# ID: svediakorp-gov254
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 142,144
# sentences: 3,958
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
Hogl oflige
Ridderskapet och Adeln,
Urtima Riksdagen i Stockholm
Aren 1817 och 1818
Fjerde Bandet
Andra Afdelningen.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olof Grahm, I8i|>
Tisdagen den 17 Martil,
Plenum klockan io Förmiddagen.
J"usterades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hogloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 14
Martii 1818.
S. D. Vid föredragning af Constitutioné.1
Utskottets den 11 dennes aflåtne Memorial, innefattande
anmälan af tvänne Redactionsfel uti
de vid 1815 års Riksdag beredde Förslag till
ändringar i 38. och 46. §§. af Riksdagsordning
gen, fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att 'samma Memorial endast borde läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con-:
stitutionsUtskottets sedan 1815 års Riksdag hvi.
lande och den 19 sistledne Februarii på bordet
lagde Förslag till ändring ii nedannämnde
§5. af RegeringsFormen, beslöt Höglofl. Rid-i
denkapet och Adeln, att antaga de af Utskog
4
Den 17 Martil, /. m.
tet tillstyrkte ändringar uti 41, 56. och 8i- §§•»
hvaremot Utskottets Förslag till förändrade
Redactioner af 53, fio. och 96. £§. af Ridderskapet
och Adeln ogillades. Ut supra.
$. D. Vid förnyad föredragning aF CortStitutionsUtskottets
sedan 1815 års Riksdag hvilande
och den 1 9 sistl. Febr. på bordet lagde Förslag
till ändring uti nedannämde §§. af Riksdagsordningen
fann Högh jKidderskapet och Adeln
för godt antaga de af Utskottet tillstyrkte ändringar
uti 15, 46. och 68. §•§., jemte första
Alternativet af de ntaf 38- § framställde Redactioner,
hvaremot Utskottets Förslag tillför:
ändrade Redactioner af 14, 29, 56 och 63 §§.
af Ridderskapet och Adeln ogilladee. Ut supra.
S D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
, sedan 18 * 5 års Riksdag
hvtlande, samt den 19 sistledne Februarii på
bordet lagde Förslag till ändringar och Tillägg
uti TryckfrihetsFörordningen, fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln för godt ogilla
de af Utskottet tillstyrkte ändringar uti 4. §.
8. Mom. samt 5 § 2. och 3. Momenternej men
alla öfriga af Utskottet föreslagne ändringar
och Tillägg, nemligen uti Ingressen, 1. §. 5,
6,7 och 8. Mom , 3. §. 9. Morp , 4. §. 7.
Morn-, 5* §• i. och 4. Morn., 6amt uppflyttning
af 8. Mom. emellan 6 och 7. Morn. af
sistnämnde §. blefvo af Ridderskapet och Adeln
antagne, i följd hvaraf frågan om afskaffande
af den nuvarande Juryn således komme att förfalla.
Ut supra.
Den 17 Martil, f m.
5
Herr Gyll enhällig Lars Herman , hade iniemr.
at ett sä lydande;
*
Vördsamt Memorial.
Enskilda angelägen!)-fer nödga mig, att
innan korrt från Staden afr sa , hvarigenom
jag sättes utur tillfälle, att vidare fortfara i det
smickrande förtroende, hvarmed Uöglofl. Ridderskipet
och Adeln behagat hedra mig, då
jag vid Riksdagens början valdes till Ledamot
i Riksens Höglofl. Ständers LagUtskoti j hvilket
förhållande jag ansett mig böra för Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln härigenom vördsammast
anmäla.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade,
i anledning häraf, Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum sammanträda för att utvälja
en Ledamot i Lagutskottet efter Herr
Gyllenhahl
-
Justerades PleniProtocollet för den 2 den?
nes förmiddagen.
Herr Heijkenskjöld, Dettlof, uppläste följande
:
Jag kan ej fullkomligen inseafsigten med
de af Herr Roos uti sitt Anförande i Plenum
den a dennes gjorde frågor och uppgifter, men
som han synes önska svar och upplysningar,
skall jag, så godt jag kan, söka besvara honom.
Den 17 Martn, /. m.
Jag får vid dess Anförande först erindra, att
Herr Grefve von Platen aldrig, mig vetterligen,
bestämdt yttrat, att Fartyg af Ho å 100 Lästers
drägt skulle kunna passera Trollhättan
endast uti dess af trycket utgifne Afhandling
om Canaler , då han deruti omtalar Bjelkars
qch Sågblockars transporterande på Fartyg
genom Canajen, förekommer följande mening:
”Ville man för sådan Transport genom Cana”len,
bygga någon pråmlik Farkost, som lik”väl
i flera hänseenden blef felaktig, är ingen
”fråga, att icke 100 Lästers drägt skulle kun
"na
erhållas” Men af detta yttrande kan väl
aldrig dragas den slutsatts , åt t ett teo Lästers
Fartyg, bestämdt till seglation på hafvet och
iygdt derefter, skulle kunna passera Canalem
Hvad åter angår den varda Ledamotens
uppgift, om hvad sorn handt dess Fartyg, under
passagen genom Slussarne, bestrider jag
den alldeles icke; den bevisar blott, i min
tanke, att Byggmästaren gifvit ritning på ett
mot ändamålet icke svarande Fartyg, och att
detta Fartyg, som varit af 52 Lästers drägt,
med största svårighet passerat Slussarne, mer»
deraf följer icke , att ej både lika stora och
större Fartyg kunna göra det med lätthet, om
de blifva byggda derefter. Jag är ej kännare
afSkeppsbyggeriet, men förmodar, att oin det
nämnde Fartyget varit något smalare samt dess
botten construerad efter samma grunder, sorn
på en Holländsk, så kallad Smack, skulle det
både med lätthet passerat Slussarne och dess
lästetal blifvit större.
Dea 17 Martti, f.m.
7
Jag får vidare upplysa den värda Ledaq
moten derom, att sedan Trollhätte Canal blifvit
färdig, utsattes af dess Direction år 1805
eller 1806, en Prisfråga, om Construction af
ett Fartyg, som med en byggnad, lämpad ef-J
ter Canalens och Slussarnes Dimensioner , förenade
den högsta drägtighet.
Denna fråga har blifvit till Directionens
nöje besvarad, af en vid namn Ringheim i
Carlskrona, som derföre fick den utsatta belöningen
; han inlemnade noga och fullständig
ritning på ett Fartyg, som med uppgifne Dimensioner,
att med lätthet passera Slussarne,
skulle blifva 70 Läster eller något deröfver.
Denna uppgift lärer ej heller kunna bestridas,
- då det står hvem som hellst öppet , att af ritningen,
som i Directionens Archiv förvaras,
erhålla Copia. CommerceRådet Santesson har
dessutom haft ett Fartyg, som i flera år seglat
igenom Trollhätte Canal och som varit af
65 Lästers drägt, hvilket, ehuru ej bygdt efter
Ringheims ritning, likväl, hvad Lästetalet
angår, tämmeligen kommer dermed öfverens.
Då man således kan taga för afgjordt, att
ett Fartyg, byggdt efter den af Ringheim uppgifne
ritning, blir omkring 70 Läster, att det
kan passera Trollhättan och följakteligen de
lika stora, om ej större, Götha Canalens Slussar,
synes mig att den värda Ledamotens Afförande
är' nöjaktigt besvaradt.
Sluteligen får jag endast tillägga den ge*
8
Den 17 Martil, f. m.
nerella Anmärkningen, att erfarenheten lärt
Svenska Rederierna , att Fartyg om den omnämnda
storleken, äro de, som på utrikes Ora
ter lättast erhålla fragter, och att med dem
alla kända Haf kunna med icke mer än vanliga
sjöfaror beseglas, är en af alla sakkunniga
så erkänd sanning, att den ej behöfver
bevisas.
Som Herr Roos likväl begärt och Högloflige
Ridderskapet och Adeln bifallit, att
dess Yttrande får åtfölja de öfrige i ämnet
gjorde Anföranden till vederbörligt Utskott, får
jag äfven ödmjukast anhålla, att mina Anmärka
ningar få vara det följaktige.
Herr von Heynne, Georg: Jemte det jag
instämmer i Herr Påhlmans yttrande, i anled.
ning af Herr Lagerheims Memorial , får jag
tillika förklara min tro, att de, sorn kunna hafva
ett personligt Interesse i fortsättandet af
Götha Canal-arbete, göra bättre eller åtminstone
mera opartiskt, om de med Fada och
bestämda Calculer söka upplysa oss om nyttan
af, och möjligheten att någonsin fullborda Canalén,
än om de försöka bestämma den större
eller mindre Fosterlandskänslan hos Personer
af motsatt öfvertygelse. _ Öfverläggningarne
om Götha Canal vid alla våra Riksdagar tyckas
i sig sjelfva innefatta sa tillräcklige anledningar
till obehagliga intryck, att man ej synes
behöfva genom Opinions- och ord-tvister
öka dem>
Den 17 Martn, /. m.
9
Herr Roos, Carl ylclam: I anledning af
hvad Herr Heykenskjöld anfört, torde mig
tillåtas förklara, det mine Yttranden stödja sig
på verklige Fada, då deremot Herr Heykensköld®
stödja sig endast på uppgifter.
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att de angående Götha Canal nu afgifne
Yttranden, måtte till Stats- och BancoUtskottem
remitteras ; hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
, att sedan alla från 1815 års Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagarne
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde , ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att inkomma
med uppgift på de Förslag , sorn af samtelige
RiksStånden blifvit godkände , hvilka, efter
verkställd justering, sedermera torde böra öfverlemnas
till ExpeditionsUtskottet, för att i
afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction derå
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl,
Maj: t.
Bifalls.
Herr Grefven och LandtMarskalken till»
kännagaf, af enligt det för Högstsalig Hana
Maj t Konung Carl. XIII:s Begrafning utfärdade
Ceremoniel, komma vissa Ledamöter af
RiksStånden att deltaga uti den Kongl. Processionen;
i anledning hvaraf och då Herr
Grefven och LandtMarskalken hade sig be;
I®
Den 17 Martii, /.
kanf, att 50 af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
skulle blifva dertill kallade, Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, det
Riuderskapet och Adein behagade innom sig
välja bemäld? Personer, antingen på det sätt,
att de äldste bland Grefvarne, Friherarne samt
Ridders- och Adelsmän utsagos, eller ock att
hvarje Bänk måtte innom sig utse, en Leda möt 5
men då alla de Hofvet eller serskilda .Embete*
m«nnaCorpser tillhörande Herrar Ledamöter
redan vore berättigade att gå i Processionen,
hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke sådana Herrar Ledamöter, hvilka
icke ägde någon dylik befattning, måtte utväljas,
att vid samma tillfälle å Ståndets vägnar
sig infinna5 hvarvid AdeljUniformen med
flor om armen och i värjan kunde nyttjas; och
voro lör de öfrige af Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter, hvilka icke kommo att deltaga
i Processionen, rum utsedde i RiddarholmsKyrkan,
hvartill Biiietter funnos uti KiddarhusCancelliet
att tillgå.
Grefve Mörner, Carl Stellan, hemställde, om
icke, på sätt Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit, Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt, att hvarje Bänk innom sig uti
sage en Ledamot att deltaga i Processionen.
Herr Grefven och LandtMarsialken gjorde
Proposition till bifall af hvad Grefve Mörner
föreslagit, samt att, sedan alla Bänkarne
utsett sine Deputerade, dessa sistnämnde måtte
Den 17 Martu, f. tn.
II
till deltagande i Processionen låta sig hos Ridd*rhusFiscalen
anteckna,
Riföils.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottens
den 3 dennes afgifne samt den 7 i
samma Månad, förmiddagen, på bordet lagde
Betänkande, i anledning af den del af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition den 10 December
1817 om Allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, sorn angår Malmö,
Götha CanalBolags samt Götheborgs Discontverks
utredning.
Herr Hjarne, C. J.y hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande;
Vid Högloft. Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, rörande FilialDisconternes utredning
, vågar jag följande AnmärkniDgar:
1:0 Anser jag, lika med Friherre Wirsén,
orätt, att sorn tillgång utesluta den af Götha
CanalDiscont ägande fordran på 1,100,000
R:dr af Götha Canal, åtminstone till hela sitt
belopp; ett sådant beslut synes mig myckel
tidigt, då Ständerne ännu icke utlåtit 6ig öfver
detta Arbetes fortgång eller fortfarande,
och hvad beslut i detta ämne än må tagas,
måtte der finnas värde till minst 500,000 R dr
Banco.
3.0 Anser jag äfven icke rättvist, att un»
12
Dm 17 Martil, f. m.
dundraga sig betala 3 Procent på utevarande Disconternes
Skuldsedlar til! den 1 October 1817,
och att de, sora hafva flere års dylik Kanta
jnneslående , skulle behandlas lika med dem,
sorn endast hafva få månaders.
3:0 Anser jag att 5 år är för korrt tid,
att ur den allmänna Rörelsen indraga ett så
betydligt Péhnioge belopp , s«m Disconternes
utestående Fordringa*', och
- 4:0 Anser jag förflyttning till Hufvudsta»
den af alia Disconterne, en orätt för Innevå*
na.ne i Piovincerne.
Men då jag tillika finner , att om 3 Procent
skulle erläggas för Disconternes Skuldsedlar,
skulle en större förlust träffa Banquen ,
vågar jag föreslå följande , hvilket, efter min
tanka, innefattar alla interesserade Parternes förmån,
och ingens förlust, då jag åsidosätter Actie-ägarne,
som jag, lika nied Utskotten, af
anförde skäl, tror icke böra komma i fråga:
1:0 Böra enligt Betänkandet alla Skuldsedlar
inlösas på .5 år med Ränta till den 1 October
1817, och hvarpå jag tror, genom nedanföre
projecterade ersättning, 3 Procentskall
kunna betalas på det för hvarje år återstående
Capitalet.
\
2:0 Häremot skulle Disconterne äga rättighet,
eller rättare Banquen, som deras Utredningsman,
att genast å nyo utlåna inflytan
^
t- r '
Dell 17 Martil, f, m.
13
de Ränte- och Afbetalningsraedel, och dermed
fortfara i to år.
3:0 Såsom en följd deraf, skulle alla nu
befintlige Lån i Disconterns lä omsättas på 10
i stället för 5 år.
4:0 Skulle, såsom följd häraf, tili atus afbetalningar
med 3 ProcentsSedlar , after deras
fulla belopp ; äfven Räntan, om den blir bifallen,
bör till inbetalningsdagen beräknas, och
5:0 Böra Disconterne, som hittills, få qvarblifva
i de Landsorter de varit , men under
Banquens styrelse; endast de 1 Stockholm hittills
varande Contoir böra med Banquen sammanslås.
Och föreslår jag, att den blifvande
BancoDirectionen må ökas med 2 Ledamöter
af hvarje Riksstånd på hvarje Discontplats,
Summa 4 af hvarje Riksstånd, sorn under den
i Stockholm varande BancoDirectionen ägde
att desse Afdeluingar efter gifne Instructioner
förvalta, dock utan vidare deltagande i Banco»
Cirectionens göromål.
Genom de här ödmjukast föreslagne förändringar
i Betänkandet, härflyter, efter min
tanka, de väsendteliga fördelarne, med ingens
förnärmande, att 3 ProcentsSedlarnes Innehafvare
ske fullkomlig rättvisa, i synnerhet om
dem kan beviljas löpande Ränta till inlösningstiden;
att Penninge»beloppet får, till indragningen
en längre och följakteligen mindre kännbar
tid för dea allmänna Rörelsen; att Lanta
-
14
Den 17 Marttif f. 111.
garne i Disconterne få en fördubblad tid till
inlösen af sine Skuld-sedlar, en tid, jemnad
mera i förhållande till Penninge-tillgångarne;
att 3 ProcentsSedlar kunna utan Banquens förlust
användas till fullt belöpp och utan deras
agares förlust vid afbefalningen; och slutelig
gen förlora ej i'rovincerne den förmånen att
äga Disconthjelp närmare och hoppet att vid
nödens tillfällen äfven få nya Lån innom den
föreskrifne tiden.
I det blifvande Betänkandet anser jag äfven
stället vara, der Utlåtande, rörande den
öfverklagade Öfverräntan, borde meddelas.
I händelse af Återremiss, vågar jag öd-’
mjukast anhålla, att detta mitt Anförande må
få åtfölja Betänkandet till Utskotten
Friherre
hagerbjelhei Johani anförde skrif»
teligen:
Utan att erkänna någon Staten åliggan»
de laglig förbindelse, att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster, eller skyldighet att med
Disconternes utredande taga befattning, hafva
Riksens Ständers Högloft. Stats- och BancoUt-,
skott föreslagit, på sätt, det nyss uppläste Betänkandet
innehåller , att Staten skulle öfvertaga
dessa Disconters affairer och utreda desamma.
Härvid må mig tillåtas anmärka, att sedan
dessa ifrågavarande Disconter, igenom så väl
dea Verkställande Magteus, sorn Riksens Stän
-
Den 17 Martti, /. m.
15
ders vidtagne åtgärder, vunnit i det Allmänna
ett så betydligt förtroende, att deras Sedlar i
Rörelsen allmänt gingO sorn Mynt, att under
hela deras Octroy-tid Riksens Ständers eller
Banquens Revisorer granskat deras Handlingar,
utan att för Allmänheten förr än i slutet af Sept.
månad förledit år tillkännagifva deras obestånd,
men tvärtom, i de föregående Revisioner, meddelat
deras Styrelser Decharge, hvarigenom, örn
möjeligt vore, än mera deras Credit skulle ö-,
kas; synes för mig, om icke efter Lagens strängaste
bokstaf lagligt, åtminstone efter alla
rättsgrunder högst billigt, att Staten, så vidt
dess tillgångar medgifva , ersätter Borgenärernes
oskyldiga lidande och iråkade förluster,
hvilka aldrig ägt rum, om icke dessa Disconters
Credit vunnit ett så allmänt och öfverdrift
vit förtroende.
Då Staten eller Banquen otvifvelaktig! är
Disconternes största Creditor, är det utan tvifvel
Staten, som bör vara den rätta utredande
af derea Disconters Affairer, så mycket mer,
som i afseende på de serskildte vidsträckta om-i
ständigheter , sorn härvid inträffa, Staten är
den enda, som kan utreda dem; de Öfrige Creditorernes
rätt åter, blifver ovilkorligt den,
att alla tillgångar komma i beräkning, och
att alla erhålla, af den utdelande Massan, lika
rätt i mån af deras fordringar.
Huruvida alla tillgångar blifvit beräkna.’
de, upplyses bäst utaf Friherre Wirséns med
Utskottens Betänkande åtföljande Anförande a
16
Den 17 Martil, /. nt.
sorn tydeligen ådagalägger, att den af Götha
CanalDisconihos Canalverket ägande fordran,
l , lOC^OÖÖ R.dr, icke blifvit påräknad. Af denina
fordran voro vid 1815 å';> Riksdag 900,000
R.dr af dåvarande BäncöUtskott Rande, hvilket
Utskott ansåj;hvarken Bånqdens 'eiler Disi
cöntefis Privata' Creditorers rätt igenom dea
förnärmad eller hafva till säkerheten något
alt befara. Dessutom upplyser Friherre Wirsén,
att denna tillgång skall för närvaräfide göra,
efter Bok, 906,000 R:dr, men Högloflige
IJtskotfen anser den likväl för intet', utan 1
stället beräkna Banquens förlust på Götha C*;
nalDiscont till en Summa af 526,608 R.*dr, då
efter saken3, på ofvannämhde sätt styrkte förhållande,
Banquens vinst" på Götha CartalDiscont,
sedan den till slut hunnit blifva liqviderad
, på sätt Utskotten föreslagit, och Banquen
blifver autoriserad att emottaga alla Fordringarne,
troligen blifver öfver 300,öoö R:dr.
Att nara lika förhållande ager rum i Höglofl-
Utskottens Calcul öfver Malmö Discont,
Jorde Höglofl. Ridderskapet och Adeln finna
derutaf, atf Höglofl. Utskotten alldeles uteslutit
såsom tillgång de', osäkra Fordringärne; :
Jag lemnar derhän sannfärdigheten af det
rykte, sorn skulle 90,0^0 R.dr af dessa Fördringar
nii nyligen blifvit återbetklde, men om
det besanrrås, så -hjfevisar det likväl .att det ieke
bordt lemnäs, utan' allt afseende. Höglofl. Utskotten
upptaga bristen i denna Discont till
' - ' ‘235,33?
- ..-, : U
Den 17 Martil, f tili
n
233,222 R:dr 4® sk. 2 r:st.~ Denna brist måt2
te åtminstone icke utmärka Banquens förlust
på denna Discont, ty ibland Banquens ersättningar
härföre, synes kunna komma i betrag*
tande Banquens vinst unde* den förflutnaOctroytiden
med omkring 80,000 R.dr , ehuru dessa
icke kunna påräknns såsom ert tillgång för Cre«|
ditorerne. Men det SilfverCapital af 100,000
R:dr, hvilket af Malmö Discont vid dess första
inrättning deponerades i Banquen, synes
mig vara en alltför betydlig tillgång att icke
Varda upptagen uti UtredningsCalcUlen, ehuru
Banquen möjligen kan Vara berättigad till prio^
ritet i detsamma såsom Pant-Inne hafva re. Då
detta SilfverCapital evalveras till dess råtta
värde 1 papper efter Cours, Utgörande omkring
220,000, synes tydligen att den påräknade
betydliga bristen till största delen försvinner*
Af hvad jag sålunda hafvit aran anföra9
tror jag mig hafva bevist att oman båda Digconterne
skulle forceras till Concours, så blif
icke Fordrings-ägarnes förlust efter ali anleda
ning så betydlig, som en del af dem får vidkännas
genom det af Höglofl. Utskottet före-’
slagna Liqvidationssätt, hvilket tillika förenar
den omständighet, att det, efter min tanka,
är mindre rättvist, då det anser alla upplupne
3 procents Räntorna för ingen Fordran, och
hvilka rester, om Lagen får blifva gällande,!
för Creditorerne ovägerligen skola erkännas till
Concoursdagen. Dessutom föreslå Högloflige
Utskotten, att de mindre Fordringsägafne ellen
Ridd. 0. Ad. Fröt. IV. B. It Afd. 3,4.
18 Den 17 Martti J. m,
Assignationernes Innehafvare, skola genast erhålla
fullt ut deras Fordringsbelopp, då deremot
de afötre eller 3 procents Innehafvarne liqvideras
på 5 år , med j.'dels afbetalning ont
årc|j härigenom kpmma dessa sednare att, ut-*
om den upplupne af kortade Räntan, sorn fqf
flere torde uppgå anda till 6 å 9 Procent, er*
hålla 15 Procents iörminskning, hvilket Utskotten
på sätt och Vis sjelfva erkänt, då de
förvägra de för .dessa Fordringar blifvande
Obligationer att användas till Liqvider af Lån
i bisconterne, efter fulla beloppet , utan til*,
låta dem endast antagas med beräknande af
Rabatt efter deras återstående förfallotid
•r»'K
y ; ,f- , '• J öh fl -> V-•- D fl B ) 3 i *(^ 4
Hvar och en lärer utan tvifvel finna det
mindre rättvisa i detta Liqvidations-sätt, hvilket,
efter ofin tanka, icke kan försvaras af
annat än hogsta nödvändigheten, och cm denna
högsta nödvändighet för närvarande finnes
och påkallar en sådan åtgärd, derom kan jag
icke domina j men intill dess jag med kfarare
skäl,.än dt? hittills änförde, derom blir öfver,
tygad, torde mig benäget ursägtas, att jag den■
ÄÉfgtöU** s hafi bara .-bo ns;!! o:i - :'
^202k/i 12^0;n? r •''i jgr hh-s c Piörf
* En värd Ledan;Ot af detta Stånd, Herr
Grefve Spens, har redan för detta föreslagit,
att ett Lån af omkring i,oooj0fio R;dr måtte
beviljas Götha CanalDjscont till utredande af
sina afFairer: För min del skulle jag önska, att
i händelse denna Summa vere tillräcklig, så
att Discontens afFairer dermed kund* utredas,
detta förslag vunne bifall ■ Jag tror att deri-j
Dien 17 Martil , f. m.
19
geriorfi skulle älla åtnjuta ."idb tHiböriigä tätt
befi Staten icke förlora, då nodigå' säkerheter
vtat ifaddlpafijéfäbi ihgar
ne
ordentligen irivingö, oefi Canäil>isCähfen dertill
förbjudas att hädanefter trottag* Privates
penningar för 3 Procent; j *: sätt hittills skett,
OCH om det skulle tillätas,1 ‘åtminstoneicke”pä -  körtäré uppsägningstid , ari fri i r. sr 3'Ma bad ef. ■
Härigenoitj skull; Götha OrinaPfelijNfä l tillfälld, '
att tned de äf Riksens Fjäder är 1 g t 5' Wvil-'
jäde tiflskÖtf föi isatta sina Arbeten öcH; Ritor,
sens Ständer vid innevarande Riksdag: undgå
äil vidare åtgärd med an sk aflande*, af rya till*
gångar till déttä storå och kostsamma Arbetes
fortsättande. Men då Riksens Ständér af de
ftäriilatne sednare tiders erfarenhet tilirickligeri
lärä Vafa <1fVértygadé om skadhghe-ten af ett Vid* -  sträcktare biscort-systéme, lärer detta Förslag*-’
troligen' icke beviljas, hvadan jag får utbedja
mig, att till Höglötl: RidderskapetS öcb Ädéln#
ihögna bedröfvande såsom Altérfiäti^^få' ^Örd*' '
saftrmaSt framställa ffiljånde Liefvidatibn?- jbrojecr
får Götha vCånalå:öVh; ^lafmö‘!£)^föö:htér;
... \! T3*'-v - 3 9 g £ K ‘ti - . ■ ers , e&itv1
1:0 Ifrån och med deri 1 Augtfsfi ellet
förr, om dét sig göta later, inlöser Riksgälds-*!
Contöiret Gla Götha Canals Och Malmö biå*
cötrt^fe pä Öaftquen ställde bok^dVÄisigriatibner
med full valuta'i RiksgäldsSadiär öfter Re*
aliSätiorisisjrtftid. Igcriöm ett Sadant beslut ködl*
maj'allå d^sä^Sedlaf åféP igen‘ätt gehast gä
så söm Myrif iallmärrna Rörelsen, hvadan deri
härför belönande Simuna af 737,6Sg R di troligen
ick# pä en gång hommer aft tealiséras *
20
Den 17 Martil, f. m.
utan lara Riksens Ständer, i denna händelse,
få vidtaga ett beslut , att inhom en viss tid,
af till exempel 2 år, alla dessa Assignationer
skola varda inJöste, och elter hvilken tids
förlopp de 1 binotta^asj5jfåf,
slutelig liqvide med dem må vinnas.
^ "itp 'qfr ige dessi
Ciscoriters Skulder, hemligen 3 ProcentsSed*
lar, och på Afskrifnings-räkningen , likaledes
af RiksgäldsContoiret liqvideras med deras upplupne
Räntor till den 1 October 181?, på det
(Satt, att f liqvideras med Contant innevaran’
de år , f med RiksgäidsConforTets Obhgationer,
forfallne den 1 Augusti 1819, med 3 procents
Ränta för ett år, och sista tredjedelen med
Obligationer förfallna den i Augusti i8jo,med
3 Procents årlig Ränta för 2 år. Orsaken, hvarföre
jag föreslår RiksgäldsContoiret till dessa
liqvider, är den öfvertygelse , att Banquens Credit,
åtminstone i Opinionen, lider mindre härigenom,
än om liq viden iriimediatement af Banquen
skulle verkställas! Bfn'outcr
3:0 Banquen eller BadcoDisconten öfvertaget
Låda dessa FilialHisconters fordringar, hvilka,
hvad de private Gäldenärernes Skulder beträffar,
med fästadt billigt afseende pä den, isynnerhet
i Land orterne, rådande penningebrist,
sorn gör ett skonsamt behandlande oundvikeligf,
icke böra indrifvas på kortare tid än 6
år, och skulle jag önska att denna tiden kun.
de förlängas till 8 år. Härigenom blifver Banf
(tjuea i tillfälle; att efter hand med de ingåeaf
Den 17 Martil, /. nu
de fordringarne fortsätta'de nya utgifne RiksgäldsSedlarnes
Realisation till BancoSedlar*
då RiksgäldsSedlarnes Credit uppehälles, utan
atf Banquens blifver förminskad. Riksens Stan*)
der lära, i fall detta föreslagne Liqvidationssätt
vinner bifall, vidtaga något Förordnande,
att Banquen igenom dess Discont åter utgifver
Sedlar i någorlunda proportion af FiliafDiscÖÄternes
Fordringars inbetalnjrjgpå det att RÖW
relseCapitalet icke allt för mycket skulle förminskas,
till Handelns och Näringarnes för*
fång. Dock skulle jag, för min del, önska,
att en sålunda medgifven Ökad Discont-råÉt
för. BancoDisconten ege nit e 1 i gena n v ä n d eä “ti It
jordbrukares hjelp, och att Räntan derföre
Liefve nedsatt på dessa nya UtlåningsSununot
iwrt ^a^Fétf^thu atala dao 4 i. "3 1'ssr:
wvdfiPifföTCr ernes Skulder Tsif
RiksgäldsContoiret utgifne 3 Procents Obligationer
på l och 2 år få begagnas uti Götha
Canais och. Malmö fiifconters tineLiqvider med
BancoDisconten i dock, på det att icke missbruk
härmed må äga rum, tillstyrker jag, att
den obetydliga Rabatt i dessa Obligationers
värde emot contant, calculerad efter den återstående
förfallotiden, bör i sådana Låhe-liqvider
beräknas., •_ - r .
5:0 Om Riksens Ständer skulle behaga anta^
ga detta af mig vördsamt framställda Project, tröt
jag, för min del, att det blifver öfverflödigt,
?tt, på sätt Högloft-Utskotten föreslagit, antaga
en ny Lag in Casa för detta Liqvidatiohsj
22
Den 17 Martil} f. m.
fatt, emedan hvarje Fordringsägare ofelbart
skall .finna, att hat härigenom erhållit allt hvad
hao efter Lag skäligen kan förvänta.
r* Hvad flutejigeq Götheborgs Discont,angåf,
S» då, genom den af Högloflige Utskotten tipp.
gjorde Calcul, är vitsordadt, att denna Discont,
fångt ifrähj att vara på obestånd, tvärtom hat
ett ganska betydligt öfverskott af icke mindre
än 34.2,61.2 R:dr , anser jag för roin del, lika
iped Herr CpmmerceKädet Kfull, vara bättre,
att emot fullgod säkerhet, Banquen-; lemna*
denpa Discont ett biträde af 200,000 Rcdr, och
tilläte* denna Discont att sjelf utreda siqa af.
fäirer; dock torde härvid vara nödigt , att förlängs,
denna :DBscomQctcoys tid med tre å* ^
på det att Fordringärne må kunna hinna att ^
-lita*» Gäldenärernes alltför stora betungande %
och med'yilkory,-attunder
danna förlängda Ortröy^tiden fia ikfey samt
att det blifvet!'BaricoFbllttiägtige uppdragit,
att t häröfver hålk fenlconiroljerande uppsigt
Skulle Herr Grefvert och LandtMarskalkep och
Högloflig? Ridderekapet och Adeln finna dessa
af mig gjord3 Anmärkningar ofch irarnstäUningar
förtjena något afseende , forde1 Högloflig©
Stats- och BancoUtskOttens Betänkande blifvg
återremitterädt, ofch detta mitt vördsamma Ant
förande få åtfölja dptsatnm^^iAL i vt»^k»t&
.v’ ,’-'C ’ nwt* rVdi.v ubmntaaån tnnmal
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett så lydande Memorial^ t >'v‘ ^ 'm
f " .• ',Vn foA^<tVUihV»<l
Då, vid FilialDisconternes inträffade ohe*
Den t f Mårtii, f* n.
caj
stånd,jag nästan allmän t-hörde yttras den tanka
, att Fordringsägarna i Dbconieme Loide,
för blifvande förluster^ skadeslösa Lillas af Staten,
som borde Disconternes utredning ombesörja
j men jag deremot ansetta Statens medel
äfven så litet bötå anväudastc-till godtgörande
af enskifta förluster, sorn' jag trott Riksens
Ständer yara berättigade * att upphäfva Fordringsägares?*
iFilialDisconteme i Lagen förvarade
rättighet, at*sjelfva göta stna Fordringsanspråk
gällande), fann jag mig. med ett så
felaktigt omdöme icke skicklig till förberedande
åtgärder afatt ärende, de* min öfvertygelse
var rakt stridande emot den gällande vik
jans, och de hufvudgfuoder, hvarpå Högloflige
Stats* och BancoUtskottens Betänkande**
öfvetenesfämmtilse dermed* hvilar j och ehuru
mitt yttrande, i följd af detta tänkesätt, mera
innefattar en Reservation emot hvad år föreslagit
och hufvudsakligen torde blifva gilladt,
än förslag till hufvudsaklig rubbning i en Plan,
80m, i förlitande på Utskottens upplyst» profliing
, åi ven jag torde böra*anse vara den ehi
da användbara och antagliga, anhåller jag likväl,
att vid Betänkandet, sorn otvifvelaktigt
återremitteras , någrt «rmring»r fä framställa,',
i den ordning Betänkandet dertill föranleder.
Utskotten yttra sig först: "Att, sedan Ac^
tieÄgare i Malmo och Götha CanalDisconter
lemnat obestämda och hyilkorliga svar uppå,
den, dem i afseende pä Discont-rörelsen gjorda
fråga, haf var utskotten icke funnit någon
betänklighet att, utan ActieÅgares vidare hö•
randel' tiU öfverläggning företaga frågan om
34 Ren i? Marti, }„m.
FWalDisconternes niredande genom Statené
försorgmen dervid uppstår en tvekan, som
torde böra undanrödjas, huruvida någon större
rättighet. Staten tillkommer, att om Disconter.
- -:■$ u£- ver mg förordna, derigenom att ActieÄrt"oe
olifyir hördal, 4i de icke blifvit kallad:;
eliv; kanske icke kunnat kallas, att , vid
talans £o.lust, afgifva ett bestämdt svar ,:äfven-;
sorn, örn ock Äct>sÄgarne lemnat bifall till föreslagqa
åtgärder , huruvida derifrån kunnat
hämtas .någpq JajjjgggjfgttieJjattt-för FordringsÄgyne
i», Disconteme några Liqvidations-vilkqr
föreskrifva. Jag tror, för .min del, att icke
en gång ActieÄgares bifall bordt kunna inskränka
Fordringsägares lagliga rätt att brin,
ga Disoonterne å>Qon<jour3;»! tillstånd , och att
dervid tillgodonjuta den rätt , Lagen dem tillägger
, och i denna, enda lagliga väg, utan
Statens mellankomst , synes mig att detta Ärende,
så mycket hellre, bordt behandlas, sorn
Riksens Ständer, ehuru sjelfve Lagstiftare, äxo
till Lagars åtlydnad lika förbundna, 90m
den enskijta Medborgaren, och det vöre ett
för Personlig och Egendoms - säkerhet vådligt
pr«judicat om densamma Lagstiftande Magt-,
sorn är vårdare af Lagens efterlefnad * sjelf tillåter
sig,, att, med afvikelse derifrån^ göra Lag
för tillfället. Men jemte det jag anser Focdringsägar
s rätt kräfva, det Staten icke, på föreslaget-
sätt, med Disconternes Li q vider sig
te fat tar a an^er jag äfven Medborgares rätt i
allmänhet, i enahanda yrkande instämma 5 och
då Utskotten förklara , det ndgon uppoffring
af (tllniänna tillgångar b Liff er för Discont er*,
Den 17' Martti, f. ml
25
nes utredning oundviklig, frågas icke utan anledning,
hvad rätt Rikets Ständer äga att använda
alla Medel till Enskiltas fördel, samt
om dét-;är med billighet Öfverensstämmande
och bör hänföras tilt allmänna förbindelser,
att till exempel de Norra Provincerna i Riket,
sorn i ©iseonter icke deltagit y eller af*sadaira
Inrättningar njutit någon nytta, böra med Bevillning
hjelpa de oredor, 'hvartill felaktiga
Administratiorier af Discoh terne föranledd hvaremot
jag för min del önskat, att användandet
af Nationens bidrag en gång blef återfördt till
dess rättb föwmåtl' Statsbeftofven och Mynt-.
värdets)tt^)pliSwl^ålfiin]iÅ
tond its ilin Bgilgal »siBjsäagimtno-* bjo* ■£'
.11*. dS®danr jtfg-^sÖleiM^^W^föndä ' skål förklarat
mig icke 1 Utskötffefis Betänkande instämma,
torde det tilläfas mig att ätVen få yttra,
IfyartijdgiWiÄKtj WK*nära%re upplysning ‘ af
Rnäftkändeftforde Kiuldä föfVärttas. Utskotten
silke utdieiråkrdhg;, 'liiiPu mycket Burnpieii för
sina , 'di<JS"Gåt/ia Cutud öch Malmö Disconter
retl(iriCi&gjnmh'dBö^drmgar slittellgen khå
kmnrAa uta^\ifskri)öb>gr- men detta obestämda
•förklarad#'Wiste1 ?8f8jbågfefc ttärmare kunna
utredas, helter Nationens eller Bänquens uppoffring
till större é?ler u. ndre belopp icke
kan vara Nationen likgiltig' , och en utveckling
deraf torde skäligen' af i^ögloflige Baneo^
Utskottet kunna begäräs,' söm med upplysning
om de Fordringar i Discönterne, hvartill Banquen
i alla fall till betalning ägt företrädesjrätt;
i sammanhang dermecT framstattes del b*
26
Den 17 Martil, f. m.
lika förhållande till förlust för Ranquen, sorn
inträffat vid ett aimat bebandlings-sätt til! Disconterpes
utredning i jemförelse till döt För*
slag, som i Utskottens Betänkande innefattas,
hvarjemte, och i grund af den förmoda*, att
Kögloflige BancöUiskottet fotat siria Calculer
på bestämda beräkningar, jag önskar sit 1$
Utskottets upplysta pröfning underställa, om
icke en gräns borde bestämmas för Banquens
möjliga förluster, hvilka i annan Väg, om så
fordras, af Statens Medel kunde godtgöra»,
och hvartill jag föraplåtes af den farhåga, att des*
sa förlaster sluteligen blifva för Banquen större
än man nu sig föreställer, om jemlikt Utskottens
Betänkande, icke nya Lane utvägar öppnas för
nu säkfa och ordentliga Låntagare sorn omsider
ännu blifva osäkra , då Lån-till flera
Millioners belopp innom få år skola indrifva»,
utan allt Låne-biträde dertill , och då, ge«öm
UtmätningsAuctiöner, den omtänksamme hus*
hällaren jemte vinglaren kommer på obestånd.
Jag förmodar väl Utskotten, med afseende å
allmänna yälfärdens fordringar, och de Bad*
tjuen botande större förluster , genom en hastigare
intagning j Discont-rorej*<öft, i dess
Väntade FinanceBetänkande deremot b?rödt erforderliga
Correctiver, och föreslår derföre
vörfbamligen, att prörtling>n af förevarande
Betänkande, då det ifrån Utskotten återkommer,
måtte hvila , för aft i sammanhang nied
FinancejPlaneq afgqras,
Utskotten hafva, i förening med den alte
männare meningen, ansett Disconternas för»
Den 17 Martil, /, 'in.
?7
gittande i Concours-tillståpd hafva jnedlört
så förstörande verkningar, att, försök^ till vederläggande
deraf varit en vaBajägtig åtgärd 5
men vid jemnförelsen af följdcrne af hyad Disko1
an fört?lagh och de, semy kunnat beredas
i förening med €pncoursv|i listandet,, torde kunna
beviras, att Gäldönär^rn^ kunnat blffva meia
ht-lnma med det sednare och hittills ej mindre
tonika ffagen, både i ån^-tndfilill fordrings»
ägares rätt till fulfo beloppet af Capital och
Räntefordringar fått blifva ofd’ kräfekt, än Barlquen
för oförmodade uppodlingar blifvit be»
fiiad. Utskottens skäl emot Disconternes försättande
i Coöcours-tilIstånd., i anseende till
Rorgenärernes mängd och spridda visfolse-ort<
r, kan väl icke blifva mera af
y
i kelse ifrån Rageng föreskrift i-dessa, än atp
dra större Concourser j men det anmärkta för*
hållandet, $om skulle -uppstå i anseende, till
Disconternes Gäldenärers derigenom uppkom»
mande förlägenhet, visar sig yaca^rabetänkligt.
t. Anmärkmngsvärdt förekommer rioqk ,-att
då Ut$K<>Mf9 förklar^f. aig hysa ömhet lör de*
pas belägenhet, hafva likväl. Utskotten -icke gib
V.it dem (punsning t‘U Råns erhållande , .icke
en gång till någon del att . liqvidera de. flera
Millioner, CQiri innom få år skola betala», och
hvartill utvägar saknas , ;då FilialDiscpntern»
upphört, och BancoDiscoutems’ UtlåningsSum*
p^a icke,, blifvit ökad j och dietta förhållande
kunde gifva ny anledning tiR den tanka man
kanske förut hyser, att det är mera i afseende
på Greidjtorerne än Debitorerne man så omsorgsfullt
fordrar Statens uppoflfringar j enär
23
Dm 17 Martii,}. 111.
olyckor för Debitorerne snarare beredas än foJ
rekommas genom de anstalter, som äro förer
slagna 1 Utskottens förevarande Betänkande,
jag bär deremot trott , att man i Coucourstillståndet
kunnat, i sammanhang dermed, föreslå
åtgärder, sorn , i förening med Lagens
kraf, blifvit mera gagnande både för Fordringsägare
<?cb., Gäldenärer., i synnerhet om .mati
måste antaga-* gtt en ; uppodling af. allmänna
Mede} måste i wföapk Jrjföamålåke, och ej detta
ändamål hade viden proclama, Actieägare,
Fordringsägare och Statems Oeabud, kunnat ingå
i öfverläggning^ om Statens biträde, i ordentlig
väg erbjudas , de Fordringsägare, som
hellre i öfverenskommelser ästundade ingå ,
än afvagta Concoursens utgång emot öfverlå-'
teise af deras t ordrings-aospråk , och Om > i
motsatt förhållande 111 hvad nu är föreslagit ,
man användt Statens ( Iler Banquens förskottet,
icke directe till förmon för Fordringsägare, utan
till underlättande af säkrare (iäldenärers
inbetalningar till Disconterne, mert icke sådana
osäkra,
lemna åt deras oblida öde Se*
nom denna utväg, och d^jpiap.således varit i
»ilitälle att erbjuda Fordringsägare; jtÖrdelaktiJ
gare hetaJningsyälkor, emot förbindelse af en
lindrigare Ivehandlings, if-afseende på Gä Idenarerne,
att det så kallade farliga Corcoius-tillståndet
blifvit mindre farligt för dessa Disconternes
Debitorer, och: haft mindre menlig
inflytelse på Pennings-rörrlservl allipänhet»
än verkställigheten af hvad ytskotten föreslagit.
Det förekommer migs som användandei
Ven 17 Martil, f. m.
29
af samma Summor i denna ordning icke skul-’
le möta större svårigheter i verkställigheten ,
och likväl bereda samma ändamål under en
Lag, enlig Disconternes behandling, och hvarigenom
man äfven förekommit det orättvisa
omdöme, hvarmed man sannolikt skall af Fordringsägare
mötas , att nemligen , oaktadt ali
dettt tillagd förmon, de torde yttra, att man
underkastat dem tvångslagar till deras förlust,
samt att Disconternes Concours-tillstånd
skulle hafva dem en större fördel beredt , i
hvilken omständighet likväl ali vederläggning,
grundad på behörig beräkning, vore omöjlig.
Vid nii- varande förhållanden, då tidpuncten
icke är förhanden för Fri oi dentlig Myntreglering
, med hvilken, den vidt omfattande Statshushålimågsprah
börstå i sammanhang, som
för framtiden åtminstone är att önska; och då
Sedelmyntets successiva förbättring icke bör
beredas i annan väg än den naturliga, genom
ökad Pfoduction oCh öfvervigt i Handel, anser
jjag RörÖlseCa pita let i deft närmaste böra blifva
oförändradt till nästa Riksdag, och dfi under
'medgifvande ätt Discontrörelsen i det hela
bör småningom inskränkas , jäg likväl anser
ganska vådligt, att i sådant afseende nu
genast vidtaga så brådstörtande anstalter, sorn
Utskotten föreskrifva, föreslår jag, att såsora
Correctiv emot dén synbara inskränkning i RörelseCapitalet,
Betiinkandel framställer, BancoDiscontrörelsen
utvidgas till nästa Riksdag till
beredande af Låneflyttning för säkre Låntaga-t
re ifrån nu varande FilialDisconter af de tillgångar,
sorn BaacoUtskottet ansett sig kunna
Den 17 Martu, f. »«.
för Fordringsägares förnöjande medgifvi , ocK
i öfverensstämmelse med dé tillgångar BancöUtskottet
i öfrigt finner kunna till tempöraira
biträden användas j hvilka blott för tillfället
och vid brytningen af Discönteinas allmän»a
upplösning nu påkallas, af allmänna Pfenninge-förlägenheten
att användas i den väg,'
hvarifrån de Sedermera, under eh ordentligare
sakernas ordning, till angelägfiare föremål bola
återföras.-
Slufeligen och hvad angår DiscötitefnéS
pa Éänqueri till inlösen ställda Assignationer »•
hvilka jäg ansér vara i ett annat förhållande,
än af Disconterria utgifna Treprocents Öbligä»
tiofféf, och i anseende till hvilka, jag ömskat
för^allmänna Credifpn * att Inlösen1 aldrig blifvit
afbruten , hel 1st deras Credit med mindre
betydligt understöd ofelbart blifvit uftderHållen
, Och ffVärigenöm det blifvit foreköhirmn 4
soto nu inträffat, att de mindre bemedlade
med Rabatf dem sig afhätfdt} så ehuru de nu’
icke äro i samma händer, sorn vid DjscQpternes
inträffade obestånd, anser jag dem likväl böra
al praten elie^ JBanquen genast uddsås till (föras
fulla belopp, i afseende derpå att de arO
ställda på Baiiquert till inlösen, icke lern nå t Innehafvarne
någon Ränta , samt i synnerhet
derföre att de innehaivas abden^ingare.: - it|linändietea
, pcb detta omdöme om Assignat!Q*
nerne, är enahanda, antingen .dJtskottensBétän- c
kande godkihnes, .eller oni DiscqnteSna blifvit
försatta i Concours tillstånds • §å » sedflår#*^
fallet jag skulle ansett Staten eller Banquen ,
Den 17 Martti) fm*
Söm Assignationefne inlöst, berättigad till Ii*
ka flodel Btiligångame eber AssignatioOerneS
belopp , nreji hvaremot ?Baoqpens företrädesrätt
till betalning för sina i Disconterne ägande
Fordringar, icke bordt medgifvas.
Jag anhåller vördsammeligen, att detta
Anförande må Betänkandet till Utskotteö få åt
Ä&f
Ifiötsröl flit tgn-iiibio. stia ' •
Herr af Darell/, Isaac, uppläste följandet
I anledning äf Riksens Ständers Stats- och
BancoUtskorts Betänkande, rörande Discont-;
Vefktns Utredning, grundad på Kongl. Majus
Nådiga proposition, om allmänna Penninge-röreisen
och Myntvärdets upprätthållande m. m.
få r> gräfte <^I si t den, äran , till ytterligare
utveckling äf mlf t förr j samma ämne afgtina
■ t:Ö Riksens Stämfers Banque bibehåller
sin Disdotit och såsorri hädanefter den enda i
Riket, 6kits ffésä utlåningar efter behbtVet
fiTöd
(Svin mab gKt «?ns fbnciiad0 sbf öst
Banquen lemflar ärligen Sina bestämd*
förskotfer till' 'SpannmålsIKrectionen och till
QSfn .rtsaoun lin, fiaup.ua^q ; ->•
iomanny-.. i Irrrss , étnäB <,aan .-n »v*cBanquen
Inköper ärligen ett visst qvatttum
Silfver ^ liv armed småningom ökas dess
SilfverFonrf till framtida Realisation, och med
de öfriga Banqdens inkomster ökas synnerli
gast
UppodlingsLånen. -s 0
. jc-usR i.ifr-n.;
32
Den 17 Martil, /. «?,’
Banquens Sedelstock minskas således icke
känbart tor Näringarne ; men igenom en årligen,
ehuru litet ökad SilfverFond, skulle Banquens
Credit och Sedelvärde beständigt tilltaga
Ingen
BancoSedel utgifves tills vidare på
mindre än 50 R:dr.
2:0 Riksens Ständers Riksgäl dsContoir öfvertager
FilialDisconternas alla Tillgångar och
Skulder.
Banquens Creditiv till RiksgäldsContoirefc
upphör, men RiksgäldsContoiret får till Hypotheque
för sin Sedelstock Kronans Domainer,
Hemman, Allmänningar och RecognitionsSkogar,
samt inväxlar tran utsatt dag under
5 år allt DiscontPapper, till fullt belopp af
Capital och Ränta.
Igenom ett sådant Riksens Ständers beslut
återvinna dessa Disconters Assignationer och
TreprocentsSedlar genast gångbarhet , och
skulle de senare icke presenteras till inlösen
förrän mot slutet af denna tid.
Härigenom skulle äfven RiksgäldsContoi*
rets Sedlar, i sitt nuvarande förhållande till
Banco, säkert bibehålla sitt värde, då de
mottogos i KronoUtskylderr.e, då Landets
närvarande RörelseCapital icke Ökas, och då
RiksgäldsContoiret allena utgifver nödvändiga
SmåSedlar 5 men hvar och en upplyst finnér
., ,för
Den 17 Martil, f. m.
33
för Handeln, Fabriquerne och Jordbruket, fördelande
af ett tillräckligt RörelseCapital och
tvärtom olycksföljdema af något Sedel-;ndrag-;
ningsSysteme, hellst nu, då vår Handel hotas
n>ed undergång , då våra.Tabiiquanter sakna:
förlag, och då Jordbruket samt all Pioduction
skulle för,falla snarare, än örn ingen möjlighet
till förkofran, i följd af sista Ständers Författa.
ningar, visat sig.
3:0 Kronans Döma iner» Hennman, Allmänningar
och RecognitionsSkogar beräknas till
ett så högst betydligt Värde, att. Riksens Ständer,
såsom ett af dé vigtigaste Mål, måtte beri
sluta, att all denna Kronans , till största delen
hittills vårdslösade och föga kända Egendom
af Jord och,Skog m- m , skäll genast genomLandshöfdingarnes
försorg vid högsta Vitesförbud
ocjh angifvares ensak , fredas från ali
åverkan och sä skyndsamt möjligt blir, Geometriska
Chartor med nogaste beskrjfningar
öfver hvarje Lägenhet författas och inlemnas,
hvarefter således successivt dt-ssa Lägenheter
å oppne Auctioner till den högstbjudande försäljas
på det sätt ; Att Köpeskillingen utsäues
till slutlig Liqvid på flere års tid, och att en
viss bestämd SkatteRänta för hvart Tunneland
efter dess beskaffenhet må förblifva en evär^
delig Kronans årlig inkomst.
Igenom föreslagna FörsäljningsCapital är
aft förmoda, det ick? allenast DiScontPapperen
fullt kunna inlösas, utan förlust för det En-
Ridd. -o..- 4dK Pr_ott jy. B> II. Afd. 5, 6.
34
Den 17 Martn, f. In.
skilta och Allmänna,, utan äfven att den Inrikes
Gälden dermed kan betalas , och att således
, sedan vår Allernådigste Konung behagat
liqvidera Rikets utländska Skuld, Kronan kari
blifva alldeles skuldifi , och torde ännu ett betydligt
öfverskott af FörsäljningsVledel uppkomma,
som fordrade Banquens ökade utlåningar
för att hålla RörelseCapitalet i jemnvigt*
Igenom den föreslagna SkatteRäntan , ehuru
billig , skulle Kronans Intrader så betydligen
ökas, att hela Bevillningen kunde för*
svinna.
Hvar och en finner fördelarne af Jordens
bruk under fullkomlig Äganderätt, och huru
Rikets tillväxt i production Och Folknummer
under tiden kan beredas. I sammanhang härmed
bör :
4'o All Näringsfrihet utvidgas, Urrtgälderne
å våra ExportArticlar i det möjligaste
mmskas och af Utlänningen hädanefter köpta,
här byggda Skepp, njuta i våra Hamnar lika
rättigheter , som Svenska ; hvarigenom Productionen
, Exporthandeln och Skeppsbyggerierne
snart skulle utsträckas.
Tullen för Exporten bör blifva blotta Recogiiition
och Kongl, Maj:t bestämma Myntsorten
och afgifterne på Importen, till fyllnad i Statsanslaget
för Tullen, samt taga Militaira Författningar
mot Lurendrägeriét. Men igenom
Rikets tilltagaöde styrka kan äfven Tullen för
-
Den 17 Martil, /. tn.
35
minskas och alla Författningar mot Luxe och
Lurendrägeri blifva mindre nödvändiga.
5:0 Kongl. Maj:t bör äfven, efter behag, till
kustförsvaret och Riksgagneliga företag fä använda
öfverskottsmedlen af Kronans ganska
betydliga Intrader, hvilka endast genom ett
bibehållit Rörelse- Capital kunna oafkortade
ingå och gifva vår Allernådigste Konung
råd att fortsätta all sin välgörenhet för ett Rike
, hvars vidsträckta Odlingsfält och Naturförmåner
begagnade, återgifva beständigt ökade
medel till Folkets sjelfbestånd , välmåga
och sällhet. Endast genom en obetydligt kostsam
rensning af Norrlands Elfvar att göra deni
flottbara, skulle icke allenast Stockholm derifrån
erhålla sitt Vedbehof, Utan äfven Riket
flere ExportArticlar. Endast genom ett ökadt
korn af Utsädets gröda skulle Riket vinna öfverskott
af Spannmål. Endast genom ett lamb
Och en kalf mer pålagde vid hvart hemman,
efter en förbättrad Ladugårdsskötsel , skulle
Rikets behof af Ull och alla slags Victualier
kunna fyllas; men den minsta förkofran hindras
af ostadigheten i Författningarne vid våra täta
Riksdagar, där olika interessen sällan kunna
förenas till Landets väl.
Herr Flach, Cari Eric, anförde skrifteligen i
Då nu ändteligen, efter nära 4 månaders
Arbete, Riksens Ständers Stats- och BancoUtskott
framlägga ett Förslag, af bvar« fö'jder
Svenska Folket väntat en lycklig förändring
Den 17 Martn , f. m.
i de Financiella förhållanden, hvaraf det varit
nedtryckt i oro och bekymmer, kan jag af namn:
de Förslag ej se något hopp för denna Nationens
väntan: Vid afgörandet af denna fråga, böra
besluten i min tanka stödja sig vid den Grundsats,
att med möjlighetens omfattning förena
de stridiga Interessen, som vid ämnen af denna
beskaffenhet alltid uppkomma; men för att
hinna detta sköna mål, på hvars bana Nationen
följer sina Representanter med bekymmersamma
blickar, låtom oss antaga den hufvudregeln,
att rättvisan vederfares Individuer, och
att vi hafva allmänt väl till föremål: Utskottet
synes mig ej hafva antagit denna Lära, då dess
Förslag, nu framlagdt för Riksens Ständer, innefattar
en kränkning i äganderätten, hvarigenom
Fordringsägare hos Disconterne skulle förlora
mera, än om de, med beräknande af de uppgifna
tillgångar, gjorde sina anspråk gällande
under Lagens skygd. Den principe i Utskottets
Liqvidationsgrund, att all beräkningal upplupen
ränta skulle försvinna, huru orättvist
drabbar ej den innehafvarne af Fordringsbevis
med flere års eller några veckors upplupen
Ränta? Är ej denna Ränta en fordran lika så
påtagelig, som sjelfva Capitalet ? och bör tind-'
teligen hazarden bestämma större förlust för
den ena Medborgaren, än för den andra? Jag
kan i denna min åsigt af Utskottets Betänkande
ej annat än förklara mitt ogillande deraf,
och yrka 3 procent Sedlarnes garantie innom
5 år med Ränta, hvarigenom deras värde upprätthålles
och de utan Agiotering föras till
Den 17 Martii, /. m.
37
den i Disconten skuldsatte, där de ovilkorligen
böra emottagas för att qvitta gäld emot gäld.
Hvad nu sjelfva utredningen beträffar,
så bör den, enligt min tanka, verkställas på
stället, där Disconterne förut varit etablerade,
och af sådana Personer, hvilka oklanderligt haft
Styrelsen af dessa Verk sig anförtrodd, och under
denna tid, såsom boende i orterne, förvärfvat
sig den kännedom af Personer , som hufvudsakligen
skall bestämma Utredningens åtgärder;
nödig Controll bör och kan regleras
vid de reglementariska Föreskrifterna.
Med det understöd, som, enligt Utskottets
Förslag, skulle utgå från RiksgäldsContoiret,
tror jag att Disconterne skulle bäst reda sig
sjelfva och derigenom minsta rubbningen uppkomma
; åtminstone visar Götheborgs Discont
en säkerhet i detta fall; den har alltid infriat
sina Assignationer, Innehafvarne af dess Obligationer
förvissade om 6 procents Ränta ifrån
iörfaliodagen. Detta Verk har vid Octroyens
början insatt 480,000 lod Silfver i Banquen,
som efter nuvarande Silfvervärde utgör 450,000,
men hvarföre erhållits blott 200,000 R:dr i
Sedlar; billigheten torde således äfven fordra
att detta Verk understödjes med åtminstone
200,000 R:dr ytterligare Creditiv på Banquen,
hvarföre Directionen med sin erkända säkerhet
ansvarar att innom 5 år med 3 procents
Ränta återbetala.
I Utskottets Förslag, att leda alla Lånej
-
38
Den 17 Martil, f. m.
tillgångar från Provincerne till Hufvudstaden
igenfinnes den Statshus; åilmngs lära, som alltför
länge varit rådande, att göra Svenska Folket
helt och hållit beroende 3I denna punct ;
Hvolka följder äio ej att föiutse af ett sådant
Riksens Ständérs b slut , hvarigenom innom
några iå är flere millioner skulle från vissa Provinser,
där de förut varit c rcu'ennde, 3 fl äg sras
eller rättare sagdt alldeles försvinna? Ager
icke Svenska Folket af Hufvudstadens läge en
tillräcklig börda i de redan öfverdiifna Skatternes
ditförande, utan att aila de penningetil!»'
gångar, hvilka Näringarné påkalla för att uthärda
en beskattning, som fått sin grund i ett
ökadt, men ej minskadt RörelseC-pital, äfven
skola dit ölvcrflyttas? Skola alla Fmanciclia och
Oeconomiska törhållanden i Sverige bestämmas
af Stockholms interesse och den lilla Cirkel,
hvars Radie endast utsträckes to a 12 mil
från denna punct, så hopas öfver den öfriga
dejen af Landet olyckor på olyckor, och den
nya Dynastie, vid hvilken Svenska Folket fästar
sin kärlek och sina för hoppningar, skulle
sluteligen, genom våra felaktiga beslut, kunna
komma att regera öfv r ett olyckligt Folk.
Jag tror att Riksens Ständer böra noga beräkna
sina beslut, så att ej deras ve'rkniugar undergräfva
det stora föremål, hvarföre vi nit
äro samlade, och på denna grund anhåller jag
Om Åtcrremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Zelow, Christer, uppläste följande;
Aldrig har någon Riksdagskallelse blif.
Den 17 Martil, f. m,
39
yit med mera glädje emottagen än denna, ty
alla gjorde sig det säkra och glada hopp,
att den svåra och af allt mäst tryckande,
nemligen Penninge-bristen , skulle åtminstone
minskas.
Men om Utskottens Förslag blifver antagit,
så kotnmer den snarare att ansenligen ö'
kas, derigenom att de så kallade 3 procents
Sedlar hvarken blifva inlösta eller kunna med
dess lilla värde blifva gångbara. Jag behofver
ej vidröra den allmänt kända sanning, att
ingenting så ruinerar ett lands Industrie, som
brist på RörelseCapital. Och tvärtom att penningar
befordrar production. Det är inga an-’
dra, som vinna på bristen, än Procentare, som
kunna prässa sig till fördubblad eller ännu
högre Ränta och sluteligen få underslå sig Egendomar
till * af värdet. Alla önska och
tala om att Crediten bör vårdas, men huru
kan det låta para sig tillsammans med Utskog
fens Förslag för Götha Canal ?
Ett verk gilladt af både Konung och Ständer
mottager penningar från alla håll den
ena dagen emot 3 Procents ränta. Den andra
säges genom Magtspråk : de betalas ej förrän
efter £ år och under tiden ingen Ränta. Och
det som är starkast, på det dessa S- diar, som
äro på god tro mottagne, skola blifva af så
mycket mindre värde, skulle, tvärt ernet Sveriges
Grundlag, ej skuld till samma Verk dermed
betalas utan ansenlig rabatte; hvilket jag
knappast kan inse Lagbundna Ständer ägaiätr
4»
Den 17 Martil, j, nu
tighet göra en sådan Lex in Casu, så mycket
mindre, som Götha Canal äger full tilgång,
hvilket säkert af vår högst ovanligt snillrike
och rättvise Konung ej skulle blifva sanctioneradt.
Götha CanalDisconts Directinn tror jag
ej har, lika som uti Malmö, utan tillräckelig
säkerhet lemnat till privata stora Summor.
Den brist där uppstår är använd till Ca^
nalArbetet, som är både af Konung och Stän;
der gilladt j huru kunna då tvenne så olika Verk
lika behandlas 7 Jag har hört flera yttra, att den
förlust på 3 procents Sedlar endast drabbar
den förmögne; men har man då mera rätt plundra
den, än den mindre? Han betalar större
Contribution för att vara lika så väl skyddad för
plundring, som andia. Dessutom är det ganska
många som negotierat en Summa, hvilken innom
ganska kort tid bort utbetalas, och hellre än
på den lott d m var öfrigt, bara insatt dem
uti ett så allmänt och aucioriseradt Verk, tor
att begagna den lilla Räntan, jag känner bland
andra en, som efter många svårigheter fick på
dess Egendom i September låna 10,000 R:dr
Batfeo, sorn han icke kunde begagna till annan
Skulds betalande förr än i October Månads dut,
och för att under tiden förlora mindre af Räntan
, insatte han dem för TreprocentsSedlar ,
hvilka med lika förmån kunde användas till
utbetalningen , då det icke är billigt att han
derigenom plundras.
Min önskan vore derföre, att Banquen
antingen så gerna straxt inlöste alla Trepro-t
Den 17 Martil i f. nu
41
eentsSedlar eller åtminstone på de 5 åren derlöre
betalte den föreskrifna Räntan, samt att
de både vid omsättningar och Läns betalande
för fullt antogos. Ridderskapet och Adeln har
dessutom förut redan beslutit, att sådana Sedlar
skola vid både omsättningar och inbetalningar
för fullt emottagas. De kunt s nu förmodligen
ej vara sig olika. Hvad Götheborgs
Discont angår, som alltid varit så ganska väl
manierad, tyckes intet vara billigare, än om
den emot fullkomlig och bepröfvad säkerhet,
samt billig Ränta fick låna en Summa, till dess
deras utestående Lån kunde, utan att alldeles
ruinera Låntagarena, inflyta. Dessutom torde
det vara högst angeläget uti en, så stor Handelsstad,
som Götheborg, någon Discontlnrätt;
ning finnes, så mycket mera, som vi nu kunna
göra oss den glada förhoppning, att det indrägtiga
och rika Sillfisket skall återkomma
till våra stränder, hvilken rörelse erfordrar
mera Contant än någon annan , så vida den
skall fullkomligen drifvas-, och ej hela vinsten
stadna uti utländska förskjutna Comptoirs
händer.
Herr Zelow anhöll att Stats- och BancoUtskottens
Betänkande måtte återremitteras.
Grefve von Lantingshausen, Albreckt, an-i
förde skrifteligen:
Vid den vigtiga fråga, som nu är ämnet
för Högloflige Ridderskapets och Adelns öfverläggning
, och öfver hvilken de samman
-
42
Den r7 Martil, /. m.
satta Stats och BancoUtskotten nu andt)igen
rm.-ddelat sitt Utlåtande, utbeder jag mig att
i största korthet få yttra nagra erinnngar.
Att uti Betänkandet intet afseende blifvit
gjordt uppå de särskilta yttranden af åtskilige
Ledamöter uti det sammansatta Utskottet,
kan jag icke förena med mitt, torhanda
felaktiga omdöme om Götha Canals samt
Lil ial Di reon ter nes utredning, De , Betänkandet
åtföljande, serskdia tankar , påkalla likväl
enligt min åsigt, ail uppmärksamhet. I)e innehålla
till det mesta enahanda Resultater,
men äro, i anseende till bevisnings-grunderne
i vissa delar iner eller mindre vidsträckt utförde,
dock alla syftande till ett och samma
mål — billighet och rättvisa så väl emot Disconternes
Borgenärer, som Debitorer, samt emot
Disconternes DirecEoner. Att u;j Betänkandet
rättvisa i anseende till Götha CanalBolags
DiscontDirection icke blifvit iakttagen ,
då d*n fordran af 1,100,000 R:dr, som denna
Discont äger uti CanalVerket, för till CanaJByggnaden
gjorda förskotter, icke blifvit såsom
behållning upptagen , derom vittna Friherrärne
Cederströms och Wméns Anmärkningar.
Hade uti Utredningsförslaget af Götha.
CanalBolags Discont nämnde fordran blifvit
ansedd för,'hvad den är, nemligen en tillgång,
skulle räkningen hafva slagit ut på helt
annat sätt, än med brist af 536,608 R:dr, och
Directionen af denna Discont vunnit i Allmänhetens
omdöme den rättvisa, att redligt hafva
uppfyllt sin pligt.
Den 17 Marin, / m.
43
Utskottet har vidare- uti sitt Betänkande
föreslagit att ali beräkning al upplupen och
vidase upplöpande Ränta , sä väl ä Treprocents.
R-everser, som de på AhkrihiingsRäkningen emottagne
Lån, sk ulle försvinna. Emot detta Lb
qvidations-sätt hafva alla Utskottens Ledamöter,
sorn vid Betänkandet bifögåt sina serskilta
yttranden , enstämmigt förklarat sig, och
förenar jag mig så mycket hellre med nämnde
UtskoosLedamöters tanka, som det med Lag
och billighet är enbg;t , att den, som öfvettager
Tiligångarne, äfven svarar för Skulderna;
Räntan anser jag likväl icke böra beräknas
till längre tid, än tdl den, dä Discouterne upphörde
att betala.
Jag delar med många den öfvertygelsen ,
att vårt PenningeVerks oreda härleder sig huf.
vudsakligen ifrån ett , genom Disconterne, alltför
vidt extenderadt LåningsSysteme, men det
är en allmänt erkänd sanning, att då detta Systerne
en gång blifvit vidtagit, största försigtighet
fordras att återföra detsamma innom behöriga
gränsor.
De menligaste följder för Näringarne och
för mångå Enskiltas välfärd skulle snart visa
sig, om ingen annan tillgång till Lånebiträden
funnes, än BancoDisconten i Stockholm, jag
hemställer i anledning häraf, om icke det blefve
nödigt, att för Götheborgs Handelsrörelse,
samt för den södra delen af Rikets Innebyggare,
tvänne utgreningar af BancoDisconten,
om jag så får kalla dem, eller LåneContoir un
-
44
Den 17 Martu , /. m.
der Banquens styrelse» samt med bibehållande
af samma local, sorn Disconterne innehaft, blefve
inrättade, dock med ett inskränkt, af Riksens
Ständer faststäldt RörelseCapital. Den
vinst, som till-folle Banquen, dåden ensam bestridde
Discont-rörelsen , skulle förmodligen
blifva mera än tillräcklig att betäcka de förluster,
som genom några af DiscontDebitorer-'
nes obestånd möjligtvis skulle kunna uppstå.
Friherre Rudbeck, Alexander, uppläste
följande :
Långe har jag afhört många yttrade tankar,
rörande den frågan: Bor Banquen öfvertaga
och genant inlösa Disconternes utelöpande
Sedlar , eller böra dessa Ver k behandlas
såsom enskilte Concourser ?. Men då Högloflige
Banco- och SiutsUtskotten icke synas hafva
besvarat denna båga på ett sätt , sorn är
fullt tillfredsställande ; utbeder jag mig få vördsamligen
framställa de åsigter, jag funnit vid
ett samvetsgrant och oväldigt bedömmande af
detta grannlaga och'vigtiga ämne.
Men innan jag går att undersöka Höglofl.
Utskottens Förslag, må det tillåtas mig fästa
Högloflige Ridderskapetg och Adelns uppmärksamhet
vid följande frågor: ”Är dessa Discon”ters
fall en vanlig Concours, med hvilken
”hvarken Regering eller Riksens Ständer sig
”befattat? har allmänna förtroendet till dessa
”Penningeverk någonsin kunnat stiga till en
”sådan höjd, om ej Nationen velat eller trott
Den 17 Martil, /. m. 4d
”att både Regering och Ständer tagit en så nä”ra
del i dessa Penningeverks bestånd, fortfarande
och förvaltning? Är en Nations förtroende
till sin Regering och sin Representation
”af ingen vigt och inga påföljder? Och om det”ta
förtroende är vigtigt, vore det icke vådligt
”att störa det och .gäcka Nahonens förhoppningar
?” Så länge ingen mägtar med skäl
bevisa motsatsen, tyckes nu varande innehaf-;
vare af dessa Disconters Sedlar böra hållas skadeslöse.
Man invänder: Riksens Ständer hafva
aldrig garanterat dessa Sedlar; men om så
Vöre, fordrar ej National-åran, allmänna Crediten
och redlige Medborgares välfärd att de inlösas?
Hvad äro Riksens Ständer annat än Nationens
Fullmägtige, skyldige att verkställa Nationens
önskan? De äro icke dess Förmyndare;
utan måste handla efter den Fullmagt, Nationen
frivilligt och af förtroende, och att de skola
utföra dess talan, gifvit dem. Har nu Nationen
, jag menar Majoriteten eller den , som ägt
och äger Penningar, ansett dessa Sedlar såsom ett
gående Mynt , gällande i handel och vandel ,
man och man emellan ? Ingen lärer neka att
så tillgått, och att knappast någon Medborgare
finnes, som haft Penningar i sina händer,
hvilken icke någon gång emottagit och utgifvit
dessa Sedlar, för lika goda, precist lika
goda, som Banquens TransportSedlar — och
om någon skulle finnas, sorn aldrig ägt dessa
Sedlar i sin hand, tvifvelsutan rår han lika så
litet derföre, som den, sorn nu äger dem, och
för öfrigt äro några undantag ingen allmän
regel.
46
Den 11 Martu r f. m.
Regeringen'och Ständer hafva ju känt detta
förhållande och icke b ott tillåtit, utan genom
offentliga åtgärder stadgat dessa Sedlars
Credit, såsom till exemp 1 Götha CanalScdlar,
hvilka tillåtits i Uppbörd emottagas. Hvad
gör nu den , som mottager och utgifver rådana
Sedlar, hvilka tillåtits i Uppbörd emöt*
tagas? Hvad gör nu den , som mottager och
utgifver sådana Sedlar lör lika goda, som Ban*
quens, annat än på visst sätt garanterar dem ? ty
det ar klart, att annars hade han ej, söm klok.
och förståndig, emottagit eli r såsom hederlig
Man utgifvit dem, derest han ej af öfvertygelse
ansett dem för lika göda. 0>. h är ej öfvertygelse
, vilja och beslut detsamma, sorn garanti?
Men är nu en människas öfvertygelse^
beslut och garanti, då den uttryckes i handling,
annat än i Skrift? är icke en handling mera än
en skrift? Härutaf tyckes vara klart, att både
Regeringen, Riksens Ständer och Nationen,
genom en så kallad tacitus consensuS, garanterat’
Disconternes Sedlar. När nu, enligt klar Lag
och hvad ännu mer är, enligt allt sundt förnuft,
den, som utgifvit en förbindelse, den må
nu kallas Assignation eller Obligation , är skyl-!
dig att ansvara för uppfyllandet af sin förbindelse,
så följer häraf lika kl rt, att då dessa
Sedlar gått i hvar Mans hand, bör också hvar
och en bidraga till deras honorerande Eller
är sista *Innehafvaren af dessa Sedlar mera
brottslig, mer skyldig attJida och straffas, än
den förste, andre och tredje, och så vidare?
Böra ej alla, som deltagit i samma gerning, 1h
ka behandlas, då de varit lika delaktige? cl*
Den 17 Martil, f. m.
47
ler är det billigt, är det ädelt, att den, som
blifvit förledd af de flestas efterdömen, eherdömen,
som man bordt högakta och efterfölja,
straffas och straffas ensam? Är d. t icke ali
mänt bekant , att många Innehafvare af dessa
papp. r, i tid underrättade om faran, hafva ut.
prånglat dem på andra, som, ännu okunnige
derom, hvilade med fullt förtroende vid den
allmänna och enskildta hedern? skola nu dessa
lida och straffas för detta förtroende, och bedragaren
gå fri, glad öfver sin lyckade list?
Flera Medborgare finnas, sorn pä detta sätt
bekommit DiscontSedlar, till och med sedan
Författningen af den 27 September 1817 utkom.
Ja! i samma stund, som sista Innehafvaren
skulle ensamt lida och stralläs . vore en
Stor orättvisa mot honom begången, i anseende
till alla dem, som ägt sådana Sedlar, och
Sanction gifven åt den nedriga listen, sorn bedrog
den Redlige och gladdes öfver sitt bedrageri,
såsom öfver en Triuipph. Hvilken af
Eder, mine .Herrar! skulle finnas, sorn aldrig
ägt dessa Sedlar, eller sorn, den tid de gingo
i allmänna Rörelsen, skulle hafva vägrat att
emottaga dem, han— han fälle den hårda domen
och kaste första stenen.
Efter dessa allmänna Reflectioner öfvergår
jag till egentliga föremålet för mitt Anförande,
nemligen, att granska Utskottens Betänkande.
Assignationerne, säga de, skola
Straxt inlösas, men 3 Procents Öbligationerne
r> J»nra Räta.
S års tid utan Ränt.
48
Den 17 Martil, /. m.
ta utgör ingenting mindre än nära f af Capi*
talet; utom den betydliga förlust för Innehafvarén,
att ej strax: kunna begagna den; en
förlust kanske vida större än den gifna Rabatten;
icke blott för den Handlande, som behofver
dem i sin rörelse, utan ock för mången
annan, som, i beholvet stadd, nödgas sälja
dem kanhända till 50 å 60 Procent, och
likväl hafva 3 Procents Obligationerne gällt
lika med Assignationerne i handel och vandel.
Eller är den, som cmottagit en 3 Procents Obligation,
mera felaktig, än den, som mottagit
en Assignation af samma hand? bägge ägde
de ju samma förtroende till samma Utgifvare,
och den, som nu har en 3 Procents Obligation,
kunde lika lätt äga en Assignation; det är
blott slumpen, och icke dessa Sedlars större
eller mindre Credit, han skulle hafva att tacka
för sin lycka. Eller- månne Utgifvaren af
en falsk Assignation är en Man af större heder,
än Utgifvaren af en falsk Obligation, och
böra derföre hans Sedlar honoreras? När dessa
Obligationer ägt samma förtroende i allmänna
Rörelsen, som Assignationerne och Banquens
TransportSedlar, så bör det hvarken anses o•
klokt eller oredligt, att hafva ägt dem , allraminst
som de, som kunnat och bordt hindra
deras utelöpande, och bättre än han känt deras
hallt, icke blott tillåtit dem, utan ock genom
ofFenteliga åtgärder och gifven decharge
stadgat deras Credit. I alla falla böra de,
som äro lika felaktige, lika behandlas, så vida
det icke är blott en bländande skuggbild, utan
en
Den 17 Martti, f. m. 4 g
en verklighet, att vi lefva i ett civiliseradt Samhälle,
der alla äro lika inför Lagen och lika
ansvar skyldige för sina gärningar. Men, säger
man, Assignationerne innehafvas af den
delen af Allmänheten, sorn minst kan tåla någon
förlust. Förblandar man icke här personen,
sorn aldrig synes, med saken, sanningen
Och det rätta, som ensamt bör åses? Eller huru
känner inan alla Innehafvare så väl af Or
bligationer, som af Assignationer ? Har man undersökt
hvars och ens förmögenhet ellerCassa?
Vetman då bestämdt att Assignationerne innehafvas
af sådane fattige, hvilka, såsom föremål
för Barmhertighetsverk, förtjena medlidande,
framför 3 Procents Qbligationernes Innehafvare?
Otvifvelaktigt finnas hvarken Assignation
ner eller Obligationer hos några egenteiigen
fattige eller barmhertighetshjon Det är kännbart,
säger man, för en fattig Torpare eller
Soldat, att förlora rågot på de Assignationer
de förmenas äga. Det kan ej nekas, men är
det mindre kännbart för en fattig Borgare ,
sorn hvarken äger Torp eller Rote att bebo och
tillita, om han förlorar på några 3 Procents
Obligationer, som han aflagt eller bekommit
för att inköpa både förlag och föda för året,
och hvilka han kanske för en ringa penning
hypothicerat för att icke svälta ihjäl. Jag känner
flera sådana fall, emedan Disconterne upphörde
att betala just på den årstid , då Borgaren
skulle inköpa sitt Årsbehof och Torparen
eller Soldaten inbergat sin Årsgröda. Men
huru kan man på blotta suppositioner bygga
Ridd. 0, Ad. Prot. IV. B. II. Aid. 7, S.
50
Den 17 Martil, /. tu.
så vigtiga Resultater, vigtiga både i moraliskt,
politiskt och oeconomiskt afseende, då det är
fiåga om ingenting mindre, än att upprätthålla
Allmänna Crediten, samt inför en hel Nation
ådagalägga oväldig rättvisa och en ädel
Caracter? Hvad är inconsequence, hvad är
våld och orättvisa, om ej att bland Medborgare,
med lika anspråk och rättigheter, göra
den ena gracer och sanct,onera den andras lidande?
Men antagom till exempel, att 3 Procents
Obligationslnnehafvarne vöre förmögnare
och bättre tå 1 te en förlust, aldrig borde detta
blifva ett antagligt skäl till deras uteslutande
från lika fördelar, sorn Assignationslnnehafvarne;
vore det icke att haft när gilla samma
Principer i Samhälls-läran, som man någon
gång hört anföras af Samhällets största förbry.
tare, som säga: ”Vi göta ej sä ondt, vi söka
”blott att dela lika, ty vi taga af de rika och
”gifva de fattige ” Jag är öfvertygad att hvarken
Assignations- eller 3 Procents ObligationsInnehafvare
skola finna sig vid ett sådant dels
ningssätt serdeles smickrade och tillfredsställde,
de förre emedan de erhålla en nådegåfva, som
de säkert aldrig med sådana vilkor önskat och
begärt, de sednare , emedan de härutinnan se
intet annat än mannamohn, hittills alldeles oerhörd
och ännu aldrig utöfvad af de enväldigaste
Curatorer , och äro icke Riksens Ständer
här att anse såsom Curatorér, de der opartiskt
och efter samvete böra lika vårda alla
sina Creditorers bästa ?
Men kan man handla mera partiskt och
Dett 17 Marti:, f. ttt.
51
egenmägtigt, än att, Creditortme ohördan, offenteligen
till en del Borgenärer utbetala fulla
Summan genast, medan man rabatterar från
den andra circa en sjettedel , utan ock, hvilket
är för många långt värre", betager dem
friheten att genast få begagna sina penningar,
en omständighet, endast och allenast fördelaktig
för Procentaren, men som säkert skall för
många göra tötlusten drygare, än den kanske
någonsin blifvit vid en ordentelig Coneours*
Hade man besinnat allt detta j hade mart
mer lyssnat till den lugna pröfningens och
billighetens röst, än till skriket, ensidigheten
och egennyttan j aldrig hade man kunnat
falla på Förslag, sorn , lindrigast sagdt,
äro blotta half_mesurer. Inbillar man sig, a.tt
man härmed lugnat sinnena , då känner man
allt för litet människan i ty skola icke alla
Obligationers Innehafvare klaga, och klaga
högt öfver våld och orättvisa, under det den,
som ägt Assignationer, antingen hemligen gör
sig glad på de förras bekostnad, eller ock kanske
offenteligen, för att synas liberal Och deltagande,
förenar sig i de förres klagomål? Sådan
är människan j hon tiger med det goda af
elakhet, hon klagar öfver det onda af lättsinnighet.
Skall man icke fråga, och fråga med
skäl, hvarföre dessa half-mesurer, hvarföre
ibland lika Fordringsägare , lika missledde af
det allmänna förtroendet och nu mera lika
felaktige, hjelpa och lösslappa d^n ena, medan
man griper och straffar den andra? Vi äro
ju alla Bröder, vi vandre på deras grafvar,
för hvilka ett handslag var mer än en
52
Den 17 Martil, /.
skrift, hvilkas Ja var ett trofast löfte och
hvilkas Nej ett bestämdt afslag; och vi vi,
deras afkomlingar, skulle till den grad hafva
vanslägtats, att vi icke en gång offenteligen
vilja erkänna heliga förbindelser ? Visserligen
hade det varit hårdt och illiberalt , om Dis-'
conterne kommit att behandlas såsom enskilte
Concourser; men då hade man åtminstone
handlat consequent och efter någon prin-j
eipe. Sådant handlingssätt kan Politiquen någongång
tillåta sig, men SamhällsLagen kan
aldrig godkänna dessa magtspråk Medborgare
emellan. Derföre, ehvad beslut Höglofl. Ridderskapet
och Adeln än må taga, rörande dessa
Discontverk; så vaktorn oss för half-meJ
surer, sorn äro lika skadlige för det allmänna
som cnskilta förtroendet, och framför allt görom
alla lika rätt. Ehvad Resultatet än må blifva,
så gifves det blott tvänne användbare Alternativer,
där alla få begagna samma rätt, nemligen
att dessa Discont-inrättningar antingen
behandlas som enskilte Concourser , då alla
Fordringsägare få lika lida och plikta för sitt
förtroende, eller ock att DiscontSedlarne, utan
afseende på om de gå med eller utan Ränta, genast
inlösas antingen af Banquen eller hellst af
RiksgäldsContoiret. Det förra torde nu synas
bevist vara hårdt och stridande mot rättsbegrepp
och billighetens fordringar j det sednare
är kanske både klokt och värdigt en öfver
alla småsinnets, egennyttans och afundens
ingifvelser upphöjd Representation. Då vi
handla i Nationens namn, låtom oss handla
Nationen värdigt 3 ilen följer oss med sina bl<cd
Den 17 Martil, /. m.
53
kar och spänd är dess uppmärksamhet. Varom
rättvise, ty stark är dess känsla för det rätta.
Önska vi att Nationen skall hysa aktning och
förtroende till våra åtgärder, så byggom ej
våra beslut på ensidiga åsigter, osäkra suppositioner,
egennytta och mannamohn. I vårt
handlingssätt tror den enskilte Medborgaren
sig finna ett stort exempel, och ve oss den
6tund detta exempel skulle jäfva Förnuftets
lag, hederns känsla och billighetens fordringar.
Jag äger hvarken Assignationer eller Obligationer
och ifrar ej för enskild vinning, men
jag äger känsla af heder och billighet, och jag
nitälskar för den tankan: att utom allmänt
väl, finnes intet enskilt. Det är möjligt, att
man skall ogilla och misstyda mina åsigter,
men det skall icke ett ögonblick rubba mitt
lugn3 jag har följt min öfvertygelse, jag har
talat för Nationens ära och Medborgares inbördes
förtroende.
Herr von Schantz, Jfvar Fredric Gabriel,
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Då jag med Höglofl. Stafs- och BancoUtskotten
delar enahanda tanka, om nödvändigt
heten, att, för det allmänna bästa skull, Staten
bör öfvertaga utredningen af FilialDisconterne,
såsom Kjelfve oförmögne att fullgöra sina förbindelser
och så alldeles utan Credit, att utredning
på egen hand blefve dem omöjlig an
-
54
Den 17 Martil, f. m.
norlanda , än med den oberäkneligaste förlust
för det Allmänna och Enskilta, tror jag likväl
att verkställigheten at utredningen kan , utan
Banquens eller Statens förlust, ske på ett sätt,
som blir mera nyttigt för det Allmänna och
mägtigt att häfva den svara olägenhet, som af
Disconternes oförmögenhet i allmänna rörelsen
redan så känbart inträffat, samt förekomma de
framtida foljderne deraf.
Utaf de, Högloflige Utskottens Betänkande
följaktiga Caiculer finnes , att Malmö och
Götha CanalDisconters Skulder, genom Assignationer
och TreprocentsLån , utgöra tillsammans
omkring 4,700,000, hvilka i en hast blifvit
satta utur allmänna Rörelsen, och när man
härtill lägger Götheborgs Disconts lika beskaffade
SkuldSumma , r,183,000, utgör detta en
PenningeSumma, hvilken, oaktadt dess egenskap
af privat Skuld, likväl varit i allmänna
Rörelsen lika gångbart med BancoSedeln, alltid
gör en betydlig saknad af Penninge-tillgång
i det Allmänna.
Om det är skadligt, att obetänkt innom
en kort tid sätta i omlopp fen Penninge-nume.
raire utöfver det för Rörelsen vanliga behof,
så blir det förderfligt att hastigt minska en
utelöpande PenningeSumma. Sanningen deraf
är bestyrkt genom redan inträffade händelser
och följlerna af ett fortfarande kunna knappast
beräknas. Jag tror derföre, att man , så
fot t sig göra låter, bör, till bibehållande af
allmänna Crediten, och till underlättande af
Den 17 Martti, f. m. 55
möjligheten för Enskilte att fullgöra sina förbindelser,
sätta denna nu hvilande Numeraire
ai omkring 5,900,000 R:dr åter i omlopp,
derigenom att Banquen genast ejler innom
korrt tid inlöser med sina Sedlar Disconternes
alla Assignationer och TreprocentsSkulder,
likväl de sednare med någon Rabatt.
Ingen skall billigtvis finna, att en Rabatt
är å Statens eller Banquens sida obillig att
bjuda , ty i Disconternes medellösa Concourstillsiånd,
sådant som det efter Calculerna visar
sig, är en förlust redan gifven om Disconter
ine
skulle sjelfve liquidera, och vid en fullkomlig
Concours-behandling skulle denna förlust
obestrideligen bliIva än större, utom det att
tidsutdrägten skulle för hvarje Borgenär blifva
kännbar- Dä redan , efter hvad kändt är,
en Rabatt af minst 25 procent på 3 procentspapperen
emellan Enskilte ägt rum, skulle
säkert en än större uppkomma äfven om
den plan antages, som de Högloflige Utskotten
föreslagitj ty det är ej öfverensstämmande
med alla Enskiltas ccconomiska ställning,
äfven om afseende ej göres å den förlorade
Räntan, att i 5 år vänta på full betalning af
Capitalet. De flesta behöfva använda detsamma
genast, och blifva nödsakade att till Spe-s
eulanter sälja det med ett afdrag af 30 å 40
Procent. Vinsten faller i några få Enskiltas
händer, och mängden gör en opåräknad betydlig
förlust. Om, ibland hundrade Innehafvare
af TreprocentsSedlar, tio insatt Pennin
-
56
Den 17 Martn, /. ot.
gpjrne på Speculation, att hafva dem stående
till begagnande af mera lönande Tnnsactioner,
hafva nittio antingen emottagit dem sam
contanta Penningar, eller insatt dem, för att
tinder en kort tid hafva någon Ränta, tills
Penningarne skolat ovilkorligen användas för
bestämda Utgifter, eller till dess de kunnat på
säkert sätt lagligen förräntas.
Man får derföre ej anse alla Innehafvare
af TreprocentsSedlar såsom girige Capitalister
eller Speculanter, hvilkas -förlust man är ber
nägen och tror sig hafva rätt att glädas åt.
Tvärtom tror jag Pluraliteten böra anses såsom
ganska oskyldiga Creditorer, hvilkas li/
dande man bör söka att lindra så vidt sig gö,'
ra låter.
Nu, då det är en gifven sak, att Disconternes
Creditorer ovilkorligen skola förlora,
utredningen må företagas huru som hel 1st,
samt största delen af dem ej, utan ett känn- ,
bart lidande, kunna vänta de föreslagna fem
utredningsåien , på hvilka de, genom saknad
laglig Ränta å sina Capitaler, förlora 18 Procent,
är det ganska säkert att de hellre vidkännas
denna förlust genast, och kanske tacksamt
ännu eftergifva 2 Procent , så att de
med 20 Procents ren förlust genast finna sig
mera belåtna , än med vänlningstiden , under
hvilken man ej så noga vet, hvilka händelser
som kunna inträffa, föreslås att alla
Malmö och Götha CanalDisconternes TreprocentsLån
böra genast med 20 Procents afdrag
Dm 17 Martil, f. m.
57
infrias. I afseende på Götheborgs Discont är
förhållandet annorlunda så vida sjelfva Discont-tillgångarne
medgiiva 6 Procents Ränta ,
i hvilket fall de genast till fulla beloppet kunna
inlösas.
Att det är både Riksens Ständers rätt att
föreskrifva de vilkor, med hvilka utredningen
skall ske , och att afdraget hvarken är öfverdrifvet
eller obilligt, tror jag vara solklart ;
men då denna Disconternes utredning handteras
såsom ett Concoursmål, bör äfven- den,
till den 1. October 1817, då bétalningarne
upphörde, upplupna Räntan Sedel-Innehafvarne
till godo beräknas , helst dem, sorn hafva
yngre eller äldre Sedlar, annars ej sker lika
rätt, hvilket skulle vara likaså obilligt, som
olagligt. \
Följderna af den föreslagna Liqviden skulle
blifva, att den nu stillaliggande PenningeSumman
, hvars hvila varit högst skadlig, återkomme
i rörelsen, för att, genom de utestående
DiscontLånen, småningom och med mindre
känning lör den allmänna PenningeTransactionen
åter ingå och försvinna, att all agiotering
och vingleri med de annars utgifvande
Annuiteter eller Statsobligationer förekommes ,
samt lidande för den Enskilte så långt möjligt
vöre undanröjdes.
Det återstår nu att genom Calcul visa,
det den föreslagna Operationen icke medför
någon förlust för Banquen , åtminstone ej så
58 Den 17 Martil, /. m.
betydlig, att den på något sätt rubbar dess
af mig kända soliditet. Jag skall bjuda till att
uppgöra dtnna Calcul , så godt som jag förstår,
och efter det begrepp jag fattat om de
Calculer, hvilka åtfölja Utskottens Betänkande.
Debet.
Malmö och Götha Canal - Disconters utelöpande
Assignationer göra sammanlag
de
7 37j687-‘ 46: 2.
Dessa Verks TreProcents
Skulder
. • . 3»924j468: 4: 4-
Creditive Skulder till Ban
quen
. . . ♦ i>799?99s: 31* 11.
Summa 6,462,148: 34: 5.
Credit.
Afskrifves 2e Procent å
TreprocentsSkulderna . 78-1,953: 28: 10.
Disconternes utestående
Fordringar med löpan
de Räntor till den 1. Januari»
1823, efter Utskottens
Calcul . • 5,537,61®: 7: 10.
Contant behållning 6amt
förmodad tillgång . 162,706: 36: 4.
Summa 6,485,270: 24: _
När nu afdrages Debet
Summa
. . . 6,462,148: 34: 5.
Visar sig ett öfverskott af 23,121: 37: 7.
Den 17 Martil, /. m.
59
Hvarigenom detta Liqvidations-sätt,
när härtill
lägges de af Utskotten
beräknade brister . 761,831: 28: 3.
Blir till en Summa af R:dr 784>953: 17-
förmånligare för Staten eller Barquen, än det
af Utskotten föreslagna , utan att för Disconternes
Borgenärer, på det hela betraktadt, medföra
större förlust; men väl den för dem och
det Allmänna stora fördelen, att genast kunna
disponera behållningen.
Den Ränteförlust, man kunde tänka sig
möjeligen inträffa på Förskottet, lär försvinna ,
då 3 Procents Ränta, som är Banquens vanliga
beräkning på temporaira Lån, i det närmäste
uppgå till den Summa, som i Utskottens
Calcul är upptagen såsom brist, och då
blir förhållandet för Banquen i det ena och
andra fallet lika, och kanske, genom den nu
föreslagna Operationen, så mycket bättre, att
upplupne Räntan till den 1. sistledne October,
hvilken jag ej kan calcul era , men som troligen
ej uppgår öfver ett år för hela Summan,
6ammanlagd genom öfverskottet ersättes.
Då jag sålunda uppgjort en annan plan ,
än Utskotten föreslagit och jag tror ett närmare
öfvervägande af detta ämne vara nödig,
hemställer jag ödmjukast , om ej Höglofl. Utskottens
Betänkande bör återremitteras.
03
Den 11 Martii, f. m.
Friherre Boye, Ludwig: I fortsättning af
det bemödande jag, dels genom tryckta Skrifter,
dels såsom Representant vid 1815 års
Riksdag, förut an vändt till motarbetande af de
Penninge-IndragningsPrinciper, hvilka ja_g ansett
allmänt skadlige; tror jag min pligt vara,
att äfven nu höja min röst emot dem. Jag
skulle icke annars göra det; emedan jag tycker
mig finna, att det motstånd, som ligger i
sjelfva Opinionen, är ändå nästan så starkt det
kan vara.
För hvarje Talare i detta ämne är det serdeles
olördelaktigt, att det sammansatta Statsoch
BancoUt».kottet sönderdelat den kedja af
Finance-ämnen, som var i ett sammanhang intagen
i Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, angående
Financen , och gifvit oss särskildt Be;
tänkande i frågan om DiscontPapperen, innan
vi ännu veta, huru Utskottet tänker i de öfriga
Finance-frågorna. Det ofördelaktiga ligger
deri, att då man i detta Betänkande ser en så
stark Indragning vara föreslagen, att den ger
billig fruktan för dess följder, man icke vet
om eller huru vida den Finance-plan , som vi
hafva att af Utskottet förvänta, till äfventyrs
kan innehålla Förslag till en motsvarande Pen;
ninge-utsläppning i annor väg; samt icke heller
få, såsom Riksdagsman, lemna sig till ett
enskilt förlitande på hvad man icke ännu kän;
mer, på den omtanka till skälig motvigt af
hvad här föreslås, som Utskottet torde hafva
sig förbehållen att framdeles Oss meddela; så
nödgas man behandla Betänkandet med en,
Den 17 Martil, f. m. 61
kanhända annars icke nödvändig , alfvarsam-'
het, och kan då också lätt hänföras af sin känsla
till för mycken varma i ämnet. Det är möjligt,
att jag, i det Anförande jag nu går att
uppläsa, fallit i detta fel; men i sådan händeldelse
begär jag öfverseende derför, till fördel
för min välmening; och skall då, om och näc
Utskottet lemnar oss någon lyckligare upplysning
o:n dess tankar i det hela, gerna vara
den första att sjelf rätta mitt fel.
Härefter uppläste Friherre Boye följande
skrifteliga Anförande :
Riksdagskallelsen och det Tal från Thronen,
hvarmed denna Riksdag öppnades*, uppgifva
anledningen till vår sammanvaro, och bestämma
ändamålet för vår verksamhet. Anledningen
var Discont-papperens fall i Credit;
och ändamåiet är, att afhjelpa den förlägenhet,
som derpå följt för hela Nationen, bestå;
ende i den lucka för Mymbehofvet, som uppkommit
derigenom, att Discont-papperens kraff>
såsom Mynt valuta, blifvit suspenderad.
Om denna anledning och detta ändamål
påminner jag derföre, att allmänna ordet: förlägenhet
kati lämpas till olika fäll; och derfö-i
re , att jag tror mig hafva förmärkt, det Pen.
ningelnteresset  detta mägtiga Interesse, öfver
hvilket Näringarne länge beklagat s?g  .
vill, att med förlägenhet skall endast böra förstås
bekymret deröfver, att Penningebristen
icke ännu är gtor nog; såsom efter hvars för
-
Den 17 Mertil, /. nt.
hållande, det så kallade Myntvärdet blott skall
kunna beräknas.
Denna urskiljning emellan beskaffenheten,
af den förlägenhet, som vi rätteligen hafva
att afhjelpa, och den förlägenhet, sorn man
synes vilja gifva oss i stälfet, är likväl angelägen;
emedan ett misstag deri lätteligen kunde
hänföra oss att göra motsatsen af hvad vi
böra göra, hvaraf skulle följa , att vår belägenhet,
i stället för att afhjelpas , skulle förvärras.
Utskottet medgifver i sitt Betänkande, att
Discotlt-papperen ingått i RörelseCäpitalet, samt
utgjort en del deraf; och man kan . tillägga,
att de ännu utgöra det; ty ännu Hoppas Pu-,
bliken på deras återfående, och Liqyidema
man och man emellan äro derföre Llott uppskjutne
endast till Riksdagens slut. Om , då
Utskottet tillstyrkt deras borttagande på en
gång, Utskottet kommit att glömma orättvisan
o;h faran deraf, så är det här stället att påminna
dérom.
I vanlig Concoursväg äga Gäldenärens As-'
eignationer icke bättre rätt, än hans Reverser;
och ända hittills har man erkänt, att då man
försätter tvänne lika rätts ägande Borgenärer i
sådan olikhet i fördelar, att man ger den en»
hvad man nekar den andra , så afviker man
från både Lag och rättvisa. Utskottet har likväl
godtyckligen förklarat alla Innehafvarne
»f FilialDisconternas Assignationer böra genast
Dm r 7 Martu, /. m.
63
få dem betalte; då deremot Fordringsägare för
3 ProcentsScdlar, och pä Afskrilnings- räkningen,
böra ätnöjas med en , på tern ärs tid utställd
betalning , samt böra all Ränta förlora.
Till skäl for ett sådant tillstyr Rande åberopar
Utskottet en nödvändig omsorg för allmänt
väl: och vi böra då tillse, huru dermed sig förhåller.
Begreppen om allmänt väl kunna vara
olika, och kunna förändras; men Nationen synes
vara berättigad att tro på de begrepp, som
i sista RiksdagsBeslut voio antagne. Der förklarades,
att allmänt väl fordrade, det RörelseCapitalet
förblef så stort det var; och derpå
gafs Nationen det mäst högtidliga löfte. Att
RörelseCapitalet nu är lika stort, som det vid
sista Riksdags slut var, lärer väl ändå icke
kunna sägas ; ty om också de ansenliga Summor,
som till Banquen ingått i Räntor för Fastighets~
och EffectLån, samt vinst af RiksDisconten
, icke få anses såsom förlorade för
RörelseCapitalet; om man ej får antaga, att
mera än 600,coo R:dr Banco af Malmö Disconts
fordringar blifvit, sedan sista Riksdag,
mera indrifne än utlånfe; så kan man Icke neka
skälig trovärdighet åt den uppgift en Ledamot
i CanalDisconten , Herr CommerceRådet
Santesson, lemnat Allmänheten derom, att blott
sedan Maji Månad 1816 har CanalDisconten
förminskat sitt Utlåningsbelopp med icke mindre
än 1,300,000 R:dr Banco. Götheborgs Discont
har under samma tid likaledes med ansenliga
Summor förminskat dess Utlåningar;
64
Dm t 7 Martil, f. m.
och blott genom jemnförelse med TullSpecialer»
ne på varor, som inkommit från Finland mera,
än som dit utgått, finner man en bevisad anledning
att ändå betydligare Summor af vårt
Pappersmynt blifvit dit öfverflyttade. Vid detta
föihållande, och efter så starka indragningar,
har Nationen till äfventyrs haft en skälig
rätt att tro, det Utskottet bordt anse allmänt
väl fordra RörelseCapitalets vidmagthållande
vid dess varande storlek; eller att af Utskottet
vänta åtminstone så mycken aktning för
nyssnämnde löfte, attoni en Indragning skulle
ske, den blef måttlig, och företogs efterhand,
icke på ett brådstörtande sätt.
Utskottet begär likväl nu, att 3 Procents»
Sedlarne , uppgående till ett belopp af omkring
4 Millioner, skall på en gäng Nationen
fråntagas. Af den framställning , sorn, i
sammanhang dermed , göres, nemligen, att 3
FrocentsSedlarnes belopp skulle i fem år, till
en femtedel hvarje år, betalas, kan den enfaldiga
delen af Allmänheten lätt förvillas att
tro, att hvad nu Rörelsen fråntogs, skulle på
sådant sätt, innom fem år, till Rörelsen återgifvas;
men från denna förvillelse -skall Allmänheten
snart återkomma, när hon påminner
sig, att, enligt hvad Betänkandet tillika utsätter,
en femtedel af FilialDisconternes alla utestående
Fordringar skall, med upplöpande RänJ
ta, årligen inbetalas i BancoSedlar, hvaraf
sig visar , att icke mera årligen till Rörelsen
för 3 ProcentsSedlarne åtcrgafs, än som ärli-’
geni
Den 17 Martti, f m.
65
gen, ftån rörelsen, af Lånhafvare inbetaltesj
så att af de nu indragande Millioner icke en enda
Skilling komme att till rörelsen återställas
Allmänna
Lagen bjuder, att Gäld får mot
Gäld qvittas. I frågor oin Gäldenärers rätt att
med 3ProcentsSediar sine skulder till Disconterne
betala, hafva Domstolarne redan tillämpat
Lagen; och genom Voteringsbeslut har
Högloflige Ridderskapet och Adeln ådagalagt
sin alltid visade håg att vidmagthålla Lagens
helgd; men af alla dessa band har Utskottet
icke ansett sig hindradt, att begära, det fordringsägarne
väl må njuta denna rätt, men må
tvingas att den serskilt betala med 15 Procents
Rabatt på deras fordringar; hvaraf följden naturligtvis
skulle blifva, att de Statspapper , som
af Staten sjelf åsättas ett sådant agio, också
skulle', såsom ett sålunda gilladt nytt föremål
för agiotagen, troligen i Allmänheten komma
att vidkännas ett vida större.
Då FilialDisconterne inrättades, var egen-,
teliga ändamålet att, till uppmuntran åt Industrien,
lemna Allmänheten en lätt penningetillgång;_
men visserligen icke att ensamt gynna
ActieÄgarne: Och Disconternes bibehållande
till slutet af deras Octroyer var således en
rätt, mera tillhörig Allmänheten, än ActieÄgarne.
Nu har likväl Utskottet funnit, attalia
tre Disconterne böra Allmänheten fråntagas;
utan att man just inser, hvarken hvarigenom
Allmänheten förverkat sin rätt, eller hvilken
Ridd, 0, Ad. Prot, IV. B. II. Afd, 9, 10.
66
Den 17 Martii, f, ni.
anledning Utskottet haft att tro, det Allmänheten
skulle, mindre nu än förr, vara i behof
af dessa allmänna Låne-bitiäden.
Att Utskottet verkeligen trott på stora fördelar,
att vinna, genom alla des a Förslag,
kan man sluta deraf, att Utskottet ansett sig
icke kunna betala dem för dyrt. Uppoffring
af allmänna rättsbegreppens värde, af LagertS
helgd, af Allmänhetens förlitande till rättskaffenhet
i Statens handlingar, till redlighet i
Siänders löften ; ja ! med ett ord, af sjelfva
dessa Grundvalar för allmänna säkerheten,
uppoffringen af allt detta har ansetts icke vara
för mycket; och Utskottet har, under erkännande
att till verkställigheten behöfdes en Lex
in Casa, icke heller tvekat, att alvea föreslå dem
Dét stora företräde, som Utskottet sjelf ger
åt resultaterne af Betänkandet, framför de resultater
, som skulle inträffa, om Disconternes
alla liqvider bänvistes till ConcoursDomaren,
kan jag för min del ingalunda erkänna. Är
det en hårdhet mot Nationen, att, i dess närvarande
belägenhet, på en gång borttaga ert
ansenlig del af RörelseCapitalet, så är denna
hårdhet alldeles likadan i båda fallon. Är
det möjligt för Banquen , att årligen indrifva
en femtedel af Disconternes fordringar, för att
dermed betala er. femtedel af Trep^ocentsS. dlarne;
Så vore också möjligheten likadan för
ConcoursMassans Curatorer. Klokheten att icke,
genom för myckcrt brådska, sjelf göra fordringarnes
indrifvande omöjelig , hade likaså val
T) en 17 Martil, /. ni.
67
tillbakahållit Curatoretne från försöket att annorledes,
än efter hand , verkställa incasserandet,
sorn hon nu skulie återhålla BanquetrJ
Och vid ansträngningarnes gräns, VOre det alltid
för Gäldenären likgiltigt, otti hans ofärd befalles
af Banquen, eller befalldes af Curatorer»
Den enda fördel (framför Concours tillståndet),
som Betänkandet medför, består deri, att As»
signationerne genast infrias; men derföre pligtar
Allmänheten med förlust af 3:ne Disconter;
och hvad Assignatiönernes ägare vinna, det
förlora TreprocentSedlarnes.
Ridderskapets och Adelns fleste Herrar Ledamöter
känna tillståndet i Landet; och ärt)
sjelfve bäst i tillfälle atc bedomina , hurudant
det skulle blifva efter en penninge . förminsk*
ning af denna ansenlighet; synnerligen i de prö*
vincet, där knappast något annat Mynt finnes,,
än Discontpapper. Ingen man , tillgifven san»
ningen, lärer neka att Pertningebristen är vida
Svårare nu, än deri var år 1815. jag torde
då få föra Ridderskapct och Adeln till minrtes
det yttrande tiil detta Stånds Protocoll, Sorti
Landshöfdingen i Malmö, Friherre af Klinteberg
den 29 Maj berörde år afgaf, i frågan
om TreproCentSedlarnes indragning; ett yttrande,
på hvars sanning i uppgifter ingert då
tviflade, och än mindre nU lärer tvifla» 5,Albi
männa penningebristen, sade han, är beklägeligen
för väl känd , för att behöfva någörl detaillerad
visshet. Med allt det anspråk DisCOfl*
ten har att göra på executiva åtgärders verksamhet,
för indrifvande af Discontens LånesUifl
-
§8
Den 17 Martil, f. m.
”mor, skulle 1 tidens närvarande skick» ej minsta
effect å Penninge-tillgångar åstadkommas
"genom Lagsökningar, UtmätningsAuctioner
"och Bysättningar. AuctionsKamrarne skulle
"ej kunna anskaffa tillräckliga ruin för Pan"ter
, oeh ej heller vanliga ställen förslå för
"Gäldenärers bysättning. Jag hvarken kan el"ler
bör göra Taflan så ryslig, som den skulle
"komma att visa sig, derest inställelsen af Tre"procentsSedlarne
skulle så fortskyndas, sorn
"Betänkandet projecterar, med mindre att om"tankan
tillika fästes på någon tillräcklig Fond
"för de utevarande Sedlarnes inlösen."
Sådan var, mine Herrar ! den beskrrning
på allmänna tillståndet i Skåne, soni gais oss
af den Embetsman, hvilken var närmast i tillfälle
att känna det; och likväl vill man nu,
att, sedan tillståndet sjunkit djupare i 1 cr!ägtnhet
, vi skola på en gång , både till stor
del förminska RörelseCapitalet, och äfven borttaga
de Lane anstalter, hvarest något biträde för
Gäidenärerne kunde sökas; men likafullt fordra,
det alla Gäldenärer skola innom fem år deras
Skulder till Disconterne till fullo inbetala.
Följderne, som dessa Förslags antagande
skulle medföra, äro ingalunda svåra att förut-:
se. A-lla KronoUtlagor beräknade, då Nation
nen åtog sig dem efter då varande Penningen
tillgångar, skulle, liksom alla enskilta Skulder,
indirect fördubblas. Procenteriet skulle sti»
ga till en höjd, mägtig att förqväfva Indu.
ftrien. Jorden skulle, genom Kronoutskylder-;
Den 17 Martil, /. »«.’
*9
nes tyngd och FörlagsRäntans dyrhet, falla
till vanvärde, att hågfällas ingen annan än
Fordringsägaren, som tog den för så litet han
ville, sedan ExecutionsLagarne af sjelfva nöden
förvandlades till PlundringsLagar. Näringärne
skulle aftyna, Productionen förminskas
allt mer och mer; samt, i slutföljd, Populationen
aftaga. Snart skulle också FordringsäJ
garre sjelive dela Allmänhetens öde, då Rän*
tor på inteckn^de Capital i-cke mera ingingo;
och ingen annan Inteckning blef god, än cLn
första.
Och det är dessa Förslag, som Utskottet
kallar: "att afhjelpa Panninge-förlägenheten
och afböja Allmänhetens olyckorMå mig
likväl tillåtas att fråga : Hvilken större förlägenhet,
hvilka stöire allmänna olyckor kunna
vara att befara , än just de , som ligga ovilkorligen
innom Betänkandets egna Resultater ?
Man säger oss, att allt detta skall vara
nödvändigt till förbättring i Myntvärdet;
men jag frågar: förbättras då Myntet derigenom
, att Nationen nedtryckes under bekymmer
och bördor? och är då Myntets förbättrande,
om det också icke rakt motverkades af
allt, som verkar menligt på Productionen, _
är det också nödvändigare än Nationens räddning,
under ett tillstånd, som snart skulle bringa
den stora massan af Näringsidkare till förtviflan?
När man eftersinnar, att Myntvärdet
på nio år icke varit bättre än det nu är;
när man besinnar, att under denna tid hafva
7©
JDm 17 Martti , f. nu
JvronoUtlagorne blifvit förhöjda , Embetsman»
pens Loner lörökade , och nästan alla de Köpe-
och LåneTransdCtioner tillkomna, för hvil»
ka penningar nu kunna foulras; och när man
vidare betänker , att vid allt detta har det
just varit till ersättning för Myntets kända fall
i värde, som i alla dessa förhållanden , alla
Summor blifvit större; så tror man sig berat»
tigad att fråga : Är d t billigt, är det rättvist,
att Myntvärdet föibäjtras utöfver Javad det
var, då ersättningen sålunda gafs? Är det bil»
ligt att det sker på deras bekostnad , hvilka
sålunda redan en gång gifvit ersättn ngen, men
nu skulle behandlas, som vore den icke gifven ?
Nej, mine Herrar! är allt detta icke billighet,
icke rättvisa , så är det icke heller klokhet.
Äfo KronoUtlagOrne icke mera tillräeklige för
Statens behof, så höjom dem frivilligt , om vi
kunna; men lemnom dessa RestrictionsSystemers
induecta fördubblings- operationer; och vi
skola åtminstone bespara oss fördubblingen i
sådana förhållanden, der den icke är nödvändig.
Den är alltid skadlig i allmänna PenfiingeRäntan
: Och den är visserbgen icke nödvändig
1 förhållande till ensk Ida Gäldenärer ,
de der dock, man må säga hvad man vdl, ä»
ga någon billig fordran på äfven ett oeconotniskt
beskydd af Staten,
Att hindra Nationens brådstörtande i ett
artificiel armod, är Ständernas första pligt i
äfven derföre, att af Nationens cecooomiska
tillstånd beror hufvudsakligast hennes känsla
för sjelfständighet och frihet. — Tiggaren var
Den 17, Martu f. vt.
7*
alltid de facto Slaf, och Slafven ägde ännu
aldrig något Fädernesland att hvarken älska
eller försvara.
Jag fullgör alltså min pligt , såsom Riksdagsman,
då jag härmed har den äran ödmjukast
tillstyrka, det ifrågavarande Betänkande
må te till alla delar ogillas.
Man fo-drar, kanhända, att, då jag ogillar
ett Förslag, jag bör uppgifva ett annat:
o^h j'Jg går att göra det.
Angående Allmänhetens fordran, det Dis*
contPcpperen matte af Ständerne upprätthållas,
har jag en tanka, sorn grundar s;g 1 min rättskänsla
, och j ig anhåller att få framlägga den.
Jag vet att Ständerne icke utfärdat någon formlig
Girantie för dem; och jag sätter icke i
tvifvelsmål hvad en värd Ledamot af detta
Stånd har sagt, nemligen: att då vid 18 r 2
års Riksdag, en Lag begärdes, som skulle fästa
samma straff vid efterapning af DiscontRapper,
som vid förfalskning af Banquens Sedlar,
så hade Ständerne sådant afslagit, på den
grund, att DiscontPapperen icke voro Mynt;
men hvad det förra skälet angår, så tror jag,
att i de mångfaldiga åtgärder, som Lagstiftande
och Executiva Magterne vidtagit, för
att inleda Publiken i förtroende till dessa Papper
; äfvensom i sjelfva sättet af det fall de
gjort, ligger för Staten en moralisk förbindelse
till ersättning, en förbindelse, äfven så helig,
sora någon formlig Garantie, emedan jag
72
Den 17 Martil, f. un
alltid tror , att den, sorn annors skada vållar ,
bör den ock upprätta. Beträffande åter det yttrande,
angående de.-sa Pappet, som Ständerne
lagt till skäl för deras beslut i ett annat ämne
; så kan det ingalunda anses hafva utgjort
någon varning för Publiquen, dådet aldrig blifvit
genom nå jon Kungörelse Publiquen meddeladt
De åtgärder , ifrån hvilka jag anser
ersättnings-ansvaret uppkomma , äro, å Lag-i
stiftande Magtens sida, att hafva tillåtit DiscontPapperens
tillvarelse, såsom Myntvaluter;
och att hafva iklädt sig Controllering^vården
å Disconternes förvaltning, men densamma,
genom sina Revisorer , icke bättre uppfyllt,
än att den missförvaltning kunnat både föröfvas
och dö’jas, som gaf anledning till Papi
perens susp^mion; ett sätt att controllera, för
hvilket Allmänheten alltid äger en moralisk,
rätt att vänta ersättning af Ständerne; ehvad
de finna för godt att deras rätt emot Revisorerne
efterskänka eller ej: och, å Executiva
Magtens sida åter, att hafva lemnat tillstånd
till r n dt l DiscontPappers emottagande i Krono-!
Uppbörden , att hafva år 1815 med ansenliga
bidrag- undersiödt en annan del af Discont»
Papperens t ångbarhet i allmänna Rörelsen: anstalter,
hvilka naturligtvis skulle gifva Allmänheten
det begr pp. att dessa Papper voro
StatsPapper ; samt ändtligen att hafva ej allenast
sönderbrutit de^sa pappers Credit, innan
den ännu var hos Allmänheten förlorad i utan
äfven satt sig i besittning af Malmö Discont®
en del tillgångar, och dem disponerat.
Den 17 Martu, /. m.
73
Dessa åtgärder hafva ägt deras skäliga
orsak i tidernas omständigheter , och deras
ändamål i allmänt väi; vi äro skyldige att
med djup vördnad och tacksamhet erkänna det.
Men deras verkan på d<*n enskilte mannens
rätt, har derföre icke varit mindre och fö Ija k-'
teligen icke heller den moraliska förbindelse
till ersättning , som dem åtföljt. Från denna förbindelse
kunna Ständerne fritaga sig , genom
ett beslut af Magt; men d t skulle aldrig blifva
ett af Rätt; och jag kan ali så det icke tillstyrka
När jag det åter icke kan , så måste
jag tillstyrks, att Discontpapperen åter försåt-’
tas i deras förra Credit, hvilket också synes vara
enda medlet att föllägenheten afhjelpa.
Jag äbkar icke Dbconter, emedan jag an^
ser en af de största orsaker till vår Financiella
oreda hafva legat i Disconternes Procenteri
väsende; men då deras afskaffande icke torde
kunna företagas utan i sammanhang med ett ombyte
af FinanceSysteme, som icke synes vara
på ännu kan hända lång tid att förvänta eller
hoppas; så måste jag anse dem tills vidare lör
ett nödvändigt ondt, och jag tror således icke,
att man, utan våda för Näringarnes verksamhet,
kan borttaga tre Disconter utan att gifva andra
Låneanstalter i stället, eller också gifva åt RiksDiscontens
Fond en förökning, som åter, efter
min tanka , vore bättre använd om den gafs i
RiksgäldsSedlar, och anställdes såsom serskild
Discont åt de Provincer, hvilka annars skulle
på en gång både sättas i större behof af Läs
nebiträden, och likväl dem fråntagas.
74 Den i ^ Martti, f. m.
Om vårt fel vid iRoö års Riksdag var att
förvandla vårt dä redan för långt utsträckta
Statscredit Systern? till ett Bancocredit-Systeme,
och om vårt (el vid t 809 års Riksdag var, a 11
genom den onödiga Pénningeförökning , som
Götha Canal Discont med allt för mycken bråd.
ska , satie i omlo: p, gifva ät vårt BancocreditSysteme
en -förda; flighet , sorn , genom utvidgande
af TreProcents Sedelstocken, blifvit än
mer Ökad, så har jag trott att till de olägenheters
al hjelpande , som derifrån uppkommit,
blir nödvändigt, att vi återgå till N- furen af
det CreditSystcme vi hade, innan allt detta
börjades, och hvars serskildta fördel just bestod
i den större lättnad, som kunde med mindre
våda lemnäs allmänna Rörelsen, det vill säga,
att vi återgå till Statscredit-Systemet, och icke
af Bäncocredit Systemet behålla mera , än
som fordtas för att åt Statscredit System t be.
vara förtroendet.
Med uppmärksamheten lä
stad
å den skillnad, com beklageligen bos o s
existerar emellan Penningestock och RörekseCapital,
har jag trott angeläget vara, att icke
låta farhågan för Penningestockens redan till.
komna storlek hänföra oss till en förminsk.
ning i RörelseCapital, som ändå, emot vår för.
del. årligen verkställes, genom Finska handeln.
Jag har trott, att då vi icke mera kunna åter.
gå till lika Numeraire af Penning stock, som
vi hade på i79otalet; så vida dertill fordrades
icke mindre än ett fullkomligt borttagande af
hela vårt inre RörelseCapital * (hvilket man
finner, då man besinnar, att vår förra Pennin,
gestock icke varit till Numerairen större, än
\
Den 17 Martti, f. m,
75
som nu svarar till blott den del af vår nu varande
Penningestock, hvilken man med säkerhet
kan antaga, befinner sig i Ui länning en* cigo);
så skulle vi likväl kunna i det närmaste framkomma
till samma jemvigt, ehuru i en annan
Scala; och skulle det derigenom, att vi små*
ningom inskränkte vårt Barnocredit-Systeme,
och deremot utvidgade vå t Statscredit - Sy;
Sterne, samt sokte mättan i bå fa- J»g har trott
att ett steg till detta ändamål vore, r m vi, ilian
att nu särdeles öka vårt RörelseCapital,
kunde åter införa RiksgäldsSedlarne till ett stadigvarande
rum i RörelseCspitalpt; och delta
har jag trott kunna verkställas, derigenom att
vi låta TreProcents Sedelstocken, (orva dlad
till RiksgäldsSedlar, i allmänna Rörelsen äter
ingå, för att småningom aflösa den del af Banco.
Sedelstocken, sorn utgjort Skdjemyms Sedelstock;
det vill säga bestått i Sedlar under fem
R:dis valeur. Af behofvet skulle detta ombyte
r*u nied begärlighet emooagas och af vanan
skulle det sedermera b behällas. På endast
detta sätt skulle, som jag tror, utan förminskning
i RörekeCapiialet, Banco - Sedelstocken
kunna småningom förminskas, i den mohn sorn
behofvet och förtroendet gaf tillfälle till Riks-t
gäldsSedlames förökande, utan fall i värde; och
utan att tillställa allmän nöd, skulle sålunda
den tid kunna sagta törberedas, då vi, m^d mera
hopp om framgång, kunde lemna oss åt den
omsorg till BancoSedlarnes förbättring, som äf.
ven jag anser angelägen, men hvars svårighet
ter endast kunna af tiden undanrödjas, aldrig
af våldsamma operationer brytas
-
76
Den 17 Martil y f. ta.
Otti vi måste medgifva, att en hastig öfvergång
ifrån ett vidsträckt CreditSysteme, till
allmän skuldfrihet, är omöjlig; så böra vi
också erkänna nödvändigheten att lemna ud till
utarbetningen, och lörlag till-den Production
hvarmed utarbetningen skall verkställas För
att kunna lemna detta förlag, är nödvändigt
att ännu fortfara uti ett derefter lämpadt CreditSystéme,
och i valet deraf, synes väl det
vara bäst, som, derest det återvinner allmännaförtroendet,
kan blifva ett sannskyldigt
medel till stöd åt vår Banque. Allt CreditSysteme
hvilar på allmänna förtroendet, som förutsätter
en allmän god sinnesstämning, hvils
ken åter aldrig kan äga riam under en tid af
allmän nöd. Jag är innom mig öfvertygad,
att, om man nu begagnar sig af det tillfälle
till RiksgäldsSedlarnes åter införande, som allmänna
förlägenheten erbjuder} samt derefter
med varsamhet vårdar detta CreditSysteme';
så skall det allmänna förtroendet icke uteblifva,
hvilket lemnade rum åt någon sådan anstalt,
till förökning i Banquens Silfverfond, som
tilläfventyrs kunde i sjelfva sättet göras förenlig
med Allmänhetens interesse. Jag tror
fullt och fast, att det endast är genom en stor
förökning i Production, som vi höra bereda
oss utvägar att sluteligen undslippa nödväns
digheten af en Banqueroutte. Denna förökning
anser jag icke omöjlig, om vi vilja den; men
alltid och ovilkorligen omöjlig, så länge vi
älska tillståndet af Penningebrist. Tror man
åter att Banqueroutten , i hvilket CreditSysteme
som väljesj icke ändå sluteligen kan undvi
-
Den 17 Martil, f m.
77
kas*, så måste RiksgäldsSedlarnes fall blifva
mindre farligt än BancoSediarnes. Jag har dervid
hört sägas, att i sådant fall vore de Gäldenärer,
hvilkas skulder voro ställde i BancoMynt,
särskilt olycklige; men jag fruktar icke
derför; emedan jag icke anser omöjligt, att
Lagstiftande Magten kunde,- i sådant fall, mellankomma
med säker utväg till deras räddning ,
utan förnärmande af Fordrinsägarnes primitiva
och skäliga rätt.
Genom Discontpapperens återgående till alk
männa Rörelsen, blifva Capitalisterne, som icke
mera på dem erhålla Ränta, sjelfve angelägne
att dem utlåna, eller a^tt för dem ingå i Näringarne;
och i båda fallen kommer interesset
hos Capitalisten på penningar, att till ansenlig
del återhålla Capitalisten pd Inteckningar
från allt det missbruk af magt öfver sina Gäldenärer
, hvartill annars allmänna ställningen
ger tillfälle.
När man eftersinnar att DiscontPappereo
redan länge tillhört RörelseCapilalet, samt att
alla Varupriser redan, som man säger, satt sig
efter RörelseCapitalets så beskaffade storlek;
så finner man , derest man med allmänna ordet
Myntvärde menar pappersMyntets förhållande
till Varupriserne , att detta värde icke
minskas derföre, att Treprocents Sedelstocken
ombytes till RiksgäldsSedlar ; ty då RörelseCapitalet
icke derföre blir en Skilling större ,
än det länge varit, så kunna Varupriserne icke
af ombytet stegras. Priserne hafva icke fallit
sedan DiscontPapperen suspenderades; och på
78 Den 17 Martil, /. »/,
dem skall DiscontPapperens återställande icke
verka skadligt.
Jag har rut med en vidlyftighet, som
varit svår att undvika, men för hvilken jag
begär tillgift, redovisat mina tänkesätt Och mitt
ändamål: Och jag forsslar alltså :
1:0 Att FilialDiSeOnterne Upphöra, hvarvid
dock Götha CanalBolags rätt sålunda godtgöres
att den vinst, Som, enligt uppgift till
1S 1 5 års Ständer, varit påräknad af 120,000
Rdr Banco årligen, skulle till Bolaget afRiksgäldsCon
oiret, i RiksgäldiSedlar, efter Realisationsgrunden,
erläggas till Octroyens slut.
RiksgäldsContoiret dock förbehållit att derå
årligen afdraga de atbetalningsposter å Canalens
skuld till Bmquen. samt blifvande skuld
till RiksgäldsContoiret, sorn Can2lföretagets fort»
gång kunde medgifva.
2:0 Att FilialPiscontertm fordringar och
skulder må af RiksgäldsContoiret, icke af Bau.
quen , öfvertagas
3:0 Att genom allmän Kungörelse alla
Discons papper förklaras för Statspapper, att
inlösas af RiksgäldsContoiret, till Capital och
full ränta, intill Kungörels ns dag, samti allmänna
Kronouppböiden emottagas. Då efter
kungörelsens dag, Capitalet Vore att 1 y f t a 5
Och Discontpapperen jemväl då öfvergingo till
full egenskap af mynt; så synes också räntans
Den 17 Martil, /. m.
79
upphörande ifrån samma dag icke förnärma
någon skälig rätt.
4:0 Att RiksgäldsContoiret inlös«r alla så.
dana Papper, när de dit inkomma, med RiksgäldsSedlar,
efter Realisationsgrunden. Då hvar
man i Samhället vet, att han får sin DiscontSedel
utbytt när han vill, så har han ingen
orsak, att mera vilja det3 och med undantag
af törsta Ögonblickets tillopp, kan man förutse,
att, i växlingsvag, skall föga Discont papper
inkomma Det är deremot troligt att sjelf,
va bristen af annai Mynt skall göra, aft de,
till största delen, ingå genom KronoUppbör»
den. De utbytas då till RiksgäldsSedlar, och
5:0 Skulle RiksgäldsSedlarne qvarhållas i
allmänna rörelsen, hvilket sker derigenom, att
StatsContoiret använder dem till betalning åt
Löner och Öfrige Statsanslag efter Realisations*
grunden; men derförutan borde likväl,
6:0 Ett Creditiv på Binquen lemnäs RiksgäldsContoiret,
för att dermed vidmagthålla
deras oafbrutna förväxling till BancoSedlar,
när det åstundades, som likväl borde i RiksgäldsContoiret
verkställas; på det att, så snart
RiksgäldsSedlarne dit inkommo, de måtte kunna
genast till Rörelsen, genom StatsContoiret,
åter utlernnas. När, på sådant sätt, hvar man
ägde vissheten att kunna ombytet till BancoSedlar
Verkställa, så skulle det, i växlingsvag,
föga sökas. Att ifrån den skyndsamhet och
den myckenhet, hvarmed' RiksgäldsSedlarna
8®
Den 17 Martil, /. m.
i
hitintills och synnerligen de sednare åren, ingåte
till Realisation, sluta'" fil hett ^Förestående
lika förhållande , t fall mirt försTa-g äTltogi'5 viofe
att brista i kännedom orh dtih örsMk, som
varit egenteUgen verkande; 'eri orsak, -stfm
vore undannöjd-' genom sjelfva FöisfSget. Dehlia
orsak har bestått deri, ätt då" Riksgälds--  Sedlarne inkommit, genom Inträddtfte^ tili StatsContoiret,
men ej kunnat användas till Löher,
eller öfrige Statsanslag*, hvilka alla skolat med
BancoSedlar betalas; så har Stai.sCoiftöiret måst
RiksgäldsSedlarne genast till BrhcoSedlar förväxla;
ett förhållande, sorn ej 'mera inträf.
fade, då Riksgälds - Sedlarne blifva till ]&.
ner och Statsanslag använde; men Allmänheten
har sedan länge blott föga anfitaf'71 Realisatfo1-  nen; och skulle lika litet hädanefter göra det,
så att man med säkerhet kan ant*gä* att; så
länge proportionen va+s3mt vårditdes • Skulle
Creditivet på Banquen föga behöfva; anfftas.
7:0 Till RiksgäldsSedlärnes qvarhållände
i allmänna Rörelsen borde- vidare fastätäfläs^
att Banquen icke hädiihelter 'finge utgifva Sedlar
på mindre valeur , än feirr' R:dr Baned-;
och att föl|3ktelig'm aila mindre Sedlar, sorn
genom uppbörden inkommo, skulle, då större
Summor samlades, ingrfVas till Banquen ,
till utbyte emot Sedlar af större valeur.
S:o En Riksgälds-Discont skulle inrättas,
sorn emottager inbetalning af FilialDisconternes
fordringar, i skälig omsättningsväg, utställd
- „ - på
Den 17 Mttrtii) /. «*» St
iö Ät» så att blott en omsättning hvarje år
gjordes, dervid, utom räntan, en tiondedel af
Capitalet inbetaltes; men allt hvad sålunda
inkom, skulle genast till Lånesökinder åter ut*
lemnäs, med afdrag af Verkets egne kostnader
samt vinstett, som skulle användas tili ersättning
ut RikegäldsContöiret för dels dett defi*
cit i FilialDisconternes tillgångar, som katt existera,
och dels dett afgift till Götha CanalBolag,
sorn här i första puftctett föreslåsi Genom
ensamt de tillgångar till Utlåning, sOrtt
Uppkom ifrån så långsamma inbetalningar a£
Diseonternes Gäldehärer, blef Disconten icke
på lång tid tillräcklig till det Lånebiträde,
hvaraf Allmänheten i Södra och Vestra Pro*
Vincenta, just nu äro mäst i behof; Och för
att åtminstone till någon Skälig del Uppfylla
hvad förut irenne Disconter besörjt, borde
ett Creditiv på Riksgälds - Contoiret a£
450,000 R:dr RiksgäldsSedlat lemnäs dehna
Discont, leke utan Skäl begära Södra och
Västra Provincérnes Ihnevånare, att allmänna
Låhe^anstalter må blifva der att tillgå) Och
på det då icke mera än en sådan Discont tor*
de böra äga rum, dett må kunna vata unge*
gefärligett lika tillgänglig för alla nyssnämnde
Orter, tror jag att Disconten kunde förläggas
i Jönköping. Der finnes en mängd aktnings*
värde Embetsman, och om de hedrades ined
Ständernes förtroende, i de Val till Directeu*
rer, som Sfänderne sjelfve torde Utöfva, pft
sätt, sorn Fullmägtige tillsättas 1 Bartqiien Och
RiksgäldsContoiret, sä skulle Discont-b^styreS
Ridd. o.
82
Den 17 Martii, /. m.
uppfyllas med åtminstone mera oväld för Näringar
och Orter, än om Disconten anförtroddes
åt Köpmän i någon af de större SjöStä»
derne. Af Allmänna Cassör, som kunna vilja
deras Penningar förränta, borde Disconten äga
att dem på Afskrifnings-räkning för 2 Procent
mottaga; men icke af enskildte personer, och
aldrig att några Reverser utgifva. Om angelägenheten
af Allmänna Discont-räntans nedsättande,
äfvensom om antagandet af det Förslag,
som var i Kongl. Maj:ts Nådiga Propo.
6ition gjordt, att f af nu utestående DiscontLån
borde förvandlas till FastighetsLån; till
hvilket ändamål de Låntagare ej allenast i FilialDisconterne,
utan äfven i RiksgäldsDisconten,
som äga ointecknad Jord att pantsätta,
skulle äga att deras skulder sålunda förändra;
derom skall jag framdeles, då sluteliga Financeplanen
inkommer, mig yttra.
Mine Herrar!
Om tidens inträffade omständigheter nu
mern, till någon del, besannat, att jag icke
hade så alldeles orätt, då jag redan år 1814
framlade taflan af den Penningebrist, som skulle
inträffa, i naturlig påföljd af de Pinanceprinciper,
hvilka vid 1812 års Riksdag voro
antagne; om närvarande förlägenhet bevisar,
att jag icke hade så alldeles orätt, då jag vid
1815 års Riksdag talade emot den Capitalisterne
förunnade fördel, att för 3 ProcentsSedlar
deras Penningar insätta; samt visar , att man
verkeligen gjort bättre, derest man antagit
det Förslag jag då afgaf, till 3 ProcentsSed
-
Den 17 Martii, f. m.
lames tidiga, men successiva infriande, än att
afbida deras fall , i hela sin tygnd; så torde
också, tilläfventyrs, icke heller allt afseende
bura nekas af hvad jag nu haft äran anföra.
Jag anhåller ödmjukast om Återremiss af
Betänkandet; samt att Utskottet må tillhöra,
att öfver det Förslag jag här uppgifvit, sig
utlåta.
Herr Grefven och Dandt Marskalken tillkännagaf,
att Plenum korame klockan fern i
eftermiddag att fortsättas
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste föl-'
j mde :
Ehuru med det för mina kähslor af per*
sonlige tillgifvenheter härstädes påkostande äfventyret,
att genom antagandet, för min del, af
ifrågavarande Betänkande, dela dess eget oblida
Öde, att frän alla (ehuru motsatta sidor) ogillas,
bör jag icke dölja min Öfvertygelse derom,
att till och med nyssnämnde sällsamma
omständighet företer ett icke tvetydigt bevis
för den rättskaffenhet, hvarmed, emellan alla
dessa stridiga Interessen, Utskottet gått opartiskt
tillväga, för att utfinna det Jemnknings*'
medel, som, ehuru af temperatur'att icke kun*
na tillfredsställa ensidige åsigter, likväl varit
det rätta, för att, med minsta möjliga olägenhet,
frambringa ett Resultat af högsta möjliga
välgörighet, Och emot hvilket, efter mitt begrepp
om saken, ingen invändning af bety»
denhet står att göra, om icke utseendet af ee
84
Ben 17 Martil, /. m.
Lag in Casu— Men, raan besinne den visst
icke blott på fantasien af ett för axiom i verlden
likväl gängse ordspråk, utan i tingens natur
grundade sanning: att nöden har ingen Lag.
Ett tillstånd af detta allmänna trångmål, ett
hotande allas krig emot alla, undanrpdjer alla
betänkligheter. • s VI' 1 i ,
Om till denna generella öfversigt af saken
, mig tillåtes foga några speciella egna
önskningar , så voro de dessa:
1:0 Att Riksens Högloflige Ständer, såsom
åt Fosterlandets Barn en allmän Förmyndare,
behagade tilldela Förmyndarevård, efter ädelmodets
vanliga sätt att gå tillväga. Det vill
här säga: vid DiscontReglering behjerta i synnerhet
de Pupillers förlägenhet, 60m af egen
missledd välgörenhet eller af tidens förföriska
skick, råkat i tryckande DiscontSkulder , anordna,
att i Creditväg dessa med förmånsrätt
understödjas, för att icke falla ett offer föi
den känslolösa Egoismens kalla speculationer j
borttaga eller åtminstone betydligen nedsätta
den så Judiskt ochristliga öfver-räntan j tillförordna,
att, sedan nu mera förtroendet Med^
borgare emellan är försvunnit, andra hypothequer
än Cautioner, tillexempel Skuldebref
med vederbörligen verificerad säkerhet, vid
Disconteringar måtte emottagas, och nödigt
rådrum lemnäs till Skuldernas aibördande.
a:o Att Götheborgs BancoDiscont, för ortens
nödvändiga behof och på grund af dess
Den 17 Martil, f. m.
85
relativt utmärkta välförhållande, måtte bibehållas
och för tillfället (emot säkerhet) under-,
Stödjas.
3:0 Att likväl Disconterne i allmänhet,’
tå fort närvarande trångmål hunnit afhjelpas,
må till RöreiseCapitalen successivt inskränkas,
och åt Utlånings-methoderna gifvas de föreskrifter
, som möjeligen skulle för framtiden
freda Disconterne frän tillvitelser af alla de
Ungdomslörstörelser, de Mannaåldrens bekymmer
, som dessa illa ordnade Inrättningar nu
häfva på deras syndiga räkning. :
Herr Flach- anhöll, att dess Anförande
matté få åtfölja Återremissen till Stats - och
BancoUtskotten. :c;'" '
Is moa < 1*rssrrvSl
Spens, Gärl Gustaf, anförde skriffel
igen: 5
flåten Amtqll ha» •: • t, ■
På förhand anhåller jag om ursäkt, att
jag med ett långt Dictamen vågar trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod. Saken , som
nu afhandlas, är den vigtigaste af alla, som vi
lorehill, och min åsigt är i flera hufvudafseendtn
betydligen skiljaktig från det Högloflig®
Sammansatta Utskottets.
De fe], som jag har trott mig finna 1 det
nu förevarande Betänkandet, och hvarföre jag
äskar dess återremittering, äro i synnerhet af
fyra 6lag, nemligen: i Formen, i Uppgifterne,
i Principerna, och i en del af Detaillefna.
86
Den 17 Martii, f. m.
Angående Farmen anhåller jag att få underställa,
huruvida det kan vara rätt af ett Utskott
att åbefopa, så-om skäl för det som löre
las, en princip, som ännu icke blifvit för
Ständerne ens framstäiid, än mindre lastställd.
Jag tror mig finna eif sådant förfarande i andra
Momentet af Betänkandet , Pag. 1 på det
tryckta exemplaret, der det står, ”att Utskotten
”vid små första Sammanträden stadgat den ali*
”manna grund, hvarifrån Utskotten, i anseende
till b räkningarne af RenningeSedelstocken,
”borde utgå, vid utarbetningen af sitt förslag
”till Myntvärdets upprätthållande, samt tillika
”fast tällt, såsom en härifrån sig härledande prin.
?,cip, att några nya biträden från Banquen ic*
”ke borde komma i fråga, så framt härigenom
”rubbgdes den grundval, på hvilken nämnde
”förslag skulle komma att byggas.” Om man
anser det vara nödvändigt, att Ståndens Plena
bibehållas vid den undersökande rätt, sorn
Grundlagen serskilt tillägger dem, och som dessutom
förnuftet ålägger att aldrig fråntaga der»
afgörande \ så synes det nödigt, att Utskottet
nåttot närmare utreder, hvad som menas i
detta Moment: Orden att; Utskottet har fun
nit
nödigt stadga en allmän grund för sina
arbeten, innefatta visserligen ej mycket , och
tillägget: att af denna grund till ett blifvande
förslag till myntvärdets upprätthållande, härleder
sig en principe, att biträden från Banquen
ej böra komma i fråga, så framt derigenom
rubbas den grundval, hvarpå nämnde Förslag
skulle komma att byggas, säger icke stort
mera. Squelettet af denna mening är, att af
Den 17 Martil, /. m.
87
Utskottets obekanta grund härleder sig en princip,
att icke rubba samma grund.
Jag vet alltfÖrväl, att i 15. Momentet, att
räkna ifrån början, eller i det 3 på pag. 4,
står: då Utskotten trott sig knnna föreslå ut”vägar
att anlita Eanquen, hafva Utskotten til”iika
, såsom ett oeftergifligt vilkor, stadgat,
”att ett sådant biträde icke skulle åstadkomma
”någon permanent tillökning för BanquensSedel
stock.
”
Af så väl Constructionen, som den
omtändighet, att detta här nämnda stadgande
innom Utskotten omtalas, såsom samtidigt med
beslutet att anlita Banquen, och således senare
än antagandet af den urprincip, som man pä
första sidan underrättar oss om, att Utskotten
vid sina första Sammanträden stadgat, då det
säkerligen ej kan ha varit afgjordt, att Banquen
ensam kunde anlitas
Äf allt detta skulle
man kunna sluta, att den i 2 momentet omtalta
principen är något annat änden, som här
nämnes. Dock, som både jag och, som jag förnummit,
flere andra icke hafva kunnat gissa oss
till af sjelfva Förslaget någon annan principe, än
den i detta i5:de Momentet nämnda, har jag
trott mig kunna taga för afgjordt , att denna
felaktighet hufvuksakligen är i stilen, eller/ormen.
Jag vill således lemna detta, med tillägg
af den önskan, atf, vid ett blifvande förnyadt
Betänkande, Utskotten behagade afdela det i
puncter; emedan det synes föga troligt, att något
FinanceFörslag hos Ständer, som icke blott
samtycka, kan gå igenom utan debatte öfver
hvar punct serskilt. Man torde svara, att de
Pett 17 Mart», f. m.
serskildta pqnctern» i étt FinanceFörslag äro- i
sådant samband, att de böra antagas alia, eller
ingene dptiär oek kke:min-mening, att man
skulle debattera öfver det a lierna punct vis, toen
jag yrkar, och skall aidiig uppköra att yrka
cn debatte öfver principen, skilld från aliadetailler,
såsom nå^t iting, hvarförutan, efter min
tanka,1 halfhet oife nöoteägelser icke kunna vid
det blifvande Förslaget undvikas. Jag anhåller
att första puncten, sorn lemnäs oss att ventilera
om, må blifva just det alternativet, örn
Bancq och RiksgäldsSedelstocken skall vara
den , sorn förblir orubbad, elier om det är RörelseCapttnlet,
sorn bör bibehållas. Sveriges nu
varande olycka är , att det finns en 6killnad
emellan dessa bägge , men detta berättigar in»
gen att glömma denna skillnad, «
«. c q narn ►fiel al i a et! - dsu
Emot Uppgifterna i Jäetänkandet har jag
»tfc invända , att de på besynnerligt vis betydligen
skilja sig ifrån sanningen, jag vill
intet tala om, att i bilagan A. Utskotten icke
till något värde beräknat den redan färdigbyggda
Canalen; detta kan vara rätt, så framt det
ännu hmjsättas i fråga,, om den kan färdigbyggas.
; ty hvar och «n finner, att det, som nu
är gjordt, på detta vt» kan;göras utan värde.
Så mycket hade likväl bordt tilläggas, att, så
framt Canalep skall färdigbyggas, skall den ,
som gör det, först betala dess Skulder, köpa
det, som-nu är gjordt, af Fordringsägarne; som
nu cstridigt äro Verkets egentlige ägare. Men,
antingen Byggnaden öfvergifves eller ej, blifYe?
det likväl aUtid Qrdtt, att ibland MaSMQS
Jfhn 17 Martti %), m.
89
tillgångar ej beräkna CanalBolagets lösa Egendom,
sorn just i den händelse, att den går under
klubban, då arbetet öfvergifves, blir realiserbar,
och skall uppgå till ett betydligt
rvärde. I fall Utskottet härpå tviflar, utber jag
mig; att få fråga, hvad anledning man har hail
-att tveka på följande titlar, som finnas upptag-jae
tili ettssammanlagdt belopp af 248.506. R:dr
Banco jaén från trycket utkommen, af en DiscontDirecteur
underskrifven Afhandling, nemligen:
Cas&abehällning , stående större hån,
Fastigheter, af Hemman, Qvarnar, Skogor,
&c;, samt Fartyg. Af dessa sednare aro åtminstone
de i Wenern och Wettern fullkomligt
i säljbare, Hvad de öfriga titlarne angår, så är
det visst en sanning, att Riksdagen kan draga
så långt på tiden, att Provianten blir skämd,
och att, i alla fall, man på en Auction ej kan
hoppet vält erhålla det bokförda värdet af
h v ark en Proviant, Byggnader, Förråder eller
-BJfecter, ehuru troligen slitnings-afdrag
vid bokföringen af dessa sednare blifvit iakt'
tagqe; äfvenså är det ostridigt , att af titeln:
Förskotter och Fordringar, en del kan anses
osäkra, till dess man närmare får höra efter förhållandet;
men att derföre alia dessa titlar, tillsammans
utgörande 646,060 R:dr Banco, icke
till något värde skola upptagas __ det kan icke
vara rätt. Det vore visst icke svårt, att på
tre dagar skaffa sig Specuianter, som obesedt
ville bjuda två tredjedelar. En tillgång, som
gåses osäker, bör innom cölumnen anmärkas i
förslaget, men kan af ingen opartisk förbigås,
Qch hvad äro dessutom alla de tillgån
-
90
Dm 17 Martil, f. m.
gar, som man vill erkänna , annat än Reverser?
hvarföre skall ibland desse ej ArbetsCassans
Fordringar beräknas, som endast deri skilja
sig från de öfriga, att de flesta äro intecknade,
endast deri, att man om dem icke kan yttra
sig: afskrifningar kunna möjligen blifva nödige?
Jag har yttrat mig om en betydlig underlåtenhet
vid Utskottens beräkning af Götha
CanalDisconts tillgångar
jag skall nu
nämna några, mindre betydiiga, inkast, sorn
emot ziffrorna kunna göras. Den första är,
att datum den 1 Jan. 1818, som i titlarna af
Bilagan A., i Debet och Credit, förekommer,
synes böra vara den 1 Febr. Jag har blifvit
föranledd till denna förmodan af nyssnämnda,
afen DiscontDirecteur utgifna, Afhandling, der
en uppgift på Discontens tillgångar den sista
Dec. finnes, som högst betydligen afviker från
Utskottens. Jag skulle anse detta som Sättarens
slarf, om Ränte_beräkningarne icke vöre
.grundade på detta felaktiga datum.
Den andra uppgiften , som är öriktig, är
den af Cassa-behållningen. Den består, utom
det, som Utskotten behagat upptaga, af Länelianco-Capitaler,
en egendom, som ej blott
är rörlig, utan, begärlig; af förskjutne Lag—
sökningsköstnader, sorn synas böra upptagas
j samma column, som sjelfva reverserne, efter
de på en gång med dem utsökas och inflyta;
af en outredd balance hos Kamereraren Iggeström,
om hvilken fordrans utfående ingen
annan anledning till tvifvel finnes, än att
nämnde Kamererare, för hela sin befattning,
Den 17 Martil, f. m.
91
har t vänne Cautionister, vida säkrare, än de
flästa , som på Disconi Reverserna tecknat sina
namn. Betragtar man ålit .det, som på detta
vis, genom underlåtna ocn origtiga uppgifter,
icke kommit att underställas Ständernas
granskning, så är det lätt att finna , att Götha
CanalDisconts utredning på sätt, som nu
är föreslagit, långt ifrån att lemna en brist af
526,608, skall lemna ett öfverskott af flere
joo,ccc R:dr; hvadan ock ensior del af'Utskottets
Ledamöter sig emot denna Beräkningsmethod
reserverat.
Hvad Malmö Discont angår,' torde någon
ifrån den Landsorten bättre, än jag, kunna utreda,
hvad jag ryktevis har inhämtat, att det
nämligen skall finnas en titel, vid namn ActieCapital,
som skall ge anledning till en olika
beräkning, än Utskottens: Det jag intet
vet, vill jag intet fälla något omdöme om,
men det vöre vät, om sakens beskaffenhet af
någon blefve upplyst.
Det tredje i Utskottens Betänkande, hvari
emot jag har att anmärka, äto: ds Principer,
och den Åsigt, hvarpå Utskottet grundat hela
sitt förslag till utredning. Jag räknar hit, att
Utskotten, utom t vänne Ledamöter, behagat
sätta i fråga upphäfvandet af all Lag och ali
laglighet, genom den lag för tillfället, sorn
Utskotten föreslå åt Riksens Ständer, att underställa
Kongl. Maj.ts sanction; se s:te och
6:te sidan af det tryckta Betänkandet, och sorn
Utskotten önska, att ge retroactiv verkan; se
93
Den 17 Martil, f. m.
v slutet af den tepdesosidan. En sådan åtgärd
talar för tydligt om sin egen beskaffenhet* att
jag deröfver skulle behöfva vara mångordig
~ den visar, .att •. antingen /-Utskotten-• g törn t ,
att Lagarne äro tor ett Samhälle kkec,medel,
utan ändamål, och att laglighetens Credit i ett
land aldrig'kdn säcefts Ldemrtförelsé med. Bunquens;
elle; ock, att hos Utskottens Ledamöter
den mening varit rådande, ait Sveriges Snancielia
belägenhet nu är tifl den grad olycKlig,
att ett afsteg tran Lagar och Lagformer kan
tillåtas. Jag har hort denna tanka, i mer än
ett enskilt sällskap, yttras äfven utaf män,
som odelt äga min högaktning — jag medger
att en belägenhet, till den grad, sorn sades,
olycklig, kan finnas, men jag tror, att denar
högst sällsynt, och att ingen StatsOeconomisk.
orsak kan vara af sådan vigt. När Fienden är
i landet, eller anarchi råder, eller despotisme,
då är det tid att för. en god sak sälta sig öfver
minutierne i Lagens former; till dess är
det onödigt, och farligt- såsom prmjudicat. Ty
.Värre belägenhet, än den nu varande, kan blifva
, och samma rätt, som vi nu göra gällande,
att afgöra om Discont-massornas Borgenärers
öde, utan att höra dem, samma endast styrkans
rätt kan en gång. i örås gällande, för att
afgöra, om både Stats-Verkets, och Ständernas,
öde, utan att höra oss. .
Jag yrkar, i anledning häraf, att hvarje
åtgärd, hvarigenom en suspension af Lagarnes
allmänna stadgandeo, i afseende på massors
ytredning, blifver nödig, må, om ock den äg
-
Den 17 Martii, f. n.
93
de alla andra förmåner, obesedd förkastas. Att
en sådan suspension bör äga rum, hafva Utskotten
så väl bevist på 5 te sidan af det tryckta
Betänkandet, att det vore öfverflödigt, att
här upprepa alla skälen.
Men Utskotten påstå sig hafva tillstyrkt
ett så förmånligt liqvidationssätt, att hvarje
Borgenär pa.agligen skall finna sig obefogad
till klagan Om detta verkligen är det när^
varande förslagets egenskap, hvad anledning
har då Utskottet, att frukta en Proclama? Om
man tror, att hvar fordringsägare med glädje
skall utbyta sin Discontsedel emot en af det
Allmänna garanterade på dessa nu erbudna
vilkor, hvarföre då ej bibehålla Lagformerna,
och blott söka, att på alla vis lätta sedelombytet,
låta det börjas, i alla Ränterier, på samma
gång, som sjelfva kallelsen till Proclama
kungöres, på det att endast en principals ombud,
nemligen Riksens Ständers, på den skall
äga fordringar att bevaka ? ■ I sådant fall blifver
Proclaman chimerique, men hon blir det på
lagligt vis; förbjudandet af qvittningen af gäld
emot gäld blir laglig, och ingen kan äga något
att invända. Men man inser kan hända
sjelf, att, på de nu föreslagna vilkoren, ingen
Treprocentfordringsägare kan öfvertala»,
att ingå i Sedelbyte med Staten; i sådant fall
är methoden, att undvika proclama genom en
lagsuspension, nödig pä samma sätt , som alltid
våld är nödigt vid röfveri. Att också,
hvad Fordringsägar.ne i Götha CanalDiscont angår,
ett sådant ofyertaUnde blefve svårt, Ar
94
Den i 7 Martil, /. m.
tydligt af de felaktigheter, hvars tillvaro jag
nyss visade i Utskottens uppgifter om CanalDiscontens
ställning^ man kan icke skäligen
hoppas, att någon skulle underlåta, att göra
Lagen gällande mot en sådan ockrare, som Ban*
quen, enligt detta förslag, skulle blifva. Är
det sannt, att Canalbolagets Fastigheter och
lösa Effecter, samt den icke upptagna delen af
DiscontCassans behållning, ensamme uppgå till
Jångt mer, än den förlust, den utredande ädelmodigt
skryter med, och att han således, utom
den fördelen, att få sin fordran betalt innan
I823, i stället för 1835, årsslut, tillika skulle
få en högst betydlig avance då är det
icke underligt, att man fruktar en Proclama.
Denna fruktan är så mycket billigare, som
man dessutom vill frånkänna Fordringsägarne
en annan stor, icke bokförd, men obestridlig
tillgång, som i sjelfva Discont-rättigheten till
1835 1'gger Det kan väl af ingen nekas,
att Fordrings-ägart.e i en massa äga rättighet,
om de det åstunda, att för sin räkning drifva
den Rörelse , hvarpå Gäldenären agde
privilegium , under alla de af f rivilegie-tiden
återstående åren. Man säger, att för
detta år 1818, då allmän misscredit finnes,
ingen Discontvinst skall blifva; det kan vara
möjligt, att den icke blir stor, men om
Proclama bhfver, och på denna Fordringsägarne
besluta , att hafva anstånd med sig
sjelfva , och med allt tålamod till egen vinst
drifva Disct nfrörelsen , hvem kan ej inse, att
Opinionen om några år skall blifva nära lika
Den 17 Martil, f. m.
95
fördelaktig, som den var för Disconterna; Tre
procentsFonden
och således Discontvinsten ,
nära lika stor i de nu varande Fordringsägarnas
hand, sedan de till Bolag cqnstituerat sig,
som den någonsin hittills varit? Att till detta
steg, att ge sig sjelfva anstånd, och för sin räkning
drifva Discontrörelsen , Fordringsägarne
skulle äga mod och lägenhet, tror jag väl ej;
men detta är hos mig, som hos Utskottens
Ledamöter, Tro, och gäller hvarken i Lageller
billighetsfrågor. Alternativet är: gör Proclama
; hör Fordrings- samt Actieägarne; köp
deras Disconträtt och deras öfriga rättigheter
för så godt pris som kan fås; eller ock, om
Proclamans alla följder befaras: bjud Fordringsägarne
sådana vilkor, att man, utan suspension
af Lagarne , kan anse sig säker för allt
klander af ens åtgärd. Eller ännu ett tredje t
låtom oss icke bry oss om alltsammans. Mea
andra steg än dessa tre gifvas ej , utan en Outplåniig
vanheder för Riksens Ständer.
Jag begagnar vidare detta tillfälle, för
att förena mig med de värde Ledamöter innom
Utskotten , sorn reserverat sig emot Stadgandet,
att den på Sedlarne upplupna Räntan , ej
ens till den så kallade Cessionsdagen den 1
October, bör beräknas. Jag skulle vidlyftigen
yttra mig om denna nya olaglighet, om .den
ej vore consequent med den åsigt, hvarpå Lag6uspension
kan anses tillåtlig.
Angående Utskottens principe, att Banco*
och Riksgälds-Sedelstocken ej bör ökas, blir
98
Beit 17 Martil f. m:
tillfälle För mig att vidare yttra niig, Otti ttliti
gjorda anhållan bifalles, och om denna prellminairefråga
blifver debatterad, innan ndgvrt
detaille af sjelfva FinanceFörslaget till afgö«i
rande företages. Det Förslag till utredningaf
af Discontmassorna, jag här nedanföre vill upp»;
gifva, utgår från det påståendet, att Rörelse»
Capitalet i Landet är det, som bör bibehållas,
men icke Sedelstocken. Skälen för denna mitt
tanka äro på detta rum redan i dag vidlyftigt
och väl utredda} jag uppskjuter med att an»'
föra mini , tills jag får höra Utskottens , då
saken förekommer.
Men , innan jag slutar den Recension jag
börjat af Utskottens Betänkande, vill jag med
få ord underställa , angående lämpligheten af
tvänne Z)e?/ai7/eStadganden, nemligen först: att
alla Discontmassornas utredning skulle ske I
Stockholm. Att de skola ställas under noga
uppsigt af det Verk, som öfvertar dem,
är tydligt; men hvarföre hvar enda Gäldenär,
i 60 mil från Stockholm belägna Provini
cer, skall tvingas, att här hafva en Commissiönair,
är mig obegripligt, Och synes illa
sammanhänga med den önskan, Utskotten omtala,
att underhjelpa Gäldenärernas behof, Kan
hända ämnade Utskotten sjelfva icke, ätt på
detta vis tvinga Gäldenärerne till att hafva
Relationer i Stockholm. Det synes i sanning
snarare vara nödigt, att draga Rörelsen fråö
Hufvudstaden utåt Landet, än tvärtom,
^ Dea
Den 1 y, 'Martti^ f. itt. 9.7
.. Den andra..besynnerliga.. Deta i Ben i UtsjvöFtens
Förslag är : boga53qdet . af en ytteritpre
.förskrifning af Dlrects>u ly rga^ ?att .detas'
Bokföring ej är falsk. 'P;R vöre,'sorn om cn
Gäldenär skulle gi tv a en s^tsjtilc? iö.rsj, rifning på,
att b^n verkligen sjelf,:iecknattfCtnyiin. ; a. Reversen}
nyttan bära.f år^egVpllg.' Tjvåd Mjdmö
Discont angår , är åtgärden pveiF.stälJbar, ty ingen
af nuvarande DiscontÄr^t^urerna jqjn an
a®
i Pra 00P*
en eller två, eller, t jusu' linder s^ifna i orsa krin.
S” a£@5& ,I>ireptiön%.är injef;;vär^t att ii
ta
, sa lange de areronga 'besK^Uningar, som
inför Domstol emot deni äro‘gjorda, iclve liaf
onni,
.
esit, gat.lWv .sbilfiå iä vS eu9.oo>i'»?lJ
Ja^kötb^ mig , att nu få framlägga • för
Ståndets, och, otti Å forremiss beviljns} för Utskottens
om prof vande -i ett utredningsförslag,
sorn mig synes antagligare, än det jag recenserat.
mos : : ;•
Såsom den erfa hufvudgrunden nödgås-jag
härvid antaga, att, eftersom PrOclama-kallelséna
utfärdande anses farlig, sådana steg vidtagas,
hvarigenom den utän Lag suspension undvikes.
Jag räknar härtill rrö att ingen verklig tillgång
lemnäs oupptägett i det-Försl >g, som för
accordet med Borgenärerna lägges till grund.
Till dessa verkliga tillgångar hör' ibland annat
den betalning, söm Banquen billigen bör gifva
för Discont-räften, sora till och med iS-25 tI>^*
Ridd 0. Ad, Fröt. IV. B. II. Afd- Jg, 14.
§8
Den 17 Martil, f. äfi.
hör, med det för hvarje år bestämda Creditivef,
antingen Bolaget eller deras Fordringsägare. 2:0
Att så vidt tillgångar gifvas, äfvert Treprocents*
Fordringsägatne erhålla en betydlig del af d«-  ras fordran straxt, för att löcka dem till Sedelutbyte,
eller, om sådant ej anses nödigt, till
ett frivilligt afsägande af deras rättighet , att
genom Lagsökning begära invisning i Discont*
massorna. Denna första Utdelning har jag trott
mig kunna bestämma till 25 Procent, och tiden
till den 1 julii »8 »8• 3:0 Att all upplu
pen
Ränta ända till den 1 October 18 • 7 bstalas
med 3 Procent efter Sedlarnes innehåll},
men efter’denna dag med 5 Procent} hvilka
alla Räntor erläggas vid hvar betalningstermin
för hela Summan till dato. 4to Att afbetalningarne
ske hvart halft år, den första,
som sagdt är, med 25 Procent den 1 Juli 1818,
men sedan hvar och en med Procent, hvarigenom
hela Capitalet blifver betalt den 1 Januarii
1823.
På dessa vilkor, sorn jag, till
undvikande af Schisme, föreslår lika för både
CanalDisconten och Malmö Discont, ehuru det
för den sednare medför en icke obetydlig förlust
för Banquen, tior jag mig med säkerhet
förutse, att ingen skall behöfva frukta något
åtal. — Om Götheborgs Discont blir ser.
skilt föreslagit. t.
Den ändra hufvudgrunden, som jag icke
kan frångå, och om hvilken både jag och flera
andra torde komma att yttra oss, när Utskottens
egentliga FinanceFörslag förekommer ,
men som jag emellertid Vill här i sammandrag
Den 17 Martit, f. lii.
59
framställa , äi*: att RörelseCapitalet vid siri
närvarande sioilek bör bibehållas, och icke
Banco- Och Riksgälds-Sedelstockf n. På varuvärde
och på Myntvärde hafva de Sedlar, so;ri
ansetts och söm lupit såsom B >r.cö, lika mycket
influerat, sorn BancoSediarne} och det är
Varu - och Myntvärdet, som bör bibehållas*
jag räknar till RörelseCapitalet, utom BancoOch
Riksgälds Sedelstocken ;
Ålla Assignationerne med R.r B cö 8884413
Alla matrnt Di senrits Reverber ,
såsom varande af too , 150, 250
&c- mindre belopp ; med ett ord,
delbara , och derigenom ingångnå
i all slags Rörelse i * 1,3425752
Af Götheborgs Disconts Reverser,
de sö.m i enskilt mans hand befinnas
* * . . ä 483,260
Af Götha CctnalDiscohis TreprocenUSkiilcl
af bägge slagen, endast
hälften, emedan Fordringatfies
storlek gjort dem orörliga,
te, och dessutom en stor del äf
1 Publique Cassör hvilaridd . t,290,858
Summa 4,®05,2SSI
eiler i rundt tal fyra Millioner. 1 Calchlert
Litt. A., som visar RörelseCapitalets varia*
tion , hat jag således för hvar Summa af
Malmö eller Götheborgs DisconfcSedlar, Sörö
10»
Den 17 Mavtii, /. m.
indrages , låtit en lika stor Summa BancoSedlar
utsläppas , äfvensom hälften af allt hvad
af Götha CanalDisconts Sedlar indrages. För
att så mycket möjligt ar bibehålla RörelseCapitalet,
ej blott vid samma storlek, utan i samma
Orters Näringar, har jag föreslagit, att i
de Vestra och Södra Provincerne bilda en Lane.
Fond för Banquens räkning , med småningom
sig förökande rörelse. Det ri glementariska af
denna åtgärd, om Lånen skola bli på inteckning,
eller på namn, om tvänne Låne orter,
eller en skall finnas, har jag ej yttrat mig om.
Den tredje hufvudgrunden är den, hvarefter
jag uträknat, hvad Banquen bör betala för
Götha Canals Bolagsägares Discont rättighet
till den samfälta massan af Actie- och Fordringsägare.
Jag kallar här denna massa samfält;
det är klart, att de efter lag äro skilda deri,
att, sedan Borgenären fått fullt ut, får Gäldenären
det sorn återstår. 18i5 års Ständer, i
sina beräkningar af GöthaCanals ställning, bestämde
sjelfva 120,000 R;dr ärligen, att vara
den sannolika Discont vinsten, då Greditiv.et
är 1,500,000; det är härifrån, som jag utgått.
CanalDiscontens Privilegier innehålla, att det
nu varande Creditivet skall minskas från 1825
till 1831 till 8®o,o<?o; och derefter till 1835
års slut helt och hållet indragas. Jag har antagit
denna minskning af Creditiv-rätt fördelt
till 100,000 på hvatt och ett af de första 7
åren, och sedan till 200,000 på de sista 4;
och, i följe deraf, allt ifrån 1825 års slut,
Disc«nt.vinsten i proportionerligt aftagande. I
Dm I 7 Martil, /. m.
ioi
stället för den successiva utbetalningen af dessa
Discont-vinster i 18 år, har jag föreslagfi
en betalning på en gång af en deremot svarand
Summa , som, med iakttagande af Ränta
på Ränta, i Bilagan Litt. F är bevist utgöra
något mer än den föreslagna r,333,333 R;dr
Banco För att göra mitt förslag användbart
till den händelsen, som jag hoppas ofelbart
skall inträffa, att Canal byggnadens fulländande
beslutes, har jag låtit denna köpesumma
af Discont-rättigheten blifva lernnad till Discont-utredningens
Gassa, hvaremot alla ArbetsCassans
skulder upphöra, och dess nuvarande
lösa egendom undgår att försäljas. Att Cana.’
len sedan kan färdigbyggas för Actie-insättningar
och Byggnadsbiträden, sådana som i
1815 års 'Riksdagsbeslut fastställdes, utvisar
Bilagan Litt. E. Enligt ordalydelsen i Riksdags
Beslutet, har’jag beräknat dessa Ryggnadsbiträden
till och med det år, då nästa Riksdag
efter år 1S20 infaller, eller 1823. Urtima
Riksdagar har jag trott ej böra komma i beräkning.
Till opåräknade behof vid Canalbyggnaden
är afsatt det saldo af 276,771, som
CanalDiscontens utredning Litt. B. visar skola
blifva den t Jan. 1823, och sorn Banquen,
likasom hvar annan ärlig' utredningsman, sedan
utredningen slutats, och alla Fordringsägarne
fått fullt ut, bör lemna åt Bolaget. Det^
ta saldo tjenar tillika, att betäcka förluster
vid Discontens utredning, samt att lemna Löner
för UtredningsContoiret.
Den förändring, som i allt detta blifver,
Den 17 Marni, f. m
-
pm Ordalen icke bygges färdig, är icke vä*
sendtiig för försa Igel. Alla ArbeisCassans realiserbara
tillgångar säljas i sådant fall för Bola
gets räkning, och delta , jemte det saldo, soro
vid slutet af Discontens Utredning kan uppsta,
blifver d n ersättning, Actie äga me för sitt
uppoffrade Capital erhålla.
De Byggnads
biträden,
sorn i Bilagan Litt. B omtalas, äro
ej upptagne i Litt. A, der förändringarne af
Rörelse-Capitalet för hvarje halft år beräknas.
På Riksens Ständer (815 beslutade dessa bidrag,
blefvo de beräknade att utgå af de tillgångar,
sorn Banquen då ägde, nemligen: intraden
från Stats* Verket, från de gamla och
pya Fastighets- samt Effect-lånen, samt vinsten
»f BancoDiscoqten, efter dess då varande Capital
af 6,000,000. Om, efter den då uppgjorda
planen, att bibehålla sedelstocken vid ständigt
I ka belopp, det var möjligt, att lemna ett årJigt
Byggnadshiträde af 300,000 R:dr, så måtte
samma möjlighet ännu fortfara,
Slutligen får jag nämna, angående Götha9
Canal Disconts utredning, att hela Banquens
fordran för Creditivet, med räntor å 3 procent,
blifver betalad på alldeles lika afbetalnjngs-terminer,
som för de öfrige gäldenärerna blifvit
Stadgadt. _ Hvad Malmö Discont angår, kan
förhållandet ej bli detsamma. Utom Creditivet,
hvarföre inga räntor kunna erhållas, har det
blifvit nödvändigt, att ytterligare Jemna Ut*
rednings-Cqntoiret ett lån af 200.000 R.dr,
hvaraf dock 98,865 åter inflyta; 101,135 ärq
lllpdes förlust, eller tillsammans med Credi
-
Den 1 7 Martil, /. m.
103
tjvet omkring 400,000. Detta har Varit en
nödvändig föijdrderaf, att Malmö Disconts Fordrings
ägare erhållit lika fördelaktiga vilkor,
som Götha CanalDisconts, i anseende till derstädes
varande tillgång, äga rättighet att fordra.
Vill man ge Malmö Disconts något sämre
vilkor , så äga de. ändå ej skäl att klaga 3
jag tror likväl, att det kan vara värdt några
tus nde Rikgdajers förlust för Bar.quen, att behandla
bägge massornas Creditorer lika , då Staten
deltar i begges utredning- Allmänna Crediten
undgår härigenom en väsendtlig rubbning.
Hvad Götheborgs Discont angår, så tror
jag, lika med en agtningsvärd Ledamot inom
Utskotten, att den bäst bjeipes genom ett ökadt
Creditiy, hvartill jag föreslår 250,000
R.dr emot tre procents ränta, samt inbetalning
af så val det gamla, sorn det nya Creditivet
till f hvart halft år, ända till den 1 Jan. 182 i.
Af det omtaitg nya Creditivet inlösas Götheborgs
Disconts-Assignationerne med 150,725
R:dr; och med tillhjelp af återstoden samt
egna tillgångar, ålägges DiscontDirectionen, att
hvarje halft år, från oph med den 1 Julii
1818» minska beloppet af sina löpande TreproeentsRevprser
med top,ooO, och det femte
halfåret den 1 julit 1820 inlösa åierstoden
83,266 samt att dessutom redan den 1 Julii
1818 liqvidera hela sin Skuld till allmänna
Cassör af alla slag. Bilagan Litt. D. visar,
att härtill tillgång finnes, äfvensom, hurumycket
vid hvarje halfårs slut Discontcn, efter
ofvanstående Stadgar, bör lemna till Banquen
104
Den 17 Marfil, f. in.
Sist får jag tillägga , att Malmö och Götha
CanalDisconters Gäldenärar erhålla fullkomligt
samma vilkor, som Utskotten föreslågit
5 samt atf der. nya Lånelnrättningea i Södra
och Vestra Provincerna, hvartill Fonden
successive ökes , allt efter hvad bebofvet att
bibehålla RördseCapitalet vid lika storlek påkallar
, vid utredningens slut den 1 Januarii
1823 får ett Capital af 5,110,000 ut lånad t-;
hvaremot Banco - och Riksgälds-Sedelstocken,
i faH den ej af andra Financiella åtgärder, än
dessa förändrats, endast har blifvit ökt med de
4,oeo,ooo R:dr DiscontPapper, som nu kunna
anses höra till RörelseCapitalet , och som
icke utan högst betydlig skada för Landet
kunna indragas. De 1,1 to,000, hvarmed således
Banquens ägande Hypothequer hafva
blifvit ökade , utöfver beloppet af de nya
Sedlarne, svara emot en minskning i samma
HypothequeSumma af alla Disconternes
nu varande Creditiver, stor 2,000,000. Förlusten
är således 890,0005 hvaraf tillkommer
Malmö Discont 400,000. Enligt Utskottens
Förslag, påstås Banquens förlust blifva 760,0005
skillnaden är således 130,000 R:dr , som torde
anses uppvägd af den förmånen , att allt
har gått lagligt till.
Jag anhåller , på ofvan anförda skäl, att
Betänkandet må återremitteras, och att dessa
mina Anmärkningar till Utskotten må få åtfölja
jemte bilagda Calculer, utmärkta med Litt.
A., B., C«, D., L., F. och G
-
Den 17 Martil, f. m.
105
Friherre" Hjerta, Axel, uppläste följande:
Rikets Högloflige Ständers Stats- och
BancoUtskotts betänkande af den 3 innevarande
Martil omfattar den delen af .'longi. Maj:ts
Nådiga Proposition af deja 10 December, som
upptager utredningar af de fre Eiln.lDisconternes
Concourser. Respective Utskotten hafva
bifogat Calcul öfver dessa Disconters ut^
redning, hvaraf inhämtas, att Götheborgs Discont
äger full tillgång till sina Borgenärers
förnöjande , så vidt den får tid att indrifva
sina Fordringar, hvarföre är tillstyrkt, att den
må undfå ett uppskof af två och ett halft år
efter dess Octroys slut dtn 26 October innevarande
år , samt att Banquen emellertid genast
inlöser dessas Assignationer till ett belopp
af R:dr 150,725, samt de öfriga Skulderna
(R:dr 1,031,943) på två och ett halft år i fem
Terminer med Ränta.
När Rikets Ständer äga en Fabrique, som
tillverkar Penningar, och det utan någon synnerlig
omkostnad, så är väl intet lättare och
vigare, än denna utväg att göra utredningar,
och enär ingen af Fordringsägarens kan sägas
förlora, då han njuter laglig Ränta under
Jernbrefstiden, så lärer ock all klagan ifrån
dessas sida försvinna , desto mera , som under
allmänna villan, då man icke såg för sig annat
än föiluster, denna utredning kan anses
såsom en skänk. Detta är emellertid ett lärorikt
efterdöme för blifvande Speculanter på
Folkets Cassör och Förmögenhet, ty nu måste
Dm 17' Marth , f, ta.
ju denna Discont stå något flat öfver sin är*
lighet, dä lian af utredningen af de andra
Concourserna får se, huru litet man äfventyrar
med en väl uttänkt raskhet. Verkan på Rikets
Peneinge-väsende af den beredvillighet ,
Resprctive Utskotten visat genom Banquens
mellankomst, lärer man få gissa $ig till^ tjj,
grunden för rätta hedömmandet af denna anstalt,
som år Banquens intrinseque förmåga,
hafva Respective Utskotten alldeles icke för
Rikets Ständer framlagt , utan blott i förbigående
nämnt, alt BancaJJtskottet gjort det förbehåll
, att någon permanent tillökning i Sedelstocken,
so/n kunde blifva menlig för Bein*
quens Credit, icke skulle fä äga rum.
Med Götha CanalBolags och Malmö Disconter
är förhållandet något olika Hos den
förra, säga Utskotten, visar sig, enligt ”Cal*
eulerna, en ansenlig förlust för Borgenärerne ,
men en ännu större för Fordringsägarena i
den sed/uireV Detta mäste vara ett Skrif-fel,
ty i Calculerna är uppgifven en brist hos CanalDisconten
af R:dr 526,60g; 36: t. j men
hos Malmö Discont en brist af R.dr 235,222;
40: 2. Enär derföre denna uppgift rättas elter befintligheten
i Calculerna, under Litt- A. och B?
blir den, så till vida, begriplig. Men ännu förekommer,
i anseende till CanalDisconten , en
besynnerlighet, sorn tarfvar upplysning.
I allmänna Tidningar är flera gånger införd
en Räkning, som upptager denna Disconts
Skulder och Fordringar för ultimo Octo.
Dm 17 Marth, f. lif. 107
bris 1817, af hvilken inhämtas ibland annat,
att den äger en fordran hos CanalBolaget af
R dr !,166,374; 17: 9. I förevarande, af Respecrive
Utskotten under Litt. A. bifogade
Calcul, som upptager Discontens Skulder och
Fordringar, är, ibland de sednare , denna tillgång
alldeles utesluten ; detta kan icke vara
en Omission, ty Respective Utskotten nätnna
den i deras B-tänkande (Sid. 2) med dessa
ord : ”dock bör harvid upplysningsvis anmär”kas,
att ibland de uti Götha CanalDiscont
”Litt. A. upptagna tillgångar, bestående af
”Fordringar för udånte Mide} , icke är begripen
den Summa af R:dr 1,100,000, sorn i*
”från Disconten blifvit förskjuten till Canal”arbetet.
’5 Högloflige Utskottets framställning
3f ämnet i dessa åberopade uttryck lärer för
alltid förblifva oförklarlig, och det ännu mera
, sedan det af flere Ledamöter blifvit anmärkt,
men utan allt afseende lemnadt till Rikets
Ständer. Förhållandet är, såsom en origtighet,
anmärkt af Herr Landshöfdingen Ba*
ron J. Cederström, vidare utfördtjjaf StatsSecreteraren
Herr Baron Wirsén, med hvilken sig
förenat Herr Amiralen Schiitzercrantz, Herr
Presidenten von Schulzenheim och Herr Lagman
Noreus Herr G, Hulphers har äfven
serskilt yttrat sig i ämnet, och visat olagligheten
af denna Procedure, och synes
hafva fattat ämnet redigt, då han påstår, att
frågan om Götha CanalDiscont har ett oskiljaktigt
sammanhang med eller snarare beror på
Utgången af frågan om fortfarande understödet
till sjelfva Canalbyggnaden. Sluteljgen har
Den i 7 Martil, f. as.
äfven Herr Eklund- fnstäi^t med Herr Karon
Wirsén i sin åsigt af ämnet i denna omstän'-  dighet.
Respective Utskotten hafva brukat den
lindriga Termen , att Disconten forskjutit till
Canalarbetet denna Summa. Jag, sorn icke lärt
mig*den konsten att måla svart med hvitt _
jag anhåller vördsammast om Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid
detta sätt att åtkomma Allmänhetens Penningar.
Discorren var en Benefice , lemnad af
Konungen till Canalarbetets understöd , och
har varit det i så hög grad, att CanalDirectionen
, oaktadt den förklarat sig ur stånd att
med Disconteringen fortfara, sedan dess Credit
är förlorad , likväl har den förvånande
djerfheten att påstå ersättning af Riket för
detta Lucrum cessans , till icke mindre belopp
än 150,000 R:dr om året för den återstående
tiden af Oetroyen , hvilket blott nämnes för
att bevisa, det Canalarbetet verkligen haft -en
stor vinst på denna Inrättning. Disconten var
lemnad till CaualVerkets fria Disposition och
vinsten till Arbetets understöd: DiscontDire-j
ctionen var i ali måtto af PrincipalDirectionen
oberoende. Oaktadt nu Discontvinsten var så
hederlig, att den minst kan beräknas till R:r
120,000 om året, var dock CanalVerket dermed
icke förnöjdt, utan fann på det rådet, eller
rättare sagdt O r eidet, att upplåna Penningar:
Försina utströddaTreprocentsObligationer hopskrapades
så mycket Penningar , som ur Landet
kunde fås lör låg Ränta , hvilka då an>
Den 17 Martn, /. m.
vändes till en del på UtlåningsSystemet och
för öfrigt tillgreps af PrincipalDirectionen.
Sådant är förhållandet med detta, som
nu får den lätta benämningen af förskott;
det är visserligen motbjudande att nödgas aftäcka
oredligheten; men det gifves fall, i hvilka
det är ett oudt att dölja Sanningen. Både
CanalDirectionen och den af Disconten kände
de Reglementen, efter hvilka de borde handla.
Disconten ägde ju icke hvarken rättighet eller
medel att göra förskotter af annat än den uppkomna
vinsten; CanalVerket icke att tillgripa
medel tillhörande en Allmänhet, som icke anade
någon osäkerhet. Hela förfarandet är en
brottslighet af den märkvärdigaste beskaffeni
het; och vi komma, af. hvad oss nu ligger
för ögonen, till utveckling af hvad detta tilltag
skulle föra oss till. Respective Utskotten
hafva förbigått denna tillgång som ett noll,
således icke ens värdt att upptagas, men pä
hvilken faller resultatet af detta sätt att behandla
ämnet? Påen bedragen Allmänhet; man
tror sig kunna tillfredsställa den med att af
Allmänhetens samlade medel återgifva den det
insatta Capitcdet pä 5 år utan ranta! Otn vi
nu göra ett omslut af Respective Utskottens
bilagde Calculer och ibland tillgången upptaga
dessa R:dr 1,166,374, så uppkommer, i
stället för en brist af R:dr 526,608, ett öfverskott
för CanalDisconten af R:dr 639,766, således
tillräckeligt att remboursera den bedragna
Allmänheten. Man frågar hvar denna ressoures
skaii tagas då CasaalDirectionen är ban
-
Den 11 Martti) j. in.
queroutte ända till sista shillingen? I eri t:d då
vi tala om Rikets heder och värdighet såsom
motiv för riya tillskott åt ett företag, sorn länge
burit de klokas misshag och Allmänhetens
förbannelse, vore det visserligen eö rättskaffens
Lagstiftning mera värdigt att- uttänka medel
till dessa förledda Individuers skadeslöshållandc,
om det ock vöre genom Allmänhetens
eller, som det hos oss heter, Statens biträs
dej än att votera nya Summor till Utförande
af ett, om1 icke vansinnigt , åtminstone misslyckadt
företag.
Enahanda grudd för utredningen af Maimö
Discont, som för Götha Canals, är af Respective
Utsketten föreslagen, det är: CapitaJets
återbetalande på 5 åf, ifrån den 1 Julis
aS19 s således något öfver 6 år härefter. Om
målet behandlas i laglig förm, såsom annät
ConcöUfsmål, så kan DiscOntens skuld icke betalas
fortare, än i mån af DiscOntlånens ingående,
hvilket inträffar 2 gånger om året, Och
slutar med den 1 Januarii 1823- BanquenSmellankomst
gör således icke någon väsendtelig skillnad
i tiden, meri är i så måtto välgörande, att
eri stör del af omkostnader, sorn alltid åtfölja Concourser,
blir härvid beftpard och till massans fördel,
Och ingemaf enskilda Fordririgsägarenä kati
äga fog att klaga öfver denna tillställning. Mert
den uppgifna bristen af R:dr 235,222 är och
blir en förlust, sorti efter espriten af Concourslagen
skall delas mark om mark af alla Fordringsägare:
Nu hafva Respective Utskottet!
i sina Calculer öfver båda Disconterne uppta
-
Den 17 Mariii, /. m. 111
git Banquens fordran för Creditivet såsom god
för hela sitt Capital, men med ett streck afskrifvit
alla Räntor för de Enskilda, hvarigenom
uppkommer den utförda bristen i båda
massorna. Frågan om fördelningen af de bokförda
bristerna emellan Ranquen Och de öfriga
Fordrirtgsägarne, torde kunna besparas till
dess detta Mål kommer att till slutligt afgörande
företagas, efter det behöfliga upplysningar
Vunnits ifrån de Respective tLskotten.
Hvad jag anser Vara utom all anmärkning
för det närvarande , är Respective Utskottens
förslag att genast gå i författning om inlösande
af de utelöpande AsSignationerne till ett
belopp förCanalDisconten af R dr 643,262:46:
2, samt för Malmö af R:dt* 94,425^ Detta är
blott ett Förskott på Massornas tillgångar,
Och af dén beskaffenhet att det kan snart återfås,
ehvad utväg ock sluteligen må af Lagstiftningen
godkännas för utredningen af dessa visserligen
anmärkningsvärda bedrägerier.
Enär Högloflige Utskottens Förslag i det
förevarande Betänkandet går ut på att öfvertaga
de falliserade Discönternas massor, Och
genom en föreslagen aversion, pä s år till
Fordringsägårena utdela massornas tillgångar på
uppgifne vilkor, mert denna första betalning
icke skall börjas förr än den 1 Julii 1819, Vid
hvilken tid redan tre halfårs äfbetalningaf med
Räntor äro från Låntägarenk incasserade, Och
hvarigenom Bånquen indrager mera ari det belopp
han utbetalar, så synes intet skäl vara
för handen att brådska med ett beslut, sorn
112
Den 17 Martu, f, m.
icke förr än om rara halftannat år skall komma
till början af verkställighet , ty sedan
jag ansett mig böra bifalla det af Utskotten
fiina Förslag att genast gå i Författning om
inlösen af utelöpande Assignationerne, verkar
Rikets Ständers definitiva beslut allsingen
förändring i hu vudsaken, om det kommer nu
eller några veckor sednare; men till vederbörli
t b dömmande af målet är ovilkorligen nödvändigt,
att Rikets Höglofiige Ständer blifva
försedda med alla upplysningar, hvilka till målets
rätta bedömmande erfordras, hvartill hufvudsakligen
hörer kännedom af deras egna Penningeverk
och möjligheten att med deras i ordning
ställande förena det nu äskade och föreslagna
biträdet, äfvensom den omständigheten
inträffar, att CanalDiscontens fordran hos CanalBolaget,
af väsendtligt inflytande på grunderna
för denna Disconts Fordringsägares godtgörande,
verkeligen beror på det understöd CanalVerket
tilläfventyrs kan erhålla. På dessa
nu anförda skäl finner jag mig befogad att hos
Höglofiige Ridderskapet och Adeln vördsammast
föreslå en Återremiss af ämnet till de Respective
Utskotten, med vänlig anmodan, det
vide de, till nödig upplysnings vinnande i
detta granlaga mål:
t:o Låta göra ett Omslut af Calculen öfver
Götha CanalDiscont j deruti dennes fordran
hos Bolaget af R dr 1,166,374 blir, eflligt
verkliga förhållandet, Disconten till godo beräknad,
och
2SO Att
Den 17, Marili f. tit.
113
2:0 Att Respective Utskotten, såvidtmöj.
ligt är, i ett sammanhang med ämnet om Rikets
Siänders egna Fenninge Verks reglerande,
och det biträde slutligen pröfvas kunna Canalarbetet
meddelas, företaga, och på de befintliga
grunder uppgöra det Förslag rörande Disconterna,
sorn, på en gång med de förstnämnda
frågorna , kan till Rikets Ständers pröfning
inkomma.
Det är till denna tid-jag uppskjuter mitt
yttrande om det ansvar jag anser böra , till
bedömmande af det bedrägliga i dessa Transactioner,
lemnäs till vederbörlig Lagskipnings
handläggning.
Friherre Hjerta anhöll, att dess Anförande
måtte få åtfölja Återremissen till de sam•
mansatta Utskotten.
'Herr Strussenfelt, Michaäl, an förde skrifteligen
:
Oviss om bifall , åtminstone denna Riksdag,
förrän man snart återfår eri annan , vill
jag likväl bjuda till väcka Rikets församlade
Ständers uppmärksamhet på Nationens stäil*
ning i det hela , och hvarje Medborgares antingen
redan iråkade eller snart kommande
missöde. Ett Lands FinanceSysteme bör ingalunda
byggas på grunder , som äro rakt stridande
mot Nationens väl, directe ledande till
upplösning af all medborgerlig känsla. Ålen
Kidd. 0. Ad. Prat. IV- B. II Afd- 15, 16.
Den 17 Martti, J. m.
för att närmare bestämma dessa grunder får
jag först yttra mig om relativa förhållandet
emellan Penningar och Varumängden, jemfördt
med andra Länder och dessas ömsesidiga Production.
Ju mindre en Vara kostar att producera, ju
lättare och iörmonligare är afsättningen. Det
Land, som producerar för bästa pris, bör således
hafva mästa Varor att aflåta, och så tvärtom.
Men hvad befordrar egentligen , att det
ena kan producera för bättre pris, än det andra
? Jo! just det att tillverkningskostnaden är
mindre; och detta härrör åter först och främst
af den mindre PenningeSumma, som är hos det
förra i omlopp i jemförelse till det senare; och
sedan af Författningar, som mer eller mindre
gynna alla Näringar, samt den rigtning en klok
Regering kan gifva åt idoghet och sparsamhet.
Erfarenheten bevisar äfven detta. Spanien
var ett välmående Rike, innan Perus och
Mexicos guld förstörde det; sedan förföll idogheten,
som lemnade rum åt lättja och fattigdom
hos Allmänheten och öfverflöd hos några
få. Hos oss erfår genast producenten kännbar
förlust vid hvarje Ski liing Coursen fälles, emedan
j och med detsamma Pcnningemängden i Silfver
kan anses större; ty endast Guld och Silfver
äro Penningar, papper dess representant:
När då igenom Coursens fällande representativa
värdet af papperet ökas; blir ju det samma
som mera Silfver komme i rörelsen. Häraf
inses huru stor förlust Näringsidkaren och i
synnerhet den, som tillverkar Jernet, skulle hafva
vid fallande Cours, som endast gagnelig
för Importeuren och Luxkrämaren samt den
Den 17 Martil^ f. in.
US
som lefver af Räntor, till hvilken C'ass jag
atven hänför de Tjenstemän , hvilka endast
hafva PenningeLöner. Häraf är klart , att då
man allt ifrån slutet af förledne Seculum ökade
PappersMyntet i Riket, fick Silfret mindre
värde, och var Åkerbruket samt Odlingar
vid 1813 stigit till en ovanlig höjd; så att,
oaktadt en fri Brännvinsbränning, Sverige med
en ansenligen ökad Folkmängd , om man i
tid vidtagit rigtiga anstalter, icke behöft utländsk
Spannmål.
Det var före 1810 en okänd sak i min
Ort att betala öfver 6 Procent lör Lån ; men
ä andra sjdan var Capitalistens ställning då
mindre brillant.
Af hvad jag nu anfört , synes tydligen
att tvänne stridiga Intressen kämpa mot hvar.
andra , Capitalisternas ä ena sidan och Massan
af Nationen å den andia. Jag skall öju*
da till , utan fruktan för de förras mägtiga
inflytande och utan att missledas af partiskhet,
enligt min öfvertygelse föra Sanningens språk.
Tidpuncten är nu inne, då det skall afgöras,
om hundrade tusendetals Medborgare skola uppoffras
för en liten, men mägtig Glass Detta
ankommer nu på Riksens Ständer, hvilkas beslut
2 Millioner människor hittills förgäfves
väntat öfver trenne månaders tid. Då de stridiga
tänkesätten uti det sammansatta Utskottet
näpplige.n ännu öfverenskommit om den
enkla fråga: skall Nationen få betalt sina DiscontPapper
eller icke, än mindre något Finan
-
Dm 17 Martn, }. m.
cielt Project till Penningenödens afhjelpande,
sorn jag för min del och ganska mångå med
mig ansett borde på en gång lemnats oss till
granskning: »len i stället hafva vi fått ett
Betänkande , som än mera hastigt skulle påskynda
vår undergång, i stället att afhjelpa
den, om dess antagande vore möjligt att genomdrifva.
Under mitt Riksdagsvistande eller rättare
sagdt väntningstid härstädes, på det Höglnfl,
Utskottets utarbetande af en antaglig Plan
till allmänna nödens afhjelpande, har iag hört
Capitalisten vanligen yttra: Det är blott Vinglare
och Speculanter, som klaga öfver Penningebrist,
och de hafva förtjent sitt öde -} ingen bör tillåta
sig köpa Egendom, utan den, som har minst
tre fjerdedelar af köpesumman. Agiot på Banquens
Sedlar fälles, och dennes säkerhet vårdas
på allt sätt: Sedelstocken småningom indrages:
Inga Disconter i Landsorterna existera,
såsom endast tjenande till missbruk för Vinglare,
och så vidare. De Gäldskyldige påstå åter : att
äfvensom det icke är ett brott för en Köpman med
lånt förlag begynna sin handel, bör ej heller
dem förmenas med mindre Capital och påråka
nåd högre Production, att äfven söka förverf.'
va en egen torfva af Fosterjorden. De säga
vidare, att det är grundsatser från afgrunden,
som föranleda dertill, alt blott dén Rike skall
blifva rikare och den fattige alltid förblifva
fattig, eller, som ordspråket lyder: den, sorn.
är slagen till en Slant, skall evigt blifva det,
Capitalisten, serdeles här i Stockholm, säger
Dm i 7 Martil, f. ta.
117
vidare: ingen nöd är å färde, Landshöfdingarnes
Rapporter vittna ju, att Skatterne gå
ut, det är endast några Skrikare, som äro banqueroutte-färdige,
på hvilkas tal man icke bör
gifva akt. Härpå svara de andra, att det förhåller
sig tvärtom: de Gäldbundnas antal mot
Capitaiisterne som 100 till 1 och vida deröfver
•, och Rapporterne från Landshötdingarna
bevisa blott KronoBetjeningens nit att pådrifva
pantning och utmätning af Skatter rn. m.
För öfrigt anse de, alt man icke bör vänta på
hela Landets undergång, eller till dess man
ändtligen här i Stockholm erfarit, att det onda
stigit till sin största höjd, innan hjelpen
meddelas, som då torde äfven komma för
sent, eller pust jestum.
Man må fritt i tal och Skrifter satyrisera
den, som påstår, att underbalance i Handeln
orsakar Penningebrist; så blir det en sanning,
att icke en och samma sak på en gång kan
intaga tvenne serskilta rumj och således sko-i
la de BancoSedlar, hvilka nu äro i circula-1
tion i Ryssland, nödvändigt saknas i Sverige.
Förden, som vill begripa, är solklart, att vid
en tredjedel af Nationens eller Finlands afträd
dande till Ryssland, medföljde förlusten af § af
våra Penningar, som der voro i omlopp, circa
? Millioner. Och lika säkert kan bevisas af
egna TullSpecialer, äfvensom af Finska Rege.
ringens egna Rapporter till Ryska Regeringen,
att aldraminst 1,000,000 R:dr ärligen utgått dit
från Sverige, som i 9 år likaledes gör 9 Millioner.
Då härtill lägges hvad som är i Nor;
Den 11 Rlartil, J. m.
rige, Dannemark och Tyskland circa 3 Millioner,
blir Penningebristen lätt förklarad. Disconterne
hafva icke befordrat denna Myntets
utvandring. Neji Diseonterne hafva endast
uppehållit någon tid penningebristen. Det är
Stockholms nu mera för Riket olyckliga Handel
med Finland, som skadat Riket, och icke
Diseonterne. Det är denna förödande Importhand
I, som utsopat BancoSedeln, och nu gör
att Näringsidkaren till underpris får oftast sälja
dess Förlag, för att med hög ränta försöka
i det längsta freda hus och jord.
Då man nu kartner att hela B snquens Sedelstock
blott utgör 21 Millioner med RiksgäldsSedlar,
så blifva knappt 8 öfver, och då
går ändock icke inn i beräkningen den stora
vinst Banquen årligen har af genom eld och
vatten m. m förstörda Sedlar. Således då Statsverkets
Inkomster stiga nära till 6 Millioner ,
blifva tvenne öfver, som ofelbart stadna i Penninge
karlens hand, att der sökas för hvad
köp som hellst, af den Allmänhet hvilken
tvenne gånger om året behöfver mera än dessa
2 Millioner, för att inbetala hvarje gång
en femtedel af de 13, lör hvilka Allmänheten
häftar i Diseonterne , och hvarföre dessutom
Räntan skall inbetalas; när man detta eftersin*
nar, så har man också claven gifven till penningebristen
och äfven utsigten till det tillstånd,
sorn förestår oss, om vi skola ännu mista
5 å 6 Millioner ur RörelseCapitalct. Det
låter väl, att Banquen vili liqvidera FilialDiscontReverserne
3 men då det skall ske på 5
Den 17 Martil, f. m.
år och utan Ränta, samt på lika tid alla Fi*
lialDisconternes Fordringar skola indrifvas, jemte
Räntan för dem; så afhjelpes icke penninge-nöden
, utan tvärtom den blir större i Landsorterne.
Och genom det man beröfvar aflägsnare
Provincer deras förut ägande Disconter,
så bli 1 va de alltid vanlottade framför Hufvudstaden
och derintill gränsande orter. Hade aldrig
dessa Disconter existerat, hade förhållan*
det varit helt annorlunda; men då de nu införlifvas
med RiksDisconten , och alla deras
Fordringar på 5 år dit remitteras, skall nödvändigt
d^ssa Landskaps Innevånare i grund
ruineras, och nödga Staten , antingen gifva
dem underhåll, eller lemna dem med Hustrur
och Barn åt förtviflan. För det att trenne Di*
recteurer i Malmö felat , är icke gifvit , att
man ju kan få, äfven vid FilialDisconterne,
lika redlige Män, som vid Banquen, då tillika
ett mera Controllerande Reglemente före
skrifves. De Ränte-vinster , som erhållas genom
Discontering, dragas ur Provincen, hvilket
icke skedde, om den hade egen Discont;
då äfven den behöfvande kunde bespara så väl
Commissions-arfvode, tidsutdrägt m- m. — Utom
det att man i Stockholm mindre kan bedomina
personers säkerhet i aflägsna Provincer,
så är anledning att de möjligtvis kunde
mindre favoriseras med Lån , än de, som äro
presentes; men till denna Stad skola alla penningar
dragas, för att dels utgå till Ryssland
för Ved, Kött, Smör, Stöflor, Trädkärl , Qvastar
&c. eller också skrinläggas till Procenteri.
D* jag 1809 , som Ledamot af Utskottets Bered
-
120
Dén r 7 Martii, /. m.
ning, först granskade Förslaget till Götha Canal,
var jag icke lör den, af del skäl, att jag
da redan förutsåg, med den kännedom jag äger
af sådana arbeten , att Kost-nadsFörslaget var
mycket lör lågt beräknadt} mej) nu åter kari
jag aldrig afvika från den tankan, att det skulle
vara etr högst illa beräknadt steg, sedan man
nu så långt drifvit Arbetet, och derpå användt
så mycken kostnad, om man nu underlät att
detsamma fullborda} utom att det caracteriserar
en lättsinnig och svag Nation , att börja
allt och intet fullborda } då Nordens Folk bör
visa motsatsen. Och kan jag icke tillstyrka
Indragning af CanalDisconten, som, efter min
tanka , oskiljaktig med Canal-arbetets fulla
drift. Dessutom äro vi icke här för att befordra
Capitalisters och Penningeväxlares Interessen;
ty de behöfva icke hjelp} men vi
äro här för att hjelpa massan af Nationen, som
är ingenting mindre än Capitalister, samt skola
visserligen vara mera belåtne få låna i Disconterne
för 6 , än af Ockrare till 20 å 30
Procent och derutöfver, jag anser dessa sysslolöse
varelser, blott som till hälften Medborgare}
de hafva sin Egendom så godt sorn i
fickan och kunna när som hellst söka ett annat
Fädernesland, då deremot den arbetsamme
Näringsidkaren, som till dem erlägger stora
Räntor, skall gifva skatt af synbara förmögenheten,
och således äfven skatta för sina
förtryckare. Jag tror mig nu hafva bevisat,
att icke hög Cours eller för mycket papper
skadat oss, men väl Coursens eller Agiots fäi -
Den 17 Martil, f. m.
12 1
lande, samt Sedlarnes utvandring till Ryssland,
då icke nya göras i stället.
En Realisation med nedsatt varde på BancoSedlar
vore väl det rätta} men mötes af flera
svårigheter, som nu icke böra uppgifvas.' Jag
föreslår tvenne Alternativer till Samhällets räddning.
Det första: att Moratorium eller jern.
O * . o *
bref meddelas pa minst trenne ar, med vilkor,
att icke Räntans inbetalande försummas , så
mycket billigare att lemna Nationen, som Banrjuen
redan fått sig ett dylikt på (obestämd tid
beviijadt. Att Banquen eller RiksgäldsContoiret
icke besväras med FilialDisconterne. Om
Malmö Discont återfår de 98,000 R:dr , som
Banquen af den hållit tillgodo i Procenterivinst,
samt lemnar den dessutom ett tillskott
af 300,000 R:dr, så reder denna Discont sig,
betalar sjelf sine 3Procents Lån med Ranta,
på 5 år, om den återfår Disconten, och blir
på annat säit organiserad , hvarmed jag nu
icke kan ingå i detaiile. Skåne är ensamt till
Folkmängd och styrka en åttondedel af Riket,
bar i anseende till sin local, dessutom lika mycket
behof och rätt till Discont, som Hufvudstaden.
Det samma gäller äfven om Götheborg,
denne Rikets förut så blomstrande, nu
mera snarare öde Stad, jemte Bohus Län och
Westergöthland, som icke heller böra sakna
CanalDisconten } dess bibehållande är medlet
att rädda så många människor, hvilka på god
tro, genom Actier, ditsatt deras penningar. Jag
anser Förskott af Banquen till Assignaiionernas
inlösen , jemte garantie för 3procents Lå
122
Den i 7 Martil, f m.
nen, tillräckligt för denria Discont, att reda
sig, om den återfår Discont-rättighet på 17
år eller till 1835, och dessutom då kunna äfven
lemna ett bidrag till Canalen. Det andra
Alternativet om FilialDiscanternä skola indragas,
så vågar jag påstå, att denna indragning
skall ske på 10 år och genom Disconternes
egna Contoir å stället , icke här i Stockholm ,
ty det är, i min tanka, obehörigt, att tvinga
människor genom Comrnissionairer afgöra och
reglera sina Discont liqvider på längre afstånd,
då de böra och äga rätt , att på stället der
Lånen utföllo, dem afbetala.
Men jag förundrar mig icke mera öfver,
att här finna så liten consideration för andra,
utom Stockholms område boende personer, då
man lika olagligt, som egenmägtigt förledne
October , sedan Filial Disconterne voro förklarade
på obestånd, ändå inlöste 150 å 170,000
R:dr af deras papper. En enskild Man, som
så handlade , har sin dom föreskrifven i ConcoursStadgan,
och likväl har jag hört ändå
omtalas möjligheten af Concours för FilialDis*
conterne. Vidare om DiscontReverserne icke
förr än om 5 år skola blifva infriade, böra de
åtminstone på denna tid äfven erhålla 3 Procents
Räntan. Men jag kan icke, för min del,
tillstyrka FiiialDisconternes indragning, utan
att äfvenledes BancoDisconten på samma tid
äfven indrages. Det är icke rätt, att den ensamt
bibehålies y ty på 7 år genom Disconte»
ring känner man nogsamt att en Discont af 6
Millioner skall, enligt Bokföring, minst äga
Den [7 Martil, J. m,
1-3
10 Millioner ; och då verkeligen icke mera
derföre än de 6 Millioner af Banquen utsläppts
i rörelse, så synes tydligen hvad den årligen
suger Nationc-n i ett progressivt förhållande;
och skola vi väl tillåta detta, att Banquen,
med uppoffring att icke äga de samma förmåner
jemt kringspridda genom serskiMte Disconfer
i Landsorterne. Att, om alla Disconter
nu indragas, lätta Lånetillgångarne, ersätta bristen
af BancoSedlar och RörelseCapitalet, är
då ingen annan utväg, man må kalia det Fastighets!.
ån eller hvad man behagar, än att
ytterligare utsläppa några Millioner BancoSedlar,
någorlunda jemnt fördejdte i alla Landsorter,
enligt Folkmängden och behofven, med 3
procents Ränta, hvaraf 2 Procent gå af på
Capitalet.
Men hvilket af dessa Alternativer vidtages,
blifver det allt frugtlöst och Riket snart i lika
beklaglig ställning, om icke de kraftigaste
mått och steg träffas, genom verkställbara, ej
overkställbara, Författningar till hämmande af
Luxe och öfverflöd; befrämjande af sparsamhet
och Näringarnes underlättande. Hvad kan väl
mera snörrätt strida mot Landets förkofran, än
FroductPlacatet ? Hvad minskas icke Industri
och afsättning genom att låta Finnarne införa
äfven mot half Tull å egne Skepp, Producter,
dem vi sjelfve kunnat skaffa, och tvinga oss
sjelfve , att icke äfven få begagna utländska
Skepp till Export, blott för att Tullen utrikes
skulle blifva så mycket högre; och hvad egne
124
Den 17 Martil, f m,
Medborgare kunnat vinna, skall stadna hos Utlandningen
— Om man, jemte ett dera af de
nu föreslagne Alternativer, gjorde afseende på
allt detta; och så vida icke Stockholm kau
umbära den skadliga Finska Handeln , då i
stället, som blir så mycket nödvändigare, tillät
öfrige delen af Riket få fritt på egna eller
utländska Skepp utan Tvångs-lagar, mot samma
Tuli som Finnarne, exportera sina Producter,
utan undantag eller minsta inskränkning;
så tror jag att ännu skulle Sverige kunna
bebos af ett lyckligt Folk
På
de grunder, som svårligen kunna bestridas,
men alltid förhatas af Capitalister och
Varu-iniporteurer, att aldrig hög Cours skadar,
men väl befordrar Näringar, anser jag icke
skadeligt om Banquen utgifver flere Sedlar;
skulle jag aldrig , om än jag vore så lycklig
att äga min lilla förmögenhet förvandlad i Container,
låta egen fördel förmå mig tala mot
alimänt väl. Nu är förhållandet sådant , att
Banquens interesse och Nationens äro helt olika,
och att för den förras trefnad vill man
uppoffra den sednare.
Denna Epoque förekommer mig lika den
på 6o'talet af förra See'u!um, då Ständernes nedslående
af Coursen fick namn af Stryp-systéme,
och man antingen icke trodde eller icke ville
tro den, som talte om allmänna nöden: Följden
visade sig korrt efter vid 1772 års Revo.'
lution. Man hade sedan under 39 år ej mer
ån Fern Riksdagar; och slutligen förkortade
SäkerhetsActen ansenligt debatter vid Riks
-
Dm 17 Martti, f. mi
125
dagarne. Vid 1809 års Regements-förändring,
väntade Nationen sig blifva lycklig , och icke
att det då ökade Sedelmynt , i förening med
ytterligare tillgångar af penningar genom CaJ
nalDisconten , skulle blifva en snara att stry.
pa den; sorn verkligen sker, om Penningestocken
indrages jemte Disconterne, sedan man fikat
Skatter och Utlagor, och narrat människor,
enligt då varande Egendoms-värde, utlösa
Syskon i arfskifte, ingå köp, m. m. Mig
synes derföre så mycket oklokare, att nu vilja
upplifva ett StrypSysteme, hvars verkningar
äro i så friskt minne; och vågar jag försäkra,
att den dagligt ökade mängd Oskyldiga
offer för detta Systeme äga redan så mycken
kännedom af ärendernas gång denna Riks-:
dag, att all kommande olycka får sitt rigtiga
bedömmande; och skulle jag råda hvar man,
hvars samvete tillåter honom att vara bekym*
merslös skapare af Nationens olyckor, samt
tilltror sig att förblifva bekymmerslös åskådare
afsina likars nöd och elände, att han förser sig
med Säkerhetskort , så vida han annars vill
vara obekymrad för sin Person. Med hela
Allmänheten i mitt Fädernesland , delar jag
likväl den förtröstan till vår Nådiga och goda
Konungs djupa insigt om sitt eget och sitt
trogna Folks sannskyldiga interesse, att, då han
kommer till erfarenheten om verkliga ställningen
i Landet, och den förtviflan, som deraf redan
uppstått; så skall Hans ömma Fadershjerta
icke tillåta, att massan af Nationen nedtryckes
och utmärglas på ena sidan af KronoUtlagor,
som voro drägliga, så länge RörelseCai
126
Den 17 Martil, f. in.
pitalet hade sin fordna höjd ; men sora öfverstiga
all förmåga , sedan RörelseCapitalet icke
mera svarar deremot, och på den andra af Capitalisten
, genom sjelfva våra FinancePlaner ,
förvandlade till blodsugare.
Vår Konungs hjelp skall blifva vår räddning
, och Hans ädelmod skall icke derlöre
fordra offer af vår frihet.
Vi råkas då kanhända snart åter, mine
Herrar! men vi hade dock haft fördubblingen
af våra Resor och Riksdagskostnader besparda,
om vi så gerna nu, medan vi äro församlade,
uppfyllde våra angelägna pligter till
Nationen. På grund af allt detta, ogillar jag
för min del det Höglofl. sammansatta Utskottets
Betänkande, begär Åter-reiniss, samt fordrar
af Utskottet, så väl i frågan om Disconterne,
som i fråga om vår öfriga Finance,
hvilka på en gång i sammanhang böra oss underställas
, sådana grunder må antagas, som
hke rakt föra oss till allmän ofärd.
Herr Grefven och Landt Marsh alfe en hemställde,
om icke den vidare öfverläggningen i
detta Mål finge uppskjutas till eftermiddagen;
hvilket bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 17 Martil, t. m. 127
Tisdagen den 17 Martii.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Fortsattes den i 'förmiddag började öfver,
läggning i anledning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande , angående Malmö , Götha
CanalBolags samt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Herr 1Silverstolpe, Gustaf Abraham, uppläste
följande :
De förenade Stafs - och BancoUtskotfen
hafva löreslagit , att Götha CanalBolags, Götheborgs
och Malmö Disconter skola innom
fem års (id liqvideras och indragas. Pröfningen
al detta allmänna Förslag är utan tvifvel
af högsta vigt. Sannolikt är en och hvar öf.
verfygad , att den ej kan vara verkställbar ,
utan våda för den inre Rörelsens fullkomliga
hämmande , så vida icke ett motsvarande Capitalbelopp
i annan väg utgifves. Mig synes
Således, som hade Utskotten bordt utreda det
förhållande, Utskotten i detta afseende åsyftat,
innan de föreslagit Riksens Ständer att öfver
denna indragning besluta. Ett beslut, fattadt
i förväg, skulle blifva bindande, om man
än efteråt funne deraf de olyckligaste följder.
Endast denna Anmärkning anser jag vara tillräcklig
såsom motiv till den Återremiss af förevarande
Betänkande, jag äfven af många an
-
128
Den 17 Martn , e. tfi.
dra skäl vill yrka, och jag anser det vara ali- |
deles omöjligt för Riksens Ständer, att öfver !
Disconternes indragning något bestämdt besluta,
utan i sammanhang med den allmänna Regleringen
af Rikets Penningeverk.
Men om man förutsätter att Riksens Stander
framdeles skulle förena sig i ett sådant
beslut om FilialDisconternas hastiga indragning,
kunna de af de förenade Utskotten här föreslagne
grunder för en sådan indragning nu
i förhand underkastas pröfning.
Den hufvudprincipe Utskotten i detta Eetänkande
följt, har varit, att framställa Filial-i
Disconternes financieila belägenhet sådan, att
deras behandling helt och hållit af Riksens
Ständers godtysko skulle bero. I denna grundsatts
kan jag, för min del, icke instämma.
Jag tror att Riksens Ständer, vid stadgandet
af sina meningar, likasom Domare vid uppfattandet
af sina Utslag, böra göra afseende på hvart
olika förhållande. Bör offret för en annans
bedrägeri behandlas likasom Bedragaren? Men
ännu mer*, när Ständer med sin magt, vid tillfälle
af Statens behof, mellanträda såsom skiljomän,
böra de ej , med afseende å billighetens
fordringar för den allmänna rättvisans
skull, och af den enda och säkra Statsklokhet,
främst högakta Lagförbindelser och upprätthålla
helgden af de Contracts-vilkor de sjelfve
stadgat ?
Jag
* Den 17 Martn, e. m.
129
Jag anser således i moraliskt afseende obilligt
att underkasta Götha CanalBolags Disi
cont samma behandling, sora Malmö Discont»
Men jag amer äfven ett sådant förslag, när
såsom grund dertill uppgifves bägges hka irå.
kade förlägenhet, att ej kunna vid anfordran
uppfylla sina förbindelser,. stödja sig på beräkningar-,
hvarvid betydlige Anmärkningar
kunna och böra göras. Ali liqvid af en Mas»
sa, och alla Förslag till dess verkställande böra
stödja sig på en förut uppgjord fullständig
Balance af dess skulder och tillgångar. Vid
uppgörandet afj en sådan Balance måste alla
förbindelsers innehåll rätt upptagas. Jag tror
mig böra anmärka de brister jag i detta afseende
trott mig finna i Balancen öfver Götha
CanalDisconts tillstånd.
Utskotten hafva sjelfve anmält, att de inbland
denne Disconts tillgångar ej upptagit de
i,ico,ooo R:dr Disconten af Canalens ArbetsCassa
har att fordra. Något skäl tili detta underlåtande
är ej uppgifvit; men säkert är, att
om denna tillgång hade blifvit upptagen, skulle
Balancen hafva stått till Discontens fördel
och all grund saknats för förslaget att äfven be.
handla denna Discont efter godtycke, samt
undkomma att Vid beslutet om ett af Konung
och Ständer privilegieradt Verks indragning
före Octroytidens slut, och mot Cöntractets
innehåll, erbjuda Bolaget någon bestämd ersättning
för den lagliga vinst det kunnat Erhålla,
om det blifvit lemnadt i ostörd njutning
Kidd, 0, Ad, Fröt. IV- B. II. Afd. 17, 18.
13®
Den 17 Martil, e. tti.
af sin rätt,
en vinst, som ända ifrån Dis*
contens början gatt i beräkning för möjligheten,
att vid Octioyens slut liqvidera CreditVerkets
sku der; hvaraf följer, att enär den
borttages, Verket ej , säkert icke j moraliskt
afseende, och jag ville förmoda, icke heller
efter beskrifven Lag, kan anses skyldigt till
den brist, som skulle kunna uppkomma; ty
om de medel, som äro ett Veik beviljade till
bestämda utgifters bestridande, af samma magt,
som dem gaf, borttagas, är det väl icke Verkets
fel, om det ej, at andra och oberäknade
tillgångar, kan uppfylla sina förbindelser.
Med beräkning på den till år 1835 fastställda
Oetroytiden, hafva Riksens Ständer vid
föregående Riksdagar töreskrifvit, att af det Götha
CanaiDiscont förunnade Creditivet 1.500,000
R:dr, återbetalningen till Banquen ej skall äga
rum för 700,000 R;dr förr än år 1825, och
för de öfrige 800,000, år 1831. Disconttns
vinst efter den tid Canalbyggnaden blifvit färdig,
har således i planen varit påräknad till
Creditiv-summans återbetalning. När denna Summa
nu blifvit uppförd i Debet såsom Banquens
fordran för ögonblicket, har det skett genom
upphäfvandet af den fastställda Octroytiden,
och utvidgande af den af Riksens Ständer beslutne
Banquens rätt till återbetalning, sorn
ej kan inträda förr än efter de föreskrifna årens
förlopp. Utan upphäfvonde af Riksens
Ständers Beslut och af ingångna, af Staten sanctionerade
Contract, kan Creditivets liqvidering
innom 5 år ej påyrkas. Om denna Summa så*
Dm 17 Martil, e. ra, 131
lunda dragés ifrån det närvarande Debet, så
Uppstår äfven ett betydligt öfverskott för CahalDisconten
, till och med- Om den verkligt
tillgången i dess fordran hos ArbetsCassan, ej
deribland inberäkna®, lag tror mig således kunna
yrka, att om Balancen blifvit upp järd med
afseende å Riksens Ständers orubbliga .Beslut,
å vilkoren för sjelfva.Inrättningen, samt med
hoggtannt Upptagande af alia tillgångar, skulle
CanalDisconten hafva befunnits äga ett öfverskott,
tillräckligt för densamma att fullt ut
elter Lag uppfylla förbindelser.
Om Götha Cånals och Malmo Dlsconter
bägge råkat i samina förlägenhet, att nödgas
inställa sina betalningar, äro dock de olika
Orsakerna dertill nu mera ganska val kända.
Billighet, ja! en sann moralitet ford-a, att på
denna olikhet göra afseende, Och då Utskotten
grundat sitt Förslag, att Banquen skulle för
Disconterhe uppgöra Liqviden , på angelägenheten
att ej genom DisConternes bringande till
Concours underkasta Landet de dermed oundvikligen
förbundna Oredor, Och interesset att
på föreslaget sätt skaffa Fordringsägare bättra
vilkor, än de Vid en inträffande Concours kun;
na förvänta, synes mig att Utskotten , om de
skiljt mell -n Discönterne, så Väl i afseende på
deras verkliga förhållanden, sorn anledningarne
dertill , kunnat träffa utvägar , att genom
ingen rubbning af Lag och Lag-*principe, och
ulan våda för Banquen, skaffa Fordringsägare*
ha ännu bättre vilkor, nemligen full b talning.
Utskotten hafva sjelfva uppgifvit att Gö*
Den 17 Mariii, e. m:
theborgs Discont kan , utan att förnärma nå-’
göns rätt, liqvidera sig sjelf, allenast dess Octroy
med 2i år förlänges. Kan detta ske sä
lätt, så lärer visst icke någon svårighet uppstå
att sådant bevilja.
För Malmö Discont uppgifves en brist af
■235,o°o R;dr , hvilken dock. kanske med hälften
tillägg skulle ökas, om vid dess utredning
laglige Concours-grunder följd s. Förvaltningens
begångna fel äro otvdvelaktigt grundade
skäl , att förklara denna Discont i Concourstillstånd.
Dess utredning vore ock , i jemnföjrelse
med de öfrige Disconternas, löga invecklad.
Men när jag är fullt ölvtrtyg d att Statens
Interesse fordrar, dels att Gäidenärerne
hos denna Discont ej så hardt stiängas med betalning,
sorn af en fullkomlig Concours skulle
följa , dels att Borgenäreme tj komma i stort
lidande, tror jag af sådant skäl att Banquen här
bör träda emellan sorn Accordsman, rch utan
Lagarnes rubbning uppgöra Liqviden. Staten
förlorar mindre genom denna uppoffring af
Banquen, som genom en klok förvaltning tor.
de blifva obetydligare, än den nu synes, men
i alla fall är obetydlig mot vådan , att rubba
Näringarnes oafbrutna gång i vissa orter, och
upphäfva all Lag och Lagprincipe. På mindre
vigtiga anledningar tror jag Riksens Ständer
förr hafva beviljat B tydligare afskrifningar
på sin Banques räkning.
Af hvad redan är anfördt, rörande beräkningen
af Skulder och Tillgångar för Götha
\
Den 17 Martil, e. »i.
133
CanalBolags Discont, synes, att enär CreditivSummans
återbetalning ej sättes i fråga förrän
vid den tid densamma af Riksens Ständer redan
är fastställd, blifver förhållandet sädant,
att denna Discont äger i fordringar hos DiscontLåntagare
3.682,385 R:dr, och i skulder
genom utelöpande Assignationer, Reverser,
saint innestående medel pä Afskrifnings-räkningen
3,224,978 R dr, då man här icke upptager
skillingar och runstycken. Dessa tillgångar
, som redan öfverskjuta bristen , ökas ytterligare
med Räntor under Liqvidationsfiden,
hvilka under den dertill af Utskotten föreslagna
tid af fem år, efter Utskottens egen uppgift,
uppgå till 497,122 R:dr, och således hela
tillgången till denna Liqvid , inberäknad den
Contanta behållningen i Cassan 18,862 R:dr, till
4,198,369 R:dr. Månne ej detta öfverskott af
Tillgångar, stort 973,391 R=dr, skulle förslå,
att göra denna Disconts Liqvid efter fullt laglige
grunder, och månne Banquen, om den
vid den nu inträffade förlägenhet, med temporairt
förskott lättade Liqviden, skulle vid ett
6ådapt förhållande löpa fara att något förlora?
Jag inser ej denna våda, och om den än skulle
äga rum, är den visserligen mindre, än den,
att innom ett ordentligt Samhälle göra nya
Lagar för ögonblicket, med retroactiv verkan,
och derigenom väcka en mängd Individuers
billiga missnöje mot Statens åtgärder.
Men jag torde kanske böra bemöta ett
inkast, som genom denna framställnings hastighet
kunde föranledas: det, att Banquen skulle
134 17 Martil, t. m.
Komma i osäkerhet för den till CanalDisconfen
redan utbetalade C> ecbtivSummaO. Denna farhåga
anser jag äfven öfverflödig- Efter den här
uppgjorde Ealancen, uppstode utan tvifvel, äfven
sedan alla möjliga afdrag blifvit gjorda,
något öfverskott vid Liqviden, Discontens fordran
hos CanalByggnadsCassan af 1,100,000
R:dr vöre ännu odisponerad, en fordran, hvars
säkerhet är otvifvelaktig i den stund Canalarbctet,
elter redan lastställd plan, fullföljes j
men en ännu större och beholvet långt öfverskridunde
tillgång finnes i den ersättning för
den , tvärtemot Contractets lydelse , yrkade
minskning j Octroy-tiden , hvilken ersättnings
billighet ej kan bestridas, och genom hvais
medgifvande först Banquens säkerhet fullkomligen
betryggas , Canalbyggnaden med minsta
kännings fullbordas och sist den allmänna Penringeställningen,
i afseende på Discontema,
med föga, kanske ingen rubbning i Enskildas
förhållanden, skulle sältas i ordning. När bärtill
läggen, att sedan Discont-papperen, genom
ett sådant Riksens Ständers fattade Beslut , återvunne
full Credit , och de sålunda kunde
utan våda emottagas i Liqvider både med Dis
conterna , mellan Enskilda, och, såsom genast
möjlige att emot BancoSedlar i Banquen utbyta
, äfven i den allmänna Uppbörden, synes
mig till och med att Banqnens temporaira förskott
af sig sjelf skulle blifva långt obetydli- ;
gare, än den utgiit, för hvilken Banquen genom
det nu föreslagna Liqvulationssättet exponeras*
-
Den 17 Martii, e. m.
135
Af allt detta drager jag följande slutsättser:
en sådan omöjlighet till Disconternes regJ
lering är ej för handen , att Riksens Ständer
böra iordningsä>ta Staten, genom inskränkning
i Enskildas rätt, och upphäivande af Lag samt
stadgande af en retioactiv Lag för tillfället.
Om klokheten af föreslagna steg kunna lätt
meningarne vara delade , men om deras rättvishet,
om nödvändigheten att ifrån rättvisa
och laglighet ej afvika, då derigenom Sam'
hällsordningens bestånd kunde hotas, tror jag
ej att tänkesätten kunna vara stridiga Det är
i sådan öfvertygelse jag framställer dessa mina
Anmärkningar till Riksens Ständers och de
förenade Utskottens besinnande.
Sedan jag anfört detta om hufvudgrunderna
för Utskottens Betänkande, anhåller jag äfven
att få framställa några mindre Anmärkningar.
Om Riksens Ständer , när grunderna för
Regleringen af Rikets Penningeverk blifvit dem
fullständigt förelagda , skulle finna att Disconterna
på 5 års tid böra indragas, och att sådant
genom Banquens mellankomst bör utföras,
finner jag ganska betänkligt, att endast i Stockholm
concentrera all Discont-rörelse. Våra Näringar
och ali Arbetsfht innom vårt Land äro
så sammanväxta med Di cont-rörelsen, att dess
Disposition på ett sätt, som ifrån Förvaltningen
utesluter en noggrann kännedom af local
och personliga förhållanden, äfven utan någon
minskning i RöreLe-Capitalets belopp, skulle
Den 17 Martn, e, m.
kunna medföra de vådligaste följder. Riksens
Ständers Ledamöter, samlade ifrån alla Landsorter,
känna detta så noga , att jag ej behöfver
det ytterligare utreda , och om än vissa
Landsorters Innevånare deraf ej skulle hafva
någon erfarenhet, bör jag ej förmoda, att de
derföre skulle vilja föra en olycka öfver sina
öfriga Landsmän, som de val sjelfve hittills
undsluppit, men som i sin ordning drabbar äfven
dem , när den nöd , som skulle öfvergå
andra orter, sluteligen skulle öka deras bidrag
till Statens oeftergifliga behof. Egoismen måtte
ej kunna blifva rådande vid allmänna Ävenders
behandling: Vi äro alla Medborgare
i ett Samhälle, Broder af samma Folk, och
Enskilldas väl beror af det Helas välstånd.
Jag anser för nödvändigt, att Utredningen måtte
fike på de Orter, der Utlåningarne blifvit gjorda,
och det synes mig icke allenast nödigt och
klokt, att den verkställes af DiscontDirectioJierne
under Inspection af Banquens Ombud,
utan till och med sorn en fordran af rättvisan,
på det Nationen en gång i officiel väg må kunna
öfvertygas, hvilka som begått Administra,
tionsfel, och hvilka, såsom dertill ej skyldiga,
icke rr.ed dem i Opinionen böra förblandas.
I sammanhang härmed synes mig Förslaget
, att Utredningen af RikseäldsContoiret
•kulle förrättas, a f sig sjelf förfaila. 1 alla fall
vore dt en onödig omväg, att öfverlemna de
administrativa åtgärderna åt ett annat Verk,
än det, som dertill skall bestå Tillgångarna,
så mycket mer, sorn det sednare ej kunde
Den 17 Martti, e. m. 137
lemnäs någon rätt till Controll örver det förra.
Jag hade till och nied föreställt mig,
att sedan vår utländska Skuld är hqviderad,
och den inländska iör Riksgild-Sedlarne af
Banquen realiseras, hel; Riksgä d'Gonioiret småningom
skulle kunna uppföras pa indragningsStat.
Vid många af här föreslagna reglementariska
stadganden skulle vidare och , som jag tror,
grundade anmärkningar kunna thoras •, men de
äro öivcrflödiga intill dess hufvudgrunderna
för saken b ifvit stadgade Jag slutar med den
förklaring, att mina anmärkningar äro enliga
med min öfvertygelse om rättvisa, billighet
och klokhet, jag är ej ibland dein,som frukta
för hemmavarande Principalers granskning
af Riksens Ständers beslut. Denna granskning
kan man lätt uthärda, när man handlat efter öfvertygelse,
och den är svag, som af en Opinion,
om den vore aldrig så allmän, deri låter
sig <ubbås: men jag anser vid detta tillfälle
vådligt att, genom det afgifna Förslagets
antagande, stöta allmänna Opinionen, emedan
denna Opinion då vore grundad i känslan af
hvad som är rätt och billigt: Jag anser det
vådligt, ej af fruktan för missnöiens farliga
utbrott, men derföre, att det allmänna förtroendet,
den verkliga patriotismen, kärleken till
Lagen och till Staten, hvilar på hvar Medborgares
innerliga öfvertygelse, att hans lagliga
rätt är orubblig,
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Lud
-
138
Den 17 Martil, e. m.
vig.: I detta ämne har jag redan förut yttrat
mina tankar, nemligen, att så framt Riksens
Ständer förklarade sig icke skyldige att honorera
Disconternes Skulder, de ock å icke skulle
befatta sig med dem , utan öfverlemna besty,
ret härom till Borgenärerne sjelfva, såsom deras
lagliga rätt. Att jag intet varit ensam af
denna mening , visa några Yttranden af Utskottets
Ledamöter, nemligen Frihetre Ceder?
ströms och Doctor Hedréns.
Att Riksens Ständer fatta Beslut tvärtemot
Lag, medgifva sjelfva detsamma, men
förebära, att omständigheterna sådant kräfva,
kan föranleda till de mäst vådeöga påföljder}
de förvandla sig derigenom ifrån Folkets Ombud,
som böra styrka Lag och rätt i Landet,
till en despotisk Magt, som förstör Friheten, då
den handlar efter godtycko och gör Lagar ia
Cssu med retroactiv verkan; jag vet knappt
någon olycka så stor, för hvilkens afvändan-:
de ett sådant steg vore ursäkteligt.
Men hvilken är nu den stora olycka, som
skall förekommas genom detta Lagens kränkande
och detta våld emot Medborgares äganderätt?
Det lärer svaras: Så framt Disconternes
Gäldenärer skulle frälsas fian undergång, sorn
hade blifvit en följd af hastig inbetalning, i
fall det kommit till Concours, samt att rädda
Banquens Creditiver, serdeles i Götha CanalBolag,
så var detta enda möjligheten. Hvad
den första omständigheten beträffar, tror jag
den kunnat på ett bättre sätt förekommas, men
Den t 7 Martil, e. m.
139
då hade man bordt skilja Disconterna åt och
icke amalgamerat Malmös med Götha CanalsFörhållandet
med alla tre är olika: Malmös
är Banqueroutte; ett visst deficit är uppgifvit,
det k.n likväl ännu blifva större: — iå de.ssa
Discont papper skall bhiva förlust, men den
bade Borgenärerna sjelfva ägt att utreda. För att
understödja da säkra Gätdenärerne , hade en
Lånefond botdt dem i Banquen lilihandahåD
las. Med biträde af BancoDisconten , nmd an,
vändande af den Fond , som blifvit anslagen
till FastighetsLånen , som nu befinnes varit
ett stort misstag , då det endast tjent dertill ,
att förmögne Possessionaier fått af Staten en
procent af en tredjedel al LåneSumman, hade
ett sådant biträde af Banquen kunnat limnäs,
utan att ändå allt för mycket öka Numerairen af
Sedelstocken ; i alla *ail hade det varit bättre
en liten iörlust, än en stor orättvisa. Med Götha
Canals Discont hade dylika mesurer ic«e behöft
att tagas; den är, elter uppgiiterna, ju
alldeles icke insolvent för närvarande. Det är
Utskotten, som genom den besynnerliga Calcul,
som är uppgjord, tillskapat ett deficit:
Oin Discontens skuld skail ökas med Cr ditivet
af 1,500,009 R:dr, så bör dess fordran af
Canal Directionen 1,100,000 R dr, också uppta,
gas, och då befinnes att Delnings-massan öfverskjuter
skulden med 5 å 600,000 R dr Detta
slår äfven m med den Calcul, CanalBolaget sjelf
uppgifvit i Tidningarne för den 1 December
förledit år, Af dtt<a synes att Boigenärerne
kunna reda denna Concours utan någon Skillings
förlust, om de icke genom magtspråk
140
Den 17 Martil , e. m.
blifva hindrade att bevaka sin rätt, så framt
nemligen uppgiften af Fordringarne är pålitlig,
och hvarföre Oirectemerne med sin Egendom
böra ansvara. För att ännu klarare utveckla
denna sak, måste man betrakta, att Borgenärerne
och Banquen hafva helt ol ka rättigheter
i närvarande stund till Bolagets tillgångar.
_ Banquens Ct edit i v 800, oco R dr, b-vdjades
1809, med det vilkor, att det först skulle åter*
betalas 18315 emedlertid pantsattes Canalverket
med a la dess Effecter, Fonder <Scc. till Banquens
säkerhet, med förbindelse tor Banquens
Ombud , att tillse , om Canalarbetet så drefs
och styrdes, att Banquens säkerhet var betryggad.
Vid sista Riksdag erhölls ett ökadt Creditiv
af andra 800,000 R:dr med samma vilkor
och emot samma pant.
Det kan icke rimmeligen förklaras , huru,
Riksens Ständer kunna fästa så liten uppmärksamhet
på den eqvivoqua ställning, hvari
Canalverket befann sig, då det blifvit förklaradt,
att man gjort missräkningar, att Bolaget ej
kunde verkställa Canalhyggnaden utan betydligt
understöd af Staten , att det häftade för
skulder, att dess Credit var redan vacklande.
Oaktadt alla dessa varnande förebud till obe.
ståndet, erhölls dock det begärta ökade Creditivet,
utan ny underpant och med de förra
återbetalningsvilkoren, änskönt det först begärtes
blott på några dagar, sedan på 18 Måna-'
der, och sluteligen förklarade CommerceRådet
Santesson i BancoUtskottet , att Disconten ej
var belåten med Creditivet på andra vilkor,
«
Den 17 Marlit, e. m.
141
än det förra erhållits. Nu mera synes, att tro-;
ligen Banquen skulle kunna förlora åtminstone
en del af denna Summa , och derföre lärer
man vara betänkt på att genast vilja dela Massan
med de öfriga Creditorerne, ehuru de Fordringar
Disconten äger , tydligen härleda sig
från de i Disconten insatta Medel emot TreprocentsSedlar,
alldenstund den Million, som
Disconten lånt till CanaiDirectior-en, blifvit använd
till förbättring af Banquens Pant, och således
bör på Banquens fordran afgå ; för den
återstående halfva Million , äro lnstrumentalier,
Materialier m. m. vid CanalVerket, förmodligen
en säker valuta. Härutaf iölj-r, att,
derest Utskottens project bifalles, iå blir det
Innehafvare af TreprocentsSedlarne, som, medelst
en förlust af 20 a3o Procent, måste godt-:
göra Riksens Ständers misstag vid sis,ia Riksdag
att låna Penningar åt Disconten , utan att
Directionen med sin Egendom borgade dertöre ;
det blir Treprocentslnnehafvarena , som bekostat
stor del af sjelfva Canalarbetet, utan att
framdeles få någon del, hvarken i den vinst
CanalVerket för Interessenterna kunde medtöra,
icke heller få dela EftVcterna efter fullbordadt
arbete : Vidare att Banquen finge sitt
Creditiv ersatt och måste således till Bolaget
återlemna Panten , CanalVerket nemligen med
alla Effecter &c. Den Skuld af 1,100,000
R dr, som CanalVerket häftar före i Disconten,
komtre att försvinna , Räntan för Creditivet
likaså, allt till förmån för Bolaget} Assignationernes
Innehafvare finge sina Fordringar till
fullo betalte, och allt detta på bekostnad af
142
Den 17 Martil , e. Ht.
Treprocentslnrehafvarena, sorn måste rabatte*
ra 20 å 30 procent på sina Fosdringar _
hvilken grof Orättvisa _ och hvilka förmon
ner, tillskansade CanalBolaget på andra Medborgares
bekostnad. Ehuru mycket jag lii?älskar
för Banquens ratt och basta, kan jag dock
icke gå ifrån den öfvertygelsen , att om det
icke kan ske utan att be^ä orättvisa, må den
hellre blifva lidande. Riksens Ständers egna
felsteg böra icke bjelpas och rättas genom andras
örfördelande. banquens yrkande , att nU
genast få, jemte de Öfriga Borgenärer ne, godt*
göra si < sin fordran af Massan, ät sä mycket mera
utan skä', sorn dess lörbindeLe är att icke
återfordra Lånet förr än den bestämda tiden , så
vida säkerheten fortfar, hvi ket Banquens Ombud
åligger att tillkännagifva! Då sådant icke
skett, och då Riksens Ständer ämu vid sista
Riksdag förklarat sig äga säkraste anledning
till stort gagn af detta företag, Och som hittills
blifvit med deras bifall bedrifva ; så är
det obehörigt af Utskotten , att taga sådana
mått och steg, sorn först kunna anses lagliga,
när det vore af Ombudet tillkännagifvit, att
säkerheten upphört eller att Siänderne beslutit
att Byggnaden skulle upphöra samt företaget
nedläggas. Skulle allt detta, oaktadt Banquens
rätt att deltaga i Massans delning, påstås , så
finner jag icke att det bör kunna lörnekas Borgenärerne,
att äfven med Banquen få deltaga
i dispositionen af Panten, och 60m Banquen
genom sin åtgärd tillräckligen tillkännagifvit
att den förmodar säkerheten hafva upphört,
så inträder det ögonblicket, dä CanalVerket
Den 17 Martil, e. nt.
143
till Credilorernes förnöj nde måste Öfverlemna
InstrumentSilier, Mäter alier, liggande grunder
m tn., det enda, som af hela Verket kan vara
;>f något värde, och en följd deraf lärer således
blifva, upphörandet af detta företag.
Hvad Götheborgs Discont angår, anser
Utsko.tet dess stabning vara sådan, att den reder
sig sjeit, hel ist sedan Diretl onen förklarat,
a;t 6 procent erlägges för TreprOc-ntsSedlarne
intilldess inlösen sker, hvarigenom dessa Papper
vunnit en sådan Credit, att de äro tjenlige
i allmänna. Rörelsen. Samma förhållande blefve
med Götha Cana is Sedlar, om de med lika
vilkor blefvo i Rörelsen i de bestämda 5 år.
I anledning af hvad här anfördt blifvit, vill
jag punctvis upptaga hvad jag uti Utskottens
Betänkande tyckt mig vara olagligt och
allsintet ledande till det åsyftade ändamålet j
nemligen : återförandet af ordning och säkerhet
i PenningeVerket ;
1:0 Att Assignationerne skola njuta bättre
Ränta, än TreprocentsSedlarne ; jag anser deremot
TreprocentsSedlarne äga mera rätt, än Assignationerna;
TreprocentsSedlatnes Innehafvare
hafva i allt handlat/énligt Lag; Innehafvarena af
Assignationerne deremot åtminstone oförsigtigt»
Assignationen är en Invisning på Banquen; vid
uppvisandet hade den blifvit infriad, om man
man i rättan tid infunnit sig; den det icke
gjort, har sig sjelf att skylla för förlusten;
det är just genom Ir.nehafvarenas beqvämlighet
att göra dem couranta, och
144
Den 17 Martii, e. m’.
undvika besväret med växling i Banquen, som
all den oreda Disconterne vållat, leder sin upp*
rinnelse , derigenom lemnades tillfälle åt mindre
redliga Förvaltare att sätta så stor Summa
i Rörelsen, som behagades, utan att ens iaktq
taga rigtig bokföring.
2 0 Att Malmö Discont skall med Götha
Canal amalgameras, hvarigenom händer attborgenärerne
i CanalDisconten skola göra förlust
derföre att den skall minskas för dem i Mai*
ir.ö. Af sådant skäl borde, om tvenner Handcls*
hus göra fallissement, hvaraf det ina blott kun*
de gifva 20 proc nf, men det andra 8^^ 'Mas*
sorne slås tills minans, *å att utdelningen blef*
ve 50 proce t , ehuru det ena Huset med det
andra icke hade någon gemenskap.
3:0 Skulle Banquen få sitt Creditiv i Gotha
Canal ersatt af Bolagets tillgångar, ehuru
den har sin säkerhet i CanalVerket , samt de
Materialier, lnstrumentalier och andra tillhörigheter
samt EfFecter, som äro befinteliga vid full-’
bordadt arbete, eller dess upphörande.
4:0 Gör Banquen sig betald, oaktadt den
förbundit sig att,icke återfordra Creditivet förrän
1821, så länge säkerheten fortfar; det är
ännu hvarken af Ombudet anmält ,- eller af
Ständerne bekräftadt, att osäkerhet inträdt och
derigenom Banquen berättigad att bryta Coa.
tractet; och skulle händelsen varit den , hade
Banquen först bordt hålla sig till CanalVerkets
tillgångar ,
• Den 17 Martti, e, m.
»45
tillgångar , icke Discontens ; denna händelse
ager likväl icke rum. så länge Ständerna vil-;
ja fortfara med Byggnaden.
5’0 Att i Calculen upptages Banquens Creclitiv
1,500,000 R.dr, såsom Bolagets skuld,
hvaremot 1,loo,000 R.drs fordran hos CanalVerket
utelemnas, hvarigenom 5 å 600,000
Rrrs deficit uppkommer , i stället för så stort
öfverskott, om båda Summorna blifvit upptagna
eller ock uteslutna.
6:0 Enligt denna Utredningsplan sytte9,
aom skulle CanalVerket med alla dess tillhörigheter
återfalla till Bolaget, sedan Banquen
fått utlÖsen för Panten, äfvensom CanalVerket
slipper Räntebetalning för Creditivet 45,000
R:dr, samt dess skuld till Disconten 1,100,000
försvinner sedan Liqviden skett, utan att den
kommit i beräkning, och detta allt på bekostnad
af Creditorernes Egendom.
7:0 Att , då Gäidenåreme i Malmö och
CanalDisconterne beviljas 5 års tid till inbetalning
medelst 10 omsättningar, måste Gä ide*
närerne i Götheborgs Discont, innom hälften
af denna tid, göra reda för sig; 0m Götheborgs
Discont är i brillantare omständigheter,
än de andra , så kunna likväl dess Gäldvnärer
vara i lika stor förlägenhet, sorn andra; likt*
tätt synes således icke böra förnekas dem.
Uppå de skäl jag ou anfort, anhållet jas
Ridd, 0. Ad, Prot,ly% g, ii. Affi, lfa
Den 17 MaVtii, e. m.
om Återremiss af Utskottets Betänkande* samt
Uppgörande af en annan Plan , enlig med Lagen*
och med afseende på hvar Och ens rättmätiga
ktaf af rättvisa, samt utan betraktande
af enskilta Considerationer; och får jag härvid
tillägga * att jag ingalunda med Herr
Hulphers kan deruti instämma* att Götha CäualsDirfection
fullgjort sina åligganden öfver
Och icke under; det är visst* att de vid Revisionerna
fått smickrande intyg om nit, drift
Och skicklighet* men man har af hvad söm
Ländt med Malmö Discont fått skälig anledning
misstro de loford* Revisorerna ofta slösat med *
åtminstone vittnar det icke till Göthä CanalDirections
förmån* ätt de tvärtemot Reglemferitets
föreskrift före 1815 års Riksdag till CaLalDifeCtiönen
lånt 850,000 R:dr, samt än yt*
Éerligare efter denna Riksdag ökat denna Utlåning
med andra 250,000 R dr och det emot
Pant, som redart förut till annor man Var pantsatt
j oaktadt Ständeme* genom en förnyad föreskrift,
bestämt UtlåningsPrinciperne* hvarUti
ingalunda influtit * att något Lån till CaLalDireCtionert
finge beViljas utan Hypotheque*
Och hvilket afsteg har den påföljd * att dehlia
Biimma måste blifvit af Utskottet ansedd,
såsom förlorad, då den icke i beräkningen af
tillgångarna blifvit upptagen, hvarföre jag an.
Ser Directeurerne böra ansvara af samma skäl*
som Directionen i Malmö för utlåning emot Reglementets
föreskrift, Utan vederhäftig borgenJ
härigenom kan Banquen * sammmanlagdt med
den lessource, som finnes i CanalVerket, få
ersättning för sitt Creditiv* utah att in^å i del
-
Ten t~t Marfil, e. m.
Sing af Bolagets Fordringar, som ostridigt bora
Borgenärerne enskilt till. Emellertid * då
Assignatiönernä äro till så obetydligt belopp ,
ätt de genom inbetalning af DiscohtLäb kunfia
innom ett år inkomma, stf jag intet något
birtder böra läggas emot defas prompfä inlösen
af Banquen , hemligen : Götheborgs och
Götha Canals. Med Malmö är förhållandet annorlunda
; denna Discont hör ej utari genörii
CdncourS kunna utredas* hvilket ifcke är fallet
ined de bägge andra,
Grefvé von Platen * Baltzar1 Bogislaus *
iippläste följande:
fjti fett för hela Riket så vigtigt ämne*
söm det* hvilket förariledt Högloflige Riksens
Ständers Stats- och BancolJtskottens gemensam^
fila Betänkande af den 3 Mats, är jag öfvertygad
så mårtga uppl ysta re män ej lära unders
låta yttra sin tanka, att nästan torde det vara
öfverflödigt* Om jag uppehåller Höglofl. Ridderskapet
Och Adeln med framställningen af nu;
ha åsigter, hvilka jag så mycket helldreskulle
behålla för mig* sdth, då jag här ej kån anhat
än framställa min öfvertygelse* de måsté
åtföljas af den för mig obehagliga känsla* att
klandra frugten af den möda, hvilken alltid å^
ligger Utskottets Herrar Ledamöter Utöfver
våra gemensamma Riksdagsmånna åtgärder, och
hvarföre* då dessa mödor egentligen äröägnä-?
de till vår upplysning uti Fäderneslandets äti*
fcélagen betet * jag alltid skall finna itlig varå
148
Den 17 Martii, e. m.
förbunden; min öfvertygelse i ämnet må för
öfrigt vara hvilken den vill.
Då emedlertid, under mina serskilta förhållanden,
jag ansett 111ig alldeles ovilkorligen
förbunden att yttra min mening, känner jag
jnig åtminstone lycklig, att den ej är stridig
emot hela sammansatta Utskottets förenade röst,
sedan så många Ledamöter deraf, enligt hvad
deras tryckta serskilta tankar och reservationer
utvisa, varit af annan mening; äfvensom det
är mig med säkerhet bekant, att ännu andra
både muntligen och skriftligen reserverat sig,
ehuru detta ej af Handlingarne synes; en omständighet,
den jag tror mig böra anmärka.
Banco- och StatsUtskotten hafva uti sitt
yttrande framställt en Calcul öfver Götha CaualDisconts
utredning, som högst betydligen
motsäger den af Götha CanalDirecfionen otficielt
frainlemnade Beräkning och Plan till samma
Utredning, hvilken, emot min väntan,
man ej funnit för godt att alls omnämna, ännu
mindre vederlägga, ehuru skillnaden är så
betydlig, att då Höglofl. Banco- och StatsUt»
skottens beräkning visar en brist af 526,600
R:dr , så visår CanalDirectionens af Bolaget
sanctionerade plan ett öfverskott af R:dr j 95,000.
Då äfven denna plan är tryckt, vill jag ej
trötta Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
med ett vidlyftigt upprepande af
summor och ziffror, utan får blott äran hanvik
sa till desse för hvar man tillgänglige olficL
elle handlingar, samt nämna, att hufvudsak;
Den 17 Martii, t. m.
149
liga skillnaden uppkommer af, att Utskotten
funnit för godt annullera en Discontens fordran
hos CanalByggnaden, för hvilken i aila fail
linnes full tillgång nästan helt uti nu varande
Inventarier och Effecter; och att Directionen,
äfvensbm Bolaget, aldrig kunnat och aldrig
kan sätta i fråga Lagarnes kraft och helgd,
som genom för tillfället skapade och reiroactift
verkande Stadgar skulle kränkas,
äf
vensom
öfverenskommelsers och förbindelsers
helgd, ännu heligare, uti Lagbundne och frie
Samhällen, för den starkare, än för den svagare
individuella förmågan att dem bryta.
„ Och dessa grunder vägar jag äfven i dag,
såsom medlem af Sveriges Lagstiftning, framställa
för denna upplysta samling, såsom grundpelare
för Sveriges sjelfständighet och bestånd 5
grundpelare, som aldrig våldförts af en Lagstiftning
utan de grufligaste följder, hvarom 1
synnerhet våra dagar Jemnat de dyrköptaste
läror uti andra Nationers exempel; läror, som
jag med säkerhet hoppas ej skola vara förlorade
för Svenskar, om ock ett ögonblick Tide-i
hvarfvets villor skulle kunnat verka på derr
Svenska Nationens egna känsla för ratt och
redlighet, hvilken är det vackra Arf från vå4
ra Förfäder, sorn förvärfvat oss del besynnerliga
anseende hos alla andra jordens Folk, hvartill
hvarken vår makt eller vår rikedom kara
vara vållande, — men som ytterligare höjer
hvarje Svenskt hjerta och tänkesätt på fram*
tnande botten.
På dassa grunder äro de af Directionen
15Q
Dpi 17 Martil t. m.
med Bolagets sanction officiel t framlemnade be°
rakningar uppställde, och sorn med allt, hvad
jag sedan den t den sett, ännu ej äro hvarken
yederlagde eller bättre ersatte, efter mitt omdöme.
Jag lär alltså i detta hänseende blott
åter åberopa denna plan till utfprning, då den
ej yrkar annat, än hvad Höglof]. Utskotten ansett
i alla lall oundvikligt: ett leinporairt bi* j
trude. .
Andra olikbeter finnas äfven emellan Ut?
sköttens uppgifter och Djrectionetis hvarjehanda
framställningaf. ‘ De bestå deruti, att Utskotten,
uti deras uppgjorda calcul , ehuru dess
(öfverskrift uppgifver tillgångar ne och skulderne
v ira upptagne för elen i Januarii, likväl
i sjelfva verket ej anfört dem sådana de då vo? J
ro, utan de fleste eller alla, utom contanta be- (f
hållniqgen sådana de voro glti/no Januarii j
men C issa-bf hålin ”pen » den del densamma
utgöres vid fiöthebqrg&Contoiret, efter hva4
<len var ultimo December,eller R;r 12,163: 8:5» !
Men med uteslutande af Stock;
hoimsContoirets CassaBehall?
ning 2,046; 14. 8-
I hvars stal e är tillagdt belopP-t
af Verke's ägande LåneB>ncoCapitaler,
med . . 6,699: 11:^.
Och dermed Summart uppgjord
tili . . , • • 18,8625 20. 2«
Den 17 Martu, e. flt;
J51
Peraf uppkomma nu följande skillnader:
fjtlånings-beloppet den x Januarii var rätteligen
? ? . " . . 3,760,509.
År blott uppfprdt till » , 3,682?4op?
NB. Jag håller mig till jemna
100 Riksdalerstal , i sådana Calculer
är ej värdt räkna Skillingar
pch Runstycken.
Pifferencen derå gör , f
Härtill kprnmer, hvad genom denna
uträkning äfven blifvit för litet
påräknadt uti Ränta för utredningstiden
med minst s .
fjtom den ptelemnade contanta Cas- "
sa - tilgången J ,BancoSedlar
vid Contoiref i Stockholm af belopp
R:dr 2000, hafva Utskotten
förbigått, eller icke känt GöthaCanalDiscont
Contoirets ytterligare
säkra tillgångar uti Kamereraren?
vidGötheborgsContoiret Balance,
för hvilken full säkerhet är ställd ;
Uti förskjutne och framdeles inflytande
Lagsöknings-kostnader,
pamt uti några 1812 öfvertagna
egna Adier, sorn 6ammanlagdt bör
antagas till en säker tillgång af 48,50Q»
Summa ökade tillgångar R:dr 136,600,
■ K '
78,190?
} 9,099?
J59 Den 17 Martti, e. m.
Premot har utelöpande Assignationernas
Summa, den 1 Jan.,
i ställer för R:r 600,000,
blifvit upptagen
till blo»t , 1, 643,300,
som skiljer . , , , . 36,800-  Och Trcprocents,
Skuldernas belopp
i stället
för • , - . 2,630,000
till . , , , 2,5$ 1,7QQ
Skiljer , 48,500.
När dessa , , > . ” 85,300-
JUdr fråndragas, sä återstår,
ao-n missräkning , , ; . R:dr 54,300.
Hvarmed alitsa åter Götha CanalDiscontens
til gångar förminskats oqh den uppgjorda
förlusten ökafs, ,
Höglofl. Utskotten hafva behagat, att,
med ordagrann framställning af sin fråga till
Actieöolagen, yttra ;
Men pd denna fråga hafva ActieÅgarne
uti Gotha CanalBolag saint Malmö Discont
icke lemnat undra , än obestämda och vili
ko diga svar, innefattande blott anspråk emot
Staten•
Utan kännedom af hvad andra inblanda*
de ejler ej inblandade Bolag svarat, torde det
tillåtas mig få upprepa CanalBolagets svar,
Den 17 Martii, t. ml
153
då det hade att svara, ej endast för enskilt
vinning, utan ock för den anläggningens bestånd
och fortgång, som nitiskt uppfyllda förbindelser
ålägga det att vårda , ehuru ett så*
dant upprepande äfven af de uti detta svar åberopade,
Utskotten förut bekanie Handlingar,
vore för vidlyftigt.
Vördsamt Memorial!
”Den fråga, hvilken uppå Höglofl. BancoUtskottets
förordnande, genom Utdrag af Herrar
BancoFullmägtiges Profocoll af den 3. uti
innevarande Månad, blifvit gjord till Götha
CanalBolag, huruvida Bolaget nu voresinnadt,
samt sålunda beredf och 1 tillfälle att behörigen
uppfylla CannlDiscontens förbindelser,
med bifogadt förklarande, att om Bolaget saknade
utväg dertill, borde sådant utan allt uppehåll
tillkännagifvas, skattas med tacksamhet
af Götha CanalBolag , vid angifvande af
detta dess vördsamma svar, sorn ett dyrbart
vedermäle af den medborgerliga omsorg för
allas rätt, att icke ohörd dömmas , som aldrig
saknas under en lagbunden frihet.”
”Högloflige BancoUtskottet har å sin sida
funnit nödigt, att som en förberedande an-'
stalt vid början af sina öfverläggningar, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer om allmänna Penningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, låta
framställajo*vanberörde fråga till Götha
CanalBolag. Bolagets Direction har äfven å
154 Pen 17 Manii, e. nu
sin sida insett sitt åliggande , att, så tidigt
£om möjligt, afgifva ett Förslag i samma äm?
ne, och har, till förekommande af allt uppe»
håll, redan under den 19. uti sisfledne leinad,
gjort dep i Afskrift bifogade underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t , med anhållan
om Nådig proposition till Riksens Ständer.
Denna CanalDirectionens åtgärd är äfven
af CanalBolaget gillad, likasom ofvannämnde
i afskrift bifogade Förslag , hvilka båda således
nu ärq att anse såsom af Bolaget sjelf
gjorda.
”CanalBolaget åberopar således vqrdsamt
hvad på nyssnämnde sätt redan blifvit före»
slagit, rörande sättet att fullgöra Bolagets förbindelser
, emot fortsatt åtnjutande af de, vid
dessa förbindelsers ingående, af Riksens Ständer
utfästade motsvarande förmåner, och un?
derlättad af ett tetnporairt Låne-biträde , lika
angeläget för allmänna Rörelsens gagn , sorn
för CaqalBqlagets.
”Förenämnde framställningar §rq gjorda
uti fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl,
Majtts ofvanberörde Nådiga Proposition, uti
hvilken CanalDiscontens skiljande från CanalBolaget
är föreslagen,
”1 den händelse likväl, att Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer finna för gqdt att annorledes
härom besluta, och åter upplifva Disconten
, bör CanalBolaget förklara sin bereds
villighet att piedverka till allmän nytta med
Den 17 Martil, e. ttf, 155
de Medel, som Riksens Ständer finna för godt
berthi bevilja, och på sätt som erfarenheten
nu mera ådagalagt, ensamt kunna förena dep
allmänna Rörelsens kraf af en Låne-anstalt
med C. nalBolagets fördel. Canal- och DiscontPirectionernes
afgi r>e Betänkandet!, i anledning
af Bolagets beslut, blifva här jemte äfven
vördsamt bifogade och åberopade.”
Jag yågar trq , att då allt detta af oväl?
dige Domare granskas , skal} man deruti finna
ett ganska bestämdt och opilkotligt sear ,
utan andra anspråk emot Staten, än blott,
pv d äfven Utskotten, efter en mogen granskning,
tunnir oundgängligt nödvändigt , ej endast
för Götha Cana), utan ock för att åter
ppprätta hela Rikets Fenninge- qch CreditVerk;
ptt lemporairt Biträde.
Öfvertygad , att det ej undfaller upplyftare
Granskare , förbigår jag gerna , att vidlyftigt
vederlägga och besvara det lagstridiga
Förslag, att, utan allt Fordringsägarnes hörande,
afgöra, att, hvad dem bjudes, skola de vara
skyldige anse som det bästa, saint att med lika
kprrta, mep hittills högst ovanliga rättsfortner,
tillerkänna sig Bolagets lagligen tiller,
kände Disconträtt till 1835! Endast de våldsammaste
Revplutioner hafva föranledt åtgär,
der, sorn här midt under ordning och lugn
föreslås.
Hvarje uppmärksam Läsare finner med
byad nqggranhet Götha Canal- och Malmö
.V
i 5S Deli 17 Martil, e. 111.
Disconter uti Utskottens Betänkande blifvit sammanfogade
, förmodligen för att komma till det
önskade resultat af deras lika behandling, och
den enas bristers fyllande genom den andras
tillgångar3 om detta är rättvist, i hänseende
tili Verkens Credkorer, tror jag mig utan vidare
granskning blott behöfva hemställa till
denna upplysta Samling.
Endast på ett enda ställe, uti Utskottens
yttrande, är i förbigående omnämdt förvaltningarnes
skiljaktiga förhållande, dock utan
upplysning hvilken varit bäst, och nästan vågar
jag säga, i frugtan lör något mot det önskade
resultatet stridande intryck, strax beled*
sagadt med den jemnanöe meningen, icke höra
föranleda till en, olika behandling af Borgenärer
och Gdldenärer uti den ena eller den
andra af dessa Disconter. Malmö Discont-Dircctions
förhållande är kändt, och detta är all
den upplysning Utskotten funnit för godt lemna
om .Administrationen af den andra isamma
Categori ställda»
Ganska kall för alla omdömen hvad mig
individuelt angår (en känsla åtföljd af villrådighet
om jag skall lyckönska eller beklaga
mig deröfver), fordrar dock min pligt, att i
dag lemna några upplysningar, sorn, om do
endast åsyftade eget försvar, förmodligen uteblefvo;
men nu, om de ock af någon skulle
tydas till sjelf beröm, måste för sakens skull
framställas, efter jag nu en för alla gånger
förklarar, att hvarken Canal- eller Discont-Sty
-
Den 17 Mar tily e. tu.
157
reisen kunnat i sin befattning hittills tillvitas
några förbrytelser, hvaruti jag, som deras Ordförande,
hvilken aldrig saknat deras förtroende,
icke anser mig delaktig ; och som det hvarken
för Rikets Styrelse, Allmänheten eller Bolaget
kan vara likgiltigt, hvad grad af förtroende man
i denna afgörande tidpunct bör hysa till Canal-
och DiscontStyrelsen , eller till dess Ordförande,
som derjemte har det smickrande och
vigtiga förtroende att vara högste Befälhafvare
på stället för den del af Arméen, hvilken
användes till Canalens utförande.
I följd häraf önskar jag nu inför Sveriges
Riddérskap och Adel, att hvem som finner sig
befogad ville bevisligen , och ej med lösa, stumma
och obestyrkta tillmålen, uppgifva en en*
da öfverträdelse af Reglementen och Föreskrifter,
en enda svekfull eller bedräglig handling,
eller ock förledande åtgärd medelst origtiga
uppgifter, vara begången med eller utan Agenter;
att bevisa ett enda felsteg med berådt
mod vara tagit under de framfarne nära 8 firén
af den Styrelse, hvars Ordförande jag har
haft äran vara under samma tid, och som sådan
hvarje dag funnit mig omgifven af oinskränkt
förtroende, af ett kraftigt biträde, utom
hvilket min svaga förmåga skulle varit
ännu mycket otillräcklig! Gerna erkänna vi oss
bristande i omdöme , men med allt detta väntar
jag med mycket lugn andra upptäckter, än
en tvistig utlåning af några 1000 Riksdaler till en
hel StadsCassa, den andra i Riket; eller en öfyer-utlåning
af några tusende Rtdr, efter man ej
158
Den 17 Martil, e. ni.
var berättigad fördra reda af andra DisäonterS
på samma summa ställde utlåning ; bada dessa
Omständigheter lika Snart rättade , som ifrågl
Satte — eller något dylikt.
Äfven vet jag
Välj att omdömet om Låntagares soliditet kati
hafva slagit fel3 men äfven här väntar jag
trygg jemförelsen med alla atidra DiScönter j
RiksDisconteft ej Undantagen) ett bevisnihgsi
Sätt, som jag utan yttersta nödvändighet alltid
önskar undvika. Väl känner jag att andra ariinärkningaf
vid denna Riksdag äro i fråga* theli
förbehåller mig ätt i sinom tid Vederbörligeti
besvara dem,- 0111 öck inför Svensk Maöé lags
lige Domare.
Hvad angår sjelfva Ordningen vid Verkef
(alltid ett säkert märke för den mer ellef mindre
redlighet och oegennytta hos hvilken Styrelse
somt he 11 s15 så får jäg härj med lika an*
Svårighet, inför Rikets Ridderskap och Adelj
hämna, att ifrån Verkets första inrättning, har
tn mera, ari vid de äldre Verket! Vanlig, fulU
Ständig Bokförhihg i Götha Canal-DiSconteri
ägt rutil, med flerfaldiga AssignationS-advisoch
Vecko-1 i stof j samt reciprofjue Månad- Sammandrager
båda Contoireh emellan, till controlIbrande
af det hela; och dessa enkla och jiä*
litliga, till den grad, att jäg med thin Brefvex=
ling kan bevisa, det en betydlig Bänkens missräkning
blifvit upplyst af DiscontStyrelseh ; och
fruktar ej se beviset, att Banquen upptäckt
hagot dylikt hos Disconten- _ Ått för öfrigt
Srets bokslut alltid på runstycket varit full*
bofdadt Vid Revisions-teriiiincn! Med
Den 17 Martil, e. m.
159
förhållander, och då man vet hvad säkerhet
Utaf eu med så kallade dubbla Partier afslutad
Bok följer; kan man val med egeii öfvertygeD
Se sätta i fråga: Huruvida andra förbindelser
ärt de bokförda äga rum? som här likväl skett
medelst en den mindre Underrättade Allmänheten
gå lätt missledande framställning : att Di-,
réctionehie uti Götha CanalBolags, Malmö samt Götheborgs
Disconter måtte undfå Nådig Befallning $
Dit ofördröjligen Hit till Stockholm uppsända dessa
Verks alla Böcker och Handlingar, och hvarå fult.
ständigå förteckningar in dupplo koililna att medfölja,
under skri fm af Disecteurerne, ined tillagd försäkran
af dem å det ena Exemplaret, sorn skall qVarStadna
i RiksgäldsContoiret, att några ändra Distont
Verken till last Varande förbindelser, ån de i
sorn äro ordentligen bokförde, icke finnas utelöpande
; bärandes härvid tillika iakttagas, att, i händelse
Låntägarnes och Cäutionisternes Adresser uti
LaneBöckerlie eller andra Handlingar icke skulle vara
antecknade, uppgift härom af Directiolielne RikS^
gäldsContoiret meddelas , Vid saihma tillfälle Handlingar
ne dit aflemnas.
fiet är mig öbekanf, Och jäg viii ej eris
Veta det, hvad anledning de andra Disconter^
lie kunna hafva lemnät till sådana Förslag 1
Men det är BancoStyrelsens skyldighet, ätt
Upplysa Utskotten , äfvensom Medbörgaréris
pligt) att ej behandla den oskyldige i maSsä
med brottslingen. En serskilt underskrifVefl
försäkran , att en på ansvar aflemtiad afslutad
Bok är riktig, blir för öfrigt en lika ovanlig
körn onödig åtgärd
-
l6o Den 17 Martil, e. t».'
Hvad angår Canal-redogörelsen, sorn, e*
huru egentligen ej hithörande, dock står i
så ganska nära sammanhang med Disconten,
så torde det vara tillfyllest för den sakkunj
nige, att nämna: det med den vidlyftighet
och omfattning , som åtföljer en utgift ,
hvilken i flere år varit omkring 40 Tunnot
Guld årligen, vid ett af flere tusende Man
utfördt arbete, på en sträcka af ig mil, hafva
nu redan i tvänne år HufvudBöckerne för Ar*
betsåret, som slutas den sista October, varit
afslutade och färdige till Revision med alla
sina Bilagor den 1 nästpåföljande Januarii.
Och detta Bokslut är grundadt på BesigtningsInventering
af hvart enda Förråd, och med
den utveckling i Redogörelse_sättet, att kost**,
raden i Penningar och dagsverken kan uppgifvas
för hvarje enkelt arbete, såsom en Bro,
en Sluss, en Stämport m. m. , ja, de sednare
åren för hvarje huggen sten ! Det skall fägna
mig höra, hvilken annan Redogörelse i Riket,
dem, för enskilta Bruk ej undantagna, är redigare
, hastigare} men intilldess torde det
förlåtas mig, om jag, och kanske några sakkunnige
med mig , anse den nu framställda
åtminstone stå i bredd med hvilken Redogörelse
sorn hellst. Och den, $om har någon erfarenhet
af verlden och göromål, lärer Veta
huru mycket afsteg äro möjliga med en sådan
sakernas ordning, när dertill kommer, hvad
alltid har ägt rum, öppen upphandling och
contant betalning, 6amt inga afskrifningar, in*
nan do varit Revisorerne och Bolagets granskning
af1
i‘"'' ’
Den 17 Martii, e. m. 161
ning underkastade. Denna Styrelse, med full
kännedom af alla förhållanden, är det, som Utskotten
föreslå, att till väsentlig dél^ och hvad
Disconten angår, på en gång annullera, för
att ersättas af en annan med förhållandefrie 03
känd, och det af det enkla skäl, att nu, under
en allmän förlägenhet , så fort och brådstörtande
som möjligt, flytta den Discont-rörelse,
hvilken hittills, efter min tanka, till nytta för
Näringarne i det hela varit spridd öfver större
delen af Riket, till en enda punct, som,
oaktadt sitt lyckliga, ja! ännu förträffliga läge,
upphört att vara medelpunct. Efter min oryggliga
öfvertygelse , med få ord sagdt, en
flyttning, sorn vållar flere af Rikets bästa Provincent
totala ruin. Och härmed lunnar jag
gerna afgörandet härom till en hvars omdöme,
blott får jag tillägga, att ehuru sådant förutsätter
misstankar, skall dock Götha Canal- och
DiscontDirection r, med de grunder och den
uppställning de hafva följt och följa, långt ifrån
att frukta , de alltid med nöje emotta-i
ga alla möjliga controllerande åtgärder, endast
de ej fjättra ärendernas jjång ; och med yttersta
beredvillighet lemna alla möjliga upplysningar
, ja! till och "med påkalla yttersta
skarpsynthet dervid.
Vidare förklarar jag , att örn jag vore i
stånd skilja Canalens sak från Fosterlandets 5
i stånd att blott ensidigt och kortsynt yrka
Canalens och Bolagets nytta ; så skulle jag instämma
med annullerandet af Fordran, stor
Ridd, 0. Ad, Prof. IV. B, II Afd. 31, 33.
Den 17 Martti, e. m.
1,100,000 R:dr och dermed sammanhängande
åtgärder, som Utskottens Betänkand n föreslå,
äfvensom utur denna synpunct jag på intet
sätt hade att invända mot Discont-räftens öfverlemnande
till Staten för motsvarande ersätta
ning j men lycklig nog att hafva sett Svenska
Friheten återställd, skulle jag ej vara lugn,
om med tystnad jag kunde se grundvalen för
all frihet, noggrant iakttagande af Lagarnes
föreskrifter och förbindelsers helgd, skakas;
och må det tillåtas mig fråga.* om vi ej sjelfva
vörda denna grundval, kunna vi ens vänta,
mindre fordra, att andra skola hålla den
helig? Det, som i dag göres mot en del af Samhället,
kan i morgon med samma rätt göras
emot en annan, mot det hela; Då träder våldet
i Lagens ställe.
Och nar hafva lagligen, högtidligen för:
Värfvad® rättigheter kunnat förloras utan efter
laga Domstols skiftande parterne emellan? Hafva
ej äfven Sveriges Envålds-Konungar befallt
sina Domstolar döma efter Svensk lag och
rätt, mellan sig och dejras undersåtare?
Det är efter dessa frågor jag i full känsla
af min pligt, som medlem af Sveriges Lagstiftning,
yrkar Svensk manna rätt, ära och tro,
aktning och lydnad för Lagar och förbindelser,
sådane vi ärft dessa känslor af Förfädren, sådana
vi, obesmittade af tidens villor och öfverfarande
irrbloss) böra lemna dem åt Elter*
Kommande.
Den 17 Mairtii, e. in.
163
1 följd häraf, får jag hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken anhålla
Om Proposition på Återremiss af Utskottets
Betänkande, och att dessa nuna Anmärkningar
mätte lå åtfölja.
Grefve von Platen ånförde vidare skrifteligen
:
Då Canalen utgör en så vigtig del af
Banquens och Discontens säkerhet , och denna
säkerhet naturligen försämras eller fötbättras,
allt efter sorn Arbetet uti oafbruten plan
fortsättes eller ej ; så får jag , då allra yttersta
tiden är inne, till nödiga förberedelser härföre,
anhålla, att det redan förut äskade förskott
måtte beviljas, hellst då, med högst fa
Undantag, alla synas öfverensstämma uti meningen
om Byggnadens fortsättande; hvilket
jag nödgas förklara ogörligt för i Sommar
kan äga rum , om ej Directionen med allraförsta
erhåller nödiga Medel, efter förut aflemnåd
beräkning ; då likväl genom en Sommars
förlust, hela planen till betydlig kostnad och
skada förryckes.
Till säkrare utredande uti denna afgörande
tidpunct af alla Canalens förhållanden, föreslår
jag äfven, om icke, i likhet med hvad fördom vid
dylika tillfällen 6kett, Medlemmar af alla fyra
RiksStånden måtte utses, för att örvervara ml
med första på Canal Linien förefallande Revlsion,
som, enligt Reglementet, årligen förrättas
J Anhållandes jag, att detta måtte till
164
Den 17 Martil , e. m.
derbörande Utskott remitteras och de andra
MedStånden communiceras, för att på förhand
Och serskilt deröfver afgöra.
Lades på Bordet.
Grefve von Platen yttrade derefter munteligen:
En
Ledamot har i dagens Pleno klandrat
Götha CanalDirectionens, äfvensom dessDiscontDirections
vidtagna åtgärder, samt dervid yttrat
uttrycken : Oredlighet, Bedrägeri, Tillgrepp
samt ett i flere afseenden brottsligt för hållan -  de. Jag har förut förklarat mig vara kall i
afseende på allt hvad som rörer mig personli*
geni ochdå Ridderskapet och Adeln med tystnad
åhört ifrågavarande yttranden , följer jag villigt
detta efterdöme i sådant hänseende. __
Jag anser det dock vara min pligt, att, oaktadt
förhållandet med det förskott af Disconten,
som lemnats till Canal Arbetets fortsättande,
redan blifvit, genom tryckta, för Allmänheten
bekanta Handlingar, behörigen utredt och
framstäldt, likväl för de värde Ledamöter,
hvilka ej haft tillfälle inhämta dessa upplysningar,
och hvilka af ofvanberörde yttranden
skulle kunna hämta anledning till den förmodan
, att Directionen i någor måtto öfverskri;
dit gränsorna af Reglementen och Föreskrifter,
ytterligare utveckla rätta förhållandet. Det är
bekant att Canalbyggnaden blifvit verkställd dels
af Actieägares tillskotter och Banquens Byggnads-biträde,
dels af Discont-vinsten, samt dels
af öfverskottsraedel eller behållning i Disconten,
Den 17 Martil} e. vt.
165
Ofta hafva de emot tre Procent insatta
Summor, sorn ej fin^o nekas att emottagas,
och aldrig blifvit sökta, varit så stora och betydliga
, att man icke kunnat eller bordt genast
utlåna dem ; hvadan ofta Räntor fruktlöst
måst betalas derföre till Enskilta ; då på andra
tider, när krig och hvarjehanda omständigheter
hindrat Arbetets jemna gång, äfvensom
inbetalningar å Actierne, Arbetet derefter måst
så mycket mer fortskyndas, uppkommo af dessa
förhållander första anledningarne , hvarföre
Discontens Fonder begagnades , och på detta
sätt tillkom det af Disconten, Canal Verket lern-:
nade biträde af circa 800,000 R:dr, hvilket redan
vid 18*5 års Riksdag upptagits i alla Calculer,
samt efter den nogaste granskning uti
vederbörande Utskott, enligt RiksdagsHandlin-’
lingarne för år 1815, lemnades af Ständerne
utan all anmärkning. Hvem skulle icke hafva
trott, att en Styrelse, som i ordentliga Böcker
redovisat förhållandet j ett förhållande, som
dessutom med föreskrifna Revisioner , hvaruti
Banquen deltagit, årligen genom trycket gjorts
bekant, så väl för Bolaget, som för Allmänheten
, och vid Lagstiftningens sammanträden
blifvit behörigen granskadt, borde uti sådana
åtgärder äga en säker borgen för ett rättvist
bedömmande att hafva handlat rätt? Detta är
åtminstone min öfvertygelse, och om jag deruti
misstagit mig, skall jag likväl, under medvetande
af Directionens goda och upprigtiga
vilja, vara lugn. Men med de tillgångar för
CanalArbetets utförande, som år 1815 beräk-<
nades, skall man likväl, om man vill gifva
166
Den 17 Martil, e. m.
sig tid att granska Ulskottens och Ständernas
beslut vid nämnde Riksdag , finna , icke allenast
att de påräknade Summorna voro otili»
läckliga för det Arbete, som uttryckligen var
af den, då till orygglig grund, fastsiälida Ar.
betsplan, föreskrifva, utan ock att Directionen
borde, efter denna i Banquen nedlagda Arbetsplan,
årligen utföra arbetet, vid äfventyr , att
om Revisorerne skulle finna , det planen icke
blifvit i allo följd o. h verkställd , de ägde vä»
gra utbetalning al Banqucns Byggnads-biträde,
Vid ett sådant förhållande, och då å e»
na sidan föreskrifterna om Canalarbetets fullföljd
voro beledsagade med betydligt ansvar f
men å andra sidan tillräckliga Anslag i Inkom»
Ster dertill saknades, och derjemte en betydligare
samt med mycken kostnad förenad Berg.
sprängning inträffade, hvilken annan utväg
fanns väl att vidtaga, än förskotts upptagande
på enahanda sätt, som tillförene oklandradt blif»
vit begagnadt , hellst Actieägarnes insättningar
älven voro bestämda pä af Lagstiftningen
föreskrifna terminer? Eller hvad skulle man
val sagt , i händelse Disconten ägt bestånd ,
men Canal arbetet icke blifvit för hvarje år,
enligt Planen, verksteldt ? Bör man då endast
vara ansvarig för utgången af en sak , ehuru
man visat, att man följt öfvertygelse och redliga
afsigter , utan att fela emot Reglementen
och föreskrifter? För öfrigt äro de i, 100,000
R:dr, för hvilka CanalVerket häftar till Disconten,
visst icke förlorade, destomindrey som
de- vid Canalen befintliga Materialier och Ef
-
Den 17 Martil, e. m.
167
fecter uppgå till minst tre fjerdedelar af denna
Summa; och jag tror att, om, som jag hop-3
pas, Canalarbetet äfven hädanefter kommer att
fortsättas, erfarenheten skall ådagalägga, det
Directionens , uti ifrågavarande afseende, vid.
tagna åtgärder varit ganska kloka och för det
heja nyttigt beräknade. Jag vet rätt väl att
några misstag blifvit under arbetet begångna ,
hvilka jag alltid varit den förste att omtala
och erkänna, då jag emottagit min befattning,
ej af öfvertygelse om tillräckliga kunskaper,
utan endast af Fosterlandskänsla; men jag vet
älven, att redliga afsigter icke böra fördömas,
för det utgången ej svarat till förmodan ; och
när jag nu haft äran oförstäldt framlägga sanna
förhållandet, kunna väl då på Directionen
lämpas sådana ord, hvilka i dagens Pleno bru-,
kats af en Ledamot, men hvilka jag, af skyb
dig aktning för Ridderskapet och Adeln, icke åter
vill upprepa ? Samma Ledamot har talat
om laglig undersökning afCanalDirectionernes
åtgärder.
Jag anhåller äfven och önskar, att den
strängaste granskning må förordnas , men då ,
i anseende till de nyttjade uttryck, jag anser
mig nu likasom sub reatu, anser jag ock, under
närvarande förhållanden, min röst härstädes
böra tystna.
Mångå yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, aitr
förde 6krifteligen:
x 68
Den 17 Martil, t.
Den olyckliga villervalla, sora en tygellös
DiscontRörelse vållat, är af många Högloflige
Ridderskapcts och Adelns Ledamöter förutsagd,
Och således ingen förvånande nyhet; mendet
onda har nått ett mål, som lätt skulle föra
till den tankan, att ett oundvikligt öde för detta
Landet alltid bestämt olyckorna ända till
ytterlighet, innan deras motande funnits vara af
nöden. _ Oredan är nu för handen, och de
afvikelser ifrån Reglementen och Stadganden,
sora, genom en behörig vederbörandes uppmärksamhet,
i sin början kunnat utan Allmänhetens
skada rättas, påkalla nu det af bördor re»
dan öfver förmåga tryckta Folkets directa, el«
ter indirecta biträde; och Stats samt BancoUtskottens
Betänkande i detta ämne visar oss
ställningen vara sådan , att rättvisans strängaste
slutföljd kommer i tvekan vid öfvervägande
af den nöd, som kan blifva mångens öde,
om Rikets Ständer ej skulle finna sig uti, att
åtminstone genom sin medling behjerta deras
belägenhet. Jag anser Utskottet visligen häfvit
den största ani dn ng till betänklighet i denna
del, genom det, säkert med allmännaste nfvertygelsen
likstämmiga yttrande, att ingen laglig
förbindelse att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster eller skyldighet af DiscontUtredning
för Staten kan äga rum. Vid betragtande
af Disconternes förhållande, ej mindre som
Fordringsägare än Gäldsnärer , och af dessas
förhållande till Disconterna, finner man lätt
att sakens utredande i vanlig laglig ordning
Knappast skulle blifva verkställbar; och att ett
sådant förfarande ej skulle bibringa ringaste
Den 17 Martil, e. m.
169
förmåner på någondera sidan, men väl blifva
källa till oberäkneliga förluster och i flera afseenden
kunna medföra de vådligaste följder
för Samhälisordningéns bibehållande. Lagstiftande
Magtens mellankomst tyckes således icke
vara att anse, sorn et öfverträdande af allmänna
Lagen, eller som ett aibiträrt Curatel; utan
mera som ett på naturliga Rättsgrunder totadt
Ötverförmyndeiskap, af nödvändigheten påkalladt.
Samvetsgrann rättvisa i förvaltnings sätt,
är d°n första Förmyndarepligt, hvar öre jag trott
den äfven böra utgöra ett hufvudsaklig! ögonmarke
vid utstakande af grunderne för Discontutredningen.
Jag tycker mig likväl sakna en
viss billighet i den del af Utsko'tens Betänkande,
att de ej för Fordringsägare i Götha Canal
Discont beredt olika I qvidations-förmåner,
emot dem, som Malmö Disconts tillgångar kunna
lemna sina Borgenärer, då Utskotten ansett
det ena Verkets undervigt betydligare än det
andras.
Jag inser hvarken nödvändigheten eller
rättvisan af Discontmassornas sammanslående,
då Fordringsägare hvarken äga mer eller mindre
rätt till högre eller lägre liqvidations-belopp,
än det Verkets tillstånd kan medgifva,
från hvilket förskrifningen är utgifven.
Utgående från det grundbegrepp, att Fordringsägare
i Disconteme böra i liqvid erhålla
allt hvad tillgångar, efter uppgjord jemnförelse
170
Den 17 Martti, e. ut.
med Skulderne, tillåta, och att Discontens
Gäldenärer genom Lagstiftande Magtens niel»
Jankomst måtte skyddas ifrån den säkra undergång
dem skulle öfvergå i händelse ett
hastigt infordrande af deras skulder fått äga
rum; anser pg afsigten att skydda de sed»
nare, i Utskottens Betänkande mera bestämd,
än de förmåner, hvilka Fordringsägare och
penningerörelsen i allmänhet af de framställ,
de Discont - utrednings - grunderna skulle till
godo komma. Lika med Utskottens Betan,
kande, fruktar jag nog, att någon uppoffring
af allmänna tillgångar blir oundviklig , men jag
kan ej dela denna mening, att den icke bör
sparas, då jag vid detta tillfälle ej inser huru
ett af det Allmänna med någon uppoffring förknlppadt
biträde kan äga rum, utan att medföra
ett oförtjent lidande åt hvarje individ af
den talrikaste delen utaf Nationen, hvilken aldrig
deltagit i Discontlnrättningarnes fördelar,
hvarken som ActieÄgare, Låntagare eller
Capitalister, och hvilken sådeles i möjligaste
mån bör vara befriad ifrån allt direct eller
indirect deltagande i deraf härflytande olägenheter.
Om jag skulle misstaga mig i mina får»
hågor för allt biträde af Banqlren , så får det
sättas på räkningen af de bedröfliga följder vårt
Myntförhållande fått vidkännas af 1809 års anfall
på Banquens soliditet, och på hvarje enskildts
dermed förknippade trefnad och välfärd. Den
enda uppoffring å Banquens sida, jag finner kunna
medgifvas, är den af Utskotten förutsedda
* Den 17 Martil, e. m. 171
troliga Förlust å fordringarne; och finner jag i
öfrigt ingen annan åtgärd med billighet af Lagstiftningen
kunna fordras, än den, att gynna
Gäldenären genom öi längd betalningstid, att förskaffa
Fordringsägaren till ett snart åtnjutande
al dess lagliga rätt ; att lör allmänna penningerörelsen
göra indragningen för ögonblicket
så litet kännbar som möjligt, med iakttagande,
att den i rörelsen ongtigt inkomna emkildta
Reversmassan likväl mäste till ordnings vinnande
åter bringas derutur.
Jag kan icke finna att DiscontBorgenärernes
i Laeen förvarade rättigheter vidkännas
någon inskränkning, genom Lagstiftande Magtens
mellankomst sorn utredningsman , då en
sådan åtgärd är af Utskotten tydligen visad
som oundvikligen nödvändig och som påtaghgen
medförande den enda möjlighet för Fordringsägaren,
att utbekomma den rätt hvarå
han skäligen kan göra anspråk,
Men jag finner tillika, att en serskilt utredning
för hvarje af de banqueioutterade
Verken, är den oundvikliga gtund, hvatpå
alla åtgärder måste stödas, om de skola medföra
en anledning att i ett så magtpäliggande
ämne kunna med den i sådant fall nödvändiga
säkerhet tillvägabringa något stadgande
Jag nödgas således anmärka, såsom en bekymrande
brist i Utskottens Betänkande,' att säker
beräkning af tillgångar i Götha CanalDisconts
fordringar göres tvifvelaktig-, och
jag finner en ögonskenlig orättvisa i den till
172
Den 17 Martil, e. m.
banqueroutfedagen upplupna Räntans afskrifning
; då Utskotten utrönt och förklarat Innehafvare
af Discontpapptr ej kunna i Liqvid
påräkna utbekommande af full Valuta , måste
åtminstone' alia vederfaras lika rätt, och då
Ranta är en lika välgrundad fordran, som sjelfva
Capitalet , så visar sig ingen billig anledn
ng för den af Utskotten föreslagna Räntefö
lusten, hvilken skulle åstadkomma ett våldsamt
intrång i den enskilta Äganderätten ;
Och synes ett afsteg ifrån allmänna Lagens
stadgande, sorn jag för min del anser oförenligt
med deh samvetsgranna rättvisa, som vid
alla tiilfällen mäste vara Lagstiftningens ögonmärke.
Jag hade derföre trott, att Assignationer
och TreprocentsSedlar , med å de sednare,
tillden dag då betalning upphörde, upp.
lupne Ränta , samt Skuiderne till Banquen
och AfskrifningsRäkningens belopp , bordt utgöra
hvarje Disconts serskilda Skuldsumma,
till hvars balancerande säkra Fordringarne uppfördes
; då af skilnaden emellan Fordringarne
och Skuiderne den rabatt blifvit synlig, som
på detta sätt lika drabbat hvarje Fordringsägare
i en Discont, Banquen inberäknad. Vid
ett sådant förfarande, lärer Fordringsägaren ej
finna skäl till klagan öfver arbitrair behandling
, då Lagens hela kraft ej förmått skaffa
honom en bättre rätt 3 men han väntar sig
äfven utan tvifvel någon förmån af Lagstil
tande Magtens mellankomst , och den största
han kan önska sig, är i min tanka, att hastigt
och utan omvägar tillgodonjuta sin fordran,
på ett sätt, att den för honom blir an*
Den 17 Martti, e. m.
173
vändbar i allmänna Rörelsen, hvilket för mina
ögon ej visar sig kunna äga rum genom
den af Utskotten föreslagna en femtedels årlig
afbetalning å de Obligationer, som, efter
Betänkandet, skulle komma att intaga Trepro*
centsSedlarnes ställe. Dessa nya Obligationer
skola, efter all min öfvertygelse, icke kunna
göra någon tjenst som Bytesmedel, utan endast
blifva ett föremål för sådana Speculationer och
för den Agiotering , som Utskotten Sid 5 i
Betänkandet ansett böra undanrödjas. En Obligation
, af hvars belopp blott en femtedel
årligen kan realiseras, medför en synbar förlust
af r8 Procent för den Innehafvare, hvars
vilkor skulle medgifva att i föreskrifven ordning
åtnöja sig med den årliga afbetalningen;
men för den, som behötde använda ett
större belopp af sin Obligation, än den årliga
utdelningen , skulle förlusten blifva oändligen
större, och enda fördelen möjligen tillfalla sådana
Capitalister, som emot 40 å 50 Procents
rabatt vore i tillfälle att tillbyta sig dessa Obligationer
af dem, hvilkas ögonblickliga behof
tvingade till en sådan uppoffring. Det enda
Correctif, som Utskottens Betänkande synes
visa emot ett sådant af mig befaradl förhållande
, är den inbetalning af Skulder , som till
DiscontUtredningen i sådana Obligationer kunde
komma att äga rum ■, men jag fruktar att
denna motvigt är alltför svag för att häfva
det onda, som så beskaffade Obligationer ,
som de föreslagna , i sjelfva sin natur innebära.
Farhåga för en menlig inflytelse på Näringarne
af en allt för hastig RörelseCapitalets för^
174
Den t 7 Martil, é. lii.
minskning är af Utskotten ins dd kunna uppkomma
endast genom ett ordentligt Discon»
ternes Concours tillstånd. Jag , för min del ,
anser de föreslagna Qbligationerne medföra i
det närmaste samma verkan > då de ofelbart
aldrig kurm^ blifva rörliga , utan de mäst öfverdrifna
Agioterings - vilkor, som efter aila
tiders erfarenhet skall blifva förhållandet med
ett Papper, vid hvars inlösen den förfallna
Räntan beräknas till förlust å den förskiitna
Summan, jag kan således, i stöd af hvad jag
ha‘t aran anföra , icke förena min öfvertyga!»
6e med ett erkännande, att af Utskottens Be*
tätmande finna Innehafvare af Disco-nPapper
Vara rättvist behandlade, utvägen för de Gäldskyldige
att afbörda sina Skulder i möjligaste
mån lättad , och vådan af en alltför hastig
minskning i RörelscCapitalet undanröjd.
jag anser för min del innehafvare af Dis.
cöntpapper hafva fått sin rätt, då de för sina
Fordringar af Capital och upplupna Räntor
till den dag då betalning inställdess erhåfia så
Stor del af beloppet, som Disconternes mot*
svarandesäkra Fordringar medgifva; och då de,
i enlighet med den af Utskotten äfven yttrade
tanka, ej äga rättighet till några vidsträcktare
påståenden, så anser jag äfven Representationens
beredvillighet, att vid detta tillfälle göta
uppoffringar, böra begränsas af hela Allmänhetens
rätt, på hvars bekostnad all friko*
strghet af Riksens Ständer måste grundas. För*
dringsagaren kan likväl 1 min tro ej tillfredsställas
för sitt lidande, med mindre den uti
Den 17 Martn, e. Ht.
175
delning honom ur de banqueroutternde Dis*
contMassorna tillkommer, blir lör honom användbar
i allmänna Rörelsen, och jag ser
icke huru detta kan vinnas genom annat med
1, än inlösen med gångbart mynt af DiscontPapperen,
etter den rabatt, som af utredningen
för hvarje Verk särskilt bestämmes-
Med Utskotten delar jag den fasta öfvertygelse»
, att inga nya biträden af Banque»
kunna komma i fråga; men dä iörslaget innefattar
att Utredningen af DiscontVerken n.å
uppdragas åt Rikets Sfänders RiksgäldsConfoir,
har det förekommit mig att detta. Verk skulle
kunna med sina Sedlar genast inlösa aili ute*
löpande godkända DiscontPapper tned den
Otvannämnde rabatt; att Banque) s Fordringar
i Disconterne dela med de öfrige lika förluster,
tinner jag bi 11 iuhettn fordra; och hvad
den af Utskotten föreslagne inlösen af Assig*
nationerne till fullt för. fullo vidkommer , så
finner jag visserligen den omständigheten, att
dessa Papper troligen till uet mästa äro i de
mindre bemedlades händer, så ömmande, att
den både påkallar och rättfärdigar allt det
behjertande Rikets Ständer dfcråt kunna lemtia
, hvarföre jag anser dem på det sätt böra
utan någon rabatt för Innehafvare» inlösas, att
skillnaden emellan Massans tillgångar för Assigliationerne
och deras utelöpande belopp, bör
förskjutas a! RiksgäldsContoiret, som i Räntorna
å de utestående Fordringarne finner en
utväg att framdeles godtgöra sig detta sitt förskott.
All fordran på DisconteOs afskrifnings^
räkning anser jag ovcdersägligen böra dela li*
i?6
Den 17 Martil, e m.
ka öde med de öfrige Fordringsägare, i anseende
tili rabatt å sammanlagda Capital och upplupna
Räntor j men sorn li tet löpande Papper existerat
för denna sort skuld, amer jdg till denna
liqvid de i frågavärande Qbligationerue
ställde på en femtedels årlig afbetalning under
fern år, Kunna vara lämplige, då dem tillika
för befi olles Disconteringsrått i BancoDisconten
De på sådant sätt på RiksgäldsCohtoiret
utsläppte Sedlar skulle i allmänna Rörelsen
ersätta de försvunne TreProcentsSedlar
och Obligationer- så mycket man kunnat åstadkomma.
Den härigenom ökade Sedelstocken
äger en motsvarande Fond i de utestående fördringarne,
Och bör oviiko'ligen försvinna, i
den män dessa undér år successive indragas ;
sorn för Närngarne bör blifva mindre kännbart,
än om de löreslagne och i min tanka
orörlige Obbgafionerne skulle en-amt ersätta
de utur Rörelsen drifne DiscontPapperen Jag
anser de Skyldiga-, genom den nu föreslagne
åtgärd, vinna all den lättnad , sorn med iakttagande
af en billig försigtighet kan beredas
dem, för möjligheten att innom 5 år afbörda
sina Discont Skulder, och jag skulle för min
del alltför gerna vilja tillstyrka att Räntan
under Discont • utredningstiden nedsättes till 5
procent för i berörde Disconter Gäidskyldige,
att beräknas ifrån utredningens början, till ytterligare
befrämjande af deras afbetalningar.
Riksgäld S^-d^rnes nära sammanband med Banquen
to;de blifva ett hufvudsakligt inkast emot
den idée jag dristat framkastaj men då temporära
biträden
Den 17 Martil, t. m.
17?
biträden af Banquen utaf Utskotten måst antagas
såsom oundgänglige till ändamålets värnan.*
de, ser jag ej hvarföre de icke skulle älven
utan fara kunna användas, att uppehålla den
på sådant sätt uppkomne RiksgäldsSedlars Credit,
då man vet att dertih ej behöfves annat,
ärt att ovägradt vid alla presentationer inlösa
den med Banco efter dess fastställda förhållande
; och dessa nya RiksgäldsSedlar komma
dessutom ej att utgöra ett blott Credit-papper,
då de i DiscontFordrjngarne äga sin mot beloppet
svarande fulla Fond, hvadan de ingalunda
böra kunna verka rubbning i Banquens
dermed, i min tanka, oafhängig» Credit-förhållande:
Samina publicitet al D scontUtrednmgen,
som för RiksgäldsContoiret äger rum,
skall äfven mycket bidraga att bibehålla förtroendet
till den löreslagna åtgärden.
Om det är utom möjlighetens gransor att
med någorlunda säkerhet beräkna förlusterne
å Götha CanalDisconts fordringar, så bör någon
anledning dertill likväl af den nu varande
Directionen kunna lemnäs; och då jag å ena
sidan ej för det Allmänna vill medgifva någon
uppoffring till Fordringsägares förnöjande, är
min mening å den andra, att de skola tillgodonjuta
all sin i Lag grundade rätt, hvarföre
jag skulle hålla före, att Fordringsägaren vid
Liqviden borde erhålla ett Bevis på den Summa,
han ägt att fordra, för att om 5 år, eller
efter fulländad Utredning, äfven möjligen kunna
bekomma den ytterligar? utdelning, hvar.
Ridd, 0, Ad, Fröt, IV. B. II. Afd, 33, 34.
17 S Den 17 Martn , e, ni.
till en å Fordringame inträffande mindre förlus:,
än den förslagsvis paräknade, möjligen
kunde giiva anledning.
Hvad Götheborgs Discont vidkommer, delar
jag med Utskottet den tankan , att den i
likhet med de öfriga bör .utredas, men tror
försigtigheten bjuda, att vid Skuldernes betalande
älven beräkna någon rabatt, ehuru tillgångame
visa ett betydligt öfverskott ; alltid
m’*d vilkor , att elter slutad lÅqvide godtgöra
Foidringsägaren all dess möjliga rätt; men då
Förvaltningen af Götheborgs Discont visar ett
sä mycket fördelaktigare Utslag, än Götha Ca*
nals och Malmö, synes det vara nog mycken
stränghet, att med 6 procents Ränta vilja belasta
Götheborgs Discoiitverk, för Banquens fordran
af 2 0,000 R:dr, å hvilken, efter alla anledningar,
ingen förlust är att befara.  Alt dessa
Disconter Otroyer utan särskilt ersättning kom.
mi att förfalla, synes med sjelfva sakens natur
sä öfverensstämmande, att något afseende
å Actieägares anspråk emot Staten aldrig lärer
kunna göras, då dessa ej varit åtföljde af A*
ctieägares fö klaring, att de ägde förmåga och
vilja, att sjelfve till Fordringsägares och Allmänhetens
förnöjande utreda sina Respective
Bolags iråkade förlägenhetmen då ali Discont-rorelse,
i följe deraf, genom Banquen kominer
att besörjas, uppstår fråga om närvarande
ställning medgilver ett sa våldsamt indragande
(af en visserligen till sio grund mycket
. lör vida sträckt Credit-rörelse), som af s.ne
Disconters inställande uppkommer, och om
Den 17 Martii, e. m.
179
nödvändigheten icke påkallar att för Banco*
Discontens räkning, DiscontContoir blilva inrättade
i Götheborg och Malmö , samt BancoDisconiens
röredse i så måtto utsträckt, att någon
del äf de utaf- Götha Canal och Malmö
Disconter begagnade Creditrver linge öka BancoDiscontens
Rörche-rattighet, dock ingen annan
åtgärd förunnad åt FiliaiContoirens Styrelse,
än att hvar isin ort emottaga Låne-ansökningar,
samt under ansvarighet tillstyrka dem,
med underställan till HufvndComoirets beviljande
; och att expediera omsättningarna. Ett
i det Reglememariska lör Disconien bestämdt
proportionerade Cr^dit-belopp fur hvarje ort
skulle äfven minska den skäliga klagan, att
alla fördelar blott tillskapades med afseende
å Stockholm och närmast deromkring vatande
*(!* ,n^livd s tib f! .
Utaf de med Utskottens Betänkanden bifogade
Calculer har jag troligen icke fattat rätta
begreppet, då 6 Procents Räntan å de utestående
Fordringame är beräknad i den emot
Skulderne uppsatta tillgåneen , hvadan jag ej
fattar huru de redan befintelige bristerne och
öfrige, Utredningen åtföljande kostnader skola
betäckas af den vid slutet af sid. 7 synliga
förmodan , att den Capital-förlust, suni vid
jemnförelsen af nuvarande förhållandet emellan
Skulder och 'lillgdngar , visar sig, skall
till en betydlig del förminskas igenom de Intressen
å DiscontLän, hvilka emellan hvarje
afbetalning Banquen tillfalla; så framt
''■'•i-/ iruiifiO',
18®
Den 17 Mariii, t. m.
med dessa Intressen ej menas BancöDisconten»
egen Intresse-vinst.
Hvad ställningen med Götha CanalDiscont
vidkommer, kan jag ej dölja en mä hända af
bristande kännedom i ämnet uppkommen förundran,
att ingen Anmärkning emot denna Förvaltning
blifvit gjord. Det har ej kunnat undfalla
min uppmärksamhet, hurusom Götha Ca-i
nalDiscontDirection till Canal-arbetet utlånat
1,100,000 R:dr, då likväl DiscontR/gleinentet
af den 11 April 1810 icke synes medgifva nåj
got annat arbetsbiträde af Disconten, än vin^
sten, sedan Actieågares under Arbetstiden dem
förbehållna Ränta blifvit afdragen. Jag kan
ej med den ifrågavarande af Disconten till Canal-arbetet
gjorda försträckning förlika innehållet
af 12. §. i DiscontReglementet, som ålägger
Directeurerne, att med yttersta noggran,
het styra och förvalta Discontverket till det
Allmänncs, till Riksens Ständers Banques och
Bolagets derå beroende förmån och säkerhet.
Huruvida denna föreskrift kan vara iakttagen
med den brist, som yppats uti mot Skulderlie
svarande Tillgångar, kan jag lika så litet
begripa, som att fråga om undersökning och
åtal å denna Förvaltning ej längesedan blifvit
af vederbörande Actieägare, BancoStyrelsen eller
annan Autoritet väckt. Då 9. Art. i Bolags^
Reglorne äfven tydligen tillkännagifver, att årJ
liga Discont-vinsten var det enda, som af Discont-rörelsen
under Arbetstiden borde tillfalla
den allmänna Cassan. Det måtte ursäktas mig,
•m jag har svårt att förstå, huru ett Verk till
Den 17 Martil, e, m.
den grad kan ansvarslöst få öfverträda sina
Föreskrifter och Stadganden, att det under utöfningen
af sin rättighet att af enskilte upp*
taga Lån till lindrig Ränta, under för bindelse
af återbetalning efter en Månads uppsägning^
uraktlåter den i R.glcmentet föreskrifna försigtighet,
att atla anvisningar eller förskrift
ning ar, sorn till Discoritering inlemnas, bora
af Directeurerne profvan , om de med behöriga
Cautioner förnedde dro, och att alla dessa
förbindelser icke tå vara ställde på längre tid
än 6 Månader- Om detta i DiscontReglementets
12. §. belintelige Stadgande finnes vara iakttagit
vid de gjorde lötsträckningar till Canal-arbetet,
är hvad jag askar mätte, genom
BancoUtskottets försorg, blifva besvaradt, ehuru
all anledning af Utskottets Betänkande hämtas,
att sådan Reglementets föreskrift icke blifvit
iakttagen, emedan dessa 1,100,-100 R:dr i
Catculen icke anses såsom någon tillgång. Jag
öfvertygas svårligen, att Lagstiftande Magten
bör underlåta att yrka ansvar å den eller dem,
hvilkas felaktighet eller djerfhet tillskyndat en
sådan förlust åt Enskilte, och en så kännbar
rubbning i all Credit och allt förtroende man
och man emellan; Jag har för min del åtminstone
ej kunnat Åtnöja mig med den i Herr
Santessons utgifna Upplysningar om Götha
Canalverk och dess Discont, lemnade underrättelsen,
att den redan vid 1815 års Riksdag
varande, och då till Riksens Ständer uppgifne
Canalverkets Skuld till Disconten af 852,97a
R;dr af då varande Stander lemnades oanmärkt3
och jag inser af denna framfarna fog
-
Dm i 7 Martil, r. m.
lighet eller uraktlåtenhet , ingen förbindelse
för närvarande Ständer till ett lika handlingssätt,
i synnerhet som det blifvit dessas lot,
att få v.dkännas de olyckliga följderna af må
hända för mycket öfverseende då det Allmänna-
bä.-ra bort strä igare bevakas.
Har
Gö.ha Cana! niston i Oi reel ion ägt några Stadganden,
hvarom j g saknat kunskap, som berättigat
den tj 1 sådana, utan Cslition, på längre
än 6 Månadtrs tid, till Canjlvtrk t gjorde
försträckningr.r j så önskar jag derom blifva
upplyst, och fordrar emedlertid att Götha
Canal DiscontDirection i vidrigt fall må ställas
under samma lagliga undersökning, som Malmö
DiscontDirection redan undergår.
Jag anser de Medborgares rått, som nu
få vidkännas af DiscontFörvaltningen, mer
eller mindre förorsakade förluster, påkalla ali
den ansvarighet, hvartill Reglementens och
BolagsReglors öfverträdande kan föranleda;
och ingen skall med mera nöje än jag emottaga
en grundad öfverbevisning, att Götha Canal
DiscontDirection, vid det ifrågavarande Lånebiträdet
till Canalarbetet, som nu väcker
en betydlig brist i tillgångarne, iakttagit hvad
Reglementen och Författningar i d nna del stadga,
och då jag genom mitt yrkande af laglig
undersökning och ansvarighet, å ena sidan,
åsyftar tillfredsställandet af rättvisans kraf för
e» bedragen Allmänhet; önskar jag ät Directionen
härigenom lemna tillfälle, att på ett
för sig tillfredsställande sätt upplysa den stora
del af Allmänheten, 6om troligen i denna
Den 1 7 Martiin t. tn.
del hyser samma begrepp om saken, som jag.
Med Ut-kottet instämmer jag gerna deri,
att alla Assignationer på ett eller ann t sätt
må genast inlösas; men de häitil! för skjöfde
medel endast anses, såsom ett Föiskotts-bidiag
till Massorna, som för dessa Assii'<iäf 0«
ners godtgörande bör häfta, lkasöm lör c’?ss
öfriga skulder. Om Åter remi s af Rttänk^ndet
vägar jag i öfrigt anhålla, i anledning af
ce Anmärkningar jag tagit mig friheten iranisälla,
och hvilka hufvudsakligasr innefattas
deruti: att jag icke viii medgifva prio
ritet
för någon slags Fordringsägare i Massorna;
att jag anser hvarje at de banquerourterade
enskifta D;scontverken böta särskilt utredss,
för att, i mån at sina tillgångar, lenina
sina Respective Fordringsägare den Liqvide
hvarje Verks tillstånd medgifver; att jag anser
Disconternes utredning af Riksens Ständéfs
RiksgäldsContoir böra öfvertagas; att jag anser
den föreslagna Ränteafskrilningen såsom oförenlig
med Lag och billighet; och att upplupna
Räntor böra bland Skulderne beräknas lika
med Capitaler; att jag tror Fordringsägare och
allmänna Penningerörelsen varä bäst belåtne,
om, å sätt jag föreslagit, alla Disconteines
Skulder inlösas med RiksgäldsSedlar, under iakttagande
af den Rabatt, som Massornas utredning
visar för Fordringsägare komma att
uppstå, då Disconternes säkra Fordringar endast
beräknas såsom Tillgångar; att AfskrifhingsRäkningc
ns belopp med Obligationer efter
Utskottens föreslagne method ma liqvid**
ras,, likväl med iakttagande af samma Rabatt
184
Den ■ 17 Martil, e. lif.
sora för andra Fordringsägare, dock med räfc/l
tighet till Discomeringsrätt ra d dessa Obligationer}
att Fordringsägare, vid skeende utbyte
åf sina i händer hafvande Skuldebevis,
erhålla ett qvi.to på sjelfva SkuldSummans
belopp, för att efter 5 år, eller efter fullän*
dad utredning , kunna erhålla den ytterligare
utdelning, hvartill ett lyckligare Discont_fordringarnes
indrifvande, än förslagsvis tillätes
att hoppas, möjeligen kunde gifva anledning;
att det på sådant sätt åter utsläppte och emot
3 ProcenfsSedlar och Assignationer i Rörelsen
svarande Sedelmynt, ovilkorligen efter 5 år
bör vara åter indraget, såsom svarande emot
den Fo"d, som innefattas i Discontverkens säk»
ra Fordringar; att af dessa bör indrifva: en femtedel
om året, och om möjligt Räntatr för de
i dessa Disconter gäldskyldige, till ^ Procent
nedsättas under denna Liqvidationstid att jag
ansett 6 procents Ränta ä Barq iers fqrdnn af
Götheborgs Discont vara för strängt beräknad;
att någon utsträckning beviljades för BancoDiscontens
operationer, och att FilialContoir
i Götheborg och Malmö anställdes, utan rättig,
het att bevilja Lån, hvilket alltid skulle HufvudContoiret
i Stockholm undersfällas- som ägde
att göra afseende å FilialComoirens till- eller
afstyrkan; att jag anser en uppgift med
nummer, årtal och summa å alia i omlopp
varande TreproeentsSedlar innom viss löreskrilventid,
böra af Innehafvare infordras, för
att controllera Verkets bokförda Skulder; att
jag äskat undersökning om Götha CanalDiscont
ägt rättighet att till Canalverket utlåna
Den 17 Martil, e. m.
185
i,loo,ooo R;dr på längre tid än 6 Månader,
och utan att derföre äga sådan säkerhet, som
till TreprocentsSedels-InnchafVares förnöjande
är antaglig.
Till slut får jag äran yttra, det j-g inga.
lunda kan medgifva, att Regleringen med Dig.
conterne bör kunna afgöras i hela sin vdd förr,
än den allmänna grund Utskotet stadgat för
Myntförhållandet i allmänhet blifvit af Riksens
Ständer gillad; hvadan jag anhåller det
Ridderskapet och Adeln med mig täcktes instämma
i den önskan v att Utskottet, så fört
ske kan, behagade afgifva sitt Yttrande i denna
Hufvudfråga, hvarunder jag an ef alla ändra
vara blott beroende delar. De utelöpande
Assignationcrnes snara inlösen, efter den grund,
jag tagit mig friheten föreda, år således den
enda åtgärd af Utskottens Betänkande jag, för
min del, skulle vilja genast tillstyrka,
Utskottens Betänkande innebir visserligen,
att det beror på hvarje Fordringsägares godtfinnande,
att bringa de R r q teronHerade 'Disconterne
till Coticourstiikiå d m n då sådt-nt
afen enskilt emot ett så beskaffadr V rk icke
möjligen varit verkställb rt, är, i min tänka,
högst origtigt, att då Ctjnchurstil&rånd i det
fallet verkligen existerar, att Disconierne ej betala
sina Skulder, de likväl uppbära sina Fort.
dringar på ett sätt, att Massans t 11-ängar derigenom
dagligen förminskas, till stor skada
och förfång för sådana, som ej kunnat qvitta
gäld mot gäld, hvarföre jag anser högst nöd
-
I $6
Dsn 17 Martil, e. ?«.
vändigt, att Disconterne ej mera fä uppbära
sina Fordringar -, och de Gäl IsKylJige, 1 följe
deraf,: tills vidare befrias från afbcialningar och
ifrån den Straffprocent, sorn elier sådan Forfattnings
vidiaganäe kunde påstås böra besvära
deras Lån.
Utan anspråk att kunna lyckas i framställningen
af något bärtrej än det
tänkande innefattar, skal! jag arne sorn en verklig
tillfredsställelse, om jemnlörelscn f motsatta
tankar kan tillvägabringa den säkra öfvertygelse
hos mängden, aom åtminstone Linnar
hopp, att en företagen utväg är den bästa,
sorn tid och Oir.scändigheter medgifvit.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande,}^-3n-l a^|-v . l4l • u
Då så många redan anmält hvad som emot
de Högloflige Utskottens Betänkande kan
vara att anmärka, utbeder jag mig att endast
få framställa några idéer, hvilka under granskningen
af ämnet b'ifvit hos mig väckta , och
åt hvilka de Höglofl. Utskotten , enär Målet
till förnyad pröfning återkommer, torde lemna
den uppmärksamhet, som de finna desamma
förtjena.
Det gifves endast trenne sätt att afhjelpa
de oredor, sorn FilialDisconternes obestånd vållat,
så snart man går ut ifrån den Idéen, att
Concours bör undvikas.
Det ena: Att såsom Stats- och BancoUtskottea
föreslagit, låta Nationens CreditVerk
Den 17 Mertil, t m.
187
besörja Massornas utredning . då jag likväl tillstyrker
de förändringar i planen lör denna
utredning, som af Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit föreslagen
Det andra vöre: Att genom nya förskott
återsätti FilialDiscOoterna i atti vit. t, och dem
i tillfälle att r^da sig sjelfva. Detta m.del vore
ofelbart det lenast , mendet torde hafva Opiuionen
nog mycket emot sig, klan tycker ej om här
i Landet , att gå långsamt till sina mål , och
att amputera en skad ;d lem går visserligen
fortare , ön att bota sKadan genom en klok
och sorgfällig behandling, Det är ock en sanning
, att om denna Cur-method skali äga en
lycklig utgång» så -ordras ovilkorligen, att så
val de producerande, sorn ock de PenningeKäntetagande
Classerne bestämma sina begrepp
om Banco TransportSedelns nu ägande verkliga
värde, efter dess förhållande till det Verks reella
Fonder, som utgifvit dem, och icke hvarken
efter det förhållande de förr ägt eller det förhållande,
som de framdeles kunna komma att äga.
Hufvudordsaken till de slitningar och ytterligheter
t’’- sorn under de sednare åren ägt
rum; till olikheterna i Producternas pris, så
väl i förhållande till hvarandra, som ock det
ena årets pris jemfördt med det andras, synes
mig ligga deri, att å ena sidan Producenterne
satt ett för ringa värde uppå BancoSedefn,
som de så lätt kupnat dels förtjena, dels upplåna
; och att å den andra, de Penninge-Räntetagande,
ibland hvilka i v;s a aLe nd- n Slaten
sjelf kan räknas, genom
Den 17 Martu, t. m.
hållande i pris, siräfvat att gifva BancoSödel»
ett värde, som den icke mera kunde och således
ej heller borde äga.
* L> »f Q* 6 iwD y 1 < jlIl^{sJiO> cSU.BaKt
Af all strid draga merendels främmande
Personer , som i striden icke deltaga , största
fördelen. Så har ock Utlänningen och dess
Agenter allena riktat sig uppå den Opinionsstrid,
sorn Myntförvillelsen hos oss väckt. De
Producerande hafva vant sig vid att taga utifrån
de flesta af sina förnödenheter och Ad*
ministrationen sjelf har , i afsigt att köpa den så
kallade Penningens värde genom de inhemska
Producternas hållande uti ett relativt lågt pris,
öppnat vägarna för Importen, så ofta yttre omS&n4igl3$t£r
det tiifåfffadiö'? -seJ nosan la «4t
Skulle begreppen i dessi afseenden kunna
rättas och närma sig till hvarandra; skulle
genom åtgärder, som egentligen höra till
StatsFinancens eller rättare till StatsOcono
mjpns
område,
ty sann StatsFinance är icke
annat än klok Sta^ oeconomi; skulle genom
dessa åtgärder, de producerande Classerna kunna
ledas att hellre göra sina besparingar å nyo
fiuktbärande , än att förtära dem i utländska
kräsligheter ; skulle genom dessa åtgärder Staten
och dess Tjenstemän kunna försättas i den
belägenhet , att deras Interesse ej mera behöfver
vara i strid med de producerande Classernas
Interesse; så, tror jag, att den lenare behandlingen
borde få företräde framför den våldsamma»
hellst då, i förra fallet, Konung och
Silander befrias ifrån den ledsamma nödvän-.
Den 17 Martii, e. tn. J89
dighet att stifta Lag för tillfället, eller att för
en speciel Casus upphäfva icke allenast allmänna
Lagen, utan äfven handla emot Grundlagarnes
föreskrift; ty emot den åtgärd, som
Riksens Ständer nu gatt att vidtaga, km Re»
geringsFormens yo. § med vida större fog å»
beropas, än den hittills eller under loppet å£
denna Riksdag blifvit med blotta Discourser tillämpad.
Jag ser ingen möjlighet att komma ifrån
denna § , om någon alfvarsam Opposition skul.'
le bilda sig mot det af Utskotten töreslagna Förlikning
sproject. Denna §. förbjuder uttrycke»
ligen Riksens Ständer eller deras Utskott att
befatta sig med enskildfa Medborgares och
Corporationers förhållanden eller verkställigheten
af någon Lag, Författning eller Inrättning.
Till de undantagn? fall lära icke FiiialDiscontemas
Octroyer, eller deras Liqvider med Debitorer
och Creditorer kunna räknas.
Men skulle Riksens Ständer under innevarande
Riksdag vilja fatta något definitivt beslut,
ledande till reglering af allmänna Penninge-röreisen
; så vill det synas mig vida rigtigare ,
om man lät åtgärderna till Disconternes reglering
subordinera under den principe, som i sådant
fall kommer att uppställas, än att, på'1
sätt Utsköttet , sid. f. yttrat sig^ låta alla Financiella
förhållanden, så val Statens och Nationens,
som sådana enskilta Corporationers,
hvilka hittills statt i gemenskap med Banquen,
subordinera under den principe, som för 'bevara1
randel af Banquens så kallade Credit kan anses
nödvändig. Jag frågar; är det rättvist dell1
igo
Dén 17 Martil, c. m.
går det an , att låta Banquens förhållande till
sina Gildenärer och sinn Borgenärer, sådant
det nu är, eller genom operationer kan blifva
, ovilkorligen och alltid blifva måttstock
för föi hålland t emellan Gäldenärer och bor.
ge. äre-r i allmänhet, och med detsamma den
måttstock* som bestämmer värdet af våra Hus,
af vår jord och af våra Utlagor till Staten.
Ridder kapet och Adeln torde icke nu mera
ogilla, att jag så envist bestridt, det frågan om
FiiialDiscöntemes reglering skulle till slutligt
afgörande få företagas, annorlunda än i förening
m d frågan om regleringen af allmänna
Penning^- rörelsen.
Jag har länge hyst den tankan , att Statens
och Panquens Fin^nce böra åtskiljas: Långt
innan jag initierades i Banquens så kallade hemlighet,
förstod jag atf Banquens röre*se icke
kunde vara annat än en Credit-rörelse, icke
mindre älvcnryrJig under dess Contanta, anunder
dess Sedel perioder Genom noggranna undersökningar
har jag öfvertyga* mig, att denna
Banquens Oedit rörelse yttrat en högst
ojämn och således , i det hela tagit , menlig
verkan uppå N.öingarne, ålit efter som den
va'it mer eller mindre utsträckt. Det är i
synnerhet på Jordbruket och de dermed i
förening stående N tringar, som variationerna
i denna Creditrörelse yttrat en föiderflig inflytelse.
En sanning , som jag uti den förleden
Höst från trycket urgtlven Skrift om
Spannmålsprisen och om Myntförhållandet i
-
Den 17 Mariii, e, m.
>91
från år 1624 till närvarande tid, tror mig
hafva bevjst.
Jag är innerligen derom öfvertygad, att,
förrän Staten får sitt eget, från Banqtien skillda
Credithysteme, det ej kan förekommas , att
icke hvarje nytt krig och hvarje behof af ovanlig
kraftansträngning skall leda och tvinga
till samma missbruk af Banquens Credit ,
som det, hvartill Krigen åren »757, 1788 och
i8o?v föranledde, och till lika menliga följder
för de producerande Näringarne, så snart fråga
uppstår att hämma missbrukens Verkningar.
Missbruket af Banquens Credit-rörelse
vållar förlust för Capital-ägarne, det vill säga,
för den Class, som njuter fördelarne af förra
Productioners behållna vinst, och återförandet
af Banquens Credit-röralse innom den gräns,
som massan af dess reella Fonder tillåter,
vållar förlust för Producenterne och för en tid
åtminstone eller intilldess art Productions medlen
hinna öfvergå i andra händer, äfven förminskning
af Productionen. Så länge det nu
existerande Systemet bibehålies , skola vi aldrig
komma utur den olyckliga Cirkelgång,
som roed Carl XI1 :s död begyntes; Rikets
serskilda NäringsClasser
de tor främmande
Nationers behof eller lör Export arbetande,
och de , som arbeta för inhemska Consuintio
nen
under ett dylikt förhållande , ömsom
öfver höfvan tryckta och ömsom olver höfvan
gynnade, skola ingendera hinna till ett
varaktigt välstånd, och btateus tillväxt 1 inre
193
Den 17 Martil, e. m.
styrka ^kall mera blifva ett mål för våra önskningar,
ån vår-a förhoppningar.
Med ett ord. Jag tror att Staten och Banquen
ej på annat sätt kunna åtskiljas och göras
oberoende från hvarandra, än att Staten
småningom mot Obligationer , ställda på R:dr
i Silfvervärde samt Räntans och 2 till 3 procents
årlig Capitalafbetalning i Silfver, uppJånar
eller rättare uppköper Banco TransportSedlar,
hvilka sednare sedermera dels kunde
användas till Jiqviderande af Banquens fordran
i den proportion , som med afseende på förhållandet
emellan Borgenärer Och Gäldenärer i allmänhet
kan pröfvas lämpelig ; dels ock till
sådana Statens extra-ordinaira behof, som ej
genom Bevillning kunna fyllas och hvarigenom
dessa Banco TransportSedlar åter kunde
ledas in i allmänna Rörelsen.
Härigenom skulle vi innom Landet erhåh
la en måttstock på BancoSedlens verkliga värde
och i och med detsamma på våra Produeter
och våra fastigheter, hvilken, ehuru icke
fullt säker, dock blefve mindre variationer underkastad
och mindre förvillande än den , som
nu våra Handels - relationer på Hamburg och
London gifva oss.
Efter det Silfvervärde , som Banco TränsportSedlen
härigenom i Folkets Opinion erhåller,
skulle småningom Liqviderna Private emellan
uppgöras j beräkning af Banco-Sedlar efter
namnvärde
t)en 17 Martii, i. m. 19g
skulle småningom förbytas i beräkning efter
det åtminstone aproximerände Silfvervärde, sont
Stat obligationerne beteckna} för viilelsernä skuU
le blifva mindre stora och den tidpunct närma
sig, då Rikets Banque åter kUnde blifva hvad
den alltid bordt Vata}'och säkerligen sedan dess
och Statens OedifRörelsé blifvit åtskiljde, Skall
för besitähdigt förblifVa»KSddO Jorn me
fl P 111i jH-»}a 9|lfi)n£ i fri£ä fl '*: 'Jf! ’ t ^ •
Orri denna Idée blefve Grundidéen för dé
Steg till allmänna PennmgeRörelsen , sOm nU
torde allena kunna vidtagas, så skulle jemväl
FilialDisconternas reglfcring kunna utan förnärmande
af Lagarna befordräs. Banquen skulle
då kunna förskjuta medel åtalia de Discönteri
nas Gäldenärer, sbrrt ägä nöjaktiga Fastighets^-  Hypothek att erbjuda, mot förbehåll, ätt sams
ma belopp af TrartsportSedlar, som härigenom
Utginge af Banquen, skulle af Staten Uppå
dess skuld afbeialas Dessa Skuldförbindelser
skulle likaledes kunna ställas på R:dr i Silfvervärde,
efter den Cours, Sorn Riksens Ständer
komrtiö i sådant afseende- att be tämrna ,
med skyldighet för Gäldenären att betala Räntan
antingen i Silfver eller i Banco TransportSedlar
efter Cours, jag tror att på denna väg*
en blifvande Realisation skulle kunna Utail
Våldsamma skaknittgät förberedas.
Riksens Ständer skulle lika val öcb ehuru
på detta sätt Disconterne Sättas i tillfälle
ätt redå sig sjelfva, kunna tillåta att Assigfiationerna
genast efter fulla värdet af Batt*
Ridd. 0. Ad, Prvt, IV. B- II- Afd. åst 2ét
194
Den 17 Martil, e. in.
quen irlösasj då den förlust, som på Assignation
rna möjligen skulle kunna blifva, kunde
afskrifvas på den vinst, som Banquen hittills
på FilialDisconternes rörelse njutit.
Herr von Heynne, Georg: Eber de många
och vidlyftiga anföranden jag hort i förvarande
ämne, vill jag icke upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid med något Memorial,
utan får endast uppgifva de skäl, hvarföre
äfven jag yrkar Årrremiss af Högloflige
Utskottens Betänkande. Jag anser icke de åtgärder
olämpelige, utan förenlige med Principen
af Myntvärdets upprätthållande, som Utskotten
föreslagit i afseende på Disconiernes
Assignationers och Reversers inlösen, nemligen
3 de förre genast och de sednare innom
5 år, dock som en mera detaiHerad plan för
Penningetillgången i Rikets från Stockholm aflägsne
Provincer och på hvad sätt Lånetillgångar
hädanefter kunna blifva att tillgå, då sorn
jag hoppas alla BolagsDisconter och Insatts-rättighet
af Penningar mot 3 Procent aldrig måt?
te af Ständer mera audoriseras, icke ingått
uti det Förslag Högloflige Utskotten nu afgifva
anser jag Betänkandet böra återremitteras,
i den förmodan, att det dröjsmål, som ytterligare
härigenom ökar den allmänna förlägenheten,
icke uppväger fördelen af att i ett sammanhang
få emottaga och kunna bedömma hela
Financeplanen, då hvarje partiel åsigt alltid
måste göra detta bedömmande mera osäkert
och öfvertygelsen om det rätta mera vacklande.
Utskotten torde äfven böra närmare upplys
Den 17 Martil, e. m.
103
Sa , huruvida Götha CanalDiscontsDirection kart
undgå en lika ersättningstörbnidelse, som Malmö
DiscontDirecteurer, i händelse brist förefinnes,
samt hvad del Canal Verket kan anses
hafi uti Discontens obestånd, då till arbetes
bedrifvande användts mera än Discontvinstert
och ActieÄgarnes samt Statens lagliga och bestämda
årliga bidrag3 hvilka upplysningar läJ
ra vara lika vigt'ga för Ditectionerne, i tall de
äro ansvarsfrie, som för Riksens Ständer, ifall
ett motsatt förhållande äger rum.
Herr Malmerfelt, Gustaf, uppläste föl?'
jande:
Ehuru StatsUtskottet uti sitt Betänkande
medgifvit att det ej är eller kati blifva Statens
lagliga skyldighet eller förbindelse att ersätta
DiscOnternas Borgenärers förluster, har likväl
Utskottet beslutit, att RiksgäidsContoiret borde
upprätthålla, reda och sköta samt Banquen törsträcka
penningar åt alla tre Disconterna, och
dymedelst upphjelpa deras förfallna aflairer.
Flera af Ledamöterna uti StatsUtskottet hafva
varit af olika tankar, huru allt detta borde
verkställas. Grunderna till Utskottets B slut
hafva varit, att i annat fall, flera mindre bemedlade
Medborgare kunde blifva lidande.
Äfven att de , som uti Disconterna tagit Lån ,
skulle komma på obestånd i en hast, om Discontemas
ActieÄgare finge i laglig ordning utsöka
sina Fordringar. Detta synes mig vara stridande
emot .Lagen, att förneka någon utsökt!
sin fordran.
196
Den 17 Martil, e. m.
Hvad Götheborgs Discont angår, så har
den ännu ej upphört att betala 3 men bör ändå
underhjelpas, enligt Utskottets Betänkande.
Jag önskar , att Herrar Directeurer uti Götheborgs
Discont ej upphöra att betala , i anledning
häraf, för att <å och erhålla understöd
med penningar af Banquen, hvarigenom alla
Actie-ägare kunde vid utdelningen få någon
större vinst af sine Actier , än de utan Bankens
hjelp kunnat vänta Skulle Riksens Höglofl.
Ständer förbjuda Disconternas Actie-ägare
att i laglig ordning inkräfva sina utestående
fordringar, som de enligt Lag äro berättigade
till, måste de af Staten erhålla ersättning för
sin lidna förlust, efter min tanka. I annat fall
kunde ny Lag tillskapas vid alla uppkommande
händelser} hvartill äfven torde kunna lärn
pas att borttaga rättigheten för Fordringsägare,
att utbekomma den upplupna och löpande
Räntan enligt Sedlarnes lydelse, när ingen Ces'-  sions-Ansökning ännu blifvit verkställd} ty
att upphöra betala, är ej detsamma, som att
Cedera Bonis i laglig ordning.
Jag med många flera kunna ej känna, ännu
mindre säkert veta Banquens inneliggande
och förvarade redbarhettr uti Metaller och
SpedieMynt; ty sådant har alltid varit och för
blifvit
en hemlighet för Allmänheten.
Om
sådant bidrager till Banquens Credit eller ej,
hör ej till denna sak Det är säkert, som alla
med sin kännbara förlust fått veta., att Banquen,
lika med Disconterna, för flera år sedan
upphörde att betala. Enligt BancoSedlarnes
Dm 17 Martil, e. m.
197
lydelse, borde vid Sedlarnes uppvisande uti
Banquen de betalas med Speciemynt. Derföre
hafva alla fyra RiksStånden nu mera gått i
borgen, en för alla och alla för en, utan att
Summans storlek blifvit bestämd. Manne intet
ofrälse Ståndet, sqm aldrig fått deltaga i
RiksStyrelsen, af den grund bör vara och förblifva
irikallade från denna borgen? Således
kunde dessa Medborgare vara de enda i Riket
, som äga laglig rätt, att af Banquen utfordra
SpecieMynt för sine innehafvande BancoSetilar,
Andra, som ej inlöst de Sedlar, som de borgat för,
kunna ej af Banquen fordra Specie, innan de
fullgjort sin bo gen Huru nu Banquen skall
kunna utreda och upphjelpa andras (örlällna
affairer, som ej kan inlösa s:na utgifna Sedlar,
utan upphört att betala, låter för mig underligt.
Skall den blinda leda den blinda, falla
de begge omsider omkull. Ännu mera besynnerligt
finner jag, att StaisUtskottet kan uppgifva
och föreskrifva Botemedel «ör Disconternas
förfallna affairer, innan Utskottet lärt känna
och fått kunskap af allt, som bidragit och
varit vållande till Disconternas iråkade obestånd
} ty af en slump eller våda, tord? allt
detta ej handt. Likväl förbigår Utskottet allt
sådant i sitt Betänkande, som i min tanka bordt
undersökas, utredas och upptäckas; ty häri
måtte ej hemligheter behöfvas. Nog finner
jag, att ett betydeligt fel insmygt sig vid Diseonternas
första inrättning, som till en stor
del vållat oredan. Det skedde ej med Disconterna,
som med andra Bolag, då de inrättas eller
blifva privilegierade. Alla Bolagsmänner
-
¥9*
Dm 17 Martil , e. m.
lie böra un lerskrifva sina n^inn i anseende tili
ansvarSskyldigheiefna. Ingen kan tänka, mindre
p^siå, att Riksens Böaloflige Ständer val.
lat denna uragtlåunhet. Nej! Riket lönar Em.
betsmän, sorn böra tillse ati denna Förordning
noga efter leives vid alla Bolagers inrättande.
Elter inin tanka, som torde vara enlig med
Lagen, kan aldrig den eller de, som uppsåt,
ligen varit vållande till någons förlust, skada
eller förderf, blifva frikänd från ansvar och
ersättningsskyldigheter. Samma rätt mäste Dis.
contetne åtnjuta. Har Banquen f j, i behörig ordning,
fullgjort till pricka sina gifna förbindelser,
bör sådant af Banquen ersättas. Har Banquen
*xt|emnat större penningeSummor till Disconterna,
än åt deni bliivit föreskrifvit, böra veder»
hörande sådant ersätta, Hafva Herrar Direc»
teurer ej efterföljt de åt dem meddelta Jnstruftjoner,
utan dem öfverträdt, böra de derföre
yngvara, samt ersätta all den skada och förlust
Lisconterna genom deras förvållande lidit Haf*
va Herrar Actie ägare årligen uttagit och upp.
burit större utdelning, än deras vinst efter Bok»
slutet varit eller belöpt , böra de sådant å er*
bära med laglig Ränta ; med ett ord, alla de,
sorn bevisligen varit mer eller mindre vållande,
vid befattningen af deras Syslomanskap
vid Disconterna, böra i sin proportion ansvara
och återbetala samt ersätta den förlust de
vållat och varit ordsak till. Innan allt detta
bliivit eni gt Lag ipidersökt och afdömdt. torde
varat svårt, om ej alldeles omöjligt, accurat
bestämma Disconternas tillgångar eller deras
b?|sterj Lemnäs ålit detta utan ransakning otb
Den x 7 Martil, e. m.
dom, bar Allmänheten fullkomlig rätt tänka
att klangår infallit år i8:g.
Statsötskottets Betänkande innehåller vi*
dare, att på den händelse Actieägare finge tillstånd
i Laga ordning utsöka sina Fordringar af
Disconternas Debitorer, skulle flera Medborgare
blifva ruinerade. Alla känna och veta,
att Disconternas 3 ProcentsSedlar blifvit försålda
med Rabatt af ao, 30, 40, ja ända till
och med 50 procents rabatt. Att förneka de
sr.yidiga i Disconterne, inbetala sina Skulder
med 3 ProcentsSedlar, lärer dem ej kunna bestridas.
Logen utstakar med tydliga och korta
ord, att gäld emot gäld skall qviftas, da
den finnes ostridig. Kan någon gäld vara
klarare och ostridigare, än Sedlar till Sedelhafvaren?
I anledning häraf synes klarligen, att
de, som inbetala sina skulder till Disconterna,
vinna minst 20 'å 30 Procent af oförmodade
händelser, som de säkert aldrig kunde förutse
eller tänka när Lånet gjordes: Jag lemnar
till Allmänheten att afdömma, om sådant betalningssätt
bör beklagas? Snarare borde Banquen
behjerta och hafva medlidande med dem,
som tagit Lån uti BancoDiscomer. De få betala
Capital och Ränta, till yttersta skärfven, ehuru
dessa Medborgare äro lika berättigade till hjelp
och understöd, som de, hvilka lånt i de andra
Disconterna. Dessutom, den som ej kan betala
sin skuld, när 20, 30 å 40 Procent eftergifvas
på LåneSumman, torde hafva svårt att i längden
reda sig j ty på Räntorne infaller ej missväxt
för den, sorn dem skall erlägga.
SC§ Den 17 Martil, e. m.
Herr Manrierstam, Johan: Emot dst Be?
tänkande, angående de så kallade Filial Dis*
qonterne, som i dag utgjort föremål tor Ridderskapets
och Adelns ötverläggningar, äro så
flänga Anmärkningar yttrade, att det icke kan
Vara min afsigt, att dem alia nu upptaga och
besvara; jag saknar dessutom både det minne
och den lätthet att uttrycka mig» som dertill
skulle erfordras. — Jag medgifVer ock, att åtskilliga
af dessa Anmärkningar äro vigtiga,
och jag vill, för min del, destomindre bestrida
den Åteyremiss af Betänkandet, hvartill de otvifvelaktigt
föranleda, sorn jag under öfverläggningarne
i Utskotten uti några hufvudsak*
liga delar till Frotocollet yttrat mina, ifrån
fjuraliteten, skiljaktige tankar. -?
Jag tror likväl icke, att det Förslag till
Pisconteynes öfvertagande , som Betänkandet
innefattar, är till alla delar så förkastelig!,
sorn åtskilliga yärda Talare påstått.
De många olika omdömen och förslag,
gom i detta afseende i dag blifvit afgifne, be*
visa säkrast, huru svårt, om icke omöjligt, det
är, att uppgöra ett Förslag i detta ämne, som
skulle förena alla tankar och tillfredsställa de
stridiga Intressen, hvilka deruti ingå.
Vid jemförelse af samma Yttranden torde
plan finna, att åtskiliige af de värda Ledamö*
ter, hvilka talat emot Betänkandet, äfven ve-i
derjagt hvarandra. Man torde äfven, vid när^
m§re granskning af de förslag, hvilka i dag
Den 17 Martil, e. m. 201
blifvit uppgifna af de Herrar , hvilka på det
mätrt peremforiska sätt ögtl lat Utskottens åtgärd,
upptäcka, att sa viktige er.n (ringar äga
rum, ä ven vid de^sa förslag, att deras antaglighet
med skäl kan bestridas.
Uti Financiella Operationer, hvilkas följ*
der omöjligen kunna bestämdt förutses och be*
räknas , derföre att utvecklingen deraf måste
på iramtiden bero, fordrar försigtigheten att varsamt
gå tillväga, och den, som uti dylika frå*
gor tror ofelbarheten i förslag vara pä dess
sida , är ofta mera aflägsnad ifrån det rätta,
än den, sorn tvekande framställer sin tanka.
Ibland anmärkningar vid Betänkandet, är
den i ordningen först , att frågan örn FilialDisconternas
utredning blifvit serskilt och icke
j sammanhang med Förslaget till den allmänna
FinanceRtgUringen företagen och till Riksens
Ständers pröfning öfverlemnad. Jag var
i Utskotten äfven af den tankar, att dessa ämnen
bordt på en gång afgöras, och tror ännu
att detta behandlingssätt varit det rätta. Få fråsan
om Disconterne, som länge utgjort föremål för
allmän väntan och uppmärksamhet, nu blifvit
serskilt beredd, och det serskilta Beslut blifvit
föreslagit, att Disconternes utredning icke
skulle medföra någon permanent tillökning i
Sedelstocken; så anser jag Riksens;! Ständer
kunna och böra, utan hinder för pröfningen af
den generela MyntRegkringen, serskilt och äfven
förut besluta om Disconterne. Vid hufYUdsakliga
pröfningen af sättet för Discont®»'*
202
Den 17 Martil, e. in.
nes behandling torde man finna stt valet egen
teligen
ät emellan tvänne utvägar dertill.
Den ena att låta dem, såsom man kallar det,
utreda sig sjelfva, utan annan befattning å Statens
sida, än att de allmänna , nemligen Han.
quens och Statens hos dem ägande Fordringar
skulle utsökas, hvaraf följden otvifvelaktigt
skulle blifva, att dessa Disconter miste i laglig
ordning öfverlemna sina tillgångar till Fördringsägarne
eller göra Concours. Jag utber
mig i detta afseende lä i Ridderskapets och Adelns
minne återföra de beslut och åtgätder,
, hvilka under Riksdagen redan blifvit 0111 dessa
Disconter vidtagne, nemligen; uti den fråga,
som tvänne gånger varit under öfverläggning,
om upphäfvande af de Föreskrifter, hvilka
BancoFuilmägtige före Riksdagen gifvit Dis-f
contDirectionerne, om sättet att i L qvider för
Disconternes F'ordringar emottaga deras Papper.
Jag hade då den äran, så väl i BancoUtskottet,
som inför Ridderskapet och Adeln föreslå att
vid upphäfvande af BancoFuilmägtiges lagstridiga
åtgärd i detta fall, Riksens Ständer skulle
tills vidare inskränka s n befattning med
Disconterne, endast till föreskrift att Banquens
säkerhet för sina Förskott blefve iagttagen
Riksens Ständer hade då lör Banquens och
Statens räkning endast varit att anse såsom Fordringsägare,
i händelse man funnit den utvägen
bäst att Concoursmässigt i laglig ordning behandla
Disconterne. Nu åter sedan Riksens Ständer
under nära 4 Månader låtit sina Fullmägtiges
med Disconterne tagne befattning blifva oförändrad
, fastän Ridderskapet och Adeln^försin del.
Den 17 Martii, e. m.
203
beslutat, att Disconterne skulle, både uti inbetalning
och om-ättnmg, sina egna Papper emottagn,
samt Hå Disco; ten ts öfriga Fordrings*
ägare, under väntan på Riksens Ständers be.
slut, låtit en.längre itd förflyta, utan atta sin
sida taga nator steg till erhållande af sin rätt,
torde det vara nog s-nt och med billighet icke
öfverensstämmande , att afsäga sig befattning
med Dist o uerne och lemna en förklaring, som
kunnat och bordt i sådant tuil vid Riksdagens
början afgtfvas,
I det skick saken nu fått, lärer således
den allmänna rättvisan å Riksens Ständers sidi
fordra vidtagande af den andra utvägen,
nemligen: att Disconternes utredning af Staten
öfver t ages. Dervid uppstår fråga om vdkoren
och sättet, hvarom m ningarne äro i många
afseenden skiljäktige. Hufvudfrågan lärer vara,
om Staten , då den utan föregången Concours
tager befattning med Disconternes tillgångar,
bör till folia beloppet och genast förnöja
enskilte Fordringsägare och bruten ensamt
falla Banquen till last, eller om afseende
äfven bör fästas på den verkliga brist , som
ofelbart skulle uppkomma för dessa Fordringsägare,
i händelse af vanlig utredning..
Utskotten hafva trott sig bäst tillfredsställa
de sistnämndes rimliga anspråk, i förening
med Banquens minsta möjliga förlust, genom
det föreslagna sättet, att Innehafvare af 3 Procents
Fordringar i Malmö och Götha CanalDiscomer
erhöllo sina Fordringar fullt ut,
204 Den 17 Martti , e. m.
fastän fördelade på de 5 år, sorn till utredningen
anses åtgå
Härvid
rr.öfer den Anmärkningen, som af
manga blifvit gjord, att man behandiat bägge
dessa Disconter lika, utan afseende på de olika
tillgångar i förhållande till Skulder, som dessa
Disconter skola äga.
Det är utan all tvifvel, att då de säkraste
Fordringarne i Malmö Discont äro för Ban.
quens räkning qvarsatte och då en veklig
brist uppkommer, nära svarande emot Ban»
quens hela Fordran , om öfrige Fordringsägare
efter nämnde grund godtgöras, dessa således
blifva på Banquens bekostnad gynnade och
erhålla större utdelning, än de möjeiigen kunde
i annat, fall utbekomma, men det torde likväl
böra taga6 i öfvervägande; att ActieCapitalet
för Malmö Discont blifvit insatt i Silfver,
sorn i Sedlar nu ägervida högre värde, än vid insättningen,
och att Banquen haft betydlig vinst
af denna Discont. Banquens rätt att erhålla
sin fordran, är väl icke minskad härigenom,
men i fråga om dess förlust på Disconten klin;
na omständigheter likväl med något skäl komma
i beräkning.
Beloppet om tillgångar och frågan om
brist i Götha CanalDiscont, beror hufvudsakligen
på den mycket omtvistade frågan, huruvida
de i,too,ooo R:dr, hvilka af Disconten
blifvit till Canal-arbetet utlånte, kunna såsom
tillgång för Discontens Fordringsägare anses,
Den 17 Martil, e. m.
205
Discont- Och CaoalDirectionernes åtgärd i
detta fall har äfven varit i dag både klandrad
och försvarad. För min del får jag yttra, att
jag icke uti det Reglemente och de Föreskrit',
ter, som Directionei ne bordt följa , funnit någon
Punct, som berättigat dem att till Canalarbetet
använda Penningar, hvilka insatte i Disconten
bordt derifrån i Discontväg utlånas.
Directionerne hafva härigenom , om icke be-l
redt, åtminstone påskyndat Discontens upplösning
Då jag icke kan gilla Directionernes
förhållande i detta fall, delar jag likväl icke
det hårda omdöme, som öfver deras åtgärd
blifvit i dag yttradt, helis! det icke kan nekas,
att CanalDirectionen i dess åliggande, att låta
verkställa Canal-arbetet efter uppttjord plan,
har en skenbar ursägt, åtminstone för det, som
af Directionen sedan 1815 blifvit upplånadt.
Jag medgifver gerna, att de säkra Fordringar,
som ArbetsCassan uppgifves äga, och
de Effecter vid Canalen, hvilka når som hel 1st
kunna i penningar förvandlas, äfvensom en del
Fastigheter, kunde såsom tillgång för Discontens
Fordrings-ägare nyttjas; men deremot lärer
icke kunna rimligen motsägas, att den del
af ifrågavarande i,iogogo R:dr, som uti sjelfva
CanalArbctet blifvit nedlagd, icke utgör en
tillgång användbar i Liqvide med Discontens
Borgenärer. Jag får dessutom erinra, att Discontens
tillgångar och skulder rätteligen böra
mätas efter det förhållande, som nu är, och att
ibland nu varande tillgångar således icke kun.
oa räknas de 4S>7>i22 R.dr, hvilka i den bifoa
X o6
Den 17 Martil, e. m,
gade Calculen Lit. A. äro upptagne såsom Rån;
tor upplöpande på de Fordringar, hvilka innom
5 år skola inflyta; aft sa tramt man nu
genast vilie uppgöra' Liqvide med Disconternes
Borgenä r er och lemna dem hela deras
fordran, elier ock i 5 år gifva dem lull Ränta
på deras återstående} denna tillgång försvunne
eiler blef qvittad, samt att följagteUgen
den nu varande bristen icke allenast, på sätt
några värda Talare uppgifvit, bestar af de i Calculen
upptagne 526,608 R dr , ut .n att först*
nämnde Stimma ock bör dertill läggas.— Denna
brist uppgår således öfver t Million, och om
man nu dertill räknar den minskning i tillgångarne,
som ofelbart uppkommer genom osäkra
Låntagare, så blir Resultatet, ait äfven med beräkning
af det belopp af Discontens fordran
hos CanalAt betet , som möjeligen kunde realiseras,
en verkelig brist likafullt skulle uppkomma.
Jag anser det således icke tvifvelaktigt, att
äfven Fordrlngsägsrne i Godia Canal- Discont,
genom det af Utskosh n foreslagne Liq vidationssätt,
fä större utdelning, än de. rimligen kunde
påräkna , otn de finge Disconterne sjelfve
utreda.
Det vore derföre äfven destomindre billigt
att göra någon å'sk>llnad em. Han Ägare af
TreprocentfFordiingarne i ofranämnde. bägge
Disconter, som Resultatet af utredningen icke
kan på förhand med visshet bestämmas} och då
de genom Statens mellankomst och eftergift få
Den 17 Martti, e. m.
207
bättre vilkor än de annars erhållit, kunna de
icke med skäl sins emdlan hålla läkning öfver
den mer eiler mindre förmon, som tillfallit
den ena Discontens Fordringsägare i förhållande
till den andras* Det säkra är, att Staten
eller Banque» förlora på begge Disconterna
, och om i förhållande en större b:ist
upp tår i Malmö än uti Götha CanalDiscont ,
sä har, på sätt förut är r ämndt, Barquen hafi någon
fördel af den förra, då den på den sednare
deremot endast haft och får löriuster att
påräkna.
Ibland de Anmärkningar, sorn jag i öfrigt
erindrai nng , iir den, att 4 Millioner och
efter några Talares uppgifter, ännu större
Summa skulle utur Rörelsen indragas genom
Disconternes försvinnande.
Denna berak*
ning torde härleda sig hos somliga ilian förblandning
af Disconternes Fordringars belopp
med deras Papper, och hos andra deraf, att
de beräknat Disconternes alla Skulder såsom löpande
MyntR&presentatrver. Att inbetalning
af Skulder ej är minskning i Rörcls Capitalet,
lärer icke fordra bevis, och Summan af de 11.
telöpande TreprocentsSedlarne uppgår icke till
3 Millioner, så att en betydlig missräkning.äfven
i detta fall inträffat. Den förlägenhet i
allmänna Rörelsen, som nu inträffat, bör visserligen
alhj Ipas, men för mindel tror jag atc
att helt andra utvägar böra dertill vidtagas, äa
att utvidga Discoutrörelsen.  De medel , som
kunna komma i fråga, utgöra föremål för den
allmänna FinnnceRegleringen, och jag vill der:
3o8 Den 17 Martti, e. ni. ' '
före icke nu upptaga med något yttrande
derom.
I afseende på svårighet för Discontefnes
Gäldenärer att innom 5 år inbetala sina
Län, uibedt-r jag mig Jikväl dels få erinra,
att den är mindre, ari för Gäldenärer i allmän,
het och för dem, som äro skyldige åt Riks*
BancöDiscohfén *, dels få nämna, att jag i detina
omständighet i Utskotten föreslagit en utväg
till afbjélpande af Gäldenärerfies förlägenhet
och till lättande af deras I.iavider i Filial*
Discontérne, nemligen: Att både Malmö och
Götha CafiaiDiscont skulle emottaga så väl sine
ASsignationer, som TreprocentsSedlaf efter
deras lulla belopp i betalning för sina fordringar.
— Denna mening har icke blifvit af Utskotten
antagen , och jag anhåller derföre att
få undeisfälla Höglofl. RUdefskap-t och Adeln
några af de skäl, som jag för den samma
tror vara gällande. Utom det hufvudsakligaste
af dem alla, att, efter Allmänna Lagens föreskrift,
gäld får emot gäld qvittas, och att BancoFullmägtige
boidt undvika att i detta fall taga
ett beslut, söm undanröjde Lagens kraft, hviL
ket rätteligen blifvit anmärkt Och klandradt,
äro äfven flere skäl talande för detta Liqvidationssatt.
Att både Disconternes Gäldenärer
Och Borgenärer skulle äga fötdel deraf visar
sig lätt. De skulle uppsöka hvarannan , och
de sednare skulle i allmänhet hellre uliana
till de förra sina TreprocentsFordriögar på
längre tid, än låta dem ligga till cn del ofrugt»
bara
Den ; 7 Martti, g. ni.
30$
Éara i flere år. Härigenom kunde en omflyttning
af flere Millioner DiscontSkitlder tili Lån'
hos Enskifte åstadkommas, som otvilvelagtigt
vöre allmänt nyitig. Banquen kunde väl mö*
jeligen pä detta sätt förlora något afdeb täknade
Räntor ne pä ae Lån, hvilka i följd ar den*
na lättade inbetalning fortare ihflöto eller orh
Sattes
men då man å en annan sida berak
Har,
att mangen Gäldenär, sorn blir Oförmögen*
att inbetala sitt Lån, i samma mohn, som utvägar
dertill försvåras, kunde bättre åstadkomma
DiscomSedlar^- så torde man finna att Bananens'
befarade tori List på osäkra Låntagare skall pä'
nyssnämnde satt minskas. Dessutom bor'
Banquens förlust i detta fall mindre beräknas
på några 100,000 R dr, sora mer elltr mindro
kunde inflyta, än på den verkan , som FilialBisconternes
upphörande medför på dess egnS1
Sedlars Credit.
Jag tillstyrker således att denna ändringuti
det föreslagna Liqvidationssättet bör fastställas.
I fråga om Götheborgs Discont, har jag äfven
Varit af olika tankar med pluraliteten i Ut-i
skotten, således, att jag ansett Staten icke böra'
dermed taga annan befattning, än att m dgifVa
lindriga' återbetalningsvilkor af Banquens
Förskott till densamma, under vilkor att Directionen
, Uti hvilken ett Banquens Ombud
torde inträda, småningefm indref Fordringar»
ne af sina Gäldenärer. Uti denna Discont, alf
Ridd. 0. Ad. Prat. IV. B: II Afd. 27, 21u
Cl»
Den 17 Martil, t. m.
full tillgång, och sannolikhet att ActieÅgarne
få betydligt örverskott. Statens betattning
med denna Discont skulle således, på sätt Utskotten
föiesiagit , ieke gagna antingen Gäldenärer,
Borgenärer eliex ActieÄgare, utan snarare
lemna de två senare anledning till klander
af en befattning, som man utan behof och
opåkallad åtagit sig. Jag anser det således
vara bättre, att Götheborgs Disconts utredning
får på stället qvarblifva och af dess Direction
under ofvannämnde vilkor besörjas.
Herr Aukarsparre, Ingemar August: Med
erkännande af HÖgloflige Stats och BancoUtskottens
skäl att Staten bör öfvertaga FilialDisconterne
och besörja deras Utredning, såsom
enda säkra medlet att verkligen få dem utredda,
och dermed, så vidt ske kan , hjelpa den
iråkade orrdan , får jag dock göra några Anmärkningar
vid det föreslagna Utredningssättet.
FilialDisconternes Sedlar, redan föremål för
Speculationer och Agiotering, kunna i min tanka
ej mer återvinna nog Credit, för att göra
tjenst som Bytes medel, så framt de ej accrediteras
, icke blott genom Riksens Ständers garanti*
för deras inlösen på bestämd tid, utan de äfven
emottagas åtminstone till någon del, såsom Hyt
potheque i Riks-, Banco- och ManufacturDisconterne
samt andra allmänna Lånelnrättningar, och
hvarförutan samma menliga inflytande på Nä-!
ringarne af RörelseCapitalets hastiga förminskning
säkert kommer att fortfara, som om Disconterne
skulle inträda i ett ordentligt Concours-tillstånd.
JSfter de steg, som blifvit tagna
Den ij Martn, e. m.
211
Vid första upptäckten af Disconternas obestånd,
och i anseende till det högst betydliga inflytande
deras Concourser skulle hafva pä PenningeVerket,
tror >ag att den stiängaste rättvisa
nu mera ej kan hafva något att påminna vid
den af Staten sjelftagne befattning med desse
Disconters administration och slutehga utredning,
så mycket mindre sorn dermed förenas
både Gäldenärers och Borgenärers fordel emot
en i vanlig Concöurs-ordhing gjord utJ
redning. Vid indrifvandet af Disconteines Fordringar
medgifver jag att Gäldenärernes skonsamma
behandling blifver det säkraste medel
att nå ändamålet, hvarvid är nödigt så ställa
till, att denna skonsamhet ej må urarta till
vårdslöshet och ej heller blifva ett ämne för
några Embetsman att ockra på förlägna Gäla
denärers svåra belägenhet. Höglofbge Ut-i
skotten nämna , att all upplupen och vidare
upplöpande Ränta försvinner-, denna Liqvida-f
tioflsgrund synes mig leda till en nog betydi
lig ojämnhet i den blifvande utdelningen ,
hvarigenom händer a tt den som äger en DiscontSedel,
hvilken flere år med tre procents
Ränta varit löpande man emellan, eller hos
en Person lörvarad , skulle ej derföre få mer
än man fick för en annan af samma valeur,
som varit uttagen några dagar förr än obeståndet
blef bekant ; ett sådant förfarande synes
mig så mycket orättvisare , sorn den till
Disconterne lemoade valutan för dessa Sedlar
varit Contante medel insatte, endast emot hälften
af den lagliga Räntan och utan annat Hypotheque,
Jin tron på Disconternesförvaltning
Din 17 Martti) t. ta.
gars redlighet och solidité. Till följe häraf
anser jag iä'tvisan kräfva att Räntan å Dis.
conternes TreprocentsSedlar godtgöres Innehafvarena,
åtminstone till en viss tid, tillexempel
till den 1 Oetober 1817» eller* om det
skulle blifva Staten tor känbart , åtminstone
vissa procent af den till samma tid upplupne
Ränta, hvarigenom någon pioportion vid liqviderne
kunde vittnas.
Det äfven såsom skäl till en prompt inlösen
af Disconternes Assignationcr å Banquett
uppgifna förhållandet, att dessa Assignationef
varit allmänt gångbara lika med Banco- Och
RiksgäldsSedlar, kan äfven så väl åberopas i
anseende till Disconternes1 TreprocentsSedlar,
hvilka till och med varit vida begärligare än
Banco - och RiksgäldsSedlar, och när man så
åstundat, med mycken lätthet dertill kunnat
förvandlas; men då Disconternes utelöpande
TreprocentsSedlar utgöra en högst betydlig Summa
och tillgångarne ej så hastigt kunna realiseras,
rhåste man anse den föreslagna 5 åriga
liqvidert, som ganska liberal å Statens sida,
hvarföre jag medgifver att Disconternas Assiigiiationef
å Banquen genast böra af den samma
inlösas, och vågar således vördsamt föreslå, att,
ehvad Betänkandet återremitteras eller ej, denne
del deraf likväl måtte beviljas och derom
hos Kongl. Maj:t i underdånighet skyndsamt
anhållas.
För att än mer öka tillgångarne uti Götha
Canal och Malmö Di sconter, håller jag före ,
Den 17 Martil, e. m.
213
att Rabatten vid Liq vider hos Disconterne för des-’
se DBconters Obligationer bör snarare bestämmas
till 6, än 5 procent om året, så mycket
mer, som det är den lagliga Räntan, och dessutom
t Procent mer eiler mindre ej lör Län-;
tagare bör kunna blifva någon märkbar vinst
eller förlust, men för dessa Disconfer, att som
jag förut nämnt göra en mera jemn och rätt-i
vis utdelning, än den föreslagne medelst någon
Ränteersäbmng, som vid första eller sista utdel
ningen kunde erhållas, dock hollst vid der»
första, för att derigenom än mer accreditera
Obligationerne.
Sluteligen får jag anmärka, att såsom inkomst
af förra Directeurernes och några Lån-i
tagares seqvestrerade Egendomar endast är tillsammans
beräknadt 70,000 R:dr, men som lik-:
väl bör blifva v;da betydligare, om dessa personer
med vederbörlig stränghet behandlas,
hel 1st de säkert ej satt sig så tiflsägandes å
bar backe, till den för deras nog tydligt framställde
räfst, som en gång förr eller sednare
bordt inträffa.
Herr Heykensköld) Detlof, anförde skrif*
teligen :
Vid genomläsandet af det Högloflige Utskottets
Betänkande, har jag ej kunnat undgå
att anmärka det sätt , hvarpå det uppgjort
och vill utreda Götha CanalDisconts affairer ,
hvarföre jag ödmjukast anhåller, att dervid få
yttra mina tankar.
Den ! 7 Martu , e. m.
Efter den af det Högloflige Utskottet
gjorda Calcul, skulle, när alla utelöpande AsSignationer,
TreprocentsRs verser och Fordringar
pä Afskriimngs-räkningarne upptagas såsom
Skulder, men endast en obetydlig Cassal
behållning, jemte de utestående DiscontLånert ,
upptagas såsom tillgång, uppkomma en brist
at ej mindre än 526,6 8 R.'dr, eller jag vågar
fråga : Hvarföre har ej det Högloflige Uiskot*’
tet ibland CanalDiscontens tillgångar upptagit
dess fordran af Canalens ArbetsCassa, sorn vid
iSf7 års slut utgjorde 1,08.2,828 Rrdr, till
hvars betalande ArbetsCassan åtminstone äger en
tillgång uti sina, till omkring 875,0 .>0 R.drs värde
belöpande Fastigheter och Inventarier? Om
denna tillsång vöre upptagen, skulle, istället
för brist, blifva ett öfverskott af 526,228 R:dr.
Man svarar härtill, att detta är en tillgång
som ej kan realiseras , men jag är öfvertygad
att om Götha Canal-Bolag blir bibehållit vid
de rättigheter och förmåner 1810 och 18 t 5 års
Ständer det beviljat, eller också motsvarande
det lemnäs i stället, skall Disconten få sin fordran
betald och derigenom blifva i stånd, att
till fullo liqvidera sinarCreditorer, utan att med
dem behöfva accordera och betala med rabatt.
Jag tror ej att denna Discont behöfver något
annat accord med sina Creditorer , än tid, att
hvad man kallar reda sig.
Jag inser alltför väl, att sedan Götha GanalDiscont
nu, genom Malmö Disconts Banqueröute,
kommit i den förlägenhet, att den nödgats
upphöra att betala, kan denna utredning ändå
Den 17 Martti t t. w:
icke verkställas utan genom ett tempOfairt biw
träde af Banquen j men månne ej Banquen
bör och kan lemna detta utan olägenhet, då
så många Medborgares lycka eller olycka samt
Landets allmänna Fenninge-ställning synes for
obn^steotu
oh sintej
Jag vågar derföre , i afseende på Götha
Canal Disconts Utredning , vördsammeligen föreslå:
* if,
1:0 Att Banquen nu genast inlöser de u*J
telöpande Assignauonerne, så snart de till inlösen
presenteras.
2:0 Att Banquen garanterar Innehafvarne
af Treprocents Sed lar och Fordringsägare på
AfskrifningsRäkningarne deras Fordringars utbekommande,
på det sätt, att en femtedel betalas
om året i 5 års tid med derå upplupen
och till Inlösningsdagen löpande tre procents
Ränta.
3:0 Att DiscontPapper, nemligen Assignationerne,
TreprocentsSedlar och Afskrifningsbevis
emottagas i afbetalning på DiscontSkulder
till deras fulla belopp , hvilket dessutom
icke ar mer än rätt, och ej utan allmänna
Lagens upphäfvande och en ny Lags stiftande
för tillfället, kan nekas.
4:0 Att Disconten tillätes med samma Direction
fortfara i Götheborg, likväl under till-'
syn af en eller flere Banquens Ombud, såsom
Ledamöter i Directionen.
s 14
Den il Martti, e m.
Jag tror att om detta Utredningssäit antagen,
skall denna Disconts atläirer småningom
un 'er en klok Styrelse reda sig sj■ • 1F, och ingen
Fo:dting‘äRare; b varken Barqueu eller PriV;
ia, iörlora mer än den viss.rjigtn obetydliga
skillnad, som kan blifva at att få ut sin
ford- >n genast iller på 5 kr-, o,h hvaröfver
£; dito: ine säkerligen icke skola be vära sig,
1 synnerhet om TreproceuisSedlär o-.h Afskrifna
sb. v-is antigas såsom Hypothequer till beläning
i BancoDiscontéti , hvilket torde var»
pödvändigt, lör att förebomma ali agiotering
nied dessa papper.
Det måtte ej heller vara så svårt, att för
(denna Dtscon.s framtida förvaltning lemna en
Jnstruetion , förenad med det ansvar för dess nfyerträdande,
att något sådant icke ens blir på*
tänkt, mycket mindre skur.
Då man besinnar, att Discqnfens skulder
löpa tö de i med iiuen , och resieu med Treprocerns
Ränta, men länen med 6, utom hvad
sorn förtjen s genom Räntans afdrägande förut
g>mt QfverRanter; skaij man lätt hnna sanningen
af hvad jag anfört om denna Disconts
ptrpdning.
Götha CanalDR-gonts Octroy är dem af
fprra Ständer till och nied 1835 års slut garant
råd j deraf återstå ännu nära 1 7 år, och
pm man beräknar Biscontvinsten under denna
jtid till 1 2r,oco R:dr otti året förde första 10
årgn, sarqt sedermera allt mindre och jnindrPj
Bett 17 Marttis e. nc.
till Octroyens slut, uppkommer likväl en Somina
af minst 1,800,000 R;dr, hvilken, samman,
lagd med de nuvarande tillgångar, äfven om
man, såsom sådana, i likhet med hvad Utskottet
gjort, endast beräknar de utestående Discontbånen
, lemnäs.ett högst betydligt öfverskott
, sedan både Ban.quens och de Privatas
fordringar blifvit betalia.
Det Högloflige Utskottet antager, att Bane
qurn ej kan lemna det för Götha CanalDiscont
nödvändiga temporaira biitäde och ansyara för
dess Skulder, under annat vilkor, än att Discont-rättigheten
öfverlepinas till Bauqnen, och
Bolaget helt och hållet frånträder densamma ;
men jag har ej kunnat förmärka, att det HögloflRe
Utskottet vill derföre lemna någon ersättning.
Jag vet ej af hvad grund eller mpd hvad
skäl man kan vilja fråntaga ett Bolag en rättighet,
som det, efter min tanka, aldrig lagligen
förverkat , hvilken rättighet lemqar det
en behållen vinst af 120,000 R;dr om året, i
synnerhet då denna vinst är bestämd att användas
till CanalArbetet.
Jag vill ej tro, att Utskottets mening bärmed
skall vara , att Banquen skall anse den
vinst, som erhålles genom Discontens öfver,
tagande , såsom en vedergällning , derföre att
den nu biträder Discpnten med sina Penningar
och sin garanti: att öfvertaga Utredningen af
en annans »ffairer, och verkställa den gå sam*
218 Den 17 Martil, t. «/.
ma sätt, som endast Barquen kan göra det,
nemligen betala Skulderna med Penningar, som
ej kosta någon Ränta , ty Banquen behöfver
ej låna penningar och deremot beräkna fi Procents
Ränta på tordringarne , och ändå derutöfver
omkring 1,800,000 R:dr sainminlagdt.
Om Banquen ville fortfara med Pisconten så
länge dess Octroy räckte , då det fordras högst
7 år, innan hela Utredningen är verkställd,
synes mig vara nog strängt och Curatois-arfvodet
alldeles för högt beräknadt.
Dessutom, om det också skulle ske på detta
sättet, hvar skola de 120,000 R.dr tagas
till Canal Arbeset, som härigenom för detsamma
förloras, om Pisconten öfvertages af Banquen
utan motsvarande ersättning? Antingen
Staten eller Banquen skulle ju tillsläppa dem,
om ej CanalArbetet skulle afstadna ; Staten
kan ej lemna det, det veta vi; Banquen måste
således göra det, och i den händelsen vöre
det att taga in med den ena handen och
gifva ut med den andra.
Jag förklarar för min del, att om det , i
anseende till den blifvande Financeplanens
verkställighet, anses oumgängeligennödigt, att
Götha CanalDiscont måste indragas och öfverse
mnas till Banquen, kan sådant,efter min tanka,
ej ske utan den största orättvisa, om ej Bolaget
tillerkännes ersättning för den Discontvinst
de, i anledning af Ständers beslut, ägt
-rättighet att påräkna.
Den 17 Martilf e. m.
219
Jag tager mig äfven friheten fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den stora olägenhet, som skulle uppstå
för de Vestra och en del af de Södra Orterna
i Riket, om Pisconten skulle flyttas från
Götheborg, och framtida omsättningar besörjas
af Directeurer , som ej gjort utläningarne.
Mängden af de skyldige äro deromkring
boende, hafva kanske här inga relationer, och
äro torde hända oftast här till namnet okände:
Deremot, om Utredningen får verkställas i Götheborg,
uuder samma Direction som förr, likväl
med den Controll af Ombud å Banquens vägnar,
sorn förr är nämnd, skall den vida lättare
gå för sig , och förlusten på Debitorer blifva
den minsta möjliga, kanske alldeles ingen.
Det torde också förtjena anmärkas, att i
den händelsen Disconträttigheten nu fråntogs
Bolaget, utan all ersättning för Bolaget, skulle
äfven kunna hända, att ActieÄgare i Cana*
len upphörde med vidare inbetalning å sina
Actier, och raisonerade så här: Att om man
den ena gången tager ifrån oss Discont-rättigheten
utan någon ersättning, kan man en annan
gång taga alltsammans, och då är det bäst
att genast förlora de redan insatta 6e procent;
och jag frågar: huru skulle det i den händelsen
se ut med CanalArbetets fortgång?
Hvad åter angår Götheborgs Discont, ani
ser jag den fullkomligen hjelpt med ett Lån
af Banquen på 150,000 R;dr på kort tid mot
220
Den 17 Martii, e. m.
tre procents Ränta samt förlängning af 2 och
ett halft års tid till dess Utredning, hvilket
jag således tillstyrker.
Malmö Discont, som är fullkomligen banqueroutte,
har i mitt tycke njutit väl mycken
faveur^af det Högloflige Utskottet; likväl förenar
jag mig dermed till alla delar.
Sluteligen får jag , i allt hvad för öfrigt
rörer Götha CanaiDiscont, alldeles förena mig
med hvad Herr Hulphers, uti dess Betänkandet
åtföljande serskdta yttrande, anfört, samt
hos Högvälborne Herr Grefven och Lanc}tMarskalken
, i grund af de AnmärKningar jag
nu gjort, anhålla oni Betänkandets återremitterande.
Friherre Boye, Ludvig: Min pligt är att reppectera
Högloflige Riddersk. pets och Adelns
tålamod i ett ämne, der så mycket blifvit taladt
; men jag an-er angeläget vara, att med
några ord skingra den förvillelse, som jag trott
mig finna i en värd Talares mening. Om jag ej
alltför orätt förstått He r Mannerstams tankar,
så vill han , att vi skola anse oss hafva , genom
de preiiminaira beslut, sorn först vid denna
Riksdag blifvit tagna, i frågan om FilialjDisconterne,
bundit vår pröfning i hufvudSakliga
skälet till en tendence, stridig mot hvad
vår pluralitet af Talare i dag yttrat. Det är
visserligen möjligt , att jag origtigt uppfattat
förståndet af hans yttrande 5 men ifall det varit
sådant, så bör jag erinra, att hans Anmärk'
Den 17 Martil e. tn.
22 t
fting innefattar en fullkomlig förvillelse. Jag
tror mig känna alla de preiiminaira beslut,
som blifvit tagna ; och förhållandet är, att
samma beslut , långt ifrån att ligga i stridighet
med den Liberalitet, för hvilken nästan
alla Talare i dag, med Patriotismens varma, if*
rat , bära stämpeln af fullkomlig öfverensstämmelse
dermed; ägande gemensam tendence
till försvar emot RestrictionsSystemets
hårdheter.
I öfrigt vill jag alldeles medgifva, dét
Herr Manni rstam möjligen har rätt i den upplysning
han meddelat, i frägan om beloppet
af TreprocemsSediarne , hvilka han förmäler
ej uppgå till mera än omkring 3 Millioner 5
men bar han rält , så har Utskottet orätt,
som icke , hvarken i Betänkandet, eller i de
dervid bilogade Tabeller, lemnat tn tydlig
uppgift i frägan derom. Om. då jag bemödat
mig att förstå Tab. berna , jag misstagit mig,
ehuru jag trott mig följa dem , så ligger felet
i Tabellernas otydlighet; och det är då detta
fel, som nrissfört bade mig och alla de flere Talare,
hvilka ansett beloppet uppgå till 4 Millioner
eller derutöfver.
Herr Mannerstam i Herr Friherre Boye
har verkligen orätt hört eller förstått m tt
yttrande , och jag har icke sagt , att Ridderskapet
och Adeln genom preiiminaira åtgärder
bundit sin pröfning i hufvudsakliga beslutet,
angående FilialDisconterne, till en tendence, strids
mét den i dag allmänt yttrade tankad.
222 Dm 17 Martil, t. »ii
Jag har endast i fråga om Concours för Dis^
couterne fästat Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att sjdan Riksens Ständers
1'ullmägtige vidtagit en åtgärd i afseende på
dessa Disconter, hvilken lagt hinder i vägen
för deras Lqvider, och Riksens Ständer, under
4 Månader efter deras Sammankomst, låtit den
fortfara, torde det af detta och flera skäl, icke
nu mera vara lämpligt eller billigt att öfver*
lemna dem åt sitt öde och låta en Concours
uppkomma, hvilken skulle göra oredan större
än den nu är , och mä hända af alla utvägar
vara den mäst stridande mot den Liberalitet ,
som Herr Fiiherren i detta afseende synes ön-i
ska. Förvillelsen lärer således vara å Herr
Friherrens sida i detta fall, likasom den otvifvelagtigt
är det angående beloppet af TreprocentsSedlarne,
hvilkas ännu oinlösta belopp
uti alla tre FilialDisconterne icke uppgår till
3 Millioner. Till Herr Friherrens upplysning
kan jag nämna, att dess irring torde härleda
sig deraf, att han förmodligen inräknat de
bokförda Länen ibland TreprotentsSedlarne.
Herr Carpelan, Wilhelm Maximilian, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
sä lydande:
Det sammansatta Stats - och BancoUtskotJ
tet har för Riksens Ständer framlagt en plan
till reglerandet af Disconternas aftäirer.
Redan vid sjette raden begynner en lång
«ch invecklad mening, hvaraf dock den fhtf*
Dtn 17 Martn, t. tn.
*23
sats kan dragas, att principerne till närvarande
förslag skola framdeles utvecklas j de begära
blott att Riksens Ständer skola godtroget
underteckna, och när detta är gjordt, få
de nöja 6ig med hvilka grunder de finna för
godt att framställa. Jag saknar i hela det framgifna
Betänkandet i ..allman Åsigt ^ indelning
af Ämnet, rigtig Calcul och Rättvisa, hvilket
de serskilt reserverade meningarne nogsamt bee
visa. Detta vore nog för att yrka dess åter?
remittering.
Utskotten hafva sjelfva medgifvit, att denna
fråga borde gemensamt afhandlas med den
öfver det allmänna Myntvärdets upprätthållanlande
, men som åsigterne häri varit olika, det
vill säga, ämnet ej fullkomHgen utredt, hafva
Utskotten framlagt denna fråga , som på det
nogaste har samband med det allmänna Myntvärdet
och uppgjort ett Förslag, hvars gagne-i
lighet eller skadelighet man icke vet.
Utskotten säga likväl att detta ej rubbar
de stadgade grunderna för allmänna Planen
&c. — men, frågas billigt: Hvilka äro dessa,
grunder? äro de af Riksens Ständer pröfvade
och antagne? Leda de till någon båtnad för
Nationen? Jag vill bevisa att hvarje förändring
med Disconterne skall hafva ett skadligt
eller nyttigt inflytande på Nationen, allt efter
som det företages.
Emedan det RörelseCapital, gom genom Disfionterne
en gång blifvit satt i omlopp och
224
Den 17 Martti , e. ni.
som i synnerhet i deLcndikap, där dessa fmfnits,
stigit till en betydlig delaf hela Landets,
ej kan dragas ur allmänna Rörelsen utan
att gora ett b-tydligt inflytande på . alia varuvärden
och En ki 1 tas financiella ställning —
således förorsaka en Revolution i ali enskilt
Oeconomi?, sorn sluteligen fordrar en förändring
äl ven i den allmänna j så måste operatio,
nen vara skade lig.
Hvarje förändring,’ som ett Mynt feller
MymRepresentanterne uncT. rgår, verkar alltid
ondt på Nationen; jag menar med fot ändring
af ett Mynt, alla de händelser, som hafva irrflytande
på dess mer eller mindre ymnighet i
allmänna Rörelsen , äfvensom de händelser, som
bidraga att en del; af de i omlopp varande
MyntRepresentapter hastigt förlora sitt vä de
och med detsamma gå ur allmänna Rörelsen.
Detta har varit händelsen med de Capitaler,
som genom DisconterOé ingått i allmänna
Rörelsen och såsom Mynt eller Bytesmedel blib
vit nyttjade i all inländsk handel.
Denna händelse har också förorsakat den
mäst obehagliga ställning i Oconomiskt hänseende,
som knappast har sin like
Diss
längre fortfarande skulle otvifvelagtigt förstöra
större delen af Landets industrieusa Innevånare,
oberäknadt alla de, som härpå mer eller
mindre lida förluster Då, enligt den uppgift
förenade Stats- och BancoUtskotten gifvit
Den 17 Martti, e m.
22 5
pl Disconternes i omlopp satte Capitnler gått
tili nära 8 Millioner och således utgör närmare
en fjerdedel af hela Rikets Röre!seCapital,
blifver hvarje förandiing med Disconterne af
sto^t inflytande, i synnerhet i de Landsorter,
där de varit inrättade, och där deras löpande
Sedlar ofta utgjort större M.ssa än Banqu.ms.
Det vore således högst skadeligt för dessa
Landskap att förlora det Rote! eCapital . som
under Riksens Ständers Garanti och uppsigt
blifvit dem tillskyndadt.
Att missbruk blif-'
vit begångna är icke deras fel, utan deras , som
derpå uppsigt haft, och blir således de sednares
skyldighet att godtgöra. Det blir således Rik-’
sens Ständers skyldighet, tj allt-nast att garantera
allt det i omlopp satta Myntets värde,
utan äfven, att då Dhconrerne indragas, draga
försorg att ej RördseCapitalet derigenom i
någon Landsort kommer att minskas.
Om dessa Captaler indragas på i eller 5
år, ger detsamma resultat, fastän man i sednare
fallet får vänta derpå i 5 år j ersättes
DiscontSedlarne med andra af samma Numeraire
och Valeur, lider den enskilta och allmän,
na Oeconomien ingen rubbning ; om detta
sker på i eller 5 år, gör det hvarken minskning
eller förökning af det allmänna RörelseCapitalet,
emedan beslutet om deras inlösen
återger dem den Credit de förlorat, så mycket
mer, som derå betalas Ränta, som Utskotten
föreslagit.
DA Disconternes Sedelmassa utgör så stor
Ridd. 0, Ad, Prof. IV. B. II. Afd, 29, 3©
2 26
Den 17 Martti, r. m.
del af den allmänna MyntMassan, att hvarje
förändring, som dermed göres, har ett b«-tydJ?gt
inflytande på alla ^Varuvärden i allmänhet, som
äfven på hvarje Iodividues financiella förhållande,
bör denna fråga under en alUnannare
synpunct och gemensamt med frågan om allmänna
Myntvärdet och Penr ingeRörelsen afhandlas,
hellst ingen redig allmän åsigt af ämnet
kan fattas, utan att begge dessa ämnen
på en gång under skärskådande ölvertagas.
Det är i följe häraf jag begär en Återremiss
af dessa Utskotten* Betänkanden , samt löreslår
att dessa ämnen väl vid omröstningen till
sina detailler kunde serskilt föret3gas, men vid
beredandet gemensamt discuteras. Men som
den tryckande nöden i anledning af den missCredit
DiscontSedlarne vunnit är allmän, och
derföre högst nödig, att ju förr dess hellre
afhjelpa, får jag med anledning af hvad förut
är vidrördt föreslå , hvad långt för detta bort
ske, att Disconternt-s alla Obligationer till sitt
innehåll och fordna Valeur af Riksens Ständer
garanteras , då framdeles med så mycket mognare
betänkande kan afgöns, huru och på hvad
sätt detta bäst kan ske. Genom detta beslut
ensamt skulle de genast vinna den Credit, som
för Landets Oeconomie blir högst välgörande.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Hvad Högloflige Stats- och BancoUtskot.
tens, till Riksens Ständer afgifna Betänkande
Den t 7 Mart ', e. m.
227
angår, om allmänna PenningeRörehpn och MyntVärdets
upprätthållande, sorn angar filialDtsconterne,
så förenar jag m g m. d d-n serskilta
mening , somen Ledamot friherre Jacob
Cederström der äfgifvit; ty hvilken säkerhet
gifves väl lör en Svensk Medborgare, Örn Lagar
skulle stiftas, gällande blott för tillfället?
Ett sådant prejudicat vore af större fara, än
om Staten på FilialDisconterne ännu förlorade
några Millioner Papperssedlar* Mycket
vådligt anser jag äfven om Discomernes RöreL
seCapital pä 5 ar skulle indragas, utan motsvarande
mynt i omlopp; villervallan blefve
då förskräckligare, än den hittintills varit; de
Gäldskyldige, som ännu hade någon behållning,
skulle troligen förlora denna rest och Staten
belastas med en mängd till sina Financ'jr förstörda
människor, som då på annat sätt, vid
en snart af behofvet påkallad Riksdag, måste
understödjas. Min tanka är Ock, som jag tror,
öfverensstämmande med tnöjrdigheten, nemligen
att alla indragningar af RörelseCapitalet ske
småningom, på d t åigärderne icke måtte blifva
alltför mycket tryckande eller förstörande,
ty i annat tall förfelas ändamålet.
Vidare synes mig sammansatta Utskogen
förfarit på ett sätt för mig obegripeligt, i så
måtto, att de icke gittat uppge, eller sorn
tillgång beräknat, Götha Can ilDisconts fordran
hos CanalV rket; en fordran, som nu tillhör
Discontens Fordringsägare, eller Staten,
om den skall i deras rätt inträda, och kan föl jagteligen
icke till CanalJSolaget bortskänkas ,
228
Den 17 Martil, e. m.
hvi’ket min likväl göt, då man tillgången ic*
ke upptager.
Af dessa anledningar begär jag Återremiss
till Utskotten, och hoppas att derifrån iå förvänta
någon plan, som icke förvärrade vårt
tillstånd, och besparade oss möd-tn, att åter
samlas, om ii s to månader, till ny Riksdag.
Herr Svedenstjerna, Eric Thomas, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Om man opartiskt befragtar den ställning,
hvari samtelige Discontemes Penningevhsende
sig befann vid den tid Högloflige Stats och
BancoUtskotten fingo sig uppdraget att föreslå
medel och utvägar till dess i ordning bringandej
så lärer man billigt, hvarken kunnat för*
dra en skyndsammare åtgärd dervid, eller begära
att det Förslag, som Riksens Högloflige
Ständer nu är öfverlemnadt, skall vinna allJ
mänt bifall. Med någon uppmärksamhet på
de nya och ovanliga förhållanden, som uppkommit
sedan Disconterne inställde sina betalningar,
på de tillfälliga händelser, sorn, jemte
allmänna Lagens föreskrifter, verkat på deras
tillgångar, och återverkan af allt detta på det allmanna
Penninge-väsendet, lärer man säkert få
medgifva, att det Höglofl. sammansatta Utskottet
, hvad medel det ock måtte föreslagit till
Discontaffairérnes reglerande, alltid råkatifara
att fela mot någon principe och att träda för
nära, ej allenast enskil.te, utan ock vissa ali;
Den 17 Martil, e. m.
22f
manna interessen.  Det är således icke för att
klan Ira det Högloflige Utskottets åtgärder, utan
med den rena öfvertygelse, att i ett ämne
af så stor vigt och omfattning, som detta, afven
de obetydligaste inkast emot förutfattade
meningar skulle möjeligen kunna leda till nya
forskningar, sorn jag,vågar utbedja mig H rr
Grefven» och LanritMarskaikens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tillstånd att vid det
Högloflige sammansatta Utskottets Betänkande
få göra några Anmärkningar.
Utskottet säger i Ingressen till dess Be«
tänkande, ”att regleringen af Rikets Penninge*
”väsende borde på ett uteslutande sätt blifva
”föremålet för dess öfverläggningar; att det, i
”följd häraf, stadgat den allmänna grund, hvarifrån
Utskottet, i anseende till beräkningarne
”af PentiingeScdelstocken , borde utgå vid utarbetningen
af dess Förslag till Myntvärdets
”upprätthållande, samt tillika fastställt, såsom
”en härifrån sig härledande principe, att några
”nya biträden ifrån Banquen icke borde komma
”i fråga, så framt härigenom rubbades den
”grundval, på hvilken nämnde Förslag skulle
”komma att byggas.” Då nu Högloflige Utskottet
antagit dessa hufvudgrunder för dess
financiella åtgärder i allmänhet och således
äfven för Discont - aflairernas Reglering, så
hade det visserligen varit att önska, det dessa
grunder blifvit något mer utvecklade till Rikets
Högloflige Ständers Plena framställda, hvarigenom
de kunnat komma i tillfälle att från
samma synpuncter, som det Högloflige Utskot*
330
Den 17 Marfil, e nu
tet, betrakta det nu egenteligen ifrågavarande
ämnet _ Höglofl. Urskortet töiklaiar dock
orsaken, hvarföre delta ej nu varit möj- ligl, dä,
sorn det vidare heter i inledningen till Betänkandet,
”under öfverläggningarne tramställda
”skiljagtiga åsigter af sjelfva hufvudämnet, samt
”de medel och ut vä gir till Myntvärdets upprätt”hållande,
hvilka hos Utskottet kommit i fråga,
”ännu icke vunnit den utveckling, att häraf
”kunnat bildas en sammanhängande plan .” —
Af allt detta tycker jag mig kunna draga den
slutsa ts, att Högloft. Utskottet, vid Betänkandets
afgifvande, väl hade beslutit att Rikets
Penningeväiende och Myntvärdets upprätthål.
lande borde blifva första ögonmärket för dess
åtgärder, och i följd deraf fastställt den prin*
cipe, att inga nya' biträden af Banquen borde
meddelas, sorn kunde motverka dessa åtgärder j
men att om sättet och medlen ännu ingen ting
var afgjordt. Upplysningsvis och endast i fö> bigående
torde jag fä nämna, att jag på intet ställe i
Betänkandet kan finna, om eller till hvad belopp
Utskottet vill indraga det töre Digconternes inställda
utbetalningar circulerande RörelseCapi.
talet. Detta är dock en vigtig omständighet
och af stor inflytelse på Rikets penninge-vägende,
- om dermed ej blott skall, förstås den
del*n , sorn rörer Sta tsfnkomsterne och Banqnens
Egendom, utan äfven den delen, som omfattar
PenningeCirculationen i Handel och Näringar,
från hvilka sednare både Staten och Banquen
dock skola i naturlig ordning hämta deras styrka,
Så änge man härom saknar något bestämdt
yttrande från Höglofl. Utskottet, grundadt åt
-
T)en 17 Martil, e. m.
231
minstona på sannolika beräkningar, och i ovisshet.
huiuvida dess påtänkta medel till Myntvärdets
upprätthållande ej skulle kunna blifva
menligt för en viss del af Rikets Penning-.-väsende
, samt då tillika' Disconternas ailairer onekeligen
ingå i det sedmj/e; så lärer all den
ledning man kunde äga af allma mia Grunder
för en J'i nance Reglering i dess vidsträcktaste
bemärkelse, hittills saknas för det här specielt
ifrågavarande ämnet. Det torde således
vara tillåtit, att, likasom det Höglofl. Utskottet,
behandla det efter ett slags arbitrage,
och utan att binda sig vid några princi per blott
tillse, hvilka mått och steg till Discont-sakernas
iordningställande efter vissa billighetsgrunder
närmast kunna förena stridiga interessen.
I anledning häraf torde få anmärkas:
i:o Att det hvarken synes mig instämmande
med Lag- eller billighetsprincper, att un,
der san ma categori innefatta tvänne Discon.
ter, af hvilka den enas obestånd redan är gifvet
och den andras ännu beroende af omständigheter,
hvilka hvila på utgången af den
vigtiga frågan om Götha Canal-arbeteis fortsättande.
Till styrka för detta påstående fårjag
åberopa ej allenast hvad en värd Ledamot af
detta Stånd, Herr Grefve Spens, i sitt Memorial
vid början af Riksdagen anfört, utan ock de
serskildta meningar härom, som åtfölja Höglofl.
Utskottets Betänkande. Jag medgifver
dock, att gc-nom arbitrage på billighetsgrun*
der denna anmärkning kunde till en del förfalla,
då det säkert lärer svaras mig, att ver
-
a 32 Ä1H7 Mårtn , e. tn.
kan af Malmö och Götha CanalDisconfers nästan
på samma gång inställda betalningar, var
för ögonblicket och är ännu densamma* Men
så vida torde do^k denna anmärkning blifva
gällande, sam det,beror ai Riksens Höglo!!.
Ständ r att för det tillitomnnode bestämma
Fordringsägarnes rä*t efter nämnde Dissenters
tffika^lligäpg^r-g eacved 9!2S^neit8 Jab i »s ,nob
2:0 Kan jig ei heller Tafta, att det företräde
till b 'ahling o h de bättre villkor HöglOfl.
Utskottet
nus Assignationer än tor Innehalvanie af deras
Obli gationer eller Fordringsägare på AfskrifningsRäkning,
står att lorena med den princips
hvarpå allmänna Lagen i-dylika fall sig grun»
dar. Men jag låter så mycket b. lire denna
anmärkning alldeles falla, sorn Utskoi tets Förslag
i den r.!e!en synes fullkomligt öfverensstämmande
med Allmänhetens örn kan, och dessutom
iiar sin upprinnelse från en billighetsgrund,
hvilken är mängden af Fordringsägare och sannolikt
de minst förniögne, till största fördel.
En sadan företrädesrätt, lemnad åt Innehafvarne
af Götha CanalDisconts Assignationer , är
så myrket billigare, som dessi, er lång tid antagna
i KrqnoUppborden, vunnit en stämpel
af gån;;b:irt mynt, sorn mig vetterligen Malmö
Disconts Assignationer aldrig ägt.
3:0 Att d;t af Uskottet fö nes lagné sätt till
liqvid egande af fordringar för Disconternr s utgifne
Obligationer och på afskrifnings-räkningen
t Go*ha CanUDiscont, icke lärer rätt kunna
Dan 17 Mortii, e. m.
233
bedömmas, utan 1 sammanhang med den stora
Financepbnen, hvars ännu outvecklade grunder
Höglofl. U skOtiet ensamt har sig förbehållen.
Om man likväl, med fullt förtroende tili rigtigheten
af de beräkningar Utskottet meddeiar
öfver DisCimteines tillgångar, skulle antaga att
alla andra financiella åsigter borde försvinna för
den, att i det strängaste bevara B mquens rätt, så
synas mig de biilighetsgrunder, som Högloflig^
Utskottet i afseende på Assignationernes iniö't n
hafva följt, här vara nog mycket åsidosatta.
Det är ganska möjeligt och jag vill ingalunda
bestrida att Banquen för öfvertagandet af Dis.
conternes akolder behöfver fördelen af Räntans
indragning på de samma Under den tid af fem
år, som är föreslagen, att m d en femtedels årlig
afbetalning inlösa dem. Jag medgifver äfven,
att ett*bas.igare realiserande af ds Discontens
papper , som förut till hela deras belop.n ej
ingått i det allmänna Rö ‘élseCapitälet, skulle
i sin man kunna verka på Myntvärdet. Men
jag kati genom ingen slags calcul komma derhän,
att de S unmor. sorn för Banquen bisparas,
genom allmänna Lagens ändring i det, sorn rörer
så väl Räntans godtgörande* till deri dag
Disconterne upphörde att betala, sorn Gälds
qvittande mot Gäld, äro af den vigt för Mynt.
värdet och det Allmänna , asYeu Lasy för tillf eil
ht behöfver stiftas. Det vöre öfverflödigt ätt
inför detta upplysta Sam'tind framställa vådan
af Lagarnas, omstörtning eller Suspension, då
nödvändigheten nf ett så våldsamt steg endast
är supponerad, men ingalunda styrkt med
bevis. Dock icke nog härmed. Huru skall
234 Den 17 Martil e. ni
det väl kunna förena med billighefsg-under,
att sed.n allmänna Lagen, för Liquider med
Disconterne, Varit gällande vid piss 5 månader
och ännu flere veckor tprde lörlöpa innan d n
genom Riksens Höglofl. Ständers beslut kunde
upphäfva?, det då iörst skulle ske, sedan en
del at Di conternes Gäldenärer begagnat sig
af den ännu fortfarande rättigheten, att med
Disxontpapper till fullt belopp liqvidera sina
skulder. Om jag antager att ett sådant beslut
al-draförst- kunde gå i verkställighet den 1
Maji, så bieHöijden deraf den , att jag, som den
30 April betalade min Discont_$kuId med Disconternes
Pappr r, realiserade dem till fullt belopp,
då den, som två dagar dt refter hade en
dylik skuld och dylika Papper, förlorade på de
sednare omkring 15 Procent. Man skall häremot
utan t vi Ivel invända, att Innehafvare af
Obligationer, sorn ej hafva Discontskuider att
betala, få vidkännas en sådan förlust, och att
tamma . förbindelser i olika personers händer,
genom fortfarande af nu varande Lag, skulle
få ett olika värde. Men då man befinner sig
i den ställning, att i alla fall fela mot en principe,
så marite man väl, liksom i valet aftvänne
andra ting, stanna vid det minst skadliga.
Om den Liqvidationsmethod, som nu är gällande,
får fortgå, så skola derigenom Discontliqviderne
ej allenast underlättas och påskyndas, utan
Låntagare i Disconterna, genom möjligheten att
till sin förmån begagna dessa p pper, gora
dem mer efterfrågade , och deras Innehafvare
skola, som nu sker, säkert om dem träffa en
för begge Parterne förmånlig öfverenskommelse.
Den 17 Mar lii, e. m. 235
Discont-skulderne skol* härigenom till stor del
öfverflyttas till Enskiha, och ett eljest viodt Capital,
pä visst säti och säkeit på det lör Narin»
garne och Penningeväsendet minst skadliga,
ingå i allmänna Rörelsen Man n å om man
så behagar, kalla Agiotage den uppgäld, som
Discot tObligationerncs Innehafvare härvul betinga
sig af den som lånar eller tillväxlar sig
Obligationerj men ett sådant Agio lärer fka
litet kunna un lv kas gerom det al Höglofl. UC
skottet föreslagna 1 qvidationssätt. Jag tror
tvärtom, att det skall derig. norn blifva bade
högre och mera tryckande för alla deni som
ej beqvämligen kunna umbära en användbar
Valuta tor Obönationerne under a!betalnings tiden,
och de skola då säkert innom en korrt
tid med 20 i 30 Procents Rabatt inlösas at den
förmögnare och ej Närm 1 si d k a * > d. Capirahsten.
Brist på BancoS,edlar , såsom dä oumgängelige
Discontavbetalningar, skall ock ofelbart lör^våi
ra Liqvid- rne, och denna brist genom Lagsökningar
och executiva åtgärder nedtvinga Egendomsvärdet
under alla de s förra förhållanden.
— Men huru gärdet då, lärer man fråga, med
de sista Innehåfvarne af obl gvöoner sedan alla
skulder till Disconterne äro 1 qviderade?
Dertill svaras, att det ej går dem värre, än
som det Höglofl. LTtskottet för dem allesammans
föreslagit. Men Banquen får då vidkännas
en betydligare förlust , vill man säga
Det medgilves, om de af Höglofl. Utskottet meddelade
Calculer få antagas för rigtiga, hvilket
med skäl skulle kunna sättas i fråga, då Utskottet
räknat för ingen ting 8 å 900,000 R:dr
236
Den 17 Mav t ii, e, m.
5 Inventarier och EfTecter, som Gothl Canal
Direction uppgifvit bland sina tillgångar Men
i alla fall, är den förlust Banquen härigenom
fick vidkännas, af den vigt, att alla andra åsrgtfi'
af Fenninge vase odet böra försvinna och
att ^n Lagstiftnings-principe derföre inåste rubbas
? jajj tror det ej, och lika litet, sorn jag
förmodafsatt man från denna stund, med något
sken af billighet , kan framställa Discont
ternas försättande i Concours tillstånd såsom
ett alternativ emöt Banquens öfvertagande af
deras massör, på de villkor Höglofl Utskottet
föreslår. Om de kunnat bringas under .Con»
cours få dagar efter sedan de upphörde att betala,
då hade Lagprincipen för Gäldskyldig® i
allmänhet och stränga rättsprinciper kunnat yrkas.
Nu tyckes det vara nog sent, sedan Massorna,
gerom tillfälligheter och under skydd
af allmänna Lagen, fått en annan form.
Jag vågar ej längre uppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln med framställningar i
ett ämne, sana af flera andra blifvit utförligare
och med mera detalj-kunskap behandladt. Jag
förbigår äfven de af Utskotten föreslagna sätt
att utreda Discont-affairerna och den blandning
af åtgärder, som dervid skulle äg3 rum fran
olika Verk. Det är, om jag så får säga, mera
på andan, än på bokstafven af Högloflige Utskottets
Betänkande, som jag sökt vända Uppmärksamheten.
Den har förefallit mig lifvad
för Banquens interesse, nästan med uteslutande
af allt annat. Kanske skall jag deremot beskylläå
för nog liberala tänkesätt och att hafva
Den 17 Martil, e. m.
= 37
mot densamma plaiderat för saker, som torde
af mångå anses kunna motverka Myntvärdets
upprätthållande. Men min lära, den j g åtskilliga
gåriger bekant, är helt enkel: att Penningeväsendet
måste betragtas ej ensamt med åsigt
af Siifvervärdets förhållande till Papperets, utan
äfven i sammanhang med en Stats Natin*
gar: att om det är ett verkligt ondt, att genom
nödtvång eller misshushållning förminska
det representerande Papperets värde, så är det
kanske ett ännu större, ätt söka gifva det ett
högre, genom rubbande af de förhållanden, i
hvilka det en lång tid stått till annan egendom.
Sluteligen vågar jag anhålla cm Återremiss
på det Höglofliga Utskottets ^Betänkande
och att dessa mina Anmärknmgar måtte få detsamma
åtfölja. Vf.-v q - '
Grefve' von Lantingshausen, Albrecht:
Jag kan icke dölja den obehagliga känsla , sorn
hos mig blifvit väckt, då uti ett i dag uppläst
Anförande, Götha CanalDiscontsTDirections förvaltning
blifvit satt i parité med den af Malmö
Disconts. Detta är redan en stor orättvisa; men
icke nog härmed; emot Götha CanalDirection
och dess aktningsvärda Ordförande hafval förklenliga
utlåtelser blifvit nyttjade, och den
högst sårande tillvitelsen gjord denna Direction ,
att hafva handlat bedrägligt. Jag förmodar och
vågar hoppas, att många af Ridderskapet och
Adeln med mig dela misshaget till de missfirmeliga
uttryck och oförtjenta beskyllaingar,
sorn i ofvannämnde skriftliga Anförande före
-
238
Den 17 Martil, e. m.
komma, och anhåiler i anledning häraf om
Herr Grefvens och Landt Marskalkens Proposition
pä ogillande af berörde uttryck.
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig’.
I)å Grc-lve von platen äfven sjelf begärt
undersökning, tior jag det vara bäst uppskjuta
med allt omdöme öfver de al en Ledamot
i FörmiddagsPlenum nyttjade, samt af Grefve
von Lantingshausen nu anmärkta uttryck, till
dess nian får se, huruvida förhållandet emellan
Malmö och Götha Car.alDisconter kati blifva
olika. Emellertid har man sig bekant, att Canal
DiscontDireclion försträckt en betydlig
PenningeSumma till CanalArbetets fortsättande
emot Hypolheque af sjelfva Canal Verket, hvilket
dock redan förut vaiit hos Banquen , till
säkerhet för dess Cr ditiv, pantförskrifvit. Om
Malmö DiscontDirection blott begått den oförsigtighet,
att lemna Lån åt vissa o åkra Personer,
har deremot Göttia Canal DiscontDirection
meddelat Lån på annor mans Pant, hvilken
åtgärd icke lätteligen torde kunna såsom laglig
försvaras. Man kan likväl icke nu i förväg, titan
först efter en laglig undersöknings fulländande,
häröfver fälla något bestämdt omdöme.
Friherre Boye, Toldvig: Det är just för att
följa den a* Frih -rre Stael oss gjorda ganska goda
och riktiga anmaning, att icke dömma i förtid,
som jag hoppas att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke, hvarken antager de til.malen, som
Den 17 Martil, e. m.
239
Friherre Staél nu gjort Direcfeu*erne i CanalDisconten
, eller drar i betänkande att ogilla
det personligt sårande, sorn kan hafva undfallit
en annan Ledamot, tilläfventyrs utan att
hatt sjelf märkt viddén af dess betydelse j emedan
att sådant antaga , att uttiycket gilla ,
vore Verkligen allt hvad man vanligen kallar
att dömma i förtjd. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ger visserligen rätt åt det berömliga
i Herr Grefve ven Lantin ejsh a usens anmärkning,
och jag tror mig skyldig 3tt densamma
understödja med all den värma , hvaraf jag
är mägtig.
Herr Grefven och Landt Diar al ali'en hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade
ogilla de af en Ledamot i Förmiddagspleno ,
emot ej mindre Götha CanalDireciion, än Götha
Canal DiscontD rection nyttjade . samt af
Grefve von Lantingshausen nyss anmärkta yttranden.
Bifölls.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Då jag äfven
fordrar Åt-erremiss af förenade Sats och
BancoUtskottens Betänkande om Discont-Regleringen,
anser jag mig lika mycket följa min
egen öfvertygelse, som allmänna Opinionen.
Herr Mannerstam har yttrat, att de i dag
fällda omdömen varit så stridande, att de bevisa
svårigheten alt afgöra detta ämne. jag
medgifver att de varit af skiljagtig beskaffenhet,
och då man har ett Sedelmynt af me
-
24©
Den 17 Martil, e m.
ra. polkisk än financiel nytta, ef t Oredis Sy.
steine , som snarare stjelpcr än hjelper Naringarne,
kunde sätten att afhjelpa penningc-förlågenhet
ej gerna af alla lika bedömmas.
Jtg har likväl funnit, att de mycket- öfverensstämma.
Allmänna Qp morien tyckes
halva ganska högljudt fordrat:
1:0 Att ingen ny I ag för tillfället må göras
, utan ait , då Staten skall framträda sorn
Medlare mellan Fordringsägare och Gäldenärcr,
bor det ske på ett hederligt sätt, och snarare
den ringa förlust, som uppstår, drabba det Allmänna,
eller rättare den del deraf, som så ofta
nu föiblandas med Staten, den nemligen,
som förestälies af en Depositions Lane och VäXwlBanque.
2:0 Att RörelseCapitalet bör bibehållas
oförändradt, Discont Sedelmassan deruti inberäknad.
3:0 Att uppgörandet af IJqviderne bör
ske på de ställen, der Lånelnrättningarne varit.
4:0 Att Obligationer och Assignationer bö»
ra lika anses.
5:0 Att ingen ny Myntsort må göras,
utan Banco- eller RiksgäldsSedlar dertill användas
, genom det att Banquen direct, eller
ock RiksgäldsContoiret öfvertager utredningen,
Sora
Den 17 Martil, e. m. 241
Sorn alternativ är nästan allmänt antaget
det: Att Disconterne borde kunna hjelpa sig
sjelfva , blott de erhöilo temporaira bidrag.
Således har m\n sett allmänna vPjun framträda,
och anser jag således att Utskott n, sent
ej äga, enligt 56. §. RegeringsFormen, att ril!*
skapa, Utan endast utreda de ämnen, som i Srån*
dens Plena blifvit framlagde, och sig deröfver
yttra, ej böra tveka att till Ständerne öfverlemna
ett alldeles nytt förslag.
Herr Grefven och /,andtjllctrsJcciIlen hem?
ställde, om Riddel skåpet och Adeln ansåg de
emot Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
Betänkande framställde Anmärkningar hindra
detsammas antagande, samt på sådan grund
behagade Betänkandet, jemte Anmlrkningarne,
till Utskotten återremittera j hvilket bifölls.
^aant tluwb nBMsmisbap raoaaiu »JberhnäToto
UpplästéS och lades på Bordet följande fritt
nedannåmnde Utskott inkomna Memorial och
Utlåtanden, nemligen.* ilrån
Od läOOtfiinsiÄeÄ mO 13000*31100 nA o;b
?.:>Rns såd st
StcitsUtnkotteti
»eton f.m lioatfivM y,a nsjjfif i)A O'?,
iio Af den 4 dannes, angående ny Stats
reglerande för Gripsholms Slotts- pcb DjurgårdsBetjeningp
deruti Utskottet tillstyrkt att
till nämnde Betjenings aflönande, jemte Bygg*
nadernes underhåll , måtte bestås at hvad å
Ridd. 9. Ad, Prof, IV, B. IJ. Afd. 3 b 3*
242
Den 17 Martit, e. m.
förra Staten finnes uppfördt, de indelte 33 R:dt
16 Sk. ) och af det contanta anslaget i^oö H;dr
32 Sk. eller sammanräknadt ( 500 R dr, samt
att för öfrigt de, genom nu mera verkställd reglering
, uppkomne Arrenden för DjurgårdslnspectorsBostället
och Rudfisket, tillsammans 150
R:dr, jemte Arrendet för Ägorne 81 T:r Spannmål
och erforderligt qvantum Ved å Kungsgårdens
Skog, utan någon speciel Stats föreslående,
måtte af Riksens Ständer upplåtas,
att efter Kongl. Majrts Nådiga Förordnande
disponeras och för behofven användas: hvarförutan
StatsUtskottet föreslagit, det Riksens
Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
måtte öfverlemna, huruvida lämpeligt skulle
anses, att Djurgården vid Gripsholm må
upphöra och dervarande Rådjur fly ttas till den
vid Hufvudstaden belägne Djurgård, hvarigenom
uppkomme en besparing uti tillgångarne
vid Gripsholm, som kunde användas till förökande
af den för Slottet och öfrige Byggnader,
ne samt Meublers och Inventariers underhållande
nu beräknade Summa af 903 R:dr 16
Sk. j hemställandes StatsUtskottet sluteligen, att
afskrifning af de, utaf Kongl Maj:t till nödige
reparationer å Slottet anordnade 4000 R:dr,
som af öfverskotterne på StatsVerkets Intrader
skulle utgå, måtte beviljas. 4
2:0 Af den 4 dennes, i anledning af erhållen
Remiss, så väl ifrån Ridderskapet och
Adeln, som PrestStåndet, med anmodan att närmare
granska redovisningen öfver Statens fört
skott till tryckning af Riksståndens Protocoll
Den 17 Martil, t. m.
243
vid 1S 15 års Riksdag med dertill hörande Bihang,
samt att de Exemplar deraf, hvilka icke
aro försälde, skyndesammt ligen må varda till
Riksens Ständers disposition aflemnade. Deruti
Utskottet uppiy t att PresteStåndets Protocoll
blifvit utan StatsCassans betungande till trycket
befordrade, och tryckningens ombesöriande af
de öfrige Ståndens Protocoller uppdragen af
R.idderskapet och Adeln , för dess Profoco!!,
åt Rectorn, nu mera Hprr CanceiliRådet G ASilfverstolpe,
af BorgareSråodet åt dess Secreterare,
Herr BergsRådet Robsahm, och af BondeStändet
åt RiksdagsFuilmägtigen Johan Ois*t
son Longberg , samt art tryckningen ater af
Bihanget sko'at besörjas af ExpeditionsUtskot*
tets Secreterare, och har Utskottet anmärkt, att
en brist uti 'fulla lefvereringen af det antal
ex mplar, sorn af Bihanget blifvit tiyckte, uppstått,
hvarföre redogörelse saknadesj Samt således
ansett ExpeditionsUtsköttets Secreterare
Och den af samma Utskotts Betjening, sorn ombesörjt
tryckningen och uppburit M dien för
Tryckningskostnaden, skyldige att för de tryckta
Exemplaren afgifva behörig redogörelse, samt
antingen lefverera de bristande Exemplaren itt
natura, eller ock desamma med penningar ersätta,
till det b.lopp, hvarföre betalning af dem
blifvit utaf Rikrdagskostnaderne uppburen och
qvicterad; hvarjemte Utskottet öiverlemnadö
till Riksens Ständer att sjelfve förordna» hurti
med de återstående i behåll varande Exemplaren
af Bihanget, utgörande omkring joo, borda
förhålDs; äfvensom Utskottet, hvad angeck
tryckningen af de ifrågavarande RiksStåuden*
244
Den 17 Martil, e. m.
Protocoller, funnit att redovisning derföre jemväl
saknades, samt på sådan grund ansen de
Herrar och Män, som haft sig af de RespectiVe
RiksStånden uppdragit att ombesörja tryckningen
och medlen derföre utqvirterat, böra
för de tryckte Exemplaren behörigen redoyisa
, och iör de Exemplar, hvarföre redo icke
visas kunde, återbära den betalning de derföre
uppburit: Hvarefter Utskottet slutligen
hemställt, att, då Medlen till tryckningen, så
för Bihanget, som för protocollerre , rngått af
den till Riksdagskostnaderne af RiksgäldsContoiret
nfbetalde Summa, Fullmägtige derstädes
jnåtte få sig uppdragit, att redogörelsen för
de tryckta Exemplaren af Vederbörande infor,
dra och emottaga, jemte de öfverblifne Exemplaren
och hvad af vederbörande kunde
komma att contant erläggas, samt att för alltsammans
sedermera till Riksens Ständer under
nu påstående Riksdag aflemna en fullständig redogörelse.
3:0 Af den 5 dennes, öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde Anmärkningar vid
Utskottets Betänkande af den 12 sistledne ja.
nuarii, i anledning af Landshöfdingen i Norrbottens
Län , Friherre G. A. Koskulls underdåniga
hemställan, om anstånd till Februarii
månads slut innevarande år med indrifvandet
af den återstående delen af Vesterbottniska
Lånet, som skall erläggas af Invånarne i Norrbottens
Län j uti hvilket Utlåtande Utskottet,
som förmodat att b malde Kongl. Majus Befallningshafvande
fogat den anstalt att medlen
Den 17 Mcirtiit e, m.
245
kunde varda infordrade aldra senast tillFebru-i
arii månads slut, ehvad ock Kongl. Maj.ts
Nådiga b slut förr eller sednare kunde komma
honom tillhanda, i öfrigt tillkännagifva , att
Utskottets ifrågavarande Betänkanderedan blif»
vit af Preste- Borgare-och BondeStånden deri
J9 sistledne Januarii bifallit.
4:0 Af den 5 innevarande månad, angåen*-  de de hos Hedervärda BondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid StatsUtskottets Utlåtande öf-'
ver RiksdagsFullmägtigen C. F. Bergs Memo:
rial, innehållande Förslag om allmänna Brand-j
försäkringslnrättningens ställande under tillsyn
af Rikets Ständers Fullmägtige i Banquen
och RiksgäldsContoiretj dervidjUtskottet, som
ansett allmänna Brandförsäkringsverket icke
kunna betragtas såsom någon publique Statens
Inrättning och i sådan egenskap ställas under
dess omedelbara Styrelse och Controll, tillika
vid handen gifvit, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande redan vore bifallit af Ridderskapet
och Adeln och PresteStåndet den 27
samt af BorgareStåndet den 24 sistl. Januarii.
5:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Motion, om
förändring i Roteringen vid Vesterbottens Re^
gemente; anseende StatsUtskottet, ändamålet
med Mörtbergs Förslag säkrast vinnas, om ifrågavarande
angelägenhet i underdånighet anmältes
hos Kongl. Majit, som icke lärer underlåta
derå fästa det Nådiga afseende det
samma finnes förtjena,
Dea 17 Martil, e. mt
6 0 Af den 5 d nnes, öfver Riksdagsman^
lien Jan Jönssons Memorial, angående Krono.
TiondeSpannemålens utgörande till Stockholms
Stora Barnhus; hvilket ämne StatsUtskouet
ansett böra utaf Allmänna Besvärs- och Oe'?
conomiaeLJthkoaet behandlas.
7 0 Af den 5 i denna månad, i anledning
»f Herr Landshöfdingen Kriherre B. W, Focks
Motion, angående en till Upsala Barnhus done.
Tid Kronofordran ; vid öfvervägande hvaraf
StatsUtskottet ansett någon åtgärd i detta arn.
fte för närvarande icke äga rum, enär frågan
Otn godtgörande! af ofvannämnde fordran, på
sätt Friherre Fock upplyst, ännu beror på
KammarCollegii utlåtande och Kongl. Majits
Rådiga pröfning,
8 0 Af den 5 dennes, angående Riksdagsmannen
Johan Olsson Longbergs M morial ,
om rättighet att få betala Osmundsjernet efter
Kronovärdi, utan någon förvandling efter
Markegång; hvarå StarsUtskottet väl ansett
fig icke kunna tillstyrka bifall, men dock fö.
reslagit, att Osmundsjernet, utan skilnad emellan
valdt eller ovaldt, borde vid de allmänna
Markegångs-sättningarna bestämmas och upp.
tagas till det pris, sorn uti MarkegångsTaxor«a
uppföres för Tackjernet, samt i de Län ,
d.er någon Markegång å Tackjern icke finnes ,
efter den af Kongl. KammarCollegium, StatsContoiiet
och Bergscollegium årligen fastställa
da T«xi för Tionde Tackjernet innom sam*
«iä Bergslag; hemställandes StatsUtskottet jern*
Dea 17 Martil, e. nu
247
väl, att, i händelse denna grund för priset å
Osmundsji rnet gillas , underdånig Skrifvelse
derom måtte afgå, med anhållan, dpt Kongl.
Maj:i täcktes om ett sådant beslut låta föreständiga
Dess och Rikets KammarCollegium
till behörigt iagttagande.
9:0 Af den 5 i denna månad , i anledning
af Riksdagsmannen Anders Sandstens Me-'
morial, angående driften och förvaltningen af
Ädelforss Guldverk ; vid öfverläggning hvarom,
Utskottet ansett sig böra föreslå, om ej
hos Kongl Maj:t kunde i underdånighet anhåL
las, ej allenast ait en ny laglig undersökning
måtte med första anställas, hvarvid med ytr
tersta noggranhet borde utrönas, så väl huru
Grufvedriften vid Ädelforss fortsättes och Egendomen
derunder skötes, som ock huruvida
nuvarande Arrendatorn , ÖlverDirecteuren
Kihlström i en eller annan del brustit i fullgörandet
af det med honom ingångna ArrendeContract,
utan ock att, i händelse vid denna
nya undersökning skulle befinnas, att ÖfverDirecteuren
Kihlström icke, uppfyllt hvad honom,
enligt ArrendeContractet, ålegat, han genast
måtte från Arrendet varda skiljd , samt
att Kongl. Majit derefter, jemte befallning om
Verkets nedläggning, såsom sig icke lönande,
täcktes i Nåder låtsa vidtaga de åtgärder med
Ädelforss och derunder hörande Egendomar,
som för öfrige ledige KronoLägenheter finnas
föreskrifna \ i hvilken händelse de tjenstbarheter
m. m., som Allmänheten förut till Guldverket
utgjort, borde upphöra*
348
T)en 17 Martil, e m.
* Ifrån Banco Utskottet;
\4f den 10 i denna Månad:
1:0 Angående förändring uti de innom
BancoVerket gällande Befordringsgrunder, en*
figt hvilka tredjedelen af Banquens Commissarier
vid yppande ledigheter tillsättas endast
af Frälsemän; tillstyrkande Utskottet, att endast
förtjenst och skicklighet, jenne dermed
förenad tjensteålder, utan afseende på Ständ,
hädanefter måtte blifva grunden för befordrin»
garns till Commissarie-tjenster , likasom alla
andra beställningar innom BancoVerket; dock
med förbehåll för de Adelsmän , som nu i
Banquen innehafva ordinarie Tj nster, att o<i
rubbadt få begagna deras , enligt hittills gällande
Författningar, stadgade rättigheter; varande
åtskilligt: Ledamöters serskilda, ifrån Plu*
raliteten akiljagtiga meningar, Betänkandet bi-,
fogade.
2:0 I anledning af värkt fråga om fördel*
Bing af Arbetet emellan Riksens Ständers Revisorer
öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVerken
; tryckning af samtlige RevisionsBerättelserne
; publicitet af B mcoVerkets granskning i
hela dess vidd och upphörande med hittills vanliga
förseglade Berättelsers afgifvande; deruti
Utskottet föreslagit, att, utan någon serskild
föreskrift , sä tet för Revisions-arbetets verkställande
innom den utsatta tiden, samt dess
lämpligaste fördelning Ledamöterne emellan ,
pia bero af Revisorernes egen gemensamma
pröfning «ch godtfinnande; samt att den Be
-
Ben 17 Martil, e. m.
rättelse Revisorerne, til! följe af ?. §. uti den
for dem tasrställda Insuuctionen, afgitva, ovilkorligen
bör, genom BancoFuilmägtiges försorg
och på Banquens bekostnad , genast tryckas ,
för att allmanna Ttdningarne åtfölja.
3 0 Till upplysning , angående de^sedan
j 8t5 års Riksdag vidtagna åtgärder, i anledning
af då väckt fråga om en ny MyntOrdning.
Utskottet anmäler att, sedan Kongl. KarnmarCollegium
inkommit med Förslag till en
ny MymOrdning, Kongl. Majit ftin nit godt i
Mader förordna, att, inn n Dess Nådiga Beslut
i ämnet vidtages , fullständiga och noggranna
undersökningar , grundade på rön och
försök rörande hela Myntnings-processen, med
alla dertill hörande delar, borde anställas af
en serskild Comiié, hvilken, under Ordförande
af Herr Presidenten Friherre Eddcrantz ,
äger att, i anledning deraf, med underdånigt
Betänkande och Förslag i ämnet inkomma:
att KammarCollegii underdåniga Förslag till
MymOrdning blifvit till bemglte Comité öfverlemnadt:
Att frågan härom således berodde
på denna Comité , hvilken ännu icke haft
något sammanträde.
4:0 I anledning af väckt fråga om tillåtelse
för en och hvar, att emot Svenskt Speciemym
i Banquen tillbyta sig omyntadt Guld
och Silfver ; hvarå Utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrks bifall.'
5:0 I anledning af Åtcrremiss från samt
-
25 0
Den 17 Martn, e. m.
lige RiksStänden af Utskottets Betänkande ont
förlängning i pvaescriptions tiden för Låns omsättning
i BancoOiscontVerket ; och har Utskottet
föreslagit, att ett ytterligare rådrum af
30 dagar från derom af DrscontVerket meddelade
undeirättelse , må lemnäs dem af BancoDiscontens
Gäldenärer, hvilka, genom underlåten
afbetalning, deras omsättnings-rätt förverkat,
och att sålunda hvar och en Gäldenär,
som innom förenämnde tid verkställer vanlig
afbetalning, och behöriga LåneDocumenter för
återstoden presterar, må undgå att för Lånets
hela belopp varda krafd; emot hvilket Förslag
tvänne Ledamöter i Utskottet sig reserverat.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Angående justering inför båda Utskotten gei
mensamt af de föreskrifter, som 6kola gälla
för Rikets Ständers båda PenningeVerk; Utskotten,
spm tillstyrkt bifall å Förslaget, hafva
derjemte ansett , att det dermed åsyftade ändamål
vid de flesta tillfällen kunde vinnas ,
utan att båda Utskotten ovilkorligen behöfde
sammanträda , derest det stadgande , som gemensamt
skulle meddelas Styrelserne af Bancooch
RiksgäldsVerken, först redigerades af det
ena Utskottet och försedt med Ordförandens
justerings-påskrift, derefter communicerades
det andra, för att der godkännas eller med Anmärkningar
förses , i hvilken senare händelse
sammanträde emellan båda Utskotten borde företagas.
Den 17 Martti, e. m. ' 25!
Ifrån Allmänna Besvärs - och OeconomiceUtskottet
:
Af den 21 sistlidne Februarii:
Öfver föreslagna ändringar uti Författningarne
rörande Husbehofs- Brännvinsbränningen och
dermed gemenskap ägande ämnen ; och har
Utskottet , under tillstyrkande att Kongl Förordningen
rörande Husbehofs - Bränvinsbränningen
af den 6 September 1315, i allt öfrigt
må bibehållas oförändrad, uppå anförda
skäl, hufvudsakligen föreslagit att Brännvinsbrännmgen
må inskränkas till 9 månader om året
, och således inställas ifrån och med den
j6 Junii till och med den 15 September; dork
att afdrag för denna tid på Bevillningen icke
finge äga rum , äfvensom att besparad Drank
borde alla årstider fa agas Och användas, samt
försegling å Brännvins - redskapen under ofvannämnde
månader ej komma i fråga : Att
åt Konungen kunde i underdånighet öfverlemnäs
att inställa Brännvinsbränningen, dåab.
so lii t brist på Spannmål bade hemma 1 Landet
och på de Utrikes Orter, hvarifrån Säd van.
linén hämtas, gör, att verklig hungersnöd befaras:
Att ingen må tillåtas, hvarken i Städt
me eller på Landet, att uti ett och samma
Hus eller på en och samma Egendom, af
hvad storlek och värde sorn hellst, begagna
nier än en Panna om 90 Kannor eller flera
mindre Pannor med en sammanräknad rymd
at högst samma belopp ; samt sluteligen , att
Siock holms KronoBrännerier måtte förblifva
yid hvad de nu äro, och efter Stadgandet i 2:
252 Den 17 Martti, e. m.
§. 3. Mom. af ofvannämnde Författning för*
valtas; men deremot Kronobrännerierne i Götheborg,
så snart det derstädes ingangna Ar*
rendeContract sluras och uti Carlskrona indra»
gas, samt att Bränvins-tillverkningen derstä»
des må upplåtas åt Innevånarne dt r enahanda
grunder, som för de öfriga Städerne fast»
ställde äroj varande åtskiilige Ledamöters från
Pluraliteten skiljagtiga tankar äfven bifogade.
Frun Constitutions Utskottet:
Af den 5 dennes :
Innefattande svar på Ridderskapefs och Adelns
Återremiss , angående Representations frågans
närvarande skick ; deruti Utskottet, med tillkännagifvande
att de öfrige trenne RiksStånden
redan gillat Utskottets första yttrande,
tillika förklarat , att , sc-dar. Utskottet under
Riksdagens lopp emottagit åtskilliga Statistiska
Handlingar, detsamma vunnit den erfarenhet
, att det nu mera kan , utan inlörväntande
af flera dylika, till Riksens Ständer med Utlåtande
i ämnet inkomma.
Ifrån Berillnings Utskottet:
Af den 16 i denna Månad:
Angående de emot de föreslagna grunderna
för den allmänna Bevillningen gjorda Anmärkningar
; och har Utskottet trott sig böra, till
bibehållande, förtslå det BevillningsSysteme ,
som af Utskottet förut blilvit uppgifvit; dock
«cun, i afseende på grunderne för beskattningsoch
beräknings-sätten af den föreslagna öfvers
Den 17 M-irtii, e. m.
253
flöds- och fyllnads-nfgiften, 2.'ne Stånd stadnat
emot två , h^r Utsko tet framställt såsom Alternativer:
antingen att den föreslagna Öfver,
flöda-afgihen må utgå genom taxering af vissa
Öfverflöds-arliklar, och, der.si den erforderliga
Summan icke kan på sådant sätt erhållas,
jemväl en fyllnads afgift utgöras till
ersättning för LandtTullarne; eller ock, att
den föreslagna Consumtions-afgiften för Öfverflödsvaror
och fyllnads-afgiften för Landitullsersättningen
må sammanlagda utgöras med vissa
Fkillingar för hvarje Riksdaler , som efter
2. Art. för Rörelse m m. utgår ; vid hvilket
Utlåtande åtskilliga Ledamöters serskilda meningar
äfvenledes voro bifogade.
Upplästes följande fiån de andra R=spective
RiksStånden ankomne ProtocollsUtJrag:
Fran Uugpurdige PrestSldndet;
Af den g sistledne Februarii:
Om Återremiss af Allmänna Besvärs- och Oeconomiaeötskottets
Utlåtande, i anledning af Prosten
Doctor Stenhammars Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af åtskilliga
Kongl. Majtts och Rikets Ständers vidtagne
Beslut.
Af den 7 Mars:
Om bifall till följande från Utskotten inkomne
Memorial och Betänkauden, nemligen;
25+
Den 17 Martil, e. nu
Från Dag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomicB Utskotten, rörande:
1:0 Bestämmande af Jordägares och Torpares
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
2:0 Föreslagen ändring af 24 Capitlet 5.
By-.gnmgaBalken.
3:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Trösk-slagor utaf Ek.
4 0 Herjeådahlens undantagande från Storskifte
at Hemm ansmark; och
5:0 Författande af ett Sammandrag af Författningar
om Jordägares rättigheter och skyldigheter.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomioeUtskottett
i anledning af väckta ltågor om:
1:0 Spectaclernes inställande på de större Högtidsdagarne,
2:0 Förändring i FörsamFngarnes skyldighet
att vårda sina Fattiga; och
3:0 Om Ridderskapets och Adelns deltagande för
deras Hus och Tomter i Städerne uti Kyrko-,
Preste- Scholae- och Rectors Boställsbyggnad,
samt att de Onera, hvilka tillhöra Jordägare
bland Siädernes Borgerskap, måtte utsträckas till
alla Fastighetsägare i Städerne utan undantag*
Angående Återremiss af:
Den 17 Martil e m.
255
1:0 BancoUtskottets Betänkande om förläng,
ning uti Praescriptionstiden lör låns omsättning
i Banco DiscontVerket.
2:0 StatsUtskottets Förslag till beräkning af
StatsVerkets intrader, samt
3:0 Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco*
nomiasUtskotfens Utlåtande, angående afskaffande
af Luderplats.*! och allmänna Skallgångar.
Af den 12 Mars, innefattandet
Att PresteSråndet, som funnit sig föranlåtit att
ogilla den af ConstitutionsUtslcottet föreslagne
nya § att emellan 37 och 38 §§- i Regerings.
Formen inlöras, ansett sig böra serskildt förklara
den önskan, att berörde § varit så redigerad,
att Riksens Ständer kunnat genom be;,
viljande af Svensk Medborgarerätt för inflyttande
Norrmän, ådagalägga Svenska Nationens
vänskap och välvilja för det Norrska Brö-'
drafolket.
Att PresteStåndet instämt uti Ridderskapets och
Adelns Beslut om tryckning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande i frågan om Malmö,
Götlia CanalBolags 6amt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Att PresteStåndet antagit de af Utskottet vid
sista Riksdag tillstyrkte ändringar uti RegeringsFormens
4,, 29., 41. och 81- $§• men deremot ogillat
Utskottets Förslag till förändrade Redactioner
af Regeringsformens 2S., 38 , 53•, 56.
256
Dtn 11 Martti, e. m.
60. och 96. §§. samt ansett öfverläggning rö‘
rande dtn föresia ne ändringen uti Regeri.ngsFormens
37 §. böra uppskjutas intill dess R.d*
derskapet och Adeln sig derom urlåtitj
Angående Remiss till Lagutskottet af Kongl.
Maj ts Nådiga Proposition t i i 1 Rikets Ständer
om antagande at en ny ConcoursLag samt för»
ändring af 1 §. 8 Cap. GiftermåisBalken och
7. Cap. Rättegångsbalken,
Af den 12 Mars eftermiddagen, innehållande;
Att PresteStåndet till alla delar godkänt de
af ConstitutionsUtskottet vid 1815 års Riks*
dag beredda Förslag till ändringar och tillägg
uti Tryckfrihetsförordningen; i följd hvaraf
frågan om alstsaffande af Jury för det narva»
rande komme att förfalla.
Att PresteStåndet likaledes bifallit de af ConstitutionsUtskottet
tillstyrkte ändringar uti Riks*
dag'Ordningens 46 och 6$ §§.5 men att alla
öfrige af Utskottet föreslagne ändringar och til»
lägg i RiksdagsOidnmgen blifvit af Ståndet
ogillade.
Af den i4 Mars, af innehåll;
Att PresteStåndet, efter erhållen underrättelse
att Ridderskapet och Adeln antagit defi af Con-,
8titutionsUtskottet föreslagne ändring uti RegeringsFormens
37. §., jemväl godkänt samma
Förslag.
Att
Den 17 Martil, e. m.
*57
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkan,*
den rörande:
iso Väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 16 November 1816. angaende
sättet för en Menighets hörande i enskilta
ärender.
2:0 Förtydligande af Lagens stadgande i 17
Cap. GiftermåisBalken angående fördel.
3:0 Arfvode för Utmätningar i private mål.
4:0 Bibehållande af Författningen, att en sjettedel
af Ström alltid bör lemnäs öppen.
5:0 Förslag att Böter i Brottmål må utgå efter
förmögenhet3 och
6:0 Förändring i Straffet för Hållkarl :
Att Ståndet gillat Allmänna Besvärs- och 0<?.'
cono/niceUtskottets Utlåtande, rörande en förbättrad
Posternas regiering: __ «
Att vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
Memorial, angående tvenne Redactionsfel uti
de beredda Förslagen till ändring uti Riksdagsordningen,
PresteStåndet ansett det vara emot
Regeringsformen och Riksdagsordningen stridande,
att de sedan föregående Riksdag' hvilande
Förslag till förändrad Redaction af Rikets
Grundlagar med förändring antaga;
Att Ståndet återremitterat så val ConslituRidd,
0. Ad, Prof, IV. B. II Afd- 33, 34.
358 D‘n 17 Martil, e. m'.
tionsUtskottets Memorial , rörande gjord Anmärkning
emot Konungens Rådgifvare i Corn»
mandomål för Arméen, som StatsUtskottets
Utlåtande angående användande af de innom
Södermanlands Län befintliga Jagbackar.'
Af den 17 Mars, angående:
Bifall till StatsUtsfcottets Betänkande om Medels
anslående åt BergsRådet Friherre Hermelin.
Fran Välloflig BorgareStåndet:
\
Af den 17 Februarii förmiddagen, af innehåll:
Att sedan PresteStåndet, i det ändamål 44. §.
Riksdagsordningen löreskrifver, meddelat BorgareStåndet
dess Beslut om Återremiss till Allmänna
Besvärs- och OeconomiceUtskottet af
Herr Prosten, Doctor Stenhammars Memorial,
rörande saknad eller fördröjd verkställighet af
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers vidtagne Bej
slut uti åtskillige Rikets inre hushållning rörande
ärender, BorgareStåndet ansett någon
dets åtgärd i detta Mål icke kunna äga rum
förr än Utskottets Betänkande inkomme.
Af den 7 Mars, innefattande:
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeconomicei
Utskottets Betänkanden, rörande:
1:0 En förbättrad Posternas Reglering.
2:0 Skattelösen af Förläningsz och Löningag
hemmanen i Halland.
Ben 17 Martii, e. m.
359
3:0 KronoUppbördens öfverlemnande till Kyri
koRådet i hvarje Församling.
4:0 En jemnare fördelning af väghållningsskyldigheten
omkring Norbergs Grutvor.
5:0 Yrkad jemkning i Transport-skyldigheten,
af Tiondin och AfradsSpannmålen.
6:0 Väckta frågor om Markegångs-sättningar.
7:0 De uti Riket brukelige Vigtsorters Redtz-1
ction till enhet.
Att vid förnyad föredragning af AllmänJ
na Be ä s - oell OeconorniceLtskuttet» BeiäeJ
kande , angående väckt fråga om upphörande
af frikallelsen för Ridderskapet och Adeln från
deltagande med Borgerskap t uti underhållan,1
det af Kyrko-, Preste-, Scholae - och Rector*
BoställsByggnader m. m. BorgareStåndet ansett
att vid det förhållande, Utakottets Betänkande
utvisar, ej något vore att vid detta Mål till-'
göra
Återremiss
al så väl StatsUtslottets Memorial,
angående beräkningar af SratsVerkets In-’
trader, sorn ock af Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkanden:
1:0 Om förbud emot införande af utländskt
spunnit Bomullsgarn; och
3:0 Angående en fri Tackjernshand#!.
Bifall till följande Betänkanden:
26o Den 17 Martti, e. in.
Frän Dug- samt Allmänna Besvärs- och Oe
conornice
Utskotten:
1:0 'Angående afskaffande af Luderplatsar och
allmänna Skallgångar.
a:o Rörande Härjeådahlens undantagande från
Storskifte af Hemmansmark.
3:0 Angående inskränkning i förbudet mot
nyttjande af Tröskslagor utaf Ek.
4:0 Oin Förslag till bestämmande af Jordäga*
res och Torpares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
5:0 Angående författande af ett Sammandrag
af Författningar, rörande Jordägarnes rättigheter
och skyldigheter.
6:0 Om lösens beräknande för SkatteHemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för Hemmansklyfningar,
samt från
Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet
serskildt, rörande väckt fråga om Boskapsafi*
velns uppmuntrande i Blekinge.
Att OeconomiceUtskottets Memorial, i anledning
af gjord Motion, angående en undersökning
om Stenkohl finnes på Öland, blifvit lagdt till
Handlingarne.
Af den 12 Mars, innehållande:
Att BorgarcStåndet vid föredragning af de
Den 17 Martil, e. m.
261
vid 1815 års Riksdag beredda förslag till
ändring i Rikets Grundlagar, bifallit de nya
Redactionerne af 4., 29., 37., 41. och 8r«
§§. Regerings - Formen ; men ogillat de föreslagne
ändringarne uti 28-, 38-, 53., 56., 6c.
och 96. samt den nya §. emellan 37. och 38.
hvarjemte Ståndet antagit de förändringar,
som blifvit föreslagne uti 38., 63. och 68.
Riksdagsordningen, men bibehållit 14., 15-,
29., 46. och 56. '§§. oförändrade ; äfvensom
S åndet gillat de uti TryckfrihetsFörordningea
föreslagne förändringar, så väl uti ingressen, som
i 1.. §. 5-» 6., 7 , 8. och 9. Momenterne, 4. §♦
7 Mom. samt 5. §. 1., 2., 3. och 4. Morn.
jemte 8. Mom. uppflyttning emellan 6. och 7.
Morn.; hvaremot Ståndet afslagit förändringen
uti 4. §. 8- Morn samt ansett ej mindre frågan
om den antagna Juryns bibehållande eller af-4
skaffande i öfverensstämmelse med Ståndets
förberörde beslut, komma att förfalla, än ock.
att ingen serskild åtgärd vore af nöden i anledning
af.hvad som sluteligen rörande Representations-frågan
blifvit af Utskottet anmält,
Remiss till StatsUtskottet af Herr Ombergs
Memorial , om bestämmande af en ärlig un-i
derhålls-summaåt Hennes Maj:t Drottningen, i
händelse Hennes Kongl. Maj:t skulle innan nästkommande
Riksdag uti Enkestånd försättas; 6amt
Till Lagutskottet af Kongl. Majsts Proposition
angående en ny ConcoursLag samt förändring
af 1. §. 8. Cap. GiftermålsBalken och 7- Cap,
RättegångsBalkeo.
»62
Den 17 Martile. m.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns beslut
om tiyckning af Stats- och HancoUtskottens
Betänkande, angående Malmö, Götha CanalBolags
samt Götheborgs DiscontVerks utredning.
Återremiss af ConstitutionsUt skottets Memorial,
i anledning af gjord Anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i CommandoMål för Arméen.
Anmodan till ExpeditionsUt skottet , att så väl
roed ali skyndsamhet !å>a i Bihanget till RiksStåndens
Protocoll till trycket befordra Kongl.
Ma j: ts Proposition, om en ny ConcoursLag samt
förändring af 1. §. S. Cap. GifiermålsBalken
och 7. Cap. RättegångsBalken, som ock att gå
i Författning, att den öfverläggning, hvilken i
LsgCommitéen föregått Förslaget till ifrågavarande
Lagproject, måtte i sammanhang härmed
ifrån trycket utgifvas.
Af den i4 Mars, innehållande:
Att, vid föredragning af ConstitutionsUtskottets
Memorial, angående tvänne Redactioncfel
uti Förslaget till ändring af 38. och 46. §§. i
Riksdagsordningen, BorgareStåndet ansett, att
dä Ståndet redan fattat sitt beslut, rörande ofvannämde
tvänne §§. , kunde ingen vid tre åtgärd
uti Målets då varande skick äga rum.
Att StatsUtskottets Utlåtande, rörande den för
nu varande Hans Maj t Konungen och dess Efterträdare
på Svenska Tmonen, bestämda årliga
ersättnings, summa, blifvit med uttryck af
Den 17 Martil, e. m.
*63
BorgareStåndets djupa undersåtliga vördnad och
tillgifvenhet lagdt till Handlingarne.
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkande,
angående inskränkning uti Domares och
Executorers rättighet att meddela Gäldenär
rer anstånd med betalningen af lagsökte för»*
dringar.
Att sedan Ståndet lemnat sitt bifall till Statsq
Utskottets Betänkanden, angående:
1:0 Föreslagen, rättighet till Skattelösen af
LotsHemman.
2:0 Bidrag af’allmänna Medel till fullbordan^
de af Hamnbyggnaden i Malmö» och
3:0 Segelleden genom BaggensSundet och Södra
Stäket j någon annan åtgärd icke ansetts
vara af nöden i afseende å Utskottets, rörane
de förenämnde ämne, inkomne ytterligare Ut-J
låtanden, än att desamma skulle läggas till
Handlingarne.
Att BorgareStåndet låtit bero vid StatsUt~
skottets uti serskilda Memorialer lemnade svar
å de innom bemälde Stånd gjorda Anmärkning
gar vid Utskottets Betänkande uti frågorna 9
rörande:
1:0 Förhöjning uti PostSkjutslegan.
2:0 Förbättring uti iLänsmänneng Löne i vilkor,
samt
264
Dm 17 Martil j e. tu.
3:0 Ersättning till Städerne för doras andel ut:
Accis- oell BakugnsPenningarne.
Att Herr C. J Ombergs Anförande, angående
Rosersbergs Kungsgårds upplåtande till Hans
Maj t Konungens Disposition , i händelse af
Hennes Mfjt EnkeDioltningens dödeliga afgång
före nästa Riksdag, blifvit till StatsUtskottet
remitieradt.
Bifall till följande från Utskotten inkomna Betänkanden,
nemligen :
Fran Stats Utskottet:
i’o T anledning af Kongl. Maj:'» Nådiga Proposition,
om Medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och bevakning.
2:0 Angående nödiga Medel till Drottningholms
Broars iståndsättande.
Om Anslag på IndragningsStaten af iqoo R:dr
B;o årligen till BergsRädet Friherre Hermelin.
Från Stats- och BancoUtskotten :
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats- Banco
- och Rik^gäldsVerken anslagne Arfvoden,
Fran Banco Utskottet;
no Uti frågan huruvida de FideiCommisser,
hvilka, enligt serskild Nådig tillåtelse, få med
Dan 17 Martil, e. m. 265
Inteckning graveras, må kunna af Riksens
Ständers Banque iåsoin Fant antagas.
2:0 Angående Lane rättigheten i Banquen för
de uti phi.ipstad belägne Fastigheter.
Från Lag - samt Allmänna Besvärs • och
Oeconomice Utskotten :
Angående föreslagen ändring i 24. Cap. 5. §.
ByggningaBalken, rörande Brandstod.
Frän Lagutskottet:
no Angående väckt fråga om förändring uti
straffet för Hållkarl, som fordrar Drickspenningar
eller Resande med otidighet bemöter.
2:0 I anledning af yrkadt upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816,
angående sättet för en Menighets hörande i
emkilta ärenden.
"O *
3:0 Om förtydligande af Lagens stadgande uti
17. Cap. GiftermålsBalken, angående fördeL
4:0 Om förnyadt stadgande, att en sjettedel af
Ström alltid bör hållas öppen.
5:0 Angående Böters erläggande i Brottmål efter
förmögenhet.
Från Hedervärda BondeStandet:
Af den 7 Mars, angående:
Återremiss af Allmänna Besvärs - peli Otfco*
Den 17 Martu , e. m.
nomiceUtshottets Betänkande, rörande så väl
yrkad skyldighet för Ridderskapet och Adeln,
att för deras Hus och Tomter i Städerne, deltaga
uti Kyrko , Preste-, Scholae- och Rectors
Bostadsbyggnader, som ock att de Onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städernes
Borgerskap, måtte utsträckas till alla Fastighetsägare
i Städerne.
Att BondeStånd^t, i anledning af LagUtshoti
tets förnyade Utlåtande i frågan om förändring
i straffet för Hållkarl, ansett vid Uti
skottets första , af Ståndet antagna Betänkande,
böra bero.
Återremiss af Allmänna Besvärs - och Oeco•
nomiasUtskotlets Betänkande, rörande en fört
bättrad Posternas reglering.
Angående bifall till Lag- samt Allmänna
Besvärs - och OeconomiceUtskottets Utlåtande
om allmänna Vägarnes underhållande vintertiden.
Återremiss af Stats Utskottets Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majits Nådiga Proposition ,
angående användande af de innom Södermanlands
Län befintelige Jagbackar.
Af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco3
nomiceUtshottets Betänkanden:
i:o Om författandet af en systematisk Samling
af Författningarne om Jordägares rättigheter
och skyldigheter 3 och
Den 17 Martti, g. m.
2 o Angående föresi gen ändring- i 24. Cap.
5 §. ByggningaBaiken.
Bifall till följande Lerg - samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiceUtskottens Utlåtanden,
angående:
1:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskeslagor utaf Ek.
2:0 Härjeådalens undantagande från tillämpning
af Författningarne om Storskifte.
3:0 Afskaffande af Luderplatsar och allmänna
Skallgångar.
4:0 Lösens beräknande för SkatteHemmansArfvingar
emellan samt gräns för HetnmansKlyfningar}
och
5:0 Förslag till bestämmande af Jordägares och
Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Att BondeStåndet, j anledning af åtskillige af
Riksdagsmannen J. M. Wessing m. fl. gjorde
Anmärkningar, till Lag samt Allmänna Besvärs
- och OeconomiceUtshotten återremitterat
nämnde Utskotts afgilna Utlåtande, angående
skyldigheten för privilegierad Jord att deltaga
i Tingshus- och Prestegårdsbyggnad m. m6amt,
jemte communication med de öfrige Riks-;
Stånden af Wesdngs AnmärkningsMetnorial,
tillika beslutit att Utskotten skulle erhålla del
af ett, utaf Wessing vid shthdne Riksdag till
CoastitutionsUtskottet afgifvit Memorial.
26g
Den 17 Martil, e, m.
Af den 12 Mars, angående :
Återremiss af LagUtskottets Betänkande , rörande
väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen dea 26 November *816, angående
sättet för Menighets hörande i enskika ärender.
Remiss till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Nå2
diga Proposition, om en ny ConcoursLag samt
förändring af 1. §• 8- Cap. GiftermålsBalken
och 7. Cap. RättegångsBaiken.
Bifall till följande från Lagutskottet inkomna
Utlåtanden, angående:
1:0 Väckt fråga om förtydligande af Lagens
stadgande uti 17. Cap. GitiermålsBalken»
2:0 Yrkadt bibehållande af Författningen att en
sjettedel af Ström alltid bor hållas öppen.
3:0 Gjordt Förslag att Böter i Brottmål må ut.
gå efter förmögenhet.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns be»
slut, att Stats- och BancoUtskottens Betänkande,
rörande Malmö, Götha CanalBolags samt
Götheborgs DiscontVerks utredning , med åtföljande
Bil agor skulle till trycket befordras ,
samt bland RiksStåndens Ledamöter utdelas
innan pröfning deraf företages.
Att BondeStåndet, som genom StatsUtskottets
Memorial af den 4 Mars, inhämtat, att
Den 17 Martil, e. m.
269
Kongl. Maj:t återtagit Dess Högstsalig Herr
Faders till Utskottet aflåtna Nådiga Proposition,
rörande den årliga Ersättnings - Summa,
som blifvit Kongl. Majk och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen^ samt i detta
förnyade prot af Kongl. Maj‘ts Nådiga välvilja
och öm ht t funnit nya anledningar till undersåtlig
vördnad och tacksamhet, beslutit att i*
frågavarande Memorial skulle läggas till Hand*
lingarne: —
Att BondeStåndet låtit bero vid följande från
StatsUtskottet uti nedanndmnde, genom trenne
Stånds pluralitet, redan afgjorde mål, inkomne
ytterligare Utlåtanden, i anledning af ett
Stånds Återremiss af Utskottets först afgifne
Betänkanden >
1:0 Om förhöjning i Postskjutslegan.
2:0 Angående Segelleden genom BaggensSun-i
det och Södra Stäket.
3:0 Om bidrag af allmänna Medel till fullbordande
af Hamnbyggnaden i Malmö.
4-0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman.
5:0 Om förbättring i Länsmännens lönings*
villkor i och
6:0 Angående ersättning till Städerne för de4
ras andel i Accis och BakugnsPenningarae
-
2?0
Den 17 Martil, e. m:1
Att BondeStå^det, vid p öfning af de ifrån si.
sta Riksdag b vilande Försl g lill ändringar i
Grundlagarne, Hinnit för godt bifalla de föreslagne
lörändringarne af 4- §• 2. Moni. 29. §.
tillägget lill 41 §.56 §. 1. Morn. samt 8». §.
RegeringsFormen. 38,63 och 68. $$. Riksdagsordningen,
samt I. §. 5, 6, 7. oell 8. Mom samt
det nya Moment i samma § 3, §. 9. Morn. 4.
§. 7 Mom. 5- §• 1.3 och 4. Mom. TryckfrihetsLagen,
jemte uppflyttning af 8 Mom. i
sistnämnde § eine Ian 0 och 7. Morn- samt
ansett Ett det af Utskottet' uti serskildt Memorial
anmälde Redactions-fel i 38 §. Riksdags.
Ordningen samt vid denna $. föreslagne senare
alternatif borde förfalla; Hvaremot Ståndet
ogillat de föreslagne ändringar i 28-, 38. och
60. SS. RegeringsFormen, 14., 15 och 56. §§.
samt tillägget af en ny $. emellan den 37. och
38. §§. Riksdagsordningen; äfvensom ändring
garne uti Ingressen och 5. § 2. Morn. TryckfrihetsLagen,
samt uppskjutit afgörandet rörande
37, 53 och 96- §§■ RegeringsFormen. 29. och
46. §$. Riksdagsordningen samt 4. §. 8. Morn.
TryckfrihetsLagen. Och har Ståndet, hvad
»ngeck så väl frågan om den antagne Jury i
TryckfrihetsMål, som förslag till en förbättrad
Representation, ansett något Utlåtande för närvarande
ej vara att meddela.
w den i4 Mars, innehållande:
Att BondeStåndet, efter erhållen underrättel-'
se, att Ridderskapet och Adeln bifallit den af
C onstituiionsUiskottet föreslagne ändring i 37,
Den 17 Martil, e. m.
271
§. RegeringsFormen, funnit skäligt, att jemväl
iör sin del godkänna samma Förslag, men i
afseende åter å de öfrige hvilande frågor, om
förändrad Redaction af 53. och 96. §§. RegeringsFormen,
lika med PresteStändet de föreslagne
ändringarne ogillat.
Bifall lill följande från nedannämnde Utskott
inkoinne Betänkanden:
Fran Lagutskottet:
Ota verkställighet af Utmätningar i private Mål.
Fran Stats Utskottet:
1:0 Angående nödige medel till Drottning;
holms Broars iståndsättande.
2:0 Angående redovisning för StatsVerkets för:
skott till tryckningen af RiksStåndens Protocoll
jemte Bihanget dertill vid 1S15 års Urtima
Riksdag.
3:0 Rörande årligt anslag af rooo R:dr Banco,
åt BergsRådet Friherre Hermelin.
Från BancoUtskottet:
1:0 I frågan om Fidei-Commisser, hvilka enligt
serskild nådig tillåtelse få med Inteckning
graveras, kunna af Banquen belänas.
a;o Angående Lånerättighet i Banquen, föröde
i Philipstad belägne Fastigheter:
212
Den 17 Martil, e. m:
Fran Stats- och Banco Utskotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats» Banco
och RiksgäldsVerken anslagne arfvoden : —
Att BondeStåndet beslutit att ConstitutionsUt»
skottets Memorial , i anledning af en från Ridderskapet
och Adeln remitterad Anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Commandomål
för Arméen, skulle komma att lemnäs utan
vidare åtgärd.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Hand;
lingarne.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet oeh Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 17 Martii 1S18-
S. D. Remitterades till Stats och BancoUtskotten:
Yttranden af Herrar Heykensköld,
Detlof; von Heynne, Georg, och Roos, Carl
Adam, angående Götha Canal. Ut supra.
S. D. Sedan alla från sistledne Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagarre
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde,
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt
Den 17 Martti, t. m. 273
godt anmoda ConstitutionsUtskottet, att inkomma
med uppgift å de Förslag , som af samtelige
RiksStånden blifvit godkända, hvilka,
etter verkställd justering, sedermera borde öfverlemnas
till ExpjditionsUtskottet, för att. i
afseende å Kongl. Majus Nådiga Sanction derå,
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majit; hvarom de öfrige Respective RiksStån^
den skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Stats-j
och BancoUtskottens den 3. dennes afgifna ,
samt den 7. i samma Månad förmiddagen på
bordet lagda Betänkande, i anledning af den
del af Kongl. Majits Nådiga Proposition den
10 December 181 7. om allmänna PenningeRöreisen
och Myntvärdets upprätthållande , som
angår Malmö. Götha CanalBoiags samt Götheborgs
Discont Verks utredning, blef samma Ber
tänkande, på grund af åtskilliga dervid gjorda
Anmärkningar, till Stats- och BancoUtskotten
återremitteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half tili 10 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Fagerhem,
Ridd, #, Ad, JProt, IV. B. II. Afd. 35, 3 5.
274
Den 19 Martil.
Thorsclagen den 19 Martin
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 2. den»
nes eftermiddagen.
Herr Adlerbeth, Jacob, anförde skriftligen:
Sedan jag i Ridderskapets och Adelns Plenum
den 2 Mars förgäfves yrkat Proposition på andra
Alternativet af StatsUtskottets utlåtande, om
medel för granskning och öfversättning af Isländska
Handskrifter, förbehåller jag mig några
ögonblick för att besvara de vid mitt För-,
slag gjorde Anmärkningar.
Jag vågar göra mig försäkrad, att hvar och
en, som ansett mödan värdt att af ämnet taga
en närmare kännedom, skall instämma i mitt
tänkesätt. Att Konung Carl XI' varén Beskyddare
af den Nordiska fornforskningen, har jag
redan bevisat: Att under Konung Gustaf lil
denna Vettenskap skulle tillvinna sig mindre
uppmärksamhet, säger sig sjelf. Under en tid,
då man af främlingar lånade bildning och vit.
terhet , kunde man icke vara hågad, att undersöka
källorna till en sann kunskap om
Nordens ursprungliga egenheter.
Hvad här blifvit yttradt om en Man, som
mot 4co R:drs årlig aflöning är ålagd att sysseh
särta sig med våra Isländska Handskrifters
granskning, fordrar någon utveckling. Om med
denne Man förstås AcademiaeAdjuncten, Magister
F. G. Liljegren, den ende, ät hvilken, mig
Den i 9 Martil.
2 75
veterligen, ett sådant förtroende blifvit lern-;
nadt, måste jag upplysa, att enligt Kon,;f.
Maj:ts Bref till CancelliStyreben af 26. Febr' «
arii 18 r 7 •» hans årliga aflöning under den tid
af 3 ar, hvartill hans befattning är inskränkt ,
utgör icke 400, utan endast 166 R:ir 32 Sk.
Med så knappa löneviikor lärer han få uppgifva
alla förslag att besöka Island , bäst bela en
att få qvarstanna innom Fäderneslandet, der
han genom enskild undervisning kan finna
sin utkomst, ehuru med uppoffring af den tid,
som han odeladt borde egna ät sin antiqvariska
verksamhet. Just för denne man, hvars
arbetsamhet och nit för saktn äro omisskännelige,
vore tillfället att under sina forskningar
vägledas af en lärd Isländare, högst dyrbart.
Det skulle bespara honom mödan att £
Köpenhamn till Danska och Isländska Lärdes
pröining öfverlemna sina öfversättnings-forsök,
för att vara säker om deras rigtighet.
Att det Folk, som ari besittning af Liand,
skall derföre äga ett afgjordt företräde i Isländska
Litteraturen, Jtan sä mycket mindre medgifvas,
som denna Ö nu mera saknar nästan hela
sitt förråd af Nordika Fornskrifter, hvilka tid
efter annan blifvit öfverförde till Sverige och
Dannemark.
Jag skulle afstå från vidare försvar af
mitt förslag, om detta förslag endast varit etc
uttryck af mitt enskilta tycke; mt-n sådant är
icke förhållandet. Flere Vetenskap.Idkare,
hvilkas oväldiga och grundliga sak-kännedom
Ä7<5
Den 19 Martti.
hittills af ingen blifvit bestridd , dela min öfvertygelse.
Att saken icke är ovärdig allmän
uppmärksamhet, synes äfven bevisas deraf, att
den innom intet Riksstånd saknat förespråkare
och att så väl Höglofl. Ridderskapets och Adelns
egna Ledamöter innom det Utskott, till
hvars pröfning målet hör, som Högvördiga PreateStåndet
och Vällofl. BorgareS åndet, då detta
Mål blef i deras Pieni.sammankomster föredraget,
gifvit ett kraftigt understöd åt min tillstyrkan
att ifrågavarande företag måtte utan
uppskof till verkställighet befordras.
Då jag, efter denna förklaring, öfverlemnar
våra Nordiska Handskrilter till lortfarande
hvila, löinyar jag min upprigtiga önskan, att
denna hvila icke måtte blifva långvarig.
Herr Heykensköld, Detlof Ludvig: StåtsUtskottet
har framställt tvänne Alternativer:
det ena, att derest ifrågavarande öfversättning
ej utan Statsverkets betungande kan företagas,
dermed må böra till en lägligare tid uppskjutas;
samt det andra, att Riksens Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder särskildt ä
detta ämne fästa uppmärksamhet, och om några
medel skulle finnas, då i Nåder understödja
detta nyttiga företag. Om Proposition
hade blifvit framställd till bifall af sednare
Alternativet, hzde jag för min del röstat Ja
men nu åter, då förra Alternativet blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, anhåller jag
«tt mot detta beslut få till Frotocollet reser?
Den 19 Martti.
277
vera mig. Jag delar ej den tanken, att den
närvarande Generationen bör arbeta endast för
det närvarande. Jag tror icke, att vi åt glömskan
böra öfverlemna de Skrifter, som upplysa
oss om den Nordiska Fornåldern, med
dess Hjeltar och der.,s bedrifter; tvertom an-:
ser jag vår Forntids Historia som det 6könaste
arf våra Förfäd.-r oss lemnat. När vi läsa i
Häfderna, huru mången gång Sverige stod på
bianten af sitt fall, men upprätthölls af kraftfulle
Män, upptändes ej då äfven hos oss begiret
att efterfölja dem? Aldrig underkufva;
d.s ett Folk, aldrig böjde det sitt hufvud under
oket, så länge det heligt bevarade sin
Forntids minnen, och Sverige skall evigt för-,
blifva Frihetens hemvist, sa länge vi ihågkomma
hvad vi fordom varit och vår urål-,
driga sjelfständighet.
Det var under den store Gustaf Adolph»
under Carlarnes tidehvarf, som Svenska Krigarens
tapperhet uppnådde sin största höjd»
som vi ej blott försvarade egen jord; på andra
sidan om Hafvet rann äfven värt blod för
mänsklighetens heligaste rättigheter, för Samvets-
och Religions friheten. På samma tid
använde äfven utmärkte Män sm tid och sin
möda till forskning i Forntidens Häfder. Nationen
erhöll derigenom känsla af sin kraft,
och den utbröt i djerfva handlingar. Matte
afven vi ihågkomma Forntidens exempel; mätte
vi, såsom Nordens fordna Inbyggare, upp-i
eldas af åtrå till ett odödligt namn, och efter-!
sträfva att lefva i en tacksam Efterverlds håg?
378
Den 19 Martil.
komst, och bland oss skall aldri;? saknas Män,
som i fa;ans stund med glädje uppoffra lifvet
och alla jordiaka fördelar för Fosterlandet.
Harr Lagerhjelm, Pehr: Emedan jag icke
hade den äran att vara närvarande då Hög«
loflige Riddeiskapet och Adeln tog sitt bislut,
angående de Alternativer, som Höglofl. Statsutskottet,
såsom svar på Herr Adlerbeths Motion
om Anslag åt en lard Isländare för öfversättning
af de i Sverige befintlige Handskrifter,
på Isländska språket, hade föreslagit; så får jag
härigenom reservera min tanka, hvarvid jag
b-klagar att sådana Ledamöter af Högloflige
R'dderskapet och Ad ln, som göra anspråk,
företrädesvis, på litterair bildning, icke understödja
en Motion, som Löteraturen i tacksamt
minne skall upptaga, och derigenom lärer vara
sk i ijd ifrån mängden af Motioner, sorn syssel
ätta Rik ts Högloflige Ständer och endast
anga enskildt» eller vissa Corporauoners fördelar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I Plenum d.
2 dennes, vid det tillfälle, då StatsUtskottets
Betänkande, i afseende på Herr Adlerbeths
Motion, förevär till afgörande, försummade
jag att till Protocollet begära min Reservation
emot det Beslut, som då togs, öfverraskad af
den händelsen att en Man, som sjelf utmärkt
sig för Historiens Studium och ni älskat för
vårt Fäderneslands kännedom, kunde yrka bi-t
fall till förslaget, att åt fullkomlig glömska
öfverlemna denna Motion. Jag anhåller nu,
att 1 dagens Protocoll lå antecknadt för min
Den 19 Martil
2 79
räkning, att jag tror Herr Adlerbeths Motion
hafva förtjent ett bättre öde. Jag skulle an-J
se som en mindre önskelig händelse, om, då
denna Riksdag för framtiden tillkännagifver,
att af de tre Stånd i vår NationalRepresentation,
hos hvilka egenteligen nit för Vetenp
skaperna kunnat vara att påräkna, Ridderskap
pet och Adeln ensamme icke lemnat någon
uppmärksamhet åt förslaget, att framdraga
Förfädrens minne ur glömskan , det då icke
tillika blifver sagdt, att några eller någon sig
emot ett sådant beslut reserverat.
Herr Grefven och Landt Mar slalkeji tillkännagaf,
att Ordföranden bland Herrar Bänkman,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anmält
, att ehuru Herrar Bänkmän flere gånger
varit enligt anslag sammankallade för att
utvälja en Elector , de likväl icke varit fulltaliga,
i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Bänkmän
att en timma före nästa Plenum på vanligt
ställe mangrant sammanträda , på det ifrågavarande
Val må kunna verkställas.
Föredrogs och remitterades till Stats - och '
BancoUtskotten , Grefve von Plåtens, Baltzar
Bogislaus, den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagda Memorial , angående nödiga förp
skott till Götha CanalArbetets fortsättande under
instundande Sommar, hvarjemte Grefve
Den i >j Martti.
von Platen erhöll Ridderskap^ och Adtlns
tillåtelse att sitt Memorial med de öfrige RiksStånden
communicera.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från BancoUtskottet ankomne, samt den 14
och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Betänkanden
1:0 Af den 4 dennes, i frågan huruvida
de FideiCommisser, hvilka enligt särskild nådig
tillåtelse fått med Inteckning graveras, må
kunna af Riksens Ständers^Banque såsom Pant
antagas, j
2:0 Af samma dag, angående lånerättigheten
i Banquen för de uti Philipstad belägne
Fastigheter.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af
vackt fråga om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer öfver Stats Bancooch
RiksgäldsVerkenj tryckning af samtlige
Revisions-berättelsernej publicitet af Banco*
Verkets granskning i hela dess vidd, och upphörande
med hittills vanliga förseglade Berättelsers
afgifvatade.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomna,
samt den 14. och eftermiddagen den 17. dennes
på bordet lagda Betänkanden:
Den 19 Martn.
tto Af den 4. dennes, angående väckt
fråga om förhöjning uti de för Riksens Ständers
Revisorer af Stats- Banco- och Riksgälds-'
Verken anslagna arfvoden.
2:0 Af den 10. dennes, angående Jusfering
inför båda Utskotten gemensamt af de
föreskrifter, som skola gälla lör Riksens Stan;
ders båda PenningeVerk.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskotcet inkomna samt den 14. och
eftermiddagen den 17. dennes på bordet lagda
Utlåtanden :
1:0 Af den 4» dennes, angående nödiga
Medel till Drottningholms Broars iståndsättande.
2:0 Af samma dag, angående ny Stats re?
glerande för Giipsholms Slotts- och Djur3
gårdsBetjening.
3:0 Af den 5. dennes, i anledning af
Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Motion , om
förändring i Roteringen vid Westerbottens Regemente.
4:0 Af samma dag, öfver Riksdagsmani
nen Jon Jönssons Memorial , angående KronoTiondeSpannmålens
utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
5:0 Af samma dag, i anledning af Herr
Landshöfdingen, Friherre B. W: Focks Motion,
282 Den 19 Martil.
angående en till Upsala Barnhus donerad Kronofordran.
6:0 Af samma dag , angående Riksdags;
mannen Johan Olsson Longbergs Memorial ,
att tå betala Osmundsjernet elter Kronovärdi ,
utan någon förvandling efter Markegång,
7:0 Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial, an,
gående Ädelforss Guldverk.
Föredrogos å nyo StatsUtskottets, den 4.'
dennes afgifna , samt den 14. i samma månad
på bordet lagda fem serskilda Memorial , innefattande
svar på Återremisser af Utskottets,
den 23. och 31, sisth Januarii meddelte Utlåtanden
:
ro Angående förhöjning uti Postskjutsnings-legan.
2:0 Om bidrag af allmänna Medel till
fullbordande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet till
Skattelösen af LotsHemman.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Löningsvilkor.
5:0 Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis - och BakugnsPennin^
garne*
Den 19 Martil,
283
Men som Ridderskapet och Adeln den $.
och 17. sistlrdue Februarii redan bifallit StåtsUtskottets
sistnämnde Utlåtanden , fann Ridderskapet
och Adeln, att Utskottets nu ifrågavarande
Mtmorimer endast borde läggas till
Handiingarne.
Föredrogos å nyo StatsUtskottets den 4. och
5. det.nes afgifna samt den 14- och eftermiddagen
den 17. i samma månad på bordvt lagda
tvänne Memorial, innelattande svar på Å;
terremissefl af Utskottets, den 12. siätledne Januarii
och 4. nästledne Fébruarii meddelte
Utlåtanden :
i:o Angående Segelleden genom Bag;
gensSundet och Södra Stäket 3 samt
2:0 I anlednmg af Kongl. Maj-ts Befallningshafvandes
1 Ncrrboftens Län , underdåniga
Skrifvelse den 29 November 1817 , rörande
anstånd med indrifvandet af den åter-'
stående delen af Westerbottniska Lånet , som
skall erläggas af Invånarne i Norrbottens Länj
och som de öfrige Respective RiksStånden redan
bifallit Utskottets sistnämnde Utlåtande,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att
äfven för sin del vid berörde tvänne Utlåtanden
nu mera låta bero.
Vid förnyad Föredragning af Statsutskott
tets den 5. dennes aflåtne samt den 17. i samr
284
Den 19 Martil.
ma Månad eftermiddagen, på bordet lagde svar,
i anledning af de hos Hedervärda Bondeötåndet
gjorda anmärkningar vid StatsUtskouets
den 17. sisdedne Januarii meddelte Utlåtande,
öfver RiksdagsFuilmägtigens C. F. Bergs Memorial,
innehållande Förslag om allmänna Rrandförsäkringslnräuningens
ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fullmäktige i Banquen
och RiksgäldsContoiret, fann Ridderskapet och
Adeln , att enär Utskottets sistnämnde Ut låtande
redan blifvit den 27. sisdedne Januari!
af Ridderskapet och Adeln bifallit, U skot.
tets ifrågavarande svar nu endast borde läggas
till Handlingarne.
Anmältes och emottogostvänne Kongl. Maj:ts
Öfverste Kammarjunkare , Herr Friherre Eric
Reinhold Adelsvärd samt Herr Grefve Carl
Gyldenstolpe, hvilka å Kongl. Majrts höga vägnar
kallade 53 al Ridderskapet och Adeln,
att under Herr Grefvens och LandtMarskalkens
anförande klockan 3 i morgon eftermiddag infinna
sig på Kongl. Slottet för att vara Kongl.
Maj*.t följaktige uti Processionen, vid tillfälle af
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XI11:s Begrafning,
med tillkännagifvande derjemte, att
för de öfrige Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka icke komma att i Pro-i
cessionen deltaga, vore serskildte rum utsedde
uti Riddarholtnskyrkan.
Herr^Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar Öfverste Kammarjunkare, att
Den 19 Martii.
285
till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets och
Adelns underdåniga vördnad , jemte törsäkran
om efterkommande af Kongl. Maj.ts Nådiga
Befallning.
Sedan Herrar Örverste Kammarjunkare på
vanligt vis blifvit utbeledsagade , uppropades
de 30 Herrar Ledamöter al Ridderskapet och
Adeln, hvilka skulle i morgon uti Processionen
deltaga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att de Herrar Ledamö'er, hvilka skulle
gå i Processionen, måtte något före klockan 3
samlas uti de dertill utsedde rum å Kongl.
Slottet, samt att de öfrige Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka ämnade bevista
Ceremonien i Riddarhohnskyrkan, måtte
vid nyssnämnde tid samlas i det så kallade Seereta
Utskottets rum å Riddarhuset, för att, anförde
af den äldste närvarande af Ridderskapet
och Adeln, derifrån till Riddarhohnskyrkan afgå.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition fann RidJ
derskapet och Adeln för godt anmoda RiddarhusUtskottet,
att genom en af RiddarhusCan*
cellisterne, jemte vederbörande Vaktmästare,
låta besörja Ordningen för morgondagen , då
Rummen å Riddarhuset , enligt Ridderskapet»
och Adelns beslut, komma till begagnande
286
Den 19 Martti,
af Ridderskapefs och Adelns anhöriga Fruntim»
mer att upplåtas.
Föredrogs å nyo StatsUiskotfefs den 4
dennes afgifne samt dtn t'i i samma månad
eftermiddagen pä bordet lagde Utlåtande, angående
redovisning för StatsVerkets förskott
till tryckningen af Riksståndens protocoll,
jemte Bihanget dertill vid 1815 ärs Urtima
Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
bör ej neka att det töiefalltt mig nog olörmodadt
att blitva ställd sorn redovisande inför
Riksens Ständer i afseende på en sak, som i
en helt annan väg kan och bör utredas.
StatsUtskottet har haft anledning att undersöka
detta ämne, genom den Motion, som
i PresteStåndet blifvit väckt och till Utskottet
remitterad; en Motion, som, om den än skulle
bevittna den värda Ledamots nit, som hen.
ne gjort, likväl lika mycket bevittnar, hururinJ
ga kännedom han haft af saken. Hvad sorn
egenteligen förmår mig att nu vid detta Be»
tänkande göra anmärkning, är den form, hvari
den till Ständer är framställd, den nemi. att
det föreslås, att Riksens Ständer skulle besluta,
att om, vid anställande undersökning, någon
brist skulle finnas i vederbörligt antal exemplar
af Bihanget till sistl. Riksdag, den , som
deraf besörjt tryckningen, skulle åligga att delas
värde återbära. Riksens Sunder kunna ej
Den 19 Martil.
. *87
utöfva en sådan Domaremagt. Den allmänna
Lagen har sörjt Jör de åtgärder', som i dylika
fall kunna vidtagas, och i den del redogörelsen
här drabbar mig, har jag intet skäl att
undandraga mig eller frukta för dess föreskrifter.
StatsUtskottet har likväl, i en meddelad
uppgift pa räkenskaper och befintlige exemplar
al Bihanget, framställt det resultat, att någon
brist skulle finnas. Då denna allmän gjorda
åtgärd kunde föranleda till en allmän mening,
att så verkeligen förhölie sig, tror jag mig
äfven berättigad, att lika allmänt anmäla hvad
jag vid denna uppgift har att anmärka. Den
stödjer sig på en inventering, gjord ett helt år
efter sedan exemplaren aflemnades, af en Bokbindare,
utan någon controll hvarken af redovisande
eller redofordrande. För öfrigt saknas
i uppgiften afdrag för de exemplar, sorn
till HofCancelleren och publique Verk alltid aflemnas,
och hvad som är betydligare, för de
exemplar, som ännu äro oredovisade och finnas
i Boklådorna. I allmänhet räkna alla förläggare
på en vanlig upplaga 30 å 40 exem-i
plars defecter. Mig iförefaller det undransvärdt,
att icke ens detta ringa antal defecter här
uppstår.
Att så få exemplar nu kunna erhållas
completta, härrörer deraf, att af första Delen
endast 500 exemplar aftrycktes. Händelsen är
den att tryckningen måste begynnas innan Rik-’
sens Ständer hade beslutit, huru många exem.
288
Den ig Martil.
plar skulle uppläggas. När jag då på eget
bevåg skulle bestämma Upplagans storlek, kunde
jag ej göra den större , än svarande emot
den afsättning jag förmodade. När den sedan
genom Riksens Siänders Beslut fastställdes till
xooo, måste jag rätta mig derefter. Erfarenheten
har visat, att 500 Exemplar varit tillräckligt.
jag har åtminstone sparat Staten kostnaden
för 500 till och förmodar att det ej kan
läggas mig till last.
Rörande Ridderskapefs och Adelns Protocoll
har jag i RiddarhusCancelliet erhållit den
underrättelse, att betydliga packor deraf förvaras
på Riddarhusets vind, och att dessa blifvit
ditlagde, i anledning af en anmodan ifrån
StatsContoiret, dit exemplaren förut blifvit aflemnade.
Detta torde upplysa , att i afseende
på dessa Protocoll ingen brist heller lärer vara
att befara.
I anledning af dessa anmärkningar anhåller
jag att Höglofl. StatsUfskottets Betänkande
måtte blifva återremitteradt.
Herr Grefven och Landt Ma rs la Iken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Silfverstolpe vid StatsUtskottets Utlåtande
gjorde Anmärkningar hindra detsammas
antagande, samt på sådan grund behagade Utlåtandet,
jemte Anmärkningarne , till Utskottet
återremitterajj hvilket bifölls.
Föredrogs
Dett 19 Martin
föredrogs å nyo StatsUtskottets, den 4 deniies
afgifne, samt den 14. i samma månad pa
bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om medels anslående
till kostnaderne vid en förbättrad Fångforsliag
och bevakning.
Grefve M6fnéft Carl Stellan, anhöll att
detta Utlåtande mätte intill nästa Plenum- få
ytterligare hvila på bordet, hvilket, då Hers
Ledamöter häruti hördes instämma, af Ridder-*
skåpet och Adeln bifölls*
Företogs till pröfning BaneoUfskottets dell
lo dennes afgifne, samt den 17 i samma Må$
liad eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
- angående förändring uti de innom Banco*
Verket gällands Befordringsgrunder, enligt hvilka
tredjedelen af Barquens Commissarier vid yppande
ledigheter tillsattes endast af Frälsemän*
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Linh
fig: Detta Betänkande af BancoUtskottet bestrid
der jag dels af det skäl, att ärendet icke är
allmänt, dels emedan det är en inskränkning
i Ridderskapefs och Adelns rätt, som grundar
sig på en frivillig och laga kraft ägande öfverenskommelse
emellan de trtf Stånden,, A*r
deln, Preste- samt BorgareStånden*
Det kan ej vara okändt ätt då i äldre
tider, till Banquens Credits upprätthållande/
Ridd, 0. Ad, Prof, IV. B. II, Afd, 37, 3$,
29®
Den 19 Martti.
ett tillskott af Penningar gjordes af dessa tre
Stånd, hvilka derjemte garanterade Banquen,
vagrade BondeStåndet deltaga häri 3 dess egna
ord voro: att de med Banco icke ville hafva
någon befattning- Dessa tre Stånd hafva deretter
gemensamt stadgat grunderna för Banquens
Styrelse och ibland annat fastställt lika
antal af Fullmägtige samt BancoCommissarier
af hvarje Stånd j ingenting var väl också naturligare,
än att, då deras biträde och förbin»
delse var enahanda, deras rättigheter borde
vara i samma förhållande.
Det var först vid r8®o års Riksdag, som
BondeStåndet fick del i Banco-Styrelsen , i
grund af de tre Ståndens frivilliga medgifvande
, som , för att lemna ett bevis åt BondeStåndet
af sin beredvillighet, icke gjorde afseende
på deras förra undandrag inde, då fråga
var om förbindelsers åtagande ; dock skedde
detta med det af BondeStåndet sjelf erbudna
vilkor , att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för Sty:
reisen ; det var således icke att vänta , det
just denna fråga, som inskränker rättigheter,
skulle komma från det Hedervärda BondeStåndet,
som blifvit, icke af laglig rätt, utan
af god v lja, utaf de andra Stånden upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen, dock vilkorligtvis.
Då Ridderskapet och Adeln, genom de
mångfaldiga concessioner af sina rättigheter,
äro i det närmaste jemlikade med de andra
Deii 19 Martti,
Stånden, serdeles hvad Rikets Embeten angår,
sorn fordomdags Var Svenska Adelns förnämsta
ressource , och då dessa concessioner förnämligast
blifvit gjorda, för att få det förderfliga
Ståndshafet och afunden ätt försvinna ,
Så bör Ridderskapet och Adelr, med skäl kunna
vänta, att icke ytterligare offer begäras,
utan att concessionerna nu hunnit sin gräns
Grefve
von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag för min del bestrider , att den på rigtig
principe Och uppå ett långvarigt bruk grunda*
de befordrings lag innom Banquen må ändras
Om
dert omständighet nu mera an förr
skulle inträfFa , att BancoStyrelsen , vid Valet
af Adeliga Commissarier, kommer i villrådig-,
het så torde detta vittna, att mati nu, mindre
än förr, är noga i pröfningen af den Ungdoms
kunskaper och skicklighet,söm i Banquens tjenst
äntages , eller också försummas den eftersyn,
som vara bör. Skulle det hända, att det tryter
skickliga ämnen till BancoCommissarier
ibland de innom Verket tjenande Adelig® , så
må man hellre tills vidare söka dem utom
Banquen, men ej bör en rättighet bortgifva,
sorn grundar sig på vårt RepresentationsSysteme
och på sjelfva den högre BancoStyrelfiens
organisation.
Friherre Cederström, Jacob: Då Ratt
quens
förvaltning för närvarande är uppdra:
gen åt Commissaricrne , anser jag denna , in
-
292
Den 19 Martil.
om BancoVerket befinteliga högsta Tjenstebs?
fattning vara af serdeles vigt, och äfven erfordra
skicklighet. Den latitude, i afseende på
dessa tjensters tillsättande, Herrar Fuilmägtige
enligt Reglementet äga , att nemligen endast
göra afseende på skicklighet och förtjenst,
anser jag för min del ganska billig , och äfven,
på sätt Utskottet hemställt, böra utsträckas
dertill, att Frälsemän icke endast på grund
af deras börd, utan äfven i mån af deras skicklighet,
må anses berättigade till Commissarietjensters
erhållande, hellst om Commissarierne,
på sätt nu finnes stadgadt, nödvändigt skola
utgöras till en tredjedel af Frälse och två tredjedelar
af Ofrälse Personer; men sökande innom
BancoVerket med erforderlig skicklighet
af FrälseStåndet icke funnes, Banquen derigenom
möjeligen skulle komma att sakna den på
insigter grundade Styrelse, som för dess bestånd
är ovilkorligen nödig. Jag tillstyrker
således för min del bifall af Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Äfven
jag bestrider den föreslagna förändringen.
Det må icke förglömmas, att BancoCommissariatet
utgör en Auctoritet, som i vissa
fall motväger Banco-Fullmägtiges Auctoritet.
Den förra bör då ock vara organiserad efter
samma principe, som den senare. Det må
ej heller förglömmas, att man pröfvat nödigt,
såsom Grundlag bestämma, det både i
Högsta Domstolen och i allmänna Beredningen
skola finnas Adelige och icke Adelige
'Medlemmar till lika antal. Så länge denna
Den 19 Martil.
291
principe gäller på andra ställen, bör den ock
följas innom BancoCommissariatet. Jag tror
ej att tre Stånds beslut gör tillfyllest att frånkänna
Ridderskapet och Adeln en rättighet,
som är enlig med Esprit’n af vår Representation
och hvaraf den länge vant i besittning ;
men jag tycker mig kunna förutse, att om
Ridderskapet och Adeln, hänförde af en falsk
libcralitets-känsla, skulle samtycka till förändringen,
så skulle innan kort hända att aldrig
mer någon Adelig blefve till BancoCommissarie
befordrad.
Herr Grefven och DandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
BancoUfskottets Betänkande böra, i anledning
af de dervid nu gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Bifölls.
Friherre Stael von Holstein: Ehuru detta
ämne icke egentligen innefattar någon Pri?
vilegii-fråga, är det likväl såsom ett emellan
alla fyra RiksStånden ingånget Contract
att anse, och kan således icke, enligt min öfvertygelse,
emot ett Stånds bestridande, geJ
norn de öfrige trenne Ståndens beslut afgöras.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Utan
att vilja förhindra den redan beslutade åter.
remissen, får jag endast anmärka, att då förevarande
fråga icke är af Privilegii-natur, måste
den ock genom trenne Stånds beslut kunna
afgöras.
294
Den 19 Martil.
Herr Lagerbjelke , Jolian, anmärkte, aft
de uti BancoUtskottet varande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln ansett frågan ensamt
tillhöra Ridderskapets och Adelns pröfning.
H varemot Utskotteis Ledamöter af de andra
Stånden väl hemställt , att de Irenne Ofrälse
Siånden måtte uppskjuta frågans afgörande intilldess
Ridderskapet och Adeln fattat sitt beslut,
men tillika ansett frågans handläggning
tillkomma icke enskildt Ridderskapet och Adeln
, utan RiksStånden samlällt.
Friherre Cederström; Sedan BancoUtskottets
Betänkande redan blifvit återremitteradt,
anser jag ali vidare öfverläggning i ämnet ,
för närvarande öfverflödig.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Jag kan
icke finna , att de öfrige RiksStånden kunna
afgöra denna fråga, eller inskränka en Ridderskapets
och Adelns ägande rättighet, utan
detta RiksStånds eget begifvande. Då Betänkandet
blifvit återremitteradt, anhåller jag att
min tanka i ämnet måtte få till Utskottet medfölja.
Jag anser att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke bör eftergifva ifrågavarande, på behörig
öfverenskommelse, Stånden emellan grundade
befordringsrätt; ty, såsom Friherre Stael
redan anfört, synes mig att Hedervärda BondeStåndet
icke behörigen kan fordra mer, än hvad
som medgafs då detta Riksstånd beviljades deltagande
i Banco-Styrelsen, och då var ingen
fråga om att Commissarierne till en fjerdedel
skulle utgöras af Bondesöner. Men jag fäster
Den 19 Martii.
295
för öfrigt långt mindre vigt dervid, om Ridderskapet
och Adeln finner för godt att besluta
eller medgifva någon förändring i proportionen,
som bör följas vid Commissariernes
utnämnande, än medgifvande det sådant kunde
genom de öfriga frenne Ståndens pluralitet
afgöras. Man kunde då äfven påstå, att defc
berodde af tvänne Stånds beslut att afgöra,
huruvida det fjerde hädanefter borde få deltaga
i BancoStyrelsen; om t- ex. det skulle be*
finras, att Barquen icke haft särdeles förmån
af BondeStåndets deltagande i dess förvaltning,
skulle det då bero af de öfriga frenne Ståndens
sammanstämmande beslut, att utesluta
detta aktningsvärda Ståndets Medlemmar från
vidare deltagande i Banquens angelägenheter
och förvaltning? Hvar och en inser lätt orimligheten
af en sådan tanka, som likväl icke är
annat, än utsträckning af den grundsats, att
trenne Stånds beslut kunna tillintetgöra det
fjerdes rättighet.
I öfrigt och då Ridderskapet och Adeln
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjort betyda
liga concessioner af sina Privilegier och enskilda
ta Stånds-förmåner, utan att de öfrige RiksStånden
under de senare förflutna 9 åren visat
någon benägenhet, att följa Ridderskapets och
Adelns efterdöme, och BondeStåndet äfven under
denna Riksdag afslagit Representations rät-i
tigheten för dess egna medbroder, hvilkainne-'
hafva Frälse eller SäteriHemman, så tror jag
icke att Högloflige Ridderskapet och Adeln
har särdeles stor anledning att nu göraafseen
-
29*>
Den 19 Martii,
de på de fordringar, som från en eller annan
Ledamot a! BonCeStåndet blifvit gjorda, och
att alltså Ridderskapet och Adein, utan att
skäligen kunna beskyKas iör i 1 i i t- bra 1 itet, bor
gfsSå BancoUtskoteis Betänkande.
Åtskillig® yttrade härtill deras bifall.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den J7 isamma
månad eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
tili upplysning, angående de sedan r S 15
års Riksdag vidtagne åtgärder, i anledning af
då väckt fråga om en ny Mynt-ordning, fann
Högloflige Ridderskapet och Adeln, att samma
Ut ätande endast borde läggas till Hand*
lingarne
-
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 4
dennes aflåtne samt den 14 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande anmälan
att Hans Maj t Konungen, genom nådig Skrifvelse
till S'a(*Utskottet af den 23 sistledne
Fcbruarii , återtagit dess Högstsalige Herr Faders
till Utskottet under den 23 December nästledit
år aflåtne nådiga Proposition 0111 bestämananie
af 600,oao Francs i metalliskt mynt
för den årliga ersättnings-summa af 200,000
R.dr Svenskt Banco Mynt, som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess Efter,
trädaie på Svenska Thronet» tillslagen. I sani;
Den 19 Martii,
297
manhang hvarmed upplästes ett från PresteS.
åndet ankommit ProtocollsUtdrag af den 17
denn s, innehållande att PresteStåndet > som, i
detta förnyade prof på Kongl. Maj:ts nådiga
välvilja och ömhet, funnit ökade anledningar
tiil undersåtlig vördnad och tacksamhet, för
sin del bcslutit, det måtte Riksens Ständer, genom
en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit,
betyga deras underdåniga tacksamhet för Kongl.
Majtts nådiga åtgärd härutinnan samt ExpeditionsUtskottet
anmodas, att med Förslag till en
sådan underdånig TacksägelseAdresse till Riksens
Ständer inkomma; uti hvilket Beslut de
öfrige Respective Stånden blifvit inbjudne att
sig med PresteStåndet förena.
Herr Grefven och LandtMarskcilken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
uti PresteStåndets Beslut instämma; hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af så väl Bevill.
ningsUtskottets den 16 dennes afgifne samt
den 17 i samma månad eftermiddagen på bors
det lagde Utlåtande öfver de innom RiksStån*
den gjorde Anmärkningar emot Utskottets dett
23 sistledne Januarii meddelte yttrande, angå»
ende grunderne för den Allmänna Bevillnin,
gen, som ock af Allmänna Besvärs- och OeconomiaeUtskottet6
den 21 sistledne Februarii
afgifne samt den 17 dennes eftermiddagen på.
bordet lagde Betänkande, öfver föreslagne äru
298
Dea 19 Mar/ii.
dringar uti Författnin^arne rörande HusbehofsBrån
vinsBränningen och dermed gemenskap ägande
ämnen; hemställde Hr Grefven och LandtMarskalken,
om icke, enär berörde tvänne Mål
så nyligen inkommit, att troligen alla af Ridderskapet
och Adeln ännu icke hunnit deraf
taga nödig kännedom, hellst desamma voro af
en vidlyftig omfattning, dessa Mål alltså kunde
ytterligare intill nästa Plenum få hvila på
Bordet.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskottets den
10 dennes afgifne samt den 17. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om tillåtelse för en
och hvar, att, emot Svenskt SpecieMynt, i Banquen
tillbyta sig omyntadt Guld och Silfver.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Herr
Örnbergs Motion , om tillåtelse att i Bai quen
få utbyta Svenskt Guld^ och Silfvermynt mot
omyntad metall, är så mycket mer billig och
välgrundad, samt förtjent af bifall, som eljest
intet lagligt sätt finnes att begagna detta Mynt
så länge det ej är gångbart i allmänna Rörelsen.
Låna ut SpecieMynt kan man ej våga,
i osäkerhet om hvad mynt man i återbetalning
kan erhålla, hellst det, förmodligen till följe
af Lagarnas obestämdhet i detta ämne, ännu
tyckes bero på Domarens skön och godtycke,
•m en skuldförskrifven summa i Silfver skall
Den 19 Martn.
299
med metall eller papper liqvideras. Att nedsmälta
Speciemyntet Och förarbeta det till käril
o s. v., är af Lagarne strängeligen förbjudit;
äfvensom att utföra det och hos Utländningen
d rföre tillbyta 6ig varor. Det finnes således
för det närvarande ingen möjlighet att kunna
begagna d t Guld och Silfver, sorn bär Svensk.
Mytrprägel; hvarföre jag anser högst nödvändigt
att i Banquen öppna en utväg att kunna
utbyta Svenskt Speciemynt mot opräglad
och oanvändbar metall. Jag får derföre ödmjukast
anhålla, att Höglofl BancoUtskottets
Betänkande må återremitteras.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemStällde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Cederskjöld} gjorda Anmärkningar hindra
antagandet af Utskottets Betänkande, samt
på sådan grund behagade detsamma, jemte Anmärkningarne,
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Heykenskjöld, Detlof: Det synes mig
vara ganska billigt, att när man äger rättighet
att för massift Silfver bekomma Speciemynt, man
också på samma grund bör emot sådant Mynt
kunnai Banquen erhålla Omyntadt Silfver, hellst,
på sätt Herr Cederskjöld ganska rigtigt anmärkt,
det i annat fall skulle blifva nästan omöjligt
att kunna begagna Speciemynt.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad Proposition, blef Banco
-
Den 19 Martil
Utskottets Betänkande, tillika med de dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremit*
teradto
Föredrogs å nyo BancoUtskottefs den ro.
sistledne Mars afgifne, samt den 1 7. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde förnyade
Betänkande, i anledning af Aterremiss utaf frågan
om förlängning i Praescriptionstiden för
Låns omsättning i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, och Herr Munch
af Rosenschöld, Ebérhard, jemte andre Herrar
Ledamöter, aphöilo att Betänkandet måtte yt-i
terligare få hvila på bordet till nästa Plenum;
hvilket, uppå gjord Proposition, af Ridder.
skåpet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 17 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Aterremiss af Utskottets den 30 sisledne Januarii
meddelte yttrande, angående Represen*
tationsfrågans närvarande skick.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
Jag anhåller blott att få till Protocollet anmäla
min i ConstitutionsUtskottet afgifne Reserva;
tion , enligt hvilken jag icke ansett Konstitutionsutskottet
vara bundit af Riksens Ständers
Den 19 Martu.
301
'vid sista Riksdag fattade beslut om nödvändigheten
af Statistiska upplysningars infordra»,
de, innan Representationsfrågan kunde till någon
vidare handläggning förekomma ; ty då
skulle ConstitutionsUtskottet äfven vara bundit
af Styrelsens välbehag, i anseende till dessa
upplysningens förskaffande, och således vara
i sina Lagstiftande arbeten beroende af executiva
Magten. Jag tror utomdess att för utarbetande
af en plan till en ny Representation
icke behöfvas så i detaillen fullständiga Statistiska
upplysningar, utan anser att tor detta
arbete äro de upplysningar tillräckliga, som
vi redan äga.
Herr Grefven och LandtMurshalken hem.1
ställde, om icke, sedan de öfrige trenne Respeelive
RiksStånden vid Utskottets den 30 sist-;
ledne Januarii meddelta första yttrande i äm
net redan låtit bero, Ridderskapet och Adeln
behagade, äfven för sin del, uti enahanda bei
slut nu mera instämma.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gu*
staf, samt bortgeck.
Vid förnyad föredragning af Statsutskott
tets den 4 dennes afgifne samt den 14 i saini
302
Den 19 Martil.
ma månad på Bordet Jaede Utlåtande , ofver
gjorde Motioner angående Mede*s beviljande
åt Herr BergsRådet Friherre Hermelin 3 blef
samma Utlåtande, uppå derom af Herr Grefven
och Ordföranden fr un lålid proposition, af
Ridderskapet och Adeln giliadt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag
får anhålla, icke allenast att Ridderskapet och
Adeln täcktes till ConstituiionsUtskottet remittera
några af mig till ändring i Grundlagarne
uppgifne Förslag, hvilka jag uti ett försegla
dt Convolut härhos torde till Protocollet få
aflemna, utan ock, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att, så fort sig göra later, till
RlksStånden inkomma med Utlåtanden öfver
de flera från samtelige RiksStånden till Utskottet
remitterade AnmärkmngsMåJ, på det
de åtgärder, hvilka ConstitutionsUtskottet, i
afseende på RiksRätt, eller Riksens Ständer
i öfrigt kunde finna nödige i anledning
deraf vidtaga , måtte kunna , innan Riksens
Ständer åtskiljas, till verkställighet befordran
Friherre Cederström, Jacob: Enligt 81 §.
1 Regeringsformen få icke frågor om ändring
uti Grundlagarne uti Ståndens Flena väckas,
utan böra hos Riksens Ständers vid hvarje Riksdag
valda ConstitutionsUtskott anmälas, och
kunna således icke eller några Förslag till
Grundlags-förändringar, med undantag afKongl.
Majhs derom aflåtne Nådiga Proposition, fråit
Den 19 Martti.
3®3
Ridderskapet och Adeln till nämnde Utskott
remitteras.
Friherre Anckarsvärd: Jag känner visserligen
81. §. i Regeringsformen, men kan icke
linna det nämnde §. förbjuder ett RiksStånd
att genom ProtocollsUtdrag till Constitutions^
Utskottet öfverlemna Förslag till ändring i
Grundlagarne, som af någon dess Ledamotanmäles,
fastän samma Förslag icke innom Ståndet
uppläses.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Lud~
vig: Jag förenar mig med Friherre Cederström
uti den af honom gjorde anmärkning, att en
Ledamot, som vill framställa Förslag till ändring
uti Giundlagarne, bör sådant directe hos
ConstitutionsUtskottet anmäla. Men hvad angår
Friherre Anckaisvärds hemställan,om en påminnelse
till ConstitutionsUtskottet, anser jag Rid-i
derskapet och Adeln både kunna och böra en
slik erinran besluta. I sammanhang härmed
och då Stats- och OeconomiaeUtskotten, till hvil.
ka frågan om Tullverkets Organisation blifvit
remitterad, ännu icke deröfver afgifvit något
Utlåtande, vågar jag äfven anhålla, att enär
berörde fråga är af särdelas vigt, Ridderskapet
och Adeln täcktes låta en påminnelse till
nämnde Utskott afgå, att samma fråga med första
till pröfning företaga och afgöra.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag in
stämmer
fullkomligt med Herr Friherre Cederström
deruti , att den begärta Remissen till
394 19 Martti.
Constitutions Utskottet ej kan beviljas, hellsf 1
RegeringsFormen uttryckeligen stadgas, att frågor
oin ändiing i Grundlagarne ej få i Ståndens
Plena väckas, Enskilt Riksdagsman får
vända sig directe till Constitutionsötskottet „
hvilket, om det gillar Motionen, äger att till j
Stånden med Förslag till ändring i Grundlagarne
inkomma; eller, i annat fall, svara den
Riksdagsman, som frågan väckt. — Herr Friherre
Anckarsvärd måste således aflemna siö
skrift omedelbarligen till Constitutionsötskottet.
Men deremot instämmer jag med Herr Friherre
Staél i tillstyrkan af bifall till Herr Frihet,
re Anckarsvärds anhållan, att ConstitutionsUt6kottet
måtte anmodas med det snaraste utlåta
6ig öfver de senare anmärkningsfrågorna.
Herr Grefven och Ordföranden lät uppläsa
81. §• i RegeringsFormen samt förklarade,
det Friherre Anckarsvärd ägde att uti Constitutionsötskottet
anmäla de af honom förut omnämnde
Förslag till ändring i Grundlagarne j
hvarjemte Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln, med
anledning af Friherre Anckarsvärds anhållan ,
behagade anmoda Constitutionsötskottet, att så
fort sig göra låter till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de flere från samtelige
RiksStånden till Ötskottet remitterade anmärk»
ningsmål.
Bifölls.
Grefve Mörner7 Carl Stellan; Tåg utbeder
-
Den 19 Martil. 30$
der mig få anmäla, att Allmänna Besvärs- och
Oeconomiaeötskottet, hvarest jag har den äran
Vara Ordförande, för närvarande mäst slutat
sina arbeten, samt att af tvåhundrade till detta
Utskott remitterade mål endast 2 eller 3 återstå.
Åtskillige Betänkanden, ehuru af Utskottet
redan afgifne, hafva likväl ännu icke inkommit
till RiksStånden, af den anledning, att de
förmodligen icke hunnit blifva tryckte. Jag
har trott mig böra anmäla detta, så att det
inträffade dröjsmålet icke må Oeconomiasötskottet
tillskrifvas. För min del fruktar jag,
att genom Riksens Ständers Beslut, angående
tryckning af Utskottens Betänkanden, innan
de till RiksStånden ingifvas, mycken långsamhet
och tidsutdrägt, samt måhända äfven Riksdagens
förlängning torde uppkomma.
Friherre Stael von Holstein förnyade sitt
förut gjorde anhållan , om en erindrart till Statsoch
OecOnomifeUtskotten, att med första afgifva
Utlåtande öfver deri till dem remitterade
fråga angående TullVerkets Organisation.
Friherre Cederström: I anledning af Frig
herre Staél von Holsteins anhållan om en påminnelse
till Stats- och OeconöoroeUtskottert
om skyndsam pröfning af frågan, angående
TullVerkets Organisation , forde jag få tillkännagifva
, att detta Mål uti StatsUtskottets Inkomst-afdelning
redan till handläggning förevarit,
samt efter en eller tväune Sess oner lä^
rer blifva slutel gen i Afdelningen afgiordt.
Ridd. 0. Ad. Prut. IV. B. II Afd- 394 40.
Den 19 Martti.
Friherre Stael von Holstein yttrade, det
han, efter den nu ineddelta upplysning, angående
det skick, hvari frågan om TullVerkets
organisation sig för närvarande befinner,
afstod från vidare fullföljd af sin begäran om
påminnelse till Stats- och OeconomiasUtskotten,
Upplästes och lades på bordet följande
från Allmänna Besvärs . och OeconomiaeUtskottet
den 25. sistledne Februarii allåine Be*
tänkanden:
1:0 I anledning af Hans Excellence, Herr
Grefve Lars von Engeströms Motion , om en
fristad för sådana Personer, hvilka mindre af
elakhet, än af tillfälliga omständigheter förlorat
medmänniskors agtning ; deruti Utskottet
hi mställt , att enär Kongl. Maj:t genom Nådig
Proposition föreslagit inrättande af Coryectionshus
: Wadstena och Borgholm, samt
det vore att förmoda, det ettdera af dessa, eller
måhända bägge, varda så organiserade, så
att de kunna blifva svarande mot det ändamål
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström
fiamställt } ansåge Utskottet Resultater*
ne af nyssnämnde anstalter böra afbidas, innan.
några nya vidtagas ; dock hafva tvänne
af Utskottets Ledamöter, Herrar Prostarne
Rabe och Kolmodin , i denna fråga varit af
skiljagnga meningar, samt tillstyrkt bifall å
den gjorda Motionen.
2:0 I anledning af väckt fråga om för
-
Den 19 Martti.
ändring i Mätnings-sättet af Säd och Halm j
deruti Utskottet yttrat sig, af anförda skäl,
icke kunna tillstyrka någon ändring i nu gällande
mätnings-sätt eller Målkäril j men der*
emot, i fråga om förändring af bestämmelsesättet
vid lefvereringen af Plalm, ansett sig äga
anledning föreslå att en vigt af tvänne L:p:d
tor en torr Halmkärfva må antagas såsom rättesnöre
vid alla till Kronan skeende Haimlefverartser
, samt att Riksens Stander må hos
Kongl. Majt i underdånighet hemställa denna
nu föreslagna grund för en i detta ämne
blifvande Författning.
3:0 I anledning af Riksdagsmannen Pehr
Bengtsons från Halland uppgifna Förslag till
jemnkning i BåtsmansRoteringen innom berörde
Län } deruti Uiskottet yttrat , att sorn
Utskottet , uti dess under samma dag afgifnå
serskilta Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-ta
Nådiga Proposition uti enahanda ämnen, hemställt
att vprkställigheten af ifrågavarande Ro*
tejemnkning måtte i underdånighet öfverlemnas
till Kongl. Majus eget Nådigste godtfin.
nande j ansåge Utskottet deraf följa, att Pehr
Bengtsons Förslag icke erfordrade någon åtgärd.
4:0 I anledning af Riksdagsmannen Lars
01sOn9 från Ca'mare Län Motion att, med undantag
af Säterier, Boställen och PostHemman
, alla andra Hemman böra deltaga uti
KronoskjutstringS - Brefbärings- och KronOFjerdingsmans-besvärét
e.ler andra dylika O
nera, som Jord i allmänhet åtlöljaj hvilket
3®g Den 19 Marlit.
Förslag Utskottet ansett innefatta en Privilegiifråga,
hvilken icke kunde upptagas eller ventileras.
5:0 I anledning af innom BondeStåndet
gjord Motion, om nödvändigheten af Förklaiing
i v’sca delar af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 3. April 18 16 , angående överenskommelser
rörande Presterättigheter ; deruti
Utskottet hemställt, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
som uti Högstberörde Kungörelse det icke är
bestämdt föreskrifvit , att redan stadiästade
Conventioner emellan Presterskapet och Fnrsamlingarne,
rörande Presterättigheter, böra
blifva orubbade och oförändradt bibehållna för
den tid de blifvit ingångna, Kongl. Maj t täcktes
, genom utfärdande af en Kungörelse, sådant
i Nåder förordna.
Grefve vern Schwerin, Fredric Bogislaus ,
anhöll om Ridderskapets och Adelns tillåtelse
, att få i ett sammanhang till trycket befordra
ålit hvad uti frågan angående en förändrad
NationalRepresentation, hade vid denna
Riksdag hos Ridderskapet och Adeln blifvit
yttradt; hvilken anhållan, uppå af Herr
Grefven och Ordföranden gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Den 19 Martil.
309
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
19 Martii 1S i 8.
S* D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutionsUtskottet, att , så
lort sig göra låter, till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de flera, från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade Anmärka
ningsMål. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fid.m ProtocollI
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 24 Martii.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista tili Val
af eu Ledamoj i Lagutskottet efter
310 Den 24 Martii, / m.
N:o 814 Herr Gyllenhaal, Lars Herman, Assessor
, och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
N.o 2246 Herr von Stahl , Samuel, Lagman.
Justerades Pleni-Protocollet för den 7. dennes
tor  och eftermiddagen
Friherre
Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anhöll ett iå till iryvket befordra sitt den
7- dennes eftermiddagen ingifna Memorial, angående
rätta förståndet af 90 §. i Rfgerings
Formen,
hvilken anhådan, uppå af Hen Grefven
och LandtMarkalken gjord Proposition ,
af Ridderskapet och Adeln bitalis.
» Herr von Greiff, Johan Ludvig, hade ini_
lemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
I anledning af Allmänna Besvärs - och
OeconomimUiskottets Betänkande,rörande Riksdagsmännen
Wessings och Pehr Bengtsons Förslag
till ändring uti 3. Art. i Förordningen af
den 13. April I8c8, angående Jagt och Djurfång
, nödgas jag-å nyo upprepa de tankar,
sorn af mig förra Riksdagar , i samma ämne
blifvit yttrade, och tillägga, att hvad jag i öfrigt
kan hafva att erinra, stödjer sig på den
erfarenhet jag, genom ett mångårigt bemödan*
Den 2 4 Martu, f. m. 311
de, förskaffat mig om Odjurens vanor och in-i
stinct, för att deraf bedömma de säkraste methoder
att fånga och förminska Odjurens antal,
och som jag funnit den föreslagna förändringen
rakt stridande emot ändamålets vinnande,
så torde benäget tillåtas mig få göra eo jemförelse
emellan de vanliga |agtplatserna eller
Vinterskallen, och de i dessas ställe föreslagna
Sockne- och Sommarskallen och öfrige anstalter
till Odjurens ut ödande, som orden uti Ut- '
skottets Betänkande lyda.
Till Vinterskall fordras Jagt-tyg, hvilka
Utskottet tror medföra en betydande kostnad,
men då det är gifvet och med sanning enligt,
att ett Jagt-tyg kan förfärdigas med högst 2
R:drs utgift af Hemmanet i Länet, och kan
begagnas minst i 50 år, så är ju denna kost,;
nåd ganska obetydlig , äfvensom Bodar till
Jagttygens förvarande, emedan de merendels
förvaras i allmänna Byggnader, och i de fle-j
sta Län uti öfverflödiga rum och vindar uti
LandshöfdingeResidencen.
Ibland kostnader upptager Utskottet isynnerhet
Dagsverken , som sägas onyttigt utgå
och betunga Allmänheten. De Dagsverken,
som till Skallgångar användas, kunna ju ej annorlunda
beräknas, än sådana , som urgöras för
allmän nytta och i afsigt att förekomma oförutsedda
skador, och öfverstiga dessa sällan 2
eller 3 om året af Hemmanet. Jag ponerar,
att uti ett Län , som består af 10 Härader, endast
6 Vargar om året på detta sätt dödas,
Den 24 Martil, f. m.
trenne par Vargar äro da undanröjda, som el»
jest ynglat och upp*ostrat 5 å 6 ungar hvardera,
och hvardera kullen öfver Sommaren minst
förstört 30 större och mindre Kreatur* harman
då bättre kunnat använda 3 Vinterdagsverken,
än då man bidragit till en behållning af minst
räknadt 90 Kreatur i den kretsen, der Odjuren
uppehållit sig öfver Sommaren , om de fått
vara vid lif ?
I öfrigt får jag nämna , att en Jagtplats
är försedd med uppränsade lipier och rättelser,
innom hvilka Odjuren genom betning dragas
tillsammans} sporrsnön tjenar Jägarne till
rättesnöre, då Vargarne med säkerhet kunna in.
stängas med Jagttyget, och då afjagningen förrättas,
anlöres Folket, under tillsyn af Jägerioch
Kronobetjening, med noggrannaste ordning,
och sällan aflöper ett sådant Skall, att icke
några Odjur tillsätta lifvet.
Sockne- eller Sommarskall deremot, kun:
na ej anställas annorlunda än på måfå eller efter
anledning, då Odjur redan gjort skada; i
sjöar och vrftudrag hindrar Skall Folket hålla
behörig ordning vid afjagningen , som häfver
den följd , att Odjuren undkomma hvart som
bellst. Säd och gräs nedtrampas, ovarsamhet
med Bössor och flera oordentligheter kunna
svårligen förekommas, då hvarken jägeri- eller
KronoBerjeping behöfver vara närvarande,
och manne det icke vöre vådeiigt och emot
Lag stridande , att tillåta Folksamlingar utom
Landshöfdmgens vettskap? Qhta kan ett Sora
-
Den 24 Martil, /. m.
mardsgsverke vara svarande emot 3 Vinterdagsverken,
och hellst då ett Sommarskall ej
tjenar till annan nytta, än, då det lyckas väl,
man kunnat drifva Vargarne till sina grannar
för att äfven beskatta dem, i stället för att
utödas och utrotas, få behålla lifvet, och till
ett annat år mångdubbelt förökas,
Sedan jag igenom denna jemförelse tror
mig tydeligen bevist orimligheten af den föreslagne
förändringen, återstår för mig alt anmärka
något om de lämplige anstalter, Utskottet
iror sig känna , jemte Sockneskall , vara
tjenlige tili Odjurens utödande och utrotande.
Jag tror att hvar och en anstalt i sin mohn
medverkar till Odjurens förminskande , men
sorn jag intet kan upptäcka något enda, som
på giundade skäl och anledningar kan anses
svarande emot Vinterskall och Jagt-platser;
så tror jag det vara en ofelbar skyldighet att
så i detta, som annat, iakttaga att ej föreslå förändring
i Lagar och Författningar förr än man
kan uppte något bättre att sätta i stället. Slutelig!
n får jag nämna att jag gjort försök med
alla kända anstallter till Odjurens förminskande,
men intet lunpit något närmare till Vinter-'
skall bidraga, än Varggårdar; men förklarar ,
att om sådana icke allmänt anläggas, så göra de
icke eller i det hela önskad verkan. Att utaf
da och utrota Odjuren, sorn Utskottet säger ,
tror jag vara alldeles omöjeligt, så vida de årligen
nedkomma från fjällen och de större Skogome,
yngla och kringsprida sig åt Slättbygden.
Ofta hör man sägas, som skäl till Odjurens
314
Den 2 4 Martti, /. m.
förökande, att JägeriBetjeningen ej fullgör sina
skyldigheter. Dertill fordras ju nödige anstalter
och att de blifva försedde med nödige
föreskrifter; då en Öfverjägmästare skall antagas,
heter det, han skall examineras ; men hvarefter
skall den examen göras, då ingen föieskrift
eller Reglemente för hans yrke är att
tillgå? Äfvenledes skall JägeriBetjeningen dragas
tillsammans att öfvas, men huru blifva
de öfvade utan Reglemente? Om Riksens Ständer
1809 gjort mer afseende på hvad jag då
ptoponerade, nemligen: Att sätta Jägeristaten
på militarrisk fot och gifva dem ett Reglemente.
så för Sk ogsskötseln , som i Jägerivägen ; så
hade Konungen nu hafvitt2 å 1500 goda Skyttar
och vägvisare “att tillgå i krigstider, som deremellan
ej kostat Kronan det ringaste, och
Staten haft kunniga och nyttjga Tjenstemän.
Att detta Memorial får åtfölja Remissen
af Utskottets Betänkande, anhåller jag öd- -  mjukast.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomiaeUtskotten.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till val
af en Elector efter
bbo 324 Friherre af Wetterstedt, Eric, President;
och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
Den 24 Martil, /. m. 315
N:o 322 Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric,
Öfverste.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och OeconomireUtskottets
afgifne, samt den i 9 dennes på bordet lagde
Betänkanden;
1:0 Af den 25. sistledne Februarii i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
för sådana personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra ti lifällige
orsaker förlorat medmänniskors agtning.
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af väckt -fråga om förändring i mätningssättet
af Säd och Halm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angående
väckt fråga onv grunderne för en föresiagen
jämkning 1 BåtsmansRoteringen i Halland
40
Af sistnämnde dag, rörande väckt
fråga att med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman , alla andra Hemman böra deltaga
uti KronoSkjutsning, Brefbärings- och Krono
Fjerdingsmans-besväret eller andra dylika
Qnera, som Jord i allmänhet åtfölja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets den 25 sistledne Februa
-
\
316 Den 2 4 Martil, f. m.
rii afgifna samt den 19. dennes på bordet lagda
Betänkande, i anledning af väckt fråga om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar af Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3. April 18 t 6, om
öfverenskommelse!' rörande Presterättigheter.
Herr von Hauswolff, Carl 'Gustaf Reinhold:
Om Högloflige Ridderskapet och Ådern
samt de öfrige Respective RiksStånden skulle
finna skäligt bifalla Utskottets nu upplästa Betänkande
, hvarigenom tilIstytkes fastställelse
af de äldre Contracter, hvilka emellan Herrar
Pastorer och vederbörande Tiondegifvare om en
bestämd Tiondesättning blifvit träffade } får jag
dock äran .anmärka det förbehåll, hvartill ser*
skilda omständigheter föranleda, att Gottland
i denna del må ftån Rikets öfrige Provmcer
undantagas, emedan å sistberörde Land ifrån
äldre tider tillbaka emellan Tionde-tagare och
Tionde-gifvare varit stridigheter, hvilka sluteligen
under Drottning Christinas tid genom
Regeringens bemedling blifvit pä sitt sätt bilagde
eller rättare sagdt tills vidare döfvade, medelst
en upprättad afhandling dier så kallad
ConventionsStadga, sorn dock icke vunnit sanction
för evärdejiga tider, utan sedan Kongl.
Maj:ts och Kronans andel i Tionden jemväl
blifvit till Gottlands Presterskap öfverlåten ,
har presterskapet vid hvarje Regementsförändring
sökt oell vunnit ytterligare prolongation
af förberörde ConventionsStadga och Donation.
Men vid Högstsalig Hans Maj:t Konung CARL
XlII:s , Glorvördigst i åminnelse , upphöjelse
på Svenska Throneri är en sådan prolongation
Den 24 Martil, /. mi
31?
Presterskapet icke förunnad, af orsak, att på
Gottland, såsom å flera ställen i Rikers öfrige
Prövincer, fråga uppstått om en bestämd, mera
lämpelig Tiondesättning, och i anseende tili
åtskilliga obehagliga stridigheter derom, så väl
Högvördige PresteStåndet, som öfrige Respective
RiksStånden vid sednare Riksmöten, i underdånighet
begäft Konungens Nådiga bemedling
} äfvensom angående ofvanberörde ConventionsStadgas
kraft och verkan uppstått tvist ,
hvilken, j mte serskildt förslag till en lämpelig
och billig utväg att Presterskapet på Gottland
må hädanefter åtnjuta cn tillräcklig utkomst,
utan att Tionde-gifvare allt för mycket
emot deras likar å Svenska sidan varda betungade,
b lil vit i underdånighet till Konungens Nådiga
skärskådande och afgörande, efter derom
hällne Socknestämmor, ölveriemnadt.
En närmare Historisk teckning om ^allt ,
hvad lill beredande a! Tiondesättning på Gottland,
tid efter annan 'förelöpa, hörer icke egenteiigen
till förevarande fråga j hvarföre jag deri
samma med allt skäl nu förbigår. Och får endast
väcka Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den vigtiga omständighet,
att i händelse Utskottets Betänkande utan un-;
dantag för Gottland bifalles, skulle genom advocatorbk
tolkning den slutsats kunna framdeles
uppgöras, att omförmälte så kallade ConventionsStadga
jemväl derigenom vunnit den san.'
elion, att alla öfverläggningar cm Tiondesättning
på Gottland, och Konungens nådiga pröfning’
af de frågor i detta ämne, hvilka till Kongl
-
318
Den 2 4 Martu , f. m.
Maj:ts Nådiga afgörande blifvit hemställde,
måste förfalla. Jag förmodar således, a!c Högloflige
Ridderskapet och Adeln upplyst inser
nödvändigheten att det af mig projccterade un*
dantag tor Gottland tillstyrka, och får derjemte
utbedja mig, att, i anseende till sakens vigt4
denna anmärkning må med de öfrige Respective
RiksStånden communiceras, på det, vid
deras öfverläggning om Utskottets Betänkande,
det försigtighets-steg, som jag hemställt, må i
alla RiksStånden varda iagttagit.
Friherre Cederström, Jacob : Örn Utskottets
Betänkande första gången nu är under
pröfning, lärer det af Herr von Hauswolff fö»
reslagne tillägg , hvaruti jag i öfrigt för min
del fullkomligen instämmer, icke kunna af Ridderskapet
och Adeln antagas, utan föregången
Återremiss; af hvilken anledning jag får anhålla
, att Betänkandet måtte till Utskottet återremitteras.
Herr Grefven och Län dt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid OeconomiaeUtskottets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkande,
jemte Anmäikningarne, till Utskottet återremittera
3 hvilket bdölls.
Företogs till pröfning StafsUtskottets den
4. dennes afgifna, samt den 14. och 19. i sam*.
Den 24 Martil, /. m.
319
ma månad på bordet lagda Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Medels anslående till kostnaderne vid en
förbättrad Fångforsiing och bevakning.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Då jag den
19. dennes begärde att ifrågavarande Betänkande
måtte, ytterligare få hvila på bordet ,
hade jag ännu icke haft tillfälle deraf taga
kännedom. Sedan jag nu mera granskat detsamma
och dervid inhämtat, att den deruti
föreslagna anstalt till Fångars forslande och bevakning
är af stor vigt och nytta för det Allmänna,
får jag utbedja mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, bade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Lagutskottet vid 1815 års Riksdag
föreslog antagande af flere Gevaldiger i hvarje
Län, att vid Fångars transporterande åtfölja
till bevakning, yttrade jag den 5 Martii 1815
till Högloflige Ridderskapets och Adelns Protocoll,
den tanka, att de föreslagne kostnaderne
dervid blifva för Staten känbara, samt
att ändamålet kunde, likasom hittills, ernås
med andra anstalter; och ifrån de skäl jag då
anförde och nu får åberopa, hämtar jag äfven
nu betänklighet, att StatsUtskottets Betänkande
bifalla. Att, för Sextio G valdiger, tillstyrka
ett Stats anslag af 250 Tunnor Spannmål
årligen, samt dessutom 3a Skilling Banco Dag
-
320
Den 2 4 Martti, /. in.
Tractaraente för KronoBetjente under resan med
Fångar, som de nu äro skyldige af tjenstepligt
utan betalning medfölja, blifver , vid nuvaran4
de förhållanden, en för Staten icke obetydlig
utgift, som, till dess uppgående rätta belopp,
icke en gång kan beräknas 3 och då jag medgifver,
att den ringare KronoBetjeningen vid nu
tiliökte göromål svårligen medhinna att uppfylla
den dem i Författningar föreskrifne skyldighet,
att Fångar till bevakning åt-öija, skulle
jag hellre önska, att i sådana och andra
ändamål, flere KronoBetjente i Länen antagas,
som äfven vid andra förefallande behof kunde
biträda, än att TjenstemannaStaten så betydligen
skulle ökas, utan att i någon annan
väg hittills befordra allmänt gagn Det med*
gifves att allmänna säkerheten iotdrar en noggrannare
tillsyn, till förekommande af Arre8tanters
rymmande ifrån Fångförare, men jag
gör mig förvissad , att ändan alet lika säkert
vinnes, om Länsmännen eller Fjerdingsmännen
tillhållas att beväpnade, genom deras District
följa Arrestanter, som äro häktade för grölre
brott, och dem, vid Listrictets slut, till närmaste
Kronobetjent aflemna, ifan behof af dea
nu föreslagnc kostnaden i Dagtractamenten och
skjutsningskostnader, och hvilka Arrestanters
antal torde blifva nog inskränkt, om denna
föreskrift blott lämpades till gröfre förbrytare,
såsom Mördare, Röfvare, JnbrottsTjufvar, samt
Fångar, hvilka antingen rymt ifrån Fästningar
eller Fängelser, eller i följd af Domar der komma
att insättas, men deremot att vanliga Fångförare?
-
Den 2 4 Martti, f. m.
321
förareOrdningen, i öfrigt i anseende till andra
Förbrytare härefter, som hittills, biet iakttaged,
Märkeligt förekommer det, att sedan Utskottet
bestämt den stora GevaldigerSkaran, Utskottet
likväl frikänner dem Uran skyid'ghet
att medfölja Fångar, ej mindre, då Arrestant
ter innom hvarje Län föras till ransakning,
till Krono hdckten eller till Straffs undergående,
än då någon Missgerningsman gnpes innom
Länet, eiler lös person ertappas UtskotJ
tets mening är då, att denna kostsamma Ia.’
rättning blott har till föremål att säkraretransJ
portera Arrestanter ifrån det ena Länet till
det andra, hvilken löibindelse allena synes
blifva alltför inskränkt och alldeles intet motsvarande
de kostnader derföre fordras, då vården
af Arrestanter i de flere föreskrifne fall,
härefter som nu, skulle KronoBetjente åligga,
i hvilka lall likväl vården af grofva Brottslingar
är för allmänna säkerheten af lika stor
angelägenhet, sorn vid Arrestanters transport
terande Länen emellan, men hvilken tillsyn
dock icke lämpeligen kan Gevaldigerne uppdragas,
då de på ett längre afstånd endast vid
LandshöfdingeResidencerne äro att tillgå, och
upplyser detta förhållande ytterligare, att de
af Utskottet åsyftade ändamål icke fullständigt
ernäs, så framt icke de beväpnade Fångfötv.rne
alltid äro i Otterne, icke i LänsResidencer-’
ne boende. Vidare, och då jag vid en flygtig
genomläsning så fattat Utskottets Betänkande
i fjerde Momentet, som skulle Fångskjutsande
Ridd. 0. Ad, Prof, IV. B, II. Afd. 41, 42.
323
Den 24 Martil, /. m.
härefter befrias ifrån allt ansvar för vårdett
af Fångar; tnen de föreslagne Gevaldigerne
blott vid Residencerne, icke i Landsorterne,
blifva att träffa, med förbindelse blott att Arrestanter
genom Länet tran portera; så synes
mig d?rat uppsta den följd, att vid tillfälle af
den obetydligaste Fångskjutsning af Tiggare,
oförpassade Lösdrifvare eller dem , som böra
undergå Bysittning eller Fängelse vid Vatten
och Bröd , mäste vid alla tillfällen KronoBe;
tjenten Arrestanten å1 följa» och dess besvär
skall derigenom blifva större, än om han ålägges,
att beväpnad uppfylla hvad honom
ridan åligger, att nemligen utan serskild betalning
vara vid gröfre Brottslingars transporterande
följagtig.
Då således, 1 grund af hvad jag anfört,
jag ansett mig äga skäl att i Utskottets Betänkande
icke instämma, hämtar jag tillika anledningar
dertill ifrån andra förhållandea, jag , till
rättelse af Utskouet, torde få framställa. Utskottet
synes anse Fångskjutsningen vara en
allmän skyldighet, utan erinran att Frälsejorden
icke är dertill förpligtad . och då den samma
nu kan lika af alla Medborgare ägas, är
det icke att förnärma någon personlig rätt,
att yrka det FrälseHemman behållas vid deras
rätt, att ifrån sådan skjutsning vara frie, och
att Utskottet, i ett förändradt Betänkande, uttryckligen
förbehåller denna rättighet, i den
händelse, att, hvad nu är föreslagit, icke skulle
vinna fullbordan, eller någon framtida förändring
deri skulle inträffa. Sluteligen får jag
Den 24 Martn, /. nt.
323
vid Utskottets tillstyrkande, att nemligDn Fång.
Skjutsen borde af de Skjutsskyldige vid GästgitvareGårdarne
bestridas, göra den Anmärkning,
att både de R sande och Skjutsande blifva
med detta stadgande mindre väl bcdåene;
de förre, genom derigenom uppkommande inskränkning
i Skjuts-tillgång, att förbigå det
obehagliga af åsynen af längsiade fångar,
und r flere timmars väntan vid Gästgifvare,
gårdarne, och de sednare eller de Skjuts- kyldige,
genom derigenom uppkommande otillräcklighet
i behöfligt Skjutshäst antal, och större
b. tungande för de till ReservSkjuts skyldige,
då äfven Fångskjutsen måste ifrån Gästgilvaregårdarne
utgöras, sannolikt på ett för de
Skjutsande mera besvärande sätt, under anförande
af FångGevaldiger , än nu, då Skjuis-J
ningen af Fångtöraren sjelf bestrides. jag tillstyrker
för min del, att vid nuvarande Inrättning
för Fångföring må förblifva, utan annan
förändring, än den, att en noggrannare
tillsyn vid Fångars förskaffande mä iagttagas,
i anseende t il sådana Fångars transporterande,
hvilkas frihet är för den allmänna säkerheten
vädel g, samt att, ehuru Författningame, såsom
tj'n; tetörbindelse, å‘ägga Länsmän och Fjerdingsman
att gröfre brottslingar åtfölja , något
biträde dem kunde meddelas, äfven på allmän
bekostnad, till vinnande af det ändamål, att af
en beväpnad ansvarsskyldig Fångförare de gröf.
re biottslingar alltid säkert måtte bevakas Att
Ut-kotiets Betänkande måtte till Utskottet återremitteras,
anhåller jag vördsammeligen, samt
524
Den 24 Martil, /. jm.
att dessa Anmärkningar måtte detsamma få
åtfölja
Grefve
Spens, Jacob Melker: Vid alla
omdö nen rötande det ämne, hvarom Kongl.
Majit.1- nu uppläste Nådiga Proposition och StatsUtskottets
deröfver afgifna Utlåtande handla ,
tior jag att framför allt ej bör lemnäs ur sigte
den märkehga skillnad, sorn är emellan Fångars
forsling och Fångars bevakande under
forslingen. Sä länge forslandet från ett ställe
till ett annat, af det, som för allmän räkning
behöfver transporteras, åligger Innehafvare
af Jord, såsom ett direct Onus ; så länge detta
till äivintyrs i vårt land ej kan vara an-:
norlund ; så länge finnes ock intet skäl, hvarföre
jordägaren skulle kunna undslippa att fiån
ett till annat ställe transportera Fångar, hvilka
verkdigen i detta afseende, huru besynnerligt
det än i alla andra hänseenden må lata, lämpeligen
kunna anses jemförliga med andra Kronans
Effecter. Af sådan anledning skulle, efj
ter min tanka, den enda förändring, som, uti
livad Utskottet tillstyrkt kunna föreslås, vara,
att Fångforslingen borde bestridas med Kronoskjuts,
i städet för Gästgifvarskjuts, hvilken
Inrättning, så länge intet lämpeligare sätt för
Inrikes communicationen kan uppfinnas och sättas
i verket, åtminstone bör oförryckt till sitt
ändamål b behållas. Fångars bevakning kan
deremot aldrig med skäl åläggas någon, som
ieke åtager sig detsamma såsom egenttlig sysla.
Hittills har likväl dtnna angelägna befattning
varit lemuad i händer, sorn endast slumpen
Den 24 Martil, /. m.
325
utsett. Det har väl varit stadgadt, att vid forsling
af Fångar, sorn för svärrre förbrytelser
varit lagförde eller dömde, eller för ett våldsamt
och listigt uppförande kända, en Kronobetjent
alltid skolat vara följagtig , 111. n vid
den vanliga KronoBetjemngens, så mycket i
senare tider förökade göromål, hor detta Stadgande
blifvit på flera sätt gjordt utan verkan,
dels genom serkdda, för hvarje täll gifta
förklaringar öfver hvad som gjort en sådan
Fångens nogare bevakande undtr forslingen
nödvändig , dels genom den tydningen , att
Fångiöraren, ehuru dertill utsedd, blott genom
tillfälligheten att han innehade eller brukade
ett till Fångtöring anslaget Hemman, likväl i
sjelfva sin egenskap af Fångförare vore en
slags Kronobetjent, hvilken egenskap af Kronobetjent,
som han sjelf så oskyldigt erhållit,
han icke heller dragit i betänkande att öfverlåta
på sin Son eller Dräng, någon gäng till
och med på sin Hustru eller Piga. Många förnyade
brott hafva af de Rymmare , sorn genom
denna bristfälliga bevakning fått tillfälle
undkomma , blifvit föröfvade * mångfalldiga
Rättegångar rörande förvållande till Fångars
flygt uppstått, hvaraf följden blifvit, att den,
som aldrig bestämdt åtagit sig vissa skyldigheter,
och aldrig fått eller kunnat få någon underrättelse
pm, hvaruti de egenteligen bestodo
, ibland blifvit straffad för ett välment
oförstånd, ibland fått njuta okunnigheten lill
godo såsom ursägt för ett verkligt straffbart
förhållande. Då en noggrann bevakning af
de Personer, hvilka den allmänna säkerheten
326
Den 24 Martil, f. m.
fordi ar att beröfva friheten, är för Statens bestånd
och ändamål, sjelfva skyddand t afd nna
allmänna säkerhet, af sa mycken vigt, då
denna bevakning är föienad rrted ojemiö bgt
flira svårigheter, under det Fångar transporteras
frän den ena aflägsna orten till den andia,
än under d t de sitta innom fyra väggar
inneslutna, kan jag icke annat än anse det
högst nödvändigt, att vården om och ansvaret
.för dt m ö!verl mnas åt serskilte , endast
dertill utsedd Personer , af hvilka en säker
vård kan förväntas, och att ett strängt ansvar
för deras försummelser, enligt rättvisans
och bdlighetens sammanstämmande fordringar ,
u kräfves D. n större kostnaden för Statsverket,
dr tta kunde medföra , tror jag ej bör
komma i fråga, då man dels gör afseende derå,
att Landet befrias fran en förhatlig tunga,
dels erinrar sig att Statsinrättningens vidmagthållande
och allmänna säktrhetms bevarande
är ändamålet ; Statsinkomster och Stat-Uti ifter
endast med I härtill, sami att ^en, som vill
ändamålet, alltid också måse vilja medlen.
Gre(ve Mörner, Adolph Goran: Vid alla
Riksdagar sedan 1S00. har iörevarande ämne
utgjort föremål för Riksens Ständers pröfning,
dels i afseende på omöjligheten under nuvarande
Fång*örslings - sätt att skaffa saker bevakning,
dels i anseende till olämpligheten
af de bestraffningar, för hvilka Sveiigrs Allmoge
, hvars skyldighet det < gi nteligen icke
borde vara att bevaka Fångar, ofta blottställee
-
Den 24 Marti*} f m.
327
Man har derföre flera gånger önskat ett
annat sätt för Fångföring och bevakning, men
di-t Förslag, sorn vid slutet af förra Riksdagen
i sådant afseende uppgjordes, har icke förr än
nu blifvit fullkomnadt.
Sedan detta förslag, hvilket blifvit bygdt
på de af Riksens Ständer sjelfva Yid sista Riksdag
lramställda grunder, nu tyckes uppfylla
det dermed åsyftade ändamål, hafva de emot
detsamma gjorde invändningar icke kunnat ändra
min öfvertygelse.
Då Fjerdingsman, som icke äro annat än
Bönder, hvilka tourvis bestrida denna befattning,
icke lämpeligen böra vara ansvarige för
Fångars transporterande och bevaknmg, och
då Länsmän, hvilka ofta hafva s ora Districter,
ej heller kunna medhinna att fullgöra detta
grannlaga åliggande; så synes mig, att när
man derjemte besinnar, det genom ifrågavarande
förslag icke någon ökad tunga för Landtmannen
orsakas, utan endast en nödig och
fullkomlig säkerhet beredes, samt äfven tiden
för Fång-transporterna, hvilka hädanefter, utan
alla omvägar, endast åtfölja de stora Landsvägarne,
vinnes, man skulle äga ganska många
anledningar att antaga ifrågavarande förslag;
hvarå jag således (år utbedja mig Herr
Grefvens och LamUMarskalkens Proposition.
Herr Grefven och Landt Mar skallen hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln behagade
StatsUtskottets Betänkande, i anledning
328
Den 24 Martil , f. m.
af de dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet
återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och EandtMarshalken
gjo de Proposition till bifall af Utskottets
Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo RancoUtskottets den 10
dennes afgifne samt. den 17 och 19 i samma
månad på bordet lagde förnyade Betänkande,
i anledning af Återremiss om förlängning i
Praescriptions-tiden för Låns omsättning i Bana
coDiscontVerket.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af det nu upplästa Betänkandet,
får jag först anmärka, att BancoUtskottet origtigt
framställt min af detsamma upptagna tanka,
då det yttrar, att jag ej kunnat medgifva
Banquens interesse vara enahanda med Nationens.
Mina ord voro: att jag ej kunde anse
Banquens interesse vara öfver Nationens. BancoUtskottet
säger, att en förändring i den införda
och stadgade ordningen ej utan yttersta
nödfall och efter moget betänkande borde vidtagas.
Detta nekar jag cj; men jag frågar
hvar och en, sora känner eller vill känna
Landets nuvarande Penningeförlägenhet: är ej
detta yttersta nödfall nu för handen, och behöfves
ett längre besinnande härpå, än det
Utskottat i snart 4 månader härpå användt?
Den 24 Martil, f, m.
329
Utskottet tyckes dock vilja ådagalägga sitt liberala
tänkesätt, då det säger sig ej vilja underlåta
medgifva, det de serskildta händelser
och förhållanden, hvilka den än fortfarande
utomordentliga Penninge.förlägenheten beredt,
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet. Detta
liksom aftvungna medgifvande bestämmer mitt
hopp af BancoUtskottets, vid denna Riksdag,
åtgärder för framtiden.
Hvad sjelfva hufvudämnet beträffar, så,
om någon lråga vore att Banquen kunde förlora
genom beviljande af ett ytterligare ani
ständ, skulle jag icke yrka detsamma } men
jag kan tor min del icke finna , att Banquen
kan för ora det minsta genom en tillåtelse för
sådana Låntagare, hvilka äga fullkomlig vederhäftighet,
att ytterligare bibehålla deras
omsättningsrätt. Banquen kan deremot förlora,
genom att dess piscont brådstörtar indrifvandet
af sina fordringar till hela sitt belopp,
och då ofta Låntagarens och Caventens Egendom
kan blifva försåld till ett sådant vanvärde,
att ej full tillgång för Fordringarne finnes.
Då jag anser det af BancoUtskottet föreslagna
anstånd ännu vara för kort och ingalunda
tillräckligt, får jag hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln , med förkastande af
Betänkandet, behagade tillåta, att ett ytterligare
rådrum af 30 dagar från den dag , då
Riksens Ständers beslut angående allmänna Fi.
nance regleringen blifvit kungjordt, måtte be.’
viljas de Låntagare, hvilka icke haft tillfälle
omsätta sina Län i BancoDiscontVerket.
33°
Den 24 Martil, f. m.
Herr Strussenfelt, Michael, förenade sig
med Herr Munck af Rosenschöld.
Friherre Boye, Ludvig: Af de premisser,
sorn Utskottet antagit , hade jag väntat , jag
bekänner det, én lyckligare tillämpning, till
någon större skonsamhet för Gäldenärerne i
Disconten. Jag tror åtminstone , att en skillcad
borde göras emellan Gäldenärer boende i
Stockholm och Gäldenärer, boende i Landsorterne.
I Hufvudstadcn vet man ungefärligen redan
hvad man har att vänta, och har dessutom lättare
utvägar att finna Penningar; då deremot i
Landsorterne utvägarne äro vida svårare. Man
umgås der ännu med förhoppningar, att Penninge-bristen
varder vid denna Riksdag afhulpen;
och man skulle, kan hända , der anse sig öfverilad
om man éj finge tid på sig att invänta hjelpa,
samt tror sig äga , i sjelfva sitt behof, ett
tillräckligt skäl för detta anstånd. Vid jemnförelse
af de Anmärkningar, som voro till Utskottet
remitterade, med Utskottets svar derå,
står, i min öfvertygelse, Anmärkningens vigt
qvar, utan att vara nöjsamt förklarad; ty det
torde få anses såsom tämmeligen säkert, att,
utom den skonsamhet, som Disconten, framlör
enskildte Borgenärer, kan lemna, måste
Brnquens egen fördel vara bättre vunnen derigenom
, att Gäidenären får tid att följa sin
vilja, att göra rätt för sig, än att han, som
man säger, på en gång slås för pannan. På
de a skäl tillstyrker jag bifall till Herr Rosen?
chölds förslag, så vidt det angår Gäldenärer
i Landsot terne.
Dm 24 Martil, f m.
331
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Så länge
det ännu ej blifvit stadgadt, att den en kildte
Fordrings akaren nödgas lemna anstånd, utan
han tväriom är bibehållen vid sin rätt att påkalla
Lagaines åtgärd till återfående af sin utlånta
Egendom, kan jag ej finna, hvarföre denna
rätt skall nekas BancoDisconten, och dess
Gäldenärer sålunda gynnas framför enskifdtas:
Jag skulle till Och med tro, att en ytterligare
förlängning af Piaecriptionstiden för omsättningsiättigheten
i Banco_D'Sconten ej en
gång skulle lända Gäldenärerna till någon verklig
båtnad; utan att deras ställning tvärtom
skulle med hvarje nytt uppskof ännu ytterligare
försämras; och att det skulle blifva för
dem, ju längre anstånd de fingo, desto svårare
att reda sig. — Jag kan således ej instämma
med de värda Ledamöter, som nu talat i detta
ämne, utan får tvärtom ödmjukast tillstyrka
bifall till Höglofl. BancoUtskottets Betänkande.
Dessutom skulle stockängen och förlägenheten
i allmänna Rörelsen ökas och underhållas,
samt den Enskildtes Gäldenärer få så mycket
svårare att reda sig, om tillgången,, för
dem, på nya Lån i BancoDisconten minskades;
hel 1st Discontens möjlighet att utlåna nödvändigt
måste inskränkas i samma mohn, som dess
rättighet art indrifva sina Fordringar. Detta
är för mig ett nytt skäl att tillstyrka bifall å
Utskottets Betänkande.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag likaväl
med den sista värda Ledamoten, anser
332
Den 24 Martti, f m.
ett, utöfver hvad BancoUtskoftet tillstyrkt, förlängdt
anstånd med Discont-låns omsättning
snarare innefatta skada än hjelp för Läntagare,
och då jag icke tror att blott de i BartcoDiscont
Verket skulds atte behöfva hjelpas , utan
att äfven andra Medborgare, hvilka äro skyldige
annorstädes, böra erhålla mväg att i BiscontVerket
kunna bekomma Lån, linner jag
för min del det af Utskottet föreslagna anstånd
af 30 dagar från derom af Discont Verket erhållen
underrättelse v-ra t i 11 räck elie;, samt anhåller
således om proposition till bifall a, Betänkandet.
Herr Mannérstam , Johan : Den Motion ,
som gifvit anledning till förevarande Betänkande,
åsyftade endast, att de, hvilka försummat
omsätta sina Lån i BancoDiscontVerket,
skulle dertill erhålla ytterligare rådrum. Då
nu Motionen blifvit af Utskottet tillstyrkt, samt
ifrågavarande Låntagare återfått deras annars
förlorade rättighet, att omsätta sina DiscontLån,
innom ännu en månad efter derom erhållen
underrätt lse, så kan jag för min del
icke finna annat, än att Betänkandet bör antagas.
I anledning af hvad Friherre Boye
nyss anfört, rörande skillnad emellan DiscontVerkets
Gäldenärer i Stockholm och Gäldenärer‘i
Landsorterne, torde jag få erinra, att de
båda äga lika förmån, enär det ytterligare fö»
reslagna anstånd för båda läknss från derom
af DiscontVerket bekommen underrättelse. Jag
tillstyrker således , lika med Herr Påhlman ,
bilall af Betänkandet.
Den 24 Martti, /. m.
333
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Ändamålet med ifrågavarande Motion var icke
att förbättra Discont Verkets Låntagares ställning
i det hela, utan endast att skaffa dem
ett rådrum i afseende å deras Låns omsättning,
hvilket kunde svara emot den tid, som åtgeck
innan Myntvärdeis reglering fastställdes. Då
nu Kiksdagen blifvit förlängd, och denna reglering
ännu längre uppskjuten, torde det äfven
vara billigt, att i samma förhållande utsträcka
anståndet för Lane omsättningarne. Ingen
förlust uppkommer derigenom iör Banquen,
hvilken snaiare vinner genom tolf Procents
ränta, men de Låntagare, hvilka för närvarande
sakna utvägar till omsättning, kunna
undgå att bii!va ruinera,de, hvilket annars
skulle hända, i tall hela lånet i närvarande ö-1
gonblick indrefs, i synnerhet i de Provincer,
där de nu ur rörelsen satte Discont-sedlar utgjort
en så b tydlig dt 1 af RörelseCapitalet.
Hvad angår den af en värd Ledamot anmärkta
obillighet, att Banquen icke bör eftergifva
mera än enskildte Fordringsägare, får jag anmärka,
att Banquen är ställd under Riksens
Ständers styrelse och således måste rätta sig
efter Ständernas beslut. Det oagtadt förfares,
sedan Malmö och Gö,ha CanalDisconter kommit
på obestånd, långt strängare med de Gäldskyldige,
som hafva Lån i DLconten, än med
dem, sorn hafva Lån af Enskildta. Dessutom
torde det icke vara någon fördel hvarken för
Banquen eller det Allmänna, att bereda nya
Låne tillgångar g nom nuvarande Låntagares
spolierade Egendom.
334
Den 24 Martti, f. m.
Friherre Boye: I anledning af den An
märkning
en värd Ledamot gjort vid mitt yit
rand , utbeder jag mig fä ennra, det jag icke
ansett skillnaden emellan L:.ndsorternes och
Stockholms Gäldenärer i Pisconten , härröra
från någon olikhet i tid; ty dä tiden räknas
från underrättelsen, såärden lika för alla i men
deremot äga sin grund i en ganska märkelig
skilnad i utvägar 3 och den torde böra medgifvas,
då man eftersinnar, att det som är lätt
i Hufvudstaden, är dock ganska svårt i Landsorten.
Herr Cederskjöld: Då RörelseCapitalet ingalunda
minskas genom DiscontLånens in drifning,
hel 1st Penningarne naturligt vis ej begrafvas
i Disconten ; utan genom nya utlåningar
genast åter försättas i omlopp, och blott fördelas
på andra händer; så tår jag äfven af
detta skäl ödmjukast anhålla om Proposition
å bilall till Utskottets Betänkande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus:
Om ändamålet med det af BancoUtskottet föreslagna
ans'åndet skall vara att hjelpa den Gäldskyldige,
så torde det icke på detta sätt kunna
vinnas. Det är ej fråga nu, hvar penningar
finnas, utan hvad i närvarande ögonblick de penningar
ärn, sorn vi hafva att röra o s med. Deras
värde beror af de beslut, som Riksens Ständer
gå att fatta. Innan detta beslut är kändt ,
kunna inga Penninge tran^actioner göras. I anledning
af Herr Cederskjölds påstående, att samma
förhållande bör äga rum emellan Discon.
Den 24 Martti, /. m.
335
ten och dess Debitorer, som emellan Creditorer
och Debitorer i allmänhet, lår jag anmärka,
att det är just genom Disconternas inträngande
i Penninge rörelsen, som de vanliga och
naturliga förhållandsrne emellan Creditorer och
Debitorer blifvit rubbade. Det är genom Discontens
mellankomst, som alla penningar, som
förr circulerade i Landsorterne , nu gå genom
Hufvudstaden.
Hvad som nu indrifves från Landsorterna,
kommer ofelbart ock att stadna i Stockholm;
hvilket likväl jag anser så mycket olämpligare,
sorn mångfalldiga utvägar der finnas för
fyllandet af ögonblickliga Penninge-behof, hvilka
ej finnas i Landsorterne. Jag bifaller således
Herr Munck af Rosenschöids proposition.
Herr Strussenfelt, Michael: Då vi hit—
kommit för att hjelpa PenningcVerket samt
i synnerhet de Gäldskyldige i Disconterne, bö^
ra vi väl icke försvåra utvägarne för dem att
kunna afbörda sig deras skuld. Herr Cederskjölds
anmärkning, att de penningar, som inflyta
uti Disconterne, åter kunna utsläppas, är icke
rigtig, ty under närvarande förhållande är en
så fullkomlig stockning i alla rörelser, att några
Lån visserligen icke kunna inbetalas. Det
är för öfrigt alldeles icke obehörigt, att, likasom
Banquen helt nyligen begärt Jernbref i
afseende å inlösen af dess utelöpande Sedlar,
ett anstånd af 30 dagar efter det FinanceRe-j
gleringen blifvit af Riksens Ständer fastställd,
åt BancoDiscontens Låntagare beviljas.
33&
Den 24 Martti, f. m.
Herr Grefven och LcindtMarhalken gjorde
Proposition till bifall af BancoUtskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarsialken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit, tillåta att ett ytterligare rådrum af
3o dagar från den dag , då Riksens Ständers
'beslut, angående allmänna FinanceRegleringen,
blifvit kungjordt, måtte beviljas de Låntagare,
hvilka icke haft tillfälle omsätta sina
Lån i BancoDiscontVerket.
Ropades äfven Ja och Ne).
Herr von Schulzenheim, David, den aldre:
Jag hemställer , om icke ifrågavarande ämne
kunde få hvila intill' dess Stats och Banco.
Utskottens Utlåtande öfver DiscontVerkens utJ
redning inkommit. Man bör icke genom ett
för långt anstånd minska en flink Execution,
hellst orsaken, hvarföre man i Lansorterne icke
äger lika god Credit, sorni Stockholm, härleder
sig derifrån, att på förra stället Executionen
för närvarande är mycket långsam samt
nästan i förfall.
Grefve von Schwerin: Visserligen må något
hvar önska att Executionerne måtte hädanefter
gå ordentligare och raskare, än hittills.
Men hårdt synes mig vara, att första försöket
till förbättring i den vägen skall göras uppå
, dem,
Den 24 Martti, /. m.
337
dem, som i närvarande ögonblick mäst behöfva
undseende. Månne undantag rj kunde be«
vi ijas åt de Gäldskyldige i Landsorterne, som
bo '20 mil fran Hufvudstaden?
Herr Strussenfelt anhöll att få upplysa,
att ehuru i Stockholm ännu finnes någon tillgång
pä penningar, i Landso/terne likväl all
tillgång dertill för det närvarande saknas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är vis-'
serligen med 1 ika tankar med Herr von Schulzenheim
deruti, att en sträng Execunon vid
fordringars uttagande utgör ett vä endteligt medel
till Creditens stärkande. Jag anser en af
orsakerne till Penninge-förlägenheten vara Credit-brist,
som just är grundad på vara Ex-cuj
tions-stadgars för ringa stränghet och isynnerJ
het på deras långsamma och ensidiga verkställande;
men jag anser närvarande tidpunct ingalunda
vara lämpelig att skärpa dessa Stadgar
och deras verkställande. Riksens Ständer äro
här församlade, icke blott för att bevaka Fordringsägarnes
, utan äfven de Gäldskyldiges in-'
teressen, så vidt det med det Allmänna låter förena
sig5 i synnerhet sorn'Riksens Ständer sjelfva
tillskapat de för vidsträckta Lånetillgångar
och de för milda Concoursstadgar, hvarigenom
många blifvit lockade in i vidlyftiga Penninge-
och HandelsSpeculatloner. Det hade tillhört
Nationens Representanter att genom kloka
och stränga Författningar förekomma dessa vingleri
r, men sedan de uragtlåtit det, måste de,
Ridd. a. Ad, Prot, IV. B. II. Aid, 43, 44.
333
Den 2 4 Martil, /. in.
äfven för att icke göra sig sjelfva dementi,
genom lindriga medel söka att hjelpa så mänga
at de->sa olycklige, sorn, utan att andra Medborgares
tätt förnärmas, möjligen kan ske.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Efter sorn
jag fattat de värde Ledamöters meningar , hvilka
yttrat sig i d<*tta ämne, äro de samma så
nära med hvarandra öfverensstämmande, att
jag icke tror någon särdeles skiljagt ghet kan
komma i håga. Herr Munck af Rosenschöld
har yrkat, att ifrågavarande anstånd lör Banco
DiscontVerk'ts Låntagare, borde räknas från
den tid, då allmänna Finance-regleringen blifvit
al Riksens Ständer fastställd.* Herr Cederskjöld
åter har föreslagit att berörde anstånd måtte
taga sin början ifrån Discont Verkets åt Låntagarne
derom lemnade underrättelse j men innan
Ridderskapets och Adelns samt de öfrige
RiksStåndens Beslut i detta ämne varda fattade
och BancoStyrel-sm meddeldte, åtgå troligen
några veckor, hvarförinnan FrnanceRegleringen
möjligen skulle kunna blifva af Riksens
Ständer afgjord, och någon serdeles skillnad i
tiden för beräkningen af detta anstånd således
icke äga rum. jag hemställer d rföre , om icke,
enär i hufvudsaken samma ändamål vinnes,
Ridderskapet och Adeln skulle behaga gilla
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att BörgareStåndet bifallit Utskottets
första Betänkande samt att de öfrige Stånden ,
enligt den underrättelse Herr Grefven ochLandt
-
Den 24 Martil, f. m.
339
Marskalken erhållit , skola gillat Utskottets
senare, nu ifrågavarande Betänkande.
Herr Munck af Rosenschöld frågade, om
den af Herr Grefven och LmdtMarskalken nu
lemnade upplysning vore tillförlitlig; i anledning
h varaf
f
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det berörde underrättelse val ännu icke
i officiel väg från de andra Riksstånd n ankommit
, men att någon anledning i !<e « ore
att tvifla på rigtighefen deraf, och hade H er
Grefven och LandtMarskalken endast trott sig
upplysningsvis böra meddela Ridderskapet och
Adeln samma underrättelse , utan att derför®
anse den i ringaste måtto böra verka på Ridderskapets
och Adelns Beslut.
Herr Cederskjöld: Om mitt minne ej allt
för mycket bedrager mig, har förut aldrig varit
fråga om mer, än hvad Utskottet nu tillstyrkt,
nemligen en Månads förlängning af Prtescriptions-tiden,
räknadt fiån den dag då Beslut
derom blifver allmänt kungjordt. Då nu der
emot blifvit yrkadt, att den Månad, hvarmed
Praescriptions-tiden förlängdes, borde räknas
från den dag, då allmänna FinanceRegle1
ingen kommer till Allmänhetens kunskap ; synes
detta mig vara en alldeles ny Motion,
hvaröfver Utskottet aldrig blifvit hördt, och
som således ej nu lär till afgörande kunna
upptagas, ej heller göra något uppehåll iden
gamla Frågans afgörande. Häraf hämtar jag
34®
Den 24 Martil, f. nl.
således en ytterligare anledning till min ödmjuka
anhållan om Proposition på Bifall till
Utskottets Betänkande.
Herr af Brinkman, Gustaf: Jag instäm»
mer, för min del, till alla delar uti hvad Herr
Grafve Mörner och Herr Cederskjöld nyss anfört.
I anledning af hvad jag för en stund sedan
hört yttras, att Executionsverket i Landsorterne
skulle vara förfallit, samt i följd deraf
Crediten försvunnen, önskar jag få Veta, i hvad
afseende sådant kan sägas hafva inträffat. Att
Executionsverket i Landsorterna är lika verksamt,
som i Hufvudstaden, bevisas bäst af den
farhåga, hvåraf Discontcns Låntagare äro intagne
för indrifvandet af Discontens Fordringar,
Herr Grefven och LandtMarskcilken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och A»
deln behagade gilla Utskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej samt Votering.
Friherre Boye, Ludvig: Med den vördnad
jag hyser för detta Stånd, förenar jag blott
den tankan, att, i ändamålet för hvarje Rid-}
derskapets och Adelns handling, hvarje dess
beslut, måste alltid ligga en allmän nytta , ett
allmänt gagn. Nu kunna vi icke betvifla hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrat,
nemligen att frågan är redan afgjord af tre
Stånda och när då , i denna fråga, såsom af
Reglementarisk egenskap, voteringen hos oss
skulle föra till intet annat Resultat i frågan.
Den 24 Martil, f. m. 341
utan blott upptaga en tid , kankända behöflig
till annat j så hemställer jag ödmjukast, om
icke, med samtycke af den Ledamot, som vo*
teringen begärt, frågan derom kunde Sörfalla,
Innefattade ämnet någon gr undsatts att bevara,
någon Nationens rätt att försvara, så skulle
jag alltid tro, att vi borde, utan allt afse.*
ende på de andra Ståndens P>eslut, anställa den
begärde voteringen; men då nu ingen Uttydning
kan leda vår eftergift till följd af impo-i
sition; så tror jag, att vi mycket väl kunna
vidtaga den.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad én värd Ledamot, Herr af Brinkman,
yorat om Executionsverket i Landsorterne, får
jag erindra, att det förfarer ganska strängt dä
fiåga är om att indrifva Disconternes Fordringar
hos Enskildte, men deremot ganska lamt,
då fråga uppstår om att indrifva Enskildtes
fordringar hos Disconterne Äfven får jag , i
anledning af samma värda Ledsmots yttrande,
förklara, ätt jag icke är Låntagare uti ifrågavarande
Discontverk.
Friherre Hjerta, Fredric: Ehuru jag, så-"
som Ledamot uti BancoUtskottet, deltagit uti
ifiågavarande Betänkande, vill jfg likväl helldre
bifalla Herr Munck af Rosenschölds mening
, om votering derigenom kan undvikas,
hellst en votering i detta ämne endast skulle
borttaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
att något i hufvudsaken vunnes, då af de öfrige
Stånden, BorgareStåndet redan bifallit Ut»
342
Den 24 Martti, /. m.
s!<otte's första Betänkande , samt Preste- oda
BondeStåndcn, enligt hvad BancoUtskottets
san. fel i ge Ledamöter i jjur berättade mig, antagit
Utskottets nu under pröfning varande Utlåtande.
Herr Munck eif Rosenschöld: Om de andra
Stånden redan bifallit Utskottets Betänkande,
vill jag, för min del, icke yrka någon votering,
trien skulle någon officiel underrättelse
om de andra Ståndens Beslut i detta Mål ännu
icke vara ankommit, får jag hemställa, om
icke Målet finge intill nästa Plenum hvila, hvarförinnan
bestämd underrättelse derom anländer.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att Målet måtte intill nästa Plenum uppskjutas,
hvarförinnan officiel underrättelse an.
gående de andra Ståndens Beslut troligen ankommit,
hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att plenum komme kl. 5 1 eftermiddag
att fort ättas.
Föredrogs å nyo Bevillningsutskottets den
16 dennes atgifne samt den 17 och 19 t samma
Månad på bordet lagde Utlåtande, angående
de emot de fört slagne grunderne för den
allmänna Bevillningen gjorde Anmärkningar.
I sammanhang hvarmed upplästes tvenne
från Preste- och BorgareStånden ankdmne PrO
-
Den 2 3 Martti , f. m.
343
tocolUUtdrag af-den 19 och 24 dennes, innehållande
det bemälte Stånd biialtit Utskottets
den 23 sist!. Januarii i ämnet afgifne första
Betänkande, med antagande derjemte af hvad
som innefattas i andra Alternativet af Utskottets
sednare ifrågavarande Utlåtande, beträffanfande
Consntinions_afgiften lör CUverflöds varor
och Fyllnadsafgiften för LandtTul sersättningen.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln behagade
antingen på en gång eller punctvis företaga
Betänkandet till pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll, att Proposition på Betänkandet i hela
dess vidd först måtte framställas.
Pierr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att som tredje Puncten af Betänkandet
innefattade tvenne Alternativer, ansåge Herr
Grefven och LnndtMarskalken sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilia Betänkandet med antagande af i tredje Puncten
föreslagne första Alternativ.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag hade önskat att Bevi IlningsUfskottets ifrå-’
gavarande Betänkande hade något tidigare till
RiksStånden inkommit , emedan man då icke
hade kunnat säga, att detsamma borde bifallas
på den grund , att tillräcklig tid till ett
annat Förslags uppgörande saknades. Härefter
uppläste Herr Munck af Rosenschöld följande:
344
Dan 23 Martil, m.‘
Vi smickra oss att sjelfve äga Beskattnings:
rätren, och denna blir dock nästan vid hvar
Riksdag ofullkomligt utöfvad derigenom, att
Bevil'ning^Utskoiteis Betänkanden så sert inkomma,
att som skäl för deras antagande med
framgång anföres , att tiden ej medgifver be*
hörigen granska och ännu mindre att på nya
£runder alldeles omarbeta dem.
Hvart och ett BevillningsFörslag måste
blifva till någon grad ofullkomligt, och således
mycket kunna invändas deremot. Men
intet bör dock antagas, som är orättvist i sjelf»
va^ principen; den principe för all Bevillning
står oryggeligen fast, att den isynnerhet bör
erläggas af den behållna Inkomsten eller den
behållna Förmögenheten, För denna principe
mäste alla consideratiorter vika, consideratio1VT
af svårighet vid' Taxeringen , af osäkerhet
vid uppgifter, ja! af osäkerhet i anseende till
BeviilningsSummans utgående. Dessa considerationer
äro utomdess, och i synnerhet den
sistnämnda, ej omöjliga att tillfredsställa.
Så länge Bevillningen i Sverige ej upp*
geck till mera än tolf Tunnor Gu*d , såsom
ända till 1789, var principen för Summans fördelning
af mindre vigt. Men nu, då BevillningsSumman
i vissa Orter uppc.år kanske
till hälften af det där i omlopp varande RötelseCapitalet,
är en rättvis fördelning , i mon
af verkelig fötmogenhet och tillgäng, en fördelning
, som äfven drabbar Capitalisten, af
den allrastörsta vigt.
Den Bevillnings-principe, som år 1812 an;
Den 24 Martil, /. ni.
345
togs, var då ännu ej så obillig, ehuru orättvis;
ty till det äret hade den synbara Förmögenheten
jemnt stigit i värde, Fenningen deremot
j mnt minskats i värde; då hade ännu
den skuldsatte Ägaren af synbar förmögenhet
lätt tillgång till PeoningeLån, ja! så lätt, att
han ej sjelf märkte sin belägenhet och det
brådjup , vid hvars brant han redan stod.
Man har hört 18 r2 års Bevillnings-prineipe
till och med försvaras dermed, att de skuldsatte
Ägare af synbar förmögenhet genom den
Iida ett välförtjent straff för sitt vingleri och
sin fåfänga, att tillhandla sig, tili en dei med
lånta Penningar, Fastigheter. Men, om det varit
ett tel, att i arfskifte, eller af billig farhåga
för Myntets ytterligare försämring, haf.
va velat rädda sitt PenningeCapital genom Fastighets-köp,
eller ock , som varit det största
felet, att hafva speculerat på Fastigheter, som
på en Handelsvara , så mätte väl ett sådant
ftl hafva hunnit att försonas och att tillräckligen
straffas genom det", att dessa Fastighets*
köpare lått i fem år erlägga Bevillning äfven
föi det de ej ägt, och troligen aldrig komma att
äga , samt genom det , att de härvid fått för
Capitalist^rne gå i förskott, hvilket nästan ali
drig blifvit dem af dessa ersatte, och ännu
mer deiigenotn , att deras synbara förmögenhet
denna tid, åtminstone i de flesta Provini
cer, årligen minskats i värde. Utomdess, då
tusendetals Medborgare förtjent att straffas ,
har aldrig fråga uppstått om mer än hvar
tionde; och säkert har sedan 1812 hvar ti
-
346
Den 2 4 Martn, f, m.
onde af betydligen skuldsatte Fastighetsägare
redan blifvit straffad genom sin fullkomliga
ruine. Låtom oss förekomma de öfrigas
undergång genom kraftiga medel , hvartill äfven
hörer antagandet af en Bevillnirgs-principe,
sorn på behållen Förmögenhet eller ock
behållen Inkom-t lägger den betydligaste delen
af Bevillnings-bördan.
En värd Ledamot, Herr Grefve A- G. Mörner,
har i denna fråga vid 181.2 års Riksdag
yttrat : ”Att vilja , det Låntagaren skall fordra
ut Statens rätt hos Långifvaren , är ungefär
, att begära af flugan, att hon skall gå till
rätta med spindeln, sedan hon fastnat i nätet.
Det är endast den förmögne Låntagaren, hvilken,
liksom den starka flugan, kan bryta igenom
väfnaden, som någon gång kan verkställa
ett sådant afdrag.”
Samma värde Ledamots yttrande bifaller
jag alldeles. Hvem har väl den största lätthet,
att af Capitabsten uttaga, hvad denne till
Staten bör gifva, antingen den, som befinner
sig i ett nödtvunget behof af dess Låne-biträde,
eller Staten, som med all den magt, hvilken
är lagd i Styrelsens hand , med alla de
medel, ali den kraft Lagen ger, kan det befalla
f
Som redan ett Stånd antagit Bevillningens
utgående efter behållen Inkomst, torde
ej fråga böra uppstå om Bevillning af behållen
Förmögenhet, utan af behållen Inkomst ;
vid uppgift af denna, bör afdrag få göras för
bcvisliga skulder. Låntagarens uppgift på des
-
Den 24 Martil, f. m.
347
sa controllerar 1 ån.gifvarers på dess fordtingcr.
Tillika bör en Öfverflöds afgift bestämmas
Man
invänder: 1:0 Att ändå ej Capitalisten
åtkommes, emedan han uppsäger sitt Capital,
om Låntagaren ej förtiger sin skuld, eller
ej sjelf vill erlägga Bevilinings-procenten.
Jag nekar tj , att så ofta måste hända, men
enligt 1812 och rflig årens Bevillnings-prineipe,
åtkom man Capitalisterne nästan aldrig,
181® års dock olust. Om en del af dessa
Medborgare skulle vilja undansnilla Staten dess
rätt, bör sådant ej föranleda till den, Capitalisten
i allmänhet fötolämpande slutsats, att
de alla skulle hysa lika låga tänkesätt. Det
förhåller sig härmed, som med Tullförsnillning.
Oaktadt denna ofta äger rum, inflyta
dock betydliga Tullmedel.
2:0 Att 18 10 års Bevillnings-principe medförde
nödvändighe'en af edgång och gjorde
många nic-nedare J g för min del finnér skillnaden
ej så betydlig emellan en menedare
och en bedragare eller försnillare af Kronans
rätt. Utomdess nämnes icke i Stallmästaren vot*
Törnes föislag något om edgång.
j‘o Att det vöre obehagligt för en hvar
att bero af andras godiyeko, i anseende till
uppgiften om sin behållna Inkomst. Men är
det väl behagligare att beio deraf, i afseende^
på uppskattning af sin Egendoms värde?
Då man uppger förra årets Inkomst, kan deraf
ej så säkert slutas till ens verkeliga Förr
345
Den 24 Martii, /. m.
mogenhet®-tillstånd, ty årliga Inkomsten kan
variera och bero af conjuncturen.
4:0 Att Bevillningen ej säkert går ut enligt
1810 års principen inen man mtsscalculerade
sig ej meia 1S10, än 18j S , i synnerhet
som Bevillningen ökades sedan Tibellerne för
18 i© voro uppgjorda. Hade man i£F2 bibela
al i it samma grunder och rättat de misstag ,
som ej kunde annat än vidlåda ett Bevillninrsp
oject, sorn första gången varit lörsökt, så
hade man med rättvisa och klokhet i fördelningen
förenat al! möjlig säkerhet för utgåendet
af Bevillningen. Ett möjligen inträffande
deficit förekommes genom ett Oeditiv på Banquen,
derigenom att fördela BevillnirigsSumman
på hvart Län.
Många Financierer i flera Länder, ifrån
den Orientaliska Despoten , som låter strypa
den rika Paschan, for att fylla sin Statsbrist
med dess förmögenhet, inia till B viliningsUtskottet
i Sverige vid Re .c ionsRik1 dagen år
18J2, hafva ansett den principe i Beskattnings?
frågor för den rättaste, genom hvilken den nödiga
Summan lättast beräknas och säkrast utgår.
Det nu åter af samma Utskott föreslagna
Beskattnings - satt närmar sig uppenbart
våld. och är lämpeligt vid en brandskattning
i ett inkräktadt Land, då man ej har rådrum
att prölva hvars och ens behållna , utan blott
synbara förmögenhet, som ofta är en verklig
oförmögenhet. Jag föreslår således förkastandet
af de Bevillnings-grunder, som Utskottet
Den 24 Martu, /. mi
297
framställt, samt att Bevillningen ålägges behållen
Inkomst, enligt de grunder, som Herr
von Törne uppgifvit.
Grefve Mörner, Carl Slellan, anförde
skriftcligen :
Om Fäderneslandet äfven denna Riksdag
skall undergå det missödet att få en ny BevillningsFörordning,
önskar jag likvisst, att
den icke må uppgöras efter iSio års Bevillnings-grunder
, hvilkas följdtr vi erinra oss,
och hvilka alltid skola blifva desamma, enär
Beskattnings - methoden efter dem tillämpas.
Jag har dock aldrig klandrat sjelfva principen
såsom obillig , men väl såsom overkställbar ,
ty hvarken kan man påräkna, det Skaftskyldige
i allmänhet anmäla fullständigt sina behållna
Inkomster, ej heller kan det vära behagligt
för TaxeringsCommi sionerna att ge.
nom magtspråk stundom se sig föranledda aft
påföra högre Bevillning, emot de betalandes
egna uppgifter, då Nationen icke älskar, icke
är van vid tvångslagar3 oredor och missnöjen
skola derigenom ofta uppstå , samt på hagården
ankomma, antingen Statsverket tår betydligt
mer eller mindre af den BevillningsSum*
ma, Riksens Ständer anslagit ti 11 Rikets oundvikeliga
behofver.
En BevillningsFörordning med fullt anspråk,
på fullkomlighet, är icke tänkbar, men deremot
är ingen ting vådeligare, än stadga sådana
grunder, hvilka medföra en gifven osäker?
35°
Den 24 Martil, f m.
het: Vid yppande Statsbrist är då ingen annan
utväg för Konungen öfrig, än •sammankalla
Rikets Ständer, en åtgärd, sorn vi känna
medföra stora olägenheter, och ej aflöper utan
de betydligaste omkostnader för Riket.
Den, hvilken anser såsom en oundvikelig
nödvändighet, att nu- förändra Bevillninningsgrunderna,
skulle jag snarare anvisa till
1789 års BevillningsKörordning; men då jag
för egen del omöjligen kan öfvertyga* om behoivet
derutaf samt förut icke hört någon beklaga
s g öfver det nu gällande B skattningssättet,
och derjemte tror, att vi i allmänhet ej
kunna få något mindre tryckande, äfvensom
i Reglementarisk! afseend mera redigt , gillar
jag åtminstone enskilt BevillningsUtskottets
nu afgifne Betänkande, och under full öfvertygelse,
att det skulle sätta Riksens Ständer uti
mycken förlägenhet, att nu formera ett nytt
BevillningsSysteme, vågar jag ödmjukeligen tillstyrka,
att de minsta förändringar göras i den
Författning , sorn för närvarande tjenar till efterlefnad.
Herr Uggla, Pehr Gustaf: Med kännedom
af den Opinion, som så högt yttrat sig
för bibehållande af nu gällande hufvudgrund
för allmänna Bevillningen efter synbar förmogenhet,
borde jag väl anse för en frugtlös möda
att med min röst söka motverka kraften af denna
Opinion; men jig kan likväl icke neka
mig den tillfridsställelsen, att i Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll förvara uttryc*
Den 24 Martil, f. m.
ken af min enskilda oföränderliga öfvertygelse
i denna vigtiga fråga, genom det aniöran^e»
jag ' ämnet författat och utbeder mig att
nu få uppläsa:
Under erkännande' af den osparda omsorg
och det insigtsfulla nit, som BeyillningsUiskouet
nedlagt på det förslag till Bevillningsgrunder,
som nu utgör föremålet för Höglofl.
Ridderskapets och Adelns granskning , går jag
att inför Herr Grefven och LandtMa-rskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln närmare
utveckla de skäl, hvarpå jag grundat
min till Bevilln ngsUtskottets Protocoll yttrade
serski da tanka, i frågan om den af Utskottet
föreslagne Bevilln ngsgrund efter synbar förmögenhet
Lika fri från anspråk på ofelbarhet
i eget omdöme, som på annan förtjenst,
än att i denna fråga hafva förenat thina svaga
bemödanden med en annan Medborgares kraftfullare,
har jag dock ansett för min pligt, att
i ett ämne, som innefattar i sig sjelft en af de
dyrbaraste rättigheter, som ägas i ett Land, der
ej en från National viljan afskiljd magt arbitrairt
bjuder, utan ett fritt och sjelfständigt Folk,
gen#m sina Ombud, beviljar skatt till Statens
underhåll, oförstäldt följa, och , med agtning
för andras meningar, frimodigt yttra min egen,
om den än, som nu, vore stridande emot en
Opinion, kraftig och öfverlägsen, genom antalet
af sina bekännare.
Om det är en sanning, att ett Lands styrka
beror af dess bördighet, af Folkets idoghet
och välmagt, så är det ock lika obestrideligt,
352
D n 24 Martii, /. nt.
att denna styrka måste , för utvecklingen af
d.ss gällande kraft, underhållas af Lagar, som
hvila pä de fa ca grunder, hvarje Lag behofver
’5r sitt bestånd . Frihet, beskydd och säkerhet,
Då Folket, i stöd af SambällsFördraget,
genom nödvändiga .tillskott, måste bidraga till
Samhällets upprätthållande, bör ock den Lag,
sorn bestämmer fördelningen af dessa bidrag,
vara grundad på den naturliga billighet , hvarigenom
Statsbofgaren träffas endast i den mohn
lian har förmögenhet, som behötver skyddas,
som i möjligaste måtto underlättar Jordbruket
och andra Näringar , i stället för att dem ur4
dergräfva, som har Folkets tretnad och välmåga
till ett högre föremål, än utpiässandet
af en skatt, hvilken trycker och utmärglar
Landet , som fördelar Statsbördan, ej där hon
har sitt säkraste läste, utan där största törmägan
finnes att den bära , och som, under den
förutsatta fordran af Enskildes uppoffringar för
det Allmännas väl, icke medgifver någon enskild
Medborgares föi fördelande för andra Enskildes
eller det Allmännas verkliga eller inbillade
förmåner.
Efter mitt omdöme, hvilade 1810 årsBevilleingsStadga
till sin hufvudgruncl på dessa
sanna och rätts-enliga stöd för Stats-bördornas
fördelning, men som mänskliga kraften icke
uppnår fullkomligheten på en gäng, delade
denna Författning det gemensamma öde med
nya, af erfarenheten icke nog piöfvade Inrättningar,
att hon röjde fel och brister, hvilka,
Den 24 Martil, f, m.
353
i strid med grunddragen, motarbetade, i stal-’
let för att medverka till ändamålet, hvaribland
isynnerhet må rämnas den origtiga och endast
till mi stag ledande M nimiTariffen samt den in-'
vecklade Organisationen för BevillningsLagens
Verkställighet.
Vid 1812 års Riksdag antogos andra, till
Väsendtelig del ännu gällande Bevillning?.^ grunder.
Den synbara Förmögenheten blef nu ett
föremål för Beskattningen, t stället för den
verkliga, och, liksom det i sjelfva verket gåfves
en dass Medborgare, sorn vöre berättigad
att afskudda sig den allmänna börda , som
Statens behof kräfver, blef den Bevillning,
som borde träffa Capitalisien och den samlade
Rikedomen, öfverflyttad på andra MedborgarsClasser
och i synnerhet på Jordbruket. Och
då denna Beskattnings^methode således öppnade
en lika lätt, som derigenom vådelig tillgång
till den återstående Nai onal-välmågan,
torde den med skäl kunna räknas till d ssa.
misstag ,' hvars följder väl kunnat uthärdas,
men i hvilkas natur det dock ligger, attissm*
ma mohn blifva mera tryckande, sorn en dyrköpt
erfarenhet efterlemnar smärtande sår.
I stöd af hvad jag har ofvan haft äraa
ftnföra, grundadt på den öfvertygelse jag äge£
om så väl rättvisan, som nödvändigheten deraf,
att för framtiden en gräns sättes för defc
djupa, redan allt för långvariga lidande, sorn
en tryckande, på origtiga grunder byggd och
ojemt fördelad Bevillning medfört för Jordbruk
Ridd, 0. Ad. Fröt. IV. B. II Afd. 45a 46,
354
Den 24 Martil, /. m.
ket, Näringarne och de arbetande FojkClasserne,
kan jag för min del icke godkänna den af
Utskottet föreslagne Bevillnings-grund efter
synbar Förmögenhet, en Beskattningsgrund,
som, under det den lägger en ny GrundRänta
på jorden, skall i längden bidraga till ModerNäringens
förtryck och innom sitt område fjättra
den talrika Folkhopens idoghet.
Efter detta öppna förklarande utbeder jag
mig vördsamt, att få för några ögonblick åter.
föra Högloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den af mig här ofvan vidrörda
Bevillningsmethode, eller beskattning af In.
homsterne. Det är väl sunt, 1810 års BevillningsSysteme
bade fallit , men det hade ock
i sitt fall lemnat efter sig den goda upptäckt,
att erfarenheten, som uppenbarat felen och
bristerne, äfven antydt vägen till deras afhjelpande,
till delarnes närmare sammanfogande
till öfverensstämmelse med det hela och till
de rättelser och förbättringar, som höllö bättre
prof emot en upplyst och fördomsfri granskning.
Det var på denna grundval, en värd och
förtjenstfull Ledamot af detta Stånd byggde
sitt vid 1815 års Riksdag väckta Förslag, om
åter införandet af andra grunder för allmänna
Bevillningen. Detta Förslag mötte likväl icke
bistånd , än mindre Sanction af en allmän
och ädel National-vilja. Förskansad bakom
det uppresta bröstvärnet, af den osäkerhet och
de misstag, som föranleddes af 1810 års BevillningsLag,
gjorde man sig knappt den mödan
att undersöka, om detta i sjelfva verket
Den 24 Martil, /. m.
3 55
var något bättre, och nämnde Förslag, värdigt
att lifligen begrundas, rönte det ödet att i allmänhet
blifva förkastadt, innan man, må hända,
nog tilllörliteligen för sig utredt skälen
för sitt ogillande. Det var först nuvarande Bevillningsutskott
, sorn i dess Betänkande, om
gtunderne för den blifvande Bevillningen, den
23 Januarii innevarande år, om Herr von Tornes
Förslag fällt ett fördelagtigt, på rättvisa
grundadt omdöme, och ehuru Utskottet ansett
sig icke böra frångå den nu gällande Beskatt,
ningsgrunden efter synbar förmögenhet , har
likväl Utskottet, på ett sätt, som lemnar ett
dyrbart bevis på dess liberala tänkesätt, insett
och erkänt vigten af de fördelar , som
genom andra Bevillnings grunders antagande
skulle vinnas, då Utskottet yttrat, att för omförbemälte
Beskattningsmethode eller ”Inkomstafgift
af verkelig förmögenhet tala i sy ner”het
de omständigheter, att rättvis jemnhet i
”Taxeringen här skulle åtföljas af enkelhet i
”Räkenskaperne och Skattskyldigheten i syn.
”nerhet träffa den verkeliga förmågan att bära
”den”. Vidare, att ”Beskattningen skulle ännu
"närmare uppfylla sitt ändamål, om den i allmänhet
kunde lämpas efter hvarje Medborgares
behållna inkomst, i förhållande till dess
”förmögenhet och rörelse”. Af det följande i
Utskottets Betänkande vill det likväl synas,
som, i frågan om dessa grunders tillämpning,
Utskottet mer följt första ingifvelsen af de farhågor
1810 års Bevillningsstadga efterlemnat,
än grundeligen beräknat och ölvervägat det
resultat i motsatt förhållande, som, i följd af de
356
Den 24 Martii, /. m.
uppgifne rättelser? och förbättringar otvifvelagi
tigt bör uppstå.
Och möta då för ofvanförmäldte Förslag
öm Bevillnings utgörande efter behållen I11-  Jcomsty hvars Rättsgrund man erkänner, i allmänhet
sådana oöfvervinnerliga hinder, att det
icke möjligen kan tillämpas och i verkställighet
sättas i vårt Land, då likväl i andra Lån-)
der dylika Beskattningsgrunder blifvit med fördel
införde och begagnade; är då denna förmenta
osäkerhet i beräkningen och svårighet
i verkställigheten, icke en, utan föregången
undersökning, antagen idée, utan framställa de
sig i sjelfva verket för mången så absolut oundVikeliga»
sorn man velat påstå ; så synes förnuft
tet och rättvisan fordra, att man med sorgfällig
uoggranhet granskar, innan man dömmer; att
man icke allenast uppgifver svårigheterne, utan
ock bevisar deras verklighet; att man jemnför
dessa med dem, som åtfölja hvarje annat Förslag,
Och att man behörigen eftersinnar, om de
goda verkningar, hvilka man vid verkställigheten
häraf befarar skola uteblifva, kunna
af något annat med mera trygghet väntas. Man
jemföre då förevarande Förslag med det nu
gällande BeskattningsSystemet, och erfarenhet
ten skall vitsorda» att samma osäkerhet i beräkningen
» hvarföre man hufvudsakligen förkastade
1810 års BevillningsFörfattning , ännu
mer röjer sig vid tillämpningen af 1812 och
1815 årens Beskattningsmetbode. Vacklande emellan
oerhörda öfverskott och betydeliga britter,
har denna BevillningsLag, ömsom med e*
Den j 4 Martii, / m.
3 51
tryckande hand hvilat öfver serskilfa MedJ
borgareClasser och förnärmat Statens rätt till
åtkomst af den fastställda Summan,
Men dessa farhågor skola likväl i samma
mohn försvinna , som man med en lika noggrann
sorn fördomsfri granskning följer Herr
\ron Törnes Förslag. Man skall då finna, atfe
de fel och brister, för hvilka 1810 års Bevill.'
ningsStadga med skäl varit klandrad, här blifvit
med sorgfällighet rättade, att, genom meds
delta förbättringar, den föreslagna BevillningsLagen
erhållit till sina föreskrifter mer enkel}
het och tydlighet, och i Organisation för dess
verkställighet mera kraft, säkerhet och styrka
, och derigenom blifvit återförd från en
vanställd skepnad till dess ursprungliga, med
dess grunddrag öfverensstämmande syftemål ;
en rättvis och jemn fördelning af Statsbördor-i
ne. Då 18I0 års BevillningsFörfattning, med
alla sina fel och brister, med en MinimiTariff,
som låg i strid med hufvud-principen,
med dess obestämda och invecklade föreskrifter
för verkställigheten , utan allt biträde af
nägon Capitations-afgift, likväl till Staten inbragte
netto det belopp af 2 Millioner, hvarefter
BevillningsTabellerna voro uträknade,
hvilka icke blefvo förhöjda, fastän Bevillnini
gen ökades med en half Million , utaf hvilken,
vid Tabellernas upprättande, icke beräk^
nade men sedermera vidtagna åtgärd , brist
till ett deremot svarande belopp naturligtvis
skulle uppkomma, sd frågar jag: huru många
anledningar mer visa sig ej då för ett sä*
358
Den 24 Martil, /. ni.
kert och lyckligt resultat af ett arbete, som,
grundadt på den erfarenhet 1810 års BevillningsStadga
efterlemnat, i förening med den
år i8<2 införde och i detta Förslag oförändrad
bibehållna Capitations - afgift , icke niera
framställer en bristfällig byggnad , utan ett
fuliändadt helt, emot hvars säkerhet och verk.
ställbarhet inga grundade skäl till tvifvelsmål
mera finnas? L)e ojäfagtigaste vittnesbörd härom
bära för öfrigt de i denna fråga från trye*
ket utkomna Handlingar, dit jig hänvisar en
hvar som vill göra sig den mödan, att i detta
vigtiga ämne sysselsätta sin uppmärksamhet
och tankeförmåga.
För min del finner jag således icke betänkligt,
att till dess hufvud-grunder antaga
ett BevillningsFörslag, som, lämpadt efter
hvarje Medborgares behållna Inkomst i förhållande
till dess Förmögenhet och Rörebe, i
möjligaste måtto förenar de Skattdragandes
väl med Statens rätt. Det är, efter mitt begrepp,
endast under detta villkor, som ett
Folk, utan att vara tryckt, kan äfven med frikostighet
lemna hvad Stats inrättningen för
sitt bestånd behöfver.
För öfrigt skall jag, tillfredsställd att hafva
uppfyllt min medborgerliga pligt, då jag
från detta rum talat den egna öfvertygelsens
språk, med lugn, fastän ej med trygghet, hvila
vid det beslut, som tidens tillfälliga fordringar
medgifva, i det hopp, att med förbättrade
grunder i den allmänna hushållningen och en
Den 24 Martil, /. m.
359
fullkomligare statistisk kännedom af vårt Land,
skall, i förening med en gemensam välmåga,
en jemnare, mera rättvist fördelad och den
närande Folkhopen mindre tryckande Beskattning,
i framtiden vinnas. Emedlertid må denna
framtid oväldigt och fördomsfritt pröfva, hvilketdera
af ifrågavarande Förslag till B villningsgrunder
varit det rättvisaste och mäst förenliga
med Folkets sanna fö-delar, antingen det, so n
har till föremål Beskattning af den inkomst,
hvarje Medborgare under Samhällsmagtens
skydd åtnjuter, och således står i det närmaste
förhållande till de Skattdragandes verkliga förmåga
att bära Statsbördorna, eller det, som,
i motsats med det förra, under ett ihärdigt
hyllande af en gång antagna grundsatser, gifver
en laglig rätt åt den orättvisan, att utpressa
en tung och tryckande Bevillning af
den ena Medborgaren för en förmögenhet, som
icke är hans, under det den andra, gäckande
rättvisans och Samhällsordningens fordringar,
ostörd och utan deltagande i Statsbördan, njuter
frugterne af sina skatter.
Med fullkomlig tillförsigt vädjar jag till
denna Domstol. Med de hufvud-egenskaper
sanningen äger: en vigtighet, so/n uthärdar
all profning, och en kraft till nytta, som tiden
stärker, i stället får att försvaga, skall
hon omsider dit framtränga och blifva hörd.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Bevillnings-frågans behandlings-sätt ifrån 1812
års Riksdag, lemnar ett nytt bidrag för den
Den 2 4 Martti. f. m.
erfarenhet, att origtig benämning utaf en sak
leder mer än mycket annat till förvillande af
begreppen , och till principlösa handlingar.
181- ars Riksdag var märkvärdig derigenom,
att man uppfann nya namn , som origtigt betecknade
de motsvarande begreppen, i hopp förmodligen
att framdeles kunna substituera andra
begrepp åt de, som »nan önskade kunna
utpina. Det är val ingen ting naturligare,
än att ett extra bidrag till Statens behof eller
en Bevillnmg skall utgöras i mohn af hvars
och ens verkelig? Inkomst. Men denna principe
kullkastades , sä snart man skillde emellan
synbar och icke synbar Förmögenhet; en
benämning, hvars motsvarande begrepp man
bär svårt att fatta. Hade man framställt frågan
sålunda: Skall Bevillning allena utgötas
af de Näringsidkare, hvilkas Verk och Inrättningar
falla en hvar i ögonen , och hvilkas
Inkomst källor äro synbara , då deremot alla
fle Näringar och Inkomst-källor, som ei med
det lekamliga ögat kunna ses, såsom Rörelse
med Capitaler, SkeppsRederier m. m. skulle
befrias från Bevillning, så hade förmodligen
något hvar blifvit revolterad af en dylik pra;
position*
Efter min öfvertygelse , finnes det ingen
annan rättvis principo lör B villningens utgörande,
än den efter verklig Inkomst eller verklig
Capital-föimögc-nhet. Jag kan do<?k icke
tillstyrka antagandet af denna pvincipe i när*
Varande ögonblick; den har innom vissa Glats
-
Dm 24 Martil, f. m. 361
eer Opinionen så mycket emot sig, att den
sannolikt bleive illa använd.
Men snart skall man finna sig tvungen
att taga sin tillflygt till densamma, enär den
synbart eller apparent förmögne icke mera
lönnar åstadkomma hvad Staten behöfver.
Då torde ordningen komma till de osynbart
Föimögne att blifva hemsökta, på samma
sätt , sorn man ej förr fallit på den tankan,
att låta de aflägsnare Hemmanen deltaga
i Durchtags - och Inqvarterings-besväret,
än man såg att de nära landsvägen liggande
Hemmanen blefvo oförmögne att bära bördan.
Likväl får jag göra Ridderskapet och A-'
didra uppmärksamt derpå, att det nu gällande
BevillningsSystemet leder derhän , att Bevillningen
läi t skulle kunna öfvergå till naturen
af en Grundskatt ; oell hvad betyder Representations-rättigheten,
när Bevillningar icke
mera behöfvas?
Hvad som redan handt, styrker denna min
yttrade farhåga. Jag vet ej , huru man i andra
Län lämpcde 1812 års Taxerings-grunder ,
men det vet jag, att 1814 års Taxering af Jorden
i Ves manland blef högre, än den med
noga tillämpning af grunderna hade bordt blifva.
Året derpå kom en invitation eller en
tillåtelse att sänka Bevillningen å jord med 1®
procent och det derpå följande året åter en
jpyitatioo att sänka den ytterligare 8 procent.
Den 24 Mart-i, /. m.
Bev'llningen å Jord blef nu under de fastställda
beräknings-grunderne, eller rättare, man följde
inga mer. Får verkställande Magten på sådant
sätt inblanda sig i Bcvillningens fördelande,
så täcktes Herrarne finna, att lika lätt,
som Bevillnmgen det ena året på sådan väg
sänkes, så skulle den kunna ett annat år höjas
utan afseende på de öfverenskomne beiäkningsgrunderne.
Sluteligen komme det därhän, att Be vil 1-  ningen, fördeld på Länen, blefve ett extra tillskott,
en tillökning blott i Grundskatten och
Mantalspenningar, som Administrationen efter
behag utskrifver.
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skrif—
teligen:
Då allmänna Bevillningen nått den höjd ,
att man icke tilltror sig att vidare öka den; så
lärer tiden väl ändteligen vara inne, att söka
den jemnaste fördelning. Man erkänner allmänt
att dertill erfordras en helt annan principe, än
den, som ligger till grund för närvarande fördelning;
men fruktar att Herr von Törnes Förslag
icke skulle medföra tillräckeligt belopp
eller icke vara verkställbart. Jag delar icke
denna fruktan och tror, att om ej den naturliga
rättvisan nu föranleder ett ombyte af Bevillnings-grunder
och antagandet af' Herr von
Törnes förslag; så skall snart klokheten så ögonskenligt
och oemotståndeligt fordra detta
ombyte, att det gör sig sjelft.
Den 24 Martii, f. m.
363
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Huru Bevillningen
skall jeml kunna fördelas, är en fråga,
i hvilken jag nödgas tillstå , att jag ej äger
någon bestämd öfvertygelse. Jag utbeder
mig blott få anföra några af de skäl . som synas
mig tala för antagligheten af Utskottets
Betänkande. För att lösa det vigtiga Problem:
huru en Bevillning bör fördelas, har man
föreslagit två olika vägar, nemligen, att, såsom
Utskottet gjort, beräkna afgitten i förhållande
till den synbara Förmögenheten; eller
ock, med Herr von Törne, i förhållande till
den behållna Inkomsten. Att lägga endast den
behållra Inkomsten till grund för Beskattningen,
är utan tvifvel med Rätts- principe mäst öfverensstämmande
, och skulle i tankeverlden
och i en IdéeStat vara det rätta. Men oanvändbar
synes denna princip vara i den materiel a
och verkliga Verlden, hvarest Lagstiftaren måste
betragta menniskorna sådana de äro, och
ej sådana de kunde och borde vara. Om Taxerings-männcn
voro allseende och kunde genomskåda
hvarje Medborgares enskilta tillstånd
samt voro tillika fullkomligt oväldiga och samvetsgranna;
då, säger jag, skulle ett slikt BevillningsSysteme
kanhända vara det bästa. Men
då Taxeringen måste bero på uppgifter af
Skattskyldiga, som på allt sätt skulla söka för
sig lätta Skatt-bördan; och på omdömen af
Taxerings-män, som ej heller äro från menskliga
svagheter fritagne; skulle ett slikt Beskattningssätt
föranleda till allt för stora missbruk
, underslef och mannamån. Om hvarje
Skattskyldig finge uppgifva och afdraga skul
-
Den 24 Martu, f. m.
der, utan att behöfva uppgifva Fördrings-ägar*
ne3 skulle tilläfventyrs större delen af Sven*
ges förmögenhet ur Skattlängderna försvinna,
och endast skulder finnas i stället. Det enda
möjliga sätt att erhålla en tillförlitelig kunskap
om skulder och fordringar, vore kan hända
att omstöpa alla de Lagar, som anga Skuldsedlar
3 och t. ex- stadga: Att alla forskrifoingar
borda, för att anses lagligen gällande, vara
ställda på viss man, och ej på Innehafvare;
samt dessutom vara vid vederbörlig Domstol
uppvista och inregistrerade. Men afsigten att
åtkomma Capitalisten, skulle derigenom likväl
ej vinnas: den förlägne LinSökanden skulle
alltid nödgas ingå i de vilkor, som Långifvaren
täcktes föreskrifva. Hvad den klagan beträffar
, att skuldsatta Egendo ms Innehafvare
i 5 dr nödgats skatta får en förmögenhet
som tillhör Capitalisten; så finner jag den i
högsta grad obillig. Jag för min del finner
nemligen, att Capitalisten under denna tid liw
dit så ofantligt genom myntets försämring, och
den Gälaskyldige deremot vunnit , att högsta
billigheten ålagt den sednare åtminstone att
skatta för denna vinst. Eller skulle Capitalisten,
under det han blifvit af Gäldenären plun-j
drad på mer än hälften af sin förmögenhet,
hafva bort skatta för den förlust, som han li:
dit? Den, som finner sig för hardt drabbad af
att skatta för mer, än han verkeligen äger, kan
ju dessutom afhända sig det, som ej tillhör honom,
och blott behålla hvad som är hans e*
get 3 och jag skulle anse för en lycka för Fäderneslandet
, om dess jord aldrig varit eller
Den 2 4 Martil, f. m.
365
någonsin blefve brukad af andra armar, än
deras, som verkligen ägde den.
En annan omständighet, hvari Herr von
Törnes Förslag skiljer sig från Utskottets, är
Bevillnings-procentens progressiva förhöjning
i förhållande till den behållne Inkomstens storlek.
Detta låter kan hända billigt, och skulle
tilläfventyrs äfven vara det, om alla Skattskyldigas
behof vore lika, och ej, såsom nu
är tillfället, växte i jemt förhållande med till:
gångårne. Detta Beskattnings-sätt skulle hårdast
drabba de redan förut genom Beskattning
gen mäst tryckta Embets- och Tjenstemännen,
hvilkas Inkomst är säkrast bekant. För att
visa obilligheten af den progressiva förhöjningen*
torde jag derföre få äran göra en jemförelse
emellan högre och lägre Embetsman^
tillgångar och behof. En af Statens högste Embetsmin
har t, ex. 5000 R:dr bestämd lön,
och kan på intet sätt derutöfver öka sin inkomst.
De ringare Tjenstemännen kunna deremot
genom loflig industri förtjena mycket iner
an sjelfva lönen, så att de, i förhållande till
behofven, hafva bättre vilkor, än de högre.
Sålunda torde till och med en Vaktmästare kunna
uppdrifva sin Inkomst till 500 R:dr. Så
länge Bevillningen erlägges, som nu, med 5
procent af all Inkomst, är afgiften lika känbar
för Vaktmästaren oth Rikets Högste Embets:
män: De skatta nemligen båda ungefär en fjerdedel
af deras ömsesidiga hushyra. Skulle deremot
Bevillningsprocenten beräknas i progressiv
förhöjning efter InkomstSuraraans storlek,
366
Den 2 4 Martti,”/. jk.
och den med 5000 R:dr Inkomst betala t ex.
fyradubbelt högre procent, än deri med 500; sä
skulle den förre få skatta 4 gånger mer än
den senare, i förhållande till deras ömsesidiga
hushyror och öfriga behof.
Slufeligen utbeder jag mig att få förnya
den förklaring, att jag i detta ämne ej vågar
fälla något bestämdt omdöme; utan att jag
blott velat till Protocollet anföra några af de
skäl, enligt hvilka jag för min enskildta del
tyckt mig finna Högloflige Utskottets Bevillnings-grunder
antagligare, än dem, som Herr
von Törne år 1815 föreslagit.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johan , uppläste
följande :
Sedan jag vid 1815 års Riksdag, så väl
inför BevillningsUtskottet, såsom dess Ledamot,
som inför Högloflige Ridderskapet och
Adeln, så fullständigt yttrade min öfvertygelse
om orättvisan af de vid 1812 års Riksdag
antagna Bevillnings-grunder, hade jag vidden,
na Riksdag ämnat iagttaga den största tystnad
i detta ämne, hellst jag i början af Riksdagen
tydligt såg , att samma fördomar och
misstag i detta vigtiga fall ännu voro allmänt
gängse Men sedan jag blifvit underrättad, att
det Hedervärda BondeStåndet afslagit nu gällande
Bevillnings-grunder och deremot äskat
återupplifvandet af 1810 års grunder, så anser
jag mig skyldig rättvisan af den sak jag
hittills förfäktat och alltid skall förfäkta, att
Den 24 Martil, /. m.
367
å nyo fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de i högsta grad vigtiga skäl,
som påkalla dessa sednare grunders antagande ,
och hvilka jag vid 1815 års Riksdag, ehuru
iörgäfves , framställde.
Om en Stat någonsin skall kunna kallas
väl organiserad , så böra alla dess Lagar och
Författningar grunda sig på rättvisa och billighet.
Rättvisan af en Bevillning är den, att
alla Personer, som äga Förmögenhet, erlägga
Bevillning i mohn af Förmögenhetens storlek.
Denna principe är den enda sanna , och gäller
för all slags förmögenhet; den må bestå i
Fastighet, Rörelse eller Capital. Billigheten
af en Bevillning är den , att den mindre bemedlade
skonas så mycket möjligt är, och att
den mera förmögne tinderhjelper eller bidrager
till denna förskoning.
Till följe af de nu af Utskottet föreslågne
Bevillnings-grunder frågar jag derföre: är det
råttvist, att en Person , som af ett Capital äger
i Räntor lika mycken Inkomst, sorn en an.J
nan af sin Rörelse eller Egendom , skall helt och
hållet slippa all afgift, eller ock endast, genom
Gäldenärens ömma begäran, återbetala till honom
en afgift, hvartill ingen Lag bestämdt förbundit
den förre ? Likväl behöfver icke Capitalisten
använda någon möda eller arbete
för att erhålla Inkomst af sitt Capital. Deremot
skall den , som äger Rörelse eller Egendom
och med arbete och möda måste förskaffa
sig inkomst deraf, genom en bestämd Lag
368
Den 24 Martn, }. m.
vara förbunden, att ej allenast betala för siar
sjelf, utan äfven för den förenämnde. Den
idoge skall således betala för den overksamme*
Ar detta rattvist ? Ännu mera : år det rättvist
att tvänne grannar, som äga lika stora och
lika goda Hemman, men hvarpå den ena
Grannen är skyldig den andra sitt Hemmans
halfva värde eller mera, skola betala lika Bevillning
? Den fattige betalar i detta fall för
den rike. Aldrig kan en författning, sorn leder
till dylika resultater, anses god och antaglig.
Man förebär svårigheten att taxera Capitalisten
och osäkerheten! om BevillningsSummans erhållande.
Origtigheten af detta befarande hoppas
jag kunna bevisa. Men jag frågar förut;
äro dessa föreburna skäl så öfvervägande, att
de kunna försvara en grym orättvisa? Om än
Capitalistens afgift blir aldrig så liten, så är
det redan en lättnad för den arbetande , som
dessutom betungas med aila möjliga besvär Och
kostnader. Jag kan derjemte omöjligen föreställa
mig, att moraliteten skulle vara till den
grad döfvad, att man skulle kunna bifara, att
mängden af Capit lister skulle vilja, genom
origtiga uppgifter eller ock genom rent nekande
af förmögenhet, undandraga sig att efter
rättvisans grunder underhjelpa Staten och den
behöfvande. Mot ett sådant förhållande finnes
äfven medel, och dessa bestå uti friheten
för de Taxerande att calculera Capitalistens
förmögenhet, dels efter hvad man derom kan
äga kännedom, dels efter dess lefnads-kostnad,
sorn till det hufvudsakligaste lätt kan uppgö
ras.
Den 24 Martti, f. m.
369
ras. Man skulle kunna säga, att detta vöre
ett våld j men detta våld vore ej större än
dt t, som nu sker, att uppskatta ett Hem-t
mans värde, amingen efter godtycko, eller
efter den ännu felagtigare grunden: Köp, som
årligen undirgår förändringar och föijagteligen
lätt kan åstadkomma brist i den påräknade
BeviliningsSumman. Vi kunna så'edes ,
genom ett länere antagande af hittills följda
Beviilnings-principe , lätt komma till samma
resultat, som vi just genom antagandet veiat
undviKa, och exempel härpå hämtas af de si*i
sta årens erfarenhet.
Billigheten fordrar, att den mera förmögne
underhjeiper den mindre förmögne. En billig
och proportionerad Progressions-afgift är
dertill det bästa medlet. Ty kan någon finna
det obilligt, att då tvänne Personer, som behöfva
samma lefnadskostnad, men äga dertill
olika, eller den ena kanske dubbelt större Inkomst
än den andra, äfven betala olika , pä
det sätt, att den, som har minst och dermed
bärgar sig fullkomligt, men ej mera, skall be*
tala blott hälften mindre än den andra, som
har dubbelt och kan till öfverflöd eller större
vinst använda den öfverskjutande hälften?
Vore det ej billigt och äfven patriotiskt, om
den sednare för den öfverskjutande hälften erlade
en liten Progressions-afgift, som minskade
tyngden för den behöfvande, men orsakar
de Progressions - betalaren ringa eller ingea
skada ?
Ridd, 9, Ad. Prof. IV- B. II. Afd. 47, 48.
37°
Den 24 Martil, f m.
Jag tror niig nu hafva tillräckligt upplyst
hvad rättvisa och billighet i en Bevillning
påfordra, och dä till den förras ernående fordras
Capitalistens medverkan och till de.1 sednare
en ringa progressionsafgift , men bägge
dessa medel saknas i nu föreslagna Bevillningsgfunder
och deraf uppkommande B villningsFörslag
, så måste man , vid nogare eftersinnande
, finna rättvisan och billigheten deraf,
att jag helt och hållit ogillar Utskottets Betänkande.
Ännu en anmärkning miste jag tillägga,
och hvilken jag önskar måite af alla tänkan-'
de Medlemmar af detta Stånd behjertas och
stadga deras rättvisa beslut. Genom Capitalistens
medverkan till Bevillningen och genom
Progressionsafgiften , inflyter en högst betydlig
Summa, som annars måste fördelas på dtn arbetande
delen af Medborgare. Dessa Medborgare
böra framför allt lindras och underhjelpas
om Samhället skall kunna äga bestånd , och
rättvisa och billighet vara något mera än blott
tomma ord, hvarmed felagtiga grundsatser ofta
prydas, och det inskränktare begrepp-1 förvillas.
Friherre Cederström, Jacob: Bland de frågor,
hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverlägga
zrngar, är Bevillningen en af de vigtigaste.
Om Bevillningen är ojämt fördelad, bereder den
missnöje och tillintetgör känslan för Samhällets
väl. Enligt nu varande Bevillningsgrunw
der, är massan af Nationen mycket tryckt och
Den 24 Martil, /. nu
jag anser för min del 1810 års Bevillningsgntnder
åstadkomma en j-mnare fördelning,
da de af Herr von Törne dervid föreslagna
rättelser iagttagas. Jag kan icke ins amma med
de Ledamöter, hvilka yttrat, att allmänna OpiJ
nionen skall för närvarande gilla 1812 års
grunder. Jag tror för min del, att om Riddc-rJ
skåpet och Adeln nu m: d lugn pröfvar båda
BevillningsSystemerne, skall det afår 1810
befinnas äga ett stort företräde framför det af
år 1S12; och om några rättelser uti det förra
skulle anses nödige, gifveg dertill ännu till-i
räckeligt rådrum; men i händelse de nu gällande
Bevillnings-grunderne skulle å nyo antagas,
instämmer jag uti den reservation Herr
Uggla afgifvit.
Herr af Brinckman, Gustaf: Jag kan för
ingen del vitsorda det dröjsmål med Förslaget
på Bevillnings-grunderna , som velat Be-<
villningsUtskottet tillvitas. Det inkom redan
den 23. Januarii , och blott 4 dagar föra det
nu upplästa Utlåtande, fick Utskottet del af
de innom Höglofl Ridderskapet och Adeln sednast
skedde Anmärkningar.
Icke eller kan jag medgifva, att Bevillningsutskottet,
i dess första Betänkande, tillegna!
Herr von Törnes project ett afgjordt företräde
, hvilket skulle hafva innefattat en uppenbar
motsägelse emot Utsi ottets egen tanka,
utan endast under förutsättande, att berörde
project rätteligen kunde tillämpas, ansett det
möjeligen kunna leda till jemnhet i beskattningen
och en enkel redovisning. Men det
372
Dén 24 Martii, /. mi
är just denna tillämpning eller verkställighes
ten deraf, som gör hela Forslaget mindre användbart,
i synnerhet för nu varande tidepunct
betänkeligt , till och med äfventyrligt,
om eljest angelägenheten att Staten må erhålla
dess påräknade behof, såsom den verkeligen
bör, föitjenar ett vigtigt afseende.
Då detta Förslag, sorn i öfrigt utgår från
samma Rättsgrunder , sorn de senare Bevillnings.
Förordningar, och äfven så vida öfverensstämma
dermed, att den behållne Inkomsten icke
bör beräknas under 5 procent af Fastighetsvärdet,
ej mindre å Landet än i Städerne, för
hvilka sednare Brandförsäkringen älven bör
komma i beräkning; likväl skiljer sig derifrån
i den hufvudsakliga omständighet, att Räntor
för Skulder få afräknas; så förstår jag sannerlign
icke, huru en sådan afräkning må äga
rum och BevillningsSumman likafullt utgå.
Det torde icke vara något tvifvelsmål underkastadt
, att. en betydlig del af Landets
Fastigheter, till och med i bela Provincer, häfta
för skulder i Disconterne. Dessa skulder
till flere millioner komma sannolikt att öfvertagas
af Banqueo, u an att de, som i Disconterne
äga fordringar, derföre erhålla Ränta för
hela denna summa kan följagteligen ingen Bevillning
åläggas. En icke eller ringa del af
Contantes penningar måste vara nedlagd pä
nybyggnad eller förbättringar å hus i Städerne,
efter som deras värde ifrån 1803 till >8(6 o«
agtadt Handels-iörelsen de sednare åren årsen
-
Den 24 Martti) f m.
373
ligt minskats, stigit utöfver 3 Millioner; och
om man undantager de 19 Millioner, som utgöra
Fastighetsvärdet i Hulvucjstaden , hvaraf
hushyra till största delen vöre1 att påräkna,
skulle deremot af de 28 Millioner, som belöpa
6ig för de öfrige Städerne, visst icke tredjedelen
kunna, i brist af en sådan inkomst, påtöras
Bevillning ; och det ändå i intetdera >al-i
let till husens fulla värde: Och de mångfaldiga
kostbara byggnader på Lägenheter, som
icke gifva afkastning, äfven försvinna ifrån all
beräkning. Hvarest ersättning för alla dessa
ofantliga brister skulle tagas, öfvetgär sannerligen
min fattningsgåfva, och jag tror knappt,
att något påliteligt Surrogat derföre kan uppgifvas.
Man talar om orättvisa i nuvarande Bevill-J
ning , för det att den träffar Fastighetsägare,
utan afdrag för skulder; men Staten harju oStridig
rätt , att för dess behof hålla sig till
dessa Fastigheter, utan sammanhang med ägarens
serskildta omständigheter. Och skulle väl
alls ingen orättvisa vara att befara af det nu
ifrågaställde nya Btskattningssätt? Är det väl
sannolikt, att de, som böra besörja Taxeringar,
ne, i samma stund de öfvergå ifrån en under
längre tid vunnen erfarenhet , tillika skulle
äga den, för en alldeles ny methode, oumbärliga
skarpsinnighet, att intränga i hvarje enskilt
mans invecklade eller undandöljde tillgångar ;
den oväldighet, att utan missledning af tvetydigheten
eller listen, af afvunden eller fördomen,
bestämma hvars och ens rätta skattskyl
-
374
Den 24 Martil, j. m.
dig hot; och skulle icke, i motsatt fall, den oränvisa
alif för lätt inträffa, att den idoge och
trefne Medhoi ga ren fick gälda lättingens ellet
slösaren* skuld till Staten? Skulle icke denna orättvisa
vara mera hård och tryckande , än den,
sorn nu är blott tillfällig i för hallande till Borgenär.
ns egen nytta? Och oin man vill tillägga
dessa den vanheder, att oaktadt tydelig •
författning icke godtgöra Bevillningen för de-,
ras fordringar, en beskyllning, som för de fleste
torde van oförtjent; så vore väl icke eller
med det motsatta BevillningsSy,temet dem
betagit , att genom tillställningar , som Lagen
aldrig kunde åtkomma, bereda sig enahanda
fördel.
Jag tycker m'g dessutom finna, att den
värde TaLren , som sä ifrigt yrkat förändring
i Bevillningsgrunderne, sjelf tviflat om en redJ
bär verkställighet deraf, då han föreslagit,
att Fudnägtige i Bmquen och RiksgäldsContoiret,
med utöfvande af Riksens Ständers och
Svenska Folkets hela Beskattnings-rätt, skulle
äga att stadga Bevillning* afgiften till det belopp,
som för Stat ns behof erfordrades; och
hvem förutser icke deraf samma belägenhet,
som 18'2 inträffade, då Fullmägtige hos Konungen
föreslogo att låta i blåder kungöra,
det Bevillningen för förra året med 30 procent
för hvar och en borde förhöjas ? En belägenhet,
som ofelbart kommer Brandskattning närmare
än den nuvarande, hvars vidriga intryck
»onu äro i friskt minne , och hvars återinlö
-
Den 24 Martil, / m.
375
rande otifvelagtigt skulle nödga äfven den
redlige att undanhålla sina tillgångar.
Jag tror mig således äga fullt skäl, att an3
se de af BevillmngsUtskotret uppgifna BeviH-i
ringsgrunder såsom de säkraste och till tidens
skick lämpligaste; utan att i minsta måtto dela
deri farhåga för en deraf uppkommande
grundskatt, som blifvit framställd; enär Riksens
Ständers räst att beska t > sig sjefve aldrig
kan förminskas af de grunder, som för en
sådan Beskattning antagas, hvilka i en eller
annan form allod måste blifva nödvändigt,
så länge Bevillning skall utgöras. Och lika så
litet kan jag inse någon vådlig het i Bevillningsutskottets
försök, att bestämma en viss
Minimi-afgift å Landets Fastigheter, till förekommande
af osäkerhet i B^villningsSumman,
med alla deraf följande olägenheten hvilket
dessutom, så väl sorn hela Bevillningsstadgan,
kommer ati Riksens Ständers pröfning underställas.
Af allt detta drager jag den slutsats, att om
också det nya Systemet möjeligen kan bringas
till verkställighet, då Rikets Penningeverk en
gång hunnit till stadgad säkerhet och jemte
förökning i konstflit och pioduction förmått bereda
en mera allmän välmåga och en mea beJ
stämd Opinion, är det åimitmtone i närvarande
period alldeles olämpeligt i jemförelse till
det af BevillningrUiskottet föreslagna , hvars
antagande jag vördsammeligen tillstyrker.
376
Dea 24 Martil, f. m.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
med Herr af Brinckman.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Jag har
icke ämnat tal,i om grunderne för Bevillningen,
hvarom man visserligen kan hysa skiljagtiga
tankar, och hvilket ämnes utredande i min när*
varande ställning jag tror icke lil höra min ber
fattning. Jag anhåller blott, att få tillkännagifva
min förundran öfver några idéer, jag
hort yttras, hvilka förekommit mig särdeles oväntade,
samt att få b svara några anmärk-:
ringar, hvilka blifvit fr anställde. En Ledamot
har påstått, art om Bt villning af synbar förmögenhet
antogs såsom Bevilltiingsgtund, Bevdlningen
lätteligen skulle kunna till Grundskatt
lörvancilas. Detta förefaller mig så mycket
mera besynnerligt, som, enbgt vår nu varande
RegeringsForm, Riksens Ständer äga fullkomlig
rättighet att vid hvarje Riksdag pröfva
och antaga de Bevillningsgrunder, hvilka
de anse vara de lämpligaste, och som Riksens
Ständers Sammankomster äio för vissa tidskifä
ten bestämda, oberoende af Bevillningens beskaffenhet.
Man har vidare anmärkt såsom ett
ingrepp uti Lagstiftande Magtens rättigheter,
att R geringen år 1813 tilföännagaf, det värderingarne
af Fastigheterna på Landet uppgått
till ett högre belopp, än hvartill de varit beräknade,
samt att, i anledning deraf, Pröfnings?
Comitécn kunde Egendomsvärdet till vissa procent
nedsätta. Denna åtgärd, hvilken jag, på
nådig befallning, såsom StafsSecreterare vidtog
och hvilken var ibland de uppdrag, som jag med
Den 24 Martii, f. m.
377
största nöje uppfyllt, trodde jag skulle vittna
om afsigten, att icke onödigtvis öka Bevillmngssumman.
Att Regeringen i sådant afseende
och för att derigenom bidraga till en jemn
Beskattning, lemnade Prötr ingsComitéerne ifrågavarande
upplysning, hvilken Comitéerne äga
begagna eller icke begagna, förmodade jag
icke skulle kunna af någon mtsstydas såsom ett
ingrepp i Na ionens Beskattnings-rätt, då verk^
ställigheten berodde af Nationens Ombud och
afsigten var att lindra Nationens bötdor.
Friherre Boije, Ludvig: Innan jag ingari
hufvudsakliga ämnet, torde jag böra yttra mig
angående den betänklighet, som Hirra! Brinckman
framställt, hänrad ifrån beskaffenheten
af vår tidpunct, hvilken han anser o jenlig för
ett ombyte i Bevillningsgrunder. Vore denna
betänklighet grundad, så vore ingen ting
onödigare, än hela den öfverläggning vi nu förehafva;
men jag tror den icke vara sådanJag
tror, tvärtom, att i samma mohn, som bela
Folkmassan har känning af Penninge-förläg.
mheten, i samma mohn, som största delen af
Jordägare äro skuldsatte; är det också angeläget
att öfvergå till mera skonsamhet för den
fattige, till en större rätivisa i Beskattningen;
och jag tror följagteligen att ingen tidepuncts
al männa ställning har mera fördrat en förändring,
än den, hvari vi nu befinna 06S.
I hufvudsakliga ämnet uppehälles icke heller
m;tt omdöme al något afseende på Opinionen,
hurudan den är eller icke är. Efter nain
378
Den 24 Martil, f. m.
tanka, tillhör Rikets Ständer blott, att sjelfva
bjuda Opuiionen; men ick att antaga, icke
att böja s g iör någon annans, än deras egen.
Hufvudsakliga ämnet omfattar fvänne puncter,
den ena, principen; den andra, verk*
stallbarheten. I Lågan om principen har någon
sä/dele* ski jagth-hef icke varit; fy sjelfva
de Herrar, hvilka talat em t 1810 års Bevillningsgrunder.
hafva iner eller mindre medgifvit
deras löiefiäde i särtvisa. 1 Irågan åter oin
verkställbar heten, har skälet för dess bestridande
egentligen legat i en aberopad erfarenhet.
Jag tror mig derföre böra erindra, att erfarenheten
både af >810 och 1812 årens Bevillntngsgrunder
har varit ganska liten. Om de
sednare i erfarenheten utfallit lyckligare, än
de förra, så torde orsaken hafva legat deri, att
1810 å'S Bevillnings-grunder åtföljdes af felagtighefer,
som s eli va erfarenheten upptäckt; men
hvilkas rättelse nu mera blifvit af Herr von
Tö-ne uppgifne. Flere upplysa Ledamöter af
detta Stånd hafva ansett rättelserne så goda,
att de tillstyrkt deras antagande, jemte 1810
års Bevillnmgs grunder; och Bond' S.åndet har
antagit dem. För min del iö jer jag likväl m ra
min kansli*., än förbtandet till min upplysning
i ämnet, då jag härmed har den äran votera
för ett likt beslut.
Slutligen torde tillåtas mig att få, om
möjligt är, undanrödja ett omdöme, som undfallit
en agtningsvärd Ledamot, men synts
mig både ojättvist och hardt. Herr Cederskjöld
Den 2 4 Martil, f. m.
379
har nyss sagt, att Cipitalisterne skola, på desJ
sa sednare tern åren , bhtvit plundr de af ds
skuldsatte Jordägarne; och att det alltså icke
vore orättvist, om, de skuldsatte Jordägarne
till straff, dem drabbade det öde, att tå, jemte
deras egen böida af Beviilningen, äfven
bära Capitalisternfg. Jag tror icke att förhållandet
är sådant. jag tior deremot, att .de
fleste Capitalister hafva blifvit Copitalister derigenom
att de försäilt sina Egendomar för
öfverdrifna priser; och om detta står iar-t, så
öiverlemnar jag åt hvarje man af urskilning,
att afgöra, hvem sorn varit plundrare, antingen
dtn , som tagit för mycket, elier den, sorn
gifvit förmycket ; äfvensom, i händelse alla
skulder hädanefter skola betalas i ett bättre
mynt, än som var öfverenskommit, då Egendomen
såldes, eller Länet gjordes, den allmänna
rättskänslan icke länge lärer misstaga
sig om hvem som är plundraren; den, sorn utprässar
easådan betalning; eller den, som tvingas
att utgöra den. Man torde invända, ait
fastän u'gången hvälft till motsats af uppsåtet;
så har dock de skuldsatte Jordägarnes
uppsåt varit att plundra; och de böra då straffas
för uppsåtet. Jag tror likväl icke att denna
invändning är vigtig ; ty jag kan aldrig öfvertyga
mig att tro, det pluraliteten af de
skuldsatte Jordägare verkeiigen hyst ett sådant
uppsåt Jag känner i alla fall icke mera
än ett enda brott i Svenska Lagboken, hvars
uppsåt utan påföljd kan lagligen bestraffas:
Sedligheten förbjuder att nämna det; men jag
har den äran försäkra, att det är ganska vida
3So Den 24 Martil, /. tn.
t
afskiljdt ifrån det nya brott, att betala för myc*
ket för Egendomar, och tvingas hetala i bättre
Mynt , än man förskrilvit sig till. I min
tanka står alltid fast, att i beräkningen af
skäl till Bevillningsgrunders antagande, bör
för ingen del ingå någon afsigt att straffa,
emedan annan är omsorgen att stifta Lagar för
Beskattningen; och helt annan att stifta Lagar
i Brottmål.
Herr Munch af Rosenschöld: Några varda
Ledamöter hafva yttrat den farhåga, att
Opinionen skulle vara stadgad emot 1810 års
Bevillnings-grunder, och lör de närvarande.
Jag kan icke tro att Opinionen hos Ridderskapet
och Adeln är bestämd för en orättvis
principe. Då BondeStåndet redan antagit dessa
grunder, är åtminstone icke dess Opinion,
således icke den talrikaste MedborgareClassens
Opinion, emot dem En annan Ledamot har
anfört, att icke någon hörts klaga öfver nu varande
Bevillnings-grunder; men detta ger endast
anledning till den Anmärkning, att man
ej bör bedömma Opinionen om en sak elter
antalet af klagande. Såsom exempel härå får
jag nämna, att vid sista Riksdag, ja g nästan
var den erde, som klagade öfver Malmö Dis.'
contDirecfions förhållande; och utgången har
redan fullkomligen rättfärdigat min tanka. Ingen
har hvarken här eller i Skåne klagat öfver
att Malmö Disconts fordringar hos Enskil:
te med den yttersta stränghet och skyndsam:
het indrilvas, sedan denna Discont upphört
att liqvidera enskilte foidringar hos den sjelf;
Den 24 Mar tily f. m.
ingen har klagat öfver att denna Disconts fordringar
indrifvas i BancoSedlar, och att den
hvarken i full inbetalning eller till hypotheque,
mycket mindre till omsättning, emottager sina
egna Sedlar. Svenska Folket är tåligt i det
längsta. Hoppet på Rikets Ständers åtgärder
håller i denna Conjuncturen mångas klagan
tillbaka. Måtte vi ej svika detta hopp.
Man har, såsom skäl emot 18 lo års BevilD
nings-Systeme, anfört dess overkställbarhet3
men detta skäl måste kunna vederläggas dermed,
att samma Systeme visserligen blef verkstäldt,
och med lika mycken säkerhet, som det nuvarande.
Den Bevillnings-brist, som uti den
efter förra BevillningsSystemet påräknade Sum:
man uppkom , härrörde alldeles icke af något
fel i principen eller i d ss verkställighet, utan
deraf, att Tabellerne blifvit uppgjorda innan
BevillningsSumman blifvit förhöjd med en half
Million utöfver det, i början påräknade be:
lopp. Man har framställt svårigheten för Taxeringsmännen,
att bedömma hvarje Medborgares
behållna Inkomst; men det torde härefter
blifva lika svårt för dem att bestämma
hvarje Egendoms rätta och behöriga värde.
En Ledamot har yttrat , att Capitalisterne de
senare åren blifvit plundrade på hälften af
sin förmögenhet; men jag får anmärka , att
Capitalernes värden för närvarande äro högre
än hvad de voro för några år tillbaka, i syn:
nerhet i deras förhållande till fast Egendom
utom Stockholm.
Hvad åter angår de Capitalister 4 hvilka,
382
Den 24 Martti} f. ml
innan den allmänna Penninge-förlägenheten inträffade
, realiserat sina Capitaler genom Fastighetsköp
samt nu befinna sig i en särdeles
brydsam belägenhet, så böra väl Riksens Ständer
på något sätt behjerta deras belägenhet.
Denna Class af Fastighetsägare äro för en stor
del jast de Capitalister, som först iöriorat genom
iSoo års Realisation och ;3o9 års SedelJ
utsläppning; och som, af farhåga för ytterligare
Myntförsämring, förköpt sig på Egendomar.
Herr af Brinckman har förmodat, att
om 1810 års Bevillnings grunder antogos , en
ganska liten behållen Inkomst, och i förhållande
derefter , otillräcklig Bevillning skulle
uppkomma. Men resultatet torde då endast
blifva, att desto större Bevillning ålades den
behållna Inkomsten , eller att Bevillning på
andra Artiklar infördes Om några misstag i
Herr von Törnes Förslag för öfrigt skulle finnas
, äger Utskottet rätt att desamma ändra,
och jag tror, för min del, att tidpuncten just
nu är inne, att återgå till stadgande af rättvig
säre Bevillnings grunder.
Herr Hejkenskjöld, Detlof: Då jag bort ;
såsom skäl emot antagande af tSlo års BevillningsSysteme,
anföras, att som ganska många
Personer för närvarande häfta för Lån i
Disconterne, någon Bevillning af dem icke vOt
re att förvänta, torde jag få erinra, att, i händelse
berörde Systetne, tillika med de af Herr
von Törne dervid uppgjorda rättelser, bifalles,
finner jag icke något skäl, hvarföre ej Disconterne
borde erlägga Bevillning, i likhet
Den 24 Martti, f. m.
383
med DykeriCompagniet och flera andra publi
que Verk, hvarigenom den befarade bilsten
uti Bevillningen kunde undvikas. Jag före.
nar mig således med de Ledamöter, hvilka
tillstyrkt gdlande af Herr von Törnes Föisiag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
En värd Ledamot har, genom tillkännagitvande
af sin stora förundran öfver de idé r, som
jag framställt, låtit förstå att de synts ho 0111 serdeles
oväntade. Någon gång Isar det väl ock
handt m.ig, att förundra mig öfver Idéer, sorn
jag hört yttras; men jag har icke tillåtit nrg att
högt tillkännagifva min förundran, jag har befarat
att den rätt så ofta kunde vittna mot den, som
undrar, som mot der, som är dess föremål.
Jag ber likväl att få anföra några facta ,
som styrka mitt påstående, att Bevillning lätt
kan öfvergå till naturen af Grundskatt. Före
Gustaf I s tid var , hvad sorn nu heter Jordens
Grundskatt en Bevillning, sorn för hvarje
år beräknades efter Inkomster. Efter som
skörden var, bestämdes afgifterna. Man fann
denna methode besvärlig, fixergde Skatten, och
den blef Grundskatt. Enahanda var förhållandet
med Landtulls - afgiften , införd under
Gustaf II Adolphs tid; den var temporair
Bevillning och blef permanent Skatt*.
Beträffande Styrelsens åtgärder vid beräkningen
af rSi2 års Bevillningsgrunder, så påstår
jag ännu att de voro inconstitutionella. Bevillningen
skulle utgöras efter öfverenskomn*
3*4
Ben 24 Martil, /.
Och fastställda grim ’er. Det var p5 förhand
bestämdt, huru med öfverskotten förhållas skulle,
i tall Bevillningen lemnade utöfver det beräknade
anslaget. G- norn en sänkning af vissa
procent ändrades b räkningen för Bevdiningens
utgörande, som var grundad uppå hvad Fastig;
heterne gällde i köp. jag får anföra hvad som
hände mig. 1S14 uppgaf jag värdet af mitt
Foställe till lika Summa, sorn året förut. Alla
de , som und rläto att sjefva uppgifva värdet
uppå sina Fastigheter, erhölio^io procents sänkning
deta, men icke jag- Man torklarade, att
man icke ansett sig tillåtit, att låta mig få till-,
godonjuta den beviljade nedsättningen , efter
sorn jag sjelf uppgifvit värde på min Fastighet.
Sådana äro följderna, när man, ledd afen
origtig välvilja , vill mildra, der ingen mildring
behöfs, och der den ej kan ske, utan på bekostnad
af en principe.
Herr Cederskjöld: T anledning af några
Ledamöters anmärkningar vid mitt uttryck:
att Låntagaren plundrat Langifvarén, torde
jag blott få erinra, att detta uttryck, såsom K
sammanhanget tydeligen utvisar, ingalunda innebar
någon beskyllning emot Låntagarens
afsigt, utan blott emot Myntförsämringens
verkningar. Dessutom har jag fällt om Lån
tagare
och Långifvare i massor , eller såsom
moraliska personer, hvilka varit till från alla
tider, och således äfven deltagit i den senare
tidens förändringar i Myntvärdet. Att vissa
Individer skuldsatt sig för sent, för att kunna
vinna
Dea 24 MwtH, f. W.
38 5
vinna på Myntets försämring , kan således ej
blifva någon vederläggn ng af mitt påstående,
att massan af Låntagare har, sedan år 1810,
genom Myntförsämringen vunnit pä Lå^gifva.
rens bekostnad , mer än hälften af de lanta
, Capitalen, hvilken förlust för Capitalisten varit
- för honom en plundring.
Friherre fVirseri, Gustaf Fredric: Det må
visserligen vara vågsamt att, uti det ämne,
som nu är under öfverläggning, säkert ett
bland de vigtigare, som vid denna Riksdag
kunna förekomma, gifva ett oberedt, af tillfället
påkalladt, yttrande; särdeles efter det
att flere värde Ledamöter, med klarhet i framställningen
och en öfverträffande skicklighet ,
utvecklat tankar, motsatte dem jag hyser; men
då man velat lägga all den stora öfvervigten
af rättsgrunder och bil lic het på BevillningsSystemet
af år 1810, under det att 1812 års
icke gifves någon annan förtjenst, än den afen
lättare verkställighet till den erforderliga summans
uttagande; har jag ej kunnat afhålla mig
.itt söka vederlägga denna i min tanka med
förhållandet mindre enliga framställning.
En värd Ledamot har behagat utreda, huruledes
principen är ett och verkställigheten
ett annat; samt att den sednare bör vara underlydande
oundgängeligheten af den föries
rättvisa. Deri instämmer jag ock för min del
alldeles, och det är just efter denna åsigt af
Ridd. 0. Ad, Prot. IV. B. II. Afd. 49, 50.
336
Den 24 Martil, }. »1.
ämnet jag ik:iU söka göta en jemförelse emel-?
lan dessa båda BevillningsSystemer.
181? Års Bevillnings-grunder voro hufvudsakeligen
tvenne: den första och på allmännaste
rättsgrunder stödda, att hvar och en
Medborgare skulle betala i mohn af sin förmögenhet
och deraf behållne Inkomst; den andra,
att emedan Samhället erfordrade mer än
efter denna allmänna grund kunde utgå, måste
bristen fyllas utaf dem, som, utöfver den
proportionerliga andelen, hade förmåga att mera
betala; och detta utgjorde progressiva afgiftep»
Man kan ej säga att denna grund är med sträng
rättvisa öfverensstämmande; men då omständigheter
kräfva ovanliga biträden, inträder nöd-*
vändigheten af dess tillämpning; den blir bil-]
lig derföre att den är den enda , som i sådant
fall med Samhällets bestånd kan förenas.
1812 Års Bevillnings-grunder voro de samma.
Hvar och en skall erlägga skatt i mon
af sin förmögenhet och deraf bärflytande Inkomst;
och som ännu behofvet af ett utöfver
denna rättsgrund sträckt Stats_b drag agde rum ;
så fortfor äfven den progressiva afgiften, fastän
efter en mera nedsatt Tariff. I Principen
voro dessa, efter mitt begrepp, sålunda alldeles
öfverensstämmande; och blef det först i verkställigheten
, som de skdjde sig åt.
Verkställighetssättet, sorn 18 to Fastställdes,
hade till 1812 hunnit i erfarenhefen utveckla vissa
ganska betänkliga förhållanden, och det var
Den 2 4 Martn, /. m.
387
dem man då ville rätta, under det att rättsgrunderne
likväl skulle fortlara att blifva desamma.
Jä’g vill'upprepa de våsendtligaste , sotn
mig nu förekomma: 1 forsta rummet var det
att Utslaget blef redan andra året en tredjedel
mindre än sorn påräknades , och deraf älven
Riksdagen år 1812 til en betydlig del föranleddes.
Vidare att, emedan hvar och en sjelf
fick uppgöra sin Stat för åtet, afdraga sina
skulder och uppgifva sin behållnihg; men andra
Medborgare åter skulle domina öfver hans
uppgift, kunde de cassera och etter samvete
uppföra det belopp Öe pröfvade lämpeligt: Så
blef det icke lag, utan godtycke, sorn åtgjorde
en af de vigtigaste angelägenheterne i Samhälj
let, nemligen Beskattningsväsendet. Då nu den
Taxerade på Ed uppgat sin behållning, men de
Taxerande åter likaledes på Ed uppsatte den
högre; så matte någondera af deni halt orätt.
Den ena, som verkeligen viste hvad han hade,
eller åtminstone borde veta det, efter haff
hade nyckeln till sin Bureau, kunde svara med
ansvarighet , men Taxeringstnännen icke så:
Anledningar , men icke fasta grunder, egna omdömen,
men icke skrifven Lag, skulle utgöra
deras efterrättelse; hvarföre ock, v d mer än
ett tillfälle, deras åtgärder i tillämpningen hafva
innefattat de mäst kränkande förhållanden,
nemligen ej allenast en obehörig beskattning,
utan i synnerhet päbördandet genom Opinionsdoiff,
utan laga bevis, af ett bland de svåraste
Samhällsbrott; äfvensom å den andra sidan
motsattsen häraf, genom antagandet af upp
-
388
Dtn 24 Martit, /. m.
gifter, som erfarenheten utvecklat hafva varit
vida under verkliga förhållandet. Att denna
verkställighetsgrund sålunda i sina följder varit
ganska betänkelig, lärer näppeligen kunna bestridas.
Möjligtvis hade äfven detta Taxeringssätt
till följd, att mången, som det första året
ordentligt uppgaf sin inkomst, men sedan jernfördeden
Bevillningsafgift, som honora i anledning
deraf påfördes, med sin Grannes, som genom
uppgörandet af annan räkning kommit vida
lindrigare derifrån, deraf föranleddes, att äfven
uppsöka grunder för en sådan beräkning,
aom nedfällde hans andel i likhet med de andres;
och sålunda i strid emellan tvänne alldeles
motsatta ämnen, sjelf började en arbitrage,
som Taxeringsmännen sedermera fortsatte.
jag vill ej uppehålla RidderskapetOch
Adeln med upprepande af flere dylike omständigheter:
Allt hog, att olägenheterne
kändes lifligen, då vid 1812 års Riksdag
man sökte finna botemedel deremot. Må
hända att vid detta tillfälle, Som vid flera
andra, man icke hade tillräckligt rådrum att
pröfva , huruvida det man ville sätta i stället
tillräckligen friades från andra olägenheter;
men säkert var det icke bågon rättsgrund man
ville rubba»
t,
Så, som olägenheterne hade sig företett,
uppsöktes ock rätteiserne. Således i första rummet,
lör att tillvägabringa säkerhet i beräkningen,
skulle nu tor Egendom skattas, utan afseende
på Innehafvarens personliga ställning;
Den 24 Martil, f. m.
389
T'C[V'den om den Bevillningfandel , rom den
skuldsatte. Egendomshafvarens Creditorer bo.da
erlägga, hänsköts till dem enskildt Staten höll
sig 1 första rummet till den synbara fixntögen
heten , emedan den k un de efter b* stämda
grunder mätas, och sålunda äfven till sin andel
i beskattning, genom iqrtatioing , tydligen
utföras») -
- > 4
Men ingalunda förklarades dervid , att Capitalisten
icke skulle erlägga sin andel. Tvärt-i
om biet ju iydeligen föreskrifvit, att äfven han
skulle belala efter enahanda grund , eller 5 procent
af sin Revenu.
Om emedlertid detta i verkställigheten icke
äger rum, så, långt ifrån att vara ett uttryck
af Lagen, är det ett ingrepp deremot,
som åter till den lätta möjligheten af sin utöfning
beror af helt andra omständigheter. Så
snart förhållandet emellan Penningeägande och
Lånbehöfvande återkommit till stadgad ordning,
blir deraf en följd, att Capitaler icke kunna
placeras på andra än lagliga villkor, som
äro 6 procents Ränta med af Bevillning. Intill
dess sökas de mången gång äfven med drygare
uppoffring än den af Bevillnings-andelen.
Hög Ränta gifves för öfrigt nästan aldrig utan
i sammanhang med och såsom en följd af ett
vacklande myntväsende, derigenom penningen
vanligen fått erlägga en drygare Bevillning,
än dc-n, som Capitalisten kunnat påtruga sin
Debitor att gälda.
39»
Den 24 Martil, f. m.
Dessutom kunna, efter min öfvertygelse,
Regie méntariska föreskrifter stadgas, sorn möjligast
förebygga detta missbruk: Hvarföre jag
ej heller tror att denna olägenhet allena bör
Verka till ändring.
På nu emedlertid detta är det hufvudsak*
li.’a't", som emot de senare B-Vibnings grun»
dérne kan invändas; hemställer iag vördsamt,
huruvida den säkerhet man äger genom erfarenhetens
vitsord om den nu gällande Bevillltings-stadgans
tillämplighet, äter bör uppoffras
för något, som antingen ännu icke blifvit
pTÖlvadt, eller ock bevisligen haft än större
olägenheter än denna. Troligen skall ingen
ting i denna väg leda så omedelbarligen till
möjligaste fullkomlighet, som att uthålla med
samma grunder, och låta dem efterhand fasin
rättelse: Allenast genom de Statistiska jeni fö
reis r, som dä blifva möjliga att anställa, kunna
nödiga rättelser på behörig pröfning grundas
Och
på dessa skäl tillstyrker jag för min del
vördsammast att BevillningsLbskottets Fötslag
i denna d“l må vinna Högloflige Ridderskapets
Och Adelns bifall.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric: Friherre
Wirséii har så vä! och fullständigt utredt hvad
jag ämnade anföra, att jag helt och hållit med
honom mig förenar, och har dervid föga att
tillägga; ty ehuru vacker principen i 1810 års
grunder synes vara, att önska lika träffa hvarje
Medborgare i ett land, vid utgörande af
Den 24 Martii, f. m.
391
Bevillning, möter den i verkställigheten oberäknelige
svårigheter, och den Capitalist, sorn
nu ej är nog r dl 5g och rättvis att ti ilata sia
Gäldenär, vid Ränte!iqviden , afdraga Bevillning*-procenten
, utfinner lika lätt andra utvägar
art undanhålla Staten den s mma. Capit
ili.sten bbr således alltid svår att träffa, och
om man frångår den principen, att synbar förmögenhet
hör till Staten skatta, med rättighet
för den skuldsatte ägaren att godtgöra sig vid
sin Räntefiqvid , skulle lätteligen Staten kunna
gå miste 0111 dess högst nödige och påräknade
Inkomster, och att tillåta en Jordägare, blott
på egen uppgift om summariska beloppet af dess
skuld, att undandraga sig Bevillning af dess
Egendom skulle vara nästan detsamma, som
om, i händelse af Bevillning på öfverflöd,
man tillät dem, som borde betala för en dyrbar
vagn, befria sig derifrån, för det han
vore skyldig InköpsSumman. Att således Utskottets
Betänkande må gillas och antagas, vågar
jag för min dél tillstyrka, och tror, att det bör
blifva möjeligt att finna en Författning, hvarigenom
Capitalisten vid Ränte-liqvider skall
förmås tillåta Gäldenären att tillbörligen af-j
draga BevillningsProcenten, och såmedelst äfven
utgöra sin Skatt till Staten.
Friherre Anckarsvärd, Carl fiinric: Då
jag anmälte mig att i detta ämne framställa
mina tankar, hade Friherre Wirsén ännu icke
yttrat sig, men sedan han nu på et.:, efter
min öfvertygelse, så grundligt sätt ådagalagt
fördelarne af de gällande Beviiiningsgiunder
-
39*
Den 24 Marttit fi. m.
ue, Framför de i Utskottets Betänkande som
alternativ föreslagne, dristar jag ej upptaga
Högloflige Ridderskapets och Adelns tid med
upprepande af meningar, åt hvilka Friherre
Wiksén ndan lyckats att gifva en fullkomlig
utveckling; jag finner således i denna del lör
inig icke annat öfrigt, än att förena mig med
hvad Friherre Wirsén anfört. Det torde likväl
benäget tillåtas mig att föra uppmärksamheten
till ett ämne, som, ehuru säkerligen af många
uppfattadt, af ingen blifvit anmärkt. At domina
utaf åtskilliga eller rättare sagdt utaf de flestas
yttranden, skulle man snart föras till den
tankan , att de så kallade Capitalisterne vore
en kräfta för S a.en,. ett ondt för hela Samhället;
ja g tror likväl icke att någon verklig
Statsceconom är ense om en sådan tanka.
Grunden till all Lånesökning ligger troligen
i beräkningen, att genom Lånebiträdet
vinna fördJar, som det förutan icke kunnat
ernås , och jag vet således ej om det kan före.
nas med billighet att behandla Långifvaren med
den stränghet, som ofta sker uti de oblida liknelser
och omdömen, jag bär hört honom underkasta--;
äivensom genom den Stämning, att
om möjiigt på honom hvalfva all Låntagarens
börda. En noga pröfning, som förberedande
Jtgärd och möjligaste rättvisa i beslut, är Lagstittande
Magiens åliggande, och jag tviflar
ej att den, som med oväld vill eftersinna d-. n
på kallade Capitalistens belägenhet, skall medgifva
jemnvigten emellan honom och Fnstighets-ägaxen,
Producenten eller Näringsidkaren
Den 24 Martil, f. m.
39?
i allmänhet, vara i ett högst ofördelagtigt förhållande
i anseende till den föistnämnda. Husägaren,
sorn för Capi’a!istens p nningar köpt
ett Hus, ökar Hyrorna, och skaffar sig såmedelst
osland'adt en högre Ränta änden lagliga
Penn ngeKäntan Då genom Myntförsämring
hände , a't hela Statsskulden blifvit lagd på
Op:t»listen, har Näringsidkaren alltid , till någon
del åtminstone, kunnat gora sig skadeslös
genom förhöjning å priset på sin vara , och
då med etf ord frihet att draga största nytta
och vinst existerar för all annan Egendom , än
penningen , som är bunden till laglig Ränta ,
så synes det ej billigt och rättvist , att emot
den så kallade Capitalisten rigta mer stränghet,
än sakens natur och godkände Statsoecoconomiske
principer medgifva. Capifalisterne
i detta Landet torde till det mästa bestå af
åldrige, afskedade Tjenstemän, hvilka för 10
år sedan kunde lefva sorgfritt af sin 6 pro.
cents Ränta , men som nu , med en genom
Myntförsämringen åtföljande stegring i Hushyror
och Varuvärden af alla slag, äro bragte
till armod ; månne dessa icke äro berättigade
att vederfaras åtminstone den rättvisa, att
icke alldeles glömmas i beräkningen ; då allt
behjertande och all den Lagstiftande Magtens
kraltyttring tyckas blott påkallas till hjf'p
för den Gäldskyldige, som likväl icke ger rågot
grundadt anspråk å företräde för den Långifvande?
Stöde det Capitalisten fritt, att, utan
band af Lagen , göra sitt Capital så frugtbärande,
som omständigheterna medgåfve, så
vöre förhållandet annorlunda , och han skulle
394
Den 2 4 Martil, f. *»,
cj kunna undgå den tunga man nästan allmänt
nu anser honom afskudda sig, ehuru jag upprigsigt
bekänner min tanka vara, att han kann*
barare än någon annan drabbas.
Sluteligen får jag förena mig med hvad
Herr G e've Mörner yttrat, röra: de Bevill»
rtings-grundarne, och då han i egenskap af
Landshöldinge ägt tillfälle att vinna ftdlkomlig
erfarenhet om fördelar och olägenheter af
de nu under discussion varande Aiternstiver ,
kan jag, för mm del, icke undgå att .rygga
mig vid dess tankar uti ämnet, och j g dess.
utom hyser d n tron , att de gr nnaste och för
ögat mäst bllhga principer ej ‘äilan fatt vidkännas
ett, å erfarenhet och mänmsko- kännedom
grundadt domslut, att icke kunna verkställas.
|ag lorenar mig äfven med hvad Herr
af Brinckman yttrat, och kan ej annat än gilla
Utskottets Betänkande, i hvilket alseende
jag anhåller om proposition.
Grefve Mörner, siclolph Göran: Ehuru
jag icke vill ingå i något svar å hvad Grefve
von Schwerin , i anledning af min förut
tillkännagifna förundran , för en stund sedan
anfört, torde jag dock få förklara, att när yttrande
rätten härstädes är fri, man älven måste
kunna anmäla sin lörundran öfver sådana
framställningar, hvilka dertill föranleda. Jag
får äfven ännu en gång erinra, att den klandrade
åtgärden endast innefattade upplysning
derom,, att Fastighetsvärden i allmänhet blifvit
så högt beräknade, att någon nedsättning
Den 24 Martii, /. ni.
395
derå kunde äga rum ; hvilken upplysning
LandshÖfdingarne blott borde tillkä; nagiiva åt
pröfmngsComiiéerne, sorn sedermera ägde obehindrad
frihet., art densamma antingen begagna
eller icke. Denna åtgärd, långt ilrån att
vara stridande mot Grundiagarne, kati jag icke
finna på minsta sätt vara klandervärd, destommdre,
som jag sä ofta hört klagas deröfver,
att Regeringen icke meddelar fullständiga upp'lysningar.
Herr af Brinckman : jag begärde ordet
för att här framställa min redan i Bevillningsutskottet
yttrade tanka, att Capltalisterne
, långt ifrån att skada , fast hellre äio nyttig©
för ett Land ; men finner detta ämne af
Herr Friherre Anckarsvärd så fullständigt utveckladt,
att jag endast bör tillägga, det jag
for min del känner många aktningsvärda Fordringsägare,
och tror att de i allmänhet böra
så bedömmas, intilldess motsattsen blifvit ådagalagd-
Hvilket för Gäfdenärer, efter nu varande
Författning, alldeles icke är omöjligt
att tillvägabringa.
Att tidens nuvarande skick, långt ifrån
att aflägsna, fast hellre påkallar ett nytt Beskattnings-sätt,
har jag svårt att finna j helt olika
är det åtminstone mot i8to. Då utströmmade
Penningar ifrån Banquen öfver liela Riket,
nu indragas de ifrån allmänna Rörelsen.
Då var vinsten af föregående årens lyckliga
Handels - conjunctur med England ännu i behåll,
och så mycket Penningar, som elter .den
396
Den 2 4 Martti, f. m.
tiden icke nedlagda på Fastigheter å Landet
och i Siäderne Då hade Landet erhållit tvänne
års förmånligt.fkördar , med full tillgång
af egen Spannmål, ocfi.pm vid sådana oms änf*heter
den antagna Bevillning^ ni-thoden
ie\e kunde bära sig, så är väl ingen fördel,
deraf ati vänta , i ett nästan alldeles motsatt
löriiätlande. "n -c
Det är sagdt, att den B villning, sorn nu utgår,
trycker den jordbrukande Menigheten.
Men den erfarenhet jag äger, gifver mi.v: mycken
anUdning att tvifla derpå , åtminstone an*
ser jag icke allmänna öfvertyg.-isen hos mer»
än 147,000 bolaste Bönder fullkomligt tillkännagitven
genpm några al sexno röster emot några
af fyratio, innom deras Stand, utan är.
tvärtom af den öfvertygelse, att Allmoden häruti,
sorn i mycket annat, önskar att undvika
täta ombyten.
Om lag icke origtigt uppfattat en värd
Ledamo . yttrande, skulle det, sorn kunde brista
i Bevillningen på ett ställe, tagas på ett
annat ; men sådant kunde icke låta sig göra ,
utan att nedsätta den enskilta Förmögenheten
och göra alla lika fattiga.
Herr Pahlman, Otto Fredric : För att icke
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod,
torde jag endast få förklara , det jag fullkomligen
instämmer uti hvad Friberrarne Wirsén
och Anckarsvärd redan anfört. Under den tid af
flera är jag varit Taxeringsman i Stockholm ,
Den 24 Martil) j. m.
397
då 18lo års Bevillningsförordning lände till
efterrättelse, hade jag iner än ofta tillfälle erfara,
huru TaxeringsComitéen knappt någon
dag kunde vara förvissad att halva handlat
rättvist, huru all pröfning endast berodde på
godtycko och afgjordes genom voteringar, samt
huru svårt, om icke omöjligt, det var, att berörde
Förordnings-grunder alltid kunna tillämpa.
Dessa grunder äro uppgjorde efter vack.
ra Principer, häintade ur Böcker, nicn icke
lämpade efter vår tids människor, hos hvilka
nu mera Sparianernes fullkomlighet icke finnes.
Nämnde Författning åstadkommer, enligt
min öfvertygelse, hat, afvund och misstroende
Medborgare emellan, samt skall i längden
göra dem mer och mer omoraliska. Jag anser
dessutom det icke vara någon orättvisa,
att man betalar Bevillning för en Egendom,
som man, mot verklig* förhållandet, vill passera
för att äga. Det synes mig vara ganska
naturligt, att Egendomslnnehafvare sedermera
sjelfve liqvidera med sina Fordringsägare bäst
de behaga , och om derigenom en och annan
Egendom skulle förflyttas i sjelfägande personers
händer, så tror jag icke att sådant vore
menligt för Staten. Den olägenhet5, som af
BcvillningsSystemet elter synbar förmögenhet
förmenas uppkomma, är af vida mindre vigt,
ån den våda, hvaruti Staten, enligt BevillningsSystemet
efter behållen Inkomst, lätteligen kunde
försättas, dymedelst att Staten icketill fullo
erhåller de Inkomster hvilka till bestridande
af oundgängelige behof och utgifter äro
påräknade.
398
Din 24 Martil, f m.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard:
I anledning af den sista värda Talarens yttrande,
att 18 10 års BfcfrillningsSystcme skulle
åstadkomma hat och afvand, saint göra Medborgare
mera omoralisk», får jag etindra att
samma Systeme redan en längre tid varit antaget
i England, utan att hat och afvund där
försports mera än i Sverige, eller Innevånarne
där blifvit mera omoraliska. Man har ansett
det vara obehagligt att Taxeringsmännen skulle
få bedomina Medborgares uppgifter i afseende
å deras behåline Inkomst. Jag finner det
vara föga obehagligare stt Taxeringsmännen
skola bedomina Medborgareä Egendomars värden.
Mången bottar ej så mycket sitt för*
mögenhets tillstånd genom uppgiften af sina
förra årets Inkomster, som af sin synbara Egen*
doms värde- Man har yttrat, att de uti 1810
års Systeme föreskrifne edgångar voro iarlige,
men uti Herr von Törnes Förslag är.o dylika
edgångar icke föreslagne och de äro icke heller
oumbärlige Skillnaden emellan «*n Menedare
och en försnillare af Kronans rätt är icke
så betydlig. Jag vill gerna tro, att nuvarande
BevillningsSysteme är lättare i verkställigheten,
ty en Utländsk Fiende, sorn ej har
tid närmare granska hvars och ens b hållna Inkomst
eller förmögenhet, föijer alldeles enahanda
grunder, då han uti ett erölradt Land
brandskattar. Hufvu ifrågan är nu icke att åtkomma
Capitalisternc, utan endast att befria
de Gäldskyldige från Bevillning, för hvad de
Den 24 Martil, /. m.
399
rerkeligén icke äga. Åtminstone synes mig att
man borde från sin synbara förmögenhet få
afdrag» de skulder, hvilka äro vederbörligen
intecknade och om hvilkas verklighet någon
tvifvel således icke kan ä^a ruin. Af alia desJ
sa förenade anledningar iåj jag för min del
anhålla om proposition till antagande af Herr.
von Törnes Bevillnings-grunder*
Grefve Kallinej, Pehr, hemställde, om
icke, enär det syntes redan vara tillräckligt ta-,
ladt i ämnet, Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa Proposition.
Då några härvid yrkade på Proposition,
tillkädnagaf Herr Grefven och Lar.dtMarskalken,
det flere Ledamöter, hvilka anmält sig att
tala, dertill ännu icke haft tillfälle, samt uppropade
:
Friherre Fock, Berndt Wilhelm^ sorn uppläste
följande:
Vid fråga afsa grannlaga beskaffenhet, som
en förändring uti ett Bevillnln s .ysteme, vågar
jag , med den kännedom och erf. renhet 5 år lemna!
mig, yttra mina tankar. Efrer 1S12 och 18 15
års Bevillnings-principe, har erfarenheten visat,
att den af Riksens Höglotlige Ständer samma
år nödig befundna Summa icke all.nasr utgått,
utan äfven klanderlöst, af hvarje Skattskyldig
blifvit erlagd. Deremot blir det, efter min öfvertygelse
, overkställbar! att tax ra osynlig
förmögenhet, och följden blefve säkerligen den,
4oo
Den 24 Martii, f. m.
att den anslagna BevillningsSumman ickeutgeck
och bit Statsverket saknade påräknade tillgångar,
hvaraf Riksens Ständers å nyo sammankallande
skulle blifva en följd. Dessutom medföra
täta ombyten af Författningar för verkställande
Audoriteter och Tjenstemän osäkerhet
och deraf följande möjliga misstag vid tillämpningen.
Jag vågar således för min del
anhala hos Herr Grefven och Landt - Marskalken
om Proposition, att Utskottets Be.
tänkande till hela sin vidd förblifver oförändradt.
Starka rop om Proposition hördes nu åter ,
då Friherre Boye, sorn emedlertid blifvit af
Herr Grefven och LandtMarskalken uppropad ,
yttrade:
Jag anser för min pligt att afstå min rätt
att tala. Att respectera Högloflige Ridderskapets
och Adelns tålamod bör hos mig gälla
mer. än tillfredsställelsen att få upplysa, huruledes
Herr af Brinckman missförstått min
mening.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
i ämnet fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
derefter, huruvida Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottets Betänkande med
antagande
Den 24 Martiij f. ni.
antågande af det i tredje puncten föreslägåä
ändra Alternativ»
Ropades Jd och Neji
Grefve SperisJ Cahl Enstaf, feé^ärdé våféring
och anhöll att ahla gander af Herr Stallföästaren
von Törnes uppgjorde BevillningsFörslag
matte liti CöriitaPröpöshidnea innefattas,
! ^ ♦ ao-1’ ^ >.
Herr df Brinckman: Vid den CöntraPrdpösition
, sorn kommet att uppställas, lärer def
blifva nödigt att BevillningsUtskötiet uppdrages
Utarbeta Beviliningens fofdelnihg, efter de grunder
dertill, sorn Hérf von Törhé uppgifvit: I an*
hat fall kunde möjligtvis en enskild Mari.l Förslag
i utan fördgångert granskning af Utskott $
antagas såsom Riksens Ständers beslut och omedelbarligen
förvandlas till BevillningsStadga.
Herr Munck af Édieniehoid: Herr Gref^
ylin och Landtmarskalk t har framställt till
Ridderskäpets Öch Adelns bifall Utskottets Betänkande,
tillika med det i tredje puncten föreslagna
andra Alternrdiy. Jag får härvid erinra
, att första Propos.tiönen måste blifva bifall
till Betänkandet i bela siri Viddj nied undantag
af de två Alternativ#? ,* Och Cofifrapropositiönen
antägändet af d« if Hr Stallmästaren von
lorné löreslagné grundet. Bi fal fes F-tänkandet,
så måste serskildt Proposition gör S pS
Alternativt! ne , då /^Proposition n blir bifall
Ridd. 0. Ad. Proti IV. B» Ib Afd- 513 53».
Den 24 Martil, /. m.
och AöyPropositionen bifall till andra Alternativet.
Friherre Cederström: I anledning af Herr
af Brinckmans nyss gjorda Anmärkning, torde
jag få erinra , att då Betänkandet nu för andra
gången är hos Ridderskapet och Adeln
Under pröfning, Ståndet äger fullkomlig rätt
att antaga Herr von Törnes Förslag.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Här är
alldeles icke någon fråga om att lägga hinder
i vägen för Ridderskapet och Adeln i afseende
på antagandet af Herr von Törnes Förslag,
utan man har endast hemställt, att i stället
för ett ovillkorligt antagande deraf, Bevillningsutskottet
måtte anmodas utarbeta ett nytt Förslag
i enlighet med de af Herr von Törne vid
sista Riksdag uppgifne grunder för Bevillningens
utgörande.
Friherre Boye: I den invändning Herr af
Brinckman gjort, sådan som jag den förstått,
ligger, i min tanka, ett ämne till vådligt prejudicat
för framtiden. Riksdagsordningen bjuder
formerne att komma till ett beslut i hvar-,
je ämne. Enligt den, har Ståndet ovilkorlig
rätt att förkasta hvarje Utskottsbetänkande;
och dermed vidtager också dess rätt att antaga
hvilket annat Förslag, som Ståndet i sin egen
vishet finner för godt. Helt annat är
Bevillnings-grunderne och helt annat är Bevillningsförordningen.
Den sednare kommer icke
i fråga förr än grunderne äro antagna. Sedan
Den 24 Martii, /. ml'
403
frågan är afgjord, om hvilka grunder böra ari.’
tagas; då, men icke förr, remitteras grunder-'
ne till Utskottet, att derefter föreslå BevillningsFörordningen;
men af allt detta följer, att vi
alldeles icke behöfva höra Utskottet, öfver hvil-;
ka andra grnnder än dess afgifna’ vi vilja antaga;
och voteringen torde då icke böra af
en sådan formalitet upptagas.
Herr af Brinckman: Jag vill ingalunda
hafva på min räkning att hafva sökt tillställa
vådliga prejudicat för framtiden, eller någonsin
kan vidkännas en sådan beskyllning. Tvärt-J
om tror jsg mig noga hafva iakttagit 71. §.
RegeringsFormen och 31. §. Riksdagsordningen,
hvilka jag anhåller må uppläsas, och sorn båda
på det mäst tydliga sätt, bestämma Bevillningsutskottets
ytterligare åtgärd, i händelse dess*
först uppgifne Bevillnings - grunder af Riksens
Höglofl. Ständer ogillas.
1 anledning häraf upplästes 71. §. Regö-?
ringsFormen och 31. $. Riksdagsordningen.
Herr Alarick eif Rosenschöld: Jag får atl-t
hulla att ContraProposition må innefatta bifall
till de af Herr von Törne uppgifne Bevillning*.?
grunder, hvilka derefter komma att till Be-;
villningsUtskottet öfverlemnas i afseende på
utarbetande af ett nytt Förslag.
Grefve Spens: Jag bef ätt tili min för fett'
stund sedan gjorde begäran få tillägga, att, då
nu blott frågan är om grunderne till Bevills
404
Den 24 Martil , f, m.
ningsFörordningeti, det torde vara tydligt, atfc
detaillerne af Herr von Törnes förslag ej nu
antagas, utan att åt Bevillningsutskottet öfverlämnäs
att alla detailler föreslåi
Friherre Cederström: De uppå Herr af
Brinckmans anhållan uppläste innefatta tydligen
sättet, huru RiksStåndens beslut rörande
grunderne för Bevillningen skola kutttia örin*
gas till enhet i men sättet på hvilket hvarje
Riksstånd öfver allmänna frågor besluta, är
stadgadt i 56* §. RegeringsFormen och gäller
så väl3för detta, som andra mål; i följd
hvaraf Ståndet äger antaga de grunder* hvilka
det anser för de lämpeligaste. Af denna anled*
ning förenar jag mig med de Ledamöter, hvilka
yrkat att i Contrapropositionert måtte intagas
bifall af Herr von Törnes Förslagi
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag får
endast hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle anse nödigt, att innan Herr vört
Törnes vid sista Riksdag författade förslag
antages, det samma varder uppläst, hellst det
Synes mig vådligt besluta om en sak, hvaruti
man icke äger fullkomlig kännedom.
Friherre Baye: I den anmärkning Herr
Friherre Wetterstedt gjort instämmer jag alldeles;
och hemställer derföre, om icke Herr
Von Törnes Förslag må uppläsas; ehuru det*
Såsom längesedan tryckt, och dessa dagar befinteligt
Uti Riddarbo-CancellietS Läserum, tor,
de va>a af de flesta bekant. Det var endast
emot dess remitterande till Bevillningsutskott
tet* som jag talade.
Den 24 Martii, /. m.
Friherre Anckarsvärd: Då den af Aerö
värde Ledamöter yrkade ContraProposition tyc<5
kes förutsätta, att Herr von Törnes grunder
äro kända, anser jag för min dej någon upp^
läsning deraf nu icke vara nödig.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har det?
öfvertygelse , att de af Ridderskapet och A*
deln, hvilka antaga Herr von Törnes Bevilixjings-grunder,
redan tilli äc k i igen känna dem.
Härefter författades, justerades och anslogs
följande Voteringsproposition :
Den, som bifaller BevillningsUrskottets Betänkande
angående Bevillnings-grunderna, mec{
yndantag af båda Alternativerna i tredje punkten,
hvilka serskilt komma att afgöras, skrifver
Ja;
Pen det ej vill, skrifver
Nej,
Vinner Nej, komma de af Herr von Tor-'
ne vid sista Riksdag uppgjorda grunder, att
antagas och Bevillningsutskottet att derefter
utarbeta ett nytt Förslag.
Efter uppläsningen af 53. i Riksdagsordningen
och 43- i Riddarhus-Ordningen,
börjades voteringen klockan tre qvart till
tre eftermiddagen , och fortsattes sedermera,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalkett
406 Den 24 Martil, f. m.
fjfverlemnade Klubban tili Grefve Lewenhaupt,
Gustaf, och bortgeck.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
återkommit, samt Voteringen blifvit fulländad,
befunnos, efter det en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, rösterne hafva ut;
fallit, som följer
Ja 136-
Nej 42.
I följd hvaraf Herr Grefven och Landt~
Marskalken förklarade, att Bevillningsutskottets
ifrågavarande Betänkande blifvit af Riddergkapet
och Adeln bifallit , med undantag
af de i tredje puncten framställda tvänne Alternativer,
hvilka serskilt komrae att afgöras.
Plenum slutades klockan tre qvart till fem
eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 24 Martil, e. tu.
Tisdagen den 24 Martii.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Herrar Silfversparre, Aron Isaac, af Sillén
, C. IV. och Silfverstolpe, J. D., anmälte
till Protocollet deras Reservationer emot Ridderskapets
och Adelns i Förmiddagslleno, röran-;'
de Beviilnings-grunderne, fattade beslut,
Företogs till pröfning den återstående de^
Jen af Bevillningsutskottets Utlåtande, angående
Beviilnings-grunderne , eller de i tredje
puncten framställda tvänne Alternativer, antingen
den föreslagna Öfverflöds afgiften borde
utgå genom Taxering af vissa Öfverflöds-,
articlar, och derest den erforderliga Summan
icke kunde på sådant sätt erhållas', jemväl en
Fyllnads - afgift skulle utgöras till ersättning
för LandtTullarne; eller ock den föreslagna
Consumtions • afgihen för Öfverflödsvaror och
F'yllnads-afgift för Landttulls-ersättningen borde
sammanlagdt utgöras med vissa Skillingar
för hvarje Riksdaler, som efter andra Artikeln
för Rörelse, m. m. utgå.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anser
mig pligtig att vördsammeligen upplysa, huru
förevarande fråga uppkommit. Dd BevillningS;
Utskottet uti dess Förslag till Bevillnings grunderne^hemställde,
att en Beskattning på visi
Dm 24 Martil^ t. m.
$a Öfverflödsvaror i en serskild artikel borda iflnefattas,
och först i den händelse fulla b loppet
pj kunde derigenom erhåljis , den förutvarande
FyJInads-artikeln bibehållas, g jordes det ernof
jnnqm Väboflige BorgareStåndet den Anmärkpina,
att Taxationen på Öfverflöd borde ingå
j Fyllnads afbiten, Qrh densamma i förhållande
dertill okas 3 och då denna Anmärkning
skulle besvaras , uppstod innom BeyillningsUtskpttet
den skiljaktighet , som föranledde de
framställda Alfrrnativerns ; hvaraf, efter anställd
omröstning, Ledamöterre af Hoglofligg
Ridt?erskapet och Adeln med Hedervärda Bondestånd-t
antpgo det första, men Högvördig?
Preste Ståndet och Väl|ofl. BorgareStåndet det
senare och då de lprra, efter min fullkomliga
öfvertygelse , äga ett, afgjordt företräde;
både i afseende på billighet pch jemn fördelning
af Statens bördor , tillstyrker jag vördT
sammeligen att det måtte vinna Högloflig?
^idderskapets och Adelns bifall.
Herr Uggla, Göran Gustaf, förenade sig
med Herr af Brinckman*
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Vicf
valet af hvilketdera Alternativ, som bäst uppfyller
ändamålet, nemligen att Staten må vara
säker Qm erhållande af dess påräknade Inkomst,
tror jag, dä al' Beskattning på Öfverflöd
är osäker pch förenad tued mångtalldiga
svårigheter, det senare Alternativet vara bättre
än elef förra, och får således hemställa, om
jcke det senare Alternativet må af Rodderskaj>?f
pch Adeln antagas.
Pen 24 Martil i e. ny.
Grefve Spens, Carl Gustaf; Jag anhåller
fltt fa underställa hvad det är för slags öfverflöd
, sorn genom det senare Alternativet
träffas? Manne det af öfverflödig Bevillning?
Mig synes endast det första Alternativet värk
enligt med Svenska Språket, sa nit den åtgärd
ganska orimlig , att, under namn af Öfverfiödsafgift,
påbjuda en Skatt, som fördelas efter en
metbode, rakt stridande emot dan, som begreppet
om Öfverfiöds afgift innehåller. Jag
anbåder således om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition på första Ahernativet.
Friherre JUirscn, Gustaf Fredric: Jag instämmer
alldeles i hvad Herr Grefve Spens
pu yttrat. Andra Alternativet är icke någon
Ö!VerfjödsSkatt utan en så kallad Article Additionel
på Förmögenhets-afgiften , som likaså
gerna kunde inbegripas directe under andra
Artikeln. Om , sorn jag föreställer mig, Utskottets
mening med första Altern;i'’vet ar att
Uppföra afgiften , antingen på sjelfva varan,
sorn conspmeras , hvilket är det bästa då det
kan ske, eller åtminstone på de Personer, som
d<n consumera, med befrielse för dem, sorn
deraf icke göra bruk; så är det en Skatt, som
billigtvis kan bära namn af Öfverflöds-afgift ;
och derföre filhtyrker jag äfven för min del
yördsamt att första Alternativet må antagas.
Herr Grefven och Dan dt Mars lälken hemställde,
om R’dderskapet och Adeln behagade
gilla det af BevidningsUtskottet föreslagna första
Alternativ, hvilken Proposition med Ja besvarades.
4io
Den 24 Martil, e. :n.
Upplästes ett från RiddarhusUtskcttet an4
kommit, sä lydande:
Hörsamste Memorial !
Hos Riddarhus-Utskottet har andra Can*
cellisten vid Riddarehuset och Secreterare!! vid
Adeliga jungfrustiftet, Herr F. O. Silfverstolpe
anmält, det Kongl. Maj:t under den 3.den;
nes i Nåder behagat utnämna honom tiil Cornett
vid Kongl. Skånska CarabinierRegementet, och
tillika anhållit, att dä denna dess nya befattning
ej, enligt dess tanka, lärer kunna förenasmed
dess, genom Högloflige Ridderskapets
och Adelns godhet, vid Riddarhuset ägande
befattningar, honom måtte derifrån meddelas
t* •
afsked, hvarjemte han anhållit det RiddarhusUtskottet
täcktes vid samma tillfälle inför
Ridderskapet och Adeln anmäla uttrycket af
dess varma tacksamhet för den godhet dess aflidne
Fader af Högloflige Ridderskapet och
Adeln städse åtnjutit, oclv hvilken till hans
närmaste efterlefvande slägt j. blifvit utsträckt.
Då Riddarhusutskott, med stöd afsa väl
49. §. RiddarhusOrdningen, som 13. §. af den
för Directionen fastställde Instruction , ansett
sig ej kunna vägra bifall til! Herr Silfverstolpes
ansökan, ehuru det med saknad ser Ridderskapet
och Adeln förlora en Tjensteman ,
som förenar kunskaper med nit och skicklighet}
så får Utskottet detta till Högloflige Ridderskapet
och Adeln vördsamt anmäla, med hemställan,
om ej det må vata Utskottat tillåtit att
Den 24 Martil, e. m.
411
uti afskedet, i anseende till Fadrens förtjenster,
få uttrycka Ridderskapets och Adelns välvilja,
hellst Sonen genom Höglofl. Ridderskapets och
Adelns eget beslut blifvit i denna Tjenstebefattning
insatt. Stockholm den 24 Martii 181S
På
RdddarbusUtskottets vägnar.
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Uppå derom af Herr Grefven och handt.
Marskalken framställd Proposition , blef RiddarhusUtskottets
i berörde Memorial gjorda
hemställan af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från Expeditions-Utskottet ankomna
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
1:0 Om ytterligare bidrag till Södertelge
Canal - Inrättnings fullbordande.
2:0 I anledning af ankomna Nådiga Skrifvelser
om den årliga Ränta, som är Hans
Maj:t Konungen och Dess Arfvingar tillslagen.
3:orOm ett årligt Anslag för BergsRådet
Friherre Hermelin.
4:0 Om förklaring öfver 12. Cap. 1. och
3. §§. GiftermålsBalken, angående Afvittring.
412 Ren 24 Martil, e. ty,'
5:0 Angående stället till yal af Krono»
tSkjutsskyldiges Deputerade.
Föredrogs å pyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiseUtskottets den 24. sistiedne Februarii
afgifna, samt den 17. och 19. dennes på
bordet lagda Betänkande öfver föreslagna än*
dringar uti Författningarne rörande HusbehofsBrännvinsbrännipgen
pep dermed gemenskap
ägande ämnen
Herr
Hummelhjelm uppläste följande4
Sedan ep bättre methode att af Potatoes
tillverka Bränvin, nu mera blifyit känd och
med så mycken fördel åtminstone i Rikets Sö?
dra Provincer practicerad, anser jag, för min
ringa del, visst icke båtande, 0111 ej snarare sorn
ett våld emot Jordbrqket och dess Idkare, att
uti samma handtering göra någon vidare inskränkning,
än nu gällande Författningar redan
föreskrifva. Med liten erfarenhet härutinnan
visar det sig, att i stället för befarad Sädesbrist,
som genom en så beskaffad Brännvinsbrännings
friare utöfning skulle uppkomma, är det
just motsatsen, eller ymnigare förråd af oförvandlad
säd, som Jordbruket med minsta möjeliga
tvång, uti deuna detsamma egenteligen
tillhörande Näring , nödvändigt skulle prestera.
På en, jemförelsevis emot hvad sädén fordrar,
ganska inskränkt areal kan, i mohn afen LandtEgendoms
storlek och derefter inrättad Bräq*
Den 24 Martii, e. m.
413
vinshandfering, lätteligen erhållas det qvan.
tum Potatoes, som erfordras, för att endast
derutaf, under de åtta månader af året * hvilka
dertill äro tjenligast, fortsätta Brännvinsbränning,
utan annan tillsats af Säd * än en sjettedels
tunna Malt till hvarje tunna Potatoes och hvaraf
behållningen med säkerhet blifver en och en
fjerdedels kanna Brännvin af hvarje Lispund
Malt, samt 8 kannor af hvarje tunna Potatoes.
Någon minskning af säden inträffar Så mycket
mindre härigenom, som den obetydliga del af
Åkerjorden, hvarå Potäteme produceras, kan
utväljas af den för säden minst tjenliga, till
exempel den magraste Sand- eller annan Lättjord
, om sådan finnes, såsom för detta ändamål
lika fördelagtig, och hvilktfm genom en dylik
ciiltur äfven blifver förbättrad, för att Sedermera
bära säd , om man så behagar. Hvad
den öfriga Åkerjorden vinner i styrka Och
bördighet, genom de erhållande Potäterdes förvandlande
till Bränvin på stället, kan livar
och en intyga, som med alfvar gjort försök
härutinnan. Dranken , tillbörligen använd för
Kreaturen, sätter en Jordbrukare i tillfälle* att
ej allenast år ifrån år betydligt föröka sin La*
dugård, utan kan derjemte Underhållas ett
mångdubbladt antal Svinkreatur, hvilket allt,
då behörig hushållning iagttages, att med tjenlige
ämnen af granris, torf, dålig halm, m m.
Underströ Kreatursrts spillning, deraf isynnerhet
den våta , genom Dranken till tnyekenhetefi
befordras, i den mohn tillöker Gödsel - förra*
det, att Sädesafkomsten, i följd derutaf, snart
blifver fördubblad, och med hvarje år tillta*
414
Den 24 Martti , e. nu
ger. Den ringare del af säden, som behöfves
för att befordra Potäterne till nöjaktig Bränvins-afkastning,
kan tagas endast af den blifvande
hafran, som dertill utmältes, och löij-'
den är, att den strida och bästa säden blifver i
Behåll till vida större qvantum än förut. Och
Brännvin erhålles derjemte i samma förhållande.
Jag är så mycket säkrare om detta resultat,
som m>n egen lilla erfarenhet, jemlörd med
åtskillige mine Grannars, i den ort jag bor, öfvertygar
mig derom: Och om det ej räknas
mig till last, vågar jag i detta afseende uppgifva
, till närmare granskning och undersökning
af hvem som behagar, det jag å en Säteriegendom
i Jönköpings Län, som vid mitt
tillträde år 1807 aldrig lemnat mera än 2©o
å 250 tunnor säd i årlig afkastning med uselt
framfödande af circa 50 Boskapskreatur och
ett dylikt antal tår, likväl genom fortsatt Bränna
vinsbränning, så långt Författuingarne det tillåtit,
samt derpå grundade uppodlingar, hunnit
uppdrifva min Ladugård så vida, att den
innevarande år består utaf ett fördubbladt anJ
tal, både af Boskapskreatur och Spanska Får,
hvilka alla icke allenast äro af en större och
förbättrad race, utan finnes jemväl öfverflödig
fodertillgåog för året. Sädesafkastningen, som
likväl icke ännu till fullo är uttröskad, lemnar,
efter säker beräkning af trafvetal och den hittills
verkställda af tröskning, qo© Tunnor Spannmål;
men en sak, som förut aldrig varit påtänkt
vid denna Egendom, är att den jemväl
i år renderat 900 tunnor Potatoes samt medelst
Drank väl underhåller 50 Svinkreatur, hvilka.
Den 24 Martil, e. nu
4X5
framför andra Djur återgifva stark och ymnig
gödning för Åkren. Af nyssnämnde Potatoesförråd,
har från medlet af sistledne November ,
med tvänne 90 kannors pannor, Brännvin blifvit
tillverkadt , utan att medtaga annan säd,
än endast hafremalt i den proportion, jag förut
tagit mig friheten nämna , och samma° för-'
hållande kommer jemväl att fortfara till och
med Maji månads slut; med fullkomlig bespa-;
ring af all den strida och bästa säden, hvilken
till afsalu och andra behofver kommer att användas.
Då jag, för att söka bevisa nyttan utaf
PotatoesBränningens friare utöfning ä landet,
Vågat framställa resultatet af min enskildta
hushållning, såsom den säkraste grund för mig
att på erfarenheten stödja min öfvertygelse härutinnan
, får jag den äran jemväl tillkännagifva,
det jag till underhållande af föi ut beskrifne
PotatoesCultur samt derpå grundad BrännvinsBränning,
nyligen uppfört ett större Bränneri
och Mälthus, med alla dertill hörande Inrättningar
och Redskaper. Denna kostnad, sammanlagd
med öfrige utgifter till anskaffande af
flere Kreatur af diverse sorter, hvilka såmedelst
kunna underhållas, uppbyggandet af nya
hus för dessi, hvälfde källare till Potäternes
förvaring, med mera, utgöra ett för mig högstbetydande
Capital. Blifver rättigheten mig
och mångfalldiga andra i samma ställning belägen
, att till mer än hälften begagna detta,
genom den andra 90 kannors Brännvinspannans
förbudna nyttjande, så är det klart att minst
Den 34 Martil, e. m.
hälften äf den utgifne Summan jemväl är för.
lorad, då någon ersättning derföre icke kari
vinnas, samt de öfverflödlge Kreaturen, hvilka
då icke kunna underhållas, säkert till vanpris*
eller på annat mindre hatande Sätt , måste för.
säljas eller afhändas: Och dessa förluster ärd
likväl ej att jemföra emot dem, som derigenom
uppkomma* att mitt Åkerbruk årligen blifvef
i saknad af ett storrö Gödsei-lörråd * sonl i
motsatt händelse med hvarje år tilltagit;
För mitt enfaldiga begrepp framställer sig
cleh tankan, att då PotatoesBränningen väl förut
varit omtalad, men likväl icke förr än i sedilafe
åren med något alfvar blifvit practicerad^
skulle på samma sätt, som kännedomen deraf
fedan hunnit sprida sig i Skåne, Blekingen,
Calmare och jönköpings Län, densamma ibhorn
gariska korrt tid äfvert blifva antagefi
i de' öfra Provincerhe i Och då éffccten deraf
är ett i högsta grad tilltagande Åkerbruk
med besparing af den reelare sädén,, som fötut
blifvit använd tid Brännvinsbränning , måfte
någon allmän fördel derigenom icke kuftriä
Uppstå, att, med hämmande härutaf, betagd
dm, sorn hafva lust och drift att föröka sid
PrödUctiött, tillfället dertill genom ändring af
én författning, som så nyligen b ifvit stadgad
i detta afseende. Och i förlitande hvarpå
mången Landthushållare användt dryga PörlagsSummor,
hvilka titan dess vållande skulle gå
föi loraded
Tili
Den 34 Mavtii, e. m.
417
Till mognare bedömmande af dem, sorn
inse detta fullkomligare, hemställer jag , huruvida
hastigt och otta ombytta Principer och
föreskrifter uti Osconomiska ämnen befordra
allmänna säkerheten samt underlätta eller förqväfva
den enskifta Industrien. Det tyckes väl
åtminstone, att om man ock med liknöjdhet behagar
anse de olägenheter och förluster, sorn
Enskilta funna tillfogas, genom vidtagne Författningars
alltför täta ombytlighet, de likväl
borde fä vara så länge gällande, till dess man
med visshet och pålitlighet hunnit blifva öfvertygad,
om de tor det Allmänna verkligen
äro nyttiga eller skadliga, samt pröfning-n
deraf icke inskränkas endast till förhållandet
innom de närmast intill Hufvudstaden belägne
Provincer, utan de öfrige jemväl, såsom delar
af det hela, få komma t beräkning: Och vågar
jag i anledning härutaf ödmjukast underställa
, örn icke 1S15 års Kongl. Förordning,
angående BränvinsBränningen i Riket, måtte
orubbad få äga bestånd, åtminstone till nästa
Riksdag, på det verkeliga Resultatet derutaf
fullständigare må kunna inhämtas, hvartill den
koirta tid, som Högstberörde Förordning hittills
existerat , tilläfventyrs varit otillräckelig.
Den betydsliga årliga inkomst, som derigenom
i progressift förhållande sjelfmant tillskyndas
Kongl. Maj:t och Kronan för begagnandet af
en vidsträcktare Pannerymd, torde ej eller böra
lemnäs utan afseende* hvaremot all slags
progression uti afgiften vid fråga om den inskränkning
uti Pannerymden, som Högloflige
Ridd, 0, Ad. Prot. IV- B. II. Afd, 53, 54.
418
Den 24 Martil, ei tu.
Allmänna Besvärs- och GeconomiaeUfskottet
föreslagit, skulle blifva så mycket mer tryckande
för Innehafvarne af större Jordbruk,
som de, enligt sakens natur, hafva af nöden
en större Husbehofs-bränning, utan att derföre
böra belastas med en högre progressiv beskattning,
då de dessutom i andra afseenden,
hvad beskattningen beträffar, visserligen icke
blifvit förglömde.
Till styrka för hvad jag nu haft den äran
anföra, torde jemväl med skäl kunna åberopas
den nyligen af Herr Major. Stjernsvärd till
Allmänna Besvärs- och OeconomiasUtskottet
dedicerade tryckta Skrift i detta ämne. Det
nit, som under larfvén af Patriotisme ifrar emot
en friare Brännvins-tillverkning här i
Landet, lärer af den sakkunnige anses hafva
deruti erhållit sin tillbörliga stämpel ; hvarjemte
af de derstädes verilicerade Facta erhålles
stöd af den öfvertygelsen, att om inhemska
Landtmäo, utan ensidigt Förmyndare-tvång,
få använda sina med svett och moda ur jorden
hämtade producter på sätt de för sig finna
nyttigast; så vinna dessa sednare en fortare
tillväxt, och i sådant fall lärer ingen, utan
att vara okunnig om sin egen fördel, till Brännvinsbränning
emplojera säden, utan Potäterne.
Sluteligen anhåller jag, att så vida Högloft.
Ridderskapet och Adeln ej skulle finna
skäl, att genast afslå Höglofl. Utskottets Betänkande
, med bibehållande af förut gällande
Författningar i detta ämne, saken måtte blif
-
Den 24 Martil, e. m.
419
va återremitterad, och mine nu anförde Besvär
dervid få bliiva följaktigc.
Friherre JVrangel, Henning, anförde
skrifteligen:
Till Riksens Ständers Öfverläggningar återföres
nu den så otta förändrade BrännvinsFörfattningen,
hvars ombytlighet, i anseende
till dess inflytande på den enskdta hushållningen,
verkat ochveikar den största ore^
da i det Allmänna. Man har klagat öfver Importens
skadelighet, Myntförsämring och den
nöd, till hvars afhjelpande Representanten nu
rigtar sin forskning emellan hopp och fruktan,
mot det mål, der Fäderneslandets öde skall be^
stämmas för varande och kommande Generationer.
Månne icke täta förändringar i ceco-i
nomiska Författningar i sin mohn gifvit anledning
till denna klagan? Vi åberopa städse frihet
och sjelfständighet; men kränka ofta dessa
dyrbara ord, genom de förändringar, som tillskapas
af människors olika interessen.
Under Moralens larf framkallas Brännvi-;
nets olyckliga verkningar. Jag medgifver sanningen
af Brännvinets skadlighet i flere afsren-'
den, och skulle vara den törsta att medverka
till ett totalt förbud af denna varas tillverkande
, så vida dess nyttjande äfven kunde afskaffas;
men innan man derom biifver öfvertygad,
och då Nationens lynne, genom vana
och climat, hellre uppoffrar sista skarfven, än
att neka sig denna dryck, så trorjjg, att det
-
420 Den 24 Martii, e. m.
ta sträfvande efter omvändelse vore utan
båtnad.
Ehuru ingen nekar vigten af Osconomiska
Författningar, så lemnar man dock ofta
föga uppmärksamhet åt de Öfverläggningar,
hvartill de föranleda; men jag vägar likväl
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksam,
het vid de skäl, som hos mig stadgat de Anmärkningar,
jag nu går att göra vid Oecono.
miaeUtskoitets Betänkande. Utskottet medgifver,
att hvarje L igs högsta ögnamärke bör va*
ra, att leda sinnena till fattande af rätta grundsattser,
om d förut saknas eller missledas af
ögonblickets falska beräkning, denna vackra
phrase bör ej stä utan tillämpning ; den bör
först undersöka nyttan eller skadan af de Lagar,
som varit sliltade, innan den framträder,
för att förändra dem, ty följderna afenOeco.
nomisk Författning skola ej sökas i ti 11 för 1 i
liga anledningar , de skola sökas i tidens och
erfarenhetens slutsattser , och ej vankelmodigt
öfverföra Statshushål laren från den ena ytterligheten
till den andra. Då man följer Brännvinets
Historia endast sedan igOQjså frågar jag,
om ej denna korna tiden nu är tillräcklig för
att bevisa de skadligaste följder af ombythghet
i en Författning, som, då den ej kan umbäras,
äger den enda ofelbarhet i dess stadga
Och oföränderlighet.
1809 års BrännvinsFörfattning fick en utvidgning
i samma progresäon, som Benninge,
tillgången. De iöiändringar, som sedermera
Den 2 4 Martn, e. m.
421
ägt rum, de olika åsigter, hvarunder man be2
traktat Brännvinsbrännings handteringen äro så
allmänt kända , att jag ej med ett upprepande
deraf vill upptaga Riddetskapets och Adelns tid,
1815 års Ständer, uppmärksamma på följderna
af de föregående årens Import , funno
att förra Ständers önskan ej tillräckligt mot-i
verkat det onda , som lemnat de djupa sår,
hvaraf Fäderneslandet ännu blöder; de ville
bibehålla nyttan af närvarande BrännvinsFör*
fattning, men hindra den skada, som följde början
af dess kungörande , då förbud mot ali
Bränning skedde, och gaf tillfälle åt den utländska
Brännvins-öfversvämning, som nära
tvänne år härjade Landet och lemnade öppet
fält åt egennyttan på bekostnad af Nationen.
Då vid denna oftanämnde Riksdag Anmärkningarne
vid dessa åtgärder besvarades dermed
, att sjuklighet under 1812 års Riksdag
hindrat Föredraganden , att känna Ständernas
önskan; så var det väl ej underligt, om de
ville uttryckr, den så tydeligt, som möjeligt,
för framtiden.
Utskottet har, såsom grund för sitt Betänkande,
yrkat, att bruket af tvänne 9o
kannors Pannor vida öfverskrider den tillverkning,
som innefattas uti ordet Husbehofsbränw
ning, och att således den ena borde försvinna;
men då mångå Consumenter finnas, hvilka
ej äro Producenter; så kan Brännvinsbränningen
ej inskränkas till Husbehof, hvarmed
jag menar det för Jordbrukaren och hans folk
-
432
Den 24 Martil, e. m.
Om ej utländskt Brännvin skall ersätta denna
brist, så måste dess tillverkning i Sverige vara
mera utvidgad, nemligen innom de gr nsor,
som naturligen uppkomma af sjelfva Författningen;
jag tror således atc ordet Husbehofsbränning
botde förändras till Inskränkt
Brännvinsbränning. Om någon erfarenhet kunde
bestämma Brännvinsbehofvet i Sverige, så
tror jag den visat sig under nuvarande BrannvinsFörfattning.
Consumtionen har under dess
tillämpning snarare minska's än ökats, orda inga
inländska Lager hafva iörorsakat förlägenhet
för Landtmmnen och således definitionen
af inskränkt Brännvinsbränning blifvit iakttagen
uti 1815 års Författning. Utskottet anser
de så kallade BrännvinsFabriquer såsom mäst
Sädesödande, då likvisst af erfarenheten är
kändt, att liten Pannerymd öder mycken säd,
och afkastar vida mindre Brännvin, än en större
; de mindre Pannorna fordra ofta lika mycket
arbetstid, bränsle och säd, som lika kannerymd
förenad i en Panna, men Productionen
blifver vida mindre. Enligt denna sanning,
borde ej- mindre än 40 å 50 kannors Pannor
få begagnas, just till besparing af födoämnen,
men aldrig har Interesset hos mig ledt till åtgärder
stridande mot medborgerliga rättigheter,
hvilka framför allt annat böra respecteras.
Utskottets tillstyrkan, att Brännvinsbränningen
skulle upphöra 3:ne SommarMånader,
kan väl vara rigtigt 5 men att man skall skatta
för en otillåten Bränningstid, är så stridande
mot allt det begrepp, jag äger om rättvisa, att
Den 24 Martil, e. m.
423
.med lika skäl kunde .fordras en afgift för den
90 kannors Panna, som Utskottet nu vill indraga.
Utskottets föreslagna tillåtelse att bespara
Drank från tillåtne tiden, må utan åta! eller
bevisningsskyldighet alla årstider förvarss,
så^om högst nyttig för kreaturen , anser jag
således origtig, och man skulle kunna tro, att
denna tillåtelse endast hade till föremål, att
hemligen gynna Lönnbrännare , emedan de
framställde■fördelarne af besparad skadad Drank,
i min tanka, är ett gift för alla kreatur. För
att ytterligare bevisa nyttan af den närvarande
BrännvinsFörfattningen, vill jag föra
uppmärksamheten till de af naturen mindre
bördiga fält, som Potatoes_odlingen gjort trugtbara,
men hvars följder skulle upphöra att
gagna och öka Sädesförråden i samma mon,
som BrännvinsFörfattningen hindrade deras an-;
vändande, då man af ett tunnelaud Jord, plan-!
terad med Potatoes, kan frambringa lika mycket
Brännvins_ämne, som trenne tunneland besådda
med Råg; så frågar jag, om en Författning,
hvilken ensamt frambringar dessa Resultater,
bör undergå en förändring, hvarigenom
Sädes consumtionen ökas 1 samma mohn,
60m Potatoes-productionen minskas. Dessutom
lemnar en tillmäskning af Potatoes i jemnförelse
med den af säd, en större afkastning,
då lika stort kar blifvit användt, hvartill fordras
lika arbete, tid och bränsle.
Det enda medel , hvarigenom den sämre
424
Den 24 Martil, e. m.
Jorden kan uthärda dess dryga beskattning . är
Potatoes-odlingen, och Agaren häraf bör väl
ej underkastas en Författning, sorn sätter honom
i den härda belägenhet, att antingtn kasta
Skörden förruttna*! på gödselhögen eller
b:gagnas såsom foder åt kreaturen, hvartill denna
växt är alltför ädel och otjenlig , då man
med Turneps och andra för kreaturen bättre
födande Rotfrukter lärt sig, att begagna hvart
och ett slag till sitt rätta ändamål. Af hvad
jag nu anfört , torde finnas en grund för Utskottets
Betänkande, att tillåta stöire Pannerymder
för PotatoesOdiaren ; men, ehuru jag
sjelf har min Brännvins-tillverkning grundad
ensam på denna Jordfrugt, kan jag ej annat,
än, i likhet med Utskottet, ogilla en sådan
Tvång-lag , som hindrade det fria användan.
de, som hvar och en bör äga af sin Jord och
dess producter. Om således den nu gällande
Författning får i naturlig och ostörd ordning
fortfara, sparas kostnaden, som till förändringen
erfordras och skall den ej tvinga Landimannen
att åter förändra sin hushållning, till
hvars fullkomnande han användt flera års mödor
och hvarefter han inrättat sin Ladugård.
Tvångets förändringar kunna anses för höjden
af all beskattning och Författningars ombytlighet
gränsar till Mång-konungars tyranni.
Författningar böra vara af den natur, att försvara
enskilt ägande rätt, då de uppmuntra
Industrien.
Att temporelt göra uppoffringar , då frågan
är att frälsa Fäderneslandet, anser jag för
Den 24 Martii, t. m.
425
en pligt; men att genom Lagar jemt blifva
prässad , kan jag ej anse för en patriotisk åtgärd.
Fri Näringsrättighet har jag alltid trott
vara ett Lands enda uppkomst; således böra
Städerne visserligen äga rättighet till Brännvins-bränning
och att få begagna (vänne 00
kannors Pannor innom ett Verk, emedan de,
lika litet som Landtmannen, böra bringas till
större kostnad vid Productionen.
Utskottets föreslagna vilkor, då Förbud
mot Brännvms-bränning bör ske, anser jag
för det lämpligaste och i alla alseenden rättvisaste
vi koren för en vis Regering; instäl:
landet af Götheborgs och Carlskrona KronoBrännerier,
finner jag vara ganska rigtigt. Den
tid under närvarande Riksdag , som fråga varit
att inställa Brännvins bränningen, ödelädes
mera Spannmål, än om fråga derom aldrig uppstått.
Sedan den fria Brännvins-bränningen
åter blifvit befästad, halva i mångå Orter Spannmålsprisen
fallit och Tillverkningen afstadnat,
såsom ej lönande. Till slut får jag göra dea
frågan , om Landet skall ersätta den minska,
de Skatt, som uppkommer genom den ena 90
kannors Pannans försvinnande; så talar äfven
detta för dess bibehållande.
Med anledning af dessa mina Anmärkningar,
får jag anhålla om Återremiss af Utskottets
Betänkande och att 1S15 års BrännvinsFörfattning
må bibehållas oförändrad i de delar
jag anmärkt, hvarigenom sluteligen stora
inhemska Sädesförråder skola besparas och vi
426
Den 24 Martn, e. m.
upphöra atf anlita främmande Länder om de
Producter, vår egen jord erbjuder oss: Härigegenom
skola äfven individuella egennyttans
förslager, hvilka äro nära följeslagare till fördärfvet,
då de utsträcka sin omfattning till Statens
oeconomiska handläggning, äfven försvinna.
De större Egendomarne fordra tvänne
90 kannors Pannor, om Dranken för Ladugården
skall vara tillräcklig, hvars förlust är allt
förstör, då man kan anse den öka Födo-tillgången
med en fjerdedel, och de större Egendomarnes
undergång bör väl ej utstakas af afvundens
skenheliga Patriotisme eller ali säkerhet
förnekas Landtmannen äfven i en oeconomisk
Författning.
Måtte en gång våra Beslut grundas på
stadga efter noggranna Öfverläggningar, samt
interesset bannlysas från de Ständer, hvars
ädla åsigt bör vara Folkets väl.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande
:
Ehuru med desto större tillfredsställelse
jag bör, för min del, godkänna Förslaget, att
till Regeringens omsorg öfverlemna bedömandet,
när och huruvida inskränkning bör med
Brännvins-bränningen företagas, som detta fullkomligen
instämmer med hvad jag hafvit äran
proponera i det Memorial, som föranledt denna
Motion; får jag likväl vördsamt hemställa, om
icke vid detta uppdrag, man vill fästa en Cautel
3 som bildar, å den ena sidan, en allt för
Den 24 Martil, e. m.
427
oinskränkt tillit, å den andra ett i sina följder
äfventyiligt misstroende „ Den förra genom
att icke reservera någon ovilkorlig årlig Brännvins-bränning,
svarande till de nödvändigaste
Ladugårdsbehofver, äfvensom till det Minimum,
hvarunder af inga Considerationer Consumtionen
skall låta sig nedtvingas. Den sednare
äter, att åt Regeringens välgörenhet icke
lemna öppet, att skåda detta ämne under
annan synpanct, än den yttersta nödens, sedan
in- och utländska Spannmålsbristen, hvarigenom
skulle kunna hända, att medelst antina
gen egna knappa och genom Brännvinsbränningen
ännu mer förminskade tillgångar, eller
genom å utrikes Handelsplatsar uppstegrade
höga priser eller genom begge tillika, HandelsInteresset,
Penningeväsendet och allmänna välmågan
skulle illa tilltygas, utan att för ändamålet
något hufvudsakligt vunnes; ty i hungersnöd
, att äga ingen Spannmål eller sådan,
att af den hungrige ej kunna lösas, kommer
nästan på ett ut.
På en alltför partiel åsigt af saken grundar
sig, efter min oförgripeliga mening, de resoneringar,
hvarmed Betänkandet söker understödja
Städernas nuvarande Bränneri-frihet. Utskottet
har varit för upplyst att tillerkänna Städerne
dertill någon i sakens natur liggande rättighet,
men söker deremot att prydeligen antyda
den som ett ovägerligt postulat hos Civismen
och LandtmannaUrbaniteten. Jag hoppas
dock att förnärma ingendera genom att
vilja, om jag kunde, frånkänna Städerne detta
428 Den 2 4 Martil, e. m.
yrke, som icke är deras, och sorn, i fall det
icke utsträcktes till fabrication, icke skulle
där vara på långt när af den fördel nian vill
påstå; men hvaraf deremot indragningen är
af den allmänna öfvervägande nyttan, att böra
bringa Bränvinet, detta nu mera oundvikliga
onda, till dess minsta möjliga skadlighet;
höjden af denna skadlighet, i stiict
ceconomiskt och politiskt hänseende, står ju
i rigtigt förhållande till vidden af Consumtionen
, icke blott den straffbara intermittenta,
som kallas fylleri, utan den till dagens allmänna
ordning hörande, så kallade nyktra*
men som i vårt land likväl i all ärbarhet
medtager ett brödämne, svarande till millioner
kannor Brännvin om året. Nu! hvar finnes väl
emot den förra ett bättre Correctiv, åt den
sednare ett säkrare moderations-medel, än att
hålla Bränvinet i ett jemnare högre pris, gifva
det en lättare, en mera säker Debit, som
bägge delarne måste blifva otvungne absolute
följder af Städernes från Landtbygden
årliga uppköp, blott att emot inpractiseran.
de af Utländskt Brännvin kraftige anstalter
vidtagas?
Om detta allt tages i Patriotiskt besinnande,
om derjemte Städerne behaga öfverräkna
bland härvid möjeliga ersättningar:
l:o Den, att på Argumentet af denna förlorade
egna tillgång hos deras Husfolk och öfrige
flerfalldige relationer inskränka den hos
dem nu så öfverdnfna förtäringen, hvartill
Den 24 Martn, e. m.
429
d^ras egen öfverdiifna tillverkning gifvit både
anspråken och sedvanorne.
2:0 Den att slippa hithörande Bevillning,
som till ersättningen för Staten bör drabba
Landsbygderne.
3:0 Den af en troligen härigenom utvidgad
Byte&-handel, af på Ved och äfven Spannemal
billigare Torgpriser &c. Då borde detta
Förslag unnis att stå i förening med den
allmänna viljans fordringar till vederläggning
af Sagornas skilldring af Svenska Folklynnet;
som skulle, ehuru snällt och beskedligt man
skrapar under egen bättre försedd gryta, likväl
med en viss förtrytelse sniglas åt hvad
som möjligen skulle kunna ligga i de andras,
Utskottet befarar att härigenom en alltför
stor afsaknad skulle i Städene drabba Ladugårds-interesset.
Men sådant är icke att befara,
om åt dem efterlåtes att till producerande
af Foderväxter begagna den jord de med
andre förbindelser innehafva, hvarigenom för
sitt ändamål skulle vinnas mycket nrec än af
Dranken, hvars fördelar af sina vederbörande
visserligen mångordigt beprisas , men i lika,
diagonalsyftning, som den hvaraf mången nykommen
liten Verldsborgare smekas för ett intresse
, som ligger i en helt annan Physionomie.
In summa: Jag är derom till fullo öfvertygad,
att huru länge BränneriSys.ernet, med
43®
Den 24 Martti, e. nu
sina brijckligheter vankar fram och åter, mellan
palliativer , skall det sluteligen stadna vid
denna RadicalCurmethode, hvartill jag derfö.
re utbeder mig att i väre Protocoll fä förvara
denna välmenta påminnelse.
Herr Ane}: ar sparre, Ingemar August, upp.
läste följande:
Utan fruktan för de hårda Domar några
värda Ledamöter behagat fälla öfver de, som
hysa olika tankar mot dem, yttrar jag min mening
i hvad som iörer BrännvinsBränningen
i allmänhet. Jag tror att BrännvinsBränning till
verkeiigt så kalladt Husbehof kan fullkomligt
verkställas med 40 å 50 kannors Pannerymd på
hvarje Egendom, hvarigenom tillfället till öfverflödig
Brännvinsförtäring minskas. HvarjeSvensk
känner nogsamt, hvilka rysliga olägenheter, sorn
denna dryck tillskyndat vårt land ■, den har hos
otaligt många Medborgare mördat både physiska
och moraliska egenskaper, hvilka kunnat
gagnat både dem sjelfve och Staten, men nu
beröfvade sådana företräden, ser man åtskdiige
personer nästan kunna sättas i bredd med djuren
och stundom derunder, blott genom ett olyckligt
begär till och en öfverflödig tillgång
på, en dryck, som egenteligen såsom medecin
tycks vara ämnad till en välgörande verkan.
Då man stundom får se män, som varit
verkeliga snillen, lörsatte under medelmåttan
och stundom under dåligheten, igenom det för
Svenskarne ofta så förledande Brännvinet, må
-
Den 24 Mariii, e. m.
431
ste man lifligt känna allt det olyckliga, som det
samma medför.
Jag vill ej länge uppehålla med förklarande
af Brännvinets skadliga följder för Sverige,
då de ligga i en så öppen dag, att hvar och
en kan otta vara i tillfälle att se och erfara
dem; jag vill blott yttra min vördsamma önskan,
att Brännvinsbränningen måtte inskränkas
till det möjligen minsta verkeliga behofvet,
om något sådant finnes. Till Ladugårdarnes
förkofran bör ej människors förderf bidraga,
och denna förkofran tycks deraf böra anses vara
blott skenbar; att Sverige kunde exportera
af sin Boskapsafvel den tid då Brännvinsbränning
var okänd, hvilket nu förhåller sig snarare
tvärtom. I öfrigt hemställer jag till de
deruti sakkunnigare, att bestämma det Minimum,
sorn kan anses utgöra verkliga behofvet
i fråga om Brännvinsbränning.
Grefve Hamilton, Gustaf Hathier : I hän4
delse de af flere värde Ledamöter emot Utskottets
Betänkande gjorda Anmärkningar skulle,
som jag förmodar , föranleda till detsammas återremitterande,
torde det tillåtas mig få yttra
den önskan, att när Utskottet inkommer med
sitt ytterligare Betänkande i ämnet, Utskottet
då ville upplysa, huru många de äro i hela
Riket, som nu innehafva och nyttja tvänne
90 kannors pannor. Man blir sedermera närmare
i tillfälle att kunna bedomina, huruvida
deras andel är så stort, att någon förändring
af nu gällande Författningar erfordras, ellet
af någon nödvändighet påkallas.
432 Den 24 Martil, e. m.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Då
frågan här förevar om Brännvinsbränningens
fortfarande eller inställande , var jag af sjukdom
hindrad att vara tillstädes, och fär således
nu reservera mig emot det då vidtagna
beslut. I afseende åter på de reglementariska
föreskrifterne, hvarom nu egentligen är fråga,
instämmer jag i den serskilda mening, Herr
Prosten Säve innom Utskottet yttrat. Om
derföre Betänkandet blifver till Utskottet återremitterade
skulle jag önska att anledning dertill
hämtades ifrån de grunder , Herr Prosten
Säve uppgifvit, och icke ifrån hvad jag här
hört af åtskilliga framställas. |ag vill väl medgifva,
att en större pannerymd kan vara förmonligare
för en del Possessionater, som kunna
förvandla flera tusende tunnor Spannmål i
Brännvin, till skada för det Allmänna; men jag
hemställer, huruvida det kan vara nyttigt för
Näringarne, att Sädespriset derigenom uppdrifves.
En tunna säd gäller nu 20 R:dr i
Bergslagen, och med så högt Spannmålspris
ökes Tillverknings-kostnaden högst betydligt.
Ett lika förhållande är med de andra Näringarne.
Sjelfva Åkerbruket vinner icke derigenom.
Jag frågar dem , som med uppmärksamhet
gjort resor i Landet, om icke Ladugårdsskötsein
nu är mera vanvårdad än förr. Man ser
ganska få rätt bördiga Ängar, de mesta äro
Kärrängar och gilva obetydlig afkastning.
Sluteligen får jag, i anledning af det fällda
yttrandet: ”skrymtaktiga Patrioter,” förklara
,
Dsn 24 Mnrtii} i. m.
433
klaraj aft jäg ingalunda täger detta åt mig.
Jag har aldrig bränt Brännvin, och säljer icke
den varan. De, som icke instämma med Friherre
Wrangel, må snarare förena sig derom,
ätt alla, sorn äro af eö stfidig Unka , skuPé
stämplas med en så obehaglig Ca ra eter. För
egen del begär jag ej återremiss af Betänkandetj
utan anhåller endast} att hvad jag yttrat
må tagas tiil protöcollet.
Herr af Brinckman*,> Gustaf: Då jag trot
mig kunna förutse, att detta ärende blir till
Högloflige Besvärs - och OecönomiasUtskottet
återremitteradt, tager jag mig frihet att för egen
del därmed förena 1 agra Anmärkningar.
Den första, att Högloflige Utskottet föreslagit
inskränkning af Brännvinstillverkningen
under trenne Månader, utan att tillika iöreskrif.
Va någon Controll öfver verkställigheten deraf,
hvilket efter min tahka fest haHdre, än
då tillverkningen är oinskänkt, skulle föranleda
till öfverträdelser och de mångå oredor i
den Vägen , som Brännvinsförbud Vanligen
medföra , hvarföre och dä BrännVrnSRedskapers
försegling äfven har sina stora olägenheter,
jemte kostnader för Stätert och tidspillan för
d n derförutan nog sysiosatte KronoB tjenirtw
gen, jäg tillstyrker att den frihet, som hittills
blifvit förunnad, och långt ifrån att vära skadlig,
tvärom haft de mäst välgörande följder*
äfven hädanefter måtte få fortfara.
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. B. II. Afd, 55, 56.
434
Den 2 4 Martil, e. m.
Det andra föremålet för min uppmärksamhet
är, att Högloflige Utskoitet väl ansett Brännvinstillvärkningens
inställande böra bero af Konungen
, men dermed förenat sådana vilkor,
som inskränka Konungens omdöme till sådana
händelser, hvilka både möjligen och sannolikt
kunna jemtöfas med andra tillfälliga omständigheter,
till och med af dem uppvägas ; men
icke destomindie hindra Kongl Majit, att antaga,
den förändring, som honom nyttigast synes. Jag
tycker mig dessutom hnna ett slags motsägelse
deruu, att på samma gång, som en alldeles
Oeconomisk angelägenhet öfver'e t nas till
Kongl Majit, tillika meddela vissa Reglor för
Konungens förhållande, likasom man icke i det
fallet kunde förlita sig, både till Konungens
vishet och omvårdnad för Dess Folk och till
Dess egen fördel, att icke onödigtvis spilla
Statens Inkomster.
Men med denna ändring i 1815 års beslut,
anser jag detsamma i öfrigt förblifva oförändradt,
åtminstone till nästa Riksdag, om icke
till så lång tid , som Utskottets önskan i
dess första Betänkande , angående Brännvinstillverkningens
inställelse, framställer. En önskan,
som jag trodde blifva mera varagtig och
ännu hos mig är lika liflig, i den öfvertygelse,
att Brännvins tillverkningen, under förbehåll af
Konungens höga rätt till dess inskränkning och
trängande behof, icke är i någon måtto äfventyrlig,
tädan dtn nu utöfvas, och för den öfverdrift,
som möjligen på ett eller annat ställe int äffar,
innefattar dess eget Correctiv, som snart vi-j
Den 24 Martil, e. nu
435
sar dess verkan, alltsom Potatoes-planteringe»
förökar sig, på lika sätt, som det förut lönande
Bränneriet i Carlskrona Stad måst nedläggas
och store dylike Inrättningar i angränsande
Calmare Län ansenligen inskränkas, sedan Brännings
- friheten blifvit Blekingska Allmogen
förunnad och PotatoesCulturen i samma mohn
tilltagit.
Om åter Bränvins-tillverkningen nödvän,
digt skall inskränkas, så kan jag icke finna att
90 kannors Pannor i allmänhet, eller rättare
tvänne af dem, på ett och samma ställe äro de
mäst skadliga, blott för det de äro för deras
ägare förmånlige, i det de gifva en större afkastning
än med mindre pannor. Och vbst icke
är det rättvist att börja med deras afskaffande
utan att vidröra de öfrige, ty efter min tanka
ligger sjelfva grunden till den ömniga Bränvinstillverkningen
i Progressiven på de smärre PanJ
norna. Ett hemman till exempel af två till
fyratusende Riksdalers värde kan hafva 10 Äboar
, hvilka, om också icke deras ringa andelar
gå öfver ett å tvåhundrade R.dr hvardera,
få nyttja en Panna på 20 kannor och med samma
Panna uppgå ända till 50 kannor, hvaraf
500 kannors tiilverknings-utrymme uppkommer
på en till värd t så ringa fastighet, under det
att en innehafvare af ett eller flere hundrade
tusende Riksdalers Egendom icke skulle få nyttja
Pannerymd till 180 kannor, oagtadt han
derföre skattar till Staten 270 R.dr, då aliade
öfrige 10 tillhopa i det högsta icke gälda me-'
ra än 120 R:dr.
43o
Den 2 4 Martil, e. m.
Det torde häraf vara lätt att inse, hvad
i detta fall både rätt och billigt är och att
ofvannämnde progression är egentligen roten
till öfverflödet pä Bränvinj men hvem inser
tillika, huru en förändring i allt detta skulle
medföra betydlig kostnad för Panne-ägare och
för hela Riket mera än Bränvins.tillverkningen,
skadelig minskning i cultiverandet af Jordfrugter
och en ansenlig förlust på Statens inkomster,
hvilka i sådan händelse genom en mera
tryckande Bevillning borde fyllas? I betragtande
af hvilket allt jag äger den fullkomliga
öfvertygelse, att Bränvins-tillverkningen i det
hela bör lemnäs oförändrad, likväl under det
förbehåll, som jag icke för ofta kan yrka, att
inskränkning deruti, antingen till, de större
Pannorna allena, eller Pannor i allmänhet, må
bero af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, så ofta
Rikets väl det kräfver.
Friherre Boye, Ludvig: Då jag torde böra
antaga, att de Anmärkningar, som blifvit
gjorda emot Betänkandet, verka till Återre.
miss deraf j så är det tid nog för mig att,
då frågan återkommer till sluteligt afgörande,
framställa min önskan till bifall af den del i
Betänkandet, som förbjuder, att 'eke mer än
en Panna om ()o kannors rymd får på en egendom
innehafva?. Jag skall då uppgifva sådana
skäl för denna mening, som åtminstone
skola vittna om en stark egen öfvertygelse ;
och jag skall da alltid känna min rätt till
agtning för den. Nu får jag blott den äran
anhålla, att få, till antalet af de Anmärkning
Den 24 Martil, e. m.
437
gar, som blifvit gjorda, lägga en, som jag tror
förtjena eftersfnnas, Jag tror att fördelen af
Brännvinsbränningen är just nu i fortgång till
en brytning , så lycklig , och derigenom så
vigtig, att den ceconomiska Stats-omtankan
icke kan göra nog mycket, för att dess framgång
lätta och befordra. Man kan ej neka,
att oltast ligger orsaken till vår ansenliga
Import af Spannmål egentligen i vår öfverdrifna
Brännvins-tillverkning af Säd : Och utvägen
att befria oss från behofvet af denna
nedtryckande Import vöre funnen ifrån den
stund, vi kunde antaga möjligheten , att produetionen
af Potatoes , tagen på annan Mark
än Odalåkern, kunde förslå till det öfverdrifna
i var Brännvinsbränning. Denna möjlighet
visar sig, efter min tanka, redan. Jag kan
så mycket mindre betvifla de flesta uppgifter,
som här blifvit gjorda, angående fördelen af
Brännvinsbränningen, som jag enskilt känner
Petsoner , hvilka upphämtat den. Vid detta
förhållande tror jag, att Statsomsorgen fordrar
att man , så mycket möjligt är , gynnar och
derigenom uppmuntrar Potatoes-bränningen ;
och jag vågar således föreslå , att hvarje possessionat,
sorn i October månad kan hos Landshöfdingen
förete bevis, att han , i sina förvarings-stäUen,
äger 4 å 500 tunnor Potatoes ,
vuxen på annan Mark än Odalåkern, och
förbinder sig att dem afverka, må äga tillstånd
att nyttja tvänne pannor, hvardera om
90 kannor. Den svårighet i Controll, som Utskottet
antager, synes mig icke vara oövervinnelig.
Grannars och Presterskapets bevis
433
Den 2 4 Martil, e. m.
tyckes mig borde,' i denna, som i andra ceconomiska
frågor, få gälia för goda bevis; och
om ölverträdelsen eller missbruket belädes
med straff af all bränningsrätts förlust, samt
på sätt, sorn med Lurendrägeribrott äger rum,
kungjordes i Avisorna ; så tror jag icke att
någon Possessionat skulle blottställa sig derför:
Och då vore ju också Controllen vunnen.
Jag utbeder mig , att denna Anmärkning må
få åtfölja Remissen.
Herr von Stahl, Samuel: Om jag icke
befarade , och af erfarenheten hade mig bekant,
att flere chicaner och Rättegångar yp«
pas i händelse af en inskränkt Brännvins-brännings
rättighet, skulle jag för min del gerna
bifalla OeconomiaeUtskottefs Betänkande, ehuru
jag förmodar att denna rättighet, likasom
all annan loflig och tillåten handtering, bör
vara fri alla tider af året.
Ingen Landtman, som känner sitt egit bärj
efa, tillåter sig, utan i högsta nödfall, anstäl.
la någon Brännvins-bränning under Sommarmånaderne;
men det händer likväl ofta, att
flere Bönder och fattige Ståndspersoner föranlåtas,
under denna årstid tillverka Brännvin,
för att genom Drankens användande kunna underhålla
sina kreatur , och om sådant inträffar,
äro de blottställde för åtal af Fiscaler och
Länsmän Man kan icke utan skäl invända, att
Landtmannen under en af Nio månader tillåten
Bränningstid borde kunna tillverka nö-’
digt förråd både till Husbehof och afsalu; men
Den 24 Martil, e. rn.
439
icke sällan inträffar det, att flere personer, dels
af fattigdom och brist af Säd, och dels afhvar,
jehanda orsaker försumma , att bränna under
Vintermånaderne. Elter min öfvertygelse, bör
det i stället vara angelägit, att förekomma Krogar
på Landsbygden, och den nu allmänt öf*
verklagade liderligheten; hvarföre jag i ödmjukhet
cnhåller att Utskottets Betänkande
må blifva återremitteradt.
Friherre Wrangel, Henning: Jag tror att
det bästa sättet att controllera, att man hade
tillräckeligt förråd af Potatoes för att till Brännvinsbränning
använda, vore om man visade
sig hafva odlat ett så stort fält med denna
Jordfrugt, att afkastningen kunde räknas till i2
å 1500 tunnor, för afverkning hvaraf tvänne
90 kannors Pannor fullkomligen erfordrades,
och till hvilket qvantum af denna Jordfrugt
fordras en jordrymd af 12 å 15 tunnland t
klan kan med tämmeligen noggrannhet, medelst
potatoes-stånds upptagande här och der,
träffa d«n rätta afkastningen , och i alla fall
endast åsynen af ett så stoit fält} odladt med
Potatoes bör medföra rättighet till tvänne 90
kannors Pannor, såsom en biiiig uppmuntran
för den idoge Landtbrukaren.
Grefve Spens, Jacob Melher: Då jag
bland de Anmärkningar emot OeconomiaeUtskottets
Betänkande, hvilka här blifvit fram--  ställde, icke hört en, som, ehuru don angår endast
ord, icke sak , likväl synes mig ej vara
utan vigt, begagnar jag tillfället att den sam
-
44Q
Den 54 Martil, e, m.
m4 inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
framställa, med anhållan att den målte få åt
o
följ t den Ateriermss af Betänkandet, sorn troligen
kommer att äga rum.
U;skottet har i andra Momentet af de föreslagne
ratteis rn uti nuvarande Brännvinsbrännings
Författningarne, där det blifvit tillst
y k f att den eljest tillåt ne Bränn vinsbrännin
g inställande för längre eli r kortare tid
s; ill åt Kongi. Majts visa beslut hädanefter
s« hi idis öfverlemnas, med underdånig önskan,
att en såd,:n inställning blott i e'tenda
f-11 matte komma i fråga, sålunda beskritvit
detta eida tall, att det skulle äga rum då absolut
brist på Spannmål både hemina 1 Landet
och pa de Orter, hvarifrån Säd vanligen
hämtas, gjorde att verklig hungersnöd befarades.
Med den öfvertygelse , att ordalag i
Författningar i allmänhet aldrig kunna vara
nog tyd iga och bestämda, med den serskilda
erfarenhet jag lika med hvar achen, som från
början af denna Riksdag följt ärenderne , haft
tillfälle inhämta , rörande de serskildta tolkningar
som blifvit gifne de förra Författnings
nes föreskrifter just i detta ämne, och de
föfjd r deraf sökt dragas, tror jag att < n reel
crionsförändring i denna del till födande ord
lydelse: Då verkelig brist på Spannmål både
hemma i Landet och på de Orter, hvarifrån
Spannmål vanligen hämtas , gör att verkelig
hungersnöd befaras} skulle bättre uttrycka Ut.
skottets mening och uppfylla det åsyfta dr ändamålet.
Absolut blist kan efter mitt begrepp
Den 24 Martn, e. m.
441
icke tänkas. All brist är relativ, den uppkommer
af en viss rela ion r mellan tillgång
och behof. En absolut brist skulle, om något
begrepp dervid skulle kunna fastas, vara det
samma, som en absolut saknad. Att vid en så
Olycklig, m^n lyckligtvis 'öga tänkbar, ställning,
att all Spannmålsttllgång, så hemma i
Landet, som i de Oiter, hvarifrån den plägar
erhållas, absolut saknades, vöre dels öfverflödigt
att föib|uda Bränvins-biänning af Säd,
som intet fans, dels kunde då inga slags anstalter
förekomma den förskräckligaste hungersnöd.
Verkelig hungersnöd tror jag också
icke är län pelig att såsom särskilt vilkor utmärkas,
då all hungersnöd är lika verkelig,
fastän mer och mindre vidsträckt eller tryckande
Herr
Mannerstam, Johan: Vid det under
öfverläggning varande Bt tänkandet torde först
i allmänh t den Anmärkning asra rum, att de
förändringar, som Utskottet föreslagit, icke äro
s®. vigtige eller ledande till så väsendteliga forti
lar, att dessa mntvägas af de olägenheter och
d n lörlust, sorn rubbning i den förra Författ.
ningen medföra. Ibland föreslagne ändringar
vill jig endast exempelvis nämna det stadgandet
, att endast en Fanna af 90 kannors rymd
får på samma Egendom begagnas. De fleste
Egendomar af den storlek, att tvenne sådana
Pannor äro tillåtne, bestå af flere nära intill
hv.-rannan liggande hemman eller gårdar, och
då Utskottet icke ansett det kunna förbjudas
en ägare till flere gårdar innom samma trakt
442
Den 24 Martn, e. m.
att hafva särskilt BranvinsPanna på hvarje,
hvilket icke eller vore rättvist; så skulle följden
af nyssnämnde inskränkning blilva, att Ägaren,
60m nu finner sin fördel att på ett stäl-
le bränna med tvänne Pannor för sine nära
hvarannan belägne gårdar, vore nödsakad till
den dryga kostnaden att inrätta tvenne eller
flere Brännerier, hvarigenom mera arbete och
skog åtgår till samma Production och Statens
inkomst af Ptnnerymds afgift minskas.
Den hufvudsakliga omständighet i Betänkandet,
hvarvid jag utber mig fa fästa Höglofiige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
är frågan om KronoBränneiiernes indragning.
Den af mig härom väckte Motion är
väl icke nämnd i Utskottets Betänkande, men
då sjelfva frågan deruti är upptagen , föreställer
jag mig att Utskottet icke lemnar något
annat svar derå, än det, som uti Betänkandet
innefatta*. Utskottet har väl tillstyrkt att KronoBränneriet
i Götheborg, äfvensom det uti Carlskrona,
hvilket sednare längesedan är nedlagdt,
skulle indragas, men att deremot de uti Stockholm
varande KronoBrännerier böra fortfara.
Jag kan för min del icke gilla de skäl, hvarpå
Utskottet grundat sitt tillstyrkande i. detta
fall. Utskottet synes hafva ansett betänkligt
att anförtro åt slumpen att förse Stockholm
med Brännvin, hvilken farhåga synes mig
i alla afseenden öfverflödig. Om brist på Bränvin
verkeligen skulle inträffa, så kan jag icke
inse någon ofördelagtig följd deraf, men för
en sådan brist behöfver man icke frukta. Ty
Den s 4 Martii, e. m.
443
de Provincer i Riket, som både Sjö-och Landvågen
skulle skicka Brännvin till Hufvadstaden ,
kunna dermed öfverflödigt förse den, serdeles
om man icke lägger skadelig» hinder i vägen
för den i Rikets södra Orter tilltagande Brännvinsbränning
af Potatoes.
Det egenteliga skälet för bibehållande af
Krono-brännerierne i Stockholm torde vara att
dermed kunna betacka de förluster, sorn Maga.
zinsDirectionen på Spannmåls handeln kan göij
ra; men om Directionen uppfyller sin bestäm,
melse, att under ds år, dä öfverflöd och goda
priser finnas på Inländsk Spannmål, uppg
köpa endast sådan, som är ritorr eller qvarntorr,
för att med en måttlig vinst, sorn kan betacka
omkostnaderna, sälja den, då knappare
skörd inträffar, bör förlust aldrig uppkomma
utan i de fall, då, vid en mera allmän brist,
större inköp ifrån Utrikes Orter äfven med
uppoifring måste ske. Vid sådana tillfällen
är det dels tvifvelagtigt om MagazinsDirectiod
nens befattning med Spannmålshandel är för
Landet nyttig, dels icke af hufvudsakligt in-t
flytande på denna handel, om vinsten af Kro»
noBrännerierne ingår i beräkningen.
Man säger äfven att Directionen måste låta
bränna den Spannmål, som blir skadad. Om
endast torr Säd upphandlas, inträffar denna
förlust nästan aldrig utan af Sjöskada, och det
är bättre att till hvad pris som hällst sälja undan
Spannmålen , än att låta den ligga så länge,
att den kunde skadas. Endast genom fel
-
444
Den 24 Martii e. m.
agtiga anstalter och vanvårdnad kunna betydliga
förluster af dylika anledningar uppkomma.
Efter min öfvertygelse, finnes icke något enda
giltigt skäl för KronoBränneriernes bibehållande,
och jag anser det snarare som en förlust,
än vinst för Staten, att dessa kostsamma Inrättningar
bibehåfas. Statens vinst är säkrare derigenom,
att fördelen af Bränvins-tillverkningen
är spridd bland Jordbrukare, för hvilka den
är lika så nyttig och naturlig , som det är
emot sakens natur, att uti en stor Stad drifva
den för Statens räkning.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: I händelse
Betänkandet återremitteras, skulle jag önska,
att till de många Anmärkningar, som nu blifvit
gjorda, få bifoga en, rörande grunden för
bestämmandet af den tillåtna Pannerymden. Utskottet
har härvid lågt Hemmanets varde till
grund, samt längre tram anmärkt, att Fabriquer,
QvarnVerk m m. ej böra ingå i uppskattningen
af Hemmanets värde. Härvid linner
jag Utskottet halva förglömt sjelfva äbygg.
naden, hvars kostbarhet kan, i synnerhet i
granskapet af större Släder, gifva en liten
jordfläck ett så stort värde, att det berättigade
till samina Pannerymd, som på den största
Land Egeodom, Jag får derföre vördsammast
hemställa, om ei det enklaste och rättaste vore
, att lägga ärliga utsädet till g-und för bei
stämmandet af Pannerymden.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
Den 24 Martil, e. m.
54.4
vid Oeconomiae-Utskottets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkandet,
jemte Anmärkningarne , till Utskottet återremittera.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betän_
kanden:
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Ko
Af den 25 sisledne Februarii, deruti
Utskottet, i anledning af innom BondeJ
Ståndet väckt fråga om jemkning i Roteringen
vid Westerbottens Regemente, ansett
sig äga skäl att tillstyrka, det Riksens Ständer
till Kongl. Maj:t i underdånighet frambä»
ra den önskan och anhållan, att Kongl. Maj:t,
efter inhämtade underdåniga Utlåtanden ifrån
Krigs och KammarCollegierne, om allt hvad
som angår Roteringen och den förut skedde
Rote_jemkning vid Westerbottens Regemente ,
täcktes i Nåder förordna vissa Commiiterade,
hvilka skulle i orten noggrant undersöka och
derefter i underdånighet föreslå samt till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemna en ny Ro.
terings-jemkning vid nyssnämnde Regemente,
hvarvid så väi afseende borde hafvas på alla
Hemman innom Regementets hela stånd och
446
Den 24 Martn, e. m.
läge, utan att Socknarne hvar för sig skulle
komma i beräkning annorlunda , än till
Hemmantalet, s^mt Hemmanens mer eller
mindre förmoniighet, som ock de innom Socknarne
befintelige skattlagda Ny-hemman borde
indelas i nu varande ordinarie Knekte*
hållet af 943 man , samt alltså befrias från
Extra Koterings utgörande; hvaremot Utskottet
ej funnit skäl tillstyrka, att, på sätt jemväl
blifvit ifrågastäldt, sådana Fisken, Skogstrackter,
Fäbodar och Holmar, hvilka icke tillhöra
något visst Hemman, skulle uti Roteringen inbegripas.
2:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anledning
at Friherre Wrangels Motion om en
ny Landtmäteritaxa, hvarå ytskottet likväl,
uppå anförde skäl, ansett sig icke kunna tillstyrKa
bifall.
3:0 Af den 20 sistledne Februari?, i an;
ledning af väckt fråga om beståndet af sådana
Contracfer, som emellan Pastorerne och Församlingarne
blifvit upprättade och hvarmed
båda förklarat sig nöjde; Och har Utskottet
ansett Pastor och Församling väl äga rätt att,
utan Krono eller ConsistoriiFullmägtiges närvaro
uppgöra Contract för den tid, den förre Pastoratet
innehafver ; men att, så snart Contractet
utsträckes längre än till denna tid, eller då efterträdares
rätt möjligen kan komma i fråga,
Contractet borde upprättas med iagttagande af
de Formaliteter, som Författningarne i sådant
afseende föreskrifva.
Den 24 Martil, /. m.
447
Från Lagutskottet:
1:0 Af den 25 sistlidne Februarii, i anledning
af Herrar A. L. Schwans och Jacob Lindströms
innom BorgareStåndet gjorde Förslag angående
beloppet, hvarunder enskilde Personer
icke må vara tillåtit att utfärda invisningar;
deruti Utskottet , som väl ansett någon inskränkning
uti enskilde Personers rätt, att åt
annan viss Person genom invisning öfverlåta
uppbärandet af större eller mindre Summa penningar
icke böra äga rum , dock tillstyrkt att
hädanefter icke må blifva tillåtit att utgifva
Assignationer till Innehafvaren eller till viss
man eller Ordres på ringare Summa än t00
R:dr Banco, samt att en tid af 8 Månader,
elter kungörandet deraf i hvarje Ort må bestämmas
, innom hvilken alla nu i omlopp
varande Assignationer på mindre belopp böra
vara inlöste; hvarunder likväl icke förstås
sådana Assignationer, som äro ställde på Riksens
Ständers Banque , för hvilka de Författ-'
ningar borde gälla, som angående en sådan As-:
signationsrätt finnas utfärdade; hvarjemte Utskottet
hemställt att den, sorn efter det den nu
föreslagne Författning blifvit behörigen kun-'
gjord, utfärdat handskrifven , till Innehafvaren
eller viss man och Ordres «tälld Assignation å
annan enskild Person på mindre belopp, än det
här förut nämnde, bör första gåneen, jemte
skyldighet att gälda densammas innehåll, till;
lika i böter erlägga ett lika belopp och att den,
som andra resan eller oftare dermed sig förser,
skall utom enahanda åliggande att utgifva Assir
gnationens värde, böta dubbelt så mycket; hvarJ
448
Dm 24 Martil, é. »i.
fö:utan den hvilken tredje resan sig häruti förbryter,
tillika borde anses hafva förverkat medborgerligt
förtroende, och således hvarken få
deltaga eller komma under omröstning vid val
till så beskaffade allmänna Förrättningar, som
af medborgerligt förtroende bero, samt hans
brott och straff varda till kännedom uti allmänna
Tidnmgarne lemnadej och har Utskottet
tillstyrkt, att på det efterlefnaden desto t.tagare
må handhafvas , samt skeende öfverträdelser
säkrare beifras, böterne kunde blifva
angifvarens ensak.
Innom Utskottet hafva tvänne de6s Ledamöter,
Herr Assessoren Danckvardt Och Herr
Borgmästaren Alin, Varit af serskilte meningar
i så måtto, att den sednare ansett samma ansvar,
som för utgifvande af tryckta och graverade
Assignationer vore bestämdt, äfven böra
ärga rum för utfärdande af sådana handskrift^
Invisningar , hvilka efter Utskottets Förslag
skulle komma at förbjudas ; samt att Herr Asstssoren
Danckvardt , enär under de öfverläggningar,
hvilka föregått det af Utskottet stadgade
beslut, Utskottet anlett de remitterade Motionerne
icke medgifva någon granskning i
ett eller annat hänseende of förhållandet med
tryckte eller grav-rade Invisningar, funnit sig
föranlåten att deremot sig reservera.
2:0 af den 27 sistledne Februarii, i anledning
af flere serskildte hos Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet ingifne
Memorial
Den 24 Martil, e. m.
449
Memorial, om skärpande af de för tjufnader nu
stadgade straff m. nv; deruti Utskottet, af
anförde skäl, dels ansett sig böra föreslå löljande
tillägg vid den, genom Kongl. Förordningen
den 20 J^nuarii 1779» förändrade 3 §.
af 40. Cap. MissgerningsB ilken : ”Kommer tjuf,
sorn för ali sin tid till arbete å Fästning dömd
är, sedan han det honom ådötnde kroppsstraff
undergått, på fri fot och åter stjäl mer eller
mindre, varde hängd: Lag samma vare om
stöld at denne sker medan han å Fästningen
qvarhålles}” dels föreslagit, att de Personer,
hvilka för andra eller flere resor föröfvad stöld
blifvit straffade, böra förses med något outplånligt
märke å kroppen, så att det likväl
icke genast kan af hvar och en skönjas, hvilket
märkeborde utvisa huru många gånger Personen
för tjufnad varit straffad , om stölderne skett
med eller Utan inbrott, samt om kortare eller
längre tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete
blifvit ådömdtj dels ock tillstyrkt antagande
af en sådan Författning, att då lagförd och
häktad tjuf uppgifver sig hafva enahanda brott,
antingen å ett eller flera ställen på andra Orter
begått, eller Ransakningen dertill gifver
anledning, det borde vara Domarens ovilkorliga
skyldighet, att genom Brefväxling med
den eller de Domare, innom hvilkas Domsområden
den eller de uppgifna stölder skola
vara föröfvade, äska laglig undersökning om
förhållandet, hvilken dessa då skulle vara
skyldige, att genast anställa, samt att det Protocoll,
hvilket dervid föres, utan dröjsmål till
Ridd. 0. Ad. Prat. IV. B. I. Aid. 57, 58.
Den 24 Martil, e. m.
Domaren, som undersökningen begärt, öfversända
; äfvensom att, enär de omständigheter
af dessa Undersökning-Protocoll utrönas , det
anledning ej är att någon med tjufven varit i
gernmgen delaktig, att Målsäganden icke yrkat
brottslingens inställande å berörde ort, för
närmare utredande af förloppet vid stölden och
det stulnas användande, samt i öfrigt, att ej
eller något sådant vid undersökningen förekommit,
som lagligen fordrade det den brotts-:
lige personligen vid den eller de Domstolar,
som Undersökningarne förehaft, borde höras
och sig förklara, Domstolen, som de samma
begärt, måtte äga, att, efter anmälan af
förhållandet hos ÖfverDomaren och i anledning
deraf erhållen tillåtelse, på en gång öfver alla
den tilltaltes erkände förbrytelser sig utlåta.
Af Utskottets Ledamöter hafva likväl Hr
Borgmästaren Björkman, Hr Lagmannen Palmborg,
Herr Borgmästaren Alin, Herr Professoren
Doctor Hagberg, samt Herrar Assessorerne
Danckvardt och Gyllenhahl varit derutinnan
skiljagtige, att de icke ansett sig böra tillstyrka
skärpning af de uti allmänna Lagen
och särskildte Författningar för tjufnader
redan bestämda bestraffningssätt ; hvarjemte
Herr Lagmannen Palmborg, för sin del, ansett
den föreslagne åtgärden, att utmärka dem,
som mer än en gång blifvit för stöld straffade,
icke medföra den verkan, att dylika brott
derigenom skulle förminskas.
Den 24 Martil, e. m.
451
Fran Riddarhus Utskottet:
Af den 18 dennes:
1:0 I anledning af RiddarhusDirectionens
afgifne Berättelse, om hvad under Riddarhusärendernes
styrelse och förvaltning sedan sista
Riksdag sig vid Riddarhuset i allmänhet tilldragit.
2:0 Angående Löne-förhöjning för Riddarhusets
Embets- och Tjenstemän samt indragning
af fyra RiddarhusDirecteurers Honorarier.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos HögJ*
loflige Ridderskapct och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
19 Martii 1S18.
S. D. Vid förnyad föredragning af StåtsUtskottets
den 4 dennes aflåtne, samt den 14
i samma Månad på bordet lagda Memorial , innefattande
Anmälan, att Hans Majit Konungen,
genom Nådig Skrifvelse till SiatsUtskottet, af
den 24 sisth Febr. återtagit Dess Högstsalige
Herr Faders, till Utskottet under den 24 Dec.
nästledit år aflåtna, Nådiga Proposrion om bestämmande
af 600,000 Francs i metadiskt Mynt
för den årliga ErsäftningsSumma af 200,000
R:dr Svenskt Bancomynt , som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen j ansåg
Ridderskapet och Adeln, som i detta förnya
-
452
Den 24 Martil, e, tn.
prof af Kongl. Mapts Nådiga tänkesätt funnit
ökade anledningar till undersåtelig vördnad och
tacksamhet, sig äfven böra för sin del instämma
uti det Högvördige PresteStändets fattade ochgenom
ProiocollsUtdrag af den 17 dennes Rid*
derskapet och Adeln meddelte Beslut, det måtte
Riksens Ständer, genom en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majt, betyga deras underdåniga
tacksamhet för Kongj, Maj ts nådiga åtgärd
härutinnan , samt ExpeditionsUtskottet anmodas
att med Förslag till en sadan underdånig skrif,
vetse till Riksens Ständer inkomma ", hvarom
de öfrige Respective RiksStånden skulle vänligen
underräitas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från SiatsUtskottet inkotnne , samt den
14 oell eltermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Utlåtanden:
ilo Af den 4 dennes, angående nödiga medel
till Drottningsholms Broars iståndsättande,
2:0 Af samma dag, öfver gjorde Motioner,
angående Medels beviljande åt Herr BergsRådet
Friherre Hermelin.
3:0 Af samma dag, angående ny Stats reglerande
för Gripsholms Slotts- och DjurgårdsBetjening.
40 Af den 5 dennes, i anledning af Riksdagsmannen
Eric Mörtbergs Motion, omförändring
i Roteringen vid Westerbottens Regemente*
-
Den 24 Martil, e. m.
453
5:0 Af samma dag, öfver Riksdagsmannen
Jon Jonssons Memorial, angående KrotioriondeSpannmålens
utgörande till Stockholms Stora
Barnhus.
6:0 Af samma dag , i anledning af Herr
Landshöfdingen Friherre B. W. Focks Motion,
angående en till Upsala Barnhus donerad Krös
nofordran.
7:0 Af samma dag, angående Riksdagsmannen
Johan Olsson Långbergs Memorial,
att få betala Osmundsjernet efter Kronovärdi,
utan någon förvandling efter Markegång.
8:0 Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial angående
Ädelfors Guldverk. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo StatsUtskottets
den 4 dennes afgifne samt den 14 i samma
månad på bordet lagde 5 serskilte Memorial,
innefattande svar på Återremisser af Utskottets
den 23. och 31. sistledne Januarii meddeldte
Utlåtanden:
1:0 Angående förhöjning uti Postskjuts-i
ningslegan.
2:0 Om bidrag af Allmänna medel till full-'
bördande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman,
454
Ben 24 Martil, e. m.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Lö:
ningsviikor.
, 5:0 Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis- och BakugnsPenningarne
Men
som Ridderskapet och Adeln den 9.
och 17. sistledne Februarii redan bifallit Stats?
Utskottets sistnämnde Utlåtanden, fann Ridderskapet
och Adeln att Utskottets nu ifrågavarande
fem Memorial endast borde läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets, den
4. och 5. dennes afgifne, samt den 14. och
efte middagen den J7. i samma månad på
bordet lagda tvänne Memorial, innefattande
svar på Återremisser af Utskottets den 12.
sistledne Januarii och 4. nästledne Februarii
meddelte Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Baggens:
Sundet och södra Stäket, samt
2:0 T anledning af Kongl.’ Maj:ts Befallningshafvandes
i Noirl ottens Län underdåniga
Skrifvelse den 29. November 1817, rö4
rand anstånd med indrilvandet af den återstå’
nde delen af Westerbottniska Lånet , som
skall erläggas af Invånarne i Norrbottens Län.
Och som de öfrige Respective RiksStån:
den redan bifallit Utskottets sistnämnde Utiår
tanden, tann Ridderskapet och Adeln lör godt,
Den 24 Martil, e. m.
4 55
att äfven för sin del, vid berörde tvänne Utlåtanden
nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 14
i samma månad eftermiddagen på bordet lag.
de svar , i anledning af de hos Hedervärda
BondeStändet gjorde Anmärkningar vid StatsUtskottets
den 17 sistledne Januarii meddeldte
Utlåtande öfver RiksdagsFullmägtigenC F Bergs
Memorial, innehållande Förslag om allmänna
Brandförsäkringslnrättningens ställande under
tillsyn af Riksens Ständers Fullmäktige i B in.
quen och RiksgäldsConfoiret; fann Ridderskapet
och Adeln, att enär Utskottets sistnämnde
Utlåtande redan blifvit den 27 sistledne Januarii
af Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande svar nu endast borde
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, angående r#dovisning för StatsVer»
kets förskott till tryckningen af RiksStåndeng
Protocoll, jemte Bihanget dertill vid 1815 års
Urtima Riksdag, blef samma Utlåtande, i anledning
af Herr Silfverstolpes, Gustaf Abraham,
dervid gjorde Anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitteradt. Ut supra. t
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomne
samt den 14 och eftermiddagen den 17 dennes
jpå bordet lagde Betänkanden:
456
Dm 2 4 Martil, e. m.
1.0 Af den 4 dennes, angående väckt fråga
om förhöjning uti de tor Riksens Ständers
Revisorer af Stats- Bmco- och RiksgäidsVerken
ansiagne Arlvoden:
2'o Af den to dennes, angående justering
inför båda Utskotten gemensamt af de före.
skrifter, som skola gälla för Riksens Ständers
både Penning?Verk. Ut Supra.
S- D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från BancoUtskottet inkomne samt den
14 och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Betänkande^:
7-o Af den 4 dennes, i frågan huruvida de
FideiCotnmisser, hvilka, enligt serskild nådig
tillåtelse, lått med Inteckning graveras, må
kunna af Riksens Ständers Banque såsom Pant
antagas.
2 0 Af samma dag, angående Låne-rättigheten
i Banquen lör de uti philipstad belägne
fastigheter.
3:0 Af den 1 o dennes, i anledning af väckt
fråga om förd lning af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer öfver Stats- Banco- och
R ksgäldsVerken; tryckning af samtelige Re.
visionsBerättelserne; publicitet af BancoVerkets
granskning i hela dess vidd och upphö-,
rande med hittills vanlige förseglade Berättelaers
afgifvande. Ut Supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af Banco-,
Den 24 Martil, t. m.
45?
Utskottets den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, till upplysning, angående de,
sedan 1815 års Riksdag, vidtagne åtgärder i
anledning af då väckt fråga, om en ny Myntordning;
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln
t att samma Utlåtande endast borde läggas
till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgitna samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande , angående (brandring uti de
innom BancoVerket gällande Befordrings-grun*
der, enligt hvilka tredjedelen af Banquens Cornmissarier
vid yppande ledigheter tillsättes endast
af Frälsemän, blef samma Betänkande, i
anledmng af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar,
till BancoUtskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
tillåtelse lör en och hvar att emot Svenskt
SpecieMynt i Banquen, tillbyta sig omyntadt
Guld och Silfver; blef samma Betänkande, på
grund af dervid gjorde Anmärkningar, j till
Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflätne samt den 17 i
samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Memorial, innefattande svar på Ridderskapets
458
Den 24 Martti, e. m.
och Adelns Återremiss af Utskottets den 3»
sistledne Januarii meddeldte yttrande, angående
RepresentationsFrågans närvarande skick \
och som de öfrige trenne Respective RiksStånden
vid Utskottets sistnämnde yttrande redan
låtit bero, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att äfven för sin del uti enahanda beslut
med bemäldte Riksstånd nu mera instämma.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet , hållit hos Höglofiige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm , förmiddagen
den 24 Martil 1818-
S. D. Remitterades till Lag; samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskotten ett Memorial
af Herr von Greiff, Johan Ludvig, an;
gående Skallgångrr. Ut supra.
S. D Föredrogs å nyo och gillades Statsutskottets
den 4 dennes afgifne samt den 12
och 19 i samma månad på bordel layde Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Pro:
position om medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och Bevakning.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl.
Jande Allmänna Besvärs- och OeconomiaeUt.
skottets afgifne samt den 19 dennes på bordet
lagde Betänkanden:
1:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
Den 24 Marin, e. m,
459
för sådane personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra tillfailige ordsaker
förlorat medmänniskors agtning m. m.
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om förändring i MätningsSättet
af Säd och Halm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angå.
ende väckt fråga om grunclerne lör en löre.
slagen jemkning i BåtsmansRotering^n i Halland.
4:0 Af sistnämnde dag, rörande väckt fråga,
att, med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman, alla andra Hemman böra deltaga
uti Kronoskjutsnings- Brefbärings- och
Kronofjerdingsmans-besväret eller andra dylika
Onera, som Jord i allmänhet åtfölja. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs - och OeconomiasUtskottets ,
den 25. sistledne Februarii afgifna, samt den
19. dennes på bordet lagda Betänkande, i an-,
ledning af väckt fråga om nödvändigheten af
förklaring i vissa delar af Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 3. April 1816 om öfverenskommelser,
rörande Presträttigheter, blef
samma Betänkande , på grund af de dervid
gjoida Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
\
460 Den 24 Martil, e. m.
Urt:ma Riksdagen i Stockholm , eftermiddagen
den 24 Martil 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Bevil 1-  ningsUtsko tets, dn 16- dennes afgifna, samt
den 17. och 19. i samma månad på bordet
lagda Utlåtande , öfver de innom RiksStånden
gjorda Attmai knit gar emot Utskottets, den
23. sistledne Janumii meddeite Yttrande, angående
grunderne lör d>n allmänna Bevillningen,
biföll Ridderskapei och Adeln Utskottets
förstnämnde Utlåtande, med antagande af
det första uti tredje puncten framställde Alternativ,
eiler att den föreslagna Öfverflödsafgiften
må utgå genom Taxering af vissa Öfverflöd--  Articlar, samt att, derest den erforderliga Summan
icke kan på sådant sätt erhållas , jemväl en
fyllnadsafgift må till ersättning för Landttullarne
utgöras; hvarom de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUtskottets
denna dag aflåtna Memorial, innefattande
icke allenast anmälan, att Utskottet, uppå
dt rom gjord anhållan, beviljat Andra Cancelbsten
vid Riddarhuset och Secreteraren vid
Adeliga JungfruStiftet F. O. Silfverstolpe, afsked
ifrån nämnde Tjenstebefattningar, utan
ock hemställan, om det icke kunde vara Utskottet
tillåtit, att uti afskedet få, i anseende
till Fadiens förtjenster, uttrycka Ridderskapets
och Adelns välvilja. Ut iupra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Ali
-
Den 24 Martil, e. m.
461
manna Besvärs- och Oeconomiae-Utskottets,
den-21 sistlidne Februarii afgifna, samt den
17* och 19. dennes på bordet lagde Betänkande
öfver föreslagna ändringar uti F'örfattningarne
, rörande Husbehofs - Brännvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen
, blef samma Betänkande, i anledning af
åtskillige dervid gjorda Anmärkningar, till Utskottet
återrenutteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj.
des klockan 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Tisdagen den 31 Martii.
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
lian ExpeditionsUtskottet ankomna Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Majit:
1:0 Om förändrad tid för Vägsyner.
2:0 Om förmedlade Hemmans del i Brandstod,
jl 62 Din 31 Maytii.
3'o Om upphörande af förbudet emot
Tröskeslagor af Ek*
4:0 Om ändring i 24. Cap. 4. och 5. §§.
ByggningaBalken, angående Brandstod.
5:0 Om förklaring öfver Cap. Gifter
måls-Balken, angående efterlefvande Makas
fördel.
6:0 Om förpassningar för GarnisonsSolda-j
ter, sorn lidit vanhedrande Straff.
7:0 Om upphörande af Kongl. KammarCollegii
befattning med MarkegångsTaxornes
granskning i andra fall, än då RiksMarkegången
bestämmes eller besvär anföras öfver Deputerades
beslut.
8:0 Om en fri Tackiernshandel.
9:0 Angående förbättrad Reglering afPo4
sterne i Riket, samt undanrödjande af vissa olägenheter
vid Postföringen emellan Norrige
och Dannemark.
lo‘o Angående anslag till kostnaden vid
en förbättrad Fångforsling och bevakning.
n:o Angående medel till Drottningholms
Broars iståndsättande.
12:0 Angående Staten för Gripsholms
Slotts- och DjurgårdsBetjening.
13:0 Angående grunden för Markegångssättning
å Osmundsjern.
Den 31 Martu.
463
Börjades justering af Pleniprotocollet för
d. 12. dennes förmiddagen, hvarmed fortfors intill
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold,
uti berörde Protocoll upptague yttrande, då
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Deras Majestäter Konungen och EnkeDrottningen,
med Deras Kongl. Högheter Kronprinsen
och Prinsessan, täckts utsätta denna dag
klockan half till 12 till emottagande af Riksens
Ständers underdåniga Sorgebetygelser, I
anledning af Högstsalig Hans Majtts Konung
Cari. XlII:s frånfälle, hvadan Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om icke,
enär klockan nu vore 1 qvart till 12, Ridderskapet
och Adeln behagade uppskjuta Protocollsjusteringen
samt begifva sig till KonglSlottet
och efter Ceremoniens slut vid Kongl.
Slottet åtskiljas.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken afgeck
derefter med Ridderskapet och Adeln till
Kongl. Slottet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid nedgången från Korgi Slottet kloc-i
kan tre qvart till två efteimddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Slut på Fjerde Bandets Andra Afdelning.
Protocoll,
hållna
bos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1818-
Femte Bandets Första Afdeh
rung.
STOCKHOLM,
'J ryck!a hos A, Gadelius, i8l§.
Onsdagen den I .April i8iB«
Plenum kl. 10 förmiddagen.
T?
■C ortsattes den sistledne gårdag började justering
af Plem-Protocollet för deri i 2 sistl. Martil
förmiddagen intill slut,
Friherrarne Wrangel , Henning, och Stael
von Holstein, Corfitz Ludvig, instämde uti Friherre
Anckarsvärds till sistnämnde Pro'oco!l afgifne
Reservation emot Ridderskapets och Adelns,
i afseende å en emot Konungens Rådgifvare i
Commandomåi för Arméen, framstäid anmärkning,
då fattade beslut.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard: Jag
bär begärt ordet, för att, i anledning afåtskib
lige yttranden, hvilka under Discussionen, i afseende
å de» emot Konungens Rådgifvare t
Commandomåi för Arméen framställde anma:kliing,
bär blifvit anförde och uti det nu justerade
Protocollet för den 12 sistl. Martii, finnas
intagne, utbedja mig få anmärka, att den di»
stinction man velat göra emilian loö och 107
§. § Regerings-Formen icke är tillförlitlig. Man
bär sagt nemligen: att under 106 §. innefattas
4
Den I April.
ansvarigheten för positiva fel hos StatsRådefs
Ledamöter och att deremot 107 §. endast har
afseende på de negativa. Men vid en närma,
re granskning af dessa §. §. finnes lätt att så
icke är. klan ser under 106 §. upptaget de
fel, då någon Stats-Rådets Ledamot underlåter
att göra föreställningar emot sådana öfverträdelser,
hvilka uppenbarligen strida emot Regerings-Formens
tydeliga föreskrift. Detta underlåtande
är ovedersägligt ett negativt och icke
ett positivt fel. Deremot stadgas uti 107
§. ansvar för Stats-Rådets rådslag, då de uti
dem ej iagttagit Rikets sannskyldiga nytta ;
Om till ex. Stats-Rådet gifver råd till en skadelig
mesure, är ju detta skadeliga låd en positiv
åtgärd. Jag har velat anföra detta såsom
ett bevis, att under 106 §. hörer ej blott
positiva utan äfven negativa fel, och likaså under
d tn 107 §., ej blott negativa utan äfven
positiva fel.
Friherre Boye, Ludvig: Det är i anledning
af Friherre jacob Cederströms, emot mig fällda
, och i det nu justerade Protocoll intagna
utlåtelse, som jag utber mig att få nämna några
ord; endast derföre, att en fullkomlig tystliad,
deråt möjeligen skulle kunna uttydas, att
härröra från en orsak, som visserligen icke vore
den rätta, jag skall dervid inskränka mig till
blott yttrande af den högeliga önskan, som jagenskildt
hyser, att Friherre Jacob Cederström
måtte nu och framdeles, och alltid, förblifva
den föresatts väl trogen, som hans utlåtelse innebär;
men att, i förhållande till mitt hand
-
Den 1 April.
?
lingssätt, såsom Riksdagsman, skall både denna
föresatts och hvilken annan föresatts , Friherren
kan nu eller framdeles behaga antaga,
ganska säkert alltid förblifva för mig det mäst
likgiltiga af allt i veilden.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
De olika omdömen om ansvaret för Föredragande
i Commandomål, hvilka blifvit yttrade,
så väl här in Pierro som uti ConstitutionsUtskoRet,
gifver mig anledning till den anmärkning,
att då 15 §. Regerings Formen ålägger
Föredragande i Commandomål' att göra föreställningar
i vissa der nämnde fall, sä är han vid
underlåtande deraf underkastad ansvar, äfven
så väl som öfrige Stats-Rådcts Ledamöter i de
ärender, som dem tillhöra. Utom dess har Fö.
redragande i Commandomål, sorn är GeneralAdjurant,
nu en dubbel egenskap. Vid 1809
års Riksdag inrättades 4 Stats Secreteiiater; det
Militairiska tillhörde ett af dessa; sedermera
hafva Arendema blifvit delade emellan Stats Secreteraren
och Föredraganden i Commando-mål:
Emot honom kan således lämpas allt hvad i
107 §. nämnes om Stats-Secreterare i aila de
mål, som icke äro egentliga Conunando - mål,
och dessa senare äro derigenom skiljda från alla
de öfriga Ärender, att de icke behöfva contrasignation;
på dem böra finnas blott Konungens
underskrift,men också är denna alldeles nödvändig;
Befallningar i Commandomål endast
med General - Adjutantens underskrift är icke
enligt med Grudlagen , hvilket af 38 §' ^ege'
rings.Formen kan inhämta?.
Den i April.
Herr Cederskjöld, Pehr GustafDen värde
Ledamoten har förment, att jag misstagit
Jllis i indelningen af fel, i positiva eller negativa;
samt sökt v sa att Regerings.Formens irö §,
äfven Upptager negativa fel, nemligen underlåtenhet
att göra föreställningar; och den I 7
deremot äfven p »sitiva fel, oagtadt uttryckta
i n gativ lorm, nemligen försummelse alt iakttaga
liik‘ts sannskyldiga nytta.
Till besvarande af dessa anmärkningar,
få vidt de röra ie<5 § , torde jag !å erindra;
att jag med ordet fel, egentligen haft afseende
pa Regeringens beslut och ej blott på den
enskilta St »ts Räds Ledamotens eller Rädgifvarens
individuella handling En Ledamot af
Stats Råder, och i synnerhet Föredraganden,
kan nemligen på ett negativt sätt . genom stillatigande
och fördöljande af någon upplysning,
eller underlåtenhet att göra föreställningar, befrämja
en positiv öfverträdelse af Grundfagartje
ell r andra Rikets gällande Lagar, hvilket slags
fel, nemligen Verkliga Lagbrott, utgör enda föremålet
för 106 §. Individa ns handling kan
i sig sjelf vara negativ, och likväl yttra sig i
en positiv verkan; likasom man kan vittna
falskt, och således begå ett positivt brott på
negativt satt, nemi, genom stillatigande och för
döljande af hvad man vet sant. vara; likaså
kan äfven en Ledamot af Stats Rådet eller en
Föredragande förorsaka positiva Lagbrott, genom
fö-döljande af någon upplysning eller un=
derjåtenhet att göra föreställningar.
Den x April.
7
Vigtigare synes mig anmärkningen, rörande
107 §. och jag börjar sjelf inse, att äfven
positiva fel äro under denna §. inbegripna. Der
talas nemligen om Stats-Råders Ledamöter,
som, uti deras Rådslag om allmänna mätt och
steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta. Men
Stats - Rådets Ledamöter och Föredraganden
kunna, såsom jag vid nogare eftersinnande finner,
underlåta atfiagttaga Rikets sanskyldiga nytta
, icke blott genom försummelse att vidtaga
nyttiga åtgärder, Utan äfven genom tillstyrkandet
eller medgifvamlet af sådana, som äro positivt skadliga,
oagtadt likväl icke stridande mot någon
af Rikets gällande Lagar
Att tillämpa det.
ta på Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
finner man visserligen af 107 §;s ordalydelse,
så mycket mindre anledning, som denna försummelse
att iagttaga Rikets sannskyldiga nytta,
synes der endast hafva afseende på ”SratsRådets
Ledamöter i deras Rådslag om allmänna
mått och steg” — men då man af r 5 §. inhämtar,
att det vid ansvar åligger Konungens
Rådgifvare i Commando mål, att ”yttra sin mening
öfver de företag, Konungen besluter,” huruvida
han nemligen finnér dem vara af en
”vådlig rigtning eller grundade på ovissa och
otillräckliga medel att dem utföra;” synes verkligen
Konungens Rådgifvare i Commando-mål,
likaså väl som Stats-Räden och Stats-Secreterare,
äfven kunna försumma Rikets sannskyldiga
nytta, och följagteligen böra äfven under 107
§. inbegripas. Detta senare är så mycket nödvändigare,
som det i 15 §. omtalta ansvaret,
eljest skulle vara blott ett tomt ord: ty så
8
Den i April.
vida försummelsen af Rikets sannskyldiga
nytta ej innefattar något verkligt Lagbrott, kan
den ej behandlas efter den 106 §. — och återstår
således endast den 107 §., enligt hvilken
cnsfrfr-s-hotelsen kan uppfyllas. Redactionen af
107 §. är följagteligen felagtig.
Sluteligen torde jag få förklara att Herr
Munck af Rosenschölds anmärkningar vackt min
uppmärksamhet på ofullkomligheten af min indelning
af Stats Råds-Ledamöternas och Föredragandernes
möjeliga fel, i positiva och nega.
tiva Jag har nemligen vid nogare öfvervägande
funnit, att de torde lämpligare kunna indelas
i Absoluta och Relativa. De absoluta felen äro
verkliga Lagbrott; eller sådana Handlingar,
hvilkas origtighet röjer sig, vid deras omedelbara
jemförelse med Lag. De tillhöra 106 §.
Med Relativa fel förstås deremot blott sådana,
i sig sjelf ej olagliga förhållanden, hvilkas natur,
bestående i mer eller mindre skadlighet,
endast bestämmes af följderna, genom jemförelse
med yttre omständigheter. Dessa fel utgöra
föremålet för 107 §. De kunna ej dömmas
enligt gifven Lag, af hvilken de ej innefatta någon
öfverträdelse; utan höra endast under Opinionens
Domstol.
Herr Munck af Rosenschöld.■ För ätt ej Uppehålla
Ridderskapet och Adeln med en strid
om så subtila distinctioner, får jag förklara,
att alla fel kunna i moraliskt afseende anses
för positiva.
Den 1 April.
9
Grefve Spens, Jacob Melker: Äfven jag
anhåller vördsammast att nu få anmäla min Reservation
emot ordalagen i det beslut, sorn i
Plenum den 12 Martii förmiddagen, till sluts
blef Ridderskapets och Adelns. Det kan efter
inin tanka omöjligen vara öfverensstämmande,
hvarken med Conscitutionens anda eller med
dess bokstaf, att Allmänna Riksdags-Ärender,
sedan de blifvit af Utskott, bestående utaf alla
Rikets Ständers Ledamöter behandlade, få
inom ett serskildt Ständ förfalla, innan de inom
samma Stånd vunnit all den slutefiga åtgärd,
som de efter sakernas serskilta beskaffenhet
kunna vinna, och derigenom blifvit bragta
till ett lagligt slut, i och hvarmed de af
sig sjelfva förfalla, emedan vid dem såsom
Riksdagsärender, då icke mer är något att tillgöra.
På detta enda lagliga sätt hade efter
min tanka Anmärknings-frågan emot Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Arméen,
förfallit, om Constitutions-Utskottets Betänkande
i anledning deraf, som icke innehöll det
enda fall då, jemlikt Grundlagen, Riksens Ständers
befattning med dylika frågor vidtager, sedan
Constitutions-Utskottet upphört, hade. på
sätt den af Herr Grefven och LandtMarskalken
först gjorda Proposition innehöll, blifvit lagdt
till Handlingarne.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf, anförde skrilteligen:
Det
är icke min afsigt, då jag nu erhållit
Ordet, att länge uppehålla Höglofl. Ridderska
-
IO
Den i April.
pets och Adeln? dyrbara tid, och fästa dess
uppmärksamhet vid ert mai, som redan är afgjordt.
Det är icke heller min tanka, att till
vederläggning upptaga de flere anmärkningar,
som vid detta måls öfverläggning i Sessionen
den 12 Martii framställdes. Jag inser tvärtom
dessa Anmärkningars varde, och erkänner fullkomligen
klarheten af de upplysningar de frambragt
öfver Heres opinion , om detta mål och
dess behandling. Men då jag nu åter får begagna
den lyckan ödet mig gifvit, att höjamin
röst i detta Lagstiftande och upplysta Samfund,
torde det tillåtas mig att innan denna
vigtiga och debatterade fråga, hvaröfver nu
Protocollet är justei adt, för alltid iemnar öfverläggningarties
rum, för att åt framtiden öfverlämnäs,
f^ framlägga några upplysningar
öfver mina enskilta äsigter uti tvänne ämnen,
hvilka en värd Ledamot, Herr Munck af Rosenschöld
, såsom sine Reservationer och sim»
anmärkningar emot en del af Constitutions-Utskottets
beslut, i sitt Artförande den 12 Martii
yttrat.
Den värde Ledamoten förklarar i sitt anförande,
ätt han gjort Reservation deremot, att
Urskottets Betänkande blott en enda gång till
granskning och justering upplästes. Denna yttrade
tanka bevisar, att den värde Ledamoten
ansett det erfordra flere. Jag delar samma öfvertygelse,
ehuru vi begge före denna justering
hade läsit det. Afven jag önskade förändringar
i vissa delar deraf vid justeringen;
nren då de icke antogos, gjorde jag dock lik
-
Den 1 April.
'to
ll
-
väl ingen Reservation deremot, efter som jag
vid Beslutens fattande icke begagnat denna rättighet,
och dessa förändringar, införde eller ej,
icke det uti verka någon skillnad. Dessutom
hindrades jig ytterligare ifrån en Reservation
i detta afseende, derigenom, att tid och göromål
skyndade, och att jag sällan hört flere
justeringar varit brukeliga, samt aldrig höit
att det icke fullkomligen är ett Utskotts ensak,
att åtnöja sig med en enda.
Ehuru jag i min befattning, som U?skottets
Ledamot, icke äger större ansvar för dess
åtgärder, än hvad mig arithmetiskt tillhörer,
anser jag mig likväl skyldig, att då jag mig
ej emot dem reserverat, böra följa de öden,
dessa åtgärder kunna röna, de vare sig behagliga
eller obehagliga. Det är blott för mina
enskilta vota, sorn ansvaret tillhör mig odeladt.
Den andra omständigheten, öfver hvilken
jag äfven önskar få framställa mina tankar, är
den serskildta mening, den värda Ledamoten
yttrat om Utskottets afgörande med dess enskilta
tillkännagifvande utaf det åklagade målets
orätta föredragning, hvilket afgörande den
värde Ledamoten ansett kunna för framtiden
vara vådligare, än om intet tillkännagifvande
deraf ägt rum.
Då Utskottet säger; att det ej från Regerings
Formens 106 §• kunnat hämta saker
anledning, att serskilt låta åtala för i orätt väg
gkedd Föredragning, tror jag ej att Utskottet
12 Den i April.
(
^erigeuom ovilkorligen afsagt sig rättigheten
oell skyldigheten , att om ämnets beskaffenhet
det fordrar och förseelsens svårare natur det
påkallar, för slik förseelse begagna denna §:s
tillämpning.
För min del trodde jag, att då denna §.
vid detta tillfälle icke kunde vara en klar och
ordalydlig tillämpning på sjelfva hufvudfrågan ,
skulle den äfven icke kunna vara det på en
af dess delar, i synnerhet som detta icke gjorde
målets följder, mer eller mindre skadliga.
Ehuru jag finner fel i Former blott utgöra en
af de Embetsförseelser, som mera påkallar
OpinionsDomstolens pröfningsrätt, än Lagens,
afsäger jag mig derföre icke i dylika fall, en
möjlig tillämpning af den sednare, om jag skulle
finna ett måls beskaffenhet vara sädan, att
allt det skadliga och olagliga kunnat ske genom
glömska af Former, som sker genom glömska
af Lagar,
Mitt anförde yttrande inom Rodderskapet
och Adeln i Sessionen den 12 Marth, då jag
säger, att Utskottet hade valet, att antingen
för denna förseelse tillämpa ioö §. RegeringsFormen
eller att låta saken förbigå utan uppmärksamhet,
samt orsakerne hvarföre det icke
valde något af dessa alternativer, bevisar
ju äfven denna öfvertygelse. Jag tror mig
derföre härigenom icke vara hindrad, att i olika
förhållanden af dylika ämnen, använda en
tillämpning, som nu icke blifvit begagnad.
För öfrigt hoppas jag att med sådana
Den t April.
åsigtcr i detta ämne, sorn dem jag nu haft fif
ran yttra, böra inga vådliga följder, hvarom
den värde Ledamoten talat, i framtiden upp*
komma. Jag önskade likväl för min enskilta
del, att efter vi i detta afseende varit af olika
tankar, genom denna min välmenta framställning,
uti hans Opinion hafva kunnat rättvisa
Constitutions-Utskottet.
Må det tillåtas mig, att, utan afseende på
något enskilt förhållande lå yttra en reflexion,
som åtankan på min nu varande befattning hqs
mig uppväckt.
Det gifves ämnen, äfven ibland dem, som
till ett Riksens Ständers Utskotts behandling öfve!
lemnäs, hvilka stundom genom sammansättning,
innehåll och äsyftning , innebära verkliga
motsägelser inom sitt egit område. Det gifves
ämnen, der den klaraste undersökning någon
gäng ej lönnar uppklarna förhållandet. Utredaren
och granskaren får då i slika fall vidkännas
tyngden af sin befattning; och då han för
utgången har ingen att tacka eller ingen att
förebrå, måste han förut med sig sjelf hafva
uppgjordt, hvad slutsatser härutaf kunna göras
och åtminstone vara i fredligt förhållande
med sitt samvete oell sina afsigters öfverens*
stämmelse med rättvisa och offentlighet. Den
som undviker denna sednare bergar sig viii alltid
sjelf undan slöjan af tystnaden, men öfverlemnar
också i och med detsamma, åt gissningars
magt att ogilla dess handlingar, då upprigtigheten
deremot öppnar offentlighetens fält.
14
Den i April
för omdömet och pröfvo rätten. Och månne
icke blott denna offentlighet stundom ersätter
bristerna uti en saknad tillämpning af Lagarnep
Månne den icke ensam bildar ett conectiv,
hvilket, om det äfven enligt fleres Opinion
vore en afvikelse ifrån sättet af dylik b handling
, likväl röjer ett ändamål, som står i full
öfverensstämmelse med en^allmänt välgörande
åsyftning? Vare det emellertid långt ifrån mig
att härigenom söka erhålla ett gillande af en
Opinion, som kanske icke delas af andra; jag
gör det så mycket mindre, sorn min grund*
satts i afseende på anmärknings-rättigheten är
enkel. Jag erkänner fullkomligen denna rättighet
och finner dess utöfning både nyttig och
upplysande. Dessutom tror jag, att den som
äger mod att vidgå egna fel, vinner derigenom
rättighet att anmärka andras, och stun.
dom fordras det mera billighets-känrla att göra
det förra än att utöfva den sednare.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard.- Som
jag icke kunnat i sitt sammanhang fatta Friherre
Åkerhjelms nu uppläste anförande; men
jag dock tyckte mig deri finna åtskilligt, som
kunde anses syfta på mig personligen; så får
jag ödmjukast anhålla, att mig må varda tillåtit
att besvara detta anförande, antingen i nästa
Plenum eller vid det tillfälle, Protocollec för
denna dag justeras.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkänna*
Den i April.
gaf, att Riddarhus-Utskottet anmält, det Contre
- Amiralen och Commendeuren af Kongl.
Svärds Orden , Pehr Gusraf Lagerstråle fullgjorde
de till Introductionens vinnande bland Friherrar
erfordeilige Prasstanda, samt hemställde, i
anledning deraf, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade lemna Introducrion under N:o 369
bland Friherrar åt Contre-Amiralen Lagerstråle;
hvilket bifölls.
Anmältes och emottogs Hof Cancelleren
m. m. Herr Friherre Gustaf af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj;ts höga vägnar afitmnade
dess Nådiga P;oposition till Riksens Ständer,
om en lörändrad Redaction af 7 §. i Regerings
Formen; Gifven Stockholms Slott den 31
Martii 1818.
Sedan Herr Hof-Cancelleren blifvit på vanligt
sätt utbeledsagad; upplästes och remitterades
till] Constitutions.Utskottet, Kongl. Maj:ts
högstberörde Nådiga Proposition.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Re
dan
i början at januarii månad tog jag mig friheten
väcka en Motion, angående förbud emot högre
eller l:...re Auetoriteter att proponera en Allmänhet
utgifter, utan löregänget Riksens Ständers
beslut, hvilken Motion, den 10 Januarii af
Ridderskapet och Adeln remitterades till Stais-Och
i6
Den i April.
Lag-Utskotten; men som jag erhållit underrättelse
att Lag-Utskottet, hvilket först lärer komma
att dess yttrande afgifva innan Stats-Utskottet
målet företager, ännu icke detsamma afgjordt,
får jag vördsammast hemställa, om icke, enär
denna fråga verkeligen är af vigt och ingalunda
hör läggas till Handlingarne, Ridderskapet
och Adeln täcktes anmoda Lag.Utskottet, att,
så fort sig göra låter, nämnde Motion till slutelig
pröfning i hvad på Utskottet kan ankomma
företaga.
Friherre Wrangel, Henning: Som äfven jag
framställt en lika beskaffad Motion, innefattande
yrkande, att emellan Riksdagarne ej måt*.
te till öfverläggning förekomma sådana ämnen,
som tillhöra Riksens Ständers öfverläggningar,
hvilken Motion den 17 sisth Februarii blifvit
till Stats- och Lag-Utskotten remitterad; så
får jag fullkomligen instämma uti hvad Herr
Berghman nyss yttrat.
Uppå derefter af Herr Grefven och Landtmarskalken
framstäld Proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt anmoda Lag Utskottet,
att, så fort sig göra låter, ifrågavarande
Motioner till slutelig pröfning, i hvad på
Utskottet kunde ankomma , företaga.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig'.
I anledning af den Motion, sorn nu blifvit framstäld,
cm påminnelse till Lag- Utskottet, att
snart
Den i April.
1?
snart få afgifva Utlåtande öfver ett dit remitteradt
mål, får jag också göra en lika beskaffad
anhållan, rörande ett annat ärende. Det
var redan för flere månader sedan som Kongl.
Maj-.ts Nådiga Proposition till Riksens Ständer
om afskrifning af för högt påförd BränvinsBevillning
, blef remitterad till Bevillninas-Utskottet,
men detta mål lärer ännu icke derstädes
vara afgjordt. Sådant är likväl angelägit,
emedan af Riksens Ständers beslut deruti beror
till en del Bevillnings Summan, hvilken
måste ökas i händelse de Personer, som erlagt
för hög Bränvins-Bevillning skola återfå
hvad de för mycket utbetalt. Jag anhåller således,
att äfven Bevillnings-Utskoitet måtte erhålla
påminnelse att med det första afgifva sitt
Betänkande i förberörde mål.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag får vördsammeligen
anmäla, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition äfven blifvit af a-.ne Stånd
till Stats-Utskottet remitterad samt att måleC
redan till afgörande förevarit och nu endast
beror på Expedition.
Herr Uggla, Göran Gustaf.- Under åberopande
af hvad Herr Gr fve af Ugglas anfört,
anser jag för min del en påminnelse till
Bevillnings Utskottet i afseende på h ndlaggningen
af det mål, hvarom en väfd Ledamot
nu väckt fråga, vara så mycket mer öfverflödig,
sorn, enligt hvad jag såsom Ledamot i
nämnde Utskott har mig bekant, Utskottet
Ridd, och Ad, Fröt. VB. 1 Af i, 3* 4;
IS
Den J April.
redan till slutelig pröfning förehaft samma mål,
derutinnan Utskottets beslut ej allenast blifvit
fattadt utan och justeradt, hvadan således säker
anledning icke saknas till den slutsats,
att Expeditionen i ämnet skall innom få dagar
till Rikets Ständers Plena inkomma.
Friherre Staél von Holstein: I anledning af
de upplysningar tvänne värde Ledamöter lemnat,
afstär jag för denna gången från vidare
fullföljd af yrkande om påminnelse till Bevill*
nings-Utskottet.
Vid förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den io sistledne Martii afgilne , samt
den 17, 19 och 24 i samma månad på bordet
lagde förnyade Betänkande, i anledning af
Återremiss om förlängning i praescriptions-tiden
för läns omsättning i Banco Discont - Verket,
tillkännagaf Herr Grefven och Landt-Marskalken,
atr, enligt nu mera från Preste- och Bonde-Stånden
ankomne Protocolls-Utdrag, bemäl.
te Stånd bifallit Utskottets Betänkande; i anledning
hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade afven för sin del uti enahanda
beslut instämma; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs^ och Oeconomi* Ut
-
Den 1 April.
skottet inkomne, samt den 24 sistledne Marti»
eftermiddagen på bordet lagde Betänkandeni
I.’0 Af den sistledne Februarii, i aniee!*
ning af väckt fråga om jemkning i Roteringert
vid Vesterbottens Regemente.
210 Af den 3o sistledne Februarii, rörande
beståndet af sådana Comräcter, som emellan
Pastorerne och Församlingarne blifvit upprätta*!
de och hvarmed båda förklarat sig nöjde.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs*
och Oeconomiae-Utskottets den 25 sisclednö
Februarii afgifne, samt den 24 sistledne Martii
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande*
rörande en föreslagen ny Landtmäteri-Taxa.
Friherre Wranqel, Henning: Jag är visserligen
af samma tanka med Utskottet deruti,
att ett af flera Committerade utafbetadt Förslag
till en ny Landtmäteri-Taxa, kan Vära
bättre an det som af en enskild Person författas.
Jag tror likväl, att det gifves flera personer
och deribland Premief-lngene^ren Åkerblom,
som med sakkännedom kunde uppgifvät
tiyttige Förslag i ämnet. Och jag tror äfven,
ätt Utskottet bordt begära att se de handlingar,
hvilka de af Kongl. \la|:t tillförordnade
och af Utskottet omnämnde Commirteräde
kunnat hafva varit j tillfälle att aflemna till
upplysning, om hvad de dllgjort för en ny
20
ben t April.
Landtmäteri-Taxas upprättande* hvarefter Utskottet
kunnat sammanfatta ett project, som
tillika med det af Åkerblom upprättade bordt
af Utskottet insändas till Riksens Ständer,
hvilka då hade kunnat öfverlemna sä vål det
ena , som det andra till Kongl. Maj:ts vidare
granskning. Jag anhåller i anledning häraf att
Oeconomiae-Utskottets ifrågavarande Betänkande
måtte med dessa mina anmärkningar till
Utskottet återremitteras.
Då på Herr Grefvens och LandtMarskalkens
hemställan, huruvida Ridderskapet och
Adeln ansåg Utskottets Betänkande böra , i anledning
af Friherre Wrangels dervid gjorde Anmärkning,
till Utskottet återremitteras, ropades
Neji gjorde Herr Grefven och LandtMarskalken
Proposition tili bifall af Utskottets Betänkande
, hvilken Proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 2$
sistledne Februarii afgifne, samt den 24 sistledne
Martii eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, öfver de af Herrar A. L. Schwan
och Jacob Linström, gjorde förslag angående
beloppet, hvarunder enskilte Personer icke må
vara tillåtit att utfärda Invisningar.
Herr Peresvetoff Morath, Wilhelm.: Ehuru
jag instämmer med Lag Utskottet i den mening,
att skrifne löpande Assignationer icke
må tillåtas under Etthundrade Rsdrs belopp»
Den 1 April.
31
anser jag dock Utskottet hafva kunnat, på
sätt en af dess Ledamöter i det af honom gifne
serskildta yttrande föreslagit och yrkar , afven
meddela Utlåtande i afseende på den öfverdrifna
bestraffning, som efter Kongl. Förordningen
den 22 October 1766 och Kongl.
Kungörclserne den 24 Martii I790, samt 2
Augusti 1792, är stadgad för den , som utgifver
tryckte Assignationer eller Invisningar,
Justitiae Cancelleren skall för någon tid sedan
hos Kongl Majit gjort underdånig hemstädan,
om förbud mot alla slags man emellan
löpande Valuier eller Assignationer, men något
annat afseende derå lärer icke lemnats,
än att Kongl. Maj;t den 27 Martii sistledit år
i nåder latit utfärda en Förklaring derom, att
graverade Assignationer voro att anse af l'ka
beskaffenhet med de tryckte, och ali sa efter
nu gällande Stadgar till utgifvande förbudne.
1766 Års förenämnde Författning leder
sitt ursprung frän Ständers af Konungen sanctionerade
beslut, och troligen har Kongl. Maj-t
icke ansett någon ändring eller upphäfvande
deraf kunna ske anaorlunda än i den ordning
Gruadlagen medgifver.
Genom den Motion, på grund hvaraf Utskottet
sig yttrat, är ou den legala vägen öppnad
äfven tili beredande af ändring i dessa
Föifattningar , och ehvad Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagar återrem ttera Betänkandet,
eller det antaga, anser jag högst nödigt
a
J)en i April,
att Utskottet må sätfas i tillfälle att yttra sig
öfver lämpligheten eller olämpligheten af nu
gallande’ Författningar mot tryckte och graverade
Assignationer, samt i sednare fallet,
hvad slags bestraffning, jemkad efter vår tids
fordringar och sannskyldiga förhållandet till
presumerade felagtigheter, kan anses böra äga
Turn, emedan förhållandet emellan det föreslag,
na ansvaret af böter och förlust af medborgerligt
förtroende för dylika skrifne Assignationers
urgifvande, och den bestraffning, såsom
för falsk myntning, nu gällande Stadgar utsätta
för utfärdande at lika beskaffade Assignationer,
dä de äro tryckte eller graverade, synes mig
$å origtigt, att minsta tvifvelsmål icke ens lärer
kunna uppstå derom, att ju ett dera af des.
se straff måste anses öfverdrifva.
Falsk myntning förutsätter en nedrighet
och ett bedrägeri, sorn Förbrytaren söker dölja,
men Utgifvaren af Assignationer eller Sedlar
såsom Penningar framträder öppet med
sitt namn och grundar sitt företag på det förtroende
han i Orten eller öfverallt i Riket
äger. Det kan således aldrig blifva en jemnt
afmätt bestraffning, att på en sådan åtgärd
låta följa den härda behandling, som falska
Myntaren förtjenar, och det lärer vara tid att
yrka upphäfvandet af etr Stadgande, som efter
rättsgrunder icke bör äga rum.
Af hvad sålunda är anfördt hämtar jag
anledning till den anhållan, att Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes gö
-
Den i April, v
*3
ra Proposition , om icke denna min Motion
kunde remitteras till Lag-Utskottet samt med
öfrige Riks-Stånden communiceras.
Friherre Boye, Ludvig.- 1 en tidpunct då
man synes vilja förmå Oss, att skyndsamt antaga
de Finance- principer , som på ett olyckligt
sätt utmärkte 1762 och 1766 årens Riksdagar,
och hvilka bibehållit sig i bedröfliga minnen
ända till våra dagar; böra vi icke förundra oss
öfver , att man äfven vill påföra Oss samma
Medel, som man då använde. Innan vi likväl
antaga detta; innan vi förvandla till brott en
Handling af enskilta förtroendet , grundad i
al!män medborgerlig rätt, hvilken af Oss bör
skyddas, icke brytas; böra vi dock något närmare
eftersinna med hvad magt vi skulle gå
dertill. Alla Moralister hafva medgifvit, att
det icke gifves mera än ett enda fall, då Staten
har rätt att intränga i den enskilta Medborgarens
förvaltning af sin Egendom och sin
Credit; och detta är, när allmänna välfärden
är i fråga; men med agtning åt sanningen, kan
man väl ändå icke säga att detta fall här är
inne. Betänkandet säger Oss, att Allmänheten
är lidande, derigenom, att de enskilte Assignationerne
äga i vissa Lands-Orter en alltför
stor gångbarhet; m.en, utom det att jag icke
i allmänhet hört omtalas något sådant lidande,
förstår jag icke ens huru det kan äga rum, då
Assignationerne icke kunna påtrugas någon person,
eller emottagas af andra, än de, som till
dem hysa förtroende; och det icke heller försports
att Assignationerne saknat inlösen. Om
#4
Den i April.
det är tillåtit att här omtala hvad man kälner,
uran att kunna genast bevisa, torde jag iå anmäla
, att jdg har mig bekant, och tilltror mig
att, om så påfordras, framdeles styrka, att då
Landshöfdingen i Fahlu Län blifvit uti ifrågavarande
ämne hörd, har han, hos Kongl. Maj:t
i Underdånighet , förklarat sin öfvertygelse vara,
att ett förhud emot enskilta Assignationer,
skulle medföra mycken skada på allmänna
Rörelsen tar; Och när Landshöfdingen i
den Ort, där Assignationcrne äga mä ta gångbarhet
, så tala t å Embetets vagnar; så synes
mig att Utskottets förmälan om detta allmänna
lidande, kan få af oss betviflas. Sunda förnuftet
säger, att Assignationer på Banco-Sedlar,
icke kunna äga större begärlighet, än BancoSedlarne
sjelfva, samt att om Allmänheten i
de Orter , där Assignationerne sägas öfverflöda,
hade valet emellan Assignationer och BancoSedlar,
så skulle naturligtvis Banco Sedlarne
antagas, och Assignatio^erne försakas; och denna
reflexion bevisar likaså mycket som sjelfva
erfarenheten, att Assignstionernes orsak ligger
i penningebristen , hvilken just ager ett o*
vedersägeligt bevis i sjelfva den vidsträckta
gångbarhet, som dessa Assignationer de senare
åren fått. Vill man nu afskaffa Assignationerne,
så må man forst afskaffa deras orsak, penningebristen,
och Assignationerne skola genast
försvinna»; vill man åter icke afskaffa p*nningebristen,
så må man åtminstone afhälla sig
ifrån att göra den varte, hvilket man gör då
man förbjuder den idoge Närings-läkaren att
hjelpa sig fram, genom utvägarne af sin egea
Ben i April.
2?
Credit. Vi äro sammankallade för att afhjelpa
den allmänna Penninge förlägenheten; men
icke för att göra den förfärligare ; och om man
också icke anser sig kunna vidtaga några anstalter
till återvinnande af ett allmänt förtroende,
man och man emellan; så tro. jag likväl
att emot de omständigheter, hvilka medföra
lättnad i allmänna Rörelsen, bör man åtminstone
icke anställa jagt, till förrryck på
Näringarne. På aPa de‘sa skäl begär jag Betänkandets
ogillande eller om dertill fordras,
först dess återremitterande.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Sedan* Friherre
Boye, efter mm tanka, oemotsägeligen
utredt denna sak, åteistär för mig endast
art förena rrig i hans begäran af Återremiss på
Betänkandet ; men i fall denna ej bifalles , vitan
detta skall till afgörande företagas, anhåller
jag 0111 uppskof dermed tili dess Statsoch
Banco • Utskottens förväntade stora Betänkande
om Financerne förekommer , för att, ifall
äfven deruti en minskning af det nu varande Rö
relse-Capitalet
föreslås, vi må få företaga allt
sådant på en gång.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Utan att vilja
söka ärendets återremitterande till Lag-Utskottet
, i f.ill Högloflige Ridderskapet och Adeln
så finner nödigt, utbeder jag mig likväl att få
besvara en och annan af de Anmärkningar,
sorn bl'fvit gjorde. Det är onekeligen hvar
och en Persons rättighet att anmoda en annan
att för sig utbetala Penningar och att i sådant
26
Den i April
-
ändamål utgifva en så kallad Assignation , men
denna handling måste nödvändigt inskränkas
enskilte Personer emellan, ej antaga någon
egenskap af ofFentelighet och måste således vara
begränsad af sådana föreskrifter, som hin
dra att den begagnade friheten ej för Allmän-,
heten kan medföra någon skada. Det kan ej vara
en enskilt mans rättighet, att på andra enskilte
Personer utgifva Assignationer, hvilka såsom
ett slags Mynt löpa man och man emellan,
emedan sådant ostridigt leder till många missbruk
och Allmänheten derigenom på flere sätt
kan blifva bedragen och lidande. För Assigrationer
■ på Banquen äro serskiite Fölfattningar
utfärdade, som stadga ansvar för den som
på Banquen utgifver Assignationer, utan att
där äga någon Fond. Men sådant är ej förhållande
med Assignationer på Enskilte} hvarken
linnés något ansvar för den, som utgifver As.
signation på en Person , hos hvilken han ej
äger någon fordran, ej heller någon säkerhet
lör Assignations - innehafvaren , att Assignationen
skall blifva infriad , om tillgång dertill finnes
hos den , på hvilken han är stäld. Allmänna
säkerheten fordrar således , att Assignationsrättigheten
inskränkes så, att den ej kan medföra
någon skada eller osäkerhet och i detta afseende
tror jag ej att Lag-Utskottets Förslag är
för vida sträckt. Hvad angår den anmärkta
skiljagtigheten emellan det uti äldre Författningar
stadgade ansvar för tryckta och graverade
Assignationer samt det för skrifna Invisningar
nu af Lag-Utskottet föreslagne; så
Den r April.
27
här denna skillnad visst icke undfallit LagUtskottets
uppmärksamhet} men något Förslag
till ändring deruti har ej kunnat afgifvas, enär
Motionen ej dertill blifvit utsträckt, utan fråga
endast väckt om förbud för skrifna Assignationer.
Sedan Motions-tiden nu mera tilländalupit
lärer ej heller någon vidare fråga derom kunna
väckas, utan så vida man kan anse densamma
äga ett oskiljagtigt sammanhang med
det nu förevarande ämnet.
Friherre Stael von Holstein , Corfitz Ludvig:
Sorn Återremiss icke kan vägras, om den begares,
vill jag icke söka motverka den samma;
deremot gör jag det förbehåll, att derest dessa
Assignationer tillåtas, en Kungörelse måtte
utgå, hvarigenom Allmänheten upplyses derom
, att Riksens Ständer likväl ingalunda garanterar
dessa Papper , utan att en hvar må
skylla sig sjelf, om han på dem blir bedragen.
Ehuru Riksens Ständer förklatade Disconternas
Assignationer icke vara Mynt , utan att detankom
på hvars och ens behag att emottaga
dem eller sådant vägra ; gör Allmänheten sig
likväl nu en pretention att Staten bör honorera
dem, emedan de skola tillåtits att circulera såsom
mynt i Landet,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, förenade
sig med Friherre Stais! von Holstein.
Herr Stench, Johan Hinric i Jag tror för
28
Den i April.
min del den af Utskottet föreslagna Summa
af 100 R.dr , hvarunder Assignationer icke
skulle få utlärdas vara ganska lämpelig; men
jag anser äfven andra försigtighetsmått böia i
afseende å Assignationer vidtagas. Således bör
en viss tid för deras circulation bestämmas;
och om Assignationen ställes på vissa dagar,
me In nnehafvaren åtnöjer sig att på längre tid
än Assignationen är ställd till inlösen å den
samma taga accept; så bör han , efter den i
Assignationen bestämda tids förlopp icke få
hålla sig till Utgi varén, utan blott till Acceptanten.
Då jag för närvarande är oberedd att
yttra mig i ämnet, men flera försigtighetsmått
böra i händelse af Assignattoners fortfarande
bestämmas, får jag hemställa, om icke målet
kunde få hvila till nästa Plenum , då man derigenom
erhöll tillfälle att det samma närmare
öfverväga och granska.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Äfven
jag för min del förenar mig med de Herrar,
hvilka begärt Återremiss till Lag-Utskottet
af Dess ifrågavarande Betänkande rörande Invisningar.
Jag utbeder mig att härvid endast
få anmärka, att i England, hvarest Rörelse-Capitalet
är öfverflödigt och enligt nyligen kungjord
uppgift blott i Banco-Noter belöpande
sig till öfver 20 Millioner Pund Sterling; enskilta
Personers Assignationer likväl äro tillåtna
samt nyttjas allmänt i Penninge transactioner,
utan att någon olägenhet deraf försports. Tillika
får jaa, i anledning af hvad en värd Ledamot
Herr Stråle, i afseende på Herr Morath»
Den 1 April.
29
Motion yttrat, erindra, det jag icke finnér att
någon Stånds-Ledamot kan vägras, att när som
hellst under Riksdagens lopp väcka en Motion,
så snart den står såsom denna, i ett
omedelbart sammanhang med en, innom den
tid sorn “t 6 § Riksdags Ordningen föreskrifver,
väckt Motion, eller med redan upptagne ärender.
Friherre Boye, Ludvig: Vid de Yttrander,
sorn tvänne värde Ledamöter afgifvit, anhåller
jag att få göra några erinringar. Om jag ej
förstått Herr Stråles mening orätt, så anser
han en allmän fara ligga i Assignationernes
egenskap af offentlighet; deraf han tror att de
möjligen kunde öfvergå till egenskap af Mynt,
och således utgöra en fö ökning i Rörelse-Capitalet,
som han anser skadlig. För min del
kan jag ej inse, att Assignationer kunna äga
annan, eller större offentlighet, än alla Reverser
till Sedelhafvaren, eller till viss Man eller
Ordres, med hvilka de äga lika grund och lika
försvar i alldeles samma rätts begrepp. Intetdera
af dessa enskildta Papper kan någonsin antagas
i Krono-Uppbörden, eller få annan antaglighet
än den, som hvilar på det enskildta förtroendet
och följagteligen kan intet heller någotdera
öfvergå till egenskap af Mynt; och så
länge man intet gerna kan förbjuda någon människa
att utgifva Reverser, så förstår jag icke
heller med hvad rätt, man kan förbjuda någon
att urgifva Assignationer.
Dea Reservation, sora Friherre Stael gjordt,
3o
Den i Apt it*
torde kunna undanrödjas genom blott den erinran,
att här är icke fråga om att Standerne
skulle åt de enskildte Assignationerne
lemna en sådan Auctorisation, eller att Stätt*
derne skulle vidtaga någon, eller några steg,
mägtige att inlocka Allmänheten att anse dem
för Stats-papper, deraf sedermera någon ansvarighet
kunde drabba Ständerne; utan här äf
blott fråga, att icke nu serskildt förbjuda ett
sådant begagnande af enskiidta Crediten, som
Lagen icke hittills förbjudit, och aldrig bör
förbjuda. Det gifves tusendetals handlingar i
enskiidta lifvet, som icke hvarken Lagen ellef
Lagstiftande Magten blandar sig med; och vi
böra då icke heller blanda oss i denna.
Herr Morath: I anledning af hvad en värd
Ledamot, Herr Expeditions-Sécreteraren Stråle
anmärkt, i afseende på Motions-tiden, har jag
endast ätt tillägga, det den af mig framställde,
är en följd af de, som hos Vällofhge Borgare-Ståndet
redan blifvit väckte, och Lagutskottet
uti dess ifrågavarande Betänkande
besvarat, samt således af den beskaffenhet sed*
nare Momentet af J j §. i Riksdags-Ordningen
omnämner.
Vid påseende af denna §. lärer den värde
Ledamoten kulina öfvertyga sig, att för mitt
så beskaffade Motion, Frtescriptions tiden alldeles
icke är förliden, och att det varit min
rättighet att densamma nu väcka, likasom js-g
tror att den både kan och bör blifva upptagen.
Den i April.
Grefve von Lantingshausen, Albrect: Jag ämnar
icke fästa mig vid det af Utskottet föreslagna
straff för skrifne Assignationers utgifvande
utöfver ett visst belopp, utan endast vid sjelfva
Aasignationerne, hvilka jag icke anser vara
skadliga, dä Penninge-rörelsen redan är alltför
mycket inskränkt. Om Ridderskapet och Adeln
nu ej behagar afslå Betänkandet, anhåller jag
att, i likhet med hvad en värd Ledamot redan
förut yttrat, detsamma ytterligare får hvila på
bordet till nästa Plenum, hvarigenom man får
tillfälle att närmare undersöka detta vigtiga
ärende.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att då'flere Herrar Ledamöter yrkat Återremiss
af Betänkandet, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade Betänkandet, jemte de
dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet återförvisa;
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
27 sistledne Februarii afgifne , samt den 24
sistledne Martii eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, angående den uti serskildte till
Högvördige Preste-Ständet och Hedervärda Bonde-<tändet
ingifne Memorial, väckte fråga om
skärpande af det nu för tjufnader stadgade
straff in. m.
Grefve Hamiltont Gustaf Wathier, uppläste
följande:
n
Den t April.
Vore jag öfvertygad om rigtigbeten af den
Lagstiftnings-principe, att härda straff förekomma
brott, och afskräcka från deras utöfning,
skulle jag intet ögonblick tveka att instämma
i det förslag til] Lag-förändring Utskottet nu
tillstyrkt. Jag vet ailr för väl, att man klagar
det stölder de senare åren mycket tilltagit; jag
vet ock, att denna klagan icke saknar grund; —
men jag tror att egenteliga uppbofvet till detta
onda icke bön sökas i Lagens otillräcklighet
eller allt för stora mildhet. Jag är icke ens
alldeles viss om böjelsen för lättja, sysslolöshet
och utsväfning så mycket tilltagit, att
jag lika med Ut-kottet kan deruti finna största
skälet för ökade tjufnader. Fattigdom och brist
pä tillfälle till loflig utkomst äio visserligen de
vanligaste och mäst allmänna drifFjedrarne till
deta brott. — En annan orsak till dess öfverklagade
tilltagande tror jag mig finna i de otillräckliga
anstalter till Lösdrifvares tjenliga sysslosättning
vi här i Landet äga Af brist på
utrymme vid Allmänna Arbets inrättningen i
Caslskrona, har man varit nödsakad, att försända
sysslolöst folk till Fästningarne och derstädes
förblanda med de grofste missdådare ,
personer, som någon gång lättjan eller odugligh
ten , men ofta äfven slumpen och ett oblidt
öde nekat tillfälle att erhålla lofligt Näringsfång.
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående inrättandet af Allmänna Arbets- och
Corrections-hus på Borgholms Slott och i Vadstena
af den io sistledne December inhämtas,
att å Carlskrona Arbets-hus ej kunnat inrym*
mas
Den i April.
föäs mer än 200 så kallade Police-Arrestanter,
och att omkring 400 sådana förvaras å Fästningarne.
När dessa en gång antingen, genom
rymning eller elter erhållit lagligt Näringsfång,
återvinna sin frihet, huru kan rran val värta
att de vidare skola blifva nyttige medlemmat
j Samhället? 1 sällskap med de mäst fintlig»
hofvar hafva de insupit deias grundsattser , gjort
sig ett Studium af deras handtverk, och det
första bruk de göra af friheten är art utöfva de
lärdomar, de erhållit för att sorn brottslingar
åier förverka den. Sådant är förhållandet ml
och sådant mäste det alltid blifva, så länge man af
brist på medel eller andra orsaker, saknar Arbets-Inrättningar,
grundade på en Plan, som rättad
efter den vilsefördés olika grad af vanart
mera syftar på dess förbättring än på dess
bestraffning.
Då således, efter min öfvertygelse, andr»
orsaker än lagom mildhet vållar stöldens tilltagande,
återstår att tillse om ändamålet, att
minska dessa brott, kati vinnas genom Lagens
skärpande. Detta motsäges af all erfarenhet,
och vid ingen Lagstiftning är dess röst meta
gällande än vid den Criminella. Straiifiagarne
äro visserligen ett af de säkraste kännetecken,
som utvisa en Nations lynne, dess grofhet eller
odling. Vanligen förändra de sig med sedet
och" tänkesätt från Barbariska till mildare —*
Sådan är alla tiders erfarenhet. 1 öfverensstämmelse
häimed hafva ock Riksens Ständer
uti en underdånig Skrifvelse till' Kongl. Maj;t
Ridd. och Ad, Fröt. V B. 1 A/d. <j, 6.
3+
Den t April.
af den n Julii 1815", yttrat den önskan, att
Förslag måtte göras till sådana bestraffningar,
som instämma med närvarande tids hyfsning, och
som, skiljd från förra tiders Barbari, äro 3fpassade
efter en bättre bildning till upplysning och
till känsla hos hvarje Individu af dess eget värde.
Hvilka stora skäl hafva väl efter 2:ne års
förlopp verkat åsigter så olika dem Folkets
Representanter då yttrade? Må man ej fästa
för mycken tro till deu regel, som fordom följdes,
och som man ej ännu synes vilja lemna
alldeles ur sigte, att det som göres för att afskräcka,
kan ej för starkt afskräcka. Vore den
vid en förnuftig Lagstiftning användbar, så skulle
ock straffen aldrig kunna vara för hårda, ty
ju hårdare , ju mera afskräckande. De grymheter,
sorn fordom vanhedrat vårt Slägte, Tortur,
Rådbråkning, Spiktunnor, lefvande Begrafningar,
skulle då vara de bästa Correctiven
emot brott. Till mänsklighetens heder må man
erkänna att så icke förhålltr sig. Vi hafva
hvarken Auto-daFéer eller Knutstraff, och de
brott, emot hvilka dessa Straff i andra Länder
varit riktade, äro dock hos oss sällsynte. Ända
till 1809 veskställdes ofta det i vår Lag påbudna
Döds straff å Barna-mörderskor. Med afseende
å de vanliga Motiverna för detta brott,
nöd och blygsel, har Kongl. Majrt allt sedan
merendels förskonat den brottsliga till lifvet,
och att sluta af deras antal, som sedermera
blifvit dömde, har följden varit att Barnamord
minskats, så att då 1808, 13 Barnamörderskor
i hela Riket af Hof-Rätterne dömdes till
döden, har detta antal de sednare åren min
-
Den 1 April.
skats till 5 å 6 högst 8 årligen. Äfven hos
oss har en tid funnits, dä inbroctsstöider straffades
med döden. Genom Kongl Förordningen
den 20 December 1745 stadgades, att den
som begeck detta brott, skulla utan skonsmål
varda hängd, och att Galgar skulle uppsättas
å Allmänna Torgen i Stockholm; men elter
vunnen erfarenhet att denna stränghet i bestraffningen
ej minskade stölden, utan snarare hada
en motsatt verkan, och att gröfre brott derjemte
ökades, måste man den 1 April 177g upphäfva
denna Författning, och återgå till den
mildare Lag, som förut varit och ännu är för
sådana brott gäilande.
Flera betänkligheter, hämtade ur andra
källor, uppstå äfven mot antagandet af den fö*
reslagne Lagförändringeo. Jag fruktar att den
kan leda till resultat, som äro skadeiiga för Samhället:
Jag fruktår nemligen, att brottslingens
grymhet skall ökas med Lagens. Hvilka Mo*
tiver hindra väl vanligen nu Tjufven att derjemte
blifva Mördare? Icke ar det moraliteten
eller samvetet, som bos honom höjer sin
röst. Brottet har redan längesedan tystat den
— men hart vet, att om än ett olofligt tillgrepp
blir uppräck?, kati der försonas med mindre än
bilan eller repet. Detta motiv finnes ej mera
i den stunden stöld straffas med lifvets förlust,
likasom ett mord. Följden ar lätt att inse.
Tjufven skall börja med att undanrödja
ett besvärligt vittne. Lagen skall förmå honom
att blifva mördare, ty han har ej mera än ett
lif att förlora, och innom sig har han intet band
36
Den i April.
sora bjuder honom att skona andras. — Om proportionen
emellan brott och straff vid ali Lagstiftning
bör komma i beräkning, frågar jag om
förlusten af ett människo-lif kan matas mot ett
olofligt tillgrepp af några skillingar? Brytes
icke äfven genom stadgandet af dödsstraff för
tjufvar, den kedja som vår Lag framför många
andra Nationers, så varsamt sammanfogadt.
Rån, som är ett våld både mot Personliga säkerheten
och Egendoms-rätten, är belagt med
dödsstraff, men Hof-Rätterne hafva i sådana
mål Leuterations-rätt, den de ock nästan alltid
utöfva. Hvarföre skall då itererad stöld,
som blott är ett ingrepp i Egendoms-rätten,
ovillkorligen straffas med döden? Att på sätt
Utskottet föreslagit med ett outplånligt marke
förse den, som andra gången stjäl, anser jag både
orättvist och skadeiigt. Många exempel
gifvas på personer, som nöden eller lättsinnigheten
förledt till brott ; nien hvilka vid återvunnen
sans, förbättrat sitt lefverne. Lagstiftarens
pligt är att befrämja en sådan förbättring.
— Huru uppfyller han den, då han för lifstiden
trycker brottets stämpel å den olycklige, som
likväl tillätes att återgå till Samhället? Hans
sinne måste intagas af förtviflan. ,e Förbättring
ar icke mera af honom att vänta, då tecknet
af hans brott, sorn icke genom den mäst dygdiga
vandel mera kan utplånas, skall följa honom
genom hfvet. Han har intet val öfrigt5
han måste fortsätta att vandra den bana han
börjat, och så länge han förmår, söka skada
det Samhälle, som förskjutit honom. Först då,
när allt hopp om föt bättring är ute, — när
Den 1 April
37
brottslingen är ansedd som ett skade-djur, för
hvilket hvar man bör taga sig till vara, kan
étt sadant straff vara lämpeligt, och derföre
skulle jag hafva instämdt i Utskottets Förslag
om det varit inskränkt dertill, att Tjufvar som
för lifstiden dömas till Arbete å Fästning, skulle
genast vid ankomsten dit, brännmärkas.
Utan anspråk på ofelbarhet i mitt omdöme,
och med den fullkomligaste aktning lör
andras, tror jag mig visserligen icke genom
dessa Anmärkningar kunna verka en förändrad
öfvertygelse, hvarken hos Utskottet eller hos
de flere vårda Ledamöter af detta Stånd, som
jag under enskildta samtal hört gilla dess Utlåtande.
Jag inskränker mig derföre dertill att
begära ett rum för dessa uttryck af min enskildta
mening i Ridderskapets och Adelns Protocoll.
Framtiden skall, så vida den föreslagna
Lagen »ntages, utvisa om jag misstagit mig
och om icke allmänna säkerheten mera befordras
genom Lagens säkra och kraftiga verkställande,
än genom dess hårdhet. Må det tillåtas
mig att tillägga hvad som någon gång
tillförene blifvit sagt, att skådespelet af ofta
förnyade dödsstraff, som ej af allmänna Opinionen
kunna godkännas, sluteligen skall förslafva
och förstocka sinnet, och vända den
allmänna afskyn från gerningen på straffet: Att
detta är den genaste utväg att hos mängden
utplåna alla Moraliska och Borgerliga begrepp
om förbrytelsernas otillbörlighet, och att vänja
dem att hata ordniDgen, hvars faderliga myn
-
38
Den t April.
dfghet borde vara ert ämne ej mindre för dess
vördnad än dess fruktan.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.!
Herr Pereswetoff Morath: Herr Justitiaj-Rådet
Grefve Hamilton har helt och hällit förekommit
nvg — Han har så grundligt och klart
fram tällt de skalliga följderna ai en i lörhål-,
lande till brottet onaturligtvis grym bestraffning,
att Gg tor min de) icke i hufvud saken
anser nå-ot mera vsra att tillägga. Det må
endast til'atas mig, vt med ett exempel styr
ka
hvad den vard Talaren sagt om föreslagne
dödsstraffets löij er.
Englands Brottmåls-Lagstifning visar huru
en dylik bestraffning till lifvet för tjufnader
verkar ännu grymmare brott; ty af de offenteliga
uppgifter se öfver föi brytelserna derstädes
inhämtas, att sf 18 tili 20 begångne tjufnader,
till det pennings belopp hvarvid hängmngsstiaffet
är fästat, g å 10 vanligen åttöljas i mord.
Erfarenheten är således i detta så väl som andra
fall den säkraste ledaren, och jag tror icke
att man med framgång någonsin sökt jätva
dess vittnesbörd.
Följden af den föreslagne Lag-förändringen,
om den artottes, skulle dessutom blifva den,
att en Regering, ädel o.h välviljande som vår,
icke annat kunde än ofta gifv3 Nåd från döds-traffet,
och hvem känner icke vådan af att äga
Den 1 April.
39
Lagar, som i deras grunder nära fröet till sin
egen upplösning.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf.- Jag bade
väl ämnat vara vidlyftigare vid besvarandet af
den fråga, hvilken Hogloflige Lag-Utskottet genom
dess nyligen uppläste Betänkande till Riksens
Ständers pröfning öfverlemna; men jag
har blifvit förekommen af den värde Talaren
Herr Grefve Hamilton, som på ett så grundeligt
och omständeligt sätt vtderlagt de af LagUtskottet
förebragte skäl till den föreslagne
Lagförändringen, och detailUradt olämpeligheten
att åter införa det för flera år sedan mildt
och visligt afskaffade dödsstraff för vanartade
personer, hvilka fjerde resan tjufnads-brott
föröfva, att det fullkomligt öfverensstämmer
med mitt begrepp och min af erfarenheten
under mångårig handläggning vid Lagskipningen
samlade öfvertygelse. — Hvarföre jag instämmer
uti enahanda tillstyrkande med föibe.
malte värde Ledamot, att Utskottets hemställan,
om återupphfv#nde af det dödsstraff för
tjufvar, som före 1799 varit gällande och uti
40 Cap. 3 §. Missgärnings-Balken stadgades,
måtte ogillas.
Det kan visserligen icke motsägas, att
åtminstone den Tjuf, som varder hängd, urståndsättes
att sjelf uri sin ådagalagde vanart
fortfara; men att Tjufnads-brott genom detta
rysliga straff skola förminskas, varder en gissning
utan säker grund; emedan det snarare
är att förmoda det Tjufven föredrager döden
4°
Den i April.
Den ! April.
4»
framför ett plngsimt lif, utan hopp om Frihetens
a ervinnande, så vida den förvända LagSkiprung
agde rum, att åt Förbrytare lemna
val t af besrr.iffmngs-satt. 1 alla fall 2nsgr
jag dödsstraff för så beskaffade förbrytare lika
olämprbgt, sorn, att tillära Lfkaren , att vid
inträffande smittsam sjukdom gifva Patienten
död 5. gry c ken, pä det denne icke mä få recidiv,
e:I- r tillfälle att andra besmitta. Svenska
Folket har tillvunnit sig agtning och loford
hos Utlänningen för stigande upplysning, hyfsning
och mildhet; och mine Herrar! skall- det
då vara i detta tidskifte, under det andra
civiliserade Folkslag äro derom angelägne,
atr aLkaffa och till annan lämpeligare bestraffni.
g förbyta förut stadgade dödsstraff; Lägst
fiande Magten i Sverige, genom åter-införan.
de af nya dödslagar, skail ingifva Utlänningen
den prevantion mot oss, att vi återfallit till
forntidens möiker och barbari. — Nej! —Jag
kan icke förmoda ännu mindre tillstyrka, att
Nationens Representanter vid detta Riksmöte,
skola gdva anledning till ett sådant vanhedrande
omdöme, som ej annat bör än misshaga
hvarje redlig Svensk. Jig kan ock icke dölja
min iörundran öfver den mconsequence i yttrade
Principer Los Lagutskottet, hvilken lätteligen
Upptä>kes om dess Betänkande, rörande af flere
Led,; möt er på/ikad skärpning i straffet för
Skogs-f jufnad jrmlörcs med nu ifrågavarande.
Uri det förra anser Utskottet sig icke kunna
instämma uti hvid påyrkadt blifvit, förnämligast
af den orsak, att emedan Skogstjufnaden
årligen tilltagit, skulle för många personer
blifva med vanära stämplade, om berörde brott
vatda såsom andra stölder bedömde; och efter
detta synnerliga medlidande, visar Utskottet i
det sednare Betänkandet den lika oväntade
hårdhet att tillstyrka, det andra Tjufvar, hvilka
fjerde gå gen förbryta sig, skola hängas , emedan
det mildare straff, hvarmed 1779 års Kongl,
Förordning belägger dessa brott, enligt Utskottets
tanka icke väcker nog skräck och afsky.
Ögonblicket är dock icke nu inne att
granska förstnämnde Betänkande; hvadan, med
Förbehåll att framdeles, enär detta förekommer,
få närmare Utveckla mina tankar, angående
Skogstjufnaders hämmande och lämpeliga bestraffning,
jag nu tillåter mig omförmäldte Reflexioner
endast för att med exempel bevisa,
att ehuru vid Lagstiftning nödigt är, att antagne
grundsatser icke stundom följas, stundom åter
motsägas, utan alltid vara respecterade, så att
brott af enahanda art och beskaffenhet samt
immoralite, blifva lika behandlade, och medföra
för de felande lika straff och vanära, Högloflige
Utskottets omnämnde tvänne serskildte
hemställningar det oagtadt från dessa reglor
afvika.
I öfrigt synes det mig lämpeligast, att enär
Rikets Ständer vid 1809 års Riksdag funnit
nödvändigt och Kongl. Majrt jemväl i nåder
bifallit, att en tillförordnad Comité' borde
öfverse våra Civila och Criminala Lagar, samt
innom viss föreskrifven tid, Förslag till ny
Civil och Criminal-Lag, med åsigt af Tidehvarfvets
kraf, afgifva till Rikets Representan
-
42
Den i April.
ters närmare granskning och Konungens Nådiga
Sanction; samt detta arbete är under full
gång, våra nu gäiiande Lagar måtte, intilldess
den nya Lagen varder utarbetad och antagen ,
förblifva oförändrade, så vida icke en uppenbar
nödvändighet i någon omständighet skulle
påkalla en skyndsammare behandling: Och
en så b-ådskande, förändring af ifrågavarande
Lagrum har icke blifvit visad eller kan jag inse,
emedan den sanning icke lärer kunna emot>-ägas,
att om Arbetsförmågan lemnäs vidsträcktare
tillfälle till verksamhet, och öfverflödet
inskränkes innom tillbörlig grans, samt
nogare tillsyn iagttagas vid Brottslingars förvarjngs
stallen, tjufnader och bedrägerier mäste
blifva mera sällsynte, bellst det icke lärer
kunna bestridas, hvad med erfarenheten öfverensstämmer,
att om stundom medfödde elaka
böjelser hos Förbrytare leda dem till vanart,
finnas merendels sådana brott vara följder antingen
af sysslolöshet eiler af fattigdom och
oförmögenhet att annorlunda tillfredsställa de
behof, som med lifvets uppehälle äro oskiljagtige
eller ock af rådande öfverliöds-vanor tillskapas.
-
Att sådana Tjufvar bränmärkas, hvilka
varda till Lfstidsfängelse dömde, finner jag nödigt
och nyttigt, så vida märket sattes öppet
i ansigtet och icke å något doldt ställe, emedan
dessa Bofvar, som icke låtit undergånget
straff lända sig till varning och rättelse och
derföre förverkat lnheten utan att kunna den
Den i April
43
lagligen eller genom Nåd återvinna, böra offentligt
utmärkas på det, att om de sjelfva
skaffa sig tillfälle att åter intränga i det förolämpade
Samhället, hvarest de såsom vantiäjdade
och i saknad af nödige resourcer äro
f rsatte i tvångsmål att ytterligare Tjufnader
föröfva, de mätte fortare blifva igenkände och
ertappade samt flere brott af dem undvikas.
Men att Tjufvar, hvilka andra eller tredje gången
lagforas, bränmärkas, om än det sker
på något doldt ställe, såsom Lag-Utskottet
hemsrailt, kan ehuru det visserligen manga
gånger skulle medföra nödvändig upplysning
för Domaren , som måste bestämma Straffet
olika allt efter som det befinnes, att den tilltalade
tillförene förgått sig; jag ändock icke
gilla, af det skäl , att stundom händer, att
straff lander den förvillade till förbättring;
men en sådan förhoppning icke kan äga rum,
enär brännmärket vore vanärans beständiga insegel,
som, ehuru doldt det an åsättes, icke
kunde blifva okändt för hans sällskaps-krets
och innom hans Landsort  samt derföre måste,
i stället att förbättra, sänka förbrytaren i
föitviflan, hvars följder blefvo itererade brott..
Drt af Utskottet tillstyrkta Rättegångssätt
med Tjulvar , finner jag för min del icke
böra antag.s, dels af den orsak jag redan haft
äran anföra, nemligen att jag anser iämpeligast
vara inhämta det förväntade nya Civiloch
Criminal Lag-Förslaget, på det en systematisk
ordning vid Lagstiftningen i det hela
må utan motsägelse i Principer vinnas; dels
44
Den i April.
ock derföre, att Författningar redan uikommit,
hvilka tillåta Domare, att uti Brottmål afvika
ifrån den stadgade vanliga Rättegångs-Ordningen,
när serskildre omständigheter dertill föranleda.
Äfven brottslingen har rättigheter, hvilka
hvarken kunna eller hora honom betagas,
och ibland dessa är den hufvudsakligaste, att,
enär han anklagas, blifva hörd och äga tillfälle
ej allenast art sig förklara utan ock bemärka
sättet, sorn vid Vittnes-förhöret iagttages,
nemligen: att vittnen hvarken trugas, tubbas
eller lockas till den utsago de afgifva , och att
denna varder i Protocollet rigtigt intagen. —
En sådan Brottslings rätt njuter han icke,
då Ransakningen anställes i hans frånvaro; och
detta undersöknings sätt kan dessutom leda till
hvarjehanda äfventyrliga följder; hvarföre stadgande
om en allmän förändring uti den nu gällande
Rättegångs.Ordning, när fråga är om Tjufvar,
synbart bör förkastas. Men att vid serskildta
omständigheter Domaren må ifrån denna
ordning afvika, derom behöfves ej annan
Lag-förklaring än de Sradganden, som tili efterrättelse
redan blifvit utfärdade.
Jag anhåller alltså att Lag-Utskottets Betänkande
måtte, i stöd af de deremot gjorde
Anmärkningar, blifva ogilladt, och att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes derom
göra Proposition.
Friherre Wrangel, Henning.■ Jag anhåller
blott att få uppgifva en anledning till de många
stölder, hvilka nu mera än förr inträffa,
Den i April.
4?
härledande sig enligt min tanka från dess höga
skatter, hvilka alltsedan 1812 ägt rum och
varit så betungande, att åtskillige Åboer , måst
gå ifrån sina Hemman.
Herr Cederskjöld., Pehr Gustaf .■ Sedan Grefve
Hamilton fullständigt utvecklat både mina
och flera andra Ledamöters tankar, kan det
visserligen synas öfverflödigt att vidare yttra
sig i detta ämne, men som jag reaan sknfteligen
författat mina tankar, anhåller jag att
endast såsom ett tillägg till hvad Grefve Hamilton
anfört, få uppläsa följande:
Människorna äio alltid och allestädes af
Naturen ungefär likartade, och serskiltå Nationers
olikhet, åtminstone i afseende på sedligheten,
beror hufvudsakeligen på skiljaktigheten
i Lagarne. Mänskliga böjelserna och Passionerna
utgöra driffjedren i Stats-Uret: Lagarne
äro pendeln, a£ hvilket ordningen i Urets
gång bestämmes. Förhållandet emellan ett
Folks lagar och dess sedlighet är så ovillkorligt,
att man af osedligheten i ett Land med säkerhet
kan sluta till Lagaraes ofullkomlighet; och
tvärtom bör den som känner ett Folks Lagar,
ut»n svårighet kunna beräkna graden af detta,
om än för öfrigt obekanta Folks sedlighet. Af
den omständighet att Tjufvarnes antal i Sverige
årligen ökas, kan man således med säkerhet
sluta till någon félagtighet i Lagarne. Att
uppgifva alla de puncter, hvari denna felaktighet
består, och huru den bör rättas, tillhör
ej det ämne, sam nu är under öfverläggning.
46
Den i April.
och skulle dessutom vida öfverstiga min förmåga.
Jag vill derföre inskränka mig till art vidröra
blott några få af de puncter, sorn med
detta vidlyftiga ämne äga närmaste gemenskap.
Högsta ögnamäiket för Lagstiftaren bör utan
tvifvel vara , att undanrödja frestelsen till
brott. När man derföre besinnar, att frestelserna
till tjufveri äro brist på arbetsförtjenst och
lattja; så Ser man lätt på hvad sätt Lagstiftaren
bör kunna förekomma tjufveri, n-mligen:
Genom öppnandet af utvägur till förtjenst, och
genom lättjans tvingande till arbete. I Samma
man derföre Sillfisket , Sjöfarten och andra
utvägar till förtjenst minskats och inga andra
blifva satta i stället, i samma mån har Tjufvarnes
antal mäst Ökas Manne derföre, i förbigående
Sagt, Götha Canal' arbete ej skulle kunna
göras nyttigt för Landet, derigenom att man
där skaffade sådana Människor sysslosättning och
förtjenst, som eljest skulle , i brist på lönande arbete,
låta förleda sig till tjufveri, häldre än att
förgås i elände ?
En annan orsak till Tjuf-antalets årliga
förökning torde böra sökas i sjelfva Spöstraffets
olämplighet, hvaraf följderna böra blifva
så mycket svårare, ju mera Nationens hederskänsla
utvecklas. Den som en gång fått Spö,
kan ej blifva en ärlig man, utan att åtminstone
äga mångdubbelt större moralisk styika i
själen, än den, sorn al drig begått några brott.
De som lidit Spöstraff äro således, såsom jag
förut en gång haft äran anmärka, liksom döm
-
Den i April.
47
da till tjufveri för lifstiden, och utgöra ett
slags tjufband, i hvilket hvarje ny brottsling
på Pålen inlemnas. Spöstraffet strider således
mot den Lag-principe: An straffet bör, så vidt
det är möjligt, åsyfta brottslingens förbättring. Mot
samma principe strider också iifstids-Fängelse.
Utan hopp ges ingen bevekelse grund till förbättring.
Lifstids-Arrestanten måste nödvändigt
förblifva en förhärdad människohatare och
blott trackta efter att bryta de bojor, som
fjettra hans okynne. Hans anda blir giftig
och ingen ny brottsling kan nalkas honom, utan
att insuga ett obotligt smittämne.
Nagra torde invända: Spöstraff hafva ju
hos oss alltid funnits, hvarföre skola deras menliga
verkningar först de senare åren börjat visa sig ? Till
besvarande af detta inkast torde jag få anmärka,
att Spö-straffets förderflighet står i rakt
förhållande till utvecklings-graden af Folkets
hederskänsla. Så länge Folket i detta straff
kan hända endast såg ert physiskt lidande, men
ingen betydande kränkning för hederskänslan,
och så länge Soldaten kunde från Pålen återgå
i ledet j så länge, säger jag, måste detta
bestraffnings-sätt hafva mindre menligt inflytande
på sedligheten, än nu, då, med tilltagande
hyfsning, hederskänslan förmodeligen blifvit
mera allmänt utvecklad och Folket fått se, att
den som lidit Spö-straff anses ovärdig att till
och med få våga sitt lif för Fäderneslandets
försvar : Sjelfva detta i sig sjelf så förträffeliga
Stadgande, att ingen Sorn lidit Spöstraff får delta'
48
Dm i April.
ga i det ärofulla yrket att försvara Fäderneslandet,
bl_f blott derföre, att borgerliga Lagen och
Oeconomiska Författningarne ej höllö jemna
steg med Milita!re Lagen till befrämjande af
Folkets hyfsning och förädling , en bidragande
orsak, till Tjuf antalets ökande derigenom, att alla
deTjufvar, som i de värfvade R.*g m nterne
förut funnit sin bergning, utstörta i en
Verld, der ingen annan födkrok iö dem g"fs,
än tjufveri. Ju mer derföre Svenska Nationen
hinner framskrida i hyfsning, desto skadligare
skola Spöstraffen blifva; och snart måtte
åtminstone den punct vara upphunnen . då
här, likasom nästan öfver allt annorstädes, dylika
straff måste afskaffas.
Om det således är olämpeligt att för
tjufveri utsätta Spöstraff; sa måste det vara
ännu mera stridande mot all Lag-principe, att
belägga detta slags brott med döds - Straff.
Straffens hårdhet förekomma ej brotten: De
göra blott Nationen hård och vild, samt domna
hjertats ädlare känslor. Straffen mäste dessutom,
såsom en värd Ledamot för' en tid sedan härstädes
ganska rigtigt anmärkte, ej allenast vara
lämpade efter brotten, utan äfven std i ett rigtigt
förhållande sins emellan. Stöld och mord bora
derföre ej vara belagda, med samma straff nemi.
dödstraff; ty naturligtvis skulle tiufven då alldrig
försumma att genom mord, för hvilket
brott han ej hade att frukta något straff, undanrödja
hvar och en, sorn möjligen eljest skulle
kunna upptäcka honom. Om således , enligt
-
Den i April.
49
ligt Utskottets Förslag« den för 2‘.dra eller
3:dje gången straffade tjnfven s ämphdes med
ett outplånligt marke, .sorn betoge honom hoppet
att undgå dödsstraff, nästa gång han be.
träddes m.-d tjufnad ; så skulle helt visst den
tiil Galgen sålunda utstämplade armen alldrig
utsträckas efter vår Egendom, utan att vaiä
försedd med Mord-Vapen, för att tillika afhända
oss vårt lif, så otta Tjufveri ansåge ett
mord på ringaste sätt kunna bidraga till be»
tryggande af hans egen säkerhet.
Då Spöstraffet ej ännu kan afskaffas, eller
denna Lagförändring nu ens komma i fråga,
vågar jag likväl hoppas, att Nationen åiminstone
ej skjunkit sa djupt tillbaka i baibari,
att straff, som redan äro omänskliga, skola
behöfva att ytterligare skarpås.
Herr Stråle, Nils Vilhelm\ i anledning af
de flere anmärkningar-, hvilka emot Lag-Utskottets
Betänkande blifvit framställde, torde
det tillåtas mig att närmare utveckla de skäl»
hvilka förmått mig att instämma i Utskottets
mening.
Hvarefter Herr Sträte Uppläste följande s
Det har länge utgjort en tvistig fråga i
Lagstiftningen , huruvida Stafett äger rättighet
att emot egne Medborgare använda dödsstraff
eller icke. Man har härvid hufvudsakeligetl
anfört att då den enskilt» tnänmskao icke af,
Ridd. och Ad, Prot, V B, I A/d. “J, g.
Den i April.
Skaparen erhållit rättighet öfver sitt eget lif,
kunde hon ej heller, vid inträdet i Samhället,
till Staten öfverlemna eo sådan magt, och slutsatsen
blefve då, att den sryrande Magten ej
äger rättighet att såsom skräckmedel använda
ett Straff, som beröfvar en brottslig medlem af
Samhället lifvet. Derjemte har man åberopat erfarenhetens
vittnesbörd, att grofva straff ej ovilikorligen
afskräcka från brott: Att då de ofta
hos åskådaren endast verka ett nedtystande
af mänsklighetskänslan och förhärdar sinnet,
stärkas derigenom hos den vanartige anlagen
och så till sägandes förmågan att utöfva
brottsliga gerningar. Utredningen af dessa
Anmärkningar fordrar kan hända vidsträcktare
kunskaper, än dem jag tilltror mig äga; men
jag utbeder mig vördsamt att till kunnigares
bedömande få framställa den synpunct, hvarutur
jag för min del betragtar frågan, om Statens
rättighet art använda dödsstraff och tillämpningen
deraf till ifrågavarande ämne.
Uti Naturtillståndet eller utom Samhället
ar det hvarje människas rättighet att sjelf försvara
sitt lif och sin Egendom, hon dödar den
sorn vågar angripa endera , hämnas en slagen
anförvants eller vans död, uppsöker tjufven
och återtager sin Egendom samt dödar honom
om ingen annan säkerhet gifves för vidare ofredande.
Genom Samhälls - Inrättningen uppbör
detta sjelfförsvar, och Statens skyldighet inträder
att freda Samhälls,Medlemmaine till lif
och egendom.
ben i April.
För att fullgöra en sådan skyldighet är
det Statens rättighet att använda Straff, i ändamålet
att vid brottet halta ett ondt, sorn Öfverväga
den för iel biottslingen väntat sig af
sin lagstridiga gärning, men förenadt med ett
bemödande att förbättra bro tsftngen och bereda
honom möjligheten att vidare vara'Medlem
i Samhället, i aila de fdl där Samhällets
säkerhet sådant medgiiver. Är åter brottet af
den grofva beskaffenhet, att de villkor derigenom
blifvit brutne, som utgjorde grundvalen
för föreningen till ett Samhälle; Säkerhet till
lif och Egendom, då kan jag för min del ej
betragta brottslingen annorledes än såsom satt
utom Samhället, såsom en fiende till detsamma,
emot hvilken den styrande Magten äger att
utöfva samma försvars-medel hvaraf hvarje
människa i natur tillståndet ägde att sig begagna,
och om Staten icke äger annat medel
att freda öfrige Medborgare från brottslingens
våldsverkan, är det Statens både iättighet och
pligt att genom användande af döcls-straff förskaffa
Medborgare den säkerhet till lif och
egendom, sorn de äga att fordra. Om dessa
grundsättser äro gällande , så foijer äfven deraf,
att då en Medborgares lif med våld blifvit
honom afhändt, den brottslige bör dödas för
att sätta öfrige Samhällets Medlemmar i säkerhet
for hans mordiska lynne; men utur annan
synpunct, än den jag ofvan anfördt, kan
svårligen döds-straffet, äfven för mord, efter
rättsgrunder försvaras, ty vedergällningsråtten
tillhör icke människor, endast Gud, och om
man vill använda detta Straff såsom ett skräck-;
5a
Den i April.
medel, torde både Statens rättighet dertill och
det ändamåls-enliga i sjelfva straffet vara myc*
ken tvifvel underkastadt. Använder man åter
förenämnde grundsatser till frågan om stöld ,
så torde man lätt finna, att vid första och
äfven andra gången detta brott begås , möjligheten
af den brottsliges förbättring ännu finnes
5 att brottet, ehuru störande ett af hufvudVilkoren
för Samhällsiniättningen, lik\äl innebär
den skillnad iirån dråp eller mord , att
Tjufven kan återställa det, som han berofvat
sin nästa, men icke Dråparen , och att följakteJigen
bevarandet af Samhällets säkerhet kan
medgifva , att Tjufven elur utståndet straff åter
kan få upptagas bland Samhällets Medlemmar
; men så snart vanarten stigit till den
höjd , att någon förbättring ej vidare kan påräknas,
då inträder Medborgarens rättighet att
fordra säkerhet för vidare ofredande, då uppkommer,
efter mitt omdöme, Statens pligt att
använda ett straff, som fullkomligen bereder
denna säkerhet. Dödsstraffet, såsom endast lörsvars-medel,
har man likväl ansett kunna undvikas,
och man har trott det vara mänskligare,
att för lifstiden innesluta brottslingen i ett
fängelse , än att beröfva honom hfvet. Det
torde likväl ej vara så lätt afgjordt, om någon
mänsklighet veikeligen finnes uti detta utbyte
af dödsstraff. Ett evigt fängelse utan hopp
om frihet, är ostridigt i de flesta fall svårare
än döden , och det är endast det med laster
och brott belastade Samvetet, sorn kan väl*
ja ett sådant uselt lif i stället för en snar död.
För isin del ryser jag mindre vid att se en
Den i April.
SJ
lagligen förvunnen brottsling, hvars lif är förenadt
med osäkerhet för andra Medborgare till
lif och egendom, dödas, än att se en samling
af missdådare, hos hvilka vanan vid brott utplånat
nästan alla mänskliga känslor, likt fångade
Rof-djur uti kedjor framsläpa ett uselt
lif, ännu farligt för Staten och medförande en
osäkerhet, som fordrar de strängaste anstalter
till de brottsliges förvarande. Kan hända har
äfven understundom någon svaghet, snarare än
en verkelig mänsklighet, föranledt dödsstraffets
förändrande till evigt fängelse och till äfventyrs
har man sett samma Monark , som ryst
att till döden döma en förvunnen brottsling,
med kall blod uppoffra tusendtals af sina egna
oskyldiga Undersåtares lif uti ett orättvist
krig. Det skulle således åtminstone för mig
synas mindre betänkeligt, att åter upplifva 3
af 40 Cap. Missgernings-Balken af 1734
ars Lag uti hela dess stränghet, om det icke,
enligt min tanka, härvid borde komma i betragtande,
att så många anstaljer å Statens
sida ännu äro ofullkomlige till förekommande
af brottet och anledningarne dertill, om icke
stölderne i senare tider så mycket ökat sig,
att man borde befara, att, om ofvannämnÖe
Lagställe upplifvades, dödsstraffen skulle mångdubblas
och ett skadeligt intryck på Nationen
derigenom åstadkommas. För min del tror jag,
att innan Lagen i hela sin stränghet bör göras
gällande , följande åtgärder å Statens sida
måste hafva föregått, nemligen;
1:0 Att Undervisnings-anstalterne blifva tat
-
54
Den i April.
te på en fullkomligare fot, så att brist på undervisning
ej må föranleda till brott. Den anklagade
bör ej kunna svara sina Domare: Jag
har saknat enskilt omvårdnad, det Allmänna
har ej heller dragit försorg att lemna mig uppfostran
, och i okunnighet om mina pligter såsom
Medborgare och människa, har jag foljt den
väg, som synts mig bekvämast.
2:0 Att en rnera utvidgad Närings-fribet
lemnar hvar och en Medborgare frihet, att på
ärligt sätt försörja sig så snart han dertill
äger förmåga. Brottslingen bör ej kunna anföra
till sin ursägt, att han velat antaga ett
lofligt yrke, men sett s>g derifrån vara hindrad
och derigenom blifvit föranledd att på
olofligt sätt föda sig.
3:0 Att b-stämda Författningar nogsamt
handbafvas för att forma hvarje Medlem af
Samh .llct att visa det han äger lofliga utvägar
till sin bergning.
Om en fullkomlig ordning härutinnan kunde
vinnas, hvilket dock torde vara förknippadt
med de största svårigheter, så är otvifvelagtigt
att många brott derigenom skulle kunna före*
kommas, och
4:0 Art bestraffningarne för första och andra
res-m stöld blifva så förändrade, att den
brottsliges förbättring derigenom beredes och
kans återinträdande i Samhället icke försvåras.
Ben 1 April.
hvilket onekeligen härflyter af de straff, som
för det närvarande härvid äro stadgade.
Om alla dessa anstalter hade upphunnit
en önskad fullkomlighet, så tror jag för min
del, att den som tredje gången stulit ett betydligare
belopp, borde för alltid sättas utur
stånd att vidare skada, och att Staten vöre berättigad
att emot honom använda döds straff.
För det närvarande och då så myckrt i ofvannämnda
puncter ännu återstår att göra, lärer
likväl denna stränghet ej kunna användas.
Men deremot torde det vara hvarje Medborgares
rättighet att fordra, det de anstalter, som
vidtagas för att med undvikande af döds-straff
sätta tjufven utur tillfälle att vidare kunna vara
skadlig, ovilkorligen äro af den beskaffenhet
att de utesluta möjligheten för honom att
sjelf kunna sätta sig på fri fot, och om dessa
anstalter icke äro och kan hända ej kunna
blifva af den fullkomlighet, att ändamålet dermed
ovillkorligen vinnes, om det ännu lyckas
tjufven att komma på fri fot och idka sitt
handtverk, är det icke då en rättvis fordran
af Samhällets Medlemmar, att dödsstraffet måtte
användas, såsom det enda återstående för
att bereda allmän säkerhet, och har Staten uppfyllt
sin pligt att freda till lif och egendom
om hon ej använder detta Straff? Jag medger
gerna att hos Oss strängare anstalter böra vidtagas
för att förekomma, det de till liftidsfängelse
dömde , ej må få tillfälle att undslippa
utur fängelse. . Dessa förnyade anstalter
skola antingen uppfylla ändamålet eller icke.
Den t April.
Om en fullkomlig omöjlighet till rymning der»
igenom beredes, så kommer ju den föreshgne
Lagen att ligga onyttjad; vinnes åter icke
ändamålet, så har Staten jelte uppfyllt sin
pligt , så framt döds-straffet icke användes.
Dessa åro de skäl som förmått mig, att tillstyrka
den föreslagne Lagen om dödsstraff för
den tjuf, som till lifstids-fängelse dömd, kommer
på fri fot och åter förö Ivar stöld.
Man invänder att tjufven derigenom skulle
komma att straffas egenteligen för det han
Tymt , hvilket icke är hans utan Statens fel, som
lenmat honom tillfälle dertill; men det är ej
för rymningen, som något straff är stadgadt, det
är lör den förnyade vanart, som stört Samhällets
säk rket. Om förbrytaren skulle vara mindre
brottslig derföre, att anstalterne å Statens
sida ej äro fullkomliga , så skulle ju den till lifstids
fängelse dom le vara fri fran allt vidare straff
eliva i brott han än beginge , till och med
jnor! , ty det harju varit Statens pligt att tillse
det möjligheten till vidare brots utöfvande
varit honom betagen. Den vigtigaste anmärkning
mm gör emot ifrågavarande Fö.slag, är
km lian la den frugran man hyser, att genom
Stadgandet af dödsstraff tor stöld, tjqfvrn skall
mmdre agta att vid utöfningen af sitt brott äfven
blifva mördare, och man häfver blottställt
Medborgares lif för att freda deras Egendom.
Erfarenheten är otvifvrlagtigt den säkrast©
ledaren för att* bedömmi, huruvida denna farhåga
är grundad eiler icke, och det hade varit
Den i April.
57
önskeiigt att äga en säker jemnförelse emellan
tjulnads-brott med och utan mord, begängne
under den tid, då dödsstraffet för stöld ännu
var gällande. Hvad man likväl med säkerhet
vet, är, att flere stora tjufvar den tiden blefvo
hängde, hvilka icke begått något mord,
och för min del tror jag att den från Fästningen
förrymde tjufven, som å nyo stjäl, lika
litet agtar mänmsko-lif för att föisvara sin egen
frihet, antingen han har att vänta dödsstraffet
eller lilstids-fänoelset utan hopp att vidare
kunna rymma; jag säger, utan hopp att kunna
rymma, ty detta hopp, hvilket ej kan äga
rum, utan på bekostnad af allmänna säkerheten,
måtte väl alldeles bet3gas brottslingen,
om icke Staren skall alltför mycket vanvårda
sin skyldighet; och det torde vara en stor svaghet,
om han tror sig nödsakad att hos tjufven
nära hoppet att kunna undkomma utur lifstidsfängelset
, för att derigenom söka förmå honom
att icke blifva mördare. Det torde dessutom
vara en stor skillnad uti sjelfva caracte.
ren hos mördaren och tjufven. Den förres
ogärning är oftast endast utbrottet af ett vildsint
lynne och otyglade passioner. Tjufven
deremot använder icke styrkan, endast illistighet
och bakslughet. Det öppna våldet ligger
ej i caracteren af hans brott: Det uppkommer
endast då han för egit försvar ser sig nödsakad
dertill, och i en sådan ställning tror jag
ej a‘t mycket afseende göres på skillnaden i
bestraffningen. Det skulle således synas mig,
att någon väsendtlig grund icke finnes att befara.
det tjufnads-biott oftare än hitinttlls skedt»
58
Den i April,
skulle förvandlas till mord, om Lag förslaget
antages. Tvärtom tror jag for min del, att
ryromaodet ifrån Fästningarne derigenom skall
till det hufvudsakligaste förekommas och den
säkerhet, som man genom lifstids-fängelset åsyftat
, bättre än hitintills vinnas. Den på Fästningen
förvarade tjufvcn, som vet att han på
sin kropp bär ett märke, hvilket genast röjer
honom vid minsta undersökning om hans person,
kan således icke äga hoppet att läBgre
kunna dölja sig för Lagen — som känner att
dödsstraffet väntar, vid ett förnyande af hans
brott, skall säkerligen i ganska få fall söka
undkomma utur fängelset, och, om sådant skulle
lyckas honom, måste hans enda föremål
blifva, att, om möjligt är, kunna begifva sig
utur ett Land , där han icke äger hopp att
ostörd kunna fortsätta sin vandel, och ändamålet
att befria Samhället från denna vanartiga
person är äfven då vunnit. Således tror
jag icke att den föreslagne Lagen ofta 6kall
behöfva användas. Men jag för min del anser
densamma nödvändig, såsom enda ptvägen att
fullkomligen bereda den säkerhet Staten utfäst
sig att förskaffa sina Medlemmar.
Herr von Stahl, Samuel, anförde skrifteligen:
Riksens
Högloflige Ständers Lag-Utskotts
Betänkande, rörande straffets skärpande för
tjufvar, som nu till behörig granskning förekommit,
har jag icke ofvervarit som Ledamot
af Lag-Utskottet. Det oaktadt vill jag likväl
Den i April.
59
anmäla min enskildra tanka i detta ämne. De
skäl Lag-Utskottet fattadr, och hvilka grundlagt
beslutet, godkänner jag dock både af öfvertygelse
och agtning. Jag medger att den
person, som, efter att hafva blifvit dömd och
Straffad för g.-dje resan stöld, beträdes med.
dylik förbrytelse, är en så brottslig och vanfräjdad
människa, att något hopp icke mer
kan vinnas om hans förbättring i framtiden,
och att hans lif är en börda för honom sjelf
och Staten. Det vore således ingen skada eller
förlust för det Allmänna, 0111 en rådan
vanartarl person i förtid beröfves ett uselt lif,
så mycket mindre, som hail efter våra Lagar
är skiljd från Medborgerligt förtroende, ålagd,
att för sin öfriga lifstid albeta å Kronans Slott
och Fästningar, samt sålunda sjelf förbittradt
hvarje dag af sin återstående lefnad. Men då
våra Brottmåls-Ligar alltid varit mildare än andra
Nationers, oansedt de täfla med ossi upplysning,
kunskaper och rätts-principer, får jag
till Högloflige Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning hemställa, om icke 4:de resan
begången stöld, bör, utom det ansvar Lagen
nu stadgar, i stället för dödsstraff, tillökas med
brännmärke i ansigtet, på sätt som i Danska
Staterne tillgår. Denna förändring i Utskottets
Betänkande, föreslår jag endast af det skal,
att jag frugtar, att den som 4:de gången föröfvar
tjufnad, äfven vid samma tillfälle begär
mord, efter han vet att dess brott icke pä annat
sätt än med dödsstraff kan försonas. För
öfrigt godkänner jag för min del Högloflige
Utskottets Betänkande, med den Anmärkning,
Den i April,
att jag under intet vilkor kan bifalla de Ledamöters
serskildta meningar , sorn vilj3 afskaffa
Spöstraff* ty i sådan händelse skola stölder
mera oförsynt tilltaga. Svenska Nationen bar
i allmänhet icke hunnit i den upplysning, som
fordras för ett mildare behandlingssätt och våra
Arbets- och Corrections-hus, om vi någon
gäng få dem i ordning, blifva då uppfyllde
af lastfulle och oduglige Medborgare, som vid
första tillfälle äro färdige, att med nya brott
föröka deras fel.
Herr Manrterstam, Johan: Herr Grefve Hamilton
har så fullständigt utveckladt de skäl,
som kunna anföras emot Lag-Utskottets Förslag,
att jag fullkomligt instämmer uti dess
Yttrande; äfvensom jag gillar de Anmärkningar,
hvilka Herr Hausswolff tillagdt; jag utber
mig endast att för några få ögonblick fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet vid
en tanka, som den förstbemäldte värde Talaren
ganska väl uttryckt, den nemligen, att
grymma Lagar icke erfordras, för att i ett
Samhälle upprätthålla ordning och säkerhet,
hvilket ändamål snarare vinnes genom mildare
Lagar, om de handhafvas med stränghet och
rättvisa. Man tror att tjufnads-brott under
senare åren tilltagit — Om detta verkeligen är
förhållandet, så kan man lätt igenfinna orsaken
dertill uti en tilltagande fattigdom i de lägre
Folk-Classerne, vållad af svårigheten att på lofligt
sätt vinna lifsbergning och man bör då icke
söka medlen att afhjelpa denna olycka uti barbariska
Lagar, utan genom beredande af lättare
Der i April.
utvägar till arbetsförtjenst och utkomst för dessa
Folk-Classer. Så länge Författningar finnas
uti vårt Land, hvilka göra det till ett brott att
begagna sin arbetsförmåga till loflig? yrken,
må inan snarare undra att tjufnader icke mera
tilltaga ännu; och första steget att afhjelpa det
onda är i min tanka att upphäfva dessa Författningar,
lika stridande emot billighet och rättvisa
som emot Stats-Oeconomiska beräkningar.
Då discussion om Lag Utskottets Betänkande
synes föranleda till afslag och hvarefter Utskottet
hör besväras med återremiss af Riksens Ständers
nu ytterligare öfverläggning derom, hemställer
jag om icke Betänkandet bör afslås.
Herr Grefven och Landi Marskalken hemställde,
om icke, enär ^6 §. i Regerings-Formen
stadgar, att då vid ett Utskotts första
gången afgifne Betänkande anmärkningar framställas,
hvilka hindra antagandet, Betänkandet
bör jemte anmärkningarne återförvisas till Utskottet
för att Betänkandet derefter ytterligare
granska och jemka, Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att Lag-Utskottets ifrogavavaramle
Betänkande, finge jemte de dervid
gjorde Anmärkningar till Utskottet återremitteras.
Herr MannerstamDen §. uti RegeringsFormen,
som Herr Grefven och LandtMarskalken
behagat åberopat, innehåller att Ståndet
kan bifalla , afslå eiler återremittera ett Be»
tänkande, då det första gången förekommer,
fastän det dä icke kan med förändringar eller
tillägg antagas. Denna tydning af § är efter
min tanka enlig med både ordalydelse och me*
ning uti densamma och sålunda har den vid
föregående Riksdagar blifvit förstådd och tillämpad.
Jag har tyckt den under discussionen sllmännast
uttryckta tankan vara för afslag, och
af denna anledning har jag begärt en sådan
proposition, hvilken efter min tanka otvifvelagtigt
kan till Riddeiskapet och Adeln framställas.
Det beror likväl af Herr Grefven och
LandtMarskalken att göra Proposition till åter*
remiss, hvilket jag icke heller vill bestrida,
ehuru jag, på sätt jag förut haft äran nämna,
anser den öfverflödig.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
å nyo, om icke Lag-Utskottets Betänkande
borde, i anledning af de dervid framställde
Anmärkningar, till Utskottet åteilörvisas j hvilket
bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus-Utskotfets
den 18 sistledne Martii afgifne, samt den 24
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande öfver Riddarhus Directioriens Riksdags-Berättelse.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, då ifrågavarande Betänkande
innefattade åtskillige sins emellan skiljaktige
Den 1 April.
63
ämnen, hvilka likväl alla enskildt rörde Ridderskapet
och Adeln, hvarje §. finge serskilt
uppläsas och afgöras.
Bifölls.
1 och 2 §. §. ansågos af Ridderskapet
och Adein icke erfordra någon åtgärd.
3 §•
Riddarhus-Utskottets hemställan så väl angående
öfverförande på Protocolls tryckningsfonden
af de 600 R:dr Banco, Kammarherren
M. G. Falkenberg ef Riddarhus-Cassan förskottsvis
uppburit till tryckning af 1789 års
Riksdags-Protocoller, som ock angående försäljning
af de förra Riksdagarnes Pleni-Protocoller,
blef af Ridderskapet och Adeln gillad.
Grefve Spens, Carl Gustaf.- Jag har visst
icke något emot saken endast mot Redactionen
såsom otydlig. Det bör icke stå 1809
och 1810 årens Protocoller, utan Protocollerne
för 1809 och 1810 årens Riksdag i Stockholm
, emedan endast om dessa galler det anförda
skälet, att blott 30 Exemplar kunna completteras,
Vill man salja äfven 1810 års Örebro
Riksdags-Protocoller till Maculatur, så
är det mig visst icke eller emot, men då skall
ett nytt skäl anföras.
Riddarhus-Utskottet hade äfven i denna
§. hemställt, det Riddarhus-Directionen, så snart
64
Den t April.
kallelse till Riksdag blifvit utfärdad, mätte genast
gå i författning derom att öfverenskommelse
träffas med en välkänd Boktryckare om
Ridderskapers och Adelns Protocollers tryckning
för den blifvande Riksdagen, hvarvid
Boktryckaren ovilkorligen skulle -örbindas, erriot
det han ensam erhöll detta arbete, att utan
mellankomst af annat, med den största
möjliga skyndsamhet verkställa tryckningen af
berörde Protocoller.
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anförde skrifte!
i gen :
Då jag fullkomligt instämmer uti hvad
Högloflige Riddarhus-Utskottet föreslagit för
framtiden, angående tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Pleni Protocoller , får jag likväl
den äran upplysa, att jag vågar tro, det
tryckningen af Ståndets Protocoller vid ingen
af de sednare Riksdagar verkstälts med mera
skyndsamhet än vid denna, i synnerhet dä man
erindrar sig, att tryckningen ej begyntes förrän
omkring 14 dagar efter Riksdagens början,
och att, det oagtadt, af Ridderskapets
och Adelns Protocoller 110 ark äro tryckta,
då deremot af Borgare Ståoders Protocoller,
hvilkas tryckning gen st börjades, endast 70
ark äro trykta, af Preste-Sfåndets 43 ark, och
af Bonde-Ståndets omkring 41 ark. Vid denna
jämförelse behagade Ridderskapet och Adeln
kanske finna, att jag i möjligaste måtto sökt
att svara emot Ridderskapets och Adelns förtroende
-
T)m 1 April,
65
troende, att åt mig uppdraga befattningen med
dess Protocollers utgifvaode, hellst med fästadt
afseende å den omständighet, att tryckningen
så sent tog sin början och den i följd deraf
uppkommande svårighet, att kunna träffa öfverenskommelse
med någon Boktryckare, sedan
de fleste redan förut åtagit sig annat arbete,
hvilket de ej kunde lemna, Emedlertid
får jag ödmjukast tillstyrka, att Ridderskapet
och Adeln ville bifalla Riddarhus-Utskottets
Förslag uti ifrågavarande afseende, såsom det
enda sätt, jag tror kan utfinnas till beredande
af en större skyndsamhet vid Piotocollernes
tryckning, än hittills kunnat åstadkommas.
Friherre' Wrangel, Henning, föreslog att, i
sammanhang med Riddarhus-Utskottets ifrågavarande
Förslag, någon anstalt äfven mätte vidtages
till beredande af skyndsam tryckning af så
väl de andra Ståndens Pleni-Protocoller, sou»
Bihanget.
Herr Grefven och Landt MarsJtalken hemställde,
om icke till vinnande af all möjlig
skyndsamhet vid tryckningen af så väl samtelige
Riks-Ståndens Protocoll, som Bihanget
dertill , under kommande Riksdagar , samt för
att bereda en större afsättning af berörde handlingar
och Stats-Verket en i samma förhållande
ökad ersättning för de till tryckningen åt-,
gående kostnader, Ridderskapet och Adeln skulle
anse lämpeligt, det Riksens Ständer hos Kongh
Majit i underdånighet anhålla, att Hof-CancelRidd.
och Ad, Fröt, V JB. 1 Afdx p, IO.
66
Den i April.
leren, under hvars inseende Boktryckerierne I
Riket äro ställde * kunde erhålla nådig föreskrift,
att, så snart Riksdagskallelse utlärdas,
låta vidtaga sådana förberedande åtgärder, hvarigenom
Riks Ståndens Protocoll och Bihanget
kunde under Riksdagens lopp skyndsamt från
trycket utgifvas, samt att de öfrige Respective
Riks-Stånden måtte inbjudas, att uti detta beslut
med Ridderskaptt och Adeln sig förena.
Bifölls.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hemställde
om icke, dä ett stort antal af Ridder*
skåpets och Adelns Herrar Ledamöter redan
bortgått, ofverläggmngen, i anledning af Riddarhus-Utskottets
förevarande Betänkande, måt*
te uppskjutas till eftermiddagen.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade?,
att dä många af Ridderskapet och Adeln ännu
voro närvarande samt Plenum icke blifvit upplöst,
ansag Herr Grefven och LandtMarskalken
icke några hinder möta för fortsättning af föredragningen
utaf de på Ridderskapets och Adelns
handläggning beroende mälj hvaruti Ridderskapet
och Adeln älven hördes instämma.
Riddarhus-Utskottets uti 4, ? och 6 §.$.
gjorde hemställanden biefvo derefter uppå serShilte
af Herr Grefven och Landt-Marsktlken
framställde Propositioner af Ridder skåpet tCh
Adeln gillade.
Den i April. 6?
Höglofl. Ridderskapet och Adelö åtskilja
des klockan 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim*
Onsdagen den I April
Plenum kl. half till 5 eftermiddagen.
Grefve Lewenhaupt ,- Gustaf, tog såsötfi
äldste närvarande Grefven klubban.
Justerades Pleni-Profocollerne för deri 12
Sistledne Manii eftermiddagen, samt den 17 i
samma månad lörmiddagen.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalkert
tippkommif samt em -itagit klubban af Grafve
Lewenhaupt, Justerafes Pleni Profocollet för
den 17 sistledne Martil eftermiddagen.
Friherre Boije, Ludvig.- Af den anledning
ätt de anföranden, som här skriftcligen afgifvas,
vanligen icke a nyo uppläsas vid Justeringen
i anser jag min pligt vara, att nu ödmjukast
anmäla, det jag med den rätt, Som
jag trott vara för mig öppen, intilldess Justeringen
iöf sig gattj gifvit åt mitt anförande,
63
Den i April,
till det nu Justerade Protocollet, någon större
utveckling. Jag bar, nemligen så vidt som
den trånga gränsen af ett Riksdags-anförande
medgifver, omständligen så till grunder, som
till detaillen framställt det Förslag tili Discont
- Papperens realiserande, hvilket jag vågat
här uppgifva.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I mitt Anförande
af den 17 sistledne Martil', i anledning
af Betänkandet om Discont-regleriogen, barett
misstag insmygt sig. Jag yttrade, att ibland
mycket annat, som bordt bland Götha CanalDisconts
tillgångar uppföras, Utskotten bortglömt
en Titel vid namn Lane'Banco Capital,
som bordt vara intagen i Cassa-behållningen.
Jag har nu fått upplysning af Herr Grefve von
Plåtens anförande, som samma eftermiddag
här upplästes och sedan genom trycket lemnats
till Allmänhetens kännedom, att de nämnde
Banco-Låne-Capitalerne verkligen äro af
Utskotten beräknade, men att det är en annan
del af Discont-Cassa-behållning, som blifvit
förbigången, nemligen den i Banco-Sedlar
bestående Cassa-behållningen i Contoiret i Stockholm.
Som det hade varit min skyldighet att
underrätta mig härom, har jag velat så gerna
sjelf anmärka en af mig gjord falsk uppgift:
I sjelfva saken kan det vara detsamma
hvilkendera af dessa tillgångar Utskotten glömt.
Glömskan af hvilken som hellst är ett lika fel
och båda Summorne dock för obetydliga atä
förändra Calculerne.
Den 1 April,
69
Friherre Anckarsvärd, Carl Tlinric: Då Grefve
von Lantingshausen begärde Proposition om
Ridderskapets och Adelns ogillande af uttryck,
som blifvit fälde om Götha Canal Discont-Direction,
var jag ej närvarande, och var således
ej i tillfälle att försvara mig. Som jag var
ibland dem, hvilka anmärkte Directionens förfarande,
får jag underkasta mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ogillande, ehuru jag alltid
haft för regel att ej fälla yttranden om personer
utan blott om saken.
Hafva andras yttranden varit skarpare än
mina, så nödgas jag likväl upprigtigt erkänna,
det jag icke hördt någon yttra annat än hvad
jag verkeligen tänkt i detta ämne och i sådant
afseende nödgas jag äfven dela tyngden af ogillandet,
om det äfven icke ifrån Herr Grefve
von Lantingshausen varit åt mig directe ämnat.
Skulle likväl något uttryck vara fällt,
som möjligen kunde hänföras till en personlig
förolämpning, så har sådant undfallit mig5 och
då jag aldrig deltagit i något sådant, utan, som
jag redan yttradt, blott i sjelfva saken, anser
jag mig i denna del icke kunna vara inbegri-,
pen uti Ridderskapets och Adelns ogillande.
Hvarefter Friherre Anckarsvärd, uppläste
följande:
Då jag uti Plenum den 17 dennes hade
äian afgifva några Anmärkningar emot Utskottens
Betänkande rörande Discont-Regl eringen j
?<?
Pen i April,
fann jag den omständigheten, att Utskotten
för Götha Canal Disconts utredning ej kunnat
S"som tijlgå^g beräkna > det till Canal-Byggnaden
lemnarle förskott af j ,100,000 R:dr, vara
af så betänklig natur, att den borde påkalla
en tormel g undersökning, huruvida Götha Cara!
Discont Direction varit berättigad lemna
ptt så tant lane biträde utan säkerhet, som Discont
Reglementets 12 §. föieskrifver, och på
längre tiel eller andra vilkor, än der utstakas;
iag gskade derföre att en laglig undersökning
mätte föranstaltas till befrämjsnde af upplysning
för den del af Allmänheten , hvilken lika
med mig ej kanner andra grunder för förvaltningen
cf ifrågavarande Verk, än dem , tryckta
Ptscpni-Reglementen och Bolags Reglor lemna.
Jag har likväl ali anledning förmoda, att
föga afseende lärer fästats vid den af mig
i sadant ändimal väckte Motion, då den, som
en följd af Utskottens Betänkande, innefattades
uti mina Anmärkningar däremot: Jag
anser mig således å nyo böra upplifva min
ödmjuka anhållan, det en laglig undersökning
mätte bl fva förordnad till utrönande af den
rät ighet Discont-Direction ägt, att till CanalArbetet
förskräcka en sådan Summa, som nu
pkedt, och att derföre pantförskrifva Canalen ,
som i min tanka redan för Banquens säkerhet
var enda tillgång; jag finner mig ingalunda tilIfre
IsstäJJ af den uti Herr Santesson? ytterligare
up( I v smngai åberopade 7 §:s 3 och 4 moment utj
Gö'h Ca 1 Bolags Discont-Reglemente; hvar0t
han tyckes vilja bevisa, att detta Discont
-
Den 1 April,
71
Verk ägt en verkelig Reglementarisk föreskrift,
att åstadkomma den belägenhet hvaruti
Verkets fordringsägare sig befinna, dä deras
insat e penningar till någon d-1 blifvit använde
titl Canalarbetet, och ej i vanlig Discontväg
äter utlåote: Jag tvifiar också, att någon
verkligt oväldig, som behagar taga kännedom
om Disconr-Reglementet och Bolags- Reglorne,
kan godkänna den bevisning H rr Santesson
i sådant afseende framställer. Den som läser
Discont-Reglemenret, finner utaf 2 § att förr
än Canalen blifvit fuUbotdad må vinsten af denna
Discont ej till annat behof användas än till
Canalarbvtets dufc &c. <%-.
Utaf XI §• att det bl ifver Bolaget tillåtit,
att emot lindrig ränta af allmänna Cassör och
enskilte Personer upptaga Lån till Discont- Rörelsens
oafbrutna underhållande och derlöre utgifva
löpande forskufningar.
12 §• visar huru det åligger Directeurer*
ne, att med redlighet och yttersta noggranhet
Styra och förvalta Discont-Verket, till det Allmannas,
Riksens Ständers och Bolagets derå
beroende förmon och säkerhet, att alla anvisningar
eller forskrifn.ngar, sorn till Disconrering
inlemnas , böra af Dimcteurerne pröfvas
, om de med behörige Cautioner försedde
äro; och att alla sädana förbindelser ej få
vara ställda på längre tid än 6 manader.
Af dessa § §. visar sig för mig åtminstone,
att jjiscontvinsten vant det Capital, sorn,
Den i April.
enligt den af Herr Santesson åberopade §:n,
bordt Canalbyggnaden till handahållas; att de
Lån , sorn af enskildte mot lindrig ränta fått
upptagas, haft till föremål att oafbrutet underhålla
Discont-rörelsen, och derigenom åstadkomma
en större Discont-vinst till förmån för
Arbets-Cassan. Om detta §:ns bokstafveliga
innehåll blifvit iagtagen , genom försträckning
af 1,100,000 R:dr till Canal-Arbetet, må Domaren
utlåta sig, äfvensom huruvida Reglementets
föreskrift om Caution och 6 högst
3 2 Månader, som längsta tid för all utlåning,
vid denna försträckning varit iagttagen. gida
Articeln Bolags - Reglorne säger äfven, att årliga
vinsten af Disconten tillfaller under Byggnads-åren
Bolagets allmänna Cassa; men på
intet ställe finnes att de af Allmänheten insatte
penningar elter CreJitiverne å Bancjuen
skulle til! Canal-Arbetet få tillgripas och sunda
förnuftet tyckes äfven motsäga möjligheten
afen sådan tanka. Jag förstår således ej, huru
Herr Santesson kunnat så tyda meningen af 7
<$, Biscont-Reglemeufet, atf Disconten skulle
till obestämdt belopp, och utan afseende på
varande Discont vins t eller ej, af om handen
hafvande Medel försträcka Canal-Arbetet med
penningar. Jag tror icke att det bör låta göra sig
aft längre förvilla Allmänheten me 1 ett ensidigt
hänvisande till en enda §. i Discont-Reglementet,
elfer till den 7:de §. som i mintanka
ej kan hafva afseende på annat än DiscontDirectionens
skyldighet, att, i elen mohn några
Medel utaf Discontvinsfen vore att tillgå, dem
Canal-Arbetet tillhandahålls, Dä Bolaget ic
-
Den 1 Amil,
73
ke ä några andra medel ägde anspråk, är det
svårt att på så sätt förstå Reglementet, att
Baaqueus och enskiltes mot 3 pioCent insatte
penningar skulle få till arbetet användas.
il:te §. som bestämdt uttrycker Discontrörelsens
öafbrutna underhållande, som enda
föremål för upptagandet af Lån utaf enskilte,
och af publique Cassör, måtte väl uti Reglementet
äga ett lika betydande rum , sotn den
7 §:ii, och torde lemna någon anledning att
fråga på hvad grund den kunnat lemnäs utan
afseende, vid de tillfällen då Canal-Directionens
Penninge-Reqvisittoner öfverstiga beloppet af
Discont-vinsten eller inbetalte Actie-Capitäler.
Jag har vist hört företes att Riksens Ständer
vid i8iy års Riksdag lemnat aanmiirht den
då redan existerande Canal-Verkets skuld till
Disconten, men jag kan derföre icke tro att
de godkänt förvaltnings-grunderne, hvarigenom
den uppkommit, och detta så mycket mindre,
som samma Ständer ålagt Bolaget, att minska
denna sin skuld till Disconten med en io:del
årligen.
Då detta nu ej allenast icke skedt, utan
skulden i det stället blifvit ökad , så anser jag
Riksens Ständers föreskrifter vara öfverskrjdneoch
sedan Riksens Ständer, uti sin underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:St år tgl t , anbo!-  lo att Kongl. Majist täcktes skilja Bolaget 1-  från sin Discont-rättigher, vid händelse af yppad
öfverträdelse utaf Reglementen eller före
-
74
Den i April.
skrifter, så tror jag att då varande Ständer
åtminstone i den delen bevarat sina efterträdare
en rättighet att frånkänna Götha Canal Bolag
sin Discont, utan att genom ett sådant steg
skaka grundvalarne af all frihet.
Jag hemställer vördsamt till Ridderskapet
och Adelns pröfning, om det ej skulle vara
Jämpeligast att Riksens Ständer anbefalte sin
Justitiae-Qmbudsman , att till verkställighet befordra
en laga undersökning öfv r Gö ha Canal
Disconts förvaltning; och huruvida den till
Canal Arbetet gjorda försträckning af i, 100,000
R;dr kan vara enlig med Bolags Reglors och
Reglementers föreskrift.
Jag anhåller att detta mitt anförande i sådant
afseende med de öfrige Stånden må blifva
communicerat.
Begärdes på bordet,
Friherre Hjerta, Axel, anförde skrifteligen ;
Då en värd Ledamot, Herr Grefve v. Lantinghausen
m. m. emot slutet af eftermiddagsPlenum
den 17 förledne Martii klockan 8 om
aftonen, skall vackt en Mot;on om ogillande
af mina f »rmiddagen samma dag hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln emot de trentie FilialDisconfema
afgifne uttryck, var jag ej nejrva•
ramle; hade således ej tillfälle att närmare explicera
det ofördelagtiga, som i mittanförande
vållade Herr Grefven v. Flåtens då yttrade miss
-
Den 1 April,
75
nöje, och skall, sorn det säges, i anledning häraf
på Grefve v, Lantingshausens begäran, till
Herr Grefven och LandtVlarskalken, en Proposition
derå blifvit framstäld, för de då närvarande
af Höglofl Ridderskapet och Adeln,
då den samma med flera Ja och några Nej blifvit
besvarad.
Det hide visst varit för mig angenämt, om
dermej väntats till den dagens Protocolls-Justermg
blifvit, som nu (till exempel) företagen,
och hade jag förmodat, att ett sådant mål då
om aftonen förekommit, hade jag säkerligen
ej bortgått; jag var äfven sinnad att vördsammast
inför Ridderskapet och Adeln samma afton
pa Herr G-efve von Plåtens tillkännagifna
missnöje, ytterligare detailleia mina tankar
i olvannämde mål ; nun som dvt var
redan klock.n g på aftonen, ville jag ej då
borfaga Högl Ridder&kapets och Adelns dyrbara
tid; hvarföre jag nu utber mig den äran
att vid Protoeolls-Justeringen den samma efter
min öfvertygelse vördsammast besvara; oeh
det så mycket häldre , som Höglollige Ridderskapet
och Adeln nu äro till större deko närvarande,
emot hvad de voro den förledna 17
Martii om aftonen, då målet förevar.
Hvad nu angår rrjftt Yttrande om de frenne
Filial Djscontern!; , har jag ej sagt annat, än
hvad öfverallt i Riket , upplystare Människor yttra.
Respectivc ?*tats~ och Jjanco-Utskottens Betänka
nde upplyser till en del DiscOnternas förda
vandel, da man får 1 of medgifva, att den för Fä
-
76
D-n i April.
derneslandets sanna val ej är brillant. Malmö
Discont-Directions Förvaltning är nu öppendagad,
och Directionen är n j stäild under lagligt
tillta!. Götha Canal-Disconts Förvaltning ar oförmögen
att betala, och att uppfylla sina för*
bindelser, samt igenom egen åtgärd kunna reda
sig: Man lärer då lätt kunna falla på den
tankan, att de besynnerligaste orsaker måste
varit vållande, bellse inga olyckor bragt någondera
på obestånd. Fast mera tror man sig
finna, att det öfverdrifna Canalbjträdet, som
blifvit Götha Can3lbyggnads Direction beviljsdt
emot högst osäkra, ja! som det påstås,
förut engagerade Hypothequer, vållat oredan;
detta är hvad jag yttrat, men pä gammalmodig
Svenska , och arnar ej återtagas men hvad Herr
Grefve von Platen sjelf angår; har jag icke
eus nämnt honom i mitt anförande och således
dessa omtaha uttryck så mycket orimligare
att på honom kunna tillämpas, som han
alltid ådragit sig både Allmänhetens och min
enskilta högaktning. qide §. i Götha Canals
Bolags Reglor menar j?.g tydligt utvisar, att
Götha Canals Discont är ert Verte för sig
sjelf, ägande sin egen Styresman; deremot
är Herr Grefve von Platen Styresman och
Direcfeur för Canal - Byggnaden. Nu efteråt
har sedermera upplystare män velat påstå, det
Herr Grefve von Platen ändå varit Ordförande i
Gotha Canals Discont-Direction, hvilket skulle
vara sä mycket mera otroligt, som igenom det å ena
sidan begärda och å den andra sidan beviljade ,
elura Länbiträde, (leisa bada stora Authoriteter, pä
Den i April.
visst sätt, råkade i stridiga Intressen , hvarigenom
möjligen Collission kunnat uppstå och
Controilen dem emellan skall försvunnit, jag
har således ansett för omöjligt det den belattning,
att i begge Directionerna vara Ordförande
, det skulle förenas i en och samma Person,
och hvaraf klarligen synes, att mina för CanaiDisconten
hysta tänkesätt eller gjorda tit!mulen
icke varit rigtade emot Herr Grefve von
Platen personligen. Det är med anledning
häraf jag ej trodde mina ordalag skulle kunna
af Högloft. Ridderskapet och Adeln ogilius,
hellst det påstås, att sådana i hela Riket, af
svårare innehåll yttras, och öka de den fruktan,
Rikets fattigare Innevånare hysa, att nu
och på framtidens Debetsedlar igenfinna denna
så kostsamma och redan bedröfliga Götha Carell.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig,
uppiäste följande:
Herr Grefve von Platen har i ett af
förra Plena sökt visa det Götha Canals Discont
varit skyldig, att biträda med Lån åt CanalDirectionen,
som ägt rättighet att sadan: äska,
samt härledt denna rättighet frän sådana siuttsattser,
sorn gifvit mig anledning deremot göra
Anmärkningar, — Herr Grefve von Platen
åberopar Riksens Ständers beslut vid sista Riksdag,
som ålägger Direction att hafva ärligen
verkstaldt sä mycket Canal-Arbete, sorn Di*
rection enligt Plan åtagit sig, vid påföljd, i fall
•sådant blifvit underlåtit, att Banquen da icke
78
Den i April,
skulle utlemna något af bidraget, intilldess det
åtagna Arbetet voie fullbordade. Af detta beslut
drages nu den slutsattsen , att då fulla Arbetet
med tillgångar af Medlen icke kunnat
verkställas, har der blifvit, icke allenast en nödvändighet
för Directionerna utan äfven skyldighet
, att söka genom Lån kunna bestrida utgifterna,
för att få det bestämda Arbetet fuhbordat,
förmenande Grefve von Platen att Directionen
i annat fall ädragir sig sä val Bolagets
som Riksens Ständers förebråelse, att hafva
underlåtit nödig omtanka för Verkets bästa:
Åberopande dessutom såsom skäl, att dylik
Lån-Operation, före sista Riksdag äfven varit
brukelig och då ät Ständerne utan anmärkning
lemnad. För att rätt bedörr.ma detta förhållande,
är nödigt att känna de omständigheter1
som föranledde Riksens Ständer till de beslut#
som togos rörande Canal-Verket vid sista Riks*
dag. Detta foretag, som ehvad nytta det framdeles
kan tillskynda Staben onekeligen för det
närvarande är hulvudorsaken till Penninge-föflägenheten,
till Mynt-värnets förfall och de olyckor,
som drabba en mf.ngd af Rikets Innevånare,
hvilka, ehuru sjelfva mer eller mindre vallaride
till sin olycka, val böra, men icke kunnd
räddas från undergång, utan att antingen Lagarne
skoia Våldföras eller l olket åläggas tillökning
1 Skatter , redan så dryga att de näppeligen
dermed uthärda, eller ock Banquen genom
utgitvandet af en ökad Sedeimassa ytterligare
försämra sin Credit och derigenom bereda
ett nytt hinder för Myntvärdets stadgande
och den dtrpå beroende allmänna säkcrhe
-
Den i April,
79
ten i Penninge-transactioner. Detta företag säges
nu, sedan utsigterne icke svara emot hvad
som väntades då det föreslogs, vara af Rikets
Ständer till Konungen framstäldt. Det är sannt,
om man utan någon critisk granskning håller
sig vid det som står tryckt på papper, så förhåller
det sig så; men om man nogare befragtar,
att aliade som väckt frågan, äro antingen
employerade vid Verket och erhållit lucrativa
befattningar, eller ock Actie-Agare, som i det
ögonblicket icke tviflade om de förmåner, denna
Canal skulle tillskynda Bolaget, utan fastmera
vore öfvertygade, att denna Inrättning skulle
medföra Interessenters sinna vinning, som
Tull Arrendet, de andra Disconterne, samt flera
dylika Corporationer, det vill säga minst
12 å proCent för Capitalet; vidare att cå
man sökte motverka Förslaget, såsom kostande
Staten i en stund då alla resoursser behöfdes
till det som angelägnare var, svarades att
det skulle kosta Staten intet, det vore ett enskildt
Bolag , som bekostade alltsammans; så
synes häraf att Planen förut var uppgjord, Bolaget
till det mästa redan sammansatt, och
hade säkerligen upphofsmannen härtill, i fril
lyckan krönt företaget, trädt fram för att skörda
hedren derföre, i det ställe att Riksens Ständer
nu, sedan det misslyckats, skola tjena tili
en skärm, bakom hvilken den, som gjordt projectet
kan dölja sig. Man kan häraf alltså med
tämlig säkerhet finna med hvad skäl det kan
påstås, att Riksens Ständer hatva, såsom för.
sta upphofvet härtill, förbindelser att uppfylla
emot Actie-ägare, som endast af Patriotisme,
8 o
Den i April.
på Ständernas uppfordran, hafva insatt stna
Capiraler i detta Verk. Efter denna lilla digression
, som dock är i sammanhang med
egentliga ämnet, iår jag visa anledningarna till
Riksens Ständers beslut vid sista Riksdag. Sedan
Grefve von Platen förklarat Bolagets oförmögenhet
att fullborda Verket ntan understöd
af Staten samt såsom skäl dertill anfört, dels
det lidande, Bolaget måst vidkännas, derigenom
att Arbets-Commenderingen - måst gå i Fält,
hvarföre påstods ersättning af Staten, dels emedan
den första Planen varit felagtig, hvilket
skylldes pä Majoren Bagge, som redan var
död, samt ändteligen att sådana hinder mött
vid verkställigheten , som icke kunnat förutses,
emedan de voro dålde i jorden. Det
var just af dessa anförde omständigheter, man
sökte bevisa det oförsigtiga i fullföljandet af
detta Verk, emedan man lika så litet framdeles
som tillförene kunde se hvilka impedimenta
i jorden skulle kunna hindra framgången,
samt osäkerheten i Directionens intyg om capaciteten
hos de personer , som skulle uppgöra
Planen till arbetet, då Directionen nu förklarade
Major Bagge för ignorant, ehuru han förut varit
af densamma erkänd såsom ägande fullkomlig
insigt i detta ämne. Men inga skäl kunde
hindra fortfarandet af ett företag , sorn i närvarande
stund snart sagt allmänneligen medgifves
varit ett olyckligt påfund och sorn endast
för den förmenta Rikets heder bör, utan
afseende på hvilken uppoffring som hellst, fullföljas;
det blir först framtiden som kommer att
bedöma
Den i Aptit.
81
bedömrna huru ett sådant Nationelt misstag
bör anses} Riksens Ständer biföifo således Verkets
fullföljande och anslögo dertill , såsom bidrag
af Staten, årligen 300,000 R:dr, hvilka*
jemte vissa proCents årlig inbetalning af ActieCapitalet
samt vinsten på Disconten, ansågs
vara behöfliga , till utförande af det årliga arbetet,
som, efter förmodeligeh Grefve Von Plälens
egen för Stats-Utkottet framlagde Plan*
borde verkställas ärligen , med förbehåll att Bartquen
icke af nästkommande årets bidrag skulle
utbetala något förr än förra årets arbete var
fullgjordt. Enär nu Grefve von Platen uppgifver
, att arbetet med de anslagne medel icke
kunnat verkställas, så måste dertill vara vållande,
antingen felaktighet i Förslaget, Och då
synes att man i den delen icke kommit till
Större fullkomlighet än förut, eller ock genom
misshushållning, då man finnér af Bolags Stämmo-Protocollen,
att för ett år omkring 70,000
R:dr blifvit afskrifne för bortskämd Proviant
med flera onödiga och opåräknade utgifter; så
tycktes en undersökning påkallas för att få Veta
om någon ersättnings fråga kan aga rum.
Emedlertid anser Grefve von Platen Sig
Icke hafva haiidbdt lagstridigt, dä han, för att
dölja rätta förhållandet, samt icke blifva 1 saknad
af bidraget, gjordt PenHinge lån i Disconten utan
borgen , hvilket i DisCor tens Reglemente dock
är förbudit, samt «fter Ständernas förnyade föreskrit,
att om afsteg från Reglementet gjordes,
borde Banco Fullmägtige sädar.t hos KonuöRidd»
och Ad. Prol. V B. 1 Afd. jl* 13.
82.
Den i April.
gen anmäla samt Disconterings-rättlglieten upphora.
Herr Grefve von Flaten lärer således
hafva svårt att rättfärdiga sitt förhållande dermed,
att förra Ständer utan anmärkning Iemnatj
att dylika Lån varit gjorda förut; derigenom
hafva icke Ständerne autoriserat att dylika
missbruk finge fortfara ; motsattsen kan slutas
deraf , att utaf det årliga Byggnads-bidraget
en viss Summa blifvit deponerad till afbetalning
å den förut gjorde Skulden, sorn <.åledes
skulle försvinna, men icke ytterligare förökss;
den motsatta åtgärden är således ett missbruk af
Ständernas öfverseende godhet, som sedt igenom
finger med en olaglighet. Det blir derföre
ett skäl för nu varande Ständer, att låta
lagligen beifra sådan sjelftagen myndighet,
hvarigenom man ansett sig berättigad att disponera
Discontens tillgångar efter behag, samt
befordra Discont-Directionen till ansvar och ersättning
derföre, att de emot Reglementets föreskrift
användt Medlen till stående Lån, och det
till Canal-Verket, hvarifrån de icke kunna återfås,
utan kommer Creditorernas förlust att derigenom
förökas.
Fåfängt lärer kunna påstås, att ansvarigheten
derigenom upphört, att Decharge erhållits
af Revisorerne och af Actie-ägare. Detta gälde
icke med Malmö ; de hade icke allenast
Decharge af Bolaget och Banquens Revisorer,
utan älven Konungens godkännande, i anledning
af Jostitiae-Cancellerens hemställan, attingen
anledning till åtal emot dem fanns. F,tter
sedermera bättre upplysning kunde hvarken
Den i April.
83
Konungens beslut än mindre Actie-ägares frikännelse
likväl hjelpa dem.
Senaste Riksens Ständers Revisorers vitsord
om nit och skicklighet, har också blifvit
såsom skäl anfördt och nu i en dessa dagar utkommen
skrift af Corr.meice-Rådet Santesson
äfven åberopad.
Såsom en af dessa Revisorer får jag förklara
detsamma, jag en gång förut gjordt, att
ehuru Riksens Ständers Revisorer, i grund af
Instruction, ägt granska förhållandet, ansågo
dc den otili räckeliga tiden för deras göromål,
böra på andra föremål användas, då intet tvifvelsmål
hos dem uppstod, att ju Herrar BancoFullmägtiges
Berättelse, såsom jemväl grundad
på de enskiidte Revisorernas Decharge var
tillförlitelig, så mycket mer som de framlagde
månatliga Rapporter från Disconten visade
ett betyrleligt öfverskott till Discontens faveur;
utan att likväl specifikt upptaga att en Fordran
af 100,000 R:dr ägdes i Canal-Verket utan borgen,
samt att ibland Hypothekerna fanns för
y å 600,000 R:dr Verkets egna Actier, som äro
af ringa värde — Man kan däraf finna atr detta
vitsord icke kan bemantla någon fördold
olaglighet. 1 anledning af detta, yrkar jag laglig
undersökning härutinnan; uti hvilken begäran
jag förmodar Grefve von Platen understödjer
mig. Oagladt att vi i ämnet äro af olika
rankar, tror jag likväl han har den öfvertygelsen
att han har rätten på sin sida och kan lagligen
försvara sä väl sina egna, som Discontens
84
Den t April.
göromål, såsom ock att, då tydeligen är tillkännagifva
det misstankar om Discontens förvaltning
äger rom, han lika med hvarje redlig,
hvars ifrigaste önskan det är att få sanningen
uppdagad och dervid påkastade skuggor
skingrade, väljer en laglig undersökning af
sina handlingar och icke med åberopande af
frikännelser eller försummade formaliteter i Rät»
tegångs-ordning, söker undandraga sig Lagens
kraf, hvilket endast nyttjas af sådana, hvars
inre medvetande bära vittne emot dem.
Begärdes på bordet.
Munteligen tilläde Friherre Stad von Holstein.
- Det han instämde till alla delar, uti
hvad Friherre Anckarsvärd nyss anfördt.
Herr Heykenskjöld, Detlof.- I anledning af
hvad Friherre Anckarsvärd anfört, vill jag erinra,
att enligt min tanka var det de uttryck, som
Friherre Hjerta fällde om Götha Canal-DiscontDirection,
hvilka af Ridderskapet och Adeln
ogillades.
Hvad åter angår Anmärkningen vid det
biträde Discont-Ditectionen lemnat Arbets-Cassan,
var det skada att Friherre Anckarsvärd
icke var närvarande den ij Mars eftermidda*
f en, då Grefve von Platen så fullständigt deveopperade
skälen dertill. Götha Cattal Direction
var å ena sidan ålagd förrätta ett visst Arbete
årligen, och å den andra att icke öka det Lån
Arbets Cassan upptagit. Dä det (prelagde Ar
-
Den f April.
betet kostade mera än påräknadt var, visade
sig nödvändigheten att btyta ettdera af dessa
Förordnanden. Directionen valde efter min
tanka det bästa, diet att upptaga Lån och verkställa
det föreskrifna Arbetet. —I alseerde ater
på Friherre Anckarsviirds Yttrande om tilltal
emot Götha Canal- och Discont Dirt-cti merr.e ,
får jag erinra, att Grefve von Platen sjelf begärt
undersökning och om man ägde rättighet
att sluta a priori, är jag öfvertygad om, att
den som begär en undersökning öfver sitt förhållande,
lärer ej heller frukta undersökningens
utgång. För min del tror jag äfven, att Directionen
förhållit sig så, att den ej bör frukta, att
deras åtgärder läggas i öppen dag.
Friherre Anckarsvärd: Jag var visst närvarande
då Grefve von Platen lemnade de omförmäldte
upplysningarne. Jag yttrade just derefter
att jag då likasom nu ej af dess Anförande
blifvit öfvertygad. Jag har icke begärt, att
Justitia; Ombudsmannen skulle tilltala Götha
Canal Directionen, utan jag har blott satt i fråga,
att Justis-Ombudsmannen borde befordra
undersökningen om Directionens förhållande till
verkställighet.
Herr Heykenskjöld.- Jag har ej fattat annat,
än att Friherre Anckarsvärd yrkat tilltal emot
Götha Canal och Discont-Directionerne; men
för öfrigt anser jag att begära tilltal och undersökning,
vara detsamma.
Grefve von Lantingshausen, Albrect.- Jag får
Den i April.
nu endast» till hvad jag den 17 Mars effertniddagen
anförde, aran tillägga, att jag af delicatesse
ej ville nämna Friherre Hjerta, såsom
frånvarande; men jag ansåg det vara klart att
jag ej kunde mena någon annan, emedan jag
ej hörde någon falla så svåra uttryck som Friherre
Hjerta. Mili anmärkning vid Friherrens
Anförande hade tidigare ägt rum, om jag kunnat
erhålla ordet, innan de som förut anmält
sig att tala, blifvit af Herr LandtMarskalken
uppropade. Den hemställan jag gjorde var i
öfverensstämmelse med yo §. i Riksdags-Ordningenj
och nu lärer icke vidare fråga derom
kunna uppstå. Friherre Hjerta har val nu förklarat,
att han ej ment Grefve von Platen; men
jag underställer, om icke de af Friherre Hjerta
fällde yttranden voro förolämpande för Grefve
von Platen , såsom Ordförande i båda Directionerne.
Friherre Boye, Ludvig.- Då den Motion,
hvarom nu är fråga, här gjordes af Grefve
von Lantingshausen och af mig understöddes,
varade ännu hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln intrycket af den känsla, som hade uppkommit
under afhörandet af Friherre Hjertås
Anförande; ipke af Friherre Anckarsvärds. Detta
intryck kati nu vara försvunnit; me» jag
tror likväl att det var rättvist. Förklenliga till.
malen, de må nu vara beledsagade af hvilken
sannolikhet som hellst, äro alltid — tillåten
mig, mine Herrar! att påminna derom, — så
länge som Domaren ännu icke , med Lagens
visshet lörklsrat elem för sanningar> ingen ting
Der1 1 April.
87
annat, än tomma beskyllningar; och de äro
således ingalunda Argumenter, hvarken att här
framställas, eller att här antagas, emedan de
alltid äro af natur, att till rigtigheten fordra
Domstolens sanction. Jag förmår mig aldrig
att tro , det ett Riks-Stånd någonsin bör antaga
eller gilla sådana enskiklta beskyllningar,
sorn en Domstol efteråt möjligen kan förkasta.
Då nu Motionen var gjord angående ogillande
af några Friherre Hjertås uttryck, trodde
jag, att om Motionen blifvit afsHgen, hade
följden varit, att Allmänheten, som skall läsa
våra Protocoller, hade ansett uttrycken vara af
vart Stånd formeligen gillade; och det var detta,
som jag trodde borde förekommas. Jag
ansåg det sä mycket haldre nu kunna ske, som
ett sådant ogillande aldrig utfallit mindre ofördelagtigt
för uttryckens framställare, än nu.
Friherre Hjerta är af oss alla ansedd tor en
rättskaffens man, som icke med uppsåt förolämpar
någon. Den glada och naiva fritalighet,
sorn han vandt oss vid, i sina anföranden,
har utmärkt ett förlitande till Ridderskapets
och Adelns benägenhet, att häldre afse hars
välmening än granska hans ord; och jag är öfvert
ygad att han, i detta förlitande, icke heller
denna gången missräknadt sig. När vi således
kunde, utan att minska något af vårt afseende
för honom , lemna det ogillande ät hans
uttryck, som rättvisan och Allmänhetens uppmärksamhet
påkillade, så tror jag alltid, att
vi deri gjorde rätt.
Friheire Hjerta, Axel: Jag är oändeligen
8*
Den i April
-
smickrad att finna en sä vältalig man, som Friherre
Boye åtaga sig mitt försvar. Oombuden
är han och misstager sig högeligen deruti att
jag aftaquerat någon personelt. Jag har blott
anmärkt Discont-Pirectionens Conduite, och alla
rala derom på ett ofördelagtigt sätt. Ridder.
skåpet och Adeln har likväl ogillat mina dervid
nyttjade uttryck, och jag måste finna mig
dervid, men jag reserverar mig deremot till
Protocollet,
Herr Grefven och handtMars&alten hemställde
« om icke ali vidare öfverläggning, i anledning
af Ridderskapets och Adelns ogillande ut.
af Friherre Hjertås till Protocollet den 17 sist.
ledne Mars nyttjade uttryck finge upphöra.
RQpades Ja,
Då Friherre Stael von Holstein, Corfitz hud'
vig, härefter anmälte sig att tala, erinrade Herr
Grefven och LandtMarskaiken, att Ridderska.
pet och Adeln redan beslutat, det ali vidare
öfverläggning rörande Friherre Hjertås afvanoämnde
uttryck borde upphöra,
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus.- Nu
ifrågavarande ämne delar sig i tvänne delar j
dén ena är personel. Efter Högloflige Ridderskapets
och Adelns för mig så smickrande beslut
i detta hänseende, får jag, med betygande
af min lifligaste tacksamhet derföre, förklara;
att jag med yttersta varsamhet, skall pä detta
rum söka undvika, uti {Almänna ärendsr in«
Den 1 April.
89
blanda personligheter; och om sjelfva saken
Oundvikeligen skulle föranleda till uttryck , hvilka
bära anseende deraf, är dock sådant tvärt
emot min mening, och ett förhastande, som in.
gen häldre än jag önskar gifva den tydning,
sorn vederbör,
Hvad åter angår sjelfva saken, så, med
full känsla af lyckan att vara Svensk , kan jag
ej annat än önska en laglig undersökning af
Directionens åtgärder. Aldrig liar jag sk,v dt den,
och yttrar mig nu ej under hvad form den bör
äga rum, fullkomligen tryggad under vår fria
Samhälls ordning, hvilken far afgöra huru öfver
Svensk Man, Svensk Lag bör skipås af Svenska
Domare.
Nu till saken — ehuru den ej egentligen
hör till närvarande öfverläggnings-ämne. Men i
följd af hvad som blifvit sagdt af en värd Ledamot,
får jag be om ursägt för den tid jag upp.
täger. Ty då ärendet innan korrt torde komma
under öfverläggning och skadliga intryck
skulle vållas af hvad orätt anfört är, anser
jag mig skyldig upplysa sanna förhållandet.
Det är sagt att 181? års stora Förslag öfver
Canal Byggnaden är mitt — Denna uppgift
förundrar mig högeligen höra af den, som i följd
af ett allmänt uppdrag haft tillfälle granska
både Förslaget och det dermed åtföljande vidlyftjga
Memorial-Protocoll, sorn väl är undertecknadt
af mig, såsom Ordförande, men ock
af Verkets Öfver-Mechanicus, såsom den der
90
Den t April.
upprättat det. Detta kallas nu mitt; och om jag
varit i stånd göra det ensam, ser jag ej att det
derföre hade mindre värde, om det annars är
riktigt; men nu grundar det sig på alla vid Verket
varande kunnige Mäns samlade erfarenhet, och
deraf hade den värde Ledamoten kunnat skafaf
sig all nödig upplysning, då dessa handlingar
till allmän efterrättelse och efterlefnad
förvaras i Banquen,
Han har vidare sagt, att Directionen kallat
aflidne Major Bagge en Ignorant. Hvarken
jag eller någon af Directiouens Ledamöter
skalle kunna, med bibehållande af egen
agtning, folia ett sådant omdöme om en man,
hvilken drifven af tjenstenit och i sitt kall fann
sin förtida graf på Sjöbotten.
Jag har alltid ansett Major Bagge för den
skickligaste i yrket, som då fanns i Sverige,
den der vid alla tillfällen visade etc nit , som
bör freda dess minne.
Han var den förste, som upptäckte otillräckligheten
af sitt första Förslag. Vid sin död
var han sysselsatt med uppgöringen af ett nytt.
Jag vädjar till en hvar uti detta upplysta Särnlund,
om vid en enkel Braks-Anläggning, en
blott busbyggnad, ej missräkningar i första Förslaget
inträda.
Efter 5 års erfarenhet trodde man sig försc
i stånd ait upprätta ett fullständigt kostnadspcb
Arbets Förslag öfver det hela} men auma
Ben i April.
91
osäker, framlade man , uti ett åtföljande serskilt
Protocoil, grunderna för detta Förslag,
på det nogaste utförde. Nu berättar man, att
denna Calcul slagit fel. Detta är mig obekant.
Blott en enda Bergsprängning, då okänd, har
inträffat (och för dylika händelser reserverade,
jag mig år 1815» sorn Ridderskapets och Adelns
Protocoller»utvisa); men arbetet har ej
derigenom blifvit uppehållit, ty man vas skyldig
utfinna medel till -svårigheters öfvervinnande}
och om än detta någor fördyrade kostnaden,
så vinnes den igen på annat ställe. Men
deremot är det en sanning, att Sveriges hufvudås
är genombruten och segelbar med en i
mils lång Canalsträcka och alltså fullgjordt
hvad som var sagt skulle utföras på den i Förslaget
utsatta tiden.
Vidare är sagt, att på ett är 70,000 R:tlr
blifvit afskrifne för förskämd Proviant. Detta
är för m-ig äfven något nytt, och jag får beklaga,
att innan sådana uppgifter frambäras»
den värde Talaren ej sökt underrättelser der
han bordt göra det; han hade dä k unnat öfvertyga
sig om att denna förlust ej uppstått af
förskämd Proviant.
Om på ett år 70,000 R:dr skulle gå förlorade
för oduglig Proviant, så vore jag visserligen
ganska oskicklig till det förtroende
mig är uppdragit, utan aft hvarken Arbetets
vidsträckt ht t eiler de mångs kringspridda Megaziner
kunnat tjena till undskyllan. Men fiVen
detta förhål anäs är tillfullo redan lgåj
92
Den i April.
utvecklat uti det meranämnde uti Banquen nedlag*
da Memorial-Protocoll. Huru har detta helt och
hållit kunnat undfalla den, som varit Revisor uti
Banquen, där dessa handlingar äro att tillgå
till upplysning utaf Canal-ärenderna ? Förhållandet
med dessa 70,000 R:dr är som följer:
Trouppen provianteras utur M agazi ner efter
en viss gifven, af Konungen faststäld Taxa,
och då Trouppens dagspenning , samt öfriga
Arbets Lön, från Arbetets början varit densamma,
kunde Proviant-Taxan naturligtvis icke
betydligen höjas, om ock inköps-priset betydligen
öfversteg den; och den förlust häraf
uppstår, redan 18*S påräknad och uti Calculerne
upptagen, är den nu ifrågavarande. Till
vidare bestyrkande hvaraf jag blo t får åberopa
dels hvad jag förut sagt, dels oftanämnde
Protocoll; och då jag för denna gång ej vidare
vill uppehålla Ridderskapet och Adeln, får
jag blott anhålla, att man af dessa profbitar
vill bedömma hvad vitsord, de uppgifter förtjena,
som på sådant sätt framställas.
Friherre Staél von HolsteinHvad Grefve
von Platen nu yttrat synes isynnerhet vara rigtat
emot mig. Om jag nämnt att Grefve von
Platen uppgjort Förslaget till Canal-Arbetet,
så synes mig att jag dertill haft goda skäl;
man anser i allmänhet Grefve von Platen vara
den, som uppgjort planen till hela Verket. Om
han nu intet vill att denna heder skall tillerkännas
honom, så må det då bli för dens räkning,
som dertill finner sig befogad. Att jag
om Major Bagge nyttjat det ordet Ignorant,
Den 1 April.
93
medgifver jag vara origtigt, samt derföre återkallar
det. Att Major Bagge varit en man af
lärdom och insigter, hetviflar jag alldeles icke,
ehuru jag ej kände honom; allt hvad jag härom
vet, är att då Grefve von Platen vid sista
Riksdag var nödsakad gifva Canalens beklagliga
belägenhet tillkänna, samt att förmå Staten
lemna biträde af penningar till dess fullbordande,
anfördes såsom skäl, att Major Bagge
icke agde erforderliga insigter i bedömandet
af hvad ett sådant arbete kunde kosta, då
han uppgjordt ett Förslag, som knappast svarade
emot gidelen af kostnaden. Den ursägten
att dylika missräkningar äro vanliga vid alla
Förslager af Bruksanläggningar, byggnader
m. m. är så mycket mindre läinpelig, som i
fall Grefve von Platen baft denna sakkännedom
redan 1809, han icke bordt sådant förtega;
ty hade ett ord derom blifvit nämnt, hade säkert
aldrig denna Canal, som nu sätter oss i
sådan brydsamhet, blifvit företagen; det var
endast i förlitande på Grefve von Plätens kun.
skaper och dess försäkran, att den kunde verkställas
med I,6öO,ooo R:dr, samt det utan Statens
Gravation, endast genom sammanskott af
Privåte,
Då vi nu deremot finna opåliteligheten af
det som då uppgafs, och man annu åberopar
att hinder mota, dem man ej kunnat förutse,
således alldeles i osäkerhet huru många Miliotier
ännu erfordras till fullbordandet af detta
Verk; så synes hoppet allt mer och mer försvinna
om en lycklig utgång, och vört då tro
-
94
Den i April.
ligen säkrast ait taga den mindre skadan i stället
för dea större, saint lata företaget hvila.
Hvad förlusten af tlen förderfvade Provianten
angår, så finnes denna uppgift i en tryckt
skrift, som snart lärer blifva allmänt bekant.
Äfvenledes har här blifvit yttrat och medgifva,
att en olaglighet mäst begäs deruti,
att Lån blifvit upptagne i Disconten till Calial-Arbetets
behof, emedan det annars icke
kunnat fullbordas enligt den fastställde planen,
då, de dertill anslagna medel varit otilhäckeljge.
Det lärer svårligen kurna försvaras,
art man för att dölja ett misstag begår en
olaglighet, att man lör att fullborda ett arbete,
hvartill Fonden är blifven otillräcklig, antingen
genom misscalcul eller misshushållning, griper
till andras Egendom och använder den sig
til! nytta, hvarigenom nu möjligen Discontens
Crcditorer kunna komma att förlora rf ä 20
proCent. Det är derföre ett lagligt påstående,
att de som detta gjordt måtte med sin Egendom
vara ansvarige, åtminstone för de 250,000
R:dr, hvilka.sedan sista Riksdag å nyo af Canal-Direction
blifvit i Disconten upplånte. Förhållandet
är i denna del alldeles lika med det
sorn handt i Malmö, atti man nemligen emot
Reglementets föreskrift, utan säkerhet tillgripit
andras penningar och dem tili egen nytta användt.
I anledning häraf yrkar jag sky nels arfi
undersökning härom, samt att Banco Fullmägtige
måtte taga nödiga mätt och steg till bevarande
al Creditorernas rätt till denna tillgång.
Herr Grefven och Landt Marskalken anm.ltk
-
Den 1 April.
95
te, att sorn Friherrarne Anckarsvärds och Stael
von Holsteins för en stund sedan uppläste
skrifteliga Anföranden blifvit begärde pa bordet,
komme ock den af bemälde Friherrar
väckte fråga, om undersökning rörande Götha
Canal Discont-Directions förhållande att till
nästa Plenum hvila.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhardt Jag
får först förklara, det jag med uppmärksamhet
läst Götha Canal Directions, rörande Canal-Verket
utgifne handlingar, men icke någorstädes
funnit, att Directionen fällt förklenligt omdöme
om Major Bagge. Derefter vili jag, tili
förekommande af pr^judicat för framtiden,
anmäla min reservation emot det Ridderskapets
och Adeins beslut, hvarigenom en dess
Ledamot, som anmält sig att tala, blef nekad
att yttra sig i ämnet. Att beslut tages, det
öfverlaggningen i en båga skall upphöra, innan
hvar oefp en, som anmält sig fått tillfälle att
yttra sig, anser jag vara stridande emot yo §.
1 Riksdags-Ordningen. Om jag ej misstagit
mig, så har Friherre Stael von Holstein denna
gång att tacka Grefve von Platen derföre,
att han fick tala* ty sedan det tillåtits Gretve
von Platen, kunde det icke nekas Friherre
Stael.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
det han i anledning af hvad Herr Munck af
Rosenschöld anfört, ansåg sig böra erinra det
han, utan att pä minsta sätt vidröra elen upp,
komne frågan, angående undersökning af Gå
-
96
Den t Aprtt.
tha Canal-Disconts Directions förhållande, en*
dast till Ridderskapet och Adeln hemställt, otti
icke all vidare öfverläggning, rörande Ståndets
ogillande af Friherre Hjertås anmärkte uttryck
måtte upphöra; och då denna Proposition
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen ,
hade Herr Grefven och LandtMärskalken ansett
samma beslut äfven böra lända till efter»
rättelse.
Herr Munck af Rosenschöld .* Jag reserverar
mig emot beslutet, det må angå hvad ämne
sorn hellst; det kan leda till ett farligt priejudicat,
och anhåller att min reservation matte
i Protocollet antecknas.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Då jag för
en stund sedan begärde ordet, var det blott
för att utbedja mig få lästa Högloflige Riddergkapets
och Adelns uppmärksamhet på de l
den då uppläste 50 §. af Riksdags ordningen
utstakade sätt, huru fågor om personligen förolämpande
uttryck, kunna i ett RiksStånd af*
göras. Detta synes enligt denna §:S tydeliga
lydelse, blott kunna ske på 3 serskildta sätt,
nemligen: Antingen kan Ståndet anse frågan
ej förtjena något slags afseende, utan låta den
alldeles förfalla; eller ock anmoda LandtMar*
skalken eller Ståndets Tileman, att gifva dert
Ledamoten, som sig förgått en tjenlig föreställning
och varning; eller slutdigen att enligt
78 §. med ^:delars pluralitet tillåta, att
den brottslige må tilltalas vid laglig Domstol.
Den t April.
97
Det 4:de sätt att afgöra dylika frågor, som
Högloflige Ridderskapet och Adeln under denna
Riksdag några gånger användt, nemligen:
Att Ståndet förklarar sitt ogillande, fruktår jag
således ej är med Grundlagarne öfverensstämmande.
Det var blott denna anmärkning, som
jag önskade få i Protocollet antecknad.
Fortsattes den i förmiddag började pröfning
af Riddarhus-Utskottets Utlåtande öfver
Riddarhus-Directioneos Riksdags-Berättelse.
7 $•
Riddarhus-Utskottets hemställan, att aflidne
Riddarhus-Secreteraren Silfverstolpes 2:ne
oförsörjda Döttrar kunde, i händelse af deras
Moders död eller möjligen trädande i nytt
gifte, få, så länge de äro oförsörjde, uppbära
en årlig pension af 100 R:dr Banco hvardera,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Undertecknad Protocollsforande aftradde,
då nu förekom ett ärende, hvaröfver serskilt
Protocoll fördes.
Sedan undertecknad derefter åter tillträde
Protocollet, företogs till pröfning, RiddarhusUtskottets
hemställan, dels att under förutsättande,
det Ridderskapet och Adeln med afseende
å Riddarhus-Secreterare-tjenstens verkliga
Ridd. och Ad. Prot. V JB. 1 Af d, 13, 14.
98
Den i April.
vigt, försätter Secreteraren i Het tillstånd, att
han kan äga sin deremot Svarande utkomst
och hvarom Utskottet serskildt Betänkande afgilvit
, Riddarhus-Secreterare-tjensten hädanefter
ej må med någon publique Tjenst förenäs,
dels ock, att Riddarhus-Dirtctionen må efter
sig för tillfället företeende omständigheter bestämma,
huruvida en af Directionen till förordnad
Riddarhus-Secreterare må intill Ridderskapets
och Adelns nästa Sammankomst i utöftiingen
af en förut innehafvande Tjenst, fortfara
eller icke.
Grefve Mörner, Carl Slellan, anförde skriftligen
:
Jag medgifver det Riddarhus Secreteraren
under Riksdagarne är sä sysselsatt, att han
Omöjligen kan hafva annan Tjenste-befaitningj
likvist tror jag handläggningen emellan våra
Riksmöten vara sa inskränkt, att han lätt
kan bestrida andra Embets-göromål; det ligger
utom dess i människans känsla att sträfva ef*
ter något bättre, men en Riödarhus-Secreterate,
äfven med den utmädrtaste skicklighet,
liar för denna syftning allt hopp emot sig,
om han skali vara bunden vid en Tjenst, som
svårligen lemnar utsigt till någon vidare befordran.
Högloflige Riddarhus-Uf‘kottet, som å ena
sidar, insedt nödvändigheten :itt förbättra Riddarehus-Secretcrarens
Lörevjlkor, men å en annan
trott lämpeligast vara, att denne Tjensteman ej
Den i April.
bör tillika hafva någon pubiique Embets-be*
fattning, har föreslagit att af Riddarhus-Cassans
inkomster tillslå en afpassad årlig Löne-förhöjning
, och hvilket äfven blifver nödvändigt,
så vida Betänkandet i sjelfva hufvudsaken god.
kännes; men enär annän utväg finnes , till förbättrande
af Riddarhus-Secreterarens vilkor,
för honom säkerligen mera tillfredsställande,
och hvilken på minsta sätt ej ligger Cassan
till last, tyckes mig att en sådan häldre bör sökas;
och då vi derjemte känna , att Secretetame
i de öfrige Respective Med-Ständen alltid närtu
nas af Personer, som innehafva pubiique Erm
beten, ser jag ej någon fullkomlig anledning
hvarföre Riddarhus Secreteraren icke må äga
någon annan Syssla, enär, gehom nödiga föreskrifter,
han sättes utur möjligheten att försumma
sina åligganden vid Riddathus-Cancel11
et- Utur dessa skäl och äfven ledd af den
principe, att man bör göra en förtjent Medborgen
så nyttig för Staten och lycklig för sig
sjelf, omständigheterna medgifva, då sådant
kan ske utan andras förolämpande, är jag för
min enskildta del af den mening, att Riddetskapet
och Adeln icke må lägga hinder i vägen
för Riddarhus-Secteterarne, att kunna bestrida
något annat publiquet Embete, dock
alltid med den ovillkorliga skyldighet å deras
sida, art förskaffa sig tjenstfrihet under
Riksdagarne; sådana äro mina tankar i denna
fråga och jag underkastar Ridderskapets och
Adelns pröfning ödmjukeligen om de förtjent
någon uppmärksamliet,
100
Den i April»
Friherre Sparre, Sixten, uppläste följandej
Oaktadt emot Högloflige Riddarhus Ufskottets
Betänkande, angående skiljande af Rid*
darhus-Secreterare tjensten från all annan Tjen*
ste-befattning, skulle kunna anföras, praejudicatec
af förre Secreteraren, hvilken af en Kongl.
HandCassa hade en årlig Lön af 300 R;dr B:co,
som således, efter Utskottets beräkning borde
sätta honom i vida mera beroende af Regeringen,
än en publique Domare-befattning 3f sådan
oberoende egenskap att hela KonungäMagten
ej vore tillräcklig, att ut3n laga dom och ransakning,
honom den fråntaga y och oaktadt flerahanda
skäl, byggda på sunda beräkningar, skulle i
detta ändamål kunna framställas, vill jag blott
fästa mig vid en omständighet, som synes mig
af nog vigt, för att påkalla Ridderskapets och
Adelns upplysta och fördomsfria uppmärksamhet.
Denna är svårigheten och jag vågar nästan
säga omöjligheten, att finna en Person,
som med erforderliga serdeles egenskaper och
skicklighet för att värdigt uppfylla den ansvariga
och vigtiga platsen af Representativa
Magtens Secreterare, och hvartill ofelbart
fordras en man uti sin verksammaste ålder —-  tillika förenade den blott vegeterande liknöjdhet
och lamhet, som kunde förmå honom alf på
en gång låta sönderslita hvarje hand, äom
ännu qvarhöll honom vid allmän Tjenste-befattning,
för att godvilligt, för största delen af
sm lifstid till odelad sysselsättning blott välja
åskådandet af Archiv-luntor och Genealogier,
Vett 1 April.
101
ett tidsfördrif kanske mindre tjenligt att fullkomna
än att förslöa skickligheten; åtminstone
har det gifvits exempel derpå,
Och — är det ej snarare att förmoda det
enformigheten af Riddarhus-Directionens Protocoll
emellan Riksdagarne och hvardaglighe.
ten af påskrifter på Genealogier och Diplomer,
hos Secreteraren skola nedstämma den lyftade
åsigt af Riksvårdande angelägenheter, sätta
honom ur filen af allmänna ärenders gång och
förlama den kraftfullhet, som otvifveiagtigt
för ingen är af mera nödvändighet än för
Rjddarhus-Secreteraren, vid dess handläggning,
under Lagstiftande Magtens sammanträden? Och
manne ej denna dvala lik den tvingade Sömnens,
mera gör $lö och lam än uthvilar.
Men om svårligen någon ung man med
skicklighet och verksam själ, härtill skulle kunna
förmås, skall då Secreterare-tjensten hos
Ridderskapet och Adeln blifva en Pension åt
någon åldrig, som, vid slutad bana, blott har
till syftemål, att jemte nödig bergning i maklighet
få tillbringa sin tid emellan Riksdagarne,
under hopp att hjelpligen halka sig fram vid
Riksens Ständers^Sammankomster? Det så mycket
befarade inflytande på allmänna Ärenders
behandling under Riksdagarne, torde vi$.
serligen ej vara af någon betydenhet, då man
betragtar att Secreterarens Tjenst är; att troget
anteckna hvad som säges och beslutes, utan
att dertill på något sätt kunna mot- ellef
medverka*
Den i April.
Om man till Utskottets Ledamöter icke
blott ej tvekar, utan äfven i vissa Utskott anser
behöfligt, för upplysningar och grundelig sakkännedom
, att vä)j3 Embetsman, torde vid jemförelsen
emellan dessas möji.a inflytande på
ärendernas beredning och framställning hos
Riksens Stanler, samt ett Stånds Secreterares,
man lätt kunna öfvertyga sig om den ringa
farhåga, man i detta hänseende med grundad anledning
bör hysa.
Men till undanrödjande af all möjlig fruktan
i denna omständighet, uti hvilken jag erkänner
mig lika ömtålig som någon annan af
detta Riddarhus, får jag vördsamt hemställa.-
Det Riddarhus-Secreteraren hädanefter ej
mS äga Representations-rätt, hvarigenom så väl
hans inflytande som den möjliga öfverlägsenhet,
han genom ett trägit följande af alla arender
skulle kunna äga, säkrast göres overksam.
Denna af Riddarhus Secreterare hittills ofta begagnade
rättighet, anser jag högst nödvändigt
att dem alldeles fråntaga; och skulle jag snarare
trott af Utskottet hafva varit att förvänta
ett nogare afseende på det både passande, rättvisa
och nödvändiga i denna punct, än en vidlyftig
framställning om oberoende , vigt och ariSeende
samt Ridderskapets och Adelns värdighet,
hvilken jag anser hvila på säkrare grundval,
an att den af en dylik småsak skulle kunna
rubbas.
Jag [föreslår således vördsamt, att, med
Den i April.
ogillande af Utskottets Betänkande i denna del,
Secreterare tjensten må anses kunna förenas med
sadan annan Tjenst, som Ridderskapet och Adeln
vid hvarje serskilt fall , med fästat afseende
sä väl på Tjensten, sorn på Personen,
kan finni lämpeligt tillåta; med bifogadt absolut
vilkor för Riddarhus-Secreteraren , att vid
hvarje Riksdags början förete Bevis om erhallen
tjenstledighet af Kongl. Majit intill Riksdagens
slut.
Härigenom kommer all fråga om Löneförhöjning
tor Riddarhus-Secreteraren att försvinna.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Sedan 2:nc
värda Talare redan utvecklat de orsaker, som
äfven i min tanka föranleda till ändring i det
föreslagna stadgandet, att icke Riddarhus-Secre.
teraren skulle tillåtas utöfningen af någon annan
Tjenstebefattning, vill jag endast härom tillägga
några ord. Den nödvändigaste egenskap
hos Ridderskapets och Adelns Secreterare är
skicklighet, hvilken hvarken förverfvss eller bibehälles
utan sysselsättning, som i min tanka bör
sträcka sig icke allenast till den litteraira utan
äfven till den verkliga verlden.
Då Riödarhus-Secreterarens göromål emellan
Riksdagarne äro ganska obetydliga, så långt
ifrån att vara skadeligt, skulle jag anse nyttigt
att han derjemte bestridde någon civil Befartning,
hvarvid endast det förbehåll toide böra
fästas, att den bör vara innom Stockholm och
icke får vara förtroende ellet Hof-Tjenst.
Den i April.
Men deremot anser jag Riddarehus-Secreteraren
icke böra få begagna Representationsrätt,
emedan hvarken dess öfriga göromål det
medgifver, elier hr det lämpeligt att den , som
förer Protocollet och derföre skall ansvara,
tillika blandar sig uti sjelfva Discussionen.
Någon Författning lärer icke heller kunna
åberopas, som hittills förbjudit RiddarhusSecreteraren
att bekläda annan Tjenst, utan
endast sednare tiders praxis.
Den, hvars handlingssätt fedes af hedern
och hvars caractere är oberoende af allt annat
än dess pligt, förblifver sådan ehvad yttre förhållande
han också må komma uti. Motsatsen
kan ty värr icke af några stadganden förebyggas.
Dessutom kan jag icke föreställa mig, att
en Riddarhus-Secreterare, som afveke ifrån den
Väg han bör följa, skulle något kunna verka
pä Ridderskapets och Adelns beslut; ty dess
förtroende vore väl i och med det samma förverkadt.
Men sluteligen ock, såsom ett rigtigt
skäl för min tanka, får jag ödmjukast
nämna, att derest Riddarhus.Secreteraren för
alltid betages hopp om någon annan Tjenst,
mäste dess Lönevilkor förhöjas, hvartill Riddarhus-Cassan
saknar tillgäng. Skulle då ökade
Capitations - afgifter å Ståndets Medlemmar
komma i fråga; så nödgas jag bestrida ali löneförhöjning
för någon af Riddarhus-Betjeningen.
Detta torde ock kunna undvikas, om Secreteraren
likasom de öfriga vid Riddarhuset
Tjenstgörande, tillåtes derjemte bekläda Em-;
Den i April.
beten i Staten. Ett enda inkast som jag häremot
hort nämnas, att Riddarhus-Secreteraren
möjligen kunde vid någon inträffande Riksdag
vägras Permission, hvarigenom dess göromål
härstädes åsidosattes, utbeder jag mig fä besvara.
Om en så oförmodad händelse skulle
inträffa, lärer Riddarhus-Secreteraren val icke
underlåta att taga afsked från Statens tjenst,
och i motsatt fall borde han få afsked från
Riddarhuset, hvarvid jag föreställer m:g att
förlusten vöre ringa.
Grefve De la Gardie, Jaeob: Med fullkomligt
instämmande uti hvad de Ledamöter, sorn
redan talat, anfört, vill jag endast nämna såsom
en rättelse, att praxis, det Riddarhus-Secre*
teraren ej tillika beklädt någon publique tjenst,
endast ägt rum sedan 1786 års Riksdag. Den
år 1784 varande Ordförande i Riddarhus*Directionen
ansåg ett sådant förhållande vara be*
tänkeligt, och det villkor, att Riddarhus-Secre*
teraren ej skulle få innehafva någon publique
Tjenstebefattning, blef då af Riddarhus-Directionen
bestämdt.
Jag får likväl erindra , att den sista
Riddarhus Secreteraren var tjenstgörande Kammarherre
samt tillika Hand - Secreterare hos
Högstsalig Hennes Maj:t Enke-Drottningen oell
således ej utan annan Tjenstebefattning, ansvar
och beroende. Dessutom synes mig,
att då Directionen till beklädande af denna
Tjenst v31c en man af Herr Lagerheims' e.
genkaper, samt enligt Grundlagen Lagtima
Riksdagar endast hvart y.ts är inträffa, vo
-
ic6
Den i April.
re det ett fel, att beröfva Staten och det Allmänna
nyttan af en utmärkt skicklighet under
den långa mellantiden j det ar i afseende härå,
jag med all den vördnad jag bär, och alltid
skall bära för den stors man, hvilken af då
varande omständigheter och Författningar ansåg
bttänkeligt att Riddarhus Secreteraren, jemte
sin härvarande Tjenst, skulle bekläda en annan,
får hos Ridderskapet och Adeln vördsamt
föreslå, att i sakens nuvarande skick, bifall
matte lemnäs till en sak, som utan att skada
Oss, skänker Staten en gagnande Embetsman
, och Oss tillfredsställelsen af att hafva
gjordt rättvisa åt Herr Lagerheims förtjenster.
Grefve Spens, Jaeob Melken Då jag, såsom
Ledamot af Riddarhus-Utskottet, deltagit i be.
slutet rörande det tillstyrkande, som nu är
Högloflige Ridderskapets och Adelns pröfning
underkastadt, och hvaremot jag hört så många
erindringar göras, torde mig tillåtas att äfven
få framställa den åsigt af detta ämne, som
föranledt mig att häruti instämma med Utskottets
pluralitet. Jag har nemligen härvid
ej trott mig böra hafva något afseende derpå,
att Riddarhus-Secreteraren genom en publique
Tjenstebefattning kunde sättas i så beskaiFadt
beroende af Regeringen, att anledning vore
till befarande det han med mindre samvetsgranhet
och oväldighet skulle uppfylla sin skyldighet
såsom Ridderskapets och Adelns Protocol
list.
En Embetsmans beroende af Regeringen
Den i April,
107
ankommer efter min tanka lika mycket om icke
mer på hans Caractere, än pa hans yttre
omständigheter. Det beror alltid på Ridder.
skåpet i;ch Adeln, att till sin Secreterare-bestälining
kalla Män af den stadgade Caractere,
sorn gör dem oberoende af allt annat än sin
öfvertygelse och sin skyldighet, och om Rid»
derskapet och Adeln skulle någon gång sä
misstaga sig i sitt val, art en Person dertill
kallades, hvilken af sin ställning som publique
Embetsman kunde låta förmå sig till afsteg
från sina skyldigheter såsom Riddarhus-Secreterare,
vore säkert icke en möjlig främmande
inflytelse på en sådan Person undanröjd, derigenom
att han afskiljdes från all publiqua
Tjenstebefattning. Jag har deremot fast mer
fastat mig dervid , att Riddarhus Secreteraren
är den enda permanenta Tjensteman , som här
i Sverige, och mig vetterligen älven i andra
Länder ensamt tillhör National-Representatian,
oeh har deruti trott mig finna ett skäl, hvarföre
denna Syssla ej borde té förenas med någon
sorn af Styrande Magten besättes, utan
den sorn bekläder densamma endast sysselsätttas
med sådant, som egenteligen afser Representationens
gagn och nytta. Ty efter min
tanka är ett värdigt uppfyllande af RiddarhusSecrelerare-tjensten
lika vigtigt för Rikets Ständer
som för Ridderskapet och Adeln. Såsom
den enda permanenta Officiant vid serskilta Riksdagar,
och således den enda Person, hvilken
genom sin Tjenstebefattning är pligtig att följa
Riksdags - äreodernas gång från Riksdag till
Riksdag, samt dessutom i tillfälle att af de full
-
Pen i April.
ständiga handlingar rörande äldre Riksmöten,
hvilka äro uti hans vård öfverjemnade, inhämta
allt hvad därvid förelupit, är det i syn*
nerhet hans erfarenhet, som synes böra påräknas
så ofta underrättelser om fordna Riksdagars
åtgärder äskas, äfvensom vid de sammanträden
emellan LandtMarskalken och Talemännen
samt tvänne af hvarje Stånd och Ståndens Secreterare,
hvilka Riksdagsordningen till beredande
af Riksdags-ärendernas jemna gäng fö*
reskrifvery och anser jag dessa meri Riddarhus*
Secreterare-fjer.sten förenade skyldigheter utan
jemförelse vigtigare än befattningen med förandet
sf Ridderskapets och Adelns Discussioos.Prcto»
coll. Att kunna värdigt uppfylla dem synes mig
erfordras en oafbruten uppmärksamhet endast på
sådana mål , som tillhöra National-Representa.
rionens behandling, en noga och ihärdig forskning
i de för Svenska Riksdags-Historien så
ovärderliga Skatter, sorn Riddarhus-Årc-hivet inne!’,
åller, Då härtill lägges den serskilta be
fattning
med dessa Historiska Skatter, sorn blifvit
Riddarhus Secreteraren genom äldre beslut
uppdragen , att nemligen dgraf t;!l allmän kännedom
utgifva det vjgtigaste och för det Historiska
Studium mäst intressanta, tror jag att denna
Embetsman skall uti ett uppfyllande af sina
åligganden endast såsom sådan, fiona tillfälle
ti l all den sysselsättning , äfven emellan
Riksdagarne, sorn för den största • verksamhet
k^n fordras. ■— En rigtigt anlagd sysselsätt*
ring i den litferaira vgrlclen kan, efter min tanka,
t tn ej öka dock visserligen ej betaga förut vunnen
skicklighet till befattningar i den verkliga,
Den i April.
och de sällsynta Naturanlag, som blotta åsynen
af luntorne i Riddarhus - Archivet skulla
förstöra, måtte alldrig hafva varit i stånd att
af dem göra ett värdigt bruk.
Grefve Posse, Claes Fredric: Såsom Ledamot
i Utskottet, har jag ej delat Utskottets
tänkesätt, utan deremot varit af den tankan,
att Riddarhus-Séereteraren borde vara tillåtit
att derjemte bekläda någon Statens Tjenst, emedan
dels mäng3 Tjenster gifvas som icke
äro beroende och dels jag anser det vara garn
ska nyttigt att Riddarhus-Secreteraren, Sorn, e*
mellan Riksdagarne icke är af Tjensten mycket
sysselsatt, genom någon bitjenst äger tillfälle
811 vinna mera öfning samt kännedom i allmänna
affairer. — Af 11 närvarande Ledamöter,
då denna fråga i Utskottet algjordes, hafva
Sex varit äf den mening Betänkandet innehåller.
På det skal jag nu anfört, tillstyrker jag
att Utskottets Memorial i denna del ej må antagas,
utan Riddarhus-Secreteraren medgifva^
att tillika få bekläda någon annan publiepeTjenst;
med skyldighet likväl, att vid hvarje Riksdags
början visa att han från samma sm Tjenst för
hela Riksdagen erhållit behörig Permission.
Hvad åter angår frågan, att RiddarliufiSecreteraren
ej må äga Representations-rätt, så
har Utskottet väl varit af samma tanka y tne o
Utskottet har ej upptagit denna fråga i sitt nu
förevarande Memorial, emedan Utskottet ansett
lämpligare att densamma intogs uti lostruetionen
för Riddär-hus-Directionen och Tjern
Ilo
Den i April.
stemännen vid Riddarhuset; hvaraf Utskottet
redan uti detta Betänkande anmält sig vara
sysselsatt att utarbeta en ny Redaction.
Friherre Lagerbjelke, Johan, förmodade att
det stadgande , enligt hvilket Riddarlius-Secreteraren
ej skulle få begagna RepreSenta*
tions-rätt, borde i Riddarhus - Ordningen in*
flyta.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
Proposition till bifall af Utskottets hemställan,
att Riddarhus-Secreterare-tjensten ej finge med
någon annan publicpie Syssla förenas.
Ropades Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalk
ken hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att Riddarhus Secreterare-rjensten,
finge förenas med sådan publique Tjenst
innom Stockholm, sorn icke bland förtroende
Sysslor räknas; ropades starka Ja jemte nå.
gra Nej.
Friherre af Klercker, Carl Ulrik, begärde
votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det han för sin del ej hort mer in ett Nej, och
förmodade således att Ridderskapets och Adelns
beslut i denna fråga utan någon votering tydligen
kunde utrönas.
Den i April.
m
Grefve Mörner, Carl Stellan, erinrade det
han icke hört något enda Nej.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag har hort
flere Nej och begär äfven Votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
, om icke, enär en Votering endast skulle
borttaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
att troligen verka någon förändring uti beslutet,
Grefve .Spens och Friherre af Klercker behagade
afstå från yrkandet af Votering.
Grefve Spens: Icke vill jag uppehålla Ståndet,
då jag tycker mig se min mening vara
Minoritetens; men då jag afstår från den Votering
jag begärt, sker det med anhållan att
närmare må bestämmas huru förhållas skall i
den händelse Kongl. Majit ej bifaller Riddar.
huS-Secreterarens ansökning om Permission vid
inträffande Riksdag. Herr Påhlman har sagt,
att Riddarhus-Secreteraren i sådant fall ej lä.
rer underlåta att begära sitt Afsked, men jag
anhåller att få veta, om det är ett åliggande
och huru förhållas skafl, om Riddarhus-Secreteraren
det underlåter.
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade
sin förut gjorde Proposition, att Riddarhus*
Secreterare-Tjensten må förenas med sådan publique
Tjenst innom Stockholm , som icke bland
förtroende Sysslor räknas, emot förbindelse för
Riddarhus-Secreteraren att vid hvarje Riksdags
början inför Riddarhus-Directionen visa det han
Den i April.
erhållit behörig Permission för hela den före»
Stående Riksdagen ifrån den Publiqua Tjenst
han innehafver.
Bifölls.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johan, anhöll,
att få till Protocollet anmäla sin Reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut,
Friherre af Klerker: Jag finner att det icke
göres något afseende på min begäran om Votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det han förmodat att Friherre af Klerker lika
så väl som Grefve Spens afstått ifrån sin begäran
om Votering.
Friherre af Klerker: För att göra Högvälbome
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln till viljes,
återstår för mig ej annat än ätnöjas med en
Reservation till Protocollet.
Herr drefven och LandtMarskalken föreslog
derefter, att Ricldarhus-Utskottets hemställan,
det Riddarhns-Directionen måtte äga, efter sig
för tillfället företeende omständigheter, bestämma
huruvida en af Directionen tillförordnad
Rkldarhus-Secreterare finge, intill Ridderskapets
och Adelns nästa Sammankomst, i utöfnmgen af
en förut ianehafvande Tjenst fortfara, eller icke,
mätte
Den r April.
”3
måtte nu mera komma att förfalla j hvilket
bifölls.
8 g.
Riddarhus-Utskottet hade i denna §. tilI
kännagifvit,
dels att af framlidne Hof-RättsRådet
Zacharias Stjerncreutz.^ donerade Fond,
22 Pensioner å R:dr Banco hvardera blifvit
af Utskottet tilldeldte 22 Fattige Adeliga Enkor,
att uppbäras i 6 år , jemte en Pension af
50 R;dr Banco ärligen ät Hof-Rätts.Rådet Stjerncreutz^
i yttersta armod efrerlemnade Syster
Mamsell Kniberg, dels ock , att i afseende å
aflidne Öfverste - Lieufenanten C. G. Reuterskjölds
Testamentariska dispositioner, Utskottet
till följd af Ridderskapets och Adelns beslut,
redan anmodat Kongl. Mij:ts Befallnings,
hafvande i Linköpings Län, att underrätta Executor
TeStamenti om de villkor, utom hvilksfi
uppfyllande, de af bemäldte Öiverste-Lieutenant
Testamenterade Fonder, icke fingo af Riddarhus-Styrelsen
till förvaltning emottagas.
Grefve Posse, Clas Fredric: Jag anser mig
skyldig att härvid upplysa, att sedan Utskottets
Utlåtande ingått, har Exrcutorn af Öfverste.
Lieutenanten Reuterskjölds Testamente, Herr
Prosten Doctor Stenhammar anmält sig att
återfå de till Riddarhus - Directionen ingifne
Handlingar och Skuldsedlar; hvi ken begäran
Utskottet ansett sig till följe af Ridderskapets
och Adelns i detta ämne fattade beslut tckj
kunna vägra.
Ridd. och Åd. Prat. V JEb X Af i, If, 16.
U4
Den i April.
Herr Heykensköld, Carl Fredric: Jag får
hemställa om icke Ridderskapet och Adeln skulle
anse det vara värdigt Testators minne, att
den Pension, som är anslagen åt dess Slägtinge
Mamsell Kniberg kunde blifva något ökad.
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln hehagade
öfverlemna åt den blifvande Riddarhus-Directionen,
att i händelse Stjernereutzska Fondens tillgångar
medgåfvo, förhöja Mamsell Knibergs
ifrågavarande Pension.
Grefve de la Gardie, Jacob: Jag skulle
anse det vara bättre att Ridderskapet och Adeln
sjelf bestämmer den tillökning i Pensionen,
Mamsell Kniberg kunde tillgodokomma.
Riddarhus - Directionen torde möjligen kunna
frukta, att den tillökning Directionen ansloge,
kunde af Ridderskapet och Adeln vid en kommande
Riksdag ogillas.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade:
det Ridderskapet och Adeln först torde böra
känna Stjernereutzska Fondens tillgångar, innan
någon tillökning i Pensionen kunde bestämmas.
Grefve Posse. Som Ridderskapet och Adeln
tyckes vara benägna att tilldela Mamsell
Kniberg en större Pension än henne blifvit tillagd;
får jag hemställa, att denna del af Memorialet
må till Utskottet återförvisas, på
det Utskottet må komma j tillfälle att tillse
hvad tillökning i Pensionen Stjernereutzska
Beti i April.
115
Fondens tillgångar kunna medgifva, samt med
Förslag i detta afseende till Ridderskapet och
Adeln inkomma.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Riddarhus-Utskottets yttrande
rörande Mamsell Knibergs Pension måtte till
Utskottet återremitteras, med anmodan att upplysa
huruvida Stjernereutzska Fonden, medgafve
någon tillökning i berörde Pension.
Bifölls.
9 §•
Riddarhus Utskottets i denna §. gjorde
hemställanden, att af Adeliga Cadett Scholsns
och Wennersfjernska Fondernes afkastningar
framdeles må alternatift tillskapas ert högre
Riddarhus-Sripendium och ett Cadett-rum ä Carlberg,
samt atr början må göras med Cadcttrummet;
äfvensom atr de efter år igey j
Adelig värdighet upphöjde Personers äldste
Söner må äga rätt att söka Riddarhus-Stipendier
och Cadett rum å Carlberg, blefvo af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
10 §.
Ridderskapet och Adeln ansåg denna §.
icke erfordra någon åtgärd.
11 §.
Den af Riddarhus-Utskottet föreslägae lör
Den i April.
sen för Expeditioner frän Riddarhus-Cancelliet,
blef af Ridderskapet och Adeln fastställd.
# 12 §.
De af Riddarhus-Utskottet, i afseende å
Riddarhusets ytterligare prydnad i vissa delar
föreslagne åtgärder Mtfvo af Ridderskapet och
Adeln gillade , med undantag endast af frågan
rörande Nichernes i nedra förstugan decorering,
hvilken fråga i anledning af Grefve von Lantingshausens,
Albrect, derom gjorde framställning,
af Ridderskapet och Adeln uppsköts till
nästa Riksdag.
Ridderskapet och Adeln biföll likaledes
Utskottets hemställan, att Riddarhus Salen från
och med denna Riksdag icke till något annat
än Ridderskapets och Adelns egna öfverläggningar
må användas , samt att något Sällskap
eller Comité hädanefter icke må å Riddarhuset
inrymmas 5 Riddarhus Directionen likväl
förbehållit , att vid något serskildt tillfälle få
göra undantag från detta allmänna stadgande.
Grefve de la Gardie, Jacob.• Såsom Ledamot
i Directionen öfver Frimurare Barnhuset,
önskade jag endast det tillägg, att den Concert
Directionen hvarje Långfredag, hittills vanligen
uti Riddarhus-Salen latit anställa till Frimurare-Barnhusets
förmon, äfven hädanefter årligen
må derstädes få uppföras. Då inkomsten
af dessa Concerter tillfaller en välgörenhetsanstalt,
skulle jag allt för mycket miss
-
Den i April.
i\7
känna Ridderskapets och Adelns ädelmod och
deltagande lör nödlidande , om jag någon stund
tvekade derpå, att Ridderskapet och Adeln behagar
lemna bifall till hvad jag nu föreslagit.
Grefve von Lantingshausen, Albrect, och
Grefve Kalling, Pehr, förenade sig med Grefve
de la Gardie.
Friherre Hjerta, Fredric.• Jag skulle för
min del önska, att Concerter i allmänhet finge
hädanefter , som hittills med. Riddarhus Directionens
tillstånd i Riddarhus-salen uppföras.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkätl—
nagaf, att Frimurare Barnhus-Directionen, uti
en till Ridderskapet och Adeln ingifven skrift,
anhållit att å Långfredagarna, hädanefter sons
hittills, få begagna Riddarhus-Salen till de Concerter,
som då vanligen uppföras för Frimurare-Barnhusets
räkning, öfver hvilken ansökning
Ridderskapet och Adeln den 7 sistledne Martil,
förmiddagen, förklarat sig framdeles vilja dess
Utlåtande meddela, samt hemställde, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta Frimurare-Barnhus
Directionen, att årligen å Långfredagen
i Riddarhus-Salen låta uppföra Concert
j hvilket bifölls.
Utskottet hade vidare hemställt.
i:o Att aldrig hädanefter under Riksdagarne
något annat Utskott än Riddarhus-Ut
-
Den i April.
skottet, måtte i Riddarhusets öfre våning få
begagna rum.
2:0 Åtskillige åtgärders vidtagande till i*
ordningssättande af Riddarhusets brand • redskap.
3:0 Anläggande af en Strandmur på pålar
och Bjejk-bä ldar lundtomkring Västra Flygelbyggnaden
samt rappning och reparation å
sjelfva Flygeln, äfvensom att då framdeles
dtn vid Riddarhusets Västra Gafvel aobragte
pålning fordrar reparation, en lika beskaffad
Strandmur derstädes må anläggasj och blefvo
dessa af Utskottet gjorde hemställanden af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jlg
bifaller afven för min del den af Utskottet föreslagne
pålnings- och reparations anstalt, så
vida tillråckelige medel till denteammas verkställande
finnas; men jag skulle anse nödigt,
att innan något beslut härom vidtogs, man noga
kände tillgångarne, pä det den nödige Summan
sedermera icke må komma att utgå genom
Capitations eller andra lika obehagliga
utvägar.
Grefve Posse, Claés Fredric, utbad sig att,
i anledning af hvad Herr Berghman anfört,
få upplysa, att medel till ifrågavarande reparationers
verkställande blifvit i slutet af Betandet
af UiSkottet anviste*
Den 1 April.
irs
I denna §. var äfven af Utskottet föreslagit
att såsom ett prof af Ridderskapets och
Adelns agtning och välvilja för Friherre Klingsports
nitfulla befattning med Riddarhusets Reparation,
ett exemplar af Riddarhusets större
Mcdaille, i guld af omkring 60 Ducater, måtte
genom Utskottets föranstaltande präglas, och
sedeimera af Herr Grefven och LandtMarskalken
på något lämpeligt sätt till Friherre Klingspor
öfverlemnas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
i anledning häraf, om icke derv af Utskottet
föreslagne Guld-Medaille måtte Friherre
Klingspor tillställas, samt underrättelse om detta
Ridderskapets och Adelns beslut genom Protocolls-Utdrag
Friherre Klingspor meddelas;
hvilket bifölls.
Den af Utskottet åt VerkGesällen Årsell
tillstyrkte Grjtfification af 200 R:dr Banco, utaf
Reparations-Fonden; bifölls.
Utskottet hade jemväl hemställt att en
vedergällning af 25 R:dr Banco, måtte Riddarhus-Vaktmästaren
Peter Björkholm, för dess genom
Riddarhusets Reparation tillskyndade ökade
göromål och besvär, af Reparations-Fonden
tilldelas.
Grefve von Lantingshausen, Albrect, hemställde
om icke berörde Gratification mätte till
yo R:dr förhöjas.
iao
Den i April
Grefve Posse, Cläes Fredric, yttrade: Att
gamma Gratification lämpligen torde kunna t;ll
33 R:dr 16 sk. Banco ökas.
Uppå derefter af Herr Grefven och LardtMarskalken
gjord proposition blef den för Rid.
dårhus-Vaktmästaren Björkholm föreslagne vedergällning
till 33 R:dr 16 sk Banco fastställd.
Sluteligen hade Utskottet hemställt, om
icke den till Riddarh usets Reparation bestämda
Capitations afgiften måtte få fortfara till
den efter år 1821 först inträffande Riksdag ellar
så länge Bevillningen utgår efter vid denna,
Riksdag fastställande grunder.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Vid stadgandet i slutet af Riddarhus-Utskottets
Betänkande, att Capitationsafgift skulle
fortfara till Riksdagen näst efter 1823, får
jag i anseende till tiden anmärka, atr sedan
Ridderskspet och Adeln tillåtit sig att beskatta
sina hemmavarande Stånds-Ledamöter, är
det åtminstone icke lämpeligt , att det sträcker
sig utöfver tiden för annan Bevillning, och
således icke bär kunna bestämmas för längre
tid än till nästa Riksdag, anseende jag det andra
alternativet i Betänkandet, nemligen: Så
länge nu blifvande BevUlnings-grunder fortjara att
vara gällande, alldeles böra utgå, särdeles sorn
i annat fall, man kunde möjligen bestämma
Den 1 April.
121
denna Bevillning för längre tid, än man nu åsyftat,
dä, möjeligen samma Beviilnings grunder
kunna flera Riksdagar härefter blifva gällande.
Hvad nu åter sjelfva Capitations afgiften
angår, så medgifver jag densamma under
forberörde tid, med förbehåll likväl, att ifrån
denna Ridderskapets och Adelns Capitationsafgiit
må hämtas säker tillgång, att ofördröjeligen
förfärdiga den Jetto», som Ridderskåpet
och Adeln vid 1X09 års R ksdag btslutadt till
förevigande af framlidne Lagmannen Gyllencreutz’»
minne, och hvaraf verkställigheten
skall, enligt Riddarhus Utskottets yttrande, på
blifvande tillgång bero. Sedan nu 8 år förflutit,
efter Ridderskapets och Adelns beslut i
detta ämne, synes mig ett längre uppskof vara
alldeles olämpeligt, och hade det varit bättre
att aldrig fråga derom blifvit väckt , än att
man skulle möjeligen anse sig äga anledning
vid ytterligare uppskof att förebrå Ridderskapet
och Adeln någon liknöjdhet, att föreviga
minnet af den , som oförskräckt yrkadt bibehållande
af den dyrbaraste af alla medborgerliga
rättigheter, Friheten.
Herr Påhlman, Otto Fredric, samt GrefVarne
von Lantingshausen, Albrect, och Kalling,
Pehr, förenade sig med Grefve Gyllenborg.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus■ Jag
har så väl under denna, som förra Riksdagarne
likasom i Landsorterne hört så mycket missnöje
yttras och klander göras å den Capita
tions-afgift, Ridderskapet och Adeln ålagt sttc
122,
Den i April.
Stånd, så att jag föresatt mig, att om fråga
vidare derom skulle uppstå, deremot högeligen
protestera. Jag tror dessutom att Ridderskapet
och Adeln, icke kan ålägga sitt Stånd någon
skatt, som på sätt 57 §. Regerings Formen
föreskrifver, icke blifvit af de andra
Stånden sanctionerad.
Grefve Spens, Carl Gustaf.- Jag delar fullkomligen
med Grefve Gyllenborg hans öfvertygelse
om nödvändigheten, ait snart verksrälla
Ridderskapets och Adelns fordna beslut, om
en Medailles präglande öfver den Ledamot,
som i6go emot Konung och samtida dristade
försvara friheten. '
Jag är öfvertygad att ingen Svensk hellgre
skall ihogkomma någon, än de af hans
Lands fordna män, som talat eller handlat för
frihet och rättvisa. Men det är just i stöd
häraf, jag vågar bestrida Capitations afgiftens
åläggande på frånvarande Landsmän, om ock
ett praejudicat 3f hvad vid flere Riksdagar förut
skedt, skulle tala för Ridderskapets och
Adelns rättighet härtill. Svensk Medborgare,
vare sig Adelsman eller icke, kan utom i de
fall, då Regerings-Formen sådant serskildt
tillåtit, endast af de fyra Stånden samfält, lagligen
beskattas. Jag protesterar derföre emot
den föreslagne Capitations afgiftens antagande
utöfver den tid, hvartill den redan blifvit bestämd,
ehuru nödiga jag finner de utgifter hvartill
dessa medel begäras. En annan sak är om
Ridderskapet och Adeln vill remittera till Stats
-
D en 1 April.
123
Utskottet en af Ridderskapet och Adeln såsom
Corporation gjord anhållan om serskildt
Stats-anslag till fyllande af Riddarhus-Cassans
behof, och tillika till Bevillnings-Utskottet ett
Förslag till Capitations-afgift på hvar Adelsman
i Riket, för att fylla dett3 för Ridderskapets
och Adelns skull tillkomne Statsbehofvet.
Grefve Posse, Claes I-redrie.• I anledning
af hvad Grefvame Gyllenborg och Spens anfört,
får jag erinra, att Ridderskapet och Adeln
vid 1812 års Riksdag åtog sig under
loppet af fern år tvenne Capitations-afgifter,
hv ardera bestående af 24 sk. Banco, dels för
att bestrida tiyckningen af tvänne Riksdagars
Pleni Protocoller, dels för att verkställa Riddarhusets
Reparation, samt att vid i^iy års
Riksdag beslöts, att den sednare afgiften , eller
den till Riddarhusets Reparation, hvilken
annars bordt upphöra med år 1816, skulle
fortfara ytterligare i 5 år eller till och med
år 1821. En sä beskaffad afgift var alldeles
icke heller ny. Riddarhuset liar blifvit uppbygdt
gerom Capitations-afgifters utgörande;
och sådana hafva flere gånger blifvit frivilligt
åtagne samt uran allt klander utgått.
Ifrågavarande Capitations-afgift, som endast
utgör 24 sk., erlägges blott af de Adelsmän,
hvilka betala Bevillnings-afgift. Jag får
äfven upplysa att Utskottets mening ingalunda
varit att denna afgift skulle fortfara1, så länge
grunderne för den nu blifvande Bevilfningen
bibehållas, utan endast, att den skulle ut
-
124
Ben i April.
gå lika så länge , som den Bevillning, Riksens
Ständer vid denna Riksdag sig åtaga.
Hvad åter angår frågan om präglande af
en Nledaille olver framledne Lagmannen Gyllencreutz;
så har Ridderskapet och Adeln nyss
fattadt det beslut , att Riddarhus Directionen i
mohn af blifvande tillgångar skulle derom gå
i författning; men om Ridderskapets och Adelns
önskan vore att en skyndsam verkställighet
härå skulle följa, kunde ju Riddarhus-Directionen
derom tillika förständigas.
Herr Påhlman, Otto Fredria Jag utbeder
mig endast att få hemställa, om ej Ridderskaprts
och Adelns beslut kunde uttryckas sålunda:
Att Capitations.afgiften skall fortfara intill
nästa Riksdag, i stället för, såsom orden lyda
uti Riddarhus-Utskottets Betänkande: Så länge
Bevillningen utgår efter de vid denna Riksdag
fastställande grunder. Ehuru jag visserligen
skulle hafva önskat att det icke varit behöfligt
fortfara med Capitations-afgiften, emedan jag
anser Ridderskapets och Adelns rättighet till
åtagande af en dylik beskattning, icke vara
fullkomligen gifven, och den dessutom så olika
träffar Ståndets Medlemmar, då den utgöres
till lika belopp af hvar och en utan afseende
på förmögenhet; likväl och då nu icke är
fråga om någon tillökning af hvad vid föregående
Riksdag blifvit beslutadt utan endast dess
fortfarande; som påkallas af Riddarhus-Cassans
oundvikeliga behof, och någon annan utväg
till fyllande deraf är svår att påfinna, sä till
-
Ben i April.
ray
styrker jag för min del, att denna utaf Ridderskapet
och Adeln förut beslutade Capitations*
afgift må fortfara till nästa Riksdag.
Herr Strussenfelt, Michaél: Då detta Riddarhus
uppbyggdes, hade Ridderskapet och Adeln
sina Privilegier i behåll, och ägde sådana
förmåner, som gåfvo dem medel att bibehålla
sitt Stånds värdighet. Men nu är icke stort
mer af våra Privilegier qvar, än rättigheten
till Tolfringning, och mänga af Ridderskapet
o:h Adelil äro nu så fattige, att de icke förmå
bestrida erforderlige kostnader för att infinna
sig vid Riksdagarne. Jag känner många
Familier, som med möda på sina Torp äga deras
uppehälle, och hvilka äro i det medellösa
tillstånd, att de icke kunna umbära en så obetydlig
Summa som ifrågavarande afgift utgör.
Sjelfve kunna vi väl åtaga oss ett sammanskott,
men jag anser det icke lämpligt, att vi ålägga
andra någon Skatt.
Filherre Anckarsviird, Carl Hinric: Hvad
Herr Strussenfelt anfört kan val vara rigtigt;
men då vi hår representera de hemmavarande
af Ståndet, och de undgå att bidraga till vårt
underhåll vid Riksdagen på sätt de öfrige Stånden
i afseende å deras Fullmägtige måste göra,
är väl det minsta vi af våra hemmavarande
Medbroder kunna fordra, att de deltaga i underhållandet
af det Hus hvarest vi hafva våra
rådplägningar.
I afseende å terminen för afgiftens utgö
-
125
Den i April.
rande, förenar jag mig med Herr Påhlman,
emedan jag anser det vi ej kunna utsträcka
vårt beslut längre, än till nästa Riksdag.
Herr Berghman-. För att undvika den obshagliga
Capitations-afgiftens fortsättande och till vinn3nde
af nödige medel till Reparationens verk»
ställande, får jag föreslå, atr Ridderskapet och
Adeln hos Kongl. Majit £>öra underdånig föreställning
om Riddarhus Lassans oförmögenhet,
att bestrida ifrågavarande Reparationer, och fördenskull
anhålla att afgiften till Riddarhus-Cassan,
för Introductioner måtte förhöjas.
Mångå yrkade på proposition i enlighet
med hvad Herr Påhlman och Friherre Anckarsvärd
föreslagit.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I anseende till
flera af de yttranden jag hurt, vill jag påminna
om, att jag ej för klarat mig emot afgiften,
utan blott emot lagligheten af det sätt, hvarpå
man vill ålägga den. Herr Påhlman har så väl
utredt de skäl, hvarpå han, om jag icke minnes
orden orätt, icke heller anser den föreslagna
åtgärden så alldeles laglig, att jag blott åberopar
de grunder han anlört, såsom skäl hvarföre
jag ej Iean föiena mig med hans tanka
att denna olaglighet ber ske.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att den till Riddarhusets Reparation redan
bestämda Capitations-afgiften finge till enahanda
belopp intill nästa Riksdag fortfara.
Ropades Ja.
Den \ April.
Herr Berghman, begärde Votering.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade:
att då Ridderskapet och Adeln redan vid i g 15
års Riksdag beslutar beiörde Capitations afgift,
som endast utgjorde 24 sk. Banco om året,
för hvarje Adelsman som erlägger Bevillning
utaf förmögenhet, frågan således nu blott vore
derom, att i händelse någon Urtima Riksdag
icke inträffade före år 1823, då nästa Lagtima
Riksdag annars infaller, samma Capitations-afgift
äfven mätte under de t vänne åren 1822
och 1823 fortfara, hvadan HerUGrtfven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Herr
Berghman behagade afstå ifrån Votering.
Herr Berghman: Jag får föiklara att jag
icke är rädd om mina 24 skir, men är öfvertygad
att denna ringa afgift skulle blifva kännbar
för många af vårt Stånd. För att lindra
dem och tillika visa att jag för min del icke
vill undandraga mig en utgift, får jag ödmjukast
löreslå att de Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, som nu utgöra Riddarhuset genom’Subscription
sammanskjuta den erforderliga Summan.
Jag skall om det bifalles, icke blifva
den sista som teknar , och det till lika stort
belopp, som andra i proportion till min ringa
förmögenhet.
Grefve Spens.- Innan Votering företages,
anhåller jag att få veta antingen det är om de
24 skrne i två år eller om åtgärdens laglighet,
*om är fråga.
128
Dm April.
Grefve Posse, Claés Fredric'. De afgifter
sorn i och för för Introductions erhållande måste
erläggas, äro redan så betydlige att de
svårligen kunna förhöjas. Det återstår således
i min tanka ingen annan utväg att vidtaga än
erläggandet af en Capitationsafgift; och då
fråga endast är att den skall utgå i tvänne år
utöfver den redan bestämde tid, samt blott af
dem af Ridderskapet och Adelö, som erlägga
Bevillning, anser jag någon betänklighet dervid
icke böra uppstå. Dessutom , enär utgifterne
redan äro beslutade, mäste man väl »Iven vara
betänkt att utse medel till deras bestridande.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
ånyo, om icke, enär en Votering endast
skulle borttaga Kidderskapets och Adelns tid.
Herr Berghman ville derifrån afstå.
Herr Berghman, yttrade nu: Är det ingen
af Ridderskapet och Adeln, som jemte mig
begär Votering?
Hvarefter och då ingen hördes deruti instämma,
Herr Berghman tilläde: Som ingert
förenar sig med mig att begära Votering; så
afstår jag derifrån för att icke uppehålla Ridderskapet
och Adeln så sent på aftonen. Dixi
et Salvavi annmm meam.
Grefve Spens: Jag anhåller att få reservera
mig pä Svenska.
Herr
Den i April.
r 29
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: DI jag hörde
Riddarhus-U'skottet, dess nyss upplästa
Memorial beskrifva Brandredskapens tillstånd,
fördes min tanka på möjligheten af en eldsvåda
, och svårigheten att ersätta en så betydlig
förlust, som en dylik olycka skulle ådraga
Högioflige Ridderskapet och Adeln. Jag
lår derföre ödmjukast fråga, om Biddarhus-Byggnoden
dr Brandförsäkrad? Och i händelse ej så
skulle vara, vördsammast hemställa, om ej ett
slikt försigtighetsmått borde vidtagas?
Grefve Posse, Claés Fredric: Jag måste bekänna
att jag icke eller har mig bekant, huru
härmed förhåller sig. Men som det kunde vara
ett nödigt försigtighetsmått, får jag hemställa,
om icke Herr Cederskjölds Motion, kunde
remitteras till Riddarhus-Utskottet, för att med
yttrande i ämnet inkomma.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att Herr Cederskjölds Motion, angående Riddarhusets
Brandförsäkrande, måtte till Riddarhus-Utskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Grefve von Lantingshausen, Albrect: Sedan
Ridderskapet och Adeln förklarat sitt välbehag
öfver Friherre Klingspors nitfulla befattning
med Riddarhusets Reparation, får jag hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
lämpeligt, atr äfven uttrycka sin synnerliga
tillfredsställelse öfver de åtgärder RiddarhusDirectionen
j detta. så väl som flera andra afRidd>
och Ad. Prot. V B. i Afd. 17, 18.
130
Den i April»
seenden till Ridderskapets och Adelns förmån
vidtagit.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
anse lämpeligt uppskjuta härmed, intilldess
alla Riddarhus-Directionens åtgärder blifvit af
Riddarhus-Utskottet granskade, samt Ridderskapets
och Adelns pröfning underställde j hvilket
bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden:
Frän Constitutions-XJtskottet:
Af den sisttedne Martti, hvarigenom öfverlemnas
till Justering en uppgift å de från
sista Riksdag hvilande, men nu mera profva,
de Grun llagsandrings - förslag, som af samtelige
Riks-Stånden blifvit gillade och antagne.
Frän Stats»ZJtskottet:
1:0 Af den 5 sistledne Martil, angående Flyinge
och Dahlby Kungsgård och Stuteri Inrättnings
Stat; deruti Utskottet tillstyrkt, att Stuteriets
Organisation må så väl nu som för
framtiden lämpas efter den tillgång, som berörde
Kungsgåidar kunna lemna till Stuteriets
årliga underhållande, sedan det likväl först blif*
Den 1 April.
vit bragt i den ordning, som funnits nödig och
hvartill särsk ilte Statens Medel redan blifvit anslagne:
Atr på sätt de till hushållningens reglerande
i berörde Kungsgårdar förordnade Comitterade
föreslagit. Stuteriet mii besrå af 90 Hästar,
utom ars-Fölungar, och underhållet ai förenämnde
antal Hästar endast bestridas med ett
tillskott för innevarande år af 2400 R:dr, hvilket
belopp tillika med serskilt anslagne byggnads-medel,
kunde anvisas att utgå på StatsVerkets
öfverskott å Intraderne för detta år,
men i händelse det högre Hö-Arrende, som påräknades
för nästa år och framgent icke skulle,
] såsom nu förmodades, blifva tillräckligt
för Stuteriets underhållande, eller ock nåson
• O
minskning uppkomma i den bland inkomsterne
nu beräknade Dagsverkstorp; så ansåg
Utskottet, enligt den har ofvan anförde grund,
för dispositionen af dessa Kungsgårdar, att Stuteriet
styrka borde förändras och så lämpas ,
att denna Inrättning måtte utan vidare bidrag
af Staten än det för innevarande år erforderliga,
kunna underhållas med Kungsgårdarnes afkastning
; äfvensom Utskottet, med ändring af
Commitrerades i denna del gjorde förslag, ansett
Chefens för Stuteriet, Stallmästaren Ehiengranats
Lön böra bestämmas till 1000 R:dr i
Contant , utom åfskiilige andigj förmoner —
hvaremot den föreslagne Staten för Stuteriets
oirige Tjenstemän och Betjente gillades, likväl
endast pä det sätt, att densamma borde
tjena till efterrättelse intill dess sig visade, huruvida
af förenämnde orsaker någon förändring
i Stuteriet blefve nödig, då personalen af Be*
Den i Apt it.
tjeningen borde förminskas: Att tilj Kongl.
Majtts afgörande måtte i underdånighet öfverlemnas
Lågan, om den föreslagne flyttningen af
den del utaf Stuteriet, som nu finnes å Dahlby
till Flyinge, då dertill erforderlige Medel k^n»
de utgå af anslaget för Kronans allmänna Bygg*
nader i Landsorterne, om tillökning hvarå
Stats-Utskottet framdeles ville afgifva yttrande,
samt sluteligen, att afskrifning måtte medgifva»
af ej mindre de utur Malmöhus LandtRänteri
förskottsvis uppburne 7262 R:dri2:8:
som åtgått i och för den verkställde Regleringen,
än ock af Kostnads summan till Nybygganden
af Caracters-huset, stor 19,344 R:dr 44
sk. uppå Stats-Verkets öfverskott på Intraderne ,
likväl emot behörig redovisning utaf berörde
Förskotter samt granskning deraf i föreskrifven
ordning.
2:0 Af den 5 Martu, i anledning af Riksdags-Fullroägtigen,
' Nils Månssons, från Malmöhus
Län Memorial, angående de till Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar utgjorde Dagsverksskyldigheters
upphörande, utan motsvarande
ersättning; deruti Utskottet på anförde skäl
ansett sig böra tillstyrka , att Riksens Ständer
hos Kongl, Maj:t 1 underdånighet anhålla, det
en fullständig undersökning rr.åtte med första
i Nåder anbefallas . om beskaffenheten af de
Dagsverken,som till Flyinge och Dahlby blifvit
utgjorde, och huruvida Allmogen derifrån
lagligen bör vinna befrielse samt att i sådant
fall Allmogen måtte få densamma tillgodonjuta,
utan hinder af dess år 1813 gjorda begif
-
Den 1 April.
*33
vande, att , under 30 års tid utgöra för hvarje
Dagsverke viss Penninge.ersättning efter Markegång.
3:0 Af den 5 sistledne Martil, angående projecterad
Aflönings-stat m. m. för Ulricsdals
Kongl. Lust Slott; deruti Utskottet anmält att
de Arrenden i Penningar och Spannmål, hvilka
nu utgå af Ulricsdals Kungsgårds - Hemman
och Lägenheter blifvit vid nu föihand varande
Stats Reglering upptagne och beräknade bland
Stats-Verkets öfrige Intrader af KungsgårdsArrenden,
samt att, dä större delen af de på
vissa år slutade Contr3Cterne , om några års
förlopp till ända gå , en vida fx-tydligare inkomst
för Stats Verket syntes med säkerhet
kunna påräknas vid den förnyade Utarrendering
däraf, som då komme att i föreskrilven
ordning verkställas, hvarefter Utskottet tillstyrkt,
att hvad angeck den åt Grefveliga Barkiska
Familjen förunnade perpetuelle besittningsrätt
å Bergshammars Kronohemman , den
åtgärd mätte, enligt de för Arrendets utgörande
af Kongl, och Kungs-Ladugårdar uti Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse den 30
April 1810, lagdc grunder, vidtagas, att ifrågavarande
perpetuelle.Arrende, såsom en utan
Riksens Ständers tillstyrkan tillkommen Nådebevisning,
väl skulle komma att af Grefveliga
Barkiska Famillen fortfarande begagnas , men
afgifteo till Stats-Verket i städet för de nu ingående
33 R:dr 16 sk. uträknas och bestämmas
sålunda, att den är 1807 fastställde Arrende-Summan
af 300 Daler Kopparmynt reduce
-
134
Dea i April.
rades till Tunnor Spannmål efter samma års
Markegång , hvilken Spannmål, etter ärligt Markegångs-pris
i Länet, kom me att erläggas: Att
den projecterade Aflönings-Staten för Betjeningen,
utgörande ett belopp af 3378 R:dr 32 sk.
samt 1200 L:ft Hö in natura kunde gillas; i
sammanhang hvarmed Utskottet likväl hemställt,
om icke Riksens Ständer skulle finna lämpeligt
hos Kongl Maj:t i underdär ighet anhalla, att
Styrelsen öfver Ulricssdal kunde varda anbefalld,
att vid skeende ålgång laktaga den lörminskning
i Stats-Betjemngens antal , som till
besparing af Lönerne kunde äga rum; att be.
träffande den till öfrige utgifterne , nemligen
Ved-upphandling till Slottsrummens och Orangeriens
med flere behof samt Inventariers och
Byggnaders underhållande, uppförde Summa af
5022 R:dr 40 sk ; Utskottet ansåge någon anmärkning
vid beloppet häraf skäligen icke
kunna göras; att Pensions-Summan 240 R:dr
åt de Sex Enkor, hvilka af Högstsalig Hennes
Maj:t E»ke - Drottningen åtnjutit Pensioner
å 40 R:dr' hvardera, borde uppföras å Allmänna
Indragnings-Staten och utbetalas i nu varande
Enkornas tid och sedermera besparas
Stats-Verket, samt att i följd deraf berörde
belopp ifrån den projecterade Stats Summan
för Ulricsdal afdrogs: Att vidkommande Lågan
om den] under Öfver - Järfva HemmansArrende
nu upplöste så kallade Kungs-Ängens
skiljande från Hemmanet vid Arrendets slut
och att afkastningen deraf sedermera måtte iå
användas för Slotts Stats-Betjeningens aflönande,
afgörandet af denna fråga skulle bero pä
Den 1 April.
den undersökning af Landtmätare, som efter
hvad Utskottet inhämtat, redan är företagen
till utrönande huruvida berörde Äng tiilhörde
H emmanet och under dess Skattläggning vore
inbegripen, eller må finnas vara en lägenhet
under Slottet; kommande, i förra händelsen,
denna Äng, att, såsom tillförene, jemte Hemmanet
utarrenderas för Stats-Verkets rakning ;
men i den sednare att disponeras för SlottsStatens
behof: Att afskrifning af de utaf Kongl.
Maj:t i Nåder beviljade 8000 R:dr till de nödvändigaste
förbättringarne å Byggnaderne måtte
medgifvas, i sammanhang med öfrige Förskotter
af denna beskaffenhet och i den ordning
utgifterne i sådant afseende förekomma; och
har Utskottet i öfrigt förmält sig angående
de för Kongl. Slottets samt öfriga Byggnaders
fullkomliga iståndsättande erforderliga Medel,
vilja uti ett sammanhang med förslaget för
samteliga Kongl. Lust-Slottens reparerande deröfver
meddela sitt yttrande; äfvensom Utskottet
sluteligen förklarat, att det för Ulricsdals
Kongl. Lustslott Aflönings- och Utgifis Stat
från Stats-Verket erforderlige bid>ag utgjorde
ett sammanräknadt belopp af 5494 R;dr 40 sk.,
hvilket borde till utgående uppföras å Riks*
Staten under andra Hufvud-titeln.
Ifrån Utskottets beslut i frågan om indragning
af den utaf Hennes Maj:t Enke-Drott.
ningen stiftade Pensions-Inrättning för 6 behöfvande
Enkor, hafva, enligt bifogadt ProtocollsUtdrag
af den y sistledne Martii, följande Lltskottefs
Ledamöter varit af skiljaktig tanka
