningen sedan 1815 säkert utgör
5 Millioner, och sammanlagd med den från
1810, hela g Millioner.
Genom den af mig föreslagna DiscontReglering
häfves detta onda, och omBanquen,
utom de ständiga biträden till Götha Canal,
Odlings-Lån och Silfver-inköp, använder hela
sin öfriga inkomst till Fastighets-Lån med
Silfver-Ränta, och Odlings-Lån, då först uppfylies
den af Utskotten gifna försäkran att icke
strypa, då först upphör Banquen att agera som
en Capitalist, hvilken ämnar flytta ur Landet,
och då framkallas de lyckliga förhållanden Utskotten
sid. 7 så skönt och så sannt framställt:
uti hvarje Medborgares trefnad och öfverskott,
uti hans kärlek för Regering och fosterjord,
ligger det enda reela och tillfyllestgörande Capita
let att sätta i cir dilation, när Fäderneslandets
stora angelägenheter det fordra. Slutföljden
blifver nemligen:
1:0 Skadan ligger icke i Myntets sämre
eller bättre beskaffenhet, utan i dess vacklande
— blott bestämdt.
2:0 Är det billigt, att Fastighets-ägare,
som burit alla krigets bördor, då just under
denna tiden de nya Capitalisterne uppstigit, nu
efteråt skola till dessas ytterligare välmåga eller
Myntförbättring, ända lill 1829 contribuera,
523
Den i5 April.
genom Amortissements-Fonden 3 å 4 proCent
till Myntets förbättring?
3:o Ju lägre pris på Fastigheter, ju mindre
lönande att odla jord; när det kostar mindre
att köpa odlad jord, än odla obrukad,
livad blifver följden?
■ ' t ,
4:o Låga Fastighets pris verka icke alltid
Producternas fall, men otvifvelagtigt mindre
Production.
5:o Genom det omtalta lifliga Ornsättnings-Systemet
blifver man oftare i behof af
penningar. Crediten förloras, i stället det
skulle göra lättnad.
6:o När jorden var skattfri, var den äfven
skuldfri.
7:0 Om Realisationen nu göres, är det
icke Banqueroute; den gjordes 180g; nu är
det blott utredning af massan.
Jag anhåller således om återremiss af Utskottens
Betänkande, åtföljd af dessa mina anmärkningar.
Då man uti ett ämne, så vidt omfattande
som detta, vågar yttra sig, och dervid
endast varit ledd af en varm Patriotisme och
Mennisko-kärlek, torde det ursäktas, om i
någon del visar sig misstag. Jag har sökt
medel
-
Den i5 April.
529
medelvägen, och derunder erinrat mig anledningarne
till dessa Ständers sammankallande,
nemligen att hjelpa den oskyldigt lidande, men
ej BanquerouteSpelaren, eller den förmögne.
Den förre står ej att hjelpa, den sednare beliöfver
det ej. Den rättvise och billige Medborgaren
har ej blifvit förnärmad, då, genom
det här uppgifna förslag, Banquens consolidering
vinnes. Med noggrann och oafbruten
uppmärksamhet har jag under hela denna Riksdag
följt allt hvad i detta magtpåliggande ämne
påkallat min forskning, och dervid i min
öfvertygelse sökt förena enskilt och allmän
nytta. För mången torde det vara likgiltigt,
hvilka verkningar som uppkomma af Financiella
operationer, men ingen kan vara liknöjd
att bibehålla den frihet, som vi en gång
med ära förvärfvat oss. Ehuru jag på intet
vis kan dela deras tänkesätt, som i denna
tidpunct kallsinnigt anse såsom likgiltigt för
Staten, hvilken som är ägare af Svensk jord,
så kan dock denna illiberalitets-sats ingalunda
jemföras med de olyckor, som ofelbart inträffa,
om den större och verksammaste delen af
Nationen, genom dels redan gjorda indragningar,
och dels genom verkan af de åtgärder,
hvartill Utskotten tyckas syfta, tröttnar vid
Ständers magt, önskar en förändring, lätt att
göra då den påkallas af allmänna rösten. 1765
års Riksdag, dess olyckliga följder, som påförde
oss 1772 års Revolution och SäkerlietsActen
m. m. borde erinra oss hvad som är att
förlora vid ett af Ständer förhastadt steg.
Ridd. 0. Ad. Prot. V B. I Afd. 67, 68.
530
Den i5 Jpril.
Utan att hvarken tro mig infallible, eller att
hafva uppgifvit det rätta sättet till beredande
af en lycklig ställning uti vårt PenningeVerk,
kan jag ej hindra uttrycken af min enskildta
öfvertygelse för vådan af ett bifall till Utskottens
Betänkande. Mine Herrar! bäfvom att
iooo:detals Familier förbanna dem, som varit
orsaken till deras olyckor. Samvetets förebråelse
blifver ett svårt straff att uthärda; och
bäfvom ännu mer, om Nationen skulle önska
en ändring, och högljudt anropa hjelp af den,
som äger nog hjerta och kraft att draga den
ur sin förlägenhet. Nöden drifver ofta vanmagten
till våldsamheter, hvars följder ej kunna
beräknas för ett Land. Med ett stolt småleende
anser man dylika skuggbilder, som man
väl vill kalla dem, men det göricke jag. Med
frihetskänslan i sitt bröst möter Svensken frimodigt
alla faror; men han söker dem ej: Slafven
blott blundar dervid. Det är alltid bättre
att förekomma faran, än att invänta den;
och finnes någon större, än förlusten af vår
Constitution, af vår frihet? Jag påkallar således
Riksens Ständer att i den Moderation,
jag föreslagit, söka bevara dessa dyrbara rättigheter.
Inom Stockholms murar, der öfverflöd
af nöjen och njutningar lemna förströelse,
glömmas de aflägsnare Provincerna, hvilka
man tror florera i samma mån, som inbillningen
hänföres af verkelig välmagt inom Hufvudstaden.
Äfven jag, hänförd af dessa förvillelser,
skulle kunna ledas till glömska af
min pligt mot hemmavarande Medborgare;
men täta påminnelser från Provincerna hafva
Den i5 April.
531
förnyat bilden af deras bekymmersamma ställning,
och erinrat mig om min pligt att medverka
till ett beslut, som jag kan underskrifva,
utan att derigenom hafva beredt flera Landsorters
undergång. Med högst upplifvade känslor,
med det varma blod, som alltid rinner
i mina ådror — vid nödlidandes rop, har jag
nu framburit mina tänkesätt, sådana som de
äro. Satt af Ödet i den lyckliga ställning,
att hvarken behöfva frukta den ena eller andra
skakningen, känner jag mig lifvad af det
tillfredsställande medvetande, att i detta ögonblick
ej strida för mitt enskildta interesse,
men för flera Fa millers ve eller väl.
Åtskillige hördes härtill yttra deras bifall.
Grefve Kalling, Pehr, anhöll att Friherre
Wrangel, Henning, måtte anmodas att till
trycket befordra sitt nyss uppläste anförande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i Grefve Kallings anhållan, att anmoda
Friherre Wrangel, att af trycket utgifva
sitt ifrågavarande anförande.
Bifölls.
Hr Gripensvärd, Fredric, och Hr Uggla,
Göran Gustaf, anhöllo äfven att Herr von Törne
måtte anmodas, att till trycket befordra
sitt för en stund sedan uppläste Memorial,
hvilken anhållan uppå af Herr Grefven och
532
Den i5 April.
LandtMarskalkcn gjord Proposition, jemväl af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus j
uppläste följande:
Då de Höglofl. Utskotten ansett sig böra .
anhålla om Riksens Ständers öfverseende med
ett arbete, till hvars handläggning de ägt nära
fyra Månaders tid, torde väl också den enskildta
Riksdagsmannen, då han går att för
sitt Stånd anmäla sina anmärkningar vid Betänkandet,
med anhållan att de måtte till de
Högloflige Utskottens närmare pröfning öfverlemnas,
få räkna på Utskottens tillgift, om
det skulle befinnas att han mindre fullkomligt
uppfattat Utskottens ideer, alt värdet och rigtigheten
af en eller annan bland Utskottens
åsigter undfallit hans blick och skulle lemnäs
oerkänd. Endast 8 dagar hafva framgått sedan
vi hörde Betänkandet Oss föreläsas, och
få lära de vara, hvilka, på förhand bekante
med Utskottens åsigter, ägt rådrum att så studera
sig in i den förelagde planen, att de genom
eget bemödande hunnit befria sig från
alla tvifvelsmål om dess vigtighet.
Uppå Ridderskapets och Adelns tillgift
att jag, oagtadt ett för mig i flere afseenden
ogynsamt förhållande, vågar försöket att granska
Utskottens Förslag, hoppas jag kunna räkna.
Ridderskapet och Adeln torde lätteligen
finna att de discussioner eller den opinionsstöd,
som nu öppnas, i sig sjelf icke är annat
Den i5 April.
533
än cn förnyelse eller en fortsättning af den
tvist, som vid i8i5 års Riksdag förevar.
Redan då önskade man sig National-Representationens
samtycke till de åtgärder, förmedelst
hvilka man hoppades att säkrast kunna
läka förflutna tiders sår och att inom den
nybildade Scandinaviska Staten utveckla de
grundämnen, hvarpå dess bestånd, som Stat
hufvudsakeligast korame att hvila.
Men det visade sig snart, att man ännu
stod för nära den tid, hvars mindre rigtiga
beräkningar man ville rätta, för att kunna
tala och handla med den öppenhet, som dock
allena kunde ingifva förtroende åt dem, hvilkas
ja man önskade, och hvilket förtroende
nu mindre än förr kan umbäras, sedan de
täta Riksdagarne hos något hvar utvecklat
förmågan att kunna beräkna följderne utaf
ett ja.
Ett öppet medgifvande, att fel, om ej i
åsigter, dock åtminstone i beräkningar ägt
rum, skulle nödvändigt föregå de rättande åtgärderne;
ty genom detta medgifvande allena
kunde den tvekan återhållas, huruvida med
ett förändradt Systeme i Myntväsendet åsyftades
en verkelig förbättring i Näringarnes och
i Landets tillstånd, eller en reaction blott af
de krafter, hvilka genom den förflutna tidens
Systcrne varit tryckte och till deras förra verksamhet
suspenderade.
534
Den i5 April.
Det var den oro, som häraf föddes, som
föranledde till det åt ett serskilt Utskott lemnade
uppdrag, att uppsöka orsakeme till den
öfverklagade förlägenheten i Allmänna Penninge-rörelsen
och att föreslå botemedlen deremot.
Enligt Utskottets undersökningar skulle
liufvudorsaken till förlägenheten, som mäst
kändes i det inre af Landet, ligga i den rigtning,
som den yttre Handeln erhållit; och borde,
enligt Utskottets tanka, ingen så kallad
Myntförbättring företagas, förr än den förlorade
jemnvigten emellan Export och Import, eller
emellan Nationens Production för utländsk
räkning och dess consumtion af utländska Producter
vore återställd.
Då tillvarelsen af dessa förhållanden, åtminstone
icke offenteligen bestriddes och således
sannolikt medgåfvos, följde utaf sig sjelf
att åtgärderne till Myntförbättringen måste
uppskjutas.
Dessa förhållanden äro nu förändrade.
Verkningarne af det Systeme i Myntväsendet
och Penningerörelsen, sorn man sedan år 1809
följd t, ligga nu för hvar mans ögon. Flere
af de Byggnader som uppå denna sviksamma
grund blifvit uppförde hafva ramlat, och det
sker deras fordna innehafvare sjelfve en tjenst
dermed, att man hjelper dem undanrödja ruinerne.
Jemväl det ytterliga i 1812 års Handels-Systeme
har, såsom senare vidtagne åtgärder
intyga, blifvit insett, och dess menliga
följder åtminstone till en del afhulpne.
Den i5 Jpril.
535
Det synes således som vore tiden nu inne,
då man med hopp om framgång skulle
kunna grundlägga ett säkrare financielt eller
rättare, åtminstone efter mitt sätt att betragta
saken — ett rigtigare oeconomiskt Systeme,
helst som nu ock den oro försvunnit, som deraf
föddes, att då å ena sidan Riksdagskallelsen
och de första åtgärderne inom Stånden blott
tycktes påkalla hjelp åt de, som genom FilialDisconternas
fall blifvit lidande; så hördes
tydeligen å den andra sidan, att Nationens
röst påkallade hjelp åt sig sjelf, och jemväl i
Konungens Tal framställdes Nationens Financer
såsom liufvud-föremål för Riksens Ständers öfverläggningar.
Det var på Ridderskapets och Adelns befallning,
som jag år i8i5 deltog uti det Särskilta
Utskottets åtgärder, och det var i följd af
min befattning derstädes, som jag kom att föra
den ena delen af Svenska Närings-Idkares
talan. Jag äger väl för närvarande ingen slags
yttre anledning att deltaga i den opinionsstrid,
som nu åter öppnas. Det är mig för
min person fullkomligen likgiltigt i hvad beslut
Nationens Representanter i afseende på
Myntväsendet stadna. Jag gör inga anspråk
uppå att kunna framlägga några djuptänkta
theorier. Men deremot har min befattning vid
sista Riksdag gifvit mig anledning att närmare
uppsöka orsakerne till Svenska Näringarnes
så tätt växlande skiften af flor och vanmakt
under del sist förflutna Sedet.
536 Den i5 April.
Det är denna kännedom, som låter mig
befara, att det fins en djupare liggande orsak
till det onda, som det nu är fråga om att bota,
än den som de Högloflige Utskotten uppgifvit,
samt att de af Utskotten föreslagne botemedel
icke torde göra tillfyllest för ändamålet.
Det är utur denna synpunct sorn jag ämnar
betragta föremålet, då jag nu går att genom
granskning af den förelagda planen, lemna
det bidrag till beredande af en ljusare framtid,
som jag förmår åstadkomma, och med det
samma, förmodligen ock min sista gärd åt Fäderneslandet
i egenskap af Folk-representant.
Det onda synes Utskotten bestå deri:
"Att Rikets Myntväsende blifvit sammansatt
med dess Credit-förhållanden, att
Statens och Enskiltes skulder nu representeras
genom löpande Mynt-tecken, ställde
på en inlösen med Silfver, som för det
närvarande icke äger rum.’'
Orsakerne härtill uppgifvas vara:
”1788 års Krig, som grundläde denna
Credit-rörelse under form af Mynt. 1808
års Krig, som bragt Credit-väsendet till
sitt nu varande högt uppdrifna och vådeliga
skick, på bekostnad af all stadga
uti Myntväsendet:”
Resultatet af Utskottens Undersökningar äro:
”Att närvarande omständigheter ännu
Den i5 April.
537
icke medgifva vidtagandet af något sådant
Riksens Ständers beslut, som skulle lemna
till resultat ett bestämdt förklarande
af Sedelmyntets Silfvervärde:”
”Att den skakning i Myntväsendet, hvilken
kunde blifva en följd af nya Krigsoroligheter,
skulle till intet göra alla uppställningar.
”
1788 och 1808 årens Krig uppgifvas såsom
orsaker till det Allmänna Creditväsendets nu
varande högt uppdrifna och vådeliga skick.
Men åstadkommo icke 1741 oc^ I7^7 årens
Krig alldeles enahanda verkningar med de tvänne
sistnämnde Finska Krigen? Månne således
det icke ligger en annan och djupare orsak
till dessa verkningar, än dessa Krigen blott?
Månne vi gjort tillfyllest för våra Efterkommande,
om vi åtnöja oss med att bota de
tvänne sista Krigens menliga verkningar på lika
sätt som våra Förfäder botat de tvänne
förra Krigens verkningar, för öfrigt rådlöst
motseende det oundvikliga ödet, att nästa Krigsorolighet
skall ålerstörta oss i samma vådliga
belägenhet.
Förgäfves smickra vi oss med det hopp
att framdeles mera än hitintills blifva förskonte
för dessa politiska stormar, som äga sin grund
i menniskoslägtets bestämmelse, att, endast
under form af slutna och med hvarandra täflande
Samhällen, kunna närma sig det föresätta
målet. Historien vittnar, att det äro
538 Den i5 April.
just dessa strider, sora mäst bidraga till menskliga
krafternas utveckling, i det att de framtvinga
åtgärder till hvilka det lugna förståndet
fåfängt manat. De höra således ofelbart till
den högre ledning, hvars kraftyttringar vi måste
underkasta oss, men hvars phenomener,
om än de föda häpnad hos mängden, dock
icke böra kunna beröfva Statsmannen, som
ofelbart måste kunna genomskåda dess organisme
och ändamål, det lugn som erfordras
för att i sin Organisation af Staten beräkna
händelser, som ej kunna förebyggas.
Jag hade derföre trott, att tiden nu vore
inne till en undersökning af den frågan,
hvarföre städse de Krig, som Sverige fört,
yttrat en så menlig verkan icke blott uppå
Statens Financiella förhållande, utan ock på
Näringarnes och Enskildtes välstånd, vida förderfligare
än de verkningar, Krigen åstadkommit
inom andra Nationer, de der likväl erfarit
dess förödelser på närmare håll, sett sina
boningar förbrännas, sina grödor förstöras, sett
sig tvungen att utan betalning föda Fiendernes
Härar och ändteligen köpa deras aftåg och slutet
på sina lidanden med frukten af förra liders
mödor, med Silfver och med Guld.
Väl se vi att Frankrike, England och
Preussen, såsom Massor eller Stater betragtade,
genom de Krig som de fört, blifvit tillbakaflyttade
i sina Financer; men ej se vi der
såsom här fullkomliga Revolutioner uti Näriugarne
höra till Krigens bedröfliga följder.
Den i5 si pr il.
539
Orsaken dertill är lätt funnen. I andra
Stater liar man haft administrativa Systemer;
men icke här alltsedan Carl dea X.I:s Statsbyggnad
föll och det bl ef hans Son förunnadt
att under andra former åter uppresa den. I
andra Stater känner man bestämdt till hvilka
mål Folkets industriella krafter kunna och böra
ledas; här har man theoretiserande utan
localkännedom, och, otålig att komma ur fattigdomen,
alltid lielldre gripit efter den Penning,
som Slumpen tillförde, än att på en
långsam, men säker väg gå till välstånd. I
andra Länder skyndar man, så snart Krigets
stormar öfvergått, att återsätta de productiva
krafterne i verksamhet, då deremot här man
alltid låtit inhemska KrigNäringarne emellan
följa i spåren uppå de Krig som vi fört med
främmande Folkslag. Ändteligen, då i andra
Länder Krigen utgjort afbrott blott i Nationernas
sträfvande efter Kraftutveckling och
välstånd; så hafva hos Oss, allt sedan Carl
den XII:s död, fredstiderne utgjort hviloskeden
blott för sträfvandet efter en förlorad politisk
storhet.
Jag hade väntat mig att de Högloflige
Utskotten sjelfve skulle hafva ledt våra blickar
uppå denna grundorsak till vår fattigdom,
helst som nu varande Konungen, uti det Tal,
hvarmed han hesvarade Riksens Ständers underdåniga
Tacksägelseadresse, påminte Oss derom,
att de brister i våra Financer, som vi
voro sammankallade att afhjelpa, voro följder
deraf, att vi under Sex pä hvarannan följande
540
Den i5 April.
Regeringar, varit utan fast principe för ledningen
af våra industriella krafter. Jag inser ej
hvarföre de Ilögloflige Utskotten heldre velat
fästa våra blickar på det yttre phenomenet,
som afbildar sig i Finaucernas tillstånd och i
Penningeväsendet, än på sjelfva verkningarne
utaf det onda, som det är fråga om att afhjelpa
och som ådagalägger sig i de productiva
Näringarnes tillstånd.
Det beslut som Riksens Ständer gå att taga
i afseende på Penningerörelsen och Myntväsendet,
vore det än det, att allt skall tills
vidare förblifva i sitt närvarande skick, kommer
alt i min öfvertygelse äga en så stor inflytelse
på Statens framtid, att jag hoppas på
Ridderskapets och Adelns benägna undseende,
om jag, för att ådagalägga det orsaken lill det
onda ligger djupare än de llöglollige Utskotten
densamma uppgifvit, vägar försöket att
framlägga den.
Må man icke förglömma, att för icke längre
än aoorde år tillbaka kunde Näringarne
härstädes endast genom tjenstskyldigheter bedrifvas,
emedan ordentligt Mynt här ännu icke
fanns. Det är lätt att föreställa sig i hvad
skick de kunde vara. Skatterne tili Staten
utgjordes i Varor, dem Konungen samlade i
Varohus och med hvilka han såsom Köpman
mäste förfara för att kunna bestrida sådana
utgifter, hvartill Mynt var oumbärligt: Likväl
yttrade sig då redan tydligen idoghelskraflernes
behof, alt komma utur tjenslskyldighets
-
Den i5 April.
541
tillståndet och att öppna nja hanor; men lika
kraftigt motverkades den nja lidens anda af
FeodalSjstemets anda: Den store Gustaf
Adolphs åtgärder för den inre Stjrelsen voro
delade emellan omsorgen att grundlägga
nja Näringar och att genom utdelandet af personliga
skjddsbref åt deras idkare, så mjcket
som möjligt återhålla de krafter, som verkade
till deras förstöring. Genom Gustaf
Adolphs förtidiga död blef Sveriges öfvergång
till idoghetslifvets former ett halft århundrade
försenadt. Det blef Carl den XI:s
tid förbehållit att till Stat organisera de elementer
till Stat, som af hans Store Företrädare
blifvit samlade. Vill man och kan man
vara rättvis i bedömandet af ett skapande snilles
handlingar, vill man ihågkomma hvad förra
förhållanden gjorde nödvändigt, hvad tidens
anda och Monarchiens Politiska förhållanden
ovilkorligen bjödo, och med alla dessa fordringar
jemföra de medel, dem Konungen ägde
att använda, så måste man åt Carls skapelse
lemna sitt oinskränkta bifall.
Då Carl mottog Spiran, ålåg det Sverige
att utföra rolen af Nordens Monarchie;
dess Länder omfattade två tredjedelar af Baltiska
Hafvets Kuster, och med undantag af
Salt, ägde det inom sitt sköte, icke blott alla
nödvändighetsvaror, utan äfven i sina Berg
och i sina obegagnade Skogar, ämnena till en
riktande activ Handel.
Den öfver Norden och Östersjön rådan
-
542 Den i5 April.
de Monarchien skulle nödvändigt vara Sjömagt,
och måste således eftersträfva activ Handel.
Men Capitalerne till en sådan Handel och till
Exportvarors beredande saknades. För att
fylla denna brist måste man inom vissa delar
af Monarchien åter införa tjenstskyldighets-eller
feodalperiodens bruk. Den ena delen af
Nationens dispositionsrätt öfver sin Arbetsförmåga
och sin Egendom måste suspenderas,
för att bereda en möjlighet för den andra att
grundlägga de Näringar, som till den activa
Handelns underhållande erfordrades.
Hade Carls Monarchie ägt bestånd, så
hade ofelbart i den activa Handelns spår, Silfret
letat sig väg till Norden. I mohn af Capitalernas
tillväxt hade man ofelbart lossat de
band på den enskiklta förkofringskraflen, som
man af brist på Capitäler och för att vinna
Statens högre ändamål, nödgats pålägga densamma.
De då för tiden nödvändiga uteslutande
rättigheter till verksamhet för den ena och
begränsningarne af andras förkofringskraft, skulle
nu vara länge glömda ting, och man såge
förmodeligen ej nu mera de Provincer, hvarest
odlingen genom positiva åtgärder måste tillbakahållas
i samma skick, som de ägde för mera
än ioo:de år tillbaka.
Men ödet beslöt annorlunda. Sverige upphörde
att vara Nordens Monarchie, upphörde
att inom sitt sköte äga Spannmål tillfyllest åt
sina Söner, men detta oagtadt, bibehöll man
samma AdministrationsSysleme, man bibehöll,
Den i5 April.
543
ehuru nu blott till förmon för enskildte Corporationer,
samma NäringsFriheten inskränkande
Författningar, hvilka man under andra
tider, med afseende på sjelfva Monarchiens
behof, nödgats vidtaga.
Banquen, hvilken ehuru till sin natur och
egenskap en VäxelBanque, dock alltid lika
med Londons Banque varit ett slags CreditInstitut,
blef nu ifrån ett Institut lill enskildt
begagnande, upphöjdt till rangen af Nationens
Allmänna CassaKista. Dess Crcditrörelse biet
måttstock för alla Näringsidkares Creditrörelse.
På det metalliska Myntet ej måtte förlora
sig i det ihre af Landet och upphöra att
vara tillgängeligt för den activa Handelns speculalioner,
utgufvos bevis på reel valuta, tillfyllestgörande
för Produclionen till inhemsk
Consumtion och hvarigenom Banquen kom i
tillfälle att öppna Credit ömsom åt Exporteurerna,
ömsom åt Staten. De misshushållningar,
som dervid ägde rum, drabbade icke Banquen
men Nationen ; Capitalisten, enär den öfver klöfvan
utsträcktes, Näringsidkaren, enär genom
åter indragning alla värden rubbades. De vinster,
som dels den yttre Handeln, dels BancoOperationerna
gåfvo, stadnade inom inskränkta
omloppsbanor. Landet förblef ouppodladt,
dess Innebyggare likasom Uppstädernes förbi efvo
fattige och sjelfva Staten förblef i visst afseende
under Banquens förmynderskap, i så
måtto nemligen, att aldrig Statens större behof
kunde af sjelfva Folket fyllas och attBan
-
544 ^>en *5 April.
quens Creti i [rörelse hindrade grundläggningen
af en Creditrörelse för Staten.
Med främmande Penningar och såsom befordrare
af främmande Makters Politiska afsigter,
åter upphöjde Gustaf den LII sin Stat
till Sjömakt. En följd häraf blef återupplifvandet
af det AdministrationsSysteme, som
Carl den XI:te antagit, ehuru nu under helt
andra förhållanden. Sverige skulle åter bli activ
Handels-Stat. Också fördubblades HandelsFlottans
Lästetal inom i3 år, men Spannmålsimporten
föröktes i lika förhållande. Händelserna
tycktes vittna, att Gustaf misstagit sig.
Inom i5 år var Sjömakten skapad och förstörd,
och sedan Americanska Kriget och Sillfisket
upphört att lifnära den activa Handeln,
sedan Rörelse-Capitalet ifrån sitt maximum af
8 Millioner sänkt sig till 54, sedan Spannmåls-importen
successivt stigande under hela
denna period, under tiotalet från 1781 till
1790 uppgått till 7,741,47° T:r, är det väl
mer än sannolikt att den crisis inom Myntväsendet,
som nu föres på räkning af 1788
års Krig, af sig sjelft inträffat, om än aldrig
något Fredsbrott ägt rum.
Jag kan och jag vill icke dölja, att det
oroat mig att finna det de Högloflige Utskottens
åsigt om orsaken till Myntväsendets närvarande
skick, varit, icke den som jag nu sökt
framlägga, utan enahanda med den söm 1765
års Ständer ägde. Icke derföre att jag befarar
-
Ben i5 /4pril.
545
rar idet skulle Utskotten om medlen till ordningens
återvinnande, äga lika åsigt med 1765
års Ständer. Jag tillåter mig ej att tveka på
upprigtigheten af Utskottens bestämdt gifna
förklaring, att all Sedel-indragning i Utskottens
öfvertygelse vore förstörande för Näringarne
och Enskildtas välstånd; då sådant vore
att leka med det fångade rofvet. Men då bedömmandet
afrätta tidpunkten för bestämmandet
af Sedelmyntets Silfvervärde, hänskjutes till
kommande Ständer, hvem garanterar att samma
moderation skall råda clå som nu. Hvem
vet ej att på en Sedel-indragning vore lika
mycket för Capitalister att vinna, som Capitalister
tillförene på missbruket af Banquens
Credit förlora. Men är det väl gifvit att vinsten
kornme samma Capitalister till godo, som
förut förlorat. Hvem mins ej att 1766 års
Ständers blotta-beslut, om en successiv Myntförbättring,
genom Coursens fällande, gaf anledning
till en operation, hvarigenom alla värden
hastigt förändrades efter förhållandet af 5
till 3; några få blefvo hastigt rika; men många
bragtes till tiggare-stafven.
Men jag anser ett misstag i bedömmandet
af rätta orsaken tili det onda kunna blifva af
verkelig våda för Staten, i det att man då
sannolikt öfverser de botemedel af hvilka säkrast
ett fullkomligt återställande till krafter
kan vara att förvänta. I Utskottens tanka skulle
läkedomen komma ifrån Banquen. Jag tror att
den allena kan komma ifrån Staten och genom
Ridd. o. Ad. Prot. V B. I Afd. 69, 70.
346 Den i5 April.
Staten. Jag tviflar ej, det ju förtroende kan
och kommer att fattas för ett väl organiseradt
Statens Skuld-systeme. Men jag sätter i fråga
om det så snart återkommer för Banquen. Aldrig
kan nu mera en Stats styrelse tillåta sig
sjelf sådana afsteg från det lofliga, sorn man
genom Banquen föröfvat. Utskotten medgifva,
att Staten och Banquen borde vara åtskiljde;
att sådant väl i en framtid kan ske, men icke
nu. Jag åter tror, att sker det icke nu i nödens
stund, då något hvar, längtande att komma
ur osäkerheten, gerna lyssnar till ett förståndigt
ord, så sker det icke förr än man efter
ett nytt Krig befinner sig på samma punct,
som man nu står.
Jag går nu att granska några af Utskotten
uppgifna Stats-oeconomiska sattser, framställda
ofelbart i afsigt dels att öfvertyga oss
om nödvändigheten att rälta förra tiders misstag,
dels ock att grundlägga vårt hopp på en
ännu osedd framtid.
1:0 ”Penningar, heter det, äro bevis öfver
redan vei’kställdt arbete och deraf vunnen
Product, om icke alltid för den första arbetaren
eller Producenten, dock för det hela eller
Samhället.” Sid. 4«
Månne ej denna satts behöfde närmare
bestämmas? Jag hade trott att, så i enskild
som i Stats-oeconomisk beräkning endast behållningen
på verkställdt arbete, eller åstadkommen
Product kunde ställas i bredd med
Den i5 Apr il.
547
Penningar. Hvad jag under Productionen, för
alt underhålla min arbetskraft, nödgats förtära;
hvad jag betalt dem som hjelpt mig arbeta;
livad jag betalt i ränta till dem, som lånt mig
Capitalet till rå-ämnets och redskapens anskaffande,
eller också, i fall jag äger detta Capital
sjelf, får räkna mig som Capitalist till godo,
det måste ju afräknas innan mitt verkställda
arbete eller min vunna Product, kan
sägas hafva gifvit mig en vunnen Penning. Pro7
duction utan behållning för Producenten är att
anses såsom en frugtlös omsättning af arbetskrafter;
en Product, som kostat mera eller
dragit mera arbetskraft än med beviset deröfver
eller derföre erhållne Penningar kan betalas,
är icke allenast förlust för Producenten,
utan ock förlust för det hela eller Samhället;
ty förspilld arbetskraft tillskyndar lika säkert
en förlust åt den Stat, inom hvilken man sålunda
med krafterna misshusbållar, som derigenom
beredes en oförtjent vinst åt den främmande
Stat, som lillbytersig dylika Producter.
Gustaf Wasa bannades på sina Undersåtare
för det de icke förstodo att sätta värde
uppå sina Producter, utan låto bedraga sig af
Utlänningar. Carl den XII:te, som efter sin
återkomst från Turkiet tycktes endast vara lifvad
af begäret alt godtgöra Fäderneslandet
sina lidna förluster, inrättade särskildta Upphandlingscommissioner,
såsom i då varande
omständigheter enda medlet, att uppehålla Producterna
vid deras skäliga värde, och den Skattskyldige
vid förmågan att till Statens under
-
548
Den i5 April.
häll bidraga. Det tillhörde en sednare tid,
sora trifdes mellan ruinerne af en krossad storhet,
att med titlar af Patriot och andra utmärkningar,
vid godt lynne underhålla de dårar,
hvilka utan gagn för sig eller för Staten, och
till vinst blott för Enskildta, ville förspilla
sina krafter.
Att så många industriela företag slagit illa
ut förden Järsta arbetaren, ligger således icke
i sakens natur, och ej eller kunna de alltid
föras under benämning af missräkningar. Det
är ej svårt alt beräkna en gifven krafts efFect,
men det blir svårt att räkna rätt, när de
mötande hinder, som utgöra frictionen och
måste afräknas, beständigt variera.
Det största fel en Styrelse kan begå, är
att mana till en Production, som icke lönar sig,
eller att underlåta de åtgärder, hvilka påkallade
af förhållanderne till andra Stater, eller
af locala och tids-omständigheter, måste vidtagas,
om Producenten skall få sitt arbete betalt,
hvad det verkeligen är värdt. Det kan
derföre icke nog beklagas att man, tryckt af
dagens behof, och genom naturen af den begagnade
Crediten, fann sig tvungen att efter
1809 låta våra ExportProducter komma i Utlänningens
hand för mindre än hälften af deras
verkliga Silfvervärde, och att genom Import
och andra medel, för att någorlunda motarbeta
nödpenningens vanvärde, man nekade den
för inhemsk consumtion arbetande Producenten,
att för sin Product erhålla ett Silfvervär-,
Den i5 April.
549
de, sVarahde emot hvad dylika Producter, hos
andra, med lika afdrag besvärade Nationer,
gälde.
Måtte man vid grundläggningen af ett nytt
Systeme, veta bevara Svenska idogheten för
dylika oersättliga förluster. Men förgäfves vore
detta hopp om ej Banque och Stat blifva
åtskiljde.
2:0 "Penningar föreställa förmögenhet och
rikedom:” Sid. 4*
Jag kan ej göra mig annat begrepp om
Silfret såsom Penning, än att det föreställer behållningen
på förflutne tiders Productioner. Då
låter det förklara sig hvarföre Nationer, som
länge varit idoge och som producera mycket,
äro Penningerikare än Nationer, som sent uppträdt
på idogbetens bana, hvilkas högre Glassér
ännu blott lefva af utländska Producter och
hvilkas lägre Classer till en del ännu lefva af
utländskt bröd. Då låter det förklara sig huru
Penningerika Nationer, när de upphört att
producera, kunna blifva fattige; och huru den
Enskildte, som utan egen verksamhet makligt
lefver på frukten af sina fäders besparingar,
med hvarje dag skall blifva mindre rik. Då
låter det förklara sig hvarföre Penningefattiga
Nationer, sedan äfven hos dem Arbetsbetingssystemet
blifvit infördt i stället för Tjenstskyldiglietssystemet,
nödgas fylla bristen med en
Creditrörelse, som de Penningerikare Nationerna
icke mera behöfva. Då låter det lör
-
550
Den i5 April.
klara sig hvarföre en Nation, som åt sin Banque
gifvit Privilegium Exclusivum på Creditrörelse,
är och förblifver fattig, änskönt dess
Productioner ökas.
2:0 ”Guld och Silfver utmärka denna rikedom
på ett reelt, Papper på ett artificielt
sätt; men i håda fallen är verkan enahanda.”
Sid. 4.
Visserligen kan Papper på ett artificielt
sätt utmärka rikedom, i så måtto nemligen,
att det ersätter bristen af Guld och Silfver.
Papper hörer likväl endast till Creditrörelsen;
dess användbarhet beror af Creditens solidite;
dess värde beror af förhållandet emellan
Creditrörelsen och den disponibla reella
Fonden, i det ögonblick, som fråga om dess
inlösen uppstår. Rigtigare vore derföre om
man sade, att Papper med åsatt Silfvervärde
representerar delar af räntebärande Egendom,
samt qvantiteler eller delar af vunnen Product.
Mot detta begrepp svara Attester på exportabla
Effecter, som i Banquen kunna belänas;
Adier i räntegifvande Verk; de i Elbe
och Oderländerna gångbara Pantbref uppå Egendomar,
samt de i England och i andra
Länder på Nationalinkomster hypoticerade
National-Skuldebref. Alla dessa Papper gälla
ömsom under och ömsom öfver den qvantitet
Silfver, som de beteckna, under nemligen, när
den ränta de bära är under den vanliga, eller
när det är ondt örn Silfver; de gälla öfver,
Den i5 April.
551
pär den ränta de bära är öfver den vanliga,
eller ägaren af Silfret är angelägen alt snart
få sitt Capital fruktbärande.
4:o ”Statspapper eller Skuldsedlar utmärka
i anseende till utgifva ren gäld eller fattigdom;
Statens verkliga tillstånd i den stund
då operationen skedde.” Sid. Jag medger
att upplåningar utmärka behof, men benämningen
af fattigdom, rikedomens motsatts,
synes mig kunna gifva ett origtigt begrepp
om Statspapper. Af samma skäl som
en Köpman, när lian ser en Speculation att
göra, hellre upplånar nya Capitaler och skuldsätter
sig, än att lian utur rörelsen drar sina
redan anlagda Capitaler, kan ock en Stat finna
bättre sin räkning dervid att genom Skuldsättning
än genom skatter, lagda uppå Folket,
uppbära den Summa penningar, som beliöfves.
Engelska StatsSkuld-systemet skulle
efter ofvan gifne definition, kunna liela ensior
byggnad af fattigdom, hvilande på grundvalen
af en stor rikedom.
5:o ”Med befrielse från monopoliska fjettrar,
med vidgadt utrymme för den idoges kraft
och arbetshåg, med vissheten om ostörd besittning
för sig och efterkommande af det område,
hvarpå denna kraft användes, och med
skäliga, icke hårdt eller ojemt tryckande beskattningar,
gå Jordbruk och Näringsföretag
af alla slag, med vida säkrare steg lill en stigande
förkofran, än den, som genom ulsträck
-
552
Den i5 April.
ta LåneSystemer på artificiel grand möjligeR
vinnas kan.” Sid. 21.
Jag finner väl uti denna satts ingenting
egentligen att bestrida, ehuru jag hade önskat
en större bestämdhet, men då det icke är mig
obekant, att mången med inflytelse på de beslut,
som komma att tagas, anser såsom ett
liufvudsakligt fel uti vårt HushållsSysteme, att
jorden är skuldsatt, utbeder jag mig att öfver
detta ämne få yttra några ord.
Det har visserligen funnits en tid då
jordegendom var gäldfri, icke allenast här i
Norden utan ock i alla Europeiska Stater på
norra sidan om Alperne, men då var också
Jorden skattfri. Skälet till så det ena, som
det andra, var att i dessa nybildade Stater,
bandel, slöjder och mynt länge voro okända
ting. Varor kunde endast mot varor erhållas;
biträde i arbete och all slags tjenst endast
genom förläning af Jord på lifstid eller evärdelig
besittning. Jorden blef vid Staternas
stiftande delad emellan Regenten och Folket.
Den förra fördeldte sin lott uppå dem, hvilkas
tjenst han till Statens styrelse och försvar beliöfde.
Så uppkommo förläningar, dem Regenten
gaf, under-förläningar sorn Länsherrarne gåfvo;
så uppkommo Lägenheter, Tilldelningar
och Torp, under ägarne till de större Jordlotter.
Den i5 April.
553
I den mohn som yttre händelser och krafter
förmådde väcka och utveckla froen till en
fullkomligare StatsOrganisation, förändrades
också dessa förhållanden. Mynt kom i bruk
och blef småningom allmän mätare till bestämmande
af varors och tjensters värden i förhållanden
till hvarandra.
Man insåg fördelarne af besparde Varutransporter,
af beting för visst arbete och viss
tjenst i stället för beting om tjenstskyldighet
på lifstid; af Näringarnes fördelande efter fallenhet
och skicklighet; samt Näringsidkares
åtskiljande efter deras yrken och befattningar.
I och med detsamma som genom Myntets
införande, Producternas relativa värde kunde
i Silfver beräknas, kunde ock värdet af den
fasta egendom, som gaf dessa Producter i Silfver
bestämmas. Det förr brukliga Arf-skiftningssättet,
att nemligen Sönerna delade Fadrens
uppbrukade jord och hus—ännu öfligt
i Dalarne af brist på mynt — kunde nu upphöra.
All sådan fast egendom, som ej utan
förlust för skifte-tagarne kunde delas, blef först
i Silfvervärde beräknad och sedan skiftad.
Här ligger första upphofvet till skuldsättning
för innehafvarne af Landtegendom.
Anledningarne till skuldsättningarne ökades,
då Lagstiftningen förbjöd afgärdningar,
förbjöd förminskning af skattskyldig jord, förbjöd
klyfningar af sådana jordlotter, som redan
utgjorde minimum af den fasta egendom
554
Den i5 April.
uppå hvilken man ansågs vara besuten. Genom
dessa åtgärder blefvo Arftagare lili fast egendom
å Landet tvungne att vid sina skiften nyttja
penningen såsom värde-mätare; och den vid
egendomen qvarsittande Brödren blef tvungen
att blifva sina Syskons gäldenär. Anledningar
till skuldsättningar gåfvo, i äldre tider, utskrifningar
till Krigstjenst, från hvilka man med
penningar löste sig; i nyare tider, sådana dryga
onera uppå fastighetsägare hvilka, enär de
ej kunna af räntorne bestridas, i ägarens hand
vålla förminskning af Fastigheternas Capital värde,
såsom förhållandet var med ExtraRoteringen
i Skåne; likaledes, enär såsom i Skåne
skedde, inom nog korrt lid, en allmän
ägodelning, en allmän bolstädernas flyttande
och den ouppodlade Jordens beredande till
frugtbarhet, företogs.
Må man äfven göra ett billigt afseende
på den anledning till skuldsättning för en jordbrukande
Ståndsperson, som deri ligger, att
han måste med underhåll och AccordsSummor
förse sina Söner under de första åren, som de
tillbringa i Statens tjenst.
Men må man framför allt icke förglömma,
att alltsedan med Riksgäldssedlarne ett
slags mynt kommit i omlopp, som kunde bibehålla
sig i det inre af Landet, Jordbruket
härstädes antagit en hel ny form. Länge hade
man declamerat emot bibehållandet af tjenstskyldighetsSystemet
innom JordbruksNäringen;
men hvad kunde till införandet af ett
Den i5 April.
555
bättre Systeme göras, så länge Landets contanta
RörelseCapital och dess Creditrörelse,
tillsammans räknade utgjorde omkring 6 millioner
blott, eller 2 R:dr på hvarje person,
och dessa Capitaler reqvirerades af Näringar,
som gåfvo högre vinst än JordbruksHandteringen
gaf. Så snart det blef en möjlighet
upplöstes de större egendomarne, grundade på
tjenstskyldighetsSystemet; men i och med detsamma
som Hemmansbrukaren fick sin dagsverksskyldighet
förvandlad i bestämd ränta af
Spannmål eller penningar, och hans verkningskrets
vidgades, blef ock hans behof af penningar
större än det var förut.
Det bör ock ihågkommas, att alltsedan
1801 års så kallade Realisation, hvilken såsom
Realisation betraktad var högst ofullkomlig,
emedan ända till 1807 förhållandet emellan den
reela fonden och de utelöpande valuterne var
sämre än det är nu, men som likväl genom
andra gynsamma förhållanden och genom hemlighetens
bevarande gjorde gagn, som hade reelt
mynt varit i rörelse, en helt ny Class af
Jordbrukande Ståndspersoner bildat sig. Då
under denna period Spannmålsprisen höllö sig
i ett rigtigt förhållande till andra värden och
till utlagorne, kunde de inlåta sig i större odlingsföretag.
Det är hufvudsakligast genom
dessas bemödanden som Spannmålsproductiolien
gjort så stora framsteg.
Det lärer beklagligen vara sant att många
af dem, sedan 1809, hänförde at tidens
556
Den i5 April.
yrsel, så oförsigtigt begagnat de medel lill ytterligare
industriella företag och enskild förkofran,
uppå hvilka deras ledare gåfvo dem
anvisning, att de icke torde kunna frälsas.
Men skall man derföre underlåta att hjelpa
hvad som möjeligen hjelpas kan, och då det
JordbruksSysteme, hvilket sedan 1789 och i
synnerhet sedan 1801 blifvit infördt, om Staten
skall bibehållas vid de fördelar som det
beredt, ovillkorligen fordrar, att den Class,
som handlat efter detta Systeme, måtte skyddas
mot penningerörelsens ebb och flod, hvarföre
skulle man icke dertill vilja begagna den erfarenhet,
som hela Norra Tyskland erbjuder.
Redan vid sista Riksdag nämnde jag om
det CreditCasseSysteme, som i Preussiska Staterna
blifvit infördt: Det har visat sin nytta.
Pantbrefven, hvilka under kriget, i följd af
det stora Silfverbeliofvet, folio, hade redan
1815 åter uppnått sitt fulla värde. I Hannover
och i Braunsveigska Länderne äro de
nu ock införde. Till och med den lilla Hamburgiska
Staten, ehuru medelpunkt för det
Norra Europas rörelse med myntbara Metaller,
har pröfvat nödigt att inom sig inrätta ett
dylikt institut, för att skydda gäldbundne Fastighetsägare
mot följderne af den ebb och
flod i penningerörelsen, som vidsträckta handelsspekulationer
åstadkomma och hvarigenom
penningeränta lätt från 3 proCent uppstiger
till 12 och i5.
De ändamål som med dessa CreditAssocia
-
Den i5 April.
557
tioner vinnas, äro med få ord sagde: att åt Långifvaren
beredes den möjligaste säkerhet; åt Fastighetsägaren
den Credit, som omständigheterna
kunna tillåta, och behofven kräfva; hvarjemte
den stora förmon vinnes, att de Capitaler,
som en gång finnas inom en viss krets
derstädes förblifva i omlopp. Derigenom att
genom detta Systeme Fastighetsägarens anspråk
på Credit begränsas, (i Schlesien fick hälften
af fastigheter vas värde, i Monarchiens Nordligaste
Provincer, lingö fastigheterna, om jag icke
bedrar mig, till två tredjedelar belänas,) förekoraraes
bäst missbruket af Crediten och Vinglerierna.
Alldrig fanns i Sverige en tidpunkt mera
lämplig för införandet af ett sådant CreditSysteme,
än den närvarande, då villrådigheten
om Sedelmynlets, om varornas, om fasligheternas
Silfvervärde, gör att Borgenärer
och Gäldenärer gerna skola mötas på billighetens
gräns. Den gäldbundne Fastighetsägaren
skulle nemligen gerna ingå uti att låta
sina Skulder bestämmas i Silfvervärde, enda
möjligheten att bereda åt honom Creditens
förmåner. Capitalisten, så vida det hoppet
är honom betaget, att genom framdeles skeende
operationer, hans Capital skulle kunna erhålla
det Silfvervärde i verkligheten, som det
äger till namnet, skulle sannolikt gerna ingå
uti att låta sitt Capital i namnvärde, bestämmas
till Capital i Silfvervärde, derigenom förebygga
ytterligare Capitaiför]ust, och vara
säker uppå att han åtminstone kommer i åt
-
558 Zterc i5 April.
åtnjutande af den ränta, som lian är berättigad
till.
Efter dessa framställningar, torde det vara
mig tillåtit att säga, livad det är som jag
liufvudsakeligen liar mot Betänkandet att anmärka.
Jag tadlar den förelagda planen: Derföre
1:0 att den ieke ger säkerhet tillfyllest.
Åt Banco-Styrelsen är anförtrott att genom
fördelning i Låneväg, af de Capitaler,
som gå på Banquens Credit, samt efter ännu
okända Reglementariska föreskrifter, vårda och
leda Nationens industriella krafter;
Att bibehålla Creditrörelsen vid den höjd
den nu äger;
Att genom användandet af en del af dessa
CreditSedlar, till uppköp af Silfver förbereda
den blifvande Realisationen.
Det fins gränsor för tron på menniskor,
Mine Herrar! när det gäller Folkets väl. Har
man glömt huru Rådskammaren år 1768 i sin
sjelfklokhet och mot öfverenskommelse handlade,
samt följderne af denna handling?
Jag tillstyrker derföre, om den förelagda
planen antages, alt Riksens Ständer i underdånighet
hos Konungen anhålla, det måtte
Konungen tillsätta ett sitt Ombud, som utan
Den i5 St pr il.
559
beslutande rätt äger förpligtelsen att lill BancoSlyrelsens
Protocoll låta anteckna sin protest
mot sådana Styrelsens åtgärder, som lian anser
stridande mot allmänt väl.
Regeringens organer stå under ansvarighetslag
— och alltid kommer man sams om
p0 — Riksens Ständers Ombud väljas
af bekanta och vänner, och skulle möjligen
af bekanta och vänner blifva dömde, enär de
fela.
Åt kommande Ständer öfverlemnas att
bestämma efter hvilken grund Sedlarne skola
mot Silfver utbytas.
Utskotten synas tänka sig denna grund
efter 96 sk. Cours. Men nästa Lagtima Ständer
skulle kunna vilja realisera efter 144 eller 72
s:rs Cours. Under tiden kunna således inga Penningetransactioner
göras; och orsaken till förlägenheten,
hvilken, såsom Utskotten densamma
ganska rigtigt uppgifvit, består i osäkerheten
om Sedlens värde, skulle under hela Fem
åren fortvara.
2:0 Jag tadlar den förelagde planen för
det att i den samma råder samma, Näringarnes
tillväxt inskränkande, åsigt af Banquens
Medlare- och Förmyndare-makt, som alltifrån
Cari. den XII:s död varit orsak till de så
tätt växlande skiften af Näringarnes flor och
fall, och som hafvit till följd Folkets fattigdom
och Statens vanmakt. Efter denna plan skulle
560
Den i5 April.
Banquen fortfara att vara depositaire af Nationens
reela Silfverfond, och ensam förvaltare
af den Creditrörelsen som på Silfverfonden.
kan grundas.
Ofvanföre tror jag mig hafva visat, att
inom en Nation, som sent ujipträdt på idoghetens
hana, och af detta skäl är Silfverfattigt,
den växande Productionen ovilkorligen
fordrar växande Creditrörelse. Annars skulle
sjelfva förökningen i Productionen föda förlägenhet
och förstöra sig sjelf. Men jag hoppas
ock hafva nog tydeligen tillkännagifvit,
att jag med Papper i allmänna rörelsen; icke
förstår Representanter af Silfver, ulap Representanter
blott af räntebärande Fastigheters
och säljbara Producters Silfvervärde.
Papperet inskränkt till denna function, kan
Silfret fortfara att vara mätare af Papperets
värde, och i den högre rörelsen, inom hvilken
dylika Papper i synnerhet gå, gör Silfret
function blott såsom skiljemynt. Under sådan
åsigt af allmänna rörelsen, skulle det
icke behöfvas mångå millioner båldt mynt, att
åter få Silfver i omlopp, kanske icke mera
än vi redan i Banquens hvalf äga. Förutan
Papper af sådan natur, kan nu mera ingen
Nation röra sig. Myntbara Metaller ökas icke
till qvantitet i det förhållande som Folkstocken
och dess Productioner ökas. I Preussiska Staterne
funnos före 1807 års krig g o millioner
R:dr papper i omlopp.
3:o
Den l5 April.
3:o Jag tadlar ändteligen denna plan derföre,
att den, hvilande på en inskränkningsprincipe,
är hinderlig för utvecklingen af Nationens
industriella krafter, och lägger hinder
i vägen för Staten att utveckla sin kraft som
Stat. Systemet, med ett ord, är godt för dem
som hunnit målet och nu i ro vilja njuta,
men menligt för alla dem, hvilkas mål ännu
är oupphunnit, och ibland hvilka Staten såsom
Stat står främst.
Om de grundsatser, som jag under granskningen
af Utskottens Betänkande varit påkallad
att utveckla, skulle befinnas vara de grundsatser,
uppå hvilka denna Stats FinanceSysteme
bör byggas, så torde, med antagande af
Realisationsgrunden efter c)6 sk:rs Cours, som
förutsätter en skillnad emellan R:dr i namnvärde
och R:dr i Silfvervärde, följande operationer
böra göras:
1:0 Borde Banquen låta sina Gälclenärers på
Fastigheter hypothekerade Skuldebref omskrifvas
efter ofvannämnde Reductionsgrund, hvaremot
räntan betales i Silfver eller, i händelse
man anser sådant ännu icke görligt, i Sedlar
efter namnvärde, men med Agio. Jag tror
likväl att Ränta i Silfver kunde ovillkorligen
fordras. Afbetalning på Capitalet torde likväl
icke äskas förr än Banquen åter inträdt i
sin funetion sorn YäxelBanque.
2:0 Af de förskotter Banquen såsom CreditRicLd.
0. Ad. Vrot. Y B. I Afd. 71, 72.
562
Den i5 April
-
Institut ger, borde räntan för Lån på exportabla
Effecter, efter reductionsgrunden, med Silfver
erläggas. Räntorna som inflyta för dess
förskotter åt Närings-idkare i Discontväg torde
böra efter namn värdet beräknas; men ingen
ränta beräknas under 6 proCent.
3:o Statens Capitalskuld till Banquen, och
räntan derföre borde beräknas efter samma
grund, sorn gäller för Banquens liquide med
Fastighetsägare.
4:o Banquen blefve då i stånd att till Innehafvare
af Läne-BancoSedlar och andra Fordringsägare,
hvilkas fordringar obestridligen
bestå uti R:dr efter Silfvervärde, liqvidera
räntan med hård t mynt eller åtminstone med
Agio, om den liqvideras med R:dr efter namnvärde.
5:o Då Banquen icke småningom kan sätta
Silfver i omlopp och dessförinnan ej Nationen
kan vänjas att åter nyttja Silfvermätaren
vid sina Penningetransactioner, borde
Staten berättigas, att, mot Obligationer ställde
på Silfvervärde, hvarå räntan och vissa
proCent å Capitalet årligen i Silfver betalas,
uppköpa Banco-transportSedlar. Med dessa
Sedlar gör Staten afbetalningar uppå sin skuld
till Banquen och bestrider sådana utgifter, som
äro oundgängeliga, men ej genom Bevillning
kunna uppbäras. Med 120,000 R:drs
Inkomst uti Silfver, som dels genom Tullen
Den 15 April*
G65
dels ock genom Bevillning af de förmögnare
kunde erhållas, likväl alltid med iagttagande
af förhållandet emellan R:dr efter namnvärde
och R:dr efter Silfvervärde, skulle omkring ^
Millioner R:dr efter namnvärde flyttas från
Banquens Debet. Det är på detta sätt, jag
påstått att Statens Finance borde skiljas ifrån
Banquens. Det är på detta sätt, som all ytterligare
sammangyttring kan förekommas och
den olyckan af böjas, att Banquens förhållande
till sina Creditorer och Debitorer blir en förvillande
måttstock för alla transactioner Enskildt»
emellan.
6:0 Beträffande liqviderne emellan privata,
så lärer opinionen icke tillåta att Lagstiftande
Magten blandar sig deri; ehuru sådant
skett förr, i andra Länder och äfven bär. Det
borde dock icke förglömmas, att sedan 1789
en R:dr Specie upphört att vara en R:dr i Silfver;
att, i synnerhet sedan 1801 års Realisation,
Banco-R:drs Silfvervärde varit helt och
hållit ett opinions-spel; att om, under perioden
före 1809, genom Sedelindragning en förlägenhet
uppstått, lika med den, som under de
senare åren genom flera sammanverkande orsaker
blifvit född; så skulle man då redan så
väl som nu kunna öfvertyga sig om omöjligheten
för Gäldenären, alt med Silfver honorera
de förbindelser, som han, narrad af Banquens
under hemlighetsslöja gjorde Operationer,
på Banco-Riksdaler utställt. Den billiga
medlareåtgärd torde likväl kunna medgifvas, att
en termin af t. ex. 5 år bestämdes, efter hvil
-
564
Den i5 April.
ten, alla ifrån år 1789 utställda förskrifningar
på Banco-Specie skulle gälla blott efter 96 sk:rs
Cours. Till den tiden borde, för att motväga
Borgenärers anspråk och förhoppningar lika
mängd af R:dr efter namnvärde finnas i allmänna
Rörelsen, oell kunde hvad som i Banquen,
i afbetalning på Statens skuld samt på
andra vägar inflyter, utgå till dotation af P10-  vincial-CreditCassor, likväl alltid efter gjord
omskrifning i Silfvervärde och mot förbindelse
att erlägga ränta i Silfver. Så snart det är
slut på liqviderne Privata emellan och så snart
i stället för Papper, Representanter af Silfver,
Papper, Representanter af räntebärande Fastigheters
och säljbara Producters Silfvervärde
kommit i rörelse, kan ock Realisationen göras.
Den vore då, hvad förhållanderne Privata
emellan beträffar, i sjelfva verket redan
gjord, och det återstod blott att Banquen åter
begynte sin function som YäxelBanque.
På denna väg blefve den Skattdragande
Undersåten skyddad för den fruktan att genom
en Myntförbättring, hans utlagor till Staten
skulle fördubblas, eller förvandlas från R:dr
efter namnvärde till R:dr efter Silfvervärde:
Likaledes öppnades för Statens Tjenstemän
den utsigt, att deras Löner skulle blifva dem
beräknade efter rigtiga och billiga grunder.
Ett vilkor likväl återstår, som måste fyllas,
innan man kan våga att öppna Banquens
Hvalf och låta dess Silfver utgå i rörelsen;
det är det af de Högloflige Utskotten uppgif
-
Den i5 jdpril. 565
uc villkoret af enskild och allmän hushållning.
Grundvalarne för enskild hushållning
äro flit och sparsamhet. Men vi födas icke
med dessa egenskaper. De måste förverfvas
och det är Styrelsen allena som kan hjelpa
oss att förverfva dem. Till danande af fliten
fordras ett rigtigt förhållande emellan behof
och förmåga, till danande af sparsamhet, fordras
möjligheten att behofven och förmågan i
ett jemt förhållande kunna tillväxa.
Men i ett Land, der, för att kunna föda
sig med sina händers arbete, man nödgas söka
deras samtycke, hvilka med samma slags
arbete föda sig; der man ej får sälja sin Vara
åt den som anmäler sig vara i behof deraf,
utan åt privilegierade köpare eller mellanhandlare;
der Näringarne äro satte i vilkorliga beroenden
utaf hvarandra; der den enas verksamhet
grundar sig på rättigheten, att hindra
en annan uti sin verksamhet; der den Näringsidkaren,
hvilken, vidgande kretsen för sin
verksamhet, också naturligtvis måste låta sin
apparenta eller så kallade synbara förmögenhet
synas större, betalar Bevillning för flen,
hvilken, med sin så kallade osynbara förmögenhet,
på ett för de kortsynte osynbart sätt,
deltager i den vidgade Näringens vinst; fins
der, frågar jag, hvad som kan muntra och
mana till flit; eller om flit, såsom product af
fordna gynsammare förhållanden, redan skulle
hafva varit i daning, kan den bibehållas?
I ett Land, der idoghetskrafterne, inom
g66 Den i5 April.
de hufvudsakligaste Närings-grenarne, äro ställde
under förmynderskap; der man t. ex. ej får
blåsa större qvantum Tackjern eller smida större
qvantum Stångjern, än Förmyndaren behagat
tillåta; der man ej får lika successivt öka
sin Production, som behållna vinsten på första
Productionen erbjuder medlen dertill; der raan
t. ex. ej får öka sitt jordområde i den mohn,
som den enas förmåga och den andras behof
dertill föranleda, utan i det förhållande blott
som Förmyndarens Bokhålleriordning det medgifver;
der således besparingarne icke i den
molin som de göras, och på den en gång beträdda
idoghetsbanan kunna göras frugtbara;
der man således, för att kunna till ytterligare
förkofran använda sina besparingar, måste skuldsätta
sig, eller också för att få ihop den summa,
under hvilken ingen ny hemmansdel kan
förverfvas, måste emedlertid nedlägga den i
den Nationella Cassa-kistan, med våda att återfå
den till hälften försämrad; fins der hvad
som kan mana till sparsamhet?
Jag anser derföre för Riksens Ständers
ovilkorliga pligt mot hemmavarande Medborgare
och mot Efterkommande, att, då de meddela
Kongl. Maj:t sina beslut i afseende på allmänna
Penningerörelsen och Myntvärdets upprätthållande,
de ock i underdånighet bos Kongl.
Maj:t bönfalla, det Kongl. Maj:t täcktes ju förr
dess hälldre undanrödja de binder för idoghetskrafternas
fria begagnande, som ligga uti
kraftägande inskränkande Författningar, så vidt
deras häfvande af Kongl. Majrt beror; samt att
Den i5 April.
5 67
Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag låta utarbeta
Förslag till häfvandet af sådana, vissa
Corporationer och Stånd tilldelade Privilegier,
sora äro hinderlige för Näringsfriheten, men
ej utan deras begifvande kunna återkallas.
Inför en Konung, hvilken som Gustaf
Wasa öppnat en ny tid för Svenska Folket,
torde Rikets Ständer äfven kunna nedlägga den
bön, det täcktes Kongl. Majrt låta författa och
sig föreläggas fullständiga Tableauer öfver de
Utlagor af så många olika naturer och till så
många olika föremål, som Svenska Folket nu
utgör; då Riksens Ständer kunna göra sig förvissade,
att i Kongl. Maj:ts eget hjerta finna
den Svenska Folkets vän, som lisar hvad som
lisas kan och lisas bör.
Dessa äro de anmärkningar emot Betänkandet,
hvilkas motiverande den inskränkta
tiden medgifvit.
Jag har sett föremålet utur den synpunct
allena, som visar framtidens eller Statens fordringar
vid uppgörandet af ett nytt Systeme
för allmänna Penninge-rörelsen. Att förlika
deras anspråk, som begära ersättning för förflutna
tiders lidanden, med deras, som behöfva
hjelp mot den innevarande tidens betryck, är ej
möjligt, med mindre icke det finnes försakelse
nog hos båda parterne, att, för Fäderneslandets
skull, gå halfva vägen hvar.
Grefve de la Gardie, Jacob: Den grundlighet
i framställningen och den sanna åsigt af
g63 Den i5 April.
ämnet, som utmärka Grefve von Scliwerins
Anförande, hafva förmått mig begära det Ridderskapet
och Adeln täcktes anmoda Grefve
von Schwerin att till trycket befordra berörde
Anförande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
förena sig med Grefve de la Gardie, att anmoda
Grefve von Schwerin till trycket befordra
sitt ifrågavarande Anförande.
Bifölls.
Herr von TVAirenclorff, Anders, anhöll äfven
att Ridderskapet och Adeln behagade anmoda
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, att af
trycket utgifva sitt för en stund sedan uppläste
Memorial, hvilken anhållan, uppå gjord Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kännagaf, att Plenum komme klockan i till 5
i eftermiddag att fortsättas.
Herr Heykenskjöld, Ludviga uppläste följande:
Det
är vid sednare delen af Utskottens
Betänkande, som angår medlen lill beredande
af stadga i Myntets värde, som jag vördsammeligen
anhåller att få göra några anmärkningar.
Utskotten antaga efter Calculen, att, under
loppet af fem år, från och med 181g till och
Den i5 April.
569
med 1823, omkring en lialf Million i BancoSedlar
årligen kunna användas för det vigtiga
ändamålet, att gifva stadga åt Banquens Sedlar
och påskynda den lidpunct, då en stadig Myntreglering
kan i verket sättas. Till beredande
af denna framtida reglering i Myntväsendet
anse Utskotten nämnde halfva Million böra
begagnas till inköp af Silfver för att förstärka
Banquens reela fond. Med de begrepp jag
kunnat uppfatta om de tjenligaste medel alt
förhöja värdet af en utelöpande Sedelmassa,
öfverensstämmer icke en sådan positiv åtgärd,
då andra utvägar gifvas, hvilka säkrare leda
till samma syftemål. Efter min tanka kan en
Sedelstock, hvilken såsom ett Rikets hufvudmynt
blifvit satt i omlopp, icke utan våda
för Näringarne realiseras genom indragning,
om ock den indragne Summan skulle användas
till anskaffande af hvad man kallar reel valuta.
Med rätta säges att Banquens Sedlar na
representera Landets gäld; och alt samma
gäld bör med tiden betalas. Vill man föreskrifva,
att denna betalning ovillkorligt skall
ske genom en viss del af Sedelstockens årliga
användande till Silfver-inköp, så har man
ock med detsamma i förväg afgjordt Landets
förmåga att afbörda sin gäld. Detta åter står
icke i någon Statsmans, icke ens i mensklig
förmåga att bestämma, men derigenom att
man vill se längre in i framtiden än ett menskligt
öga förmår, derigenom alt man grundat
sina åtgärder och calculer på Nationens tillta
-
570
Den i5 April.
gande krafter och välstånd, förfelar man merendels
sitt ändamål, och Försynen straffar på
sådant sätt menniskans djerfhet att intränga på
Dess område.
Endast i den mohn välmågan tilltager, erhåller
Nationen förmåga att betala de skulder,
den åsamkat sig, och derföre böra alla medel,
som kunna bidraga att sätta Arbetskraften
i rörelse, dertill användas. Banquens Sedlar
utgöra nu på samma gång Nationens gäld och
det medel, som underhåller arbetskraften, ju
mera således detta medel göres verksamt
och tjenande till Industriens uppmuntran, ju
mer erhåller Nationen tillgångar och förmåga
att betala sin gäld. Det årliga öfverskott af
Productionen, som härigenom bör uppkomma,
kan anses som en årlig afbetalning af Capitalskulden,
hvaraf följer att i den mohn detta
öfverskott växer, i den mohn realiseras äfven
Banco-Sedlarne, genom ett stigande värde,
jemförelsevis till varor.
Detta sätt att småningom realisera en bestämd
Sedelstock, sorn utgör ett Lands gångbara
Mynt, anser jag vara det enda naturliga
och verkställbara. Alla andra method er man
försökt, hafva varit vågspel, och derföre i
mer eller mindre grad misslyckats.
Då jag efter dessa grundsatser bedömt
Utskottens Förslag, att använda årligen i Million
af inflytande Banco-Sedlar till anskaffande
af Silfver för att i Banquen förvaras, har
Den i5 'April.
571
jag icke kunnat gilla detsamma. Jag håller
före, alt det är hvarje arbetande medlem af
Samhället, som i sin mohn bör realisera Banco-Sedlen,
att de actifva åtgärderne till Realisationen
säkrast öfverlemnas till Nationen sjelf
— och att Banquen bör förhålla sig passivt.
Banquens operationer böra endast åsyfta, alt
de Sedlar, som inkomma, åter utgå i productiv
väg; och öppna för Medborgarne nya källor
till välmåga. I följd häraf torde den summa,
som för Banquen årligen genom indragning
blifver att disponera, böra utgå till understöd
för sådana nyttiga företag, hvilka i
ett fattigt Land icke utan publikt understöd
kunna verkställas. Att vårt Land äger stora
tillgångar, om de rätt begagnas; att dess odling
och Folkmängd mångdubbelt kan förökas,
är en allmänt erkänd sanning. Om en del af
Banquens blifvande öfverskott å sina Intrader,
användas till Strömrensning och Communicationers
öppnande i Vesterbotten och de Norra
Provincerne, skulle troligen nya Jern-Bergslager
der uppkomma, i stället för de nu på
flere ställen i Riket aftynande. Vår Flottas
iståndsättande kräfver oundvikeligt den största
omsorg. Medel dertill saknas; ty att vilja
anskaffa dem genom förhöjning af den hittills
utgående allmänna Bevillningen, medförer
oundvikeligen armod ach Näringarnes vanmagt.
Den enda återstående utväg till detta
angelägna ändamåls vinnande torde då blifva,
att dertill begagna de Sedlar, som afBanquen
komma att indragas, hvilka på sådant sätt
572
Den i5 April.
använde fylla Statsbchofven, och sprida sig åter
i den allmänna Rörelsen.
Herr Cedersköldj Pehr Gustafanförde
skrifteligen:
Då jag nu går alt yttra mig i anledning
af förenade Stats- och Banco-Utskottens omsider
afgifna Betänkande, angående allmänna Penninge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande;
torde det tillåtas mig att först få Besvara
några deri förekommande Anmärkningar,
som tyckas vara rigtnde mot mig. — Härtill
anser jag mig så mycket mera föranlåten, som
jag blott på detta sätt ser mig kunna rättfärdiga
Utskottens smickrande omdöme ,att
jag ”med mycken sanning och klarhet i uppställningen
utvecklat orsakerna till närvarande
Penningeställning." — Jag torde derföre få börja
med att försvara den satts: ”Att det skulle vara
olyckligt för Sverige ornBanc/uen nu kunde med
Silfver, till fullo inlösa sina utelöpande Sedlar.
” Härvid torde jag på förhand få förklara, att
jag så mycket mindre kan erkänna den tydning,
sorn Utskotten behagat gifva åt min mening,
oagtadt densamma utgör ett villkor för
deras bifall, som hela denna tydning är mycket
för konstig, för alt af mig ens kunna begripas.
Jag mäste derföre, med äfventyr att
af förenade Utskotten blifva ansedd för kättare
i Finance-läran, öppet erkänna, att min mening
var, och ännu är helt enkelt den, sora jag uttryckt
förmodeligen ej otydligt, nemligen: Att
det skulle varu en olycka för Sverige om dess
Den i5 Jpril.
573
BancoSedlar äter fingo fullt Silfvervärde; eller
med Utskottens ord: ”Om Riket ägde lika
många Millioner i hardt Silfver, sorn Pappersmynt
efter namnvärde; om hvar och en
sorn nu äger ett SedelCapital, i dess ställe
ägde lika många SpecieRiksdaler i Silfver.”
Eeviset för mitt påstående torde jag, något
omständligare än jag förut trott mig behöfva,
nu få äran utveckla. Om våra BancoSedlar,
med mängdens bibehållande, återfingo fullt
Silfvervärde, måste nödvändigt Ett utaf Två
inträffa. Antingen skulle nemligen alla Varupris
lämpa sig efter Myntets intrinsequa värde
och ett lod Silfver gälla i Varubyte lika mycket
som nu, samt Varuprisen följagteligen
falla, enligt MyntNumerairen, under hälften
af hvad de nu äro. I och med det samma
blefvo naturligtvis alla Skatter och Skulder mer
än fördubblade, med oförändrad tillgång till
deras afbördande. Att detta, som endast gagnade
ett inskränkt antal Capitalister, skulle
vara förderfligt för mängden af Sveriges Inne*
byggare, låra förenade Utskotten hafva svårt
att förneka. Den andra tänkbara, och tilläfventyrs
troligaste, följden af Sedelmyntets återvunna
jemngodhet med Silfver, vore den, att
de inhemska Varuprisen, hvilka synas rätta sig
efter Myntstockens förhållande till Landets
Production och Varumängd, förblefvo till ziffran
oförändrade, och i Silfver hvad de nu äro
i Sedlar. Alla utländska Varor skulle deremot
falla till mindre än hälften af deras nu varande
pris. Produclionskostnaden skulle, i förhållande
lill Myntets godhet? blifva så dyr, att
574
Den 15 April.
nian, långt ifrån att kunna tänka på någon Export,
skulle tvertom taga sina nödvändigaste
behof utifrån. Ett Sk:© Stångjern skulle t. ex.
ej kunna produceras för mindre än omkring
i5 Rrd.r Specie; men deremot kunna köpas utifrån
för 8, på samma sätt med allt annat.
Det synes således otvifvelagtigt, att ett så
stort RörelseCapital i Silfver, som vi nu äga
det i Papper, skulle förlama, förtrycka och förstöra
alla producerande Näringar, samt lägga
hela Landet likasom i träde, intilldess så mycket
af det för stora RörelseCapitalet hunne
gå utur Landet, att återstoden kunde mäta vår
Varumängd och Production med ungefär samma
mått som andra Länders; eller med andra
ord: Intilldess vårt RörelseCapital blifvit så
förminskadt, att det återvunnit ungefär samma
förhållande till vår production som andra Länders
RörelseCapital till deras Production. Då
således genom vår Sedelstocks möjliga förvandling
till Silfver, i senare fallet hela Landet
hlefve lidande och utmärgladt, samt i det förra,
åtminstone mängden af dess Inbyggare;
•torde Högloflige Utskotten benäget tillåta, att
jag söker fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på förenade Utskottens
misstag, samt vådan af deras här ej otydligt
ådagalagde syftning, nemligen Myntförbättring
—- ett Odjur, som jag, på Utskottens stora
Financeplans Tafla, tyckt, genom de nog starka
skuggorna, skymta i fonden.
Vidare behaga Högloflige Utskotten, på
elt nog litet tillfredsställande sätt förklara mitt
Den i5 April.
575
Realisations-plan oantaglig, oagtadt Utskotten
medgifva, att alla olägenheter af Myntvärdets
vacklande, derigenom skulle på en gång försvinna.
— Jag förmodar, att orsaken, hvarföre
Realisation, på de grunder jag föreslagit,
ej skulie med ringaste hopp om framgång,
kunna företagas, ligger i otillräckligheten af
Banquens Silfver-Fond. Häruti nödgas jag blindt
tro Utskotten på deras ord. Likväl vågar jag
förmoda, att Utskotten gå för långt i försigtighet,
då de på indirect sätt, synas förråda
den tro, att Realisation ej med säkerhet kan
företagas förr, än man har Silfver i förråd,
för värdet af Sedelstockens hela belopp.
Hvad Utskottens förklaring beträffar, att
ej kunna instämma deruti, ”att våra Sedlars öfvergång
till omlopp i främmande Länder varit
nyttig och förmånlig så förundrar jag mig
deröfver så mycket mindre, som Utskotten synas
alldeles icke hafva velat fatta min mening.
Utskotten hafva sjelfve medgifvit, att våra financiella
oredor härleda sig ifrån Rörelse-Capitalets
plötsliga förökning åren 1809 och 1810,
hvarigenom Mynt-Representativerna nödvändigt
måste i förhållande jtill Massans förökning, falla
i värde. Om denna tillkomna Sedelmassa
hade kunnat instängas inom Sveriges gränsor,
så hade vårt Rörelse-Capital ju skolat vara ännu
större, oah myntet följakteligen i samma
förhållande ännu sämre, än nu, då en del utströmmat
till Finland, nemligen jemt så mycket
som fordrats, för att, om jag så får säga,
utspäda den derstädes circulerande delen af vår
576 Ven i5 April.
Sedelstock, till samma grad som hos oss sjelf—
ve. Hade den bestämda tillspädningen skolat
inskränkas blott till den delen af Sedelmassan,
som förut circulerade i Sverige; så
bade dess Silfvervärde naturligtvis måst blifva
mera utblandadt, än nu, då tillspädningen tillika
blifvit fördelad på Finlands hela RörelseCapital.
Långt ifrån att likväl anse en ytterligare
utströmning af våra Sedlar till qvarblifvande
i Finland, för nyttig och förmånlig, har
jag tvertoin betvillat dess verklighet.
Sedan jag nu i korthet sökt besvara de
Anmärkningar, som tyckas vara rigtade emot
mig, vill jag något närmare granska några af
förenade Utskottens ideer, som synas hafva
närmast sammanhang med ämnet. Utskotten
säga: ”om Agio nu vore uppstigit i Arithmetisk
proportion till Banquens redbara Fond,
så vore det äfven stadigt och Realisation kunde
i sådant fall verkställas.” — Det är utan
allt tvifvel att Realisation ju kunde med fullkomlig
trygghet företagas, om Agio vore uppstigit
i jemt förhållande till Banquens redbara
Fond; eller med andra ord: Om Banquen ägde
jemnt så mycket Silfver söm fordrades, för
att på en gång inlösa hela den utelöpande Sedelmassan.
Men deraf följer ingalunda, att ju
icke Agio eller Sedlarnas Silver-värde kan
vinna ett slags stadga, och Realisation följakteligen
vidtagas, utan att Banquens redbara
Fond likväl behöfver uppgå till hela Sedelstockens
Silfver-värde. Utskotten synas nemligen
sj elfve
Den i5 April.
577
sjelfve hafva medgifvit, att Agio hade stadgat
sig vid 1776 års Mynt-Valvation; och likväl
måtte Banquen ej hafva ägt, i redbar Fond,
hela sedelstockens Silfver-värde, emedan Utskotten
försäkra att denna Piealisation varit
nära att misslyckas, oaktadt till och med biträde
af utländsk Credit. Man synes således
tydligen kunna finna, att Sedlarnes Silfvervärde
eller Agio ej bestämmes af Sedelstockens
förhållande till Banquens redbaraFondjochdetta
så mycket mindre, som, före år 1807, missförhållandet
emellan Banquens redbara Fond
och den utelöpande Sedelstocken lärer, en tid,
hafva varit ännu större än nu, oagtadt Sedlarne
då ägde nästan fullt Silfvervärde. Utskotten
säga vidare: ”Att, Banco-Sedelns nu varande
varde, iförhållande till Hamburger-Banco,
bevisar att allmänna Opinionen fästat detta värde
icke blott vid beloppet af Banquens redbara
Fond, utan ock, med huvudsaklig hänsigt
på Banquens Fordringar hos Staten och
Enskildta” Men som Banquen, utan tvifvel
har Fordringar, om ej af Enskildta, åtminstone
af Staten, för Sedelstockens hela belopp;
så skulle om Utskottens principe vore rigtig,
Sedlarne nödvändigt ännu hafva fullt Silfvervärde.
Opinionen om Mynt-Representativernas
Silfvervärde måste således bestämmas af någon
ting helt annat, än Banquens obekanta Silfver-fond
och fordringar. Vid 1815 års Riksdag,
stod jag i detta afseende ungefär på samma
punct, der förenade Stats- och Banco-Utskotten
nu synas stå, och sökte orsaken till
Ridd. 0. Ad. Fröt. V B. I Afd. 73» 74'
578 Den *5 April.
Myntets försämring, blott uti det ökade missförhållandet
emellan Sedelstocken och BancoFonden.
Men vid närmare öfvervägande har
jag funnit, såsom jag vid denna Riksdag sökt
ådagalägga, att Myntvärdet endast bestämmes af
Myntstokcens förhållande till Landets Production
och varumängd. Desse 2:ne storheter, nemligen
Myntstocken och Landets Product-Förråd,
hålla hvarandra alltid jcmnvigten. Myntslocken
må vara stor eller liten, så är han
likväl ett slags Representant, eller rättare sagt
mått för Landets hela Production och varumängd.
Är Myntstocken liten, så representerar,
eller om jag får säga, uppväger en mindre
Summa, en större mängd Varor; och tvertom
är Myntstocken stor, så fordras en större
Summa, för att kunna uppväga samma Varumängd.
Detta är orsaken hvarföre Mynt-representativernas
förökning åstadkommer stegring
i Varu-prisen, och detta skulle otvifvelagtigt
inträffa, om än Vilfret i de tillslutne Baneo-hvalfven,
växte i samma förhållande som
den utelöpande Sedelstocken.
I förenade Utskottens Förslag, rörande
de Fastighets-Lån, som komma att utgifvas
åren 1819 och 1820, nemligen, att Räntan
och Capital-afbetalningen skulle beräknas i Silfver,
med 3 pro-Cent med rättighet likväl att
betala med Sedlar efter Agio, kan jag omöjligen
upptäcka annat än blott ett sätt, att i händelse
af Myntets ytterligare försämring, illudera
Riksens Ständers Beslut år 1815, att Lånta
-
Den j5 April.
579
garen skulle slippa att afbetala mer än 2 procent
årligen af ursprungliga Capitalet.
Banquens Silfver-uppliandling, som utskotten
föreslagit, skulle naturligtvis tynga på Hanclels-vågen
och minska Växel-tillgången. Den
skulle ej kunna bära sig, utan i den händelse
den erforderliga Summan kunde fyllas genom
öfvervigt i handel; men denna låter ej påförhand
bestämma sig; Följakteligen kan man ej
heller på förhand stadga, om något, ännu mindre
huru mycket, Silfver skulle det eller det
året kunna införskrifvas. Jag vill ej vidlyftigare
nu utveckla detta ämne, emedan jag längre
ned arnar åter vidröra det. Jag vill emedlertid
blott anmärka , att Utskotten förmodligen
räknat för mycket på Allmänhetens Patriotisme,
då de tro, att man vid åsynen af Handels-vågens
nedtryckning, sorn på Utskottens
Språk lärer vara detsamma som Myntets försämringj
skulle likväl sätta ett oförändrat värde
på detta Mynt, emedan man visste att allt
detta skedde blott för att framdeles förbättra
och stadga detsamma. — Hvad härmed egenteligen
kan menas, nödgas jag tillstå att jag ej
rigtigt förstår.
I stället för att, såsom Utskotten föreslagit,
utgifva underhaltigt Silfvermynt, tycker
jag det vore ännu vigare, att genom ett blott
påbud gifva våra nuvarande 2 och 4 stillingsstycken
förbättring på earacteren samt födubblad
heder och värdighet.
ggo Den i5 April.
Sedan jag sålunda lösligen vidrört några
af de serskildta ide'er, som jag i Utskottens
Betänkande ansett mäst anmärkningsvärda, nödgas
jag förklara, att i Betänkandet,betragtadt såsom
helt, saknas den klarhet i åsigten, den bestämdhet
i syftningen, den öfverenstämmelse i
medlen, som kunde berättiga det till namn af
Finance-plan. Jaghar åtminstone ej kunnat upptäcka
det mål, hvartill Utskotten syfta, ännu
mindre bedömma, huruvida medlen skulle vara
dertill ledande.
Men det är ej nog att klandra och förkasta;
man måste äfven bjuda till att sätta
något annat i stället. Jag vill derföre söka uppgifva
ett sätt att i möjligaste måtto stadga
Myntväsendet, och åstadkomma nästan alla de
välgörande verkningar som en Realisation, till
hvars företagande tiden ännu ej synes vara
kommen, skulle medföra, utan att likväl sätta
Banquen i ringaste äfventyr.
1:0 Den Författning bör vidtagas, att alla
Penninge-transactioner skola hädanefter ske
enligt Mynt-Representativernäs Silfver-värde:
börande likväl liqviderna få ske med Sedlar,
men efter de förflutne 6 månaders medel-Agio.
Till den ändan borde Sedlarnes Silfver-värde,
eller Agio, införas i Tidningarna, åtminstone
en gång i veckan, och i början af hvarje månad,
de förflutne 6 månadernes medel-Agio antecknas.
Det är nödvändigt, att skulders liqvidering
ej sker efter dagens Agio, emedan stora
oordningar till Gäldskyldiges mehn och förfång,
eljest skulle kunna åstadkommas. Det bör äf
-
Den i5 April.
581
ven stå hvar och en fritt att ställa Förskrifningar
på Silfver, med ovillkorlig skyldighet
för Låntagarne, att i sådant fall återgälda Silfver.
— Äldre Skuldebref böra, i afseende på
Myntvärdets beräkning, anses såsom skrifna
den dag, då denna Författning utkommer.
2:0 I utlåning på Jern och Koppar kunde
Banquen söka att, om möjligt vore, få utgifva
Silfver, med uttryckligt vilkor att erhålla
Silfver i återbetalning. Dessa SilfverLån kunna
beläggas med lägre ränta, än Lånen i BancoSedlar.
3:o Hvar och en bör äga att i Banquen
insätta Silfver, mot erhållande af ett nytt slags
DepositionsAttester eller SilfverSedlar, hvilka
ovägerligen skola af Banquen med Silfver
inlösas; eller rättare sagt, vid hvilkas uppvisande
det mottagna Silfret skall utlemnas. Så
länge denna utväg saknas, kan man ej utan
motsägelse arbeta på att åstadkomma betydlig
öfvervigt i handel. Huru skulle man nemlbgen
kunna hoppas att minska Varu-importen,
så länge ingen annan Canal finnes för Mynt-importen,
än den trånga Guldsmeds-verkstaden?
Den som importerar Silfver bör äga utvägar
att i Banquen kunna omedelbarligen förvandla
sitt Silfver i Penningar, utan att behöfva med
Guldsmeden dela vinsten af sin handel. Detta
är dessutom det enda naturliga sätt, på hvilket
ett Lands Myntstock kan ökas, i förhållande
till Productionens tillväxt. Häruti ligger
också en väsendtelig fördel af metalliskt Mynt
framför det blott Representativa. Det förra
gg2 Den i5 4pr il.
kan nian nemligen förvärfva genom ökad Production,
och således öka Myntstocken efter
behof: Det senare deremot kan ej åstadkommas
utan genom konst; och om än vår Production
ökades aldrig så mycket, ser jag likväl,
med nu gällande FinanceFörfattningar,
ingen möjlighet att derigenom öka Myntstocken
med en enda RiksdalersSedel, så framt
man ej ville för den erlägga En Riksdaler i
Silfver.
Hvad för öfrigt motiveringen och detaljerna
beträffar, får jag hänvisa till mitt i detta
ämne, förut afgifne Memorial,
Herr Cederskjöld anhöll, att dess Anförande
måtte få åtfölja ålerremisseu till Stats- och
BancoUtskotteu.
Herr Uggla, Göran Gustaf, anförde skrifteligen:
Jag
har ej begärt ordet, för att ingå i
en egentelig detaillerad granskning af Ilöglofl.
Utskottens Betänkande. Med fullkomlig tillförsigt
öfverlemnar jag en åtgärd af så granlaga
och vidt omfattande egenskap åt upplystare
Medlemmar inom detta Samfund. Det är
Herr von Törnes nu upplästa Yttrande, hvilket,
i förening med hvad så väl lian som
Herr Reuterskjöld till Ilöglofl. Ridderskapels
och Adelns Protocoll den 5 och 24 sistledne
Januarii anfört, rörande KronoSkogarnes Skattläggning
och försäljning, föranledt mig till nå
-
Den i5 April. ggg
gra reflexioner i ett ämne, hvilket icke torde
böra uteslutas från all gemenskap med Rikets
framtida Financiella förhållanden.
En aktningsvärd Författare har yttrat och
jag delar med honom öfvertygelsen om den
sanning, att man icke blott genom en direct
Financeåtgärd, så öfverlagd och rättvis den
än må vara, utan ock, genom ett mera än
alla sammanlagda Financeplaner, fastän långsammare
och genom omvägar verkande medel,
kan bereda hvart och ett Samhälles penninge-författning
en kraftig hjelp. Man bereder
denna hjelp, då man upplöser alla band på
arbetsförmågan; då man oinskränkt öppnar
vägen för industriens producter och då man
öfverlåter den arbetande FolkClassen alla hittills
undangömda Lägenheter till bosättning,
arbete och sjelfständig förkofran. Oskså synas
Högloflige Utskotten icke hafva misskändt denna
grundsatts, då de erkändt Financiella åtgärders
ringa verkan, derest icke i bredd med
dem går den Allmänna och Enskildta hushållningens
reglering efter moget pröfvade och
allvarligt vidmagthållne Författningar och grunder.
Jag bär hört yrkas den satts, att ett
Creditmynt, som fallit i värde, men för
hvars framtida tillväxt en gräns blifvit satt,
skall endast genom Samhällets ökade Varumängd,
utvidgade handel och växande Folkstock
samt genom det derigenom uppkomne
behof af ett i förhållande dertill ökadt RörelseCapital,
ofelbart med tiden återfå sitt
första värde och måhända ett ännu högre.
584
Den i5 April.
Jag är också af den öfvertygelsen, att det endast
är ur dessa grundkällor: Växande Folkstock,
vidsträckt utrymme för dess Arbetsförmåga,
fri hajidelsgemenskap, som den verkliga
Samhällsförmågan utgår; och från den dag
lion upphör att vara Lagstiftande Magtens förnämsta
syftemål, skall hvarje Financeplan förlamas
i dess kraft och förblifva utan all gagnande
verkan samt oredan uti penninge-väsendet
fortfara.
Ibland dessa grundkällor till Samhällets
förkofran äger Sverige rika, obegagnade Skatter
uti den jord, som tillhörer Kronan, under
namn af Krono Allmänningar, RecognitionsSkogar
och andra lägenheter af dylik beskaffenhet,
och man torde utan öfverdrift kunna
påstå, att Kronan ännu äger jord, till ett i
förhållande till vårt Lands öfriga tillgångar nästan
omätligt värde. Öfverlåtandet af äganderätten
till all Kronans Jord inom dess vidsträckta
Skogar, Parker, Allmänningar och
Utjordar, genom deras försäljning till Enskilte,
en åtgärd, lika öfverensstämmande med
en klok Statshushållnings föreskrifter, som
med våra Lagar och StatsVerkets fordringar,
skulle ej allenast till Staten inbringa ansenliga,
hittills okända inkomster, utan ock, må hända,
utgöra ett kraftigt medel till Financernes,
Jordbrnkets och andra Näringars upphjelpande
och framtida bestånd, hvilka sällan hämtat stora
fördelar af invecklade och konstlade FinanceSystemer.
Förnuftet och rättvisan synas dessutom
fordra, att, innan man beslutar en Beskattning,
Den i5 ipril.
585
sorn påkallar den högsta ansträngning af Folkets
krafter och förmåga, och hvilken, med
förutsättande jemväl af dess hilliga fördelning
efter lälts-principe, likväl i allt fall måste utsträckas
till Samhällets nu varande många nödlidande
Medborgare-Classer, man förut hör sorgfälligt
uppsöka och samvetsgrant använda de
icke betungande hjelpemedel, som Statens egen
inre styrka erbjuder. Det är ett bedröfligt
aninärkningsvärdt förhållande, att Sverige, som
kunnat vara ett odladt och folkrikt Land, måste
ännu intill närvarande tid, se en ofantelig
del af sin jord bestå af ödemarker. Man
har i vårt Fädernesland länge predikat den
lära, att jordens frugtbarliet är hufvudkällan
till allmän välmåga, och att i följd deraf Jordbruket
såsom Landets Moder-Näring, borde i
främsta rummet skyddas, och likväl har man
genom Författningar fredat ödemarker och skogar
från odling och frugtbarliet samt inskränkt
ägande-rätten till en af jordens dyrbaraste
producter.
Det är således med en sann tillfredsställelse,
grundad på min pligt såsom Folk-Representant,
att i min mohn söka medverka till
allt, hvad godt och nyttigt är för mitt Fädernesland,
som jag har trodt mig böra med min
röst understödja ett Förslag, som, utan förfördelande
af någon enskild Medborgares lagliga
rätt, skapar nya säkra tillgångar för Statens
upprätthållande, meddelar Landets Hufvud-näling
styrka och tillväxt och med urgamla fjältrars
upplösning en större frihet och enutvid
-
586 Den i5 April.
gad verkningskrets för sin förkofran. För öfrigt
anser jag mig ej böra upptaga en för Högloft.
Ridderskapet och Adeln dyrbar tid med
vidare framställningar för ensak, somaftvänne
värda Ledamöter fullständigt utredd, med
klara grunder, visar nyttan och nödvändigheten
af en åtgärd, hvilken, oberäknadt de framtida
inkomsterne af ett förbättradt Jordbruk
samt en ökad sjelfständig och arbetande Folkmängd,
i förening med den Yaru-production
och Handelsrörelse, som genom dess flit uppkomma,
äfven skulle genast blifva ganska rigtande
för Stats-Cassan,
Sverige har allt för länge och med en
må hända, yttre större glans och ära, än sann
inre fördel och nytta, sökt sitt välstånd ur
källor, som ej kunnat gifva det, emedan de
icke varit naturliga, emedan den yttre glansen
icke alltid utmärker den inre styrkan,
men väl deremot ofta undangömmer den inneboende
svagheten. Den tidpunct torde således
vara för hand, då Sverige bär vända en
säker blick på sig sjelft och då den kraft det
hittills utveckladt, för yttre främmande åsigter,
bör rigtas på föremål, som äro belägna
inom dess eget sköte, emot våra ödemarker
och glest bebodda fält. Och må det tillåtas
mig yttra den upprigtiga önskan, att Svenska
Folket en dag måtte omfatta Åkerbrukets beskyddare
, ödemarkernes bekrigare och Närings-flitens
befriare från alla konstlade och
tyranniska band, med den kärlek och välvilja,
Den i5 April.
587
sorn hittills nästan endast varit Krigs-IIjeltarnes
lott.
Under åberopande för öfrigt af hvad Herr
von Törne i denna del anfört anhåller jag
vördsamt om återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och LancltMarskalken hemställde,
att öfverläggningen i förevarande ämne
måtte uppskjutas till eftermiddagen; hvilket
bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
Ia fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den i5 April.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf j tog, såsom
äldste närvarande Grefven, Klubban.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anhöll,
att dess den 11 dennes eftermiddagen uppläste
Anförande, angående stadgande af ansvar för
588
Den i5 April.
öfverträdelse af föreskriften i 24 Cap. 7 Mom.
af nu gällande Chartae-Sigillatae-Förordning,
mätte, enligt hans uti samrpa Anförande gjorde
förbehåll, lill Bevillnings-Utskottet remitteras;
hvilken remiss, uppå af Herr Grefven och Ordföranden
gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes följande
från Expeditions-Utskottet ankomne Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t.
1:0 Om jemnkning i Roteringen vid Westerbottens
Regemente.
2:0 Om Ädelforss Guld-Verk.
3:o Om Stat för Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar och Stuteri-inrättning.
4:o Om Dagsverksskyldigheterne vid nämnde
Kungsgårdar.
5:o Om Lönings* och Utgifts-Stat för Ulricsdal
Kongl. Lust-Slott, samt Dispositionen
af de under Kungsgården lydande Lägenheter.
6:0 Om Hof-Kamereraren Carlsunds innestående
Mantalsskrifnings-provision.
Den i5 April. 589
7:0 Om Begrafningshjelp efter Secreteraren
Morin.
8:0 Om Gärdesgårds-delningar.
Fortsattes den i förmiddags-Pleno hörjade
öfverläggning, rörande Stats-och Banco-Utskottens
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition den 10 December 1817,
angående Allmänna Penningerörelsen och Myntvärdets
upprätthållande.
Friherre Cederström, Ulric: Under Motionstiden
har jag haft äran inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln uppläsa 2:ne Anföranden
i Financiella ämnen: Det ena, rörande nödvändigheten
att genast hörja med Realisationen
och det andra, angående inrättandet af ett Landtbruks-Contoir,
hvarigenom Sedel-stocken skulle
bibehållas vid nödig storlek; de nya af
mig projecterade Sedlar medföra en sådan säkerhet
både för Capital och Ränta, att ingen
tvifvel borde eller kunde uppstå om deras Solidité,
samt Landtbrukare undfå Lån emot obetydlig
Ränta och förmånliga hetalnings-vilkor.
Ehuru genom vederbörlig Remiss till StatsUtskottet
öfverlemnade, finner jag likväl dessa
mina Anföranden på intet sätt af Utskottet
upptagne eller besvarade, hvadan jag anhåller
att mig må tillåtas vidare yttra några ord i
ämnet.
590
Den i5 April.
Utskottet har tillkännagifvit den önskan, att
Realisationen så snart som möjligt må företagas;
men månne det är rätt att blott yttra en
önskan och till dess fullbordande uppgöra planer,
som tor hända aldrig kunna gå i verkställighet.
Jag hemställer ännu en gång vördsammeligen,
om det icke är häst att genast
hörja Realisationen, med att successive inlösa
Banco-Sedlarne, med det qvantum Silfver, som
af Banquen kan utlemnas, att repartisera denna
Silfver-tillgång på hela Sedelmassan och utgifva
nya Sedlar för differencen, samt att dermed
fortfara i mohn af Banquens blifvande tillgångar;
ty vill man upprätthålla Myntets värde,
så måste, efter min öfvertygelse, intet dröjsmål
med Realisationen få äga rum. Vi hafva
mera än ett exempel, att Realisalions-planer
af Riksens Ständer blifvit uppgjorde, som ej
gått i verkställighet, och jag vågar framställa
den fråga: Hvad ytterligare säkerhet har Nationen,
att de af Utskottet nu uppgifne Planer
äro säkrare än de vid förra Riksdagar uppgjorde?
Nationen har likväl rätt af sine Representanter
fordra ett bestämdt Resultat i detta
vigtiga ämne. Jag ber Högloflige Ridderskapet
och Adeln besinna detta, och ej glömma
de sista orden jag nu i detta mål vill tillägga:
Måtte ej en sen ånger blifva Resultatet
af våra öfverläggningar.
Herr Grefven och Landt Mar skallen uppkom
härefter samt emottag Klubban af Grefve
Lewenhaupt.
Den 15 April.
591
Grefve Spensj Carl Gustafuppläste följande
:
Jag skulle väl, också jag, hafva mycket
alt invända emot de förenade Högloft. Utskottens
nu förevarande Betänkande; stridande
emot deras är hela min åsigt så, att de få tesultatcr,
hvari vi sammanträffa, just äro de,
som mig synas inconsecjuenser i Betänkandet
— men emedan redan flere, mig ojemförligt
öfverlägsne, Talare inför detta Stånd i dag hafva
sökt vederlägga Höglofl. Utskotten, så att
det förmodligen icke blifver någon fråga, att
icke Betänkandet blifver återremitteradt; anser
jag för onödigt, att med någon egentlig Critik
deraf upptaga Ridderskapets och Adelns angelägna
tid, och går derföre att hufvudsakligen
endast framlägga den plan till Financereglering,
som mig synes säkrare, än den Tlöglofl. Utskotten
föreslagit, befordra Svenskarnes välfärd.
I möjligaste måtto har jag sökt sammandraga
denna plan — jag uther mig för sakens
skull, uppmärksamhet, väl vetande, att den
ovane Talaren sjelf icke kan begära den.
Enkelhet och orubblighet, i alla förhållanden
emellan Staten och den Enskilta, är den
enda grundval, hvarpå en Nations sällhet kan
byggas. Hvad som i detta afseende gäller om
Grundlagen, såsom borgen för friheten i Landet;
det gäller lika oemotsägligen om Rikets
Fenninge väsende. Så länge något i hvar Medborgares
enskilta förhållanden så beständigt,
och så betydligen, ingripande, som Rikets
592
Ben i5 April.
liela Penningeväsende, ej är lika orubbligt, som
Lagarne för Personliga säkerheten, så länge väntar
nian fåfängt någon lycklig följd af Samhällsinrättningen.
Och så framt, under loppet
af flere tiotal år, en Nations Representanter
och Styresmän, tillåtit elier tillställt; med
eller utan förvållande, ett vacklande uti alla
Penningeförhållanden, hvarigenom ett större
eller mindre antal, till äfventyrs alla, Medborgare
blifvit lidande, finnes, ju större desse lidanden
varit, dess mera ofelbart, ingen annan
utväg, än att Staten afsäger sig allt hopp,
alt reparera fordna orättvisor, och vänder
hela sin uppmärksamhet på, att för framtiden
förekomma nya. Så påkostande detta öfvergifvande
af dem, som redan lidit, åt sitt öde,
för hvar känslig Medborgare än må vara, så
nödigt är det då, när nämnda reparerande
ej kan ske, utan ny orättvisa åt andra båll,
och när dessutom ingen möjlighet mera finnes,
att urskilja de personer som lidit, ingen möjlighet,
att endast till dem sträcka verkningarne
af de motsatta steg, man nu skulle vilja
vidtaga.
Basen till det FinanceSystéme, jag ödmjukeligen
föreslår, är derföre, att Staten icke
skall försöka, att, som det kallas, återförbättra
Myntet, ehuru ingen bättre än jag inser, att de
många fordom vidtagne steg, som småningom
verkat det, som man ansett för Myntets försämring,
varit lika många orättvisor emot Capitalisterne.
Men samtid och framtid fordra
för
Den i5 April.
593
för högt, att en gång alla vacklande financeåtgärder
må upphöra, den skyldighet Staten
äger att göra Enskildtas Egendom lika säker
som deras Personer, är för vigtig för Statens
bestånd att iakttaga, att man icke, ju förr ju
hällre, bör stadga, så mycket möjligt är, allt
vid hvad det nu är, utan att af det förflutna
hämta annat än erfarenhet. Dyrköptare skall
denna med hvart år blifva, ju längre man
dröjer att upphöra med allt vacklande.
Om alla slags Representativer för allt, sorn.
kan äga bytesvärde, (bytesmedel, mynt) gälla
egentligen samma Lagar. Sjelfva Silfret är ett
sådant Representativ för varorne; Pappersmynt
med allmän Credit, så väl för Silfver, som varor;
skuldsedlar med enskild Credit, för Pappersmyntet
med det allmänna, och så vidare.
Existencen af en betydlig, så mycket möjligt
är, i hvar medborgares alla lefnadsförhållanden
ingripande rörelse, hvari hvar och en vet,
att denna gifna Myntsort alltid skall kunna användas,
är den egentliga grunden för hvarje
Penningearts gångbarhet; på vidden och oumbärligheten
af denna rörelse beror ensamt Myntcrediten.
För Silfret är den rörelse, hvarpå
gångbarheten grundas, Yerldshandeln sjelf, genom
menniskoslägtets en gång fattade, och till
en del i tingens natur grundade opinion, om
Silfrets lämplighet att representera varor. Men
derföre, att aldrig något, ej ens ett på allmän
Credit grundadt Pappersmynt, kan hinna till
denna gångbarhet i Yerldshandeln; derföre är
Ridd. o. 4d. Prot. V B. I Afd. 75, 76'.
594
Den i5 'April*
det intet sagt, att icke dess gångbarhet inom
sin sfer kan förblifva lika orubblig. Den rörelse,
som grundlägger ett Pappersmynts gångbarhet,
är i det Land, der Papperet anses representera
Silfver, och der det Sedelutgifvande
Verket ännu inväxlar sine Sedlar emot Silfver,
sjelfva denna invexling; men i ett Land, der
sådan vexling icke sker, der för en tid man
har blifvit nödgad, att skilja sig från den tankan,
att Pappersmyntet representerar något annat,
än sig sjelf, i sådant Land kan en lika
ofelbar Mynt-credit grundas på de öfriga förliållanderne
emellan det allmänna och den enskildta,
och dessa förhållandens orubbadt ständiga
liänföring till detta Mynt, ehuru det egentligen
dåblifver endast ett Conventionsmynt. Det
är i denna ställning, som Sverige för det närvarande
befinner sig, i denna skola vi förblifva,
till dess de Författningar vi af vår Konung
önska och vänta oss, hunnit tillskapa ett lyckligare
Handelsförhållande. Dessförinnan skulle
ingen utväxling af Silfver emot Sedlar, med
hvad Rabatt som hellst, tjena till annat, än att
skaffa Silfret på en gång ur Banquen och ur
Landet; alla konstiga försök, att för en mer
eller mindre aflägsen framtid bereda möjligheten
af en växling al pari, endast tjena till
Näringarnes ytterligare förfall, och oredornas
förökande, i stället för att denna möjlighet
kommer af sig sjelf, genom Näringarnes tillväxt,
och Handelsställningens återbringade förmånliga
skick.
Allt detta skola vi inse, aldrig dölja, hvar
-
Den i5 April.
695
ken för oss sjelfva eller för andra, det sora
egenteligen intet kan döljas; men derföre böra
vi ändå ej misströsta; en utväg att hålla våra
Sedlar gångbara är oss tillstängd, men alla öfriga
äro oss öppna, och lika tillräckliga, om
de utan afsteg begagnas. Om consequenee utmärker
våra beslut, skola vi kanske just härigenom
en gång förmå öppna hvad som nu är
lillstängdt, och Silfverperioden återvända, just
derigenom, att vi nu på en tid afsäge oss alla
anspråk på den. — Naturordningen skall återföra
hvad vi genom konstiga åtgärder ej förmå
annat än aflägsna.
Det är på dessa skäl, jag icke kan dela
de åsigter, hvilka, i de första arken af Utskottens
Betänkande, blifvit med utmärkt skicklighet
framställda. Ganska fullständigt har det
blifvit utveckladt, att Sveriges Myntväsende
genom inträffade omständigheter blifvit sammansatt
med dess Credit-förhållanden. Men
det deraf härledda förslaget hade, efter min
tanka, bordt blifva, att lämpa sig efter dessa
omständigheter, och af den omtalade sammansättningen
draga all den fördel, som deraf kan
ernås. För en Nation, såsom för en enskilt,
är den enda utvägen i hvar motgång, att kunna
bära sin egen ställning. Om sjelfva Myntväsendet,
genom sammansättning med Creditförhållanderne,
förloradt åtskilligt af sin tillbörliga
stadga och orubblighet, kan deremot
Grcdit-systemet nu mera, endast genom sitt
sammanhang med Myntväsendet bibehållas vid
gg6 Den i5 JpriL
den verksamhet till förökande af National-välmågan,
som en gång skall återbringa allt i jemvigt.
Den enskildta Crediten, klokt begagnad,
bereder en behållen förmögenhet, som på en
gång stadgar Crediten sjelf, och tillika gör
honom umbärlig; den allmänna måste, riktigt
ledd, kunna gifva ett dylikt resultat. Endast
genom Credit-systemets bibehållande vid dess
liu varande utvidgning, genom riktningen och
fullkomnandet deraf, i enlighet med dess yttersta
ändamål, kunna krafter beredas åt oss;
eller åt våra efterkommande, att kunna umbära
den sammansättning af Myntväsendet med
Credit-förhållanden, som man nu tyckes anse
så förderflig, att man af dess undanrödjande,
om ock det med Credit-systemets fullkomliga
upplösning förenas, synes vänta, såsom lycklig,
den följd, att Myntväsendet i sitt rena
ursprungliga skick skall framstå. — De steg
Utskotten föreslagit synas vara, med eller
utan afsigt, hufvudsakligen lämpade efter ett
långsamt fortskridande till detta mål, och så
mycket vådligare, som deras verkan endast
småningom yppar sig. Credit-systemet afskaffas
ej, dess yttre form bibehålies, men dess
ledande principe ombytes mot en främmande;
dess verkningar inskränkas till endast sådana,
som skola rättfärdiga den ofördelagtiga tanka,
man sjelf derom har fattat. Med full öfvertygelse
skulle jag föreslå indragning på en gång
af hela det Capital, som Credit-systemet har
bragt i rörelse, såsom nyttigare, än Högloft.
Utskottens förslag. En ställning uppkommer
då, visserligen bygd på tusendes undergång,
Den i5 April. 597
men dock väsendtligen olika med den närvarande,
så olika, att en ny period kan börjas;
— denna långsamma indragning är en half mesure,
ett palliativ, som utsuger kanske för
evigt märgen, men lemnar ett benrangel qvar,
§om hade bordt bibehållas vid lif, eller begrafvas.
Efter denna digression återgår jag till mitt
egentliga ämne. Ett Sedelmynts Credit, som
ingenstädes utbytes, annat än emot nya exemplar
deraf, grundar sig endast på de förhållanden
emellan Stat och enskild, af utskylder,
af Statsutgifter, af allmänna Verks utlåningar,
och stadgade ränte- och afbetalniugs-intrader,
hvilka uti detta Mynt blifvit af ålder bestämda.
Bibehållas dessa förhållanden, så kan
Myntets Credit af ingen inländsk omständighet
rubbas, ej heller detta Mynt hindras, att vara
ständigt lika gångbart i samma Land. Den
Cours, som genom Landets förhållanden med
utlänningen faller eller stiger, hör till ett annat
Capitelaf Finance-vettenskapen; den är en
exponent af Landets egen Credit inom den
handlande verlden, icke utaf Myntets inom
detta gifna land. Den kan finnas, och har funnits
varierande, äfven oaktadt Silfver växlingen
aldrig varit afbruten.
Det första således, som bör beslutas, är
att Sedelstocken orubbad skall bibehållas: jag
skall längre fram visa, att med sedelstock här
måste menas hela massan af Landets RörelseCapital.
Vidare, att de Statsförhållanden, som
ggg Den i5 April.
hittills utgjöVt en, alltid ofelbar, utväg för
Bancosedeln, der man om dess emottagande
bunde vara fullkomligt säker, skola allt framgent
bibehållas vid nära lika beskaffenhet. Alla
Statens både inkomster och utgifter skola
derföre med mycken sorgfällighet utsättas, antingen
i Riksmötet eller i varor, men aldrig
nånsin i en främmande penningeart, att ej
denna småningom uttränger vår; ty få äro de
Länder, hvars isolerade läge tillåter dem, att
hafva en egen penningeart; lätt är att visa,
det Scandinavien till dessa få hörer. Framtiden
skall utreda, om dess Folk förstå att bibehålla
denna förmån.
Naturen af vårt närvarande bufvudsakligaste
pappersmynt, att vara en Banques sedlar,
som bar motsvarande fordringar, ej Statens
utgifne skuldbevis, har beredt åt vårt Mynt
en utväg, utom utskylderne till Staten, genom
ränte- och afbetalnings-intraderne till Banquen
för Bancolånen af alla slag; och denna rörelse,
vid hvilken opinionen naturligtvis fäster
sig mera, än vid den i sig sjelf betydligare
af Statens inkomster och utgifter, bör med
yttersta sorgfällighet noga bibehållas orubbad.
Häraf uppkommer således det tredje stadgandet:
Banquens, så väl samteliga Hypothek-massa,
som särskild dess årliga intradsumma, bör
bibehållas orubbad, den bör; för opinionens
skull om Banquen, ej minskas, men den behöfver
ej heller ökas, eftersom Hypothekerne
redan öfverskrida skulderna. Iakttagas dessa
stadganden, så är Banquens Credit orubblig.
Den i5 April.
599
Men afven med samma Credit^ Ian värdet
af en NadonalBanques sedlar rubbas, till
förbättring eller försämring, så framt Rörelsen
i Landet ändrar sig. Nationen kan fortfara att
göra alla beräkningar i denna nationella penningeart,
men varupriserna kunna i den stiga
eller falla, till betydlig skada för Landet, under
den tid, då de äro vacklande. Rörelsen
i ett land beror åter hufvudsakligen af tre omständigheter:
af Industrien, såsom medel till
produetionen, och af Varu-upplaget, samt Rörelse-capitalet,
eller det Capital af Representativer,
som i rörelsen sig befinner, såsom tillsammans
utgörande vilkoren för möjligheten af
allt producerande. Hvad som rörer det första,
eller industrien, hör egentligen ej hit; utan
så vidt deraf den principe stadgas, att hålla det
RörelseCapital, sorni Landet finnes, de egentligen
produetiva Näringarne till tjenst.
Varu-upplagets och Rörelse-capitalets samfläta
summa ändras åter först och främst genom
Balanceringar af handelsvågen, och kan
genom dess inflytande minskas, så länge Landets
Credit tillåter. Den tid, då denna upphör,
inträffar för olika Länder olika; för det
Land, hvars produeter utlänningen nödvändigt
behöfver, och der han således straffar äfven
sig sjelf, om han afbryter alla handels-relationer,
kan all Credit egenteligen aldrig upphöra.
Verkan af ofördelaktig handelsvåg blir då endast,
att man det ena året, då lycklig ställning
ännu varade, betalade årets import med
en fordran hos Utlänningen, sedan del förras ex
-
600
Den i5 April.
port, derifrån småningom kom i ställning att
betala med det närvarandes, ända till att assignera
på de efterföljande årens productioner.
Denna assignering sker i det land, der representativet
är garanteradt af Nationen, (hiet vill
säga existencen af en rörelse garanterad, hvarpå
alla Statsförhållauden blifvit byggda och
der detta representativ nödvändigt behöfves)
utan att någon vet när, genom Representativets
utgång småningom ur landet. Fortfara skall
denna utgång, så framt handelsbalancens ofördelaktigliet
fortfar, om ock den utgångna summan
blefve aldrig så stor, om Coursen blefve
hög eller låg, så länge som det Land, dit utgången
sker, ej kan umbära liandels-relationer
med oss. En möjlighet finnes, hvarpå den
nämnda utgången kan blifva sitt eget correctiv,
genom justering af handelsvågen sjelf; —
men detta är tillika det enda sätt, hvarpå handelsvågen
kan justeras, utan någon förmon för
Landet. Sedan fortsatt assignerande, på kommande
års productioner, satt hvar och en i
Nationen i bestämdt beroende af Utlänningen,
tillvägabringa! en allmän nöd i Landet, skall
denna nöd sjelf minska consumtionen, och
återställa jemn vigten på sitt sätt, men hafva
borttagit förut all Stats-oeconomisk kraft ur
Nationen, att om inga stora händelser eller
stora män bryta tingens naturliga gång, blir
den erhållna borgen för upphörandet af vidare
försämring tillika en borgen för omöjligheten
af förbättring, för omöjligheten att återtaga,
hvad slöseriet fordom fråntog en sjelfständighet
från Utlänningens prejerier.
