# ID: svediakorp-gov256
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,037
# sentences: 3,275
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
. 1r
Hogl oflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Aren 1817 och 1818. ^
—
^ o
. {ir
* ?
% É
Fjerde Bandet. £
Andra Afdelningen.
V
STOCKHOL M,
Tryckt hos Otor Gxahn, i 8 il»
Tisdagen den 17 Martil,
Plenum klockan iu Förmiddagen.
J"usterades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hogloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 14
Martii igi8.
S. D. Vid föredragning af Constitutioné.1
Utskottets den 11 dennes aflåtne Memorial, innefattande
anmälan af tvänne Redactionsfel uti
de vid 1815 års Riksdag beredde Förslag tili
ändringar i 38. och 46. §§. af Riksdagsordning
gen, fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att 'samma Memorial endast borde läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con-:
atitutionsUtskottets sedan 1815 års Riksdag hvu
lande och den 19 sistledne Februarii på bordet
lagde Förslag till ändring ii nedannämnde
§5. af RegeringsFormen, beslöt Höglofl. Rid-i
denkapet och Adeln, att antaga de af Utskog
4
Den 17 Martii, /.
tet tillstyrkte ändringar uti 41, 56. och 8i- §§•*
hvaremot Utskottets Förslag till förändrade
Redactioner af 53, fio och 96. £§. af Ridderskapet
och Adeln ogillades. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning aF CortStitutionsUtskottets
sedan 1815 års Riksdag hvilande
och den 1 9 sisth Febr. på bordet lagde Förslag
till ändring uti nedannämde §§. af Riksdagsordningen
fann Högh |Kidderskapet och Adeln
för godt antaga de af Utskottet tillstyrkte ändringar
uti 15, 46. och 68. §•§., jemte första
Alternativet af de ntaf 38- § framställde Redactioner,
hvaremot Utskottets Förslag tillför:
ändrade Redactioner af 14, 29, 56 och 63 §§.
af Ridderskapet och Adeln ogilladee. Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
, sedan 18 * 5 års Riksdag
hvilande, samt den 19 sistledne Februarii på
bordet lagde Förslag till ändringar och Tillägg
uti TryckfrihetsFörordningen, fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln för godt ogilla
de af Utskottet tillstyrkte ändringar uti 4. §.
8. Mom. samt 5 § 2. och 3. Momenternej men
alla öfriga af Utskottet föreslagne ändringar
och Tillägg, nemligen uti Ingressen, 1. §. 5,
6,7 och 8. Mom , 3. §. 9. Mom , 4. §. 7.
Morn-, 5. §• t. och 4. Morn., 6amt uppflyttning
af 8. Mom. emellan 6 och 7. Morn. af
sistnämnde §. blefvo af Ridderskapet och Adeln
antagne, i följd hvaraf frågan om afskaffande
af den nuvarande Juryn således komme att förfalla.
Ut supra.
Den 17 Martti, f m.
5
HerrGyllenhahl, Lars Herman, hade iniemr.
at ett sä lydande;
Vördsamt Memorial.
Enskilda angelägen!)-fer nödga mig, att
innan korrt från Staden cdr.sa , hvarigenom
jag sättes utur tillfälle, att vidare fortfara i det
smickrande förtroende, hvarmed Höglofl. Ridderskipet
och Adeln behagat hedra mig, då
jag vid Riksdagens början valdes till Ledamot
i Riksens Höglofl. Ständers Lagutskott} hvilket
förhållande jag ansett mig böra för Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln härigenom vördsammast
anmäla.
Herr Grejaen och LandtMarskalken anmodade,
i anledning häraf, Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum sammanträda för att utvälja
en Ledamot i Lagutskottet efter Herr
Gyllenhahl
-
Justerades PleniProtocollet för den 2 den?
nes förmiddagen.
Herr Heijkenskjöld, Dettlof, uppläste följande
:
Jag kan ej fullkomligen inseafsigten med
de af Herr Roos uti sitt Anförande i Plenum
den 2 dennes gjorde frågor och uppgifter, men
som han synes önska svar och upplysningar,
skall jag, så godt jag kan, söka besvara honom.
Den 17 Martn, /. m.
Jag får vid dess Anförande först erindra, att
Herr Grefve von Platen aldrig, mig vetterligen,
bestämdt yttrat, att Fartyg af Ho å 100 Lästers
drägt skulle kunna passera Trollhättan
endast uti dess af trycket utgifne Afhandling
om Canaler , då han deruti omtalar Bjelkars
Och Sågblockars transporterande på Fartyg
genom Canajen, förekommer följande mening?
”Ville man för sådan Transport genom Cana”len,
bygga någon pråmlik Farkost, som lik”väl
i flera hänseenden blef felaktig, är ingen
”fråga, att icke 100 Lästers drägt skulle kun
"na
erhållas” Men af detta yttrande kan väl
aldrig dragas den slutsatts , ätt ett teo Lästers
Fartyg, bestämdt till seglation på hafvet och
bygdt derefter, skulle kunna passera Canalem
Hvad åter angår den varda Ledamotens
uppgift, om hvad sorn handt dess Fartyg, under
passagen genom Slussarne, bestrider jag
den alldeles icke; den bevisar blott, i min
tanke, att Byggmästaren gifvit ritning på ett
mot ändamålet icke svarande Fartyg, och att
detta Fartyg, som varit af 52 Lästers drägt,
med största svårighet passerat Slussarne, mer»
deraf följer icke , att ej både lika stora och
större Fartyg kunna göra det med lätthet, om
de blifva byggda derefter. Jag är ej kännare
afSkeppsbyggeriet, men förmodar, att örn det
nämnde Fartyget varit något smalare samt dess
botten construerad efter samma grunder, sorn
på en Holländsk, så kallad Smack, skulle det
både med lätthet passerat Slussarne och desg
lästetal blifvit större.
Dea 17 Martti, f.m.
7
Jag får vidare upplysa den värda Ledaq
moten derom, att sedan Trollhätte Canal blifvit
färdig, utsattes af dess Direction åt 1805
eller 1806, en Prisfråga, om Construction af
ett Fartyg, som med en byggnad, lämpad ef-J
ter Canalens och Slussarnes Dimensioner , förenade
den högsta drägtighet.
Denna fråga har blifvit till Directionens
nöje besvarad, af en vid namn Ringheim i
Carlskrona, som derföre fick den utsatta belöningen
; han inlemnade noga och fullständig
ritning på ett Fartyg, som med uppgifne Dimensioner,
att med lätthet passera Slussarne,
skulle blifva 70 Läster eller något deröfver.
Denna uppgift lärer ej heller kunna bestridas,
- då det står hvem som hellst öppet , att af ritningen,
som i Directionens Archiv förvaras,
erhålla Copia. CommerceRådet Santesson har
dessutom haft ett Fartyg, som i flera år seglat
igenom Trollhätte Canal och som varit af
65 Lästers drägt, hvilket, ehuru ej bygdt efter
Ringheims ritning, likväl, hvad Lästetalet
angår, tämmeligen kommer dermed öfverens.
Då man således kan taga för afgjordt, att
ett Fartyg, byggdt efter den af Ringheim uppgifne
ritning, blir omkring 70 Läster, att det
kan passera Trollhättan och följakteligen de
lika stora, om ej större, Götha Canalens Slussar,
synes mig att den värda Ledamotens A»-  förande är nöjaktigt besvaradt.
Sluteligen får jag endast tillägga den ge*
8
Den 17 Martil, f. m.
netelia Anmärkningen, att erfarenheten lärt
Svenska Rederierna , att Fartyg om den omnämnda
storleken, äro de, som på utrikes Ora
ter lättast erhålla fragter, och att med dem
alla kända Haf kunna med icke mer än vanliga
sjöfaror beseglas, är en af alla sakkunniga
så erkänd sanning, att den ej behöfver
bevisas.
Som Herr Roos likväl begärt och Högloflige
Ridderskapet och Adeln bifallit, att
dess Yttrande får åtfölja de öfrige i ämnet
gjorde Anföranden till vederbörligt Utskott, får
jag äfven ödmjukast anhålla, att mina Anmärka
ningar få vara det följaktige.
Herr von Heynne, Georg: Jemte det jag
instämmer i Herr Påhlmans yttrande, i anled.
ning af Herr Lagerheims Memorial , får jag
tillika förklara min tro, att de, sorn kunna hafva
ett personligt Interesse i fortsättandet af
Götha Canal-arbeti, göra bättre eller åtminstone
mera opartiskt, om de med Fada och
bestämda Calculer söka upplysa oss om nyttan
af, och möjligheten att någonsin fullborda Canalén,
än om de försöka bestämma den större
eller mindre Fosterlandskänslan hos Personer
af motsatt öfvertygelse. _ Öfverläggningarne
om Götha Canal vid alla våra Riksdagar tyckas
i sig sjelfva innefatta sa tillräcklige anledningar
till obehagliga intryck, att man ej synes
behöfva genom Opinions- och ord-tvister
öka dem.
Den 17 Martn, /. m.
9
Herr Roos, Carl ylclam: I anledning af
hvad Herr Heykenskjöld anfört, torde mig
tillåtas förklara, det mine Yttranden stödja sig
på verklige Fada, då deremot Herr Heykensköld®
stödja sig endast på uppgifter.
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att de angående Götha Canal nu afgifne
Yttranden, måtte till Stats- och BancoUtskottem
remitteras; hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
, att sedan alla från 1815 års Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagarne
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde , ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att inkomma
med uppgift på de Förslag , sorn af samtelige
RiksStånden blifvit godkände , hvilka, efter
verkställd justering, sedermera torde böra öfverlemnas
till ExpeditionsUtskottet, för att i
afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction derå
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl,
Maj: t.
Bifalls.
Herr Grefven och LandtMarskalken till-.
kännagaf, af enligt det för Högstsalig Hana
Maj t Konung Carl XIII:s Begrafning utfärdade
Ceremoniel, komma vissa Ledamöter af
RiksStånden att deltaga uti den Kongl. Processionen;
i anledning hvaraf och då Herr
Grefven och LandtMarskalken hade sig be:
ie
Den 17 Martn, /. 7».
kanf, att 50 af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
skulle blifva dertill kallade, Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, det
Ridderskapet och Adein behagade innom sig
välja bemälde personer, antingen på det sätt,
att de äldste bland Grefvarne, Friherarne samt
Ridders- och /idelsmän utsågas, eller ock att
hvarje Bänk måtte innom sig utse, en Leda mot 5
nien då alla de Hofvet eller serskilda .Embete*
niännaCorpser tillhörande Herrar Ledamöter
redan vore berättigade att gå i Processionen,
hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke sådana Herrar Ledamöter, hvilka
icke ägde någon dylik befattning, måtte utväljas,
att vid samma tillfälle å Ståndets vägnar
sig infinna5 hvarvid AdelsUniformen med
flor om armen och i värjan kunde nyttjas; och
voro lör de öfrige af Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter, hvilka icke kommo att deltaga
i Processionen, rum utsedde i RiddarholmsKyrkan,
hvartill Biiletter funnos uti KiddarhusCanceUiet
att tillgå.
Gref ve Mörner, Carl Stellan, hemställde, om
icke, på sätt Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit, Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt, att hvarje Bänk innom sig uti
sage en Ledamot att deltaga i Processionen.
Herr Grefven och LandtMarsialken gjorde
Proposition till bifall af hvad Grefve Mörner
föreslagit, samt att, sedan alla Bänkarne
utsett sine Deputerade, dessa sistnämnde måtte
Den 17 Martil, f. tn.
II
till deltagande i Processionen låta sig hos Ridd*rhusFiscalen
anteckna.
Riföils.
Företogs till pröfning Stats- och Banco*
Utskottens den 3 dennes afgifne samt den 7 i
samma Månad, förmiddagen, på bordet lagde
Betänkande, i anledning af den del af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition den 10 December
1817 om Allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, sorn angår Malmö,
Götha CanalBolags samt Götheborgs Discontverks
utredning.
Herr Hjarne, C. J.y hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
Vid Högloft. Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, rörande FilialDisconternes utredning
, vågar jag följande Anmärkningar:
1:0 Anser jag, lika med Friherre Wirsén,
orätt, att sorn tillgång utesluta den af Götha
CanalDiscont ägande fordran på 1,100,000
R:dr af Götha Canal, åtminstone till hela sitt
belopp; ett sådant beslut synes mig myckel
tidigt, då Ständerne ännu icke utlåtit 6ig öfver
detta Arbetes fortgång eller fortfarande,
och hvad beslut i detta ämne än må tagas,
måtte der finnas värde till minst 500,000 R dr
Banco.
3:0 Anser jag äfven icke rättvist, att un»
12
Dm 17 Martil, f. m.
ctandraga sig betala 3 Procent på utevarande Disconternes
Skuldsedlar til! den t October 1817,
och att de, sora hafva flere års dylik Kanta
jnneslående , skulle behandlas lika med dem,
sorn endast hafva få månaders.
3:0 Anser jag att 5 år är för korrt tid,
att ur den allmänna Rörelsen indraga ett så
betydbgt Pehnioge belopp , ss>m Disconternes
utestående Fordringa*', och
- 4:0 Anser jag förflyttning till Hufvudsta*
den af alia Disconterne, en orätt för Innevå*
na.ne i Piovincerne.
Ivfen då jag tillika finner , att om 3 Procent
skulle erläggas för Disconternes Skuldsedlar,
skulle en större förlust träffa Banquen ,
vågar jag föreslå följande , hvilket, efter min
tanka, innefattar alD interesserade Parternes förmån,
och ingens förlust, då jag åsidosätter Actie-ägarne,
sora jag, lika med Utskotten, af
anförde skäl, tror icke böra komma i fråga:
1:0 Böra enligt Betänkandet alla Skuldsedlar
inlösas på .5 år med Ränta till den 1 October
1817, och hvarpå jag tror, genom nedanföre
projecterade ersättning, 3 Procentskall
kunna betalas på det för hvarje år återstående
Capitalet.
\
2:0 Häremot skulle Disconterne äga rättighet,
eller rättare Banquen, som deras Utredningsman,
att genast å nyo utlåna inflytan
-
Den 17 Martil, f, m. 13
de Ränte- och Afbetalningsraedel, och dermed
fortfara i to år.
3:0 Såsom en följd deraf, skulle alla nu
befintlige Lån i Disconterns lä omsättas på 10
i stället för 5 år.
4:0 Skulle, såsom följd häraf, tili atus afbetalningar
med 3 ProcentsSedlar , after deras
fulla belopp ; äfven Räntan, om den blir bifallen,
bör till inbetalningsdagen beräknas,och
5:0 Böra Disconterne, sora hittills, fa qvarblifva
i de Landsorter de varit, men under
Banquens styrelse; endast de 1 Stockholm hittills
varande Contoir böra med Banquen sammanslås.
Och föreslår jag, att den blifvande
BancoDirectionen må ökas med 2 Ledamöter
af hvarje Riksstånd på hvarje Discontplats,
Summa 4 af hvarje Riksstånd, sorn under den
i Stockholm varande BancoDirectionen ägde
att desse Afdeluingar efter gifne Instructioner
förvalta, dock utan vidare deltagande i Banco»
Directionens göromål.
Genom de här ödmjukast föreslagne för*
ändringar i Betänkandet, härflyter, efter min
tanka, de väsendteliga fördelarne, med ingens
förnärmande, att 3 ProcentsSedlarnes Innehafvare
ske fullkomlig rättvisa, i synnerhet om
dem kan beviljas löpande Ränta till inlösningstiden;
att Penninge*beloppet får, till indragningen
en längre och följakteligen mindre kännbar
tid för dea allmänna Rörelsen; att Lanta
-
14
Den 17 Martii, /. m.
garne i Disconterne få en fördubblad tid till
inlösen af sine Skuld-sedlar, en tid, jemnad
mera i förhållande till Penninge-tillgångarne;
att 3 ProcentsSedlar kunna utan Banquens förlust
användas till fullt belöpp och utan deras
agares förlust vid afbefalningen; och slutelig
gen förlora ej i'rovincerne den förmånen att
äga Disconthjelp närmare och hoppet att vid
nödens tillfällen äfven få nya Lån innom den
föreskrifne tiden.
I det blifvande Betänkandet anser jag äfven
stället vara, der Utlåtande, rörande dea
öfverklagade Öfverräntan, borde meddelas.
I händelse af Återremiss, vågar jag ödmjukast
anhålla, att detta mitt Anförande må
få åtfölja Betänkandet till Utskotten
Friherre
hagerbjelhei Johani anförde skrif»
teligen:
Utan att erkänna någon Staten åliggan»
de laglig förbindelse, att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster, eller skyldighet att med
Disconternes utredande taga befattning, hafva
Riksens Ständers HSglofl. Stats- och BancoUt-,
skott föreslagit, på sätt, det nyss uppläste Betänkandet
innehåller , att Staten skulle öfvertaga
dessa Disconters affairer och utreda desamma
Härvid
må mig tillåtas anmärka, att sedan
dessa ifrågavarande Disconter, igenom så väl
den Verkställande Magteus, som Riksens Stan,
Den 17 Martn, /. m.
15
ders vidtagne åtgärder, vunnit i det Allmänna
ett så betydligt förtroende, att deras Sedlar i
Rörelsen allmänt gingö sorn Mynt, att under
hela deras Octroy-tid Riksens Ständers eller
Banquens Revisorer granskat deras Handlingar,
utan att för Allmänheten förr än i slutet af Sept.
månad förledit år tillkännagifva deras obestånd,
men tvärtom, i de föregående Revisioner, meddelat
deras Styrelser Decharge, hvarigenom, örn
möjeligt vore, än mera deras Credit skulle ö-,
kas; synes för mig, om icke efter Lagens strängaste
bokstaf lagligt, åtminstone efter alla
rättsgrunder högst billigt, att Staten, så vidt
dess tillgångar medgifva , ersätter Borgenärernes
oskyldiga lidande och iråkade förluster,
hvilka aldrig ägt rum, om icke dessa Disconters
Credit vunnit ett så allmänt och öfverdrift
vit förtroende.
Då Staten eller Banquen otvifvelaktig! är
Disconternes största Creditor, är det utan tvifvel
Staten, som bör vara den rätta utredande
af derea Disconters Affairer, så mycket mer,
som i afseende på de serakildte vidsträckta om-i
ständigheter , sorn härvid inträffa, Staten är
den enda, som Aa» utreda dem; de Öfrige Creditorernes
rätt åter, blifver ovilkorligt den,
att alla tillgångar komma i beräkning, och
att alla erhålla, af den utdelande Massan, lika
rätt i mån af deras fordringar.
Huruvida alla tillgångar blifvit beräkna.’
de, upplyses bäst utaf Friherre Wirséns med
Utskottens Betänkande åtföljande Anförande a
16
Den 17 Martil, f. ni.
sorn tydeligen ådagalägger, att den af Götha
Canal Discont ^ hos Canal verket ägande fordran ,
i , loejoöo R.dr, icke blifvit påräknad. Af denna
fordran vörö vid l 3 *5 å:> Riksdag 900,000
R.dr af dåvarande BäncöUtskott Rande, hvilket
Utskott antåj;hvarken Banquens "eller Discöntefis
Privata' Ureditorers rätt igenom den
förnärmad eller hafva till säkerheten något
att befara. Dessutom upplyser Friherre Wirsén,
att denna tillgång skall för närvaräfide gorå,
efter Bok, 900,000 R:dr, men Högloflige
Utskotten anser den likväl för intet, utan t
stället beräkna Banquens förlust på Götha C*;
nalDiscont till en Summa af 526,608 R.*dr, då
efter saken3, på ofVannämnde sätt styrkte förhållande,
Banquens vinst' på Götha CartalDiscont,
sedan den till slut hunnit blifva liqviderad
, på sätt Utskotten föreslagit, och Banquen
blifver autoriserad att emottaga alla Fordringarne,
troligen blifver öfver 300,öoö R:dr.
Att nära lika förhållande ager rum i Höglofl.
Utskottens Calcul öfver Malmö Discont,
Jorde Höglofl. Ridderskapet och Adeln finna
derutaf, att Höglofl. Utskotten alldeles uteslutit
såsom tillgång de osäkra Fordringarne
Jag
lemnar derhän sannfärdigheten af det
rykte, som skulle 90,0^0 R.dr af dessa Fördringar
nii nyligen blifvit återbetälde, men om
det bésanrrås, så hevisar det likväl .att det icke
bordt lemnäs, utan' allt afseende. 'Höglofl. Utskotten
upptaga bristen i denna Discont till
; - ' ; '235,33*
U
Den 17 Martil, Mi
1?
233,222 R:dr 4® sk. 2 r:st.~ Denna brist måt2
te åtminstone icke utmärka Banquens förlust
på denna Discont, ty ibland Banquens ersättningar
härföre, synes kunna komma i betrag*
tande Banquens vinst under den förflutnaOctroytiden
med omkring 80,000 R.dr , ehuru dessa
icke kunna påräknns såsom ert tillgång för Cre*
ditorerne. Men det SilfverCapital af 100,000
R:dr, hvilket af Malmö Discont vid dess första
inrättning deponerades i Banquen, synes
mig vara en alltför betydlig tillgång att icke
Varda upptagen uti UtredningsCalcUlen, ehuru
Banquen möjligen kan Vara berättigad till prio^
ritet i detsamma såsom Pant-Inne hafva re. Då
detta SilfverCapital evalveras till dess råtta
värde i papper efter Cours, åtgörande omkring
220,000, synes tydligen att den påräknade
betydliga bristdn till största delen försvinner*
Af hvad jag sålunda hafvit aran anföra*
tror jag mig hafva bevist att oman båda Digconterne
skulle forceras till Concours, sa blif
icke Fordrings-ägarnes förlust efter &U anleda
ning så betydlig, som en del af dem får vidkännas
genom det af Höglofl. Utskottet före-’
slagna Liqvidationssätt, hvilket tillika förenar
den omständighet, att det, efter min tanka,
är mindre rättvist, då det anser alla upplupne
3 procents Räntorna för ingen Fordran, och
hvilka rester, om Lagen får blifva gällande,!
för Creditorerne ovägerligen skola erkännas till
Concoursdagen. Dessutom föreslå Högloflige
Utskotten, att de mindre Fordringsägafne ellee
Jitdd. 0, Ad, Fröt, IV. B, It Afd. 3,4.
18 Den 17 Martn J. m,
Assignationernes Innehafvare, skola genast erhålla
fullt ut deras Fordrjngsbelopp, då deremot
de »torre eller 3 Procents Innehafvarne liqvideras
på <; år, med £:dels afbetalning om
åreti härigenom kpmma dessa sednare att, ut*
om den upplupne af kortade Räntan, sorn fpr
flere torde uppgå ända till 6 å 9 Procent, erhålla
15 Procents förminskning , hvilket Utskotten
på sätt och Vis sjelfva erkänt, då de
förvägra de för .dessa Fordringar blifvande
Obligationer att användas till Liqvider af Lån
i pisconterne, efter fulla beloppet, utan tillåta
dem endast antagas med beräknande af
Rabatt efter deras .återstående förfallotid
t,
.. Hvar och en lärår utaq tvifvel finna det
mindre rättvisa i detta Liqvidations-sätt, hvilket
j efter min tanka, icke kan försvaras af
annat än högsta nödvändigheten, odi om denna
högsta .nödvändighet för qämrafgej £#g$tl
och påkallar en sådan åtgärd, derom kan jag
icke komma j men intill dess jag med kårare
skäl,.än dis hittills /anförde, derom blif öfver,
tygad , torde mig benäget ursägtas, att jag denmm-
t hsb hera •1'jo nsiU o: i - :'
iSfcÖIfll lci<BL jQ(i j^n ffl») .'jioi
o - Ett Värd Ledan;Ot af detta Stånd, Herr
Grefve Spens, har redan för detta föreslagit,
att ett Lån af omkring i,coo,o«o R;dr måtte
beviljas Götha-CanalDjscont till utredande af
sina affairer: För min del skulle jag önska, att
i händelse denna Summa vore tillräcklig, så,
att Discontens affairer dermed kunde utredas,
detta förslag vunne bifall - Jag tror att deri-i
Dien 17 Martu , f . nit.
19
geHotfi Skulle älla åtnjuta.' Hh tillbörliga rätt
Öch Staten icke förlora, dl nödiga säkerheter
vidtägås, så sit de f:i«ts:sib*nde af-betafningarne
ordentligen limingo, och 'Can^DisCÖfefep dertill
förbjudas att hädanefter innötta ga privatéspenhingäi-
för 3 Procent; j > sätt hittills skett,
öcH om det skulle tillätes, åtminstone icke pä -  kdrtäré uppsägningstid , <*'’«' ni ingr'3 Månader.
Härigenom'skulle G'otb'5 0*naF'hlifVä Hillfäife,' '
att med de äf Riksens1 SfifåiRr ^8r fyi5^'beViijäde
tillskott fortsätta s na Ätbeten 9 öiH Rikr
sens Ständer vid innevarande Riksdag undgå
ail vidare åtgärd med anskaffande* af 1 ya till*
gångar till déttal storå o£h kostsam itta1 A rfrötes
fortsättande. Men då Riksens Ständér af dé
frkthlafne sednare tiders erfarenhet tillrätkligeri
lärk Vafa ÖfVért ygadé om skadhg heten äf ett Vid- -  strickiare Discont-sjrstéme , lärer detta Förslag
troligen' icke beviljas, hvadan jag får utbedja
mig \ ät t till H Ögl ö fl j- Ri dftknpets öch Adeina
mögna bedröfvande såsom Alternativ få VÖrd*' '
safttmaSt framställa följande Licjvidatidn?-jbroject"
för Götha ';,£åcis alicfeh!4f«:fåSÖ‘frgfcdftttfr: ;
ga,! '‘-tis, a c t t ,y;.iS jbiöl
1:0 Ifrån och med deri x Augusti ellef
förr, om dét sig göra later, inlöser Riksgälds-*
Contöiret alla Götha Canal* Och Malmö biåcowens
på Ijartquen HäUdebokförde A.Ssignatioriér
rried %ll vahrtaM RikägSldäSkdiär éJFter RéaliäätibriStjrriHd.
igenom ett sldant beslut köns*
ma1 'ailä d^så^Sedlär åtélP igéh^ätt gehast gä
såsbm Myrit i allrhärma Rörelsen, hvadan deri
härför1 belöpande Summa äf ?37»Ö§8 Rdr trö*
ligen ick# pä ett gång köirimot att jealisMas*
20
Dm 17 Martil, f. m.
utan lara Riksens Ständer, i denna händelse,
få vidtaga ett beslut , att inhom en viss tid,
af till exempel 2 år, alla dessa Assignationer
skola varda inJöäte, och elter hvilken tids
förlopp del i c ^ r^fiefnStTa^asV^ä!dei •'ift,
slutelig liqvide med dem må vinnas.
[_~i Mp 'Ö# *9?f|Re dessi
Disconters Skulder, nemligen 3 ProcentsSed -  lar, och på Afskrifnings-räkningen , likaledes
af RiksgäldsContoiret liqvideras med deras upplupne
Räntor till dtn 1 October 181?, på det
(Batt, att f liqvideras med Contant innevaran’
de år, f med RiksgäidsContortets ObBgationer,
forfallne den 1 Augusti 1819, med 3 procents
Ränta för ett år, och sista tredjedelen med
Obligationer förfallna den i Augusti i8*o,med
3 Procents årlig Ränta för 2 åV. Orsaken, hvarföre
jag föreslår RiksgåldsConfo;ret till dessa
liqvider, är den öfvertygelse , att Banquens Credit,
åtminstone i Opinionen, lider mindre härigenom,
än om liq viden irfimediatement af Banquen
skulle verkställas! r <>ul“
3-0 Banquen eller BancoDisconten öfverläder
båda dessa FilialDisconters fordringar, hvilka,
hvad de private Gäldenärernes Skulder beträffar,
med tästadt billigt afseende pä den, i synflerhet
i Land orterne, rådande penningebrist,
sorn gör ett skonsamt behandlande oundvikeligf,
icke böra indrifvas på kortare tid än 6
år, och skulle jag önska att denna tiden kun.
de förlängas till 8 år. Härigenom blifver Banf
(tjuea i tillfälle; att efter hand med de ingåen*
Deli 17 Martil, f. in.
de fordringarne fortsätta de nya utgifne RiksgäldsSedlarnes
Realisation till BancoSedlar*
då RiksgäldsSedlarnes Credit uppehälles , utan
atf Banquens blifver förminskad. Riksens Stan*)
der lära, i lall detta föreslagne Liqvidationssätt
vinner bilall, vidtaga något Förordnande,
att Banquen igenom dess Discont åter utgifver
Sedlar i någorlunda proportion af FilialDiscötlternes
Fordringars in betalningpå det att Röi
relseCapitalet icke allt för mycket skulle förminskas,
till Handelns och Näringarnes för*
fång. Dock skulle jag, för min del, önska,
att en sålunda medgifven Ökad Discont-råft
för BancoDisconten egenteligen ‘anyändef“fi|i
jordbrukares hjelp, och att Räntan derföté
klefve nedsatt på dessa nya UtlåningsSummot
ffell atala da o i «, V C sa
4:0 Skulle de för Disconternes Skulder "af
RiksgäldsContoiret utgifne 3 Procents Obligationer
på l och 2 år få begagnas uti Götha
Canalsoch Malmö Disconters LåneLiqvider med
BancoDisconten i dock, på det att icke missbruk
härmed må äga rum, tillstyrker jag, att
den obetydliga Rabatt i dessa Obligationers
värde -emot contant, calculerad efter den återstående
förfallotiden, bör i sådana Lårie-liqvider
beräknas.^ H5n - ., r,
5:0 Om Riksens Ständer skulle behaga anta^
ga detta af mig vördsamt framställda Project, trör
jag, för min del, att det blifver öfverflödigt,
Utt, på sätt Höglofl- Utskotten föreslagit, antaga
en ny Lag in Casu för detta Liqvidationsi
Den 17 Martil, f. m.
sätt, emedan hvarje Fordringsägare ofelbart
skall finna, att han härigenom erhållit allt hvad
han efter Lag skäligen kan förvänta.
r* vid vad flutejigen Götheborgs Discont,angåf,
5a då, genom den af Högloflige Utskotten uppgjorde
Calcul, är vitsordadt, att denna Discont,
långt ifrätr att vtrra på obestånd, tvärtom hat
ett ganska betydligt öfverskott af icke mindre
än 34?^ 12 R:dr, anser jag för min del, lika
ified Herr CprnmerceKådöt Krull, vara bättre,
att emot fullgod säkerhet, Bqnquen lemnar
denna Discont ett biträde af 200,000 Rtdr, och
tillåicc denna Discont att sjelf Utreda siqa af.
fai rer; dock torda härvid varn nödigt,, att förlängfi<denna
iDiscontGtJtr&ys tid med tre år *
på det att ^ordringåmei raå kunna hinna att ^
-tua*» Gäldenäterr.es alltför stora betungande,
och med vilkor, att inga nya fJft under
denna förlängda Oetroy-tiden 1% ‘Skfe » samt
att det blifvér' BaricbFhllttiägtigei uppdragit,,
att i häröfver hålla fen'xontrollerandé uppsigt^
Skulle Herr Grefven och LandtMarskalkejnr och
Högloflig? Ridderskapet och Adeln finna dessa
af mig gjord* Anmärkningar oeh:-irainställningar
förtjena något afseende , forde' Högloflige
Stats- och BancoUtskOttens Betänkande blifv^
äterremitterädt, och detta mitt vördsamma Anförande
fa åtfölja detsamma. ' ^ 'nn^tcah
.v , u>v»a uit&urawo tVt>b ötotwiteado tor,möl
Grefve Gyllenborg, Johnn Henning, hade
inlpmnat ett så lydande Memorial^. t > V \ 1
■>'it»
Då, vid FtfialDisconternes inträffade obe”
Den 1 f Mårtii 9 f* «.
stånd,jag nästa», allman t-hörde yttras den tanka
, att FOJdringsagarnéi Htscontenje-borde,
för blifvande förluster; skadeslösa hållas af Sta*
ten, som borde Disconternes utredning ombesörja;
men jag deremot ansetta Statens medel
äfven så litet borå an väodas^ilL godtgörande
af enskifta föriusrer , sorn jag trott Riksens
Ständer vara berättigade-att upphäfva Fordringsägares?
j FilialDiscontemc j Lagen förvarade
rättighet, attsjellve göra sina Fordringsanspråk
gallander fann jag mig . med ett så
felaktigt omdöme icke skicklig till förberedande
åtgärder afvtt ärende, der min öfvertygelse
var rakt stridande emot den gällande vik
jans, och de hufvudgrunder, hvarpå Högloflige
Stats* och BancoUtskottens Betänkande*i
öfvetenesiämmelse dermed,...h vilar; och ehuru
mitt yttrande, * följd af detta tänkesätt, mera
innefattar en Reservation emot hvad år föreslagit
och hufvudsakligen torde blifva gilladt,
än fötsleg till hufvudsaklig rubbning i en Plan,
som, i förlitande på Utskottens upplysta pröfning,
älven jag torde börjrnnse vara den eni
da användbara och antagliga, anhåller jag likväl,
atfr vid Betänkandet, sorn otvifvelaktigt
återremitteras, några *'«.uringar fä framställa-,
i den ordning Betänkandet dertill föranleder.
Utskotten yttra sig först: "Att, sedan ActieÅgare
i Malmo oell Götha CanalDisconter
lemnat obestämda och byilkorliga svar uppå,
den, dem i afseende pä Discont-rörelsen gjorda
fråga, haf var Utskotten icke funnit någon
betänklighet att, utan ActieAgares vidare hö•
rande p tiU öfverläggning företaga frågan om
84, Den 1? Martti, f^tn.
filialDisconternes utredande genom Statens
försorgmen dervid uppstår en tvekan , som
torde böra undanrödjas, huruvida någon större
rättighet Staten tillkommer, att om Disconter.
- 3 ;n ver mg förordna, derigenom att Actieoldyir
hörfU, 41 de »eke blifvit kallad:;
elltk kanske icke kunnat kallas, att , vid
talans £ö,lust, afgifva ett bestämdt svar, äfven.;
sorn, om ock ActicÄgarne lemnat bifall till föveslagqp
åtgärder , huruvida derifrån kunnat
hämtas någon JajjlägaiTittl#baWt;'för FordringsÄg^rne
i», Disconteme några Liqvidations-vilkqr
föreskrifva. Jag tror, för. min del, att icke
en gång ActieÄgares bifall bordt kunna inskränka
Fordringsägares lagliga rätt att brin,
ga Disoonterne å>Qoncourf!r- öllståBd , och att
dervid tillgodonjuta den rätt , Lagen dem tillägger
, och i denna enda lagliga väg, utan
Statens mellankomst , synes mig att detta, Ärende,
så mycket hellre, bordt behandlas, soth
Riksens Ständer, ehuru sjelfve Lagstiftare, ä*
ro till Lagars åtlydnad lika förbundna, som
den enskijta Medborgaren * och det vöre ett
för Personlig och Egendoms - säkerhet vådligt
praejudicat -om densamma Lagstiftande Magt-,
sorn är vårdare af Lagen§ efterlefnad * sjelf tillåter
sig , att, med afvikelse derifrån* göra Lag
för tillfället. Men jemte det jag anser Focdringsägar
s rätt kräfva, det Staten icke, på föreslaget
sätt, med Disconternes Li q vider sig
berättar , an^er jag äfven Medborgares rätt i
»llmänhef, t enahanda yrkande instämmaj och
då Utskotten förklara , det någon uppoffring
af allmänna tillgångar b liff er för Discont er^
Den 17' Martti, f. ml
nes utredning oundviklig, frågas icke utan anledning,
hvad rätt Rikets Ständer äga att använda
alla Medel till Enskiltas fördel, samt
oui dét är med billighet öfverensstämmande
och bör hänföräs till allmänna förbindelser,
att till exempel de Hörra ProvinceTria i Riket,
sorn i ©iseonter icke deltagit j eller af.^ådaaa
Inrättningar njutit itågon nytta, böra med Bevillning
hjelpa de oredor , 'hvartill felaktiga
Administratiorier af Riscoh terne föfanledt» hvaremot
jag för min del önskat, att användandet
af Nationens bidrag en gång blef återfördt till
dess rät tb förenta t-jd Statsbehof ven och Myntvärdets;tu^pttäTOl&ittiepAsiioA
fniid lis J i åa cpil^s! «9iBji*Ägnnbro'f. s/e*-
Sedan jag således af anförda skäl förklarat
mig icke l Utskötffcfis Betänkande instämma,
torde det tillåtas mig att älven få yttra,
Hvad’jag ahäfjfoj närinare upplysning af
R:tänkän"det tbrdé Kiulda förVärttäs. Utskotten
yttra> det Se$é5te«>Wunderkastndt någon
sakestdl&råknihgzft‘-IdiPii mycket Bomglen för
sina pvhcäpbGåi/ia Cufnd och Malmö Disconter
r&hki^big!temtetri(*(frtirmgdr slitteUgen khå
fogn nia dtteihfifoi}'i>bV} nfrretf^’ d6ft¥ä ‘obestämda
förklaräad#f,ht&«teå $glräbågfct närmare kunna
utredas, helter Nationens eller Banquens uppoffring
till större öller n. ndre belopp icke
kamvara Nationen likgiltig’ , och ert utveckling
deraf torde Skäligen' af Pögloflige BaneoUtskottet
kunna begäräs,’söm med upplysning
om de Fordringar r Dfecönterne, hvartill Banquen.
i alla fall till betalning ägt företrädesrätt,
i samtnanhäng dermed* framst alles dei é*
SÖ
T)m 17 Marfil, f. m.
lika förhållande till förlust för Ranquen, sorn
inträffat vid ett annat 'behandlingssätt til! Disconterpes
utredning i jemförelse till döt För*
slag, som i Utskottens Betänkande innetatfae,
hvarjemte, och i grund af den förmodan, att
Kögloflige BancöUigkottet fotat siria Calculer
på bestämda beräkningar, jag önskar sit 1$
Utskottets upplysta pröfning underställa , om
icke en gräns borde bestämmas för Banquens
möjliga förluster, hvilka i annan Väg, om så
fordras, af Statens Medel kunde godtgöra»,
och hvartill jag förahlåtes af den farhåga, att des*
sa förlaster sluteligen bldva för Battquen större
än man nu sig föreställer, om jemlikt Utskottens
Betänkande, icke nya Lane utvägar öppnas för
nu säkfa och ordentliga Låntagare , sorn omsider
ännu blifva osäkra , då Lån-till flera
Millioners belopp innom få 4r skola ihdrifvås,
utan alif Låne-biträde dertill , och då-, genörn
UtmätningsAuctiöner, elen omtänksamme hus*
hällaren jemte vinglaren kommer på obestånd.
Jag förmodar väl Utskotten, med afseende å
allmänna yälfärdens fordringar, och de Bad*
tjuen botande större förluster , genom en hastigare
indragning i Discont-röreisOft, i dess
Väntade Fin*nc$Betänkande deremot boredt erforderliga
Correctiver, och föreslår derföre
vörd^amligen, att prörning>n af förevarande
Betänkande, då det ifrån Utskotten återkommer,
måtte hvila , för aft i sammanhang nied
Financeflanep afgqras,
Utskotten hafva, i förening med den albi
närmare meningen, ansett Disconternas för»
Den jf Martil, f,'Vi.
?7
gittande i Conrours-tillståpd hafva mediört
så torstörande Verkningar, att .försök^ till vederläggande
deraf varit en vaBajägtig åtgärd 5
men vid jemnförelsen, af följdcrne ai hya:! Utsko1
en föftjlagir Ofth de, sorn- kurmat beredas
i föreuing.med Concours-tillståndét^torde kunna
bevisas,-att-,.Gäldenär,erne, kunnat bhfya meia
hrlnma med det sednare och hittills ej mindre
tin.-ka Uagen, både i an>c-en dfc till fordringsägares
rätt twl fulla.-- beloppet a v Capital och
Räntefordringar fått blifva oförkränkt, än- Banquen
för oförmodade uppoffringar blifvit befriad.
Utskottens skäl emot Disconternes försättande
i ConcQurs-tilIstånd., i anseende till
Borgen%rernes mängd och spridda viflelse-prt<
r, kan väl icke klifva mera gäfland» jtjjl afyikelse
ifrån Lagens föreskrift i dessa, än an*
dra större Concourserj men det anmärkta förhållandet*
$0111 skulle npps-tå i anssepde. till
Disconternes Gäldenärers derigenom uppkom»
mando förlägenhet, visar sig vara,*^ra betänk
ligt ! Ampärkmngsvärdt förekommer dock , att
då; U^kotf»*! fötklaraf.-sig hysa; ömhet för "depås
belägynlj^t, hnfya liltväi Utskottqn icke gif»
vit dem anvisning till Läns erhållande , -icke
en gång till någon del att , liqvidera de. flera
Millioner, corp innom få år skola betalas, och
hvartill utvägar saknas »^då Fil iakDisepn tern»
upphört., Qch BancoDiscön.tepii! UtlåningsSun»
tija ickg i blifvit ökad j och dietta förhållande
kunde gifva ny anledning tijj den tanka mati
kanske förut hyser, att det är mera i afseende
på Greiditorerne än Debitorerne man så omsorgsfullt
fordrar Statens uppoffringar j enär
23
Den 17 Martii , f. 111.
olyckor får Debitorerne snarare beredas än fö^
rekommas genom de anstalter, som äro föreslagna
1 Utskottens förevarande Betänkande.
Jag bär deremot trott , att man i ConcoursT
tillståndet kunnat, i samrm.nhang dermed, föreala
åtgärder, sorn , i förening med Lagens
kraf, blifvit mera gagnande både för Fordringsägare
och. Gäldflnärer , i synnerhet om man
måste antaga , att en uppoffring af allmänna
Mede} mast» i sådapt Jiiföamåf ske, och ej detta
ändamål hada viden proclama, Actieägare,
Fordringsägare och Statems Ombud, kunnat ingå
i öfverläggning^ om Statens biträde, i ordentlig
väg erbjudas,, de Fordringsägare, sorn
hellre i öfv<jren&komm~lser ästundade ingå ,
än afvagta Concoursens utgång emot öfverlå-'
telse af deras t ordrings-anspråk , och 0m , i
motsatt förhållande 111 hvad nu är föreslagit ,
man användt Statens ( Iler Banquens iförsKotter,
icke directe till löfmon för Fordringsägare, utan
till underjättande af vsäkrare ■ Gäfdenärers
inbetalningar till Disconterne gisl$*
na osäkra , sorn man i. glja
lemna åt deras oblida öde , tror jag , att genom
denna utväg, och d^pap. således varit i
»illiälle att erbjuda Fordringsägare: fordelakti-J
gare betalningsyilkor , pinot förbindelse af en
lindrigare Ivehandling, i-afseende på Gälden^*
rerne, att det sä kallade farliga Cor cours-tillsfåndet
blifvit mindre farligt för dessa Discönternes
Debitorer, och- haft mindre menlig
inflytelse på Pennings-Tq^ds^j^lJipänbet»
än verkställigheten af hvad Utskotten föreslagit.
Det förekommer mig, som användandet
Den 17 Martti, f. m.
29
af samma Summor i denna ordning icke skul-’
le möta större svårigheter i verkställigheten ,
och likväl bereda samma ändamål under en
Lag, enlig DisConfernes behandling, och hvarigenom
man äfven förekommit det orättvisa
omdöme, hvarmed man sannolikt skall af Fordringsägare
mötas , att nemligen , oaktadt ali
detn tillagd förmöftjl de torde yttra, att man
underkastat dem tvångslagar till deras förlust,
samt att Discohterries Concours-tillstånd
skulle hafva dem en större fördel beredt , i
hvilken omständighet likväl ali vederläggning,
grundad på behörig beräkning, vöre omöjlig.
Vid nit varande förhållanden, då tidpuncten
icke är förhanden för Fri oi dentlig Myntreglering
, med hvilken, den vidt omfattande Statshushål
im-Agsplän bör stå i sammanhang, som
för framtiden åtminstone är’ att önska; och då
Sedelmyntets successiva förbättring icke bör
beredas i annan väg än den naturliga, genom
ökad Pfoduction och öfvervigt i Handel, anser
jjag RBFelseCa pita let i åét närmaste böra blifva
oföräridradt till nästa Riksdag, och da underrmed^ifvandé
ätt Drscontrörelsen i det hela
bör småningom itiskrankas , jäg likväl anser
ganska vådligl , att i sådant afseende nu
genast vidtaga så brådstörtande anstalter, sorn
Utskotten föreskrifva, föreslår jag, att såsora
Correctiv emot den synbara inskränkning i RörelseCapitalet,
Betiinkandel framställer, Banco-'
Drscontrörelsen utvidgas till nästa Riksdag till
beredande af Låneflyttning för säkre Låntaga-i
re ifrån nu varande FilialDisconter af de tillgångar;
sorn BaacoUtskottet ansett sig kunna
Den 17 Martu, f. »«.
för Fordringsägares förnöjande medgifva , och
i öfverensstämmelse med dé tillgångar BancöUtsköttet
i öfrigt finner kunna till tempöraira
biträden användas j hvilka blott för tillfället
och vid brytningen af Discönteinas allmän«a
upplösning nu påkallas, af allmänna Penhinge-förlägenbeteti
af t användas i den väg,'
hvarifrån de Sedermera, under en ordentligare
sakernas ordning, till angelägtiare föremål böta
återföras»-
j r-j dt ' ■ V /
Slufeligen och hvad angår Discötitefries
på fear.quen till inlösen ställda Assignationer »•
hvilka jäg anstfr vara i ett annat förhållande,
än af Disconterria utgifna Treprocents Öbligätiottef,
och i anseende till hvilka, jag ömskat
förgaHmänna Crediten $ att Inlösen aldrig blifvit
afbruten , hel 1st deras Credit med mindre
betydligt understöd ofelbart blifvit uftderHå.llen
, Och hvarigenom det blifvit forekömmn 4
soto nu inträlfät, att de mindre bemedlade
med Rabatt dem sig afhätfdt } så ehuru, de nu’
icke äro i samma händer, sorn vid pjscQpjernes
inträffade obestånd, anser jag dem likväl böra
al praten elie^ Banquen genast inlösas till deras
(aila belopp, i afseende derpåatf de arO
åtri llda på Banqtien till inlösen, Ycke leranät Innehafvarne
någon Ränta , samt i synnerhet
derföre att de innehalvas af-detij^ingace; -it|linätilietea
, pcb detta omdöme om AssignQ.tiG» .
nerue, är enahanda, antingen ^Utskotten* Betan- c
kande godkännes, .eller oni DiscqnteSna blif- : ~
vit försatta i Concours tillstånd*,, £jå i
fallet jag skulle ansett Staten eller Banquen ,
Den 17 Martu, f nil g|£
Söffl Assignationefne inlöst, berättigad till Ii.
ka andel i tillgångärne efter AssignatiofterneS
belopp , inen hvaremot ^Baoquens företrädesrätt
till betalning för sina j lJisconterne ägande
Fordringar, icke bordt medgifvas.
Jag anhåller vördsammeligen, att detta
Anförande må Betänkandet till Utskotten få åt
likstol
9«0ä»i»gtiV filt *amnbio. éc.r -
Hett af Dar elli. Isaac, uppläste följande i
’ I anledning af Riksens Ständers Stats - och
BancoUt.sk
Verkt ns Utfedning, grundad på Köngl. Majus
Nådiga ^Proposition, om allmänna Pentlinge-röreisen
Och Mynt värdets upprätthållande m. m.
får Jag liåfmedVlsf dt-n äran , tili ytterligare
utveckling äf mak tprrjji samma ämne afgift»
vördsamma' litprnöriäl, pdmjukast föreslå V
rt; nica MOT imild Jan " eac« ... e,
6:TiÉpfR?f!‘sÄf&/‘lauders Banque bibehåller
sin Disdont och såsom hädanefter den enda i
Riket, Öft83zi»s9 Wäbwgår' efter behbfv^f.
Stoa livin lita B gRf ■Jaens f hncii-Jdo stu östr
Banquen lemnar årligen Sina bestämda
förs Ko tf er till' 'SpannmålsDirectiorten Och till.
Göfba eåttäi.- Asf ^wornt un oa.g.: >
iomenttY'.. i trrre?, t stniiB ..ian jrr.»v)«■ 1
Banquen inköper -årligen ett visst qvahturn'!
Silfver q toVarméd småningom ökas dess
SilfverFontf till framtida Realisation, och med
de öfriga BanqUens inkomster ökas synneiTrgast
UppodlingsUånen. 5 0
32
Den 17 Martil, j. mi
Banquens Sedelstock minskas således icke
känbart tor Näringarne ; men igenom en årligen,
ehuru litet ökad SilfverFond, skulle Banquens
Credit och Sedelvärde beständigt tilltaga
Ingen
BancoSedel utgifves tills vidare på
mindre än 50 R:dr.
2:0 Riksens Ständers Riksgäl dsContoir öfvertager
FilialDisconternas alla Tillgångar och
Skulder.
Banquens Creditiv till RiksgäldsContoirefc
upphör, men RiksgäldsContoiret får till Hypotheque
för sin Sedelstock Kronans Domainer,
Hemman, Allmänningar och RecognitionsSkogar,
samt inväxlar tran utsatt dag under
5 år allt DiscontPapper, till fullt belopp af
Capital och Ränta.
Igenom ett sådant Riksens Ständers beslut
återvinna dessa Disconters Assignationer och
TreprocentsSedlar genast gångbarhet , och
skulle de senare icke presenteras till inlösen
förrän mot slutet af denna tid.
Härigenom skulle äfven RiksgäldsContoirets
Sedlar, i sitt nuvarande förhållande till
Banco, säkert bibehålla sitt värde, då de
mottogos i KronoUtskylderr.e, då Landels
närvarande RörelseCapital icke Ökas, och då
RiksgäldsContoiret allena utgifver nödvändiga
SmåSedlar 5 men hvar och en upplyst finnér
Den 17 Martii, f. m.
33
för Handeln, Fabriquerne och Jordbruket, fördelarna;
af ett tillräckligt RörelseCapital och
tvärtom olycksföljderna af något ffedel-mdrag-;
ningsSysteme, hellst nu, då vår Handel hotas
med undergång , då våra-Tabiiquanter sakna:
förlag, och då Jordbruket samt all Production
skulle förfalla snarare, än örn ingen möjlighet
till förkofran, i följd af sista Ständers.Författa,
ningar, visat sig.
3:0 Kronans Domainer, Hemman, Allmänningar
och RecognitionsSkogar beräknas till
ett så högst betydligt värde, ait Riksens Ständer,
såsom ett af dd vigligaste Mål, måtte be^
sluta, att all denna Kronans , till största delen
hittills vårdslösade och föga kända Egendom
af Jord och,Skog m- m , skäll genast genomLandshöldingarnes
försorg vid högsta Vitesförbud
och angifvares ensak , fredas från ali
åverkan och sä skyndsamt möjligt blir, Geometriska
Chartor med nogaste beskijfningar
öfver hvarjeXägenbet författas och inlemnas,
hvarefter således successivt dt-ssa Lägenheter
å oppne Auetioner till den högstbjudande försäljas
på det sätt ; Att Köpeskillingen utsäues
till slutlig Liqvid på flere års tid, och att en
viss bestämd SkatteRänta för hvart Tunneland
efter dess beskaffenhet må förblifva en evär^
delig Kronans årlig inkomst.
Igenom föreslagna TörsäljningsCapital är
att förmoda, det ick? allenast DiScontfapperen
fullt kunna inlösas, utan förlust för det EnRidd.
o.; 4d. Pt ot, iy. II. Afd. 5, 6.
34
Den 17 Martil, f. In.
skilta och Allmänna,, utan äfven att den Inrikes
Gälden dermed kan betalas , och att således
, sedan vår Allernådigste Konung behagat
liqvidera Rikets utländska Skuld, Kronan kari
blifva alldeles skuldifi ; och torde ännu ett betydligt
öfverskott af FörsäljningsMedel uppkomma,
som fordrade Banquens ökade utlåningar
för att hålla RörelseCapitaiet i jemnvigt*
Igenom den föreslagna SkatteRäntan , ehuru
billig , skulle Kronans Intrader så betydligen
ökas, att hela Bevillningen kunde för*
svinna.
Hvar och en finner fördelarne af Jördens
bruk under fullkomlig Äganderätt, och huru
Rikets tillväxt i production Och Folknummer
under tiden kan beredas. I sammanhang härmed
bör :
4'0 All Näringsfrihet utvidgas, Urrtgälderne
å våra ExportArticlar i det möjligaste
mmskas och af Utlänningen hädanefter köpta,
här byggda Skepp, njuta i våra Hamnar lika
rättigheter , som Svenska ; hvarigenom Productionen
, Exporthandeln och Skeppsbyggerierné
snart skulle utsträckas.
Tullen för Exporten bör blifva blotta Recogiiition
och Kongl, Maj:t bestämma Myntsorten
och afgifterne på Importen, tili fyllnad i Statsanslaget
för Tullen, samt taga Militaira Författningar
mot Lurendrägeriét. Men igenom
Rikets tilltagaöde styrka kan äfven Tullen för
-
Den 17 Martii 9 f. m.
35
minskas och alla Författningar mot Luxe och
Lurendrägeri blifva mindre nödvändiga.
5:0 Kongl. Majit bör äfven, efter behag, till
kustförsvaret och Riksgagneliga företag få använda
öfverskottsmedlen af Kronans ganska
betydliga Intrader, hvilka endast genom ett
bibehållit Rörelse- Capital kunna oafkortade
ingå och gifva vår Allernådigste Konung
råd att fortsätta all sin välgörenhet för ett Rike
, hvars vidsträckta Odlingsfält och Naturförmåner
begagnade, återgifva beständigt ökade
medel till Folkets sjelfbestånd , välmåga
och sällhet. Endast genom en obetydligt kostsam
rensning af Norrlands Elfvar att göra dem
flottbara, skulle icke allenast Stockholm derifrån
erhålla sitt Vedbehof, Utan äfven Riket
flere ExportArticlar. Endast genom ett ökadt
korn af Utsädets gröda skulle Riket vinna öfverskott
af Spannmål. Endast genom ett lamb
Och en kalf mer pålagde vid hvart hemman,
efter en förbättrad Ladugårdsskötsel , skulle
Rikets behof af Ull och alla slags Victualier
kunna fyllas; men den minsta förkofran hindras
af ostadigheten i Författningarne vid våra täta
Riksdagar, där olika interessen sällan kunna
förenas till Landets väl.
Herr Flach, Carl Eric, anförde skrifteligen i
Då nu ändteligen, efter nafa 4 månaders
Arbete, Riksens Ständers Stats- och BancoUtskott
framlägga ett Förslag, af bvar« fö'jder
Svenska Folket väntat en lycklig förändring
Den 17 Martn , f. tn.
i de Finansiella förhållanden , hvaraf det varit
nedtryckt i oro och bekymmer, kan jag af nämn:
de Förslag ej se något hopp för denna Nationens
väntan: Vid afgörandet af denna fråga, böra
besluten i min tanka stödja sig vid den Grundsats,
att med möjlighetens omfattning förena
de stridiga Interessen, som vid ämnen af denna
beskaffenhet alltid uppkomma; men för att
hinna detta sköna mål, på hvars bana Nationen
följer sina Representanter med bekymmersamma
blickar, låtom oss antaga den hufvudregeln,
att rättvisan vederfares Individuer, och
att vi hafva allmänt väl till föremål: Utskottet
synes mig ej hafva antagit denna Lära, då dess
Förslag, nu framlagdt för Riksens Ständer, innefattar
en kränkning i äganderätten, hvarigenom
Fordringsägare hos Disconterne skulle förlora
mera, än om de, med beräknande af de uppgifne
tillgångar, gjorde sina anspråk gällande
under Lagens skygd. Den principe i Utskottets
Liqvidationsgrund, att all beräkningal upplupen
ränta skulle försvinna, huru orättvist
drabbar ej den innehafvarne af Fordringsbevis
med flere års eller några veckors upplupen
Ränta? Är ej denna Ränta en fordran lika så
påtagelig, som sjelfva Capitalet? och bör tind-'
teligen hazarden bestämma större förlust för
den ena Medborgaren, än för den andra? Jag
kan i denna min åsigt af Utskottets Betänkande
ej annat än förklara mitt ogillande deraf,
och yrka 3 procent Sedlarnes garantie innom
5 år med Ränta, hvarigenom deras värde upprätthålles
och de utan Agiotering föras till
Den 17 Martii, /. m.
37
den i Disconten skuldsatte, där de ovilkorligen
böra emottagas för att qvitta gäld emot gäld.
Hvad nu sjelfva utredningen beträffar,
så bör den, enligt min tanka, verkställas på
stället, där Disconterne förut varit etablerade,
och af sådana Personer, hvilka oklanderligt haft
Styrelsen af dessa Verk sig anförtrodd, och under
denna tid, såsom boende i orterne, förvärfvat
sig den kännedom af Personer , som hufvudsakligen
skall bestämma Utredningens åtgärder;
nödig Controll bör och kan regleras
vid de reglementariska Föreskrifterna.
Med det understöd, som, enligt Utskottets
Förslag, skulle utgå från RiksgäldsContoiret,
tror jag att Disconterne skulle bäst reda sig
sjelfva och derigenom minsta rubbningen uppkomma
; åtminstone visar Götheborgs Discont
en säkerhet i detta fall; den har alltid infriat
sina Assignationer, Innehafvarne af dess Obligationer
förvissade om 6 procents Ränta ifrån
iörfaliodagen. Detta Verk har vid Octroyens
början insatt 4§ö,ooo lod Silfver i Banquen,
som efter nuvarande Silfvervärde utgör 450,000,
men hvarföre erhållits blott 200,000 R:dr i
Sedlar; billigheten torde således äfven fordra
att detta Verk understödjes med åtminstone
200,000 R:dr ytterligare Creditiv på Banquen,
hvarföre Directionen med sin erkända säkerhet
ansvarar att innom 5 år med 3 procents
Ränta återbetala.
I Utskottets Förslag, att leda alla Låne^
38
Den 17 Martti , f. m.
tillgångar från Provincerne till Hufvudstaden
igentinnes den Statshus;,äilmngs lära, sorn alltför
länge varit råd,inde, att göra Svenska Folket
helt och hållit beroende 3! denna punct ;
Hvilka följder äio ej att föiutse af ett sådant
Riksens Ständérs b slut , hvarigenom innom
några lå år flere millioner skulle från vissa Provinser,
där de förut varit c reider inde, 3 fl äg snas
eller rättare sagdt alldeles försvinna? Ager
icke Svenska Folket af Hufvudstadens läge en
tillräcklig börda i de redan öfverdiifna Skatternes
ditförande, utan att aila de penoingetil!*>
gångar, hvilka Näringarné påkalla för att uthärda
en beskattning, sorn fatt sin grund i ett
ökadt, men ej minskadt RörelseC-pital, äfven
skola dit ö 1 vrrflyrtas? Skola alla Finaneitlla och
Oeconomiska törhällanden i Sverige bestämmas
af Stockholms interesse och den lilla Cirkel,
hvars Radie endast utsträckes to a 12 mil
från denna punct, så hopas öfver den öfriga
delen af Landet olyckor på olyckor, och den
flya Dynastie, vid hvilken Svenska Folket fästar
sin kärlek och sina för hoppningar, skulle
sluteligen, genom våra felaktiga beslut, kunna
komma att regera öiv r ett olyckligt Folk.
Ja? tror att Riksens Ständer böra noga beräkna
sina beslut, så att ej deras ve'rkniugar undergräfva
det stora föremål, hvarföre vi nu
äro samlade, och på denna grund anhåller jag
Om Åtcrremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Zelow, Christer, uppläste följande;
Aldrig har någon Riksdagskallelse blif.
Den 17 Martil, f. nu
39
vit med mera glädje emottagen än denna, ty
alla gjorde sig det säkra och glada hopp,
att den svåra och af allt mäst tryckande,
nemligen Peuninge-bristen , skulle åtminstone
minskas.
Men om Utskottens Förslag blifver antagit,
så kommer den snarare att ansenligen ö*
kas, derigenom att de så kallade 3 procents
Sedlar hvarken blifva inlösta eller kunna med
dess lilla värde blifva gångbara. Jag behöfver
ej vidröra den allmänt kända sanning, att
ingenting så ruinerar ett lands Industrie, sorn
brist på RörelseCapital. Och tvärtom att penningar
befordrar produetion. Det är inga andra,
som vinna på bristen, än Procentare, som
kunna prässa sig till fördubblad eller ännu
högre Ränta och sluteligen få underslå sig håger,
domar till l af värdet. Alla önska och
tala om att Crediten bör vårdas, men huru
kan det låta para sig tillsammans med Utskog
tens Förslag för Götha Canal ?
Ett verk gilladtaf både Konung och Ständer
mottager penningar från alla håll den
ena dagen emot 3 Procents ränta. Den andra
säges genom Magtspråk : de betalas ej förrän
efter 5 år och under tiden ingen Ränta. Och
det som är starkast, på det dessa S-dlar, som
äro på god tro mottagne, skola blifva af så
mycket mindre värde, skulle, tvärt emot Sveriges
Grundlag, ej skuld till samma Verk dermed
betalas utan ansenlig rabatte; hvilket jag
knappast kan inse Lagbundna Ständer äga rät:
4»
Den 17 Martil, j. nu
tighet göra en sådan Lex in Casu, så mycket
mindre, som Götha Canal äger full tilgång,
hvilket säkert af vår högst ovanligt snillrike
och rättvise Konung ej skulle blifva sanctioneradt.
Götha CanalDisconts Directinn tror jag
ej har, lika som uti Malmö, utan tillräckelig
säkerhet lemnat till privata stora Summor.
Den brist där uppstår är använd till Ca;
ml Arbetet, som är både af Konung och Stän;
der gilladt j huru kunna då tvenne så olika Verk
lika behandlas t Jag har hört flera yttra, att den
förlust på 3 procents Sedlar endast drabbar
den förmögne; men har man då mera rätt plundra
den, än den mindre? Han betalar större
Contribution för att vara lika så väl skyddad för
plundring, som andia. Dessutom är det ganska
många som negotierat en Summa, hvilken innom
ganska kort tid bort utbetalas, och hellre än
på den lott d m var öfrigt, bara insatt dem
uti ett så allmänt och aucioriseradt Verk, för
att begagna den lilla Räntan, jag känner bland
andra en, som efter många svårigheter fick på
dess Egendom i September lana 10,000 R:dr
Batfro, sorn han icke kunde begagna till annan
Skuld t betalande förr än i October Månads dut,
och för att under tiden förlora mindre af Räntan
, insatte han dem för TreprocentsSedlar ,
hvilka med lika förmån kunde användas till
utbetalningen , då det icke är billigt att han
derigenom plundras.
Min önskan vore derföre, att Banquen
antingen så gerna straxt inlöste alla Trepro-t
Dm 17 Martil, /. ni,
41
eentsSedlar eller åtminstone på de 5 åren derföre
betalte den föreskrifna Räntan , samt att
de bade vid omsättningar och Läns betalande
för fullt antogos. Ridderskapet och Adeln har
dessutom förut redan beslutit, att sådana Sedlar
skola vid både omsättningar och inbetal,
ningar för fullt emottagas. De kunna nu förmodligen
ej vara sig olika. Hvad Götheborgs
Discont angår, som alltid varit sä ganska väl
manierad, tyckes intet vara billigare, än om
den emot fullkomlig och bepröfvad säkerhet,
samt billig Ränta fick låna en Summa, till dess
deras utestående Lån kunde, utan att alldeles
ruinera Låntagarena, inflyta. Dessutom torde
det vara högst angeläget uti en. så stor Handelsstad,
som Götheborg, någon Discontlnrätt;
ning finnes, så mycket mera, som vi nu kunna
göra oss den glada förhoppning, att det indrägtiga
och rika Sillfisket skall återkomma
till våra stränder, hvilken rörelse erfordrar
mera Contant än någon annan , så vida den
skall fullkomligen drifvas-, och ej hela vinsten
stadna uti utländska förskjutna Comptoirs
händer.
Herr Zelow anhåll att Stats- och BancoUtskottens
Betänkande måtte återremitteras.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht, an-i
förde skrifteligen:
Vid den vigtiga fråga, som nu är ämnet
för Högloflige Ridderskapets och Adelns öfverläggning
a och öfver hvilken de samman
-
42
Den r7 Martil, /. m.
salta Stats och BancoUtskotten nu ändtligen
rm.-ddelat sitt Utlåtande, utbeder jag mig att
i största korthet få yttra nagra erinnngar.
Att uti Betänkandet intet afseende blifvit
gjordt uppå de särskilta yttranden af åtskilige
Ledamöter uti det sammansatta Utskottet,
kan jag icke förena med mitt, torhanda
felaktiga omdöme om Götha Canals samt
Lil ial Di neon ter nes utredning. De , Betänkandet
åtföljande, serskdta tankar, påkalla likväl,
enligt min åsigt, ail uppmärksamhet. l)e innehålla
till det mesta enahanda Resultater,
men äro, i anseende tjll bevisnings-grunderne
i vissa delar iner eller mindre vidsträckt utförde,
dock alla syftande till ett och samma
mål — billighet och rättvisa så väl emot Discontemes
Borgenärer, som Debitorer, samt emot
Disconternes Directoner. Att u;j Betänkandet
rättvisa i anseende till Götha CanalEobgs
DiscontDirection icke blifvit iakttagen ,
då d*n fordran af i,ioq,ooo R:dr, som denna
Discont äger uti CanalVerket, för till CanaJByggnaden
gjorda förskotter, icke blifvit såsom
behållning upptagen , derom vittna Friherrärne
Cederströms och VVirséns Anmärkningar.
Hade uti Utredningsförslaget af Götha.
CanalBolags Discont nämnde fordran blifvit
ansedd för,'hvad den är, nemligen en tillgång,
skulle räkningen hafva slagit ut på helt
annat sätt, än med brist af 536,608 R:dr, och
Directionen af denna Discont vunnit i Allmänhetens
omdöme den rättvisa, att redligt hafva
uppfyllt sin pligt.
Den 17 Marin, f. m.
43
Utskottet har vidare- uti sitt Betänkande
föreslagit att ali beräkning af upplupen och
vidase upplöpande Ränta , sä väl ä Treprocents.
Reverser, som de pa AbkrihiingsRäknjngen emoitagne
Lån, st ulle försvinna. Emot detta Li*
qvidations-sätt hafva alla Utskottens Ledamöter,
sorn vid Betänkandet bifögåt sina serskilta
yttranden , enstämmigt förklarat sig, och
förenar jag mig så mycket hellre med nämnde
UtskoosLedamöters tanka, som d^t med Lag
och billighet är erhad , att den, som öfvertager
Tiligångarne, äfven svarar för Skulderna;
Räntan anser jag likväl icke böra beräknas
till längre tid, än tdl don, dä Discouterne upphörde
att betala.
jag delar med många den öfvertygejsen ,
att vårt PenningeVerks oreda härleder sig huf.
vudsakligen ifrån ett , genom Disconterne, alltför
vidt extenderadt LåningsSysteme, men det
är en allmänt erkänd sanning, att då detta Systerne
en gång blifvit vidtagit, största försigtighet
fordras att återföra detsamma innom behöriga
gränsor.
De menligaste följder för Näringarne och
för mångå Enskiltas välfärd skulle snart visa
sig, om ingen annan tillgång till Lånebiträden
funnes, än BmcoDisconten i Stockholm, jag
hemställer i anledning häraf, om icke det Liefve
nödigt, att för Götheborgs Handelsrörelse,
samt för den södra delen af Rikets Innebyggare,
tvänne utgreningar af BancoDisconten ,
om jag så får kalla dem, eller LåneContoir un
-
44
Den 17 Martil, f. m.
der Banquens styrelse» samt med bibehållande
af samma local, sorn Disconterne innehaft, blefve
inrättade, dock med ett inskränkt, af Riksens
Ständer faststäldt RörelseCapital. Den
vinst, som tillföile Banquen, dåden ensam bestridde
Discont-rörelsen , skulle förmodligen
blifva mera än tillräcklig att betäcka de förluster,
som genom några af DiscontDebitorer-'
nes obestånd möjligtvis skulle kunna uppstå.
Friherre Rudbeck, Alexander, uppläste
följande :
Länge har jag afhört många yttrade tankar,
rörande den frågan: Bör Bauqucn öfvertaga
och genant inlösa Disconlerues utelöpande
Sedlar , eller böra dessa Ver k behandlas
såsom enskilte Concourser l. Men då Högloflige
Banco- och StutsUtskotten icke synas hafva
besvarat denna båga på ett sätt, sorn är
fullt tillfredsställande ; utbeder jag mig få vördsamligen
framställa de åsigter , jag funnit vid
ett samvetsgrant och oväldigt bedömmande af
detta grannlaga och'vigtiga ämne.
Men innan jag går att undersöka Höglofl.
Utskottens Förslag, må det tillåtas mig fästa
Högloflige Ridderskapetg och Adelns uppmärksamhet
vid följande frågor: ”Är dessa Discon”ters
fall en vanlig Concours, med hvilken
”hvarken Regering eller Riksens Ständer sig
”befattat? har allmänna förtroendet till dessa
”Penningeverk någonsin kunnat stiga till en
”sådan höjd, om ej Nationen velat eller trott
Den 17 Martil, f. in. 4ö
”att både Regering och Ständer tagit en så nä”ra
del i dessa Penningeverks bestånd, fortfarande
och förvaltning? Är en Nations förtroende
till sin Regering och sin Representation
”af ingen vigt och inga påföljder? Och om det”ta
förtroende är vigtigt, vore det icke vådligt
”att störa det och .gäcka Nahonens förhoppningar
?” Så länge ingen mägtar med skäl
bevisa motsatsen, tyckes nu varande innehaf-;
vare af dessa Disconters Sedlar böra hållas skadeslöse.
Man invänder: Riksens Ständer hafva
aldrig garanterat dessa Sedlar; men om så
Vöre, fordrar ej National-åran, allmänna Crediten
och redlige Medborgares välfärd att de inlösas?
Hvad äro Riksens Ständer annat än Nationens
Fullmägtige, skyldige att verkställa Nationens
önskan? De äro icke dess Förmyndare;
utan måste handla efter den Fullmagt, Nationen
frivilligt och af förtroende, och att de skola
utföra dess talan, gifvit dem. Har nu Nationen
, jag menar Majoriteten eller den , som ägt
och äger Penningar, ansett dessa Sedlar såsom ett
gående Mynt , gällande i handel och vandel ,
man och man emellan ? Ingen lärer neka att
så tillgått, och att knappast någon Medborgare
finnes, som haft Penningar i sina händer,
hvilken icke någon gång emottagit och utgifvit
dessa Sedlar, för lika goda, precist lika
goda, sorn Banquens TransportSedlar
och
om någon skulle finnas, sorn aldrig ägt dessa
Sedlar i sin hand, tvifvelsutan rår han lika så
litet derföre, som den, sorn nu äger dem, och
för öfrigt äro några undantag ingen allmän
regel.
46
Den 17 MartilT f. ni.
Regeringenoch Ständer hafva ju kant detta
förhållande och icke b ott tillåtit, utan genom
offentliga åtgärder stadgat dessa Sedlars
Credit, såsom till ekemp 1 Götha CanalScdlar,
hvilka tillåtits i Uppbörd emottagas. Hvad
gör nu den , som mottager och utgifver 1-  dana Sedlar, hvilka tillåtits i Uppbörd emot*
taaas? Hvad gör nu den , som mottaget och
utgifver sådana Sedlar för lika goda, som Bani
quens, annat än på visst sätt garanterar dem ? ty
det är klart, att annars hade han ej, söm klok
och förståndig, emottagit elfir såsom hederlig
Man utgifvit dem, derest han ej af öfvertygelse
ansett dem förlika göda. Och är ej öfvertygelse,
vilja och beslut detsamma, sorn garanti?
Men är nu en människas öfvertygelse*
beslut och garanti, dåden uttryckes i handling,
annat än i Skrift? är icke en handling mera än
en skrift? Härutaf tyckes vara klart, att både
Regeringen, Riksens Ständer och Nationen,
genom en så kallad tacitus consensus, garanterat
Disconternes Sedlar. När nu, enligt klar Lag
och hvad ännu mer är, enligt allt sundt förnuft,
den, som utgifvit en lörbindelse, den må
nu kallas Assignation eller Obligation , är skyl*;
dig att ansvara för uppfyllandet af sin förbindelse,
så följer häraf lika kl rt, att då dessa
Sedlar gått i hvar Mans hand, bör också hvar
och en bidraga till deras honorerande Eller
är sista *Innehafvaren af dessa Sedlar mera
brottslig, mer skyldig attJida och straffas, än
den förste, andre och tredje, och så vidare?
Böra ej alla, som deltagit i samma gerning, li«i
ka behandlas, då de varit lika delaktige? el»
Den 17 Martti, f. m.
47
ler är det billigt, är det ädeit , att den, sorn
blifvit förledd af de flestas efterdömen, eberdömen
, som man bordt högakta och efterfölja,
straffas och straffas ensam? Är d, t icke ali
mänt bekant , att manga Innehafvare af dessa
papp r, i tid underrättade om faran, hafva ut.
pränHat dem på andra, som, ännu okunnige
derom, hvilade med fullt förtroende vid den
allmänna och enskildta hedern? skola nu dessa
lida och straffas för detta förtroende, och bedragaren
gå fri, glad öfver sin lyckade list?
Flera Medborgare finnas, sorn pä detta sätt
bekommit DiscontSedlar, till och med sedan
Författningen af deh 27 September 1817 utkom.
Ja! i samma stund, som sista Innehafvaren
skulle ensamt lida och straffas , vore en
stor orättvisa mot honom begången, i anseende
till alla dem, som ägt sådana Sedlar, och
Sanction gifven åt den nedriga listen, sorn bedrog
den Redlige och gladdes Öfver sitt bedrageri,
såsom öfver en Triumph. Hvilken af
Eder , mine .Herrar ! skulle finnas, sorn aldrig
ägt dessa Sedlar, eller sorn, den tid de gingo
i allmänna Rörelsen, skulle hafva vägrat att
emottaga dem, han— han fälle den hårda domen
och kaste första stenen.
Efter dessa allmänna Reflectioner öfvergår
jag till egentliga föremålet för mitt Anförande
, nemligen, att granska Utskottens Be^
tänkande. Assignationerne, säga de, skola
fetraxt inlösas, men 3 Procents Obligationerne
innom 5 års tid utan Ränta. Men denna Räa
-
48
Den 17 Martil, /. m.
ta utgör ingenting mindre än nära f af Capi*
talet; utom den betydliga förlust för Innehafvarén,
att ej straxt kunna begagna den; en
förlust kanske vida större än den gifna Rabatten;
icke blott för den Handlande, som behofver
dem i sin rörelse, utan ock för mången
annan, som, i behofvet stadd, nödgas sälja
dem kanhända till 50 å 60 Procent, och
likväl hafva 3 Procents Obligationerne gällt
lika med Assignationerne i handel och vandel.
Eller är den, som emottagit en 3 Procents Obligation,
mera felaktig, än den, som mottagit
en Assignation af samma liand? bägge ägde
de ju samma förtroende till samma Utgifvare,
och den, som nu har en 3 Procents Obligation,
kunde lika lätt äga en Assignation; det är
blott slumpen, och icke dessa Sedlars större
eller mindre Credit, han skulle hafva att tacka
för sin lycka. Eller- månne Utgifvaren af
en falsk Assignation är en Man af större heder,
än Utgifvaren af en falsk Obligation, och
böra derföre hans Sedlar honoreras? När dessa
Obligationer ägt samma förtroende i allmänna
Rörelsen, som Assignationerne och Banquens
TransportSedlar, så bör det hvarken anses o>
klokt eller oredligt, att hafva ägt dem , allraminst
som de, som kunnat och bordt hindra
deras utelöpande, och bättre än han känt deras
hallt, icke blott tillåtit dem, utan ock genom
ofFenteliga åtgärder och gifven decharge
stadgat deras Credit. I alla falla böra de,
som äro lika felaktige, lika behandlas, så vida
det icke är blott en bländande skuggbild, utan
en
Den 17 Martil, f. m.
49
eti verklighet, att vi lefva i ett civiliserad! Samhälle,
der alla äro lika inför Lagen och lika
ansvar skyldige för sina gärningar. Men, säger
man, Assignationerne innehafvas af den
delen af Allmänheten, som minst kan tåla någon
förlust. Förblandar man icke här personen,
sorn aldrig synes, med saktn, sanningen
Och det rätta, som ensamt bör åses? Eller huru
känner inan alla Innehafvare så väl af O-,
bligationer, som af Assignationer? Har man undersökt
hvars och ens förmögenhet ellerCassa?
Vetman då bestämdt att Assignationerne innehafvas
af sådane fattige, hvilka, såsom föremål
för Barmhertighetsverk, förtjena medlidande,
framför 3 Procents Obligationernas Innehafvare?
Otvifvelaktigt finnns hvarken Assignation
ner eller Obligaiioner hos några egenteiigen
fattige eller barmbertighetshjon Det är kännbart,
säger man, för en fattig Torpare eller
Soldat, att förlora rågot på de Assignationer
de förmenas äga. Det kan ej nekas, men är
det mindre kännbart för en fattig Borgare ,
sorn hvarken äger Torp eller Rote att bebo och
tillita, om han förlorar på några 3 Procents
Obligationer, som han aflagt eller bekommit
för att inköpa både förlag och föda för året,
och hvilka han kanske för en ringa penning
hypothicerat för att icke svälta ihjäl. Jag känner
flera sådana fall, emedan Disconterne upphörde
att betala just på den årstid , då Borgaren
skulle inköpa sitt Årsbehof och Torparen
eller Soldaten inbergat sin Årsgröda. Men
huru kan man på blotta suppositioner bygga
Ridd. 0, M. Prot. IV. B. II. Aid. 7, S.
50
Den 17 Marth, /. tu.
så vigfiga Resultater, vigtiga både i moraliskt,
politiskt och oeconomiskt afseende, då det är
fiåga om ingenting mindre, än att upprätthålla
Allmänna Crediten, samt inför en hel Nation
ådagalägga oväldig rättvisa och en ädel
Caracter? Hvad är inconsequence, hvad är
våld och orättvisa, om ej att bland Medborgare,
med lika anspråk och rättigheter, göra
den ena gracer och sanct,onera den andras lidande?
Men antagom till exempel, att 3 Procents
Obligationslnnehafvarne vöre förmögnare
och bättre tå 1 te en förlust, aldrig borde detta
blifva ett antagligt skäl till deras uteslutande
från lika fördelar, sorn Assignationslnnehafvarne;
vore det icke att haft när gilla samma
Principer i Samhälls-läran, som man någon
gång hört anföras af Samhällets största förbry.
tare, som säga: ”Vi göta ej sä ondt, vi söka
”blott att dela lika, ty vi taga af de rika och
”gifva de fattige ” Jag är öfvertygad att hvarken
Assignations- eller 3 Procents ObligationsInnehafvare
skola finna sig vid ett sådant dels
ningssätt serdeles smickrade och tillfredsställde,
de förre emedan de erhålla en nådegåfva, som
de säkert aldrig med sådana vilkor önskat och
begärt, de sednare , emedan de härutinnan se
intet annat än mannamohn, hittills alldeles oerhörd
och ännu aldrig utöfvad af de enväldigaste
Curatorer , och äro icke Riksens Ständer
här att anse såsom Curatorér, de der opartiskt
och efter samvete böra lika vårda alla
sina Creditorers bästa ?
Men kan man handla mera partiskt och
Dett 17 Marth, f. ttt.
egenmägtigt, än att, Creditortme ohordan, offenteligen
till en del Borgenärer utbetala fulla
Summan genast, medan man rabatterar från
den andra circa en sjettedel , utan ock, hvilket
är för många långt värre^, betager dem
friheten att genast få begagna sina penningar,
en omständighet, endast och allenast fördelaktig
för Procentaren, men som säkert skall för
många göra töilusten drygare, än den kanske
någonsin blifvit vid en ordentelig Coneours»
Hade man besinnat allt detta j hade mart
mer lyssnat till den lugna pröfningens och
billighetens rosi;, än till skriket, ensidigheten
och egennyttan 5 aldrig hade man kunnat
falla på Förslag, sorn , lindrigast sagdt,
äro blotta half_mesurer. Inbillar man sig, a.tt
man härmed lugnat sinnena , då känner man
allt för litet människan j ty skola icke alla
Obligationers Innehafvare klaga, och klaga
högt öfver våld och orättvisa, under det den,
som ägt Assignationer, antingen hemligen gör
sig glad på de förras bekostnad, eller ock kanske
offenteligen, för att synas liberal Och deltagande,
förenar sig i de förres klagomål? Sådan
är människan j hon tiger med det goda af
elakhet, hon klagar öfver det onda af lättsinnighet.
Skall man icke fråga, och fråga med
skäl, hvarföre dessa half-mesurer, hvarföre
ibland lika Fordringsägare , lika missledde af
det allmänna förtroendet och nu mera lika
felaktige, hjelpa och lösslappa d^n ena, medan
man griper och straffar den andra? Vi äro
ju alla Bröder, vi vandre på deras grafvar,
för hvilka ett handslag var mer än eo
52
Den 17 Martil, f, ml
skrift, hvilkas Ja var ett trofast löffe och
hvilkas Nej ett bestämdt afslag; och vi vi,
deras afkomlingar, skulle till den grad hafva
vanslägtats, att vi icke en gång offenteligen
vilja erkänna heliga förbindelser ? Visserligen
hade det varit hårdt och illiberalt , om Dis-'
conterne kommit att behandlas såsom enskilte
Concourser; men då hade man åtminstone
handlat consequent och efter någon prin-j
eipe. Sådant handlingssätt kan Politiquen någongång
tillåta sig, men SamhällsLagen kan
aldrig godkänna dessa magtspråk Medborgare
emellan. Derföre, ehvad beslut Höglofl. Ridderskapet
och Adeln än må taga, rörande dessa
Discontverk; så vaktorn oss för half-meJ
surer, sorn äro lika skadlige för det allmänna
som cnskilta förtroendet, och framför allt göxom
alla lika rätt. Ehvad Resultatet än må blifva,
så gifves det blott tvänne användbare Alternativer,
där alla få begagna samma rätt, nemligen
att dessa Discont-inrättningar antingen
behandlas som enskilte Concourser , då alla
Fordringsägare få lika lida och plikta för sitt
förtroende, eller ock att DiscontSedlarne, utan
afseende på om de gå med eller utan Ränta, genast
inlösas antingen af Banquen eller hellst af
RiksgäldsContoiret. Det förra torde nu synas
bevist vara hårdt och stridande mot rättsbegrepp
och billighetens fordringar; det sednare
är kanske både klokt och värdigt en öfver
alla småsinnets, egennyttans och afundens
ingifvelser upphöjd Representation. Då vi
handla i Nationens namn, låtom oss handla
Nationen värdigt 3 elen följer oss med sina blicj
Den 17 Martil, /. m.
53
kar och spänd är dess uppmärksamhet Varom
rättvise, ty stark är dess känsla för det rätta.
Önska vi att Nationen skall hysa aktning och
förtroende till våra åtgärder, så byggom ej
våra beslut på ensidiga åsigter, osäkra snppositioner,
egennytta och mannamohn. I vårt
handlingssätt tror den enskilte Medborgaren
sig finna ett stort exempel, och ve oss den
6tund detta exempel skulle jäfva Förnuftets
lag, hederns känsla och billighetens fordringar.
Jag äger hvarken Assignationer eller Obligationer
och ifrar ej för enskild vinning, men
jag äger känsla af heder och billighet, och jag
nitälskar för den tankan: att utom allmänt
väl, finnes intet enskilt. Det är möjligt, att
man skall ogilla och misstyda mina åsigter,
men det skall icke ett ögonblick rubba mitt
lugn3 jag har följt min öfvertygelse, jag har
talat för Nationens ära och Medborgares inbördes
förtroende.
Herr von Schantz, Jfvar Fredric Gabriel,
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Då jag med Höglofl. Stafs- och BancoUtskotten
delar enahanda tanka, om nödvändigheten,
att, för det allmänna bästa skull, Staten
bör öfvertaga utredningen af FilialDisconterne,
såsom Kjelfve oförmögne att fullgöra sina förbindelser
och så alldeles utan Credit, att utredning
på egen hand blefve dem omöjlig an
-
54
Den 17 Martii, f. m.
norlanda , än med den oberäkneligaste förlust
för det Allmänna och Enskilta , tror jag likväl
att verkställigheten at utredningen kan , utan
Banquens eller Statens förlust, ske på ett sätt,
som blir mera nyttigt för det Allmänna och
mägtigt att häfva den svara olägenhet, som af
Disconternes oförmögenhet i allmänna rörelsen
redan så känbart inträffat, samt förekomma de
framtida foljderne deraf.
Utaf de, Högloflige Utskottens Betänkande
följaktiga Calculer finnes , att Malmö och
Götha CanalDisconters Skulder, genom Assignationer
och TreprocentsLån , utgöra tillsammans
omkring 4,700,000, hvilka i en hast blifvit
satta utur allmänna Rörelsen, och när man
härtill lägger Götheborgs Disconts lika beskaffade
SkuldSumma , r,183,000, utgör detta en
PenningeSumma, hvilken, oaktadt dess egenskap
af privat Skuld, likväl varit i allmänna
Rörelsen lika gångbart med BancoSedeln, alltid
gör en betydlig saknad af Penninge-tillgång
i det Allmänna.
Om det är skadligt, att obetänkt innom
en kort tid sätta i omlopp fen Penninge-nume.
raire utöfver det för Rörelsen vanliga behof,
så blir det förderfligt att hastigt minska en
utelöpande PenningeSumma. Sanningen deraf
är bestyrkt genom redan inträffade händelser
och följlerna af ett fortfarande kunna knappast
beräknas. Jag tror derföre, att man , så
foit sig göra låter, bör, till bibehållande af
allmänna Crediten, och till underlättande af
Den 17 Martil, f. m.
55
möjligheten för Enskilte att fullgöra sina förbindelser,
sätta denna nu hvilande Numeraire
at omkring 5,900,000 R:dr åter i omlopp,
derigenom att Banquen genast eller innom
korrt tid inlöser med sina Sedlar Disconternes
alla Assignationer och TreprocentsSkulder,
likväl de sednare med någon Rabatt.
Ingen skall billigtvis finna, att en Rabatt
är å Statens eller Banquens sida obillig att
bjuda , ty i Disconternes medellösa Concourstillsiånd,
sådant som det efter Calculerna visar
sig, är en förlust redan gifven om Disconterne
skulle sjelfve liquidera, och vid en fullkomlig
Concours-behandling skulle denna förlust
obestrideligen blitva än större, utom det att
tidsutdrägten skulle för hvarje Borgenär blifva
kännbar- Då redan , efter hvad kändt är,
en Rabatt af minst 25 procent på 3 procentspapperen
emellan Enskilte ägt rum, skulle
säkert en än större uppkomma äfven om
den plan antages, som de Högloflige Utskotten
föreslagit; ty det är ej öfverensstämmande
med aila Enskiltas ceconomiska ställning,
äfven om afseende ej göres å den förlorade
Räntan, att i 5 år vänta på full betalning af
Capitalet. De flesta behöfva använda detsamma
genast, och blifva nödsakade att till Spen
culanter sälja det med ett afdrag af 30 å 40
Procent. Vinsten faller i några få Enskiltas
händer, och mängden gör en opåräknad betydlig
förlust. Om, ibland hundrade Innehafvare
af TreprocentsSedlar, tio insatt pennin
-
56
Den 17 Martil, /. »7.
gpjrne på Speculation, att hafva dem stående
till begagnande af mera lönande Tnnsactioner,
hafva nittio antingen emottagit dem sam
contanta Penningar, eller insatt dem, för att
tinder en kort tid hafva någon Ränta, tills
Penningarne skolat ovilkorligen användas för
bestämda Utgifter, eller till dess de kunnat på
säkert sätt lagligen förräntas.
Man får derföre ej anse alla Innehafvare
af TreprocentsSedlar såsom girige Capitalister
eller Speculanter, hvilkas dörlust man är ber
nägen och tror sig hafva rätt att glädas åt.
Tvärtom tror jag Pluraliteten böra anses såsom
ganska oskyldiga Creditorer, hvilkas li/
dande man bör söka att lindra så vidt sig gö,'
ra låter.
Nu, då det är en gifven sak, att Disconternes
Creditorer ovilkorligen skola förlora,
utredningen må företagas huru som hel 1st,
samt största delen af dem ej, utan ett känn- ,
bart lidande, kunna vänta de föreslagna fem
utredningsåien , på hvilka de, genom saknad
laglig Ränta å sina Capitaler, förlora 18 Procent,
är det ganska säkert att de hellre vidkännas
denna förlust genast, och kanske tacksamt
ännu eftergifva a Procent , så att ds
med 20 Procents ren förlust genast finna sig
mera belåtna , än med vänlningstiden , under
hvilken man ej så noga vet, hvilka händelser
som kunna inträffa, föreslås att alla
Malmö och Götha CanalDisconternes TreprocentsLån
böra genast med 20 Procents afdrag
Den 17 Martil, f. m.
57
infrias. I afseende på Götheborgs Discont är
förhållandet annorlunda så vida sjelfva Discont-tillgångarne
medgiiva 6 Procents Ränta ,
i hvilket fall de genast till fulla beloppet kunna
inlösas.
Att det är både Riksens Ständers rätt att
föreskrifva de vilkor, med hvilka utredningen
skall ske , och att afdraget hvarken är öfverdrifvet
eller obilligt, tror jag vara solklart ;
men då denna Disconternes utredning handteras
såsom ett Concoursmål, bör äfven- den,
till den 1. October 1817, då bétalningarne
upphörde, upplupna Räntan Sedel-Innehafvarne
till godo beräknas , helst dem, sorn hafva
yngre eller äldre Sedlar, annars ej sker lika
rätt, hvilket skulle vara likaså obilligt, sorn
olagligt. \
Följderna af den föreslagna Liqviden skulle
blifva, att den nu stillaliggande PenningeSumman
, hvars hvila varit högst skadlig, återkomme
i rörelsen, för att, genom de utestående
DiscontLånen, småningom och med mindre
känning lör den allmänna PenningeTransactionen
åter ingå och försvinna, att all agiotering
och vingleri med de annars utgifvande
Annuiteter eller Statsobligationer förekommes ,
samt lidande för den Enskilte så långt möjligt
vöre undanröjdes.
Det återstår nu att genom Calcul visa,
det den föreslagna Operationen icke medför
någon förlust för Banquen , åtminstone ej så
58 Den 17 Martti, f. m,
betydlig, att den på något sätt rubbar dess
af mig kända soliditet. Jag skall bjuda till att
uppgöra dtnna Calcul , så godt som jag förstår,
och efter det begrepp jag fattat om de
Calculer, hvilka åtfölja Utskottens Betänkande.
Debet.
Malmö och Götha Canal - Disconters utelöpande
Assignationer göra sammanlag
de
7 37j687-' 46: 2.
Dessa Verks TreProcents
Skulder
. . . 3»924j468: 4: 4-
Creditive Skulder till Ban
quen
. . . ♦ i>799?99s: 31* 11.
Summa 6,462,148: 34: 5.
Credit.
Afskrifves 2e Procent å
TreprocentsSkulderna . 784,953: 28: 10.
Disconternes utestående
Fordringar med löpan
de Räntor till den 1. Januari»
1823, efter Utskottens
Calcul . • 5,537,61®: 7: 10.
Contant behållning 6amt
förmodad tillgång . 162,706: 36: 4.
Summa 6,485,270: 24: _
När nu afdrages Debet
Summa
. . . 6,462,148: 34: 5.
Visar sig ett öfverskott af 23,121: 37: 7.
Den 17 Martil, /. m.
59
Hvarigenom detta Liqvidations-sätt,
när härtill
lägges de af Utskotten
beräknade brister . 761,831: 28: 3.
Blir till en Summa af R:dr 784>953: I7t i°-
förmånligare för Staten eller Barquen, än det
af Utskotten föreslagna , utan att för Disconternes
Borgenärer, på det hela betraktadt, medföra
större förlust; men väl den för dem och
det Allmänna stora fördelen, att genast kunna
disponera behållningen.
v-r
Den Ränteförlust, man kunde tänka sig
möjeligen inträffa på Förskottet, lär försvinna ,
då 3 Procents Ränta, som är Banquens vanliga
beräkning på temporaira Lån, i det närmaste
uppgå till den Summa, som i Utskottens
Calcul är upptagen såsom brist, och då
blir förhållandet för Banquen i det ena och
andra fallet lika, och kanske, genom den nu
föreslagna Operationen, så mycket bättre, att
upplupne Räntan till den 1. sistledne October,
hvilken jag ej kan calcul era , men som troligen
ej uppgår öfver ett år för hela Summan,
sammanlagd genom öfverskottet ersättes.
Då jag sålunda uppgjort en annan plan ,
än Utskotten föreslagit och jag tror ett närmare
öfvervägande af detta ämne vara nödig,
hemställer jag ödmjukast , om ej Höglofl. Utskottens
Betänkande bör återremitteras.
53
Den 11 Martil, f. m.
Friherre Boye, Ludwig: I fortsättning af
det bemödande jag, dels genom tryckta Skrifter,
dels såsom Representant vid 1815 års
Riksdag, förut användt till motarbetande af de
Penninge-IndragningsPrinciper, hvilka jag; ansett
allmänt skadlige; tror jag min pligt vara,
att äfven nu höja min röst emot dem. Jag
skulle icke annars göra det; emedan jag tycker
mig finna, att det motstånd, som ligger i
sjelfva Opinionen, är ändå nästan så starkt det
kan Vara.
För hvarje Talare i detta ämne är det serdeles
olördelaktigt, att det sammansatta Statsoch
BancoUt».kottet sönderdelat den kedja af
Finance-ämnen, som var i ett sammanhang intagen
i Kongl. Maj ts Nådiga Proposition, angående
Financen , och gifvit oss särskildt Be;
tänkande i frågan om DiscontPapperen, innan
vi ännu veta, huru Utskottet tänker i de öfriga
Finance-frågorna. Det ofördelaktiga ligger
deri, att då man i detta Betänkande ser en så
stark Indragning vara föreslagen, att den ger
billig truktan för dess följder, man icke vet
otn eller huru vida den Finance-plan , som vi
hafva att af Utskottet förvänta, till äfventyrs
kan innehålla Förslag till en motsvarande Pen;
ninge-utsläppning i annor väg; samt icke heller
få, såsom Riksdagsman, lemna sig till ett
enskilt förlitande på hvad man icke ännu kän;
mer, på den omtanka till skälig motvigt af
hvad här föreslås, som Utskottet torde hafva
sig förbehållen att framdeles Oss meddela; så
nödgas man behandla Betänkandet med en,
Den 17 Martiin f. m. 6 i
kanhända annars icke nödvändig , alfvarsamhet,
och kan då också lätt hänföras af sin känsla
till för mycken varma i ämnet. Det är möjligt
, att jag, i det Anförande jag nu går att
uppläsa, fallit i detta fel; men i sådan händeldelse
begär jag öfverseende derför, tili fördel
för min välmening; och skall då, om och näc
Utskottet lemnar oss någon lyckligare upplysning
o:n dess tankar i det hela, gerna vara
den första att sjelf rätta mitt fel.
Härefter uppläste Friherre Boye följande
skrifteliga Anförande :
Riksdagskallelsen och det Tal från Thronen,
hvarmed denna Riksdag öppnades*, uppgifva
anledningen till vår sammanvaro, och bestämma
ändamålet för vår verksamhet. Anledningen
var Discont-papperens fall i Credit;
och änclamåiet är, att afhjelpa den förlägenhet,
som derpå följt för hela Nationen, bestå;
ende i den lucka lör Mymbehofvet, som uppkommit
derigenom, att Discont-papperens kraft,
såsom Mynt valuta, blifvit suspenderad.
Om denna anledning och detta ändamål
påminner jag derföre, att allmänna ordet: förlägenhet
kali lämpas till olika fall; och derfö-i
re , att jag tror mig hafva förmärkt, det Pen.
ningelnteresset  detta mägtiga Interesse, öfver
hvilket Näringarne länge beklagat sig  .
vill, att med förlägenhet skall endast böra förstås
bekymret deröfver, att Penningebristen
icke ännu är gtor nog; såsom efter hvars för
-
Den 17 Mertil, /. m.
hållande, det så kallade Myntvärdet blott skall
kunna beräknas.
Denna urskiljning emellan beskaffenheten,
af den förlägenhet, som vi rätteligen hafva
att afhjelpa, och den förlägenhet, sorn man
synes vilja gifva oss i stälfet, är likväl angelägen;
emedan ett misstag deri lätteligen kunde
hänföra oss att göra motsatsen af hvad vi
böra göra, hvaraf skulle följa , att vår belägenhet,
i stället för att afhjelpas , skulle förvärras.
Utskottet medgifver 1 sitt Betänkande, att
Discotlt-papperen ingått i RörelseCäpitalfit, samt
utgjort en del deraf; och man kan . tillägga,
att de ännu utgöra det; ty ännu Hoppas Pu-,
bliken på deras återfående, och LiqVidema
man och man emellan äro derföre Llott uppskjutne
endast till Riksdagens slut. Om , då
Utskottet tillstyrkt deras borttagande på en
gång, Utskottet kommit att glömma orättvisan
o;h faran deraf, så är det här stället att påminna
dérom.
I vanlig Concoursväg äga Gäldenärens As-'
signationer icke bättre rätt, än hans Reverser;
och ända hittills har man erkänt, att då man
försätter tvänne lika rätts ägande Borgenärer i
sådan olikhet i fördelar, att man ger den en»
hvad man nekar den andra , så afviker man
från både Lag och rättvisa. Utskottet har likväl
godtyckligen förklarat alla Innehafvarne
»f FilialDisconternas Assignationer böra genast
Den r 7 Martti, /. tn.
63
få dem betalte; di deremot Fordringsägare för
3 ProcentsScdlar, och pä Afskrilnings- räkningen,
böra ätnöjas med en , på tern ärs tid utställd
betalning , samt böra all Ränta förlora.
Till skäl tor ett sådant tillstyrkande åberopar
Utskottet en nödvändig omsorg för allmänt
val: och vi böra då tillse, huru dermed sig förhåller.
Begreppen om allmänt väl kunna vara
olika, och kunna förändras; men Nationen synes
vara berättigad att tro på de begrepp, som
i sista RiksdagsBeslut voio antagne. Der förklarades,
att allmänt väl fordrade, det RörelseCapitalet
förblef så stort det var; och derpå
gafs Nationen det mäst högtidliga löfte. Att
RörelseCapitalet nu är lika stort, som det vid
sista Riksdags slut var, lärer väl ändå icke
kunna sägas ; ty om också de ansenliga Summor,
som till Banquen ingått i Räntor för Fastighets~
och EffectLån, samt vinst af RiksDisconten
, icke få anses såsom förlorade för
RörelseCapitalet; om man ej får antaga, att
mera än 600,coo R:dr Banco af Malmö Disconts
fordringar blifvit, sedan sista Riksdag,
mera indrifne än utlånfe; så kan man Icke neka
skälig trovärdighet åt den uppgift en Ledamot
i CanalDisconten , Herr CommerceRådet
Santesson, lemnat Allmänheten derom, att blott
sedan Maji Månad 1816 har CanalDisconten
förminskat sitt Utlåningsbelopp med icke mindre
än 1,300,000 R:dr Banco. Götheborgs Discont
har under samma tid likaledes med ansenliga
Summor förminskat dess Utlåningar;
64
Dm t 7 Martil, f. m.
och blott genom jemnförelse med TullSpecialerne
på varor, som inkommit från Finland mera,
än som dit utgått, finner man en bevisad anledning
att ändå betydligare Summor af vårt
Pappersmynt blifvit dit öfverflyttade. Vid detta
fölhållande, och efter så starka indragningar,
har Nationen till äfventyrs haft en skälig
rätt att tro, det Utskottet bordt anse allmänt
väl fordra RörelseCapitalets vidmagthållande
vid dess varande storlek 5 eller att af Utskottet
vänta åtminstone så mycken aktning för
nyssnämnde löfte, attoni en Indragning skulle
ske, den blef måttlig, och företogs efterhand,
icke på ett brådstörtande sätt.
Utskottet begär likväl nu, att 3 Procents»
Sedlarne , uppgående till ett belopp af omkring
4 Millioner, skall på en gäng Nationen
fråntagas. Af den framställning , sorn, i
sammanhang dermed , göres, nemligen, att 3
FrocentsSedlarnes belopp skulle i fem år, till
en femtedel hvarje år, betalas, kan den enfaldiga
delen af Allmänheten lätt förvillas att
tro, att hvad nu Rörelsen fråntogs, skulle på
sådant sätt, innom fem år, till Rörelsen återgifvas;
men från denna förvillelse -skall Allmänheten
snart återkomma, när hon påminner
sig, att, enligt hvad Betänkandet tillika utsätter,
en femtedel af FilialDisconternes alla utestående
Fordringar skall, med upplöpande RänJ
ta, årligen inbetalas i BancoSedlar, hvaraf
sig visar , att icke mera årligen till Rörelsen
för 3 ProcentsSedlarne åtcrgafs, än som årligen,
Den 17 Martil, f m.
65
gen, ftån rörelsen, af Lånhafvare inbetaltesj
så att af de nu indragande Millioner icke en enda
Skilling komme att till rörelsen återställas
Allmänna
Lagen bjuder, att Gäld får mot
Gäld qvittas. I frågor oin Gäldenärers rätt att
med 3ProcentsSediar sine skulder till Disconterne
betala, hafva Domstolarne redan tillämpat
Lagen; och genom Voteringsbeslut har
Högloflige Ridderskapet och Adeln ådagalagt
sin alltid visade håg att vidmagthålla Lagens
helgd; men af alla dessa band har Utskottet
icke ansett sig hindradt, att begära, det fordringsägarne
väl må njuta denna rätt, men må
tvingas att den serskilt betala med 15 Procents
Rabatt på deras fordringar; hvaraf följden naturligtvis
skulle blifva, att de Statspapper , som
af Staten sjelf åsättas ett sådant agio, också
skulle', såsom ett sålunda gilladt nytt föremål
för agiotagen, troligen i Allmänheten komma
gtt vidkännas ett vida större.
Då FilialDisconterne inrättades, var egen-,
teliga ändamålet att, till uppmuntran åt Industrien,
lemna Allmänheten en lätt penningetillgångmen
visserligen icke att ensamt gynna
ActieÄgarne: Och Disconternes bibehållande
till slutet af deras Octroyer var således en
rätt, mera tillhörig Allmänheten, än ActieÄgarne.
Nu har likväl Utskottet funnit, attalia
tre Disconterne böra Allmänheten fråntagas;
utan att man just inser, hvarken hvarigenom
Allmänheten förverkat sin rätt, eller hvilken
Ridd, 0, Ad. Prot, IV. B. II. Afd, 9, 10.
66
Den 17 Martii, f, ni.
anledning Utskottet haft att tro, det Allmänheten
skulle, mindre nu än förr, vara i behof
af dessa allmänna Låne-biträden.
Att Utskottet verkeligeti trott på stora fördelar,
att vinna, genom alla des a Förslag,
kan man sluta deraf, att Utskottet ansett sig
icke kunna betala dem för dyrt. Uppoffring
af allmänna rättsbegreppens värde, af LagetiS
helgd, af Allmänhetens förlitande till rättskaffenhet
i Statens handlingar, till redlighet i
Ständers löften ; ja ! med ett ord, af sjelfva
dessa Grundvalar för allmänna säkerheten,
uppoffringen af allt detta har ansetts icke vara
för mycket; och Utskottet har, under erkän*
nande att till verkställigheten behöfdes en Lex
in Casu, icke heller tvekat, att äfven föreslå dem
Dét störa företräde, som Utskottet sjelf ger
åt resultaterne af Betänkandet, framför de resultater
, som skulle inträffa, om Disconternes
alla liqvider bänvistes till ConcoursDomaren,
kan jag för min del ingalunda erkänna. Är
det en hårdhet mot Nationen, att, i dess närvarande
belägenhet, på en gång borttaga ert
ansenlig del af RörelseCapitalet, så är denna
hårdhet alldeles likadan i båda fallen. Är
det möjligt för Banquen , att årligen indrifva
en femtedel af Disconterms fordringar, för att
dermed betala er. femtedel af Trep^ocentsS. dlarne;
Så vore också möjligheten likadan för
ConcoursMassans Curatorer. Klokheten att icke,
genom för myckcrt brådska, sjelf göra fordringarnes
indrifvande omöjelig , hade likaså väl
Del t 17 Martil, /. ni.
67
tillbakahållit Curatoretne från försöket att annorledes,
än efter hand, verkställa incasserander,
sorn hon nu skulie återhålla Banquend
Och vid ansträngningarnes gräns, VOre det alltid
för Gäldenären likgiltigt, om hans ofärd befalles
af Banquen, eller befalldes af Curatorer»
Den enda fördel (framför Concours tillståndet),
som Betänkandet medför, består deri, att As»
signationerne genast infrias; men derföre pligtar
Allmänheten med förlust af 3:ne Disconter;
och hvad Assignatiönernes ägare vinna, det
förlora TreprocentSedlarnes.
Ridderskapets och Adelns fleste Herrar Ledamöter
känna tillståndet i Landet; och ärö
sjelfve bäst i tillfälle att bedomina , hurudant
det skulle blifva efter en penninge - förminska
ning af denna ansenlighet; synnerligen i de prö*
vincet, där knappast något annat Myni finnes,,
än Discontpapper. Ingen man , tillgifven san»
ningen, lärer neka att Pertningebristen är vida.
Svårare nu, än deri var år 1815. jag torde
då få föra Riiiderskapct och Adeln till minrtes
det yttrande tiil detta Stånds Protocoll, Sorti
Landshöfdingen i Malmö, Friherre af Klinteberg
den 29 Maj berörde år afgaf, i frågan
Om TreproCentSedlarnes indragning; ett yttrande,
på hvars sanning i uppgifter ingert då
tviflade, och än mindre nU lärer tvifla» ”AlLi
männa penningebristen, sade han, är beklägeligen
för väl känd , för att behöfva någötl dataillerad
visshet. Med allt det anspråk DisCOtl*
ten har att göra på executiva åtgärders verksamhet,
för indrifvande af Discontens LånesUtfl
-
§8
Den 17 Martil, j. m.
”mor, skulle 1 tidens närvarande skick» ej minsta
effect å Penninge-tillgångar åstadkommas
”genom Lagsökningar, UtmätningsAuctioner
”och Bysättningar. AuctionsKamrarne skulle
”ej kunna anskaffa tillräckliga ruin för Pan”ter
, oeh ej heller vanliga ställen förslå, för
”Gäldenärers bysättning. Jag hvarken kan el”ler
bör göra Taflan så ryslig, som den skulle
”komma att visa sig, derest inställelsen af Tre”prooentsSedlarne
skulle så fortskyndas, som
”Betänkandet projecterar, med mindre att om”tankan
tillika fästes på någon tillräcklig Fond
”för de utevarande Sedlarnes inlösen.”
Sådan var, mine Herrar ! den beskrifning
på allmänna tillståndet i Skåne, soni gais oss
af den Embetsman, hvilken var närmast i tillfälle
att känna det; och likväl vill man nu,
att, sedan tillståndet sjunkit djupare i iörlägtnhet
, vi skola på en gång , både till stor
del förminska RörelseCapitalet, och äfven borttaga
de Lane anstalter, hvarest något biträde för
Gäidenärerne kunde sökas; men likafullt fordra,
det alla Gäldenärer skola innom fem år deras
Skulder till Disconterne till fullo inbetala.
Följderne, som dessa Förslags antagande
skulle medföra, äro ingalunda svåra att förut-:
se. A-lla KronoUtlagor beräknade, då Nation
nen åtog sig dem efter då varande Penninge-i
tillgångar, skulle, liksom alla enskilta Skulder,
indirect fördubblas. Procenteriet skulle sti»
ga till en höjd, mägtig att förqväfva Indu.
ftrien. Jorden skulle, genom Kronoutskylder-;
Den 17 Martii, f. ml
res tyngd och FörlagsRäntans dyrhet, falla
till vanvärde, att hågfällas ingen annan än
Fordringsägaren, som tog den för så litet han
ville, sedan ExecutionsLagarne af sjelfva nöden
förvandlades till PlundringsLagar. Narin-:
gärne skulle aftyna, Productionen förminskas
allt mer och mer; samt, i slutföljd, Populationen
aftaga. Snart skulle också FordringsäJ
garre sjelive dela Allmänhetens öde, då Rän*
tor på inteckn^de Capital icke mera ingingo;
och ingen annan Inteckning blef god, än cLn
första.
Och det är dessa Förslag, som Utskottet
kallar: ”att afhjelpa Panninge-förlägenheten
och afböja Allmänhetens olyckorMå mig
likväl tillåtas att fråga : Hvilken större förlägenhet,
hvilka stöire allmänna olyckor kunna
vara att befara , än just de , som ligga ovilkorligen
innom Betänkandets egna Resultater ?
Man säger oss, att allt detta skall vara
nödvändigt till förbättring i Myntvärdet;
men jag irågar: förbättras då Myntet derigenorn
, att Nationen nedtryckes under bekymmer
och bördor? och är då Myntets förbättrande,
om det också icke rakt motverkades af
allt, som verkar menligt på Productionen, _
är det också nödvändigare än Nationens räddning,
under ett tillstånd, som snart skulle bringa
den stora massan af Näringsidkare till förtviflan?
När man eftersinnar, att Myntvärdet
på nio år icke varit bättre än det nu är;
när man besinnar, att under denna tid hafva
7©
Den 17 Martil , f. tn.
RronoUtlagorne blifvit förhöjda , Embetsmanpens
Loner förökade , och nästan alla de Köpe-
och LåneTransdCtioner tillkomna, för hvilka
penningar nu kunqa fordras; och när man
vidare betänker , att vid allt detta har det
just varit till ersättning för Myntets kända fäll
i värde, sorn i aila dessa förhållanden , alla
Summor blifvit stö>re; så tror man sig berättigad
att fråga : Är d t billigt, är det rättvist,
att Myntvärdet förbättras utöfver __hvad det
var, då ersättningen sålunda gafs? Är det billigt
att det sker på deras bekostnad , hvilka
sålunda redan en gång gifvit ersättningen , men
nu skulle behandlas, som vore den icke gifven ?
Nej, mine Herrar! är allt detta icke billighet,
icke rättvisa , så är det icke heller klokhet.
Aro KronoUtlagOrne icke mera tillräeklige för
Statens behof, så höjom dem frivilligt , om vi
kunna; men lemnorn dessa RestrictionsSystemers
indirecta fördubblings- operationer; och vi
skola åtminstone bespara oss fördubblingen i
sådana förhållanden, der rich icke är nödvändig.
Den är alltid skadlig i allmänna PenItingeRäntan
: Och den är visserligen icke nödvändig
i förhållande till ensk Ida Gäldenärer ,
de der dock, man må säga hvad man vill, äga
någon billig fordran på äfven ett oeconotniskt
beskydd af Staten,
Att hindra Nationens brådstörtande i ett
artificiel armod, är Ständernas första pligt i
äfven derföre, att af Nationens ceconomiska
tillstånd beror hufvudsakligast hennes känsla
för sjelfständighet och frihet. — Tiggaren var
Den 17, Martil f. m.
7*
alltid de facto Slaf, och Slafven ägde ännu
aldrig något Fädernesland att hvarken älska
dier lörsvara.
Jag fullgör alltså min pligt , såsom Riksdagsman,
då jag härmed har den äran ödmjuk
k^st tillstyrka, det ifrågavarande Betänkande
må te till alla delar ogillas.
Man fo-örar, kanhända, att, då jag ogillar
ett Förslag, jag bör uppgifva ett annat:
j'Jg går att göra det.
Angående Allmänhetens fordran, det DiscontPr
pperen matte af Ständerne upprätthållas,
har jag en tanka, rom grundar s:g i min rättskänsla
, och jag anhåller att få framlägga den.
Jag vet att Ständerne icke utfärdat någon formlig
Garantie för dem; och jag sätter icke i
tvifvelsmål hvad en värd Ledamot af detta
Stånd har sagt, nemligen: att då vid r 812
års Riksdag, en Lag begärdes, som skulle fästa
samma straff vid efterapning af DiscontPapper,
som vid förfalskning af Banquens Sedlar,
så hade Ständerne sådant afslagit, på dea
grund, att DiscontPapperen icke voro Mynt;
jnen hvad det förra skälet angår, så tror jag,
att i de mångfaldiga åtgärder, som Lagstiftande
och Executiva Magterne vidtagit, för
att inleda Publiken i förtroende till dessa Papper
; äfvensom i sjelfva sättet af det fall de
gjort, ligger för Staten en moralisk förbindelse
till ersättning, en förbindelse, äfven så helig,
sora någon formlig Garantie, emedan jag
72
Den 17 Martil, f. un
alltid tror , att den, sorn annors skada vållar ,
bör den ock. upprätta. Betr,Ätande åter det yttrande,
angående de.-sa Pappet, som Ständerne
lagt till skäl för deras beslut i ett annat ämne
; så kan det ingalunda anses hafva utgjort
någon varning för Publiquen, dådet aldrig blifvit
genom nå ron Kungörelse Publiquen meddeladt
De åtgärder , ifrån hvilka jag anser
ersättnings-ansvaret uppkomma , äro, å Lag-i
stiftande Magtens sida, att hafva tillåtit DiscontPapperens
tillvarelse, såsom Mynrvaluter;
och att hafva iklädt sig Controllering^vården
å Disconternes förvaltning, men densamma,
genom sina Revisorer , icke bättre uppfyllt,
än att den missförvaltning kunnat både föröfvas
och dö'jas, som gaf anledning till Pap;
perens suspension; ett sätt att controllera, för
hvilket Allmänheten alltid äger en moralisk
rätt att vänta ersättning af Ständerne; ehvad
de finna för godt att deras rätt emot Revisorerne
efterskänka eller ej: och, å Executiva
Magtens sida åter, att hafva lemnat tillstånd
till r n dt l DiscontPitppers emottagande i Krono-’
Uppbörden , att hafva år 1S 15 med ansenliga
bidrag- undersiödt en annan del af Discont»
Papperens 1 ångbarhet i allmänna Rörelsen: anstalter,
hvilka naturligtvis skulle gifva Allmänheten
det begr pp. att dessa Papper voro
StatsPapper ; samt ändtligen att hafva ej allenast
sönderbrutit de^sa pappers Credit, innan
den ännu var hos Allmänheten förlorad i utan
äfven satt sig i besittning af Malmö Discont®
en del tillgångar, och dem disponerat.
Den 17 Martu, f. m.
73
Dessa åtgärder hafva ägt deras skäliga
orsak i tidernas omständigheter , och deras
ändamål i allmänt välj vi äro skyldige att
med djup vördnad och tacksamhet erkänna det.
Men deras verkan på d<*n enskilte mannens
rätt, har derföre icke varit mindre och fö Ija kteligen
icke heller den moraliska förbindelse
till ersättning , som dem åtföljt. Från denna förbindelse
kunna Ständerne intaga sig, genom
ett beslut af Magt; men d t skulle aldrig blifva
ett af Rätt; och jag kan ali sä det icke tillstyrka
När jag det åter icke kan , så måste
jag tillstyrks, att Discontpapperen åter försätt
tas i deras förra Credit, hvilket också synes vara
enda medlet att föllägenheten afhjelpa.
Jag äbkar icke Dbconter, emedan jag an^
ser en af de största orsaker till vår Ftnanciella
oreda hafva legat i Disconternes Procenteri
väsende; men då deras afskaffande icke torde
kunna företagas utan i sammanhang med ett ombyte
af FinanceSysteme, som icke synes vara
på ännu kan hända lång tid att förvänta eller
hoppas; så måste jag anse dem tills vidare för
ett nödvändigt ondt, och jag tror således icke,
att man, utan våda för Näringarnes verksamhet,
kan borttaga tre Disconter utan att gifva andra
Låneanstalter i stället, eller också gifva åt RiksDiscontens
Fond en förökning, som åter, efter
min tanka , vore bättre använd om den gafs i
RiksgäldsSedlar, och anställdes såsom serskild
Discont åt de Provincer, hvilka annars skulle
på en gång både sättas i större behof af Läs
nebiträden, och likväl dem fråntagas.
74
Dm i ^ Marin, f. m.
Om vårt fel vid iSoö års Riksdag var att
förvandla vårt dä redan för långt utsträckta
Statscredit System? till ett Baneocredit-Systeme;
och om vårt (el vid 1809 års Riksdag var, att
genom den onödiga Peri n i n g e förö k n i ng , sorn
Götha CanalOiscont med allt för mycken bråd.
ska , satte i omlo: p, gifva ät vårt BancocreditSysteme
en -förda; flighot , sorn , genom utvidgande
af TreProcents Sedelstocken, blifvit än
m~r Ökad, så har jag trott att till de olägenheters
aihjelpande , som derifrån uppkommit,
blir nödvändigt, att vi återgå till N. furen af
det CreditSystcme vi hade, innan allt detta
börjades, och hvars serskildta fördel just bestod
i den större lättnad, som kunde med mindre
våda lemnäs allmänna Rörelsen, det vill säga,
att vi återgå till Statscredit-Systemet, och icke
af Bäncocredit Systemet behålla mera , än
som fordras för att åt Statscredit Systemet be*
vara förtroendet.
Med uppmärksamheten lä
stad
å den skillnad, com beklageligen bos o s
existerar emellan Penningestock och RörelseCapital,
har jag trott angeläget vara, att icke
låta farhågan för Penningestockens redan till*
komna storlek hänföra oss till en förminskning
i RörelseCapital, som ändå, emot vår fördel.
årligen verkställes, genom Finska handeln.
Jag har trott, att då vi icke mera kunna återgå
till lika Numeraire af Penning stock, som
vi hade på i79otalet; så vida dertill fordrades
icke mindre än ett fullkomligt borttagande af
hela vårt inre RörelseCapital j (hvilket man
finner, då man besinnar, att vår förra Pennin,
gestock icke varit till Numerairen större, än
Den 17 Martil, /. m.
75
sorn nu svarar till blott den del af vår nu varande
Penningestock, hvilken man med säkerhet
kan antaga, befinner sig i Utlänningens rigo);
så skulle vi likväl kunna i det närmaste framkomma
till samma jemvigt, ehuru i en annan
Scala; och skull® det derigenom, att vi småningom
inskränkte vårt Barnocredit-Systeme,
och deremot utvidgade vå t Statscredit - Sy}
Sterne1, samt sökte mättan i bå ta- Jbg har trott
att ett steg till detta ändamål vore, r m vi, titan
att nu särdeles öka vårt RörelseCapital,
kunde åter införa Riks: äldsSedlarne till ett stadigvarande
rum i RörelseC ipitalet; och detta
har jag trott kunna verkställas, derigenom att
vi låra TreProcents Sedelstocken, förva dlad
till RiksgäldsSedlar, i allmänna Rörelsen åter
ingå, för att småningom aflösa den del :f Harnö.
Sedelstocken, sorn utgjort Skdjemyms Sedelstock;
det vill säga bestått i Sedlar under fem
R:dis valeur. Af behofvet skulle detta ombyte
r*u nied begärlighet emouagas och af vanan
skulle det sedermera b behållas. På endast
detta sätt skulle, som jag tror, utan förminskning
i RörekeCapiralet, Banco - Sedelsrocken
kunna småningom förminskas, j den mohn som
behofvet och förtroendet gaf tillfälle till RiksgäldsSedlames
förökande, utan fall i värde j och
utan att tillställa allmän nöd, skulle sålunda
den tid kunna sagta förberedas, då vi, med mera
hopp om framgång, kunde lemm oss åt den
omsorg till BancoSedlarnes förbättring, som äfven
jag anser angelägen, men hvars svårighet
ter endast kunna af tiden undanrödjas, aldrig
af våldsamma operationer brytas
-
76
Den 17 Martil, f. m.
Otti vi måste medgifva, att en hastig öfvergång
ifrån ett vidsträckt CreditSysteme, till
allmän skuldfrihet, är omöjlig; så böra vi
också erkänna nödvändigheten att lenina tid till
utarbetningen, och lörlag till-den Production
hvarmed utarbetningen skall verkställas För
att kunna lemna detta förlag, är nödvändigt
att ännu fortfara uti ett derefter lämpadt CreditSystéme,
och i valet deraf, synes väl det
vara bäst, som, derest det återvinner allmännaförtroendet,
kan blifva ett sannskyldigt
medel till stöd åt vår Banque. Allt CreditSysteme
hvilar på allmänna förtroendet, som förutsätter
en allmän god sinnesstämning, hvils
ken åter aldrig kan äga riam under en tid af
allmän nöd. Jag är innom mig öfvertygad,
att, om man nu begagnar sig af det tillfälle
till RiksgäldsSedlarnes åter införande, som allmänna
förlägenheten erbjuder; samt derefter
med varsamhet vårdar detta CreditSysteme';
så skall det allmänna förtroendet icke uteblifva,
hvilket lemnade rum åt någon sådan anstalt,
till förökning i Banquens Silfverfond, som
tilläfventyrs kunde i sjelfva sättet göras förenlig
med Allmänhetens interesse. Jag tror
fullt och fast, att det endast är genom en stor
förökning i Production, som vi höra bereda
oss utvägar att sluteligen undslippa nödväns
digheten af en Banqueroutte. Denna förökning
anser jag icke omöjlig, om vi vilja den; men
alltid och ovilkorligen omöjlig, så länge vi
älska tillståndet af Penningebrist. Tror man
åter att Banqueroutten , i hvilket CreditSysteme
som väljes, icke ändå sluteligen kan undvi
-
Den 17 Martil, f m.
77
kas*, så måste RiksgäldsSedlarnes fall blifva
mindre farligt än BancoSediarnes. Jag har dervid
hört sägas, att i sådant fall vore de Gäldenärer,
hvilkas skulder voro ställde i BancoMynt,
särskilt olycklige; men jag fruktar icke
derför; emedan jag icke anser omöjligt, att
Lagstiftande Magten kunde,- i sådant fall, mellankomma
med säker utväg till deras räddning ,
utan förnärmande af Fordrinsägarnes primitiva
och skäliga rätt.
Genom Discontpapperens återgående till alk
manna Rörelsen, blifva Capitalisterne, som icke
mera på dem erhålla Ränta, sjelfve angelägne
att dem utlåna, eller a^tt för dem ingå i Näringarne;
och i båda fallen kommer interesset
hos Capitalisten på penningar, att till ansenlig
del återhålla Capitalisten pd Inteckningar
från allt det missbruk af magt öfver sina Gäldenärer
, hvartill annars allmänna ställningen
ger tillfälle.
När man eftersinnar att DiscontPappereo
redan länge tillhört RörelseCapitalet, samt att
alla Varupriser redan, som man säger, satt sig
efter RörelseCapitalets så beskaffade storlek;
så finner man , derest man med allmänna ordet
Myntvärde menar pappersMyntets förhållande
till Varupriserne , att detta värde icke
minskas derföre, att Treprocents Sedelstocken
ombytes till RiksgäldsSedlar ; ty då RörelseCapitalet
icke derföre blir en Skilling större ,
än det länge varit, så kunna Varupriserne icke
af ombytet stegras. Priserne hafva icke fallit
sedan DiscontPapperen suspenderades; och på
78 Den 17 Martil, j. mt
dem skall DiscontPappemens återställande icke
verka skadligt.
Jag har mt med en vidlyftighet, som
varit svår att undvika, men för hvilken jag
begär tillgift, redovisat mina tänkesätt Och mitt
ändamål: Och jag forsslar alltså :
KO Att FilialDiScönterne upphöra, hvarvid
dock Götha CanalBolags rätt sålunda godtgöres
att den vinst, Som, enligt uppgift till
1S 1 5 års Ständer, varit påräknad at 120,000
Rdr Banco årligen, skulle till Bolaget af RiksgäldsCon
oiret, i RiksgäldiSedlar, efter Realisationsgrunden,
erläggas till Octroyens slut.
RiksgäldsContoiret dock förbehållit att derå
årligen afdraga de atbetalningsposter å Canalens
skuld till Banquen, samt blifvande skuld
till RiksgäldsContoiret, som Canalföretagets fort»
gång kunde medgifva.
2:0 Att FilialPisconternas fordringar och
skulder må af RiksgäldsContoiret, icke af Bau.
quen , öfvertagas
3:0 Att genom allmän Kungörelse alla
Discons papper förklaras för Statspapper, att
inlösas af RiksgäldsContoiret, till Capital och
full ränta, intill Kungörels ns dag, samti allmänna
Kronouppböiden emottagas. Då efter
kungörelsens dag, Capitalet Vore att lyfta3
Och Discontpapperen jemväl då öfvergingo till
full egenskap af mynt; så synes också räntans
Den 17 Martil, /. m.
79
upphörande ifrån samma dag icke förnärma
någon skälig rätt.
4:0 Att RiksgäldsContoiret inlös«r alla så.
dana Papper, när de dit inkomma, med RiksgäldsSedlar,
efter Realisationsgrunden. Då hvar
man i Samhället vet, att han får sin Discont»
Sedel utbytt när han vill, så har han ingen
orsak, att mera vilja det3 och med undantag
af törsta Ögonblickets tillopp, kan man förutse,
att, i växlingsvag, skall föga Discont papper
inkomma Det är deremot troligt att sjelf,
va bristen af annai Mynt skall göra, aft de,
till största delen, ingå genom KronöUppbör»
den. De utbytas då till RiksgäldsSedlar, och
5:0 Skulle RiksgäldsSedlarne qvarhållas i
allmänna rörelsen, hvilket sker derigenom, att
StatsContoiret använder dem till betalning åt
Löner och öfrige Statsanslag efter Realisations»
grunden; men derförutan borde likväl,
6:0 Ett Creditfv på Banquen lemnäs RiksgäldsContoiret,
för att dermed vidmagthålla
deras oafbrutna förväxling lill BancoSedlar,
när det åstundades, som likväl borde i RiksgäldsContoiret
verkställas; på det att, så snart
RiksgäldsSedlarne dit inkommo, de måtte kunna
genast till Rörelsen, genom StatsContoiret,
åter utlemnas- När, på sådant sätt, hvar man
ägde vissheten att kunna ombytet till BancoSedlar
Verkställa, så skulle det, i växlingsväg,
föga sökas. Att ifrån den skyndsamhet och
den myckenhet, hvarmed' RiksgäldsSedlarna
8®
Den 17 Martti, /. ty.
' i ^ O.
hitintills och synnerligen de sednare åren, ingåte
till Realisation, stuta ' fil le\t •'förestående
lika förhållande, itali mirt töfsTå^ äiltog^; viofe
att brista i kännedom ofh détV'örsäk", som
varit egenteUgen verkande; en' orsak, -söm
vore undanröjd" genom sjelf tfa FörSliget. Dehlia
orsak har bestått deri, ätt då" Riksgälds--  Sedlarne inkommit, genomInträdcAne-; tili StatsContoiret,
men ej kunnat användas till Löher,
eller öfrige Statsanslag*, hvilka alla skolat "med
BancoSedlar betalas i så har Stat.sCoiftöiref m«st
RiksgäldsSedlarne genast till BrhcoSedlar förväxla
; ett förhållande, sorn ej mera inträffade,
då Riksgälds - Sedlarne blifva till 1&.
ner och Statsanslag använde; men Allmänheten
har sedan länge blott föga anlitat17' Realisatfo'-  nen; och skulle lika litet hädanefter göra det,
så att man med säkerhet kan antaga, att; så
länge proportionen va+sämt vårdkdes • Skulle
Creditivet på Banquen föga behöfva" arifltas.
•• e;. ib %
7:0 Till RiksgäldsSedlärnes qvarhållände
i allmänna Rörelsen borde" vidare dästätäffås^
att Banquen icke hädäijeiter "finge utgifva Sedlar
på mindre valeur , än fetrr R:dr Bancö-;
och att föl|3ktelig'm aila mindre Sedlar, sorn
genom uppbörden inkommo, skulle, då större
Summor samlades, ingrfVas till Banquen ,
till utbyte emot Sedlar af större valeur.
S:o En Riksgälds-Discont skulle inrättas,
sorn emottager inbetalning af FilialDisconternes
fordringar, i skälig omsättningsväg, utställd
- „ - på
Den 17 Martti) /.
iö Ät» så att blott en omsättning hvarje år
gjordes, dervid, utom räntan, en tiondedel af
Capitalet inbetaltes; men allt hvad sålunda
itikom, skulle genast till Lånesökander åter utlemnäs,
med afdrag af Verkets egne kostnader
samt vinsten, som skulle användas till ersättning
ut RikegäldsContöiret för dels den defi»
cit i FilialDisconternes tillgångar, som kan existera,
och dels den afgift till Götha CanalBolag,
sorn här i första puftcten föreslåsi Genom
ensamt de tillgångar till Utlåning, sotit
Uppkom ifrån så långsamma inbetalningar a£
Diseonternes Gäldehärer, blef Disconten icke
på lång tid tillräcklig till det Lånebiträde,
hvaraf Allmänheten i Södra och Vestra Pro*
Vincenta, just nu äro mäst i behof; Och för
att åtminstone till någon Skälig del Uppfylla
hvad förut irenne Disconter besörjt, borde
ett Creditiv på Riksgälds - Contoiret a £
450,000 R:dr RiksgäldsSedlat lemnäs dehna
Discont, leke utah skäl begära Södra och
Västra Provincérnes Ihnevånare, ätt allmänna
Låhe^anstalter må blifva der att tillgå i Och
på det då icke mera än en sådan Discont tor*
de böra äga rum, den må kunna vata unge*
gefärligen lika tillgänglig för alla nyssnämnde
Orter, tror jag att Disconten kunde förläggas
i Jönköping. Der finnes en mängd aktnings*
värde Embetsman, och om de hedrades ined
Ständernes förtroende, i de Väl till Directeu*
rer, som Sfänderne sjelfve torde Utöfva, pft
sätt, sorn Fullmägtige tillsättas 1 Banqiien Och
RiksgäldsContoiret, sä skulle Discont-b^styreS
Ridd. o. Aå. Prat,IV, B. II. Afd. i)« th
82
Den 17 Martn, /. m.
uppfyllas med åtminstone mera oväld för Näringar
och Orter, än om Disconten anförtroddes
åt Köpmän i någon af de större SjöStä»
derne. Af Allmänna Cassör, som kunna vilja
deras Penningar förränta, borde Disconten äga
att dem på Afskrifnings-räkning för 2 Procent
mottaga; men icke af enskildte personer, och
aldrig att några Reverser utgifva. Om angelägenheten
af Allmänna Discont-räntans nedsättande,
äfvensom om antagandet af det Förslag,
som var i Kongl. Maj:ts Nådiga Propo.
sition gjordt, att f af nu utestående DiscontLån
borde förvandlas till FastighetsLån; till
hvilket ändamål de Låntagare ej allenast i FilialDisconterne,
utan äfven i RiksgäldsDisconten,
som äga ointecknad Jord att pantsätta,
skulle äga att deras skulder sålunda förändra;
derom skall jag framdeles, då sluteliga Financeplanen
inkommer, mig yttra.
Mine Herrar!
Om tidens inträffade omständigheter nu
mern, till någon del, besannat, att jag icke
hade så alldeles orätt, då jag redan år 1814
framlade taflan af den Penningebrist, som skulle
inträffa, i naturlig påföljd af de Pinanceprinciper,
hvilka vid 1812 års Riksdag voro
antagne; om närvarande förlägenhet bevisar,
att jag icke hade så alldeles orätt, då jag vid
1S15 års Riksdag talade emot den Capitalisterne
förunnade fördel, att för 3 ProcentsSedlar
deras Penningar insätta; samt visar , att man
verkeligen gjort bättre, derest man antagit
det Förslag jag då afgaf, till 3 ProcentsSed
-
Den 17 Märthy f. m.
lames tidiga, men successiva infriande, än att
afbida deras fall , i hela sin tygnd; så torde
också, tilläfventyrs, icke heller allt afseende
bura nekas af hvad jag nu haft äran anföra.
Jag anhåller ödmjukast om Ålerremiss af
Betänkandet; samt att Utskottet må tillhöra,
att öfver det Förslag jag här uppgifvit, sig
utlåta.
Herr Grefven och DandtMarskalken tillkännagaf,
att Plenum korame klockan fern i
eftermiddag att fortsättas
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste föl-'
j mde :
Ehuru med det för mina kähslor af per*
sonlige tillgifvenheter härstädes påkostande äfventyret,
att genom antagandet, för min del, af
ifrågavarande Betänkande, dela dess eget oblida
öde, att frän alla (ehuru motsatta sidor) ogillas,
bör jag icke dölja min Öfvertygelse derom,
att till och med nyssnämnde sällsamma
omständighet företer ett icke tvetydigt bevis
för den rättskaffenhet, hvarmed, emellan alla
dessa stridiga Interessen, Utskottet gått opartiskt
tillväga, för att utfinna det Jemnknings*'
medel, som, ehuru af temperatur'att icka kun*
na tillfredsställa ensidige åsigter, likväl varit
det rätta, för att, med minsta möjli ra olägenhet,
frambringa ett Resultat af högsta möjliga
välgörighet, Och emot hvilket, efter mitt begrepp
om saken, ingen invändning af betydenhet
står att göra, om icke utseendet af ee
84
Ben 17 Martil, /. m.
Lag in Casu— Men, raan besinne den visst
icke blott på fantasien af ett för axiom i verlden
likväl gängse ordspråk, utan i tingens natur
grundade sanning: att nöden har ingen Lag.
Ett tillstånd af detta allmänna trångmål, ett
hotande allas krig emot alla, undant,ödjer alla
betänkligheter. • s TJI j. i ,
Om till denna generella öfversigt af saken
, mig tillåtes foga några speciella egna
önskningar, så voro de dessa:
1:0 Att Riksens Högloflige Ständer, såsom
åt Fosterlandets Barn en allmän Förmyndare,
behagade tilldela Förmyndarevård, efter ädelmodets
vanliga sätt att gå tillväga. Det vill
här säga: vid DiscontReglering behjerta i synnerhet
de Pupillers förlägenhet, 60m af egen
missledd välgörenhet eller af tidens förföriska
skick, råkat i tryckande DiscontSkuIder , anordna,
att i Creditväg dessa med förmånsrätt
understödjas, för att icke falla ett offer föi
den känslolösa Egoismens kalla speculationer j
borttaga eller åtminstone betydligen nedsätta
den så Judiskt ochristliga öfver-räntan j tillförordna,
att, sedan nu mera förtroendet Med^
borgare emellan är försvunnit, andra hypothequer
än Cautioner, tillexempel Skuldebref
med vederbörligen verificerad säkerhet, vid
Disconteringar måtte emottagas, och nödigt
rådrum lemnäs till Skuldernas aibördande.
a;o Att Götheborgs BancoDiscont, för ortens
nödvändiga behof och på grund af dess
Ben 17 Martti, f. m.
85
relativt utmärkta välförhållande, måtte bibehållas
och för tillfället (emot säkerhet) unders
Stödjas.
3:0 Att likväl Disconterne i allmänhet,’
tå fort närvarande trångmål hunnit afhjelpas,
må lill RörelseCapitalen successivt inskränkas,
och åt Utlånings-methoderna gifvas de föreskrifter
, som möjeligen skulle för framtiden
freda Disconterne frän tillvitelser af alla de
Ungdomslörstörelser, de Mannaåldrens bekymmer
, som dessa illa ordnade Inrättningar nu
häfva på deras syndiga räkning. :
Herr Flach anhöll, att dess Anförande
matté få åtfölja Återremissen till Stats - och
BancoUtskotten. :c;"
Is moa , tia^nhöl -c std •'rrv'? »T
Gréfve
Spens, Chri Gustaf, anförde skrifteligen:
:5-)'
liSwXflnS bora eatqi >
På förhand anhåller jag om ursäkt, att
jag med ett långt Dictamen vägar trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod. Saken, som
nu afhandlas, är den vigtigaste af alla, som vi
lorehill, och min åsigt är i flera hufvudafse*
enden betydligen skiljaktig från det Högloflig®
Sammansatta Utskottets.
De fe], som jag har trott mig finna 1 det
nu förevarande Betänkandet, och hvarföre jag
äskar dess återremittering, äro i synnerhet af
fyra 6lag, nemligen: i Formen, i Uppgifterne,
i Principerna, och i en del af Detaillefna.
86
Ben 17 Martil, /. m.
Angående Farmen anhåller jag att få underställa,
huruvida det kan vara rätt af ett Utskott
att åbefopa, så örn skäl för det som löre
läs, en princip, som ännu icke blifvit för
Ständerne ens framstäiid, än mindre iastställd.
Jag tror mig finna ett sådant förfarande i andra
Momentet af Betänkandet , Pag. 1 på det
tryckta exemplaret, der det står, ”att Utskotten
”vid små första Sammanträden stadgat den ali”manna
grund, hvarifrån Utskotten, i anseende
till b-räkningsrrve af RenningeSedclstocken,
”borde utgå, vtd utarbetningen af sitt förslag
”till Myntvärdets upprätthållande, samt tillika
*’fasr tällt, såsom en härifrån sig härledande prin.
?,cip, att några nya biträden från Banquen ic*
”ke borde komma i fråga, så framt härigenom
”rubbades den grundval, på hvilken nämnde
”förslag skulle komma att byggas.” Om man
anser det vara nödvändigt, att Ståndens Plena
bibehållas vid den undersökande rätt, sorn
Grundlagen serskilt ti Ilägger dem, och som dessutom
förnuftet ålägger att aldrig fråntaga der»
afgörande \ så synes det nödigt, att Utskottet
nåttot närmare utreder, hvad som menas i
detta Moment: Orden att; Utskottet har fun
nit
nödigt stadga en allmän grund för sina
arbeten, innefatta visserligen ej mycket , och
tillägget: att af denna grund till ett blifvande
förslag till myntvärdets upprätthållande, härleder
sig en principe, att biträden från Banquen
ej böra komma i fråga, så framt derigenom
rubbas den grundval, hvarpå nämnde Förslag
skulle komma att byggas, säger icke stort
mera. Squelettet af denna mening är, att af
Ben 17 Martil, /. m.
87
Utskottets obekanta grund härleder sig en princip,
att icke rubba samma grund.
Jag vet alltforväl, att i 15. Momentet, att
räkna ifrån början, eller i det 3 på pag. 4,
står: då Utskotten trott sig knnna föreslå ut”vägar
att anlita Kanquen, hafva Utskotten til”lika
, såsom ett oeftergifligt vilkor, stadgat,
”att ett sådant biträde icke skulle åstadkomma
”någon permanent tillökning för BanquensSedel
stock.
”
Af så väl Constructionen, som den
omtändighet, att detta här nämnda stadgande
innom Utskotten omtalas, såsom samtidigt med
beslutet att anlita Banquen, och således senare
än antagandet af den urprincip, som man på
första sidan underrättar oss om, att Utskotten
vid sina första Sammanträden stadgat, då det
säkerligen ej kan ha varit afgjordt, att Banquen
ensam kunde anlitas
Af allt detta skulle
man kunna sluta, att den i 2 momentet omtalta
principen är något annat änden, som här
nämnes. Dock, som både jag och, som jag förnummit,
flere andra icke hafva kunnat gissa oss
till af sjelfva Förslaget någon annan principe, än
den i detta i5.‘de Momentet nämnda, har jag
trott mig kunna taga för afgjordt , att denna
felaktighet hufvuksakligen är i stilen, eller/ormen.
Jag vill således lemna detta, med tillägg
af den önskan, att, vid ett blifvande förnyadt
Betänkande, Utskotten behagade afdela det i
puncter; emedan det synes föga troligt, att något
FinanceFörslag hos Ständer, som icke blott
samtycka, kan gå igenom utan debatte öfver
hvar punct serskilt. Man torde svara, att de
Ben 17 Martii, f. m.
serskildta pqncterna i étt FinanceFörslag äro- i
sådant samband» att de böra antagas alia, eller
ingen; dptiär oek kke:min-mening, att man
skulle debattera öfver deta ä^rn a punct vis, men
jag yrkar, och skall aldiig upphöra att yrka
cn debatte öfver principen, sköld från aliadetailler,
såsom nådning, hvarförutan, efter min
tanka,1 halfhet oife motsägelser icke kunna vid
det blifvande Förslaget undvikas. Jag anhåller
att första puncten, som lemnäs oss att ventilera
om, må blifva just det alternativet, om
Bancq och RiksgäldsSedelstocken skall vara
den , sorn förblir orubbad, elier om det är RörelseCapitalet,
sorn bör bibehållas. Sveriges mi
varande olycka är , att det finns en 6killnad
emellan dessa bägge , men detta berättigar in»
gen att glömma denna skUlhad,
nr.-i. iiq- neni .lief si n elH Hsu
Emot Uppgifterna i Jäetänkandet har jag
att invända , att de besynnerligt vis betydligen
skilja sig ifrån sanningen. Jag vill
intet tala om, att i bilagan A. Utskotten icke
till något värde beräknat den redan färdigbyggda
Canalen; detta kan vara rätt, så framt det
ännu kmjsättas i fråga,, om den kan färdigbyggas.
; ty hvar och «n finnér, att det, som nu
är gjordt,, på detta vt» kan:göras utan värde.
Så mycket hade likväl bordt tilläggas, att, så
framt Canalep skall färdigbyggas, skall den ,
som gör det, först betala dess Skulder, köpa
det, sor»nu är gjordt, af Fordringsägarne; som
nu cstridigt äro Verkets egentlige ägare. Men,
antingen Byggnaden öfvergifves eller ej, blifye?
det Jikväl aUtid PRtt, att ibland MatfUQS
Ben 17 Martil, f, m.
89
tillgångar ej beräkna CanalBolagets lösa Egendom,
som just i den händelse, att den går under
klubban, då arbetet öfvergifves, blir realiserbar,
och skall uppgå till ett betydligt
rvärde. I fall Utskottet härpå tviflar, utber jag
mig att få fråga, hvad anledning man har halt
'att tveka på följande titlar, som finnas upptagne
fril ettssammanlagdt belopp af 248.506 R:dr
Banco n från trycket utkommen, af en DiscontDirecteur
underskrifven Afhandling, nemligen:
Caa&abehdllning, stående större hån,
Fastigheter, af Hemman, Qvarnar, Skogor,
&c;, samt Fartyg. Af dessa sednare aro åtminstone
de i Wenern och Wettern fullkomligt
i säljbare, Hvad de öfriga titlarne angår, så är
det visst en sanning, att Riksdagen kan draga
så långt på tiden, att Provianten blir skämd,
och att, i alla fall, man på en Auction ej kan
hoppa» ätt erhålla det bokförda värdet af
h v ark en Proviant, Byggnader, Förråder eller
Fffecter, ehuru troligen slitnings-afdrag
vid bokföringen af dessa sednare blifvit iakt'
tagne; äfvenså är det ostridigt , att af titeln:
Förskotter och Fordringar, en del kan anses
osäkra, till dess man närmare får höra efter förhållandet;
men att derföre alia dessa titlar, tillsammans
utgörande 646,060 R:dr Banco, icke
till något värde skola upptagas __ det kan icke
vara rått. Det vore visst icke svårt, att på
tre dagar skaffa sig Specuianter, som obesedt
ville bjuda två tredjedelar. En tillgång, som
anses osäker, bör innom cölumnen anmärkas t
Förslaget, men kan af ingen opartisk förbigås,
Och hvad äro dessutom alla de tillgån»
90
Dm 17 Martil, f. m.
gar, som man vill erkänna , annat än Reverser?
hvarföre skall ibland desse ej ArbetsCassans
Fordringar beräknas, som endast deri skilja
sig från de öfriga, att de flesta äro intecknade,
endast deri, att man om dem icke kan yttra
sig: afskrifningar kunna möjligen blifva nödige?
Jag har yttrat mig om en betydlig underlåtenhet
vid Utskottens beräkning af Götha
CanalDisconts tillgångar
jag skall nu
nämna några, mindre betydiiga, inkast, sorn
emot ziffrorna kunna göras. Den första är,
att datum den 1 Jan. 1818, som i titlarna af
Bilagan A., i Debet och Credit, förekommer,
synes böra vara den 1 Febr. Jag har blifvit
föranledd till denna förmodan af nyssnämnda,
afen DiscontDirecteur utgifna, Afhandling, der
en uppgift på Discontens tillgångar den sista
Dec. finnes, som högst betydligen afviker från
Utskottens. Jag skulle anse detta som Sättarens
slarf, om Ränte_beräkningarne icke vöre
.grundade på detta felaktigva datum.
Den andra uppgiften , som är öriktig, är
den af Cassa-behållningen. Den består, utom
det, som Utskotten behagat upptaga, af DiineBanco-Capitaler,
en egendom, som ej blott
är rörlig, utan, begärlig 3 af förskjutne Dagsåkningskostnader,
som synas böra upptagas
j samma column, som sjelfva reverserne, efter
de på en gång med dem utsökas och inflyta;
af en outredd balance hos Kamereraren Iggeström,
om hvilken fordrans utfaende ingen
annan anledning till tvifvel finnes, än att
nämnde Kamererare, för hela sin befattning,
Den 17 Martil, f. in.
91
har t vänne Cautionister, vida säkrare, än de
flästa , som på Disconi Reverserna tecknat sina
namn. Betragiar man ålit .det, som på detta
vis, genom underlåtna ocn origtiga uppgifter,
icke kommit att underställas Ständernas
granskning, så är det lätt att finna, att Götha
CanalDisconts utredning på sätt, som nu
är föreslagit, långt ifrån att lemna en brist af
526,608, skall lemna ett öfverskott af flere
100,000 R:dr; hvadan ock en stor del af" Utskottets
Ledamöter sig emot denna Beräkningsmethod
reserverat.
Hvad Malmö Discont angår,' torde någon
ifrån den Landsorten bättre, än jag, kunna utreda,
hvad jag ryktevis har inhämtat, att det
nämligen skall finnas en titel, vid namn Ac~
tieCapital, som skall ge anledning till en olika
beräkning, än Utskottens: Det jag intet
vet, vill jag intet fälla något omdöme om,
men det vöre väl, om sakens beskaffenhet af
någon blefve upplyst.
Det tredje i Utskottens Betänkande, hvari
emot jag har att anmärka, äio: de Principer,
och den Åsigt, hvarpå Utskottet grundat hela
sitt förslag till utredning. Jag räknar hit, att
Utskotten, utom t vänne Ledamöter, behagat
sätta i fråga upphäfvandet af all Lag och ali
laglighet, genom den lag för tillfället, sorn
Utskotten föreslå åt Riksens Ständer, att underställa
Kongl. Maj.ts sanction; se s:te och
6:te sidan af det tryckta Betänkandet, och sorn
Utskotten önska, att ge retroactiv verkan; se
93
Den 17 Martil, /. w.
, slutet af den torde.1 osidan. En sådan åtgärd
talar för tydligt om sin egen beskaffenhet* att
jag deröfver skulle behöfva vara mångordig
~ den visar, .att •. antingen *Ut skotten1 g törn t ,
att Lagarne äro tor ett Samhälle »ekenmedel,
utan ändamål, och att lsglighetens Credit i ett
land aldrig'kdn säccäs L'jemrtförelsé med-Bunquens;
elle; ock, att hos Utskottens Ledamöter
den mening varit rå tande, ait Sveriges Snancielia
belägenhet nu är till den grad olycKlig,
att ett afsteg tran Lagar och Lagformer kan
tillåtas. Jag har hort denna tanka, i mer än
ett enskilt sällskap, yttras äfven utaf män,
som odelt äga min högaktning — jag medger
att en belägenhet, till den grad, sorn sades,
olycklig, kan finnas, men jag tror, att denar
högst sällsynt, och att ingen StatsOeconomisk.
orsak kan vara af sådan vigt. När Fienden är
i landet, eller anarchi råder, eller despotisme,
då är det tid att för. en god sak sälta sig öfver
minutierne i Lagens former; till dess är
det onödigt, och farligt, såsom prtsj.uditåt. Ty
..Värre belägenhet, än den nu varande, kan blifva
, och samma rätt, som vi nu göra gällande,
att afgöra om Discont-massornas Borgenärers
öde, utan att höra dem, samma endast styrkans
rätt kan en gång. göras gällande, för att
afgöra, om både Stats-Verkets, och Ständernas,
öde, utan att höra oss. .
Jag yrkar, i anledning häraf, att hvarje
Stgärd, hvarigenom en suspension af Lagarnes
allmänna $tadganden, i afseende på massors
ytredning, blitver nödig, må, om ock den äg
-
Den 17 Martit, f. tn.
93
de alla andra förmåner, obesedd förkastas. Att
en sådan suspension bör äga rum, hafva Ut.'
skotten så väl bevist på 5 te sidan af det tryckta
Betänkandet, att det vore öfverflödigt, att
här upprepa alla skälen.
Men Utskotten påstå sig hafva tillstyrkt
ett så förmånligt liqvidationssätt, att hvarje
Borgenär pa.agligen skall finna sig obefogad
till klagan Om detta verkligen är det när^
varande förslagets egenskap, hvad anledning
har då Utskottet, att frukta en Proclama? Om
man tror, att hvar fordringsägare med glädje
skall utbyta sin Discontsedel emot en af det
Allmänna garanterade på dessa nu erbudna
vilkor* hvarföre då ej bibehålla Lagformerna,
och blott söka, att på alla vis lätta sedelombytet,
låta det börjas, i alla Ränterier, på samma
gång, som sjelfva kallelsen till Proclama
kungöres, på det att endast en principals ombud,
nemligen Riksens Ständers, på den skall
äga fordringar att bevaka ?■> I sådant fall blifver
Proclaman chimerique, men hon blir det på
lagligt vis; förbjudandet af qvittningen af gäld
emot gäld blir laglig, och ingen kan äga något
att invända. Men man inser kan hända
6jelf, att, på de nu föreslagna vilkoren, ingen
Treprocentfordringsägare kan öfvertalas,
att ingå i Sedelbyte med Staten; i sådant fall
är methoden, att undvika proclama genom en
lagsuspension, nödig pä samma sätt , som alltid
våld är nödigt vid röfveri. Att också,
hvad Fordringsägar.ne i Götha CanalDiscont angår,
ett sådant ofyertaUnde blefve svårt, Är
94
Den i 7 Martil, /. m.
tydligt af de felaktigheter, hvars tillvaro jag
nyss visade i Utskottens uppgifter om CanalDiscontens
ställning^ man kan icke skäligen
hoppas, att någon skulle underlåta, att göra
Lagen gällande mot en sådan ockrare, som Ban*
quen, enligt detta förslag, skulle blifva. Är
det sannt, att Canalbolagets Fastigheter och
lösa Effecter, samt den icke upptagna delen af
DiscontCassans behållning, ensamme uppgå till
Jångt mer, än den förlust, den utredande ädelmodigt
skryter med, och att han således, utom
den fördelen, att få sin fordran betalt innan
I823, i stället för 1835, årsslut, tillika skulle
få en högst betydlig avance då är det
icke underligt, att man fruktar en Proclama.
Denna fruktan är så mycket billigare, som
man dessutom vill frånkänna Fordringsägarne
en annan stor, icke bokförd, men obestridlig
tillgång, som i sjelfva Discont-rättigheten till
1835 1'gger Det kan väl af ingen nekas,
att Fordrings-ägari.e i en massa äga rättighet,
om de det åstunda, att för sin räkning drifva
den Rörelse , hvarpå Gäldenären ägde
privilegium, under alla de af 1 rivilegie-tiden
återstående åren. Man säger, att för
detta år 1818, då allmän misscredit finnes,
ingen Discontvinst skall blifva; det kan vara
möjligt, att den icke blir stor, men om
Proclama bhfver, och på denna Fordringsägarne
besluta , att hafva anstånd med sig
sjelfva , och med allt tålamod till egen vinst
drifva Discont rörelsen , hvem kan ej inse, att
Opinionen om några år skall blifva nära lika
Den 17 Martil, f. m.
95
fördelaktig, som den var för Disconterna; TreprocentsFonden
och således Discontvinsten ,
nära lika stor i de nu varande Fordringsägarnes
hand, sedan de till Bolag cqnstituerat sig,
som den någonsin hittills varit? Att till detta
steg, att ge sig sjelfva anstånd, och för sin räkning
drifva Discontrörelsen , Fordringsägarne
skulle äga mod och lägenhet, tror jag väl ej;
men detta är hos mig, som hos Utskottens
Ledamöter, Tro, och gäller hvarken i Lageller
billighetsfrågor. Alternativet är: gör Proclama
; hör Fordrings- samt Actieägarne; köp
deras Disconträtt och deras öfriga rättigheter
för så godt pris som kan fås; eller ock, om
Proclamans alla följder befaras: bjud Fordringsägarne
sådana vilkor, att man, utan suspen-'
sion af Lagarne , kan anse sig säker för allt
klander af ens åtgärd. Eller ännu ett tredje t
låtom oss icke bry oss om alltsammans. Men
andra steg än dessa tre gifvas ej , utan en Outplånlig
vanheder för Riksens Ständer.
Jag begagnar vidare detta tillfälle, för
att förena mig med de värde Ledamöter innom
Utskotten , sorn reserverat sig emot Stadgandet,
att den på Sedlarne upplupna Räntan , ej
ens till den så kallade Cessionsdagen den 1
October, bör beräknas. Jag skulle vidlyftigen
yttra mig om denna nya olaglighet, om .den
ej vore consequent med den åsigt, hvarpå Lagsuspension
kan anses tillåtlig.
Angående Utskottens principe, att Banco*
och Riksgälds-Sedelstocken ej bör ökas, blir
Deit 17 Martil f. ttl'.
tillfälle För mig att vidare yttra niig, Otti tttltl
gjorda anhållan bifalles, och om denna prellminairefråga
blifver debatterad, innan ndgvrt
detaille af sjelfva FinanceFörslaget till afgö«i
rande företages. Det Förslag till utredningaf
af Discontmassorna, jag här nedanföre vill upp»;
gifva, utgår från det påståendet, att Rörelse»
Capitalet i Landet är det, som bör bibehållas,
men icke Sedelstocken. Skälen för denna mitt
tanka äro på detta rum redan i dag vidlyftigt
och väl utredda} jag uppskjuter med att att-'
föra mini , tills jag får höra Utskottens , då
saken förekommer.
Men , innan jag slutar den Recension jag
börjat af Utskottens Betänkande, vill jag med
få ord underställa , angående lämpligheten af
tvänne jDe?/ai7/eStadganden, nemligen först: att
alla Discontmassornas utredning skulle ske i
Stockholm. Att de skola ställas under noga
uppsigt af det Verk, som öfvertar dem,
är tydligt; men hvarföre hvar enda Gäldenär,
i 60 mil från Stockholm belägna Provin^
cer, skall tvingas, att här hafva en Commissiönair,
är mig obegripligt, Och synes illa
sammanhänga med den önskan, Utskotten omtala,
att underhjelpa Gäldenärernas behof, Kan
hända ämnade Utskotten sjelfva icke, ätt på
detta vis tvinga Gäldenärerne till att hafva
Relationer i Stockholm. Det synes i sanning
snarare vara nödigt, att draga Rörelsen fråö
Hufvudstaden utåt Landet, än tvärtom,
... Dea
Den 17, filur til^ f. m. 9.7
% Den andra..besynnerliga Detaillen i Utpottens^Förslag;
är : bcgi^qdeft af en ytterlipre
förskrifning af att ..de t as
Kjoring ej °!n cn
Gäldenär skulle-.gifva etvs^ssjtilc? försl'rifning på,
att han verkligen sjelf, lecknat. ra Re
versen}
nyttan häraf är;pd>egä;nfigV Ijvåd Mplmö
Discont angår , är åtgärden pverkstiiflirar, ty ingen
af nuvapand,é’D is c0ntpire ctpufer na 'kan an
IXMilSlt
§18} i ns- I*m -oc P^
en eller två', _q,Uer tjugii" urjderUvnlnä lörsäkrinm
alMm .DireÄi%,ä^i::ur; vär^ att lita
, sa lange de areronga 'besK^Uningar, sorn
inför Domstol emot deni äro’gjorda, icke hafva
blifvit. nMcK .
isa. gcf lliv .abned fr
Jagvertbw mig , att nu få framlägga för
Ståndets, Och, otti A torre miss beviij is, för Utskottens
om p röfva nöe ett Utredningsförslag,
sorn mig synes antagligare, än det jag rcceiifef-afb
^ciro väö mos »V i»b : ;*
Såsom den eda hufvudgrunden nödgäs jag
härvid antaga, att, eftersom PrOclama-kallelséns
utfärdande anses farb», sådana steg vidtagas,
hvarigenom den utän Lag suspension undvikes.
Jag räknar härtill rrö ätt ingen verklig tillgång
lemnäs oupptägert i det-Försl >g, som för
accordet med Borgenärerna lägges till grund.
Till dessa verkliga tillgångar bör' ibland annat
den betalning, söm Banquen bill/gen bör gifva
för Discont-rälten, sora till och med 1S55
Ridd 0. Ad, Fröt. IV. B. II. A fä. i?;i 14.
§8
Den 17 Martil^}. Ht.
hör, med det för hvarje år bestämda Creditivetä
antingen Bolaget eller deras Fordringsägare. 2:0
Att så vidt tillgångar gifvas, äfvert Treprocents*
Fordringsägatne erhålla en betydlig del af d«-  ras fordran straxt, för att löcka dem till Sedelutbyte,
eller, om sådant ej anses nödigt, till
ett frivilligt afsägande af deras rättighet , att
genom Lagsökning begära invisning i Discont*»
massorna. Denna första Utdelning har jag trott
mig kunna bestämma till 25 Procent, och tiden
till den 1 julii »8 »8• 3:0 Att all upplu
pen
Ränta ända till den 1 October 18 • 7 bstalas
med 3 Procent efter Sedlarnes innehåll},
men efter’dertna dag med 5 Procentj hvilka
alla Räntor erläggas vid hvar betalningstermin
för hela Summan till dato. 4to Att afbetalningarne
ske hvart halft år, den första,
som sagdt är, med 25 Procent den 1 Juli 1818,
men sedan hvar och en med 83 Procent, hvarigenom
hela Capitalet blifver betalt den 1 Januarii
1823.
På dessa vilkor, sorn jag, till
undvikande af Schisme, föreslår lika för både
CanalDisconten och Malmö Discont, ehuru det
för den sednare medför en icke obetydlig förlust
för Banquen, tior jag mig med säkerhet
förutse, att ingen skall behöfva frukta något
åtal. — Om Götheborgs Discont blir ser.
skilt föreslagit. 1,
Den ändra hufvudgrunden, som jag icke
kan frångå, och om hvilken både jag och flera
andra torde komma att yttra oss, när Utskottens
egentliga FinanceFörslag förekommer ,
men som jag emellertid Vill här i sammandrag
Den 17 Martit, f. in.
§9
framställa , äf; att RörelseCapitalet vid siri
närvarande storlek bör bibehållas, och icke
Banco- Och Riksgälds-Sedelstockf n. På varuvärde
och på Myntvärde'hafva de Sedlar, sond
ansetts och söm lupit såsom B r.cö, lika mycket
influerat, som BancoSediarne; och det är
Varu- och Myntvärdet, som bör bibehållas*
Jag räknar till RörelseCapitalet, utom BancoOch
Riksgälds Sedelstocken ;
Ålla Assignationerne med R.r B cd 8 8S$4 J 3
Alla Malmö Di se ont a Reverser ,
såsom varande af too , 150, 2 50
&c- mindre belopp ; med ett ord,
delbara , och derigenom ingångnå
i all slags Rörelse 4 * 1,3423752
Af Götheborgs Disconts Reverser$
de sö.m i enskilt mans hand befinnas
* * . . ä 483,260
Af Götha Cd n a lDis c o tits Trépröcetit&Skuld
aj bägge, slagen, endast
hälften, emedan Förd-ringatfles
storlek gjort dem orörliga,
te, och dessutom en stor del äf
1 Publique Cassör hvilaridd . *,290,858
Summa 4,905,289
eiler i rundt tal fyra Millioner. 1 Calchlert
Litt. A., som visar RörelseCapitalc-ts varia*
tion , hat jag således för hvar Sumilia af
Malmö eller Götheborgs DiscontSedlar, Sdra
10»
Den 17 Martii, /. m.
indrages , låtit en lika stor Summa BancoSedlar
utsläppas , äfvensom hälften af allt hvad
af Götha CanalDisconts Sedlar indrages. För
att så mycket möjligt ar bibehålla RörelseCapitalet,
ej blott vid samma storlek, utan i samina
Orters Näringar, har jag föreslagit, att i
de Vestra och Södra Provincerne bilda en Lane.
Fond för Banquens räkning , med småningom
sig förökande rörelse Det r: glementariska af
denna åtgärd, om Lånen skola bli på inteckning,
eller på namn, om tvänne Lane-orter,
eller en skall finnas, har jag ej yttrat mig om.
Den tredje hufvudgrunden är den, hvarefter
jag uträknat, hvad Banquen bör betala för
Götha Canals Bolagsägares Discont rättighet
till den samfälta massan af Actie- och Fordringsägare.
Jag kallar här denna massa samfält;
det är klart, att de efter lag äro skilda deri,
att, sedan Borgenären fått fullt ut, får Gäldenären
det sorn återstår. 18i5 års Ständer, i
sina beräkningar af GöthaCanals ställning, bestämde
sjelfva 120,000 R;dr ärligen, att vara
den sannolika Discont vinsten, då Greditiv.et
är 1,500,000; det är härifrån, som jag utgått.
CanalDiscontens Privilegier innehålla, att det
nu varande Creditivet skall minskas från 1825
till 1831 till 8eo,o(?o; och derefter till 1835
års slut helt och hållet indragas. Jag har antagit
denna minskning af Creditiv-rätt fördelt
till 100,000 på hvatt och ett af de första 7
åren, och sedan till 200,000 på de sista 4;
och, i följe deraf, allt ifrån 1825 års slut,
Disc®nt.vinsten i proportionerligt aftagande. I
Den 1 7 Martil, /. m.
ioi
stället för den successiva utbetalningen af dessa
Discont-vinster i 18 år, har jag föreslagfi
en betalning på en gång af en deremot svarand
Summa , som, med iakttagande al Ränta
på Ränta, i Bilagan Litt. F är bevist utgöra
något mer än den föreslagna 1,333,333 R:dr
Banco För att göra mitt förslag användbart
till den händelsen, som jag hoppas ofelbart
skall inträffa, att Canal byggnadens fulländande
beslutes, har jag låtit denna köpesumma
af Discont-rättigheten blifva lemnad till Discont-utredningens
Gassa, hvaremot alla ArbetsCassans
skulder upphöra, och dess nuvarande
lösa egendom undgår att försäljas. Att Cana.’
len sedan kan färdigbyggas för Actie-insättningar
och Byggnadsbiträden, sådana som i
1815 års 'Riksdagsbeslut fastställdes, utvisar
Bilagan Litt. E. Enligt ordalydelsen i Riksdags
Beslutet, har’jag beräknat dessa Byggnadsbiträden
till och med det år, då nästa Riksdag
efter år 1S20 infaller, eller 1823. Urtima
Riksdagar har jag trott ej böra komma i beräkning.
Till opåräknade behof vid Canalbyggnaden
är afsatt det saldo af 276,771, som
CanalDiscontens utredning Litt. B. visar skola
blifva den t Jan. 1823, och sorn Banquen,
likasom hvar annan ärlig' utredningsman, sedan
utredningen slutats, och alla Fordringsägarne
fått fullt ut, bör lemna åt Bolaget. Det-;
ta saldo tjenar tillika, att betäcka förluster
vid Discontens utredning, samt att lemna Löner
för UtredningsContoiret.
Den förändring, som i allt detta blifver,
Deli 17 Martil) f. m.
pm Cmalen icke bygges färdig, är icke yäsfiendtlig
för försa igel. Alla ArbeisCassans reaijser
bara tillgångar säljas i sådant fall för Bola
gets räkning, och detta , jemte det saldo, soro
vid slutet af Discontens utredning kan uppstå,
blifver den ersättning, /\cfie ägarr.e för sitt
uppoffrade Capital erhålla- De Byggnads
biträden,
sorn i Bilagan Litt. £ omtalas, äro
ej upptagne i Litt. A, der förändringarne af
Rörelse-Capitalet för hvarje halft år beräknas.
På Riksens Ständer 1815 beslutade dessa bidrag,
biel vo de beräknade att utgå af de tillgångar,
sorn Banquen då ägde, nemligen: intraden
från Stats* Verket, från de gamla och
pya Fastighets- samt Effect-lånen, samt vinsten
»f BancoDiscoqten, efter dess då varande Capital
af 6,000,000. Om, efter den då uppgjorda
planen, att bibehålla sedelstocken vid ständigt
I ka belopp, det var möjligt, att lemna ett årJigt
Byggnadshiträde af 300,000 R:dr, så måtte
samma möjlighet ännu fortfara,
Slutligen får jag nämna, angående Götha9
Canal Disconts utredning, att hela Banquens
fordran för Creditivet, med räntor å 3 procent,
blifver betalad på alldeles lika afbetalnjngs-tertniner,
sotp för de öfrige gäldenärerqa blifvit
Stadgadt. Hvad Malmö Discont angar, kan
förhållandet ej bli detsamma. Utom Creditivet,
hvarföre inga räntor kunna erhållas, har det
blifvit nödvändigt, att ytterligare Jemna Utrednings-
Cqntoiret ett lån af 200,000 R.dr,
hvaraf dock 98,86.5 åter inflyta; 101,135 ärq
Ijjjfdes fgrjugt, eller tillsammans med Credi
-
Den 1 7 Martil, f. m.
103
tjvet omkring 400,000. Detta har Varit en
nödvändig föijdrderaf, att Malmö Disconts Fordrings
ägare erhållit lika fördelaktiga vilkor,
som Götha CanalDisconts, i anseende till derstädes
varande tillgång, äga rättighet att fordra.
Vill man ge Malmö Disconts något sämre
vilkor , så äga de. ändå ej skäl att klaga 5
jag tror likväl, att det kan vara värdt några
tus nde Rikgdajers förlust för Bar.quen, att behandla
bägge massornas Creditorer lika , då Staten
deltar i begges utredning- Allmänna Crediten
undgår härigenom en väsendtlig rubbning.
Hvad Götheborgs Discont angår, så tror
jag, lika med en agtningsvärd Ledamot inom
Utskotten, att den bäst bjeipes genom ett ökadt
Creditiy, hvartill jag föreslår 250,000
R.dr emot tre procents ränta, samt inbetalning
af så val det gamla, sorn det nya Creditivet
till f hvart halft år, ända till den 1 Jan. 182 t.
Af det ömtålig nya Creditivet inlösas Götheborgs
Disconts-Assignationerne med 150,725
R;drj och med tillhjelp af återstoden samt
egna tillgångar, ålägges DiscontDirectionen, att
hvarje halft år, från oph med den l Julii
1818» minska beloppet af sina löpande TreproeentsReverser
med top,00O, och det femte
halfåret den 1 julii 1820 inlösa åierstoden
83,266 samt att dessutom redan den 1 Julii
1818 liqvidera hela sin Skuld till allmänna
Cassör af alla slag. Bilagan Litt. D. visar,
att härtill tillgång finnes, äfvensom, hurumycket
vid hvarje halfårs slut Discontcn, efter
ofvanstående Stadgar, bör lemna till Banquen
104
Den 17 Martil, f.-m.
Sist får jag tillägga , att Malmö och Götha
CanalDiscopters Gäldehärer erhålla fullkomligt
samma vilkor, som Utskotten föreslå,
git 3 samt att den nya Lånelnrättningen i Södra
och Vestra Provincerna, hvartill Fonden
successive ökes, allt efter hvad behorvet att
bib hålla Rör- . IseCapitalet vid lika storlek påkallar,
vid utredningens slut den i Januari!
1823 får ett Capital af 5,110,000 mlånadt;
hvaremot Banco och Riksgälds Sedelstocken,
i fall den ej af andra Financiella åtgärder än
dessa förändrats, endast har blifvit ökt med de
4,o®o,ooo R:dr DiscontPrrpper, sorn nu kunna
anses höra till RörelseCapitalet , och som
icke utan högst betydlig skada för Landet
kunna indragas. De 1,110,000, hvarmed så*
Jedes Banquens ägande Hypothequer hafva
blifvit ökade , utöfver beloppet af de nya
Sedlarne, svara emot en minskning i samma
HypothequeSumma af alla Disconterne§
nu varande Creditiver, stor 2,000,000 Förlusten
är således 890 0003 hvaraf tillkommer
Malmö Discont 400,000. Enligt Utskottens
Förslag, påstås Banquens förlust blifva 760,0003,
skillnaden är således 130,000 R:dr, som tor-,
de anses uppvägd af den förmånen , att allt
har gått lagligt till.
Jag anhåller , på ofvan anförda skäl , att
Betänkandet må återremitteras, och att dessa
mina Anmärkningar till Utskotten må få åtfölja
jemte b lagda Calculer. utmärkta med Litt.
A., B., C.? D,, F. pcb Q.
Litt. A.
Höglofl. Ridd. ock Adelns Prot,, IV# B. II, Afd. pag. 104,:
alcul öfver RörelseCapitalets ökning eller minskning genom de föreslagna åtgärderna.
Anun. Aila Summor utmärka, i så väl denna Bilaga, som de öfriga, Riksdaler Banco.
Julii 181S• Banquen köper Canalens Disconträtt, 1 ett för allt, tned
Lemnar till Malmö Discon:s utredning . .
Lemnar ett nytt Creditiv till Götheborgs Disr
cont . . ......
— Lemnar till den nya Låiefonden i vestra
och södra Provincerne ...»
Banquen indrar BancoSedlar af CanalDisconten, enligt
Lit. B.
Ur Rörelsen utgå Assignationer, CanalDiscontens • 643,263
Malmö dito . . 94*425
Götheborgs dito . 15°,725
Tre ProcentSedlar, CanalDiscontens,
enligt Litt* B.
(utföres endast halfva
beloppet) . 322,715
__
_._ Malmö Disconts,
enl. Litt. C. . 335,688
__ Götheborgs dito,
enl. Litt. D. . ioo,qoo
i Januarii 1819. Banquen lemnar till den nya Lånefonden i södra
och vestra Provincerna * ———
Banquen indrar BancoSedlar: \ års Räntevinst på
Lånefondens förra Capital, 300,000,
å 3 Procent . . . • * 9,000
_ _
af CanalDisconten, enl. Litt. B. 141,835
_
af Götheborgs dito, er.l. Litt. D- 96,75°
Ur Rörelsen utgå dessutom 3 ProcentsSedlar: CanalDiscontens,
enl. Litt. B,
utföres halfva beloppet 107,571
_ Malmö Disconts, Litt. C. 111,896
Götheborgs Dito, Litt. D. 100,000
I Julii 1819» Banquen lemnar till den nya LåneFonden ^ l
Banquen indrar BancoSedlar: j års Räntevinst på Låne
Fondens
förra Capital 870,000,
å 3 Procent .... 26,100
_ — af CanalDisconten, enligt
Litt. B. » ■ » 139,961
■ v _
—.af Götheborgs dito, en*
ligt Litt. D. . . 95,400
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar lika som det förra
halfåret ....
1 Januarii 1820. Banquen lemnar till den nya LåneFonden . . —...
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinstqpå
LåneFondens förra Capital,
1,450,000 , å 3 Procent . 43,50®
,
af CanalDisconten, enl. Litt. B. . 138,086
—.
af Götheborgs dito, enl. Litt. D. . 94,050
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentSedlar likasom förra
halfva året * » .
1 Julli 1820: Banquen lemnar till den nya LåneFonden.
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förta Capital 3,040,000,
å 3 Procent
61,200
_ af CanalDisconten, enl. Litt. B. . 136,212
— — af Götheborgs dito, enl. Litt. D. . 9*j7°°
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar Götha Canals och
Malmö, som ofvan . . . 219,467
Återstoden af Götheborgs Discont , 83,266
1*333)333
200,000
250*000
300,000
43ij?i7
888,413
758,4°3
247,585
319,467
261,461
319,467
Balancer
För half.
va året,
Till dato
2,083.333
2,078,533
570,000
+4,800 +4,§00
5 67,052
580,000
275,636
319,467
590,112
302,733
586,928
590,000
+2,948
— 928
595,i°3
590,000
- 5,103
+7,748
+6)820
+ i,7i?
592,845 -2,845 ->1,1*8
5 20,000
Banquen indrar BancoSedlar: J års Räntevinst
på LårieFohdens förra Capital,
2,630,000* å 3 Procent . 78,900
,. ^ äf Götheborgs Discont, enl. Litt. D, 91,350
— af CanalDiscöntén, enl. Litt. B. . 134,337
304,5S?
-
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar; Götha Cabals
och Malmö ...... , -n
219,467
524,034
450,000
-5ii82
t Tuli! tfiär Rännilen Iptnnar till den hVa LåneFondprt i' . _
—4,654
Banquen indrar BancoSedlar: | års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 3,150,000,
å 3 Procent .*•»]. 94,500
— af CanalDiscöntén, enl. Litt. B. . 132,463
$
226,963
Ur Rörelsen ute
året .
å 3 ProcentSedlar, likasom förra half-
. . . .. , . * i
219,467
446,430
43,570
- 1,612
t Tunnarn Rännilen lemnar till nva f SneFnndpn 3 n m.-.
460,000
458,055
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital 3,600,000,
å 3 Procent ..... 108,000
_ af CanalDiscöntén, enl. Litt. B. . 130,588
Ut Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar, likasom förr!
finlfnrer . . .. . 1
233,588
219,467
+i,945
+ 333
t Julli 1828. Banquen lemnar
Banquen indrar
— *
till dpn nva T.åneFondert 1 ■- _
470,000
BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 4,060,000,
t 3 Procent . . . . |2I,8oö
tf CanalDiscöntén, enl. Litt. B. . . 128,714
250,514
/»
219,467
Ur Rörelåea
utgå 3 ProcentsSedlar, likasom förrå
halfåret . » . . . . , , r-.
469,981
+ 19
+ 352
t Tanliarii tRai; Bannnert lemnar till d«n hy* T.SnpFonden * > -- - -■
580,000
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 4,530,000,
å 3 Procent) . . . . * 135,900
__ af CanalDiscöntén, enl. Litt. B. . 126,836
af Malmö dito, enl. Litt. C. . . 98,868
361,604
Ur Rörelsen utgå de sista 3 ProcentsSedlar * »
219,467
581,071
-i,0:1
— 719
Höglofl, Ridd. ock Adelns Prot., IV. B. II. Afd. pag. 104..
Litt. B.
Calcul öfver Götha Canal-Discontverks utredning.
I Julii 1818. Tillgångar: Behållning i Cassan I
Förskjutna Lagsökningskostnader
Banquen betalar för Discont-rättigheten i ett
för allt ..... . .
Enligt Utskottets förslag, är vid detta dato,
i Räntor och afbetalning influtit
Inlöses härmed: Assignationer
Upplupne Räntor på 3 Procents Skulden
till den 1 Oct. 18 ' 7 å 3 Procent
Dito sedan detta dato , Nio Månaders
Ränta å 5 Procent på 2-581,715 R.d.
Räntor på Banquens fordran till dato,
å 3 Procent .....
Tjugufem Procent af Privatas fordringar
Dito Dito af Banquens Dito
1 Januarii 1819.
Balance
Enligt Utskottets Förslag influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntor å 2j procent på återstående
trefjerdedelar af TreprocentsSkulden 1,<,136,286
Ränta å ij Procentj på trefjerdedelar af Banquens
fordran 1,124,681 .......
8f Procent af Privates fordran ....
D:o D o af Banquens D;o
Balance
1 Julii 1819* Enligt Utskottets Förslag influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntan å 2f Procent på återstående
Skulden till enskilda 1,721,143 .
Dito å 15 Procent på återstående Dito
till Banquen 999,766
8f Procent af Privatas fordringar .
D.o D:o af Banquens D:o
Balance
I Januarii 1820. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntan å 2f Procent på återstående
1,506,000 Skuld till enskilda
Dito å if Procent på 874,791 afBanquens
fordringar ......
83 Procents afbetalning till enskilda .
D:o D.o D.o till Banquen .
Balance
1 Julii 1820. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång .
Godtgöres härmed: Räntan å 2J Procent på återstående
af enskildas fordran, 1,290,857.
D:o alf Procent på Banquens d:o 749,786
8f Procents afbetalning på enskildas fordran
D.o D:o d:o på Banquens d:o -
18,862
0,8
1,232,333
467,663
56,823
645,429
374,894
‘,823,740
Baläncer
för halfva
året.
Till dato
1.87»,457
48,407
16,870
215,143
124,965
456,616
— 47,7 ‘ 7 —47,717
405,385
445,566
43,029
14,996
2i5,M3
124,965
37,650
05
12 1
215,143
124,965
32,271
I 1,247
215,143
124,965
393,133
+ 5U231
+ 3.514
t + 47.43 3 + 50.947
434,521
390,879
423,474
Balance
1 Januarii i8si. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntan å 2- Procent på återstå
ende Skuld till enskilda 1,075,714
Dito k lf Procent på dito tillj Banquen
624,821 . . . * , .
8f Procent afbetalning till enskilda
D:o D;o till Banquen ....
Balance
383)626
412,42?
26,893
9,372
215,*43
124,965
376,373
+ 43.642 + 94)5^9
+ 39,848
+ 134,437
|+ 36,054 j-M 70,491
Ealancer
Öfverföres
i Julii x821• Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång .
Godtgöreg härmed: Räntan å 2\ Procent på återstående
Skuld till enskilda, 860,571 . .
Dito å i§ Procent på dito till Banquen
499,856 • • • • • •
8f Procent på enskildas fordran i afbetalning
Dito Dito på Banquens dito
Balance
1 Januaris 1822. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgörss härmed: Räntor å Procent på återstående
645,428 af enskildas fordran
D.o å if Procent på 374,891 af Banquens d:o
8f Procent i afbetalning till enskilda
D;o D:o i d:o till Banquen .
Balance
S Juli! Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång : .
Godtgöres härmed:* Räntor å sf Procent på återståen;
de Skuld till enskilda 430,285
'D:o i xj Procent på d:o till Banquen 249)926
8f Procent afbetalning till enskilda
D:o D:o D:o till Banquen
Balance
(4 Januarii 1823. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntor å 2§ Procent på återstå*
ende af enskildas fordran, 215,142
Dito å ij Procent på dito af Banquens
I24)9öi
Enskildas återstående fordran . , .
Banquens dito dito
För halfäret
-
Till dato
Balance slutligen
401,38°
369,120
21,514
7)498
215)143
124)965
390,333
361,867
16,136
5)623
215)143
124.965
379,236
354,614
10)757
3)749
215+43
124,965
368,238
5,378
1,875
215,142
124,961
347,356
+170,491
+ 32,260
+202,751
•+■ 28,466
+231,217
+ 24)672
+255.889
+ 20,882
+276,77»
HöglofU Ridd. ock Adelns Prot.j IV. B. II. Afd. pag, itj^4
Litt. C*
Calcul öfver Malmö Disconts Utredning*
Utgifter;
* * * * u
befanns den i Januarii
Litt. A- upptar, lemnat af Banquen
Utskotten Förslag upptar incassering
Af de i detta Förslag upptagne osäkra
Fordringarhe anses kunna inflyta innan
den i Julii * . . .
Assignatiöner inlösas . .* . .
Alla innestående Räntor liqvideråsupp
tages på höft . . . .
45 Procent af 3 ProcentsSkulden afbetalas
Januarii 1819*
Julii 1819-
Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter; Ränta å 2§ Procent på J af Fordringsägarnes
första Capitaler ♦ . .
8J Procent i afbetalning * 4
Tillgångar: Utskottens Förlag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden
8J- Procent i afbetalning
Januarii 182®. Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter : Ränta på återstoden af skulden . «
8 j Procent i afbetalning . .
Julii 1820.
Januarii 1821*
Juli! 1821.
Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden 4 .
8j Procent i afbetalning
Tillgångar f Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden , .
8* Procent i afbetalning 4 t
Tillgångar: Utskottens förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden
83 Procent i afbetalning . *
Januarii 1822. Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden .
83 Procent i afbetalning . 4 „
Julii igaa. Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden .
Procent i afbetalning . „
Januarii 1823. Tillgångar: Utskottens Förslag upptåger incassering
Utgifter; Ränta på återstoden af skulden
gf- Procent i afbetalning . . 4
Tillkommer, i fall alla de osäkra Fordringar inflyta, sorn Utskotten
ansett sig kunna påräkna 4 . .
Saldo, som i Bilagan Litt. A. är införd, sorn Banquens intrade
den 1 Jan. 1S23 - • ? • ♦ • * *
Balancer
| För half-  va året.
j Till dato
n
73-84
200,00c
151,96^
i'
45,00c
47ö,8o§
94,425
40,00c
335,688
470,113
148,374
'37,074
+ 695
4* 695;
|
25,i77
111,897
•
i
4* U,995|
144,734
134,276
22,079
m,897
1
+ 10.508 4- 2 2,503
———-
19,582
111,090
I4l,'95
I3’,478
+ 9,7*7
4 33,330
137,605
12 § j6S 2
j 16,785
i 111,897
+ ,8,923
+ 41,143
i
i34,oi5
125,884
1.3,987
111,897
.
-p 8,121
+ 49,264
130,426
123,037
11,190
111,897
+ 7,359
+ 36,603
126,836
120,288
■
8,392
111,896
+ 6,548
+ 63,151
I2l3,24ö
117,492
5,595
111,897
+ 5,754
+ 68,905
119,657
114,694
-
3,797
111,897
+ 4,96 3
+ 73,868
25,000
98,868
Litt. D.
Vilkor för Götheborgs Disconts hy a Creditiv-rätfc
iSig d. i Julii. Tillgång: Cassa-behållning: upptages Assignationerne, samt % äf Obli
gationerne
; ; . . .
Banquen lemriar det nya Creditivet . . • ;
En femtedel af Fordfingarne indrages . .
* års Ränta vid omsättningen af återstoden, stor 1,199,273
Utgift i Asfignationer inlösas . . • • •
Disconten ålägges att minska sin hos Enskildta utelöpande
skuld med * * • ^ »
Item: att betala alla till Enskildta och Banquen upplupna
Räntor, betala de Allmänna Cassör, som sådant äska, samt,
så långt återstoden tillåter, afbetala påskulden till Eanco
Disconten, på det att dertnas Capital snart må återgå till
sin egentliga bestämmelse} härtill finnes en tillgång af .
Ått Disconten, befriad från én ögonblicklig förlägenhet, kan reda sig $
lönar ej modan att visa. Den ålägges: 1:0 att icke utkräfva
sina Fordringar hastigare än med ^ hvart halft år} 2:0 att
minska sina hos Enskildta löpande Reverser med 100,000
R:dr hvart halft år, till och med den 1 Januarii 1820} samt
den 1 Julii 1820 inlösa slutliga återstoden 83,266} 3:0 att
Ränta på heladen till Dato innestående Summan
Capital afbetalning . ; * i
Summor, som i Litt. A. utföras . i . .
4
I
1819
/ 18ig
|d.
1 Jan.
d. 1 Julli
6,750
5,400
90,000
90,000
96i75Q
95,460
1320
t Jan.
4,050
90,000
13,297
250,000
299,8'8
35,978
1 50,725
100,000
348,368
1820
d. r Julii
2,700
90,000
599,093
599,093
94}05t) 92,70b
1321
d. 1 Ian
1,350
90,000
9'å35Ö
Litt. E.
Bevis att föreslagna Summan af 1,333,333, hvarmed Banquen skulle inköpå
Götha CanalBolags Discont-rätt, svarar fullt upp emot de Discont-vinster ^
som mot hvarje års Creditiver svara, då 120,000 antagas som Discont*
vinst, när Creditivet är 1,500,000.
Creditiv*
18184
1818
1819
1820)
1821
1822
1823
1824
1825 j
1826!
1827'
1828'
1829'
1830
1831
1832
1833
‘834
1835
1 .
200,000
Sorn d. 31
Dec. 1835
upphör,
D:o D;o
ulii d. 1
1,500,000'Dec. d. 3 1
1.500.000 D:o D:o
1,500 000 D.o D:o
1,500.000! Do D:o
1,500000! D.o D:Ö
ij5öb oöo;D:o D:o
1,500.060 Dio D:o
1 500 000 D.o D:o
1,400,006,0:0 D:o
1.300.000 D o D:o
1.200.000 D.o D:o
1.100.000.0:6 D:ö
1.000.000 B:o D.o
900.000 D o D:o
800.000 D:o D;o
600.000 D:o D:o
400.000 D;o D:o
Ränta på dell
Sorn för hvart! .. .
o « p o: Afgår Disar
aterstar pa * - . .
ir.VL t- r eont-vinst
. Ett halft års Ränta
:<
Köpe - Summan
å 3 Procent.
20,000
37)Ooo
34*5 1.0
31,945
29,364
26,583
23,780
20,894
17,920
15,098
i2,40I
9,893
Tils 5°
5.346
3.347
1,527
’ 133
eont-vinst
för året.
I 20,000
1 20,000
12 0,000
120,000
1 20,000
120,000
120,000
120,000
i I 2,OQO
104,000
96,006
88.000
80.000
72.000
64.000
48.000
32.000
16.000
Återstod
afgår.
KöpeSumman
och dess
återstoder.
100,000
83,000
85j49°
88jo55
90,696
93i4.i7
96,226
99.106
94,ogo
89,9°2
83,599
78.107
72,450
66,654
60,653
46,473
31,867
1.333-333
1.233.333
ii.150,333
1.064,843
976,788
886,092
792,675
' 696,455
597,349
503,269
413,367
329,768
251,661
178,211
»11,557
50,904
4,43»
+ 27,436
+ 43,436
hvadan således
förelsé med
detta betalningssätt inedför en vinst af 43,246 R:dr Banco i jen»4
ett successivt.
Höglofl. Ridd. och Adelns Prot., IV. B. II. Afd. p*g. 104..
Litt. F.
Calcul öfver Utredningen af Götha Canals ArbetsCassa, hufvudsakligen utdragen
ur det 1815 uppgjorde Förslag.
1818. Såsom behållning upptages här de ej på annat ställe anteckna;
de Poster, nemligen:
LäneBanco-Capitaler
6,702
Outredd Baiance hos Kammereraren Iggeström, fordran
af dess Cautionister , . . . 39,000
Utföres för säkerhet skull blott med
Byggnads-biträde af Banquen ....
Insättning af 13 Procent ä ActieCapitalet
Canal*Inkomst.
Till Actieägarne 5 Procents Ränta för två år
Tillkommer innestående sådan Ränta tor förra åren
Arbetskostnad . • - • . • • .
3819. Byggnads-biträde af Banquen . - .
Canal-Inkomst . . . . .
Arbetskostnad . . . . .
Ränta å 6 Procent på ett DiscontLån stort 10,000 Rdr, upp
tagit att betacka fö ledit års Baiance
1820. Byggnads-biträde af Barquen .....
Insätt: ing iå <0 Procent å ActieCapitalet .
Canal-Inkomst .......
Arbetskostnad « . ♦ • ...
Två ars Räntor till Actieägare ....
Ränta på i omförmält afsigt upplånte 180,000
1821. Bypgnads.biträde af Banquen ....
Canal-Inkomst • . • • • ' .
Arbetskostnad
Ränta på upptagit Lån, 290,000 t •
182a. Byggnads-biträde af Banquen ....
Insättning af 10 Procent å ActieCapitalet
Canal-Inkomst . . • ...
Arbetskostnad . . .
Två års Räntor till Actieägare . ...
Ränta på upptagit Lån, 260,000 ,
1823. Byggnads-biträde af Banquen . ...
Insättning af 10 Procent å ActieCapitalet
Canal-Inkomst . . • . .
Arbetskostnad . . . ...
Ett års Ränta till Actieägarne . .
Ränta på upptagit Lån 270,000
\
40 000
700,000
314,120
- 5 000
659,120
<567,413
204,178
381
462,854
300,000
5,000
305,000
474,638
600
475,238
300,000
3i4,*20
6j 000
t
620,120
726,392
480 002
235,590
10,800
300,000
6,000
306,000
260,882
Balancer
För året,
Till dato
— 8,293
-170,238
17,400, 278,282
300,000
314,120
7,000
348,988
267,000
15,600
300,000
314,!20
7,000
-178,531
-106,272
+ 27,718
621,120
631,588 —.10,4681-267,553
-2843803
- 257,085
1593630
157,060
16,200
621,120
332,8901+288,830
+ 21,277
Dessutom kommer ArbetsCassan till godo, för oförutsedda kostnader, allt hvad som ej åtgår till Utrednings,
kostnad eiler måste afskrifvas af det Saldo DiscontUtredningsCalcuIen lemnar, 276,771.,
Denna Utredning förutsätter att CanalArbetsCassan erhåller, och på uppgifvit sätt begagnar, Rättighet till Lån
uti BancoDtsconten af hög6t 300,000 R;dr.
Calcul som visar förändringen af Banquens Sedelstock genom
Förslaget uti Bilagan Litt. A.
i Julii i S 18- Bar.quen utgifver .
Banquen indrager .
i Januarii 1819- Banquen utgifver
— indrager
1 Julii 1S *9- Banquen utgifver
indrager
O
1 Januarii 1820. Banquen utgifver .
indrager..
1 Julii 1821?. Banquen utgifver .
indrager
1 Januarii 182X- Banquen utgifver .
indrager .
I Julii i8sr. Banquen utgifver .
indrager
1 Januarii 1822. Banquen utgifver .
_ indrager .
1 Julii 1822. Banquen utgifver .
indrager .
1 Januarii 1823. Banquen utgifver .
indrager .
Summa ökad Sedelstock
Den nya LaneFonden i Södra och Västra Provincerne har under tiden fått Hypotheker för
Anmärkning: Emedan till Discont-rörelsen i Götheborg hört de 200,000, som Götheborgs
Discont af BancoDisconten upplånat, bör, då dessa inbetalas, lika mycket
af BancoDiscontensi Fond flyttas till den nya LaneFonden, hvars hela belopp derigenom
blifver 5,200,000. Men då icke någon ytterligare inkomst för Banquen
häraf uppstår, är detta ej i Litt. A. upptagit.
Afgår Banquens nu varande Fordringar af alla Disconterne
Återstår, som utföres . . ... i .
Skilnaden utgör förlusten och utföres med * . . . . .
I stället för att, enligt Utskottets Förslag, samfällda forlusterne på Malmö och Götha
CanalDisconters utredning är beräknad till « , ♦ *
?/>8 3*33.3
4 3 >,7 ‘ 7
570 000
J247v585
580.000
261,461
590.000
275,636
590.000
290,112
520.000
304.587
450.000
226,963
460.000
238.588
470.000
250,514
580.000
361,604
5,110,000
1,999,992
Rättvisans helgd torde anses vara värd i BancoSedlar: skilnaden
Sedelstocken
ökas.
1,651,616
322,415
318,*39
314,364
299,888
215,413
223,037
221,412
2x9,486
218,396
4,004,566
3,110,008
894,578 j
761,831
132,747
Ben 17 Martil, f. m. 105
Friherre Hjerta. Axel, uppläste följande:
Rike's Högloflige Sränders Stats - och
EancoUtskot s Betänkande at den 3 innevarande
Martii omfattar den delen at Kongl. Majrts
Nådiga Proportion af den 10 December, so*.n
upptager utredningar af de tre FilialDiscotiternes
Concourser* Respectiye Utskotten hafva
bifogat Calcul öfver dessa Disconters utredning,
hvaraf inhämtas, att Götheborgs Discont
äger full tillgång till sina Borgenärers
förnöjande, så vidt den får tid att indrifva
sina Fordringar, hvarföre är tillstyrkt, att den
må undiå ett uppskof af två och ett halft år
efter dess Octroys slut den 26 October innevarande
år , samt att Banquen emellertid genast
inlöser dessas Assignationer till ett belopp
sf R:dr 150,725, samt de öfriga Skulderna
(R:dr 1,031,94.3) på två och ett halft år i fem
Terminer med Ränta.
När Rikets Ständer äga en Fabrique, som
tillverkar Penningar, och det utan någon synnerlig
omkostnad , så är väl intet lättare och
vigare, än denna utväg atf göra utredningar,
och enär ingen af Fordringsägarena kan sägas
förlora, då han njuter laglig Ränta under
Jernbrefstiden, så lärer ock all klagan ifrån
dessas sida försvinna, desto meia, som under
allmänna villan, då man icke såg för sig annat
än förluster, denna utredning kan anses
såsom en skänk. Detta är emellertid ett lärorikt
efterdöme för blifvande Speculanter på
Folkets Cassör och Förmögenhet, ty nu måste
/Jen 11 Marth , j, ffh
ju denna Discont stå något flat öfver sin är^
lighet, dä han af utredningen af de andra
Concourserna får se, huru litet man äfventyrar
med en val uttänkt raskhet. Verkan på Rikets
Peneinge-väsende af den beredvillighet,
Respective Utskotten visat genom Banquens
mellankomst, lärer man få gissa sig till^ ty,
grunden för rätta hedömmandet af denna anstalt,
sorn år Banquens intrinseque förmåga,
hafva Respective Utskotten alldeles icke för
Rikets Ständer framlagt , utan blott i förbigående
nämnt, alt Banco Utskottet gjort det förbehåll,
att någon permanent tillökning i Sedelstocken,
sorn kunde blifva menlig för Banquens
Credit, icke skull<? få. äga rum.
Med Götha CanalBolags och Malmö Dis•
conter är förhållandet något olika ,* Hos den
förra, säga Utskotten, visar sig, enligt ”Cal,
culerna, en ansenlig förlust för Borgenärerne ,
men en ännu större för FQrdringsägarena i
den sednare.” Detta mäste vara ett Skrif-fel,
ty i Calculerna är uppgifven en brist hos CanalDisqcnten
af R.dr 526,608; 36: 1. j men
hos Malmö Discont en brist af R:dr 235,222;
40: 2. Enär derföre denna uppgift rättas efter befintligheten
i Calculerna, under Litt- A. och B,
blir den, så till vida, begriplig. Men ännu förekommer,
i anseende till CanalDisconten , ei|
besynnerlighet, sorn tarfvar upplysning.
I allmänna Tidningar är flera gånger införd
en Räkning, som upptager denna Disconts
Skulder och Fordringar för ultimo Octo
-
J)m 17 Martti, f. m. 107
bris 1817, af hvilken inhämtas ibland annat,
att den äger en fordran hos CanalBolaget af
R dr :,166,374; 17: 9. I förevarande, af Respective
Utskotten under Litt. A. bifogade
Calcul, som upptager Discontens Skulder och
Fordringar, är, ibland de sednare , denna tillgång
alldeles utesluten ; detta kan icke vara
en Omission, ty Respective Utskotten nätnna
den i deras B-tänkande (Sid. 2) med dessa
ord : ”dock bör harvid upplysningsvis anmär”kas,
att ibland de uti Götha CanalDiscont
”Litt. A. upptagna tillgångar, bestående af
”Fordringar tor udånte Mi de} , icke är begripen
den Summa af R:dr 1,100,000, som i*
”från Disconten blifvit förskjuten till Canal”arbetet.
’5 Högloflige Utskottets framställning
3? ämnet i dessa åberopade uttryck lärer för
alltid förblifva oförklarlig, och det ännu mera
, sedan det af flere Ledamöter blifvit anmärkt,
men utan allt afseende lemnadt till Rikets
Ständer. Förhållandet är, såsom en origtighet,
anmärkt af Herr Landshöfdingen Ba*
ron J. Cederström, vidare utfördtjjaf StatsSecre?-  terareo Herr Baron Wirsén, med hvilken sig
förenat Herr Amiralen Schiitzercrantz, Herr
Presidenten von Schulzenheim och Herr Lagman
Noreus Herr G, Hulphers har äfven
serskilt yttrat sig i ämnet, och visat olagligheten
af denna Procedure, och synes
hafva fattat ämnet redigt, då han påstår, att
frågan om Götha CanalDiscont har ett oskiljaktigt
sammanhang med eller snarare beror på
Utgången af frågan om fortfarande understödet
till sjelfva Catialbyggnaden. Sluteligen har
Den i 7 Martil, f. m.
äfven Herr Eklund- instäi“t med Herr Baron
Wirsén i sin åsigt af ämnet i denna omstän'-  dighet.
Respective Utskotten hafva brukat den
lindriga Termen , att Disconten forskjutit till
Canalarbetet denna Summa. Jag, sorn icke lärt
mig*den konsten att måla svart med hvitt _
jag anhåller vördsammast om Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid
detta sätt att åtkomma Allmänhetens Penningar.
Discon'en var en Benefice , lemnad af
Konungen till Canalarbetets understöd , och
har varit det i så hög grad, att CanalDirectio»
nen , oaktadt den förklarat sig ur stånd att
med Disconteringen fortfara, sedan dess Credit
är förlorad , likväl har den förvånande
djerfheten att påstå ersättning af Riket för
detta Lucrum cessans , till icke mindre belopp
än 150,000 R:dr om året för den återstående
tiden af Octroyen , hvilket blott nämnes för
att bevisa, det Canalarbetet verkligen haft -en
stor vinst på denna Inrättning. Disconten var
lemnad till CaualVerkets fria Disposition och
vinsten till Arbetets understöd: DiscontDire-j
ctionen var i ali måtto af PrincipalDirectionen
oberoende. Oaktadt nu Discontvinsten var så
hederlig, att den minst kan beräknas till R:r
120,000 om året, var dock CanalVerket dermed
icke förnöjdt, utan fann på det rådet, eller
rättare sagdt Or eidet, att upplåna Penningar:
Försina utströddaTreprocentsObligationer hopskrapades
så mycket Penningar , som ur Landet
kunde fås lör låg Ränta , hvilka då an>
Den 17 Martil, /. m>
109
vändes till en del på UtlåningsSystemet och
för öfrigt tillgreps af PrincipalDirectionen.
Sådant är förhållandet med detta, som
nu får den lätta benämningen af förskott;
det är visserligen motbjudande att nödgas aftäcka
oredligheten; men det gifves fall, i hvilka
det är ett oudt att dölja Sanningen. Både
CanalDirectionen och den af Disconten kände
de Reglementen, efter hvilka de borde handla.
Disconten ägde ju icke hvarken rättighet eller
medel att göra förskotter af annat än den uppkomna
vinsten; CanalVerket icke att tillgripa
medel tillhörande en Allmänhet, som icke anade
någon osäkerhet. Hela förfarandet är en
brottslighet af den märkvärdigaste beskaffeni
het; och vi komma, af. hvad oss nu ligger
för ögonen, till utveckling af hvad detta tilltag
skulle föra oss till. Respective Utskotten
hafva förbigått denna tillgång som ett noll,
således icke ens värdt att upptagas, men pä
hvilken faller resultatet af detta sätt att behandla
ämnet ? Påen bedr3gen Allmänhet; man
tror sig kunna tillfredsställa den med att af
Allmänhetens samlade medel återgifva den det
insatta Capitalet pä 5 år utan ranta! Otn vi
nu göra ett omslut af Respective Utskottens
bilagde Calculer och ibland tillgången upptaga
dessa R:dr 1,166,374, så uppkommer, i
stället för en brist af R:dr 526,608, ett öfverskott
för CanalDisconten af R:dr 639,766, således
tillräckeligt att remboursera den bedragna
Allmänheten. Man frågar hvar denna ressoures
skaii tagas då CasaalDirectionen är ban
-
ilo Den 17 Martti) j. Hi.
queroutte ända till sista skillingen? I eri t:d då
vi tala om Rikets heder och värdighet såsom
motiv för riya tillskött åt ett företag, sorn länge
burit de klokas misshag och Allmänhetens
förbannelse, vore det visserligen eö rättskaffens
Lagstiftning mera värdigt att- uttänka medel
till dessa förledda Individuers skadeslöshållandc,
om det ock vöre genom Allmänhetens
eller, som det hos oss heter, Statens biträ*
dej än att votera nya Summor till Utförande
af ett, om'icke vansinnigt , åtminstone misslyckadt
företag.
Enahanda grund för utredningen af Mal.
mö Discont, sorn för Götha Canals, är af Respective
Utsketten föreslagen, det är: CapitaJets
återbetalande på 5 åf, ifrån den 1 Julia
aS19 s således något öfver 6 år härefter. Om
målet behandlas i laglig förm, såsom annät
CöncöUfsmålj så kari Discöntens skuld icke betalas
fortare, än i mån af Discöntlånens ingående,
hvilket inträffar 2 gånger om året, Och
slutar med den 1 Januarii 1823- BanquenSmellankomst
gör således icke någon väsendtlig skillnad
i tiden, meri är i så måtto välgörande, att
eri stör del af omkostnader, sorn alltid åtfölja Concourser,
blir härvid beSpard och till massans fördel
, Och ingemaf enskilda Fordririgsägarenä kati
äga fog att klaga öfver denria tillställning. Meri
deri uppgifna bristen af R:dr 235,222 är Och
blir en förlust, sorti efter espriten af Concourslagen
skall delas mark om mark af alla Fordringsägare:
Nu hafva Respective Utskottet!
i sina Calculer öfver båda Pisconterne uppta*
Deti 17 Martii, /. m, 112
git Banquens fordran för Creditivet såsom god
för hela sitt Capital, men med fett streck afskrifvit
alla Räntor för de Enskilda, hvarigenom
uppkommer den utförda bristen i båda
massorna. Frågan om fördelningen af de bokförda
bristerna emellan Ranquen och de öfriga
Fordringsägarne, torde kunna besparas till
dess detta Mål kommer att till slutligt afgörande
företagas, efter det behöfliga Upplysningar
Vunnits ifrån de Respective tLskotten.
Hvad jag anser vara utom all anmärkning
för det närvarande , är Respective Utskottens
förslag att genast gå i författning om inlösande
af de utelöpande AsSignationerne till ett
belopp förCanalDisconten af R dr 043,262:46:
2, samt för Malmö af R:dr 94,425^ lietta är
blott ett Förskott på Massornas tillgångar,
Och af dfen beskaffenhet att det kan snart återfås,
ehvad utväg ock sluteligen må af Lagstiftningen
godkännas för utredningen af dessa visserligen
anmärkningsvärda bedrägerier.
Enär Högloflige Utskottens Förslag i det
förevarande Betänkandet går ut på att öfvertaga
de falliserade Discönternas massor, Och
genom en föreslagen aversion, pä s ar till
Fordringsägårena utdela massornas tillgångar på
Uppgifne vilkor, meri denna första betalning
icke skall börjas förr än deri 1 julii 1819, Vid
hvilken tid redan tre halfårs äfbetalningaf med
Räntor äro från Låntägafenk incasserade, Och
hvarigenom Bånquen indrager mera ari det belopp
han utbetalar, så synes intet skäl vara
för handen att brådshta med ett beslut, sorn
112
Den 17 Martil, f, rn.
icke förr än om nära halftannat år skall komma
till början af verkställighet , ty sedan
jag ansett mig böra bifalla det af Utskotten
fiina Förslag att genast gå i Författning om
inlösen af utelöpande Assignationerne, verkar
Rikets Ständers definitiva besiut allsingen
förändring i hu vudsaken, om det kommer nu
eller några veckor sednare; men till vederbörli
t b dömmande af målet är ovilkorligen nödvändigt,
att Rikets Högloflige Ständer blifva
försedda med alla upplysningar, hvilka till målets
rätta bedömmande erfordras, hvartill hufvudsakligen
hörer kännedom af deras egna Penningeverk
och möjligheten att med deras i ordning
ställande förena det nu äskade och föreslagna
biträdet, äfvensom den omständigheten
inträffar, att CanalDiscontens fordran hos CanalBolaget,
af väsendtligt inflytande på grunderna
för denna Disconts Fordringsägares godtgörande,
verkeligen beror på det understöd CanalVerket
tilläfventyrs kan erhålla. På dessa
nu anförda skäl finner jag mig befogad att hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln vördsammast
föreslå en Återremiss af ämnet till de Respective
Utskotten, med vänlig anmodan, det
vide de, till nödig upplysnings vinnande i
detta granlaga mål:
t:o Låta göra ett Omslut af Calculen öfver
Götha CanalDiscont j deruti dennes fordran
hos Bolaget af R dr 1,166,374 blir, efiligt
verkliga förhållandet, Disconten till godo beräknad,
och
2SO Att
Den 17, Mariii /. nu
113
2:0 Att Respective Utskotten, såvidtmöjligt
är, i ett sammanhang med ämnet om Rikets
Siändérs egna Fenninge Verks reglerande,
och det biträde slutligen pröfvas kunna Canalarbetet
meddelas, företaga, och på de befintliga
grunder uppgöra det Förslag rörande Disconterna,
sorn, på en gång med de förstnämnda
frågorna , kan till Rikets Ständers pröfning
inkomma.
Det är till denna tid-jag uppskjuter mitt
yttrande om det ansvar jag anser böra , till
bedömmande af det bedrägliga i dessa Transactioner,
lemnäs till vederbörlig Lagskipnings
handläggning.
Friherre Hjerta anhöll, att dess Anförande
måtte få åtfölja Återremissen till de sam•
mansatta Utskotten.
‘Herr Strussenfelt, Michael, an förde skrifteligen
:
Oviss om bifall , åtminstone denna Riksdag,
förrän man snart återfår eri annan , vill
jag likväl bjuda till väcka Rikets församlade
Ständers uppmärksamhet på Nationens städning
i det hela , och hvarje Medborgares antingen
redan iråkade eller snart kommande
missöde. Ett Lands FinanceSysteme bör ingalunda
byggas på grunder , som äro rakt stridande
mot Nationens väl, directe ledande till
upplösning af all medborgerlig känsla. Men
Ridd. 0. Ad. Prat. IV- B. II Afd. 15, 16.
Den 11 Martn , j. vu
för att närmare bestämma dessa grunder får
jag först yttra mig om relativa förhållandet
emellan Penningar och Varumängden, jemfördt
med andra Länder och dessas ömsesidiga Production.
Ju mindre en Vara kostar att producera, ju
lättare och förmonligare är afsättningen. Det
Land, som producerar för bästa pris, bör således
hafva mästa Varor att aflåta, och så tvärtom.
Men hvad befordrar egentligen , att det
ena kan producera för bättre pris, än det andra
? Jo! just det att tillverkningskostnaden är
mindre; och detta härrör åter först och främst
af den mindre PenningeSumma, som är hos det
förra i omlopp i jemförelse till det senare; och
sedan af Författningar, som mer eller mindre
gynna alla Näringar, samt den rigtning en klok
Regering kan gifva åt idoghet och sparsamhet.
Erfarenheten bevisar äfven detta. Spanien
var ett välmående Rike, innan Perus och
Mexicos guld förstörde det; sedan förföll idogheten,
som lemnade rum åt lättja och fattigdom
hos Allmänheten och öfverflöd hos några
få. Hos oss erlar genast producenten kännbar
förlust vid hvarje Ski liing Coursen fälles, emedan
j och med detsamma Pcnningemängden i Silfver
kan anses större; ty endast Guld och Silfver
äro Penningar, papper dess representant:
När då igenom Coursens fällande representativa
värdet af papperet ökas; blir ju det samma
som mera Silfver korhme i rörelsen. Häraf
inses huru stor förlust Näringsidkaren och i
synnerhet den, som tillverkar Jernet, skulle hafva
vid fallande Cours, som endast gagnelig
för Importeuren och Luxkrämaren samt den
Den 17 Martil, f. in.
ii5
som lefver af Räntor, till hvilken C'ass jag
Siven hänför de Tjenstemän , hvilka endast
hafva PenningeLöner. Häraf är klart , att då
man allt ifrån slutet af förledne Seculum ökade
PappersMyntet i Riket, fick Silfret mindre
värde, och var Åkerbruket samt Odlingar
vid 1813 stigit till en ovanlig höjd; så att,
oaktadt en fri Brännvinsbränning, Sverige med
en ansenligen ökad Folkmängd , om man i
tid vidtagit rigtiga anstalter, icke behöft utländsk
Spannmål.
Det var före 1810 en okänd sak i mitt
Ort att betala öfver 6 Procent lör Lån ; men
ä andra sjdan var Capitalistens ställning då
mindre hrillant.
Af hvad jag nu anfört, synes tydligen
att tvänne stridiga Intressen kämpa mot hvarandra
, Capitalisternas ä ena sidan och Massan
af Nationen å den andia. Jag skall bju*
da till , utan fruktan för de förras mägtiga
inflytande och utan att missledas af partiskhet,
enligt min öfvertygelse föra Sanningens språk.
Tidpuncten är nu inne, då det skall afgöras,
om hundrade tuseildetals Medborgare skola uppoffras
för en liten, men magtig Glass Detta
ankommer nu på Riksens Ständer, hvilkas beslut
2 Millioner människor hittills förgäfves
väntat öfver trenne månaders tid. Då de stridiga
tänkesätten uti det sammansatta Utskottet
näpplige.n ännu öfverenskommit om den
enkla fråga: skall Nationen få betalt sina DiscontPapper
eller icke, än mindre något Finan
-
Den 17 Martn, }. m.
cielt Project till Penningenödens afhjelpande,
sorn jag för min del och ganska mångå med
mig ansett borde på en gång lemnats oss till
granskning: »len i stället hafva vi fått ett
Betänkande , som än mera hastigt skulle påskynda
vår undergång, i stället att afhjelpa
den, om dess antagande vore möjligt att genomdrifva.
Under mitt Riksdagsvistande eller rättare
sagdt väntningstid härstädes, på det Höglnfl,
Utskottets utarbetande af en antaglig Plan
till allmänna nödens afhjelpande, har iag hört
Capitalisten vanligen yttra: Det är blott Vinglare
och Speculanter, som klaga öfver Penningebrist,
och de hafva förtjent sitt öde} ingen bör tillåta
sig köpa Egendom, utan den, som har minst
tre fjerdedelar af köpesumman. Agiot på Banquens
Sedlar fälles, och dennes säkerhet vårdas
på allt sätt: Sedelstocken småningom indrages:
Inga Disconter i Landsorterna existera,
såsom endast tjenande till missbruk för Vinglare,
och så vidare. De Gäldskyldige påstå åter : att
äfvensom det icke är ett brott för en Köpman med
lant förlag begynna sin handel, bör ej heller
dem förmenas med mindre Capital och påråka
nåd högre Production, att äfven söka förverf.'
va en egen torfva af Fosterjorden. De säga
vidare, att det är grundsatser från afgrunden,
som föranleda dertill, att blott dén Rike skall
blifva rikare och den fattige alltid förblifva
fattig, eller, som ordspråket lyder: den, sorn.
är slagen till en Slant, skall evigt blifva det.
Capitalisten, serdeles här i Slockholm, säger
Den i 7 Martil, f. ta.
117
vidare: ingen nöd är å färde, Landshöfdingarnes
Rapporter vittna ju, att Skatterne gå
ut, det är endast några Skrikare, som äro banqueroutte-färdige,
på hvilkas tal man icke böc
gifva akt. Härpå svara de andra, att det förhåller
sig tvärtom: de Gäldbundnas antal mot
Capitaiisterne som 100 till 1 och vida deröfver
•, och Rapporterne från Landshötdingarna
bevisa blott KronoBetjeningens nit att pådrifr
va pantning och utmätning af Skatter rn. m.
För öfrigt anse de, att man icke bör vänta på
hela Landets undergång, eller till dess man
ändtligen här i Stockholm erfarit, att det onda
stigit till sin största höjd, innan hjelpen
meddelas, som då torde äfven komma för
sent, eller pust festum
Man
må fritt i tal och Skrifter safyrisera
den, som påstår, att underbalance i Handeln
orsakar Penningebrist; så blir det en sanning,
att icke en och samma sak på en gång kan
intaga tvenne serskilta rumj och således sko-i
la de BancoSedlar, hvilka nu äro i circula-1
tion i Ryssland, nödvändigt saknas i Sverige.
Förden, som vill begripa, är solklart, att vid
en tredjedel af Nationens eller Finlands afträd
dande till Ryssland, medföljde förlusten af f af
våra Penningar, som der voro i omlopp, circa
? Millioner. Och lika säkert kan bevisas af
egna TullSpecialer, äfvensom af Finska Rege.
ringens egna Rapporter till Ryska Regeringen,
att aldraminst 1,000,000 R:dr ärligen utgått dit
från Sverige, som i 9 år likaledes gör 9 Millioner.
Då härtill lägges hvad som är i Nor;
Den 11 Jl^artii, J. m.
rige, Dannemark och Tyskland circa 3 Millioner,
blir Penningebristen lätt förklarad. Disconterne
hafva icke befordrat denna Myntets
utvandring. Neji Diseonterne hafva endast
uppehållit någon tid penningebristen. Det är
Stockholms nu mera för Riket olyckliga Handel
med Finland, som skadat Riket, och icke
Diseonterne. Det är denna förödande Importhand
I, som utsopat BancoSedeln, och nu gör
att Näringsidkaren till underpris får oftast sälja
dess Förlag, för att med hög ränta försöka
i det längsta freda hus och jord.
Då man nu känner att hela B snquens Sedelstock
blott utgör 2t Millioner med RiksgäldsSedlar,
så blifva knappt 8 öfver, och då
går ändock icke inn i beräkningen den stora
vinst Banquen årligen har af genom eld och
vatten m. m förstörda Sedlar. Således då Statsverkets
Inkomster stiga nära till 6 Millioner ,
blifva tvenne öfver, som ofelbart stadna i Penninge
karlens hand, att der sökas för hvad
köp som helist, af den Allmänhet hvilken
tvenne gånger om året behöfver mera än dessa
2 Millioner, för att inbetala hvarje gång
en femtedel af de 13, för hvilka Allmänheten
häftar i Diseonterne , och hvarföre dessutom
Räntan skall inbetalas; niir man detta eftersinnar,
så har man också claven gifven till penningebristen
och äfven utsigten till det tillstånd,
sorn förestår oss, om vi skola ännu mista
5 å 6 Millioner ur RörelseCapitalct. Det
låter väl, att Banquen vili liqvidera FilialDiscontReverserne
3 men då det skall ske på 5
Den 1 7 Martil, /. m.
år och utan Ränta, samt på lika tid alla FU
lialDisconternes Fordringar skola indrifvas, jemte
Räntan för dem; så afhjelpes icke penninge-nöden
, utan tvärtom den blir större i Landsorterne.
Och genom det man beröfvar aflägsnare
Provincer deras förut ägande Disconter,
så blilva de alltid vanlottade framför Hufvudstaden
och derintill gränsande orter. Hade aldrig
dessa Disconter existerat, hade förhållan*
det varit helt annorlunda; men då de nu införlifvas
med RiksDisconten , och alla deras
Fordringar på 5 år dit remitteras, skall nödvändigt
déssa Landskaps Innevånare i grund
ruineras, och nödga Staten , antingen gifva
dem underhåll, eller lemna dem med Hustrur
och Barn åt förtviflan. För det att trenne Di*
recteurer i Malmö felat , är icke gifvit , att
man ju kan få, äfven vid FilialDisconterne,
lika redlige Män, som vid Banquen, då tillika
ett mera Controllerande Reglemente före
skrifves. De Ränte-vinster , som erhållas genom
Discontering, dragas ur Provincen, hvilket
icke skedde, om den hade egen Discont;
då äfven den behöfvande kunde bespara så väl
Commissions-arfvode, tidsutdrägt m- m. — Utom
det att man i Stockholm mindre kan bedomina
personers säkerhet i aflägsna Provincer,
så är anledning att de möjligtvis kunde
mindre favoriseras med Lån , än de, som äro
presentes; men till denna Stad skola alla penningar
dragas, för att dels utgå till Ryssland
för Ved, Kött, Smör, Stöflor, Trädkärl , Qvastar
&c. eller också skrinläggas till Procenteri.
D* jag 1809 , som Ledamot af Utskottets Bered
-
120
Dén T 7 Martil, /. m.
ning, först granskade Förslaget till Götha Canal,
var jag icke lör den, af del skäl, att jag
da redan förutsåg, med den kännedom jag äger
af sådana arbeten , att Kost-nadsFörslaget var
mycket lör lågt beräknadt} mej) nu åter kati
jag aldrig afvika från den tankan, att det skulle
vara ett högst illa beräknadt steg, sedan man
nu så långt drifvit Arbetet, och derpå användt
så mycken kostnad, om man nu underlät att
detsamma fullborda} utom att det caracteriserar
en lättsinnig och svag Nation , att börja
allt och intet fullborda } då Nordens Folk bör
visa motsatsen. Och kan jag icke tillstyrka
Indragning af CanalDiscOnten, som, efter mirj
tanka , oskiljaktig med Canal-arbetets fulla
drift. Dessutom äro vi icke här för att befordra
Capitalisters och Penningeväxlares Interessen;
ty de behöfva icke hjelp} men vi
äro här för att hjelpa massan af Nationen, som
är ingenting mindre än Capitalister, samt skola
visserligen vara mera belåtne få låna i Disconterne
för 6 , än af Ockrare till 20 å 30
Procent och derutöfver, jag anser dessa sysslolöse
varelser, blott som till hälften Medborgare}
de hafva sin Egendom så godt sorn i
fickan och kunna när som hellst söka ett annat
Fädernesland, då deremot den arbetsamme
Näringsidkaren, som till dem erlägger stora
Räntor, skall gifva skatt af synbara förmögenheten,
och således äfven skatta för sina
förtryckare. Jag tror mig nu hafva bevisat,
att icke hög Cours eller för mycket papper
skadat oss, men väl Coursens eller Agiots fäi -
Den 17 Martil, f. m.
12 I
lande, samt Sedlarnes utvandring till Ryssland,
då icke nya göras i stället.
En Realisation med nedsatt värde på BancoSedlar
vore väl det rätta} men mötes af flera
svårigheter, som nu icke böra uppgifvas.' Jag
föreslår tvenne Alternativer till Samhällets rädd.
ning. Det första: att Moratorium eller Jernbref
meddelas på minst trenne år, med vilkor,
att icke Räntans inbetalande försummas, så.
mycket billigare att lemna Nationen, som Ban*
* rjuen redan fått sig ett dylikt på iobestämd tid
beviljadt. Att Banquen eller RiksgäidsContoiret
icke besväras med FilialDisconterne. Om
Malmö Discont återfår de 98,000 R:dr , som
Banquen af den hållit tillgodo i Procenterivinst,
samt lemnar den dessutom ett tillskott
af 300,000 R.dr, så reder denna Discont sig,
betalar sjelf sine 3Procents Lån med Ränta,
på 5 år, om den återfår Disconten, och blir
på annat sätt organiserad , hvarmed jag nu
icke kan ingå i detaille. Skåne är ensamt till
Folkmängd och styrka en åttondedel af Riket,
bar i anseende till sin local, dessutom lika mycket
behof och rätt till Discont, som Hufvudstaden.
Det samma gäller äfven 0111 Götheborg,
denne Rikets förut så blomstrande, nu
mera snarare öde Stad, jemte Bohus Län och
Westergöthland, som icke heller böra sakna
CanalDisconten} dess bibehållande är medlet
att rädda så många människor, hvilka på god
tro, genom Actier, ditsatt deras penningar. Jag
anser Förskott af Banquen till Assignaiionernas
inlösen , jemte garantie för sprocents Lå
122
Den i 7 Martil, f m.
nen, tillräckligt för denna Discont, att reda
sig, om den återfår Discont-rättighet på 17
år eller till 1835, och dessutom då kunna äfven
lemna ett bidrag till Canalen. Det andra
Alternativet om FilialDiricanternä skola indragas,
så vågar jag påstå, att denna indragning
skall ske på 10 år oell genom Disconternes
egna Contoir å stället, icke här i Stockholm,
ty det är, i min tanka, obehörigt, att tvinga
människor genom Commissionairer afgöra och
reglera sina Discont liqvider på längre afstånd,
då de böra och äga rätt , att på stället der
Lånen utföllo, dem afbetala.
Men jag förundrar mig icke mera öfver,
att här finna så liten consideration för andra,
utom Stockholms område boende personer, då
man lika olagligt, som egenmägtigt förledne
October , sedan Filial Disconterne voro förklarade
på obestånd, ändå inlöste 150 å 170,000
R:dr af deras papper. En enskild Man, sorn
så handlade , har sin dom föreskrifven i ConcoursStadgan,
och likväl har jag hört ändå
omtalas möjligheten af Concours för FilialDis»
conterne. Vidare om DiscontReverserne icke
förr än om 5 år skola blifva infriade, böra de
åtminstone på denna tid äfven erhålla 3 Procents
Räntan. Men jag kan icke, för min del,
tillstyrka FiiialDisconternes indragning, utan
att äfvenledes BancoDisconten på samma tid
äfven indrages. Det är icke rätt, att den ensamt
bibehållesy ty på 7 år genom Discontering
känner man nogsamt att en Discont af 6
Millioner skall, enligt Bokföring, minst äga
Den 17 Martil, J. m.
123
10 Millioner ; och då verkeligen icke mera
derföre än de 6 Millioner af Banquen utsläppts
i rörelse, så synes tydligen hvad den årligen
suger Nationen i ett progressivt förhållande;
och skola vi väl tillåta detta, att Banquen,
med uppoffring att icke äga de samina förmåner
jemt kringspridda genom serskiMte Disconter
i Landsorterne. Att, om alla Disconter
nu indragas, lätta Länetillgångarne, ersätta bristen
af BancoSedlar och RörelseCapitalet, är
då ingen annan utväg, man må kalia det FasiighetsLån
eller hvad man behagar, än att
ytterligare utsläppa några Millioner BancoSedlar,
någorlunda jemnt fördejdte i alla Landsorter,
enligt Folkmängden och behofven, med 3
procents Ränta, hvaraf 2 Procent gå af på
Capitalet.
Men hvilket af dessa Alternativer vidtages,
blifver det allt frugflöst och Riket snart i lika
beklaglig ställning, om icke de kraftigaste
mått och steg träffas, genom verkställbara, ej
overkställbara, Författningar till hämmande af
Luxe och öfverflöd; befrämjande af sparsamhet
och Näringarnes underlättande. Hvad kan väl
mera snörrätt strida mot Landets förkofran, än
FroductPlacatet ? Hvad minskas icke Industri
och afsättning genom att låta Finnarne införa
äfven mot half Tull å egne Skepp, Producter,
dem vi sjelfve kunnat skaffa, och tvinga oss
sjelfve , att icke äfven få begagna utländska
Skepp till Export, blott för att Tullen utrikes
skulle blifva så mycket högre; och hvad egne
124
Den 17 Martii, /. m,
Medborgare kunnat vinna, skall stadna hos Utlandningen
— Om man, jemte ett dera af de
nu föreslagne Alternativer, gjorde afseende på
allt detta 3 och så vida icke Stockholm kau
umbära den skadliga Finska Handeln , då i
stället, som blir så mycket nödvändigare, tillät
öfrige delen af Riket få fritt på egna eller
utländska Skepp utan Tvångs-lagar, mot samina
Tull som Finnarne, exportera sina Producter,
utan undantag eller minsta inskränkning
3 så tror jag att ännu skulle Sverige kunna
bebos af ett lyckligt Folk
På
de grunder, som svårligen kunna bestridas,
men alltid förhatas af Capitalister och
Varu-importeurer, att aldrig hög Cours skadar,
men väl befordrar Näringar, anser jag icke
skadeligt om Banquen utgifver flere Sedlar 3
skulle jag aldrig , om än jag vore så lycklig
att äga min lilla förmögenhet förvandlad i Container,
låta egen fördel förmå mig tala mot
allmänt väl. Nu är förhållandet sådant , att
Banquens interesse och Nationens äro helt olika,
och att för den förras trefnad vill man
uppoffra den sednare.
Denna Epoque förekommer mig lika den
på 6o'talet af förra See'u!um, då Ständernes nedslående
af Coursen fick namn af Stryp-systéme,
och man antingen icke trodde eller icke ville
tro den, som talte om allmänna nöden: Följden
visade sig korrt efter vid 1772 års Revo.'
lution. Man hade sedan under 39 år ej mer
ån Fern Riksdagar 3 och slutligen förkortade
SäkerhetsActen ansenligt debatter vid Riks
-
Den 17 Martii, f. mi
125
dagarne. Vid 1809 års Regements-förändring,
väntade Nationen sig blifva lycklig , och icke
att det då ökade Sedelmynt , i förening med
ytterligare tillgångar af penningar genom CaJ
nalDisconten , skulle blifva en snara att stry.
pa den ; som verkligen skex, om Penningestocken
indrages jemte Disconterne, sedan man fikat
Skatter och Utlagor, och narrat människor,
enligt då varande Egendoms-värde, utlösa
Syskon i arfskifte, ingå köp, m. m. Mig
synes derföre så mycket oklokare, att nu vilja
upplifva ett StrypSysteme, hvars verkningar
äro i så friskt minne 3 och vågar jag försäkra,
att den dagligt ökade mängd Oskyldiga
offer för detta Systeme äga redan så mycken
kännedom af ärendernas gång denna Riks-:
dag, att all kommande olycka får sitt rigtiga
bedömmande; och skulle jag råda hvar man,
hvars samvete tillåter honom att vara bekym*
merslös skapare af Nationens olyckor, samt
tilltror sig att förblifva bekymmerslös åskådare
afsina likars nöd och elände, att han förser sig
med Säkerhetskort , så vida han annars vill
vara obekymrad för sin Person. Med hela
Allmänheten i mitt Fädernesland , delar jag
likväl den förtröstan till vår Nådiga och goda
Konungs djupa insigt om sitt eget och sitt
trogna Folks sannskyldiga interesse, att, då han
kommer till erfarenheten om verkliga ställningen
i Landet, och den förtviflan, som deraf redan
uppstått 3 så skall Hans ömma Fadershjerta
icke tillåta, att massan af Nationen nedtryckes
och utmärglas på ena sidan af KronoUtlagor,
som voro drägliga, så länge RörelseCai
126
Den 17 Martil, f. m.
pitalet hade sin fordna höjd ; men sora öfverstiga
all förmåga , sedan RörelseCapitalet icke
mera svarar deremot, och på den andra af Capitalisten
, genom sjelfva våra FinancePlaner ,
förvandlade till blodsugare.
Vår Konungs hjelp skall blifva vår räddning
, och Hans ädelmod skall icke derlöre
fordra offer af vår frihet.
Vi råkas då kanhända snart åter, mine
Herrar! men vi hade dock haft fördubblingen
af våra Resor och Riksdagskostnader besparda,
om vi så gerna nu, medan vi äro församlade,
uppfyllde våra angelägna pligter till
Nationen. Få grund af allt detta, ogillar jag
för min del det Höglofl. sammansatta Utskottets
Betänkande, begär Åter-remiss, samt fordrar
af Utskottet, så väl i frågan om Disconterne,
som i fråga om vår öfriga Finance,
hvilka på en gång i sammanhang böra oss underställas
, sådana grunder må antagas, som
icke rakt föra oss till allmän ofärd.
Herr Grefven och Landt Marsh alfe en hemställde,
om icke den vidare öfverläggningen i
detta Mål finge uppskjutas till eftermiddagen;
hvilket bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 17 Martil, t. m. 127
Tisdagen den 17 Martii.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Fortsattes den i ‘förmiddag började öfver,
läggning i anledning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande , angående Malmö , Götha
CanalBolags samt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Herr Silverstolpei Gustaf Abraham, uppläste
följande :
De förenade Stafs - och BancoUtskotfen
hafva löreslagit , att Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö Disconter skola innom
fem års (id liqvideras och indragas. Pröfningen
al detta allmänna Förslag är utan tvifvel
af högsta vigt. Sannolikt är en och hvar öf.
vertygad , att den ej kan vara verkställbar,
utan våda för den inre Rörelsens fullkomliga
hämmande , sä vida icke ett motsvarande Capitalbelopp
i annan väg utgifves. Mig synes
Således, som hade Utskotten bordt utreda det
förhållande, Utskotten i detta afseende åsyftat,
innan de föreslagit Riksens Ständer att öfver
denna indragning besluta. Ett beslut, fattadt
i förväg, skulle blifva bindande, om man
än efteråt funne deraf de olyckligaste följder.
Endast denna Anmärkning anser jag vara tillräcklig
såsom motiv till den Återremiss af förevarande
Betänkande, jag äfven af många an
-
123
Den 17 Martil, e. m.
dra skäl vill yrka, och jag anser det vara ali- |
deles omöjligt för Riksens Ständer, att öfver !
Disconternes indragning något bestämdt besluta,
utan i sammanhang med den allmänna Regleringen
af Rikets Penningeverk.
Men om man förutsätter att Riksens Stän- t
der framdeles skulle förena sig i ett sådant
beslut om FilialDisconternas hastiga indragning,
kunna de af de förenade Utskotten här föreslagne
grunder för en sådan indragning nu
i förhand underkastas pröfning.
Den hufvudprincipe Utskotten i detta Eetänkande
följt, har varit, att framställa Filial-i
Disconternes financieila belägenhet sådan, att
deras behandling helt och hållit at Riksens
Ständers godtysko skulle bero. I denna grundsatts
kan jag, för min del, icke instämma.
Jag tror att Riksens Ständer, vid stadgandet
af sina meningar, likasom Domare vid uppfattandet
af sina Utslag, böra göra afseende på hvart
olika förhållande. Bör offret för en annans
bedrägeri behandlas likasom Bedragaren? Men
ännu mer*, när Ständer med sin magt, vid tillfälle
af Statens behof, mellanträda såsom skiljomän,
böra de ej , med afseende å billighetens
fordringar för den allmänna rättvisans
skull, och af den enda och säkra Statsklokhet,
främst högakta Lagförbindelser och upprätthålla
helgden af de Contracts-vilkor de sjelfve
stadgat ?
Jag
* Den 17 Martn, e. nt.
129
Jag anser således i moraliskt afseende obilligt
att underkasta Götha CanalBolags Disi
conf samma behandling, sora Malmö Discont»
Men jag amer äfven ett sådant förslag, när
såsom grund dertill uppgifves bägges hka irå.
kade förlägenhet, att ej kunna vid anfordran
uppfylla sina förbindelser,. stödja sig på beräkningar,
hvarvid betydlige Anmärkningar
kunna och böra göras. Ali liqvid af en Mas»
sa, och alla Förslag till dess verkställande böra
stödja sig på en förut uppgjord fullständig
Balance af dess skulder och tillgångar. Vid
uppgörandet afj en sådan Balance måste alla
förbindelsers innehåll rätt upptagas. Jag tror
mig böra anmärka de brister jag i detta afseende
trott mig finna i Balancen öfver Götha
CanalDisconts tillstånd.
Utskotten hafva sjelfve anmält, att de inbland
denne Disconts tillgångar ej upptagit de
1,1 co,000 R:dr Disconten af Canalens ArbetsCassa
har att fordra. Något skäl tili detta underlåtande
är ej uppgifvit; men säkert är, att
om denna tillgång hade blifvit upptagen, skulle
Balancen hafva stått till Discontens fördei
och all grund saknats för förslaget att äfven be.
handla denna Discont efter godtycke, samt
undkomma att Vid beslutet om ett af Konung
och Ständer privilegieradt Verks indragning
före Octroytidens slut, och mot Cöntråctets
innehåll, erbjuda Bolaget någon bestämd ersättning
för den lagliga vinst det kunnat Erhålla,
om det blifvit lemnadt i ostörd njutning
Kidd, 0, Åd, Fröt. IV- B. II. Afd. 17, 18.
13®
Den 17 Martil, e. tti.
af sin rätt,
en vinst, som ända ifrån Dis*
contens bönan gäst i beräkning för möjligheten,
att vid Octioyens slut liqvidera CreditVerkets
sku der; hvaraf följer, att enär den
borttages, Verket ej , säkert icke j moraliskt
afseende, och jag ville förmoda, icke heller
efter beskrifven Lag, kan anses skyldigt till
den brist, som skulle kunna uppkomma; ty
om de medel, som äro ett Veik beviljade till
bestämda utgifters bestridande, af samma magt,
som dem gaf, borttagas, är det väl icke Verkets
fel, om det ej, al andra och oberäknade
tillgångar, kan uppfylla sina förbindelser.
Med beräkning på den till år 1835 fastställda
Oetroytiden, hafva Riksens Ständer vid
föregående Riksdagar löiesknlvit, att af det Götha
CanaiDiscont förunnade Creditivet 1.500,000
R:dr, återbetalningen till Banquen ej skall äga
rum för 700,000 R;dr förr än år 1S25, och
för de öfrige 800,000, år 1831. Disconttns
vinst efter den tid Canalbyggnaden blifvit färdig,
har således i planen varit påräknad till
Creditiv-aummans återbetalning. När denna Summa
nu blifvit uppförd i Debet såsom Banquens
fordran för ögonblicket, har det skett genom
upphäfvandet af den fastställda Octroytiden,
och utvidgande af den af Riksens Ständer beslutne
Banquens rätt till återbetalning, sorn
ej kan inträda förr än efter de föreskrifna årens
förlopp. Utan upphäfvonde af Riksens
Ständers Beslut och af ingångna, af Staten sanctionerade
Contract, kan Creditivets liqvidering
innom 5 år ej påyrkas. Om denna Summa så*
Dm 17 Martu, e. m, 131
lunda drages ifrån det närvarande Debet, så
Uppstår älven ett betydligt öfveiskoit för CahalDisconten
, till och med- Om den verklig!
tillgången i dess fordran hos AfbetsCassan, ej
deribland inberäkna®. fag tror mig således kunna
yrka, att om Balancen blifvit upp jövd med
afseende å Riksens Ständers orubbliga .Beslut,
å vilkoren för sjelfva.Inrättningen, samt med
ttoggrannt Upptagande af alia tillgångar, skulle
CanalDiseonten hafva befunnits äga ett öfverskott,
tillräckligt för densamma att fullt ut
elter Lag uppfylla förbindelser.
Om Götha Cånals och Malmo Dlsconter
bägge råkat i samma förlägenhet, att nödga!
inställa sina betalningar, äro dock de olika
Orsakerna dertill nu mera ganska val kända.
Billighet, ja! en sann moralitet fordna, att på
denna olikhet göra afseende, Och då Utskotten
grundat sitt Förslag, att Banquen skulle för
Disconterne uppgöra Liqviden , på angelägenheten
att ej genom DisConternes bringande till
Concours underkasta Landet de dermed oundvikligen
förbundna Oredor, Och interesset att
på föreslaget sätt skaffa Fordringsägare bättra
vilkor, än de Vid en inträffande Concours kuna
na förvänta, synes mig att Utskotten , om de
skiljt melLn Discönterne, så Väl i afseende på
deras vericliga förhållanden, sorn anledningartle
dertill , kunnat träffa utvägar , att genom
ingen rubbning af Lag och Lag-pritlcipe, och
utan våda för Banquen, skaffa Fordringsägare*
ha ännu bättre vilkor, nemligen full b talning.
Utskotten hafva sjelfva uppgifvit att Gö*
Den 17 Martti, e. m:
theborge Discont kan , utan att förnärma nå«
göns rätt, liqvidera sig sjelf, allenast dess Octroy
med 2\ år förlänges. Kan detta ske sä
lätt, så lärer visst icke någon svårighet uppstå
att sådant bevilja.
För Malmö Discont uppgifves en brist af
235,000 R:dr , hvilken dock kanske med hälften
tillägg skulle ökas, om vid dess utredning
laglige Concours-grunder följdes. Förvaltningens
begångna fel äro otv.fvelaktigt grundade
skäl , att förklara denna Discont i Concourstillstånd.
Dess utredning vore ock , i jemnförelse
med de öfrige Disconternas, föga invecklad.
Men när jag är fullt ölvtrtyg d att Staters
Interesse fordrar, dels att Gäidenärerne
hos denna Discont ej så hardt sfi ängås med betalning,
sorn af en fullkomlig Concours skulle
följa , dels att Borgenärerne ej komma i stort
lidande, tror jag at sådant skäl att Banquen här
bör träda emellan som Accordsman, rch utan
Lagarnes rubbning uppgöra Liqviden- Staten
förlorar mindre genom denna uppoffring af
Banquen, som genom en klok förvaltning tor.
de blifva obetydligare, än den nu synes, men
i alla fall är obetydlig mot vådan , att rubba
Näringarnes oafbrutna gång i vissa orter, och
upphäfva all Lag och Lagprincipe. På mindre
vigtiga anledningar tror jag Riksens Ständer
förr hafva beviljat b< tydligare afskrifningar
på sin Banques räkning.
Af hvad redan är anfördt, rörande berakningen
af Skulder och Tillgångar för Götha
Den 17 Martil, e. m.
133
CanalBolags Discont, synes, att enär CreditivSuminans
återbetalning ej sättes i fråga förrän
vid den tid densamma af Riksens Ständer redan
är fastställd, blifver förhållandet sådant,
att denna Discont äger i fordringar hos l)iscontLåntagare
3.682,385 R:dr, och i skulder
genom utelöpande Assjgnationer, Reverser,
samt innestående medel på ALkrifnings-rakningen
3,224,978 R dr, då man här icke upptager
skillingar och runstycken. Dessa tillgångar
, sorn redan öfverskjuta bristen , ökas ytterligare
med Räntor under Liqvidationsöden,
hvilka under den dertill afUtskotten föreslagna
tid af fem år, efter Utskottens egen uppgift,
uppgå till 497,122 R:dr, och således hela
tillgången till denna Liqvid , inberäknad den
Contanta behållningen i Cassan 18,862 R:dr, till
4,198,369 R;dr. Månne ej detta öfverskott af
Tillgångar, stort 973,391 R:dr, skulle förslå,
att göra denna Disconts Liqvid efter fullt laglige
grunder, och månne Banquen, om den
vid den nu inträffade förlägenhet, med temporairt
förskott lättade Liqviden, skulle vid ett
6ädapt förhållande löpa fara att något förlora?
Jag inser ej denna våda, och om den än skulle
äga rum, är den visserligen mindre, än den,
att innom ett ordentligt Samhälle göra nya
Lagar för ögonblicket, med retroactiv verkan,
och derigenom väcka en mängd Individuers
billiga missnöje mot Statens åtgärder.
Men jag torde kanske böra bemöta ett
inkast, som genom denna framställnings hastighet
kunde föranledas: det, att Banquen skulle
134 17 Martil, t. m.
Komma i osäkerhet för den till CanalDiseonten
redan utbetalade C> editivSumman. Denna farhåga
anser j »g äfven öfverflödig- Efter den här
uppgjorde Ealancen, uppstode utan tvifvel, äfven
sedan alla möjliga afdrag blifvit gjorda,
något öfverskott vid Liqviden, Discontens fordran
hos CanalByggnadsCassan af i,ioo,oq:>
R:dr vöre ännu odisponerad, en fordran, hvars
säkerhet är otvifvelaktig i den stund Canalarbctet,
elter redan fastställd plan, fullföljes j
men en ännu större och beholvet långt öfverskridande
tillgång finnes i den ersättning för
den , tvärtemot Contractets lydelse , yrkade
minskning j Octroy-tiden , hvilken ersättnings
billighet ej kan bestridas, och genom hvais
medgifvande först Banquens säkerhet fullkomligen
betryggas , Canalbyggnaden med minsta
kännings fullbordas och sist den allmänna Penningeställningen
, i afseende på Discontema,
med föga, kanske ingen rubbning j Enskildas
förhållanden, skulle sä(t3s i ordning. När bärtill
lägges, att sedan Discont-papperen, genom
ett sådant Riksens Ständers fattade Beslut , återvunne
full Credit , och de sålunda kunde
utan våda emottagas i Eiqvider både med Dis
conterna , mellan Enskilda, och, såsom genast
möjlige att emot BancoSedlar i Banquen utbyta
, äfven i den allmänna Uppbörden, synes
mig till och med att Banqnens temporaira förskott
af sig sjelf skulle blifva långt obetydli- ;
gare, än den utgift, för hvilken Banquen genom
det nu föreslagna Liqvulationssättet exponeras
-
Den 17 Martii, e. m.
135
Af allt detta drager jag följande slutsättser:
en sådan omöjlighet till Disconternes regJ
lering är ej för handen , att Riksens Ständer
böra iordningsä>ta Staten, genom inskränkning
i Enskildas rätt, och upphälvande af Lag samt
stadgande af en retioactiv Lag för tillfället.
Om klokheten af föreslagna steg kunna lätt
meningarne vara delade , men om deras rättvishet,
om nödvändigheten att ifrån rättvisa
och laglighet ej afvika, då derigenom Sam*
hällsordningens bestånd kunde hotas, tror jag
ej att tänkesätten kunna vara stridiga Det är
i sådan öfvertygelse jag framställer dessa mina
Anmärkningar till Riksens Ständers och de
förenade Utskottens besinnande.
Sedan jag anfört detta om hufvudgrunderna
för Utskottens Betänkande, anhåller jag äfven
att få framställa några mindre Anmärkningar.
Om Riksens Ständer , när grunderna för
Regleringen af Rikets Penningeverk blifvit dem
fullständigt förelagda , skulle finna att Disconterna
på 5 års tid böra indragas, och att sådant
genom Banquens mellankomst bör utföras,
finner jag ganska betänkligt, att endast i Stockholm
concentrera all Discont-rörelse. Våra Näringar
och ali Arbetsfht innom vårt Land äro
så sammanväxta med Di-cont-rörelsen, att dess
Disposition på ett sätt, som ifrån Förvaltningen
utesluter en noggrann kännedom af local
och personliga förhållanden, äfven utan någon
minskning i RöreLe-Capitalets belopp, skulle
Den 17 Martil, e, m.
kunna medföra de vådligaste följder. Riksens
Ständers Ledamöter, samlade ifrån alla Landsorter,
känna detta så noga , att jag ej behöfver
det ytterligare utreda , och om än vissa
Landsorters Innevånare deraf ej skulle hafva
någon erfarenhet, bör jag ej förmoda, att de
derföre skulle vilja föra en olycka öfver sina
öfriga Landsmän, som de val sjelfve hittills
undsluppit, men som i sin ordning drabbar äfven
dem , när den nöd , som skulle öfvergå
andra orter, sluteligen skulle öka deras bidrag
till Statens oeftergifliga behof. Egoismen måtte
ej kunna blifva rådande vid allmänna Ävenders
behandling: Vi äro alla Medborgare
i ett Samhälle, Broder af samma Folk, och
Enskilldas väl beror af det Helas välstånd.
Jag anser för nödvändigt, att Utredningen måtte
fike på de Orter, der Utlåningarne blifvit gjorda,
och det synes mig icke allenast nödigt och
klokt, att den verkställes af DiscontDirectioJierne
under Inspection af Banquens Ombud,
utan till och med sorn en fordran af rättvisan,
på det Nationen en gång i officiel väg må kunna
öfvertygas, hvilka sorn begått Administra,
tionsfel, och hvilka, såsom dertill ej skyldiga,
icke med dem i Opinionen böra förblandas.
I sammanhang härmed synes mig Förslaget
, att Utredningen af RikseäldsContoiret
•kulle förrättas, a f sig sjelf förfaila. 1 alla fall
vore dt en onödig omväg, att öfverlemna de
administrativa åtgärderna åt ett annat Verk,
än det, som dertill skall bestå Tillgångarna,
så mycket mer, sorn det sednare ej kunde
Den 17 Martil, e. m. 137
lemnäs någon rätt till Controll örver det förra.
Jag hade till och med föreställt mig,
att sedan vår utländska Skuld är hqviderad,
och den inländska iör Riksgild-Sedlarne af
Banquen realiseras, heh Riksgä-d'-Gonioiret småningom
skulle kunna uppföras pa indragningsStat.
Vid många af här föreslagna reglementariska
stadganden skulle vidare och , som jag tror,
grundade anmärkningar kunna göras; men de
äro öivcrflödiga intill dess hufvudgrunderna
för saken b ifvit stadgade Jag slutar med den
förklaring, att mina anmärkningar äro enliga
med min öfvertygelse om rättvisa, billighet
och klokhet, jag är ej ibland dcin,som frukta
för hemmavarande Principalers granskning
af Riksén? Ständers beslut. Denna granskning
kan man lätt uthärda, när man handlat efter öfvertygelse,
och den är svag, som af en Opinion,
om den vore aldrig så allmän, deri låter
sig <ubbås: men jag anser vid detta tillfälle
vådligt att, genom det afgifn3 Förslagets
antagande, stöta allmänna Opinionen, emedan
denna Opinion då vore grundad i känslan af
hvad som är rätt och billigt: Jag anser det
vådligt, ej af fruktan för missnöiens farliga
utbrott, men derföre, att det allmänna förtroendet,
den verkhga patriotismen, kärleken till
Lagen och till Staten, hvilar på hvar Medborgares
innerliga öfvertygelse, att hans lagliga
rätt är orubblig,
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Lud•
*38
Den 17 Martil, e. tti.
vig.: I detta ämne har jag redan förut yttrat
mina tankar, nemligen, att så framt Riksens
Ständer förklarade sig icke skyldige att honorera
Disconternes Skulder, de ock å icke skulle
befatta sig med dem , utan öfverlemna besty,
ret härom till Borgenärerne sjelfva, såsom deras
lagliga rätt. Att jag intet varit ensam af
denna mening , visa några Yttranden af Utskottets
Ledamöter, nemligen Frihetre Ceder?
ströms och Doctor Hedréns.
Att Riksens Ständer fatta Beslut tvärtemot
Lag, medgifva sjelfva detsamma, men
förebära, att omständigheterna sådant kräfva,
kan iöratileda till de mäst vådeuga påföljder}
de förvandla sig derigenom ifrån Folkets Ombud,
som böra styrka Lag och rätt i Landet,
till en despotisk Magt, som förstör Friheten, då
den handlar efter godtycko och gör Lagar in
Cssu med retroactiv verkan; jag vet knappt
någon olycka så stor, för hvilkens afvändan-:
de ett sådant steg vore ursäkteligt.
Men hvilken är nu den stora olycka, som
skall förekommas genom detta Lagens kränkande
och detta våld emot Medborgares äganderätt?
Det lärer svaras: Så framt Disconternes
Gäldenärer skulle frälsas fiån undergång, sorn
hade blifvit en följd af hastig inbetalning, i
fall det kommit till Concours, samt att rädda
Banquens Creditiver, serdeles i Götha CanalBolag,
så var delta enda möjligheten. Hvad
den första omständigheten beträffar, tror jag
den kunnat på ett bättre sätt förekommas, men
Dm t 7 Martu , e. m.
*39
då hade man bordt skilja Disconterna åt och
icke amalgamerat Malmös med Götha Canals.
Förhållandet med alla tre är olika: Malmös
är Banque! outte; ett visst deficit är uppgitvit,
det k.n likväl ännu blifva större: — i å de.ssa
Discont papper skall bhiva förlust, men den
hade Borgenärerna sjelfva ägt att utreda. För att
understödja da säkra Gäldenärerne , hade en
Lånefond botdt dem i Banquen tili handa hällas.
Med biträde af BancoDisconten , med ari,
vändande af den Fond , som blifvit anslagen
till FastighetsLånen , som nu befinnes varit
ett stort misstag , då det endast tjent dertill ,
att förmögne Possessionater fått af Staten en
P> ocent af en tredjedel af LåneSujnman, hade
ett sådant biträde af Banquen kunnat limnäs,
utan att ändå allt för mycket öka Numerairen af
Sedelstocken ; i alla lall hade det varit bättre
en liten lörlust, än en stor orättvisa. Med Götha
Canals Discont hade dylika mesurer ic*<e behöft
att tagas; den är, elter uppgiiterna, ju
alldeles icke insolvent för närvarande. Det är
Utskotten, som genom den besynnerliga Calcul,
som är uppgjord, tillskapat ett deficit:
Om Discontens skuld skall ökas med Cr ditivet
af 1,500,000 R:dr, så bör dess fordran af
Canal Directionen 1,».oo,000 R dr, också uppta,
gas, och då befinnes att Delnings-massan öfverskjuter
skulden med 5 å 600,000 R dr Delta
slår äfven m med den Calcul, Canalllolaget sjelf
uPPgdvit * Tidningarne för den 1 December
förledit år, Af dtt<a synes att Boigenärerne
kunna reda denna Concours utan någon Skillings
lörlust, om de icke genom magtspråk
140
Den 17 Martil, e. m.
blifva hindrade att bevaka sin rätt, så framt
nemligen uppgiften af Fordringarne är pålitlig,
och hvarföre Oirecteu erne med sin Egendom
böra ansvara. För att ännu klarare utveckla
denna sak, måste man betrakta, att Borgenärerne
och Banquen hafva helt ol ka rättigheter
i närvarande stund till Bolagets tillgångar.
_ Banquens Ct edit i v 800, oco R dr, b-vdjades
1809, med det vilkor, att det först skulle åter*
betalas 18315 emedlertid pantsattes Canalverket
med a la dess Effecter, Fonder &c. till Banquens
säkerhet, med förbindelse för Banquens
Ombud , att tillse , om Canalarbetet så drefs
och styrdes, att Banquens säkerhet var betryggad.
Vid sista Riksdag erhölls ett ökadt Creditiv
af andra 800,000 R:dr med samma vilkor
och emot samma pant.
Det kan icke rimmeligen förklaras , huru^Riksens
Ständer kunna fästa så liten uppmärksamhet
på den eqvivoqua ställning, hvari
Canalverket befann sig, då det blifvit förkla»
radt, att man gjort missräkningar, att Bolaget ej
kunde verkställa Canalhyggnaden utan betydligt
understöd af Staten , att det häftade för
skulder, att dess Credit var redan vacklande.
Oaktadt alla dessa varnande förebud till obe.
ståndet, erhölls dock det begärta ökade Creditivet,
utan ny underpmt och med de förra
återbetalningsvilkoren, änskönt det först begärtes
blott på några dagar, sedan på 18 Måna-'
der, och sluteligen förklarade CommerceRådet
Santesson i BancoUtskottet , att Disconten ej
var belåten med Creditivet på andra vilkor,
«
Den 17 Marlit, e. m.
141
än det förra erhållits. Nu mera synes, att tro-:
ligen Banquen skulle kunna förlora åtminstone
en del af denna Summa , och derföre lärer
man vara betänkt på att genast vilja dela Massan
med de öfriga Creditorerne, ehuru de Fordringar
Disconten äger , tydligen härleda sig
från de i Disconten insatta Medel emot TreprocentsSedlar
, alldenstund den Million , som
Disconten lånt till CanalDirectior-en, blifvit använd
till förbättring af Banquens Pant, och således
bör på Banquens fordran afgå ; för den
återstående halfva Million , äro Instrumentalier,
Materialier m. m. vid CanalVerket, förmodligen
en säker valuta. Härutaf föijer, att,
derest Utskottens project bifalles, så blir det
Innehafvare af TreprocentsSedlarne, som, medelst
en förlust af 20 £30 Procent, måste godt-:
göra Riksens Ständers misstag vid sis,ia Riksdag
att låna Penningar åt Disconten , utan att
Directionen med sin Egendom borgade dertöre ;
det blir Treprocentslnnehafvarena , som bekostat
stor del af sjelfva Canalarbetet, utan att
framdeles få någon del, hvarken i den vinst
CanalVerket för Interessenterna kunde medföra,
icke heller få dela EftVcterna efter fullbordadt
arbete : Vidare att Banquen finge sitt
Creditiv ersatt och måste således till Bolaget
återlemna Panten , CanalVerket nemligen med
alla Effecter &c. Den Skuld af 1,100,000
R dr, som CanalVerket häftar före i Disconten,
komme att försvinna , Räntan för Creditivet
likaså, allt till förmån för Bolagetj Assignationernes
Innehafvare finge sina Fordringar till
fullo betalte, och allt detta på bekostnad af
142
Den 17 Martil , e. Ut.
Treprocentslnrehafvarena, sorn måste rabatte*
ra 20 å 30 procent på sina Fosdringar  .
hvilken grof Orättvisa _ och hvilka förmon
ner, tillskansade CanalBolaget på andra Medborgares
bekostnad. Ehuru mycket jag nitälskar
för Banquens ratt och basta, kan jag dock
icke gå ifrån den öfvertygelsen , att om det
icke kan ske utan att be^ä orättvisa, må den
hellre blifva lidande. Riksens Ständers egna
felsteg böra icke bjelpas och rättas genom andras
örfördelande. banquens yrkande , att nU
genast få, jemte de Öfriga Borgenärer ne, godt*
göra sig sin fordran af Massan, ät sä nrycket mera
utan skä', sorn dess förbindelse är att icke
återfordra Lånet förr än den bestämda tiden, så
vida säkerheten fortfar, hvi ket Banquens Ombud
åligger att tillkännagifva? Då sådant icke
skett, och då Riksens Ständer ännu vid sista
Riksdag förklarat sig äga säkraste anledning
till stort gagn af detta företag, Och som hittills
blifvit med deras bifall bedrifva ; så är
det obehörigt af Utskotten , att taga sådana
mått och steg, sOm först kunna anses lagliga,
när det vore af Ombudet tillkännagifvit, att
säkerheten upphört eller att Ständerne beslutit
att Byggnaden skulle upphöra samt företaget
nedläggas. Skulle allt detta, oaktadt Banquens
rätt att deltaga i Massans delning, påstås , så
finner jag icke att det bör kunna förnekas Borgenärerne,
att äfven med Banquen få deltaga
i dispositionen af Panten, och 60m Banquen
genom sin åtgärd tillräckligen tillkännagifvit
att den förmodar säkerheten hafva upphört,
så inträder det ögonblicket, dä CanalVerket
Dm 17 Martil, e. nt.
*43
till Creditorernes förnöj nde mäste Öfverlemna
Imtrumentalier, Mäter alier, liggande grunder
m tm, det enda, som af hela Verket kan vara
;>f något värde, och en följd deraf later således
blifva, upphörandet af detta företag.
Hvad Götheborgs Discont angår, anser
Utsko.tet dess stallning vara sådan, att den reder
sig sjeit, hel ist sedan Diretlönen förklarat,
att 6 procent erlägges för TreprOc-ntsSedlarne
intilldess inlösen sker, hvarigenom dessa Papper
vunnit en sådan Credit, att de äro tjenlige
i allmänna. Rörelsen. Samma förhål lande blefve
med Götha Cana is Sedlar, om de med lika
vilkor blefvo i Rörelsen i de bestämda 5 år.
I anledning af hvad här anfördt blifvit, vill
jag punctvis upptaga hvad jag uti Utskottens
Betänkande tyckt mig vara olagligt och
allsintet ledande till det åsyftade ändamålet j
nemligen : återförandet af ordning och säkerhet
i PenningeVerket ;
1:0 Att Assignationerne skola njuta bättre
Ränta, än TreprocentsSedlarne ; jag anser deremot
TreprocentsSedlarne äga mera rätt, än Assignationerna;
TreprocentsSedlarnes Innehafvare
hafva i allt handlabénligt Lag; Innehafvarena af
Assignationerne deremot åtminstone oförsigtigt»
Assignationen är en Invisning på Banquen; vid
uppvisandet hade den blifvit infriad, om man
man i rättan tid infunnit sig; den det icke
gjort, har sig sjelf att skylla för förlusten;
det är just genom Ir.nehafvarenas beqvämlighet
att göra dem couranta, och derigenom
144
Den 17 Martii, e. m’.
undvika besväret med växling i Banquen, som
all den oreda Disconterne vållat, leder sin upp*
rinnelse , derigenom lemnades tillfälle åt mindre
redliga Förvaltare att sätta så stor Summa
i Rörelsen, som behagades, utan att ens iakt-,
taga rigtig bokföring.
2 0 Att Malmö Discont skall med Götha
Canal amalgameras, hvarigenom händer attborgenärerne
i CanalDisconten skola göra förlust
derföre att den skall minskas iör dem i Mai*
mö. Af sådant skäl borde, om tvenne-Handcls*
hus göra fallissement, hvaraf det ina blott kun*
de gifva 20 proc nf, men det andra 8^^ 'Mas*
sorne slås tills minans, *å att utdelningen blef*
ve 50 procent , ehuru det ena Huset med det
andra icke hade någon gemenskap.
3:0 Skulle Banquen få sitt Creditiv i Gotha
Canal ersatt af Bolagets tillgångar, ehuru
den har sin säkerhet i CanalVerket , samt de
Materialier, lnstrumentalier och andra tillhörigheter
samt EfFecter, som äro befinteliga vid full-’
bordadt arbete, eller dess upphörande.
4:0 Gör Banquen sig betald, oaktadt den
förbundit sig att,icke återfordra Creditivet förrän
1821, så länge säkerheten fortfar 3 det är
ännu hvarken af Ombudet anmält ,- eller af
Ständerne bekräftadt, att osäkerhet inträdt och
derigenom Banquen berättigad att bryta Coa.
tractet 3 och skulle händelsen varit den , hade
Banquen först bordt hålla sig till CanalVerkets
tillgångar ,
• Den 17 Martti, e. m.
»45
tillgångar , icke Discontens 3 denna händelse
ager likväl icke rum. så länge Ständerna vil-;
ja fortfara med Byggnaden.
5:0 Att i Calculen upptages Banquens Creditiv
1,500,000 R-dr, såsom Bolagets skuld,
hvaremot 1,loo,000 R.drs fordran hos CanalVerket
utelemnas, hvarigenom 5 å 600,000
Rrrs deficit uppkommer , i stället för så stort
öfverskott, om båda Summorna blifvit upptagna
eller ock uteslutna.
6:0 Enligt denna Utredningsplan sytte9,
sorn skulle CanalVerket med alla dess tillhörigheter
återfalla till Bolaget, sedan Banquen
fått utlÖsen för Panten, äfvensom CanalVerket
slipper Räntebetalning för Creditivet 45,000
R:dr, samt dess skuld till Disconten 1,100,000
försvinner sedan Liqviden skett, utan att den
kommit i beräkning, och detta allt på bekostnad
af Creditorernes Egendom.
7:0 Att , då Gäidenårerne i Malmö och
CanalDisconterne beviljas 5 års tid till inbetalning
medelst 10 omsättningar, måste Gä ide*
närerne i Götheborgs Discont, innom hälften
af denna tid, gora reda för sig3 0m Götheborgs
Discont är i brillantare omständigheter,
än de andra , så kunna likväl dess Gäldvnärer
vera i lika stor förlägenhet, sorn andra; likt*
tätt synes således icke böra förnekas dem.
Uppå de skäl jag nu anfort, anhållet jas
Ridd, o. Ad, JProt, 1% g, iit Afd, jpt a*.
Den 17 MaVtii, e. m.
om Återremiss af Utskottets Betänkande* samt
Uppgörande af en annan Plan , enlig med Lagen*
och med afseende på hvar Och ens rättmätiga
ktaf af rättvisa, samt utan betraktande
af enskilta Considerationer; och får jag härvid
tillägga * att jag ingalunda med Herr
Hulphers kan deruti instämma* att Götha CäualsDirfiction
fullgjort sina åligganden öfver
Och icke under» det är visst* att de Vid Revisionerna
fått smickrande intyg örti nit, drift
Och skicklighet* men man har af hvad söm
händt med Malmö Discont fått skälig anledning
misstro de loford* Revisorerna ofta slösat med *
åtminstone vittnar det icke till Göthä CanalDirections
förmån* att de tvärtemot Reglementets
föreskrift före 18 15 års Riksdag till CaiialDireCtiönen
lånt 850,000 R:dr, samt än yt*
Éerligare efter denna Riksdag ökat denna Utlåning
med andra 250,000 R dr och det emot
Pant, som redart förut till annor man Var pantsatt
j oaktadt Ständeme* genom en förnyad fö*
teskrift, bestämt UtlåningsPriöciperne* hvarUti
ingalunda influtit * att något Lån till CaäialDireCtioneri
finge beViljas utan Hypotheque*
Och hvilket afsteg har den påföljd * att denria
Summa måste blifvit af Utskottet anseddsåsom
förlorad, då den icke i beräkningen af
tillgångarna blifvit upptagen, hvarföre jag an.
Ser Directeurerne böra ansvara af samma skäl*
Som Directionen i Malmö för utlåning emot Reglementets
föreskrift, Utan vederhäftig borgenJ
härigenom kan Banquen * sammmanlagdt med
den lessource, som finnes i CanalVerket, få
ersättning för sitt Creditiv* utart att in^å i del
-
Ten i~t Marfil, e. m.
Sing af Bolagets Fordringar, som ostridigt bota
Borgenärerne enskilt till. Emellertid * då
Assignatiönernä äro till så obetydligt belopp ,
ätt de genom inbetalning af DiscontLåb kunfia
innom ett år inkomma, set jag intet något
binder böra läggas emot deras prompfa inlöSert
af Banqueri , hemligen : Götheborgs och
Götha Canals. Med Malmö är förhållandet annorlunda
; denna Discont bör ej utari genörii
CöncourS kunna utredas* hvilket ieke är fallet
ined de bägge andra.
Grefvé von Platen * Baltzar1 Bogislaus *
iippläste följande:
tjti ett för hela Riket så vigtigt ämne*
söm det* hvilket förariledt Högloflige Riksens
Ständers Stats- och BancolJtskottens gemensam^
fila Betänkande af den 3 Mats, är jag öfver*
tygad så mariga uppl ysta re män ej lära unders
låta yttra sin tanka, att nästan torde det vara
öfverflödigt* Om jag uppehåller Höglofl. Ridderskapet
Och Adeln med framställningen af inut
ha åsigter, hvilka jag så mycket helldre skulle
behålla för mig* söm, då jag här ej kån anhat
än framställa min öfvertygelse* de måsté
åtföljas af den för mig obehagliga känsla* att
klandra frugten af deri möda, hvilken alltid å<?
ligger Utskottets Herrar Ledamöter Utöfver
våra gemensamma Riksdagsmånna åtgärder, och
hvarföre* då dessa mödor egentligen äroägn&J
de till vår upplysning uti Fäderneslandets äti*
fcélsgenheter* jag alltid skall finna itlig variå
148
Den 17 Martii, e. m.
förbunden; min öfvertygelse i ämnet må för
öfrigt vara hvilken den vill.
Då emedlertid, under mina serskilta förhållanden,
jag ansett 111ig alldeles ovilkorligen
förbunden att yttra min mening, känner jag
jnig åtminstone lycklig, att den ej är stridig
emot hela sammansatta Utskottets förenade röst,
sedan så många Ledamöter deraf, enligt hvad
deras tryckta serskilta tankar och reservationer
utvisa, varit af annan mening; äfvensom det
är mig med säkerhet bekant, att ännu andra
både muntligen och skriftligen reserverat sig,
ehuru detta ej af Handlingarne synes; en omständighet,
den jag tror mig böra anmärka.
Banco- och StatsUtskotten hafva uti sitt
yttrande framställt en Calcul öfver Götha CaualDisconts
utredning, som högst betydligen
motsäger den af Götha CanalDirecfionen otficielt
frainlemnade Beräkning och Plan till samma
Utredning, hvilken, emot min väntan,
man ej funnit för godt att alls omnämna, ännu
mindre vederlägga, ehuru skillnaden är så
betydlig, att då Höglofl. Banco- och StatsUt»
skottens beräkning visar en brist af 526,600
R:dr, så visär CanalDirectionens af Bolaget
sanctionerade plan ett öfverskott af R:dr j 95,000.
Då äfven denna plan är tryckt, vill jag ej
trötta Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
med ett vidlyftigt upprepande af
summor och ziffror, utan får blott äran hanvik
sa till desse för hvar man tillgänglige officL
elle handlingar, samt nämna, att hufvudsak;
Den 17 Martil, t. ni.
149
liga skillnaden uppkommer af, att Utskotten
funnit för godt annullera en Discontens fordran
hos CanalByggnaden, för hvilken i aila fail
linnes full tillgång nästan helt uti nu varande
Inventarier och Effecter; och att Directionen,
äfvensbm Bolaget, aldrig kunnat och aldrig
kan sätta i fråga Lagarnes kraft och helgd,
som genom för tillfället skapade och retroactiit
verkande Stadgar skulle kränkas,
äf
vensom
öfverenskommelsers och förbindelsers
helgd, ännu heligare, uti Lagbundne och frie
Samhällen, för den starkare, än för den svagare
individuella förmågan att dem bryta.
_ Och dessa grunder vägar jag äfven i dag,
såsom medlem af Sveriges Lagstiftning, framställa
för denna upplysta samling, såsom grundpelare
för Sveriges sjelfständighet och bestånd 5
grundpelare, som aldrig våldförts af en Lagstiftning
utan de grufligaste följder, hvarom 1
synnerhet våra dagar Jemnat de dyrköptaste
läror uti andra Nationers exempel; läror, sota
jag med säkerhet hoppas ej skola vara förlorade
för Svenskar, om ock ett ögonblick Tide-f
hvarfvets villor skulle kunnat verka på derr
Svenska Nationens egna känsla för ratt och
redlighet, hvilken är det vackra Arf från vå^
fa Förfäder, sorn förvärfvat oss del besynnerliga
anseende hos alla andra jordens Folk, hvartill
hvarken vår makt eller vår rikedom kara
vara vållande, — men som ytterligare höjer
hvarje Svenskt hjerta och tänkesätt på fram*
tnande botten.
På dassa grunder äro de af Directionen
15Q
Dtn 17 Martil e. m.
med Bolagets sanction qfficielt framlemnade be°
r|kmngar uppställde, och sorn med allt, hvad
jag sedan den t den sett, ännu ej äro hvarken
yederlagde eller bättre ersatte, efter mitt otpdöme.
Jag lär alltså i detta hänseende blott
åter åberopa denna plan till utförning, då den
ej yrkar annat, än hvad Höglofl. Utskotten ansett
i alla lall oundvikligt: ett temporairt bi* j
trude. •
Andra olikheter finnas äfven emellan Ut?
sköttens upp»;:ftrr och Djrectiqneqs hvarjehanda
framställningar-‘ De bestå deruti, att Utskotten,
uti deras uppgjorda calcul , ehuru dess
öfverskrift uppgifver tillgdngarne och skulderne
vira upptagne för (lea i Januarii, likväl
i sjelfva verket ej anfört dem sådana de då vo? J|
ro, utan de fleste eller alla, utom contanta be- H
hållniqgen sådana de voro u,ltimo Januarii;
men C issa-bf liålln -ipen , till den del densamma
utgöres yid nötheborgsContoiret, efter hva4
<äen var ultimo December,eller R;r 12,163: 8:5» !
Alen med uteslutande af Stock;
hoimsContoirets CassaBehall?
ning 2,046; 14. 8-
I hvars stal e är tillagdt belopP-t
af Verke's ägande LåneiLncoCapitaler,
med . . 6,699: 11:9.
Och dermed Summat} uppgjord
tili • . , • • 18,8625 ?0. 2.
Den 17 Martti, e. W
151
Peraf uppkomma nu följande skillnaden
ytlånings-beloppet den 1 Januarii var rätte-?
ligen t t • * ♦ 3,76o,50Q.
Är blott uppfprdt till « , i 3,682^409?
NB. Jag håller mig till jemna
100 Riksdalerstal , i sådana Calculer
är ej värdt räkna Skillingar
pch Runstycken.
Pifferencen derå gör 1 , r 78,190.
<-*?
Härtill kommer, hvad genom denna
uträkning äfven blifvit för litet
påräknadt uti Ränta för utredningstiden
med minst , . |p,0Q9?
Utom den utelemnade contanta Cas- "
sa - tilgången 'i ,BancoSedlar
vid Contoiret i Stockholm af belopp
R:dr 2000, hafva Utskotten
förbigått, eller icke käntGöthaCanalDiscont
Contoirets ytterligare
säkra tillgångar uti Kamererarens
vidGötheborgsContoiret Ralance,
för hvilken full säkerhet är ställd;
Uti förskjutne och framdeles ipflytandp
Lagsöknings-kostnader,
pamt uti några 1812 öfvertagna
egna Actier,som 6ammanlagdt bör
antagas till en säker tillgång af 48,506?
Summa ökade tillgångar R:dr 136,600.
J5» Den 17 Martti, e. m.
Premot har utelöpande Assignationernas
Summa, den 1 Jan.,
i ställer för R:r 600,000,
blifvit upptagen
till blött , 1, 643,300,
som sk i'jer . , , , . 36,800-
Och Trcprocents.
Skuldernas belopp
i stället
för • , - . 2,630,000
till . , , , 2,5^1,7QQ
Skiljer , 48,500.
När dessa , , > ” 85,300-
R:dr fråndragas, så återstår,
aom missräkning , , ; . R:dr 54,300.
Hvarmed alitsa åter Götha CanalDiscontens
til gångar förminskats oqh den uppgjorda
förlusten ökats. ,
Höglofl. Utskotten hafva behagat, att,
med ordagrann framställning af sin fråga till
Actieöolagen, yttra ;
Men pä denna fråga hafva ActieÅgarne
uti Gotha CanalBolag saint Malmö Discont
icke lemnat undra , än obestå inda och vili
korliga svar, innefattande blott anspråk emot
Staten•
Utan kännedom af hvad andra inblanda*
de eller ej inblandade Bolag svarat, torde det
tillåtas mig få upprepa CanalBolagets svar,
Den 17 Martti, t. ml
153
då det hade att svara, ej endast för enskilt
vinning, utan ock för den anläggningens bestånd
och fortgång, som nitiskt uppfyllda förbindelser
ålägga det att vårda , ehuru ett så*
dant upprepande äfven af de uti detta svar åberopade,
Utskotten förut bekanie Handlingar,
vore för vidlyftigt.
Vördsamt Memorial!
”Den fråga, hvilken uppå Höglofl. BancoUtskottets
förordnande, genom Utdrag af Herrar
BancoFullmägtiges Profocoll af den 3. uti
innevarande Månad, blifvit gjord till Götha
CanalBolag, huruvida Bolaget nu voresinnadt,
samt sålunda beredf och 1 tillfälle att behörigen
uppfylla CannlDiscontens förbindelser,
med bifogadt förklarande, att om Bolaget saknade
utväg dertill, borde sådant utan allt uppehåll
tillkännagifvas, skattas med tacksamhet
af Götha CanalBolag , vid angifvande af
detta dess vördsamma svar, sorn ett dyrbart
vedermäle af den medborgerliga omsorg för
allas rätt, att icke ohörd dömmas , som aldrig
saknas under en lagbunden frihet.”
”Högloflige BancoUtskottet har å sin sida
funnit nödigt, att som en förberedande an-'
stalt vid början af sina öfverläggningar, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer om allmänna Penningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, låta
framställajo*vanberörde fråga till Götha
CanalBolag. Bolagets Direction har äfven å
154 Ven 17 Manii, e. m,
sin sida insett sitt åliggande , att, så tidigt
£om möjligt, afgifva ett Förslag i samma äm?
ne, och har, till förekommande af allt uppe»
håll, redan under den 19. uti sisfledne Månad,
gjort dep i Afskrift bifogade underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t , med anhållan
om Nådig proposition till Riksens Ständer.
Denna CanalDirectionens åtgärd är äfven
af CanalBolaget gillad, likasom ofvannämnde
i afskrift bifogade Förslag , hvilka båda således
nu ärq att anse såsom af Bolaget sjelf
gjorda.
”CanalBolaget åberopar således vqrdsamt
hvad på nyssnämnde sätt redan blifvit före»
slagit, rörande sättet att fullgöra Bolagets förbindelser
, emot fortsatt åtnjutande af de, vid
dessa förbindelsers ingående, af Riksens Ständer
utfästade motsvarande förmoner , och un?
derlättad af ett tetnporairt Låne-biträde , lika
angeläget för allmänna Rörelsens gagn , sorn
för CaqalBqlagets.
”Förenämnde framställningar §rq gjorda
uti fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl,
Majrts ofvanberörde Nådiga Proposition, uti
hvilken CanalDiscontens skiljande från CanalBolaget
är föreslagen,
”1 den händelse likväl, att Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer finna för gqdt att annorledes
härom besluta, och åter upplifva Disconten
, bör CanalBolaget förklara sin bereds
villighet att jnedverka till allmän nytta med
Den 17 Martil, t. ttf, 155
de Medel, som Riksens Ständer finna för godt
dertill bevilja, och på sätt som erfarenheten
nu mera ådagalagt, ensamt kunna förena dep
allmänna Rörelsens kraf af en Låne-anstalt
med C. nalBolagets fördel. Canal- och DiscontPirectionernes
afgi r>e Eetänkanden, i anledning
af Bolagets beslut, blifva här jemte äfvep
vördsamt bifogade och åberopade.”
Jag vigar trq , att då allt detta af oväl?
dige Domare granskas , skal} man deruti finna
ett ganska bestämdt och ovilkorligt svar ,
utan andra anspråk emot Staten, än blott,
Jiv d äfven Utskotten, efter en mogen granskning,
funnit oundgängligt nödvändigt , ej endast
för Götha Cana), utan ock för att åter
ppprätta hela Rikets Fenninge- qch CreditVerk;
ptt lemporairt Biträde.
Öfvertygad , att det ej undfaller upply?
Stare Granskare, förbigår jag gerna , att vidlyftigt
vederlägga och besvara det jagstridiga
Förslag, att, utan allt Fordringsägarnes hörande,
afgöra, att, hvad dem bjudes, skola de vara
skyldige anse som det bästa, sapit att med lika
kprrta, mep hittills högst ovanliga rättsforjner,
tillerkänna sig Bolagets lagligen tiller,
kände Disconträtt till 1835! Endast de våldsammaste
Revplutioner hafva föranledt åtgär.
der, sorn här midt under ordning och lugn
föreslås.
Hvarje uppmärksam Läsare finner med
byad nqggranhet Götha Canal- och Malmö
.V
i 5 6 Den ij Alart ii, e. m.
Disconter uti Utskottens Betänkande blifvit sammanfogade,
förmodligen iör att komma till det
önskader resultat af deras lika behandling, och
den enas bristers fyllande genom den andras
tillgångarj om detta är rättvist, i hänseende
tili Verkens Credkorer, tror jag mig utan vidare
granskning blott behöfva hemställa till
denna upplysta Samling.
Endast på ett enda ställe, uti Utskottens
yttrande, är i förbigående omnämdt förvaltningarnes
skiljaktiga förhållande, dock utan
upplysning hvilken varit bäst, och nästan vågar
jag säga, i frugtan lör något mot det önskade
resultatet stridande intryck, strax beled*
sagadt med den jemnanöe meningen, icke höra
föranleda till en, olika behandling af Borgenärer
och Gdldenärer uti den ena eller elen
andra af dessa Disconter. Malmö Discont-Directions
förhållande är kändt, och delta är all
den upplysning Utskotten funnit för godt lemna
om .Administrationen af den andra isamma
Categori ställda»
Ganska kall för alla omdömen hvad mig
individuelt angår (en känsla åtföljd af villrådighet
om jag skall lyckönska eller beklaga
mig deröfver), fordrar dock min pligt, att i
dag lemna några upplysningar, sorn, om do
endast åsyftade eget försvar, förmodligen uteblefvo;
men nu, om de ock af någon skulle
tydas till sjelf beröm, måste för sakens skull
framställas, efter jag nu en för alla gånger
förklarar, att hvarken Canal- eller Discont-Sty
-
Dcn 17 Martil, e. tu.
157
reisen kunnat i sin befattning hittills tillvitas
några förbrytelser, hvaruti jag, som deras Ordförande,
hvilken aldrig saknat deras förtroende,
icke anser mig delaktig •, och som det hvarken
för Rikets Styrelse, Allmänheten eller Bolaget
kan vara likgiltigt, hvad grad af förtroende man
i denna afgörande tidpunct bör hysa till Canal-
och DiscontStyrelsen , eller till dess Ordförande,
som derjemte har det smickrande och
vigtiga förtroende att vara högste Befälhafvare
på stället för den del af Arméen, hvilken
användes till Canalens utförande.
I följd häraf önskar jag nu inför Sveriges
Ridderskap och Adel, att hvem som finner sig
befogad ville bevisligen , och ej med lösa, stumma
och obestyrkta tillmålen, uppgifva en en*
da öfverträdelse af Reglementen och Föreskrifter,
en enda svekfull eller bedräglig handling,
eller ock förledande åtgärd medelst origtiga
uppgifter, vara begången med eller utan Agenter;
att bevisa ett enda felsteg med berådt
mod vara tagit under de framfarne nära 8 firén
af den Styrelse, hvars Ordförande jag har
haft äran vara under samma tid, och som sådan
hvarje dag funnit mig omgifven af oinskränkt
förtroende, af ett kraftigt biträde, utom
hvilket min svaga förmåga skulle varit
ännu mycket otillräcklig! Gerna erkänna vi oss
bristande i omdöme , men med allt detta väntar
jag med mycket lugn andra upptäckter, än
en tvistig utlåning af några i ooo Riksdaler till en
hel StadsCassa, den andra i Riket; eller en öfycr-utlåning
af några tusende Rtdr, efter man ej
158
Dén 17 Martil, e. ni.
var berättigad fördra reda af andra DisäonterS
på samma Summa ställde Utlåning ; båda dessa
Omständigheter lika snart rättade , som ifrågl
Satte — eller något dylikt.
Äfven vet jag
Välj att omdömet om Låntagares soliditet kati
hafva slagit fel3 men afven här väntar jag
trygg jemförelsen med alla aÖdra DiScOnter j
RiksDisconteft ej Undantagen) ett bevisriifigsi
Sätt, som jag utan yttersta nödvändighet alltid
önskar undvika. Väl känner jag att andra ariinärkningaf
vid denna Riksdag äro i fråga* theli
förbehåller mig ätt i sinom tid Vederbörligeri
besvara dem,- 0111 öck inför Svensk Marits lags
lige Domare.
Hvad angår sjelfva Ordningen vid Verkef
(alltid ett säkert märke för den mer ellef mindre
redlighet och oegennytta hös hvilken Styrelse
somt he 11 s15 så får jäg härj med lika an*
Svårighet, inför Rikets Ridderskap och Adelj
hämna, att ifrån Verkets första inrättning, haf
tn mera, ari vid dé äldre Verket) Vanlig, fulU
Ständig Bokförhihg i Götha Canal-DiSconteri
ägt rutil, med flerfaldiga AssignationS-advisDch
Vecko-listor* samt reciprotfue Månad-Samhiandrager
båda Contoir^!) emellan , till controlIbrande
af det hela; och dessa enkla och på*
litliga, till den grad, att jag med Ulin Brefvexa
ling kan bevisa, det eri betydlig Bänkens missräkning
blifvit upplyst af DiscontStyrelsen ; och
fruktar ej se beviset, att Banquen upptäckt
hagot dylikt hos Disconten. _ Ått för öfrigt
Srets bokslut alltid på runstycket varit full*
bofdadt Vid Revisiöns-teniiinoi! Med 6åd<tffö
Den 17 Martil, e. m.
159
förbållander, och då man vet hvad säkerhet
Utaf en med så kallade dubbla Partier afslutad
Bok följer; kan man val med egert öfvertygeD
Se sätta i fråga: Huruvida andra förbindelser
ärt de bokförda äga rum? som här likväl skett
medelst en den mindre Underrättade Allmänheten
så lätt missledande framställning : att Diréctionehie
uti Götha CanalBolags, Malmö samt Götheborg}
Disconter måtte undfå Nådig Befallning j
Dit ofördröjligen hit till Stockholm uppsända destå
Verks alla Böcker och Handlingar, och hvarå full.
ständigå förteckningar in dupplo komma att medfölja,
under skri fm af Dicecfeurerne, med tillagd försäkran
af dem å det ena Exemplaret, sorn skall qVarStadna
i RiksgäldsContoiret, att några ändra Discont
Verken till last Varande förbindelser, ån de i
sorn äro ordentligen bokförde, icke finnas utelöpande
; bärandes härvid tillika iakttagas, att, i händelse
Låntägarnes och Cäutionisternes Adresser uti
LaneBöckeriie eller andra Handlingar icke skulle vara
antecknade, uppgift härom af Directiotielne RiktH
gäldsContoiret meddelas , Vid samma tillfälle Handling
ar ne dit afiemnas.
tlet är mig Obekant, Och jäg viii ej ens
Veta det, hvad anledning de andra Disconter^
he kunna hafva lemnät till sådana Förslag 1
Men det är BancoStyrelsens skyldighet, ätt
Upplysa Utskotten , äfvensom Medbörgarérts
pligt) att ej behandla den oskyldige i maSsä
med brottslingen. En serskilt underskrifVefl
försäkran j att en på ansvar aflemftad afslutad
Bok är riktig, blir för öfrigt en lika ovanlig
körn onödig åtgärd
-
l6o Den 17 Martil , e. tHl
Hvad angår Canal-redogörelsen, som, e*
huru egentligen ej hithörande, dock står i
så ganska nära sammanhang med Disconten,
så torde det vara tillfyllest för den sakkunj
nige, att nämna: det med den vidlyftighet
och omfattning , som åtföljer en utgift ,
hvilken i flere år varit omkring 40 Tunnor
Guld årligen, vid ett af flere tusende Man
utfördt arbete, på en sträcka af ig mil, hafva
nu redan i tvänne år HufvudBöckerne för Arbetsåret,
som slutas den sista October, varit
afslutade och färdige till Revision med alla
sina Bilagor den 1 nästpåföljande Januarii.
Och detta Bokslut är grundadt på BesigtningsInventering
af hvart enda Förråd, och med
den utveckling i Redogörelse_sättet, att kost-'
raden i Penningar och dagsverken kan uppgifvas
för hvarje enkelt arbete, såsom en Bro,
en Sluss, en Stämport m. m. , ja, de sednare
åren för hvarje huggen sten ! Det skall fägna
mig höra, hvilken annan Redogörelse i Riket,
dem, för enskilta Bruk ej undantagna, är redigare
, hastigare} men intilldess torde det
förlåtas mig, om jag, och kanske några sakkunnige
med mig , anse den nu framställda
åtminstone stå i bredd med hvilken Redogörelse
sorn hellst. Och den, som har någon erfarenhet
af verlden och göromål, lärer Veta
huru mycket afsteg äro möjliga med en sådan
sakernas ordning, när dertill kommer, hvad
alltid har ägt rum, öppen upphandling och
contant betalning, 6amt inga afskrifningar, in*
nan do varit Revisorerne och Bolagets granskning
sfi
•
Den 17 Martii, e. m. 161
ning underkastade. Denna Styrelse, med full
kännedom af alla förhållanden, är det, som Utskotten
föreslå, att till väsentlig dél^ och hvad
Disconten angår, på en gång annullera, för
att ersättas af en annan med förhållandefrie 03
känd, och det af det enkla skäl, att nu, under
en allmän iörlägenhet , så lort och brådstörtande
som möjligt, flytta den Discont-rörelse,
hvilken hittills, efter min tanka, till nytta för
Näringarne i det hela varit spridd öfverstörre
delen af Riket, till en enda punct, som,
oaktadt sitt lyckliga, ja! ännu förträffliga läge,
upphört att vara medelpunct. Efter min oryggliga
öfvertygelse , med få ord sagdt, en
flyttning, som vållar flere af Rikets bästa Provincevs
totala ruin. Och härmed lunnar jag
gerna afgörandet härom till en hvars omdöme,
blott får jag tillägga, att ehuru sådant förutsätter
misstankar, skall dock Götha Canal- och
DiscontDirection r, med de grunder och den
uppställning de hafva följt och följa, långt ifrån
att frukta , de alltid med nöje emotta-i
ga alla möjliga controllerande åtgärder, endast
de ej fjättra ärendernas §;ång ; och med yttersta
beredvillighet lemna alla möjliga upplysningar
, ja! till och "med påkalla yttersta
skarpsynthet dervid.
Vidare förklarar jag , att öm jag vore i
stånd skilja Canalens sak från Fosterlandets j
i stånd att blott ensidigt och kortsynt yrka
Canalens och Bolagets nytta ; så skulle jag instämma
med annullerandet af Fordran, stor
Ridd, 0. Ad, Prot. IV- B, II Afd. 31, 33.
Den 17 Martti, e. m.
1,100,000 R:dr och dermed sammanhängande
åtgärder, som Utskottens Betänkand n föreslå,
äfvensom utur denna synpunct jag på intet
sätt hade att invända mot Discont-räftens öfverlemnande
till Staten för motsvarande ersätt-i
ning j men lycklig nog att hafva sett Svenska
Friheten återställd, skulle jag ej vara lugn,
om med tystnad jag kunde se grundvalen för
all frihet, noggrant iakttagande af Lagarnes
föreskrifter och förbindelsers helgd, skakasj
och må det tillåtas mig fråga.* om vi ej sjelfva
vörda denna grundval, kunna vi ens vänta,
mindre fordra, att andra skola hålla den
helig? Det, som i dag göres mot en del af Samhället,
kan i morgon med samma rätt göras
emot en annan, mot det hela; Då träder våldet
i Lagens ställe.
Och nar hafva lagligen, högtidligen för:
Värfvad® rättigheter kunnat förloras utan efter
laga Domstols skiftande parterne emellan? Hafva
ej äfven Sveriges Envåld6~Konungar befallt
sina Domstolar döma efter Svensk lag och
rätt, mellan sig och dejras undersåtare?
Det är efter dessa frågor jag i full känsla
af min pligt, som medlem af Sveriges Lagstiftning,
yrkar Svensk manna rätt, ära och tro,
aktning och lydnad för Lagar och förbindelser,
sådane vi ärft dessa känslor af Förfädren, sådana
vi, obesmittade af tidens villor och öfverfarande
irrbloss) böra lemna dem åt Elter*
Kommande.
Den 17 Mairtii, e. m.
163
1 följd häraf, får jsg hos Högvälborne
Herr Grefven och LandiMarskalken anhålla
Om Proposition på Återremiss af Utskottets
Betänkande, och att dessa nnna Anmärkningar
matte lå åtfölja.
Grefve von Platen ånförde vidare skrifteligen
t
Då Canalen utgör en så vigtig del af
Banquens och Discontens säkerhet , och denna
säkerhet naturligen försämras eller fot bättras,
allt efter sorn Arbetet uti oafbruten plan
fortsättes eller ej j så får jag , då allra yttersta
tiden är inne, till nödiga förberedelser härföre,
anhålla, att det redan förut äskade förskott
måtte beviljas, hellst då, med högst fa
Undantag, alla synas öfverensstämma uti me*
ningen om Byggnadens fortsättande ; hvilket
jag nödgas förklara ogörligt för i Sommar
kan äga rum , om ej Directionen med allraförsta
erhåller nödiga Medel, efter förut aflemnåd
beräkning ; då likväl genom en Sommare
förlust, hela planen till betydlig kostnad och
skada förryckes.
Till säkrare utredande uti denna afgörande
tidpunct af alla Canalens förhållanden, föreslår
jag äfven, om icke, i likhet med hvad fördom vid
dylika tillfällen skett, Medlemmar af alla fyra
RiksStånden måtte utses, för att ö!Vervara ml
med första på Canal Linien förefallande Revlsion,
som, enligt Reglementet, årligen förrättas
J Anhållandes jag, att detta måtte till
Den 17 Martil , e. m.
derbörande Utskott remitteras och de andra
MedStånden communiceras, för att på förhand
Och serskilt deröfver afgöra.
Lades på Bordet.
Grefve von Platen yttrade derefter munteligen:
En
Ledamot har i dagens Pleno klandrat
Götha CanalDirectionens, äfvensom dessDiscontDirections
vidtagna åtgärder, samt dervid yttrat
uttrycken : Oredlighet, Bedrägeri, Tillgrepp
samt ett i flere afseenden brottsligt för hållan -  de. Jag har förut förklarat mig vara kall i
afseende på allt hvad som rörer mig personli*
geni ochdå Ridderskapet och Adeln med tystnad
åhört ifrågavarande yttranden , följer jag villigt
detta efterdöme i sådant hänseende. __
Jag anser det dock vara min pligt , att, oaktadt
förhållandet med det förskott af Disconten,
som lemnats till Canal Arbetets fortsättande,
redan blifvit, genom tryckta,'för Allmänheten
bekanta Handlingar, behörigen utredt och
framstäldt, likväl för de värde Ledamöter,
hvilka ej haft tillfälle inhämta dessa upplysningar,
och hvilka af ofvanberörde yttranden
skulle kunna hämta anledning till den förmodan
, att Directionen i någor måtto öfverskri;
dit gränsorna af Reglementen och Föreskrifter,
ytterligare utveckla rätta förhållandet. Det är
bekant att Canalbyggnaden blifvit verkställd dels
af Actieägares tillskotter och Banquens Byggnads-biträde,
dels af Discont-vinsten, samt dels
af öfverskottsraedel eller behållning i Disconten,
Den 17 Martil} e. vt.
165
Ofta hafva de emot tre Procent insatta
Summor, sorn ej finao nekas att emottagas,
och aldrig blifvit sökta, varit så stora och betydliga
, att man icke kunnat eller bordt genast
utlåna dem , hvadan ofta Räntor fruktlöst
måst betalas derföre till Enskilta ; då på andra
tider, när krig och hvarjehanda omständigheter
hindrat Arbetets jemna gång, äfvensom
inbetalningar å Actierne, Arbetet derefter måst
så mycket mer fortskyndas, uppkommo af dessa
förhållander första anledningarne , hvarföre
Discontens Fonder begagnades , och på detta
sätt tillkom det af Disconten, Canal Verket lern-:
nade biträde af circa 800,000 R:dr, hvilket redan
vid 18*5 års Riksdag upptagits i alla Calculer,
samt efter den nogaste granskning uti
vederbörande Utskott, enligt RiksdagsHandlin-’
lingarne för år 1815, lemnades af Ständerne
utan all anmärkning. Hvem skulle icke hafva
trott, att en Styrelse, som i ordentliga Böcker
redovisat förhållandet j ett förhållande, som
dessutom med föreskrifna Revisioner , hvaruti
Banquen deltagit, årligen genom trycket gjorts
bekant, så väl för Bolaget, som för Allmänheten
, och vid Lagstiftningens sammanträden
blifvit behörigen granskadt, borde uti sådana
åtgärder äga en säker borgen för ett rättvist
bedömmande att hafva handlat rätt? Detta är
åtminstone min öfvertygelse, och om jag deruti
misstagit mig, skall jag likväl, under medvetande
af Directionens goda och upprigtiga
vilja, vara lugn. Men med de tillgångar för
CanalArbetets utförande, som år 1815 beräki
nades, skall man likväl, om man vill gifva
166
Den 17 Martil, e, m.
sig tid att granska Ulskottens och Ständernas
beslut vid nämnde Riksdag , finna , icke allenast
att de påräknade Summorna voro otili»
läckliga för det Arbete, som uttryckligen var H
af den, då till orygglig grund, fastställda Arbetsplan,
föreskrifva, utan ock att Directionen
borde, efter denna i Banquen nedlagda Arbetsplan,
årligen utföra arbetet, vid äfventyr , att
om Revisorerne skulle finna , det planen icke
blifvit i allo följd o. h verkställd , de ägde vä»
gra utbetalning al Banqucns Byggnads-biträde,
Vid ett sådant förhållande, och då å e»
na sidan föreskrifterna om Canalarbetets fullföljd
voro beledsagade med betydligt ansvar ,
tnen å andra sidan tillräckliga Anslag i Inkom.
Ster dertill saknades, och derjemte en betydli
gare
samt med mycken kostnad förenad Berg.
sprängning inträffade, hvilken annan utväg
fanns väl att vidtaga, än förskotts upptagande
på enahanda sätt, som tillförene okiandradt blifvit
begagnadt , hel Ist Actieägarnes insättnin- I
gar älven voro bestämda på af Lagstiftningen
föreskrifna terminer? Eller hvad skulle man
val sagt , i händelse Disconten ägt bestånd , [i
men Canal arbetet icke blifvit för hvarje år,
enligt Planen, verkstäldt ? Bör man då endast r
vara ansvarig för utgången af en sak , ehuru j
man visat, att man följt öfvertygelse och red» I
liga afsigter , utan att fela emot Reglementen
och föreskrifter? För öfrigt äro de t,100,000
R:dr, för hvilka CanalVerket häftar till Dis»
conten, visst icke förlorade, destomindrey som
de- vid Canalen befintliga Materialier och Ef
-
Den 17 Martil, e. m.
167
fecter uppgå till minst tre fjerdedelar af denna
Summa; och jag tror att, om, som jag hop-i
pas, Canalarbetet äfven hädanefter kommer att
fortsättas, erfarenheten skall ådagalägga, det
Directionens , uti ifrågavarande afseende, vid.
tagna åtgärder varit ganska kloka och för det
heja nyttigt beräknade. Jag vet rätt väl att
några misstag blifvit under arbetet begångna ,
hvilka jag alltid varit den förste att omtala
och erkänna, då jag emottagit min befattning,
ej af öfvertygelse om tillräckliga kunskaper,
utan endast af Fosterlandskänsla; men jag vet
älven, att redliga afsigter icke böra fördömas,
för det utgången ej svarat till förmodan ; och
när jag nu haft äran oförstäldt framlägga sanna
förhållandet, kunna väl då på Directionen
lämpas sådana ord, hvilka i dagens Pleno bru-,
kats af en Ledamot, men hvilka jag, af skyh
dig aktning för Ridderskapet och Adeln, icke åter
vill upprepa ? Samma Ledamot har talat
om laglig undersökning afCanalDirectionernes
åtgärder.
Jag anhåller äfven och önskar, att den
strängaste granskning må förordnas , men då ,
i anseende till de nyttjade uttryck, jag anser
mig nu likasom sub reatu, anser jag ock, under
närvarande förhållanden, min röst härstädes
böra tystna.
Mångå yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, aitr
förde 6krifteligen:
x 68
Den 17 Martil, e. m.
Den olyckliga villervalla, sora en tygellös
DiscontRörelse vållat, är af många Högloflige
Ridderskapcts och Adelns Ledamöter förutsagd,
Och således ingen förvånande nyhet; mendet
onda har nått ett mål, som lätt skulle föra
till den tankan, att ett oundvikligt öde för detta
Landet alltid bestämt olyckorna ända till
ytterlighet, innan deras motande funnits vara af
nöden.
Oredan är nu för handen, och de
afvikelser ifrån Reglementen och Stadganden,
sora, genom en behörig vederbörandes uppmärksamhet,
i sin början kunnat utan Allmänhetens
skada rättas, påkalla nu det af bördor re»
dan öfver förmåga tryckta Folkets directa, elter
indirecta biträde; och Stats samt BancoUtskottens
Betänkande i detta ämne visar oss
ställningen vara sådan , att rättvisans strängaste
slutföljd kommer i tvekan vid öfvervägande
af den nöd, som kan blifva mångens öde,
om Rikets Ständer ej skulle finna sig uti, att
åtminstone genom sin medling behjerta deras
belägenhet. Jag anser Utskottet visligen häfvit
den största ani dn ng till betänklighet i denna
del, genom det, säkert med allmännaste nfvertygelsen
likstämmiga yttrande, att ingen laglig
förbindelse att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster eller skyldighet af DiscontUtredning
för Staten kan äga rum. Vid betragtande
af Disconternes förhållande, ej mindre som
Fordringsägare än Gäldsnärer , och af dessas
förhållande till Disconterna, finner man lätt
att sakens utredande i vanlig laglig ordning
Knappast skulle blifva verkställbar; och att ett
sådant förfarande ej skulle bibringa ringaste
Den 17 Martil, e. m.
169
förmåner på någondera sidan, men väl blifva
källa till oberäkneliga förluster och i flera afseenden
kunna medföra de vådligaste följder
lör Samhälisordningéns bibehållande. Lagstiftande
Magtens mellankomst tyckes således icke
vara att anse, sorn et öfverträdande af allmänna
Lagen, eller som ett atbiträrt Curatel; utan
mera som ett på naturliga Rättsgrunder totadt
Ötverförmyndeiskap, af nödvändigheten påkalladt.
Samvetsgrann rättvisa i förvaltnings sätt,
är d°n första Förmyndarepligt, hvar öre jag trott
den äfven böra utgöra ett hufvudsaklig! ögonmarke
vid utstakande af grunderne för Discontutredningen.
Jag tycker mig likväl sakna en
viss billighet i den del af Utsko'tens Betänkande,
att de ej för Fordringsägare i Götha Canal
Discont beredt olika I qvidations-förmåner,
emot dem, som Malmö Disconts tillgångar kunna
lemna sina Borgenärer, då Utskotten ansett
det ena Verkets undervigt betydligare än det
andras.
Jag inser hvarken nödvändigheten eller
rättvisan af Discontmassornas sammanslående,
då Fordringsägare hvarken äga mer eller mindre
rätt till högre eller lägre liqvidations-belopp,
än det Verkets tillstånd kan medgifva,
från hvilket förskrifningen är utgifven.
Utgående från det grundbegrepp, att Fordringsägare
i Disconterne böra i liqvid erhålla
allt hvad tillgångar, efter uppgjord jemnförelse
no
Den 17 Martti, e. ut.
med Skblderne, tillåta, och att Discontens
Gäldenärer genom Lagstiftand® Magtens mellankomst
måtte skyddas ifrån den säkra undergång
dem skulle öfvergå i händelse ett
hastigt infordrande af deras skulder fått äga
rum; anser pg afsigten att skydda de sednare,
i Utskottens Betänkande mera bestämd,
än de förmåner, hvilka Fordringsägare och
penningerörelsen i allmänhet af de framställ,
de Discont - utrednings - grunderna skulle till
godo komma. Lika med Utskottens Betan,
kande, fruktar jag nog, att någon uppoffring
af allmänna tillgångar blir oundviklig , men jag
kan ej dela denna mening, att den icke bör
sparas, då jag vid detta tillfälle ej inser huru
ett af det Allmänna med någon uppoffring förknlppadt
biträde kan äga rum, utan att medföra
ett oförtjent lidande åt hvarje individ af
den talrikaste delen utaf Nationen, hvilken aldrig
deltagit i Discontlnrättningarnes fördelar,
hvarken som ActieÄgare, Låntagare eller
Capitalister, och hvilken sådeles i möjligaste
mån bör vära befriad ifrån allt direct eller
indirect deltagande i deraf härflytande olägenheter.
Om jag skulle misstaga mig i mina farhågor
för allt biträde af Banqlren , så får det
sättas på räkningen af de bedröfliga följder vårt
Myntförhållande fått vidkännas af 1809 års anfall
på Banquens soliditet, och på hvarje enskildts
dermed förknippade trefnad och välfärd. Den
enda uppoffring å Banquens sida, jag finner kunna
medgifvas, är den af Utskotten förutsedda
* Den 17 Martii, e. m. 171
troliga Förlust å fordringarne; och finner jag i
öfrigt ingen annan åtgärd med billighet af Lagstiftningen
kunna fordras, än den, att gynna
Gäldenären genom Ö! längd betalningstid, att förskaffa
Fordringsägaren till ett snart åtnjutande
al dess lagliga rätt ; att tor allmänna penningerörelsen
göra indragningen för ögonblicket
så litet kännbar som möjligt, med iakttagande,
att den i rörelsen oiigtigt inkomna enskildt»
Reverstnassan likväl mäste till ordnings vinnande
åter bringas derutur.
Jag kan icke finna att DiscontBorgenärernes
i Laeen förvarade rättigheter vidkännas
någon inskränkning, genom Lagstiftande Magtens
mellankomst sorn utredningsman , då en
sådan åtgärd är af Utskotten tydligen visad
som oundvikligen nödvändig och som påtaghgen
medförande den enda möjlighet för Fordringsägaren,
att utbekomma den rätt hvarå
han skäligen kan göra anspråk,
Men jag finner tillika, att en serskilt utredning
för hvarje af de banqueioutterade
Verken, är den oundvikliga gtund, hvatpå
alla åtgärder måste stödas, om de skola medföra
en anledning att i ett så magtpäliggande
ämne kunna med den i sådant fall nödvändiga
säkerhet tillvägabringa något stadgande ;
Jag nödgas således anmärka, såsom en bekymrande
brist i Utskottens Betänkande,' att säker
beräkning af tillgångar i Götha CanalDisconts
fordringar göres tvifvelaktig-, och
jag finner en ögonskenlig orättvisa i den till
172
Den 17 Martti, e. in.
banqueroutfedagen upplupna Räntans afskrifning
; då Utskotten utrönt och förklarat Innehafvare
af Discontpapptr ej kunna i Liqvid
påräkna utbekommande af full Valuta , måste
åtminstone alia vederfaras lika rätt , och då
Ranta är en lika välgrundad fordran, sorn sjelfva
Capitalet , så visar sig ingen billig anledn
ng för den af Utskotten föreslagna Räntefö
xusten, hvilken skulle åstadkomma ett våldsamt
intrång i den enskilta Äganderätten ;
Och synes ett afsteg ifrån allmänna Lagens
stadgande, sorn jag för min del anser oförenligt
med deh samvetsgranna rättvisa, som vid
alla tillfällenSmåste vara Lagstiftningens ögonmärke.
Jag hade derföre trott, att Assignationer
och TreprocentsSedlar , med å de sednare,
tillden dag då betalning upphörde, upp.
lupne Ränta , samt Skuiderne till Banquen
och AfskrifningsRäkningens belopp , bordt utgöra
hvarje Disconts serskilda Skuldsumma,
till hvars balancerande säkra Fordringarne uppfördes
; då af skilnaden emellan Fordringarne
Och Skuiderne den rabatt blifvit synlig, sorn
på detta sätt lika drabbat hvarje Fordringsägare
i en Discont, Banquen inberäknad. Vid
ett sådant förfarande, lärer Fordringsägaren ej
finna skäl till klagan öfver arbitrair behandling
, då Lagens hela kraft ej förmått skaffa
honom en bättre rätt} men han väntar sig
äfven utan tvifvel någon förmån af Lagstil
tande Magtens mellankomst , och den största
han kan önska sig, är i min tanka, att hastigt
och utan omvägar tillgodonjuta sin fordran,
på ett sätt, att den för honom blir an*
Den 17 Martti, e.
I7S
vändbar i allmänna Rörelsen, hvilket för mina
ögon ej visar sig kunna äga rum genom
den af Utskotten föreslagna en femtedels årlig
afbetalning å de Obligationer, som, efter
Betänkandet, skulle komma att intaga Trepro*
centsSedlarnes ställe. Dessa nya Obligationer
skola, efter all min öfvertygelse, icke kunna
göra någon tjenst som Bytesmedel, utan endast
blifva ett föremål för sådana Speculationer och
för den Agiotering , som Utskotten Sid 5 i
Betänkandet ansett böra undanrödjas. En Obligation
, af hvars belopp blott en femtedel
årligen kan realiseras, medför en synbar förlust
af 18 Procent för den Innehafvare, hvars
vilkor skulle medgifva att i föreskrifven ordning
åtnöja sig med den årliga afbetalningen;
men för den, som behötde använda ett
större belopp af sin Obligation, än elen årliga
utdelningen , skulle förlusten blifva oändligen
större, och enda fördelen möjligen tillfalla sådana
Capitalister, som emot 40 å 50 Procents
rabatt vore i tillfälle att tillbyta sig dessa Obligationer
af dem, hvilkas ögonblickliga behof
tvingade till en sådan uppoffring. Det enda
Correctif, som Utskottens Betänkande synes
visa emot ett sådant af mig befaradl förhållande
, är den inbetalning af Skulder , som till
DiscontUtredningen i sådana Obligationer kunde
komma att äga rum ■, men jag fruktar att
denna motvigt är alltför svag för att häfva
det onda, som så beskaffade Obligationer ,
som de föreslagna , i sjelfva sin natur innebära.
Farhåga för en menlig inflytelse på Näringarne
af en allt för hastig RörelseCapitalets för^
174
Den t 7 Martii, é. m.
minskning är af Utskotten ins dd kunna uppkomma
endast genom ett ordentligt Discont
ternes Concours tillstånd. Jag , för min del ,
anser de föreslagna Qbligationerne medföra i
det närmaste samma verkan > då de ofelbart
aldrig kunn% blifva rörliga , utan de mäst öfverdrifna
Agiorerings - vilkor, som efter aila
tide/s erfarenhet skall blifva förhållandet med
ett Papper, vid hvars inlösen den förfallna
Räntan beräknas till förlust å den förskiitna
Summan, jag kan således, i stöd af hvad jag
ha‘t aran anföra , icke förena min öfvertygelse
med ett erkännande, att af Utskottens Betätmande
finna Innehafvare af Disco-itPapper
Vara rättvist behandlade, utvägen för de Gäldskyldige
att afbörda sina Skulder i möjligaste
mån lättad , och vådan af en alltför hastig
minskning i RörelscCapitalet undanröjd.
Jag anser för min del innehafvare af Dis.
cöntpapper hafva fått sin rätt, då de för sina
Fordringar af Capital och upplupna Räntor
till den dag då betalning inställdess erhåHa så
Stor del af beloppet, som Disconternes mot*
svarandesäkra Fordringar medgifva; och då de,
i enlighet med den af Utskotten äfven yttrade
tanka, ej äga rättighet till några vidsträcktare
påståenden, så anser jag äfven Representationens
beredvillighet, att vid detta tillfälle göra
uppoffringar, böra begränsas af hela Allmänhetens
rätt, på hvars bekostnad all friko*
strghet af Riksens Ständer måste grundas. För*
dringsagaren kan likväl 1 min tro ej tillfredsställas
för sitt lidande, med mindre den uti
Den 17 Martn, e. Ht.
!?5
delning honom ur de banqueroutternde Dis*
contMassorna tillkommer, blir lör honom användbar
i allmänna Rörelsen, och jag ser
icke huru detta kan vinnas genom annat mell
I, än inlösen med gångbart mynt af DiscontPapperen,
etter den rabatt, som af utredningen
för hvarje Verk serskilt bestämmes-
Med Utskotten delar jag den fasta öfvertygelse»
, att inga nya biträden af Banque»
kunna komma i fråga; men dä iörslaget innefattar
att Utredningen af DiscontVerken må
uppdragas åt Rikets Ständers RiksgäldsContoir,
har det förekommit mig att detta. Verk skulle
kunna med sina Sedlar genast inlösa alla ute*
löpande godkända DiscontPapper ined den
Otvannämnde rabatt; att Banquet s Fordringar
i Disconterne dela med de öfrige lika förluster,
tinner jag bi 11 hettn fordra; och hvad
den af Utskotten föreslagne inlösen af Assig*
nationerne till fullt för. fullo vidkommer, så
finner jag visserligen den omständigheten, att
dessa Papper troligen till uet mästa äro i de
mindre bemedlades händer, så ömmande, att
den både påkallar och rättfärdigar allt det
behjertande Rikets Ständer döråt kunna lemtia
, hvarföre jag anser dem på det sätt böra
utan nåcon rabatt för Innehafvare» inlösas, att
skillnaden emellan Massans tillgångar för AssigJiationerne
och deras utelöpande belopp, bör
förskjutas a! RiksgäldsContoiret, som i Räntorna
å de utestående Fordringarne finner en
utväg att framdeles godtgöra sig detta sitt förskott.
All fordran på DisconteOs afskrifnings-*
räkning anser jag ovcdersägligen böra dela li
-
176
Den 17 Martil, e m.
ka öde med de öfrige Fordringsägare, i anseende
tili rabatt å sammanlagda Capital och upplupna
Räntor.; men sorn h tet löpande Papper existerat
tor denna sort skuld, anser jag till denna
liqvid de i frågavarande Qbligationerue
ställde på en femtedels årlig afbetalning under
fern år, kunna vara lämplige, då dem tillika
förböhöllfes Disconteringsrått i BancoDisconten
De på sådant sätt på RiksgäldsCohtoiret
utsläppte Sedlar skulle i allmänna Rörelsen
ersätta de försvunne TreProcentsSedlar
och Obligationer, så mycket man kunnat åstadkomma.
Den härigenom ökade Sedelstocken
äger en motsvarande Fond i de utestående fördringarne,
Och bör oviikoMigen försvinna, i
den män dessa undér s år successive indragas ;
sorn för När ngame bör blHva mindre kännbart,
än om de löreslagne och i mitt*'* tanka
orörlige Obhgationerne skulle en-amt ersätta
de utur Rörelsen drifne DiscontPapperen Jag
anser de skyldig!, genom den nu föreslagne
åtgärd, vinna all den lättnad , sorn med iakt.
tagande af en billig försigtighet kan beredas
dem, tor möjligheten att innom 5 år afbörda
sina Discont Skulder, och jag skulle för min
del alltför gerna vilja tillstyrka att Räntan
under Discont • utredningstiden nedsättes till 5
procent för i berörde Disconter Gäidskyldige,
att beräknas ifrån utredningens början, till yt-'
terbgare befrämjande af deras afbetalningar.
Riksgäld S^d^rnes nära sammanband med Banquen
to;de blifva ett hufvudsakligt inkast emot
den idée jag dristat framkastaj men då temporära
biträden
Den 17 Martil, t. m.
17?
biträden af Banquen utaf Utskotten måst antagas
såsom oundgänglige till ändamålets värnan.*
de, ser jag ej hvarföre de icke skulle älven
utan fara kunna användas, att uppehålla den
på sådant sätt uppkomne RiksgäldsSedlars Credit,
då man vet att dertih ej behöfves annat,
ärt att ovägradt vid alla presentationer inlösa
den med Banco efter dess fastställda förhållande
i och dessa nya RiksgäldsSedlar komma
dessutom ej att utgöra ett blott Credit-papper,
då de i DiscontFordringarne äga sin mot beloppet
svarande fulla Fond, hvadan de ingalunda
böra kunna verka rubbning i Banquens
dermed, i min tanka, oafhängig» Credit-förhållande:
Samma publicitet al D scontUtrednmgen,
som för RiksgäldsContoiret äger rum,
skall äfven mycket bidraga att bibehålla förtroendet
till den löreslagna åtgärden.
Om det är utom möjlighetens gransor att
med någorlunda säkerhet beräkna förlusterne
å Götha CanalDisconts fordringar, så bör någon
anledning dertill likväl af den nu varande
Directionen kunna lemnäs; och då jag å ena
sidan ej för det Allmänna vill medgifva någon
uppoffring till Fordringsägares förnöjande, är
min mening å den andra, att de skola tillgodonjuta
all sin i Lag grundade rätt; hvarföre
jag skulle hålla före, att Fordringsägaren vid
Liqviden borde erhålla ett Bevis på den Suinma,
han ägt att fordra, för att om 5 år, eller
efter fulländad Utredning, äfven möjligen kunna
bekomma den ytterligare utdelning, hvar»
Ridd, 0, Åi, Fröt, IV. B. II. Afd, 33, 34.
178 Den 17 Martil , t. »t.
ti il en å Fordringame inträffande mindre förlust,
än den förslagsvis paräknade , möjligen
kunde gifva anledning.
Hvad Götheborgs Discont vidkommer, delar
j«g med Utskottet den tankan , att den i
lik-het med de öfriga bör .utredas, men tror
försigtigheten bjuda, att vid Skuldernes betalande
äfven beräkna någon rabatt, ehuru tillgångame
visa ett betydligt öfverskott ; alltid
m-d vilkor , att elter slutad Lfqvide godtgöra
Foidringsägaren all dess möjliga rätt; men då
Förvaltningen af Götheborgs Discont visar ett
sä mycket fördelaktigare Utslag, än Götha Canals
och Malmö, synes det vara nog mycken
stränghet, att med 6 procents Ränta vilja belasta
Götheborgs Discoiitverk, för Banquens fordran
af 2 /0,ooo R:dr, å hvilken, efter alla anledningar,
ingen förlust är att befara.  Att dessa
Discouter , Octroyer utan särskilt ersättning kom.
mi att förfalla, synes med sjelfva sakens natur
sä öfvertrnsst nnmande, att något afseende
å Actieägares anspråk emot Staten aldrig lärer
kunna göras, då dessa ej varit åtföljde af Actieägares
fö klaring, att de ägde förmåga och
vilja, att sjelfve tiil Fordringsägares och Allmänhetens
förnöjande utreda sina Respective
Bolags iråkade förlägenhet,; men då ali Discont-rorelse,
i följe deraf, genom Banquen kommer
att besörjas, uppstår fråga om närvarande
ställning medgifver ett sa våldsamt indragande
(af en visserligen till sin grund mycket
lör vida sträckt Credit-rörelse), som af s.ne
Disconiers inställande uppkommer, och om
Den 17 Martil, e. m.
179
nödvändigheten icke påkallar att för BancoDiscontens
räkning, DiscomContoir bldva inrättade
i Götheborg och Malmö, samt BancoDiscontens
rörcdse i så måtto utsträckt, att någon
del af de utaf- Götila Canal och Malmö
Disronter begagnade Credit tve r finge öka BancoDiscontens
RöreRe-rattighet, dock ingen annan
åtgärd förunnad åt FilialContoirens Styrelse,
än att hvar isin ort emottaga Låne-ansökningar,
samt under ansvarighet tillstyrka dem,
med underställan till HufvndComoirets beviljande;
och att expediera omsättningarne. Ett
i det Reglemmtariska lör Disconien bestämdt
proportionerade Credit-belopp fur hvarje urt
skulle äfven minska den skäliga klagan, att
alla tördelar blott tillskapades med afseende
å Stockholm och närmast deromkring vatande
nejd/i lafin tnj;fö
Utaf de med Utskottens Betänkanden bifogade
Calculer har jag troligen icke fattat rätta
begreppet, då 6 Procents Räntan å de utestående
Fordringame är beräknad i den emot
Skulderne uppsatta tillgåneen , hvadan jag ej
fattar huru de redan befintlige bristerne och
öfrige, Utredningen åtföljande kostnader skola
betäckas af den vid slutet af sid. 7 synliga
förmodan , att den Capital-förlust, suni vid
jemnförelsen af nuvarande förhållandet emellan
Skulder och 'lillgdngar , visar sig, skall
till en betydlig del förminskas igenom de Intressen
å Discont Dö ii) hvilka emellan hvarje
afbetalning Banquen tillfalla; så framt
18®
Den 17 Martu, t. »».
med dessa Intressen ej menas BancöDisconten»
egen Intresse-vinst.
Hvad ställningen med Götha CanalDiscont
vidkommer, kan jag ej dölja en mä hända af
bristande kännedom i ämnet uppkommen förundran,
att ingen Anmärkning emot denna Förvaltning
blifvit gjord. Det har ej kunnat undfalla
min uppmärksamhet, hurusom Götha Ca-i
nalDiscontDirection till Canal-arbetet utlånat
1,100,000 R:dr, då likväl DiscontRtgleinentet
af den 11 April 1810 icke synes medgifva nå^
got annat arbetsbiträde af Disconten, än vin^
sten, sedan Actieågares under Arbetstiden dem
förbehållna Ränta blifvit afdragen. Jag kan
ej med den ifrågavarande af Disconten till Canal-arbetet
gjorda försträckning förlika innehållet
af 12. §. i DiscontReglementet, som ålägger
Directeurerne, att med yttersta noggran,
het styra och förvalta Discontverket till det
Allmänncs, till Riksens Ständers Banques och
Bolagets derå beroende förmån och säkerhet.
Huruvida denna föreskrift kan vara iakttagen
med den brist, som yppats uti mot Skulderne
svarande Tillgångar, kan jag lika så litet
begripa, som att fråga om undersökning och
åtal å denna Förvaltning ej längesedan blifvit
af vederbörande Actieägare, BancoStyrelsen eller
annan Autoritet väckt. Då 9. Art. i Bolags^
Reglorne äfven tydligen tillkännagifver, att årJ
liga Discont-vinsten var det enda, som af Discont-rörelsen
under Arbetstiden borde tillfalla
den allmänna Cassan. Det måtte ursäktas mig,
•m jag har svårt att förstå, huru ett Verk till
Den 17 Martu, e, m.
den grad kan ansvarslöst få öfverträda sina
Föreskrifter och Stadganden, att det under utöfningen
af sin rättighet att af enskilte upptaga
Lån till lindrig Ränta, under föibindelse
af återbetalning efter en Månads uppsägning^
uraktlåter den i R glcmentet föreskrifna försigtighet,
att alla anvisningar eller förskrift
nmgar, sorn till Discontering iulemuas, bora
af Directeurerne profvan , om ele med behörig
ga Cautioner försedde dro , och att alla dessa
förbindelser icke tå vara ställde på längre tid
än 6 Månader- Om detta i DiscontReglementets
12. ■§. befintlige Stadgande finnes vara iakttagit
vid de gjorde löcsträckningar till Canal-arbetet,
är hvad jag askar måtte, genom
BancoUtskottets försorg, blifva besvaradt, ehuru
all anledning af Utskottets Betänkande hämtas,
att sådan Reglementets föreskrift icke blifvit
iakttagen, emedan dessa 1,19.0,000 R:dr i
Catculen icke anses såsom någon tillgång. Jag
öfvertygas svårligen, att Lagstiftande Magten
bör underlåta att yrka ansvar å den eller dem,
hvilkas felaktighet eller djerfhet tillskyndat en
sådan förlust åt Enskilte, och en aå kännbar
rubbning i all Credit och allt förtroende man
och man emellan; Jag har för min del åtminstone
ej kunnat Åtnöja mig med den i Herr
Santessons utgifna Upplysningar om Götha
Canalverk och dess Discont, lemnade underrättelsen,
att den redan vid 1815 års Riksdag
varande, och då till Riksens Ständer uppgifne
Canalverkets Skuld till Disconten af 852,97a
R;dr af då varande Stander lemnades oanmärkt3
och jag inser af denna framfarna fog
-
Dm 17 Martil, r. m.
lighet eller uraktlåtenhet , ingen förbindelse
för närvarande Ständer till ett lika handlingssätt,
i synnerhet som det blifvit dessas lot,
att få v.dkännas de olyckliga följderna af må
hända *ör mycket öfverseende då det Allmännas
bästa bort strängare bevakas.
Har
Gö-ha Catta!Discont Oirection ägt några Stadg.
nden, hvarom j g saknat kunskap, som berättigat
den tid sådana, utan Cslition, på längre
än 6 Månadtrs tid, till Canalvtrk t gjorde
försträckningr.r j så önskar jag derom blifva
upplyst, och foidrar emedlertid att Götha
CanalDiscontDirertion i vidrigt fall må ställas
under samma lagliga undersökning, som Malmö
DiscontDirection redan undergår.
Jag anser de Medborgares rått, som nu
få vidkännas af DiscontFörvaltningen, mer
eller mindre förorsakade förluster, påkalla ali
den ansvarighet, hvartill Reglementens och
BolagsReglors öfverträdande kan föranleda;
och ingen skall med mera nöje än jag emottaga
en grundad öfverbevisning, att Götha Canal
DiscontDirectinn, vid det ifrågavarande Lånebiträdet
till Canalarbetet, som nu väcker
en betydlig brist i tillgångarne, iakttagit hvad
Reglementen och Författningar i d nna del stadga,
och då jag genom mitt yrkande af laglig
undersökning och ansvarighet, å ena sidan,
åsyftar tillfredsställandet af rättvisans kraf för
e» bedragen Allmänhet; önskar jag ät Directionen
härigenom lemna tillfälle, att på ett
för sig tillfredsställande sätt upplysa den stora
del af Allmänheten, 60m troligen i denna
Den 17 Martti, e. m.
del hyser samma begrepp om saken, som jag.
Med Ut kottet instämmer jag gerna deri,
att alla Assignationer på ett eller ann t sätt
må genast inlösas; men de hätti!! föiskjufre
medel endast ansts, såsom ett Foiskotts-bidiag
till Massorna, som för dessa Assig'riå'0«
ners godtgörande bör häfta, likasom för cvss
öfriga skulder. Om Återren.i-s af Kttänkandet
vägar jag i öfngt anhålla, i anledning af
ce Anmärkningar jag tagit mig friheten barneglia,
och hvilka hufvudsakligasr innefattas
deruti: att jag icke viii medgifv; prio
ritet
för någon slags Fordringsägare i Massorna;
att jag anser hvarje at de banquerouiterade
enskifta D;scontverken böta särskilt Utredas,
för att, i mån af sina tillgångar, lenina
sina Respective Fordringsägare den Liqvide
hvarje Verks tillstånd medgifver; att jag anser
Disconternes utredning af Riksens Ständérs
RiksgäldsContoir böra öfvertagas; att jag anser
den föreslagna Ränteafskrilningen såsom oförenlig
med Lag och billighet; och att upplupna
Räntor böra bland Skulderne beräknas lika
med Capitaler; att jag tror Fordringsägare och
allmänna Penningerörelsen Var9 bäst belåtne,
om, å sätt jag föreslagit, alla Disconteines
Skulder inlösas med RiksgäldsSedlar, under iakttagande
af den Rabatt, som Massornas utredning
visar för Fordringsägare komma att
uppstå, då Disconternes säkra Fordringar endast
beräknas såsom Tillgångar; att AfskrifhingsRäkningt
ns belopp med Obligationer efter
Utskottens tqreslagné method må liqvideras,
likväl med iakttagande af samma Rabatt
184
Den ■ 17 Martti, e. lif.
sora för andra Fordringsägare, dock med rättighet
till Discomeringsrätt m d dessa Obligationer}
att Fordringsägare, vid skeende utbyte
äf sina i händer hafvande Skuldebevis,
erhålla ett qvhto på sjelfva SkuldSummans
belopp, för att efter 5 år, eller efter fullän*
dad utredning , kunna erhålla den ytterligare
utdelning, hvartill ett lyckligare Discont_fordringarnes
indrifvande, än förslagsvis tillätes
att hoppas, möjeligvn kunde gifva anledning;
att det på sådant sätt åter utsläppte och emot
3 ProcenfsSedlar och Assignationer i Rörelsen
svarande Sedelmynt, ovilkorligen efter 5 år
bör vara åter indraget, såsom svarande emot
den Fond, som innefattas i Discontverkens säkra
FordringarJ att af dessa bör indrifva: en femtedel
om året, och om möjligt Ränta it för de
i dessa Disconter gäldskyldige, till 5 Procnt
nedsättas under denna Liqvidationstid att jag
ansett 6 proeents Ränta ä Barq jer.s fgrdr m af
Götheborgs Discont vara för strängt beräknad;
au någon utsträckning beviljades för BancoDiscontens
operationer, och att FilialContoir
i.Götheborg och Malmö anställdes, utan rättig,
het att bevilja Lån, hvilket alltid skulle HufvudContoiret
i Stockholm undersfällas- som ägde
att göra afseende å FilialContoirens till- eller
afstyrkan; att jag anser en uppgift med
nummer, årtal och summa å alia i omlopp
varande Treprocents.Sedlar innom viss föreskrilventid,
böra af Innehafvare infordras, för
att controllera Verkets bokförda Skulder; att
jag äskat undersökning om Götha CanalDiscont
ägt rättighet att tili Canalverket utlåna
Den 17 Martti, e. m.
185
i,loo,ooo R:df på längre tid än 6 Månader,
och utan att derföre äga sådan säkerhet, som
till TreprocentsSedels-InnchafVaies förnöjande
är antaglig.
Till slut får jag äran yttra, det jag inga.
lunda kan medgifva, att Regleringen med Disconterne
bör kunna afgöras i hela sin v^dd förr,
än den allmänna grund Utskotet stadgat för
Myntförbållandet i allmänhet blifvit af Riksens
Ständer gillad; hvadan jag anhåller det
Ridderskapet och Adeln med mig täcktes instämma
i den önskan v att Utskottet, så fört
ske kan, behagade afgifva sitt Yttrande i denna
Hufvudfråga, hvarunder jag an er alla ändra
vara blott beroende delar. De uti löpande
Assignationernes snara inlösen, elter den grund,
jag tagit mig friheten före då, är således den
enda åtgärd af Utskottens Betänkande jag, för
min del, skulle vilja genast tillstyrka,
Utskottens Betänkande innebir visserligen,
att det beror på hvarje Fordringsägares godtfinnande,
att bringa de B r q teronHerade Disconferne
till Goncourstilista tf; m n då sådt-nt
af en enskilt emot ett så beska Hade V rk icke
möjligen varit verkställb r'., är, i min tänka,
högst origtigt, att då CöncrturstilSsiånd i det
fallet verkligen existerar, att Discomerne ej betala
sina Skulder, de likväl uppbära sina Fordringar
på ett sätt, att Massans t il-ångär derigenom
dagligen förminskas, till stor skada
och förfång för sådana, som ej kunnat qvitt»
gäld mot gäld, hvarföre jag anser högst nöd
-
I $6
Den 17 Martil, e. 111.
vändigt, att Disconterne ej mera fä uppbära
sina Fordringar -, och de Gä! UkyMige, 1 följe
deraf,; tills vidare befrias från afbcialningar och
ifrån den Straffprocent, sorn et<er sådan Forfattnings
vidtagande kunde påstås böra besvära
deras Lån.
Utan anspråk att kunna lyckas i framställningen
af något bärtre, än det Ut-kot.er.s Betänkande
innefattar, skal! jag arne sorn en verklig
tillfredsställelse, om jemnlörelscn <-f motsatta
tankar kan tillvägabringa den säkra öfvertygelse
hos mängden, sorn åtminstone Linnar
hopp, att en företagen utväg är den bästa,
sorn tid och Oir.scändigheter medgilvit.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande :
Då så många redan anmält hvad som emot
de Högloflige Utskottens Betänkande kan
vara att anmärka, utbeder jag mig att endast
få framställa några idéer, hvilka tinder granskningen
af ämnet b'ifvit hos mig väckta , och
åt hvilka de Höglofl. Utskotten , enär Målet
till förnyad pröfning återkommer, torde lemna
den uppmärksamhet, som de finna desamma
förtjena.
Det gifves endast trenne sätt att afhjelpa
de oredor, sorn FilialDisconternes obestånd vållat,
så snart man går ut ifrån den Idéen, att
Concours bör undvikas.
Det ena: Att såsom Stats- och BancoUtskotten
föreslagit, låta Nationens Gred il Verk
Den 17 Mertil, t m.
besörja Massornas utredning . då jag likväl tillstyrker
de förändringar i planen lör denna
utredning, som al Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit föreslagen
Det andra vore : Att genom nya förskott
återsätti FilialDisvonterna i activit. t, och dem
i tillfälle att r^da sig sjelfva. Detta medel vore
ofelbart det lenast , mendet torde hafva Opiuionen
nog mycket emot sig, klan tycker ej om här
i Landet , att gå långsamt till sina mål , och
att amputera en skådad lem går visserligen
fortare , än att bota skadan genom en klok
o-h sorgfällig behandling, Det är ork en sanning
, att om denna Cur-method skall äga en
lycklig utgång, så -ordras ovilkorligen, att så
val de producerande, sorn ock de PenningeKäntetagande
Classerne bestämma sina begrepp
om Banco TransportSedelns nu ägande verkliga
värde, efter dess förhållande till det Verks reella
Fonder, som utgifvitdem, och icke hvarken
efter det förhållande de förr ägt eller det förhållande,
som de framdeles kunna komma att äga.
Hufvudordsaken till de slitningar och ytterligheter
5 sorn under de sednare åren ägt
rum; till olikheterna i Producternas pris, så
väl i förhållande till hvarandra, som ock dt t
ena årets prisjemfördt med det andras, synes
mig ligga deri, att å ena sidan Producenterne
satt ett för ringa värde uppå BancoSédefn,
som de så lätt kupnat dels förtjena, dels upplåna
; och att å den andra, de Penninge-Räntetagandc,
ibland hvilka i vis a afanden Slaten
sjelf kan räknas, genom
Den 17 Marlit, t. m.
hållanda i pris, s^räfvat att gifva BancoStfdel»
ett värde, sorn den icke mera kunde och således
ej heller borde äga.
* l* «FQ'B iwD JOnl*3 V I « lillvic J |U1 c3Q1 baS'
Af all strid draga merendels främmande
Personer, som i striden icke deltaga , största
fördelen. Så har ock Utlänningen och dess
Agenter allena riktat sig uppå den OpinionsStrid,
som MyntförvUlelsen hos oss väckt. De
Producerande hafva vant sig vid att taga utifrån
de flesta af sina förnödenheter och Ad*
ministrationen sjelf har , i afsigt att köpa den så
kallade penningens värde genom de inhepuka
Producternas hållande uti ett relativt lågt pris,
pppnat vägarna för Importen, så ofta yttre omständigheter
det tillåtit.
Skulle begreppen i dess» afseenden kunna
rättas och närma sig till hvarandra; skulle
genom åtgärder, som egentligen höra till
SfatsFlnancens eller rättare till StatsOcono
nijpns
område,
ty sann StatsFinance är icke
annat än klok Stafs-oeconomi; skulle genom
dessa åtgärder, de producerande Classerna kunna
ledas att hellre göra sina besparingar å nyo
fiuktbärande , än att förtära dem i utländska
kräsligheter ; skulle genom dessa åtgärder Staten
och dess Tjenstemän kunna försättas i den
belägenhet, att deras Interesse ej mera behöfver
vara i strid med de producerande Classernas
Interesse; så, tror jag, att den lenare behandlingen
borde få företräde framför den vålclsapima»
hellst då, i förra fallet, Konung och
Stander befrias ifrån den ledsamma nödvän-.
^ £'-V J j i *• • • " '
Den 17 Martil, e. vt.
dighet att stifta Lag för tillfället, eller altför
en speciel Casus upphäfva icke allenast allmänna
Lagen, utan äfven handla emot Grundlagarnes
föreskrift; ty emot den åtgärd, som
Riksens Ständer nu gatt att vidtaga, km Re»
geringsFormons 90. § med vida större fog å»
beropas, än den hittills eller under loppet å£
denna Riksdag blifvit med blotta Discourser tillämpad.
Jag ser ingen möjlighet att komma ifrån
denna § , om någon alfvarsam Opposition 5kul.
le bilda sig mot det af Utskotten iöreslagna Förlikning
pproject. Denna §. förbjuder uttryck*.
Ii “en Riksens Ständer eller deras Utskott att
befatta sig med enskildfa Medborgares och
Corporationers förhållanden eller verkställigheten
af någon Lag, Författning eller Inrättning.
Till de undantagn? fall lära icke FilialDiscon»
temas Octroyer, eller deras Liqvider med Debitorer
och Creditorer kunna räknas.
Men skulle Riksens Ständer under Innevarande
Riksdag vilja fatta något definitivt beslut,
ledande till reglering af allmänna Penninge-röreisen
; så vill det synas mig vida rigtigare ,
om man lät åtgärderna till Disconternes reglering
subordinera under den principe, som i sådant
fall kommer att uppställas, än att, på
sätt Utsköttet , sid. 1. yttrat sig, låta alla Financiella
förhållanden, så val Statens och Nationens,
som sådana enskilta Corporationers,
hvilka hittills statt i gemenskap med Banquen,
subordinera under den principe, som för bevaq
randel af Banquens så kallade Credit kan anses
nödvändig. Jag frågar; är det rättvist 6chJ
Dén 17 Martil, r. m.
går det an , att låta Banquens förhållande till
sina G.ildenärer och sinn Borgenärer, sådant
det nu är, eller genom operationer kan blifva
, ovilkorligen och alltid blifva måttstock
för föi hålland t emellan Gäldenärer och Kor.
ge. ärer i allmänhet, och med detsamma den
måttstock,- som bestämmer värdet af våra Hus,
af vår jord och af våra Utlagor tili Staten.
Ridder kapet och Adeln torde icke nu mera
ogilla, att jag så envist bestridt, det frågan om
FiiialDiscöntemes reglering skulle tiil slutligt
afgörande få företagas, annorlunda än i förening
m d frågan om regleringen af allmänna
Penning^- rörelsen.
Jag har länge hyst den tankar» , att Statens
och Panquens Fin^nce böra åtskiljas: Långt
innan jag initierades i Banquens så kallade hemlighet,
förstod jag atf Banquens röre*se icke
kunde vara annat än en Credit-rörelse, icke
mindre äfventyrlig under dess Contanta, än under
dess Sedel perioder Genom noggranna unders.
kningar har jag öfvertyga^ mig, att denna
Banquens Oedit rörelse yttrat en högst
ojämn och således , i det hela tagit , menlig
verkan uppå Näiingarne, ålit efter som den
va-it mer eller mindre utsträckt. Det är i
synnerhet på Jordbruket och de dermed i
förening stående Naringar, som variationerna
i denna Creditrörelse yttrat en föiderflig inflytelse.
En sanning , som jag uti den förleden
Höst från trycket urgtlven Skrift om
Spannmålsprisen och om Myntförhållandet i
-
Den 17 Marin, e. m.
>91
från år 1624 till närvarande tid, tror mig
hafva bevjst.
Jag är innerligen derom öfvertygad, att,
förrän Staten får sitt eget, från Banqtien skölda
Creditöysteme, det ej kan förekom mas , att
icke hvarje nytt krig och hvarje behof af ovanlig
kraftansträngning skall leda och tvinga
till samma missbruk af Banquens Credit ,
som det, hvartill Krigen årén 1757, 1788 och
i8o?v föranledde, och till lika menliga följder
för de producerande Näringarne, så snart fråga
uppstår att hämma missbrukens Verkningar.
Missbruket af Banquens Credit-rörelse
vållar förlust för Capital-ägarne, det vill säga,
för den Class, som njuter fördelarne af förra
Productioners behållna vinst, och återförandet
af Banquens Credit-röralse innom den gräns,
som massan af dess reella Fonder tillåter,
vållar förlust för ProJucenterne och för en tid
åtminstone eller intilldess att Productions medlen
hinna öfvergå i andra händer, älven förminskning
af Productionen. Så länge det nu
existerande Systemet bibehålies , skola vi aldrig
komma utur den olyckliga Cirkelgång,
som roed Carl XIi:s död begyntes; Rikets
serskilda NäringsClasser
de tor främmande
Nationers behof eller för Export arbetande,
och de , som arbeta för inhemska Consuintio
nen
under ett dylikt förhållande , ömsom
öfver höfvan tryckta och ömsom ö'ver höfvan
gynnade, skola ingendera hinna till ett
varaktigt välstånd, och ötateus tillväxt 1 inre
193
Den 17 Martil, e. m.
styrka ^kall mera blifva ett mål för våra önskningar,
ån vår-a förhoppningar.
Med ett ord. Jag tror att Staten och Banquen
ej på annat sätt kunna åtskiljas och göras
oberoende från hvarandra, än att Staten
småningom mot Obligationer , ställda på R:dr
i Silfvervärde saint Räntans och 2 till 3 procents
årlig Capitalafbetalning i Silfver, uppJånar
eller rättare uppköper Banco TransportSedlar,
hvilka sednare sedermera dels kunde
användas till liqviderande af Banquens fordran
i den proportion , som med afseende på förhållande
t emellan Borgenärer och Gäldenärer i allmänhet
kan pröfvas lämpelig ; dels ock till
sådana Statens extra-ordinaira behof, som ej
genom Bevillning kunna fyllas och hvarigenom
dessa Banco TransportSedlar åter kunde
ledas in i allmänna Rörelsen.
Härigenom skulle vi innom Landet erhåh
la en måttstock på BancoSedlens verkliga värde
och i och med detsamma på våra Produeter
och våra fastigheter, hvilken, ehuru icke
fullt säker, dock blefve mindre variationer underkastad
och mindre förvillande än den , som
nu våra Handels - relationer på Hamburg och
London gifva oss.
Efter det Silfvervärde , sorn Banco TränsportSedlen
härigenom i Folkets Opinion erhåller,
skulle småningom Liqviderna Private emellan
uppgöras j beräkning af Banco-Sedlar efter
namnvärde
Den 17 Martii, i. m. 19g
skulle småningom förbytas i beräkning eftet?
det åtminstone aproximerände Silfvervärde, sont
Stat obligationerne beteckna} för viilelsernä skuU
le blifva mindre stora och den tidpunct närma
sig, då Rikets Banque åter kbhde blifva hvad
den alltid bordt Vata} och säkerligen sedan dess
och Statens OeditRörelse blifvit åtskiljdéj Skall
för beständigt förblifva»' !
•"OTC? C i**! 5 f* "lO £715 v!11 ^ •
Oni denna Idée blefve Grundidéen för dé
Steg till allmänna PennmgeRörelsen , sOm nU
torde allena kunna vidtagas, så skulle jemväl
FilialDisconternas reglfcring kunna utan förnärmande
af Lagarna befordräs. Banquen skulle
då kunna förskjuta medel åtalia de Discönteri
nas Gäldenärer, sohl ägå nöjaktiga FastighetsHypothek
att erbjuda, mot förbehåll, ätt sams
ma belopp af TrartsportSedlar, som härigenom
Utginge af Banquen, skulle af Staten Uppå
dess skuld afbeialas Dessa Skuldförbindelser
skulle likaledes kunna ställas på R:dr i Silfvervärde,
efter den Cours, Sorn Riksens Ständer
komfnö i sådant afseende att be tämma,
med skyldighet för Gäldenäretl att betala Räntan
antingen i Silfver eller i Banco TransportSedlar
efter Cours, jag tror att på denna väg,
en blifvande Realisation skulle kunna Utail
Våldsamma skaknirtgäf förberedas.
Riksens Ständer skulle lika väl och ehuru
på detta sätt Disconterne Sättas i tillfälle
ätt redå sig sjelfva, kunna tillåta att Assig*
fiationerna genast efter fulla värdet af Baft*
Ridd. 0. Ad, Prot.lVt B. II- Afd. äg, 2é<
194
Den 17 Mertil, e. m.
quen irläsas ; då den förlust, som på Assignation
rna möjligen skulle kunna blifva, kunde
afskrifvas på den vinst, som Banquen hittills
på FilialDisconternes rörelse njutit.
Herr von Heynne, Georg: Eber de många
och vidlyftiga anföranden jag hort i förvarande
ämne, vill jag icke upptaga Högloflige
Rodderska pets och Adelns tid med något Memorial,
utan får endast uppgifva de skäl, hvarföre
äfven jag yrkar Årrremiss af Högloflige
Utskottens Betänkande- Jag anser icke de åtgärder
olämpelige, utan förenlige med Principen
af Myntvärdets upprätthållande, som Utskotten
föreslagit i afseende på Disconternes
Assignationers och Reversers inlösen, nemligen;
de förre genast och de sednare innom
5 år, dock som en mera detaiHerad plan för
Penningetillgångeo i Rikets från Stockholm aflägsne
Provincer och på hvad sätt Lånetillgångar
hädanefter kunna blifva att tillgå, då sorn
jag hoppas alla BolagsDisconter och Insatts-rättighet
af Penningar mot 3 Procent aldrig må t-'
te af Ständer mera auetoriseras, icke ingått
uti det Förslag Högloflige Utskotten nuafgifvit;
anser jag Betänkandet böra återremitteras,
i den förmodan, att det dröjsmål, som ytterligare
härigenom ökar den allmänna förlägenheten,
icke uppväger fördelen af att i ett sammanhang
få emottaga och kunna bedömma hela
Financeplanen, då hvarje partiel åsigt alltid
måste göra detta bedömmande mera osäkert
och öfvertygelsen om det rätta mera vacklande.
Utskotten torde äfven böra närmare upplys
Den 17 Martil, e. m.
103
Sa , huruvida Götha Canal DLcontsDirection kart
undgå en lika ersättningslörbuidelse, som Malmö
DiscontDirecteurer, i händelse brist förefinnes,
samt hvad del Canal Verket kan anses
hafi uti Discontens obestånd, då till arbetes
bedrifvande användts mera än Discontvinstert
och ActieÄgarnes samt Statens lagliga och bestämda
årliga bidrag; hvilka upplysningar läJ
ra vara lika vigtiga (ör Diiectioneroe, i tall de
äro atisvarsfrie, som för Riksens Ständer, ifall
ett motsatt förhållande äger rum.
Herr Malmerfelt, Gustaf, uppläste föl?'
jande:
Ehuru StatsUtskottet uti sitt Betänkande
niedgifvit att det ej är eller kati blifva Statens
lagliga skyldighet eller förbindelse att ersätta
DiscOnternas Borgenärers förluster, har likväl
Utskottet brslutit, att RiksgäldsContoiret borde
upprätthålla, reda och sköta samt Bmquen törsträcka
penningar åt alla tre Disconterna, och
dymedelst upphjelpa deras förfallna aflairer.
Flera af Ledamöterna uti StatsUtskottet hafva
varit af olika tankar, huru allt detta borde
verkställas. Grunderna till Utskottets B slut
hafva varit, att i annat fall, flera mindre bemedlade
Medborgare kunde blifva lidande.
Äfven att de , som uti Disconterna fa ari t Lån ,
skulle komma på obestånd i en hast, om Discontemas
ActieÄgare finge i laglig ordning utsöka
sina Fordringar. Detta synes mig vara stridande
emot .Lagen, att förneka någon utsöka
sin fordran.
196
Den 17 Martil, e, m.
Hvad Götheborgs Discont angår, så har
den ännu ej upphört att betala 3 men bör ändå
underhjelpas, enligt Utskottets Betänkande.
Jag önskar , att Herrar Directeurer uti Götheborgs
Discont ej upphöra att betala , i anledning
häraf, för att lå och erhålla understöd
med penningar af Banquen, hvarigenom alla
Actie-ägare kunde vid utdelningen få någon
större vinst af sine Actier , än de utan Bankens
hjelp kunnat vänta Skulle Riksens Höglofl.
Ständer förbjuda Disconternas Actie-ägare
att i laglig ordning inkräfva sina utestående
fordringar, som de enligt Lag äro berättigade
till, måste de af Staten erhålla ersättning för
sin lidna förlust, efter min tanka. I annat fall
kunde ny Lag tillskapas vid alla uppkommande
händelser} hvartill äfven torde kunna lärn
pas att borttaga rättigheten för Fordringsägare,
att utbekomma den upplupna och löpande
Räntan enligt Sedlarnes lydelse, när ingen Ces'-  sions-Ansökning ännu blifvit verkställd} ty
att upphöra betala, är ej detsamma, som att
Cedera Bonis i laglig ordning.
Jag med många flera kunna ej känna, ännu
mindre säkert veta Banquens inneliggande
och förvarade redbarhettr uti Metaller och
SpedieMynt; ty sådant har alltid varit och för
blifvit
en hemlighet för Allmänheten.
Om
sådant bidrager till Banquens Credit eller ej,
hör ej till denna sak Det är säkert, som alla
med sin kännbara förlust fått veta., att Banquen,
lika med Disconterna, för flera år sedan
upphörde att betala. Enligt BancoSedlarnes
Dm 17 Martil, e. m.
197
lydelse, borde vid Sedlarnes uppvisande uti
Banquen de betalas med Speciemynt. Derföre
hafva alla fyra RiksStånden nu mera gått i
borgen, en för alla och alla för en, utan att
Summans storlek blifvit bestämd. Manne intet
ofrälse Ståndet, sqm aldrig fått deltaga i
RiksStyrelsen, af den grund bör vara och förblifva
irikallade från denna borgen? Således
kunde dessa Medborgare vara de enda i Riket
, som äga laglig rätt, att af Banquen utfordra
SpecieMynt för sine innehafvande BancoSecilar,
Andra, som ej inlöst de Sedlar, som de borgat för,
kunna ej af Banquen fordra Specie, innan de
fullgjort sin bo gen Huru nu Banquen skall
kunna utreda och upphjelpa andras (örfallna
affairer, som ej kan inlösa s’na utgifna Sedlar,
utan upphört att betala, låter för mig underligt.
Skall den blinda leda den blinda, falla
de begge omsider omkull. Ännu mera besynnerligt
finner jag, att StaisUtskottet kan uppgifva
och föreskrifva Botemedel 'ör Disconternas
förfallna affairer, innan Utskottet lärt känna
och fått kunskap af allt, som bidragit och
varit vållande till Disconternas iråkade obestånd
} ty af en slump eller våda, torde allt
detta ej handt. Likväl förbigår Utskottet allt
sådant i sitt Betänkande, som i min tanka bordt
undersökas, utredas och upptäckas; ty häri
måtte ej hemligheter behöfvas. Nog finner
jag, att ett betydeligt fel insmygt sig vid Diseonternas
första inrättning, som till en stor
del vållat oredan. Det skedde ej med Disconterna,
som med. andra Bolag, då de inrättas eller
blifva privilegierade. Alla Bolagsmänner
-
¥9*
D n 17 Martil , e. m.
lie böra unlerskrifva sina njmn i anseende till
ansvarsskyidigheiema. Ingen kan tänka, mindre
pasiä, att Riksens Böuloflige Ständer val.
lat denna uragtlåtenhet. Nej! Riket lönar Em»
betsmän, sorn böra tillse ati denna Förordning
noga efter leives vid alla Bolagers inrättande.
Elter inin tanka, som torde vara enlig med
Lagen, kan aldrig den eller de, som uppsåt»
ligen varit vållande tili nägons förlust, skada
eller förderf, blifva frikänd från ansvar och
ersättningsskyldigheter. Samma rätt mäste Dis»
contetne åtnjuta. Har Banquen f j, i behörig ordning,
fullgjort till pricka sina gifna förbindelser,
bör sådant af Banquen ersättas. Har Banquen
Utlemnat större penningeSummor till Disconterna,
än åt deni bliivit föreskrifvit, böra veder»
börande sådant ersätta, Hafva Herrar Direc»
tpurer ej efterföljt de åt dem rneddelta InstruCtioner,
utan dem öfverträdt, böra de derföre
yngvara, samt ersätta all den skada och förlust
Lisconterna genom deras förvållande lidit Hafva
Herrar Actie ägare årligen uttagit och upp.
burit större utdelning, än deras vinst efter Bok»
slutet varit eller belöpt , böra de sådant å er*
bära med laglig Ränta ; med ett ord, alla de,
sorn bevisligen varit mer ellvir mindre vållande,
vid befattningen af deras Syslomanskap
vid Disconterna, böra i sin proportion ansvara
och återbetala samt ersätta den förlust de
vållat och varit ordsak till. Innan allt detta
bliivit eni gt Lag undersökt och afdömdt. torde
varat svårt, om ej alldeles omöjligt, accurat
bestämma Disconternas tillgångar eller deras
btlaterj Lemnäs alff detta utan ransakning otb
Den 17 Martil, e. m.
dom, bar Allmänheten fullkomlig rätt tänka
att klangår infallit år i8:g.
StatsUtskottets Betänkande innehåller vidare,
att på den händelse Actieägare finge tillstånd
i Laga ordning utsöka sina Fordringar af
Disconternas Debitorer, skulle flera Medborgare
blifva ruinerade. Alla känna och veta,
att Disconternas 3 ProcentsSedlar blifvit försålda
med Rabatt af 20, 30, 40, ja ända till
och med 50 procents rabatt. Att förneka de
se.yidiga i Disconterne, inbetala sina Skulder
med 3 ProcentsSedlar, lärer dem ej kunna bestridas.
Lngen utstakar med tydliga och korta
Ord, att gäld emot gäld skall qvittas, da
den finnes ostridig. Kan någon gäld vara
klarare och ostridigare, än Sedlar till Sedelhafvaren?
I anledning häraf synes klarligen, att
de, som inbetala sina skulder till Disconterna,
vinna minst 20 'å 30 Procent af oförmodade
händelser, som de säkert aldrig kunde förutse
eller tänka när Lånet gjordes: Jag lemnar
till Allmänheten att afdömma, om sådant betalningssätt
bör beklagas? Snarare borde Banquen
behjerta och hafva medlidande med dem,
som tagit Lån uti BancoDisconier. De få betala
Capital och Ränta, till yttersta skärfven, ehuru
dessa Medborgare äro lika berättigade till hjelp
och understöd, som de, hvilka lånt i de andra
Disconterna. Dessutom, den som ej kan betala
sin skuld, när 20, 30 å 40 Procent eftergifvas
på LåneSumman, torde hafva svårt att i längden
reda sig j ty på Räntorne infaller ej missväxt
för den, sorn dem skall erlägga.
2 o® Den 17 Martil, e. m.
Herr Mannerstam, Johnn: Emot dst Be?
tänkande, angående de så kallade FilialDisConterne,
sorn i dag utgjort föremål för Ridderskapets
och Adelns ötverläggningar, äro så
jnånga Anmärkningar yttrade, att det icke kan
Vara min afsigt, att dem alia nu upptaga och
besvara; jag saknar dessutom både det minne
och den lätthet att uttrycka mig» som dertill
skulle erfordras. — Jag medgifver ock, att åtskilliga
af dessa Anmärkningar äro vigtiga,
och jag vill, för min del, destomindre bestrida
den Återremiss af Betänkandet, hvartill de otvifvelaktigt
föranleda, sorn jag under öfverläggningarne
i Utskotten uti några hufvudsakliga
delar till Frotocollet yttrat mina, ifrån
fjuraliteten , skiljaktige tankar. '
Jag tror likväl icke, att det Förslag till
Pisconteynes öfvertagande , som Betänkandet
innefattar, är till alla delar så förkastelig!,
sorn åtskilliga yärda Talare påstått.
De många olika omdömen och förslag,
gom i detta afseende i dag blifvit afgifne, bevisa
säkrast, huru svårt, om icke omöjligt, det
är, att uppgöra ett Förslag i detta ämne, som
skulle förena alla tankar och tillfredsställa de
stridiga Intressen, hvilka deruti ingå.
Vid jemförelse af samma Yttranden torde
paan finna, att åtskiliige af de värda Ledamöter,
hvilka talat emot Betänkandet, äfven vederlagt
hvarandra. Man torde äfven, vid när^
m§re granskning af de förslag, hyifka i dag
Den 17 Martii, e. m. 201
blifvit uppgifne af de Herrar , hvilka på det
mä^t peremfomka sätt ogillat U^kottens åtgärd,
upptäcka , att så vk.tige er.n (ringar äga
rum, ä ven vid de^sa förslag, att deras antaglighet
med skäl kan bestridas.
Uti Financiella Operationer, hvilkas följder
omöjligen kunna bestämdt förutses och beräknas
, derföre att utvecklingen deraf måste
på iramtiden bero, fordrar försigtigheten att varsamt
gå tillväga, och den, som uti dylika frågor
tror ofelbarheten i förslag vara på dess
sida , är ofta mera aflägsnid ifrån det rätta,
än den, sorn tvekande framställer sin tanka.
Ibland anmärkningar vid Betänkandet, är
den i ordningen först , att frågan om FilialDisconternas
utredning blifvit serskilt och icke
j sammanhang med Förslaget till den allmänna
FinanceRtgleringen företagen och till Riksens
Ständers pröfning öfverlemnad. Jag var
j Utskotten äfven af den tankar, att dessa ämnen
bordt på en gång afgöras, och tror ännu
att detta behandlingssätt varit det rätta. Få fråsan
om Disconterne, som länge utgjort föremål för
allmän väntan och uppmärksamhet, nu blifvit
serskilt beredd, och det serskilta Beslut blifvit
föreslagit, att Disconternes utredning icke
skulle medföra någon permanent tillökning i
Sedelstocken; så anser jag Riksens;! Ständer
kunna och böra, utan hinder för pröfningen af
den generela MyntReglcringen, serskilt och äfven
förut besluta om Disconterne. Vid hufYUdsakliga
pröfningen af sättet för Discontw
-
202
Den 17 Martti t c. vt.
nes behandling torde man finna att valet egen
teligen
ät emellan tvänne utvägar dertill.
Den ena att låta dem, såsom man kallar det,
utreda sig sjelfva, utan annan befattning ä Statens
sida, än att de allmänna, nemligen lian;
quens och Statens hos dem ägande Fordringar
skulle utsökas, hvaraf följden otvifvelaktigt
skulle blifva, att dessa Disconter måste i laglig
ordning öivt-rlemna sina tillgångar till Fördringsägarne
edler göra Concours. Jag utber
mig i detta afseende Fa i Ridderskapets och Adelns
minne återföra de beslut och åtgärder,
r hvilka under Riksdagen redan blifvit om déssa
Disconter vidtagne, nemligen; uti den fråga,
som tvänne gånger varit under öfverläggning,
om upphäfvande af de Föreskrifter, hvilka
BancoFuilmägtige före Riksdagen gifvit Disw
contDirectionerne, om sättet att i L qvider för
Disconternes F'ordringar emottaga deras Papper.
Jag hade då den äran, så väl i BancoUtskottet,
som inför Ridderskapet och Adeln föreslå att
vid upphäfvande af BancoFudmägtiges lagstridiga
åtgärd i detta fall, Riksens Stander skulle
tills vidare inskränka s n befattning med
Disconterne, endast till föreskrift att Banquens
säkerhet för sina Förskott blefve iagttagen
Riksens Ständer hade då iör Banquens och
Statens räkning endast varit att anse såsom Fördringsägare,
i händelse man funnit den utvägen
bäst att Concoursmässigt i laglig ordning behandla
Disconterne. Nu åter sedan Riksens Ständer
under nära 4 Månader låtit sina FuUmägtige®
med Disconterne tagne befattning blifva oförändrad
, fastän Ridderskapet och Adeln,[forsin del.
Den 17 Martit, e. m.
203
beslutat, att Disconterne skulle, både uti inbetalning
och omsättning', sina egna Papper emottagn,
samt då Disco; ten öfriga Fordrings»
ägare, under väntan på Riksens Ständers be.
slut, lärn en.längre itd förflyta, utan atta sin
sida taga natot steg till erhållande af sin rätt,
torde ckt vara r.og s-nt och med billighet icke
öfverensstämmande , att afsäga sig befattning
med Disco uerne och lemna en förklaring, som
kunnat och bordt i sådant iuil vid Riksdagens
början afgifvas.
I det skick saken nu fått, lärer således
den allmänna rättvisan å Riksens Ständers sidi
fordra vidtagande af den andra utvägen,
nemligen: att Disconternes utredning af Staten
öfvertages. Dervid uppstår fråga om vdkoren
och sättet, hvarom m ningarne äro i många
afseenden skiljaktige. Hufvudfrågan lärer vara,
om Staten , då den utan föregången Concours
tager befattning med Disconternes tillgångar,
bör till folia beloppet och genast förnöja
enskilte Fordringsägare och bruten ensamt
falla Banquen till last, eller om afseende
äfven bör fästas på den verkliga brist , som
ofelbart skulle uppkomma för dessa Fordringsägare,
i händelse af vanlig utredning..
Utskotten hafva trott sig bäst tillfredsställa
de sistnämndes rimliga anspråk, i förening
med Banquens minsta möjliga förlust, genom
det föreslagna sättet, att Innehafvare af 3 Procents
Fordringar i Malmö och Götha CanalDiscomer
erhöllo sina Fordringar fullt ut,
204 Den 17 Martti , e. m.
fastän fördelade på de 5 år, sorn till utredningen
anses åtgå
Härvid
rr.öfer den Anmärkningen, som af
manga blifvit gjord, att man behandlat bägge
dessa Disconter lika, utan afseende på de olika
tillgångar i förhållande till Skulder, som dessa
Disconter skola äga.
Det är utan all tvifvel, att då de säkraste
Fordringarne i Malmö Discont äro för Ban.
quens räkning qvarsatte och då en verklig
brist uppkommer, nära svarande emot Ban»
quens hela Fordran , o;n öfrige Fordringsägare
efter nämnde grund godtgöras, dessa således
blifva på Banquens bekostnad gynnade och
erhålla större utdelning , än de möjeligen kunde
i annat, fall utbekomma, men det torde likväl
böra taga6 i öfvervägande ; att ActieCapitalet
för Malmö Discont blifvit insatt i Silfver,
sorn i Sedlar nu ägervida högre värde, än vid insättningen,
och att Banquen haft betydlig vinst
af denna Discont. Banquens rätt att erhålla
sin fordran, är väl icke minskad härigenom,
men i fråga om dess förlust på Disconten kun;
na omständigheter likväl med något skäl komma
i beräkning.
Beloppet om tillgångar och frågan om
brist i Götha CanalDiscont, beror hufvudsakligen
på den mycket omtvistade frågan, huruvida
de t,too,ooo R:dr, hvilka af Disconten
blifvit till Canal-arbetet utlånte, kunna såsom
tillgång för Discontens Fordringsägare anses,
Den 17 Martil, e. tn.
205
Discont- Och CaoalDirectionernes åtgärd i
detta fall har äfven varit i dag både klandrad
och försvarad. För min del får jag yttra, att
jag icke uti det Reglemente och de Föreskrifter,
som Directionei ne bordt följa , funnit någon
Punct, som berättigat dem att till Canalarbetet
använda Penningar, hvilka insatte i Disconten
bordt derifrån i Discontväg utlånas.
Directionerne hafva härigenom , om icke ber
redt, åtminstone påskyndat Discontens upplösning
Då jag icke kan gilla Directionernes
förhållande i detta fall, delar jag likväl icke
det hårda omdöme, som öfver deras åtgärd
blifvit i dag yttradt, helis: det icke kan nekas,
att CanalDirectionen i dess åliggande, att låta
verkställa Canal-arbetet efter uppgjord plan,
har en skenbar ursägt, åtminstone för det, soia
af Directionen sedan 1815 blifvit upplånadt.
Jag medgifver gerna, att de säkra Fordringar,
som ArbetsCassan uppgifves äga, och
de Effecter vid Canalen, hvilka når som hel 1st
kunna i penningar förvandlas, äfvensom en del
Fastigheter, kunde såsom tillgång för Discontens
Fordrings-ägare nyttjas; men deremot lärer
icke kunna rimligen motsägas, att den del
af ifrågavarande i,iogogo R:dr, som uti sjelfva
CanalArbctet blifvit nedlagd, icke utgör en
tillgång användbar i Liqvide med Discontens
Borgenärer. Jag får dessutom erinra, att Discontens
tillgångar och skulder rätteligen böra
mätas efter det förhållande, som nu är, och att
ibland nu varande tillgångar således icke kun.
oa räknas de 497>i22 R.dr, hvilka i den bifoa
X o6
Den 17 Martil, e. m,
gade Calculen Lit. A. äro upptagne såsom Rätt:
tor upplöpande på de Fordringar, hvilka innom
5 år skola inflyta; aft sa tramt man nu
genast vilie uppgöra' Liqvide med Discon
ternes
Borgenä r er och lemna dem hela deras
fordran, elier ock i 5 år gifva dem tull Ränta
på deras återstående} denna tillgång föisvunne
eller blef qvittad, samt att följagteligen
den nu varande bristen icke allenast, på sätt
några värda Talare uppgifvit, bestar af de i Calculen
upptagne 526,608 R dr , ut.n att först*
nämnde Stimma ock bör dertill läggas.— Den
na
brist uppgår således öfver t Million, och om
man nu dertill räknar den minskning i tillgångarne,
som ofelbart uppkommer genom osäkra
Låntagare, så blir Resultatet, ait äfven med beräkning
af det belopp af Discontens fordran
hos CanalAr betet , som möjeligen kunde realiseras,
en verkelig brist likafullt skulle uppkomma.
Jag anser det således icke tvifvelaktigt, att
äfven Fordringsägarne i Godia Canal- i iscont,
genom det af Utskotten foreslagne Liqvidationssätt,
fä större utdelning, än de rimligen kunde
påräkna , om de finge Disconterne sjelfve I
utreda.
Det vore derföre äfven destomindre billigt
att göra någon å'skdlnad em. Ilan Ägare af
TreprocentiFordiingarne i ofranämnde. bägge
Disconter, som Resultatet af utredningen icke
kan på förhand med visshet bestämmas} och då
de genom Statens mellankomst och eftergift lå
Dm 17 Martti, e. m.
207
bättre vilkor än de annars erhållit, kunna de
icke med skäl sins emellan hålla läkning öfver
den mer eiler mindre förmon, som tillfallit
den ena Dtsconuns Fordringsägare i förhållande
till den andras* Det säkra är, att Staten
eller Banque» förlora på begge Disconterna
, och om i förhållande en större b:ist
upp tår i Malmö än uti Götha CanalDiscont ,
så har, på sätt förut är rämndt, Barquen haft någon
fördel af den förra, då den på den sednare
deremot endast haft och får löriuster att
påräkna.
Ibland de Anmärkningar, sorn jag i öfrigt
erindrai nng , är den, att 4 Millioner, och
efter några Talares uppgifter, ännu större
Su mma skulle utur Rörelsen indragas genom
Disconternes försvinnande.
Denna berak*
ning torde härleda sig hos somliga ifrån för*
blandning af Disconternes Fordringars belopp
med deras Papper, och hos andra deraf, att
de beräknat Disconternes alla Skulder såsom löpande
MyntRepresentatrver. Att inbetalning
af Skulder ej är minskning i Rörcls Capitalet,
lärer icke fordra bevis, och Summan af de 11.
telöpande TreprocentsSedlarne uppgår icke till
3 Millioner, så att en betydlig missräkning äfven
i detta fall inträffat. Den förlägenhet i
allmänna Rörelsen, som nu inträffat, bör visserligen
alhj Ipas, men för mindel tror jag atc
att helt andra utvägar böra dertill vidtagas, äa
att utvidga Discoutrörelsen.  De medel , som
kunna komma i fråga, utgöra föremål för deri
allmänna FinonceRegleringen, och jag vill der:
2o8 Den 17 Martti, e. m. ' '
före icke nu upptaga med något yttrande
derom.
I afseende på svårighet för Discontefnes
Gäldenärer att innom 5 år inbetala sina
Län, uibedt-r jag mig likväl dels få erinra,
att den är mindre, 'än"för Gäldenärer i allmän,
het och för dem, sorn äro skyldige åt RiksBanco
Discont en ; dels få nämna, att jag i deri*
na omständighet i Utskotten föreslagit en utväg
till afhjelpande' arf Gäldenärerfies förlägenhet
och till lättande af deras Liqvider i FilialDisconterne,
nemligen: Att både Malmö och
Götha CafialDiscont skulle emottaga så väl sine
Assignationer, som TreprocentsSedlat efter
deras lulla belopp i betalning för sina fordringar
— Denna mening har icke blifvit af Utskotten
antagen , och jag anhåller derföre att
få undetsiälla Höglofl. Riddefskap?t och Ädeln
några af de skäl, som iag för den samma
tror vara gällande. Utom det hufvudsakligaste
af dem alla, att, efter Allmänna Lagens föreskrift,
gäld får emot gäld qvittas, och att BancoFullmägtige
boidt undvika att i detta fall taga
ett beslut, sorn undanröjde Lagens kraft, hvilket
rätteligen blifvit anmärkt Och klandradt,
äro äfven flere skäl talande för detta Liqvidationssatt.
Att både Disconternes Gäldenärer
Och Borgenärer skulle äga föl del deraf visar
sig lätt. De skulle uppsöka hvarannan , och
de sednare skulle i allmänhet hellre uliana
till de förra sina TreprocentsFordringar på
längre tid, än låta dem ligga till en del ofrugt*
bara
*
Den ?7 Martn, e. rit.
26$
bara i flere år. Härigenom kunde en 0 ni flytt;
ning al flere Millioner DiscontSkUlder tili Lån'
hos Enskilte åstadkommas, sorn otvilvelagtigt
vöre allmänt nyttig. Banquen kunde väl mö.
jeligeri pä detta sätt förlora något afdeb- täknade
Rån torne pä ae Lån, hvilka i följd at dea*
ria lättade inbetalning fortare ihflöto eller orhSattes
men då man å en annan sida beräknar,
att mangen Gäldenär, Söm blir oförmögen*
att inbetala sitt Lån, i samma mohn, som utvägar
dertill försvåras, kunde bättre åstadkomma
DiscomSedlar^- så torde man finna att Banquens'
befarade iörlust på osäkra Låntagare skall pä*
nyssnämnde sätt minskas. Dessutom bör
Banque na förlust i detta fall mindre beräknas
på några 100,000 R dr, sora mer eUfer mindre'
kunde inflyta, än på den verkan , som FilialDisconternes
upphörande medför på dess eguä1
Sedlars Credit.
Jag tillstyrker således att denna ändring,
uti det föreslagna Liqvidationssättet bör fastställas.
I fråga om Götheborgs Discont, har jag ä£-  Ven Varit af olika tankar med pluraliteten i Ut-i
skotten, således, att jag ansett Staten icke böra'
dermed taga annan befattning, än att in dgifVa
lindriga' återbetalningsvilkor af Banquens
Förskott till densamma, under vilkor ait Directionen
, Uti hvilken ett Banquens Ombud
torde inträda, småningom i 1.dref Fordringar»
ne af sina Gäldenärer. Uti denna Dis ont ä/
Ridd. 0. Ad. Pirat. IV- B: II Aftfc 27, nK
SI»
Den 17 Martil, t. nt.
full tillgång, och sannolikhet att ActieÅgarne
få betydligt örverskott. Statens befattning
med denna Discont skulle således, på sätt Utskotten
föresiagit, ieke gagna antingen Gäldenärer,
Borgenärer ellex ActieÄgare, utan snarare
lemna de två senare anledning till klander
af en befattning, sorn man utan behof och
opåkallad åtagit sig. Jag anser det således
vara bättre, att Götheborgs Disconts utredning
får på stället qvarblifva och af dess Direction
under ofvannämnde vilkor besörjas.
Herr Anicarsparrey Ingemar August: Med
erkännande af Högloflige Stats och BancoUtskottens
skäl att Staten bör öfvertaga FilialDisconterne
och besörja deras Utredning, såsom
enda säkra medlet att verkligen få dem utredda,
och dermed, så vidt ske kan, hjelpa den
iråkade orrdan , får jag dock göra några Anmärkningar
vid det föreslagna Utredningssättet.
FilialDisconternes Sedlar, redan föremål för
Speculationer och Agiotering, kunna i min tanka
ej mer återvinna nog Credit, för att göra
tjenst som Bytes medel, så framt de ej accrediteras
, icke blott genom Riksens Ständers garanti*
för deras inlösen på bestämd tid, utan de äfven
emottagas åtminstone till någon del, såsom Hyt
potheque i Riks-, Banco- och ManufacturDisconterne
samt andra allmänna Lånelnrättningar, och
hvarförutan samma menliga inflytande på Näringarne
af RörelseCapitalets hastiga förminskning
säkert kommer att fortfara, som om Disconterne
skulle inträda i ett ordentligt Concours-tillstånd,
{Sfter de steg, som blifvit tagna
Den ij Martn, e. m.
st»
Vid första upptäckten af Disconternas obestånd,
och i anseende till det högst betydliga inflytande
deras Concourser skulle hafva på PenningeVerket,
tror ?ag att den stiängaste rättvisa
nu mera ej kan hafva något att påminna vid
den af Staten sjelftagne befattning med desse
Disconters administration och sluteliga utredning,
så mycket mindre sorn dermed förenas
både Gäldenärers och Borgenärers fordel emot
en i vanlig ConcOurs-ordr.ing gjord utJ
redning. Vid indrifvandet af Discontet nes Fordringar
medgifver jag att Gäldenärerncs skonsamma
behandling blifver det säkraste medel
att nå ändamålet, hvarvid är nödigt så ställa
till, att denna skonsamhet ej må urarta till
vårdslöshet och ej heller blifva ett ämne för
några Embetsman att ockra på för lägna Gäla
denärers svåra belägenhet. Högloflige Ut-i
skotten nämna , att all upplupen och vidare
upplöpande Ränta försvinner; denna Liqvida-t
tionsgrund synes mig leda till en nog betydi
lig ojämnhet i den blifvande utdelningen ,
hvarigenom händer a tt den som äger en DiscontSedel,
hvilken flere år med tre procents
Ränta varit löpande man emellan, eller hos
en Person iörvarad , skulle ej derföre få mer
än man fick för en annan af samma valeur,
som varit uttagen några dagar förr än obeståndet
blef bekant ; ett sådant förfärande synes
mig så mycket orättvisare , rom den till
Disconterne lemoade valutan för dessa Sedlar
varit Contante medel insatte, endast emot hälften
af den lagliga Räntan och utan annat Hypotheque,
Jin tron på Disconternes förvaltarn
-
Dén 17 Martiin e. tu.
gars redlighet och solidité. Till följe häraf
anser jag rä*tvisan kräfva att Räntan å Dis.
conternes TreprocentsSedlar godtgöres Innehafvarena,
åtminstone till en viss tid, tillexempel
till den 1 Oetober 1817» eller* om det
skulle blifva Staten tor känbart , åtminstone
vissa procent af den till samma tid upplupne
Ränta, hvarigenom någon pioportion vid liqviderne
kunde vinnas.
Det äfven såsom skäl till en prompt inlösen
af Disconternes Assignation^r å Banquett
uppgifna förhällan 'et, att dessa Assignationef
varit allmänt gångbara lika med Banco- Och
RiksgäldsSedlar, kan äfven så väl åberopas i
anseende till Disconternes1 TreprocentsSedlar,
hvilka till och med varit vida begärligare än
Banco - och RiksgäldsSedlar, och när man så
åstundat, med mycken lätthet dertill kunnat
förvandlas; men då Disconternes utelöpande
TreprocentsSedlar utgöra en högst betydligSum»11a
och tillgångarne ej så hastigt kunna realiseras,
måste man anse den föreslagna 5 åriga
l qvideri, som ganska liberal å Statens sida,
hvarföre jag medgifver att Disconternas Assiigtiationef
å Banquen genast böra af den samma
inlösas, och vågar således vördsamt föreslå, att,
ehvad Betänkandet återremitteras eller ej, denne
del deraf likväl måtte beviljas och derom
hos Kongl. Maj:t i underdånighet skyndsamt
anhållas.
För att än mer öka tillgångarne uti Götha
Canal och Malmö Discenter, håller jag löre,
Den 17 Martil, e. m.
213
att Rabatten vid Liq vider hos Disconterne för des-’
se Disconters Obligationer bör snarare bestämmas
till 6, än 5 procent om året, så mycket
mer, som det är den lagliga Räntan, och dessutom
1 Procent mer eller mindre ej lör Län-:
tagare bör kunna blifva någon märkbar vinst
eller förlust, men för dessa Disconfer, att som
jag förut nämnt göra en mera jemn och rätt-i
vis utdelning, än den föreslagne medelst någon
Ränteersäbnmg, som vid första eller sista utdel
ningen kunde erhållas, dock hollst vid din
första, för att derigenom än mer accreditera
Obligationerne.
Sluteligen får jag anmärka, att såsom inkomst
af förra Directeurernes och några Lån-i
tagares seqvestrerade Egendomar endast är tillsammans
beräknadt 70,^00 R:dr, men som lik-:
väl bör blifva v;da betydligare, om dessa personer
med vederbörlig stränghet behandlas,
hel 1st de säkert ej satt sig så tiTlsägandes å
bar backe, till den för deras nog tydligt framställde
räfst, som en gång förr eller sednare
bordt inträffa.
Herr Heykensköld) Detlof, anförde skrif*
teligen :
Vid genomläsandet af det Högloflige Utskottets
Betänkande, har jag ej kunnat undgå
att anmärka det sätt , hvarpå det uppgjort
och vill utreda Götha CanalDisconts affairer ,
hvarföre jag ödmjukast anhåller, att dervid få
yttra mina tankar.
Den ! 7 Martu , e. m.
Efter den af det Högloflige Utskottet
gjorda Calcul, skulle, när alla utelöpande AsSignationer,
TreprocentsRs verser och Fordringar
pä Afskriimngs-räkningarne upptagas såsom
Skulder, men endast en obetydlig Cassal
behållning, jemte de utestående DiscontLånert ,
upptagas såsom tillgång, uppkomma en brist
at ej mindre än 526,6 8 R.‘dr, eller jag vågar
fråga : Hvarföre har ej det Högloflige Uiskot*’
tet ibland CannlDiscontens tillgångar upptagit
dess fordran af Canalens ArbetsCassa, sorn vid
iSf7 års slut utgjorde 1,082,828 R:dr, till
hvars betalande ArbetsCassan åtminstone äger en
tillgång uti sina, till omkring 875,000 R.drs värde
belöpande Fastigheter och Inventarier? Om
denna tillgång vöre upptagen, skulle, istället
för brist, blifva ett öfverskott af 526,228 R:dr.
Man svarar härtill, att detta är en tillgång
som ej kan realiseras , men jag är öfvertygad
att om Götha Canal-Bolag blir bibehållit vid
de rättigheter och förmåner 1810 och 18 »5 års
Ständer det beviljat, eller också motsvarande
det lemnäs i stället, skall Disconten få sin fordran
betald och derigenom blifva i stånd, att
till fullo liqvidera sinarCreditorer, utan att med
dem behöfva accordera och betala med rabatt.
Jag tror ej att denna Discont behöfver något
annat accord med sina Creditorer , än tid, att
hvad man kallar reda sig.
Jag inser alltför väl, att sedan Götha GanalDiscont
nu, genom Malmö Disconts Banqueröute,
kommit i den förlägenhet, att den nödgats
upphöra att bjtala, kan denna utredning ändå
Den 17 Martti t t. «:
icke verkställas utan genom ett temporairt biw
träde af Banquen j men månne ej Banquen
bör och kan lemna detta utan olägenhet, då
så många Medborgares lycka eller olycka samt
Landets allmänna Fenninge-ställning synes for
jdSfrÄSoroaaiG
abtfiåpb ntntnj.
Jag vågar derföre , i afseende på Götha
CanalDisconts Utredning, vördsammeligen föreslå:
g rr,
1:0 Att Banquen nu genast inlöser de u*J
telöpande Assignauonerne, så snart de till inlösen
presenteras.
2:0 Att Banquen garanterar Innehafvarne
af Treprocents Sed lar och Fordringsägare på
AfskrifningsRäkningarne deras Fordringars utbekommande,
på det sätt, att en femtedel betalas
om året i 5 års tid med derå upplupen
och till Inlösningsdagen löpande tre procents
Ränta.
3:0 Att DiscontPapper, nemligen Assignationerne,
TreprocentsSedlar och Afskrifningsbevis
emottagas i afbetalning på DiscontSkulder
till deras fulla belopp , hvilket dessutom
icke ar mer än rätt, och ej utan allmänna
Lagens upphäfvande och en ny Lags stiftande
för tillfället, kan nekas.
4:0 Att Disconten tillåtes med samma Direction
fortfara i Götheborg, likväl under till-'
syn af en eller flere Banquens Ombud, såsom
Ledamöter i Directionen.
sif
Den ii Martti, e m.
Jag tror att om detta Utredningssärt antagen,
skall denna DiscOnts afläjrer småningom
u,n 'er on klok Styrelse reda sig sj lf, och ingen
Fo:dnng-ägare; hvarken Banjquen elb-r PriV;
ia, .orion mer än den visserligan obetydliga
skillnad, som kari blifva at att få ut sin
Jorde.n genast Gier på 5 år 3 o^h hvaröfver
£; dito: ine säkerligen icke skola be vära sig,
1 synnerhet om TreproceuisSedlär o. h Afskrifna
sb. v-is antigas såsom Hypothequer till beläning
i Banco Discont éri , hvilket torde var»
pödvändigt, lör att före klomma ali agiotering
med dessa papper.
Det måtte ej heller vara så svårt, att för
(denna Disconis framtida förvaltning lemna en
jnstruetion, förenad med det ansvar för degs nfyerträdande,
att något sådant icke ens blir på*
tänkt, mycket mindre sker.
Då man besinnar, att Dijscqnfens skulder
löpa tp de i nied m. en , och resten med Treprocems
Ränta, men länen med 6, utom hvad
sorn förtjen s genom Räntans afdrägande förut
£>tnt OfverRäntor; skaij man lätt finna sanningen
af hvad jag anfört om denna Disconts
ptrpdning.
Gotha CanalDkyonts Octroy är dem af
fprra Ständer till och med 1835 års slut garant
råd j deraf "återstå ännu nära 1 7 år , och
pm man beräknar Biscontvinsten under denna
jod till i 2r,oco R:dr otti året förde första 10
årgn, sanjt sedermera allt mindre och jnindrPj
Den 17 Martil^ e. nc.
till Octroyens slut, uppkommer likväl en Stimma
af minst 1,800,000 R;dr, hvilken, samman,
laad med de nuvarande tillgångar, äfven om
man, såsom sådana, i likhet med hvad Utskottet
gjort, endast beräknar de utestående Discontbånen
, lemnäs.ett högst betydligt öfverskott
, sedan både Banquens och de Privatas
fordringar blifvit betalia.
Det Högloflige Utskottet antager, att Bane
qut n ej kan lemna det för Götha CanalDiscont
nödvändiga temporaira biträde och ansyara för
dess Skulder, under annat vilkor, än att Discont-rättigheten
öiverlemnas till Banqnen, och
Bolaget helt och hållet frånträder densamma ;
men jag har ej kunnat förmärka, att det Högloflig
Utskottet vill derföre lemna någon ersättning.
Jag vet ej af hvad grund eller med hvad
skäl man kan vilja fråntaga ett Bolag en rättighet,
som det, efter min tanka, aldrig lagligen
förverkat , hvilken rättighet lemqar det
en behållen vinst af 120,000 R;dr om året, i
synnerhet då denna vinst är bestämd att användas
till CanalArbetet.
Jag vill ej tro, att Utskottets mening bärmed
skall vara , att Banquen skall anse den
vinst, som erhålles genom Discontens öfver,
tagande , såsom en vedergällning , derföre att
den nu biträder Disconten med sina Penningar
och sin garanti: att öfvertaga Utredningen af
en annans »ffairer, och verkställa den gå sam*
2 I 8
Den 17 Martil, t. m.
ma sätt, som endast Barquen kan göra det,
nemligen betala Skulderna med Penningar, som
ej kosta nå göle Ränta , ty Banquen behöfver
ej låna penningar och deremot beräkna fi Procents
Ränta på lordringarne , och ändå derutöfver
omkring 1,800,000 R:dr sainmanlagdt.
Om Banquen ville fortfara med Disconten så
Jänge dess Octroy räckte , då det fordras högst
7 år, innan hela Utredningen är verkställd,
synes mig vara nog strängt och Curatois-arfvodet
alldeles för högt beräknadt.
Dessutom, om det också skulle ske på detta
sättet, hvar skola de 120,000 R.dr tagas
till Canal Arbeset, som härigenom för detsamma
förloras, om Disconten öfvertages af Banquen
utan motsvarande ersättning? Antingen
Staten eller Banquen skulle ju tillsläppa dem,
om ej CanalArbetet skulle afstadna ; Staten
kan ej lemna det, det veta vi; Banquen måste
således göra det, och i den händelsen vöre
det att taga in nied den ena hallden och
gifva ut med den andra.
Jag förklarar för min del, att om det , i
anseende till den blifvande Financeplanens
verkställighet, anses oumgängeligen nödigt, att
Götha Canal Discont måste indragas och öfverse
ninas till Banquen, kan sådant*efter min tanka,
ej ske utan den största orättvisa, om ej Bolaget
tillerkännes ersättning för den Discontvinst
de, i anledning af Ständers beslut, ägt
rättighet att påräkna.
Den 17 Martilf e. m.
219
Jag tager mig äfven friheten fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den stora olägenhet, som skulle uppstå
för de Vestra och en del af de Södra Orterna
i Riket, om Disconten skulle flyttas från
Götheborg, och framtida omsättningar besörjas
af Directeurer , som ej gjort utläningarne.
Mängden af de skyldige äro deromkring
boende, hafva kanske bär inga relationer, och
äro torde hända oftast här till namnet okände:
Deremot, om Utredningen får verkställas i Götheborg,
uuder samma Direction som förr, likväl
med den Controll af Ombud å Bariquens vägnar,
sorn förr är nämnd, skall den vida lättare
gå för sig , och förlusten på Debitorer blifva
den minsta möjliga, kanske alldeles ingen.
Det torde också förtjena anmärkas, att i
den händelsen Disconträttigheten nu fråntogs
Bolaget, utan all ersättning för Bolaget, skulle
äfven kunna hända, att ActieÄgare i Cana*
len upphörde med vidare inbetalning å sina
Actier, och raisonerade så här: Att om man
den ena gången tager ifrån oss Discont-rättigheten
utan någon ersättning, kan man en annan
gång taga alltsammans, och då är det bäst
att genast förlora de redan insatta 6® procent;
och jag frågar: huru skulle det i den händelsen
se ut med CanalArbetets fortgång?
Hvad åter angår Götheborgs Discont, ani
ser jag den fullkomligen hjelpt med ett Lån
af Banquen på 150,000 R;dr på kort tid mot
220
Den 17 Martii, e. m.
tre procents Ränta samt förlängning af 2 och
ett halft års tid till dess Utredning, hvilket
jag således tillstyrker.
Malmö Discont, som är fullkomligen banqueroutte,
har i mitt tycke njutit väl mycken
faveur^af det Högloflige Utskottet; likväl förenar
jag mig dermed till alla delar.
Sluteligen får jag , i allt hvad för öfrigt
rörer Götha CanalDiscont, alldeles förena mig
med hvad Herr Hulphers, uti dess Betänkandet
åtföljande serskdta yttrande, anfört, samt
hos Högvälborne Herr Grefven och LancjtMarskalken
, i grund af de AnmärKningar jag
nu gjort, anhålla oni Betänkandets återremitterande.
Friherre Boye , Ludvig: Min pligt är att reppectera
Högloflige Riddersk. pets och Adelns
tålamod i ett ämne, der så mycket blifvit taladt
; men jag, anser angeläget vara, att med
några ord skingra den förvillelse, som jag trott
mig finna i en värd Talares mening. Om jag ej
alltför orätt förstått He r Mannerstams tankar,
så vill han , att vi skola anse oss hafva , genom
de preiiminaira beslut, sorn först vid denna
Riksdag blifvit tagna, i frågan om FilialjDisconterne,
bundit vår pröfning i hufvudtsakliga
skälet till en tendence, stridig mot hvad
vår pluralitet af Talare i dag yttrat. Det är
visserligen möjligt , att jag origtigt uppfattat
förståndet af hans yttrande ; men i fall det varit
sådant, så bör jag erinra, att hans Anmärk'
Den 17 Martil e. tn.
22 t
fting innefattar en fullkomlig förvillelse. Jag
tror mig känna alla de preiiminaira beslut,
som blifvit tagna ; och förhållandet är, att
samma beslut , långt ifrån att ligga i stridighet
med den Liberalitet, för hvilken nästan
alla Talare i dag, med Patriotismens varma, if*
rat , bära stämpeln af fullkomlig öfverensstämmelse
dermed; ägande gemensam tendence
till försvar emot RestrictionsSystemets
hårdheter.
I öfrigt vill jag alldeles medgifva, dét
Herr Manni rstam möjligen har rätt i den upplysning
han meddelat, i frägan om beloppet
at TreprocemsSediarne , hvilka han förmätet
ej uppgå till mera än omkring 3 Millioner 5
men bar han rätt , så har Utskottet orätt,
som icke , hvarken i Betänkandet, eller i de
dervid bilogade Tabeller, lemnat tn tydlig
uppgift i frägan derom. Om. då jag bemödat
mig att förstå Tab. herna , jag misstagit mig,
ehuru jag trott mig följa dem , så ligger felet
i Tabellernas otydlighet; och det är då detta
fel, som nrissfört bade mig och alla de flere Talare,
hvilka ansel t beloppet uppgå till 4 Millioner
eller derutöfver.
Herr Mannerstam i Herr Friherre Boye
har verkligen orätt hört eller förstått m tt
yttrande , och jag har icke sagt , att Ridderskapet
och Adeln genom preiiminaira åtgärder
bundit sin pröfning i hufvudsakliga beslutet,
angående FilialDisconterne, till en tendence, strids
mét den i dag allmänt yttrade tankad.
222 Dm 17 Martil, t. Ml
Jag har endast i fråga om Concours för Dis^
couterne fästat Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att s.jdan Riksens Ständers
Fullmägtige vidtagit en åtgärd i afseende på
dessa Disconter, hvilken lagt hinder i vägen
för deras Lqvider, och Riksens Ständer, under
4 Månader efter deras Sammankomst, låtit den
fortfara, torde det af detta och flera skäl, icke
nu mera vara lämpligt eller billigt att öfver*
lemna dem åt sitt öde och låta en Concours
uppkomma, hvilken skulle göra oredan större
än den nu är , och mä hända af alla utvägar
vara den mäst stridande mot den Liberalitet ,
som Herr Fiiherren i detta afseende synes ön-i
ska. Förvillelsen lärer således vara å Herr
Friherrens sida i detta fall, likasom den otvifvelagtigt
är det angående beloppet af TreprocentsSedlarne,
hvilkas ännu oinlösta belopp
uti alla tre FilialDisconterne icke uppgår till
3 Millioner. Till Herr Friherrens upplysning
kan jag nämna, att döss irring torde härleda
sig deraf, att han förmodligen inräknat de
bokförda Lånen ibland TreprotentsSedlarne.
Herr Carpelan, Wilhelm Maximilian, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
sä lydande:
Det sammansatta Stats - och BancoUtskotJ
tet har för Riksens Ständer framlagt en plan
till reglerandet af Disconternas aftäirer.
Redan vid sjette raden begynner en lång
«ch invecklad mening, hvaraf dock den flut
-
Dtn 17 Martn, t. m.
*23
sats kan dragas, att principerne till närvarande
förslag skola framdeles utvecklas j de begära
blott att Riksens Ständer skola godtroget
underteckna, och när detta är gjordt, få
de nöja 6ig med hvilka grunder de finna för
godt att framställa. Jag saknar i hela det framgifna
Betänkandet ; allman Åsigt ^ indelning
af Ämnet, rigtig Calcul och Rättvisa, hvilket
de serskilt reserverade meningarne nogsamt be§
visa. Detta vore nog för att yrka dess åter;
remittering.
Utskotten hafva sjelfva medgifvit, att denna
fråga borde gemensamt afhandlas med den
öfver det allmänna Myntvärdets upprätthållanlande
, men som åsigterne häri varit olika, det
vill säga, ämnet ej fullkomHgen utredt, hafva
Utskotten framlagt denna fråga , som på det
nogaste har samband med det allmänna Myntvärdet
och uppgjort ett Förslag, hvars gagne-i
lighet eller skadelighet man icke vet.
Utskotten säga likväl att detta ej rubbar
de stadgade grunderna för allmänna Planen
&c. — men, frågas billigt: Hvilka äro dessa,
grunder? äro de af Riksens Ständer pröfvade
och antagne? Leda de till någon båtnad för
Nationen? Jag vill bevisa att hvarje förändring
med Disconterne skall hafva ett skadligt
eller nyttigt inflytande på Nationen, allt efter
som det företages.
Emedan det RörelseCapital, gom genom Disfionterne
en gång blifvit satt i omlopp och
224
Den 17 Martti , e. rit.
som i synnerhet i de Landskap, där dessa futfnits,
stigit till en betydlig delaf hela Landets,
ej kan dragas ur allmänna Rörelsen utan
att gora ett b-tydligt inflytande på . alia varuvärden
och En ki i tas financiella ställning —
således förorsaka en Revolution i ali enskilt
O c co no ny c, sorn sluteligen fordrar en förändring
älven i den allmänna j så mäste operatio,
nen vara skade lig.
Hvarje förändring,- som ett Mynt 4eller
MymRepresentanterne uncTrgår, verkar alltid
ondt på Nationen; jag tpenar med fot ändring
af ett Mynt, alla de händelser, som hafva irrflytande
på dess mer eller mindre ymnighet i
allmänna Rörelsen , äfvensom de händelser, som
bidraga att en del; af de i omlopp varande
MyntRepresentatlter hastigt förlora sitt vä de
och med detsamma gå ur allmänna Rörelsen.
Detta har varit händelsen med de Gapitåler,
som genom DisconterOé ingått i allmänna
Rörelsen och såsom Mynt eller Bytesmedel blih
vit nyttjade i all inländsk handel.
Denna händelse har också förorsakat den
mäst obehagliga ställning i Oconomiskt hänseende,
som knappast har sin like
Diss
längre fortfarande skulle otvifvelagtigt förstöra
större delen af Landets industrieusa Innevånare,
oberäknad! alla de, som härpå mer eller
mindre lida förluster Då, enligt den uppgift
förenade Stats- och BancoUtskotten gjtVit
Den 17 Martti, e ni.
22 5
pl Disconternes i omlopp satte Capitnler gått
tili nära 8 Millioner och således utgör närmare
cn fjerdedel af hela Rikets Röre!seCapital,
blifver hvarje förändiing med Disconterne af
sto^t inflytande, i synnerhet i de I.andsörter,
där de varit inrättade, och där deras löpande
Sedlar ofta utgjort större M.ssa än Banqu.ms.
Det vore således högst skadeligt för dessa
Landskap att förlora det Rotel eCapital . som
under Riksens Ständers Garanti och uppsigt
blifvit dem tillskyndadt.
Att missbruk blif-'
vit begångna är icke deras fel, utan dems , som
derpå uppsigt haft, och blir således de sednares
skyldighet att godtgöra. Det blir således Rik-’
seus Ständers skyldighet, tj allenast att garantera
allt det i omlopp satta Myntets värde,
utan äfven, att då Dhconterne indragas, draga
försorg att ej RördseCapitalet derigenom i
någon Landsort kommer att minskas.
Om dessa Captaler indragas på i eller 5
år, ger detsamma resultat, fastän man i sednare
fallet får vänta derpå i 5 år j ersättes
DiscontSedlarne med andra af samina Numeraire
och Valeur, lider den enskilta och allmän,
na Oeconomien ingen rubbning ; om detta
sker på 1 eller 5 år, gör det hvarken minskning
eller förökning af det allmänna RörelseCapitalet,
emedan beslutet om deras inlösen
återger dem den Credit de förlorat, så mycket
mer, som derå betalas Ränta, som Utskotten
föreslagit.
DA Disconternes Sedelmassa utgör så stor
Ridd. 0, Ad. Prot. IV. B. II. Afd, 29, 3©
2 26
Den 17 Martil, r. m.
del af den allmänna MyntMassan, att hvarje
förändring, som dermed göres, har ett b<-tydl?gt
inflytande på alla Varuvärden i allmänhet, som
äfven på hvarje Iodividues financiella förhållande,
bör denna fråga under en alUnannare
synpunct och gemensamt med frågan om allmänna
Myntvärdet och Pen; ingeRörelsen afhandlas,
hellst ingen redig allmän åsigt af ämnet
kan fattas, utan att begge dessa ämnen
på en gång under skärskådande ölvertagas.
Det är i följe häraf jag begär en Återremiss
af dessa Utskotten* Betänkanden , samt töreslår
att dessa ämnen väl vid omröstningen till
sina detailler kunde serskilt föret3gas, men vid
beredandet gemensamt discuteras. Men som
den tryckande nöden i anledning af den missCredit
DiscontSedlarne vunnit är allmän, och
derföre högst nödig, att ju förr dess hellre
afhjelpa, får jag med anledning af hvad förut
är vidrördt föreslå , hvad långt för detta bort
ske, att Disconternt-s alla Obligationer till sitt
innehåll och fordna Valeur af Riksens Ständer
garanteras , då framdeles med så mycket mognare
betänkande kan afgöns, huru och på hvad
sätt detta bäst kan ske. Genom detta beslut
ensamt skulle de genast vinna den Credit, som
för Landets Oeconomie blir högst välgörande.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Hvad Högloflige Stats- och BancoUtskot.
tens, till Riksens Ständer afgifna Betänkande
Den ' 7 Mart ', e. nt.
227
angår, om allmänna PenningeRörehpn och Myntvärdets
upprätthållande, sorn angår FiliulDisconterne,
så förenar jag m g m. d d-n serskilta
mening , somen Ledamot friherre Jacob
Cederström der äfgifvit; ty hvilken säkerhet
gifves väl lör en Svensk Medborgare, Oin Lagar
skulle stiftas, gällande blott för tilllä 'let ?
Ett sådant prejudicat vore af större fara, än
om Staten på FilialDisconterne ännu förlorade
några Millioner Papperssedlar* Mycket
vådligt anser jag äfven om Discomernes RöreL
seCapital pä 5 ar skulle indragas, utan motsvarande
mynt i omlopp; villervallan blefve
då förskräckligare, än den hittintills varit; de
Gäldskyldige, som ännu hade någon behållning,
skulle troligen förlora denna rest och Staten
belastas med en mängd till sina Financ'jr förstörda
människor, som då på annat sätt, vid
en snart af behofvet påkallad Riksdag, måste
understödjas. Min tanka är Ock, som jag tror,
öfverensstämmande med tnöj. ligheten, nemligen
att alla indragningar af RörelseCapitalet ske
småningom, på d t åtgärderne icke måtte blifva
alltför mycket tryckande eller förstörande,
ty i annat tall förfelas ändamålet.
Vidare synes mig sammansatta Utskogen
förfarit på ett sätt för mig obegripeligt, i så
måtto, att de icke gittat uppge, eller sorn
tillgång beräknat, Götha Can ilDisconts fordran
hos Canal V rket; en fordran, som nu tillhör
Discontens Fordringsägare, eller Staten,
om den skall i deras rätt inträd», och kan föl jagteligen
icke till CanalJSolaget bortskänkas ,
228
Den 17 Marlit, e. m.
hvi’ket mm likväl göt, då man tillgängen ic»
ke upptager.
Af dessa anledningar begär jag Återremiss
till Utskotten, och hoppas att derifrån la förvänta
någon plan, som icke förvärrade vårt
tillstånd, och besparade oss mödan, att åter
samlas, om H a to månader, till ny Riksdag.
Herr Svedenstjerna, Eric Ihomas, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
.^vdtadfé ft|, _ T . „. T_
Om man opartiskt befragtar den ställning,
hvari samtelige Disconternes Penningeväsende
sig befann vid den tid Högloflige Stats och
BancoUtskotten fingo sig uppdraget att föreslå
medel och utvägar till dess i ordning bringande
j så lärer man billigt, hvarken kunnat fordra
en skyndsammare åtgärd dervid, eller begära
att det Förslag, som Riksens Högloflige
Ständer nu är öfverlemnadt, skall vinna all-a
mänt bifall. Med någon uppmärksamhet på
de nya och ovanliga förhållanden, som uppkommit
sedan Disconterne inställde sina betalningar,
på de tillfälliga händelser, som, jemte
allmänna Lagens föreskrifter, verkat på deras
tillgångar, och återverkan af allt detta på det allmänna
Penninge-väsendet, lärer man säkert få
medgifva, att det Höglofl. sammansatta Utskottet
, hvad medel det ock måtte föreslagit till
Disqontaffairernes reglerande, alltid råkatifara
att fela mot någon principe och att träda för
nära, ej allenast enskil.te, utan ock vissa ali?
Den 17 Martil, e. m.
22f
manna interessen. Det är således icke för att
klan Ira det Högloflige Utskottets åtgärder, utan
med den rena öfvertygelse, att i ett ämne
af så stor vigt och omfattning, som detta, afven
de obetydligaste inkast emot förutfattade
meningar skulle möjeligen kunna leda till nya
forskningar, som jag, vågar utbedja mig H rr
Grefven» och LandtMarskaikens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tillstånd att vid det
Högloflige sammansatta Utskottets Betänkande
få göia några Anmärkningar.
Utskottet säger i Ingressen till dess Be«'
tänkande, ”att regleringen af Rikets Penninge”väsende
borde på ett uteslutande sätt blifva
”föremålet för dess öfverläggningar; att det, i
”följd häraf, stadgat den allmänna grund, hvarifrån
Utskottet, i anseende till beräkningarne
”af PenningeSedelstocken , borde utgå vid utarbetningen
af dess Förslag till Myntvärdets
”upprätthållande, samt tillika fastställt, såsom
”en härifrån sig härledande principe, att några
”nya biträden ifrån Banquen icke borde komma
”i fråga, så framt härigenom rubbades den
”grundval, på hvilken nämnde Förslag skulle
”komma att byggas.” Då nu Högloflige Utskottet
antagit dessa hufvudgrunder för dess
financiella åtgärder i allmänhet och således
äfven för Discont - affärernas Reglering, så
bade det visserligen varit att önska, det dessa
grunder blifvit något mer utvecklade till Rikets
Högloflige Ständers Plena framställda, hvarigenom
de kunnat komma i tillfälle att från
samma synpuncter, som det Högloflige Utskot
-
330
Den 17 Marlit, e m.
tet, betrakta det nu egenteligen ifrågavarande
ämnet _ Högloft. Urskortet tötklaiar dock
orsaken, hvarlöre delta ej nu varit möj- ligt, dä,
sorn det vidare heter i inledningen till Betänkandet,
”under öfverläggningarne Iramställda
”skiljagtiga åsigter af sjelfva hufvudämnet, samt
”de medel och ut vägsr till Myntvärdets upprätt”hållande,
hvilka hos Utsko tet kommit i fråga ,
”ännu icke vunnit den utveckling, att häraf
”kunnat bildas en sammanhängande plan —
Af allt detta tycker jag mig kunna draga den
slutsa ts, att Högloft. Utskottet, vid Betänkandets
afgifvande, väl hade heslutit att Rikets
Penningeväiende och Myntvärdets upprätthål.
lande borde blifva första ögonmärket för dess
åtgärder, och i följd deraf fastställt den prin*
cipe, att inga nya' biträden af Banquen borde
meddelas, sorn kunde motverka dessa åtgärder j
men att om sättet och medlen ännu ingen ting
var afgjordt. Upplysningsvis och endast i fö> bigående
torde jag få nämna, att jag på intet ställe i
Betänkandet kan finna, om eller till hvad belopp
Utskottet vill indraga det töre iVscome'nes inställda
utbetalningar circulerande RörelseCapi.
talet. Detta är dock en vigtig omständighet
och af stor inflytelse på Rikets penninge-vägende,
~ om dermed ej blott skall, förstås den
del«n , sorn rörer StatsFnkomsterne och Banquens
Egendom, utan äfven den delen, som omfattar
PenningeCirculationen i Handel och Näringar,
från hvilka sednare både Staten och Banquen
dock skola i naturlig ordning hämta deras styrka,
Så änge man härom saknar något bestämdt
yttrande från Högloft. Utskottet, grundadt åt
-
Dm 17 Martil, e. m.
231
mmstona på sannolika beräkningar, och i ovisshet.
huruvida dess påtänkta medel till Mynt*
värdets upprätthållande ej skulle kunna blifva
menligt för en viss del af Rikets Penningeväsende
, samt då tillika' Di&conternas affajrer onekeligen
ingå i det sednye; så lärer all den
ledning man kunde äga af alt män nu Grunder
för en Di nance Reglering i dess vidsträcktaste
bemärkelse, hittdls saknas för det här specielt
ifrågavarande ämnet. Det torde således
vara tillåtit, att, likasom det Högloft. Utskottet,
bi handla det efter ett slags arbitrage,
och utan att binda sig vid några princi per blott
tillse, hvilka mått och steg till Discont-sakernas
iordningställande efter vissa billighetsgrunder
närmast kunna förena stridiga interessen.
I anledning häraf torde få anmärkas:
ilo Att det hvarken synes mig instämmande
med Lag- eller billighetsprincper, att unr
der san ma categori innefatta tvänne Discon.
ter, af hvilka den enas obestånd redan är gifvet
och den andras ännu beroende af omständigheter,
hvilka hvila på utgången af den
vigtiga frågan om Götha Canal-arbeteis fortsättande.
Till styrka för detta påstående fårjag
åberopa ej allenast hvad en värd Ledamot af
detta Stånd, Herr Grefve Spens, i sitt Memorial
vid början af Riksdagen anfört, utan ock de
serskildta meningar härom, som åtfölja Högloft.
Utskottets Betänkande. Jag medgifver
dock, att genom arbitrage på billighetsgrun*
der denna anmärkning kunde till en del förfalla,
då det säkert lärer svaras mig, att ver
-
*32 Deni7 Martn , e. m.
kan af Malmö och Götha CanalDisconfers nästan
på sättma gång in,tällda betalningar, var
för ögonblicket och är ännu densamme* Men
så vida torde do^k denna anmärkning blifva
gällande, sam det. beror af Riksens Hög loll.
Ständ r att för det tilUommtude bestämma
Fördringsägarnes rätt efter nämnde Disconturs
4flMili78§#Sftr*9 eiEvad 8ia*gnihia teb i Me rnob
a» tj ^IDuflU " r»1'*
2:0 Kan jag ei heller fatta, atf det företräde
till bruining o h de bäure villkor Högfofl.
Utskottet föreslagithy Innehafvarneaf-Dtscontt-fxi'S
Assignationer än tor innebaf värne af deras
Obli gationer eller Fordringsägare på AfskrifpingsRäkning,
står att Sörena med den princips
hvarpå allmänna Lagen i-dylika fall sig grundar.
Men jag låter så mycket b. lire denna
anmärkning alldeles falla, sorn IJtskoitets Förslag
i den delen synes fullkomligt öfverensstämmande
med Allmänhetens.öm kan, och dessutom
iiar sin upprinnelse från en billighetsgrund,
hvilken är mängden af Fordringsägare och sannolikt
de minst förniögne, till största fördel.
En sadan företrädesrätt, lemna d åt Innehafvarne
af Gotha CanalDisconts Assignationer , är
så mycket billigare, som dessi, en lång tid antagna
i KrqnoUppborden, vunnit en stämpel
af gångbart mynt, sorn mig veterligen Malmö
Disconts Assignationer aldrig ägt.
3:0 Att elit af Uskottet (öreslagne sätt till
liqvid erande af ford/-ingar för Discontern, s utgifne
Obligationer och på afskrifnings-räkningen
t Gustia CanUDtscont, icke lärer rätt kunna
Den 17 Martil, e. m.
233
bedömmas, utan 1 sammanhang med den stora
Financeplanen, hvars ännu outvecklade grunder
Höglofl. U'skottet ensamt har sig förbehållen.
Om man likväl, med fullt förtroende till rigtigheten
af de beräkningar Utskottet meddeiar
öfver DisCi.nteines tillgångar, skulle antaga att
alla andra financiella åsigter borde försvinna för
den, att i det strängaste bevara B mquens rätt, så
synas mig de biilighetsgtunder, som Högloflige
Utskottet i afseende på Assignationernes inlö-cn
hafva följt, här vara nog mycket åsidosatta.
Det är ganska möjeligt och jag vill ingalunda
bestrida att Banquen för öfvertagandet af Dis.
conternes akulder behöfver fördelen af Räntans
indragning på de samina Under den tid af feni
år, som är föreslagen, att m d en femtedels årlig
afbetalning inlösa dem. Jag medgifver äfven,
att ett*bas.igare realiserande af dé Discontens
papper , som förut till hela deras belopp ej
ingått i det allmänna Rö ebeCapitalet, skulle
i sin nian kunna verka på Myntvärdet. Men
jag kan genom ingen slags calcul komma derhän,
att de S unmör. sorn för Banquen besparas,
genom allmänna Lagens ändring i det, sOm rörer
s.å väl Räntans godtgörande’ till "den dag
Disconterne upphörde att betala, som Gälds
qvittande mot Gäld, äro af den vigt för Myntvärdst
och det Allmänna , aW en Las* för till) ät-.,
let behöfver stiftas. Det vöre öfverflödigt ätt
inför detta upplysta Sam'tind framställa vådan
af Lagarnas, omstörtning eller Suspension, då
nödvändigheten nf ett så våldsamt steg endast
är supponerad, men ingalunda styrkt med
bevis. Dock icke nog härmed. Huru skall
234 Den 17 Martil e■ m
det väl kunna förena med billighefsg-under,
att sed.n allmänna Lagen, för Liquider med
Disconterne, varit gällande vid pass 5 månader
och ännu flere veckor tprde förlöpa innan d 11
genom Riksens Höglofl. Ständers beslut kunde
upphäfva?, det då iörsr skulle ske, sedan en
del at Di conternes Gäldenärer begagnat sig
af den ännu fortfarande rättigheten, att med
Disxontpapper till fullt belopp liqvidera sina
skulder. Om jag antager att ett sådant beslut
al-draförst- kunde gå i verkställighet den 1
Maji, så biel följden deraf den , att jag, som den
30 April betalade min Discont_$kuId med Disconternes
papp'r, realiserade deni till fullt be*
lopp, då deli, som två dagar dt refter hade en
dylik skuld och dylika Papper, förlorade på de
sednare omkring 15 Procent. Man skall häremot
utan t vi Ivel invända, att Innehafvare af
Obligationer, sorn ej hafva Discont1,knider att
betala, få vidkännas en sådan förlust, och att
samma . förbindelser i olika personers händer,
genom fortfarande af nu varande Lag, skulle
få ett olika värde. Men då man befinner sig
i den ställning, att i alla fall fela mot en principe,
så mä te man väl, liksom i valet aftvänne
andra ting, stanna vid det minst skadliga.
Om den Liqvidationsmethod, som nu är gällande,
får fortgå, så skola derigenom Discontliqviderne
ej allenast underlättas och påskyndas, utan
Låntagare i Disconferna, genom möjligheten att
till sin förmån begagna dessa p-pper, gora
dem mer efterfrågade , och deras Innehafvare
skola, som nu sker, säkert om dem träffa en
för begge Parterne förmånlig öfverenskommelse.
Den 17 Martii, e. m. 235
Discont-skulderne skol* härigenom till stor del
öfverflyttas till EnskiUa, och ett eljest viodt Capital,
pä visst sätt och säkeit på det lör Narin»
garne och Penningeväsendet minst skadliga,
ingå i allmänna Rörelsen Man n å om man
så behagar, kalla Agiotage den uppgäld, som
Discot tObligationerncs Innehafvare härvid betinga
sig af den som lånar eller tillväxlar sig
Obligationermen ett sådant Agio lärer fka
litet kunna un lv kas gerom det ai Höglofl. Ub
skottet föreslagna I qvidationssätt. Jag tror
tvärtom, att det skäll derigenom blifva bade
högre och mera tryckande för alla deni som
ej beqvämligen kunna umbära en användbar
Valuta för Obiitiafionerne under alberalnings tiden,
och de skola då säkert innom en korrt
tid med 20 å 30 Procents Rabatt inlösas al den
förmögnare och ej Närm. sidkarid- Capirahsten.
Brist på BancoS,edlar , såsom då oumgängelige
Discontavbetalningar, skall ock ofelbart lör^vå?
ra Liqvid- rne, och denna brist genom Lagsökningar
och executiva åtgärder nedtvinga Egendomsvärdet
under alla de s förra förhållanden.
— Men huru gärdet då, lärer man fråga, med
de sista Innehäfvarne af obl gvöoner sedan alla
skulder till Disconterne äro 1 qviderade?
Dertill svaras, att det ej går dem värre , än
som det Höglofl. LTtskottet för dem allesammans
föreslagit. Men Banquen får då vidkännas
en betydligare förlust , vill man säga
Det medgilvcs, om de af Höglofl. (Jtskottet meddelade
Calculer få antagas för rigtiga, hvilket
med skäl skulle kunna sättas i fråga, då Utskottet
räknat för ingen ting 8 å 900,000 R:dr
236
Den 17 Martti t e, m.
i Inventarier och EfTecter, som Göth? Canal
Direction uppgifvit bland sina tillgångar Men
i alla fall, år den förlust Banquen härigenom
fick vidkännas, af den vigt, att alla andra åsigte?
af fenningeväsendet böra försvinna och
att en Lagstiitnings-principe derföre måste rubbas?
ja<r tror det ej, och lika litet, sorn jag
förmodar^*att man från denna stund, med något
sken af billighet , kan framställa Discont
ternas försättande i Concours tillstånd såsom
ett alternativ emot Banquens öfvertagande af
deras massör, på de villkor Höglofl Utskottet
föreslår. Om de kunnat bringas under .Con»
cours få dagar efter sedan de upphörde att betala,
då hade Lagprincipen för Gäldskyldig® i
allmänhet och stränga rättsprinciper kunnat yrkas.
Nu tyckes det vara nog sent, sedan Massorna,
gerom til 1 fä 11 igne ter och under skydd
af allmänna Lagen, fått en annan form.
Jag vågar ej längre uppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln med framställningar i
ett ämne, som af flera andra blifvit utförligare
och med mera detalj-kunskap behandladt. Jag
förbigår äfven de af Utskotten föreslagna sätt
att utreda Discont-afFairerna och den blandning
af åtgärder, som dervid skulle äga rum från
olika V<-rk. Det är, om jag så får säga, mera
på andan, än på bokstarven af Högloflige Utskottets
Betänkande, som jag sökt vända Uppmärksamheten.
Den har förefallit mig lifvad
för Banquens interesse, nästan med uteslutande
af allt annat. Kanske skall jag deremot beskylla!]
för neg liberala tänkesätt och att hafva
Den 17 Martil, e. m.
= 37
mot densamma plaiderat för saker, som torde
af mångå anses kunna motverka Myntvärdets
upprätthållande. Men min lära, den j g åtskilliga
gåriger bekant, är helt enkel: att Penningeväsendet
måste betragtas ej ensamt med åsigt
af Siifvervärdets förhållande till Papperets, utan
älven i sammanhang med en Stats Natin*
gar: att om det är ett verkligt ondt, att genom
nödtvång elior misshushållning förminska
det representerande Papperets värde, så är det
kanske ett ännu större, att söka gifva det ett
högre, genom rubbande af de förhållanden, i
hvilka det en lång tid stått till annan egendom.
Sluteligen vågar jag anhålla cm Återremiss
på det Höglofliga Utskottets ^Betänkande
och att dessa mina Anmärkningar måtte få detsamma
åtfölja.
Grefve' von Lantingshausen, Albrecht:
Jag kan icke dölja den obehagliga känsla, sorn
hos mig blifvit väckt, då uti ett i dag uppläst
Anförande, Götha CanalDisconts"Directions förvaltning
blifvit satt i parité med den af Malmö
Disconts. Detta är redan en stor orättvisa; men
icke nog härmed; emot Götha CantdDirection
och dess aktningsvärda Ordförande hafval förklenliga
utlåtelser blifvit nyttjade, och den
högst sårande tillvitelsen gjord denna Direction ,
att hafva handlat bedrägligt. Jag förmodar och
vågar hoppas, att många af Ridderskapet och
Adeln med mig dela misshaget till de missfirmeliga
uttryck och oförtjenta beskyllaingar,
sorn i ofvannämnde skriftliga Anförande före
-
238
Den 17 Martil, e. >11.
komma, och anhåiler i anledning häraf om
Herr Grefvens och Landt Marskalkens. Proposition
pä ogillande af berörde uttryck.
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
I)å Grc-lve von platen äfven sjelf begärt
undersökning, tior jag det vara bäst uppskjuta
med allt omdöme öfver de al en Ledamot
i Förmiddagsplenuin nyttjade, samt af Grefve
von Lantingshausen nu anmärkta uttryck, till
dess nian får se, huruvida förhållandet emellan
Malmö och Götha Car.alDisconter kati blifva
olika. Emellertid har man sig bekant, att Canal
DiscontDirection försträckt en betydlig
PenningeSumma till CanalArbetets fortsättande
emot Hypotheque af sjelfva CanalVerket, hvilket
dock redan förut vaiit hos Banquen , till
säkerhet för dess Cr ditiv, pantförskrifva. Om
Malmö DiscontDirection blott begått den oförsigtighet,
att lemna Lån åt vissa o åkra Personer,
har deremot Götna Canal DiscontDirection
meddelat Lån på annor mans Pant, hvilken
åtgärd icke lätteligen torde kunna såsom laglig
försvaras. Man kan likväl icke nu i förväg, ritan
först efter en laglig undersöknings fulländande,
häröfver fälla något bestämdt omdöme.
Friherre Boye, Ludvig: Det är just för att
följa den a* Frih -rre Stael oss gjorda ganska goda
och riktiga anmaning, att icke dömma i förtid,
som jag hoppas att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke, hvarken antager de til.malen, som
Den 17 Martil, e. m.
239
Friherre Stael nu gjort Directeirerne i CanalDisconten
, eller drar i betänkande att ogilla
det personligt sårande, sorn kan hafva undfallit
en annan Ledamot, tilläfventyrs utan att
hail sjelf märkt viddén af dess betydelse; emedan
att sådant antaga , att uttiycket gilla ,
vore Verkligen allt hvad man vanligen kallar
att dömma i förtid. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ger visserligen rätt åt det berömliga
i Herr Grefve ven Lantingshausens anmärkning,
och jag tror mig skyldig 3tt densamma
understödja med all den värma , hvaraf jag
är mägtig.
Herr Grefven och Landt Diar al ali-en hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade
ogilla de af en Ledamot i Förmiddagspleno ,
emot ej mindre Götha CanalDireciion, än Götha
Canal DiscoctD rection nyttjade . samt af
Grefve von Lantingshausen nyss anmärkta yttranden.
Bifölls.
Herr Hjerta, ■ Johan Guataf: Då jag äfven
fordrar Åt-erremiss af förenade Sats och
BancoUtskottens Betänkande om Discont-Regleringen,
anser jag mig lika mycket följa min
egen öfvertygelse, som allmänna Opinionen.
Herr Mannerstam har yttrat, att de i dag
fällda omdömen varit så stridande, att de bevisa
svårigheten ait afgöra detta ämne. jag
medgifver att de varit af skiljaktig beskaffenhet,
och då man har ett Sedelmynt af ine
-
24©
Den 17 Martil, e m.
ra. polkisk än financiel nytta, ef t CrediiSy.
steine , som snarare stjelper än hjelper Naringarne,
kunde sätten att afhjelpa pcnningc-förlågenhet
ej geina af alla lika bedömmas.
Jrg har likväl funnit, att de mycket- öfverensstämma.
Allmänna Op moneu tyckes
halva ganska högljudt fordrat:
1:0 Att ingen ny Lag för tillfället må göras,
utan ast, då Staten skall framträda som
Medlare mellan Fordringsägare och Gäldenärc-r,
bor det ske på ett hederligt sätt, och snarare
den ringa förlust, som uppstår, drabba det Allmänna,
eller rättare den del deraf, som så ofta
nu föiblandas med Staten, den nemligen,
som föreställes af en Depositions Lane och Väx-lBanque.
2:0 Att RörelseCapitalet bör bibehållas
oförändradt, Discont Sedelmassan deruti inberäknad.
3:0 Att uppgörandet af Liqviderne bör
ske på de ställen, der Lånelnrättningarne varit.
4:0 Att Obligationer och Assignationer bö*
ra lika anses.
5:0 Att ingen ny Myntsort må göras,
utan Banco- eller Riksgäldssedlar dertill användas
, genom det att Banquen direct, eller
ock RiksgäldsContoiret öfvertager utredningen.
Sora
Den 17 Martil, e. nt. 241
Vf 4*10^7 J 1h! JOKnii flJ» >4 ? I'f i 0<-f .!*!
Som alternativ är nästan allmänt antaget
det: Att Disconterne borde kunna hjelpa sig
sjelfva , blott de erhöilo temporaira bidrag.
Således har man sett allmänna vLjun framträda,
och anser jag således att Utskott n, sent
ej äga, enligt 56. §. RegeringsFormen, att-rilh*
skapa, Utan endast utreda de ämnen, som i Siån*
dens Plena blifvit framlagde, och sig deröfver
yttra, ej böra tveka att till Ständerne öfverlemna
ett alldeles nytt förslag.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem?
ställde, örn Ruldeiskapet och Adeln ansåg de
emot Stats- och BancoUtskottehs ifrågavarande
Betänkande framställde Anmärkningar hindra
detsammas antagande, samt på sådan grund
behagade Betänkandet, jemte Anmirkningarne,
till Utskotten återremitteraj hvilket bifölls.
■nant tJuwb nfizusmiabsc raoaaiu elbcihnltoto
Upplästes och lades på Bordet följande fritt
nedannåmnde Utskott inkomna Memorial och
Utlåtanden, nemligen : ifrån , . . ‘ _ .
nbO T3flöI|Ä^lidU uA C w.
Stats Utskottet:
, *eiö3 åm: JtoatfivM \a n^tii it k o:?.
no Af den 4 dennes, angående ny Stats
reglerande för Gripsholms Slotts- och Djurgård6Betjening\
deruti Utskottet tillstyrkt att
till nämnde Betjenings aflönande, jemte Bygg*
nadernes underhåll , måtte bestås at hvad å
Ridd. 0. Ad, Prof, IV, B. IJ. Afd. 31, 33
242
Den 17 Martil, e. m.
förra Staten finnes uppfördt, de indelte 33 R:dr
16 Sk. ) och af det contanta anslaget I4OÖ H;dr
32 Sk. eller sammanräknadt ( 500 R dr, samt
att för öfrigt de, genom nu mera verkställd re*
glering , uppkomne Arrenden för DjurgårdslnspectorsBostället
och Rudfisket, tillsammans 150
R:dr, jemte Arrendet för Ägorne 81 Ttr Spannmål
och erforderligt qvantum Ved å Kungsgårdens
Skog, utan någon speciel Stats föreslående,
måtte af Riksens Ständer upplåtas,
att efter Kongl. Majus Nådiga Förordnande
disponeras och för behofven användas: hvar*
förutan Statsutskottet föreslagit, det Riksens
Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
måtte öfverlsmna, huruvida lämpeligt skulle
anses, att Djurgården vid Gripsholm må I
upphöra och dervarande Rådjur fly ttas till den
vid Hufvudstaden belägne Djurgård, hvarigenom
uppkomme en besparing uti tillgångarne
vid Gripsholm, som kunde användas till förökande
af den för Slottet och öfrige Byggnader,
ne samt Meublers och Inventariers underhållande
nu beräknade Summa af 903 R:dr 16
Sk. j hemställandes StatsUtskottet sluteligen, att
afskrifning af de, utaf Kongl Maj:t till nödige
reparationer å Slottet anordnade 4000 R:dr,
som af öfverskotterne på StatsVerkets Intrader
skulle utgå, måtte beviljas. *
2:0 Af den 4 dennes, i anledning; af erhållen
Remiss, så väl ifrån Ridderskapet och
Adeln, som PrestStåndet, med anmodan att närmare
granska redovisningen öfver Statens fört
skott till tryckning af Riksståndens Protocoll
Den j 7 Martil, e. m.
243
vid 1S 15 års Riksdag med dertill hörande Bihang,
samt att de Exemplar deraf, hvilka icke
äro försålde, skyndesammoligen må varda till
Riksens Ständers disposition aflemnade. Deruti
Utskottet uppiy t att PresteSi andels Protocoll
blifvit utan StatsCassans betungande till trycket
befordrade, och tryckningens ombesöriande af
de öfrige Ståndens Protocoiler uppdragen af
Pvidderskapet och Adeln , för dess Protocoll,
åt Rectorn, nu mera Hprr CanceiliRådet G A.
Silfverstolpe, af BorgareStåndet åt dess Secreterare,
Herr BergsRådet Robsahm, och af BondeStändet
åt RiksdagsFuilmägtigen Johan Ois<a
son Longberg, samt art tryckningen åter af
Bihanget skolat besörjas af ExpeditionsUtskottets
Secreterare, och har Utskottet anmärkt, att
en brist uti 'fulla lefvereringen af det antal
ex mplar, som af Bibanget blifvit tiyckte, uppstått,
hvarföre redogörelse saknadesj Samt således
ansett ExpeditionsUtskottets Secreterare
Och den af samma Utskotts Betjening, sorn ombesörjt
tryckningen och uppburit M dien för
Tryckningskostnaden, skyldige att för de tryckta
Exemplaren afgifva behörig redogörelse, samt
antingen lefverera de bristande Exemplaren itt
natura, eller ock desamma med penningar ersätta,
till det b .lopp, hvarföre betalning af dem
blifvit utaf Riktdagskostnaderne uppburen och
qvuterad; hvarjemte Utskottet öiverlemnadö
till Riksens Ständer att sjelfve förordna, hurti
med de återstående i behåll varande Exemplaren
af Bihanget, utgörande omkring joo, borda
förhålDs; äfvensom Utskottet, hvad angeck
tryckningen af de ifrågavarande RiksStåuden*
244
Den 17 Martil, e. m.
Protocoller, funnit att redovisning derföre jemväl
saknades, samt på sådan grund ansen de
Herrar och Män, som haft sig af de RespectiVe
RiksStånden uppdragit att ombesörja tryckningen
och medlen derföre utqvirterat, böra
för de tryckte Exemplaren behörigen redoyisa
, och för de Exemplar, hvarföre redo icke
visas kunde, återbära den betalning de derföre
uppburit: Hvarefter Utskottet sluteligen
hemställt, att, då Medlen till tryckningen, så
för Bihanget, som för protocollerre , mgått af
den till Riksdagskostnaderne af RiksgäldsContoiret
ntbetalde Summa, Fullmägtige derstädes
jnåtte få sig uppdragit, att redogörelsen för
de tryckta Exemplaren af Vederbörande infor,
dra och emottaga, jemte de öfverblifne Exemplaren
och hvad af vederbörande kunde
komma att contant erläggas, samt att för alltsammans
sedermera till Riksens Ständer under
nu påstående Riksdag aflemna en fullständig redogörelse.
3:0 Af den 5 dennes, öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde Anmärkningar vid
Utskottets Betänkande af den 12 sistledne ja.
nuarii, i anledning af Landshöfdingen i Norrbottens
Län , Friherre G. A. Koskulls underdåniga
hemställan, om anstånd till Februarii
månads slut innevarande år med indrifvandet
af den återstående delen af Vesterbottniska
Lånet, som skall erläggas af Invånarne i Norrbottens
Län j uti hvilket Utlåtande Utskottet,
som förmodat att b malde Kongl. Majus Befallningshafvande
fogat den anstalt att medlen
Den 17 Mcirtiit e, m.
245
kunde varda infordrade aldra senast tillFebru-i
arii månads slut, ehvad ock Kongl. Maj.ts
Nådiga b slut förr eller sednare kunde komma
honom tillhanda, i öfrigt tillkännagifva , att
Utskottets ifrågavarande Betänkanderedan blif»
vit af Preste- Borgare-och BondeStånden deri
J9 sistledne Januarii bifallit.
4:0 Af den 5 innevarande månad, angåen*-  de de hos Hedervärda BondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid StatsUtskottets Utlåtande öf-'
ver RiksdagsFullmägtigen C. F. Bergs Memo-’
rial, innehållande Förslag om allmänna Branda
försäkringslnrättningens ställande under tillsyn
af Rikets Ständers Fullmägtige i Banquen
och RiksgäldsContoiretj dervidjUtskottet, som
ansett allmänna Brandförsäkringsverket icke
kunna betragtas såsom någon publique Statens
Inrättning och i sådan egenskap ställas under
dess omedelbara Styrelse och Controll, tillika
vid handen gifvit, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande redan vore bifallit af Ridderskapet
och Adeln och PresteStåndet den 27
samt af BorgaieStåndet den 24 sistl. Januarii.
5:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Motion, om
förändring i Roteringen vid Vesterbottens Re^
gemente; anseende StatsUtskottet, ändamålet
med Mörtbergs Förslag säkrast vinnas, om ifrågavarande
angelägenhet i underdånighet anmältes
hos Kongl. Maj:t, som icke lärer underlåta
derå fästa det Nådiga afseende det
samma finnes förtjena,
Den 17 Martil, e. mt
6 0 Af den 5 d nnes, öfver Riksdagsman?
nen Jan Jönssons Memorial, angående Krono.
TiondeSpanneuiålens utgörande till Stockholms
Stora Barnhus; hvilket ämne StatsUtskouet
ansett böra utaf Allmänna Besvärs- och Oe^
conomiacötbkouet behandlas.
7 0 Af den 5 i denna månad, i anledning
»f Herr Landshöfdingen Kriherre B. W. Focks
Motion, angående en till Upsala Barnhus done.
råd Kronofordran ; vid öfvervägande hvaraf
StatsUtskottet ansett någon åtgärd i detta arn.
fte för närvarande icke äga rum, enär frågan
Otn godtgörande! af ofvannämnde fordran, på
sätt Friherre Fock upplyst, ännu beror på
KammarCollegii utlåtande och Kongl. Majits
Nådiga pröfning,
8 0 Af den 5 dennes, angående Riksdagsmannen
Johan Olsson Longbergs M morial ,
om rättighet att få betala Osmundsjemet efter
Kronovärdi, utan någon förvandling efter
Markegång; hvarå StatsUtskottet väl ansett
$ig icke kunna tillstyrka bifall, men dock fö.
reslagit, att Osmundsjemet, utan skilnad emellan
valdt eller ovaldt, borde vid de allmänna
Markegångs-sättningarne bestämmas och upp.
tagas till det pris, sorn uti MarkegångsTaxorna
uppföres för Tackjernet, samt i de Län ,
d.er någon Markegång å Tackjern icke finnes ,
$fter den af Kongl, KammarCollegium, StatsContoiiet
och Bergscollegium årligen fastställa
da TnX1 för Tionde Tackjernet innom sam*
uaä Bergslag; hems t älla odes StatsUtskottet jern*
Den 17 Martil, e. m.
247
val, att, i händelse denna grund för priset å
OsmundsJ* rnet gillas , ■ underdånig Skrifvelse
derom måtte afgå, med anhållan, dgt Kongl.
Maj:t täcktes om ett sådant beslut låta före6tändiga
Dess och Rikets KammarCollegium
till behörigt iagttagande.
9:0 Af den 5 i denna månad , i anleda
ning af Riksdagsmannen Anders Sandstens Me-’
morial, angående driften och förvaltningen af
Ädelforss Guldverk ; vid öfverläggning hvarom,
Utskottet ansett sig böra föreslå, om ej
hos Kongl Maj:t kunde i underdånighet anhåk
las, ej allenast ait en ny laglig undersökning
måtte med första anställas, hvarvid med ytr
tersta noggranhet borde utrönas, så väl huru
Grufvedriften vid Ädelforss fortsattes och Egendomen
derunder skötes, som ock huruvida
nuvarande Arrendatorn , ÖlverDirecteuren
Kihlström i en eller annan del brustit i fullgörandet
af det med honom ingångna ArrendeContract,
utan ock att, i händelse vid denna
nya undersökning skulle befinnas, att ÖfverDirecteuren
Kihlström icke,uppfyllt hvad honom,
enligt ArrendeContractet, ålegat, han genast
måtte från Arrendet varda skiljd , samt
att Kongl. Maj:t derefter, jemte befallning om
Verkets nedläggning, såsom sig icke lönande,
täcktes i Nåder låta vidtaga de åtgärder med
Ädelforss och derunder hörande Egendomar,
som för öfrige ledige KronoLägenheter finnas
föreskrifva ; i hvilken händelse de tjenstbarheter
m. m., som Allmänheten förut till GuldVerket
utgjort, borde upphöra,
Beti 17 Martil, e m.
* Ifrån Banco Utskottet;
Af den io i denna Månad:
1:0 Angående förändring uti de innom
BancoVerket gällande Befordringsgrunder, en*
Jigt hvilka tredjedelen af Banquens Commisssrier
vid yppande ledigheter tillsättas endast
af Frälsemän; tillstyrkande Utskottet, att endast
förtjenst och skicklighet, jenve dermed
förenad tjensteålder, utan afseende på Ständ,
hädanefter måtte blifva grunden för befordrm»
garns till Commissarie-tjenster , likasom alla
andra beställningar innom BancoVerket; dock
med förbehåll för de Adelsmän , som nu i
Banquen innehafva ordinarie Tj nster, att 04
rubbadt få begagna deras , enligt hittills gällande
Författningar, stadgade rättigheter: varande
åtskilligt: Ledamöters serskilda, ifrån Plu*
raliteten akiljagtiga meningar, Betänkandet bi-,
fogade.
2:0 I anledning af värkt fråga om fördeD
Bing af Arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer
öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVerken
; tryckning af samtlige RevisionsBerättelserne;
publicitet af B.mcoVerkets granskning i
hela dess vidd och upphörande med hittills vanliga
förseglade Berättelsers afgifvande; deruti
Utskottet föreslagit, att, utan någon serskild
föreskrift , sä tet för Revisions-arbetets verkställande
innom den utsatta tiden, samt dess
lämpligaste fördelning Ledamöterne emellan ,
Kia bero af Revisorernes egen gemensamma
pröfning och godtfinnande) samt att den Be
-
Ben 17 Martil, e. m.
rättelse Revisorerne, til! följe af ?. §. uti den
for dem tasrstäilda Insuuctionen, afgitva, owlkoriigen
bör, genom BancoFuilmägtiges försorg
och på Banquens bekostnad , genast tryckas ,
för att allmanna Ttdningarne åtfölja.
3:0 Till upplysning , angående de^sedan
j 8t5 års Riksdag vidtagna åtgärder, i anledning
af då vackt iråga om en ny MyntOrdning.
Utskottet anmäler att, sedan Kongl. KammarCollegium
inkommit med Förslag till en
ny MymOrdning, Kongl. Majit funnit godt i
Mader förordna, att, innn Dess Nådiga Beslut
i ämnet vidtages , fullständiga och noggranna
undersökningar , grundade på rön och
försök rörande hela Myntnings-processen, med
alla dertill hörande delar, borde anställas af
en serskild Comité, hvilken, under Ordförande
af Herr Presidenten Friherre Eddcrantz ,
äger att, i anledning deraf, med underdånigt
Betänkande och Förslag i ämnet inkomma:
att KammarCollegii underdåniga Förslag till
MymOrdning blifvit till bemälte Comité öfverlemnadt:
Att frågan härom således berodde
på denna Comité , hvilken ännu icke haft
något sammanträde.
4:0 I anledning af väckt fråga om tillåtelse
för en och hvar, att emot Svenskt Speciemynt
i Banquen tillbyta sig omyntadt Guld
och Silfver ; hvarå Utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall. *
5:0 I anledning af Åtcrremiss från samt»
25 0
Den 17 Martti^ e. m.
lige RiksStånden af Utskottets Betänkande om
förlängning i pvaescnptions tiden för Låns omsättning
i BjncoOiscontVerket ; och har Utskottet
föreslagit, att ett ytterligare rådrum af
30 dagar från derom af DiscontVerket meddelade
underrättelse, må lemnäs dem af BancoDisconfens
Gäidenärer, hvilka, genom underlåten
afbetalning, deras omsättnings-rätt förverkat,
och att sålunda hvar och en Gäldenär,
som innom förenämnde tid verkställer vanlig
afbetalning, och behöriga LåneDocumenter för
återstoden presterar, må undgå att för Lånets
hela belopp varda krafd ; emot hvilket Förslag
tvänne Ledamöter i Utskottet sig reserverat.
Från Stats- och Banco Utskotten:
Angående justering inför båda Utskotten gei
mensamt af de föreskrifter, som 6kola gälla
för Rikets Ständers båda PenningeVerk; Utskotten,
spm tillstyrkt bifall å Förslaget, hafva
derjemte ansett , att det dermed åsyftade ändamål
vid de flesta tillfällen kunde vinnas ,
utan att båda Utskotten ovilkorligen behöfde
sammanträda , derest det stadgande , som gemensamt
skulle meddelas Styrelserne af Bancooch
RiksgäldsVerken, först redigerades af det
ena Utskottet och försedt med Ordförandens
justerings-påskrift , derefter communicerades
det andra, för att der godkännas eller med Anmärkningar
förses , i hvilken senare händelse
sammanträde emellan båda Utskotten borde företagas.
Dm 17 Martil, e. m. * 25!
Ifrån Allmänna Besvärs - och OeconomiceUtstcottet:
Af
den 21 sistlidne Februarii:
Öfver föreslagna ändringar uti Författningarne
rörande Husbehofs- Brännvinsbränningen och
dermed gemenskap ägande ämnen ; och har
Utskottet , under tillstyrkande att Kongl Förordningen
röiande Husbehofs - Bränvinsbränningen
af den 6 September 1815, i allt öfrigt
må bibehållas oförändrad, uppå anförda
skäl, hufvudsakligen föreslagit att Brännvinsbränn'ngen
må inskränkas till 9 månader om året
, och således inställas ifrån och med den
j6 Junii till och med den 15 September; doik
att afdrag för denna tid på Bevillningen icke
finge äga rum , äfvensom att besparad Drank
borde alla årstider fa agas och användas, samt
försegling å Brännvins - redskapen under ofvannämnde
månader ej komma i frana : Att
åt Konungen kunde i underdånighet öfverlemnäs
att inställa Brännvinsbränningen, däab.
solut brist pä Spannmål bade hemma 1 Landet
och pä de Utrikes Orter, hvarifrån Säd vanligen
hämtas, gör, att verklig hungersnöd befaras
: Att ingen må tillåtas, hvarken i Städe
r n c eller på Landet, att uti ett och samma
Hus eller på en och samma Egendom, af
hvad storlek och värde som hellst, begagna
nur än en Panna om 90 Kannor eller flera
mindre Pannor med en sammanräknad rymd
3I högst samma belopp ; samt sluteligen , att
Stock holms KronoBrännerier måtte förblifva
yid hvad de nu äro, och efter Stadgandet i 3;
252 Den 17 Martti, e. m,
3. Mom. af ovannämnde Författning förvaltas;
men deremot hrOiioBvännerierne i Götheborg,
så snart det derstädes ingångna Ar*
rendeContract simas och uti Carlskrona indragas,
samt att Bränvins-tillverkningen derstädes
må upp'å:as åt Innevånarne eit r enahanda
grunder, som för de öfriga Städerne fastställde
äro; varande åtskillige Ledamöters från
Pluraliteten sktljagtiga tankar äfven bifogade.
Från Constitutions Utskottet:
Af den 5 dennes :
Innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Återremiss , angående Representations frågans
närvarande skick ; deruti Utskottet, med tillkännagifvande
att de öfrige trenne RiksStårjden
redan gillat Utskottets första yttrande,
tillika förklarat , att , sedan Utskottet under
Riksdagens lopp emottagit åtskilliga Statistiska
Handlingar, detsamma vunnit den erfarenhet
, att det nu mera kan , utan införväntande
af flera dylika, till Riksens Ständer med Utlåtande
i ämnet inkomma.
Ifrån Beeillnings Dislottet:
Af den 16 i denna Månad:
Angående de emot de föreslagna grunderna
för den allmänna Bevillningen gjorda Anmärkningar
; och har Utskottet trott sig böra, till
bibehållande, föreslå det BevillningsSysteme ,
sorn af Utskottet förut blifvit uppgifvit; dock
sam, i afseende på grunderne för beskattningsoch
beräknings-sätten af den föreslagna öfvers
Den 17 M-irtii, e. m.
253
flöds- och fyllnads-afsiften, 2:ne Stånd stadnat
emot två , har Utsko tet framställt såsom Alternativer:
antingen att den föreslagna öfverflöd.
-: afgihen må utgå genom taxering af vissa
Öfverflöds-arliklar, och, derest den erforderliga
Summan icke kan på sådant sätt erhållas,
jemväl en fyllnads afgift utgöras till
ersättning för LandtTullarne; eller ock, att
den föreslagna Consumtions-afgiften för Ofverflödsvaror
och fyllnads-afgiften för Laudttuilsersättningen
må sammanlagda utgöras med vissa
Fkillingar för hvarje Riksdaler , som efter
2. Art. för Rörelse m m. utgår ; vid hvilket
Utlåtande åtskilliga Ledamöters serskilda meningar
äfvenledes voro bifogade.
Upplästes följande fiån de andra R=spective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtJrag:
Från Uogpurdige PrestSlåndet;
Af den g sistledne Februarii:
Om Återrsmiss af Allmänna Besvärs- och Oeco*
nomiaeUtskottets Utlåtande, i anledning af Prosten
Doctor Stenhammars Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af åtskilliga
Kongl. Maj ts och Rikets Ständers vidtagne
Beslut.
Af den 7 Mars:
Om bifall till följande från Utskotten inkomne
Memorial och Betänkanden, nemligen;
25+
Den 17 Martti, e. vt.
Från Dag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomicB Utskotten, rörande:
1:0 Bestämmande af Jordägares och Torpares
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
2:0 Föreslagen ändring af 24 Capitlet 5. §.
By-.gningaBalken.
3:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Trösk-slagor utaf Ek.
4 0 Herjeådahlens undantagande från Storskifte
at Hemmai.sinark; och
5:0 Författande af ett Sammandng af Författningar
om Jordägares rättigheter och skyldigheter.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomioeUtskottett
i anledning af väckta hagor om:
1:0 Spectaclernes inställande på de större Högtidsdagarne,
2:0 Förändring i FörsamFngarnes skyldighet
att vårda sina Fattiga} och
3:0 Om Ridderskapets och Adelns deltagande föf
deras Hus och Tomter i Städerne uti Kyrko-,
Preste- Scholae- och Rectors Boställsbyggnad,
samt att de Onera, hvilka tillhöra Jordägare
bland Siädernes Borgerskap, måtte utsträckas till
alla Fastighetsägare i Städerne utan undantag*
Angående Återremiss af:
Den 17 Martil e m.
255
1:0 BancoUtskottets Betänkande om förläng,
ning uti Praescriptionstiden för låns oinsättning
i Banco DiscontVerket.
2:0 StatsUtskottets Förslag till beräkning af
StatsVerkets intrader, saint
3:0 Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomiasUcskottens
Utlåtande, angående afskaffande
af Luderplatsar och allmänna Skallgångar.
Af den 12 Mars, innefattandet
Att PresteSråndet, som funnit sig föranlåtit att
ogilla den af ConstitutionsUtskotiet föreslagne
nya § att emellan 37 och 38 §§- i Regerings.
Formen inlöras, ansett sig böra serskildt förklara
den önskan, att berörde § varit så redigerad,
att Riksens Ständer kunnat genom be.:
viljande af Svensk Medborgarerätt för inflyttande
Norrmän, ådagalägga Svenska Nationens
vänskap och välvilja för det Norrska Bro-'
drafolket.
Att PresteStåndet instämt uti Ridderskapets och
Adelns Beslut om tryckning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande i frågan om Malmö,
Götlia CmalBolags 6amt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Att PresteStåndet antagit de af Utskottet vid
sista Riksdag tillstyrkte ändringar uti RegeringsFormens
4,, 29., 41. och 81. $§• men deremot ogillat
Utskottets Förslag till förändrade Redactioner
af Regeringsformens 2S., 38 , 53., 56.
256
Din 17 Martu, e. m.
60. och 96. §§. samt ansett öfverläggning rö*
rande dtn föresiame ändringen uti RegeringsFormens
37 §• höra uppskjutas intill dess R.d»
derskapet och Adeln sig deiom urlåtitj
Angående Remiss till Lagutskottet af Kongl.
Maj ts Nådiga Proposition t i i 1 Rikets Ständer
om antagande at en ny ConcoursLng samt för»
ändring af 1 §. 8 Cap. GiftermålsBalken och
7. Cap. RättegångsBaiken.
Af den 12 Murs eftermiddagen, innehållande;
Att PresteStåndet till alla delar godkänt de
af ConstituiionsUtskottet vid 1815 års Riks*
dag beredda Förslag till ändringar och tillägg
uii TryckfrihetsFörordningen; i följd hvaraf
frågan om atsicafFande af Jury för det närvä»
rande komme att förfalla.
Att PresteStåndet likaledes bifallit de af ConstitutionsUtskottet
tillstyrkte ändringar uti Riks*
dag'Ordningens 46 och 6s §§. > men att alla
öfrige af Utskottet föreslagne ändringar och til»
lägg i RiksdagsOtdnmgen blifvit af Ståndet
ogillade.
Af den i4 Mars, af innehåll;
Att PresteStåndet, efter erhållen underrättelse
att Ridderskapet och Adeln antagit den af.Con8titutionsUtskottet
föreslagne ändring uti RegeringsFormens
37. §., jemväl godkänt samma
Förslag.
Att
Den 17 Martil, e. m.
*57
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkan,*
den rörande:
iso Väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 16 November 1816. angåen,
de sättet för en Menighets hörande i enskilta
ärender.
2:0 Förtydligande af Lagens stadgande i 17
Cap. GiftermålsBalken angående fördel.
3:0 Arfvode för Utmätningar i private mål.
4:0 Bibehållande af Författningen, att en sjettedel
af Ström alltid bör lemnäs öppen.
5:0 Förslag att Böter i Brottmål må utgå efter
förmögenhet3 och
6:0 Förändring i Straffet för Hållkarl ;
Att Ståndet gillat Allmcinna Besvärs- och Oel
cono/niceUtskottets Utlåtande, rörande en förbättrad
Posternas regiering: «
Att vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
Memorial, angående tvenne Redactionsfel uti
de beredda Förslagen till ändring uti Riksdagsordningen,
PresteStåndet ansett det vara emot
RegeringsFormen och Riksdagsordningen stridande,
att de sedan föregående Riksdag' hvilande
Förslag till förändrad Redaction af Rikets
Grundlagar med förändring antaga;
Att Ståndet återremitterat så val ConslituRidd,
0. Ad, Prof, IV. B. II Afd- 33, 34.
358 D‘n 17 Martti y e. tni
tionsUtskottets Memorial , rörande gjord Anmärkning
emot Konungens Rådgifvare i Corn*
mandomål för Arméen, som StatsUtskottets
Utlåtande angående användande af de innom
Södermanlands Län befintliga Jagbackar.'
Af den 17 Marsy angående:
Bifall till StatsUtskottets Betänkande om Medels
anslående åt BergsRådet Friherre Hermelin.
Från Uälloflige BorgareStändet:
\
Af den 17 Februarii förmiddagen, af innehåll:
Att sedan PresteStåndet, i det ändamål 44. §.
Riksdagsordningen löreskrifver, meddelat BorgareStåndet
dess Beslut om Återremiss till Allmänna
Besvärs- och OeconomiceUtskottet af
Herr Prosten, Doctor Stenhammars Memorial,
rörande saknad eller fördröjd verkställighet af
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers vidtagne Bej
slut uti åtskillige Rikets inre hushållning rörande
ärender, BorgareStändet ansett någon
dets åtgärd i detta Mål icke kunna äga rum
förr än Utskottets Betänkande inkomme.
Af den 7 Marss innefattande:
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeconomicei
Utskottets Betänkanden, rörande:
1:0 En förbättrad Posternas Reglering.
2:0 Skattelösen af Förläningsz och Löning6$
hemmanen i Halland.
Den 17 Mar tily t. m. 259
3:0 KronoUppbördens öfverlemnande till Kyri
koRådet i hvarje Församling.
4:0 En jemnare fördelning af väghållningsskyldigheten
omkring Norbergs Grutvor.
5:o Yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af Tionden och AfradsSpannmålen.
6:0 Väckta frågor om Markegångs-sättningar.'
7:0 De uti Riket brukelige Vigtsorters Redu-1
dion till enhet.
Att vid förnyad föredragning af Allmänt
na Be ä s - och OeconornicoLtskattet* BeiärJ
kande , angående väckt fråga om upphörande
af frikallelsen för Ridderskapet och Adeln från
deltagande med Borgerskap t uti underhålla^
det af Kyrko-, Preste-, Scholae- och Rector*
BoställsByggnader m. m. Borgareståndet ansett
att vid det förhållande, Utakottets Betänkande
utvisar, ej något vore att vid detta Mål tilli
göra
Återremiss
af så väl StatsUtslottets Memorial,
angående beräkningar af SratsVerkets In-1
trader, sorn ock af Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkanden:
1:0 Om förbud emot införande af utländskt
spunnit Bomullsgarn; och
2:0 Angående en fri Tackjernshandnl.
Bifall till följande Betänkanden:
s6o Den 17 Martti, e. in.
Från Dug- somt Allmänna Besvärs- och Oeconotuice
Utsk otten :
1:0 'Angående afskaffande af Luderplatsar och
allmänna Skallgångar.
<2:0 Rörande Härjeådahlers undantagande från
Storskifte af Hemiriansmark.
3:0 Angående inskränkning i förbudet mot
nyttjande af Tröskslagor utaf Ek.
4:0 Oin Förslag till bestämmande af Jordäga*
res och Torpares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
5:0 Angående författande af ett Sammandrag
af Författningar, rörande Jordägarnes rättigheter
och skyldigheter.
6:0 Om lösens beräknande för SkatteHemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för Hemmansklyfningar,
samt från
Allmänna Besvärs- och OeconomicrUtskottet
serskildt, rörande väckt fråga om Boskapsafi*
velns uppmuntrande i Blekinge.
Att OeconomiceUtskottets Memorial, i anledning
af gjord Motion, angående en undersökning
om Stenkohl finnes på Öland, blifvit lagdt till
Handlingarne.
Af den 12 Mars, innehållande:
Att BorgarcStåndet vid föredragning af de
Den 17 Martil, e. m.
261
vid 1815 års Riksdag beredda förslag till
ändring i Rikets Grundlagar, bifallit de nya
Redactionerne af 4., 29., 37., 41. och 8r«
§§. Regerings - Formen ; men ogillat de föreslagne
ändringarne uti 28-, 38-, 53., 56., 6c.
och 96. samt den nya §. emellan 37. och 38.
hvarjemte Ståndet antagit de förändringar,
som blifvit föreslagne uti 38., 63. och 68. §§•
Riksdagsordningen, men bibehållit 14., 15*,
29., 46. och 56. '§§. oförändrade ; äfvensom
S åndet gillat de uti TryckfrihetsFörordningen
iöreslagne förändringar, så väl uti ingressen, som
i 1.. §. 5., 6., 7 , 8. och 9. Momenterne, 4.
7 Mom. samt 5. §. 1., 2., 3. och 4. Morn.
jemte 8. Mom. uppflyttning emellan 6. och 7.
Morn.; hvaremot Ståndet afslagit förändringen
uti 4. §. 8- Morn samt ansett ej mindre frågan
om den antagna Juryns bibehållande eller af-4
skaffande i öfverensstämmelse med Ståndets
förberörde beslut, komma att förfalla, än ock.
att ingen serskild åtgärd vore af nöden i anledning
af.hvad som sluteligen rörande Representations-frågan
blifvit af Utskottet anmält,
Remiss till StatsUtskottet af Herr Ombergs
Memorial , om bestämmande af en ärlig underhålls-summaåt
Hennes Maj:t Drottningen, i
händelse Hennes Kongl. Maj:t skulle innan nästkommande
Riksdag uti Enkestånd försättas; 6amt
Till Lagutskottet af Kongl. Maj;ts Proposition
angående en ny ConcoursLag samt förändring
af 1. §. 8. Cap. GiftermålsBalken och 7* Cap.
RättegångsBalkeo.
»62
Den 17 Marti?, e. m.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns beslut
om tiyckning af Stats- och HancoUtskottens
Betänkande, angående Malmö, Götha CanalBolags
samt Götheborgs DiscontVerks utredning.
Återremiss af ConstitutionsUt skottets Memorial,
i anledning af gjord Anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i ComniandoMål för Arméen.
Anmodan till ExpeditionsUtskottet, att så väl
nied ali skyndsamhet '-å<a i Bihanget till RiksStåndens
1’rotocoll till trycket befordra Kongl.
Ma j:ts Proposition, om en ny CjncoursLag samt
förändring af 1. §. S. Cap. GifiermålsBalken
och 7. Cap. RättegångsBalken, som ock att gå
i Författning, att den öfverläggning, hvilken i
LsgCommitéen föregått Förslaget till ifrågavarande
Lagproject, måtte i sammanhang härmed
ifrån trycket utgifvas.
Af den i4 Mars, innehållande:
Att, vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
Memorial, angående tvänne Redactioncfel
uti Förslaget till ändring af 38. och 46. §§. i
Riksdagsordningen, BorgareStåndet ansett, att
dä Ståndet redan fattat sitt beslut, rörande ofvannämde
tvänne §§. , kunde ingen vid tre åtgärd
uti Målets då varande skick äga rum.
Att StatsUtskottets Utlåtande, rörande den för
nu varande Hans Maj t Konungen och dess Efterträdare
på Svenska Tmonen, bestämda årliga
ersättnings, summa, blifvit /med uttryck af
Den 17 Martil, t. m,
»63
BorgareStåndets djupa undersåtliga vördnad och
tillgifvenhet lagdt till Handlingarne.
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkande,
angående inskränkning uti Domares och
Executorers rättighet att meddela Gäldenär
rer anstånd med betalningen af lagsökte for<*
dringar.
Att sedan Ståndet lemnat sitt bifall till Stats3
Utskottets Betänkanden, angående:
1:0 Föreslagen, rättighet till Skattelösen af
LotsHemman.
2:0 Bidrag af’allmänna Medel till fullbordan^
de af Hamnbyggnaden i Malmö» och
3:0 Segelleden genom BaggensSundet och Södra
Stäket j någon annan åtgärd icke ansetts
vara af nöden i afseende å Utskottets, röran-j
de förenämnde ämne, inkomne ytterligare Ut4
låtanden, än att desamma skulle läggas till
Handlingarne.
Att BorgareStåndet låtit bero vid StatsUt-s
skottets uti serskilda Memorialer lemnade svar
å de innom bemälde Stånd gjorda Anmärkning
gar vid Utskottets Betänkande uti frågorna 9
rörande:
i:o Förhöjning uti PostSkjutslegan.
2:0 Förbättring uti länsmännens Löne i vilkor,
samt
264
Den 17 Martil j e. tu.
3:0 Ersättning till Städerne för deras andel ut:
Accis- och BakugnsPenningarne.
Att Herr C.J Örnbergs Anförande, angående
Rosersbergs Kungsgårds upplåtande till Hans
Maj t Konungens Disposition , i händelse af
Hennes M»j:t EnkeDrottningens dödeliga afgång
före nästa Riksdag, blifvit till StutsUt'«■
skottet remitieradt.
Bifall till följande från Utskotten inkomna Beiänkanden,
Hemligen :
Från Stats Utskottet:
i'o I anledning af Kongl. Majps Nådiga Proposition,
om Medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och bevakning.
2:0 Angående nödiga Medel till Drottningholms
Broars iståndsättande.
Om Anslag på IndragningsStaten af 1*500 R:dr
B;o årisgen till BergsRädet Friherie Hermelin.
Fran Stats- och Banco Utskotten :
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats- Banco
- och Rik-gäldsVerken anslagne Arfvoden,
Från Banco Utskottet:
1:0 Uti frågan huruvida de FideiCommisser,
hvilka* enligt serskild Nådig tillåtelse* få med
Den 17 Martil, e. m. 265
Inteckning graveras, må kunna af Riksens
Ständers Banque såsom Fant antagas.
2:0 Angående Lane rättigheten i Banquen för
de uti phi.ipstad belägne Fastigheter.
Från Lag • samt Allmänna Besvärs • och
Oeconomice Utskotten :
Angående föreslagen ändring i 24. Cap. 5. §.
ByggningaBalken, rörande Brandstod.
Från Lagutskottet:
1:0 Angående väckt fråga om förändring uti
straffet för Hållkarl, som fordrar Drickspenningar
eller Resande med otidighet bemöter.
2:0 I anledning af yrkadt uppbäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816,
angående sättet för en Menighets hörande i
enskilta ärenden.
3:0 Om förtydligande af Lagens stadgande uti
17. Cap. GiftermålsBalken, angående fördeL
4:0 Om förnyadt stadgande, att en sjettedel af
Ström alltid bör hållas öppen.
5:0 Angående Böters erläggande i Brottmål efter
förmögenhet.
Från Hedervärda BondeStåndet:
Af den 7 Mars, angående:
Återremiss af Allmänna Besvärs - pc/j Oecoi
Den 17 Martu , e. m.
nomiceUtskottets Betänkande, rörande så väl
yrkad skyldighet för Ridderskapet och Adeln,
att för deras Hus och Tomter i Siäderne, deltaga
uti Kyrko , Preste-, Scholae- och Rectors
Bostadsbyggnader, sorn ock att de Onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städernes
Borgerskap, måtte utsträckas till alla Fastighetsägare
i Städerne.
Att BondeStånd^t, i anledning af LagUtskotc
tets förnyade Utlåtande i frågan om förändring
i straffet för Hållkarl, ansett vid Ut4
skottets första , af Ståndet antagna Betänkande,
böra bero
Återremiss
af Allmänna Besvärs - och OeconomiceUtskottets
Betänkande, rörande en för-i
bättrad Posternas reglering.
Angående bifall till Lag- samt Allmänna
Besvärs - och OeconomiceUtskottets Utlåtande
om allmänna Vägarnes underhållande vintertiden.
Återremiss af Stats Utskottets Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majits Nådiga Proposition ,
angående användande af de innom Södermanlands
Län befintelige Jagbackar.
Af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco3
nomiceUtskottets Betänkanden:
i:o Om författandet af en systematisk Samling
af Författningarne om Jordägares rättigheter
«th skyldigheter 3 och
Den 17 Martil, g. m.
267
2 O Angående föresi gen ändring' i 24. Cap.
5 §. ByggningaBaiken.
Bifall till följande Lag - samt Allnänna
Besvärs- och OeconomiceUtskottens Utlåtanden,
angående:
1:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskeslagor utaf Ek.
2:0 Härjeådalens undantagande från tillämpning
af Författningarne om Storskifte.
3:0 Afskaffande af Luderplatsar och allmänna
Skallgångar.
4:0 Lösens beräknande för SkatteHemmansArfvingar
emellan samt gräns för HetnmansKlyfningar}
och
5:0 Förslag till bestämmande af Jordägares och
Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Att BondeStåndet, j anledning af åtskillige af
Riksdagsmannen J. M. Wessing m. fl. gjorde
Anmärkningar, till Lag samt Allmänna Besvärs
- och Oeconomice Utskotten återremitterat
nämnde Utskotts afgifna Utlåtande, angående
skyldigheten för privilegierad Jord att deltaga
i Tingshus- och Prestegårdsbyggnad m. msamt,
jemte communication med de öfrige Riks-;
Stånden af Wessings AnmärkningsMernorial,
tillika beslutit att Utskotten skulle erhålla del
af ett, utaf Wessing vid sRthdne Riksdag till
CoastitutionsUtskottet afgifvit Memorial.
268
Den 17 Martil, e, m.
Af deri 12 Mars, angående :
Återremiss af LagUtskotteis Betänkande , rörande
väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 26 November *816, angående
sättet för Menighets hörande i enskika ärender.
Remiss till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Nå2
diga Proposition, om en ny ConcoursLag samt
förändring af 1. §• 8- Cap. GiftermålsBalken
och 7. Cap. RättegångsBaiken.
Bifall till följande från Lagutskottet inkomna
Utlåtanden, angående:
1:0 Väckt fråga om förtydligande af Lagens
stadgande uti 17. Cap. GitiermålsBaiken»
2:0 Yrkadt bibehållande af Författningen att en
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen.
3:0 Gjordt Förslag att Böter i Brottmål må ut.
gå efter förmögenhet.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns be«
slut, att Stats- och BancoUtskottens Betänkande,
rörande Malmö, Götha CanalBolags samt
Götheborgs DiscontVerks utredning , med åtföljande
Bil agor skulle till trycket befordras ,
samt bland RiksStåndens Ledamöter utdelas
innan pröfning deraf företages.
Att BondeStåndet, som genom StatsUtskottets
Memorial af den 4 Mars, inhämtat, att
Den 17 Martili e. m.
269
Kongl. Maj.t återtagit Dess Högstsalig Herr
Faders till Utskottet aflåtna Nådiga Proposition,
rörande den årliga Ersättnings - Summa,
som blifvit Kongl. Majk och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen3 samt i detta
förnyade prot af Kongl. Majks Nådiga välvilja
och ömh t funnit nya anledningar till undersåtlig
vördnad och tacksamhet, beslutit att jfrågavarande
Memorial skulle läggas till Hand*
lingarne: —
Att BondeStåndet låtit bero vid följande från
StatsUtskottet uti nedanndmnde, genom trenne
Stånds pluralitet, redan afgjorde mål, inkomne
ytterligare Utlåtanden, i anledning af ett
Stånds Återremiss af Utskottets först afgifne
Betänkanden >
få
1:0 Om förhöjning i Postskjutslegan.
2:0 Angående Segelleden genom BaggensSuo-i
det och Södra Stäket.
3:0 Om bidrag af allmänna Medel till fullbordande
af Hamnbyggnaden i Malmö.
4-0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman.
5:0 Om förbättring i Länsmännens lönings*
villkor i och
6:0 Angående ersättning till Städerne för de4
ras andel i Accis och BakugnsPenningarne.
2?0
Den 17 Martil, e. mF
Att BondeStå^det, vid p öfning af de ifrån si.
sta Riksdag b vilande Försl g lill ändringar i
Grundlagarne, 'unnit för godt bifalla de föreslagne
förändrngarne af 4. §. 2. Moni. 29. §.
tillägget lill 41 §.56 §. 1. Mom. samt 8». §.
Reg.-ringsFormen. 38,63 och 68. Riksdagsordningen,
samt I. §. 5, 6, 7. Oell 8. Mom samt
det nya Moment i samma $ 3, §. 9. Morn. 4.
§. 7 Mom. 5- §• 1.3 och 4. Mom. TryckfrihetsLagen,
jemte uppflyttning af 8 Mom. i
sistnämnde § emedan ö och 7. Morn- samt
ansett ett det af Utskottet' uti serskildt Memorial
anmälde Redactions- fel i 38 §. Riksdags.
Ordningen samt vid denna $. föreslagne senare
ahernatif borde förfalla; Hvaremot Ståndet
ogillat de föreslagne ändringar i 28-, 38. och
60. SS. RegeringsFormen, 14., 15 och 56. §§.
samt tillägget af en ny $. emellan den 3^ och
38. §§. Riksdagsordningen; äfvensom ändring
garne uti Ingressen och 5. § 2. Morn. TryckfrihetsLagen,
samt uppskjutit afgörandet rörande
37, 53 och 96- §§■ RegeringsFormen. 29. och
46. §$. Riksdagsordningen samt 4. §. 8. Morn.
TryckfrihetsLagen. Och har Ståndet, hvad
nngeck så väl frågan om den antagne Jury i
TryckfrihelsMål, som förslag till en förbättrad
Representation, ansett något Utlåtande för närvarande
ej vara att meddela.
w den i4 Mars, innehållande:
Att BondeStåndet, efter erhållen underrättelse,
att Ridderskapet och Adeln bifallit den af
ConstituiionsLiskottet föreslagne ändring i 37,
Den 17 Martil, e. m.
271
§. RegeringsFormen, funnit skäligt, att jemväl
för sin del godkänna samma Förslag, men i
afseende åter å de öfrige h vi lande frågor, om
förändrad Redaction af 53. och 96. §§. RegeringsFormen,
lika med PresteStändet de före.
slagne ändringarne ogillat.
Bifall till följande från nedannämnde Utskott
inkomne Betänkanden:
Fran Lagutskottet:
Om verkställighet af Utmätningar i private Mål.
Frän StatsUtskottet:
1:0 Angående nödige medel till Drottning:
holms Broars iståndsättande.
2:0 Angående redovisning för StatsVerkets för:
skott till tryckningen af RiksStåndens Protocoll
jemte Bihanget dertill vid 1815 års UrtiT
ma Riksdag.
3:0 Rörande årligt anslag af 1000 R:dr Banco*
åt BergsRådet Friherre Hermelin.
Från BancoUtskottet:
1:0 I frågan om Fidei-Commisser, hvilka enligt
serskild nådig tillåtelse få med Inteckning
gravem, kunna af Banquen belänas.
a:o Angående Lånerättighet i Banquen, föröde
i Philipstad belägne Fastigheter:
271
Den 17 Martil, e. m:
Frän Stats- och BancoUtsJcotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats» Banco
och RiksgäldsVerken anslagne arfvoden : —
Att BondeSfåndet beslutit att ConstitutionsUt» t
skottets Memorial , i anledning afen från Ridderskapet
och Adeln remitterad Anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Commmdomål
för Arméen, skulle komma att lemnäs utan
vidare åtgärd.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Hand?
lingarne.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet oeh Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 17 Martii iSig.
S. D. Remitterades till Stats och BancoUtskotten:
Yttranden af Herrar Heykensköld,
Detlof j von Heynne, Georg, och Roos, Carl
Adam, angående Götha Canal. Ut supra.
S. D. Sedan alla från sistledne Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagarne
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde,
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt
Den 17 Martii, e. m. 273
godt anmoda ConstitutionsUtskottet, att inkomma
med uppgift å de Förslag , som af samtelige
RiksStånden blifvit godkända, hvilka,
elter verkställd justering, sedermera boide öfverlemnas
till Exprditionsötskottet, för att, i
afseende å Kongl. Majus Nådiga Sanction derå,
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj.t; hvarom de öfrige Respective RiksStåni
den skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Stats»;
och BancoUtskottens den 3. dennes afgifna ,
samt den 7. i samma Månad förmiddagen på
bordet lagda Betänkande, i anledning af den
del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den
10 December 1817. om allmänna PenningeRö.
reisen och Myntvärdets upprätthållande , som
angår Malmö. Götha CanalBoiags samt Götheborgs
Discont Verks utredning, blef samma Ber
tänkande, på grund af åtskilliga dervid gjorda
Anmärkningar, till Stats- och BancoUtskotten
återremitteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ätskilj?
des klockan half till 10 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. L,agerheinu
Ridd* », Ad* Prof, IV. B. II. Afd. 35, 36.
274
Den 19 Martil.
Thorsclagen den 19 Martii.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 3. den»
nes eftermiddagen.
Herr Adlerbeth, Jacob, anförde skrifteligen:
Sedan jag i Ridderskapets och Adelns Plenum
den 2 Mars förgäfves yrkat Proposition på andra
Alternativet af StatsUtskottets utlåtande, om
medel för granskning och öfversättning af Isländska
Handskrifter, förbehåller jag mig några
ögonblick för att besvara de vid mitt Förslag
gjorde Anmärkningar.
Jag vågar göra mig försäkrad, att hvar och
en, som ansett mödan värdt att af ämnet taga
en närmare kännedom, skall instämma i mitt
tänkesätt. Att Konung Carl XI' varén Beskyddare
af den Nordiska fornforskningen, har jag
redan bevisat: Att under Konung Gustaf lil
denna Vettenskap skulle tillvinna sig mindre
uppmärksamhet, säger sig sjelf. Under en tid,
då man af främlingar lånade bildning och vit.
terhet , kunde man icke vara hågad, att undersöka
källorna till en sann kunskap om
Nordens ursprungliga egenheter.
Hvad här blifvit yttradt om en Man, som
mot 4co R:drs årlig aflöning är ålagd att sysselsätta
sig med våra Isländska Handskrifters
granskning, fordrar någon utveckling. Om med
denne Man förslås AcademiaeAdjuncten, Magister
F. G. Liljegren, den ende, åt hvilken, mig
Den i 9 Martn.
2 75
veterligen, ett sådant förtroende blifvit lern-'
nadt, måste jag upplysa, att enligt Kongl.
Maj:ts Bref till CanceiliStyreben af 26. Febr',
arii 1817, hans årliga aflöning under den tid
af 3 år, hvartill hans befattning är inskränkt ,
utgör icke 400, utan endast 166 R:ir 32 Sk.
Med så knappa löneviikor lärer han få uppgifva
alla förslag att besöka Island, bäst bela en
att få qvarstanna innom Fäderneslandet, der
han genom enskild undervisning kan finna
sin utkomst, ehuru med uppoffring af den tid,
som han odeladt borde egna ät sin antiqvariska
verksamhet. Just för denne man, hvars
arbetsamhet och nit för saktn äro omisskännelige,
vore tillfället att under sina forskningar
vägledas af en lärd Isländare, högst dyrbart.
Det skulle bespara honom mödan att £
Köpenhamn till Danska och Isländska Lärdes
pröfning öfverlemna sina öfversättnings-forsök,
för att vara säker om deras rigtighet.
Att det Folk, som ari besittning af Liand,
skall derföre äga ett afgjordt företräde i Isländska
Litteraturen, Jean sä mycket mindre medgifvas,
som denna Ö nu mera saknar nästan hela
sitt förråd af Nordiska Fornskrifter, hvilka tid
efter annan blifvit öfverförde till Sverige och
Dannemark.
Jag skulle afstå från vidare försvar af
mitt förslag, om detta förslag endast varit etc
uttryck af mitt enskilta tycke; men sådant äc
icke förhållandet. Flere Vetenskapsidkare,
hvilkas oväldiga och grundliga sak-kännedom
Ä7<5
Den 19 Martti.
hittills af ingen blifvit bestridd , dela min öfvertygelse.
Att saken icke är ovärdig allmän
uppmärksamhet, synes äfven bevisas deraf, att
den innom intet Riksstånd saknat förespråkare
och att så väl Högloft Ridderskapets och Adelns
egna Ledamöter innom det Utskott, till
hvars pröfning målet hör, som Högvördiga PreateStåndet
och Vällofl. BorgareS åndet, då detta
Mål blef i deras Pieni.sammankomster föredraget,
gifvit ett kraftigt understöd åt min tillstyrkan
att ifrågavarande företag måtte utan
uppskof till verkställighet befordras.
Då jag, efter denna förklaring, öfverlemnar
våra Nordiska Handskrilter till lortfarande
hvila, förnyar jag min upprigtiga önskan, att
denna hvila icke måtte blifva långvarig.
Herr Heykensköld, Detlof Ludvig: Statsutskottet
har framställt tvänne Alternativer:
det ena, att derest ifrågavarande ölversättning
ej utan Statsverkets betungande kan företagas ,
dermed må böra till en lägligare tid uppskjutas;
samt det andia, att Riksens Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder särskildt ä
detta ämne fästa uppmärksamhet, och om några
medel skulle finnas, då i Nåder understödja
detta nyttiga företag. Om Proposition
hade blifvit framställd till bifall af sednare
Alternativet, hzde jag för min del röstat Ja j
men nu åter, då förra Alternativet blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, anhåller jag
ttt mot detta beslut få till Protocollet reser*
Den 19 Martti.
277
vera mig. Jag delar ej den tanken, att den
närvarande Generationen bör arbeta endast för
det närvarande. Jag tror icke, att vi åt glömskan
böra öfverlemna de Skrifter, som upp*
lysa oss om den Nordiska Fornåldern, med
dess Hjeltar och der.iS bedrifter ; tvertom an-:
ser jag vår Forntids Historia som det 6könaste
arf våra Förfäd.-r oss lemnat. När vi läsa i
Häfderna, huru mången gång Sverige stod på
bianten af sitt fall, men upprätthölls af kraftfulle
Män, upptändes ej då äfven hos oss begiret
att efter‘ölja dem? Aldrig underkufva;
d.s ett Folk, aldrig böjde det sitt hufvud under
oket, så länge det heligt bevarade sin
Forntids minnen, och Sverige skall evigt för-,
blifva Frihetens hemvist, sa länge vi ihågkomma
hvad vi fordom varit och vår urål-,
driga sjelfständighet.
Det var under den store Gustaf Adolph»
under Carlarnes tidehvarf, som Svenska Krigarens
tapperhet uppnådde sin största höjd»
som vi ej blott försvarade egen jord; på andra
sidan om Hafvet rann äfven värt blod för
mänsklighetens heligaste rättigheter, för Samvets-
och Religions friheten. På samma tid
använde äfven utmärkte Män sm tid och sin
möda till forskning i Forntidens Häfder. Nationen
erhöll derigenom känsla af sin kraft,
och den utbröt i djerfva handlingar. Matte
afven vi ihågkomma Forntidens exempel; mätte
vi, såsom Nordens fordna Inbyggare, upp-j
eldas af åtrå till ett odödligt namn, och efter-!
sträfva att lefva i en tacksam Efterverlds håg*.
378
Den 19 Martit.
komst, och bland oss skall aldrig saknas Män,
som i farans stund med glädje uppoffra lifvet
och alla jordiaka fördelar för Fosterlandet.
Harr Lagerhjelm, Pehr: Emedan jag icke
hade den äran att vara närvarande då Hög«
loflige Ridderskapet och Adeln tog sitt bislut,
angående de Alternativer, som Höglofl. Statsutskottet,
såsom svar på Herr Adlerbeths Motion
om Anslag åt en lard Isländare för öfversättning
af de i Sverige befintlige Handskrifter,
på Isländska språket, hade föreslagit; så får jag
härigenom reservera min tanka, hvarvid jag
b-klagar att sådana Ledamöter af Högloflige
R'dderskapet och Ad ln, som göra anspråk,
företrädesvis, på litterair bildning, icke understödja
en Motion, som L*»terafuren i tacksamt
minne skall upptaga, och derigenom lärer vara
sk i Ijd ifrån mängden af Motioner, som syssel
ätta Rik ts Högloflige Ständer och endast
anga enskildt» eller vissa Corporationersfördelar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I Plenum d.
2 dennes, vid det tillfälle, då StatsUtskottets
Betänkande, i afseende på Herr Adlerbeths
IMoiion, förevär till afgörande, försummade
jag att till Protocollet begära min Reservation
emot det Beslut, som då togs, öfverraskad af
den händelsen att en Man, som sjelf utmärkt
sig för Historiens Studium och ni älskat för
vårt Fäderneslands kännedom, kunde yrka bi-t
fall till förslaget, att åt fullkomlig glömska
öfverlemna denna Motion. ]ag anhåller nu,
att 1 dagens Protocoll lå antecknadt för min
Den 19 Martil
279
räkning, att jag tror Herr Adlerbeths Motion
hafva förtjent ett bättre öde. ]ag skulle an-J
se som en mindre önskelig händelse, om, då
denna Riksdag för framtiden tillkännagifver,
att af de tre Stånd i vår NationalRepresentation,
hos hvilka egenteligen nit för Vetenp
skaperna kunnat vara att påräkna, Ridderskap
pet och Adeln ensamme icke lemnat någon
uppmärksamhet åt förslaget, att framdraga
Förfädrens minne ur glömskan , det då icke
tillika blifver sagdt, att några eller någon sig
emot ett sådant beslut reserverat.
Herr Grefven och Landt Mar sJcalkeji till»
kännagaf, att Ordföranden bland Herrar Bänkman,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anmält
, att ehuru Herrar Bänkmän flere gånger
varit enligt anslag sammankallade för atC
utvälja en Elector , de likväl icke varit fulltaliga,
i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Bänkmän
att en timma före nästa Plenum på vanligt
ställe mangrant sammanträda , på det ifrågavarande
Val må kunna verkställas.
Föredrogs och remitterades till Stats - och '
BancoUtskotten , Grefve von Plåtens, Baltzar
Bogislaus, den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagda Memorial , angående nödiga förp
skott till Götha CanalArbetets fortsättande under
instundande Sommar, hvarjemte Grefve
Den xy Martti.
von Platen erhöll Ridderskap^ och Adtlns
tillåtelse att sitt Memorial med de öfrige RiksStånden
communicera.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från BancoUtskottet ankomne, samt den 14
och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagds Betänkanden
1:0 Af den 4 dennes, i frågan huruvida
de FideiCommisser, hvilka enligt särskild nådig
tillåtelse fått med Inteckning graveras, må
kunna af Riksens Ständers^Banque såsom Pant
antagas, j
2:0 Af samma dag, angående lånerättigheten
i Banquen för de uti Philipstad belägne
Fastigheter.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af
vackt fråga om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer öfver Stats Bancooch
RiksgäldsVerkenj tryckning af samtlige
Revisions-berättelsernej publicitet af Banco*
Verkets granskning i hela dess vidd, och upphörande
med hittills vanliga förseglade Berättelsers
afgifvatade.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomna,
samt den 14. och eftermiddagen den 17. dennes
på bordet lagda Betänkanden:
Den 19 Martn.
1:0 Af den 4. dennes, angående väckt
fråga om förhöjning uti de för Riksens Ständers
Revisorer af Stats- Banco- och Riksgälds-'
Verken anslagna arfvoden.
2:0 Af den 10. dennes, angående Jusfering
inför båda Utskotten gemensamt af de
föreskrifter, som skola gälla lör Riksens Stan;
ders båda PenningeVerk.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskotcet inkomna samt den 14. och
eftermiddagen den 17. dennes på bordet lagda
Utlåtanden :
1:0 Af den 4» dennes, angående nödiga
Medel till Drottningholms Broars iståndsättande.
2:0 Af samma dag, angående ny Stats re?
glerande för Giipsholms Slotts- och Djur3
gårdsBetjening.
3:0 Af den 5. dennes, i anledning af
Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Motion , om
förändring i Roteringen vid Westerbottens Regemente.
4:0 Af samma dag, öfver Riksdagsmani
nen Jon Jönssons Memorial , angående KronoTiondeSpannmålens
utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
5:0 Af samma dag, i anledning af Herr
Landshöfdingen, Friherre B. W: Focks Motion,
282 Den 19 Martil.
angående en till Upsala Barnhus donerad Kronofordran.
6:0 Af samma dag , angående Riksdags;
mannen Johon Olsson Longbergs Memorial ,
att få betala Osmundsjernet elter Kronovärdi ,
utan någon förvandling efter Markegång,
é
7:0 Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial, an;
gående Ädelforss Guldverk.
Föredrogos å nyo StatsUtskottets, den 4:
dennes afgifna , samt den 14. i samma månad
på bordet lagda fem serskilda Memorial, innefattande
svar på Återremisser af Utskottets,
den 23. och 31, sisth Januarii meddelte Utlåtanden
:
ro Angående förhöjning uti Postskjutsnings-legan.
2:0 Om bidrag af allmänna Medel till
fullbordande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet till
Skattelösen af LotsHemman.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Löningsvilkor.
5:0 Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis - och BakugnsPennin^
garne*
Den 19 Martil,
283
Men som Ridderskapet och Adeln den $.
och 17. sisilrdue Februarii redan bifallit StåtsUtskottets
sistnämnde Utlåtanden , fann Ridderskapet
och Adeln, att Utskottets nu ifrågavarande
Mi moria.er endast borde läggas till
Handiingarne.
Föredrogos å nyo StatsUtskottets den 4. och
5. det.nes afgifna samt den 14- och eftermiddagen
den 17. i samma månad på bordvt lagda
tvänne Memorial, innelattande svar på Å;
terremissetf af Utskottets, den 12. siätledne Januarii
och 4. nästledne Fébruarii meddelte
Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Bag;
gensSundet och Södra Stäket j samt
2:0 I anlednmg af Kongl. Moj.ts Befallningshafvandes
1 Ncrrboftens Län , underdåniga
Skrifvelse den 29 November 1817 , rörande
anstånd med indrifvandet af den åter-'
stående delen af Westerbottniska Lånet , som
skall erläggas af Invånarne i Norrbottens Län;
och som de öfrige Respective RiksStånden redan
bifallit Utskottets sistnämnde Utlåtande,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att
äfven för sin del vid berörde tvänne Utlåtanden
nu mera låta beto.
Vid förnyad Föredragning af Statsutskott
tets den 5. dennes aflåtne samt den 17. i sam-:
284
Den 19 Martil.
ma Månad eftermiddagen, på bordet lagde svar,
i anledning af de hos Hedervärda Bondeståndet
gjorda anmärkningar vid StatsUtskoitets
den 17. sistledne Januarii meddelte Utlåtande,
öfver RiksdagsFuilmägtigens C. F. Bergs Memorial,
innehållande Förslag om allmänna Rrandförsäkringslnräuningens
ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fullmäktige i Banquen
och RiksgäldsContoiret, fann Ridderskapet och
Adeln , att enär Utskottets sistnämnde Ut låtande
redan blifvit den 27. sistledne Januari!
af Ridderskapet och Adeln bifallit, U skot.
tets ifrågavarande svar nu endast borde läggas
till Handlingarne.
Anmältes och emottogostvänne Kongl. Maj:ts
Öfverste Kammarjunkare , Herr Friherre Eric
Reinhold Adelsvärd samt Herr Grefve Carl
Gyldenstolpe, hvilka å Kongl. Majrts höga vägnar
kallade 53 al Ridderskapet och Adeln,
stt under Herr Grefvens och LandtMarskalkens
anförande klockan 3 i morgon eftermiddag infinna
sig på Kongl. Slottet för att vara Kongl.
Maj:t följaktige uti Processionen, vid tillfälle af
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIJLs Be*
gräfning, med tillkännagifvande derjemte, att
för de öfrige Ridderskapets och Adelns Herfar
Ledamöter, hvilka icke komma att i Pro«i
cessionen deltaga, vore serskildte rum utsedde
uti Riddarholmskyrkan.
Herr^Grefven och LandtMarskalken an*
modade Herrar Öfverste Kammarjunkare, att
Den 19 Martii.
285
till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad , jemte försäkran
om efterkommande af Kongl. Maj.ts Nådiga
Befallning.
Sedan Herrar Örverste Kammarjunkare på
vanligt vis blifvit utbeledsagade , uppropades
de jo Herrar Ledamöter al Ridderskapet och
Adeln, hvilka skulle i morgon uti Processionen
deltaga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att de Herrar Ledamöter, hvilka skulle
gå i Processionen, måtte något före klockan 3
samlas uti de dertill utsedde rum å Kongl.
Slottet, samt att de öfrige Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka ämnade bevista
Ceremonien i Riddarhohnskyrkan, måtte
vid nyssnämnde tid samlas i det så kallade Seereta
Utskottets rum å Riddarhuset, för att, anförde
af den äldste närvarande af Ridderskapet
och Adeln, derifrån till Riddarhohnskyrkan afgå.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition fann RidJ
derskapet och Adeln för godt anmoda Riddar*
husUtskottet, att genom en af RiddarhusCan*
cellisterne, jemte vederbörande Vaktmästare,
låta besörja Ordningen för morgondagen , då
Rummen å Riddarhuset , enligt Ridderskapet»
och Adelns beslut, komma till begagnande
286
Den i g Martil.
af Ridderskapets och
mer att upplåtas.
Föredrogs å nyo StatsUtskotfefs den 4
dennes afgifne samt dtn t'i i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, angående
redovisning för StatsVerkets förskott
till tryckningen af Riksståndens frotocoll,
jemte Bihanget dertill vid * S J 5 års Urtima
Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustof Abraham: ]ag
bör ej neka att det för ef» 1 lit mig nog olörmodadt
att blitva ställd sorn redovisande inför
Riksens Ständer i afseende på en sak, som i
en helt annan väg kan och bör utredas.
StatsUtskottet har haft anledning att undersöka
detta ämne, genom den Motion, som
i PresteStåndet blifvit väckt och till Utskottet
remitterad; en Motion, som, om den än skulle
bevittna den värda Ledamots nit, som hen.
ne gjort, likväl lika mycket bevittnar, hururinJ
ga kännedom han haft af saken. Hvad sorn
egenteligen förmår mig att nu vid detta Betänkande
göra anmärkning, är den form, hvari
den till Ständer är framställd, den nemi. att
det föreslås, att Riksens Ständer skulle besluta,
att om, vid anställande undersökning, någon
brist skulle finnas i vederbörligt antal exemplar
af Bihanget till sistl. Riksdag, den , som
deraf besörjt tryckningen, skulle åligg? att delas
värde återbära. Riksens Ständer kunna ej
Dtn 19 Martil.
. *87
utöfva en sådan Domaremagt. Den allmänna
Lagen har sörjt -för de åtgärder', som i dylika
fall kunna vidtagas, och i den del redogörelsen
här drabbar mig, har jag intet skäl att
undandraga mig eller frukta för dess föreskrifter.
StatsUtskottet har likväl, i en meddelad
uppgift pa räkenskaper och befintlige exemplar
al Bihanget, framställt det resultat, att någon
brist skulle finnas. Då denna allmän gjorda
åtgärd kunde föranleda till en allmän mening,
att så verk< ligen förhölle sig, tror jag mig
äfven berättigad, att lika allmänt anmäla hvad
jag vid denna uppgift har att anmärka. Den
stödjer sig på en inventering, gjord ett helt år
elter sedan exemplaren aflemnades, af en Bokbindare,
utan någon controll hvarken af redovisande
eller redofordrande. För öfrigt saknas
i uppgiften afdrag för de exemplar, sorn
till HofCancelleren och publique Verk alltid aflemnas,
och hvad som är betydligare, för de
exemplar, som ännu äro oredovisade och fin,
nas i Boklådorna. I allmänhet räkna alla förläggare
på en vanlig upplaga 30 å 40 exemd
plars defecter. Mig iförefaller det undransvärdt,
att icke ens detta ringa antal defecter här
uppstår.
Att så få exemplar nu kunna erhållas
completta, härrörer deraf, att af första Delen
endast 500 exemplar aftrycktes. Händelsen är
den att tryckningen mäste begynnas innan Rik-’
sens Ständer hade beslutit, huru många exem.
288
Den xg Martil.
plar skulle uppläggas. När jag då på eget
bevåg skulle bestämma Upplagans storlek, kunde
jag ej göra den större , än svarande emot
den afsättning jag förmodade. När den sedan
genom Riksens Siänders Beslut fastställdes tili
xooo, måste jag rätta mig derefter. Erfarenheten
har visat, att 500 Exemplar varit tillräckligt.
Jag har åtminstone sparat Staten kostnaden
för 500 till och förmodar att det ej kan
läggas mig till last.
Rörande Ridderskapefs och Adelns Protocoll
har jag i RiddarhusCancelliet erhållit den
underrättelse, att betydliga packor deraf förvaras
på Riddarhusets vind, och att dessa blifvit
ditlagde, i anledning af en anmodan ifrån
StatsContoiret, dit exemplaren förut blifvit aflemnade.
Detta torde upplysa , att i afseende
på dessa Protocoll ingen brist heller lärer vara
att befara.
I anledning af dessa anmärkningar anhåller
jag att Högloft. StatsUtskottets Betänkande
måtte blifva återremitteradt.
Herr Grefven och LandtBIarsialken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Silfverstolpe vid StatsUtskottets Utlåtande
gjorde Anmärkningar hindra detsammas
antagande, samt på sådan grund behagade Utlåtandet,
jemte Anmärkningarne , till Utskottet
återremitterajj hvilket bifölls.
Föredrogs
Deli 19 Martin
Föredrogs å nyo StatsUfskottets, den 4 dennes
afgifne, samt den 14. i samma månad på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om medels anslående
till kostnaderne vid en förbättrad Fångforsliag
och bevakning.
Grefve Mörner ^ Cart Slellan, äfihnll att
detta Utlåtande måtte intill nästa Plenum- få
ytterligare hvila på bordet, hvilket, då Hers
Ledamöter häruti hördes instämma, af Ridder-*
skåpet och Adelfi bifölls*
Företogs till pröfning BaneoUfskottets dell
lo dennes afgifne, samt den 17 i samma Må$
nåd eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående förändring uti de innom Banco*
Verket gällande Befordringsgrunder, enligt hvil.,
ka tredjedelen af Barquens Commissarier vid yppande
ledigheter tillsattes endast af Frälsemän*
Friherre Staet von Holstein, Corfitz huch
fig: Detta Betänkande af BancoUtskottet bestri-1
der jag dels af det skäl, att ärendet icke är
allmänt, dds emedan det är en inskränkning
i Ridderskapers och Adelns rätt, som grundar
sig på en frivillig och laga kraft ägande öfverenskommelse
emellan de trtf Stånden,. Avr
deln, Preste- samt BorgareStånden*
Det kan ej vara okändt,’ ätt då i aldre
tider, till Banquens Credits upprätthållande/
Ridd. 0. Ad, Prof, IV. B. II, Afd, 37, 3$,
29®
Den 19 Martti.
ett tillskott af Penningar gjordes af dessa tre
Stånd, hvilka derjemte garanterade Banquen,
vagrade BondeStåndst deltaga häri 3 dess egna
ord voro: att de med Banco icke ville hafva
någon befattning- Dessa tre Stånd hafva derefter
gemensamt stadgat grunderna för Banquens
Styrelse och ibland annat fastställt lika
antal af Fullmägtige samt BancoCommissarier
af hvarje Stånd j ingenting var väl också naturligare,
än att, då deras biträde och förbindelse
var enahanda, deras rättigheter borde
vara i samma förhållande.
Det var först vid r8®o års Riksdag, som
BondeStåndet fick del i Banco-Styrelsen , i
grund af de tre Ståndens frivilliga medgifvande
, som , för att lemna ett bevis åt BondeStåndet
af sin beredvillighet, icke gjorde afseende
på deras förra undandrag inde, då fråga
var om förbindelsers åtagande ; dock skedde
detta med det af BondeStåndet sjelf erbudna
vilkor , att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för Sty:
reisen ; det var således icke att vänta , det
just denna fråga, som inskränker rättigheter,
skulle komma från det Hedervärda BondeStåndet,
som blifvit, icke af laglig rätt, utan
af god v lja, utaf de andra Stånden upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen, dock vilkorligtvis.
Då Ridderskapet och Adeln, genom de
mångfaldiga concessioner af sina rättigheter,
äro i det närmaste jemlikade med de andra
t)ett 19 Martti,
2 Q t
Stånden, serdeles hvad Rikets Embeten angår,
som fordomdags Var Svenska Adelns förnämsta
ressource, och då dessa concessioner förnämligast
blifvit gjorda, för att få det förderfliga
Ståndshafet och afunden att försvinna ,
så bör Ridderskapet och Adelr, med skäl kunna
vänta, att icke ytterligare offer begäras,
utan att concessionerna ftu hunnit sin gräns
Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag för min del bestrider , att den på rigtig
principe Och uppå ett långvarigt bruk grundade
befordrings lag innom Banquen må ändras.
Om dert omständighet nu mera an förr
skulle inträfFa , att BancoStyrelsen , vid Valet
af Adeliga Commissarier, kemmer i villrådighet
så torde detta vittna, att mari nu, mindre
än förr, är noga i pröfningen af den Ungdoms
kunskaper och skicklighet,söm i Banquens tjenst
antages , eller också försummas den eftersyn,
som vara bör. Skulle det hända, att det tryter
skickliga ämnen till BancoCommissarier
ibland de innom Verket tjenande Adelig® , så
ma man hellre tills vidare söka dem utom
Banquen, men ej bör en rättighet bortgifva,
sorn grundar sig på vårt RepresentationsSysteme
och på sjelfva den högre BancoStyrelfiens
organisation.
Friherre Cederström, Jacob: Då Rån
quens
förvaltning för närvarande är uppdra:
gen åt Commissaricrne , anser jag denna , in
-
292
Den 19 Martil.
om BancoVerket befinteliga högsta Tjenstebs?
fattning vara af serdeles vigt, och äfven erfordra
skicklighet. Den latitude, i afseende på
dessa tjensters tillsättande, Herrar Fuilmägtige
enligt Reglementet äga , att nemligen endast
göra afseende på skicklighet och förtjenst,
anser jag för min del ganska billig , och äfven,
på sätt Utskottet hemställt, böra utsträckas
dertill, att Frälsemän icke endast på grund
af deras börd, utan äfven i mån af deras skicklighet,
må anses berättigade till Commissarietjensters
erhållande, hellst om Commissarierne,
på sätt nu finnes stadgadt, nödvändigt skola
utgöras till en tredjedel af Frälse och två tredjedelar
af Ofrälse Personer; men sökande innom
BancoVerket med erforderlig skicklighet
af FrälseStåndet icke funnes, Banquen derigenom
möjeligen skulle komma att sakna den på
insigter grundade Styrelse, som för dess bestånd
är ovilkorligen nödig. Jag tillstyrker
således för min del bifall af Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Äfven
jag bestrider den föreslagna förändringen.
Det må icke förglömmas, att BancoCommissariatet
utgör en Auctoritet, som i vissa
fall motväger Banco-Fullmägtiges Auctoritet.
Den förra bör då ock vara organiserad efter
samma principe, som den senare. Det må
ej heller förglömmas, att man pröfvat nödigt,
såsom Grundlag bestämma, det både i
Högsta Domstolen och i allmänna Beredningen
skola finnas Adelige och icke Adelige
'Medlemmar till lika antal. Så länge denna
Den 19 Martil.
291
principe gäller på andra ställen, bör den ock
följas innom BancoCommissariatet. Jag tror
ej att tre Stånds beslut gör tillfyllest att frånkänna
Ridderskapet och Adeln en rättighet,
som är enlig med Esprit’n af vår Representation
och hvaraf den länge vant i besittning ;
men jag tycker mig kunna förutse, att om
Ridderskapet och Adeln, hänförde af en falsk
libcralitets-känsla, skulle samtycka till förändringen,
så skulle innan kort hända att aldrig
mer någon Adelig blefve till BancoCommissarie
befordrad.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
BancoUfskottets Betänkande böra, i anledning
af de dervid nu gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Bifölls.
Friherre Stael von Holstein: Ehuru detta
ämne icke egentligen innefattar någon Pri?
vilegii-fråga, är det likväl såsom ett emellan
alla fyra RiksStånden ingånget Contract
att anse, och kan således icke, enligt min öfvertygelse,
emot ett Stånds bestridande, geJ
norn de öfrige trenne Ståndens beslut afgöras.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Utan
att vilja förhindra den redan beslutade återremissen,
får jag endast anmärka, att då förevarande
fråga icke är af Privilegii-natur, måste
den ock genom trenne Stånds beslut kunna
afgöras.
294
Den 19 Martil.
Herr Lagerbjelke , Johan, anmärkte, aft
de uti BancoUtskottet varande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln ansett frågan ensamt
tillhöra Ridderskapets och Adelns pröfning.
H varemot Utskottets Ledamöter af de andra
Stånden väl hemställt , att de Irenne Ofrälse
Stånden måtte uppskjuta frågans afgörande intilldess
Ridderskapet och Adeln fattat sitt be»
slut, men tillika ansett frågans handläggning
tillkomma icke enskildt Ridderskapet Och Adeln
, utan RiksStånden samlällt.
Friherre Cederström; Sedan BancoUtskot.
tets Betänkande redan blifvit återremitteradt,
anser jag ali vidare öfverläggning i ämnet ,
för närvarande öfverflödig.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Jag kan
icke finna , att de öfrige RiksStånden kunna
afgöra denna fråga, eller inskränka en Ridderskapets
och Adelns ägande rättighet, utan
detta RiksStånds eget begifvande. Då Betänkandet
blifvit återremitteradt, anhåller jag att
min tanka i ämnet måtte få till Utskottet medfölja.
Jag anser att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke bör eftergifva ifrågavarande, på behörig
öfverenskommelse, Stånden emellan grundade
befordringsrätt; ty, såsom Friherre Stael
redan anfört, synes mig att Hedervärda BondeStåndet
icke behörigen kan fordra mer, än hvad
som medgafs då detta Riksstånd beviljades deltagande
i Banco-Styrelsen, och då var ingen
fråga om att Commissarierne till en fjerdedel
skulle utgöras af Bondesöner. Men jag fäster
Den 19 Martii.
295
för öfrigt långt mindre vigt dervid, om Ridderskapet
och Adeln finner för godt att besluta
eller medgifva någon förändring i pro»
portionen, sorn bör följas vid Commissariernes
utnämnande, än medgifvande det sådant kunde
genom de öfriga frenne Ståndens pluralitet
afgöras. Man kunde då äfven påstå, att det
berodde af tvänne Stånds beslut att afgöra,
huruvida det fjerde hädanefter borde få deltaga
i BancoStyrelsen; om t- ex. det skulle befinnas,
att Banquen icke haft särdeles förmån
af BondeStåndets deltagande i dess förvaltning,
skulle det då bero af de öfriga trenne Ståndens
sammanstämmande beslut, att utesluta
detta aktningsvärda Ståndets Medlemmar från
vidare deltagande i Banquens angelägenheter
och förvaltning? Hvar och en inser lätt orimligheten
af en sådan tanka, som likväl icke är
annat, än utsträckning af den grundsats, att
trenne Stånds beslut kunna tillintetgöra det
fjerdes rättighet.
I öfrigt och då Ridderskapet och Adeln
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjort betyda
liga concessioner af sina Privilegier och enskilda
ta Stånds-förmåner, utan att de öfrige RiksStånden
under de senare förflutna 9 åren visat
någon benägenhet, att följa Ridderskapets och
Adelns efterdöme, och BondeStåndet äfven under
denna Riksdag afslagit Representations rät-i
tigheten för dess egna medbroder, hvilkainne-'
hafva Frälse eller SäteriHemman, så tror jag
icke att Högloflige Ridderskapet och Adeln
har särdeles stor anledning att nu göraafseen*
29*>
Den 19 Martii,
de på de fordringar, som från en eller annan
Ledamot al RondeStåndet blifvit gjorda, och
»tt alltså Ridderskapet och Adein, utan att
skäligen kunna beskyllas för i 1 i i t- bra 1 itet, bor
gfsSå BancoUtskoteis Betänkande.
Å'-skillige yttrade härtill deras bifall.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den J7 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
tili upplysning, abgående de sedan r S 15
års Riksdag vidtagne åtgärder, i anledning af
då väckt fråga om en ny Mynt-ordning, fann
Högloflige Ridderskapet och Adeln, att samma
Ut ätande endast borde läggas till Hand*
lingarne
-
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 4
dennes aflåtne samt den 14 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande anmälan
att Hans Maj t Konungen, genom nådig Skrifvelse
till Sta^UtskOttet af den 23 sistledne
Februarii, återtagit dess Högstsalige Herr Faders
till Utsko*tet under den 23 December nästledit
år afläme nådiga Proposition om bestämmande
af 600,000 Francs i metalliskt mynt
för den årliga ersättnings-summa af 200,000
R.dr Svens:,t Banco Mynt, som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess Efter,
trädaie på Svenska Thronet» tillslagen. I sani;'
Den 19 Martii,
297
manhang hvarmed upplästes ett från PresteS.
åndet ankommit ProtocollsUtdrag af den 17
denn s, innehållande att PresteStåndet > som, i
detta förnyade prof på Kongl. Majjts nådiga
välvilja och ömhet, funnit ökade anlednin-’
gar tiil undersåtlig vördnad och tacksamhet, för
sin del bcslutit, det måtte Riksens Ständer, genom
en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit,
betyga deras underdåniga tacksamhet för Kongl.
Majtts nådiga åtgärd härutinnan samt ExpeditionsUtskoitet
anmodas, att med Förslag till en
sådan underdånig TacksägelseAdresse till Riksens
Ständer inkomma; uti hvilket Beslut de
öfrige Respective Stånden blifvit inbjudne att
sig med PresteStåndet förena.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
uti PresteStåndets Beslut instämma; hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af så väl Bevill.
ningsUtskottets den 16 dennes afgifne samt
den 17 i samma månad eftermiddagen på bors
det lagde Utlåtande öfver de innom RiksStån*
den gjorde Anmärkningar emot Utskottets den
23 sistledne Januarii meddelte yttrande, angå»
ende grunderne för den Allmänna Bevillnin,
gen, som ock af Allmänna Besvärs- och OeconomiteUtskottet6
den 21 sistledne Februarij
afgifne samt den 17 dennes eftermiddagen på,
bordet lagde Betänkande, öfver föreslagne än;
= 98
Dea 19 Martii.
dringar uti Författnin^arne rörande HusbehofsBrån
vinsBränningen och dermed gemenskap ägande
ämnen; hemställde Hr Grefven och LandtMarskalken,
om icke, enär berörde tvänne Mål
så nyligen inkommit, att troligen alla af Ridderskapet
och Adeln ännu icke hunnit deraf
taga nödig kännedom, hellst desamma voro af
en vidlyftig omfattning, dessa Mål alltså kunde
ytterligare intill nästa plenum få hvila på
Bordet.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
10 dennes afgifne samt den 17. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om tillåtelse för en
och hvar, att, emot Svenskt SpecieMynt, i Banquen
tillbyta sig omyntadt Guld och Silfver.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Herr
Örnbergs Motion , om tillåtelse att i Bai quen
få utbyta Svenskt Guld~ och Silfvermynt mot
omyntad metall, är så mycket mer billig och
välgrundad, samt förtjent af bifall, som eljest
intet lagligt sätt finnes att begagna detta Mynt
så länge det ej är gångbart i allmänna Rörelsen.
Låna ut SpecieMynt kan man ej våga,
i osäkerhet om hvad mynt man i återbetalning
kan erhålla, hellst det, förmodligen till följe
af Lagarnas obestämdhet i detta ämne, ännu
tyckes bero på Domarens skön och godtycke,
•m en skuldförskrifven summa i Silfver skall
lien 19 Martil.
299
med metall eller papper liqvideras. Att nedsmälta
Speciemyntet Och förarbeta det till käril
o s. v., är af Lagarne strängeligen förbjudit;
äfvensom att utföra det och hos Utländningen
d rföre tillbyta 6ig varor. Det finnes således
för det närvarande ingen möjlighet att kunna
begagna d t Guld och Silfver, sorn bär Svensk.
Mytrprägel; hvarföre jag anser högst nödvändigt
att i Banquen öppna en utväg aft kunna
utbyta Svenskt Speciemynt mot opräglad
och oanvändbar metall. Jag får derföre ödmjukast
anhålla, att Höglofl BancoUtskottets
Betänkande må återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemStällde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Cederskjöld! gjorda Anmärkningar hindra
antagandet af Utskottets Betänkande, samt
på sådan grund behagade detsamma, jemte Anmärkningarne,
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Heykenskjöld, Detlof: Det synes mig
vara ganska billigt, att när man äger rättighet
att för massift Silfver bekomma Speciemynt, man
också på samma grund bör emot sådant Mynt
kunnai Banquen erhålla Omyntadt Silfver, hellst,
på sätt Herr Cederskjöld ganska rigtigt anmärkt,
det i annat fall skulle blifva nästan omöjligt
att kunna begagna Speciemynt.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad Proposition, blef Banco
-
Den 19 Martil
Utskottets Betänkande, tillika med de dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremit*
teradt.
Föredrogs å nyo BancoUtskottefs den ro.
sistledne Mars afgifne, samt den 1 7. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde förnyade
Betänkande, i anledning af Aterremiss utaf frågan
om förlängning i Prsescriptionstiden för
Låns omsättning i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, och Herr Munck
af Rosenschöld, Ebérhard, jemte andre Herrar
Ledamöter, atihöllo att Betänkandet måtte yt-i
terligare få hvila på bordet till nästa Plenum;
hvilket, uppå gjord Proposition, af Ridder.
skåpet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 17 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Återremiss af Utskottets den 30 sisledne Januarii
meddelte yttrande, angående Represen*
tationsfrågans närvarande skick.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag anhåller blott att få till Protocollet anmäla
min i ConstitutionsUtskottet afgifne Reserva;
tion , enligt hvilken jag icke ansett Konstitutionsutskottet
vara bundit af Riksens Ständers
Dm 19 Martu.
301
'vid sista Riksdag fattade beslut om nödvändigheten
af Statistiska upplysningars infordran-'
de, innan Representationsfrågan kunde till någon
vidare handläggning förekomma ; ty då
skulle ConstitutionsUtskottet äfven vara bundit
af Styrelsens välbehag, i anseende till dessa
upplysningens förskaffande, och således vara
i sina Lagstiftande arbeten beroende af executiva
Magten. Jag tror utomdess att för utarbetande
af en plan till en ny Representation
icke behöfvas så i detaillen fullständiga Statistiska
upplysningar, utan anser att lör detta
arbete äro de upplysningar tillräckliga, som
vi redan äga.
Herr Grefven och Landt Marskalken heniJ
ställde, om icke, sedan de öfrige trenne Respeelive
RiksStånden vid Utskottets den 30 sist-;
ledne Januarii meddelta första yttrande i äm
net redan låtit bero, Ridderskapet och Adeln
behagade, äfven för sin del, uti enahanda bei
slut nu mera instämma.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgeck.
Vid förnyad föredragning af Statsutskott
tets den 4 dennes afgifne samt den 14 i saini
302
Den 19 Martti
ma månad på Bordet lagde Utlåtande , ofver
gjorde Motioner angående Medens beviljande
ät Herr BergsRådet Friherre Hermelin j blef
samma Utlåtande, uppå derom af Herr Grefven
och Ordföranden fram tälld proposition, af
Ridderskapet och Adeln giltadt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag
får anhålla, icke allenast att Ridderskapet och
Adeln täcktes till ConstitutionsUtskottet remittera
några af mig till ändring i Grundlagars
ne uppgifne Förslag, hvilka jag uti ett försegla
dt Convolut härhos torde till Protocollet få
aflemna, utan ock, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att, så fort sig göra later, till
RlksStånden inkomma med Utlåtanden öfver
de flera från samtelige RiksStånden till Utskottet
remitterade AnmärkmngsMål, på det
de åtgärder, hvilka ConstitutionsUtskottet, i
afseende på RiksRätt, eller Riksens Ständer
i öfrigt kunde finna nödige i anledning
deraf vidtaga, måtte kunna , innan Riksens
Ständer åtskiljas, till verkställighet befordran
Friherre Cederström, Jacob: Enligt 81 §■•
i Regeringsformen få icke frågor om ändring
uti Grundlagarne uti Ståndens Flena väckas,
utan böra hos Riksens Ständers vid hvarje Riksdag
valda ConstitutionsUtskott anmälas, och
kunna således icke eller några Förslag till
Grundlags-förändringar, med undantag afKongl.
Majhs derom aflåtne Nådiga Proposition, fråa
Den 19 Martti.
3®3
Ridderskapet och Adeln till nämnde Utskott
remitteras.
Friherre Anckarsvärd: Jag känner visserligen
81. §. i Regeringsformen, men kan icke
linna det nämnde §. förbjuder ett RiksStånd
att genom ProtocollsUtdrag till Constitutions^
Utskottet öfverlemna Förslag till ändring i
Grundlagarne, som af någon dess Ledamotanmäles,
fastän samma Förslag icke innom Ståndet
uppläses.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Lud~
vig: Jag förenar mig med Friherre Cederström
uti den af honom gjorde anmärkning, att en
Ledamot, som vill framställa Förslag till ändring
uti Giundlagarne, bör sådant directe hos
ConstitutionsUtskottet anmäla. Men hvad angår
Friherre Anckaisvärds hemställan,om en påminnelse
till ConstitutionsUtskottet, anser jag Rid-i
derskapet och Adeln både kunna och böra en
slik erinran besluta. I sammanhang härmed
och då Stats- och OeconomiaeUtskotten, till hvil.
ka frågan om Tullverkets Organisation blifvit
remitterad, ännu icke deröfver afgifvit något
Utlåtande, vågar jag äfven anhålla, att enär
berörde fråga är af särdelas vigt, Ridderskapet
och Adeln täcktes låta en påminnelse till
nämnde Utskott afgå, att samma fråga med första
till pröfning företaga och afgöra.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag in
stämmer
fullkomligt med Herr Friherre Cederström
deruti , att den begärta Remissen till
3^4
Den 19 Martil.
Constitutions Utskottet ej kan beviljas, hellst t
Regeringsformen uttryckeligen stadgas, att frågor
oin ändiing i Grundlagarne ej få i Ståndens
Plena väckas, Enskilt Riksdagsman får
vända sig directe till Constitutionsötskottet „
hvilket, om det gillar Motionen, äger att till ;
Stånden med Förslag till ändring i Grundlagarne
inkomma; eller, i annat fall, svara den
Riksdagsman, som frågan väckt. — Herr Friherre
Anckarsvärd måste således aflemna sin
skrift omedelbarligen till Constitutionsötskottet.
Men deremot instämmer jag med Herr Friller,
re Staél i tillstyrkan af bifall till Herr Frihet,
re Anckarsvärds anhållan, att ConstitutionsUt6kottet
måtte anmodas med det snaraste utlåt»
6ig öfver de senare anmärkningsfrågorna.
Herr Grefven och Ordföranden lät uppläsa
81. §• i Regeringsformen samt förklarade,
det Friherre Anckarsvärd ägde att uti Constitutionsötskottet
anmäla de af honom förut omnämnde
Förslag till ändring i Grundlagarne j
hvarjemte Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln, med
anledning af Friherre Anckarsvärds anhållan ,
behagade anmoda Constitutionsötskottet, att så
fort sig göra låter till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de flere från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade anmärk?
ningsmål.
Bifölls.
Grefve Mörner-, Carl Stellan; Tåg utbeder
-
Den 19 Martil.
der mig få anmäla, att Allmänna Besvärs- och
Oeconomiaeötskottet, hvarest jag har den äran
Vara Ordförande, för närvarande mäst slutat
sina arbeten, samt att af tvåhundrade till detta
Utskott remitterade mål endast 2 eller 3 återstå.
Åtskillige Betänkanden, ehuru af Utskottet
redan afgifne, hafva likväl ännu icke inkommit
till RiksStånden, af den anledning, att de
förmodligen icke hunnit blifva tryckte. Jag
har trott mig böra anmäla detta, så att det
inträffade dröjsmålet icke må Oeconomimötfikottet
tillskrifvas. För min del fruktar jag,
att genom Riksens Ständers Beslut, angående
tryckning af Utskottens Betänkanden, innan
de till RiksStånden ingifvas, mycken långsamhet
och tidsutdrägt, samt måhända äfven Riksdagens
förlängning torde uppkomma.
Fri herrö Stael von Holstein förnyade sitt
förut gjorde anhållan, om en erindran till Starsoch
Oeconomifeötskotten, att med första afgifva
Utlåtande öfver dell till dem remitterade
fråga angående TullVerkets Organisaiion.
Friherre Cederström: I anledning af Frig
herre Staél von Holsteins anhållan om en påminnelse
till Stats- och Oeconom ^Utskotten
om skyndsam pröfning af frågan, angående
TullVerkets Organisation , forde jag få tillkännagifva
, att detta Mål uti StatsUtskottets Inkomst-afdelning
redan till handläggning förevarit,
samt efter en eller tväune Sess oner lät
rer blifva slutel gen i Afdelningen afgiordt.
Ridd. 0. Ad. Prat. IV. B. II Afd- 39, 40.
3<j6
Den 19 Martti.
Friherre Stael von Holstein yttrade, det
han, efter den nu meddelta upplysning, angående
det skick, hvari frågan om TullVerkets
organisation sig för närvarande befinner,
afstod från vidare fullföljd af sin begeäran om
påminnelse till Stats- och OeconomiasUtskotten,
Upplästes och lades på bordet följande
från Allmänna Besvärs . och OeconomiteUtskottet
den 25. sistledne Februarii allåine Be*
tänkanden:
1:0 I anledning af Hans Excellence, Herr
Grefve Lars von Engeströms Motion , om en
fristad för sådana Personer, hvilka mindre af
elakhet, än af tillfälliga omständigheter förlorat
medmänniskors agtning ; deruti Utskottet
hi mställt , att enär Kongl. Maj:t genom Nådig
Proposition föreslagit inrättande af Coryectionshus
i Wadstena och Borgholm , samt
det vore att förmoda, det ettdera af dessa, eller
måhända bägge, varda så organiserade, så
att de kunna blifva svarande mot det ändamål
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström
framställt j ansåge Utskottet Resultater*
ne af nyssnämnde anstalter böra afbida®, innan.
några nya vidtagas ; dock hafva tvänne
af Utskottets Ledamöter, Herrar Prostarne
Rabe och Kolmodin , i denna fråga varit af
skiljagnga meningar, samt tillstyrkt bifall å
den gjorda Motionen.
2:0 I anledning af väckt fråga om för
-
Den 19 Martit.
ändring i Mätnings-sdttet af Säd och Halm j
deruti Utskottet yttrat sig, af anförda skäl,
icke kunna tillstyrka någon ändring i nu gällande
mätnings-sätt eller Målkäril j men der*
emot, i fråga om förändring af bestämmelsesättet
vid lefvereringen af Plalm, ansett sig äga
anledning föreslå att en vigt af tvänne Ltptd
tor en torr Halmkärfva må antagas såsom rättesnöre
vid alla till Kronan skeende Halmlefverartser
, samt att Riksens Stander må hos
Kongl. Majk i underdånighet hemställa denna
nu föreslagna grund för en i detta ämne
blifvande Författning.
3:0 I anledning af Riksdagsmannen Pehr
Bengtsons från Halland uppgifna Förslag till
jemnkning i BåtsmansRoteringen innom berörde
Län } deruti Uiskottet yttrat , att sorn
Utskottet , uti dess under samma dag afgifnå
serskilta Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga Proposition uti enahanda ämnen, hemställt
att vprkställigheten af ifrågavarande Ro*
tejeninkning måtte i underdånighet öfverlemnas
till Kongl. Majus eget Nådigste godtfin.
nande j ansåge Utskottet deraf följa, att Pehr
Bengtsons Förslag icke erfordrade någon åtgärd.
4:0 I anledning af Riksdagsmannen Lars
Olsons från Calmara Län Motion att, med undantag
af Säterier, Boställen och PostHemman
, alla andra Hemman böra deltaga uti
Kronoskjutstrings - Brefbärings- och KronOFjerdingsmans-besvärét
e.ler andra dylika Ö*
nera, som Jord i allmänhet åtlöljaj hvilket
3®g Den 19 Martil.
Förslag Utskottet ansett innefatta en Privilegiifråga,
hvilken icke kunde upptagas eller ventileras.
5:0 I anledning af innom BondeStåndet
gjord Motion, om nödvändigheten af Förklaiing
i v’sca delar af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 3. April 1816, angående överenskommelser
rörande Presterättigheter ; deruti
Utskottet hemställt, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
som uti Högstberörde Kungörelse det icke är
bestämdt föreskrifvit , att redan stadiästade
Conventioner emellan Presterskapet och Fnrsamlingarne,
rörande Presterättigheter, böra
blifva orubbade och oförändradt bibehållna för
den tid de blifvit ingångna, Kongl. Maj t täcktes
, genom utfärdande af en Kungörelse, sådant
i Nåder förordna.
Grefve vnn Schwerin, Fredric Bogislaus ,
anhöll om Ridderskapets och Adelns tillåtelse
, att få i ett sammanhang till trycket befordra
ålit hvad uti frågan angående en förändrad
NationalRepresentation, hade vid denna
Riksdag hos Ridderskapet och Adeln blifvit
yttradt; hvilken anhållan, uppå af Herr
Grefven och Ordföranden gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Den 19 Martil.
309
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
19 Martii 1818.
S* D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutionsUtskottet, att , så
lort sig göra låter, till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de flera, från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade Anmärk-'
ningsMål. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fid.m ProtocollI
O, J. Lagerheim.
Tisdagen den 24 Martii.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista tili Val
af en Ledamoj i Lagutskottet efter
310 Den 24 Martii, / m.
N:o 814 Herr Gyllenhaal, Lars Herman, Assessor
, och betalius dertill hafva
blifvit utsedd
N.o 2246 Herr von Stahl , Samuel, Lagman.
Justerades Pleni-Protocollet för den 7. dennes
16r_ och eftermiddagen
Friherre
Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anhöll ett iå till trycket befordra sitt den
7. dennes eftermiddagen ingifna Memorial, angående
rätta förståndet af 90 §, i Rfgurings
Formen,
hvilken anhådan, uppå af Idert Grefven
och LandtMarkalken gjord Proposition ,
af Ridderskapet och Adeln bitalis.
» Herr von Greiff,J Johan Ludvig, hade ini
lemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
I anledning af Allmänna Besvärs - och
OeconomimUiskottets Betänkande,rörande Riksdagsmännen
Wessings och Pehr Bengtsons Förslag
till ändring uti 3. Art. i Förordningen af
den 13. April I8c8, angående Jagt och Djurfång
, nödgas jag-å nyo upprepa de tankar,
som af mig förra Riksdagar , i samma ämne
blifvit yttrade, och tillägga, att hvad jag i öfrigt
kan hafva att erinra, stödjer sig på den
erfarenhet jag, genom ett mångårigt bemödan*
Den 2 4 Martil, /. m. 311
de, förskaffat mig om Odjurens vanor och in-i
stinct, för att deraf bedömma de säkraste methoder
att fånga och förminska Odjurens antal,
och som jag funnit den föreslagna förändringen
rakt stridande emot ändamålets vinnande,
så torde benäget tillåtas mig få göra er) jemförelse
emellan de vanliga |agtplatserna eller
Vinterskallen, och de i dessas ställe föreslagna
Sockne- och Sommarskallen och öfrige anstalter
till Odjurens ut ödande, som orden uti Ut-'
skottets Betänkande lyda.
Till Vinterskall fordras Jagt-tyg, hvilka
Utskottet tror medföra en betydande kostnad,
men då det är gifvet och med sanning enligt,
att ett Jagt-tyg kan förfärdigas med högst 2
R:drs utgift af Hemmanet i Länet, och kan
begagnas minst i 50 år, så är ju denna kost»;
nåd ganska obetydlig , äfvensom Bodar till
Jagttygens förvarande, emedan de merendels
förvaras i allmänna Byggnader, och i de fle-i
sta Län uti öfverflödiga rum och vindar uti
LandshöfdingeResidencen.
Ibland kostnader upptager Utskottet isynnerhet
Dagsverken , som sägas onyttigt utgå
och betunga Allmänheten. De Dagsverken,
som till Skallgångar användas, kunna ju ej annorlunda
beräknas, än sådana , som urgöras för
allmän nytta och i afsigt att förekomma oförutsedda
skador, och öfverstiga dessa sällan 2
eller 3 om året af Hemmanet. Jag ponerar,
att uti ett Län , som består af 10 Härader, endast
6 Vargar om året på detta sätt dödas,
Den 24 Mar t ii, f. m.
trenne par Vargar äro da undanröjda, som el»
jest ynglat och upp*ostrat 5 å 6 ungar hvardera,
och hvardera kullen öfver Sommaren minst
förstört 30 större och mindre Kreatur* harman
då bättre kunnat använda 3 Vinterdagsverken,
än då man bidragit till en behållning af minst
räknadt 90 Kreatur i den kretsen , der Odjuren
uppehållit sig öfver Sommaren , om dc f^tt
vara vid lif ?
I öfrigt får jag nämna , att en Jagtplats
är försedd med uppränsade linier och rättelser,
innom hvilka Odjuren genom betning dragas
tillsammans} sporrsnön tjenar Jägarne till
rättesnöre, då Vargarne med säkerhet kunna in.
stängas med Jagttyget, och då afjagningen förrättas,
anlöres Folket, under tillsyn af Jägerioch
Kronobetjening, med noggrannaste ordning,
och sällan aflöper ett sådant Skall, att icke
några Odjur tillsätta lifvet.
Sockne- eller Sommarskall deremot, kun:
na ej anställas annorlunda än på måfå eller efter
anledning, då Odjur redan gjort skada; i
sjöar och vaf.udrag hindrar Skall Folket hålla
behörig ordning vid afjagningen , som häfver
den följd , att Odjuren undkomma hvart som
bdlst. Säd och gräs nedtrampas, ovarsamhet
med Bössor och flera oordentligheter kunna
svårligen förekommas, då hvarken jägeri- eller
Kronobetjening behöfver vara närvarande,
och manne det icke vöre vådeiigt och emot
Lag stridande , att tillåta Folksamlingar utom
Landshöfdingens vettskap? Qhta kan ett Sora
-
Den 24 Martil, /. m.
tnardagsverke vara svarande emot 3 Vinterdagsverken,
och hellst då ett Sommarskall ej
tjenar till annan nytta, än, då det lyckas väl,
man kunnat drifva Vargarne till sina grannar
för att äfven beskatta dem, i stället för att
utödas och utrotas, få behålla lifvet, och till
ett annat år mångdubbelt förökas,
Sedan jag igenom denna jemförelse tror
mig tydeligen bevist orimligheten af den föreslagne
förändringen, återstår för mig alt anmärka
något om de lämplige anstalter, Utskottet
Iror sig känna , jemte Sockneskall , vara
tjenlige till Odjurens utödande och utrotande.
Jag tror att hvar och en anstalt i sin mohn
medverkar till Odjurens förminskande , men
sorn jag intet kan upptäcka något enda, som
på giundade skäl och anledningar kan anses
svarande emot Vinterskall och Jagt-platser;
så tror jag det vara en ofelbar skyldighet att
så i detta, som annat, iakttaga att ej föreslå förändring
i Lagar och Författningar förr än man
kan uppte något bättre att sätta i stället. Slutelig!
n får jag nämna att jag gjort försök med
alla kända anstallter till Odjurens förminskande,
men intet lunpit något närmare till Vinter-'
skall bidraga, än Varggårdar; men förklarar ,
att om sådana icke allmänt anläggas, så göra de
icke eller i det hela önskad verkan. Att utaf
da och utrota Odjuren, sorn Utskottet säger ,
tror jag vara alldeles omöjeligt, så vida de årligen
nedkomma från fjällen och de större Skogome,
yngla och kringsprida sig åt Slättbygden.
Ofta hör man sägas, som skäl till Odjurens
3U
Den 2 4 Martil, /. m.
förökande, att JägeriBetjeningen ej fullgör sina
skyldigheter. Dertill fordras ju nödige anstalter
och att de blifva försedde med nödige
föreskrifter; då en Öfverjägmästare skall antagas,
heter det, han skall examineras ; men hvarefter
skall den examen göras, då ingen föieskrift
eller Reglemente för hans yrke är att
tillgå? Äfvenledes skall JägeriBetjeningen dragas
tillsammans att öfvas, men huru blifva
de öfvade utan Reglemente? Om Riksens Ständer
1809 gjort mer afseende på hvad jag då
proponerade, nemligen: Att sätta Jägeristaten
på niilitarrisk fot och gifva dem eti Reglemente.
så för Sk ogsskötseln , sorn i Jägerivägen ; så
hade Konungen nu hafvit J2 å 1500 goda Skyttar
och vägvisare “att tillgå i krigstider, som deremellan
ej kostat Kronan det ringaste, och
Staten haft kunniga och nyttjga Tjenstemän.
Att detta Memorial får åtfölja Remissen
af Utskottets Betänkande, anhåller jag ödmjukast.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomimUtskotten.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till val
af en Elector efter
bbo 324 Friherre af Wetterstedt, Eric, President;
och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
Den 24 Martti, /. m. 315
N:o 322 Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric,
Öfverste.
FÖredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och OeconomireUtskottets
afgitne, samt den 19 dennes på bordet lagrie
Betänkandtn:
1:0 Af den 25. sistledne Februarii i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
för sådana personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra tilltällige
orsaker förlorat medmänniskors agtning.
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af väckt ifråga om förändring i mätningssättet
af Säd och Helm.
3:0 Af den 25 Sistledne Februarii, angående
väckt fråga om grunderne för en företagen
jämkning 1 BåtsmansRoteringen i Halland
40
Af sistnämnde dag, rörande väckt
fråga att med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman , alla andra Hemman böra deltaga
uti KronoSkjutsning, Brefbärings- och Krono
Fjerdingsmans- besväret eller andra dylika
Qnera, som Jord i allmänhet åtfölja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets den 25 sistledne Februa
-
\
316 Den 2 4 Martti, f. m.
rii afgifna samt den 19. dennes på bordet lagda
Betänkande, i anledning af väckt fråga om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar af Kongl.
Majits Nådiga Kungörelse den 3. April 1816,0111
öfverenskommelse! rörande Presterättigheter.
Herr von Hauswolff, Carl 'Gustaf Reinhold:
Om Högloflige Ridderskapet och Adeöi
samt de öfrige Respective RiksStånden skulle
finna skäligt bifalla Utskottets nu upplästa Betänkande
, hvarigenom tilIstytkes fastställelse
af de äldre Contracter, hvilka emellan Herrar
Pastorer och vederbörande Tiondegifvare om en
bestämd Tiondesättning blifvit träffade } får jag
dock äran anmärka det förbehåll, hvartill serskilda
omständigheter föranleda, att Gottland
i denna del må fiån Rikets öfrige Provmcer
undantagas, emedan å sistberörde Land ifrån
äldre tider tillbaka emellan Tionde-tagare och
Tionde-gifvare varit stridigheter, hvilka sluteligen
under Drottning Christinas tid genom
Regeringens bemedling blifvit pä sitt sätt bilagde
eller rättare sagdt tills vidare döfvade, medelst
en upprättad afhandling eller så kallad
ConventionsStadga, sorn dock icke vunnit sanction
för evärdejiga tider, utan sedan Kongl.
Majtts och Kronans andel i Tiönden jemväl
blifvit till Gottlands Presterskap öfverlåten ,
har presterskapet vid hvarje Regementsförändring
sökt oell vunnit ytterligare prolongation
af förberörde ConventionsStadga och Donation.
Men vid Högstsalig Hans Majit Konung CARL
Xlllis , Glorvördigst i åminnelse , upphöjelse
på Svenska Thronet! är en sådan prolongation
Den 24 Martil, f. mi
31?
Presterskapet icke förunnad, af orsak, att på
Gottland, såsom å flera ställen i Rikets öfrige
Prövincer, fråga uppstått om en bestämd, mera
lämpelig Tiondesättning, och i anseende lill
åtskilliga obehagliga stridigheter derom, så väl
Högvördige PresteStåndet, som öfrige Respective
RiksStånden vid sednare Riksmöten, i underdånighet
begärt Konungens Nådiga bemedling
} äfvensom angående ofvanberörde ConventionsStadgas
kraft och verkan uppstått tvist ,
hvilken, j mte serskildt förslag till en lämpelig
och billig utväg att Presterskapet på Gottland
må hädanefter åtnjuta cn tillräcklig utkomst,
utan att Tionde-gifvare allt för mycket
emot deras likar å Svenska sidan varda betungade,
b lil vit i underdånighet till Konungens Nådiga
skärskådande och afgörande, efter derom
hällne Socknestämmor, öiveriemnadt.
En närmare Historisk teckning om ^allt ,
hvad lill beredande a! Tiondesättning på Gottland,
tid efter annan Törelupit, hörer icke egenteiigen
till förevarande fråga j hvarföre jag den
samma med allt skäl nu förbigår. Och får endast
väcka Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den vigtiga omständighet,
att i händelse Utskottets Betänkande utan undantag
för Gottland bi Palles, skulle genom advocatori-k
tolkning den slutsats kunna framdeles
uppgöras, att omförmälte så kallade ConventionsStadga
jemväl derigenom vunnit den san.'
elion, att alla öfverläggningar cm Tiondesätining
på Gottland, och Konungens nådiga pröfning’
af de frågor i detta ämne, hvilka till Kongl
-
318
Den 2 4 Martu , f. m.
Maj:ts Nådiga afgörande blifvit hemställde,
måste förfalla. Jag förmodar således, a!c Högloflige
Ridderskapet och Adeln upplyst inser
nödvändigheten att det af mig projecterade undantag
tor Gottland tillstyrka, och får derjemte
utbedja mig, att, i anseende till sakens vigt4
denna anmärkning må med de öfrige Respective
RiksStånden communiceras, på det, vid
deras öfverläggning om Utskottets Betänkande,
det försigtighets-steg, som jag hemställt, mai
alla RiksStånden varda iagttagit.
Friherre Cederström, Jacob: Örn Utskottets
Betänkande första gången nu är under
pröfning, lärer det af Herr von Hauswolff fö*
reslagne tillägg , hvaruti jag i öfrigt för min
del fullkomligen instämmer, icke kunna af Ridderskapet
och Adeln antagas, utan föregången
Återremiss; af hvilken anledning jag får anhålla
, att Betänkandet måtte till Utskottet återremitteras.
Herr Grefven och Dan dt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid O.-conomiteUtskottets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkande,
jemte Anmäikningarne, till Utskottet återremittera
3 hvilket bilölls.
Företogs till pröfning StafsUtskottets den
4. dennes afgifna, samt den 14. och 19. i sam*.
Den 24 Martil, /. m.
319
ma månad på bordet lagda Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Medels anslående till kostnaderne vid en
förbättrad Fångforsiing och bevakning.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Då jag den
19. dennes begärde att ifrågavarande Betänkande
måtte, ytterligare få hvila på bordet ,
hade jag ännu icke haft tillfälle deraf taga
kännedom. Sedan jag r,u mera granskat detsamma
och dervid inhämtat, att den deruti
föreslagna anstalt till Fångars forslande och bevakning
är af stor vigt och nytta för det Allmänna,
får jag utbedja mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Lagutskottet vid 18 r5 års Riksdag
föreslog antagande af flere Gevaldiger i hvarje
Län, att vid Fångars transporterande åtfölja
till bevakning, yttrade jag den 5 Martii 1815
till Ilögloflige Ridderskapets och Adelns Protocoll,
den tanka, att de föreslagne kostnaderne
dervid blifva för Staten känbara, samt
att ändamålet kunde, likasom hittills, ernås
med andra anstalter; och ifrån de skäl jag då
anförde och nu får åberopa, hämtar jag äfven
nu betänklighet, att StatsUtskottets Betänkande
bifalla. Att, för Sextio G valdiger, tillstyrka
ett Stats anslag af 250 Tunnor Spannmål
årligen, samt dessutom 3a Skilling Banco Dag
-
320
Deli 2 4 Martti, /. in.
Tractaraente för KronoBetjente under resan med
Fångar, som de nu äro skyldige af tjenstepligt
utan betalning medfölja, blifver, vid nuvaran4
de förhållanden, en för Staten icke obetydlig
utgift, som, till dess uppgående rätta belopp,
icke en gång kan beräknas 3 och då jag medgifver,
att den ringare KronoBetjeningen vid nu
tiliökte göromål svårligen medhinna att uppfylla
den dem i Författningar föreskrifne skyldighet,
att Fångar tili bevakning åt 'öija, skulle
jag hellre önska, att i sådana och andra
ändamål, flere KronoBetjente i Länen antagas,
som äfven vid andra förefallande behof kunde
biträda, än att TjenstemannaStaten så betydligen
skulle ökas, utan att i någon annan
väg hittills befordra allmänt gagn Det med*
gifves att allmänna säkerheten iordrar en noggrannare
tillsyn, till förekommande af Arrestanters
rymmande ifrån Fångförare, men jag
gör mig förvissad , att ändamålet lika säkert
vinnes, om Länsmännen eller Fjerdingsmännen
tillhållas att beväpnade, genom deras District
följa Arrestanter, som äro häktade för grölre
brott, och dem, vid f istrictets slut, till närmaste
KronoBetjent aflemna, ifan behof af den
nu föreslagne kostnaden i Dagtractamenten och
skjutsningskostnader, och hvilka Arrestanters
antal torde blifva nog inskränkt, om denna
föreskrift blott lämpades till gröfre förbrytare,
såsom Mördare, Röfvare, JnbrottsTjufvar, samt
Fångar, hvilka antingen rymt ifrån Fästningar
eller Fängelser, eller i följd af Domar der komma
att insättas, men deremot att vanliga Fångförare?
-
Den 2 4 Martil, f. m.
321
förareOrdningen, i öfrigt i anseende till andra
Förbrytare härefter, som hittills, biet iakttagen,
Märkeligt förekommer det, att sedan Utskottet
bestämt den stora GevaldigerSkaran, Utskottet
likväl frikänner dem ifrån skyid'ghet
att medfölja Fångar, ej mindre, då Arrestant
ter innom hvarje Län föras till ransakning,
till Krono hdckten eller till Straffs undergående,
äu då någon Missgerningsman gripes innom
Länet, elier lös person ertappas UtskotJ
tets mening är då, att denna kostsamma In.’
rättning blott har till föremål att säkraretransJ
portera Arrestanter ifrån det ena Länet till
det andra, hvilken förbindelse allena synes
blifva alltför inskränkt och alldi les intet motsvarande
de kostnader derföre fordras, då vården
af Arrestanter i de flere föreskrifne fall,
härefter som nu, skulle KronoBetjente åligga,
i hvilka fall likväl vården af grofva Brottslingar
är för allmänna säkerheten af lika stor
angelägenhet, sorn vid Arrestanters transport
terande Länen emellan, men hvilken tillsyn
dock icke lämpeligen kan Gevaldigerne uppdragas,
då de på ett längre afstånd endast vid
LandshöfdingeResidencerne äro att tillgå, och
upplyser detta förhållande ytterligare, att de
af Utskottet åsyftade ändamål icke fullständigt
ernäs, så framt icke de beväpnade Fångfötv.rne
alltid äro i Otterne, icke i LänsResidencer-’
ne boende. Vidare, och då jag vid en flygtig
genomläsning så fattat Utskottets Betänkande
i fjerde Momentet, som skulle Fångskjatsande
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. B, II. Afd. 41, 42.
323
Den 24 Martit 9 }. m.
härefter befrias ifrån allt ansvar för vårdett
af Fångar; tnen de föreslagne Gevaldigerne
blott vid Restdencerne, icke i Landsorterne,
blifva att träffa, med förbindelse blott att Arrestanter
genom Länet tran portera; så synes
mig d?rai uppsta den följd, att vid tillfälle af
den obetydligaste Fångskjutsning af Tiggare,
oförpassade Lösdrifvare elier dem , som böra
undergå Bysittning eller Fängelse vid Vatten
och Bröd , mäste vid alla tillfällen KronoBe.’
tjenten Arrestanten å1 följa 9 och dess besvär
skall derigenom blifva större, än om han ålägges,
att beväpnad uppfylla hvad honom
redan åligger, att nemligen utan serskild betalning
vara vid gröfre Brottslingars transporterande
följagtig.
Då således, 1 grund af hvad jag anfört,
jag ansett mig äga skäl att i Utskottets Betänkande
icke instämma, hämtar jag tillika anledningar
dertill ilrån andra förhållandea, jag , till
rättelse af Utskouet, torde få framställa. Utskottet
synes anse Fångskjutsningen vara en
allmän skyldighet, utan erinran att Frälsejorden
icke är dertill förpligtad . och då den samma
nu kan lika af alla Medborgare ägas, är
det icke att förnärma någon personlig rätt,
att yrka det FrälseHemman behållas vid deras
rätt, att ifrån sådan skjutsning vara frie, och
att Utskottet, i ett förändradt Betänkande, uttryckligen
förbehåller denna rättighet, i den
händelse, att, hvad nu är föreslagit, icke skulle
vinna fullbordan, eller någon framtida förändring
deri skulle inträffa. Sluteligen får jag
Den 24 Martti, /. m.
323
vid Utskottets tillstyrkande, att nemligen FångSkjutsen
borde af de Skjutsskyldige vul GästgitvareGårdarne
bestridas, göra den Anmärkning,
att både de R sande och Skjutsande blifva
med detta stadgande mindre väl bcdåene;
de förre, genom derigenom uppkommande inskränkning
i Skjuts-tillgång, atr förbigå det
obehagliga af åsynen af längsiade fångar,
und r flere timmars väntan vid Gästgifvaregårdarne,
och de sednare eller de Skjuts- kyldige,
genom derigenom uppkommande otillräcklighet
i behöfligt Skjutshäst antal, och större
b.tungande för de till ReservSkjuts skyldige,
då äfven Fångskjutsen måste ifrån Gästgifvaregårdarne
utgöras, sannolikt på ett för de
Skjutsande mera besvärande sätt, under anförande
af FångGevaldiger , än nu, då Skjuis-J
ningen af Fångtöraren sjelf bestrides. jag tillstyrker
för min del, att vid nuvarande Inrättning
för Fångföring må förblifva, utan annan
förändring, än den, att en noggrannare
tillsyn vid Fångars förskaffande mä iagttagas,
i anseende t il sådana Fångars transporterande,
hvilkas frihet är för den allmänna säkerheten
vädel g, samt att,ehuru Författningame, såsom
tj'n; tetörbindelse, å‘ägga Länsmän och Fjerdingsman
att gröfre brottslingar åtfölja , något
biträde dem kunde meddelas, äfven på allmän
bekostnad, till vinnande af det ändamål, att af
en beväpnad ansvarsskyldig Fångförare de gröf.
re biottslingar alltid säkert måtte bevakas Att
Ut-kotiets Betänkande måtte till Utskottet återremitteras,
anhåller jag vördsammeligen, samt
3 = 4
Den 24 Martil, /. jh.
att dessa Anmärkningar måtte detsamma få
åtfölja
Grefve
Spens, Jacob Melker: Vid alla
omdö nen rötande det ämne, hvarom Kongl.
Majit1- nu uppläste Nådiga Proposition och StatsUtskottets
deröfver afgifna Utlåtande handla ,
tior jag att framlör allt ej bör lemnäs ur sigte
den märkehga skillnad, sorn är emellan Fångars
forsling och Fångars bevakande under
forslingen. Sä länge forslandet från ett ställe
till ett annat, af det, som för allmän räkning
behöfver transporteras, åligger Innehafvare
af Jord, såsom ett direct Onus ; så länge detta
till älvcntyrs i vårt land ej kan vara an-:
norlund i så länge finnes ock intet skäl, hvarföre
Jordägaren skulle kunna undslippa att fiån
ett till annat ställe transportera Fångar, hvilka
verkeligen i detta afseende, huru besynnerligt
det än i alla andra hänseenden må lata, lämpeligen
kunna anses jemförliga med andra Kronans
Effecter. Af sådan anledning skulle, efj
ter min tanka, den enda förändring, som, uti
livad Utskottet tillstyrkt kunna föreslås, vara,
att Fångforslingen borde bestridas med Kronoskjuts,
i städet för Gästgifvarskjuts, hvilken
Inrättning, så länge intet lämpeligare sätt för
Inrikes communicationen kan uppfinnas och sättas
i verket, åiminstone bör oförryckt till sitt
ändamål b behållas. Fångars bevakning kan
deremot aldrig med skäl åläggas någon, som
ieke åtager sig detsamma såsom egenttlig sysla.
Hittills har likväl denna angelägna befattning
varit lemuad i händer, sorn endast slumpen
Den 24 Martil, /. m.
325
utsett. Det har väl varit stadgadt, att vid forsling
af Fångar, som för svärare förbrytelser
varit lagförde eller dömde, eller för ett våldsamt
och listigt uppförande kända, en Kronobetjent
alltid skolat vara följagtig , m n vid
den vanliga KronoBetjeningens, så mycket i
senare tider förökade göromål, hor delta Stadgande
blifvit på flera sätt gjordt utan verkan,
dels genom serkilda, för hvarje fall gift a
förklaringar öfver hvad som gjort en sådan
Fångens nogare bevakande undtr forslingen
nödvändig , dels genom den tydningen , att
Fångiöraren, ehuru dertill utsedd, blott genom
tillfälligheten att han innehade eller brukade
ett till Fångtöring anslaget Hemman, likväl i
sjelfva sin egenskap af Fångförare vore en
slags Kronobetjent, hvilken egenskap af Kronobetjent,
som han sjelf så oskyldigt erhållit,
han icke heller dragit i betänkande att öfverlåta
på sin Son eller Dräng, någon gäng till
och med på sin Hustru eller Piga. Många förnyade
brott hafva af de Rymmare , sorn genom
denna bristfälliga bevakning fått tillfälle
undkomma , blifvit föröfvade * månglalldiga
Rättegångar rörande förvållande till Fångars
flygt uppstått, hvaraf följden blifvit, att den,
som aldrig bestämdt åtagit sig vissa skyldigheter,
och aldrig fått eller kunnat få någon underrättelse
pm, hvaruti de egentligen bestodo
, ibland blifvit straffad för ett välment
oförstånd, ibland fått njuta okunnigheten lill
godo såsom ursägt för ett verkligt straffbart
förhållande. Då en noggrann bevakning af
de Personer, hvilka den allmänna säkeiheten
326
Den 24 Martu, f. m.
fordi ar att beröfva friheten, är för Statens bestånd
och ändamål, sjelfva skyddand t afd nna
allmänna säkerhet, af sa mycken vigt, då
denna bevakning är föienad rrted ojemiö bgt
flira svårigheter, under det Fångar transporteras
frän den ena aflägsna orten till den andia,
än under d t de sitta innom fyra väggar
inneslutna, kan jag icke annat än anse det
högst nödvändigt, att vården om och ansvaret
.för dt 111 ö veri mnas åt serskilte , endast
dertill utsedd Personer , af hvilka en säker
vård kan förväntas, och att ett strängt ansvar
för deras K rsumnv Iser , enligt rättvisans
och bdlighetens sammanstämmande fordringar }
u krafves Den större kostnaden för Statsverket,
dr tta kunde medföra, tror jag ej bör
komma i fråga, dä man dels gör afseende derå,
att Landet befrias frän cn förhatlig tunga,
dels erinrar sig att Statsinrättningens vidmagthållande
och allmänna säktrhetms bevarande
är ändamålet ; Statsinkomster och Stat-Uti ifter
endast med 1 härtill, samt att den, sorn vill
ändamålet, alltid också måse vilja medlen.
Gre(ve Mörner, Adolph Goran: Vid alla
Riksdagar sedan 1800. har förevarande ämne
utgjort föremål för Riksens Ständers pröfning,
dels i afseende på omöjligheten under nuvarande
Fång*örslings - sätt att skaffa saker bevakning,
dels i anseende till olämpligheten
af de bestraffningar, för hvilka Sveriges Allmoge
, hvars skyldighet det <gi ideligen icke
borde vara att bevaka Fångar, ofta blottställee
-
Den 24 Marti*} f m.
327
Man har derföre flera gånger önskat ett
annat sätt för Fångföring och bevakning, men
d^-t Förslag, sorn vid slutet af förra Riksdagen
i sådant afseende uppgjordes, har icke förr än
nu blifvit fullkomnadt.
Sedan detta förslag, hvilket blifvit bygdt
på de af Riksens Ständer sjelfva Yid sista Riksdag
lramstäilda grunder, nu tyckes uppfylla
det dermed åsyftade ändamål, hafva de emot
detsamma gjorde invändningar icke kunnat ändra
min öfvertygelse.
Då Fjerdingsman, som icke äro annat än
Bönder, hvilka tourvis bestrida denna befattning,
icke lämpeligen böra vara ansvarige för
Fångars transporterande och bcvakffng, och
då Länsmän, hvilka ofta hafva s ora Districter,
ej heller kunna medhinna att fullgöra detta
grannlaga åliggande; så synes mig, att när
man derjemte besinnar, det genom ifrågavarande
förslag icke någon ökad tunga för Landtmannen
orsakas, utan endast en nödig och
fullkomlig säkerhet beredes, samt äfven tiden
för Fång-transporterna, hvilka hädanefter, utan
alla omvägar, endast åtfölja de stora Landsvägarne,
vinnes, man skulle äga ganska många
anledningar att antaga ifrågavarande förslag;
hvarå jag således (år utbedja mig Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Herr Grefven och Lan dt Ma rs la Ike n hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln behagade
StatsUtskottets Betänkande, i anledning
328
Den 24 Martil^ f m.
af de dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet
återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och EandtMarstallen
gjo de Proposition till bifall af Utskottets
Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo RancoUtskottets den 10
dennes afgifne samt. den 17 och 19 i samma
månad på bordet lagde förnyade Betänkande,
i anledning af Återremiss om förlängning i
Praescriptions-tiden för Låns omsättning i Bana
coDiscontVerket.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af det nu upplästa Betänkandet,
får jag först anmärka, att BancoUtskottet origtigt
framställt ram af detsamma upptagna tanka,
då det yttrar, att jag ej kunnat medgifva
Banquens interesse vara enahanda med Nationens.
Mina ord voro: att jag ej kunde anse
Banquens interesse vara öfver Nationens. BancoUtskottet
säger, att en förändring i den införda
och stadgade ordningen ej utan yttersta
nödiail och efter moget betänkande borde vidtagas.
Detta nekar jag ej; men jag frågar
hvar och en, sora känner eller vill känna
Landets nuvarande Penningeförlägenhet: är ej
detta yttersta nödfall nu för handen, och behöfves
ett längre besinnande härpå, än det
Utskottat i snart 4 månader härpå användt?
Den 24 Martil, f, m.
329
Utskottet tyckes dock vilja ådagalägga sitt liberala
tänkesätt, då det säger sig ej vilja underlåta
medgifva, det de serskildta händelser
och förhållanden, hvilka den än fortfarande
utomordentliga Pennirtge.förlägenheten beredt,
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet. Detta
liksom aftvungna medgifvande bestämmer mitt
hopp af BancoUtskottets, vid denna Riksdag,
åtgärder för framtiden.
Hvad sjelfva hufvudämnet beträffar, så,
om någon lråga vore att Banquen kunde förlora
genom beviljande af ett ytterligare ani
ständ, skulle jag icke yrka detsamma ; men
jag kan lör min del icke finna , att Banquen
kan för ora det minsta genom en tillåtelse för
sådana Låntagare, hvilka äga fullkomlig vederhäftighet,
att ytterligare bibehålla deras
omsättningsvätt. Banquen kan deremot förlora,
genom att dess piscont brådstörtar indrifvandet
af sina fordringar till hela sitt belopp,
och då ofta Låntagarens och Caventens Egendom
kan blifva försåld till ett sådant vanvärde,
att ej full tillgång för Fordringarne finnes.
Då jag anser det af BancoUtskottet föreslagna
anstånd ännu vara för kort och ingalunda
tillräckligt, får jag hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln , med förkastande af
Betänkandet, behagade tillåta, att ett ytterligare
rådrum af 30 dagar från den dag , då
Riksens Ständers beslut angående allmänna Fi.
nance regleringen blifvit kungjordt, måtte be.'
viljas de Låntagare, hvilka icke haft tillfälle
omsätta sina Län i BancoDiscontVerket.
33°
Den 24 Martil, /. m.
Herr Strussenfelt, Michael, förenade sig
med Herr Munck af Rosenschöld.
Friherre Boye, Ludvig: Af de premisser,
sorn Utskottet antagit , hade jag väntat , jag
bekänner det, én lyckligare tillämpning , till
någon större skonsamhet för Gäldenärerne i
Disconten. Jag tror åtminstone , att en skillnåd
borde göras emellan Gäldenärer boende i
Stockholm och Gäldenärer, boende i Landsorterne.
I Hufvudstaden vet man ungefärligen redan
hvad man har att vänta, och har dessutom lättare
utvägar att finna Penningar; då deremot i
Landsorterne utvägarne äro vida svårare. Man
umgås der ännu med förhoppningar, att Penninge-bristen
varder vid denna Riksdag afhulpen;
och man skulle, kan hända , der anse sig öfverilad
om man éj finge tid på sig att invänta hjelpcn,
samt tror sig äga , i sjelfva sitt behof, ett
tillräckligt skäl för detta anstånd. Vid jemnförelse
af de Anmärkningar, som voro till Utskottet
remitterade, med Utskottets svar derå,
står, i min öfvertygelse, Anmärkningens vigt
qvar, utan att vara nöjsamt förklarad; ty det
torde få anses såsom tämmeligen säkert, att,
utom den skonsamhet, som Disconten, framlör
enskildte Borgenärer, kan lemna, måste
Bir.q iens egen fördel vara bättre vunnen derigenom,
att Gäidenären får tid att följa sin
vilja, att göra rätt för sig, än att han, som
man säger, på en gång slås för pannan. På
de a skäl tillstyrker jag bifall till Herr Rosenr-chölds
förslag, så vidt det angår Gäldenärer
i Landsot terne.
Dm 24 Martil, f m.
331
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Så länge
det ännu ej blifvit stadgadt, att den en kildie
Fordrings akaren nödgas lemna anstånd, utan
han tväriom är bibehållen vid sin rätt att påkalla
Lagaines åtgärd till återfående afsin utlånta
Egendom, kan jag ej finna, hvarföre denna
rätt skall nekas BancoDisconten, och dess
Gäldenärer sålunda gynnas framför enskildtas:
Jag skulle till och med tro, att en ytterligare
förlängning af Piaecriptionstiden för omsättningsiättigheten
i Banco_D'Sconten ej en
gång skulle lända Gäldenärerna till någon verklig
båtnad; utan att deras ställning tvärtom
skulle med hvarje nytt uppskof ännu ytterligare
försämras; och att det skulle blifva för
dem, ju längre anstånd de fingo, desto svårare
att reda sig. — Jag kan således ej instämma
med de värda Ledamöter, som nu talat i detta
ämne, utan får tvärtom ödmjukast tillstyrka
bifall till Högloft. BancoUtskottets Betänkande.
Dessutom skulle stockningen och förlägenheten
i allmänna Rörelsen ökas och underhållas,
samt den Enskildtes Gäldenärer få så mycket
svårare att reda sig, om tillgången,, för
dem, på nya Lån i BancoDisconten minskades;
hel 1st Discontens möjlighet att utlåna nödvändigt
måste inskränkas i samma mohn, som dess
rättighet ait indrifva sina Fordringar. Detta
är för mig ett nytt skäl att tillstyrka bifall å
Utskottets Betänkande.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag likaväl
med den sista värda Ledamoten, anser
332
Den 24 Martil, f m.
ett, utöfver hvad BancoUtskoftet tillstyrkt, förlängdt
anstånd med Discont-låns omsättning
snarare innefatta skada än hjelp för Läntagare,
och då jag icke tror att blott de i BancoDiscontVerket
skuldsatte behöfva hjelpas , utan
att äfven andra Medborgare, hvilka äro skyldige
annorstädes, böra erhålla u*väg att i BiscontVerket
kunna bekomma Lån, linner jag
för min del det at Utskottet föreslagna anstånd
af 30 dagar från derom af Discont Verket erhållen
underrättelse v-ra tillra* kelig, samt anhåller
således om proposition till bifall a: Betänkandet.
Herr Mcinnérstam , Johan : Den Motion ,
sorn gifvit anledning till förevarande Betänkande,
åsyftade endast, att de, hvilka försummat
omsätta sina Lån i BancoDiscont Verket,
skulle dertill erhålla ytterligare rådrum. Då
nu Motionen blifvit af Utskottet tillstyrkt, samt
ifrågavarande Låntagare återfått deras annars
förlorade rättighet, att omsätta sina DiscontLån,
innom ännu en månad efter derom erhållen
underrätt--dse, så kan jag för min del
icke finna annat, än att Betänkandet bör antagas.
I anledning af hvad Friherre Boyenyss
anfört, rörande skillnad emellan DiscontVerkets
Gäldenärer i Stockholm och Gäldenärer‘i
Landsorterne, torde jag få erinra, att de
båda äga lika förmån, enär det ytterligare fö»
reslagna anstånd för båda täknas från derom
af DiscontVerket bekommen underrättelse. Jag
tillstyrker således , lika med Herr Påhlman ,
bilall af Betänkandet.
Den 24 Martil, /. nu
333
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Ändamålet med ifrågavarande Motion var icke
att förbättra Discont Verkets Låntagares ställning
i det hela, utan endast att skaffa dem
ett rådrum i afseende å deras Låns omsättning,
hvilket kunde svara emot den tid, som åtgeck
innan Myntvärdets reglering fastställdes. Då
nu Riksdagen blifvit förlängd, och denna reglering
ännu längre uppskjuten, torde det äfven
vara billigt, att i samma förhållande utsträcka
anståndet för Lane omsättningarne. Ingen
förlust uppkommer derigenom iör Banquen,
hvilken snaiare vinner genom tolf Procents
ränta, men de Låntagare, hvilka för närvarande
sakna utvägar till omsättning, kunna
undgå att bii!va ruinera,de, hvilket annars
skulle hända, i tall hela lånet i närvarande ö-1
gonblick indrefs, i synnerhet i de Provincer,
där de nu ur rörelsen satte Discont.sedlar utgjort
en så b tydlig dt 1 af RörelseCapitalet.
Hvad angår den af en värd Ledamot anmärkta
obillighet, att Banquen icke bör eftergifva
mera än enskildte Fordringsägare, får jag anmärka,
att Banquen är ställd under Riksens
Ständers styrelse och således måste rätta sig
efter Ständernas beslut. Det oagtadt förfares,
sedan Malmö och Gö,ha CanalDisconter kommit
på obestånd, långt strängare med de Gäldskyl-i
dige, som hafva Lån i Disconten, än med
dem, sorn hafva Lån af Enskildta. Dessutom
torde det icke vara någon fördel hvarken för
Banquen eller det Allmänna, att bereda nya
Låne tillgångar g nom nuvarande Låntagares
spolierade Egendom.
334
Den 24 Martil, f. m.
Friherre Boye: I anledning af den An
märkning
en värd Ledamot gjort vid mitt yit
rand , utbeder jag mig fä ennra, det jag icke
ansett skillnaden emellan L:.ndsorternes och
Stockholms Gäldenärer i Pisconten , härröra
från någon olikhet i tid; ty dä tiden räknas
från underrättelsen, såärden lika för alla i men
deremot äga sin grund i en ganska märkelig
skilnad i utvägar; och den torde böra medgifvas,
då man eftersinnar, att det som är lätt
i Hufvudstaden, är dock ganska svårt i Landsorten.
Herr Cederskjöld: Då RörelseCapitalet ingalunda
minskas genom DiscontLånens in drifning,
hel 1st Penningarne naturligt vis ej begrafvas
i Disconten ; utan genom nya utlåningar
genast åter försättas i omlopp, och blott lördelas
på andra händer; så tår jag äfven af
detta skäl ödmjukast anhålla om Proposition
å bifall till Utskottets betänkande.
Grafve von Schwerin, Fredric Bogidaus:
Om ändamålet med det af BancoUtskottet föreslagna
ans<åndet skall vara att hjelpa dt n Gäldskyldige,
så torde det icke på detta sätt kunna
vinnas. Det är ej fråga nu, hvar penningar
finnas, utan hvad i närvarande ögonblick de penningar
ärn, sorn vi hafva att röra o s med. Deras
värde beror af de beslut, som Riksens Ständer
gå att fatta. Innan detta beslut är kändt ,
kunna inga Penninge tran^actioner göras. I anledning
af Herr Cederskjölds påstående, att samma
förhållande bör äga rum emellan Discon.
Den 24 Martti, f. m.
335
ten och dess Debitorer, som emellan Creditorer
och Debitorer i allmänhet, lår jag anmärka,
att det är just genom Disconternas inträngande
i Penninge rörelsen, som de vanliga och
naturliga förhållan Jarne emellan Creditorer och
Debitorer blifvit rubbade. Det är genom Discontens
mellankomst, som alla penningar, som
förr circulerade i Landsorterne , nu gå genom
Hufvudstaden.
Hvad som nu indrifves från Landsorter,
na, kommer ofelbart ock att stadna i Stockholm;
hvilket likväl jag anser så mycket olämpligare,
sorn mångfalldiga utvägar der finnas för
fyllandet af ögonblickliga Penninge-behof, hvilka
ej finnas i Landsorterne. Jag bifaller således
Herr Munck af Rosenschöids proposition.
Herr Strussenfelt, Michael: Då vi hit—
kommit för att hjelpa PenningcVerket samt
i synnerhet de Gäldskyldige i Disconterne, bö^
ra vi väl icke försvåra utvägarne för dem att
kunna afbörda sig deras skuld. Herr Cederskjölds
anmärkning, att de penningar, som inflyta
uti Disconterne, åter kunna utsläppas, är icke
rigtig, ty under närvarande förhållande är en
så fullkomlig stockning i alla rörelser, att några
Lån visserligen icke kunna inbetalas. Det
är för öfrigt alldeles icke obehörigt, att, likasom
Banquen helt nyligen begärt Jernbref i
afseende å inlösen af dess utelöpande Sedlar,
ett anstånd af 30 dagar efter det FinanceRe-j
gleringen blifvit af Riksens Ständer fastställd,
åt BancoDiscontens Låntagare beviljas.
33&
Den 24 Martti, f. m.
Herr Grefven och LandtMarkalken gjorde
Proposition till bifall af BancoUtskottets Betänkande.
Ropades Ja. och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarsk
cilken hemställde, otn Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit, tillåta att ett ytterligare rådrum af
30 dagar från den dag , då Riksens Ständers
'beslut, angående allmänna FinanceRegleringen,
blifvit kungjordt, måtte beviljas de Låntagare,
hvilka icke haft tillfälle omsätta sina
Lån i BancoDiscontVerket.
Ropades äfven Ja och Ne).
Herr von Schulzenheim, David, den aldre:
Jag hemställer , om icke ifrågavarande ämne
kunde få hvila intill dess Stats och Banco.
Utskottens Utlåtande öfver DiscontVerkens utJ
redning inkommit. Man bör icke genom ett
för långt anstånd minska en flink Execution,
hellst orsaken, hvarföre man i Lansorterne icke
äger lika god Credit, sorni Stockholm, härleder
sig derifrån, att på förra stället Executionen
för närvarande är mycket långsam samt
nästan i förfall.
Grefve von Schwerin: Visserligen må något
hvar önska att Executionerne måtte hädanefter
gå ordentligare och raskare, än hittills.
Men hårdt synes mig vara, att första försöket
till förbättring i den vägen skall göras uppå
dem ,
Den 24 Martil, /. tu.
337
dem, sorn i närvarande ögonblick mäst behöfva
undseende. Månne undantag rj kunde be«
vi;jas åt de Gäldskyldige i Lindsorterne, som
bo 20 mil fran Hufvudstaden?
Herr Strussenfelt anhöll att få upplysa,
alt ehuru i Stock',olm ännu finnes någon tillgång
pä penningar, i Landso/terne likväl all
tillgång dertill för det närvarande saknas.
Herr Munck eif Rosenschöld: Jag är vis-:
serligen med lika tankar med Herr von Schulzenheim
deruti, att en sträng Execunon vid
fordringars uttagande utgör ett vä endtebgt medel
till Creditens stärkande. Jag anser en af
orsakerne till Penninge-förlägenheten vara Credit-brist,
som just är grundad på vara Ex-cuj
tions-stadgars för ringa stränghet och isynnerJ
het på deras långsamma och ensidiga verkställande;
men jag anser närvarande tidpunct ingalunda
vara lämpelig att skärpa dessa Stadgar
och deras verkställande. Riksens Ständer äro
här församlade, icke blott för att bevaka Fordringsägarnes
, utan äfven de Gäldskyldiges in-:
teressen, så vidt det med det Allmänna låter förena
sig5 i synnerhet sorn'Riksens Ständer sjelfva
tillskapat de för vidsträckta Lånetillgångar
och de för milda Concoursstadgar, hvarigenom
många blifvit lockade in i vidlyftiga Penninge-
och HandelsSpeculatloncr. Det hade tillhört
Nationens Representanter att genom kloka
och stränga Författningar förekomma dessa vingleri
r, men sedan de uragtlåtit det, måste de,
Ridd. a. Ad, Prot, IV. B. II. Aid, 43, 44.
333
Den 2 4 Martil , /. m.
äfven för att icke göra sig sjelfva dementi,
genom lindriga medel söka att hjelpa så mänga
at de->sa olycklige, sorn, utan att andra Medborgares
tätt förnärmas, möjligen kan ske.
Grefve Mörner, Adolfh Göran: Efter sorn
jag fattat de värde Ledamöters meningar , hvilka
yttrat sig i dt*tta ämne, äro de samma så
nära med hvarandra öfverensstämmande, att
jag icke tror någon särdeles skiljagtghet kan
komma i fiäga. Herr Munck af Rosenschöld
har yrkat, att ifrågavarande anstånd tor Banco
DiscontVerk' ts Låntagare borde räknas från
den tid, då allmänna Finance-regleringen blifvit
al Riksens Ständer fastställd.* Herr Cederskjöld
åter har föreslagit att berörde anstånd måtte
taga sin början ifrån DiscomVerktts åt Låntagarne
derom lemnade underrättelse j men innan
Ridderskapets och Adelns samt de öfrige
RiksStåndens Beslut i detta ämne varda fattade
och BancoStyrelsm meddeldte, åtgå troligen
några veckor, hvarförinnan FrnanceRegleringen
möjligen skulle kunna blifva af Riksens
Ständer afgjord, och någon serdeles skillnad i
tiden för beräkningen af detta anstånd således
icke äga rum. jag hemställer d rföre , om icke,
enär i hufvudsaker; samma ändamål vinnes,
Ridderskapet och Adeln skulle behaga gilla
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och Lan dt Mars kalken tillkännagaf,
att BörgareStåndet bifallit Utskottets
första Betänkande samt att de öfrige Stånden ,
enligt den underräftelse Herr Grefven ochLandt
-
Den 24 Martil, f. m.
339
Marskalken erhållit , skola gillat Utskottets
senare, nu ifrågavarande Betänkande.
Herr Munck af Rosenschöld frågade, om
den af Herr Grefven och L ndtMarskalken nu
lemnade upplysning vore tillförlitlig4 i anledning
h varaf
9
Herr Grefven och LandtMarskaIken yttrade,
det berörde underrättelse val ännu icke
i officiel väg från de andra Riksstånd n ankommit
, men att någon anledning i !<e « ore
att tvifla på rigt ig heten deraf, och hade H rr
Grefven och LandtMarskalken endast trort sig
upplysningsvis böra meddela Ridderskapet och
Adeln samma underrättelse , utan att derföre
anse den i ringaste måtto böra verka på Ridderskapets
och Adelns Beslut.
Herr Cederskjöld: Om mitt minne ej allt
för mycket bedrager mig, har förut aldrig varit
fråga om mer, än hvad Utskottet nu tillstyrkt,
nemligen en Månads förlängning af Prtescriptions-tiden,
räknadt fiån den dag då Beslut
derom blifver allmänt kungjordt. Eå nu der
emot blifvit yrkadt, att den Månad, hvarmed
Praescriptions-tiden förlängdes, borde räknas
fi an den dag, då allmänna FinanceRegle1
ingen kommer till Allmänhetens kunskap ; synes
detta mig vara en alldeles ny Motion,
hvaröfver Utskottet aldrig blifvit hördt, och
som således ej nu lär till afgörande kunna
upptagas, ej heller göra något uppehåll iden
gamla Frågans afgörande. Häraf hämtar jag
34©
Den 24 Martil, f. in.
således en ytterligare anledning till min ödmjuka
anhållan om Proposition på Bilall till
Utskottets Betänkande.
Herr af Brinkman, Gustaf: Jag instämmer,
för min del, till alla delar uti hvad Herr
Grafve Mörner och Herr Cederskjöld nyss anfört.
I anledning af hvad jag för en stund sedan
hört yttras, att Executionsverket i Landsorterne
skulle vara förfallit, samt i följd deraf
Crediten försvunnen, önskar jag få Veta, i hvad
afseende sådant kan sägas hafva inträffat. Att
Executionsverket i Landsorterna är lika verksamt,
som i Hufvudstaden, bevisas bäst af den
farhåga, hvåraf Discontcns Låntagare äro intagne
för indrifvandet af Discontens Fordringar,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej samt Votering.
Friherre Boye, Ludvig: Med den vördnad
jag hyser för detta Stånd, förenar jag blott
den tankan, att, i ändamålet för hvarje Rid-}
derskapets och Adelns handling, hvarje dess
beslut, måste alltid ligga en allmän nytta , ett
allmänt gagn. Nu kunna vi icke betvifla hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrat,
nemligen att frågan är redan afgjord af tre
Stånda och när då , i denna fråga, såsom af
Reglementarisk egenskap, voteringen hos oss
skulle föra till intet annat Resultat i frågan.
Den 24 Martii, f. m. 341
utan blott upptaga en tid , kankända behöflig
till annat; så hemställer jag ödmjukast, om
icke, med samtycke af den Ledamot, som vo*
teringen begärt, frågan derom kunde förfa lia»
Innefattade ämnet någon gr undsatts att bevara,
någon Nationens rätt att försvara, så skulle
jag alltid tro, att vi borde, utan allt afse.;
ende på de andra Ståndens Beslut, anställa den
begärde voteringen; men då nu ingen lörtydning
kan leda vår eftergift till följd af impoi
sition; så tror jag, att vi mycket väl kunna
vidtaga den.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad én värd Ledamot, Herr af Brinkman,
yt-rat om Executionsverket i Landsorterne, får
jag erindra, att det förfarer ganska strängt dä
fiåga är om att indrifva Disconternes Fordringar
hos Enskildte, men deremot ganska lamt,
då fråga uppstår om att indrifva Enskildtes
fordringar hos Disconterne Äfven får jag , i
anledning af samma värda Ledi-mots yttrande,
förklara, att jag icke är Låntagare uti ifrågavarande
Discontverk.
Friherre Hjerta, Fredric: Ehuru jag, så-"
som Ledamot uti BancoUtskottet, deltagit uti
ifiågavarande Betänkande, vill j^g likväl helldre
bifalla Herr Munck af Rosenschölds mening
, om votering derigenom kan undvikas,
hellst en votering i detta ämne endast skulle
borttaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
att något i hufvudsaken vunnes, då af de öfrige
Stånden, BorgareStåndet redan bifallit UG
342
Den 24 Martti, /. m.
s!<otte's första Betänkande , samt Preste- oda
BondeStånden, enligt hvad BancoUtskottets
satr.felige Ledamöter i jjur berättade mig, antagit
Utskottets nu under pröfning varande Utlåtande.
Herr l\Innck eif Rosenschöld: Om de andra
Stånden redan bifallit Utskottets Betänkande,
vill'jag, för min del, icke yrka någon votering,
men skulle någon officiel underrättelse
om de andra Ståndens Beslut i detta Mål ännu
icke vara ankommit, får jag hemställa, om
icke Målet finge intill nästa Plenum hvila, hvarförinnan
bestämd underrättelse derom anländer.
Herr Grefven och handt Mar skalken föreslog,
att Målet måtte intill nästa Plenum uppskjutas,
hvarförinnan officiel underrättelse an.
gående de andra Ståndens Beslut troligen ankommit,
hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMcrskalken tillkännagaf,
att plenum komme kl. 5 1 eftermiddag
att fort ättas.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
16 dennes atgifne samt den 17 och 19 t samma
Månad på bordet lagde Utlåtande, angående
de emot de före slagne grunderne för den
allmänna Bevillningen gjorde Anmärkningar.
I sammanhang hvarmed upplästes tvenne
från Preste- och BorgareStånden ankdmne PrO
-
Den 2 3 Martti , f. m.
343
tocolUUtdrag af-den 19 och 24 dennes, innehållande
det brmälte Stånd biialiit Utskottets
den 23 sist!. Januarii i ämnet afgifne första
Betänkande, med antagande derjemte af hvad
som innefattas i andra Alternativet af Utskottets
sednare ifrågavarande Utlåtande, beträffanfande
Consnmiions-afgiften för Öfverflöds varor
och Fyllnadsafgiften för LandtTul.sersättningen.
Herr Grefven och LandtMcirskalken hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln behagade
antingen på en gång eller punctvis företaga
Betänkandet till pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll, att Proposition på Betänkandet i hela
dess vidd först måtte framställas.
Pierr Grefven och LancltMarskalken yttrade,
att som tredje Puncten af Betänkandet
innefattade tvenne Alternativer, arsåge Herr
Grefven och LnndtMarskalken sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilia Betänkandet med antagande af i tredje Puncten
föreslagne första Alternativ.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag hade önskat att Bevillningsutskottets ifrå-’
gavarande Betänkande hade något tidigare till
RiksStånden inkommit , emedan man då icke
hade kunnat säga, att detsamma borde bifallas
på den grund , att tillräcklig tid till ett
annat Förslags uppgörande saknades. Härefter
uppläste Herr Munck af Rosenschöld följande:
344
Dsn 23 Martil, /.. m*
Vi smickra oss att sjelfve äga Beskattnings:
rätren, och denna blir dock nästan vid hvar
Riksdag ofullkomligt utöfvad derigenom, att
Bevi]'ning^Utskoiteis Betänkanden så sert inkomma,
att som skäl för deras antagande med
framgång anföres , att tiden ej medgifrer be*
hörigen granska och ännu mindre att på nya
grunder alldeles omarbeta dem.
Hvart och ett BevillningsFörslag måste
blifva till någon grad ofullkomligt, och således
mycket kunna invändas deremot. Men
intet bör dock antagas, som är orättvist i sjelf»
va^ principen; den principe för all Bevillning
står oryggeligen fast, att den isynnerhet bör
erläggas af den behållna Inkomsten eller den
behållna Förmögenheten, För denna principe
mäste alla considerationer vika, consideratioIJer
af svårighet vid' Taxeringen , af osäkerhet
vid uppgifter, ja! af osäkerhet i anseende till
BeviilningsSummans utgående. Dessa considerationer
äro utomdess, och i synnerhet den
sistnämnda, ej omöjliga att tillfredsställa.
Så länge Bevillningen i Sverige ej upp*
geck till mera än tolf Tunnor Gu*d , såsom
ända till 1789, var principen för Summans fördelning
af mindre vigt. Men nu, då BevillningsSumman
i vissa Orter uppc.år kanske
till hälften af det där i omlopp varande RöfelseCapitalet,
är en rättvis fördelning , i mon
af verkelig förmögenhet och tillgång, en fördelning
, som äfven drabbar Capitalisten , af
den alhastörsta vigt.
Den Bevillnings-principe, som år 1812 arn
Den 24 Martii, /. m.
345
togs, var då ännu ej så obillig, ehuru orättvis;
ty till det äret hade den synbara Förmögenheten
jemnt stigit i värde, Penningen deremot
j mnt minskats i värde; då hade ännu
den skuldsatte Ägaren af synbar förmögenhet
lätt tillgång till PenningeLån, ja! så läit, att
han ej sjelf märkte sin belägenhet och det
brådjup , vid hvars brant han redan stod.
Man har hört 18 r2 års Bevillnings-prineipe
tid och med försvaras dermed, att de skuldsatte
Ägare af synbar förmögenhet genom den
lida ett välförtjent straff för sitt vingh-ri och
sin fåfänga, att tillhandla sig, tili en dei med
lånta Penningar, Fastigheter. Men, om det varit
ett fel, att i arfskifte, eller af billig farhåga
för Myntets ytterligare försämring, haf.
va velat rädda sitt PenningeCapital genom Fastighets-köp,
eller ock, som varit det största
felet, att hafva speculerat på Fastigheter, sorn
på en Handelsvara , så mätte väl ett sådant
fel hafva hunnit att försonas och att tillräckligen
straffas genom det", att dessa Fastighets*
köpare lått i fem år erlägga Bevillning äfven
föt det de ej ägt, och troligen aldrig komma att
äga , samt genom det , att de härvid fått för
Capitalist-rne gå i förskott, hvilket nästan ali
drig blifvit dem af dessa ersätte, och ännu
mer deiigenotn , att deras synbara förmögenhet
denna tid, åtminstone i de flesta Provincer,
årligen minskats i värde. Utomdess, då
tusendetais Medborgare förtjent att straffas ,
har aldrig fråga uppstått om mer än hvar
tionde; och säkert har sedan 1S12 hvar ti
-
34ö
Den 2 4 Martn, f, m.
onde af betydligen skuldsatte Fastighetsägare
redan blifvit straffad genom sin fullkomliga
ruine. Låtom oss förekomma de öfrigas
undergång genom kraftiga medel , hvartill äfven
hörer antagandet af en Bevillnings-principe,
sorn på behållen Förmögenhet eller ock
behållen Inkom-t lägger den betydligaste delen
af Bevillnings-bördan.
En värd Ledamot, Herr Grefve A- G. Mörner,
har i denna fråga vid 181.2 års Riksdag
yttrat : ”Att vilja , det Låntagaren skall fordra
ut Statens rätt hos Långifvaren , är ungefär
, att begära af flugan, att hon skall gå till
rätta med spindeln, sedan hon fastnat i nätet.
Det är endast den förmögne Låntagaren, hvilken,
liksom den starka flugan, kan bryta igenom
väfnaden, som någon gång kan verkställa
ett sådant afdrag.”
Samma värde Ledamots yttrande bifaller
jag alldeles. Hvem har väl den största lätthet,
att af Capital sten uttaga, hvad denne till
Staten bör gifva, antingen den, som befinner
sig i ett nödtvunget behof af dess Låne-biträde,
eller Staten, som med all den magt, hvilken
är lagd i Styrelsens hand , med alla de
medel, ali den kraft Lagen ger, kan det befalla
f
Som redan ett Stånd antagit Bevillningens
utgående efter behållen Inkomst, torde
ej fråga böra uppstå om Bevillning af behållen
Förmögenhet, utan af behållen Inkomst ;
vid uppgift af denna, bör afdrag få göras för
bcvisliga skulder. Låntagarens uppgift på des
-
Den 24 Martil, f. m.
347
sa controllerar 1 ån.gifvarers på dess fordtingzr-
Tillika bör en Öfverflöds afgift bestämmas
Man
invänder: 1:0 Att ändå ej Capital»,
sten åtkommes, emedan han uppsäger sitt Capital,
om Låntagaren ej förtiger sin skuld, eller
ej sjelf vill erlägga Bevillnings-procenten.
Jag nekar tj , att så ofta måste hända, men
enligt 1812 och 1815 årens Bevillnings-prineipe,
åtkom man Capitalisterne nästan aldrig,
1810 års dock oftast. Om en del af dessa
Medborgare skulle vilja undansnilla Staten dess
rätt, bör sådant ej föranleda till den, Capitalisten
i allmänhet förolämpande slutsats, att
de alla skulle hysa lika låga tänkesätt. Det
förhåller sig härmed, som med Tullförsnillning.
Oaktadt denna ofta äger rum, inflyta
dock betydliga Tullmedel.
2:0 Att 18 10 års Bevillnings-principe medförde
nödvändigheten af edgång och gjorde
många menedare J g för min del finnér skillnaden
ej så betydlig emellan en menedare
och en bedragare eller försnillare af Kronans
rätt. Utomdess nämnes icke i Stallmästaren von
Törnes för slag något om edgång.
3‘0 Att det vore obehagligt för en hvar
att bero af andras godiyeko, i anseende till
uppgiften om sin behållna Inkomst. Men är
det väl behagligare att beio deraf, i afseende^
på uppskattning af sin Egendoms värde?
Då man uppger förra årets Inkomst, kan deraf
ej så säkert slutas till ens verkeliga Förr
343
Den 24 Martti, /. m.
mögenhefs-tillstånd, ty årliga Inkomsten kan
Variera och bero af conjuncturen.
4:0 Att Bevillningen ej säkert går ut enligt
1810 års principen inen man mtsscalculerade
sig ej meia 1S10, än 18j S , i synnerhet
som Bevillningen ökades sedan Ttbellerne för
18 i© voro uppgjorda. Hade man 18 F2 bibeli
al i it samma grunder och rättat de misstag ,
som ej kunde annat än vidlåda ett Bevillningsp
oject, sorn första gången vaarit försökt, så
hade man med rättvisa och klokhet i fördelningen
förenat all möjlig säkerhet för utgåendet
af Bevillningen. Ett möjligen inträffande
deficit forekommes genom ett Oeditiv på Banquen,
derigenom att fördela BevillningsSumman
på hvart Län.
Många Financierer i flera Länder, ifrån
den Orientaliska Despoten , sorn låter strypa
den rika Paschan, for att fylla sin Statsbrist
med dess förmögenhet, inia till B viliningsUtskottet
i Sverige vid Re ic ionsRik1 dagen år
18J2, hafva ansett den principe i Beskattnings?
frågor för den rättaste, genom hvilken den nödiga
Summan lättast beräknas och säkrast utgår.
Det nu åter af samma Utskott föreslagna
Beskattnings - satt närmar sig uppenbart
våld. och är lämpeligt vid en brandskattning
i ett inkräktadt Land, då man ej har rådrum
att pröfva hvars och ens behållna , utan blott
synbara förmögenhet, som ofta är en verklig
oförmögenhet. Jag föreslår således förkastandet
af de Bevillnings-grunder, som Utskottet
Dm 24 Martiin f. nu
297
framställt, samt att Bevillningen ålägges behållen
Inkomst, enligt de grunder, som Herr
von Törne uppgifvit.
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde
skriftdigen :
Om Fäderneslandet äfven denna Riksdag
skall undergå det missödet att få en ny BevillningsFörordning,
önskar jag likvisst, att
den icke må uppgöras efter iSio års Bevillnings-grunder
, hvilkas följder vi erinra oss,
och hvilka alltid skola blifva desamma, enär
Beskattnings - methoden efter dem tillämpas.
Jag har dock aldrig klandrat sjelfva principen
såsom obillig , men väl såsom overkställbar ,
ty hvarken kan man påräkna, det Skattskyldige
i allmänhet anmäla fullständigt sina behållna
Inkomster, ej heller kan det vära behagligt
för TaxeringsCommi sionerna att ge.
norn magtspråk stundom se sig föranledda aft
påföra högre Bevillning, emot de betalandes
egna uppgifter, då Nationen icke älskar, icke
är van vid tvångslagar3 oredor och missnöjen
skola derigenom ofta uppstå , samt på hagården
ankomma, antingen Statsverket tår betydligt
mer eller mindre af den BevillningsSumma,
Riksens Ständer anslagit ti 11 Rikets oundvikeliga
behofver.
En BevillningsFörordning med fullt anspråk,
på fullkomlighet, är icke tänkbar, men deremot
är ingen ting vådeligare, än stadga sådana
grunder, hvilka medföra en gifven osäker?
35°
Den 24 Martn, f m.
het: Vid yppande Statsbrist är då ingen annan
utväg för Konungen öfrig, än •sammankalla
Rikets Ständer, en åtgärd, sorn vi känna
medföra stora olägenheter, och ej aflöper utan
de betydligaste omkostnader för Riket.
Den, hvilken anser såsom en oundvikelig
nödvändighet, att nu- förändra Bevillninningsgrunderna,
skulle jag snarare anvisa till
1789 års BevillningsFörordning; men då jag
för egen del omöjligen kan öfvertyga® om behoivet
derutaf samt förut icke hört någon beklaga
s g öfver det nu gällande B skattningssättet,
och derjemte tror, att vi i allmänhet ej
kunna få något mindre tryckande, äfvensom
i Reglementarisk! afseend mera redigt , gillar
jag åtminstone enskilt BevillningsUtskottets
nu afgifne Betänkande, och under full öfvertygelse,
att det skulle sätta Riksens Ständer uti
mycken förlägenhet, att nu formera ett nytt
BevillningsSysteme, vågar jag ödmjukeligen tillstyrka,
att de minsta förändringar göras i den
Författning , sorn för närvarande tjenar till efterlefnad.
Herr Uggla, Pehr Gustaf: Med kännedom
af den Opinion, som så högt yttrat sig
för bibehållande af nu gällande hufvudgrund
för allmänna Bevillningen efter synbar fånnö,
genhet, borde jag väl anse för en frugtlös möda
att med min röst söka motverka kraften af denna
Opinion; men. jig kan likväl icke neka
mig den tillfridsställelsen, att i Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll förvara uttryc*
Den 24 Martil, f. m.
ken af min enskilda oföränderliga öfvertygelse
i denna vigtiga fråga, genom det antöran^e»
jag ' ämnet författat och utbeder mig att
nu få uppläsa:
Under erkännande' af den osparda omsorg
och det insigtsfull nit, som BeyillningsUiskouet
nedlagt på det förslag till Bevillningsgrunder,
som nu utgör föremålet för Höglofl.
Ridderskapets och Adelns granskning , går jag
att inför Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln närmare
utveckla de skäl, hvarpå jag grundat
min till Bevilin ngsUtskottets Protocoll yttrade
serski da tanka, i frågan om den af Utskottet
föreslagne Bevilin ngsgrund efter synbar förmögenhet
Lika fri från anspråk på ofelbarhet
i eget omdöme, som på annan förtjenst,
än att i denna fråga hafva förenat mina svaga
bemödanden med en annan Medborgares kraftfullare,
har jag dock ansett för min pligt, att
i ett ämne, som innefattar i sig sjelft en af de
dyrbaraste rättigheter, som ägas i ett Land, der
ej en från National viljan afskiljd magt arbitrairt
bjuder, utan ett fritt och sjelfständigt Folk,
gen#m sina Ombud, beviljar skatt till Statens
underhåll, oförstäldt följa, och, med agtning
för andras meningar, frimodigt yttra min egen,
om den än, som nu, vore stridande emot en
Opinion, kraftig och öfverlägsen, genom antalet
af sina bekännare.
Om det är en sanning, att ett Lands styrka
beror af dess bördighet, af Folkets idoghet
och välmagt, så är det ock lika obestrideligt,
352
D n 24 Martii, /. nt.
att denna styrka mäste , lör utvecklingen af
d.ss gäliande kraft, underhållas af Lagar, som
hvila på de fa ca grunder, hvarje Lag behofver
’5r sitt bestånd . Frihet, beskydd och säkerhet,
Lä Folket, i stöd af SambällsFördraget,
genom nödvändiga .tillskott, mäste bidraga till
Samhällets upprätthållande, bör ock den Lag,
sorn bestämmer lördelningen af dessa bidrag,
vara grundad på den naturliga billighet , hvarigenom
Statsborgaren trähas endast i den mohn
lian har förmögenhet, som behötver skyddas,
som i möjligaste måtto underlättar Jordbruket
och andra Näringar, i stället för att dem ur4
dergräfva, sorn har Folkets tretnad och välmåga
till ett högre föremål, än utpiässandet
af en skatt, hvilken trycker och utmärglar
Landet ', som fördelar Statsbördan, ej där hon
har sitt säkraste läste, utan där största törmägan
finnes att den bära , och som, under den
förutsatta fordran af Enskildes uppoffringar för
det Allmännas väl, icke medgifver någon enskild
Medborgares föi fördelande för andra Enskildes
eller det Allmännas verkliga eller inbillade
förmåner.
Efter mitt omdöme, hvilade 1810 årsBevilleingsStadga
till sin hufvudgrund pä dessa
sanna och rätts-enliga stöd för Stats-bördornas
fördelning, men som mänskliga kraften icke
uppnår fullkomligheten på en gäng, delade
denna Författning det gemensamma öde med
nya, af erfarenheten icke nog piöfvade Inrättningar»
att hon röjde fel och brister, hvilka,
Den 24 Martil, f. m.
353
i strid med grunddragen, motarbetade, i stal-’
let för att medverka till ändamålet, hvaribland
isynnerhet må rämnas den origtiga och endast
till misstag ledande MnimiTafiffen samt den in-'
vecklade Organisationen för BevillningsLagens
Verkställighet.
Vid 1812 års Riksdag antogos andra, till
Väsendtelig del ännu gällande Bevillnings- grunder.
Den synbara Förmögenheten blef nu ett
föremål för Beskattningen, i stället för den
verkliga, och, liksom det i sjelfva verket gåfves
en dass Medborgare, sorn vöre berätcigad
att afskudda sig den allmänna börda , som
Statens behof kräfver, blef den Bevillning,
som borde träffa Capitahsien och den samlade
Rikedomen, öfverflyttad på andra MedborgareClasser
och i synnerhet på Jordbruket. Och
då detina Beskattnings^methode således öppnade
en lika lätt, som derigenom vådelig tillgång
till den återstående Na> onal-välmågan ,
torde den med skäl kunna räknas till d ssa.
misstag ,' hvars följder väl kunnat uthärdas,
men i hvilkas natur det dock ligger, att i sson
ma mohn blifva mera tryckande, sorn en dyrköpt
erfarenhet efterlemnar smärtande sår.
I stöd af hvad jag har ofvan haft aran.
anföra, grundadt på den öfvertygelse jag ägetf
om så väl rättvisan, som nödvändigheten deraf,
att för framtiden en gräns sättes för det
djupa, redan allt för långvariga lidande, sorn
en tryckande, på origtiga grunder byggd och
ojemt fördelad Bevillning medfört för Jordbruk
Ridd, 0. Ad. Fröt. IV- B. II Afd., 45, 46,
354
Den 24 Martil, /. m.
ket, Näringarne och de arbetande FojkClasserne,
kan jag för min del icke godkänna den af
Utskottet föreslagne Bevillnings-grund efter
synbar Förmögenhet, en Beskattningsgrund,
som, under det den lägger en ny GrundRänta
på jorden, skall i längden bidraga till ModerNäringens
förtryck och innom sitt område fjättra
den talrika Folkhopens idoghet.
Efter detta öppna förklarande utbeder jag
mig vördsamt, att få för några ögonblick åter.
föra Högloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den af mig här ofvan vidrörda
Bevillningsmethode, eller beskattning af In.
homsterne. Det är väl srnt, 1810 års BevillningsSysteme
bade fallit , men det hade ock
i sitt fall lemnat efter sig den goda upptäckt,
att erfarenheten, som uppenbarat felen och
bristerne, äfven antydt vägen till deras afhjelpande,
till delarnes närmare sammanfogande
till öfverensstämmelse med det hela och till
de rättelser och förbättringar, som höllö bättre
prof emot en upplyst och fördomsfri granskning.
Det var på denna grundval, en värd och
förtjenstfull Ledamot af detta Stånd byggde
sitt vid 1815 års Riksdag väckta Förslag, om
åter införandet af andra grunder för allmänna
Bevillningen. Detta Förslag mötte likväl icke
bistånd , än mindre Sanction af en allmän
och ädel National-vilja. Förskansad bakom
det uppresta bröstvärnet, af den osäkerhet och
de misstag, som föranleddes af 1810 års BevillningsLag,
gjorde man sig knappt den mödan
att undersöka, om detta i sjelfva verket
Den 24 Martil, /. m.
355
var något bättre, och nämnde Förslag, värdigt
att lifligen begrundas, rönte det ödet att i allmänhet
blifva förkastadt, innan man, må hända,
nog tilllörliteligen för sig utredt skälen
för sitt ogillande. Det var först nuvarande Bevillningsutskott
, sorn i dess Betänkande, om
grunderne för den blifvande Bevillningen , den
23 Januarii innevarande år, om Herr von Tornes
Förslag fällt ett fördelagtigt, på rättvisa
grundadt omdöme, och ehuru Utskottet ansett
sig icke böra frångå den nu gällande Beskatt,
ningsgrunden efter synbar förmögenhet , har
likväl Utskottet, på ett sätt, som lemnar ett
dyrbart bevis på dess liberala tänkesätt, insett
och erkänt vigten af de fördelar , som
genom andra Bevillnings grunders antagande
skulle vinnas, då Utskottet yttrat, att för omförbemälte
Beskattningsmethode eller ”Inkomstafgift
af verkelig förmögenhet tala i sy ner”het
de omständigheter, att rättvis jemnhet i
”Taxeringen här skulle åtföljas af enkelhet i
”Räkenskaperne och Skattskyldigheten i syn.
”nerhet träffa den verkeliga förmågan att bära
”den”. Vidare, att ”Beskattningen skulle ännu
"närmare uppfylla sitt ändamål, om den i allmänhet
kunde lämpas efter hvarje Medborgares
behållna inkomst, i förhållande till dess
”förmögenhet och rörelse”. Af det följande i
Utskottets Betänkande vill det likväl synas,
som, i frågan om dessa grunders tillämpning,
Utskottet mer följt första ingifvelsen af de farhågor
1810 års Bevillningsstadga efterlemnat,
än grundeligen beräknat och ölvervägat det
resultat i motsatt förhållande, som, i följd af de
356
Den 24 Martii, /. m.
uppgifne rättelser! och förbättringar otvifvelagi
tigt bör uppstå.
Och möta då för ofvanförmäldte Förslag
öm Bevillnings utgörande efter behållen I11-  Jcomsty hvars Rättsgrund man erkänner, i allmänhet
sådana oöfvervinnerliga hinder, att det
icke möjligen kan tillämpas och i verkställighet
sättas i vårt Land, då likväl i andra Lån*'
der dylika Beskattningsgrunder blifvit med fördel
införde och begagnade; är då denna förmenta
osäkerhet i beräkningen och svårighet
i verkställigheten, icke en, utan föregången
undersökning, antagen idée, utan framställa de
sig i sjelfva verket för mången så absolut oundVikeliga,
sorn man velat påstå ; så synes förnuft
tet och rättvisan fordra, att man med sorgfällig
noggranhet granskär, innan man dömmer; att
man icke allenast uppgifver svårigheterne, utan
ock bevisar deras verklighet; att man jemnför
dessa med dem, som åtfölja hvarje annat Förslag,
Och att man behörigen eftersinnar, om de
goda verkningar, hvilka man vid verkställigheten
häraf befarar skola uteblifva, kunna
af något annat med mera trygghet väntas. Man
jemföre då förevarande Förslag med det nu
gällande BeskattningsSystemet, och erfarenha-'
ten skall vitsorda , att samma osäkerhet i beräkningen
j hvarföre man hufvudsakligen förkastade
1810 års BevillningsFörfattning , ännu
mer röjer sig vid tillämpningen af 1812 och
1815 årens Beskattningsmetbode. Vacklande emellan
oerhörda öfverskott och betydeliga britter,
har denna BevillningsLag, ömsom med e*
Den 84 Martii, / m.
3 57
tryckande hand hvilat öfver serskilfa MedJ
borgareClasser och förnärmat Statens rätt till
åtkomst af den fastställda Summan.
Men dessa farhågor skola likväl i samma
mohn försvinna , som man med en lika noggrann
sorn fördomsfri granskning följer Herr
Von Törnes Förslag. Man skall då finna, atfe
de fel och brister, för hvilka 1810 års Bevill.'
ningsStadga med skäl varit klandrad, här blifvit
med sorgfällighet rättade, att, genom meds
delta förbättringar, den föreslagna BevillningsLagen
erhållit till sina föreskrifter mer enkelt
het och tydlighet, och i Organisation för dess
verkställighet mera kraft, säkerhet och styrka
, och derigenom blifvit återförd från en
vanställd skepnad till dess ursprungliga, med
dess grunddrag öfverensstämmande syftemål ;
en rättvis och jemn fördelning af Statsbördor-i
ne. Då 18I0 års BevillningsFörfattning, med
alla sina fel och brister, med en MinimiTariff,
som låg i strid med hufvud-principen,
med dess obestämda och invecklade föreskrifter
för verkställigheten , utan allt biträde af
nägon Capitations-afgift, likväl till Staten inbragte
netto det belopp af 2 Millioner, hvarefter
BevillningsTabellerna voro uträknade,
hvilka icke blefvo förhöjda, fastän Bevillnini
gen ökades med en half Million , utaf hvil-j
ken, vid Tabellernas upprättande, icke beräk^
nade men sedermera vidtagna åtgärd , brist
till ett deremot svarande belopp naturligtvis
skulle uppkomma, sä frågar jag: huru många
anledningar mer visa sig ej då för ett så*
358
Dm 24 Martil, /.
kert och lyckligt resultat af ett arbete, som,
grundadt på den erfarenhet 1810 års BevillningsStadga
efterlemnat, i förening med den
år rg<2 införde och i detta Förslag oförändrad
bibehållna Capitations - afgift , icke niera
framställer en bristfällig byggnad , utan ett
fuliändadt helt, emot hvars säkerhet och verkställbarhet
inga grundade skäl till tvifvelsmål
mera finnas? L)e ojäfagtigaste vittnesbörd härom
bära för öfrigt de i denna fråga från trye*
ket utkomna Handlingar, dit jig hänvisar en
hvar som vill göra sig den mödan, att i detta
vigtiga ämne sysselsätta sin uppmärksamhet
och tankeförmåga.
För min del finner jag således icke betänkligt,
att till dess hufvud-grunder antaga
ett BevillningsFörslag, som, lämpadt efter
hvarje Medborgares behållna Inkomst i förhållande
till dess Förmögenhet och Rörebe, i
möjligaste måtto förenar de Skattdragandes
väl med Statens rätt. Det är, efter mitt begrepp,
endast under detta villkor, som ett
Folk, utan att vara tryckt, kan äfven med frikostighet
lemna hvad Stats inrättningen för
sitt bestånd behöfver.
För öfrigt skall jag, tillfredsställd att hafva
uppfyllt min medborgerliga pligt, då jag
från detta rum talat den egna öfvertygelsens
språk, med lugn, fastän ej med trygghet, hvila
vid det beslut, som tidens tillfälliga fordringar
medgifva, i det hopp, att med förbättrade
grunder i den allmänna hushållningen och en
Den 24 Martil, /. m.
359
fullkomligare statistisk kännedom af vårt Land,
skall, i förening med en gemensam välmåga,
en jemnare, mera rättvist fördelad och den
närande Folkhopen mindre tryckande Beskattning,
i framtiden vinnas. Emedlertid må denna
framtid oväldigt och fördomsfritt pröfva, hvilketdera
af ifrågavarande Förslag till B; villningsgrunder
varit det rättvisaste och mäst förenliga
med Folkets sanna fö'delar, antingen det, so n
har till föremål Beskattning af den inkomst,
hvarje Medborgare under Samhällsmagtens
skydd åtnjuter, och således står i det närmaste
förhållande till de Skattdragandes verkliga förmåga
att bära Statsbördorna, eller det, som,
i motsats med det förra, under ett ihärdigt
hyllande af en gång antagna grundsatser, gifver
en laglig rätt åt den orättvisan, att utpressa
en tung och tryckande Bevillning af
den ena Medborgaren för en förmögenhet, som
icke är hans, under det den andra, gäckande
rättvisans och Samhällsordningens fordringar,
ostörd och utan deltagande i Statsbördan, njuter
frugterne af sina skatter.
Med fullkomlig tillförsigt vädjar jag till
denna Domstol. Med de hufvud-egenskaper
sanningen äger: en vigtighet, so/n uthärdar
all pröfning, och en kraft till nytta, som tiden
stärker, i stället får att försvaga, skall
hon omsider dit framtränga och blifva hörd.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Bevillnings-frågans behandlings-sätt ifrån 1812
års Riksdag, lemnar ett nytt bidrag för den
Den 2 4 Martti. f. m.
erfarenhet, art origtig benämning utaf en sak
leder mer än mycket annat till förvillande af
begreppen , och tili principlösa handlingar.
l8i- ars Riksdag var märkvärdig derigenom,
att man uppfann nya namn , som origtigt betecknade
de motsvarande begreppen, i hopp förmodligen
att framdeles kunna substituera andra
begrepp åt de, som rnan önskade kunna
utp'äna. Det är val ingen ting naturligare,
ån att ett extra bidrag till Statens behof eller
en Bevillnmg skall utgöras i mohn af hvarg
och ens verkelig? Inkomst. Men denna piincipe
kullkastades , så snart man skillde emellan
synbar och icke synbar Förmögenhet; en
benämning, hvars motsvarande begrepp man
bär svårt att fatta. Hade man framställt frågan
sålunda: Skall Bevillning allena utgöias
af de Näringsidkare, hvilkas Verk och Inrättningar
falla en hvar i ögonen , och hvilkas
Inkomst källor äro synbara , då deremot alla
fle Näringar och Inkomst-källor, som ei med
det lekamliga ögat kunna ses, såsom Rörelse
med Capitaler, SkeppsRederier m. m. skulle
befrias från bevillning, så hade förmodligen
något hvar blifvit revolterad af en dylik pra;
position.
Efter min öfvertygelse , finnes det ingeq
annan rättvis principe lör B villningens utgörande,
än den efter verklig Inkomst eller verklig
Capital-föimögc-nhet. Jag kan do<?k icke
fältstyrka antagandet af denna principe i näoi
Varande ögonblick j den har innom vissa Glats
-
Dm 24 Martil, j. m. 361
eer Opinionen så mycket emot sig, att den
sannolikt blelve illa använd.
Men snart skall man finna sig tvungen
att taga sin tillflygt till densamma, enär den
synbart eller apparent förmögne icke mera
formar åstadkomma hvad Staten behöfver.
Då torde ordningen komma till de osynbart
Föimögne att blifva hemsökta, på samma
sätt , sorn man ej förr fallit på den tankan,
att låta de aflägsnare Hemmanen deltaga
i Durchtags - och Inqvarterings-besväret,
än man såg att de nära landsvägen liggande
Hemmanen blefvo oförmögne att bära bördan.
Likväl får jag göra Ridderskapet och A-'
deln uppmärksamt derpå, att det nu gällande
BevillningsSystemet leder derhän , att Bevillningen
lä-1 skulle kunna öfvergå till naturen
af en Grundskatt ; ocn hvad betyder Representations-rättigheten,
när Bevillningar icke
tuera behöfvas?
Hvad som redan handt, styrker denna min
yttrade farhåga. Jag vet ej , huru man i andra
Län lämpcde 1812 års Taxerings-grunder ,
men det vet jag, att 18 13 års Taxering af Jorden
i Ves manland blef högre, än den med
noga tillämpning af grunderna hade bordt blifva.
Året derpå kom en invitation eller en
tillåtelse att sänka Bevillningen å jord med 1®
procent och det derpå följande året åter en
jpyitatioo att sänka den ytterligare 8 procent.
Den 24 Martil, /. ni.
Bev'llningen å Jord blef nu under de fastställda
beräknings-grunderne, eller rättare, man följde
inga mer. Får verkställande Magten på sådant
sätt inblanda sig i Bcvillningens fördelande,
så täcktes Herrarne finna, att lika lätt,
som Bevillnmgen det ena året på sådan väg
sänkes, så skulle den kunna ett annat år höjas
utan afseende på de öfverenskomne beiäkningsgrunderne.
Sluteligen komme det därhän, att Be vil 1-  ningen, fördeld på Länen, blefve ett extra tillskott,
en tillökning blott i Grundskatten och
Mantalspenningar, som Administrationen efter
behag utskrifvet
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skrif—
teligen:
Då allmänna Bevillningen nått den höjd ,
att man icke tilltror sig att vidare öka den; så
lärer tiden väl ändteligen vara inne, att söka
den jemnaste fördelning. Man erkänner allmänt
att dertill erfordras en helt annan principe, än
den, som ligger till grund för närvarande fördelning;
men fruktar att Herr von Törnes Förslag
icke skulle medföra tillräckeligt belopp
eller icke vara verkställbart. Jag delar icke
denna fruktan och tror, att om ej den naturliga
rättvisan nu föranleder ett ombyte af Bevillnings-grunder
och antagandet af' Herr von
Törnes förslag; så skall snart klokheten så ögonskenligt
och oemotståndeligt fordra detta
ombyte, att det gör sig sjelft.
Den 24 Martii, f. m.
363
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Huru Bevillningen
skall jemi kunna fördelas, är en fråga,
i hvilken jag nödgas tillstå , att jag ej äger
någon bestämd öfvertygelse. Jag utbeder
mig blott få anföra några af de skäl . som synas
mig tala för antagligheten af Utskottets
Betänkande. För att lösa det vigtiga Problem:
huru en Bevillning bör fördelas, har man
föreslagit två olika vägar, nemligen, att, såsom
Utskottet gjort, beräkna afgiften i förhållande
till den synbara Förmögenheten; eller
ock, med Herr von Törne, i förhållande till
den behållna Inkomsten. Att lägga endast den
behållra Inkomsten till grund för Beskattningen,
är utan tvifvel med Rätts- principe mäst öfverensstämmande
, och skulle i tankeverlden
och i en IdéeStat vara det rätta. Men oanvändbar
synes denna princip vara i den materiel a
och verkliga Verlden, hvarest Lagstiftaren måste
betragta menniskorna sådana de äro, och
ej sådana de kunde och borde vara. Om Taxerings-männcn
voro allseende och kunde genomskåda
hvarje Medborgares enskilta tillstånd
samt voro tillika fullkomligt oväldiga och samvetsgranna;
då, säger jag, skulie ett slikt BevillningsSysteme
kanhända vara det bästa. Men
då Taxeringen måste bero på uppgifter af
Skattskyldiga, som på allt sätt skulle söka för
sig lätta Skatt-bördan; och på omdömen af
Taxerings-män, som ej heller äro från menskliga
svagheter fritagne; skulle ett slikt Beskattningssätt
föranleda till allt för stora missbruk,
underslef och mannamån. Om hvarje
Skattskyldig finge uppgifva och afdraga skul
-
Den 24 Martu, f. m.
der, utan att behöfva uppgifva Fördrings-ägar*
ne3 skulle tilläfventyrs större delen af Sveriges
förmögenhet ur Skattlängderna försvinna,
och endast skulder finnas i stället. Det enda
möjliga sätt att erhålla en tällförlitelig kunskap
om skulder och fordringar, vore kan hända
att omstöpa alla de Lagar, som anga Skuldsed.;
lar3 och t. ex- stadga: Att alla forskrifningar
borda, för att anses lagligen gällande, vara
ställda på viss man, och ej på Innehafvarej
samt dessutom vara vid vederbörlig Domstol
uppvista och inregistrerade. Men afsigten att
åtkomma Capitalisten, skulle derigenom likväl
ej vinnas: den förlägne LinSökanden skulle
alltid nödgas ingå i de vilkor, som Långifvaren
täcktes föreskrifva. Hvad den klagan beträffar
, att skuldsatta Egendoms Innehafvare
i 5 dr nödgats skatta får en förmögenhet
som tillhör Capitalisten; så finner jag den i
högsta grad obillig. Jag för min del finner
nemligen, att Capitalisten under denna tid liw
dit så ofantligt genom myntets försämring, och
den Gälaskyldige deremot vunnit , att högsta
billigheten ålagt den sednare åtminstone att
skatta för denna vinst. Eller skulle Capitalisten,
under det han blifvit af Gäldenären pluni
drad på mer än hälften af sin förmögenhet,
hafva bort skatta för den förlust, som han li:
dit? Den, som finner sig för hardt drabbad af
att skatta för mer, än han verkeligen äger, kan
ju dessutom afhända sig det, som ej tillhör honom,
och blott behålla hvad som är hans e*
get 3 och jag skulle anse för en lycka för Fäderneslandet
, om dess jord aldrig varit eller
Den 2 4 Martil, f. m.
365
någonsin blefve brukad af andra armar, än
deras, som verkligen ägde den.
En annan omständighet, hvari Herr von
Törnes Förslag skiljer sig från Utskottets, är
Bevillnings-procentens progressiva förhöjning
i förhållande till den behållne Inkomstens storlek.
Detta låter kan hända billigt, och skulle
tilläfventyrs äfven vara det, om alla Skattskyldigas
behof vore lika, och ej, såsom nu
är tillfället, växte i jemt förhållande med till:
gångärne. Detta Beskattnings-sätt skulle hårdast
drabba de redan förut genom Beskattning
gen mäst tryckta Embets- och Tjenstemännen,
hvilkas Inkomst är säkrast bekant. För att
visa obilligheten af den progressiva förhöjningen
i torde jag derföre få äran göra en jemförelse
emellan högre och lägre Embetsman^
tillgångar och behof. En af Statens högste Embetsmin
har t, ex. 5000 R:dr bestämd lön,
och kan på intet sätt derutöfver öka sin inkomst.
De ringare Tjenstemännen kunna deremot
genom loflig industri förtjena mycket mer
an sjelfva lönen, så att de, i förhållande till
behofven, hafva bättre vilkor, än de högre.
Sålunda torde till och med en Vaktmästare kunna
uppdrifva sin Inkomst till 500 R:dr. Så
länge Bevillningen erlägges, som nu, med 5
procent af all Inkomst, är afgiften lika känbar
för Vaktmästaren oeh Rikets Högste Embets:
män: De skatta nemligen båda ungefär en fjerdedel
af deras ömsesidiga hushyra. Skulle deremot
Bevillningsprocenten beräknas i progressiv
förhöjning efter InkomstSuraraans storlek,
366
Den 24 Martiim.
och den med 5000 R:dr Inkomst betala t ex.
fyradubbelt högre procent, än deri med 500; så
skulle den förre få skatta 4 gånger mer än
den senare, i förhållande till deras ömsesidiga
hushyror och öfriga behof.
Slufeligen utbeder jag mig att få förnya
den förklaring, att jag i detta ämne ej vågar
fälla något bestämdt omdöme; utan att jag
blott velat till Protocollet anföra några af de
skäl, enligt hvilka jag för min enskildta del
tyckt mig finna Högloflige Utskottets Bevillnings-grunder
antagligare, än dem, som Herr
von Törne år 1815 föreslagit.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johar t , uppläste
följande :
Sedan jag vid 1815 års Riksdag, så väl
inför BevillningsUtskottet, såsom dess Ledamot,
sorn inför Högloflige Ridderskapet och
Adeln, så fullständigt yttrade min öfvertygelse
om orättvisan af de vid 1812 års Riksdag
antagna Bevillnings-grunder, hade jag vidden,
na Riksdag ämnat iagttaga den största tystnad
i detta ämne, hellst jag i början af Riksdagen
tydligt såg , att samma fördomar och
misstag i detta vigtiga fall ännu voro allmänt
gängse Men sedan jag blifvit underrättad, att
det Hedervärda BondeStåndet afslagit nu gällande
Bevillnings-grunder och deremot äskat
återupplifvandet af 18 10 års grunder, så anser
jag mig skyldig rättvisan af den sak jag
hittills förfäktat och alltid skall förfäkta, att
Den 24 Martii, f. m.
367
å nyo fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de i högsta grad vigtiga skäl,
som påkalla dessa sednare grunders antagande ,
och hvilka jag vid 1815 års Riksdag, ehuru
iörgäfves , framställde.
Om en Stat någonsin skall kunna kallas
väl organiserad , så böra alla dess Lagar och
Författningar grunda sig på rättvisa och billighet.
Rättvisan af en Bevillning är den, att
alla Personer, som äga Förmögenhet, erlägga
Bevillning i mohn af Förmögenhetens storlek.
Denna principe är den enda sanna , och gäller
för all slags förmögenhet; den må bestå i
Fastighet, Rörelse eller Capital. Billigheten
af en Bevillning är den , att den mindre bemedlade
skonas så mycket möjligt är, och att
den mera förmögne underhielper eller bidrager
till denna förskoning.
Till följe af de nu af Utskottet föreslågne
Bevillnings-grunder frågar jag derföre: är det
råttvist, att en Person , som af ett Capital äger
i Räntor lika mycken Inkomst, sorn en an.J
nan af sin Rörelse eller Egendom , skall helt och
hållet slippa all afgift, eller ock endast, genom
Gäldenärens ömma begäran, återbetala till honom
en afgift, hvartill ingen Lag bestämdt förbundit
den förre ? Likväl behöfver icke Capitalisten
använda någon möda eller arbete
för att erhålla Inkomst af sitt Capital. Deremot
skall den , som äger Rörelse eller Egendom
och med arbete och möda måste förskaffa
sig inkomst deraf, genom en bestämd Lag
368
Den 24 Martn, f. m.
vara förbunden, att ej allenast betala för sig
sjelf, utan äfven för den förenämnde. Den
idoge skall således betala för den overksamme*
Ar detta rattvist ? Ännu mera : år det rättvist
att tvänne grannar, som äga lika stora och
lika goda Hemman, men hvarpå den ena
Grannen är skyldig den andra sitt Hemmans
halfva värde eller mera, skola betala lika Bevillning
? Den fattige betalar i detta fall för
den rike. Aldrig kan en författning, som leder
till dylika resultater, anses god och antaglig.
Man förebär svårigheten att taxera Capitalisten
och osäkerheten! om BevillningsSummans erhållande.
Origtigheten af detta befarande hoppas
jag kunna bevisa. Men jag frågar förut;
äro dessa föreburna skäl så öfvervägande, att
de kunna försvara en grym orättvisa? Om än
Capitalistens afgift blir aldrig så liten, så är
det redan en lättnad för den arbetande , som
dessutom betungas med alla möjliga besvär Och
kostnader. Jag kan derjemte omöjligen föreställa
mig, att moraliteten skulle vara till den
grad döfvad, att man skulle kunna bifara, att
mängden af Capit lister skulle vilja, genom
origtiga uppgifter eller ock genom rent nekande
af förmögenhet, undandraga sig att efter
rättvisans grunder underhjelpa Staten och den
behöfvande. Mot ett sådant förhållande finnes
äfven medel, och dessa bestå uti friheten
för de Taxerande att calculera Capitalistens
förmögenhet, dels efter hvad man derom kan
äga kännedom, dels efter dess lefnads-kostnad,
sorn till det hufvudsakligaste lätt kan uppgö
ras.
Den 24 Martil, f. nu
369
ras. Man skulle kunna säga, att detta vöre
ett våld } men detta våld vore ej större än
dt t, som nu sker, att uppskatta ett Hem-J
mans värde, amingen efter godtycko, eller
efter den ännu felagtigare grunden: Köp, som
årligen undirgår förändringar och följagteligen
lätt kan åstadkomma brist i den påräknade
BeviliningsSumman. Vi kunna så'edes ,
genom ett länere antagande af hittills följda
Beviilnings-principe , lätt komma till samma
resultat, som vi just genom antagandet veiat
undviKa, och exempel härpå hämtas af de si-t
sta arens erfarenhet.
Billigheten fordrar, att den mera förmögne
underhjeiper den mindre förmögne. En billig
och proportionerad Progressions-afgift är
dertill det bästa medlet. Ty kan någon finna
det obilligt, att då tvänne Personer, som behöfva
samma lefnadskostnad, men äga dertill
olika, eller den ena kanske dubbelt större Inkomst
än den andra, äfven betala olika , pä
det sätt, att den, sorn har minst och dermed
bärgar sig fullkomligt, men ej mera, skall be*
tala blott hälften mindre än den andra, som
har dubbelt och kan till öfverflöd eller större
vinst använda den öfverskjutande hälften?
Vore det ej billigt och äfven patriotiskt, om
den sednare för den öfverskjutande hälften erlade
en liten Progressions-afgift, som minskade
tyngden för den behöfvande, men orsakar
de Progressions - betalaren ringa eller ingea
skada ?
Ridd, 9, Ad. Prof. IV- B. II. Afd. 47, 48.
37°
Den 24 Martil, f. tu.
Jag tror mig nu hafva tillräckligt upplyst
hvad rättvisa och billighet i en Bevillning
påfordra, och dä till den förras ernående fordras
Capitalistens medverkan och till de.1 sednare
en ringa progressionsafgift , men bägge
dessa medel saknas i nu föreslagna Bevillningsg'under
och deraf uppkommande B villningsFörslag
, så måste man , vid nogare eftersinnande
, finna rättvisan och billigheten deraf,
att jag helt och hållit ogillar Utskottets Betänkande.
Ännu en anmärkning miste jag tillägga,
och hvilken jag önskar måite af alla tänkan-'
de Medlemmar af detta Stånd behjertas och
stadga deras rättvisa beslut. Genom Capitalistens
medverkan till Bevillningen och genom
Progressionsafgiften , inflyter en högst betydlig
Summa, som annars måste fördelas på dtn arbetande
delen af Medborgare. Dessa Medborgare
böra framför allt lindras och underhjelpas
om Samhället skall kunna äga bestånd , och
rättvisa och billighet vara något mera än blott
tomma ord, hvarmed felagtiga grundsatser ofta
prydas, och det inskränktare begrepp-1 förvillas.
Friherre Cederström,, Jacob: Bland de frågor,
hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverlägga
zrngar, är Bevillningen en af de vigtigaste.
Om Bevillningen är ojämt fördelad, bereder den
missnöje och tillintetgör känslan för Samhällets
väl. Enligt nu varande Bevillningsgrun^
der, är massan af Nationen mycket tryckt och
Den 24 Martil, /. nu
jag anser för min del 1810 års Bevillningsgiunder
åstadkomma en j-mnare fördelning,
da de af Herr von Törne dervid föreslagna
rättelser iagttagas. Jag kan icke ins amina med
de Ledamöter, hvilka yttrat, att allmänna OpiJ
nionen skall för närvarande gilla 1812 års
grunder. Jag tror för min del, att om RidderJ
skåpet och Adeln nu m; d lugn pröfvar båda
BevillningsSystemerne, skall det afår 1810
befinnas äga ett stort företräde framför det af
år tSi2; och om några rättelser uti det förra
skulle anses nödige, gifveg dertill ännu "tilid
räckeligt rådrum; men i händelse de nu gällande
Bevillnings-grunderne skulle å nyo antagas,
instämmer jag uti den reservation Herr
Uggla afgifvit.
Herr af B naelman, Gustaf: Jig kan för
ingen del vitsorda det dröjsmål med Förslaget
på Bevillnings-grunderna , som velat Bed
villningsUtskottet tillvitas. Det inkom redan
den 23. Januarii , och blott 4 dagar föra det
nu upplästa Utlåtande, fick Utskottet del af
de innom Höglofl Ridderskapet och Adeln sednast
skedde Anmärkningar.
Icke eller kan jag medgifva, att Bevillningsutskottet,
i dess första Betänkande, tiliegnat
Herr von Törnes project ett afgjordt företräde
, hvilket skulle hafva innefattat en uppenbar
motsägelse emot Utsi ottets egen tanka,
utan endast under förutsättande, att berörde
project rätteligen kunde tillämpas, ansett det
möjeligen kunna leda till jemnhet i beskattningen
och en enkel redovisning. Men det
372
Dén 24 Martii, /. mi
är just denna tillämpning eller verkställighes
ten deraf, som gör hela Forslaget mindre användbart,
i synnerhet för nu varande tide*
punct betänkeligt , till och med äfventyrligt,
om eljest angelägenheten att Staten må erhålla
dess påräknade behof, såsom den verkeligen
bör, föitjenar ett vigtigt afseende.
Då detta Förslag, sorn i öfrigt utgår från
samma Rättsgrunder , sorn de senare Bevillnings.
Förordningar, och äfven så vida öfverensstämma
dermed, att den behållne Inkomsten icke
bör beräknas under 5 procent af Fastighetsvärdet,
ej mindre å Landet än i Städerne, för
hvilka sednare Brandförsäkringen äiven bör
komma i beräkning; likväl skiljer sig derifrån
i den hufvudsakliga omständighet, att Räntor
för Skulder få afräknas; så förstår jag sannerlign
icke, huru en sådan afräkning må äga
rum och BevillningsSumman likafullt utgå.
Det torde icke vara något tvifvelsmål underkastadt
, att. en betydlig del af Landets
Fastigheter, till och med i bela Provincer, häfta
för skulder i Disconterne. Dessa skulder
till flere in lhoner komma sannolikt att öfvertagas
af Banquen, u an att de, som i Disconterne
äga fordrmgar, derföre erhålla Ränta för
hela denna summa kan följagteligen ingen Bevillning
åläggas. En icke eller ringa del af
Contantes penningar måste vara nedlagd pä
nybyggnad eller förbättringar å hus i Städerne,
efter som deras värde ifrån 1803 till 18 tö o«
agtadt Handels-iörelsen de sednare åren at.sen
-
Den 24 Martii, f m.
373
ligt minskats, stigit utöfver 3 Millioner; och
om man undantager de 19 Millioner, som utgöra
Fastighetsvärdet i Hufvucjstaden , hvaraf
hushyra till största delen vöre1 att påräkna,
skulle deremot af de 28 Millioner, som belöpa
6ig för de öfrige Städerne, visst icke tredjedelen
kunna, i brist af en sådan inkomst, påtöras
Bevillning ; och det ändå i intetdera tal-i
let till husens fulla värde: Och de mångfaldiga
kostbara byggnader på Lägenheter, som
icke gifva afkastning, äfven försvinna ifrån all
beräkning. Hvarest ersättning för alla dessa
ofantliga brister skulle tagas, öfveigår sannerli-.
gen min fattningsgåfva, och jag tror knappt,
att något påliteligt Surrogat derföre kan uppgifvas.
Man talar om orättvisa i nuvarande BevilD
ning , för det att den träffar Fastighetsägare,
utan afdrag för skulder; men Staten harju oStridig
rätt , att för dess behof hålla sig till
dessa Fastigheter, utan sammanhang med ägarens
serskildta omständigheter. Och skulle väl
alls ingen orättvisa vara att befara af det nu
ifrågaställde nya Btskattningssätt? Är det väl
sannolikt, att de, som böra besörja Taxeringar,
ne, i samma stund de öfvergå ifrån en under
längre tid vunnen erfarenhet , tillika skulle
äga den, för en alldeles ny methode, oumbärliga
skarpsinnighet, att intränga i hvarje enskilt
mans invecklade eller undandöljde tillgångar ;
den oväldighet, att utan missledning af tvetydigheten
eller listen, af afvunden eller fördomen,
bestämma hvars och ens rätta skattskyl
-
374
Den 24 Martil, j. m.
dishot; och skulle icke, i motsatt fall, den orättvisa
alif för lätt inträffa, att denidoge och
trefne Metjhoigaren fick gälda lättingens ellet
slösaren* skuld till Staten? Skulle icke denna orättvisa
vara mera hård och tryckande , än den,
sorn nu är blott tillfällig i för hallande till Bor*
genäri ns egen nytta? Och oin man vill tillägga
dessa den vanheder, att oaktadt tydelig •
författning icke godtgöra Bevillningen för de-,
ras fordringar, en beskyllning, som för de Heste
torde van oförtjent; så vore väl icke eller
med det motsatta BevillningsSy,temet dem
b< tagit , att genom tillställningar , som Lagen
aldrig kunde åtkomma, bereda sig enahanda
fördel.
Jag tycker m'g dessutom finna, att den
värde TaLren , som sä ifrigt yrkat förändring
i Bevillningsgrunderne, sjelf tviflat om en redJ
bär verkställighet deraf, då han föreslagit,
att Fudnägtige i Bmquen och RiksgäldsContoiret,
med uiöfvande af Riksens Ständers och
Svenska Folkets hela Beskattnings-rätt, skulle
äga att stadga Bevillning* afgiften till det belopp,
som för Stat ns behof erfordrades; och
hvem förutser icke deraf samma belägenhet,
som 18'2 inträffade, då Fullmägtige hos Konungen
föreslogo att låta i blåder kungöra,
det Bevillningen för förra året med 30 procent
för hvar och en borde förhöjas ? En belägenhet,
som ofelbart kommer Brandskattning närmare
än den nuvarande, hvars vidriga intryck
»onu äro i friskt minne , och hvars återinlö
-
Den 24 Martil, / m.
375
rande otifvelagtigt skulle nödga äfven den
redlige att undanhålla sina tillgångar.
Jag tror mig således äga Fullt skäl, att an3
se de af BevillningsUt*kottet uppgifna BeviH-i
ringsgrunder såsom de säkraste och till tidens
skick lämpligaste; utan att i minsta måtto dela
den farhåga för en deraf uppkommande
giundskatt , som blifvit framställd; enär Riksens
Ständers rätt att beska t > sig sjefve aldrig
kan förminskas af de grunder, som för en
sådan Beskattning antagas, hvilka i en eller
annan form alltid måste blifva nödvändigt*
så länge Bevillning skall utgöras. Och lika så
litet kan jag inse någon vådlig het i Bevillningsutskottets
försök, att bestämma en viss
Minimi-afgift å Landets Fastigheter, till förekommande
af osäkerhet i B-rvillningsSumman,
med alla deraf följande oläeenheterr hvilket
dessutom, så väl sorn hela Bevillningsstadgan,
kommer ati Riksens Ständers pröfning underställas.
Af allt detta drager jag den slutsats, att om
också det nya Systemet möjeligen kan bringas
till verkställighet, då Rikets Penningeverk en
gång hunnit till stadgad säkerhet och jemte
förökning i konstflit och p:oduction iörmått bereda
en mera allmän välmåga och en me^a be4
stämd Opinion, är det åimirv-tone i närvarande
period alldeles olämpeligt i jemförelse till
det af BevillningrUtskottet föreslagna , hvars
antagande jag vördsammeligen tillstyrker.
376
Dea 24 Martil, f. m.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Herr af Brinckman.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Jag har
icke ämnat tala om grunderne för Bevillningen,
hvarom man visserligen kan hysa skiljagtiga
tankar, och hvilket ämnes utredande i min när*
varande ställning jag tror icke lil höra min ber
fattning. Jag anhåller blott, att få tillkännagilva
min förundran öfver några idéer, jag
hort yttras, hvilka förekommit mig särdeles oväntade,
samt att få b svara några anmärk-:
ringar, hvilka blifvit fr anställde. En Ledamot
har påstått, art om Bevillning af synbar förmögenhet
antogs såsom Bevillningsgiund, Bevillningen
lätteligen skulle kunna till Grundskatt
lörvancilas. Detta förefaller mig så mycket
mera besynnerligt, som, enbgt vår nu varande
RegeringsForm, Riksens Ständer äga fullkomlig
rättighet att vid hvarje Riksdag pröfva
och antaga de Bevillningsgrunder, hvilka
de anse vara de lämpligaste, och som Riksens
Ständers Sammankomster äro för vissa tidskifä
ten bestämda, oberoende af Bevillningens beskaffenhet.
Man har vidare anmärkt såsom ett
ingrepp uti Lagstiftande Magtens rättigheter,
att R geringen år 1813 tillKännagaf, det värderingarne
af Fastigheterna på Landet uppgått
till ett högre belopp, än hvartill de varit beräknade,
samt att, i anledning deraf, Pröfnings?
Comitécn kunde Egendomsvärdet till vissa procent
nedsätta. Denna åtgärd, hvilken jag, på
nådig befallning, såsom StafsSecreterare vidtog
och hvilken var ibland de uppdrag, som jag med
Den 24 Martii, f. m.
377
största nöje uppfyllt, trodde jag skulle vittna
örn afsigten, att icke onödigtvis öka Bevillmngssumman.
Att Regeringen i sådant afseende
och för att derigenom bidraga till en jemn
Beskattning, lemnade PrötringsComitéerne ifrågavarande
upplysning, hvilken Comitéerne äga
begagna eller icke begagna, förmodade jag
icke skulle kunna af någon mtsstydas såsom ett
ingrepp i Na ionens Beskattnings-rätt, då verk^
ställigheten berodde af Nationens Ombud och
afsigten var att lindra Nationens bötdor.
Friherre Boije, Ludvig: Innan jag ingår i
hufvudsakliga ämnet, torde jag böra yttra mig
angående den betänklighet, som Herr af Brinckman
framställt, hämtad ifrån beskaffenheten
af vår tidpunct, hvilken han anser o jenlig för
ett ombyte i Bevillningsgrunder. Vore denna
betänklighet grundad, så vore ingen ting
onödigare, än hela den öfverläggning vi nu förehafva;
men jag tror den icke vara sådanJag
tror, tvärtom, att i samma mohn, som bela
Folkmassan har känning af Penninge-förläg*mheten,
i samma mohn, som största delen af
Jordägare äro skuldsatte; är det också angeläget
att öfvergå till mera skonsamhet för den
fattige, till en större rätivisa i Beskattningen;
och jag tror följagteligen att ingen tidepuncts
al männa ställning har mera fordrat en förändring,
än den, hvari vi nu befinna 06S.
I hufvudsakliga ämnet uppehälles icke heller
m;tt omdöme al något afseende på Opinionen,
hurudan den är eller icke är. Efter min
378
Den 24 Martil, /. m.
tanka, tillhör Rikets Ständer blott, att sjelfva
bjuda Opinionen j men ick att antaga, icke
att böja s g iör någon annans, än deras egen.
Hufvudsakliga ämnet omfattar (vänne puneter,
den ena, principen; den andra, verk*
stallbarheten. I Lågan om principen har någon
sä/deles ski jagti jhef icke varit; fy sjelfva
de Herrar, bviika talat em t 1810 års Bevillningsgrunder.
hafva mer eller mindre medgifva
deras löiefsäde i särtvisa. 1 Irågan åter om
verkstälibarheten, har skälet för dess bestridande
egentligen legat i en aberopad erfarenhet.
Jag tror mig derföre böra erindra, att erfarenheten
bade af 1810 och 1812 årens Bevillningsgrunder
har varit ganska liten. Om de
sednare i erfarenheten utfallit lyckligare, än
de förra, så torde orsaken hafva legat deri, att
1810 å'S B; villnings-grunder åtföljdes af felagtigheter,
som s eli va erfarenheten upptäckt; men
hvilkas rättelse nu mera blifvit af Herr von
Tö» ne uppgifne. Flere upplyste Ledamöter af
detta Stånd hafva ansett rättelserne så goda,
att de tillstyrkt deras antagande, jemte 1810
års Bevillntngs grunder; och Bond» S.åndet har
antagit dem. För min del lö jer jag likväl m ra
min kansli*., än förhtandet till min upplysning
i ämnet, då jag härmed har den äran votera
för ett likt beslut.
Slutligen torde tillåtas mig att få, om
möjligt är, undanrödja ett omdöme, som undfallit
en agtningsvärd Ledamot, men synts
mig både ojättvist och hardt. Herr Cederskjöld
Den 24 Martil, f. m.
379
har nyss sagt, att Capitalisterne skola, på desJ
sa sednare tern åren , bhlvit plundrade af ds
skuldsatte Jordägarne; och att det alltså icke
vore orättvist, om, de skuldsatte Jordägarne
till straff, dem drabbade det öde, att tå, jemte
deras egen böida af Beviilningen, äfven
bära Capitaiisterm s. Jag tror icke att förhållandet
är sådant. jag tior deremot, att de
fleste Capitalister hafva blifvit Capitalister derigenom
att de försäilt sina Egendomar för
öfveidrifna priser; och om detta står iar-t, så
öiverlemnar jag åt hvarje man af urskilning,
att afgöra, hvem sorn varit plundrare, antingen
dtn, som tagit för mycket, elier den, sorn
gifvit förmycket ; äfvensom, i händelse alla
6kulder hädanefter skola betalas i ett bättre
mynt, än som var öfverenskommit, då Egendomen
såldes, eller Länet gjordes, den allmänna
rättskänslan icke länge lärer misstaga
sig om hvem som är plundraren; den, sorn utprässar
easådan betalning; eller den, som tvingas
att utgöra den. Man torde invända, ait
fastän u'gången hvälft till motsats af uppsåtet;
så har dock de skuldsatte Jordägarnes
uppsåt varit att plundra; och de böra då straffas
för uppsåtet. Jag tror likväl icke att denna
invändning är vigtig ; ty jag kan aldrig öfvertyga
mig att tro, det pluraliteten af de
skuldsatte Jordägare verkeligen hyst ett sådant
uppsåt Jag känner i alla fall icke mera
än ett enda brott i Svenska Lagboken, hvars
uppsåt utan påföljd kan lagligen bestraffas:
Sedligheten förbjuder att nämna det; men jag
har den äran försäkra * att det är ganska vida
3So Ben 24 Martti, f. m.
t
afskiljdt ifrån det nya brott, att betala för myc*
ket för Egendomar, och tvingas hetala i bättre
Mynt , än man förskrilvit sig till. I min
tanka står alltid fast, att i beräkningen af
skäl till Bevillningsgrunders antagande, bör
för ingen del ingå någon afsigt att straffa,
emedan annan är omsorgen att stifta Lagar för
Beskattningen; och helt annan att stifta Lagar
i Brottmål.
Herr Munch af Rosenschöld: Några varda
Ledamöter hafva yttrat den farhåga, att
Opinionen skulle vara stadgad emot 1810 års
Bevillnings-grunder, och för de närvarande.
Jag kan icke tro att Opinionen hos Ridderskapet
och Adeln är bestämd för en orättvis
principe. Då BondeStåndet redan antagit dessa
grunder, är åtminstone icke dess Opinion,
således icke den talrikaste MedborgareClassens
Opinion, emot dem En annan Ledamot har
anfört, att icke någon hörts klaga öfver nu varande
Bevillnings-grunder; men detta ger endast
anledning till den Anmärkning, att man
ej bör bedömma Opinionen om en sak etter
antalet af klagande. Såsom exempel härå får
jag nämna, att vid sista Riksdag, ja g nästan
var den erde, som klagade öfver Malmö Dis.'
contDirections förhållande; och utgången har
redan fullkomligen rättfärdigat min tanka. Ingen
har hvarken här eller i Skåne klagat öfver
att Malmö Disconts fordringar hos Enskil-;
te med den yttersta stränghet och skyndsam.;
het indrifvas, sedan denna Discont upphört
att liqvidera enskilte foidringar hos den sjelf;
Den 24 Martu, /. m.
ingen har klagat öfver att denna Disconts fordringar
indrifvas i BancoSedlar, och att den
hvarken i full inbetalning eller till hypotheque,
mycket mindre till omsättning, emottager sina
egna Sedlar. Svenska Folket är tåligt i det
längsta. Hoppet på Rikets Ständers åtgärder
håller i denna Conjuncturen mångas klagan
tillbaka. Måtte vi ej svika detta hopp.
Man har, såsom skäl emot 18 lo års Bevilld
nings-Systeme, anfört dess overkställbarhet3
men detta skäl måste kunna vederläggas dermed,
att samma Systeme visserligen blef verkstäldt,
och med lika mycken säkerhet, som det nuvarande.
Den Bevillnings-brist, som uti den
efter förra BevillningsSystemet påräknade Summan
uppkom , härrörde alldeles icke af något
fel i principen eller i d-ss verkställighet, utan
deraf, att Tabellerne blifvit uppgjorda innan
BevillningsSumman blifvit förhöjd med en half
Million utöfver det, i början påräknade belopp.
Man har framställt svårigheten för Taxeringsmännen,
att bedömma hvarje Medborgares
behållna Inkomst; men det torde härefter
blifva lika svårt för dem att bestämma
hvarje Egendoms rätta och behöriga värde.
En Ledamot har yttrat , att Capitalisterne de
senare åren blifvit plundrade på hälften af
sin förmögenhet; men jag får anmärka , att
Cipitalernes värden för närvarande äro högre
än hvad de voro för några år tillbaka, i syn-’
nerhet i deras förhållande till fast Egendom
utom Stockholm.
Hvad åter angår de Capitalister, hvilka,
382
Den 2 4 Martti, /.
innan den allmänna Penninge-förlägenheten inträffade
, realiserat sina Capitaler genom Fastighetsköp
samt nu befinna sig i en särdeles
brydsam belägenhet, så böra väl Riksens Ständer
på något sätt behjerta deras belägenhet.
Denna Class af Fastighetsägare äro för en stor
del jast de Capitalister, som först iörforat genom
iSoe års Realisation och i 309 års SedelJ
utsläppning; och som, af farhåga för ytterligare
Myntförsämring, förköpt sig på Egendomar.
Herr af Brinckman har förmodat, att
om 1810 års Bevillnings grunder antogos , en
ganska liten behållen Inkomst, och i förhållande
derefter , otillräcklig Bevillning skulle
uppkomma. Men resultatet torde då endast
blifva, att desto större Bevillning ålades den
behållna Inkomsten , eller att Bevillning på
andra Artiklar infördes Om några misstag i
Herr von Törnes Förslag för öfrigt skulle finnas
, äger Utskottet rätt att desamma ändra,
och jag tror, för min del, att tidpuncten just
nu är inne, att återgå till stadgande af rättvisare
Bevillnings grunder.
Herr Hejkenskjöld, Detlof: Då jag bort ;
såsom skäl emot antagande af 1SI0 års BevillningsSysteme,
anföras, att som ganska många
Personer för närvarande häfta för Lån i
Disconterne, någon Bevillning af den; icke vOt
re att förvänta, torde jag få erinra, att, i händelse
berörde Systeine, tillika med de af Herr
von Törne dervid uppgjorda rättelser, bifalles,
finner jag icke något skäl, hvarföre ej Disconterne
borde erlägga Bevillning, i likhet
Den 24 Martti, f. m.
383
med DykeriCompagniet och flera andra pubii
que Verk, hvarigenom den befarade bristen
uti Bevillningen kunde undvikas. Jag löre.
nar mig således med de Ledamöter, hvilka
tillstyrkt gdlande af Herr von Törnes Förslag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
En värd Ledamot har, genom tillkännagitvande
af sin stora förundran öfver de Idé r, som
jag framställt, låtit förstå att de synts ho om serdeles
oväntade. Någon gång isar dt väl ock
händt mig, att lörundta mig öfver Idéer, som
jag hört yttras; men jag har icke tillåtit nrg att
högt tillkännagifva min förundran, jag har befarat
att den rätt så ofta kunde vittna mot den, som
undrar, som mot dtn, som är dess föremål.
Jag ber likväl att få anföra några facta ,
som styrka mitt påstående, att Bevillning lätt
kan öfvergå till naturen af Grundskatt. Före
Gustaf I s tid var , hvad som nu heter Jordens
Grundskatt en Bevillning, sorn för hvarje
år beräknades efter Inkomster. Efter som
skörden var, bestämdes afgifterna. Man fann
denna methode besvärlig, fixerade Skatten, och
den blef Grundskatt, Enahanda var förhållandet
med Landtulls - afgiften , införd under
Gustaf II Adolphs tid; den var temporair
Bevillning och blef permanent Skatt*.
Beträffande Styrelsens åtgärder vid beräkningen
af rSi2 års Bevillningsgrunder, så påstår
jag ännu att de voro inconstitutionella. Bevillningen
skulle utgöras efter öfverenskomn*
384
Ben 24 Martil, f. m.
Och fastställda grim ’er. Det var p5 förhand
bestämdt, huru med öfverskotren förhållas skulle,
i tall Bevillningen lemnade utöfver det beräknade
anslaget. G- norn en sänkning af vissa
procent ändrades b räkningen för Bevsliningens
utgörande, som var grundad uppå hvad Fastig;
heterne gällde i köp. Jag får anföra hvad som
hände mig- iS 14 uppgaf jag värdet af mitt
Foställe till lika Summa, sorn året förut. Alla
de , som und rläto att sjefva uppgifva värdet
uppå sina Fastigheter, erhöllo^io. procents sänkning
deta, men icke jag- Nian torklarade, att
man icke ansett sig tillåtit, att låta mig få till-,
godonjuta den beviljade nedsättningen , efter
sorn jag sjelf uppgifvit värde på min Fastighet.
Sådana äro följderna, när man, ledd afen
origtig välvilja , vill mildra, der ingen mildring
behöfs, och der den ej kan ske, utan på bekostnad
af en principe.
Herr Cederskjöld: T anledning af några
Ledamöters anmärkningar vid mitt uttryck:
att Löntagaren plundrat Langij varén, torde
jag blott få erinra, att detta uttryck, såsom*'
sammanhanget tydeligen utvisar, ingalunda innebar
någon beskyllning emot Låntagarens
afsigt, utan blott emot Myntförsämringens
verkningar. Dessutom har jag fällt om Lån
tagare
och Långifvare i massor , eller såsom
moraliska personer, hvilka varit till från alla
tider, och således äfven deltagit i den senare
tidens förändringar i Myntvärdet. Att vissa
Individer skuldsatt sig för sent, för att kunna
vinna
Den 24 Mwtii > f. W.
385
vinna på Myntets försämring , kan således ej
blifva någon vederläggn ng af mitt påstående,
att massan af Låntagare har, sedan år 1810,
genom Myntförsämringen vunnit pä Lå^gifva.
rens bekostnad , mer än hälften af de lanta
, Capitalen, hvilken förlust för Capitalisten varit
- för honom en plundring.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric: Det må
visserligen vara vågsamt att, uti det ämne,
som nu är under öfverläggning, säkert ett
bland de vigtigare, som vid denna Riksdag
kunna förekomma, gifva ett oberedt, af tillfället
påkalladt, yttrande; särdeles efter det
att flere värde Ledamöter, med klarhet i framställningen
och en öfverträffande skicklighet ,
utvecklat tankar, motsatte dem jag hyser; men
då man velat lägga all den stora öfvervigten
af rättsgrunder och bil lic het på BevillningsSystemet
af år t8to, under det att 1812 års
icke gifves någon annan förtjenst, än den afen
! lättare verkställighet till den erforderliga summans
uttagande; har jag ej kunnat afhålla mig
.»tt 6Öka vederlägga denna i min tanka med
förhållandet mindre enliga framställning.
En värd Ledamot har behagat utreda, huruledes
principen är ett och verkställigheten
ett annat; samt att den sednare bör vara un.
derlydande oundgängeligheten af den föries
rättvisa. Deri instämmer jag ock för min d«l
alldeles, och det är just efter denna åsigt af
Ridd. 0. Ad, Prot. IV. B. II. Afd, 49, 50.
336
Den 24 Martil, f. »1.
ämnet jag ‘kall söka göta en jemförelse emel-?
lan dessa båda BevillningsSystemer.
181? Års Bevillnings-grunder voro hufvudsakeligen
tvenne: den första och på allmännaste
rättsgrunder stödda, att hvar och en
Medborgare skulle betala i mohn af sin förmögenhet
och deraf behållne Inkomst; den andra,
att emedan Samhället erfordrade mer än
efter denna allmänna grund kunde utgå, måste
bristen fyllas utaf dem, som, utöfver den
proportionerliga andelen, hade förmåga att mera
betala; och detta utgjorde progressiva afgiftep»
Man kan ej säga att denna grund är med sträng
rättvisa öfverensstämmande; men då omständigheter
kräfva ovanliga biträden, inträder nöd-*
vändigheten af dess tillämpning; den blir bil-]
lig derföre att den är den enda , som i sådant
fall med Samhällets bestånd kan förenas.
1812 Års Bevillnings-grunder voro de samma.
Hvar och en skall erlägga skatt i mon
af sin förmögenhet och deraf bärflytande Inkomst;
och som ännu behofvet af ett utöfver
denna rättsgrund sträckt Stats_b drag agde rum ;
så fortfor äfven den progressiva afgiften, fastän
efter en mpra nedsatt Tariff. I Principen
voro dessa, efter mitt begrepp, sålunda alldeles
öfverensstämmande; och blef det först i verkställigheten
, som de skdjde sig åt.
Verkställighetssättet, sorn 18 to fastställdes,
hade till 1812 hunnit i erfarenhefen utveckla vissa
ganska betänkliga förhållanden, och det var
Den 2 4 Martn, /. fö.
38 7
dem man då ville rätta, under det att rättsgrunderne
likväl skulle fortfara att blifva desamma.
Jä'g vill'upprepa de våsendtligaste , sotn
mig nu förekomma: 1 forsta rummet var det
att Utslaget blef redan andra året en tredjedel
mindre än sorn påräknades , och deraf äfven
Riksdagen år 1812 til en betydlig del föranleddes.
Vidare att, emedan hvar och en sjelf
fick uppgöra sin Stat för året, afdraga sina
skulder och uppgifva sin behållnihg; men andra
Medborgare åter skulle domina öfver hans
uppgift, kunde de cassera och efter samvete
uppföra det belopp de pröfvade lämpeligt: Så
blef det icke lag, utan godtycke, sorn åtgjorde
en af de vigtigaste angelägenheterne i Samhälj
let, nemligen Beskattningsväsenriet. Då nu den
Taxerade på Ed uppgat sin behållning, men de
Taxerande åter likaledes på Ed uppsatte den
högre; så matte någondera af deni haft orätt.
Den ena, som verkeligen viste hvad han hade,
eller åtminstone borde veta del, efter haff
hade nyckeln till sin Bureau, kunde svara med
ansvarighet , men Taxeringstnännen icke så:
Anledningar , men icke fasta grunder, egna omdömen,
men icke skrifven Lag, skulle utgöra
deras efterrättelse; hvarföre ock, v d mer än
ett tillfälle, deras åtgärder i tillämpningen hafva
innefattat de mäst kränkande förhållanden,
nemligen ej allenast en obehörig beskattning,
utan i synnerhet päbördandet genom Opinionsdoiii,
utan laga bevis, af ett bland de svåraste
Samhällsbrott; äfvensom å den andra sidan
motsattsen häraf, genom antagandet af upp
-
388
Dtn 24 Martit, /. m.
gifter, som erfarenheten utvecklat hafva varit
Vida under verkliga förhållandet. Att denna
verkställighetsgrund sålunda i sina följder varit
ganska betänkelig, lärer näppeligen kunna bestridas.
Möjligtvis hade äfven detta Taxeringssätt
till följd, att mången, som det första året
ordentligt uppgaf sin inkomst, men sedan jernfördeden
Bevillningsafgift, som honora i anledning
deraf påfördes, med sin Grannes, som genom
uppgörandet af annan räkning kommit vida
lindrigare derifrån, deraf föranleddes, att äfven
uppsöka grunder för en sådan beräkning,
som nedfällde hans andel i likhet med de andres;
och sålunda i strid emellan tvänne alldeles
motsatta ämnen, sjelf började en arbitrage,
som Taxeringsmännen sedermera fortsatte.
jag vill ej uppehålla Ridderskapet, Och
Adeln med upprepande af flere dylike omständigheter:
Allt nog, att olägenheterne
kändes lifligen, då vid 1812 års Riksdag
man sökte finna botemedel deremot. Må
hända att vid detta tillfälle, Som vid flera
andra, man icke bade tillräckligt rådrum att
pröfva , huruvida det man ville sätta i stället
tillräckligen friades från andra olägenheter;
men säkert var det icke bågon rättsgrund man
villa rubba»
v
Så, som olägenheterne hade sig företett,
uppsöktes ock rätteiserne. Således i första rummet,
lör att tillvägabringa säkerhet i beräkningen,
skulle nu tor Egendom skattas, utan afseende
på Innehafvarens personliga ställning;
Den 24 Martil, f. t».
389
T'C[V'den om den Bevillningfandel , rom den
skuldsatte. Egendormhafvarens Creditorer bo.da
erlägga, hänsköts till dem enskildt Slaten höll
sig 1 första rummet till den synbara fö mogen
heten , emedan dun kur de efter b* stämda
grunder mätas, och sålunda äfven till sin andel
i beskattning, genom iörtatioing , tydligen
u.tföras»t'
- * A i &
Men ingalunda förklarades dervid , att Capitalisten
icke skulle erlägga sin andel. Tvärt-i
om biet ju tydeligen föreskrifvit, att äfven hail
skulle belala efter enahanda grund , eller 5 procent
af sin Revenu.
Om emedlertid detta i verkställigheten icke
äger rum, så, långt ifrån att vara ett uttryck
af Lagen, är det ett ingrepp deremot,
som åter till den lätta möjligheten af sin utöfi»
ning beror af helt andra omständigheter. Så
snart förhållandet emellan Penningeägande och
Lånbehöfvande återkommit till stadgad ordning,
blir deraf en följd, att Capitaler icke kunna
placeras på andra än lagliga villkor, som
äro 6 procents Ränta med af Bevillning. Intill
dess sökas de mången gång äfven med drygare
uppoffring än den af Bevillnings-andelen.
Hög Ränta gifves för öfrigt nästan aldrig utan
i sammanhang med och såsom en följd af ett
vacklande myntväsende, derigenom penningen
vanligen fått erlägga en drygare Bevillning,
än dc-n, som Capitalisten kunnat påtruga sin
Debitor att gälda.
39»
Den 24 Martti) f m.
Dessutom kunna, efter min öfvertygelse,
Regie méntariska föreskrifter stadgas, sorn möjligast
förebygga detta missbruk: Hvarföre jag
ej heller tror att denna olägenhet allena bör
Verka till ändring.
På nu emedlertid detta är det hufvudsak*
li.:a^ta, som emot de senare B-Vibnings grundérne
kan invändas; hemställer jag vördsamt,
huruvida den säkerhet man äger genom erfarenhetens
vitsord om den nu gällande Bevillliings-stadgans
tillämpelighet, äter bör uppoffras
.för något, som antingen ännu icke blifvit
piöl'vadr, eder ock bevisligen haft än större
olägenheter än denna. Troligen skall ingen
ting i denna väg leda så omedelbarligen till
möjligaste fullkomlighet, som att uthålla med
samina grunder, och låta dem efterhand fasin
rättelse: Allenast genom de Statistiska jeni fö
reis r, som dä blifva möjliga att anställa, kunna
nödiga rättelser på behörig pröfning grundas
Och
på dessa skäl tillstyrker jag för min del
vördsammast att BevillningsLbskottets Fötslag
i denna d“l må vinna Högloflige Ridderskapets
och Adelns bifall.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric: Friherre
Wircén har så väl och fullständigt utredt hvad
jag ämnade anföra, att jag helt och hållit med
honom mig förenar, och har dervid föga att
tillägga; ty ehuru vacker principen i 1810 års
grunder synes vara, att önska lika träffa hvarje
Medborgare i ett land, vid utgörande af
Den 24 Martti, /. IB.
391
Bevillning, möter den i verkställigheten oberäknelige
svårigheter, och den Capitalist, sorn
nu ej är nog r dl i g och rättvis att ti ilata sia
Gäldenär, vid Ränteliqvidtn , afdraga Bevillning*-procenten
, utfinner lika lätt andra utvägar
att undanhålla Staten den s mma. Capita
listen bbr således alltid svår att träffa, och
om man frängir den principen, att synbar förmögenhet
hör till Staten skatta, med rättighet
för den skuldsatte ägaren att godtgöra sig vid
sin Räntefiqvid , skulle lätteligen Staten kunna
gå miste 0111 dess högst nödige och påräknade
Inkomster, och att tillåta en Jordägare, blott
på egen uppgift om summariska beloppet af dess
skuld, att undandraga sig Bevillning af dess
Egendom skulle vara nästan detsamma, som
om, i händelse af Bevillning på öfverflöd,
man tillät dem, som borde betala för en dyrbar
vagn, befria sig derifrån, för det han
vore skyldig InköpsSumman. Att således Utskottets
Betänkande må gillas och antagas, vågar
jag för min dél tillstyrka, och tror, att det bör
blifva möjeligt att finna en Författning, hvarigenom
Capitalisten vid Ränte-liqvider skall
förmås tillåta Gäldenären att tillbörligen af-j
draga BevillningsProcenten, och såmedelst äfven
utgöra sin Skatt till Staten.
Friherre Anckarsvärd, Carl fiinric: Då
jag anmälte mig att i detta ämne framställa
mina tankar, hade Friherre Wirsén ännu icke
yttrat sig, men sedan han nu på et.:, efter
min öfvertygelse, så grundligt sätt ådagalagt
fördelarne af de gällande Beviiiningsgiunder*
39*
Den 24 Marttit fi. m.
ue, Framför de i Utskottets Betänkande som
alternativ föreslagne, dristar jag ej upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid med
upprepande af meningar, åt hvilka Friherre
Wirsén n dan lyckats att gifva en fullkomlig
utveckling; jag finner således i denna del lör
tn»g icke annat öfrigt, än att förena mig med
hvad Friherre Wirsén anfört. Dt t torde likväl
benäget tillåtas mig att föra uppmärksamheten
till ett ämne, som, ehuru säkerligen af många
uppfaitadt, af ingen blifvit anmärkt. At domina
utaf åtskilliga eller rättare sagdt utaf de flestas
yttranden, skulle man snart föras till den
tankan , att de så kallade Capitalisterne vore
en kräfta för S a.en,. ett ondt för hela Samhället;
ja g tror likväl icke att någon verklig
Statjceconom är ense om en sådan tanka.
Grunden till all Lånesökning ligger troligen
i beräkningen, att genom Lånebiträdet
vinna fördelar, som det förutan icke kunnat
ernås , och jag vet således ej om det kan före.
nas med billighet att behandla Långifvaren med
den stränghet, som ofta sker uti de oblida liknelser
och omdömen, jag bär hört honom underkasta--;
äivensom genom den Stämning, att
om möjiigt på honom hvalfva all Låntagarens
börda. En noga pröfning, som förberedande
Jtgärd och möjligaste rättvisa i beslut, är Lagstittande
Magiens åliggande, och jag tviflar
ej att dt n, som med oväld vill eftersinna d-. n
på kallade Capitalistens belägenhet, skall medgifva
jemnvigten emellan hot om och Fastighets_ägaien,
Producenten eller Näringsidkaren
Den 24 Martii, f. m.
393
i allmänhet, vara i ett högst ofördelagtigt förhållande
i anseende till den föistnämnda. Husägaren,
sorn för Capi’a!istens p nningar köpt
ett Hus, ökar Hyrorna, och skaffar sig såmedelst
osland'adt en hegre Ränta än den lagliga
Penn ngeKäntan Då genom Myntförsämring
hände , a't hela Statsskulden blifvit lagd på
Caphalisten, har Näringsidkaren alltid , till någon
del åtminstone, kunnat gora sig skadeslös
genom förhöjning å priset på sin vara , och
då med etf ord frihet att draga största nytta
och vinst existerar för all annan Egendom , än
penningen , som är bunden till laglig Ränta ,
så synes det ej billigt och rättvist , att emot
den så kallade Capitalisten rigta mer stränghet,
än sakens natur och godkände Statsoecoconomiske
principer medgifva. Capifalisterne
i detta Landet torde till det mästa bestå af
åldrige, afskedade Tjenstemän, hvilka för 10
år sedan kunde lefva sorgfritt af sin 6 pro.
cents Ränta , men som nu , med en genom
Myntförsämringen åtföljande stegring i Hushyror
och Varuvärden af alla slag, äro bragte
till armod ; månne dessa icke äro berättigade
att vederfaras åtminstone den rättvisa, att
icke alldeles glömmas i beräkningen ; då allt
behjertande och all den Lagstiftande Magtens
kraftyttring tyckas blott påkallas till bje'p
för den Gäidskyldige, som likväl icke ger rågot
grundadt anspråk å företräde för den Långitvande?
Stöde det Capitalisten fritt, att, utan
band af Lagen , göra sitt Capital så frugtbärande
, som omständigheterna medgåfve , så
vöre förhållandet annorlunda , och han skulle
394
Den 2 4 Martil, f. m.
cj kunna undgå den tunga man nästan allmänt
nu anser honom afskudda sig, ehuru jag upprigtigt
bekänner min tanka vara, att han kann*
barare än någon annan drabbas.
Sluteligen får jag förena mig med hvad
Herr (i e'vc Mörner yttrat, rörande Bevill»
nings-grundarne, och då han i egenskap af
Landshöldinge ägt tillfälle att vinna fullkomlig
erfarenhet om fördelar och olägenheter af
de nu under discussion varande Aiternstiver ,
kan jag, för mm del, icke undgå att rygga
mig vid dess tankar uti ämnet, och j g dess.
utom hy ser d m tron , att de gr nr aste och för
ögat mäst billiga principer ej sällan fatt vidkännas
ett, å erfarenhet och mänmsko-kännedom
grundadt domslut, att icke kunna verkställas.
|ag lörenar mig äfven med hvad Herr
af Brinckman yttrat, och kan ej annat än gilla
Utskottets Betänkande, i hvilket afseende
jag anhåller om proposition.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Ehuru
jag icke vill ingå i något svar å hvad Grel
ve
von Schwerin i anledning af min förut
tillkännagifna förundran , för en stund sedan
anfört, torde jag dock få förklara, att när yttrande
rätten härstädes är fri, man älven måste
kunna anmäla sin förundran öfver sådana
framställningar, hvilka dertill föranleda. Jag
får äfven ännu en gång erinra, att den klandrade
åtgärden endast innefattade upplysning
derom,, att Fastighetsvärden i allmänhet blifvit
så högt beräknade, att någon nedsättning
Den 2 4 Martil f f. ttf.
395
derå kunde äga rum ; hvilken upplysning
Landshofdingarne blott borde tillkä* nagifva åt
pröfnirgsComitéerne, sorn sedermera ägde obehindrad
frihet., art densamma antingen begagna
eller icke. Denna åtgärd, långt iirån att
vara stridande mot Grundiagarne, kan jag icke
finna på minsta sätt vara klandervärd, destom
ndre, som jag sä ofta hört klagas deröfver,
att Regeringen icke meddelar fullständiga upp'lysningar.
Herr af Brinckman : jag begärde ordet
för att här framställa min redan i Bevillningsutskottet
yttrade tanka, att Capitalisterne
, lånctt ifrån att skada, fast hellre äto nyttige
för ett Land ; men finner detta ämne af
Herr Friherre Anckarsvärd så fullständigt utveckladt,
att jag endast bör tillägga, det jag
for min del känner manga aktningsvärda Fördringsägare,
och tror att de i allmänhet böra
så bedömmas, intilldess mots,attsen blifvit ådagalagd.
Hvilket för Gäfdenärer, efter nu varande
Författning, alldeles icke är omöjligt
att tillvägabringa.
Att tidens nuvarande skick, långt ifrån
att aflägsna, fast hellre påkallar ett nytt Beskattnings-sätt,
har jag svårt att finna j helt olika
är det åtminstone mot 1810. Då utströmmade
Penningar ifrån Banquen öfver hela Riket,
nu indragas de ifrån allmänna Rörelsen.
Då var vinsten af föregående årens lyckliga
Handels - conjunctur med England ännu i behåll,
och så mycket Ptnningstr, som efter .den
396
Den 2 4 Martti, f. m.
Den 24 Martil, J. m.
397
tiden icke nedlagda på Fastigheter å Landet
och i Siäderne Då hade Landet erhållit tvänne
års förmånligtjfkördar , med full tillgång
af egen Spannmål, oc(i,örn vid sådana oms än‘theter
den antagna Bevillnings - mcthoden
: ve kunde bära sig, så är väl ingen fördel,
deraf ati vänta , i ett nästan alldeles motsatt
förhållande. s
Det är sagdt, att den B villning, sorn nu utgår,
trycker den jordbrukande Menigheten.
Men den erfarenhet jag äger, gifver mi.v; mycken
ankdning att 1 vifla derpå , åtminstone an*
ser jag icke allmänna öfve 11 yg< isto hos nitra
än »47,000 boiaste Bönder fullkomligt tillkännagifven
genpm några al sextio röster emot några
af fyratio, innom deras Stand, utan är,.,
tvärtom af den öfvertygelse, att Allmogen häruti,
sorn i mycket annat, önskar att undvika
täta ombyten.
Om lag icke origtigt uppfattat en värd
Ledamo . yttrande, skulle det, sorn kunde brista
i Bevillningen på ett ställe, tagas på ett
annat ; men sådant kunde icke låta sig göra ,
utan att nedsätta den enskilta Förmögenheten
och göra alla lika fattiga.
Herr Påhlman, Otto Fredric : För att icke
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod,
torde jag endast få förklara , det jag fullkomligen
instämmer uti hvad Friberrarne Wirsén
och Anckarsvärd redan anfört. Under den tid af
flera är jag varit Taxeringsman i Stockholm ,
då 18lo års Bevillningsförordning lände till
efterrättelse , hade jag iner än ofta tillfälle eri
fara, huru TaxeringsComitéen knappt någon
dag kunde vara förvissad att hafva handlat
rättvist, huru ali pröfning endast berodde på
godtycko och afgjordes genom voteringar, samt
Ihuru svårt, om icke omöjligt, det var, att berörde
Förordnings-grunder alltid kunna tillämpa.
Dessa grunder äro uppgjorde efter vack.
ra Principer, häintade ur Böcker, nicn icke
■ lämpade efter vår tids människor, hos hvilka
nu mera Spartanernes fullkomlighet icke finnes.
Nämnde Författning åstadicommer, enligt
min öfvertygelse, hat, afvund och misstroende
Medborgare emellan, samt skall i längden
göra dem mer och mer omoraliska. Jag anser
dessutom det icke vara någon orättvisa,
att man betalar Bevillning för en Egendom,
som man, mot verklig* förhållandet, vill passera
för att äga. Det synes mig vara ganska
naturligt, att Egendomslnnehafvare sedermera
sjelfve liqvidera med sina Fordringsägare bäst
de behaga , och om derigenom en och annan
Egendom skulle förflyttas i sjelfägande personers
händer, så tror jag icke att sådant vore
menligt för Staten. Den olägenhet5, som af
BcvillningsSystemet elter synbar förmögenhet
förmenas uppkomma, är af vida mindre vigt,
än den våda, hvaruti Staten, enligt BevillningsSystemet
efter behållen Inko mst, lätteligen kunde
försättas, dymedelst att Staten icketill fullo
erhåller de Inkomster hvilka till bestridande
af oundgängelige behof och utgifter äro
påräknade.
398
Din 24 Martil, f m.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard:
I anledning af den sista värda Talarens yttrande
, att 1810 års Be VillningsSysteme Skulle
åstadkomma hat och afvand, saint göra Medborgare
mera omoralisk», får jag etindra att
samma Systeme redan en längre tid varit antaget
i England, utan att hat och afvund där
försports mera än i Sverige, eller Innevånarne
där blifvit mera omoraliska. Man har ansett
det vara obehagligt att Taxeringsmännen skal*
le få bedomina Medborgares uppgifter i afseende
å deras behåline Inkomst. Jag finner det
vara föga obehagligare stt Taxeringsmännen
skola bedomina Medborgareä Egendomars värden.
Mången b ottar ej så mycket sitt för*
mögenhets tillstånd genom uppgiften af sina
löna årets Inkomster, som af sin synbara Egen*
doms värde- Man har yttrat, att de uti 1810
års Systeme föreskrifne edgångar voro iarlige,
men uti Herr von Törnes Förslag är.o dylika
edgångar icke föreslagne och de äro icke heller
oumbärlige Skillnaden emellan ön Menedare
och en försnillare af Kronans rätt är icke
så betydlig. Jag vill gerna tro, att nuvarande
BevillningsSysteme är lättare i verkställigheten,
ty en Utländsk Fiende, sorn ej har
tid närmare granska hvars och ens b hållna Inkomst
eller förmögenhet, föijer alldeles enahanda
grunder, då han uti ett eröiradt Land
brandskattar. Hufvuffrågan är nu icke att åtkomma
Capitalisternc, utan endast att befria
de Gäldskyldige från Bevillning, för hvad de
Den 24 Martil, /. m.
399
reTkeligén icke äga. Åtminstone synes mig att
man borde från sin synbara förmögenhet få
afdraga de skulder, hvilka äro vederbörligen
intecknade och om hvilkas verklighet någon
tvifvel således icke kan ä^a ruin. Af alia desJ
sa förenade anledningar iåj jag för min del
anhålla om proposition till antagande af Herr.
von Törnes Beviilaings-grunder*
Grefve Kalli nif, Pehr, hemställde, om
icke, enär det syntes redan vara tillräckligt ta-,
ladtiämnet, Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa Proposition.
Då några härvid yrkade på Proposition,
tillkärfnagaf Herr Grefven och Lar.dtMarskalken,
det flere Ledamöter, hvilka anmält sig att
tala, dertill ännu icke haft tillfälle, samt uppropade
:
Friherre Fock, Berndt Wilhelm^ sorn uppläste
följande: •
Vid fråga afsa grannlaga beskaffenhet, som
en förändring uti ett Bevillnin s .ysteme, vågar
jag , med den kännedom och erf. renhet 5 år lemna!
mig, yttra mina tankar. Efrer 1S12 och 1815
års Bevillnings-principe, har erfarenheten visat,
att den af Riksens Högloflige Ständer samma
år nödig befundna Summa icke ali nast utgått,
utan äfven klanderlöst af hvarje Skattskyldig
blifvit erlagd. Deremot bbr det, efter min öfvertygelse
9 overkställbar! att tax ra osynlig
förmögenhet, och följden blefve säkerligen den,
4oo
Den 24 Martii, f. m.
att den anslagna BevillningsSumman ickeutgeck
och att Statsverket saknade påräknade tillgångar,
hvaraf Riksens Ständers å nyo sammankallande
skulle blifva en följd. Dessutom medföra
täta ombyten af Författningar för verkställande
Audoriteter och Tjenstemän osäkerhet
och deraf följande möjliga misstag vid tillämpningen.
Jag vågar således för min del
anhala hos Herr Grefven och Landt - Marskalken
om Proposition, att Utskottets Be.
tänkande till hela sin vidd förblifver oförändradt.
Starka rop om Proposition hördes nu åter ,
då Friherre Boye, som emedlertid blifvit af
Herr Grefven och LandtMarskalken uppropad ,
yttrade:
Jag anser för min pligt att afstå min rätt
att tala. Att respectera Högloflige Ridderskapets
och Adelns tålamod bör hos mig gälla
mer. än tillfredsställelsen att få upplysa, huruledes
Herr af Brinckman missförstått min
mening.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
i ämnet fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter, huruvida Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottets Betänkande med
antagande
Den 24 Martiij f. ni.
antågande af det i tredje puncten föreslägöii
ändra Alternativ»
Ropades Jd ocfi Neji
Grefve Sperisj Cahl Wisiaf, bekärdé väfling
och anholt att än la gander af Herr Stall*
ihästaren von Törnes uppgjofde BevillningsFörslag
matte liti CöntraProposnidneri innefattas,
!
Herr df Brinckman: Vid den CöritfaPrd-»
pösition t sorn kommet att uppställas, lärer def
blifva nödigt att BevillniiigsUtskötiet uppdrages
Utarbeta Beviliningens fördelning, efter de grunder
dertill, sorn Herr* von Törhé uppgifvit: I an*
hat fall kunde möjligtvis en enskild Mari.f Förslag
i utan fördgångert granskning af Utskott $
antagas såsom Riksens Ständers beslut och omedelbarligen
förvandlas till BevillningsStadga.
Herr Munck af Édienéchold: Herr Grefa
ylin och Landtmarskalk 4 har framställt till
Ridderskäpets Öch Adelns bifall Utskottets Betänkande,
tillika med det i tredje puncten föfeslagna
andra Altern-dlv. Jag får härvid erinra
, att första Propos.tiönen måste blifva bifall
till Betänkandet i bela sm Viddj nied undantag
af de två Alternativa, Öch Cohtrapropositiöneti
antägändet af d« if Hr Stallmästaren v ari
lorrie löreslagné grundet. Bi fal fes F-tänkandet,
så måste serskildt Proposition gör- s pS
AlternatiVerne , då /^Proposition n blir bifall
Ridd. 0. Ad. Proh IV. B» It Afd- 513 5a.
Den 24 Martil, /. m.
och AT<?y'Propositionen bifall till andra Alternativet.
Friherre Cederström: I anledning af Herr
af Brinckmans nyss gjorda Anmärkning, torde
jag få erinra , att då Betänkandet nu för andra
gången är hos Ridderskapet och Adeln
linder pröfning, Ståndet äger fullkomlig rätt
att antaga Herr von Törnes Förslag.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Här är
alldeles icke någon fråga om att lägga hinder
i vägen för Ridderskapet och Adeln i afseende
på antagandet af Herr von Törnes Förslag,
utan man har endast hemställt, att i stället
för ett ovillkorligt antagande deraf, Bevillningsutskottet
måtte anmodas utarbeta ett nytt Förslag
i enlighet med de af Herr von Törne vid
sista Riksdag uppgifne grunder för Bevillningens
utgörande.
Friherre Boye: I den invändning Herr af
Brinckman gjort, sådan som jag den förstått,
ligger, i min tanka, ett ämne till vådligt prejudicat
för framtiden. Riksdagsordningen bjuder
formerne att komma till ett beslut i hvar-,
je ämne. Enligt den, har Ståndet ovilkorlig
rätt att förkasta hvarje Utskotts Betänkande ;
och dermed vidtager också dess rätt att antaga
hvilket annat Förslag, som Ståndet i sin egen
vishet finner för godt. Helt annat är
Bevillnings-grunderne och helt annat är Bevillningsförordningen.
Den sednare kommer icke
i fråga förr än grunderne äro antagna. Sedan
Den 24 Martil, /. mi'
403
frågan är afgjord, om hvilka grunder böra ärt.’
tagas; då, men icke förr, remitteras grunder-'
ne till Utskottet, att derefter föreslå BevillningsFörordningen;
men af allt detta följer, att vi
alldeles icke behöfva höra Utskottet, öfver hvil-;
ka andra grnnder än dess afgifna’ vi vilja antaga;
och voteringen torde då icke böra af
en sådan formalitet upptagas.
Herr af Brinckman: Jag vill ingalund*
hafva på min räkning att hafva sökt tillställa
vådliga prejudicat för framtiden, eller någonsin
kan vidkännas en sådan beskyllning. Tvärt-J
om tror jsg mig noga hafva iakttagit 71. §>
RegeringsFormen och 31. §. Riksdagsordningen,
hvilka jag anhåller må uppläsas, och sorn båda
på det mäst tydiiga sätt, bestämma Bevillningsutskottets
ytterligare åtgärd, i händelse des*
först uppgifne Bevillnings - grunder af Riksens
Höglofl. Ständer ogillas.
1 anledning häraf upplästes 71. §. Regö-?
ringsFormen och 31. $. Riksdagsordningen.
Herr Munck eif Rosenschöld: Jag får atl4
hålla att ContraProposition må innefatta bifall
till de af Herr von Törne uppgifne Bevillning*.?
grunder, hvilka derefter komma att till Be-;
villningsUtskottet öfverlemnas i afseende på
utarbetande af ett nytt Förslag.
Grefve Spens: Jag ber ätt till min forell'
stund sedan gjorde begäran få tillägga, att, då
nu blott frågan är om grunderne till Bevills
404. Den 24 Martil , f. m.
ningsFörordningen, det torde vara tydligt, atf
detaillerne af Herr von Törnes förslag ej nu
antagas, utan att åt Bevillningsutskottet öfverlemnas
att alla detailler föreslåi
Friherre Cederström: De uppå Herr af
Brinckmans anhållan uppläste innefatta tydligen
sättet, huru RiksStåndens beslut rörande
grunderne för Bevillningen skola kuntia örin*
gas till enhet i men sättet på hvilket hvarje
Riksstånd öfver allmänna frågor besluta, är
stadgadt i 56* §. RegeringsFormen och gäller
så väl3för detta, som andra mål; i följd
hvaraf Ståndet äger antaga de grunder* hvilka
det anser för de lämpeligaste. Af denna anled*
ning förenar jag mig med de Ledamöter, hvilka
yrkat att i Contrapropositionert måtte intagas
bifall af Herr von Törnes Förslagi
Friherre af letterstedt, Gustaf: jag får
endast hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle anse nödigt, att innan Herr vört
Törnes vid sista Riksdag författade förslag
antages, det samma varder uppläst, hellst det
synes mig vådligt besluta om en sak, hvaruti
man icke äger fullkomlig kännedom.
Friherre Boye: I den anmärkning Herr
Friherre Wetterstedt gjort instämmer jag alldeles;
och hemställer derföre, om icke Herr
Von Törnes Förslag må uppläsas; ehuru det*
Såsom längesedan tryckt, och dessa dagar befinteligt
Uti Riddarbo-CancellietS Läserum, tori
de va>a af de flesta bekant. Det var endast
emot dess remitterande till Bevillningsutskott
let* som jag talade*
Den 24 Martti, /. m.
Friherre Anckarsvärd: Då den af Aerö
värde Ledamöter yrkade ContraProposition tyc<S
kes förutsätta, att Herr von Törnes grunder
äro kända , anser jag för min dej någon upp^
läsning deraf nu icke vara nödig.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har det?
öfvertygelse , att de af Ridderskapet och A*
deln, hvilka antaga Herr von Törnes Beviliflings-grunder,
redan tilli äc k i igen känna dem.
Härefter författades, justerades och anslogs
följande Voteringsproposition :
Den, som bifaller Bevillningsutskottets Betänkande
angående Bevillnings-grunderna, mecf
pndantag af båda Alternativerna i tredje punkten,
hvilka serskilt komma att afgöras, skrifver
Ja
Pen det ej vill, skrifver
Nej,
Vinner Nej, komma de af Herr von Tor-'
ne vid sista Riksdag uppgjorda grunder, att
antagas och Bevillningsutskottet att derefter
utarbeta ett nytt Förslag.
Efter uppläsningen af 53. §. i Riksdagsordningen
och 43- i Riddarhus-Ordningen,
börjades voteringen klockan tre qvart till
tre eftermiddagen , och fortsattes sedermera,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalkett
406 Den 24 Martii, f. m.
öfverlemnade Klubban tili Grefve Lewenhaupt,
Gustaf, och bortgeck.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
återkommit, samt Voteringen blifvit fulländad,
befunnos, efter det en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, rösterne hafva ut;
fallit, som följer
Ja 136. '
Nej 42.
I följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att Bevillningsutskottets
ifrågavarande Betänkande blifvit af Riddergkapet
och Adeln bifallit , med undantag
af de i tredje puncten framställda tvänne Alternativer,
hvilka serskilt komrae att afgöras.
Plenum slutades klockan tre qvart till fena
eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 24 Martil, e. ni.
Tisdagen den 24 Martii.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Herrar Silfversparre, Aron Isaac, af Sil-,
lön, C. IV. och Silfverstolpe, J. D., anmälte
till Protocoliet deras Reservationer emot Ridderskapets
och Adelns i Förmiddagslleno, röran-t
de Beviilnings-grunderne, fattade beslut,
Företogs till pröfning den återstående de^
len af Bevillningsutskottets Utlåtande, angående
Beviilnings-grunderne , eller de i tredje
puncten framställda tvänne Alternativer, antingen
den föreslagna Öfverflöds-afgiiten borde
utgå genom Taxering af vissa Ötverflöds-,
articlar, och derest den erforderliga Summan
icke kunde på sådant sätt erhållas', jemväl en
Fyllnads - afgift skulle utgöras till ersättning
för LandtTullarne; eller ock den föreslagna
Consumtions • afgiften för Öfverflödsvaror och
F'yllnads-afgift för Landttulls-ersättningen borde
sammanlagdt utgöras med vissa Skillingar
för hvarje Riksdaler, som efter andra Artikeln
för Rörelse, m. m. utgå.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anser
mig pligtig att vördsammeligen upplysa, huru
förevarande fråga uppkommit. Dä BevillningS;
Utskottet uti dess Förslag till Bevillnings grun*
dcrne^hemställde, att en Beskattning på vitt
Pni 24 Mardi , e. fy.
5a Öfverflödsvaror i en serskild artikel borde iflpefattas,
och först i den händelse fulla b loppet
pj kunde derigenom erhålj.is , den förutvarande
Jfyllnads-artikeln bibehållas, gjordes detemof
innom Väboflige BorgareStåndet oen Anmärkpina,
att Taxstionen på Öfverflöd borde ingå
i Fyllnads afgihen, Qrh densamma i förhållande
dertill öbas 3 och då denna Anmärkning
skulle b -sv^ras, uppstod innom ReyillningsUt*
skottet den skiijagtighet , sorn föranledde de
framställda Alternafiverna hvaraf, efter anställd
omröstning, Ledamöterre af Högloflig?
Ridjeisknpet och Adeln med Hedervärda Bondestånd
*1 antpgo det första, men Högvördig?
Preste Ståndet och Väl)ofl. BorgareStåndet det
senare ; och då de lprra. elter min fullkomliga
öfvertygelse , äga ett, afgjordt företräd?
både i afseende på billighet pch jemn fördelning
af Statens bördor , tillstyrker jag vördr
sammeligen att det måtte vinna Hogloflige
jlidderskapets och Adelns bifall.
Herr Uggla, Goran Gustaf, förenade sig
med Herr af Biinckmaq.
Herr Silf ver st olivi, (lustaf Abraham: Viff
valet af hvilketdera Alternativ, som bäst uppfyller
ändamålet, nemligen att Staten må vara
säker Qm erhållande af dess påräknade Inkomst,
tror jag, dä al! Beskattning på Öfverflöd
är osäker pch förenad tped ptångfalldiga
svårigheter, det senare Alternativet vara bättre
än det förra, och får således hemställa, om
fcke det senare Alternativet må af Rodderska|>St
pch Adeln antagas.
f)(fl 24 Martii t e, m.
Grefve Spens, Cart Gustaf; Jag anhåller
3tt fa underställa hvad det är för slags öfverflöd
, sorn genom det senare Alternativet
träffas? Manne det af öfverflödig Bevillning?
Mig synes endast det första Alternativet vara
enligt med Svenska Språket, sarpt den åtgärd
ganska orimlig, att ., under namn af Öfverflödaafgift,
påbjuda en Skatt, sorn fördelas efter en
metbode, rakt stridande emot den, som begreppet
om Öfverflöd* afgift innehåller. Jag
^nhåUer således om Herr Grefvens och Landt.
Marskalkens Proposition på första Alternativet.
Friherre JUirscn, Gustaf Fredric: Jag instämmer
alldeles i hvad Herr Grefve Spens
pu yttrat. Andra Alternativet är icke någon
ÖfverflödsSkatt utan en så kallad Article Additionel
på Förmögenhets-afgiften , sotp likaså
gerna kunde inbegripas directe under andra
Artikeln. Om , sorn jag föreställer mig, Utskottets
mening med första AlteFn;!*ivet är att
Uppföra afgiften , antingen på sjelfva varan,
sorn conspmeras , hvilket är det bästa då det
k n ske, eller åtminstone på de Personer, som
d<n consumera, med befrielse för dem, sorn
deraf icke göra bruk; så är det eo Skatt, som
billigtvis kan bära namn af Öfverflödsafgift ;
och derföre tillstyrker jag äfven för min del
yördsamt att första Alternativet må antagas.
Herr Grefven och L a n dt Illa rs k ali'en hemställde,
om R’dderskapet och Adeln behagade
gilla det af BevrIningsUtskottet föreslagna första
Alternativ, hvilken proposition med Ja besvarades.
410
Den 24 Martil, e. m.
Upplästes ett från Riddarhusutskott an4
kommit , sä lydande :
Hörsamste Memorial !
Hos Riddarhus-Utskottet har andra Can»
cellisten vid Riddarehuset och Secreterare!! vid
Adeiiga JungfruStiftet, Herr F. O. Silfverstolpe
anmält, det Kongl. Maj:t under den 3. den;
nes i Nåder behagat utnämna honom till Cornett
vid Kongl. Skånska CarabinierRegementet, och
tillika anbålht, att dä denna dess nya befattning
ej, enligt dess tanka, lärer kunna förenasmed
dess, genom Högloflige Ridderskapels
och Adelns godhet, vid Riddarhuset ägande
befattningar, honom måtte derifrån meddelas
n m
afsked, hvarjemte häri anhållit det RiddarhusUtskottet
täcktes vid samma tillfälle inför
Ridderskapet och Adeln anmäla uttrycket af
dess varma tacksamhet för den godhet dess aflidne
Fader af Högloflige Ridderskapet och
Adeln städse åtnjutit, och- hvilken till hans
närmaste efterlefvande slägt blifvit utsträckt.
Då RiddarhusUtskottet, med stöd af så väl
49. §. RiddarhusOrdningen, som 13. §• af den
för Directionen fastställde Instruction , ansett
sig ej kunna vägra bifall til! Herr Silfverstolpes
ansökan, ehuru det med saknad ser Ridderskapet
och Adeln förlora en Tjensteman ,
som förenar kunskaper med nit och skicklighetj
så för Utskottet detta till Högloflige Ridderskapet
och Adeln vördsamt anmäla, med hemställan,
om ej det må vara Utskottst tillåtit att
Den 24 Martil, e. m.
411
uti afskedet, i anseende till Fadrens förtjänster,
få uttrycka Ridderskapers och Adelns välvilja,
liellst Sonen genom Höglofl. Ridderskapets och
Adelns eget beslut blifvit i denna Tjenstebefattning
insatt. Stockholm den 24 Martii 181S»
På RåddarbusUtskottefs vägnar.
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Uppå derom af Herr Grefven och handt.
Marskalken framställd Proposition , blef RiddarhusUtskottets
i berörde Memorial gjorda
hemställan af Ridderskapet och Adeln bitailen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från Expeditions-Utskottet ankomna
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
1:0 Om ytterligare bidrag till Södertelge
Canal - Inrättnings fullbordande.
2:0 I anledning af ankomna Nådiga Skrif*
velser om den årliga Ränta, som är Hans
Maj-.t Konungen och Dess Arfvingar tillslå gen.
3:orOm ett årligt Anslag för BergsRådet
Friherre Hermelin.
4:0 Om förklaring öfver 12. Cap. 1. och
8. §§. GiftermålsBalken, angående Afvittring.
412 Peil 24 Martil, e. W,'
5:0 Angående stället till yal af Krono»
tSkjutssky!diges Deputerade.
Föredrogs å pyo Allmänna Besvärs* och
OeconomiseLJtskottets den 24. sistiedne Februarii
afgifna, saint den 17. och 19. dennes på
bordet lagda Betänkande öfver föreslagna än*
dringar uti Författningarne rörande HusbehofsBrännvinsbrännipgen
pep dermed gemenskap
ägande ämnen
Herr
Hummelhjelm uppläste följande:
Sedan en bättre methode aU af Potatoes
tillverka Bränvin, nu mera blifyit känd och
med så mycken fördel åtminstone i Rikets Sö?
dra Provincer practicerad, anser jag, för min
ringa del, visst icke frätande, om ej snarare sorn
ett våld emot Jordbrqket och dess Idkare, att
uti samma handtering göra någon vidare inskränkning,
än nu gällande Författningar redan
föreskrifva. Med liten erfarenhet härutinnan
visar det sig, att i stället för befarad Sädesbrist,
som genom en så beskaffad Brännvinsbrännings
friare utöfning skulle uppkomma, är det
just motsatsen, eller ymnigare förråd af oförvandlad
säd, som Jordbruket med minsta möjeliga
tvång, uti deuna detsamma egenteligen
tillhörande Näring , nödvändigt skulle prestera.
På en, jemförelsevis emot hvad sädén fordrar,
ganska inskränkt areal kan, i mohn afen LandtEgendoms
storlek och derefter inrättad Bräq
-
Den 24 Martii, e. m.
413
vinshandfering, lätteligen erhållas det qvan.
tum Potatoes, som erfordras, för att endast
derutaf, under de åtta månader af året , hvilka
dertill äro tjenligast, fortsätta Brännvinsbränning
j utan annan tillsats af Säd , än en sjettedels
tunna Malt till hvarje tunna Potatoes och hvaraf
behållningen med säkerhet blifver en och en
fjerdedels kanna Brännvin af hvarje Lispund
Malt, samt 8 kannor af hvarje tunna Potatoes.
Någon minskning af säden inträffar Så mycket
mindre härigenom, som den obetydliga del af
Åkerjorden, hvarå Potäteme produceras, kart
utväljas af den för säden minst tjenliga, till
exempel den magraste Sand- eller annan Lättjord
, om sådan finnes, såsom lör detta ändamål
lika fördelagtig, och hvilken genOrtieri dylik
ciiltur äfven blifver förbättrad, för att Sedermera
bära säd , om man så behagar. Hvad
den öfriga Åkerjorden vinner i styrka Och
bördighet, genom de erhållande Potäternes förvandlande
till Bränvin på stället, kan hvaf
och en intyga, som med alfvar gjort försök
härutinnan. Dranken , tillbörligen använd för
Kreaturen, sätter en Jordbrukare i tillfälle* att
ej allenast år ifrån år betydligt föröka «in La*
dugård, utan kan derjemte Underhållas ett
mångdubbladt antal Svinkreatur, hvilket allt,
då behörig hushållning iagttages, att med tjenlige
ämnen af granris, torf, dålig halm, m m.
Underströ Kteaturerts spillning, deraf isynnerhet
den våta , genom Dranken till tnyekenhetefi
befordras, i den mohn tillöker Gödsel - förrådet,
att Säde-afkomsten, i följd derutaf, snart
blifver fördubblad, och med hvarje år tillra-*
414
Den 24 Martti, e. Ht.
ger. Den ringare del af säden, som behöfves
för att befordra Potäterne till nöjaktig Bränvins-afkastniog,
kan tagas endast af den blifvande
hafran, som dertill utmältes, och löij-'
den är, att den strida och bästa säden blifver 1
Behåll till vida större qvantum än förut. Och
Brännvin erhålles derjemte i samma förhållande.
Jag är så mycket säkrare om detta resultat,
som m»n egen lilla erfarenhet, jemförd med
åtskillige mine Grannars, i den ort jag bor, öfvertygar
mig derom: Och om det ej räknas
mig till last, vågar jag i detta afseende uppgifva
, till närmare granskning och undersökning
af hvem som behagar, det jag å en SäteriEgendom
i Jönköpings Län, som vid mitt
tillträde år 1807 aldrig lemnat mera än 2©o
å 250 tunnor säd i årlig afkastning med uselt
framfödande af circa 50 Boskapskreatur och
ett dylikt antal tår, likväl genom fortsatt Bränna
vinsbränning, så långt Förfaitningame det tillåtit,
samt derpå grundade uppodlingar, hunnit
uppdrifva min Ladugård så vida, att den
innevarande år består utaf ett fördubblade an-!
tal, både af Boskapskreatur och Spanska Får,
hvilka alla icke allenast äro af en större och
förbättrad race, utan finnes jemväl öfverflödig
fodertillgåag för året. Sädesafkastningen, sorn
likväl icke ännu till fullo är uttröskad, lemnar,
efter säker beräkning af trafvetal och den hittills
verkställda altröskning, qoe Tunnor Spannmål;
men en sak, som förut aldrig varit påtänkt
vid denna Egendom, är att den jemväl
j år renderat 900 turnor Potatoes samt medelst
Drank väl underhåller 50 Svinkreatur, hvilka.
Den 24 Martil, e. m.
4X5
framför andra Djur återgifva stark och ymnig
gödning för Åkren. Af nyssnämnde Potatoesförråd,
har från medlet af sistledne November ,
med tvänne 90 kannors pannor, Brännvin blifvit
tillverkadt , utan att medtaga annan säd,
än endast hafremalt i den proportion, jag förut
tagit mig friheten nämna , och samma° för-'
hållande kommer jemväl att fortfara till och
med Maji månads slut; med fullkomlig bespa-;
ring af all den strida och bästa säden, hvilken
till afsalu och andra behofver kommer att användas.
Då jag, för att söka bevisa nyttan utaf
PotatoesBränningens friare utöfning ä landet,
Vågat framställa resultatet af min enskildta
hushållning, såsom den säkraste grund för mig
att på erfarenheten stödja min öfvertygelse härutinnan
, får jag den äran jemväl tillkännagifva,
det jag till underhållande af förut beskrifne
PotatoesCultur samt derpå grundad BrännvinsBränning
, nyligen uppfört ett större Bränneri
och Mälthus, med alla dertill hörande Inrättningar
och Redskaper. Denna kostnad, sammanlagd
med öfrige utgifter till anskaffande af
flere Kreatur af diverse sorter, hvilka såmedelst
kunna underhållas, uppbyggandet af nya
hus för dessi, hvälfde källare till Potäternes
förvaring, med mera, utgöra ett för mig högst
betydande Capital. Blifver rättigheten mig
och mångfalldiga andra i samma ställning betagen
, att till mer än hälften begagna detta,
genom den andra 90 kannors Brännvinspannans
iörbudna nyttjande, så är det klart att minst
Den 34 Martil, e. m.
hälften af den utgifne Summad jemväl är för.
lorad, då någon ersättning derföre icke kari
vinnas, samt de öfverflödlge Kreaturen, hvilka
då icke kunna underhållas, säkert till vanpris;
eller på annat mindre hatande Sätt , måste för.
säljas eller afhändas: Och dessa förluster ärd
likväl ej att jemföra emot dem, som derigenom
uppkomma* att mitt Åkerbruk årligen blifvef
1 saknad af ett storrö Gödsel-förråd ; sonl i
motsatt händelse med hvarje år tilltagit;
För mitt enfaldiga begrepp framställer sig
cleh tankan, att då PotatoesBränningen väl förut
varit omtalad, men likväl icke förr än i sednare
åren med något alfvar blifvit practicerad £
Skulle på samma sätt, som kännedomen deraf
fedan hunnit sprida sig i Skåne, Blekingen,
Calmare och jönköpings Län, densamma ihnorn
gariska korrt tid äfVeil blifva antagefi
i de' öfra Provincerrie i Och då éffccten deraf
är ett i högsta grad tilltagande Åkerbruk
med besparing af den reelare sädén,, sorn fötut
blifvit använd tiil Brännvinsbränning , måtte
någon allmän fördel derigenom icke kuftriä
Uppsta, att, med hämmande härutaf, betagd
d m, som hafva lust och drift att föröka siri
Pröductiötl, tillfället dertill genom ändring af
én författning, som så nyligen b ifvit stadgad
i detta afseende. Och i förlitande hvarpå
mången Landthushållare användt dryga EörlagsSummor,
hvilka titan dess vållande skulle gå
fö tiora ds*
Tili
Den 34 Mavtii, e. m.
417
Till mognare bedömmande af dem, sorn
inse detta fullkomligare, hemställer jag , huruvida
hastigt och olta ombytta Principer och
föreskrifter uti Osconomiska ämnen befordra
allmänna säkerheten samt underlätta eller förqväfva
den enskilta Industrien. Det tyckes väl
åtminstone, att om man ock med liknöjdhet behagar
anse de olägenheter och förluster, sorn
Enskilta funna tillfogas, genom vidtagne Författningars
alltför täta ombytlighet, de likväl
borde fä vara så länge gällande, till dess man
med visshet och pålitlighet hunnit blifva öfvertygad,
om de tor det Allmänna verkligen
äro nyttiga eller skadliga, samt pröfning-n
deraf icke inskränkas endast till förhållandet
innom de närmast intill Hufvudstaden belägne
Provincer, utan de öfrige jemväl, såsom delar
af det hela, få komma t beräkning: Och vå
gar
jag i anledning härutaf ödmjukast underställa
, örn icke 1S15 års Kongl. Förordning,
angående BränvinsBränningen i Riket, måtte
orubbad få äga bestånd, åtminstone till nästa
Riksdag, på det verkeliga Resultatet derutaf
fullständigare må kunna inhämtas, hvartill den
koirta tid, som Högstberörde Förordning hittills
existerat , tilläfventyrs varit otillräckelig.
Den betydsliga årliga inkomst, som derigenom
i progressift förhållande sjelfmant tillskyndas
Kongl. Majit och Kronan för begagnandet af
en vidsträcktare Pannerymd, torde ej eller böra
lemnäs utan afseende; hvaremot all slags
progression uti afgiften vid fråga om den inskränkning
uti Pannerymden, som Högloflige
Ridd, 0, Ad. Prot. IV- B. II. Afd, 53, 54.
418
Den 24 Martil, f. m.
Allmänna Besvärs- och GeconomiaeUfskottet
föreslagit, skulle blifva så mycket mer tryckande
för Innehafvarne af större Jordbruk,
som de, enligt sakens natur, hafva af nöden
en större Husbehofs-bränning, utan att derföre
böra belastas med en högre progressiv beskattning,
då de dessutom i andra afseenden,
hvad beskattningen beträffar, visserligen icke
blifvit förglömde.
Till styrka för hvad jag nu haft den äran
anföra, torde jemväl med skäl kunna åberopas
den nyligen af Herr Major. Stjernsvärd till
Allmänna Besvärs- och OeconomiasLJtskottet
dedicerade tryckta Skrift i detta ämne. Det
nit, som under larfvén af Patriotisme ifrar emot
en friare Brännvins-tillverkning här i
Landet, lärer af den sakkunnige anses hafva
deruti erhållit sin tillbörliga stämpel ; hvarjemte
af de derstädes verilicerade Facta erhålles
stöd af den öfvertygelsen, att om inhemska
Landtmän, utan ensidigt Förmyndare-tvång,
få använda sina med svett och moda ur jorden
hämtade producter på sätt de för sig finna
nyttigast; så vinna dessa sednare en fortare
tillväxt, och i sådant fall lärer ingen, utan
att vara okunnig om sin egen fördel, till Brännvinsbränning
emplojera säden, utan Potäterne.
Sluteligen anhåller jag, att så vida Högloft.
Ridderskapet och Adeln ej skulle finna
skäl, att genast afslå Höglofl. Utskottets Betänkande
, med bibehållande af förut gällande
Författningar i detta ämne, saken måtte blif
-
Den 24 Martil, e. m.
419
va återremitterad, och mine nu anförde Besvär
dervid få bliiva följaktige.
Friherre Wrangel, Henning, anförde
skrifteligen:
Till Riksens Ständers Öfverläggningar återföres
nu den så otta förändrade BrännvinsFörfattningen,
hvars ombytlighet, i anseende
till dess inflytande på den enskdta hushållningen,
verkat ochveikar den största ore^
da i det Allmänna. Man har klagat öfver Importens
skadelighet, Myntförsämring och den
nöd, till hvars afhjelpande Representanten nu
rigtar sin forskning emellan hopp och fruktan,
mot det mål, der Fäderneslandets öde skall be^
stämmas för varande och kommande Generationer.
Månne icke täta förändringar i ceco-i
nomiska Författningar i sin mohn gifvit anledning
till denna klagan? Vi åberopa städse frihet
och sjelfständighet; men kränka ofta dessa
dyrbara ord, genom de förändringar, som tillskapas
af människors olika interessen
Under
Moralens larf framkallas Brännvin
nets olyckliga verkningar. Jag medgifver sanningen
af Brännvinets skadlighet i flere afsren-'
den, och skulle vara den törsta att medverka
till ett totalt förbud af denna varas tillverkar»-  de , så vida dess nyttjande äfven kunde afskaffas;
men innan man derom blifver öfvertygad,
och då Nationens lynne, genom vana
och climat, hellre uppoffrar sista skarfven, än
att neka sig denna dryck, så trorjjg, att det
-
Den 2 4 Martn , t. m.
ta sträfvande efter omvändelse vore utan
båtnad.
Ehuru ingen nekar vigten af Oeconomiska
Författningar, så lemnar man dock ofta
föga uppmärksamhet åt de Öfverläggningar,
hvartill de föranleda; men jag vägar likväl
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam,
het vid de skäl, som hos mig stadgat de Anmärkningar,
jag nu går att göra vid Oecono.
miaeUtskoitets Betänkande. Utskottet medgifver,
att hvarje L igs högsta ögnamärke bör va*
ra, att leda sinnena till fattande af rätta grundsattser,
om d förut saknas eller missledas af
ögonblickets falska beräkning, denna vackra
phrase bör ej stä utan tillämpning ; den bör
först undersöka nyttan eller skadan af de Lagar,
som varit stiftade, innan den framträder,
för att förändra dem, ty följderna afenOeco.
nomisk Författning skola ej sökas i ti 11 förlig
liga anledningar , de skola sökas i tidens och
erfarenhetens slutsattser , och ej vankelmodigt
öfverföra Statshushål laren från den ena ytterligheten
till den andra. Då man följer Brännvinets
Historia endast sedan iSopjså frågar jag,
om ej denna korna tiden nu är tillräcklig för
att bevisa de skadligaste följder af ombythghet
i en Författning, som, då den ej kan umbäras,
äger den enda ofelbarhet i dess stadga
Och oföränderlighet.
1809 års BrännvinsFörfattning fick en utvidgning
i samma progres-don, som Benninge,
tillgången. De iötändringar, som sedermera
Den 2 4 Martu, e. m.
421
ägt rum, de olika åsigter, hvarunder man be4
traktat Brännvinsbrännings handteringen äro så
allmänt kända , att jag ej med ett upprepande
deraf vill upptaga Riddetskapets och Adelns tid,
iS15 års Ständer, uppmärksamma på följ-'
detna af de föregående årens Import , funno
att förra Ständers önskan ej tillräckligt mot-i
verkat det onda , som lemnat de djupa sår,
hvaraf Fäderneslandet ännu blöder; de ville
bibehålla nyttan af närvarande BrännvinsFörfattning,
men hindra den skada, som följde början
af dess kungörande , då förbud mot ali
Bränning skedde, och gaf tillfälle åt den utländska
Brännvins-öfversvämning, som nära
tvänne år härjade Landet och lemnade öppet
fält åt egennyttan på bekostnad af Nationen.
Då vid denna oftanätnnde Riksdag Anmärkningarne
vid dessa åtgärder besvarades dermed
, att sjuklighet under 1812 års Riksdag
hindrat Föredraganden , att känna Ständernas
önskan; så var det väl ej underligt, om de
ville uttryck?, den så tydeligt, som möjeligt,
för framtiden.
Utskottet har, såsom grund för sitt Betänkande,
yrkat, att bruket af tvänne 9o
kannors Pannor vida öfverskrider den tillverkning,
som innefattas uti ordet Husbehofsbränw
ning, och att således den ena borde försvinna;
men då mångå Consumenter finnas, hvilka
ej äro Producenter; så kan Brännvinsbränningen
ej inskränkas till Husbehof, hvarmed
jag menar det för Jordbrukaren och hans folk
-
432
Den 24 Martil, e. m.
Om ej utländskt Brännvin skall ersätta denna
brist, så måste dess tillverkning i Sverige vara
mera utvidgad , nemligen innom de gr: nsor,
som naturligen uppkomma af sjelfva Författningen;
jag tror således atc ordet Husbehofsbränning
boide förändras till Inskränkt
Brännvinsbränning. Om någon erfarenhet kunde
bestämma Brännvinsbehofvet i Sverige, så
tror jag den visat sig under nuvarande BrännvinsFörfattning.
Consumtionen har under dess
tillämpning snarare minska's än ökats, orda inga
inländska Lager hafva förorsakat förlägenhet
för Landtmmnen och således definitionen
af inskränkt Brännvinsbränning blifvit iakttagen
uti 1815 års Författning. Utskottet anser
de så kallade BrännvinsFabriquer såsom mäst
Sädesödande, då likvisst af erfarenheten är
kändt, att liten Pannerymd öder mycken säd,
och afkastar vida mindre Brännvin, än en större
; de mindre Pannorna fordra ofta lika mycket
arbetstid, bränsle och säd, som lika kannerymd
förenad i en Panna, men Productionen
blifver vida mindre. Enligt denna sanning,
borde ej- mindre än 40 å 50 kannors Pannor
få begagnas, just till besparing af födoämnen,
men aldrig har Interesset hos mig ledt till åtgärder
stridande mot medborgerliga rättigheter,
hvilka framför allt annat böra respecteras.
Utskottets tillstyrkan, att Brännvinsbränningen
skulle upphöra 3:ne SommarMånader,
kan väl vara rigtigt 5 men att man skall skatta
för en otillåten Bränningstid, är så stridande
mot allt det begrepp, jag äger om rättvisa, att
Den 24 Martil, e. m.
423
.med lika skäl kunde .fordras en afgift för den
90 kannors Panna, som Utskottet nu vill indraga.
Utskottets föreslagna tillåtelse att bespara
Drank från tillåtne tiden, må utan åta! eller
bevisningsskyldighet alla årstider förvaras,
så^om högst nyttig för kreaturen , anser jag
således origtig, och man skulle kunna tro, att
denna tillåtelse endast hade till föremål, att
hemligen gynna Lönnbrännare , emedan de
framställde fördelarne af besparad skadad Drank,
i min tanka, är ett gift för alla kreatur. För
att ytterligare bevisa nyttan af den närvarande
BrännvinsFörfattningen, vill jag föra
uppmärksamheten till de af naturen mindre
bördiga fält, som Potatoes_odlingen gjort trugtbara,
men hvars följder skulle upphöra att
gagna och öka Sädesförråden i samma mon,
som BrännvinsFörfattningen hindrade deras an-;
vändande, då man af ett tunnelaud Jord, plan-!
terad med Potatoes, kan frambringa lika mycket
Brännvins_ämne, som trenne tunneland besådda
med Råg; så frågar jag, om en Författning,
hvilken ensamt frambringar dessa Resultater,
bör undergå en förändring, hvarigenom
Sädes consumtionen ökas 1 samma mohn,
60m Potatoes-productionen minskas. Dessutom
lemnar en tillmäskning af Potatoes i jemnförelse
med den af säd, en större afkastning,
då lika stort kar blifvit användt, hvartill fordras
lika arbete, tid och bränsle.
Det enda medel , hvarigenom den sämre
424
Den 24 Martil, e. m.
Jorden kan uthärda dess dryga beskattning . är
Potatoes-odlingen, och Agaren häraf bor väl
ej underkastas en Författning, som sätter honom
i den hårda belägenhet, att antingtn kasta
Skörden förruttna»! på göd-.elhögen eller
b:gagnas såsom foder åt kreaturen, hvartill denna
växt är alltför ädel och otjenlig , då man
med Turneps och andra för kreaturen bättre
födande Rotfrukter lärt sig, att begagna hvart
och ett slag till sitt rätta ändamål. Af hvad
jag nu anfört , torde finnas en grund för Utskottets
Betänkande, att tillåta stöire Pannerymder
för PotatoesOdiaren ; men, ehuru jag
sjelf har min Brännvins-tillverkning grundad
ensam på denna Jordfrugt, kan jag ej annat,
än, i likhet med Utskottet, ogilla en sådan
Tvång-lag , som hindrade det fria användan.
de, som hvar och en bör äga af sin Jord och
dess producter. Om således den nu gällande
Författning får i naturlig och ostörd ordning
fortfara, sparas kostnaden, som till förändringen
erfordras och skall den ej tvinga Landt»
mannen att åter förändra sin hushållning, till
hvars fullkomnande han användt flera års mödor
och hvarefter han inrättat sin Ladugård.
Tvångets förändringar kunna anses för höjden
af all beskattning och Författningars ombytlighet
gränsar till Mång-konungars tyranni.
Författningar böra vara af den natur, att försvara
enskilt ägande rätt, då de uppmuntra
Industrien.
Att temporelt göra uppoffringar , då frågan
är att frälsa Fäderneslandet, anser jag för
Den 24 Martil, e. m.
425
en pligt; men att genom Lagar jemt blifva
prässad , kan jag ej anse lör en patriotisk åtgärd.
Fri Näringsrättighet har jag alltid trott
vara ett Lands enda uppkomst; således böra
Städerne visserligen äga rättighet till Brännvins-bränning
och att få begagna (vänne 00
kannors Pannor innom ett Verk, emedan de,
lika litet som Landtmannen , böra bringas till
större kostnad vid Productionen.
Utskottets föreslagna vilkor, då Förbud
mot Brännvms-bränning bör ske, anser jag
för det lämpligaste och i alla atseenden rättvisaste
vi koren för en vis Regering; instäl:
landet af Götheborgs och Carlskrona KronoBrännerier,
finner jag vara ganska rigtigt. Den
tid under närvarande Riksdag , som fråga varit
att inställa Brännvins bränningen, ödelädes
mera Spannmål, än om fråga derom aldrig uppstått.
Sedan den fria Brännvins-bränningen
åter blifvit befästad, halva i mångå Orter Spannmålsprisen
fallit och Tillverkningen afstadnat,
såsom ej lönande. Till slut får jag göra den
frågan , om Landet skall ersätta den minska,
de Skatt, som uppkommer genom den ena 90
kannors Pannans försvinnande; så talar äfven
detta för dess bibehållande.
Med anledning af dessa mina Anmärkningar,
får jag anhålla om Återremiss af Utskottets
Betänkande och att 1S15 års BrännvinsFörfattning
må bibehållas oförändrad i de delar
jag anmärkt, hvarigenom sluteligen stora
inhemska Sädesförråder skola besparas och vi
426
Dm 24 Martu, e. m.
upphöra atf anlita främmande Länder om de
Producter, vår egen jord erbjuder osst Härigegenom
skola äfven individuella egennyttans
förslager, hvilka äro nära följeslagare till fördärfvet,
då de utsträcka sin omfattning till Statens
oeconomiska handläggning, äfven försvinna.
De större Egendomarne fordra tvänne
90 kannors Pannor, om Dranken för Ladugården
skall vara tillräcklig, hvars förlust är allt
förstör, då man kan anse den öka Födo-tillgången
med en fjerdedel, och de större Egendomarnes
undergång bör väl ej utstakas af afvundens
skenheliga Patriotisme eller ali säkerhet
förnekas Landtmannen äfven i en oeconomisk
Författning.
Måtte en gång våra Beslut grundas på
stadga efter noggranna Öfverläggningar, samt
interesset bannlysas från de Ständer, hvars
ädla åsigt bör vara Folkets väl.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande
:
Ehuru med desto större tillfredsställelse
jag bör, för min del, godkänna Förslaget, att
till Regeringens omsorg öfverlemna bedömandet,
när och huruvida inskränkning bör med
Brännvins-bränningen företagas, som detta fullkomligen
instämmer med hvad jag hafvit äran
proponera i det Memorial, som föranledt denna
Motion; får jag likväl vördsamt hemställa, om
icke vid detta uppdrag, man vill fästa en Cautel
3 som bildar, å den ena sidan, en allt för
Den 24 Martil, e. m.
427
oinskränkt tillit, å den andra ett i sina följder
äfventyiligt misstroende „ Den förra genom
att icke reservera någon ovilkorlig årlig Brännvins-bränning,
svarande till de nödvändigaste
Ladugårdsbehofver, äfvensom till det Minimum,
hvarunder af inga Considerationer Consumtionen
skall låta sig nedtvinga;;. Den sednare
äter, att åt Regeringens välgörenhet icke
lemna öppet, att skåda detta ämne under
annan synpunct, än den yttersta nödens, sedan
in- och urländska Spannmålsbristen, hvarigenom
skulle kunna hända, att medelst antina
gen egna knappa och genom Brännvinsbränningen
ännu mer förminskade tillgångar, eller
genom å utrikes Handelsplatsar uppstegrade
höga priser eller genom begge tillika, HandelsInteresset,
Penningeväsendet och allmänna välmågan
skulle illa tilltygas, utan att för ändamålet
något hufvudsakligt vunnes; ty i hungersnöd
, att äga ingen Spannmål eller sådan,
att af den hungrige ej kunna lösas, kommer
nästan på ett ut.
På en alltför partiel åsigt af saken grundar
sig, efter min oförgripeliga mening, de resoneringar,
hvarmed Betänkandet söker understödja
Städernas nuvarande Bränneri-frihet. Utskottet
har varit för upplyst att tillerkänna Städerne
dertill någon i sakens natur liggande rättighet,
men söker deremot att prydeligen antyda
den som ett ovägerligt postulat hos Civismen
och LandtmannaUrbaniteten. Jag hoppas
dock att förnärma ingendera genom att
vilja, om jag kunde, frånkänna Städerne dett»
428 Den 2 4 Martilf e. m.
yrke, som icke är deras, och sorn, i fall det
icke utsträcktes till fabrication, icke skulle
där vara på långt när af den fördel nian vill
påstå; men hvaraf deremot indragningen är
af den allmänna öfvervägande nyttan, att böra
bringa Bränvinet, detta nu mera oundvikliga
onda, till dess minsta möjliga skadlighet;
höjden af denna skadlighet, i stiict
ceconomiskt och politiskt hänseende, står ju
i rigtigt förhållande till vidden af Consumtionen
, icke blott den straffbara interniittenta,
som kallas fylleri, utan den till dagens allmänna
ordning botande , så kallade nyktra*
men som i vårt land likväl i all ärbarhet
medtager ett brödämne, svarande till millioner
kannor Brännvin om året. Nu! hvar finnes väl
emot den förra ett bättre Correctiv, åt den
sednare ett säkrare moderations-medel, än att
hålla Bränvinet i ett jemnare högre pris, gifva
det en lättare, en mera säker Debit, sorn
bägge delarne måste blifva otvungne absolute
följder af Städernes från Landtbygden
årliga uppköp, blott att emot inpractiseran.
de af Utländskt Brännvin kraftige anstalter
vidtagas?
Om detta allt tages i Patriotiskt besinnande,
om derjemte Städerne behaga öfverräkna
bland härvid möjeliga ersättningar:
l:o Den, att på Argumentet af denna förlorade
egna tillgång hos deras Husfolk och öfrige
Berfalldige relationer inskränka den hos
dem nu så öfverdnfna förtäringen, hvartill
Den 24 Martil, e. 111.
429
d^ras egen öfverd'ifna tillverkning gifvit både
anspråken och sedvanorne.
2:0 Den att slippa hithörande Bevillning,
som till ersättningen för Staten bör drabba
Landsbygderne.
3:0 Den af en troligen härigenom utvidgad
Byte&.handel, af på Ved och äfven Spannemal
billigare Torgpriser &c. Då borde detta
Förslag unnis att stå i förening med den
allmänna viljans fordringar till vederläggning
af Sagornas skilldring af Svenska Folklynnet;
som skulle, ehuru snällt och beskedligt man
skrapar under egen bättre försedd gryta, likväl
med en viss förtrytelse sniglas åt hvad
som möjligen skulle kunna ligga i de andras.
Utskottet befarar att härigenom en alltför
stor afsaknad skulle i Städerne drabba Ladugårds-interesset.
Men sådant är icke att befara,
om åt dem efterlåtes att till producerande
af Foderväxter begagna den jord de med
andre förbindelser innehafva, hvarigenom för
sitt ändamål skulle vinnas mycket mer än af
Dranken, hvars fördelar af sina vederbörande
visserligen mångordigt beprisas , men i lika,
diagonalsyftning, som den hvaraf mången nykommen
liten Verldsborgare smekas för ett intresse
, som ligger i en helt annan Physionomie.
In summa: Jag är derom till fullo öfvertygad,
att huru länge BränneriSys.ernet, med
43«>
Den 24 Martti, e. nu
sina brijckligheter vankar fram och åter, mellan
palliativer , skall det sluteligen stadna vid
denna RadicalCurmethode, hvartill jag derfö.
re utbeder mig att i väre Protocoll fä förvara
denna välmenta påminnelse.
Herr Ane}: ar sparre, Ingemar August, upp.
läste följande:
Utan fruktan för de härda Domar några
värda Ledamöter behagat fälla öfver de, som
hysa olika tankar mot dem, yttrar jag min mening
i hvad som iörer BrännvinsBränningen
i allmänhet. Jag tror att BrännvinsBränning till
verkeligt så kalladt Husbehof kan fullkomligt
verkställas med 40 å 50 kannors Pannerymd på
hvarje Egendom, hvarigenom tillfället till öfverflödig
Brännvinsförtäring minskas. HvarjeSvensk
känner nogsamt, hvilka rysliga olägenheter, sorn
denna dryck tillskyndat vårt land ■, den har hos
otaligt många Medborgare mördat både physiska
och moraliska egenskaper, hvilka kunnat
gagnat både dem Kjelfve och Staten, men nu
beröfvade sådana företräden, ser man åtskiliige
personer nästan kunna sättas i bredd med djuren
och stundom derunder, blott genom ett olyckligt
begär till och en öfverflödig tillgång
på, en dryck, som egenteligen såsom medecin
tycks vara ämnad till en välgörande verkan.
Då man stundom får se män, som varit
verkeliga snillen, lörsatte under medelmåttan
och stundom under dåligheten, igenom det för
Svenskarne ofta så förledande Brännvinet, må
-
Den 24 Martti, e. m.
431
ste man lifligt känna allt det olyckliga, som det
samma medför.
Jag vill ej länge uppehålla med förklarande
af Brännvinets skadliga följder för Sverige,
då de ligga i en så öppen dag, att hvar och
en kan otta vara i tillfälle att se och erfara
dem; jag vill blott yttra min vördsamma önskan,
att Brännvinsbränningen måtte inskränkas
till det möjligen minsta verkeliga behofvet,
om något sådant finnes. Till Ladugårdarnes
förkofran bör ej människors förderf bidraga,
och denna förkofran tycks deraf böra anses vara
blott skenbar; att Sverige kunde exportera
af sin Boskapsafvel den tid då Brännvinsbränning
var okänd, hvilket nu förhåller sig snarare
tvärtom. I öfrigt hemställer jag till de
deruti sakkunnigare, att bestämma det Minimum,
sorn kan anses utgöra verkliga behofvet
i fråga om Brännvinsbränning.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: I hän*}
delse de af flere värde Ledamöter emot Utskottets
Betänkande gjorda Anmärkningar skulle,
som jag förmodar , föranleda till detsammas återremitterande,
torde det tillåtas mig få yttra
den önskan, att när Utskottet inkommer med
sitt ytterligare Betänkande i ämnet, Utskottet
då ville upplysa, huru många de äro i hela
Riket, som nu innehafva och nyttja tvänne
90 kannors pannor. Man blir sedermera närmare
i tillfälle att kunna bedömma, huruvida
deras andel är så stort, att någon förändring
af nu gällande Författningar erfordras, eller
af någon nödvändighet påkallas.
432 Den 24 Martil, e. m.
Gretve von Lantingshausen, Albrecht : Då
frågan här förevar om Brännvinsbränningens
fortfarande eller inställande , var jag af sjukdom
hindrad att vara tillstädes, och fär således
nu reservera mig emot det då vidtagna
beslut. I afseende åter på de reglementarisk!
föreskrifterne, hvarom nu egentligen är fråga,
instämmer jag i den serskilda mening, Herr
Prosten Säve innom Utskottet yttrat. Om
derföre Betänkandet blifver till Utskottet återremitteradt,
skulle jag önska att anledning dertill
hämtades ifrån de grunder , Herr Prosten
Säve uppgifvit, och icke ifrån hvad jag här
hört af åtskilliga framställas. |ag vill väl medgifva,
att en större pannerymd kan vara förmonligare
för en del Possessionater, som kunna
förvandla flera tusende tunnor Spannmål i
Brännvin, till skada för det Allmänna; men jag
hemställer, huruvida det kan var?, nyttigt för
Näringarne, att Sädespriset derigenom uppdrifves.
En tunna säd gäller nu 20 R:dr i
Bergslagen, och med så högt Spannmålspris
ökes Tillverknings-kostnaden högst betydligt.
Ett lika förhållande är med de andra Näringarne.
Sjelfva Åkerbruket vinner icke derigenom,
jag frågar dem , som med uppmärksamhet
gjort resor i Landet, om icke Ladugårdsskötsel
nu är mera vanvårdad än förr. Man ser
ganska få rätt bördiga Ängar, de mesta äro
Kärrängar och gifva obetydlig afkastning.
Sluteligen får jag, i anledning af det fällda
yttrandet: ”skrymtaktiga Patrioter,” förklara
,
Dm 24 Murtu, i. m.
433
klaraj aft jäg ingalunda täger detta åt mig.
Jag har aldrig bränt Brännvin, och säljer icke
den varan. De, som icke instämma med Friherre
Wrangel, må snarare förena sig derom,
ätt alla, sorn äro af ert stfidig Unka ; skuLé
stämplas med en så obehaglig Caracter. För
egen del begär jag ej återremiss af Betänkande^
utan anhåller endast} att hvad jag yttrat
Klå tagas tiil protöcollet.
Herr af Brinckman*, * Gustaf: Då jag trot
mig kunna förutse, att detta ärende blir till
Högloflige Besvärs - och OecönomiasUtskottet
återremittetadt, tager jag mig frihet att för egen
del därmed förena 1 agra Anmärkningar.
Den första, att Högloflige Utskottet föreslagit
inskränkning af Brännvinstillverkningen
under trenne Månader, utan att tillika iöreskrif.
Va någon Controll öfver verkställigheten deraf,
hvilket efter min tahka fest haildre, än
då tillverkningen är oinskänkt, skulle föranleda
till öfverträdelser och de mångå oredor i
den Vägen , som Brännvinsförbud Vanligen
medföra , hvarföre och dä BrännvinSRedskapers
försegling äfven har sina stora olägenheter,
jemte kostnader för Stäter! och tidspillan för
d n derförutan nog sysiosatte KronoB tjenirtw
gen, jäg tillstyrker att den frihet, som hittills
blifvit förunnad, och långt ifrån att vära skadlig,
tvärom haft de mäst välgörande följder *
äfven hädanefter måtte få fortfara.
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. B. II. Afd, 55, 56.
434
Den 2 4 Martil, e. m.
Det andra föremålet för min uppmärksamhet
är, att Högloflige Utskottet väl ansett Brännvinstillvärkningens
inställande böra bero af Konungen
, men dermed förenat sådana vilkor,
som inskränka Konungens omdöme till sådana
händelser, hvilka både möjligen och sannolikt
kunna jemföfas med andra tillfälliga omständigheter,
till och med af dem uppvägas ; men
icke destomindre hindra Kongl Maj:t, att antaga,
den förändring, som honom nyttigast synes. Jag
tycker mig dessutom hnna ett slags motsägelse
deruii, att på samma gång, som en alldeles
Oeconomisk angelägenhet öfver'e t nas till
Kongl Maj:t, tillika meddela vissa Reglor för
Konungens förhållande, likasom man icke i det
fallet kunde förlita sig, både till Konungens
vishet och omvårdnad för Dess Folk och till
Dess egen fördel, att icke onödigtvis spilla
Statens Inkomster.
Men med denna ändring i >8 '5 års beslut,
anser jag detsamma i öfrigt förblifva oförändradt,
åtminstone till nästa Riksdag, om icke
till så lång tid , som Utskottets önskan i
dess första Betänkande , angående Brännvinstillverkningens
inställelse, framställer. En önskan,
som jag trodde blifva mera varagtig och
ännu hos mig är lika liflig, i den öfvertygelse,
att Brånnvins tillverkningen, under förbehåll af
Konungens höga rätt till dess inskränkning och
trängande behof, icke är i någon måtto äfventyrlig,
lådan dtn nu utöfvas, och för den öfverdrift,
som möjligen på ett eller annat ställe int äffar,
innefattar dess eget Correctiv, som snart vi-j
Den 24 Martti, e. nu
435
sar dess verkan, alltsom Potatoes-planteringe»
förökar sig, på lika sätt, som det förut lönande
Bränneriet i Carlskrona Stad måst nedläggas
och store dylike Inrättningar i angränsande
Calmare Län ansenligen inskränkas, sedan Brännings
- friheten blifvit Blekingska Allmogen
förunnad och PotatoesCulturen i samma mohn
tilltagit.
Om åter Bränvins-tillverkningen nödvän,
digt skall inskränkas, så kan jag icke finna att
90 kannors Pannor i allmänhet, eller rättare
tvänne af dem, på ett och samma ställe äro de
mäst skadliga, blott för det de äro för deras
ägare förmånlige, i det de gifva en större afkastning
än med mindre pannor. Och vhst icke
är det rättvist att börja med deras afskaffande
utan att vidröra de öfrige, ty efter min tanka
ligger sjelfva grunden till den ömniga Bränvmstillverkningen
i Progressiven på de smärre PanJ
norna. Ett hemman till exempel af två till
fyratusende Riksdalers värde kan hafva 10 Äboar
, hvilka, om också icke deras ringa andelar
gå öfver ett å tvåhundrade R.dr hvardera,
få nyttja en Panna på 20 kannor och med samma
Panna uppgå ända till 50 kannor, hvaraf
500 kannors tiilverknings-utrymme uppkommer
på en till värd t så ringa fastighet, under det
att en innehafvare af ett eller flere hundrade
tusende Riksdalers Egendom icke skulle få nyttja
Pannerymd till 180 kannor, oagtadt han
derföre skattar till Staten 270 R.dr, då aliade
öfrige 10 tillhopa i det högsta icke gälda me-'
ra än 120 R:dr.
43 j Den 24 Martil, t. m.
Det torde häraf vara lätt att inse, hvad
i detta fall både rätt och billigt är och att
ofvannämnde progression är egenteligen roten
till öfverflödet pä Bränvinj men hvem inser
tillika, huru en förändring i allt detta skulle
medföra betydlig kostnad för Panne-ägare och
för hela Riket mera än Bränvins-tillverkningen,
skadelig minskning i cultiverandet af Jordfrugter
och en ansenlig förlust på Statens inkomster,
hvilka i sådan händelse genom en mera
tryckande Bevillning borde fyllas? I betragtande
af hvilket allt jag äger den fullkomliga
öfvertygelse, att Bränvins-tillverkningen i det
hela bör lemnäs oförändrad, likväl under det
förbehåll, som jag icke för ofta kan yrka, att
inskränkning deruti, antingen till, de större
Pannorna allena, eller Pannor i allmänhet, må
bero af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, så ofta
Rikets väl det kräfver.
Friherre Boye, Ludvig: Då jag torde böra
antaga, att de Anmärkningar, som blifvit
gjorda emot Betänkandet, verka till Återre.
miss deraf j så är det tid nog för mig att,
då frågan återkommer till sluteligt afgörande,
framställa min önskan till bifall af den del i
Betänkandet, som förbjuder, att icke mer än
en Panna om 90 kannors rymd får på en egendom
innehafva?. Jag skall då uppgifva sådana
skäl för denna mening, som åtminstone
skola vittna om en stark egen öfvertygelse 5
och jag skall da alltid känna min rätt till
agtning för den. Nu får jag blott den äran
anhålla, att få, till antalet af de Anmärkning
Den 24 Martil, e. m.
437
gar, som blifvit gjorda, lägga en, som jag tror
förtjena efters-innas, Jag tror att fördelen af
Brännvinsbränningen är just nu i fortgång till
en brytning , så lycklig , och derigenom så
vigtig, att den ceconomiska Stats-omtankan
icke kan göra nog mycket, för att dess framgång
lätta och befordra. Man kan ej neka,
att oftast ligger orsaken till vår ansenliga
Import af Spannmål egentligen i vår öfverdrifna
Brännvins-tillverkning af Säd : Och utvägen
att befria oss från behofvet af denna
nedtryckande Import vöre funnen ifrån den
stund, vi kunde antaga möjligheten , att produetionen
af Potatoes , tagen på annan Mark
än Odalåkern, kunde förslå till det öfverdrifna
i var Brännvinsbränning. Denna möjlighet
visar sig, efter min tanka, redan. Jag kan
så mycket mindre betvifla de flesta uppgifter,
som bär blifvit gjorda, angående fördelen af
Brännvinsbränningen, som jag enskilt känner
Petsoner , hvilka upphämtat den. Vid detta
förhållande tror jag, att Statsomsorgen fordrar
att man , så mycket möjligt är , gynnar och
derigenom uppmuntrar Potatoes-bränningen ;
och jag vågar således föreslå , att hvarje possessionat,
sorn i October månad kan hos Landshöfdingen
förete bevis, att han , i sina förvarings-städen,
äger 4 å 500 tunnor Potatoes ,
vuxen på annan Mark än Odalåkern, och
förbinder sig att dem afverka, må äga tillstånd
att nyttja tvänne pannor, hvardera om
90 kannor. Den svårighet i Controll, som Utskottet
antager, synes mig icke vara oövervinnelig.
Grannars och Presterskapets bevis
43§
Ben 24 Martti, e. m.
tyckes mig borde,' i denna, som i andra ceconomiska
frågor, få gälla för goda bevis; och
om ölverträdelsen eller missbruket belädes
med straff af all bränningsrätts förlust, samt
på sätt, sorn med Lurendrägeribrott äger rum,
kungjordes i Avisorna ; så tror jag icke att
någon Possessionat skulle blottställa sig derför:
Och då vore ju också Controllen vunnen.
Jag utbeder mig , att denna Anmärkning må
få åtfölja Remissen.
Herr von Stahl, Samuel: Om jag icke
befarade , och af erfarenheten hade mig bekant,
att flere chicaner och Rättegångar yp«
pas i händelse afen inskränkt Brännvins-brännings
rättighet, skulle jag för min del gerna
bifalla OeconomiaeUtskottefs Betänkande, ehuru
jag förmodar att denna rättighet, likasom
all annan loflig och tillåten handtering, bör
vara fri alla tider af året.
Ingen Landtman, som känner sitt egit bä^
Sfa, tillåter sig, utan i högsta nödfall, anstäl.
la någon Brännvins-bränning under Sommarmånaderne;
men det händer likväl ofta, att
flere Bönder och fattige Ståndspersoner föranlåtas,
under denna årstid tillverka Brännvin,
för att genom Drankens användande kunna underhålla
sina kreatur , och om sådant inträffar,
äro de blottställde för åtal af Fiscaler och
Länsmän Man kan icke utan skäl invända, att
Landtmannen under en af Nio månader tillåten
Bränningstid borde kunna tillverka nö-’
digt förråd både till Husbehof och afsalu; men
Ben 24 Martti, e. m.
439
icke sällan inträffar det, att flere personer, dels
af fattigdom och brist af Säd, och dels afhvar,
jehanda orsaker försumma , att bränna under
Vintermånademe. Elter min öfvertygelse, bör
det i stället vara angelägit, att förekomma Krogar
på Landsbygden, och den nu allmänt öf*
verklagade liderligheten; hvarföre jag i ödmjukhet
cnhåller att Utskottets Betänkande
må blifva återremitteradt.
Friherre Wrangel, Henning: Jag tror att
det bästa sättet att controllera, att man hade
tillräckeligt förråd af Potatoes för att till Brännvinsbränning
använda, vore om man visade
sig hafva odlat ett så stort fält med denna
Jordfrugt, att afkastningen kunde räknas till i2
å 1500 tunnor, för afverkning hvaraf tvänne
90 kannors Pannor fullkomligen erfordrades,
och till hvilket qvantum af denna Jordfrugt
fordras en jordrymd af 12 å 15 tunnland t
klan kan med tämmeligen noggrannhet, medelst
potatoes-stånds upptagande här och der,
träffa d«n rätta afkastningen , och i alla fall
endast åsynen af ett så stoit fält} odladt med
Potatoes bör medföra rättighet till tvänne 90
kannors Pannor, såsom en biiiig uppmuntran
för den idoge Landtbrukaren.
Grefve Spens, Jacob Melher: Då jag
bland de Anmärkningar emot OeconomiaeUtskottets
Betänkande, hvilka här blifvit fram--  ställde, icke hört en, som, ehuru den angår endast
ord, icke sak , likväl synes mig ej vara
utan vigt, begagnar jag tillfället att den sam
-
44Q
Den 54 Martil) e, m.
ma inför Högloflige Ridderskapet och Ade]n
framställa, med anhållan att den matte få åt
o
följ 1 den Ateriemiss af Betänkandetj sorn troligen
kommer att äga rum.
U;skottet har i andra Momentet af de föreslagne
ratte** rn uti nuvarande Brännvinsbrännings
FörtaUningarne, där det blifvit tillst
y k r att den eljest tillåt ne Bränn vinsbrännin
g inställande för längre eli r kolare tid
s; r!l åt Kongi. Maj ts visa beslut hädanefter
s< hi idis öfverlemnas, med underdånig önsf
vn, att en sådan inställning blott i e't enda
fril marte komma i fråga, sålunda beskrifvit
detia eida fall, att det skulle äga rujn ela absolut
brist på Spannmål både hemma i Landet
och pa de Orter, henrij rån Säd vanligen
håtatus, gjorde att verklig hungersnöd befarades.
Med den öfvertygelse , att ordalag i
Författningar i allmänhet aldrig kunna vara
nog tyd iga och bestämda, med den serskilda
erfarenhet jag lika med hvar achen, som från
början af denna Riksdag följt ärenderne , baft
tillfälle inhämta , rörande de serskildta tolkningar
som blifvit gifne de förra Författninga
nes föreskrifter just i detta ämne, och de
följd‘r deraf sökt dragas, tror jag att en reel
ctionsförändring i denna del till födande ord
lydelse: Då verkelig brist på Spannmål både
hemma i Landet och på de Orter, hvarifrån
Spannmål vanligen hämtas , gör att verkelig
hungersnöd befaras; skulle bättre uttrycka Ut.
skottets mening och upplylla det åsyfta dr ändamålet.
Absolut brist kan efter mitt begrepp
Den 24 Martn, e. m.
441
icke tänkas. All brist är relativ, den uppkommer
af en viss rela ion r mellan tillgång
och behof. En absolut brist skulle, om något
begrepp dervid skulle kunna fastas, vara det
samma, som en absolut saknad. Att vid en så
Olycklig, ra-n lyckligtvis 'öga tänkbar, ställning,
att all Spannmålstillgång, så hemma i
Landet, som i de Oiter, hvarifrån den plägar
erhållas, absolut saknades, vöre dels öfverflödigt
att föibiuda Bränt ins-biänning af Säd,
sorn intet lans, dels kunde då inga slags anstalter
förekomma den för kräckbgaste hungersnöd.
Verkelig hungersnöd tror jag också
icke är län pelig att såsom särskilt vilkor utmärkas,
då all hungersnöd är lika verkelig,
fastän mer och mindre vidsträckt eller tryckande
Herr
Mannerstam, Johan: Vid det under
öfverläggning varande Bt tänkandet torde först
i allmänh t dt-n Anmärkning äsra rum, att de
förändringar, som Utskottet föreslagit, icke äro
sä vigtige eller b dande till så väsendteliga förd
lar, att dessa motvägas af de olägenheter och
d n lörlust, sorn rubbning i den förra Författ.
ningen medföra. Ibland föreslagne ändringar
vill jig endast exempelvis nämna det stadgandet
, att endast en Fanna af 90 kannors rymd
får pä samma Egendom begagnas. De fleste
Egendomar af den storlek, att tvenne sådana
Pannor äro tiilåtne, bestå af flere nära intill
hvarannan liggande hemman eller gårdar, och
då Utskottet icke ansett det kunna förbjudas
en ägare till flere gårdar innom samma trakt
442
Den 24 Martil, e. m.
att hafva särskilt BranvinsPanna på hvarje,
hvilket icke eller vore rättvist; så skulle följden
af nyssnämnde inskränkning blilva, att Ägaren,
som nu finner sin fördel att pa ett stalvie
bränna med tvänne Pannor för sine nära
hvarannan belägne gårdar, vore nödsakad till
den dryga kostnaden att inrätta tvenne eller
flere Brännerier, hvarigenom mera arbete och
skog åtgår till samma Production och Statens
inkomst af Ptnnerymds afgift minskas.
Den hufvudsakliga omständighet i Betänkandet,
hvarvid jag utber mig fa fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
är frågan om KronoBränneiiernes indragning.
Den af mig härom väckte Motion är
väl icke nämnd i Utskottets Betänkande, men
då sjelfva frågan deruti är upptagen , föreställer
jag mig att Utskottet icke lemnar något
annat svar derå, än det, som uti Betänkandet
innefatta*. Utskottet har väl tillstyrkt att KronoBränneriet
i Götheborg, äfvensom det uti Carlskrona,
hvilket sednare längesedan är nedlagdt,
skulle indragas, men att deremot de uti Stockholm
varande KronoBrännerier böra fortfara.
Jag kan för min del icke gilla de skäl, hvarpå
Utskottet grundat sitt tillstyrkande i. detta
fall. Utskottet synes hafva ansett betänkligt
att anförtro åt slumpen att förse Stockholm
med Brännvin, hvilken farhåga synes mig
i alla afseenden öfverflödig. Om brist på Bränvin
verkeligen skulle inträffa, så kan jag icke
inse någon ofördelagtig följd deraf, men för
en sådan brist behöfver man icke frukta. Ty
Den s 4 Martil, e. m.
443
de Provincer i Riket, som både Sjö-och Landvågen
skulle skicka Brännvin till Hui v?.ds.taden ,
kunna dermed öfverflödigt förse den, serdeles
om man icke lägger skadeliga hinder i vägen
för den i Rikets södra Orter tilltagande Brannvinsbränning
af Potatoes.
Det egenteliga skälet för bibehållande af
Krono-brännerierne i Stockholm torde vara att
dermed kunna betäcka de förluster, sorn Maga.
zinsDirectionen på Spannmåls handeln kan g03
ra; men om Directionen uppfyller sin bestämmelse,
att under ds år, dä öfverflöd och goda
priser finnas på Inländsk Spannmål, upp»
köpa endast sådan, som är ritorr eller qvarntorr,
för att med en måttlig vinst, sorn kan betacka
omkostnaderna, sälja den, då knappare
skörd inträffar, bör förlust aldrig uppkomma
utan i de fall, då, vid en mera allmän brist,
större inköp ifrån Utrikes Orter äfven med
uppoifring mäste ske. Vid sådana tillfällen
är det dels tvifvelagtigt om MagazinsDirectiod
nens befattning med Spannmålshandel är för
Landet nyttig, dels icke af hufvudsakligt in»
flytande på denna handel, om vinsten af KronoBrännerierne
ingår i beräkningen.
Man säger äfven att Directionen måste låta
bränna den Spannmål, som blir skadad. Om
endast torr Säd upphandlas, inträffar denna
förlust nästan aldrig utan af Sjöskada, och det
är bättre att till hvad pris som hällst sälja undan
Spannmålen , än att låta den ligga så länge,
att den kunde skadas. Endast genom fel
-
444
Den 24 Martil e. m.
agtiga anstalter och vanvårdnad kunna betydliga
förluster af dylika anledningar uppkomma.
Efter min öfvertygelse, finnes icke något enda
giltigt skäl för KronoBränneriernes bibehållande,
och jag anser det snarare som en förlust,
än vinst för Staten, att dessa kostsamma Inrättningar
bibehållas. Statens vinst är säkrare derigenom,
att fördelen af Bränvins-tillverkningen
är spridd bland Jordbrukare, för hvilka den
är lika så nyttig och naturlig , som det är
emot sakens natur, att uti en stor Stad drifva
den för Statens räkning.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: I händelse
Betänkandet återremitteras, skulle jag önska,
att till de månaa Anmärkningar, som nu blifvit
gjorda, få bifoga en, rörande grunden för
bestämmandet af den tillåtna Pannerymden. Utskottet
har härvid lågt Hemmanets varde till
grund, samt längre Iram anmärkt, att Fabriquer,
QvarnVerk m m. ej böra ingå i uppskattningen
af Hemmanets värde. Härvid linner
jag Utskottet halva förglömt sjelfva dhygg.
naden, hvars kostbarhet kan, i synnerhet i
granskapet af större Släder, gifva en liten
jordfläck ett så stort värde, att det berättigade
till samina Pannerymd, som på den största
Land Eg-mdom, Jag får derföre vördsammast
hemställa, om ej det enklaste och rättaste vore
, att lägga ärliga utsädet till grnnd för bei
stämmandet af Pannerymden.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
Den 24 Martil, e. m.
54.4
vid Oeconomiae-Utskottets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkandet,
jemte Anmärkningarne , till Utskottet återremittera.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betän_
kanden:
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
1:0
Af den 25 sisledne Februarii, deruti
Utskottet, i anledning af innom BondeJ
Ståndet väckt fråga om jemkning i Roteringen
vid Westerbottens Regemente, ansett
sig äga skäl att tillstyrka, det Riksens Ständer
till Kongl. Majit i underdånighet frambä»
ra den önskan och anhållan, att Kongl. Majit,
efter inhämtade underdåniga Utlåtanden ifrån
Krigs och KammarCollegierne, om allt hvad
som angår Roteringen och den förut skedde
Rote_jemkning vid Westerbottens Regemente ,
täcktes i Nåder förordna vissa Commiiterade,
hvilka skulle i orten noggrant undersöka och
derefter i underdånighet föreslå samt till Kongl.
Majits Nådiga pröfning öfverlemna en ny Ro.
terings-jemkning vid ny snämnde Regemente,
hvarvid så väi a'seende borde hafvas på alla
Hemman innom Regementets hela stånd och
446
Den 24 Martii, e. ni.
läge, utan att Socknarne hvar för sig skulle
komma i beräkning annorlunda, än till
Hemmantalet, samt Hemmanens mer eller
mindre förmonlighet, som ock de innom Socknarne
befintelige skattlagda Ny-hemman borde
indelas i nu varande ordinarie Knektehållet
af 943 man , samt alltså befrias från
Extra Koterings utgörande i hvaremot Utskottet
ej funnit skäl tillstyrka, att, på sätt jemväl
blifvit ihågasfäldt, sådana Fisken, Skogstrackter,
Fäbodar och Holmar, hvilka icke tillhöra
något visst Hemman, skulle uti Roteringen inbegripas.
0:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anledning
at Friherre YVrangels Motion om en
ny Landtmäte-ritaxa, hvarå ytskottet likväl,
uppå anförde skäl, ansett sig icke kunna till-'
styrKa bifall.
3:0 Af den 20 sistledne Februarii, i an;
ledning af väckt fråga om beståndet af sådana
Contracfer, som emellan Pastorerne och Församlingarne
blifvit upprättade och hvarmed
båda förklarat sig nöjde; Och har Utskottet
ansett Pastor och Församling väl äga rätt att,
utan Krono eller ConsistoriiFullmägtiges närvaro
uppgöra Contract för den tid, den förre Pastoratet
innehafver ; men att, så snart Contractet
utsträckes längre än till denna tid, eller då efterträdares
rätt möjligen kan komma i fråga ,
Contractet borde upprättas med iagttagande af
de Formaliteter, som Författningarne i sådant
afseende föreskrifva.
Den 24 Martil, /. m.
447
Från Lagutskottet:
1:0 Af den 25 sistlidne Februarii, i anledning
af Herrar A. L. Schwans och Jacob Lindströms
innom BorgareStåndet gjorde Förslag angående
beloppet, hvarunder enskilde Personer
icke må vara tillåtit att utfärda invisningar;
deruti Utskottet , som väl ansett någon inskränkning
uti enskilde Personers rätt, att åt
annan viss Person genom invisning öfverlåta
uppbärandet af större eller mindre Summa penningar
icke böra äga rum , dock tillstyrkt att
hädanefter icke må blifva tillåtit att utgifva
Assignationer till Innehafvaren eller till viss
man eller Ordres på ringare Summa än t00
R:dr Banco, samt att en tid af 8 Månader,
elter kungörandet deraf i hvarje Ort må bestämmas
, innom hvilken alla nu i omlopp
varande Assignationer på mindre belopp böra
vara inlöste; hvarunder likväl icke förstås
sådana Assignationer, som äro ställde på Riksens
Ständers Banque , för hvilka de Författ-'
ningar borde gälla, som angående en sådan As-:
signationsrätt finnas utfärdade; hvarjemte Utskottet
hemställt att den, sorn efter det den nu
föreslagne Författning blifvit behörigen kun-'
gjord, utfärdat handskrifven , till Innehafvaren
eller viss man och Ordres «tälld Assignation å
annan enskild Person på mindre belopp, än det
här förut nämnde, bör första gåncen, jemte
skyldighet att gälda densammas innehåll, till;
lika i böter erlägga ett lika belopp och att den,
som andra resan eller oftare dermed sig förser,
skall utom enahanda åliggande att utgifva Assir
gnationens värde, böta dubbelt så mycket; hvarJ
448
Den 24 Martil, e. lil.
fö:utan den hvilken tredje resan sig häruti för*
bryter, tillika borde anses hafva förverkat medborgerligt
förtroende, och således hvarken få
deltaga eller komma under omröstning vid val
till så beskaffa,de allmänna Förrättningar, som
af medborgerligt förtroende bero , samt hans
brott och straff varda till kännedom uti allmänna
Tidnmgarne lemnadej och har Utskottet
tillstyrkt, att på det efterlefnaden desto t.tagare
må handhafvas , samt skeende öfverträdelser
säkrare beifras, böterne kunde blifva
angifvarens ensak.
Innom Utskottet hafva tvänne de6s Ledamöter,
Herr Assessoren Danckvardt Och Heil*
Borgmästaren Alin, Varit af serskilte meningar
i så måtto, att den sednare ansett samma ansvar,
som för utgifvande af tryckta och graverade
Assignationer vore bestämdt, äfven böra
ärga rum för utfärdande af sådana handskfifne
Invisningar , hvilka eftf-r Utskottets Förslag
skulle komma at förbjudas ; samt att Herr Asstssoren
Danckvardt , enär under de öfverläggningar,
hvilka föregått det af Utskottet stadgade
beslut, Utskottet ansett de remitterade Motionerne
icke medgifva någon granskning i
ett eller annat hänseende of förhållandet med
tryckte eller grav-rade Invisningar, funnit sig
föranlåten att deremot sig reservera.
2:0 af den 27 sistledne Februarii, i anledning
af flere serskildte hos Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet ingifne
Memorial
Den 24 Martil, e. m.
449
Memorial, om skärpande af de för tjufnader nu
Stadgade straff in. m.j deruti Utskottet, af
anförde skäl, dels ansett sig böra föreslå föl.
jande tillägg vid den, genom Kongl. Förordningen
den 20 Jjnuarii 1779» förändrade 3 §.
af 40. Cap. MissgerningsB ;lken : ”Kommer tjuf,
som för all sin tid till arbete å Fästning dön.d
är, sedan han det honom ådömde kroppsstraff
undergått, på fri fot och åter stjäl mer eller
mindre, varde hängd: Lag samma vare om
stöld at denne sker medan han å Fästningen
qvarhålles}” dels föreslagit, att de Personer,
hvilka för andra eller flere resor föröfvad stöld
blifvit straffade, böra förses med något outplånligt
märke å kroppen, så att det likväl
icke genast kan af hvar och en skönjas, hvilket
märke borde utvisa huru många gånger Personen
för tjufnad varit straffad , om stölderne skett
med eller titan inbrott, samt om kortare eller
längre tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete
blifvit ådömdtj dels ock tillstyrkt antagande
af en sådan Författning, att då lag-förd och
häktad tjuf uppgifver sig hafva enahanda brott,
antingen å ett eller flera ställen på andra Orter
begått, eller Ransakningen dertill gifver
anledning, det borde vara Domarens ovilkorliga
skyldighet, att genom Brefväxling med
den eller de Domare, innom hvilkas Domsområden
den eller de uppgifna stölder skola
vara föröfvade, äska laglig undersökning om
förhållandet, hvilken dessa då skulle vara
skyldige, att genast anställa, samt att det Protocoll,
hvilket dervid föres, utan dröjsmål till
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. I. Aid. 57, 58.
Dm 24 Martil, e. tu.
Domaren, som undersökningen begärt, öfversända
; äfvensom att, enär de omständigheter
af dessa Undersökning-Protocoll utrönas , det
anledning ej är att någon med tjufven varit i
gernmgen delaktig, att Målsäganden icke yrkat
brottslingens inställande å berörde ort, för
närmare utredande af förloppet vid stölden och
det stulnas användande, samt i öfrigt, att ej
eller något sådant vid undersökningen förekommit,
som lagligen fordrade det den brotts-:
lige personligen vid den eller de Domstolar,
som Undersökningarne förehaft, borde höras
och sig förklara, Domstolen, som de samma
begärt, måtte äga, att, efter anmälan af
förhållandet hos ÖfverDomaren och i anledning
deraf erhållen tillåtelse, på en gång öfver alla
den tilltaltes erkände förbrytelser sig utlåta.
Af Utskottets Ledamöter hafva likväl Hr
Borgmästaren Björkman, Hr Lagmannen Palmborg,
Herr Borgmästaren Alin, Herr Professoren
Doctor Hagberg, samt Herrar Assessorerne
Danckvardt och Gyllenhahl varit derutinnan
skiljagtige, att de icke ansett sig böra tillstyrka
skärpning af de uti allmänna Lagen
och särskildte Författningar för tjufnader
redan bestämda bestraffningssätt ; hvarjemte
Herr Lagmannen Palmborg, för sin del, ansett
den föreslagne åtgärden, att utmärka dem,
som mer än en gång blifvit för stöld straffade,
icke medföra den verkan, att dylika brott
derigenom skulle förminskas.
Den 24 Martii, e. m.
451
Fran RiddarhiisUlskottet:
Af den 18 dennes;
1:0 I anledning af RiddarhusDirectionens
afgifne Berättelse, om hvad under Riddarbusärendernes
styrelse och förvaltning sedan sista
Riksdag sig vid Riddarhuset i allmänhet tilldragit.
2:0 Angående Löne-förhöjning för Riddarhusets
Embets- och Tjenstemän samt indragning
af fyra RiddarhusDirecteurers Honorarier.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollef, hållet hos Hö£4f
loflige Ridderskapct och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
19 Martii 1S18.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes aflåtne, samt den 14
i samma Månad pä bordet lagda Memorial , innefattande
Anmälan, att Hans Majit Konungen,
genom Nådig Skrifvelse till SiatsUtskotter, af
den 24 sisth Febr. återtagit Dess Högstsalige
Herr Faders, till Utskottet under den 2-s Dec.
nästledit år aflåtna, Nådiga Proposi'ion om bestämmande
af 600,000 Francs i metadiskt Mynt
för den årliga ErsäftningsSumma af 200,000
R:dr Svenskt Bancomynt , som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen j ansåg
Ridderskapet och Adeln, som i detta förnya
-
452
Den 24 Martil, e, m.
prof af Kongl. Maj ts Nådiga tänkesätt funnit
ökade anledningar till undersåtelig vördnad och
tacksamhet, sig äfven böra för sin del instämma
uti det Högvördige PresteStändets fattade ochgenom
ProtocollsUtdrag af den 17 dennes Ridderskapet
och Adeln meddelte Beslut, det måtte
Riksens Ständer, genom en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majt, betyga deras underdåniga
tacksamhet för Kongj, Maj ts nådiga åtgärd
härutinnan , samt ExpeditionsUtskottet anmodas
att med Förslag till en sådan underdånig skrif,
vetse till Riksens Ständer inkomma} hvarom
de öfrige Respective RiksStånden skulle vänligen
underrättas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från SiatsUtskottet inkotnne , samt den
14 oell eltermiddagen den J7 dennes på bordet
lagde Utlåtanden:
ilo Af den 4 dennes, angående nödiga medel
till Drottningsholnrs Broars iståndsättande,
2:0 Af samma dag, öfver gjorde Motioner,
angående Medels beviljande åt Herr BergsRådet
Friherre Hermelin.
3:0 Af samma dag, angående ny Stats reglerande
för Gripsholms Slotts- och DjuigårdsBetjening.
40 Af den 5 dennes, i anledning af Riksdagsmannen
Eric Mörtbergs Motion, omförändring
i Roteringen vid Westerbottens Regemente*
-
Den 24 Martil, e. m.
453
5:0 Af samma dag, öfver Riksdagsmannen
Jon Jonssons Memorial, angående KrotioriondeSpannmålens
utgörande till Stockholms Stora
Barnhus.
6:0 Af samma dag , i anledning af Herr
Landshöfdingen Friherre B. W. Focks Motion,
angående en till Upsala Barnhus donerad Krös
nofordran.
7:0 Af samma dag, angående Riksdagsmannen
Johan Olsson Långbergs Memorial,
att få betala Osmundsjernet efter Kronovärdi,
utan någon förvandling efter Markegång.
8:0 Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial angående
Ädelfors Guldverk. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo StatsUtskottets
den 4 dennes afgifne samt den 14 i samma
månad på bordet lagde 5 serskilte Memorial,
innefattande svar på Återremisser af Utskottets
den 23. och 31. sistledne Januarii meddeldte
Utlåtanden:
1:0 Angående förhöjning uti Postskjuts^
ningslegan.
2:0 Om bidrag af Allmänna medel till full-'
bördande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3 0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman,
454
Den 24 Martil, e. m.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Lö;
ningsviikor.
5:0 Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis- och BakugnsPenningarne
Men
som Ridderskapet och Adeln den 9.
och 17. sisiledne Februari i redan bifallit Stats?
Utskottets sistnämnde Utlåtanden, fann Ridderskfpet
och Adeln att Utskottets nu ifrågavarande
fem Memorial endast borde läggas till
Handlmgarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskoftets, den
4. och 5. dennes afgifne, samt den 14. och
efte middagen den J7. i samma månad på
bordet lagda tvänne Memorial, innefattande
svar på Återremisser af Utskottets den 12.
sistledne Januarii och 4. nästledne Februarii
meddelte Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Baggens;
Sundet och södra Stäket, samt
2:0 T anledning af Kongl.’ Maj:ts Befallningshatvandes
i Noirlottens Län underdåniga
Skrifvelse den 29. November 18x7, rö4
rand anstånd med indriivandet af den återstå'
nde delen af Westerbottniska Lånet , som
skall erläggas af Invånarne i Norrbottens Län.
Och som de öfrige Respective RiksStånden
redan bifallit Utskottets sistnämnde Utlär
landen, fana Riddexskapet och Adeln för godt.
Den 24 Martil, e. m.
455
att äfven för sin del, vid berörde tvänne Utlåtanden
nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 14
i samma månad eftermiddagen på bordet lag.
de svar, i anledning af de hos Hedervärda
BondeStåndet gjorde Anmärkningar vid Statsutskottets
den 17 sistledne Januarii meddeldte
Utlåtande öfver RiksdagsFullmägtigenC F- Bergs
Memorial, innehållande Förslag om allmänna
Brandförsäkringslnrättningens ställande under
tillsyn af Riksens Ständers Fullmäktige i B an.
quen och RiksgäldsContoiret, fann Ridderskapet
och Adeln, att enär Utskottets sistnämnde
Utlåtande redan blifvit den 27 sistledne Januari!
af Ridderskapet och Adeln ^fallit, Utskottets
ifrågavarande svar nu endast borde
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, angående redovisning För StatsVerkets
förskott till tryckningen af RiksStåndens
Protocoll, jemte Bibanget dertill vid 1815 års
Urtima Riksdag, blef samma Utlåtande, i anledning
af Herr Silfverstolpes, Gustaf Abraham,
dervid gjorde Anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitteradt. Ut supra. *
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomne
samt den 14 och eftermiddagen den 17 dennes
på bordet lagde Betänkanden:
456
Dm 2 4 Martil, e. m.
1.0 Af den 4 dennes, angående väckt fråga
om förhöjning uti de tor Riksens Ständers
Revisorer af Stats- Bmco- och RiksgäidsVerken
ansiagne Arlvoden:
z'o Af den to dennes, angående justering
inför båda Utskotten gemensamt af de före.
sk ritter, som skola gälla för Riksens Ständers
både Penning?Verk. Ut Supra.
S- D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från BancoUtskottet inkomne samt den
14 och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Betänkande^:
1-o Af den 4 dennes, i frågan huruvida de
FideiCotnmisser, hvilka, enligt serskild nådig
tillåtelse, lått med Inteckning graveras, må
kunna af Riksens Ständers Banque såsom Pant
antagas.
2 0 Af samma dag, angående Låne-rättigheten
i Banquen lör de uti philipstad belägne
fastigheter.
3:0 Af den 1 o dennes, i anledning af väckt
fråga om förd Ining af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer öfver Stats- Banco- och
R ksgäldsVerken j tryckning af samtelige Re.
visionsBerättelserne; publicitet af BancoVerkets
granskning i hela dess vidd och upphö-,
rande med hittills vanlige förseglade Berättelaers
afgifvande. Ut Supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af Banco
-
Den 24 Martil, e m.
45?
Utskottets den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, till upplysning, angående de,
sedan 1815 års Riksdag, vidtagne åtgärder i
anledning af då väckt fråga, om en ny Myntordning
y fann Högloflige Ridderskapet och Adeln
t att samma Utlåtande endast borde läggas
till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgitna samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande , angående (brandring uti de
innom BancoVerket gällande Befordrings-grun*
der, enligt hvilka tredjedelen af Banquens Cornmissarier
vid yppande ledigheter tillsättes endast
af Frälsemän, blef samma Betänkande, i
anlednmg af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar,
till BancoUtskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
tillåtelse lör en och hvar att emot Svenskt
SpecieMynt i Banquen, tillbyta sig omyntadt
Guld och Silfver; blef samma Betänkande, på
grund af dervid gjorde Anmärkningar, ■ till
Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 17 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande svar på Ridderskapets
458
Den 24 Martn, e. m.
och Adelns Återremiss af Utskottets den 3»
sistledne Januarii meddeldte yttrande, angående
RepresentationsFrågans närvarande skick \
och som de öfrige trenne Respective RiksStånden
vid Utskottets sistnämnde yttrande redan
låtit bero, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att äfven för sin del uti enahanda beslut
med bemäldte Riksstånd nu mera instämma.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet , hållit hos Höglofiige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm , förmiddagen
den 24 Martii 1818-
S. D. Remitterades till Lag; samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiaelJtskotten ett Memorial
af Herr von Greiff, Johan Ludvig, an;
gående Skallgångrr. Ut supra.
S. D Föredrogs å nyo och gillades Statsutskottets
den 4 dennes afgifne samt den ij.
och 19 i samma månad på bordel layde Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Pro:
position om medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och Bevakning.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl.
Jande Allmänna Besvärs- och OeconomiaeUt.
skottets afgifne samt den 19 dennes på bordet
lagde Betänkanden:
1:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
Den 24 Marin, e. m,
459
för sådane personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra tillfailige ordsaker
förlorat medmänniskors agtning m. m.
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om förändring i MätningsSättet
af Säd och Halm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angå.
ende väckt iråga om grunderne lör en löre.
slagen jemkning i BåtsmansRotering^n i Halland.
4:0 Af sistnämnde dag, rörande väckt fråga,
att, med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman, alla andra Hemman böra deltaga
uti Kronoskjutsnings- Brefbärings- och
Kronofjerdingsmans-besväret eller andra dylika
Onera, som Jord i allmänhet åtfölja. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomiasUtskottets ,
den 25. sistledne Februarii afgifna, samt den
19. dennes på bordet lagda Betänkande, i an-,
ledning af väckt fråga om nödvändigheten af
förklaring i vissa delar af Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 3. April 1816 om öfverenskommelser,
rörande Presträttigheter, blef
samma Betänkande , på grund af de dervid
gjoida Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
46o
Den 24 Martil, e. in.
Urt:ma Riksdagen i Stockholm , eftermiddagen
den 24 Mariii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevil 1-  ningsUtsko tets, dn i6- dennes afgifna, samt
den 17. och iy. i samma månad på bordet
lagda Utlåtande , öfver de innom RiksStånden
gjorda Anmärkningar emot Utskottets, den
23. sistledne Januaiii meddelte Yttrande, angående
grunderne lör d> n allmänna Bevillningen,
biföll Ridderskapet och Adeln Utskottets
förstnämnde Utlåtande, med antagande af
det första uti tredje puncten framställe Alternativ,
eller att den föreslagna Öfverflödsafgiften
må utgå genom Taxering af vissa Öfverflöd--  Articlar, samt att, derest den erforderliga Summan
icke kan på sådant sätt erhållas , jemväl en
fyllnadsafgift må till ersättning för Landttullarne
utgöras; hvarom de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUtskottets
denna dag aflåtna Memoria], innefattande
icke allenast anmälan, att Utskottet, uppå
dt rom gjord anhållan, beviljat Andra Cancelbsten
vid Riddarhuset och Secreteraren vid
Adeliga JungfruStiftet F. O. Silfverstolpe, afsked
ilian nämnde Tjenstebefattningar, utan
ock hemställan, om det icke kunde vara Utskottet
tillåtit, att uti afskedet få, i anseende
till Fadiens förtjenster, uttrycka Ridderskapets
och Adelns välvilja. Ut iupra.
S» D. Vid förnyad föredragning af Ali*
Den 24 Martil, e. m.
461
manna Besvärs- och Oeconomiae-Utskottets,
den-21 sistlidne Februarii afgifna, samt den
17* och 19. dennes på bordet lagde Betänkande
öfver föreslagna ändringar uti F'örfattningarne
, rörande Husbehofs - Brännvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen
, blef samina Betänkande, i anledning af
åtskiilige dervid gjorda Anmärkningar, till Utskottet
återrenutteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 31 Martil.
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
hän ExpeditionsUtskottet ankomna Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Majit:
1:0 Om förändrad tid för Vägsyner.
2:0 Om förmedlade Hemmans del i Brandstod,
jl 62 Dén 31 Maytii.
3'o Om upphörande af förbudet emot
Tröskeslagor af Ek*
4:0 Om ändring i 24. Cap. 4. och 5. §§.
ByggningaBalken, angående Brandstod.
5:0 Om förklaring öfver Cap. Gifter
måls-Balken, angående efterlefvande Makas
fördel.
6:0 Om förpassningar för GarnisonsSolda-j
ter, sorn lidit vanhedrande Straff.
7:0 Om upphörande af Kongl. KammarCollegii
befattning med MarkegångsTaxornes
granskning i andra fall, än då RiksMarkegången
bestämmes eller besvär anföras öfver Deputerades
beslut.
8:0 Om en fri Tackiernshandel.
9:0 Angående förbättrad Reglering af Posterne
i Riket, samt undanrödjande af vissa olägenheter
vid Postföringen emellan Norrige
och Dannemark.
lo‘o Angående anslag till kostnaden vid
en förbättrad Fångforsling och bevakning.
n:o Angående medel till Drottningholms
Broars iståndsättande.
12:0 Angående Staten för Gripsholms
Slotts- och DjurgårdsBetjening.
13:0 Angående grunden för Markegångssättning
å Osmundsjern.
Den 31 Martu.
463
Börjades justering af Pleniprotocollet för
d. 12. dennes förmiddagen, hvarmed fortfors intill
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold,
uti berörde Protocoll upptague yttrande, då
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Deras Majestäter Konungen och EnkeDrottningen,
med Deras Kongl. Högheter Kronprinsen
och Prinsessan, täckts utsätta denna dag
klockan half till J2 till emottagande af Riksens
Ständers underdåniga Sorgebetygelger, I
anledning af Högstsalig Hans Maj:ts Konung
Cari. XlII:s frånfälle, hvadan Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om icke,
enär klockan nu vore 1 qvart till 12, Ridderskapet
och Adeln behagade uppskjuta Protocollsjusteringen
samt begifva sig till KonglSlottet
och efter Ceremoniens slut vid Kongl.
Slottet åtskiljas.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken afgeck
derefter med Ridderskapet och Adeln till
Kongl. Slottet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid nedgången från Korgi Slottet kloc-i
kan tre qvart till två eftetmddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Slut på Fjerde Bandets Andra Afdelning.
