# ID: svediakorp-gov257
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,644
# sentences: 1,937
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1318-
Femte Bandets Första Afdelning,
STOCKHOLM,
Tryckta hos A. Gadelius, i8x8.
Onsdagen den I April i8i8«
Plenum k!, iö förmiddagen.
ortsattes den sistledne gårdag började justering
af Plem-Protocollet förden 12 sisth Martil
förmiddagen intill slut.
Friherrarne Wrangel, Henning, och Stael
Von Holstein, Corfitz Ludvig, instämde uti Friherre
Anckarsvärds till sistnämnde Profocoll afgifne'Reservation
emot Ridderskap^ts och Adelös*
j afseende å en emot Konungens Rådgifvare t
Commandomål för Arméen, framstäld anmärkning,
då fattade beslut.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: jäg
har begärt ordet, för att, i anledning af åtskilliga
yttranden, hvilka under Discussionen, i afseende
å den emot Konungens Rådgifvare i
Commandomål för Arméen framställde anmärkning,
här blifvit anförde och uti det nu justerade
Protocollet för den 12 sisth Martii, finnas
intagne, utbedja mig få anmärka, att den di»
srinction man velat göra emellan I06 Och 107
§. § Regerings-Formen icke är tillförlitlig. Man
har sagt nemligen; att under 106 §. innefattas
4
Den I April.
ansvarigheten för positiva fel hos StatsRådets
Ledamöter och att deremot 107 §. endast har
afseende på de negativa. Men vid en närma*
re granskning af dessa §. §. finnes lätt att så
icke är. Man ser under 106 §. upptaget de
fel, då någon Stats-Rådets Ledamot underlåter
att göra föreställningar emot sådana öfverträdelser,
hvilka uppenbarligen strida emot Regcrings-Formens
tydeliga föreskrift. Detta underlåtande
är ovedersägligt ett negativt och icke
ett positivt fel. Deremot stadgas uti 107
§. ansvar för Stats-Rådets rådslag, då de uti
dem ej iagttagit Rikets sannskyldiga nytta;
om till ex. Stats-Rådet gifver råd till en skadelig
mesure, är ju detta skadeliga råd en po•itiv
åtgärd. Jag har velat anföra detta såsom
ett bevis, att under 106 §. hörer ej blott
positiva utan äfven negativa fel, och likaså under
den 107 §., ej blott negativa utan äfven
positiva fel.
Friherre Boye, Ludvig: Det är i anledning
af Friherre Jacob Cederströms, emot mig fällda,
och i det nu justerade Protocoll intagna
utlåtelse, som jag utber mig 3tt få nämna några
ord; endast derföre, att en fullkomlig tystnad,
deråt möjeligen skulle kunna uttydas, att
härröra från en orsak, som visserligen icke vore
den rätta. Jig skall dervid inskränka mig till
blott yttrande af den högetiga önskan, som jag enskildt
hyser, att Friherre Jacob Cederström
måtte nu och framdeles, och alltid, förblifva
den föresatts väl trogen, som hans utlåtelse innebär;
men att, i förhållande till mitt hand
-
Dm i April.
llngssätt, såsom Riksdagsman, skall både denna
föresatts och hvilken annan föresatts, Friherren
kan nu eller framdeles behaga antaga,
ganska säkert alltid förblifva för mig det mäst
likgiltiga af allt i ver Iden.
Friherre Staél ron Holstein, Corfitz hudvig:
De olika omdömen om ansvaret för Föredragande
i Commandomå!, hvilka blifvit yttrade,
så väl här in Pleno som uti ConstitutionsUtskottet,
gifver mig anledning till den anmärkning,
att då 15 §. Regerings Fortnen ålägger
Föredragande i Commandomål att göra föreställningar
i vissa der nämnde fall, så är han vid
underlåtande deraf underkastad ansvar, äfven
så väl som öfrige Stats-Rådets Ledamöter i de
ärender, som dem tillhöra. Utom dess har Föredragande
i Commandomål, som är GeneralAdjutant,
nu en dubbel egenskap. Vid 1809
års Riksdag inrättades 4 Stats Secreteiiater; det
Militairiska tillhörde ett af dessa; sedermera
hafva Ärendema blifvit delade emellan Stats Se.
creteraren och Föredraganden i Commando-mål:
Emot honom kan således lämpas allt hvad i
107 §. nämnes om Stats-Secreterare i alla de
mål, som icke äro egentliga Commando-mål,
och dessa senare äro derigenom skiljda från alla
de öfriga Ärender, att de icke behöfva contrasignation;
på dem böra finnas blott Konungens
underskrift, men också är denna alldeles nöd»
vändig: Befallningar i Commando-mål endast
rned General - Adjutantens underskrift är icke
enligt med Grudlagen, hvilket af 38 §• Regerings.
Formen kan inhämtas.
Herr Cederskjöld, Pehr Guslaf'. Den värde
Ledamoten Rar förment, att jag misstagit
}T)*g i indelningen af fel, i positiva eller negativa;
samt sökt visa att Regerings-Fortnens icö §,
Sfven Upptager negativa fel, nemligen underlåtenhet
att göåa föreställningar; och den 107
deremot äfven positiva fel, oagtadt uttryckta
j negativ form, nemligen försummelse att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta.
Till besvarande af dessa anmärkningar,
så vidt de röra jcÖ §. , torde jag få erindra;
att jag med ordet fel, egenteligen haft afseende
på Regeringens beslut och ej blott på den
cnskilta Stats Råds Ledamotens eller Rådgifvarens
individuella handling. En Ledamot af
Stats-Rådet, och i synnerhet Föredraganden,
Rån nemligen på ett negativt sätt , genom stillatigande
och fördöljande af någon upplysning,
eller underlåtenhet att göra föreställningar, befrämja
en positiv öfverträdelse af Grundlagarne
eller andra Rikets gällande Lagar, hvilket slags
fel, nemligen verkliga Lagbrott, utgör enda föremålet
för 106 §. Individuens handling kan
j sig sjelf vara negativ, och likväl yttra sig i
en positiv verkan; likasom man kan vittna
falskt, och således begå ett positivt brott, på
negativt sätt, nemi. genom stillatigande och fördöljande
af hvad man vet sant vara; likaså
kan äfven en Ledamot af Stats Rådet eller en
Föredragande förorsaka positiva Lagbrott, genom
fördöljande af någon upplysning eller un»
derlåtenhet att göra föreställningar,
Ben i yJpril.
7
Vigtigare synes mig anmärkningen, rörande
107 §. och jag börjar själf inse, att äfven
positiva fel äro under denna §. inbegripna. Der
talas nemligen om Stats-Rådets Ledamöter,
som, uti deras Rådslag om allmänna mått och
steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Men
Stats -Rådets Ledamöter och Föredraganden
kunna, såsom jag vid nogare eftersinnande fin.
ner, underlåta att iagttaga Rikets sanskyldiga nytta
, icke blott genom försummelse att vidtaga
nyttiga åtgärder, Utan äfven genom tillstyrkandet
eller medgifvatidet af sådana, som äro positivt skadliga,
oagtadt likväl icke stridande mot någon
af Rikets gällande Lagar.
Att tillämpa det
ta
på Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
finner man visserligen af 107 §:s ordalydelse,
så mycket mindre anledning, som denna försummelse
att iagttaga Rikets sannskyldiga nytta
, synes der endast hafva afseende på ”StatsRådets
Ledamöter i deras Rådslag om allmänna
mått och steg" — men då man af 15 §. inhämtar,
att det vid ansvar åligger Konungens
Rådgifvare i Commando mål, att "yttra sin mening
öfver de företag, Konungen besluter,” huruvida
han nemligen finner dem vara af en
”vådlig rigtning eller grundade på ovissa och
otillräckliga medel att dem utföra;” synes verk.
ligen Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
likaså väl som Stats-Råden och Stats-Secreterare,
äfven kunna försumma Rikets sannskyldiga
nytta, och följagteligen böra äfven under 107
§. inbegripas. Detta senare är så mycket nödvändigare,
som det i 15 §. omtalta ansvaret,
eljest skulle vara blott ett tomt ord: ty så
8
Den i April.
vida försummelsen af Rikets sannskyldiga
nytta ej innefattar något verkligt Lagbrott, kan
den ej behandlas efter den 106 §. — och återstår
således endast den 107 §., enligt hvilken
cnscars-hotelsen kan uppfyllas. Retjaetionen af
107 §. är följagteligen felagtig.
Slufeligen torde jag få förklara att Herr
Munck af Rosenschölds anmärkningar väckt min
uppmärksamhet på ofullkomligheten af min indelning
af Stats Råds Ledamöternas och Föredragandernes
möjeliga fel, i positiva och ntgativa.
Jag har nemligen vid nogare öfvervägande
funnit, att de torde lämpligare kunna indelas
i Absoluta och Relativa. De absoluta felen äro
verkliga Lagbrott; eller sådana Handlingar,
hvilkas origtighet röjer sig, vid deras omedelbara
jemförelse med Lag. De tillhöra 106 §.
Med Relativa fel förstås deremot blott sådana,
i sig sjelf ej olagliga förhållanden, hvilkas natur
, bestående i mer eller mindre skadlighet,
endast bestämmes af följderna, genom jemförelse
med yttre omständigheter. Dessa fel utgöra
föremålet för 107 §. De kunna ej dömmas
enligt gifven Lag, af hvilken de ej innefatta någon
öfverträdelse; utan höra endast under Opinionens
Domstol.
Herr Munck af Rosenschöld.• För att ej uppehålla
Ridderskapet och Adeln med en strid
om så subtila distinctioner, får jag förklara,
att alla fel kunna i moraliskt afseende anses
för positiva.
Den i April
-
9
Grefve Spens, Jacob Melker: Äfven jag
anhåller vördsammast att nu få anmäla min Reservation
emot ordalagen i det beslut, som i
Plenum den 12 Martii förmiddagen, till sluts
blef Ridderskapets och Adelns. Det kan efter
min tanka omöjligen vara öfverensstämmande»
hvarken med Constitutionens anda eller med
dess bokstaf, att Allmänna Riksdags-Årendcr ,
6edan de blifvit af Utskott, bestående utaf alla
Rikets Ständers Ledamöter behandlade, få
inom ett serskildt Stånd förfalla, innan de inom
samma Stånd vunnit all den sluteliga åtgärd
, som de efter sakernas serskilta beskaffenhet
kunna vinna, och derigenom blifvit bragta
till ett lagligt slut , i och hvarmed de af
sig sjelfva förfalla, emedan vid dem såsom
Riksdags-ärender, då icke mer är något att tillgöra.
På detta enda lagliga sätt hade efter
min tanka Anmärknings-frågan emot Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Arméen,
förfallit, om Constifutions Utskottets Betänkande
i anledning deraf, som icke innehöll det
enda fall då, jemlikt Grundlagen, Riksens Ständers
befattning med dylika frågor vidtager, sedan
Constitutions-Utskottet upphört, hade, på
sätt den af Herr Grefven och Landf Marskalken
först gjorda Proposition innehöll, blifvit lagdt
till Handliogarne.
Friherre Åkerhjelm , Gustaf, anförde skrifteligen:
Det
är icke min afsigt, då jag nu erhållit
ordet, att länge upp •hålla Höglofl. Ridderska
-
IO
Dm i April.
pets och Adelns dyrbara tid, och fästa dess
uppmärksamhet vid ett mai, som redan är afgjordt.
Det är icke heller min tanka, att till
vederläggning upptaga de flere anmärkningar,
som vid detta måls öfverläggning i Sessionen
den 12 Martii framställdes. Jag inser tvärtom
dessa Anmärkningars värde, och erkänner fullkomligen
klarheten af de upplysningar de frambragt
öfver heres opinion , om detta mål och
dess behandling. Men då jag nu åter får begagna
den lyckan ödet mig gifvit, att höja min
löst i detta Lagstiftande och upplysta Samfund,
torde det tillåtas mig att innan denna
vigtiga och debatterade fråga, hvaröfver nu
Protocollet är justeradt, för alltid iemnar öfverläggmngafnes
rum, för att åt fiamtiden öfverlemnas,
fa framlägga några upplysningar
öfver mina enskilta åsigter uti tvänne ämnen,
hvilka en värd Ledamot, Herr Munck af Rosenschöld
, såsom sine Reservationer och sin»
anmärkningar emot en del af Constitutions-Utskottets
beslut, i sitt Anförande den 12 Martii
yttrat. ,
Den värde Ledamoten förklarar i sitt anförande,
att han gjort Reservation deremot, att
Urskottets Betänkande blott cn enda gång till
granskning och justering upplästes, Denna yttrade
ranka bevisar, att den värde Ledamoten
ansett det erfordra flere. Jag delar samma öfvertygelse,
ehuru vi begge töre denna justering
hade läsit det. Äfven jag önskade förändringar
i vissa delar deraf vid justeringen;
men då de icke antogos, gjorde jag dock lik
-
Den i April.
11
väl ingen Reservation deremot, efter som jag
vid Beslutens fattande icke begagnat denna rättighet,
och dessa förändringar irforde eller ej,
icke deiuti verka någon skillnad. Dessutom
hindfades jag ytterligare ifrån en Reservation
i detta afseende, derigenom, att tid och göromål
skyndade, och att jag sällan hört flere
justeringar varit brukeliga, samt aldrig hört
att det icke fullkomligen är ett Utskotts ensak,
att åtnöja sig med en enda.
Ehuru jag i min befattning, sorn Utskottets
Ledamot, icke äger större ansvar för dess
åtgärder, än hvad mig arithmetiskt tillhörer,
anser jag mig likväl skyldig, att då jag mig
ej emot dem reserverat, böra följa de öden,
dessa åtgärder kunna röna, de vare sig behagliga
eller obehagliga Det är blott för mina
enskilta vota, sorn ansvaret tillhör mig odeladt.
Den andra omständigheten, öfver hvilken
jag äfven önskar få framställa mina tankar, är
den serskildta mening, den värda Ledamoten
yttrat om Utskottets afgörande med dess ensLilta
tillkännagifvande utaf det åklagade målets
orätta föredragning, hvilket afgörande den
värde Ledamoten ansett kunna lör framtiden
vara vådligare, än om intet tillkännagifvande
deraf ägt rom.
Då Utskottet säger 3 att det ej från Regerings
Formens 106 §. kunnat hämta säker
anledning, att serskilt låta åtala för i orätt väg
skedd Föredragning, tror jag ej att Utskottet
Den r April,
derigenom ovilkorligen afsagt sig rättigheten
och skyldigheten , att om ämnets beskaffenhet
det fordrar och förseelsens svårare natur det
påkallar, för slik förseelse begagna denna §:s
tillämpning.
För min del trodde jag, att då denna §.
vid detta tillfälle icke kunde vara en klar och
ordalydlig tillämpning på sjelfva hufvudfrågan ,
skulle den äfven icke kunna vara det på en
af dess delar, i synnerhet som detta icke gjorde
målets följder, mer eller mindre skadiiga.
Ehuru jag finner fel i Former blott utgöra en
af de Embetsförseelser, som mera påkallar
OpinionsDomstoIens pröfnir.gsrätt, än Lagens,
afsäger jag mig derföre icke i dylika fall, en
möjlig tillämpning af den sednare, om jag skulle
finna ett måls beskaffenhet vara sådan, att
allt det skadliga och olagliga kunnat ske genom
glömska af Former, som sker genom glömska
af Lagar.
Mitt anförde yttrande inom Ridderskapet
och Adeln i Sessionen den is Martii, då jag
säger, att Utskottet hade valet, att antingen
för denna förseelse tillämpa 106 §. RegeringsFormen
eller att låta saken förbigå utan uppmärksamhet,
samt orsakerne hvarföre det icke
valde något af dessa alternativer, bevisar
ju äfven denna öfvertygelse. Jag tror mig
derföre härigenom icke vara hindrad, att i olika
förhållanden af dylika ämnen, använda en
tillämpning, tom nu icke blifvit begagnad.
För öfrigt hoppas jag att med sådana
Den i April.
13
åsigter i detta ämne, som dem jag nu haft arån
yttra, böra inga vådliga följder, hvarom
den värde Ledamoten talat, i framtiden uppkomma.
Jag önskade likväl för min enskilta
del , att efter vi i detta afseende varit af Olika
tankar, genom denna min välmenta framställning
, uti hans Opinion hafva kunnat rättvisa
Constitutions-Utskottet.
Må det tillåtas mig, att, utan afseende på
något enskilt förhållande få yttra en reflexion,
som åtankan på min nu varande befattning hos
mig uppväckt.
Det gifve* ämnen, äfven ibland dem, som
till ett Riksens Ständers Utskotts behandling öfverlemnas
, hvilka stundom genom sammansättning,
innehåll och äsyftning, innebära verkliga
motsägelser inom titt egit område. Det gifvea
ämnen, der den klaraste undersökning någon
gång ej förmår uppklarna förhållandet. Utredaren
och granskaren får dä i slika fall vidkännas
tyngden af sin befattning; och då han för
utgången har ingen att tacka eller ingen att
förebrå, mäste han förut med sig sjelf hafva
uppgjordt, hvad slutsatser härutaf kunna göras
och åtminstone vara i fredligt förhållande
med sitt samvete och sina afsigters öfverensstämmelse
med rättvisa och offentlighet. Den
som undviker denna sednare bergar sig Val alltid
sjelf undan slöjan af tystnaden, men öfver-'
lemnar också i och med detsamma, åt gissningars
magt att ogilla dess handlingar, då upprigtigheten
deremot öppnar offentlighetens DU,
14
Den i April.
för omdömet och pröfvo rätten. Och månne
icke blott denna offenrlichet stundom ersätter
bristerna uti en saknad tillämpning afLagarne?
Månne den icke ensam bildår ett conectiv,
hvilket, oin det äfyen enligt Heres Opinion
vore en afvikelse ifrån sättet af dylik b handling,
likväl röjer ett ändamål, som står i full
öfverensstämmelse med en allmänt välgörande
åsyftning? Vare det emellertid långt ifrån mig
att härigenom söka erhålla ett gillande af ert
Opinion, som kanske icke delas af andra; jag
gör det så mycket mindre, sorn min grund
sats
i afseende på anrrärknings-rättigheten äf
enkel. Jig erkänner fullkomligen denna rättighet
och finner dess utöfning både nyttig och
upplysande. Dessutom tror jag, att den som
äger mod att vidgå egna fel, vinner derigenom
rättighet att anmärka andras, och stundom
fordras det mera billighets kärn la att göra
det förta än att utöfva den sednare.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard.-. Sont
jag icke kunnat i sitt sammanhang fatta Friherre
Åkerhjelms nu uppläste anförande; men
jag dock tyckte mig deri finna åtskilligt, sorn
kunde anses syfta på mig personligen; så får
jag ödmjukast anhålla, att mig må Varda tillåtit
att besvara detta anförande, amingen i nästa
Plenum eller vid det tillfälle, Protocollet för
denna dag justeras.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkänna»
Ben i April.
gaf, att Riddarhns-Utskottet anmält, det Contre
- Amiralen och Commendeuren af Kongl.
SvärdsOrden, Pehr Gustaf Lagerstråle fullgjordt
de tiil Introductionens vinnande bland Friberrar
erforderhge Prsestanda, samt hemställde, i
anledning deraf, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade lemna Introducrion under N:o 36-9
bland Friherrar åt Contre-Amiralcn Lageisträlej
hvilket bifölls.
Anmältes och emottogs Hof-Cancelleren
m. m. Herr Friherre Gustaf af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj;ts höga vägnar aflemnade
dess Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
om en förändrad Redaction af 7 §. i Regerings
Formen; Gifven Stockholms Slott den 31
Manii 18x8.
Sedan Herr Hof Cancelleren blifvit på vanligt
sätt utbeledsagad; upplästes och remitterades
till] Constitutions-Utskottet, Kongl. Maj;ts
högstberörde Nådiga Proposition.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Reddan
i början af Januarii månad tog jag mig friheten
väcka en Motion, angående förbud emot högre
eller lägre Auctoriteter att proponera en Allmänhet
utgifter, utan föregånget Riksens Ständers
beslut, hvilken Motion, den iojanuaniaf
Ridderskapet och Adeln remitterades tili Stats-och
Den i April.
Lag-Utskotten; men som jag erhållit underrättelse
att Lag-Utskottet, hvilket först lärer komma
att dess yttrande afgifva innan Stats-Utskottet
målet företager, ännu icke detsamma afgjordt,
får jag vördsammast hemställa, om icke, enär
denna fråga verkeligen är af vigt och ingalunda
bör läggas till Handlingarne, Ridderskapet
och Adeln täcktes anmoda Lag-Utskottet, att,
så fort sig göra later* nämnde Motion till slutelig
pröfning i hvad på Utskottet kan ankomma
företaga.
Friherre Wrangel, Henning: Sorn äfven jag
framställt en lika beskaffad Motion, innefattande
yrkande, att emellan Riksdagarne ej måtte
till öfverläggning förekomma sådana ämnen,
som tillhöra Riksens Ständers öfverläggningar,
hvilken Motion den 17 sistl. Februarii blifvit
till Stats- och Lag-Utskotten remitterad; så
får jag fullkomligen instämma uti hvad Herr
Berghman nyss yttrat.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtmarskalken
framstäld Pioposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt anmoda Lag Utskottet,
att, så fort sig göra låter, ifrågavarande
Motioner till slutelig pröfning, i hvad på
Utskottet kur.de ankomma , företaga.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
I anledning af den Motion, som nu blifvit framstäld,
om påminnelse till Lag-Utskottet, att
snart
Dm i April.
i?
snart få afgifva Utlåtande öfver ett dit re.
mitteradt mål, får jag också göra en lika beskaffad
anhållan, rörande ett annat ärende. DeC
var redan för flere månader sedan som Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens Ständer
om afskrifning af för högt påförd Bränvin**
Bevillning , bief remitterad till Bevillnings-Utskottet,
men detta mål lärer äi nu icke derstädes
vara afgjordt. Sådant är likväl angelägit,
emedan af Riksens Ständers beslut deruti beror
till en del Bevillnings Summan, hvilken
måste ökas i händelse de Personer, som erlagt
för hög Bränvins Bevillning skola återfå
hvad de för mycket utb.-talf. Jag anhåller således,
att äfven Bevillnings-Ufskottet måtte erhålla
påminnelse att med det första afgifva sit&
Betänkande i förberörde mål.
Grefve af Ugglas, Gustaf.- Jag får vördsammeligen
anmäla, att Kongl. Maj-ts ifrågavarande
Propos\t on äfven blifvit af arne Stånd
till Stats-Utskotret remitterad samt att målet
redan till afgörande förevarit och nu endast
beror på Expedition.
Herr Uggla, Göran Guft-af.- Under åberopande
af hvad Herr Grafve af Ugglas anfört,
anser jag för min del en påminnelse till
Bevillnings Utskottet i afseende på handläggningen
af det mål, hvarom en värd Ledamot
nu väckt fråga, vara så mycket mer öfverflödig,
som, enligt hvad jag såsom Ledamot 1
nämnde Utskott har mig bekant, Utskottet
Ridd, och Ad, Prof, V B. i A/d. 3. 4.
is
Den i April.
redan till slutelig pröfning förehaft samma mål,
derutinnan Utskottets beslut ej allenast blifvit
fattadt utan och justeradt, hvadan således säker
anledning icke saknas till den slutsats,
att Expeditionen i ämnet skall innom få dagar
till Rikets Ständers Plena inkomma.
Friherr# Staél von Holstein: l anledning af
de upplysningar tvänne värde Ledamöter lemnat,
afstår jag för denna gången från vidare
fullföljd af yrkande om påminnelse till Bevillnings-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den 10 sistledne Martil afgitne , samt
den 17, 19 och 24 i samma månad på bordet
lagde förnyade Betänkande, i anledning af
Återremiss om förlängning i praescriptions-tiden
för låns omsättning i Banco-Discont - Verket,
tillkännagaf Herr Grefven och Landt-Marskalken,
att, enligt nu mera från Preste- och Bonde-Stånden
ankomne Prötocolls-Utdrag, bemälte
Stånd bifallit Utskottets Betänkandej i anledning
hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade äfven för sin del uti enahanda
beslut instämmaj hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs-; och Oeconomis-Ut
-
Den t April,
sköttet inkomne, samt eler» 24 sistledne Martil
eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden:
l:o Af ilen 2f sistledne Februarii, i anled*
ning af väckt fråga om jemkning i Roteringert
vid Vesterbottens Regemente.
2:0 Af elen 20 Sistledne FebrUarii, rötande
beståndet af sadäna Conträcter, som emellan
PaStorerne och Församlingarne blifvit Upprätta*!
de och hvarmed båda förklarat sig nöjde.
Företogs till pröfning Allmänna Besvära*
och Oeconorniae-Utskottets den 2J sistledne
Febroarii afgifne, samt den 2 t sistledne Martil
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande»
rörande en föreslagen ny Landtmäteri-Taxa.
Friherre Wrangel, Henning.* Jag ar visserligen
af samma tanka med Utskottet deruti»
att ett af flera Committerade utarbeta^ Förslag
till en ny Landtmäteri-Taxå, kan vara
bättre än det som af en enskild Person förfat*
tas. jag tror likväl, att det gifves flera ^Personer
och deribland Prsmier-lngeneurert Akerblom,
sorn med sakkännedom kunde uppgifva
nyttige Förslag 5 amnet, Och jag tror 'afven*
att Utskottet bordt begära att se de handlingar,
hvilka de af Kongl. Majit tillförordnade
och af Utskottet omnämnde Commirteräde
kunnat hafva varit i tillfälle att aflemna till
upplysning, om hvad de tillgjord för en ny
Den t April.
Landtmäteri-Taxas upprättande} hvarefter Ubskottet
kunnat sammanfatta ett project, som
tillika med det af Åkerblom upprättade bordt
af Utskottet insändas till Riksens Ständer,
hvilka då hade kunnat öfverlemna så väl det
ena , som det andra till Kongl. Maj:ts vidare
granskning. Jag anhåller i anledning häraf att
Oeconomiae-Utskortets ifrågavarande Betänkande
måtte med dessa mina anmärkningar til!
Utskottet återremitteras.
Då på Herr Grefvens och LapdtMarskalkens
hemställan, hurtwida Ridderskapet och
Adeln ansåg Utskottets Betänkande böra, i anledning
af Friherre Wrangels dervid gjorde An.
märkning, till Utskottet återremitteras, ropades
Nej; gjorde Herr Grefven och LandtMarskalken
Proposition till bifall af Utskottets Betänkande
, hvilken Proposition med Ja besvarades.
Föredrogs ä nyo Lag-Utskottets den 25
sistledne Februarii afgifne, samt den 24 siscledne
Martii eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver de af Herrar A. L. Schwan
och jacob Linström, gjorde förslag angående
beloppet, hvarunder enskilte Personer icke må
vara tillåtit att utlärda Invisnmgar.
Herr Peresvetoff Morath, Wilhelm: Ehuru
Jag instämmer med Lag Urskottet i den mening
, atr skrifne löpande Assignationer icke
må tillåtas under Etthundrade R;drs belopp,
Den i April.
ar
anser jag dock Utskottet hafva kunnat, pä
sätt eri af dess Ledamöter i det af honom gifne
serskildta yttrande föreslagit och yrkat , äfven
meddela Utlåtande i afseende på den öf«
Vcrdrifna bestraffning, sorn efter Kongl. Förordningen
den 22 October 1766 och Kongl.
Kungörelserne den 24 Martu 1790, s^mt 2
Augusti 1792, är stadgad för den, som utgifver
tryckte Assignationer elier Invisningar.
Justitia Cancelleren skall för någon tid sedan
hos Kongl. Maj;t gjort underdånig hemställan,
om förhud mot alla slags man emellan
löpande Väluf er eller Assignationer, men något
annat afseende derå lärer icke lemnats,
än att Kongl. Majit den 27 Martii sistledit år
i nårter låtit utfäida en Förklaring derom, att
graverade Assignationer voro art anse af lika
beskaffenhet m-d dr- tryckte, och alltså efter
nu gällande Stadgar till utgifvande förbudne.
1766 Års förenämnde Författning leder
sitt ursprung fran Stä »ders af Konungen sanctionerade
be-lut, och troligen har Kongl. Msj:t
icke anseri någon ändring eller upphäfvande
deraf kunna »ke annorlunda än i den ordning
Gruudlagen medgifver.
t
Genom den MoHoq, på grund hvaraf Utskottet
sig yttrat, är nu den legala vägen öppnad
äfven tili beredande sf ändring i dessa
Fö fattningar , och ehvad Hogloflige Ridderskapet
och Adeln behagar återremittera Betänkandet
, eller det antaga, aose^ jag högst nödigt
Pn t April.
att Utskottet må sättas i tillfälle att yttra sig
öfver lämpligheten eller olämpligheteo af na
gällande. Författningar mot tryckte och graverade
Assignationer , samt i sednare fallet,
hvad slags bestraffning, jemlcad efter vår tids
fordringar och sannskyldiga förhållandet till
presumerade felagtigheter, kan anses böra äga
rum, emedan förhållandet emellan det föreslag.
ira ansvaret af böter och förlust af medborgerligt
förtroende för dylika skrifne Assignationers
utgifvande, och den bestraffning, såsom
för falsk myntning, nu gällande Stadgar utsätta
för utfärdande af lika beskaffade Assignationer,
då de äro tryckte eller graverade, synes mig
så origtigt, att minsta tvifvelsmål icke ens lärer
kunna uppstå derom, att ju ett dera af desse
straff måste anses öfverdrifvit,
Falsk myntning förutsä'tter en nedrighet
och ett bedrägeri, som Förbrytaren söker döl
}"a,
men Utgifvaren af Assignationer eller Sedar
såsom Penningar framträder öppet med
sitt namn och grundar sitt företag på det förtroende
han i Otten eller öfverallt i Riket
äger. Det kan således aldrig blifva en jemnt
afmätt bestraffning, art på en sådan åtgärd
låta följa den harda behandling, som falska
Myntaren förtjenar, och det lärer vara tid att
yrka qpphäfvandet af ett Stadgande, sorn efter
rättsgrunder icke bör äga rum.
Af hvad sålunda är anfördt hämtar jag
anledning till den anhållan, att Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes gö
-
Den i April.
n
ra Proposition , om icke denna min Motion
kunde remitteras till Lag-Utskottet samt med
öfrige Riks-Stånden communiceras.
Friherre Boye, Ludvig.- 1 en tidpunct då
man synes vilja förmå Oss, att skyndsamt an*
taga de Finance-principer , som på ett olyckligt
sätt utmärkte 1762 och 1766 årens Riksdagar,
och hvilka bibehållit sig i bedröfliga minnen
ända till våra dagar; böra vi icke förundra oss
öfver , att man äfven vill påföra Oss samma
Medel, sorn man då använde. Innan vi likväl
antaga detta; innan vi förvandla till brott en
Handling af enskilta förtroendet , grundad i
allmän medborgerlig rätt, hvilken af Oss bör
skyddas, icke brytas; böra vi dock något närmare
eftersinna med hvad magt vi skulle gå
dertill. Alla Moralister hafva medgifvit, att
det icke gifves mera än ett enda fall, då Staten
har rätt att intränga i den enskilta Med.
borgarens förvaltning af sin Egendom och sin
Credit; och detta är, när allmänna välfärden
är i fråga; men med agtning åt sanningen, kan
man väl ändå icke säga att detta fall här år
inne. Betänkandet säger Oss, att Allmänheten
är lidande, derigenom, att de enskilte Assignationerne
äga i vissa Lands-Orter en alltför
stor gångbarhet; men, utom det att jag icke
i allmänhet hört omtalas något sådant lidande,
förstår jag icke ens huru det kan äga rum, då
Assignationerne icke kunna påtrugas någon per.
son, eller emottagas af andra, än de, som till
dem hysa förtroende; och det icke heller försports
att Assignationerne saknat inlösen. Om
%
24
Dt* i Jtprit,
det är tillåtit att här omtala hvad man känner,
utan att kurna genast bevisa, torde jag få anmäla
, att jag har mig bekant, och tilltror mig
att, om sa påfordras, framdel-s styrka, att då
Landshöfdingen i Fahlu Län blifvit uti ifrågavarande
ämne börd, har han, hos Kongl. Majit
i Underdånighet, förklarat sin öfvertygelse vara,
att ett förbud emot enskilta Assignatio*er,
skulle medföra mycken skada pä allmänna
Rörelsen där; Och när Landshöfdingen i
elen Ort, där Assignationerne äga mä^ta gångbarhet
, så talat å Embetcts vägnar; så synes
mig att Utskotrets förmälan om detta allmänna
lidande, kan fä af oss betviflas. Sunda förnuftet
säger, att Assignatroner på Banco-Sedlar,
icke kunna äga större begärlighet, an BancoSedlame
sjelfva, samt att om Allmänheten i
de Qrrer,där Assignationsrne sägas öfverflöda,
bade valet emellan Assignarianer och BancoSedlar,
så skalle naturligtvis Banco Sedlarne
antagas, och Assignationerne försakas; och denna
reflexion bevisar likaså mycket som sjelfva
erfarenheten, att Assignationernes orsak ligger
i penningebnsten , hvilken just äger ett ovedersägeligt
bevis i sjelfva den vidsträckta
gångbarhet, sorn dessa Assignationer de senare
aren fått. Vill man nu afskaffa Assignationer*ie,
så må man först af sk »Fa deras orsak, penningebristen,
och Assignationerne skola genast
försvinnaa; vill man åter icke afskaffa parningebristen,
så må man åtminstone afhålla sig
ifrån att göra den värre, hvilket man gör dä
man förbjuder den idoge Närings Idkaren att
hjelpa" sig fram, genom utvägarne af sin egen
Pen i April.
il
Credit Vi äro sammankallade för att afhjelpa
den allmänna Penninge förlägenheten; men
icke för att göra den förfärligare 5 och om man
också icke anser sig kunna vidtaga några anstalter
till återvinnande af ert allmänt förtroende,
man och man emellan; sä troi jag likväl
att emot de omständigheter, hvilka medföra
lättnad i allmänna Rörelsen, hör man åtminstone
icke anställa jagt, till förtryck pä
Näringarne. På alla dessa skäl begär jag Betänkandets
ogillande elitr om dertill fordras,
först dess återremitterande.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Sedan51 Friherre
Boye, efter min tanka, oemotsägeligen
utredt denna sak, återstår för mig endast
att förena mig i hans begäran af Återremiss på
Betänkandet • men i fall denna ej bifalles , utan
detta skall till afgörande företagas, anhåller
jag oin uppsk f dermed till dess Statsoch
Banco • Utsisottens förväntade stora Betänkande
om Financerne förekommer, för att, ifall
äfven deruti en minskning sf det nu varande Rörelse-Capitalet
föreslås, vi må få företaga allt
sådant på en gång.
Herr Stråle, Kils Wilhelm: Utan att vilja
söka ärendets återremitterande till Lag-Utskottet
, i full Högloflige Ridderskapet och Adeln
6å finner nödigt, utbeder jag mig likväl att få
besvara en och annan af de Anmärkningar,
som blifvit gjorde. Dec är cnekeiigen hvar
och en Persons rättighet att anmoda en annan
att lör sig utbetala Penningar och att t sådant
Den i April.
ändamål utgifva en så kallad Assignation , men
denna handling måste nödvändigt inskränkas
enskilte Personer emellan, ej antaga någon
egenskap af ofFenteligbet och måste således vara
begränsad af sådana föreskrifter, som hin
dra att den begagnade friheten ej för Allmänheten
kan medföra någon skada. Det kan ej vara
en enskilt mans rättighet, att på andra enskilte
Personer utgifva Assignationer, hvilka såsom
ett slags Mynt löpa man och man emellan,
emedan sådant ostridigt leder till mångå missbruk
och Allmänheten derigenom på flere sätt
kan blifva bedragen och lidande. För Assignationer
på Banquen äro serskilte Författningar
utfärdade, som stadga ansvar för den som
på Banquen utgifver Assignationer, utan att
där äga någon Fond. Men sådant är ej förhållande
med Assignationer på Enskilte; hvarken
finnes något ansvar för den, som utgifver Assignation
på en Person, hos hvilken han ej
äger någon fordran, ej heller någon säkerhet
lör Assignations - innehafvaren , att Assignationen
skall blifva infriad, om tillgäng dertill finnes
hos den, på hvilken han är ståld. Allmänna
säkerheten fordrar således , att Assignationsrättigheten
inskränkes så, att den ej kan medföra
någon skada eller osäkerhet och i detta afseende
tror jag ej att Lag*Utskottets Förslag är
för vida sträckt. Hvad angar den anmärkta
skiljagtigheten emellan det uti äldre Föifattningar
stadgade ansvar för tryckta och graverade
Assignationer samt det för skrifna Invisningar
nu af Lag-Utskottet föreslagne; så
Den i April.
27
hår denna skillnad visst icke undfallit Lag
n
O
Utskottets uppmärksamhet; men något Förslag
till ändring deruti har ej kunnat afgifva*, enär
Motionen ej dertill blifvit utsträckt, utan fråga
endast väckt om förbud för skrifna Assignationer.
Sedan Motions-tiden nu mera tilländalupit
lärer ej heller någon vidare fråga derom kunna
väckas, utan så vida man kan anse densamma
äga ett oskiljagtigt sammanhang med
det nu förevarande ämnet.
Friherre Stael von Holstein , Corfitz Ludvig :
Sorn Återremiss icke kan vägras, om den begäres,
vill jag icke söka motverka den samma j
deremot gör jag det förbehåll, att derest dessa
Assignationer tillåtas, en Kungörelse måtte
utgå, hvarigenom Allmänheten upplyses derom
, att Riksens Ständer likväl ingalunda garanterar
dessa Papper , utan att en hvar må
skylla sig sjelf, om han på dem blir bedragen.
Ehuru Riksens Ständer förklarade Disconternas
Assignationer icke vara Mynt , utan att detankom
på hvars och ens behag att emottaga
dem eller sådant vägra ; gör Allmänheten sig
likväl nu en pretention att Staten bör honorera
dem, emedan de skola tillåtits att circulera såsom
mynt i Landet,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric t förenade
sig med Friherre Stael von Holstein.
Herr Steuch, Johan Hinric t Jag tror för
23
1Oen i April,
min del den af Utskottet föreslagna Summ*
af ioo R:tlr , hvarunder Assignationer icke
skulle få utfärdas vara ganska lämpelig; men
jag anser äfven andra försigtighetsmått böra i
afseende å Assignationer vidtagas. Således bör
en viss tid för deras circulation bestämmas;
och om Assignationen ställes pä vissa dagar,
me Innnehafvaren åtnöjer sig att på längre tid
än Assignationen är ställd till inlösen å den
samma taga accept; så bör han , efter den i
Assignationen bestämda tids förlopp icke få
hålla sig till Utgiivaren, utan blott till Acceptanten.
Då jag för närvarande är oberedd att
yttra mig i ämnet, men flera försigtighetsmått
böra i händelse af Assignationers fortfarande
bestämmas, får jag hemställa, om icke målet
kunde få hvila till nästa Plenum , då man derigenom
erhöll tillfälle att det samma närmare
öfverväga och granska.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard'. Äfven
jag för min del förenar mig med de Herrar,
hvilka be‘gärt Återremiss till Lagutskottet
af Dess ifrågavarande Betänkande rörande Invisningar.
Jag utbeder mig att härvid endast
få anmärka, att i England, hvarest Rörelse-Capitalet
är öfverflödigt och enligt nyligen kungjord
uppgift blott i Banco-Noter belöpande
sig till öfver 20 Millioner Pund Sterling; enskifta
Personers Assignationer likväl äro tillåtna
samt nyttjas allmänt i Penninge-transactioner,
utan att någon olägenhet deraf försports. Tillika
får jag, i anledning af hvad en värd Ledamot
Hers Stråle, i afseende på Herr Moraths
Den i April.
Motion yttrat, erindra, det jag icke finnér att
någon Stånds.Ledamot kan vägras, att när som
bellst under Riksdagens lopp väcka en Motion,
så snart den står såsom denna, i ett
omedelbart sammanhang med en, innom den
tid som \6 §• Riksdags ordningen föreskrifver,
väckt Motion, t Iler med redan upptagne ärender.
Friherre Boye, Ludvig: Vid de Yttrander,
som tvänne värde Ledamöter afgifvit, anhåller
jag att få göra några erinringar. Om jag ej
förstått Herr Stråles mening orätt, så anser
han en allmän fara ligga i Assignationernes
egenskap af offentlighet; deraf han tror att de
möjligen kunde öfvergå till egenskap af Mynt,
och således utgöra en förökning i Rörelse-Capitalet,
som han anser skadlig. För min del
kan jag ej inse, att Assignationer kunna äga
annan, eller större offentlighet, an alla Reverser
till Sedelhafvaren, eller till viss Man elier
Ordres, med hvilka de äga lika grund och lika
försvar i alldeles samma rätts begrepp. Intetdera
af dessa enskild'ta Papper kan någonsin antagas
i Krono-Uppbörden, eller fa annan antaglighet
än den, som hvilar på det enskildta förtroendet
och följagteligen kan intet heller någotdera
öfvergå till egenskap af Mynt; och så
länge man irtet gerna kan förbjuda någon människa
att utgifva Reverser, så förstår jag icke
heller med hvad rätt, man kan förbjuda någoo
att utgifva Assignationer.
Dso Reservation, som Friherre Stabel gjordt,
30
Ben t April.
torde kunna undanrödjas genom blott den erinran,
att här är icke fråga om att Stan*
derne skulle åt de enskildte Assignationeme
lemna en sådan Auctorisätion, eller att Stän»
derne skulle vidtaga någon, eller några steg,
mägtige att inlocka Allmänheten att anse dem
för Stats papper, deraf sedermera någon ansvarighet
kunde drabba Stäuderne; utan här är
blott fråga, att icke nu serskildt förbjuda ett
sådant begagnande af enskildta Crediten, som
Lagen icke hittills förbjudit, och aldrig hör
förbjuda. Det gifves tusendetals handlingar i
enskildta lifvet, som icke hvarken Lagen eller
Lagstiftande Magten blandar sig med; och vi
böra då icke heller blanda oss i denna.
Herr Morath'. I anledning af hvad en värd
Ledamot, Herr Expeditions-Secreteraren Stråle
anmärkt, i afseende pä MotionS-tiden, har jag
endast att tillägga, det den af mig framställde,
är en följd af de, som hos Välioflige Borgare-Ståndet
redan blifvit väckte, och LagUtskottet
uti dess ifrågavarande Betänkande
besvarat, samt således af den beskaffenhet sednare
Momentet af j6 §. i Riksdags-Ordningen pomnämner.
Vid påseende af denna §. lärer den värde
Ledamoten kunna öfvertyga sig, att för min
så beskaffade Motion, Praescriprions tiden alldeles
icke är förliden, och att det vant mm
rättighet att densamma nu väcka, likasom jag
tror att den både kan och bör blifva upptagen.
Grefve von Lantingshausen, Albrect: Jag ämnar
icke fästa mig vid det af Utskottet föreslagna
straff för skrifne Assignationers utgifvande
utöfver ett visst belopp, utan endast vid sjelfva
Aasignationerne, hvilka jag icke anser vara
skadliga, då Penninge-rörelsen redan är alltför
mycket inskränkt. Om Ridderskapet och Adeln
nu ej behagar afslå Betänkandet, anhåller jag
att, i likhet med hvad en värd Ledamot redan
förut yttrat, detsamma ytterligare får hvila på
bordet till nästa Plenum, hvarigenom man får
tillfälle att närmare undersöka detta vigtiga
ärende.
Herr Grefven och LandtHJarskalken yttrade,
att då flere Herrar Ledamöter yrkat Återremiss
af Betänkandet, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade Betänkandet, jemte de
dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet återförvisa
; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
27 sistledne Februarii afgifne , samt den 24
sistledne Martii eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående den uti serskildte till
HögvÖfdige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifne Memorial, väckte fråga om
skärpande af det nu för tjufnader stadgade
straff in. m.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, uppläste
följande:
Ikn t April<
Vöre jag öfvertygad om rigtigheten af den
Lagstiftnings-principe, att hårda straff iörekomma
brott, och afskräcka från deras utöfning,
skulle jag intet ögonblick tveka att instämma
i det förslag till Lag-förändring Utskottet nu
tillstyrkt. Jag vet allt för väl, att man klagar
det stölder de senare åren mycket tilltagit; jag
vet ock, att denna klagan icke saknar grund; —
men jag tror att egenteliga uppbofvet till detta
onda icke bör sökas i Lagens otillräcklighet
e|jer allt för stora mildhet. Jag är icke ens
alldeles viss om böjelsen för lättja, sysslolös*
het och utsväfningar så mycket tilltagit, att
jag lika med Ut« kottet kan deruti finna största
6kälet för ökade rjufnader. Fattigdom och brist
på tillfälle till loflig utkomst äro visserligen de
vanligaste och mäst allmänna driffjedrarne till
de ta brott — En annan orsak till dess öfverklagade
tilltagande tror jag mig finna i de otillräckliga
anstalter till Lösdiifvares tjenilga sysslosättniog
vi här i Landet äga. Af brist på
utrymme vid Allmänna Arbets-Inrättningen i
Caslskrona, har man varit nödsakad, att försända
sysslolöst folk till Fästningarne och derstädes
förblanda med de gröfsre missdådare , ►
personer, som någon gång lättjan elier odugligh
ten , men ofra äfven s umpen och ett oblidt
öde nekat tillfälle att erhålla lofligt Näringsfäug.
Af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition,
angående inrättandet af Allmänna Arbets och
Cotrections-hus på B rgholms Slott och i Vadstena
af den io sistledne December inhämta*,
att a Carlskrona Arbets-hus ej kunnat inrym*
mas
Den i April.
33
mas mer än 200 så kallade Police-Arrestanter,
och att omkring 400 sådana förvaras å Fästningame.
När dessa en gång antingen, genom
rymning eller efter erhållit lagligt Näringsfång,
återvinna sin frihet, huru kan man väl vänta
att de vidare skola blifva nyttige medlemmar
i Samhället? 1 sällskap med de mäst fintliga
bqfvar hafva de insupit deras grundsattser, gjort
sig ett Studium af deras handtverk, och det
först# bruk de göra af friheten är att utöfva de
lärdomar, de erhållit för att som brottslingar
åter förverka den. Sådant är förhållandet nu
och sådant måste det alltid blifva, så länge man af
brist på medel eller andra orsaker, saknar Arbets-Iprättningar,
grundade på en Plan, som rät*
tad efter den vilstfördes olika grad af vanar%
mera syftar på dess förbättring än på dess
bestraffning.
Då således, efter min öfvertygelse, andra
orsaker är> lågom mildhet vållar stöldens tilltagande,
återstår att tillse om ändamålet, att
minska dessa brott, kan vinnas genom Lagens
skärpande. Detta motsäges af ali erfarenhet,
och vid ingen Lagstiftning är dess röst mera
gällande än vid den Criminella. Straffiagarne
äro visserligen ett af de säkraste kännete/.ken,
som utvisa en Nations lynne, dess grofhet eller
odling. Vanligen förändra de sig med Seder
och tänkesätt frén Barbariska till mildare. —
Sådan är alla tiders erfarenhet. I öfverensstämmelse
härmed hafva ock Riksens Ständer
uti en underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj;t
Ridd» och Ad. Drot. V B. 1 Ajcl. y, 6.
34
Ben i April.
af den ti Julii I8tf> yttrat den önskan, att
Förslag mätte göras till sådana bestraffningar,
som instämma med närvarande tids hyfsning, och
sorn, skiljd från förra tiders Barbari, äro afpassade
efter en bättre bildning till upplysning och
tili känsla hos hvarje Individu af dess eget värde.
Hvilka srora skäl hafva väl efter 2:ne års
förlopp verkat åsigter så olika dem Folkets
Representanter då yttrade? Må man ej fästa
för mycken tro till den regel, som fordom följdes,
och som man ej ännu synes vilja lemna
alldeles ur sigte, att det som göres för att afskräcka,
kao ej för starkt afskräcka. Vore den
vid en förnuftig Lagstiftning användbar, så skulle
ock straffen aldrig kunna vara för härda, ty
ju kardare , ju mera »fskräckande. De grymheter,
som fordom vanhedrat värt Slägte, Tortur,
Rådbråkning, Spiktunnor, lefvande Begrafningar,
skulle då vara de bästa Correctiven
emot brott. Till mänsklighetens heder må man
erkänna art så icke förhåller sig. Vi hafva
hvarken Auto-daFéer eller Knutstraff, och de
brott, emot hvilka dessa Straff i andra Länder
vsnt riktade, äro dock hos oss sällsynte. Ända
till 1809 veskställdes ofta det i vår Lag påbudna
Döds-straffå Barna-mörderskor. Med afseende
å de vanliga Motiverna för detta brott,
nöd och blygsel, har Kongl. Majrt allt sedan
merendels förskonat den brottsliga till lifvet,
och att sluta af deras antal, som sedermera
bl fvit dömde, har följden varit att Barnamord
minskats, så att då 1808, 13 Barnamörderskor
i hela Riket af Hof-Rätterne dömdes till
döden, har detta antal de sednare åren nuru
Deri i April.
3?
skats till 5 å 6 högst g ärligen. Äfven hos
oss har en tid funnits, dä inbrortsstölder sträffades
med döden. Genom Kongl Förordningen
den 20 December 174* stadgades, att d n
sorn begeck detta brott, skull - utan skonsmål
varda hängd, och art Galgar skulle uppsarras
å Allmänna Torgen i Stockholm ; men elter
vunnen erfarenhet att denna stränghet i bestraffningen
ej minskade stölden, utan snarare hade
en motsatt verkan, och att gröire brott derje mte
ökades, mäste man den 1 April 1773 upphäfva
denna Författning, och åteigå till cLn
mildare Lag, sorn förut varit och annu ät för
sådana brott gällande.
Flera betänkligheter, hämtade ur andra
källor, uppsta äfven mot antagandet af den föreslagne
Lagförändringen. Jag fruktår att den
kan leda till resultat, som äro skadeiiga för Samhället:
Jag fruktar nemligen, att brottslingens
grymhet skall ökas med Lagens, Hvilka Motiver
hindra vät vanligen nu Tjufven att derjemte
blifva Mördare? Icke ar det moraliteten
eller samvetet, som hos honom höjer sint
röst. Brottet har redan längesedan tystat den
*— men han vet, att om än ett olofligt tillgrepp
blir uppräckt, kan det försonas med mindre än
bilan eller repet. Detta motiv finnes ej mera
i den stunden stöld straffas med lifvets förlust,
likasom ett mord. Följden är lätt att inse.
Tjufven skall börja med att undanrödja
ett besvärligt vittne. Lagen skall förmå honom
att blifva mördare, ty han har ej mera an ett
lif att förlora, och innom sig har han intet baad
36
Den i April.
sorn bjuder honom att skona andras. — Om proportionen
emellan brott och straff vid all Lagstiftning
bör komma i beräkning, frågar jag om
förlusten af ett människo-lif kan mätas mot ett
olofligt tillgrepp af några sltillingar? Brytes
icke äfven genom stadgandet af dödsstraff för
tjufvar, den kedja som vår Lag framför många
andra Nationers, så varsamt sammanfogadt.
Rån, sorn är ett våld både mot Personliga säkerheten
och Egendomsrätten, är belagt med
dödsstraff, men Hof Rätterne hafva i sådana
mål Leuterations-rätt, den de ock nästan alltid
utöfva. Hvarföre skall då itererad stöld,
som blott är ett ingrepp i Egendoms-rätten,
ovillkorligen straffas med döden? Att på sätt
Utskottet föreslagit med ett outplånligt märke
förseden, som andra gången stjäl, anser jag både
orättvist och skadeligt. Många exempel
gifvas på personer, som nöden eller lättsinnigheten
förledt till brott •, men hvilka vid återvunnen
s3us, förbättrat sitt lefverne. Lägst,fta.
rens pligt är att befrämja en sådan förbättring.
— Huru uppfyller han den, då han för lifstiden
trycker brottets stämpel å den olycklige, som
likväl tillätes att återgå till Samhället? Hans
sinne måste intagas af förtviflan. Förbättring
är icke mera af honom att vänta, då tecknet
af hans brott, som icke genom den mäst dygdiga
vandel mera kan utplanas, skall följa honom
genom lifvet. Han har intet val öfrigt -  han måste fortsätta att vandra den bana han
börjat, och så länge han förmår, söka skada
det Samhälle, som förskjutit honom. Först då,
när allt hopp om förbättring är ute, — när
Den t April.
37
brottslingen är ansedd som ett skade-djur, för
hvilket hvar man bör taga sig till vara, kan
ett sådant straff vara lämpel/gt, och derföre
skulle jag hafva instämdt i Utskottets Förslag
om det varit inskränkt dertill, att Tjufvar som
för lifstiden dömas till Arbete å Fästning, skulle
genast vid ankomsten dit, brännmärkas.
Utan anspråk på ofelbarhet i mitt omdöme
, och med den fullkomligaste aktning för
andras, tror jag mig visserligen icke genom
dessa Anmärkningar kunna verka en förändrad
Öfvertygelse, hvarken hos Utskottet eller hos
ds flere vårda Ledamöter af detta Stånd, sona
jag under enskildta samtal hört gilla dess Utlåtande.
Jag inskränker mig derföre dertill att
begära ett rum för dessa uttryck af min enskildes
mening i Ridderskapets och Adelns Protocoil.
Framtiden skail, så vida den föreslagna
Lagen antages, utvisa om jag misstagit mig
och om icke allmänna säkerheten mera befordra
genom Lagens säkra och kraftiga Verkställande,
än genom dess hårdhet. Må det tillåtas
mig att tillägga hvad som någon gång
tillförene blifvit sagt, att skådespelet af ofta
förnyade dödsstraff, som ej af allmänna Opinionen
kunna godkännas, sluteligen skall förslafva
och förstocka 6iunet, och vända den
allmänna afskyn från gerningen på straffet: Att
detta är den genaste utväg att hos mängden
utplåna alla Moraliska och Borgerliga begrepp
om förbrytelsernas otillbörlighet, och att vänj*
dem att hata ordningen, hvars faderliga myn
-
38
Den i April.
dfghet borde vara ett amne ej mindre för dess
vördnad än dess fruktan.
Åtskiilige yttrade härtill deras bifall.]
H err Pereswetoff Morath.- Herr JusMtiae-Rådet
Gre; e Ha n 1 on har helt och hallif förekommit
trug — H it har sä grundligt och klart
framställe de ska .bea föl idema af en i förhållande
till bnntir »naturligtvis grym bestraff.
ning, att jag tor inin del icke i hufvudsalcen
anser nä. ot mera vara att tillägga. Det må
endast tibåras mig, att nied ett exempel styr*
ka hvid den värdi* Talaren sagt om föreslagna
dödsstraffets följder.
Englands Brottmåls-Lagstifning visar börti
en dylik bestraffning till lifvet tor tjufnader
verkar ännu grymmare brott; ty af de offsnteliga
uppgifterne öfvei förbrytelserna derstädes
inhämtas, att af ig till ;o begångne tjufnader,
till det penninge b lopp hvarvid hangningsstiaf.
fet är fästat, q ä xo vanligen åtföljas af mord.
Erfarenheten är således i d_tta sä väl sorn andra
fall den säkraste ledaren, och jag tior icke
att man med framgång någonsin söiit jäfva
dess vittnesbörd.
f öljden af den föreslagne Lagförändringen,
om den at foges, skulle dessutom blifva den,
gtr en Re. e; ing, ädel och välviljande som vår,
ick ; annat kunde än ofta gifva Nåd trän dödsstraffet,
och hvem känner icke vädau af att äga
Den i April.
39
Lagar, sorn i deras grunder nära fröet till sin
egen upplösning.
Herr von Hanswolff, Carl Gustaf: Jag hade
Val ämnat vara vidlyftigare vid besvarandet af
den fråga, hvilken Hogloflige Lag-Urskottet genom
dess nyligen uppläste Betänkande till Riksens
Ständers pröfning öfverlemnat; men jag
har blifvit förekommen af den värde Talaren
Herr Grefve Hamilton , som på ett så grunöeligt
och omständeligt sätt vederlagt de af Lagutskottet
förebragte skäl till den föreslagne
Lagförändringen, och detailleradt olämpebebeten
att åter införa det för flera år sedan mildt
och visligt afskaffadé dödsstraff för vanartade
personer, hvilka fjerde resan cjufnads brott
föröfva, att det fullkomligt öfverensstämmer
med mitt begrepp och mia af erfarenheten
under mångårig handläggning vid Lagskipmngen
samlade öfvertygelse. — Hvarföre jag instämmer
uti enahanda tillstyrkande med förbemalte
värde Ledamot, att Utskottets hemställan
, om återuppiifv«nde af det dödsstraff för
tjufvar, som före 1799 varit gällande och uti
40 Cap. 3 §. Missgärnings - Balken stadgades,
måtte ogillas.
Det kan. visserligen icke motsägas, att
åtminstone den Tjuf, som varder hängd, uretåndsattes
att sjelf uti sin ådagalagöe vanart
fortfara) men att Tjufnads-brott genom detta
rysliga straff skola förminskas, varder en gissning
utan säker grund, emedan det snarare
är att förmoda det Tjufven föredrager döden
40
Den i April.
framför ett plågsamt lif, utan hopp om Frihetens
å ervinnande, så vida den förvända Lagskipning
ägde rum, att åt Förbrytare lemna
valet af bestraffnings-satt. I alla fall anser
jag dödsstraff för så beskaffade Förbrytare lika
olämpeligt, som , att tillåta Läkaren, att vid
inträffande smittsam sjukdom gifva Patienten
döds-drycken, på det denne icke må få recidiv,
eller tillfälle att andra besmitta. Svenska
Folket har tillvunnit sig agtning och loford
bos Utlänningen för stigande upplysning, hyfsning
och mildhet 3 och mine Herrar! skall det
då vara i detta tidskifte, under det andra
civiliserade Folkslag äro derom angelägne,
att afskaffa och till annan lämpeligare bestraffni
g förbyta förut stadgade dödsstraff; Lagstiftande
Magten i Sverige, genom äter-införande
af nya dödsiagar, skall ingifva Utlänningen
den prevantion mot oss, att vi återfallit till
forntidens mörker och barbari. — Nej! “Jag
kan icke förmoda ännu mindre tillstyrka, att
Nationens Representanter vid detta Riksmöte,
skola gifva anledning till ett sådant vanhedrande
omdöme, som ej annat bör an misshaga
hvarje redlig Svensk. Jag kan ock icke dölja
min förundran öfver den inconsequence i yttrade
Principer hos Lag-Utskottet, hvilken lätteligen
upptäckes om dess Betänkande, rörande af flere
Ledamöter påyrkad skärpning i straffet för
Skogs-tjufnad jemföres med nu ifrågavarande.
Uti det förra anser Utskottet sig icke kunna
instämma uti hvad påyrkadt blifvit, förnämligast
af den orsak, att emedan Skogstjufnaden
ätligen tilltagit, skulle för många personer
Den i April.
41
blifva med vanära stämplade, om berörde brott
varda såsom andra stölder bedömde; och t feer
detta synnerliga medlidande, visar Utskottet i
det sednare Betänkandet den lika Oväntade
hårdhet att tillstyrka, det andra Tjufvar, hvilka
fjerde gå, gen förbryta sig, skola hängas, emedan
det mildare straff, hvarmed 1779 års Kongl.
Förordning belägger dessa brott, enligt Utskottets
tanka icki väcker nog skräck och afsky.
Ögonblicket är dock icke nu inne att
granska förstnämnde Betänkande; hvadan, med
förbehåll att fiamdeles, enär detta förekommer,
få närmare utveckla mina tankar, angående
Skogstjufnaders hämmande och lämpeliga bestraffning,
jag nu tillåter mig omförmäldte Reflexioner
endast för att med exempel bevisa,
att ehuru vid Lagstiftning nödigt år, att antagne
grundsatser icke stundom följas, stundom åter
motsägas , utan alltid vara respecterade, så att
brott af enahanda art och beskaffenhet saint
immoralite, blifva lika behandlade, och medföra
för de felande lika straff och vanära, Högloflige
Utskottets omnämnde tvänns serskildte
hemställningar det oagtadt från dessa reglor
afvika.
I öfrigt synes det mig lämpeligast, att enär
Rikets Ständer vid 1809 års Riksdag funnit
nödvändigt och Kongl. Majit jemväl i nåder
bifallit, att en tillförordnad Comité' borde
öfverse våra Civila och Criminala Lagar, samt
innom viss föreskrifven tid, Förslag till ny
Civil- och Criminal Lag, med åsigt af Tidehvarfvets
kraf, afgifva till Rikets Representan
-
42
Dm i April.
ters närmare granskning och Konungens Nådiga
Sanction; samt detta arbete är under lull
gång, vara nu gallande Lagar mätte, intilldess
den nya Lagen varder utarbetad och antagen ,
förblifva oförändrade , sä vida icke en uppenbar
nödvändighet i någon omständighet skulle
påkalla en skyndsammare behandling: Och
en sä brådskande, förändring af jfrägavarande
Lagrum har icke blifvit visad elier kan jag in*
se, emedan den samling icke lärer kunna emotsägas,
att om Arbetsförmågan lemnäs vidsträcktare
tillfälle tili verksamhet, och öfverflödet
inskränkes innom tillbörlig gräns, samt
nogare tillsyn iagttagas vid Brottslingar förvarings-ställen,
tjufnader och bedrägerier må.
ste blifva mera sällsynte, hellst det icke lärer
kunna bestridas, hvad med erfarenheten öfverensstämmer,
att om stundom medfödde elaka
böjelser hos Förbrytare leda dem till vanart,
finnas merendels sådana brott vara följder antingen
af sysslolöshet eller af fattigdom och
oförmögenhet att annorlunda tillfredsställa de
behof, som med lifvets uppehälle ä’ro oskilj,
agtige eller ock af lådande ofverilöds-vanor tillskapas.
Att sådana Tjufvar bränmärkas, hvilka
varda tili lilstidsfängebe dömde, finner jag nödigt
och nyttigt, sä vida märket sattes öppet
i ansigtet och icke å något doldt ställe, emedan
dessa Bofvar, som icke låtit undergånget
straff lända sig tid varning och rättelse och
derföre förverkat trihcveii utan att kunna den
Den i April.
43
lagligen eller genom Nåd återvinna, böra offenteligt
utmärkas på der, art om de kjelfva
skafta sig tillfälle att åter intränga i det förolämpade
Samhället, hvarest de såsom vanftäjdade
och i saknad af nödige resourcer äro
försatte i tvångsmål att ytterligare Tjufnader
föröfva, de måtte fortare blifva igenkände och
eftappade samt flere brott af dera undvikas.
Men att Tjufvar, hvilka andra eller tredje gången
hgföras, bränmärkas, om än det sker
på något doidt ställe, såsom Lagutskottet
hemställt, kan ehuru det visserligen mänga
gånger skulle medföra nödvändig upplysning
för Domaren , som måste bestämma Straifet
olika allt elter som det befinnes , att den tilltalade
tillförene förgått sig; jag ändock icke
g,lia, af det skäl, att stundom händer, att
straff länder den förvillade till förbättring;
iven en sådan förhoppning icke kan äga rum,
erär brännmärket vore vanärans beständiga insegel,
som, ehuru doldt det än åsättes, icke
kunde blitva okändt for hans sällskaps-krets
och innom hans Landsort
samt derföre måste,
i Stället att förbättra, sänka förbrytaren i
förtviflan, hvars följder blefvo itererade brott.
D t af Utskottet tillstyrkta Rättegångssätt
med Tjalvar, finner jag för min del icke
böra antagas, dels af den orsak jag redan haft
äran anföra, nemligen att jag anser lämpeligast
vara inhämta det förväntade nya Civiloch
Criminal Lag-Förslaget, på det en systematisk
ordning vid Lagstiftningen i det hela
må utan motsägelse i Principer vinnas; dels
44
Den i April.
ock derföre, att Författningar redan utkommit,
hvilka tillåta Domare, att uti Brottmål afvika
ifrån den stadgade vanliga Rättegångs-Ordnin.
gen, när serskildte omständigheter dertill föranleda.
Äfven brottslingen har rättigheter, hvilka
hvarken kunna eiler böra honom betagas,
och ibland dessa är den hufvudsakligaste, att,
enär han anklagas, blifva hörd och äga tillfälle
ej allenast att sig förklara utan ock bemärka
sättet, som vid Vittnes-förhöret jagttages,
nemligen: att vittnen hvarken trugas, tubbas
eller lockas till den utsago de afgifva , och att
denna varder i Protocollet rigtigt intagen. —
En sadan Brottslings rätt njuter han icke,
då Ransakuingen anställes i hans frånvaro; och
detta undersöknings sätt kan dessutom leda till
hvarjehanda äfventyrliga följder ; hvarföre stadgande
om en allmän förändring uti den nu gällande
Rättegångs-Ordning, när fråga är om Tjufvar,
synbart bör förkastas. Men att vid serskildte
omständigheter Domaren må ifrån denna
ordning afvika, derom behöfves ej annan
Lag-förklaring än de Stadganden, som till efterrättelse
redan blifvit utfärdade.
Jag anhåller alltså att Lag-Utskottets Betänkande
måtte, i stöd af de deremot gjorde
Anmärkningar, blifva ogilladt, och att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes derom
göra Proposition.
Friherre Wrangel, Henning■ Jag anhåller
blott att få uppgifva en anledning till de många
stölder, hvilka nu mera än förr inträffa;,
Den i April.
4f
härledande sig enligt min tanka från dess höga
skatter, hvilka alltsedan 1812 ägt rum och
varit så betungande, att åtskilige Åboer, måst
gå ifrån sina Hemman.
Herr Cederskjöld, Pehr GustafSedan Grefve
Hamilton fullständigt utvecklat både mina
och flera andra Ledamöters tankar, kan det
visserligen synas öfverflödigt att vidare yttra
sig i detta ämne, men som jag redan sknfteligen
författat mina tanker, anhåller jag att
endast såsom ett tillägg till hvad Grefve Hamilton
anfört, få uppläsa följande:
Människorna äro alltid och allestädes af
Naturen ungefär likartade, och serskilta Nationers
olikhet, åtminstone i afseende på sedligheten,
beror hufvudsakeligen på skiljaktigheten
i Lagarne. Mänskliga böjelserna och Passionerna
utgöra drifFjedren i Stats-Uret: Lagarne
äro pendeln, af hvilket ordningen i Urets
gång bestämmes. Förhållandet emellan ett
Folks lagar och dess sedlighet är så ovillkorligt,
att man af osedligheten i ett Land med säkerhet
kan sluta till Lagarnes ofullkomlighet; och
tvärtom bör den som känner ett Folks Lagar,
ut*n svårighet kunna beräkna graden af detta,
om än för öfrigt obekanta Folks sedlighet. Af
den omständighet att Tjufvarnes antal i Sverige
årligen ökas, kan man således med säkerhet
sluta lill någon felagtighct i Lagarne. Att
uppgifva alia de puncter, hvari denna felaktighet
består, och huru den bör rättas, tillhör
ej det ämne, sorn nu är under öfverläggning.
46
Dett i April,
och skulle dessutom vi la öfverstiga min förmåga.
Jj>g vjll derföre inskränka mig till att vidröra
blott några få af de puncrer, sorn med
detta vidlyftiga ämne äga närmaste gemenskap.
Högsta ögnamärket för Lagstiftaren bör utan
tvifvel vara , att undanrödja frestelsen till
brott. När man derföre besinnar. att frestelserna
till tjufveri äro brist på arbetsförtjenst och
lättja; så ser man lätt på hvad sätt Lagstiftaren
bör kunna förekomma tjufveri, nemligen:
Genom öppnandet af utvägar till förtjenst, och
genom lättjans tvingande till arbete, 1 samma
man derföre Sillfisket, SjöDrten och andra
utvägar till förtjenst minskats och inga andra
blifva satta i stället, i samma mån har Tjufvarnes
antal mäst ökas. Manne derföre, i förbigående
sagt, Götha Canal- arbete ej skulle kunna
göras nyttigt för Landet, derigenom att man
där skaffade sådana Människor sysslosättning och
förtjenst, som eljest skulle, i brist på lönande arbete,
låta förleda sig till tjufveri, häldre än att
förgås i elände?
En annan orsak till Tjuf-antalets årliga
förökning torde böra sökas i sjelfva Spöstraffets
olämplighet, hvaraf följderna böra blifva
så mycket svårare, ju mera Nationens hederskänsla
utvecklas. Den som en gång fått Spö,
kan ej blifva en ärlig man, utan att åtminstone
äga mångdubbelt större moralisk styrka i
själen, än den, som al drig begått några brott.
De sorn lidit Spöstraff äro således, såsom jag
förut en gång haft äran anmärka, liksom döm
-
Den i April.
47
da till tjufveri för lifstiden, och utgöra ett
slags tjufband, i hvilket hvarje ny brottsling
på Pålen inlemmas. Spöstraffet strider således
mot deri Lag-prmcipe: Att straffet bur, sä vidt
det är möjligt, åsyfta brottslingens förbättring. Mot
samma principe strider också lifstids-Fängelse.
Utan hopp ges ingen bevekelse grund till förbättring.
Lifstids Arrestanten måste nödvändigt
förblifva en förhärdad människohatare och
blott trackta efter att bryta de bojor, sorn
fjettra hans okynne. Hans anda blir giftig
och ingen ny brottsling kan nalkas honom, utan
att insuga ett obotligt smittämne.
Några torde invända: Spöstraff hafva ju
hos oss alltid funnits, hvarföre skola deras menliga
verkningar först de senare åren börjat visa sig ? Till
besvarande af detta inkast torde jag iå anmärka,
att Spö straffets förderflighet står i rakt
förhållande till utvecklings graden af Folkets
hederskänsla. Så länge Folket i detta straff
kan hända endast såg ett physiskt lidande, men
ingen betydande kränkning för hederskänslan,
och så länge Soldaten kunde från Pålen återgå
i ledet; så länge, säger jag, måste detta
bestraffnings-satt hafva mindre menligt inflytande
på sedligheten, än nu, då, med tilltagande
hyfsning, hederskänslan förmodeligen blifvit
mera allmänt utvecklad och Folket fått se, att
den som lidit Spö-straff anses ovärdig att till
och med fä våga sitt lif för Fäderneslandets
försvar : Sjelfva detta i sig sjelf så förträffeliga
Stadgande» att ingen rom lidit Spöstraff fär delta
-
48
Den t April.
ga i det ärofulla yrket att försvara Fäderneslandet,
Slef blott derföre, att borgerliga Lagen och
Oeconomiska Författningarne ej höllö jemna
steg med Militaire Lagen till befrämjande af
Folkets hyfsning och förädling , en bidragande
orsak, till Tjuf antalets ökande derigenom, att alla
de Tjufvar, som i de värfvade Regementen»
ne förut funnit sin bergning, utstöttes i en
Verld, der ingen annan födkrok för dem gafs,
än tjufveri. Ju mer derföre Svenska Nationen
hinner framskrida i hyfsning, desto skadligare
skola Spö straffen blifva; och snart måtte
åtminstone den punct vara upphunnen, då
här, likasom nästan öfver allt annorstädes, dylika
straff måste afskaffas.
Om det således är olämpeligt att för
tjufveri utsätta Spo-straff; så måste det vara
ännu mera stridande mot all Lag-principe, att
belägga detta slags brott med döds - Straff.
Straffens hårdhet förekomma ej brotten: De
göra blott Nationen hård och vild, samt domna
hjertats ädlare känslor. Straffen mäste dessutom,
såsom en värd Ledamot för en tid sedan härstädes
ganska rigtigt anmärkte, ej allenast vara
lämpade efter brotten, utan äfven std i ett rigtigt
förhållande sins emellan. Stöld och mord böra
derföre ej var3 belagda med samma s'raff nemi.
dödstraff; ty naturligtvis skulle tjufven då alldrig
försumma att genom mord, för hvilket
brott han ej hade att frukta något straff, undanrödja
hvar och en, sorn möjligen eljest skulle
kunna upptäcka honom. Om således, enligt
-
Dm i April.
49
ligt Utskottets Förslag, deri för 2‘.dra dier
3:dje gängen straffade tjufveri stämplades med
est outplånligt märke, som betoge honom hoppet
att undgå dödsstraff, nästa gång han beträddes
med tjufnad j så skulle helt visst desi
till Galgen sålunda utstämplade armen alidrig
utsträckas efter vår Egendom, utan att vara
försedd med Mord-Vapen, för att tillika af*
hända oss vårt lif, så ofta Tjuf ven ansåge ett
mord på ringaste sätt kunna bidraga till be*
tryggande af hans egen säkerhet.
Då Spöstraffet ej ännu kan afskaffas, ellef
denna Lagförändring hu ens komma i frågas
Vägar jag likväl hoppas, att Nät önert åtminstone
ej skjunkit sä djupt tillbaka i barbari*
att straff, sorn redan äro omänskligu* Skola
behöfva att ytterligare skärpas.
Herr Stråle t Nils Vilhelmi i anledning at
de flete armärkningar, hvilka emot Lag Utskottets
Betänkande blifvit framställde, torde
det tillåtas mig att närmare utveckla de skäl»
hvilka förmått mig att instämma i Utskotteti
mening.
Hvarefter Herr Stråle uppläste följande*
Det här länge utgjort en tvistig fråga i
Lagstiftningen 4 huruvida Staten äger rättighet
att emot egne Medborgare använda dödsstraff
eller icke. Man har härvid bufvudsakeligén
anfort att då den enskilt» människan icke af*
Ridd. och Ad. ProU V B. i AJd. 7, g.
>0
Den i April.
Skaparen erhållit rättighet öfver sitt eget lif,
kunde hon ej heller, vid inträdet i Samhället,
till Staten öfverlemna en sådan magt, och slutsatsen
blefve då, att den styrande Magren ej
äger rättighet att såsom skräckmedel använda
ett Straff, som beröfvar en brottslig medlem af
Samhället lifvet. Derjemte har man åberopat erfarenhetens
vittnesbörd, att grofva straff ej ovillkorligen
afskräcka från brott: Att då de ofta
hos åskådaren endast verka ett nedtystande
af mänsklighetskänslan och förhärdar sinnet,
stärkas derigenom hos den vanartige anlagen
och så till sågandes förmågan att utöfva
brottsliga gerningar. Utredningen af dessa
Anmärkningar fordrar kan hända vidsträcktare
kunskaper, än dem jag tilltror mig äga; men
jag utbeder mig vördsamt att till kunnigares
bedömande få framställa den synpunct, hvarutur
jag för min del betragtar frågan , om Statens
rättighet ait använda dödsstraff och tillämpningen
deraf till ifrågavarande ämne.
Uti Naturtillståndet eller utom Samhället
är det hvarje människas rättighet att sjelf försvara
sitt lif och sin Egendom, hon dödar den
Som vågar angripa endera , hämnas en slagen
anförvants eller väns död, uppsöker tjufven
och återtager sin Egendom samt dödar honom
om ingen annan säkerhet gifves för vidare ofredande.
Genom Samhälls - Inrättningen upphör
detta sjelfförsvar, och Statens skyldighet inträder
att freda Samhälls Medlemmatne till lif
och egendom.
Den i April.
För att fullgöra en sådan skyldighet är
det Statens rättighet att använda Straff, i ändamålet
att vid brottet häfta ett ondt, sorn öfverväger
den fördel biottslingen vantar sig af
sin Jagstridiga garning, men förenadt med ett
bemödande att förbättra brottslingen och bereda
honom möjligheten att vidare vara Medlem
i Samhället, i aila de fall där Samhällets
säkerhet sådant medgifv.r. Är åter brottet af
den grofva beskaffenhet, att de villkor derigenom
blifvit brutne, som utgjorde grundvalen
för föreningen till ett Samhälle; säkerhet till
lif och Egendom, dä kan jag för min del ej
betragta brottslingen annorledes än såsom satt
utom Samhället, såsom en fiende till detsamma,
emot hvilken den styrande Magteo äger att
utöfva samma försvars-medel hvaraf hvarje
människa i natur tillståndet ägde att sig begagna,
och om Staten icke äger annat medel
att freda öfrige Medborgare Fån brottslingens
våldsverkan, är det Staiens både rättighet och
pligt att genom användande af döds-straff förskaffa
Medborgare den säkerhet till lif och
egendom, som de äga att fordra. Om dessa
grundsattser äro gallande, så följer äfven deraf
ett då en Medborgares lif med väld blifvit
honom afhändt, den brottslige bör dödas för
att sätta öfrige Samhällets Medlemmar i sakerhet
för hans mordiska lynnej men utur annan
synpunct, än den jag ofvan arfördt, lern
svårligen döds-straffet, äfven för mord, efter
rättsgrunder försvaras, ty vedergällningsråttea
tillhör icke människor, endast Gud, o h om
man vili använda detta Straff såsom ett skräck.-;
52
Den i April.
medel, torde både Statens rättighet dertill och
det ändamåls-enliga i sjelfva straffet vara mycken
tvifvel underkastadt. Använder man åter
förenämnde grundsatser till frågan om stöld ,
så torde man lätt finna, att vid första och
äfven andra gången detta brott begås , möjligheten
af den brottsliges förbättring ännu finnes;
att brottet, ehuru störande ett af hufvud,
vilkoren för Samhäilsimättnjngen, likväl innebär
den skillnad ilrån dråp eller mord , att
Tjufven kan återställa det, som lian berofvat
sin nästa , men icke Dråparen , och att föl jakte»
Jigen bevarandet af Samhällets säkerhet kan
medgifva, att Tjufven efter utständet straff å«
ter kan få upptagas bland Samhällets Medlemmar;
men så snart vanarten stigit till den
höjd, att någon förbättring ej vidare kan påräknas,
då inträder Medborgarens rättighet att
fordra säkerhet för vidare ofredande, då uppkommer,
efter mitt omdöme, Statens pligt att
använda ett straff, som fullkomligen bereder
denna säkerhet. Dödsstraffet, såsom endast försvars-medel,
har man likväl ansett kunna undvikas,
och man har troit det vara mänskligare,
att för lifstiden innesluta brottslingen i ett
fängelse, än att beröfva honom hfvet. Det
torde likväl ej vara sä lärt afgjordt, om någon
mänsklighet verkeligen finnes uti detta utbyte
af dödsstraff. Ett evigt fängelse utan hopp
om frihet, är ostridigt i de flesta fall svårare
än döden , och det är endast det med läster
och brott belastade Samvetet, som kan väl*
ja ett sådant uselt lif i stället för en snar död.
För min del ryser jag mindre vid att se en
Den i April.
53
lagligen förvunnen brottsling, hvars lif är förenadt
med osäkerhet för andra Medborgare till
lif och egendom, dödas , än att se en samling
af missdådare, hos hvilka vanan vid brott utplånat
nästan alla mänskliga känslor, likt fångade
Rof-djur uti kedjor framsläpa ett uselt
lif, ännu farligt för Staten och medförande en
osäkerhet, som fordrar de strängaste anstalter
till de brottsliges förvarande. Kan hända har
äfven understundom någon svaghet, snarare än
en verkelig mänsklighet, föranledt dödsstraffets
förändrande till evigt Fängelse och till äfventyrs
har man sett samma Monark , som ryst
att till döden döma en förvunnen brottsling,
med kall blod uppoffra tusendtals af sina egna
oskyldiga Undersåtares lif uti ett orättvist
krig. Det skulle således åtminstone för mig
synas mindre betänkeligt, att äter upplifva 3
§. af 40 Cap. Missgerning*:-Bal ken af 1734
års Lag uti hela dess stränghet, om det icke,
enligt min tanka, härvid borde komma i betragtande,
att så många anstalter å Statens
sida ännu äro ofullkomlige till förekommande
af brottet och anledningarne dertill, om icke
stölderne i senare tider så mycket ökat sig,
att man borde befara, att, om ofvannämnde
Lagställe upplifvades, dödsstraffen skulle mångdubblas
och ett skadeligt intryck på Nationen
derigenom åstadkommas. För min del tror jag,
att innan Lagen i hela sin stränghet bör göras
gällande , följande åtgärder å Statens sida
måste hafva föregått, nemligen;
1:0 Att Undervisnings-anstalteröe blifva sat
-
54
Den i April.
te på en fullkomligare fot, sä att brist på undervisning
ej ma föranleda t 'l brort, Den anklagade
Lör ej kunna svara sina Domare: Jag
bar saknat enskilt omvårdnad, det Allmänna
har ej heller dragit försorg att lemna mig uppfostran
, och i okunnighet om mina pligrer såsom
Medborgare och människa, har jag foljt den
väg, som synts mig becjvämast.
2:0 Att en mera utvidgad Närings-frihet
Dmnar hvar och en Medborgare frihet, art på
arl/gt sätt försörja sig så snart han dertill
äger förmåga. Brottslingen bor ej kunna anföra
till siu ursagt, att han velat antaga ett
lofligt yrke, men sett sig derifrån vara hindrad
och derigenom bl livi t föraniedd att på
olofligt sätt föda sig.
3:0 Att bestämda Författningar nogsamt
handhafvas för att förmå hvarje Medlem af
Samhället att visa det han äger lofliga utvägar
till sin bergning.
Om en fullkomlig ordning härutinnan kunde
vinnas, hvilket dock torde vara förknippadt
med de största svårigheter , så är otvifvelagtigt
att många brott derigenom skulle kunna förekommas,
och
4:0 Aft bestraffningarne för första och andra
res.m itöld blifva så förändrade, att den
brottslig's förbättring derigenom beredes och
hans återinträdande i Samhället icke försväras*
Den i April.
55
hvilket onekeligen härflyter af de straff, som
för det närvarande härvid äro stadgade.
Om alla dessa anstalter hade upphunnit
en önskad fullkomlighet, så tror jag för min
del, att den som tredje gången stulit ett betydligare
belopp, borde för alltid sättas utur
stånd att vidare skada, och att Staten vore berättigad
att emot honom använda döds straff.
För det närvarande och då sä mycket i ofvannämnda
puncter ännu återstår att göra, lärer
likväl denna stränghet ej kunna användas.
Men deremot torde det vara hvarje Medborgares
rättighet att fordra, det de anstalter, som
vidtagas för att med undvikande af döds-straff
sätta tjufven utur tillfälle att vidare kunna vara
skadlig, ovilkorligen äro af den beskaffenhet
att de utesluta möjligheten för honom att
sjelf kunna sätta sig på fri fot, och om dessa
anstalter icke äro och kan hända ej kunna
blifva af den fullkomlighet, att ändamålet dermed
ovillkorligen vinnes, om det ännu lyckas
tjufven att komma på fri fot och idka sitt
handtverk, är det icke då en rättvis fordran
af Samhällets Medlemmar, att dödsstraffet måtte
användas, såsom det enda återstående för
att bereda allmän säkerhet, och har Staten uppfyllt
sin pligt att freda till lif och egendom
om hon ej använder detta Straff? Jag medger
gerna att hos Oss strängare anstalter böra vidtagas
för att förekomma, det de till liftidsfängelse
dömde, ej må få tillfälle att undslippa
utur fängelse. Dessa förnyade anstalter
skola antingen uppfylla ändamålet eller icke.
Den i April.
Om en fullkomlig omöjlighet till rymning der»
igenom beredes, så kommer ja den föreslagit
e Lagen att ligga onyttjad; vinnes åter icke
'ändamålet, så har Staten icke uppfyllt sin
pbgt , så framt döds-straffet icke användes.
Dessa aro ds skäl som förmått mig, att tillstyrka
den föreslagne Lagen om dödsstraff för
den tjuf, som till lifstids - fängelse dömd, korn?
mer på fri fot och åter föröivar stöld.
Man invänder att tjufven derigenom skulle
komma att straffas egenteligen för det han
rymt, hvilket icke är hans utan Statens ftl, som
lemnat honom tillfälle dertill; men det är ej
för rymuingen, som något straffar stadgadt,det
är lör den förnyade vanart, sorn stört Samhällets
säkerket. Qm förbrytaren skulle vara mindre
brottslig derföre, att anstalterne å Statens
sida ej äro fullkomliga , så skulle ju den till lifstidsfangelse
dömde vara fri frän allt vidare straff
•sm ebvaf brott han än beginge , till och med
mord, ty det harju varit Statens pligt att tillbe
det möjligheten till vidare brotts utöfvande
varit honqm betagen. Den vigtigaste anmärkning
man gör emot ifrågavarande Förslag , är
kan hända den frugtan man hyser, att genom
stadgan let af dödsstraff för stöld, tjufven skall
mindre agta att vid utöfningen af sitt brott äfven
blifva mördare, och man häfver blottställt
Medborgares lif för att freda deras Egendom,
Erfarenheten är otvifvelaktig! den säkrasto
ledaren för att bedömmi, huruvida denna farhåga
är grundad eder icke, och det hade varit?
Den i April.
57
önskeligt att äga en säker jemnförelse emellan
tjufnads-brott med och utan mord, begångne
under den tid, då dödsstraffet för stöld ännu
var gällande. Hvad man likväl med säkerhet
vet, är, att flere stora tjufvar den tiden blef
vo
hängde, hvilka icke begått något mord,
och för min del tror jag att den frän Fästnin
gen
förrymde tjufven, sorn å nyo stjäl, lika
litet agtar människo-lif för att försvara sin egen
frihet, antingen han har art vänta dödsstraffet
eller liistids-fängelset utan hopp att vidare
kunna rymma; jag säger, utan hopp att kunna
rymma, ty detta hopp, hvilket ej kan äga
rum, utan på bekostnad af allmänna säkerheten,
måtte väl alldeles betagas brottslingen,
om icke Staten skall alltför mycket vanvårda
sin skyldighet-, och det torde vara en stor svaghet,
om han tror sig nödsakad att hos tjufven
nära hoppet att kunna undkomma utur lifstidsfängelset,
för att derigenom söka förmå honom
att icke blifva mördare. Det torde dessutom
vara en stor skillnad uti sjelfva caracteren
hos mördaren och tjufven. Den förres
ogärning är oftast endast utbrottet af ett vildsint
lynne och otyglade passioner. Tjufven
deiemot använder icke styrkan, endast illistighet
och bakslughet. Det öppna våldet ligger
ej i caracteren af hans brott: Det uppkommer
endast då han för egit försvar ser sig nödsakad
dertill, och i en sådan ställning tror jag
ej att mycket afseende gores på skillnaden i
bestraffnmgen. Det skulle således synas mig,
9tt någon väsendtlig grund icke finnes att be.
fara det tjufnads-brott oftare än hitintills skeds*
58
Den i April,
skulle förvandlas till mord, om Lagförslaget
antages. Tvärtom tror jag för min del, att
rymmandet ifrån Fästningarne derigenom skall
tili det hufvudsakligaste för^kommas och den
säkerhet, som man genom lifstids-fängelset åsyftat,
bättre än hitintills vinnas. Den på Fästningen
förvarade tjulven, som vet att han på
sin kropp bär ett märke, hvilket genast röjer
honom vid minsta undersökning om hans person,
kan således icke äga hoppet att längre
kunna dölja sig för Lagen — som känner att
dödsstraffet väntar, vid ett förnyande af hans
brott, skall säkerligen i ganska få fall söka
undkomma utur fängelset, och, om sådant skulle
lyckas honom, måste hans enda föremål
blifva, att, om möjligt är, kunna begifva sig
utur ett Land, dar han icke äger hopp att
ostörd kunna fortsätta sin vandel, och ändamålet
att befria Samhället från denna vanartiga
person är äfven då vunnit. Således tror
jag icke att den föreslagne Lagen ofta skall
behöfva användas. Men jag för min del anser
densamma nödvändig, såsom enda utvägen att
fullkomligen bereda den säkerhet Staten utfäst
sig att förskaffa sina Medlemmar.
Herr von Stahl, Samuel, anförde skrifteligen:
Riksens
Högloflige Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, rörande straffets skärpande för
tjufvar, som nu till behörig granskning förekommit,
bär jag icke öfvervarit som Ledamot
sf Lag-Utskottet. Det oagtadt vill jag likväl
Den i April.
59
anmäla min enskildta tanka i detta ämne. De
skäl Lag-Utskottet Lttadt, och hvilka grundlagt
beslutet, godkänner jag dock bade af öfvertygelse
och agtning. jag medger att den
p-rson, som, efter att hafva blifvit dömd och
straffad för g:dje resan stöld, betiädes med
dylik förbrytelse, är en så brottslig och vanfräjdad
människa, att något hopp icke mer
kan vinnas om hans förbättring i framtiden,
och att hans lif är en börda för honom sjelf
och Staten. Det vore således ingen skada eller
förlust för det Allmänna, om en sådan
vanartad person i förtid beröfvas ett uselt lif,
så mycket mindre, som han efter våra Lagar
är skiljd från Medborgerligt förtroende, ålagd,
att för sin öfriga lifstid arbeta å Kronans Slott
och Fästningar , samt sålunda sjelf förbittraöt
hvarje dag af sin återstående lefnad. Men då
våra Brottmåls-Lagar alltid varit mildare än andra
Nationers, oansedt de täfla med ossi upplysning,
kunskaper och rättsprinciper, får jag
till Högloflige Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning hemställa, om icke /pde resan
begången stöld, bör , utom det ansvar Lagen
nu stadgar, i stället för dödsstraff, tillökas med
brännmärke i ansigtet, på sätt som i Danska
Staterna tillgår. Denna förändring i Utskottets
Betänkande, föreslår jag endast af det skäl,
att jag frugtar, att den som
öfvar tjufnad, äfven vid samma tillfälle begär
mord, efter han vet att dess brott icke på annat
sätt än med dödsstraff kan försonas. För
öfrigt godkänner j3g för min del Högloflige
Utskottets Betänkande, med den Anmärkning,
6o
Dm i April.
att jag under intet vilkor kan bifalla de Ledamöters
serskildta meningar , sorn vilja afskaf
fa Spöstraff- ty i sådan händelse skola stölder
mera oförsynt tilltaga. Svenska Nationen har
i allmänhet icke hunnit i den upplysning, som
fordras för ett mildare behandlingssätt och våra
Arbets- och Corrections-hus, om vi någon
gång få dem i ordning, blifva då uppfyllde
af lastfulle och oduglige Medborgare, som vid
första tillfälle äro färdige, att med nya brott
föröka deras fel.
Herr Manner st am, Johan: Herr Grefve Hamilton
har så fullständigt utveckladt de skal,
som kunna anföias emot Lag-Utskottets Förslag,
att jag fullkomligt instämmer uti dess
Yttrande; älvensom jag gillar de Anmärkningar,
hvilka Herr Hausswolff tillagdt; jag utber
mig endast att för några få ögonblick fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
en tanka, som den förstbemäldte värde Talaren
ganska val uttryckt, den nemligen, att
grymma Lagar icke erfordras, för att i ett
Samhälle upprätthålla ordning och säkerhet,
hvilket ändamål snarare vinnes genom mildare
Lagar, om de handhafvas med stränghet och
rättvisa. Man tror att tjufnads-brott under
senare åren tlltagit — Om detta verkeligen är
förhållandet, sä kan man lätt igenfinna orsaken
dertill uti en tilltagande fattigdom i de lägre
Folk-Classerne, vållad af svårigheten att på lofligt
sätt vinna Höbergning och män bör då icke
söka medlen att afhj-lpa denna olycka uti barbariska
Lagar, utan genom beredande af lättare
Der i April.
6t
utvägar till arbetsförtjenst och utkomst för dessa
Folk-Cias6er. Så länge Författningar finnas
uti värt Land, hvilka göra det hll ett brott att
begagna sin arbetsförmåga till lofliga yrken,
ma man snarare undra att tjufnader icke mera
tilltaga ånna; och första steget att afhjelpa det
onda är i min tanka att upphäfva dessa Författningar,
lika stridande emot billighet och rättvisa
som emot Stats-Oeconomiska beräkningar.
Dä discussion om Lag-Utskottets Betänkande
synes föranleda till afslag och hvarefter Utskottet
bör besväras med återremiss af Riksens Ständers
nu ytterligare öfverläggning derom, hemställer
jag om icke Betänkandet bör afsläs.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke, enär §. i Regerings-Formen
stadgar, att då vid ett Utskotts första
gången afgifne Betänkande anmärkningar framställas,
hvilka hindra antagandet, Betänkandet
bör jemte anrrärkningarne återförvisas till Utskottet
för att Betänkandet derefter ytterligare
granska och jemka, Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att Lag-Utskottets ifrsgavavarande
Betänkande, finge jemte de dervid
gjorde Anmärkningar till Utskottet återremitteras.
Herr Mannerstam: Den §. uti RegeringsFormen,
sorn Herr Grefven och LandtMar*
skalken behagat åberopat, innehåller att Ståndet
kan bifalla, afslä eller återremittera ett Be«
tänkande, då det första gången förekommer,
fastan det då icke kan med förändringar eljer
62
Den i April.
tillägg antagas. Denna tydning af §. är efter
min tanka enlig med både ordalydelse och me*
ning uti densamma och salunda har den vid
föregående Riksdagar blifvit förstådd och tillämpad.
Jag har tyckt den under discussionen allmännast
uttryckta tankan vara för afslag, och
af denna anledning har jag begärt en sådan
proposition, hvilken efter min tanka otvifvelagtigt
kan till Ridderskapet och Adeln framställas.
Det beror likväl af Herr Grefven och
LandtMarskalken att göra Proposition till åtetremiss,
hvilket jag icke heller vill bestrida,
ehuru jag, på sätt jag förut haft äran nämna,
anser den öfverflödig.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
å nyo, om icke Lag-Utskottets Betänkande
borde, i anledning af de dervid framställde
Anmärkningar, till Utskottet återförvisas j hvilket
bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskottets
den 18 sisrledne Marni afgifoe, samt den 24
i samma månad eftermiddagen på bordet lande
Utlåtande öfver Riddarhus Directionens Riksdags-Berättelse.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, då ifrågavarande Betänkande
innefattade ätskillige sins emellan skiljaktige
Den i April
ämnen, hvilka likväl alla enskildt rörde Ridderskapet
och Adeln, hvarje §. finge serskilt
uppläsas och afgöras.
Bifölls.
i och 2 §. ansägos af Ridderskapet
och Adeln icke erfordra någon åtgärd.
3 §•
Riddarhus-Utskottets hemställan så väl angående
öfverförande på Protocolls tryckoingsfonden
af de 600 R:dr Banco, Kammarherren
M. G, Falkenberg af Riddarhus-Cassan förskottsvis
uppburit till tryckning »f 1789 års
Riksdags-Protocoller, som ock angående försäljning
af de förra Riksdagarnes Pleni-Protocoller,
blef af Ridderskapet och Adeln gillad.
Grefve Spens, Carl GustafJag har visst
icke något emot saken endast mot Redactionen
såsom otydlig. Det bör icke stå 1809
och 1810 årens Protocoller, utan Protocollerne
för 1809 och i8’*o årens Riksdag i Stockholm
, emedan endast om dessa gälier det anförda
skälet, att blott 30 Exemplar kunna completteras,
Vill man sälja äfven 18IO års torebro
Riksdags-Protocoller till Maculatur, så
är det mig visst icke eller emot, men då skall
ett nytt skäl anföras.
Riddarhus Utskottet hade äfven i denna
§. hemställt, det Riddarhus-Diiectioaen, så snart
64
Den i April,
kallelse till Riksdag blifvit utfärdad , måtte genast
gå i författning derom att öfverenskommelse
träffas med en vä!känd Boktryckare orri
Ridderskapets och Adelns Protocoilers tryckning
för den blifvande Riksdagen, hvarvid
Boktryckaren ovilkorligen skulle förbindas, emot
det han ensam erhöll detta arbete, att titan
mellankomst af annat, med den största
möjliga skyndsamhet verkställa tryckningen af
berörde Protocoller.
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anförde skrifte!
i gen :
Då jag fullkomligt instämmer uti hvad
Högloflige Riddarhus-Utskottet föreslagit för
framtiden, angående tryckningen af Riddefskapets
och Adelns Pleni Protocoller, far jag likväl
den äran upplysa, att jag vågar tro, det
tryckningen af Ståndets Protocoller vid ingen
af de sednare Riksdagar verkstälts med mera
skyndsamhet än vid denna, i synnerhet då man
erindrar sig, att tryckningen ej begyntes förrän
omkring 14 dagar efter Riksdagens början,
och att, det oagtadt, af Ridderskapets
och Adelns Protocoller 110 ark äro tryckta,
då deremot af Borgare Ståndets Protocoller,
hvilkas tryckning genast börjades, endast 70
ark äro trykta, af Preste-Sfåndets 43 ärk, och
af Bonde-Ståndets omkring 41 ark. Vid denna
jämförelse behagade Ridderskapet och Adeln
kanske finna, att jag i möjligaste måtto snkt
att -vara emot Ridderskapets och Adelns förtroende
-
Dea i April,
troende, att åt mig uppdraga befattniilgen med
dess Protocollers utgifvande, hellst med fästadt
afseende å den omständighet, att tryckningen
så sent tog sin början och den i följd deraf
uppkommande svårighet, att kunna träffa öfverenskommelse
med någon Boktryckare, se4
dan de fleste redan förut åtagit sig annat ar*
bete, hvilket de ej kunde lemna. Emedlertid
får jag ödmjukast tillstyrka, att Ridderskapet
och Adeln ville bifalla Riddarhus-Utskottets
Förslag uti ifrågavarande afseende, såsom det
enda sätt, jag tror kan utfinnas til) beredande
åf en större skyndsamhet vid Protocollernes
tryckning, än hittills kunnat åstadkommas.
Friherre] Wrangel, Henning, föreslog att, i
sammanhang med Riddarhus-Utskottets ifråga*
varande Förslag, någon anstalt äfven måtte vidtages
till beredande af skyndsam tryckning af sä
väl de andra Ståndens Pleni-Protocoller, sorn
Bihanget.
Herr Grefven och Landt Marskalken hem*
Ställde, om icke till vinnande af all möjlig
skyndsamhet vid tryckningen af så väl sarhtelige
Riks-Ståndens Protocoll, sorn Bihanget
dertill , under kommande Riksdagar , samt föf
att bereda en större afsättning ai berörde hand*
lingar och Stats-Verket en i samma förhållande
ökad ersättning för de till tryckningen åtgående
kostnader, Ridderskapet och Adeln skut*
le anse lämpeligt, det Riksens Ständer hos Korigb
Majit i underdånighet anhålla, att HoBCancel*
Ridd. och Ad. Prat. V B. i Afi. 9, 10,
66
Den i April.
leren, under hvars inseende Boktryckerierne i
Riket äro ställde, kunde erhålla nådig föreskrift,
att, så snart Riksdagskallelse utfärdas,
låta vidtaga sådana förberedande åtgärder, hvarigenom
Riks-Ståndens Protocoll och Biiianget
kunde under Riksdagens lopp skyndsamt frän
trycket u gifvas, samt att de öfrige Respective
Riks-Stånden matte inbjudas, att uti detta beslut
med Riddcrskapet och Adeln sig förena.
Bifölls.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hemställde
om icke, då ett stort antal af Ridder»
skåpets och Adelns Herrar Ledamöter redan
bortgått, oiverläggningen, i anledning af Riddarhus-Utskottets
förevarande Betänkande, måt*
te uppskjutas till eftermiddagen.
Herr Grefven oth Landt Marskalken yttrade,
att dä mänga af Ridderskapec och Adeln ännu
voro närvarande samt Plenum icke blifvit upplöst,
ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
icke några hinder möta för fortsättning af föredragningen
utaf de på Ridderskapets och Adelns
handläggning beroende mål* hvaruti Riddeiskapct
och Adeln äfven hördes instämma.
Riddarhus-Utskottets uti 4, y och 6 §.§.
gjor le hemställanden biefvo derefter uppå serskilte
af Herr Grefven och Landt-Marskalken
framställde Propositioner af Ridderskapet och
Adeln gillade.
Ben i April. 67
Höglofl. Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan 2 ettermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den I April.
Plenum kl. hdf till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, tog såsom
äldste närvarande Grefven klubban.
Justerades Pleni Protocollerne för den 12
sinfedne Mardi eftermiddagen, samt den 17 i
samma månad förmiddagen.
Sedan Herr Grefven och LandtMa*skalken
uppkommit samt emottag t klubban af Grefve
Lewenhaupt, Juste>.a les Pleni Protocollet för
den 17 sistledne Marni eftermiddagen.
Friherre Boije, Ludvig: Af dr*n arledning
att de anföranden , sorn här skriftligen afgifvas,
vanligen icke å nyo uppläsas vid Justeringen,
anser jag min pligt vara, att nu ödmjukast
anmäla, det jag med der» rätt, som
jag trott vara iör mig öppen, in-illJess Justeringen
för sig gatt, gifvit åt mitt anförande,
68
Den i April,
till det nu justerade Protocollet, någon större
utveckling. Jag har, nemligen så vidt sorn
den trånga gränsen af ett Riksdags-anförande
medgifver, omständligen så till grunder, som
till detailien framställt det Förslag till Discont
- Papperens realiserande, hvilket jag vå«
gat här uppgifva.
Grefve Spens, Carl Gustaf.- I mitt Anförande
af den 17 sistledne Martii, i anledning
af Betänkandet om Discont-regleringen, bar ett
misstag insmygt sig. Jag yttrade, att ibland
mycket annat, som bordt bland Götha CanalDisconts
tillgångar uppföras, Utskotten bortglömt
en Titel vid namn Läne-Banco Capital,
som bordt vara intagen i Cassa-behållningen.
Jag har nu fått upplysning af Herr Grefve von
Plåtens anförande, som samma eftermiddag
här upplästes och sedan genom trycket lemnats
till Allmänhetens kännedom, att de nämnde
Banco-Låne-Capitalerne verkligen äro af
Utskotten beräknade, men att det är en annan
del af Discont-Cassa-behållning, som blifvit
förbigången, nemligen den i Banco-Sediar
bestående Cassa-behållningen i Contoiret i Stockholm.
Som det hade varit min skyldighet att
underrätta mig härom, har jag velat så gerna
sjelf anmärka en af mig gjord falsk upp.
gift: I sjelfva saken kan det vara detsamma
hvilkendera af dessa tillgångar Utskotten glömt.
Glömskan af hvilken som hell st är ett lika fel
och båda Summorne dock för obetydliga att
förändra Calculerne,
Dm t April,
69
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric.- Då Grefve
von Lantingshausen begärde Proposition om
Ridderskapets och Adelns ogillande af uttryck,
som blifvit fälde om Götha Canal Discont-Direction,
var jag ej närvarande, och var således
ej i tillfälle att försvara mig. Som jag var
ibland dem, hvilka anmärkte Directionens förfarande,
får jag underkasta mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ogillande, ehuru jag alltid
haft för regel att ej fälla yttranden om perso*
ner utan blott om saken.
Hafva andras yttranden varit skarpare än
mina, så nödgas jag likväl upprigtigt erkänna,
det jag icke hördt någon yttra annat än hvad
jag verkeligen tänkt i detta ämne och i sådant
afseende nödgas jag äfven dela tyngden af ogillandet,
om det äfven icke ifrån Herr Grefve
von Lantingshausen varit åt mig directe ämnat.
Skulle likväl något uttryck vara fällt,
som möjligen kunde hänföras till en personlig
förolämpning, så har sådant undfallit mig; och
då jag aldrig deltagit i något sådant, utan, som
jag redan yttradt, blott i sjelfva saken, anser
jag mig i denna del icke kunna vara inbegrir
pen uti Ridderskapets och Adelns ogillande.
Hvarefter Friherre Anckarsvärd, uppläste
följande:
Då jag uti Plenum den 17 dennes hade
äran afgifva några Anmärkningar emot Utskottens
Betänkande rörande Discont-Regleringen^
7°
Den i April.
fann jag den omständigheten, att Utskotten
för Gotha Canal Disconts utredning e| kunnat
s som t I gång beräkna, det till Cunal-Byganaden
Itmnade förskott af x .100,000 R:dr, vara
af sa betänk ig nnur, att den borde påkalla
en formel g undersökning, huruvida Görba Chra!
Discont Direction varit berättigad lemna
ett sådan lane biträde uran säkerhet, som Discont-Re^lerrentets
12 § föicskrifver, och på
längre tid eller andra vilkor, än der utstakas;
jag äskate derföre att en laglig undersökning
måtte .'öranstalras till befrämjande af upplysning
för den del af Allma, heren , hvilken lika
med mig ej känner andra grunder lör förvaltningen
£,f ifrågavarande Velt, än dem, tryckta
Discont-Reglenienten och BoUgs Reglor lemna.
Jag har likväl all anledning förmoda, att
föga afseende Urer fästats vid den af mig
j sadant ä>dmal väckte Motion, då den, so n
en följd af Utskottens Betänkande, innefiitades
uti mina Anm irkningxr däremot: Jag
anser mig således å nyo böia upplifva min
ödmjuk' anhållan , det en laglig undersökning
måtte blifva förordnad till utrönande af d-n
rät ighet Dncont-Dircction ägt , att ti l Can. 1-  Arbetet förs räcka en sådan Summa, sorn nu
skedt, och att derföre pantförskrifva Canalen ,
sorn i min tanka redan för Bancjuens säkerhet
var enda tillgång; jag finner mig ingalunda tillfredsstäld
?f den uti Herr Santesson ytterligare
upplysningar åberopade 7 §:s3 och 4 moment uti
Gö ht Canal Bolags Discont Reglemente; hvaraf
han tyckes vilja bevisa, att detta Discont
-
Den i April.
71
Verk ägt en verkelig Reglementarisk föreskrift
, att åstadkomma den bi lägenhet hvaruti
Verkets fordringsägare sig befinna, dä deras
insatte penningar till någon del blifvit använde
till Canaiarbetet, och ej i vanlig Discontväg
åter utlånte: Jag tviflar också, att någon
verkligt oväldig, som behagar taga kännedom
om Discont-Reglementet och Bolags-Reglorne,
kan godkänna den bevisning H■ rr Santesson
i sådant afseende framställer. Den som läser
Discont-Reglementet, finner utaf 2 §. att förr
än Canalen blifvit fullboidad må vinsten af denna
Discont ej till annat behof användas än till
Canalarbetets drift &c. &c.
Utaf 11 §. att det blifver Bolaget tillåtit,
att emot lindrig ränta af allmänna Cassör och
enskilte Personer upptaga Lån till Discont- Rö.
relsens oafbrutna underhållande och derföre utgifva
löpande forskrifningar.
12 §. visar huru det åligger Directeurerne,
att med redlighet och yttersta roggranhet
styra och förvalta Discont-Verket, till det Allmännas,
Riksens Ständers och Bolagers derå
beroende förmon och säkerhet, att ada anvisningar
eller förskrifningar, som till Discontering
inlemnas, böra af Directeurerne pröfvas
, om de med behörige Cautioner försedde
äro; och att alla sådana förbindelser ej få
vara ställda på längre tid än 6 månader.
Af dessa § §. visar sig för mig åtminstone,
att Discontvinsten varit det Capital, som,
rj%
Dtn i April,
enligt den af Herr Santesson åberopade §:n,
bordt Canalbyggnaden till handahållas •, att de
Lån , som af enskildte mot lindrig ränta fått
upptagas, haft till föremål att oalbrutet underhålla
Discont-rörelsen, och derigenom åstadkomma
en större Discont-vinst till förmån för
Arbets-Cassan. Om detta §:ns bokstafvera
innehåll blifvit iagtagen , genom försträckning
af 1,100,000 R:dr till Canal-Arbetet, må Domaren
utlåta sig, äfvensom huruvida Reglementets
föreskrift om Caution och 6 högst
12 Månader, som längsta tid för all utlåning,
vid denna försträckning varit jagttagen. g:åe>
Articeln Bolags - Reglorne säger äfven, att årliga
vinsten af Disconten tillfaller under Byggnads-åren
Bolagets allmänna Cassa; men på
intet ställe finnes att de af Allmänheten insatte
penningar eller Creditiverne å Banquen
skulle till Canal-Arbetet få tillgripas och sunda
förnuftet tyckes äfven motsäga möjligheten
afen sådan tanka. Jag förstår således ej, huru
Herr Santesson kunnat så tyda meningen af 7
§, Discont-Reglementet, att Disconten skulle
till obestämdt belopp, och utan afseende på
Varande Discontvinst eller ej, af om handen
hafvande Medel försträcka Canal-Arbetet med,
penningar.. Jag tror icke att det bör låta göra sig
att längre förvilla Allmänheten med ett ensidigt
hänvisande till en enda §, i Discont-Reg.
lementet, eller till den 7:de §. sorn i min tänka
ej kan hafva afseende på annat än DiscontDirectionens
skyldighet, att, i den mohn några.
Medel utaf Discont vinsten vöre att tillgå, dem
CaM-Aj;betet tUlb,3ndabä!la. Då Bolaget ic
-
Dm i April,
73
ke å några andra medel ägde anspråk, är det
svårt att på så sätt förstå Reglementet, att
Banqueus och enskiltes mot 3 proCent insatte
penningar skulle få till arbetet användas.
il:te §. som bestämdt uttrycker Discontrörelsens
oafbrutna underhållande, som enda
föremål för upptagandet af Lån utaf enskilte,
och af publique Cassör, måtte väl uti Reglementet
äga ett lika betydande rum, som den
7 §:n, och torde lemna någon anledning att
fråga på hvad grund den kunnat lemnäs utan
afseende, vid de tillfällen då CanakDirectionens
Penninge-Reqvisittoner öfverstigit beloppet af
Discont-vinsten eller inbetalte Actie-Capitaler.
Jag har vist hört företes att Riksens Ständer
vid 1817 års Riksdag lemnat oanmärkt den
då redan existerande Canal-Verkets skuld till
Disconteo, men jag kan derföre icke tro att
de godkänt förvaltnings-grunderne, hvarigenom
den .uppkommit, och detta så mycket mindre,
som samma Ständer ålagt Bolaget, att minska
denna sin skuld till Disconten med en xo:del
årligen.
Då detta nu ej allenast icke skedt, utan
skulden i det stället blifvit ökad, så anser jag
Riksens Ständers föreskrifter vara öfverskridne,
och sedan Riksens Ständer, uti sin underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:St år 18*n , anhöllo
att Kongl. Maj:st täcktes skilja Bolaget ifrån
sin Discont-räitvgher, vid händelse al yp«
pad öfverträdelse utaf Reglementen eller före»
di
47
Den i April,
skrifter, så tror jag att då varande Ständer
åtminstone i den delen bevarat sina efterträdare
en rättighet att frånkänna Götha Canal Bolag
sin Discont, utan att genom ett sådant steg
skaka gtundvalarne af all frihet.
Jag hemställer vördsamt till Ridderstapet
och Adelns pröfning, om d?t ej skulle vart
lämpeligast att Riksens Ständer anbefalte sin
Justitieombudsman , att till verkställighet befordra
en laga undersökning öfver Götha Canal
Discont* förvaltning j och huruvida den till
Canal Arbetet gjorda försträckning af 1,100,000
R;dr kan vara enlig med Bolags Reglors och
Reglementers föreskrift.
Jig anhåller att detta mitt anförande i sådant
afseende med de öfrige Stånden må blifva
communieerat.
Begärdes på bordet.
Friherre Hjerta, Axel, anförde skriftligen:
Då en värd Ledamot, Herr Grefve v. Lantinghausen
m. 111. emot slutet af eftermiddagsPlenum
den 17 förledne Martil’ klockan 8 om
aftonen, skall väckt en Motion om ogillande
af mina förmiddagen samma dag hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln emot de frenne FilialDisconterna
afgifne uttryck, var jag.ej narvarande;
hade således ej tillfälle att närmare explicera
det ofördelagtiga, som i mittanförande
vållade Herr Grefven v. Flåtens då yttrade miss
-
Den i April.
7?
nöje. och skall, som det säges, i anledning häraf
på Gr fve v. Lantmgshausens begäran, till
Herr Grefven o:h LandtVfarskalken, en Proposition
derå blifvit framsräld, för de dä närvarande
af H Oglo il Kidderskapet och Adeln,
dä den samina med flera Ja och några Nej blifvit
besvarad.
Det hade visst varit för mig angenämt, om
dermed väntats till den dagens Protocolls-justering
blifvit, som nu (till exempel) företagen,
o.:h hade jag förmodat, att ett sådant mål då
om altonen förekommit, hade jag säkerligen
ej bortgått; jag var äfven sinnad att vördsammast
inlör Riddersl.apet och Adeln samma afton
pa Herr Gretve von Flåtens tillkännagifna
missnöje, ytterligare detaille a mina tankar
i olvannämde mål ; men sorn det var
redan klockan 8 på aftonen, ville jag ej då
bortjaga Högl. Ridderskapets och Adelns dyrLara
tid; hvaiföre jag na utber mig den äran
art vid Protocolls Justeringen den samma efter
min of t rtygelse . vördsammast besvara; oeh
det så mycket häldre , som Högloflige Ridderskap!
och Adeln nu äro till större delen närvarande,
emot hvad de voro den förledna 17
Martii om aftonen, då målet förevar.
H . ad nu angår mitt Yttrande om de Irenne
Filial Disconferne , har jag ej sagt annat, än
hvad öfverallt i Riket , upplystäre Människor yttra.
Respective Stats- och Banco-Utskottens Betänkande
upplyser till en del DiscOntcrnas förda
vandel, da man tår lof medgifva, att den för Fä
-
76
Den i April.
dernesländets sanna väl ej är brillant. Malmö
Discont-Directions Förvaltning är nu öppendagad
och Direetionen är nu ställd under lagligt
tilltal. Götha Canal-Disconts Förvaltning är oförmögen
att betala, och att uppfylla sina förbindelser
, samt igenom egen åtgärd kunna reda
sig: Man lärer då lätt kunna falla på den
tankan, att de besynnerligaste orsaker måste
varit vållande, hellst inga olyckor bragt någondera
på obestånd. Fast mera tror man sig
finna, att det öfverdrifna Canalbitradet, som
blifvit Götha Canal byggnads Direction beviljadt
emot högst osäkra, ja! som det påstås,
förut engagerade Hypothequer, vållat oredan;
detta är hvad jag yttrat, men pä gammalmodig
Svenska, och 'arnar ej återtaga; men hvad Herr
Grefve von Platen sjelf angårj har jag icke
ens nämnt honom i mitt anförande och således
dessa omtaha uttryck så mycket orimligare
att på honom kunna tillämpas, som han
alltid ådragit sig både Allmänhetens och min
enskilta högagtning. 4’.de §. i Götha Canals
Bolags Reglor menar jag tydligt utvisar, att
Götha Canals Discont är ett Verk för sig
sjelf, ägande sin egen Styresman; deremot
är Herr Grefve von Platen Styresman och
Directeur för Canal - Byggnaden. Nu efteråt
bar sedermera upplystare män velat påstå, det
Herr Grefve von Platan ändå varit Ordförande i
Götha Canals Discont-Direction, hvilket skulle
vara sa mycket mera otroligt, sorn igenom det å ena
sidan begärda och å den andra sidan beviljade ,,
stora Länbiträde^ dessa bada stora AiUhorittUr,, pik
Den t April.
77
visst sätt, råkade 1 stridiga Intressen, hvarigenom
möjligen Coilission kunnat uppstå och
Controllen dem emellan skall försvunnit, jag
har således ansett för omöjligt det den befattning,
att i begge Directionerna vara Ordiörande
, det skulle förenas i en och samma Person,
och hvaraf klarligen synes, att mins för CanalDisconten
hysta tänkesätt elier gjorda tillmålen
icke varit rigtade emot Herr Grefve von
Platen personligen. Det är med anledning
häraf jag ej trodde mina ordalag skulle kunna
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln ogillas,
hellst det påstås, att sådana i hela Riket, af
svårare innehåll yttras, och oka de den fruk.
tan, Rikets fattigare Innevånare hysa, att nu
och på framtidens Debetsedlar igenfinna denna
så kostsamma och redan bedröfliga Götha Canal.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
uppläste följande:
Herr Grefve von Platen har i ett af cle
förra Plena sökt visa det Götha Canals Discont
varit skyldig, att biträda med Län åt CanalDirectionen,
som ägt rättighet att sådant äska,
samt härledt denna rättighet frän sådana slut-'
sattser, som gifvit mig anledning deremot göra
Anmärkningar. — Herr Grefve von Platen
åberopar Riksens Ständers beslut vid sista Riksdag,
som ålägger Direetion att hafva årligen
verkstäldt så mycket Canal-Arbete, sorn Direction
enligt Plan åtagit sig, vid påföljd, i fail
sådant blifvit underlåtit, att Banquen då icke
78
Den i April,
skulle udemna något af bidraget, intilldess det
åtagna Arbetet vote fullbordadt. At detta beslut
dragas nu den slutsattsen, att da tulia Arbetet
med tillgångar af Medlen icke kunnat
verkställas, har det blifvit, icke allenast en nödvändighet
för Directionerna utan äfven skyldighet,
att söka genom Lån kunna bestrida utgifterna,
för att få det bestämda Arbetet fui.bordat,
förmenande Gr.fve von Flaten att Directioneo
i annat fall adragit sig sa väl Bolagets
som Riksens Ständers förebråelse, att hafva
underlåtit nödig omtanka för Vetkets bästa:
Å! anropande dessutom såsom skäl, att dylik
Lån Operation , före sista Riksdag äfven varit
brukeiig och då af Ständerne utan anmäi k ning
Jetnnad. För att rätt bedomina detta förhållande,
är nödigt att känna de omständigheter
som föranledde Riksens Ständer tili de Deslut,
som togos rörande Canal Verket vid sista Riksdag.
Detta företag, tom ehvad nytta det framJ
deles kan tillskynda Sra*en ontheligen för det
närvarande är hufvudorsaken till Penningr förlägenheten
, till Mynt-värdets förfall och ue olyckor,
som drabba en mängd'af Rikets Innevanare,
hvilka, ehuru sjelfva mer eller mindre vällande
till sin olycka, val böra, men icke kunna
räddas från undergång, utan att artingen Lagarne
skola våldföras eller Folket ä:äggas tillökning
i Skatter, redan så dryga att de näppeligen
dermed uthärda, eller ock Banquen genom
utgifvandet af en ökad Sedelmassa ytterligare
försämra sin Credit och derigenom bereda
ett nytt hinder för Myntvärdets stadgande
och den derpå beroende allmänna säkcrhe
-
Den i April,
79
ten i Penninge-transactioner. Detta företag säges
nu, sedan utsigterne icke svara emot hvad
som väntades dä der föreslogs, vara af Rikets
Ständer till Konungen framstäldt. Der är sannt,
om man utan någon critisk granskning haller
sig vid det sorn står tryckt på papper, så förhåller
det sig så; men om man nogare betragtar,
att aliade som väckt frågan, äro antingen
employerade vid Verket och erhållit lucrativa
befattningar, eller ock Actie-Ägare, som i det
ögonblicket icke tviflade om de förmaner, denna
Canal skulle tillskynda Bolaget, utan fastmera
vore öfvertygade, att denna Inrättning skulle
medföra Interessenters sanna vinning, som
Tull-Arrendet, de andra Disconterne, samt flera
dylika Corporationer, det vill säga minst
12 å iy proCent för Capitalet; vidare att aå
man sökte motverka Forslaget, såsom kostande
Staten i en stund dä alla resoutsser bebofdes
till det som angelägnare var, svarades att
det skulle kosta Staten intet, det vore ett enskildt
Bolag , som bekostade alltsammans; så
synes häraf att Planen förut var uppgjord, Bolaget
till det mästa redan sammansatt, och
hade säkerligen upphofsmannen härtill, i fall
lyckan krönt företaget, trädt fram lör att skörda
hedren derföre, i det ställe att Riksens Ständer
nu, sedan det misslyckats, skola tjena till
en skärm, bakom hvilken den, som gjordt projectet
kan dölja sig. Man kan haraf alltså med
tämlig säkerhet finna med hvad saI det kan
påstås, att Riksens Ständer halva, såsom första
upphofvet härtill, förbindelser att uppfylla
emot Actie-ägare, som endast af Patriotisme,
So
Den i April.
på Ständernas uppfordran, hafva insatt sins
Capitåler i detta Verk. Efter denna lilia digression
, som dock är i sammanhang med
egentliga ämnet, får jag visa anledningarne tili
Riksens Ständers beslut vid sista Riksdag. Sedan
Grefve von Platen förklarat Bolagets oförmögenhet
att fullborda Verket utan understöd
af Staten S3mt såsom skäl dertill anfört, dels
det lidande, Bolaget måst vidkännas, derigenom
att Arbets-Commenderingen måst gå i Fält,
hvarföre påstods ersättning af Staten, dels emedan
den första Planen varit felagtig, hvilket
skylldes på Majoren Bagge, som redan var
död, samt ändteligen att sådana hinder mött
vid verkställigheten, som icke kunnat förut
ses,
emedan de voro dålde i jorden. Det
Var just af dessa anförde omständigheter, man
sökre bevisa det oförsigtiga i fullföljandet af
detta Verk, emedan man lika så litet framdeles
som tillförene kunde se hvilka impedimenta
i jorden skulle kunna hindra framgången,
samt osäkerheten i Directionens intyg om capaciteten
hos de personer , som skulle uppgöra
Planen till arbetet, då Directionen nu förklarade
Major Bagge för ignorant, ehuru han förut varit
af densamma erkänd såsom ägande fullkomlig
insigt i detta ämne. Men inga skäl kunde
hindra fortfarandet af ett företag , som i närvarande
stund snäre sagt allmänneligen med
gifves
varit ett olyckligt påfund och söm endast
lör den förmenta Rikets beder bör, utan
afseende på hvilken uppoffring som bellst, fullföljas;
det blir först framtiden som kommer atc
bedöm
-
Den i Åprit.
bedömma huru ett sådant Nationelt misstag
bör anses; Riksens Ständer biföllo således Verkets
fullföljande och anslogo dertill, såsom bi*
drag af Staten, årligen 300,000 R:drt hvilka,
jemte vissa proCents årlig inbetalning af Actie*
Capitalet samt vinsten på Disconten, ansågs
vara behöfliga , tili utförande af det årliga arbetet,
som, efter förmodeligeh Grefve von Plåtens
egen för Stats-Utkottet framlägde Plan,
borde verkställas årligen , med förbehåll att Ban.
quen icke af nästkommande årets bidrag skul*
le utbetala något förr än förra årets arbete var
fullgjordt. Enär nu Grefve von Platen uppgifver
, att arbetet med de änsiagtte medel icke
kunnat verkställas, så måste dertill vara vållande,
antingen felaktighet i Förslaget, Och då
synes att man i den delen icke kommit tili
större fullkomlighet än förut, eller ock genom
misshushållning, då man finnér af Bolags Stämmo-Protocollen,
att för ett år omkring yö.oöo
R:dr blifvit afskrifne för bortskämd Proviant
med flera onödiga och opåräknade utgifter; så
tycktes en undersökning påkallas för att få Ve*
ta om någon ersättnings fråga kan äga rum.
Emedlertid anser Grefve Vött Plåten Sig
icke hafva handladt lagstridigt, då hån, för att
dölja rätta förhållandet, Samt icke blifva i saknad
af bidraget, gjordt Pentiinge lån i Disconten utart
borgen, hvilket i Discontens Reglemente dock
är förbudit, samt efter Ständernas förnyade föreskrift,
att om afsteg från Reglementet gjor*
des , borde Banco Fullmägtige sådant hos Konufl*
Ridd. ec/t Ad. Prat. V B. 1 Afd. XI. it.
8a
Den t April.
gen anmäla samt Disconterings-rättlgheten upphöra.
Herr Grefve von Platen lärer således
hafva svårt att rättfärdiga sitt förhållande dermed,
att förra Ständer utan anmärkning lemnat,
att dylika Lån varit gjorda förutj derigenom
hafva icke Ständerne autoriserst att dylika
missbruk finge fortfara ; motsattsen kan slutas
deraf, att utaf det årliga Byggnads-bidraget
en viss Summa blifvit deponerad till afbetalning
å den förut gjorde Skulden, sorn således
skulle försvinna, men icke ytterligare förökas;
den motsatta åtgärden är således ett missbruk af
Ständernas öfverseende godhet, som sedt igenom
finger med en olaglighet. Det blir derföre
ett skäl för nu varande Ständer, att låta
lagligen beifra sådan sjelftagen myndighet,
hvarigenom man ansett sig berättigad att disponera
Discontens tillgångar efter behag, samt
befordra Discont-Directionen till ansvar och ersättning
derföre, att de emot Reglementets föreskrift
ahvändt Medlen till stående Lån, och det
till Canal-Verket, hvarifrån de icke kunna återfås,
utan kommer Creditorernas förlust att derigenom
förökas.
Fåfängt lärer kunna påstås, att ansvarigheten
derigenom upphört, att Decharge erhållits
af Revisorerne och af Actie-ägare. Detta gälde
icke med Malmö ; de hade icke allenast
Decharge af Bolaget och Banquens Revisorer,
utan äfven Konungens godkännande, i anledning
af Justitiae-Cancellerens hemställan, att ingen
anledning till åtal emot dem fanns. Efter
sedermera bättre* upplysning kunde hvarken
Den i April.
83
Konungens beslut än mindre Actie-ägares frikännelse
likväl hjelpa dem.
Senaste Riksens Ständers Revisorers vitsord
om nit och skicklighet, har också blifvit
såsom skäl anfördt och nu i en dessa dagar utkommen
skrift af Commerce-Rådet Santesson
äfven åberopad.
Såsom en af dessa Revisorer får jag förklara
detsamma, jag en gång förut gjordt, att
ehuru Riksens Ständers Revisorer, i grund af
Instruction, ägt granska förhållandet, ansågo
de den otilirackeiiga tiden för deras göromål,
böra på andra föremål användas, då intet tvifvelsmål
hos dem uppstod, att ju Herrar BancoFuilmägtiges
Berättelse, såsom jemväl grundad
på de enskildte Revisorernas Decharge var
tillförlitelig, så mycket mer som de frtmlagde
månatliga Rapporter från Disconten visade
ett betydeligt öfverskott till Discontens faveur;
utan att likväl specifikt upptaga att en Fordran
af 100,000 R:dr ägdes i Canal-Verket utan borgen,
samt att ibland Hypothekerna fanns för
y å 600,000 R:dr Verkets egna Actier, som äro
af ringa värde — Man kan däraf finna att detta
vitsord icke kan bemantla någon fördold
olaglighet. 1 anledning af detta, yrkar jag laglig
undersökning härutinnan j uti hvilken begäran
jag förmodar Grefve von Platen understödjer
mig. Oagtadt att vi i ämnet äro af olika
tankar, tror jag likväl han har den öfvertygelsen
att han har rätten på sin sida och kan lagligen
försvara så väl sina egna, som Discontens
84
Den t April.
göromål, såsom ock att, då tydeligen år tillkännagifvit
det misstankar om Discontens för.
vältning äger ram, han lika med hvarje redlig,
hvars ifrigaste önskan det är att få san.
ningen uppdagad och dervid påkastade skuggor
skingrade, väljer en laglig undersökning af
sina handlingar och icke med åberopande af
frikännelser eller försummade formaliteter i Rättegångs-ordning,
söker undandraga sig Lagens
kraf, hvilket endast nyttjas af sådana, hvars
inre medvetande bära vittne emot dem.
Begärdes pä bordet.
Munteligen tilläde Friherre Staél von Holstein.
- Det han instämde till alla delar, uti
hvad Friherre Anckarsvärd nyss anfördt.
Herr Heykenskjöld, Detlof.- I anledning af
hvad Friherre Anckarsvärd anfört, vill jag erinra,
att enligt min tanka var det de uttryck, som
Friherre Hjerta fällde om Götha Canal-DiscontDirection,
hvilka af Ridderskapet och Adeln
ogillades.
Hvad åter angår Anmärkningen vid det
biträde Discont-Directionen lemnat Arbets-Cassan,
var det skada att Friherre Anckarsvärd
icke var närvarande den 17 Mars eftermiddagen,
då Grefve Von Platen så fullständigt dev$«
loppcrade skälen dertill. Götha Canal Directioa
var å ena sidan ålagd förrätta ett visst Arbete
årligen, och I den andra att icke öka det Lån
Arbets Cassan upptagit. Da det förelagde Ar.
Ben i April.
betet kostade mera än påräknadt var, visade
sig nödvändigheten att bryta ettdera af dessa
Förordnanden. Djrectionen valde efter min
tanka det bästa, dkt att upptaga Lån och verkställa
det föreskrifna Arbetet. —I afseende äter
pä Friherre Anckarsvärds Yttrande om tilltal
emot Götha Canal- och Discont-Directionerne ,
får jag erinra, att Grefve von Platen sjelf begärt
undersökning och om man agde rättighet
att sluta a priori, är jag öfvertygad om, ätt
den som begär en undersökning öfver sitt förhållande,
lärer ej heller frukta undersökningens
utgång. För min del tror jag äfven, att Directionen
förhållit sig så, att den ej bör frukta, att
deras åtgärder läggas i öppen dag.
Friherre Anckarsvärd.- Jag var visst närvarande
då Grefve von Platen lemnade de omförmäldte
upplysningarne. Jag yttrade just derefter
att j »g då likasom nu ej af dess Anförande
blifvit öfvertygad. Jag har icke begärt, att
Justitia: Ombudsmannen skulle tilltala Göiba
Canal Directionen, utan jag har blott satt i fråga,
att Justiae-Ombudsmannen borde befordra
undersökningen om Directionens förhållande till
verkställighet.
Herr Heykenskjöld.- Jag har ej fattat annat,
än att Friherre Anckarsvärd yrkat tilltal emot
Götha Canal och Discont-Directionerne; men
för öfrigt anser jag att begära tilltal och undersökning,
vara detsamma.
Grefve von Lantingshausen, AlbrectJag får
85
Den t April.
nu endast, till hvad jag der» 17 Mars eftermiddagen
anförde, äran tillägga, att jag af delicatesse
ej ville nämna Friherre Hjerta, såsom
frånvarande; men jag ansåg det vara klart att
jag ej kunde mena någon annan, emedan jag
ej hörde någon fälla så svåra uttryck som Friherre
Hjerta. Min anmärkning vid Friherrens
Anförande hade tidigare ägt rum, om jag kunnat
erhålla ordet, innan de som förut anmält
sig att tala, blifvit af Herr LandtMarskalken
uppropade. Den hemställan jag gjorde var i
öfverensstämmelse med yo §. i Riksdags-Ordningen;
och nu lärer icke vidare fråga derom
kunna uppstå. Friherre Hjerta har väl nu förklarat,
att han ej ment Grefve von Platen; men
jag underställer, om icke de af Friherre Hjerta
fällde yttranden voro förolämpande för Grefve
von Platen , såsom Ordförande i båda Directionerne.
Friherre Boye, Ludvig.- D.å den Motion,
hvarom nu är fråga, här gjordes af Grefve
von Lantingshausen och af mig understöddes,
varade ännu hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln intrycket af den känsla, som hade uppkommit
under afliörandet af Friherre Hjertås
Anförande; icke af Friherre Anckarsvärds. Detta
intryck kan nu vara försvunnit; mea jag
tror likväl att det var rättvist. Forklénliga tillmålen,
de må nu vara beledsagade af hvilken
sannolikhet som helist, äro alltid — tillåten
mig, mine Herrar! att påminna derom, — s;i
länge sorn Domaren ännu icke , med Lagens
visshet lötkl?rat dem för sanningar, ingen ting
Den t April.
3?
annat, än tomma beskyllningar; och de äro
således ingalunda Argumenter, hvarken att här
framställas, eller att här antagas, emedan ds
alltid äro af natur, att till rigtjgheten fordra
Domstolens sanction. Jag formar mig aldrig
att tro , det ett Riks-Stånd någonsin bör antaga
eller gilla sådana enskildfa beskyllningar,
sorn en Domstol efteråt möjligen kan förkasta.
Då nu Motionen var gjord angående ogillande
af några Friherre Hjertås uttryck, trodde
jag, att om Motionen blifvit afslagen, bade
följden varit, att Allmänheten, som skall läsa
våra Protocoller, hade ansett uttrycken vara af
vart Stånd formeligen gillade; och det var detta,
som jag trodde borde förekommas. Jag
ansåg det så mycket häldre nu kunna ske, som
ett sådant ogillande aldrig utfallit mindre ofördelagtigt
för uttryckens framställare, än nu.
Friherre Hjerta är af oss alla ansedd för en
rättskaffens man, sora icke med uppsåt förolämpar
någon. Den glada och naiva fritalighet,
som han vandt oss vid, i sina anföranden,
har utmärkt ett förlitande till Ridderskapets
och Adelns benägenhet, att häldre afse hans
välmening än granska hans ord; och jag är öf^
vertygad att han, i detta förlitande, icke heller
denna gången mlssräknadt sig. När vi således
kunde, utan att minska något af vårt afseende
för honom , lemna det ogillande åt hans
uttryck, som rättvisan och Allmänhetens uppmirksamhet
påk hlade, så tror jag alltid, att
vi deri gjorde rätt.
Friherre Hjerta, Axel: Jag är oändeligen
8?
Den t dpril
-
smickrad att finna en så vältalig man, som Friherre
Boye åtaga sig mitt försvar. Oombuden
är han och misstager sig högeligen deruti att
jag attaquerat någon personelt. Jag har blott
anmärkt Discont-Directionens Conduite, och alia
tala derom på ett ofördelagtigt sätt. Ridder.
skåpet och Adeln har likväl ogillat mina dervid
nyttjade uttryck, och jag mäste finna mig
dervid, men jag reserverar mig deremot till
Protocollet,
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, om icke all vidare öfverläggning, i anledning
af Ridderskapets och Adelns ogillande ut.
af Friherre Hjärtas till Protocollet den 17 sist»
ledne Mars nyttjade uttryck finge upphöra.
Ropades Ja,
Då Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig,
härefter anmälte sig att tala, erinrade Herr
Grefven och LandtMarskalken, att Ridderska.
pet och Adeln redan beslutat, det ali vidare
öfverläggning rörande Friherre Hjertås ofvannämnde
uttryck borde upphöra.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus.- Nu
ifrågavarande ämne delar sig i tvänne delar j
den ena är personel. Efter Högloflige Ridder,
skåpets och Adelns för mig så smickrande beslut
i detta hänseende, får jag, med betygande
af min lifligaste tacksamhet derföre > förklara;
att jag med yttersta varsamhet, skall pä detta
rum söka undvika, uti allmänna äreoder in
-
Be» i April
89
blanda personligbeter; och om sjelfva saken
oundvikeligen skulle föranleda till uttryck , hvilka
bära anseende deraf, är dock sådant tvärt
emot min mening, och ett förhastande, som ingen
häldre än jag önskar gifva den tydning,
som vederbör.
Hvad åter angår sjelfva saken, sä, med
full känsla af lyckan att vara Svensk, kan jag
ej annat än önska en laglig undersökning af
Directionens åtgärder. Aldrig har jag skydt den,
och yttrar mig nu ej under hvad form den bör
äga rum, fullkomligen tryggad under vår fria
Samhälls ordning, hvilken får afgöra huru öfver
Svensk Man, Svensk Lag bör skipas af Svenska
Domare,
Nu till saken — ehuru den ej egentligen
hör til! närvarande öfverläggnings-ämne. Men i
följd af hvad som blifvit sagdt af en värd Ledamot,
får jag be om ursägt för den tid jag upptager.
Ty då ärendet innan korrt torde komma
under öfverläggning oyh skadliga intryck
skulle vållas af hvad orätt anfört är, anser
jag mig skyldig upplysa sanna förhållandet.
Det är sagt att i8iy års stora Förslag öfver
Canal Byggnaden är mitt—Denna uppgift
förundrar mig högeligen höra af den, som i följd
af ett allmänt uppdrag haft tillfälle granska
håde Förslaget och det dermed åtföljande vidlyftiga
Memorial-Protocoll, som val är undertecknadt
af mig, såsom Ordförande, men oell
af Verkets Öfver-Mechanicus, såsom den det
9o
jpfn i April.
upprättat det. Detta kallas nu mitt; och om jag
varit i stånd göra det ensam, ser jag ej att det
derföre hade mindre värde, om det annars är
rigtigt; men nu grundar det sig på all* vid Verket
varande kunnige Mans samlade erfarenhet, och
deraf hade den värde Ledamoten kunnat skaf*
af sig all nödig upplysning, då'dessa handlin*
gar tili allmän efterrättelse och efterlefnad
förvaras i Banquen.
Hau har vidare sagt, att Directionen kallat
allidne Major Bagge en Ignorant. Hvar-*
ken jag eller någon af Directionens Ledamöter
skulle, kunna, med bibehållande af egen
agtning, fälta ett sådant omdöme om en man,
hvilken drifven af tjenstenit och i sitt kali fann
sin förtida graf på Sjöbotten,
Jag har alltid ansett Major Bagge för den
skickligaste i yrket, sorn dä fanns j Sverige,
den der vid aila tillfällen visade ett nit , sorn
bör freda dess minne.
Han var den förste, som upptäckte otili*
räekligbeten af sitt första Förslag. Vid siri död
var han sysselsatt med uppgöringen af ett nytt.
jag vädjar till en hvar uti detta upplysta Samfund,
örn vid en enkel Bruks-Anläggning, en
blott husbyggnad, ej missräkningar i första För-,
slaäet inträda,
Efter 5 års erfarenhet trodde man sig först
i stånd att uppräfa ett fullständigt kostnadsoch
Arbets Förslag olver det hela} men anna
Den i April.
9i
osäker, framlade man , uti ett åtföljande serskilt
Protocoll, grunderna för detta Förslag,
på det nogaste utförde. Nu berättar man, att
denna Calcul slagit fel. Detta är mig obekant.
Blott en enda Bergsprängning, dä okänd, har
inträffat foch för dylika händelser reserverade
jag mig år 1815, sorn Ridderskapets och Adelns
Protocoller utvisa); men arbetet har ej
derigenom blifvit uppehållit, ty man var skyldig
utfinna medel till svårigheters öfvervinnare
de; och om än detta något fördyrade kostnaden,
sä vinnes den igen på annat ställe. Men
deremot är det en sanning, att Sveriges hofvudås
är genombruten och segelbar med en 2
mils lång Canalsträcka och alltså fullgjorde
hvad som var sagt skulle utföras på den i Förslaget
utsatta tiden.
Vidare är sagt, att på ett år 70,000 R:dr
blifvit afskrifne för förskämd Proviant. Detta
är för mig äfven något nytt, och jag får beklaga,
att innan sådana uppgifter frambäras,
den värde Talaren ej sökt underrättelser der
han bordt göra det; han hade då kunnat öfvertyga
sig om att denna förlust ej uppstått af
förskämd Proviant.
Om på ett år 70,000 R:dr skulle gå förlorade
för oduglig Proviant, så vore jag visserligen
ganska oskicklig till det förtroende
mig är uppdragit, utan att hvarken Arberets
vidsträckthet eller de många kringspridda Magaziner
kunnat tjena till undskyllan, Men äfven
detta föfhål.an.!e är tillfullo redan igtf
92
Den i April.
utvecklat uti det meranämnde uti Banquen nedlagda
Memorial-Protocoll. Huru har detta helt och
hållit kunnat undfalla den, som varit Revisor uti
Banquen, där dessa handlingar äro att tillgå
till upplysning utaf Canal-ärenderna ? Förhällandet
med dessa 70,000 R:dr är som följer:
Trouppen provianteras utur Magaziner efter
en viss gifven, af Konungen faststäld Taxa,
och då Trouppens dagspenning, samt öfriga
Arbets Lön, från Arbetets början varit densamma,
kunde Proviant-Taxan naturligtvis icke
betydligen höjas, om ock inköps-priset betydligen
öfversteg den; och den förlust häraf
uppstår, redan i8tj påräknad och uti Calculerne
upptagen, är den nu ifrågavarande. Till
vidare Bestyrkande hvaraf jag bio t får åberopa
dels hvad jag förut sagt, dels oftanämnde
Protocoll; dch då jag för denna gång ej vidare
vill uppehålla Ridderskapet och Adeln, får
jag blott anhålla, att man af dessa profbitar
vill bedömma hvad vitsord, de uppgifter förtjena,
som på sådant sätt framställas.
Friherre Staél von Holstein.- Hvad Grefve
von Platen nu yttrat synes isynnerhet vara rigtat
emot mig. Om jag nämnt att Grefve von
Platen uppgjort Förslaget till Canal-Arbetet,
så synes mig att jag dertill haft goda skäl;
man anser i allmänhet Gretve von Platen vara
den, som uppgjort planen till hela Verket. Om
han nu intet vill att denna heder skall tillerkännas
honom, så må det då bli för dens räkning,
som dertill finner sig befogad. Att jag
om Major Bagge nyttjat det ordet Ignorant,
Den i April.
93
medgifver jag vara origtigt, samt derföre återkallar
det. Att Major Bagge varit en man af
lärdom och insigter, betviflar jag alldeles icke,
ehuru jag ej kände honom ; allt hvad jag härom
vet, äf att då Grefve von Platen Vid sista
Riksdag var nödsakad gifva Canalens beklagliga
belägenhet tillkänna, samt att förmå Staten
lemna biträde af penningar till dess fullbordande,
anfördes såsom skäl, att Major Bagge
icke ägde erforderliga insigter i bedömandet
af hvad ett sådant arbete kunde kosta, då
han uppgjordt ett Förslag, som knappast Svarade
emot gtdeien af kostnaden. Den ursägten
att dylika missräkningar äro vanliga vid alla
Förslager af Bruksanläggningar, byggnader
m. m, är så mycket mindre lämpelig, som i
fall Grefve von Platen haft denna sakkännedom
redan 1809, han icke bordt sådant förtega i
ty hade ett ord derom blifvit* nämnt, hade säkert
aldrig denna Canal, som nu sätter oss i
sådan brydsamhet, blifvit företagen; det var
endast i förlitande på Grefve von Plåtens kunskaper
och dess försäkran, att den kunde verkställas
med 1,600,000 R:dr, samt det utan Statens
Gravation, endast genom sammanskott af
Private.
Då vi nu deremot finna opåliteligheten af
det som då uppgafs, och man ännu åberopar
att hinder möta, dem man ej kunnat förutse,
således alldeles i osäkerhet huru många Miljoner
ännu erfordras till fullbordandet af detta
Verk; så synes hoppet allt mer och mer försvinna
om en lycklig utgång, och vore dä tro
-
94
Den i April.
ligen säkrast att taga den mindre skadan i 'stället
för den större, samt låta företagst hvi*
la. Hvad förlusten af den förderfvade Provianten
angar, så finnes denna uppgift i en tryckt
skrift, sorn snart lärer blifva alimänt bekant.
Äfvenledes öar bär blifvit yttrat och tnedgifvit,
att en olaglighet måst begås deruti,
att Län blifvit upptagne i Djsconten tili Canal-Arbetets
behof, emedan det annars icke
kunnat fullbordas enligt den fastställde planen,
då de dertill anslagne medel varit otjllräckelige.
Det lärer svårligen kunna försvaras,
att man för att dölja ett misstag begår en
olaglighet, att man för att fullborda ett arbete,
hvartill Fonden är bl i tvert otillräcklig, antingen
genom misscalcul eller misshushållning, griper
till andras Egendom och använder den sig
till nytta, hvarigenom nu möjligen Discontens
Creditorer kunna komma att förlora å 20
proCent. Det är derföre ett lagligt påstående,
att de som detta gjordt måtte med sin Egendom
vara ansvarige, åtminstone för de 2 Jo,000
R.-dr, hvilka sedan sista Riksdag å nyo af Canal-Direction
blifvit i Disconten upplånte. Förhållandet
är i denna del alldeles lika med det
som händt i Malmö, att! man nemligen emot
Reglementets föreskrift, utan säkerhet tillgripit
andras penningar och dem till egen nytta användt.
I anledning häraf yrkar jag skyndsam
undersökning härom, samt att Banco-Fullmägtige
måtte taga nödiga mått och steg till bevarande
af Creditorernas rätt till denna tillgång.
Pierr Grefven 0J1 Landt Mar skalken anmärk
-
Den i April.
95
te, att som Fr i herr ajne Anckarsvärds och Stael
von Holsteins för en stund sedan uppläste
skrifteliga Anföranden blifvit begärde pä bordet,
komme ock den af bemälde Friherrar
viickte fråga, om undersökning rörande Götha
Canal Discont-Directions förhållande att tili
nästa Plenum hvila.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard.- Jag
får först förklara, det jag med uppmärksamhet
läst Götha Canal Directions, rörande Canal-Verket
utgifne handlingar, men icke någorstädes
funnit, att Directionen fällt förklenligt omdöme
om Major Bagge. Derefter vill jag, till
förekommande af prsjudicat lör framtiden,
anmäla min reservation emot det Ridderskapets
och Adelns beslut, hvarigenom en dess
Ledamot, som anmält sig att tala, bief nekad
att yttra sig i ämnet. Att beslut tages, det
öfverläggningen i en fråga skall upphöra, innan
hvar och en, som anmält sig lått tillfälle att
yttra sig, anser jag vara stridande emot <jo §.
i Riksdags-Ordningen. Om jag ej misstagit
mig, så bar Friherre Stael von Holstein denna
gång att tacka Grefve von pisten derföre,
att han fick -tala; ty sedan det tillåtits Grefve
von Platen, kunde det icke nekas Friherre
Stael.
Herr Grefvert och Landt Marskalken yttrade,
det han i anledning af hvad Herr Munck af
Rosenschöld anfört, ansåg sig böra erinra det
han, utan att pä minsta sätt vidröra den uppkomne
frågan, angående undersökning af Gö
-
96
Dm t April.
tha Canal-Disconts Directions förhållande, endast
till Ridderskapet och Adeln hemställt, om
icke all vidare öfverläggning, rörande Ståndets
ogillande af Friherre Hjertås anmärkte uttryck
måtte upphöra; och då denna Proposition
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen,
hade Herr Grefven och LandtMärskalken ansett
samma beslut äfven böra lända till efterrättelse.
Herr Munck af Rosenschöld i Jag reserverar
mig emot beslutet, det må angå hvad ämne
som hellst j det kan leda till ett farligt pr*-  judicat, och anhåller att min reservation måtte
i Protocollet antecknas.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Då jag för
en stund sedan begärde ordet, var det blott
för att utbedja mig få (asta Högloflige Ridderskapets
och Aleius uppmärksamhet på de i
den då uppl iste yo § af Riksdags ordningen
Utstakade sätt, huru frågor om personligen förolämpande
uttryck, kunna i ett Riks Stånd afgöras.
Detta synes enligt derna §:s tydelig*
lydelse, blott kunna ske på ; serskildta sätt,
nembgen: Antingen kan Ståndet anse frågan
ej förtjena något slags afseende, utan låta den
alldeles förfalla; eller ock anmoda LandtMarskalken
eller Ståndets Taleman, art gifva den
Ledamoten, sorn sig törgåtr en tjenlig föreställning
och varning; eller slnteligen att enlig4
78 §• meC* -g-idelars pluralitet tillåta, att
den brottslige må tilltalas vid laglig Domstol,
Beti i April* 92>
Det 4:cle sätt att afgöra dylika frågor, som
Högloflige Ridderskapet och Adeln under denna
Riksdag några gånger användt, nemligen:
Att Ståndet förklarar sitt ogillande, fruktår jag
således ej är med Grundlagarne öfverensstämmande.
Det var blott denna anmärkning, som
jag önskade få i Protocollet antecknad,
Fortsattes den i förmiddag började pröfning
af Riddarhus-Utskottets Utlåtande öfver
Riddärhus-Directionens Riksdags-Berättelse.
7 §*
Riddarhus-Utskottets hemställan, att aflidne
Riddarhus-Secreterafsn Silfverstolpes arne
oförsörjda Döttrar kunde, i händelse af deras
Moders död eller möjligen trädande i nytt
gifte, få, så länge de äro oförsörjde, uppbära
en årlig pension af 100 Rrdr Banco hvardera,
Lief af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Undertecknad Protocollsförande afträdde;
då nu förekom ett ärende, hvaröfver serskilt
Protocoll fördes.
Sedan undertecknad derefter åter tillträdt
Protocollet, företogs till pröfning, RiddarhusUtskottets
hemställan, dels att under förutsättande,
det Ridderskapet och Adeln med afseende
å Riddarhus-Secreterare-tjenstens verkliga
Ridd. och Ad. Prof. V B, i Afd$ 13, 14*
98
Ben i Apil.
vigt, Försätter Secretrraren i det tillstånd, att
han kan äga sin deremot svarande utkomst
och hvarom Utskottet serskildt Betänkande afgifvit,
Riddarbus-Secreterare-tjensten hädanefter
ej må med någon publique Tjenst förenas,
dels ock, att Riddarhus-Directionen må efter
6ig för tillfället företeende omständigheter bestämma,
huruvida en af Directionen tillförordnad
Riddarhus-Secreterare må intill Ridderska*
pets och Adelns nästa Sammankomst i utöfningen
af en förut innehafvande Tjenst, fortfara
eller icke.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde skrif*
teligen:
Jag medgifver det Riddaihns Secreteraren
under Riksdagarne är. sä sysselsatt, att han
omöjligen kan hafva annan Tjenste befattning j
likvist tror jag handläggningen emellan vära
Riksmöten vara sä inskränkt, att han lätt
kan bestrida andra Embets-göromål j det ligger
utom dess i människans känsla att stiäfva efter
något bättre, men en Rirtdarhus-Secreterare,
äfven med den utmärktasre skicklighet,
har för denna syttring allt hopp emot sig,
om han skall vara bonden vid en Tjenst, som
svårligen lemnar utsigt till någon vidare befordran.
Högloflig? Riddarhus-Utskottet, sorn Sena
sidan insedt nödvändigheten att för bättra Riddarehus
Secreterarens Lönevilkor, men å en annan
trott lämpeligast vara, att denne Tjensteman ej
Den t April,
99
bör tillika hafva någon publique Embets-befattning
, har föreslagit att af Riddarhus-Cassans
inkomster t.lislå en afpassad årlig Löne-förhöjning,
och hvilket äfven blifver nödvändigt,
så vida Betänkandet i sjelfva hufvudsaken god*
kännes ; men enär annan utväg finnes , till förbättrande
af Riddarhus-Secreterarens vilkor,
för honom säkerligen mera tillfredsställande,
och hvilken på minsta sätt ej ligger Cassan
till last, tyckes mig att en sådan häldre bör sökas;
och då vi derjemte känna , att Secreterarne
i de öfrige Respective Med-Stånden alltid nämnas
af Personer, sorn innehafva publique Em*
beten, ser jag ej någon fullkomlig anledning
hvarföre Riddarhus Secreteraren icke må äijä
någon annan Syssla, enär, genom nödiga föreskrifter,
han sättes utur möjligheten att försumma
sina åligganden vid Riddarhus-Cancelliet.
Utur dessa skäl och äfven ledd af den
principe, att man bör göra en förtjent Medborgere
så nyttig för Staten och lycklig för sig
sjelf, omständigheterna medgifva, då sådant
kan ske utan andras förolämpande, är jag fot
min enskildta del af den mening, art Ridderskåpet
och Adeln icke må lägga hinder i vägen
för Riddarhus-Secreterarne, att kunna bestrida
något annat publiquet Embete, dock
alltid med den ovillkorliga skyldighet å deras
sida, att förskaffa sig tjenstfrihet under
Riksdagarne; sadana äro mina tankar i denna
fråga och jag underkastar Ridderskapets och
Adelns pröfn ng ödmjukeligen om de förtjena
någon uppmärksamhet.
100
Den i April.
Friherre Sparre, Sixten, uppläste följande3
Oaktadt emot Högloflige Riddarhus Utskottets
Betänkande, angående skiljande af Rid»
darhus-Secreterare tjensten från ail annan Tjenste-befattning,
skulle kunna anföras, prsjudicatet
af förre Secreteraren, hvilken af en Kongl.
HandCassa hade en årlig Lön af 300 R:dr E:cor,
som således, efter Utskottets beräkning bordt
sätta honom i vida mera beroende af Regeringen,
än en publique Domare-befattning af sådan
oberoende egenskap att hela KonungaMagter»
ej vore tillräcklig, att utan laga dom och ransakning,
honom den fråntaga; och oaktadt flerahanda
skäl, byggda på sunda beräkningar, skulle i
detta ändamål kunna framställas, vill jag blott
fästa mig vid en omständighet, som synes mig
af nog vigt, för att påkalla Ridderskapets och
Adelns upplysta och fördomsfria uppmärksamhet.
Denna är svårigheten och jag vågar nästan
säga omöjligheten, att finna en Person,
som med erforderliga serdeles egenskaper och
skicklighet för att värdigt uppfylla den ansvariga
och vigtiga platsen af Representativa
Magtens Secreterare, och hvartill ofelbart
fordras en man uti sin verksammaste ålder —
tillika förenade den blott vegeterande liknöjdhet
och lamhet, som kunde förmå honom att på
en gång låta sönderslita hvarje band, som
ännu qvarhöll honom vid allmän Tjenste-befattning,
för att godvilligt, för största delen af
sin lifstid till odelad sysselsättning blott välja
åskådandet af Arctyv-luntor och GenealogieF,
Den t April.
101
ett tidsfördrif kanske mindre tjenligt att fullkomna
än att förslöa skickligheten; åtminstone
har det gifvits exempel derpå.
Och — är det ej snarare att förmoda det
enformigheten af Riddarhus-Directionens Protoeoll
emelian Riksdagarne och hvardagligheten
af påskrifter på Genealogier och Diplomer,
hos Secreteraren skola nedstämma den lyftade
åsigt af Riksvårdande angelägenheter, sätta
honom pr filen af allmänna ärenders gång och
förlama den kraftfullhet, som otvifvelagtigfc
för ingen är af mera nödvändighet än för
Riddarhus-Secreteraren, vid dess handläggning,
under lagstiftande Magtens sammanträden? Och
månne ej denna dvala lik den tvingade Sömnens,
mera gör slö och lam än uihvilar.
Men om svårligen någon ung man med
skicklighet och verksam själ, härtill skulle kunna
förmås, skall då Secreterare-tjensten hos
Ridderskapet och Adeln blifva en Pension åt
någon åldrig, som, vid slutad bana, blott har
till syftemål, att jemte nödig bergning i maklighet
få tillbringa sin tid emellan Riksdagarne,
under hopp att hjelpligen halka sig. fram vid
Riksens Ständers,Sammankomster ? Det så myc.
jtet befarade inflytande på allmänna Åren.
ders behandling under Riksdagarne, torde vis.
serligen ej vara af någon betydenhet, då man
betragtar att Secreterarens Tjenst är} att troget
anteckna hvad som sä ges och beslutes, utan
att dertill på något sätt kunna mot- elles
medverka»
102
Ven t April.
Om man till Utskottets Ledamöter icke
blott ej tvekar, utan äfven i vissa Utskott' anser
behöfligt, för upplysningar och grundelig sakkännedom,
att välja Embetsman, torde vid jemförelsen
emellan dessas möj i a inflytande på
ärendernas beredning och framställning hos
Riksens Ständer, samt ett Stånds Secreterares,
man lätt kunna öfvertyga sig om den ringa
farhåga, man i detta hänseende med grundad anledning
bör hysa.
Men till undanrödjande af all möjlig fruktan
i denna omständighet, uti hvilken jag erkänner
mig lika ömtålig som någon annan af
detta Riddarhus, får jag vördsamt hemställa:
Det Riddarhus-Secreteraren hädanefter ej
må äga Representations-rätt, hvarigenom så väl
hans inflytande som den möjliga öfverlägsenhet,
han genom ett trägit följande at alia ärender
skulle kunna äga, säkrast göres overksam.
Denna af Riddarhus Secreterare hittills ofta begagnade
rättighet, anser jag högst nödvändigt
att dem alldeles fråntaga} och skulle jag snarare
trott af Utskottet hafva varit att förvänta
ett nogare afseende på det både passande, rättvisa
och nödvändiga i denna punct, än en vidlyftig
framställning om oberoende, vigt och anseende
samt liiddtrskupets och Adelns värdighet,
hvilken jag anser hvila på säkrare grundval,
än att den af en dylik småsak skulle kunna
rubbas.
Jag föreslår således vördsamt, att, med
Den i April.
ogillande af Utskottets Betänkande i denna del.
Secreterare tjensten må anses kunna förenas med
sadan annan Tjenst, som Ridderskapet och Adeln
vid hvarje serskilt fall , med fästat afseende
sä väl på Tjensten, som på Personen,
kan finna lämpdigt tillåta; med bifogadt absolut
vilkor för Riddarhus-Secreteraren , att vid
hvarje Riksdags början förete Bevis om erhållen
tjenstledighet al Kongl. Maj:t intill Riksdagens
slut.
Härigenom kommer all fråga om Löneförhöjning
för Riddarhus-Secreteraren att försvinna.
Herr Påhlman, Ollo Fredric; Sedan 2:ne
varda Talare redan utvecklat de orsaker, som
äfven i mm tanka föranleda till ändring i det
föreslagna stadgandet,'att icke Riddarhus-Secreteraren
skulle tillåtas utöfningen af någon annan
Tjenstebefattning, viii jag endast härom tillägga
nagra ord. Den nödvändigaste egenskap
hos Ridderskapets och Adelns Secreterare är
skicklighet, hvilken hvarken förverfvas eller bibec
hålles utan sysselsättning, sorn- i min tanka bör
sträcka sig icke allenast till den litteraira utan
afven till den verkliga verlden.
Då Riddarhus-Secreterarens göromål emellan
Riksdagarne äro ganska obetydliga, så långt
ifrån att vara skadeligt, skulle jag anse nyttigt
att han derjemte bestridde någon civil Befattning,
hvarvid endast det förbehåll torde böra
fästas, att den bör vara innom Stockholm och
icke får vara föitroende eller Hof-Tjenst.
Den i April.
Men deremot anser jag Riddarehus-Secre»
teraren icke böra få begagna Representationsrätt,
emedan hvarken dess öfriga göromål det
medgifver, eller är det lämpeligt att den , som
förer Protocollet och derföre skall ansvara ,
tillika blandar sig uti sjelfva Discussionen.
Någon Författning lärer icke heller kunna
åberopas, som hittills förbjudit RiddarhusSecreteraren
att bekläda annan Tjenst, utan
endast sednare tiders praxis.
Den, hvars handlingssätt ledes af hedern
och hvars caractere är oberoende af allt annat
än dess pligt, förblifver sådan ehvad yttre förhållande
han också må komma uti. Motsatsen
kan ty värr icke af några stadganden förebyggas.
Dessutom kan jag icke föreställa mig, att
en Riddarhus-Secreterare, som afveke ifrån den
Väg han bör följa, skulle något kunna verka
på Ridderskapets och Adelns beslut; ty dess
förtroende vore väl i och med det samma förverkadt.
Mea sluteligen ock, såsom ett rigtigt
skäl för min tanka, får jag ödmjukast
nämna, att derest Riddarhus-Secreteraren för
alltid betages hopp om någon annan Tjenst,
mäste dess Lönevilkor förhöjas, hvartill RiddarhuS-Cassan
saknar tillgäng. Skulle då ökade
Capitations-afgifter ä Ståndets Medlemmar
komma i fråga; så nödgas jag bestrida all löneförhöjning
för någon af Riddarhus-Retjeningen.
Detta torde ock kunna undvikas, om Se*
cretöraren likasom de Öfriga vid Riddarhuset
Tjenstgörande * tiliåtes derjemte bekläda Em*
Den i April,
165
beten i Staten. Ett enda inkast som jag häremot
hört nämnas, att Riddarhus-Secreteraren
möjligen kunde vid någon inträffande Riksdag
vägras Permission, hvarigenom dess göromål
härstädes åsidosattes, utbeder jag mig fä besvara.
Om en sä oförmodad händelse skulle
inträffa, lärer Riddarhus-Secreteraren väl icke
underlåta att taga afsked från Statens tjenst,
och i motsatt fall borde han få afsked från
Riddarhuset, hvarvid jag föreställer mfg att
förlusten vöre ringa.
Grefve De la Gardie, Jacob: Med fullkomligt
instämmande uti hvad de Ledamöter, som
redan talat, anfört, vill jag endast nämna så«
sorn en rättelse, att praxis, det Riddarhus*Secre*
teraren ej tillika bekladt någon publique tjenst,
endast ägt rum sedan 1786 års Riksdag. Den
år 1784 varande Ordförande i Rjddarhus-Directionen
ansåg ett sådant förhållande vara be*
tänkeligt, och det villkor, att Riddarhus-Secre*
teraren ej skulle få innehafva någon publique
Tjenstebefattning, hlsf då af Riddarhus-Directionen
bestämdt.
Jag får likväl erindra, att den sista
Riddarhus Secreteraren var tjenstgörande Kammarherre
samt tillika Hand - Secreterare hos
Högstsalig Hennes Muj:t Enke-Drottningen och
således ej utan annan Tjenstebefattning, ansvar
och beroende. Dessutom synes mig,
att då Directionen till beklädande af denna
Tjenst V3lt en man af Herr L3gerheims e»
genkaper, saint enligt Grundlagen Lagtima
Riksdagar endast hvart fäte år inträffa., vo
-
io6
Den i April.
re det ett fel, att beröfva Staten och det Allmänna
nyttan af en utmärkt skicklighet under
den länga mellantiden; det är i afseende härå»
jag med all den vönlnad jag bär, och alltid
skall bära för den store man, hvilken af då
varande omständigheter och Författningar ansåg
bctänkeligt att Riddarhus Secreteraren, jemte
sin härvarande Tjenst, skulle bekläda en annan,
får bos Ridderskapet och Adeln vördsamt <
föreslå, att i sakens nuvarande skick, bifall
måtte lemnäs till en sak, som utan att skada
Oss, skänker Staten en gagnande Embetsman
, och Oss tillfredsställelsen af att hafva
gjordt rättvisa åt Herr Lagerheims förtjenster.
Grefve Spens, Jacob Melker: Då ja.g, sasoin
Ledamot af Riddarhus-Utskottet, deltagit i beslutet
rörande det tillstyrkande, som nu är
Hogloflige Ridders.kapets och Adelns pröfning
tinderkastadt, och hvaremot jag hört så många
erindringar göras, torde mig tillåtas att äfven
få framställa den åsigt af detta ämne, som
föranledt mig att häruti instämma med Utskottets
pluralitet. Jag har nemligen härvid
ej trott mig böra hafva något afseende derpå,
att Riddarhus-Secreteraren genom en publique
Tjenstebefattning kunde sättas i så beskaffad!
beroende af Regeringen, att anledning vore
till befarande det han med mindre samvetsgranbet
och oväldighet skulle uppfylla sin skyldighet
såsom Ridderskapets och Adelns Protocoliist.
En Embetsmatis beroende af Regeringen
Den / Aptit.
i°7
ankommer efter min tanka lika mycket om icke
mer pä hans Caractere, än pa hans yttre
omständigheter. Det beror alltid på Ridderskap?
t och Adtln, att till sin Secreterare-beställning
kalla Män af den stadgade Caractere,
sorn gör dem oberoende af allt annat än sin
öfvertygelse och sin skyldighet, och om Rid*
derskapet och Adeln skulle någon gång så
misstaga sig i sitt val, att en Person dertill
kallades, hvilken af sin ställning sorn publique
Embetsman kunde låta forma sig till afsteg
från sina skyldigheter såsom Riddarhus-Secreterare,
vore säkert icke en möjlig främmande
inflytelse på en sådan Person undanröjd, derigenom
att han afskiljdes från all publique
Tjenstebefattning. Jag har deremot fast mer
fastat mig dervid , att Riddarhus Secreteraren
är den enda permanenta Tjensteman , som här
i Sverige, och mig vetterligen äfven i andra
Länder ensamt tillhör National-Representation,
och har deruti trott mig finna ett skäl, hvarföre
denna Syssla ej borde få förenas med någon
som af Styrande Magten besattes, utan
den som bekläder densamma endast sysselsätttas
med sådant, sorn egenteligen afser Representationens
gagn och nytta. Ty efter min
tanka är ett värdigt uppfyllande af RiddarhusSecreterare-tjensten
lika vigtigt för Rikets Ständer
som för Ridderskapet och Adeln. Såsom
den enda permanenta Officiant vid särskilta Riksdagar,
och således den enda Person, hvilken
genom sin Tjenstebefattning är pligtig att följa
Riksdags - ärendernas gång från Riksdag till
Riksdag, samt dessutom i tillfälle att af de full
-
Pen i Aptit.
ständiga handlingar rörande äldre Riksmöten,
hvilka äro uti hans värd öfverlemnade, inhämta
allt hvad därvid lörelupit, ä’r det i synnerhet
hans erfarenhet, sorn synes böra påräknas
si ofta underrättelser om fordna Riksdagars
åtgärder äskas, äfvensom vid de sammanträden
emellan LandtMarskalken och Talemännen
6amt tvänne af hvarje Stånd och Ståndens Secre-?
terare, hvilka Riksdagsordningen till beredande
af Riksdags-ärendernas jemna gäng fqreskrifverj
och anser jag dessa med Riddarhus*
Secreterare-fjensten förenade skyldigheter utan
jemförelse vigtigare än befattningen med förandet
af Ridderskapets och Adelns Discussions-Protocoih
Att kunna värdigt uppfylla dem sy nes mig
erfordras en oafbruten uppmärksamhet endast på
sådana mål , som tillhöra IViational-Representationens
behandling, en noga och ihärdig forskning
i de för Svenska Riksdags-Historien så
ovärderliga Skatter, som Riddarhus-Archivet in--
D 7
nehåller. —- Då härtill lägges den sersktlfa befattning
rned dessa Historiska Skatter, sorn blifvit
Riddarhus-Secreteraren genom äldre beslut
uppdragen , att nemligen deraf tili allmän kännedom
urgifva det vigtigaste och för det Historiska
Studium mäst intressanta, tror jag att denna
Embetsman skall uti ett uppfyllande af sina
åligganden endast såsom sådan, finna tillfälle
till all den sysselsättning , äfven emellan
Riksdagarne, sopi för den största verksamhet
kan fordras. — En rigtigt anlagd sysselsättning
i den litteraira verlden kan, efter min tanka,
i m ej' öka dock visserligen ej betaga förut vunnen
skicklighet till befattningar i den verkliga»
Den i April>
och de sällsynta Naturanlag, som blotta åsynen
af luntorne i Riddarhus-Arcbivet skulle
förstöra} måtte alldrig hafva varit i stånd att
af dem göra ett vätdigt bruk,
Grefve Posse, Claes Fredric: Såsom Ledamot
i Utskottet, har jag ej delat Utskottets
tänkesätt, utan deremot varit af den tankan,
att Riddarhus-Secreteraren borde vara tillåtit
att derjemte bekläda i-ngon Statens Tjenst, émedän
dels många Tjenster gifvas sorti icke
äro beroende och dels jag anser det vara garnska
nyttigt att Riddarhus-Secreteraren, sorn, emellan
Rtksdagarne icke är af Tjensten myckst
sysselsatt, genom någon bitjenst äger tillfälle
att vinna mera öfning samt kännedom i allmänna
affairer. Af 11 närvarande Ledamöter,
då denna fråga i Utskottet afgjordes, hafva
Sex varit af den mening Betänkandet innehåller.
På det skäl jag nu anfört, tillstyrker jag
att Utskottets Memorial i denna del ej må antagas,
utan Riddarhus-Secreteraren medgifvas
att tillika få bekläda någon annan publicjueTjenstj
med skyldighet likväl, att vid hvarje Riksdags
början visa att han från samma sin Tjenst för
hela Riksdagen erhållit behörig Permission.
Hvad åter angår frågan, art RiddarhusSecreteraren
ej må äga Representations-rätt, så
har Utskottet val varit af samma tank3j mert
Utskottet har ej upptagit denna fråga i sitt nd
förevarande Memorial, emedan Utskottet ansett
lämpligare att densamma intogs uti Jnstructionen
för Riddarhus-Directionen och 'fjert*
110
Den i April,
stomännen vid Riddarhuset; hvaraf Utskottet
redan uti detta Betänkande anmält sig vara
sysselsatt att utarbeta en ny Redaction.
Friherre Lagerbjelke, Johan, förmodade att
det stadgande , enligt hvilket Riddurhus-Secreteraren
ej skulle få begagna Representa**
tions-rätt, borde i Riddarhus - Ordningen inflyta.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
Proposition till bifall af Utskottets hemställan,
att Riddarhus-Seereterare-tjensten ej finge med
någon annaa publique Syssla förenas.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskaU
ken hemställde, om Ridrierskapet och Adeln
behagade tillåta att Riddarhus-Seereterare-tjeö*
sten, finge förenas med sådan publique Tjenst
innom Stockholm, som icke bland förtroende
Sysslor räknas; ropades starka Ja jemte några
Nej.
Friherre af Klercker, Carl Ulrik, begärde
Votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det han för sin del ej hort mer en ett Nej, och
förmodade således att Ridderskapets och Adelns
beslut i denna fråga utan någon votering tydligen
kunde utrönas.
Den i April.
lii
Grefve Mörner, Carl Stellan, erinrade det
han icke hört något enda Nej.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag har hört
flere Nej och begär äfven Votering.
Herr Grefven och LancltMarskalken hemställde
, om icke, enär en Votering endast skulle
borttaga Ridderskapets' och Adelns tid, utan
att troligen verka någon förändring uti beslutet,
Grefve Spens och Friherre af Klercker behagade
afstå från yrkandet af Votering.
Grefve Spens: Icke vill jag uppehålla Ståndet,
då jag tycker mig se min mening vara
Minoritetens; men då jag afstår från den Votering
jag begärt, sker det med anhållan att
närmare må bestämmas huru föihållas skall i
den händelse Kongl. Majit ej bifaller Riddarhus-Secreterarens
ansökning om Permission vid
inträffande Riksdag. Herr Påhlman har sagt,
att Riddarhus-Secreteraren i sådant fall ej lärer
underlåta att begära sitt Afsked, men jag
anhåller att få veta, om det är ett åliggande
och huru förhållas skall, om Riddarhus-Secreteraren
det underlåter.
Herr Grefven och Landt Marskalken förnyade
*in förut gjorde Proposition, att RiddarhusSecreterare-TjeriSten
må tårenäs med sådan publicjue
Tjenst innom Stockholm, som icke bland
förtroende Sysslor räknas, etnot rörbindt lse för
Riddarhus-Secreteraren att vid hvarje Riksdags
berjan inför Riddarhus-Directionen visa det han
Den i April.
erhållit behörig Permission för hela den före»
stående Riksdagen ifrån den Publiqua Tjenst
lian innehafver.
Bifölls.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johan, änhöll}
att få till Protocollet anmäla sin Reservation
emot Rid c! ers ka pets och Adelns beslut,
Friherre af Klerker: Jag finnér att det icke
göres något afseende pä min begäran om Vo*
tering.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrads,
ijet han förmodat att Friherre af Klerker lika
så väl som Grefve Spens afstått ifrån sin begäran
om Votering.
Friherre af Klerker: För att göra Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofljge Ridderskapet och Adeln till viljes,
återstår för mig ej annat än åtnöjas med en
Reservation till Protocollet,
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att Riddarhus-Utskottets hemställan,
det Riddarlms-Directionen måtte äga, efter sig
för tillfället företeende omständigheter, bestämma
huruvida en af Directionen tillförordnad
Riddarhus-Secreterare finge, intill Riddcrskapets
och Adelns nästa Sammankomst, i utöfnirtgen af
en lörut innehafvande Tjenst fortfara, elier icke,
måtte
Dea i April.
måtte nu mera komma att förfalla; hvilket
bifölls.
8 §.
Riddarhus-Utskottet hade i denna §. tillkännagifva,
dels att af framlidne Hof RättsRådet
Zacharias Stjerncreutz^ donerade Fond,
22 Pensioner å yo R:dr Banco hvardera blifvit
af Utskottet tilldeldte 22 Fattige Adeliga Enkor,
att uppbäras i 6 år, jemte en Pension af
50 R:dr Banco årligen åt Hof-Ratts-Rådet Stjerncreutz^
i yttersta armod efterlemnade Syster
Mamsell Kniberg, dels ock , att i afseende å
aflidne Öfverste - Lieutenanten C. G. Reuterskölds
Testamentariska dispositioner, Utskottet
till följd af Ridderskapets och AdelnS beslut,
redan anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Linköpings Län, ait undeirätta Executor
TeStamenti om de villkor, utom hvilkas
uppfyllande, de af bemäldre Öiveme-Lieutenant
\ estamenterade Fonder, icke fingo af Riddafhus-Styrelsen
till förvaltning emottagas.
Grefve Posse, Clas Fredric: Jag SnSer mig
skyldig att härvid upplysa, att Sedan Utskottets
Utlåtande ingått, har Executorn af ÖfversteLieutenanten
Reuterskjölds Testamente , Herr
Prosten Doctor Stenhamffnr anmält sig att
återfå de till Riddarhus - Directio-.en ingifne
Handlingar och Skuldsedlar; hvilken begäran
Utskottet ansett sig till fdje af Ridderskapets
och Adelns i detta amne fattade beslut icke
kunna vägra.
Ridd. och Ad. Prot. V B. 1 Afd. ty, 16.
H4
Den i April,
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric: Jag får
hemställa om icke Ridderskapet och Adeln skulle
anse det vara värdigt Tesiators minne, att
den Pension, som är anslagen åt dess Slägtinge
Mamsell Kniberg kunde blifva något ökad.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln hehagade
öfverlemna åt den blifvande Riddarhus-Directionen,
att i händelse Stjernereutzska Fondens tillgångar
medgåfvo, förhöja Mamsell Knibergs
ifrågavarande Pension.
Grefve de la Gardie, Jacob: Jag skulle
anse det vara bättre att Ridderskapet och Adeln
sjelf bestämmer den tillökning i Pensionen,
Mamsell Kniberg kunde tillgodokomma.
Riddarhus - Directionen torde möjligen kunna
frukta, att den tillökning Directionen ansloge,
kunde af Ridderskapet och Adeln vid en kommande
Riksdag ogillas.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrades
det Ridderskapet och Adeln först torde böra
känna Stjernereutzska Fondens tillgångar, innan
någon tillökning i Pensionen kunde bestämmas.
Grefve Posse- Som Ridderskapet och Adeln
tyckes vara benägna att tilldela Mamsell
Kniberg en större Pension än henne blifvit tilJagd;
får jag hemställa, att denna del af Memorialet
mä till Utskottet återförvisas, på
det Utskottet må komma i tillfälle att tillse
hvad tillökning i Pensionen Stjernereutzska
Den i Ajpvil.
Fondens tillgångar kunna medgifva, samt med
Förslag i detta afseende till Ridderskapet och
Adeln inkomma.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Riddarhus-Utskottets yttrande
rörande Mamsell Knibergs Pension mätte till
Utskottet återremitteras, med anmodan att upp.
lysa huruvida Stjernereutzska Fonden, medgåfve
någon tillökning i berörde Pension.
Bifölls.
9 §■
Riddarhus Utskottets i denna §. gjorde
hemställanden, att af Adeliga Cadett Scholans
och Wennerstjernska Fondernes alkastningar
framdeles må alternatift tillskapas ett högre
Riddarhus-Stipendium och ett Cadett-rum å Carlberg,
samt att början må göras med Cadettrummetj
äfvensom att de efter år 1809 i
Adelig värdighet upphöjde Personers äldste
Söner må äga rätt att söka Riddarhus-Stipen»
dier och Cadett rum å Carlberg, blelvo af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
10 §.
Ridderskapet och Adeln ansåg denna §.
icke erfordra någon åtgärd.
11 §.
Den af Riddarhus Utskottet föresiagne Iö«
Den i April.
*en för Expeditioner frän Riddarhus-Cancelliet
blef af Ridderskapet och Adeln fastställd.
13 §.
Da af IU4darhus-Utskottet, i afseende å
Riddarhusets ytterligare prydnad i vissa delar
föieslagne åtgärder (»lefvo af Ridderskapet och
Adeln gillade , ined undantag endast af frågan
rörande Nichernes i nedra förstugan decorering,
hvilken fråga i anledning af Grefve von Län.
tingshausens, Albrect, derom gjorde framställning,
af Ridderskapet och Adeln uppsköts till
nästa Riksdag.
Ridderskapet och Adeln biföll likaledes
Utskottets hemställan, att Riddarhus Salen från
och med denna Riksdag icke till något annat
än Ridderskapets och Adelns egna öfverlägga
ningar må användas , samt att något Sällskap
eller Comité hädanefter icke må å Riddarhuset
inrymmas ; Riddarhus Directionen likväl
förbehållit , att vid något serskildt tillfälle få
göra undantag från detta allmänna stadgande.
Grefve de la Gardie, Jacob: Såsom Ledamot
i Directionen öfver Frimurare Bär '.uset „
önskade jag endast det tillägg, ait den Concert
Directionen hvarje Långfredag, hittills vanligen
uri Riddarhus-Salen latit anställa till Fiimurare-Barnbusets
förmon, äfven hädanefter årligen
må derstädes få uppföras. Då inkom,
sten af dessa Concerter tillfaller en välgörenhetsanstalt,
skulle jag allt för mycket miss
-
Den i April.
- *7
känna Ridderskapets och Adelns ädelmod och
deltagande för nödlidande , om jag någon stund
tvekade derpå, ait Ridderskapet och Adeln behagar
lemna bifall till hvad jag nu föreslagit.
Grefve von Lantingshausen, Albrect, och
Grefve Kalling, Pehr, förenade sig med Grefve
de la Gardie.
Friherre Hjerta, Fredric.- Jag skulle för
min del önska, att Concerter i allmänhet finge
hädanefter , som hittills med Riddarhus Directionens
tillstånd i Rfddarhus-salen uppföras.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att Frimurare Barnhus-Directionen, uti
en till Ridderskapet och Adeln ingifven skrift,
anhållit att å Långfredagarne, hädanefter som
hittills, få begagna Riddarhus-Salen till de Concerter,
som då vanligen uppföras för Frimurare-Barnhusets
räkning, öfver hvilken ansökning
Ridderskapet och Adeln den 7 sistledne Martil,
förmiddagen, förklarat sig framdeles vilja dess
Utlåtande meddela, samt hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta Frimurare-Barnhus
Directionen, att årligen å Långfredagen
i Riddarhus-Salen låta uppföra Concert
j hvilket bifölls.
Utskottet hade vidare hemställt.
1:0 Att aldrig hädanefter under Riksdagarne
något annat Utskott än Riddarhus Ut
-
Den i April,
skottet, måtte i Riddarhusets öfre våning få
begagna rum.
2:o Åtskiilige åtgärders vidtagande till i*
ordningssättande af Riddarhusets brand - redskap.
3:0 Anläggande af en Strandmur på pålar
och Rjelk-bäddar rundtomkring Västra Flygelbyggnaden
samt rappning och reparation å
sjelfva Flygeln, äfvensom att då framdeles
den vid Riddarhusets Västra Gafvel anbragte
pålning fordrar reparation, en lika beskaffad
Strandmur derstädes må anläggas} och blefvo
dessa af Utskottet gjorde hemställanden af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: J*g
bifaller äfven för min del den af Utskottet föreslagne
pålnings- och reparations anstalt, så
vida till räckei »ge medel tiil densammas verkställande
finnas; men jag skulle anse nödigt,
att innan något beslut härom vidtogs, man noga
kände tillgångarne, på det den nödige Summan
sedermera icke må komma att utgå genom
Capitations eller andra lika obehagliga
utvägar.
Grefve Posse, Claés Fredric, utbad sig att,
i anledning af hvad Herr Berghman anfört,
få upplysa, att medel till ifrågavarande reparationers
verkställande blifvit i slutet af Betandet
af Utskottet anviste»
Ven i April.
119
I denna §. var äfven af Utskottet föreslagit
att såsom ett prof af Ridderskapets och
Adelös agtning och välvilja för Friherre Klingsports
nitfulla befattning med Riddarhusets Reparation,
ett exemplar af Riddarhusets större
Medaille, i guld af omkring 60 Ducater, måtte
genom Utskottets föranstaltande präglas, och
sedermera af Herr Grefven och LmdtMarskalken
på något lämpeligt sätt till Friherre Klingspor
öfverlämnäs.
Herr Grefven och Lan dt Mar sfi al ken hemställde
i anledning häraf, om icke den af Utskottet
föreslagne Guld-Medaille måtte Friherre
Klingspor tillställas, samt underrättelse om detta
Ridderskapats och Adelns beslut genom Protocolls-Utdrag
Friherre Klingspor meddelas;
hvilket bifölls.
Den af Utskottet åt VerkGesällen Årsell
tillstyrkte Gratification af 200 R;dr Banco, utaf
Reparations-Fouden; bifölls.
Utskottet hade jemväl hemställt stt en
Vedergällning af 25 R:dr Banco, måtte Riddarhus*Vaktmästaren
Peter Björkholm, för dess genom
Riddarhusets Reparation tillskyndade ökade
göromål och besvär, af Reparations-Fonden
tilldelas.
Grefve von Lantingshausen, Albrect, hemställde
om icke berörde Gratification mätte till
50 R:dr förhöjas.
X
120 Den I April
Grefve Posse, Claés Fredric, yttrade: Att
samma Gratification lämpligen torde kunna till
33 R;clr sk. Banco ökas.
v
Uppå
derefter af hferr Grefven och LardtMarskalken
gjord proposition blef elen för Rid.
dårhus-Vaktmästaren Björkholm föreslagne vedergällning
till 33 R:dr 16 sk. Banco fastställd.
Slutligen hade Utskottet hemställt, om
icke den till Riddarhuseis Reparation bestämda
Capitations afgiften måtte fä fortfara till
den efter år l82t först inträffande Riksdag ellar
sä länge Bevillningen utgår efter vid denna
Riksdag fastställande grunder.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hadig
inlemnat följande, sorn upplästes;
Vid stadgandet i slutet af RiddarhusUtskottets
Betänkande, att Capitationsafgiften skul.
le fortfara till Riksdagen näst efter 1833, får
jag i anseende till tiden anmärka, att sedan
Ridderskapet och Adeln tillåtit sig att beskatta
sina hemmavarande Stånds-Ledamöter, är
det åtminstone icke Pmpeligt , att det sträcker
sig utöfver tiden för annan Bevillning, och
således icke bör kunna bestämmas för längre
tid än till nästa Riksdag, anseende jag det andra
alternativet i Betänkandet, nemligen: Sä
länge nu blifvande BevUlnings-grunder fortfara att
vara gällande, alldeles böra utgå, särdeles sorn
i annat fall, man kunde möjligen bestämma
Len i April.
121
denna Bevillning för längre tid, Jin man nu åsyftat,
då, möjeligen samma Bevillnings grundel
kunna flera Riksdagar härefter blifva gällande.
Hvad nu åter sjelfva Capitations afgiften
angar, så medgifver jag densamma under
förberörde tid, med förbehåll likväl, att ifrån
denna Ridderskapets och Adelns Capitationsafgift
må hämtas säker tillgång, att ofördröjeligen
förfärdiga den Jetton, som Ridderskapet
och Adeln vid 1809 års Riksdag brslutadt till
förevigande af framlidne Lagmannen Gyllencreutz^
minne, och hvaraf verkställigheten
skall, enligt Riddarhus Utskottets yttrande, pä
blifvande tillgång bero. Sedan nu 8 år förflutit,
efter Ridderskapets och Adelns beslut i
detta ämne, synes mig ett längre uppskof vara
alid les olämpeligt, och hade det varit bättre
att aldrig fråga derom blifvit väckt, än att
man skulle möjeligen anse sig äga anledning
vid ytterligare uppskof att förebrå Ridderskapet
och Adelil någon liknöjdhet, att föreviga
minnet af den , som oförskräckt yrkadt bibehållande
af den dyrbaraste af alla medborgerliga
rättigheter, Friheten.
Herr Pahlman, Otto Fredric, samt Grefvärne
von Lantingshausen , Albrect, och Kalling .
Pehr, förenade sig med Grefve Gyllenborg.
Herr berghman, Ambrosius Magnus•• Jag
har så väl under denna, som förra Riksdagarne
likasom i Landsorterne hört så mycket missnöje
yttras och klander göras å den Capita
tions-afgift, Ridderskapet och Adeln ålagt sitt
122.
Den i April.
Stånd, 6å att jag föresatt mig, att om fråga
vidare derom skulle uppstå, deremot högeligen
protestera, jag tror dessutom att Rodderskapet
och Adeln , icke kan ålägga sitt Stånd någon
skatt, som på sätt 57 §. Regerings-Formen
föreskrifver, icke blifvit af de andra
Stånden sanctionerad.
Grefve Spens, Carl Gustaf.- Jag delar full*
komligen med Grefve Gyllenborg hans öfvertygelse
om nödvändigheten, att snart verkställa
Ridderskapets och Adelns fordna beslut, om
en Medailles präglande öfver den Ledamot,
som 1630 emot Konung och samtida dristade
försvara friheten.
Jag är öfvertygad att ingen Svensk helldre
skall ihogkomma någon, än de af hans
Lands fordna män, som talat eller handlat för
frihet och rättvisa. Men det är just i stöd
häraf, jag vågar bestrida Capitations afgiftens
åläggande på frånvarande Landsmän, om ock
ett praejudicat af hvad vid flere Riksdagar förut
skedt, skulle tala för Ridderskapets och
Adelns rättighet härtill. Svensk Medborgare,
vare sig Adelsman eller icke, kan utom i de
fall, då Regerings-Formen sådant serskildt
tillåtit, endast af de fyra Stånden samfält, lagligen
beskattas. Jag protesterar derföre emot
den föreslagne Capitations afgiftens antagande
utöfver den tid, hvartill den redan blifvit bestämd,
ehuru nödiga jag finner de utgifter hvartill
dessa medel begäras. En annan sak är om
Ridderskapet och Adeln vill remittera till Stats
-
Dm i April.
123
Utskottet en af Ridderskapet och Adein såsom
Corporation gjord anhållan om serskildt
Stats-anslag till fyllande af Riddarhus-Cassans
behof, och tillika til! Beviilninos-Utskottet ett
J O
Förslag till Capitations-afgift på hvar Adelsman
i Riket, för atr fylla detta för Ridderskapets
och Adelns skull tillkomne Statsbehofvet.
Grefve Posse, Claes Fredric■ I anledning
af hvad Grefvarne Gyllenborg och Spens anfört,
får jag erinra, att Ridderskapet och Adeln
vid 18x2 års Riksdag åtog sig under
loppet af fem år tvenne Capitations-afgifter,
hvardera bestående af 24 sk. Banco, deis för
att bestrida tryckningen af tvänne Riksdagsrs
Pleni Protocoller , dels för att verkställa Riddarhusets
Reparation , samt att vid igif års
Riksdag beslöts, att den sednare afgiften , eller
elen till Riddarhusets Reparation, hvilken
annars bordt upphöra med år 1816, skulle
fortfara ytterligare i 5 år eller till och med
år 1821. En så beskaffad afgift var alldeles
icke heller ny. Riddarhuset liar blifvit uppbygdt
genom Capitations-afgifters utgörande;
och sådana hafva flete gånger blifvit frivilligt
åtagne samt utan allt klander utgått.
Ifrågavarande Capitations-afgift, som endast
utgör 24 sk., erlägges blott af de Adelsmän,
hvilka betala Beviilnings-afgift. Jag får
äf en upplysa att Utskottets mening ingalunda
varit att denna afgift skulle fortfara, så länge
grunderne för den nu blifvande Bevillningen
bibehållas, utan endast, att den skulle ut
-
124
Den t April.
ga lika så länge , som den Bevillning, Riksens
Ständer vid denna Riksdag sig åtrga.
Hvad åter angår frågan om präglande af
en Medaille öfver framiedne Lagmannen Gyllencreutz^
så har Rlidderskapet och Adeln nyss
fattadt det beslut, att Riddarhus Directionen i
mohn af blifvande tillgångar skulle derom gå
i författning; men om Ridderskapets och Adelns
önskan vore att en skyndsam verks älhghet
härå skulle följa, kunde ju Riddarhus-Directioneo
derom tillika förståndigas.
Herr Pahlman, Otto Fredric.- Jag utbeder
mig endast att få hemställa, om ej Ridderskapets
och Adelns beslut kunde uttryckas sålunda:
Atr Capitations-afgiften skall fortfara intill
nästa Riksdag, i stället för, såsom orden lyda
uti Riddarhus-Utskottets Betänkande: Så länge
Bevillningen utgår efter de vid denna Riksdag
fastställande grunder. Ehuru jag visserligen
skulle hafva önskat att det icke varit behöfligt
fortfara med Capitations-afgiften, emedan jag
anser Ridderskapets och Adelns rät ighet till
åtagande af en dylik beskattning, icke vara
fullkomligen gifven, och den dessutom så olika
träffar Ståndets Medlemmar, då den utgöres
till lika beiopp af hvar och en utan afseende
på förmögenhet; likväl och då nu icke är
fråga om någon tillökning af hvad vid föregående
Riksdag blifvit beslutadt utan endast dess
fortfarande; som påkallas af Riddarhus-Cassans
oundvikeliga behof, och någon annan utväg
till fyllande deraf är svår att påfinna, så till
-
Den i April.
styrker jag för min del, att denna utaf Ridder.
skåpet och Adeln förut beslutade Capitations,
afgift må fortfara till nästa Riksdag.
Herr Strussenfelt, Michaél: Då detta Rid*
dårhus uppbyggdes, hade RidHerskapet och A.
deln sina Privilegier i behåll, och ägde sådana
förmåner, sorn gåfvo dem medel att bibehålla
sitt Stånds värdighet. Men nu är icke stort
mer af våra Privilegier qvar, än rättigheten
till Tolfringning, och många af Ridderskapet
och Adeln äro nu så fattige, att de icke förmå
bestrida erforderlige kostnader för att infinna
sig vid Riksdagarne. Jag känner många
Familier, som med möda på sina Torp äga deras
uppehälle, och hvilka äro i det medellösa
tillstånd, att de icke kunna umbära en så obetydlig
Summa sorn ifrågavarande afgift utgör,
Sjelfve kunna vi val åtaga oss ett sammanskott,
men jag anser det icke lämpligt, att vi ålägga
andra någon Skatt.
Fi iherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Hvad
Herr Strussenfelt anfört kan val vara rigtigt;
men då vi här representera de hemmavarande
af Ståndet, och de undgå att bidraga till vårt
underhåll vid Riksdagen på sätt de öfrige Stånden
i afseende å deras Fullmägtige måste göra,
är väl det minsta vi af vära hemmavarande
Medbroder kunna fordra, att de deltaga i underhållandet
af det Hus hvarest vi haiva våra
rådplägningar.
I afseende å terminen för afgiftens utgö
-
I2Ö
Dm i April.
rande, förenar jag mig med Herr Påhlman,
emedan jag anser det vi ej kunna utsträcka
vårt beslut längre, än till nästa Riksdag.
Herr Berghman: För att undvika den obehagliga
Capitationg-afgiftens fortsättande och till vinnande
af nödige medel till Reparationens verkställande,
får jag föreslå, att Ridderskapef och
Adeln hos Kongl. Maj:t göra underdånig föreställning
om Riddaihus Cassans oförmögenhet,
att bestrida ifrågavarande Reparationer, och fördenskull
anhålla att afgiften tili Riddarhus-Cas.
san, för Introductioner måtte förhöjas.
Många yrkade på proposition i enlighet
med hvad Herr Påhlman och Friherre Anckarsvärd
föreslagit.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I anseende till
flera af de yttranden jag hört, vill jag påminna
om , att jag ej förklarat mig emot afgiften,
utan blott emot lagligheten af det sätt, hvarpå
man vill ålägga den. Herr Påhlman har så väl
utredt de skäl, hvarpå han , om jag icke minnes
orden orätt, icke heller anser den föreslagna
åtgärden så alldeles laglig, att jag blott åberopar
de grunder han anfort, såsom skäl hvarföre
jag ej kan förena mig med hans tanka
att denna olaglighet bör ske.
Herr Grefven och Bandt Marskalken hemställde
, ocn Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att den till Riddarhusets Reparation redan
bestämda Capitations-afgiften finge till enahanda
belopp intill nästa Riksdag fortfara.
Ropades Ja.
Den i April.
127
Herr Berghman, begärde Votering.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade i
att då Ridderskapet och Adeln redan vid 1815
års Riksdag beslutat berörde Capitations afgift,
som endast utgjorde 24 sk. Banco om äret,
för hvarje Adelsman som erlägger Bevillning
utaf förmögenhet, frågan således nu blott vore
derom, att i händelse någon Urtima Riksdag
icke inträffade före år 1823, då nästa Lagtima
Riksdag annars infaller, samma Capitationsafgift
äfven måtte under de tvänne åren 1822
och 1823 fortfara, hvadan Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Herr
Berghman behagade afstå ifrån Votering.
Herr Berghman: Jag får förklara att jag
icke är rädd om mina 24 sk:r, men är öfvertygad
att denna ringa afgift skulle blifva kännbar
för många af vårt Stånd. För att lindra
dem och tillika visa att jag för min del icke
vill undandraga mig en utgift, får jag ödmjukast
föreslå att de Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, som nu utgöra Riddarhuset genom’Subscription
sammanskjuta den erforderliga Summan.
Jag skall om det bifailes, icke blifva
den sista som teknar , och det till lika stort
belopp, som andra i proportion till min ringa
förmögenhet.
Grefve Spens. Innan Votering företages,
anhåller jag att få veta antingen det är om de
24 sk:ne i två år eller om åtgärdens laglighet,
tom är fråga.
128
Deni Aptit.
Grefve Posse, Claes Fredrk'. De afgifter
som i oell för för Introductions erhållande måste
erläggas, äro redan så betydIige att da
svårligen kunna förhöjas. Det återstår således
i min tanka ingen annan utväg att vidtaga än
erläggandet af en Capitationsafgift; och då
fråga endast är att den skall utgå i tvänne är
utöfver den redan bestämde tid, samt blott af
dem af Ridderskapet och Adeln, som erlägga
Bevillning, anser jag någon betänklighet dervid
icke böra uppstå. Dessutom, enär utgifterne
redan äro beslutade, måste man väl äfven vara
betänkt att utse medel till deras bestridande.
Herr Grefven och LandtMarsialken hemställde
ånyo, om icke, enär en Votering endast
skulle borttaga Riddcrskapets och Adelns tid,
Herr Berghman ville derifrån afstå.
Herr Berghman, yttrade nu: Är det ingen
af Ridderskapet och Adeln, som jemte mig
begär Votering?
Hvarefter och då ingen hördes deruti instämma,
Herr Berghman tillacie: Som ingen
förenar sig med mig art begära Votering; så
ef.tår jag derifrån för att icke uppehålla Ridderskapet
och Adeln så sent på altonen. Dixi
et Salvavi amm^m meam.
Grefve Spens: Jag anhåller att få reservera
mig på Svenska.
Herr
Den t Amil.
t49
Herr Cederskjöld, Pehr Gustef: Då jag hötde
Riddarhus-Uiskottet, i dess nyss upplasta
Memorial beskrifva Brandredskapens tillstånd,
fördes min tanka på möjligheten af en eldsvåda
, och svårigheten att ersatta en så betydlig
förlust, som en dylik olycka skulle ådra*
ga Höglofiige Ridderskapet och Adeln. Jag
får derföre ödmjukast fråga, om Riddarhus-Byggtiaden
är Brandförsäkrad? Och i händelse ej så
skulte vara, vördsammast hemställa, om ej ett
Slikt försigtighetsmått borde vidtagas?
Grefve Posse, Claes Fredria jag mäste be*
känna att jag icke eller har mig bekant, huru
härmed förhåller sig. Men som det kunde va*
ra ett nödigt försigtighetsmått, får jag hemställa,
om icke Herr Cedcrskjölds Motion, kunde
remitteras t;il Riddarhus-Utskuttet, för att med
yttrande *i ämnet inkomma.
Herr Grefven och LandtJllarskalken föreslog,
att Herr Cederskjölds Motion, angående Riddarhusets
Brandförsäkrande, måtte till Riddar*
hus-Utskottet remitteras; hvilket bifölls.
Grefve von Lantingshausen, Albrect i Sedart
Ridderskapet och Adeln förklarat sitt Välbehag
öfver Friherre Klingspors nitfulla befattning
med Riddarhusets Reparation, får jag hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt, att äfven uttrycka sin synnerliga
tillfredsställelse öfver de åtgärder RiddarhusDireetionen
i detta, så val som flera andia af*
Ridd. och Ad. Fröt. V B. \ Afd, 17, iS*
13°
Den i April.
seenden till Ridderskapets och Adelns förmån
vidtagit.
Herr Grefven och Landt Marshalk en hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
anse lämpeligt uppskjuta härmed, intilldess
alla Riddaihus-Directionens åtgärder blifvit af
Riddarhus-Utskottet granskare, samt Ridderskapets
och Adelns pröfning underställde j hvilket
bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Fran Constituäons-Utskottet:
Af den af sisttedne Martiin hvarigenom öfverlemna»
till Justering en uppgift å de från
sista Riksdag hvilande, men nu mera profva,
de Grundlagsändrings förslag, som af samtelige
Riks-Stånden blifvit gillade och antagne.
Från Stats• Utskottet:
1:0 Af den 5 sistledne Martii, angående Flyinge
och Dahlby Kungsgård och Stuteri Inrättnings
Stat} dcuti Utskottet tillstyrkt, att Stuteriets
Organwation må så val nu sora för
framtiden lämpas efter den tillgång , som berörde
Kungsgå dar kunna lemna till Stuteriets
årliga underhållande, sedan det likväl först blif.
Den i April.
vit bragt i den ordning, som funnits nödig och
hvartill särskihe Statens Medel redan blifvit anslagne:
Att på sätt de till hushållningens reglerande
i berörde Kungsgårdar förordnade Comitterade
föreslagit. Stuteriet må bestå af 90 Hästar,
utom års-Fölungar, och underhållet af förenämnde
antal Hästar endast bestridas med ett
tillskott för innevarande år af 2400 R:dr, hvilket
b lopp tillika med serskilt anslagne byggnads-medel,
kunde anvisas att utgå på StatsVerkets
öfverskott å Intraderne för detta år,
men i händelse det högre Hö-Arrende, sorn påräknades
för nästa år och framgent icke skulle,
\ såsom nu förmodades, blifva tillräckligt
för Stuteriets underhållande, eller ock någon
minskning uppkomma i den bland inkomsterne
nu beräknade Dagsverkslösen 5 så ansåg
Utskottet, enligt den här ofvan anförde grund,
för dispositionen af dessa Kungsgårdar, att Stuteriets
styrka borde förändras och så lämpas,
att denna Inrättning måtte utan vidare bidrag
af Staten än det för innevarande år erforderliga,
kunna underhållas med Kungsgårdarnes afkastning
; äfvensom Utskottet, med ändring af
Commirrerades i denna del gjorde förslag, ansett
Cnefens för Stuteriet, Stallmästaren Ehi engranats
Lön böra bestämmas till 1000 R:dr i
Contant, utom åtskiilige andra förmoner —
hvaremot den föreslagne Staten för Stuteriets
öfrige Tjenstemän och Betjente gillades, likväl
endast på det sätt, att densamma borde
tjena till eftenättelse intill dess s)g visade, huruvida
af förenämnde orsaker någon förändring
i Stuteriet blefve nödig, då personalen af Be*
132
Den i April.
tjeningen borde förminskas: Att till Kongl.
Maj;ts afgörande måtte i underdånighet öfverlennäs
fi agan, om den föreslagne flyttningen af
den del utaf Stuterier, som nu finnes å Dahlby
till Flyinge, då dertill erforderlige Medel kunde
utgå af anslaget för Kronans allmänna Byggnader
i Landsorterne, om tillökning hvarå
Stats-Utskottet framdeles ville afgifva yttrande,
samt sluteligen, att afskrifning måtte medgifvas
af ej mindre de utur Malmöhus LanötRänteri
förskottsvis uppburne 7262 R:dr 12: 8 =
som åtgått i och för den verkställde Regleringen
, än ock af Kostnads summan till Nybygganden
af Caracters - huset, stor 19,344 R;dr 44
sk. uppå Stats-Verkets öfverskott på lntraderne ,
likväl emot behörig redovisning utaf berörde
Förskotter samt granskning deraf i föreskrifven
ordning.
2:0 Af den 5 Martti, i anledning af Riksdags-Fullnaägtigen,
'Nils Månssons, från Malmöhus
Län Memorial, angående de till Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverksskyldigheters
upphörande, utan motsvarande
ersättning; deruti Utskottet på anförde skäl
ansett sig böra tillstyrka , att Riksens Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
en fullständig undersökning måtte med första
i Nåder anbefallas , om beskaffenheten af de
Dagsverken, som till Flyinge och Dahlby blifvit
utgjorde, och huruvida Allmogen derifrån
lagligen bör vinna befrielse samt att i sådant
fall Allmogen måtte få densamma tillgodonjuta,
utan hinder af dess år 1813 gjorda begif
-
Den x April.
*33
vande, att , under 30 års tid utgöra för hvarje
Dagsverke viss Fenninge, ersättning elter Markegång.
5:0 Af den 5 sistledne Martil, angående projecterad
Aflönings-stat m. m. för Ulricsdal
Kongl. Lust Slott; deruti Utskottet anmält att
de Arrenden 1 Penningar och Spannmål, hvilka
nu utgå af Ulricsdals Kungsgårds - Hemman
och Lägenheter blifvit vid nu förhand varande
Ståts-Reglering upptagne och beräknade bland
Stats-Verkets öfrige Intrader af KungsgårdsArrenden,
samt att, då större delen af de på
vissa år slutade Contracterne , om några års
förlopp till ända gå, en vida betydligare inkomst
för Stats-Verket syntes med säkerhet
kunna påräknas vid den förnyade Utarrendering
däraf, som då komme att i föreskrifven
ordning verkställas, hvarefter Utskottet tillstyrkt,
att hvad angeck den åt Grefveliga Barkiska
Famillen förunnade perpetuelle besitt-,
ningsrätt å Bergshammars Kronohemman , den
åtgärd måtte, enligt de för Arrendets utgörande
af Kongl, och Kungs-Ladugårdar uti Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse den 30
April 1810, lagde grunder, vidtagas, att ifrågavarande
perpetuelle.Arrende, såsom en utan
Riksens Ständers tillstyrkan tillkommen Nådebevisning,
väl skulle komma att af Grefveliga
Barkiska Famillen fortfarande begagnas , men
afgiften till Stats-Verket i stället för de nu ingående
33 R:dr 16 sk. uträknas och bestämmas
sålunda, att den år 1807 fastställde Arrende-Summan
af 300 Daler Kopparmynt reduce
-
*34
Den i April.
rades till Tunnor Spannmål efter samma års
Markegång , hvilken Spannmål, efter årligt Markegångs-pris
i Länet, komme att erläggas: Att
den projecterade Aflönings-Staten för Betjeningen,
utgörande ett belopp af 3378 K:dr 32 sk.
samt 1200 L:tt Hö in natura kunde gillasj i
sammanhang hvarmed Utskottet likväl hemställt,
om icke Riksens Ständer skulle finna lämpeligt
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Styrelsen öfver Ulricssdal kunde varda anbefalld,
att vid skeende afgång iaktaga den förminskning
i Stats-Betjeningens antal, som till
besparing af Lönerne kunde äga rum; att be.
träffande den till öfrige utgifterne , nemligen
Ved-upphandling till Slottsrummens och Orangeriets
med flere behof samt Inventariers och
Byggnaders underhållande, uppförde Summa af
3022 R:dr 40 sk.; Utskottet ansåge någon anmärkning
vid beloppet häraf skäligen icke
kunna göras; att Pensions-Summao 240 R:dr
åt de Sex Enkor, hvilka af Högstsalig Hennes
Maj:t Enke - Drottningen åtnjutit Pensioner
å 40 R:dr" hvardera, borde uppföras å Allmänna
Indragnings-Staten och utbetalas i nu varande
Enkornas tid och sedermera besparas
Stats-Verket, samt att i följd deraf berörde
belopp ifrån den projecterade Stats Summan
för Ulricsdal afdrogs: Att vidkommande frågan
om den under Öfver - Järfva HemmansArrende
nu upplöste så kallade Kungs-Ängens
skdjande från Hemmanet vid Arrendets slut
och att afkastningen deraf sedermera måtte lå
användas för Slotts Stats-Betjeningens aflönande,
afgörandet af denna fråga skulle bero pi
Den i April.
den undersökning af Landtmätare, som ef>er
hvad Utskottet inhämtat, redan är företagen
till utrönande huruvida berörde Ang tidhörde
Hi .jmmanet och under dess Skattläggning vore
inbegripen, eller må finnas vara en lägenhet
under Slottet; kommande, i förra händelsen,
denna Äng, att, såsom tillförene, jemte Hemmanet
utarrenderas för Srats-Verkcts r kning 5
men i den sednare att disponeras för SlottsStatens
behof; Att afskrifning af de utaf Kongl.
Majit i Nåder beviljade Booo R:dr till de nödvändigaste
förbättringame å Byggnaderne måtte
medgifvas, i sammanhang med öfrige Förskotter
af denna beskaffenhet och i den ordning
utgifterne i sådant afseende förekomma; och
har Utskottet i öfrigt förmält sig angående
de för Kongl. Slottets samt öfriga Byggnaders
fullkomliga iståndsättande erforderliga Medel,
vilja uti ett sammanhang med förslaget för
samtehga Kongl. Lust-Slottens reparerande deröfver
meddela sitt yttrande; äfvensom Utskottet
sluteligen förklarat, att det för Ulricsdals
Kongl. Lustslott Aflönings- och Utgifts Stat
från Stats-Verket erforderlige bidrag utgjorde
ett sammanräknadt belopp af 5494 R:dr 40 sk.f
hvilket borde till utgående uppföras å RiksStaten
under andra Hufvud-titeln.
Ifrån Utskottets beslut i frågan om indragning
af den utaf Hennes Maj:t Enke-Drottningen
stiftade Pensions-Inrättning för 6 behöfvande
Enkor, hafva, enligt bifogadt ProtocollsUtdrag
af den y sistledne Martti, följande L^tskottets
Ledamöter varit af skiljaktig tanka
Den i April,
nemligen; Herr Öfverste Kammar-Junioren Friherre
Adelsvärd, hvilken för sin del tillstyrkt,
att den uppförde Pensions Summan 240 R;dr
mätte å Slotts-Sraten qvarstå, att till bibehållandet
af minnet utaf Hennes Majits välgörenhet
för ändamålet användas, hvaruti Herr Biskoppen
Doctor von Rosenstein jemväl på ytterligare
tillagdt skäl instämt, äfvensom Herr
Öfversten Tersmeden och Herr Lagmannen
Noreus förenat sig nied hvad ofvanbemälte Ledamöter
yttrat.
4:0 Af den Ii sistledne Martil, angående
H err Lagmannen Grefve Gyllenborgs Memorial,
Om förändring och lindring i Saltpeter gärdens
utgörande af Hemmanen i RiketJ deruti, enär
de om Saltpetter-tillverkningen och Lefvereringen
nu gällande Fö; fattningar grundade sig på
Riksens Ständers egna beslut och hemställanden
till Kongl Majit, Utskottet icke funnit anledning
att tillstyrka någon förändring derutinnan,
hellst den &f Grefve Gyllenborg yrkade rättighet;
, att få lösa Salrpetter-Skatten med Penningar
till en nedsatt ärlig afgift, skulle, efter
hvad förra tiders erfarenhet ådagalagdt, rakt
motverka den föikof an af Inrikes Saltpettertillverkningen
, som Rik-ens Stander äsyfradt;
och h"»r Utskottet i ötrigt sig yttrat; Att Grefve
Gyller,borgs Förslag, det Saltpetter.Fanden
borde användas till Saltpetter-lösnings-prisets
nedsättande, icke kunde af Utskottet tillstyrkas,
emedan Fonden sådant icke medgaf, om
den skalle uppfylla sin bestämmelse; och hvad
anginge Grefvens framställning om disposition
Den i April
»37
af Saltpetter-Fondens tillgångar; ville Stats Utskottet
sig deröfver serskilt utlåta, i sammanhang
med det yttrande, Utskottet Itomme att
afgifva i anledning af Herrar Revisorers till
Utskottets åtgärd remitterade Berättelse, samt
att sluteligen, i afseende på brefvens hemställan,
att till lindring för de Skjutskyldiga, Saltpetter-transporter,
där lampeligt vöre, mätte
verkställas sjöledes, Utskottet föreslagit att
den önskan måtte till Kongl. Majit i underdånig,
het framföras, det Kongl. Maj:t Nådig-1 täcktes
låta vidtaga den utväg , där sådant möjeligen
låter sig göra, att Saltpetter-tnnsporterne
måtte ske Sjöledes, på det Allmogen, där
Sjölägenhet kunde beg3goas, måtte befrias från
den svåra och långa transporten Landvågen.
5:0 /4f den ii sistledne Martil , i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Stads Bokhållaren
i Carlskrona, Hof-Bokhåliaren Carlsunds
ansökning, om utbekommande af Mantalsskrifnings
Provision för åren 1811 och igia
med 44 R: Ir 17 sk. y rist. Banco, deruti Utskottet
på andragne skäl tillstyrkt bifall å CarlSunds
berörde anhållan, och ville Utskottet vid
Stats-Regleringens fulländande för nämnde Summa
uppgifva tillgång.
6:0 Af den Ii sistledne Martil, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå gjord
ansökning , om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreteraren vid Kongl. Ingeneur-Corpsen
E. M. Morin; deruti Utskottet med anmälan ,
det ifrågavarande fordran utgjorde ett belopp af
138
Ben t April.
271 R:dr 32 sk., hemstält att förevarande ansökning
må bifallas, då Stats Utskottet framdeles
skulle föreslå tillgång till denna utbetalning.
70 Af den 11 sistledne Martil, angående
Strömsholms Stuteri-Inrättning, deruti Utskottet
på aniörde skäl hemställt, att Riksens Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder förklara
de Hetor Committerade, hvilka haft
sig uppdragit Hushållningens Reglerande på
Strömsholm, Dess Nådiga välbehag för den
verksamhet och det nit de vid verkställigheten
af detta uppdrag ådagalagdt: Att då under loppet
af ett enda år icke mindre än 39 st. Hästar vid
Stuteriet störtat, hvilket vid en Inrättning med
tillräckelige och tjenlige samt i god odrning
bragte tillgångar och kostsamma anstalter, förekomma
oväntadt och syntes påkalla en närmare
omvårdnad och tillsyn vid Stuteriets skötsel
och förvaltning, Riksens Ständer mätte till
Kongl. Majit i underdånighet hemställa, att den
åtgärd kunde blifva vidtagen , hvarigenom Inrättningen
så handhafdes att dess ändamål må
varda uppfyllt, samt att den Controll härå, som
Riksens Ständer uti deras underdåniga Skrifvelse
af den 3 Judi 1812 begärt medelst tvenne
besigtntngar årligen, till utrönande af förhållandet,
kunde i Nåder anbefallas och åt kunnoge
och erfarne Män uppdragas, hvilka underdånig
berättelse derom till Kongl. Majit afgåfvo:
Att den af Kungsör till Stats-Verket ingående
och för dess behof påräknade Arrende
-
Ben t April.
*39
Inkomst, icke måtte såsom Committerade tillstyrkt,
anslås till större eller mindre del iör
Strömsholms Stuteries utvidgande: Att jemte
det Utskottet hemställt, att de Summor, som
Förskottsvis uppbur ts till Byggnadernes fullbordande
m. m, kunde iå afskrifva?, återstoden
af nu uppgifne behofvtt elier 4000 R:dr
afven matte auV;Sas, ait utgå utaf Stats-Verkets
Ofverskotts-medel på Intraderne för den förflutne
tiden, likväl under vilkor, att behörig
redovisning för alla dess* belopp afgifves i föreskrifven
ordning, och har sluteligen Stats-Utskottet
ansett att då Riksens Ständer redan
vid 1312 års Riksdag vidtagit och i underdånighet
anmält Dens beslut, hutu Strömsholms
Kungsgård borde styr s och förvaltas, när Committerades
befattning dermed upphörde, något
annat yttrande nu f^r Riksens Ständer i detta
hänseende icke återstode, än att i underdånighet
åberopa omförmälte åtgärd j denna del,
vid hvilket Utskottets Utlåtande tillika var biJagdt
ett Utdrag af Utskottets Protocoll för
den ix sistledne Martii, innefattande Heir Öfversten
Tersmedens och Herr Presidenten von
S'hulzenheims särskilta yttranden , deruti åtskilige
utaf Utskottets öfriga Ledamöter jemväl
instämt.
Ifrån JBanco-Ulsiottet:
1:0 Af den 2 3 sistledne Martti, i anledning
af väckte frågor, om tidigare föredragning
och utgifvande af Banquens Fastighets- Lån;
deruti Utskottet föreslagit, det Commtssariatet
140
Den i April
-
i Banquen må få sig ålagdt vidtaga sådan anstalt,
att innom de y första månaderne hvarje
år aila de Läne-acter, för hvilka Lån under det
påföljande året böra utgå, kunna till granskning
förekomma, så att, i händelse något dervid
finnes brista, Lånsökanden må äga rådrum
att detsamma under den återstående tiden af
året anskaffa, och något hinder således för Lånets
utgjfvande vid den bestämda tiden derigenom
ej möta. Hvarjemte Utskottet yttrat
sig icke inse något hinder derföre, att den för
hvarje år anslagne Lane - summa hädanefter
må alltifrån årets början i oafbruten ordning
utgå, så fort Expeditionen deraf medhinnas
kan , och sist innom Martil månads slut.
2:0 Af den 23 sistledne JUertii, rörande
vackt fiaga, om närmare bestämmande af rättigheten
för Bolag och Corporationer att i
Banquen upn*'ga Lån; deruti Utskottet tillstyrkt,
att den Bolagsman , som förut enskilt
häftar för Lån till ringare belopp än den stadgade
Maximi-Summan, må gemensamt med
öfrige Interessenter erhålla ytterligare Lån till
fyllnad deruti, i mohn af sin andel i Bolaget;
eller ock , att om han först upptagit Lån samfällt
med öfrige Delägarne i ett Bolag, den en.
skildta Låne-rättigheten för den Summa, som
utgör fyllnaden i högsta till ltne Låne-beloppet,
likafullt må vara honom obetagen; äfvensom
att, i händelse en eller flere Bolagsmän redan
innehafva så stora Lån, som Banco Författningarne
medgifva, Bolagets Fastighet likväl må
Den i April
-
141
få belänas i mohn af hvad som återstår efter
afdrag af dessa Bolagsmäns andelar.
3:0 Af deri 23 sistledne Martil, i anledning
af från Vällofl. Borgare.Ståndet samt Hedervärda
Bonde Ståndet erhållne Remisser, dels
rörande de vid Banco Discont Verket etforderlige
vederhäftighets-betyg, dels angående
förökning i antalet af Verkets Styresmän; der»
uti Utskottet yttrat, att ehuru hvarken uti Banco
Discont-Verkets Reglemente eller någon annan
allmän Författning vore föreskrifvit, att en
Låne-sökande skulle förete vederhäftighets-bevis,
ansåge Utskottet det vara en för Inrättningens
säkerhet alldeles oundgängelig omständighet;
men att på sätt, sorn blifvit yrkadt, något
bokstafveligt formulaire för dessa betyg
skulle gifvas, vore i Utskottets tanka, i flera
hänseenden olämpeligt; och har Utskottet icke
funnit några sådana omständigheter hittills förekomma
, hvaraf Utskottet ägde anledning tillstyrka
någon förändring uti Organisationen eller
personal af Banco Discont-Verkets Styrelse.
4:0 Af den 35 sistledne Martil, i anledning
af äskadt understöd för SöderTelje Canal
och Slussverks fullbordande; deruti Utskottet
hemställt, att Bolaget må af Banquen erhålla
ett Låfi-biträde af 50)000 R:dr emot 3 proCents
årlig ränta , samt Bolagets afgifvande
förbindelse, att Lånet till Capital och ränta inrom
1823 års slut till fullo återbetala, sålunda,
att vid utgången af åren ifcal, 1822 och
Den i April.
J823 eo tredjedel af Capitalet hvarje år till
Banquen inflyter.
5:0 Af den 26 sistledne Mardi, i anledning
af väckt Motion, om Specificerade Förteckningars
insänrfande, öfver Assignationer som på
Banquen utfärdas; hvarå Utskottet i så matto
tillstyrkt bifall, som alla Private Assignanter
borde förpliktas, vid äfventyr det deras Assignationer
ej till inlösen emottagns, de i Stocki
holm boende sist dagen efter hvarje Assignations
utgifvande och de i LandsOrtema med
först afgående Post till Banquens Commissa.
rier insända fullständige Advis-Listor, som upptaga
Assignationerne till datum, nummer och
Summa.
Af Utskottets Ledamöter hafva likväl Herr
Friherre Wirsén, Herr StatsSecretc raren Lannerstjerna,
Herr Majoren Reuterskjöld . Herr
Biskoppen Doctor Almqvist, Herr Professoren
Agardh och Herr Grosshandlaren Settervall varit
af den mening, att vid nu gäUande Stadganden
om Assignering på Banquen borde förblifva.
Ifrån Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomia. Utskotten:
1:0 Af den 16 sistledne Martil „ i anledning
af väckt Förslag, angående förändring af de
rörande Enskiftes-delningar utfärdade Författningar;
deruti Utskotten yttrat den förmodan
att båd^ ändamålet med de om Enskiftes-del
-
Dm t April.
143
ningar gifna Föreskrifter skulle kunna vinnas
och afven de olägenheter, hvilka såsom desamma
åtföljande blifvit öfverklagade, undanrödjas,
om de nu varande Enskiftes- och StorskiftesFörfattningar,
såsom meddelande serskildte föreskrifter
ej mindre om Landtmätarens handlingssätt
än om Rättegängs-Ordningen, då tvister
delägarne emellan uppstå vid nämnde förrättningar,
varda sammanfattade uti en Författning
till fullkomlig enhet och likstämmighet}
hvarjemte Utskotten föreslagit, att sådana tvister
skulle utaf serskildt inrättade ÄgodelningsRätter
upptagas ochafgörasj och hafva Utskotten
jemväl hemställt, att, om hvad Utskottet
tillstyrkt blefve antagit, Riksens Siänder måtte
i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit i Nåder
täcktes låta i den Författning, som i ämnet
komme att utfärdas, närmare bestämma förhållanderne
så väl vid Landtmätarens åtgärder,
som ock vid den föreslagne Ägodeinings Rättens
behandling af de till densammas pröfning
dragna tvister, uti utveckling hvaraf Utskotten
ansett sig icke böra ingå.
2*,0 Af den 16 sistledne Martiin angående
de flere gjorde Förslag till ändring uti Allmänna
Lagens stadganden och genom Kongl,
Förordningen den 9 Februarii 1802 ineddelate
föreskrifter, om Stängsel-skyldigheten; hvilka
Förslag Utskotten ansett icke föitjena vidare
afseende, än att Utskotten tillstyrkt det en
sådan Författning ma utfardas, au vid skeende
Storskiftes - delning, Landtmätaren bör tillika
verkställa delning af Gätdesgårdarne, sa val
144
Den i April.
emellan Grannarne som emellan dem och de
angränsande Byar och Hemman samt att där
Storskifte i By eiler å Hemman redan för sig
gått, utan att behörig öfverenskommelse om besagde
delning af Gärdesgärdarne då eller sedermera
är vorden träffad samt i fullbordan
s tt, Deiägarne väl må om densammas förrättande
anlita den eller dem, till hvilka de derom
hafva förtroende, men att, i händelse de
dertill vilja äska biträde af Landtmätare de äga
att sådant hos Konungens Befallningshafvande
anmäla, som då har att Landtmätare,
förordna; och bör jemväl vid andre förefallande
frågor om Gärdesgårds-delningar Landtmätares
biträde, efter dertill för honom erhållit
förordnande, kunna äskas.
Innom Utskotten har likväl Herr Borgmästaren
Eneroth yttrat den serskilda mening,
i afseende på väckt fråga, huruvida Urmark borde
deltaga i stängsel mot inägor, att han ansett
den nytta, dem hvardera genom stängningen
tillskyndades, böra bestämma skyldigheten
dertill.
3:0 Af den 16 sistledne Martu , öfver den
af flere Riksdags-Fullmägfige utaf Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte fråga, rörande rättighet
för Allmogen i Blekinge och Skåne att emellan
alla Hamnar derstädes få sjöledes obehindradt
föra deras Producter; och hafva Utskotten,
som erfarit att Riksens Ständer vid
sist förflutne Riksdag hos Kongl. Ma;;t i underdånighet
-
Ben i April.
derdånighet hemställt, det tillåtelse må beviljas
Innevänarne i Blekinge och Skåne, att från den
ena af dessa Provincer till den andra obehindradt
sjöledes få föra och afhämta Spannmål
samt Trädvaror, nu föreslagit att Riksens Ständer
må hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes befordra, att berörde
mål skyndsamt försättes i det skick att
det må kunna Kongl. Majit i underdånighet
föredragas och att Kongl. Maj;t derefter ville
detsamma till nådig pröfning företaga.
Herr Borgmästaren Hök, som varit af skiljaktig
mening, har ansedt dan sökte Seglationsfriheten
icke böra rr.edgifvas samt, i händelse
den blefve beviljad, ordenteliga förpassningar
vid närmaste Sjötulis-Kammare böra uttagas.
4:0 Af den 16 sistledne JWartii, deruti Utskotten,
i anledning af Herr von Engeström»
J. D. gjorde Förslag till förändring uti nu gällande
stadgande, rörande Jordägares rätt hos
Landbo och angående Rättegångssättet vid utmätning
deraf, yttrat det Utskotten icke funnit
skäl att tillstyrka vidtagande af ett så beskaffat
Förordnande, som Herr von Engeström velat
åstadkomma.
5:0 Af den 16 sistledne Martil, i anledning
af Riksdags-FuUmagtigenS ifrån Blekinge Län
Olof Månssons gjorde yrkande, om den förklaring
öfver Kongl. Brefvet den 2 Junti JS09
till Landshöfdingarne i Blekinge, Christianstads*
JRidd. och Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 19, 2Ö«
I4&
Den j April.
Malmöhus och Skaraborgs Län, angående rätter
delnings-grund vid Enskiften emellan Åboer ä
ett Hemmans nummer, att vid slik delning
hvarje Åbos innehafvande ägor och ej hemmantalet
borde tjena till grund; hvilken förklaring
Utskotten likväl ansett icke erfordras.
6:0 Af den 16 sistledne Martil, öfver väckt
fråga om Husbehofs Qvarnars befrielse frän
Skattläggning; och hafva Utskotten ansett sig
äga fullkomlig anledning att hemställa det da
åtgärder måga vidtagas , hvarigenom behörigen
varder fastställt att hädanefter någon Skattläggning
å Husbthofs-Mjölqvarnar ej må äga
rum, samt att ägarne af så beskaffade Qvarnar,
å hvilka vid skedde skattläggningar årlig
ränta redan blifvit lagd, böra ifrån en sådan
tunga varda befriade.
8:0 Af den 16 sistledne Martil, i anledning
af åtskillige Ledamöters af Hedervärda BondeStändet
framställde yrkande, om obehindrad
rättighet för Hemmans-ägare att uppföra och
begagna Husbehofs-Vatten- eller Väder-, Mjöloch
Såg-Qvarnar samt att inrätta Lin-bråkor,
Lin-skäktor, Klädes-valkar med flera sådana
Hushålls-inrättningar, som drifvas med Vatten,
Väder- eller Ängmachin; deruti Utskotten af
anförde skäl, ansett sig icke kunna tillstyrka
den åsyftade ändringen i 20 Cap. 4 §. Byggnings-Balken,
i afseende på Mjöl- och SågQvarnars
samt Klädes-valkars anläggande; men
deremot tillstyrkt bifall ä den gjorde Motio;
Den i April.
*47
nen, om rättighet till Lin-bråkors och Linskäktors
inrättande.
Ifrån hvilket beslut åtskilige Utskottens
Ledamöter varit i så måtto skiljaktige, som
Riksdagsmännen Nils Månsson från Malmöhus
Län och Olof Håkansson från Elfsborgs Län
samt J. Berg och Jacobsson Kinner från Bohus
Län, ansett hvarje Jord-ägare böra vara obetagit
att anlägga Husbehofs-Qvarn, då han icke
genom Vatten-dämning skadar angräntsande Jordägor,
samt Herr Lagmannen Palmborg, Herr
Bruks-Patronen Malmberg, Herr Advocat-Fiscalen
Cramér och Herr Prosten Kolmodin Varit
af den mening, att Lin-bråkor och Linskäktor,
då de skola drifvas med Vatten icke borde
utan serskild tillåtelse få anläggas.
8:0 Af den 18 sistledne Martil, i anledning
af den af Herr Mannerstam, Johan, väckte Motion
, om upphäfvande af förbud emot Landsköp,
deruti Utskotten yttrat, att verkan af Förordnandet
i 6 Cap. Handels-Balken om förbud
mot Landsköp i det närmaste upphört och till
det hufvudsakligaste endast gällde i afseende
å Handel på Landet med Köpmanna-varor innom
Hus eller med kjöpslagän By ifrån By;
och funno Utskotten sig icke äga anledning tillstyrka,
att jemväl i dessa delar stadgandet i
1 §. af berörde Capitel må upphöra.
Ifrån Lag-Utshattet:
HO Af dan i sistledne Martti, öfver dea af
148 Den i April,
Friherre Mannerheim, Lars August, väckte fråga,
det de Publique Auctoriteter, som å Kongl.
Maj-.ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandlingar med Enskildte, ej mä äga
att vid tvist om uppfyllande och tolkning deraf
sjelfve deröfver döma; och har Utskottet
ansett sig böra i så måtto tillstyrka bifall å
denna Motion, som Utskottet föreslagit antagande
af den författning att, vid uppkommande
tvist om uppfyllande eller tolkningen af
Contract eller Alhandling, ingången, på ena
sidan å Kongl. Majas och Kronans vägnar, af
publique Embets-Verk, och, på den andra, af
enskildte Personer, saken bör, efter Stämning,
vid vederbörlig Domstol göras anhängig och
derifrån på det i Allmänna Lagen stadgade
sätt fullföljas.
2:0 Af den 18 sistledne Martil, i anledning
af så väl de Anmärkningar, hvilka blifvit hos
Högvördige Preste-Ståndet gjorde emot Utskottets
Betänkande, om förlupen Makas rättighet
att i nytt Giftermål ingå, sorn ock ofver
den i sammanhang dermed väckte Motion, huru
förhållas bör i afseende å berörde rättighet,
enär skillnad i Ägtenskapet skedt på grund af
16 Cap. 7 §. Kyrko-Lagen och 13 Cap. 7
Giftermåls-Balken3 deruti Utskottet i afseende
å lörsta frågan efter att hafva ingått i vederläggning
af den gjorde Anmärkningen anmält,
att Utskottets omförmäldte Betänkande blifvit
af de öfrige trenne Riks-Stånden bifallit; och
hvad åter angeck den väckte nya Motionen,
ansett sig icke böra i pröfning deraf ingå.
Den i April,
149
3:0 Öfver den af Grefve Gyllenborg, Tohan
Henning, väckte fråga, om bestämd förklaring
angående hvad till Politie-mål bör hänföras;
deruti Utskottet yttrat, att som denna
Motion tagen utur hvad åsigt sorn hellst icke
syntes vara inskränkt innom den uti 33 §. af
Riksdags-Ordningen bestämde gräns för Utskottets
befattning , aissåge Utskottet sig icke
kunoa något vidare Utlåtande deröfver meddela.
4:0 I anledning af gjord Anmärkning hos
Riddeiskapet och Adeln vid Utskottets Betänkande
, angående åtgärders vidtagande till SjöLagens
öfverseende; deruti Utskottet jemte Anmärkningens
besvarande, anmält, att dess sistnämnde
Betänkande blifvit af de öfrige trenne
Stånden antagit.
5:0 I anledning af hos Ridderskapet och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
öfver sökt företräde af Jord-ägare,
till Brukares lösa Egendom; deruti Utskottet,
som ej funnit skäl att frångå hvad Utskottet
i samma Betänkande yttrat, tillika anmält, att
detsamma blifvit af de öfrige Riks-Stånden bifallit.
6.0 Öfver det af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, gjorde Förslag till ätskiilige ändringar
uti nu stadgade Rättegångs-Ordning;
deruti Utskottet af anförde skäl, ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall å någon af de föreslagne
ändringarne.
Ben i April.
7:0 I anledning af gå viii Herr Grönhagens,
Gastaf, Förslag, att Öfver-StåthållareEmbetet
i Police-Ärender må ställas under HofRättens
granskning, samt de Protocoller och
Domböcker sorn där hållas, till Hof-Rättea varda
inlemnade, som den af Grefve Spens, Jacob
Melker, gjorde hemställan, om angelägenheten
af ett bestämmande utaf de ärender med hvilka
Police-Magten och denna Magten serskildt
böra äga att sig befatta5 deruti Utskottet,
af anförde skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall å Herr Grönhagens Förslag, samt dels,
i afseende å Grefve Spens’s Motion, åberopat
det Yttrande Utskottet samma dag afgifvit öfver
Grefve Gyllenborgs enahanda Motion.
Fran Bevillning- Utskottet:
Af den 26 sistledne Martil, deruti, i anledning
af de hos Riks-Stånden yppade skiljaktigbeter,
i frågan om Bevillnings-grundernes bestämmande,
Utskottet, under åberopande af 71
§. i Regerings-Formen och 31 §. i Riksdagsordningen,
dels ansett sig icke kunna frånträda
dess i berörde ämne förut yttrade tanka,
och dels föreslagit de Voterings-propositioner ,
hvilka, i händelse Riks-Stånden ej skulle, vid
en förnyad granskning finna anledningar att till
hvarandra närma sina meningar borde till d-et
förstärkta Stats-Utskottet öfverlemnas.
Fran Allmänna Besvärs-och Oeconoinice-Utskottet .*
iso Af den 4 Martii, rörande Herr Borg
-
\
Den f April.
mästaren J. H. Ekstrands väckte Motion, att
Spannmåls och Victualie.handel å Landet må
taxeras och beläggas med enahanda utskylder,
som dessa Handels-Naringar uti Städerna åtfölja
; hvarå Utskottet på anförde skäl förmält
sig icke kunna tillstyrka bifall.
2:0 Af den 4 Martn, deruti Utskottet, i
anledning af väckt fråga, om förbud mot Krämares
kringstrykande; yttrat sig, så mycket
mindre kunna något i detta ämne föreslå, som
genom Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t vid 1S15 års Riksdag, angående
bestämmande af Glas- och Porcellainsförares
samt Smides-handlares Handels-rättighet,
tillräcklige åtgärder syntes vara fattade
till vinnande af det ändamål Motionen åsyftade.
— Hvarvid var fogadt Utdrag af Utskottets Protocoll
för den 4 sistledne Martii, enligt hvilket
Herr Zetterberg, vid denna frågas förevarande
i Utskottet, yrkat, att Smides-tillverkningar
måtte obehindrat få föryttras.
3:0 Af den 4 Martii, i anledning af Grefve
von Schwerins väckta Motion, om möjlighets
beredande för innehafvare af Boställs-jord,
att låta försäkra den å sådan jord befintelige
åbyggnad i Allmänna Brandförsäkrings-anstalter;
deruti Utskottet, på andragne skäl, ick®
funnit sig kunna med detta ämne taga någon
åtgärd, svarande mot det nyttiga ändamål Grefve
von Schwerin åsyftat.
4:0 Af ém a % sialedne FebruarU t i anl&cL
Den i April.
ning af Kongl. Maj:ts' Nådiga Proposition, om
jemnkning uti Båtsmans-Roteringen i Halland j
deruti Utskottet hemställt, att Riksens Ständer
matte hos Kongl Majit i underdånighet anhålla,
att Rote jemnkning i Hallands Län mätte sättas
i verkställighet och att Kongl. Maj:t täcktes
i Nåder låta vidtaga sådana åtgärder, som
för detta vigtiga ändamåls befrämjande kunde
finnas Jämpelige,
yio Af den 4 Ularia, i anledning af väckt
fråga, om förändring uti 9 § af Kongl. Maj.-ts
förnyade Seglations-Ordning den iy Junit 1774;
deruti Utskottet, på upptagne grunder, hem.
Ställt, att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Majit j underdånighet anhålla , om den förändring
uti berörde Seglations-Orduings föreskrift,
»tt Skepparen väl med sin enskildta Egendom
ina vara Kongl. Majit och Kronan ansvarig för
det fel, att ej å märkrulla hafva uppfört medhaft
till införsel tillåtit Gods, men Gods-ägaren
derjemte förpligtas, efter inhändigandet af
Connoissementet, genast till Tullkammaren i orten
dit varan är distinerad, afgifva förteckning
H det Gods, han med någon Skeppare väntar,
eller ock att i händelse Skepparen möjligen
»niander före Connoissementet och sådan försummelse
skulle yppas hvarom nu är fråga,
Godsägaren då må edeligen fä styrka sin oskuld,
derest han ej med andra lagliga bevis kan densamma
ådagalägga.
6:q Alf den 4 Mann, i anledning af Riksdagsmannen
Pehr Nilssons från Christianstads
Den i April.
*53
Län Memorial, om medels vidtagande till luxens
hämmande och Inländska Fabriquernes upphjel.
pande; deruti Utskottet, som icke funnit anledning
att i följd deraf, tillstyrka någon serskiljd
åtgärd, ansett detta ämne, hvarvid inga
nya skäl eller åsigter blifvit af Memorialets
författare framställde, bero på Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning, gemensamt med dem af lika
beskaffenhet som vid 1815 års Riksdag blifvit
Kongl. Majrts Nådiga ompröfvande underställd;
eller, som vid detta Riksmöte i sammanhang
med den å nyo väckte frågan, om ÖfverflödsFörordnings
utfärdande , kunde Kongl. Maj;t i
underdånighet underställas.
7:0 Af den 5 Martii, öfver gjord Motion,
om Kongl. Landtbruks-Academiens ändamål, dess
Central Verkstad och Redovisning för de under
Academiens Disposition stående Fonder;
deruti, nied åberopande deraf, att LandtbruksAcademiens
Annaler äro en periodisk Skrift
och icke en utarbetad Bok öfver ett visst amne;
art Acadctnien dessutom besörjt öfversättning
af flere nyttiga Oeconomiska Böcker, ibland
hvilka Thaers stora Arbete i Landthushållningen
hittills vant ansett lör det bästa;
att vid Academien icke finnes någon med Lön
försedd Lärare, hvars skyldighet vore att hålla
föreläsningar öfver Landtbruket, samt att Academiens
Central-Verkstad vore ett helt och
hållit Privat Företag af Directeur Blom, Utskottet
sig yttr-nt i frågan om Redogörelse för
de under Kongl. Academiens disposition stående
Fonder, att, då Academiens Intrader icke
154
Den i April.
ihafva sitt ursprung från allmänna Mede!, syntes
Riksens Ständer icke kunna fordra någon
för dem inför sig skeende direet Redogörelse;
dock vore Utskottet bekant, att Academien
beslutat, det en allmän Redogörelse för Academiens
Medel ifrån dess Stiftelse intill sistledit
års slut komme att oförtöfvat genom trycket
utgifvas och således underställas icke blott
vissa Personers utan hela Svenska Allmänhetens
granskning.
8:0 Af den 4 Martil, angående väckt fråga,
om fortfarande af det emot Utländske Öfverflöds-varor
utfärdade Förbud och den till
verkställighet deraf förordnade Kustbevakning;
deruti Utskottet på anförde skäl ansett sig böra
tillstyrka, det så val frågan om Kustbevakningens
fortfarande som de dervid möjeligen
nödige förändringar må öfverlemnas till Kongl.
M'aj:ts egen Nådiga åtgärd, sorn, efter inhämtande
af hvad redan i detta afseende blifvit
tillgjordt, vore i tillfälle att säkrast pröfva
de mätt och steg, hvilka till det med denna
allmänna Anstalt åsyftade ändamål kunde vara
bäst ledande; ifrån hvilket Utskottets beslut
Herrar Prostarne Rabe och Kolmodin, enligt bifogadt
Protocolls-Utdrag, varit skiljagtige, samt
ansett Kust-bevakningen vara mera kostsam än
med ändamålet vore enligt.
9:0 Af tlen 4 sistledne Martii, i anledning
af Herr C. F. Norströms innom Välloflige Borgare
-Ståndet väckte Motion, om förhöjd Tuliafgift
för Boktryckeri-Stilar, som införskrifvas
Den i April.
från Utländsk ort, sedan Boktryckaren J. P.
Lindh vid Mariedahl anlagdt en fullständig
Stil - Gjuteri-inrättning; deruti Utskottet trott
sig icke böra tillstyrka bifall å Herr Norströms
sålunda till förmon för Lindh väckte Motion,
halst införsel af Utländska Stilar i nu gällande
taxa redan är belagd med 5 proCents Tull.
10:0 Af den 4 sistsiedne Mar:ii, rörande
yrkadt upphäfvande så väl af Stockholms Stads
rättighet att bära Parm*, Torgs- och renhåilnings-penningar,
då Hö, Halm, Ved och Bränkol
införas , som och af Landtmannens åliggande
att i vissa Städer erlägga Väg- och Mätarepenningar
för inkommande varor3 deruti Utskottet,
på anförde skäl, funnit sig icke kunna
tillstyrka någon hemställan om upphäfvande
af berörde Parm- Torg- och renhållningsafgift,
men deremot föreslagit, att Riksens Ständer
kunde hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhålla, det Allmogen uti de närmast Hufvudstaden
belägne Län, måtte, till förekommande
af okunnighet om Författningens innehåll, ej
blott genom anslag på Tullarne, såsom hittills
*kett, utan ock genom Allmän kungörelse underrättas
om deras skyldighet, dä de införa till
Stockholms Stad sådana Varor, hvarföre Parm-,
Bro-, Torg och ren hällni ogs-afg i ft borde erläggas,
och har Utskottet likaledes, i afseende ä
Våg-penningars erläggande, ansett sig icke kunna
tillstyrka ändring eller upphäfvande af en
rättighet, som i Stockholms Stads privilegier
tydeligen af ålder funnits intagen. Hvaremot
Utskottet i fråga otn upphäfvande af vissa an
-
Den i April.
dra Städers rättighet, att uppbära Väg- och
Mätare-penningar för inkommande varor, ehvad
de mätas eller ej , funnit sig böra föreslå Riksens
Ständer ett sådant tillägg till deras vid
18*5 års Riksdag afgifne underdåniga hemställan
till Kongl. Maj:t rörande detta ämne,att
i de Städer , hvarest Mätare-penningarne icke
äro å Stadens Stat till aflöning anslagne, inga
Mätare-penningar hädanefter jnå erläggas för
Krono- och Lönings-Spannmål, som till Stad
införes. Hvarförutan IJtskottet sluteligen, till
förekommande deraf, att Landtmannen ejj allt
förmycket må betungas genom afgifter och böter,
dem han ofta endast af okunnighet om Författningars
innehåll, i detta afseende kan komma
att vidkännas, tillstyrkt, det Riksens Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att vitén för Säljarens försummelse, att
erlägga Våg- och Mätare-penningar icke månde
äga rum i andra fall, än då genom lagliga bevis
kan intygas, att han, om denna skyldighet
behörigen erhindrad, likväl densamma underlåtit.
Ifrån detta Utskottets Utlåtande har,
enligt bilagdt Utdrag af Utskottets Protocol!
för den 5 sistledne Martii , Herr Hertzenh jelm,
Carl Johan, varit i så måtto af skiljaktig mening,
att han på upptagne grunder hemstält,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
3 underdånighet anhålla» att den Stockholms Stad,
genom Öfver-Ståthållare-Embetets, på grund
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse den f Junit
1812, utfärdade Kungörelse, tillagde rättighet,
att uppbära Parm-, bro-, Torg- och renhållnings-afgift
måtte upphöraj och hafva uti detta
Den i April.
*57
yttrande Riksdags-Fullmägtige Gustaf Larsson
från Stockholms och Olof Olsson från Vesterås
Län, jemväl instämt.
liro Af den 20 sistledne Februarii, i anled»
ning af gjord hemställan om en Comité* inrättande
i hvarje Församling, till utdelande af
det Spannemåls-understöd, som af Kongl. Allmänna
Magazins Directionen lemnäs m. m.;
deruti Utskottet, i afseende å tillika framstäldt
yrkande, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra innom en viss tid inkomma till Allmänna
Magazins-Directionen med tidigare ÅrsBerättelser
om tillståndet i Länen; yttrat någon
anledning icke vara för handen, att tillstyrka
bifall till förnyandet af en Oeconomisk
anstalt, som redan är vidtagen och grundad på
de noggrannaste föreskrifter; och Vidkommande
sedermera frågan om den föreslagne Comiteéns
nedsättande, har Utskottet på anförde
skäl ogillat det härom gjorda Förslag samt
tillstyrkt, att de anstalter, som i detta afseende
redan äro vidtagne, måtte orubbade fortfara.
I2IO Af den 4 sistledne Martil, angående
yrkade rättelser och förändringar uti Författningarne
rörande Skogarne i Riket; deruti Utskottet,
som ansett sig icke böra ingå i någon
pröfning af den gällande Skogs-Ordningen , hemställt,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t å nyo framställa sina redan vid 1809
och 18x5 årens Riksdagar yttrade underdåniga
önskningar, att, i anseende till de särskildta
omständigheter, som med hänsigt till Provincej
-
158
Den i April.
högst olika localer och derifrån härflytande
skiljaktigheter i Skogs-Hushållningen, kunde
vara att iakttaga', Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
samtelige dess Befallningshafvande att genom
Deputerade, eller på hvad sätt tjenligast
finnes, häröfver infordra Länens Innevånares
yttrande samt deras Förslag till de ändringar
och förbättringar , som vid nuvarande Författningar
rörande allmänna Skogs Hushållningen
kunde för hvarje särskild Ort vara gagneliga
och användbara, samt att Kongl. Majit täcktes
foga de kraftiga anstalter, som enligt Dess Eget
visa godtfinnande ansägos tjenliga att befordra
saken till ett skyndsamt slut, hvarförinnan
Utskottet trott sig icke böra tillstyrka
Riksens Ständer att till något bestämt afgörande
upptaga de i detta ämne gjorda allmänna
Motioner; dock har Utskottet, såsom ett ändamålsenligt
och till skyndsamhet bidragande
Medel, föreslagit, att Skogs-Ordningar kunde
för hvarje särskild Province upprättas samt efter
Kongl. Majrts Egen höga pröfning, omedelbart
stadfästas, så snart det för densamma
utarbetade Förslag hunnit inkomma.
Ifrån detta Utlåtande hafva, enligt bifogadt
Utdrag af Utskottets Protocoll för den y
sistledne Martii, Riksdags-Fullmägfige Carl
Fredric Berg från Bohus Län samt Olof Månsson
frän Blekinge varit af skiljaktig tanka, och
deremot yrkat, att, utan några Personers vidare
hörande, hemställan måtte göras det
Skog på Kronoskatte-Jord rr.å fritt få disponeras,
samt att Jägeri-Staten utom Uppsy
-
Den i April.
»59
ningsmän vid vissa Tag-Parker och Skogsstycken,
nödige till nojen för den höga Kongl. Famillen,
må afskaffas.
13:0 Af den 13 sistledne IWartii, i an]ed«
ning at föreslagne åtgärders vidtagande till
den Veneriska smittans utrotande; deruti Utskottet
tillstyrkt: Att visitation ovilkorligt må
verkställas å Manskapet på alla Fartyg, sorn
ankomma från Utrikes orter till Svenska Hamnar:
Att hvarje Husbonde, så snart ban har
anledning att misstänka någon af sitt Folk vara
meri Sjukdomen behältad.bör genast låta
den misstänkte visiteras: Att om i någon Församlig
anledning till Venerisk smitta skulle visa
sig, Pastorn tillika med Kyrkorådet i Församlingen
må äga förordna om blott den misstänkte
Personen eller ock hvarje Människa innom
hela Församlingen bör undergå visitation:
Och sluteligen att å Auctioner inga Linne-, Gångeller
Sängkläder, sorn varit nyttjade af någon
med smittosam Sjukdom behäftad och genom
döden afgången Person, böra få säljas, förrän
de blifvit rentvättade eller på annat sätt från
smittan befriade.
Frän Expeditions- Utskottet:
1:0 Af den 23 sistledne Martii, deruti Utskottet
utbedt sig Riksens Ständers förordnande,
hvarest, antingen i Kongl. Srats-Contoiret
eller tilläfventyrs i Riksens Ständers RiksgäldsContoir,
Boktryckaren finge anvisas att efter
hand och i den mohn Tryckningen skulle be
-
I
i6o Den i April.
talas lefverera de exemplar af Bihanget til!
Riks-Ståndens Protocoll, hvilka icke lemnäs till
Boklådan.
2:0 Af den 28 sistledns Martti, deruti Ut*
skottet af anförde skal tillstyrkt en förändring
uti Utskottets, af Riks-Ständen redan godkände
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majit, angående anstånd
med indrifvande af den å Vesterbo; tniska Lånet
ännu återstående del, som skall erläggas
af Innevånarne i Norrbottens Län.
Upplästes följande från de öfrige RiksStånden
ankomne Protocolls- Utdrag, nemil*
gen från
Högvijrdige PrestcStåndet:
Af den 17 sislledne Martil.
1:0 Om Återremiss af Stats- och Banco-LTt*
skottens Betänkande, i anledning af den delaf
Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition d. 16 Decemb.
1817 om allmänna Peninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, som angår Malmö-, GöthaCanai-Bolags-
samt Götheborgs Discont-Verks
utredning.
1 . *
2:0 Om anmodan till Constitutions-Utskotfet
att inkomma med uppgift å de Förslag till
ändringar i Grundlagen, sorn af samteiige RiksStånden
blifvit antagne.
3:0
Den i April.
3:0 Om bifall till Lag- Samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomiae-Utskottefts Utlåtande, i
fråga om lösens beräknande för Skattehemman,
Arfvingar emellan, samt gräns tor Hemmansklyfningar.
Af deti 19 i nästlidjie månad, med underrättelse
att Preste-Standet:
1:0 Vid föredragning af Bevillnings-Utskottets
sednare Utlåtande, rörande grunderna
för den Allmänna Bevillningen, funnit godt
förblifva vid dess under den 17 rästlidne februarii
lemnade bifall till Utskottets först af*
gifne Utlåtande, samt antagit det andra af de
uti Utskottets sednare Utlåtande omförmälta
Alteroativerj
2:0 Gillat nedanniimnde Utskotts efterföljande
Betänkanden, nemligen:
Stats- och Banco-Utskottens:
Angående förhöjning j de för Riksens
Ständers Revisorer af Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken
anslagne arfvoden, samt om Justering
intör båda Utskotten af föreskrifter
för Rik sens Ständers bada Penninge-Verk,
Stats Utskottets t
Om ny Stats reglerande för Gripsholms
Slotts- och Djurgärds-Betjening j angående Kro-,
Kidd. och Ad. Brot. V B* I AJd. 21} 22»
i6z
Den i April.
no-Tionde Spannmålens utgörande till Stockholms
stora Barnhus; om en till Upsala Barnhus
donerad Krono-fordran; om Osmunds-Jernets
lösande efter Krono värdi, utan förvänd,
ling efter Markegång, samt angående* Ädelfors*
Guld-Verk; och
Banco Utskottets:
tt
Rörande väckt fråga, om tillåtelse för en
hvar att emot Svenskt Speciemynt tillbyta sig
myntadt Guld och Silfver; och i anledning af
återremiss, angående Praescriptions-tid för i-åns
omsättning i Banco-Disconten.
3:0 Bifallit sä väl Stats-Utskottets Utlåtanden,
angående medel till kostnaderne för en
förbättrad Fångföring, samt om medel till
Drottningholms Broars iståndsättande; sora
JBanco-Uiskottets Betänkanden, i frågan huruvida
de Fidei-Commisser, hvilka fått med Inteckning
graveras, må kunna af Riksens Ständers
Banque, såsom Pant antagas; samt angående
Låne-rättigheten i Banquen för de i Philipstad
belägne Fastigheter,
Af den 24 Sistkdite Martil, innehållande;
l:o Återremiss af Allmänna Besvärs- och
Oecononnae-Utskottets Betänkande öfver föreslagne
ändringar uti Författningarne, rörande
Husbehofs - Brännvins-Bränningen och dermed
gemenskap ägande ämnen;
Den t April.
163
2:0 Bifall till Lag-Utskottets Betänkanden,
angående beloppet hvarunder enskildta Personer
icke må vara tillåtit att utfärda Invssningar,
samt om skärpande af det nu for t,uf»
nader stadgade straff, m. m.
3:0 Gillande af nedanskrifne från Allmän*
na Besvärs- och Oeconomi<z * Utskottet inkomoe
Utlåtanden, om en Fristad för sådana Personer,
hvilka mindre af elakhet, än af tillfälliga orsaker
förlorat medmänniskors aktning; —• angående
förändring i mätningssättet af Hö och
Halm; rörande jemkning i Båtsmans Roteringen
i Halland; — om deltagande i KrunoSkjutsnings-
Brefbärings- och Krono-Fjerdingsmans-besväret
m. m. — I frågan om en ny
Landtmäteri-Taxa, eamt angående jemkning i
Roteringen vid Westerbottens Regemente; i
sammanhang hvarmed Stars-Utskottets Utlåtande,
rörande samma ämne äfvenledes blifvit
bifallit.
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet .*
Af den 17 sistledne Afartii, om återremiss
af Stats- och Banco-Utskottens Betänkande,
rörande den del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om allmänna Penninge-röreisen och
Myntvärdets upprätthållande, sorn angår Malmö-,
Götha-Canal-Bolags- samt Götheborgs Discont-Verks
utredning.
Af den ig sistledne Martil) om anmodan
till Constitutions-Utskottet, att inkomma med
164
Lett 1 April.
uppgift på de af samtelige RiksStånden antagne
Förslag till ändring i Grundlagarne; samt
underrättelse derom, att Stats-Utskottets Utlåtande
öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkanden, så väl angående yrkadt anstånd
med indrifvandet af den återstående delen
af Wesrerbottniska Lånet, som skall erläggas
af Invånarne i Norrbottens Län, som i
anledning af väckt fråga om Allmänna Brandförsäkrings-Inrättningens
ställande tinder tillsyn
af Riksens Ständers Fullmägtige i Eancjuen
och Riksgälds-Contoiret, blifvit lagde till har.dlingarne.
den 54 sistl. Martiin om bifall till följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betänkanden,
nemligen:
Ifrån Stats-TJ t skottet:
Angående ny Stats Reglerande för Gripsholms
Slotts- och Djurgårds-betjening; angående
en till Upsala Barnhus donerad Kronofordran$
om lösen för Osmunds-Jernet efter Kronovärdi,
utan förvandling efter Markegång j
angående KronoTionde Spannmålens utgörande
tili Stockholms stora Barnhus; — om förändring
i Roteringen vid Westerbottens Regementer.
Ifrån Banco-Utskottets
I anledning af väckt fråga om fördelning
af arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer
Den t April.
öfver Stats- Banco- oell Riksgälds-Verken, samt
tryckning af samtelige Revisions-Berättelserno
ro. m.
Ifrån Allmänna Besvärs• och Oeconomi#- Utskottet:
Om jämkning i Båtsmans Roferingen i
Halland; rörande deltagande uti Krono-Skjutsnings-
Brefbärings- och Krono-Fjerdinj>smansbesväret
m. m.; i anledning af väckt fråga oni
en Fristads inrättande för sådana Personer,
hvilka mindre af verkelig ondska och elakhet
an af andra tillfälliga orsaker förlorat medmänniskors
aktning; — rörande gjord Motion om
nödvändigheten af förklaring i vissa delar af
Kongl. Kungörelsen den 3 April igif>, om öfverenskommelser
rörande Presterättigheter; —
om jämkning i Roteringen vid Westerbottens
Regemente; -— rörande en föreslagen ny Landtmäteri-Taxa;
__ S3mt angående beståndet af
sådana Contract, som emellan Pastorerne och
Församlingarne blifvit upprättade, och hvarmed
båda förklarat sig nöjde; om återremiss
af nedannämnde Utskotts afgifne efterföljande
Utlåtanden, nemligen:
Stats Utskottets .*
Rörande Ädel forss Guld-Verk.
Bancn-Utskottets:
Angående förändring uti de innom Banoo*Verket
gällande Befordrings-grundsr; sarof
D i r April.
Allmänna Besvärs- och Oeconomicc-Utskottets
Rörande
föreslagne ändringar uti Författningarne,
angående Husbehofs Bränvinsbränningen.
Ifrån Hedervärda Bonde-Siändet:
Jf den 17 nästledne Martil:
1:0 Om instämmande uti Preste-Sfånaets
beslut, om en Tncksägelse-Adresse till Kongl.
Majrt, soto genom Nådig Skrifvelse till StatsUtskottet
af den 24 sistledne Februarii återta,
git dess Högstsalig Herr Faders aflåtne Nådiga
Proposit.on, om bestämmande uti Metalliskt
mynt af den årliga ersättnings summa, som vid
i8‘S års Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess
Efterträdare på Svenska Thronen tiilslagen.
2:o Med underrättelse att Ståndet låtit be.
ro vid Stats-Utskottets afgifne svar på gjorda
anmärkningar, så val vid Utskottets Utlåtande,
rörande indrifvandet af den återstående delen
af Westerbottniska Lånet, sorn skall erläggas
af Invånarne i Norrbottens Län; som ock vid
Utskottets Utlåtande, i frågan om allmänna
Bi and försäkrings-Verkets ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fullmägtige i Bamjuen
och Riksgälds Contoiret;
3:0 Om antagande af den föreslagna nya
Redactionen af 46 §. Riksdags Ordningen, likväl
med den anmärkning, att det deruti be.
Den i\April.
finteliga Redactions-fel af; ej Ståndet derom dre.,
bör rättas till: ej något Ständ för sig derom dre.;
men deremot afslagit de föreslagna förändringar
i 29 §. Riksdags-Ordningen samt tillägget
till 4 §. 8 Morn. Tryckfrihets-Lagen; och i
öfrigt beslutit, att anmoda Consfitutions-Utskottet
att inkomna med uppgift på de Förslag
till ändringar i Grundlagarne, som nu blifvit
af samtelige Riks-Stånden antagna.
4:0 Om bifall till Stats-Utskottets den 4
Martii afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om Medels anslåen»
de till en förbättrad Fångföring.
Af den I9 nasthdne Martii, innehållande."
iso Att Ståndet vid pröfning af de utaf
Bevillnings-Utskottet föreslagna grunder för
den Allmänna Bevillningen, beslutit att Capitatations-afgiften
komme att fortfara, minskad till
hälften emot dess nuvarande belopp för alla
dem, som efter 2 Art. Bevillnings-Förordningen
ej skattas till en inkomst af fo R:dr, samt
att denna afgift derefter borde ökas i lämpelig
progression, i mån af större inkomst: Att
Bevillning borde utgöras efter behållen inkomst
samt, i stället för den vid igiy års Riksdag
antagne Fylinads-afgift, den progressiva afgiften
åter införas; samt derjemte antagit det i
Utskottets sednare Utlåtande uppgifne första
Alternativ, rörande Öfverflöds-afgiften.
2:o Bifall till nedannämnde Betänkandets
nemligen:
Den i April.
Ifrån Stats-Utskottef.
Angående ny Stats Reglerande för Gripsholms
Slotts- och Djurgårds Betjening; angående
ändring i Roteringen vid Westerbottens Regemente;
— rörande en till Upsala Barnhus
donerad Krono-fordran ; samt angående OsmundsJernets
betalning efter Kronovärdi, utan förvandling
efter Markegång}
Ifrån BancoUiskottet:
Angående Befordrings - grunderne innom
Banquen; — om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer, samt om tryckning
af deras Berättelser ni. m.; — rörande
väckt fråga om tillåtelse för en hvar att mot
Svenskt Specie-mynt i Banquen tillbyta sig ojnyntadt
Guld och Silfver; och t anledning af
återremiss om Prsescriptions-tiden för Låne-omsättningar
i Banco-Discont-Verket}
Ifrån Stats- och Banco’Uiskotten:
Angående Justering inför båda Utskotten
af föreskrifter för Rikets Ständers båda Fen«
ninge-Verk.
3:0 Instämmande i Borgare-Ståndefs beslut,
att anmoda Expeditions-Utskottet, att
till trycket befordra Kongl. Maj:ts Proposition,
angående antagandet af en ny Concours-lag,
lamt den öfverläggning, hvilken \ Lag-ComUéen
Den i April.
169
föregått Förslaget till ifrågavarande Lagförändring.
4:0 Återremiss af Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande, rörande Discont-Verkens
utredning.
5:0 Bifall till Stats-Utskottets Utlåtande
öfver väckt fråga, angående Krono tioodens utgörande
till Stockholms stora Barnhus.
6:0 Underrättelse att Ståndet, i anledning
af Banco-LTtskottets Utlåtande, til! upplysning
angående de sedan I8U ärs Riksdag vidtagne
åtgärder, i frågan om en ny Mynt-ordning, för
dess del beslutit, att Riksens Ständer må genom
en underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj;t
anhålla, att de till Förslags afgifvande i nämnde
afseende utsedde Comitterade , måtts anbefallas
att det dem lemnade uppdrag, så fort
sig göra låter, fullgöra.
Alla dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmidd. den
1 April igig
S.
D. Sedan tvänne till Ridderskapet och
170 Den i April \
> "
Adeln ingifne Memorial af Herr Berghman,
Ambrosius Magnus, om förbud för högre eller
lägre Auctoriteter att proponera en Allmänhet
utgifter, utan föregånget Riksens Ständers
beslut, samt af Friherre Wrangel, Henning,
innefattande yrkande att emellan Riksdagarne,
cj måtte till öfverläggning komma sådana ämnen,
som tillhöra Riksens Ständers öfveriäggningar,
blifvit den 10 Januarii och 17 Februarii,
innevarande år, till Stats- och Lag-Utskotten
remitterade; samt Ridderskapet och Adeln inhämtat,
att berörde Memorial för det närvarande
berodde på Lag-Utskottets handläggning, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, anmoda
Lag-Utskottet, att, så fort sig göra later, nämn.
de Memorial till slutelig pröfning, i hvad på
Utskottet kan ankomma, företaga. Ut supra.
S. D. Remitterades
Till ConsfitutiemsZJtsiattet *
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer af den 31 sistlcdne Martii, om
en förändrad Redaction af 7 §• i Regerings*
Formen. Ut 6upra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs- och OeconoröiseUtskottet
inkomne, samt den 24 sisth Martii
eftermiddagen på bordet lagda Betänkanden:
X',0 Af deri 2J sisllednc Februarii, i anlcd*
Den i April.
171
ning af väckt fråga, orri jemkning i Rotcringen
vid Westerbottens Regemente.
2:0 Af samma dag, rörande en föreslagen
ny Ländtmäteri-Taxa.
3:0 Af den 20 silledne Februarii, rörande
beståndet af sådana Contracter, sorn emellan
Pastorerne och Församlmoarne blifvit upprättade
, och hvarmed bada uuklam sig nöjde. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Banco-Utskoltets
den 10 sistledne Martii afgifne,
samt den 17, 19 och 24 i samma manad på
bordet lagde förnyade Betänkande, i anledning
af återremiss från de Respectivc Stånden, om
förlängning i Prtescriptiom-tiden för Låns omsättning
i Banco-Discont-Verket. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning återre*
mitterades, i anledning af dervid gjorde Anmärkningar,
till Lag.Utskottet, följande från
bemälte Utskott inkomne, samt den 24 sistledne
Martii eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden:
1:0
Af den ib sistledne Februarii, öfver de af
Herrar A. L. Schwan och Jacob Linström gjorde
förslag, angående beloppet, hvarunder enskildte
Personer icke må vara tillåtit att utfärda Invisningar.
tt',0 Af den 2? sistledne Februarii, angåen
-
17*
Den i April.
de den, uti serskilda till Högvördige Preste;
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet ingtine
Memorial, väckte fråga om skärpande af det
nu för Tjufnader stadgade Straff, m. m. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den 18 6istledne Martii afgifne,
samt den 24 i samma månad, eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, öfver Riddarbus-Directionens
Riksdags-Berättelse , ansåg
Höglollige Ridderskapet och Adeln 1 och 2
§§. uti berörde Utlåtande icke erfordra någon
åtgärd, samt biföll hvad Utskottet uti 3, 4,
y och 6 §§. hemställt, endast med den förändring,
att i stället för det i 3 §. gjorde Förslag,
angående tryckning af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid de blifvande Riksdagarne,
Ridderskapet och Adeln, på det så val samtelige
Riks-Ståndens Protocoll som Bihanget dertill
måtte under Riksdagarne med all möjlig
skyndsamhet kunna från trycket utgifvas, ansåg
lampeligt, det borde Riksens Ständer hos
Kongl. Maj.-t i underdånighet anhålla, att HofCancelleren,
under hvars inseende Boktryckerierna
i Riket sro ställde, måtte erhålla Nådig
föreskrift, att så snart Riksdagskallelse utfärdas,
låra vidtaga sådana förberedande åtgärder,
hvarigenom Riks-Ståndens Protocoll och Bihanget,
kuiide under Riksdagens lopp skyndsamt
från trycket utgifvas. Ut supra.
S. D. Till vinnande af all möjlig skyndsamhet
vid tryckningen af så väl samteljge Riks»
Ben i April.
Ståndens Profocoll som Bihanget dertill under
kommande Riksdagar, samt för att bereda en
större afsättning af berörde Handlingar och Statsverket
en i samma förhållande ökad ersättning,
för de till tryckningen åtgående Kostnader, ansåg
Högloflige Ridderskapet och Adeln lampeligt,
det borde Riksens Ständer hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla, att Hof-Cancelleren,
under hvars inseende Boktryckerierne i
Riket äro ställde, måtte erhålla Nådig föreskrift,
att så snart Riksdags-kalielse utfärdas,
låta vidtaga sådana förberedande åtgärder, hvarigenom
Riks-Ståndens Protocoll och Bihanget,
kunde under Riksdagens lopp skyndsamt från
trycket utgifvas; uti hvilket Beslut de öfrige
Respective Riks-Sfånden skulle vänligen inbjudas
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Ultima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den I April 18 r 8*
S. D. Fortsattes den i förmiddag började
pröfning af Riddarhus-Utskottets Utlåtande , öfver
Riddarhus-Direcrionens Riksdags-Berättelse,
hvarvid Ridderskapet och Adeln ansåg g och
lo §•§. icke erfordra någon åtgärd, samt biföll
hvad Utskottet i 7, 9, lt och 12 §.§. föreslagit,
likväl med iagttagande af följande förändringar:
1:9
Att Riddarhus-.Secreterare-tjensteo raS
*74
Den i April.
förenäs med sådan publique Tjenst innom Stockholm,
som icke hland Förtroende-sysslor räknas,
emot förbindelse för Riddarhus-Secreteraren,
att, vid hvarje Riksdags början, inför Riddarhus-Directionen
visa det han erhållit behörig
Permission för hela den förestående Riksdagen,
ifrån den pubiiqua Tjenste-befattning han innehafver
3 hvarigenom Utskottets hemställan, att
Riddarhus-Directionen måtte äga efter sig företeende
omständigheter bestämma, huruvida en af
Riddarhus-Directionen tillförordnad RiddarhusSecreterare,
finge intill Ridderskapets och Adelns
nästa Sammankomst i utöfningen af en
förut innellrfvande Tjenst, fortfara, eller icke,
kommer att förfalla,
2:0 Att Utskottets Yttrande rörande Ma
demoiselle
Knibergs Pension återremitterades,
med anmodan till Utskottet, art upplysa huruvida
Stjerncreutska Fonden medgåfve någon
tillökning ä berörde Pension.
q:o Att frågan, rörande Nichernes i nedra
Förstugan decorering, uppsköts till nästa
Riksdag.
4:0 Att Frimurare-Barnhus-Directionen erhöll
tillåtelse, att årligen å Långfredagen i
Riddarhus-Salen låta uppföra Concert.
y:o Att underrättelse om Ridderskapets
och Adelns beslut, att en Guld-Medaille af omkring
60 Ducater komme att Herr Hof-Marskalken
Friherre Fredric Philip Klingspor till
-
Ben i April.
175
ställas, borde genom Utdrag af Ridderskapets
och Adelns Protocoil t Friherre Klingspor meddelas.
6:0 Att den för Riddarhus-Vaktmästaren
Björkholm föreslagne vedergällning ökades från
25 R;dr till 33 R:dr 16 sk. Banco-; samt
7:0 Att den till bestridande af Riddarhusets
Reparation anslagne Capitations-afgift, må
utgå intill nästa Riksdag. Ut supra.
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln, att, till betygande af Ridderskapets och
Adelns agtning och välvilja för Herr Hof-Marskalken
och Riddaren Friherre, Fredric Philip
Klingspors verksamma och nitfulla befattning
vid Riddarhusets Reparation, ett Exemplar af
Riddarhusets större Medaiile i Guld af omkring
60 Ducater, föreställande på ena sidan Riddarhusets
Facade, borde präglas och Herr Friherre
Klingspor tillställas; hvarom underrättelse
genom Utdrag af Protocollet skulle Herr Friherre
Klingspor meddelas. Ut supra.
S. D. I anledning af Frimurare-BarnhusDirectionens
hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln skrifteligen gjorde anhållan, stt ä Långfredagen
framdeles årligen få begagna Riddar*
hus-Salen till de Concerter, hvilka då för Frimurare-Barnhusets
räkning vanligen uppforas;
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln förgodt
tillåta, det må Frimurare Barnhus-Directionen,
elter derom hos Ricidarhus-Uirectionen för
-
Den i April.
ut gjord anmälan samt under iagttagande af de
utaf Riddarhus-Direetionen dervid föreskrifne
vilkor, äga, att hädanefter å Långfredagen år»
ligen låta uppföra Concert i Riddarhus-Salen ;
hvarom Utdrag af Frotocollet skulle till Frimurare
. Barnhus - Directionen expedieras. Ut
supra.
S. D. Remitterades till Riddarhus-Utskottet,
Herr Cederskjoids, Pehr Gustaf, Motion,
angående Btandiursakrmg af Riddarhuset. Ut
supra. _
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan | till io om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim•
Serskildt Protocoll,
hållit uti Högloflige Ridderskapets och Adelns
Pleno, eftermiddagen den I April 1818.
Då under pröfning af Riddarhus-Utskortets
den 13 uti nästledne månad aflatne Memorial,
i anledning af Riddarbus-Dircctionens
afgifne
Pen i Aptit
-
t??
gfgifne Riksdags-Berättelse, nu i ordning före*
kom frågan om återhe.sättaode af den, genom
Riddarhus Secreterart-n , Kammarherren, Riddaren
af Kongl. Majrts Noröstjerne-Orden sarr.t
en af de Aderton i Svenska Academien, Axel
Gabriel Silfverstolpes den y September igiö
timide död, ledjg bkfne Riddarhus-Secretersrebeställning,
uppstod tillförordnade Riddarhus*
Secreteraren, Kammarjunkaren Lagerheim ifrån
sin plats såsom Protocollsförande och afträdde
samt emottog undertecknad Protocollsföringem
Den del af 7 §. uti Riddarhus-Utskottets
ofvanberörde Memorial upplåstes, som innefattade
Utskottets Anmälan, dels att Utskottet,
lika med Riddarhus Directiorten, ansett det,
gf Ridderskapet och Adeln den 8 Augusti y 8 15" s
meddeldte förordnande för då varande Extra
Ordinarie Riddarhus-Cancellisten, Fredric Otto
Silfverstolpe, att vara vice-Riddarhus Secreterare
med Tjenstgörings-rättighet och pligt så«
som Riddarhus Secreterare, vid de tillfällen
hans Fader tilläfventyrs detta Em,bete icke utölvade,
icke leda till ändring af hvad 1 3 §. i
Riddarhus-Directionens Instructioft, örn huru
vid Riddarhus * Secreterare - ledighet förhållas
bör, i allmänhet förordnar, samt att pä sådan
grund Vice-Riddarhus ^ Secreteraren Silfverstolpes
Tjenstgörings-rätrighet och pligt vid Fadrens
död upphört, dels ock huruledes Riddarhus
Directionen efter att, i enlighet med
nyss åberopade §, i Dess InStruction, hafva
Uti Allmänna Tidmngarne till Sökandes undérJiidii.
och Ad. Prof. V Bt 1 Afd. 23f, Ä44
178
Den 1 April.
rättelse låtit kungöra Riddarhus - Secrefceraretjenstens
ledighet, Directionen den 18 December
1816 ibland de Sökande utvalt ProtocollsSecreteraren
i JustitiaE-Fördelningen af Kongl.
Maj:ts Cancelli, Kammar-Junkaren, Olof Johan
Lagerheim, hvilket Förordnande likväl Riddarhus-Directionen
, på sätt berörde §. föreskrifver,
Ridderskapets och Adelns gillande underställt,
med hvilken pröfning Ridderskapet
och Adeln den 2S November sistledit år uppskjutit
till dess Utskottets Utlåtande öfver Riddarhus-Directionens
Riksdags-Berättelse in.
komme} och hade Utskottet således ansett
något vidare yttrande i denna fråga ej tillhöra
dess åtgärd
Grefve
Spens, Jacob Melher: Då Utskottet
i afseende på frågan, huruvida Vice Riddarhus-Secreteraren
Silfverstolpes Tjenstgöringsrättighet
och pligt upphört med dess Fadets
död , instämt uti den förklaring af ordasättet
uti Ridderskapets och Adelns beslut härom af
är 18 * S j Directionen antagit, och det synes
mig af vigt, det så val Utskottet, som Directionen
erhåller säker underrättelse derom,
huruvida meningen af Ridderskapets och Adelns
beslut blifvit rätt fattad elier ej, får jag anhålla
att serskild Proposition härom mätte af
Herr Grefven och LandtMarskalken göras.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
det Herr Grefven och LandtMaiskalkeo
val för sin del ansag den Proposition, Gretve
Ben i April.
179
Spens begärt vara öfverflödig; men ville dock
hemställa huruvida Ridderskapet och Adeln
funne en så beskaffad Proposition vara af nöden;
hvilken hemställan af Ridderskapet och
Adeln med Nej besvarades.
Herr Grefvert och Landt Marskalken fram»
ställde derefter följande Proposition:
Gillar Ridderskapet och Adeln det Val
Riddarhus-Directionen gjort af Kammar-Jur.ka»
Ten, Protocolls-Secreteraren Lagerheim till Riddarhus-
Secreterare; och bief samma Proposition
med enhälligt Ja besvarad.
Grefve Spens.- Sedan Ridderskapet och Adeln
nu verkställt, det Ridderskapet och Adeln
tillhörande Val af Riddarhus-Secreterare, torde
mig tillåtas att anmäla, det jag och en annan
Ledamot af Utskottet, varit i frågan cm
redsctionen af den sednast uppläste och godkände
§:n uti Betänkandet, af serskild tanka.
Vi ansago det den hade bordt innehålla en
fullständig framställning af de upplysningar,
Utskottet, rörande Riddarhus Directionens förfarande
vid besättandet af Riddarhus Secreterare-tjensten,
genom läsningen af Directionens
Protocoiler, inhämtat och af de anmärkningar,
vid samma åtgärder, hvilka Utskottet i sitt
Protocoll förvarat.
Då detta Directionens förfarande var ett
af de ämnen, sorn innehölios uti Directian.ns
Den i April.
Riksdags-berättelse, hvaröfver Utskottet ålåg
att afgifva Utlåtande, trodde vi att detta ämne
icke borde förbigås. Att vi misstagit oss i
vår mening, rörande hvad Ridderskapet och Adeln
af sitt Utskott ägde rätt' att fordra,
har jag nu erfarit, då §n i sitt nu varande
skick blifvit lemnad utan anmärkning och återstår
mig nu blott att till Ridderskapets och
Adelns Protocoli förnya den reservation, sorn
jag, efter hvad jag haft äran nämna, anmält
till Utskottets.
Sedan Ridderskapet härefter tillåtit af t
Kammar-Junkaren Lageiheim finge inkallas, för
att underrättas om Ridderskapets Adelns förberörde
beslut, samt han, uppå erhållen tillsägelse,
sig inställt, meddelades honom 3f
Herr Grefven och LandtMarskalken underrättelse
derom, att Ridderskapet och Adefn funnit
godt förordna honom att vara RiddarhusSecreterare;
hvaruppå Riddarhus-Secreterare!?,
Kammar.Junkaren Lagerheim betygade så väl
siri vördnadsfulfaste tacksamhet för Ridderskapets
och Adelns honom visade välvilja, som föresatts
att på ett ej mindre noggrant än redligt
sätt söka uppfylla de pligt er, honom ålågevid
utöfningen af det ansvarsfulla kall, Ridderskapets
och Adelns förtroende honom uppdra
git j med hvilka tänkesätt han anhöll att alltid
få vara innesluten i Herr Grefvens och Landt--  Marskalkens samt Högloflige Ridderskapets och
Adelns ynnest och bevågenhet.
Härefter Justerades följande:
Den r April.
Utdrag af Protocollef, hållit hos Högloflig®
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den x April 1818-
S. D. Sedan Riddarhus-Directionen genom
Constitutorial af den i Februarii sistledit år
förordnat Protocoiis-Secretgraren i Justitise-Fördeiningen
af Kongl. Maj:ts Cancelli, KammarJunkaren,
Olof Johan Lagerheim, att vara Secreterare
vid Riddarhuset, samt enligt 13 §. i
den för Riddarhos-Directionen utfärdade Instruction
samma förordnande Ridderskapets och Adelns
gillande underställt; så fann Höglofl,
Ridderskapet och Adeln nu för godt att Riddarhus
- Directionens berörde Val tiji RiddarbuSvSecreterare
gilla och bekräfta. Ut supra.
In fidpm Frotocolli
G• Nordenstolpe,
Lördagen den 4 April,
Plenum klockan io förmiddagen.
LJpplästes följande från de öfrige Respec*
five Riks-Stånden ankomne Protocolls*Utdrag,
Frän ITögvördiga Preste-Ståndet.
4j dep 34 sistkdne Martu, om remiss tili
Den 4 April.
Banco Utskottet af Herr Doctor Hedrens anförande,
om meddelande af de föreskrifter till
Banco-Styfelsen , hvilka kunna blifva nödige, i
händelse Riksens Stander bifalla Utskottets
Förslag rörande Låne-rättigliet i Banquen för
Fastighets ägare i Philipstady samt
Af den I uti innevarande manad, om Remiss
till Constitutions Utskottet af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition , om en förändrad] Redaction
åf 7 §. i Regeringsformen.
Frän Valo lii ge Borgare-Sländet:
Af den 54 sistledne Martil, innefattande så
val bifall till Stats-Utskottets Utlåtande, angående
redovisning för Stats-Verkcts förskott till
Ö n -
tryckningen al Riks-Ståndens Protocoll , jemte
Bihanget dertill vid JgU års Riksdag, som
godkännande af den utaf Ståndets Secreterare
Herr Bergs-Rådet Robsahm afgifne redogörelse
lör sin befattning i afseende a utgifvandet af
Borgare-Ståndets Protocoll.
Af den 1 dennes, med tillkännagifvande
att Borgaie-Ståndet
i:o Utfallit Expeditions - Utskottets Memorial
om en nödig befunnen rättelse uti Riksens
Ständers underdåga Skrifvelse, angående
Vcsterbottniska Lånet.
2:0 God i ii nd t Constitutior.s-Utskottets uppgift
ä de af samteligc Riks-Staadsp bifallne för»
Den 4 April.
*33
ändringar i Grundlagarne, med anmodan till
Expediiions- Utskottet att. författa den underdåniga
Skrifvelse härom, som till Maj:t bör afgå,
3:0 Vid pröfning af Bevillnings-Utskottet
ytterligare Utlåtande, angående grunderne för
den blifvande Bevillningen, förblifvit vid sitt
...
s ämnet reaan fattade beslut och derjemte funnit
skäligt att till det förstärkta Stats-Utskot.
tets omröstning öfverlemna de uti ifrågavarande
Utlåtande intagne Alternativer.
4:0 Återremitterat Oeconomi® - Utskottets
Betänkande, rörande yrkad rättighet för Städernes
Magistrater, att fa förrätta så kallade Dykeri-Auctioner;
samt
y:o Remitterat till Constitutions-Utkottet
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om en förändrad
Redaction af 7 §. i Regérings-Formem
Från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af den 24 sistJedrie Martti, med underrättelse
att Bonde-Ståndet:
1:0 Gillat Stats-Utskottets Utlåtande, rörande
väckt fråga om Ädelforss Guld-Verk;
äfvensom Lag-Utskottets Betänkande om ett
visst belopp, hvarunder Assignationer icke må
utfärdas, samt om skärpning i Straffet för
Tjufnader.
£:o Bifallit Oeconamias-Utskottets Betan
-
184
Détt 4
kände, angående en Fristads inrättande föf
sådana Personer, hvilka mindre af verklig elakhet
än andra tillfälliga orsaker förlorat Medmenniskors
agtmngj
Bifallit förändring i mätnihgssättet af Säd
Och Halmj
Bifallit föreslagen jemkning ar BåtsmansKoteringen
i Halland j
Bifallit nödvändigheten af förklaring i vissa
delar af Kongl. Kungörelsen rkn 3 April
J8i6, om öfverenskomnulser rörande Pastorsrättigheter
;
Bifallit jemkning j Röteringen vid Vester*
bottens Regemente}
Bifallit en föreslagen ny LandtmäteriTaxa,
gro Beslutit att Oeconomiar-Utskottets Betänkande,
rörande vackt fråga om skyldigheten
för åtskilliga Hemman i Riket, att deltaga
j Kr O no-Skjutsning s- Brefbärjngs- och KronoFjerdingsmans-besväret
skulle tills vidare hvila,
för att, i etr sammanhang med öfrige annö
oafgjorde PrivilegiMrågQr, komma under profning,
4;o Gillat Ceonom iir-Utskottets Betänkandet
rötande beståndet af Contracter emellan Pa*
Den 4 April. i S 5
Storer och Församlingarne, hvarmed båda förklarat
sig nöjde.
Alla dessa Protocolls-Utdrag Iades till
Handl ingarne.
Friherre Klingspor, Fredric Philip : Den ynrifStoch
Höggunstiga benägenhet, hvarmed Hng.
lofljge Ridderskapet och Adeln täckts hedra
mig, i anledning af de ringa åtgärder jäg baft
den lyckan ait få ådagalägga vid Reparationerne
af Ridderskapers och Adelns Hus , är
för mig på det högsta smickrande. Herr Grefven
och Lar.dtMarskalken samt Höglöfl. Ridclerskapet
och Adeln behagade derföre gunstigt
och med välvilja emottaga min vördnadsfull
och ödmjukaste tacksägelse. Måtte jrg alltid
af Ridderskapet och Adeln befinnas vårdig dess
ynnest. Jag skall åtminstone-alltid med redligt
nit söka att befrämja Ridderskapets och
Adelns Höga Intresse och utbeder mig att i
H ;rr Grefvens och LandtMarskalkens samt Rid*
derskapets och Adelns välbevågenhet fa vara in.
nesluten.
Föredrogs och remitterades till Stats- och
Banco Utskotten, Friherraine Anckarsvärd* Cail
Hinric och Stael von Holstein*, Corfitz, Ludvig,
den I dennes eftermiddagen, på bordet
jagde Memorial j angående yrkad undersökning
Den q April.
effi Götha Canal Discont.Direcfiorss förhållande,
S flfl®end§ på den till C3nal-arbetets fortsättande
gjorde försträckning af i,,.00,000 R:dr
ffii ffi. hvarjemte Friherre Anckarsvärd erhqll
Ejddsrgkapets och Adelns tillåtelse, att sitt
Memorial med de öfrige Respective Riks-Stån»
d@n eommutticera.
Föret!ross å nyo Bevillnings-Utskottets
éetl @6 gfgtledne Martii afgifne samt den 1 den*
tieg eftermiddagen pä bordet lagde ytterligare
Utlåtande, angående grunderne för den blifvande
Bevilloingen,
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ'»
dö, om icke, sedan Bevillnings-Utskottet uti dess
ifrågavarande Utlåtande framstäldt de puncter,
Iivari Riks-Stånden varit från hvarandra skiljagtife,
Ridderskapet och Adeln under förbiif,
vande vid dess den 34 sistledne Martii i Målst
fattade beslut behagade tillåta, att berörde
fikiljsgfigheter må öfverlemna? åt det, enligt 6g
Rögerings-Formen till 30 Ledamöter af hvarje
Stånd blifvande försträckta Stats. utskottets
pröfning.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
vidare, dels att i nästa Pleno val måtte anställas
af d@ 21 Ledamöter jemte 6 Suppleanter af
Ridderskapet och Adeln, hvilka komma att för*
Den 4 April.
stärka Stats-Utskottet, dels ock, att bemHlte
Ledamöter äfven vid de framdeles under inne*
varande Riksdag tilläfventyrs inträffande skiljaktigheter
emellan Riks-Stäaden , så i afseende
å Bevillningens fördelning, som andra uti
§. Regerings-Formen omförm'dre ämnen, mft
till undvikande af nytt val äga att jemte Stöts»
Utskottet alla sådana frågor upptaga och af*
göra.
Bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus-UtskoN
tets den 18 sistledne Martii »fgilne, samt den
24 i samma månad eftermiddagen på bordet
lagde Betankande, angående Löne.förhöjning
för Riddarhusets Embets och Tjensteman , samt
indragning af fyra Riddarr.us-Directeurers Ho»
norarier.
Undertecknad Riddarhus*Secreterare yttrade;
Under ett lifligt minne af den ynnest Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln i sista Plena
den 1 dennes eftermiddagen, behagade visä
mig, får jag Ödmjukast förklara, att så lange
jag har den äran innehafva Riddarhus-Secrete,
rare*tjensfen, med rättighet derjemte att. Under
de af Höglofl. Ridderskapet och Adeln fö*
raskrifne vilkor, dermed få förena annan Pil*
blique Tjenste-befattning; jag anser mig full*
komligt belåten med de Riddarhus-Secrcterare
-
Den 4 April.
tjensten nu åtföljande Löne förmåner , samt an.
håller således att den af Riddarhus-LItskottet
väckte fråga, cm Löne förhöjning för Riddarhus
Secreteiafen, pu mera må förfalla.
Hé'tr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke i anledning af hvad Riddarhus-Secretéraren
yttrat, Ridderskapet och Adeln behagade
tiliåta att frågan om Löne förhöjning för
denne Tjensteman finge förfalla; hvilket bifölls.
Grefyp Anckarsvärd, Mifhajil> För min de|
ansar iäg det vara sällsynt att en Tjensteman,
spm med skäl kunde vänta sig en tillökning j
sin Lön, afsäger sig en sådan förmom, och
får således hemställa om icke Ridderskapet
pcb Adeln öfver ett så berömligt förhållande
skulle vilja förklara sitt serskildta utmärkta välbehag;
hvarå jag anhåller att Herr Grefven och
J-SbdfMarskalken täcktes göra Proposition.
f T e r r Grefven och Landt Marskalken yttradej
fttt dä Ridderskapet och Adeln, genom Dess
Jsrnnade bifall till Herr Grefveps och LandtJvlarskalkeps,
i anledning af Riddarhus-Secrpterarens
hemställan giorde Proposition, att frågan
om Löoe.förhöjning finge förfalla, redarj
behagat öfver berörde hemställan tillkännagifva
sitf välbehag ; ansåg Herr Grefven och Landt,
Marskalken det någon vidare Proposition j
detta afseende icke torde behöfva®} hvaruti
Ridderskapet och Adeln älven hördes instämma*
Den 4 April*
Friherre Sparre, Sixten, hade inlemna! ett
Memorial , hvilket upplästes s så lydande:
Sedan all fråga upphört om Löile-förböjning
för Riddarhös-Secreterarert $ så , då Hög*
lott. Riddarhus-UtSkottets Betänkande1* angåen--  de Löne-förhöjoirtg för de öfrige Riddarhusets
Tjenstemän hös Högloflige Ridder skåpet erch
Adeln kommer under ventilation, torde jög
vördsamt få äran framställa: Att* så framt ert
allmän Löne-förhöjning för déssä Tjenstemän
finnes nödig, så mäste den nödvändigt csleu--  leias pä inflytande Introductions-afgifter, jemt'?
andra påräknade inkomster, och derefter ben
stämmas till fördelning mellan dessa Tjenstemän;
och då k ömme på detta sätt deri d--  behagliga fråg-<n om Riddarhus * Dir ect i örtens
Honorariers indragning st t äfvenledes förfaL
la, hvilket indragnings-pjföjecf jag, och jag. är
öfvertygad mången Riddersman med mig, an
Ser R-idderskäpets och Adelns värdighet i herkel
igen och långt mera förnärmande än hva l
Utskottet, i afseende å värdighet och anssertde,
behagat framställa*
Endast sättet, på hvilket' cféssa' Uonortffaf
tillkommit, och den fånga tid de exbteväf,-  borde göra dem' heliga och fria för ät! vidarar
ändring och rubbning — Utom det att Pv i dilefSkåpet
och Adeln, med fastadt afseende harrt*
redan förut ansett det en DiieCteur en
f&rätade Honorarier icke ens kunde honom frart--  iäigaS', då han genom annan T/feöfciebciatfrmr^,’
jgo Den 4 April.
med åtnjutande af en ansenlig Lön, blifvit alldeles
skjljd från Directionen.
Horn och med hvad skal kunna då dessa
?f våra Förfader bestämda Honorarier, nu ens
komma i fråga, att indragas eller fråntagas
dem, som komma att utgöra denna — från
samma tid stiftade Direction. Åtminstone lemna!'
jag aldrig mitt bifall till någon ändring
häruti, om icke till en möjlig förhöjning elier
tillökning på Honorarierne, så framt en sådan
vore görlig, utan att beräkna densamma på
någon annans bekostnad.
Jag får i anledning häraf ödmjukeligen
anhålla om återremiss af Utskottets Betänkande
i afseende å Löne-föi höjnings-projectet , samt
alldeles ogillande och afslag på frågan om Honorariernes
indragning.
1: riherre Stael van Holstein , Corfitz Ludvig:
Jag har blifvit förekommen genom det nu uppläste
Memorial. Jag kan likväl icke undgå
yttra, att jag finnér det högst besynnerligt,
Btt man vill föreslå indragning af fyra Riddarhns-Directeurers
Honorarier. Det har varit
en urgammal rättighet, och jag tror mig ej
behöfva vidlyftigt utbreda mig öfver olämpligheten
deraf?, att indraga Honoiarjerne för att
derigenom öka Lönerne åt andra. Äfvensom
jag föreställer mig, att Riddarhusets Tjenstemän
icke vilja emottaga en Löne-tillökning, som på
detta satt skulle dem tillkomma. Om inga andra
tillgångar gifvas till den föreslagna Löne
-
Den 4 April.
tillökningen för bemälte Tjenstemän, anser jag
densamma icke böra äga rum, och protesterat
högeligen både nu och framdeles emöt
ning af ifrågavarande Honorarier.
Friherre Cederström , Jacob/ Då jag hllds
den äran att vara Fullmägtig 1 Banquen, ytfrade
jag den önskan att Riksens StändefS Fidi»
mägtige icke måtte hafva några Atfvöden, Eb
dylik befattning bör väl också vara ett öU
märkande af förtroende och icke någoa Peasions-Inrättning.
Skulle likväl någon, j esb
för en sådan befattning, göra någon synnerlig
upppoffring, kunde han, sed ari hans åtgärder
blifvit pröfvade, erhålla en lämpelig érsatfniflg,
Hvad nu angar frågan om indragning äf Rifl.
darhus-Directeurernes Honorarier, får jag yttra
den öfvertygelse att ändamålet alf få värdiga
Directeurer bäst skulle vinnas, om något
Arfvode icke bestods. För min del käll j»g
ej eller finna det passande att antaga Difgtftförer
för att åt dem anslå några loo R;df, fåsom
Pension. Detta Honorarium, söm i början
utgeck i Rhenskt vin, skall ock bäfy3 hKrledt
sig ifrån den inkomst Källaren tmdif Riddarhuset
lemnade, men hvilken hyra na liiet'3
upphört.
Då jag på dessa skäl icke anset lämpdigt
att bibehålla ett Arfvode, som i döt höla äf
alltför obetydeligt, får jag hos Herr QrefVffl
och I.andtMarskalken anhålla om åteffömiff
af Riddarhus-Utskottets Utlåtande i denea åd,
192
Den 4 AprU.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric : För min
rid kan jag ci linna hvarföre det icke hädanefter
sorn hitintills skulle kunna låta gör3 sig,
att få värdiga Directeurer med bibehållande af
den Agretrurrt för Ridderskapet och Adeln att
åt dessa, uti det ifrån äldre tider bestädde
Arfvode, lemna ett uttryck af välvilja. Jag
förenar mig således till alia delar med hvad
Friherre Stael von Holstein anfört, och anhåller
om återrendss af denna fråga till Riddarhus-Utskottet.
err Grefven och l.arnU Mat skälken hemställde
om Ridderskapet och Adela ansåg de vid
Riddarhus - Utskottets Utlåtande gjorde Anmärkningar
hindra detsammas antagande, samt
på sådan grund behagade Utlåtandet jemte arn
märkningirne till Utskottet återremittera ; hvil*
ket bifölls.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, justerades
och golkandes de Grundlags-ändrings-Förslag,
hvilka, enligt uppgift från Constitutions-Utskottet
uti dess den 25 sisdedne Martil aflårne
, samt den t dennes eftermiddegen på bordet
lagde Memorial, från sista Riksdag hvilande,
men nu mera pröfvade och afgjorde,
blifvit af samtelige Riks-Stånden gillade och
antagne; och beslöt Ridderskapet och Adeln,
ylet skulle Expeditions-Utskottet anmodas, at£
i af.
Dett 4 April.
i afseende på Kongl. Maj:ts Nådiga Sänctiori
å berörde Förslag till ändring i Grundlagarne
uppsätta underdånig Skrifvelse till Kongl*
Föredrogosi å nyo och gillades följande
från nedar.nämnde Utskott inkomne* samt den
I dennes eftermiddagen på bordet lagde Betänkandert
j
Fran Stats Utskottet:
1:0 Af den 5 sistledne Martil f angående
Flyinge och Dahlby Kungsgårds och Stuteri*-  Inrättnings*Stat.
2:0 Af samma dag i i anledning af Riks*
dags-Fullmägtigens, Nils Månssons frän Malmöhus
Län Memorial, angående de till Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverksskyldigheters
upphörande utan motsvarande ersättning.
3:0 Af samma dag< angående foreslägea
Äflönings-Stat m. m.; för Ulficsdals Kongl.
Lust-Slott.
4:0 Af deri ii sistledne Mart ii, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Stads-Bokhåliarens
i Carlskrona, Hof-Kamererarens CarlRidd.
och Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 2f, 56.
194
Den 4 April.
sunds ansökning, om utbekommande af Man*
talsskrifnings-provision.
f.o Af samma dag, i anledning af Kong!.
Majrts Nådiga Remiss, om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreteraren vid Kongl.
Ingenieur-Corpsen E. M. Morin.
Ifrän Banco-Ulskcttet:
iro Af den 23 sisileilne Martu, i anledning
af väckte frågor, om tidigare föredragning
och utgifvande at Banquens Fastighets-Län.
2:0 Af samma dag, i frågan om närmard
bestämmande af rättigheter för Bolag och Corporationer,
att i Banquen upptaga Lån å Fast
Egendom.
3:0 Af samma dag, i anledning af er hällne
Remisser, dels rörande de vid Banco-Di6Cont-Verket
erforderlige Vederhäftighets-betyg,
dels angående förökning i antalet af Verkets
Styresmän.
4:0 Alf den 25 sistledne Martil , i fråga om
understöd för SöderTelje Canal- och Sluss-Verks
fullbordande.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi^-Utskottet
1:0 Af den 4 sistledne Martu, rörande väckt
fråga, att Spannmåls- och Victualie-handel å
Landet må taxeras och beläggas med ena harn
Den 4 April,
da Utskylder, som dessa Handels-näringar i
Städerne åtfölja.
2:o Af samma dag, rörande vackt Motion»
om förbud mot Krämares kringstrykande.
3:0 Af samma dag, i anledning af Grefve
von Schwerin® väckte Motion, om möjlighets
beredande för Innehafvare af Boställs-jord, att
låta försäkra den å sådan Jord befintelige Åbyggnad
i Allmänna Brandförsäkrjngs-Ånstalten.
4:0 Af samma dag, i anledning af väckt
fråga, om medels vidtagande till Luxens hämmande
och Inländska Fabriquernes upphjelpande.
^:0 Af den 5 gistledne Martil, öfver gjofd'
Motion, om Kongl. Landtbruks-Academien , dess
Central-Verkstad och Redovisning för de un*
der Academiens Disposition stående Fonder.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs* och
Oeconomi* - Utskottets den 25 sisfledne Februarii
afgifne, samt den 1 dennes eftermidda*
gen på bordet lagde Betänkande, om jemkning
uti Båtsmans-Rotcringen i Halland.
Friherre Wrangel, Henning.• Dén af Ut*
skottet föreslagne Rote-jemkning finner jag vara
ganska rigrig; men den bör uti min tanka
så tillgå; att den förslagsvis uppgöres, man att
någon fastställelse derå likväl äger rum för®
i<)6
Ben 4 April.
nästa Riksdag, då Riksens Ständer, enligt ^7
och 80 §.§. Regerings-Formen, tillkommer att
Förslaget granska.
Jag anhåller på sådan grund, att Utskottets
Betänkande måtte återremitteras.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag instämmer med Friherre Wrangel, emedan
jag anser en så beskaffad fråga som denna,
böra enligt Regerings-Formens stadgande väckas
vid en och afgöras vid en annan Riksdag;
och får således anhålla om återremiss af Betänkandet.
Friherre Wrangel.- Det är sä mycket me"
ra skäl att nu vara uppmärksam, sorn man
bar exempel derpå att Skånska Roteringen ej
utföll alldeles efter önskan.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef OeconomiaeUtskottets
Betänkande, tillika med de dervid
framställde Anmärkningar, till Utskottet återremitterade.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomice-Utskottets den 4 sistledne Martil
algifne, samt den 1 dennes eftermiddagen?
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
vackt fråga om förändring uti 9 §. af Kongl.
Dm 4 April.
*97
Maj:ts förnyade Seglations-Ordning den iy Junii
1774-
Grefve Cronstedt, Claes, anförde skrifte.
Jigen;
Jag medgifver att ali Lag bör vara byggd
på rättsgrunder, men då måste man äfven aase
människan fullkomlig — enär hon det ej är,
måste Lagen snarare förekomma brott och felsteg,
genom förutseendet och förbindringen utaf
alla möjliga 'missbruk och misstydningar, än
genom ett eftergifvande ofta öfvergående till
slapphet, sorn snarare uppmuntrar tdl oordningar,
än den afhåljer från utöfningen deraf.
Uti denna synpunct synes mig vara den
förändring uti Seglations-Ordningen, sorn Oeconomiae-Utskottet
tillstyrkt, nemligen: Att om
Skeppare uragtlåter halva Merkrolia eiler saker
om bord, sorn ej på den äro annoterade, Gods.
ägaren må edeligen försäkra sin oskuld och
slippa att, som nu varande Författning styrker,
'ersätta Kronan denna Tullförsnillning, utan skall
denna ersättning drabba Skepparen. Utan all
misstydning kan jag ej anse Edgång, som en
rätts-principe tili sin oskulds framvisande; ty
alia härigenom uppkomne missbruk, sa lätt förledande
till hrott, genom det inre medvetandets
hemlighet, blir härutaf en följd, som varande
skyldig är det svårt låta bli svära, för att
anses brottslig och blifva hängd, och oskyldig,äf
det ändå ett misstroende, som sårar ens heder.
*93
JJen y April.
Enar en Köpman öfverlåter sitt Fartyg med
en kostsam last uti en Skeppares vård, tyckes
det sorn han bordt noga känna denoa persons
skicklighet, ty Godsägaren är i samma tillstånd,
att genom dennes försummelser förlora sitt Fartyg
och sina Varor, likasom då denne försummar
att föra sin Märkruila, och i bägge fallen
utan någon ersättning, annat än genom Skepparens
snart sagt ingen förmögenhet och dess
frånskiljande från sig. — Man har en Lag i
America, sorn skingrar alla slags missbruk utaf
en Skeppare mot sin Reddare och tvärtom —
nemligen: Att Skepparen vid emottagningen af
ett Fartyg ovilkorligen skall blifva ägare af
en viss del uti detta Fartyg; Det säger sig dä
ejelft, att han uppfyller alla sina åligganden
och noga navigerar — emedan försummelser af
honom, drabbar så väl honom sjelf, som dess
Hufvud-Medinteressent — Märkligt nog att ett
sådant vidtagande af så få våra Köpmän blifvit
eftertagit, som skulle så mycket bidraga till
deras vinst.
Dock uti sjelfva saken kan det corrigen
sig sjelf, ty ett godt Handelshus har vanligtvis
br3 och ordentliga Skeppare — ert ordenteligt
förlorar ingen ting mera i sin Credit genom
Sluifviga tjenare, —
Vid utöfningen af Visitationer på Sjön möter
det stora hinder, i fall Oeconomiaj-UtskoN
tets tillstyrkte förändring antages, att en lång
tid, ja! flera timmar skulle åtgå att genomfgna
alla möjliga Counpisscmenter, ofta flera
Dm 4 April.
hundrade, uppgöra deröfver en Märkrulla, För
att om Insfructionen så befaller, insända dylika
till Tullkammarne såsom Controller , hvilket
dels gjorde besvär för den som visiterar
och möjligen ändå större förlust för den som
blef visiterad — ty ingen utom den som farit
till Sjöss kan känna, att blott 2 timmars uppehåll
i en segling, kan genom vindar och väderlekens
förändringar förorsaka resans förlängande
af veckor till och med månader , då i
stället, utom detta uppehåll, Fartyget kunnat
varit å distinerad ort.
På alla dessa skäl anser jag denna af Utskottet
föreslagne ändring aldrig böra antagas;
utan anhåller ödmjukeligen om äterremiss på
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomiae-Utskottets
Betänkande böra, i anledning
af Grefve Grönstedts dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återförvisas; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 23 sistledne Martti aflåtne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående' förvarings-rum för
öfverblifvande Exemplar af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll; blef samma Memorial, uppå
derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, till Stats-Utskottet re.
200
Den 4 April.
fnitter-adt, rned anmodan, att med Herrar Full»
mägfige i Riksgälds-Contoiret öfverenskomma
så väl om förvarande som försäljning af nämn»
de Bihang.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den it
$istledne Marti i afgifne, samt den i dennes ek
termiddagen på bordet lagde Betänkande, om
förändring och lindring j Saltpetter-gardens ut*
görande.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
jnlemnat ett Memorial, som upplästes så ly»
dande;
Då Högloflige Stats^Utskottet afslagit min
Motion, om upptiäfvande af tvångs-lagarne att
anskaffa Saltpetfer, samt lindring i de Gärd»
$kyldiges förbindelse, i detta afseende, hade
jag vantat, af Utskottets upplysta nit för all»
plån och enskildt rätt, att till grund för afsla.
get icke blott skulle åberopas Riksens Ständers
beslut vid for blume Riksdagar, som vid föran»
drade omständigheter böra kunna undergå för,
ändring, utan att en mera detaillerad pröfning
och vederläggning af mina anförde skäl , der»
med skulle stå j sammanhang, heiist detta
ärende ar ett af de vigtigaste, sorn angå den
jordbrukande delen af Nationen, hvilken i detta
afseende ostridjgt äger rätt att äska en nog*
grann rättvisa. Detta synes mig likväl icke
sä noggrann* vara iagKaget, då UtsliQUct blott
Den 4 April,
201
5ig yttrar; att sorn au gällande Författningar grunda
sig på Riksens Ständers egna Beslut vid jiirJlutne
Riksdagar, kan sä myrket mindre tillstyrkas
en nedsatt årlig afgift för Salt petter i penningar,
som det skulle motverka den förkofran af Inrikes
Saltpetter-tillverkningen, sorn Riksens Ständer ds}’/«
tadt, det vill säga med andra ord i Att eftersom
Riksens Ständer en gäng ansett Saltpetter-anstalteme
höra vara sorn de nu äro, böra
de allt framgent så förblifva, utan all ändring,
på det art till Saltpetters-Närmgens förkofran ,
dp Gärdsky Idige, som loaala förhållanden och
saknad tillgång till Saltpefter-Sjudare, hindra
att sjelfve tillverka Saltpetter, må kunna tvingas
3tt betala dubbelt mera än Saltpetter i andra
Länder kostar, för hvilket stora föremål
alltså aila, emot tvångs-lagar, varande principer
af billighet och rättvisa böra gifva vika.
Utskottet hade deremot, utan att rubba den
grundsats , jag godkänner, att nemligen Salrpetter-tillverknirgen
bör uppmuntras, kunnat
förklara, att, sedan på Saltpetters-gärdskyldi»
ges bekostnad, en Fond af emellan 3 3400,000
R;dr blifvit samlad , var det så mycket mera
billigt att de blifva i sådana utgifter lindrade,
sorn de i flere år betalt en alldeles oväntad
hög Saltpetrers-afgifr, nästan till dubbelt belopp
än andra Länders S.ålfp. tfer-pris och mera än
fyra gånger högre än Saitpertcr gällde, dä Riksens
Ständer densamma afgjften vid *000 ätS
Riksdag såsom obetydelig sig åtogo; och hada
ett sådant medgifvande af Utskottet alldeles icke
Städt 1 stridighet med ändamålet af Saltpetteis*
Ränngétis uppmuntran, hdist Saltpettvts-Fon»
202
Den 4 April.
dens tillgångar rikeligcn medgifva inköp af Salpetter
till skäligt'pris af dem, som kunde äga
sadan att afsätta och hvilken Fond blott i detta
afseende i förening med de Gärdskyldiges
föreslagne lindring, bör kunna användas.
Jag har trott mig böra begagna de upplysningar,
jag varit såsom Revisor, i tillfälle att
inhämta om Saltpetters-ärendet i hela dess vidd,
för att med framställningen deraf kunna ådagalägga
Jordbrukarens obilliga behandling, som blifver
mera obillig och mera tryckande ju längre
den oförändrad bibehålles, och förmodar att för
den oväldige torde det förekomma mindre enligt
med rätts-principer, att då alla Landtmanna-producter
blifva af förnyade Handels-tractater
med Ryssland, till fortfarande införsel ifrån
Finland tiliåtne, såsom Spannmål, Hö, Potatoes,
Humbla, Kreatur med mycket annat, som Jordbrukarens
Hemman kan lemna till afkastning,
som skulle kunna umbäras, hvarigenom priset
pS dess Producter nedsättesj skall likväl Salpetter,
som icke utan kostnad, och af ingen
Bonde ensam kan tillvägabringas, allena vara
till införsel förbudit, på det att denna Handel
innom Landet, skall i följd af tvångs-lagarne
blifva för de tvungne Köpare, dubbelt tryckande
än om äfven denna Product vore till införsel
tillåten, som jag likväl icke yrkadt utan
blott att en afgift i penningar, svarande emot
Saltpetters-värdet, då Riksens Ständer vid 1800
års Riksdag sig denna afgift åtogo, må bestämmas.
Jag tror för min del att skäl icke
saknas, att Betänkandet till förändring, till
Ben 4 April.
Utskottet återremitteras, sorn jag till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns bedömande undersfälles,
och, i händelsej af återremiss, anhåller vördsammeligen
att dessa Anmärkningar må Batänkandet
få åtfölja.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anförde skrifteligen:
Med Herr Grefve Gyllenborg conformerar
jag mig till det mästa i det som rörer dess
väckta Motion, om Saltpetter-Inrättningen i Riket.
Att likväl det skulle varda de Gärdskyldige
tillåtit, i fall de sådant åstunda, med Penningar
betala sin Saltpetrer-gärd , lärer icke vara
tjenligt. Ett skäl till den förändring, som vid
JSoo års Riksdag gjordes med Inrättningen
var, att intet alla lika deltaga i detta onus;
en sådan tillåtelse skulle i en framtid kunna
leda till det förra. Committerade som för närvarande
härom hafva bestyret, hafva genom en
berömlig omsorg om detta ärende, bragt det
derhän , att Saltpetter-tillverkningen iir i staikt
tilltagande i de orter, sorn äro härtill tjenliga,
och på sodra förtjenar den knappt att uppmuntras—
Härtill har visserligen bidragit anstalten
om kunnige Saltpetter-Sjudares tilldanande, mc n
det verksammaste medlet har dock oneke.
ligen varit det höga priset , som å varan blifvit
satt, hvilket framdeles torde kunnaiäm»
pas mera efter hvad varan kostar utomlands,
annars blir här iält för Lurendrägare att skör.
da -— som synes deraf, att ehuru Cornmitterade
i sin Berättelse upptagit lör hvarje år be.
20.J,
Den 4 April,
loppet af Salfpetter-tillverkningar , huru de är»
ligen varit i stigande, blef likväl 18*6 flere
tusende Lispund införde utifrån och det nied
tillåtelse. Man skall derföre icke tro, att all
den Saltpetter, som finnes upptagen i Berättelsen,
snart sagt för de fleste åren, varit Svensk
tillverkning, Jag vill intet inlåta mig t någon
närmare detsilje, hvarken om sjelfva Styrelsen
af Verket eller disposition af SaltpetterlösningsMedlen,
Högloflige Utskottet har nämnt att
de derom framdeles med Betänkande ämna inkomma;
jag får blott anmäla, emedan Grefve
Gyll enborg tycktes önska en bättre Controll
emot egennytta af emottagare, och jag såsom
innehafvare af ett Krutbruk, just är en sådan,
Rtt en sådan Controll aldrig kan vinnas så län,
ge oiuttrad Saltpeter får lefvereras, efter den
Arbets-metbode som nu brukelig är , icke hel»
ler är det möjligt för Sjudare att kunna lefve»
rera luttrad Salpetter sådan att lion håller da
C kemiska prof, Författningarne bjuda, Det i
senare tider nppfundna sättet att genom gjut*
ning komma till ett säkert resultat är icke prac»
ticabelt i stort, äfven icke päliteligt, bär gifves
icke mer än ett sätt, detta är dock både
lätt ocls föga kostsamt, nemligen, att genom
omsmältning af flen råa Saltpettern, få densamma
renad från större delen af sälta och jordparticlar
; i detta tillstånd är den väl icke luto
träd, men då kan man likväl temmeligen bestämma
dess halt, som annars är ogörligt; detta
project har jag uppgifvit till Comitéen,
trien ännu icke funnit att derpå något afseende
blifvit gjordt, hvilket val också icke händer,
Den 4 April,
20)
tä länge lärde Män hafva befattning med saken,
som vilja göra äfven det minsta piactiska
till scientifiquet, — I det hela anser jag
denna sak gagneligare för det Allmänna, om
den uppmuntras hos Allmogen , genom smärre
anläggningar, än hos Stånds. Personer efter stor
Scala och med stora Premier samt förskott.
— En anmärkning får jag annu göra, den nemligen:
Att enligt Riksens Ständers Beslut vid
I812 års Riksdag det,, blott Voro de, som begärde
biträde af Kronän med Pannor, Kärl, m.
m. som ålades att för hvarje Lispund erlägga
genom afdrag på Krono-betalriingen 6 sk., hvaremot
de som sjelfve utan något biträde lefveferade
sin gärd, skulle oafkortat njuta den
primitiva Betalningen af i R:dr 24 sk, Det är
således emot Ständernes Beslut, som Förordningen
nu bjuder att af all Salpetter, både
den som lefvereraS in nätura, sorn ock den
sorn löses med penningar, 16 sk. skall afdraga^
hvilket torde genom Utskottets åtgärd till rättelse
varda föreslagit.
Uppå derom af Herr Grefven oell LandtMarskalken
framställd Proposition, blef Statsutskottets
Betänkande, i anledning af de dervid
nu gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
'
FÖretögs till pröfning Stats Utskottets den
ti sistledne Martil afgifne, samt den 1 dennes
2z6
Den y April.
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, angående
Strömsholms Stuteri-Inrättning.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag finner
Herr Öfversten Tersmedens i Utskottet ytt*
rade serskilt;! tanka vara af den vigt, att jag skulle
önskat det Utskottet mera bestämdt uppfattade
cess innehåll. Dä hvarje Häst, som vni Stuieliet
uppiödes och till de Kongl. Stallen lefve*
reras, kostar det Allmänna 6coo R:dr samt
förlusten på denna Inrättning stiger till 40 000
R:dr ärligen, anser jag orsaken härtill böra
uppsökas. Herr Terstnedens mening går derpå
ut, att fel i Styrelsen måtte existera. I
min tanka skulle Utskottet väl i sitt Betänkandet
kunnat gifva anledning til! framställande af
cn önskan hos Kongl. Majit örn förändring i
Styrelsen. Och som fråga härom^ej kan innom
Ståndet väckas, anhåller jag oin Äterremiss af
Utskottets Betänkande.
Herr von Schutzenheim, David, (deri äldre)i
Jag har vid Högloflige Stats Utskottets Betänkande
om Strömsholms Stuteri trott mig hafva
skäl erindra, att den stora och alldeles ovanliga
dödligheten af Hästar vid nämnde Stuteri,
till en betydlig del måste härleda sig ifrån en
felande Läkare-Värd el er så kallad Veterir.aire
kunskap. Jag kan icke rog fästa Högloll.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet uppå
detta ämne och anhålla om dess ömma behjertande,
i afseende å de dyrbara och olyckliga
Hästarnes behandling vid förefallande sjuklighet
, så väl som andra i Occonomiskt hän
-
seende , éj mindre angelägna kreatur, hvilka
på ett oförlåtligt och obarmhertigt sätt förgöras
af Hofslagare och flere i ali Läkare-vård okunnige
Personer. Dessa Kreatur äro endast vane
vid den mildaste vegetabiliska föda, och
veta af naturen merendels, genom lukt och
smak att undfly skadliga och giftiga växter;
likväl ingifves åt dem, i stor dosis. Råttgift eiler
Arsenik samt skarpa Antimonial-praeparater,
ehuru det bör märkas , att dessa oskyldiga offers
kroppsstructur är sådan, att de ej förmå
uppkasta de lifsförstörande ting, sorn dem blifvit
påtrugade. Då det är mot Hästars natur,
att vara löslifvade, och de således tåla starkare
afförande medel än människor, så inbillar
man sig, att allt hvad starkt och skarpt finnes
vöre passande åt kreatur och i synnerhet till
en Häst-Cur.
Skall någonsin en välgörande
och förnuftig Läkarevård för Kreatur vinnas,
så måste den vid så invärtes som utvärtes å.
kommor i samma Scientifiqua väg sökas som
för Människoslägtet. Kongl, Maj:t har täckts
sätta Veterinaire-konsten under Kongl. Sundhets-Collcgii
inseende; detta Co.iegium har
ock i underdånighet uppgifvit sättet huru en
grundelig så theoretisk sorn practisk Vererinairekunskap
kunde vinnas, samt huru efterhand
alle landets Medici och Chirurgi, borde undervisas
och förbindas att afven sträcka Lnkarevården
till de hemtamde Kreaturen, soia
ej minst bidraga till människans lifsbehof.
Den högst kunniga Kongl. Stallmästaren Ehrengranat
klagar högeligen öfver den felande Va»
terinaire-kunskapcn här i Lander, sorn ilia ver»
^-n 4 Apri'.
kar pä vära Stuteri-Inrättningar, så vid Ströms-*
kolm som Flyinge, och har i ett Memorial till
Ötver-Styrelsen af Stuteri-Inrättningen, som jag
i afskrilt bifogat mitt i Utskottet afgifne serskiltä
yttrande, visat, att endast undervisningen
ocn ändamålet kunde vinnas genom en
Veterinaire Scholas inrättande i Hufvud-Staden.
Rikets HögloH. Stander hade vid 1810 års Riksmöte
anslagit Rsdr 10,000 Bancottilljflere slags
Lakarebehof, samt deribland till Kongl. Majit
underdänigst recommenderat eli förkofran uti Ve»
terinaire-kunskapen < men dåtid efter annan flere
ängelaglie behof Uppå denna inskränkte Fond
blifvit ativiste, sa lärer till ett föremål af så
mycken vigt, en serskild summa, hvars be»
lopp jag ej vågar utsätta, böra beviljas; men
sorn Stats-Utskottet vid en skeende Återremiss
torde kunna föreslå.
Friherre Cederström , Jacobi I anledning af
hvad Friherre Anckarsvärd och Hr Schulzenheim
anfört, får jag erindfa att Stats-Utskottet svårligen
kan ingå i detailler. Hvad angar inrättandet
af en Veterinaire-Schola, sa beror sådant
på Medels anslående, och rörande åter
frågan om fel i förvaltningen af Stuteriet; så
tillhör pröfningen deraf icke Riksens Ständer,
utan lärer ändamålet fullkomligen vinnas, om,
på sätt Utskottet föreslagit, det öfverlemnas tili
Kongl. Majit, att angående förhållandet låta anställa
undersökning. Det kan icke skäligen
för iras af Stats-Utskottet att förstå sig på Stuteri-Inrättningar,
och jag känner ingen innom Utskottet,
Dm 4 ApnU
slottet, sorti göt pretention på denna kännedom»
Om ärendet till Kongl JVlaj;t öfverlämnäs och
af de 40 0O0 B:dr Stuteri Inrättningen nu årligen
kostar någon del besp^res så kunde den
användas till en Veternaire-lnrättning, — jag
bestrider ej den begärda åtetremiSsen; mell
jag tviflar derpå att Utkottet kan meddela något
annat yttrande än det nu affaifvit.
Friherre Stael von Dalstein , Corfitz Ludvig i
Om jag ej mycket bedrager mig finnes någon
Veterinaire-Inrättning i Sk-Jra. Del var åtminstone
förr en Lector vid namn Hernqvist, som
var Boskaps-Lakare.
I Lund är också en Professor, sorn påstår
Sig äga känuedom om Boskaps.Sjukdomar,
Någon anstalt måste således gifvas för
andra att inhämta kännedom i denna sak.
Friherre Anckarsvärd, Curt Hinric i Jag
erkänner Friherre Cederströms anmärkningar,
om omöjligheten för Urskortet att utarbeta nå.
got Reglemente för Stuteri-Inrättningens förvaltning,
men jag finner nödvändigt ärt utfinna
en utväg att förekomma en misshushållning
af 40,000 R:dr årligen , och ser gerna att en
annan uppgifver bästa mealet dertill Herr
Öfverste Tersmeden, som varit Ledamot i detl
för Inrättningens Organisation tiillorordnade Comitté,
har gifvit anledning till förmodan om
fel i Styrelsen; och jag skulle således anse
Ridd, och A d* Prot. V 2J. 1 Afd. 2.J, a g.
210
Den 4. April.
skal Vara, att hos Kongl. Majit i underdånig,
het hemställa , om ändring i samma Styrelses
Personal.
Herr von Schulzenheim: Jag har i mitt uti
Utskottet afgifne serskilta Yttrande, som nyss
upplästes, omnämnt den lilla Veterinaire-Inrättningen
i Skara, hvilken aflidne Lectorn Doctor
Hernqvist stiftat, och sorn sjelf i Lyon , under
Bourgelas, i Vettenskapen inhämtat sin Lärdom.
Kongl. Maj:t har ock Nådigst till dea
Stiftelsen anslagit några Medel, men i stort
kan derifrån ingen kunskap utspridas, utan kan
sådant blott vinnas af ett offentligt Läroverk
eller Veterinaire-Schola, samt ett rymligr Sjukhus
för Hästar, jemte flere Kreatur, i HufvudStaden.
Om hos Oss finnas några kunnige Män
i ämnet, så mäste till föga båtnad och heder
för Riket en fullständig undervisning med practisk
erfarenhet hämtas från Köpenhamns och
flere Hufvud-Städers Vetirinairc - Scholor och
Sjukhus.
Friherre Cederström> Öfverste Tersmeden
har såsom Ledamot i Comitéen för Stuteri Inrättningens
Organisation i Srats-Utskottet upplyst
förhållandet. Han har ej iillvitt Styrelsen
något tel, utan endast fällt det omdöme, att
Styrelsen ej hade lyckan för sig. Det tillkommer
ej Rikets Ständer att begära en Tjenstemans
endtledigande, och jag tror ej att en
förändring i Styrelsen kan på annat satt vinnas
än som Utskottet föreslagit. Befinnes Tjenste,
mannen icke därstädes gagnelig, kan Konun»
Den 4. April.
gen förflytta honom på annatj ställe. Ständerne
kunna icke begära entledigande af andra Statens
Embetsmän än dem, som i 107 §. Regerings-Formen
blifvit nämnde.
Friherre Anckarsvärd: Jag delar i det närmaste
samma tankar, som Friherre Cederström.
Min mening har också ingalunda varit att frågan
om en Tjenstemans afsättande skulle komma
directe från Ständerne , men jag önskade att
Utskottet hade uti sitt Betänkande upptagit
Herr Tersmedens Calcul öfver förhållandet med
Stuteri-Inrättningen, hvars ofördelaktiga resultat
i min tanka , icke allenast, som en Ledamots
serskildta tanka bordt Riks-Stånden föreläggas.
Jag kan aldrig frångå, att eu af Utskottet
obestridd Stats-forlust af 40,000 R:dr
årligen påkallar en verksammare åtgärd än blotta
önskningens, och det är af den anledning,
jag yrkar Återremiss af Utskottets Betänkande
, under förmodan att Utskottet ville lemna
Riksens Ständer någon mera bestämd rigtning
för dess beslut i frågan att häfva ett sä påtageligt
missförhållande, som Herr Tersmedens
Calcul utvisar.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln ausåg de vid
Stats-Utskottets Betänkande framställde Anmärkningar
föranleda till Återremiss derafj Ropades
Ja.
Förodrogs å nyo Banco- Utskottets den 26
Den 4 April.
Sistledne Martii afgifne, samt den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
fråga om specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignationer, som på Banquen utfärdas.
Friherre Cederström, Jacob*. Den af BancoU‘skottec
tillstyrkta inskränkning i rättigheten
att assignera på Banquen dä man där äger
fordringar, måste medföra de mäst skadeliga
följder, för så väl Rörelsen i allmänhet( som
för alla enskilt* INänngs-företag, l de från Hufvud
Staden aflägsoe Provincer, om det skulle
b.fallas: Det Motive Utskottet uppgifver af
en bättre Controll anser jag icke enligt med
förhållandet; den säkraste och bästa Controllen
är i Författningarne Banquen redan långt
för detta tillerkänd uti rättigheten, att öfver korssa
och icke till betalning antaga en Assignation,
i händelse den, som assignerat icke äger
fordran i Banquen: Banco-Styrelsen kan dessutom
så ofta den för nödigt pröfvar, infordra
Förteckningar å de på Banquen ställde Assignationer.
Jrg kan således icke i Utskottets Betänk
inde hnna annat än ett medel att i betydlig
man försvåra Rörelsen, så mycket mera oväntadt
att finna serskilt nu förekomma, som
de beslut Riksens Ständer i Finance-Regleringen
komma att fatta, nödvändigt böra föregå
alla detaille-frågor i ämnet: Jag tillstyrker derföre
ifall Ridderskapet och Adeln ej skulle
viija afslå detta Betänkande, att det måtte återremitteras.
Den 4 April.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag förenar
mig med Friherre Cederström i den önskan,
att Betänkandet må rakt afslås elier åtminstoStone
återremitteras, men om denna var begäran
ej uppfyiles, anhåller jag, att det ma
få hvila pa bordet, till dess det väatade §å
kallade stora Betänkandet, om Financerne förekommer,
på det att vi på en gång, må lå något
något hvar, yttra vår tanka om alltsammans.
Jag anhåller, ifall Betänkandet återremitreras,
att Banco Utskottet må uppgifva, hvem som
skall ersätta en Assignations-utgifvare den stora
förlust, som för honom kan uppkomma,
om ett Advis-brefs förkommande på Posten,
tvingar Banco-Styrelsen att csjsera hans Assignation,
och derigenom kanske obotligen såra
hans Ciedit. Hvem kan återställa Credit?
Friherre Wirsén har så väl utredf de menliga
följderna af Förslaget för Rörelsen här i
Hufvudstaden, att derom för mig intet återstår
att säga. Hela Förslaget är så öfverensstämmande
med den åsigt, som de öfrige från BancoUtskoitet
redan meddeite Förslag framställt,
att de i sig sjelf icke förundra mig. Jag påminner
mig hafva hört någon yttra, att vi hitkommo
med klagomål öfver brutit allmänt
förtroende, roen synas erna resa bort med skäl
till klagomål öfver förbjudit. Detta Betänkande
gifver mig anledning att instämma i denna
tanka.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag för min
del vågar ödmjukast tillstyrka bifall till Hög»
loll. Banco Utskottets Betänkande j och utbeder
214
Den 4 April.
mig att i korthet få utveckla de särskilta skälen
för min tillstyrkan. Assignations-rätten på
Banquen var visserligen ganska vigtig och af
oändeligen stor nytta på den tid, dä fordom
Rikets gångbara Mynt utgjordes af tung och obeqväm
metall. I stället för att nödgas tränsportera
Silfver och Koppar fram och tillbaka,
nedsatte man metall-massorna i Banquen, och
utgaf sedan anvisningar på denna Fond, hvilka
anvisningar naturligtvis hade egenskap af
verkliga Mynt-representativer. Men nu deremot,
då vårt Mynt, ty värr! är så lätt transportabelt,
synes denna Assignations-rätt ej lag.
ligen kunna medföra några serdeles betydliga
fördelar; ty allmänna Posten lemnar en ganska
lätt utväg för hvar och en att sända penningar
hvart som hellst, utan att behöfva några
Assignationer. Denna Assignations-rätt synes
således nu mera hufvudsakligen endast tjena
till en täckemantel för missbruk, och att
sätta Folk i tillfälle att efter godtycke tillskapa
Mynt-representativer, och att röra sig med
mera än de verkeligen äga, genom möjligheten
att utgifva Assignationer till ett belopp,
som vida öfverstiger deras i Banquen ägande
Fond, med äfventyr för dem, som emottagit
dylika Assignationer. Assignationer på Barn
quen synas mig böra bland den enfaldigare delen
af Allmänheten, äga så mycket mera Credit,
än Assignationer på Enskilta, och följakteligen
åstadkomma så mycket skadligare verkningar,
som mången tilläfventyrs bedömmer
anvisningens värde, ej efter Utgifvarens säkerhet,
utan efter dens, på hvilken anvisningen
Den 4. April.
är ställd. Jag anser således högst nödigt, att
till förekommande af Öfver-assignering, Banquen
erhåller såsom Utskottet föreslagit, Advisbref
samma dag Assignatijnen utfitves, likasom
Köpmän em-llan, Advis-bref alitid afgår
samma dag vexeln eller anvisningen dragés.
Jag får derföre ödmjukast förnya noin
tillstyrkan af bifall till Utskottets Betänkande.
Herr Hejkenskjöld, Carl Fredric.- Som jag
icke deltagit uti Utskottets ifrågavarande Betänkande
, får jag förena mig med de Herrar,
hvilka nu begärt återrcmiss deraf.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning af
H err Cederskjölds yttrande att Assignationsrätten
endast vore nyttig den tid då metalliskt
Mynt var i allmänna Rörelsen gångbart, anhåller
jag att få anmärka, det den värda Leda.
moten lärer härvid förgätit, att den egenteliga
nyttan med rättigheten att assignera på Banquea
består deri, att då man i Landsorterne ej ägcr
passande Banco-Sedlar, man genom Assigneringen
kan erhålla hvad sort Sedlar man behagar.
Beträffande Friherre Wirséns serskilta
mening, hvari tillsfyrkes att den minsta summa,
som skulle få assigneras borde vara 50 R:dr;
så tror jag att ett sådant stadgande skulle till
sina följder vara lika skadeligt som ett rent
förbud. Jag kan icke heller med Herr Cederskjöld
instämma deri, att Banquens Credit
skulle vara i någon fara derigenom, att enskilta
Personer, hvilka ej ägde någon i Banquen
deponerad Fond, likväl utgåfvo Assiguationer
Den 4 /Jpril,
Ställde på Banquen$ ty utom det att jag ej
anser det troligt att någon enskildt Person skulJe
v'lja ådraga sig det ansvar, som för sådan
Assignering j Lagarne finnes bestämt, så äger
ju den, som skulle emottaga anvisningen öppet
att, derest han ägde någon anledning att miss.
tänka utgifvaren tor svek, vägra attén sådan
Assignation emottaga. Jag tior således, att det
ej är jampeligr, att för ert supponerat möjligt
missbruk eller bedrägligt förhållande för*
bjuda en nyttig anstalt.
Herr Cederskjöld? Af den sista värde Ta»
larens yttrande, sa vida jag eljest rigtigt fattat
det, synes böra följa, att egenteliga nyttan
af Assignarions.rätten bestode i möjligheten att
derigenom i Lands-orterne ersätta bristen på
Småsedlar.
Men dylika Småsedels Assignationer mätte
förmodligen vara alldeles stridande mot ali
principe  1 För öfrigt torde jag få anmärka,
att den som as'-ignerar på Banquen har antingen
dvr insatt fulla Assignations beloppet, eller
har han det icke, — I sednare fallet Im han
brgått just det brott, som man bör söka förekomma,
nemligen Öfvei-Assignering; och i
föria fallet kan han behålla sina Banco-Sedlar
hemma hos sig sjelf, eller från Banquen hemtaga
så beskaffade Sedlar han behöfver, och
derigenom lättas från besväret att sjelf påteckna
Assignationerna.
Grefve Spens: I anledning af Herr Ceder
-
Dets f April,
117
skjölds Yttrande anhåller jag att få göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamt på, hvarföre
allmänna Crediten blifver minskad genom
det gjorda Förslagets antagande. En Assignation
på Banquen kunde i sådant fall icke emottigas
af någon utan påskriften Borgen, att
den blifvit adviserad, eller rättare utan påskrift
deraf af Banco-Cancelliet, Assignationens
utgifvare bkfve derigenom tvungen att
skicka Ässignationen först till Stockholm, innan
någon emottog den. Kunde han ej dä med
fika lätthet uttaga e« TransporuSedeJ pa samma
Summa. Friherre Cederströms mening synes
mig så tydlig, att det förundtar mig att
Herr Cederskjöld kunde tro frågan vara blott
Om Småsedels Assignation. Hvem mins sig ej
ofra i Fiovmcerna hafva varit besvärad af svårigheten,
att sänd* en större Summa på Posten,
dä den varit af udda Numeraire. ? Det
är hvar mans rättighet att assignera tills han
öfver-assignctat, och vid den rättigheten bör
han bibehållas. För öfrigt ber jag få anmärkt
, att mitt förra instämmande med Friherre Wirsén
serskildta Yttrande icke rörde Förslaget
att inskränka Assign*tions rätten till 50 R;dr
eller något annat, än den Fond Assignationens
utgifvare äger att dra på.
HerT Cederskjöld: I händelse, såsom den
siste värde Talaren förment, den *f Utskottet
föresi‘gna Conrroll, till förekommande af Öfver-assignersng,
skulle vara alldeles otillräcke*
lig och overkställbar, skulle jag, jemte anhållan
om äterremiss af Betänkauaet, ödmjukast
Den 4 April.
vilja föreslå, aft Enskildes Assignations-rätt på
Bjoquen må varda alldeles inställd, intilldess
vi i rörelsen återfå metalliskt Mynt. — Vi hafva
haft, och sakna kan hända ej ännu tillräckliga
exempel på Assignations-rättens missbruk,
för att väckas till försigtighet. — Den olägenhet
tora kan upstå vid afsändandet af ojemna
Summor, synes ej kunna vara så betydande, att
Assignation rätt på Banquen blott för dess afhjelpande
skulle kunna behöfvas. — Man talar
om vådan att störa och inskränka Creditan.
Jag vågar likväl förmoda, att det vore ganska
väl, om deras Credit blefve inskränkt, sorn, till
äfventyr och skada för andra, vilja röra sig
med mer än de verkeligen äga.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Då
sä mänga Näringsidkare tungt bära följderne
af en felagtig Administration med Banquen 5
lä anser jag det man gerna må unna dem den
lilla förmån, att få i Banquen insätta sina sparda
Capitaler, och att derå sedermera efter behof
assignera. I alla Länder är Växel-rörelse
bruklig, hvarföre ej då hos oss ? Emellan
privata Personer är väl vid dylik rörelse Advis-bref
brukelige ,1 men sådant beböfves ej
med Banquen. Enär inga sådana skäl blifvit
här framställda , hvilka lära förmå Utskottet,
att, i händelse af återremiss, i någon viss
del frångå sitt Utlåtande, hemställer jag att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes göra
Proposition, antingen på afslag eller bifall
af Betänkandet: för min del tillstyrker jag det
förra,
Den 4. April.
ai9
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af Utskottets Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven oell Landt Marshallen
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Betänkandet.
Ropades Ja jemte några Nej.
Herr Cederskjöld: Om Betänkandet första
gången nu är hos Ridderskapet och Adeln under
pröfning, tror jag icke att detsamma, enär Anmärkningar
dervid blifvit framställda, hvilka hindra
dess antagande, kan af>las, utan lärer detsamma
enligt f6 §. i Regerings-Formen böra
återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarskalken: Betänkandet
är visserligen nu för första gängen under
Ridderskapets och Adelns pröfning, men
sorn Grefve von Schwerin och flere andra Ledamöter,
hvilka dervid framställt Anmärkningar',
ansett detsamma i händelse af återremiss
likväl icke kunna föranleda någon ändring uti
Betänkandet, så har jag, enär Ridderskapet och
Adeln dessutom ej behagat gilla Betänkandet,
trott mig böra framställa Proposition till afslag
derå.
Herr Cederskjöld: Jag får ödmjukast förnya
min anhållan om återremiss, hvilken til! följe
220
Dm 4 April,
af fö §. i Regerings-Formen ej lärer kunna förvägra
s.
Friherre Cederström: Så snart Herr Cederskjöld
begär äterremiss af Betänkandet, kan
den enligt, mio tanka, honom icke förnekas.
Herr Grefven och DandtMarsialken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Betänkandet
böra, i anledning af de dervid gjorda
Anmärkningar, till Utskottet åtorförvisas.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Sedan Ridderskapet
och Adeln funnit de gjorde Anmärkningarne
hindra antagandet af Ut‘kotiets Betäckande och
en Ledamot hegart äterremiss, kan detsamma,
enligt Formerne icke förnekas, uran böi Bitänkandet
i sådant fall till Utskottet återremitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, förenade
sig med Friherre Cederström.
Friherre Wrangel, Henning: Erinrade, att en
af honom för någon tid sedan pä grund af gjord
Anmärkning yrkad återremiss af ett Betänkande,
icke blef af Ridderskapet och Adeln beviljad.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtJWarskalken
förnyad Proposition, blef BancoUtskottets
ifrågavarande Betänkande, i anled
-
Den 4 April.
221
ning af de dervid gjorde Anmärkningar, till
Utskottet återremittciadt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oecooomiae Utskottets den 4 sistledne Martil
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, i anledning af väckt
fråga, om förhöjd Tull-afgift för BoktiyckeriStilar.
Grefve Spens, Carl Gustaf, anförde skriftligen
:
Tvänne principer böra härvid ihågkommas,
och om de belinnas i strid, vägas emot hvarannan
inbördes. Den ena är den vigtiga Tryckfrihets-principe,
sorn Utskottet anfört, att Trycknings-kostnaderne
ej böra ökas. Den andra är
åter den Stats-Oconomiska, att ehvad Manufactur
sorn hellst af inländska rå-ämnen, som
börjat blifva, i ständ att forse Landet med godt
och tillräckligt inländskt Arbete, skola på den
dylika utländska Varan afpassade onera läggas.
Om jag kunde liksom Utskottet föreställa mig,
att en några proCent ökad Full pä StiigjmeriArbeten
vore i stand att öka Trycknings-kostnaden
af ett ark med någon beräknelig qvantitet,
då skulle jag vara den första att tillstyrka
bifall på Utskortets Betänkande; ty Tryckfriheten
i ett Land, bortovaron af ålit onödigt
trycktvång, är det vigtigaste af flit. Dft år i
det säkra hopp, att hvar och en som undersöker
222
Den 4 April.
saken, skall finna att den ifrågavarande afgiften
på ett Skålpund utländska Stilar, fördelad
på hvart Exemplar af de Ark, som dermed kunna
tryckas, icke skall öka Ark-priset med
dels runstycke, ej eller med någon betydlig
Summa det förlag en Boktryckare beliöfver. Som
jag nu utber mig att få göra Ridderskapet och
Adeln uppmärksamme, äfven vid detta tillfälle,
på den principe, som vi aldrig nog ofta
kunna bevisa oss ihågkomma, den, att uppmuntra
alla de Näringar, hvartill inländska råämnen
finnas, i synnerhet om tillika ett inländskt
behof är gifvet. Tid vöre, latt den
grundval, hvarpå så många Nationer uppfikdt
byggnader af välstånd, äfven i vårt Land orubbeligen
erkändes, såsom den enda fasta.
Det är för helgdens skuld af denna principe,
icke för det jag anser saken af serdeles vigt,
som jag ödmjukeligen begär återremiss på detta
Betänkande; det verkar visst icke beräkneligt
på Cours- och Handels-Balance, om man
höjer Tullen på Stilgjuterier; men det är af
vigt att intet tillfälle fördummas till uppmuntrande
af den inländska Productionen af alla slag,
och till angifvande af Riksens Ständers tankar
i detta allseende. Några prof af Linds Stilar
medfölja.
Hvarjemte Grefve Spens till Protocollet aflemnade
åtskillige Prof-Stilar.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Oeconomi*-  Utskottets Betänkande, i anledning af Grefve
Den 4 April. 223
Spens’s dervid framställde Anmärkning, till Utskottet
återremitteradt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs och.
Oeconomi* Urskottets den 4 sistledene Mars
afgifne samt 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående väckt fiåga om
fortfarande af det emot utländska Öfverflödsvaror
utfärdade förbud och den till verkställighet
deraf förordnade Kustbevakning.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard , hemställde,
om icke pröfningen af detta mål måtte
uppskjutas, intilldess Stats- och Oeconomi* Utskottets
Betänkande, om Tull Verkets Organisation
till Riks-Stånden inkommer; emedan detta
ämne enligt Herr Munk af Rosenschölds
tinka, med förevarande mål ägde så nära sammanhang,
att beslutet i det förra lätteligen kunde
hafva inflytande på pröfningen af det senare.
Och som Friiierrarne Anckarsvärd , Carl Hinric;
Stael von Holstein, Corfit2 Ludvig , och Hjerta
Axel uti berörde anhållan instämde; fann Ridderskapet
och Adeln för godt att dertill lemna
bifall.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomi*-Utskottets den 4 sistledne
Martii afgifne samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, rörande yrkadt
upphafvande, sä väl af Stockholms Stads
424
JDen 4 Jjpril,
rättighet att uppbära Pafrr., Torg och renhåll»
nigs-Penningar, då Hö, H lin. Verl och Bran.
kohl til! Stochholm inföjas; som af Landtmånnens
åliggande *tt i vissa Smder et lägga Våg»
och Mätare-penningar för inkommande varor.
Herr Hertzenhielm, Carl Johan, uppläste
följande ;
Under åberopande af hvad mina enskilta
yttrade tankar i förevarande ämne innehålla}
torde det tillatas mig att vidare fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
följderna af sådana åtgärder, som leda till
hämmande af Landtmannens hog atr förse Hufvudstaden
med dess nödvändiga behof. Jag
kan icke finna huru dessa nu ifrågavarande afgifter,
under namn af Torg- och renhållningspenniagar,
kunna undgå benämning af Constitiöns-vidrig
Beskattning, om ej derföre att de
icke utgå till Staren} utan till förmon för en
serskildt Corporation, nemligen Stockholms Stad
och bestridande af dess Stat. Förgäfves smickrar
Nationen sig med den förmånen att få
beskatta sig sjelf, genom sine Representanter,
så länge flerfalldiga tillfällen uppsökas, art genom
arbitraira Taxor ufprässa förr olea eda afgifter.
Dessa uppkommo först tre år efter sedan LandtTulls-afgiftens
erläggande vid Tullarne upphörde;
de äro ock till beloppet mycket högre
samt derigenom mera tryckande, att endast
tvänne ställen äro utsedde till deras erläggande.
Icke för egen förmån utan för Stadsboens beqväm
-
Den 4. ApriU
cjvämlighet, mäste Landi mannen fora sina till
försäljning ämnade varor till Torgs; han ägde
likväl rätt att uppsöka det närmaste som ligger
i lians väg, hvilket och i det ofta inträffande
svåra vägelag , blifver för honom en nödvändighet
; men han är förbunden blotr för at£
afbörda sig den ålagda afgiften, färdas ofta *
nnl till någotdera af de dertill anviste Torgen.
Då ali uppmärksamhet borde fästas derpå^
att Hufvucf-Staden kunde förses med sina förnödenheter
, så vidt möjeligt är, af egna Lands*
mäns Producter och införsel deraf ifrån ett,
för oss nu mera blifvet främmande Landj
undvikas; så borde väl alla hinder undanrödjas
och alla uppmuntringar användas, som
kunde föranleda tili ett så önskeligt ändamål.
Den som af erfarenhet lärt känna hvad olägenheter
, ofta möta dem, som genom Tjenstehjon
nödgas i synnerhet Landvågen till Stockholm
införa sina Landtmanna-Producter, lärer
mindre undra att behofvet deraf ifrån Finland
är sä stort, ehuru det till betydlig del skulle
kunna ifrån närmare håll fyllas. Att borttaga
alla tryckande band och sådana Författningar,
som afskräcka de säljande, hvilka af okunnighet
eller ock vårdslöshet ej sällan blottställas
för ofta obetänksamma och egennyttiga PoliceBeijenters
sjelfrådiga behandling, och hvarigenom
isynnerhet Stånds-personer afhåll as ifrån
att låta införa sina producerade Varor till Staden;
är efter min tanka den tjenligaste utväg*,
och således af högsta nödvändighet.
Ridd, och Ad, Proh V B, i Afd, 29 > 30.
aaé
Den 4 April.'
Som uti Högloft. Utskottets Betänkande
icke är tillräckeligen utredf, på hvad äldre Författningar
Stockholms Stad grundar sina anspråk
på Torg- och renbållnings-afgiftens uppbärande,
för vissa Landvågen inkommande varor;
icke eller huruvida sådana som på Landet
äro betingade och således icke på Torgen till
Salu utbjudas, äro underkastade denna, samt
ändteligen huru den skulle kunna med minsta
besvär afbördas; så tyckes det fordra en förnyad
handläggning, hvarföre jag hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhåller om återrerniss
af Betänkat/det, i anledning af dessa anmärkningar,
som torde få medfölja.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Sorn
jag har tyckt mig finna, att Herr Hertzenhjelms
anmärkningar icke blifvit af Utskottet upptagne,
mindre vederlagde, sä synes bans uppgift
att ifrågavarande afgift, blott för några få år
sedan tillkommit, vara grundad, och det måste
väl hafva varit någon ors-rk hvarföre de
förra afgifterne försvunnit. Efter hvad jag nu
kunnat fatta, instämmer jag med Herr Hertzenhjelm
deruti, ait de senast ålagde afgifterne,
äro en för Landtmannen tillökad pålaga, som
icke har sin grund i något förur gjort åtagande.
Skulle nuvarande Författnings innehåll ver.
keljgen vara sadanr, som anföres, att nemligen
Allmogen mäste fara tid ett Torg, dit
han ej ämnar sig, för att betala en liten afgift
af några skillingar, för renhållning af ett ställe,
der han ej har att göra , men hvilket förhållande
jag likväl ej känner; så hemställer
Dm 4. April.
227
|ag om icke Betänkandet måtte till Utskottrt
återremitteras j med anmodan, att Utskottet
ville närmare än som skedt besvara Herr Hertzenhjelms
anförande samt upplysa rätta förhållandet.
Grefve de la Gardie, Jacob: Jemte det jag
instämmer uti hvad Herr Hertzenhjelm anfört,
anser jag det vara af angelägenhet för detta
måls afgörande, att Utskottet bestämt upplyser
huruvida de Stockholms Stad af ålder meddeldte
Privilegier ligga till grund för ifrågavarande
afgift j om Staden oundvikeligen är i
behof deraf för snygghetens vidmagthållande
på de offenteliga platserne m. m.j och då Herr
Hertzenhjelm bestridt, att några sådana Privilegier,
som berättiga Staden till denna afgifts
åläggande finnas, torde Ridderskapet och A*
deln anse det nödigt att först få veta om det
ena eller andra påståendet är grundadt. Jag
förenar mig således med de Herrar, hvilka begärt
återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
Oeconomix-Utskottets Betänkande böra, i
anledning af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Oeconomiae-Utskottet återremitteras.
Bifölls.
Herr Påhlman, Otto Fredric, anhöll att
Ridderskapets och Adelns nu fattade beslut
måtts de öfrige Riks-Stånden meddelas, på
Den 4 Amil.'
det ändamålet med Ridderkapets oc!i Adelns
åteiremiss, icke måtte genom de öfrige RiksStåndens
godkännande af Betänkandet förfelas;
hvilken anhållan, uppå gjord Proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilj.
des klockan ^ tili 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 4 April.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, tog såsom
äldste närvarande Grefven klubban.
Justerades Pleni ■ Protocollet för den 14
sistledne Martii.
Sedan Herr Grefven och Landtilfar&ial/te.n
uppkommit, samt emoftagjt klubban af Gref.
ve Lewennaupt, löredrogos å nyo och bifollos
Den 4 April. 229
följande från n«dannämnde Utskott inkomne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på boruet
lagde Betänkanden:
Ifrån Lag-XJtskoUtt:
Af den sistledne Martil, öfver det af
Herr Lagmannen Grefve Gyllenborg giosde
Förslag till åtskilige ändringar uti nu stadgade
Rättegångs-Ordning.
Ifrån Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomiee• Utskotten:
Af den 16 sistledne Martti:
Ijo Angående de flere gjorde Förlag rill
ändring uti Allmänna Lagens stadg^nden och
genom Kongl. Förordningen den 9 Februarii
1302 meddeldte föreskrifter om Stängsel-skyldigheten.
2!o Angående yrkad ändring i' nu gällande
stadgande, rörande Jord-ägares rätt hos
Landbo och angående Rättegångs-sättet vid utsökning
deraf.
3:0 Angående rätta delrvings-grunden vid
Enskiften af Hennman i Blekinge Lin.
4:0 Angående Husbehofs-Mjölqvarnars befrielse
från Skattläggning.
5:0 Angående yrkande om obehindrad
Den 4. April.
rättighet för Hemmans ägare att uppföra och
begagna Husbehofs-Vatten- och Väder- Mjölsamt
Såg-Qvarnar.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi^-Utskottet:
Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af gjord hemställan, om en Comité* inrättande
i hvarje Församling till utdelande af det Spann,
måls understöd, som af Kongl. Allmänna Ma^
gauns-Directionen lemnäs m. m.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oeconomiae-Utskottets den 4 sist.
ledne Martil afgifne, samt den I dennes, ef.
termiddagen på bordet lagde Betänkande, angående
yrkade rättelser och förändringar uti
Författningarne, rörande Skogarne i Riket, anhöll
Grefve von Lantingshausen, Albrect, och
Friherre Wrangel, Henning, att som detta mål
agde sammanhang med den till Stats-Utskottet
remitterade fråga, angående Krono Skogarne,
förevarande Betänkande alltså måtte få hvila
intilldess Stats-Utskottets yttrande i sistnämnde
fråga inkommer, hvilken anhållan, uppå af
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs*
och Oeconomiae-Utskottets' den 13 sistledne
Den 4 April.
23*
Martii afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af föreslagna åtgärders vidtagande till den
veneriska smittans utrotande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinholdt
Jag deltager visserligen med Motionaireti, samt
Oeconomi»- och Besvärs Utskottet uti ledsnad
deröfver, att enligt inlupne underrättelser förnimma,
det venedska smittan i de sednare 3-  reo sk?ll uti vårt kära Fädernesland utspridt
sig, och inser alltförväl de olyckliga följder,
hvilka för blifvande Generationer deraf härflyta,
om samma smitta icke hämmas, såsom
ock Utskottets välmening att söka den förekomma;
men kan ändock ingalunda för min
del gilla de utvägar Utskottet föreslagit, att,
efter dess tanka, motverka ; och jag förmodar
jämväl, att Högloft. Ridderskapet och Adeln
instämmer med mig uti förkastande af detta
project, såsom dels oanvändbart och till verkställighet
åtminstone å vissa ställen omöjligt,
dels ledande till en dryg beskattning, utan att
ändamålet dermed kan vinnas; dels och isynnerhet
stridande emot ärbarhet, sedighet och
den sanna blygsamheten, samt förorsakande
Scandaleusa uppträden och förnärmande personliga
helgdcn, sorn, likväl under visa Lagar uti
ett civiltceradt Samhälle, bör fsån allt förolämpande
vara fredad. Jag tror det hvar och en
som gör sig mödan att närmare granska de af
Utskottet föreslagna åtgärder , nogsamt finner
dessa mina Reflexioner grundade, men anser
dock härvid min skyldighet såsom Anmärkare,,
Den 4 April\
att närmare utveckla de Considerafioner, hvilka
billigt böra komma i öfvervägande.
Utskottet föreslår att Besättningar å alla
från utrikes Orter till Svenska Hamnar kommande
Fartyg skola af kunnige Läkare visiteras,
innan det bör tillåtas någon af Manskapet
att gå i land. En sådan visitation kan till äfventyrs
vara verkställbar å Fartyg, som anlända
till Stadcrne, hvarest tillgång på Läkare finnes $
men är deremot i vissa Landsorter alldeles inpracticabje3
och såsom ett exempel får jag
nämna Gottland, som är ungefärligen ig mil i
längden, ä alla sidor fullspäcka! med Hamnar
och Vikar, hvarest under Segeltiden större oell
och mindre Fartyg merendels från Utrikes Orter
inlöpa -j och huruledes skola då de få Läkare,
hvilka finnas på Öcn och uti dess ende
Stad Wisby äro boende, kunna medhinna sådana
Visitationer förrätta? De mäste otvifvelaktigt
resa jemt såsom Strandridare, och Fartygen
längre och kortare tid afbida deras ankomst.
— Jag fruktar att tillsynen om andra sjuka i
Orten genom Läkarnes sä beskaffade resor,
Ellfver jemväl åsidosatt och att Läkarne sjelfva
tröttna vid dessa fatiger; så att då man förut saknar
tillräckeligt antal af desse Tjenstemän, denna
brist hädanefter varder än större, emedan ej någon
dugelig och kunnig man lärer vilja söka s;g till
en sådan Landsort — Och hvilken skall val ersätta
Skepps-Redarne Fartygens ligg; dagar ocfi
uppehåll i förestående Courser ? — Skola SkeppsRedarne
vidkännas denna förlust, varder den
fpr dem en dryg beskattning Huruledes iko
-
Den 4 April*
la Läkarne godtgöras för deras Embets-resor?
Icke kan det med billighet åläggas dem, att
ex officia utan vedergällning förrätta sådana
vallfärder, ty deras Löner kunna icke förslå
till resekostnaderne. — Icke kanna SkeppsManskapet
forpligtas till en sådan utbetalning,
emedan å smärre Farkoster, hvars Besättningar
utgöra stundom ej flere än 3, 4 å 5 man, det
skulle hända att enär Läkaren nödgades färdas
längre väg , Manskapets Månads-gage icke
svarade emot Visiteurens dryga Reseräkning;
och skola alla dessa utgifter bestridas af Statens
Medel, uppkommer derigenom en ganska
betydelig Summa, som icke annorlunda än genom
en förstorad allmän Beskattning lärer kunna
utgå; hvarvid den fråga billigt må göras,
om icke denna ansenliga Summa penningar med
större fördel kunde användas till utvidgande af
förut nog inskränkta Curhus-Inrättningar.
Att Husbonde vid yppad misstanka det
dess Tjenstehjon är nersmittad af veneriskt, bör
foga anstalt om undersökning, och om missfankan
finnes grundad, då befordra den Sjuke
till Läkarevård; sådant är förut genom Författningar
påbjudit; men längre kan väl icke billigt
Husbondens ansvarsskyldighet utsträckas; tyden
allmännare Visitering å Tjenstehjon vid dess
inträde i tjensten och endtledigande derifrån
som Motionairen projecteradt, är stridande e«
mot all ärbarhet och desto mindre ledande tili
det åsyftade ändamål, som bevis derom kan
framskaffas, huru ofta misstag af Läkarne sjelfva
begås vid bedömmande af sjukdomar pcif
Den 4 April.
åkommor, emedan exempel gifves att af Läkare
visiterad person fått frisedel, som deremot
af annan Läkare blifvit ansedd vara i hög grad
med veneriskt behäftad, det ock sedermera
inträffade synbara vederstyggeliga utbrott vitsordat
; äfvensom att åkommor eller bräckligheter
bärrörande af helt andra anledningar, blifvit
origtigt såsom veneriska bedömde, — Och enär
sådana misst g af Läkare sjelfve kunna begås.,
hvad kan man väl då pretendera af oerfarne
Husbönder? Skulle åter Läkarnes förbindelse
vara att visitera alla Tjenstehjon i deras Landsort,
mångdubblar det deras öfrige af Utskottet
föreslagne Embets-resor, och samma frågor
angående ersättning äga då rum, sorn jag redan
haft äran framställa vid den föreslagne Visitation
å Skepp*.besättningar.
Utskottets tillstyrkande att i föreskrifven
ordning låta visitera alia Personer af bättre och
sämre Glassér i hvarje Församling, som innom sig
hyser Medlemmar, misstänkte för veneriske krämpor;
är så anstötligt emot ärbarhet och sann blygsamhet,
att det väcker åtminstone hos mig, och
såsom jag tyckt mig förmärka, äfven hos Ridderskapet
och Adeln särdeles förundran. — Den
tänkande, som råkar i olyckan, lärer nog sjelf
vara derom angelägen, att, så fort ske kan, söka
hjelp — Och om en eller flere oförnuftigare
finnas; frågar jag om det är rättvist eller
ens kan få namn af billighet, som påkallas och
urskuldas af nödvändigheten, att oskyldiga och
hederliga Personer, i synnerhet af Qvinnokönet,
skola blottställas för den skymf, att på befall
-
' Den 4 April.
2?S
ning elfer efter en Comités fattade beslut, undergå
en skamlig granskning å deras blottade
kroppar. — Jag beklagar härvid i synnerhet
större Städers Fruntimmer, hvarest troligen ej
någon Församling finnes, som icke innom sig
hyser flere af veneriskt besmittade personer,
sä vida denna smitta så inrotat sig som Motionairen
och Utskottet antaga för gifvit. Vid
denna reflexion förväntar jag mig väl den invändning,
att Utskottet ingalunda tillstyrkt, det
i omförmäldte fall allmän Visitation innom Församlingen
ovillkorligt skall anställas, utan blott
öfverlemnat till Kyrko Rådets pröfning, huru
vidsträckt den anses nödvändig y men då i många
Pastorater på Landet, Kyrko-Rådet är, sammansatt
endast af Pastor och några enfaldiga
Bönder, varder ock mindre delicatesse att befara;
och besluten måste föranleda till både hånliga
och äfventyrliga uppträden, antingen man.
namohn vises eller Visitationen sker utan undantag,
och i sednare fallet, huruledes skall
den verkställas? Af Läkaren enskildt — Dä
varder ingen ting säkrare än att den blygsamme
af honom köper sig fri från denna nesliga
granskning, och lemnar åt honom sjelf bestämma
Summan, som derföre skall gifvas, hvilket
föranleder till ett obilligt ockrande på Modestiens
kostnad — Eller skall, för säkerhets skull och
till undvikande af sådant underslef, Kyrko-Råd
eller andra vittnen vara tillstädes; så frågas billigt
om ärbarhet och dygd kan nesligare misshandlas
och för vanheder blottställas.
Jag tillstyrker således ytterligare, att Ut
-
Zj6
Dm 4. April.
skottets Betänkande må varda ogilbdt, och
synes det nig lämpeligast, art då redan visa
Författningar utkommit, angående veneriska
smittans hämmande och botande, hvilka Författningar
säkerligen leda till ändamålets vinnande
om tillräckelige Medel anslås tili erforderlig'.
; Curdus Inrättningar, i saknad hvaraf smittan
måste utbredas, ehvad arrengemenfer deremor
vidtagas; Riksens Höglofiige Ständer med
lull förtröstan öfverlemna till Kongl. Majit, att
sjelf i Nåder vidtaga de utvägar, som omständigheterna
kunna påfordra, och är jag fullkomligen
derom öfvertygad, att efter inlöpande underrättelser
från Konungens Befallningshafvande
i La-ndsorterne om förhållandet; framdeles,
och verkan af de hittills anbefallde åtgärder,
Kona!. Majit, sedan Sundhets-Collegium, LagComifeen
och Högsta Domstolen blifvit i ämnet
hörda, och deras underdåniga Betänkandet!
afgifvit, visserligen lärer af vanlig Landsfader'
lig omvårdnad i nåder utfärda de lämpeligaste
Författningar och Föreskrifter, hvarigenom dygbeis,
ärbarhetens och blygsamhetens rättmätiga,
billiga och enkla anspråk, att under Lagen
skyddas från misshandling, och icke genom
Lag blottställas för mer eller mindre offöntelig
skymf och vanära , åtminstone icke varder
förnärmad.
Herr Hjerta, Gustaf, hade inlemnat följande,
som upplästes:
D>’t lärer förmcdeligen va>-a de orta hörde
nnskningarne, att Bancjucns hemligheter skulle
Den 4 April.
337
biott3s, som förledt Utskottet att til! en början
föreslå: Att alla hemligheter i bela Län.
det skola blifva det. Jag för min del anser
likväl detta sätt vara att börja uti orätt ända,
och anhåller om återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarsbalhen hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade Betänkandet,
i anledning af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Flach, Carl Fredric.- Huru löjligt ämnet
kan förefalla, är det likväl af vigt for den
som har hushåll, om man närmare examinerar
saken. I min tanka härieder sig det onda mycket
ifrån blygseln att omtala sitt missöde. Jag
skulle derföre tro att det vore rjenligt att utsätta
något straff för den med venerisk smitta
behäftade, som dolde sitt tillstånd. Det gifves
Orter, som äro till största delen inficherade.
Hagon mesure torde således vara oödig att
vidtaga.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf.- Med fullkomligaste
erkännande af Högloflige Utskottets
■välmening, och af Herr Ebels, ej allenast välmening,
utan äfven oförtrutna beredvillighet, stf,
såsom det synes, sjelf vilja lägga hand vid
verkställigheten af det uppgifna förslaget, vågar
jag likväl hoppas, att veneriska smittan ej
är så allmän eller i sådant tilltagande, serö Utskottet
synes hafva föreställt sig,
238
Den 4 April.
Jag torde nemligen få nämna, af t den nu
rådande tron på veneriska sjukdomens tilltagande
allmänhet, har utan tvifvel sin hufvundsakligaste
grund deri, att flera ganska skiljaktiga
sjukdomar, blifvit de senare åren,j ej blott
i dagligt tal utan till och med Medicinska skrifter,
orätt kallade för Veneriska, oagtadt de
med denna sjukdom ej äga den ringaste gemenskap,
och knapt synes genom smitta, ens
kunna fortplantas. Så förhåller det sig till exempel
med de sjukdomar, mot hvilka den sä
kallade Svält-curen isynnerhet visar sig så välgörande,
en Cur-metfaod, genom hvilken helt
vist aldrig någon verkelig Venerisk sjukdom
någonsin blifvit eller roligen någonsin kan
bltifva botad; men oagtadt således Veneriska
smittan ej är så allmän, som Allmänheten,
förvilladt och uppskrämd af det alldeles
origtiga och likasom cn Epedemi sig utbredande
namnet ”urartad, venerisk sjukdom”
torde föreställa sig; vill jag likväl ej neka,
att det ju kunde vara nyttigt och nödigt; att
i alla fall vidtaga tjenliga åtgärder till minskande
af den Veneriska Smittan, och hämmande
af dess utbredning. Långt ifrån att likväl
med Utskottet, anse de, i så mänga afseenden
våldsamma och kränkande allmänna besigtningarne
af behr fvet påkallade, vågar jag
för min del hysa den öfvertygelse, att säkraste
sättet till ändamalets vinnande, endast består
i lättande af möjligheten för den smittade,
att erhålla tillbörlig hjelp. Här i Stockholm
t. ex. är visserligen på Seraphimer - Lazarettet
några Sjuksängar för dessa slags Sjuklingar;
Den 4 April,
239
men till ett högst inskränkt antal. På Kungsholmen
är dessutom ett Curhus för Stockholms
Län och Stad; men hvilket isynnerhet tyckes
vara sgnadt åt den så kallade Svält-euren,
hvars verksamhet egenteligen är inskränkt till
det man kallar Radesyge, och Mercurial-Sjukdom,
utan att kunna uträtta någon ting mot
den egenteliga veneriska smittan. Här fins
äfven den så kallade Hallmanska Cur.inrättningen,
hvarest de sjuka , hos Föreståndaren, kostnadsfritt
eihålla Medicamenter , för att bruka
hemma i sina Hus. Jag har fordom i Bjerkéns
frånvaro sjelf förestått denna Inrättning
och är således i tillfälle att närmare känna
både dess _ onekeliga gagn och dess betydliga
olägenheter. De senare bestå hufvudsakeligen
deri, att Läkaren ej är i tillfälle att tillhälla
Patienten vederbörligen efterlefva föreskrifterna.
Så snart symqtomerna upphört anse
dessutom många Patienter sig botade, oaktadt
de ej äro det mera än till hälften, och
visa sig för Läkaren ej förr, än Sjukdomen
efter några månaders förlopp, å nyo utbrutit
med fördubblad häftighet. Det egenteliga stället,
där i synnerhet fattigare Classen af Qvinkönet
kunna erhålla hjelp, är Spinnhuset. Men
ehuru god denna Inrättning än kan vara, vågar
jag likväl hemställa till Högloflig e Ridderskapets
och Adelns egna pröfning, om det ej
är förlåtligt, att en Qvinna har undseende för och
skyr att söka en hjelp, som hon endast kan
erhålla på ett ställe, hvars blotta namn väcker
afsky och fasa? Den goda afsigten att minska veneriska
smittans allmänhet synes således säkrast,
Den jf. April,
(ich kan händ a endast kurns vinnas genom be^
redandet 2! lättare och lämpligare utvagar tor
de sjuka att kunna blifva liotade.
En sak förekommer i Betänkandet, pom
visserligen ej hör egenreiigen till ämnet; men
som likväl torde förtjena största uppmärksamhet.
Det är nemligen det Förslag Utskottet
gjort, eli ej tilidia gamla kläder försäljas, innan
de blifvit genom iviittning och rökning tillbörligen
renade. Den veneriska smittan torde utan tvifvel
sällan, och kan hända knapt någonsin, kunna
på slikt sätt fortplantas; men det gifvas
många andra sjukdomar, till och med farligare
än den veneriska, hvilka kunna genom
kläder meddelas. Den föreslagna rengöringen ,
synes mig derföre, i afseende pä allmänna
Hälso-värden vara af mycken vigt.
Äfven synes besigtningen af ankommande
Sjöfolk, så vida den eljest låten verkställa sig,
kunna medföra nytta. Härvid torde likväl bora
uttryckeligen stadgas, att besigtningen 10. m.
verkställes utan kostnad för de ankommande,
på det de ej må betungas med utgifter genom
en Författning, som Landet, för dess egen
säkerhet, vidtagit.
Jag får således ödmjukast hemställa, om
ej Betänkandet må återremitteras.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad Proposition, blef Oeconomi
-
Den + April.
Utskottets Betänkande, i anledning af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremttteradt*
-
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 5
sistledne Martii afgifne samt den 1 dennes ef*
termiddagen på bordet lagde Betänkande, öfver
den af Friherre Mannerheim, Lars August,
väckte fråga , det de Publique Auctorireter, som
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar afsluta
Contracter eller Afhandlingar med Enskildte ej
mä äga att vid tvist om uppfyllande och tolkning
deraf sjelfve deröfver döma; men sort»
Grefve Cronstedt, Clas , och Friherre Wrangel,
Henning, jemte åtskillige andra af Ridderskapet
och Adeln anhöllo, att detta B tänkande ytterligare
måtte fä hvila på bordet till nästa Plenum
, fann Ridderskapet och Adeln för godt
dertill lemna bifall.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmän*
tia Besvärs- och Oeconomi^ Utskottens d»n
16 sistledne Martii afgifne samt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående yrkad förändring af de, rörande En*
skiftes-delningar utfärdade Författningar.
Grefve de la Gardie, Jacob; I den Ställning
att i egenskap af god Man ofta hafva öfRidd,
och Ad, JProt. V B. x Af<L 31* 33.
242
Den 4. April.
vervarit Enskiftes-förrättningar anser jag det
vara min pligt, att yppa hvad jag tror vara
felagtigt i Utskottets Betänkande. Enligt Enskiftes
- Författningarna skola gode Män tillkallas,
hvilka jemte Landtmätaren i samtelige
Delägarnes närvaro efter föregången öfverläggning
och pröfning uppgöra Taxeringen och Enskifts-läggningen
af Ägorne. Den med förrättningen
missnöjde äger att anföra besvär hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Öfver det
ingifne Memorialet infordras meddelägarnes
förklaring, hvaremot den klagande åter får afgifva
påminnelser. Jag tror således, att all den
»oggranhet, som fordras i ett för ägande rätten
så vigtigt ärendes behandling, redan är jaktagen
och får således för min del afstyrka bifall
till Utskottets Betänkande, så vidt det angår
det förslag att Enskiftes-mål skola af en serskild
Ägodelnings-Rätt upptagas; hvarigenom
endast ökade kostnader skulle förorsakas. Jag
anhåller på sådan grund om återremiss af Ut*
skottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ*
de om Ridderskapet och Adeln ansåg ifrågavarande
Betänkande böra, i anledning af Grefve
de la Gardies dervid gjorda Anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Munk af Rosenschöld, Eberhard: I anledning
af hvad Grefve de la Gardie nyss yttratt,
anhåller jag få göra en Anmärkning. E
-
Den 4 April.
24*
huru det visserligen är sannt, att, enligt En6kiftes-Förordningen,
Gode Män skola deltaga
i granskningen af Enskiftes• delningar , är det
dock lika sannt att Enskiftes-delningar understundom
blifvit verkställde af någon God Man
hvarmed jag förstår den, som blifvit af Hemmans-ägare
i Häradet behörigen vald , och icke
den som blifvit af Kongl. Majus Befallnings-,
hafvande förordnad, dervid varit närvarande.
Denna af mig gjorde anmärkning torde äfven
få återremissen åtfölja.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, att Herr Munck
af Rosenschölds Anmärkning äfven mätte åtfölja
den redan beslutade återremissen till Lagsamt
Oeconomiae-Uskotten.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oconomiac-Utskottens den 16 sistledMartii
afgifne samt den i dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, öfver väckt
fråga, rörande rättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne, att emellan alla Hamnar derstädes
få Sjöledes obehindradt föra deras Producter.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Här
hafva vi åter ett Betänkande, i anledning af
en vid denna Riksdag å nyo vackt Motion,
om tillåtelse för Innevånarna i Blekinge och
»44
Den 4 April
Skåne att få obehindradt Sjöledes föra Produc*
ter till hvarannan. Man kan ej annat än förundra
sig att en sådan Motion, som har för
afsigt, att utverka upphäfvandet af förbudet
för 2:ne af våra egna Provincer, tillhörige ett
och samma Rike, att fä fritt och på den mäst
beqväma väg afsätta till hvarandra sina Producter,
har behöft å nyo framställas, då vid
sista Riksdag ej blott samma Motion gjordes,
utan äfven Riksens Ständer, i anledning deraf
hos Konungen framförde den underdåniga önskan,
att ett till sin principe så origtigt
och till sina följder så skadligt förbud måtte
uppbäfvas. Då Finland, en sedan 1809 för
Sverige utländsk Province, likväl, i följd
af FredsTractaten med Ryssland i 9 år fått
obehindradt från alla dess Hamnar och Kuster
och utan att en gång erlägga Sjötull , föra ved
samt victualier till Sverige, så har på samina
tid icke Blekinge fått lika fritt föra sina Producter
till Skäne, eller Skåne sina till Blekin,
ge, och då flere 100.000 R:dr årligen nära i
likså lång tid användts, för att genom de högsta
ansträngningar a( arbetskraft och konst öppna
en Canal till befordrande af Communicationen
och varu-bytet emelian 2:ne Provincer
i vårt Rike så har likväl på samma tid en
Författning fått äga bestånd, sorn förbjuder
2:ne andra Provincer i samma Rike att fritt
begagna den Vattenväg, som naturen sjelf tillskapat
och att till en fri kustfart få begagna
de böljor, som skölja deras egna Stränder.
Men ifrågavarande förbud är icke det enda
bevis derpå, att man i vatt Statshushållnings
-
Dm 4 April.
Systéme ofta mera befrämjat den utrikes än
inrikes Handeln, mera fruktat en fri utförsel
af egna Varor, än fri införsel af utländska,
samt att man ofta mera älskat konstiga än
naturliga medel till Näringarnes och den inre
Handelns trefnad och flor. Följderna af detta
Systeme, halva icke eller uteblifvit.
En Ledamot i Oeconomi^ Utskottet Herr
Borgmästaren Hök har i dess nu upplästa serskildta
yttrande, afstyrkt den yrkade Scglations
friheten för Blekinge och Skåne. Han
har ansett den vådlig på den grund, att genom
denna frihet kunde icke allenast ved och andra
Skogs-ProduCter föras till den midtöfver
liggande Danska Öen Bornholm, i stället för
tiil Skåne, utan ock förbudna varor derifrån
insmygas till 'Sverige; han befarar äfven derigenom
ett för högt pris på ved för Invånarns i
Staderne i Blekinge. Sådana skäl skulle kunna
antora* emot tillåtelsen för nästan hvad slags
Export som hellst. Jag kan icke heller inse
af hvad skäl ägare af Skog i Blekinge ej skola
fä sälja till det möjligen högsta pris, som
de kunna få för sin vara. Det vore.till och
med för Riket i det hela nyttigt om Blekinge
fick tiil Utlänningen fritt exportera Skogs-Effecter,
för att derigenom till någon del godtgöra
skadan af att Finland får tiil Sverige fritt
importera dem. Det bästa correctiv emot en
för stor fmport är Export, hvilken, i stället
för att befaras och hindras , bör uppmuntras
och befrämjas. Utom less är priset på ved i
Städerne af Blekinge icke högre än att det
246
Ben 4 April.
knappt ersätter arbetet vid upphuggningen och
transport-kostnaden. Och sjelfva förbudet mot
utförsel till Skåne (så när som från den enda
Hamnen Pukavik) har så mycket mindre uppfyllt
ändamålet, att bespara Skog, som det
mera föranledt till Skogames förödande. Ty
just för det den ej fått fritt afsätta sin ved,
har Allmogen varit nödsakad bränna sin ved
till aska, hvilken den fritt fatt exportera och
till en tunna aska, som betalas blott med
3 R:dr Banco, åtgå 7 å 8 famnar ved. Är
det nu för Riket förmonligare, att denna tunna
aska, än att dessa famnar ved fått utföras?
Icke är vedens förvandling till aska en
förädling, som bör uppmuntras genom förbud
mot veds fria afsättning? Jag fruktar att om
detta förbud har någon grund, så är det icke
någon annan än den, att man ville genom det
tvinga Säljaren af Skogs-Producter, att lemna
Städernes Innevånare i Blekinge godt pris.
För Flottans behof i Carlskrona böra ej
Skogarne i Blekinge nekas fri försäljning af
det trädvirke, som Flottan ej hehöfver. Jag
vill ej uppehålla Ridderskapet och Adeln med
anförande af flere skäl för en sak, för hvilken
blotta framställningen af förhållandet tillräckligen
talar, och jag tillstyrker således bifall
till Oeconomiae-Utskottets Betänkande.
Grefve Mörner, Adolph Göran .• Jag ämnar
icke bestrida bifall af ifrågavarande Betänkande,
i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
hnna för godt sådant lemna 5 frågan kommer
Den 4 April.
&47
likväl sedermera, att vid föredragning inför
Kongl. Majit undergå en nogare profning. Jag
vill endast anmärka, att det varit en på Secler
grundad inrättning , att Finland till Oss afytträdt
de producter, som derifrån kunde aflåtas
och att Blekinge icke fått till Skåne utföra ved
och Skogs-Effecter. Orsaken till en sådan Författnings
vidtagande har icke varit, såsom en
värd Ledamot yttradt, att man ansett Export
af våra egna varor farligare än Import af utländskt
gods, utan den, att Stockholms Stad
icke kunnat få sitt behof af ved och bränsle
uppfyllt annorlunda än genom Finlands biträde,
6amt att Flottan i Carlskrona tillika med
sjelfva Staden icke kunnat umbära den vedtillgång,
som Blekinge erbjuder, och skulle
utom den brist, som således otvifvelagtigt uppstodo
för Flottan och Stadsboerne derest Blekingsboerne
fingo tillåtelse utföra sine SkogEffecter,
äfven derigenom ett öppet fält lemnäs
för det missbruk, hvilket icke vore möjligt
att förekomma, att under föregifvande af
att med Lasten afsegla till Skåne, densamma
öfverfördes till Köpenhamn eller upplades vid
Bornholm.
Då jag hört så mycken klagan deröfver,
att icke nog kraftiga anstalter vidtagas till
hämmande af utländska varors införande och
kringspridande i Landetj och då vid 1815
års Riksdag serskildta Utskottet yrkade på
prohibitiva Författningars vidtagande till förekommande
deraf; så bör man ej genom det
»48
Den 4 April.
man å ena sidan gynnar Lurendrägerier och å
den andra förbjuder varors införande och bsuk
arbeta mot bvartannat. Man måste bibehålla
conseqvence i Lagstiftningen, så nödvändig i
alla mänskliga lifvets förhållanden och ej för
hastigt fördömma en Messure, sorn har sin
grund uti en genom gammal häfd befästad
författning.
Jag upprepar likväl hvad jag i början
yttrade, att min mening icke är att bestrida
bifall till Betänkandet, men jag tror endast att
saken fordrar en närmare pröfning innan nå.
gon ändring beslutes, och jag förmodar äfven
att Riksens Ständers vid förra Riksdagen i
detta ämne framburne önskan, kommer att af
Kongl Maj.-t granskas, innan Riksens Ständer
hinna åtskiljas.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag hade föreställt
mig, att Hogloll Lag- samt Allmänna
Besvärs och OeconomicC-Utskotten,då dem tillhörde
att utreda Lågan, om en oinskränkt utförsel
af ved ifrån Blekingen, tillika skulle upptaga
och granska de betänkligheter, som dervid kun.
de förekomma Om Utskotten med kännedom
att enahanda fråga, vid sista Riksdagen yppad,
ännu hos Kongl. Majit hvilar oafgjoid, närmare
inhämtat dess egenteliga beskaffenhet; så
skulle Utskotten erfarit att tillstånd till veds
utförsel för Skånes behof, ifrån den b»mn
Sorn ligger Skåne närmast, och ifrån den kust,
eom isynnerhet kan anses äga tillgång af Skog
Den 4 April.
249
till afsalu, redan för flere år tillbaka efter Innevånarnes
hörande, i närmast angränsande,
Blekinge och - Christianstads Läner, cch efter
begge Landsböfdingarnas öfverläggning och underdåniga
Förslag af Kongl. Maut blifvit i Nåder
beviljat: Att detta tillstånd, för sä storde!
som Skåne benoit, otvifvelaktig blifvit begat*-
7 o o O
nadt; men icke destomtndre af den ved, som
i sådant afseende blifvit nedförd, öfverskott
merendels årligen funnits qvarliggande; att
Skogen i de öfriga Trakter a t' Blekingen, icke
utgör någon verkelig Frocluct, eiler för Skåne
kan vara till serdeles nytta, utan endast skulle
löras till Bornholm, som ligger rakt utifrån
Blekingen, i stallet för en längre omväg
till Skäne; att den Skogs Trakt, som Riksdagsmannen
Jon jonsson i dess Motion uppgifvit
såsom til Igång för utförsel , den enda sorn in<
nefaftar betydligt Skogs omfång, tillförene vid
arne Riksdagar af honom blifvit till Kongl.
Majit och Kronan för Örlogs Flottans behof
eibuden, ehuru också Ptovincens Hushålls-SätL
skap undersökt och berättelse afgifvir, hvilken
fråga ännu icke är af Kongl. Majit i Nåder
afgjord , och dessförinnan icke bordt i annan
väg framställas; att äfven en del af Allmogen
j Blekingen afssgt sig den fömolin , som nu
vill dem påbördas, såsom för Landet mindre
gagnelig, och att i den händelse Riksdagsmännens
önskan vtinno oinskränkt bifall, det skulle
föranleda icke allenast till en total förödelse
af Skogen, uran också till en snar under»
gång för Carlskrona Stad, hvars Innevånare
Den 4. April'
öfver io.oco till antalet, redan få betala veden
så dyrt som i Stockholm, och vid en obehindrad
Exportation, skulle alldeles komma i
saknad deraf; utan minsta ersättning af Bränntorf,
hvarpå i Blekingen nästan ingen, men i
Skåne så rika och oatödeliga tillgångar finnas;
om, säger jag , Utskotten gjordt sig den mödan,
att inhämta aila till deras föremål hörande
upplysningar och ställt dem vid sidan, af
den så mycket prisade och äfven af mig innom
gränsorne af verkelig production, till dess värde
erkände Närings friheten; så tviflar jag att
Utskotten bordt föreslå, eller Riksens Ständer
kunna besluta, att hos Kongl. Maj:t förnya en
underdånig önskan, som för så korrt tid tillbaka
blifvit anmäld, att Kongl. Majt med nådigt
afseende på dess Undersåtares inbördes
anspråk, och de serskildt, å ömse sidor förekommande
omständigheter, ännu icke medhunnit
sig deröfver i Nåder utlåta. Jag tillstyrker
således vördsammeligen att detta ärende
måtte till Utskotten återremitteras, för att
närmare undersökas, innan Höglofl. Ridderskapet
och Adeln fattar dess beslut i ett ämne,
hvilket sä tillsägandes rörande tvänne parters rätt,
hvaraf den enas skäl ännu icke på minsta sätt
blifvit utredde eller ens efterfrågade; och jag
hoppas då saken en gång kommer i sin rätta
dag, att den vackra synpunct hvarunder den
cu blifvit framställd, möjeligen skall tåla någon
rättelse; likasom jag håller före, att den
jjemnförelse med ved-exporten ifrån Finland ,
som blifvit åberopad, icke är så noga berak
-
Den 4 April.
nåd, men deremot tages i öfvervägande, att i
Finland utgör Skogen en verkelig Product,
och ett verkeligt af Innevånarnes behof;
I
Blekingen äter, en knapp tillgång för Provincens
egna tarfvor — och emelian frihet i Spannmåls-handel
och frihet i Skogs-afsalu måste
vara någon olikhet, då den förra årligen, dea
senare blott i mansåldrar kan åstadkommas.
Herr Mannerstam, JohanOeconomie-Utskottets
Betänkande är efter min tanka grundadt
på så goda skäl, att jag icke föreställt
mig att det skulle emotsägas. Frågan om fri
Seglation emellan Skåne och Blekinge var vid
i8ij års Riksdag under Riksens Ständers öfverläggning,
och Oeconomie-Utskottet tillstyrkte
och Riks-Stånden beslöt då enhälligt den
derom väckte Motion.
1 anledning af de nu gjorde Anmärkningar
vid Betänkandet, får jag äran erinra, dels
att frågan egenteligen icke är om Export för
till utrikes Orter af Trädvaror ilrån Blekingen,
utan om frihet att föra den till den angränsande
Provincen Skåne, dels att det ännu gällande
förbud, som häremot finnes, tillkommit, om
jag icke orätt minnes på 1790-talet, samt således
icke är särdeles gammalt — Den Anmärkning,
som blifvit gjord att Utskotten prof -  vat denna fråga, utan att derom skaffa sig nödige
upplysningar och utan att höra de Parter
eller Corporationer, hvilka den egenteligen angår,
och den förebråelse för ensidighet, hvil
-
Dm 4 April.
ken deruti innefattas, kan jag för min del icke
gilla — Riksens Ständers Utskott äga väl när
de så för godt finna, att, i den ordning Grundlagen
föreskrifver infordra upplysningar i de ämnen,
som af dem beredas; men jag hade icke
trott någon skyldighet för dem kunna sättas i
fråga att hora Parter, Corporationer eller andre
Auctoriteter — Riksens Ständer utgöra den
högsta Auctoritet i Riket, och då de aga beslutande
rätt i de vigtigaste frågor, som angå
det Allmännas väl, måtte väl på deras tillstyrkande
i Oeconomiske ärender beslut kunna grundas,
äfven utan att höra de Corporationer, hvilka
dessa ärender kunna angå.
Frågan om fri Communication emellan
tvänne inrikes Provincer är dessutom så enkel
och utredd, att den'minsta tvekan icke lärer
uppstå om det beslut, som bör fattas — Man
säger att Skogarne i Blekingen äro redan uthuggne,
att om utförsel till andra Orter tillätes
, Skogs-Producter blifva dyrare och med tiden
kunna saknas för denna Province — Efter
den localkann^dom jag äger om Skogarne i Blekinge,
är förhållandet, att på 2 å 3 mils afstånd
ifrån Kusterne, äga Skogarne sä ringa
värde, att de just al denna orsak blifvit minskade
genom Svedjande, det mäst förstörande
af allt satt, att hushålla med Skog och denna
behandling fortfar ännu — Om en bättre hushållning
, som blir en följd af Skogens högre
värde infördes, blefve Blekingska Skogarne tillräcklige
både för Ortens behof och att utföra
betydligt deraf tili Skåne — Man kan väl dess
-
Den 4 April.
utom knappt tänka sig en orimligare Författning
än, att r.ne angränsande Provincer i .samma
Rike, som sinsemellan hafva Sjö-Communication
icke få obehindrat tillföra hvarannan sina
Producter , som de Ömsesidigt behöfva; ty
Blekingen har vanligen behof af Spannmål från
Skåne likasom denna Province af Skogs effecter
ifrån Blekingen; äfven 0111 dessa Provincer
icke tillhörde samma Rikt*, vore forbudet ej
skadeligt för Blekinge. Blott Landvågen och
äfven ifrån en enda Hamn i Blekingen kunna
nu Skogs-Producter till Skåne utföras. Det är
såsom en värd Ledamot yttrat sig i en af de
mäst uppenbara motsägelser, att hindra en naturlig
Communication emellan vissa Provincer,
under det att man pä Nationens bekostnad,
tillställer en artificiel emellan andra.
Om den allmänna nyttan och billigheten
af det ifrågavarande förbudets upphäfvande,
på sätt Utskottet föreslagit, lärer icke ringaste
tvekan äga rum, för det opartiska omdömet och
då Ridderskapet och Adeln redan vid förledne
Riksdag bifallit en lika beskaffad Motion, sorn den
nämnde; så vågar jag vördsamt tillstyrka och
hemställa, att Ridderskapet och Adeln utan afseende
på de mot Utskottets Betänkande gjorde
Anmärkningar och utan återremiss, behagade
Betänkandet bifalla.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric.- Jemtö
det jag förenar mig uti de yttranden, Herrar
Rosenschöld och Mannerstam afgifvit, återstår
Den 4 April.
blott för mig att förklara, det jag icke kan antaga
de skäl, hvilka jag hört här anföras emot
bifall af Utskottets Betänkande.
Det tvång som hitintills hvilat öfver ifrågavarande
Provincers rättighet att få utföra sina
Skogs-Producter, grundar sig egenteligen på
gammalt bruk, utan annat giltigt skäl, och jag
finnér således ingen anledning att detta tvång
derföre bör bibehållas; och det så mycket
mindre, som vid första ögonkastet visar sig genast
orimligheten af förbudet, att ej få ftan samma
Strand föra sina effecter til! hvad Ort af
Riket man behagar, utan endast till ett visst
»nvist ställe, såsom Carlskrona.
Hvad åter angår den befarade följden af
förhöjda Ved-priser, kan jag ej finna något
skäl, som berättigar Carlskrona Stads Innevånare,
att äga ett Monopolium, att få köpa ved
för bättre pris än hvad andra derföre måste
gifva, äfvensom jag tror att Örlogs-Flottan icke
eller kan komma att genom en sådan friare
Ved-utförsel beröfva* erforderligt Virke för des9
Skepps-Varf, då det är lika så litet i Blekinge
som å andra Orter tillåtit att fälla Ekar
utan föregången tillåtelse och utsyning.
Man har äfven påstått, att Lurendrägerier
skulle genom en ökad Seglations-friber underlättas,
men sådant kan jag icke eller finna,
emedan, om man antoge att Vedbåtarne kunde
utifrån infora främmande Varor, man äfven
Dtn 4. April.
borde anse detsamma lika lätt kunna inträffa
ined de många Strömmings* och FiskeriFartyg
, hvilka begifva sig ut till de yttersta
Skären af Rikets Kuster oftast 3 å 4 mil från
Landet; men man har likväl ej förbjudit sådant.
Jag önskar derföre att Utskottets hemställan
tillika med den, som i detta ämne redan
vid förra Riksdagen till Kongl. Maj:t framfördes,
måtte snart blifva bringad till verkställighet,
och jag förenar mig äfven med Herr
Mannerstam deruti, att Betänkandet kunde utan
återremiss varda af Högloft. Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Herr Mannerstam
har så fullständigt anfört de skäl, hvilka
böra föranleda till bifall å Högloflige Utskottens
Betänkande, att jag anhåller få till alla
delar förena mig med hvad nämnde värde Talare
yttrat.
Hela min själ uppröres, då i ett tidehvarf,
hvilket benämnes såsom upplyst, jag ännu höc
försvaras sådana Monopoliske och Skråmässige
Författningar, hvilka från Århundraden tillbaka
leda sitt ursprung från egennytta hos vissa och
den råaste okunnighet bos andra, och uti hvilka
gamla föränderlige, beständigt hvarandra af>
lösande Författningar, mer än någon annan
Riks olycka, igenfinnes orsakerne till Sveriges
aftynande krafter och minskade Production. Och
aldramäst är det smärtande att hnna dylika
Riksförderfligt Stadgandeo försvaras af Män,
2?6
Dm 4 April.
hos hvilka Nationen, genom deras ställning i
Samhället, har rätt att vänta urskil lili ng oc*h
med tidens upplysning förenligt omdöme.
Man igenfinner gamla Författningar, som
förbjudit Landtmannen i vissa Orter, att på
något annat ställt* än elen eller den Staden föryttra
sine med svett och möda sandade varor,
som ålägger honom att på vissa löresknfna
och inga andra vägar föra sina varor, att endast
pA vissa dagar samt till och m;-d vissa
föreskrifna timmar dem försälja, och att vid alla
afvikelser derifrån hafva jemte böter varan
förverkat. Till antalet af sådana, fria människor
förnärmande föreskrifter, kan med allt
skäl hänföras, den nu ifrågavarande, hvars yrkade
förändring elier upphafvande visserligen
icke är förtidigt.
Är icke Allmogen i Blekinge och Skåne,
såsom Svenska Undersåtare , lika så väl berättigade
till det beskydd, att redeligen få sig försörja,
som de i Carl krona Stad; eller bora de förra
ännu längre hindras fran utöfningen af fria
Mäns ostrioiga rättighet, för att bereda lindriga
Vedpriser åt de sednare. Är icke Skäne och
Blekinge Svenska Provincer för hvilka Hafvets
begagnande bör vara gemensamt med aila Öfriga?
Det
lärer böra tillskrifvas tidens sällsamheter
, att under det otanteliga Summor uppoffras
-
Den 4 Amil.
offras för aft bygga en Canal, fortfar förbudet
att begagna Hafvet till lättad afsättning 2:ne
Svenksa Proviuser emellan , och att en som yrkat
den förra, nemligen, Canal-ar.läggningen,
försvarar förbud nsot Hafvets begagnande.
Såsom skäl för fortfarande förbud har äfven
blifvit yttrat att ^kogarne i Blekinge redan
äro uthuggna. Häremot Or jag er eta,
att då det är solklart, att den som ingen
Skog har, kan icke eiler någon försälja, bl fver
förbudet deremot icke de<s drindre lika onfriligt.
Det är bedröfligt att höra Statsmän, som
ännu olif ntenteligen framträda såsom Föifäcktare
för Styrelsens förmynderskap öfver den enskilta
industrien.
Många yrkade på Proposition.
Grefve Cronstedt, Clas: Ändamålet med
en Lag bör vara att förekomma förbrytelser
och ej lemna uppmuntran till deras begående.
Jag känner, atti oaktadt förbuden mot veds
utförande från Blekinge till Skäne sådant likväl
årligen sker , på det sätt, att Bönder och
afven andra med sin3 Båtar och små Jakter se,-la.
till Bergqvara i Caimare Län, och der skaffa
sig betyg, det de lastat ved derifrån för att
gå till Skåne, hvaremot Författningarne ej lag.
ga något hinder och hvarigenom Kronan förlorar
de Tullafgifter, som eljest bordt erläggas.
I öfrigt får jag upplysa att Örlogs-Flottan de
Ridd. och Ad. Prot. V B. i A/d. 33, 34.
r
258
Den 4 Ap il.
sednare åren icke erhållit någon ved från Blekinge,
utan bar den afhämtats från Småland.
Herr af Brickman Gustaf: Det smärtar mig,
att mitt fria yttrande öfver det förekomne ämnet,
väckt6 obehagliga känslor; men jag lider häldre
denna smärta än den bittra förebråelsen
att hafva lemnat flere tusende människor åt ett
hotande öde, utan att åtminstone framställa det.
Jag har dessutom icke bestridt Allmogens
ifrågavarande rätt: Jag har endast påstått, att
den af andra Medborgares anspråk, på tillvarelse
i Samhället måste begränsas j och om
sanning och rättvisa böra grundlägga hvarje enskilt
Domares öfvertygelse; så måste de vara
ännu mera angelägna för Nationens Representanter,
för att icke genom förhastade omdömen,
bereda vådliga följder. Derföre har jag trodt
och tror ännu , att närmare upplysning i detta
ämne, långt ihan att vara öfverflödig, fast hälidre
kunde gagna , vid en lugn och fördomsfri pröfning,
och vid ett i förhållande dertill rättsenligt
fattat beslut.
Herr Grefvin och Landt Marsh olken hemstäl*
de, om icke enär Pluraliteren af Ridderskapet
och Adeln syntes benägen att nu genast bifalla
Utskottets Betänkande, Herr af Brinckman behagade
afstå från sitt yrkande om återremiss deraf.
Herr af Brinkman : Jag känner lifligt värdet
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Ben 4. April.
25 9
föreställning, och vördar för mycket Höglofl.
Ridderskapets och Adelns allmänna röst, för
att icke afstå från min anhållan om återremiss.
Men jag begär att det jag anfört, må i
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll
vittna, om uppfyllandet af min pligt, både
såsom Medborgare och Styresman, att för
Högloflige Ridderskapet och Adeln icke dölja
sanna förhållandet, under det jag upprigtigt önskar,
det den frihet som åsyftas, till dess verkan
må blifva mindre skadelig, än den jag
trott mig kunna förutse.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard.- Herr
af Brinckman har yttrat, att uti detta Mål,
voro tvänne Parter, hvilkas lätt borde vid afgörandet
komma i betragtande. Jag får härvid
blott anmärka, att dessa Parter äro Nationen
å ena sidan, och några enskilta Innevånare
i Blekinges Städer , i synnerhet i Carlskrona,
å andra sidan, hvilka senare ej tyckes inse
sambandet emellan Städernas interesse och
Landets välmåga. Som Riksens Ständer blott
representera den ena af dessa Parter, eller
Nationen , och äro pligtige att bevaka endast
dess intresse, så tror jag att Riksens Ständer äga
rätt att taga sitt beslut till förmon för Nationen,
utan att behöfva afäagta andra Partens hörande,
hvartill utom dess den magt, som sluteligen
skall afgöra denna fråga , haft ett tillräckeligt
och förmodel/gen redan nog begagnadt rådrum.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Lag- och
360
Benj. Amil.
Oeconomis-Utskottens ifrågavarande Betänkande
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Till pröfning företogs Lag- samt Allmänna
Besvärs och Oeconomis-Utskottens den ig sistledne
Martil afgifne samt den i dennes på bor.
det lagde Betänkande, öfver väckt Motion om
upphäfvande af förbud mot Landsköp.
Harr Mannerstam, Johan: Emot det upplästa
Betänkandet utber jag mig få göra några
Anmärkningar. Utskotten hafva visserligen rätt
deruti, att Spannmåls-Handeln öfver hela Riket
är sedan år 1780 fri, och att Victualie-Han.
deln äfven sedan år 1805 är obehindrad j men utom
.Spannmål och Victualier, finnas en mängd
varor, hvilkajvunna af Landtmannen tillverkas,
och hvilkas 'frambringande böra till både dess
och det Allmännas nytta uppmuntras. Af sådan
egenskap äro alla Slöjde-Arbeten , hvilka Landtmannen
, under denfledighet ifrån Jordbruket,
som vissa årstider häraf lemna, tillverkar , och
hvilkas afsättning i flere delar väl är tillåten,
men ännu i många fall är underkastad onödiga
svårigheter och hinder.
Granskningen sf de härom ännu gällande
Författningar bör likväl företagas i sammanhang
med den fråga, som no likasom under flere föregående
Riksdagar, är underkastad Riksens Standers
pröfning, nemligen, om en allmännare
Närings t tibet i och med den af mig väckte
Den éf. April.
Motion , har jag egenteligenåsyftat, att de Stadgande?
om Landt-handeln, hvilka ännu uti öCapi
Handels Balken qvarstå och såsom sådana rät.
teligen icke kunna annorlunda än genom Konungens
och Riksens Ständers sammanstämmiga
beslut ändras, måtte under denna Riksdag
upphäfvas, så att de allmänna Författningar
om Handel och öfriga Näringar, hvilka Kongl.
Maj:t, i anledning af Riksens Ständers beslut
och underdåniga önskningar, skulle finna för
Riket nyttiga, måtte utan hinder deraf kunna
vidtagas.
På dessa grunder och då dessutom frågan
om Näringsfrihet ännu icke till Riksens
Ständers pröfning ifrån Utskotten inkommit,
hemställer jag, om icke Betäökandet må till Ut*
skottet återremitteras.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln ansåg
de af Herr Mannerstam gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss af Betänkandet.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 18 sistledne Martti afgifne samt den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
så väl angående de Anmärkningar, hvilka blifvit
gjorde emot Utskottets den 30 sistledne Januarii
meddeldtc Betänkande, om förlupen Ma
-
Den 4. April.
kas rättighet, att i nytt giftermål ingå, som
ock öfver den i sammanhang dermed väckt®
Motion, huru förhållas bör i afseende ä berörde
rättighet, enär skillnad i Ägtenskap skedt
på grund af xS Cap. 7 §. Kyrko-L>3gen och 13
Cap. 7 §. Giftermåls-Balken; fann Ridderskapet
och Adeln, sorn redan den 17 sistledne Februarii
bifallit Utskottets förra Betänkande, för
godt, att vid Utskottets nu afgitne yttrande
låta bero.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 18
sistledne Martil afgifne samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, öfver
väckt fråga om bestämd förklaring, angå.
ende hvad till Po!itie-Mäl bör hänföras.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Om det icke varit oväntadt, att Höglofl.
Lag-Utskottet skulle undandraga sig att ingå i
någon hufvudsaklig pröfning af min Motion,
kan likväl derföre icke medgifvas, att Lagutskottet,
utan att åsidosätta Grundlagens föreskrift,
kunnat, meddela ett så beskaffat Uttåtande, som
dess Betänkande innehåller, hollst Motionen tydligen
åsyftar ej mindre Lagförklaring, än Förslag
till ett nytt Stadgande, i hvilka båda afseenden Lagutskottet,
i grund af den af Utskottet åberopade
33 § Riksdags-Ordningen samt yg §. RegeringsFormen
är otvifvelaktigt förpligtadt, att ett yttrande
meddela, och jag hade trodt att om ock dessa
Den 4. April.
2 63
åsyftanden icke nog tydeligen varit uttryckte,
att Utskottet skulle med tillfredsställelse hafva
ansett sig uppfylla dess bestämmelse, då, det
lemnade tillstyrkande af tydlighet i föreskrifter,
som nu bero af godtycket. Allmänna
Lagen uppdrager tydeligen gränsorne emellan
Domare och jExecutiva Magternes åligganden,
och då obestämda Stadgar finnas, såsom den af
mig i Motionen åberopade Kungörelsen af den
10 Martil iSif, hvilka öppna för Lsndshöfdingar
rättighet uti Police-Mål afhöra Vittnen,
således att inträda på Domare-Magtens område,
uppkommer helt naturligt ifrån detta förhållande
den fråga till Lagförklaring; hvad är
meningen med Police-Mål? och i hvilka fall,
och i grund af hvad rätt, äga Landshöfdingar,
med afvikelse ifrån Allmänna Lagens stadgande
, ingå i den Domare-Magten allena i Lagen
förbehåline rätt att afhöra Vittnen. Utan att
förvränga Grundlagens uttryckeliga mening, kait
äfven så litet upptagande af sådan Motion till
förklaring vägras, som Förslag till Stadgande
af ansvar för den Landshöfdinge, som under
obehörig rubrique af Police-Mål anställer Vittnes-förhör,
i andra fall än sådana, därigenom
bestämde Stadganden, det är medgifvit; anseendes
jag det möjeligen kunna blifva ganska vådeligt
för personlig3 säkerheten, om 1' sådana
Mål man för tillfället finner godt rubricera
såsom Police-Mål. Landshöfdingarne medgifvas
rättighet att inkalla och afhöra vittnen,
som, jemlikt Allmänna Lagens . stadgande
, är en Domstols - åtgärd, hvilken icke
åt Executiva Myndigheten bör uppdragas.
264
Den 4 April.
Efter en nöjaktig utredning af ämnet til! Lagförklaring
och Stadgande, sorn jag rrodde mig
äga anledning förmoda, hade jag kunnat följa
min fortsatts, att icke uppgifva anledningen
till min Motion, men då Utskottet, Målet
an. orlunda behandlar, och ibland skälen till
afslag upptagit, att j*g icke framställt något
vi.-SI bestämt ämne , deruti jag föreslår stiftande
af ny Lag eller förmenar förklaring af nu
gällande vara nödig, så till förekommande af
att denna tystnad, hvarmed jag åtminstone icke
trott mig misshaga, skulle, såsom underlåtenhet
vid ärendets närmare granskning an.
ses; får jag tillkännagifva, att j3g hämtat anle-lningeo
till Motionen, ifrån ett Mål af egerskap
att icke kunna hänföras till Police-rrål
under de kände rubriquerne för sådana , der
firledit är flere Vittnen blelto af Landshöfdingen
i Orten afhörde och kostnaderne vid
Vittnes-förhören till flere hundrade Riksdaler
af Siat-ns allmänna Medel godtgjorde. Af an.
förde skäl anhall r jag vördsammeligen att Utskottets
Betänkande måtte återremitteras med
dessa Anmärkningar; yrkande jag det Utskottet
måtte antingen såsom en ovidrörd, eller
ny Motion, upptaga de framstälde frågor,
hvartM jag äfven i sednare afseendet är i grund
af 56 § Riksdags-Ordningen obestrideligen beiät-igad.
Skulle årer, i händelse de öfrige
Riks Stånden Betänkandet bifallit, Lag Utskottet
anse sig icke vidare åligga att Motionen
upptaga, så får jag erindra att jemlikt 49 §.
Riksdags Ordningen anser jag mig äga rätt att
▼äntå tu Betänkande, som upptaga och veder
-
Den 4. April.
lagger de af mig nu framstälde skäl, men
icke blott ttt tillkännagifvande af de andra
RiksStåndens åtgärd dervid, som äfven Protocolls-Utdragen
ifrån de andra Stånden upplysa,
hvarigenom Lagstiftarens föreskrift lernnas
ouppfylld.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Lag Utskottets
Betänkande, i anledning af Grefve
Gyllenborgs dervid gjorde Anmärkning, till Utskottet
återförvisadt.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
9 sistledne Martil afgifne , samt den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, innefattande
svar på Återremiss från Ridderskapet
och Adeln, af Utskottets den 23 sistledne
Januari! m?ddeldte Betänkande; angående åtgärders
vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende.
Herr Anckarsparre, Ingemar August, uppläste
följande:
Lag-Utskottet har ej ansett det tillhöra
sig att lemna någon åtgärd till de af mig gjorde
Anmärkningar vid dess Betänkande, i frågan
om Sjö Lagens förbättrande, hvilka Anmärkningar
Högloft. Ridderskapet och Adeln benäget
behagade anse ledande till Betänkandets återremiss.
Den undersökning jag vördsamt föreslagit
till upplysnings vinnande huru långt
*66
Den 4 April.
man hunnit med Lagarnes öfverseende och förbättrande,
förmodar jag just tillhöra det Utskott,
som af Rikets Lagstiftare har sig uppdragit
alla med Lagverket sammanhang ägande
Mål. Att ställa ofvannämnde öfverseende och
förbättrande på till och med hvad Lag-Utskottet
nog olämpligt kallar beting , anser jag vara
nödigt derföre att det är högst vigtigt för
det Allmänna, att snart få se och erfara de
lyckliga följderna af detta grannlaga Arbete,
för hvilket en större drift så mycket mindre
kan vara menlig, som man väl aldrig kan vänta
sig Riksens Ständers godkännande af arbetet,
om det i något fall blifvit vårdslöst behandlat.
De öfrige jme RiksStånden hafva bifallit
Utskottets Betänkande; det afgör väl verkan
af Ridderskapecs och Adelns beslut, men bör
ej leda detsamma, emedan hvars och ens öfvertygelse
hör yttras oagtadt andras stridiga mening.
Höglofl. Ridderskapets och Adelns ogillande
af Utskottets Betänkande kan ej ändra
sakens utgång, men om jag vågade vördsamt
önska ett sådant ogillande är det blott för att,
i händelse vid en sednare Riksdag detta så
magtpåliggande Lagarbete möjligtvis ännu stod
på samma punct, som det nu gör, Ridderskapet
och Adeln då kunde visa att från dem
kommit både de Förslag och det Beslut, som
kunnat leda till det så vigtiga och högst efter,
längtade målet, en för närvarande tids språk,
seder och behof, lämpad redning af det LagChaos
vi nu genom otaliga hvarannan upphäf
-
Ben 4 April
B.67
vande och förklarande Förordningar och Förklaringar
äga.
Herr Grefven oeh Landt Marskalken hemställde,
om icke, enär de öfriga trenne RiksStånden
redan bifallit Lag - Utskottets första
Betänkande, Ridderskapet och Adeln behagade
äfven för sin del dervid nu mera låta bera,
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 18
sistledne Martii afgifne, S3tnt den 1 dennes
aftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, öfver
gjordt Förslag, att Öfver-Ståtbålfare-Embo*
te t i Police-Ärender hädanefter må blifva ställdt
under Hof-Rättens granskning samt de Protocoller
och Domböcker, som där hållas, till HofRätten
varda inlemnade.
Herr Grönhagen, Gustaf, anförde skrifteligen:
I
anledning af Lag-Utskottets, till Höglofl.
Ridderskapet och Adeln inkomne Betänkande
öfver den af mig inlemnade och hos Ridderskapet
och Adeln uppläste Motion, rörande en
förbättring af Police-Styreisen här i Hufvudstaden,
har jag, vid genomläsandet af det samma,
emot all förmodan inhämtat och funnit,
det Höglofl. Lag-Utskottet nog facilt behandlat
detta, till Medborgares säkerhet och fredande
mot våld, vigtiga ämne.
26g
Den 4 April.
I mitt förslag, som till Lag-Utskottet remitterades,
fick väl icke något skäl anföras,
eller någon händelse åberopas till styrka för
det samma; men då Lag-Utskottet länge haft
tillfalla betrakta Memorialet, sådant det den
24 sistledne Januarii hos Höglotl. Ridderskapet
och Adeln upplästes, och i dess Protocoller
är infördt, och sedermera af trycket utkom»
mit; så kan Utskottet omöjeligen vara i okunnighet
om de premisser och retlexioner, 60m
deruti finnas upptagne.
Sedermera hafva 2:ne upplysande tryckta
handlingar i samma ämne utkommit, under rubrique:
Polian utan Slöja, eller angifvelser hot
JR iisens Högloft. Ständers Justitia-Ombudsman , emot
Herr Under-Ståthållaren m. m. Wanqvist, rörande
olaga Arrestering och väld mot oskyldige.
Allt detta sammanlagdt borde, enligt min
öfvertygelse, väckt en starkare uppmärksamhet
hos Utskottet och gifvit anledning till någon
föreslagen förändring med denna, emot Constitution
och Lag förfarande Auctoritét; hvarföre
jag icke kan undgå att å Lag-Utskottets Betänkande
göra några Anmärkningar; hvartill jag
vördsamt utbeder mig Höglo!!. Ridderskapets
och Adelös gunst ga uppmärksamhet. Utskottet
yttrar, a:t uti en större Stad, der ett stort
antal människor äio samlade och vistande, ändamålet
med Policen är att bevaka och bibehålla
allmän säkerhet, och att tillse och befordra
den ordning och snygghet m. m. som måste
råda innom en sådan Folksamling; sant
Den 4 April.
till uppfyllande af sådant ändamål, anser Urskottet
Police-Kammaren icke kunna undergå
någon af de förändringar jag föreslagit. Utskottet
föreslår likväl icke något annat förändrande
härvid, utan vill således att Policen framdeles må
få fortfara med samma myndighet, som hittills,
och det utan undantag. Icke en gång ringaste
controll öfver densamma får, enligt Utskottets
mening, äga rum. Utskottet yttrar vidare, det
vara förmånligare att directe hos Kongl. Maj:t
få anföra klagan emot Policens åtgärder och
förfaranden.
Hvad det förstnämnde beträffar, så anser
jag enda sättet att förekomma sådana våldsamheter
vara, att Policen ställes under Kongl. HofRättens
granskande, samt att dess Protocoller och
Domböcker till Hof-Rätten insändas. Jag tror
att ordnings vinnande i Stockholm kan befordras
och befrämjas utan att människor oskyldigt
misshandlas; jag har trodt, att en Domare,
som Police-Mästaren, bör känna Constitutionen
och Allmänna Lagens föreskrifter så mycket,
att de af honom minst böra kunna öfverskridas
, då han är densamma, som skall beskydda
Medborgaren, och vaka öfver allmänna säkerhetens
helgd.
Det sednare åter, att hos Kongl. Maj:t
directe anföra klagan, torde efter min tanka
icke vara sa lämpligt, af deri orsak, att Kongl.
Majit och dess Högsta Domstol är högsta och
sista Instantien, hvarföre ock alla fran andra
Domstolar tili Kongl. Majjts afgörande inkom
-
Den 4 April.
mande Mål, alltid förut vid lägre och högr«
Domstolar blifvit utredde och aldrasist tili Kongl.
Maj:t ankomma. Det syntes således som LagUtskottet
vill, att Poiice-Mäl böra hafva en
bakvänd ordning, nemligen, att börja vid högsta
Jnstantien och sluta vid den lägre.
Sluteligen får jag tillägga några små omständigheter
som icke torde vara att fötkasta,
nemligen: Att, utom hvad jag förut föreslagit,
jag äfven anser högst nödvändigt att anföra:
i:o Att a:ne oberoende Fiscaler tillsättas,
och alltid en af dem böra bivista Sessionerne i
Police-Kammarenj att de må äga och utöfva
samma befattning derstädes , som Advocat-Fiscaleme
i Hof-Rätterne och Collegierne innehafva,
samt endast ha att ansvara för Justitieombudsmannen
såsom deras enda Förman, samt
att de utan tunga för Staten, kunna af de betydlige
Saköjes-medlen, som dageligen i PoliceKammaren
så ymnigt inflyta, prydligt aflö*
nas: Dessa Fiscaler böra efter min ranka äga
Konungens Fullmagter.
2:o Att Police-Kammarens Sessioner böra
alltid hållas för öppna dörrar , på det att hvem
af Allmänheten som hellst må äga inträde derstädes,
undantagandes da något Politiskt Mål
förekommer.
3:0 Att nödig Controll inrättas å Sakörens
inflytande i Police-Kammaren, på det man må
Den 4 April.
2 71
erhålla Speciel, Summarisk uppgift på beloppet
deraf, samt hvartill de användas.
Får således i anseende till hvad jag i ödmjukhet
anfört, anhålla om återremiss, samt
att dessa mina anmärkningar och tillägg måtte
till Lag-Utskottet få åtfölja Betänkandet,
jemte" att de öfrige Respective Riks Stånden
må få del häraf.
I anledning af Herr Grönhagens nu gjorde
Anmärkningar, biet Lag-Utskottets Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet återförvist.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 9 sistledne Martti afgifne, samt den
7 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
, innefattande svar på återremiss från
Ridderskapet och Adeln af Utskottets den 2g
sistledne Januarii meddeldte Yttrande, öfver
sökt företräde för Jordägare till Brukares lösa
Egendom; fann Ridderskapet och Adeln för
godt att, enär de öfrige trenne Riks-Stånden
redan bifallit Lag-Utskottets sistnämnde Yttrande,
vid Utskottets ifrågavarande Utlåtande,
nu mera låta bero.
Herr Påhlman, Otto Fredric.- I förmiddags
lärer Herr Grefven och LandtMarskalken gitvit
Ridderskapet och Adeln tillkänna, att Val
skulle komma att i nästa Plenum företagas
Dm 4. April.
till den Nämnd, hvilken bör forstärcka Stats*
Utskottet. Då jag vid dest» tiilräUe cj var
närvarande och jag hört olika berättelser om
sättet hvarpå detta Vai skulle verkställas , i det
några trott att Val listor borde upprättas serskildt
på de a i Personer, hvilka skulle blifva ordinarie
Ledamöter, och serskildt på de 6, hvilka
skulle utgöra Suppleanter; hvaremot andra
förmodat att endast en Val lista herde nyttjas
hvarpå 27 namn voro antecknade; så tage; jag
mig friheten hemställa, om icke, dä R.ksdags*
Ordningen föreskrifver att 21 Ledamöter skola
väljas, blott 21 namn ma på Val listan upp*
föras, och att vid rösternas uppsummering, de
21 Personer, hvilka erhållit de fleste rösterne
må varda ordinarie Ledamöter samt de 6 Personer,
hvilka näst efter intill dem undfått det
största antalet röster, må såsom Suppleanter
anses.
Uppå derom af Herr Grefven och LanJtMarskalken
gjord Proposition, blt-f Herr Påhl.
mans berörde hemställan af Riddeiskapet och
Adeln bifallen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofligo
Ridderskapet Och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm; förmidd. dea
4 April Igi8.
S. D.
Den 4 April,
273
S. D. Remitterades till Stats- och BancoUtskotten
2;ne Memorial af Friherrarne Stael
von Holstein, Corfitz Ludvig, och Anckarsvärdf
Carl Hinric, angående yrkad undersökning om
Götha Canal - Discont - Directions lörhållande,
i afseende på den till Canal-Arbetets fortsättande
gjorde försträckning af i,100,000 Rsdr
m. ni. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillriings
Utskottets den 26 sistledne Martii afgifrie,
samt den I dennes eftermiddagen på bordet
lagde ytterligare Utlåtande, angående grunderne
förden blifvande Revillningen, farin Högloflige
Ridderskapet och Adeln lör godt att, under
förblifvande vid dess den 24 sistledne Martil
i målet fattade beslut, öfverlemna de uti berörde
Utlåtande framstälde åt det enligt Ö9 §.
1 Regerings-Formen till 30 Ledamöter af hvarje
Riks stånd förstärkta Stats-Utskottets pröf3
riing. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den 18 sistledne Martii afgifne,
samt den 24 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående Löpe-förhöjning
for Riddarhusets Embets- och’
Tjensteman, stadnade Ridderskapet och Adelil
i; det beslut, att alf fråga om Löne-förhöjning
för Riddarhus-Secreteraren riu mera komme art;
förfalla;- men att Betänkandet i öfrigt, på grund1
af dervid gjorde anmärkningar, till' Utskottet
Skulle återremitteras. Ut supra.
ftmi otti Ad. Prof.' V B. i Afdi 36V
*74
Dea 4 April.
S. D. Vid förnyad föredragning af Expeditions-Utskotttets
den 23 sistledne Mardi af*
låtne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, angående Förvaringsrum
för öfverblifvande Exemplar af Bihanget
till Riks-Ståndens Protocoll, blef samma Memorial
till Stats-Utskottet remitteradt, med anmodan
att med Herrar Fullmägtige i Riksgälds*
Contoiret öfverenskomma så väl om förvarande,
sorn försäljning af nämnde Bihang. Ut
supra.
S. D. Justerades och godkändes de Grund*
lagsändrings Förslag, hvilka, enligt uppgift från
Constitutions-Utskottet uti dess den 2f sisth
Martii atlåtne samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, från sista Riksdag
hvilande, men nu mera pröfvade och afgjorde*
blifvit af samtelige Riks-Stånden gillade och
antagne; och skulle Expeditions-Utskottet anmodas,
att, i afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga
Sanction å berörde Förslag till ändring i Grundlagarne
uppsätta underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 1 dennes eftermiddagen på bordet lagds
Betänkanden:
Ifrån Stats-Utskottet:
1:0 Af den 5 sistledne JU attil, angåendet
Flyinge och Dahlby Kungsgårds- och SluteriInrättnings-Stat,
Den 4 April 2.7 5
2:o Af samma dag, i anledning af RikstJägs-Fullmägtigefis
Niis Månssons frén Malmöhus
Län Memorial, angående de till Flyinge och
Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverks-skyldigheters
upphörande, utan motsvarande ersatt*
ning.
310 Af samma dag, angående föreslägén
aflösoings Stat med »nera för Olricsdahls Kpngl,
Lustslott.
4:0 Af deti 11 sistledne Martil, i anledning
af Kongl. Maj:fs Nådiga Remiss å Stats-Bokhållarens
i Carlskrona, Hof-Kamereraren Carlsund*
ansökning , om utbekommande af Mantalsskrifning»-
Provision.
5:0 Af samma da g, i anledning af Kongl*
Maj.ts Nådiga Remiss, om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreterérefl vid Kongl. Ingeneur-Corpsen
E. M. Morin.
Ifräri Banco Utskottet i
|:Ö Af den 83 Sisiledné Martil4 i anledning
if väckte frågor, om tidigare föredragning och
lifgifvande af Banqueos t astighetj-Lån.
iiO Af samma dag, i frågan om närmare
bestämmande af rättigheten för Bolag och
Corporätionef, att i Banquen upptaga Län å
fast Egendom.
^so Af samma dag, i aftlednirtg af erhåll
-
Den 4 April.
ne Remisser, dels rörande de vid Banco-Discont-Verket
erforderlige Vederhättighets-beryg,
dels angående förökning J antalet af Verkets
Styresmän.
4:Ö Af den 25 sistledne Martii) i fråga
om understöd för Södertelge Canal och Slussverks
fullbordande.
Ifrån Allmänna Besvärs- och OeconöinitzUtskottet:
Ifö
Af den 4 sistledne Marttirörande väckt
fråga, art Spannmåls- och Victualie-Handel å
Landet må Taxeras och beläggas med enahan*
Utskyldef söm dessa Handelsfiäringar uti Sfä*
derna åtfölja.
d‘:o Af samma dag, rörande vackt Motion
om förbud mot Krämares kringstrykande.
|:'o Af samma dag, i anledning af Grefve
ion Schwerins väckte Motion, om möjlighets
beredande' för Innehafvare äf Boställs-Jord, att
låta försäkra den? å sådan Jord befintefige Åbyggnad
i Allmänna1 Brändfötsäkrings-anstalter.
4:0" Af samma dag, i anledning af vackt
fråga, om Medels vidtagande till Luxens hämmandö
och' inländska1 Fabriquerneä upphjelpande*
yfo
Af den 5 sisihdne Martil, Öfver gjöfd*
Motiötf om Kongl. Landtbruks • Academi®*}/
Den 4 April. 277
Dess pentral-Verkstad och Redovisning för de
under Academiens disposition gående Fonder.
S. D. I anledning af gjorde anmärkningar
återremitterades följande den 1 denne* eftermiddagen
pa bordet lagde Betänkanden:
Till Stats Utskottet.•
Ilo Af dert 11 slstledne Myrtli, angående
fderr Lagmannen Gyllenborgs Memoria), om
förändring och lindring i Saltpetters-gärdgns
ptgörande;
2:o Af qatnrriq dpg, ingående Strömshpjm^
Stuteri-Inrättning.
Till Banco?Utskottet:
Af den 2,6 slstledne Martil, i fråga orp Specificerade
Eqrteckningars inyändande öfver Ås?
gignationer, som på Baoquep utfärdas.
Till Allmänna. Besvärs- och Oeconomiq%Utskottef0
l:o Af den 25 sistledne Ftbruarii , om jemltn
ping uti Bätsmans-Roteringen i Halland.
2:0 Af den 4 sistlednt Martil «, i anledning
vackt fråga, om förändring uti g §. af Kongl.
|idaj:ts förij^ade Seglatiops-Qrdning den xy Ju1774-
Af
samma dag, i anledning af vä<*M
475
ben 4. April»
fråga om förhöjd Tullafgift för Boktryckeri»
Stilar. Ut supra.
S. D. Vi förnyad föredragning af Allmän*
oa Besvärs- och Oeconomi*-utskottets den 4
6istledne Martii afgifne samt dea 1 dennes
eftermiddagen pä bordet (agde Betänkande, rö*
rande yikadt upphäfvande af Stockholms Stais
rättighet, att uppbär Parm-, Torg. och Renhållnings
- penningar, då Hö, Halm, Ved, och
Bränkohl införas, samt af Landtmannens åliggande
att i vissa Städer erlngga Våg- och Mätare-penningar
för inkommande Varor, blef
itamma Betänkande, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet årcrremitteradt, med
anmodan att bestämdt uppgifva, huruvida de så
kallade Torg- och Renhåilnings-afgifter, hvilka
till Stockholms Stad erläggas , grunda sig på
några äldre Privilegier eller icke , hvarom dö
öfrige Respective Riks-Stånden skulle vänligen
$(iäerrättas. Ut supra.
Utdrag af P-rotocollet, hållit bos Höglofligö
JfUdderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm* eftermiddagen
den 4 April 18*8-
S. D, Föredrogs ä nyo och biföllos föl»
jande från nedangämnde Utskott iokomne, samt
den 1 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betäftkandea:
Ifrån Lag■ Utskottet1
Af den *8 *istledn$ Mertil, öfver det af
Den 4 April. 27*
Herr Lagmannen Grefve Gyllenborg gjorda
förslag till åtskilliga ändringar uti nu stadgade
Rättegångs-Qrdning.
JFrån Lagsamt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi<e- Utskotten
1:0 Af dm sistledne Martii, angående
de flere gjorda Förslag till ändring uti Allmänna
Lagens Stadganden och genom Kongl. Förordningen
den 9 Februarii 1802 meddeldte föreskrifter
om Stangsel-skyldigheten.
2:o Af samma dag, öfver väckt fråga rörande
rättighet för Allmogen i Blekinge och
Skåne, att emellan alla Hamnar derstädes fj
sjöledes obehindrat föra deras Producter.
3:0 Af samma dag, angående yrkad ändring
i nu gällande stadgande, rörande Jordägares
rätt hos Landbo och angående Rätte»
gångssättet vid utsökning deraf.
4?o Af samma dag, angående rätta defnings-grunden
vid Enskiftet» af Hemman i Bie»
kinge Lån.
y:o Af samma dag, angående HusbehofsMjölkvarnars
befrielse från Skattläggning.
6:0 Af samma dag, angående yrkandeom
obehindrad rättighet för Hemmansägare,
att uppföra och begagna Husbehofs-Vatten* och
Väder- Mjöl. sams Såg-Qvaxnat,
Den 4. April.
Ifrån Allmänna Besvärs- och Oeconomi,t- Utskottet
Af
den 20 siitledne Februarii, i anledning
af gjord hemställan om en Comites inrättande
i hvarje Församling, till utdelande af det Spann?
imåls understöd, sorn af Kongl. Allmänna Magazins-Directionen
lemnäs m. m. Ut supra.
v «*.
D. I anledning af gjorde Anmärkningar,
åferremifterades följande den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden:
Till Dag- Utskottet:
1:0 Af den j8 sistledne Martil, öfver väckt
fråga om bestämd förklaring, angående hvad till
Bolitie-mål bör hänföras.
* O.Il, . .■> ■ . • V
2:0 Af fartima dag, öfver gjordt förslag
ätt Öfver-Ståthailare-Embetet i Politie-ärendec
hädanefter må blifva städt under Hof-Rätteng
grans-kning , samt de Protocolier och Domböcker,
som der hällas, till Hof-Rätten varda
inlemnade,
Till Lag- samt, Allmänna Besvärs- och
Oeconomice-Utskotten:
ha. Af den sistledne Martn, angående.
^Tflfad förändring af de rörande Enskiftes-delpjngar
utfärdade Författningar j
2:0 Af den Ig sistledne Mart ii, öfver vackt
Den jf. April
Motion om upphäfvande af förbud mot Lands:
köp.
lill Allmänna Besvärs- och Oeconomite,-Utskottet;
Af den 13 sistledne Marni, i anledning af
föreslagne åtgärders vidtagande till den veneriska
smittans utrotande. Ut supra.
S. D. FöredrogoS å nyo Lag-Utskottets
den g sistledne Martil afgifne, samt den 1
dennes eftermiddagen 03 bordet lagc|e 2:né Utlåtanden
, innefattande svar pä återrefpisser fran
B-idderskapet och Adeln af samma Utskotts
meddeldte Betänkanderis
1:0 Af den 33 gigtledne Januarii , angående
åtgärders vidtagande till Sjö-L3gens öfverseende.
2:0 Af deri 2$ i sqffima manad, öfver sökt
företräde för Jordägare tili Brukares lösa Fgendoni;
och som de öfrige jrne Riks-Stånden
redan bifallit Lag‘Utsko;tets sistnämnde Betänkanden,
farm Riddéfskåpet ock Adeln för
godt att vid Utskottets ifrågavarande tvännö
Utlåtanden nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Lagutskottets
deri ig sistledne Martil afgifne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
Jagde Utlåtande., sä väl angående de gnmärkp
ingar, hvilka blifvit gjorde, emot Utskottetå
den 30 sistledne Janparit meddelte Betänkande,
Den 4. April
crn förlupen Makas rättighet att i nytt Gifter»
rnål ingå, som ock öfver den i sammanhang
dermed väckte Motion, huru förhållas bör i
afseende å berörde rättighet, enär skillnad i
Äktenskap skedt på grund af 16 Cap 7 §.
Kyrko-Lagen och 13 Cap, 7 §. Giftermåls-Bal-,
ken; farm Ridderskapet och Adeln, som redan
den 17 sistlednei Februarii bifallit Utskottets
förra Betänkande, för godt att vid dess nu afgift»?
yttrande låta bero, Ut supra,
Högloft, Ridderskapet och Adela åtskilja
klockan | tili jq på aftonen,
|n fidem Pratooolli
O, J. Lagerheim*
Tisdagen den 7 ApriL
Plenum klockan ia förmiddagen.
Upplåstes och lades på bordet följas
do från nedarvnämr.cfe Utskott ifikomae Utlå-*
t&nde»1
ifrån Siats- aeh La g-Utskottens
Af-den 18 sisiledne Marid 2
Afgående Hett voa Engeström*, J.
Din f April.
»83
D., Memorial, om årliga L3géamlingar; deruti
Lag-Utskottet icke funnit skäl tillstyrka bifall
af Herr von Engströms ifrågavarande Förslag,
på det sätt han detsamma framställt, hvarefter
Stats-Utskottet, sorn ansett till dess Utlåtande
endast höra frågan, om det af Herr Vört
Engeström föreslagne Rätitefria Lån af grile
Hufvud-titelens medel åt en Redaeteur af berörde
Lag-samling, för sin del yttrat, att då
Lag-Utskottet afstyrkt Förslaget så vidt det
anginge Arbetets utförande, borde ock frågad
Dm berörde Låne-bidrag af allmänna Medel,
förfalla*
2:0 f anledning af väckte Motioner om
Lönförbättring för Haradshöfdingame; derot!
Lag-Utskottet på anförde skäl funnit både
Billigt och högst nödvändigt, att Häradshöfd!»!,
game erhöllo förbättring i deras Löner, så
att de vid sine ansvarige, trägne och rnagtpåJiggande
göromål icke måtte sakna en anständig
utkomst, hvarföre Utskottet tillstyrkt, att
Häradshöfdingarne i allmänhet och isynnerhet
de bland dem , som antingen helt och hållit
saknade Boställen eller voro försedde »ned dylika
af så svag beskaffenhet, att af de sammi
mindre betydlig afkomst vöre att påräkna ,
mätte, i likhet med andra pennmge-Lohtagäte,
njuta den samma Löntagare tilldéHtt Lönö-förhöjnibg,
eller ock någon anstalt vidtagas , hvarigenom
Häradshöfdingarne annorledes bl efva
förhjelpte till så beskaffade Löpé-förmäöer,
som rhed detas lÉJmbetens vigt kunde vara
{öreftligäs i sammanhsbg fiviirrbed Läg-UtskoU
284
Den ? April.
fet, till pndanrödjande yppadt missförstånd^
p;ij rafta meningen af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrjfyg|ge till Dess oaji Rikets Hof-Rätter af
deq j/5 Augusti jgrf, tillstyrkt att Riksens
Ståndef hos Kongl. Kiajjt kunde göra den hemställan,
det yederböraqde måtte underrättas
d.ritus., att uti den [rätande Farten i allmänhet
äliggapde skyldighet, att vid Under-fjomstolar
jpi|qg& Frotocoll och Utslag, endast den in‘skrgrilyning
blifvit gjord, att i de läll, då Käranden
antingen icke tillställt sin Vederpart en
g bp[)p,m utverkad sfpmning filer jåtjt sin talan
eippt honom förfalla, hvarom Käranden
I i k v P1 Vöre pligtig ? att inför Domstolen göra
anmälan, icke någor]-emot sin vjlja och begåraf)
må förpligtas, qft öfver berörd? anmälan,
hvarigenom för Domgren ali handläggning af
det instämde målet upphört, något Utdrag af
Prqtpcollet utlösa j hvaremot Statg-fjtskottet, i
afseende på den fpreslagna förbättring i ailöningen
för Häradéhöfdingarne, funnit sig ej
konna några anslag för ifrägavarandg ändamål
tillstyrka 5 ifrån hvilket Ståts-Utskottets Utlåtande,
en Ledamot därstädes, Herr Lagmannen
j. boreus, enligt Protocolls-Utdrag af den ti
fistledne Marni, va^i| j så måtto af skiljaktig
tanka, atf Herr Lagmannen anlett, aff, oii]
pck det skulle rpydgifvas, att de Häradshöfdmgar,
hvilka jemtö Penninge-Lön vqro förledde
med Bqst.iHen, Boherti.man eller annar*
L-önings Jord, agde en mot d^as göromål något
linnda svarande utkomst, afseende fi-kvä^
borde göras å( dem, sorn endast åtnjuta penR.
inge-Lön, i. |ilmänhet utgörande blött |*|
Ven f Aprii. 285
r« '
R:dr, men i stora Kopparbergs Läri, föf trenne
Uäradshöfdingar sammanräknadt, bestigande sig
iill allenast 200 l\:dr.
Frän Stctsi ijtskoiiét:
deri 23 Sistledne Mattus
i:o Öfver gjorde Arirr.ärkningär vid Utskottets
Utlåtande och Förslag, angaefide Affvöden
och Tfactamenten för Riks Si ande tis' oell
deras Utskotts Secreterare, Cancellie- Öch Vaktfjetjening
; doroti Utskottet förklara t éTg ické
fjnna 6käi till någon förändring i dess afgitrid
Förslag; then i anledning af derom hös Hög<éördige
Präsfe-Ståndet, saint Hedervärda Portdé-Ståndet
väckt fråga, ansett sig böra hcitiStälla,
om icke det tillstyrkte Förskottet ä dessa
Affveden och Tractaménteri, sedan nief äti
én månäd förflutit efter den förut förtsdagrié
tiden eller Januarii Måriads slut, fria t fe stiackäS
titl och med den 2g nasti. Februarii;
2.'o Äf déri 23 HstUdhe Muriii , i anledning
åf Kongl. Majjts Nådiga Pio.pösfiicri,- angående
Reglefandé äf dé Kongl. Hofvéns Stats-Surtifnor;
hvaruti Utskottet, tillstyrkt, att deri fcr
Hans Majrts Konungens Hof-hällning ft Staf upp.
förde Summa, 320,000 R:dr, mätte med deri i
i denna' månad Kongl. Majit tillfalla; att Hårig
Kongl. Höghet Kron-Prinsen Lundé frän éäfrf.
åia tid uppbära det belopp af foö.ooo Ridt/
^om för Rikets Kron-Prinsär vöre ansfägit, samt
iii Hennes Majit Enke-Drottningen likaké#?’
2{je
Den ? April.
fran berörde tid måtte bekomma en UnderhållsSumma,
j ett för allt af 60,000 Rtdr, utom EnJke-Sätet
Wadstena Slott med Starby Kungsladugård;
men då Wadstena Slotts iståndsäftande
och förseende med sådan Inredning och
Meublering m. ro. som erfordrades, medförde
betydlig utgift för Staten, äfvensom rubbning
uti Arrende-Contractet om Starby Kungsladugård
kunde föranleda tili en för närvarande
obestämd, men till äfventyra dryg ersättning
till Arrendator, har Utskottet ansett det vara
för Staten förmånligast, om Hennes Maj:t i Nåder
skulle täckas i stället för Wadstena Slotts
begagnande och såsom ersättning för den möjliga
tillökningen i berörde Arrende, emottag!
en viss årlig Summa i Penningar, i hvilket afseende
Utskotfet hemställt, det Riksens Ständer
kunde i underdårcigbet erbjuda och anslå
en Summa af io,ood R:dr årligen, utöfver Underhålls-beloppet
6o,ocö R:dr, jemte Arrendet
för Starby Kungs-Ladugärd sådant det nu utginge.
3:0 Af den 6 dennes, angående afline Rege*
rings-Rådet von Schewens Arfvingars fordran)
deruti Utskottet hemställt, art sedan Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet afslagit, men
Preste- och Borgare-Stånden bifallit, att berörde
fordran, utgörande söo R:dr, finge vid den
för hand varande Stats-Regleringen uppföraa
att utgå, berörde fråga måtte , jemlikt 69 §.
Regerings-Formen, öfverlemnas till det för*
stärkta Stats-Utskottets åtgärd.
Från Constitutions^Utskoftet t
1:0 Af deri 26 sitstedne Martil t atlgSftndé
den af Utskottet föreslagne ändring i 57 §ä af
Riksdags-Ordningen, att , efter orden; ”Eiler
Reservation uppehållas” —® Följande tillägg itiå
införas : "Uti sådana Anmärknings-frågor, sotn en*
tigt 29 §. kunna af Utskttlt väckas, tnä l,edattiots Ser*kildta
tanka åtfölja Remissen till ConStitutions- Ut~
skottet t utan att i Ständen uppläsas■”
2:o Angående en af Utskottet tillstyrkt så
lydande Redaction af sista Planeten uti 9
Regerings-Formen :
’*FGr Rådslagen skola Stats-Rådcts Ledamöter
vara ansvarige, såsom i 106 eller 1 oj §§. derom
vidare stadgas
3:0 Angående förslag till en Sådan förkla-,
ting och rättelse i 107 §. Regerittgs-Forrr.ön ,
att efter orden: ”Eller att någon Stats-Secrete.
rare”: Må tilläggas: "Eller Föredragahdé af Coinp
mando-mål".
Frän Allmänna Besvärs- och Oetonortiia* Utskottet:
Af den 13 sistlednt Martti, deruti Ufskof
tet, i anledning af väckte Mofionef , om ändring
af Tjenstehjons flyttningstid, pä anföfde skäl rilU
styrkt, att Tjenstehjons flyttningstid må blifva
bestämd till den 24 October , hvarefter Tjenste*
hjonet sednast innom månadens slut bör hafva in*
gått uti dess nya tjenst och således vära på scäh*^
innan den i igty års Bevillnings-Förordnii^
= 88
Den f April.
nfsatte Terfnin tiil Mantals- och Skattskfifningen
infaller, samt att Tjenstehjon istockholm,
der erne flyttningstidef på året aga rum, böra
la flytta den 24 April och den 24 October,
men 1 de öfrige Staderna på samma tid, sotu
å Landet; och har Utskottet i öfrigt hvad angeclc
Corn ministern Bergegrens hemställan, om
t,n enda flyttningstid om året för Tjenstefolk i
HufvudStaden, samt Hérr Ebels tillstyrkan, om
plika flyttningstid i Städerne och på Landet,
icke ansett sig kunna å dessa Motioner tillstyrka
bifall; äfvensom Utskottet funnit den
af Herr Oxehufvud väckta fråga om nu gällande
TjeriStehjons-stadgaå granskning och förbättrande,
samt uppläsande vjd Husförhören, vara
utom gränsen för Utskottets befattning.
Föredrogs Bevillnings UtSkottets den 6 dennes
äfgifné Memorial, deruti Utskottet anmälty
att vid pröfning af Utskottets under den 26
sistiedne Marti! meddeldte ytterligare Utlåtande,
angående Grunderne för den Allmänna Bevillningert,
Bonde-Ståndet för blifvit vid dess
den 19 i samma månad fattade beslut, i de
delar, sorn angå Capitations-afgiften^öch Beskattningen
af vissa Ölverflöds-Varor, mender-'
émof fränträdf detsamma, i frågan rörande Bevillnings
Grunden för 2:dra. Articelrr, samt i
den delen instämt i Utskottets uppgifne och af
de öfrige Riks-Stånden gillade Förslag-, hvarigenom*
Störa Fuucten bland' de af tJtskotfef
Den ? Apryl.
*89
framställda omröstnings-frågor komma att förfalla.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt•
Marskalkm gjord Proposition, blef Bevillningsutskottets
ifrågavarande Memoria!, till det förstärkta
Stats-Utskottet öfverlemnadt.
Uppläsfes Preste-Ståndets Protocolls-Ut*
drag af den i dennes, innefattande inbjudan,
de till de öfrige Riks Stånden, art med PresteSråndet
instämma i det beslut, att de vidlyftigare
Utlåtanden, hvilkas tryckning kunde fordra
en längre tid, skriftligen måtte blifva till
Riks-Ståndens granskning inlemnade, på det att
genom afbidande af tryckningen, Riksdagen
icke måtte förlängas} och fann Ridderskapef
och Adeln för godt, att för sin del öfverlemna
till Herrar Ordförande i Utskotten, att uoder
den återstående delen af detta Riksmöre,
med afseende ej mindre å Målens vidlyftighet,
än den skyndsamhet de kunna fordra, låta besörja,
att Expeditionerne antingen tryckte eller
skrifne, varda tlil Riks-Stånden inlemnade.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den y
sistlidne Martii afgifne samt den i och 4 dennes
eftermiddagarne på hörder lagde Betänkande,
öfver den af Friherre Mannerheim, Lare
Ridd. och Ad. Prat. V B, X Afd. 37 >
290
Den? April,
August, väckte, fråga, det de publique Auctoriteter,
som ä Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afsluta Contracter eller Afhandlingar med Enskildta
, ej må äga att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelf ve deröfver döma.
Herr von Fieandt, Daniel Wilhelm , uppläste
följande:
Då Högloflige Lag Utskottet, i anledning
af Friherre Mannerheims väckte Motion, det
de publique Verk och Auctoriteter, som å Kongl.
Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandlingar med Enskildte om Arrenden
eller Lefverancer, ej må äga att vid uppkommen
tvist om uppfyllande eller tolkning af
Contracterne, sjelfve deröfver döma, ansett
mäst iämpeligt, att nämnde tvister upptagas
och afgöras i laga Rättegångs-Ordning vid ordinarie
Domstol , och på sådan grund föreslagit
förändring i nu gällande Författningar, torde
de mångfalldiga olägenheter och den tids
utdrägt, ett sådant stadgande skulle medföra,
icke med den noggranhet blifvit öfvervägde
som ämnets vigt synes fordra, hellst vid ett
slikt förhållande i hvad som rörer Lefverancer
för Arméens behof, desamma äro af den betydenhet,
att uragtlåtenhet i uppfyllandet af
ingångne förbindelser i denna del ofta kunna
verka på Arméens tjenstbarhet, då vederbörande
Verk och Auctoriteter, genom en i flere
Instantier invecklad och förlängd Rättegång,
skulle sättas utur tillfälle, att innan tvisten slutligen
blifvit afgjord, i ovisshet om sakens
Den ? April.
utgång, genom andra utvägar anskaffa hvad
salunda af en i dess åtaganden försummelig
Lefverenteur kunde åsidosättas. Det synes derföre
enligt min tanka rättast, att gällande Författningar
i detta magtpaliggande ämne må förblifva
orubbade, i synnerhet som den FrtskilteS
rätt derigenom icke kan i någon mohn för< äfmas,
då i händelse af grundade äniedningat
dertill, besvär öfver en sådan Auctoritetets åtgärder
kunna anföras, samt målet afven om
så nödigt pröfvas till undersökning vid ordinarie
Domsto-l hänskjuta*; och det är på dessa
skäl sorn jag vördsamt anhåller om återremiss
af Utskottets Betänkande.
Grefve de ta Gardie Jacobi Då icke allenast
en längre tids utdrägt skulle uppkomma
därest tvister om uppfyllande eller tolkning af
ingångne Contraccer borde af vederbörande
Domstolar upptagas och afgöräs, utan afven
Kongl. Mäj:t och Kronan derigenom skulle,
under sådana Rättegångars lopp , vara i mistning
Utaf de betydlige Förskotter, hvilka vanligen
vid äfslutandet af Contracfer, om Lefverancer
lemnäs Lefverenteurer; så får jag uppå
de af Herr von Fieandt i öfrigt afförde skäl,
äfven för min del tillstyrka återreiniss ät Betänkandet.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus t
Det är visserligen ganska rigtigt, att nar tvist
uppstår om uppfyllandet eller rätta förståndet
af ett Contract, frågan derom bör af vederbörande
Domstolar behandlas, men då de hvilkä
Den ? April.
afsluta Contracter om Lefverancer eller annat
dylikt, icke lära underlåta att uti Contracterne
betinga sig sådana förord, att, i händelse af
tvist, den långa Rättegångs-vägen må undvikas ;
så anser jag det af Lag-Utskottet föreslagne
ifrågavarande stadgande vara öfverflödigt och
utan ändamål.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ*
de , om icke Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid Lag-Utskottets Betänkande gjorde Anmärkningar,
föranleda till återremisa deraf $ hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af Expeditions.
Utskottets den 28 sistledne Martii aflåtne samt
den i dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial , angående en ändring i Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
om Vesterbottniska Lånet5 blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Anmältes och emottogs Herr Hof-Cancelieren
m. m. Friherre af Wetterstedt, hvilken ä
Kongl. Maj:ts Höga vägnar öfverlemnade Dess
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer om Riks.
dagens ytterligare förlängande*
Herr Grefven och Landt Marskalken anmoda*
de Herr Hof-Cancelleren, att till Kongl. Maj:t
Den ? April. 293
framföra Ridderskapets och Adelns underdänia
ga vördnad och tillgifvenhet.
Sedan Herr Hof-Cancelleren blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, upplästes följande:
Protocoll hållit inför Konungen, i Stats-Rådet,
på Stockholms Slott den 4 April
1818»
Närvarande:
Hans Excellence , Justitia: Stats-Ministern,
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne, Herr Grefve von Engeström.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Friherre
Fleming.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Friherre
Lagerbring.
Undertecknad Hof-Canceller.
Stats-Rådet, Herr Friherre Cederström.
—- — Herr Friherre Skjöldebrand.
— — — Grefve Mörner.
m
Veu ? April,
Undertecknad Hof-Canceller uppläste ett,
på Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning, författadt
Förslag till en Nådig Skrifvelse från Kongl.
Maj.-t till Riksens Ständer, om Riksdagens ytterligare
förlängning, sådan den, vid detta Protocoll,
finnes bilagd ; och bief detsamma, på StatsRådets
Ledamöters underdåniga tillstyrkan , af
Kongl. Maj:t i Nåder gilladt, och skulle af un.
dertecknad fDf Canceller contrasigneradt , på
vanligt sätt till Riksens Ständer öfverlemnas.
Jn fidem
G, aj Wetterstedt,
Kongl. Mai;ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Stander, örn Riksdagens ytterligare
förlängande ; gifven Stockholms Slott
dell 4 April Igig.
Sedan Kongl. Maj.-t till första dagarne af
Maji Månad utsatt Dess Krönings- och Hyllnings
Ceremonier, och redan, uppå Rikets
Ständers enhälliga underdåga anhållan, i Nåder
bifallit, att de, under nu påstående Riks.
Möte, må för sig gå, så följer deraf äfven,
att denna Riksdag, ehuru lagligen tdlandalupen
den 6 Ap il, likväl kommer att fortfata intill
dess nämnde Ceremonier ägt rum.
Kongl. Maj:ts lifliga omsorg för Folkets
trefnad och väl, gifvet Hans Maj;t rättighet,
både att hoppas, och att begära, det Rikets
Den ? April,
29?
Ständer, under den änuu återstående Riksdagstiden,
må fortsätta deras öfverläggningar med
det nit, det lugn, den enighet och den skyndsamhet,
som allmänna Ärenderne så väsendteligen
kräfva. De vigtiga skäl, som, för mera
äu 6 månader sedan föranledde Rikets Ständers
sammankallande, äro ännu lika verkande, och
skulle hafva medfört ännu obehagligare följder,
om icke Kongl. Maj:t genom sina outtrötteliga[bemödanden
förmått upprätthålla den,
af Discont-Verkens inställde betalningar, ska.
kade allmänna Crediten.
Kongl. Maj:t gör sig försäkrad , att Rikets
Ständer , lifvade af samma tänkesätt af kärlek
och tillgifvenhet för Fäderneslandet, skola gå
Kongl. Maj:ts Landsfaderliga afsigter till mötes,
och till Nationens tillfredsställelse afgöra
allt, hvad hennes billiga förväntan, och Kongl.
Maj-.ts yttrade önskningar, lofvar sig af innevarande
Riksmöte.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer,
med all Kongl. Nåd och ynnest, städse väl.
bevågen.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt,
Lades till Handlingarne.
2t)6
Den f April,
Sedan 43 , 44 , 45 och 46 §.§. i Riddarhus-Ordningen
blifvit upplasfe, företog Ridöer6kapet
och Adeln klockan | till u förmiddagen
Val af den Nämnd till Stars-Utsko ters
förstärkning, hvarom 69 § i Regerm^s-Formen
stadgar, nemligen: 21 Ordinarie Ledamöter och
6 Suppleanter. Valet fortsattes och slutades
klockan | till 6 om morgonen den 8;de dennes,
under hvilken tid utom Herr Grefven och LandtMarskalken
, Grefvarne von Schwerin, Fredric
B »gishus; Lewenhaupt, Gustaf och dela Gaidie,
Jacob, voro Ordförande samt forde Klubban.
Vil Valets slut blef Val-Protocoilet f rsegladt
lör att i nästa Pl*num uppbrytas och kungöras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan ^ till 6 om morgonen den g April,
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Onsdagen den 8 April.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Protocollet öfver det sistledne
gårdag hällne val af dea Nämnd till Stats-Ut
-
Den å April.
*97
skottets förstärkning, hvarom 6 g <J. RegeringsFormen
stadgar, nemligen af 21 Ordinarie
Ledamöter och 6 Suppleant r; och befunnos följande
Herrar hafva blifvit utsedde till:
Ordinarie Ledamöter:
N o 3. Grefve de la Gardie, Jacob, 381 röster.
46. — Piper, Carl, 33 f dito.
_ i I. Posse, Clas Fredric, 163 dito.
— 6d. — Mörner> Carl Stellun, 3S”5 dito.
— 84- Lowén, • Fullinägtig
Grefve von Schwerin y
Fredric Bogislaus, Igl dito.
— 110. — von Lantinghausen ,
Albrect, 183 dito,
62. Friherre Mörner af Morlanda,
Hampus, l6j dito.
— Staél von Holstein,
Corfitz Ludvig, 217 dito.
— 199» Wrangel, Henning, 205 dito.
• 322. — Anckarsvärd, C. Hinric, 219 dito.
— 340. — Löjvenskjöld, Salomon, 291 dito.
— 96. Herr Pauli, Fulimägtig Gref
ve
Gylidenstolpe, Ulric, 156 dit».
— 99. — Silfversparre, Aron Isac, 182 dito.
— IO33. — Hammarhjelm, Carl F., 162 dito.
— H49. Hjärne Carl Jacob, 180 dito.
— IÖ2Ö. — Olivecrona, Fulimägtig
Herr Hejkenskjöld, Dellof, 210 dito.
•— 2088* *“ af Chapman, Fulimägtig
Herr Reuterskjöld ,
Casimir, l6ö dito.
298
Ven 7 April.
N:o 2218* Herr von Weigel, Christian
Ehrenfried , Iröster.
— 2221. — af Wirsén, Carl Johan, 223 dito.
— 2224- — Palmsvärd , Joli. Eric, 18i dito.
— 2246. — von Stahl , Samuel, 246 dito.
Suppleanter
N:0 119. Grefve Ridderstolpe, Carl, 149 röster.
— 862. Herr Gyllenkrook, Göran, 146 dito.
— 183. — Dufva, Fullmäktig
Grefve Cronstedt,
Claes , 145' dito.
— I5?2f. — Ehrengranat, C. A. I45 dito.
— 57. Friherre Posse af Säby, Carl
Hinric , 141 dito.
■— 1056. Herr Schönsfröm} Pehrt 138 dito.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om icke, enär tvänne Herrar bland Suppleanterne
, nemligen Grefve Cronstedt, Claes, och
Herr Ehrengranat, C. A., erhållit ett lika antal
röster, bemälte Herrar, då fråga om någonderas
inträdande bland de ordinarie Ledainöterne
framdeles kunde uppstå, borde förut inför det
förstärkta Stats-Utskottet sig emellan lotta, om
hvilken först borde bland de ordinarie Ledamöterne
ingå.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
jBen 8 April.
299
från redannämnde Utskott jnkomne Betan
kanden:
ifrän
Stats Utskottet'.
Af den 23 sistltdne JWartiif
1:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om Medels anslående till Kostnaderne
vid Dess höga Kröning; föreslående UtUtskottet
att flen dertill erforderlige Summa
150,000 R:dr måtte anvisas, ait utgå al de öfverskott
på Stats-Verkets Intrader , som lör år
j 817 är° att påräkna.
2:0 Öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, angående indragning af Tale.
mäns-Taffiarnej deruti Utskortet, som icke fun.
nit sig kunna frångå dess törsta Utlåtande härutinnan,
hvilket äfven af Borgare- och BondeStånden
blifvit bifallit, hemställte, huruvida det
tillägg likväl kunde anses nödigt, att Kostnaderne
till Stånds-Klubbarne och öfrige oundgängeiige
Depenser för den Representation,
sorn af LandtMarskalken och Herrar Talemännen
måste iakttagas, borde godtgöras at Riksdagskostnads-Summan,
3:0 Öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, angående Pensioner för Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare3 tili
hvilket Yttrande , som af Preste- och BcrgareStånden
blifvit bifallit, Utskottet förklaradt sig
ej hafva något att tillägga, utom den hemstäl
-
300
Den 8 April.
Ian, att Herr Caneellie-Rådet Tannström och
Herr Regerings-Rådet leMoine måga tillgodonjuta
sina Pensioner, från och med innevarande
års början.
4:0 I anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets Yttrande, om bidrag af Statens
Medel för Police-lnrättningens i Götheborg underhållande
5 och har Stats-Utskottet ej funnit
nämnde Anmärkningar kunna verka någon förändring
uti dess först afgifne och af tvänne
Stånd redan bifallne Yttrande, hvarvid likväl 1
i anseende till det förökade antal Fångar, som
Götheborgs Stad nödgas underhålla, af orsak
att dess Police nu åligger att sträcka sin åtgärd
utom Stadens område, Utskottet funnit
billigheten fordra, ett understöd af allmänna
Medel för denna kostnads bestridande, till ett
belopp af ijoo R:dr.
5:0 Angående de hos Hedervärda BondeStåndet
gjorda Anmärkningar vid Stats-Utskottets
Utlåtande, om ytterligare Medel för SöderTelge
Canal-Inrättning; hvilket Utlåtande enligt
Utskottets anmälan, af de öfrige trenne
Riks-Stånden redan blifvit gilladt.
6:0 Angående de hos Välloflige BorgareStåndet
gjorda Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, om Löners anslående för Läns-Notarier
och Lands-Contoirister$ tillkännagifvaude
Utskottet att samma Yttrande är vordet af de
öfrige trenne Riks-Stånden bifallit.
