# ID: svediakorp-gov253
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 12,748
# sentences: 346
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dm 24 Martn, e, tn;
409
Grefve Spåns, Carl Gustaf; Jag anhåller
att få underställa hvad det är tor slags öfverflöd
, som genom det senare Alternativet
träffas? Manne det af öfverflödig Bevillning?
Mig synes endast det första Alternativet vara
enligt med Svenska Språket, samt den åtgärd
ganska orimlig, att, under namn af Öfverfiöds»
afgift, påbjuda en Skatt, som fördelas efter em
methode, rakt stridande emot den, som begreppet
om Öfverflöds-afgift innehåller. Jag
anhåller således om Herr Grefvens och Landt»
Marskalkens Proposition på första Alternativet,
Friherre TFirsén, Gustaf Fredrin; Jag instämmer
alldeles i hvad Herr Gretve Spens
pu yttrat. Andra Alternativet är icke någon
fö:verflödsSkatt utan en så kallad Artide Additionel
på Förmögenhets-afgiften , som likaså
gerna kunde inbegripas directe under andra
Artikeln. Om, sorn jag föreställer mig, Utskottets
mening med första Alternativet är att
uppföra afgiften, antingen på sjelfva varan,
som cönsumeras , hvilket är det bästa då det
kan ske, eller åtminstone på de Personer, som
den cpnsumera, med befrielse för dem, som
deraf icke göra bruk j så är det en Skatt, som
billigtvis kan bära namn af Öfverflöds-afgift ;
pch derföre tillstyrker jag äfven för min del
vördsamt att första Alternativet må antagas.
Herr Grefven och Landt Ma r skalk en hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla det af Bevillningsutskottet föreslagna första
Alternativ} hvilken Proposition med Ja besvarades
-
416
Den 2 4 Martil, e. tit.
Upplästes ett från Riddarhusutskott an«
kommit , så lydande :
Hörsamste Memorial !
Hos Riddarhus-Utskottet har andra Cati»
cellisten vid Riddarehuset och Secreteraren vid
Adeliga JungfruStiftet, Herr F. O. Silfverstolpe
anmält, det Kongl. Maj:t under den 3. dennes
i Nåder behagat utnämna honom tili Cornett
vid Kongl. Skånska CarabinierRegementet, och
tillika anhållit, att då denna dess nya befattning
ej, enligt dess tanka, lärer kunna förenasmed
dess, genom Höglofiige Ridderskapets
och Adelns godhet, vid Riddarhuset ägande
befattningar, honom måtte derifrån meddelas
afsked, hvarjemte han anhållit det RiddarhusUtskottet
täcktes vid samma tillfälle inför
Ridderskapet och Adeln anmäla uttrycket af
dess varma tacksamhet för den godhet dess aflidne
Fader af Höglofiige Ridderskapet och
Adeln städse åtnjutit, och hvilken till hans
närmaste efterlefvande slägt ^blifvit utsträckt.
Då RiddarhusUtskoftet, med stöd afsa väl
49* § kiddarhusOrdningen, som 13. §. af den
för Directionen fastställde Instruction, ansett
sig ej kunna vägra bifall till Herr SillVerstolpes
ansökan, ehuru det med saknad ser Ridderskapet
och Adeln förlora en Tjensteman ,
som förenar kunskaper med nit och skicklighet^
så får Utskottet detta till Höglofiige Ridderskapet
och Adeln vördsamt anmäla, med hemställan,
om ej det må vara Utskottet tillåtit att
Den 24 Mavtli3 e. m.
411
uti afskedet, i anseende till Fadrens förtjenster,
få uttrycka Ridderskapets och Adelns välvilja,
hellst Sonen genom Höglofl. Ridderskapets oeh
Adelns eget beslut blifvit i denna Tjenstebefattning
insatt. Stockholm den 24 Maitii 1S18.
' ' « I '
På RiddarhusUtskottefs vägnar.
C. F. Posse.
C. W. Riben.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition , blef RiddarhusUtskottets
i berörde Memorial gjorda
hemställan af Ridderskapet och Adeln bitallen.
Upplästes till justering och godkäödes
följande från Expeditions-Utskottet ankomna
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrif,
velser till Kongl. Maj:t:
1:0 Om ytterligare bidrag till Södertelge
Canal - Inrättnings fullbordande.
2:0 I anledning af ankomna Nådiga Skrif,
velser om den årliga Ränta, som är Hans
Maj:t Konungen och Dess Arfvingar tillslagen.
3:0 Om ett årligt Anslag för BergsRådet
Friherre Hermelin.
4:0 Om förklaring öfver 12. Cap. r. och
3. §§. GiftermålsBalken, angående Afvittring.
412 Den S4 Martil, e. »O
5:0 Angående stället till val af Krono*
Skjutsskyldiges Deputerade.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets den 24- sistledne Februarii
afgifna, samt den 17. och 19. dennes på
bordet lagda Betänkande öfver föreslagna än*
dringar uti Författningarne rörande Husbehofs*
Brännvinsbränningen och dermed gemenskap
ägande ämnen*
Herr Hummelhjelm uppläste följande :
Sedan en bättre methode att af Potatoes
tillverka Bränvin, na mera blifvit känd och
med så mycken fördel åtminstone i Rikets Sö.
dra Provincer practicerad, anser jag, för min
ringa del, visst icke båtande, om ej snarare som
ett våld emot Jordbruket och dess Idkare, att
uti samma handtering göra någon vidare inskränkning,
än nu gällande Författningar redan
föreskrifva. Med liten erfarenhet härutinnan
visar det sig, att i stället för befarad Sädes.
brist, som genom en så beskaffad Brännvinsbrännings
friare utöfning skulle uppkomma, är det
just motsatsen, eller ymnigare förråd af oförvandlad
säd, som Jordbruket med minsta möjeliga
tvång, uti denna detsamma egenteligen
tillhörande Näring, nödvändigt skulle prestera.
På en, jemförelsevis emot hvad sadén fordrar,
ganska inskränkt areal kan, i mohn afen LandtEgendoms
storlek och derefter inrättad Eran»
Den 24 Martn, e. *».
413
vanshandtefing, lätteligen erhållas det qvan.
tum Potatoes, som erfordras* för att endast
derutaf, under de åtta månadet afåret* hvilka
dertill äro tjenligast, fortsätta Brännvinsbränning,
utan annan tillsats af Säd , än en sjettedels
tunna Malt till hvarje tunna Potatoes och hvaraf
behållningen med säkerhet blifver enoch eri
fjerdedels kanna Brännvin af hvarje Lispund
Malt, samt 8 kannor af hvarje tunna Potatoes*
Någon minskning af säden inträffar så mycket
mindre härigenom, sorn den Obetydliga del af
Åkerjorden, hvarå Potäterne produceras, kari
utväljas af den för säden minst tjenliga, till
exempel den magraste Sand-* eller annan Lättjord
, om sådan finnes, såsom lör detta ändå*
mål lika fördelagtig, och hvilken genom en dylik
cultur äfven blifVet förbättrad, för att sedermera
bära säd, om man så behagar. Hvad
den öfriga Åkerjorden vinner i styrka och
bördighet, genom de erhållande Pötäternes förvandlande
till Bränvin på stället, kari hvaf
Och en intyga, sorn thed alfvar gjört försök
härutinnan. Drankeft , tillbörligen använd fö#
Kreaturen, sätter en Jordbrukare i tillfälle, ått
ej allenast år ifrån är betydligt föröka siri La«
dugård, utan kan derjemte Underhållas ett
mångdubbladt antal Svinkreatur, hvilket allt,
då behörig hushållning iagttages, att med tjen4
lige ämnen af granris, torf, dålig halm, m. m*
underströ Kreaturens spillning, deraf isytlnetr
het den våta, genom Dranken till myckenheten
befordras, i den mohn tillöker Gödsel-förrådet,
att Sädesafkomsten, i följd derutaf, sna^t
blifver fördubblad, och med hvarje år tillta-i
4M
Den 24 Martil, e. m.
ger. Den ringare del af säden, sorn behöfves
för att befordra Potäterne till nöjaktig Bran*,
vins-afkastning, kan tagas endast af den blifvande
hafran, som dertill utmältes, och tölj-1
den är, att den strida och bästa säden blifver i
behåll till vida större qvantum än förut, och
Brännvin erhålies derjemte i samma förhållan.
de. Jag är så mycket säkrare om deta resul.
tat, som m>n egen lilla erfarenhet, jemförd med
åtskilige mine Grannars, i den ort jag bor, öfvertygar
mig derom: Och om det ej räknas
mig till last, vågar jag i detta afseende uppgifva
, till närmare granskning och undersökning
af hvem som behagar, det jag å en Säteriegendom
i Jönköpings Län, som vid mitt
tillträde år 1807 aldrig lemnat mera an 200
å 250 tunnor säd i årlig afkastning med uselt
framfödande af circa 50 Boskapskreatur och
et! dylikt antal får, likväl genom fortsatt BrännJ
vinsbränning, så långt Författningarne det tillåtit,
samt derpå grundade uppodlingar, hunnit
uppdrifva min Ladugård sä vida, att den
innevarande år består utaf ett fördubbladt an-i
tal, både af Boskapskreatur och Spanska Får,
hvilka alla icke allenast aro af en större och
förbättrad race, utan finnes jemväl öfverflödig
fodertillgå^g för året. Sädesafkastningen, sorn
likväl icke ännu till fullo är uttröskad, lemnar,
efter säker beräkning at trafvetal och den hittills
verkställda aftröskning, qos Tunnor Spann,
mål; men en sak, sorn förut aldrig varit påtänkt
vid denna F,gendom, är att den jemväl
i år renderat 900 tunnor Potntoes samt medelst
Drank väl underhåller 50 Svinkreatur, hvilka
Den 24 Martil, e. nu
415
framför andra Djur återgifva stark och ymnig
gödning för Åkren. Af nyssnämnde Potatoesförråd,
har från medlet af sistledne November,
med tvänne 90 kannors pannor, Brännvin blifvit
tillverkadt , utan att medtaga annan säd,
än endast hafremalt i den ptoportion, jag förut
tagit mig friheten nämna, och samma för-:
hållande kommer jemväl att fortfara till och
med Maji månads slut; med fullkomlig bespa-'
ring af all den strida och bästa säden, hvilken
till afsalu och andra behofver kommer att användas.
Då jag, för att söka bevisa nyttan utaf
PotatoesBränningens friare utöfning ä landet,
vågat framställa resultatet af min enskildta
hushållning , såsom den säkraste grund för mig
att på erfarenheten stödja min öfvertygelse härutinnan
, får jag den äran jemväl tillkännagifva,
det jag till underhållande af förut beskrif*
ne PotatoesCultur samt derpå grundad BrännvinsBränning
, nyligen uppfört ett större Bränneri
och Mälthus, med alla dertill hörande Inrättningar
och Redskaper. Denna kostnad, sammanlagd
med öfrige utgifter till anskaffande af
flere Kreatur af diverse sorter, hvilka såmedelst
kunna underhållas, uppbyggandet af nya
hus för dessa, hvälfde källare till Potäternes
förvaring, med mera, utgöra ett för mig högst
betydande Capital. Blifver rättigheten mig
och mångfalldiga andra i samma ställning betagen,
att till mer än hälften begagna detta,
genom den andra 90 kannors Brännvinspannans
iörbudna nyttjande, så är det klart att minst
4iö
Dea 24 Martti) e. nu
hälften af den utgifns Summan jemväl är föf.
lorad, då någon ersättning derföre icke kati
vinnas, samt de öfverflödige Kreaturen* hvilka
'då icke kunna underhållas, säkert till vanpris*
eller på annat mindre båtande sätt* måste försäljas
elier afhändas: Och dessa förluster ärö
likväl ej att jemföra emot detri* som derigenom
uppkomma, att mitt Åkerbruk årligen blifvfef
i saknad af ett storrö Gödsel-förråd * sotil i
motsatt händelse méd hvarje år tilltagit.
För ittitt enfaldiga begrepp fratnställer sig
Öéti tankärt* att då PötätöesBränningen väl förut
Varit omtalad, men likväl icke förr än i sedhare
åren med något alfvar blifvit practicefad;
skulle på samma sätt, sorti kännedomen deraf
redan hunnit sprida sig i Skärte, Blekingen*
Cälrtiare Och Jönköpings Län* densamma irlbörti
ganska korrt tid äfvert blifva antagen
5 dö öfra PrÖVincerfle i Och då effécten deraf
är ett i högsta grad tilltagande Åkerbruk
med besparing af den feeJare sädöh* sorn förut
blifvit använd till Brännvinsbränning , måtte
någon allmän fördel derigenom icke kunnä
Uppstå* att* ined härtimande härutaf, betägä
dem* som hafva lust och drift ätt föröka sid
Production, tillfället dertill genom ändring äf
fcil Författning* sorti så nyligen blifvit stadgad
1 detta afseende, och i förlitande hvarpå
mången Landthushållare användt dryga Förlags»
Summor* hvilka Utan dess vållande skulle gå
förlorade*
Till
Den 24 Martii, e. in.
41?
Till mölnare bedömmande af dem, som
inse detta fullkomligare, hemställer jag , huruvida
hastigt och otta ombytta Principer och
föreskrifter uti Oeconomiska ämnen befordra
allmänna säkerheten samt underlätta eller förqväfva
den enskilta Industrien. Det tyckes väl
åtminstone, att om man ock nied liknöjdhet behagar
anse de olägenheter och förluster, som
Enskilta kunna tillfogas, genom vidtagne Författningars
alltför täta ombytlighet, de likväl
borde få vara så länge gällande, till dess man
med visshet och pålitlighet hunnit blifva öfvertygad,
om de lör det Allmänna verkligen
äro nyttiga eller sKadliga, samt pröfningen
deraf icke inskränkas endast till förhållandet
innom de närmast intill Hufvudstaden belägne
Provincer, utan de öfrige jemväl, såsom delar
af det hela, få komma i beräkning; Och vågar
jag i anledning härutaf ödmjukast underställa
, om icke 1815 års Kongl. Förordning,
•angående BränvinsBränningen i Riket, måtte
orubbad få äga bestånd, åtminstone till nästa
Riksdag, på det verkeliga Resultatet derutaf
fullständigare må kunna inhämtas, hvartill den
korrta tid, som Högstberörde Förordning hit-,
tills existerat , tilläfventyrs varit otillräckelig.
Den betydeliga årliga inkomst, som derigenom
i progressift förhållande sjelfmant tillskyndas
Kongl. Maj:t och Kronan för begagnandet af
en vidsträcktare Pannerymd, torde ej eller böra
lemnäs utan afseende} hvaremot all slags
progression uti afgiften vid fråga om den inskränkning
uti Pannerymden, som Högloflig©
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. II. Afd. 53, 54.
418 Den 24 Martil, e. w.
Allmänna Besvärs- och OeconomiasUtskottet
föreslagit, skulle blifva så mycket mer tryckande
för Innehafvarne af större jordbruk,
som de, enligt sakens natur , hafva af nöden
en större Husbehofsbränning, utan att derföre
böra belastas med en högre progressiv beskattning,
då, de dessutom i andra afseenden,
hvad beskattningen beträffar, visserligen icke
blifvit förglömde.
Till styrka för hvad jag nu haft den äran
anföra, torde jemväl med skäl kunna åberopas
den nyligen af Herr Major Stjernsvärd till
Allmänna Besvärs- och OeconomiasUtskottet
dedicerade tryckta Skrift i detta ämne. Det
nit, som under larfvén af Patriotisme ifrar emot
en friare Brännvins-tillverkning här i
Landet, lärer af den sakkunnige anses hafva
deruti erhållit sin tillbörliga stämpel i hvarjemte
af de derstädes verilicerade Facta erhålles
stöd af den öfvertygelsen, att om inhemska
Landtmän, utan ensidigt Förmyndare-tvång,
få använda sina med svett och möda ur jorden
hämtade producter på sätt de för sig finna
nyttigast} så vinna dessa sednare en fortare
tillväxt, och i sådant fall lärer ingen, utan
att vara okunnig om sin egen fördel, till Brännvinsbränning
emplojera säden, utan Potäterne.
Sluteligen anhåller jag, att så vida Högloft.
Ridderskapet och Ådeln ej skulle finna
skäl, -att genast afslå Höglofl. Utskottets Betänkande
, med bibehållande af förut gällande
Författningar i detta ämne, saken måtte blif
1
-
Den 24 Marfii, e. ni.
419
va återremitterad, och mine nu anförde Besvär
dervid fä blifva följaktige.
Friherre Wrangel3 Henning, anförde
skrifteligen:
Till Riksens Ständers Öfverläggningar å»
terföres nu den så ofta förändrade BrännvinsFörfattningen,
hvars ombytlighet, i anseende
till dess inflytande på den enskilta hushållningen,
verkat och verkar den största oreda
i det Allmänna. Man har klagat öfver Importens
skadelighet, Myntförsämring och den
nöd, tili hvars afhjelpande Representanten nu
rigtar sin forskning emellan hopp och fruktan,
mot det mål, der Fäderneslandets öde skall ber
stäminas för varande och kommande Generationer.
Månne icke täta förändringar i oecod
norniska Författningar i sin mohn gifvit anledning
till denna klagan? Vi åberopa städse frihet
och sjelfständighet; men kränka ofta dessa
dyrbara ord, genom de förändringar, som till»
skapas af människors olika interessen.
Under Moralens larf framkallas Brännvin
nets olyckliga verkningar. Jag medgifver sanningen
af Brännvinets skadlighet i flere afseeru
den, och skulle vara den första att medverka
till ett totalt förbud af denna varas tillverkande
, så vida dess nyttjande äfven kunde afskaffas;
men innan man derom blifver öfvertygad,
och då.Nationens lynne, genom vana
och climat, hellre uppoffrar sista skärfven, än
att neka sig denna dryck 3 så trorjrg, att det»
420 Den 24 Martil, e tu.
ta sträfvande efter omvändelse vore utan
båtnad.
Ehuru ingen nekar vigten af Oeconomiska
Författningar, så lemnar man dock ofta
föga uppmärksamhet åt de Ö! verläggningar,
hvartill de föranleda; men jag vågar likväl
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid de skäl, som hos mig stadgat de Anmärkningar,
jag nu går att göra vid OeconomiaeUtskoftets
Betänkande. Utskottet medgif.
ver, att hvarje L<gs högsta ögnamärke bör vara,
att leda sinnena till fattande af rätta grundsattser,
om de förut saknas eller missledas af
ögonblickets falska beräkning; denna vackra
phrase bör ej stå utan tillämpning ; den bör
först undersöka nyttan eller skadan af de Lagar,
som varit stiftade, innan den framträder,
för att förändra dem; ty följderna afenOeconomisk
Författning skola ej sökas i ti 11 förlig
liga anledningar, de skola sökas i tidens och
erfarenhetens slutsattser , och ej vankelmodigt
öfverföra Statshushållaren från den ena ytterligheten
till den andra. Då man följer Brännvinets
Historia endast sedan 1809; så frågar jag,
om ej denna korrta tiden nu är tillräcklig för
att bevisa de skadligaste följder af ombytlighet
i en Författning, sorn, då den ej kan umbäras,
äger den enda ofelbarhet i dess stadga
och oföränderlighet.
1809 års BrännvinsFörfattning fick en utvidgning
i samma progression, som Penningetillgången.
De förändringar, som sedermera
Den 24 Martil, e. m.
421
ägt rum, de olika åsigter, hvarunder man bea
traktat Brännvinsbrännings-handteringen äro så
allmänt kända , att jag ej med ett upprepande
deraf vill upptaga Ridderskapets och Adelns tid.
iS15 års Ständer, uppmärksamma på följ.'
derna af de föregående årens Import, funno
att förra Ständers önskan ej tillräckligt mot-j
verkat det onda , som lemnat de djupa sår,
hvaraf Fäderneslandet ännu blöder j de ville
bibehålla nyttan af närvarande BrännvinsFörfattning,
men hindra den skada, som följde början
af dess kungörande, då förbud mot all
Bränning skedde, och gaf tillfälle åt den ut.
ländska Brännvins-öfversvämning, som nära
tvänne år härjade Landet och lemnade öppet
fält åt egennyttan på bekostnad af Nationen.
Då vid denna oftanämnde Riksdag Anmärkningame
vid dessa åtgärder besvarades dermed
, att sjuklighet under 1812 års Riksdag
hindrat Föredraganden , att känna Ständernas
önskan; så var det väl ej underligt, om da
ville uttrycka den så tydeligt, som möjeligt,
för framtiden.
Utskottet har, såsom grund för sitt Betänkande,
yrkat, att bruket af tvänne 90
kannors Pannor vida öfverskrider den tillverka
ning, som innefattas uti ordet Husbehofsbrän^
ning, och att således den ena borde försvinna
j men då många Consumenter finnas, hviD
ka ej äro Producenter; så kan Brännvinsbränningen
ej inskränkas till Husbehof, hvarmed
jag menar det för Jordbrukaren och hans folk*
432
Den 24 Martil, e'. m.
Om ej utländskt Brännvin skall ersätta denna
brist, så måste dess tillverkning i Sverige vara
mera utvidgad , nemligen innom de gransor,
sorn naturligen uppkomma af sjelfva Författningen
} jag tror således att ordet Husbebofsbtänning
borde förändras till Inskränkt
Brännvinsbränning. Om någon erfarenhet kunde
bestämma Brännvinsbehofvet i Sverige, så
tror jag den visat sig under nuvarande BrännvinsFörfattning.
Consumtionen har under dess
tillämpning snarare minskats än ökats, och inga
inländska Lager hafva förorsakat förlägenhet
för Landtmmnen och således definitionen
af inskränkt Brännvinsbränning blifvit iakttagen
uti 1815 års Författning. Utskottet anser
de så kallade BrännvinsFabriquer såsom mäst
Sädesödande , då likvisst af erfarenheten är
kändt, att liten Pannerymd öder mycken säd,
och afkastar vida mindre Brännvin, än en större
, de mindre Pannorna fordra ofta lika mycket
arbetstid, bränsle och säd, som lika kannerymd
förenad i en Panna, men Productionen
blifver vida mindre. Enligt denna sanning,
borde ej mindre än 40 å 50 kannors Pannor
få begagnas, just till besparing af födoämnen,
men aldrig har Interesset hos mig ledt till åtgärder
stridande mot medborgerliga rättigheter,
hvilka framför allt annat böra respecteras.
Utskottets tillstyrkan, att Brännvinsbrän-r
ningen skulle upphöra 3:ne SommarMånader,
kan väl vara rigtigt 5 men att man skal! skatta
för en otillåten Bränningstid, är så stridande
mot allt det begrepp, jag ägerosn rättvisa, att
Den 24 Martii, e, m.
423
med lika skäl kunde Fordras en afgift förden
90 kannors Panna , som Utskottet nu vill indraga.
Utskottets föreslagna tillåtelse att bespara
Drank från tillåtne tiden, må utan åtal eller
bevisningsskyldighet alla årstider förvaras ,
såsom högst nyttig för kreaturen , anser jag
således origtig, och man skulle kunna tro, att
denna tillåtelse endast hade till föremål, att
hemligen gynna Lönnbrär.nare , emedan de
framställde fördelarne af besparad skadad Drank,
i min tanka, är ett gift för alla kreatur, f ör
att ytterligare bevisa nyttan af den närvarande
BrännvinsFörfattningeu, vill jag föra
uppmärksamheten till de af naturen mindre
bördiga fält, som Potatoes_oa!ingen gjort frugtbara
, men hvars följder skulle upphöra att
gagna och öka Sädesförråden i samma mon,
sorn BrännvinsFörfattningen hindrade deras an-;
vändande, då man af ett tunneland Jord, plan-:
terad med Potatoes, kan frambringa lika mycket
Brännvins„ämne, som frenne tunneland bes
sådda med Rågj så frågar jag, om en Författ.
ning, hvilken ensamt frambringar dessa Resultater,
bör undergå en förändring, hvarigenom
Sädes consumtionen ökas 1 samm^ mohn,
som Potatoes-productionen minskas. Dessutom
lemnar en tillmäskning af Potatoes i jemnförelse
med den af säd, en större afkastning,
då lika stort kar blifvit användt, hvartill fordras
lika arbete, tid och bränsle.
Det enda m&del , hvarigenom den sämre
424
Den 24 Mar lii, e. m.
Jorden kan uthärda dess dryga beskattning , är
Potatoes-odlingen, och Ägaren häraf ber väl
ej underkastas en Författning , sorn sätter honom
i den hårda belägenhet, att antingtn kasta
Skörden törruttnad på gödselhögen eller
begagnas såsom foder åt kreaturen, hvartill denna
växt är alltför ädel och otjenlig , då man
med Turneps och andra för kreaturen bättre
födande Rotfrukter lärt sig, att begagna hvart
och ett slag till sitt rätta ändamål. Af hvad
jag nu anfört , torde finnas en grund för Utskottets
Betänkande , att tillåta större Pannerymder
för PotatoesOdlaren j men, ehuru jag
sjelf har min Brännvins-tillverkning grundad
ensam på denna Jordfrugt, kan jag ej annat,
än, i likhet med Utskottet, ogilla en sådan
Tvångslag , som hindrade det fria användande,
som hvar och en bör äga af sin Jord och
dess produeter. Om således den nu gällande
Författning får i naturlig och ostörd ordning
fortfara, sparas kostnaden, sorn till förändring
gen erfordras och skall den ej tvinga Landimannen
att åter förändra sin hushållning, till
hvars fullkomnande han användt flera års mödor
och hvarefter han inrättat sin Ladugård.
Tvångets förändringar kunna anses för höjden
af all beskattning och Författningars ombytlighet
gränsar till Mång-konungars tyranni.
Författningar böra vara af den natur, att försvara
enskilt ägande rätt, då de uppmuntra
Industrien.
Att temporelt göra uppoffringar, då frågan
är att frälsa Fäderneslandet, anser jag för
Den 24 Martil, a. m.
4 25
en pligt5 men att genom Lagar jemt blifva
prässad , kan jag ej anse för en Patriotisk, åtgärd.
Fri Näringsrättighet har jag alltid trott
vara ett Lands enda uppkomst ; således böra
Städerne visserligen äga rättighet till Brännvins-bränning
och att få begagna tvänne 00
kannors Pannor innom ett Verk, emedan de,
lika litet som Landtmannen, böra bringas till
större kostnad vid Productionen.
Utskottets föreslagna vilkor, då Förbud
mot Brännvms-bränning bör ske, anser jag
för det lämpligaste och i alla alseenden rättvisaste
vilkoren för en vis Regering; instäl;
landet af Götheborgs och Carlskrona KronoBrännerier,
finner jag vara ganska rigtigt. Den
tid under närvarande Riksdag , som fråga va*
rit att inställa Brännvins bränningen, ödelädes
mera Spannmål, än om fråga derom aldrig uppstått.
Sedan den fria Brännvins-bränningen
åter blifvit befästad, hafva i manga Orter Spannmålsprisen
fallit och Tillverkningen afstadnat,
såsom ej lönande. Till slut får jag göra den
frågan , om Landet skall ersätta den minska,
de Skatt, som uppkommer genom den ena 90
kannors Pannans försvinnandei så talar äfven
detta för dess bibehållande.
Med anledning af dessa mina Anmärkningar,
får jag anhålla om Återremiss af Utskottets
Betänkande och att 1815 års BrännvinsFörfattning
må bibehållas oförändrad i de delar
jag anmärkt, hvarigenom sluteligen stora
inhemska Sädesförråder skola besparas och vi
426
Den 2*4 Martil, e. nu
upphöra att anlita främmande Länder om de
Producter, vår egen jord erbjuder oss: Harigegenom
skola .äfven individuella egennyttans
förslager, hvilka äro nära följeslagare till fördärfvet,
då de utsträcka sin omfattning till Statens
oeconomiska handläggning, äfven försvinna.
De större Egendotuarne fordra tvänne
90 kannors Pannor, om Dranken för Ladugården
skall vara tillräcklig, hvars förlust är allt
för stor, då man kan anse den öka Födo-tillgårsgen
med en fjerdedel, och de större Egendomarnes
undergång bör väl ej utstakas af afvundens
skenheliga Patriotisms eller all säkerhet
förn: kas Landtmannen äfven i en oeconomisk
Författning.
Måtte en gång våra Beslut grundas på
stadga efter noggranna Öfverläggningar, samt
interes^et bannlysas från de Ständer, hvars
ädla åsigt bör vara Folkets väl.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande:
Ehuru
med desto större tillfredsställelse
jag bör, för min del, godkänna Förslaget, att
till Regeringens omsorg Öfverlemna bedöman■*det-,
när och huruvida inskränkning bör med
Brännvins-bränningen företagas, som detta fullkomligen
instämmer med hvad jag hafvit äran
proponera i det Memorial, sorn föranledt denna
Motion*, får jag likväl vördsamt hemställa, om
icke vid detta uppdrag, man vill fästa en Cautel,
som bildar, å den ena sidan, en allt för
Den 24 Martil, e. in'.
427
oinskränkt tillit, å den andra ett i sina följder
äfventyrlig! misstroende Den förra genom
att icke reservera någon ovilkorlig årlig Brännvins-bränning
, svarande till de nödvändigaste
Ladugårdsbehofver, äfvensom till det Minimum,
hvarunder af inga Considerationer Consumtionen
skall låta sig nedtvingas. Den sednare
åter, att åt Regeringens välgörenhet icke
lemna öppet, att skåda detta ämne under
annan synpunct, än den yttersta nödens, sedan
in- och utländska Spannmålsbristen, hvarigenom
skulle kunna hända, att medelst antina
gen egna knappa och genom Brännvinsbränningen
ännu mer förminskade tillgångar, eller
genom å utrikes Handelsplatsar uppstegrade
höga priser eller genom begge tillika, HandelsInteresset,
Penningeväsendet och allmänna välmågan
skulle illa tilltygas, utan att för ändamålet
något hufvudsakligt vunnes; ty i hungersnöd
, att äga ingen Spannmål eller sådan,
att af den hungrige ej kunna lösas, kommer
nästan på ett ut.
På en alltför partiel åsigt af saken grundar
sig, efter min oförgripeliga mening, de resoneringar,
hvarmed Betänkandet söker understödja
Städernes nuvarande Bränneri-frihet. Utskottet
har varit för upplyst att tillerkänna S:äderne
dertill någon i sakens natur liggande rättighet,
men söker deremot att prydeligen antyda
den som ett ovägerligt postulat hos Civismen
och LandtmannaUrbaniteten. Jag hoppas
dock att förnärma ingendera genom att
vilja, om jag kunde, frånkänna Städerne detta
428
Den 24 Martil, e. m.
yrke, som icke är deras, och som, i fall det
icke utsträcktes till fabrication, icke skulle
där vara på långt när af den fördel man vill
påstå} men hvaraf deremot indragningen är
af den allmänna öfvervägande nyttan, att böra
bringa Bränvinet, detta nu mera oundvikliga
onda, till dess minsta möjliga skadlighet;
höjden af denna skadlighet, i strict
ceconomiskt och politiskt hänseende, står ju
i rigtigt förhållande till vidden af Consumtionen,
icke blott den straff bara intermittenta,
som kallas fylleri, utan den till dagens allmänna
ordning hörande, så kallade nyktra •
men som i vårt land likväl i all ärbarhet
medtager ett brödämne, svarande till millioner
kannor Brännvin om året. Nu! hvar finnes väl
emot den förra ett bättre Correctiv, åt den
sednare ett säkrare moderations-medel, än att
hålla Bränvinet i ett jemnare högre pris, gifva
det en lättare, en mera säker Debit, sorn
bägge delarne måste blifva otvungne absolute
följder af Städernes från Landtbygden
årliga uppköp, blott att emot inpractiserande
af Utländskt Brännvin kraftige anstalter
vidtagas?
Om detta allt tages i Patriotiskt besinnande
, om derjemte Städerne behaga öfverräkna
bland härvid möjeliga ersättningar:
l:o Den, att på Argumentet af denna förlorade
egna tillgång hos deras Husfolk och öf.
rige flerfalldige relationer inskränka den hos
dem nu så öfverdrifna förtäringen, hvartill
Den 24 Martti, e. m.
429
deras egen öfverdrifna tillverkning gifvit både
anspråken och sedvanorne.
2:0 Den att slippa hithörande Bevillning,
som till ersättningen för Staten bör drabba
Landsbygderne.
3:0 Den af en troligen härigenom utvidgad
Bytes-handel, af på Ved och äfven Spannemål
billigare Torgpriser &c. Då borde detta
Förslag unna6 att stå i förening med den
allmänna viljans fordringar till vederläggning
af Sagornas skildring af Svenska Folklynnet;
som skulle, ehuru snällt och beskedligt man
skrapar under egen bättre försedd gryta , likväl
med en viss förtrytelse sniglas åt hvad
som möjligen skulle kunna ligga i de andras.
Utskottet befarar att härigenom en alltför
stor afsaknad skulle i Städerne drabba Ladugårds-interesset.
Men sådant är icke att befara,
om åt dem efterlåtes att till producerande
af Foderväxter begagna den jord de med
andre förbindelser innehafva, hvarigenom för
sitt ändamål skulle vinnas mycket iner än af
Dranken, hvars fördelar af sina vedei börande
visserligen mångordigt beprisas , men i lika
diagonalsyftning, som den hvaraf mången nykommen
liten Verldsborgare smekas för ett intresse
, som ligger i en helt annan Physionomie.
In summa: Jag är derom till fullo öfvertygad,
att huru länge BränneriSystemet, med
43©
Den 24 Martti) e. mt
sina bräckligheter vankar fram och åter, mellan
palliativer , skall det sluteligen stadna vid
denna RadicalCurmethode, hvartill jag derfö,
re utbeder mig att i väre Protocoll få förvara
denna välmenta påminnelse.
*
Herr Anckar sparre, Ingemar August, upp.
läste följande:
Utan fruktan för de hårda Domar några
värda Ledamöter behagat fälla öfver de, sorn
hysa olika tankar mot dem, yttrar jag min mening
i hvad som rörer Brännvinsbränningen
i allmänhet. Jag tror att Brännvinsbränning till
verkeligt så kalladt Husbehof kan fullkomligt
verkställas tned 40 å 50 kannors Pannerymd på
hvarje Egendom, hvarigenom tillfället till öfverflödig
Brännvinsförtäring minskas. HvarjeSvensk
känner nogsamt, hvilka rysliga olägenheter, som
denna dryck tillskyndat vårt land ; den har hos
otaligt mångå Medborgare mördat både physiska
och moraliska egenskaper, hvilka kunnat
gagnat både dem sjelfve och Staten, men nu
berpfvade sådana företräden, ser man åtskilige
personer nästan kunna sättas i bredd med djuren
och stundom derunder, blott genom ett olyckligt
begär till och en öfverflödig tillgång
på, en dryck, som egenteligen såsom medecin
tycks vara ämnad till en välgörande verkan.
Då man stundom får se män, som varit
verkeliga snillen, försatte under medelmåttan
och stundom under dåligheten, igenom det för
Svenskarne ofta så förledande Brännvinet, må
-
Den 24 Martn, e. m.
431
ste man lifligt känna allt det olyckliga, som det
samma medför.
Jag vill ej länge uppehålla med förklarande
af Brännvinets skadliga följder för Sverige,
då de ligga i en så öppen dag, att hvar och
en kan otta vara i tillfälle att se och erfara
dem; jag vill blott yttra min vördsamma önskan,
att Brännvinsbränningen måtte inskränkas
till det möjligen minsta verkeliga behofvet,
om något sådant finnes. Till Ladugårdarnes
förkofran bör ej människors förderf bidraga,
och denna förkofran tycks deraf böra anses vara
blott skenbar; att Sverige kunde exportera
af sin Boskapsafvel den tid då Brännvinsbränning
var okänd, hvilket nu förhåller sig snarare
tvärtom. I öfrigt hemställer jag till de
deruti sakkunnigare, att bestämma det Minimum,
som kan anses utgöra verkliga behofvet
i fråga om Brännvinsbränning.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: I härn
delse de af flere värde Ledamöter emot Utskottets
Betänkande gjorda Armärkningar skulle,
som jag förmodar, föranleda till detsammas återremitterande,
torde det tillåtas mig få yttra
den önskan, att när Utskottet inkommer med
sitt ytterligare Betänkande i ämnet, Utskottet
då ville upplysa, huru många de äro i hela
Riket, som nu innehafva och nyttja (vänne
90 kannors pannor. Man blir sedermera närmare
i tillfälle att kunna bedömma, huruvida
deras andel är så stort, att någon förändring
af nu gällande Författningar erfordras, eller
af någon nödvändighet påkallas.
43*
Den 24 Martii, e. nu
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Då
frågan här förevar om Brännvinsbränningens
fortfarande eller inställande , var jag af sjukdom
hindrad att vara tillstädes, och får således
nu reservera mig emot det då vidtagna
beslut. I afseende åter på de reglementariska
föreskrifierne, hvarom nu egentligen är fråga,
instämmer jag i den serskilda mening, Herr
Prosten Säve innom Utskottet yttrat. Om
•derföre Betänkandet blifver till Utskottet återremitteradt,
skulle jag önska att anledning der^
till hämtades ifrån de grunder , Herr Prosten
Säve uppgifvit, och icke ilrån hvad jag här
hört af åtskilliga framställas. |ag vill väl medgifva,
att en större pannerymd kan vara förmonligare
för en del Possessionater, som kunna
förvandla flera tusende tunnor Spannmål i
Brännvin, till skada för det Allmännaj men jag
hemställer, huruvida det kan vara nyttigt för
Näringarne, att Sädespriset derigenom uppdrifves-
En tunna säd gäller nu 20 R:dr i
Bergslagen, och med så högt Spannmålspris
ekes Tillverknings-kostnaden högst betydligt.
Ett lika förhållande är med de andra Näringarne.
Sjelfva Åkerbruket vinner icke derigenom.
Jag frågar dem , som med uppmärksamhet
gjort resor i Landet, om icke Ladugårdsskötseln
nu är mera vanvårdad än förr. Man ser
ganska få rätt bördiga Ängar, de mesta äro
Kärrängar och gifva obetydlig afkastning.
Sluteligen får jag, i anledning af det fällda
. yttrandet: ”Skrymtaktiga Patrioter,” förklara
,
Den 24 Mwtii, e. m.
433
klara , att jag ingalunda tager detta åt mig.
Jag har aldrig bränt Brännvin, och säljer icke
iden varan. De, som icke instämma med Friherre
Wrangel, må snarare förena sig derom,
att alla, som äro af en stridig tanka , skul e
stämplas med en så obehaglig Caracter. För
egen del begär jag ej återremiss af Betänkandet,
utan anhåller endast, att hvad jag yttrat
må tagas till Protocollet.
Herr af Brinckman, Gustaf: Då jag tror
mig kunna förutse , att detta ärende blir till
Högloflige Besvärs - och OeconomiaeLJtskoUet
återremitteradt, tager jag mig frihet att för egen
del därmed förena några Anmärkningar.
Den första, att Högloflige Utskottet föreslagit
inskränkning af Brännvinstillverkningen
under trenne Månader, utan att tillika föreskrif,'
va någon Controll öfver verkställigheten deraf,
hvilket eber min tanka fast häl Idre, än
då tillverkningen är oinskänkt, skulle föranleda
till öfverträdelser och de mångå oredor i
den vägen,' som Brännvinsförbud vanligen
medföra; hvarföre och då BrännvinsRedskapers
försegling äfven har sina stora olägenheter ,
jemte kostnader för Staten och tidspillan för
den derförutan nog syslosatte KronoBetjenin^
gen, jag tillstyrker att den frihet, som hittills
blifvit förunnad, och långt ifrån att vara skadlig,
tvärtom haft de mäst välgörande följder,
äfven hädanefter måtte få fortfara.
Ridd. 0. Ad, Prot.lV. B. II. Afd, 55, 56.’
434
Den 2 4 Martn , e. m.
Det andra föremålet för min uppmärksam*
het är, att Högloflige Utskottet vä! ansett Brännvinstillvärkn
ngens instäliande böra bero af Konungen
, men dermed förenat sådana vilkor,
som inskränka Konungens omdöme till sådana
händelser, hvilka både möjligen och sannolikt
kunna jemföras med andra tillfälliga omständigheter,
till och med af dem uppvägas ; men
icke destomindre hindra Kongl. Majit, att antaga
den förändring, sorn ihonom nyttigast synes, jag
tycker mig dessutom finna ett slags motsägelse
deruti, att på samma gång, som en alldeles
Oeconomisk angelägenhet öfvere nas till
Kongl Majit, tillika meddela vissa Regi or för
Konungens tös hållande, likasom man icke i det
fallet kunde förlita sig, både till Konungens
vishet och omvårdnad för Dess Folk- och till
Dess egen fördel, att icke onödigtvis spilla
Statens Inkomster.
Men med denna ändring i 18' 5 års beslut,
anser jag detsamma i öfrigt förblifva oförändradt,
åtminstone till nästa Riksdag, om icke
till så lång tid , som Utskottets önskan i
d ss första Betänkande , angående Brännvinstillverkningens
inställelse, framställer. En önskan,
som jag trodde blifva mera varagtig Och
-ännu hos nvg är lika liflig, i den öfvertygelse,
att Brännvins tillverkningen, under förbehåll af
Konungens högarätt till dess inskränkning och
trängande behof, icke är i någon måtto äfventyr-;
lig, vådan d< n nu utöfvas, o h för den öfverdiift,
som möjligen på ett eller annat sälle in t affär,
innefattar dess eget Correctiv, som snart vi-j
Den 24 Märtii?. m.
435
sar dess verkan, alltsom Potatoes-planteringen
förökar sig, på lika sätt, som det förut lönande
Bränneriet i Carlskrona Stad måst nedläggas
och store dylike Inrättningar i angränsande
Calmare Län ansenligen inskränkas, sedan Brännings
- friheten bli t vit Blekingska Allmogen
förunnad och PotatoesCulturen i samma mohn
tilltagit.
Om åter Bränvins-tillverkningen nödvän,
digt skall inskränkas, så kan j;»g icke finna att
90 kannors Pannor i allmänhet, elier rättare
tvänne af dem, på ett och samma ställe äro de
mäst skadliga, blott för det de äro för deras
ägare förmånlige, i det de gifva en rtörre afkastning.
än med mindre pannor. Och vi st icke
är det rättvist att börja med deras afskaffande
utan att vidröra de öfrige, ty efrer min tanka
ligger sjelfva grunden till den ömniga Bränvms.
tillverkningen i Progressiven på de smärre Pan.1
norpa. Ett hemman tili exempel af två till
fyratusende Riksdalers värde kan hafva 10 Åboar
, hvilka^ om också icke d ras ringa andelar
gä öfver ett å tvåhundrade R dr hvardera,
få nyttja en Panna på 2c' kannor och m< d samma
Panna uppgå ända till 50 kannor hvaraf
500 kannors tillverknings-utrymme uppkommer
på en till värd t sä ringa fastighet, under det
att en innehafvare af ett eller flere hundrade
tusende Riksdalers Egendom icke skulle få nyttja
Pannerymd till 180 kannor, oägtadt han
derföre skairar till Staten 270 R'dr, då aliade
öfrige lo tillhopa i det högsta icke gälda mera
än i2o R;dr.
436
Den 24 Martti, e, m.
Det torde häraf vara lätt att inse, hvad
i detta fall både rätt och billigt är och att
oivannämnde progression är egenteligen roten
till öfverflödet på Bränvin; men hvem inser
tillika, huru en förändring i allt detta skulle
medföra betydlig kostnad för Panne-ägare och
för hela R ket mera än Bränvins-tillverkningen,
skadelig minskning i cultiverandet af Jordfrug.
ter och en ansenlig förlust på Statens inkomster,
hvilka i sådan händelse genom en mera
tryckande Bevillning borde fyllas ? I betragtande
af hvilket allt jag äger den fullkomliga
öfvertygelse, att Bränvins-tillverkningen i det
hela bör lemnäs oförändrad, likväl under det
förbehåll, som jag icke för ofta kan yrka, att
inskränkning deruti, antingen till de större
Pannorna allena, eller Pannor i allmänhet, må
bero af Kongl. Maj.ts Nådiga pröfning, så ofta
Rikets väl det kräfver.
Friherre Boye, Ludvig: Då jag torde böra
antaga, att de Anmärkningar, som blifvit
gjorda emot Betänkandet, verka till Återre.
miss deraf; så är det tid nog för mig att,
då frågan återkommer till sluteligt afgörande,
framställa min önskan till bifall af den del i
Betänkandet, som förbjuder, att icke mer än
en Panna om 90 kannors rymd får på en egendom
innehafvas. Jag skall då uppgifva sådana
skäl för denna mening, som åtminstone
skola vittna om en stark egen öfvertygelse ;
och jag skall då alltid känna min rätt till
agtning för den. Nu får jag blott den äran
anhålla, att få, tiJJ antalet af de Anmärkning
Den 24 Martil, e. m.
437
gar, som blifvit gjorda, lägga en, som jag tror
förtjena eftersinnas. Jag tror att fördelen af
Brännvinsbränningen är just nu i fortgång till
en brytning, så lycklig , och derigenom så
vigtig, att den ceconomiska Stats-omtankan
icke kan göra nog mycket, för att dess framgång
lätta och befordra. Man kan ej neka,
att . oftast ligger orsaken till vår ansenliga
Import af Spannmål egentligen i vår öfverdrifna
Brännvins-tillverkning af Säd : Och utvägen
att befria oss från behofvet af denna
nedtryckande Import vore funnen ifrån den
stund, vi kunde antaga möjligheten , att producttonen
af Potatoes , tagen på annan Mark
än Odalåkern, kunde förslå till det öfverdrifna
i vär Brännvinsbränning. Denna möjlighet
visar sig, efter min tanka, redan. Jag kati
så mycket mindre betvifla de flesta uppgifter,
sorn här blifvit gjorda, angående fördelen af
Brännvinsbränningen, sorn jag enskilt känner
Peisoner , hvilka upphämtat den. Vid detta
förhållande tror jag, att Staisomsorgen fordrar
att m^n , så mycket möjligt är , gynnar och
derigenom uppmuntrar Potatoes-bränningen j
och jag vågar således föreslå , att hvarje Possessionat,
50m i October månad kan hos Landshöfdingen
förete bevis, att hssn , i sina förvarings
staden, äger 4 å 500 tunnor Potatoes ,
vuxen på annan Mark än Odalåkern, och
förbinder sig att dem afverka , må äga tillstånd
att nyttja tvänne pannor, hvardera om
yo kannor. Den svårighet i Controll, som Utskottet
antager , synes mig icke vara oöfvervinnelig.
Grannars och Presterskapets bevis
438
Ven 24 Martti, e. m.
tyckes mig borde, i denna, som i andra ceco*
nomiska frågor, tå gälla för goda bevis; och
om ofverl ( adelsen eller missbruket belädes
med '-traff af all bränningsrätts förlust, samt
på sätt, som med Lurendrägeribrott äger rum,
Kungjordes i Avso.na *, så tror jag icke att
någon possessionat skulle blottställa sig derför:
Och då vore ju också Controllen vunnen.
Jag utbeder mig , att denna Anmärkning må
fa åtfölja Remissen.
Herr von Stahl, Samuel: Om jag icke
befarade , och af erfarenheten hade mig bekant,
att flere chicaner och Rättegångar yppas
i händelse af en inskränkt Brännvins-brännings
rättighet, skulle jag för min del gerna
bifalla OeconotniaeUtskottets Betänkande, ehuru
jag förmodar af t denna rättighet, likasom
all annan loflig och tillåten handtering, bör
vara fri alla tider af året.
Ingen Landtman, som känner sitt egit baJ
*ta, tillåter sig, utan i högsta nödfall, anstäl.
la någon Brännvins-bränning under Sommarmånaderne,
men det händer likväl ofta, att
flere Bönder och farri ge Ståndspersoner föranlåtas,
under denna årstid tillverka Brännvin,
för att genom Drankens användande kunna underhålla
sina kreatur, och om sådant inträffar,
äro de blottställde för åtal af Fiscaler och
Läncmän Man kan icke utan skäl invända, att
Landtmannen under en af Nio månader tillåten
Branningstid borde kunna tillverka nödigt
förråd både till Husbehof och afsalu 5 men
Den 24 Martil, e. m.
439
icke sällan inträffar det, att flere personer, dels
af fattigdom och brist af Säd, och dels af hvar-;
jéhan ia orsaker försumma , att bränna under
Vintermånaderne. Efter min öfvertygelse, bör
det i stället vara angelägit, att förekom na Krogar
på Landsbygden, och den nu allmänt öfverkiagade
liderligheten; hvarföre jag i ödmjukhet
anhåller att Utskottets Betänkande
må blifva återremitteradt.
Friherre Wrangel, Henning: Jag tror att
det bästa sättet att controllera, att man hade
tilbäckeligt förråd af Potatoes för att till Brännvinsbränning
använda, vöre om man visade
sig hafva odlat ett så stort fält med denna
Jordfrugt, att afkastningen kunde räknas till 12
å 1500 tunnor, för »(verkning hvaraf tvänne
90 kannors Pannor fullkomligen erfordrades,
och till hvilket qvantum af denna Jordfrugt
fordras en jordrymd af 12 å 15 tunnland:
Man kan med tämmeligen noggrannhet, medelst
Potatoes-stands upptagande här och der,
träffa den rätta afkastningen , och i alla fall
endast åsynen af ett så stort fältj odladt med
Potatoes bör medföra rättighet till jvänne 90
kannors Pannor, såsom en billig uppmuntran
för den idoge Landtbrukaren.
Grefve Spens, Jacob Melkel". Då jag
bland de Anmärkningar emot OeconomiaeUtskottets
Betänkande, hvilka här blifvit framställde,
icke hört en, som, ehuru den angår endast
ord, icke sak , likväl synes mig ej vara
utan vigt, begagnar jag tillfället att den sam
-
44°
Den 24 Martil, e m.
ma inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
framställa, med anhållan att den mate Så åt
följt den Återremiss af Betänkandet, som troligen
kommer att äga rum.
Utskottet har i andra Momentet af de föreslagna
rärte's rne uti nuvarande Brännvinsbrännings
Forfattningrrne, där det blifvit tillstyrkt
att den eljest tiilåtne B< ann vinsbtännui
g ns inställande lör längre eiln koitare tid
skulle åt Kong!. Maj ts visa beslut hädanefter
sorn hittills ö*ve.ilemn-s, med underdånig önskan,
att en sådan inställning blott i e t enda
fall matte komma i fråga, ålunda beskrifvit
detra erda lall, att det skulle äga rum då absolut
brist pd Spannmål bäär hemina i Landet
och pd de Orter, hvari/rån Säd vanligen,
hämtas, gjorde att verklig hungersnöd befarades.
Med den öfvertygelse , att ordalag i
Författningar i allmänhet aldrig kunna vara
nog tydliga och bestämda med den serskilda
erfarenhet jag lika med hvar och en, som från
början af denna Riksdag följt ärenderne , haft
tillfälle inhämta * rörande de serskildta tolkningar
som blifvit gifne de förra Författnings
mes föreskrifter just i detta ämne, och de
följder deraf sökt dragas, tror jag att en red
cnonsförändring i denna del till följande ord
lydelse; Dä verkelig brist pd Spannmål bade
hemma i Landet och på de Orter, hvarifrån
Spannmål vanligen hämtas , gor att verkelig
hungersnöd befaras; skulle bättre uttrycka Ut.
slottets mening och uppfylla det åsyftade ändamålet.
Absolut brist kan efter mitt begrepp
Dm 24 Martil, e. m.
441
icke tänkas. All brist är relativ, den uppkommer
af en viss r la.ion emellan tillgång
och behot. En absolut brist skulle, om något
begrepp dervid skulle kunna fästas, vara det
samma, som en absolut saknad. Att vid en så
olycklig, mtn lyckligtvis löga tänkbar, ställ*
ning, att all Spannmålstillgång, så hemma i
Landet, som i de Oit>r, hvarifrån den piggar
erhållas, absolut saknades, vore dels öfverflödigt
att föi bjuda Bränvins-bränning af Säd,
sorn intet fans, dels kunde då inga slags anstalter
förekomma den förskräckligaste hungersnöd,
Verkelig hungersnöd tror jag också
icke är län pelig att såsom särskilt vilkor utmärkas,
dä ali hungersnöd är lika verkelig,
fastän mer och mindre vidsträckt eller tryckande.
Herr Mannerstam, Johan: Vid det under
öfverläggning varande Betänkandet torde först
i allmänh t den Anmärkning äga rum, att de
förändringar, som Utskottet föreslagit,' icke äro
sa vigtige eller ledande till sa väsendteliga förd
lar, att dessi motvägas af de olägenheter och.’
den förlust, sorn rubbning i den lörra Författ.
ningen medföra. 1Irland löresiagnev ändringar
vill jag endast exempelvis nämna det stadgandet,
att endast en Fanna af 90 kannors rymd
får på samma Egendom begagnas. De fleste
Egendomar af den storlek, att tvenne sådana
Pannor äro tdlåtne, bestå af flere nära intill
hvarannan liggande hemman eller gårdar, och
då Utskoitet icke ansett det kunna förbjudas
en ägare till flere gårdar innom samma trakt
442
Den 24 Martil, e m.
att hafva särskilt BranvinsPanna på hvarje,
hvilket icke eller vore rättvsst; så skulle föl jden
af nyssnämnde inskränkning bliiva, att Agaren,
som nu linner sin fördel att på ett ställe
bränna med tvänne Pannor för sine nära
hvarannan belägne gårdar, vore nödsakad tili
den dryga kostnaden att inrätta tvenne eller
flere Brännerier, hvarigenom mera arbete och
skog åtgår till samma Production och Sta.tens
inkomst af Pannerymds afgift minskas.
Den hufvudsakliga omständighet i Betänkandet,
hvarvid jag utber mig få fästa Hög*
loflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
är frågan om KronoBränneriernes indragning.
Den af mig härom väckte Motion är
väl icke nämnd i Utskottets Betänkande, men
då sjelfva frågan deruti är upptagen , föreställer
jäg mig att Utskottet icke lemnar något
annat svar derå. än det, som uti Betänkandet
innefattes. Utskottet har väl tillstyrkt att KronoBränneriet
i Götheborg, äfvensom det uti Carlskrona,
hvilket sednare längesedan är nedlagdt,
skulle indragas, men att deremot de uti Stockholm
varande KrönoBrännerier böra fortfara.
Jag kan för min del icke gilla de skäl, hvarpå
Utskottet grundat sitt tillstyrkande i detta
fall. Utskottet synes hafva ansett betänkligt
att anförtro åt slumpen att förse Stockholm
med Brännvin, hvilken farhåga synes mig
i alla afseénden öfverflödig. Om brist på Bränvin
verkeligen skulle inträffa, så kan jag icke
inse någon ofördelagtig följd deraf, men för
en sådan brist behöfver man icke frukta. Ty
Den s4 Martil, e, m.
443
de Provincer i Riket, som både Sjö-och Land*
vägen skulle skicka Brännvin till Hufvadstaden ,
kunna dermed öfverflödigt förse den, serdeles
om man icke lägger skadeliga hinder i vägen
för den i Rikets södra Orter tilltagande Bränn,
vidbränning af Potatoes.
Det egenteliga skälet lör bibehållande af
Krono-brännerierne i Stockholm torde vara att
dermed kunna betäcka de förluster, som Maga.
zmsDirectionen på Spannmåls handeln kan göj
ra ; men om Directiouen uppfyller sin bestäm,
melse, att under de år, dä öfverflöd oeh go.
da priser finnas på Inländsk Spannmål, upp.'
köpa endast sådan, som är ritorr eller qvarn-'
torr, för att med en måttlig vinst, som kan be*
täcka omkosmaderna, sälja den, då knappare
skörd inträffar, bör förlust aldrig uppkomma
utan i de fall', då, vid en mera allmän brist,
större inköp ifrån Utrikes Orter äfven med
uppoffring måste ske. Vid sådana tillfällen
är det dels tvifvelagtigt om MagazinsDirectio4
nens befattning med Spannmålshandel är för
Landet nyttig, dels icke af hufvudsakligt in-t
flytande på denna handel, om vinsten af Kro*
noBrännerierne ingår i beräkningen.
Man säger äfven att Directionen måsfe låta
bränna den Spannmål, som blir skadad. Om
endast torr Säd upphandlas, inträffar denna
förlust nästan aldrig utan af Sjöskada , och det
är bättre att till hvad pris som bällst sä1 ja undan
Spannmålen , än att låta den ligga så länge
, att den kunde skadas. Endast genom tel*
444
Den 24 Martil e, m.
agtiga anetalter och vanvårdnad hunna betydliga
förluster af dylika anledningar uppkomma.
Efter min öfvertygelse, linnos icke något enda
giltigt skäl för KronoBränneriernes bibehållande,
och jag anser det snarare som en förlust,
än vinst för Staten, att dessa kostsamma Inrättningar
bibehåbas. Statens vinst är sakrar.e derigenom,
att lördalen af Bränvins-tillverkningen
är spridd bland Jordbrukare, för hvilka den
är lika så nyttig och naturlig , som det är
emot sakens natur, att uti en stor Stad drifva
den för Statens räkning.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: I händelse
Betänkandet återremitteras, skulle jag önska,
att till de mån^a Anmärkningar, som nu blifvit
gjorda, tå bifoga en, rörande grunden för
bestämmandet af den tillåtna Pannerymden. Utskottet
har härvid lagt Hemmanets varde till
grund, samt längre Iram anmärkt, att fabriquer,
Qvarnverk m. ra. ej böra ingå i uppskattningen
af Hemmanets värde. Härvid finner
jig Utskottet hafva förglömt sjelfva dbygg.
naden, hvars kostbarhet kan, i synnerhet i
granskapet af större Städer, gifva en liten
jordfläck ett så stort värde, att det berättigade
till samma Pannerymd, sorn på den största
LamkEgendom, Jag får derföre vördsammast
hemställa, om ej det enklaste och rättaste vore
, att lägga årliga utsädet till grund för bea
stämmandet af Pannerymden.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
Dm 24 Martti, e. m.
544
vid Oeconomi®-Utskottets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkandet,
jemte Aninärkningarne , till Utskottet åteiremittera.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Betän_
kanden:
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomice-i
Utskottet :
1:0 Af den 25 sisledne Februarii, deruti
Utskottet, i anledning af innom Bonde-'
Siåndet väckt fråga om jemkning i Roteringen
vid Westerbottens Regemente, ansett
sig äga skäl att tillstyrka, det Riksens Stän-r
der till Kongl Maj:t i underdånighet frambä*
ra den önskan och anhållan, att Kongl. Maj:t,
efter inhämtade underdåniga Utlåtanden ifrån
Krigs och KammarCollegierne, om allt hvad
sorn angår Roteringen och den förut skedde
Rote_jemkning vid Westerbottens Regemente ,
täcktes i Nåder förordna vissa Committerade,
hvilka skulle i orten noggrant undersöka och
derefter i underdånighet föreslå samt till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemna en ny Ro.
terings-jemkning vid nyssnämnde Regemente,
hvarvid så väl afseende borde hafvas pä aila
Heraman innom Regementets hela stånd och
446
Den 24 Martil, e. m.
läge, utan att Socknarne hvar för sig skulle
komma i beräkning annorlunda , än till
Hemmantalet, samt Hemmanens mer eller
mindre förmonlighet, som ock de innom Sock.
narne belintelige skattlagda Ny-hemman borde
indelas i nu varande ordinarie Knektehållet
af 943 man, såmt alltså befrias från
Extra Roterings utgörande; hvaremot Utskottet
ej funnit skäl ti list yrka, att, på sätt jemväl
blifvit ifrågasfäldt, sådana Fisken, Skogstrack-i
ter, Fäbodar och Holmar, hvilka icke tillhöra
något visst Hemman, skulle uti Roteringen inbegripas.
2:0 Af den 25 sistledne Februarii, i an
ledning
af Friheire Wrangels Motion om en
ny Landtmäteritaxa, hvarå Utskottet likväl,
uppå anförde * skäl, ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall.
3:0 Af den 20 sistledne Februarii, i ane
ledning af väckt fråga om beståndet af såda
na
Contracter, som emellan Pastorerne och Församlingarne
blifvit upprättade och hvarmed
båda förklarat sig nöjde; Och har Utskottet
ansett Pastor och Församling väl äga rätt att,
utan Krono eller ConsistoriiFullmägtiges närväxo
uppgöra Contract för den tid, den förre Pastoratet
innehafver ; men att, så snart Contractet
utsträckes längre än till denna tid, eller då efterträdares
rätt möjligen kan komma i fråga ,
Contractet borde upprättas tm d iakttagande af
de Formaliteter, som Författmngame i sådant
afseende föreskrifva.
Dm 24 Martn t f m.
447
Från Lagutskottet:
l:o Af den 25 sistlidne Februarii, i anledning
af Harrar A. L- Scbwans och Jacob Lindströms
innom BorgareStåndet gjorde Förslag angående
beloppet, hvarunder enskilde Personer
icke må vara tillåtit att utfärda invisningar;
deruti Utskottet , sorn väl ansett någon inskränkning
uti enskilde Personers rätt, att åt
annan viss Person genom invisning öfverlåta
uppbärandet af större elier mindre Summa penj
ningar icke böra äga ruin , dock tillstyrkt att
hädanefter icke må blifva tillåtit att utgifva
Assignationer till Innehafvaren eller till viss
man eiler Ordres på ringare Summa än 100
R:dr Banco, samt att en tid af 8 Månader,
ettir kungörandet deraf i hvarie Ort må bestämmas
, innom hvilken alia nu i omlopp
varande Assignationer på mindre belopp böra
vara inlöste; hvarunder likväl icke förstås
sådana Assignationer, som äro stalide på Riksens
Ständers Banque, lör hvilka de Författningar
borde gälla, som anaående en sådan Assignationsrätt
finnas utfärdade; hvarjemte Utskottet
hemställt, att den, com efter det den nu
föreslagne Författning blifvit behörigen kungjord,
utfärdat handskrifven , till Innehafvaren
eller viss man och Ordres ställd Assignation å
annan enskild Person på mindre belopp, än det
här förut nämnde, bör (örsta gåncen, jemte
skyldighet att gälda deosammas innehåll, tili-;
lika i böter erlägga ett lika belopp, och att den,
som andra resan eller oftare dermed Sig förser,
skall utom enahanda åliggande att utgifva Assignationens
värde, böta dubbelt så mycket; hvar,'
448
Dm 24 Martil, e. m.
förutan den hvilken tredje resan sig häruti förbryter,
tillika borde anses hafva förverkat medborgerligt
förtroende, och således hvarken få
deltaga eller komma under omröstning vid val
till så beskaffade allmänna Förrättningar, som
af medborgerligt förtroende bero, samt hans
brott och straff varda till kännedom uti allmänna
Tidningarne lemnade; och har Utskottet
tillstyrkt, att på det efterlefnaden desto nogare
må handhafvas, samt skeende öfverträdelser
säkrare beifras, böterne kunde blifva
angitvarens ensak.
Innom Utskottet hafva tvänne dess Ledamöter,
Herr Assessoren Danckvardt och Herr
Borgmästaren Alin, varit af serskilte meningar
i så måtto, att den sednare ansett samma ansvar,
som för utgifvande af tryckta och graverade
Assignationer vore bestämdt, äfven böra
äga rum för utfärdande af sådana handskrifne
Invisningar , hvilka efter Utskottets Förslag
skulle komma at förbjudas ; samt att Herr Assesspren
Danckvardt , enär under de ölveriäggningar,
hvilka föregått det af Utskottet stadgade
beslut, Utskottet ansett de remitterade Motionerne
icke medgifva någon granskning i
ett eller annat hänseende af förhållandet med
tryckte eller graverade Invisningar, funnit sig
föranlåten att deremot sig reservera.
2:0 af den 27 sistledne Februarii, i anledning
af flere serskildte hos Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet ingifne
Memorial
Den 24 Martil, e, m:
449
Memorial, om skärpande af de för tjufnader nu
stadgade straff m. m-j deruti Utskottet, af
anförde skäl, dels ansett sig börg. föreslå följande
tillägg vid den, genom Kongl. Förordningen
den 20 Januarii 1779, förändrade 3,
af 40. Gap. MissgerningsBalken : ”Kommer tjuf,
som för all sin tid till arbete å Fästning dömd
är, sedan han det honom ådömde kroppsstraff
undergått, på fri fot och åter stjäl mer eller
mindre, varde hängd: Lag samma vare om
stöld af denne sker medan han å Fästningen
qvarhåiles j” dels föreslagit, att de Personer,
hvilka för, andra eller flere resor föröfvad stöld
blifvit straffade, böra förses med något outplånligt
märke å kroppen, så att det likväl
icke genast kan af hvar och en skönjas, hvilket
märke borde utvisa huru mångå gånger Personen,
för tjufnad varit straffad, om stölderrie skett
med eller utan inbrott, samt om kortare eller
längre tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete
blifvit ådömdtj dels ock tillstyrkt antrgande
af en sådan Författning, att då lagförd och
häktad tjuf uppgifver sig hafva enahanda brott,
antingen å ett eller flera ställen på andra Oter
begått, eller Ransakningen dertill g ifver
anledning, det borde vara Domarens oviikorliga
skyldighet, att genom Brefvexling med
den eller de Domare, innom hvilkas Domsområden
den eller de uppgifna stölder skola
vara löröfvade , äska laglig undersökning om
förhållandet, hvilken dessa då skulle vara
skyldige, att genast anställa sunt att det Pro-'
tocoll, hvilket dervid löres, utan dröjsmUtill
Ridd, 0. Ad. Prat. IV. B. I. Afd 57, 58.
45°
Den 24 Martn, e. tis,
Tomaren, sorn undersökningen begärt, öfversända
; äfvensom att, enär de omständigheter
af dessa UndersökningsProtocoll utrönas , det
anledning ej är att någon med tjufven varit i
gerningen delaktig, att Målsäganden icke yrkat
brottslingens inställande å berörde ort, tor
härmare utredande af förloppet vid stölden och
det stulnas användande, samt i öfrigt, att ej
eller något sådant vid undersökningen förekommit,
som lagligen fordrade det den brotts?
lige personligen vid den eller de Domstolar,
som Undersökningarne förehaft, borde höras
och sig föiklara, Domstolen, som de samma
begärt, måtte äga, att, efter anmälan af
förhållandet hos ÖfverDonraren och i anledning
deraf erhållen tillåtelse, på en gång öfver alla
den tilltaltes erkände förbrytelser sig utlåta*
1 '' . '
Af Utskottets Ledamöter hafva likväl Hr
Borgmästaren Björkman, Hr Lagmannen Palmborg,
Herr Borgmästaren Alin, Herr Professoren
Doctor Hagberg, samt Herrar Assessorerne
Danckvardt och Gyllenhahl varit derutinnan
skiljagtige, att de icke ansett sig böra tillstyrka
skärpning af de uti allmänna Lagen
och särskildte Författningar för tjufnader
redan bestämda bestraffningssätt ; hvarjemte
Herr Lagmannen palmborg, för sin del, ansett
den föreslagne åtgärden, att utmärka dem,
som mt-r än en gång blifvit för stöld straffa?
de, icke medföra den verkan, att dylik» brott
derigenom skulle förminskas.
Den 24 Martti, e. m.
451
Fran Riddarhus Utskottet:
Af den 18 dennes;
i;o I anledning af RiddarhusDirectionens
afgifne Berättelse, om hvad under Riddarhus^
ärendernes styrelse och förvaltning sedan sista
Riksdag sig vid Riddarhuset i allmänhet tilldragit.
2:0 Angående Löne-förhöjning för Riddarhusets
Embets- och Tjenstemän samt indragning
af fyra RiddarhusEirecteurers Ho-,
norarier.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft
i ge Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
19 Martii 1S18.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 dennes aflåtne, samt den 14
i sammi Månad på bordet lagde Memorial, innefattande
Anmälan, att Hans Maj:t Konungen,
genom Nådig Skrifvelse till StatsUtskottet, af
den 24 sisth Febr. återtagit Dess Högstsalige
Herr Faders, till Utskottet under den 23 Dec.
nästledit år aflåtna , Nådiga Proposition om bestämmande
af 600,000 Francs i metalliskt Mynt
för den årliga ErsättningsSumma af 200,000
R:dr Svenskt Bancomynt, som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen \ ansåg
Ridderskapet och Adeln, som i detta förnya’;
45=
Den 24 Martil, e.
prof af Kongl. Maj-'(s Nådiga tänkesätt funnit
ökade anledningar till undersåtelig vördnad och
tacksamhet, sig äfven böra för sin del instämma
uti det Högvördige PresteStåndets fattade och genom
ProtocollsUtdrag af den 17 dennes Rid*
derskapet och Adrin meddelte Beslut, det måtte
Riksens Ständer , genom en underdånig Skrifvelse
tili Kongl. Maj t, betyga deras underdåniga
tacksamhet för Kongl Majts nådiga åtgärd
härutinnan , samt Expeditionsutskott et anmodas
att med Förslag till en sådan underdånig skrifvelse
till Riksens Ständer inkomma; hvarom
de öfrige Respcctive RiksStånden skulle vänligen
underrättas. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomne , samt den
14 och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Utlåtanden:
1:0 Af den 4 dennes, angående nödiga me.
del till Drottningsholms Broars iståndsättande.
2:0 Af samma dag, öfver gjorde Motioner,
angående Medels beviljande åt Herr BergsRådet
Friherre Hermelin.
3:0 Af samma dag, angående ny Stats reglerande
för Gripsholms Slotts- och DjurgårdsBetjening.
4 0 Af den 5 dennes, i anledning af Riksdagsmann
11 Eric Mörtbergs Motion, omförändring
i Rotermgen v.d Westerbottens Regemente.
Den 24 Martu, e. ni.
453
5:0 Af samma dag , öfver Riksdagsmannen
Jon Jonssons Memorial, angående Kronotionde-!
Spannmålens utgörande till Stockholms Stora
Barnhus.
6:0 Af samma dag, i anlednmg af Herr
Landshöfdingen Friherre B. W. l ocks Motion,
angående en till Upsala Barnhu; donerad Kro,
nofordran.
7:0 Af samma dag, angående Riksdagsmannen
Johan Olsson långbergs Memorial,
att få betala Osmundsjernet efter Kronovärdi,
utan någon förvandling elter Markegång.
Sto Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial angående
Ädelfors Guldverk. Ut Sopia.
S. D Föredrogos å nyo StatsUtskotfets
den 4 dennes afgifne samt den 14 i samma
månad på bordet lagde 5 serskilte Memorial,
innefattande svar på Återremisser af Utskottets
den 23. och 31. sistiedne Januarii meddeldte
Utlåtanden:
1:0 Angående förhöjning uti Postskjuts^
ningslegan.
2:0 Om bidrag af Allmänna medel till fulls
bördande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman.
454
Den 24 Martil, e. m.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Lö;
ningsviikor.
5:0 Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis- och BakugnsPenningarne.
Men som Ridderskapet och Adeln den 9.
och 17. sistledne Februarii redan bifallit Stats-;
Utskottets sistnämnde Utlåtanden , fann Ridderskapet
och Adeln att Utskottets nu ifrågavarande
fem Memorial endast borde läggas till
Handlingarne. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo Statsutskottets, den
4. och 5. dennes afgifne , samt den 14. Och
efte1 middagen den 17. i samma månad på
Bordet lagda tvänne Memorial, innefattande
svar på Återreinisser a£ Utskottets den 12.
sistledne Januarii och 4. nästledne Februarii
meddelte Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Baggens;
Sundet och södra Stäket, samt
2:0 I anledning af Kongl.’ Maj:ts Befalla
ningshafvandes i Norrbottens Län underdåniga
Skrifvelse den 29. November 1817, rö4
rande anstånd med indrifvandet af den återstående
delen af Westerbottniska Lånet , som
skall erläggas af Invånarne i Norrbottens Län.
Och som de öfrige Respective RiksStån;
den redan bifallit Utskottets sistnämnde Utlåtanden,
fann Ridderskapet och Adeln lör godt,
Den 24 Martil, e. m.
455
att äfven för sin del, vid berörde t vänne Utlåtanden
nu mera låta bero. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 14
i samma månad eftermiddagen på bordet lag.
de svar, i anledning af de hos Hedervärda
BondeStåndet gjorde Anmärkningar vid Statsutskottets
den 17 sistledne Januarii meddeldte
Utlåtande öfver RiksdagsFullmägtigenC F. Bergs
Memorial, innehållande Förslag om allmänna
Brandförsäkringslniättningens ställande under
tillsyn af Riksens Ständers Fullmäktige i Ban.'
quen och RiksgäldsContoiret; fann Ridd'rskapst
och Adeln, att enär Utskottets sistnämnde
Utlåtande redan blifvit den 27 sistledne Januarii
af Ridderskapet och Adeln bifallit. Utskottets
ifrågavarande svar nu endast borde
läggas till Handlingarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af SiatsUtskottets
den 4 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet laede
Utlåtande, angående redovisning för Stats Verkets
förskott till tryckningen af RiksStåndens
Protocoll, jemte Bihanget dertill vid 1815 års
Urtima Riksdag, blef samma Utlåtande i anledning
af Herr Silfverstolpes, Gustaf Abraham,
dervid gjorde Anmärkningar, till StatsUiskottet
återremitteradt. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomne
samt den 14 och eftermiddagen den 17 dennes
på bordet lagde Betäokanden:
456
jDen 2 4 Martil, e. m.
j:o Af den 4 dennes, angående vackt fråga
om förhöjning uti de tor Riksens Ständers
Revisoier af Stats- Banco- och RiksgäldsVerj
ken anslagne Arfvoden:
2:0 Af den 10 dennes, angående justering
inför båda Utskotten gemensamt af de föreskrifter,
som skola gälla för Riksens Ständers
både Pennings Verk. Ut Supra.
S- D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från RancoUtskottet inkomne samt den
J4 och eftermiddagen den 17 dennes på bor^
det lagde Betänkanden:
t:o Af den 4 dennes, i frågan huruvida de
F’deiCotrmisser, hvilka, enligt serskild nådig
tillåtelse, fått med Inteckning graveras, må
kunna af Riksens Ständers Banque såsom Pant
antagas.
2 0 Af samma dag, angående Låne-rättigheten
i Banquen för de uti Philipstad belägne
fastigheter.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af väckt
fråga om fördelning af arbetet emellan Riksens
Ständers Revisorer öfver Stats- Banco- och
RiksgäldsVerken; tryckning af samtelige RevisionsBerättelserne;
publicitet af BancoVerJ
kets granskning i hela dess vidd och upphörande
med hittills vanlige förseglade Berättelsers
afgifvande. Ut Supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af Banco*
Den 24 Martil, e, m.
*57
Utskottets den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Utlåtande, till upplysning, angående de,
sedan 181= års Riksdag, vidtagne åtgärder i
anledning af då väckt fråga, 0111 en ny Myntordning
; fann Höglodige RidJeTskapet och Adcln
: att samma Utlåtande endast boide läggas
till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgiina samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande , angående förändring uti de
innom BancoVerket gällande Befordrings-grunder
, enligt hvilka tredjedelen af Banquens Cornmissarier
vid yppande ledighetér tillsättes endast
af Frälsemän, b le f samma Betänkande, i
anledning af åtskilliga dervid gjorda anmärkningar,
tillBancoUtskottetåterremitteradt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den 17
i samma månad eftermiddagen på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
tillåtelse för en och hvar att emot Svenskt
SpecieMynt i Banquen: tillbyta sig omyntadt
" Guld och Silfver; blef samma Betänkande, på
grund af dervid gjorde Anmärkningar, ^till
Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes allåtne samt den 17 i
samma månad eftermiddagen på bordet Iagde
Memorial 3 innefattande svar pä Ridderskapets
458
Den 24 Martil, e. nu
och Adelns Återremiss af Utskottets den 30
sistledne Januarii meddeldte yttrande, angåen»
de Representationsfrågans närvarande skick j
och sorn de öfrige trenne Respective RiksStånden
vid Utskottets sistnämnde yttrande redan
låtit bero, fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att äfven för sin del uti enahanda beslut
med bemäldte Riksstånd nu mera instämma.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet , hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm , för*
middagen den 24 Martii 1818•
S. D. Remitterades till Lag; samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiasUtskotten ett Memorial
af Herr von Greiff, Johan Ludvig, an:’
gående Skallgångar. Ut supra.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades Statsutskottets
den 4 dennes afgifne samt den 14
och 19 i samma månad på bordet laede Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Pro3
position om medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och Bevakning.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades föl.
jande Allmänna Besvärs- och OeconomiaeUtskottets
afgifne samt den 19 dennes på bordet
lagde Betänkanden:
1:0 Af den 25 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
Den 24 Martu, e
459
för sådane personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra tillfäilige ordsaker
förlorat medmänniskors agtnmg m m.
2:0 Af den 20 sistledne Fibruarii, i anledning
af väckt fråga om förändring i MätningsSättet
af Säd och Halm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angå.
ende väckt fråga om grunderne för en föreslagen
jemkning i BåtsmansRoteringen i Halland.
4:0 Af sistnämnde dag, rörande väckt fråga,
att, med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman, alla andra Hemman böra deltaga
uti Kronoskjiösnings- Brefbärings- och
Kronofjerdingsmam-besväret eller andra dylika
Onera, sorn Jord i allmänhet åtfölja. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomiasUtskottets ,
den 25. sistledne Februarii afgifna, samt den
19. dennes på bordet lagda Betänkande, i anledning
af väckt fråga om nödvändigheten af
förklaring i vissa delar al Kongl. Maj.ts Nådiga
Kungörelse den 3. April 1816 om överenskommelser,
rörande Presträttigheter , blef
samma Betänkande, på grund af de dervid
gjorda Anmärkningar, till Utskottet åierremitteradt.
Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adelig vid
46®
Den 24 Martii , e. m.
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 24 Martii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Be vil 1-  ningsUtskottets, dc-n 16. dennes afgifna, samt
den 17. och 19. i samma månad på bordet
lagda Utlåtande , öfver de innom RiksStånden
gjorda Anmärkningar emot Utskottets , den
23. sistledne Januarii meddelte Yttrande, angående
grunderne för den allmänna Beviliningen,
biföll Ridderskapet och Adeln Utskottets
förstnämnde Utlåtande, med antagande af
det första uti tredje puncten framställde Alternativ,
eller att den föreslagna Öfverflödsafgiften
må utgå genom Taxering af vissa ÖlverflödsArticiar,
saret att, derest den erforderliga Summan
icke kan på sådant sätt erhållas , jemväl en
fyllnadsafgift må till ersättning för Landttullarne
utgöras; hvarom de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUtskottets
denna dag aflåtna Memorial , innefattande
icke allenast anmälan, att Utskottet, uppå
derom gjord anhållan, beviljat Andra Cancellisten
vid Riddarhuset och Secreteraren vid
Adeliga JungfruStiftet F. O. Silfverstolpe, afsked
ifrån nämnde Tjenstebefattningar, utan
ock hemställan, om det icke kunde vara Utskottet
tillåtit, att uti afskedet få, i anseende
till Fadrens förtjenster, uttrycka Ridderskapets
och Adelns välvilja. Ut supra.
S, D. Vid förnyad föredragning af All
-
Den 24 Martil) e. m.
461
manna Besvärs- och OeconomiEe-Utskottets,
den 21 sistlidne Februarii afgifna, samt dea
17. och 19. dennes på bordet lagde Betänkande
öfver föreslagna ändringar uti Författningarne
, rörande Husbehofs - Brännvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen
, blef samma Betänkande, 1 anledning af
åtskilige dervid gjorda Anmärkningar, till Utskottet
återremitteiadt. Ut supra.
Högloft. Riddcrskapet och Adeln åtskiljdes
klockan S om aftonen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Tisdagen den 31 Marti i.
Plenum klockan io förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes följande
frän Expeditionsutskott ankomna Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Majit:
1:0 Om förändrad tid för Vägsyner.
2:0 Om förmedlade Hemmans del i Brandstod.
46 2 Den 31 MartiL
3‘0 0'n upphörande af förbudet emot
Tröskeslagor af Ek»
4:0 Om ändring i 24. Cap. 4. och 5. §§.;
ByggningaBalken, angående Brandstod.
5:0 Om förklaring öfver 17 Cap. Gifter
måls - Balken , angående efteilefvande Makas
fördel.
o Om förpassningar för GarnisonsSolda-j
ter, ! om lidit vanhedrande Straff.
7:0 Om upphörande af Kongl. KammarCollegii
befattning med MarkegångsTaxornes
granskning i andra fall , än då RiksMarkegången
hestämm^s eller besvär anföras öfver De.
puterades beslut.
8:0 Om en fri Tackjernshandel.
90 Angående föibä(träd Reglering af Po*
sterne i Riket, samt undanrödjande af vissa olägenheter
vid Postföringen emellan Norrige
och Dannemark.
lc*o Angående anslag till kostnaden vid
en förbättrad Fånglorsling och bevakning.
n:o Angående medel till Drottningholms
Broars iståndsäuande.
12:0 Angående Staten för Gripsholms
Slotts- och DjurgårdsBetjening.
13:0 Afgående grunden för Markegångs»
sättning å Osmundsjern.
Den 31 Martti.
463
Börjades justering af Pleniprotocollet för
d. 12. dennis förmiddagen, hvarmed fortfors intill
Herr von Hauswolffs, Carl Gustaf Reinhoid,
uti berörde Protocoll upptague yttrande, då
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkänna*
gaf, att Deras Majestäter Konungen och EnkeDrottningen,
med Deras Kongl, Högheter Kronprinsen
och Prinsessan, täckts utsätta denna dag
klockan half till 12 till emottagande af Riksens
Ständers underdåniga Sorgebetygelser, i
anledning af Högstsalig Hans Maj:ts Konung
Carl XIII;s frånfälle, hvadan Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om icke,
enär klockan nu vore 1 qvart till 12, Ridder-i
skåpet och Adeln behagade uppskjuta Protocollsjusteringen
samt begifva sig till Kongl*
Slottet och efter Ceremoniens slut vid Kongl.
Slottet åtskiljas.
Bifölls,
Herr Grefven och LandtMarskalken afgeck
derefter med Ridderskapet och Adeln till
Kongl. Slottet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid nedgången från Kongl. Slottet kloc-j
kan tre qvart till två eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Slut pä Fjerde Bandets 4ndra Afdelning'.
