# ID: svediakorp-gov255
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 110,647
# sentences: 3,266
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


x36
Den i April.
nemligen; Herr Öfverste Kammar-Junkaren Friherre
Adelsvärd, hvilken för sin del tillstyrkt,
att den uppförde Pensions Summsn 240 R;dr
måtte å Slotts-Staten qvarstå, att till bibehållandet
af minnet utaf Hennes Maj:ts välgörenhet
för ändamålet användas , hvaruti Herr Biskoppen
Doctor von Rosenstein jemväl på ytterligare
tillagdt skäl instämt, äfvensom Herr
Öfversten Tersmeden och Herr Lagmannen
Nore'us förenat sig med hvad ofvanbemälte Ledamöter
yttrat.
4:0 Af den 11 sistledne Martil, angående
Herr Lagmar.nen Grefve Gyllenborgs Memorial,
om förändring och lindring i Saltpeter gärdens
utgörande af Hemmanen i Riket; deruti, enär
de om Saltpetter-tillverkningen och Lefvereringen
nu gällande Författningar grundade sig på
Riksens Ständers egna beslut och hemställanrien
till Kongl Majit, Utskottet icke funnit anledning
att tillstyrka någon förändring derutinnan,
hel Ist den af Grefve Gyllenborg yrkade rättighet
, att få lösa Saltpetter-Skatten med Penningar
till en nedsatt ärlig afgift, skulle, efter
hvad förra tiders erfarenhet ådagalagdt, rakt
motverka den förkofran af Inrikes Saltpettertillverkningen
, som Riksens Ständer åsyftadt;
och htr Utskottet i öfrigt sig yttrat: Att Grefve
Gyllenborgs Förslag, det Saltpetter.Fonden
borde användas till Saltpetter-lösnings-prisets
nedsättande, icke kunde af Utskottet tillstyrkas,
emedan Fonden sådant icke medgaf, om
den skulle uppfylla sin bestämmelse; och hvad
anginge Grefvens framställning om disposition
Ben 1 April.
*37
af Saltpetter-Fondens tillgångar; ville Stats Utskottet
sig deröfver serskilt utlåta, 1 sammanhang
nied det yttrande, Utskottet komme att
afgifva i anledning af Herrar Revisorers till
Utskottets åtgärd remitterade Berättelse, samt
att sluteligen, i afseende på Grefvens hemställan,
att till lindring för de Skjutskyldiga, Saltpeiter-transporter,
där lämpeligt vore, måtte
verkställas sjöledes, Utskotret föreslagit att
den önskan måtte till Kongl. Majit i underdånighet
framföras, det Kongl. Maj:t Nådigst täcktes
låta vidtaga dtn utväg, där sådant möjeligen
låter sig göra, att Saitpetter-transporterne
måtte ske Sjöledes, på det Allmogen, där
Sjölägenhet kunde begagnas, måtte befrias från
den svåra och långa transporten Landvågen.
5:0 Af den 1 1 sistledne Martil , i anledning
af Kongl. Majds Nådiga Remiss å Stads Bokhållaren
i Carlskrona, Hof-Bokhållaren Carlsunds
ansökning, om utbekommande af Mantalsskrifnings
Provision för åren 1811 och 1812
med 44 R:dr 17 sk. y r:st. Banco, deruti Utskottet
på andragne skäl tillstyrkt bifall å Carlsunds
berörde anhållan, och ville Utskottet vid
Stats-Regleringens fulländande för nämnde Summa
uppgifva tillgång.
6:0 Af den Ii sistledne Manii, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå gjord
ansökning , om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreteraren vid Kongl. Ingeneur-Corpsen
E. M. Moiin; deruti Utskottet med anmälan,
det ifrågavarande fordran utgjorde ett belopp af
138
Ben i April.
271 R:t3r 32 sk., hemstält att förevarande ansökning
må bifallas, då Stats Utskottet framdeles
skulle föreslå tillgång till denna utbetalning.
7:0 Af den 11 sistledne Martil, angående
Strömsholms Stuteri-Inrättning, deruti Utskottet
på anförde skäl hemställt, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder förklara
de Herrar Committerade, hvilka haft
sig uppdragit Hushållningens Reglerande på
Strömsholm, Dess Nådiga välbehag för den
verksamhet och det nit de vid verkställigheten
af detta uppdrag ådagalagdt: Att då under loppet
af ett enda år icke mindre än 39 st. Hästar vid
Stuteriet störtat, hvilket vid en Inrättning med
tillräckelige och tjenlige samt i god odrning
bragte tillgångar och kostsamma anstalter, före.
komme oväntadt och syntes påkalla en närmare
omvårdnad och tillsyn vid Stuteriets skötsel
och förvaltning, Riksens Ständer måtte till
Kongl. Majit i underdånighet hemställa, att den
åtgärd kunde blifva vidtagen , hvarigenom Inrättningen
så handhafdes att dess ändamål må
varda uppfyllt, samt att den Controll härå, som
Riksens Ständer uti deras underdåniga, Skrifvelse
af den 3 Juiii 1812 begärt medelst tvenne
besigtningar ärligen, till utrönande af förhållandet,
kunde i Nåder anbefallas och åt kunnoge
och erfirne Män uppdragas, hvilka under,
dånig berättelse derom till Kongl. Majit afgäfvo:
Att den af Kungsör till Stats-Verket ingående
och för dess behof påräknade Arrende
-
inkomst, icke måtte såsom Committerade tillstyrkt,
anslås till större eller mindre del för
Strömsholms Stuteries utvidgande; Att jemte
det Utskottet hemställt, art de Summor, som
förskottsvis uppbunts till Byggnadernes fullbordande
m. m. kunde lå afskrifvas , återstoden
af nu uppgifne behofvet elier 4000 R:dr
äfven måtte anvisas, a;t utgå utaf Srats-Verkets
Öfy r -kotts medel pä Intraderne för den förflutne
tiden, likväl under vilkor, att behörig
redovisning för alla dessa belopp afgifves i föreskrifven
ordning, och har sluteligen Stats-Utskottef
ansett, att då Riksens Ständer redan
vid 1S12 års Riksdag vidtagit och i underdånighet
anmält Deras beslut, hutu Strömsholms
Kungsgård borde styras och förvaltas, när Committerades
befattning dermed upphörde, något
ann3t yttrande nu for Riksens Ständer i detta
hänseende icke återsfode, än atti underdånighet
åberopa omförmälte åtgärd i denna de*,
vid hvilket Utskottets Utlåtande tillika var bilagrit
ett Utdrag af Utskottets Protocoll för
den 11 sistledne Martii, innefattande Herr Öfversten
Tersmedens och Herr Presidenten von
Schulzehheims särskilta yttranden , deruti åtskilige
utaf Utskottets öfriga Ledamöter jemväl
instämt.
Ifrån JBanco'Utskottet:
1:0 Af den 23 sistledne Martii, i anledning
af väckte frågor, om tidigare föredragning
och utgifvande af Banquens Fastighets-^Lån;
deruti Utskottet föreslagit, det Commissariatet
140
Den i April.
i Banquen mi få sig ålagrlt vidtaga sådan anstalt,
att innom de g första måuaderne hvarje
år alla de Läne-acter, för hvilka Lån under det
p"döljande äret böra utgå, kunna till granskning
förekomma, så att, i händelse något dervid
finnes brista, Lånsökanden må äga rådrum
att detsamma under den återstående tiden af
året anskaffa, och något hinder således för Lånets
utgifvande vid den bestämda tiden drrigenom
ej möta. Hvarjemte Utskottet yttrat
sig icke inse något hinder derföre, att den för
hvarje år anslagne Låne - summa hädanefter
må alltifrån årets början i oafbruten ordning
utgå, så fort Expeditionen deraf medhinnas
kan , och sist innom Martil månads slut.
2:0 Af den 23 sistledne Martu, rörande
vackt fråga, om närmare bestämmande af rättigheten
för Bolag och Corporationer att i
Banquen upptaga Lån; deruti Utskottet tillstyrkt,
att den Bolagsman , som förut enskilt
häftar för Lån till ringare belopp än den stadgade
Maximi-Summan, må gemensamt med
öfriga Interessenter erhålla ytterligare Lån till
fyllnad deruti, i mohn af sin andel i Bolaget;
eller ock , att om han först upptagit L,in samfällt
med öfrige Delägarne i ett Bolag, den en.
skildta Låne-rättigheten för den Summa, som
utgör fyllnaden i högsta tillatoe Låne-beloppet,
likafullt må vara honom obetagen; äfvensom
att, i händelse en eller flere Bolagsmän redan
innehafva så stora Lån, som Banco-Författniugarne
medgifva, Bolagets Fastighet likväl må
Den 1 April
-
*4*
få belänas i mohn af hvad som återstår efter
afdrag af dessa Bolagsmäns andelar.
3:0 Af den 23 sistledne Martil, i anledning
af från Vällofl. Borgare-Ståndet samt Hedervärda
Bonde Ståndet erhållne Remisser, dels
rörande de vid Banco Discont Verket erforderlige
vederhäftighets-betyg, dels angående
förökning i antalet af Verkets Styresmän; deruti
Utskottet yttrat, att ehuru hvarken uti Banco
Discont-Verkets Reglemente eller någon annan
allmän Författning vore föreskrifvit, attén
Låne-sökande skulle förete vederhäfrighets-bevis,
ansåge Utskottet det vara en för Inrättningens
säkerhet alldeles oundgänglig omständighet;
men att på sätt, som blifvit yrkadt, något
bokstafveligt formulaire för dessa betyg
skulle gifvas, vore i Utskottets tanka, i flera
hänseenden olämpeligt; och har Utskottet icke
funnit några sådana omständigheter hittills förekomma,
hvaraf Utskottet ägde anledning tillstyrka
någon förändring uti Organisationen eller
personal af Banco Discont - Verkets Styrelse.
4:0 Af den 3 5 sistledne Martil, i anledning
af äskadt understöd för SöderTelje Canal
och Slussverks fullbordande; deruti Utskottet
hemställt, art Bolaget må af Banquen erhålla
ett Lån-biträde af 50,000 R;dr emot 3 pioCents
årlig ränta , samt Bolagets afgitvande
förbindelse, att Lånet till Cap tal och ränta innom
1823 års slut till fullo återbetala, sålunda,
att vid utgången af åren igal, 1822 och
14*
Ben i April,
1823 en tredjedel af Capitalet hvarje år till
Banquen intlyter.
5*0 Af den 26 sistledne Martil, i anledning
af väckt Motion, om Specificerade Förteckningars
insändande, öfver Assignationer som på
Banquen utfärdas j hvarå Utskottet i så måtto
tillstyrkt bifall, som alla Private Assignanter
borde förpligta*?, vid äfventyr det deras Assignationer
ej till inlösen emotlagas, de i Stockholm
boende sist dagen efter hvarje Assignations
utgifvande och de i LandsOrt r*a med
först afgående Post till Banquens Commissarier
insända fullständige Advis-Listor, som upptaga
Assignationerne till datum , nummer och
Summa,
Af Utskottets Ledamöter hafva likväl Herr
Friherre Wirsén, Herr StatsSecreteraren Lannerstjerna,
Herr Majoren Reuterskjöld , Herr
Biskoppen Doctor Almqvist, Herr Professoren
Agardh och Herr Grosshandlaren Settervall varit
af den mening, att vid nu gällande Stadganden
om Assignering på Banquen borde förblifva.
Ifrån Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomite- Utskotten:
Ilo Af den 16 sistledne Martil, i anledning
af vackt Förslag, angående förändring af de
rörande Enskiftes-delningar utfärdade Författningar;
deruti Utskotten yttrat den förmodan
att både ändamålet med de om Enskiftes-dtl
-
Den t April,
143
ningar gifna Föreskrifter »kulle kunna vinnas
och äfven de olägenheter, hvilka såsom desamma
åtföljande blifvit öfverklagade, undanrödjas,
om de nu varande Enskiftes- och StorskifresFörfattningar,
såsom meddelande serskildte föreskrifter
ej mindre om Landtmätarens handlingssätt
än om Rättegängs-Ordningen, då tvister
delägarne emellan uppstå vid nämnde förrättningar,
varda sammanfattade uti en Författning
till fullkomlig enhet och likstämmighet j
hvarjemte Utskotten föreslagit, att sådana tvister
skulle utaf serskildt inrättade ÄgodelningsRätter
upptagas ochafgöras; och hafva Utskotten
jemväl hemställt, att, om hvad Utskottet
tillstyrkt blefve antagit, Riksens Ständer måtte
i underdånighet anbå.la, det Kongl. Majit i Nåder
täcktes låta i den Författning, som i ämnet
komme att utfärdas, närmare bestämma förhallanderne
så val vid Landtmätarens åtgärder,
som ock vid den föreslagne Agodeimngs Rättens
behandling af de till densammas pröfning
dragna tvister, uti utveckling hvaraf Utskotten
ansett sig icke bora ingå.
210 Åf den 16 sistledne Martii, angående
de flere gjorde Förslag till ändring uti Allmänna
Lagens stadganden och genom Kongl.
Förordningen den 9 Februarii 1802 tneddeldte
föreskrifter, om Stangsel-skyldigheten; nvilka
Förslag Utskotten ansett icke förtjena vidare
afseende, än att Utskotten tillstyrkt det en
sådan Författning må utfardas, att vid skeende
Storskiftes - delning, Landtmätaren bör tillika
Verkställa delning af Gärdesgårdarne, sä väl
144
Den i April,
emellan Grannarne sorn emellan dem och de
angränsande Byar och Hemman samt att där
Storskifte i By eller å Hemman redan för sig
gått, utan att behörig öfverenskommelse om besagde
delning af Gärdesgårdarne då eller sedermera
är vorden träffad samt i fullbordan
satt, Deiägarne väl må om densammas förrättande
anlita den eller dem, till hvilka de derom
hafva förtroende, men att, i händelse de
dertill vilja äska biträde af Landtmätare de äga
att sådant hos Konungens Befallningshafvande
anmäla, som då har att Landtmätare,
förordna; och bör jemväl vid andre förefallande
frågor om Gärdesgårds-delningar Landtmätares
biträde, efter dertill för honom erhållit
förordnande, kunna äskas.
Innom Utskotten har likväl Herr Borgmästaren
Eneroth y»trat den serskilda mening,
i afseende på väckt fråga, huruvida Utmark borde
deltaga i stängsel mot inägor, att han ansett
den nytta, dem hvardera genom stängningen
tillskyndades, böra bestämma skyldigheten
dertill.
*:o Af den 16 sistledne Martii, öfver den
af flere Riksdags-Fullmägrige utaf Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte fraga, rörande rättighet
för Allmogen i Blekinge och Skåne att emellan
alla Hamnar derstädes få sjöledes obehindradt
föra deras Producterj och hafva Utskotten,
som erfarit att Riksens Ständer vid
sist förflutne Riksdag hos Kongl. Maj;t i underdånighet
-
Den i April.
*4?
derdånighet hemställt, det tillåtelse må beviljas
Innevånarne i Blekinge och Skåne, att från den
ena af dessa Provincer till den andra obehindradt
sjöledes få föra och afhämta Spannmål
samt Trädvaror, nu föreslagit att Riksens Ständer
må hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla,
det Kongl, Maj:t täcktes befordra, att berörde
mål skyndsamt försättes i det skick att
det må kunna Kongl. Majit i underdånighet
föredragas och att Kongl. Majit derefter ville
detsamma till nådig pröfning företaga.
Herr Borgmästaren Hök, som varit af skiljaktig
mening, har ansedt den sökte Seglationsfribeten
icke böra medgifvas samt, i händelse
den blefve beviljad, ordenteliga förpassningar
vid närmaste Sjötulls-Kammare böra uttagas.
4:0 Af den 16 sistledne Martil, deruti Utskotten,
i anledning af Herr von Engeströrr.s,
J. D. gjorde Förslag till förändring uti nu gällande
stadgande, rörande Jordägares rätt hos
Landbo och angående Rärtegångssättet vid utmätning
deraf, yttrat det Utskotten icke funnit
skäl att tillstyrka vidtagande af ett så beskaffat
Förordnande, som Herr von Engeström velat
åstadkomma.
5:0 Af den 16 sistledne Martil, i anledning
af Riksdags-Fullmägtigens ifrån Blekinge Län
Olof Månssons gjorde yrkande, om den förklaring
öfver Kongl. Brefvet den 2 Junii 1809
till Landshöfdingarne i Blekinge, Christianstads,
Ridd. och Ad. Prot. V B. 1 Afd. 19, 20.
I4&
Den i April.
Malmöhus och Skaraborgs Län, angående rätter
delnings-grund vid Enskiften emellan Åboer å
ett Hemmans nummer, att vid slik delning
hvarje Åbos innehafvande ägor och ej hemmantalet
borde tjena till grund; hvilken förklaring
Utskotten likväl ansett icke erfordras.
6:0 Af den 16 sistledne Martil, öfver vackt
fråga om Husbehofs Qvarnars befrielse från
Skattläggning-, och hafva Utskotten ansett sig
äga fullkomlig anledning att hemställa det de
åtgärder måga vidtsgas , hvarigenom behörigen
varder fastställt att hädanefter någon Skattläggning
å Husbthofs-Mjölqvarnar ej må äga
rum, samt att ägarne af så beskaffade Qvarnar,
å hvilka vid skedde skattläggningar årlig
ränta redan blifvit lagd, böra ifrån en sådan
tunga varda befriade.
8:0 Af den 16 sistledne Martil, i anledning
af åtskillige Ledamöters af Hedervärda BondeStändet
framställde yrkande, om obehindrad
rättighet för Hemmans-ägare att uppföra och
begagna Husbehofs-Vatten- eller Väder-, Mjöloch
Såg-Qvarnar samt att inrätta Lin-brakor,
Lin-skäktor, Klädes-valkar med flera sådana
Hushålls-inrättningar, som drifvas med Vatten,
Väder- eller Ängmachin; deruti Utskotten af
anförde skäl, ansett sig icke kunna tillstyrka
den åsyftade ändringen i 20 Cap. 4 §. Byggnings-Balken,
i afseende på Mjöl- och SågQvarnars
samt Klädes-valkars anläggande; men
deremot tillstyrkt bifall å den gjorde Motio
-
Dett i Apriti
flen, örn rättighet till Lin*bfåköfS Och Linskäktors
inrättandei
Ifrån hvilket beslut åtskilligt* Utskottens
Ledamöter varit i så måtto skiljaktige, som
Riksdagsmannen Nils Mållsson från Malmöhus
Län och Olof Håkansson från Elfsborgs Län
samt J, Berg och Jacobsson Kinner från Bohus
Län, ansett hvarje Jord-ägare böra Vara obetagit
att anlägga Husbehofs-Qvarn, då han icke
genom Vatten-däfnning skadar angränsande Jordägor,
samt Herr Lagmaflnen Palmborg, Hefr
Bruks-Patronen Malmberg, Herr Advodat-FiScalen
Cramér och Herr Prosten Kolmodin varit
af den mening, att Lin-bråkor och Linskäktor,
då de skola drifvas med Vatten icke hofde
utan serskild tillåtelse få anläggaSi
8:0 Af den 18 sistledne Martil , f ättledning
af den af Herr Mannerstam, Johän, väckte Mation
, om upphäfvande af förbud emot Landsköp,
deruti Utskotten yttrat, aft verkan äf Förordnandet
i 6 Cap. Handels-Balkert om förhud
mot Landsköp i det närmaste upphört och till
det hufvudsakligaste endast gällde i afseende
å Handel på Landet med KÖpmantta-Varor innom
Hus eller med kjöpslagan By ifrån By;
Och funno Utskotten sig icke äga anledning tillstyrka,
att jemväl i dessa delar stadgandet i
1 §< af berörde Capitel må upphöra.
Ifra ti Lag^Utskotleti
t:o Af den 5 sistledne Martiit öfver derf! af
148
Ben i April,
Friherre Mannerheim, Lars Augnst, väckte fråga
, det de Publique Auctoriteter, som å Kongl.
Maj.ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandlingar med Enskildte, ej må äga
att vid tvist om uppfyllande och tolkning deraf
sjelfve deröfver döma; och har Utskottet
ansett sig böra i så måtto tillstyrka bifall å
denna Motion, som Utskottet föreslagit antagande
af den författning att, vid uppkommande
tvist om uppfyllande eller tolkningen af
Contract eller Afhandling, ingången, på ena
sidan å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, af
publique Embets-Verk, och, på den andra, af
enskildte Personer, saken bör, efter Stämning,
vid vederbörlig Domstol göras anhängig och
derifrån på det i Allmänna Lagen stadgade
sätt fullföljas.
2:0 Af den 18 sistledne JUartii, i anledning
af så väl de Anmärkningar, hvilka blifvit hos
Högvördige Preste-Ståndet gjorde emot Utskottets
Betänkande, om förlupen Makas rättighet
att i nytt Giftermål ingå, som ock ofver
den i sammanhang dermed väckte Motion, huru
förhållas bör i afseende å berörde rättighet,
enär skillnad i Ägtenskapet skedt på grund af
16 Cap. 7 §. Kyrko-Lagen och 13 Cap. 7 §.
Giftermåls-Balken; deruti Utskottet i afseende
å första frågan efter att hafva ingått i vederläggning
af den gjorde Anmärkningen anmält,
att Utskottets omförmäldte Betänkande blifvit
af de öfrige trenne Riks-Stånden bifallit; och
hvad åter angeck den väckte nya Motionen,
ansett sig icke böra i pröfning deraf ingå.
Ben 1 April,
*49
3:0 Öfver den af Grefve Gyllenborg, Joban
Henning, väckte fråga, om bestämd förklaring
angående hvad till Politie-mål bör hänföras;
deruti Utskottet yttrat, ttt som denna
Motion tagen utur hvad åsigt sorn hellst icke
syntes vara inskränkt innom den uti 33 §. af
Riksdags-Ordningen bestämde gräns för Utskottets
befattning , aRsåge Utskottet sig icke
kunna pågot vidare Utlåtande deröfver meddela.
4:0 I anledning af gjord Anmärkning hos
Riddeiskapet och Adeln vid Utskottets Betänkande
, angående åtgärders vidtagande till SjöLagens
öfverseende; deruti Utskottet jemte Anmärkningens
besvarande, •nmält, att dess sistnämnde
Betänkande blifvit af de öfrige trenne
Stånden entagit.
5:0 I anledning af hos Ridderskepet och
Adeln gjorde Anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
öfver sökt företräde af Jord-ägare,
till Brukares lösa Egendom; deruti Utskottet,
sorn ej funnit skäl att frångå hvad Utskottet
i samma Betänkande yttrat, tillika »nmält, att
detsamma blifvit af de öfrige Riks-Stånden bifallit.
6:0 Öfver det af Grefve Gyllenborg, Joban
Henning, gjorde Förslag till åtskilige ändringar
uti nu stadgade Rättegångs-Ordning;
deruti Utskottet af anförde skäl, ansett sig icke
kunna tillstyrka bifall å någon af de föreslagne
ändringarne.
Den t April.
7:0 I anledning af så väl Herr Grönha»
gens, Gustaf, Förslag, att Öfver-Ståthållare.
Embetet i Police-Ärender må ställas under Hof»
Rättens granskning, samt de Protocoller och
pomböcker som där hållas, till Hof-Rätten var»
da inlemnade, som den af Grefve Spens, Jacob
Melker, gjorde hemställan, om angelägenheten
af ett bestämmande utaf de ärender med hvil.
ka Poiice-Magten och denna Magten serskildt
böra äga att sig befattaj deruti Utskottet,
af anförde skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall å Herr Grönhagens Förslag, samt dels,
j afseende å Grefve Spens’s Motion, åberopat
det Yttrande Utskottet samma dag afgifvit of»
ver Grefve Gyllenborgs enahanda Motton.
Från BeviUnings-Ut skottet?
Af den afl sistledne Martil, deruti, j anled»
ning af do hos Rjks-Stånden yppade skiljaktig»
beter, i frågan ont Bevillnings-grundernes be»
stämmande, Utskottet, under åberopande af ji
§. i RegeringSrFormen och 31 §, i Riksdagsordningen,
dels ansett sig icke kunna frånträ»
da d ess i berördo ämne förut yttrade tanka,
och dels föreslagif de Voterjngs.propositioner ,
hvilka, i händelse Riks-Stånden ej skulle, vid
en förnyad granskning finna anledningar att till
hvarandra närma sina meningar borde till det
förstärkta StatSrUtskottet öfverlemnas.
Från Allmänna Jiesvärs- och QeconomitZf Uts/tottet«
150 df den 4 Martii, rörande Herr Borg»
Den I April.
1*1
mästaren J. H. Ekstrands väckte Motion, att
Spannmåls och Victualie-handel å Landet må
taxeras och beläggas med enahanda utskylder,
90m dessa Handels-Naringar uti Städerna åtfölja
; hvarå Utskottet på anförde skäl förmält
sig icke kunna tillstyrka bifall.
2:0 Af den 4 Mardi, deruti Utskottet, i
anledning af väckt fråga, om förbud mot Krämares
kringstrykande; yttrat sig, så mycket
mindre kunna något i detta ämne föreslå, som
genom Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Majrt vid 1815 års Riksdag, angående
bestämmande af Glas- och Porceilainsförares
samt Smides-handlares Handels-rättighet,
tjllräcklige åtgärder syntes vara fattade
till vinnande af det ändamål Motionen åsyftade.
»— Hvarvid var fogadt Utdrag af Utskottets Protocoll
för den 4 sistledne Martii, enligt hvilket
Herr Zetterberg, vid denna frågas förevarande
i Utskottet, yrkat, att Smides-tillverkningar
matte obehindrat tå föryttras,
3;o Af den 4 Martii, i anledning af Grefve
von Schwerjns väckta Motion, om möjlighets
beredande tor innehafvare af Boställs-jordv
att låta försäkra den å sådan jord befintelige
åbyggnad i Allmänna Brandförsäkrings-anstalter;
deruti Utskottet, pä andragne skäl, icke
funnit s,ig kunna med detta ämne taga någon
åtgärd, svarande mot det nyttiga ändamål Grefve
van Schwerin åsyftat.
4:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anled
-
lfa
Den i April.
ning af Kongl. Majits Nådiga Proposition, om
jemnkning uti Båtsmans-Roteringen i Halland;
deruti Utskottet hemställt, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl Maj:t i underdånighet anhålla,
att Rote jemnkning i Hallands Län måtte sättas
i verkställighet och att Kongl. Majit täcktes
i Nåder låta vidtaga sådana åtgärder, som
för detta vigtiga ändamåls befrämjande kunde
finnas lampelige.
y:o Af den 4 Martii, i anledning af väckt
fråga, om förändring uti 9 §. af Kongl. M3j:ts
förnyade Seglations-Ordning den i> Junii 1774;
deruti Utskottet, på upptagne grunder, hemställt
, att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla , om den förändring
uti berörde Seglations-Ordnings föreskrift,
att Skepparen väl med sin enskildta Egendom
må vara Kongl. Majit och Kronan ansvarig för
det fel, att ej å märkrulla hafva uppfört medhaft
till införsel tillåtit Gods, men Gods-ägaren
derjemte förpligtas, efter inhändigandet af
Connoissementet, genast till Tullkammaren i orten
dit varan är distinerad, afgifva förteckning
å det Gods, han med någon Skeppare väntar,
eller ock att i händelse Skepparen möjligen
anländer före Connoissementet och sådan försummelse
skulle yppas hvarom nu är fråga,
Godsägaren då ma edeligen få styrka sin oskuld,
derest han ej med andra Hgliga bevis kan densamma
ådagalägga.
6:0 Af den 4 Martii, i anledning af Riksdagsmannen
Pehr Nilssons från Christianstads
Den 1 April.
*53
Län Memorial, om medels vidtagande till luxens
hämmande och Inländska Fabriquernes upphjelpande;
deruti Utskottet, som icke funnit anledning
att i föijd deraf, tillstyrka någon serskild
åtgärd, ansett detta ämne, hvarvid inga
nya skäl eller åsigter blifvit af Memorialets
författare framställde, bero på Kongl. Majrts
Nådiga pröfning, gemensamt med dem af lika
beskaffenhet som vid 1815 års Riksdag blifvit
Kongl. Majits Nådiga ompröfvande underställd;
eller, som vid detta Riksmöte i sammanhang
med den å nyo väckte frågan, om ÖfverflödsFörordnings
utfärdande , kunde Kongl. Majit i
underdånighet underställas.
7:0 Af den 5 Martii, öfver gjord Motion,
om Kongl. Landtbruks-Academiens ändamål, dess
Central Verkstad och Redovisning för de under
Academiens Disposition stående Fonder;
deruti, med åberopande deraf, att LandtbruksAcademiens
Annaler äro en periodisk Skrift
och icke en utarbetad Bok öfver ett visst ämne;
att Acadcuiien dessutom besörjt öfversättning
af flere nyttiga Oeconomiska Böcker, ibland
hvilka Thaers stora Arbete i Landthushållningen
hittills varit ansett för det bästa;
att vid Academien icke finnes någon med Lön
försedd Lärare, hvars skyldighet vöre att hälla
föreläsningar öfver Landtbruket, samt att Academiens
Central-Verkstad vore ett helt och
hållit Privat Företag af Directeur Blom, Utskottet
sig yttrtt i frågan om Redogörelse för
de under Kongl. Academiens disposition stående
Fonder, att, då Academiens Intrader icke
*54
Den t April.
hafva sitt örsprång från allmänna Medel, syntes
Riksens Ständer icke kunna fordra någon
för dem inför sig skeende direct Redogörelse;
dock vore Utskottet bekant, att Academien
beslutat, det en allmän Redogörelse för Academiens
Medel ifrån dess Stiftelse intill sistledit
års slut komme att oförtöfvat genom trycket
utgifvas och således underställas icke blott
vissa Personers utan hela Svenska Allmänhetens
granskning.
8:0 Af den 4 Martti, angående väckt fråga,
om fortfarande af det emot Utländske Öfverflöds-varor
utfärdade Förbud och den till
verkställighet deraf förordnade Kustbevakning;
deruti Utskottet på anförde skäl ansett sig böra
tillstyrka, det så val frågan om Kustbevakningens
fortfarande som de dervid möjeligen
nödige förändringar må öfverlämnäs till Kongl,
Maj:ts egen Nådiga åtgärd, som, efter inhämtande
af hvad redan i detta afseende blifvit
tillgjordt, vöre i tillfälle att säkrast pröfva
de mått och steg, hvilka till det med denna
allmänna Anstalt åsyftade ändamål kunde vara
bäst ledande; ifrån hvilket Utskottets beslut
Herrar Prostarne Rabe och Kolmodin, enligt bifogadt
Protocolls-Utdrag, varit skiljagtige, samt
ansett Kust-bevakningen vara mera kostsam än
med ändamålet vöre enligt.
9:0 Af den 4 sistledne Marlit, i anledning
af Herr C. F. Norströms innom Välloflige Borgare-Ståndet
väckte Motion, om lörhöjd Tullafgift
för Boktryckeri-Stilar, som införskrifvas
Den t April.
från Utländsk or t, sedan Boktryckaren J. P.
Lindh vid Mariedahl anlagdt en fullständig
Stil -Gjuteri-inrättning; deruti Utskottet trott
Sig icke böra tillstyrka bifall å Herr Norströms
sålunda till förmon för Lindh väckte Motion,
hälst införsel af Utländska Stilar i nu gällande
taxa redan är belagd med 5 proCents Tull.
10:0 Af den 4 sistsledne Martil, rörande
yrkadt uppbäfvande så väl af Stockholms Stads
rättighet att bära Parm-, Torgs- och renhåll.
Pings penningar, då Hö, Halm, Ved och Bränkol
införas , sorn och af Landtmannens åliggande
att i vissa Städer erlägga Våg- och Mätarepenningar
för inkommande varor; deruti Utskottet,
på anförde skäl, funnit sig icke kunna
tillstyrka någon hemställan om upphäfvande
af berörde Parm- Torg- och renhållningsafgift,
men deremot föreslagit, att Riksens Ständer
kunde bos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Allmogen uti de närmast Hufvudstadeu
belägne Län, måtte, till förekommande
af okunnighet om Författningens innehåll, ej
blott genom anslag på Tullarne, såsom hittills
skett, utan ock genom Allmän kungörelse underrättas
om deras skyldighet, då de införa till
Stockholms Stad sådana Varor, hvarföre Parm-,
Bro-, Torg och renhållnings-afgift borde erläggas,
och har Utskottet likaledes, i afseende å
Våg-penningars erläggande, ansett sig icke kunna
tillstyrka ändring eller upphäfvande af en
rättighet, som i Stockholms Stads privilegier
tydeligen af ålder funnits intagen. Hvaremot
Utskottet i fråga om upphäfvande af vissa an
-
Den t April.
dra Städers rättighet, att uppbära Väg- och
Mätare-penningar för inkommande varor, ehvad
de mätas elier ej , funnit sig böra föreslå Riksens
Ständer ett sådant tillägg till deras vid
1815 års Riksdag afgifne underdåniga hemställan
till Kongl. Maj:t rörande detta ämne,att
i de Städer , hvarest Mätare penningarne icke
sirö å Stadens Stat till aflöning anslagne, inga
Mätare-penningar hädanefter må erläggas för
Krono- och Lönings-Spannmål, som till Stad
införes. Hvarförutan Utskottet sluteligen, till
förekommande deraf, att Landtmannen eji allt
förmycket må betungas genom afgifter och böter,
dem han ofta endast af okunnighet om Författningars
innehåll, i detta afseende kan komma
att vidkännas, tillstyrkt, det Riksens Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att vitén för Säljarens försummelse, att
erlägga Våg- och Mätare-penningar icke månde
äga rum i andra fall, än då genom lagliga bevis
kan intygas, att han, om denna skyldighet
behörigen erhindrad, likväl densamma under
O
7
låtit. Ifrån detta Utskottets Utlåtande har,
enligt bilagdt Utdrag af Utskottets Protocoll
för den 5 sistledne Martii , Herr Hertzenhjelin,
Carl Johan, varit i så måtto af skiljaktig mening,
att han på upptagne grunder hemstält,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att den Stockholms Stad,
genom Öfver-Ståthållare• limbetets, på grund
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse den y Junii
3812, utfärdade Kungörelse, tillagde rättighet,
att uppbära Parm-, Bro-, Torg- och renhållnings
afgift måtte upphöra} och hafva uti detta
Den 1 April.
i57
yttrande Riksdags-Fullmägtjge Gustaf Larsson
från Stockholms och Olof Olsson från Vesterås
Län, jemväl instämt.
11:0 Af den 2 o sistledne Februarii , i anledning
sf gjord hemställan om en Comitcs inrättande
i hvarje Församling, till utdelande af
det Spannemåls-understöd, som af Kongl. Allmänna
Magazins Directionen lemnäs m. m.;
deruti Utskottet, i afseende å tillika framstäldt
yrkande, att Kongl. Majits Befallningshafvande
böra innom en viss tid inkomma till Alimanna
Magazins-Directionen med tidigare Års.
Berättelser om tillståndet i Länen; yttrat någon
anledning icke vara för handen, att tillstyrka
bifall till förnyandet af en Oeconomisk
anstalt, som redan är vidtagen och grundad på
de noggrannaste föreskrifter; och vidkommande
sedermera frågan om den föreslagne Comiteéns
nedsättande, har Utskottet på anförde
skäl ogillat det härom gjorda Förslag samt
tillstyrkt, att de anstalter, som i detta afseende
redan äro vidtagne , måtte orubbade fortfara.
12:0 Af den 4 sistledne Martii, angående
yrkade rättelser och förändringar uti Författningarne
rörande Skogarne i Riket; deruti Utskottet,
som ansett sig icke böra ingå i någon
pröfning af den gällande Skogs-Ordningen , hemställt,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t å nyo framställa sina redan vid 1S09
och i8rS årens Riksdagar yttrade underdåniga
önskningar, att, i anseende till de särskildta
omständigheter, som med hänsigt till Provincer
-
158
Den i April.
högst olika localer och derifrån härflytandtf
skiljaktigheter i Skogs-Hushållningen, kunde
vara att iakttaga', Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
samtelige dess Befallningshafvande att genom
Deputerade, eller på hvad sätt tjenligast
finnes, häröfver infordra Länen9 Innevånares
yttrande samt deras Förslag till de ändringar
och förbättringar , sorn vid nuvarande Författningar
rörande allmänna Skogs Hushållningen
kunde för hvarje särskild Ort vara gagnelig»
och användbara, samt att Kongl. Maj:t täcktes
foga de kraftiga anstalter, som enligt Dess Eget
visa godtfinnande anaågos tjenliga att befordra
saken till ett skyndsamt slut, hvarförinnan
Utskottet trott sig icke böra tillstyrka
Riksens Ständer att till något bestämt afgörande
upptaga de i detta ämne gjorda allmänna
Motioner; dock har Utskottet, såsom ett ändamålsenligt
och till skyndsamhet bidragande
Medel, föreslagit, att Skogs-Ordningar kunde
för hvarje särskild Province upprättas samt efter
Kongl. Majrts Egen höga pröfning, omedelbart
stadfästas, så snart det för densamma
utarbetade Förslag hunnit inkomma.
Ifrån detta Utlåtande hafva, enligt bifagadt
Utdrag af Utskottets Protocoll för den y
sistledne Martii, Riksdags-Fuilmägtige Carl
Fredric Berg från Bohus Län samt Olof Månsson
från Blekinge varit af skiljagtig tanka, och
deremot yrkat, att, utan några Personers vidare
hörande, hemställan måtte göras det
Skog pa Kronoskatte-Jord må fritt få disponeras,
samt att Jägeri-Staten utom Uppsy
-
Den i April.
*59
ning9män vid vissa Jag-Parker och Skogsstyeken,
nödige till nöjen för den höga Kongl. Famillen,
må afskaffa*.
13:0 Af den 13 sistledne Martil, i anledning
af föreslagne åtgärders vidtagande till
den Veneriska smittans utrotande; deruti Utskottet
tillstyrkt: Att visitation ovilkorligt må
verkställas å Manskapet på alla Fartyg, som
ankomma från Utrikes orter till Svenska Hamnar:
Att hvarje Husbonde, så snart han har
anledning att misstänka någon af sitt Folk vara
med Sjukdomen behäftad, bör genast låta
den misstänkte visiteras: Att om i någon För- »
samlig anledning till Venerisk smitta skulle visa
sig, Pastorn tillika med Kyrkorådet i Församlingen
må äga förordna om blott den misstänkte
Personen eller ock hvarje Människa innom
hela Församlingen bör undergå visitation:
Och sluteljgen att å Auctioner inga Linne-, Gångeller
Sängkläder, sorn varit nyttjade af någon
med smittosam Sjukdom behäftad och genom
döden afgången Person, böra få säljas, förrän
de blifvit rentvättade eller på annat sätt från
smittan befriade.
Frän Expeditions* Utskottet .*
1:0 Af den 23 sistledne Martii, derut? Utskottet
utbedt sig Riksens Ständers förordnande,
hvarest, antingen i Kongl. Stats-Contoiret
eller tilläfventyrs i Riksens Ständers RiksgäldsContoir,
Boktryckaren finge anvisas att efter
hand och i den mohn Tryckningen skulle be
-
Den i April.
talas lefverera de exemplar af Bihanget till
Riks-Ståndens Protocoll, hvilka icke lemnäs till
Boklådan.
2:0 Af den 23 sistledne Martti, deruri Utskottet
af anförde skäl tillstyrkt en förändring
uti Utskottets, af RiksStånden redan godkände
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl, Maj:t, angående anstånd
med indrifvande af den å Vesterbottniska Länet
ännu återstående del, som skill erläggas
af Innevånarne i Norrbottens Län.
Upplästes följande från de öfrige RiksStånden
ankomne Protocolls- Utdrag, nemligen
från
Högvördige PresteStändet:
Af dea 17 sistledne Martti.
1:0 Om Återremiss af Stats- och Banco-Ut*
skottens Betänkande, i anledning af den delaf
Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition d. i<5 Decemb.
1^17 om allmänna Peninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, som angår Malmö-, GöthaCanal-Bolags-
samt Götheborgs Discont-Verks
utredning.
2:o Om anmodan till Constitufions-Utskottet
att inkomma med uppgift å de Förslag till
ändringar i Grundlagen, som af samtelige RiksStånden
blifvit antagne.
3:0
Den 1 April.
3:0 Om bifall till Lag-samt Allmänna Besvärs-
och OeconomiaE-Utsknttens Utlåtande, i
fråga om lös#ns beräknande för Skattehemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för Hemmans*
klyfningar.
Jf den 1 g i nästlidue mänad, med underrättelse
att Preste-Ständets
1:0 Vid föredragning af Bevillnings-Utskottets
sednare Utlåtande, rörande grunderna
för den Allmänna Bevillningen, funnit godt
förblifva vid dess under den 17 nästlidne Februarii
lemnade bifall till Utskottets först afgifne
Utlåtande, samt antagit det andra af do
uti Utskottets sednare Utlåtande omförmälta
Alternativer j
2:0 Gillat nedannämnde Utskotts efterföljande
Betänkanden, nemligen:
Stats* och JBanco*Utskottensi
Angående förhöjning i de för Riksén*
Ständers Revisorer af Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken
anslagne arfvoden, samt om Justering
inför båda Utskotten af föreskrifter
för Riksens Ständers båda Penninge-Verk.
Stats Utskottets t
Om ny Stats reglerande för Gripsholms
Slotts- och Djurgårds-Betjening y angående Kroliidd.
och Ad, Prot, V Bt I A/d. 2I> 22»
Den i April.
no-Tionde Spannmålens utgörande till Stockholms
stor» Bernhus; om en till Upsala Barnhus
donerad Krono-fordr*n; om Osmunds-Jernets
lösande efter Kronovärdi, utan förvandljng
efter Markegång, samt angående Ädelforss
Guld-Ver k; och
BancoU t skottets:
Rörande väckt fråga, om tillåtelse för en
hvar att emot Svenskt Speclemynt tillbyta sig
myntadt Guld och Silfver; och i anledning af
återremiss, angåend» Praescriptions-tid för Låns
omsättning i Baneo-Diskonten.
3:0 Bifallit sa »11 Stats-Utskottets Utlåtanden,
angående medel till kostnaderne för en
förbättrad Fångföring, samt om medel till
Drottningholms Broars iståndsättande; som
Banco-Utskoitet» Betänkaoden, i frågan huruvida
de Fidei.Commisser, hvilk» fått med Inteckning
graveras, mi kunna af Riksons Ständers
Banque, såsom Pant antagas; samt angående
Låne-rattigheten i Banquen för de i Philipstad
belägne Fastigheter.
Af den 34 Sistledne Martn, innehållande:
l:o Återremiss »f Allmänna Besvärs- och
Oeconomis-Utskottets Betänkande öfver föreslagne
ändringar uti Författningarne, rörande
Husbehofs - Brännvins-Bränningen och dermed
gemenskap ägande ämnen*
Den 1 April.
2:0 Bifall till Lag-Utskottets Betänkanden,
angående beloppet hvarunder enskildes Personer
icke må vara tillåtit att utfärda Invisningar,
samt om skärpande af det nu för tjuf*
nader stadgade straff, m. m.
3;o Gillande af nedanskrifne från Altmäntia
Besvärs- och Oeconomite - Utskottet inkomne
Utlåtanden, om en Fristad för sådana Personer
hvilka mindre af elakhet, än af tillfälliga orsal
ker förlorat medmänniskors aktning* — angående
förändring i mätningssättet af Hö och
Halm; rörande jemkning i Båtsmans-Roteringen
i Hallind; — om deltagande i KronoSkjufsnings-
Brefbarings- och Krono-Fjerdingsmans-besväröt
m. m. — I frågan om en ny
Landtmäteri Taxa, samt angående jemkning i
Roteringen vid Westerbottens Regemente; i
sammanhang hvarmed Stats-Utskottets Utlåtande,
rörande samma ämne äfvenledes blifvit
bifallit.
Ifrån Vällofl. BorgareStändet f
Af den 17 sistledne Martil, om återremiss
af Stats- och Baneo-Utskottens Betänkande,
rörande den del af Koirgl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om allmänna Penninge-rörelsen och
Myntvärdets upprätthållande, som angar Malmö-,
Götha-Canal-Bolags- samt Götheborgs Discont-Verks
utredning.
Af din ig Sistledne Martil, om anmodan
till Constirutions-Utskottct, att inkomma med
Den i April.
uppgift på de af samtelige RiksStånden antagne
Förslag till ändring i Grundlagarne; samt
underrättelse derom, att Stats-Utskottets Utlåtande
öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkanden, så val angående yrkadt anstånd
med indrifvandet af den återstående delen
af Westerbottniska Lånet, som skall erläggas
af Invånarne i Norrbottens Län, som i
anledning af väckt fråga om Allmänna Erandförsäkrings-Inrättningens
ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fulimägtige i Banqoen
och Riksgälds-Contoiret, blifvit lagde till handlingarne.
Af dtn 24. sistl. Martil, om bifall till följande
från nedannämnd» Utskott inkomne Betänkanden,
nemligen:
Ifrån Stats* Utskottet:
Angående ny Stats Reglerande för Gripsholms
Slotts- och Djurgårds-betjening; angående
en till Upsala Barahus donerad Kronofordran;
om lösen för Osmunds Jernet elter Kronovärdi,
utan förvandling elter Maikegång ;
angående KronoTionde Spannmålens utgörande
tilt Stockholms stora Barnhus; — om förändring
i Roteringen vid Westerbottens Regementet.
Ifrån JBanco^Uiskottet:
I anledning af väckt fråga om fördelning
af arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer
Den 1 April,
öfver Stats- Banco- och Riksgälds-Verken, samt
tryckning af samtelige Revisions-Berättelserne
m. m.
Ifrån Allmänna Besvärs■ och Oeconomitz- Utskottet:
Om jämkning i Båtsmans-Roteringen i
Halland; rörande deltagande uti Krono-Skjutsnings-
Brefbärings- och Krono-Fjerdingsmansbesväret
m. m.; i anledning af väckt fråga om
en Fristads inrättande för sådana Personer,
hvilka mindre af verkelig ondska och elakhet
än af andra tillfälliga orsaker förlorat medmänniskors
aktning; — rörande gjord Motion om
nödvändigheten af förklaring i vissa delar af
Kongl. Kungörelsen den 3 April i&i6, om öfverenskommelser
rörande Presterättigheter; —
om jämkning i. Roteringen vid Westerbottens
Regemente; — rörande en föreslagen ny Landt
mäteri-Taxa;
samt angående beståndet af
sådana Contract, tom emellan Pastorerne och
Församlingarne hlifvit upprättade, och hvarmed
båda förklarat sig nöjde; — om återremiss
af nedannämnde Utskotts afgifne efterföljande
Utlåtanden, nemligen:
St atsTj t skottets :
Rörande Ädelforss Guld-Verk.
Banco-Utsiottets:
Angående förändring uti de innom Banco.
Verket gällande Befordrings-grundar; sarnf
j 66
Den i April.
Allmänna Besvärs• och Oeconomice-Utsltottetsr
Rörande föreslagne ändringar uti Författningarne,
angående Husbehofs Bränvins-bränf
ningen.
Jfrän Hedervärda Bonde» Ständet
Af den 17 nästledne Martti:
1:0 Om instämmande uti Preste-Ståndets
beslut, om en Tacksägelse-Adresse till Kongl.
Majit, som genom Nådig Skrifvelse till StatsUtskottet
af den 24 sistledne Februarii återtagit
dess Högstsalig Herr Faders aflåtne Nådiga
Proposition, om bestämmande uti Metalliskt
mynt af den årliga ersättnings summa, som vid
års Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess
Efterträdare på Svenska Thronen tiJlslagen.
2:0 Med underrättelse att Ståndet låtit bero
vid StatsTJtskottets »fgifne svar på gjorde
anmärkningar, så val vid Utskottets Utlåtande,
rörande indrifvandet af den återstående delen
af Vv t sterbottniska Lånet, sorn skall erläggas
af Invånarue i Norrbottens Län; som ock vid
U.»kottets Utlåtande, i frågan 0111 allmänna
Btandförsäkrings-Verkets ställande under tillsyn
al K b sens Ständers Fullmäktige i Bamjuen
och Riksgälds Contoiret;
310 Om antagande af elen förer lagua nya
Redacfiomn af 2-6 §. Riksdags ordningen, likvai
»ted den anmtukning, att det deruti be*
Den 1 April.
flnteliga Redactions-fel af; ej Stdndet derom dre.,
bör rättas till; ej något Stånd för sig derom dre.;
men deremot afslagit de föreslagna förändringar
i 29 §. Riksdags-Ordningen samt tillägget
till 4 §. 8 Morn. Tryckfrihets-Lagen; och i
öfrigt beslutit, att anmoda Constitutions-Utskottet
att inksunn* med uppgift på de Förslag
till är-Ringar i Grundlagarne, som nu blifvit
af samtelige Riks-Stånden antagna.
4:0 Om bifall till St*ts-Ut*kottet« den 4
Martii afgifne Utlåtande, i anledning af Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition, om Medels anslående
till en förbättrad Fangföring.
Af den 19 nästledne Martii, innehållande*
1:0 Att Ståndet vid pröfning af de utaf
Bevillning®-Utskottet föreslagna grunder för
den Allmänna Bevillningen, beslutit att Capitatations-afgiften
Romme att fortfara, minskad till
hälften emot dess nuvarande belopp för alla
dem, som efter 2 Art. Bevillnings-Förordningen
ej skvttas till en inkomst af yo R:dr, samt
att denna afgift derefter borde ökas i lämpelig
progression, i mån af större inkomst: Att
Bevillning barde utgöras efter behållen inkomst
samt, i stället för den vid 1 g 1 y års Riksdag
antagne Fyllnads-afgift, den progressiva afgiften
åter införas; samt derjemte antagit det i
Utskottets sednare Lltlåtande uppgifae första
Alternativ, rörande Öfverflöds-afgiften.
2:o Bifall till nedannämnde Betänkandea»
nemligen;
Den i April.
Ifrån Stats-TJtskottet:
Angående ny Stats Reglerande för Grips,
holms Slotts- och Djurgårds Betjening; angående
ändring i Roteringen vid Westerbottens Regemente
; — rörande en till Upsala Barnhus
donerad Krono-fordran; samt angående OsmundsJernets
betalning efter Kronovärdi, utan för.
vandling efter Markegång j
Ifrån Banco Utskottet:
Angående Befordrings - grunderne innom
Bsnquen; — om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer, samt om tryckning
af deras Berättelser m. ro.; — rörande
väckt fråga om tillåtelse för en hvar att mot
Svenskt Specle-mynt i Banquen tillbyta sig omyntadt
Guld och Silfver; och i anledning af
återremiss om PrsScriptions-tiden för Låne-omsättningar
i Benco.Discont-Verket;
Ifrån Stats- och J3anco*Utskotten:
Angaend# Justering inför bada Utskotten
af föreskrifter för Rikets Ständers båda Fenninge-Verk.
3:0 Instämmande f Borgareståndets beslut,
att anmoda Expeditions-Utskottet, att
|i|l trycket befordra Kongl, Majrts Proposition,
ingående antagaodet af en ny Concours-lag,
lamt dea öfverläggning, hvilken i Lag-Comitéen
Den 1 April.
169
föregått Förslaget till ifrågavarande Lagförändring.
4:0- Återremiss af Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande, rörande Discont-Verkens
utredning.
j:o Bifall till Stats-Utskottets Utlåtande
öfver väckt fråga, angående Rrono-tiondens utgörande
till Stockholms stora Barnhus.
6:0 Underrättelse att Ståndet, i anledning
af Banco-Utskottets Utlåtande, till upplysning
angående de sedan 181S års Riksdag vidtagne
åtgärder, i frågan om en ny Mynt-ordning, för
dess del besiatit, att Riksens Ständer må genom
en underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj;t
anhålla, att de till Förslags afgifvande i nämnde
afseende utsedde Comitterade, måtte anbefallas
att det dem lemnade uppdrag, sä fort
sig göra låter, fullgöra.
Aila dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
Justerades följande:
Utdrag af Protocoll«t, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmidd. den
1 April Igi8*
S. D. SedanAvänne till Ridderskapet och
170
Den t April.
Adeln ingifne Memorial af Herr Berghman,
Ambrosius Magnus, om förbud för högre eller
lägre Auctoriteter att proponera en Allmänhet
utgifter, utan föregånget Riksens Ständers
beslut, samt af Friherre Wrangel, Henning,
innefattande yrkande att emellan Riksdagarne,
ej måtte till öfverläggning komma sådana ämnen,
som tillhöra Riksens Ständers öfverlnggningar,
blifvit den io Jaauarii och 17 F*bru»rii,
innevarande år, till Stats- och Lag-Utskotten
remitterade; samt Ridderskapet och Adeln inhämtat,
att berörde Memorial för det närvarande
berodde på Lag-Utskottets handläggning, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, anmoda
Lsg Utskottet, att, sä fort sig göra låter, nämnde
Memorial till slutelig pröfning, i hvad på
Utskottet kan ankomma, företaga, yt supri.
S. D. Remitterades
Till CoristitutionsUtskattet
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer af den 31 sistledne Martii, om
en förändrad Redaction af 7 §. i Regerings* ■
Formen. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gilladas föl.
jaode från Allmänna Besvärs- och Oeconomi*.
Utskottet inkomna, samt den 24 sist!. Martii
eftermiddagen på bordet lagda Betänkanden;
j;o Af den 25 aistkdne Tebruarii, i anlcd*
Den 1 April.
171
ning af väckt fråga, om jemkning i Roteringen
vid Westerbottens Regemente.
2:0 Af samma dag, rörande en föreslagen
ny Landtmäteri-Taxa.
3:0 Af den so silledne Februarii, rörande
beståndet af sådana Contracter, som emellan
Pastorerne och Församlingame blifvit upprättade
, och hvarmed båda förklarat sig nöjde. Ut
supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Banco-Utskottets
den 10 sistledne Martii afgifne,
samt den 17, 19 och 24 i samma månad pä
bordet lagde förnyade Betänkande, i anledning
af återremiss från de Respective Stånden, om
förlängning i Praescriptions-tiden för Låns omsättning
i Banco-Discont-Verket. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning återremitterades,
i anledning af derv-d gjorde Anmärkningar,
till L«g-Utskottet, följande från
bemälte Utskott iokooane, samt den 24 sistledne
Martii eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden;
1:0
Af den 26 sistledne Februnrii, öfver de af
Herrar A. L. Schwan och jacob Linström gjorde
förslag, angående beloppet, hvarunder enskildie
Personer icke mä vara tillåtit ött. utfärda Invisningar.
StO Af den 27 sistledne Teir u ari i, angäen»
173
Den r April.
de den, uti serskilde till Högvördig© Preste^
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet ingifne
Memorial, väckte fråga om skärpande af det
nu för Tjufnader stadgade Straff, m. m. Ut
supra.
S. D, Vid förnyad föredragning af Riddarhus-lJtskottets
den 18 sistJedne Martii afgifne,
samt den 241 samma månad, eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, öfver Riddarhus-Diractionens
Riksdags-Berättelse , ansåg
Högioflige Ridderskapet och Adeln 1 och 2
§§. uti berörde Utlåtande icke erfordra någon
åtgärd, s»mt biföll hvad Utskottet uti 3,4»
y och 6 §§. hemställt, endast med den förändring,
att i stället för det i 3 §. gjorde Förslag,
angående tryckning af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid de blifvande Riksdagarne,
Ridderskapet och Adein, på det så väl samtelige
Riks-Ståndens Protocoll sora Bikanget dertill
måtte under Riksdag*rne med all möjlig
skyndsamhet kunna från trycket utgifvas, ansåg
lämpeligt, det borde Riksens Stäoder hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att HofCancelteren,
under hvars inseende Boktryckerierne
i Riket äro ställde, mätte erhålla Nådig
föreskrift, att så snart Riksdags-k»llelse utfärdas,
låta vidtaga sådana förberedande åtgärder,
hvarigenom Riks-Ståndens Protocoll och Hillänget,
kunde under Riksdagen^ lopp skyndsamt
frän trycket utgifvas. Ut supra.
S, D. Till vinnande af all möjlig skyndsamhet
vid tryckningen af så väl samtelig© Riks
-
De.n 1 April.
173
Ståndens Protocoll som Bihanget dertill under
kommande Riksdagar, samt lör att bereda en
större afsättning af berörde Handlingar och Statsverket
en i samma förhållande ökad ersättning,
för de till tryckningen åtgående Kostnader, ansåg
Högioflige Ridderskapet. och Adeln lämpeligt,
det borde Riksens Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhäWa, att Hof-Cancel*
leren, under hvars inseende Boktryckerierne i
Riket äro ställde, måtte erhålla Nådig föreskrift,
att så snart Riksdagskallelse utfärdas,
låta vidtaga sådan* förberedande åtgärder, hvarigenom
Riks-Ståndens Protocoll och Bihanget,
kunde uader Riksdagens lopp 9kynasamt från
trycket utgifvas 3 uti hvilket Beslut de öfrige
Respective Riks-Stånden skulle vänligen inbjudas
att sig med Ridderskapet och Adeln förena.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 1 April 18 r8-
S. D. Fortsattes den i förmiddag började
pröfning af Rjddarhus-Utskottets Utlåtande , öfver
Riddarhus-Directior.ens Riksdags-Berättelse,
hvarvid Ridderskapet och Adeln ansåg g och
lo §.§. icke erfordra någon åtgärd, samt biföll
hvad Utskottet i 7, 9, il och 12 §.§. föreslagit,
likväl med iagttag3.nde af följande förändringar:
Iso
Att Riddarhus-.Secreterare-tjensten mä
174
Den t April.
förenas med sådan publique Tjenst innom Stockholm,
som icke bland Förtroende-sysslor räknas
, emot förbindelse för Riddarhus-Secreteraren,
atf, vid hvarje Riksdags början, inför Riddarhus-Directionen
visa det b»n erhållit hehörig
Permission för hela den förestående Riksdagen,
ifrån den publiqua Tjenste-befattning han innehafver
j hvarigenom Utskottets hemställan, att
Riddarhus-Directionen måtte äga efter sig företeende
omständigheter bestämma, huruvida en af
Riddarhus-Directionen tillförordnad RiddarhusSecreterare,
finge intill Ridderskapets och Adeins
nasta Sammankomst i utöfningen af en
förut innehafvande Tjenst, fortfara, eller icke,
kommer att förfalla.
2:0 Att Utskottets Yttrande rörande Mademoiselle
Knibergs Pension återremitterades,
med anmodan till Utskottet, att upplysa huruvida
Stjerncreutska Fonden medgåfve någon
tillökning å berörde Pension.
3:0 Att frågan, rörande Nicheroes i nedra
Förstugan decerering, uppsköts till nästa
Riksdag.
4:0 Att Frimurare-Barnhus-Directionen erhöll
tillåtelse, att årligen å Långfredagen i
Riddarhus-Saten låta uppföra Concert.
5:0 Att underrättelse om Ridderskapets
och Adelns besiut, att en Guld-Medaille af omkring
60 Ducater komma att Herr Hof-Marskalksn
Friherre Fredric Philip Klingspor till
-
Den 1 April.
»75
ställas, borde genom Utdrag af Ridderskapets
och Adelns Protocoll, Friherre Klingspor meddelas.
6:0 Att den för Kiddarhus-Vaktmäsfaren
Björkholm föreslagne vedergällning ökades från
25 R;dr till 33 fWr 16 sl. Bancoj samt
7:0 Att den till bestridande af Riddarhusets
Reparation anslagne Capitations-afgift, må
utgå intill nästa Riksdag. Ut supra.
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln, att, till betygande af Ridderskapets och
Adelns agtning och välvilja för Herr Hot Marskalken
och Riddaren Friherr#, Fredric Philip
Klingspors verisamma och nithalia befattning
Vid Riddarhusets Reparation, ett Exemplar af
Riddarhusets större Medaille i Guld af omkring
60 Ducater, föreitälltnd# på en® ®id%n Riddarhusets
Facade, borde präglas och Herr Friherre
Klingspor ' tillställas ; hvarom underrättelse
genom Utdrag af Protocoller skulle Herr Friherre
Klingspor meidajas. Ut supra.
S. D. I anledning af Frimurare-BarnhusDirectionens
hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln skriftebarn gjorde anhållan, att å Långfredagen
framdeles ärligeo lå begagna Riddarhus-Salen
till de Concerter, hvilka då för Frimurare-Barnhusets
räkning vanligen uppföras;
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln förgodt
tillåta, det må Fiimurare Barnhus-Directionen,
efter de^onvhos Riddarhus-Directionen lör
-
Den i April.
ut gjord anmälan samt under iagttagande af de
utaf Riddarhus-Directionen dervid föreskrifne
vilkor, äga, att hädanefter å Långfredagen år»
ligen låta uppföra Concert i Riddarhus-Salen $
hvarom Utdrag af Protocollet skulle till Frimurare
. Barnhus- Directionen expedieras. Ut
supra.
S. D. Remitterades till Riddarhus-Utskottet,
Herr Cederskjölds, Pehr Gustaf, Motion,
angående Brandförsäkring af Riddarhuset. Ut
supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan | till io om aftonen.
la fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Serskildt Prolocoll,
hållit uti Högloflige Ridderskapets och Adelns
Pleno, eftermiddagen den I April 18x8.
Då under pröfning af Riddarhus-Utskottets
den ig uti nästledne månad aflåtne Me.
morial, i anledning af Riddarhus-Directionens
afgifne
Den 1 April.
äfgifne Riksdags-Berättelse, nu i ordning förekom
frågan om återbesättande af den, genom
Riddarhus-Secreteraren , Kammarherren , Riddaren
af Kongl. Majrts Norostjerne-Orden samt
en af de Aderton i Svenska Academien, Axel
Gabriel Silfvefstolpes den y September 1816
timade död, ledig blcfie Riddarhus-Secreterare*
bestallning, uppstod tilllörordnade RiddarhuSSecreteraren,
Kammarjunkaren Lagerheim ifrån
sin plats såsom Protocollsförande och afträdde
samt emotcog undertecknad Protocollsföringen.
Den del af *7 §. uti Riddarhus-Utskottets
ofvanbcrörde Memoria! upplästes , som innefattade
Utskottets Anmälan, dels att Utskottet,
lika med Riddarhus Directionen, ansett det,
af Ridderskapet och Adeln den 8 Augusti Ig rf,
meddeldte förordnande för då varande Extra
Ordinarie Ricldarhus-Cancellisten, Fredric Otto
Silfverstolpe, atr vara vice-Riddarhus Secreterare
med Tjenstgörings-tätnghet och pligt såsom
Riddarhus Secreterare, vid de tillfälletl
hans Fader tilläfventyrs detta Embete icke utöfvade,
icke leda till ändring af hvad 13 i
Riddarhus-Directionens Instruction, om huru
vid Riddarhus - Secreterare - ledighet förhållas
bör, i allmänhet förordnar, samt att på sådan
grund Vice-Riddarhus-Secreteraren Silfverstolpes
Tjenstgörings-rätrighet och pligt vid Fadrens
död upphört, dels ock huruledes Riddarhus
Directionen efter att, i enlighet med
öyss åberopade §. i Dets Instruction, hafva
uti Allmänna Tidningarne till Sökandes underRidd.
och Ad. Fröt. V B. 1 Afd, 23» 34*
178 Den 1 A fril.
rättelse Iätit kungöra Riddarhus- Secreteraretjenstens
ledighet, Directionen den 18 December
iglö ibland de Sökande utvalt ProtocollsSecreteraren
i Justitiae-Fördelningen af Kongl.
Maj:ts Cancelli, Kammar-Junkaren, Olof Johan
Lagerheim, hvilket Förordnande likväl Riddarhus-Directionen,
på sätt berörde §. föreskrifver
, Ridderskapets och Adelns gillande un.
derställt, med hvilken pröfning Ridderskapet
och Adeln den 25 November sistledit år uppskjutit
till dess Utskottets Utlåtande olver Riddarhus
- Directionens Riksdags-Berättelse in.
kommej och hade Utskottet således ansett
något vidare yttrande i denna fråga ej tillhöra
dess åtgärd
Grefve
Spens, Jacob Melker.- Då Utskottet
i afseende på frågan, huruvida Vice Riddarhus-Secreteraren
Silfverstolpes Tjenstgöringsrättighet
och pligt upphört med dess Faders
död , instämt uti den förklaring af ordasättet
uti Ridderskapets och Adelns beslut härom af
år 1815 > Directionen antågit, och dec synes
mig af vigt, det så val Utskottet, som Directionen
erhåller säker underrättelse derom,
huruvida meningen af Ridderskapets och Adelns
beslut blifvit rätt fattad eller ej, får jag anhålla
att serskild Proposition härom måtte al
Herr Grefven och LandtMarskalken göras.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
det Herr Grefven och LandtMarskalken
väl för sin del ansåg den Proposition, Grefve
Den t AttrtU
*7?
Fpens hegart vara öfverflödig; meia ville dock
hemställa huruvida Ridderskapet och Adeln
funne en så beskaffad Proposition va*a af nöden
-j hvilken hemställan af Ridderskapet och
Adeln med Nej besvarades.
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
derefter följande Proposition:
Gillar Ridderskapet och Adeln det Val
Riddarhus-Directionen gjort af Kammar-Junkaren,
Protocolls-Secreteraren Lagerheim till Riddarhus-Secreterare;
och bl ef samma Proposition
med enhälligt Ja besvarad.
Grefve Spensi Sedan Ridderskapet och Adeln
nu verkställt, det Ridderskapet och Adeln
tillhörande Val af Riddarhus• Secreterare, torde
mig tillåtas att anmäla, det jag och en annaa
Ledamot af Utskottet, varit i frågan cm
redactionen af den sednast uppläste och godkände
§m uti Betänkandet, af serskild tanka.
Vi ans ägo det den hade bordt innehålls en
fullständig framställning af de upplysningar,
Utskottet, rörande Riddarhus Directionens törfarande
vid besättandet af Riddarhus-Secreterare-tjensten,
genom läsningen af Directionens
Protocoiler , inhämtat och af de anmärkningar
vid samma åtgärder, hvilka Utskottet i sitt'
Protocoll förvarat.
Då detta Directionens förfarande var etfc
af de ämnen, som innehöllos uti Directionens
Den i April.
Riksdags berättelse, hvaröfver Utskottet ålåg
att afgifva Utlåtande, trodde vi att detta ämne
icke borde förbigås. Att vi misstagit oss i
vår mening, rörande hvad Ridderskapet och Adeln
af sitt Utskott ägde rätt att fordra,
har jag nu erfarit, då §:n i sitt nu varande
skick blifvit lemnad utan anmärkning och återstår
mig nu blott att till Ridderskapets och
Adelns Protocoll förnya den reservation, som
jag, efter hvad jag haft äran nämna, anmält
till Utskottets.
Sedan Ridderskapet härefter tillåtit att
Kammar-Junkaren Lagerheim finge inkallas, för
att underrättas om Ridderskapets Adelns lörberörde
beslut, samt han, uppå erhållen tillsägelse,
sig inställt, meddelades honom 3f
Herr Grefven och LandtMarskalken underrättelse
derom , att Ridderskapet och Adeln funnit
godt förordna honom att vara RiddarhusSecreterare;
hvaruppå Riddarhus-Secreteraren,
Kammar-Junkaren Lagerheim betygade så val
sin vördnadsfull3ste tacksamhet för Ridderskapets
och Adelns honom visade välvilja, som föresats
att på ett ej mindre noggrant än redligt
sätt söka uppfylla de pligter, honom ålåge
vid utöfningen af det ansvarsfulla kall, Ridderskapets
och Adelns förtroende honom uppdra
git ; med hvilka tänkesätt han anhöll att alltid
få vara innesluten i Herr Grefven? och LandtMarskalkens
samt Högloflige Ridderskapets och
Adelns ynnest och bevågenhet.
Härefter Justerades följande:
f
Den i April. igi
K
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den i April i8i8-
S. D. Sedan Riddarhus-Directionen genom
Constitutorial af den i Februarii sistledit år
förordnat Protocolls-Secreteraren i Justitia-Fördelningen
af Kongl. Majus Cancelli, KammarJunkaren,
Oiof Johan Lagerheim, att vara Secreterare
vid Riddarhuset, samt enligt i\ §. i
den för Riddarhus-Directionen utfärdade Instruction
samma förordnande Ridderskapets och Adelns
gillande underställt; så fann Höglofl.
Ridderskapet och Adeln nu för godt att Riddarhus
- Directionens berörde Val till Riddarhus.
Secreterare gilla och bekräfta. Ut supra.
In fidem Protocolli
G. Nordenstolpe.
Lördagen den 4 April.
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls.Utdrag,
Frän Högvördiga Preste-Ståndet,
Af den 34 sistledne Martil, om remiss till
Den 4 April.
Banco Utskottet af Herr Doctor Herrens an»
förande om meddelande af de föreskrifter till
Banco-Sty reisen , hvilka kunna blifva nödige, il
händelse Riksens Ständer bifalla Utskottets I
Förslag rörande Låne-rattigbet i Banquen förr
Fastighets ägare i Philipstad j samt
Af den I uti innevarande manad, om Remiss
till Constitutions Utskottet af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition , om en förändrad] Redaction
af 7 §■ i Regeringsformen.
fran Väluflige JJorgare-Ständet;
Af den 24 sistledne Martti, innefattande så
val bifall till Sfats-Utskottets Utlåtande, angående
redovisning för Sfats-Verkets förskott till
tryckningen af Kiks-Ståndens Protocoll, jemte
Bihanget dertill vid 13 iy års Riksdag, som
godkännande af den utaf Ståndets Secreterare
Herr Bergs-Rådet Robsahm afgifne redogörelse
för sm befattning i afseende ä mgitvandet af
Borgare-Ståndets Protocoll,
Af den 1 dennes, med tillkännagifvande
att Borgare-Ståndet
I-.o Bifallit Expeditions - Utskottets Me,
moria! om en nödig befunnen rättelse uti Riksens
Ständers underdåga Skrifvelse, angående
Yesterbottniska Långt,
2;.o Godkdnät Constitutions-Utskofteis upp»
gift ä ds af samteligc RiksrStåndcp bifaflne får*
Den 4. April.
*83
ändringar i Grundlagarne, med anmodan till
Expeditions - Utskottet att: författa den under,
dåniga Skrifvelse härom, som till Maj:t bör afgå.
3:0 Vid pröfning af Bevillnings-Utskottet
ytterligare Utlåtande, angående grunderne för
den blifvande Bevillningen, förblifvit vid sitt
i ämnet redan fattade beslut och derjemte funnit
skäligt att till det förstärkta Stats-.Utskot*
tets omröstning öfverlemna de uti ifrågavarande
Utlåtande intagne Alternativer.
4:0 Återremitterat Oeconomiat - Utskottets
Betänkande, rörande yrkad rättighet för Städernas
Magistrater, att fa förrätta så kallade Dy.
keri-Auctioner; samt
y:0 Remitterat till Constitufions-Utkottet
Kongl. Majits Nådiga Proposition, om en förändrad
Redaction af 7 §. i Regerings-Formen.
Frän Hedervärda Bonde-Ständeti
Af den 24 sistledne Martii, med underrättelse
att Bonde-Ståndet:
1:0 Gillat Stats-Utskottets Utlåtande, rörande
väckt fråga om Äddforss Guld-Verk;
äfvensom Lag-Utskottets Betänkande om ett
visst belopp, hvarunder Assignationer icke må
utfärdas, samt om skärpning i Straffet för
Tjufnader. 0
2:0 Bifallit Oeconomiae-Utskottets Betan
-
*84
Den 4 April,
kande, angående en Fristad? inrättande för
»adana Personer hvilka mindre af verklig elak.
het än andra ti 11 fälliga orsaker iörloraf Medmänniskor»
agtmng;
Bifallit förändring i målningssättet af Säd
och Harm;
Bifallit föreslagen jemkning af BåtsmansRoteringeo
j Halland;
Bifallit nödvändigheten af förklaring t vissa
delar af Kongl. Kungörelsen dn 3 Auni
ig 16, om öfvereqskommclser rörande Pastorsrättigheter
;
Bifallit jemkning i Roteringen vid Vester,
bottens Regemente;
Bijallit en föreslagen ny LandtraäteriT?xa,
3:0 Beslutit att Oeeonomis-Ufskottets Betänkande,
rörande väckt fråga om skyldighe.
ten för åtskilliga Hemman i Riket, att deltaga
i Krono-Skjutsnings- Brefbärings- och KronoFjer.
tingsmäns-besväret skulle tills vidare hvila,
för att, i etr sammanhang med öfrige ännu
oafgjorde Privilegii frågor, komma under prof.
ning.
4-0 Gillat Oconomiae-LJtskottets Betänkan*
de, rörande beståndet af Contracter emellan Pt
-
Den 4 April. 185
storer och Församlingarne, hvarmed båda förklarat
sig nöjde.
Alla dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handljngarne.
Friherre Klinqspar, Fredric Philip: Den ynnest
och Höggunstiga benägenhet, hvarmed Hogloflige
Ridderskapet och Adeln täckts hedra
mig, i anledning af de ringa åtgärder jag haft
den lyckan att få ådagalägga vid Reparationerne
af Ridderskapefs och Adelns Hus , är
för mig på det högsta smickrande. Herr Grefv?n
och LandtMarskalken samt Plöglofl. Ridderskapet
och Adeln behagade derföre gunstigt
och med välvilja emottaga min vördnadsfulla
och ödmjukaste tacksägelse. Mätte J3g alltid
af Ridderskapet och Adeln befinnas värdig dess
ynnest. Jag skall åtminstone alltid med redligt
nit söka att befrämja Ridderskapets och
Adelns Hoga Intresse och utbeder mig att i
Herr Grefvens och LandtNHrskaikens samt Rid.
derskapets och Adelns välbcvägenhet fa vara in.
nesluten.
Föredrogs och remitterades till Stats- och
Banco-Utskotten, Friherrarne Anckarsvärds.Carl
Hinric och Stael von Holsteins, Corfitz, Ludvig,
den I dennes eftermiddagen, på bordet
lagde Memorial, angående yrkad undersökning
i 36
Den 4. April.
om Götha Canal Discont-Directions förhållande,
i afseende på den till Canal-arbetets fortsättande
gjorde försträckning af r,ioo,ooD R:dr
m. m. hvarjemte Friherre Anckarsvärd erhöll
Ridderskapets och Adelns tillåtelse, att sitt
Memorial med de öfrige Respective Riks-Stån»
den conamunicera.
Föredrogs å nyo Bevillnings - Utskottets
den 2 6 sistledne Martil afgifne samt deni dennes
eftermiddagen på bordet lagde ytterligare
Utlåtande, angående grunderne för den blifvande
Bevillningen.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke, sedan Bevillnings-Utskottet uti dess
ifrågavarande Utlåtande framstäldt de puncter,
hvari Riks-Stånden varit från hvarandra skiljagtige,
Ridderskapet och Adeln tinder förblifvande
vid dess den 24 sistledne Martii i Målet
fattade beslut behagade tillåta, att berörde
skiljagtigheter må öfverlennäs åt det, enligt 69
Regerings-Formen till 30 Ledamöter al hvarje
Stånd blifvande försträckta Stats - Utskottets
pröfning.
Bifölls,
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
vidare, dels att i nästa Pleno val måtte anställas
af de 21 Ledamöter jemte <5 Suppleanter af
Ridderskapet och Adeln, hvilka komma att för
-
Den 4 April.
187
stärka Stats-Utskottet, dels ock , att berna!te
Ledamöter äfven vid de framdeles under innevarande
Riksdag tilläfventyrs inträffande skiljaktigheter
emellan Riks-Standcn , så i afseende
å Bevillningens fördelning, som andra uti 69
§. Regerings-Formen omförmälte ämnen , må
till undvikande af nytt val äga att jemte StatsUtskottet
alla sådana frågor upptaga och afgöra.
Bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskof.
tets den 18 sistledne Martii afgifrie, samt den
24 i samma månad eftermiddagen pä bordet
lagde Betänkande, angående Löne-förhöjning
för Riddarhusets Embets och Tjenstemän , samt
indragning af fyra Riddarhus-Directeurers Honorarier.
Undertecknad Riddarhus'Secreterare yttrade :
Under ett lifligt minne af den ynnest Hög*
loflige Ridderskapet oell Adeln i sista Pleno
den 1 dennes eftermiddagen, behagade visa
mig, får jag ödmjukast förklara, att så länge
jag har den äran innehafva Riddarhus-Secrete.
rare-tjensfen, med rättighet derjemte att, under
de af Högloft. Ridderskapet och Adeln töreskrifne
vilkor, dermed få förena annan Pu,
blique Tjenste befattning; . jag anser mig full’
komligt belåtet) med de Rjddarhus-Secreterare»
! 88
Den 4 April.
tjensten nu åtföljande Löne förmåner , samt an.
haller således att den af Riddarhus-Utskottet
väckte fråga, om Löne förhöjning för Riddarhus
Secretetaren, nu mera må förfalla.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke i anledning af hvad Riddarhus-Secreteraren
yttrat, Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta att frågan om Löne förhöjning för
denne Tjensteman hnge förfalla; hvilket bifölls,
Grefve Anckarsvärd, Alichael; För min del
anser jag det vara sällsynt att en Tjensteman,
som med skäl kunde vänta sig en tillökning i
sin Lön, afsäger sig en sådan förmom, och
får således hemställa om icke Ridderskapet
och Adeln öfver ett så berömligt förhållande
skulle vilja förklara sitt serskildta utmärkta välbehag;
hvarå jag anhåller att Herr Grefven och
LsndtMarskalken täcktes göra Proposition,
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade}
att då Ridderskapet och Adeln, genom Dess
Jemtiada bifall till Herr Grcfvens och LandtMarskalkens,
i anledning af Riddarhus-Seqrcterarer.
s hemställan gjorde Proposition, att frå*
gan om Löne-förhöjning finge förfalla, redan
behagat öfver berörde hemställan tillkännagifva
sitt välbehag ; ansåg Herr Grefven och Landt*
Marskalken det någon vidare Proposition i
detta afseende icke torde behöfvasj hvaruti
Ridderskapet ogh Adelö äfven hördes instämma,
Den 4. April.
Friherre Sparre, Sixten, hade inlemnat cti
Memorial , hvilket upplästes, så lydande:
Sedan all fråga upphört om Löne-fö höjning
för Riddarhus-Secreteraren ; vå, då Högloll.
Riddarhus-Utskottets Betänkande, angående
Löne-förhöjning för de öfrige Riddarhusets
Tjenstemän hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln kommer under ventilation, torde jia
vördsamt få äran framställa: Att, så framt en
allmän Löne-förhöjning f:>r dessa Tjensteman
finnes nödig, så måste den nödvändigt calculeras
på inflytande Introductions-afgifter, jemts
andra påräknade inkomster, och derefter bestämmas
till fördelning mellan dessa Tjenstemän;
och då komma på detta sätt den obehagiiga
frågan om Riddarhus - Direetiom n.<
Honorariers indragning att äfvenledes förfalla,
hvilket indragninps-project jag, och jag är
öfvertygad mången Riddersman med mig, an
ser Ridderskapets och Adelns värdighet, v;rkeligen
och långt mera förnärmande ärt hvad
Utskottet, i afseende ä värdighet och anseende,
behagat framställa.
Endast sattet, på hvilket dessa Honorarier
tillkommit, och den långa tid de exi-terat,
borde göra dem heliga och fria för all vidare
ändring och rubbning — Utom det att Ridderskapet
och Adeln, med fästade afseende härå,
redan förut ansett det en Duecteur en gäng
förärade Honorarier icke ens kunde honrm fråntagas,
då han geoom annan Tjenstebefattning,
ip o Den 4 AipriL
med åtnjutande af en ansenlig Lön, blifvit ali-*
deles skiljd frän Directionen.
Huru och med hvad skäl kunna då dessa
af vara Förfäder bestämda Honorarier, nu ens
komma i fråga, att indragas eller fråntagas
deni, som komma att utgöra denna — från
samma tiri stiftade Direction. Åtminstone lemrar
jag aldrig tratt bifall till någon ändring
härna, om icke till en möjlig förhöjning eller
tillökning på Honorariernc, så framt en sådan
vore görlig, utan att beräkna densamma på
någon annans bekostnad.
Jag får i anledning häraf ödmjukeligen
anhålla om återremiss af Utskottets Betänkan*
de i afseende å Löne-föihöjnings-projectet, samt
alldeles ogillande och afslag på frågan om Hunorariernes
indragning.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig t
Jag har blifvit förekommen genom det nu uppläste
Memorial, jäg kan likväl icke undgå
yttra, att jag finnér det högst besynnerligt,
att man vill föreslå indragning af fyra Riddar»
hus.Directeurers Honorarier. Det har varit
en urgammal rättighet, och jag tror mig ej
behöfva vidlyftigt utbreda mig öfver olämpligheten
deraf', att indraga Honorarierne iör att
derigenom öka Lönerne åt andra. Äfvensom
jag föreställer mig, att Riddarhusets Tjenstemän
icke vilja emottaga en Löne-tillökning, som på
detta sätt skulle dem tillkomma. Om inga andra
tillgångar gifvas till den törcslagne Löne*
Den 4 April.
tillökningen för bemälte Tjenstemän, anser jag
densamma icke böra äga rum, och protesterar
högeligen både nu och framdeles emot indragning
af ifrågavarande Honorarier.
Friherre Cederström, Jacob.- Då jag bade
den äran att vara Fullmägtig i Banquen, yttrade
jag den önskan att Riksens Ständers Fullmägtjge
icke måtte hafva några Arfvoden. En
dylik befattning bör val också vara ett utmärkande
af förtroende och icke någon Pensions-Inrättning.
Skulle likväl någon, i och
för en sådan befattning, göra någon synnerlig
upppoffring, kunde han, sedan hans åtgärder
blifvit pröfvade, erhålla en lämpelig ersättning.
Hvad nu angår frågan om indragning af Rid.
darhus-Directeurernes Honorarier, får jag yttra
den öfvertygelse att ändamålet att få värdiga
Directeurer bäst skulle vinnas, om något
Arfvode icke bestods. För min del kan jag
ej eller finna det passande att antaga Directeurer
för att åt dem anslå några ico R.dr, såsom
Pension. Detta Honorarium, som i början
utgeck i Rhenskt vin, skall ock hafva härledt
sig ifrån den inkomst Källaren under Riddarhuset
lemnade, men hvilken hyra nu mera
upphört.
Då jag på dessa skal icke anser fämpeligt
att bibehålla ett Arfvode, sorn i det hela är
alltför obetydeligt, får jag hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om återremiss
af Riddarhus-Utskottets Utlåtande i denna del.
192
Dm 4 April.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric.• För mirj
dc-J kan jag ej linna hvarföre det icke hädanefter
si>m hitintills skulle kunna låta göra sig,
att få värdiga Directeorer med bibehållande af
den Agremcnt lör Ridderskapet och Adeln art
ät dessa, uti det ifrån äldre tider bestådde
Arfvode, lemna ett uttryck af valvilja. Jag
förenar mig således till alla delar med hvad
Friherre Stael von Holstein anfört, och anhaller
om aterremiss af denna fråga till Riddarhus-Utskottet.
Herr Grefven och Landi fihn skalken hemställ»
de om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Riddarhus - Utskottets Utlåtande gjorde Anmärkningar
hindra detsammas antagande, samt
på sådan grund behagade Utlåtandet jemte arn
märkningarne tili Utskottet återremittera ; hvil»
ket bifölls.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt*
Marskalken framställd froposition, justerades
och godkändes de Grundlags-ändrings-Förslag,
hvilka, enligt uppgift från Constitutions-LUskottet
uti dess den 2j sisdedne Martil aflårne
, samt den 1 dennes eftermiddegen på bordet
lagde Memorial, från sista Riksdag hvilande,
men nu mera pröfvade och afgjordt,
blifvit af samtelige Riks-Stånden gillade och
antagne; och beslöt Ridderskapet Och Adeln,
det skulle Expcditions-Utskottet anmodas, att
i af*
Dm 4 April ipj
i afseende på Kongl. Maj:ts Nådiga Sanctjon
å berörde Förslag till ändring i Grundlagar*
ne uppsätta underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj;t.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt dea
I dennes eftermiddagen på bordet lagde Be*
tankandet!:
Från Stats- Utskottet s
1:0 Af den 5 sistledne Martil, angående
Flyinge och Dahlby Kungsgårds och Stuteri*
Inrättnings.Stat.
2:o Af samma dag, i anledning af Riks*
dags-Fullmägtigens, Nils Månssons från Malmöhus
Län Memorial, angående de till Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverks»
skyldigheters upphörande utan motsvarande er«
sättning.
3:0 Af samma dag, angående föreslagen
Aflönings-Stat m. m.; för Ulricsdals Kongl,
Lust-Slott.
4:0 Af deri 11 sistledne Martil, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Stads-Bok»
hållarens i Carlskrona, Hof-Kamererarens Carli
Ridd. och Ad. Fröt. V B. 1 A/d. 20.
194
T)en 4 April.
sunds ansökning, om utbekommande af Mantalsskrifnings-prcvision.
r-o Jif samma dag, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss, om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreteraren vid Kongl.
Ingenieur-Corpsen E. M. Morin.
[Ifrån Banco-Utskottet:
1!0 Af den 33 sistledne Martil, i anledning
af väckte frågor, om tidigare föredragning
och utgifvande at Banquens F astighets-Lan.
2:0 Af samma dag, i fragan om närmare
bestämmande af rättigheter för Bolag och Corporationer,
att i Banquen upptaga Lån å Fast
Egendom.
3:0 Af samma dag, i anledning af erhållne
Remisser, dels rörande de vid Banco-Discont-Verket
erforderlige Vederhäftighets-betyg,
dels angående förökning i antalet af Verkets
Styresmän.
4:0 Af den 25 sistledne Martil , i fråga om
understöd för SöderTelje Canal- och Sluss-Verks
fullbordande.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomice-Utslotleti
i:o Af den 4 sistledne Jlfartii, rörande vackt
fråga, att Spannmåls- och Victuahe-h3ndel å
Landet uiä taxeras och beläggas med enahan
-
Den 4 April.
da Utskylder, som dessa Handels-näringar i
Städerne åtfölja.
2:0 Af samma dag, rörande vä'ckt Motion,
om förbud mot Krämares kringstrykande.
3:0 Af samma dag, i anledning af Grefve
von Schwerins väckte Motion, om möjlighets
beredande för Innehafvare af Boställs-jord, att
låta försäkra den å sådan Jord belintelige Åbyggnad
i Allmänna Brandförsäkrings-Anstalten.
4:0 Af samma dag, j anledning af väckt
fråga, om medels vidtagande till Luxens hämmande
och Inländska Fabriquerre; upphjelpande.
y:0 Af den 5 sistledne Martil, öfver gjord
Motion, om Kongl. Landtbruks-Academien , dess
Central-Verksrad och Redovisning för de under
Academiens Disposition stående Fonder.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomi* - Utskottets den 25 sistledne Februarii
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, om jemkning
uti Bätsmans-Roteringen i Halland.
Friherre IVrangel, Henning.• Den af Utskottet
foreslagne Rofe-jemkning finner jag vara
ganska rigtig; men den bör uti min tanka
sä tillgå; att den förslagsvis uppgöres, utan 3tt
någon fastställelse derå likväl äger rum före
V)6
Den 4. Apil.
nasta Riksdag, då Riksens Ständer, enligt ^7
och 80 §.§. Regerings-Formen, tillkommer att
Förslaget granska.
Jag anhåller på sådan grund, att Utskot*
lets Betänkande måtte återremitteras.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag instämmer med Friherre Wrangel, emedan
jag anser en så beskaffad fråga som denna,
böra enligt Kegerings-Formens stadgande väckas
vid en och afgöras vid en annan Riksdag;
och får således anhålla om återremiss af Betänkandet.
Friherre Wrangel.- Det är så mycker me'
ra skäl att nu vara uppmärksam, sorn man
har exempel derpå att Skånska Roteringen ej
utföll alldeles efter önskan.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt*
Marskalken gjord Proposition, blef Oeconomi#-  Utskottets Betänkande, tillika med de dervid
framställde Anmärkningar, tili Utskottet återremittcradt.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskottets den 4 sistledne Mar*
lii afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
vackt fråga om förändring uti 9 §. af Kongl.
Den 4 April.
*97
Maj:ts förnyade Seglations-Ordning den 17 Junii
1774-
Grefve Cronstedt, Claés, anförde skrifte*
ligen:
Jag medgifver att all Lag bör vara byggd
på rättsgrunder, men då måste man äfven ange
människan fullkomlig — enär hon det ej är,
måste Lagen snarare förekomma brott och felSteg,
genom förutseendet och förhindringen utaf
alla möjliga missbruk och misstydningar, än
genom ett eftergifvande ofta öfvergående till
slapphet, som snarare uppmuntrar till oordnia»
gar, än den afhåller från utöfningen deraf.
Uti denna synpunct synes mig vara den
förändring uti Seglations-Ordningen, som OecQnomis-Utskottet
tillstyrkt, nemligen: Att om
Skeppare uragtlåter hafva Märkrulla eller saker
om bord, som ei på den äro annoterade, Godsägaren
må edeligen försäkra sin oskuld och
slippa att, som nu varande Författning styrker,
ersätta Kronan denna Tullförsnillning, utan skall
denna ersättning drabba Skepparen, Utan all
misstydning kan jag ej anse Edgång, sorn en
rätts-principe till sin oskulds framvisande; ty
alla härigenom uppkomne missbruk, så lätt förledande
till brott, genom det inre medvetandets
hemlighet, blir härutaf en följd, sorn varande
skyldig är det svårt låta bli svära, för att
anses brottslig och blifva hängd, och oskyldigiär
det ändå ett misstroende* sam sårar ens heder.
Den 4 Amil.
Enär en Köpman öfverlater sitt Fartyg med
en kostsam last u:i en Skeppares vård, tyckes
det som han bordt noga känna denna persons
skicklighet , ty Godsägaren är i samma tillstånd,
att genom dennes försummelser förlora sitt Fartyg
och sina Varor, likasom då danne försummar
att föra sin Märkrulla, och i bägge fallen
utan någon ersättning, annat än genom Skepparens
snart sagt ingen förmögenhet och dess
frånskiljande från sig. — Man har en Lag i
America, som skingrar alla Slags missbruk utaf
en Skeppare mot sin Reddare och tvärtom —
nemligen: Att Skepparen vid emottagningen af
ett Fartyg ovillkorligen skall blifva ägare af
en viss del uti detta Fartyg-, Det säger sig då
sjelft, att han uppfyller alla sina åligganden
©ch noga navigerar — emedan försummelser af
honom, drabbar så väl honom sjelf, som dess
Hufvud-Medinteressent — Märkligt nog att ett
sådant vidtagande af så få våra Köpmän blifvit
eftertagit, som skulle så mycket bidraga tili
deras vinst.
Dock uti sjelfva saken k3n det corrigera
sig sjelf, ty ett godt Handelshus har vanligtvis
bra och ordentliga Skeppare — ett ordenteiigt
förlorar ingen ting mera i sin Credit genom
slurf viga tjenare. —
Vid utöfningen af Visitationer pä Sjön möter
det stora hinder, i fall Oeconomi* Utskottets
tillstyrkte förändring antages, att en lang
tid, ja! flera timmar skulle åtgå att genomögna
aila möjliga Corjnaisscmenter, ofta flera
Den 4 April.
hundrade, uppgöra deröfver en Märkrulla, för
att om Instructionen så befaller, insända dylika
till Tullkammarne såsom Controllör , hvilket
dels gjorde besvär för den sorn visiterar
och möjligen ändå större förlust för den som
blef visiterad — ty ingen utom den som farit
til! Sjöss kan känna, att blott 2 timmars uppehåll
i en segling, kan genom vindar och väderlekens
förändringar förorsaka resans förlängande
af veckor till och med månader , då i
stället, utom detta uppehåll, Fartyget kunnat
varit å distinerad ort.
På alla dessa skäl anser jag denna af Ut
skottet föresiagne ändring aldrig böra antagas;
utan anhåller ödmjukeligen om återremiss pä
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och LaniltMarstalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg Oeconomiae-Utskottets
Betänkande böra, i anledning
af Grefve Cronstedts dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återförvisas; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af ExpeditionsUtskottets
den 23 sistledne Martti aflåtne,
samt den 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående! förvarings-rum för
öfverblifvande Exemplar af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll; blef samma Memorial, uppå
derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, till Stats-Utskottet re
-
400
Den 4 April,
mitter-adt, med anmodan, att med Herrar Full*
mägtige i Riksgälds-Contoiret öfverenskomma
$å väl om förvarande som försäljning af nämn*
dé Bihang,
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den n
slstledne Martii afgifne, samt den i dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, om
förändring och lindring i Saltpetter-gärdens utgörande.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, sorn upplästes så ly*
dande;
Då Högloflige Stats-Utskottet afslagit min
Motion, om uppliäfvande af tvångs-lagarne att
anskaffa Saltpetter, samt lindring i de GärdSkyldiges
förbindelse, i detta afseende, hade
jag väntat, af Utskottets upplysta nit för all.
män och enskildt rätt, att till grund för afsla8et.
icke blott skulle åberopas Riksens Ständers
beslut vid förllutne Riksdagar, som vid förändrade
omständigheter böra kunna undergå förändring,
utan att en mera detaillerad pröfning
och vederläggning af mina anförde skäl , der*
med skulle stå i sammanhang, hel Ist detta
ärende är ett af de vigtigaste, sorn angå den
jordbrukande delen af Nationen, hvilken i detta
afseende ostridigt äger rätt att äska en nog.
grann rättvisa, Detta synes mig likväl icke
sä noggrannt vara »agtfagct* då Utskottet blot!
Den 4 April.
201
Sig yttrar } att sem nu gällande. Författningar grun*
da sig på Riksens Ständers egna Beslut vid för•
flutne Riksdagar, kan så mycket mindre tillstyrkas
en nedsatt årlig afgift för Saltpetter i penningar,
som det skulle motverka den förkofran af Inrikes
Saltpetter.tillverkningen , sorn Riksens Ständer åsyftadt,
det vill säga med andra ord: Att eftersom
Riksens Ständer en gäng ansett Salfpet*
ter-anstalterne böra vara som de nu äro , bott
de allt framgent så förblifva, utan all ändring,
på det att till Saltpetters-Näringens förkofran,
de Gärdskyldige, sorn locala förhållanden och
saknad tillgång till Saltpetter-Sjudare, hindra
att sjelfve tillverka Saltpetter, må kunna tvingas
att betala dubbelt mera än Saltpetter i andra
Länder kostar, för hvilket stora föremål
alltså alla, emot tvångs-lagar, varande principer
af billighet och rättvisa böra gifva vika.
Utskottet hade deremot, utan att rubba den
grundsatts, jag godkänner, att nemligen Salt*
petter-tillverkningen bör uppmuntras, kunnat
förklara, att, sedan på Saltpetters-gärdsky Idiges
bekostnad, en Fond af emellan 3a40G,Oöö
R:dr blifvit samlad, var det sä mycket mera
billigt att de blifva i sådana utgifter lindrade,
sorn de i flere år betalt en alldeles oväntad
hög Saltpetters-afgifr, nästan till dubbelt belopp
än andra Länders Saltpetter-pris och mera än
fyra gånger högre än Saltpetter gällde, dä Riksens
Ständer densamma afgifteu vid iäOo års
Riksdag såsom obctydelig sig åtogo; och hada
ett sådant medgifvande ai Utskottet alldeles icke
stadt i stridighet med ändamålet af SaltpettersNäringens
uppmuntran, helist Saltpettets-Fon*
202
Den 4 April.
dens tillgångar rikeligen medgifva inköp af Salpetter
ti il skäligt pris af dem, som kunde äga
sadan att afsätta och hvilken Fond blott i detta
afseende i förening med de Gärdskyldiges
föreslagne lindring, bör kunna användas.
Jag har trott mig böra begagna de upplysningar,
jsg varit såsom Revisor, i tillfälle att
inhämta om Sairpetters-ärendet i hela dess vidd,
för att med framställningen deraf kunna ådagalägga
Jordbrukarens obilliga behandling, som blifver
mera obillig och mera tryckande ju längre
den oförändrad bibehålies, och förmodar att för
den oväldige torde det förekomma mindre enligt
med rätts-principer, att dä alla Landtminna-producter
blifva af förnyade Handels-tractater
med Ryssland, till fortfarande införsel ifrån
Finland tillätns, såsom Spannmål, Hö, Potatoes,
Humbla, Kreatur med mycket annat, som Jordbrukarens
Hemman kan lemna till afkastning,
sorn skulle kunna umbäras, hvarigenom priset
pä dess Producter nedsättes; skall likväl Salpetter,
som icke utan kostnad, och af ingen
Bonde ensam kan tillvägabringas, allena vara
till införsel förbudit, på det att denna Handel
innom Landet, skall i följd af tvångs-lagarne
blifva för de tvungne Köpare, dubbelt tryckande
.än om äfven denna Product voie till införsel
tillåten, som jag likväl icke yrkadt utan
blott att en afgift i penningar, svarande emot
Saltpetters-värdet, då Riksens Ständer vid i Soo
års Riksdag sig denna afgift åtogo, må bestämmas.
Jag tror för min del att skäl icke
saknas, att Betänkandet till förändring till
Den 4 April.
Utskottet återremitteras, som jag till HögJofl.
Ridderskapets och Adelös bedömande underställes,
och, i händelse af återremiss, anhåller vördsammeligen
att dessa Anmärkningar må Batänkandet
lå åtfölja.
Friherre Staél van Holstein, Corfitz Ludvig,
anförde skrifteligen:
Med Herr Grefve Gyllenborg cor.formerar
jag mig till det mästa i det som rörer dess
väckta Motion, om Saltpetter-lnrättningen i Riket.
Att likväl det skulle varda de Gärdskyldige
tillätit, i fall de sådar.t åstunda, med Penningar
betala sin Saltpetter-gärd , lärer icke vara
tjenligt. Ett skäl till den förändring, som vid
1800 åis Riksdag gjordes med Inrättningen
var, att intet alla lika deltaga i detta onus j
en sådan tillåtelse skulle i en framtid kunna
leda till det förra. Committerade som för närvarande
härom hafva bestyret, hafva genomen
berömlig omsorg om detta a-ende, brsgt det
derhän , att Saltpetter-till verkningen är i staikt
tilltagande i de orter, som äro härtill rienljga,
och på andra förrjenar den knappt att uppmuntras—
Härtill har visserligen bidragit anstalten
om kunnige Saltpetter-Sjudares tilldanande, men
det verksammaste medlet har dock onekeligen
varit det höga priset , som ä varan blifvit
satt, hvilket framdeles torde kunnalämpas
mera efter hvad varan kostar utomlands,
annars blir här fält för Lurendrägare att skörda
— som synes deraf, att ehuru Committerade
i sm Berättelse upptagit för hvarje är b Q
-
Den 4 April,
loppet af Saltpetter-tillverkningar , huru de år»
ligen varit i stigande, blef likväl 1816 flere
tusende Lispund införde utifrån och det med
tillåtelse. Man skall derföre icke tro, att all
den Saltpetter, som finnes upptagen i Berätteh
*en, 6nart sagt för de fleste åren, varit Svensk
tillverkning. Jag vill intet inlåta mig i någon
närmare detaille, hvarken om sjelfva Styrelsen
tf Vprket eller disposition af SaltpetterlösningsMedlen,
Högloflige Utskottet har nämnt att
de derom framdeles med Betänkande ämna inkomma;
jag får blott anmäla, emedan Grefve
Gyllenborg tycktes önska en bättre Controll
emot egennytta af emottagare, och jag såsom
innehafvare af ett Krutbruk, just ä'r en sådan,
ött en sådan Controll aldrig kan vinnas så län*
ge oluttrad Saltpetter får lefvereras, efter den
Arbets-methode som nu brukelig är , icke fiel»
ler är det möjligt för Sjudare att kunna lefve*
rera luttrad Saltpetter sådan att hon håller da
Chemiska prof, Författningarne bjuda, Det i
senare tider uppfimdna sättet att genom gjut*
Ring komma till ett säkert resultat är icke prac*
tieahelt i stort, äfven icke påliteligt; bär gifve®
icke mer än ett sätt, detta är dock både
lätt och föga kostsamt, nemligen, att genom
omsmältning af den råa Saltpettern, få densam*
ma renad från större delen af sälta och jord*
particlar 5 i detta tillstånd är den väl icke luttrad,
men då kan man likväl temmeligen bestämma
dess halt, som annars är ogörligt; detta
projeqt har jag uppgifvit till Comitéen,
men ännu icke funnit att derpå något afseende
blifvit gjordt, hvilket väl också icke händer,
Den 4 April,
205
så länge lärde Män hafva befattning med sa.
ken, som vilja göra äfven det minsta practi.
Ska till scientifiquet. —• I det hela anser jag
denna Sak gägneligare för det Allmänna, om
den uppmuntras hos Allmogen, genom smärre
anläggningar, än hos Stånds-Personer efter stor
Scala och med störa Premier samt förskott,
— En anmärkning får Jag ännu göra, den Remligen;
Att enligt Riksens Ständers Beslut vid
*812 års Riksdag det blott voro de, som begärde
biträde af Kronan med Pannor, Kärl, m,
m. sorn ålades att för hvarje Lispund erlägga
genom afdrag på Krono-betalningen 6 sk., hvaremot
de som sjelfve utan något biträde lefvflferade
sin gärd, skulle oafkortat njuta dell
primitiva Betalningen af t Rsdr 24 sk. Det är
således emot Ständernes Beslut, som Förord*
ningen nu bjuder att af all Saltpetter, både
den som lefverera® in natura, som ock den
aom löses med penningar, 16 sk, skall afdragas,
hvilket torde genom Utskottets åtgärd till rättelse
varda föreslagit.
Uppå derom af Herr Grefven a«U LandtMarskalken
framställd Proposition, blef StaffUtskottets
Betänkande, i anledning af de dervid
nu gjorde Anmärkningar, till Utskottet återtemitteradt.
'
Företogs till pröfning Stats Utskottets den
ti aiatledne Martil afgifne, samt den 1 denne#
Den 4 April.
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, angående
Strömsholms Stuteri-Inrättning.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag fin*
ner Herr Öfversten Tersmedens i Utskottet yttrade
serskil da tanka vara af den vigt, att jag skulle
önskat <iet Utskottet mera bestämdt uppfatradt
dess innehåll. Då hvarje Häst, som Vid Stuteriet
upplödes eli till de Kongl. Stallen lefvereras,
kostar det Allmänna 6000 R:dr samt
förlusten på denna Inrättning stiger tid 40,000
p.;dr årligen, anser iag orsaken härtill böra
uppsökas. Herr Tersmedens mening går derpå
ut, att fel i Styrelsen måtte existera. I
min tanka skulle Utskottet väl i sitt Betänkandet
kunnat gifva anledning till framställande af
en önskan hos Kongl. Majit om förändring i
Styrelsen. Och som fråga härom.ej kan innom
Ståndet väckas, anhåller jag om Aterremiss af
Utskottets Betänkande.
Herr von Schulzenheim, David, (den äldre).-  Jag har vid Högloflige Stats Utskottets Betänkande
om Strömsholms Stuteri trott mig hafva
skäl erindra, att den stora och alldeles ovanliga
dödligheten af Hästar vid nämnde Stuteri,
till en betydlig del mäste härleda sig ifrån en
felande Läkare-Vard eller så kallad Veterinaire
kunskap. Jag kan icke nog fasta Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet uppå
detta ämne och anhålla om dess ömma behjeitande,
i afseende å de dyrbara och olyckliga
Hästames behandling vid förefallande sjuklighet
, så väl som andra i Oeconomiskt häa
-
Den 4 April.
207
seende , ej mindre angelägna kreatur, hvilka
på ett oförlåtligt och obarmhertigt sätt förgöras
af Hofslagare och flere i all Läkare-vård okunnige
Personer. Dessa Kreatur äro endast vane
vid den mildaste vegetabiliska föda, och
veta af naturen merendels, genom lukt och
smak att undfly skadliga och giftiga växter;
likväl ingifves åt dem, i stor dosis, Råttgift eller
Arsenik samt skarpa Antimonial-praeparater,
ehuru det bör märkas , att dessa oskyldiga offers
kroppsstruetur är sådan, att de ej förmå
uppkasta de lifsförstörande ting, som dem blifv.
t påtrugade. Då det är mot Hästars natur,
att vara löslifvade, och de således tåla starkare
afförande medel än människor, så inbillar
man sig, att allt hvad starkt och skarpt finnes
vore passande åt kreatur och i synnerhet till
en Häst-Cur.
Skall någonsin en välgörande
och förnuftig Läkarevård för Kreatur vinnas,
så måste den vid så invärtes som utvärtes åkommor
i samma Scientifiqua väg sökas som
för Människoslägtet. Kongl. Majit har täckts
sätta Veterinaire-konsten under Kongl. Sundhets-Collegii
inseende; detta Collegium har
ock i underdånighet uppgifvit sättet huru en
grundelig så theoretisk som practisk Veterinairekunskap
kunde vinnas, samt huru efterhand
alle landets Medici och Chirurgi, borde undervisas
och förbindas att äfven sträcka Läkarevården
till de hemtamde Kreaturen, sorn
ej minst bidraga, till människans lilsbehof.
Den högst kunniga Kongl. Stallmästaren Ehrengranat
klagar högeligen öfver den felande Vg«
terinajre-kunskapen här i Landet, som illa ver
-
Den 4 April.
kar på våra Stuteri-Inrättningar, så vid Ströms*
holm som Flyinge, och häri ett Memorial till
Ölvér-Sryrelsen af Stuteri-Inrättningen, som jag
i afskrilt bifogat mitt i Utskottet afgifne serskilta
yttrande, visat, att endast undervisningen
och ändamålet kunde vinnas genom en
Veterinaire Scbolas inrättande i Hufvud-Staden.
Rikets Högloft. Ständer hade vid 1810 års Riksmöte
anslagit R:dr 10,000 Bancoktilljflere slags
Läkarebehof, samt deribland till Kongl. Maj:t
janderdånigst recommenderat en förkofran uti Veterinaire-kunskapen,
men dåtid efter annan flere
angelägne behof uppå denna inskränkte Fond
blifvit anviste, så lärer till ett föremål af så
mycken vigt, en serskild summa, hvars belopp
jag ej vågar utsätta, böra beviljas; men
som Stats-Utskottet vid en skeende Återremiss
torde kunna (öreslå.
Friherre Cederström, Jacobi I anledning af
hvad Friherre Anckarsvärd och Hr Schulzenheim
anfört, får jag erindra att Stats-Utskottet svårligen
kan ingå i detailler. Hvad angår infattandet
af en Veterinaire-Schola, så beror sådant
på Medels anslående, och rörande åter
frågan om fel i förvaltningen af Stuteriet} så
tillhör pröfningen deraf icke Riksens Ständer,
utan lärer ändamålet fullkomligen vinnas, om,
på sätt Utskottet föreslagit, det öfverlemnas till
Kongl. Majit, att angående förhållandet låta anställa
undersökning. Det kan icke skäligen
fordras af Stats-Utskottet att förstå sig på Stuteri-Inrättningar,
och jag känner ingen innom Utskottet,
Den 4 April.
Skottet, sorn gör pretention på denna kännedom.
Örn ärendet till Kongl. Majit öfverlemnas och
af de 40,000 R:dr Stuten-Inrattningen nu årligen
kostar någon del bespares, så kufide den
användas till en Vetefinaife-Inrättning. — Jäg
bestrider ej den begärda återremissen; men
jag tviflar derpå ätt Urkottet kan meddela något
annat yttiande än det nu afgifvit.
Friherre Stael teon Holstein, Corfitz Ludvig :
Om jag ej mycket bedrager mig finnes någon
Vetefinaire-Inrättoing i Skara. Der var åtminstone
förr en Lector vid namn Hernqvist, som
Var Boskaps-Läkare
1 Lund är också en Professor, som påståf
éig äga kännedom om Boskaps-Sjukdomar.
Någon anstalt måste således gifvas för
andra att inhämta kännedom i denna sak.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric*. Jag
erkänner Friherre Cederströms anmä/kningar,
om omöjligheten för Utskottet att utarbeta oågot
Reglemente för Stuteri-Inrättningens förvaltning,
men jag finhef nödvändigt att utfinna
en utväg att förekomma en misshushållning
af 40,000 R:dr årligen, och ser gerda att en
ärman uppgifver bästa medlet dertill. Herr
Öfverste Tersmeden, sorn varit Ledamot i deri
för Inrättningens Organisation tillförordnade Comitté,
har gifvit anledning till förmodan om
fel i Styrelsen; och jag skulle således anse
Ridd. och Adi Fröt* V B. 1 Afd. 27, 23.
310
Den 4 April.
skäl vara, att hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa , om ändring i samma Styrelses
Personal.
Herr von Schulzenheim: Jag har i mitt uti
Utskottet afgifne serskilta Yttrande, som nyss
upplästes, omnämnt den lilla Veterinaire-Inrättningen
i Skara, hvilken aflidne Lectorn Doctor
Hernqvist stiftat, och som sjelf i Lyon , under
Bourgelas, i Vettenskapen inhämtat sin Lärdom.
Kongl. Majit har ock Nådigst till den
Stiftelsen anslagit några Mede!, men i stort
kan derifrån ingen kunskap utspridas, utan kan
sådant blott vinnas af ett offentligt Läroverk
eller Veterioaire Schola , samt ett, rymligt Sjukhus
för Hästar, jemte flere Kreatur, i HufvudStaden.
Om hos Oss finnas några kunnige Män
i ämnet, så måste till föga båtnad och heder
för Riket en fullständig undervisning med practislc
erfarenhet hamras från Köpenhamns och
flere Hufvud - Städers Vetirinaire • Scholor och
Sjukhus.
Friherre Cederström, Öfverste Tersmeden
har såsom Ledamot i Comiteen för Stuteri Inrättningen*
Organisation i Srats-Utskottet upplyst
förhållandet. Han har ej tillvitt Styrelsen
något fel, utan endast fällt det omdöme, att
Styrelsen ej hade lyckan för sig. Det tillkommer
ej Rikets Ständer att begära en Tjenstemans
endtledigande, och jag tror ej att en
förändring i Styrelsen kan pä annat sätt vinnas
än som Utskottet föreslagit. Befinnes Tjenstemannen
icke därstädes gagnelig, kan Konun
-
Den 4. April.
411
gen förflytta honom på annat! ställe. Ständerne
kunna icke begära entledingande af andra Statens
Embetsman än dem, som i 107 §. Regerings-Formen
blifvit nämnde.
Friherre Anckarsvärd: Jag delaf i det närmaste
samma tankar, som Friherre Cederström.
Min mening har också ingalunda varit att frågan
om en Tjenstemans afsättande skulle komma
directe från Ständerne, men jag önskade att
Utskottet hade uti sitt Betänkande upptagit
Herr Tersmedens Calcul öfver förhållandet med
Stuteri-Inrättningen, hvars ofördelaktiga resultat
i min tanka, icke allenast, som en Ledamots
serskildta tanka bordt Riks-Srånden föreläggas.
Jag kan aldrig frångå, att en af Utskottet
obestridd Stats-förlust, af 40,000 R:dr
årligen påkallar en verksammare åtgärd än blotta
önskningens, och det är af den anledning,
jag yrkar Återremiss af Utskottets Betänkande,
under förmodan att Utskottet ville lemna
Riksens Ständer någon mera bestämd rigtning
för dess beslut i frågan att häfva ett sä påtagcligt
missförhållande, som Herr Tersmedens
Calcul utvisar.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats*Utskottets Beiänkande framställde Anmärkningar
föranleda till Återremiss deraf j Ropades
Ja.
FörccUogs å ny» Banco-Utskottets den 2é
Den 4 April
»istledne Martii afgifne, samt den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
fråga om specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignationer, som pä Banquen utfärdas.
Friherre Cederström, Jacob: Den af Banco*
Utskottet tillstyrkta inskränkning i rättigheten
att assignera på Banquen dä man där äger
fordringar, måsre medföra de mäst skadeliga
följder, fjr så väl Rörelsen i allmänhetf sorn
för alla enskilta ]\ärings-företag, i de från Hufvud
Staden aflägsne Provincer , om det skulle
bifallas r Det Motive Utskottet uppgifver af
en bättre Controll anser jag icke enligt med
förhållandet; den säkraste och bästa Controlien
är i Författningarne Banquen redan långt
för detta tillerkänd uti rättigheten, att öfver korsea
och icke till betalning antaga en Assignation,
i händelse den, som assigf.erat icke äger
fordran i Banquen: Banco-Styrelsen kan dessutom
så ofta den för nödigt pröfvar, infordra
Förteckningar å de på Banquen ställde Assignationer.
Jag kan således icke i Utskottets B&»
tänkande hnna annat än ett medel att i betydlig
män försvåra Rörelsen, så mycket mera ovinradt
att finna serskilt nu förekomma, som
de beslut Riksens Stander i Finince-Regleringen
komma att fatta , nödvändigt böra föregå
alla detadle-frågor i ämrtrt: Jag tillstyrker derföre
ifall Ridderskapet och Adeln ej skulle
vilja atslå detta Betänkande , att det måtte återremitteras.
Den 4 April.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag förenat
mig med Friherre Cederström i den önskan,
att Betänkandet må rakt afslåi eller åtmirsto6tone
återremitteras, men om denna vår begäran
ej uppfyiles, anhåller jag, att det m|
få hvila på bordet, till dess det väntade så
kallade stora Betänkandet, om Financerne förekommer,
pä det a;t vi på en gång, mä iå något
något hvar, yttra vår tanka om alltsamman?.
Jag anhåller, ifall Betänkandet återremitreras,
att Banco Utskotret må uppgifva, hvem som
skall ersätta en Assignations-utgifvare den stora
förlust, som f m honom kan uppkomma,
om ett Advis brefs foricommande på Post-n,
tvingar Banco-Styrelsen att camera hans Assignation,
och derigenom kanske obotligen såra
hans Credit. Hvem kan återställa Credit?
Friherre Wirsén har så väl utredt de menliga
följderna af Förslaget för Rörelsen här i
Hufvudstaden, att derom för mig intet återstår
att säga. Hela Förslaget är så öfverensstämmande
med den åsigt, som de öfrige från BancoUtsko'tet
redan meddelte Förslag framställt,
att de i sig sjelf icke förundra mig. Jag påminner
mjg hafva hört någon yttra, att vi bit—
kommo med klagomål öfver brutit allmänt
förtroende, men synas erna resa bort med skäl
till klagomål öfver förbjudit. Detta B etänkande
gifvet mig anledning att instämma i denngt
tanka.
Herr Cederskjöld, Pehr Guftaf: Jag för min
del vågar ödmjukast tillstyrka bifall till Höglod,
Banco-Utskottets Betänkande; och utbeder
Den 4 April.
mig att i korthet få utveckla de särskilta skälen
för min tillstyrkan,, Assignations*rätten på
Banquen var visserligen ganska vigtig och af
oändeligen stor nytta på den tid, då fordom
Rikets gångbara Mynt utgjordes af tung och ofeeqväm
metall. I stället för att nödgas transportera
Silfver och Koppar fram och tillbaka»
nedsatte man metall-massorna i Banquen, och
utgaf sedan anvisningar på denna Fond, hvilka
anvisningar naturligtvis hade egenskap af
verkliga Mynt.representativer. Men nu deremot,
då vårt Mynt, ty värr! är så lätt transportabelt,
synes denn3 Assignatians-rätt ej lag.
ligen kunna medföra några serdeles betydliga
föfdelar; ty allmänna Posten lemnar en ganska
lätt utväg för hvar och en att sända penningar
hvart som hellst, utan att behöfva några
Assignationer. Denna Assignations-rätt synes
således nu mera hufvudsakligen endast tjena
till en täckemantel för missbruk, och att
sätta Folk i tillfälle att efter godtycke tillskapa
Mynt-representativer, och att röra sig med
mera än de verkeligen äga, genom möjligheten
att utgifva Assignationer till ett belopp,
som vida öfverstiger deras i Banquen ägande
Fond, med äfventyr för dem, som emottagit
dylika Assignationer. Assignationer på Banquen
synas mig böra bland den enfaldigare delen
af Allmänheten, äga så mycket mera Credit,
än Assignationer på Enskilta, och följaktligen
åstadkomma så mycket skadligare verk.
ningar, sorn mången tilläfventyrs bedömmer
anvisningens värde, ej efter Utgifvarens säkerhet,
utan efter deus, på hvilken anvisningen
Den 4. April.
ar ställd. Jag anser således högst nödigt, att
till förekommande af Öfver-assignering, Banquen
erhåller såsom Utskottet föreslagit, Advisbref
samma dag Assignadunen utnifves, likasom
Köpmän emellan, Advis-bref alltid afgår
samma dag vexeln eller anvisningen dragés.
Jag får derlöre ödmjukast förnya min
tillstyrkan af bifall till Utskottets Betänkande.
Herr Hejkenskjöld, Carl Fredric.- Som jag
icke deltagit uti Utskottets ifrågavarande Betänkande
, får jag förena mig med de Herrar,
hvilka nu begärt äterremiss deraf.
Friherre Cederström, Jacob? I anledning af
H srr Cederskjölds yttrande att Assignationsrätten
endast vore nyttig den tid då metalliskt
Mynt var i allmänna Rörelsen gångbart, anhåller
jag att få anmärka, det den värda Leda.
moten lärer härvid förgätit, att den egenteliga
nyrtan med rättigheten att assignera pä Banqueri
består deri, att då man i Landsorterne ej äger
passande Banco-Sedlar, man genom Assigneringen
kan erhålla hvad sort Sedlar man behagar.
Beträffande Friherre Wirséns serskilta
mening, hvari tillstyrkes att den minsta summa,
som skulle få assigneras borde vara jo R:dr;
så tror jag att ett sådant stadgande skulle till
sina följder vara lika skadeligt som ett rent
förbud. Jag kan icke heller med Herr Cederskjöld
instämma deri, att Banquens Credit
skulle vara i någon fara derigenom, att enskifta
Personer, hvilka ej ägde någon i Banquen
deponetad Fond, likväl utgäfvo Assignationer
JDen 4 April.
ställde på Banquen; ty utom det att jag ej
anser det troligt att någon enskildt Person skulle
vilja ådraga sig det ansvar, som för sådan
Assignering i Lagarne finnes bestämt, så äger
ju den, som skulle emottaga anvisningen öppet
att, derest han ägde någon anledning att miss.
tänka utgifvaren för svek, vägra attén sådan
Assignation emottaga. Jag tror således, att det
•j är lämpeligf, att för ett supponerat möjligt
missbruk eller bedrägligt förhållande förbjuda
en nyttig anstalt.
Herr Cederskjöld.- Af den sista värde Talarens
yttrande, så vida jag eljest rigtigt fattat
det, synes böra följa, att egenteliga nyttan
af Assignations.rätten bestode i möjligheten att
derigenom i Lands-cmerne ersätta bristen på
Småsedlar,
Men dylika Små.Sedels-Assignationer måtte
förmodligen vara alldeles stridande mot all
principe _ För öfrigt torde jag få anmärka,
att den sorn assignerar pä Banquen har antingen
der insatt fulla Assignations beloppet, eller
har han det icke, — 1 sednare fallet har han
begått just det brott, som man bör söka förekomma,
nemligen Öfver-Assignering; och i
förra fallet kan han behålla sina Banco-Sedlar
bemma hos sig sjelf, eller från Banquen hemtaga'
sä beskaffade Sedlar han behöfver, och
derigenom lättås från besväret att sjelf påteckna
Assignationsrna.
Grefve Spens: I anledning af Herr £eder
-
Den 4 April.
tif
skjölds Yttrande anhåller jag att få göra Riddcrskapet
och Atlejn uppmärksamt på. bvarfö.
re allmänna Crediten blifver minskad genom
det gjorda Förslagets antagande. En Assignation
på Banquen kunde j sådant fall icke emottagas
af någon utan påskrifven Borgen, att
den blifvit adviserad, eller rättare utan påskrift
deraf af Banco-Cancelliet, Assignationens
utgifvare blefve derigenom tvungen att
skicka Assignationen först till Stockholm, innan
någon emottog den. Kunde han ej då med
lika lätthet uttaga en Transport-Sedel på samma
Summa, Friherre Cederströms mening synes
mig så tydlig, att det förundrar mig att
Herr Cederskjöld kunde tro frågan vara blott
om Småsedels-Assigr.ation. Hvem mins sig ej
ofta i Provincerna hafva varit besvärad af svårigheten,
att sända en större Summa på Po.
Sten, då den varit af udda Numeraire,? Det
är hvar mans rättighet att assignera tills han
öfver-assignerat, och vid den rättigheten bör
han bibehålla*. För öfrigt ber jag få anmärkt
att mitt förra instämmande med Friherre Wirséns
serskildta Yttrande icke rörde Förslaget
att inskränka Assignation* rätten till 50 R:dr
eller något annat, än den Fond Assignationen»
utgifvare äger att dra på.
Herr Cederskjöld: l händelse, såsom den
»iste värde Talaren förment, den af Utskottet
föreslagna Controll, till förekommande af Öfver-assignering,
skulle vara alldeles oullräckelig
och overkställbar, skulle jag, jemte anhållan
om återremiss af Betänkaudet, ödmjukast
218
Den 4 April.
vilja föreslå, att Enskildtas Assignations-rätt på
Banquen må varda alldeles inställd, intilldess
vi i rörelsen återfå metalliskt Mynt. — Vi hafva
haft, och sakna kan hända ej annu tillräckliga
exempel på Assignations-rättens missbruk,
för att väckas till försigtighet. — Den olägenhet
som kan upstå vid afsändandet af ojemna
Summor, synes ej kunna vara så betydande, att
Assignations-rätt på Banquen blott för dess afhjelpande
skulle kunna behöfvas. — Man talar
om vådan att störa och inskränka Creditan.
Jag vågar likväl förmoda , att det vöre ganska
väl, om deras Credit btefve inskränkt, som, till
äfventyr och skada för andra, vilja röra sig
med mer än de verkeligen äga.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Då
sä mångå Närings idkare tungt bära följderne
af en felagtig Administration med Banquen 3
sä anser jag det man gerna må unna dem den
lilla förmån, att få i Banquen insätta sina spar*
da Capitaler, och att derå sedermera efter behof
assignera. I alla Ränder är Växel-rörels»
bruklig, hvarföre ej då hos oss ? Emellan
privata Personer är väl vid dylik rörelse Ad.
vis-bref brukeligemen sådant behöfves ej
med Banquen. Enär inga sådana skål blifvit
här framställda , hvilka lära förmå Utskottet,
att, i händelse af återremiss, i någon viss
del frångå sitt Utlåtande, hemställer jag att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes göra
Proposition, antingen på afdag eiler bifall
af Betänkandet 5 för min del tillstyrker jag det
förra.
Den 4. April..
2.19
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till bifall af Utskottets Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå Betänkandet.
Ropades Ja jemte några Nej.
Herr Cederskjöld: Om Betänkandet första
gången nu är hos Ridderskapet och Adeln under
pröfning, tror jag icke att detsamma, enär Anmärkningar
dervid blifvit framställda, hvilka hindra
dess antagande, kan af slas , utan lärer det.
samma enligt 56 §. i Regerings-Formen böra
återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarskalken: Betan,
kandet är visserligen nu för första gängen under
Ridderskapets och Adelns pröfning, men
som Grefve von Schwerin och flere andra Ledamöter,
hvilka dervid framställt Anmärkningar,
ansett detsamma i händelse af återremiss
likväl icke kunna föranleda någon ändring uti
Betänkandet, så har jag, enär Ridderskapet och.
Adeln dessutom ej behagat gilla Betänkandet,
trott mig böra framställa Proposition till afslag
derå.
Herr Cederskjöld: Jag får ödmjukast förnya
min anhållan om åt*rreir.iss, hvilken till följe
329
D’n 4 April.
af §* > Regerings-Formen ej lärer kunna för.
vägras,
Friherre Cederström: Så snart Herr Cederskjöld
begär återremiss af Betänkandet, kan
den enligt, min tanka, honom icke förnekas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Betänkandet
böra, i anledning af de dervid gjord#
Anmärkningar, till Utskottet återförvisas,
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederströmt Sedan Ridderskapet
och Adeln funnit cie gjorde Anmärkningarne
hindra antagandet af Utskottets Betänkande och
en Ledamot begärt återremiss, kan detsamma,
enligt Formerne icke förnekas, utan bör Betankandet
i sådant fall till Utskottet återremitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, förena*
de sig med Friherre Cederström,
Friherre Wrangel, Henning: Erinrade, att en
af honom för någon tid sedan på grund af gjord
Anmärkning yikad återremiss af ett Betänkande,
icke blef af Ridderskapet och Adeln beviljad.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt•
Marskalken förnyad Proposition, blef BancoUtskottcts
ifrågavarande Betänkande, i anled
-
Den 4 April.
221
nfn? af de dervid gjorde Anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomi* Utskottets den 4 sis ledne Marni
afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, i anledning af väckt
f.aga, om förhöjd Tull-afgift för BoktiyckeriStilar.
Grefve Spens, Carl Gustaf, anförde skrifteligen:
Tvänne
principer böra härvid ihågkommas,
och om de befinnas i strid, vägas emot hvarannan
inbördes. Den ena är den vigtiga Tryckfrihets-principe
som Utskottet anfort, att Trycknings-kostnaderne
ej böra ökas. Den andra är
åter den Stats-Oconomiska, att ehvad Manufactur
som hellst af inländska rå-ämnen, som
börjat blifva i ständ att förse Landet med godt
och tillräckligt inländskt Arbete , skola på den
dylika utländska Varan afpassade onera läggas.
Om jag kunde liksom Utskottet föreställa mig,
att en några proCent ökad Tull på StilgjuteriArbeteo
voré i stånd att öka Trycknings-kostnaden
af ett ark med någon beräknelig qvantitet,
då skulle jag vara den första att tillstyrka
bifall på Utskottets Betänkande; ty Tryckfriheten
i ett Land, bortovaron af allt onödigt
trycktvång, är det vigtigaste af allt. Det ar i
det säkra hopp, att hvar och en som undersöker
222
Den 4 April.
saken, skall finna att den ifrågavarande afgiften
på ett Skålpund utländska Stilar, fördelad
på hvart Exemplar af de Ark, som dermed kun*
na tryckas, icke skall öka Ark.priset med ~-  dels runstycke, ej eller med någon betydlig
Summa det förlag en Boktryckare behöfver. Som
jag nu utber mig att få göra Ridderskapet och
Adeln uppmärksamme, äfven vid detta tillfälle,
på den principe, som vi aldrig nog ofta
kunna bevisa oss ihågkoknma, den, att uppmuntra
alla de Näringar, hvartill inländska råämnen
finnas, i synnerhet om tillika ett inländskt
behof är gifvet. Tid vore, aft den
grundval, hvarpå så många Nationer uppfördt
byggnader af välstånd, äfven i vårt Land ofubbel
igen erkändes, såsom den enda fasta.
Det är för helgdens skuld af denna principe,
icke för det jag anser saken af serdeles vigt,
som jag ödmjukeligen begär återremiss på detta
Betänkande; det verkar visst icke beräkneligt
pä Cours- och Handels-Balance, om man
höjer Tullen på Stilgjuterier; men det är af
vigt att intet tillfälle försummas till uppmuntrande
af den inländska Productionen af alla slag,,
och till angifvande af Riksens Ständers tankar
i detta afseende. Några prof af Linds Stiiar
medfölja.
Hvarjemte Grefve Spens till Protocollet afiemnade
åtskilliga Prof-Sttlar.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Oeconomi**
Utskottats Betänkande, i 'anledning af Grefve
Den 4. April.
223
Spens’s dervid framställde Anmärkning, till Utskottet
äterremitteradt.
Föredrogs å ny o Allmänna Besvärs och.
Oeconomi* Utskottets den 4 sistledene Mars
afgifne samt 1 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Betänkande, angående väckt fråga om
fortfarande af det emot utländska Öfverflödsvaror
utfärdade förhud och den tiU verkställighet
deraf lörordnade Kustbevakning,
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard, hemställde,
om icke pröfningen af detta mål måtte
uppskjutas, intilldess Stats- och Oeconomi* Utskottets
Betänkande, om Tull Verkets Organisation
till Riks-Stånden inkommer; emedan detta
ämne enligt Herr Munk af Rosenschölds
tanka, med förevarande mål ägde sä nära sammanhang,
att beslutet i det förra lätteligen kunde
hafva inflytande på pröfningen af det senare.
Och som Friherrarne Anckarsvärd, Carl Hinric;
Stael von Holstein , Corfitz Ludvig , och Hjerta
Axel uti berörde anhållan instämde *, fann Ridrlerskapet
och Adeln för godt att dertill lemna
bifall.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs^
och Oeconomi* • Utskottets den 4 sistledn#
Martil afgifnc samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, rörande yr*-  kade upphäfvande, så väl af Stockholms Stads
£24
Den 4 April.
rättighet att uppbära Patm., Torg och renhåll*
nigs-Permingar, då Hö, Hirn, Ved och Bran*
kohl till Stockholm införaS; som 2f Landtmannens
åliggande att i viösä Sräder ei lägga Våg.
och Mätare-penningar för inkommande varor.
Herr Hertzenhielm, Carl Jöhan, uppläste
följande ;
Under åberopande af hvad mina énskiltsl
yttrade tankar i förevarande ämne innehålla}
torde det tillåtas mig att vidare fästa Högloff.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
följderna af sådana åtgärder, som leda till
hämmande af Lartdtmannens hog att förse Hufvudstaden
med dess nödvändiga behof, jag
kan icke finna huru dessa nu ifrågavarande af*
gifter, under nä-nn af Turg- och renhållnings*
penningar, kunna undgå benämning af Consfitions-vidrig
Beskattning, om ej derföre att de
icke utgå till Staten; utan till förmon för ert
serskildt Corporation, nemligen Stockholms Stad
och bestridande af dess Stat. Förgäfves smickrar
Nationen sig med den formånen att få
beskatta sig sjelf, genom sine Reprc-sent nter,
så länge flerfalldiga tillfällen uppsökas, ärt genom
arbitraira Taxor utpräs*a förr okämda afgifter.
Dessa uppkommo först tre år efter sedan LandtTulls-afgiftens
erläggande vid Tullarne upphörde;
de äro ock till beloppet mycket högre
samt derigenom mera tryckande atr endast
tvänne ställen äro utsedde till deras erläggande.
Icke för egen förmån utan för Stadsboens beqväm*
-
Dm 4 Aprit.
225
cjvämlighefc, mäste Landtmannen föra sina till
försäljning ämnade varor till Torgs; han agde
likväl rätt att uppsöka det närmaste som iigger
i hans väg , hvilket och i det ofta inträffande
svåra vägelag , blifver för honom en nödvändighet
; men han är förbunden blott för att
afbörda sig d^n ålagda afgiften, färdas ofta *
mil till någotdera af de dertill anviste Torgen.
Då all uppmärksamhet borde fästas derpå,
att Hufvud-Staden kunde förses med sina förnödenheter
, så vidt möjeligt är, af egna Lands*
mäns Producter och införsel deraf ifrån ett,
för oss nu mera blifvet främmande Land,
undvikas; så borde väl alia hinder undanrödjas
och alla uppmuntringar användas, som
kunde föranleda till ett så önskeljgt ändamål.
Den som af erfarenhet lärt känna hvad olägenheter
, ofta möta dem, som genom Tjenstehjon
nödgas i synnerhet Land vägen till Stockholm
införa sina Landtmanna-Producter, lärer
mindre undra att behofvet deraf ifrån Finland
är så stort, ehuru det till betydlig del skulle
kunna ifrån närmare håll fyllas. Att borttaga
alla tryckande band och sådana Författningar,
som afskräcka de säljande, hvilka af okunnighet
eller ock vårdslöshet ej sällan blottställas
för ofta obetänksamma och egennyttiga PoliceLetjenters
sjelfrådiga behandling, och hvarigenom
isynnerhet Stånds-personer afhåll as ifrån
att låta införa sina producerade Varor till Staden
; är efter min tanka den tjenligaste utväg,
och således af högsta nödvändighet.
Ridd, och Ad. Fröt. V B. i AJd. 29, 30.
326
Be» 4 April.
Sorn uti Höglofl. Utskottets Betänkande
icke är tillräckeligen utredt, på hvad äldre Författningar
Stockholms Stad grundar sina anspråk
på Torg- och renhållnings-afgiftens uppbärande,
för vissa Landvägen inkommande varor;
icke elier huruvida sådana som på Landet
äro betingade och således icke på Torgen till
Salu utbjudas, äro underkastade denna, samt
ändteligen huru den skulle kunna med minsta
besvär afbördas; så tyckes det fordra en förnyad
handläggning, hvarföre jag hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhåller om återremiss
af Betänkandet, i anledning af dessa anmärkningar)
som torde få medfölja.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Som
jag har tyckt mig finna, att Herr Hertzenhjelms
anmärkningar icke blifvit af Utskottet upptagne,
mindre vederlagde, »ä synes hans uppgift
att ifrågavarande afgift, blott för några fä år
sedan tillkommit, vara grundad, och det måste
väl hafva varit någon orsik hvarföre de
förra afgifterne försvunnit. Efter hvad jag nu
kunnat fatta, instämmer jag med Herr Hertzenhjelm
deruti, att de senast ålagd* afgifterne,
äro en för Landtmannen tillökad pålaga, som
icke har sin grund i något förut gjort åtagande.
Skulle nuvarande Författnings innehåll ver.
keligen vara sadant, som anföres, att nemli.
gen Allmogen måste fara till ett Torg, dit
han ej ämnar sig, för att betala en liten afgift
af några skillingar, för renhållning af ett ställe,
der han ej bär att göra , men hvilket förhållande
jag likväl ej kanner; sä hemställer
Den 4. April.
22?
jag om icke Betänkandet måtte till Utskottrt
återremitteras; med anmodan, att Utskottet
vilie närmare än som skedt besvara Herr Hertzenhjelms
anförande samt upplysa rätta förhållandet.
Grefve de la Gardie, Jacob : Jemte det jag
instämmer uti hvad Herr Hc-rtzenhjelm anfört,
anser jag det vara af angelägenhet för detta
måls afgörande, att Utskottet bestämt upplyser
huruvida de Stockholms Stad af ålder meddeldte
Privilegier ligga till grund för ifrågavarande
afgift; om Staden ouodvikeligen är i
behof deraf för snygghetens vidmagthållande
på de offenteliga platserne m. m.; och då Herr
Hertzenhjelm bestridt, att några sådana Privilegier,
som berättiga Staden till denna afgift*
åläggande finnas, torde Ridderskapet och Adeln
anse det nödigt att först få veta om det
ena eller andra påståendet är grundadt. Jag
föremr mig således med de Herrar, hvilka begärt
återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
Oeconomi® Utskottets Betänkande böra, i
anledning af de dervid gjorde Anmärkningar»
till Oeconomis-Utskottet återremitteras.
Bifölls.
Herr Påhlman, Otto Fredric, anhöll att
Ridderskapets och Adelns nu fattade beslut
måtte dc öfrige Rtks-Stånden meddelas, på
Den 4 April.
det ändamålet reed Ridderkapets och Adelns
literremiss, icke matte genom ae öinge Riksståndens
godkännande af Betänkandet förfelas;
hvilken anhållan, uppå gjord Proposition, af
Riddersk3pet och Audn bifölls..
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocoHi
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 4 April.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, tog såsom
ä dste närvarande Grefven klubban.
Just-rades Pleni - Protocollet för den 14
Sistleöne Maitii.
Sedan Herr Grefven och Landt Marskalken
uppkgn.mit, samt emottagit klubban af Grefve
Lewenhaupt, iöredrogos a nyo och biföllos
Den 4 April. 2 ao
följande från nedannämnde Utskott inkomne,
samt den 1 dennes eftermiddagen pa bordet
lagde Betänkanden:
Ifrån Lag-Utsiotuti
Af den 18 sisthdne Martu, ofver det af
Herr Lagmannen Grefve Gyllenborg gjoi-ls
förslag till åtskilige ändringar uti nu stadgade
Räftegångs-Ordmng.
Ifrån Lag- samt Allmänna Besvärs' och
Oeconuinitz• Utskotten:
Af den 16 sisthdne Martil:
i;o Afgående de flere gjorde Förslag t»Il
ändring uti Allmänna Lagens stadganden och
genom Kongl. Förordning-n den 9 Februarii
igo2 meddeldte fore$UriUer om Stängsel skyl.
digheten.
2:0 Angående yrkad ändring i nu gällande
stadgande, rörande Jord-ägares rätt hos
Landbo och angående R.ättegångs-sättet vid utsökning
deraf._
3:0 Angående rätta d elnings-gruoden vid
Enskiften af Hemman i Blekinge Län.
40 Angående Hurbehofs-Mjölqvamars befrielse
från Skattläggning.
f;o Angående yrkande om obehindrad
Den 4 April.
rättighet för Hemmans ägare att uppföra och
begagna Husbehofs-Vatten- och Väder. Mjölsamt
Såg-Qvarnar.
f rän Allmänna Besvärs-och Oeconomi*- Utsiolleti
Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af gjord hemställan, om en Comités inrättande
i hvarje Församling till utdelande af det Spann,
måls understöd, som af Kongl. Allmänna Magalius-
Directionen lemnäs m. m.
Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärs-
och Oeconomiae-Utskottets den 4 sistledne
Martii afgifne, samt den 1 dennes, eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående
yrkade rättelser och förändringar uti
Författningarne, rörande Skogarne i Riket, anhöll
Grefve von Lantingshausen, Albrect, och
Friherre Wrangel, Henning, att som detta mål
ägde sammanhang med den till Stats-Utskottet
remitterade fråga, angående Krono Skogarne,
förevarande Betänkande alltså måtte få hvila
intilldess Stats-Utskottets yttrande i sistnämnde
lråga inkommer, hvilken anhållan, uppå af
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsqch
Oeconorais-Utskotteta den 13 sistledne
Dett 4 April.
Martii afgifne, samt den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, i anledning
af föreslagna åtgärders vidtagande till den
veneriska smittans utrotande.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinholdt
Jag deltager visserligen med Motionairen, samt
Oeconomiae- och Besvärs Utskotte t uti ledsnad
deröfver, att enligt inlupne underrättelser förnimma,
det veneiiska smittan i de sednare åren
skall uti vårt kära Fädernesland utspridt
sig, och inser alltförväl de olyckliga följder,
hvilka för blifvande Generationer deraf härflyta,
om samma smitta icke hämmas, såsom
ock Utskottets välmening att söka den förekomma;
inen kan ändock ingalunda för min
del gilla de utvägar Utskottet föreslagit, att,
efter dess tanka, motverka; och jag förmodar
jämväl, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
instämmer med mig uti förkastande af detta
project, såsom dels oanvändbart och till verkställighet
åtminstone å vissa ställen omöjligt,
dels ledande till en dryg beskattning, utan att
ändamålet dermed kan vinnas; dels och isynnerhet
stridande emot ärbarhet, sedighet och
den sanna blygsamheten, samt förorsakande
Scandaleusa uppträden och förnärmande personliga
helgden, som, likväl under visa Lagar uti
ett civiliceraöt Samhälle, bör från allt förolämpande
vara fredad. Jag tror det hvar och en
som gör sig mödan att närmare granska de af
Utskottet föreslagna åtgärder , nogsamt finner
dessa mina Reflexioner grundade, men anser
dock härvid min skyldighet såsom Anmärkare*
Den 4 April.
att närmare utveckla de Considerationer, hvilka
billigt böra komma i öfvervägande.
Utskottet föreslår att Besättningar å alla
från utrikes Orter till Svenska Hamnar kommande
Fartyg skola af kunnige Läkare visiteras,
innan det bör tillåtas någon af Manskapet
att gå i land. En sådan visitation kan till äfventyr
vara verkställbar å Fartyg, som anlända
till Sthderne, hvarest tillgång på Läkare finnes;
men är deremot i vissa Landsorter alldeles inpracticable;
och såsom ett exempel får jag
nämna Gottland, som är ungefärligen ig mil i
längden, å alla sidor fullspäckat nied Hamnar
och Vikar, hvarest under Segeltiden större och
och mindre Fartyg merendels från Utrikes Orter
inlöpa; och huruledes skola da de få Läkare,
hvilka finnas på Öen och uti dess ende
Stad Wisby äro boende, kunna medhinna sådana
Visitationer förrätta? De måste otvifvelaktig
resa jemt såsom Strandridare, och Fartygen
längre och kortare tid afbida deras ankomst.
— Jig fruktar att tillsynen om andra sjuka i
Orten genom Läkarnes så beskaffade resor,
bhfver jemväl åsidosatt och att Läkarne sjelfve
tröttna vid dessa fatiger; så att då man förut saknar
tiilräckeligt antal af desse Tjenstemän, denna
brist hädanefter varder än större, emedan ej någon
dugelig och kunnig man lärer vilja söka sig till
en sådan Landsort — Ocii hvilken skall väl ersätta
Skepps-Redarne Fartygens liggedagar och
uppehåll i förestående Courser? — Skola SkeppsRedarne
vidkännas denna förlust, varder den
för dem en dryg beskattning
Hus uiccles sko»
Den 4. April.
233
la Läkarne godtgöras för deras Embets-resor?
Icke kan det med billighet åläggas dem, att
ex ofHcio utan vedergällning förrätta sådana
vallfärder, ty deras Löner kunna icke förslå
till resekostnaderne. —-- Icke kunna SkeppsManskapet
forpligtas till en sådan utbetalning,
emedan å smärre Farkoster, hvars Besättningar
utgöra stundom ej flere än 3, 4 å 5 rnan, det
skulle hända att enär Läkaren nödgades färdas
längre väg , Manskapets Månads-gage icke
svarade emot Visiteurens dryga Reseräkning;
och skola alla dessa utgifter bestridas af Staxens
Medel, uppkommer derigenom en ganska
betydelig Summa, som icke annorlunda än genom
en förstorad allmän Beskattning lärer kunna
utgå; hvarvid den fråga billigt må göras,
om icke denna ansenliga Summa penningar med
Större fördel kunde användas tili utvidgande af
förut nog inskränkta Curhus-Inrättningar.
Att Husbonde vid yppad misstanka det
dess Tjenstehjon är nersmittsd af veneriskt, bör
foga anstalt oin undersökning, och om misstankan
finnes grundad, då befordra den Sjuke
till Läkarevård; sådant är förut genom Författningar
påbjudit; men längre kan väl icke billigt
Husbondens ansvarsskyldighet utsträckas; ty
den allmännare Visitering å Tjenstehjon vid dess
inträde i tjensten och endtledigaude derifrån
som Motionajren projecteradt, är stridande eroot
all ärbarhet och desto mindre ledande till
det åsyftade ändamål, som bevis derom karr
framskaffas, huru ofta misstag af Läkarne sjalfye
begås vid bedömmande af sjukdomar och
234
Den 4 Apyil.
åkommor, emedan exempel gifves att af Läka.
re visiterad person fått frisedel, som deremot
af annan Läkare blifvit ansedd vara i hög grad
med veneriskt behäftad, det ock sedermera
inträffade synbara vederstyggeliga utbrott vitsordat;
äfvensom att åkommor eller bräckligheter
härrörande af helt andra anledningar, blifvit
origtigt såsom veneriska bedömde. — Och enär
sådana misstag af Läkare sjelfve kunna begås,
hvad kan man väl då pretendera af oerfarne
Husbönder? Skulle åter Läkarnes förbindelse
vara att visitera alla Tjenstehjon i deras Landsort,
mångdubblar det deras öfrige af Utskottet
föreslagne Embets-resor, och samma frågor
angående ersättning äga då rum, som jag redan
haft äran framställa vid den föreslagne Visitation
å Skepps besättningar.
Utskottets tillstyrkande att i föreskrifven
ordning låta visitera alla Personer af bättre och
sämre Classer i hvarje Församling, som innom sig
hyser Medlemmar, misstänkte för veneriske krämpor;
är så anstötligt emot ärbarhet och sann blygsamhet,
att det väcker åtminstone hos mig, och
såsom jag tyckt mig förmärka, afven hos Ridderskapet
och Adeln särdeles förundran. — Den
tänkande, som råkar i olyckan, lärer nog sjelf
vara derom angelägen, att, så fort ske kan, söka
hjelp — Och om en eller flere oförnuftiga,
re finnas; frågar jag om det är rättvist eller
ens kan få namn af billighet, som påkallas och
urskuldas af nödvändigheten, att oskyldiga och
hederliga Personer, i synnerhet af Qvinnokönet,
skola blottställas för den skymf, att på befall
-
Den 4. April.
2)5
ning eller efter en Comités fattade beslut, undergå
en skamlig granskning å deras blottade
kroppar. — Jag beklagar härvid i synnerhet
större Städers Fruntimmer, hvarest troligen ej
någon Församling finnes, som icke innom sig
hyser flere af veneriskt besmittade personer,
så vida denna smitta så inrotat sig som Motionairen
och Utskottet ai>t3ga lör gifvit. Vid
denna reflexion förväntar jag mig väl den invändning,
att Utskottet ingalunda tillstyrkt, det
i omförmäldte fall allmän Visitation innom Församlingen
ovillkorligt skall anställas, utan blott
öfverlemnat till Kyrko Rådets pröfning, huru
vidsträckt den anses nödvändig; men då i många
Pastorater på Landet, Kyrko-Rådet är sammansatt
endast af Pastor och några enfaldiga
Bönder, varder ock mindre delicatesse art befara;
och besluten måste föianleda till både hånliga
och äfventyrliga uppträden, antingen man.
namohn vises eller Visitationen sker utan undantag,
och i sednare fallet, huruledes skall
den verkställas? Af Läkaren enskildt — Da
varder ingen ting säkrare än att den blygsamme
af honom köper sig fri från denna nesliga
granskning, och lemnar åt honom sjelf bestämma
Summan, som deiföre skall gifvas, hvilket
föranleder till ett obilligt ockrande på Modestiens
kostnad — Eller skall, för säkerhets skull och
till undvikande af sådant underslef, Kyrko-Råd
eller andra vittnen vara tillstädes; så frågas billigt
om ärbarhet och dygd kan nesligare misshandlas
och för vanheder blottställas.
Jag tillstyrker således ytterligare, att Ufc>
Den 4 April.
skottet? Betänkande tua varda ogilladt, och
synes det mig lämpeligast, att då redan visa
Författningar utkommit, angående veneriska
smittans hämmande och botande, hvilka Författningar
säkerligen leda till ändamålets vin.
rande om tillräckelige Medel anslås till erfor*
derlige Carlius inrättningar, i saknad hvaraf .smittan
måste utbredas, ehvad arrengemenfer dere.
tror vidtagas; Riksens Högloflig? Ständer med
full förtröstan öfverlemna till Kongl. Majit, att
sjelf i Nåder vi taga de utvägar, som omstau*
digheterne kunna påfordra, och ar jig fullkomligen
derom öfvertygad, att efter inlöpande underrättelser
från Konungens Befallningshafvande
t Land-orterna om förhållandet, framdeles,
och verkan af de hittills anbefallde åtgärder,
Kongl. Majit, sedan Sundhets-Collegium , LagCom
feen och Högsta Domstolen blifvit i ämnet
hörde, och deras under iåniga Betänka nelen
sfgifvit, visserligen lärer af vanlig Landsfader,
lig omvårdnad i nåder utfärda de lämpeligaste
Författningar och Föreskrifter, hvarigenom dygdens
, ärbarhetens och blygsamhetens rättmätiga,
billiga och enkla anspråk, att under Lagen
skyddas från misshandling, och icke genom
Lag blottställas för mer eller mindre oflentelig
skymf och vanära , åtminstone icke varder
förnärmad.
Herr Hjerta, Guslaf, hade inlemnat följande,
som upplästes:
Det lärer fönncdeligen vara de orta hörde
önskningarne, att Bandugns hemligheter skalle
Den 4 April.
357
blottas, som förledr Utskottet att till en början
föreslå: Ait alla hemligheter i hela Län.
det skola blifva det. Jag tor min del anser
likväl detta satt vara att borja uti orätt rinda,
och anhåller om äterremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade Betänkandet,
i anledning af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet ätefitnuttcia.
Ropades Ja och Nej.
Herr Flach, Carl Fredric.• Huru löjligt ämnet
kan förefalla, är det likväl af vigt för den
som har hushåll, om man närmare examinerar
saken. I min tanka härleder sig det onda mycket
ifrån blygseln att omtala sitt missöde. Jag
skulle derföre tro att det vore tjenlig! att utsatta
något stiaff för den med venerisk smitta
behäftade, som dolde sitt tillstånd. Det gifves
Orter, som äro till största delen i alidie rade.
Någon mesure loide således vara nödig att
vidtaga.
Herr Cederskjöld, F>hr Gustaf.- Med fullkomligaste
erkännande af Högloflige Utskottets
välmening , o<.h af Herr Ebels, ej allenast välmening,
utan afven oföitrutna beredvillighet, st',
såsom det synes, sjelf vilja lägga hand vid
veikstäiiigheten af det uppgifna Förslaget, vägar
jag likväl hoppas, att veneriska Smittan ej
är så allmän eller i sådant tilltagande, som Utskottet
synes hafva föreställt sig.
238
Den 4 April.
Jag torde nemligen få nämna, att den nu
rådande tron på veneriska sjukdomens tilltagande
allmänhet, har utan tvifvel sm bufvundsakligaste
grund deri, att fler» ganska skiljaktiga
sjukdomar, blifvit de senare åren,} ej blott
i dagligt tal utan till och med Medicinska skrifter,
orätt kallade för Veneriska, oagtadt de
med denna sjukdom ej äga den ringaste gemenskap,
och knapt synes genom smitta, ens
kunna fortplantas. Så förhå ler det sig till exempel
med de sjukdomar, mot hvilka den sä
kallade Svält-curen isynnerhet visar sig så välgörande,
en Cur.method, genom hvilken helt
vist aldrig någon verkelig Venerisk sjukdom
någonsin blifvit eller roligen någonsin kan
bltifva botad; men oagtadt således Veneriska
smittan ej är så allmän, som Allmänheten,
förvilladt och uppskrämd af det alldeles
origtiga och likasom en Epedemi sig utbredande
namnet ”urartad centrisk sjukdom’*
torde föreställa sig; vill jag likväl ej neka,
att det ju kunde vara nyttigt och nödigt; att
i alla fall vidtaga tjenliga åtgärder till minskande
af den Veneriska Smittan, och hämmande
af dess urbredning. Långt ifrån att likväl
med Utskottet, anse de, i sä många afsecnden
våldsamma och kränkande allmänna besigtningarne
af behofvet påkallade, vågar jag
för min del hysa den öfvertygelse, att säkraste
sättet till ändamålets vinnande, endast består
i lättande af möjligheten för den smittade,
att erhålla tillbörlig hjelp. Här i Stockholm
t. ex. är visserligen på Seraphimér - Lazarettet
några Sjuksängar för dessa slags Sjuklingar;
Ben 4 April,
239
men till ett högst inskränkt antal. På Kungsholmen
är dessutom ett Curtius för Stockholms
Län och Stad5 men hvilket isynnerhet tyckes
vara ägnadt åt den så kallade Svält-curen,
hvars verksamhet egenteligen är inskränkt till
det man kallar Radesyge, och Mercurial-Sjukdom,
utan att kunna uträtta någon ting mot
den egenteliga veneriska smittan. Här fins
äfven den så kallade Hallmanska Cur-inrättnin~
gen, hvarest de sjuka, hos Föreståndaren , kostnadsfritt
ethalia Medicamenter , för att bruka
hemma i sina Hus. Jag har fordom i Bjerkéns
frånvaro sjelf förestått denna Inrättning
och är således i tillfälle att närmare känna
både dess onekeliga gagn och dess betydliga
olägenheter. De senare bestå hufvudsakeligen
deri, att Läkaren ej är i tillfälle att tillhålla
Patienten vederbörligen efterlefva föreskrif.
terna. Så snart symqtomerna upphört anse
dessutom många Patienter sig botade, oagtadt
de ej äro det mera än till hälften, och
visa sig för Läkaren ej förr, än Sjukdomen
efter några månaders förlopp, å nyo utbrutit
med fördubblad häftighet. Det egenteliga stal.
let, där i synnerhet fattigare Classen af Qvinkönet
kunna erhålla hjelp, är Spinnhuset. Men
ehuru god denna Inrättning än kan vara, vågar
jag likväl hemställa till Höglofiige Ridderskapets
och Adelns egna pröfning, om det ej
är förlåtligt, att en Qvinna har undseende för och
skyr att söka en hjelp, som hon endast kan
erhålla på ett ställe, hvars blotta namn väcker
afsky och fasa? Den go la afsigten att minska veneriska
smittans allmänhet synes således säkrast.
24°
Den jf. April,
och kan kända endast kunna vinnas genom beredandet
af lättare och lämpligare utvägar for
de sjuka att kunna blifva hotade.
F.n sak förekommer i Betänkandet, som
visserligen ej hör egenteiigen till ämnet; men
sorn likväl torde förtjena största uppmärksamhet.
Dtt är nemligen det Förslag Utskottet
ojort, alt ej tillåta gamla kläder försäljas, innan
de blifvit genom tvättning och rökning tillbörligen
rmade. Den veneriska smittan torde utan tvifvel
sällan, och kan hända knapt någonsin, kunna
pä slikt sätt fortplantas; men det gifvas
mänga andra sjukdomar, till och med farligare
än den veneriska, hvilka kunna genom
kläder meddelas. Dén föreslagna rengöringen ,
synes mig derföre, i afseende pä allmänna
hlälso-värden vara af mycken vigt.
Äfven synes besigtningen af ankommande
Sjöfolk, sä vida den eljest låter verkställa sig,
kunna medföra nytta. Härvid torde likväl böra
uttryckeiigen stadgas, att besigtningen m. m.
verkställes utan kostnad för de ankommande ,
pä det de ej må betungas med utgifter genom
en Författning, som Landet, för dess egen
säkerhet, vidtagit.
Jag får således ödmjukast hemställa, om
ej Betänkandet må återremitteras.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMar&kdkai
förnyad Proposition,blef Oecorioms
-
Den $ April.
Utskottets Betänkande, i anledning af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremttteradt
-
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 5
sistledne Martii afgifne samt den 1 dennes ef.
termkjdagen på bordet lagde Betänkande, öfver
den af Friherre Mannerheim, hars August,
väckte fråga, det de Publque Auctoriteter, som
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar jfsluta
Contracter eller Afhandlingar med Enskildte ej
må äga att vid tvist om uppfyllande och tolkning
deraf sjtlfve deröfver döma; men sorn
Grefve Cronstedt, Clas , och Frih-rre Wrangel,
Henning, jemte åtskilbge andra af Ridderskapet
och Adeln anhöllo, att detta B tä< kändt ytterligare
måtte fa hvila på bordet ti 1 nästa Plenum
, fann Ridderskapet och Adeln för godt
dertill lemna bifall.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmän*
oa Besvärs- och Oeconomi* Utskottens deta
16 sistledne Martii afgifne samt d-*n t dctincs
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
ingående yrkad förändring af de, rörande En*
skiftes-delningar utfärdade Författningar.
Grefve de la Gardie, Jacobi I den Ställning
att i egenskap af god Man ofta hafva öf«
Ridd. och Ad. jProt. V £. 1 Afd, 31, 33,
242. Dea 4 A'pril.
vervarit Enskiftes -förrättningar anser jag det
vara min pligt, att yppa hvad jag tror vara
felagtigt i Utskottets Betänkande. Enligt Enskiftes
- Författningarne skola gode Män tillkallas
, hvilka jemte Landtmätaren i samtelige
Delägarnes närvaro efter föregången öfverläggning
och pröfning uppgöra Taxeringen och Enskifts-läggningen
af Ägorne. Den med förrättningen
missnöjde äger att anföra besvär hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Öfver det
ingifne Memorialet infordras meddelägarnes
förklaring, hvaremot den klagande åter får afgifva
påminnelser. Jag tror således, att all den
noggranbet, som fordras i ett för ägande rätten
så vigtigt ärendes behandling, redan är iaktagen
och får således för min del afstyrka bifall
till Utskottets Betänkande, så vidt det angår
det förslag att Enskiftes-mål skola af en serskild
Ägodeir.ings-Rätt upptagas; hvarigenom
endast ökade kostnader skulle förorsakas. Jag
anhåller på sådan grund om återremiss af Utskottets
Betänkande.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg ifrågavarande
Betänkande böra, i anledning af Grefve
de la Gardies dervid gjorda Anmärkningar, till
Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Munk af Rosenschöld, Eberhardt I anledning
af hvad Grefve de ta Gardie nyss yttratt,
anhåller jag fä göra en Anmärkning. E
-
Deri 4 April.
243
huru det visserligen är nannt, att, enligt Enskiftes-Förordningen
, Gode Män skola deltaga
i granskningen af Enskiftes - delningar , är det
dock lika sannt att Enskiftes-delningar understundom
blifvit verkställde af någon God Man
hvarmed jag förstår den, som blifvit af Hemmans-ägare
i Häradet behörigen vald , och icke
den som blifvit af Kongl. Maj:ts Befallnings-,
hafvande förordnad, dervid varit närvarande.
Denna af mig gjorde anmärkning torde äfven
få återremissen åtfölja.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt tillåta, att Herr Minnek
af Rosenschöids Anmärkning äfven måtte åtfölja
den redan beslutade återremissen till Lagsamt
Oeconomias-Uskotten.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Oconomiar-Utskottens den 16 sistledMartii
afgifne samt den 1 dennas eftermiddagen
på bordet iagde Betänkande, öfver väckt
fråga, rörande rättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne, att emellan alla Hamnar derstädes
få Sjöledes obehindradt föra deras Producter.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Här
hafva vi åter ett Betänkande, i anledning af
en vid denna Riksdag å nyo väckt Motion,
om tillåtelse för Innevånarns i Blekinge och
»44
Den 4 April
Skån# att fä obehindradt Sjöiedes föra Producter
till hvarannan. Man kan ej annat ån förundra
sig att en sådan Motion, som har lör
afsigt, att utverka upphäfvandet af förbudet
för 2:ne af vära egna Proviocer, tilihörige ett
och samma Rike, att fä fritt och på den mäst
beqväma väg afsätta till hvarandra sina Producter,
har behöft å nyo framställas, då vid
sista Riksdag ej blott samma Motion gjordes,
utan äfven Riksens Ständer, i anledning deraf
hos Konungen framförde den underdåniga önskan,
att ett till sin principe så origtigt
och till sina följder så skadligt förbud måtte
upphäfvas. Då Finland, en sedan 1809 för
Sverige utländsk Province, likväl, i följd
af FredsTract»ten med Ryssland i 9 år fått
obehindradt från alla dess 'Hamnar och Kuster
och utan att en gång erlägga Sjötull , föra ved
samt victualier till Sverige, så har på samma
tid icke Blekinge fått lika fritt föra sina Producter
till Skåne, eiler Skåne sina till Blekinge;
och då flere 100,000 R:Hr årligen nära i
likså Jåns tid användts, för att genom de högsta
ansträngningar a< arbtt», k raft och konst öppna
en Canal till brfordrande af Communicationen
och varo-bytet emellan arne Provincer
i vårt Rike . så har likväl på samma tid en
Författning fått äga bestånd, som föi bjuder
2:ne andra Provjncer i samma Rike att fritt
begagna den Vaftenväg, som naturen sjelf tillskapat
och »tt till en fri kustfart få begagna
de böljor, som skölja deras egna Stränder.
Men ifrågavarande förbud är icke det enda
bevis derpå, att man i vält Statshushållnings
-
Den 4 April.
24?
Systéme ofta mera befrämjat den utrikes än
inrikes Handeln, mern fruktat en fri utförsel
af egna Varor, än fri införsel af utländska,
samt att man ofta mera älskat konstiga än
naturliga medel till Näringarnes och den inre
Hmdelns trefnad och flor. Följderna af detta
Systune, hafva icke eller uteblifvit.
En Ledamot i Oeconomi* Utskottet Herr
Borgmästaren Hök har i dess nu upplästa serskildta
yttrande, afstyrkt den yrkade Seglations
friheten för Blekinge och Skåne. Han
har ansett den vådlig pa den grund, att genom
denna frihet kunde icke allenast ved och andra
Skogs-Producter fot3S till den midtöfver
liggande Danska Öcn Bornholm, i stället för
till Skåne, utan ock förbudna varor derifrån
insmygas till Sverige; han befarar äfven derigenom
ett för högt pris på ved för Invånarne i
Städerne i Blekinge. Sådana skäl skulle kunna
anföras emot tillåtelsen för nästan hvad slags
Export som hellst. Jag kan icke heller inse
af hvad skäl ägare af Skog i Blekinge ej skola
fä sälja till det möjligen högsta pris, som
de kunna få för sin vara. Det vore till och
med för Riket i det hela nyttigt om Blekinge
fick till Utlänningen fritt exportera Skogs-Effecter,
för att derigenom till någon del godtgöra
skadan af att Finland får till Sverige fritt
importera dem. Det basta correctiv emot en
för stor Import är Export, hvilken, i stället
för att befaras och hindras , bör uppmuntras
och befrämjas. Utomdess' är priset på ved i
Städerne af Blekinge icke högre än att det
Ben 4 April.
knappt ersätter arbetet vid upphuggningen och
transport-kostnaden. Och sjelfva förbudet mot
utförsel till Skåne (så när som från den enda
Hamnen Pukavik) har så mycket mindre uppfyllt
ändamålet, att bespara Skog, som det
mera föranledt till Skogarnes förödande. Ty
just för det den ej fått fritt afsätta sin ved,
har Allmogen varit nödsakad bränna sin ved
till aska, hvilken den fritt fält exportera och
till en tunna aska, som betalas blott med
3 R:dr Banco, åtgå 7 å 8 famnar ved. Är
det nu för Riket förmonligare, att denna tunna
aska, än att dessa famnar ved lått utföras?
Icke är vedens förvandling till aska en
förädling, som bör uppmuntras genom förbud
mot veds fria afsättning? Jag fruktar att om
detta förbud har någon grund, så är det icke
någon annan än den, att man ville genom det
tvinga Säljaren af Skogs-Producter, att lemna
Städernes Innevånare i Blekinge godt pris.
För Flottans behof i Carlskrona böra ej
Skogarns i Blekinge nekas fri försäljning af
det trädvirke, som Flottan ej hehöfver. Jag
vill ej uppehålla Ridderskapet och Adeln med
anförande af flere skäl för en sak, för hvilken
blotta framställningen af förhållandet tillräckligen
talar, och jag tillstyrker således bifall
till Oeconomiae-Utskottets Betänkande.
Grefve Mörner, Adolph Göran • Jag ämnar
Jcke bestrida bifall af ifrågavarande Betänkande,
i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt sådant lemna 5 frågan kommer
Ben 4 April.
£47
likväl sedermera, att vid föredragning inför
Kongl. Majit undergå en nogare profning, jag
vill endast anmärka , att det varit en på Secler
grundad inrättning , att Finland till Oss afyttradt
de producter, som derifrån kunde aflåtas
och att Blekinge icke fått till Skåne utföra ved
och Skogs-Effecter. Orsaken till en sådan Författnings
vidtagande har icke varit, såsom en
värd Ledamot yttradt, att man ansett Export
af våra egna varor farligare än Import af utländskt
gods, utan den , att Stockholms Stad
icke kunnat få sitt behof af ved och bränsle
uppfyllt annorlunda än genom Finlands biträde,
samt att Flottan i Carlskrona tillika med
sjelfva Staden icke kunnat umbära den vedtillgång,
som Blekinge erbjuder, och skulle
utom den brist, som således otvifvelagtigt uppstodo
för Flottan och Stadsboerne derest Elekjngjbosrne
lingö tillåtelse utföra sine SkogEffecter,
äfven derigenom ett Öppet fält lemnäs
för det missbruk, hvilket icke vore möjligt
att förekomma, att under föregifvande aE
att med Lasten afsegla till Skåne, densamma
öfverfördes tiil Köpenhamn eller upplades vid
Bornholm.
Då jag hört så mycken klagan deröfver ,
att icke nog kraftiga anstalter vidtagas till ,
hämmande af utländska varors införande och
kringspridande i Landetj och då vid 1815
års Riksdag serskildta Utskottet yrkade pä
prohibitiva Författningars vidtagande till förekommande
deraf; så bör man ej genom det
248
Ben 4 April.
man å ena sidan gynnar Lurendrägerier och å
den andra förbjuder varors införande och bruk
arbeta mot hvartanrat. Man mäste bibehålla
conseqvence i Lagstiftningen, så nödvändig i
alla mänskliga lifvets förhållanden och ej för
hastigt fördumma en Messure, som har sin
grund uti en genom gammal häfd befästad
författning.
Jag upprepar likväl hvad jag i början
yttrade, att min mening icke är att bestrida
bitall till Betänkandet, men jag tror endast att
saken fordrar en närmare pröfning innan nå.
gon ändring beslutes, och jag form odar äfven
att R ksrus Ständers vid förra Riksdagen i
detta ämne fvamburne önskan, kommer att af
Kongl Maj:t granskas, innan Riksens Ständer
hinna åtskiljas.
Herr of Brinckman, Gustaf: Jag hade föreställt
mig, att Hugloil Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oco. omiae«Ufskotten, då dem tillhörde
att ntred* Lågan, om en oinskränkt utförsel
af ved rfrån Blekingen, tillika skulle upptaga
och granska de betänkligheter, som dervid kun.
de förekomma Om Utskotten med kännedom
att enahanda fråga, vid sista Riksdagen yppad,
arnu hos Kongl. Majit hvilar oafgjord , närmare
inhämtar dess egenteliga beskaffenhet j så
sku Je Uiskotten er farit att tillstånd till veda
Utlörsel for .Skånes behof, ifrån den hamn
sum ligger Skåne närmast, och ifrån den kust,
sorn isynnerhet kan anses äga tillgång af Skog
Ben 4 April.
249
till afsalu, redan för flere år tillbaka efter Innevånarnes
hörande, i närmast angränsande,
Blekinge och Christianstads Läner, och elter
begge Landshöfdingarnas öfverläggning och underdåniga
Förslag af Kongl. Majit blifvit i Nåder
beviljat: Att detta tillstånd, för så stor del
som Skåne beböft, otvifvelaktig blifvit begagnadt;
men icke destomindre af den ved, sorn
i sådant afseende blifvit nedförd, öfverskott
merendels ärligen funnits qvarliggande; att
Skogen i de cfriga Ti3kter af Blekingen, icke
utgör någon verkelig Product, eiler för Skåne
kan vara till serdeles nytta, utan endast skulle
föras t il Bornholm, som ligger rakt utifrån
Blekingen, i stället för en längre omväg
till Skåne; att den Skogs Trakt, som Riksdagsmannen
Jon jonsson i dess Motion uppgifvit
såsom tillgång för utförsel, den enda som in
nefartar betydligt Skogs-omfäng, tillföiene vid
2!r.e Riksdagar af honom blifvit till Kong).
Majit och Kronan för Örlogs Flottans behof
eibuden, ehuru också Provincens Husliålls-Sällskap
undersökt och berättelse afgifvit, hvilken
Låga ännu icke är af Kongl. Majit i Nåder
afgjord, och dessförinnan icke bordt i annan
väg framställas; att äfven en del af Allmogen
i Blekingen afsagt sig den fömohn, som nu
vill dem påbördas, såsom för Landet mindre
gagnebg. och att i den händelse Riksdagsmännens
önskan vunno oinskränkt bifall, det skulle
föranleda icke allenast till en total förödelse
af Skogen, uran också till en snar undergång
för Carskrona Stad, hvars Innevånare
Den 4 April?
öfver io.oco till antalet, redan få betala veden
så dyrt som i Stockholm, och vid en obehindrad
Exportation, skulle alldeles komma i
saknad deraf; utan minsta ersättning af Bränntorf,
hvarpå i Blekingen nästar» ingen, men i
Skåne så rika och outödelig» tillgångar finnas;
om, säger jag , Utskotten gjordt sig den mödan,
att inhämta alla till deras föremål hörande
upplysningar och ställt dem vid sidan, af
den så mycket prisade och äfven af mig innom
gränsorne af verkelig production, till dess värde
erkände Narings-friheten ; så tviflar jag att
Utskotten bordt föreslå, eller Riksens Ständer
kunoa besluta, att hos Kongl. Maj:t förnya en
underdånig önskan, som för så korrt tid tillbaka
blifvit anmäld, att Kongl. Majt med nådigt
afseende på dess Undersåtares inbördes
anspråk, och de serskildt, å ömse sidor förekommande
omständigheter, ännu icke medhunnit
sig deröfver i Nåder utlåta. Jag tillstyrker
således vördsammeligen att detta ärende
måtte tili Utskotten återremitteras, för att
närmare undersökas, innan Höglofl. Ridderskapet
och Adeln fattar dess beslut i ett ämne,
hvilket så tilisägandes rörande tvänne parters ratt,
hvaraf den enas skäl ännu icke på minsta sätt
blifvit utredde eller ens efterfrågade; och jag
hoppas då saken en gång kommer i sin rätta
dag, att den vackra synpunct hvarunder den
nu blifvit framställd, möjeligen skall tåla någon
rättelse; likasom jag håller före, att den
jemnförelse med ved-exporten ifrån Finland ,
tom blifvit åberopad, icke är så noga berak.
Ben 4 April.
nåd, men deremot tages i öfvervägande, att i
Finland utgör Skogen en verkelig Product,
och ert verkeligt af Innevånarnes behof;
I
Blekingen åter, en knapp tillgång för Provincens
egna tarfvor «— och emellan frihet i Spannmålshandel
och frihet i Skogs-afsalu måste
vara någon olikhet, då den förra årligen, den
senare blott i mansåldrar kan åstadkommas,
Herr Mannerstam, Johan.- Oeconomie-Utskottets
Betänkande är efter min tanka grnndadt
på så goda skäl , att jag icke föreställt
mig att det skulle emotsägas. Frågan om fri
Seglation emelian Skåne och Blekinge var vid
1815 års Riksdag under Riksens Ständers öfverläggning,
och Oeconomie-Utskottet tillstyrkte
och Riks-Stånden beslöt då enhälligt den
derom väckte Motion.
1 anledning af de nu gjorde Anmärkningar
vid Betänkandet, får jag äran erinra, dels
att frågan egenteligen icke är om Export för
till utrikes Orter af Trädvaror ifrån Blekingen,
utan om frihet att föra den till den angränsande
Provincer» Skåne, dels att det ännu gällande
förbud, som häremot finnes, tillkommit, om
jag icke orätt minnes på 1790-talet, samt således
icke är särdeles gammalt — Den Anmärkning,
sorn blifvit gjord att Utskotten profvat
denna fråga, utan att derom skaffa sig nödige
upplysningar och utan att höra de Parter
eller Corporationer, hvilka den egenteligen angar,
och den förebråelse för ensidighet, hvil
-
Dm 4 April.
ken deruti innefattas, kan jag för min del icke
gilla — Riksens Ständers Utskott äga val när
de så för godt finna, att, i den ordning Grundlagen
föreskriiver infordra upplysningar i de ämnen,
som af dem beredas; men jag hade icke
trott någon skyldighet för dem kunna sättas i
fråga att hora Parter, Corporationer eller andre
Auctoriteter — Riksens Stäoder utgöra den
högsta Auctoritet i Riket, och d» de äga beslutande
rätt i de vigtigaste frågor, som angå
det Allmännas väl, måtte väl på deras tillstyrkande
i Oeconomiske ärender beslut kunna grundas,
äfven utan att höra de Corporationer, hvilka
dessa ärender kunna angå.
Frågan om fri Communication emellan
t vänne inrikes Provincer är dessutom så enkel
och utredd, att den minsta tvekan icke lärer
uppstå om det beslut, som bör fattas — Man
säger att Skogarne i Blekingen äro redan ut.
huggne, att om utförsel till andra Orter tillätes
, Skogs-Producter blifva dyrare och med ti.
den kunna saknas för denna Province — Efter
den localkänng^lom jag äger om Skogarne i Blekinge,
är förhållandet, att på 2 å 3 mils af.
stånd ifrån Kusterne, äga Skogarne sä ringa
värde, art de just af denna orsak blifvit minskade
genom Svedjande, det mäst förstörande
af allt sätt, ati hushålla med Skog och denna
behandling fortfar ännu — Om en bättre hushållning
, som blir en följd af Skogens högre
värde infördes, blefve Blekingska Skogarne tillTäcklige
både för Örtens behof och att utfört
betydligt deraf till Skåne — Man kan väl dess
-
Den 4 April.
utom knappt tänka sig en orimligare Författning
än, att ztne angränsande Provincer i samma
Rike, som sinsemellan hafva Sjö-Communication
icke få obehindrat tillföra hvarannan sina
Producter , som de Ömsesidigt behöfva; ty
Blekingen har vanligen behof af Spannmål fiån
Skåne likasom denna Province af Skogs effecter
ifrån Blekingen} äfven om dessa Provincer
icke tillhörde samma Rike, vore förbudet ej
skadeligt för Blekinge. Blott Landvågen och
äfven ifrån en enda Hamn i Blekingen kunna
nu Skogs-Producter till Skåne utföras. Det är
såsom en värd Ledamot yttrat sig i en af de
mäst uppenbara motsägelser, att hindra en naturlig
Communication emellan vissa Provincer,
under det att man på Nationens bekostnad,
tillställer en artificiel emellan andra.
Om den allmänna nyttan och billigheten
af det ifrågavarande förbudets upphäfvande,
på sätt Utskottet föreslagit, lärer icke ringaste
tvekan äga rum, för det opartiska omdömet och
då Ridderskapet och Adeln redan vid förledne
Riksdag bifallit en lika beskaffad Motion, som den
nämnde; så vågar jag vördsamt tillstyrka och
hemställa, att Ridderskapet och Adeln utan af.
seende på de mot Utskottets Betänkande gjorde
Anmärkningar och uran återremiss, behagade
Betänkandet bifalla.
Friherre AnckarsvärdCarl Hinric• Jemte
det jag förenar mig uti de yttranden, Herrar
Rosenschöld och Mannerstam afgifvit, återstår
Den 4. April.
blott för mig att förklara , det jag icke kan antaga
de skäl, hvilka jag hört här anlöras emot
bifall af Utskottets Betänkande.
Det tvång som hitintills hvilat öfver ifrågavarande
Provincers rättighet att få utföra sina
Skogs-Producter, grundar sig egentligen på
gammalt bruk, utan annat giltigt skäl, och jag
finner således ingen anledning att detta tvång
derföre bör bibehållas; och det så mycket
mindre, som vid första ögonkastet visar sig genast
orimligheten af förbudet, %tt ej få ftån samma
Strand föra sina effecter till hvad Ort af
Riket man behagar, utan endast till ett visst
anvist ställe , såsom Carlskrona.
Hvad åter angår den befarade följden af
förhöjda Ved-priser, kan jag ej finna något
skäl, som berättigar Carlskrona Stads Innevånare,
att äga ett Monopolium, att få köpa veil
för bättre pris än hvad andra derföre måste
gifva, äfvensom jag tror att Örlogs-Flottan icke
eller kan komma att genom en sådan friare
Ved-utförsel beröfvas erforderligt Virke för dess
Skepps-Varf, då det är lika så litet i Blekinge
som å andra Orter tillåtit att fälla Ekar
utan föregången tillåtelse och utsyning.
Man har äfven påstått, att Lurendrägerier
skulle genom en ökad Seglations-frihet underlättas,
men sådant kan jag icke eller finna,
emedan, om man antoge att Vedbåt;irne kunde
utifrån infora främmande Varor, man äfven
Den 4- Avrit,
borde anse detsamma lika lätt kunna inträffa
med de många Strömmings- och FiskeriFartyg
, hvilka begifva sig ut till de yttersta
Skären af Rikets Kuster oftast 5 å 4 mil fran
Landet; men man har likväl ej förbjudit sådant.
Jag önskar derföre att Utskottets hemställan
tillika med den, som i detta ämne redan
vid förra Riksdagen till Kongl. Maj t framfördes,
måtte snart blifva bringad tili verkställighet,
och jag förenar mig äfven med Herr
Mannerstam deruti, att Betänkandet kunde utan
återremiss varda af Högloft. Ridderskapet och
Adeln gilladt.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Herr Mannerstam
har så fullständigt anfört de skäl, hvilka
böra föranleda till bifall å Högloflige Utskottens
Betänkande, att jag anhåller få till alla
delar förena mig med hvad nämnde värde Talare
yttrat.
Hela min själ uppröres, då i ett tidehvarf,
hvilket benämnes såsom upplyst, jag ännu hör
försvaras sådana Monopoliske och Skrånaässige
Författningar, hvilka från Århundraden tillbaka
leda sitt ursprung från egennytta hos vissa och
den råaste okunnighet hos andra, och uti hvilka
gamla löränderlige, beständigt hvarandra af>
lösande Författningar, mer än någon annan
Riks olycka, igenfinnes orsakerne till Sveriges
aftynande krafter och minskade Production. Och
aldramäst är det smärtande att finna dylik»
Riksförderflige Stadganden försvaras af Män,
Den 4. April.
hos hvilka Nationen, genom deras ställning i
Samhället, har rätt att vänta urskillning octo
med tidens upplysning förenligt omdöme.
Man igenfinner gamla Författningar, sorn
förbjudit Landtmannea i vissa Orter, att på
något annat ställe än den eller den Staden föryttra
sine nied svett och möda samlade varor,
som ålägger honom att på vissa föreskr fna
och inga andra vägar föra sina varor, att endast
på vissa dagar samt till och med vissa
föreskrifna timmar dem försälja, och att vid alla
afviktlser derifrån hafva jemte böter varan
förverkat. Till antalet af sådana, fria människor
förnärmande föreskrifter, kan med allt
skäl hanföras, den nu ifrågavarande, hvars yrkade
förändring eller upphafvande visserligen
icke är förtidigt.
Är icke Allmogen i Blekinge och Skåne,
såsom Svenska Undersåtare , I.ka så val berättigade
till det beskydd, att redeligen fa sig försörja,
som de i Carl'krona Stad; eli r böra de förra
ännu längre hindras fran otöfoingen af fria
Mäns ostridiga rättighet, f r att !>eie la lindriga
Vedpriser åt de scdnate. Är i ke Skåne och
Blekinge Svenska Provincer för hvilka Hafvets
begagnande bör vara gemensamt med aila öfriga
?
Det lärer böra tillskrifvas tidens sällsam*
heter, att under det ofanteliga Summor uppoffras
-
Den 4. April.
offras för att bygga en Canal, fortfar förbudet
att begagna Hafvet till lättad afsättning 2;ne
Svenksa Provinser emellan , och att en som yrkat
den föria, nemligen, Canal-anläggningen,
försvarar förbud root Hafvets begagnande.
Såsom skäl för fortfarande förbud har äfven
blifvit yttrat att Skogarne i Blekinge redan
äro uthuggna. Häremot får jag erinra,
att då der ar soiklart, att den som ingen
Skog har, kan icke eller någon försälja , bhfver
förbudet deremot icke dess mindre lika orimligt.
Der är bedröfligt att höra Statsmän, som
ännu offVntenteligen framträda såsom Förfäcktare
för Styrelsens förmynderskap öfver den enskifta
industrien.
Mångå yrkade på Proposition.
Grefve Cronstedt, Clas: Ändamålet med
en Lag bör vara att förekomma förbrytelser
och ej lemna uppmuntran till deras begående.
Jag känner, att' oaktadt förbudet mot veds
utförande från Blekinge till Skåne sådant likväl
årligen sker , på det sätt, arr Bön er och
äfven andra med sina Båtar och små Jakter segla
till Bergqvara i Calmare Län, och der skaffa
sig betyg, det de hstat ved denf ån för att
gå till Skåne, hvaremot Förlattningarne ej lag.
ga något hinder och hvarigenom Kronan förlorar
de Tubafgifter, som eljest bordt erläggas.
I öfrigt får jag upplysa att Öilogs Flottan de
Ridd, och Ad, Prof. V B, i A/d, 33» 34*
253
Den 4 April.
sednare åren icke erhållit någon ved från Blekinge.
utan har den afhämtats från Småland.
Ö 7
Herr af Brichman Gustaf: Det smärtar mig,
att mitt fria yttrande öfver det förekomne ämnet,
väckt, obehagliga känslor; men jag lider häldre
denna smärta än den bittra förebråelsen
att hafva lemnat flere tusende människor åt ett
hotande öde, utan att åtminstone framställa det.
Jag har dessutom icke bestridt Allmogens
ifrågavarande rätt: Jag har endast påstått , att
den af andra Medborgares anspråk, på tillvarelse
i Samhället mäste begränsas; och om
sanning och rättvisa böra grundlägga hvarje enskilt
Domares öfvertygelse; så måste de vara
ännu mera angelägna för Nationens Representanter,
för att icke genom förhastade omdömen,
bereda vådliga följder. Derföre har jag trodt
och tror ännu , att närmare upplysning i detta
ämne, långt ihan att vara öfverflödig, fast hälldre
kunde gagna , vid en lugn och fördomsfri pröfning,
och vid ett i förhållande dertill rättsenligt
fattat beslut.
Herr Grefven och LandtMarskalkeu hemsthl*
de, om icke enär Pluraliteten af Ridderskapet
och Adeln syntes benägen att nu genast bitalia
Utskottets Betänkande, Heir af Brinckman behagade
afstå från sitt yrkande om återremiss deraf.
Herr af Brinkman : Jag känner lifligt värdet
af Herr Grefven* och LandtMarskalkens
Den 4 April.
föreställning, och vördar för mycket Höglofl.
Ridderskapets och Adelns allmänna röst, för
att icke afstå från min anhållan om återremiss.
Men jag begär att det jag anfört, må i
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll
vittna, om uppfyllandet af min pligt, båda
såsom Medborgare och Styresman, att för
Högloflige Ridderskapet och Adeln icke dölja
sanna förhållandet, under det jag uppriktigt önskar,
det den frihet sorn åsyftas, till dess verkan
må blifva mindre skadelig, äu den jag
trott mig kunna förutse.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard • Herr
af Brinckman har yttrat, att uti detta Mål,
voro tvänne Parter, hvilkas rätt borde vid afgörandet
komma i betragtande. Jag får härvid
blott anmärka , att dessa Parter äro Nationen
å ena sidan, och några enskilta Innevånare
i Blekinges Siäder , i synnerhet i Carlskrona,
ä andra sidan, hvilka senare ej tyckes inse
sambandet emellan Städernes interesse och
Landets välmåga. Som Riksens Ständer blott
representera den ena af dessa Parter, eller
Nationen , och äro pligtige att bevaka endast
dess intresse, så tror jag att Riksens Ständer äga
rätt att taga sitt beslut till förmon fcr Nationen,
utan att behöfva afäagta andra Partens hörande,
hvartill utom dess den magt, som sluteligen
skall afgöra denna fråga , haft ett tiilräckeligt
och förmodel/gen redan nog begagnadt rådrum.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landt
Marskalken
gjord Proposition, ble-f Lag- och
2bO
Den a. Avrii.
Oeconomi*Utskottens ifrågavarande Betänkan,
de af Ridderskapet och Adelö gilladt.
Til! pröfning företogs Lag- samt Allmänna
Besvärs och Oeconomiae-Utskottens den ig sistJedne
Martii afgifne samt den i dennes på bor.
det lagde Betänkande, öfver väckt Motion om
upphäfvande af förbud mot Landsköp.
Herr Mannerstam, Johan: Emot det Upplasta
Betänkandet utber jag mig få göra några
Anmärkningar. Utskotten hafva visserligen rätt
deruti, att Spannmåls-Handeln öfver hela Riket
är sedan år 1780 fri, och att Victualie-Handeln
äfven sedan år 1805 är obehindrad j men utom
Spannmål och Victualier, finnas en mängd
varor, hvilka kunna af Landtmannen tillverkas,
och hvilkas frambringande böra till både dess
och det Allmännas nytt3 uppmuntras. Af sådan
egenskap äro alla Slöjde Arbeten , hvilka Landtmannen
, under den^ledighet ifrån Jordbruket,
som vissa årstider häraf lemna, tillverkar , och
hvilkas afsättning i flere delar väl är tillåten,
men ännu i mänga fall är underkastad onödiga
svårigheter och hinder.
Granskningen »f de härom ännu gällande
Författningar bör likväl företagas i sammanhang
med den tråga, som nu likasom under flere föregående
Riksdagar, är underkastad Riksens Ständers
pröfning, nemligen, om en allmännare
Närings -Frihet j och med den af mig väckte
Den 4 April.
Motion , har jag egentligen åsyftat, att de Sradgander
om Landt-handeln, hvilka ännu uti 6 Cap.
Handels Balken qvarstå och såsom sådana rätteligen
icke kunna annorlunda än genom Konungens
och Riksens Ständers sammanstämmiga
beslut ändras, måtte under denna Riksdag
upphäfvas, så att de allmänna Författningar
om Handel och öfriga Näringar, hvilka Kongl.
Maj:t, i anledning af Riksens Ständers beslut
och underdåniga önskningar, skulle finna för
Riket nyttiga, måtte utan hinder deraf kunna
vidtagas.
På dessa grunder och då dessutom frågan
om Näringsfrihet ännu icke till Riksens
Ständers pröfning ifrån Utskotten inkommit,
hemställer jag, otn icke Betänkandet må till Utskottet
återremitteras.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, huruvida Ridderskapet och Adeln ansåg
de af Herr Mannerstam gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss af Betänkandet.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 18 sistledne Martii afgifne samt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande,
så väl angående de Anmärkningar, hvilka blifvit
gjorde emot Utskottets den 30 sistledne Januarii
meddeldte Betänkande, om förlupen Ma
-
Den 4 April.
kas rättighet, att i nytt giftermål ingå, som
ock öfver den i sammanhang dermed väckte
Motion, huru förhållas bör i afseende å 'berörde
rättighet, enär skillnad i Ägtenskap skedt
på grund af 16 Cap. 7 §. Kyrko-Lagen och 13
Cap-7§. Giftermåls-Baiken; fann Ridderskapet
och Adeln,-sorn redan den 17 sistledne Februarii
bifallit Utskottets förra Betänkande, för
godt, att vid Utskottets nu afgifne yttrande
låta bero.
Föredrogs å nyo Lag-Utskotrets den 18
sistledne Martil afgifne samt den r dennes eftermiddagen
pä bordet lagde Betänkande, öfver
vackt fråga om bestämd förklaring, angå»
ende hvad till Politie-Mäl bör hänföras.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, hade inlemna:
ett så lydande anförande:
Om det icke varit oväntadt, att Höglofl.
Lag-Utskottet skulle undandraga sig att ingå i
någon hufvudsaklig pröfning af min Motion,
kan likväl derföre icke medgiftfås, att Lagutskottet,
utan att åsidosätta Grundlagens föreskrift,
kunnat, meddela ett sä beskaffat Utlåtande, som
dess Betänkande innehåller, hellst Motionen tydligen
åsyftar ej mindre Lagförklaring, än Förslag
till ett nytt Stadgande, i hvilka båda afseenden Lagutskottet,
i grund af den af Utskottet åberopade
33 §• Riksdags-Ordningen samt y; §. RegeringsFormen
ärotvifvelaktigt förpligtadt, att ett yttrande
meddela, och jag hade trodt att om ock dessa
Den 4 April.
åsyftanden icke nog tydeligen värit uttryckte,
att Utskottet skulle med tillfredsställelse hafva
ansett sig uppfylla dess bestämmelse, då, det
lemnade tillstyrkande af tydlighet i föreskrifter,
som nu bero af godtycket. Allmänna
Lagen uppdrager tydeligen gränsorne emellan
Domare och jExecutiva Magternes åligganden,
och då obestämda Stadgar finnas , såsom den af
mig i Motionen åberopade Kungörelsen af den
jo Martii 18U , hvilka öppna för Landshöfdingar
rättighet uti Police-Måi afhöra Vittnen,
således att inträda på Domare-Magtens område
, uppkommer helt naturligt ifrån detta förhållande
den fråga tili Lagförklaring; hvad är
meningen med Police-Måi? och i hvilka fall ,
och i grund af hvad rätt, äga Landshöföingar,
med afvikelse ifrån Allmänna Lagens stadgande,
ingå i den Domare-Magten allena i Lagen
iörbehållne rätt att afhöra Vittnen. Uran att
förvränga Grundlagens uttryckelig» mening, kan
äfven så litet upptagande af sådan Motion tilt
förklaring vägras, som Förslag till Stadgande
af ansvar för den Landshöfdinge, som under
obehörig rubrique af Police-Måi anställer Vittnes-förhör,
i andra fall än sådana, därigenom
bestämde Stadganden, det är medgifvit; anseendes
jag det möjeligen kunna blifva ganska vädeligt
för personliga säkerheten, om i sådana
Mål man för tillfället finner godt rubricera
såsom Police-Måi. Landshöfdingarne medgifva*
rättighet att inkalla och afhöra vittnen,
som, jemlikt Allmänna Lagens stadgande,
är en Domstols - åtgärd, hvilken icke
åt Executiva Myndigheten bör uppdraga*.
264
Den 4 April.
Eftrr en nöjaktig utredning af ämnet till Lagförklaring
och Stadgande, som jag trodde mig
äga anledning förmoda, hade jag kunnat följa
mm föresatts, att icke uppgifva anledningen
till min Motion, men då Utskottet, Målet
annorlunda behandlat, och ibland skalen till
•f-lag upptagit, att jag icke framställt något
visst bestämt ämne, deruti jag föreslår stiftande
af ny Lag eller förmenar förklaring af nu
gällande vara nödig, sä till förekommande af
att denna tystnad, hvarmed jag åtminstone icke
trott mig misshaga, skulle, såsom underlåtenhet
vid ärendets närmare granskning anses;
får jag tillkännagifva, att jag hämtat anledningen
till Motionen, ifrån ett Mål af egenskap
att icke kunna hänföras till Police-mål
under de kände rubr querne för sådana, der
furledit år flere Vittnen blefvo af Landshöfdingen
i Orten afhörde och kostnaderne vid
Vittnes förhören till flere hundrade Riksdaler
af Statens allmänna Medel godtgjorde. Af anförde
skäl anhalt-r jag vördsammeligen att Utskottets
Betänkande matte återremitteras med
dessa Anmärkningar; yrkande jag det Utskottet
måtte antingen såsom en ovidrörd, eller
ny Motion, upptaga de framstälde frågor,
hvartill jag äfven i sednare afseerrdet är i grund
af y6 § Kiksdags-Ordningen obestrideligen berättigad.
Skulle åter, i händelse de öfrige
R»ks Stånden Betänkandet bifallit, Lag Utskottet
anse sig icke vidare åligga att Motionen
upptaga, &å får jag erindra att jemlikt 49 §.
Riksdagi Ordningen anser jag mig äga rätt att
vänta ett Betänkande, sorn upptager och veder*
Den 4. April.
lägger de af mig nu framstälde skäl, men
icke blott ett tiilkännaoifvande af de andra
RiksStändens åtgärd dervid, som äfven Protocolls
Utdragen ifrån de andra Stånden upplysa,
hvarigenom Lagstiftarens föreskrift lemnäs
ouppfylld.
Uppå derom af Herr Grefven och LandfMarskalken
gjord Proposition, blef Lag Utskottets
Betänkande, i anledning af Grefve
Gyllenborgs dervid gjorde Anmärkning, till Utskottet
återförvisadt.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
9 sistledne Martii afgifne, samt den 1 dennes
eftermiddagen på bordet lagrie Utlåtande, innefaitande
svar på Återremiss fran Rtdderskapet
och Adeln, af Utskottets den 23 sistledne
Januarii meddeldte Betänkande; angående åtgärders
vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende.
Herr Anckarsparre, Ingemar August, uppläste
följande:
Lag-Utskottet har ej ansett det tillhöra
sig att lemna någon åtgärd till de af mig gjorde
Anmärkningar vid dess Betänkande, i frågan
om Sjö-Lagens förbättrande, hvilka Anmärkningar
Höglofl. Ridderskapet och Adeln benaget
behagade anse ledande till Betänkandets återremiss.
Den undersökning jag vördsamt föreslagit
till upplysnings vinnande huru långt
266
Den 4 April.
inan hunnit med Lagarnes öfverseende och förbättrande,
förmodar jag just tillhöra det Utskott,
som af Rikets Lagstiftare har sig uppdragit
alia med Lagverket sammanhang ägande
Mål. Att ställa ofvannämnde öfverseende och
förbättrande på till och med hvad Lag-Utskottet
nog olämpligt kallar beting , anser jag vara
nödigt derföre att det är högst vigtigt för
det Allmänna, att snart få se och erfara de
lyckliga följderna af detta grannlaga Arbete,
för hvilket en större drift så mycket mindre
kan vara menlig, som man väl aldrig kan vänta
sig Riksens Ständers godkännande af arbetet,
om det i något fall blifvit vårdslöst behandlat.
De öfrige 3:110 RiksStänden hafva bifallit
Utskottets Betänkande; det afgör väl verkan
af Ridderskapets och Adelns beslut, enen bör
ej leda detsamma, emedan hvars och ens öfvertygelse
bör yttras oagtadt andras stridiga mening.
Höglofl. Ridderskapets och Adelns ogillande
af Utskottets Betänkande kan ej ändra
sakens utgång, men om jag vågade vördsamt
önska ett sådant ogillande är det blott för att,
i händelse vid en sednare Riksdag detta så
magfpåliggande Lagarbete möjligtvis ännu stod
på samma punct, som det nu gör, Ridderskapet
och Adeln då kunde visa att från dem
kommit både de Förslag och det Beslut, som
kunnat leda till det så vigtiga och högst efter,
längtade målet, en för närvarande tids språk,
seder och behof, lämpad redning af det LagChaos
vi nu genom otaliga hvarannan upphäf
-
D en 4 April.
vande och förklarande Förordningar och Förklaringar
äga.
Herr Grefven oell LandtMarshalken hemställde,
om icke, enär de öfriga frenne RiksSränden
redan bifallit Lag - Utskottets första
Betänkande, Riddersk^jpet. och Aideln behagade
afven för sin del dervid nu mera låta bero ,
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den ig
sistledne Martil afgifne, samt den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, öfver
gjordt Förslag, att Öfver-Ståthållare-Embe*
tet i Police-Ärender hädanefter må blifva ställdt
under Hof-Rättens granskning samt de Proto.
collet och Domböcker, som där hållas, till HofRätten
varda inlemnade.
Herr Grönhagen, Gustaf, anförde skrifteligeu:
I
anledning af Lag-Utskottets, till Höglofl.
Ridderskapet och Adeln inkomne Betänkande
öfver den af mig inlemnade och hos Ridderskapet
och Adeln uppläste Motion , rörande en
förbättring af Police-Styrelsen här i Hufvudstaden,
har jag, vid genomläsandet af det samma,
emot ali förmodan inhämtat och funnit,
det Höglofl. L3g*Utskottet nog facilt behandlat
detta, till Medborgares säkerhet och fredande
mot våld, vigtiga ämne.
a6g
Den 4 April.
I mitt förslag, som till Lag-Utskottet re.
mitterades, fick väl icke något skäl anföras,
eller någon händelse åberopas till styrka för
det samma; men då Lag-Utskottet länge haft
tillfälle betrakta Memorialet, sådant det den
24 sistledne Januarii hoS Höglofl. Ridderska.
pet och Adein upplästes, och i dess Protocoller
är infördt, och sedermera af trycket utkommit;
så kan Utskottet omöjeligen vara i okunnighet
om de premisser och reflexioner , som
deruti finnas upptagne.
Sedermera hafva 2:ne upplysande tryckta
handlingar i samma ämne utkommit, under ru
brique:
Puti ceri utan Slöja, eller angifvelser hot
Riksens Hiiglojt. Ständers Justitnz-Ombudsman , emot
Herr Under-Ståthållaren m. m. Wanqvist, rörande
olaga Arrestering och våld mot oskyldige.
Allt detta sammanlagdt borde, enligt min
öfvertygelse, väckt en starkare uppmärksamhet
hos Utskottet och gifvit anledning till någon
föreslagen förändring med denna, emot Constitution
och Lag förfarande Auctoritét; hvarföre
jag icke kan undgå att å Lag-Utskottets Betänkande
göra några Anmärkningar; hvartill jag
vördsamt utbeder mig Höglofl. Ridderskapers
och Adelns gunstiga uppmärksamhet. Utskottet
yttrar, att uti en större Stad, der ett stort
antal människor äio samlade och vistande, ändamålet
med Policen är att bevaka och bibehålla
allman säkerhet, och att tillse och befordra
den ordning och snygghet m. m. som måste
räda innom en sådan Folksamling; samt
Den 4 April.
269
till uppfyllande af sådant ändamål, anser Utskottet
Police-Kammaren icke kunna undergå
någon af de förändringar jag föreslagit. Utskottet
föreslår likväl icke något annat förändrande
härvid, utan vill således att Policen framdeles må
få fortfara med samma myndighet, sorn hittills,
och det utan undantag. Icke en gång ringaste
controll öfver densamma får, eniigt Utskottets
mening, äga rum. Utskottet yttrar vidare, det
vara förmånligare att directe hos Kongl, Majit
få anföra klagan emot Policens åtgärder och
förfaranden.
Hvad det förstnämnde beträffar, så anser
jag enda sättet att förekomma sådana våldsamheter
vara, att Policen ställes under Kongl. HofRättens
granskande, samt att dess Protocoller och
Domböcker till Hof-Rätten insändas. Jag tror
att ordnings vinnande i Stockholm kan befordras
och befrämjas utan att människor oskyldigt
misshandlas; jag har trodt, att en Domare,
som Police-Mastaren, bör känna Constitu»
tionen och Allmänna Lagens föreskrifter så mycket,
att de af honom minst böra kunna öfverskrida,
då han är densamma, som skall beskydda
Medborgaren, och vaka öfver allmänna säkerhetens
helgd.
Det sednare åter, att hos Kongl. Maj:t
directe anföra klagan, torde efter mm tanka
icke vara sa lämpligt, af den orsak, att Kongl.
Maj:t och dess Hogsta Domstol är högsta och
sista Instantien, hvarföre ock alla fran andra
Domstolar till Kongl. Maj;ts afgörande inkom
-
&70
Den 4 April.
mande Mål, alltid förut vid lägre och högre
Domstolar blifvit utredde och aldrasist till Kongl.
Maj:t ankomma. Det syntes således som LagUtskottet
vill, att Police-Mål böra hafva en
bakvänd ordning, nemligen, att börja vid högsta
fnstantien och »luta vid den lägre.
Siuteligen får jag tillägga några små omständigheter
som icke torde vara att förkasta,
nemligen: Att, utom hvad jag förut föreslagit,
jag äfven anser högst nödvändigt att anföra:
i:Q Att 2:ne oberoende Fiscaler tillsättas,
och alltid en af dem böra bivista Sessionerne i
Poiice-Kammaren j att de må äga och utöfva
samma befattning derstädes, som Advocat-Fiscalerne
i Idof Rätter ne och Coliegierne innehafva,
samt endast ha att ansvara för justitia:.
Ombudsmannen såsom deras enda Förman, samt
att de utan tunga för Staten, kunna af de betydlige
Saköres.medlen, som dageligen i PoiiceKammaren
så ymnigt inflyta, prydligt atlönas:
Dessa Fiscaler böra efter min tanka aga
Konungens Fullmagter.
2:o Att Police-Kammarens Sessioner böra
alltid hållas för öppna dörrar, på det att hvem
af Allmänheten som heilst må äga inträde derstädes,
undantagandes då något Politiskt Mål
förekommer.
3:0 Att nödig Controll inrättas å Sakörens
inflytande i Poiice-Kammaren, på det man må
Den 4 April.
371
erhålla Speciel, Summarisk uppgift på beloppet
deraf, samt hvartill de användas.
Får således i anseende till hvad jag i ödmjukhet
anfört, anhålla om återremiss, samt
att dessa mina anmärkningar och tillägg måtte
till Lag-Utskottet få åtfölja Betänkandet,
jemte’ att de öfrige Respective Riks Stånden
må få del häraf.
I anledning af Herr Grönhagens nu gjorde
Anmärkningar, biet Lag-Utskotters Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet återförvist.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 9 sistledne Martti afgifne, samt den
7 dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
, innefattande svar på återremiss från
Ridderskapet och Adeln af Utskottets den 28
sistledne Januarii nieddeldte Yttrande, öfver
sökt företräde för Jordägare till Brukares lösa
Egendom; fann Ridderskapet och Adeln för
godt att, enär de öfrige frenne Riks-Stånden
redan bifallit Lag-Utskottets sistnämnde Yttrande,
vid Utskottets ifrågavarande Utlåtande,
nu mera låta bero.
Herr Pahlman, Otto Fredrk.' I förmiddags
lärer Herr Grefven och LandtMarskalken gilvit
Ridderskapet och Adeln tillkänna, att Val
skulle komma att i nästa Plenum företagas
Dn 4 April.
till den Nämnd , hvilken bör förstärcka StåtsUtskottet.
Då jag vid detta tillfälle ej var
närvarande och jag hört olika berättelser om
sättet hvarpå detta Val skulle verkställas , i det
några trott att Val listor borde upprättas serskildt
på de ar Personer, hvilka skulle blifva ordinarie
Ledamöter, och serskildt på de 6, hvilka
skulle utgöra Suppleanter; hvaremot andra
förmodat att endast en Val-lista borde nyttjas
hvarpå 27 namn voro antecknade; så tager jag
mig friheten hemställa, om icke, då Riksdagsordningen
föreskrifver att 21 Ledamöter skola
väljas, blott 21 namn ma på Val listan uppföras,
och att vid rösternas uppsummeri.ig, de
21 Personer, hvilka erhållit de fleste rösterne
må varda ordinarie Ledamöter samt de 6 Personer,
hvilka näst efter intill dem undfått det
största antalet röster, må såsom Suppleanter
anses.
Uppå derom af Herr Grefvert och LandlMarskalken
gjord Proposition, bief Herr Påhl.
mans berörde hemställan af Ridderskapet och
Adeln bifalien.
Justerades följande:
Utdrag af Profocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmidd den
4 April Ifcji8.
S. D.
Hen 4 April.
27 i
S. D. Remitterades till Stats- och B*ncoUtskotten
2:ne Memorial af Friherrarne Stael
von Holstein, Corfitz Ludvig, och Anckaisvärdf
Carl Hinric, angående yrkad undersökning om
Götha Canal - Discont-Directions förhållande,
i afseende på den till Canal-Arbetets fortsättande
gjorde försträckning af 1,100,000 R:dr
m. m. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevillnings
Utskottets den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 1 dernes eftermiddagen på bordet
lagde ytterligare Utlåtande, angående grun.
derne för dén blifvande Bevillningen , fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln för godt, att, under
förblifvande vid dess den 24 sistledne Martii
i målet fattade beslut, öfverlemna de uti berörde
Utlåtande framstäldé åt det enligt 69 §.
i Regerings-Formen till 30 Ledamöter af hvarje
Riks-Stånd förstärkta Stats-Utskottets pröfs
ning. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskotfets
den 18 sistledne Martn afgifne,
samt dcti 24 1* samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande, angående Löne-förhöjnihg
för Riddarhusets Embets- och
Tjenstemän, stadnade Ridderskapet och Adeln
i det beslut,' att ali fråga om Löne-förhöjning
för Riddarhus-Secreteraren nu mera komme att
förfalla; men att Betänkandet i öfrigt, på grund
af dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
Skulle återremitteras. Ut supra.
Ridd. och Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 3 5”, 36*
274
Den 4 April.
S. D. Vid förnyad föredragning af Expedltions-Utskötttets
den 23 sistledne Martii af*
låtne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, angående Förvaringsrum
för öfverblifvande Exemplar af Bihanget
till Riks-Ståndens Protocoll, blef samma Memorial
till Stats-Utskottet remitteradt, med anmodan
att med Herrar Fullmägtige j Riksgälds*
Contoiret öfverenskomma så väl om förvarande,
sorn försäljning af nämnde Bihang. Ut
supra.
S. D. Justerades och godkändes de Grund*
lagsändrings Förslag, hvilka, enligt uppgift från
Constitutions-Utskottet uti dess den 2f sisth
Martii aflåtne samt den 1 dennes eftermiddag
gen på bordet lagde Memorial, från sista Riksdag
hvilande, meri nu mera pröfvade och afgjorde,
blifvit af samtelige Riks-Stånden gillade oell
antagne; och skulle Expeditions-Utskottet an*
modas, att, i afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga
Sanction å berörde Förslag till ändring i Grundlagarne
uppsätta underdånig Skrifvelse till KonglMajit.
Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades föl*
jande från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 1 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkanden:
Ifrån Stats-Utskottet:
1:0 Af den 5 sistledne AJartii, angående
Flyinge och Dahlby Kungsgårds, och Stuteri*
Inrättnings-Stat.
Dm 4 April. 275
2;b Af samma dag. i anledning af Riksdags-Fullmägtigens
Nils Månssons frän Malmohus
Län Memorial, angående de till Flyinge och
t>ahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverks skyj.
digbeters upphörande, utan motsvaiande ersattnmg.
3:0 Af samma dag, angående föreslagen
äfiösnings Stat med mera för UJncsdahls Kongl.
Lustslott.
4:0 Af deh 11 sistledne Martii, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss ä Stats Bok*
hållarens i Carskrona, Hof. K a morerare n Carl*
Suhds ansökning , om utbekommande af Mantalsskrifning
* Provision.
5:0 Af samma dag, i anledning äf KongL
Maj.-ts Nådiga Remiss, om utbetalning af Begrafningshjelp
efter Secreteraren vid Kongl. Ingeheur-Corpsen
E. M. Morin.
Ifrån BancöUtskvitet:
i-.O Af deh 33 sistledne Martii j i anledning
af väckte frågor, om tidigare föredragning och
lifgifvande af Bancjuéns b astighets-Län.
2:0 Af samma dag, j frågan orri härmare
bestämmande af rättigheten för Bolag och
Corporåtioner, att i Banquen upptaga Lan å
last Egendom.
3»o Af samma dag, i anledning af erhåll
-
Den 4 April.
ne Remisser, dels rörande de vid Banco-Discont-Verket
erforderlige Vederhäftighets-betyg,
dels angående förökning i antalet af Vetkets
Styresmän.
4:0 Af den 25 sistledne Martil, i fråga
om understöd för Södertelge Canal och SKiss^
verks fullbordande.
lfrdri Allmänna Besvärs- och OeconomidUtskottet:
i:o
Af dm 4 sistledne Martiinrörande väck i'
fråga, att Spannmåls- och Victualie-Hatidel å
Landet må Taxeras och beläggas med enahan*
Utskylder som dessa Handelsnäringar uti Städerna
åtfölja.-
2:0 Af samma dag j rörande vackt Motion1
om förbud mot Krämares kringstrykande.
3:o Af samma dag,- i anledning af Grefve
von Schwerins väckte Motion, om möjlighets
beredande för Innehafvare af Boställs-Jord, att
låta försäkra den ä sådan Jord befintelige Åfcyggnad
i Allmänna Brandförsäkrings-anstalter.
4:0’ df samma dag, i anledning af väckt
frågå,- om Medels vidtagande till Luxens hämmande*
och inländska Fabriquernes upphjelpa
nde.
den 5 sistledne Martil, Öfver gjöfd
Motion1 om Kongl, Landtbruks. Academi?»/
Den 4 April. 277
Dess Central-Verkstad och Redovisning för de
under Academiens disposition stående Fonder.
S. D. T anledning af gjorde anmärkningar
återremitterades följande den 1 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkanden:
Till Stats Utskottet;
Ilo Af den t 1 sistledne Martii, angående
pierr Lagmannen Gyllenborgs Memorial, om
förändring och lindring i Saltpetters-gärden^
utgörandej
2:o Af samma dag, angående Strömsholm?
Stuteri-Inrättning.
Till Banco-TJtshottet:
Af den 26 sistjetlne Martiix j fråga orrt §P0‘
cificerade Förteckningars insändande öfver Assignationer,
sorn pä Banquen utfärdas.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomin-Utskotte
j:o Af den 25 sistledne Febritarii, Oltl jemk”
ning uti Båtsmans-Roteringen i Halland.
2:Q Af det] 4 sistone Martil , j anledning
af väckt fråga, om förändring uti q §. af Kongk
Majds förnyad? Seglations-Otdning den iy junii
1774.
cj;q Af smrna dag, i anledning af vä.9Kf
Den 4 April.
fråga orp förhöjd TuIIafgift för Boktryckeri
Stilar.
Ut supra.
5L D. Vi förnyad föredragning af Allmän?
tia Besvärs- och Öeconomiae-Utskottets den 4
sistledne Martii afgifne samt den 1 dennes
pftermiddagen på bordet fagde Betänkande, rö*
rande yrkadt upphäfvande af Stockholms Stads
rättighet, att uppbär» Parm-, Torg- och Renhållnings
- penningar, då Hö, Halm, Ved, och
Bränkoh! införas» samt af Landtmannens åliggande
att i vissa Städer erlägga Väg, och Mätare-penningar
för inkommande Varor, biet
samma Betänkande, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet årerremitteradt, med
anmodan att bestämdt uppgifva, huruvida de så
kallade Torg. och Renhåilqings-afgifter, hvilka
till Stockholms Stad eriäggas , grunda sig på
några äldre Privilegier eller icke , hvarpm de
öfrige Respeetive Riks-Stånden skulle vänligen
anderrät&s. Ut supra.
Utdrag af Protokollet, båflit hos Högloflig?
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 4 April 1818-
S. D. Föredrogs å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samtiden
1 dennes eftermiddagen pä bordet Hgds
^etknkanderu
Ifrån Lag- UtskottetAf
elen 18 tistUAne flad ii, öfver det af
Dm 4 April.
279
Herr Lagmannen Grefve Gyllenborg gjorda
förslag till åtskilliga ändringar uti nu stadgade
Rättegångs-Ordning.
Frän Lag,- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi^- Utskotten .•
1:0 Af den 16 sistledne Martil, angåenda
de flere gjorda Förslag till ändring uti Allmänna
Lagens Scadganden och genom Kongl. Förordningen
den 9 Februarii 1803 meddeldte föreskrifter
om Stängsel-skyldigheten.
2:o Af samma dag, öfver vackt fråga rörande
rättighet för Allmogen i Blekinge och
.Skåne, att emellan alla Hamnar derstädes få
sjöledes obehindrat föra deras Producter.
3:0 Af samma dag, angående yrkad än.
dring i nu gällande stadgande, rörande Jordä'-  gares rätt hos Landbo och angående Rätte-,
gängssättet vid utsökning deraf.
4:0 Af samma dag, angående rätta delnings-grunden
vid Enskiftet} af Hemman i Blekinge
Län,
5:0 Af samma dag, angående Husbehofs-.
Mjölkvarnars befrielse från Skattläggning,
6:0 Af samma dag, angående yrkande*
om. obehindrad rättighet för Hemmansägare,
gtfc uppföra och begagna Husbehots-Vatten* oehs
Väder- Mjöl. samt Såg-Qvarnar».
Den 4 April.
Ifrån Allmänna Besvärs- och Oeconomi#-Utskottefl
Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af gjord hemställan om en Comites inrättande
i hvarje Församling, till utdelande af det Spannmåls
understöd, sorn af Kongl. Allmänna Magaiins-Directjonen
lemnäs m. m. Ut supra.
S. D. t anledning af gjorde Anmärkningar,
återremitterades följande den i dennes
eftermiddagen på bordet lagde Betänkanden:
T\ll Lag- Utskottet :
1:0 Af den 18 sistledne Martil, öfver vackt
fråga om bestämd förklating, angående hvad till
Politie-måi bör hänföras.
r.o Af sammq dag, öfver gjordt förslag
att Öfver-Ståthållare-Einbetet i Politie-ärender
hädanefter må blifva ställt under Hof-Rättens
granskning, samt de Protocoller och Domböcker,
som der hållas, till Hof-Rätten varda
inlemnade.
Till Lag- Samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomi#-Utskotten t
1:0 Af den 16 sistledne Afart ii, angående
yrkad förändring af de rörande Enskiftes-delningar
utfärdade Författningar;
2:0 -^/ den 18 sistledne Martii, öfver vackt
Den 4- April.
Motion om upphäfvande af förbud mot Landsköp.
TUl Allmänna Besvärs- och Oeconomi#-XJtskottet..
Af den 13 sistledne Martil, i anledhing af
föreslagne åtgärders vidtagande tilj den Veneliska
smittans utrotande. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo Lag-Utskottets
den 9 sistledne Martii afgifne, samt den 1
dennes eftermiddagen på bordet lagde arne Utlåtanden,
innefattande svar pa återremisser från
Ridderskapet och Adeln af sanirpa Utskotts
meddeldte Betänkanden:
1:0 Af den 23 sistledne Januarii , angående
åtgärders vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende,
2:0 Af den 28 i samma manad, ofver sökt
företräde fqr Jordägare till Brukares lösa Egendom;
och som de öfrige 3:ne Riks-Ståndert
tedan bifallit Lag-Utskpttets sistnämnde Befjjnkanden,
fann Ridderskapet qch Adelli för
godt att vid Utskottets ifrågavarande tvänrtö
Utlåtanden nu mera låfä bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning äf LagUtskottets
den 18 sistledne Martil afgifne,
samt den i dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtande, så väl angående de anmärkningar,
hvilka blifvit gjorda emot Utskottet^
den 30 sistledne janu^fii meddelte Betänkande^
Den 4 April,
om förlapen Makas rättighet att i nytt Giftermål
ingå, som ock öfver den i sammanhang
dermed väckte Motion, huru förhållas bör i
afseende å berörde rättighet, enär skillnad i
äktenskap skedt på grund af 16 Cap 7 §.
Kyrka-Lagen och 13 Cap. 7 §. Giftermåls-Balken;
fann Ridderskapet och Adeln, som redan
dea 17 sistledne Februarii bifallit Utskottets
förra Betänkande, för godt att vid dess nu a!-  ^ifne yttrande låta bero. Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 0. till 10 på aftonen.
In fidem ProtocoIIi
Q. J. jLagerheim*
Tisdagen den 7 April*
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlå-i
tanden?
1frun Stats- och Lag-Utskotten?
Af (ha 18 sistledne Martil'.
|?q Angående Herr voja Engeström?,
Den 7 April,
D., Memorial, om årliga Lagsamlingar • deruti
Lag-Ucskottet icke funnit skäl tillstyrka bifall
af Herr von Engströms ifrågavarande Förslag,
på det sätt han detsamma framställ;, hvarefter
Stats-Utskottet, som ansett till dess Utlåtande
endast böra frågan, om det af Herr von
Engeström föreslagne Räntefria Lån af 9:dé
Hulvud-titelens medel åt en Redactenr af berörde
Lag-samling, för sin del yttrat, att då
Lag-Utskottet afstyrkt Förslaget så vidt det
anginge Arbetets utförande, borde ock frågäti
om berörde Läne-bidrag af allmänna Medel,
förfalla,
2:0 I anledning af väckte Motioner om
Lönförbättring för Häradshöfdingarne; deruti
JLi3g-Utskottet på anförde skäl funnit både
billigt och högst nödvändigt, att Häradshöfding
garne erhöllo förbättring i deras Löner, så
att de vid sine ansvarige, trägne och magtpåliggande
göromål icke måtte sakna en anständig
utkomst, hvarföre Utskottet tillstyrkt, att
Häradshöldingarne i allmänhet och isynnerhet
de bland dem, sorn antingen helt och hållit
saknade Boställen eller voro försedde med dylika
af så svag beskaffenhet, att af de samma
mjndre betydlig afkomst vöre att påräkna',
måtte, i likhet med artd ra penninge-Löntagate,
njuta den samma Löntagare tiljdebita Löne-förhöjning,
eller ock nå^on anstalt vidtagas , hvarigenom
Häradshöfdingame annorledes blefva
förhjelpté till så beskaffade Löne-förmåner,
som med deras Embytens vigt kunde vara
förenliga; i sammanhang hvarmed Låg-Utskot,
m
Ben ? April.
fefa till undanrödjande af yppadt missförstånd,
Qn) patta meningen af Kongl. Maj:ts Nådiga
veise till Dess och Rikets Hof-Rätter af
dep j6 Augusti 18rf, tillstyrkt att Riksens
Stnndep ho§ Kong). Majit kunde göra den hemgtäUsn,
det vederbörande måtta pnderrättas
depqr^, att uti den kärande Parten i allmänhet
åliggande skyldighet, att vid Undcp Domstolar
utlösa Protocoll och Utslag, endast den inskränkning
blifvit gjord, att i de fall, då Käpapden
antingen icke tillställt sin Vederpart en
g hpp0|Ti ufyerkad stämning ellef lätjt sin talan
emot honom förfalla, hvarom Käranden
likväl ypre pligtig, att inför Domstolen göra
anmälan , icke någon emot sin vilja och begäran
må fqrpligta§, qtt öfver berörde anmälan,
h^afigsr-Pm för Dqmaren all handläggning af
flef jpstämde måjet upphört, någpt Utdrag af
PfQtoco|let utlösa j hvaremot Stats-Utskottet, i
afseende på den föreslagna förbättring i alicinjpgpn
för Häradshpfdinijarne, funnit sjg ej
Jeunna någtä anslag för ifrågavarande ändamål
tillstyrka; ifrån hvilket Statsutskottets Utlåtande,
en' Ledamot därstädes, Herr Lagmannen
J, Moreus, enligt PrptocoHs-Utdr?,g af den ii
fisitledne Martii, yarif i så måtto af skiljaktig
japka, fttt Herr Lagmannen ansett, att, orr\
qck det uIIe medgifvas, att de Häradshöfef
ingar, hvilka jemte Renninge-Lön voro förgpdde
roed Boställen, Bohemman eller annarp
Rönings Jord, ägde ep mot deras göromål någorlunda
svarande utkomst, afseende likväl
Rorde göras å dem, sqm endast åtnjuta perpnill|??RöO,
i ^dmänhet utgörande I3I q t«
Ben ? April.
285
R:dr, meri i stora Kopparbergs Län, för tfettfté
Häradshöfdingar sammanräkhadt, bestigande sig
till allenast 200 Ridr,
Frän Stats-Utskottet t
Af den 33 sistledne Marini
l:ö Öfver gjorde Anmärkningar vid Ufa
skottets Utlåtande och Förslag, angående Af{-  toden och Tractämehten för_ Riks Stånd:n§ öeh
deras Utskotfs Secreterare, Uancellie- Och Vafefr
betjening j; deruti Utskottet förklara t Sig rek1#
finna skäl till någon förändring i desö afglida
Förslag; trien i anledning af derom hos fju§-  vöfdige Präste-Ständef, saint Hedervärdå 60m
de-Ståndef väckt fråga, ansett sig böta kettis
ställa, om icke det tillstyrkte Försköttet ä dessa
Arfvoden oell Tractamefitén ■ sedan mef ätt
én månad förflutit efter den förut föresragtte
tiden ellef Jknöarii Månads slut, måtte sttä’ékä§
till och med den 28 nasti, Februafii,
2.'0 Af den 23 sistledne Martii , i änlednlttg
åf Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition, angående
Reglerande al de Kongl. Hofvens Stats-Suttts
fnör; hvaruti Utskottet tillstyrkt, att den föf
Hans Majlis Konungens Hof-hallning å Ståf uppförde
Summa, 320,000 R:dr, måtte med fjert' f
i denna månad Kongl. Majit fillfallä; att Hättä'
Kongl. Höghet Kron-Pfinsen kunde iräft Safftffili
tid uppbära* det belopp af foö,ÖOÖ ftsäf/
dom för Rikets Kron-Prinsat Vore anslagtfy
if£ Hennes* Majit Enke-Drottningetv liMédW
2116
ben f April.
frän berörde tid måtte bekomma en Underhålls-»
Stimma, i ett för allt aF 6o,oco R:dr, utom Enke-Satet
Wadstena Slott med Starby Kungsladugård;
men då Wadstena Slotrs iståndsättande
oell förseende med sådan Inredning och
Mcublering m, m. som erfordrades, medförde
betydlig utgift för Staten, ätvensom rubbning
uti Arrende-Contractet om Starby KungS-LadUgård
kunde föranleda till en för närvarande
obestämd, men till äfventyrs dryg ersättning
till Arrendator * har Utskottet ansett det vara
för Staten förmånligast, om fdennes Mäj:t i Nåder
skulle räckas i stället för Wadstena Slotts
begagnande och såsom ersättning för den möjlig*
tillökningen i berörde Arrende, emottaga
en viss årlig Summa i Penningar, i hvilket afseende
Utskot.et hemställt, det Riksens Ständer
kunde i underdånighet erbjuda och anslå
en Summa af io.ooo R:dr årligen, utöfver Underhålls-beloppet
6o,oco R:dr, jemte Arrendet
för Starby Kungs-Ladugård sådant det nu utginge.
3:0 Af Jen 6 dennes, angående afline Regtfrings-Rådet
von Schevvens Arfvingars fordran}
deruti Utskottet hemställt, att sedan Ridderskap
pet och Adeln samt Bonde-Ständer afslagit, meni
Preste- och Borgare-Stånden bifallit. att berörde
fordran, mgörande yöo R.dr, finge vid den
för hand varande Stats Regleringen uppföras
att utgå, berörde fråga måtte, jemlikt 69
Kegerings-Formen, ölverlemnas till cici förp
ftärkta Stats-Utskottets åtgärd*
Den 7 April.
Pran ConstilutiOns- Utskottet:
1:0 Af den 26 Sitshdne Martiin angående
den af Utskottet föreslagne ändring i 57 §. af
Riksdags-Ordningen j att, efter orden; ”Ellef
Reservation uppehållas’3 — Följande tillägg må
införas: ”Uti sådana Anmärknings-frågor , som ellfi'g
t ?g §. kunna af Utskott v a ekås,, rita Ledamots ser*
skihlta tanka åtfölja Remissen lill Conslilntiotis-Vt*
slottet, utan att i Stånden upplasasi1’ —■
2:0 Angående eri af Utskottet tillstyrkt så
lydande Redaction af sista Punoten uti 9
Kegerings-Formen:
”.För Rådslagen skola Stats-Rådets Le darli ii*
ter vara ansvarige, såsom i 106 eller 107 §§. ds/**
om vidare stadgas. ’
3:0 Angående förslag till en sådan förklaring
och rättelse i 107 §. Regerings-Formen ,
att efter orden: ”Eller att någon Stats-Secretérare”:
Må tilläggas: ”JEIler Föredragande af Corti*
mando-mål”é
brån Allmänna besvärs- och OtcohomieE* Utskottet t
Af den ig sistledne. Martti, deruti U t sköf j
tet, i anledning af väckte Motioner, om ändring
af Tjenstehjons flyttningstid , på anförde skäl Tillstyrkt,
att Tjenstehjons flyttningstid må blifva
bestämd till den 24 Octobef, hvarefter Tjenste-»
hjonet sednast innom månadens slut bör hafva
gått uti dess nya tjenst och således vara på stället
innan den i igty års Bevillning*-Förordni:>;g
=88
Pen f April.
utsatte Termin till Mantals- och Skattskrifning
gen infaller, samt att Tjenstehjon istockholm,
der 2:ne flvttningstider på året äga rum, böra
få flytta elen 24 April och den 24 October,'
rnen 1 de öfrige Städerne på samma tid ; som
å Landet; och har Utskottet i öfrigt' hvad angeck
Cömministern Bergegrens hemställan, om
tn enda flyttningstid ont året för Tjenstefolk i
HufvudStaden, samt Herr Ebels tillstyrkan, om
olika flyttningstid i Städerne och på Landetj
icke ansett sig kunna å dessa Motioner tillstyrka
bifall; äfvensom Utskottet funnit den
af Herr Oxehufvud väckta fråga om nu gällande
Tjenstehjons-stadgas granskning och förbätt-'
rande, samt uppläsande Vid Husförhöreh, varat
utorft gränsen för Utsköttetå befattning.
Föfedrögs Bevillnings-Utskotfets den 6dennes
afgifne Memorial, deruti Utskottet anmält,
att vid pröfning af Utskottets under den 2$
sistledne Martn meddeldte ytterligare Utlåtande,
angående Grunderne för den Allmänna Bevillningen,
Bonde-Ståndet förblifvit vid dess
den 19 1 samma månad fattade beslut, i de
delar, sorn angå Capitations-afgiften och Beskattningen
af vissa Öfverflöds-Varor, men deremot
fränträdt detsamma, i frågan rörande Beviltnings
Grunden för 2:dra Articeln , samt i
den delen instämt i Utskottets uppgifne och af
de öfrige Riks-Stånden gillade Förslag, hvarigenom
a:dra Puncten bland de af Utskott#
fram’
Den f April.
289
framställda omröstnings-frågor komma att förfalla.
Uppå derom af Herr drefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Bevillningsutskottets
ifrågavarande Memorial, till det förstärkta
Stats-Utskotttt öfverlemnadt.
Upplästes Preste-Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 1 dennes , innefattande inbjudan,
de till de öfrige Riks-Stånden, att med PresteStåndet
instämma i det beslut, att de vidlyftigare
Utlåtanden, hvilkas tryckning kunde fordra
en längre tid, skrifteligen måtte blifva till
Riks-Ståndens granskning inlemnade, på det att
genom afbidande af tryckningen, Riksdagen
icke måtte förlängasj och fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att för sin del öfverlemna
till Herrar Ordförande i Utskotten, att under
den återstående delen af detta Riksmöte ,
med afseende ej mindre å Målens vidlyftighet,
än den skyndsamhet de kunna fordra, låta be-,
6örja, att Expeditionernö antingen tryckte eller
skrifne, varda tlil Riks-Stånden inlemnade.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den ?
sistlidne Martii afgifne samt den 1 och 4 dennes
eftermiddagarne på bordet lagde Betänkande,
öfver den af Friherre Mannerheim, Lars
Ridd. och Ad. Prot. V B. \ Ajd. 37, 38-
29°
Den ? April.
August, väckte, fråga, det de publique Auctoriteter,
som å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afsluta Contracter eller Afhandlingar med Enskifta,
ej må äga att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver döma.
Herr von Fieandt, Daniel Wilhelm , uppläste
följande:
Då Högloflige Lag Utskottet, i anledning
af Friherre Mannerheims väckte Motion, det
de publique Verk och Auctoriteter, som å Kongl.
Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contracter
eller Afhandlingar med Enskildte om Arrenden
eller Lefverancer, ej må äga att vid uppkommen
tvist om uppfyllande eller tolkning af
Contracterne, sjelfve deröfver döma, ansett
mäst lämpeligt, att nämnde tvister upptagas
och afgöras i laga Rättegångs-Ordning vid ordinarie
Domstol , och på sådan grund föreslagit
förändring i nu gällande Författningar, torde
de mångfalldiga olägenheter och den tids
utdrägt, ett sådant stadgande skulle medföra,
icke med den noggranhet blifvit öfvervägde
som ämnets vigt synes fordra, hellst vid ett
slikt förhållande i hvad som rörer Lefverancer
för Arméens behof, desamma äro af den betydenhet,
att uragtlätenhet i uppfyllandet af
ingångne förbindelser i denna del ofta kunna
verka på Arméens tjenstbarhet, då vederbörande
Verk och Auctoriteter, genom en i flere
Instantier invecklad och förlängd Rättegång,
skulle sättas utur tillfälle, att innan tvisten slutligen
blifvit afgjord, i ovisshet om sakens
Den 7 April.
utgång, genom andra utvägar anskaffa hvad
Salunda af en i dess åraganden forsummeljg
Lefverenteur kunde åsidosattas. Det synes derföre
enligt min tanka rättast, att gällande Författningar
i detta magtpäliggande ämne må förblifva
orubbade , i synnerhet sorn den Enskiltes
rätt derigenom icke kan i någon mohn förnärmas,
då i händelse af grundade anledningar
dertill, besvär öfver en sadan Auctoriteter* åtgärder
kunna anföras, samt malet afven om
så nödigt prftfvas till undersökning vid ordinarie
Domstol hänskjutas; och det är på dessa
skäl som jag vördsamt anhåller om återremiss
af Utskottets Betänkande.
Grefve de ta Gardie Jaeob: Då icke allenast
eli längre tids utdrägt skulle uppkomma
därest tvisttr om uppfyllande eller tolkning af
irgangne Contracter borde af vederbörande
Domstolar upptagas och afgöras, utan äfven
Kongl. Majit och Kronan derigenom skulle,
under sådana Rättegångars lopp , vara i mistning
utaf de betydlige Förskotter, hvilka vanligen
vid afslutandet af Contracter, om Lefverancer
lemnäs Lcfverenteurer; så får jag uppå
de af Herr von Fieandt i öfrigt afförde skäl,
äfven för min del tillstyrka återreiniss af Betänkandet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus!
Det är visserligen ganska rigtigt, att när tvist
uppstår om uppfyllandet eller rättä förståndet
af ett Contract, frågan derom bör af vederbörande
Domstolar behandlas, men då de hvilka
Den ? April.
afsluta Contracter om Lefverancer eller annat
dylikt, icke lära underlåta att uti Contracterne
betinga sig sådana förord, att, i händelse af
tvist, den långa Rättegångs vägen må undvikas;
så anser jag det af Lag-Utskottet föreslagne
ifrågavarande stadgande vara öfverflödigt och
utan ändamål.
Herr Grefvin och LandtMarshalken hemställ*
de , om icke Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid Lag-Utskottets Betänkande gjorde Anmärkningar,
föranleda till återremiss deraf5 hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af Expeditions.
Utskottets den 28 sistledne Martii aflåtne samt
den i dennes eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, angående en "ändring i Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t
om Vesterbottniska Lånetj blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Anmältes och emottogs Herr Hof-Cancelleren
m. m. Friherre af Wetterstedt, hvilken å
Kongl. Maj:ts Höga vägnar öfverlemnade Dess
Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer om Riksdagens
ytterligare förlängande.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Herr Hof-Cancelleren, att till Kongl. Maj:t
Den f April.
29 5
framföra Ridderskapets och Adelns underdåni*
ga vördnad och tillgifvenhet.
Sedan Herr Hof-Cancelleren blifvit på van-i
ligt vis utbeledsagad, upplästes följande:
Protocoll hållit inför Konungen, i Stats-Rådet,
på Stockholms Slott den 4 April
1818-
Närvarande:
Hans Excellence , Justitia Stats-Mini$tern,
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne, Herr Grefve von Engeström.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Friherre
Fleming.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Friherre
Lagerbring.
Undertecknad Hof-Canceller.
Stats-Rådet, Herr Friherre Cederström.
—- — Herr Friherre Skjöldebrand.
— — — Grefve Mörner.
354
Den 7 April.
Undertecknad Hof-Canceller uppläste ett,
på Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning, förtat*
tadt Förslag till en Nådig Skrifvelse från Kongl,
Majit till Riksens Ständer, om Riksdagens ytterligare
förlängning, sådan den, vid detta Protocoll,
finnes biUgd ; och biet detsamma, på StatsRådets
Ledamöters underdåniga tillstyrkan , af
Kongl. Majit i Nåder gilladt, och skulle af undertecknad
H'>f Canceller contrasigneradt , på
vanligt sätt till Riksens Ständer öfverlemna®.
Jn fid«m
G. aj Wetterstedt,
Kongl. Maj;ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, om Riksdagens ytterligare
förlängande gifven Stockholms Slott
den 4 April
Sedan Kongl. Majit till första dagarne af
Maji Månad utsatt Dess Krönings* och Hyllnings
Ceremonier, och redan, uppå Rikets
Ständers enhälliga underdäga anhållan, i Nåder
bifallit, att de, under nu påstående RiksMöte,
må för sig gå, så följer deraf äfven,
att denna Riksdag, ehuru lagligen tilländalupen
den 6 April, likväl kommer att fortfata intill
dess nämnue Ceremonier ägt rum.
Kongl. Majits lifliga omsorg för Folkets
trefnad och väl, gifver Hans Majit rättighet,
både att hoppas, och att begära, det Rikets
Den 7 April.
29?
Ständer, under den änuu återstående Riksdagstiden
, må fortsätta deras öfverläggningar med
det nit, det lugn, den enighet och den skyndsamhet,
som allmänna Ärendeme så väsendteligen
kräfva. De vigtiga skäl, som, för mera
äu 6 månader sedan föranledde Rikets Ständers
sammankallande, äro ännu lika verkande, och
skulle hafva medfört ännu obehagligare följder,
om icke Kongl. Majit genom sina outtrötteliga[bemödanden
förmått upprätthålla den,
af Discont-Verkens inställde betalningar, skakade
allmänna Crediten.
Kongl. Majit gör sfg försäkrad , att Rikets
Ständer , lifvade af samma tänkesätt af kärlek
och tillgifvenhet för Fäderneslandet, skola gå
Kongl. Majits Landsfaderliga afsigter till mötes,
och till Nationens tillfredsställelse afgöra
allt, hvad hennes billiga förväntan, och Kongl.
Majits yttrade önskningar, lofvar sig af inne*
varande Riksmöte.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer ,
med all Kongl. Nåd och ynnest, städse välbevågen.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
Lades till Handlingarne.
Den % April
Sedan 43, 44 , 43 och 46 § § i Riddarhus
Ordningen blifvit uppläste, företog Ridderskapet
oell Adeln klockan \ till 11 förmiddagen
Val af den Namn! till Stats-Utskottets
förstärkning, hvarom 69 § i Regermgs-hormen
stadgar, nemligen: 21 Ordinarie Ledamöter och
6 Suppleanter. Valet fortsattes och slutades
klockan | till 60m morgonen den 8=de dennes,
undrr hvilken tid utom Herr Grefven och LandtMarskalken
, Grefvaroe von Schwerin, Fredric
Bogislaus5 Lewenhaupt, Gustaf och de la Gardie,
Jacob, voro Ordförande samt förde Klubban.
Vid Valets slut blef Val Protocollet försegladt
för att i nasta Plenum uppbrytas och kungöras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till 6 om morgonen den g April.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Onsdagen den 8 April.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Protocollet öfver det sistledne
gårdag hällne val af deo Nämnd till Stats-Ut
-
skottets förstärkning, hvarom S') §■ Regeringsformen
stadgar, nemligen af 21 Ordinarie
Ledamöter och 6 Suppleanter ;"och befunnos följande,
Herrar hafva blifvit utsedde till:
Ordinarie Ledamöter:
N:0 3. Grefve de la Gardie, Jacob, 381 röster.
— 46- — Piper, Carl, 33? dito.
fl.
Posse, Clas Fredric, 163 d)fO.
— 60. —— Mörner, Carl Stellan, 3fJ dito.
— 84* — Löwen, Fullmägtig
Grefve von Schwerin ,
Fredric Bogislaus , iSl dito.
I lO. — von Lantinghausen ,
Albrect, 133 dito.
_ 62. Friherre Mörner af Morlanda,
Hampus, 165 dito.
■— Iff. Staél von Holstein,
Corfitz Ludvig, 2T7 dito.
— 199. Wrangel, Henning, 20J dito.
— 322. — Anckarsvärd, C. Hinric, 2!9ditO.
— 340. — Löfvenskjöld, Salomon, 291 dito.
— 96. Herr Pauli, Fullmägtig Gref
ve
Gyldenstolpe, Ulric, Ifödito.
— 99. — Silfversparre, Aron Isac, I 82 dito.
■*— 1033*' “* Hammarhjelm, Carl F\, r62 dito.
•— II49. — Hjärne Carl Jacob, igodito.
— 1626. — Olivecrona, Fullmägtig
Herr Hejkenskjöld, Detlof, 2X0 dito.
■— 2088* af Chapman, Fullmägtig
Herr Reuterskjöld ,
Casimir, i66 dita.
298
Den z April.
N:o 221 B- Herr von Weigel, Christian
Ehrenfried , I 5 3 röster.
— 2221. — af Wirsén, Carl Johan, 223 dito.
— 2224. — Palmsvärd y Joh, Eric, 18 I dito.
— 2246. — von Stahl , Samuel, 246 dito.
Suppleanter :
N'.0 119. Grefve Ridderstolpe, Carl, 149 röster.
-—* 862. Herr Gyllenkrook, Göran, 146 dito.
— 183. — Dufva, Fullmägtig
Grefve Cronstedt,
Claes, 14V dito.
•— I925'. — Ehrengranat, C, A. 145 dito.
— 57. Friherre Posse af Säby , Carl
Hinric , 141 dito.
■— 105 6. Herr Schönströmy Pehrt 13 8 dito.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om icke, enär tvänne Herrar bland Suppleanterne
, nemligen Grefve Cronstedt, Claes', och
Herr Ehrengranat, C. A., erhållit ett lika antal
röster, bemälte Herrar, då fråga om någonderas
inträdande bland de ordinarie Ledamöterne
framdeles kunde uppstå, borde förut inför det
förstärkta Stats-Utskottet sig emellan lotta, om
hvilken först borde bland de ordinarie Ledamöterne
ingå.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
Ben g April,
299
från nedannämnde Utskott inkomne Betan
kander»:
Jfrån
Stats Utskottet:
Af den 23 sistledne Martiit
1:0 I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition, om Medels anslående til! Kostnadernt
vid Dess höga Kröning-, föreslående UtUtskottct
att den dertill erforderlige Summa
150,000 R:dr måtte anvisas, att utgå alde öfverskott
på Stats-Verkets Intrader, som lör år
1817 äto att påräkna.
2:0 Öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, angående indragning af Tale.
mäns-Tafflarne; deruti Utskottet, som icke funnit
sig kunna frångå dess första Utlåtande härutinnan,
hvilket äfven af Borgare- och BondeStånden
blifvit bifallit, hemställtö, huruvida det
tillägg likväl kunde anses nödigt, att Kosina,
derne till Stånds-Klubbarne och ötrige oundgängelige
Depenser för den Representation,
som af LandtMarskalken och Herrar Talemännen
mäste iakttagas, borde godtgöras af Riksdagskostnads-Summan,
3»o Öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, angående Pensioner för Hans
Kongl, Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare3 till
hvilket Yttrande , sorn af Preste- och BorgareStånden
blifvit bifallit, Utskottet förklaradt sig
ej hafva något att tillägga, utom den hemsta!-
Den 8 April.
lan, att Herr Cancellie.Rådet Tannström och
Herr Regel ings-Rädet leMoine måga tillgodonjuta
sina Pensioner, från och med innevarande
års början.
4:0 I anledning af gjorde Anmärkningar
vid Utskottets Yttrande , om bidrag af Statens
Medel för Police-lnrättningens i Götheborg underhållande
5 och har Stats-Utskottet ej funnit
nämnde Anmärkningar kunna verka någon förändring
uti dess först afgifne och af tvänne
Stånd redan bifallne Yttrande, hvarvid likväl 1
i anseende till det förökade antal Fångar, som
Götheborgs Stad nödgas underhålla, af orsak
att dess Police nu åligger att sträcka sin åtgärd
utom Stadens område, Utskottet funnit
biligheteil fordra, ett understöd af allmänna
Medel för denna kostnads bestridande, till ett
belopp af 1500 R:dr.
5:0 Angående de hos Hedervärda BondeStåndet
gjorda Anmärkningar vid Stats-Utskottets
Utlåtande, om ytterligare Medel för SöderTelge
Canal-Inrättning j hvilket Utlåtande enligt
Utskottets anmälan, af de öfrige trenne
Riks-Stånden redan blifvit gilladt.
6:0 Angående de hos Välloflige BorgareStåndet
gjorda Anmärkningar vid Utskottets
Yttrande, om Löners anslående för Lans-Notarier
och Lands-Contoiristerj tillkännagifvaude
Utskottet att samma Yttrande är vordet af de
öfrige trenne Riks Stånden bifallit.
Den 8 April.
7:0 I anledning af återremiss från Högvördiga
Preste-Ståndet af Stats-Utskottets Utlåtande,
rörande föreslagne Prestehohls-friheter för
nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde- och
Capellans-Boställen; varandes sistnämnde Utlåtande,
efter hvad Utskottet anmält, af de
trenne öfrige Riks-Stånden bifallit.
8:0 Rörande de hos Välloflige BorgareStåndet
gjorda Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande , angående f. d. Vice-Talemannen
Jon Jonssons Motion, om Tullgarns Kungsgårds
öfverlemnande till Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen , efter Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina ; å hvilka Anmärkningar
Utskottet förmält sig ej hafva kunnat
göra afseende, sedan de öfrige trenne RiksStånden
redan godkändt det i ämnet först afgifne
Betänkande.
9:0 I anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorda Anmärkningar vid Stats-Utskottets
Utlåtande, angående Accords-ersättning till
Herr Öfversten Silfverskjöld; tillkännagifvande
Utskottet att berörde] Utlåtande blifvit af de
öfrige trenne Riks-Stånden gilladt.
Ifrån Banco- Utskottet:
Af den i dennes, i anledning af väckt Motion,
om allmänt Kungörande af Banco-Sedelstockens
belopp för hvarje år; tillstyrkande
Utskottet på anförde skäl, att vid nu gällande
ordning må förblifva , och något periodiskt
Den 8 April.
kungörande till Allmänheten af Banquens ställning
eller SedeUtockens belopp icke aga rurnj
ifrån hvilken mening tvänne Utskottets Ledamöter
dock varit skil jäktige.
Ifrån Bevillnings-Utskottet:
Ho Af den ii sistledne JlJartU, angående
anslag af Bevillnings-Medl n till understöd för
Krono-Uppbörds-Verket i Stockholmy deruti
Utskottet förmält sig sä mycket mindre hufva
funnit någon orsak, att utölvtr hvad 181? ars
Bevillnings-Förordnmg fört-sloifver, tillerkänna
Stockholms Stad någon tillökning i rfen for densamma
bestämda procent af det der utgående
betydliga Bevillnings.beloppet, som genom den
skedde öfverflyttningen ar dess Uppböris-Betjening
på Kronans Stat, den redan vunnit en
fördel, som andra Städer sakna ; men en Utskottets
Ledamot har ansett d n i BevillningsStadgans
4 Art. 4 § 11 Mom. stadgade procent
af Bevillning® Summan för Stockholms Stad
bora förhöjas från | åtminstone till 1 proCent.
2:0 Af den 11 sistledne Martil, i fråga, otti
Uppbörds Betjeningen* Aflöning i Götheborg
och öfrige Städer utom Stockholm; och har
Utskottet föreslagit, att, 1 händelse Riksens
Ständer skulle finna anledning bibehålla den i
18 års Bevillnings Författning stadgade Uppbörds-proCent,
nu ifrågavarande Uppbördsman
må införas bland de Personer, som deraf böra
komma i åtnjutande j ifrån hvilket Pluralitetens
beslut, en Ledamot varit af den skiljaktig
Den 8 April.
303
ga tanka, att nämnde proCent må öka* i den
mohn, att Tjenstemännen vid Uppbörds-Verket,
dermed blifva belåtne.
3:0 Af den 16 sistledne Martil, med förslag
till en förnyad Chartse-Sigillatae Förordning; varandes
i samma förslag, till vinnande af mera
tydlighet och fullständighet i de gifne föreskrifterne,
åtskilige rättelser och förbättringar
tillagde, hvilka dock ej på något sätt rubba
Hufvudgrunderne uti den nu gällande Författningen
i ämnet.
Ifrån Bevillnings- och Oeconomiee Utskotten:
Af den 13 sistledne Martil.
l:o I anledning af väckt fråga, dels om
inrättandet af en tätare Postgång emellan Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i alla Län, dels om
ett vidstäcktare begagnande af Post-Inrättningen
i allmänhet m. m.; å hvilka Motioner Utskotten
ej funnit skäl tillstyrka bifall.
2:o I anledning af väckt fråga, att ali
serskildt Bevillning för Gästgifveri» sa väl a
Landet som i Städerne , der verkligt Skjuts-ombyte
finnes, måtte upphöra3 hvilket Förslag Utskotten
så mycket mindre kunnat understödja,
som Gästgifverierne icke mera än andra Närings-Idkare
borde fritagas från afgift till Sta-,
ten för deras rörelse.
3:0 Angående gjordt Förslag, till undan^
304
Den 8 -April.
rödjande af de olägenheter, som uppkomma genom
den obestämda gränsen för Personels Skattskrifning
vid Braken såsom Arbetare; kunnandes
Utskotten icke gilla detta Förslag, såsom
dels overkställbar, dels ledande till inskränkning
i Bruks-ägares rättigheter och tvång
i deras handtering.
Fran Lag-Utskottet.-
Af ilen 18 i sistförflutne Manad.-
i:o Öfver Herr Borgmästaren E. G. Holms
Motion, om granskning al Police-Författningarne,
rörande sysslolöse Personers försändande till
Arbets- eller Corrections-Hus, samt angående
skyldighet för Vederbörande, att till Riksens
Ständers Justitieombudsman insända de beslut,
som i afseende på Personers dömande till Krigstjenst
eller användande till Corrections-hus varda
meddeidte; å hvilken Motion Utskottet tillstyrkt
bifall i den del, hvarigenom yrkas, att
hädanefter vederbörande Police-Ausetoriteter och
Konungens Befallningshafvande mä vara pligtige,
att, när någon Person för sysslolöshet eller
bristande laga Näringsfång, dömes skyldig till
arbete vid Corrections-hus eller ä Fästning,
genast till Justitis-Omhudsmannen insända ett
Exemplar af de i ämnet haline Protocoll och
ineddeldte Utslag, får att af honom granskas;
varandes härvid bifogade åtskilige Utskottets
Ledamöters serskilda meningar; och bar deribland
en tillstyrkt bifall i alia afseenden å senäte
-
Dett 8 April.
nare delen af Herr Borgmästaren Holms Motion;
men flere åter icke funnit sig äga skäl
understödja ifrågavarande Förslag, hvars antagande,
i deras tanka, skulle förorsaka tillökning
i arbete vid Police-Domstolar och hos
Kongl. Majtts Befallningshafvande.
2:0 Öfver den af Herr Doctor Hedrén
väckte fråga, om förändring uti nu stadgade
sätt för uppenbar Kyrkophgts verkställande;
deruti Utskottet, sorn icke ansett sig kunna för.
ändring i Formen för Kyrkopligten tillstyrka, föreslagit,
att med ändring af hvad i 10 och 11
Mom. af Kongl. Förklaringen den 23 Martii
1807, rörtnde Kyrkophkts verkställande, är stadgadt,
hädanefter må antagas, att, då till undergående
af uppenbar Kyrkopligt inställd Person,
dervid är motsträfvig samt förnekar det
begångna brottet och ej vill detsamma afbedja*
han icke må af Presten absolveras, utan af honom
med tjenlig föreställning afvisas; hvaremot
i frågan om, huruvida Presten, då brottslingen
vid förut anstäldt förhör befunnits sakna
nödig Christendoms kunskap, må kunna vägra
honom Absolution, Utskottets Ledamöter varit
af delade tankar, så att några ansett Absolution
böra i alla fall meddelas; men flere åter
funnit en bristande insigt i Christendoraen utgöra
ett hinder för Kyrkopliktens fullbordan;
varande åtskillige Utskottets Ledamöters serskildta
meningar uti bifogadt Protocolls-Utdrag
öfverlemnade.
Ridd. och Ad. Prat. V B. 1 Afd. 39, 40,
Dm 8 April.
Justerades Pleni-Protocollet för d. 19 sistledne
Martii.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskap och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 7 April
1818-
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln att till det för star kta Stats-Utskottet öfverlemna
Bevillnings-Urskottets i Memorial af
den 6 dennes gjorde Anmälan, att vid förnyad
föredragning af Utskottets under den 26 sistledne
Martii afgifne ytterligare Utlåtande, angående
Grunderne för den Allmänna Bevillningen,
Bonde-Ståndet förblifvit vid dess den 19
i samma månad fattade beslut i de delar, som
angå Capitations-afgiften och Beskattningen af
vissa Öfverflöds-Varor; men deremot fränträdt
detsamma i frågan rörande Bevillnings-grunden
för a:dra Arriceln och i den delen instämdt i
Utskottets uppgifne och af de öfrige Riks Stånden
gillade Förslag} hvarigenom a dra Puncten
bland de af Utskottet framställde Omröstningsfrågor
förfaller. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Preste-Stån.
dets den 1 dennes aflätne Protocolls-Utdrag)
innefattande inbjudande till de Öfrige Riks*
Stånden, att med Preste-Ståndet instämma i
det beslut, att de vidlyftigare Utlåtanden, hvilkas
tryckning kunde fordra en längre tid, skrif
Den 8 April.
507
teligen måtte blifva till Riks-Ståndens granskning
inlemnade, på det att genom afbidande af
tryckningen, Riksdagen icke måtte förlängas;
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt, att för sin del öfverlemna till Herrar Ord,
förande i Utskotten, att under återstående delen
af detta Riksmöte, med afseende ej mindre
å Målens vidlyftighet än den skyndsamhet de
kunna fordra, läts besörja att Expeditjonerne
antingen tryckte eller skrifne varda till Riks*
Stånden inlemnade. Ut supra.
)
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag*
Utskottets den 5 sistledne Martii afgifne, samt
den 4 dennes eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver den'af Herr Friherre L. A.
Mannerheim väckte fråga, det de Publique Auc*
toriteter, sorn ä Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afslutä Contracter elier Alhandlingar med
Enskildta, ej må äga att, vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf, sjelfve deröfver döma*
blef samma Betänkande, i anledning af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet-.återremit.
teradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Expe*
ditions-Utskottets den 28 sistledne Martii af*
låtne, samt den 1 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Memorial, angående en ändring
i Riksens Ståndets underdåniga Skrifvelse till
Kongl; Majt, om Westerbottniska La-retj blef
samma Memorial af Ridderskapet och Adeln
gilladt. Ut supra.
Den 8 April,
Upplåstes Stats- och Banco-Utskottens deri
3 dennes afgifne Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den io De*
cember ign, angående Allmänna Penninge.rö*
reisen och Mynt-värdets upprätthållande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke detta Betänkande kunde hvila pä
bordet, intill dess detsamma genom Stats- och
Banco-Utskottens föranstaltande blefve tryckt,
samt Exemplar deraf bland Riks.Ständens Ledamöter
utdeldte.
Bifölls.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anhöll, att få i ett sammanhang till trycket
befordra allt hvad rörande Skånska Roteringen
blifvit vid denna Riksdag innom Ridderskap
pet och Adeln yttradtj hvilken anhållan, uppå
gjord Proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan a eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim•
Den u April. 309
Lördagen den II April.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag:
Frän Högvördiga Pr ette-Ståndet t
. Af den 34 sistledne Martii, om bifall till
Stats-Utskottets Utlåtande, angående Redovisning
för Stats-Verkets förskott till tryckningen
af Riks-Ståndens Protocoll med Bihang vid
18if års Riksdag, jemte Ståndets beslut i afseende
på Dispositionen af de öfverblifne Exemplaren
af Bihanget m. m.
Af den 1 dennes med underrättelse att Pre-’
ste-Ständet:
1:0 Bifallit nedannämnde Utskotts Betankanden
och Memorial, nemligen:
Stats Utskottets :
Angående Flyinge och Dahlby Kungsgårdars
och Stuteri-Inrättnings-Stat j samt upphörande
af de Flyinge och Dahlby Kungsgårdar
anslagne Dagsverks-skyldigbeter.
Allmänna Besvärs- och Oeconomi*- Utskottets
Angående Spannmåls- och Victualie-Haife
Den ii April.
delns å Landet beläggande med enahanda Ut.
skylder, som dessa Näringar uti Städerne åtfölja.
Om förbud emot Krämares kringstrykande.
Angående möjlighets beredande för innehafvare
af Boställs Jord att låta försäkra Abyggden
i Allmänna Brandförsäkrings anstalten.
Rörande jemnkning uti Båtsmans Roterirw
gen i Halland; samt om medels vidtagande
till Luxens hämmande och inländska FabriqucrUes
uppbjelpande; och
Expeditions- Utskottets
Om en ändring titi Riksens Ständers un.
derdåniga Skrifvelse, angående Westerbottni.
Ska Lånet,
2:0 Återremitterat; Stats-Utskottets Betänkande,
om projecterad Aflönings-Stat m. m. för
Ulricsdal* Kongl. Lust-Slott , äfvensom All.
manna Besvärs- och Oeconomi» Utskottets Utlåtanden
så väl i anledning af väckt fråga, om
nödvändigheten af förklaring i vissa delar af
.Kongl. Kungörelsen den 3 April 1816, om öf.
verenskommelser, rörande Piesträttighetcr, som
rö.ai de beståndet af sådana Contract, hvilka
emellan Pastorerne och Församliogame blifvit
upprättade, och hvarmed båda förklarat sig nöjde,
3:0 Remitterat; till Stats-Utskottets Utlä.
Den n April.
3JI
tande, Expeditions-Utskottets Memorial, angående
förvaringsrum för öfverblifne Exemplar a£
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Ifrån Vallo fl. Borgart-Ståndet :
Af den 24 sistledne Martil , innehållande,
att Ståndet bifallit Bevillnings Utskottets första
afgifne Betänkande, angående Grunderne för
den allmänna Bevillningen, med antagande derjemte
af hvad som innefattas uti andra Alternativet
af Utskottets senare Utlåtande, beträffande
Consumtions-afgiften för Öfverflöds varor
och fyllnads-afgiften för Landt.Tull-ersättningcn.
Af den 4 dennes, deruti tillkännagifves att
Borgare-Ståndet:
1:0 Återremitterat; Lag-Utskottets Betänkande,
angående en viss Summa, hvarunder
enskildta Personer ej må utfärda Invisningar. .
2:0 Bifallit; följande från Allmänna Besvärsoch
Oeconomi» Utskottet inkomne Betänkaoden:
Om möjlighets beredande till Bosfälls-Byggnaders
Assecurerande uti Allmänna Brandförsäkfings-anstalter:
Om
jemnkning i Båtsmans-Roteringen i
Halland:
Angående väckt fråga, om förändring uti
9 §. af 1774 års Seglations Ordning:
3 II Den 11 April.
Om medels vidlagande till Luxens härn*
wande och inländska Fabriquers upphjelpande:
Angående Kongl. Landtbruks* Academien»
dess Central-Verkstad och Redovisning för de
under Academiens disposition ställde Fonder:
Angående frågan, om förhöjd Tull-afgiftf
för Boktryckeri-Stilar, som införskrifvas:
Angående Stockholms Stads rättighet att
uppbära Parm- Torg» och Renhållnings-penningar,
samt erläggandet af Väg- och Mataiepenningar
i vissa Städer:
Om sättet, att innom hvarje Församling
utdela det Spannmåls-understöd, som af Kongl.
Allmänna Magazins-Directionen lemnäs m. m.
Angående yrkade rättelser och förändringar
■ti Författningarne rörande Skogarne i Riket.
Från Hedervärda Bonde»Ståndet i
Af den I i denna Månad:
1:0 Om Remiss till Constitutionä-Utskot»
tet af Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, om
en förändrad Redactjpn af 7.§. i Regeringsformen.
8:0 Med underrättelse, att Bonde-Ståndet
vid pröfning af Bevillnings-Utskottets ytterli*
gare Utlåtande, angående Grunderna för All«
Den 11 April.
315
männa Bevillningen, förbiifvit vid dess förut
fattade beslut i hvad detsamma rörer Capications-afgiften
samt Beskattning af vissa Öfverflöds-Articlar;
i följd hvaraf till förstärkta Statsutskottet
blifvit öfverlemnadt, att omrösta öfver
de i förberörde Utlåtande intagne Alferna-'
tiver, rörande dessa ämnen; men deremot i
frågan om Bevillnings-Grunden för a:dra Articeln;
funnit för godt att med frånträdande af
dess förut härom meddeldte beslut, lika med
de öfrige Riks-Stånden, godkänna den Bevillnings-Grund,
Bevillnings-Utskottet i detta afseende
föreslagit.
3:0 Angående godkännande af Constifutions-Utskottets
insände uppgift på de af samtelige
Riks-Stånden antagne Grundlags-ändringsförslag.
4:0" Om bifall till den af Expeditions-Ut*
skottet föreslagne ändring i Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse, angående Westerbottniska
Lånet.
?:o Om återremiss af Oeconomis-Ufskottets
Betänkande, angående sättet att utöfva den
fria Husbehofs-Bränvins-bränningen.
Af den 4 dennes, innehållande Ståndets beslut,
att ett Exemplar af Expeditions-Utskottets
förslag till underdåniga Skrifvelser alltid
måtte Bonde-Ståndet serskildt meddelas.
Hvilka Protocolls-Utdrag lades till Hand,-  lingarne.
314
Den n April.
Herr Grefven och LandtMarskatken tillkännagaf,
det Riddarhus-Utskottet anmält, att HofMarskalken,
Friherre Christian Barnekow tullgjordt
de till Introductions vinnande bland Grefvar
erforderlige prestanda; i anledning hvaraf Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade bevilja
Introduction under N.-o 128 bland Grefvar åt
Hof-Marskalken, Friherre Barnekow; hvilket
bifölls.
Upplästes Högvördige Preste-Ståndets och
Välloflige Borgare Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 7 dennes, innehållande, att, sedan Kongl.
Maj:t, med tillkännagivande att dess Kröningsoch
Hyllnings Ceremonier blifvit utsatte till första
dagame af nästkommande Maji månad och
att således denna Riksdag, ehuru lagligen tilläodalupen
den 6 dennes, komme att fortfara
intilldess nämnde Ceremonier ägt rum, tillika
i Nåder täckts förklara, att Kongl. Maj:ts lifliga
omsorg för folkets trefnad och väl gåfvo
Hans Maj.t rättighet både att hoppas och att
begära, det Riksens Ständer under den ännu återstående
Riksdags tiden mä fortsätta deras öfverläggningar
med det nit, det lugn och dett
skyndsamhet, som allmänna Ärenderne så ve«ändteligen
kräfva; bemälte Riks-Stgnd beslutit,
att samtelige Riksens Ständers Utskott borde
till behörigt iagttagande af Kongl. Majrt sålunda
yttrade Nådiga önskan meddelas samma
Skrifvelses innehall; och fann Ridderskapet och
Adeln för godt att, uppå derom af Herr Gref
-
Den 11 April.
3U
ven och LandtMarskalken gjord Proposition,
älven för sin del uti enahanda beslut instämma.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke i nästa Plenum Ridderskapet och
Adeln behagade utvälja Tolf Ledamöter till
den Nämnd, hvilken skulle äga att enligt 103
(j. i Regerings-Formen döma, huruvida Högsta
DomstoL-ns samtelige Ledamöter gjordt sig förtjerne
att i deras vjgtiga kall bibehållas; hvarjemte
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att samma Ledamöter kunde, på sätt för.
ut varit vanligt, jemväl utgöra de Tolf Electorer,
hvilka, enligt 97 §. i Regerings-Formen,
borde utvälja Riksens Ständers Justitix-Ombuds.
man och dess Suppleant.
Bifölls.
Friherre Gederström, Jacoby anhöll att få
veta om Justitieombudsmannen ännu erhållit
Decharge för sin Embets-förvaltning.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, erinrade
, att någon serskild Decharge för Justitieombudsmannen
hvarken vore föreskrifva eller
beböfdes. Väl hade fråga vid sista Riksdag
blifvit väckt både om granskning af JustitixOmbudsmannens
Diarier och om Decharge samt
förslag till ändring uti åtskillige. §. §. i GrundJagarne,
i sådant afseende af Constitutions-Utskottet
uppgifne, hvilka likväl vid denna Riksdag,
ej blifvit af Riks-Stånden antagne.
3i6
Den ii April.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att då Lag-Utskottet redan för arne månader
tillbaka afgifvit Utlåtande, öfver Justitiae-Ombudsmannens
till bemäldte Utskott remitterade
Embets-Berattelser, och berörde Utlåtande äfven
blifvit af Riks-Stånden pröfvadt; ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken det något
hinder icke vöre för verkställigheten af det nu
beslutade Val af Justitieombudsman.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att vid ifrågavarande Val endast 12
ordinarie Ledamöter måtte utväljas, samt att
de fyra, hvilka dernäst de fleste rösterne erhöllo,
kunde som Suppleanter anses.
Friherre Cederström, Jacobi Jag får för min
del hemställa, att Valet måtte anställas å sä
många Personer, sorn Electorernes och Supple»nternes
antal tillsammans utgör; ty skulle
man rösta på färre, i förmodan att rösterne ändock
blefvo delade, så kunde man af samma
skäl uppföra endast en Persons namn på Listan.
Om Ridderskapet och Adeln derföre behagar
votera på 16 Personer, torde de 12, hvilka få
det största antal röster, böra blifva Electorer,
samt de fyra, som dernäst erhålla fläste rösterne,
vara Suppleanter.
Herr Spaldencreutz, Arvid, förenade sig med
Friherre Cederström.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade, .
att Herr Grefvens och LandtMarskalkens fratn
-
Dtn 11 April.
31?
ställning grundat sig på det Valsätt Ridderskapet
och Adeln vid tillfälle af det förstärkta
Stits-Utskottets väljande den 7 dennes iagttagitj
men hemställde om Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Friherre Cederström nu
föreslagit, å Vallistorne uppföra 16 Personer,
hvaraf de 12, som erhöllo det största antal röster,
borde vara ordinarie Ledamöter och de
fyra, hvilka dernäst fått de fleste rösterne, blifva
Suppleanter,
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då 35 §. i Riddarhus-Ordningen stadgade,
att mundtelige Anmärkningar, hvilka föranleda
till återremiss af ett Utskotts Betänkande,
böra innan nästa Plenum derefter skrifteligen
till Protocollet aflemnas, ansåg Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om icke, till befordrande af återremissemes
skyndsamma expediering , de Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, hvilka framställa,
sådana Anmärkningar, alltid behagade iagttags
nyssnämnde föreskrift; hvarjemte och
till beredande af Pleni-Protocollernes snara Justering,
Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog, att de Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka mundteligen yttra sig,
behf^ade, om de sådant åstunda, i RiddarhusCancelliet
genomse de af Riddarhus-Secreteraren
uppsatte Concepter till deras yttranden.
Den n April.
Upplästes ConSfitutions-UtskottetS den 2
dennes aflåtne Memorial, innehållande, att vid
pröfningen af Friherre Anckarsvärds, Carl Hinric,
från Ridderslopet och Adeln under deli 2
sistledne Martii remitterade, i föreskrifven form,
gjorde Anmärkning mot Stats Rådet samt Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Flottorne,
i afseende på de till Belälhafvarne för en i Nåder
anbefalld Kust-Bevaknings-Expedition den g April
1817 utfärdade Ordres; Constitutions-Utskottet,
i följd af inhämtade närmare upplysningar,
ansett de mot Stats-Rådet i denna fråga inblandade
Anmärkningar böra helt och hållet
förfalla, enär förenämnde Expedition blifvit i
Coinmando-väg och icke 1 Stats-Rådet besluten;
men deremot funnit skäl att, i och för de mot
Konungens Rådgifvare 1 Commando-mål anmärkte
omständigheter, ställa General-Adjutanten för
FJottorne, Herr Friherre Rudolf Cederström,
under tilltal inför Riks-Rätt, samt i sådant ändamål
till Riksens Ständers Justitia Ombudsman
öfverleirnat Handlingarne, mtd anmodan, att,
efter äskande af behörg kallelse, denna sak i
laga ordning utföra; hvilket Constitutions-Utskottet
ansett sig böra gifva Riksens Ständer
vördsammeligen tillkänna.
Herr Grefven och LandtMarshilkrn hemställ*
de, att Constitutions Utskottets berörde Memorial
måtte läggas till Handlingarne; hvilket
bifölls.
Den 11 April.
319
Upplästes Constitutions Utskottets den 3
dennes aflåtne Memorial, innehållande, att sedan,
till följd af ankomne Remisser från Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 2 sistledne Februarii
på Riksdagsmannens Johan Olsson Långbergs
anmärkning mot Konungens Rådgifvare i
Commandomål för Flottorne och fran samteliga
Riks-Stånden af elen 9 och 13 i samma
månad, på Stats-Utskottets anmärkningar dels
mot bemälde Embetsman, dels mot föredragandeo
af Krigs-ärenderna, med hänseende till
det Allmänna Magszins - Directionen lemnade
Avertissement om utspisning af injukt bröd åt
Garhizons och Arbets-Manskapet i Carlskrona,
och den i sammanhang härmed. Magazins Directionen
sedermera ålagde skyldighet att åtlyda
Kongl. Mapts genom Dess General-Adjutanter
för Arméen och Flottorna utfärdade Ordres
om Trouppers proviap.tering under Fredstid,
Constitutions-Utskottet, efter inhämtande
af alla nödige upplysningar, tagit under öfvervägande
och pröfning denna Anmärkningsfråga;
så har i anledning af de under bfverläggningcn
yttrade skiljaktiga meningar, om och hvad ansvar
borde följa på det emot Herr Friherre
Cederström anmärkta förhållande i ett Regeringsärende,
åt hvilket han bade såsom General-Adjutant
och StatsRåd lemnat åtgärd, votering
med slutna Sedlar blifvit ä-kad och anställd
derom, huruvida Friherre Cederström i
förevarande mål borde fran ansvar befrias eller
ock genom serskild votering skulle afgöras,
antingen Friherre Cederström må efter 106 elier
107 §. Regerings-Formen behandlas j hvar
-
330
Den n April.
vid och då samma omröstning sä utfallit, att
två Stånd stadnat emot tvä, Utskottet, sorn*
erkändt nödvändigheten af ett bestämdt slut i
mål, der det handlar med Riksens Ständers
rätt, och som icke kunnat emot bokstafliga föreskriften
härvid tillämpa hvarken 38 eller f3
§. af Riksdags-Ordnmgen, funnit den enda utväg
återstå, att hos Riksens Ständer anmäla
Voierings-resultatet, med förklarande att Utskottet
anser ofvanberörde mot Friherre Cederström
ställde anmärkning böra jemlikt 75
§. Riksdagsordningen förfalla.
Beträffande åter anmärkningen mot Föredraganden
af Krigs-Ärenderne, så emedan han
i StatsRådet förblifvit vid sitt i KrigsBerednjngen
förut afgifne yttrande , det han funne Allmänna
Magazins-Directionens underdåniga förklaring
till alla delar nöjaktig, har Utskottet
ansett Föredraganden i grund af denna sin reservation
vara från ansvar i saken skiljd.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
skall anhålla att få till Frotocollet anmäla min
uti Constrtutions-Utskottet gjorde Reservation,
i afseende på första målet, rörande StatsRådet
Friherre Cederström. Jag har ej reserverat nhig
emot beslutet, ty deruti har jag sjelf deltagit,
utan emot de former genom hvilka detta be»
slut tillkommit. Äfven reserverar jag mig i
afseende pä sednare målet om utspisnmgen af
mjukt bröd, emedan jag ej allenast ansett
StatsRådet, Friherre Cederström utan äfven
Före
-
Den 11 April»
draganden häruti hafva handlat emot Grundlagen.
Jag håller före att afseende ej bör hafvas
på Person utan blott på saken. Min mening
med hvad jag nu anfört är likväl icke att
derigenom gifva anledning till någon discussion
i ämnet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att Constirutions-Utskottets ifrågavarande
Memorial måtte läggas till Handlingarne: hvilket
bifölls»
Företogs till pröfning Stats - Utskottets
under N:o 133 afgnne, samt den 7 dennes
på bordet lagde Betankande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
reglerande af de Kongl. Hofvens Stats-Summor.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skriftligen:
I
en tidpunct då, genom sammanstötande
händelser af tryckande Skatrer och ett oredigt
Penninge-Verk, Nationen är försatt i största förlägenhet,
och dessa ämnen nu utgöra Imfvudföremålet
för våra ofverlaggningar, kan jag för
min del ej finna någon möjlighet, att afgör»
några större Stats-anslag , innan grilnderne för
Financerne äro uppgjorda; på dem hvilar förmågan
att utgöra de till Hofven bestämde
Ridd, och Ad. Prot. V B. x Afd. 41, 42.
222
Den ii April.
Stats Summor, och jag är öfvertygad, att vår
nu varande AllerNådigste Konungs alltid visade
behjertenhet för dess Folk , afven nu skall
afväga dess krafter, vid frågan om utgifteme
för Hofhållningen. — Anslaget bör rättas efter
Myntets förhållande till varuvärdet och Numerairen
minskas i samma mohn sorn Myntets
värde höjes, och så tvärt om. — Af dessa
skäl anhåller jag, att de nu ifrågavarande anslagen
till Hofvet, ej må bifallas förr än Finance-planen
är fullkomligen afgjord.
Så mycket mer har jag skäl att förvänta
afseende å denna min önskan, som en stor
Regents högsta sällhet är , att se dess Thron
omgifven af ett lyckligt troget och tappert
Folks välsignelser; en vida större tillfredsställelse,
än pragt och öfverflöd, åtföljdt af fattigdomens
suckar.
Dessa mina oförställt tolkade tankar kunna
ej illa upptagas, när Hjeltens och Statsmannens
egenskaper uti en Person äro förenade.
Friherre Boye, Ludvig: Oberedd att tala
i detta ämne» men uppkallad af min rätts-känsla
att göra det, anhåller jag vördnadsfullt om
öfverseende med ofullkomligheten af mitt framställningssätt.
Jag bär tyckt mig finna att Betänkandet
brister i rättvisa i tväone puncter;
och jag begär att få anmärka dem. Den ena
angår Hennes Majit Enke-Drottningens blifvande
Appanage i penningar, och den andra er»ättningen
för de öfrige förmåner, tili hvilka
Den it April.
Hennes Majit är berättigad, och deraf synnerligen
dispositionen af Starby, samt beskaffenheten
af det Arrende om Starby, som nu existerar.
Ehvad jag jerrför den Penrnnge-Summa,
som nu af Stats-Utskotfet föreslås med en
Summa, som är Hennes Maj:t i dess GiftermålsHandlingar
på 1770-talet lolvad 5 samt dervid
eftersinnar hvad samma Summa då var emot
hvad den nu är; eller om jag, med det hela
af Hennes Maj ts rätt, sådan som den i öfrigt
är, och sådan som den sedermera blifvit Ökad,
jemför det hela af hvad StatsUtskottet nu förestår;
sä kan jag icke finna annat, än att Hennes
Majst får bestämdt lo,000 Ridt mindre än
Hon minst bordt få; äfvensom att vid betragtande
af Myntets nu varande värde, der synes
mig uppenbart både att Hennes Majit verkehgen
får mindre, än Henne frän början varit ärhnadt,
och äfven mindre än någon Svensk Enke-Drottning
ännu någonsin haft. Med de mångfalldi»
ga försäkringar om Svenska Folkets kärlek och
tacksamhet, som Dess Representanter vid så
många Riksdagar till Hennes Majit framvist,
och med de tänkesätt, af underdånig tillgif»
venhet, som Ständerne ännu vid denna Riksdags
början tillsade Vår nyligen aflidne Konung;
med allt detta står icke det förfarande
i öfverensstämmelse, som man nu föreslår Oss.
Det är i handlingar, som försäkringarnes alfvar
bevisas; och det är icke troligt annat, ärt
att Svenska Folket haldre vill gifva sin goda
EnkeDrottning mer än mindre, för hvad hon,
efter riittsbegr-ppets allmänna fordran, bör
fa, hvilket äter efter mitt omdöme, då mart
324
Den 11 April.
inbegriper de 10,000 R:dr Råneo, som Ständerne
år I81? gåfvo Hennes Maj:t , säsom ersättning
för Myntets fallna värde, icke rätteligen
kan beräknas, eller bör blifva mindre, än
80,000 R'-dr Banco. Nekar man Hennes Maj:t
det, så är man så mycket mer pligtig att
respectera Hennes rätt till Starby Kungsgård-,
I denna andra Punct af Betänkandet, synes
mig att Utskottet röjer någon brist i ,.kännedom,
angående Arrendets beskaffenhetdå Utskottet
anser något hinder derifrån uppkomma
för Hennes Maj:ts fria disposition af Starby,
jag vill visst icke fråntaga någon»man hvad
han kan få 3 och vill icke heller upprifva något
missnöje till längesedan förflutna tider;
men då man vill, till förmon för en enskilt
Medborgare, förminska Enke-Drottningens rätt;
så täger jag bladet från munnen, och säger min
tanka om förhållandet, sådant sorn jag tror mig
känna det. På 1790-talet utgaf f. d. Konungen
en allmän Författning, att ingen Kungsgård
finge bortarr§nderas annorledes, än genom Auction
till den mästbjudande; men år 1801 händs
likväl m t. på sidan om denna Författning,
ett särskilt undantag derifrån gjordes, dä Arrende
Contract på 30 år gafs på Starby Kungsgård,
åt Major von Steijern, Mag af Presidenten
i Stats-Contoiret Friherre Lagerheim. Jag
vill visserligen icke säga, att afsigten var, att,
på det allmännas bekostnad, gynna honom j
men händelsen och dess verkan blef dock sådan.
Man tog anledning af en obetydlig Fabriquesvidmagthållande,
som tillhör von Steijern
sjelf, och som, för att döma efter dess årliga
Den 11 Aoril. ' 32 ^
tillvéfknings-belöpp, uppgående till kanske något
mer än 3000 R:dr, lärer kanske sysselsätta
ätta Personer. Arrendet svarade hvarken då
eller nu emot hvad denna Egendom kunnat
och kan i Arrende gifva ; och man har försätrat
mig, att det äfven skall innehålla rättighet
för Arrendatorn, att, för infallande missväxtår,
få afskrifning; men äfven derförutan är dock
visst, att han fått i 17 år en skänk af Staten}
och att när nu hans eget Contract innehåller
det han bör ifrån det den stund Hennes
Mjj:t blef Enka, antingen betala hvad någon
"^annan kan vilja gifva; eller ock, efter
njuten fardag, afträda Egendomen till Hennes
Majestäts egen Höga disposition ; så bör mari
också antingen gifva Hennes Maj:t en sådan
Appanage, att Major von Steijern kan få beFhlla
^Arrendet; eller också, om man ej vill
i penningar , tillräckelige för Hennes Majits
behof, gifva ersättning för aliade serskilta förmåner
Enke-Drottningen har sig tillagt i Giftermåls-Cöntractet,
åtminstone hålla Hennes Majit
tillhanda dess fria disposition till Starby , sä
att Hon deraf må få allt hvad Egendomen kan
afkasta. — Jag begär derföre återremiss på
Betänkandet, samt att dessa anmärkningar må
få åtfölja Remissen.
Herr Strussenfelt, Michael, anhöll att som
Betänkandet nu första gången förevar till pröfning,
detsamma måtte till nästa Plenum fä
hvila på bordet, då Herr Strussenfelt vore beredd
att i ämnet yttra sig.
3 Z6
Pen n April.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Den Compliment
en Tahre här tillagdt Stars Utskottet af bristande
kännedom om förhållandet med Arréndet
af Starby Kongsgård , får jag förklara att
jag ingalunda tager åt mig. Jag känner albför
väl, att fråga derom förevar vid i 809 års Riksdag,
då man ansåg ett lagligen afslutadt Contract
ej kunna rubbas, och Stats Utskottet är
nu äfven af samma tanka. Det yttrande Utskottet
afgifvit, stödjer sig således pä Handlingar
och icke på suppositioner. Att Hennes Maje
Enke-Drottningens Underhålls - Summa blifvit
minskad kan jag lika litet medgifva Hennes
Majrts rättighet var att erhålla årligen 60.OQO
R:dr Banco samt Revenfien af Starby Kungsgård,
Och att dessutom få hebo Wadstena Slott , hvilket
skulle åt Hennes Maj;t meijblcras. Då
Hennes Maj:t har till sin Disposition Rosersbergs
Kungsgård har Utskottet ansett Hennes
Maj:t vara mera belåten med en ökad underhålU-Summa,
än att Wadstena Slott skulle åt
Hennes Majit iståndsättas , och då Riksens Ständer
vid sista Riksdagen tilläde Hennes Majit
ett serskilt Anslag af 10,000 R:dr, har Utskottet
icke eller tvekat att tillstyrka att den utfå.
ste Underhålls-Summan måtte med en lika Summa
Ökas. Hennes Majit bör ock med skäl kunna
vänta sig att från Norrige erhålla ett årligt
bidrag, hvarigenom Hennes Majit således mäste
undfå mera än någon af fordna Enke.Drottningar.
Dessutom anser jag Rikets belägenhet vara
sådan, att den icke medgifver någon yt
-
Den 11 April.
337
terligare tillökning. För min del hemställer
jag således att Utskottets Betänkande måtte
bifallas ; men om flere af Ridderskapet och
Adeln skulle förena sig i den önskan, sorn blifvit
framställd, att detta ärende må till nästa
Plenum uppskjutas, lärer sådant böra medgif.
vas och all vidare Discussion nu upphöra.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Äfven jag instämmer deruti att det a Mål får
hvila, men då Discussion deröfver det oagtadt
kan aga rum, får jag anmärka nödvändigheten,
att först, innan man bestämmer utgifterna,
undersöka tillgångarne samt Folkets tillstånd,
hvad det utan sin undergång kan åstadkomma.
Jag vill icke påstå, att Riket är så uselt, det
ju större delen af dess Innevånare ännu kunna
med de ålagde Skatterne uthärda , då de inskränka
sina behof till det nödtorftiga och göra
försakelse af alla de njutningar, mani lyckliga
tider kan förskaffa sig, men onekeligt är
deremot, att många finnas, som genom dessa
dryga beskattningar se sin undergång beredas;
Jag har väl hort sägas, att intet Folk i Europa
är så lindrigt beskattadt, som det Svenska;
men då lärer blott menas Grundräntan och
Bevillningen, utan att man betänker, hvarken
det hela Indelta Arméen serskilt underhålles,
tillika med Prästerskapet och andra Embetsman,
eller alla öfriga mångfalldiga Onera, såsom
Skjutsningar, publique Byggnaders, Vägare och
Broars underhållande och uppbyggande. När
detta allt tages i betragtande, torde man finna
motsatsen. Här gifves dock tvänne sätt att
328
Den ii April.
minsk» Bevillningen : det ena att höja Inkomst*
tirlarne till det hvad de hoest utgjordt; det
andra att söka inskränka utgifterna i möjeliga*
ste måtto. Man har sett, att derigenom, att
man allt för lågt beråknadt Inkomst tirlame,
har öfverskott af flera iao,oco R:dr, ja ! Million
uppkommit, hvarmed man sedermera intet
sparsamt hushållat, utan hvilka man ansett
nästan som en present: Om deremot Inkomsten
beräknades i det högsta, minskades derigenom
deficit, som genom Bevillning skall betäckas
till flera hundrade tusende R:dr. Den farhågan
att man kunde missräkna sig och Stats-behorven
icke bekomma sina bestämda Anslag, vore
förekommen genom ett Creditiv i Banquen för
en sadan händelse.
Friherre Boye, Ludvig.- Flere Ledamöter
hafva begärt att detta ärende måtte (å hvila på
bordet , och jag instämmer äfven i anhållan
derom, då jag torde få tilllälle att närmare
utveckla det begrepp, som ligger för mig klart;
men som jag icke torde hafva så framställt.
Jag utber mig nu blott att få besvara Herr
Patilmans Anmärkning vid mitt yttrande. Jag
skall då icke mera säga, att Herr Påhlman
brustit i kännedom, om Arrendets beskaffenhet;
men i anledning af hvad han nu sjelf sagt,
ser jag mig då nödsakad att, istället, säga det
han, emot bättre kännedom, gjordt hvad, efter
min tanka, icke alldeles rätt varit. Det
har aldrig varit rätt, att gifva förmåner åt en,
på en annans bekostnad. Långt ifrån att jag
skulle vilja rubba Contractets helgd, är det just
Den ii April.
jag , som begär att, om man ej vill gifva
H ennes Majit i penningar, hvad Hon bör få,
man åtminstone mä tillåta art Arrendatoren uppfyller
Contraeter, sådant som det är, och som
Utskottet sjelf omtplar dersammma; nemligen,
att Arrendatoren antingen ger hvad någon annan
kar» vilja gifva; eller också åtårlemnar
Kungsgården till Enke-Drottmngen, hvars Enke-Säte
den är. Någon farhåga för den ersättning
som Staten skuile gifva Arrendatoren kan
jag ingalunda antaga; ty då Contractet säger,
att den bör blifva billig, så kan, vid pröfningen
af hvad som blir billigt, man ieke heller
undgå att taga i consideration den serskildta
fördel, sorn han i 17 år njutit; och då torde
det billiga icke blifva fruktansvärd!. I alla fall
rörer det icke Enke.Drottningens rätt, som är,
att antingen få i penningar en ersättning, svarande
mot tidernas skick och Hennes behof;
eller också bekomma de i Giftermåls-Contractet
bestämda serskildta förmåner, hvartill hörer fri
djspositon öfver sitt Enke-Säte. Om man eftersinnar
hvad det skulle kosta Staten att sätta
Wadstena Slott i stånd att af en Drottning
bebos; att meublera det derefter; att inköpa
Silfver-Servicen, med det mera; så finner man
lätt att kostnaden dertill skulle medtaga mycket
mer, och att Staten vinner mycket på,
att, i stället gifva i årlig ersättning derföre
10.000 R:dr; men då böra dessa läggas till de
70.000 R:dr som Hennes Majit förut fått; ty
räknar man annorledes, så har man i sjelfva
verket icke gifvit någon ersättning. 1818 års
Ständer hafva ingen rätt, att, i en så klar er
-
Den it April.
sättnings-fråga, inblanda den serskildta gåfva,
som 1815 åis Ständer gjorde; och böra icke
ens vilja profitera på ett sätt, så stridande emot
rättsbegreppets allmänna fordran , som det
vore att emot en för 3 år sedan gifven gåfva
no qvitta en Hennes Majtts sedermera tillkomna
rätt. Det är endast detta jag yrkar; och
vill man i denna del göra Enke-Drottningen
rätt, så behöfver ingen fråga blifva om Starby
Arrende.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric'. Jag ernar
icke yttra mig i hufvudsaken , ty ämnet talar
tillräckligt för sig sjelf, och jag är äfven fullkomligt
öfvertygäd, att allt hvad Statens tillgångar
medgifva, gerna lemnäs Hennes Maj:t
af Ståndet; men i anledning af hvad Friherre
Boye här anfört, anser jag mig föranlåten yttra
att hvad först angår den af Friherre Boye framställde
fråga, om rubbning uti det om Starby
Kungsgård ingångne Arrende, torde denna fråga
icke kunna här förekomma under någon öfverläggning
— Friherre Boye har äfven omnämnt
Slägtförhållande med en afliden agtningsvärd
Embetsman, idet sammanhang, som skulle
någon misstanka kunna falla p5 denne Embetsman,
att hafva bidragit till Arrendatorns fördel
på det Alimännas bekostnad. Har meningen
dermed varit att kasta skugga på denne förtjenstfuile
Emhetsmans minne, ‘å hade det
varit bättre att bladet icke blifvit tagit från
munnen; den bortgångne hvilar trygg i siq graf
för sådana angrepp, och hvad han gjordt för
Fäderneslandet lefver länge efter honom. Jag
Den 11 April.
33t
tror mig blott behöfva apellera till den ställning
hvaruti hans »gtmngsvärda Söner, både i
afseende på det Alimännas tjenst och s:na enskifta
förhållanden sig befinna, för att gil va
ett talande bevis, huruvida egna fördelar föredrogos
Statens, i de åtgärder som af honom
berodda.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Strussenfelt, Michaél'. Önskeligt vöre
om ej mindre Hennes Majit Enke Drottnmg.
ns än Haus Majit Konungens samt Hans K< n j.
Höghet Kron-Prinsens Undenålls-Siimmor skulle
kunna ©kas, utan att Bevillnmgen likväl behöfde
förhöjas; till vinnande af hvilka ända.
mål jag arnar att i nästa Plenum framställa en
Motion; och anhåller på sadan grund att förevarande
Betänkande matte emedlertid lä hvila
pä bordet.
Friherre 7ioy«, Ludvig: Jag anhåller ödmjukast
att få besvara hvad Friherre Wirsén emot
mig yttradt, och hvari han gjordt mig
mycket orätt- Jag har visserligen ej gjordt
Arrende - Contractet om Starby till öfverläggnings
ämne pä Riddarhuset; men då Stats-Utskottet
i sitt Betänkande åberopar ArrendeContractet
såsom skäl till inskränkning i Hennes
Maj:ts Dispositions rätt öfver sitt Enke Säte;
och min tanka åter var att Arrende Contractet
icke ger något skäl dertill; så var det
val också min rätt, att omtala samm» Arrende
Contract, och föl jakt. ligen framställa det»
Den ii April.
sådlant som jag det förstått. Jag har således
alldeles icke i ringaste måtto .öfverskrida grän*
sorna af sjelfva den anledning, som Utskottets
Betänkande gifver; och tror alltså att Friherre
Wirséns anmärkning derom, varit oskälig, jag
medgifver deremot gerna, att Arrendatorns slägt*
skaps-förhållande med en afliden Embetsman f
hade jag kunnat utlemna, och kan bända, bordt
göra det; samt hade säkert gjordt det, om jag
varit beredd att tala i ämnet, och haft tid att
afväga orden; men så är det likväl också visst,
att jag icke trodde mig gifva anledning till ni*
gon sådan uttydning af mina ord , sorn Friherre
Wirsén nu gjordt; och till bevis derpå, vågar
jag ödmjukast erinra, att jag i tydeliga ord sade,
det jag icke trodde att afsigten med Arrendets
bortgifvande, utan Auction, hade varit,
att på Statens bekostnad, gynna Personen.
Hela Sverige känner dessutom att Friherre Lagerheim
ej innehade något Embete, som ens
lemnade rum för någon slags befattning méd
Kungsgårdarne eller deras bortarrenderande: Och
om man också ville antaga, hvad jag Icke1
hvarken sagt eller menat, nemligen att Regeringen
velat, för hans skull, gynna hans barn;
så skulle sådant likväl aldrig kunna kasta skugga
på hans döda mull. Denna beskyllning emot
mig, har således endast tillkommit genom
förtydning af mina ord; men har icke varit
hvarken ädelmodig, eller billig, eller ens sannfärdig.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition , fann Ridder*
Den ii April.
333
skåpet och Adeln för godt tillåta, att ifrågavarande
mål finge, enligt 49 §. RiksdagS*Ordningen,
till nästa Plenum hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning af ConstitufionsOtskottets
den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 7 dennes på bordet lagde Memorial ,
innehållande ett föreslagit tillägg i ^7 §. iRiksdaoy
Ordningen, blef berörde förslag till den
kraft och verkan 56 §- Regerings-Formen stadgar
af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig-.
Jag var icke närvarande då ConstitutionsUtskottets
Betankande, rörande brödfrågan upplästes
och lades till Handlingarne. I sjelfva saken
hade jag också icke ämnat yttra mig, så
mycket mindre som i det andra målet RiksRätt
redan blifvit besluten, samt dessutom genom
den nya Redaction af 7 §. i Regerings.
Formen, hvilken Konungen låtit proponera,
misstag i denna väg torde förekommas; men
det är emot Utskottets sätt att behandla detta
ärende, jag får, jemte reservation, yttra mina
tankar. I Utskottet hafva tvänne Stånd slädnät
emot hvarandra, och i anledning häraf har
Utskottet ansett saken, enligt 7? §. Riksdagsordningen,
böra förfalla. Utskottet har härutinnan
gjordt en alldeles felagtig Adplication
af denna §. Den börjar med behar.dlandet af
Grundlags-frågor, hvarvid, jemte Konungens
Sanction afl» fyra Ståndens sammanstämmande
334 Den n April.
beslut erfordras; i alla andra ärendet, Beskatt'
nings frågor dock undantagne , gäller 3 Stånds ■
beslut med Konungens Sanction Skulle dere- l
mot två Stånd stadna emot två Stånd förfaller I
frågan; eller ian viii dm Riksdagen icke d nyo
vdekor och upptagas. Art detta stadgande således
omöjligen kan vara användbart vid etr tillfälle,
då fråga är om ansvarighet för Stats Rådet,
är ju klart, emedan Stats Rådet vid hvarje
Riksdag bör erhålla Decharge för sina Fmbersgöromål,
hvilket vid en kommande Riksdag icke
kan, som § här innehåller, å nyo väckas.
38 §• deremot synes mig mera användbar; den
innehåller, att om två Ständ stadna emot två,
skola de serskilte meningarne, såsom Alternativer
till Ständerne framställas. Att en arkla*
geise emot Stats-Rådet skulle kunna förfalla ,
i annat fall än om uppgiften vore ongtig ,
strider emot sak ns natur. Constirutions-Utskottet
rråste i alla fall, på ett för Ständerna
upplysande sätt, yttra om de icke finna skäl
att enligt 106 §. förordna RiksRät; deremot,
om saken kan med anledning af föreskriften
uri 107 §. tarfva åtgärd , derom äger Riksens
Ständer ensamme och icke Consntutions Utskottet
att besluta. Oigtadt mitt förklarande, att
icke vilja söka rubba beslutet, får jag dock,
till förekommande af dylikt prejudicat framdeles,
protestera emot behandlingen af detta
mål, såsom stridande emot Riksdags - Ordningen.
Herr Schönström, Pehr: Jemte det jag förenar
mig med Friherre Stael von Holstein, får
Den 11 April.
335
jag anhålla att Friherre Anckarsvärds anmärkning
mätte blifva uppläst samt hela Acten till
trycket befordrad.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf, anmälte det
han i Constitutions-Utskottet reserverat sig emot
det beslut, att frågan skulle år ses förfalla.
Herr af Uhr, Carl David, yttrade det han
i Utskottet äfven varit af lika tanka rr.ed Friherre
Åkerhjelm.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf.- Äfven jag
protesterar mot det sätt, hvarpa ConstitutionsUtskottets
Memorial, törande Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Flottorne, i dag
blifvit behandladt, och anhåller ödmjukast, att
min Reservation måtte blifva i Protocollet antecknad;
hellst jag anser detta Memorial hafva
bordt, likasom hvarje annat Utlåtande från
Utskott, ligga på bordet och alldeles icke endast
leiggus till Handlingarnei
Jag underlät att anmäla min protest, då
målet, för en stund sedan, föredrogs, emedan
jag redan tillförene vidlyftigt yttrat mig, rörande
gränsen emellan Riksens Ständers och
ConStitutions-Uukotters magt, i afseende på
anmärkningsmåls behandling; och hade arnat
att under denna Riksdag ej vidare yttra mig i
detta ämne, utan låta opinionen mogna till
en annan Riksdag, för att då erfara, om man
ansåg afgörande Rätten böra ännu längre lem
-
33§ Den it April.
nas åt Constifutions-Utskottet, eller ock Rik*
sens Ständer inträda i utöiningen af densamma.
Herr Schönström, Pehr: Jag får å nyo Utbedja
mig Herr Grefver.s och LandtMarskalkens
Proposition derpå , att Handlmgarne i målet
må uppläsas och sedermera få tryckas.
Herr Grefven och LandtMarsialken förklarade,
att då ifrågavarande mål redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln för en stund sedan
på det sätt afgjordt, att Constiturions-Utskottets
Memorial blifvit lagdt till Handlmgarne, ansåg
Herr Grefven och LandtMarskalken enligt 53
§. i Riksdags-Ordningen, detta beslut icke kunna
genom någon ny öfverläggning upprifvas
samt att foljakteligen någon uppläsning af Handlingarne
nu icke kunde äga rum.
Herr Schönström t Jag kan icke finna att
min anhållan om uppläsning och tryckning af
Friherre Anckarsvärds, uti förevarande mål,
framställde Anmärkning kan anses åsyfta någon
rubbning af Ridderskapets och Adelns redan
fattade beslut5 hvadan jag får protestera
emot Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägrande att tillåta Handlingarnes uppläsning.
Friherre Stael van Holstein.- Herr Schönströms
mening torde icke vara rigtigt fattad 3
han har begärt Constitufions Utskottets Protocollers
. tryckning. Tryckfrihets Förordningen
bjuder, atc af allt hvad som kan och bor komma
-
Den 11 April.
31?
ma till allmän kunskap, har man rätt att af
Vederbörande fordra få Utdrag; några få undantag
äro gjorda, deribland Constitutions-Utskottets
Protocoller rörande StatsRådet, hvilka
icke kunna äskas, men likväl med Vederbörandes
tillstånd erhållas. Orsaken till berörde
Stadgande i detta enda fall, då det rörer StatsRådet,
torde man lätteligen igenfinna deruti,
att då det är hvarje Riksdagsman tillåtit göra
anmärkning emot Stats-Rådet, men man icke
har tillgång till StatsRådets Protocoller och således
ofta skulle kunna göra misstag, medelst
ogrundade angifvelser, det var en nyttig försigtighet,
framför allt för den sorn gjort anmärkningen,
att saken blifvit dold och fölfallit;
helt annat är deremot förhållandet, då Constitutions-Utskottet
befunnit Anmärkningen icke
vara ogrundad, utan antingen befordrat den
till laga åtgärd vid Domstol eller till Ständernas
pröfning, då hvarken kan eller bör någon
hemlighet vidare i.akttagas; ty Domstolens Pro*
tocoller kunna icke vägras till utgifvande, och
discussionerna i Stånden blifva också uppenbara;
och detta är nu Casus denna gången;
det är således endast Constitutions-Utskottets
Ledamöters enskilta cfverläggningar och yttranden,
som genom ett afslag skulle undandöljas
för Allmänhetens kännedom, hvilket likväl
är stridande emot Tryckfrihets-Lagen.
Herr Schönström.- Jag har icke sökt upprifva
ett redan fattat beslut utan endast yrkat,
att handlmgarne i målet måtte tryckas, hvilgidd.
och Ad. Prot. V B. I Afd. 43, 44.,
,*338
Den ii April.
Ket jag anser vara min rättighet och ingalunda
innefatta någon ändring af Ridderskapets och
Adelns beslut. „
Herr Cederskjöld, PehrBland de saker,
aom ej få tryckas, utan Vederbörandes tillåtelse,
finnas i Trycktrihets - Förordningen, Constitutions-Utskettets
Protocoll uttryckligen upptagna;
osh som med Vederbörande här ej lär
kunna förstås annat än just den Auctoritet,
hvarom fråga är, och följaktligen vid detta
tillfälle sjelfva Constitutions-Utskottet; får jag
ödmjukast hemställa, om ej Herr Schönströms
Motion bör till Constitutions-Utskottet remitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag kan
för min del ej medgifva, att med Vederbörande
här menas någon annan magt än Riksens
Ständer sjeifve och jag förenar mig således
med Herr Schönström samt Friherre Stael von
Holstein.
Friherre Boye, Ludvig: Om ett Grundlagens
Bud äro nu 2:ne olika meningar framställde.
Å båda sidor médgifver man , att Grundlagen
förbjuder tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller, på annat sätt, än att Vederbörande
först höras ; men man skiljer sig i
begreppet, om hvem som är Vederbörande.
Å ena sidan tror man att Standerne sjeifve äro
Vederbörande; och å den andra sidan tror
man, att Constitutions-Utskottet är Vederbörande.
Utan att vilja yttra mig i frågan, åt
Den m April,
någondera sidan, vågar jag ödmjukast påminna
derom, att när olika meningar uppkomma,
om något Grundlagens Bud, vill Grundlagen,
att Constitutions-Utskottet är den Domstol,
som skall gifva Resultatet; Och jag vågar alltså
hemställa, om icke sjelfva frågan, hvarom
skiljagtigheten i meningar är, bör till Constitutions-Utskottet
remitteras; ty annars blir
det ju Vi, som afgöra den, hvilket åter oss
icke tillhör.
Friherre af T Vetterstedt, Gustaf: Jag kan
för min del ej annorlunda förstå 2 §. uti TryckIrihets-Förordningen,
än att med ordet Vederbörande
menas hvarje serskildt Verk , der det
Protocoll, som är i håga att tryckas, blifvit
förd t; och att i förevarande fall ConstitutionsUtskottet
lir Vederbörande, som skall gifva sitt
tillstånd till tryckningen. Skulle frågan va^
ra tvifvelagtig, kan hvarken Rikets Ständer eller
Constitutions-Utskottet deråt gifva någon
tydning. En laglig förklaring af Grundlagen
kan endast på ett, med densamma öfverensstämmande
sätt, tillkomma.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric.• Constitutions-Utskottet
är i min tanka tillskapade för
att gifva helgd åt Lagarne. Då nu fråga är
att visa huru Utskottet svarat emot det erhållna*förtroendet,
skulle Utskottet blifva Domare
uti ege» sak, i händelse Utskottet ägde att
bestämma om den ifrågaställde tryckningen
skulle ske, eller ej, och Ständerne hade dä innom
sig skapat en magt, sia.n vore öfver deni
340
Den n April,
sjelfve. Jag har ej påstått att Ridderskapet
och Adeln enskildt är Vederbörande, som äger
att i dena fråga besluta; men jag tror att ds
andra Ståndens yttrande bör inhämtas, och, ifall
alla fyra Stånden instämma uti en mening, anser
jag densamma böra gälla såsom beslut.
Jag kan ej annat än inse vådliga följder i framtiden
om tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller kunde nekas, och om man derigerom
blefve betagen att få se Utskottets förfarande
ådagalagdr. Jag föreställer mig äfven
att ett Utskott så qvalificerat som Constitutions-Utskottet,
ej vill undandraga sina handJ
lingar all möjlig publicitet, och jag skulle anse
mig fela emot den goda tanka, jag hyser om
Utskottets Ledamöter, om jag ens tvillade pä
Utskottets svar öfver denna fråga.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: Innan den nu
uppkomne fråga om tryckning till afgörande
företages, anhåller jag få veta uti hvilket mål
man önskar att Handlingarne och ConstitutionsUtskottets
Protocoller måtte tryckas.
Herr Schunström, Pehr.- Jag får förklara
det min mening och önskan varit, att Friherre
Anckarsvärds till Constitutions-Utskottet remitterade
anmärkning emot StatsRådet och Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Flottorna,
i afseende på de till Befälhafvarne för en
j Nåder anbefalld Kustbevaknings-Expedjtion
utfärdade Ordres, måtte tryckas.
Friherre Cederström, Jacobf Jag delar ö*
Dea ii April.
34t
nahanda önskan med de Herrar, som begärt att
Constitutions-Utskottets Protocoller uti det uppgifna
målet må tryckasj men jag är ej ense i
afseende å Formen eller att Ståndet skulle besluta
tryckningen. Då enligt 29 §. Riksdagsordningen
Constitutions-Utskottet beslutar med
Riksens Ständers rätt, är det naturligt att vårt
beslut ej kan verka på Utskottet. Med ordet
Vederbörande uti 2 §. af Tryckfrihets.förordnirgen,
kan icke eller rimligen några andra
förstås, än de som veta om Handlingarne äro af
det innehåll att tryckning deraf bör medgifvas 3
och jag 3nser således deraf ostridigt följa, att
det tillhör Constitutions-Utskottet att yttra sig
huruvida den i fråga ställde tryckningen må
tillåtas, och att Ridderskapet och Adeln således
endast bör gifva Constitutions-Utskottet
sin önskan i denna del tillkänna.
Herr Cederskjöld: Sedan jag af Herr Sthönströms
förklaring , i anledning af Herr Friherre
Åkerhjelms hemställan, nu erhållit den upplysning,
att han till tryckning endast begärt
Friherre Anckarsvärds anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Flottorna
, rörande Kustbevakningen; så får jag ödmjukast
erinra , att Herr Schönström förmodligen
ej behöfver någon serskild tillåtelse till
dessa Anmärkningars tryckning, och att Höglofiige
Ridderskapet och Adeln således ännu
mindre lär kunna denna hans begäran förvägra.
I 2:dra §. af Tryckfrihets-Förordningeti
stadgas nemi., att RiksRätts Protocoller och
Handlingar fritt och obehindrat må af trycket
34a
Den ii April.
utgifva*. Emedan derföre ofvannämnde anmärkningar
utan tvifvel blifva ConstitufionsUtskottets
Remiss till RiksKätten följaktiga;
synes något hinder omöjligen kunna möta för
Herr Schönström att fä samma anmärkningar
tili tryckning befordra, då han blott behöfver
af den blifvande RiksRätten Handlingarne till
tryckning begära,
I anledning af en värd Ledamots yttrande,
3tf, orri alla 4 RtksStånden äro ense om ett beslut
bör det gulla såsom Lag, nödgas jag förklara:
att likaså frimodigt jag alltid sträfvat
och alltid skall sträfva att motsätta mig hvarje
försök, att inskränka Riksens Ständers i
Grundlagarne förvarade frihet och rätt; likaså
oförskräckt skulle jag ock protestera, om det
ock vöre mot alla 4 Standens förenade beslut,
j händelse de ville öfverträda de Grundlagar,
sorn utgöra borgen för vår frihet. En Magt,
sorn ej ar Lagbunden är ej frihet utan sjelfsvåld
och bär innom sig Iröet till dess upplösning.
Måj derföre vårt högsta bemödande
alltid blifva, att röka bibehålla Grundlagarne i
helgd.
Friherre .Boye, Ludvig: Diseussionerna hafva
nu öfvergått till arne alldeles afskiljda frågor.
Den ena angår sjelfva principen 0111 sättet att
afgöra tryckningen af Constitutions-Utskottets
Protocoller; och den andra angar blott tryckningen
af de Handlingar, som röra Friherre
Anckarsvärds anmärkning emot Friherre Rudolph
Cederström, såsom General-Adjutant for
Den 11 April.
343
Flottorne. I förra frågan skiljer man sig i förståndet
om hvad Grundlagen menar med ordet
Vederbörande; och i'denna del kan jag ej finna
annat, än att Friherre Wetterstedts erhinran
är i allo rfgtig. Då Vederbörande efter
Grundlagens bud, skola hörasj så måste ju,
enär Ståndet änser afgörande rätten sig tillhöra,
det vara en annan Auctoritet, som skall
höras; ty intet kan den afgörande höra sig
sjelf, och när det intet går ann, så återstår
ju, i frågan om Constitutions-Utskottets Protocoller,
icke heller någon annan att höra,
än Constitutions - Utskottet, hvars Protocoller
det är.
I den andra frågan åter om tryckningen
af Anmarknings-Handlingarne; så har Herr Cederskjöld
mycket rätt deri, att blott man väntar
några veckor, samt då anmäler sig hos
RiksRätten, så får man dem der. I öfrigt
torde jag få erhinra derom, att då Constitutionen
behöfver förklaring, så är det likväl ej
Ständerne ensamt, som kunna gifva den, utan
det är genom Konung och Ständer gemensamt
sorn den endast kan erhållas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric'. De af
Herr Cederskjöld och Friherre Boye emot mig
rigtade anmärkningar, skulle vara ganska rigtiga,
om jag medgifvit att det vore tvifvel underkastadt,
hvilka med Vederbörande menades;
men mitt yttrande grundar sig deremot derpå,
att jag anser det vara ganska tydligt att Riksens
Ständer äro desse Vederbörande. — För
-
344
Den n April.
Sta frågan , som nu bör afgöras, är i min fanita
om Ridderskapet och Adeln önskar att deni
föreslagna tryckningen må för sig gå — derefter
bör sättet för verkställigheten kunna bestämmas.
Grefve Märner, Adolph >Gäran: Jag har ej
något emot tryckning af Constitutions-Utskottets
Protocoller i hvilketdera af de omnämn*
de målen som hellst; men jag kan ej instämma
deruti, att med Vederbörande, som nämnes
uti 2 §. af Tryckfrihets Förordningen, förstås
Riksens Ständer; ty då skulle Riksens Ständer
likaledes äga att besluta om tryckning af alla
uti sam na §. uppräknade Verks Protocoller,
och Riksens Ständer således kunna afgöra om
de hos Konungen hällne i Ministeriella Ärenden
och Commandomål eller StatsRådets^ Protocoll
och Handlingar m. m. borde till trycket befordras.
Att detta ingalunda kan vara meningen,
faller af sig sjelft i ögonen. — Med Vederbörande
bör i min tanka förstås hvarje Verk,
till hvars befattning den saken hört , hvaruti
Protocollerna begäras till trycket, och här är
Constitutions-Utskottet denna Vederbörande.
— Den som derföre önskar tryckning af Constitutions
- Utskottets Protocoller i något mål
gör' anmälan derom hos Constitutions Utskottet,
sorn säkerligen, dä Utskottet får veta att
flere Ledamöter bland Ridderskapet och Adeln
samt kan hända äfven af de öfrige Stånden
Den ii April.
34?
Instämma uti samma önskan, icke vägrar den
begärde tryckningen. ’
o -- >--< *<■* tö» näf.ift)-. t:
i Hvad- angår den gjorde anöritkningen att
då RiksRättens Handlingar troligen blifva till
trycket befordrade, serskildt tryckning af Con*
stitutions-fjtskottets Protocoller vöre öfverflödig*
så får jag erhindra, att Constitutions-Utslcottets
Omröstnings-PtDtocoller ej komma att
meddelas Riks Rätfen och blifva således icke
ibland dit ingifne Handlingar att tillgå.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Herr Schönström, Pehri Jag kan för min
del icke gilla Grefve Mörners mening , utan
anser alla Handlingarne och Protocollerne i
Kustbevakningsmålét böra i ett sammanhang ostyckade
till trycket befordras.
Friherre Boye, Ludvig: På ansökn/ng hos
Riks-Rätten om Handlingars och Protocollers
tryckning k3n icke erhållas någon ting annat
af Constitutions Utskottets öfverläggning innom
sig i ärendet, än blott resultatet, nemligen sjelfva
Remissen till Riks-Stånden; men icke Protocollerne
hållna innom Utskottet; och följnkteligen
icke heller den omröstning, som där
kan hafva förefallit. Innan något beslut om
tryckning af Constitutioris-Utskottets Protocoller
kan vidtagas, torde likväl Vederbörande
böra horas; och dessa Vederbörande kunni vi
icke sjelfva vara. Herr Grefve Mörner har,
sorn det hir synts mig, fullständigt utredt
Den ii April.
ämnet; och jag tror mig alltså böra ödmjukast,
ännu en gång föreslå att Constitutions-Utskottet
må i ämnet höras, då ändamålet torde lättare
vinnas , än man nu föreställer sig.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade’'
det li3n ansåg sig först böra påminna Herr
Schönström, att hans vid öfverläggningens början
framstälde begäran angått uppläsning af
Constitutions-Utskottets Memorial i Kustbevaknings-målet,
hvilket redan förut blifvit lagdt
till Handlmgarne , och hvadan Herr Grefven och
LandtMarskalken icke ansett sig böra en slik
uppläsning tillåta.
Herr Grefven och LandtMarskalken uppläst®
derefter 2 §. 4 mom. af Tryckfrihets-Förordningen
samt förklarade, att då i anledning af
denna §. det tillkomme Constitutions-Utskottet
att pröfva, huruvida en begärd tryckning af
Constitutions-Utskottets Protocoller eller Handlingar
uti till Utskottet remitterade Anmärkningsmål
kunde bifallas eller icke, i följd hvaraf
anmälan om en slik tryckning borde hos
Constitutions-Utskottet framställas; så ansåge
Herr Grefven och LandtMarskalken sig böra
med anledning af 55 §. i Riksdags Ordningen,
vägra den af några Ledamöter äskade Proposition,
att Ståndet måtte besluta tryckning af
ifrågavarande Protocoller och Handlingar, och
komme frågan om berörde Propositions vägrande
således att till Constitutions-Utskottets
afgörande förvisas.
Den 11 April.
347
Herr Schönström. Pehr: Jag får den äran
ödmiukast upplysa, att rrun först framställde
anhållan om uppläsningen ingalunda .hade af
seende på Constitutions-Utskottets Memorial,
utan endast på Friherre Anckarsvärds Anmärkning
i Kustbevaknings- målet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: OmGrundlagarnes
helgd; om
Lgttagande af verkställande Magt en är af något
inflytande ä de Constrtutionella Samhällens
bestånd, så är granskningen af sådana förhållanden
ett vigtigt föremål för Representationens
uppmärksamhet; och då Lagstiftaren ganska
visligen åt ett inskränkt antal uppdragit p10fningen
af Stats-Rådets Protocoller och då han
i vissa fall äfven lemnat Constitutions-Utskottet
en beslutande rätt; har han på intet ställe
i Grundlagen velat eller kunnat undandraga
Constitutions-Utskottet, att af Representationen
och hela Allmänheten bedömas för sitt handlingssätt.
Constitutions-Utskottet mäste ej
kunna undandragas allmänna Opinionens Domsrätt
och i de fall däri Utskoitet handlar med
Riksens Ständers magt, måsta Riksens Ständer
äga sig en utväg förbehållen, att åtminstone
lära känna huru detta dyrbara förtroende u‘divas
af dem, hvilka af Opinionen blifvit hed fade
med ett så vigtigt uppdrag, och da end 1
möjligheten härtill är tryckning af sådana inäl^
som fästat Riksens Ständers synnerliga uppmärksamhet,
synes det oförenligt med en fri
Stats-författning, att ett Riksens Ständers Utskott
bkulle kunna afstå hvad Riksens Ständer
348
Ben ii April.
i denna del begära eller fordra. Jag finnér mig
således föranlåten att protestera emot Herr
Grefvens och LandtMarskalkens vägran att till
Ridderskapet och Adeln framställa Proposition
om tryckning af Constitutions-Utskotters ifrågavarande
1'rotocoller; då jag ej kan finna den
derom väckte motion vara stridande emot Regeririgs-Formens
lydelse. — Frågan , huruvida
Ståndet äger att begära eller besluta denna
tryckning, anser jag i det hela ej bordt hafva
uppstå, förrän Utskottet vägrat Ståndets begäran
härutinnan. Skulle Constitutions-Utskottet
gilla Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran af Proposition å en framstäld önskan
om tryckning af Utskpttets Protocoller, är ali
utväg stängd, att med allmänna Opinionens bestraffningsrätt
aflägsna de enskildte och ensidige
driifjedrar och afsigter, som i en framtid
möjeligen vid något tillfälle kunde insmyga sig
ibland Ledamöter, hvilka i skydd af hemlighetens
mörka förlåt, kunde ansvarslöst förglömma
Folkets fordringar och frihet.
Angående Riksens Ständers rätt att besluta
tryckningen har jag redan haft äran yttra
min tanka. Jag har yrkat att denna rätt
mätte tillhöra Riksens Ständer, emedan det synes
mig sä böra vara, då Riksens Ständer bora
äga samma rättighet att genom Utskottet»
Protocollers tryckning granska och bedömma
sina Committerades förhållande, som hela Allmänheten
äger afrt uti Ståndens tryckta Protocoiler
finna huru Nationens angelägenheter
vätdas.
Ben ii April.
349
Gerna skall jag medgifva, att frågan om
den begärdte tryckningen må, som en Ridder*
skåpets och Adelns önskan, tiil ConstitutionsUtskottet
framställas , i den fulla öfvertygelse
att verkan blifver enahanda; och jag anhåller
således att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade återkalla sin vägran att i detta
ämne göra Proposition.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
för min del med Herr Grefven och LandtMarskalken
deruti, att Ridderskapet och Adeln alldeles
icke kan besluta ifrågavarande tryckning,
men anser likväl nödigt, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täckes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida Ståndet verkligen
yrkar att den af flere enskilte Ledamöter
begärde Proposition på tryckning, skall framställas,
innan Herr Grefven och LandtMarskalken
sluteligen vägrar Proposition samt förvisar
frågan till Constitutions-Utskottet. Skulle åter
Ridderskapet och Adeln blott till ConstitutionsUtskottet
behaga framställa en önskan, angående
ifrågavarande tryckning, vöre sådant i min
tanka ganska oskyldigt och kan hända bäst ledande
till ändamålet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig.-  Det vore val om denna tvist snart finge slut,
ty den kan annars blifva både långsam och
ledsam. Jag har förut yttrat, det jag finner
mycket skäl deruti, att Constitutions-Utskottet
har rättighet att vägra tryckning, idet fall an*
Den 11 April;
märkning emot Stats-Rådet vore ogrundad, men
a't sträcka denna rättigheten Iiirgie, nemligen
till det som nödvändigt blir bekant, samt Utskottets
eget yttrande och öfverläggning i ämnet,
vore art öfverskrida gransen af Utskottets
magt. Detta kan jag icke förmoda Utskottet
gör och tror således att anmodan om tryckning
icke af Utskoitet afslas. För öfrigt liar
jag redan reserverat mig till Protocölltt, emot
Utskottets beslut, att Saken af det skäl borde
förfalla, att 2 Stånd innom Utskottet varit emot
2 Stånd: Ständerna böra onekeligen få
veta hvaruti olikheten i Ståndens tanka består,
för att kunna utöfva sin pröfningsrätt
Grefve Posse, Claes fredric: 'Till vinnande
af snart slut på förevarande Dbcussion torde
mig tillåtas erhindra, att sedan Herr Grefven
och LandtMarskalktn vägrat Proposition, bör
frågan, i händelse S änder likväl yrkar densamma!,
till Constitutions- Utskottet forvisas.
Jag anhåller således att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ståndets mening
om Ståndet verkeligen yrkar nyssnämnde Proposition,
Herr Pahlman , Otto Fredric: I)å jag nu erhållit
ordet får jag först anmäla min Reservation
emot Utskottets beslut att när 2 Stånd
innom Utskottet stadna emot 2 , frågan skall
förfalla. Jag anser mig icke eller höra underlåta
att anmarka det rättare varit atr Utskottets
Memorial, då det nu första gången lörevar blif
-
Den 11 April.
vit lagd på bordet än att det genast till afgörande
företogs.
I frågan åter om tryckningen af Constitutiorrs-Utskottets
Protocoller i målet, sa instämmer
jag med Friherre Anckarsvärd deruti,
att Constitutions-Utskottet genom ProtocollsUtdrag
må meddelas Ståndets allmänna önskan
att Utkottet otn denna tryckning låter besörja.
Om det är en dyrbar rättighet att Constitutionen
ej genom Lagförklaringar förfuskas, äc
det ock nödvändigt att Allmänheten får se huru
rakt bokstafven följes och huru Constitutions-Utskottets
Ledamöter svara emot det dem
lemnade grannlaga och magtpåliggande förtroende.
Jag väntar äfven att Constitutions-Utskottet
skall med nöje se dess behandling af
ett mål i öppen dag framlagd, hvarom ryckten
och omdömen varit så stridiga; och i alla
fall är det ej likgiltigt för dem, som tänkt och
handlat oberoende af allt annat jin öfvertygelsen
0111 det rätta , att möjligen annorlunda
bedömas. — För min del vill jag åtminstone
icke förblandas med andra, som kunna utgå
från olika synpunct, och ehuru j3g icke mer
än någon annan tilltror mig fri fran misstag,
har jag dock aldrig deltagit i någon öfverläggning,
med fruktan att mina Yttranden skulle
komma i dagen, och af hvar man kunna bedömas.
— Om Ridderskapet och Adeln inskränker
sig att för Utskottet endast tillkännagifva
sin önskan, tror jag att Pierr Grefven och
LandtMarskalken alltför väl kan deruppå göra
35*
Den u April.
Proposition, hvarom jag således vördsamt får
anhålla.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Herr Påhlman.
Herr Cederskjöld: Det ämne, som nu utgör
föremålet för Högloflige Ridderskapets och
Adelns öfverläggning, har dfclat sig i flere ganska
skiljagtiga 1 rägor. Den värde Ledamoten,
som först gaf anledning till denna discours,
nemligen Herr Schonström, har förklarat att
han endast önskat få till trycket befordra Herr
Friherre Anckarsvärds Anmärkning, rörande
Kustbevakningen. Denna begäran lär, såsom
jag sökt visa, ej kunna förvägras En annan
fråga h3r, af missförstånd om Herr Scbönströms
mening, uppstått, om tryckningen af
Constitutions-Utskottets Protocollj och några
värda Ledamöter hafva tyckts yrka, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln skulle härtill
lemna sitt samtycke. Detta vore, såsom jag
äfven haft äran visa, stridande mot Grundlagens
tydliga föreskrift y och Herr Grefven och
LandtMarskailten skulle visserligen hafva fullkomligt
skäl att härpå vägra Proposition, i händelse
den blifver ej blott af enskildta Ledamöter
utan af Ständet yrkad, hvilket likväl ännu
ej inträffat. — Den g:dje frågan är den, som
Herr Friherre Anckarsvärd, i anledning af några
andra vårda Ledamöters yttranden, nu senast
-
Den it April. 353
nast framställt, nemligen att Högloflige Uidderskapet
och Adeln skulle genom ProtocollsUtdrag
förklara Constitutions Utskottet sin önskan,
att de Protocoll, som blifvit i Utskottet
förda i Anmärknings-målet, rörande Kustbevakningen,
måtte varda till tryckning befordrade.
Denna fråga anser jag af den beskaffenhet, att
Proposition derpå ej lärer, enligt något rum i våra-Grundlagar,
kunna förvägras; och jag är också
ganska säker att Herr Grefven och LandtMarskalken,
ej ett ögonblick vill tveka, att
derpå göra Proposition.
Grefve Kalling, Pehr, och Friherre Pfeiff,
förenade sjg med Herr Påhlman.
Friherre Anckarsvärd: Afven jag instämmer
uti hvad Herr Påhlman nyss anfört, samt
önskar att närvarande Discussion snart måtte
slutas, hvarföre jag icke tror något hinder
skall möta, derest Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra Proposition på Ridderskapets
och Adelns önskan till Constitutions-Utskottet
om ifrågavarande tryckning.
Herr Lannerstjerna, Johan Wilhelm: Jag
hemställer huruvida det kan anses passande, att
Ridderskapet och Adeln till Constitutions-Utskottet
framställer en önskan, hvilken det skulle
ankomma på Consfijutions-Utskotret, att antingen
bifalla eller afslå, samt om icke i sena.
re händelsen Ridderskapets och Adelns värdighet
vore comprometterad.
Ridd. och Ad. Prat, V B. 1 Afd. 4J, 46.
354
Den it April.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att utan att återtaga sitt för en stund sedan
gjorde vägrande af den då begärde Proposition
pä tryckning af ifrågavarande Protoeoller
och Handlingar, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken,
sedan frågan nu mera kommit i ett
förändrat skick och endast innefattade en önskan
till Constitutons-Utskottet om berörde tryckning,
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade anmoda Consritutions-Utskottet,
att till trycket låta befordra så väl de
i Utskottet hällne Protocoll, som Handlingarne
uti det till Utskottet remitterade Anmärkningsmål
mot Stats-Rådet samt Konungens Rådgifvare
i Commando-mäl för Flottorne, i afseende
på de till Befälhafvarne för en i Nåder anbefalld
Kustbevaknings-Expedition den 8 April
1817 utfärdade Ordres.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, föreslog,
att Ridderskapet och Adeln i stället för anmodan
måtte tili Constitutions-Utskoftet endast
framställa en begäran om ifrågavarande tryckning.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus, samt
Herr Pahlman, Otto Fredric, ansägo det vara
mera enligt med Formerne, att Ridderskapet
Och Adeln endast måtte gifva ConstitutionsUf^kottet
tillkänna Ridderskapets och Adelns
önskan, det Constitutions Utskottet ville låta
verkställa ifrågavarande tryckning.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställ
-
an 11 April.
de derefter, om icke Ridderskapet och Adela
behagade gifva Constitutions.Utskottet tillkänna
Ridderskapets och Adelns önskan, det måtto
Constitutions-Utskottet låta till trycket befordra
ofvannämnda Protoeoller och Handlingar 5
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Constitutions-Utskottets
den 26 sistledne Martii afgifne, samt den 7
dennes på bordet lagde Memorial innefattande
föreslagne tillägg uti 107 §. i Regerings-For-?
men samt 29 §. i Riksdags-Ordningen.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Sedan j*g>
i anledning af en värd Ledamots Anmärkningar
i Plenum den 1 i denna månad, insett att
Konungens Rådgifvare i Commando-mål äfven
bör lyda under 107 §. af Regerings-Formen ,
nemligen så vidt han kan underlåta att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta; kan jag ej annat än
högligen gilla Höglofiige Constitutions Utskottets
afsigt, att genom ett tillägg i §. förekomma
all villrådighet för framtiden. Men jag
kan tillika ej underlåta att yttra min fruktan,
att det föreslagne tillägget blott alltför ofullkomligt
skulle svara mor ändamålet. Uti §:s
närvarande skick synes nemligen ”försummelsen
af Rikets sanskyldiga nytta endast hafva afseende
på Stats-Rådets Ledamöter." Och om Konungens
Rådgifvare i Commando mål infördes på def
ställe där Utskottet föreslagit, skulle han derigenom
blott bindas till ansvar, i händelse han
Den u April.
*'icke med ovald, nit, drift och skicklighet sitt förtroende-
Embete utöfvat.” Detta finnér man tydligen,
då man med någorlunda uppmärksamhet
läser §:n i dess sammanhang, jemte det
föreslagna tillägget i ordalydelsen skulle nemligen
bhfva denna: ”Skulle Constitutions-Utskottet
anmärka, att Stats-Rädets Ledamöter samfält,
eller en eller flere af dem, uti deras Rådslag
om Allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets snnskyldiga nytta, — eller att någon StatsSecreterare
eller Konungens Rådgifvare i Cornmando-mål,
icke med oväld, nit, drift, och skicklighet
sitt förtroende Embete utöfvat, åge då Utskottet
etc.” — Men jag har tillförene haft
äran visa, att Konungens Rådgifvare i Commando-mål
ej synes, enligt naturen af dess befattning
, kunna af Ständerna tilltalas för brist
på nit, drift och skicklighet, hvarföre §:n utan tvifvel
så bör redigeras, att just försummelsen af
”Rikets sanskyldiga nytta’’ må äfven till Konungens
Rådgifvare i Commando mål kunna hänföras.
Att införa honom näst efter: ,}StatsRädets
Ledamöter samfält, eller en eller flere af
dem” — skulle ej gå an; emedan de följande
Orden: ”Uti deras deras Rådslag om Allmänna
mått och steg,” — ej synas kunna lämpas
på Konungens Rådgifvare i Commando-mål j
htllst Allmänna mått och steg förmodligen ligga
utom gränsen för hans verkningskrets. —
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå följande
Redaction:
”Skulle Constitutions-Utskottet anmärka,
att Stats-Rädets Ledamöter samfällt, eller co
Den ii April.
eller flere af dem, eller någon Stafs-Secreterare,
eller Konungens Rådgifvare i Commandomål,
i deras Embets-åtgärder icke iagttagit Rikets
sanskyldiga nytta, eller icke med oväld,
nit, drift och skicklighet sitt förtroende-Embete
utöfvat, då skall Utskottet sådant för Riksens
Ständer tillkännagifva , hvilka” &c.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
med Herr Cederskjöld deri, att den af honom
foreslagne förändring i Redactionen af 107 §. Regerings-Formen
, är vida bättre än det af Constitutions-Utskottet
afgifne Förslag, Constitutions-Utskottet
har i sitt Förslag icke nyttjat
benämningen af, Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
utan benämnt denna Embetsman,
Konungens Föredragande i Commando-mål: I Grundlagen
finnes icke en sådan benämning, utan i
i 106 §. Regerings-Formen nämnes han som
Konungens Rådgifvare, och samma benämning
mäste väl på alla ställen nyttjas , eller
ock på alla ställen ändras. Om Herr
Cederskjölds Förslag skulle gillas blir det nödigt
att 29 §. Riksdags-Ordningen äfvenväl undergår
förändring, ty för närvarande är icke
Konungens Rådgifvare i Commando-mål bland
dem, emot hvilka af enskildte Riksdagsmän i
Ståndens Plena eller af andra Utskott än Constitutions-Utskottet
anmärkning lagligen kan göras,
emedan Konungens Rådgifvare i Commando-mål
i denna §. icke finnes nämnd bland de
Embetsman, mot hvilkas Embets-åtgärder Anmärkningar
i sådan form få göras; men då dét
är en tydelig Analogie af Grundlagens stadgaai
3**
Den 11 April.
den, att äfven emot dessa Embetsman Anmärk,
»ingar i sadan väg böra fa framställas, sä lärer
det vara nödigt att §. förändras.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ,
de, om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Constitutions-Utskottets Memorial gjorde Anmärkningar,
föranleda till återremiss deraf;
hvilket med Ja besvarades.
Företogs till pröfning Constitutions-Utskottets
den 26 sistledne Martii afgifne, samt
den 7 dennes på bordet lagde Memorial, innefattande
ett föreslagit tillägg uti 9 §. i Regerings-Formen.
Friherre Cederström, Jacob: Den anmärkning
gäller äfven vid denna §., att Utskottet
glömt i den föreslagna nya Redaction, att Konungens
Rådgifvare i Commando-mål i 107 §. icke
finnes nämnd.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Efter hvad
jag fattat 9 §. i Regerings-Formen, kunna StatsRådets
Ledamöter, enligt samma §. endast i
sådana fall tilltalas, då Konungens Beslut funnos
uppenbarligen stridande emot RegeringsFormen
eller Rikets Allmänna Lag, utan att
Stats-Rådets Ledamöter deremot gjordt krafti$a
föreställningar och vid dessa tillfällen är
I06 §. den enda bit lämpliga. Jag anser så*
Den 11 April.
ledes den af Constifutions-Utskoftet föreslagne
citation af 107 §. vara alldeles otjenlig.
Friherre Cederström: I afseende på hvad
Herr Grefve Mörner anmärkt, får jag så vida
förena mig med honom, att sådan som § nu
är, angar den ej annat än som han sagt, föreskrift
Tor vederbörande Embetsman att, i händelse
Konungens Beslut skulle vara uppenbarligen
stridande mot Grundlagarne eller Rikets
Allmänna Lag, sine meningar dervid yttra och
framlalla; men jag tror att i denna 5. så val
106 sorn 107 § §. böra åberopas såsom innehållande
Formen under hvilken des^a Embetsman,
för uragtlåtne Embetsskyldigheter, kunn^
till ansvar ställas.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf: För min del
tror jag att med tillägget af orden: ”Eller 106
i 9 §. Regerings Formen, erhålles ett förtydligande
af den öfverensstämmelse, som jag
anser bör vara emellan denna §. samt 106 och
107 §:n, emedan de sednares tillämpande hämtar
sin grund frän den förra. Då 9 §. tydellgen
utmarker Stats-Radets Ledamöters skyldighet,
att sina meningar i alla mål afgifva och
då de för de>sa meningar enligt 106 och 107
§:s ordalydebe kunna under pröfning och ansvar
ställas, har jag trott att saknaden af de
föieslagne orden i 9 §. endast bevisar en glömska.
Jag h,r afven trott, att detta tillägg bäst
passade efter ordet io6:te, emedan jag antager,
atr det föregående ordet, Rådslagen är ett
pluralis, som kan hafva afseende på alla i stöd
360
Den 11 April,
af denna §:s föreskrift, afgifne Råd och Me.
ningar.
Grefve Mörner: Jag skulle för min del
hrmstä la, om icke §:s lydelse hlefve tydligare,
d-rest i sis'a Momentet, näst efter orden: ”För
Hu.d~.la
Herr Cederskjöld.• Då i 9 §. fråga endast
tyckes vara om uppenbara öf verträdelser af
Grundlagarne eller andra Rikets gällande Lagar;
synes också ansvarigheten endast kunna
bestämmas elter 106 §., som just handlar om
samma slags fel, nemligen uppenbara Lagbrott.
Utskortet synes-mig således ej haft någon skälig
anledning att tillägga citationen af 107 §.»
60m blott handlar om ej lagstridig försummelse
af Rikets sanskyldjga nytta samt brist på
nit , drift och skicklighet.
Friherre Cederström: Jag har redan yttrat
att sådan § n nu är, 107 §. icke deri kan åberopas;
men förändring i 9 <$. tror jag vara nyttig:
Det är egenteligen i denna <$. som ifrågavarande
Embetsmäns skyldigheter äro utstakade. 106
och 107 § §. bestämma endast Formen för ansvar
då dessa skyldigheter blifvit åsidosatte.
De skyldigheter, hvilkas uragtlåtenhet kan föranleda
till det ansvar, som i 107 §. stadgas,
böra derföre i denna 9 §. inforas.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig'.
Det synes 'on man allmänt vore af den lankan,
att ändring i denna §, vöre nyttig, och
Den 11 April.
den kan lätteligen vinnas genom bättre Redaction;
ty frågan kan aldrig blifva , att ju icke
enligt denna Stats-Rådets Ledamöter kun.
na göras ansvarige både efter 106 och 107 §.§.
I grund af 1 Momentet kan visserligen StatsRadets
Ledamöter blifva ansvarige enligt 106
som 107 §.§. Om detta då nämndes, innan
senare Momentet kommer, som innehåller ansvarighet
för Rådslag emot Grundlagen och
andra Rikets Lagar, hvilket bör anses efter
106 §•» så tror jag att tydeligbet i föreskriften
är vunnen. Återremiss lärer derföre vara nödvändig.
Herr Steuch, Johan Hinric.- Jag anser för
min del så väl det af Constitutions-Utskottet
med ifrågavarande tillägg åsyftade 'ändamål»
som de Ledamöters tanka, hvilka önska att
citationen af 107 §. må i 9 §. Regeringsformen
införas lämpeligast kunna vinnas , om
i början af 9 §. näst efter orden: ’*Ovilkorligen
förbundnetillädes orden: ”Vid den påföljd 106
och 107 §.§. i Regerings-Formen stadga.’’ Hvaremot
sista Momentet i 9 §. eller från och med
orden: ”För Rädslagen,’’ till och med ordet,
”stadgas” kunde alldeles utgå.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Constitutions-Utskottets
ifrågavarande Memorial, i anledning
af de dervid gjorda Anmärkningar, till
Utskottet återremitteradt.
362
Den 11 April.
Herr Grefven och LandtMarskalhen tillkännagaf,
att Plenum Romme klockan 5 i efter*
middag att fortsättas.
Föredrogs å nyo och gillades följande frän
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 7 och
g dennes på bordet lagde Betänkanden:
I:o Från Stats-och Lag-Utskotten, under
N:o 130* angående Herr J, D. von Engeström®
Memorial, om årlige Lagsamlingar.
2:0 Från- Srats-Utskottet under N:0 134,
1 anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om Medels anslående till bestridande af
kostnaderne vid Hans Maj:ts Kröning,
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskof*
tets under N:o 137, 138, 139, 140 och J41
afgifne, samt den g dennes på bordet lagde
Utlåtanden, öfver gjorde Anmärkningar vid
Stats-Utskottets den 23 sistledne Januarii samt
den 12 och 16 sistledne Februarii meddeldte
Betänkanden:
1:0 Om bidrag af Statens Medel för Police-Inrättningens
i Götheborg underhållande.
2:o Om ytterligare Medel för SöderTelje
Canal-Inrättning.
Den 11 April.
363
3:0 Om Löners anslående för Läns-Nota.
rier och Lands-Contoirister.
4:0 Rörande föreslagne Prestebohls-frihe.
ter för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde-
eller Capeilans-Boställen 3 samt
5:0 Angående f. d. vice Talmannen Jon
Jonssons Motion om Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen;
fann Ridderskapet och Adeln att enär
Utskottets sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallne, Utskottets
ifrågavarande Utlåtanden nu endast
borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo Stats Utskottets under
N:0 142 afgifne, samt den 8 dennes på bordet
lagde Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 12 sistledne Februarii
meddeldte Utlåtande, angående Herr Öfversten
Carl Silfverskjölds Accords-ersättning 3
och fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att enär Utskottets sistnämnde Utlåtande redan
blifvit af de öfrige trenne Respective RiksStänden
bifallit, afven för sin del dervid låta
bero.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets under
N:o 71 afgifne, samt den S dennes på
364
Den 11 April.
bordet lagde Betänkande öfver vackt Motion,
om granskning af Police-Författningarne rörande
sysslolöse Personers försändande till Arbets
eller Corrections Hus m. m.
Grefve Spens, Jacob Melker: Redan i början
af detta år hade jag äran att i anledning
af Herr Grönhagens dä uppläste Memorial om
Police-Styrelsens förbättrande i Hulvudstaden,
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln framställa
min öfvertygelse om nödvändigheten af
ett nogare åtskiljande emellan Police- och Dolnare-Magterne,
och att i sådant ändamål våra
nu gällande Police-Författningar borde undergå
en fullkomlig Revision. Min härom gjorde
hemställan, som da jemte Herr Grönhagens
Memorial till Lag-Utskottet remitterades, blef af
Utskottet behandlad i sammanhang med en af
Herr Grefve Johan Henning Gyllenborg i enahanda
alseende gjord Motion, deröfver Utskottet
uti ett Betänkande, som redan en föregången
Pleni-dag blifvit återremitteradt, sig yttradt,
att då något visst bestämdt ämne, deruti
stiftande af ny Lag föreslogs, eller ändring,
förklaring eller upphäfvande af redan gifna
Stadganden ansågs nödig, icke blifvit framställd,
kunde Utskottet något vidare Utlåtande
deröfver icke meddela. Hvad som sålunda
funnits ofullständigt så väl af Herr Grefve
Gyllenborg som mig framställt; har deremot
Herr Borgmästaren Holm ganska väl och fullständigt
utredt, och jag kan ej neka det jag
hade väntat, det Lag-Utskottet skulle å ett
ämne, som åtminstone förefaller mig så vig*
Den 11 April.
tigt, fästat mera uppmärksamhet. Då efter
mm tanka ingen orättvisa i Samhället är farligare
än den som finnes i Lagarne och grundar
sig på dem , anser jag åtminstone det vare
mycket angelägnare att tillvägabringa rättelse
i sjelfva de Författningar, hvilkas föreskrifter
icke kunna sammanstå med rättvisans strängaste
fordringar, än att söka förekomma enskildta
misstag i tillämpningen af dessa Författningar,
hvilka just då de efter Bokstafven
tillämpas äro farligast. Sådana verkeligen obilliga
stadganden tror jag i synnerhet finnas i
de nu gällande Författningarne, angående ansvaret
och bestraffningen för tjenst- eller såkallad
försvarslöshet. Det har alltid förefallit
mig besynnerligt, att på samma tid som Näringsfriheten
hos oss varit inskränkt eiler åtminstone
mycket försvårad, har Näringslösheten
varit ansedd och behandlad såsom ett brott;
att på samma tid som hvart yrke, hvar Stad,
hvar Församling på Landet blifvit bildad till
ett slutet Samfund, hvaruti man ej utan svårighet
kunde få inträde, Personer vid äfventyr af
frihetens förlust blifvit ålagde att skaffa sig ett
sådant inträde; att den som i en ort, ett yrke,
ett stånd blifvit genom omständigheterna
försatt ur stånd att vara gagnelig för Staten
och uppehålla sig sjelf, skiljd från alla utvägar
att kunna på en annan ort, i ett annat yrke
göra det, icke hatt annat val än att förblifva
i sin uselhet, eller förlora friheten. Då
Staten vill gora gällande sina rättigheter öfver
den enskilta bör den ock emot honom hafva
iagttagit sina pligter, Den Ståts-Inrättning som
3 66 Dett ii April.
ålägger Individuen att ovilkorligen innom viss
lid hafva valt Närings fång och deruti förskaf*
fat sig sysselsättning, vid äfventyr att StatsMagten
eljest bemägtigar sig hans valrätt, och
bestämmer hans framtida sysselsättning , borde
väl åtminstone lemna honom detta val fritt,
och icke undandraga honom något tillfälle för
användandet af hans arbetsflit. — Aldraminst
synes stället för utöfningen af hans krafters
fria bruk till enskilt och allmän nytta böra vara
inskränkt. Äfven detta band på Näringsfliten
har dock hittills varit lagdt. Serskildta
Corporationer hafva ägt rättighet neka inträde
innom sitt område, för Personer som kanske
endast på det stället kunnat hafva sin utkomst,
blott under förevändning, att en slik nödtorftig
utkomst möjligen skulle kunna brista, och
de få lof att underhållas af de öfrige innom
Corporationen. — Denna Consideration måste
man väl åtminstone komma ifrån, då man upphör
att vilja inskränka välgörenheten, detta
friaste yttrande af den ädlare Människo-naturen
innom Classer och Districter. — Det är
likväl ingalunda min mening, att Lag-Utskottet
vid denna Riksdag, hvaraf minsta delen återstår,
skulle medhinna den revision af PoliccFörfattningarne,
som jag aldrig skall upphöra
att såsom nödvändig påyrka* Dä en Lag-Comité
är sysselsatt med utarbetande af Förslag
till nya Lagar, synes det mig deremot icke
vara olämpeligt, om Riksens Stander skulle hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det denna
Comité finge sig uppdragit, att äfven företaga
en granskning af dessa Författningar, så
-
Den ii April. 367
dana de nu finnas gällande, uti förslaget till
Allmänna Lagen intaga så mycket deraf, sorn
möjeligt och lämpeligt ansågs, tillika med den
serskildta Rättegångs-Ordnirg, hvilken för Po>
lice mål torde bli nödigt att stadga, samt gifva
åt våra Arbets Jnrättningar och Corrections.
hus den Organisation, de behöfva för att blifva
hvad de böra vara, till fly ks-orter, hvarest
de som sakna sysselsättning erhålla den, och
de som ej vilja sysselsätta sig, tillhållas dertill,
intet strafilnrättningar för en olycka, som
anses för ett brott och h vai till omständigheter
lika ofta, om ej oftare än eget förvållande,
gifvit orsaken. — Deremot synes det föreslagna
insändandet till Justitiae-Ombudsman af hvarje
t\ serskildt mål fällt Utslag, äfven om en
närmare Controil af Auctoriteternes åtgärder
derigenom skulle vinnas, föga lämpeligt till
ändamålet, personliga frihetens och rättigheternas
helgd, så länge sjelfva Författningarne på
sitt sätt förnärma den. Med dessa anmärkningar
anhåller jag att Betänkandet må återreI
mitteras.
Herr af Brinckman, Gustaf: Uti Höglofl.
Lag Utskottets nu upplästa Betänkande, saknar
jag både laglig anledning och redbar åsigt.
Hvarken Regeringsformen eller den för Riksens
Ständers Justitiae-Ombudsman utfärdade
Instruction ställa Kongl. Mapts Befallningshafvande
under dess inseende- Tillsynen öfver
deras och öfrige Tjenstemäns rjensteutöfning
är något helt annat. Endast rättigheten att
infordra deras beslut, icke ätt ovilikoiligen fä
Den ii April,
dem insände är honom tillagd. Jag förstår icke
eller hvarför Landsböfdiogarnes Utlåtande
öfver en persons frihet 'skall vara strängare
bevakat, än hvarje Domares ofver andra Medborgares
häcktande och bestraffning.
Betragfar man åter den säkerhet, hvarmed
,äfven Lösdrifvarens rätt är omgärdad,
så har Kongl. Maj:t genom Nådig Skrifvelse
den 7 Februarii 1816, hvarom förmodeligen
både Författaren till Motion n och Lag-Utskottet
saknat kunskap, i Nåder förordnat, att
de, som endast för syslolöshet anklagas, skola
först föreläggas lämpeljg tid, att förskaffa
sig laga försvar eller Näringsfång, och om de
ännu uragtlåta denna tid, likväl i lindrigaste
motto med dem förfaras. När den som icke
vill begagna detta föreläggande eller på något
sätt missbrukar sin frihet, kommer i fråga till
allmänt arbete, äger att urskulda dess försummelse
eller anföra dess försvar, äger att afhöra
det beslut, som öfver honom fattas, att
tillika deraf erhålla del, med underrättelse om
hvad honom till dess talans förvarande åligger;
— och sluteligen äger, att om han är inmanad
i häckte, genom Konungens Befallnin^shafvandes
försorg njura kostnadsfritt biträde
till författande af dess underdåniga besvär och
att få dem till Kongl. Majit i underdånighet
insände; så tyckes val sä mänga utvägar till
befrielse vara gifven att den som icke vill
begagna sig deraf, skäligen må anses hafva
godkänt
Den 11 April.
36a
godkänt den åtgärd, som emot honom blifvit
vidtagen.
Om det ändå blifvit sagt, att på det
icke fatalierne för den dömde, genom okunnoghet
eller andra orsaker måtte gå förlorade;
Utslaget borde så tidigt insändas till Justitieombudsmannen,
att han, der anledningar förefunnos
kunde besörja 0111 ändrings sökande; så
hade det åtminstone tillkännagifvit något ändamål;
men nu är det uttryckcligen förbehållit,
att den som blifvit ålagd arbeta, skall nöjas
åt beslutet, innan det insändes. Nu företer
sig intet annat synbart ändamål, än att
Justitise - Ombudsmannen efteråt skall granska
Landshöfdingarnes Utslag, ehuru det emot rätta
Parten vunnit laga kraft; skall för denna
granskning infordra de upplysningar, som kunna
vara ellsr icke vara nödvändige; — derigenom
tillvägabringa en för sig sjelf och i
synnerhet för Landshöfdingen, med dess nästan
oräkneliga göromål, obehaglig och tröttande
brefväxling; en hos den sednare deraf följande
liknöjdhet för denna vigtiga Police omfattning,
häldre än att blottställa sig för uförtjente
critiquer och mödor; och hvad annan slutsats
kan väl dragas häraf, än att man åt lättjan
och liderligheten, vill bereda ett obehindradt
inträde pä arbetsamhetens och idogbetens
område, till söndring i Samhällsförbindelsen
och rubbning i den allmänna ordningen.
Af dessa med de flera i serskilte yttranden
Ridd. och Ad. JProt. V B. 1 Ajd, 471 48*
370
Den ii April.
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter innom
Utskottet, anförde skäl, yrkar jag ogillande af
Lag-Utskottets Förslag eller att det måtte återremitteras
med de deremot ställde anmärkningar.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, blef Lag;Utskottets
Betänkande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återrwnitteradt.
Föredrogs ä nyo Stats-Utskottets under
N:o 136 afgifne samt den 8 dennes p5 bordet
lagde Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid dess yttrande, angående Pensioner för Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare.
Herr Uggla, Göran Gustaf, uppläste följande
:
Det är på den grund, att Lön och Pension
icke skola pä en gång böra å Stat uppbäras ,
som Höglofl. Stats-Utskottet lemnat utan afseende
den af mig och flere Ledamöter, vid
dess första Betänkande gjorde anmärkning, att
Herr Cancelli-Rädet Tannström, emot hvad Utskottet
föreslagit, måtte få uppbära den Pension,
som för honom anslås, oafkortadt, ehvad
Embete med Lön på Stat han må komma att
bekläda. Då Utskottet icke behagat för öfrige^
ingå i någpn pröfning, mindre vederläggning
Den 11 April.
371
af de skäl, jag till stöd för denna anmärkning
anfört, uppkommer deraf för mig en anledning
mer att oföränderligt vid min till Högloflige
Ridderskapets och Adelns Protocoll den 24 sistledne
Februarii i ämnet yttrade mening, hvarvid
jag således icke kan hafva mycket att tilllägga.
Jig har likväl trott mig böra förklara,
att då frågan nu är, icke ora Pensions tilldelande
åt någon Embetsman, som, i följd af
lefnads- och tjenste-år, kan, enligt gällande
Författningar, anses vara dertill berättigad, utan
deremot att gifva ett offenteligt vedermäle af
Nationens erkänsla åt en man, hvilken, vid
fullgörandet af ett honom anförtrodt, lika vigtigt
som ansvarsfullt uppdrag, gjort sig väl
förtjent af Fäderneslandet, finner jag den af
Utskottet åberopade allmänna grundsaits för
Pensioners reglerande, hvilken endast har afseende
på förra händelsen, icke böra på den
sednare ovillkorligen tillämpas , eller lägga något
hinder i vägen för Rikets Ständer , att i
förevarande ämne besluta med dén liberalitet,
som åt belöningen lemnar ett högre värde, i
samma mån den ej, genom villkor och förbehåll
, till sin kraft förringas.
Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att
Herr Tannström, med dess varma oskrymtade
kärlek för Fäderneslandet, med dess djupa lifliga
känsla för sin Medborgerliga pligt, beredd
till verkning i samma ögonblick den af ett vigtigt
tillfälle påkallas, skall för egen del icke
anse någon uppoffring för stor, emot det stör.
te ändamalet att vara sitt Fädernesland nyttig
Den ii April.
och alt han således, utan afseende på alla personliga
fördelar, med sann sjelförsakelse skall I
Statens tjenst nedlägga ytterligare bevis af sid
kraftfulla verksamhet. Men jag kan ej anse
det vara med billighet och rättvisa förenligt,
att, ifrån den stund Herr Tannström för Statens
skull uppoffrar sitt lugn, skall verkan af
hvad Svenska Folket, genom sina Ombud, nu
för honom beslutar, såsom en tacksamhets-gärd
för den ädlaste af alla mödor, krönt med den
lyckligaste framgång, imer eller mindre mohn
förfalla. Också har Utskottet, i anseende till
Herr Regerings-Rådet leMoine frångått den
grundsatts det för Herr Cancelli-Rådet Tannström
sökt göra gällande , då Utskottet tillstyrkt
för den förre ett ovillkorligt åtnjutande af en
förmon, som endast villkorligen skulle tillfalla
den sednare. Jag finner deremot, för min
del, intet skäl, hvarföre Herr Tannström .hvars
förtjenst delar med Herr leMoine lika anspråk
på Rikets Ständers välvilja och erkänsla, icke
skall deraf röna ett lika oföränderligt och var«
agtigt vedermäle.
Mine Herrar! Cancelli-Rådet Tannström
har fullgjordt sin skönaste pligt; må vi, såsom
Ombud för ett ädelt och storsint Folk, uppfylla
vår} den att honom värdigt belöna. Jag
föreslår derföre, att Stats-Utskottets Utlåtande
måtte gillas med den förändring, att CancelliRådet
Tannström må under sin hela lifstid oafkortadt
uppbära den Pension, som för honom
nu anslås, ehvad Embete med Lön, på Stat
han an må komma att bekläda, samt på hvil
-
Den ii April.
373
ken jort som hellst han må vistas, hvarå jag
vördsamt anhåller om Herr Grefvens^och LandtMarskalkens
Proposition.
Grefve Posse, Claes Fredric, anförde skriftligen
:
Oagtadt Stats-Utskottet ej ansett sig böra
fästa något afseende på de hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
gjorda anmärkningar vid Utskottets
första Betänkande i detta ämne, utan förblifvit
vid den mening, att Herr Regerings - Rådet
leMoine skulle få tillgodonjuta den. utfäste
Pensionen, ehvad han fortfarande förblifver i
Sverige' eller sig utrikes begifver , då deremot
Herr Cancelli-Rådet Tannström skulle gå i mistning
deraf, då han emottoge något Embete
med Lön å Stat, enär Pensionen komme ^tt
gå i beräkning under lönen} så tror jag mig
dock till Högloflige Ridderskapets och Adelns
närmare och upplystare pröfning böra hemställa,
om icke denna ifrågavarande åtskillnad
dessa båda Herrar emellan är i sig sjelf obillig
, då deras bemödanden och omsorger i deras
vigtiga uppdrag varit enahanda.
Hvar och en som varit i tillfälle närmare
känna det redbara sätt, hvarpå Cancelli-Rådet
Tannström uppfyllt den honom uppdragne pligt,
kan aldrig undgå att för honom hysa den tacksamma
agtning och erkänsla , man är skyldig
den, som uti en blifvande Regents hjerta och
själ inplantadt och rotfast kärleken till Fäder
-
374
Den ii April.
neslmdet och dygden, i förening med kraft
och alfvar i dess utöfning.
De skäl Stats-Urskoftet framställt för sitt
förbi fvande vid sitt första yttrande, nemligen;
Att Riksens Ständer vid 1809 och 1810 årens
Riksdagar etablerat den allmänna grundsatts,
att Lön och Pension icke må på en gång a
Stat uppbäras , gillar jag å Stats.Utskottets
sida. Men jag tror icke dess mindre,att Högl.
Ridderskapet och Adeln utan prejudicat för
framtiden, kan vidtaga ett i så måtto skiljagtigt
beslut, att Cancelli-Rådet Tannstöm, lika
med Herr Regerings-Rådet leMoine må tillgodonjuta
Pensionen,aehvad Embete med Lön på
Stat, han än må komma att bekläda och hvar
bellst han må vistas.
Jag förmodar Högloflige Ridderskapet och
Adeln skall finna det sä mycket mera billigt,
då de erhindra sig den åtskillnad, som vid detta
serskilta tillfälle äger rum, nemligen; Att
det är Riksens Ständer som sjelfve föreslagit
och gifva Pensionerne tilt ifrågavarande Herrar,
såsom belöning för deras bemödande och omsorg
uti deras vigtiga uppdrag, i sammanhang
med det förhoppningsfulla resultat, som deraf
blifvit en följd.
Hade dessa Pensioner på vanligt sätt blifvit
hos Riksens "Ständer sökte och beviljade,
så vörö tillämpningen af den stadgade principen
också- vigtig? men då Pensionerne föreslås
®ch gifvas af S>änderne sjeifve såsom belöning,
Den 11 April.
37?
vore det att för Cancelli-Rådet Tannström tillintetgöra
denna belönings kraft och verkan ,
hell st ingen lärer kunna bestrida, att icke Cancelli-Rädet
Tannström, lika med Regering*.Rådet
leMoine, i alla fall ägt ostridig rättighet,
att förr eller senare få Pension af Statens
medel sig anslagen.
Jag får således för min del vördsamt tillstyrka
bifall till Stats-Utskottets Betänkande,
med den förändring, att Herr Cancelli-Rådet
Tannström lika med Herr Regerings - Rådet
leMoine, må oafkortadt tillgodonjuta den honom
tillagcfe Pension, utan afsende å den Lön
på Stat, han framdeles kan komma att erhålla.
Herr Strussenfelt, Michael: Det skulle vara
alltför litet uppmuntrande för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens f. d. Lärare, Herr Can
O
’
celli-Rådet Tannström, om den Pension Riksens
Ständer nu ämna att tillägga honom,
skulle upphöra, så snart han erhållit något Embete
med lika stor Lön på Stat. Jag förenar
mig således med hvad Grefve Posse uti denna
del anfört.
Friherre Wrangel, Henning; Jag vill endast
anmärka, att det inträffar en betydlig skillnad
emellan Regerings-Rådet leMoine och Cancelli-Rådet
Tannström. Den förre ksn såsom
Utländning och Catholik icke gerna erhålla
någon Tjenst härstedes, hvaremot den senare
visserligen lärer kunna befordras till ett Embete
med Lön på Stat, i hvilken händelse Pen
-
376
Deli it April.
sionen synes, på sätt Utskottet föreslagit, böra
beräknas under Lönen, bellst såsom ett exempel
härpå kan åberopas Landshöfdingen von
Rosenstein, hvilken, ehuru Embetsman, icke
på cn gång njuter både Pension och Lön, utan
endast deu förra,
Grefve dk ta Gardie , Jacob: I den säkra
förmodan , att Ridderskapets och Adelns egen
känsla lärer bifalla det af Grefve Posse föreslagne
tillägg, får äfven jag för min del det
samma tillstyrka. Det är mig okärt att jag
denna gången måste vara af skiljagtig tanka med
Friherre Wrangel; men jag qtber mig få upplysa,
dels att Landshöfdingen v. Rosenstein, dä
lian iemnade sin f. d. innehafde Informators*
plats, fick en vida större Pension än den, hvil.
ken nu blifvit för Cancelli Rådet Tannström föreslagen,
dels ock att det skulle åtminstone
i min tanka vara origtigt så väl att vilja betaga
Cancelli-Rådet Tannström den förmon, att
äfven, då han varder befordrad till Embetsman
med Lön på Stat, få tillgodonjuta den honom
tillagde Pension, som ock att vilja beröfva Fäderneslandet
det gagn, det samma med allt
skäl kan vänta af Cancelli-Rådet Tannströms
utmärkta insigter. Af dessa anledningar får
jag anhålla om Proposition till bifall af Stats.
Utskottets ifrågavarande Betänkande tillika med
det af Grefve Passe föreslagne ofvamiämnde
tillägg.
Herr Silfverttolpt, Gustaf Abraham : Jemte
det jag instämmer uti det af Grefva Posse fö*
Den it April.
377
reslagne tillägg, får jag tillika upplysa, att
Landshöfdingen v. Rosenstein endast åtnjuter sin
Pension , samt afsagt sig Stats-Secfeterare Lönen,
hvilken är något mindre än Pensionen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Det är visserligen sannt, art Landshöfdingen
v. Rosenstein ännu åtnjuter Pension , men han
förklarade redan år 180^, att han deremot icke
ville uppbära någon Lön, som Stats-Secreterare;
af hvilken anledning han ej heller fått
tillgodonjuta någon Löne - tillökning. Hvad
Cancelli-Rådet Tannström angår, tala visserligen
ganska många skäl derföre, att han måtte
få uppbära både Pensionen och den Lön han
framdeles kan erhålla} men jag får likväl anmärka,
att om han varder i Nåder befordrad
till något högre Embete, såsom Justitia-Råd
eller Stats-Råd, blifva hans Löne-inkomster tillika
med Pensionen nästan för betydeliga.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Ehuru jag såsom
Ledamot deltagit i Högloflige Stats-Utskottets
Utlåtande och instämt i den mening,
det samma innehåller, vågar jag dock inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln, vördsamt
förklara, att jag för min del på det högsta
skulle önska det Ridderskapet och Adeln, i afseende
på förevarande omständigheter, täcktes
lemna Cancelli-Rådet Tannström ett ytterligare
bevis af sin agtning och välvilja.
Vid öfverläggningarne innom Utskottet har
jag'ansett min pligt fordra, att framför “allt
373
Ben ii April.
annat söka iakttaga de grunder föregående Ständer
stadgat och hvarvid högagtningens och den
enskildta vänskapens känslor måste tystna, då
min böjelse icke kunnat förenas med skyldighetens
kraf. Här åter, finner jsg mig mera obehindrad
att följa min egen önskan, hvarföre
jag ock , långt ifrån att bestrida , fsst hälldre
tillstyrker bifall å den förändring Grefve Posse
föreslagit i Stats-Utskottets Betänkande.
Men det som i synnerhet nu föranledt
mig begära ordet, är att jag omöjeligen kan
antaga eller medgifva ett skäl, som blifvit yttradt
för ett ovillkorligt beviljande af Pensionen
, nemligen, att derest Cancelli-Rådet Tannström,
enligt Utskottets Förslag, skulle förlora
sin Pension , så framt han erhåller lika eller
större Lön på Rikets Stat, sådant skulle afhålla
honom från inträde på Tjenstemanna-banan.
Jag känner för väl de redbara tänkesätt, som
utmärka Herr Cancelli-Rådet Tannström, för
att icke vara fullt öfvertygad att någon sådan
anledning alldrig hos honom kan blifva hinder
lör åtagandet af någon befattning, där han
skulle kunna gagna det Allmänna.
Herr Strussenfelt: Då jag icke anser gillandet
af Stats-Utskottets Betänkande innefatta
något vedermäle af Riksens Ständers erkänsla,
eller någon belöning för Cancelli-Rådet
Tannströms, såsom Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Lärare, ådagalagde utmärkta förtjcnsterj
så får jag å nyo hemställa, att det af
Den 11 April.
379
Grefve Posse föreslagne tillägg må af Ridderskapet
och Adeln bifallas.
Friherre Tersmeden, Fredric: Jag instäm mer
uti hvad Herr Uggla och Gretve Posse, rörande
Cancelli-Rådet Tannströms Pension föreslagit,
endast med den skillnad, au om Cancelli-Rådet
vistas utom Riket, blott hälften
af Pensionen bör, enligt Författningarna, honom
tillgodo komma. Då jag hört några värde Ledamöter
yttra, att Landshöfdingen v. Rosenstein
ännu innehafver sin Pension, anser jag mig
skyldig upplysa, att bemäldte Landshöfding ifrån
år 1809, intill dess Stats-Seereterare-Lönen
förhöjdes, uppbar nyssnämnde Pension, men
att sedan Stats-Secreterare-Lönen nu mera blifvit
ökad och derigenom öfverstiga Pensionens
belopp, Landshöfdingen emottagit Stafs-Secreterare-Lönen
och fränträdt Pensionen, hvilken
ej förr, än Landshöfdingen gått ur Tjenst, vidare
tillfaller honom.
Herr Pahlman: Om, såsom jag af Discussioneti
har anledning förmoda, Stats-Utskottets
Betänkande, i afseende å Cancelli Rådet rannström,
skulle komma att ändras, får jag vördsamt
föreslå, att föreskriften för både Regerings-Rådet
leMoines och Cancelli-Rådet rannströms
Pensioner måtte blifva enahanda, samt
att, 1 följd deraf, någon inskränkning för Cancelli-Rådet
Tannström uti Pensionens åtnjutande,
icke måtte äga rum.
Herr Grefven och Landt-Mar sk al keti' hemställ
-
Den ii Avrii.
de, om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Stats.Utskottets Utlåtande med det tillägg,
att Cancelli-Rådet Tannström borde oafkor.
tadt tillgodonjuta den honom tillagde Pension,
utan afseende å den Lön på Stat bemäldte
Canceliie-Råd framdeles kunde erhålla.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre Wrangel, Henning: begärde Votering,
men afstod likväl sedermera derifrån,
under anmälan tili Protocollet af sin reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus t Jag
har ej velat deltaga uti Discussionen , men sedan
Ridderskapet och Adeln nu fattat sitt beslut,
anhåller jag att få till Protocollet förklara
min tanka, att mig vill synas det Riksens Ständer
gjordt hvad dem ålegat, dä de beviljat
Pensionen, men att det icke tillhör dem att
bestämma huru i en kommande tid och under
förändrade omstä'ndigheter dermed må förhållas»
Högloflige Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,.
Den 11 Avrii. 381
Lördagen den II April.
Plenum kl. y eftermiddagen.
Grefve Lefvenhaupt, Gustaf , tog såsom äldste
närvarande Grefve Klubban.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Eetänkanden:
Fran Stafs^Ufskottet:
Af den 2 6 sistledne JUartii:
1:0 Angående väckte Motioner om Kongl.
Nummer-Lotteriets indragning-, i fråga hvarom
innom Utskottet 2:ne Stånd ansett sig böra
tillstyrka, det Nummer-Lotteriet måtte upp.
häfvas, samt den derutaf nu påräknade In.
komst- ersättas genom Allmänna Bevillningens
tillökande; hvaremot de 2:ne öfrige Stånden
varit af den mening, att Nummer-Lotteriet borde
bibehållas; varande härvid fogadt en Ledamots
serskildta yttrande.
2:o Öfver de hos Högvördiga Preste- och
Välloflige Borgare-Ståndet gjorde Anmärkningar
vid Stats-Utskottets Utlåtande, öfver Herr
J. U. Winbergs Memorial, om Lånerättighet i
Manufactur-Disconten för Skepps- Varfs-ägare
eller Skepps-Byggerier; och har Utskottet, som
Den 11 April.
förblifvit vid dess första Utlåtande, att de af
Herr Winberg för Skepps Byggerierne föreslagne
Låne-biträden synas icke iämpgligen kunna
ifrån Manufactur-Disconten utgå, likväl ansett
sig böra tillägga, att, i händelse utöfver det
för Manufactur-Discontens understöd erforderlige
ytterligare biträde af Banquen, hvilket med
Skepps-Byggeriernes Låne-understöd icke borde
förblandas, vidare tillgång till Manufactu*
rernes och Slöjdernes upphjelpande kunde finnas
, ett belopp af 100,000 R:dr utaf sådane
Medel matte intill nästa Riksdag tili Låne-understöd
för Skepps-Byggerierne anslås; i hvilket
afseende Utskottet jemväl föreslagit åtskillig0
reglementariska föreskrifter.
3:0 Rörande de hos Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets U låtande,
angående Fond till godtgörande af framlidne
Herr Riks-Rådet Friherre Adler Salwii
Arfvingars underdåniga Krono-fordran; och har
Utskottet med besvarande af dessa anmärkningar
tillkännagifva, att de öfrige 3:ne RiksStånden
gillat Utskottets förra Utlåtanden.
4:0 Af den 5 dennes, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets den 16 sistledne
Februarii afgifne Förslag till beräkning af
Inkomsititlarne uti näst upprättande Riks-Stat;
och har Uiskottet, i anledning af Ridderskapets
och Adelns samt Preste Ståndets anmodan,
tillika öfverlemnat. det af Utskottet uppgjorde
andra alternativa Förslag till InkomstTitlarnes
beräkning, samt i öfrigt, tiilkännagif*
Den 11 April.
383
vit, att i händelse Utskottets första Förslag
vinner Riksens Ständers bifall, i följe hvaraf
öfverskotten å Inkomsterne komma såsom förut
att till Riksgalds-Contoiret ingå, Utskottet
ämnad» föreslå det nödige Medel, till betäckande
af den brist, som å de påräknade StatsInkomsterne,
emot förmodan , kunde uppkomma,
måtte uti Riksgälds-Contoiret afsättas, att
af Kongl. Majit vid förefallande behof användas.
Frän Förstärkta Stats- Utskottet:
Af den 9 dennes, angående de till Förstärkta
Stats-Utskottets åtgärd öfverleninade Bevill.
nings-Frågor; anmälande Utskottet det omröstningarne
så utfallit, att, i frågan om Capitations-Afgiften
den kommer att utgöras till lika
belopp af hvarje Mantalsskrifven Mansperson,
och till lika belopp för hvarje Mantalsskrifven
Qvinsperson, endast med de undantag,
i afseende på ålder, hvartill Bevillningsutskottets
Betänkande af den 23 sistledne Januarii
föranleder; samt i frågan om den föreslagne
Öfverflöds-afgiften , att densamma skall
utgå genom Taxering af vissa Öfverflöds-Articlar,
och derest den erforderlige Summan icke
kan på sådant sätt erhållas, en Fyllnads-Afgift
utgöres för Landt-Tulls-ersättningen.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomite- Utskotten ■■
Af den 26 nästlidne Martti:
i;o Angående Grefve Lövenhjelms, Gustaf,
384
Den ii April.
Förslag, om vidtagande af en serskild Räddnings-anstalt
för dem , som å Rikets Sjökuster
kunna lida Sjönöd ; och hafva Utskotten trott
sig äga anledning tillstyrka Riksens Ständer,
att gjorde förslaget, så vidt det rörer sjelfva
införandet af ifrågavarande Lifräddnings-anstalt,
hos Kongl. Maj:t till Nådig uppmärksamhet i
underdånighet anmäla j förmodande Utskotten
att, i händelse Kongl. Majit skulle anse särorna
Anstalt för en och annan Kustort tjenlig, Kongl.
Majit i Nåder lärer finna utväg till bestridande
af de utgifter', som dermed kunna vara förenade,
utan att något serskildt anslag erfordrades.
2:0 I anledning af Herr Munk af Rosenschölds,
Eberhard, Anförande, om vidtagande
af sådana Medel, hvilka återföra välmåga in.
nom Landet; hvilket Anförande, såsom innefattande
Ämnen af skil jagtig beskaffenhet, Utskotten,
jemlikt 51 §. Riksdags-Ordningen, icke
ansett sig kunna till någon pröfning upptaga.
3:0 Angående Herr Munck af Rosenchölds
Memorial, med Förslag, att Stats- och Oeconomiae-Utskotten
måtte meddela underrättelse,
om hvad vid de af Riksens Ständer vid sista
Riksdag anmäldta Önsknings-mål blifvit tillgjordt;
till besvarande hvarai Utskotten åberopat
de upplysningar, som Justius Ombudsmannens
afgifne Berättelse, uti detta afseende innehåller.
4:0 Angående vackt fråga, om undersökning
-
Ben n April,
38?
ning på a!lmå‘n bekostnad, till utrönande af
möjligheten, att genom sänkning förekomma
ofversvämnirgar af Sjön Wenern; anseende Utskotten
hvad i ämnet blifvit anlördt, icke erfordra
någon handläggning, sedan Kongl. Majit
under deu 9 sisfledne December, i anledning
af Landshöfdmgens i Carlstads gjorde hemställan
, i Nåder förordnat Öfver- Directeuren Hagström,
att omförmälde undersökning på allmän
bekostnad verkställa.
5:0 Angående väckt fråga, om inrättandet
af en Berg-Verks-Schola; tillstyrkande Utskotten,
att Riksens Ständer, under förnyande af
deras vid 1815 års Riksdag i detta afseende
framStälde underdåniga önskan, måtte ytterligare
fästa Kongl. Majits Nådiga uppmärksamhet
på vigten och fördelen af ifrågavarande Undervisnings-anstalt.
Frän Bevillnings-Utskotteti
Af den 26 niistledne Martil, öfver RiksdagSFullmägriges
J. Ruthbergs och E. Mörtbergs
Memorial, angående understöd för Curhusen i
Norrbotten; åt hvilket ärende Utskottet icke
kunnat lemna någon handlägnina:, hellst Iråga
vöre väckt oin inrättning af Curhus-anstalter
öfver hela Riket och en allmän årlig afgift till
deras underhållande.
Frän Serskildta Utskottet!
Af den a dennes, med upplysningar ont de*
Ridd. och Ad. Fröt. V B. 1 Afd. 49, yo.
386
Den n April.
hittils vidtagne åtgärder , i frågan om indragning
och sammanslående af öfverflödiga Embeten
och Tjensterj och har Utskottet jemte anmälan,
att vid jemförelse emellan Riksens Ständers
år 1815 fattade Beslut och den till Kongl.
Majit afgångne underdåniga Skrifvelse, rörande
tillökning i de Penninge-löntagande Embetsoch
Tjenstemännens Löner, den olikhet förefunnits
att det tillägg, ”att nämnde tillökning
endast kunde blifva provisionel intill nästa
Riksdag, hvarförinnan Förslaget till reglering af
Styrelse-Verken uti dess åtskilliga grenar kornme
att utarbetas’’, icke vore uti Riksens Ständers
Skrifvelse omförmäldt, och således förblifvit
Kongl. Maj:t obekant, tillika ansett sig böra
föreslå, att Riksens Ständer, antingen sjelfva,
genom sina egna Medlemmar måtte låta
utarbeta ett Förslag i detta ämne, för att derefter
till Kongl. Majits Nådiga pröfning öfveriemnas,
eller ock, med anledning af ofvannämnda
uteslutna vilkors anmälande , hos Kongl.
Majit anhålla om en Comités snara tillsättande,
hvaruti Riksens Ständers Ombud äfven borde
deltaga j på det något hinder ej måtte uppstå
för den provisionel^ Löne-tillökningens vidare
fortfarande ; och var härvid fogad den serskilda
mening Utskottets Ordförande afgifvitj
att någon origtighet uti Expeditionorne af Riksens
Ständers Beslut vid 1815 åts Riksdag,
rörande Löne-tillökningen, pä sätt Utskottets
öfrige Ledamöter anmärkt, icke skall hafva ägt
rum.
l
Dm 11 April.
387
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Srånden ankomne Protocolls-Utdrag:
Fran Högvördiga Preste-Standet:
Af den 1 i denna Månad, med tillkänna»
gifvande att Preste-Ståndet:
1:0 Till förstärkta Stats-Utskottets afgörande
öfverlemna! de i frågan om grunderne
för den blifvande Bevillningen innom RiksStånden
yppade skiljagtjgheter.
2:0 I anledning af Vällofl. Borgare-Ståndets
bifall till Lag-Utskottets Utlåtande, om
en viss afgift till Krono-Fogdarne i Westeroch
Norrbottens Län; då de icke sjelfve utan
genom Länsmännen verkställa Utslag i Utsöknings-mål,
gjorde inbjudning till MedStånden
att förena sig om den underdåniga ansökning
till Kongl. Majit, att Herrar Landshöfdingar
måtte anbefallas, att genom Circulaire förständiga
Krono-Fogdarne i deras Län, att de äro
berättigade i och för sådana private Utmätnings-förrättningar,
som på deras eget ansvar
verkställas, åtnjuta biträde af Länsmän och
Fjerdingsman innom Fögderiet, funnit för godt
förblifva vid Preste-Ståndets den 14 näsrledns
Martii till berörde Utlåtande lemnade bifall.
Af den 4 dennes, innehållande:
1:0 Återremiss af Stats-Utsknttets Betänkande,
angående Strömsholms Stuteri Inrättningj
388
Den u April.
OeconomiaZJtskottets Utlåtande om föreslagne åtgärder
tilt hämmande af Veneriska smittan ;
samt Lag- och Oeconomi a Ut skott ens Betänkande,
om förändring af de rörande Enskiftesdelningar
utfärdade Författningar.
2:0 Godkännande af ConstitutionsUtskottets
uppgift å de vid denna Riksdag af Riks-Stånden
gemensamt antagna Grundlags - ändringsförslag;
3:0
Bifall till nedannämnde Betänkanden,
nemligen:
Oeconomi^Utskottets: Om förhöjd Tull-afgift
för Boktryckeri-Stilar.
Angående upohäfvande af Stockholms Stads
rättighet att uppbära parmpenningar m. m.
Om inrättande af en Comité i hvarje Församling
till utdelande af den Spannmål Magazins-Directionen
letnnar; och
Om ändringar i Författningarne, rörande
Skogarne i Riket.
Lag- samt OeconomiaUtskottensz
Om Förslag till ändring af föreskrifterne
rörande Stängselskyldigheten;
Angående Jordägares rätt hos Landbo samt
Rättegångs-sättet vid UtsÖkningen deraf;
Den 11 April. 389
Rörande delnings-grunden vid enskiften af
Hemmanen i Blekinge;
Rörande Husbehofs Mjölqvarnars befrielse
från Skattläggning j
Angående rätt för Hemmansägare att uppföra
och begagna Husbehofs-Qvarnar; och
Om upphäfvande af förbud emot Landtlcöp,
samt
LagUtskottets, angående:
Förklaring, rörande hvad till Politie-mål
bör hänföras;
Ändringar i nu 6tadgade Rättegångs-Ord.
ning; och
Öfver-Ståthållare-Embetets i Politie-Årenden
ställande under Hof-Rättens granskning;
hvarförutan ock Preste-Ståndet låtit bero vid
Lag Utskottets Memorial i frågan om förlupen
Makas rättighet att i nytt gifte ingå.
4:0 Gillande af Stats-Utskottets Betänkanden:
Om förändring af Saltpettergärdens utgörande;
Angående
Bokhållaren Carlsunds ansökning,
om utbekommande af Mantalsskrifnings
-
390 Den it April.
Provision; samt rörande Begrafningrhjelp efter
Secreteraren Morin.
Af den 7 dennes, innefattande :
1:0 Ståndets beslut att lemna samteliga
Riksens Ständers Utskott del af Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse den 4 dennes rörande Riksdagens
förlängande.
2:0 Bifall till nedannämnde Utskotts Be*
tänkandeo, nemligen;
Oeconomia* Utskottets:
Om Landtbruks-Academien, dess Central*
Verkstad m. m.;
■Leg- samt Oeconomia-Utskottens;
Angående rättigheten för Allmogen i Ska.
pe och Blekinge, att emellan alla Hamnar derstäde*
obehindradt föra sina Producterj
JiancorUtskottets:
Om utgjfvandet af Baoquens Fastighets-Lån;
Angående närmare bestämmande af rättigheten
för Corporationer och Bolag att j Bantjuen
upptaga Lån å fast Egendom 3
Körande de vid Banquen erforderlige ve*
Den 11 April.
391
derhäftighets-betyg och förökning i antalet af
Verkets Styresmän j samt
Om understöd för SöderTelje Canal- och
SlussVerks fullbordande.
3:0 Ståndets beslut att öfverlemna frågan
om Regerings-Rådet von Schewens Arfvingars
fordran, till det förstärkta Stats-Utskottets afgörande.
4*0 Godkännande af de utaf ConstitutionsUtskottet
föreslagne tillägg uti 57 §. Riksdagsordningen,
samt 107 §. Regerings-Formen.
y;o Aterremiss af Banco~Utskattets Memorial
om specificerade Förteckningar* insändande
öfver Assignationer som på Banquen utfärdas;
äfvensom af Constitutions-Utskottets Memorial,
angående ett tillägg i 9 §. RegeringsFormen.
Fran Vällof.ige Borgart-Ståndeti
Af den 4 innevarande Manad, deruti tilIkännagifves,
att Ståndet afslagit Oeconomi* Utskottets
Utlåtande, angående anstalter till den
Veneriska smittans utrotande.
Af den 7 i denna Månad:
1:0 Om meddelande till samtelige Utskotten
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den 4
dennes rörande Riksdagens förlängande.
39% Den 11 April.
2 0 Angående återremiss af Stats-Utskottets
Betänkande rörande Strömsho’ms Stuteri-inrättning;
äfvensom af Lag- och Oeconomice- Utskottens
Utlåtande, angående väckt fråga rörande rättighet
för Allmogen i Skåne och Blekinge att emellan
Hamnarne derstädes få sjöledes obehindradt
föra deras Producter ;
3:0 Om bifall tillj nedannämnde Betan*
leanden ?
Stats Utskottets :
Angående Flyinge och Dahlby Stuteri-In*
rättningars Stat *
Om upphörande af de till nämnde Kungs»
gårdar utgjorde Dagsverks-skyldigheter;
Angående projecterad Aflönings-Stat för
Ulricsdahls Kongl. Lustslott.
Om förändring och lindring i Salpetter*
gårdens utgörande.
Angående Bokhållaren Carlsunds utbekommande
af Mantalsskrifnings-provision;
Om utbetalning af Begrafningshjelp efter
Secreteraren Morin,
fiancoUtskottets ?
Angående en ny Mynt-Ordning;
Den it April. 393
Frågan om rättighet att i Banquen mot
Svenskt Specie-mynt tillbyta sig omyntadt Guld
och Silfver;
Förlängning i Prsscriptions-tideri för Låns
omsättning i Banco-DiscontVerket;
Skyndsamhet i utgifvandet af Banquens
FaMghets-Låu.
Närmare bestämmande af rättigheten för
Bolag och Corporationer att i Banquen upptaga
Lån på fast Egendom.
De vid Banco-Discont-Veiket erforderlig
vederhäftighets-betyg och tillökning i antalet
af Verkets Styresmän; samt
Understöd för SöderTelje Canal.
Stats- och Banco-Utkottens:
Angående justering inför båda Utskotten
gemensamt af de föreskrifter, som skola galla
för Rikets Ständers båda Penninge-Verk.
Lag-Utskottets ■■
Angående att publique Aucforiter, som ä
Kronans vägnar afsluta Contract med Enskilde,
ej må vid tvist deröfver döma;
Om förlupen Makas rätt att i nytt Gifter*
mål ingå.
394 Den it April.
Om bestämd förklaring angående hvad till
Politie-mål hörer;
Angående Sjölagens öfverseende;
Om Jordägares företrädes-rätt till Brukares
lösa Egendom j
Angående frågan om ändringar i nu stadgade
Rättegångs-Ordningj
Rörande förslaget om Policens ställande
under Kongl. H6f-Rättens granskning.
Lag- samt OeconomiceUtskottens:
Om förslag till förändring af så väl Enskiftes-Författningame;
som af
Förordningen om Stängsel-skyldigheten; samt
Oeconomite Utskottets
Angående förändring i mätnings.sättet af
Säd och Halm.
Af den 8 dennes, innehållande att BorgareStåndet:
9
T
i;o Aterremiiteradt, Lag- tamt OeconomiitUtskottens
Betänkande, rörande rättighet att
uppföra och begagna Husbehofs-Vatten- och
Väder-, Mjöl. och Såg-Qvarnar;
Den ii April.
39?
2:o Bifallit, Lag och Oeconomiie Utskottens
Betänkande:
Angående Jordägares rätt hos Landtbo,
samt Rättegångssättet vid utsökning deraf;
Rörande frågan om rätta delnings-grunden
vid Enskiiten af Hemman i Blekinge Lan -y och
I anledning af väckt fråga om upphäfvande
af förbud mot Landsköp.
3:0 Instämt i Högvördige Preste-Ståndets
beslut, angående anmodan till Riksens Ständers
samtelige Utskott, att tili förekommande af
Riksdagens förlängandé, iakttaga, att de vidlyftiga
Utlåtanden, hvilkas tryckning kunde
fordra en längre tid, må varda skriftligen inlemnade
till Riks-Ståndens granskning.
4:0 Antagit, Constitutions-Utskottets fö.
reslagne tillägg i 9 och 107 §•§• Regerings.
Formen samt 29 och 57 §.§. Riksdags-Ordningen.
Frän Hedervärda Bonde- Ständet:
den 4 dennes , med underrättelse att
Ståndet;
1:0 Godkänt de af Constitutions-Utskottet
föreslagne tillagg i 9 och 107 §.§. RegeringsFormen
samt 57 §. Riksdags Ordningen;
396
Den ii April.
2:0 Förenat sig uti Högvördige Preste.
Ståndets meddeldte beslut, angående dels anmodan
till Stats-Utskottet att inkomma med
Förslag, i afseende på redovisningen af StatsVerkets
förskott till tryckning af RiksStåndens
Protocoll vid denna och kommande Riksdagar,
samt dels användandet af de utaf i8if ärs
Bihang till Riks-Ståndens Protocoll öfverblifne
Exemplar ;
3:0 Bifallit Qeconomia-TJtskottets Betänkanden,
angående:
Spannmåls- och Victualie-Handelns på Landet
beläggande med enahanda Utskylder, som
dessa Handels-Näringar i Städerne åtfölja.
Förbud emot Krämares kringstrykande;
Möjlighets beredande för innehafvare af
Boställs-jord, att låta försäkra Åbyggnaden i
Allmänna Brandförsäkrings-Verket j
Jemkning uti Båtsmans-Roteringen i Halland.
Medels vidtagande till Liixens hämmande
och Inländske Fabriquernes upphjelpande ;
Landtbruks-Acadcmien, dess CentralVerkstad,
m. m.
Fortfarande af. det mot Utländska Öfverflöds-varor
utfärdade förbudj samt
Den 11 April,, 397
Yrkad högre Tull-afgift för BoktryckeriStilar.
4:0 Gillat StatsUtskottets Utlåtande, anga.
ende väckt fråga, om de tillFlyinge och Dahlby
Kungsgårdar utgjorde Dagsverksskyldigheters
upphörande.
y:o Bifallit Stats-Utskottets Betänkanden,
angående:
Dahlby och Flyinge Kungsgårdars- och
Stuteri-Inrättnings Stat;
Föreslagen Aflönings-Stat för Ulricsdahis
Kongl. Lustslott;
Bokhållaren Carlsunds ansökning om utbekommande
af Mantalsskrifnings-Provision; och
Begrafningshjelp efter Secreteraren Morin.
6:0 Instämt i Högvördige Preste-Ståndets
förbehåll, i afseende på Expeditions-LRskottets
gillade Förslag, att Utskottets Betänkandent
icke skrifne utan genom tryckta ark af Bihanget
skulle Riks Stånden meddelas.
7:0 Remitterat till Stats-Utskottet, Expeditions-Utskottets
Memorial, om föi värings-rum
för öfverblifvande Exemplar af Bihanget till
Riks-Ståndens Protocoll; samt
8:0 Instämt i Borgare.Ståndets beslut an
-
ggg Den ii Aprili
gående en underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, att Lancishöfdingame må genom Circulaire
förständiga Krono-Fogdarne i hvarje Län,
att de äro berättigade, j och för sådana Privata
Utsöknings-förrättningar, som af dem på
eget ansvar verkställas , åtnjuta biträde af Länsoch
Fjerdingsman innom Fögderiet.
Alla dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
Upplästes till Justering och godkändes
Expeditions Utskottets Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
angående beslutne ändringar i Grundlagarne.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets
under N:o 72 afgifne samt den g dennes på
bordet lagde Betänkande, öfver väckt fråga
om förändring uti det nu stadgade sätt för uppenbar
Kyrkoplikts verkställande; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att samma Betänkande
gilla , med antagande af det deruti
foreslagne usta Alternativ, eller att Absolutionen
icke ma tillbakahållas blott af det skäl, att
den till Kyrkoplikt dömde personens begrepp
i S alighets-Läran befinnes vara inskränkte.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
Den 11 April.
399
härefter uppkommit samt emottagit klubban af
Grefve Lewenhaupt, företogs till pröfning Bevillnings-Utskottets
under N:o 7 afgifne samt
den 8 dennes på bordet lagde Betänkande, om
en förnyad Charts-Sigillatae-Förordning.
Herr Cedersskjöld, Pehr Gustaf: Om jag
icke bedrager mig är genom Författningar på*
budit, att en Charta, hvarmed en handling belägges,
skall genomdragas och med Sigill förses;
men om detta Sigill sättes å Chartans Stämpel
och dervid skulle hända att lacket någon
stund finge brinna, skulle derigenom Stämpeln
förloras, så att man sedermera ej kunde urskilja
Valeuren af den till biläggning nyttjade
Chartan; jag hemställer således att det måtte
blifva förbudit att påsätta Sigillet å sjelfva
Stämpeln och anhåller på sådan grund om återremiss
af Utskottets Betänkande.
Grefve Kalling, Pehr, yttrade, att enär nu
Riksdagen nalkades till slut, det icke vore
lämpeligt att för mindre betydeljge anmärkningar
besluta återremisser; af hvilken anledning
Grefven för sin del tillstyrkte bifall af
Bevillnings-Utgkottets Betänkande.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, hade inlämnat
ett så lydande Anförande;
Utan anmärkning vid Högloflige Bevillning#
• Utskottets Betänkande, rörande stämplade
Pappers-afgiften, iår jag härvid blott erhindra;
att då den i 24 §. af nu gällande För
-
400
Den ii April.
ordning derom, hvarmed den nu föreslagnö 9
alldeles är öfverensstämmande, gifne föreskrift
till undantag af Stämpel-afgift i mål, sorn hafva
afseende på allmänna Onera, saknat mera
allmänt behörig tillämpning och i sådana mål,
af icke tvetydig beskaffenhet, flere Utslag skulle
kunna företes, sorn på Charta skrifne, ej
mindre ifrån de högre Instantier, än Konungens
Befallningshafvande och Domstolar emanerat,
men , i hvilka fall, ingen ansvarighet är för Vederbörande
föreskrifven; så får jag vördsammeligen
föreslå, att, så vida icke denna, sorn
många andra föreskrifter, skall genom saknad
efterlefnad, äfven hädanefter blifva en död bokstaf,
någon sådan ansvars-förbindelse för Vederbörande,
till iagttagande häraf mätte stadgas,
sorn säkert bereder Författningens efterlefnad,
och anhåller att denna anmärkning måtte få
åtfölja Betänkandet om det till Utskottet återremitteras,
eller i annat fall, till Utskottets
uppmärksamhet serskilt öfverlemnas.
Då, uppå Herr Grefvens och Landt Mar sk aU
hens hemställan, huruvida Ridderskapet och Adeln
ansåg Bevillnings-Utskottets Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitteras, ropades
.Nej; föreslog Herr Grefven och Landt Marskalken
att Betänkandet måtte gillas; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets
un
-
Den ii April.
401
under N:o 8 afgifne samt den 8 dennes på bor.
det lagde Betänkande, i anledning af vackt
fråga, dels om inrättande af en tätare Postgång
emellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
1 alla Län, dels om ett vidsträcktare begagnande
af Post-inrättningen i allmänhet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemmat ett Memorial, hvilket upplästes, sä
lydande:
9
Utan anspråk på brytning i Utskottets
negativa behandlingssätt, tror jag mig likväl
böra; framställa det mindre Lag-enliga, som i
Utskottets Betänkande sig företer, da Utskottet
väl medgifver nyttan af föreslagen Postgång
tvenne gånger i veckan, emellan Landshöfdinge-Residencerne,
men blott i afseende på
kostnaden detsamma aistyrker.
Det vill mig synas , att Utskotten bordt
stadna vid yttrandet af elen medgifne nyttan,
samt uppdraga åt Stats-Ucskottet att sig utlåta
öfver behofven för en vidsträcktare Post-Inrättning
, men då Utskottet ansett sig tillhöra
att utöfver förenämnde gräns sträcka dess åtgärd
, hade Utskottet icke saknat anledning i
min Motion, att pröfva, huruvida Post-Inrättmn.
gen i flere anmärkte smärre StälSer, böra äga
uteslutande rätt, att på Statens bekostnad underhållas
, samt om icke, med iagtagande at hushålls
- principen, det varit mera rättvist och mera
allmänt nyttigt, att sådana kostnader blifvit öf
Ridd. och Ad. Fröt. V B. X AJd. 51, 53.
Den 11 April.
verflyttade till den föreslagne dubbla Postgången
emellan Landshöfdinge-Residence-Städerne,
så vida icke, som jag likväl förmodar , den nya
Inrättningen kunnat verkställas utan någon rubbning
i den nu varande. I öfrigt får jag vördsammeligen
hemställa, huruvida Utskottet iagttagit
en noggrann rättvisa , då det afslagit det
yrkande, att till Konungens Befallningshafvande
borde med Krono-Posten ifrån Krono-Betiente få
öfversändjs de förklaringar och yttranden, som
i följd af allmänna förbindelser kunde Länsinnevånare
affordras. Huru ofta händer icke
att för den minsta föregifne ofta ogrundade tillvitelse
för försummelse i Skjutsning eller andra
åliggande skyldigheter, att kallelse ifrån
Landshöfdingen utgår till inställelse eller förklaring
innom få dagar, då nödvändigheten att
i sådant afseende göra en resa af stundom 16
eller 18 mil fram och tillhakas, bereder för
den inkallade en större kostnad, utan all ersättning
än hvartill sjelfva plikten för en försummelse
om den ock varit verkelig, kunnat
uppgå. För min del skulle jag önska att Betänkandet
med dessa anmärkningar måtte återremitteras,
som jag till Höglofiige Ridderskapets
Adelns bepröfvande öfverlemnar.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Bevillnings-Utskottets
Betänkande, böra i anledning
af Grefve Gyllenborgs dervid gjorde anmärkningar
till Utskottet återförvisas.
Ropades Nej.
Den u April»
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar skalken
gjorde Proposition till bifall å Betänkandet;
hvilken Proposition med Ja besvarades.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från Bevillnings-Utskottet inkomne samt dea
8 dennes på bordet lagde Betänkanden:
1:0 Under N:0 4 angående anslag af Bevillnings
- Medlen till understöd för Krono*
Uppbörds-Verket i Stockholm.
2:0 Under N:o 5 i fråga om UppbördsBetjeningens
aflönande i Götheborg och öfrige
Städer utom Stockholm.
3:0 Under N:o 9, i anledning af väckt
fråga att all serskilld Bevillning för Gästgifveriet
så väl å landet sorn i Städerne, där värkeligt
Skjuts-ombyte finnes, måtte upphöra.
4:0 Und,er N:o 10 angående personers
Skattskrifning vid Bruken såsom Arbetare.
Föredrogs till pröfning Stats- och Lag Utskottens
under N;o 131 afgifne samt den 7
dennes på bprdet lagde Betänkande, i anledning
af väckte Motioner, om Löne-förbättring
för Häradshöfningarne.
Herr von Hauswolff Carl Gustaf Reinhold.*
404
Den 11 April.
Om jag icke sjelf beklädde ett sådant Embete,
hvarom nu är fråga, skulle jag vara vidlyftig i
mina anmärkningar emot Utskottens Betänkande;
men då jag nu sjelf innehar ett dyiikt Embete
och jag ej vill blottställa mig för tillvitelse
att ledas af egennytta; så öfverlemnar jag till
Riksens Ständers visa bepröfvande, att afgöra
om nätton förbättring i dessa Embetsmäns Löne
vilkor kan äga rum.
I anledning af det utaf Stats-Utskottet åberopade
skäl, att en del Häradshöfningar hafva
Boställen, får jag erindra att ett Hemman af
■| eller på sin höjd i Mantal med vanliga Onera
-och deribland Rotering och hvilket skall skötas
af Tjenstefolk, icke lemnar någon Löne-inkomst,
utan är snarare endast en tillflycktsort.
Hvad åter angår den Expeditions-lösen
Häradshöfdingarne är tillagd och söm utgör 6
6k. för hvarje ark, hvaremot jrne ark måste
skrifvas, så kan väl ingen anse dessa Löningsvilkor
vara afundsvärde. När dertill kommer
att Häradshöfdingarne äro de ende Civile Embetsman
, som icke bestås Skrifvare-hjelp och
de fläste äro nödsakade att till sitt biträde hafva
3:ne Skrifvare ; så tror jag att om allt detta
hos Stats-Utskottet kommit i öfvervägande
Stats-Urskottets yttrande bordt blifva mera i
enlighet med Lag-Utskottets Utlåtande.
Jag öfverlemnar likväl till Ridderskapet
och Adeln att bedömma om Stäts-Verket med
-
Den ii April.
gifver att någon Löneförbättring kan Häradshöfdingarne
tillgodokomma.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
. om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
Stats Utskottets i frågan om Löne-förbittring
meddeldte yttrande s^tnt gilla Lag-Utskottefs
hemställan , att Riksens Ständer matte hos
Kongl. Maj:ts i underdånighet anhålla det Vederbörande
kunde om rätta förståndet af Kongl.
Majit Nådiga Skrifvelse tili Dess och Riisets
Hof-Rätter af den 16 Augusti igiy underrättas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskoffets under den N:o 77
afgifne samt den 7 dennes på bordet lagda
Betänkande, rörande ändring af Tjenstehjons
flyttnings-tid.
Herr Oxehufvud, Bo, hade inlemnat ett
Memorial hvilket upplästes, så lydande:
Med anledning af Riksens Höglofl. Ständers
Oeconomiae Utskotts Betänkande, rörande
den af mig föreslagne granskning och förbättring
af Igoy års Lego Sradga; så får j3g
härmedelst vid detsamma vördsammast göra
följande anmärkningar.
1:0 Uti ingressen förekommer den menin
-
Dm u April,
gen, ”att Kongl. Maj:t blifvit öfvertygad derom,
att Lagstiftarens afsigter i denna väg, icke
titi fullo kunna uppnå sitt syftemål, och alldrig
verka en afsedd påföljd, i anseende till Tjenstehjonens
seder, trohet, flit och skicklighet,
så framt icke Lagens påbud tidigt inskärpes
och flitigt åtföljes af Föräldrars, Husbönders
och Lärares trägna , alfvarliga och nitiska bemödande
att så förbättra och odla den uppväxande
Ungdomens seder och förstånd, att
lydnad och ordning icke måga anses för en
plåga.” I följe häraf, har jag föreslagit att Läraren
bör vid ärliga Husförhören uppläsa Lego-Stadgan
och vederbörligen erhindra den uppväxande
Ungdomen om dess noggranna efterlefnad
vid Tjensters antagande
2:o
Att Citationer af andra Kongl. Förordningar
och allmänna Lagen böra uteslutas;
äfvensom alla hänvisningar till andra §.§. i sjelfva
Stadgan; emedan Allmänheten i brist af
Lag-Bok och Lagsamling icke föstår Lego-stadgan,
hvilken i möjligaste måtto bör vara tydelig,
kort och bestämd, på det icke fel genom
okunnighet, må förefalla.
3:0 Den uti 3 §. af u Art. nämnde husagan
utsträckes ofta för vida, och torde förtjena
att närmare besrämmas, och bestraffningar
med Löne afdrag pa en eller flere månader
införas. Det i samma §. förekommande Förordnande,
att å Landet bör h.os Krono-fogden
eller Länsman, anmälan göras, då antingen missämja
uppkommer eller Husbonden för Tjen1-
Den 11 April.
407
stehjonets sturskhet eller otrohet vill det från
sig skilja; men då dessa Embetsman dels kunna
bo aflägse , dels merendels äro öfverhopade
med Embetsgöromål af vigtigare beskaffenhet,
så kunde ändamålet lika väl befordras om dylika
tvister afgjordes uti en Nämndemans och
en god mans närvaro , hvilket medförde mindre
kostnad och skyndsammare Expedition. Vid 4
§. samma Art. borde tilläggas, att Tjenstehjon
icke må betinga sig eiler affordra dageiigt
Bränvin; vid förlust af tre månaders Lön, utan
må det ankomma på Husbondens godtfinnande,
att efter rad och lägenhet tilldela sina Tjenare
denna förderfveliga dryck.
4:0 Emedan de fläste Elds-vådor uppkommer
genom Tjenstehjon* vårdslöshet med Eld;
så tror jag att bestraffningen derföre borde
skärpas och närmare bestämmas än uti 9 §.
11 Art. hvarest blott hänvises till ByggningaBalkens
24 Cap., hvilket få Drängar och ännu
mindre antal Pigor kanner, förrän de blifva
för Domstolen framdragne, att till ansvar stånda
för det de , medelst Eldens vårdslösa behandling,
gjordt sitt Husbondefolk husvilla;
och ofta förspillt många Famillers timmeliga
välfärd. — Denna ändring må ock gälla vid
föregående 8:de §.
5:0 Den t2 §. 2 Art. borde förenas med
den 4 §. samma Art.
6:0 Sedan den oseden nu inrotat sig på
Landet, att ledan vid Påsktiden de bästa Tjen
-
Ben ii April.
sfehjonen vidtalas att af andra Husbönder taga
Städsel, hvarigenom oftast händer att Tjenstehjon^,
som alltid förmodar sig på annat ställe
erhålla bättre Tjenst, merendels med olust
och missnöje, liela Sommaren, förrättar de angelägnaste
arbeten, och anser dem svära; hvaremot
Husbonden med förtrytelse och harm öfver
sin grannes ofog , att hafva fråntagit honom
ett dugtigt och godt Tjenstehjon, med kallsinnighet
anser den Tjenaren, som han vet vara ledsen
vid sin tjenst, och arnar afflytta; — deraf
följer ömsesidig ovilja, sista halfva året; eller
ock finner Husbonden sig föranlåten , att
med Löne förhöjning eller dylikt, söka obligera
ett beskedligt Tjenstehjon att qvarblifva;
och återbära den olagligt tagna Städjan, hvarigenom
missämja och oredor alltid förefalla;
alltså får jag vid VI Art. i och 4 §. föreslå
den förändring; att Husbondens Städja, till de
i hans tjenst varande Tjenare, må efter Midsommar
först utgifvas, och gällande blifva;
samt att Husbonden åligges att den 10 Augusti
lemna behörig Orlofssedel till de Tjenstehjon,
hvilka icke uti dess tjenst qvarblifva, vid ett vite
af 10 R: dr, om han sådant uraktlåter ; hvarefter
Tjenstehjonen må äga frihet att Laga Städsel
taga, —- och att det olagliga Stadslandet, måtte
ined högre böter förekommas ; samt blifva
angifvarens ensak. Det Tjenstehjon, som sig
olaglig Städja låter, borde åläggas att uti sin
tjenst qvarblifva påföljande året, derest Husbonden
det åstundar — Vid samma bot må ingen
Tjenstedräng , före Larsmässa , Lega rill
Krigstjenst taga, och tjena alltid i thy fall qvar
Ben 11 April.
4=9
till laga Flyttningstid. 1, 2 pch .q §.§. i VII Art.
samt 7 §. i VIII Art. böra således i anledning
häraf förändras.
7:0 Vid 3 §. af IX Art. torde den förändring
anses nödig, att Tjenstehjons-Stadgan uti
mindre Format bör utgifvas, och likasom Almanackorna
emot lindrigaste pris , Allmänheten
tillhandahållas. — Samt som sagt är, uti
Husförhören kunnog-göras.
1
Sluteligen anhåller j3g vördsammast att
Betänkandet, jemte dessa anmärkningar måtte
blifva till Lag-Utskottets åtgärd remitterat samt
med de öfrige Riks-Stånden Communicerat;
hvaröfver jag utbeder Högväiborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarshalken
framställd Proposition, blef Oeconomi®
Utskottets Betänkande af Ridderskapet och
Adeln gilladt, samt Herr Oxehufvuds Memorial
till Lag-Utskottet remitreradt.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets under
N:0 132 afgifne, och den 7 dennes på bordet
lagde Yttrande öfver gjorde anmärkningar vid
dess Utlåtande, angående Arfvoden och Tractamenten
för Riks-Ståndens och deras Utskotts
Secreterare, Cancellier och Vaktbetjening.
Grefve Posse, Claus, fredric: Då jag har
4io
Den ii April.
anledning förmoda, det de af Ståndet, hvilka
såsom Ledamöter i Stats-Usskottet öfvervarit
denna fråga, *f delicatesse icke velat tillstyrka
att Riddarhus-Fiscalen må af Srats Medlen
erhålla Dag-tractamente under Riksdagen; och
jag har hört att Bonde-Ståndet redan skall bifallit
att berörde Tractamente äfven för Riddaihus-Fiscalen
mi af Riksdags-Medlen utgå;
så får jag hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna !ämpe|igt att med pröfningen
af detta ärende finge anstå intilldess
de öfrige Riks-Ständen deruti fattat deras beslut,
samt att Betänkandet således måtte till
nästa Plenum fä hvila på bordet.
Som flere Herrar Ledamöter hördes instämma
uti Grefve Posse* berörde anhållan,
blef densamma af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Till pröfning företogs Stats-Utskottets under
N:0 135 afgifne, samt den 8 dennes på
bordet lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid dess Yttrande, angående indragning
af Talemäns-Tafflarne.
Friherre Cederström, Jacob: För min del
kan jag icke instämma i Stats-Utskottets tillstyrkande
, emedan jag icke anser det vara passande
att Herrar Talemän, som äro Chefer för
Rikets Representativa Corpser, icke skulle sättas
i tillfälle au gifva Måltider åt så väl Riks*
Den 11 April.
411
Ståndens Ledamöter som Rikets högre Embetsman.
Dessutom tycker jag mig finna en motsägelse
deruti, att Stats-Utskoitet tillstyrkt att
Talemäns-Tafflarne skulle indragas, men StändsRlubbarne
likafullt fortfara; samt de i och för Talmännens
representation nödige utgifter af Riksdags
Kostnaderne bestridas. Jag anhåller således
om Proposition på afslag af Stats.Utskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Flere hördes yrka Proposition j enlighet
med Friherre Cederströms Yttrande.
Herr Grejven och Landt Marskalken gjord®
Proposition till hifall ä Betänkandet.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marshalk
ken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afsli Betankandet.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets
den 6 dennes afgifne, samt den 7 1 samma
månad på bordet lagde Memorial med anmälan,
att i frågan ou aflidne Regerings-Pvådet
von Schewens Arfvingar fordran 2 Stånd
bifallit men 2:ne åter afslagit ifrågavarande
fordra»; fann Ridderskapet och Adeln att berörde
fråga vid sådant förhållande borde till
4i2 Den n April.
det förstärkta Stats-Utskottets åtgärd öfverlemna».
Justerades följande:
Utdrag af ProtocoIIet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen,
den ii April iS18-
S. D. Vid föredragning af Högvördiga
Preste-Ståndets och Vällofl. Borgare-Ståndets
Protocolis-Utdrag af den 7 dennes, innehållande,
att sedan Kongl. Maj:t, med till kännagifvande
att dess Krönings- och Hyllnings-Ceremonier
blifvit utsatte till första dagarne af nästkommande
Maij månad, och att således denna
Riksdag, ehuru lagligen tilländalupen den
6 i denne månad komme att fortfara intilldess
nämnde Ceremonier ägt rum, tillika i Nader
täckts förklara, att Kongl. Maj:ts lifliga omsorg
för Folkets trefnad och väl gåfve Hans
Majit rättighet, både att hoppas och att begära
det Riksens Ständer under den ännu återstående
Riksdags-tiden må fortsätta deras öfverläggningar
med det nit, det lugn och den
skyndsamhet, som Allmänna Ärenderne så väsendteligen
kräfva, bemälde Riks-Stånd be*
slutit att samtelige Riksens Ständers Utskott
borde till behörigt iagttagande af Kongl. Maj:ts
sålunda yttrade Nådiga önskan meddelas samma
Skrifvelse» innehåll 5 fann Ridderskapet och
Den 11 April.
4T3
Adeln för godt att, äfven för sin del, uti enahanda
beslut instämma. Ut supra.
S. D. I anledning af derom väckt Motion,
beslöt Högloflige Ridderskapet och Adeln
gifva Constitutions Utskottet tillkänna Ridderskapets
och Adelns önskan, det måtte Constitutions-Utskottet
låta till trycket befordra sä
väl de i Constitutions.Utskottet hällne Protocoll
som Handlir.garne uti det till Utskottet
remitterade Anmärknings mål mot Stats-Rådet
samt Konungens Rådgifvare i Commando-mål
för Flottoroe, i afseende på de till Befälhaf.
värne för en i Nåder anbefalld KustbevakningsExpedition
den 8 April 1817» utfärdade Ordres.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af ConstifutionsUtskottets
den 2 och 3 dennes afgifne 2;ne Memorial,
det ena angående General-Adjutanten
för Flottorne Herr Friherre Rudolph Cederström»
ställande under tilltal inför Riks Rätt,
samt det andra, i anledning af gjorde anmärkningar
mot General-Adjutanten för Flottorne,
och Föredragande för Krigs-Ärcnderne; fann
Högloflige Ridderskapet och Adeln, att berörde
tvenne Memorial borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions-Utskottets
den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 7 dennes på bordet lagde Memorial,
innehållande ett föreslaget tillägg i 57
§• Riksdags-Ordningenj blef berörde Förslag
4*4
Dm 11 April.
till den kraft och verkan 56 §. Regerings-For.
tnen stadgar, af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConStitutions-Utskottets
den 26 sistledne Martii afgifne,
samt den 7 dennes på bordet lagde 2:ne
Memorial, innefattande föreslagne tillägg uti 9
och 107 §,§. Regerings-Formen samt 29 §. i
Riksdags-Ordningen , blefvo berörde Memorial,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar, till
Constitutions - Utskottet återremitterade. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne , samt
den 7 och g dennes på bordet lagde Betan,
kanden:
1:0 Från Stats- och Dag-Utskotten, under
N:o 130, angående Herr J. D. von Engeströms
Memorial, om årliga Lagsamlingar.
2:0 Från Stats-Ut skott et, under N:o 134,
i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition,
om Medels anslående till bestridande af
Kostnaderne vid Hans Maj;ts Kröning. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
under N:o 136 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Utlåtande, öfver gjorde
Anmärkningar vid dess Yttrande, angåeende
Pensioner för Hans Kongl. Höghet Kron.
Ben 11 April.
4i?
Prinsens f. d. Lärare, blef samma Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln gilladtj med det tillägg,
att Cancellie-Rådet Tannström borde oafkortadt
tillgodonjuta den honom tillagde Pension,
utan afseende å den Lön på Stat bemalte
Cancellie-Råd framdeles kunde erhålla.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
under N:o 137, 138. 139, 140 och
141 afgifne, samt den 8 dennes på bordet lagde
Utlatanden, öfver gjorde anmärkningar vid
Stats-Utskottets den 23 sistledne Januarii S3fnt
den 12 och 16 sistledne Februarii, meddeldte
Betänkanden:
1:0 Om bidrag af Statens Medel för Police-Inrättningens
i Götheborg underhållande.
2:0 Om ytterligare Medel för SöderTelje
Canal-Inrättning.
3:0 Om Löners anslående för Läns-Notarier
och Lands-Contoirister.
4:0 Rörande föreslagne Prestebohls friheter
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherdeoch
Capellans-Boställen; samt
5:0 Angående f. d, vice Talemannen Jon
Jonssons Motion, om Tullgarns Kungsgårds öfvarlemnande
till Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
fann Högloflige Ridderskapet och A
-
4t6
Den it April.
deln, att enär Utskottets sistnämnde Betänfcanden
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallnej Utskottets ifrågavarande Utlåtanden nu
endast borde läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
under N:o 142 afgifne, samt den g
dennes på bordet lagde Memorial, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets den 12
sistledne Februarii meddeldte Utlåtande, angående
Herr Öfversten Carl Silfverskjölds Accordsersättning;
fann Högloflige Ridderskapet och
Adeln för godt, att enär Utskottets sistnämnde
Utlåtande redan blifvit af de öfrige trenne
Respectivé Riks-Stånden bifallit, äfven för sin
del dervid nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
under N:o 71 afgifne, samt den 8
dennes på bordet lagde Betänkande, öfver väckt
Motion , om granskning af Police-Författningarne,
rörande syssiolöse Personers försändande
till Arbets- eller Corrections-Hus m. m.; blef
samma Betänkande, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, till Lag-Utskottet återremitteradt.
Ut supra. -
Utdrag af Protocollet, hållit Iros Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 11 April 181 8-
S. D. Vid förnyad föredragning af Lag
Utskot
-
Den 11 April.
41?
Utskottets under N:o 72 afgifne, samt den g
dennes på bordet lagde Betänkande öfver väckt
fråga om förändring uti nip stadgade sätt för
Uppenbar Kyrkopbkts verkställande; fann Ridderskapet
och Adeln för go t att samma Betänkande
gilla, med antagande af det deruti föreslagne
första Alternativ, eller att sbsolutionen
icke må til 1 baka häl las blott af det skäl,
ätt den till Kyrkoplikt dömde personens begrepp
i Salighets-Läran finnes vara inskränkt.
Ut supra,
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 7 och 8 dennes på bordet lagde Betänkanden:
Från
Bevillnings-Utskotlet ?
1:0 Under N.o 4 angående anslag af Bevillnings-medlen
till understöd för Krono-Uppbörds-Verket
i Stockholm.
2:o Under N:o y i fråga om UppbÖrdiBetjeningens
aflönande i Götheborg och öfrige
Städer, utom Stockholm.
3:0 Under N:o 7, om en förnyad ChartsSigillatae-Förordning.
4:0 Under N:0 8, 1 anledning af Vä’ckt
fråga, dels om inrättande af en tätare Postgång
emellan Kongl. Majtts Befallningshafvande i
Hedd. och Ad. Brot. V B. 1 A/d. 53, J4-
418
Den ii April.
alla Län, dels om ett vidsträcktare begagnande
af Post-Inrättningen i allmänhet.
5:0 Under N:o 9 i anledning af väckt
fråga, att all serskild Bevillning för Gästgifveriet
sä väl å Landet som i Staderne der verkligt
Skjuts-ombyte finnes, måtte upphöra.
6:0 Under N:o 10 angående Personers
Skattskrifning vid Bruken såsom Arbetare.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconOmice-Utskoltet .-
Undej- N:o 77 rörande ändring af Tjenstehjons
flyttningstid. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
Lag-Utskottens under N:o 131 afgifne,
6»mt deri 7 dennes på bordet lagde Betänkande,
i anledning af väckte Motioner om Löneförbättring*
för Häradshöfdingarne j fann Ridderskapet
och Adeln tor godt bifalla Stats-Utskottets
i denna fråga meddeidte yttrande,
samt gilla Lag-Utskottets hemställan, att Riksens
Ständer mätte hos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla , det vederbörande kunde om
rätta förståndet af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
tili Dess och Rikets HofRätter af den
16 Augusti 1817 underrättas. Ut Supra.
S. D. Remitterades:
Till Lag- Utskottet:
Ett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo,
Den 11 April.
rörande granskning och förbättring af 18O) års
Lego-Stadga. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
under N:o r35 afgifne samt den 8
dennes på bordet lagde Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar, vid Dess yttrande angående
indragning af Talemäns-Tatflarne, blef samma
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln af.
slagit. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 dennes afgifne samt den 7 i
samma månad pä bordet lagde Memorial, med
anmälan, att i frågan om aflidne RegeringsRånet
von Schewens Arfvingars fordran, 2 Ständ
bifallit, men 2;ne åter afslagit ifrågavarande
fordran, fann Ridderskapet och Adeln att berörde
fråga, vid sådant förhållande borde till
det förstärkta Stats-Utskotfets åtgärd öfverlem-1
fiås. Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljde®
klockan § till 8 eftermiddagen.
In fidem Protocollt
O. J. Lagerheim.
42« Dtn 14 April.
Tisdagen den 14 April.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Upplästes följande från de öfrige Respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls Utdrag:
Frän Hugvördige Preste-Ståndet:
Af den II i denna Månad, innefattande:
r.o Bifall till nedannäinnde Betänkanden,
nemligen;
Stats och Lag-Utskottens'.
Om årliga Lag-samlingar;
Stats-Utskottets:
Angående Reglerande af de Kongl. Hofven*
Anslags-summor;
Om medels anslående till kostnaderne vid
Kongl. Maj:ts Kröning;
I anledning af återreroias, rörande bidrag
, Statens Medel för Police-Inrättningen i Götheborg.
6
Rörande Pensioner för Hans Kongl. Hög
het Kron-Prinsens f. d. Lärare;
Den 14 April.
Lag- Utskottets ••
Om granskning af Police-Författningarne och
angående Personers försändande till Corrections-Hus.
2:0 Preste.Ståndets Beslut att låta bero
vid Stats-Utskottets Memorial, i anledning af
återremiss rörande föreslagne Prestebohls-friheter
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde-
och Capellans-Boställen,
3:0 Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns Beslut af den 1 dennes, angående en
underdånig anhållan till Kongl. Maj:t, att HofCancelleren
måtte undfå Nådig föreskrift, att,
så snart Riksdags-kallelsen utfärdas, låta vidtaga
sådana förberedande åtgärder, hvarigenom
RiksStåndens Protocoll och Bihanget må kunna
under Riksdagens lopp skyndsamt från trycket
utgifvas.
Ifrån Vällojlige Bor gare-Ståndet:
Af den 8 dennes, om bifall till Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomis-Utskottens
Betänkande, rörande frågan om Husbehofs-Qvarnars
befrielse från Skattläggning.
Af den 11 dennes, med underrättelse att
Borgare-Ståndet:
x;o Återremitterat följande Utskotta Betan»
kanden nemligen:
422 Den 14 April.
La g- Utskottets;
Dels i anledning af vackt fråga om för,
lindring uti det nu stadgade sätt för uppenbar
Kyrkoplikt verkställande ; dels öfver Herr
Holms Motion om granskning af Police-Författningarne,
rörande sysslolöse personers försändande
till Corrections hus m. m.
Stats- och Lag Utskottens ;
I anledning af väckte Motioner om Löneförbättring
för Häradshöfdingarne3 och
Banco- Utskottets:
Angående kungörande af Banco-Sedelstöekens
belopp för hvarje är.
2:0 Bifallit, nedannämnde Betänkanden,
nemligen:
Stats- och Lag Utskottens ;
Angående Herr.-von Engeströms Förslag
pria årliga Lagsamlingar.
Stats- Utskottets:
I anledning af Kongl. Majjts Nådiga Proposition,
angående reglerande af de Kongl. Hofvens
Stats-Sumroor;
Om medels anslående till kostnaderpe vid
Kongl. Majdg Kröning,
Den 14 April.
423
I anledning af förekomne anmärkningar
vid Utskottets yttrande , om bidrag af Statens
Medel för underhållande af Police.Inrättningen
i Götheborg;
Angående gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande om ytterligare medel för SöderTelje
Canal Inrättning;
Angående gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande, om Löners anslående för
Läns-Notarier och LandsContoirister j
I anledning af förekomne anmärkningar
vid Utskottets yttrande, om föreslagne Prestebohl
Friheter för nya eller framdeles blifvande
Kyrkoherde eller Capellans-Boställen;
Angående gjorde anmärkningar vid Utskottets
yttrande, beträffande Tullgarns Kungsgårds
öfverlåtande till Haos Kongl. Höghet
Kron-Prinsen;
I anledning af anmärkning vid Utlåtandet ’
angående Herr Öfverste Silfverskjölds Accords*
ersättning 5
Angående indragning af Talemäns-Tafflarne
3 samt
Oeconomm- Utskottets t
Rörande föreslagen ändring af Tjenstehjons
Flyttnings-tidj och
Den 14 April.
Sto I anledning af Stats-Utskottefs Utlåtan.
de öfver anmärkningar vid dess yttrande, angående
Pensioner för,Hans Kongl. Höghet Ivon
Prinsens f. d. Lärare, förblifvit vid sitt i målet
förut fattade beslut.
Ifrån Hedervärda Bonde-Stdndet:
Af den 7 i denna Manad, med tillkällnagifvande
att Bonde-Ståndet,
1:0 Bifallit nedannämnde Utskotts Betarp
kandeq, nemligen;
Banco-Utskotletsi
Om tidigare föredragning och ingifvande
af Banquens Fastighets-Lån;
Om närmare bestämmande af rättigheten
för Bolag och Corporationer att i Banquen upptaga
Lån å Fastigheter;
Rörande de vid Banco-Discont-Verket erforderlige
vederhäftjghetsbetyg , samt angående
förökning i antalet af Verkets Styresmän;
I fråga om understöd för SöderTelje Calais
fullbordande;
Rörande Specificerade Förteckningars insändande
öfver Assignatiooer, som på Banquen
Utfärdas;
Dtn 14 April.
42?
Lag-Utskottets :
Öfver väckt fråga det de pubMque Anctoriteter,
som å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar
afsluta Contract med Enskilde, ej må äga att
vid tvist] om uppfyllande och tolkning deraf,
sjelfve deröfver döma.
Om bestämd förklaring angående hvad till
Politie mål hänföras bör;
Öfver Förslag till åtskilliga ändringar uti
nu stadgade Rättegångs ordning;
Angående Herr Grönhagens, G., Förslag
Ett Öfver-Ståthållare-Embetet i Police-Ärenden,
hädanefter må blifva ställt under Hof-Rättens
granskning;
Lag• och OeconomicE-Utskottens
Om Husbehof? Mjölqvarnars befrielse frän
Skattläggning;
Rörande föreslagen ändring uti Allmänna
Lagens Stadganden och de genom Kongl. Förordningen
den 9 Februarii 1812 meddelde Föreskrifter
örn Stängsel-skyldigheten;
Rörande rättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne, att emellan Hamnarne derstädes
få sjöledes obehindradt föra deras Producter;
I anledning af gjort förslag till ändring i
4^6 Den 14. April.
na galande st3dganden rörande Jordägares rätt
hos Landtbo 5
Öfver väckt Förslag angående rätta delnings-grunden
vid Enskiften af Hemman i Blekinge
;
Om obehindrad rättighet för Hemmansägare
att uppföra och begagna Husbehofs Vatten-,
Väder-, Mjöl- och Sagqvarnar.
OeconomiUtskottets :
Om inrättande af en Comité i hvarje Församling
till utdelande af de Spannmåls-understöd,
som at Magazins-Öirectionen lemnäs;
I anledning af föreslagne åtgärder till Veneriska
smuttan utrotande:
2:o Återremitterat följande Betänkanden, nemligen:
Stats
- Utskottets:
Angående förändring i saltpetter-gärdens
utgörande af Hemmanen i Riket;
Angående Strömsholms Stuteri-Inrättning;
Oeconomi <e- Ut skot tets .•
Om förändring i 9 af Kongl SeglationsOrdningen;
Rörande
yrkadt upphäfvande af Städernes
rätt att uppbära vissa afgifter.
Den 14 April. 427
Lag- och Oeconomice-Utskoffens:
Om upphörande af förbud emot Landsköp;
3:0 Ofverl emtla dl till förstärkta Stat s~U t skott et'.
Frågan om Regerings-Rådet von Schewen» Pension;
samt
4:0 lågt till Handlingarne Lag-Utskottets
Utlåtanden angående:
Förlupen Makas rättighet att i nytt gifte ingå.
Åtgärders vidtagande till Sjölagens öfverseende
; och
Sökt företrädes-rätt af Jordägare till Brukares
lösa Egendom,
Hvilka Protocolls-Utdrag lades till Handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
JFrän Lag- , samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomite- Utskotten :
Af ilen 18 sistledne Martil, öfver flere hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte, förslag om en mera
allmän och utvidgad Närings-frihet, samt, i sammanhang
dermed ? öfver den uti Välloflige Bor»
4*8
Ben 14 April.
gare-Ståndet af Herr Edelberg gjorde Motion
om gränsors bestämmande emellan Stads- och
Landtmsnna-handteringar; med anledning hvaraf
Utskotten hemstäldt, att Riksens Ständer
ina till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
atr, till förenande af både allmänt och enskilt
gagn, i Nåder meddela sådana rättelser
och förbättringar af de rörande Handeln och
Närjngarne nugällande Författningar, sovn tiden
oundgängeligen kräfver, utan att dervid hvarken
rättvisa eller något Stånds Privilegier förnärmas;
emot hvilket Utskottens beslut 2:ne Ledamöter
af Högvördige Preste-Ståndet, äfvensom samtel:ge
Ledamörerne af Valloflige Borgare-Ståndet
sig reserverat, under yrkande att all rubbning
af Skrå-Författningarne vore stridande emot de
Borgare-Ståndet förundte Privilegier, fri. och
rättigheter.
Ifrån Lag-Utskottet':
den »3 sistledne Martil:
1:0 I anledning af de hos Högvördig*
Preste-Ståndet gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande väckt Förslag om ändring
i de Författningar, hvilka till förekommande
af Barnamord äro utfärdade; till besvarande
af hvilka anmärkningar Utskottet åberopat
de skäl, Utskottat i sistnämnde Betänkande
andragit, och derjemte tillkännagifvit, att
de öfrige jme Riks-Stånden samma Betänkande
bifallit.
2:0 I anledning af de hos Hedervärda
Ben 14 April.
4*9
Bonde-Ståndet gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande öfver väckt fråga om håfvan*
de af Kongl. Kungörelsen den 26 November
1816, angående sättet för en Menighets hörande
i enskilde tillåtelige ärenden: Anmälande
Utskottet, att de andra trenne Riks-Stånden redan
bifallit Utskottets ifrågavarande Betänkande.
3:0 Med en förändrad Redaction af Lagens
stadgande uti 2 och 6 §. §. utaf 7 Cap. Handels-Balken,
i likstämmighet med det af Oeconomi®
Utskottet under den 16 sistledne Januarii
afgifne samt af Riksens Ständer antagne
Förslag, att all handel å Marknad måtte fritt
få börjas så snart Marknadsdagen ingått, utan
afbidande af Marknadens kungörande med
Trumslag.
Af den 25 sistledne Martil:
4:0 Öfver de af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, gjorde Förslag, att Konungens Befallningshafvande
må blifva pligtige, att till Justitia^
Cancelleren och Justitieombudsmannen insända
ett Exemplar af de Kungörelser, som af dem
utfärdas: Att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande*
obestämde rättighet till Länens Innevånares
kallande till mundtliga förhör må inskränkas;
och att med utmätning af debiterad afgift
må innehållas, då jäf mot behörigheten
utaf krafvet väckes; hvilka Förslag Utskottet,
uppå anförde skäl, icke ansett sig kunna understödja.
4JO
Den 14 Amil.
5:0 Öfver den af Herr Borgmästaren E.
G. Hohn väckte Motion, om skyldighet ej mindre
för samtelige Embets-Verken att vid hvarje
halt års förlopp, tili Riksens Ständers Justitieombudsman
aflemna Arbets-Förteckningar, än
äfven för vederbörande DireCtioner öfver Arbets»
och Corrections inrättningame samt Spinnhusen
i Riket att qvartaliter till Justius Ombudsmannen
insända behörige Fång-förteckningar;
å hvilken Motion Utskottet i så måtto
tillstyrkt bifall, att hädanefter, på de tider hvilka
äro föreskrjfne för Collegierne och EmbetsVerken
till Arbetets Förteckningars afgifvande ,
ord) för dem, som hafva vården om Spinnhusen
samt de i Länen Inrättade Arbets- och Corrections-Hus
, att insända, enligt faststäldt Forinulair
inrättade Förteckningar öfver de insatte
och intagne Personer, lika lydande Exemplar
deraf tillika skulle till Justitis-Ombudsmanneo
öfverlemnas,
6:0 Angående den af Riksdags Fullmägtige
Sven Manson och Jonas Jansson väckte
fråga om en sådan förändring af Rättegångssättet
i Mål, rörande skjutsförsummelser, att
desamma hädanefter må af Härads - Rätterne
lå upptagas och af göras m m., ä hvilket förslag
Utskottet likväl ej funnit skäl att tillstyrka
bifall.
Af Jen 36 sistledrie Martill
Angående det af Riksdags - Fullmägtigert
Carl Fredric Berg gjorde förslag till ändring
Den 14 April.
43i
i ansvaret för Fylleri, att dylika brott endast
i vissa fall borde med böter beläggas, samt
Stockstraff och allmänt Arbete vid Arbets-lnrättningar
derföre icke mera äga rum; men Utskottet
har icke ansett sig böra tillstyrka bifall
å hvad Riksdags-Fullmägtigen Berg i detta
hänseende föreslagit.
8:0 Öfver så väl Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielsons väckte Förslag, att mål,
Sorn angå fylleri och oloflig (örsäljning af Bränvin,
Rumm och Toddy endast må af allmänna
Domstolar upptagas, som ock Rikdags-Fullmägtigen
J. F. Rutnbergs Motion, att Straffet
för Fylleri måtte ifrån Penninge-böter förvandlas
till Fängelse, och att åtal å sådana brott
må, innom hvarje Församling, af Kyrko-Rådet
afdömas; och har Utskottet ansett sig icke äga
skäl att tillstyrka bifall till de Lag iöriindr.
ngar, som i cdvanberörde måtto åsyftas; varande
härvid fogade åtskiilige Utskottets Ledamöters
serskildte yttranden.
Fran Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Otconornia.- Utskott en :
Af den 28 sistlidne Murtu:
1:0 I anledning af de uti Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande, rörande väckt Motion om skyldighet
för privilegierad Jord , att deltaga i Tingshus-
och Prestegårds-byggnad ; hvilket Betänkande,
på sätt Utskotten anmält, redan af de
öfrige trenne Riks-Standen är vordet gillaöt.
432
Den 14 April.
2:0 Öfver de innom Högvöfdiga Preste-»
Ståndet framställde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande om allmänna Vägarnas underhållande
Vintertiden; varande detta Betänkande,
efter hvad Utskotten tillkännagifvit, redan
af de öfrige trenne Riks-Stånden bifallit:
3:0 I anledning af hos Högloflige Ridderskapet
och Adeln skedde anmärkningar vid
Utskottens Betänkande öfver väckt fråga, om
Byvägars underhållande, hvilket Betänkande,
enligt Utskottens anmälan, redan blifvit af de
öfrige Riks Ständen godkändt.
4:0 Öfver de hos Hedervärda Bonde-Ståndet
gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande,
rörande rättighet för den som låtit i
allmänna Brandförsäkrings-Verket försäkra Åbyggnad
å Landet, att undgå erläggande af Brandstod
; af hvilka anmärkningar Utskottet icke
funnit den grund kunna rubbas, hvarifrån Utskotten,
vid afgifvande af sitt förra, af de öfrige
trenne Riks-Stånden redan bifallne yttrande,
utgått.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf
att Plenum komme klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
»
S&-
T>en 14 April.
433
Sedan 43,44,45 och 46 §.§. i Riddarhusordningen
blifvit uppläste, företog Ridd rskapet
och Adeln klockan half till 9 förmiddrgen Val
af den utaf 12 Ordinarie Ledamöter och 4 Suppleanter
bestående Nämnd, som skulle äga att döma,
huruvida Högsta Domstolens sanruelige Le.
damöter gjort sig förtjents att i deras vigtiga
kall bibehållas; och hvilken Nämnd tillika
skulle utgöra Electorer till utväljsnde af Riksens
Ständers Justitia-Ombudsman och dess
Suppleant.
Valet fortsattes sedermera, hvarunder
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgeck.
Vid förrättningens slut blef Val-Protocollet
försegladt för att i nästa Plenum uppbrytas
och kungöras.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
0. J. Lagerheim*
Ridd. och Ad. Prat. V B. 1 Af i. 55, fö.
434 Den 14 April.
Tisdagen den 14 April.
Plenum k!, f eftermiddagen.
Öppnades Protocollet öfver det i förmiddags
Pleno hällne Val af den utaf 12 Ordinarie
Ledamöter och 4 Suppleanter bestående Nämnd,
som äger att döma huruvida Högsta Domsto.
lens samtelige Ledamöter gjordt sig förtjente
att i deras vigtiga kall bibehallas, och hvilken
Nämnd tillika skall utgöra Electorer till utväljande
af Riksens Ständers Justitieombudsman
och Dess Suppleant; och befunnos följande
Herrar hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter i
N:0
35
Grefve Gyldenstolpe, Carl
Edvard
231
röster
42
—— Gyllenborg, Johan
Henning ,
347
dito.
—
54
— Spens, J. Melker,
204
dito.
253
Friherre de Geer, Carl,
347
dito.
—
329
— Adlerbeth, Gud-
mund Göran,
321
dito.
473
Herr Coijet, C. Fredric,
20$
dito.
—
862
— Gyllenkrook, G.,
347
dito.
—
1940
B. —- Tersmeden , Full-
mägtig Hr Ters-
meden, Pehr R.,
219
dito.
—
1586
— Raab , Fullmägt.
Grefve Bonde,
Gustaf,
225
dito.
Len 14. April. 43 ^
Nto 1324 Herr f. Törne, Michael, 21$ röster.
— *95 2 von Plomgren,
Fullm. Friherre
Hjerta, Fredric, 227 dito.
— 2004 — von Schulzenheim,
David, 2a2 dito.
Suppleanter ■
— 2409 Friherre Adelsvärd, Johan
Carl, 204 dito.
436 Herr Stjerncreutz, Full
mägtig
Frih. Ridderstolpe,
Gustaf, 2oi dito.
— 2o6l B. Herr Lagerbring, Full*
mägtig Herr von
Flomgren, Fehr, I97 dito.
*— 217 Friherre Reuterholm, Fullmägtig,
Grefve
Frölich , David
Harald, 196 dito.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan £ till 6 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
43^
Den /y April,
Onsdagen den 15 April.
Plenum klockan half till io förmiddagen.
Upplästes Protocollet hållit sistledne gårdag
vid sammanträdet af den Nämnd, åt hvilken
varit uppdragit att dömma , huruvida samtlige
Högsta Domstolens Ledamöter äga Riksens
Ständers förtroende, och böra i deras vigtjga
kall bibehållas, så lydande:
1818 den 14 April, sammanträdde den
Nämnd, som äger att dömma huruvida Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter gjordt
sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
dä, öfver följande Proposition röstades:
Den, som anser omröstning böra; på det
i 103 §. Regerings-Formen föreskrifne sätt
anställas till uteslutande af någon bland Högsta
Domstolens Ledamöter, skrifver
Jai
Den det ej vill skrifver
Nej;
Vinner Nej blifva Högsta Domstolen*
samtelige Ledamöter bibehållnej
Och befanns, sedan en Sedel blifvit aflagd,
vid Sedlarnes öppnande, rösterne hafva utfallit
-
Ja g*
Nej 39.
Den 15 April.
43?
I följe hvaraf Nämnden ansett Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter böra vid deras
syslor bibehållas, och ingen vidare åtgärd
i detta afseende äga rum. Ut supre.
C. E, Gyldenstolpe. C. v. Rosenstein.
JL. J. Lundgren. A. J:son Hyckert.
Upplästes de sistledne gårdag hällne Protocoll
öfver valen af Riksens Ständers Justitiae
Ombudsman, och dess Suppleant, så lydande;
År 1818 den 14 April sammanträdde
Riksens Högloft. Ständers valde Electorer, för
att utse en Riksens Ständers Justitieombudsman;
då, sedan en Voterings-Sedel blifvit aflagd
och de öfrige Sedlarne blifvit öppnade,
rösterne således befunnos hafva utfallit:
Friherre Mannerheim, Lars August 44 röster.
Lagmannen Grefve Hans Wachtmeister 3 dito.
Ut Supra.
C. E. Gyldenstolpe. C. von Rosenstein.
And. Fredin, A. J.-son Hyckert.
År 1818 den 14 April, sammanträdde
Riksens Högloflige Ständers valda Electorer,
för att utse Riksens Ständers Justitiae-Ombudsmans
Suppleant, då> sedan en Sedel blifvit
438
Den 15 April.
aflagd, och de öfrige Sedlarnc blifvit öppnade,
rösterne befunnos således hafva utfallit:
Commerce-Rådet O. Zenius . . 44 röster.
Lagmannen Johan Mannerstam . 2 dito.
Lagmannen Grefve Hans Wachtmeister 1 dito.
Ut supra.
C. E. Gyldenstolpe. C. v. Rosenstein.
And. Fredin. A. J.son Hyckert.
Varande* alltså till Justitia - Ombudsman
utsedd , Herr Friherre L. A. Mannerheim och
till Suppleant, Herr Commerce-Rådet O. Zenius.
Upplästes följande från Herr Hof-Cancelleren
Friherre af Wetterstedt ankomne Skrifvelse.
I enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
att de Beslut, som af Kongl. i\laj:t
under innevarande Riksdag vidtagas, i anledning
af Riksens Ständers underdåniga hemställanden,
skola Riksens Ständer i Nåder meddelas,
får jag härmedelst den äran till Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln, öfverlemna
närlagde vidimerade afskrifter af de 2:ne
Protocolls-Utdrag af den 17 sistledne Martii,
som tillförordnade Stats-Secreteraren för Kongl.
Kammar-Expeditionen, Herr Friherre Ehrenborgh,
under den 8 dennes, i förenämnde än
-
Den 15 April.
43*
damål mig tillsändt, det ena rörande Cancellie-afgiften
vid Ansöknings och Besvärsskrif
ter
i enskildta mål, samt det andra, angående
PassContoirs inrättande på tjenliga ställen
i alla Rikets Län. Stockholm den 10 April
1818.
G. af Wetterstedt.
Afskrift.
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-Ärenden,
hållit inför Hans Majit Konungen,
i StatsRadet, på Stockholms
Slott, den 17 Martii 1818.
Tillförordnade Stats-Secreteraren Friherre
Ehrenborgh anmälte i underdånighet:
f:0
Riksens Ständers underdåniga hemställan,
om en sådan förklaring uti Kongl. Förordningen
den 3 December 1812, rörande förhöjning
i vissa delar af Expeditions-Taxan, att den,
genom samma Förordning stadgade Cancellieafgift,
af Sexton skillingar, som i enskildta
mål borde erläggas, och åtfölja Ansökningsoch
Besvärs-Skrifter, hvilka uti samtel ige Rikets
Collegier , StatsContoiret undantaget, ingifvas,
eller från Konungens Befallningshafvande
insändas, icke måtte vidare än för första
skriften i hvarje mål äga rum.
440
Den 15 April.
Denna Riksens Ständers underdåniga hemställan
täcktes Kongl. Maj:t i Nåder bifalla,
till följe hvaraf HofRätterne och Samtelige
Collegierne, Stats-Contoiret undantaget, skulle
förståndigas derom, att, i följd af KongL
Maj:ts Nådiga Förordning den 3 December
I812, endast uppbära den beviljade Cancellieafgiften
af Sexton skillingar Banco-Sedlar för
första skriften i hvarje Ansöknings- eller Besvärs-mål,
ehvad de omedelbart ingifvas, eller
genom Konungens Befallningshafvande varda
insände.
Ex Protocollo
.E. von Stockenströmt
Enligheten med det uti Kongl. HofCancellers-Expeditionen
förvarade Original, intygar:
Olof Sahlgren.
Cancellist.
Afskrift.
Utdrag af Protocollet öfver KammarÄrender,
hållit inför Hans Majit Konungen,
i Stats-Rådet, på Stockholms
Slott, den 17 Martii 1818*
Tillförordnade Stats Secreteraren , Friherre
Ehrenborgh, föredrog i underdånighet:
6:0
Riksens Ständers underdåniga hemställan
Dm ij April.
441
om inrättande af PassContoir, der Landtboer
k tnde erhålla Rese-Pass, af Landshöfdingen
underskrifne och från LandsCancelliet utfärdade,
uti alla de Län der sådane icke redan
voro inrättade.
Kongl. Majit, som, genom Nådigt bref,
den y November 1812, tillåtit samtelige Dess
Befallningshafvande, att, efter eget val och
urskiljning , samt på eget ansvar i händelse
missbruk skulle föiöfvaS, utse och förordna 4
till 5 pålitlige, förståndige och bofaste män
innom hvarje Län, en hvar boende på tjen
lig!
ställe ifrån Residencet, ät hvilka de ägde
meddela tryckta Blanquetter af Pass med
Sigill och underskrift försedde, hvilka de sålunda
utsedde Personer ägde att tilldela dem,
som, i behof deraf, sig derom anmälte , och
dertill voro berättigade, fann i Nåder för
godt, att, i anledning af Riksens Ständers nu
gjorde underdåniga Hemställan, från samtelige
Kongl. Majits Befallningshafvande infordra underdåniga
Utlåtanden om den åtgärd hvar och
en vidtagit, i följe af detta Kongl. Majit Nådiga
Förordnande, hvarefter, och sedan Kongl.
Maj:t erfarit hvad anstalter i detta afseende
blifvit vidtagne, Kongl. Majit ville öfver Riksens
Ständers underdåniga Hemställan fatta
Dess Nådiga Beslut.
Ex protocollo
E. von Stockenström.
44» Den 15 April.
Enligheten med det i Kongl.fHof-Cancel!ers-Ex«
peditionen förvarade Original intygar:
Olof Sahlgren
Cancelliet.
Lades på bordet.
Upplästes och lades pårbordet följande
Stats-Utskottets den 6 dennes afgifne Utlåtanden:
1:0
l anledning af Kongl. Majtts Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof
under Riks-Statens första Hufvud-Titel,
och har Utskottet föreslagit en tillökning af
$>969 37 sk. 4 rest.
2:0 Angående Stats-Regleringen i hvad som
rörer Riks-Statens Andra Hufvud-Titel3 deruti
Utskottet tillstyrkt att åtskillige anslag å denne
Hufvud-Titel måtte ök3s; varandes härvid bifogade
serskilte yttranden af Landshöfdingen
Friherre Cederström samt Presidenten von
Schulzenheim, angående yrkad Löneförbättring
för Krono-Fogdame på Gottland.
3:0 I anledning af Kongl.’ Maj:ts Nådiga
Proposition om Stats-Regleringen under åttonde
Hufvud-Titeln, hvarå Utskottet föreslagit en
tillökning af 55,233 R:dr 29 sk. 4 r:st. B:co.
4:0 I anledning af återremiss från Preste.
Den ry April.
54?
och Bonde-Stånden af Utskottets Betänkande
angående Kronans Ränte-hö och Halm från
Westmanlands Län, som är anslagit till utfordringen
vid Kongl. Hof-Stalletj deruti Utskottet
hufvedsakeligen förblifvit vid sitt förra af
2:ne Stånd redan gillade Betänkande.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 3 dennes afgifne samt den g
i samma månad på bordet lagde Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
den 10 December 1817 , angående Allmänna
Penninge-rörelsens och Myntvärdets upprätthållande.
Grefve HamiltonJ, Axel, anförde skrifteligen:
Det
anses kan hända såsom oförvägit , att
jag, ung och oerfaren, vågar yttra mig uti ett
ämne, som ofta varit en stötesten för eljest
stora Statsmän. Att uppgifva Medel till förbättring
af en Stats Penninge-verk, då det en
gång kommit att i lägervall, är en ömtålig fråga,
hellst de fleste Medlemmars välfärd och
bestånd deraf beror.
Erfarenheten har visat, det hastiga valf.
ningar och förändringar deruti vållat tusendetals
idoge Medborgares undergång^ sorn för
Staten derigenom gått förlorade: A andra sidan
skall fortfarandet af ett förfallet Penninge
-
444
Den /5 April.
värde tid efter annan utsuga och ruinera det
hela.
Denna vigtiga fräga utgör nu ett föremål
för Rikets Högloflige Ständers bestämmande,
och, såsom en Medlem af Ridderskapet och
Adeln, vågar jag och framställa mina tankar i
detta ämne.'
En hastig realisering af Rikets Pappersmynt
är för oss icke verkställbar, då vi innom
Oss sakne naturliga tillgångar af Guld
och Silfver, hvars värde Pappers.myntet representerar.
Vi kunna icke åtkomma dessa
ädlare Metaller utan genom en handel, så inrättad,
att Rikets Exporter öfverstiga hvad
från Utländningen införskrifves, och behållningen
blifver ä vår sida, samt med Speciemynt
ingår; hvarigenom värdet af vårt representativa
mynt skall ökas i stället för att
minskas.
Men för att uppnå detta mål, lärer ingen
annan utväg vara att tillgå, än att inskränka vå.
ra behof, sä vidt de grunda sig på utländske
Producter, och i stället upplifva omtanka,flit
och idoghet innom Oss, att icke allenast dem
med egna tillgångar fylla, utan äfven en gång
till Utländningen afsätta vårt öfverflöd deraf.
Åkerbruket, hvilket synes mig vara uti Utskottets
Betänkande uteslutit från något verkeligt
understöd, är likväl Modren till alla
öfrjga Näringar, och bör derföre först fästa vår
Ven 15 April.
44?
uppmärksamhet, så att det framför allt uppmuntras
och understodjes. Härtill bidrager
onekeligen i betydlig’ mohn att införsel af
Spannemål och Victuaiie-Varor ej tillätes från
utrikes Ort, så framt icke Rikets behof det
oundgängeligen kräfver, emedan en säker påräknad
vinst utgör förnämsta drifjfjädren för
Landtbrukaren att odla sin Jord och förbättra
sin Boskaps afvel. "
Dernäst böra Slöjder och Näringar så
i städerne som å Landet lif vas och understödjas.
Uti norra delen af Riket har Linberedningen
och tillverkningen deraf redan stigit
till en höjd, att den ej allenast tallar utan ofta
öfvergår hvad Utlänningen kan prestera.
Månne vi icke äfven skulle kunna komma
temmeligen långt i tillverkningen af Ylletyger,
om densamma lika uppmuntrades? jag an.
«er det icke för omöjligt, i synnerhet uti
Rikets Södra Provincer, där Får-afveln redan
är bättre och Jordmån samt Climat tillåta att
den ännu mer förbättras.
Enär ändamålet af Riksens Ständers bemödande
nu är att gifva Penningen ett mera
stadgadt värde, med bibehållande af flit och
Industrie hos den närande delen af Nationen,
enda möjeliga medlet att upprätthålla den byggnad,
hvartill grundvalen nu lägges; så är det
magtpåliggande att sådant sker på ett sätt,
att Statens närande lemmar icke försvagas och
446
Ben 75 April.
blifva obrukbare, till vinnande af hvad nu åsyftas.
Att minska Sedelstocken, då Utskylderne
till Staten och Värdet af nödvändighetsvaror
kommit till en viss höjd, skulle ofelbart
qväfva idoghet och Näringsflit; följaktligen motverka
och undergräfva den plan, man vill utföra.
Verkan deraf drabbar genast den arbetande, hvars
skatter och utgifter för sine nödvändige behof
blifva till en början lika; men värdet af
dess Arbete förringas; så att han, af brist på
utkomst, nödsakas lemna en eljest kär fosterjord
och söka sin bergning å annan ort.
Oaktadt Riket under loppet af ett Århundrade
fått vidkännas häftiga skakningar, har
likväl Banquen derunder ägt bestånd. Dess
tillstånd är sådant, att dess Credit vida öfverstiga
dess Debet.
Ehuru den icke innehar full Valuta i
Guld och Silfver för dess utelöpande Sedlar,
finnes dock denna Valuta uti en betydlig
del af Rikets Jord, hvilken, fastän mindre
rörlig, dock lemnar äfven så mycken oin
icke större säkerhet. Ville Banquen indrifva
sina fordringar vore realisationen genast gjord:
Men följden blef derjemte att de fleste af Rikets
Inbyggare gingo förlorade.
Det är således icke misstroende till Banqueus
Credit, som vållar Sedlarnes ringare värde
än Specic Myntets 3 utan de Millioner Riksda
-
Ben 15 April.
447
ler, som genom en erkänd ofördelagtig handel
årligen utgår till utrikes ort, oberäknadt afvundsjukan
deröfver, att man ej kan åtkomma
Banquens redbarheter, för att deraf göra en handelsvara.
Sedan nu‘ Regeringens bemödande framför
allt åsyftar lifvande af Närings-flit och Odlingar,
samt National-lynnet för närvarande
äfven är spändt åt samma ändamål, bör man
ej betvifla, att det ju snart nog vinnes, allenast
hinder derför icke läggas i vägen. Kunde
Patriotisme och National-stolthet i samma
mon tilltaga, så att man ej satte särdeles värde
på annat än inhemske producter, skulle vi
med hastiga steg hinna till målet.
Vi äro härstädes församlade i ändamål
att hjelpa; men icke krossa våra hemmavaran,
de, af hvilka en betydlig del är behäftad med
skuld. Resultatet| af vårt bemödande bör
derföre blifva att småningom fälla en högt
uppdrifven Cours och förskaffa sedlarne mera
värde, utan att qväfva Industrie eller påskynda
Galdbundnes ofärd, hvilket genom indragning
af Rörelse-Capitalet, enligt Utskottets tillstyrkan,
ostridigt skulle inträffa. Ändamålet af
de inrättade partiel-Disconterne, på den fot
de varit, och under den Styrelse de haft, har
till det mästa förfelats. Jordbrukaren och Fabrikanten
har deraf haft föga understöd, men
deremot, enligt Professor Agardts yttrande ,
förflugne Speculanter och Banqueroute-Spelare
så mycket mera.
448
Ben 15 April.
Skola derföre dessa Disconter fortfara , hvilket
för Odling och Näringar torde vara nyttigt,
böra de vara under en Styrelse, som hvarken
kan eller vill öfverträda deo Instruction,
som föreskrifves.
Dessa Verk, väl förvaltade, torde blifva
för det Allmänna mera nyttige, om än deras
Rörelse-Capital något förminskas — Uti Instructionen
borde äfven vara stadgadt det belopp,
Landet hade att påräkna, så att det" vqre
skiljt från det för Städerne bestämda, och
då dessa Verk nu komma att gå för Banqueris
eoskildte räkning, torde årliga Räntan kunni
nedsättas till fem proCent; hellst ändamålet äf
att understödja , men icke utsuga den Hoge.
Såsom en huld Fader understödde dä Banquer»
sina behöfvande arbetande Barn, utan att förlora
något af sin styrka , eller att befara något
för sin integritet
Jag vågar tro och hoppas att dessa förslager
äro verkställbara, utan att någon Medborgare
derigenom blifver lidande. En ökad
Odling och Industrie skall onekeligen verka till
en 'större Production af alla slags lifsmedel och
derigenom sänka priserne på desamma, sä att
Penninge-Löntagarne bättre finna deras utkomst,
och Fabrikanten skall kunna lemna sin tillverkning
för lindrigare pris, då dess uppehälle blifver
mindre dyrt.
Om något häraf skulle tillvinna sig Högr
loflige
Den 15 April
449
loflige Ridderskapets och Adelns bifall, vora
det för mig smickrande: Emellertid har ändamålet
härmed å min sida varit godt och upprigtigt.
Herr vok Törne, Michaél, uppläste följande:
Med snillets och kunskapens förenade krafter,
har den nu fiamlagde Planen till Myntvärdets
upprätthållande blifvit författad. Flera
af de grundläror, som der framställas om
Finance- och Stats-Oeconomi, äro tillförene yrkade
af store Författare, lika kände för philo*
sophisk skarpsinnighet, som utmärkte för finan»
ciela jnsigter.
Jag har alltid ansett att Rikets PenningeVerlc
ej kan regleras genom något artificielt
Finance-Systeme: att det Credit-Systeme, som
nöden och tillfälligheterna påfört oss, borde
understödjas, så att den minsta möjliga rubbning
af Contract i företagna speculationer, och
för handen varande varupriser måtte åstadkommas.
Under ett sådant hållande af jemnvigt
kan man småningonm tänka på att, genom
Landets ökade product, vinna tillgång för Credit-Systemets
successiva förbättring. Ett mynt,
som failit i opinionen , men för hvars framtida
tillväxt gräns blifvit satt, skall endast genom
Samhällets tilltagande Varumängd , utvidgade
Handel och växande Folkstock, samt genom
det deraf uppkomna behofvet af ett likaledes
ökadt Rörelse-Capital, ofelbart med tiden åter-;
Ridd. och Ad. Prat. V B, I Afd. 57, Jg,
45®
Den ij Amil.
få sitt första Värde. Användes för mycken
kraft, för att vinna skyndsamhet, blifva verkningarne
alltid i ett eller annat afseende orättvisa.
Naturen verkar säkert men långsamt.
Det är icke genom tvångslagar eller posP
tiva föreskrifter, som man understöder Myntets
credit. Det har ännu aldrig lyckats att
stadga förtroendet för offentliga löften genom
det besynnerliga medlet, att högtidligen upphäfva
redan gifna löftens förbindande kraft.
Säkraste medlet att öka Landets Product,
är .Närings-frihet i allmänhet. Lemnäs denna
frihet, och hålles jemn hand öfver Penrtinge*
Verket, så frambringar fliten det öfverskott,
som småningom fyller Statens behof.
örn detta allt delar jag med Höglofl. Stats*
och Banco-Utskotten samma öfvertygelse, men
vid tillämpningen af denna Theori, förekommer
naturligen den vigtiga fråga : Uppfyller Finance-Planen
det åsyftade ändamålet att stadga,
fastän långsamt, Rikets Penninge-Verk ? Jag
tillstår upprigtigt, det jag icke häruppå kan
afgifva ett jakande svar. Mig förekommer som
skulle den practiska delen af det sammansatta
Utskottets Betänkande, icke äga samma fullkomlighet
som den theoretiska. Det är möjligt,
att mitt inskränkta begrepp misstager sig
i denna slutföljd, och att mina tvifvelsmål lätt
kunna undanrödjas, hvilket jag af upprigtigaste
hjerta önskar, då jag nu, tor att uppfylla en
medborgerlig pligt, går att framställa dem.
Den 15 April.
Har man byggt sitt Systeme på en Verkligen
fast grund, då man först erkänner nödvändigheten
att Rörelse-Capitalet icke bör förminskas,
emedan följderna deraf i flera fall skulla
blifva vådliga för alla Näringar; men likväl
enligt Finance-Planen indrager flerä miRfoner,
på sätt Herr Friherre Cederström i sitt särskilta
Betänkande närmare utreder? Gifves väl nå*
gon tjenligare utväg till Rikets upphjelpande ätl
ökade Exporter? Och hvarföre icke consequent
följa detta Systeme? Marine icke ailä konstlade
Finance-Operatiooer äga i sin natur att förr eller
sednare misslyckas? Hvem känner icke, att
den hastiga förändringen af Fenninge-Verket år
1767 förkrossade Näringame, jagade Arbetarne
utur Landet, tillfogade Riket etl skada i
dess Rörelse, som icke på lång tid kunde botas,
och störtade många enskiltä förut behållnA
Possessionater i elände och Död? Man ångrade
sig då det Var för sent*
Huru här man fortfarit ätt för denna bygg*
näd bereda fast grund , då det väl medgifveS
*’att Lån-operationerne, så länge de mäste äga
rum, böra göras genast verksamma till dert
högsta effect på Productionenmen man derjemte
föreslår, att genom Manufactur Discontetj
Jemna Låne-biträden hufvudsakligast åt en ganska
inskränkt dass Medborgare, då deremot
hela den genom Credit-systemet skuldsatta mas*
san af Nationen, vara Possessionater och jordbrukare
lemnäs at sitt öde, tvingas att inbetala
redan upptagna Lån 1 Province-Discontetne af
Den 15 Ayni.
flere millioner R:dr, utan att erhålla motsvarande
Låne-tillgångar.
Har man genom dessa åtgärder verkligen
med rättvisa, klokhet och ömhet sörjt för Egendoms-säkerheten,
för Stats-Verkets sjelfbestånd,
och för de mera behöfvande och mäst
tallrika Samhälls-classernes välfärd? Månne det
icke äro de som i Sverige blifvit försatte i den
svåraste belägenhet, och således äfven de, som
påkalla den snaraste hjelpen.
Jag instämmer i Konungens Nådiga Proposition,
att hela den Summa, som förut af
Banquen blifvit använd i Discont-Rörelse, må
i denna väg bibehållas. Då Province-Disconternas
Låne-rörelse inställes, så bör väl pä
annat sätt till samma Folk-classer nya Låne-tillgångar
öppnas *).
Utvidgad Production är en klar följd af
lättnad och ymnig tillgång till förlag. Med
förlag kan allt uträttas, det förutan intet. Hvad
vore England, om det icke hade väl användt
sin oerhörda Myntmassa.
Hvarföre har icke frågan om Disconterne
förekommit i sammanhang roed Finance-Regle
*)
Dessa Läne-biträden, om de skola ske i Discontväg
och uppfylla ändamålet att upphjelpa Jordbruket,
böra icke mer äa en gäng om året omsättas
med * afbetalning å Capitalet, och Räntan
högst vara 5 proCent.
\
Den 15 April.
453
ringen, då den likväl utgör en icke obetydlig
del af det hela?
Hvarföre har man icke till Myntvärdets
upprätthållande på ett eller annat sätt begagnat
Kungsgårdarne, hvartill Kongl. Maj:t i Dess
Nådiga Proposition gifver anledning? Och hvarföre
icke heller de tillgångar jag tagit mig
den friheten att föreslå?
Må det tillåtas mig, till styrka för hvad
jag yrkat, att anföra några ord, yttrade år
1810 af den åldrige och erfarne Riddersman,
som, lika känd för financiel kunskap, som
utmärkt och aktad för patriotiska dygder, ännu
i denna stund hedrar detta öfverläggningsrum.
’’Det är,” säger han, ”vid en sann patriotisk
öfverensstämmelse emellan Konung och
Ständer, till befordran af kloka Oeconomiska
Författningar, jordens möjligaste fördelning i
sjelfägandes händer samt utvidgad Näringsfrihet,
som Sverige bör öfverflödigt kunna föda
sig sjelf, och för våra Producter, Guld och
Silfver inflyta, utan allt konstigt bemödande,
såsom ett öfverskott utöfver vära få verkliga
utländska behof. De dyrkade” ädla metaller
utgöra utom dess ingen verklig välmåga eller
rikedom. En mera sjelfständig förmögenhet
böre vi beflita oss om. Spanien och Portugal
hafva, med de från Amerika erbållne skatter,
mera förlorat än vunnit i invertes styrka.
Det ’ öfverflödiga Guldet har icke be te dt åt
414
Den 15 April,
dessa Länder de lyckligaste gyllene tider. Der.
emot har det penningfattiga, men Jorden cultiverande,
samt Handels-och Näringsfria Nor»
ra Amerika, genom ökad Varu-production, och
således emot många Statistikers uträkning,
upparbetat sig till en mägtig, sjelfständig Stat,
under det att Landets redbara Mynt länge utträngdes
och landsförvistes af öfverllödiga ideala
Pappers penningar.’’
Om således icke kan bestridas, att tillökad
Varu-production är det mäst verkande
medlet att förbättra ett Lands Financer, att
helgden af ingångna förbindelser är enda medlet
att bibehålla förtroendet bland enskilta,
att våldsam rubbning af financiel förhåilan.
den alltid har skadligt inflytande på Samhället,
sä synes den bästa Finance-Operation i
närvarande tidpunct för oss bestå deri, att
hvarken öka eller minska Rörelse-Capitalet,
men underhålla Låne-Systemet, hvilket, lämpadt
efter Producenternes verkliga behof, lemTiar
(Jern medel till förkafring och förtroende åt
representativa Myntet, som således genom en
klok rigtnjng snart kan blifva lagom till mä.
tande af förökade varor; ty det är just deri.
genom att vi få mera att exportera, som Rörelse-Capitalet
säkrast blifver förbättradt.
Om Banquen innom viss kort tid infriade
3-proCents-Sedlarne med deras ålöpande Ränta,
$å blefve sannolikt nu varande Penninge-brist
afhulpen- Nämnde Sedlar hafva till det mästa
förut circulerat såsom Mynt. Om Banquen
Den 75 April,
4??
derjemte öfvertoge Province-Disconternes tillgångar,
och fortsatte en lika Discont-Rörelsa
på samma ställen till nästa Riksdag, så ersattes
förlusten som nu omtalas, genom Räntan,
och ingen blefve lidande.
Att ingå uti en fullkomlig undersökning af
alla detalj-frågor, bör icke blifva min afsigt.
Hvarken tiden eller min förmåga tillåter det.
Hvad jag nu haft den äran att nämna rörande
sjelfva Systemet, är hufvudsak, och på det
beslut som deri fattas beror till en väsendtlig
del Nationens välfärd.
Sedan jag nu i största korthet genom dessa
frågor öppenhjertigt yppat mina batänkligheter,
rörande Finance-Projectet, vågar jag vördsamt
utbedja mig Högloll. Ridderskapets och
Adelns tålamod att närmare få utveckla nyttan
af de tillgångars begagnande, jag tagit mig
den friheten att i mjn Motion föreslå, som
den 10 Januarii blifvit till Stats, och BancoUtskotten
remitterad.
Då man utgår ifrån den synpunct, att
ökad Production och Export äro de kraftigaste
medel till Financernas upphjelpande,, så äger
denna Motion ett så nära sammanhang
med det ämne, som nu är under deliberation,
att den rätteligen derifrån icke kan skiljas,
då betydlig tillgång erhålles till Myntvärdets
upprätthållande igenom begagnande af de medel
jag haft den äran föreslå. Det hufvudsak
-
456
Den 15 April,
ligaste af dessa medel är, Krono-skogarnes
upplåtande emot Skatteköp till ägande rätt.
Rikets Skogar äro bland Svenska Nationens
stora, man illa begagnade Rikedomar
^ Man tua icke invända, att i flera Provincer , Skogen
är till det mästa förstörd , och att andra finnas
alldeles skoglösa , ty största delen af Sveriges
areal äger omätliga Skogsförråd , som icke begagnas.
Följagtligen , då fråga uppstår om det hela ,
bör man icke af vissa local förhallanden söka anledning
att klaga öfver Skogsbrist i vårt Land.
Vfira statistiska kunskaper om Fosterlandet äro,
beklagligen, ganska ofullkomliga. Vi äga inga
noggranna beräkningar öfver Skogarnes tunnlandtal,
men det vi kanna är likväl tillräckligt, för att sä
vida stadga omdömet , att man klart finner en stor
tillgång, endast den med behörig omtanka användes.
En af Statens mäst upplyste Embetsman bar
uti dess underdåniga utlåtande till Kongl. M«j:t uppgifvit
en beräkning , hvarefter Skogarne i Riket ut*
göra 75 millioner tunnland; men sedan 18 millioner
tunnland blifvit afräknade,dels för sterila berg,
dels för den otillgängliga delen af Norrbottens Län,
återstå likväl 2,400 qvadratmil eller ?? millioner
tunnland mer och mindre beväxt Skogsmark. Sedan
först Landets, Hufvudstadens och alla Skogsförbrukande
Näringars behof blifvit uppfyldt, skulle, enligt
samma beräkning , den årliga reproductionen 5-70
gånger öfverstiga Sveriges årliga export af Trävaror
, med Skogarnes everdeliga bestånd. Om man,
för att ej missräkna sig, och, på det *11 fruktan derföre
må åtminstone hos den opartiske upphöra, täger
vid pass t proCent häraf, och i stället för 770
gånger, endast ökar 6 gånger vår nuvarande Träexpuit
af En million R:dr, blir likväl den årliga Na
-
\
/
Den 75 April.
457
Om vår tillgång på Trädvaror i de Norra
Provincerne klokt användes, så skulle ické
tionela vinsten nära dubbelt så stor, som hela Bevillningssumman.
Af andra Länders Statistik känner man att
Preussen, som ej är bland de Skogrikaste , drifver
en årlig utländsk Handel med Skogsproducter , till
circa ij million R:dr Hamb. B:o ; att Ryssland, de
Sr, då icke denne rörelse till Jernbrukens förmenta
men missräknade uppmuntran varit förqväfd, exporterat
Skogs.effecter till ett värde af i| millioner
Silfver-Rubel; att Norrige , de år Handels-Conjuncturen
varit gynnande, exporterat ett värde, svarande
mot 5 millioner R:dr Hamb. Bro. Då nu i alla
dessa Länder Handeln varit fri, och exporten med
främmande Skepp varit obehindrad, bör det snarare
väcka förundran, att Svenska Trä.Exporten kunnat
med de inskränkningar den ofta varit underkastad ,
likväl uppgå till det redan nämnda beloppet omkring
En million R:dr.
Att påstå , som några det gjort, att samma
fria Handel med Trävaror , som bidrager till de öfriga
Nationernes skogs-afsättning, skulle minska
vår, synes väl icke förtjena en vederläggning.
Ögonblickets interesse ger satser, men ger ej
principer, och bland dessa satser intränger sig äfven
denna, som motskäl för Skogarnes försäljning ;
gande rätten kan missbrukas. Möjligheten af en
eller annan enskilt Jordägares oförstånd och misshushållning
kan , i denna likasom i alla andra Näringar
, icke blifva ett giltigt skäl emot den enskilt»
fria omtankans och verksamhetens stora, allmänna
och välgörande verkningar , godkände och
bekräftade af förnuft och erfarenhet. Det goda, det
nyttiga, det heligaste för människan kan missbrukas
och blir missbrukadtj der är alla skapade tings,
458
Den 15 April.
allenast flera millioner R:dr årlig National-in.
komst derigenom erhållas, utan det vore der.
det är vära dygdigaste böjelsers , det är vära förståndsförmögenbeters
, det är vära kunskapers öde!
Sjelfva snillet nyttjas ofta förvändt : och hvad har
tili en mera himmelsskriande grad blifvit raissbmkadt,
än Borgerliga Lagen och Religionen. Vore
det derföre rimligt, att ej begagna dem ? Svaret är
påtagligt.
Sä äfven förhåller det sig med användandet af
förenämnde, för detta Land , sä rika Skogstillgång.
Om genom en fullkomlig Handels-frihet, Kö.
parnes antal ökades, skulle produkternes pris äfven
tilltaga, hvarigenom icke allenast de närmast kusten
belägna Skogar erhölle ett värde som de nu sakna,
utan ock transporten gjordes möjlig frän de längre
in i Landet belägna. Detta har för några år sedan
visat sig i Göteborg, dit timmerflottor anländt, sorn
på 2c mils afstånd , långs ät sjöar och strömdrag ,
blifvit nedflottade till Wenerns strand , och derifrån
åter 20 mil, eller tillsammans 40 , förde till Göteborg
för att exporteras.
Svenska Skogshushållningen är i höggrad van«
Vårdad. Att Skogarne öfver hufvud tagit för det
närvarande i stor proportion öfverstiga verkliga behofvet,
har blifvit bevist. Att de enskilta intressen
gom tala för ett ökadt begagnande af denna nadonela
rikedom , öfverväga dem , sorn yrka inskränkning
deruti , är för påtagligt, att behöfva bevisas.
Alla Skogsägare i Riket förorättas om ej trädet betalas
till ett lämpligt pris; det är blott Svenska
Skeppsägarens och Redarens intressen , som deremot
fordra lågt pris på produkten , ingen eller obetydlig
medtäflan af främmande Exportörer. Hvad afseende
förtjenar väl detta sednare mot Statens allmänna
fördel, den stora folkmassans välmåga, od
-
Den 15 April,
459
jemte den genaste vägen till Financernes, Landtbrukets
och alla Näringars ppphjelpande.
lingens framsteg, populationens tillväxt, haodelsbalancens
och penningeverkets förbättring, genom
ökad production och export. Säkrast befordras ändamålet
genom privates ägande rätt till skogarne ,
och deraf följande friare disposition , samt en oinskränkt
exporträltighet tör alla Nationers fartyg.
Orimligt i alla afseenden är förbudet att utfö.
ra Master och .Storverks-trän. Det är just detta förbud
, sorn förorsakat brist på dylika Skogseffecter ,
ty det »r naturligt att skogsägaren, då han ingen
vinst deraf kan hämta, nedhugger trädet, så fort
det blifver lagom stort till en Fjelke, som blott med
Svenska Skepp får utföras. Endast tillåtelsen att
exportera Mäster och Trän af hvad srorlek som
helst , kan förmå honom att låta en del af sin skog
Uppväxa till fullkomlig mognad,
Kronoskogarne ligga nu Staten till kostnad,
dä deras afskastning ej en gång ersätter Jägeri-Betjeningens
lön, De skatter de hysa , ligga obegagnade
, och då Jägeri-Betjeningen ej kan förslå att
dem bevaka, plundras de på ett olofligt sätt, i stal.
let att förståndigt skötas och gifva afkastning. LTp.
lätas de till ägande rätt, kan Staten deraf vinna
både köpeskilling och ständig skatt, Den enskilta
vården om egendom , skall på skogarne verka en
förståndigare skötsel och ur skogarne skall hämtas
en betydlig export-artikel, som, då den ökar enskilta
förmögenheten , äfven skall bidraga till Reglering
af Statens penning-verk. Långt ifrån det Skogarne
Under ägande rättens vård förenad med fri Handel
och Export skulle förödas, skulle de enligt min tänka
, just derigenom mera fredas och vårdas. Det
som skall säljas till utrikes Orter , måste vara mogna
träd. Bonden tillgriper då intet annat, utan spar
det såsom en dyrbar egendom ; hvaremot han nu
460
Den 15 April.
Det är bland hufvudgrunderna för StatsOeconomien,
att på allt möjligt satt befordra
sätter intet värde derpå, utan foijer sina förfäders
vana , att med svedjande förstöra hela den trakt ,
som pl annat sätt ger ingen eller ringa afkastning.
Denna försäljning af trädvaror till Export skulle
aldrig med Landets sanna fördel kunna verkställas,
innan Skogarne kommit under ägande rätt. En
mångfaldigt förökad Jägeristat skulle icke förslå att
vaka öfver företaget, och de försnillningar , sorn
dervid ej kunde hindras , skul|e förtära Statens egendom,
utan att någon deraf droge fördel- Komma
åter dessa Skogar under ägande rätt, blifva de
snart använde till Export , derest Exporten genom
lämpliga handelsförfattningar befordrades. Statens
directa vinst uppkommer genom köpeskillingar och
nya grund-räntor; men lika vigtig vore den indi*
recta genom en ökad export, en förståndig skötsel
af Skogarne och ett rigtigt begagnande af de många
tillfällen de lemna till afkatsning, allt beroende
af en utvidgad Handelsfrihet och derjemte uppmuntrad
industri.
Hvad angär upplåtandet till ägande rätt af Boställshemman
, som nu besittas genom arrende, hvilket
jag i mitt förra Memorial föreslår, är sådant
för Staten och Jordbrukets uppkomst vigtigt af samma
skäl, att deras skötsel med full omsorg och till
en sann odlings befordrande aldrig kan vinnas, innan
disponenten blir ägare. Indelnings-Verkets grund
blefve derigenom icke rubbad, enär de deraf utgående
årliga räntor alltid förblefve Embetsmännens
Löneanslag , och man vid försäljningen kunde fästa
sädana villkor, att Boställsinnehafvares fördel igenom
denna åtgärd befordrades. Skattelöseskillingen, som
efter väl uträknade grunder, borde bestämmas, blefve
en direct Capital-vinst för Staten : och Landets
Den jj April.
försäljningen af egna Producter; att genom utskeppningen
deraf bereda National-Kikedom,
hvilken, spridd bland alla classer i Samhället,
föder kätlek till Fosterlandet, och danar denna
patriotism, sorn alltid uppkommer genom
välmåga och åtnjutande af en frihet, Sorn ej
är Laglöshetens yra, af en säkerhet, som i
Constitutionen äger sitt kraftiga stöd
Då
Rikets sjelfbestånd till en stor del
hvilar deruppå, att den nuvarande Penningeförlägenheteu
afhjelpes på ett sätt, som svarar
emot ändamålet, som upplifvar alla Näringar
och derigenom befordrar en med hvarje år
stigande Production, synes mig attén tillgång,
Som med skäl kan anses såsom den betydligaste,
också bör begagnas och alla de svårigheter
undanrödjas, som hindra dess antagande.
Den i Danska Annalerna odödlige Bernstorff
inskränkte Tjenstemanna-Staten, och med
vinst läge i den högre afkastning, en ägare alltid är
i Stånd att af egendomen indraga, än en Arrendator.
Jag medgifver, att det för Staten skulle medföra
väl icke lika stor , men dock betydlig fördel,
om besittningen någorlunda närmade sig till ägande
rätt, så att Arrendetiden icke vore kortare än 60
är, hvarvid också en viss städja vid försra tillträdet
borde betalas , och arrendet erläggas endast i spannmål,
samt vid Arrendets slut, förre Arrendatorn eller
hans rätts innehafvare äga företräde till prolongation
emot samma Arrendesumma, som någon annan
högst ville gifva.
Alla Officers-Boställen låra utgöra 738 \ mantal.
Den April.
de indragne Lönerna understödde och Uppmuntrade
Näringarne: Vatu-producterne öka*
deS och deras utskeppning återbragte Specie*
mynt. Riks-Skulden afbetaltes och förmögenheten
spriddes bland alla Folk-classer, som
ännu vörda och välsigna hans minne. Skola
hos oss Nationefls Representanter handla i ett
motsatt förhållande, och icke en gång begagna
de rikedomar som finnas innom oss sjelfva?
Det närmast Sverige belägna Land, der
#n ordentligare Skogs hushållning blifvit in*
förd och Skogarne uppskattade till sitt värde
är Seland. Pa denna föga Skogrika Ö har innehållet
af Skogsmarken, som urgör ej fyllest
t4ö af Sveriges Skogsrymd, blifvit uppskattad
till I3 millioner R:dr i Silfver.
Uti ett annat mer aflägset, men änrtu mindre
skogrikt Land, Frankrike, har man nyligen
sett Styrelsen uti försäljningen af blott en
del Kronan tillhörige Skogar, finna en tillgång
af 400 millioner Francs, eller mer än
66 millioner R:dr Hamb. Banco, till Statens
allmänna Skulders betalande.
Skall det endast i Sverige vara omöjligt
att på ett klokt sätt disponera denna Rikets
mäst dyrbara egendom?
Om vi ännu äga ett Ovanligt hardt climat,
om urgamla nästen för köld, frost och fuktighet
stå alldeles orubbade, om Sverige ännu
köper Säd och Victualie-Varor af andra Natio
-
t)en 15 April.
463
lief, om vår Folkmängd än i dag på intet sätt
svarar emot Landets vidd, om Kfla vidsträckta
trakter af Sveriges odlingsbara jord, ännu äro obebyggde
och ouppodlade: böra vi deröfver vara
förundrade när var Hufvndnäring under seklers
förlopp legat fängslad af Monopoliska SkråFörfattning3r,
och de rika Producter af t rävaror
vi äga att föryttra, genom sjelfva Lagarna,
dels alldeles icke fa utföras med främmande
Skepp, dels äga frihet dertill endast
uti viss qvantitet, och i bestämd proportion
till den öfriga lasten, då den består af Jern, dels
disponeras af vissa Corporationer, och i de
flesta fall, vid utförandet med utländska fartyg,
böra erlägga tredubbel utgående Tull *),
emot den, som af Svenska Skepp i dylikt
fall erlägges, ehuru denna Tull afven med eg.
na Skepp är, i proportion af värdet, mångdubbel
mot Tullen för andra Svenska varor.
Enligt Markegångs-Taxorna är medelpriset för
en cubik fot träd uti form af ved, för inrikes
Consumtion i Län **), sedan Productionskostnaden
blifvit afdragen, icke 2 runstycken.
För samma cubikfot under form af Masttimmer
eller Bräder, erhåller Producenten, vid
inlastningen till export, minst 8 *k., eller vid
pass 48 gånger så mycket. Utförd och försåld
i Engelsk hamn, gäller denna cubikfot (
'*) Anda till Sex R:dr Hamb, Banco får en Bjelke.
*e) Dessa Län äro: Norrbotten, Westerbotten. Wester-Norrland
, Jemtland, Gefleborg, Stora Köp.
parberg, Wermeland, Örebro, Jönköping, Kronoberg,
Kalmar, Blekinge och Gottland.
464
Den 15 April.
R:dr i Banco, det viii säga 6 gånger mer än
vid inlastningen och vid pass 300 gänger mer
än i form af huggen Ved på Productions orten.
Det är således endast våra egna Författningar,
som tvinga Landtmannen att sälja de
Skogs-effekter , som exporteras . til 1 så låga
pris Svenska Skeppsägaren behagar att utsätta
*). Detta är icke allenast orimligt och
skadligt, utan till hög grad orättvist. Sådana
Lagar demoralisera hela Nationer, då de deremot
som iiro billiga och rättvisa, medföra
den mäst välgörande verkan, äfven på folkets
lynne och tänkesätt. Hit kan lämpas hvad
ett stort snille sagt: ’’Det gifves ett medel
att
*) Adam Smith säger: ”När en Nation ger sina
egna Köpmän, Handtverkare och Munufactuip*
ster ett slags Monopolium på den inhemska försäljningen
, höjes Maoufactur- och Handels vinsten, utöfver
ett billigt förhållande till Jordbruks vinsten ,
och den förra drar följagtligen frän Jordbruker en
del af det capital, sorn pä detta sistnämnde förut
blifvit användt, eller i annat fall derpå skolat användas.
Detta icke allenast nersätter det verkeliga
värdet af Jordbrukets product, utan minskar äfven
dess vinst. Jordbruket göres pä detta sätt till mindre
förmånligt, men deremot Handel och Manufncturer
till mera förmånliga än de eljest skulle vara
; och hvar och en lockas af sitt eget intresse,
att draga både sitt Capital och sin industri ifrån
det förra , till dessa sednare yrken. Att i någon
mån motarbeta den ena Medborgare-classens fördelar,
för att derigenom gynna den andra , är uppenbart
stridande emot den rättvisa och jemnlika behandling,
som Regeringen är skyldig sina undersåtare
af alla Stånd.
Den 15 April.
46?
att upplysa alla Folk, ett medel, sorn ar det
kraftigaste och säkraste, och detta medel äto
Lagarne. Stifta goda och rättvisa Lagar, och
var viss att hos folket skapa upplysning, lydnad
för Öfverhet, känsla af skyldigheter,
kärlek för Fäderneslandet, nit för ciess väl
och bestånd, seder, samfundsdygd och en
sann medboigerlig anda.”
Om till exempel Lagarne tilläde Jordbrukaren
rättighet att efter vissa gynnande föreskrifter,
äga uteslutande rätt att betala i abriquantens,
Fabriques-Idkarens eller Köpmannens
varor, vore obillighettn lika stor, men
skadan likväl .mindre, emedan Moder-närin.
gen är just den, sein skall föda de öfriga.
Vid betraktande ?.f dessa hos ess ännu
gillande monopokska Författningar, hvem in.
stämmer icke med den store Fredric JI. i
Preussen, då han säger: Sverige måtte vara
ett naagiigt Land, emedan dess Innevånare i
Secler arbetat på sin undergång utan att kunna
vinna målet.’’
Om vid detta Riksmöte det beslut fattades,
att Handeln med Trädvaror klefve fri
till införsel, och att alia Kronan tillhörige
Skogar, som ej redan blifvit disponerade, enligt!
vissa af Riksens Ständer antagna grunder
*), skulle styckas och i mindre trakter,
■*) De stadgar som nödvändigheten påkallar för
Skogarnes sköttse!, sedan de kommit onder ägande
Kidd. och Ad. Prot. V B. 1 Afd. 59, 60.
466
Den 15 April.
på allmän Auction till den mestbjudande för.
säijas mot köpeskilling oell årlig skatt, på
rätt, torde bora inskränkas till några få förbehåll ,
blott de rigiigr handhafvas, jemte sådana underrättelsers
meddelande, sorn klart upplysa om bästa sättet
att vårda Skogen. Skogsbushälloir.gen i Tyskland
synes mig knnt a anföras såsom ett upplysande
Exempel till efterföljd. Der äro S> ogarne in«
delte i byggen, och den trakten instängd, som skall
fredas. Marken upphacka* och besås med tjenliga
trädfrön. Skogen fördelas i 70, 80 a 90 delar, eller
sa mårga år , som efter olika local och jordmän
beräknas till dess återväxt. En Skogstrakt, sorn redan
är gallrad och gies, bör icke genom vidare gallring
atihtas Det enda rätta är att förfara på förenämnde
sätt. så att Skogen åter är tillväxt innan
man återkommer till det afhuggna stället. Denna
methode kan under nuvarande disposition af Krono*
Skogome icke verkställas. Huru förpligta aflägset
boende personer till ett enda bämfnings-ställe ? Huru
med Jägeri-Betjeningen vårda den öfriga vidsträckta
delen, under den tid den bör sparas, en*
ligt pl nen V Huru uträkna tillgångar emot behof*
ven för stora folkmassor m. m ? Detta allt blir
dels öfverflödigt, dels kan med lätthet verkställas,
då bkogartie komma under ägande rattens vård.
Några Parker finnas så belägne, aft en concentrerad
bevaking är bade lätt och möjlig. Dessa
torde derföre böra bibehållas för Kronans tnskilta
behof.
Dessutom torde blifva nödigt föreskrifva :
1:0 Att Krono-Skogarne böra pa öppen Auc»
tion emot ärlig ränta under Skattemanna rätt, till
den mestbjudande försäljas , dock icke i större lotter
än 50, högst too Tunnland.
2:0 Att ett bestämdt minimum af 8 skill. Ban
-
Den 75 April.
467
sätt jag uti en medföljande Note tagit mig
den friheten att föreslå, så bidroge, enligt
co må utgöra räntan af hvarje Tunnland Jord eller
Skog, och således Skattelöse Shillingen bestämmas
till 6 gånger räntan eller En R:dr Banco; så väl
räntan som Skattelöse-skillingen beräknade i Spannmål,
efter ett medium af ett vid köpet uästförflutna
10 åren.
3:0 Att Auctionerne böra genom Allmänna
Kungörelser öfver hela Riket tillkännagifvas, och
Auctions-Ställena blifva Kammar-Collegium, LandsContoret
och den närmast Skoget) belägna Gästgifvaregård
eller annat lika tjenlig! ställe.
4:0 Att Bruks-Ågare böra på de närmast intill
Bruken belägne Skogar äga Optionsrätt till högsta
anbudet på sä många Tunnland Skog, som till Brukens
drift blifvit pröfvade nödvändiga.
5:0 Att för bruks-Ågare, som nödgas tillhandla
sig större partier af Skogarne, betalningen af t>kat*
telöse-Skiilingen, får pä en tid af flera är utsättas,
hvilken af Konungen, efter förutgången pröfning
för hvarje särskildt fall bestämmes, dock icke utöfver
1? är.
6:0 Att andra enskilte inom en kortare tid, af
högst 10 år, böra erlägga Skatteiöse-Skilliugen för
hvad de inropa. Alla böra för Köpeskillingarne med
den derå löpande räntan ställa fullgod och laglig
säkerhet, samt vid inropet betala minst T^.
7:0 Att Kronans öfrige Allmänningar och Parker
helt och hållet fridlysas.
8:0 Att anstalt måtte fogas, att de ännu oafmätte
och ej på Charta lagde Krono-Skogar, må så
fort som möjligt är, blifva det. Äfvensom att de,
hvilka ej blifvit afvittrade, enligt 180? års Skogs
-
468
Den 15 April.
min öfvertygelse, denna åtgärd, säkrare än
alla Finance-operationer, att lifva industrien ,
öka productionen och just derigenom förbättra
Myntvärdet.
Detta vore väl ännu blott en början , men
den är ljus, kraftfull, lofvande den säkraste
framgång. Alia tiders erfarenhet ger den gla
Ordning,
ofördröjligen frånskiljas enskiltas ägor,
och förses med lagliga Rör och Rägängar.
9:0 Att alla sådana Författningar upphäfvas,
som hitintils hindrat Enskildes Trävaru-Handel med
främmande Nationers Handlande, äfvensom med
egna Landsmän.
Ic:o Att Sveriges Rörelse-Capital icke må genom
Skogames försäljning ät Landets Inbyggare
inom kort tid försvinna ur rörelsen, de derföre inflytande
medel anvisas tiil allmänna företag , såsom
sådana större Odlingar, som öfvergå enskiltas förmäga
och betydligt bidraga till hastig production
(emot viss betalning för visst arbete), hvilka Odlings-Marker
sedan kunna delas och försäljas till den
mestbjudande; Strömrensoingar, Försvarsverkets iståndsättande
och upprätthållande; Lone-tillökning för
de militaira och civila Embetsman, hvilka, i brist af
nödiga tillgångar, ännu icke kommit i åtnjutande af
den Löne-förbättring Riksens Ständer, vid 181? års
Riksdag, beslöto, och slutligen minskning ä Bevillningen.
sä att de inflytande penningarne med
skyndsamhet ä nyo spridas i rörelsen.
För den andel, hvarföre, efter sig företeende
omständigheter, kunde anses nödigt att anskaffa
Silher tiil Banquens behof, borde utlånas en lika
summ» i Discontväg, så vida säkre JLäusökande' sig
dertill anmäla.
Dm 15 April.
4 59
da förhoppning, att en förändring af redbar
gagnelighet, endast den en gång påbörjas, icke
kan i det hela med framgång motarbetas,
och låter ej qvarhålla sig innom trånga gränser.
Det är likväl icke endast i financielt
och oeconomiskt afseende , som Nationen häraf
skulle draga betydliga vinster. Sjelfva National-caracteren
vunne äfven en förbättrad
Tigtning. Förskaffa en aflägsen , förgäten , förtryckt
Menighet tillfälle till arbete och förtjenst
, till en båtande gemenskap med mera
cultiverade Landskap, till sjelfvalda förkof- ,
rings-medel ; den skall antaga ett annat lynne
den skall frapgå med stora steg till sin förädling.
Alla dessa ändamål böra vinnas. Riksens
Ständer äro i den lyckliga belägenhet att sjelfve
kunna bidraga till allmänna välfärden. Af
dem beror det att genom visa åtgärder, grundade
på ädla, oegennyttiga och kraftfulla beslut,
dana denna patriotisme, som blir en följd
at idogheten, hvilken alltid uppkommer, då
den blott skyddas, men aldrig dä den utstakas,
föreskrifves och tvingas.
Således böra alla andra interessen än Fäderneslandets
upphöra. I ett Samfund af så
mångå vördnadsvärda och upplysta Medborgare
gifves säkert ingen enda , som icke med
ädel stolthet skall veta sig vara en del af Staten,
som icke i denna egenskap skall lif vas
470
Den 15 April.
till manliga beslut, och allmänt nyttiga företag.
— Intet drag ät mera bestämdt uti National
lynnet, än det, att vilja vara en Nation,
att veta sig äga i Lagen grundade rättigheter,
ijfven som deraf härflytande pligter; att uti
denna känsla ligger en borgen för Nationens
sjelfständighet. Igenom dessa tänkesätt har
en osviklig trohet till den Regent, som vunnit
förtroende, blifvit det andra caracters-draget i
Folkets lynne. Det är genom begagnandet af
den kraft begg'e dessa medel gifva, som sannolikt
det ädla beslut skall vinna stadga, att
anhålla hos Kongl. Majit, det sådana monopoliska
föreskrifter, som skada Moder-Näringen
må upphäfvas, äfvensom de tillgångar begagnas,
hvilka rigtigt använda, kunna förbättra
Myntvärdet, lindra Menighetens bördor , samt
småningom sprida frugtbarhet och välmåga
till våra mäst aflägsna Landskap. Må mig
tillåtas att vid detta tillfälle återkalla i minnet
de märkvärdiga ord, vår vördade Konung
uti ett offentligt, tal yttrat: ”Serskiita Lagar
bära nästan alltid stämpeln af ensidighet; detta
är ett grundfel, det svåraste att undvika,
emedan det åtföljer mänskliga svagheten, och
emedan hvarje dass i Staten är af Naturen
böjd att lämpa ärendernas gång efter sin fördel.
” Detta oförgätliga yttrande synes mig
kraftigt böra förena allas bemödanden till ett
enda mål: Fosterlandets väl. Man skall icke
allenast känna dg upphöjd öfver egennyttans
Små afsigter , utan lifligt uppfordrad, och äf'
ven mngtig att likna de mönster, som för det
allmänna bästa, hvarken frukta motstånd, fa
-
Den 15 April.
471
ror eller förluster. Det är så Landets Söner
skola känna sin lycka att vara Svenskar, sin
pligt att förtjena detta namn, och sin kraft
att det försvara.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Då,
vid saknad af erforderliga insigter i
förevarande ämne och tilräckligt rådrum, jag
nu till Högloflige Stats- och Banco-L’tskottens
pröfning framställer några anmärkningar vid
Högiofl. Utskottens Betänkande, angående Allmänna
Penninge-rörelsen m. m., förväntar jag
af Högloft Utskottens benägenhet en ursärt
för möjeliga misstag i bedömande af Utskottens
åsyftandcn, äfvensom af deras upplysning
en tillfredställande utveckling af hvad
deri , såsom mindre tydeligt eller obestämdt
mig förekommit. Det vore att utan ändamål
upptaga HöglofUge Ridderskapets och Adelns
tid, att nu upprepa hvad jag i anmärkning
vid Utskottens Betänkande om Filial-Dtsconternes
utredning, deremot anfört, och med
hvilken utredning, förevarande öfverläggningsämne
står i nära sammanhang, sedan hufvudgrunderne
i förra Betänkandet, äfvensom de
man önskar finna i det förevarande, synas vara
af Opinionen mera allmänt gillade, och då
vid detta förhållande, och Riksdagens annalkande
slut, rådrum icke lärer gifvas till framställning-af
en ny Finance-plan och förändrat
Förslag till Disconternes utredning, utan granska
Den 15 April.
ningen af den framlagde lärer blifva egenteliga
föremålet för v?ra öfverläggnmgar, inskränker
jag mjg nu till pröfningen.
1:0 Huruvida med den grnnd-principe, hvarifrån
Utskotten yttra sig böra utgå, att nemligen
Rörelse-Capitalet skall till nasta Riksdag bibehållas
vid sitt nuvarande neli pag. 24 och 25 i Betänftandrf,
b-traknade belopp; Utskottens Betänkande
instämmer och förhållandet fullständigt utvecklar;
samt
2.'0 Om det med Disconf-rrgteringen föregifne
åsyftad’ ändamål, att nemligen bereda JJiscon*
ternes Debitorer, en vid Lånbctalningar skonsam
behandling, blifver genom föreslagne åtgärder behörigen
uppfyldt, och hvad i detta afseende vidtagas
lör; men om jag misstager mig i yttrande af
tvekan bade i det ena och andra afseendet,
hide jag mindre varit att nrsägta, om , som
jag förmodade , Utskottens Betänkande varit
beledsagadt med provisionelle Calculer, som
något närmare utredde årliga förhåflandet af
Banquens inkomster och utgifter, för att derifrån
hämta en ledning för en säkrare beräkning.
Banquens årlig* inkomster beräknas till
1,200,000, som likväl torde kunna något högre
beräknas, och som de arli6en okas kunna
för fem är eller till 'åsta Riksdag säkert
Upptagas till 7,000,000, deraf utgår till 1020,
de sista Riksdag beviljade Fastighets- och Od*
lings-lånen . samt ärliga biträdet 300.000 R:dr
till Götha Canal} men ifrån 1320 finner jag icke
■algon annan af Utskotten föreslagen Lane-ut
-
Den 15 April.
47?
gift, än jemte Odlings-lån, som jemlikt Betar,
kandet pag. 23 skulle endast af Capital-afbetalningen
på I'sstighetsdån utgå, de temporaira
biträden af 600,000 R:dr till Jern-Contoiret
och 400,000 R:dr till Manufactur-Disconten,
sorn äro föreslagne, och hvilka i anseende
till egenskapen af temporaira Lån icke
torde i calcul böra till fulla summans belopp
upptagas. Det förekommer således sannolikt,
att om ett ganska betydeligt öfverskott,
skall såsom behållning komma att i Banquen
qvarstå och indragas, om ock 500,000 R:dr
ärligen skulle till Sdfver-inköp användas, och
dä verkställigheten af Silfver-handel , till detta
större belopp, är ganska problematisk,
blifver det nödigt ej mindre, att dessa medel
i Lane väg utgå, än att bestämma sättet för deras
användande för det belopp, sorn tili inköp
af Silfver icke tufves, hellst i annat fall flere
millioner skulle före nä«ta Riksdag, ifrån
Penninge rörelsen indragas, hvarom man torde
af Utskotten fä vänta en närmare utveckling
och en tabieau i afseende på Rörelse-Capitalets
förhållande, äfvensom i h-ad Utskotten i
grund af deras förklarande ansett sig böra lemna
Rörelsen i stället fö: Discont-papperen, som
Utskotten beräknadt till 3 Milioner ingå i
Rörelse.Capitslet och hvarpå Utskotten Pag.
25 förklarat bora göras afseende. Utskottens
beräkning, att, de utgifvande Discont-Obligationer
i utbyte emot 5 ProCents Sedlar, qvarblifva
1 Rörelsen, lärer icke blifva pålitelig,
hellst, utom det att de efterhand, och alla innom
nästa Riksdag skola genom inlösen för
-
474
Den /5 April.
svinna, det ofelbart skall inträffa att dessa
Obligationer icke kunna gå i allmänna Penninge-röreisen
utan rabatt; och följden deraf bl ifver
, att de af Capitalister med afdrag inlösas
och skrinläggas; och ej allenast dessa Summor,
utan äfven hvad i samma Handels Speculationer
kan vidare anses beböfligt att användas,
kommer att Pennfnge rörelsen genast frångå j
och då till förekommande af Rörelse Capitalets
möjeliga inskränkning, bestämda Stadganden
i detta afseende äfven torde vara att förvänta,
får jag i samma ändamål och till förekommande
af möjelig inskränkning i RiksgddsSeilarnes
belopp, i afseende hvarpå det är i
Betänkandet väl sagt, att de icke kunna ökas,
men ej medgifvit att de icke kunna minskas,
föreslå en förändrad Redaction af §. pag. 13
om Riksgälds-Contoiret, att nemligen det tydligen
bestämmes lika som vid 1 g 15 års
Riksdag , att Riksgälds-Sedlarnes belopp till
nästa Riksdag förblifver på sätt då stadgades,
oförändradt, hellst af föreskriften pag. 13, allena
befragtad, den slutföljd otvungit skulle
kunna ledas, att, af Riksgälds-Contoiret möjeligen
tillflytande inkomster , genom försäljning
af Kronans Skogar och Parker m. m.
Riksgälds Sedlar skulle kunna komma att amorteras
och Sedelmassan derigenom förminskas.
Sedan jag nu framställt min öfvertygelse,
att af föreskrifterne i Utskottens Betänkande
icke kan bestämdt inhämtas > att Rörelse-Capitalet,
sådant som Pag. 24 och 25 föreslår,
blilver ofurändradt utan synes deremot förmin-:
Den 15 April.
475
skadt, då utveckling af i sammanhang dermed
stående åtgärder nu saknas, får jag
3:0 Yttra min tanka huruvida Utskottens
tvenne Betänkanden verkehren tillstyrka en
så skonsam behandling i afseende på Disconternes
Debitorer, som uppfylla detta första
föremål för Disconternes utredning , och tror
mig alldeles icke finna den, då Utskotten, genom
filial . Disconternas upphörande, indragit
innom få år, där varande Discont Lån till f
å 6 millioner Riksdalers belopp, utan att för
Låntagare derstädes öppna någon Låne-tillgåug
att godtgöra dessa Lån. Detta förhållande är
af den eftertänkeliga beskaffenhet och synes
äga så vådeiigt inflytande på dan allmänna
och enskilda välfärden, att en förändring i Utskottens
Betänkanden till Gäidenärernas frälsning
Jaf allmänna Röster påkallas, och då ofta
förmodas att man hämtar skäl till omdömet ifrån
beräkning af egen fördel, torde jag icke
sakna anledning förklara, att jag icke har någon
direct nytta af hvad i detta afseende stadgas
, hellst mitt namn icke finnes i någon Discont.
Följderna af saknad Låne-utväg för
Disconternes Debitorer befarar jag framställa
en ryslig tafla och då jag alldeles icke yrkar
att Staten skall bereda Fåne-utvägar för vinglaren
och den obetänksamme Hushållaren , tror
jag likväl att i öfverensstämmelse med de.-s
pligt och den allmänna nyttan sådana mesurer
kunna äskas, som afböja, att icke den ordentelige
men mindre förmögne Husliållaren får med
dem dela lika öde, och vid nu varande ali
-
Den ry April,
manna Penninge-forlägenhet och oftare på Landet
inträffade utmältnings-Auctioner, skalf det
intet blifva sällsynte händelser, att en Egendoms-Ägare
af yoooo R:drs synbar förmögenhet,
man blott skyldig tiondedelen deraf eller 5000
R:dr i en Discont, kan möjeligen komm-a på
obestånd,och tvingas sälja sin Egendom till halfva
värdet, men hvilket förhållande icke en gång
för Capitalister i allmänhet vore förmånligt
utan blott de få, hvilkas tillgångar till Egendoms-hanael
kunde vara disponible. Utskotten
hafva deremot pag. 28 och 29 förklarat,
att betänkligheterne vid infordrade Lån af de
gäldbundne motvägas dermed , att genom antagande
af en Finance-plan, som afser stadgandet af
Sedlarncs värde, dessa erhålla bättre Credit och circulationen
blir lifligare samt mynt qvant it et en sålunda
tillräckligare i den mohn förtroendet återkommer
, och ehuru jag gerna medgifver att en så
beskaffad Finance-plan skulle uppfylla detta
ändamål och för de Lån-behöfvande bereda lättade
Lånetillgångar, önskade jag att Utskotten
ville närmare styrka, att den förevarande verke*
ligen är sådan, och upphäfva de tvifvelsmål
derom hos mig uppstått. Icke kan jag anse
planen bereda någon ny stadga i BancoSedlarnes
värde och deras derigenom uppkommande
bättre Credit, då, jemlikt en allmännare
önskan Rörelse-Capitalet icke borde minskas
och ingen plan för en tillkommande Realisation
är framstäld, samt jag derjemte icke vill förmoda
något åsyftande att med konstiga och
Cours-operationer verka på Cours och Sedelvärdet
, oeh viri sådant förhållande , nemligen af
Den 75 April.
477
det af Utskotten föreslagne qvarblifvande i nu
närvarande Financieila ställning, och ingen annan
föreslagen hufvudsakelig förändring, har
jag svårt att föreställa mig hvarken Sedlarnes
bättre Credit, elier Circulationensstörre liflighet
än den närvarande, äfvensom vid det yttrande
, att Myntqvantiteten blifver tillräckligare i
den mohn förtroendet återkommer, jag nödgas
för min del anmärka att Disconternas behandlingssätt
åtminstone icke i den vägen gjort
Myntqvantiteten tillräckligare, Den enda naturliga
och påliteliga grund för Sedlarnes förbättring,
är inskränkning i allmänna behofven,
en förbättrad allmän och enskild hushållning,
samt i förening dermed beredande af en ökad
export och minskad import; men då vi blott
skåda följderne deraf i hoppet, kunna de icke
ingå i närvarande tids financieila beräkningar,
eller kunna befordra de lättade Lånetillgångar
för Disconternas Gäldenärer, sorn Utskotten
förmena skola sig förete. Dä, i grund
af hvad jag anfört, jag icke kan i Utskottens
Betänkande finna föreslagne nya åtgärder till
beredande af stadga i Myntvärdet, och derigenom
uppkommande lättade Låne-utyägar för
dem som i Filial-Disconterna för skulder häfta,
anser jag nödvändigheten påkalla att i vanlig
Discontväg, utvägar för dem beredas för
det närvarande, och intill nästa Riksdag. Ehuru
öfvertygad jag är, att vårt vidsträckta
Discontlånings - Systeme, grundadt pä upptagande
af Lån till 3 proCent, hufvudsakligen
beredt våra financielle oredor, samt att i en
förbättrad Penningeställning, man bör genott)
478
Den 75 April.
inskränkning deri söka att efterhand kunna
derifrån återkomma, och då jag med Utskotten
delar den öfvertygelse, att Discont-rörelse
icke vidare hör bestridas , genom af Enskildte
för 3 proCent upptagne Lån, är det förmodeligen
endast hos Banquen som Låne-otvägar
skola sökas, så vidt de kunna stå tillsammans
med de hufvudgrunder för Penningerörelsen,
Utskotten framställer och jag äfven
godkänner, att nemligen Röreise-Capitalet obestämdt
må okas och fordrar således ordningen
att undersöka, örn, och i hvad mohn, så vidt
nu pröfvas kan, Banquen i denna väg må kunna
biträda. 1 detta afseende och utan att känna
Utskottens betäknings-grunder, får jag, med
fästad uppmärksamhet å Utskottens yttrande
pag. 24 och 2), att Röreke-Capitalet ej borde
förminskas, samt afseende göras på det rum Discont-papperen
i Penninge-rörelsen ägt, hemställa
om icke i mohn af utgifvande Discont-Obligationers
successiva indragning, ökade Låne-utvägar i
Banco-Disconten kunde öppnas, under förmodan,
utan att öka Rörelse-Capitalets bestämda belopp
till nästa Riksdag, (lere Mtlhoner skulle efter
en rigtig beräkning kunna successive förstärka
Banco-Discontens nu för Utlåningen bestämde
Maximi Summa. Tillgångarne dertill skulle bestå
i de förenämnde Banquen tillHytande årliga
inkomster, hvilka ifrån är 1H20 blifva ganska
betydelige, och icke skäligen borde förminskas
genom den för Jern-Contoiret föreslagne
Lane-Summa af 600,000 R.-dr, helist Bruksägare,
dä de äga med andra lika Låne-rättigbet i Banco
-
Den 15 April.
479
Disconten ocb derjemte njuta en nu ufsträcktare
förmånlig Lånerättighct i Banquen på Jern
och andre exportable Effecter, icke i öfverensstämmelse
med rättvisa böta till ensamt begagnande
dessutom tillerkännas det Jern-Contoiret
föreslagne Låne-bidrag af förenämnde
Summa, 600,000 R:dr. Banquens tillgångar till
nya Lån ökas vidare betydeligen genom indragningen
af Disconternes Creditiver på Banquen,
hvilka, i mohn af indragningen, borde
elter Utskottens principe älven successive åter
utgå, och dessa t l gångar ökas ännu mera
i den mohn det iörresiagne årliga anslag af
500,000 R:dr t,11 Silfver-inköp icke konime att
begagnas, sorn derigenom ökade öfverskutten
af Banquens inkomster. Att Silfver bör inköpas
nemligen blott innom vårt Land, instämmer
jag så my eket mera , som, för 3tt en gäng
komma ifrån väia Lnancielle oredor, man
mäste genom förstärkning a( Banquens redbara
Fond söka bereda utvägar att vinna ett be.
stämdt Mynt-väide, och on Silfver köpes innom
Landet , äfven till något högre pris än
det gångbara och Banquen vid en Realisation
derpå något förlorade, vore förlusten obetydlig
emot fördelarne att under beredande af
tillgångar till en Realisation förbättra B?rcoSedlens
varde, utan att genom indragning förminska
deras total-Summa; men da jag icke
delar Utskottens öfvertygelse art tillgång 1 värt
Land finnes till vida mera än 3 millioner R:dr
i Silfver och Guld, som kunde umbäras och
upplåtas, C viilar jag ock att Silfver bär skill
-
480 _ Den 13 ApriU
Den 13 April.
481
le erhållas för årliga anslaget af yoooooRtdr
Banco-sediar, som likväl utan financiel skada
torde kunna öfverskridas, och förmodar således
att på dessa Anslag Blifva betydliga öfverskott,
som till nästa Riksdag, borde i Discont-väg
fa användas, hellst om ock Sedelstocken skulle
något ökas genom Silfver-köp, för de nya
Sedlarne allena mot svårigheten ingår i Banquens
hvalf. Då, i grund af hvad nu anfört, jag har
skälig anledning förmoda, att, utan rubbning i
nu varande financiella förhållanden, utvägar
till Lån till flere Millioner , torde under instundande
fem är blifva att tillgå och sorn till
betryggande af Rörelse-Capitalets oförändrade
skick böra ifrån Banque» innom nästa Riksdag
åter utgifvns, tillstyrker jag att, under
medgifvande, det Odlings.Lån, med noggrant
iakttagande'af föreskrifter, böra äga företrädesrätt,
det Banco-Discontens verkning-krets, med
afseende å omständigheternas kraf, må till. nästa
Riksdag utsträckas med en förokad UtlåningsSumma
, till det ungefärliga belopp, som svarar
emot den under berörde tid uppkommande indragning-
i Rörelse.Capitalet samt att de FiiialDiseonternrs
Debitorer måge liga företräden,
att understödjas af den ökade Discont Summan
till omsättande af deras Discont• liqvider, hvilka
äro ägare af synbar förmögenhet och tillika
i vanlig väg kunna genom Löftesmän styrka
den för Banque» erforderliga säkerhet, och
hvarom Bancö-Utskottet toide finna lämpeligt
Ptt i en närmare utveckling ingå, i sammanhang
hvarmed jag älven lar vid föreskriften
Pag.
Pag. gr i Betänkandet, i afseende på Liquidations-Contoir
i Götheborg och Malmö anmärka
att uttrycket *’Det dt borde besörja Omsättningar’*,
synes innefatta en rättighet, att, efter egen pröfning,
medgifva omsättningar, hvilken rättighet
Utskotten förmodeligen icke lära anse böra
Banco-Styrelsen afhändas, utan lärer detta så
böra rättas, att liqvidations Contoiren väl äga
att emottaga handungar, penningar och betalniDgen
påteckna, samt jemte ötversändande der*
! af till Hufvud-Styrelsen kunna meddela ett omdöme
om de Lansökandes vederhäftighet, men
att besluten alltid på Hufvud-Styrelsen istockholm
böra ankommay Låntagare öppet lemnat
att antingen vända sig till desse Låne-Contoir
eller Hufvud-Styrtlsen i Slockholm.
Vid förra delen af Utskottens Betänkande
får jag i öfrigt göra åtskillige anmärkningar,
och först, för min del, icke godkänna den fördelning
af anslag för Hufvud-Näringarne, sorn
Utskotten uppställt, hvilken saknande all grund
för beräkning, måste allena af godtycket bero,
hellst i denna beräkning Jordbruket ojemförligt
mindre än andra Näringar blifvit med
biträden ihågkommen , och Fastighets-lånen i
Städerne, emot hvad vara bordt, äfven blifvit
ibland Jordbruks-Näringens förmåner beräknade.
Hvad Anslags-Summorne för Allmänna Magazins-Inrättningen
samt Manufactur-Disconten angår,
så tror jag mig vara så mycket mera be.
rättigad att uppskjuta allt yttrande derom,
till dess att Stais-Utskottets Betänkanden 1 desRidd.
och Ad, Prot. V B. I AJd. 61, 62.
48a
3T Ben tf April.
se ämnen till Riksens Ständer inkomma, som
de för desse Inrättningars Förvaltning förväntade
lnstructioner med AnsJags-Summorne stå
i det sammanhang, att de sednare icke bör*
bestämmas förrän pröfningen af de förra blifvit
behörigen verkställd, och inskränker mig nu
blott till den anmärkning vid yttrandet pag. 34.
>fOm det är missväxt ålitar Maga zins-Direitionen
destomera sitt Creditiv för Operationer till Spannmåls
anskaffandeatt jag tror det icke vara rätta
tiden att upphandla Spannmål då först när missväxten
inträffar, och genom uppköp af inskränkta
tillgångar fördyra densamma för de behöfvande,
så vida den icke emot principen af klok
Stats-hushållning skall sökas hos Utländningen,
sorn blott i yttersta nödfall bör ske, utan anser
jag deremot Magazins-Inrättningens Spannmåls-upphandlingar
endast böra ske i goda år
för att bibehålla skäligt pris å Landets nödvändigaste
Product, samt en ny tillgång genom
tillräcklige Magaziner, att i missväxtår
kunna motverka Spannmålens obilliga stegring
i pris, af Säljare i Städer och på Landet. Af
Utskotten torde jag äfven få begära upplysning
om meningen i y Momentet Pag. 30 af
innehåll, ”att det bör vara Banco-Styrelsen ålagt
alt de ingående Medel i Discontväg åter utgifva,’’ ät'
alldeles öfverensstämmande med hvad jag i detta
Anförande föreslagit, men jag kan ej annat finna,
än att detta stadgandet är alldeles motsagt i
det öfriga innehåliet af Betänkandet, enär der
icke är föreslagit någon ökad Utlånings-Sumina
för Banco-Disconten, vid hvilket förhållande
och då Filial-Djsconterne, skulle efter Ut
-
Dett rf April. 483
skottens föreskrift upphöra, uppstå1- öfvdngit
den fråga — hvar skall da Banco-Styelsen de
inflytande Medel i Discontväg å er utgifva? I
ett ärinat rnig förekommande tvetydigt yttran*
I de, torde jag äfven få begära upplysning, riem'
ligen i 6 §. Pag. 30, Sorn innehaller: "Att Riksi
gälds-Cantoifets Fullmägtige borde öppet lemnäs,
, ett, ejler Allmänna Ställningens kraf, rätta sina.
Vidare inf ordringar af Discont- Lånen , så att Med!
borgares förlägenhet icke rnd ökas, enär fall sä|
kerhet för en Successiv återbetalning kan lemnäs "
och huru berömlig afsigten dr att skyndsamt
behandla Gäldcnarer,
sä obesrämdf, att likasom en ny Discont-röreU
Se kunde, i följd deraf, möjligen öppnas och i
etl längre framtid fort vättas, an Utskotten åsyfta
A t, hvarom meningen närmare torde utvecklas,
på det art i denna likasom föregående nu
anmärkte §. bestämda stagdanden måga ligga
till grund för de föreskrifter, som Riksens Ständers
Fullmägtige komma att meddelas. Hvad
som i synnerhet mig förekommit anmärkningsvärd,
är de, i min öfvertygelse, contradjctoriske
yttranden, jag frodt mig finna i Betänkandet;
huruvida UtSköttert anser det böra BancoStyrelsen
uppdragas, att med uppoffring af Bin*
quens redbarheter Coursens uppstigande motverka.
Af enskildte yttranden innom Utskotten,
har jag väl hört sägas att meningen icke
Vore sådan, hvilket alldeles ÖfVerensstämmer
med yttrandet Pag. 25 att nemligen: *’Ranqaett
må götas verksam , icke genom LouiS operationer *
såsom det skulle tydas, men då man läser följande
Strophen 5 mert för att bevara stna Sedlar
484
Den 15 April.
emot ytterligare Agiotage eller försämring, blir
man villrådig hvad nian skall tänka, anseende
jag den senare delen af detta yttrande rakt emotsäga
den förra, hellst då icke Agio kan
lämpas till annat än utländskt mynt , någon
ätgnrd till verkan pä dessa myntförhållanden
icke lärer annorlunda än genom Cöurs-operationer
kunna beredas, och då jag förmodar att
Utskotten äfven icke lära medgifva, att genom
användande af Banquens Silfverfond, till,
af eriarenhe en bestyrkte skaddige Cours-operationer,
man attägsnar sig ifrån utvägar till
en framtida Realisation, tillstyrker jag att allt
hvad obestämdt och tvetydigt i detra afseende
som i Betänkandet förekommer och kunde
nvöjeligen berättiga till sådana Cours-operationer,
må utgå, och i öfverensstämmelse dermed
4 §. Pag. 3g så förändras ”att i stället för
eler nämnde anskaffande af Metalliskt Mynt för att
furstarka Banquens Durid och befrämja stadga i Sedlames
värde f den sista strophen borttages och
§:S lydelse inskrnnkes blott till ”anskaffande af
Silfver att förstarka Banquens Fond till en framtida
realisation,” börandes äfven 12 §. Pag. 39
så mycket häldre utgå , sorn det eljest möjligen
kunde hända, om, jemlikt Urskottens medgifvande
Pag. 33, Coursen uppsteg genom import
af Silfver, att samma Silfver möjligen
äter utgifves för att ater nedsätta Coursen,
och hela denna Operation vore utan vunnit
ändamål. Sedan jag nu andragit, hvad, under
en flygtig genomläsning af Betänkandet, jag
funnit anmärkningsvärdt vid föna delen deraf,
och som i vissa detailler fordrat en stör
-
Den 15 April.
435
re vidlyftighet, om jag icke velat undvika att
trötta Högloflige Ridderskapets och Adelns tålamod,
går jag nu att göra några anmärkningar
vid senare delen af Betänkandet, sorn an.
går Medel till beredande af stadga i Myntets värde
, och får dervid, under förnyande äf mitt
tillstyrkande för inköpande af Silfver innom
Landet, deremot alldeles afstyrka den af en
del af Utskotten föreslagne utväg att genom
Lån föröka Banquens Silfver-Fond, hellst om
ock, emot förmodan, Lån till större belopp
kunde erhållas, Banquen derigenom onödigtvis
ådrog sig kostnader i Ränta och Capital-afbetalningar,
som vid en hög Cours kunde blifva
af betydligare värde och minska Banquens
Silfver-Fond, utan allt bestämdt ändamål, då
det icke förut vöre stadgadt om och när detta
Silfver i ändamål af en Realisation l< om me
att begagnas och sorn äfven kunde öppna utväg
för Utlänningen att meddela Län under
begagnande af Svensk Medborgarss Namn, sorn
derigenom till ännu större förlust för Staten
fick njuta en Ränte-vinst, högre än någonsin
för utländsk Fordran blifvit medgifven. Jag
befarar likväl att Låne-tillgångar likväl icke
skulle blifva betydelig, om Lånen för en längre
tid bestämdes , hellst ofta inträffande ombytlighet
i beslut, kanske någon gäng på rattvisans
bekostnad , väcka en varnande försigtighet
i åtgärder som bero af fria viljan, och
hafva, den säkra fördelens beräkningar till föremål.
Hvad åter angår det Pfg. 22 upptagne
486
Dett 15 April,
Förslag till förstäikande af sjelfva Fonden, att
nemligen,»’ de sorn härefter erhålla Banco.Län
böra inbetala Räntan i Silfver , under de vilkom
Beta kandet innehåller, så anser jag det.
Samma i sin primipe vara så-oföienligt med
rättvisa, att detsamma bör afslås: Sannt är
vä) att Banqupn åger rätt att uppsäga Banco.
Lånen, och då kan föreskrifva vilkor, men
detta är i verkställigheten en död bokstaf och
sorn icke borde kunna tillämpas annorlunda,
än i lika förhållande till alla Lanr^gire; sannt
är äfven att förlusten för dem sorn skulle in.
betala Silfver icke blef betydclig , men när et
är träffa om rättsgrund, bör man icke tillåta
fig afsteg ifrån rättvisan, för det att orätt,
visan träffar mindre hardt, och hvarföre skal)
en tvångslag mera träffa dem, som tji) Ban»
qnen ingifvit deras Lane-handlingar några d*-  gar senare, och således icke.ännu äro berat,
tinade att uttaga de Lån de likväl äro evil.
korligen berättigade art innom tvänne år erhålla,
än dem, som, i grund af samma föreskrifter,
sådana redan erhållit, och enär det
Sannolikt inträffa', att de som härefter utbekomma
dem tillkommande Lån, komma, jemlikt
Utskottens Betänkande Pag. 32 att erlägga
en större afbetalning på sine Lån, än de
sorn dem redan erhållit, och större än Riksens
Sränders föreskrift vid igt? år$ Riksdag dem
ålägger, anser jag nu varande Riksens Ständer
icke, i före -ing med rättvisa, nu deri kunna
göra någon ändring. Vidare , och då jag fin.
ner utg bandet af nytt Skiljemynt vara uppta,
git iöland medlen att bereda stadga i Mynt*
Den 75 April,
487
värdet, får jag, med instämmande i hvad Utskottets
Ledamot Herr Lector Fröberg derom
sig yttradt, framställa min tvekan att denna
Inrättning, att på föreslagit sätt likasom leka
realisation, kan i något afseende bereda en förfnodad
nytta , och förekommer mig icke kunna
på Myntvärdet äga den ringaste inflytelse , hvaremot
Myntnings-kostnaden blir en säker förlust,
samt i den mohn Silfver dertill ifrån Banquen
uttages, förhållandet emellan Silfver-Fonden och
Banco-Sedlarne försämrat. Jag finnér dessutom
olämpeligt att förvilla den ringare Allmänhe.
ten med flere Myntsorter, då Små-sedlarne i
Allmänna Rörelsen gör "samma nytta, och enär
till en jemnare beräkning i förhållandet till våra
gamla 2 skillings-stycken och de nymodige,
de förra torde i räknevärde upphöjas och beräknas
till Fem skilling, skulle jemförelsen
emellan dessa Skiljemynt framställa rätta förhållandet
af Myntförsämringen. Då Silfver*
mynt med samma åtecknade valeur skulle likväl
innehålla ett så olika värde och hvarigenom
äfven misstag i beräkning möjeligen kun.
de äga rum, om ej färgen rättade missledningen
af prägeln. Ett annat skäl, hvarföre jag
afstyrker att nytt Skiljemynt må komma i
Rörelsen är, att när man nyttigt pröfvar Riksgälds-Sedlar
af mindre valeurer kunna nu i den
mindre Penninge.rörelsen begagnas, sorn, i hän-,
delse Riksgalds-Contoirets Creditiv på Banquen
icke vöre tillräckeligt till utbyte af Riksgälds-Sé&laiystadnar
i den mindre Penninge-rörelsen
och icke påfordrar utväxling emot Banco-Sedlar,
då deremot, om det nya Skiljemynt
488
I)en 15 April.
tet komme atf bestrida denna Rörelsen, Riksgälds
Contoiret snarare kunde komma i behof
af Banco-mynt till större belopp än dess Creditiv
i Banquen medgdver. I sammanhang med
förevarande ämne . skulle jag icke draga i be*
tänkande att framställa ett förslag, att förr än
tillstyrkt är afgöra Liqviden med Fordringsägarne
i Disconterrie, och om jag icke befarade
den misstydning att jag derigenom ville
befordra en skadelig utsträcknihg af BancoSedel-rörelsen,
som likväl är vida skiljt ifrån
min afsigt. Under förutsättning af bifall till
Utskottens Betänkande om Disconternes utredning,
tror jag, att om Banquen, i stället för att
under fLre ar liqvidera 3 proCent Sedel Innehavare,
erböd dem, som åstundade att kunna
inom en kortare tid derföre erhålla betalning
med behörigt afd ag af Räntan pä förskotten,
beräknare eber bctalnings-terminerne , skulle
ej allenast Banquen möjedigen vinna flere hundrade
tusende Riksdaler, g norn Intresse-afdrag,
utan äfven Fenninge rörelsen, derigenom, att
agiotage och skrinläggning af Discont-Obligationcrne
förekommas, och Penningar genast i
Rörelsen mera allmänt, spridas, och då en
tredjedel, kanske närmare hälften, af Disconternes
Skulder äro antingen i Sedlar eller på
afskrifnirgs-rakning till Staten eller allmänna
Verk utgifne, som visserligen icke funno deras
rakning vid, att emot afdrag förvandla sina
fordringar till Contant- Penningar, skulle
desse förskott af Banquen icke höfva sä betydelige,
som de vid föista påseendet förekomma,
och hvaiaf jag så mycket mindre skulle
Ven 15 April.
489
anse något menligt inflytande på Banco-Sedelvärdet
uppsta, då man kände att förskotten
inom viss bestämd tid blefvo af de i Disconterne
inflytande Medel säkert liqviderade,
som förändringar i de af Banquen utgående
temporaire Lån, stundom emellan 1 och 2 millioner
Riksdaler, icke ens förmärkes i allmänna
Penninge-rörelsen, och vid nu varande
större Sedelmassa, icke synes kunna medföra
något inflytande på Banco-Sedelns värde. Sedan
jag, i flere förenämnde omständigheter,
ansett det vara så mycket angelägnare att af
Högloflige Utskotten begära en närmare utveckling
af deras Betänkande, sorn i bifallet
till Utskottens Betänkande, sådant det nu är,
jag icke i flere delar skulle fullständigt hafva
kändt hvad jag bifallit och möjeligen öf.
verlemnat hnfvudsaiceliga åtgärder åt uppsättandet
af det Rnglcmentariska , får jag sluteiiligen
förklara det jag i ailo instämmer i Utskottens
Yttrande i sista Strophcn af Betänkandet
Pag. 39, atr nemi.gen de Financiela åtgärder
ägr ea ringa verkan, d;rert icke i bredd med
dan, går den allmänna och enskildta hushållningens
reglering, hvilken jag anser , till ernående
af ändamalet, vara så mycket angelägnare,
som jag ifrån de af Litskorten föreslagne
åtgärder icke kan hämta den öfvertygelse,
att var Financielle ställning derigenom blifvit
förändrad eller förbättrad. Det är således ifrån
Opinionen oin allmänna hushållningen, och de
åtgärder den åsyfta, sorn st dga i Myntvärdet
säkrare skall förväntas än ifrån inskränkning i
Rörelse-Capitalet, hvilket j flere afseenden icke.
490
Den April.
medgifver någon inskränkning, dels emedan
den nyligen för flere år tillåtne fortsättning
af Finska Handeln, med sådana JordbruksProducter
som vårt eget Land kan tillvägabringa
och icke behöfdes att utifrån sökas, årligen
så mycket säkrare minskar vårt RörelseCapital,
som Utskotten Pag, j8 förklara, det
Finska Handeln utfaller till vår förlust; dels
ock emedan Allmänna Penninge»förlägenhe.
ten styrker med erfarenheten, att allmänna
Penninge-rörelsen behöfver hvad 1 densamma
nu begagnas, och hvaraf behofvet upplyses
af det 2nsenliga belopp, hvartill Skattbördor
linder mångfalldiga benämningar nu uppgå, som
•vacker förundran huru i ett vidsträcktare mindre
befolkadt Land, med deraf uppkommande
trögaie Circulation, så många millioner R:dr
kunna i Utskyldsväg utgå. Statsbehofvens nedsättning
är lörsta vilkoret för Myntvärdets förbättring
och stadga och möjligheten af en Realisation
och jag har trott mig inse möjlighoten
deraf, sedan vår utlänska Gäld var utsläckt
och derföre ofta vid Riksdagarne motsagt framställde
nya Stats-anslag, som likväl alltid fått
fylla ett ledigt rum, till hinder för Bevillningens
nedsättning. Men dä Utskylder icke
minskas utan ökas, måste Rörelse-Capitalet nu
och framdeles förblifva åtminstone icke inskränkt
vid oförändrade förhållanden, och i fall
man alfvarligen vill ändamålet af Myntvärdets
upprätthållande, så måste man vilja Medlen,
och då måste man, med åsidosättande af alla
andra afseenden än pligt och allmän nytta,
noggrant pröfva och oförställt framställa jem
-
Ven r5 April
-
49»
förelsen emellan de nödvändigaste och möjeli*
gen umbärlige Statsbehof; derigenom utfinna
utvägar tili reglering och nedsättning deri,
till beredande af nedsättning i Bevillningsbehofven,
samt i sadana åtgärder och i öfverenssfämmelsen
i Regeringens och Nationens
gemensamma åsyftanden till allmän och enskild
hushållning, omsider finna den enda rätta
grundval lagd för Myntvärdets förbättring
och en borgen för Nationens nu varande och
framtida val. Jag anhåller vördsamt att Betänkandet
må till Utskotten återremitteras
samt att dessa Anmärkningar må detsamma
få åtfölja.
Friherre Boye, Ludvig, hade inlemnat ett
så lydaide anförande:
T ovissheten huruvida mitt bemödande,
att förstå Finance Betänkandsts alla framställ,
ringar, verkehren lyckats, eller ej, skall jag
icke våga, såsom positivt träffande, uppgifva
mine anmärkningar deremot; tru-n jag skall dock
tillfredsställa min egen öfvertygelse om min
pligt, såsom Rigsdagsman, i detta vigtiga
ämne, t1
Denna- pligt fordrar af m;g att frimodigt
bekänna, det jag, efter att hafva studerat Betänkandets
alla framställningar, är innom mig
förvissad derom , att i detta Betänkande är
språk ett, och sak ett annat. Jag förbigaT
språket och beger mig till saken.
493
Ben 15 April.
Mig synes, att Betänkandet .förutsätter,
såsom högsta mätt af nationlig sällhet, det
Myntförhållande, som ger Silfver i Rörelsen,
till den grad, att alla Sedlar kunna genast
oell efter deras fulla namn-värde till Silfver
förväxlas; — mig synes, att Betänkandets hela
tendence är, att skyndsamt föra Oss till
detta mål af lycksalighet, som naturligtvis
skall börja med en Realisation; — och sluteligen
har jag trott mig förmärka, att de Medel,
sorn Betänkandet framställer, bestå uti
l:o Indragning af Sedelstocken, och 2'.o en
anskaffande förökning i Banquens Silfver-fond.
Min tanka är deremot, att Nationen kan,
i både Oeconomiskt och Financielt afseende,
vara äfven så lycklig med bara Pappers-pen.
ningar, som med Metallerne till Mynt; emedan
lyckan består i rik Production, sorn alltid
åtföljes af stor Population; hvilket åter
ankommer pä Näringarne, National idoghetens
sysselsättning till stor verksamhet, hvartill
penningar blott är medel, och lika godt i
papper, som i Silfver, blott att Papperet icke
brister i förmågan att verka såsom medel.
För denna satts ligger bevisningen i sjelfva
vår egen erfarenhet. Eller hvilken tid var
väl Sverige, i Oeconomiskt afseende, mera
lyckligt, an jnst ifrån 1789 till 1800; under
hvilken tid vi likväl icke ägde annat Mynt
än papper, utan all slags Silfver-fond. Vår
Banque har i 42 år varit fonderad på Silfver;
men under hela denna tid hafva vi ej mera
än i 14 högst iy år förmått behålla Silfret i
Ben 15 April.
49,3
mynt-rörelsen; och denna stora erfarenhet får
då ingenting betyda? Det ligger oemotsägeligt
i sjelfva sakens natur, att hvarje gäng
vi hemsökas af ett eller två missväxtår, sa
mäste vi antingen åter tillstänga vår Banque,
eller också se vår hela Silfver-massa öfvergå
till Utländningen; och jag frågar, är detta för
Oss, som vanligen en å tvenne gånger i hvarje
decennium hemsökes af missväxt, icke nog
bevis på Silfrets otjenlighet i vår Mynt-rörelse?
Jag tror det. Vi hafva öfverlefvat arne
Realisationer, och vi minnas rätt val, att bådas
vérkan har varit, att alla Arbets-löner,
och följakteligen aila Varupriser, hafva derefter
blifvit fördubblade. — Den Realisation
Betänkandet åsyftar, skulle dessutom hafva
den serskildta olycka med sig , att ehury genom
Sedelstockens årliga indragning , vårt eget
förråd vore förminskadt, så hade likväl
Finlands Innevånare qvar hela deras förökade
förråd af Svenska Banco-Sedlar, och Realisaiionen
blef således en Operation, till ingenting
annat nyttig , än att lemna åt riem största
delen af vårt Silfver. Det gifves icke
mera än ett enda naturligt medel till Realisation,
och detta är, att skaffa sig en överskjutande
Production ; men alla andra Medel
äro artificiella, och derföre naturstridiga, samt
bära straffet med sig, just derigenom att de
hämma Productionen. Professoren Agardh har,
i sitt serskildta votum, ganska rätt, dä han
säger, att man kan Arithmetiskt reglera Myntet
, och med detsamma Oeconomiskt ruinera
Landet. Och jag tillägger, med full själs öf
-
494
Den 15 April,
vertygelse, att Vi kinna sä förfara, om Vi
lämna bifall till de båda Bet.mkander, sorn
Stats, och Banco-Utskotten gifvit Oss, det
ena i frågan om Discont Papperen, och det
andra det, som nu utgör vårt öfverläggnings»
ämne. Jag vet att i bada finnas mångfalldiga
försäkringar om motsatsen; men jag har för*
klarat, att jag fäster mig icke vid språket,
utan vid saken, det vill säga, vid naturen af
de resultater , hvartill Betänkandet, så vidt
jag är mägtig att begripa, också möjeligen
kan föra Oss. Enligt den uppgift, som finnes
dels i Kongl. Majrts Nådiga Propositon, och
dels i Friherre Jacob Cederström», serskildta
votum, har, ifrån år 181 — » utur Rörelsen blifvit
indragne omkring 5* million ; och oagta it
Betänkandernes alla Försäkringar, kart dock
resultatet af des a båda Betänkander blifva,
att vi i Discont-papper, och i Banco-Sedlar,
dels nu genast förlora, dels kunna vidare intill
nästa Lagtima Riksdag, förlora genom in*
dragning, omkring andra 5 a 6 millioner; och
detta kallar Utskotten, afl afhjelpa allmänna
förlägenheten och förbättra Myntet/ Min öfver*
tygelse är deremot, att, i rak följd af dessa
Messurer, skall Allmänna förlägenheten snart
öfvergå till allmänt elände ; och myntet rkall
för Utlänningen sorn liar det, blifva Arithme*
tiskt godt; men Sveriges Moder-näring, Jord*
bruket blir ruineradt; productionen blir hämmad,
och i följe deraf kommer Myntet också
att blott för en ganska korrt tid vara godt,
för att derefter snart åter blifva sämre, än
det nu är.
Den 15 Aptit.
49?
Sedan jag nu frimodigt sagt mitt omdöme,
om det hela af Finance-planen, skall jag
blott vid några af dess delar anmärkas
iso Det besynnerliga företräde, man gifvit»*åt
Brpks-Harrdteringen och Manufacturerne
framför Jordbruket, ett företräde, som man
söker dölja derigenom att man, i bredd med
de nya Lånebiträden, som man föreslår åt
Bruken oeh Manufacturerne, påminner om de
två millioner , som utgör Magazins-Directionens
Creditiv; liksom detta sednare banade Lånebiträden
åt Jordbruket, eller någonsin kan,
i förhållande af nytta till Jordbruket, äga jemförlighet
med annat, än de Effect-Lån, som
Banquen dessutom bevilja Bruken; utgörande
båda en lättnad för Productionen, sedan den är
åstadkommen , men icke Förlag till den. Företrädet
består just deri, att då man hågkom.
mit de förstnämnde Näringarne, med förökning
i de serskildta Lane-tillgångar till Förlag,
som dessa Näringar förut haft; så har man
deremot icke allenast glömt, att gifva någon
sådan åt Jordbruket; ty för sådan kan man
näppeligen anse det obetydliga anslaget till
Odlings-lånen; utan man har i den mohn förminskat
Jordbrukarens Låne-tillgång i Banco*
Disconten, tillgänglig för alla Näringar och
äfven för hela Embetsmanna. Classen, som
man, genom borttagande af alla andra Disconter,
gjordt concurrencen i Banco-Discooten
större, än den hittills varit. Fastighets-Lånen
tillhöra icke blott Jordbrukaren, utan äfven
Bruksägaren och Stadsboen; samt kunna säle
-
496
Den 15 April.
des icke anses vara någon serskilt fördel för
Jordbruket.
2:0 Den contradiction som Betänkandet
framställer emellan dess ganska vackra och
rigtiga erhinran att, hvad en Riksdag gör,
bör af den andra agtas heligt j och förslaget att
de Fastighets-Låne-Sökänder, som äga 1815
års Ständers löfte att få sina Lån for 4-proCents
ränta och 2-proCents afbetalning, eller tillsammans
6-proCent, allt i Banco-Sedlar, nu
likväl skulle tvingas att betala inalles 3-proCent
i Silfver, som betänkandet anses kunna gå till
7|-proCent, men som, då Siifret såsom mera
eftersökt, nödvändigt skulle stiga i pris, också
blef mera. Sedan -|;delar af Lån Sokanderne
redan fått njuta 181S åts Riksdags Beslut till
godo; så tror jag att löftens helgd fordrar, att
äfven de andra ftdelarne blifva dervid bibe.
hällne.
3:0 Lika med Prosten Fröberg , i dess
särskilta mening, anser jag den anstalt, att utgifva
underhalltigt Skiljemynt, icke vara af nå*
gon endai möjlig fördel, som icke redan ar
vunnen genom våra så kallade små Sedlars beskaffenhet,
och vårt Koppar-Mynt; men lik*
väl kunna blifva skadlig.
4:0 Förslaget att Banquen skulle upplåna
3 millioner i Silfver mot 6 proCents ränta
och 2 proCents årlig afbetalning i Silfver, anser
jag för ett rakt och aldeles ofelbart Medel att
ruinera
Den 15 April.
497
ruinera Banquen-, och jag bestrider det derföre
i högsta måtto. Siifret har ingen propagations-förmåga,
och sunda förnuftet säger alltså,
att när Banquen i 10 är utbetalt 8 proCeut
i Silfver' årligen, så är go proCent af Låne-Capitalet
också återgifvit till Långifvaren, som likafullt
har andra 80 proCent af Capitalét att fordrar
Af denna 4ferstående skuld vore ju då |-delar eller
60 proCent efter helt räknadt, en ovedersäglig
förminskning i Banquens nu ägande
primitiva Sifverfond, hvilken också , om Länet
längre qvarstod, skulle sluteligen deraf
alldeles uppfrätas. Så tydlig denna skadlighet
ligger för eftertankan, såj tydlig ligger
ocksjj i min öfvertygelse grundlösheten af dea
föregifna nyttan. Att någonsin anställa en Realisation
på lånad Silfverfond, vore ett förfärligt
misstag, emedan sjelfva Realisationens
varagtighet undergräfdes af räntan , som sluteligen
ensamt skulle medtaga Realisations-fonden:
Och när således lånet icke kunde användas
till Realisation, så frågar; jag hvilken nytta
gäf val 'Siifret, under den tid det lag inläst
uti Banquens Källrar? eller hvad vöre val nyttan
af att göra Banquen till förvaringsrum åt upplant
Sifver, som kunde till ingen ting begagnas?
Jag är öfvertygad, att Utskotten menat
mycket väl;» och jag högaktar ali välmening;
men går Betänkandet om Discont - papperen
igenom, och går detta Finance-Betänkande sä
alldeles igenom, att äfven Silfver Låret bifalles
; så anser jag 18*8 års Riksdag hafva varit
Ridd. och Ad. Prat. V B. x AJd. 63, 64.
49 S
Ven April.
den olyckligaste af ella Riksdagar, ej allenast
för Nationen ut^n alven för Lamperi.
y:o Discort-räntans nedsättande yik-des
af mig vid iSJ S ars Riksdag; < cb jag anser
min i ligt vara, att älven n> prminra riri röd.
värdigheten deraf. I>t notskäl nian anagit,
kan |ag icke betragta annorledes, än srs m undanflyckt
för viljan, icke såsom sk 1 i såten,
enar Discont - räntan någonsin neosätus , så
Llir alltid följden, art Discont-Lånen fa större
begärlighet ; rren hvilken större olägenhet följer
val deraf, än ett litet meia besvai /for Di.
scont Dirc tteurerne, som dock alltid äga magten
att giföa sä mycket flere antDg? och jag frågars
År de nna < mstand ghtr af natur, atr för alltid ty
lika blir den alltid, tjrna till hinderi en stor National-fördel,
den nemligen, att göra en början
till Penmnge-rnnf ns nedsättande? I alla
Länder hai Peiininge-iäntars nedsäitarde ufgjordt
första oih kraftigaste tredlet till idoghetens
oj plilvande; och mig synes, att da Banquens
procenteri. väsende redan visadt sin olyckliga
följd, att, allt mer ovb imr, insvepa Nationen
i Skuldsättrnng. sa forde också Nationen
påminna sig, att Banque» ti*ihör Nationen; samt
derföre förminska dess förmåga, att piocenra
pa Nationen. Att pa en g nu klaga i fver hö.
ga Varupriser, och ända bibehålla den höga
Förlags-iäntan, innebär do k m så märkvärdigmotsägelse
i begrepp, att den, kan handa,
icke borde undfalla Lagstiftande Maguns oin*
forg att afhjelpa.
6:o Kongl. Majds Nådiga Proposition om
Den 15 April.
499
Discont-Regleringen; äfvensom Betänkandet derom
, innebär en rätt för de Personer, sorn äro
skyldige i Filial-Disconterne, att lå, på
deras Jord öfverflytta deras Discont Skulder; och
detta förslag var oändeligen välgörande. Förmonen
att slippa med en tiondedels afbetalning om
året, vore dock för Jordbrukarne af stor nyfa;
och jag vågar derföre ödmjukast hemställa, om
icke åtminstone den knnde Jordbrukaren förunnas
, äfven för Skulder till Riks-Disconten.
Då Gäldenärer i Filial-Disconterne få den särskilta
fördel, som Gäldenärer i Banco-Disconten
icke kunna få, att betala med Discont.
Papper, för att, efter Lagens tillåtelse, gäld
mot gäld qvitta, så hafva också Filial Disconternes
Gäldenärer vnnnit all den serskilta
rätt, som de kunna åberopa: Och när det
öfriga skälet, allmänna Penninge förlägenheten,
är lika för alla, samt Penninge - bristen
således icke mera talar för Gäldenärer i
Filial Disconterne än för Gäldenärer i BancoDisconten
; så vet jag icke hvarföre man skulle
neka somliga, hvad man bifaller andra.
Jag tror icke att de Låntagare i Banco-Disconten
äro många, som kunna af förmonen sig
begagna; men jag vågar likväl, på det rättvisan
må fcdifva lika för alla, föreslå att FinancePlanen
må tillåta de Låntagare i Banco Disconten,
sorn äga ointecknad Jord att erbjuda, få
njuta berörde fördel till godo.
Jag anhåller att Betänkandet måtte återremitteras
; samt att dessa Anmärkningar matte
få Remissen åtfölja.
fOO
Dm 75 April.
H?rr von Schmitz, livar Fr t Mc G aln el, ha«
de inlemnat 1 öJj^nde som upplästes:
Då allmänna Pct n‘nge-S'ä IjjDgen bar, etj
5a algjorrlt inflytande pa hvai je' M» dborgare^
väl, torde det vara föt ätligt, atr äfven den,
som ej kan smickra s g med förroäga-i, att
inse vidden, och i ans ende till resultaten»
ny?tan af den plan, de san mansatte Högloft,
Utskotten för Riksens Ständer fiamlagdt uti be*
tänkandet angående allmänna Penni gerörelsen
Och Myntvärdets upprätt.’.alland; , dock våoar
att vid detta Betänkande gora några erinringar.
Sammansatte Utskotten synas mig hafva
förblifvit vid den princip?, som antogs i8rU
att i det närmaste bibel.alla Numerairvn af
Myntet tills vidare oföran råd. Likväl vikes
ifrån denna regel märktfigt, om man eke tag
r i beräkning d^n J\ome aire, som i allmänna
Rörelsen circulerat, genom 3 pri Ce»-fs-Sedlar
och Assignationer. Om dissa ej återställas, i
Rörelsen på ett eller arnat sätt, med indragnmgsHngs-vilkor
| ä der s.-tt jag uti mina anmärkningar
unni de Höglollige Utskottens Be*
tänkande angående Dsconttrnes reglering haft
äran andraga, gör denna hastiga minskningen
rf ett cirkulerande Capital , ehuru bestående af
CreHit-papper, en betydlig känning i allmänna
R reisen och får rtt svårare ii flytande på den
reglering man påtänkt , än n an tyckes vilja
förutse.
Uti det nu afgifne Betänkandet, hvilket
Den 15 April.
501
åtminstone Ja? finnér sakna den klara, tydliga
och fattliga framställning, hvilken alltid bör
äga rum och är angelägnast i sådana ämnen,
sorn detta, der tankarne i allmänhet äro så
fleläde, har jag ej funnit något bestämdt förslag
af Utskotten, art Banco-Sedlarne borde ned.
sättss till sitt värde, elfi r behandlas efter Cours}
Trien tvänne ställen i Be tänkandet gifva anledning
dertill, sorn skulle innom Utskotten; en sådan,
mor Myntets uppiätthållande, vidrig tanka ilga
rum. Det ena stället är den mening, om hvilIten
Utskottens Ledamöter lyckligtvis ej varit
ense, eller frågtn om inbetalning för en del i
Silfver af dc Lån, hvilka komma att utgå 1819
och 1520; det andra stället är der Utskotten
föreslå r i ii utgifvande framdeles af 2 och 4
-SkilltrigS stvcken; och ett tredje ställe, som
'föreslår Sedelstockens ökning i den händelsen
Couisen på Hamburg skulle falla under 90 sk
1 Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition har för
■afsigt Myntets upprätthållande till dess värde}
men d rta vinnes säkerligen icke, genom hvad
sorn blifvit af Utskotten föreslagit, då förslag-r
ger ett fullkomligt begrepp om en inliuence
af Cours, och detta är ej att upprätthålla utan
att nedsätta Myntvärdet.
Då jag ej delar det allmänna, och som
jag tror origtigi begreppet, att Coursen skall
bevisa Myntets sämre eller bärtre beskaffenhet
, utan tror atc Växel Coursens st gande ehler
fallande endast bevisar ett momentslt behof,
»torre siler mindre, af Växlar, samt en ri
-
Den 15 April.
kare eHer knappaie tillgäng dertill, antingen verkelig
eller tillskapad efter den Conjunctur för
denna slags Handelsgren , som Köpmannen finrer
för sig fördelagtig, kan jag ej heller godkänna
den tankan, att Coursen skall hafva ett
reelt inflytande pä vårt Mynt, hvilket ensamt
ar inrättadt för ett skilje-medel eller, om man
så behagar kalla det, en allmän Varumätare
innom vårt Land, men alldeles icke för att
dermed bestrida Handel med Utlänningen, till
hvilken vi böra prestera egna eller andra Länders
Produkter till utbyte mot våra behof.
Växel-Coursen beror således af förhållandet med
var utländska Handel ; ty om den skulle få
den lyckliga rigtning, att vår Export fullt svarade
emot vår Import, skulle väl deraf otvifvelagtigt
följa Corn sens fall oagtadt omloppet
innom vårt Land af samma Penmnge-Numeraiie
i Sedlar, hvilkas vanvärde nu tillskrifves Coursens
stegring. Om Växel Handlaren behagar,
att för En K:dr Hamb. Banco begära, som nu
sker tio sk. då var R:dr är fixerad till 48 sk.,
skall han ju, om samma R;dr sättes till 96 sk.
begära för Hamburger R:dr 220 sk. Manne
Myntvärdet dermed är uppehållit eller hjelpt.
Skola vid då alltid i våra Inrikes Finin*
cielia åtgärder rätta oss efter Växel-operationer,
så beklagar jag Fäderneslandet; ty då beror
hvarje Medborgares och det allmännas val
på några få Köpmans - Contoirs godtfinnande,
Och den som ej är initierad uti alla Cours-intrige,
s Operationer, skall aiklrig vara saker
om att äga något. • •
Den 15 April.
Vå-r reda Myit åV ti l dess in^e hilt ei
gånj strlgit o:h i
Utländska g» t. Det är sh^it i änJimäl att
ci cul-ri moo n Lin 1 t , och let har lerf ire till
u f usel blifvit törOudit Vara Mynt-representanter
eller Binco Sedhr äro utgifne för att
fulit svara ernot det réela. Det vore ett brott
erno allmima Säkerheten, att tillägga de men
6amre beskaffenhet, derföre att någre enskilt®
individu r sä behigat atis-- deni, eller dertöre
att en onaturlig handel ghvit Köpmannen anledning
att höja Växel-Coursen, och skylla på
dåligt My'it. Mei om van land haft lika så
s*ort öfverlind af Silfver Penningar, sorn det
haft på Sedlar och för Slfvermy ntets utförande
utur Landet inträffat någon physisk omöjlighet,
skulre. vi 1 ett I k iHmd Lförhållan t®,
visat sig en lika hög Cours, oagtait ai;t Silfvet.
öfverflöd , men da hade man gr.pit till någon
annan ursngt an dåligt Mynt.
Myntvär lets upprätthållande sker bäst derigenom
att Bauqj-ris Silfver-fond så.småningimokistli
dess en blidare Handels-Conjunctur
gor det möjligt, att åter satta Silfve.-mynt i
omlopp med säkerhet att fä behålla det innom
Landet. Dernäst fordras att upplifva och alfVuLg-ia
handhafva de aldre Förfiitningar, sorn
förbjuda all skilnad emellan Banquens sedlar
och myntade Silfrct.
Om den löpande Penninge-^tocken slcall
bibi hillis sådan den är, ,och sorn kan vara
fur Åkerbruk, ocii iNiäriogarne nödigt, böra
504
Ben 75 April,
likväl årliga Ränte-betalningarne ej äter utgå i
rya Lån, utan endast användas till inköp af
Silfver; men dervid böra, efter min tanka Fullmägtige
ej bindas till något visst pris eller ålaggas
något iagtagande af Cours hellst ändamålet
då helt och hållit förfelas.
Att vilja bestämma betalning af en viss
andel å Låne-räntor i Silfver, samt en del Kronans
Intrader i Växlar, det är att alldeles rata
Bar.quens egna förbindelser och är en ytterligare
utväg till Myntets försämrande i stället
lör dess upprätthållande.
Hvad nytta Banquen skulle hafva af ett
upptagande Län i Silfver, mot 6 proCent ränta
och 2 proCents årlig Capital-afbetalning, tor.
de blifva lör Allmänheten obegripligt.
Utan ändamål synes det alldeles vara, att
utmynta 2 och 4 skillings-stycken till en sämre
halt en de nu äga. Den säkra förlusten är
Koppar-Aliager, och Arbetslönen, enär troligen
elter den nedsättnings-principe Utskotten etablerat,
men vid ett lika fortfarande Handels-för!»#!,
lande som det närvarande, skalle sakna äfven
detta uslare Mynt i Rörelsen. All försämring
»f Mynt, det må vara det reéla eller representativa,
är landsförderflig, ledande till^osäker-,
het och vingierier.
Måtte fordna Financiella åtgärder för Myntreglering
återkallas i minnet såsom varnande
Exempel,
Ben 13 April.
Herr von Stahl, Samuel, anförde skrifte*
ligen:
Då efter en lång väntan Höglo/lige Statsoch
Banco-Utskottens Betänkande, angående
allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande nu förekommit, anhåller jag i
ödmjukhet att få anföra mine tankar i detta .
ämne.
Det kan icke vara för någon Riksdagsman
obekant den allmänna nöd och brist på
Penningar som finnes i nästan hvarje Landsort
innom Riket. Af de underrättelser, som man
i detta afseende erhållit, inhämtas, att Egendomar,
Kreatur och Varor, sf brist på Penningar
, nu säljas för deras halfva värde och
att Kiono-Utlagorne pä flere ställen icke utan
Utmätning kunna utgå. Jag skulle för mycket
uppehålla Högloflige Ridderskapet och Adeln,
om jag här sökte beskrifva det lidande och
den klagan, som nu räder särdeles i Rikets
Södra och Vestra Provincer , eller om jag styrkte,
att flere Härader och Socknar, sorn förut
vid första Krono-Stäminan alltid erlagt sina
Skatter, nu icke kunna afbörda sig desamma.
Att vinna ett slut på detta långvariga Riksmöte
och att snart få afgjerde de ännu äterstäen.
de granlaga Målen, anser jag vasa af yttersta
vigt. Nationens röst påkallar sä val ett skyndsamt
slut som en snart törbättiir.g af dess brydsamma
tillstånd. Hvem är det sorn mäst och
i synnerhet bidrager tili Arméens underhall,
och sorn bestrider^,'h de utgifter, som linnas
Ven 75 April.
uppräknade på närlagde förteckning? Hvem Kr
det sorn uppehäher Stat n och aflönar dess
Emhtts och 1 jen-temä » ? Hvem ar d t sorn
e^e^fehgeo dt It ger 1 Rik ts försvar? Hvem
år det som mast beforuiat Nation, ns bistånd,
tief »ad och fr a ingeria bestin \ i Jay svarar: JordLinkaren,
oc>> ingen iar. r kunra b strid» d n.
na sanning. L-tom o'S då tillse hv^d Staten
gjordt, för at uppmuntra och biträda honom.
Icke har det skede genom tö rövad Närings»
frihet eber genom Lrne-biträden. De Lån,
sorn af igij ars Ständer beviljades, voro o »Uräc\elige.
Man har nu velat pa>tå, att ett
s uldsatt Jordbruk icke bär sig i längden, och
man liat jemfört Sverige med andra Nationer.
Jag troi' deremot att denna jemförese är origtig,
och f.cmtdei sk .11 visa, om iag missta»
git mig. Ännu har jag icke hört art
g1 "dr i.ågra förlust r. De Län, s >m Banquen
ut„.fvit och hädrnelier konto,er att lemna, äro
så obetydlige, att de af .'en 1 senare arén blott
svara n ot -i:del rf Egend» marnes upj sk tirade
värde. Man harvi are, till min forur,dr an, vekt
pasta, att Odling- Länen aro ony tige , och
icke tjena r.tt uppf* lia ändamålet. Jair bestrider
of en detta pä det högsta. f flere Or er
ai R.ket lar jag sett, ett Odlingar företagits
n e i Iramgärg , och att de innom 4 å 6 ar
va t e; att*, och ännu mr skulle Odlings»
fliten uppmuntras , om A hl änheten till detta
ändamål li de tillgå g på Penningar mot lin»
dog R rta *Foi dessa Lån erhåller Banquen
Lenong säkerhet af 2:0c för vecicrhäft ghet kän
-
Dén 75 April.
de Män, och jag ser icke, hvarföre man fort»
farer att lemna sådana Län.
Efter min efvert'geise, är det Statens egit
fel, att Riket icke redan har tilbäckelig tillgång
pä Spannmål. ()m det ar.tages, att hvarje
Hemman bör kunna producera ^ del mer än
det nu gör, så är denna brist uppfyld, och Riket
derigenom tillskyndad ensior fördel, för
att vinna detta ändamål , måste man äfven vilja
alla de medel, s-,m dertill erfordras. Det
är ju en .plikt att tillse , att Jordbrukaren mår
väl, och att dess Skatter utan möda och svårighet
utgå. Det synes icke vara angenämt,
att vara Regent eller Innevånare i ett Land,
dar f attigdomen tilltagit, och med hvarje dag
tilltar. Det bör icke ens förmodas, att Allmänheten
utan understö , kan bära den utgifter,
de nu äga och framdeles torde fa. Val
-> I ••
ar det under fredens lugn, sorn Staten bör
samla krafter , för att i nödens stund kunna
uthäida faror, bekymmer och olyckor; men
detta vinnes icke genom ir.dr?gning af Rikets
i omlopp varinde Rörelse-C pit d, utan genom
biträde af Banquen, fich genom rättelse i en
del Oeconomisk* Författningar. V ig tigt och
och magtpåliggande är det alltså, att utfii:na
medel och utvägar, för att göra Landet lyckligt
och välmående. Vi böra paulin» a oss, att
Utlrsgorne äro förökade , och troligen blifva
det ännu mer, om Vi skola vara tryggade,
säkre och sjclfständige för framtiden.
Genom en ökad Production innom Län»
Den 15 April.
d t och minskad Consumtionäf öfvérflöd, garni
gen rn tilläten och under vissa fontler och vilkor
begärd Närings frihet, och slutligen ge*
nom en f>i Handelsrättighet, mot en sadan af*
giit till, Staten sorn i Konungariket Danne*
mark erläggas, tror ja^ med visshet, stt vart
Sedelmvn: kan utan indragning, utan att Bani
quen inköper Silfver, och utan att sedana
medel behöfva vidtagas, sorn Höglofbge Utskotten
föreslagit, likväl med hvarje ar for-i
bätti.is.
Högloflige Utskotten hafva väl förklarat,
stt de för f an ti >en vilja utlemna Odhngs- neli
Fastighets Lan , samt under»ödja Jordbruket;
men Utskotten hafva icke förökadt de 1 d t!
afseende vid lgiä ä>s Riksdag bestämde Summor,
oans. dr Uiskorfen till Berg-Verken, sort»
fm ut agde Discont-iattighet, beviljadt Däne»
biträde; äfvensom Utskotten icke yttrat sig,
argå nds det belopp, hvarom Bauqiien, i Discor.
tväg mäste biträda d omkring Gothe org
och M l no belägne Orter. J g anser det vara
nödvändigt, att Disconteine på sistnämnde
stollen bibehådas undrr Fafv'o-f ullmägnges
väld och inseende, på H t Röiels n ickt måtte
afstadna, Skulje ån r detta- vara stridande
mot Opinionen, eder ans s menligt fur Bauqutn
Credit, hemställer jag, om icke en Riksgälds-Contoirs-Discont
i.orde inrättas, så att
Allmänheten mot o a bepröfvad s ikerhet ic-s
s kiar tillgång på tYnnmfear. 1 annat tall och
cm detta mitt Fö s! g icke bifilles, tror jag
stt nvc-iken Utlagorne tid Staten och dess Ani
-
Din 15 Aptit.
lietsmän utgå, eller aft almänna lugnet och
säkerheten kan bibehållas, el er Jordbruk , Näringar
och Idoghet vidn,cgthållas, utan skola
dessa i stället aftyna och förfalla.
Hvarjemte Herr vnn Stahl inlemnade ett af
Friherre C. L. Staél von Holstein tili trycket
btfordradt sammandrag af allmänna Utskylderne
vid ett ht-Ir Sira ie Hamman af medelmåttig
godhet 1 ÖstraNeiikes Fögderi, hvilket med
10 Tumörs ärligt utsäde och yo ä 60 Lass
Hö, blifvit per medium taxerat i värde till
4000 R:di Banco, be tigande sig on-fö malde
Utskyléer till en Simon. af 2,5 R:dr 17 sk.
6 rist. Banco, och tiHade Hen von Stahl munteligen,
det han jemväl instämde uti hvad Grefve
Gyllenborg och Herr von Törne anfort,
samt yrkade ätetreiniss af Utskottets Betänkande.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrifteligen:
Vid
det sammansatta Banco- och St2tsUtskottets
Betänkande rörande Fenninge-Verket
och Myntväidets uppiatthallande, anhåller
jag att få atgifva följande anmarkmngar:
Sid. 4, säges: Att Rörelsen underhalls vidare
genom intrafjade HandtIsjörhat anden på contintnten,
samt de Spteculationer , hvilka derifrån Utun*
tade sin upprinnelse, fastighetsköp oell vidsiracktd.
Qdhngsfdrttag komma dernäst t ordningen.
$IO
Den 13 April.
Utskotten synas ej vara älskare af odlingsföretag
, då de sätta dem i bredd med äfveotyrliga
speculationer. Vä! har man hört enoch
annan ifra emot den För d er Oiga odlmgslusten,
men Ovänradt är det, att ett Riksens Ständers
Utskott hänförer den till de skadliga speculationer,
som ökat oredan och förlägenheten i
Fikets Penninge-Verk, De Skånska Er.skiften ,
sorn omöjligen kunnat verkställas utan Lanebiträden,
oj 1 hvlka genom af Regeringen utfärdade
ivängs-lag r, blifvit föranledda, böra
då afven sättas i frams a rummet af ruinerade
Landtmannaforetag, och den Nationella vinst,
sorn genom den ökade Pro Hrctionen uppkommit,
anses för en obetydlighet, emot den ored3,
som dessa obetänksamma Odlare åstadkommit
, genom en urvidgad Ctedit-rörelse.
Utskotten förklara sig äfven emot Fastighetsköp,
och yttra: att då man eftersinnar, huru
mycken fast egendom, sorn de sednare åren genom
ki.p, salo och förpantning , blifvit satt i cir dilation,
skall man icke så mycket förundra sig öfver orsaiFri,
att, pä en och samma gång , höra klagan öfver
brist på Penningar och klagan öfver den Massa
Penningar, som blifvit i rörelse bragt. Men har
dä verk ligen sä ovanligt många Fastighetsköp
ägt rum? efter min öfvertygelse hafva, , de
sednare 4 åren, ganska få LundtEgendomar
blifvit sålda, enligt officiel uppgift frän vederbörande
Acutoriteter till Landtbruks-Academien;
och i denna stund är deras antal, sorn vilja
sälja, säkerligen mångdubbelt emot dem, som
vilja köpa. I vårt Fädernesland har det sällan
handt, att Egendomar blifvit köpta för Contant
Ven 15 April.
Köpeskilling; på de sist förflutna too åren
hai det merendels vid al a köp vant iun loisen,
att en vö.re del af Köpeskillingen blifvit
inneståmde, och efter 1790 års kr g gugo
många Egendomar 1 handel på Credit, urat
någon vådlig f>i|dför alln änna Rörelsen Odlingen
och välmågan gmgo i bredd med h arandia.
Hvarföre klagades icke dä öfver Penninge-brist,
eller, sorn Utskotten behaga uttrycka
sig, Creditbrist? härpå svatas: att
intet Amortissemeot dä skrdde, o:h dessutom
är en af oi sakerna, hvarföre den skuldsatte
Jordägaren nj befinner sig i fö läg-nbet,
äfven den, som Utskotten sid. 4 sjelfva
anföra, ehuru icke använd till d nna Casus,
den nemligen, att Disconternas utvidgade Rörelse,
hvarigenom CapitjLsten fick tillfälle att
placera sina Penningar mot 3 proCent och disponible
vid anfordran, försvara le lans erhållande
på längre Terminer. De som sål le Fastigheter
utprässade af Köparen sista Köpeski l ngen,
för att insticka den eu i oekrande Lån-rötelse,
på koma Terminer, och de som hade
Intecknade Capitaler, uppsade dem, för ait på
Stockholms Beurse af vidtomfattande Hand IsSpeculanter
erhålla en hög olaglig ränta: Snart
funnos inga Penningar m.r på Landetj allt
concentrerades i Stockholm, och derifrån harleder
sig Fastighets Ägarens Penninge-fö-lägenhet.
Några Capitalister ledo väl b. tyd iga
förluster genom de inträffade Concousei.a,
men vanan att erhålla 12 proCent var för ljuf
och följaktligen för svår art öfvervinna och
den skulle beständigt fortfarit, om D.scont*
512
D£Vsi5 -Jp&k
Jnrättningarne. Jötblifyit på samma fot.., .Dess^
sanningar uro så enklai att de troligen-icke,
kunni bestridas» ocl> man beliöfver ej söka nå-,
fon arman, '.orsak
sm sining «cli_ förlägenhet. Hvarföre då stämpla;
Fastighets Köpsopa fö/derfliga , då de. tvärt-,
0111 böra anses, nyttiga, när de^öras med klokhet
och cnåttaj Äfven i de .Länder, sorn äg^
reelt Mynt, hafva Egendoms Prisen stigit,pchj
linjer vår. så-, kallade Silfver-Period vorp Fa-,
stigheternä. 1 ständigt stigande. Man rådJfråge
Lagfarts-protocollerna för denna tid. Månne
det-ej. ät en vinst för det stora hela, att.
Egendomar öfvérllvttas från overksamma Ägares
slentrianska bruk i driftiga och verksamma
köpares , händer, hvarigenom de lemna ökad
afkastning, och denna ökade afkastning
skulle otvifvejagtigt verkat Egendoms-Prisens
stigande, äfven om vi haft Guld i omlopp;
men genom Arrortissement framkallas ett resultat,
somrblifver alldeles motsattsen. Är
det ett bror t att speculera på sin skicklighet,
sin högre verksamhet och upplysning i Landtmanna
Oeconomien? I Fäderneslands vännens
egon har denna Speculant ett oändligt högre
varde., än. elen., som säljer sin jord, för att,
utan besvär, af rfen idoge utpressa en revenue.,
den lian genom arbete ej kunnat erhålla. Den
f ;rra ökar National-rikedomen, och bär alla.
Statens bördor- den sednare gör intet af allt
detti ; likväl vill han ännu mera förtrycka dert
flitige släpande Landtmannen; gifver honom det
föraktliga namnet af Vinglare, och återtager
slu-.
Ben 15 /fprtJ.
513
sluteligen för halfva värdet samma Egendom
han till honom försålt. Större delen af våra
nu varande så kallade Capitalister äro just
sådana, som sedan år rcOQ försålt Fastigheter,
eller på annat sätt förverfvat Penningar
vid vida högre Cours, än nu. Må de vara
nöjde, ptt Myntet snarare blifvit förbättradt,
än försämradt, sedan den tiden, att Egendomar
betydligen fallit; och må de ej vidare
utsträcka sina fordringar. Sanningen och rättvisan
fi rdra likväl, att man här erkänner det
Fastighets-köp någon gång blifvit missbrukade.
Några få Personer hafva köpt Egendomar
utan ali slags calcul — och utan att odla.
Men huru många äro väl dessa misslyckade
Speculanter? De äro snart räknade I
alla tider hafva sådana funnits, och huru litet
ar icke detta antal emot deras, som speculerat
på Utländska Varor och Nederlags.
Rörelser? Det nyttigaste bl ifver genom öfverdrift
skadligt, och sjelfva Natur-Behofven förvandlas
till Laster, igenom öfverdrifvet tillfredsställande;
men för ett eller ånnat miss,
bruk bör en god sak i;ke fördömmas; och
säkerligen skulle den sanna Patrioten önska,
att besittningen af Jord åter blef eftersökt.
Helt annorlunda skulle det komma att se ut i
vårt kära Fädernesland, 0111 det vore förmånligare
att äga Jord än Capitaler; och mätte
den tidpunct snart inträffa, då Egendomar blifva
begärliga, och icke, såsom nu, anses lika
med besvärliga bördor, dem hvar och en önskar
blifva qvitt.
Ridd. och AU. Fröt. V B. I Afd. 65,
Den is April.
IJtl Noten sid. 8 »äges: ”att emellan 1813
och indrogos 2 Millioner i Sedlar.” Men
det matte väl ej vara Utskottens mening', att
härigenom upplysa Nationen, huru mycket,
tom blifvit amorteradt, sedan Sedelmassah
uppnått sitt Maximum j ty det blifver säkert
mycket mer. Utan att vara initierad i Ban.
quens hemligheter, kan Calculen någorlunda
latt uppgöras. Vid igoo års Realisation iulöste
Banquen omkring iy Millioner Riksg.
Sedlar med 10 Millioner Banco ; Riks-D>sconten
rörde sig med en Fond af 5 Millioner;
Åbo, Götheborgs och Malmö Disconter, sedan
I804, med 900,000 R:dr Banco; och om man
antager, att Banquens utelöpande Sedelstock
före Realisationen utgjorde 1,100,000 R:dr,
uppkommer en Summa af 17 Millioner. Tre
Millioner Metalliskt Mynt ingingo i Banquens
hvalf under loppet af 1808 > för hvilka naturligtvis
lika mänga Millioner i Sedlar utsläpptes
i Rörelsen; men som tilläfventyrs 3 Millioner
genom Discont-virst och Banquens öfriga
Revenuer amorterades ifrån Realisations-Perioden
till i8c>8> kan man med säkerhet antaga
Banco-Sedelstocken vid nämnde års slut till
17 Millioner. Banquens biträde till StatsVerket
är allmänt bekant , urgörande omkrirg ir
Millioner, men som detta biträde icke u geck
pä en gång, och Banquen under samma tid
gjorde betydliga Amortissementer, kan man
antaga , att Sedelstocken uti sitt Maximum år
1810 varit omkring jf Millioner; nu deremot
är den, enligt den uppgift, man i allmänhet
äger, omkring ai Millioner, och således äro
Ben is April.
4 Millioner amorterade, Riksgälds-Sedlar oberäknade.
Sid. 8 och 9 söka Utskotten visa, att
Banquen bör ej utgifva Lån , emedan genom
Lån-Systemets utsträckning Rikets hela Capital-värde
sluteligen skulle komma att tillhöra
Banquen. Denna farhåga torde vara mindre
grundad, emedan Götha Canal medtager en
stor del af Banquens årliga vinst, och denna
vinst blifver ju mindre af Fastighets-Lånen,
sorn gifva 4 proCent, än af Discont-Lån, sorn
gifva 6, stundom 12 proCent. Likväl afstyrka
Utskotten de förra och tillstyrka de sednare;
men Utskotten hafva icke gynnande tänkesätt
emot Fastighets-Ägare, och detta är den
enda punct, hvaruti de äro consequenta, ty eljest
äro de föreslagne mesurerne, såsom jag
längre fram skall hafva äran visa, alldeles en
motsatts af de så vältaligt uttryckta grunderna.
Sluteligen får här anmärkas, att Banquen
tillädes Discont-rätt, såsom ersättning för de
vid 1800 års Realisation gjorde försträckningar;
allt hvad Banquen härutöfver förtjenar,
tillhör Nationen, samt kan af densamma efter
behag disponeras, och kanske är den tidpunct
snart inne, då man häröfver bör fordra redo
och slut-liqvide.
Sid. 13 innefattar ert upplysning öm Riksgälds-Contoirets
framtida Röle, att sälja våra
få Krono-Egendomar, Det ■lärkvärdiga Förslaget
härutinnan torde framdeles vara att förvänta,
och blifver det Uds nog att då yttrar
Ben 15 April.
sig derom. Man klandrar Fastighets-köp, mea
Staten gör sig sjelf till utmånglare deraf. Man
lofvar att ej minska Sedelmassan, och man vill
sälja betydelig Egendom för att af de inflytande
medlen skapa en ny Fond för Riksgälds-Sedlarnes
Garantie och Credit. Det vill säga ,
man säljer dessa Krono.Egendomar, inväxlar
för köpskillingen Riksgälds Sedlar, och bränner
upp dem, eller , som är det samma , man
läser in Fonden i Banquen, för att som det kallas,
stärka Creditivet och mindre behöfva anlita Ban
quen
;
en påtaglig Myntförminsknings-Plan.
Kunna icke Krono-Egendomarne lösas till Skatte
emot årlig Afrad, och derigenom den positiva Bevillningen
nedsättas? Det vöre i sanning mycket
väl, om Kronan hade någon betydligare inkomst
af Domainer, hvarigenom den Skattdragande?
bördor kunde förminskas. — Att Utskotten icke
äro fördelaktigt sinnade emot Svenska Jordbrukaren,
inhämtas ytterligare af det försvar, som
Sid. ig gifves den Finska Handeln. Det är
likväl svårt att begripa grunden till Utskottens
förmodan, att, ehuru årliga behållningen
å Bytes-Handeln ännu utfaller till Finnarnes
fördel, någon större Massa Svenska Sedlar
nu icke finnes i Finland, än före 1809; —
välförståendes i sitt proportionerliga förhållande
emellan Rikets samfälta Sedelstock då och
nu. Månne icke Finland, fick detta proportionerliga
förhållande före 1809, under igog års
Campagne, då så ofantliga Summor dit öfverStyrdes
till Arméens underhåll? och hvarje sedermera
vunnen tillökning för Finland af vårt
Rörelse-Capital måste rubba denna proportion,
Ben , 15 April.
517
så framt icke Finnarne , enligt Utskottens yttrande,
tillbyta sig någon reel effect. Ty
värr lär det verkeligen förhålla sig så, att de
hos våra Guldsmeder köpa Silfver, eller på
Beursen vexlar-, en i sanning fördelaktig handel,
i synnerhet som denna Import består af
sådana Articlar, som vi sjelfve producera.
Sid. 19 medgifva likväl Utskotten, att en
större Fracdon af vår Sedelstock, nu än förr,
på Utrikes Botten kan vara utelöpande; dock
kan jag ingalunda förena mig i den öfvertygelsen,
att detta bevisar hvarken en ökad
Consumtion, (hvilket Utskotten likväl sjelfva
i näst föregående punct tyckas bestrida), eller
en minskad Production; men att Svenka Landtmannen
icke kan täfla i låga pris med den
Finska, mera gynnad af ett nära läge och mindre
betungad af Utlagor, hvarigenom Productions-kostnaden
naturligtvis blifver lindrigare.
Sid. 20. Uppgifves Banquens inkomst,
i Räntor af Fastighets- och Odlings Lån , af
dess Discont, och de eventuella Creditiven m. m.,
utgörande emellan 470 och yoo,ooo R:dr, efter
afdrag af Inrättningarnes underhåll, samt alla
öfriga dermed förbundna kostnader. Här torde
"tillåtas att, i stöd af Utskottens egna uppgifter,
framlägga ett annat resultat. FastighetsLånen
äro i denna stund omkring 4^ Millioner,
hvaraf 6 proCent i Ränta och afbetalnig gör årligen
270,0003 Odlings - Lånen 300,000, hvaraf
åtminstone 20 proCent årligen inflyta 60,000
Dessutom förer sig (Sid. 24) Di-
Transport 60,000
518
Den 75 April.
Transport 60,000
sconten med 6\ Millioner, hvaraf 6
proCents Ränta oafkortadt utföres som
vinst, emedan Öfver- Räntome fullt
betacka all kostnad för Inrättningen 390,000
Magazins-Directionens Creditif,
2 Millioner, utföre* blott att lemna
En proCent med ‘ 20,000
Manufactqr-Discontens Creditif,
500,000 R;dr, är alltid utelöpande
och gifver 4 proCent, gör . , 20,000
Lån-Fond för exportabla Metaller,
En Million 200,000, anses gifva
proCent, gör . r . 18,000
Summa 778,000
Således skulle Banquens Betjening och
Sedel-Fabricationen kosta 300,000, hvarpå man
är fullt berättigad att tvifla. Om circa 100,000
derföre afsättas, torde man hafva träffat sanningen
tämmeligen nära, och om man tjllägger
de 750,000 R:dr, som frän Statsverket inflyta,
blifver årliga inkomsten något öfver En
Million400,000, i stället för En Million200,000,
Sorn Utskotten uppgifvit.
Sid. 21 yttra Utskotten på nytt sin ovilja
mot Fastighets Lånen , och söka bevisa deras
ringa nytta. Att Räntan varit för låg, medgifves,
men att anse Fastighets-Lån som artificiell
a Medel, torde vara mindre val grundadt.
För Landtmannen fordras hufvudsakeligen stående
Län , och den lifligare omsättning af LdneCapitalerna,
som Utskotten vilja tillvägabringa,
hgr hittills just varit vår olycka, hvilket
Den 75 April.
äfven å Sid. 4 medgifves. Att Fastighet är godt
Hypotbeqoe, kan ej best-idas, och ett Mynt
som representerar fordran icke på en hel Nations
Fastighers-Massa, utan på vissa pantsatta
Fastigheter, hvilka kunna sättas under AuctionsKiubban
, får helt säkert mera förtroende, än
det, hvarföre Nation n ansvarar, men hvilken
ansvarighet icke executift kan behandlas. Ännu
sämre Hypotheqne äro blotta Namn, hvilkas
vederhäftighet afgöres på en slump, stundom
af blotta infall och nycker
Att Räntan på Fastighets-Lånen utgöres i
Silfver , är deremot ett ganska rigtigt project.
Derigenom afläggs-s en sparpenning, som icke
minskar Rörelse-Capitalet och gör en framtida
Realisation möjlig. Den betänklighet, att
Silfret ligger ofrugtsamt i Banquens hvalf, är
i min tanka af föga vigt, när detta Silfver
bar sin Representant, Papperet i Circulation,
och kanske är denna Räntebetalning i Silfver
den enda solida utväg att öka Banquens Silfver-
Fond utan stor känning för Nationen. Den
som har ett Penninge-Lån bör väl anses derpå
förtjena, och när Nationen genom sin Banque
lemnar honom detta understöd, är det billigt,
att han i sin ordning understödjer Nationen till
Stadgande af detta samma Mynt, han i sin rörelse
användt. Inbetalnirgen bör ej vara högre
än 2 proCent, och under hvad Cours-förhållande
som helst anses sorn Ränta , men
deremot Capital-afbetalmngarne , som böra ökas
några proCent , utgöras i Sedlar.
Sid. 23 iofvas ett särskilt Betänkande om
526
Den 15 A'frit*
Odlings Lånen, och man förmodar, ätt det bygges
pi de liberala grunder Utskotten yttrat
Sd. 7 och 21. I afseende på Länen å exportadla
effecter, anse Utskotten understöd heldre
böra lennäs åt tillverkaren, än på den färdiga
varin, således heldre på Namn och Cautioner,
än Hypothequer!!! Hvarföre icke saga rentut,
att man vill sänka Jernpriserfta ?
Manufactur-Fondens ökande med 400 00a
Rrdrkan vara billig, om inhemska tillverkningarne
verkligen stigit j i annat.fall är denna mesure
öfverflödig. — Beträffande Discoot-Regferingen
åberopar jag hufvudsakligen Friherre Cederströms
grundliga yttrande i detta ämne, hvilket
fullkomligen vederlägger Utskottens raisonnement.
Sid. 29. — Den simplaste och rättvisaste
Discont-Reglering är otvifveliktigt den, att
Banquen utan undantag genast inlöser alla Discont-Papper
och Afski ifnings-Skulden. Detta
föiskott föres hvarje Discont till last i Debet,
och njuter Banquen derföre 3 å ■> proCents årlig
Rälta. Filial Discomenia for,taga derefter sin
utredning genom omsättningar, utan att minska
sina Rörelse Capital, och skall det, sopi i Råntevinst
utöfver 3 å 5 proCent inflyter, användas
till Capital-afbetalning i Banquen., De Låntagare
i dessa Dise anter, sorn kunna anskaffa
rigtiga Säkerhets-Handlingar, få sina Lån förvandlade
till stående, efter samma grund, sorn
Banquens öfriga Fnstighets-Lån, och bi ifva dit
förflyttade, för att utgöra Ränta i Silfver .eller
Den 15 ApVif.
52*
Växlar. De Läntagare åter, sorn ej kunna
prestera Fastighets-Hy potheque y få i vaniig
ordning göra orrtsättningar, och 1 hvad i afbetalning
intlyter, bör i Discontväg åter utlånas.
t afseende på Gotha Canal-Discont böra serskilt
tagas i betraktande de omständigheter,
son Acr möta, och hvilka ämnen framdeles
torde komma under öfvervägande.
Denna enkla Plan innefattar inga vådor y
och gör minsta rubbningen. Man uppf yller
derigenom löftet att ej minska Rörelse Capitalet
, och man har ej genom arbitrerande afvikelse
från Lagen förnärmat någon Medborgares
rätt. Filial-Disconterna upphöra att vara
skadliga, när inga 3 Procents I.»rättningar mera
äga rum och de blott röra sig med BaocoSedlar.
Att Controll tillskapas, och att ej
Banco Fullmägtigé med korslagda armar åskåda
olagliga tillgrepp, Jurer ej behöfva tilläggas.
Sid. 30. Banco- och Riksgälds-Fullmägtiges
åliggande att i Discontväg åter utsläppa,
hvad i afbetalriingar inflyter, är så obestämdt
och tyckes så mycket bero af deras godtfinnande,
att jag härutinnan nödgas yrka positiva
föreskrifter. Att i böljan af ett Betänkande
säga., att en utvidgad Discotit-Rörelse är skadlig,
odh sedermera tillstyrka, att hvad som
tillflyta Bmquen i ärlig inkomst skall i Discontväg
åter utsläppas, är en motsägelse,
men jag har en gång -yttrat, att Utskotten
blott syftas eonseqventa i ovilja emot Fastig
-
Den 75 April*
hefs Ågare och belåning på det säkraste Hyp
theque i Verlden, Fastighet. Såsom bevis
på denna inconseqvence mä vidare anföras, att
man säger, det Län-Rörelsen på korta terminer
försvarat tillgången pä stående Lån.
Sid. 4 och på flera smällen i Betänkandet
yrkar man en 1 fligare förelse o.-h omsättning
i Disconterna. Man säger atf indragningar af
Sedelmyntet äro skadliga och göra Nationen
fattigare, samt gifva icke ersättning at dem
sam förlorat; men Sid. 38 yttras den tvetyoiga
sattsen, att Fenninge Stocken icke permanent
får ökas eller minskas; och ela Creditiverna.
Sid. 1; sägas vara period.ska, är ju
tydeligt, att Sedd-Stockens periodiska minskning
icke allenast är möjlig, utan äfven oundviklig.
Sid. ig' yttras, aff brist i penningens stadga
gör Penninge-forlägenhet.
Sid. 25 säges, att Barquens operationer
icke gå ut på Cours-operationer, men för att
bevara sina Sedhr emot ytterligare försämring
och Agiotage, hvilket vidare motsäges af usta
Puncten Sid. 39, der det yrkas, att Växel-Fonden
, nät Silfver ej kan inköpas, bör åter utgifvas,
hvilket måtte betyda Cours-Operationer.
Sid. 37 säges, att Sedel-Myntets Silfvervärde
e» skall bestämmas, men sid. 34,
att Silfver-värdet bör bestammas till ett Maximum;
men hvar hafva vi ett Minimum? och
hvar finnes gränsen för Myntets förbättring?
Den 15 Amii.
och kan man .kalla sådant att införa stadga?
Sid. 31 såges, att man ej bör uppmuntra att
på Discont-vägen återkomma, och likväl tillstyrker
man Riks-Discontens utvidgning.
Att, såsom Utskotten sid. 32 föreslå, |
Million af Banquens årliga inkomst användes
till inlösande af de genom SjöTulis-Uppbörden
inflytande Växlar, anser jag ganska lämpeligt
och nyttigt. Att Silfret blifver liggande i Banquens
hvalf, har jag förut yttrat ej vara skadligt,
så länge det representeras af motsvarande
Pappersmynt, och då vi nu en längre
tid drifvit Utländska Handeln med förlust, bör
väl förmodas, att vi af erfarenheten skola blifva
klokare, samt minska vår Import; och i sanning
är detta, jemte ökad Production, det enda
verksamma medel till förkofran. 250,000
R:dr i Silfver är i och för sig sjelf en så obetydlig
Summa, att den utan betydlig känning
årligen bör kunna införas , i synnerhet om man
eftersinnar, att långt större Sutnma fordom geck
utomlands, till betalning af Räntor å Utländska
Lånen, utan att synnerligen nedtynga Handelsvågen.
Deremot afstyrker jag helt och hållet,
att Banquen skall använda denna Växel-Fond,
som det heter, till hindrande af Agiotage.
Vårt Fäderneslands och alla Länders erfarenhet
hafc visat, att dessa konstiga opera,
tioner icke tjena till annat, än att framkalla
och öka antalet af Växel vinglare. Växelhandeln
är i sitt naturliga skick icke någon Agiotage;
den borde bestå till större del uti ett
ptbyttf af Utländska Fordringar och Skulder,
524
Den 15 April*
om Coursen är hög eller låg, i den min de
förra understiga eller öfvergå de sednare. Detta
är det naturliga af saken; men då någon
Autoritet blandar sig i denna handelsgren, kan
ett tillkonstladt Resultat stundom frambringas.
Dock måste det naturliga sluteligen åter inträda,
så framt den opererande Autoriteten icke
med ständiga uppoffringar vill och kan underhålla
ett annat förhållande.
Alla Cours-operationer , som göras för
Statens räkning, mäste drifvas med förlust,
eller uträtta de platt intet.i Må det härvid
anmärkas, att vi ännu bibehålla den Barbariska
Lagen, att med Tull belägga våra egna Exporter.
Till råga på denna orimliga åtgärd, torde
den framdeles skola utgöras i Växlar eller
Silfver. Månne det ej vöre naturligare och meia
billigt att låta denna Silfver-Tull utgå af
Import-articlar ? Att Banquen, i den oförmodade
händelse Coursen skulle gå under 56 sk.
pä Hamborg, öka sin Silfver-Fond genom införskrifning
af Silfver och utställa Sedlar, är
högst nödvändigt att positift i Banco-Fullmägtiges
Instruction föreskrifva; i annan händelse
skulle, vid ett Coursens hastigare fall, de största
privata olyckor otvifvelagtigt inträffa, och
föranleda till samma naringslösa tillstånd, som
efter 1765 irs märkvärdiga Riksdag.
Det sid. 35 projecterade Lån af Silfver,
till 3 millioner med 6 proCents årlig Ränta
och 2me proCents årlig Capital-afbetalning,
torde icke stå att erhålla. Man har förut miss
-
Den 15 April.
525
brukat Nationens beredvillighet att bara dess
redbarheter till Banquen, och det ar ännu i
friskt minne, huru detta frivilliga offer på Fäderneslandets
altare blifvit belönt. Hvartill
tjenar det dessutom att utlemna Silfver, så länge
Realisation icke på en gång kan göras ; och
kan jag på samma grund icke tillstyrka utgifvandet
af de föreslagna underhaltiga 4 och 2
sk. stycken. Innom Landet har man längesedan
blifvit liknöjd för Silfver-skiljomyntet,
och man finner Småsedlarne vida beqvämare i
den mindre rörelsen. Ett underhaltigt Skiljemynts
utspridande, utan stadga i Myntvärdet
eller föregången Realisation, skulle ej heller
göra detta gångbart. Ifrån Banquen storde det
genaste vägen vandra till Guldsmedens digel,
eller af våra fordna Landsmän, Finnarne, be.
gärligt inväxlas och utföras, hvarvid jag åberopar
Prosten Fröbergs yttrande i ämnet och
med honom mig förenar. Skiljemyntets utgifvande
vore i sakernas nu varande skick endast
.en Amortissement af Rörelse-Capitalet, under
en ny skepnad. Deremot är Koppar-skiljemyntets
prägling till den valeur Utskptten
föreslagit, i min tanka, oundgängeligen nödvändig.
'
Sluteligen får jag vid den allmänna öfversigten
af Utskottens Betänkande anmärka, att
ingen säker öfvertygelse deraf kan hämtas,
hvad disposition sorn skall träffas för att hålla
nu varande Sedelstock i circulation till nästa
Riksdag. Efter 1820 inflyter årligen till Ban,
quen ij Millioner, hvilket .p* 3:ne år utgör Fy,
Den 15 April.
ra och en half Millioner. Af dessa äro ständiga
och ärliga bidrag, enligt Betänkandets project,
300,000 R:dr till Götha Canal, 250,000
R:ir Odlings-lån, och 500,000 R:dr distinerade
till Silfver-Fondens okande, tillsammans
1 100,000 R.-dr; för öfrigt är det blott temporatra
förslcotter, och det finnes lätt deraf,
att Banco-Fullmägtige verkeligen hafva i sin
magt att efter behag minska Rörelse-Capitalet
med 1^ Millioner. Skulle det nu hända, att
Magazins Directionen något år inskränkte sina
operationer till den passiva, att blott inc^ss^ra
utestående fordringar, hvarigenom Creditivet
bljfver obegagnadt, uppkommer en ytterligare
minskning af 2:ne Millioner. Man
ma ej invända, att under tiden blifva de för
g-proCenrs-Sedlarne utgifne Stats-Obligationer
inlöste; ty medel härtill erhållas ej genom Banquens
ordinarie Inkomster, utan genom incasSering
af Filial-Disconternas Fordringar, och
det är först dä afbetalning göres på Crsditiver*
»a, som utlåning deraf sker i Discontväg (sid.
30 och 5 puncten). Dessutom kan det icke
bestridas, att Disconternas 3 proCents-Sedlar
varit rörlige och utgjort en del af RörelseCapitaiet;
dessa förvandlas till Stats-Obligationer,
hvilka ej blifva att anse som löpande Mynt,
och sjelfva Aiskrifnings-räkningen, hvad var deri
vä| annat, än att Discout-Contoiren gjorde sig
till Casseurer för dem, sorn behöfde hafva liggande
Fonder för sina rörelser i Dessa medel
licjvideras) nu med Stats-Obligationer, och de
som behöfva disponibla Fonder, mäste nödvändigt
skrinlägga ett lika belopp Baiico-Sed
-
Den *5 April.
527
lar, hvarigenom äfven åstadkommes ett slags
minskning af Rörelsc-Capitaler. L ggnu till,
att Filiai-Discon^erne sedan 1^15 minskat sin
rörelse 24 Millioner, skall man linna, att hela
Myntförminskningen sedan x8ij säkert uLör
5 Millioner, och Sammanlagd med den Län
Igro, hela 9 Millioner.
Genom den uf mig föreslagna Dh-cnntReglering
häfves detta onda, och om Banquen,
utom de ständiga biträden till Götha Canal,
Odlings-Lån och Silfver inköp, använder fula
sin öfriga inkomst till Fastighets - Lån med
Silfver-Ränta, och Odlings-Lån, då först upp.
fylles den af Utskotten gifna försäkran att icke
strypa, då först upphör Banquen att agera som
en Capitalist, hvilken ämnar flytta ur Landet,
och dä framkallas da lyckliga förhållanden Utskotten
sid. 7 så skönt och så sannt framställt:
uti hvarje Medborgwes trefnad och öfverskott, uti
hans kärlek för Regering och fosterjord, ligger det
enda reela och tillfyliestgörande Cap talet att sälta
i circuiation, när Fäderneslandets stora angele genheter
det fordra. Slutföljden btifver nemligen:
l:o Skadan ligger icke i Myntets sämre
eller bättre beskaffenhet, utan i dess vacklande
—- blott bestämdt.
2:o Är det billigt, att Fastighets-ägare,
Som burit alla krigets bördor, da just under
denna tiden de nya Capitalisterne uppstigit, nu
efteråt skola till dessas ytterligare välmåga eller
M-ymfdrbättrmg, ända till 1^29 contnbueia,
Den r$ April.
genom Amortissements-Fonden 3*4 proCent
till Myntets förbättring?
3:0 Ju lägre pris på Fastigheter, ju mindre
lönande att odla jord; när det kosrar mindre
att köpa odlad jord, än odla obrukad,
hvad blifver följden/
4:0 liga Fastighets pris verka icke alltid
Product.-rnas fall, mtn oiy.fvelagtigt mindre
Proöuction.
<r:o Genom det omtalta lifliga Omsättnings-Systemet
blifver man oftare, i behof af
penningar. Creditcn för.oras, i stället det skulle
göra lättnad.
6:0 När jorden var skattfri, var den äfven
skuldfri.
7:0 Om Realisationen nu göres r är det
u icke Banqueroute; den gjordes igog; nu är
det blott utredning af massan. ;
Jag anhåller således om återremiss af Uf.
skottens Betänkande, åtföljd af dessa mina
anmärkningar.
Då man uti ett ämne, så vidt omfutande
som detta, vägar yttra sig, och dervid
endast varit ledd af en varm Patriotisms och
. Människo-kärlek, tor e det ursäktas, om i
någon del visar sig misstag. Jag har sökt
medel-.
VD«» 15 Aptit.
-och derunder erinrat mig anledningarne
till dessa Ständers sammankallande,
nemligen att hjelpa den oskyldigt lidande, men
ej Banqueroute-Spelaren, eller den förmögne.
Den förre står ej att hjelpa, den sednare be*
hofver idet ej. Den rättvise och billig» Medborgaren
har ej blifvit förnärmad, då, genom
det här uppgifna förslag, Banquens consolitiering
vinnes. Med noggrann och oafbruten
uppmärksamhet ‘har'jag under hela denna Riksdag
följt allt hvad i detta magtpåliggande ämne
påkallat min forskning, och dervid i min
Öfvertygelse sölit -förena enskilt och allmän
nytta. För mången torde det vara likgiltigt,
hvilka verkningar som uppkommo af Financiella
operationer, men ingen kan vara liknöjd
att bibehålla den frihet, som vi en gång
med 'åta förverfvadt oss Ehuru jag på intet
vis kan dela deras tänkesätt, som i denn*
tidpunct kallsinnigt anse såsom likgiltigt för
Staten, hvilken som är ägare af Svensk jord,
så kan dock denna Uliberulitets-sats ingalunda
jemföras med de olyckor,,som ofelbart inträffa,
om den större och verksammaste delen af
'Nätionen, genom dels redan gjorda indragningar,
och dels genom verkan af de åtgärder,
hvartill Utskotten tyckas syfta, tröttnar vid
Ständers magt, önskar en förändring, lätt att
göra då den påkallas af Mimonna rösten. 1765
ars Riksdag, dess olyckliga följder, snm påförde
oss 1772 års Revolution och SäkerhetsActcn
m. m. borde erinra oss hvad som är att
förlora vid ett' af Ständer förhastadt steg. U*,
Ridd. och Ad. Prot. V B. k Afd. 67, 68*
539
Ben 15 April,
tan att hvarken tro mig infallible, eller att
hafva uppgifvit det rätta sättet till beredande
af en lycklig ställning uti vårt Penninge-Verk,
kan jag ej hindra uttrycken af min enskildta
öfvertygelse för vådan af ett bifall till Utskottens
Betänkande. Mine Herrar! bäfvom att
I000:detals Familier förbanna dem, som varit
orsaken till deras olyckor. Samvetets förebråelse
blifver ett svårt straff att uthärda; och
bäfvom ännu mer, om Nationen skulle önska
en ändring, och högljudt anropa hjelp af den,
som äger nog hjerta och kraft att draga den
ur sin förlägenhet. Nöden drifver ofta vanmagten
till våldsamheter, hvars följder ej kunna
beräknas för ett Land. Med ett stolt småleende
anser man dylika skuggbilder, som man
väl vill kalla dem, men det gör icke jag. Med
frihets-känslan i sitt bröst meter Svensken frimodigt
alla faror; men han söker dem ej: Slafveri
blott blundar dervid. Det är alltid bättre
att förekomma faran, än att invänta den;
och finnes någon större, än foilusten af vår
Constitution, af vår frihet? Jag påkallar således
Riksens Ständer att i den Moderation,
jag föreslagit, söka bevara dessa dyrbara rättigheter.
Innom Stockholms murar, der öfverflöd
af nöjen och njutningar lemna förströelse,
glömmas de afiägsnaie Provincerna, hvilka
man tror florera i samma mun, som inbillnin.
*^en hänlöres af verkelig välmagt innom Hufvudstaden.
Äfven jag, hänförd af dessa förvillelser,
skulle kunna ledas till glömska af
min pligt mot hemmavarande Medborgare;
men täta påminnelser från Provincerna hafva
Den 15 April,
förnyat bilden af deras bekymffiersamma ställning,
och erinrat mig om min pligt att medverka
till ett beslut, som jag kan underskrifva
, utan att derigenom hafva beredt flera Landsorters
undergång. Med högst upplifvade känslor,
med det varma blod, som alltid rinner
i mina ådror — vid nödlidandes rop , har jag
framburit mina tänkesätt, sådana som de '
äro. Satt af Ödet i den lyckliga ställning,
att hvarken behöfva frukta den ena eller andra
skakningen, kanner jag mig lifvad af det
tillfredsställande medvetande, att i detta ögon-*
blick ej strida för mitt enskildta interesse,
men för flera Famillers ve eller val.
Åtskiilige hördes härtill yttra deras bifall.
Grefve Kalling, Pehr, anhöll att Friherre
Wrangel, Henning, matte anmodas att till
trycket befoidra sitt nyss uppläste anförande.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade jrn
stämma i Grefve Kallings anhållan,, att anmoda
Friherre Wrangel, att af trycket utgifva
sitt ifrågavarande anförande.
Bifölls. F::
JL. X '■‘ ......
Herr Gripensvärd Fredric, och Herr Uggla,
Göran Gustaf, anhöllo äfven att Herr von Tor*
ne måtte anmodas', att till trycket befordra
sitt för en stund sedan uppläste Memorial,
hvilken anhållan uppå af Herr Grefven och
Den ry April.
LandtMarskalken gjord’ Proposition, jemväl
af Ridderskapet och Adein bifölls.
Grefve von Schaverin, Fredric Bogitlaust
oppläste följande:
Då de Höglofl. Utskotten ansett sig b<5-  ra anhålla om Riksens Ständers öfverseende
med ett arbete, till hvars handläggning de ägt
nära fyra Månaders tid, torde väl också den
enskildta Riksdagsmannen, då han går att för
sitt Stånd anmäla sina anmärkningar vid Betänkandet,
med anhållan att de mätte till de
Högiotlige Utskottens närmare pröfning öfverJemnas,
få räkna på Utskottens tillgift, om
det skulle befinnas att han mindre fullkomligt
uppfattat Utskottens idéer , att värdet och rigtigheten
af en eller annan bland Utskottens åsigter
undfallit hans blick och skulle lemnäs
oerkänd. Endast g dagar hafva framgått sedan
vi hörde Betänkandet Oss föreläsas, och
få lära de vara, hvilka, på förhand bekante
med Utskottens åsigter, ägt rådrum att så studera
sig inn i den förelagde planen , att de gerom-
eget bemödande hunnit befria sig från
alla tvifvelsmål om dess rigtighet.
Uppå Ridderskapets och Adelns tillgift
3tt jag, oagtadt ett för mig i flere afseenden
ogynsamt förhållande, vågar försöket att gran»
ska Utskottens Förslzg, hoppas jag kunna räkna.
Ridderskapet och Adeln torde lätteligen
finna att d» discussioner eller den opinionsstrid,
som au öppnas, i sig sjelf icke är annai
Den 15 April.
In en förnyelse eller en fortsättning af dea
tvist, som vid 1815 års Riksdag förevar.
Redan då önskade man sig National-Representationens
samtycke till de åtgärder, förmedelst
hvilka man hoppades att säkrast kunna
läka förflutna tiders sår och att innom den
nybildade Scandinaviska Staten utveckla de
grundämnen, hvarpå dess bestånd, som Stat
hufvudsakeligast komme att hv.la.
Men det visade sig snart, att man ännu
stod för nära den tid, hvars mindre rigtiga
beräkningar man ville rätta, för att kunna
tala och handla med den öppenhet, som dock
allena kunde ingifva förtroende åt dem, hvilkas
ja man önskade, och hvilket förtroende
nu mildre än förr kan umbäras, sedan de
täta Riksdagarne hos något hv3r utvecklat
förmågan att kunna beräkna följderne utaf
ett ja.
Ett öppet medgifvande, att fel, om ej i
åsigter, dock åtminstone i beräkningar ägt
rum, skulle nödvändigt föregå de rättande atgärderne;
ty genom detta medgifvande alleni
kunds den tvekan återhållas, huruvida med
j ett' förändradt Systeme i Myntväsendet åsyftades
en verkelig förbättring i Näringarnes och
i La^d.ts tillstånd, eller en reaction blott af
de krafter, hvilka genom den förflutna tidens
1 Systeme varit tryckte och till deras föira verksamhet
suspenderade.
554
Den 15 April.
Det var elea oro, som häraf föddes, som
föranledde tiil det åt ett serskilt Utskott lemrade
uppdrag, att uppsöka örsakerne till. den
öf verklagade forlägenheten i Allmänna Pepninge-rörelsen-
och att föreslå botemedlen deremot.
Enligt Utskottets undersökningar skulle
hufvadorsaken till forlagenheten, som mäst
kändes i det inre af Landet, ligga i den rigtning,
som den yttre Handeln erhållit; och borde,
enligt Utskottets tanka, ingen så kallad
Myntförbättring företagas, fort än den födorade
jemnvigten emellan Export och Import, eller
emellan Nationens Production för utländsk
räkning och dess consumtion af utländska Produeter
vore återstäld.
* Då tillvarelsen af dessa förhållanden, åtminstone
icke offentligen bestriddes och således
sannolikt medgåfvos, följde utaf sig sjelf
att åtgärderne till Myntförbättringen mäste
uppskjutas.
Dessa förhall anden äro nu förändrade.
Verkningarne af det Systeme i Myntväsendet
och Penningerörelsen , som man sedan år igot?
följ dt, ligga nu för hvars mans ögon. Flere
af de Byggnader som uppå denna sviksamma
grund blifvit uppförde hafva ramlat, och det
sker deras fordna innehafvare sjelfve en tjenst
dermed, att man hjelper dem undanrödja ruinerne.
Jemväl det ytterliga i I8r2 års Handels-Systeme
har, säsoin senare vidtagne åtgärder
intyga, blifvit insett, och dess menliga
följder åtminstone till en del afhulpne.
Den 15 April,
Det synes således sorn vore tiden nu inne,
då man med hopp om framgång skulla
kunna grundlägga ett säkrare financielt eller
rättare, åtminstone efter mitt sätt att bemgta
saken — ett rigtigare oecomiskt Systeme,
helst som nu ock den oro försvunnit, som deraf
föddes, att då å ena sidan Riksdagskallelsen
och de första åtgärderne innom Stänleo blott
tycktes påkalla hjelp ät de, sorn genom Filial.
Disconternas fall blifvit lidande; så hördes
tydeligen å den andra sidan, att Nationens
röst påkallade hjelp åt sig sjelf , osli jemväl i
Konungens Tal framställdes Nationens Fimncer
såsom hufvud-föremål för Riksens Ständer*
öfverläggningar. <
Ridderskapets och Adelns bl
V1-' 1
fällning, som jag åri8ij deltog uti dst särskilta
Utskottets åtgärder, och det var i följd af
mm befattning därstädes, som jag kom att förr
den enä delen af Svenska Närings-Idkares
talan. Jag äger väl för närvarande ingen slägs
yttre anledning att deltaga i den opinionsstrid
, som nu åter öppnas. Det är mig för
mini Person fullkomligen likgiltigt i hvad beslut
Nationens Representanter k afseende på
Myntväsendet stadna. Jag gör inga anspråk
uppå att kunna framlägga några djuptänkta
theoder. Men deremot har min befattning vid
sista Riksdag gifvit mig anledning att närmare
uppsöka örsakerne tilf Svenska Näringarnes
så tätt växlande skiften af flor och vanmagt
under det sist förflutna Sedet.
53«
Den 15 April.
Det är denna kännedom, sorn låter mig
befara, att det finns en djuparejiiggande orsak
till det onda, som det nu är fråga om att bota,
än den som de Höglofhge Utskqtten upp.
gifvit, samt att de af Utskotten föreslagne botemedel
icke torde göra tillfyllest för ändamålet.
Det är utur denna synpunct som jag ämnar
betragta föremålet, då jag nu går att genom
granskning af den förelagda planen, lein.
na det bidrag till beredande af en ljusare framtid,
sorn iag förmår åstadkomma, och med det
samma. förmodligen ock min sista gärd åt Fäderneslandet
i egenskap af Folkrepresentant.
Det onda synes Utskotten bestå deri:
”Att Rikets Myntväsende blifvit sammansatt
med dess Credit-förhållanden , att
Statens och Enskiltes skulder nu representeras
genom löpande Mynttecken, ställde
P.å
en inlösen med Silfver, som för det
närvarande icke äger rum.”
Orsakerne härtill uppgifvas vara:
"1788 års Krig, som grundläde denna
Credit-rörelse under form af Mynt. 1808
års Krig, sora bragt Creditväsendet till
sitt nu varande högt uppdrifna och vådelig»
skick, på bekostnad af all stadga
uti Myntväsendet:”
■i . ..1
Resultatet af Utskottens Undersökningar äro:
”Att närvarande omständigheter ännu
Ben 15 April.
icke medgifva vidtagandet af något sådant
Riksens Ständers beslut, som skulle lemna
till resultat ett bestämdt förklarande af
Sedelmyntets Silfvervärde
”Att den skakning i Myntväsendet, hvilken
kunde -blifva en följd af nya Krigs,
oroligheter, skulle till intet göra alla uppställningar.
’’
1788 och 1808 arens Krig uppgifvas såsom
orsaker till det Allmänna Credit väsendets
nu varande högt uppdrifna och vådeliga skick.
Men äsfaökommo icke 1741 och 1757 arens
Krig alldeles enahanda verkningar meri de tvänne
sistnämnde Finska Krigen? Manne således
det icke ligger en annan och djupare orsak
till dessa verkningar, än dessa Krigen blott?
Månne vi gjort tillfyllest för våra Efterkommande,
om vi åtnöja oss med att bota de
tjånne sista Krigens menliga verkningar på lika
sätt som våra Förfäder botat de tvänne
iörra Krigens verkningar, för öfrigt rädlöst
motseende det oundvikliga ödet, att nästa Krigs
orolighet skall återstörta oss i samma vådlig»
belägenhet.
Förgäfves smickra vi oss med det hopp
att framdeles mers an hitintills blifva förskonte
för dessa politiska stormar, som äga sin
gtund i människoslägtets bestämmelse, att, endast
under form af slutna och med hvarandra
täflande Samhällen, kunna närma sig det föresätta
målet. Historien vittnar, att det äro
5?8
Den 75 April.
just dessa strider, som mäst bidraga till mänskliga
krafternas utveckling, i det att de framtvinga
åtgärder till hvilka det lugna förståndet
fåfängt manat. De höra således ofelbart till
elen högre ledning, hvars Kraft-'yttringar vi
mäste underkasta oss, men hvars phenomener,
om än de föda häpnad hos mängden, dock
icke böra kunna beröfva Statsmannen, som
ofelbart mäste kunna genomskåda dess orgarisme
och ändamål, det lugn som erfordras för att
i sin Organisation af Staten beräkna händelser,
tom cj kunna förebyggas.
Tåg hade derföre trott, att tiden nu vore
inne ti I en undersökning af. den frågan,
hvarföre städse de Krig, som Sverige fört,
,yttrat en så menlig verkan icke blott uppå
Stajeos
Näriugarnes och Enskildtes välstånd , vida föröerfligare
än de verkningar, Krigen åstadkommit
innom andra Nationer, de där likväl erfarit
des$ förödelser på närmare håll, sett sina
boningar förbrännas, sina grödor förstöras, sett
sig tvungen att utan betalning föda Fiendernes
Härar och ändteligen köpa deras aftåg och slutet
på sina lidanden med frukten af förra tiders
mödor, med Silfver och med Guld.
Val se vi att Frankrike, England och
Preussen, såsom Massor eller Stater betragtade.
genom de Krig som de förr blifvit tillbakaflyttade
i sina Financer; men ej se vi där
såsom här fullkomliga Revolutioner uti Näringarne
höra till Krigens bedröliiga följder.
Den 15 April.
Orsaken dertill är lätt funnen. I andra
Stater har man hafvit administrativa Systemer;
men icke här alltsedan Carl den XT:tes Statsbyggnad
föll och det blef hans Son förunnadt
att under andra former äter uppresa den. I
andra Stater känner man bestämdt till hvilka
mål Folkets industriella krafter kunna och.böra
ledas; här har man theoretiserande utan
local kännedom, och, otålig att komma ur fat*
tigdomen, alltid heildre gripit efter den Penning,
sorn Slumpen tillförde, än att. på en
långsam, men säker väg gå till välstånd. I
andra Länder skyndar man, så snart Krigets
stormar öfvergårt, att återsätta de pro.ductiva
krafterne i verksamhet, då deremot bär man
alltid låtit inhemska Krig Niiringarne emellan
följa i spåren uppå de Krig sorn vi . fört
med främmande Folkslag. Ändteligen, då i
andra Länder Krigen utgjort afbrott blott i Nationernas
sträfvande efter Kraft-utveckling och
välstånd; så hafva hos Oss, allt sedan Carl
den XIbtes död, fredstideme utgjort hviloskeden
blott för sträfvandet efter en förlorad politisk
storhet.
Jag hade väntat mig att de Högloft ige
Utskotten sjelfva skulle hafva ledt våra blickar
uppå denna grunö-orsak till vår fattigdom,
helst sorn nu, varande Konungen, uti det'Tal,
hvarmed han besvarade Riksens Ständers underdåniga
Tacksägelse-aejresse, påminte Oss
derom, att de brister i våra Financer, som vi
voro sammankallade att afhjelpa, voro följder
deraf, att vi under Se.x på hvarannan följande
*4°
Den tg Aptit.
Regeringar, varit utan fast principe för ledningen
af våra industriella krafter. Jag inser ej
hvarföre de Högloflige Utskotten heldre velat
fästa våra blickar på det yttre phenomenet, som
af bildar sig i Financernas tillstånd och i Penningeväsendet,
än på sjelfva verkningarne utaf
det onda, som det är fråga oin att afhjelpa
och som ådagalägger sig i de productiva Näringarnes
tillstånd.
Det beslut som Riksens Ständer gå att taga
i afseende på Penninge-rörelsen och Myntväsendet,
vore det än det, att allt skall tills
vidare förblifva i sitt närvarande skick, kommer
att i min öfvertygelse äga en så stor inflytelse
på Statens framtid, att jag hoppas på
Ridderskapets och Adelns benägna undseende,
om ja:, för att ådagalägga det orsaken rill-det
onda ligger djupare än. de Högloflige Utskotten
densamma uppgifvit, vågar försöket att
framlägga den.
Må man icke förglömma, att:för icke längre
an 20o:de år tillbaka kunde Näringarne
härstädes endast genotmtjeostskyldigheter bedrifvas,
emedan ordentligt Mynt här ännu icke
fanns. Det är lätt att föreställa sig i hvad
»kick de kunde vara. Skatterne till Staten
utgjordes i Varor, dem Konungen samlade i
Varohus och med hvilka han såsom Köpman
måste förfara för att kunna bestrida sådana
utgifter, hvartill Mynt var oumbärligt: Likväl
yttrade sig då redan tydligen idoghetskrafrernes
behof, att komma utur tjenitskyldighets
-
Den 15 April.
54*
tillståndet och att öppna nya banor; men lika
kraftigt motverkades den^nya tidens anda af
Feodal - Systemets anda: Den store Gustaf
Adolphs åtgärder för den inre Styrelsen vörö
delade emellan omsorgen att grundlägga
nya Näringar och att genom utdelandet af personliga
skydds-bref åt deras idkare, så mycket
som möjligt återhålla de krafter, som verkade
till deras förstöring. Genom Gustaf
Adolphs förtidiga död blef Sveriges öfvergång
till idoghetslifvets former ett halft århundrade
försenadt. Det blef Carl den XI:s
tid förbehållit att till Stat organisera de elementer
till-Stat, som af hans Store Företrädare
blifvit samlade. Vill man och kan man
vara rättvis i bedömandet af ett skapande snilles
handlingar, vill man ihågkomma hvad förra
förhållanden gjorde nödvändigt, hvad tidens
anda och Monarchiens Politiska förhållanden
ovilkorligen bjödo, och med alla dessa fordringar
jemföra de medel, dem Konungen agde
att använda, sä måste man åt Carls skapelse
lemna sitt oinskränkta bifall.
Då Carl mottog Spiran, ålåg det Sve«?
rige att utföra rolen af Nordens Mooarcbie;
dess Länder omfattade två tredjedelar af Baltiska
Hafvets Kuster, och med undantag af
Salt, ägde det inom sitt sköte, icke blott alla
nödvändighets-varor, utan äfven i sina Berg
och i sina obegagnade Skogar, amoena till tn
riktande activ Handel.
Dea öfver Norden och Östersjön rådan
-
f42 Den 15 Apil.
de Monarchien skulle nödvändigt vara Sjömagf,
och måste således eftersträfva activ Handel.
Men Capitalerne till en sådan Handel och till
Export-varors beredande saknades. För att
fylla denna brist måste man inom vissa delar
af Monarchien åter införa tjenstskyldighats- eller
feodai-periodens bruk. Den ena delen af
Nationens dispositions-rätt öfver sin Arbetsförmåga
och sin Egendom mäste suspenderas»
för att bereda en möjlighet för den andra att
grundlägga de Näringar, sorn’ till den activa
Handelns underhållande erfordrades.
Hade Carls Monarchie ägt bestånd, så
bade ofelbart i den activa Handelns spår, Silfvret
letar sig väg till Norden. 1 mohrt af Capitalernas
tillväxt hade män ofelbart lossat de
band på den enskildta förkofringskraften, som
man af brist pä Capitaler och för att vinna
Statens högre ändamål, nödgats pålägga den»
samma. De då för tiden nödvändiga uteslutande
rättigheter till verksamhet för den ena och
begränsningarne af andras fdtköfringskraft, Skulle
nu vara långe glömda ting, och man sage
förmodeligen ej nu mera de Provincer, hvarest
odlingen genom positiva åtgärder mäste tillbakahållas
i samma skick;' sorn de ägde för mera
än ioo:de år tillbaka. '' ■
Men ödet beslöt annorlunda. Sverige.upp«:
hörde att vara Nordens Monarchie, upphörde
att innom sitt sköte äga •Spannmål tillfyllest ät
sina Söner, men detta oagtadt, bibehöll man
lamma Administrations-Systeme, man bibehöll,
Den 15 April,
541
ehuru nu blott till förmon för enskildte Corporationer,
samma Närings-Frihéten inskränkande
Författningar, hvilka man under andra
tider, med afseende på sjelfva Monarchiens behof,
nödgats vidtaga.
Banquen, hvilken ehuru till sin nator och
egenskap en Växel-Banque, dock alltid lika
med Londons Banque varit ett slags Creditlnstitut,
blef nu ifrån ett Institut till enskildt
begagnande, upphöjt till rangen af Nationens
Allmänna Cassa-Kfsta. Dess Credit rörelse blef
måttstock för alla Näringsidkares Credit-rörelse.
På det metalliska Myntet ej måtte förlo1
ra sig i det inre af Landet och upphöra att
vara tillgängeligt för den activa Handelns speculationer,
utgäfvos bevis på réel valuta, til 1-  fyllestgö.rande för Productionen till inhemsk
Consumtion och hvarigenom Banquen kom i
tillfälle att öppna Credit ömsom åt Exporteurerna,
ömsom åt Staten. De misshushållningar,
som, dervid agde rum drabbade icke Banquen
men Nationen; Capitalisten, enär den öfver höfva
r» utsträcktes, Närings-idkaren, enär genom
åter indragning alla värden rubbades. De vinster,
som dels den yttre Handeln, dels BancoOperationerna
gåfvo, stadnade inom inskränktil
omloppsbanor. Landet förblef ouppodladt,
dess Innebyggare likasom IJppstädernes förblefc
Vo fattige och sjelfva Ststen förblef i visst afseende
under Banquens förmynderskap, i sä
måtto nemligen, att aldrig Siatens större he.
hof kunde af sjelfva Folket fyllas och att Ban
J44
Den 15 April.
quens Credit-rörelse hindrade grundläggningen
af en Credit-rörelse för Staten.
Med främmande Penningar och såsom befordrare
af främmande Magters Politiska afsigter,
återupphöjde Gustaf den IILje sin Stat
till Sjömagt. En följd häraf blef återupplifvandet
af det Administrations-Systeme, som
Cahl den XLte antagit, ehuru nu under belt
andra förhållanden. Sverige skulle åter bli activ
Handel -Stat. Också fördubblades HandelsFlottans
Lästetal inom 13 är, men Spannmålsimporten
förökt s i lika förhållande. Händelserna
tycktes vittna, att Gustaf misstagit sig.
Innom 15 år var Sjömagten skapad och förstörd,
och sedan Americanska Kriget och Sillfisket
upphört att lifnära den activa Handeln,
sedan Rörelse-Capitalet ifrån sitt maximum af
8 Millioner sänkt sig till 7*, sedan Spannmåls-importen
successivt stigande under hela
denna period, under tiotalet från 1781 till
1790 uppgått till 7,741,470 T:r, är det väl
mer än sannolikt att den crisis innom Myntväsendet,
som nu före« på räkning af 1788
sår Krig, af sig sjelfr inträffat, om än aldrig
något Fredsbrott ägt rum.
Jag kan och jag vill icke dölja , att det
oroat mig att finna det de Högloflige Utskottens
åsigt om orsaken till Myntväsendets närvarande
skick, varit, icke den som jag nu sökt
framlägga, utan enahanda med den sorn
irs Ötander ägde. Icke deiföre att jag befg
-
Den 15 April.
US
rar det skulle fytskotten orn medlen till ordr
ningens återvinnande, äga lika åsigt med 1767
års Ständer. Jag tillåter mig ej att tveka på
upprigtigheten af Utskottens bestämdt gifna
förklaring, att all Sedel-indragning i Utskottens
öfvertygelse vöre förstörande för Näringarne
och Enskildtas välstånd 3 då sådant vore
att leka med det fångade rofvet. Men då bedömmandet
af rätta tidpunkten för bestämmandet
af Sedel-myntets Silfvervärde, hänskjutes till
kommande Ständer, hvem garanterar att samma
moderation skall råda då sorn nu. Hvem
Vet ej att på en Sedel-indragning vore lika
mycket för Capitalister att vinna, som Capitalister
tillförene på missbruket af Banquens
Credit förlora. Men är det väl gifvit att vinsten
komme samma Capitalisrer till godo , som
förut förlorat. Hvem mins ej att 1766 års
Ständers blotta beslut, 0111 en successiv Myntförbättring,
genom Coursens fällande, gaf anledning
till en operation, hvarigenom alla värden
hastigt förändrades efter förhållandet af 7 tiil
3 j några få blefvo hastigt rika $ men många
bragtes till tiggare-stafven.
Men jag anser ett misstag i bedömmandet
af rätta orsaken tiil det onda kunna blifva af
verkelig våda för Staten, i det att man då
sannolikt öfverser de botemedel af hvilka säkrast
ett fullkomligt återställande till krafter
kan vara att förvänta. I Utskottens tanka skulle
läkedomen komma ifrån Banquen. Jag tror
att den allena kan komma ifrån Staten och geRidd.
och Ad. Pro!. V B. 1 Afd. 69 , 70.
! Den 15 April.
noin Staten. Jag tviflar ej, det ju förtroende
kan och kommer att fattas för ett val organise
rädt Statens Skuld systeme. Men jag sätter i
fraga om det så snart återkommer för Banque».
Aldrig kan nu mera en Stats styrelse
tillåta sig sjelf sådana afsteg från det lofliga,
som man genom Banquen foröfvat. Utskotten
medgifva, att Staten och Banquen borde
vara åtskiljde; att sådant väl i en framtid kan
ske, men icke nu. Jag åter tror, att sker det
icke nu i nödens stund, då något hvar, längtande
att komma ur osäkerheten, gerna lyssnar
till ett förståndigt ord, sä sker det icke
förr än trun efter ett nytt Krig befinner sig på
samma punct, som man nu står.
Jag går nu att granska några af Utskotten
uppgifna Stats-oeconomiska sattser, framställda
ofelbart i afsigt dels att öfvertyga oss
om nödvändigheten att rätta förra tiders misstag
, dels ock att grundlägga vart hopp pä en
ännu osedd framtid.
1:0 ”Penningar, heter det, äro bevis öfver
redan verkstäildt arbete och deraf vunnen Produet,
om icke alltid för den första arbetaren eller
Producenten, dock för det hela eller Samhället.
” Sid. 4.
Månne ej denna satts behöfde närmare
bestämmas? Jag hade trott att, så i enskild
som i Stats.oeconomisk beräkning endast behållningen
på verkstäildt arbete, eller åstadkommen
Product kunde ställas i bredd med
Den 15 April.
?47
Penningar. Hvad jag under Productionen, för
att underhålla min arbetskraft, rodgrts förbära;
hv3d jag betalt dem som hjdpt mig arbeta}
hvad jag betalt i ränta till dem, som lant mig
Capitalet till rå-ämnets och redskapens anskaffande,
eller också, i fall jag äger detta Capital
sjelf, får räkna mig so n Capitalist till godo,
det måste ju afräknas innan mitt verkställda
arbete eller min vunna Product, kan
sägas hafva gif vit mig en t munen Penning. Production
utan behållning iör Producenten är att
anses såsom en frugtlös omsättning af arbetskrafter;
en Product, som kostat mera eller
dragit mera arbetskraft än med beviset deröfver
elier derföre erhållne Penningar kan betalas,
är icke allenast förlust för Producenten,
utan ock förlust för det hela eller Samhället;
ty förspilld arbets-kraft tillskyndar lika säkert
en förlust åt den Stat, innom hvilken mansa,
lunda med krafterna misshushållar, sorn derigenom
beredes en oförtjent vinst ät den främmande
Stat, som til I by ter sig dylika Producter.
Gustaf Wasa bannades på sina Underså.
tare för det de icke förstodo att sarta värde
uppå sina Producter, utan lato bediaga sig af
Utlänningar. Carl den X!I:te, som efter sin
återkomst från Turkiet tycktes endast vara lifvad
af begäret att godtgöra Fäderneslandet sina
lidna förluster, inrättade särskildta Upphandlings-commissioner,
såsom i då varande
omständigheter enda medlet, att uppehålla Produeterna
vid deras skäliga värde, och den Skattskyldige
vid förmågan att till Statens under- ^
548
Den 15 April.
håll bidraga. Det tillhörde en sednare tid,
som trifdes mellan ruinerne af en krossad storhet,
att med titlar af Patriot och andra utmärkningar,
vid godt lynne; underhalla de dårar,
hvilka utan gagn för sig eller för Staten , och
till vinst blott för Enskildta, ville förspilla sina
krafter.
Att så många industriela företag slagit illa
ut för den första arbetaren, ligger således icke
i sakens natur, ock ej eller kunna de alltid
föras under benämning af missräkningar. Det
är ej svårt att beräkna en gifven krafts effect,
men det blir svårt att räkna rätt, när de
mötande hinder, som utgöra frictionen och måste
afräknas, beständigt variera.
Det största fel en Styrelse kan begå, äc
att niana till en Production, som icke lönar sig,
eller att underlåta de åtgärder, hvilka påkallade
af förhållanderne till andra Stater, ellet?
af locala och tids-omständigheter, måste vidtagas,
om Producenten skall få sitt arbete betalt,
hvad det verkeligen är värdt. Det kan
derföre icke nog beklagas att man, tryckt af
dagens behof, och genom naturen af den begagnade
Crediten, fann sig tvungen att efter
180g låta våra Export-Producter komma i Utlänningens
hand för mindre än hälften af deras
verkliga Silfvervärde, och att genom Import
och andra medel , för att någorlunda motarbeta
nödpenning^ns vanvärde, man nekade den
för inhemsk Consumfion arbetande Producenten
, att lör sin Product erhålla ett Silfvervär
-
Den X5 April.
549
de, svarande emot hvad dylika Producter, hos
andra, med lika afdrag besvärade Nationer,
gälde.
Måtte man vid grundläggningen af ett nvtt
Systeme, veta bevara Svenska idogheten för
dylika oersättliga förluster. Men förgäfves vore
detta hopp om ej Banque och Stat blifva
åtskiljde.
2:0 ”Penningar föreställa förmögenhet och
rikedom:” Sid. 4.
Jag kan ej göra mig annat begrepp om
Silfret såsom Penning, än'att det föreställer
behållningen på förflutne tiders Productioner. Då
låter det förklara sig hvarföre Nationer, sorn
länge varit idoge och som producera mycket,
äro Penninge-rikare än Nationer, som sent uppi
trädt pa idoghetens bana, hvilkas högre Classer
ännu blott lefva af utländska Producter och
hvilkas lägre Classer till en del ännu lefva af utländskt
bröd. Då låter det förklara sig huru Penninge-rika
Nationer, när de upphört att producera!,
kunna blifva fattige; och huru den Enskildte,
som utan egen verksamhet makligt lefver
på frukten af sina fäders besparingar, med
hvarje dag skall blifva mindre rik. Då later
det förklara sig hvarföre Penninye-fattiga Nationer,
sedan äfven hos dem Arbets-betingssystemet
blifvit infört i stället för 1 jenstskyldighets-systemet,
nödgas fylla bristen med en
Credit-rörelse, som de Penninge-rikare Nationerna
icke mera behöfva. Då låter det för
-
Den rj April.
Mara sig hvarföre en Nation, som åt sin Banque
gifvit Privilegium Exdusivum på Credit-rörelse,
är och förblifver fattig, änskönt dess Productioner
ökas.
2:0 ”Guld och Silfver utmärka denna rikedom
på ett reelt, Pappc-r på ett artilicielt
sari j men i båda iailen är verkan enahanda,”
Sid. 4.
Visserligen kan Papper på ett artificiel
sätt utmärka rikedom, i sa måtto nemligen,
att det ersätter bristen af Guld och Silfver.
Papper hörer likväl endast till Credit-rörelsen
j dess användbarhet beror af Creditens soJidité;
dess värde beror at förhållandet emel1
n Crcdit-rörelsen och den disponibla reella
Fonden, i det ögonblick» sorn fraga om dess
inlösen uppstår. Rigtigare vore derföre om
man sade, att Papper med åsatt Silfvervärde
representerar delar af räntebärande Egendom ,
Samt qvantiteter eller delar af vunnen Product.
Mot detta begrepp svara Attester pä exportabla
Eifecter, som i Banquen kunna helarius}
Actier i räntegifvande Verk; de i Elbe
och Oder.anderna gångbara Pant-bref uppå Egendomar,
samt de i England och i andra
Länder på National-inkomster hypothekersde
National Skuldebref. Alla dessa Papper gälla
ömsom under och ömsom öfver den qvantitet
Silfver, som de beteckna, under nemligen, när
den ränta de bära är under den vanliga, eller
Där det är ondt om Silfver; de gälia öfver,
Den 15 April.
f
när den ränta de bära är öfver den vanliga»
eller ägaren af Silfret är angelägen att snart
fä sitt Capital fruktbärande.
4:0 ”Stats-papper eller Skuld-sedlar utmärka
i anseende till utgifvaren gäld eller
fattigdom; Statens verkliga tillstånd i den
stund då operationen skedde.” Sid. 4. Jag
medger att upplåningar utmärka, behof men
benämningen af fattigdom, rikedomens motsatts,
synes mig kunna gifva ett origtigt begrepp
om Stats-papper. Af samma skäl som
en Köpman, när han ser en speculation att
göra, hellre upplånar nya Capitaier och skuldsätter
sig, än att han utur rörelsen drar sina
redan anlagda Capitaier, kan öck en Stat finna
bättre sin räkning dervid att genom Skuldsättning
än genom skatter, lagda uppå Folket,
uppbära den Summa penningar, som behöfves.
Engelska Statsskuld - systemet skulle
efter ofvan gifne definition, kunna heta en stor
byggnad af fattigdom , hvilande på grundvalen
af en stor rikedom.
5:0 ”Med befrielse från rr.onopoliska fjetfrar,
med vidgadt utrymme för den idoges kraft
och arbetshåg, med vissheten om ostörd besittning
för sig och efterkommande af det område,
hvarpå denna kraft användes, och med
skäliga, icke hardt eller ojemt tryckande beskattningar,
gå Jordbruk och Närings-företag
af alla slag, med vida säkrare steg till en stigande
förkofran, än den, som genom utsträck
-
Den 15 April.
ta Låne-Systemer på artificiel grund möjligen
vinnas kan.” Sid 21.
Jag finner väl uti denna satts ingenting
egentligen att bestrida, ehuru jag hade önskat
en större bestämdhet, men då det icke är mig
obekant, att mången med inflytelse på de beslut,
som komma att tagas, anser såsom ett
hufvudsakligf fel uti vårt Hushålls-Systeme, att
jorden är skuldsatt, utbeder jag mig att öfver
detta amne få yttra några ord.
Det har visserligen funnits en tid då
jordegendom var gäldfri, icke allenast här i
IVorden utan ock i alla Europeiska Stater på
norra sidan om Alpeme, men då var också
Jorden skattfri. Skälet till så det ena, sorn
det andra, var att i dessa nybildade Stater,
handel, slöjder och mynt länge voro okända
ting. Varor kunde endast mot varor erhållas;
biträde i arbete och all slags tjenst endast
genom förläning af Jord på lifstid eller evärdelig
besittning. Jorden blef vid Staternas
stiftande delad emellan Regenten och Folket.
Den förra fordeldte sin lott uppå dem, hvilkas
tjenst han till Statens styrelse och försvar behöfde.
Så uppkommo förläningar, dem Regenten
gaf, under-förlänir.gar som Länsherrarne
gåfvo; så uppkommo Lägenheter, Tilldelningar
och Torp, under ägarne till de större Jordlotter.
Den ig April.
I den mohn som yttre händelser och krafter
förmådde väcka och utveckla froen till en
fullkomligare Stats-Organisation, förändrades
också dessa förhållanden. Mynt kom i bruk
och blef småningom allmän mätare till bestämmande
af varors och tjensters värden i förhållanden
till hvarandra.
Man insåg fördelarne af besparde Varutransporter,
af beting för visst arbete och viss
tjenst i stället för beting om tjenstskyldighet
på lifstid; af Näringarnes fördelande efter fallenhet
och skicklighet; samt Närings-Idkares
åtskiljande efter deras yrken och befattningar.
I och med detsamma som genom Myntets
införande, Productemas relativa värde kunde
i Silfver beräknas, kunde ock värdet af den
fasta egendom, som gaf dessa Producter i Silfver
bestämmas. Det förr brukliga Arf-skiftningssattet,
att nemligen Sönerna delade Fadrens
uppbrukade jord och hus — ännu öfligt
i Dalarne af brist pä mynt — kunde nu upphöra.
All sådan fast egendom, som ej utan
förlust för skifte-tagarne kunde delas, blef först
i Silfvervärde beräknadt och sedan skiftad.
Här ligger första upphofvet till skuldsättning
för innehafvarne af Landtegendom.
Anledningarne till skuldsättningarne ökades,
då Lagstiftningen förbjöd afgärdningar,
förbjöd förminskning af skattskyldig jord, förbjöd
klyfningar af sådana jord-lotter, som redan
utgjorde minimum af den fasta egendom
554
Den 15 April.
uppå hvilken raan ansågs vara besuten. Genom
dessa åtgärder blefvo Arftagare till fast egendom
å Landet tvungne att vid sina skiften nyttja
penningen såsom värde-mätare; och den vid
egendomen qvarsittande Brödren bief tvungen
att blifva sina Syskons gäldenär. Anledningar
till skuld-siittningar gåfvo, i äldre tider, utskrifningar
till Krigstjenst, från hvilka man med
penningar löste sig; i nyare tider, sådana dryga
onera uppå fastighetsägare hvilka, enär de
ej kunna af räntorne bestridas, i ägarens hand
välla förminskning af Fastigheternas Capitalvärde,
såsom förhållandet var med ExtraRoteringen
i Skåne; likaledes, enär såsom i Skåne
skedde, innom nog korrt tid, en allmän
ägodelning, en allmän bolstädernas flyttande
och den ouppodlade Jordens beredande till frugtbarhet,
företogs.
Må man äfven göra ett billigt afseende
på den anledning till skuldsättning för en jordbrukande
Stånds-Person, som deri ligger, att
han måste med underhåll och Accords Summor
förse sina Söner under de lörsta åren, som de
tillbringa i Statens tjenst.
Men må man framför allt icke förglömma,
att alltsedan med Rjksgälssedlarne ett
slags mynt kommit i omlopp, sorn kunde bibehålla
sig' i det inre' af Landet, Jordbruket
härstädes antagit en hel ny form. Länge hade
man declamerat emot bibehållandet af tjenstskyldighets-Systemet
innom Jordbruks-Naringen;
men hvad kunde till införandet, af ett
Den 15 April. 5^5
bättre Systeme göras, så länge Landets contant?.
rörelse.Capital och dess Credit-rörelse,
tillsammans räknade utgjorde omkring 6 millioner
blott, eiler 2 R:dr på hvarje person,
och öess3 Capitaler reqvirerades af Näringar,
som gåfvo högre vinst än Jordbruks-Handtefingen
gaf. Så snart det biet en möilighet
upplöstes de större egendomarne, grundade på
tjenstskyldighets-Systemet; men i och med
detsamma som Hemmans - brukaren fick sin
dagsverks skyldighet förvandlad i bestämd ränta
af Spannmål eller penningar, och bans verkningskrets
vidgades, bief ock hans behof af
penningar större än det var förut.
Det bör ock ihågkommas, att alltsedan
I801 års så kallade Realisation, hvilken såsom
Realisation betraktad var högst ofullkomlig,
emedan ända till 1307 förhållandet emellan den
reela fonden och de utelöpande valuterne var
sämre än det är nu, men sora likväl genom
andra gyrisamma förhållanden och genom hemlighetens
bevarande gjorde gagn, sorn hade reelt
mynt varit i rörelse, en helt ny Class af
Jordbrukande Stånds personer bildat sig. Då
under denna period Spannmåls-prisen höllö sig
i ett rigtigt förhållande till andra värden och
till utlagorne, kunde de inlåta sig i större odlings-företag.
Det är hufvudsakligast genom
dessas bemödanden som Spanmnäls-produCtionen
gjort så stora framsteg.
Det lärer beklagligen vara sant, att många
af dem, sedan häniöide af tidens
55*
Den 75 April.
yrsel, så oförsigtigt begagnat de medel till ytterligare
industriella företag och enskild förkofran,
uppå hvilka deras ledare gäfvo dem
anvisning, att de icke torde kunna frälsas.
Men skall man derföre underlåta att hjelpa
hvad som möjeligen hjelpas kan, och då det
Jordbruks-Systeme, hvilket sedan 1789 och i
synnerhet sedan 1801 blifvit inlördt, om Staten
skall bibehailas vid de fördelar som det beredt,
ovillkorligen fordrar, att den Class, som
handlat efter detta Systeme, måtte skyddas mot
penninge-rörelsens ebb och flod, hvarföre skulle
man icke dertill vilja begagna den erfarenhet,
sorn hela Norra Tyskland erbjuder.
Redan vid sista Riksdag nämnde jag om
det Credit Casse Systeme, som i Preussiska Staterna
blifvit infördt: Det har visat sin nytta.
Pantbrefven, hvilka under kriget, 1 följd af
det stora Silfverbehofvet, föllo, hade redan
181 f åter uppnått sitt fulla värde. I Hannover
och i Braunsveigska Länderne äro de
nu ock införde. Till och med den lilla Harnburgiska
Staten, ehuru medelpunkt för det
Norra Europas rörelse med myntbara Metaller,
har pröfvat nödigt att innom sig inrätta ett
dylikt institut, för att skydda gäldbundne Fastighetsägare
mot följdsrne af den ebb och flod
i penningerörelsen, som vidsträckta han ielsspekuiationer
åstadkomma och hvarigenom penningeräntan
lätt frän 3 proCent uppstiger till 12
och 17.
De ändamål som med dessa CreditTAssocia
-
Den 75 April.
557
tioner vinnas, äro med få ord sagde: att åt Lån.
gifvaren beredes den möjligaste säkerhet; ät Fastighets-ägaren
den Credit, som omständigheterna
kunna tillåta, och behofven kräfva; hvarjemte
den stora förmon vinnes, att de Capitaler,
som en gång finnas innom en viss krets
derstädes förblifva i omlopp. Derigenom att
genom detta Systeme Fastighets ägarens anspråk
på Credit begränsas, (i Schlesien fick hälften
af fastigheternas värde; i Monarchiens Nordligaste
Provincer, fingo fastigheterna, om jag icke
bedrar mig, till två tredjedelar belänas,) förekommes
bäst missbruket af Crediten och VingJerierna.
Alldrig( fanns i Sverige en tidpunkt mera
lämplig för införandet af ett sådant CreditSysteme,
än den närvarande, då villrådigheten
om Sedelmyntets, om varornas, om fastigheternas
Silfvervärde, gör att Borgenärer
och Gäldenärer gerna skola motas på billighetens
gräns. Den gäldbundne Fastighets-ägaren
skulle nemligen gerna ingå uti att låta sina
Skulder bestämmas i Silfver värde, enda
möjligheten att bereda åt honom Creditens
förmåner. Capitalisten, så vida det hoppet
är honom betaget, att genom framdeles skeende
operationer, hans Capital skulle kunna er.
hålla det Silfvervärde i veikligheten, som det
äger till namnet, skulle sannolikt gerna ingå
uti att låta sitt Capital i namnvärde, bestämmas
till Capital i Silfvervärde, derigenom förebygga
ytterligare Capital.förlust, och vara
säker uppå ett han åtminstone kommer i åt
-
558
Dei 15 April,
njutande af den ränta, som han är berättigad
till.
Efter dessa framställningar, torde det vara
mig tillåtit att säga , hvad det är som jag
hufvudsakeligen har mot Betänkandet att anmärka.
Jag tadlar den förelagda planen: Derföre
1:0 att den icke ger säkerhet tillfyllest.
Åt Banco-Styrelsen är anförtrott att genom
fördelning i Läneväg , af de Capitaler,
sorn gå på Banquens Credit, samt efter ännu
okända Reglementariska föreskrifter, värda och
leda Nationens industriella krafter;
Att bibehålla Creditrörelsen vid den höjd
den nu äger;
Att genom användandet af en del af dessa
Credit-Sedlar, till uppköp af Silfver förbereda
den blifvande Realisationen.
Det fins gränsor för tron på människor,
Mine Herrar] när det gäller Folkets val. Har
man glömt huru Rådskammaren år 1763 i sin
sjelfklokhet och mot öfverenskommelse handlade,
samt följderne af denna handling?
Jag tillstyrker derföre, om den förelagda
planen antages, att Riksens Ständer i under,
dånighet hos Konungen anhålla, det måtte
Konungen tillsätta ett sitt Ombud , som utan
F Den 15 April
beslutande rätt äger förpligtelsen att till BancoStyrelsens
Protocoll låta anteckna sin protest
mot sådana Styrelsens åtgärder, sorn han anses
stridande mot allmänt väl.
Regeringens organer stå under ansvarighetslag
— och alltid kommer man sams om
90 §:n —- Riksens Ständers Ombad väljas
af bekanta och vänner, och skulle möjligen
af bekanta och vänner blifva dömde, enär de
fela.
• Åt kommande Ständer öfverlemnas att
bestämma efter hvilket! grund Sedlarne skola
mot Silfver utbytas.
Utskotten synas tänka sig denna grund
efter 96 sk. Cours. Men nästa Lagtima Ständer
skulle kunna vilja realisera efter 144 eller 72
Sirs Cours. Under tiden kunna således inga Penningetransactioner
göras; och orsaken till förlägenheten,
hvilken , såsom Utskotten densamma
ganska rigtigt uppgifvit, består i osäkerheten
om Sedlens värde , skulle under hela Feni
åren fortvara.
2:0 Jag tadlar den förelagde planen för
det att i den samma rader samma, Näringarnes
tillväxt inskränkande , åsigt af Banquens
Medlare- och Förmyndare-magt, som alltifrån
Carl den Xlhs död varit orsak till de sä
tätt växlande skiften af Naringarnes flor och
fall, och sorn hafvit till följd Folkets fattigdom
och Statens yanmagt. Efter denna plan skulle
Den 15 April.
Banquen fortfara att vara depositaire a'f Nationens
reela Silfverfond, och ensam förvaltare
af den Creditrörelsen som på Siifverfonden
kan grundas.
Ofvanföre tror jag mig hafva visat, att
innom en Nation, som sent uppträdt på idoghetens
bana , och af detta skäl är Silfver-fattigt,
den växande Productionen ovilkorligen
fordrar växande Credirrörelse. Annars skulle
sjelfva förökningen i Productionen föda förlägenhet
och förstöra sig sjelf. Men jag hoppas
ock hafva nog tydeligen tillkannagifvit,
att jag med Papper i allmänna rörelsen, icke
förstår Representanter af Silfver, utan Representanter
blott af räntebärande Fastigheters och
säljbara Producters Silfvervärde.
Papperet inskränkt till denna function , kan
Silfret fortfata att vara mätare af Papperets
värde, och i den högre rörelsen, innom hvilken
dylika Papper i synnerhet gå, gör Silfret
function blott såsom Skiljemynt. Under sådan
åsigt af allmänna rörelsen, skulle det
icke behöfvas många millioner hardt mynt, att
åter få Silfver i omlopp, kanske icke mera
än vi redan i Banquens hvalf äga. Förutan
Papper af sådan natur, kan nu mera ingen
Nation röra sig. Myntbara Metaller ökas icke
till qvantitet i det förhållande som Folkstocken
och dess Productioner ökas. I Preussiska Staternc
funnos före 1807 års lerig 90 millioner
R:dr papper i omlopp.
3:0
Ven 15 April, 56 x
3:0 Jag tadlar ändteligen denna plan derföre
, att den, hvilande på en inskränkningsprincipe,
är hinderlig för utvecklingen af Nationens
industruella krafter, och lägger hindec
i vägen för Staten att utveckla sin kraft som
Stat. Systemet, med ett ord , är.godt för dem
som hunnit målet och nu i ro vilja njuta,
men menligt för alla dem , hvilkas mål ännu
är oupphunnit', och ibland hvilka Staten så-;
isom Stat står främst.
Om de grundsatser, som jag under granskningen
af Utskottens Betäckande varit pakallad
att utveckla, skulle beiinnas vara de grundsatser,
uppå hvilka denna Stats Finance-Sy.
sterne bör byggas, så torde, med antagande af
Realisations-grunden efter 96 sk.rs Cours, som
förutsätter en skillnad emellan R:dr i namnvärde
och R:dr i Silfvervärde, följande ope^
rationer böra göras:
1:0 Borde Ranquen låta sina Gäldenarers på
Fastigheter hypothekerade Skuldebref omskrifvas
efter ofvannämnde Reductionsgrund, hvaremot
räntan betales i Silfver eller, i händelse
man anser sådant ännu icke görligt, i Sedlar efter
namnvärde, men med Agio. Jag tror
likväl att ränta i Silfver kunde ovillkorligen
fordras. Afbetalning på Capitaler torde likväl
icke äskas förr än Banquen åter inträdt i
sin function som Växel-Banque.
2:0 Af de förskotter Banquen såsom Credit.
Ridd. och Ad. Prot. V B, I AJd, 71, 72.
Den /? April.
Institut ger, borde räntan för Lån pa exporta
bla
Effecter, efter reductionsgrunden, med Silfver
erläggas. Räntorna som inflyta för dess
förskotter åt Nänngs-idkare i Disconiväg torde
böra efter namnvärdet beräknasy men ingen
tänta beräknas under 6 proCent.
3:0 Statens Capitalskuld till Banquen,och
räntan dtifore borde beräknas efter samma
grund, som galler för Banquens liqvide med Fa»
etighets-ägare.
4:0 Banquen Mefve då i stånd att till Innehafvare
af Läne-Banco-Sedlar och andra Fordringsägare,
hvilkas fordringar obestridligen
bestå uti R:dr efter Silfvervärde, liqvidera
räntan med hardt Mynt eller åtminstone med
Agio, om den liqvidera* med R:dr efter namnvärde.
y:o Då Banquen icke småningom kan sätta
Silfver i omlopp och dessförinnan ej Nationen
kan vänjas att äter nyttja Silfvermätaren
vid sina Fcnningetransactioner, borde
Staten berättigas, att, mot Obligationer ställde
på Siifverv irde, hvarå räntan och vissa
proCent å Capitalet årligen i Silfver betalas,
uppköpa Banco transport-Sedlar. Med dessa
Sedlar gör Staten afbetalningar uppå sin skuld
till Barquen och bestrider »adana utgifter, som
äro oundgangeliga , men ej genom Bevillning
kunna uppbära*. Med 120,000 R:drs
Inkomst uti Silfver, sora dels genom Tullen'
Den 75 April.
563
dels' ock genom Bevillning af de förmögnare
kunde erhållas, likväl alltid med iagttagande
af förhällandet emellan R:dr efter namnvärde
och R:dr efter Silfvervärde, skulle omkiing 4
Millioner R:dr efter namnvärde flyttas från
Banquens Debet. Det är på detta sätt, jag
påstått att Statens Finance borde skiljas ifrån
Banquens. Det är på detta sätt, som all ytterligare
sammangyttring kan förekommas och
den olyckan afböjas, 3tt Banquens förhållande
till sina Creditorer och Debitorer blir en förvillande
måttstock för alla transactioner Enskilta
emellan.
6:0 Beträffande liqviderne emellan Privata,
så lärer opinionen icke tillåta att Lagstiftande
Magten blandar sig deri; ehuru sådant
skett förr, i andra Länder och äfven här. Det
borde dock icke förglömmas, att sedan 1789
en R;dr Specie upphört att vara en R:dr i Silfver;
att, i synnerhet sedan 1801 års Realisation,
Banco-R:drs Silfvervärde varit helt och
hållit ett opinions-spel; att om, under perioden
före 1809, genom Sedel indragning en förlägenhet
uppstått, lika med den, som under de
senare åren genom flera sarr.manverkande orsaker
blifvit född; så skulle man då redan så
väl som nu kunna öfvertyga sig om omöjlighetten
för Gäldenären, att med Silfver honorera
de förbindelser, som han, narrad af Banquens
under hemlighetsslöja gjorde Operationer,
på Banco-Riksdaler utställt. Den billiga
medlareåtgärd torde likväl kunna medgifvas, att
en termin af t. ex. y år bestämdes , efter hvil
-
Den 15 April,
ken, alla ifrån år 1789 utställda förskrifning^*
på Banco-Specie skulle gälla blott efter 96 sk:rs
Cours. Till den tiden borde, för att motväga
Borgenärers anspråk och förhoppningar lika
mängd af R:dr efter namnvärde finnas i alli
manna Rörelsen, och kunde hvad som i Banquen,
i| afbetalning på Statens Skuld samt på
andra vägar inflyter, utgå till dotation af Provincial-Credit-Cassor,
likväl alltid efter gjord
omskrifning i Silfvervärde och mot'förbindel*
se att erlägga ränta i Silfver. Så snart det är
slut på liqviderne Privata emellan och så snart
i stället för Papper, Representanter af Silfver,
Papper, Representanter af räntebärande Fastigheters
och säljbara Producters Silfvervärde
kommit i rörelse, kan ock Realisationen göras.
Den vore då, hvad förhållanderne Privata
emellan beträffar, i sjelfva verket redan
gjord, och det återstod blott att Banquen åter
begynte sin function som Växel-Banque.
/
På denna väg blefve den Skattdragande
Undersåten skyddad för den fruktan att genom
en Myntförbärtring , hans utlagor till Staten
skulle fördubblas, eller förvandlas från R:dr
efter namnvärde till R:dr efter Silfvervärde:
Likaledes öppnades för Statens Tjenstemän
den utsigt, att deras Löner skulle blifva dem
beräknade efter rigtiga och billiga grunder.
Ett vilkor likväl återstår, som måste fyllas,
innan man kan våga att öppna Banquens
Hvalf och låta dess Silfver utgå i rörelsen;
det är det af de Höglotlige Utskotten uppgif
-
Den 75 April,
ne villkoret af enskild och allman hushållning.
Grundvalarne för enskild hushållning
äro flit och sparsamhet. Men vi födas icke
med dessa egenskaper. De mäste förvetfvas
och det är Styrelsen allena som kan hjelpa
oss att ferverfva dem. Till danande af fliten
fordras ett rigtigt förhållande emellan behof
och förmåga, till danande af sparsamhet, fordras
möjligheten att behofven och förmågan i
ett jemt förhållande kunna tillväxa.
Men i ett Land, der, för att kunna föda
sig med sina händers arbete, man nödgas söka
1lerås samtycke , hvilka med samina slags
arbete föda sig; der man ej försälja sin Vara,
åt den som anmäler sig vara i behof deraf,
utan åt privilegierade köpare eller mellanhandlare;
der Näringarne äro satte i vilkoriiga beroenden
utaf hvarandra; der den enas verksamhet
grundar sig på rättigheten, att hindra
en annan uti sin verksamhet; der den Näringsidkaren,
hvilken, vidgande kretsen för sin
verksamhet, också naturligtvis måste låta sin
apparenta eller så kallade synbara förmögenhet
synas större, betalar Bevillning för den,
hvilken, med sin så kallade osynbara förmögenhet,
på ett för de kortsynte osynbart sätt,
deltager i den vidgade Näringens vinst; fins
der, frågar jag, hvad som kan muntra och
mana till flit; eller om flit,' såsom produet af
fordna gynsammare förhållanden, redan skulle
hafva varit i daning, kan den bibehållas?
I ett Land, der idoghetskrafterne, innom
*66
Den 75 April.
de hufvudsakligaste Närings-grenarne, äro ställde
under förmynderskap; der man t. ex. ej får
blåsa större qvantum Tackjern eller smida större
qvantum Stångjern, än Förmyndaren behagat
tillåta; der man ej får lika successivt öka
sin Production, som behållna vinsten på första
Productionen erbjuder medlen dertill; der man
till ex. ej får öka sitt jordområde i den mohn,
som den enås förmåga och den andras behof
dertill föranleda', utan i det förhållande blott
som Förmyndarens Bokhålleriordning det medgifver;
der således besparingame icke i den
mohn som de göras, och på den en gång beträdda
idoghetsbanan kunna göras frugtbaraj
der man således, för att kunna till ytterligare
förkofran använda sina besparingar, måste skuldsätta
sig, eller också för att få ihop den summa,
under hvilken ingen ny hemmansdel kan
förverfvas, måste emedlertid nedlägga den i
den Nationella Cassa-kistan, med vada att återlå
den till hälften försämrad; fins der hvad
sorn karn mana till sparsamhet?
Jag anser derföre för Riksens Ständers
ovilkorliga pligt mot hemmavarande Medborgare
och mot Efterkommande, att, dåde meddela
Kongl. Majit sina beslut i afseende på allmänna
Penninge-rörelsen och Mynt-värdets upprätthållande,
dc ock i underdånighet hos Kongl.
Maj-.t bönfalla, det Kongl. Maj:t täcktes ju
förr dess hälldre undanrödja de hinder för idoghetskrafternas
fria begagnande, som ligga uti
kraftägande inskränkande Författningar, så vidt
deras häfvande af Kongl. Majit beror; samt att
Den 75 April.
Kongl. Majit täcktes till nästa Riksdag låta utalbeta
Förslag till häfvandet af sådana, vissa
Corporationer och Stånd tilldelade Privilegier,
sorn äro hinderlige för Näringsfriheten, men
ej utan deras begifvande kunna återkallas.
Inför en Konung, hvilken sorn Gustaf
Wasa öppnat en ny tid tor Svenska Folket,
torde Rikets Ständer äfven konna neHlägga den
bön, det täcktes Kongl. Majit lata författa och
sig föreläggas ful lat in liga Tafieauer öfver de
Utlagor af sa mänga oli>s.a naturer och till så
manga olika föremal, son Svenska Folket nu
urgör; då Riksens Ständer kunna göra sig förvissade,
att i Kongl. Majits eget hjerta finna
den Svenska Folkets vän, som lisar hvad som
lisas kan och lisas bör.
Dessa äro de anmärkningar emot Betänkandet,
hvilkas motiverande dea inskränkta tiden
medgifvit.
Jag har sett föremålet utur den synpunct
allena, sorn visar framtidens eiler Statens fordringar
vid uppgörandet af ett nytt Systeme
för allmänna Penninge-rörelsen. Att förlika
deras anspråk, som begära ersättning för förflutna
tiders lidanden, med deras, som behöfva
hjelp mot den innevarande tidens betryck , är ej
möjligt, med mindre icke det finnes försakelse
nog hos båda parterne, att, för Fäderneslandets
skull, gå halfva vägen hvar.
Grefve t/e la Gardie, Jacobi Den grunPig•het
i framställningen och den sanna åsigt af
5«3
Ben 15 April.
ämnet, som utmärka Grefve von Schwerine
Anförande, hafva förmått mig begära det Ridderskapet
och Adeln täcktes anmoda Grefve
von Schwerin att till trycket befordra berörde
Anförande.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en hemställ*
de, om Ridderskapet och Adeln behagade förena
sig med Grefve de la Gardie, att anmoda
Grefve von Schwrin till trycket befordra sitt
ifrågavarande Anförande. i
Bifölls.
Herr von Wahrendorff,, Anders, anhöll äf*
ven att Ridderskapet och Adeln behagade an-:
moda Grefve Gyllenborg , Johan Henning , att af
trycket utgifva sitt för en stund sedan upplasta'
Memorial, hvilken anhållan, uppå gjord Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls. I
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
a^t Plenum komme klockan * till 5 i
eftermiddag att fortsättas.
Herr Heykenskjöld, Ludvig, uppläste följande
:
Det är vid sednare delen af Utskottens
Betänkande , sorn angar median tili beredande
af -.tadgr i Myntets Värde, sorn jag vördsamn.
ei.gei aohalier ati fa gora några anmärkningai,
Utskogen antaga etter CalcJen, att, unde?
loppet ii i fetu ar, fr <in och med tili och
Ben 15 April.
med 1823 , omkring en half Million i Banco*
Sedlar årligen kunna användas för det vigtiga
ändamålet, att gifva stadga åt Banquens Sedlar
och påskynda den tidpunct, då en stadig Myntreglering
kan i verket sättas. Till beredande
af denna framtida reglering i Myntväsendet
anse Utskotten nämnde halfva Million böra
begagnas till inköp af Silfver för att förstärka
Banquens reela fond. Med de begrepp jag
kunnat- uppfatta om de tjenligaste medel att
förhöja värdet af en utelöpande Stdelmassa,
öfverensstämmer icke en sadan positiv åtgärd,
då andra utvägar gifvas, hvilka säkrare leda
till samma syftemål. Efter min tanka kan en
Sedelstock, hvilken såsom ett Rikets hufvudmynt
blifvit satt i omlopp, icke utan våda
för Naringarne realiseras genom indragning ,
om ock den indragne Summan skulle användas
till anskaffande af hvad man kallar reel valuta.
Med rätta säges att Banquens Sedlar nu
representera Landets gäld; och att samma
gäld bör med* tiden betalas. Vill man föreskrifva,
att denna betalning ovillkorligt skall
ske genom en viss d^l af Sedelstockens årliga
användande till Silfver-inköp, så har man
ock med detsamma 1 förväg afgjordt Landets
förmåga att afbörda sin gäld. Detta åter står
icke 1 någon Statsmans, icke ens i mänsklig
förmå, a att bestämma, men derigenom att
man vill se längre in i framtiden än ett mänskligt
öga formar, derigenom att man grundat
jina åtgärder och calculer på Nationens tillta
-
57®
Den /5 April.
gande krafter och välstånd, förfelar man merendels
sitt ändamål, och Försynen straffar på
sådant sätt människans djerfhet att intränga pä
Dess område.
Endast i den mohn välmågan tilltager, erhåller
Mationen förmåga att betala de skulder,
den åsamkat sig, och derföre böra aila medel,
som kunna bidraga att sätta Arbets-kraften
i rörelse, dertill användas. Banquens Sedlar
utgöia nu på samma gång Nationens gäld och
det medel, som underhåller arbets-kraften ; ju
mera således detta medel göres verksamt
och tjenande till Industriens up-pmuntran, ju
mer erhåller Nationen tillgångar och förmåga
att betala sin gäld. Det årliga öfverskott af
Productionen, som härigenom bör uppkomma,
kan anses sorn en årlig afbetalning af Capitalskulden,
hvaraf följer att i den mohn detta
öfverskott växer, i den mohn realiseras äfven
Banco-Sedlarne, genom ett stigande värde,
jemförelsevis till varor.
Detta sätt att småningom realisera en bestämd
Sedelstock, som utgör ett Lands gångbara
Mynt, anser jag vara det enda naturliga
och verksrällbara. Alla andra methoder man
försökt, hafva varit vågspel , och derföre i
mer eller mindre grad misslyckats.
Då jag efter dessa grundsatser bedömt
Utskottens Förslag, att använda årligen 4 Million
af inflytande Banco-Sedlar till anskaffande
af Silfver för att i Banquen förvaras, har
Den 15 April.
jag icke kunnat gilla det«ammi. Jag håller
före, att det är hvarje arbetande medlem af
Samhället, som i sin mohn bör realisera Banco-Sedlen,
att de activa åtgärderne till Realisationen
säkrast öfverlemnas till Nationen sjelf
— och att Banquen bör förhålla sig passivt.
Banquens operationer böra endast åsyfta, att
de Sedlar, som inkomma, åter utgå i productiv
väg och öppna för Medborgarne nya källor
till välmåga. I följd häraf torde den summa,
som för Banquen ärligen genom indragning
bilf v er att disponera, bör* utgå till understöd
för sådana nyttiga företag, hvilka i
ett fattigt Land icke utan publikt understöd
kunna verkställas. Att vårt Land äger stora
tillgångar, om de rätt begagnas; att dess odling
och Folkmängd mångdubbelt kan förökas,
är en allmänt erkänd sanning. Om en del af
Banquens blifvande öfverskott å sina Intrader,
användas till Strömrensning och Communicationers
öppnande i Vesterbotten och de Norra
Provineerne, skulle troligen nya Jern-Bergslager
der uppkomma, i stället för de nu på
flere ställen i Riket aftynande. Vår Flottas
iståndsättande kräfver oundvikeligt den största
omsorg. Medel dertill saknas; ty att vilja
anskaffa dem genom förhöjning af den hittills
utgående allmänna Bevillningen, medförer
oundvikeligen armod och Näringarnes vanmagt.
Den enda återstående utväg till detta
angelägna ändamåls vinnande torde då blifva ,
att dertill begagna de Sedlar, som af Banquen
komma att indragas, hvilka på sådant satt
573
Den 15 April.
använde fylla Statsbehofven, ocb sprida sig åter
i den allmänna Rörelsen.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, anförde
skriftligen:
Då jag nu går att yttra mig i anledning
af förenade Stats- och Banco-Utskottens omsider
afgifna Betänkande, angående alllmänna benninge
rörelsen och Myntvärdets upprätthållande
j torde det tillåtas mig att först få besvara
några deri förekommande Anmärkningar,
som tyckas vara rigtade mot mig. — Härtill
anser iag mig så mycket mera föranlåten, som
jag blott på detta sätt ser mig kunna rättfärdiga
Utskottens smickrande omdöme, att jag
J’med mycken sanning och klarhet i uppställningen
utvecklat orsakerna till närvarande Penningestäilning.
” — Jag torde derföre få börja med
att försvara den satts: ‘Ditt det skulle vara olyckligt
för Sverige, örn Banquen nu kunde med
Silfver, till fullo inlösa sina utelöpande Sedlar.”
Härvid torde jag på förhand få förklara, att
jag så mycket mindre kan erkänna den tydning,
som Utskotten behagat gifva åt min mening,
oagtadt densamma utgör ett villkor för
deras bifall, sorn hela denna tydning är mycket
för konstig, för att af mig ens kunna begripas.
Jag måste derföre, med äfventyr att
af förenade Utskotten blifva ansedd för kättare
i Finance-läran, öppet erkänna, att min mening
var, och ännu är helt enkelt den , som jag uttryckt
förmodeligen ej otydligt, nemligen: Att
det skulle vara en olycka för Sverige, om dess
Ben 75 April.
573
Banco-S<ellar ater fngo fullt Silfvervärde; eller
med Utskottens ord: ’’Om Riket ägde
lika många Millioner i hardt Silfver , sorn
Pappers-mynt efter namnvärde; om hvar och
en som nu äger ett Sedel Capital , i dess ställe
ägde lika manga Specie-Riksdaler i Silfver.”
Beviset för mitt påstående torde jag, något
omständligare än jag förut trott mig behöfva ,
r.u få aran utveckla. Om våra Banco-Sedlar,
med mängdens bibehållande, återfingo iullt
Silfver värde måste nödvändigt Ett utaf Två
inträffa. Antingen skulle nemligen alla Varupris
lämpa sig efter Myntets intrinsequa värde
och ett lod Silfver gälla i Varubyte lika mycket
som nu , samt Varu-prisen foljagteligen
falla, enligt Mynt-Numerairen, under hälften
af hvad de nu äro. I och med det samma
blefvo naturligtvis alla Skatter och Skulder mer
än fördubblade, med oförändrad tillgång till
deras afbördande. Att detta, som endast gagnade
ett inskränkt antal Capitalister, skulle
vara förderfligt för mängden af Sveriges Innebyggare,
lära förenade Utskotten hafva svårt
att förneka. Den andra tänkbara, och tilläfventyrs
troligaste, följden af Sedelmyntets återvunna
jemngodhet med Silfver, vore den, att
de inhemska Varuprisen, hvilka synas rätta sig
efter Myntstockens förhållande till Landets
Production och Varu-mängd, förblefvo till zilfran
oförändrade, och i Silfver hvad de nu äro
i Sedlar. Alla utländska Varor skulie deremot
falla till mindre än hälften af deras nu varande
pris. Productions-kostnaden skulle, i förhållande
till Myntets godhet, blifva så dyr, at{
574
Den 15 April.''
man, långt ifrån att kunna tänka på någon Export,
skulle tvertom taga sina nödvändigaste
behof utifrån. Ett Sk:& Stång-Jern skulle t. ex.
ej kunna produceras för mindre än omkring
15 H:dr Specie; men deremot kunna köpas uti*
fiån för 8, på samma sätt med allt annat.
Det synes således otvifvelagtigt, att ett så
stort Rördse-Capital i Silfver, som vi nu äga
det i Papper, skulle förlama, förtrycka och förstöra
alla producerande Näringar, samt lägga
hela Landet likasom i träde, intilldess sä mycket
af det för stora Rörelse-Capitalet hunne
gå utur Landet, att återstoden kunde mäta vår
Varumängd och Production med ungefär samma
mått som andra Länders-, eller med andra
ord: Intilldess vårt Rörelse-Capital blifvit så
förminskdt, att det återvunnit ungefär samma
förhållande till vår production som andra Länders
Rörelse-Capital till deras Production. Då
således genom vår Sedelstocks möjliga förvandling
till Silfver, i senare fallet hela Landet
blefve lidande och utmärgladt, samt i det förra,
^ åtminstone mängden af' dess Inbyggare;
torde Högloflige Utskotten benäget tillåta , att
jag söker fästa Högloflige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på förenade Utskottens
misstag, samt vådan af deras bär ej otydligt
ådagalagde syftning, nemligen Mynt-förbättring,
—■ ett Odjur, som jag, på Utskottensj stora
Finance-plans Tafla, tyckt, genom de nog starka
skuggorna, skymta i fonden.
Vidare behaga Högloflige Utskotten, på
ett nog litet tillfredställande sätt förklara min
Den 15 April.
Realisations-plan oantaglig, oagtadt LTskotten
medgifva, att alla olägenheter af Myntvärdets
vacklande, derigenom skulle på en gång försvinna.
—- Jag förmodar, art orsaken, hvarföre
Realisation, på de grunder jag föreslagit,
ej skulle med ringaste hopp bni fran gång,
kunna företagas, ligger i otillräcklig!,tten af
Banquens Silfver Fond. Häruti nödgas jag blindt
tro Utskotten på deras ord. Likväl vågar ja%
förmoda , att Utskotten gå för iångt i försigtighet,
då de på indirect sätt, synas förråda
den tro, att Realisation ej med säkerhet kan
företagas förr, än man har Silfver i förråd,
lör värdet af Sedelstockens hela belopp.
Hvad Utskottens förklaring beträffar, att
ej kunna instämma deruti, "att vära Sedlars öfvergång
till omlopp i främmande Länder varit nyttig
och förmånligså förundrar jag mig deröfver
så mycket mindre, som Utskotten synas
alldeles icke hafva velat fatta min mening.
Utskotten hafva sjelfve medgifvit, att våra financiella
oredor härleda sig ifrån Rörelse-Capitalets
plötsliga förökning åren 1809 och 1810,
hvarigenom Mynt-Representativerna nödvändigt
måste i förhållande till Massans förökning, falla
i värde. Om detina tillkomna Sedelmassa
hade kunnat instängas innom Sveriges gränsor,
så hade vårt Rörelse-Capital ju skolat vara än.
nu större, och Myntet följaktligen i samma
förhållande ännu sämre, än nu, dä en del utströmmat
till binlard, nemligi-n jemt så mycket
som fordrats, för att, om jag så får säga,
utspäda den derstädes circuierande delen af vår
576
Dm 1$ Aptit.
Sedelstock, till samma grad som hos oss sjelÉ
ve. Hade den bestämda tillspädningen skolat
inskränkas blott till den delen af Sedelmassan,
som förut circulerade i Sverige; -så
bade dess-Silfvervärde naturligtvis måst blifva
mera utbiandadt, annu, då tillspädningen tillika
blifvit fördelad på Finlands hela RörelseCapital.
Långt ifrån att likväl anse en ytterligare
utströmning af vära Sedlar till qvarblifvande
i Finland, för nyttig och förmånlig r har
jag tvertom betviflat dess verklighet.
Sedan jag nu i korthet sökt besvara de
Anmärkningar, som tyckas vara rigtade emot
mig, vill jag något närmare granska några af
förenade Utskottens idéer, som synas hafva
närmast Sammanhang med ämnet. Utskotten
säga: '’orti Agio nu vore uppstigit i Arithmetisk
proportion till Banquens redbara Fond,
så vore det äfven stadigt och Realisation kunde
i sådant fall verkställas". — Det är utan
all tvifvel att Realisation ju kunde med fullkomlig
trygghet företagas, om Agio vore uppstigit
i jemt förhållande till Banquens rc-dbara
Fond; eller med andra ord: Om Banquen ägde
jemnt så mycket Silfver sorn fordrades, för
att på en sång inlösa liela den utelöpande Sedelmassan.
Men deraf följer ingalunda, att ju
icke Agio eller Sedlarnes Silfvet-värde kan
vinna ett slags stadga, och Realisation följakteiigen
vigtagas, utan att Banquens redbara
Fond likväl behöfver uppgå till hela Sedelstockens
Silf ver-värde. Utskotten synas nemligen
■ sjelf ve
Den 15 April.
sjelf ve hafva medgifvit, att Agio hade stadgat
sig vid 1776 års Mynt-Valvation; och likväl
matte Banquen ej hafva ägt, i redbar Fond ,
höla Sedelstockens Silfver.värde, emedan Ut.
skotten försäkra att denna Realisation varit
nära att misslyckas, oaktadt till och med biträde'
af utländsk Credit. Man synes således
tydligen kunna finna, att Sedlarnes Silfvervärde
eller -Agio ej bestämmes af Sedelstockens
förhållande till Banquens redbara Fond 5 och
detta så mycket mindre, som, före år 1807,
missförhållandet emellan Banquens redbara Fond
och den utelöpande Sedelstocken lärer, en tid,
hafva varit ännu större än nu, oagtadt Sedlarne
då ägde nästan fullt Silf ver-värde. Utskotten
säga vidare: ”Att, Banco-^edelns nu varande
värde, iförhållande till Hamburger-Banco,
bevisar att allmänna Opinionen fästat detta värde
icke blott vid beloppet af Banquens redbara
Fond, utan ock, med hufvudsaklig hänsigt
på Banquens Fordringar hos Staten och
Enskildta”
Men som Banquen, utan tvifvel
har Fordringar, om ej af Enskildta, åtminstone
af Staten, för Sedelstockens hela belopp;
så. skulle, om Utskottens principe vore rigtig, *
Sedlarne nödvändigt ännu hafva fullt Silfvervärde.
Opinionen örn Mynt-Representativernas
Silfver-värde måste således bestämmas af någon
ting helt annat, än Banquens o bekanta Silfver-Fond
och Fordringar. Vid 1 §r5 års Riksdag,
stod jäg i detta afseende ungefär på sam*
ma punct, der förenade Stats- och Banco-Utskotten
nu synas stå, och sökte orsaken till
Ridd. och Ad. Prot. V B. 1 Afd, 73 > 74*
578
Den 15 April.
Myntets försämring, blott uti det ökade missförhållandet
emellan Sedelstocken och BancoFonden.
Men vid närmare öfvervägande har
jag funnit, såsom jag vid denna Riksdag sökt
ådagalägga, att Myntvärdet endast bestämmes af
Myntstockens förhållande till Landets Prnduction
och Varu-mängd. Desse 2:ne storheter, nemligen
Myntstocken och Landets Product Förråd,
hålla hvarandra alltid jemnvigten. Myntstocken
må vara stor eller liten, så är han
likväl ett slags Representant, eller rättare sagt
mått för Landers hela Production och Varumängd.
År Myntstocken liten, så representerar,
eller om jag får säga, uppväger en mindre
Summa, en större mängd Varor; och tvärtom
är Myntstocken stor, så fordras en större
Summa, för att kunna uppväga samma Varu-mängd.
Detta är orsaken hvarföre Mynt-representativernas
förökning åstadkommer stegring
i Varu-prisen, och detta skulle otvifvelagtigt
inträffa , om än Silfret i de tillslutne Ban*
co-hvalfven, växte i samma förhållande som
den utelöpande Sedelstocken.
I förenade Utskottens Förslag , rörande
de Fastighets-Lån, som komma att utgifva®
åren 1819 °ch 1820, nemligen, att Räntan
och Capital-afbetalningen skulle beräknas i Silfver,
med 3 proCent, med rättighet likväl att
betala med Sedlar efter Agio, kan jag omöjligen
upptäcka annat än blott ett sätt , att i händelsa
af Myntets ytterligare försämring, illudera
Riksens Ständers Beslut år I8lj, att Lånta
-
garen skulle slippa att afbetala mer än 2 pro„
Cent årligen af ursprungliga Capitalet,
Banquens Silfver-upphandling, som Utskotten
föreslagit, skulle naturligtvis tynga på Handels
vågen och minska Växei-tillgången. Den
skulle ej kunna bära sig, utan i den händelse
den erforderliga -Summan kunde fyllas genom
öfvervigt i handel; ltie'n denna låter ej på förhand
bestämma sig: Föijakteligen kan man ej
heller på förhand stadga, om något, ännu mindre
huru mycket, Silfver skulle det eller det
äret kunna införskrifva®. Jag vill ej vidlyftigare
nu utveckla detta ämne, emedan jag längre
ned arnar äter vidröra der. Jag vill emedlertid
blott anmärka, att Utskotten förmodligen
räknat för mycket på Allmänhetens Patriotisme,
då de tro, att man Vid åsynen af Handels-vågens
nedtrycknirtg, sorn pä Utskotten®
Språk lärer vara detsamma sorn Myntets församring,
skulle likväl sätta ett oförändrat värde
på detta Mynt, emedan man visste att allt
detta skedde blott för att framdeles förbättra
och stadga detsamma. — Hvad härmed égentefigen
kari menas, nödgas jag tillstå ätt jag ej
figtigt förstår.
1 stället för att, såsom Utskotten föteslågit,
utgifva underhaltigt Silfvermynt, tycker
jag det vöre ännu Vigare, att genom ett blott
påbud gifva våra nu Varande a och 4 skilling®.
Stycken förbättring på CaraCteren Samt fördubblad
bede; och värdighet.
58o
Den 75 April.
Sedan jag sålunda lösligen vidrört några
af de serskildta idéer, som jag i Utskottens
Betänkande ansett mäst anmärkningsvärda) nödgas
jag förklara, att i Betänkandet, betragtadt såsom
helt, saknas den klarhet i åsigten, den be.
stämdiiet i syftningen, den öfverenstämmelse i
medleu, som knnde berättiga det till namn af
Financt plan. Jag har åtminstone ej kunnat upptäcka
det mål, hvartill Utskotten syfta, ännu
mindre bedömma, huruvida medlen skulle vara
dertill ledande.
Men det är ej nog att klandra och förkasta;
man måste äfven bjuda till att sätta
något annat i stället. Jag vill derföre söka uppgifva
ett sätt att i möjligaste måtto stadga
Myntväsendet, och åstadkomma nästan alla de
välgörande verkningar som en Realisation, till
hvars företagande tiden ännu ej synes vara
kommen, skulle medföra, utan att likväl sätta
Banquen j ringaste äfventyr.
1:0 Den Författning bör vidtagas, att alla
Penninge - transactioner skola hädanefter ske
enligt Mynt-Representativernes Silfver-värde:
börande likväl liqviderna få ske med Sedlar,
men efter de förliutne 6 månaders medel-Agio.
Till den ändan borde Sedlarnes Silfver-värde,
eller Agio, införas i Tidningarne , åtminstone
en gäng i veckan, och i början a* hvarje månad,
de förflutne 6 månadernes medel-Agio antecknas.
Det är nödvändigt, att Skulders liqvidering
ej sker efter dagens Agio, emedan stora
oordningar till Gäldskyldiges mehn och förfång,
eljest skulle kunna åstadkommas. Det bör äf
-
Den 75 April.
58i
ven stå hvar och en fritt att ställa Förskrifningar
på Silfver, med ovillkorlig skyldighet
för Låntagarne, att i sådant fall återgälda Silfver.
— Aldre Skuldebref böra, i afseende på
Myntvärdets beräkning, anses såsom skrifna
den dag, då denna Författning utkommer.
2:0 I utlåning på Jern och Koppar kunde
Banquen söka att, om möjligt vore, få utgifva
Silfver, med uttryckligt vilkor att erhålla
Silfver i återbetalning. Dessa Silfver-Lån kunna
beläggas med lägre Ränta, än Lånen i Banco-Sediar.
3:0 Hvar och en bör äga att i Banquen
insätta Silfver, mot eihållande af ett nytt slags
Depositions-Attester eller Silfver-Sedlar, hvilka
oveterligen skola af Banquen med Silfver
inlösas; eller rättare sagt, vid hvilkas uppvisande
det mottagna Silfret skall utlemnas. Så
lange denna utväg saknas, kan man ej utaa
motsägelse arbeta på att åstadkomma betydlig
öfvervigt i handel. Huru skulle man nemligen
kunna hoppas att minska Varuimporten,
så länge ingen annan Canal finnes för Mynt-importen,
än den trånga Guldsmeds-verkstaden ?
Den som importerar Silfver bör äga utvägar
att i Banquen kun mit omedelbarligen förvandla
sitt Silfver i Penningar, utan att behöfva med
Guldsmeden dela vinsten af sin handel. Detta
är dessutom det enda naturliga sätt, på hvilket
ett Lands Myntstock kan ökas, i förhållande
till Productionens tillväxt. Häruti ligger
också en väsendtelig fördel af metalliskt Mynt
framför det blott Representativa. Det förra
Den 15 April,
kan man nen-,ligen förvärfva genom ökad Production,
och således öka Myntstocken efter
behof: Det senare deremot kan ej åstadkommas
utan genom konst; och om än vår Production
ökades aldrig sa mycket, ser jag likval,
med nu gällande Finance-Författoingar',
ingen möjlighet att derigenom öka Myntstocken
med en enda Riksdalers Sedel , så framt
man ej ville för dån erlägga En Riksdaler i
Silfver.
Hvad för öfrigt motiveringen och detaljerna
beträffar, får jag hänvisa till mitt i detta
ämne, förut afgifne Memorial,
Herr Cederskjöld anhöll, att dess Anförande
matte få åtfölja återrcmissen till Stats- och Ban»
CO-Utskotten,
Herr Uggla} Göran Gustaf, anförde skriftligen;
Jag
har ej begärt ordet, för att jnga i
®n egentelig detaillerad granskning af Höglofl.
Utskottens Betänkande. Med fullkomlig tillförsigt
öfverlemnar jag en åtgärd af så granlaga
och vidt omfattande egenskap ät uppl ystare
Medlemmar innom detta Samfund. Det är
Herr von Törnes nu upplästa Yttrande, hvilket,
i förening med hvad så väl han sona
Herr Reuterskjöld till Höglofl. Ridderslcapets
och Adelns Protocoll den f och 24 sistledne
Januarii anfört, rörande Krono-Skogarnes Skatt,
läggning och försäljning, föranledt mig till nå*
Den 15 April.
gra reflexioner i ett ämne, hvilket icke torde
böra uteslutas från all gemenskap med Rikets
framtida Financielle förhållanden.
En agtningsvärd Författare har yttrat och
jag delar med honom öfvertygelsen om den
sanning, att man icke blott genom en direct
Finance-åtgärd, så öfverlagd och rätrvis den
än må vara, utan ock,igenom ett mera än
alla sammanlagda Finance-planer, fastän långsammare
och genom omväg3r verkande medel,
kan bereda hvart och ett Samhälles penninge
författning en kraftig hjelp. Man bereder
denna hjelp, då man upplöser alla band på
arbets förmågan; då man oinskränkt öppnar
vägen för industriens prqducter och då man
öfverlåter den arbetande Folk-Classen alla hittills
undangömde Lägenheter till bosättning ,
arbete och sjelfständig förkofran. Också synas
Högloflige Utskotten icke hafva misskändt
denna grundsats, då de erknndt Financieila åtgärders
ringa verkan, derest icke i bredd med
dem går den Allmänna och Enskiidta hushållningens
reglering efter moget pröfvade och
alfvarligt vidmagthållne Författningar och grunder.
Jag har hort yrkas den satts, att ett
Credit-mynt, sorn fallit i värde, men för
hvars framtida tillväxt en gräns blifvit satt,
skall endast genom Samhällets ökade Varumängd,
utvidgade handel och växande Folkstock
samt genom det derigenom uppkomne
behof af ett i förhållande dertill ökidt Rörelse
Capital , ofelb.ut med tiden återfå sitt
första värde och må hända ett ännu högre.
584
Den 75 April,
Jag är också a£ den öfvertygelsen, att det endast
ar ur dessa grundkällor : Växande Folkstock
, vidsträckt utrymme för dess Arbetsförmåga ,
fri handels gemenskap, som den verkliga Samhäl Isförmågan
utgår; och från den dag hon upphör
att vara Lagstiftande Magtens förnämsta
syftemål, skall hvarje Finance-plan förlamas i
dess kraft och förblifva utan all gagnande verkan
samt oredan uti penninge-väsendet fortfara.
Ibland dessa grundhällor till Samhällets
förkofran äger Sverige rika, obegagnade Skatter
uti den jord, som tillhörer Kronan, under
ramn af Krono-Allmänningar, RecognitionsSkogar
och andra lägenheter af dylik beskaffenhet,
och man 'torde utan öfverdrift kunna
påstå, att Kronan ännu äger jord, till ett i
förhållande till vårt Lands öfriga tillgångar nästan
omätligt värde, Öfverlåtandet af ägande
rätten till all Kronans Jord innom dess vidsträckta
Skogar, Parker, Allmänningar och
Utjordar, genom deras försäljning till Enskilte,
en "åtgärd, lika öfverensstämmande med
en klok Statshushållnings föreskrifter, som
med våra Lagar och Stats-Verkets fordringar,
skulle ej allenast till Staten inbringa ansenliga,
hittills okända inkomster, utan ock, må hända,
utgöra ett kraftigt medel till Financernes,
Jordbrukets och andra Näringars upphjelpande
ecb framtida bestånd, hvilka sällan hämtat stora
fördelar af invecklade och konstlade Finance Systemet
Förnuftet och rättvisan synas dessutom
fordra, att, innan man beslutar en Beskattning,
Den jj April.
Sorn påkallar den högsta ansträngning af Folkets
krafter och förmåga, och hvilken, med
förutsättande jemväl af dess billiga fördelning
efter rätts-principe, likväl i 3llt fall måste utsträckas
till Samhällets nu varande mänga nödl.
dande Medborgare-Ciasser, man förut bör sorgfälligt
uppsöka och samvetsgrant! använda de
icke betungande hjelpemedel, sorn Statens egsn
inre styrka erbjuder. Det är ett bedröfligt
anmärkningsvärdt förhållande, att Sverige,
sorn kunnat vara ett odladt och folkrikt Land,
måste ännu intill närvarande tid, se en ofante,
lig del af sin jord bestå af ödemarker. Man
har i vårt Fädernesland länge predikat den
lära , att jordens frugtbarhet sr hufvudkällan
till allmän välmåga, och att i följd deraf Jordbruket
såsom Landets Moder-Näring, borde i
främsta rpmmet skyddas, och likväl har man
genom Författningar fredat ödemarker och skogar
från odling och frugtbarhet samt inskränkt
ägande rätten till en af jordens dyrbaraste
produeter.
Det är således med en sann tillfredsställelse,
grundad på min pligt såsom Folk-Representant,
att i min mohn söka medverka till
allt, hvad godt och nyttigt *r för mitt Fädernesland,
som jag har trodt mig böra med min
röst understödja ett Förslag, som, utan förfördelande
af någon enskild Medborgares lagliga
rätt, skapar nya säkra tillgångar lör Statens
upprätthållande , meddelar Landets Hufvud-näring
styrka och tillväxt och med urgamla fjättrars
upplösning en större frihet och en utvid-.
586
Dm 15 April.
gad verkningskrets för sin förkofran. För öfrigt
anser ja g mig ej böra upptaga en får Höglofl.
Riäderskapet och Adeln dyrbar tid med vidare
framställningar för en sak, som af tvänne
varda Ledamöter fullständigt utredd, med klara
grander, visar nyttan och nödvändigheten
af en åtgärd, hvilken, oberäknadt de framtida
inkomsterne af ett förbättradt Jordbruk samt
en ökad sjelfständig och arbetande Folkmängd,
i förening med den Varu-production och Handelsrörelse
, som genom dess flit uppkomma,
afven »kulle genast blifva ganska rigtande för
StatsCassan,
Sverige har allt för länge och med en
må hända, yttre större glans och ära, än sann
inre fördel och nytta, sökt sitt välstånd ur
kullor, som ej kunnat gifva det, emedan de
icke varit naturliga, emedan den yttre glansen
icke alltid utmärker den inre sryrkan,
men väl deremot ofta undangömmer den inneboende
svagheten. Den tidpunct rorde således
vara för hand , då Sverige bör vända en
säker blick pä sig sjelft och då den kraft det
hittills utveckladt , för yttre främmande åsigter,
bör rigtas på föremål, som äro belägna
innom Dess eget sköte , emot våra ödemarker
och glest bebodda fält. Och må det tillåtas
mig yttra den upprigtiga önskan , att Svenska
Folket en dag måtte omfatta Åkerbrukets
beskyddare, ödemarkernes bekrigare och Nä»
rings-flitens befriare från alla konstlade och
tyrannisks, band, med den kärlek och välvilja,
Den 15 April.
587
sorn hittills nästan endast varit Krigs.Hjeltarnes
lott.
Linder åberopande för öfrigt af hvad Herr
von Törne i denna del anfört anhåller jag vördsamt
om återremiss af Betänkandet.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att öfverläggningen i förevarande ämne
mätte uppskjutas till eftermiddagen; hvilket
bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
Jn Fidem Protocolli
Q. J. Lagerheim.
Onsdagen den 15 ApriL
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lervenhaupt, Gustaf, tog , såsom äldste
närvarande Grefven, Klubban.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anhöll *
att dess den 11 dennes eftermiddagen uppläst#
Anförande, angående stadgande af ansvar för
583
Den 15 April.
öfverträdelse af föreskriften i 24 Cap. 7 Mom.
af nu gällande Chartac - Sigillatae - Förordning ,
mätte, enligt hans uti samma Anförande gjorde
förbehåll, till Bevillnings-Utskottet remitteras;
hvilken remiss, uppå af Herr Grefven och Ordföranden
gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes föl*
jande från Expeditions-Utskoltet ankomne Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Majit.
1:0 Om jemnkning i Roteringen vid Westerbottens
Regemente.
2:0 Om Ädelforss Guld-Verk.
3:0 Om Stat för Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar och Stuteri-inrättning.
4:0 Om Dagsverks-skyldigheteme vid nämnde
Kungsgårdar.
5:0 Om Lönings- och Utgifts-Stat för Ulrlcsdals
Kongl. Lust Slott , samt Dispositio.
nen af de under Kungsgården lydande Lägen,
heter.
6:0 Om Hof-Kamereraren Carlsunds inne.
stående Mantalsskrifnings provision.
Den April. 589
7:0 Om Begrafningshjelp efter Secretsra
ren Morin.
8.’o Om Gärdesjårds-delningar.
Fortsattes den i förmiddags-PIeno började
öfverläggning, rörande Stats- och Banco-Utskottens
Betänkande, i anledning af Kongl. Majits
Nådiga Proposition den 10 December 1817,
angående Allmänna Penningerörelsen och Myntvärdets
upprätthållande.
Friherre Cederström, UlricUnder Motionstiden
har jag haft äran inför Högloflige Ridder.
skåpet och Adeln uppläsa 2:ne Anföranden i
Financiella ämnen: Det ena, rörande nödvändigheten
art genast börja med Realisationen
och det andra , angående inrättandet af ett Landtbruks-Contoir,
hvarigenom Sedel-Stocken skulle
bibehållas vid nödig storlek} de nya af
mig projecterade Sedlar medföra en sådan säkerhet
både för Capital och Ränta, att ingen
tvifvel borde eller kunde uppstå om deras So.
lidité, samt Landtbrukare undfå Län emot obetydlig
Ränta och förmånliga betalnings-vilkor.
Ehuru genom vederbörlig Remiss till Stats*
Utskottet öfverlemnade, finner jag likväl dessa
mina Anföranden på intet sätt af Utskottet
upptagne eller besvarade, hvadan jag anhåller
att mig må tillåtas vidare yttra några or4
i ämnet.
59°
Den 15 Aprii,
Utskottet kar tillkännagifva den fnskan, att
Realisationen så snart som möjligt må företa*
gas; men månne det är rätt att blott yttra ett
önskan och til! dess fullbordande uppgöra planer,
som tor handa aldrig kunna gå i verkställighet.
Jag hemställer ännu en gång vördsammeligen,
om det icke är bäst att genast
börja Realisationen, med att successive inlösa
Banco-Sedlarne, med det qvantum Silfver, sorn
af Banquen kan utlemnas, att repartisera denna
Silfver-tillgång på hela Sedelmassan och utgifva
nya Sedlar för differencen , samt att dermed
fortfara i mohn af Banquens blifvande tillgångar}
ty vili man upprätthålla Myntets värde,
så måste, efter min öfvertygelse, intet dröjsmål
med Realisatfonen f3 äga rum. Vi hafva
mera än ett exempel, att Realisations - planer
af Riksens Ständer blifvit uppgjorde, soni
ej gått i verkställighet, och jag vågar framställa
den fråga: Hvad ytterligare Säkerhet haf
Nationen, att de af Utskottet nu uppgifne Planer
äro säkrare än de vid förra Riksdagar uppgjorde?
Nationen har likväl tätt af sine Representanter
fordra ett bestämdt Resultat i detta
vigtiga ämne, Jag ber Högloflige Ridderskapet
och Adeln besinna detta, och ej glömma
de sista orden jag nu i detta mål vill tillägga
: Mätte ej en sen ånger blifva Resultatet
af våra öfverläggningar.
Herr Grefven och 1.andt Marskalken uppkottt
härefter samt err.ottog Klubban af Gretve Lewenhaupt.
Den 15 April.
591
Grefve Spens, Carl Gustaf,1 upplä'ste följande;
Jag
skulle väl, också jag, hafva mycket
att invända emot de förenade Höglofl. Utskottens
nu förevarande Betänkande} stridande emot
deras är hela min åsigt så , att de få resultater,
hvari vi sammanträffa , just äro de,
som mig synas inconscquenser i Betänkandet
— men emedan redan flere, mig ojemförligt
öfverlägsne, Talare inför detta Stand idag hafva
sökt vederlägga Höglofl. Utskotten, så att
det förmodligen icke bl ifver någon fråga, att
icke Betänkandet blifver återremirteradt; anser
jag för onödigt, atL med någon egentlig Critik
deraf upptaga Ridderskapets och Adelns angelägna
tid, och går derföre att hufvudsakligen
endast framlägga den plan till Finance-reglering,
som mig synes säkrare, än den Höglofl. Utskotten
föreslagit, befordra Svenskarnes välfärd.
I möjligaste måtto har jag sökt sammandraga
denna plan — jag utber mig för sakens
skull, uppmärksamhet, vä! vetande, att den
ovane Talaren sjelf icke kan begära den.
Enkelhet och orubblighet, i alla förhållanden
emellan Staten och den Enskilta, är den
enda grundval, hvarpå en Nadons sällhet kan
byggas. Hvad som i detta afseende gäller om
Grundlagen, såsom borgen för friheten i Landet;
det gäller lika oemotsägligen om Rikets
Penninge-väsende. Så länge något i Ivar Medborgares
enskilta förhållanden så beständigt,
och så betydligen, ingripande, som Rikets be
-
592
Sen 15 /.Ipril.
la Penninge-väsende, ej är lika orubbligt, som
Lagarne för Personliga säkerheten, så länge väntar
man fåfängt någon lycklig föijd af Samhälls-inrättningen.
Och så framt, under loppet
af flere tiotal år, en Nations Representanter
och Styresmän, tillåtit eller tillstäldt, med
eller utan förvållande, ett vacklande uti alla
Penninge-förhållanden, hvarigenom ett större
eller mindre antal, till äfventyrs alla, Medborgare
blifvit lidande, finnes, ju större desse lidanden
varit, dess mera ofelbart, ingen annan
utväg, än att Staten afsäger sig allt hopp,
att reparera fordna orättvisor, och vänder hela
sin uppmärksamhet pä, att för framtiden
förekomma n^a. Så påkostande detta öfvergifvande
af dem, som redan lidit, åt sitt öde,
för hvar känslig Medborgare än må vara , så
nödigt är det då, när nämnda reparerande
ej kan ske, utan ny orättvisa åt andra håll,
och när dessutom Ingen möjlighet mera finnes,
att urskilja de personer som lidit, ingen möjlighet,
att endast till dem sträcka verkningarne
af de motsatta steg, man nu skulle vilja
vidtaga.
Basen till det Finance-Systeme, jag ödmjukeligen
föreslår, är derföre, att Staten icke
skall försöka, att, sorn det kallas, återförbättra
Myntet, ehuru ingen bättre än jag inser, art de
många fordom vidtagne steg, som småningom
verkat det, som man ansett för Myntets försämring
, varit lika många orättvisor emot Capitalisterne.
Men samtid och framtid fordra
för
Ben 15 April,
593
för högt, att en gång alla vacklande finance-i
åtgärder må upphöra, den skyldighet Staten äger
att göra Enskildtas Egendom lika säker
sorn deras Personer, är för vigtig för Statens
bestånd att iakttaga, att man icke, ju förr ju
hällte, bör stadga, så mycket möjligt är, allt
vid Hvad det nu är, utan att af det förflutna
hämta annat än erfarenhet. Dyrkoptare skall
denna med hvart är blifva, ju längre man dröjer
att upphöra med allt vacklande.
Om alla slags Representativer för allt, som
kan äga bytesvärde, (bytesmedel, mynt) gälla
egentligen samma Lagar. Sjelfva Silfret är ett
sådant Representativ för varorne; Pappersmynt
med allmän Credit, sä vä! för Silfver, som varor;
skuldsedlar med enskild Credit, för Pappersmyntet
med det allmänna, och så vidare.
Existenccn af en betydlig, så mycket möjligt
är , i hvar Medborgares alla lefnadsförhållanden
ingripande rörelse, hvari hvar och en vet,
att denna gifna Myntsort alltid skall kunna användas,
är den egentliga grunden för hvarje
Penninge-arts gångbarhet; på vidden och oumbärligheten
af denna rörelse beror ensamt Myntcrediten.
För Silfret är den rörelse, hvarpå
gångbarheten grundas, Verldshandeln sjelf, genom
människoslägtets en gång fattade, och till
en del i tingens natur grundade opinion, om
Sil h ets lämplighet att representera varor. Men
derföre, att aldrig något, ej ens ett pä allmän
Credit grundadt Pappersmynt, kan hinna till
denna gångbarhet i Verldshandeln; derföre är
Huld, och Ad. Brot, V B, 1 Ajd, 7y , 76.
J94
Den 15 April.
det intet sagt, att icke dess gångbarhet innom
sin spher kan förblifva lika orubblig. Den rörelse,
som grundlägger ett Pappersmynt gångbarhet,
är i det Land, der Papperet anses representera
Silfaer, och der det Sedel-utgifvande
Verket ännu inväxlar sine Sedlar emot Silfver,
sjelfva denna inväxling; men i ett Land, der
6ådan växling icke sker, der för en lid man
har blifvit nödgad, att skilja sig från den tankan,
att Pappersmyntet representerar något annat,
än sig sjelf, i sådant Land kan en lika
ofelbar Mynt-credit grundas pä de öfriga förbållanderne
emellan det allmänna och den enskifta
, och dessa förhållandens orubbadt ständiga
hänföring till detta Mynt, ehuru det egentligen
då blifver endast ett Conventionsmynt. Det
är i denna ställning, som Sverige för det närvarande
befinner sig, i denna skola vi förblifva,
till dess de Författningar vi af vår Konung
önska och vänta oss, hunnit tillskapa ett lyckligare
Handelsförhållande. Dessförinnan skulle
ingen utväxling af Silfver emot Sedlar, med
hvad Rabatt som hellst, tjena till annat, än att
skaffa Silfret på en gång ur Banquen och ur
Landet; alla konstiga försök, att för en mer
eller mindre aflägsen framtid bereda möjligheten
af en växling al pari, endast tjena till Näringarnes
ytterligare förfall , och oredornas förökande
, i stället för att denna möjlighet kommer
af sig sjelf , genom Näringames tillväxt,
och Handelsställningens äterbriogade förmånliga
skick.
Allt detta skola vi inse, aldrig dölja, hvar
-
Den 75 Anni t.
ken för oss sjelfve eller för andra, det som egenteligen
intet kan döljas; men derföre böra
vi ändå ej misströsta ; en utväg att hålla våra
Sedlar gångbara är oss tillstängd, men alla öfriga
äro oss Öppna, och lika tillräckliga, om
de utan afsteg begagnas. Om consequence utmärker
våra beslut, skola vi kanske just härigenom
en gång förmå öppna hvad som nu är
tillstängdt, och Silfverperioden återvända, just
derigenom , att vi nu på en tid afsäge oss alla anspråk
på den. — Naturordningen skall återföra
hvad vi genom konstiga åtgärder ej förmå annat
än aflägsna.
Det ar på dessa skäl, jag icke kan dela
de åsigter, hvilka, i de första arken af Utskottens
Betänkande blifvit med utmärkt skicklighet
framställda. Ganska fullständigt har det
blifvit utveckladt, att Sveriges Myntväsende
genom inträffade omständigheter blifvit sammansatt
med dess Credit-förhållanden. Mer»
det deraf härledda förslaget hade, elter min
tanka, bordt blifva, att lämpa sig efter dessa
omständigheter, och af den omtalade sammansättningen
draga all den fördel, som deraf kan
ernås. För en Nation, såsom för en enskilt,
är den enda utvägen i hvar morgång, att kunna
bära sin egen ställning. Om sjelfva Myntväsendet,
genom Sammansättning med Creditförhållanderne,
förloradt åtskilligt af sin tillbörliga
stadga och orubblighet, kan deremot
Credit-systémet nu mera, endast genom sitt
sammanhang med Myntväsendet bibehållas vid
59§
Den 15 April.
den verksamhet till förökande af National*välmågan,
som en gång skall återbringa allt i jemvigt.
Den enskildta Crediten, klokt begagnad,
bereder en behållen förmögenhet, som på en
gång stadgar Crediten sjelf, och tillika gör
honom umbärlig; den allmänna måste, riktigt
ledd, kunna gifva ett dylikt resultat. Endast
genom Credit-systemets bibehållande vid dess
nu varande utvidgning f genom riktningen och
fullkomnandet deraf, i enlighet med dess yttersta
ändamål, kunna krafter beredas åt oss;
eller åt våra efterkommande, att kunna umbära
den sammansättning af Myntväsendet med
Credit-förhällanden, som m3n nu tyckes anse
gå förderflig, att man af dess undanrödjande,
om ock det med Credit-systemets fullkomliga
upplösning förenas, synes vänta, såsom lycklig,
den följd, att Myntväsendet i sitt rena
ursprungliga skick skall framstå. — De steg
Utskotten föreslagit synas vara, med eller utan
afsigt, hufvudsakligen lämpade efter ett
långsamt fortskridande till detta mål, oeh så
mycket vådligare, som deras verkan endast
småningom yppar sig. Credit-systemet afskaffas
ej, dess yttre form bibehälies, men dess
ledande principe ombytes mot en främmande;
dess verkningar inskränkas till endast sådana,
som skola rättfärdiga den ofördelagtiga tanka,
man sjelf derom har fattat. Med full öfvertygelse
skulle jag föreslå indragning på en gäng
af hela det Capital, som Credit-systemet har
bragt i rörelse, såsom nyttigare, än Höglofl,
Utskottens förslag. En ställning uppkommer
då, visserligen bygd på tusendes undergång,
Den 15 April,
men dock väsendtligen olika med den närvarande,
så olika, att en ny period kan börjas;
— denna långsamma indragning är en halfmesure,
ett palliativ, som tusuger kanske för
evigt märgen, men lemnar ett benrangel qvar,
som hade bordt bibehållas vid lif, eller be*
grafvas.
Efter denna digression återgår jag till mitt
egentliga ämne. Ett Sedelmynts Credit, som
ingenstädes utbytes, annat än emot nya exemplar
deraf, grundar sig endast på de förhållanden
emellan Stat och enskild, af utskylder,
af Statsutgifter, af allmänna Verks utlåningar,
och stadgade ränte- och afbetalnings-intrader,
hvilka uti detta Mynt blifvit af ålder bestämda.
Bibehållas dessa förhållanden, så kan
Myntets Crtdit af ingen inländsk omständighet
rub!»s, ej heller detta Mynt hindras, att vara
ständigt lika gångbart i samma Land. Den
Cours , som genom Landets förhållanden med
utlänningen faller eller stiger, hör till ett annät
Cspitel af Finance-vettenskapen; den åren
exponent af Landets egen Credit innom den
handande verlden, icke utaf Myntets innom
detta gifna land. Den kan finnas, och har funnits
varierande, äfven oaktadt Silfverväxlingen
aldrig varit afbruten.
Det första således, som bö? beslutas, är
att Sedelstocken orubbadt skall bibehållas: j3g
skall längre fram visa, att med sedelstock här
måste menas hela massan af Landets RörelseCapital.
Vidare, att de Statsförhållanden, som
Ben 13 April.
hittills utgjort en, alltid ofelbar, utväg för
B-incosedeln, der man om dess emottagande
kunde vara fullkomligt säker, skola allt framgent
bibehållas vid nära lika beskaffenhet. Alla
Statens både inkomster och utgifter skola
derföre med mycken sorgfällighet utsättas , antingen
i Riksmyntet, eller i varor, men aldrig
nansin i en främmande penninge-art, att ej
denna småningom uttränger vår; ty få äro de
Länder, hvars isolerade läge tillåter dem, att
hafva en egen penningeart; latt är att visa, det
Scandir.avien till dessa få hörer. Framtiden
skall utreda, om dess Folk förstå att bihehålla
denna förmån.
Naturen af vårt närvarande hufvudsakligaste
pappersmynt, att vara en Banques sedlar,
som har motsvarande fordringar, ej Statens
utgifns skuldbevis, har beredt åt vårt Mynt
en utvä'g, utom utskylderne till Staten, genom
ränte- och afbetalnings-intraderne till Banquen
för Bancolånen af alla slag; och denna rörelse,
vid hvilken opinionen naturligtvis fäster
sig mera, än vid den i sig sjelf betydligare
af Statens inkomster och utgifter, bör med
yttersta sorgfällighet noga bibehållas orubbad.
Häraf uppkommer således det tredje stadgandet:
f.Viquens, så val samteliga Hypothek-mas*a,
som särskild dess ärliga intjadsumma, bör
bibehållas orubbad; den bör, för opinionens
skull om Banquen, ej minsWs, men den be.
höt ver ej heller okas, eftersom Hypothekerne
redan öfverskrida skulderna. Iakttagas dessi
stad^anden, sa är Bantjuens Cnilii orubblig.
Ben 15 April.
599
Men äfven med samma Credit, kan värdet
af en National-Banques sedlar rubbas, til^
förbättring eller försämring, så framt Rörelsen
i Landet ändrar sig. Nationen kan fortfara ate
göra alla beräkningar i denna nationella penninge-art,
men varupriserne kunna i den stiga
eller falla, till betydlig skada för Landet, under
den tid , då de äro vacklande. Rörelsen
i ett L*nd beror åter hufvudsakligen af tre omständigheter:
af Industrien , såsom medel till
productionen , och af Varu-uppiaget, samt Rörelse
capitalet, eller det Capital af Representativer,
som i rörelsen sig befinner, såsom tillsammans
utgörande vilkoren för möjligheten af
allt producerande. Hvad som rörer det första,
eller industrien, hör egenteligen ej hit; utan
så vidt deraf den principe stadgas, att hålla det
Rörelse-capital, som i Landet finnes, de cgentr
ligen productiva Näringarue till tjenst.
Varu-upplagets och Rörelse-capitafets samfälta
summa ändras åter först och främst genom
Balanceringar af handelsvågen, och kan
genom dess inflytande minskas, så länge Landets
Credit tillåter. Den tid, dä denna upphör,
inträffar för olika Länder olika; för det
Land, hvars producter utlänningen nödvändigt
behöfver, och der han således straffar äfven
sig sjelf, 0111 han afbryter alla handels-relationer,
kan all Credit egenteligen aldrig upphöra.
Verkan af ofördelaktig handelsvåg blir då endast,
att man det ena året, då lycklig ställning
ännu varade, betalade årets import med
cu fordran hos Utlänningen, sedan det förras ex
-
2>« 15 April,
port, derifrån småningom kom i ställning att
betala med det närvarandes, ända till att assignera
på de efterföljande arens productioner.
Denna 3‘signering sker i det Land, der repreSentativet
är garanteradt af Nationen , (det vill
säga existensen at en rörelse garanterad, hvarpå
alla Stats-förhålianden blifvit byggda och
der detta representativ nödvändigt behöfves)
lican att någon vet när, genom Represenrativets
utgång småningom ur landet. Fortfara skall
denna utgång, så framt handelsbalancens ofördelaktighet
fortfar, om ock den utgångna summan
klefve aldrig så stor, om Coursen blefve
hög eller lag, sä länge som det Land, dit utgången
sker, ej kan umbära handelsrelationer
med oss. En möjlighet finnes, hvarpå den
nämnda utgången kan blifva sitt eget correctiv,
genom justering af handelsvågen sjelf; —
men detta är tillika det enda sätt, hvarpå handelsvågen
kan justeras, utan någon förmon för
Landet. Sedan fortsatt assignerande, påkommande
års productioner, satt hvar och en i
Nationen i bestämdt beroende af Utlänningen,
tillvagabrångat en allmän nöd i Landet, skall
denna nöd sjelf minska consumtionen, och å*erstäila
jemnvigten pä sitt sätt, men hafva
borttagit förut all Stats-oeconomisk kraft ur
Nationen, att om inga stora händelser eller
stora män bryta tingens naturliga gång , blir
den erhållna borgen för upphörandet af vidare
försämring tillika en borgen för omöjligheten
af förbättring, lör omöjligheten att återtaga,
hvad slöseriet fordom fråntog en sjelfständighet
från Utlänningens prejerier.
Den 15 April,
601
Vill och kan således Regering och Ständer
icke i tid vidtaga tillräckliga åtgärder till
produetionens stigande och consutntlonens hämmande
i Landet, så kunna inga Riks b inar,cer
hjelpas, och det är så godt, att straxt medgifva
ohjelpligheten. Dessa åtgärder böra således
här förutsättas; Irågan om dem, hör
till frågan om de rätta principerne för oecoromiska
och commercielia Författningar, men
har endast så vida sammanhang med Myntvärdets
reglering innom Landet, som bl<>t; begge
tillsammans försätta en Nation i välstånd.
De åtgärder, som i finance-väg vidtagas,
för att undanrödja allt, hvad som innom Riket
motarbetar de riksgagneliga rörelserna,
kunna för öfrigt betraktas alldeles särskildt
från allt afseende på cours och handelsförhållanden,
och det är de, som nu egentligen böra
komma 1 fråga. På denna punct, der rörelsens
bibehållande afses, visar det sig tydligt,
att den här ofvanföre omtalta Sedelstocken,
som orubbadt bör bibehållas , icke ensamt är
den med Riksstämpeln försedda, utan massan
af allt det Mynt, hvad namn det än äga må,
som genom länge fortsatta publiqua åtgärder
blifvit satt i credit hos Nationen, skapadt till
Nationalmynt, och alla varupriser, alla inköpsoch
anläggnings-calculer, af alla slags Näringsidkare
med full rättighet grundade på äfven
dutas existence.
De Discont-Sedlar, som deltagit i rörel
-
Ö02
Den 15 April.
sen lika med Banco, äro således från denna
synpunct för Svenska Medborgaren och Svenska
Ständerne, att anse lika med Banco-SedJar.
Om beloppet af dem är jag med Höglofl.
Utskotten icke af samma tanka. Utskotten
beräkna tre-proCents Reversernas belopp den
31 Martti detta år till 2,650,000, samt Assignationernatil!
$00,000 , utesluta således alla Afskrifoings
• Bevisen tamt derefter än vidare
450,000 af Götha Canal-Disconts tre proCents
Obligationer, emedan hela summan uppgifves
till 33000,000. Jag har i ett anförande den
17 Martii b.räknat det i Discontsedlar bestående
Rörelse-Capital efter en annan grund. Den
derigenom behållna summan blef 4,000,000.
Utan att egenkärt vilja försvara min beräknings-metbod
, anhåller jag, att få göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamma på, huru,
efter min tanka, oriktigt Utskottens förfaringssätt
deri är, att Discont-sedel-massan blifvit beräknad
elter sitt belopp den 31 Martii. Är etet
Högl. Utskottens Ledamöter, ar det någon Riks»
dagsman i någotdera Ståndet obekant, att, under
hela den tid, sedan sistledne 1 Oct. hvarunder våra
nödställde Landsmän på Ständernas hjelp emot
en tryckande Penningehrist, med oroliga
sinnen, väntat, har, så mycket möjligt varit,
af Landets allmänna Rörelse hvilat, hvar människa
i Landsorten, har, der möjlighet varit,
utstält till efter Riksdagens slut sina liqvider.
Under denna tid har Discont-sedel-massan, och
derigenom Rörelse Capitalet, kunnat indragas,
utan än synlig olägenhet. Icke desto mindre
vöre det ett origtigt påstående, att Landets
%
Den 15 April.
603
hela rörelse är calculerad på en sådan indragning.
Bilagan B. visar att Massan af den 30
Sept. 1817 utelöpande dels Disconternas egna
Assignationer och Obiigarioner, dels genom uttagande
af Creditiverne i rörelsen utkomne
Banco-Sedlar, öfversteg de nu till fullo uttagne
Creditivernes belopp, som är det enda, sora
i rörelsen nu är qvar, med 4,500,000 R:dr.
Samma öfverskott utgör lör slutet af 1814,
hvilket års bokslut egenteligen är det, i enlighet
hvarmed det är beslutadt att reglera
Sedelstocker, omkring 4,600,000. Det oaktadt
är ingenstädes atskrifnings-Fonden inräknad,
ehuru i sanning det ej kan nekas, att
denna Fond visserligen ej fördubblat det belopp,
hvartill den uppgått, men väl till endel
utbringat en med sig sjelf lika summa i Rörelsen,
hvilken annars legat orörd 1 allmänna
eller enskilta Cassör. Då detta allt besinnas,
torde man finna, att det Rörelse-Capital i
Discont-Sedlar, på hvars existens , jemte Bancooch
Riksgälds-Sedelstocken, Sveriges samtelige
rörelse blifvit byggd, är närmare fern, än fyra
millioner. Jag torde, då Utskottens Betänkande
j detta ämne till afgörande förekommer, fä närmare
tillfälle att utreda detta. Beloppet af de
nämnda Discont-papperen synes hafva varit
upptagit till 4 millioner, att dömma af Friherre
Cederströms bifogade yttrande, i Beredningens
förslag innom Högloflige Utskotten, och då
samma Friherre Cederströms yttrande innehåller,
att Beredningens förslag hufvudsakligen
6c>4
Den 15 April,
varit grundadt på Friherre Wirse'ens yttrande
i ämnet, torde jag således kan hända kunna
åberopa Herr Friherre Wirséns tanka , till stöd
för min sars. Ifrån Friherre Cederström är
jag endast i så måtto skiljaktig, som han beräknat
låne-rörelsernas belopp den 31 December
1014) och jag deremot de utgifne Sedlarnes,
hvadan han äfven kommit att inräkna alla
afskrifnings-bevisen.
Ett förslag, att, i sammanhang med betalandet
af Discontemes skulder, verkställa utbytet
af de nämnda fyra; Millionerne, inlemnade
jag den 17 Martii, och flere andra kunna
uppgöras. Det vore i allmänhet önskeligt, om
man kunde ungå, att, genom utrednings methoden
af Disconterna, sätta alla Discont-sedlarne
j så stor Credit, att de straxt ingå i rörelsen
såsom Banco-Sedlar, äfven de , som deri fordom
icke deltogo. Det ar ett stort fel att
öka Rörelse-Capitalet för en kort tid, utöfver
den punct, hvari man ärnar bibehålla det.
Detta är likväl , så snart Banquen skall grantera
Sediarne, nästan omöjligt, det betyder dock,
nu mera, mindre, om 4 millioner blir den Summa
af Banco-Sedlar, som i Discont-Sedlarnes
ställe urlemnas, emedan Discont-Sedelstocken
den 31 Martii detta år, om ock afskrifningsbevisen
inräknas, endast öfverstiger 4,000,000
med några j 00,000 R:dr, som torde hafva ingått,
såsom afbetalning på Discontskuld, innan
sfskrifningsbevisens ens hunnit inkomma i någon
rörelse. Att åter, som Utskotten i slutet a£
Fag. 29 vilja ursäkta den indragning innom 5
Dm 75 April.
ar, man föreslår, dermed att man nu för tillfället,
genom utbytet af Discont Sediarne mot
garanterade Papper, flyttar hela Discont Sedelmassan
, äfven sjelfva afskrifnings bevisen, inuti
rörelsen ■, det är, utan att Utskotten sjelfve
insett det, 3tt ursäkta ett föreslagit steg
till Nationens olycka, med ett annat förslag,
att göra den ännu kännbararae; ty skakningens
våldsamhet, som skall blifva, förhåller
sig direct, som skillnaden emellan Landets
Rörelse-Capital, för och efter indragningen.
Jag yrkar således att hädanefter, allt framgent
, Banco- och Riksgälds-Sedelstocken, sadan som
den var den 31 Dec. 1817, med inräining af Filial-
Discontemes utgifne Creditiver, och tillägg af
f)'ra Millioner, skull bibehdllas. Lika med Utskotten
delar jag den tankan, att Banco- och
Riksgälds-Sedlarne lika mycket gravera Banquens
Credit, och tror att hela Creditivet, som
Riksgälds-Contoiret nu på Banquen äger, ar
blott ett lekverk. Jag föreslår derföre , antingen
att detta Creditiv må blifva ohegränsadt,
, C* »
eller hellst, att Riksgälds Contoirets CreditSedlar
härefter må, såsom Banco, i alla insättningar
i Banquen enaottagas, all Sedel vexling
i Riksgälds-Contoiret hädanefter upphöia,
dess utgifne Sedlar småningom emot Banco
utbytas, samt till ersättande af den platts, en
och två Riksdalers Sedlar innehaft, Banquen
hädanefter utgifva Sedlar på 4, samt i R:dr B:Cq
valeur. Jag följer i detta förslag min orubbliga
öfvertygelse om nyttan af enkelhet i alla
åtats-förhållanden. Riksgälds-Contoires perso
-
6o6
De;: 15 April.
nal skulle härigenom ganska betydligen minskas.
Äfven detta Contoir komme att blifva ,
hvad Utskotten ganska riktigt kallat det nu
varande Stats-Verket, blott en General-Cassa,
utan inflytande på Riketi fenninge-väsende.
Det skulle få sig uppdragit, att mottaga Bevillnings-Summan
, och fördela den till särskilta
anslag, att försälja Kronans Domainer, då
sådant af Riksens Ständer befaltes , förvalta
de Cassör , som af Ständeme äro till detta
Contoir flyttade; vidare, att efter den vid förra
Riksdagar uppgjorda liqvidationsgrund inlösa
den del af sina skulder, som öfverstiga
Credit Sedlarne, och sist att successive besörja
inbetalningen af det Allmännas skulder till
Banquen.
Den fordran Banquen, för det sista öfvertagandet
af Credit.Sedlarne, skulle fä af Riks.
gälds-Contoiret, tillika med den Banquen förut
äger, blefve alldeles analog med dess nu
varande fordran af Stats-Verket 5 summa af dessa
, eller nära 14,075,000 R:dr, blefve en
Banquens fordran hos hela Nationen, i stället
för ho<i enskilta, och hvilken fordran successive
inbetaltes genom Bevillning; jag underställer
härvid, om icke Banquen kunde afsäga
sig all ränta derå, trogen den grundsats,
att all ränteberäkning , emellan trenne , samma
Principaler tillhörande, Cassör, såsom här Banquen
, Stats-Verket och Rik‘gälds-Contoiret, är
blott ett sätt att bedraga sig sjelf, genom stora
numror , som figurera pa papperet.
Den 73 April.
En sådan ränte-afsägning har varit orimlig
hittills, så länge hela byggnaden af Bancoförfattningar
var ställd pä amortissement, då
var det nödvändigt, att Banquen skulle vinna
på alla sina län, för att hastigare, än genom
blott afbetalning, amortissera. Men sjelfva
amortissements-principen frångingo Ständerna
l8ry, och skola frångå den emellanåt allt
framgent, så länge Näringarnes röst kan höras
öfver Cap‘italistemes; de skola rusa från den,
om Utskottens Betänkande antages , med så
mycket mer ytterlig häftighet vid nästa Riksdag,
som innan dess rolerna kunna vara ombytte,
i fall en del af dem, som nu önska
annalkande till Silfverperiod, dä redan hafva
varit kloka nog, att förvandla sig sjelfva till
Närings-idkare , för att vinna äfven på det vacklandet
af deras Landsmäns ställning.
Öfvergifven man, så gerna snart, som
sent, och innan ännu nöd och brytningar
tvinga, sjelfvilligt hoppet om realisation genom
financiella konstgrepp; fäster man sig orubbligt
vid den tankan, att öka vår Export och
var produetion, minska vår consumtion och
våra dårskaper
vid den sanningen, att, när
detta skett, kan Landets Penninge-art icke
undgå att hjelpa sig sjelf, Myntmaterien må
vara Papper eller Silfver, eller hvad häl Ist,
som i rörelsen sättas kan — då behöfver man
intet tillställa någon räntevinst för Banquen
på Nationens bekostnad. Ändamålet, hvarföre
man ej omedelbart afskrjfver hela StatsVerks-skulden
, är då blott, att icke minska
Den 15 April.
Banquens Bela Hypothek-massa; man afbetalar
denna skuld, och förvandlar den småningom till
fordringar hos enskilta, emedan man anser både
billigare, att Lånet endast tynger <den som
sjelf velat det, och kan afbetalas af den som
vill, än att det genom Bevillning skail tynga
hvar Medborgare ; och tillika, för Opinionens
skull och Hypothekers säkerhet, nyttigare, att
det icke består i en Statens skuld, icke kan
befaras, vid någon hvälfning, att Nationen
skulle afskrifva den. Deri antagna Summan af
750,000 ILdr blifver då blott ett uttryck, huru
hastigt Nationen vill åstadkomma denna flyttning;
med denna Summa, som egentligen bestämdes
endast för 1809 års Stats-skulder, kan
så väl resten af dem , som hela fordran af
Riksgalds-Contoiret, till den 1 October 1836
blifva betalad, och det är detta jag nu föreslår.
Alla de anslag således, som af ålder
varit gjorda till successivt inlösande af Riksgäls-Sedlarne,
kunna till andra behof användas
elier ock Bevillningen med lika mycket minskas.
Jag vill här nämna om ett undantag, sorn
bör göras från den allmänna principen , att hålla
Rörelse-Capitalet orubbadt. Det gäller den
Sedelstock, som SpannmälsMagazms-Directionen
uttagande af Sitt Creditiv, och genom länen
för exportabla Metaller, tillskapas. Denna
del af Sedelstocken är endast en Representant
af ett Varu-lager, som förbli f v i t osåldt en längre
tid, än som i vanliga ställningar af Landet
sker,
Den 15 April.
sker, och än hvarpå de olika rörelserna blifvit
calculerade. Då det nu är Varu-upplagets
och Rörelse-Capitalets samfälta summas icke —
förminskande, hvarpå alla Financielia, likasom
alla Oeconom iska, åtgärder böra syfta, så är
det klart, att under det att en del af Varu-upplaget
är hvilande, osåldt, och derigenom undandraget
allmänna Rörelsen, bör Varu-representativernes
mängd erhålla en deremot svarande tillökning.
För Metall-lånen, äfvensom för Spannmåls-Directions-creditiv,
bör således visserligen
ett maximum af hvarje Riksdags Ständer fastställas,
men denna Sedelstock icke komma i
beräkning, då man talar om Landets orubbligen
fastställda Rörelse-Capital. Det som bär
sagts om Spannmåls-Magazins-Direction, förutsätter
likväl, att den reduceras till en anstalt,
som för Jordbruket svarar emot, hvad Metalllånen
äro för Bergshandteringen. Jag vet alltför
väl, att Spannmåls-Magazins-Direction för det
närvarande är helt annat; jag förutsätter, att
Stats-Utskottet, vid denna Riksdag, lyckas att
upptänka, i fall det iir möjligt, en organisation
för detta Verk , som gör det nyttigt för Landet;
kan detta icke ske, så bör hela inrättningen
bort. Bibehålies den vid hvad den nu är,
en Corporation, som handlar, till mångas utarmande,
och icke ens sin egen vinst, så bör
dess Fond inräknas i det Rörelse-Capital, som
är utelöpande, men då bör den ock åläggas att
äga hela Creditivet beständigt uttagit. Det bör
då kallas stående Lån emot Ränta, ej Creditiv.
Deremot är det en annan, nu eventuell del af
Ridd. och Ad. Prot. V iJ. l A/d. 77, 7S.
6l3
Den 15 April.
Rörelse-Capitalet, som synes böra fastställas
till orubbad. Banco-Discontens Låneiond är
nu 6,000,000 R:dr , utom den Summa, hvartill
Lånen pä publiqua Papper uppgå. Stats-Obligationer,
Actier, eller dylikt, äro således hvar
stund deras ägare behaga, ett Röielse-Capital;
de äro likväl enligt sin natur, en räntebärande
egendom, som ej borde vara lättare att mobilisera,
än fastigheterne i Landet. Mångårig egendom
bör till mångårig fond hänvisas. [ stöd häraf föreslås,
att låta de så kallade publique Papperen iå
företräde till lån af första blifvande tillgång, ej obegränsad
läne-rättighet; men i det ställe gifva
Banco Difcontens Fond en bestämd tillökning af
det medeltal , hvartill lånen pa publique Papper
hafva gått. Jag har i stöd af några yttianden
på denna Riksdag, att Banco-Discontens fond
är omkring 6* million, antagit den nu nämnds
delen tili § million.
Okunnig om Banquens hemligheter har
jag grundet den calcul, som under Litt. A. biJägges,
på de, möjligen falska uppgifter, sorn
nu gällande Banco-förtattningar tillåta Riksdagsmännen
att anskaffa sig. Antages principen,
så är det ganska lätt, att, efter Banquens Böcker,
göra denna calcul correct. Hvardera af
de tre tingen : Stdel stucken , Hypothekmassan Och
Silfver funden, böra sedermera bibehållas orubbade.
Siltverfonden bör, genom en stadgad
föresatts hos Nationen, till dess tid blifver, lika
noga förvaras emot hvar Riksdagsman, som
vill olea den, som samma Silfvertond gerom
säkra läs och tjocka murar, iörvarades erno
Den 15 Apru,
611
dem, sorn skulle vilja minska den. Jag säde;
lill dess tid blifver; då blifver tiden, när kloka
Oeconomiska Författningar i flere år har verkat
en öfvervigt i Productionen , utöfver hvad. vi årligen
consumera, har flyttat oss från den ställning,
hvari vi nu äro, att vara skyldiga, kanske
nära 2 års export, till den att hafva fordran
af ett års import. Då blifver tiden, när
vära Näringar, eller rättare frön till Näringar,
hafva hunnit slå djupa rötter, när den nya Hushålls
methoden, de nya Rörelser, sorn i flere af
våra Provincer, såsom en följd af ökadt Rörelse-Capital,
infördes, fullständigt har hunnit
utveckla de välgörande löljder de skola medföra,
så snart principerna consequent följas, och
allt har hunnit stadga sig. Då blifver tiden,
när ärligen vår sjelfständighet i Finance-väg ökes,
då blifver det tid, att med lika mycket
låta Banqun inköpa Silfver till den älskade
Fondens tillväxt; då kan man med detta medel
på en gång förebygga en för hastigt fallande
cours, och tillika närma sitta efterkommande
till en Siifverperiod. Mera härom längre
fram — Att denna lyckliga ställning ännu icke
har blifvit Sveriges, att decennier fordras, och
orubbade Författningar under decennier, för att
föra oss dit, det må ingen, hvarken af Regeringen
eller af Ständerna, försöka a t dölja för
sig sjelf; det lyckas honom intet länge, och
det kan hända , att ett allmänneligen utarmadt
Fädernesland snart erinrar honom derom.
Sedan jag yttrat denna min tanka om alla
dessa , större och mindre, Realisations-försökS
Den ig April,
Den ig April.
nu varande olämplighet, utber jag mig vidare,
att inför Ridderskapet och Adeln få utveckla
den plan, som i det föregående blifvit i korrthet
angifven. Jag har töreslagit, att.gå: väl
Banquens Sedelstock, sorn- dess Hypothekmassa,
för framtiden skulle blifva orubbad. Detta
kan ej ske, utan samfält stadgande af två
principer: * '
no Alla till Banquen inflytande afbetalningar
skola hvart är äter utlånas.
2:0 Alla Räntor och Inkomster, sedan deraf
afdragits kostnaderne för Banco-Verkets underhåll,
skola ad publicos u§us användas.
Hvardera af dessa vigtiga satser, förtjenar
särskildt utföras. Vid den första satsen
bör ihågkommas , att orsaken till dess antagande
var intet blott nödvändigheten , för allmänna
opinionens skiold, att låta ett i ziffra lika
fördelaktigt tillstånd vid hvart års Boksjut figurera,
utan ännu mer, att låta den årliga Summa,
som i Banquen eller Stats Verket årligen
går ut och in, förblifva i det närmaste orubbad,
på det att orsaken till Myntets Credit innom
Landet orubbadt må förblifva densamma,
och det oaktadt ingen tillökning uppstå i den
del af Rörelse Capitaiet, som för vissa tider
af året undandrages de productiva Rörelserna,
genom förhållanden emellan det allmänna och
den enskilta. Det följer häraf, att Hypothekssumman
bör classificeras i vissa delar efter de
olika proCent, som i ränta och afbetalning tillsammans
erläggas; att, genom utbyte emellan
dessa classer , summan af alla intrader bör håb
fas lika, samt att alla Lån ställas så, att efter
1836, dä 750,000 R:dr upphöra, att af Staten
inbetalas genom Bevillning, afbetalningsprocenten
pä de öfrige Lånen förökas, aå att
samma intrad bibehälles.
Härvid bör först bestämmas det Lånesätt,
som på en gång för Banquen och Nationen anses
vara förmånligast, och dit således ända-f
målet bör vara att reducera de nu varande Lawén.
Jag tror mig i detta afseende tryggt kunna
påstå, att Discont-Rörelsen till den utsträcnmg
den nu har, ehuru jag föreslagit att till
fen början deri icke göra någon särdeles ändring,
likväl pä det hela icke är nyttig för Landet.
Jag hyser i detta afseende nära lika tanka
med den Herr Professor Agardh yttradt sig ä"
ga i sitt anförande till Utskottets Protocoll, att
den del af Lånetillgångar, som för de Handlande
behöfdes, borde vara ställd utan omsättmngsrättighet,
och på 6 eller 9 månader, men
hela den öfriga Fonden utlånas på Inteckning,
och afbetalningen blifva betydligen minskad.
Men äfven denna förändring bör ske med varsamhet.
Vi hafva nu vant oss vid Discontvilkor,
och kunna ej upphöra tvärt med denna
vana.
Å en annan sida lärer det vara tämligen
afgjordt, hvad äfven i Utskottens Betänkande
»dagalägges, att en ori.qtig dåne-principe för
Fastighets-Lånen 1815 antogs. Genom betydligen
lägre Ranta än den i Landet lagliga, blir
Lane rättigheten sjelf ett föremål för speculation,
icke en utväg till afhjelpande af ett be
-
Den jf April.
hof. En hel annan sak är, då Lånen gifvas
för att verkehgen vara en förmän, en uppmuntring,
såsom Odlings-Lånen och Manufactur-DiscontenS}
på dessa bör betalas en efter
othständigheterna nedsatt Ränta. För OdlingsLå
nen har denna hittills varit 2 proCent, som
bör bibehållas3 trien afbetalningen har varit-J-,
som synes vara för stor, ty huru många äro ej
de gagn liga Odlingar, som först om 4 eller f
år börja ge revenue, och ej förrän mångfalldiga
är senare hinna inbetala hela den nedlagda
kostnad-n. Jag förestår deifire, att afbetalningen
för Odliogs-Läncn minskas till TV> eller
50 proCent om äret.
På de skäl, sorn af Herr Lagman Manoerstam
till Utskottens Protocoll blifvit närmare
detaillerade, har jag låtit i Odlingslån årligen
utgå 300,000 R:dr, men för de lån , som
icke gifvas såsom en uppmuntran, som gifvas
blott för att hålla allmänna Låne-crediten vid
magt, blott för att ej minska Banquens Hypothrcpoe-masssa,
för dessa Lån är efter min
tanka rätta medelvägen , att stadga 5 proC«-nts
ränta, Till afbetalning föreslår jag ända
till 1836 års slut 3 proCent, men derefter
6; orsaken till det sednare villkoret är ofvanfore
nämnt. Hvad som af 181T års Ständer
blifvit lofvadt, måste orubbadt lemnäs efter
den af dem antagna principe, och de nya lånevillkoren
forst iagttagas Vid de lån, som dessutom
utgifves,
Manufaktur - Disconten behöfver, såsom
Ben 15 April.
61$
Utskotten ganska riktig" anmärkt, en tillökning,
hvadan, under de 5 åren till nästa Riksdag,
jag låtit 120,000 R;dr årligen afgå till
denna Fonds förstärkande.
Genom alla dessa åtgärder erhåller Banquen
en årligen förökad intrad, olika efter hvardera
villkoren för hvar Låne-method. För att
bibehålla summan af Banquens intrader orubbad,
är det således nödigt, att t mohn häraf
minska Discont-Fondernes Låne - rörelse, sorn
genom den höga albetalnings-procenten draga
betydliga summor in uti produetiv liqvidations-rörelse;
genom denna minskning, och
dessutom genom Stats-Verks-inbetalningen, erbålles
tillgäng till de ökade Lånen.
Detta är uppränningen till den plan till
Discont fondernes successiva minskning, samt
bildandet af Banco-lån på 5 proCents ränta
och 3 proCents afbetalning, med ständigt bibehållande
af så väl Rörelse-Capitalct, som Hypothek-massan,
och Banquens årliga inrradsumma,
orubbade, som jag i Bilagan Litt. A.
till detta anförande, dels raisonneradf, dels genom
calcul utfört. Dä sjelfva dessa raisonnementer
icke kunna fattas, utan ett beständigt
hänvisande till zifFror, förbigår jag, att uppläsa
något häraf, och vill blott framlägga resultateme
af systemet med hvardera af de två
perioderne.
Den 31 December 1820, då fordna
616 Den 15 April.
Ständers beslut upphora att vara i vägen för
Vara •
Stats-Verkets och Riksgälds
Contoirets
skuld. . . R:dr 11,825,000.
Banco-Discontens Fond . . . 5,640,000.
Fastighets * Låne-fonden vid
1815 års villkor  6,210,000.
Odlings lånefonden ..... yoo,ooo.
Manufactur-Discontens Ian . . 740,000.
Summa 25315 000.
Den 31 Dec. 1823, då det är slutas, dit
efter fleras åsigt, denna Riksdags Ständer längst
behöfva tänka:
Stats - Verkets och Riksgälds
Contoirets
skuld .... R:dr 9,575,000.
Banco-Discontens fond .... 4,140,000.
Fastighetslån pä 1815 års v i likör. 5,820,000.
Dito på 1818 • • • • 3,210,000.
Odlings lånefonden  1,470,000.
Manufactur-Discontens län . . i,roo,ooo.
Summa 25,315,000.
Den, i mitt anförande den 17 Martii föreslagne,
nya Lånefonden i södra och västra
Provincerne, hvars hela storlek den 1 Jan.
I823 skulle vara 5,310,000, är häri icke inräknad
j egentligast borde denna Låne-inrärtning
stallas på samma villkor, som de förut i
samma orter varande Disconterna, men då,
mig vetterligt, ingen Författning bestämdt utsatt
afbetalnings-proCeoten i dessa, föreslår jag an
-
Den 15 April.
tagandet af en tiondedel hvart halft år, såsom
omsättnings-procent. Beräknandet af räntan på
förband synes mig böra utgå, äfvensom Bevillnings
procent i alfa Disconter bör få afdragas,
på det att de deri må gifva Capitalisterne lika
godt exempel, sorn de gifvit dem i afseende
på öfverräntan. Denne senare titel kunde nedsättas
till 8 proCent. Genom fördelning af l.åne-inrättningen
till Götheborg och Malmö, borde
hvar orts financieila ställning bibehållas, så
mycket möjligt är, oruhbad , äfvensom nian
noga bör tillse, det Odlings-lånens erhållande
ej genom reglementarisk* stadganden onödigtvis
försvåras. Då detta allt besinnas, torde
blifva uppdagadt, att de productiva Näringarne
ej blifvit så styfmoderligen behandlade,
som jag vågar säga, att det i Utskottens förslag
har skeclt; ty alla de omtalade 5 proCents-lånen
skulle, så långt möjligt vore, bibehållas
till de productiv3 Näringarneg tjenst.
Att i dag uppehålla Ridderskapet och Ädeln
med några vidare detailler härom, vore utan
ändamål.
En Lånefond kan stytas åt vissa gifna
håll, så snart den begärta räntan ej understiger
den i Landet vanliga med mer än högst
en proCent. * ' ,
Vill man göra de ofvannämnde principerna
säkra om sin verkställbarhet på ziftran,
böra alla Räntor och afberalningar beräknas,
icke såsom hittills, efter första Capitalet, ut3H
efter det för hvart år innestående, på det ate
6x8
Den 15 April.
den summa, som till hvarje dass är anslagen,
alltid må gifva samma inträd. Man torde häivid
tillika böra stadga ett minimum af låne-summa,
hvarå inga afbetalningar vidare få slce,
äfven som att, på samma sätt som i RancoDisconten,
afbetalningar skola göras i jemna
tiotal Riksdaler, oell dylikt.
Likaledes bör för hvar Transportsedel,
som hädanelter utgifves, en praescriptionstid
af tio år stadgas, inom hvilken sedlarne skola
i Banquen till utbyte inlemnas , på det att
åtminstone våra efterkommande må kunna beräkna
Rörelse capitalets belopp, utan att sorn
vi bedragas af de för många år sedan förstörda
sedlar, som i Banquens Böcker eväideligen
qvarstå.
En mängd Millioner figurera i Bilagan.
Stöte sig ingen på dessa ziffror. Får Sverige
öfvervigt i handel, så kan dess Mynt icke lalla
i värde, och, sa länge alla utskylder, alla
Statsutgifter alla intrader till Banquen, utgå
j Bancosedlar, sa länge kan Baneosedeln
aldrig upphöra att vara Sveriges Mynt. Då
en flerårig lycklig stallning, fleråriga kloka
författningar, skänkt Landet en fordran hos
utlänningen, en fordran som våra förfäder
nästan alltid ägt, och som Naturen ämnat
Svenskarne att äga dä skall det så stort
ljudande, och så mycket Luktade Lane systemet
sjelf innefatta sitt eget correctiv, utmärka
den stund, då Sedelstocken tål indragnit g
då sjelfva Lånebehofvet småningom lörsvun
-
Den 75 April.
nit. Just derföre är det så högst angelägit,
att genom en tänta nära lika med den i Landet
lagliga högsta , hindra Banco-lånen från att
bli ett löterna! för Specuiationer. Då handelsöfvervigt
inbringat en betydlig förökning af
varu upplaget, skall Coursen af sig sjelf falla,
utan aila konstiga operationer; då endast
skall dess fall uttrycka allmänt välstånd. När
fordringarne hos Utlänningen börjat inkomma
har i Landet, likasom nu vårt mynt utomlands
är gängse, skall låne-tillfället i Banquen
till en dei ligga obegagnadt, ock Sedel-srocken
derigenom minska sig sjelf, eiler ock skall
den begagnas till en ständigt stigande rörelse.
Till denna ställnings vinnande är bibehållandet
af det närvarande Rörelse - Capitalet,
visserligen icke ett medel, men dock ett oundgäi
gligt villkor; när man börjar med att
döda alla Näringar genom borttagandet af deras
1 ifs-princip; kunna icke ens de förträffligaste
Författningar upphjelpa productionen, och
maktlöshet ensam skall afhjelpa consumtionen.
Förebygger man orsakerne till Näringames aftynande,
hvaraf nu den ena är penningebrist,
så har man sedan tid, att låta Consumtions-Författningar
verka. Svenska folket kan
i sådant fall hjelpas, om det afsäger sig flärd
och öfvcrflöds varor, och återgår till gammal
tarflighet;
att derförutan ingen hjelp finnes
det är intet Systemets fel, det är naturens moderliga
omsorg om Svenskarne, att hon af
ålder satte dem i tvårg , att förtjena välmagt,
eller förlora den.
620
Den 75 April.
Jag fortgår till den andra säfsen, lika
vigtig sorn den nu utförda, d<£n nemligen,* Att
de till Banquen inflytande räntor skola ad publicus
unus användas, åter i rörelsen utgå, ehuru
icke genom . utlåning. Blifva de ieke på öågot
sätt af Banquen åter utgifney så, minskas derigenom
Landets rörelser utlånas de, så kan
man med ingen utlånings-method förebygga,
ätt ej Banquens intrader slutligen bli så ofantliga,
att hela LandetsRörelse-Capital sysselsattes
med i sig sjelf oproductiva liq vider. Det
är derföre jag i Bilagan B. alltid sökt flytta
Banquens Hypotheker ur dem ena classen till
den andra, så att samma årliga intrad-summa
bibehålles, och vid dett3 tillfälle beräknat både
räntan och afbetalningen på de gamla Låren.
men tillika noga iakttagit att de lånefonder,
som blifvit ökade, icke ökats med mer,
än hvad tillsammans Stats-Verks låften och Discont-fonderne
minskats, o. s. v. Denna principe
är enkel och lätt att följa, men så oundgängligen
nödvändig, att jag har ännu en gång
ansett mig böra omnämna den.
Sadina sätt, att till allmän nytta använda
Banquens räntor, äro: arbeten för allmän
räkning och premier för export, samt nyttiga
industri-grenar. Angående dessa åtgärder , och
hvad sorn i det afseendet är nyttigast, lärer
bl ifva framdeles pä denna , och skall blifva
på alla Riksdagar mycket debatteradt. Jag
förbigår dem alla härj så mycket är afgjordt,
att ingen ting lämpligare fördelar de penningar,
som man vill utsläppa, än arbeten för
Den 15 April.
allmän räkning. Hvilka sådana arbeten, som
anses nyttiga,' är sedan en annan fråga; allt
bör dock i detta afseende vara beräknadr på
upplifvandet af Näringarne och möjligheten af
rörelse i Landet. Så använda» Capitaler göra
mer gagn för det hela, än de som nedläggas
i företag till någon enskild Närings eller odlings
åstadkommande. Ty finnes i Landet
möjlighet, att med förmon göra anläggningar,
bhfver Landet befriade från penningebrist innom
gränsotrte, och från handels-undervigt
Utom gninsorne, som ständigt ökar den förra;
då skola också nya näringar och nya odlingar
af sig sjelfva uppstå, emedan de icke kunna
uteblifva; och den anläggning, sqm icke kan
uteblifva, blir säkrast gjord på sitt rätta ställe.
_J.' Hvad premie-systemet angår, så visar
Englands, och nästan alla Landers historia,
tydligen dess företräde framför det lane systerne,
som här i Landet uppkommit, som
härstädes bör bibehållas såsom en nödfallsJijelp,
men som ock sorgfälligt bör reduceras
dit, derigenom att de pabliqua, Lånen sorgfälligt
hindras, att vara föremal för speculationsandan.
d.i • -*
I1 f> H 8 Iru -OistOfMo iOlfi • t ■ *y. t i* i /ty ' '•
De Räntor, som enligt denna grundsats,
jill allmänna arbeten och premier lör Narin"garne,
skulle användas, uppgå enligt Lltskottens
uppgift för det närvarande till 4^0 å
5"00,000 R:dr, sedan kostnaderne af alla slag
till Banco - inrättningens eget underhåll blifvit
afdragne. Jag kari väii eke af detta Betänkande
tydligen se, om de räntor af Filial
-
622
Den 13 April.
Disconternas creditiver, som i Betänkandet af
den 3 Martii om Discont-Regleringen icke
blifvit beräknade, här äfven blifvit afiragne;
men i alla fall uppgår det som af Bar.quens
intrader på nämnde sätt bör användas, för
det närvarande till omkring 400,000 R:dr årligen.
I det förslag till Filial Discontemes
reglering, jag den 17 Martii ingaf, är räntan
af deras nu varande Creditiver inberäknad i
utrednirgsplanen, och lemnar således ej någon
ry tillgäng. Men framdeles skall för hvart
år, genom de årligen flere räntebärande Hypothekerne,
Ränte-inkomsterne ökas, ehuru,
genom utbyten emellan hypotheks classer,
summan af räntor och afbetalningar bibehålies
lika. Redan vid 1823 års slut skall ränte inkomsten
vara så betydlig, att en stor del af
årliga Statsbehofven deraf kan folias, och derigenom
en ansenlig minskning af beviilningen
ske. Ty det bör anmärkas, att då jag
i det föregående sagt, att alla Banquens intrader,
tillsammans med Krono-utskylderne >
bilda den utväg, hvartill man kan vara säker,
att Banco - sedlarne alltid kunni användas,
och som till bibehållande af deras credit, alltid
bör lemnäs oförändrad , galler denna grundsats
icke så på zitfran om utskylderne, som
om Banco-intraderne, emedan de senare äga
i opinionen omedelbarare sammanhang med Banquen.
Bevillningen kan derföre af Banquens
egen tillgång minskas, då denna blifver så
stor, att den till känbar minskning förslår; i
alla fall bör man ändå aldrig till detta ändamål
anslå all Banquens ränteinkomst, alldrjg
Den 75 April.
frångå den fördelen, som Sverige framför de
fleste andra Länder komme att äga. att hafva
en serskild fond för årliga arbeten till allmän
nytta, och för premier ät Näringarnes drifti.
gaste idkare. Men att en annan minskning
af Bevillningen omedelbart sker, to de böra
anmärkas, nemligen af den summa, som enligt
fordna Ständers beslut, till amortissement
af Riksgälds Contoirets Credit-sedlar, varit ansiagen.
Dessa Sedlar öfvertagas af Banquen
och Riksgälds Contoirets skuld, inföilifvad
med Stats-Verkets , betalas med samma yyoiOco
R:dr årligen innan 1836, med hvilka annars
Stats-Verkets skuld ensam skulle betalas innan
1829 års slut.
Af dessa Banquens räntor skulle och möjligtvis
en del kunna anslås till verkningar på
Coursens variationer. Jag vill i den händelsen
sådant finnes nödigt, nämna af hvad natur den
*nd<i Cours-stvrnings-anstalt skulle vara, som
min öfvertygelse kunde tillåta mig att tillstyrka.
Jag har förut sökt utreda min tanka om
Cours, att enda medlet emot dess ständiga
stigande består i kloka Föifattningar till Näringars
upphjelpande, och consumtionens hämmande.
Om jag undantager de tider, då verldshändelse
med oemotståndlig kraft influera på
den enskilta Staten, bör all orsak till betydligare
Cours förändringar sökas, i hvad till största
delen genom Författningar kan förekommas.
Pe=sa Författningar äro, hvad frågan om låg
Cours angar, endast Oeconomiska och Comroerciella;
men då alla sådanas ändamål är ö:
6a4
Den 75 April.
kandet af produ'tionen, handelsvågens förbättring,
således Coursens sänkande, så torde
det vara nödigt, att från ett annat håll söka
ett correctiv emot dess för hastiga fallande. I
detta afseende är nemligen endast ombytets
hastighet farlig; sjelfva fallandet är nyttigt,
eller rättare ett tecken till ökadt välstånd.
Jag föreslår, i anledning häraf, att lill förlängande
af Coursens fallotid, till ett hinder för
allt rusande neråt, lika farligt för en del Medborgare,
som det rusandé uppåt, vi öfverlefvat,
var för en annan, en särskilt Gassa i Banquen
skall inrättas, dit emot 96 skillingars
Cours det skulle vara Hen föi stkommande öppet,
att sälja Silfver, ända till 250,000 H:dr i
Silfver blifvit insatt; derefter emöt 90 sk:s
Cours till en lika Summa, och så vidare för
hvar 6;te skilling? sänkning. Likaledes skulle
det stå den förstkommande fritt, att emot
den Cours, hvarföre vid samma tid insättningen
skedde , få uttaga Silfver, så länge något
för det priset vore qvar, derefter för det dernäst
högre priset, och så vidare. Hela denna
inrättning skulle, sorn hvar och en finnér, icke
komma i ringaste activitet, förrän Coursen
blifvit sänkt till 96, men derefter skulle dess
ändamål vara att åstadkomma några betydligare
ståndpuncter i fallandet , hindra smärre
periodiska orsaker, enskilta operationer, att
åstadkomma Cours-skiften, och förbehålla denna
rätt åt de större orsaker, som den egentligen
tillhör, oelrhvilkas verkningar ej kunna
hindras, om man och dit ville vräka Millioner.
Ven 15 April,
625
lioner. Fortfar Coursen att falla, så åstadkommes
väl genom den anstalt, jag föreslagit,
en förlust för Banquen, men den är lulle ut
betalad genom den vinst, som Nationen då
gjordt, och hvarigenom Coursens fälla ode åstadkommits.
Till erhållande af Fond för denna Coursstyrnings-
anstalt, anser jag kunna afsättas;
100,000 R:dr årligen. Inträffar således er»
Cours af 96 ski 1 lingar innom 5 år, så behöfver
Fonden utgifva nya Sedlar; — just i denna
händelse, ensamt i denna, är Sedelfabrica- ,
tion icke farlig. Dessa Sedlar fördubbla dessutom
sjelfva åtgärdens värkande kraft, att hindra
Coursens nedrusande. Sedan dessa behöft
utgifvas, skola Ständer utan fara kunna stadga
ett hastigare årligt Amortissement för dem ,
än den Summa af 100,000 ILcir, vid hvilken
jag hållit mig, för att ej minska med något
betydligt Rörelse-Capital , i den händelse, att
96 skillingars Cours icke innom 5 år inträffar.
Denna del af mitt förslag är likväl alldeles
ej väsentligt sammanhängande med de öfriga.
Sluteligen föreslår jag såsom det enda villkor
för möjligheten att stadga opinionen om
orubbligheten af Banquens stallning, en opi*
nion, som kanske är nödvändigare än orubbligheten
sjelf, att Banco-Fullmägtige för hvart
år, tfter slutadt Bokslut, till sine Medborgare
uppgifva beloppet af Sedelstocken vid förled*
na årets utgång; samt Summan utaf hvar Glass
Kidd, och Ad, Fröt, V B. I A/d. 79.
Den 75 April.
af Hypotheker, till bevis pä, att de antagna
grundsatserna blifvit följda. Silfver-Fondens
belopp kan gerna få döljas, om m2n så behagar.
Den lilla nytta, sorn den efter min
tanka gör Banquens Credit, och med hvad
Realisations-principe, som nu vidtages, för att
af kommande Ständer utbytas mot en motsatt,
kanske lika ytterlig, i nu varande HandelsstäIlning,
ändå alltid kommer att göra, — hela
denna nytta, kan den lika väl och nästan lättare
göra, om den är obekant. I sammandrag
äro dessa förslager i Bilagan C upptagne, och
i momenter fördelade; —- och härmed öfverJemnar
jag till mina samfälta Landsmän, till
upplysta, men, sorn jag hoppas, personen ursäktande
Domare, detta förslag; ett omoget
arbete af en ung man , som yttrat sig' eftervin
öfvertygelse och sin åsigt, i hvars hjerta den
varnande stämman af hans ungdom tydligare
talar, än i någons mun af dem, som skola
klandra hans förmätenhet, men som, vid mottagandet
af Polletten såsom Riksdagsman, afsade
sig sin egen Person, b!ef Representant för
6in öfvertygelse, afsade sig äfven den egoismen,
att tänka pä sin oförfarenhet, öar hans
själ befalte honom tala.
Herr Oxehufvud, Bo, anhöll, det Ridder•kapet
och Adeln behagade anmoda Grefve
Spens, att till trycket befordra sitt nyss uppläste
anförande , hvilken anhållan uppå af Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition
af Riduerskapet och Adelö bifölls.
Den 15 April.
627
Herr Flach, Carl Fredric: Flere af de begrepp
jag, rörande detta ämne, fattat hafva af
värde Ledamöter redan blifvit bättre sagde och
omsagde , att jag, ytterligare icke bör dermed
besvära Eder uppmärksamhet, Mine Herrar.
Jag uther mig endast edert tålamod åt några
Idéer, som afvika från hvad af andra nu blifvit
yrkadt; nemligen; Om Motionen framställer
en åsigt, att i brist af för handen varande
Realisations-Fond*v till en framdeles Realisation,
lägga de planer, carnia de Materialier, sorn
under tiden böra åt Sedelmyntet gifva ett Qpiniaös-värde,
! sådant, att. lossa dess fjetrrar och
utbringa det i allmänna rörelsen. Om, säger
jag, detta utgör Betänkandets andemening,
då fruktar jag att de utsedde medlen skola
för ändamålet vara alltför otillräcklige. Sjelfva
den så vigtiga, så användbara Methoden, att
genom ökad Varu-production öka Mynt-värdet,
är isolerad från ali Amortering, i sin beräkning
alltför abstract att verka på Opinionen ,
och går alltför långsamt tillväga'att gagna det
närvarande behofvet: Amorteringen deremot,
om från densamma kan skiljas den liqvidationssvårighet,
sorn för betalare derigenom uppkommer,
innan de enskilte Finanee-förhållande.
n derefter hinna lämpas. Huru förnufts- och
opinions.enlig framställer den sig icke vid fräganj
om återlyftning af ett Myntvärde, sorn
sjunkit endast genom Sedel Massans förstoring,
skulle bland oräkneliga Casus här vara det
enda , då Läkemedlets natur ej får sökas i
sjokdomens? Jag tror att vådan af Amortering
skall uteblifva om Methoden lämpas icke blott
'"V
till Mynt- utan äfven till Credit-väsendet, pa
sätt att åt alla nu varande Skuldénärer, förunnades
ett rådrum af vissa år för att i Succéssive
ordni'g betala sådana Skulder, för hvilka
de emedlertid kunde lemna Intecknings-säkerbet,
och ville betala 7 proCents årlig ränta.
Credit-vasendet ehuru med Mynt-väsendet inblandat,
äger dock egna hjelpkällor, och lägger
för närvarande det allmänna Intresset närtnast.
Det ar tid att Lagstiftande Magten
uppträder som en ädelmodig skiljesman emellan
egoismen och förlägenheten; hvartill äfven
Vfeftå förslag synbarligen leder. Å en annan
^ida skulle, efter min tanka, Creditväsendet
betydligen upphjelpas , om stadgadt klefve
att alla stående Låne-Capitaler vore till betalning
förfallne enär räntorne ej ordenteligen
erlades, äfvensom, att från förfallodagen borde
å alla sådana Capital erläggas öfverränta, men
*ill blott 2 proCent, hvaröfver den icke å
/»ågot ställe borde få stiga.
I förening med dessa anstalter, synes mig,
jAmorterings-Methoden, till Sedel-myntets förbättring,
utan äfventyr kunna användas; dock
först och främst på Riksgälds-myntet, så att,
jen déremot svarande del af Kronans mäst umIwrlige
tillhörigheter, sattes till afsalu emot
Köpe-Summan i Riksgäids-inynt, men med en
viss Grundränta fixerad i Silfver, hvilken dock
Borde fa lösas efter en viss , till exempel 96
Cours, hvarigenom den tredubbla nyttan
skulle vinnas; att Stats-intraderna ökades;
— det Representativa Myntet finge enfortnig
-
Dcn 15 April
het och åt opinionen rörande Myntvärde förunnades
någon synbar ledning.
Jag kan icke förena mig med de Herrar
och värda Talare, sorn anse Discopt-Rörelsen,
till det Allmännas större båtnad, kunna dr ifvås
af Privata Bolag , än af Riksens Ständers
Banque, ej eller delar jag den fruktan, att
Ranquen kan blifva för stor Capitalist, så länge
dess Öfverskotts-msdei , ad Publicos usuS
kunna användas. Ätt skatta på detta satt till
eoskildta, Corparätioner, leder, till skadan aj:
en alltför ojemt delad välmåga, till förökande^,
å ema sidan af Luxen, ä andra af eländet.
Icke, * eller inser jag hvartill skulle gagna, att
upptaga det föreslagne Länet af Tre Millioner
i Silfver, utan så vida Realisationens Culminations-punct,
i och med detsamma ovilkorligen
framkallades.
Sluteligen önskade jag, att, med Fosterlandskänslans
hela värma och med sanningens
fulia kraft, kunna uttrycka det deltagande hvarmed
jag har äran biträda det Högloflige Utskottets
tanka; att förfelade skola alla Mesurer
vara om från högsta Palatset till Kojan,
tonen och omtankan ej stämmer till hushållning
och sparsamhet i bruket af utländskt öfverilad
af alla slag.
Friherre Cederström, Jacob: Uti mitt vid
Urkottens Betänkande åtföljande enskilta yttrande,
har jag framställt mina äsigter af ämnet
.i allmänhet, me» sorn bland de anmärk
-
630
Ben 15 April.
ningar, hvilka nu blifvit gjorda vid Utskottens Betänkande,
jag saknar en väsentelig, nemligen
den, att fragen om Filial-Disconternas Reglering,
såsom stående uti ett alldeles oskiljagtigt
sammanhang med frågan om Myntvärdets Reglering
, hade bordt på samma gång af Utskotten
framläggas till Riksens Ständers pröfning;
får jag underställa -Ridderskapet och Adeln, om
icke Utskotten borde åläggas, att då de inkomma
med svar uppå de nu vid Finance-Betänkandet
gjorde anmärkningar, då på samma
gång afgifva sitt Utlåtande öfver den redan före
detta återremitterade frågan om Diseonternas
Reglering.
I afseende pä den Anmärkning', som blifvit
gjord rörande beräkningsgrunden för RöreU
se-Capitalet, anhåller jag att få tillkännagifva
det jag beraknadt det, sådant det var Ultimo
December 1814, emedan Riksens Ständer vid
*8>S års Riksdag beslöto, att det skulle förblifva
oförminskadt' till 1820. Då var Fiiial- Disconternas
rörelse med uteslutande af skr. och
rstn. tillsammans 8>93f»?4? Rtdr, hvaraf vid sistlejdi*
års slut 2,284,140 R:dr voro indragne.
2,000,000 minskning i Rörelse-Capitalet är betydeiig
för våra Näringar, synnerligen då, genom
Handelstvång, Rörelse-Capitalet långsamt
circulerar. Det ar af dessa skäl jag anser Rörelse-Capitalet
böra förblifva vid det belopp
sorn af i8i> års Ständer fastställdes, och får
anhålla att detta mitt yttrande måtte få åtfölja
återremissen af Betänkandet till Stats- och
Banco-Utskotten.
Den 15 April.''
Herr Grefven och LandtMarsftalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande framställde
Anmärkningar hindra detsamma* antagande,
samt på sadan grund behagade Betänkandet
jemte Aumärkningarne till Utskotten
återremittera, med anmodan att vid återremissens
besvarande tillika i ett sammanhang afgifva
Utlåtande öfver den på Utskottens handläggning
för närvarande beroende fråga, rörande
Malmö- Götha Canal-Bolags samt Götheborgs
Discont-Vtrks utredning.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen^,
. den 15 April i8j8-
*S. D. Remitterade* till Bevillnings-Utskottet,
ett Anförande af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, angående stadgande af ansvar
för öfverträdelse af föreskriften i 24 §. 7 Mom.
af nu gällande Charts-Sigillatae-Förordning. Ut
supra.
S. D. Då nu å nyo föredrogs Stats- och
Banco-Utskottens den 3 dennes under N:o 27
ftfgifne, samt den 8 dennes pä bordet lagde
Den 75 April.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nadiga
Proposition den 10 December 1817, angående
Allmänna Penninge rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, blef samma Betänkande,
pä grund al dervid gjorde Anmärkningar,
rill Utskotten återremitteradt, med anmodan
att vid återremissens besvarande tillika i ett
sammanhang afgifva Utlåtande öfver den på
Utskottens handläggning för närvarande beroende
fråga, rörande Malmö-, Götha Canal-Bolags,
samt Götheborgs Discont-Verks Utred,
ning. Ut supra.
Justerades Pleni - Protocollet för den 24
sistledne Martii förmiddagen.
Grefve Spens, Carl Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Hvad länge skall bibehållas, det skride
till sin mognad långsamt. Med tankan fästad
vid denna sanning, reserverar jag mig med
mindre ledsnad an annars, emot Majoritetens
beslut i den Votering , som slöt principe-stri*
den i Bevilinings-fragan den 24 Martii. Jag
hörde den dagen, en part Talare medgifva
hvad äfven hela Bevillnings-Utskottet medgifvit,
att 1809 års Bevillnings-Fördelning var
rättvisare, ehuru som det heter, icke verkställbar.
En tid kommer då man inser att all rättvisa
-
Dm 15 April.
visa är verkställbar, då man med stadgad föresatts,
med manlig kraft, angriper svårigheterna
Innan den tiden kommer, har kanske
det af Herr Stallmästaren von Törne åter uppväckta
1809 års förslag, fått en utveckling i
mer än ett detaille-afseende, der den nu saknas.
Det har kanske visat 6ig då, att man ofta har
misstagit sig om hvad som utgör väsendet af
detta System®, ofta ifrigast angripit det, som
egenteligen har varit derailler. Det är nu intet
tid, att bevisa detta, eller försöka motsäga
en annan Talare, som yttrade att, efter
hans tanka, intet annat skäl finnes till progression,
äfvert i Afgifts-procer.ten , ärt att Stat«n
behöfver och täger der det fins. —- Jag vill
blott beklaga hvar rik man, som kan glömma,
i huru mångdubbelt större förhållande ert rik
behöfver Statens skydd. En tredje, hörde jag
anföra, att Capitalisten för några är sedan har
blifvit plundrad på halfva sin egendom, såsom
skäl hvaiföre han nu ej borde hindras,
»tt hvälfva sina utlagor på Gäldenären — Jag
undrade innom mig sjelf hvart den Stat äm.
nar sig, som medger sig hafva plundrat, för
en tid sedan, en Class, och som derföre anser
sig, för variation skull, böra lägga tyngden på
de andra. En fjerde hörde jag yttra sig,
att ägarne af skuldsatt förmögenhet väl kunde
förtjena straffas för det öfvermodet att vilja
hetas äga det de ej ägde. — Jag vill önska
att denna Straff-principe lika väl uthärdar en
lugn öfverläggning, som de öfiiga principer af
Widd. och Ad. Brot, V B. I A/d. 79a*
634 Den 15 Aptit.
sträng rättvisa, som mer än en gäng utmärkt
samma Talare.
Höglofiige Ridderskapet ock Adeln åtskiljdes
klockan half till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
\
