# ID: svediakorp-gov252
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,128
# sentences: 2,015
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 17 Martil, f, m. 109
vändes till en del på UtlåningsSystemet och
för öfrigt tillgreps af PrincipaiDirectionen.
Sådant är förhållandet med detta, som
nu får den lätta benämningen af förskott;
det är visserligen motbjudande att nödgas aftäcka
oredligheten; men det gifves fall, i hvilka
det är ett ondt att dölja Sanningen. Bade
CanalDirectionen och den af Disconten kände
de Reglementen, efter hvilka de borde handla.
Disconten ägde ju icke hvarken rättighet eller
medel att göra förskotter af annat än den uppkomna
vinsten i CanalVerket icke att tillgripa
medel tillhörande en Allmänhet, sorn icke anade
någon osäkerhet. Hela förfarandet är en
brottslighet af den märkvärdigaste beskaffen:
het; och vi komma, af hvad oss nu ligger
för ögonen, till utveckling af hvad detta tilltag
skulle föra oss till. Respective Utskotten
hafva förbigått denna tillgång som ett noll,
således icke ens värdt att upptagas, men på
hvilken faller resultatet af detta sätt att behandla
ämnet? På en bedragen Allmänhet; man
tror sig kunna tillfredsställa den med att af
Allmänhetens samlade medel återgifva den det
insatta Capitalet pä 5 år utan ränta! Om vi
nu göra ett omslut af Respective Utskottens
bilagde Calculer och ibland tillgången upptaga
dessa R;dr 1,166,374, så uppkommer, i
stället för en brist af R:dr 526,60g, ett öfverskott
för CanalDisconten af R;dr 639,766, således
tillräckeligt att remboursera den bedragna
Allmänheten. Man frågar hvar denna ressouree
skald tagas då CanalDirectionen är ban-.
11®
Dm 17 Martii, /. ni,
queroutte ända till sista skillingen? 1 en tid då
vi tala om Rikets heder och värdighet såsom
motiv för nya tillskott åt ett företag, som länge
burit de klokas misshag och Allmänhetens
förbannelse, vore det visserligen en rättskaffens
Lagstittning mera värdigt att uttänka medel
tiil dessa förledda Individuel skadeslöshållande,
om det ock vore genom Allmänhetens
eller, som det hos oss heter, Statens bitta®
dej än att votera nya Summor till utförande
af ett, om icke vansinnigt, åtminstone misslyckadt
företag.
Enahanda grund för utredningen af Mai.
inö Discont, sorn för Götha Canals, är af Respective
Utskotten föreslagen, det är: Cäpitålets
återbetalande på 5 fir, ifrån den i Julii
1S19, således något öfver 6 år härefter. Om
målet behandlas i laglig form, såsom annat
Concöutsmål, så kan Discöntens skuld icke betalas
fortare, än i mån af Discontlånens ingående,
hvilket inträliar 2 gånger om året, och
slutar med den 1 Januarii 1823. Banquens mellankomst
gör således icke någon vasendtelig skillnad
i tiden, men är i så måtto välgörande, att
en stordel af omkostnader, sorn alltid åtfölja ConCourser,
blir härvid bespard och till massans fördel,
och ingen sf enskilda Fordringsägarena kan
aga fog att klaga Öfver denna tillställning. Mert
den uppgifna bristen af R;dr 235,222 år och
blir en förlust, som efter espriten af Concourslagen
skall delas mark om mark af alla Fordringsägare:
Nu hafva Respective Utskottet!
i sina Calfuler öfver båda Disconterne uppta*
Den 17 Martil, /. m.
git Banquens fordran för Creditivet såsom god
för hela sitt Capital, men med ett streck af*
skrifvit alla Räntor för de Enskilda, hvarigenom
uppkommer den utförda bristen i båda
massorna. Frågan om fördelningen af de bokförda
bristerna emellan Banquen och de öfriga
Fordringsägarne, torde kunna besparas till
dess detta Mål kommer att till slutligt afgörande
företagas, efter det behöfliga upplysningar
vunnits ifrån de Respective Uiskotten,
Hvad jag anser vara utom ali anmärkning
för det närvarande , är Respective Utskottens
förslag att genast gå i författning om inlösande
af de utelöpande Assignationerne till ett
belopp för CanalDisconten af Rdr 643,262: 46;
2, samt för Malmö af R:dr 94,425. Detta är
blott ett Förskott på Massornas tillgångar,
Och af den beskaffenhet att det kan snart återfås,
ehvad utväg ock sluteligen må af Lagstiftningen
godkännas för utredningen af dessa visserligen
anmärkningsvärda bedrägerier.
Enär Högloflige Utskottens Förslag i det
förevarande Betänkandet går ut på att öfvertaga
de falliserade Disconternas massor, och
genom en föreslagen aversion, på 5 år till
Fordringsägarena utdela massornas tillgångar på
uppgifne vilkor, men denna första betalning
icke skall börjas förr än den 1 Julii 1819, Vid
hvilken tid redan tre halfårs afbetalningar med
Räntor äro fran Låntagarena incasserade, oell
hvarigenom Banquen indrager mera än det belopp
han utbetalar, så synes intet skäl vara
för handen att brådska med ett beslut, som
112
Den i7 Martil, f, m.
icke förr än om nära halftannat är skall kom»
ma till början af verkställighet , ty sedan
jag ansett mig böra bifalla det af Utskotten
gifna Förslag att genast gå i Författning om
inlösen af utelöpande Assignationerne, verkar
Rikets Ständers definitiva beslut allsingers
förändring i huvudsaken, om det kommer nu
eller några veckor sednare- men till vederbör*
liiit bedömmande af målet är ovilkorligen nödvändigt,
att Rikets Högioflige Ständer bliiva
försedda med alla upplysningar, (avilka till må»
lets rätta bedömmande erfordras, hvartill hufvudsakligen
hörer kännedom af deras egn3 Penliingeverk
och möjligheten att med deras i ordning
ställande förena det nu äskade och föreslagna
biträdet, äfvensom den omständigheten
inträffar, att CanalDiscontens fordran hos CanalBolaget,
af väsendtligt inflytande på grunderna
för denna Dbconts Fordringsägares godtgörande,
verkeligen beror på det understöd CanaiVerket
tilläfventyrs kan erhålla. På dessa
nu anförda skäl finner jag mig befogad att hos
Högioflige Riddersknpet och Adeln vördsammast
föreslå en Återremiss af ämnet till de Respective
Utskotten, med vänlig anmodan, det
ville de, till nödig upplysnings vinnande i
detta granlaga mål:
1:0 Låta göra ett Omslut af Calculen öfver
Götha Canal Discont, deruti dennes fordran
hos Bolaget af R dr 1,166,374 blir, enligt
verkliga förhållandet, Disconten till godo beräknad
, och
2SO Att
Den 17, Martil f. in.
113
2:0 Att Respective Utskotten, såvidtmöj.
ligt är, i ett sammanhang med ämnet om Rikets
Ständers eg^a penningeVerks reglerande,
och det biträde slutligen pröfvas kunna Canalarbetet
meddelas, företaga, och på de befintliga
grunder uppgöra det Förslag rörande Disconterna,
som, på en gång med de förstnämnda
frågorna , kän till Rikets Ständers pröfning
inkomma.
Det är till denna tid jag uppskjuter mitt
yttrande örn del ansvar jag anser böra, tilL
bedömmande af det bedrägliga i dt;ssa Tränsactioner,
lemnäs till vederbörlig Lagskipnings
handläggning.
Friherre Hjerta anhöll, att dess Anförande
matte få åtfölja Återreinissen till de sammansatta
Utskotten.
Herr Strussenfelt, Michaäl, anförde skiifteligen
:
Oviss om bifall , åtminstone denna Riksdag,
förrän man snart återfår en annan, vill
jag likväl bjuda till väcka Rikets församlade
Ständers uppmärksamhet på Nationens ställ»
ning i det hela, och hvarje Medborgares antingen
redan iråkade eller snart kommande
missöde. Ett Lands FinanceSysteme bör inga;
lunda byggas på grunder , som äro läkt stri.
dande mot Nationens väl, directe ledande till
upplösning af all medborgerlig känsla- Men
Ridd. 0. Ad. Prct. IV- B. II Afd- 15, 16.
lil
Den 17 Martn , j. in.
för att närmare bestämma dessa grunder får
jag först yttra mig om relativa förhållandet
emellan Penningar och Varumängden, jemfördt
med andra Länder och dessas ömsesidiga Production.
Ju mindre en Vara kostar att producera, ju
lättare och förmonligare är afsättningen. Det
Land, som producerar för bästa pris, bör således
hafva mästa Varor att aflåta, och så tvärtom.
Men hvad befordrar egentligen , att det
ena kan producera för bättre pris, än det andra
? Jo! just det att tillverkningskostnaden är
mindre; och detta härrör åter först och främst
af den mindre PenningeSumma, som är hos det
förra i omlopp i jemförelse till det senare; och
sedan af Författningar1, som mer eller mindre
gynna alla Näringar, samt den rigtning en klok
Regering kan gifva åt idoghet och sparsamhet.
Erfarenheten bevisar äfven detta. Spanien
var ett välmående Rike, innan Perus och
Mexicos guld förstörde det; sedan förföll idogheten,
som lemnade rum åt lättja och fattigdom
hos Allmänheten och öfverflöd hos några
få. Hos oss erfar genast producenten kännbar
förlust vid hvarje SkillingCoursen fälles, emedan
i och med detsamma Pennin gemängden i Silfver
kan anses större; ty endast Guld och Silfver
äro Penningar, papper dess representant:
När då igenom Coursens fällande representativa
värdet af papperet ökas; blir ju det. samma
som mera Silfver komme i rörelsen. Häraf
inses huru stor förlust Näringsidkaren och i
synnerhet den, som tillverkar Jernet, skulle hafva
vid fallande Cours, sorn endast gagnelig
för Importeuren och Luxkrämaren samt den
Den 17 Martu, f. m. 115
som lefver af Räntor, till hvilken Class jag
äfven hänför de Tjenstemän , hvilka endast
hafva PenningeLöner. Häraf är klart , att då
man allt ifrån slutet af förledne Seculum ökade
PappersMyntet i Riket, fick Silfret mindre
värde, och var Åkerbruket samt Odlingar
vid 1813 stigit till en ovanlig höjd 5 så att,
oaktadt en fri Brännvinsbränning, Sverige med
en ansenligen ökad Folkmängd , om man i
tid vidtagit rigtiga anstalter, icke behöft utländsk
Spannmål.
Det var före 1810 en okänd sak i min
Ort att betala öfver 6 Procent lör Lån ; men
å andra sidan var Capitalistens ställning då
mindre brillant.
Af hvad jag nu anfört, synes tydligen
att tvänne stridiga Intressen kämpa mot hvarandra
, Capitalisternas å ena sidan och Mas*
san af Nationen å den andra. Jag skall bjuda
till , utan fruktan för de förras mägtiga
inflytande och utan att missledas af partiskhet,
enligt min öfvertygelse föra Sanningens språk,
fidpuncten är nu inne, då det skail afgöras,
3m hundrade tusendetals Medborgare skola upp.
jffras för en liten, men mägtig Class Detta
inkommer nu på Riksens Ständer, hvilkas bedut
2 Millioner människor hittills förgäfves
täntat öfver frenne månaders tid. Då de striliga
tänkesätten uti det sammansatta Utskotet
näppligen ännu öfverenskomma om den
inkla fråga : skall Nationen tå betalt sina DisontPapper
eller icke, än mindre något Finan
-
j 16 Den 17 Martu , f. m.
cielt Project till Penningenödens afhjelpande;
som jag för min del och ganska många med
mig ansett borde på en gång lemnats oss till
granskning: påen i stället hafva vi fått ett
Betänkande , som än mera hastigt skulle påskynda
vår undergång, i stället att afhjelpa
den, om dess antagande vöre möjligt att ge,
nomdrifva.
Under mitt Riksdagsvistande eller rättare
sagdt väntningstid härstädes, på det Högloll,
Utskottets utarbetande af en antaglig Plan
till allmänna nödens afhjelpande, har jag hört
Capitalisten vanligen yttra: Det är blott Vinglare
och Speculanter, som klaga öfver Penningebrist,
och de hafva förtjent sitt öde j ingen bör tillåta
sig köpa Egendom, utan den, som har minst
tre fjerdedelar af köpesumman. Agiot på Banquens
Sedlar fälles, och dennes säkerhet vårdas
på allt sätt: Sedelstocken småningom indrages:
Inga Disconter i Landsorterna ex:stera,
såsom endast tjenande till missbruk för Vinglare,
och så vidare. De Gälclokyldige påstå åter : att
äfvensom det icke är ett brott för en Köpman med
lånt förlag begynna sin handel , bör ej heller
dem förmenas med mindre Capital och påräk
nåd högre Production, att äfven söka förverf
va en egen torfva af Fosterjorden. Be sägs
vidare, att det är grundsatser från afgrunden
som föranleda dertill, att blott den Rike ska 1
blifva rikare och den fattige alltid förblifv;
fattig, eller, som ordspråket lyder: den, son
är slagen till en Slant skall evigt blifva de
Capitalisten, serdeles här i Stockholm, sage
Den 17 Martil , f. m.
117
vidare: ingen nöd är å färde, Landshöfdingarnes
Rapporter vittna ju, att Skatterne gå
ut, det är endast några Skrikare, som äro banqueroutte-färdige,
på hvilkas tal man icke bör
gifva akt. Härpå svara de andra, att det förhåller
sig tvärtom: de Gäldbundnas antal mot
Capitalisterne som 100 till 1 och vida deröfver
3 och Rapporterne från Landshöfdingarne
bevisa blott KronoBetjeningens nit att pådritva
pantning och utmätning af Skatter m. m.
För öfrigt anse de, att man icke bör vänta på
hela Landets undergång, eller till dess man
ändtligen här i Stockholm erfarit , att det onda
stigit till sin största höjd, innan hjelpen
meddelas, som då torde äfven komma för
sent, eller pust festum.
Man må fritt i tal och Skrifter satyrisera
den, som påstår, att undqrbalance i Handeln
orsakar Penningebrist; så blir det en sanning,
att icke en och samma sak på en gång kan
intaga tvenne serskilta rum 3 och således sko-<
la de BancoSedlar, hvilka nu äro i circulation
i Ryssland, nödvändigt saknas i Sverige.
Förden, sorn vill begripa, är solklart, att vid
en tredjedel af Nationens eller Finlands afträdande
till Ryssland, medföljde förlusten af^ af
våra Penningar, som der voro i omlopp, circa
7 Mdlioner. Och lika säkert kan bevisas af
egna TullSpecialer, äfvensom af Finska Rege,
ringens egna Rapporter till Ryska Regeringen,
att aldraminst 1,000,000 R:dr årligen utgått dit
från Sverige, som i 9 år likaledes gör 9 Millioner.
Då härtill lägges hvad som är i Nor
-
Ben j 7 Martil, f. m.
rige, Dannemark och Tyskland circa 3 Millioner,
blir penningebristen lätt förklarad. Disconterne
hafva icke befordrat denna Myntets
utvandring. Neji Disconterne hafva endast
uppehäilit någon tid penningebristen. Det är
Stockholms nu mera för Riket olyckliga Handel
med Finland, som skadat Riket, och icke
Disconterne. Det är denna förödande Importhand
i, som utsopat BancoSedeln, och nu gör
att Näringsidkaren till underpris får oftast sälja
dess Förlag, för att med hög ränta försöka
i det längsta freda hus och jord
Då
man nu känner att hela Banquens Sedelstock
blott utgör 21 Millioner med RiksgäldsSedlar,
så blifva knappt 8 öfver, och då
går ändock icke inn i beräkningen den stora
vinst Banquen årligen har af genom eld och
vatten m m förstörda Sedlar. Således då Statsverkets
Inkomster stiga nära till 6 Millioner ,
blifva tvenne öfver, som ofelbart stadna i Penninge-karlens
hand, att der sökas för hvad
köp som hellst, af den Allmänhet, hvilken
tvenne gånger om året behöfver mera än dessa
2 Millioner, för att inbetala hvarje gång
en femtedel af de 13, för hvilka Allmänheten
häftar i Disconterne , och hvarföre dessutom
Räntan skall inbetalas; när man detta eftersinnar,
så har man också davén gifven till penningebristen
och äfven utsigten till det tillstånd,
sorn förestår oss, om vi skola ännu mista
5 å 6 Millioner ur RörelseCapitalet. Det
later väl, att Banquen vill liqvidera FilialDiseontReverserne;
men då det skall ske på 5
Den 17 Martti, f. m.
119
år och utan Ränta, samt på lika tid alla FilialDisconternes
Fordringar skola indrifvas, jernte
Räntan för dem; så afhjelpes icke penninge-nöden
, utan tvärtom den blir större i Landsorterne.
Och genom det man beröfvar aflägsnare
Provincer deras förut ägande Disconter,
så blifva de alltid vanlottade framför Hufvudstaden
och derintill gränsande orter. Hade aldrig
dessa Disconter existerat, hade förhållandet
varit helt annorlunda; men då de nu in*
förlifvas med RiksDisconten, och alla deras
Fordringar på 5 år dit remitteras, skall nödvändigt
dessa Landskaps Ipnevånare i grund
ruineras, och nödga Staten, antingen gifva
dem underhåll, eller lemna dem med Hustrur
och Barn åt förtviflan. För det att trenne Directeurer
i Malmö felat , är icke gifvit , att
man ju kan få, äfven vid FilialDisconterne,
lika redlige Män, som vid Banquen , då tillika
ett mera Controllerande Reglemente föreskrifves.
De Ränte-vinster , som erhållas genom
Discontering, dragas ur Provincen, hvilket
icke skedde, om den hade egen Discont;
då äfven den behöfvande kunde bespara så väl
Commissions-arfvode, tidsutdrägt m. m. Utom
det att man i Stockholm mindre kan bedomina
personers säkerhet i aflägsna Provincer,
så är anledning att de möjligtvis kunde
mindre favoriseras med Lån , än de, som äro
presentes; men till denna Stad skola alla penningar
dragas, för att dels utgå till Ryssland
för Ved, Kött, Smör, Stöflor, Trädkärl, Qvastar
&c. eller också skrinläggas till Procenteri.
Då jag 1809, sorn Ledamot af Utskottets Bered
-
120
Dén 17 Martti, /. ki.
ning, först granskade Förslaget till Götha Canal,
var jag icke för den, af del skäl, att jag
da redan förutsåg, med den kännedom jag äger
af sådana arbeten, att KostnadsFörslaget var
mycket lör lågt beräknadt; men nu åter kan
jag aldrig afvika irån den tankan, att det skulle
va-ra ett högst Hla beräknadt steg, sedan man
nu sa långt drif vit Arbetet, och derpå användt
så mycken kostnad, om man nu underlät att
detsamma fullborda; utom att det caracteriserar
en lättsinnig och svag Nation , att börja
allt och intet fullborda ; då Nordens Folk bör
vi^a motsatsen. Oell kan jag icke tillstyrka
Indragning af CanalDisconten, som, efter min
tanka , oskiljaktig med Canal-arbetets fulla
drift. Dessutom äro vi icke här för att befordra
Capitalisters och penningeväxlares Interessen;
ty de behöfva icke hjelp; men vi
äro här lör att hjelpa massan af Nationen, som
är ingenting mindre än Capitalister, samt skola
visserligen vara mera belåtne få låna i D'Sconterne
för 6 , än af Ockrare till 20 å 30
procent och derutöfver. Jag anser dessa sysslolöse
varelser, blott sorn till hälften Medborgare;
de hafva sin Egendom så godt som i
fickan och k-unna när som hollst söka ett annat
Fädernesland, då deremot den arbetsamme
Näringsidkaren, som till dem erlägger stora
Räntor, skall gifva skatt af synbara förmögenheten,
och således äfven skatta för sina
förtryckare. Jag tror mig nu hafva bevisat ,
att icke hög Cours eller för mycket papper
skadat oss, men väl Coursens eller Agiots fäl*
Den 17 Martil, f. m.
121
lande, samt Sedlarnes utvandring till Ryssland,
då icke nya göras i stället.
En Realisation med nedsatt värde på Banco.
Sedlar vöre väl det rätta; men mötes af flera
svårigheter, som nu icke böra uppgifvas. Jag
föreslär tvenne Alternativer till Samhällets räddning.
Det första: att Moratorium eller jern.
bref meddelas på minst frenne år, med vilkor,
att icke Räntans inbetalande försummas, så
mycket billigare att lemna Nationen, som Banquen
redan fått sig ett dylikt på (obestämd tid
beviljadt. Att Banquen eller RiksgäldsContoiret
icke besvaras nied FilialDisconterne. Om
Malmö Discont återfår de 98,000 R:dr , sorn
Banquen af den hållit tillgodo i Procenterivinst,
samt lemnar den dessutom ett tillskott
af 300,000 R.dr, så reder denna Discont sig,
betalar sjelf sine 3Procents Lån med Ränta,
på 5 år, om den återfår Disconten, och blir
på annat sätt organiserad , hvarmed jag nu
icke kan ingå i deta!Ue. Skåne är ensamt till
Folkmängd och styrka en åttondedel af Riket,
har i anseende till sin local, dessutom lika mycket
behof och rätt till Discont, som Hufvudstaden.
Det samma gäller äfven om Götheborg,
denne Rikets förut så blomstrande, nu
mera snarare öde Stad, jemte Bohus Län och
Westergöthland, som icke heller böra sakna
CanalDisconten ; dess bibehållande är medlet
att rädda så många människor, hvilka på god
tro, genom Adier, ditsatt deras penningar. Jag
anser Förskott af Banquen till Assignationernas
inlösen , jemte garantie för sProcents Lå
-
122
Den 17 Manilj f. m.
nen, tillräckligt för denna Discont, att reda
sig, om den återfår Discont-rättighet på 17
år eller till 1835, och dessutom då kunna äfven
lemna ett bidrag till Canalen. Det andra
Alternativet om FilialDisconterna skola indragas,
så vågar jag påstå, att denna indragning
skall ske på 10 år och genom Disconternes
egna Contoir § stället, icke här i Stockholm ,
ty det är, i min tanka, obehörigt, att tvinga
människor genom Commissionairer afgöra och
reglera sina Discont-liqvider på längre afstånd,
då de böra och äga rätt, att på stället der
Lånen utföllo, dem afbetala.
Men jag förundrar mig icke mera öfver,
att här finna så liten consideration för andra,
utom Stockholms område boende personer, då
man lika olagligt, som egenmägtigt förledne
October , sedan FilialDisconterne voro förklarade
på obestånd, ändå inlöste 150 å 170,000
R:dr af deras papper. En enskild Man, som
så handlade , har sin dom föreskrifven i ConcpursStadgan,
och likväl har jag hört ändå
omtalas möjligheten af Concours för FilialDisconterne.
Vidare om DiscontReverserne icke
förr än om 5 år skola blifva infriade, böra de
åtminstone på denna tid äfven erhålla 3 Procents
Räntan. Men jag kan icke, för min del,
tillstyrka FilialDisconternes indragning, utan
att äfvenledes BancoDisconten på samma tid
äfven indrages. Det är icke rätt, att den ensamt
bibehålles; ty på 7 år genom Discontering
känner man nogsamt att en Discont af 6
Millioner skall, enligt Bokföring, minst äga
Den 17 Martil, f. m.
123
10 Millioner ; och då verkeligen icke mera
derföre än de 6 Millioner af Banquen utsläppts
i rörelse, så synes tydligen hvad den årligen
suger Nationen i ett progressivt förhållande;
och skola vi väl tillåta detta, att Banquen,
med uppoffring att icke äga de samma förmåner
jemt kringspridda genom serskildte Disconier
i Landsorterne. Att, om alla Disconter
nu indragas, lätta Lånetillgångarne, ersätta bri*
sten af BancoSedlar och RörelseCapitalet, är
då ingen annan utväg, man må kalla det FaStighetsLån
eller hvad man behagar, än att
ytterligare utsläppa några Millioner BancoSedlar,
någorlunda jemnt fördeldte i alla Landsorter,
enligt Folkmängden och behofven, med 3
Procents Ränta, hvaraf 2 Procent gå af på
Capitalet.
Men hvilket af dessa Alternativer vidtages,
blifver det allt frugilöst och Riket snart i lika
beklaglig ställning, om icke de kraftigaste
mått och steg träffas, genom verkställbara, ej
overkställbara, Författningar till hämmande af
Luxe och öfverflöd; befrämjande af sparsamhet
och Näringarnes underlättande. Hvad kan väl
mera snörrätt strida mot Landets förkofran, än
ProductPlac2tet? Hvad minskas icke Industri
och afsättning genom att låta Finnarne införa
äfven mot half Tull å egne Skepp, Producter,
dem vi sjelfve kunnat skaffa, och tvinga oss
sjelfve, att icke äfven få begagna utländska
Skepp till Export, blott för att Tullen utrikes
skulle blifva så mycket högre; och hvad egne
124
Den 17 Martil, /. m,
Medborgare kunnat vinna, skall stadna hos Ut
ländningen
Om man, jemte ett dera af de
nu föreslagne Alternativer, gjorde afseende på
allt detta ; och så vida icke Stockholm kan
umbära den skadliga Finska Handeln , då i
stället, som blir så mycket nödvändigare , tillät
öfrige delen af Riket få fritt på egna eller
utländska Skepp utan Tvångs-lagar, mot samma
Tull sorn Finnarne, exportera sina Producter,
utan undantag eller minsta inskränkning
5 så tror jag att ännu skulle Sverige kunna
bebos af ett lyckligt Folk.
På de grunder, sorn svårligen kunna be-!
stridas, men alltid förhatas af Capitalister och
Varu importeurer, att aldrig hög Cours skadar,
men väl befordrar Näringar , anser jag icke
skadeligt om Banquen utgifver flere Sedlar;
skulle jag aldrig , om än jag vore så lycklig
att äga min lilla förmögenhet förvandlad i Contanter,
låta egen fördel förmå mig tala mot
allmänt väl. Nu är förhållandet sådant , att
Banquens interesse och Nationens äro helt olika,
och att för den förras trefnad vill man
uppoffra den sednare.
Denna Epoque förekommer mig lika den
på 6o'talet af förra Seeulum, då Ständernes nedslående
af Coursen fick namn af Stryp-systéme,
och man antingen icke trodde eller icke ville
tro den, som talte om allmänna nöden; Följden
visade sig korrt efter vid 1772 års Revor
lution. Man hade sedan under 39 år ej mer
än Fem Riksdagar; och slutligen förkortade
SäkerhetsActen ansenligt debatter vid Riks
-
Den 17 Martil, f. ml
dagarne. Vid 1S09 års Regements-förändring,
väntade Nationen sig blifva lycklig , och icke
att det då ökade Sedelmynt , i förening med
ytterligare tillgångar af Penningar genom Ca«
nalDisconten , skalle blifva en snara att stry.
pa den ; som verkligen sker, om Penningestocken
indrages jemte Disconterne, sedan man ökat
Skatter och Utlagor, och narrat människor,
enligt då varande Egendoms-värde, ut-*
lösa Syskon i arfskifte, ingå köp, m. m. Mig
synes derföre så mycket oklokare, att nu vilja
upplifva ett StrypSysteme, hvars verkningar
äro i så friskt minne 5 och vågar jag för.:
säkra, att den dagligt ökade mängd oskyldiga
offer för detta Systeine äga redan så mycken
kännedom af ärendernas gång denna Riksdag,
att all kommande olycka får sitt rigtiga
bedömmande ; och skulle jag råda hvar man,
hvars samvete tillåter honom att vara bekym*
merslös skapare af Nationens olyckor, samt
tilltror sig att förblifva bekymmerslös åskådare
af sina likars nöd och elände, att han förser sig
med Säkerhetskort , så vida han annars vill
vara obekymrad för sin Person. Med hela
Allmänheten i mitt Fädernesland , delar jag
likväl den förtröstan till vår Nådiga och goda
Konungs djupa insigt om sitt eget och sitt
trogna Folbs sannskyldiga interesse , att, då han
kommer till erfarenheten om verkliga ställningen
i Landet, och den förtviflan, som deraf redan
uppstått j så skall Hans ömma Fadershjerta
icke tillåta, att massan af Nationen nedtryckes
och utmärglas på ena sidan af KronoUtlagor,
60m vero drägliga s så länge RörelseCa-:
126
Den 17 Martii, f. m.
pitalet hade sin fordna höjd \ men som öfver*
stiga all förmåga, sedan RörelseCapitalet icke
mera svarar deremot, och på den andra af Capitalisten
, genom sjelfva våra Financeplaner ,
lörvandlade till blodsugare.
Vår Konungs hjelp skall blifva vår räddning
, och Hans ädelmod skall icke derföre
fordra offer af vår frihet.
Vi råkas då kanhända snart åter, mine
Herrar ! men vi hade dock haft fördubblingen
af våra Resor och Riksdagskostnader besparda,
om vi så gerna nu, medan vi äro för.
samlade, uppfyllde våra angelägna pligter till
Nationen. På grund af allt detta, ogillar jag
för min del det Höglofl. sammansatta Utskottets
Betänkande, begär Återremiss, samt fordrar
af Utskottet, så väl i frågan om Disconterne,
som i fråga om vår öfriga Finance,
hvilka på en gång i sammanhang böra oss underställas
, sådana grunder må antagas, som
icke rakt föra oss till allmän ofärd.
Herr Grefven och Landt Marshallen hemställde,
om icke den vidare öfverläggningen i
detta Mål finge uppskjutas till eftermiddagen;
hvilket bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocotJi
O, J. Lagerheim,
Den 17 Martil, e. m: 127
Tisdagen elen 17 Martil.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddag började öfverläggning
i anledning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande , angående Malmö , Götha
CanalBolags samt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham, upp"
läste följande;
De förenade Stafs - och BancoUtskotten
hafva föreslagit, att Götha CanalBolags, Gö.
theborgs och Malmö Disconter skola innom
fem års fid liqvideras och indragas. Pröfningen
af detta allmänna Förslag är utan tvifvel
af högsta vigt. Sannolikt är en och hvar öfvertygad,
att den ej kan vara verkställbar,
utan våda för den inre Rörelsens fullkomliga
hämmande , så vida icke ett motsvarande Capitalbelopp
i annan väg utgifves. Mig synes
således, som hade Utskotten bordt utreda det
föi hållande U skotten i detta afseende åsyftat,
innan de föreslagit Riksens Ständer att öfver
denna indragning besluta. Ett beslut, fattadt
i förväg, skulle blifva bindande, om man
än efteråt funne deraf de olyckligaste följder.
Endast denna Anmärkning anser jag vara tillräcklig
såsom motiv till den Återremiss af förevarande
Betäckande, jag äfven af många arn
128
Den 17 Martil , e. m,
dra skäl vill yrka, och jag anser det vara alldeles
omöjligt för Riksens Ständer, att öfver
Disconternes indragning något bestämdt beslu*
ta, utan i sammanhang med den allmänna Regleringen
af Rikets Penningeverk.
Men om man förutsätter att Riksens Stan.
der framdeles skulle förena sig i ett sådant
beslut om FilialDisconternas hastiga indragning,
kunna de af de förenade Utskotten här fö*
reslagne grunder för en sådan indragning nu
s förhand underkastas pröfning.
Den hufvudprincipe Utskotten i delta Be.
tänkande följt, har varit, att framställa Filial^
Disconternes tinanciella belägenhet sådan, att
deras behandling helt och hållit af Riksens
Ständers godtyiko skulle bero. I denna grundsats
kan jag, för min del, icke instämma,
Jag tror att Riksens Ständer, vid stadgandet
af sina meningar, likasom Domare vid uppfattandet
af sina Utslag, böra göra afseende på hvart
olika förhållande. Bör offret för en annans
bedrägeri behandlas likasom Bedragaren? Men
ännu mert när Ständer med sin magt, vid tillfälle
af Statens behof, mellanträda såsom skiljomän,
böra de ej , med afseende å billighetens
fordringar för den allmänna rättvisans
skull, och äf den enda och säkra Statsklokhet,
främst högakta Lagförbindelser och upprätthålla
helgden af de Contracts-vilkor de sjelfve
stadgat ?
* Den 17 Martil, e. m.
129
Jag anser således i moraliskt afseende ©-  billigt att underkasta Götha CanalBolags Disi
cont samma behandling, som Malmö Discont»'
Men jag anser äfven ett sådant förslag, nääf
såsom grund dertill uppgifves bägges lika irå-,
kade förlägenhet, att ej kunna vid anfordran
uppfylla sina förbindelser, stödja sig på beräkningar,
hvarvid betydlige Anmärkningar
kunna och böra göras. All liqvid af en Mas<
sa, och alla Förslag till dess verkställande böra
stödja sig på en förut uppgjord fullständig
Balance af dess skulder och tillgångar. Vid
uppgörandet af} en sådan Balance måste alla
förbindelsers innehåll rätt upptagas. Jag tror
mig böra anmärka de brister jag i detta afseende
trott mig finna i Balancen öfver Götha
CanalDisconts tillstånd.
Utskotten hafva sjelfve anmält, att de ibland
denne Disconts tillgångar ej upptagit de
1,100,000 R:dr Disconten af Canalens ArbetsCassa
har att fordra. Något skäl till detta underlåtande
ar ej uppgifvit; men säkert är, att
om denna tillgång hade blifvit upptagen, skulle
Balancen hafva stått till Discontens fördel
och all grund saknats för förslaget att äfven be.
handla denna Discont efter godtycke, samt
undkomma att vid beslutet om ett af Konung
och Ständer privilegieradt Verks indragning
före Octroytidens slut, och mot Coetractets
innehåll, erbjuda Bolaget någon bestämd ersättning
för den lagliga vinst det kunnat erhålla,
om det blifvit lemnadt i ostörd njutning
Ridd. 0, Ad. Fröt. IV. B» II. Afd, 17> 18.
13®
Den 17 Martil, e. nt.
af sin rätt,
en vinst, som ända ifrån Dis*
contens början gått i beräkning för möjligheten,
att vid Oetroyens slut liqvidera CreditVerkets
sku der; hvaraf följer, att enär den
borttages, Verket ej , säkert icke i moraliskt
afseende, och jag ville förmoda, icke heller
efter beskrifva Lag, kan anses skyldigt till
den brist, som skulle kunna uppkomma; ty
om de medel, sorn äro eti Veik beviljade till
bestämda utgifters bestridande, af samma magt,
som dem gaf, borttagas, är det väl icke Verkets
fel, om drt ej, af andra och oberäknade
tillgångar, kan uppfylla sina förbindelser.
Med beräkning på den till år 1835 fastställda
Oetroytiden, hafva Riksens Ständer vid
föregående Riksdagar foreskrifvit, att af det Götha
CanaiDiscont förunnade Creditivet 1,500,000
R:di, återbetalningen till Banquen ej skall äga
rum för 700,000 R;dr lörr än år 1825, och
för de öfrige 800,000, år 1831- Discontens
vinst efter den rid Canalbyggnaden blifvit färdig,
har således i planen varit påräknad till
Creditiv-summans återbetalning, När denna Summa
nu blifvit uppförd i Debet såsom Banquens
fordran för ögonblicket, har det skett genom
upphäfvandet af den faststallda Octroytiden,
och utvidgande af den af Riksens Ständer beslutne
Banquens rätt till återbetalning, sorn
ej kan inträda förr än efter de föreskrifna årens
förlopp. Utan upphäfvande af Riksens
Ständers Beslut och af ingångna, af Staten sanctionerade
Contract, kan Creditivets liqvidering
innom 5 år ej påyrkas. Om denna Summa så
-
Den 11 Martil , i. tit,
lunda drages ifrån det närvarande Uebet, så
Uppstår äfven ett betydiigt öfveiskott för Ca*
tiaiDisconten , till Och med om deri verkdgst
tillgången i dess fordian hos ArbetsQassan, ej
deribland inberäkftas. jag tror mig således kunna
yrka, att om Balancen blifvit tipp jord med
afseende å Riksens Ständers Orubbliga Beslut,
å v 11 koren för sjelfva Inrättningen, samt med
flög g rann t upp ägande alalia tillgångar, skulle
CanalDistonten hafva befunnits äga ett öfverskott,
tillräckligt för densamma att fullt ut
efter Lag uppfylla förbindelser,
Öm Götha Canals och Malmö Dlscotifer
bägge råkat i simma förlägenhet, att nödgas
inställa sina. betalningar, arn dock de olika
Orsakerna dertill nu mera ganska väl kända.
Billighet, ja! en sann moralitet ford' a, att på
denna Olikhet göra afseende, och då Utskotten
grundat sitt Förslag, att JBanquen skulle för
DiscönterUe Uppgöra Liqviden , på angelägenheten
att ej genom DisconterneS bringande till
Concours underkasta Landet de dermed oundvikligen
förbundna oredor , Och iflteres.et att
p.f föreslaget sätt skaffa Fordringsägare bättre?
vilkor, än de Vid en inträffande CodcoUrS kunna
förvänta, synes mig att Utskotten , om d«
skiljt mellan Disconterne, så viii i afseende pä
deras verkliga förhållanden, sorn anledningarna
dertill , kunnat träffa utvägar , att gi nora
ingen rubbning af Lag och Lag-principe, Och
utan våda för Banquen, skaffa Fordringsägarens
ännu bättre vilkor, nemligen full betalning,
Utskotten hafva sjelfva uppgifvit att Gö*
3 3*
Den 17 Martil, e. in:
theborgs Discont kan , utan att förnärma nä-1
göns rätt, liqvidera sig sjelf, allenast dess Octroy
med i\ år förlänges. Kan detta ske så
lätt, så lärer visst icke någon svårighet uppstå
att sådant bevilja.
För Malmö Discont uppgifves en brist af
235,000 R:dr , hvilken dock kanske med hälften
tillägg skulle ökas, om vid dess utredning
laglige Concours-grunder följdes. Förvaltningens
begångna fel äro otvifvdaktigt grundade
skäl, att förklara denna Discont i Concourstillstånd.
Dess utredning vore ock, i jemnförelse
med de öfrige Disconternas, föga invecklad.
Men när jag är fullt öfvertygad att Statens
Interesse fordrar, dels att Gäldenärerne
hos denna Discont ej så hårdt strängas med betalning,
som af en fullkomlig Concours skulle
följa , dels att Borgenärerne ej komma i stort
lidande, tror jag af sådant skäl att Banquen här
bör träda emellan som Accordsman, och utan
Lagarnes rubbning uppgöra Liqviden. Staten
förlorar mindre genom denna uppoffring af
Banquen, som genom en klok förvaltning tor.
de blifva obetydligare, än den nu synes, men
i alla fall är obetydlig mot vådan , att rubba
Näringarnes oafbrutna gång i vissa orter, och
upphäfva all Lag och Lagprincipe. På mindre
vigtiga anledningar tror jag Riksens Ständer
förr hafva beviljat betydligare afskrifningar
på sin Banques räkning.
Af hvad redan är anfördt, rörande beräkningen
af Skulder och Tillgångar för Götha
Den 17 Martil, e. m.
133
CanalBolags Discont, synes , att enär CreditivSummans
återbetalning ej sättes i fråga förrän
vid den tid densamma af Riksens Ständer redan
är fastställd, blifver förhållandet sådant,
att denna Discont äger i fordringar hos DiscontLåntagare
3,682,385 R:dr,och i skulder
genom utelöpande Assignationer , Reverser,
samt innestående medel på Afskrifnings-räkningen
3,224,978 R:dr, då man här icke upptager
skillingar och runstycken. Dessa tillgångar
, sorn redan öfverskjuta bristen , ökas ytterligare
med Räntor under Liqvidationstiden,
hvilka under den dertill af Utskotten föreslagna
tid af fem år, efter Utskottens egen uppgift,
uppgå till 497,122 R:dr, och således hela
tillgången tili denna Liqvid , inberäknad den
Contanta behållningen i Cassan 18,862 R:dr, till
4,198,369 R:dr. Månne ej detta öfverskott af
Tillgångar, stort 973,391 R:dr, skulle förslå,
att göra denna Disconts Liqvid efter fullt laglige
grunder, och månne Banquen, om den
vid den nu inträffade förlägenhet, med temporairt
förskott lättade Liqviden, skulle vid ett
sådant förhållande löpa fara att något förlora?
Jag inser ej denna våda, och om den än skull*
äga rum, är den visserligen mindre, än den *
att innom ett ordentligt Samhälle göra nya
Lagar för ögonblicket, med retroactiv verkan,
och derigenom väcka en mängd Individuers
billiga missnöje mot Statens åtgärder.
Men jag torde kanske böra bemöta ett
inkast, som genom denna framställnings hastig,
het kunde löranledas : det, att Banquen skulle
*34
Den 17 Martn, t. m,
komma i osäkerhet för den till CanalDisconfen
redan utbetalade CreduivSumman. Denna farhåga
amer jag äfven öfverflödig» Efter den här
uppgjorde baUncen, uppstoöe utan tvifvel, äfven
sedan alla möjliga afdrag blifvit gjorda,
pågot öfverskott vid Liqviden, Discontens fordran
hos CanalByggnadsCassan af i-,100,000
R:dr vore ännu odisponerad, en fordran, hvars
säkerhet är 01 vifvelaktig i den stund Canalsrbetet
, efter redan fastställd plan, fulIföljesj
Ulen en ännu större och bebofvet långt öfverskridande
tillgång finnes i den ersättning för
den , tvärtemot Contractets lydelse , yrkade
minskning i Octroy-tiden , hvilken ersättnings
billighet ej kan bestridas , och genom hvars
medgifvande först Banquens säkerhet fullkomligen
betryggas , Canalbyggnaden med minsta
känning fullbordas och sist den allmänna Pen»
ningeställningen , i afseende på Disconterna ,
med föga, kanske ingen rubbning i Enskildas
förhål‘anden, skulle sä-tas i ordning, När härtillägges,
att sedan DisconUpapperen, genom
ett sådant Riksens Ständers fattade Beslut, återvunne
full Credit , och de sålunda kunde
utan våda emoitagas i Liqvider både med Dis
conterna, mellan Enskilda, och, såsom genast
möjlige att emot BancoSedlar i Banquen utbyta
, äfven i den allmänna Uppbörden , synes
mig till och med att Banquens temporaira för»
skört af sig sjelf skulle blifva långt obetydligare,
an den utgift, lör hvilken Banquen genom
det nu föreslagna Liqvidationssättet exponeras.
Den 17 Martti, e. m.
135
Af allt detta drager jag följande slutsättser
: en sådan omöjlighet till Disconternes regj
lering är ej för handen, att Riksens Ständer
böra iordningsätta Staten, genom inskränkning
i Enskildas rätt, och upphäfvande af Lag samt
stadgande af en retiQactiv Lag för tillfället.
Om klokheten af föreslagna steg kunna lätt
meningarne vara delade, men om deras rättvishet,
om nödvändigheten att ifrån rättvisa
och laglighet ej afvika, då derigtnorn Sam:
hällsordningens bestånd kunde hotas, tror jag
ej att tänkesätten kunna vara stridiga. Det är
j sådan öfvertygelse jag framställer dessa mina
Anmärkningar till Riksens Ständers och de
förenade Utskottens besinnande.
Sedan jag anfört detta om hufvudgrunderna
för Utskottens Betänkande , anhåller jag äfven
att få framställa några mindre Anmärkningar.
Om Riksens Ständer , när grunderna för
Regleringen af Rikets Penningeverk blifvit dem
fullständigt förelagda , skulle finna att Disconterna
på 5 års tid böra indragas, och att sådant
genom Banquens mellarkomst bör utföras,
finner jag ganska betänkligt, att endast i Stockholm
concentrera all Discont-rörelse. Våra Nä
ringar och all Arbetsflit innom vårt Land äro
6å sammanväxta med Discont-rörelsen, att ders
Disposition på ett sätt, som ifrån Förvaltningen
utesluter en noggrann kännedom af local
och personliga förhållanden, äfven utan någon
minskning i Rörelse-Capitalets belopp, skulle
'336
Den 17 Martil, r. m.
kunna medföra de vådligaste följder. Riksens
Ständers Ledamöter, samlade ifrån alla Landsorter,
känna detta så noga , att jag ej behöfver
det ytterligare utreda , och om än vissa
Landsorters Innevånare deraf ej skulle hafva
någon erfarenhet, bör jag ej förmoda, att de
derföre skulle vilja föra en olycka öfver sina
öfriga Landsmän, som de väl sjelfve hittills
undsluppit, men som i sin ordning drabbar äfven
dem , när den nöd , som skulle öfvergå
andra orter, sluteligen skulle öka deras bidrag
till Statens oeftergifliga behof. Egoismen måtte
ej kunna blifva rådande vid allmänna Ärenders
behandling: Vi äro alla Medborgare
i ett Samhälle, Bröder af samma Folk, och
Enskilldas väl beror af det Helas välstånd.
Jag anser för nödvändigt, att Utredningen måtto
ske på de Örter, der Utlåningarne blifvit gjorda,
och det synes mig icke allenast nödigt och
ilokt, att den verkställes af DiscontDirectionerne
under Inspection af Banquens Ombud,
utan till och med som en fordran af rättvisan,
på det Nationen en gång i officiel väg må kunna
öfvertygas, hvilka sorn begått Administra,
tionsfel, och hvilka, såsom dertill ej skyldiga,
icke med dem i Opinionen böra förblandas.
I sammanhang härmed synes mig Förslaget,
att Utredningen af Riksgäldskontoret
skulle förrättas, af sig sjelf förfalla. 1 alla fall
vore det en onödig omväg, att öfverlemna de
administrativa åtgärderna ät ett annat Verk,
än det, som dertill skall bestå Tillgångarna,
så mycket mer, som det sednare ej kunde
Dm 17 Martii, e. m. 137
lemnäs någon rätt till Controll öfver det förra»
Jag hade till och med föreställt mig,
att sedan vår utländska Skuld är liqviderad,
och den inländska för RiksgäldsSedlarne af
Banquen realiseras, hela RiksgäldsConloiret småningom
skulle kunna uppföras på IndragningsStat.
Vid många af här föreslagna reglementariska
stadganden skulle vidare och, som jag tror,
grundade anmärkningar kunna göras; men de
äro öfverflödiga intill dess hufvudgrunderna
för saken blifvit stadgade. Jag slutar med den
förklaring, att mina anmärkningar äro enliga
med min öfvertygelse om rättvisa, billighet
och klokhet. Jag är ej ibland dem, som frukta
för hemmavarande Principalers granskning
af Riksens Ständers beslut» Denna granskning
kan man lätt uthärda, när man handlat efter öfvertygelse,
och den är svag, som af en Opinion,
om den vore aldrig så allmän, deri läter
sig rubbas: men jag anser vid detta tillfälle
vådligt att, genom det afgifna Förslagets
antagande, stöta allmänna Opinionen, emedan
denna Opinion då vore grundad i känslan af
hvad som är rätt och billigt: Jag anser det
vådligt, ej af fruktan för missnöjens farliga
utbrott, men derföre, att det allmänna förtroendet,
den verkliga patriotismen, kärleken till
Lagen och till Staten, hvilar på hvar Medborgares
innerliga öfvertygelse, att hans lagliga
rätt är orubblig,
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Luci•
J3S
Den 17 Martil, e. m.
vig: I detta ämne har jag redin förut yttrat
mina tankar, nemligen, att så framt Riksens
Ständer förklarade sig icke skyldige att honorera
Disconternes Skulder, de också icke skulle
betatta sig med dem , utan öfverlemna besty,
ret härom till Borgenärerne sjelfva, såsom deras
lagliga rätt- Att jag intet varit ensam af
denna mening, visa några Yttranden af Utskottets
Ledamöter, nemligen Friherre Ceder?
ströms och Doctor Hedréns.
Att Riksens Ständer fatta Beslut tvärtemot
Lag, medgifva sjelfva detsamma, men
förebära, att omständigheterna sådant kräfva,
kati föranleda till de mäst vådeBga påföljder5
de förvandla sig derigenom ifrån Folkets Ombud,
som böra styrka Lag och rätt i Landet,
till en despotisk Magt, sorn förstör Friheten, då
den handlar efter godtycko och gör Lagar in
Casu med retroactiv verkan \ jag vet knappt
någon olycka så stor, för hvilkens afvändan-:
de ett sådant steg vore ursäkteligt.
Men hvilken är nu den stora olycka, som
skall förekommas genom detta Lagens kränkande
och detta våld emot Medborgares äganderätt?
Det lärer svaras; Så framt Disconternes
Gäldenärer skulle frälsas från undergång; som
hade blifvit en följd af hastig inbetalning, i
fall det kommit till Concours, samt att rädda
Banquens Creditiver, serdeles i Götha CanalBolag,
så var detta enda möjligheten. Hvad
den första omständigheten beträffar, tror jag
den kunnat på ett bättre sätt förekommas, men
Den 17 Martil, t m.
139
då hade nian bordt skilja Disconterna at och
icke amalgamerat Malmös med Götha CanaisFörhållandet
med alia tre är olika: Malmös
är Barqueroutte; ett visst deficit är uppgifvit,
det kan likväl ännu blifva större: Fä dessa
Discont papper skall blifva förlust, rpen den
hade Borgenärerna sjelfva ägt att utreda. För att
understödja de säkra Gäld'i,ärerne , hade en
Lånefond bordt detn i Banquen tillhandahållas.
Med biträde af BancoPis onten , med an,
vändande af den Fond , som blifvit anslagen
till FastighetsLånen , som nu befinnes varit
ett stort misstag , då det endast tjent dertill,
att förmögne Possessionat fått af Staten en
procent af en tredjedel af LåneSumman, hade
ett sådant biträde af Banquen kunnat lemnäs,
utan att ändå allt för mycket öka Numerairen af
Sedelstocken; i alla fall hade det varit bä<tre
en liten förlust, än en stor orättvisa. Med Götha
Garnis Discont hade dylika mefurer icke bebott
att tagas; den är, efter uppgifterna, ju
alldeles icke insolvent för närvarande. Det är
Utskotten, soin genom den besynnerliga Calcul,
sorn är uppgjord, tillskapat ett deficit.*
Om Discontens skuld skaij ökas med Cr« ditivet
af 1,500,000 R:dr, så bör dess fordran af
Canal Directionen 1,100,000 R dr, också uppta,
gas, och då befinnes att Delnings-massan öfver»
skjuter skulden med 5 å 60c,000 R.dr Detta
slår älven in med den Calcul, CanalBolaget sjelf
uppgifvit i Tidningarne för den 1 December
förledit år. Af det!a synes att Borgenärerne
kunna reda denna Concours utan någon Skillings
förlust, om de icke genom magtspråk,
140
Den 17 Martil , e. m.
blifva hindrade att bevaka sin rätt, så framt
nemligen uppgifen af Fordringarne är pålitlig,
och hvarföre Oirecteurerne med sin Egendom
böra ansvara. För att ännu klarare utveckla
denna sak, måste man betrakta, att Borgenärerne
och Banquen hafva helt olika rättigheter
i närvarande stund till Bolagets tillgångar.
Banquens Cieditiv 800,oco R dr, beviljades
1809, med det vilkor, att det först skulle återbetalas
1831; emedlertid pantsattes Canalverket
roed aila dess Effecter, Fonder &c. till Banquens
säkerhet, med förbindelse för Banquens
Ombud , att tiilse , om Canalarbetet så drefs
och styrdes, att Banquens säkerhet var betryggad.
Vid sista Riksdag erhölls ett ökadt Creditiv
af andra 800,000 R:dr med samma vilkor
och emot samma pant.
Det kan icke rimmeligen förklaras , huru
Riksens Ständer kunna fästa så liten uppmärksamhet
på den eqvivoqua ställning, hvari
Canalverket befann sig, då det blifvit förklaradt,
att man gjort missräkningar, att Bolaget ej
kunde verkställa Canalbyggnadsn utan betydligt
understöd af Staten , att det häftade för
skulder, att dess Credit var redan vacklande.
Oaktadt alla dessa varnande förebud till obeståndet,
erhölls dock det begärta ökade Creditivet,
utan ny underpant och med de förra
återbetalningsvilkoren, änskönt det först begärtes
blott på några dagar, sedan på 18 Månader,
och sluteligen förklarade CommerceRådet
Santesson i BancoUtskottet , att Disconten ej
var belåten med Creditivet på andra vilkor,
Den 17 Martii, e. m.
X4i
än det förra erhållits. Nu mera synes, att troligen
Banquen skulle kunna förlora åtminstone
en del af denna Summa , och derföre lärer
man vara betänkt på att genast vilja dela Mas-,
san med de öfriga Creditorerne, ehuru de Fordringar
Disconten äger , tydligen härleda sig
från de i Disconten insatta Medel emot TreprocentsSedlar,
alldenstund den Million, som
Disconten lånt till CanalDirectionen, blifvit använd
till förbättring af Banquens Pant, och således
bör på Banquens fordran afgå ; för den
återstående halfva Million , äro Instrumentalier,
Materialier m. m. vid CanalVerket, förmodligen
en säker valuta. Härutaf följer, att,
derest Utskottens project bifalles, så blir det
Innehafvare af TreprocentsSedlarne, som, medelst
en förlust af 20 £30 Procent, måste godtgöra
Riksens Ständers misstag vid sista Riksdag
att låna Penningar åt Disconten , utan att
Directionen med sin Egendom borgade derföre ;
det blir Treprocentslnnehafvarena , sorn bekostat
stor del af sjelfva Canalarbetet, utan att
framdeles få någon del , hvarken i den vinst
CanalVerket för Intcressenterna kunde medfö.
ra, icke heller få dela Effecterna efter fullbordadt
arbete : Vidare att Banquen finge sitt
Creditiv ersatt och måste således till Bolaget
återlemna Panten , CanalVerket nemligen med
alla Efiecter &c. Den Skuld af l,100,000
R:dr, som CanalVerket häftar före i Disconten,
komme att försvinna . Räntan för Creditivet
likaså, allt till lörman för Bolaget j Assignationernes
Innehafvare finge sina Fordringar Hill
fullo betalte, och allt detta på bekostnad af
ti 2
Den 17 Martil,
Treprocentslnnehafvarena , som måste rabatte*
ra 20 å 30 Ptocent på sina Fordringar
hvilken grof orättvisa
och hvilka förmo**
n r, tillskansade CanalEolaget på andra Medborgares
bekostnad. Ehuru mycket jag nitälskar
för Barquans rätt Och bästa, kan jag dock
icke gå ifrån den ölvertygelsen , att Oni det
icke kan ske utan att begå orättvisa, må deri
hellre blifva lidande. Riksens Ständers egna
felsteg böra icke hjelpas och rättas genom andras
förfördelande. Banquens yrkande , att nu
genast få, jemte de öfriga Borg<märerne, godt*
göra sig sin fordran af Måssan, är sä mycket mera
utan skäl, som des förbindelse är att icke
åteifordta Lånet förr ärt den bestämd') tiden, så
vida säkerheten fortfar, hvi ket BmqUens Ombud
åligger att tillkännagifva: Då tådant icke
skett, och då Riksens Ständer ä nu vid sitta
Riksdag förklarat sig äga säkraste anledning
till stort gagn af detta företag, och som hittills
blifvit med deras bilall bedrifvitj så är
det obehörigt af Utskotten , att taga sådana
mått och steg, som först kunna anses lagliga,
när det vore af Ombudet tillkännagifva, att
säkerheten upphört eller att Ständerne beslutit
att Byggnaden skulle upphöra samt företaget
nedläggas. Skulle allt detta, oaktadt Banquens
rätt att deltaga i Massans delning, påstås, så
finner jag icke att det bör kunna förnekas Borgenärerne,
att äfven med Banquen få deltaga
i dispositionen af Panten, Och som Banquen
genom sin åtgärd tillräckligen tillkännagifva
att den förmodar säkerheten hafva upphört,
•å inträder det ögonblicket, då CanalVerket
Den 17 Martil, e. m.
till Creditorernes förnöj nde måste öfverlemna
Instrumentalier, Mat. r:alier, liggande grunder
m m., det enda, sorn af hela Verket kan vara
af något värde, och en följd deraf lärer således
blifva, upphörandet af detta företag.
Hvad Götheborgs Discont angår, anser
Utskottet dess ställning vara sådan, att den reder
sig sjelf, hel 1st sedan Directionen förklarat,
aft 6 procent erlägges för TreprOcentsSedlarne
intilldess inlösen sker, hvarigenom dessa-Papper
vunnit en sådan Credit, att de äro tjsnlige
i allmänna Rörelsen. Samma förhållande blefve
med Götha Canals Sedlar, om de med lika
vilkor blefvo i Rörelsen i de bestämda 5 år.
J anledning af hvad här anfördt blifvit , vill
jag pundvis upptaga hvad jag uti Utskottens
Betänkande tyckt mig vara olagligt och
allsintet ledande till det åsyftade ändamålet,
nemligen : återförandet af ordning och säkerhet
i PenningeVerket;
lto Att Assignationerne skola njuta bättre
Ränta, än TreprOcentsSedlarne j jag anser deremot
TreprocentsSedlarne äga mera rätt, än Assignationerna;
TreprocentsSedlames Innehafvare'
hafva i allt handlat enligt Lag; Innehafvarena af
Assignationerne deremot åtminstone oförsigtigt.
Assignationen ar en Invisning pä Banquen ; vid
uppvisandet hade den blifvit infriad, om man
man i rattan tid infunnit sigj den det icke
gjort, har sig sjelf att skylla för förlusten j
det är just genom Innehafvarenas beqvämbg- 4i
het att göra dem couranta, och derigenom
144
Den 17 Martil, e. m'.
undvika besväret med växling i Banquen, som
all den oreda Disconterne vållat, leder siD upprinnelse,
derigenom lemnades tillfälle åt mindre
redliga Förvaltare att sätta så stor Summa
i Rörelsen, som behagades, utan att ens iakt.
taga rigtig bokföring.
2:0 Att Malmö Discont skall med Götha
Canal amalgameras, hvarigenom händer att Borgenärerne
i CanalDisconten skola göra förlust
derföre att den skall minskas för dem i Malmö.
Af sådant skäl borde, om tvenne Handelshus
göra fallissement, hvaraf det ena blott kun*
de gilva 20 procent, men det andra 80, Massorne
slås tillsammans, så att utdelningen blefve
5® procent, ehuru det ena Huset med det
andra icke hade någon gemenskap.
3:0 Skulle Banquen få sitt Creditiv i Götha
Canal ersatt af Bolagets tillgångar, ehuru
den har sin säkerhet i CanalVerket , samt de
Materialier, Instrumentalier och andra tillhörigheter
samt Effecter, som äro befinteliga vid full-'
bordadt arbete, eller dess upphörande.
4:0 Gör Banquen sig betald, oaktadt den
förbundit sig att icke återfordra Creditivet förrän
1821, så länge säkerheten fortfar j det är
ännu hvarken af Ombudet anmält , eller af
Ständerne bekräftadt, att osäkerhet inträdt och
derigenom Banquen berättigad att bryta Contractet3
och skulle händelsen varit den , hade
Banquen först bordt hålla sig till CanalVerkets
tillgångar ,
Den 17 Martil, e, m.
145
tillgångar, icke Discontens; denna händelse
äger likväl icke runi) så länge Ständerna vil,’
ja fortfara med Byggnaden»
5:0 Att i Calculen upptages Banquens Cre^
ditiv 1,500,000 R:dr, såsom Bolagets skuld,
hvaremot 1,100,000 R.drs fordran hos Canal-,
Verket uteiemnss, hvarigenom 5 å 600,000
R:rs deficit uppkommer, i stället för så s'ort
öfverskott, om båda Summorna blifvit upptagna
eller ock uteslutna»
6:0 Enligt denna Utredningsplan synes,
50m skulle CanalVerket med alla dess tillhörigheter
återfalla till Bolaget, sedan Banqueri
fått utlösen lör Panten, äfvensom CanalVerket
slipper Räntebetalning för Creditivet 45,000
R:dr, samt dess skuld till Disconten t,100,000
försvinner sedan Liqviden skett, utan att deri
koinmit i beräkning, och dt tta allt på bekost*
nåd af Creditorernes Egendom»
7;o Att , då Gäldenärerne i Malmö och
CanalDisconteme beviljas 5 års tid till inbetalning
medelst 10 omsättningar, måste Gälde*
närerne i Götheborgs Discont, innom hälften
af denna tid, göra reda för sig j om Götheborgs
Discont är i brillantare omständigheter,
än de andra, så kunna likväl dess Gäldenäreg
vara i lika stor förlägenhet, som andra; lika
rätt synes således icke böra förnekas dera»
Uppå de skäl jag tra anfört, anhåller jag
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. R. II. Afd, 19, so*
i 46
Den 17 Martil, e. m.
öm Återremiss af Utskottets Betänkande, samt
uppgörande af en annan Plan , enlig med Lag;en,
och med afseende på hvar och ens rättmätiga
kraf af rättvisa, samt utan betraktande
af enskilta Considerationer ; och får jag härvid
tillägga , att jag ingalunda med Herr
Hulphers kan deruti instämma j att Götha CanalsDirectiort
fullgjort sina åligganden öfver
och icke under; det är visst, att de vid Revisionerna
fått smickrande intyg om nit, drift
Och skicklighet, men man har af hvad som
handt med Malmö Discont fått skälig anledning
misstro de loford, Revisorerna ofta slösat med ;
åtminstone vittnar det icke till Götha CanalDirections
förmån; att de tvärtemot Reglemerttets
föreskrift före 1815 års Riksdag till CainalDirectionen
lant 850,000 R:dr, samt än ytterligare
efter denna Riksdag ökat denna utlåning
med ändra 250,000 R dr och det emöt
Pant, som redan förut till annor nian var pantsatt
; oaktadt Ständerne; genom en iörnyad föreskrift;
bestämt UtlåningsPrinciperne, hvaruti
ingalunda influtit , att något Lån till CanalDircctioneh
finge beviljaS utan Hypötheque;
och hvilket afsteg har den påföljd ^ att denna
Summa måste blifvit af Utskottet ansedd
såsom förlorad, då den icke i beräkningeti af
tillgångarna blifvit upptagen; hvarföre jag an.
ser Directeurerne böra ansvara af samma skäl*
sorn Directionen i Malmö för utlåning er»ot Reglementets
föreskrift, utan vederhäftig borgen;
härigenom kan Banquen , sammmanlagdt med
den ressource, som finnes i Canal Verket, få
ersättning för sitt Creditiv, utan att ingå i del*
Ltn 17 Martil, e. m. ii?
hing af Bolagets Fordringar, som ostridigt höra
Borgenärerne enskilt till. Emellertid , då
Åssignationerna äio till så obetydligt belopp ,
att de genom inbetalning af DiscontL';b kunna
innom ett år inkomma, sef jäg intet något
hinder böra läggas emot deras prcmpta inlösen
af Banquen , nemligen : Götheborgs och
Götha Canals. Med Malmö är förhållandet annorlunda;
denna Discont bör ej utan genom
Concours kunna utredas, hvilket icke är fallet
iiiéd de bägge andra.
Grefva von Platen , Ballzar Bogislaus ,
uppläste följande:
Uti ett för hela Riket så vigtig! ämne*
sorn det, hvilket föranledt Högloflige Riksens
Ständers Stats- och BancoUtskottens gemensam*
ma Betänkande af dén 3 Mars, är jag öfver*
iygad så många bpplystäre män ej lära underlåta
yttra sin tanka, att nästan torde det vara
öfverflödigt, örn jag uppehåller Högloft. RidderSkapet
och Adeln med franiställningen af mina
åsigter, hvilka jag så mycket helldre skulle
behålla för mig, sorn; då jag här ej kan annat
än framställa min öfvertygelse, de måste
åtföljas af den för mig obehagliga känsla, ätt
klandra frugten af den moda, hvilken alltid å-s
ligger Utskottets Herrar Ledamöter utöfver
våra gemensamma Riksdagsmänna åtgärder * Och
hvarföre, då dessa mödor egentligen äro ägnade
till vår upplysning uti Fäderneslandets angelägenheter,
jag alltid skall finna mig vara
148
Ben 17 Martil, e. m.
förbunden; min öfvertygelse i ämnet må för
öfrigt vara hvilken den vill.
Då emedlertid, under mina serskilta för*
hållanden, jag ansett mig alldeles ovilkorligen
förbunden att yttra min mening, känner jag
mig åtminstone lycklig, att den ej är stridig
emot hela sammansatta Utskottets förenade röst,
sedan så många Ledamöter deraf, enligt hvad
deras tryckta serskilta tankar och reservationer
utvisa , varit af annan mening } äfvensom det
är mig med säkerhet bekant, att ännu andra
både muntligen och skriftligen reserverat sig,
ehuru detta ej af Handlingarne synes; en om»
ständighet, den jag tror mig böra anmärka.
«
Banco- Och StatsUtskotten hafva uti sitt
yttrande framställt en Calcul öfver Götha Ca*
nalDisconts utredning, som högst betydligen
motsäger den af Götha CanalDirecfionen offici*
elt framlemnade Beräkning och Plan till samma
Utredning, hvilken, emot min väntan,
man ej funnit för godt att alls omnämna, ännu
mindre vederlägga, ehuru skillnaden är så
betydlig, att då Höglofl. Banco- och StatsUtskottens
beräkning visar en brist af 526,600
R:dr, så visar CanalDirectionens af Bolaget
sanctionerade plan ett öfverskott af R:dr 195,000.
Då äfven denna plan är tryckt, vill jag ej
trötta Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
med ett vidlyftigt upprepande af
summor och ziffror, utan får blott äran hänvw
sa tili desse för hvar man tillgänglige officiJ
elle handlingar, samt nämna, att hufvudsak^
Den 17 Martti, e. m.
149
liga skillnaden uppkommer af, att Utskotten
funnit för godt annullera en Disctfntens fordran
hos CanalByggnaden, för hvilken i alla fall
finnes full tillgång nästan helt uti 11a varande
Inventarier och Effecter; och att Directionen,
äfvensom Bolaget, aldrig kunnat och aldrig
kan sätta i fråga Lagarnes kraft och helgd,
som genom för tillfället skapade och retroactift
verkande Stadgar skulle kränkas,
äf
vensom
öfverenskommelse^ och för bindelsers
helgd, ännu heligare, uti Lagbundne och frie
Samhällen, för den starkare, än för den svagare
individuella förmågan att dem bryta.
_ Och dessa grunder vägar jag äfven i dag,
såsom medlem af Sveriges Lagstiftning, framställa
för denna upplysta samling, såsom grundpelare
för Sveriges sjelfständighet och bestånd ;
grundpelare, som aldrig våldförts af en Lagstiftning
utan de grufligaste följder, hvarom £
synnerhet våra dagar lemnat de dyrköptaste
läror uti andra Nationers exempel j läror, som
jag med säkerhet hoppas ej skola vara förlorade
för Svenskar, om ock ett ögonblick Tide-'
hvarfvets villor skulle kunnat verka på dea
• Svenska Nationens egna känsla för rätt och
redlighet, hvilken är det vackra Alf från vå-3
ra Förfäder, som förvärfvat oss det besynnerliga
anseende hos aila andra jordens Folk, hvartill
hvarken vår makt eller vår rikedom kan
vara vållande, — men som ytterligare höjeig
hvarje Svenskt hjerta och tänkesätt på främmande
botten.
Bå dsssa grunder äro de af Directiooes
15©
Dm 17 Martil e. m.
med Bolagets sanction officiel t framlenwade be?
räkningar uppställde, och som med allt, hvad
jag sedan d;n tiden sett, annu ej äro hvarken
vederlagde eller bättre ersatte, efter mitt omdöme.
jag får alltså i detta hänseende blott
åter åberopa denna plan till införning, dåden
ej yrkar annat, än hvad Höglofl.Utskotten an.'
sett i alla fall oundvikligt.' ett temporairt h\5
träde.
Andra ohkhefer finnas äfven emellan Utskottens
uppgifter och Directionens hvarjehanda
framställningar. Fe bestå deruti, att Utskotten,
uti deras uppgjorda calcul, ehuru dess
öfverskrift uppgifver tillgdngariie och skulderne
vara upptagne för den 1 Ja nitar ii, likväl
1 sjelfva verket ej anfört dem sådana de då vörö,
utan de fleste eller alla, utom contanta behållningen
sådana de voro ultimo Januarii j
men Cassa-b .bånn noén , til) den del densamma
utgöres vid GötheborgsContoiret, efter hvad
den var ultimoDecember,eilerR:r 12,163: 8: 5-
Men med uteslutande af Stocke
hohnsContoirets CassaBehällning
2,046: 14. 8.
I hvars stalie är tillagdt beloppet
af Verkets ägande LåneBaricoCapitaler,
med . . 6,699: 11:9=
Och dermed Summan uppgjord
till . . . . 18,862: 2Q.'
Den 17 Martil, e. pi. 15 f
Peraf uppkomma nu följande skillnader ‘
y tlånings-beloppet den t januarii var rätteligen
. t • • 3j?6o.500?
Är blott uppfördt till ♦ . ■ 3)682,400?
NB. Jag håller mig till jemna
100 Riksdalerstal , i sådana Calcu-,
ler är ej värdt räkna Skiliingar
och Runstycken.
Pifferencen derå gör . . . 78,100,
Härtill kommer, hvad genom denna
uträkning äfven blifvit för litet
påräknadt uti Ränta för utredningstiden
med minst , ? 10,000-
ytom den utelemnade contanta Gassa
- tilgången i BancoSedlar
vid Contoiret i Stockholm af belopp
R:dr 2000, hafva IJtskotteq
förbigått, eller icke käntGöthaCanaiDiscont
Contoirefs yttprligar"*
säkra tillgångar uti Kamere^arens
vid GötheborgsContoiret Blance,-  förhvilken full säkerhet är ställd j
uti förskjutne och framdeles inflytande
p.s60°knings kostnader,
6amt några 1812 öfvertagca
egna Adier, som sammanlagdt bör '
antagas till en säker tillgång af 48,500,
gunima Ökade tillgångar R:dr 136,600,
153 Den 17 Martti, t. m.
Deremot har utelöpande Assignat
tionernas Summa, den 1 Jan.s
i stället för R:r 680,000,
blifvit upptagen , ^
till blött 4 , 643,300,
sorn skiljer . , , , . 36,800*
Och TreprocentsSkuldernas
belopp
i stället
för , , . , 2,630,200
lill , . . , 2,581,700
Skiljer , , . 48.500*
När dessa , S5>ZQQ*
R:dr fråndragas, så återstår
sorn missräkning , , , R:dr 51,30a,
Hvarmed alltså åter Götha CanalDiscontens
tillgångar förminskats Qch den uppgjorda
förlusten ökats,
Höglofl. Utskotten hafva behagat , att,
sned ordagrann framställning af sin fråga till
ÅctieBolagen, yttra :
Mert på denna fråga hajva ActieAgarne
uti Götha Canal B olag »arnt Malmö Discont
iche lemnat andra , än stämda och vilhorliga
svar, inne jakande blott anspråk emot
Staten.
Utan kännedom af hvad andra inblandade
eller ej inblandade Bolag svarat, torde det
tillåtas mig fä upprepa CanalBolagets svar#
Ben ijr Martti, e. ml
153
då det hade att svara , ej endast för enskilt
vinning, utan ock för den anläggningens bestånd
och fortgång, som nitiskt uppfyllda förbindelser
ålägga det att vårda , ehuru ett så<«
dant upprepande äfven af de uti detta svar åberopade,
Utskotten förut bekanfe Handlingar,
vöre för vidlyftigt.
Vördsamt Memorial!
”Den fråga, hvilken uppå Höglofl. BancoUtskottets
förordnande, genom Utdrag af Herrar
BancoFulimägtiges Protocoll af den 3, uti
innevarande Månad, blifvit gjord till Götha
CanalBolag, huruvida Bolaget nu vore sinnadt,
samt sålunda beredt och i tillfälle att behörigen
uppfylla CanalDi&contens förbindelser,
med bifogadt förklarande, att om Bolaget saknade
utväg dertill, borde sådant utan allt uppehåll
tillkännagifvas , skattas med tacksamhet
af Götha CanalBolag , vid afgtivande af
detta dess vördsamma svar , som ett dyrbart
vedermäle af den medborgerliga omsorg för
allas rätt, att icke ohörd dömmas , som aldrig
gaknas under en lagbunden frihet.”
”Högloflige BancoUtskottet har å sin sida
funnit nödigt, att som en förberedande anstalt
vid början afsina öfVeriäggningar, i anledning
af Kongl» Maj:(s Nådiga Proposition
till Riksens Ständer om allmänna Fenningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, låta
framställa ofvanberörde' fråga till Götha
CanalBolag- Bolagets Direction har äfven ä
1.54
Den 17 Martil, e. in
-
tin sida insett sitt åliggande , att, så tidigt
sorn möjligt, afgifva ett Förslag i samma amu
ne, och har, till förekommande af allt uppehåll,
redan under den 19. uti sistledne Månad
, gjort den i Afskrift bifogade underdåniga
framställning till Kongl. Maj:t , thed anhållan
om Nådig Proposition till Riksens Ständer.
Denna CanalDirectionens åtgärd är äfven
af CanalBolaget gillad, likasom ofyannämnde
j afskrift bifogade Förslag , hvilka båda saledes
nu äro att anse såsom af Bolaget sjelf
jgorda.
”CanalBolaget åberopar således vördsamt
hvad på nyssnämnde sätt redan blifvit före»
slagit, rörande sättet att fullgöra Bolagets förbindelser
, emot fortsatt åtnjutande af de , vid
dessa förbindelsers ingående, af Riksens Ständer
utlastade motsvarande förmoner , och underlättad
af ett teinporairt Läne-biträde , lika
angeläget för allmänna Rörelsens gagn ? sorn
för CanalBolageis.
”Förenämnde framställningar äro gjorda
lili fullkomlig öfverensstämmelse med Kongl.
Majtts ofvanberörde Nådiga Proposition , uti
hvilken CanalDiscontens skiljande från CanalBolaget
är föreslagen,
”1 den händelse likväl, att Kongl. Maj:t
och Riksens Ständer finna för godt att annoria
leies härom besluta , och åter upplifva Dis
conten
, bör CanalBolaget förklara' sin beredvillighet
att medverka till allmän nytta med
Den 17 Martil, e. m.
155
de Medel, som Riksens Ständer finna för godt
dertill bevilja , och på sätt sam erfarenheten
nu mera ådagalagt, ensamt kunna förena den
allmänna Rörelsens kraf af en Låne-anstalt
med CanalBolagets fördel. Canal- och DiscontDirectionernes
afgifne Betänkanden, 1 anledning
af Bolagets beslut, bhfva härjemte älven
vördsamt bifogade och äberopide.'’
Jag vågar tro , att då allt detta af ovaldige
Domare granskas , skall man deruti 'inna
ett ganska bestämdt och ovilkorligt svar ,
titan andra anspråk emot Staten, än blott,
hvad äfven Utskotten , efter en mogen granskning,
funnit oundgängligt nödvändigt , ej endast
för Götha Canal, utan ock för att åter
upprätta hela Rikets Fenninge - och QreditVerk:
ett temporairt Biträde,
Ofvertygad , att det ej undfaller upplystare
Granskare, förbigår jag gerna, att vidlyftigt
vederlägga och besvara det lagstridiga
Förslag, att, utan allt Fprdringsägarnes hörande,
afgöra, att, hvad dem bjudes, skola de vara
skyldige anse som det bästa, samt att med lika
korrta, men hittills högst ovanliga rättsformer,
tillerkänna sig Bolagets lagligen tiller,
kände Disconträtt till 1835* Endast de våldsammaste
Revolutioner hafva fönmledt åtgär.
der, sorn här midt under ordning och lugn
föreslås.
Hvarje uppmärksam Läsare finner med
jayad noggranhet Götha Canal- och Malmö
1$6
Dtn 17 Marta, t. m.
Disconfer uti Utskottens Betänkande blifvit sammanfogade
, förmodligen tor att komma till det
önskade resultat af deras lika behandling, och
den enas bristers fyllande genom den andras
tillgångarj om detta är rättvist, i hänseende
till Verkens Creditorer, tror jag mig utan vidare
granskning blott behöfva hemställa till
denna upplysta Samling.
Endast på ett enda ställe, uti Utskottens
yttrande, är i förbigående omnämdt förvaltningarnes
skiljaktiga förhållande, dock utan
upplysning hvilken varit bäst, och nästan vå-*
gar jag säga, i frugtan för något mot det ön,
skade resultatet stridande intryck, strax beledsagadt
med den jemoande meningen, icke bora
föranleda till en olika behandling af Borgenärer
och Gäldenär er uti den ena eller den
andra af dessa Discouter. Malmö Discont-Di*
reciions förhållande är kändt, och detta är ali
den upplysning Utskotten funnit för godt lemna
om Administrationen af den andra i samma
Categori ställda^
Ganska kall för alla ^omdömen hvad mig
individuelt angår (en känsla åtföljd af villrådighet
om jag skall lyckönska elier beklaga
mig deröfver), fordrar dock min pligt, att j
dag lemna några upplysningar, sorn, om de
endast åsyftade eget försvar, förmodligen uteblefvo;
men nu, om de ock af någon skulle
tydas till sjelfberöm, måste för sakens skull
framställas, efter jag nu en för alla gången
förklarar, att hvarken Canal- eller DisconDSty
-
Den 17 Martu, m.
157
reisen kunnat i sin befattning hittills tillvitas
hågra förbrytelser, hvaruti jag, sorn deras Ordförande,
hvilken aldrig saknat deras förtroende,
icke anser mig delaktig; och som det hvarken
för Rikets Styrelse, Allmänheten eller Bolaget
kan vara likgiltigt, hvad grad af förtroende man
i denna afgörande tidpunct bör hysa till Canal»
och DiscontStyrelsen , eller till dess Ordförande,
som derjemte har det smickrande och
vigtiga förtroende att vara högste Befälhafvare
på stället för den del af Arméen, hvilken
användes till Canalens utförande,
1 följd häraf önskar jag nu inför Sveriges
Ridderskap och Adel, att hvem sorn linner sig
befogad ville bevisligen , och ej med lösa, stum-i
ma och obestyrkta tillmålen, uppgifva en enda
öfverträdelse af Reglementen och Föreskrifter,
en enda svekfull eller bedräglig handling,
eller ock förledande åtgärd medelst origtigt
uppgifter, vara begången med eller utan Agenter;
att bevisa ett enda felsteg med berådt
mod vara tagit under de framfarne nära 8 åren
af den Styrelse, hvars Ordförande jag har
haft äran vara under samma tid, och som sådan
hvarje dag funnit mig omgifven af oinskränkt
förtroende, af ett kraftigt biträde, utom
hvilket min svaga förmåga skulle Varit
ännu mycket otillräcklig! Gerna erkänna vi oss
bristande i omdöme , men med allt detta väntar
jag med mycket lugn andra upptäckter, än
en tvistig utlåning af några 1000 Riksdaler tillen
hel StadsCassa, den andra i Riket; eller en öfver-utlåning
af några tusende R;dr, efter man ej
158
Déts 17 Martil, e. m.
var berättigad fordra reda af andra Disconters '*
på samma summa ställde utlåning;.;rbåda'dessa
omständigheter lika snart rättade , sorn ifråga
satte — eller något dylikt. _ Äfven vet jag
Välj att omdömet om Låntagares soliditet kan
hafva slagit fei 5 men äfven här väntar jäg
trygg jemförelse!! med alla andra Disconter ,
RiksDisconten ej undantagen; ett bevisnings*
sätt, sorti jag utan yttersta nödvändighet alltid
önskar undvika. Väl känner jag att andra anmärkningar
vid denna Riksdag äro i fråga, med
förbehåller mig att i sinom tid vederbörligen
besvara deni* om ock inför Svensk Mans lag*
lige Domare*
Hvad angår sjelfva Ördningen vid Verkéf
(alltid ett säkert märke för den mer eller min*,
dre redlighet och oegennytta hos hvilken Styrelse
som helist; så får jag här, med lika an*
svårighet, inför Rikets Ridderskap och Adel;
nämna, att ifrån Verkets första inrättning, har
en mera, än vid de äldre Verken Vanlig, full*
ständig Bokföming i Götha Canal-Disconten
ägt rum, med flerfaldiga Assignations advisoch
Vecko-listor, samt recipioque Månad-sarrimandrager
båda Contoiren emellan , till cöntrollerande
af det hela; och dessa enkla Och på*
litiiga, till den grad, att jag med min Brefvex*
ling kan bevisa, det en betydlig Bankens missräkning
blifvit upplyst af DiscontStyrelsen; och
fruktar ej Se beviset, att Banquen upptäckt
något dylikt hos Disconten.
Att för öfrigt
årets bokslut aihid på runstycket varit fullbordadt
vid Revisions-terminen! Med sådana
\
Den 17 Martiiy e. m.
159
förhållander, och då man vet hvad säkerhet
Utaf en med så kallade dubbla Partier afslutad
Bok föijer, kan man val med egen ofve rtygel.
Se sätta i frågat Huruvida andra förbindelser
än de bokförda äga rum? Sorn här likväl skett
medelst en den mindre underrättade Allmänhe*
ten så lätt missledande framställning ; att Directionerne
iiti Götha CanalBolags, Malmö samt Götheborgs
Disconler matte undfå Nådig Befallning,
att ofördröjligen hit till Stochholm uppsända dessa
Verks alla Böcker och Handlingar, och hvarå fidi.
ständiga förteckningar in dupplo komma att medfölja,
underskri/na af Disecteurerne, med tillagd försäkran
af deni å det ena Exemplaret, sorn skall quarstadna
i RiksgäldsContoiret, att några andra Discont
Verken till last varande förbindelser, än de ,
som är0 ordentligen bokförde, icke finnas utelöpande
; hörandes härvid tillika iakttagas, att, i händelse
Låniagaraes och Cautionisternes Adresser uti
Lane Böcker ne eller andra Handlingar icke skulle vara
antecknade, uppgift härom af Directionerne Riks*
gäldsContoiret meddelas , vid samina tillfälle Handling
arne dit aflemuas.
Det är mig Obekant, och jag vill ej ens
Veta: det , hvad anledning de andra Disconteriie
kfunna hafva lemnat till sådana Förslag !
Men det är BancoStyrelsens skyldighet, att
upplysa Utskotten , äfvensom Medborgarens
pligt, att ej behandla den oskyldige i massa
med brottslingen. En serskilt underskrifven
försäkran , att en på ansvar aflemnad afslutad
Bok är riktig, blir för öfrigt en lika ovanlig
Sorn onödig åtgärd.
l6o Den 17 Martti, e, nt'.
Hvad angår Canal-redogörelsen, sorn ,
huru egentligen ej hithörande, dock står 1
så ganska nära sammanhang med Disconten,
så torde det vara tillfyllest för ;den sakkunj
nige, att nämna: det med den vidlyftighet
och omfattning , som åtföljer en utgift ,
hvilken i flere år varit omkring 4 > Tunnor
Guld årligen, vid ett af flere tusende Maa
utfördt arbete, på en sträcka af 18 mil, hafva
nu redan i tvänne år HufvudBöckerne för Ar*
betsåret, sorn slutas den sista October , varit
afslutade och färdige till Revision med alla
sina Bilagor den 1 nästpåföljande Januarii.
Och detta Bokslut är grundadt på BesigtningsInventering
af hvart enda Förråd , och med
den utveckling i Redogörelse^sättet, att kost*
naden i Penningar och dagsverken kan upp*'
gifvas för hvarje enkelt arbete, såsom en Bro,
en Sluss, en Stämport ra. m , ja, de sednare
åren för hvarje huggen sten! Det skall fägna
mig höra, hvilken annan Redogörelse i Riket,
dem, för enskilta Bruk ej undantagna, är redigare,
hastigare; meri intilldess'torde det
förlåtas mig, oin jag, och kanske några sakkunnige
med mig , anse den riu framställda
åtminstone stå i bredd med hvilken Redogörelse
som hellst. Och den, sora har någon erfarenhet
af verlden och göromål, lärer Veta
huru mycket afsteg äro möjliga med en sådan
sakernas ordning, när dertill kommer, hvad
alltid har ägt rum , öppen upphandling och
contant betalning, samt inga afskritningar, in*
nan de varit Revisorerne och Bolagets gransk--
ning
Den 17 Martil, e. m. 161
ning underkastade. Denna Styrelse, med full
kännedom af alla förhållanden, är det, som Ut*
skotten töreslå, att till väsentlig del, och hvad
Disconten angår, på en gång annullera, för
att ersättas af en annan med förhållanderne 02
känd, och det af det enkla skäl, att nu, under
en allmän förlägenhet , så fort och brådstörtande
sorn möjligt, flytta den Discont-rörelse,
hvilken hittills, efter min tanka, till nytta för
Näringame i det hela,, varit spridd öfver större
delen af Riket, till en enda punct, som ,
oaktadt sitt lyckliga, ja! ännu förträffliga läge,
upphört att vara medelpunct. Efter min oryggliga
öfvertygelse , med få ord sagdt, en
flyttning, som vållar flere af Rikets bästa Provincers
totala ruin. Och härmed lemnar jag
gerna afgörandet härom till en hvars omdöme,
blott får jag tillägga, att ehuru sådant förutsätter
misstankar, skall dock Götha Canal- och
DiscontDirection r, med de grunder och den
uppställning de hafva följt och följa, långt ifrån
att frukta , de alltid med nöje emottaga
alla möjliga controllerande åtgärder, endast
de ej fjättra ärendernas gång j och med yttersta
beredvillighet lemna alla möjliga upplysningar,
ja! till och med påkalla yttersta
skarpsynthet dervid.
Vidare förklarar jag, att om jag vore i
stånd skilja Canalens sak från Fosterlandets;
i stånd att blott ensidigt och kortsynt yrka
Canalens och Bolagets nytta ; så skulle jag instämma
med annullerandet af Fordran, stor
Sidd. 0. Ad. Prot. IV. B. II Afd. 2ij 22.
Dm 17 Martil, e. m.
1,100,000 R.-dr och dermed sammanhängande
åtgärder, som Utskottens Betänkanden föreslå,
äfvensom utur denna synpunct jag på intet
sätt hade att invända mot Discont-rä tens öfverlemnande
till Staten för motsvarande ersättning}
men lycklig nog att hafva sett Svenska
Friheten återställd, skulle jag ej vara lugn,
om med tystnad jag kunde se grundvalen för
all frihet, noggrant iakttagande af Lagarnes
föreskrifter och förbindelsers helgd, skakasj
och må det tillåtas mig fråga: om vi ej sjelfva
vörda denna grundval, kunna vi ens vänta,
mindre fordra, att andra skola hålla den
helig? Det, som i daggöres mot en del af Samhället,
kan i morgon med samma rätt göras
emot en annan, mot det hela; Då träder våldet
i Lagens ställe.
Och när hafva lagligen, högtidligen för-:
värfvade rättigheter kunnat förloras utan efter
laga Domstols skiftande parterne emellan? Hafva
ej äfven Sveriges Envålds-Konungar befallt
sina Domstolar döma efter Svensk lag och
rätt, mellan sig och deras undersåtare?
Det är efter dessa frågor jag i full känsla
af min pligt, som medlem af Sveriges Lagstiftning
, yrkar Svensk manna rätt, ära och tro,
aktning och lydnad för Lagar och förbindelser,
sådane vi ärft dessa känslor af Förfädren, sådana
vi, obesmittade af tidens villor och öfverfarande
irrbloss, böra lemna dem åt Efterkommande.
Den 17 Martti, e. m.
163
1 följd häraf, får jag hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMavskalken anhålla
om Proposition på Återremiss at Utskottets
Betänkande, och att dessa mina Anmärkningar
måtte tå åtfölja.
Grefve yon Platen anförde vidare skrifteligen
:
/ Då Canalcn utgör en så vigtig del af
Banquens och Piscomens säkerhet , och denna
säkerhet naturligen försämras eller förbättras,
allt efter som Arbetet uti oafbruten plan
fortsattes eller ej ; så får jag , då allra yttersta
tiden är inne, till nödiga föiberedelser härföre,
anhålla , att det redan förut äskade förskott
måtte beviljas, hel 1st då, med högst få
undantag, alla synas öfverensstämma uti meningen
om Byggnadens fortsättande 3 hvilket
jag nödgas förklara ogörligt för i Sommar
kan äga rum , om ej Directionen med aliraförsta
erhåller nödiga Medel, efter förut aflem*
nåd beräkning j då likväl genom en Sommars
förlust, hela Planen till betydlig kostnad och
skada förryckes.
Till säkrare utredande uti denna afgörande
tidpunct afalla Canalens förhålianden, föreslår
jag äfven, om icke, i likhet med hvad fordom vid
dylika tillfällen skett, Medlemmar af alla fyra
RiksStånden måtte utses, för att öfvervara nu
med första på Canal Linien förefallande Revi.
sion, som, enligt Reglementet, årligen förrättas
: Anhållandes jag, att detta måtte till ve
-
164 Den 17 Martn, e. m.
derbörande Utskott remitteras och de andra
MedStånden communiceras, för att på förhand
och serskilt deröfver afgöra.
Lades på Bordet.
Grefve von Platen yttrade derefter munteligen:
En
Ledamot har i dagens Pleno klandrat
Götha CanalDirectionens, äfvensom dessDiscontDirections
vidtagna åtgärder, samt dervid yttrat
uttrycken : Oredlighet, Bedrägeri, Tillgrepp
samt ett i flere afseenden brottsligt förhållande.
Jag har förut förklarat mig vara kall i
afseende på allt hvad som rörer mig personligen;
och då Ridderskapet och Adeln med tystnad
åhört ifrågavarande yttranden , följer jag villigt
detta efterdöme i sådant hänseende. _
Jag anser det dock vara min pligt, att, oaktadt
förhållandet med det förskott af Disconten,
som lemnats till CanalArbetets fortsättande,
redan blifvit, genom tryckta , för Allmänheten
bekanta Handlingar, behörigen utredt och
framstäldt, likväl för de värde Ledamöter ,
hvilka ej haft tillfälle inhämta dessa upplysningar,
och hvilka af ofvanberörde yttranden
skulle kunna hämta anledning till den förmodan,
att Directionen i någor måtto öfversko;
dit gränsorna af Reglementen och Föreskrifter,
ytterligare utveckla rätta förhållandet. Det är
bekant att Canalbyggnaden blifvit verkställd dels
af Actieägares tillskotter och Banquens Byggnads-biträde,
dels af Discont-vinsten, samt dels
af öfverskottsmedel eller behållning i Disconten
Dm 17 Martiiy e. m.
165
Ofta hafva de emot tre Procent insatta
Summor , som ej filijo nekas att emottagas,
och aldrig blifvit stikta, varit så stora,och betydliga
, att man icke kunnat eller bordt genast
utlåna demi hvadan ofta Räntor fruktlöst
måst betalas derföre till Enskilta ; då på andra
tider, när krig och hvarjehanda omständigheter
hindrat Arbetets jemna gång , äfvensom
inbetalningar å Actierne, Arbetet derefter måst
6å mycket mer fortskyndas, uppkommo af dessa
för hållander första anledningarne , hvarföre
Discontens Fonder begagnades , och på detta
sätt tillkom det af Disconten, Canal Verket lern-;
nade biträde af circa 800,000 R:dr, hvilket redan
vid 18 *5 års Riksdag upptagits i allaCalculer,
samt efter den nogaste granskning uti
vederbörande Utskott, enligt RiksdagsHandlinlingarne
för år 1815, lemnades af Ständerne
utan all anmärkning. Hvem skulle icke hafva
trott, att en Styrelse, som i ordentliga Böcker
redovisat förhållandet; ett förhållande, som
dessutom med föreskrifna Revisioner, hvaruti
B>nquen deltagit, årligen genom trycket gjorts
bekant, så väl för Bolaget, som för Allmänheten,
och vid Lagstiftningens sammanträden
blifvit behörigen granskadt, borde uti sådana
åtgärder äga en säker borgen för ett rättvist
berömmande att hafva handlat rätt? Detta är
åtminstone min öfvertygelse, och om jag deruti
misstagit mig, skall jag likväl, under medvetande
af Directionens goda och upprigtiga
viija, vara lugn. Men med de tillgångar för
Canal Arbetets utförande, som år 1815 beräknades
, skall man likväl, om man vill gifva
166
Den 17 Martil, e. m.
sig tid att granska Utskottens och Ständernas
beslut vid nämnde Riksdag , finna , icke allenast
att de påräknade Summorna voro otillräckliga
för det Arbete, 6om uttryckligen var
af den, då till orygglig grund, fastställda Ar»
betsplan, föreskrifva, utan ock att Directionen
borde, efter denna i Banquen nedlagda Arbetsplan
. årligen uföra arbetet, vid äfventyr , att
om Revisorerne skulle finna , det planen icke
bldvit i allo följd o* h verkställd de ägde vägra
utbetalning af Banquens Byggnads-biträde,
Vid ett sådant förhållande, och då å ena
sidan föreskrifterna om Canalarbetets fullföljd
voro beledsagade med betydligt ansvar,
men å andra sidan tillräckliga Anslag i Inkorm
ster dertill saknades, och derjemte en betydligare
samt med mycken kostnad förenad Bergsprängning
inträffade , hvilken annan utväg
fanns väl att vidtaga, än förskotts upptagande
på enahanda säit, som tillförene oklandradt blif.;
vit begagnadt , ' hel 1st Actieägarnes insättningar
äfven voro bestämda på af Lagstiftningen
föreskrifna terminer? Eller hvad skulle man
väl sagt , i händelse Disconten ägt bestånd ,
men Canal arberet icke blifvit för hvarje år,
enligt Planen, verkstäldt ? Bör man då endast
vara ansvarig för utgången af en sak , ehuru
man visat, att man följt öfvertygelse och redliga
afsigter , utan att fela emot Reglementen
och föreskrifier ? För öfrigt äro de i, 100,000
R:dr, för hvilka CanalVerket häftar till Dis-’
conten, visst, icke förlorade, destomindre, som
de vid Canalen befintliga Materialier och Ef
-
Den 17 Martn, e. ni.
fecter uppgå till minst tre fjerdedelar af denna
Summa j och jag tror att, om, som jag hop*
pas, Canalarbetet äfven hädanefter kommer att
fortsättas, erfarenheten skall ådagalägga, det
Directionens , uti ifrågavarande afseende, vidtagna
åtgärder varit ganska kloka och för det
hela nyttigt beräknade. Jag vet rätt väl att
några misstag blifvit under arbetet begångna ,
hvilka jag alltid varit den förste att omtala
och erkänna, då jag emottagit min befattning,
ej af öfvertygelse om tillräckliga kunskaper,
utan endast af Fosterlandskänsla ; men jag vt‘t
ät ven, att redliga afsigter icke böra (ördömas,
för det utgången ej svarat till förmodan j och
när jag nu haft äran oförstäldt framlägga sanna
förhållandet, kunna väl då på Directionen
lämpas sådana ord, hvilka i dagens pleno brukats
af en Ledamot, men hvilka jag, af skyldig
aktning för Ridderskapet och Adeln, icke åter
vill upprepa ? Samma Ledamot har talat
om laglig undersökning afCanalDirectionernes
åtgärder.
anhåller äfven och önskar, att den
strängaste granskning må förordnas , men då ,
i anseende till de nyttjade uttryck , jag anser
mig nu likasom sub reatu, anser jag ock, under
närvarande förhållanden, min röst härstädes
böra tystna.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anföide
6krifteligen:
168
Den 17 Martil, t. m.
Den olyckliga villervalla, som en tygellös
DiscontRörelse vållat, ärat många Högloflige
Ridderskapets och Adelns Ledamöter förutsagd,
och således ingen förvånande nyhet; men det
onda har nått ett mål, som lätt skulle föra
till den tankan, att ett oundvikligt öde för detta
Landet alltid bestämt olyckorna ända till
ytterlighet, innan deras motande funnits vara af
nöden.
Oredan är nu för handen, och de
afvikelser ifrån Reglementen och Stadganden,
som, genom en behörig vederbörandes uppmärksamhet,
i sin början kunnat utan Allmänhetens
skada rättas, påkalla nu det af bördor re2
dan öfver förmåga tryckta Folkets directa, el»
ter indirecta biträde; och Stats samt BancoUtskottens
Betänkande i detta ämne visar oss
ställningen vara sådan , att rättvisans strängaste
slutföljd kommer i tvekan vid öfvervägande
af den nöd, som kan blifva mångens öde,
om Rikets Ständer ej skulle linna sig uti, att
åtminstone genom sin medling behjerta deras
belägenhet. Jag anser Utskottet visligen häfvit
den största anledning till betänklighet i denna
del, genom det, säkert med allmännaste öfvertygelsen
likstämmiga yttrande, att ingen laglig
förbindelse att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster eller skyldighet af DiscontUtredning
för Staten kan äga rum. Vid betragtande
af Disconternes förhållande, ej mindre som
Fordringsägare än Gäldenärer , och af dessas
förhållande till Disconte1 na, finner man lätt
att sakens utredande i vanlig laglig ordning
knappast skulle blifva verkställbar; och att ett
sådant förfarande ej skulle bibringa ringaste
T)en 17 Martil, e. tu.
I69
förmåner på någondera sidan, men väl blifva
källa till oberäkneliga förluster och i flera afseenden
kunna medföra de vådligaste följder
för Samhällsordningens bibehållande. Lagstiftande
Magtens mellankomst tyckes således icke
vara att anse, som et öfverträdande af allmänna
Lagen, eller som ett arbiträrt Curatel; utan
mera som ett på naturliga Rättsgrunder lotadt
Öfverförmynderskap, af nödvändightten påkalladt.
Samvetsgrann rättvisa i föivaltmngs sätt,
är d' n första Förmyndarepligt, hvarföre jag trott
den äfven böra utgöra ett hufvudsaklig! ögon.
märke vid utssakande af grunderne för Discontutredningen.
Jag tycker mig likväl sakna en
viss billighet i dm del af Utsko tens Betänkande,
att de ej för Fordringsägare i Götha Canal
Discont bercdt olika Iqvidations fö t måner,
emot dem som Walmo Disconts tillgångar kunna
lemna sina Borgenärer, då Utskotten ansett
det ena Verkets undervigt betydligare än det
andras.
Jag inser hvarken nödvändigheten eller
rättvisan af Discontmassornas sammanslående,
då Fordringsägare hvarken äga mer eller mindre
rätt till högre eller lägre liqvidations-belopp,
än det Verkets tillstånd kan medgifva,
från hvilket förskrifningen är utgifven.
Utgående från det grundbegrepp, att Fordringsägare
i Disconterne böra i liqvid erhålla
allt hvad tillgångar, efter uppgjord jemnförelse
17°
Den 17 Martii, e. »a.
med Skulderne, tillåta, och att Discontens
Gäldenärer genom Lagstiftande Magtens mellankomst
måtte skyddas ifrån den säkra undergång
dem skulle öfvergå i händelse ett
hastigt infordrande af deras skulder fått äga
rum j anser j^g afsigten att skydda de sednare,
i Utskottens Betänkande mera bestämd,
än de förmåner, hvilka Fordringsägare och
penningerörelsen i allmänhet af de framställde
Discont - utrednings - grunderna skulle till
godo komma. Lika med Utskottens Betänkande,
fruktar jag nog, att någon uppoffring
af allmänna tillgångar blir oundviklig, men jag
kan ej dela denna mening, att den icke bör
sparas, då jag vid detta tillfälle ej inser huru
ptt af det Allmänna med någon uppoffring förknippadt
biträde kan äga rum, utan att med
föra ett oförtjent lidande åt hvarje individ af
den talrikaste delen utaf Nationen, hvilken aldrig
deltagit i DiscontTnrättningarnes fördelar,
hvarken som ActieÄgare, Låntagare eller
Capitalister, och hvilken sådeles i möjligaste
mån bör vara befriad ifrån allt direct eller
indirect deltagande i deraf härflytande olägenheter.
Om jag skulle misstaga mig i mina får»
hagor för allt biträde af Banquen , så får det
sättas på räkningen af de bedröfliga följder vårt
Myntförhållande fått vidkännas af 1809 års anfall
på Banquens soliditet, och på hvarje enskildts
dermed förknippade trefnad och välfärd. Den
enda uppoffring å Banquens sida, jag finner kunna
medgifvas, är den af Utskotten förutsedda
• Den 17 Mariii, e. m.
troliga förlust å fordringarne; och finner jag i
öfrigt ingen annan åtgärd med billighet af Lagstiftningen
kunna fordras, än den , att gynna
Gäldenären genom förlängd betalningstid, att förskaffa
Fordringsägaren lill ett snart åtnjutande
af dess lagliga rätt ; att lör allmänna penningerörelsen
göra indragningen för ögonblicket
så litet kännbar sorn möjligt, med iakttagande,
att den i rörelsen origtigt inkomna enskildta
o o
Reversmassan likväl mäste till ordnings vinnande
åter bringas derutur.
Jag kan icke finna att DiscontBorgenärernes
i Lagen förvarade rättigheter vidkännas
någon inskränkning, genom Lagstiftande Magtens
mellankomst som utredningsman , dä en
sådan åtgärd är af Utskotten tydligen visad
som oundvikligen nödvändig och som påtagligen
medförande den enda möjlighet för Fordringsägaren,
att utbekomma den rätt hvarå
han skäligen kan göra anspråk.
Men jag finner tillika, att en serskilt utredning
för hvarje af de banquetoutterade
Verken, är déo oundvikliga grund, hvarpå
alla åtgärder måste stödas, om de skola medföra
en anledning att i ett så magtpåliggande
ämne kunna med den i sådant fall nödvändiga
säkerhet tillvägabringa något stadgande :
Jag nödgas således anmärka, såsom en bekymrande
brist i Utskottens Betänkande, att säker
beräkning af tillgångar i Götha CanalDi
scOnts fordringar göres tvifvelaktig; och
jag finner en ögonskenlig orättvisa i den till
172
Den 17 Martil, e. m.
banquerouftedagen upplupna Räntans afskrifning
5 då Utskotten utrönt och förklarat Innehafvare
af DiscontPapper ej kunna i Liqvid
påräkna utbekommande af full Valuta , måste
åtminstone alla vederfaras lika rätt , och då
Ränta är en lika välgrundad fordran, sorn sjelfva
Capitalet , så visar sig ingen billig anledn
ng för den af Utskotten föreslagna Ränteförlusten,
hvilken skulle åstadkomma ett våldsamt
intrång i den enskilta Äganderätten ;
och synes ett afsteg ifrån allmänna Lagens
stadgande, som jag för min del anser oförenligt
med den samvetsgranna rättvisa, som vid
alla tillfällen måste vara Lagstiftningens ögonmärke.
Jag hade derföre trott , att Assignationer
och TreprocentsSedlar , med å de sednare,
tillden dag då betalning upphörde, upp.
lupne Ränta , samt Skulderne till Banquen
och AfskrifningsRäkningens belopp , bordt utgöra
hvarje Disconts serskilda Skuldsumma,
till hvars balancerande säkra Fordringarne uppfördes
; då af skilnaden emellan Fordringarne
och Skulderne den rabatt blifvit synlig , som
på detta sätt lika drabbat hvarje Fordringsägare
i en Discont, Banquen inberäknad. Vid
ett sådant förfarande, lärer Fordringsägaren ej
finna skäl till klagan öfver arbitrair behandling
, då Lagens hela kraft ej förmått skaf.
fa honom en bättre rätt ; men han väntar sig
äfven utan tvifvel någon förmån af Lagstil
tande Magtens mellankomst, och den största
han kan önska sig, är i min tanka, att hastigt
och utan omvägar tillgodonjuta sin fordran,
på ett sätt, att den för honom blir an
-
Den 17 Martil, e. m.
173
vändbar i allmänna Rörelsen , hvilket för mina
ögon ej visar sig kunna äga rum genom
den af Utskotten föreslagna en femtedels årlig
afbetalning å de Obligationer, som, efter
Betänkandet, skulle komma att intaga TreprocentsSedlarnes
ställe. Dessa nya Obligationer
skola, efter all min öfvertygelse, icke kunna
göra någon tjenst som Bytesmedel, utan endast
blifva ett föremål för sådana Speculationer och
för den Agiotering , som Utskotten Sid. 5 !
Betänkandet ansett böra uadanrödjas. En Obligation
, af hvars belopp blott en femtedel
årligen kan realiseras, medför en synbar förlust
af 18 Procent för den Innehafvare, hvars
vilkor skulle medgifva att i föreskrifven ordning
åtnöja sig med den årliga afbetalningen;
men för den, som behöfde använda ett
större belopp af sin Obligation, än den årliga
utdelningen , skulle förlusten blifva oändligen
större, och enda fördelen möjligen tillfalla sådana
Capitalister, som emot 40 å 50 Procents
rabatt vore i tillfälle att tillbyta sig dessa Obligationer
af dem, hvilkas ögonblickliga behof
tvingade till en sådan uppoffring. Det enda
Correctif, som Utskottens Betänkande synes
visa emot ett sådant af mig befaradt förhållande
, är den inbetalning af Skulder , som till
DiscontUtredningen i sådana Obligationer kunde
komma att äga rum ; men jag fruktar att
denna motvigt är alltför svag för att häfva
det onda, som så beskaffade Obligationer,
som de föreslagna , i sjelfva sin natur innebära.
Farhåga för en menlig inflytelse på Näringarne
af en allt för hastig RörelseCa.pitalets för-;
174
Dm 17 Martii, t. m.
minskning är af Utskotten ins dd kunna uppkomma
endast genom ett ordentligt Disconternes
Concours- tillstånd. Jag , för min del ,
anser de föreslagna Ohligationerne medföra t
det närmaste samma verkan , då de ofelbart
aldrig kunna blifva' röiiiga , utan de mäst öfverdrtfna
Agioterings - vilkor, som efter alla
tiders erfarenhet skall blifva förhållandet med
ett Papper , vid hvars inlösen den förfallna
Räntan beräknas till förlust å den förskrifna
Summan. Jag. kan således, i stöd af hvad jag
haft äran anföra ,' icke förena tnin öfvertygelse
med ett erkännande, att af Utskottens Betänkande
finna Innehafvare af DiscontPapper
vara rättvist-behandlade, utvägen för de Gäidskyldige
ast afbörda sina Skulder i möjligaste
mån lättad , och vådan af en alltför hastig
minskning i RörelseCapitalet undanröjd.
Jag anser för min del innehafvare af Dis.
contpapper hafva fårt sin rätt, då de för sina
Fordringar af Capital och upplupna Räntor
till den dag då betalning inställdes, erhålla så
stor del af beloppet , som Disconternes motsvarande
säkra Fordringar medgifva; och då de,
i enlighet med den af Utskotten äfven yttrade
tanka, ej äga rättighet till några vidsträcktare
påståenden, så anser jag äfven Representationens
beredvillighet, att vid detta tillfälle göra
uppoffringar, böra begränsas af hela Allmänhetens
rätt, på hvars bekostnad all frikostighet
af Riksens Ständer måste grundas. Fordringsägaren
kan likväl i min tro ej tillfredsställas
för sitt lidande, med mindre dea uti
Den 17 Martil, e. m, 175
delning honom ur de banqueroutterade DiscontMassorna
tillkommer, blir för honom användbar
i allmänna Rörelsen, och jag ser
icke huru detta kan vinnas genom annat med
l, än inlösen med gångbart mynt af DiscontPapperen,
efter den rabatt, som af utredningen
för hvarje Verk särskilt bestämmes.
Med Utskotten delar jag den fasta öfvertygelsen,
att inga nya biträden af Banquen
kunna komma i fråga; men då förslaget innefattar
att Utredningen af DiscontVerken må
uppdraga^ åt Rikets Ständers RiksgäldsContoir,
har det förekommit mig att detta Verk skulle
kunna med sina Sedlar genast inlösa alla utelöpande
godkända DiscontPapper, med den
ofvannämnde rabatt; att Banquens Fordringar
i Disconterne dela med de öfrige lika förluster,
finner jag billigheten fordra; och hvad
den af Utskotten föreslagne inlösen af Assignationerne
till fullt för fullo vidkommer, så
finnér jag visserligen den omständigheten, att
dessa Papper troligen till det mästa äro i de
mindre bemedlades händer, så ömmande , att
den både påkallar och rättfärdigar allt det
behjertande Rikets Ständer deråt kunna lemna
, hvarföre jag anser dem på det sätt böra
utan någon rabatt för innehafvaren inlösas, att
skillnaden emellan Massans tillgångar för Assignationerne
och deras utelöpande belopp, bör
förskjutas af RiksgäldsContoiret, som i Räntorna
å de utestående Fordringarne finner en
utväg att framdeles godtgöra sig detta sitt förskott.
AU fordran på Discontens afskrifnings-’
räkning anser jag ovedersägligen böra dela li
-
176
Den 17 Martii, e. m.
ka öde tned de öfrige Fordringsägare, i anseeo*
de till rabatt å sammanlagda Capital och upplupna
Räntor, men som mtet löpande Papper existerat
för denna sort skuld, anser jag till denna
liqvid de i frågavarande Obligationerne
ställde på en femtedels årlig afbetalning under
fern år, kunna vara lämplige, då dem tillika
förbehölies Disconteringsrätt i BancoDisconten.
De på sådant sätt på RiksgäldsContoiret
utsläppte Sedlar skulle i allmänna Rörelsen
ersätta de försvunne TreProcentsSedlar
och Obligationer, så mycket man kunnat åstadkomma.
Den härigenom ökade Sedelstocken
äger en motsvarande Fond i de utestående fördringarne,
och bör ovilkorligen försvinna, i
den mån dessa under 5 år successive indragas;
som för Näringarne bör blifva mindre kännbart,
än om de löreslagne och i min tanka
orörlige Obligationerne skulle ensamt ersätta
de utur Rörelsen drifne Discontpapperen. Jag
anser de skyldiga, genom den nu föreslagne
åtgärd, vinna all den lättnad , sorn med iakttagande
af en billig försigtighet kan beredas
dem, för möjligheten att innom 5 år afbörda
sina Discont Skulder, och jag skulle för min
del alltför gerna vilja tillstyrka att Räntan
under Discont - utredningstiden nedsättes till 5
procent för i berörde Disconter Gäldskyldige,
att beräknas ifrån utredningens början, till ytterligare
befrämjande af deras afbetalningar.
RiksgäldsSedlarnes nära sammanband med Banquen
torde blifva ett hufvudsakligt inkast emot
den idée jag dristat framkasta, men då temporära
biträden
Den 17 Martii, e. m: 177
biiiäden af Banquen utaf Utskotten måst antagas
såsom oundgänglige till ändamålets vinnande
, ser jag ej hvarföre de icke skulle afven
utan fara kunna användas, att uppehålla den
pä sådant sätt uppkomne RiksgäldsSedlars Credit,
dä man vet att dertill ej behöfves annat,
än att- ovägradt vid alla presentationer inlösa
den med Banco efter dess fastställda förnål-:
lande 5 och dessa nya RiksgäidsSedlar komma
dessutom ej att utgöra ett blott Credit-papper,
då de i DiscoutFordringame äga sin mot beloppet
svarande fulla Fond, hvadan de ingalunda
böra kunna verka rubbning i Banquens
dermed, i min tanka, oafhängiga Credit-förhållande:
Samma publicitet ai D scontUtredw
ningen , sorn för Ri.ksgäldsContoiret äger rum,
skall äfven mycket bidraga att bibehålla förtroendet
till den föreslagna åtgärden.
1 ' %
Om det är utom möjlighetens gränsor att
med någorlunda säkerhet beräkna förlusterne
å Götha CanalDisconts fordringar, så bör någon
anledning dertill likväl af den nu varande
Directionen kunna lemnäs j och då j g ä ena
sidan ej för det Allmänna vill medgifva någon
uppoffring till Fordringsägares förnöjande, är
min mening å den andra, att de ckola tillgodonjuta
all sin i Lag grundade tätt, hvarföre
jag skulle hålla före, att Fordringsägaren vid
Liqviden borde erhålla ett Bevis på den Summa,
han ägt att fordra, för att 0105 år, eller
efter fulländad Utredning, äfven möjligen kimna
bekomma den ytterligare utdelning, hvar-.
Ridd. 0, Ad. Fröt, IV. B. II. Afd. 25, 24.
178
Den 17 Martti, t. tu.
till en å Fordringarne inträffande mindre förlust,
än den förslagsvis påräknade, möjligen
kunde gifva anledning.
Hvad Götheborgs Discont vidkommer, delar
jag med Utskottet den tankan , au den i
likhet med de öfriga bör utredas, men tror
försigtigheten bjuda, att vid Skuldernes betalande
äfven beräkna någon rabatt, ehuru tillgångarne
visa ett betydligt öfverskott j alltid
med vilkor , att efter slutad Liqvide godtgöra
Fordringsägaren all dess möjliga rätt y men då
Förvaltningen af Götheborgs Discont visar ett
så mycket fördelaktigare Utslag, än Götha Ca*
nals och Malmö, synes det vara nog mycken
stränghet, att med 6 procents Ränta vilja belasta
Götheborgs Discontverk, för Barquensfordran
af 2oo,ooo R:dr, å hvilken, efter alla anledningar,
ingen förlust är att befara.  Att dessa
Disconlers Octroyer utan särskilt ersättning koni.
ma att förfalla, synes med sjelfva sakens natur
så öfverensstämmande, att något afseende
å Actieägares anspråk emot Staten aldrig lärer
kunna göras, då dessa ej Varit åtföljde af A*
ctieägares förklaring, att de ägde förmåga och
vilja, att sjelfVe till Fordringsägares och Allmänhetens
förnöjande utreda sina Respective
Bolags iråkade förlägenhet J men då ali Discont-rörelse,
i följe deraf, genom Banquen komr
mer att besörjas, uppstår fråga om närvarande
ställning medgifver ett så våldsamt indragande
Caf en visserligen till sin grund mycket
för vida sträckt Credit-rörelse), som af 3.ne
Disconters inställande uppkommer, och om
Den 17 Martil, t. m.
179
nödvändigheten icke påkallar att för BancoDiscontens
räkning, DiscontContoir blifva in.
rättade i Götheborg och Malmö, samt BancoDiscontens
rörelse i så måtto utsträckt, att någon
del af de utaf Götha Canal och Malmö
Disconter begagnade Creditiver finge öka BancoDiscontens
Rörelse-rättighet, dock ingen annan
åtgärd förunnad åt FilialContoirens Styrelse,
än att hvar isin ort emottaga Låne-ansök*
ningar, samt under ansvarighet tillstyrka dem,
med underställan till HutvudContoirets beviljande;
och att expediera omsättningarne. Ett
i det Reglementariska för Disconten bestämdt
proportioneradt Credit-belopp för hvarje ort
skulle äfven minska den skätliga klagan , att
alla tördelar blott tillskapades med afseende
å Stockholm och närmast deromkring vatande
nejd.
Utaf de med Utskottens Betankanden bifogade
Calculer har jag troligen icke fattat rätta
begreppet, då 6 Procents Räntan å de utestående
Fordringarne är beräknad i den emot
Skulderne uppsatta tillgången , hvadan jag ej
fattar huru de redan befintelige brisferne och
öfrige , Utredningen åtföljande kostnader skola
betäckas af den vid slutet af sid. 7. synliga
förmodan, att deri Capital-för lust, som vid
jernriförelsen af nuvarande förhållandet emellan
Skulder och 1 ilig angar , visar sig, skall
till en betydlig del förminskas igenom de Intressen
d Discont Dan, hvilka emellan hvarje
afbetalning Banquen tillfalla; så framt
Den 17 Martil, e. m.
med dessa Intressen ej menas BancoDisconten3
egen Intresse-vinst.
Hvad stäl!»'ngen med Götha Canal Discont
vidkommer, kan jag ej dölja en må hända af
bristande kännedom i ämnet uppkommen förundran,
att ingen Anmärkning emot denna Förvaltning
blifvit gjord. Det har ej kunnat undfalla
min uppmärksamhet, hurusom Götha CanalDiscontDirection
till Canal-arbetet ut'ånat
i,too,oo0 R;dr, då likväl DiscontReglementet
af den 11 April 1810 icke synes medgifva nå,
got annat arbetsbiträde af Disconten, än vin^
sten, sedan Actieägares under Arbetstiden dem
förbehållna Ränta blifvit afdragen. Jag kan
ej med den ifrågavarande af Disconten till Canal-arbetet
gjorda försträckning förlika innehållet
af 12. §. i DiscontReglementet, som åiägger
Directeurerne, att med yttersta noggranhet
styra och förvalta Discontverket till det
Allmännas, till Riksens Ständers Banques och
Bolagets derå beroende förmån och säkerhet.
Huruvida denna föreskrift kan vara iakttagen
med den brist, som yppats uti mot Skulderne
svarande Tillgångar, kan jag lika så litet
begripa, som att fråga om undersökning och
åtal å denna Förvaltning ej längesedan blifvit
af vederbörande Actieägare, BancoStyrelsen eller
annan Auioritet väckt. Då 9. Art. i Bolags^
Reglorne älven tydligen tillkännagifver, att är2
liga Di-cont vinsten var det enda, som af Dis,
cont-röreb.en under Arbetstiden borde tillfalla
den allmänna Cassan. Det måtte ursäktas mig»
©m jag har svårt att förstå, huru ett Verk till
Den 17 Mattily t. m.
181
den grad kan ansvarslöst få öfverträda sina
Föreskrifter och Stadganden, att det under utöfningen
af sin rättighet att af enskilte upptaga
Lån till lindrig Ränta, under förbindelse
af återbetalning efter en Månads uppsägning,
uraktlåter den i Reglementet föresknfna försigtighet,
att alla anvisningar eller jurskrift,
ninga r, sorn till Discont ering inlemnas, böra
af Direcleurerne prof vas , o/n de nied bellini,
ga Cautioner jö nedflo är o, och att alla dessa
förbindelser icke iå vara ställde på längre tid
än 6 Månader. Om detta i DiscontRegiementets
12. §. befintelige Stadgande finnes vara iaktiagit
vid de gjorde försträckningar till Canal-arbetet,
är hvad jag äskar måtte, genom
BancoUtskottets fössorg, blifva besvaradt, ehuru
ali anledning af Utskottets Betänkande hämtas.
, att sådan Reglementets föreskrift icke blifvit
iakttagen , emedan dessa >,100,000 R:dr i
Calculen icke anses såsom någon tillgång. Jag
öfvertygas svårligen, att Lagstiftande Magten
bör underlåta att yrka ansvar å den eller dem,
hvilkas felaktighet eller djerfhet tillskyndat en
sådan förlust åt Enskilte, och en så kännbar
rubbning i all Credit och allt förtroende man
och marr emellan? Jag har för min del åtminstone
ej kunnat åtnöja mig med den i Herr
Santessons utgifna Upplysningar om Götha
Canalverk och dess Discont, lemnade underrättelsen,
att den redan vid JK15 års Riksdag
varande, och då till Riksens Ständer uppgifne
Canalverkets Skuld till Disconten af 852,972
Rtdr af dä varande Ständer lernnades danmärit5
och jag inser af denna framfarna fog
-
182 Den 17 Martti, e. h».
ligbet eller uraktlåtenhet, ingen förbindelse
för närvarande Ständer till ett lika handlingssätt,
i synnerhet som det blifvit dessas lott,
att få vidkännas de olyckliga följderna af må
hända för mycket öfverseende, då det Allmännas
bästa bort strängare bevakas.
Har
Götha CanalDiscontDirection ägt några Stadganden,
hvarom jag saknat kunskap, som berättigat
den till sådana, utan Caution, på längre
än 6 Månaders tid, till Canal verket gjorde
försträckningar; så önskar jag derom blifva
upplyst, och fordrar emedlertid att Götha
CanalDiscontDirection i vidrigt fall må ställas
under samma lagliga undersökning, som Malmö
DiscontDirection redan undergår.
Jag anser de Medborgares rätt, som nu
få vidkännas af DiscontFörvaltningen, mer
eller mindre förorsakade förluster, påkalla all
den ansvarighet, hvartill Reglementens och
BolagsReglors öfverträdande kan föranleda j
och ingen skall med mera nöje än jag emottaga
en grundad öfverbevisning, att Götha CanalDiscontDirectinn,
vid det ifrågavarande Lå>
nebiträdet till Canalarbetet, som nu väcker
en betydlig brist i tillgångarne, iakttagit hvad
Reglemsnten och Författningar i denna del stadga,
och då jag genom mitt yrkande af laglig
undersökning och ansvarighet, å ena sidan,
åsyftar tillfredsställandet af rättvisans kraf för
eu bedragen Allmänhet; önskar jag åt Directionen
härigenom lemna tillfälle, att på ett
för sig tillfredsställande sätt upplysa den stora
del af Allmänheten, som troligen i denna
Den 17 Martti, e. ttt.
183
de] hyser samma begrepp om saken, somj3g.
— Med Utskottet instämmer jag gerna deri,
att alla Assignationer på ett eller annat sätt
må genast inlösas ; men de häitill förskjutr.e
medel endart anses, såsom ett Försko-ts-bidag
till Massorna, som för dessa Assignationers
godtgörande bör häfta, likasom lör dess
öfriga skulder. Om Återremiss af Betänkandet
vågar jag i öfrigt anhålla, i anledning af
de Anmärkningar jag tagit mig friheten framställa,
och hvilka hufvudsakligast innefattas
deruti: att :>g icke vill medgifva prio
ritet
för någon slags Fordringsägare i Massorna
; att jag anser hvarje af de banqueroutterade
enskiita Discontverken böra särskilt utredas,
för att, i mån af sina tillgångar, lemna
sina Respsctive Fordringsägare den Liqvide
hvarje Verks tillstånd anedgilver; att jag anser
Disconternes utredning af Riksens Ständers
RiksgäldsContoir böra öfvertagas; att jag anser
den föreslagna Ränteafskrifningen såsom oförenlig
med Lag och billighet; och att upplupna
Räntor böra bland Skulderne beräknas lika
med Capitaler; att jag tror Fordringsägare och
allmänna Penningerörelsen vara bäst belåtne,
om, å sätt jag föreslagit, alla Disconternes
Skulder inlösas med RiksgäldsSedlar, under iakttagande
af den Rabatt, som Massornas ut^
redning visar för Fordringsägare komma att
uppstå, då Disconternes säkra Fordringar endast
beräknas såsom Tillgångar; att AfsktifningsRäkningt
ns belopp med Obligationer efter
Utskottens föreslagne method må liqv;deias,
likväl med iakttagande af samma Rabatt
184
Dett 17 Martn, e. tu'.
som för andra Fordringsägare, dock med rättighet
till Disconteringsrätt med dessa Obligationer;
att Fordringsägare, vid skeende utbyte
af sina i händer hafvande Skuldebevis,
erhålla ett qvi’to på sjelfva SkuldSummans
belopp, för att efter 5 är, eller efter fulländad
utredning, kunna erhålla den ytterligare
utdelning, hvartill ett lyckligare Discont_fordringarnes
indrifvande, än förslagsvis tillätes ,
att hoppas, möjeligf,n kunde gifva anledning;
att det på sådant sätt åter utsläppte och emot
3 ProcentsSedlar och Assignationer i Rörelsen
svarande Sedelmynt, ovilkorligen efter 5 år
bör vara åter indraget, såsom svarande emot
den Fond, som innefattas i Discontverkens säkra
Fordringar; att af dessa bör indrifvas en femtedel
om aret, och om möjligt Räntan för de
i dessa Disconter gäldskyldige, till 5 Procent
nedsättas under denna Liqvidationstid ; att jag
ansett 6 Procents Ränta å Barquens fordran af
Götheborgs Discont vara för strängt beräknad;
att någon utsträckning beviljades för BancoDiscontens
operationer, och att FilialContoir
1 Götheborg och Malmö anställdes, utan rättighet
att bevilja Lån, hvilket alltid skulle HufvudContoiret
i Stockholm underställas, sorn ägde
att göra afseende å FilialCoritoirens till- eller
afstyrkan; att jag anser en uppgift med
nummer, årtal och summa å alla i omlopp
varande TreprocentsSedlar innom viss föreskrifventid,
böra af Innehafvare infordras, för
att controUera Verkets bokförda Skulder; att.
jag äskat undersökning om Götha CanaJDiscont
ägt rättighet att till Canalverket utlåna
Den 17 Martti, e. m.
185
1,j00,000 R:dr på längre tid än 6 Månader,
och utan an derföre äga sådan säkerhet, som
till TrcpiocentsSedeis-Innehalvares förnöjande
är antaglig.
Till slut får jag äran yttra, det jag inga.
lunda kan medgifva, att Regleringen med Disconterne
bor kunna afgöras i hela sin vidd förr,
än den allmänna grund Utsko;tet stadgat för
Mynt förhållandet i allmänhet blifvit af Riksens
Stander gillad j hvadan jag anhåller det
Ridderskapet och Adeln med mig täcktes instämma
i den önskan , att Utskottet, så fort
ske kan, behagade afgifva sitt Yttrande i denna
Hufvudfråga, hvarunder jag anser alla andra
vara blott beroende delar. - De utelöpande
Assignationernes snara inlösen , elter den grund,
jag tagit mig friheten föreslå, är således den
enda åtgärd af Utskottens Betänkande jag, för
min del, skulle vilja genast tillstyrka.
Utskottens Betänkande innebär visserligen,
att det beror på hvarje Fordringsägares godtfinnande,
att bringa de Banqueroutterade Disconterne
till Concourstillstånd; men då eådant
afen enskilt emot ett så beskaffadt Verk icke
möjligen varit verkställbar^ är, i min tanka,
högst origtigt, att då Concourstillstånd i det
fallet verkligen existerar, att Disconferne ej betala
sina Skulder, de likväl uppbära sina Fordringar
på ett sätt, att Massans tillgångar derigenom
dagligen förminskas, till stor skada
och förfång för sådana, sorn ej kunnat qvitta
gäld mot gäld, hvarföre jag anser högst nöd
-
186
Den 17 Martti t e. «w.
vändigt , att Disconterne ej mera få uppbära
sina Fordringar; och de Gäldskyldige, 1 följe
deraf, tills vidare befrias från albetainingar och
ifrån den Straffprocent, sorn efter sådan Författnings
vidtagande kunde påstås böra besvära
deras Lån.
Utan anspråk att kunna lyckas i framställningen
af något bättre, än det Ut.-kottens Betänkande
innefattar, skall jag anse sorn en verklig
tillfredsställelse, om jemnförelsen af motsatta
tankar kan tillvägabringa den säkra öfvertygelse
hos mängden, som åtminstone 1 tunar
hopp, att en föreslagen utväg är den bästa,
som tid och omständigheter medgiivit.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
uppläste följande :
Då så manga redan anmält hvad som emot
de Högloflige Utskoitens Betänkande kan
vara att anmärka, utbeder jag mig att endast
få framställa några idéer, hvilka under granskningen
af ämnet b ifvit hos mig väckta , och
åt hvilka de Höglofl. Utskotten , enär Målet
till förnyad pröfning återkommer, torde lemna
den uppmärksamhet, som de finna desamma
förtjena.
Det gifves endast trenne sätt att afhjelpa
de oredor , som FilialDisconternes obestånd vållat,
så snart man går ut ifrån den Idéen, att
Concours bör undvikas.
Det ena: Att såsom Stats- och BancoUtakotten
föreslagit, låta Nationens CreditVerk
Den jy Martti, e. m.
1S7
besörja Massornas utredning , då jag likväl tillstyrker
de förändringar i planen för denna
utredning, sorn af Herr Friherre Anckarsvärd
blifvit föreslagen.
Det andra vore: Att genom nya förskott
återsätta FilialDisconterna i activitet, och dem
i tillfälle att reda sig sjelfva. Detta medel vore
ofelbart det lenastt, men det torde hafva Opinionen
nog mycket emot sig. Man tycker ej om här
i Landet, att gå långsamt till sina mål , och
att amputera en skadad. lem går visserligen
fortare , än att bota skadan genom en klok
Och sorgfällig behandling. Det är ock en sanning
, att om denna Cur-method skall äga en
lycklig utgång, så fordras ovilkorligen, att så
väl de producerande, sorn ock de PenningeRäntetagande
Classerne bestämma sina begrepp
om Banco TransportSedeins nu ägande verkliga
värde, efter dess förhållande till det Verks reella
Fonder, som utgifvit dem, och icke hvarken
efter det förhållande de förr ägt eller det förhållande,
som de framdeles kunna komma att äga.
Hufvudordsaken till de slitningar Och ytterligheter
t som under de sednare åren ägt
rum j till olikheterna i Producternas pris, så
väl i förhållande till hvarandra, sorn ock det
ena årets pris jemfördt med det andras, synes
mig ligga deri, att å ena sidan Producenterne
satt ett för ringa värde uppå BancoSedeln,
som de så lätt kunnat dels förtjena, dels upplåna
i och att å den andra, de Penninge-Räntetigande,
ibland hvilka i vissa afseenden Staten
sjelf kan räknas, genom Producternes ned
-
188
Dm 17 Martu i e.
hållande i pris, siräfvat att gifva BancoSsdeln
ett värde, som den icke mera kundé och således
ej heller borde äga.
'Af all strid draga merendels främmande
Personer, som i striden icke deltaga , största
fördelen. Så har ock Utlänningen och dess
Agenter allena riktat sig uppå den Opmionsstricl,
som Myntförvillelsen hos oss väckt. De
Producerande hafva vant s g vid att taga utifrån
de flesta af sina iörnödenheti r och Administrationen
sjelf har , hafsigt att köpa ilen så
kallade Penningens värde genom de inhem ka
Producternas hällande uti ett relativt lågt pris,
öppnat vägarna för Importen, så ofta yttre omständigheter
det tillåtit.
Skulle begreppen i dessa afseenden kunna
rättas och närma sig till hvarandra; skulle
genom åtgärder, som egentl gen höra till
StatsFiaancens eller rättare till StatsO-conomiens
område, — ty sann StatsFinance är icke
annat än klok Sta-s-oeconomi; skulle genom
dessa åtgärder, de producerande Classerna kunna
ledas att hellre göra sina besparingar å nyo
fruktbärande , än att förtära dem i utländska
kräslighqter ; skulle genom dessa åtgärder Staten
och dess Tjenstemän kunna försättas i den
belägenhet, att deras Interesse ej mera behofver
vara i strid med de producerande Classernas
Interesse; så tror jag, att den lenare behandlingen
borde få företräde framför den våldsamma
> hellst då, i förra fallet, Konung och
Ständer befrias ifrån den ledsamma nödvän
-
Den 17 Martu3 e. m.
189
ciighet att stifta L,3g för tillfället, eller att för
en speciel Casus upphäfva icke allenast allmänna
Lagen, utan älven handla emot Grundlagarnes
föreskrift; ty emot den åtgärd, sorn
Riksens Ständer nu gatt att vidtaga, kan Re.
geringsFormens 90 § med vida större fog å- -  beropas, än den hittills eller under loppet af
denna Riksdag blifvit med blotta Discourser tillämpad.
Jag ser ingfen möjlighet att komma ifrån
denna §., om någon alfvarsam Opposition skul:
le bilda sig mot det af Utskotten föreslagna Förlikningsproject.
Denna §. förbjuder uttryckeligen
Riksens Ständer eller deras Utskott att
befatta sig med enskildta Medborgares och
Corporationers förhållanden eller verkställighet
ten ii någon Lag, Författning eller Inrättning.
Till de undantagn» fall lära icke FilialDisconternas
Öctroyer, eller deras Liqvider med De»
bitorer och Creditorer kunna räknas.
Men skulle Riksens Ständer under innevarande
Riksdag vilja fatta något definitivt besluts
ledande till reglering af allmänna Penninge-röreisen;
så vill det synas mig vida rigtigare s
om man lät åtgärderna till Disconternes regler
ring subordinera under den ptincipe, som i så»
dant fall kommer att uppställas, än att, på
sätt Utskottet , sid 1. yttrat sig, låta alla Fiu
nanciella förhållanden, så väl Starens och Nationens,
som sådana enskifta Corparationers ,
hvilka hittills statt i gemenskap trud Banquen,
subordinera under den prmcipe, som för beva^
randet af Banquens så kallade Credit kan anses
nödvändig. Jag frågar; är det rättvist och
19°
Din 17 Martti, t. m.
går det an , att låta Banquens förhållande tili
sina Gäldenärer och sina Borgenärer, sådant
det nu är, eller genom operationer kan blifva
, ovilkorligen och alltid blifva måttstock
för förhållandet emellan Gäldenärer och Borger.
ärer i allmänhet, och med detsamma den
måttstock, som bestämmer värdet af våra Hus,
af vår Jord och af våra Utlagor till Staten.
Ridderskapet och Adeln torde icke nu mera
ogilla, att jag så envist bestridt, det frågan om
FilialDisconternes reglering skulle till slutligt
afgörande få företagas, annorlunda än i förening
m d frågan om regleringen af allmänna
Penninge- rörelsen.
Jag har länge hyst den tankan , att Statens
och Banquens Finance böra åtskiljas: Långt
innan jag initierades i Banquens så kallade hemlighet,
förstod jag att Banquens rörelse icke
kunde vara annat än en Credit-rörelse, icke
mindre äfventyrlig under dess Contanta, än under
dess Sedelperioder. Genom noggranna undersökningar
har jag öfvertygat mig, att denna
Banquens Credit - rörelse yttrat en högst
ojämn och således , i det hela tagit , menlig
verkan uppå Näringarne, allt efter som den
varit mer eller mindre utsträckt. Det är i
synnerhet på Jordbruket och de dermed i
förening stående Näringar, som variationerna
i denna Creditrörelse yttrat en förderflig inflytelse.
En sanning, sorn jag uti den förleden
Höst från trycket utgifven Skrift om
Spannmålsprisen och om Myntförhållandet i
-
Den 17 Martn, e, m.
<91
från år 1624 till närvarande tid, tror mig
hafva bevist.
Jag är innerligen derom öfvertygad, att,
förrän Staten får sitt eget, från Banquen skillda
CreditSysteme, det ej kan förekommas , att
icke hvarje nytt krig och hvarje behof af oVanlig
kraftansträngning skall leda och tvin»
ga till samma missbruk af Banquens Credit ,
Born det, hvartill Krigen åren 1757, 1788 och
1807 föranledde, och till lika menliga följder
för de producerande Näringarne, så snart fråga
uppstår att hämma missbrukens verkningar.
Missbruket af Banquens Credit-rörelse
vållar förlust för Capital-ägarne, det vill säga;,
för den Class, som njuter fördelarne af förra
Productionéis behållna vinst, och återförandet
af Banquens Credit-rörelse innom den gräns,
som massan af dess réeila Fonder tillåter,
Vållar förlust för Producenterne och för en tid
åtminstone eller intilldess att Productions medlen
hinna öfvergå i andra händer, äfven förminskning
af Productionen. Så länge det nu
existerande Systemet bibehålies , skola vi al.
drig komma utur den olyckliga Cirkelgång,
som med Carl XII:s död begyntes j Rikets
serskilda NäringgClasser
de lör främmande
Nationers behof eller för Export arbetande,
och de , som arbeta för inhemska Consumtio
nen
under ett dylikt förhållande , ömsom
öfver höfvan tryckta och ömsom öfver höfvan
gynnade , skola ingendera hinna till ett
varaktigt välstånd, och Statens tillväxt i inre
192
Den 17 Martu, e. m.
styrka skall mera blifva ett mål för våra önskningar,
ån våra förhoppningar.
Med ett ord: Jag tror att Staten och Banquen
ej pä annat sätt kunna åtskiljas och göras
oberoende från hvarandra, än att Staten
småningom mot Obligationer, ställda på K:dr
i Silfvervärde samt Räntans och 2 till 3 procents
årlig Capitalafbetalning i Silfver, upplånar
eller rättare uppköper Banco TransportSedlar,
hvilka sednare sedermera dels kunde
användas till liqviderande af Banqueiis ford*an
i den proportion , som med afseende på förhållandet
emellan Borgenärer och Gäldenärer i allmänhet
kati pröfvas lämpelig ; dels ock till
sådana Statens extra-ordinaira behof, som ej
genom Bevillning kunna fyllas och hvarigenom
dessa Banco TransportSedlar åter kunde
ledas in i allmänna Rörelsen.
Härigenom skulle vi innom Landet erhålls
en måttstock på BancoSedlens verkliga värde
och i och med detsamma på våra produeter
och våra fastigheter, hvilken, ehuru icke
fullt säker, dock blefve mindre variationer underkastad
och mindre förvillande än den , som
nu våra Handels - relationer på Hamburg och
London gifva oss.
Efter det Silfvervärde , som Banco Träns-'
portSedlen härigenom i Folkets Opin on erhåller,
skulle småningom Liqviderna Private emellan
uppgöras; beräkning af Banco-Sedlar efter
namnvärde
Den 17 Martil, e. nt.
*93
skulle småningom förbytas i beräkning efter
det åtminstone aproximerande Silfvervärde, som
Statsobligationerne beteckna} förvillelserna skulle
blifva mindre stora och den tidpunct närma
sig, då Rikets Banque åter kunde blifva hvad
den alltid bordt Vara, och säkerligen sedandess
och Statens CreditRörelse blifvit åtskiljde, skall
för beständigt förblifva.
Om denna Idée blefve Grundidéen för de
steg till allmänna PenningeRörelsen , som nu
torde allena kunna vidtagas, så skulle jemväl
FilialDisconternas reglering kunna utan förnärmande
af Lagarna befordras Banquen skulle
då kunna förskjuta medel åt alla de Discontera
nas Gäldenärer, som äga nöjaktiga FastighetsHypothek
att erbjuda, mot förbehåll, att samma
belopp af TransportSedlar, som härigenom
utginge af Banquen, skulle af Staten uppå
dess skuid afbetalas. Dessa Skuldförbindelser
skulle likaledes kunna ställas på R:dr i Silfvervärde,
efter den Cours, som Riksens Ständer
kommo i sådant afseende att be tämma ,
med skyldighet för Gäldenären att betala Räntan
antingen i Silfver eller i Banco TransportSedlar
efter Cours. Jag tror att på denna väg,
en blifvande Realisation skulle kunna utan
våldsamma skakningar förberedas.
Riksens Ständer skulle lika väl Och ehuru
på detta sätt Disconteme sättas i tillfälle
att reda sig sjelfva, kunna tillåta att Assigflationerna
genast efter fulla värdet af Ban»
Ridd. 0. Ad. Prot.lV. £. II. Afd, 25, aé«
194
Den 17 Martil, e. m.
quen inlösas; då den förlust, som på Assige
nationerna möjligen skulle kunna blifva , kunde
afskrifvas på den vinst, sorn Banquen hittills
på FilialDisconternes rörelse njutit.
Herr von Heynne, Georg: Efter de mångå
och vidlyftiga anföranden jag hört i förevarande
ämne, vill jag icke upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid med något Memorial,
utan får endast uppgifva de skäl, hvarföre
äfven jag yrkar Återremiss af Högloflige
Utskottens Betänkande. Jag anser icke de åt.:
gärder olämpelige, utan förenlige med Principen
af Myntvärdets upprätthållande, som Utskotten
föreslagit i afseende på Disconternes
Assignationers och Reversers inlösen, nemligen;
de förre genast och de sednare innom
5 år, dock som en mera detaillerad plan för
Penningetillgången i Rikets från Stockholm aflägsne
Provincer och på hvad sätt Lånetjllgån:
gar hädanefter kunna blifva att tillgå, då sorn
jag hoppas alla BolagsDisconter och Insatts-rättighet
af Penningar mot 3 Procent aldrig måw
te af Ständer mera auctoriseras, icke ingått
uti det Förslag Högloflige Utskotten nuafgifvit;
anser jag Betänkandet böra återfemitteras,
i den förmodan, att det dröjsmål, som ytterligare
härigenom ökar den allmänna förlägen,
heten, icke uppväger fördelen af att i ett sam-;
manhang få emottaga och kunna bedömma hela
Financeplanen, då hvarje partiel åsigt alltid
måste göra detta bedömmande mera osäkert
och öfvertygelsen om det rätta mera vacklande,
Utskotten torde äfven böra närmare upply
-
Den 17 Martil, e. må
sä , huruvida Götha CanalDiscontsDirect'on kari
undgå en lika ersättnihgsförbindelse, sorn Malo
mö DiscontDirécteurer, i händelse brist förefinnes,
Samt hvad del CanalVerket kan anses
haft uti Disconteris obestånd, då till arbete^
bedrifvande anvähdts mera än Discontvinsteri
och ActieÄgarries samt Statens lagliga och bestämda
årliga bidragj hvilka Upplysningar läfa
Vara lika vigtiga för Diréctiorierne, i fall dé
aro ansvarsfrie, sorn för Riksens Ständer, ifall
ett motsatt förhållande äger fum.
Herr Malmerfelt, Gustaf, uppläste följande
;
Ehuru StatsUtskottet uti sitt Betänkande
medgifvit att det ej är eller kan blifva Statens
lagliga skyldighet eller förbindelse att ersatta
Disconternas Borgenärers förluster, har likväl
Utskottet beslutit, att RiksgäldsContoiret borde
upprätthålla, feda och sköta samt Banquen försträcka
penningar åt alla tre Disconterna, och
dymedelst upphjelpa deras förfallna affairer*
Flera af Ledamöterna uti StatsUtskottet hafva
varit af olika tankaf, huru allt d tta borde
verkställas. Grunderna till Utskottets Beslut
hafva varit, att i. annat fall, flera mindre bemedlade
Medborgare kunde blifva lidande*
Äfven att de, som uti Disconterna tagit Lån,
skulle komma på obestånd i en hast, om Disconternas
ActieÄgare finge i laglig ordning ut*’
söka sina Fordringar. Detta synes mig vara stri<
dande emot Lagen, att förneka någon utsöka
sia fordran,
ig6
Den 17 Martii, e, m.
Hvad Götheborgs Discont angår, så har
den ännu ej upphört att betala i men bör ändå
underhjelpas, enligt Utskottets Betänkande.
Jag önskar , att. Herrar Directeurer uti Götheborgs
Discont ej upphöra att betala , i anledning
häraf, för att lå och erhålla understöd
med penningar af Banquen, hvarigenom alla
Actie-ägare kunde vid utdelningen få någon
större vinst af sine Adier , än de utan Bankens
hjelp kunnat vänta. Skulle Riksens Höglofl.
Ständer förbjuda Disconternas Actie-ägare
att i laglig ordning inkräfva sina utestående
fordringar, sorn de enligt Lag äro berättigade
till, måste de af Staten erhålla ersättning för
sin lidna förlust, efter min tanka. I annat fall
kunde ny Lag tillskapas vid alla uppkommande
händelser^ hvartill älven torde kunna Jain
pas att borttaga rättigheten för Fordringsägare,
att utbekomma den upplupna och löpande
Räntan enligt Sedlarnes lydelse, när ingen Ces*-  sions-Ansökning ännu blifvit verkställd} ty
att upphöra betala, är ej detsamma, sorn att
Cedera Bonis i laglig ordning.
Jag med många flera kunna ej känna, ännu
mindre säkert veta Banquens inneliggande
och förvarade redbarheter uti Metaller och
SpecieMynt} ty sådant har alltid varit och förblifva
en hemlighet för Allmänheten.
Om
sådant bidrager till Banquens Credit eller ej,
hör ej till denna sak. Det är säkert, som alla
med sin kännbar» förlust fått veta, att Banquen,
lika med Disconterna, för flera år sedan
upphörde att betala. Enligt BancoSedlarnes
Dm 17 Martil, e. m.
197
lydelse, borde vid Sedlarnes uppvisande uti
Banquen de betalas med Speciemynt. Derföre
hafva alla fyra RiksStånden nu mera gått i
borgen, en för alla och alla för en, utan att
Summans storlek blifvit bestämd Månne intet
ofrälse Ståndet, som aldrig fått deltaga i
RiksStyrelsen, af den grund bör vara och förblifva
frikallade frän denna borgen? Således
kunde dessa Medborgare vara de enda i Riket
, sorn äga iaghg rätt, att af Banquen utfordra
SpecieMynt för sine innehafvande BancoSedlar.
Andra, som ej inlö t de Sedlar» sorn de borgat för,
kunna ej af Banquen fordra Specie, innan de
fullgjort sin bo gen Huru nu Banquen skall
kunna utreda och upphjelpa andras förfallna
affäirer, som ej kan inlösa sina utgifna Sedlar,
utan upphört att betala, låter för mig underligt.
Skall den blinda leda den blinda, falla
de begge omsider omkull. Annu mera besynnerligt
finner jag, att StatsUtskottet kan upp.
gifva och föreskrifva Botemedel för Disconternas
förfallna affairer, innan Utskottet lärt känna
och fått kunskap af allt, som bidragit och
varit vållande till Disconternas iråkade obestånd
•, ty af en slump eller våda, torde allt
detta ej händt. Likväl förbigår Utskottet allt
sådant i sitt Betänkande, som i min tanka bordt
undersökas, utredas och upptäckas; ty häri
måtte ej hemligheter behöfvas. Nog finner
jag, att ett betydeiigt fel insmygt sig vid Diseonternas
första inrättning, som till en stor
del vållat oredan. Det skedde ej med Disconterna,
som med andra Bolag, då de inrättas eller
blifva privilegierade. Alla Bolagsmänner
-
198
Hen 17 Martil,’ e.- m.
jie böra underskrifva sina namn i anseende till
ansvarsskylditiheferna. Ingen kan tänka, mindre
påstå, att Riksens Högloflige Ständer val.
lat denna uragtlåienhet. Jvlej! Riket lönar Embetsman,
sorn böra tillse att denna Förordning
noga efterlefves vid alla Bolagers inrättande,
Efter min tanka, som torde vara enlig med
Lagen, kan aldrig den eller de, som uppsåt,
ligen varit vållande till någons förlust, skada
eller förderf, blifva frikänd från ansvar och
ersättnings-skyldigheter. Samma rätt måste Dis;
eonterne åtnjuta- Har Banquen pj, i behörig ordning,
fullgjort till pricka sina gifna förbindelser,
bör sådant af Barquen ersättas. Har Banquen
Ittlemnat större penningeSnmmor till Disconferna,
än åt dem blifvit föreskrifva, böra veder,
börande sådant ersätta. Hafva Herrar Direc.
teurer éj efterföljt de åt dem meddelta InstruCtioner,
utan dem öfveiträdt, böra de derföre
angvar^, sajnt ersätta all den skada och förlust
Eistomerna genom deras förvållande lidit Hafva
Herrar Actie ägare årligen uttagit och upp;
burit större ptdelning, än deras vinst efter Bok.
slutet varit eller belöpt, böra de sådant åter.?
bära med laglig Ränta; med ett ord, alla de,
sqm bevisligen varit mer eller mindre vållande,
vid befattningen af deras Syslomanskap
vid Disconterna,'" böra i sin proportion ansva»
ra och återbetala samt ersätta den förlust de
vållat och varit ordsak till- Innan allt detta
blifvit enligt Lag undersökt och afdömdt, torde
vara svårt, om ej alldeles omöjligt, accurat
bestämma Disconternas tillgångar eller deras
feristers Lemnäs allt detta utan ransakning och
Ben 17 Martil , e. m,
199
dom , har Allmänheten fullkomlig rätt tänka
att klangår infallit år i8tg.
StatsUtskotfets Betänkande innehåller vt-'
dare, att på den händdse Actieägare finge till*
ständ i Laga ordning utsöka sina Fordringar af
Disconternas Debitorer, skulle flera Medborgare
blifva ruinerade. Alla känna och veta,
att Discouternas 3 ProcentsSedlar blifvit försålda
med Rabatt af 20, 30, 40, j- ända till
och med 50 procents rabatt. Att förneka de
skyldiga i Disconterne, inbetala sina Skulder
med 3 ProcentsSedlar, lärer deni ej kunna bestridas.
Lagen utstakar med tydliga och korta
ord, att gäld emot gäld skall qviitas, da
den finnes ostridig. Kan någon gäld vara
klarare och ostridigare, än Sedlar till SedelhafVaren?
1 anledning häraf synes klarligen , att
de, som inbetala sina skulder til! Disconterna,
vinna minst 20 å 30 Procent af oförmodade
händelser, som de säkert aldrig kunde förutse
eller tänka när Lånet gjordes: Jag lemnar
tili A lmänheten att afdömma, om sådant betalningssäit
bör beklagas? Snarare borde Banquen
behjerta och hafva medlidande med dem,
sorn tagit Lån uti BancoDisconter. De få betala
Capital och Ränta, till yttersta skärfven , ehuru
dessa Medborgare äro lika berättigade till hjelp
och understöd, sorn de, hvilka lånt i de andra
Disconterna. Dessutom, den som ej kan betala
sm skuld, när 20, 30 å 40 Procent eftergifvas
på LåneSumman, torde hafva svårt att i längden
reda sig; ty på Räntorne infaller ej missväxt
för den, som dem skall erlägga.
so*
Den 17 Martti, e. m.
Herr Mannerstam, Johan: Emot det Be»
tänkande, angående de så kallade FilialDisconterne,
som j dag utgjort föremål för Ridderskapels
och Adelns ölverläggningar, äro så
jnånga Anmärkningar yttrade, att det icke kan
vara min afsigt, att dem alla nu upptaga och
besvara; jag saknar dessutom både det minne
och den lätthet att uttrycka mig, som dertill
skulle érfordras.
Jag medgifvcr ock, att åt*
skdliga af dessa Anmärkningar äro vigtiga,
och jag vill, för min del, destomindre bestrida
den Återremiss af Betänkandet, hvartill de otvifvelaktigt
föranleda, som jag under öfverläggningarne
i Utskotten uti några hufvudsak»
liga delar till Protocollet yttrat mina, ifrån
Pluraliteteji, skiljaktiga tankar, ;
Jag tror likväl icke, att det Förslag till
Disconterhes öfvertaeande , som Betänkandet
innefattar, är till alla delar så förkasteligt,
50m åtskilliga värda Talare påstått.
De mångå olika, omdömen och förslag,
sorn i delta afseende i dag blifvit afgifne, bevisa
säkrast, huru svårt, ,om icke omöjligt, det
är, att uppgöra ett Förslag i detta ämne, som
skulle förena alla tankar och tillfredsställa de
stridiga Intressen, hvilka deruti ingå.
Vid jemförelse af samma Yttranden torde
man finna, att åtskilligt? af de värda Ledamö.
ter, hvilka talat emot Betänkandet, äfven Vederlagt
hvarandra. Man torde äfven, vid närt:
mare granskning af de förslag, hvilka i dag
JDen 17 Martil, r. m. 201
blifvit uppgifne af de Herrar, hvilka på det
mäst pertmtoriska sätt ogillat Utskottens åtgärd,
upptäcka, att sä vigtige erindringar äga
rum, äfven vid dessa förslag, att deras antaglighet
med skäl kan bestridas.
Uti Financiella Operationer , hvilkas följder
omöjligen kunna bestämdt förutses och beräknas
, derföre att utvecklingen deraf måste
på iramtiden bero, fordrar försigtigheten att varsamt
gå tillväga, och den, som uti dylika frågor
tror ofelbarheten i förslag vara på dess
sida, är o(ta mera aflägsnad ifrån det rätta,
än den, som tvekande framställer sin tanka.
Ibland anmärkningar vid Betänkandet, är
den i ordningen först, att frågan om FilialDisconternas
utredning blifvit serskilt och icke
i sammanhang med Förslaget till den allmänna
FinanceRegleringen företagen och till Biksens
Ständers pröfning öfverlemnad. Jag var
i Utskotten äfven af den tankan, att dessa ämnen
bordt på en gång afgöras, och tror ännu
att detta behandlingssätt varit det rätta. Då frågan
om Disconterne, som länge utgjort föremål för
allmän väntan oell uppmärksamhet, nu blifvit
serskilt beredd, och det serskilta Beslut blifvit
föreslagit, att Disconternes utredning icke
skulle medföra någon permanent tillökning i
Sedelstocken; så anser jag Riksens? Ständer
kunna och böra, utan hinder för pröfningen af
den generela MyntRegleringen, serskilt och äfven
förut besluta om Disconterne. Vid hufvudsakliga
pröfningen af sättet för Disconter
-
202
Dm 17 Martil, e. m.
nes behandling forde man finna att'valet egentligen
är emellan tvänne utvägar dertill.
Den ena att låta dem, såsom man ka{|ar det,
utreda sig sjelfva, utan annan befattning å Statens
sids, - än att de allmänna, nemligen B2n.
qusns och Statens hos dem ägande Fordringar
skulls utsökas, hvaraf följden otvifvelaktig!
skulle blifva, att dessa Disconter måste i laglig
ordning öfverlemna sina tillgångar till Fördringsägarne
eller göra Concours. Jag utber
nrig i detta afseende få i Ridderskapets och Adelns
minne återföra de beslut och åtgärder,
hvilka under Riksdagen redan blifvit om dessa
Disconter vidtagne, nemligen; uti den fråga,
som tvänne gånger varit under öfverläggning,
örn upphäfvande af de Föreskrifter, hvilka
BancoFullmägtige före Riksdagen gifvit Dis;
contDirsct otterne, om sättet att i Liqvider för
Disconternes Fordringar emottaga deras Papper.
Jag hade då den äran, så väl i BancoUtskottef,
som inför Ridderskapet och Adeln föreslå, att
vid upphäfvande af BancoFuilmägtiges lagstridiga
åtgärd i detta iall, Riksens Ständer skulle
tills vidare inskränka s n befattning med
Disconterne, endast till föreskrift att Banquens
säkerhet för sina Förskott blerVe iagttagen
Riksens Ständer hade då lör Banquens och
Statens räkning endast varit att anse såsom Fordringsägare,
i händelse man funnit den utvägen
bäst att Concoursmässigt i laglig ordning behandla
Disconterne. Nu åter sedan Riksens Ständer
under nära 4 Månader låtit sina Fullmägtiges
med Disconterne tagne befattning blifva oförändrad
, fastän Ridderskapet och Adeln,'för.sin del,
Den 17 Jlfartu 3 e. m.
so 3
beslutat, atf Disconterne skulle, både uti inbetalning
och omsättning, sina egna Papper emottaga,
samt då
ägare, under väntan på Riksens Ständers beslut,
iätit en längre tid förflyta, utan att åsin
sida taga något steg till erhållande af sin rätt,
torde det vara nog Sent och med billighet icke
öfverensstämmande , att afsäga sig befattning
pied Disconterne och lemna en förklaring, som
kunnat och bordt i sådant fall vid Riksdagens
början afgifvas.
I det skick saken nu fått, lärer således
den allmänna rättvisan å Riksens Ständers sida
fordra vidtagande af den andra utvägen,
nemligen: att Disconternes utredning af Staten
Öfvertages. Dervid uppstår fråga om vilkoret!
och sältet , hvarom menincarne äro i många
afseenden skiljaktige. Hufvud fr agan lärer vara,
om Staten, dä den utan föregången Concours
tager befattning med Disconternes tillgångar,
bör till fulla beloppet och genast förnöja
enskilte Fordringsägare och bri ten ensamt
falla Banquen till last, eller om afs ende
äfven bör lästas på den verkliga brist , sorn
ofelbart skulle uppkomma för dessa Fordringsägare,
i händelse af vanlig utredning.
Utskotten hafva trott sig bäst tillfreds-'
Ställa de sistnämndes r mliga anspråk, i förening
pied Banquens minsta möjliga förlust, genom
det föreslagna sättet, att Innehafvare af 3 Procents
Fordringar i Malmö och Götha CanalPiscptUer
erhöllo sina Fordringar fullt uts
9
2 ©4 Den 17 Martu , e. m.
fastän fördelade på de 5 år, som till utredningen
anses älgå.
Härvid mö er den Anmärkningen, sorn af
manga blifvit gjord, att man behandlat bägge
dessa Discont, t, lika, utan afseende på de olika
tillgångar i för bil ilande till Skulder, söm dessa
Disconter skola aga.
Det är utan all tvifvel, att då de säkra,
ste Foufringarne i Malmö Discont äso för Banquens
räkning qvarsatte och då en verklig
brist uppkommer, nära svarande emot Banquens
hela Fordran , om öfrige Fordringsägare
etter nämnde grund godfgöras, dessa således
blifva på Banquens bekostnad gynnade och
erhålla större utdelning, än de rnöjebgen kunde
t annat fall utbekomma, men det torde likväl
böra tagar i öfvervägande; att ActieCapitalet
för Malmö Discont blifvit insatt i Silfver,
sorn i Sedlar nu äger v ida högre värde, än vid insättningen,
och att Banquen haft betydlig vinst
af denna Discont. Banquens rätt att erhålla
gin fordran, är väl icke minskad härigenom,
men i fråga om dess förlust på Pisconten kun.
fta omständigheter likväl med något skäl komma
i beräkning.
Beloppet om tillgångar och frågan om
brist i Götha Canal Discont, beror hufvudsakligen
på den mycket omtvistade frågan, huruvida
de 1,100,000 R:dr, hvilka af Disconten
blifvit till Canal-arbetet utlånte, kunna såsom
tillgång för Discontens Fordringsägare anses.
» -
Den i7 Martil, e. m.
205
Discont- och CanalDirectionernrs åtgärd i
detta fall har älven varit i dag både klandrad
och försvarad. För min dei får jag yttra, att
jag icke uti det Reglem tile och de Föreskrif.
ter, som Directionerne bordt följa , funnit någon
Punct , sorn berättigat dem att till Canalarbetet
använda Penningar, hvilka insatte i Disconten
bordt derifrån i Discontväg utlånas.
Directionerne hafva härigenom , om icke be:
redt, åtminstone påskyndat Discomens upplösning
Då jag icke kan gilla Directionernes
förhållande i detta fall, delar jag likväl icke
det hårda omdöme, som öfver deras åtgärd
blifvit i dag yttradt, hellst det icke kan n< kas,
att CanalDirectionen i dess åliggande, att låta
verkställa Canal-arbetet efter uppgjord plan,
har en skenbar ursägt, åtmins'one för det, som
af Directionen sedan 1815 blifvit upplånadt.
Jag medgifver gerna, att de säkra Fordringar,
som ArbetsCassan uppgilves äga, och
de Effecter vid Caaalen, hvilka när som hel 1st
kunna i penningar förvandlas, äfvensom en del
Fastigheter, kunde såsom tillgång för Discontens
Fordrings-ägare nyttjas; men deremot lärer
icke kunna rimligen motsägas, att den del
af ifrågavarande ipocoeo R:dr, somutisjelfva
CanalArbetet blifvit nedlagd, icke utgör en
tillgång användbar i Liqvide med Djgcontens
Borgenärer. Jag tår dessutom erinra, att Discontens
tillgångar och skulder rätteligen böra
mätas efter det förhållande, sorn nu är, och att
ibland nu varande tillgångar således icke kunna
räknas de 497*12.2 R>Jr, hvilka i den bifo3
206
Den 17 Martil, e. in.
gade Calculen Lit. A. äro upptagne såsom Rän;
tor upplöpande pä de fordringar, hvilka innom
5 år skola inflyta; att sä framt man nu
genast, ville uppgöra Liqvide med Disconternes
Borgenärer och lemna dem hela deras
fordran, eller ock i 5 år gifva dem full Ränta
på deras återstående, denna tillgång försvunne
eller blef qvittad, samt att följagteligetl
den nu varande bristen icke allenast, på sätt
några varda Talare uppgifvit, består afdeiCaU
culen upptagne 526,60S R.dr , utan att först,
nämnde Summa ock bör dertill läggas.  Denna
brist uppgår således öfver t Million, och om
man nu dertill räknar den minskning i tillgångarna,
som ofelbart uppkommer genom osäkra
Låntagare, så blir Resultatet, att äfven med beräkning
af det belopp af Discontens fordran
hos CanalArbetet , som möjeligen kunde realiseras,
en verkelig brist likafullt skulle uppkomma.
Jag anser det således icke tvifvelaktigt, att
äfven Fordringsägarne i Götha Canal-Discont,
genom det af Utskotten föreslagne Liq vidations»
sätt, få större utdelning, än de rimligen kunde
påräkna , om de finge Disconterne sjelfve
utreda.
Det vore derföre äfven destomindre billigt
att göra någon åtskillnad emellan Ägare af
TreprocentsFordringarne i oftanämnde bägge
Disconter, sorn Resultatet af utredningen icke
kan på förhand med visshet bestämmas; och då
de genom Statens mellankomst och eftergift f»
Den 17 Martii, e. m.
207
bättre vilkor ärt de annars erhållit» kunna de
icke med skäl sins emellan hålla läkning öfver
den mer eller mindre förmon, som tillfallit
den ena Discontens Fordringsägare i förhållande
till den andrar. Det säkra är, att Sta*
ten eller Banque» förlora på begge- Discotlterna
, och om i förhållande en större h ist
uppstår i Malmö än uti Götha CanalDiscont,
så har, på sätt förut är nämndt, Barquen haft någon
fördel af den förra, då den på den sednare
deremot endast haft och får förluster ate
påräkna.
Ibland de Anmärkningar, som jag i öfrigt
erindrar mig, är den, att 4 Millioner och
efter några Talares uppgifter, ännu större
Summa Skulle utur Rörelsen indragas genom
Disconternes försvinnande
Denus beräkning
torde härleda sig hos somliga ifrån förblandning
af Disconternes Fordringars belopp
med deras Papper, och hos andra deraf, att
de beräknat Disconternes alla Skulder s åsom läpande
MyntRepresentativer. Ätt inbetalning
af Skulder ej är minskning i RörelsrCapitalet,
lärer icke fordra^bevis, och Summan af de utelöpande
TreprocentsSediarne uppgår icke till
3 Millioner, så att en betydlig missräkning äfven
i detta fall inträffat. Den förlägenhet i
allmänna Rörelsen, sorn nu inträffat, bör visserligen
afhjelpa.*, men för mindel tror jag att
att helt andra utvägar böra dertill vidtagas, ätl
att utvidga Discontrörelsen Ds medgl , som
kunna komma i fråga, utgöra föremål för den
allmänna FinanceRegleringen, och jag vill der
-
208
Den 17* Martil, e. m.
före icke nu upptaga med något yttrande
derom.
I afseende på svårighet för Disconternes
Gäldenärer att innom 5 år inbetala sina
Län, utbeder jag mig likväl dels få erinra,
att den är mindre, än för Gäldenärer i allmänhet
och för dem, som äro skyldige åt Riks*
BancoDiscorsien j dels iå nämna, att jag i den»
na omständighet i Utskotten föreslagit en utväg
till afhjelpande af Gäldenärernes förlägenhet
och till lättande af deras Liqvider i FilialDiscOrit&rne,
nemligen: Att både ivialinö och
Götha CanalDiscont skulle emottaga så väl sine
Assignationer, som TreprocentsSedlar efter
deras lulla belopp i betalning för sina fordringar.
—■ Denna mening har icke blifvit af Utskotten
antagen , och jag anhåller derföre att
få underställa Högloft. Ridderskap t och Adeln
några af de skäl, som jag förden samma
tror vara gällande. Utofn det hufvudsakligaste
af dem alla, att, efter Allmänna Lagens föreskrift,
gäld får emot gä !d qvittas, och att BancoFullmägtige
bordt undvika att i detta fall taga
ett beslut, sorn undanröjde Lagens kraft, hvilket
rätteligen blifvit anmärkt Och klandradt,,
äro äfven flere skäl talande för detta Liqvidationssätt.
Att både Disconternes Gäldenärer
och Borgenärer skulle äga fördel deraf visar
sig lätt. De skulle uppsöka hvarannan, och.
de sednare skulle i allmänhet hellre utlåna
till de förra sina TreprocentsFordringar på
längre tid, än låta dem ligga till en del ofrugt»
bara
ben 17 Martil, e. m.
tara i flere är. Härigenom kunde en omflytt
ning
af flere Millioner DiscOntSkulder till Läri
hos Enskifte åstadkommas, som otvifvelagtigt,
voie allmänt nyttig; Banquen kunde väl möjejigen
pä detta sätt förlora r.ågöt äf de beraknade
Räntörne på de Lån, hvilka i följd af den«
ha lättade inbetalning fortare inflöto eller omtSattes
„ men då man å en annan sida beräknar,
att mången Gäldenär, som blir öförmögeri
att inbetala sitt Lån, i samma mohn, som utvägar
dertill försvåras, kunde bättre åstadkomma
DiscorttSedlar, så torde man finna att Banquens
Befarade förlust på osäkra Låntagare skall på
nyssnämnde satt minskas. Dessutom böf
Banquens förlust i detta fall mindre beräknas
på några roojooo R.dr, Sorn mer eller mindre
kunde inflyta, än pä den verkan , som FilialDisconternes
upphörande medför på dess egna!
Sedlars Credit.
Jag tillstyrker således att denna ändring
Uti det föreslagna Liq vidationssättet bör fastställas.
1 fråga om Götheborgs Discont, har jag äfven
varit af olika tankar med pluralifeten i Ut-'
Skotten, således, att jag ansett Staten icke böra!
dermed taga annan befattning, än att medgifva
lindriga återbetalningsvilkor af Banquens
Förskott till densamma, under vilkor att Directionen
, uti hvilken ett Banquens Ombud*
borde inträda, småningom indref Fordringar»
ne af sina Gäldenärer. Uti denna Discont ä?
Ridd, o, dd, Prot, IV. B. II Afd- 2?* ?8.
210
Den 17 Martu, t. tu.
full tillgång, och sannolikhet att ActieÄgarne
få betydligt öfverskott. Statens befattning
med denna Discont skulle således, på sätt Utskotten
föreslagit, ieke gagna antingen Gäldenärer,
Borgenärer eller ActieÄgare, utan snarare
lemna de två senare anledning till klander
af en befattning, som man utan behof och
opåkallad åtagit sig. Jag anser det således
vara bättre, att Götheborgs Disconts utredning
får på stället qvarblifva och af dess Direction
under ofvannämnde vilkor besörjas.
Herr Ankar sparre, Ingemar August: Med
erkännande af Högloflige Stats- och BancoUtskottens
skäl att Staten bör öfvertaga FilialDisconterne
och besörja deras Utredning, såsom
enda säkra medlet att verkligen få dem utredda,
och dermed, så vidt ske kan , hjelpa den
iråkade oredan , får jag dock göra några Anmärkningar
vid det föreslagna Utredningssättet.
FilialDisconternes Sedlar, redan föremål för
Speculationer och Agiotering, kunna i min tanka
ej mer återvinna nog Credit, för att göra
tjenst som Bytes medel, så framt de ej accredite,
ras, icke blott genom Riksens Ständers garantie
för deras inlösen på bestämd tid, utan de äfven
emottagas åtminstone till någon del, såsom Hyi
potbeque i Riks-, Banco- och ManufacturDiscon.
terne samt andra allmänna Låneinrättning^, och
hvarförutan samma menliga inflytande på Nätingarne
af RörelseCapitalets hastiga förminskning
säkert kommer att fortfara, som om Disconterne
skulle inträda i ett ordentligt Concours-tillstånd,
Efter de steg, som blifvit tagn»
Ben jy Martti, t, ni.
812
vid första upptäckten af Disconternas obestånd*
och i anseende till det högst betydliga inflytande
deras Concourser skulle hafva på Pennin*
geVerket, tror jag att den strängaste rättvisa
liu mera ej kan hafva något att påminna vid
den af Staten sjeiftagne befattning med desse
Disconters administration och sluteliga utredning,
så mycket mindre som dermed förenas
både Gäldenärers och Borgenärers fördel emot
en i vanlig Concours-ordning gjord uM
redning. Vid indrifvandet af Disconternes Fordringar
medgifver jag att Gäldenärernes skonsamma
behandling blifver det säkraste medel
att nå ändamålet, hvarvid är nödigt så stal-'
la till, att denna skonsamhet ej må urarta till
vårdslöshet och ej heller blifva ett ämne för:
några Embetsmän att ockra på förlägna Gäl#
denärers svåra belägenhet. Högloflige Utskotten
nämna, att all upplupen och vidare
upplöpande Ränta försvinner; denna Liqvid»^
tionsgrund synes mig leda till en nog betydlig
ojämnhet i den blifvande utdelningen ä
hvarigenom händer att den som äger en DiscontSedel,
hvilken flere år med tre procents;
Ränta varit löpande man emellan, eller hos
en Person törvarad , skulle ej derföre få mer
än man fick för en annan af samma valeur g
sorn varit uttagen några dagar förr än obeståndet
biel bekant ; ett sådant förfarande synes
mig så mycket orättvisare , som den till
Disconterne lemnade valutan för dessa Sedlar
Varit Contante medel insatte, endast emot hälften
af den lagliga Räntan och utan annat Hy»
g>otheque? än tron på Disconternes förvaltning
Den 17 Martil, e. m.
gars redlighet och sol idi té- Till följe häraf
anser jag rättvisan kräfva att Räntan å Dig.
conternes TreprocentsSedlar godtgöres Innehafvarena,
åtminstone till en viss tid, till exempel
till den i October 18 r 7, eller, om det
skulle biiiva Staten för känbart , åtminstone
vissa procent af den till samma tid upplupne
Ränta, hvarigenom någon proportion val liqvideine
kunde vinnas.
Det äfven såsom skäl till en prompt inlösen
af Disconternes Assignationer å Bavquen
uppgifna lörhällandet, att dessa Assignationer
varit allmänt gångbara lika med Bmeo- och
RiksgäldsSedlar, kan äfven så val åberopas i
anseende till Disconternes TreprocentsSedlar,
hvilka till och med varit vida begärligare än
Bärno - och RiksgäldsSedlar, och när man så
åstundat, med mycken lätthet dertill kunnat
förvandlas j men då Disconternes utelöpande
TreprocentsSedlar utgöra en högst betydlig Summa
och tillgångarne ej så hastigt kunna rea>
liseras, måste man anse den föreslagna 5 ånga
l qvidcn, sorn ganska liberal å Statens sida,
hvartöre jag medgifver att Disconternas Assignationer
å Banquen genast böra af densamma
inlösas, och vågar således vördsamt föreslå,.att,
ehvad Betänkandet återremitteras eller ej, denne
del deraf likväl måtte beviljas och derom
hos Kongl. Majit i underdånighet skyndsamt
anhållas.
För att än mer öka tillgångarne uti Götha
Canal och Malmö Disconter, håller jag före ,
Den 17 Martil, e. m.
S13
stt Rabatten vid Liqvider hos Disconterne för des-!
se Disconters Obligationer bör snarare bestämmas
till 6, än 5 procent om året, så mycket
mer, som det är den lagliga Räntan, och dessutom
1 Fiocer.t mer eller mindre ej lör Låntagare
bör kunna blifva någon märkbar vinst
eller förlust, inen för dessa Disconfur, att sorn
jag förut nämnt göra en mera jemn och rättvis
utdelning, än den foreslagne. medelst någon
RänUersat ning, sorn vid första eller sista utdelningen
kunde erhållas, dock hillst vid d n
första, för att derigenom än iner accreditera
Obligationerne.
Slutligen får jag anmärka, att såsom inkomst
af förra Directeurernes och några Låntagares
seqvestrerade Egendomar endast är tillsammans
beräknadt 70,000 R.dr, men sorn likväl
bör blifva vida betydligare, om dessa personer
med vederbörlig stränghet behandlas,
hellst de säkert ej satt sig så-tillsägandes ä
bär backe, till den för deras nog tydligt framställde
räfst, sorn en gång förr eller sednare
bordt inträffa.
Herr Heykensköld} Detlof, anförde skrif»
teligen :
Vid genomläsandet af det Högloflige fJtskottets
Betänkande, har jag ej kunnat undgå
att anmärka det sätt , hvarpå det uppgiort
och vill utreda Götha Cana!Di?conts affairer ,
hvarföre jag ödmjukast anhåller^ att dervid iå
yttra mina tankar.
Den 17 Martti, e. 111,
Efter den af det Högloflige Utskottet
gjorda Calcul, skulle, när alla utelöpande AsSignationer,
Treprocent^Reverser och Fördrin»
gar på Afskrilmngs-räkningarne upptagas såsom
Skulder, men endast en obetydlig Gassa-'
behållning, jemte de utestående DiscontLåncn ,
upp»a gas såsom tillgång, uppkomma en brist
at ej mindre än 526,6-.8 R:dr, eller jag vågar
fråga : Hvarföre har ej det Högloflige Utskott
fet ibland CanalDiscontens tillgångar upptagit
dess fordran al Canalens ArbetsCassa, som vid
1817 års slut utgjorde 1,082,828 R:dr, till
bvars betalande'ArbetsCassan åtminstone äger en
tillgång uti sina, till omkring 875,000 R:drs värde
belöpande Fastigheter och Inventarier ? Om
denna tillgång vors upptagen, skulle, istället
för blist, blifva ett öfverskott af 526,22b R:dr.
Man svarar härtill, att detta är en tillgång
gom ej kan realiseras , men jag är öfvertygad
att om Götha Canal-Bolag blir bibehållit vid
de rättigheter och förmåner iSiooch 18 « 5 års
Ständer det beviljat, eller också motsvarande
det lemnäs i stället, skall Disconten få sin fordran
betald och derigenom blifva i stånd, att
till fullo liqvidera sina Creditorer, utan att med
dem behöfva accordera och betala med rabattJjg
tror ej att denna Discont behöfver »något
annat accord med sina Creditorer , än tid, att
hvad man kallar reda sig.
Jag inser alltför väl, att sedan Götha GanalDiscont
nu, genom Malmö Disconts Banqueroutte,
kommit i den förlägenhet, att den nödgats
upphöra att betala., kan denna utredning ändå
Dm 17 Martil, e. m.
215
icke verkställas utan genom ett temporairt biträde
af Banquen } men månne ej Banquen
bör och kan lemna detta utan olägenhet, då
så många Medborgares lycka eller olycka samt
Landets allmänna Benninge-ställning synes fordra
det?
jag vågar derföre , i afseende på Götha
CanalDisconts Utredning, vördsammeligen föreslå
:
1:0 Att Banquen nu genast inlöser de utelöpande
Assignationerne, så snart de till inlösen
presenteras.
2:0 Att Banquen garanterar Innehafvarne
af TreprocentsSedlar och Fordringsägare på
AlskriiningsRäkningarne deras Fordringars ut-'
bekommande, på det sätt, att en femtedel betalas
om året i 5 års tid , med derå upplupen
och till Inlösningsdagen löpande tre ,procents
Ränta.
3:0 Att Discontpapper, nemligen Assignationerne,
TreprocentsSedlar och Afskrifningsbevis
emottagas i afbetalning på DiscontSkuIder
till deras fulla belopp , hvilket dessutom
icke är mer än rätt, och t j utan allmänna
Lagens upphäfvande och en ny Lags stiftande
för tillfället, kan nekas.
4:0 Att Disconten tillåtes med samma Direction
fortfara i Götheborg, likväl under tillsyn
af en eller flere Banquens Ombud, såsom
Ledamöter i Directienen.
S i tj fl» 17 Martil, e m,
t
Jag tror att om detta Utredningssäft anfages,
skal! denna Disconts affatrer småningom
under en klok Styrelse reda sig sj< lf, och ingen
-fordringsägare,- hvarken Banquen el/er Privata,
förlora ro r än den visserligen obetydliga
skillnad, som kan blifva af att få ut sin
fordran genast eller på 5 ärj och hvaröfver
Creditorerne säkerligen icke skola besvära sig,
$ synnerhet om TreprocemsSedlar och Afskrifningsbevis
antagas såsom Hypothequer till beläning
i BancoDisconten , hvilket torde vara
nödvändigt, för att förekomma ali agiotering
ined dessa pappar.
Det matte ej heller vara så svårt, att för
denna Disconts framtida förvaltning lemna en
jnstruction, förenad roed det ansvar för dess öfverträdande,
att något sådant icke ens blir påtänkt,
mycket mindre sker.
Då man besinnar, att Disrontens skulder
löpa en de! med ingen , och resten med Trepröceros
Ränta, men lånen med 6, utom hvad
sorn förtjena® genom Räntans afdragande förut
samt ÖfyerRäntor; skall man lätt finna sanningen
af hvad jag anfört qm denna Disconts
qtredmng. '
Götha Cann.lDisconts Octroy är dem af
förra Ständer till och med 1835 års skit garant-
råd 3 deraf,återstå ännu nära 1 7 år , oph
qm man beräknar Discontvinsten under denna
pd till i 2c,ogo R:dr om året för de första rq
ågfn, saipt sedermera allt mindre och mindre.
Den 17 Martti, e. m, 2 i J
till Octroyens slut, uppkommer likväl en Summa
af minst i,8qo,cco R:dr, hvilken, samman»
la^d med de nuvarande tillgångar , äfven om
man, såsom sådana, i likhet med hvad Utskottet
gjort', endast beräkn r de utestående DiscontLånen
, lemnäs ett högst be ydligt öfverskott
, sedan både Bar.quens och de Privatas
fgrdringar blifvit betalta.
Det Högioflige Utskottet antager, att Banquen
ej kan lemtia det tor Götha CanalDiscont
pödvändiga temporaira biträde och ansvara för
dess Skulder, under annat vilkor, än att Discont
rättigheten öfverlemnas till Banquen, och
Bolaget helt och hållet frånträder densamma j
men jag har ej kunnat förmärka, att det Högloflig
Utskottet vill derföre lemna någon ersättning.
Jag vet ej af hvad grund eller nUcl hvad
skäl man kan vilja fråntaga ett Bolag en rättighet,
som det, efter nhn tanka, aldrig lagligen
förverkat hvilken rättighet letnnar det
en behållen vinst af ico,ooo K;dr om året, i
synnerhet då denna vinst är bestämd att anyändas
till CanalArbetet.
Jag vill ej tro, att Utskottets mening härmed
skall vara , att Banquen skall anse dea
vinst , som erhålles genom Discontens öfvertagande
, såsom en vedergällning . derföre att
den nu biträder Disconten med sina Penningar
och sin garanti: att öfvertaga Utredningen af
pn annans affairer, och verkställa den på sarau
218
Dm 17 Martu t t.
nia sätt, som endast Barquen kan göra det,
nemligen betala Skulderna med Penningar, som
ej kosta någon Ränta , ty Banquen behöfver
ej låna p nningar Oih deremot beräkna (i Procents
Ränta på iordringarne , och ända derutöfver
omkring 1,800,000 R:dr satrm.mlagdt.
Om Banquen ville fortfara med Disconten så
länge dess Octroy räckte , då det fordras högst
7 år, innan hela Utrednngen är verkställd,
synes mig vara nog strängt och Curatois-arfvodet
alldeles för högt beräknadt.
Dessutom, om det också skulle ske på detta
sättet, hvar skola de 120,000 R:dr tagas
till CanalArbeset, som härigenom för detsamma
förloras, om Disconten öfverrages af Banquen
utan motsvarande ersättning? Antingen
Staten eller Banquen skulle ju tillsläppa dem,
om ej CanalArbetet skulle afstadna •, Staten
kan ej lemna det, det veta vi} Banquen måste
således göra det, och i den händelsen vöre
det att taga in med den ena handen och
gifva ut med den andra.
ar
Jag förklarar för min del, att om det , i
anseende till den blifvande Financeplanens
verkställighet, anses oumgängeligen nödigt, att
Götha Canal Discont måste indragas och öfverlemnäs
till Banquen, kan sådant, efter min tanka,
ej ske utan den största orättvisa, om ej Bolaget
tillerkännes ersättning för den Discontvinst
de, i anledning af Ständers beslut, ägf
rättighet att påräkna.
Den 17 Martti, t. m.
219
Jag tager mig äfven friheten fästa Hög.
loflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den stora olägenhet, som skulle uppstå
för de Vestra och en del ai de Södra Orterna
i Riket, om Disconten skulle flyttas från
Götheborg, och framtida omsättningar besörjas
af Directeurer , som ej gjort utläningarne.
Mängden af de skyldige äro deromkring
boende, hafva kanske här inga relationer, och
äro torde hända oftast här till namnet okände:
Deremot, om Utredningen får verkställas i Götheborg,
under samma Direction som förr, likväl
med den Controll af Ombud å Banquens vägnar,
som förr är nämnd, skall den vida lättare
gä för sig , och förlusten på Debitorer blifva
den minsta möjliga, kanske alldeles ingen.
Det torde också förtjena anmärkas, aft i
den händelsen Disconträttigheten nu fråntogs
Bolaget, utan all ersättning för Bolaget, skulle
äfven kunna hända, att ActieAgare i Cana*
len upphörde med vidare inbetalning å sina
Actier, och raisonerade så här: Att om man
den ena gången tager ifrån oss Discont-rättig*
heten utan någon ersättning, kan man en annan
gång taga alltsammans, och då är det bäst
att genast förlora de redan insatta 6© Procent;
och jag frågar: huru skulle det i den händelsen
se ut med CanalArbetets fortgång ?
Hvad åter angår Götheborgs Discont, ani
ser jag den fullkomligen hjelpt med ett Lån
af Banquen på i503ooo R;dr på kort tid mot
320
Den 17 Martti, e. m.
tre procents Ränta samt förlängning af 2 och
ett halft års tid till dess Utredning, hvilket
jtg således tillstyrker.
Malmö Discont, sorn är fullkomligen banquerodtte,
har i mitt tycke njutit väl mycken
faceur af det Högloflige Utskottet; likväl iörenar
jag inig dermed till alla delar.
Sluteligen får jng , i allt hvad för öfrigt
rörer Götha Canal Discont, alldeles förena -mig
med hvad Herr; Hulphers, uti dess Betänkandet
åtföljande serskiita yttrande, anfört, samt
hos Hög väl borne Herr Grefven och Landt*
Marskalken , i gritnd af de Anmärkningar jag
nu gjort, anhålla om Betänkandets återremitterande
Friherre
Boye, Ludvig: Min pligt är att respectera
Högloflige Ridderskapets och Adelns
tålamod i ett ämne, der så mycket blifvit ta*
ladt ; jien jag anser angeläget vara, att med
några ord skingra den förvillelse, som jag trott
mig finna i en värd Talares mening. Om jag ej
alltför orätt förstått Hstr Mannerstams tankar,
så vill han , att vi skola anse oss hafva , genom
de preliminaira beslut, som först vid denna
Riksdag blifvit tagna , i frågan om FilialPisconterne
, bundit vår pröfning i hufvudgakliga
skälet till en tendence, stridig mot hvad
vår pluralitet af Talare i dag yttrat- Det är
visserligen möjligt, att jag origtigt uppfattat
förståndet af hans yttrande; meO ifall det valdt
sådant, så bör jag erinra, att hans Anmärk*
Den 17 Martil e W.
22 j
ning innefattar en fullkomlig förvillelse. Jag
tior mig känna ålla de preliminaira besiut,
som blifvit tagna ; och förhållandet är, att
sömma beslut långt ifrån att ligga i stridighet
med den Liberalitet , för hvilken nästan
a'la Talare i dag, med Patriotismens varma, lfrat
, bära stämpeln af fullkomlig öfverensstämmelse
dermed; ägande gemensam tendctice
till försvar emot RestnctionsSystemets
hårdheter.
I öfrigt vill jag alldeles medgifva, det
Herr Mannerstam möjligen har rättiden upplysning
han meddelat, i frågan om beloppet
af TreprocentsSedlarne, hvilka han förmäler
ej uppgå till mera än omkring 3 Millioner;
men har han rätt, så har Utskottet orätt,
sorn icke, hvarken i Betänkandet, eller i de
dervid bifogade Tabeller, lemnat en tydlig
uppgift i frågan derom. Om. då jag bemödat
mig att förstå Tabellerna, jag misstagit mig,
ehuru jag trott mig följa dem , så ligger felet
i .Tabellernas otydlighet; och det är då d tta
fel, som missfört både mig och alla de flere Talare,
hvilka ansett beloppet uppgå till 4 Millioner
eller derutöfver.
Herr Mannerstam: Herr Friherre Boye
har verkligen orätt hört eller förstått m tt
yttrande, och jag har icke sagt, att Ridderskåpet
och Adeln genom preliminaira åtgärder
bundit sin pröfning i hufvudsakliga beslutet,
angående FilialDisconterne, till en tendence, stridig
mot den i dag allmänt yttrade tankan.
322
Den 17 Martti, e. m’.
Jag har endast i fråga om Concours för Disconterne
fästat Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att sedan Riksens Ständers
Fulimägtige vidtagit en åtgärd i afseende på
dessa Disconter, hvilken lagt hinder i vägen
för deras Liqvider, och Riksens Ständer, under
4 Månader efter deras Sammankomst, låtit den
fortfara, torde det af detta och flera skäl, icke
nu mera vara lämpligt eller billigt att öfverlemna
dem åt sitt öde och låta en Concours
uppkomma, hvilken skulle göra oredan större
än den nu är, och må hända af alia utvägar
vara den mäst stridande mot den Liberalitet ,
som Herr Friherren i detta afseende synes önska.
Förvillelsen lärer så.edes vara å Herr
Friherrens sida i detta fall, likasom den otvifvelagtigt
är det angående beloppet af TreprocentsSedlarne,
hvilkas ännu oinlösta belopp
uti alla tre FilialDisconterne icke uppgår till
3 Millioner. Till Herr Friherrens upplysning
kan jag nämna , att dess irring torde härleda
sig deraf, att han förmodligen inräknat de
bokförda Lånen ibland TreprocentsSedlarne.
Herr Carpelan, JVilhelm Maximilian, ha*
de inlemnat ett Memorial, hvilket upplästess
aå lydande:
Det sammansatta Stats - och BancoUtskobi
tet har för Riksens Ständer framlagt en plan
till reglerandet af Disconternas affairer.
Redan vid sjette raden begynner en lång
och invecklad mening, hvaraf dock dea slut*
Den 17 Martii, e. tn.
*23
sats kan dragas, att principerne till närvarande
förslag skola framdeles utvecklas; de begära
blott att Riksens Ständer skola godtroc
get underteckna, och när detta är gjordt, få
de nöja sig med hvilka grunder de finna för
godt att framställa. Jag saknar i hela det framgifna
Betänkandet allman Åsigt, indelning
af Ämnet, ri.gtig Calcul och Rättvisa, hvilket
de serskilt reserverade meningarne nogsamt bei
visa. Detta vore nog för att yrka dess åter:
remittering.
Utskotten hafva sjelfva medgifvit, att denna
fråga borde gemensamt afhandlas med den
öfver det allmänna Myntvärdets upprätthållanlande
; men som åsigterne häri varit olika, det
vill säga, ämnet ej fullkomligen utredt, hafva
Utskotten framlagt denna fråga , som på det
nogaste har samband med det allmänna Mynt»
värdet och uppgjort ett Förslag, hvars gagne-!
lighet eller skadelighet man icke vet.
Utskotten säga likväl att detta ej rubbar
de stadgade grunderna för allmänna Planen
&c. — men, frågas billigt: Hvilka äro degsa
grunder? äro de af Riksens Ständer pröfvade
och antagne? Leda de till någon båtnad för
Nationen? Jag vill bevisa att hvarje förändring
med Disconterne skall hafva ett skadligt
eller nyttigt inflytande på Nationen, allt efter
som det företages.
Emedan det RörelseCapital, sorn genom Disconterne
en gång blifvit satt i omlopp och
224
Dm 17 Marta , é. in.
Sorn i synnerhet i de Landskap, där dessa fudnits,
' stigit till en betydlig del af'hela Landets*
ej kan dragas ur allmänna Rörelsen utan
att göra ett betydligt inflytande på alla varuvärden
och En kiItas (inanciella ställning —
således förorsaka en Revolution i ali enskiié
Oeconomie, sorn slutehgen lordrar en förändring
äfven i den allmänna j sd måste operatio*
nen vara skadelig.
Hvarje förändring, sorn ett Mynt eller
MyntRepresentanterne und rgår, verkar alltid
onde på Nationen; jag menat med förändring,
af ett Mynt, alla de händelse?, som hafva in.
flytande på dess mer eller mindre ymnighet i
allmänna Rörelsen , äfvensom de händelser, sorni
bidraga att en del af de i omlopp varande
MyntRepresentanter hastigt förlora sitt värde
och med detsamma gå ur allmänna Rörelsen.
Detta har varit händelsen med de Capitaler,
sorn genom Disconterne ingått i allmänna!
Rörelsen och såsom Mynt eller Bytesmedel blifvit
nyttjade i all inländsk handel.
Denna händelse har också förorsakat den
mäst obehagliga ställning i Oecanomiskt hänseende,
sorn knappast har sin like — D ss
längre fortfarande sku.le otvifvelagtigt förstöra
större delen af Landets industrieusa Innevånare,
oberäknadt al’a de- sorn härpå mer eller
mindre lida förluster  Då, enligt den uppgift
förenade Stats- och BancoUtskotten gifvit
pä
Defi 17 Martil, e. m.
225
på Disconternes i omlopp satte Cap»fnler pått
till nära S Millioner och således utgör närmare
en Fjerdedel af hela Rikets Rörelsekapital,
blifver hvarje förändring med Di.contem» af
slott inflytande, i synnerhet i de Landsorter,
där de varit inrättade, och där deras löpande
Sedlar ofta utgjort större M ssa än Banquens.
Det vore således högst skadeligt för dessa
Landskap" att förlora det Rörel eCapital so rl
under Riksens Ständers Garanti och uppsigt
blifvit d‘ m tillskyndad».
Att missbruk blif-'
vit begångna är icke deras fil, utan deras , som
derpå uppsigt haft, och blir således de sednareö
skyldighet att godtgöra. Det blir således Riksens
Ständers skyldighet, tj allenast att garantera
allt det i omlopp satta Myntets värd» ,
utan äfven, att då Disconterne indragas, draga
försorg att ej Rör IseCap talet drigenom i
någon Landsort kommer att minskas.
Om dessa Cap:taler indragas på 1 eller 5
år, ger detsamma resultat, fastän man i sednare
fallet får vänta derpå i 5 år ; ersättes
DiscontSedlarne med andra af samma Numeraire
och Valeur, lider den enskdta och allmänna
Oeconomien ingen rubbning \ om detta
sker på 1 eller 5 år, gör det hvarken minskning
eller förökning af det allmänna RörglseCapitalet,
emedan beslutet örn der s inlösen
återger dem den Credit de förlorat, så mycket
mer, som derå betalas Ränta, sorn Utskotten
föreslagit.
Då Disconternes Sedelmassa utgör sä stor
Ridd. 0. Ad, Fröt, IV. B. II. Af4, 29, jo
226
Den 17 Martii, e. m.
del af den allmänna MyntMassan* att hvarje
förändring, som dermed göres, har ett betydligt
inflytande på alla Varuvärden i allmänhet, som
äfven på hvarje Individues financiella förhål*
lande, bör denna fråga under en allmännare
synpunct och gemensamt med frågan om allmänna
Myntvärdet och PenningeRörelsen afhandlas,
hellst ingen redig allmän åsigt af ämnet
kan fattas, utan att begge dessa ämnen
få en gång under skärskådande öfvertagas.
Det är i följe häraf jag begär en Återre-'
miss af dessa Utskotten* Betänkanden, samt föreslår
att dessa ämnen väl vid omröstningen till
sina detailler kunde serskilt företagas, men vid
beredandet gemensamt discuteras. Men som
den tryckande nöden i anledning af den missCredit
DiscontSedlarne vunnit är allmän, och
derföre högst nödig, att ju förr dess hellre
afhjelpa, får jag med anledning af hvad förut
är vidrördt föreslå, hvad långt för detta bort
ske, att Disconternes alla Obligationer till sitt
innehåll och fordna Valeur af Riksens Ständer
garanteras, då framdeles med så-mycket mognare
betänkande kan afgöras, huru och på hvad
sätt detta bäst kan ske Genom detta beslut
ensamt skulle de genast vinna den Credit, som
för Landets Oeconotnie blir högst välgörande.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
Hvad Högloflige Stats- och BancoUtsköttens;
till Riksens Ständer afgifna Betänkande
Den 17 Mart , e. m.
3 2?
ängar, om allmänna PenningeRörelsen och MynÉvärdets
upprätthållande, som angår FilialDiscoaterne,
så föreriar jag mig med den sers
k i 11 a mening, sorn en Ledamot Friherre jacob
Cederström der afgifvit; ty hvilken säkerhet
gifves Väl lör en Svensk Medborgare* om Lagar
skulle stilias, gällan Je blott lör tillfället %
Ett sådant prejudicät vere at' större fara, ari
öm Stalén på FilialD sconterne ännu förlorade
några Millioner Papperssedlar* Mycket
vådligt 3nser jag äfven om Disconternes Rörd.'
seCapital på 5 år skulle indragas* utan motsvarande
mynt i omlopp; villervallan blefve
då förskräckligare, än den hittintills varit; dé
Gä!dskyldige*.som ännu hade någon behållning*
skulle troligen förlora denna rest och Staten
belastas med en mängd till sina Finander förstörda
människor* som då på annat sätt, vid
en snart äf behöfvet påkallad Riksdag* måste
understödjas. Min tanka är ock* som jag tror*
öfverensstämmande med möjelighefen* nemligen
ätt alla indragningar af RörelseCapitälet ske
Småningom, på det åtgärdérrie icke matte blifva
alltför mycket tryckande eller förstörande*
ty i annat fall förfelas ändämålet.
Vidare syries mig sammansätta Utsköttefi
förfarit på ett sätt för mig obegripeligf, i så
måtto, att de icke gittat uppge, eller soni
tillgång beräknat, Götha CanalDiscönts fordran
hos CanalVetkef; en fordran* söm nu tillhör
Disconfetis Fordringsägare, eller Staten*
6m den skall t deras rätt inträda * och kan följigféligen
icke till CanalBolaget börtSkäfffcSs *
228 17 Martil, g. »».
hvi'ket man likväl gör, då man tillgången icke
upptager.
Af dessa anledningar begär jag Återremiss
till Utskotten , och hoppas att derifrån få förvänta
någon plan, sorn icke förvärrade Vårt
tillstånd, och b sparade oss möd.n, att åter
sandas, om H a 10 månader, till ny Riksdag.
Herr Svedenstjerna, Eric Thomas, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes 3 så
lydande:
Om man opartiskt betragfar den ställning,
hvari samtelige Disconternes Penningeväsende
sig befann vid den tid Högloflige Stats och
BancoUtskotten fingo sig uppdraget att föreslå
medel och utvägar till dess i ordning bringande
", så lärer man billigt, hvarken kunnat fordra
en skyndsammare åtgärd deivid, eller begära
att det Förslag, sorn Riksens Högloflige
Ständer nu är öfverlemnadt, skall vinna all-i
mänt bifall. Med någon uppmärksamhet på
de nya och ovanliga förhållanden , som uppkommit
sedan Disconterne inställde sina betalningar,
på de tillfälliga händelser, som, jemte
allmäntla Lagens föreskrifter, verkat på deras
tillgångar och återverkan af allt detta på det allmänna
Penninge-väsendel, lärer man säkert få
medgifva, att det Höglofl. sammansatta Utskottet
, hvad medel det ock måtte föreslagit till
Discontaffairernes reglerande, alltid råkat i fara
att fela mot någon principe och att träda för
nära, ej allenast enskilte, utan ock vissa alls
Den 17 Martil, e. m.
229
manna inferessen.  Det är således icke för att
klandra det Högloflige Utskottets åtgärder, titan
med den rena öfvertygelse, ait i ett ämne
af sä stor' vigt och omfattning, som detta, afven
de obetydligaste inkast emot förutfattade
meningar skulle möjeligen kunna leda till nya
forskningar, som jag vägar utbedja mig H rr
Grefvens och LandtMarskalkens saint Höglo?!/
Ridderskapets och Adelns tillstånd att vid det
Högloflige sammansatta Utskottets Betänkande
få göra några Anmärkningar.
Utskottet säger i Ingressen till dess Betänkande,
”att regleringen af Rikets Penninge”väsende
borde på ett uteslutande sätt blifva
”föremålet för dess ö verläggningar; att det, i
”följd häraf, stadgat den allmänna grund, hvarifrån
Utskottet, i anseende till beräkningarne
”af PenningeSedelstocken , borde utgå vid utarbetningen
af dess Förslag till Myntvärdets
”upprätthållande, samt tillika fastställt, såsom
”en härifrån sig härledande principe, att några
”nya biträden ifrån Banquen icke borde komma
”i fråga, så framt härigenom rubbades den
”grundval, på hvilken nämnde Förslag skulle
”komma att byggas.” Då nu Högloflige Utskottet
antagit dessa hufvudgrunder för dess
financiella åtgärder i allmänhet och således
äfven för Discont - affairernas Reglering, så
hade det visserligen varit att önska, d t dessa
grunder blifvit något mer utvecklade till Rikets
Högloflige Ständers Plena fram-.tällda, hvarigenom
de kunnat komma i tillfälle att från
samma synpuncter, som det Högloflige Utskot
-
$39
Den 17 Martil, e m.
fet, betrakta det nu egentligen ifrågavarande
ämnet.
Häglof] 'Utskottet fqrkhrsr dock
prsaken, hvajriöre detta ej nu varit moje ligt, da,
sorn det vidare heter i inledningen till B tän?
kandet, ”under öfverläggpjngarne framställda
”skjljagtigä åsigter af sjelfva hufvpdämnet, samt
”de medel och utvägar tji) Myn'värdets upprätt”hållande,
hvilka hos Utskottet kommit i fråga ,
”ännu icke yunnit den utveckling . att här^f
”kunnat bildas en sammanhängande plan ” —
Af allt detta tycker jag mig kunna draga den
slutsätt?, att Höglofl. Utskottet, vid Betänkandet?
^fgjfyande, val hade beslutit att Rikets
fenningeyäsepde Och Myntvärdets upprätthållande
borde blifva första ögonmärket tor dess
åtgärder, och 1 följd deraf fastställt den prin£ipe,
atf inga nya biträden af Banquen borde
yneddelas, sorn kunde motverka dessa åtgärder}
men ^tt om sättet och medlen ännu ingen ting
var afgjordt. Upplysningsvis pcb endast i förbigående
torde jag fä nämna, att jag på intet ställe i
Petänkandet kan finna, om ejler till hvad belopp
Utskottet vill indraga det före Disconternes inftäUda
utbetalningar circulerande RörelseCapi.
falet. Pett? är dock en vigtig omständighet
och af stor inflytelse på Rikets Pennipge-vägende,
ont dermed ej blott skall förstås den
{lel»n , spm rörer StatsInkQinsterqe och Banquens
Pgtsndom , utan ä^v?n den delen, sorn Omfattar
fennlngeCircuiationen i Handel och Näringar,
från hvilka sednare både Staten och Bgnquen
dock skola i naturlig ordning hämta deras styr,
kä. §å länge (nan härom saknar något bestämdt
från Höglofl, Utskottet, grundadt åP
Dm 17 Martti, e. m.
23*
minstone på sannolika beräkningar, och i ovisshet,
humvii-ia dess påtänkta medel till Mynt'
värdets upprätthållande ej skulle kunna blifva
menligt för en viss del at Rikets Penningevä6ende
, samt då tillika Disconternas affairer o*
nekeligen ingå i det sednare; så lärer ali dea
ledning man kunde äga af allmänna Grunder
får en FiriariceRe.gl«ring i dess vidsträcktaste
bemärkelse, hittills saknas tor det här specD
elt ifrågavarande ämnet. Det torde således
Vara tillåtit, att, likasom det Höglofl. Utskottet,
behandla det efter ett slags arbitrage,
och utan att binda sig vid några principer blott
tillse, hvilka mått och steg till Discont-sakernas
iordningställande efter vissa, billighetsgrunder
närmast kunna förena stridiga interesgen.
I anledning häraf torde få anmärkas;
1:0 Att det hvarken synes mig instämmande
med Lag- eller billighetsprinciper, att un-:
der san ma categori innefatta tvänne Discont
ter, af hvilka den enas obestånd redan är gifvet
och den andras ännu beroende af omständigheter,
hvilka hvila på utgången af den
vigtiga frågan om Götha Canal-arbetets fortsättande.
Till styrka för detta påstående får jag
åberopa ej allenast hvad en värd Ledamot af
detta Stånd, Herr Grefve Spens, i sitt Memorial
vid början af Riksdagen anfört, utan ock de
serskildta meningar härom, som åtfölja Höglofl.
Utskottets Betänkande. Jag medgifver
dock, att genom arbitrage på billighetsgruni
der denna anmärkning kunde till en del förfalla,
då det säkert lärer svaras mig , att ver
-
232
Den 17 Mirtii , e. m.
kan af Malmö och Götha Canal Disconters nästan
på sam na gång in tällda betalningar, var
för ögonblicket och är ännu densamma. Men
så vida torde dock denna anmärkning blifva
gällande, som det beror af Riksens Höglofl.
Ständer att för det tillkommande bestämma
Fordringsägarnes rätt efter nämnde Disconters
olika tillgångar.
2:0 Kan jag ej heller fatta, atf dpt företräde
till betalning o.h de bättre villkor Höglofl.
Utskottet föreslagit för Innehafvarneaf Disconteranes
Assignationer än för Innehafvarne af deras
Obligationer eller Fordringsägare på Afskrif»ingsRäkning,
står att förena med den principe
hvarpå allmänna Lagen i dylika fall sig grundar.
Men jag låter så mycket hellie denna
anmärkning alldeles falla, som Utskottets Förslag
i den delen synes fullkomligt öfverensstämmande
med Allmänhetens ömkan, och dessutom
har sin upprinnelse från en biliighetsgrund,
hvilken är mängden af Fordringsägare och sannolikt
de minst förmögne, till största fördel.
En sådan företrädesrätt, lemnad åt Innehafvarne
af Götha CanalDisconts Assignationer , är
så .mycket billigare, som dessi, en lång tid antagna
i Kronoöppb irden, vunnit en stämpel
af gångbart mynt, sorn mig vetterligen Malmö
Disconts Assignationer aldrig ägt.
3:0 Att det af Utskottet föreslagne sätt till
Jiqvider;<nde af fordringar för Disconterms utgifne
Obligationer och på afskrifnings räkningen
i Götha CanalDiscont, icke lärer rätt kunna
Ben 17 Martil, e. m.
233
bedömmas, utnn i sammanhang m^d den stora
Financeplanen, hvars ännu outvecklade grunder
Högloft. U skonet ensamt har sig förbe ållén.
Om man. 1.
het en at de beräkningar Lits- oifet meddelar
öfver Dis,ci nternes tillgångar, skulle antaga att
alla andra financiella åsigter borde försvinna för
den, att i det s-rängaste bevara B nquens rätt, så
synas mig d biliighefsgrunder, so u Högloflige
Utskottet i afseende på Assignat i ongrnes inlösen
hafva följt , här vara nog mycket åsidosatta.
Det är ganska möjeligt och jag vill ingalunda
bestrida att Bmquen lör öfvertagandel af Disconternes
skulder brhöfver fördelen af Räntans
indragning på . de samina under den tid af fern
år, som är föreslagen, att m< d en femtedels årlig
afbetalning infösa dem. Jag medgifver äfven,
att ett*basrigare realiserande af de Discontina
papper , som förut till hela deras belopp ej
ingått i det allmänna RörelseCapitalet, skulle
i siri mån kunna verka på Myntvärdet. Men
jag kan genom.ingen slags ca:ctil komma derhän
, att de Summor, som för Banquen besparas,
genom allmänna Lagens ändring i det, som rörer
■■å väl Räntans godtgörande' till den dag
Disconterne upphörde att betala, som Gälds
qvittande mot Gäld, äro af den vigt för Myntvärdi
t och det Allmänna , att en Lag för tillfället
behöfver stiftas. Det vore öfverflödigt att
inför detta upp ysta Samfund framställa vådaa
af Lagarnas omstörtning eller Suspension, då
nödvändigheten af ett så våldsamt steg endast
är supponerad, men ingalunda styrkt med
bevis. Dock icke nog härmed. Huru skall
234
Den 17 Martil e. m.
det väl kunna förena med billighetsgmnder ,
att sedin allmänna Lagen, för Liquider med
Disconterne, varit gällande vid pass 5 månader
och ännu flere veckor torde förlöpa innan den
genom Riksens Högloft.'Ständers beslut kunde
upphä^vas, det då törst skulle ske, sedan en
del al Disconternes Gäldenärer begagnat sig
sif den ännu fortfaraade rättigheten , att med
Discontpapper till fullt belopp liqvidera sina
skulder. Om jag antager att ett sadant beslut
aldraförst kunde gå i verkställighet den t
Maji, så biel följden deraf den , att jag, soltiden
30 April betalade min Discont_skuld med Pis*
conternes Papper, realiserade deni till fullt be»
lopp, då den, som två dagar derefter hade en
dylik skuld och dylika Papper, förlorade på de
sednare omkring 15 Procent. Man skal! här*
emot utan tvifvel invända, att Innehafvare af
Obligationer, som ej hafva Discontskulder att
betala, få vidkännas en sådan förlust, och att
samma förbindelser i olika personers händer,
genom fortfarande .af nu varande Lag, skulle
få ett olika värde. Men då man befinner sig
i den ställning, att i alla fall leia mot en principe,
så måste man väl, liksom i valet aftvänrie
andra ting, stanna vid det minst skadliga.
Om den Liqvidationsmethod, som nu är gällande,
får fortgå, så skola derigenom Discontliqvider-.
ne ej allenast underlättas och påskyndas, utan
Låntagare i Disconterna, genom möjligheten att
till sin förmån begagna dessa papper, göra
dem mer efterfrågade , och deras Innehafvare
skola, som nu sker, säkert om dem träffa en
för begge Parterne förmånlig öfverenskommelse.
Den 17 Martil, e. m.
235
Discont-skulderne skola härigenom till stor del
ötverflyttas till Enskilta, och ett eljest dödt Capital,
på visst sätt och säkert pä det för Näringarne
och Penningeväsendet minst skadliga,
ingå i allmänna Rörelsen Man må, om man
så behagar, kalla Agiotage d n uppgäld, sorn
Disco .tÖbljgationern s Innehafvare härvid betinga
§ig af den . sorn lånar eller tillväxlar sig
Obligationer j men ett sådant Agio lärer lika
litet kunna undvddas genom det af Höglofl. Utskottet
föreslagna liq vidationssätt. Jag tror
tvärtom, att det skall derigenom blifva både
bögre och mera tryckande för alla dem , som
ej beqvämligen kunna umbära en användbar
Valuta för Obligationefne under afbetalnings tiden,
och de skola då säkert innom en korrt
fid med 20 å 30 Procents Rabatt inlösas af den
förmögnare och ej Näringsidkand> Capiralisten,
brist på BancoSedlar , såsom då oumgängelige
Piscontafbetalningar, skall ock ofelbart försvå;
ra Liqviderne, och denna brist genom Lagsökpingar
och executiva åtgärder nedtvinga Egendomsvärdet
under alla de s förra förhållanden,
.  Men huru går det då, lärer mm fråga, med
de sista Innehafvarne af obbgationer sedan alja
skulder till Disconterne äro bqviderade?
Dertill svaras, att det ej går dem värre, än
sorn det Höglofl. Utskottet för dem allesammans
föreslagit. Men Ranquen får då vidkännas
en betydligare förlust , vill man säga
Det medgifves, om de af Höglofl, U»skottet meddelade
Calculer få antagas för rigtiga, hvilket
med skäl skulle kunna sättas i fråga, då Utfkottet
räknat för ingen ting 8 å 900,000 R.dr
236
Den 17 Martil, e. m.
i Inventarier och Efiecter, som Götha Canal
Direction uppgifvit biand sina tillgångar Men
i alla fall, är elen förlust Bcnquén härigenom
fick vidkännas, af dea vigt, att alla andra åsigter
af 1’enningeväsendet böra; försvinna och
att en Lagstiftnings-principe derföre mäste rubbas?
Jag tror det ej, och lika litet, som jag
förmodar, att man från denna stund, med något
sken af billighet, kan framställa Disconternas
försättande i Concours tillstånd såsom
ett alternativ emot Bartquens öfvertagande af
deras massor, på de villkor Högloft Utskottet
föreslår. Om de kunnat bringas under Concours
få dagar efter sedan de upphörde att be.
tala, då hade Lagprincipen för Gäldskyldig® i
allmänhet och stränga rättsprinciper kunnat yr.
kas. Nu tyckes det vara nog sent, sedan Massorna,
genom tillfälligheter och under skydd
af allmänna Lageq, fått en annan form.
Jag vågar ej längre uppehålla Högloflige
Ridderskapet och Adeln med framställningar i
ett ämne, sora af flera andra blifvit utförligare
och med mera detalj-kunskap behandladt. Jag
förbigår äfven de af Utskotten föreslagna sätt
att utreda Discont-affairerna och d.n blandning
af åtgärder, som deryid skulle äga ruin från
olika Verk. Det är, om jag så tår säga, mera
på andan, än på bokstalven af Högloflige Utskottets
Betänkande, sorn jag sökt vända upps
märks<imheten. Den har förefallit mig lifvad
för Banquens interesse, nästan med uteslutande
af allt annat. Kanske skall jag deremot beskyllas
för nog liberala tänkesätt och att hafva
Den 17 Martii, e. m. 237
niot densamma plaiderat för saker, som torde
af mångå anses kunna motverka Myntvärdets
upprätthållande. Men min lära, den jag åtskilliga
gänger bekant, älr helt enkel: att Penn,ingeväsendet
mäste befragtas ej ensamt med åsigt
af Silfvervärdets förhållande till Papperets, utan
äfven i sammanhang med en Stats Näringar:
att om det är ett verkligt ondt, att genom
nödtvång eller misshushållning förminska
det representerande Papperets värde, så är det
kanske ett ännu större, att söka gifva det ett
högre, genom rubbande af de förhållanden, i
hvilka det en lång tid stått tili annan egen,
dom.
Sluteligen vågar jag anhålla om Återremiss
på det Höglofliga Utskottets Betänkande
och att dessa mina Anmärkningar måtte la detsamma
åtfölja.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht:
Jag kan icke dölja den obehagliga känsla, som
hos mig blifvit väckt, då uti ett i dag uppläst
Anförande, Götha CanalDisconts Directions förvaltning
bljfvit satt i parité sned den af Malmö
Disconts. Detta är redan en stor orättvisa; men
icke nog härmed-, emot Gö'ha CanalDirection
, och dess aktningsvärda Ordförande hafva förklenliga
utiåtelser blifvit nyttjade, och den
högst sårande tillvitelsen gjord denna Direction ,
att hafva handlat bedrägligt. Jag förmodar och
vågar-hoppas, att måriga af Ridderskapet och
Adeln med mig dela misshaget till, de missfirmeliga
uttryck och oförtjenta beskyllningar,
som i ofvannämnde skriftliga Anförande löre
-
238
Den 17 Martil, e. m.
komma, och anhåiler i anledning häraf om
Herr Grefvens och LandtMarskaikens Proposition
på ogillande af berörde yttryck;
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Staél von HolsteinCorfitz Ludvig:
Då Grefve von Platen älVen sjelf begär?
undersökning, tror jag det vara bäst uppskjuta
med allt omdöme öfver de af en Ledamot
i FörmiddagsPlenum nyttjide, samt af Grefve
von Lantingshausen nu anmärkta uttryck, till
dess man får, se, huruvida förhållandet emellan!
Malmö och Götha CanalDisconfer kan blifva
olika. Emellertid har man sig bekant, att Canal
DiscontDirection försträckt en betydlig
PenningeSumma till Canal Arbetets fortsättande
emot Hypotheque af sjelfva Canal Verket,- hvilket
dock redan förut varit hös Banqueri, till
säkerhet för dess Creditiv, pantförskrifva. Om
Malmö DiscontDirection blott begått deni oförsigtighet,
att lemna Lån åt vissa Osäkra Personer,
har deremot Götha Canal DiscontDirection
meddelat Lån på annor mans Pant, hvilken
åtgärd icke lätteligen torde kunna såsom laglig
försvaras. Män kan likväl icke nu i förväg, utan
först efter en laglig undersöknings fulländande,
häröfver fälla något bestämdt omdöme.-
Friherre Boye , Ludvig: Det är just för att
följa den af Friherre Staél oss gjorda ganska goda!
och riktiga anmaning, att icke dömma i förtid,
Sorn jag hoppas att Höglofl. Ridderskapet Och
Adele icke, hvarken antager de til i malen,- sorti
Dm i 7 Martil, e. m.
239
Friherre Staél nu gjort Directeurerne 1 Canal*
Disconten , eller drar i betänkande att ogilla
det personligt sårande, söm kan hafva undfallit
en annan Ledamot , tilläfventyrs utan att
hail sjelf märkt viddén af dess betydelse 5 emedan
att sådant antaga , att uttrycket gilla ,
vore Verkligen allt hvad man vanligen kallar
att dömma i förtid. Högloft Ridderskapet
Och Adeln ger visserligen rätt åt det berömliga
i Herr Grefve Ven Lantingshausens anmärkning,
och jag tror mig skyldig att densamma
understödja med all den värma, hvaraf jag
ar mägtig.
Herr Grefven och Landt Marsh cilken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade
Ogilla de af en Ledamot i FörmiddagsPleno ,
emot ej mindre Götha Catta!Direciion, än Götha
Canal Discor,tD;rection nyttjade. samt af
Grefve von Lantingshausen nyss anmärkta yttranden.
Bifölls.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Då jag äfven
fordrar Återremiss af förenade Stats och
BancoUtskottens Betänkande om Discont -Regleringen,
anser jag mig lika mycket följa mill
egen öfvertygelse* som allmänna Opinionen.
Herr Männerstam har yttrat* att de i dag
fällda omdömen varit så stridande, att de bevisa
svårigheten att afgöra detta ämne. Jag
medgifver att de varit af skifjagtig beskaffenhet
, och då man har ett Sedelmynt af me*
24®
(
Den 17 Martn, e. in.
ra politisk än financiel nytta, ett CredilSysteme
, som snarare stjelper än hjelper Näringarne,
kunde sätten att afhjelpa Penninge-för»
lägenhet ej gerna af alla lika bedömmas.
Jag har likväl funnit , att de mycket öfverensstämma.
Allmänna Op nionen tyckes
hafva ganska högljudt fordrat:
1:0 Att ingen ny Lag för tillfället må göras
, utan att , då Staten skall framträda som
Medlare mellan Fordringsägare och Gäldenärer,
bör det ske på ett hederligt sätt, och snarare
den ringa förlust, sorn uppstår, drabba det Allmänna,
eller rättare den del deraf, som så ofta
nu iörblandas med Staten, den nemligen ,
som föreställes af en Depositions Låne och Va»
XelBanque. ,
2:0 Att RörelseCapitalet bör bibehållas
oförändradt, Discont Sedelmassan deruti inberäknad.
3:0 Att uppgörandet af Liqviderne bör
ske på de ställen, der Lånelnrättningarne varit.
4:0 Att Obligationer och Assignationer böra
lika anses.
5:0 Att ingen ny Myntsort må göras,
utan Banco- eller Riksgä!ds edlar dertill användas,
genom det att Banq en direct, eller
ock RiksgäldsContoiret öfvertager utredningen,
Som
Hett 17 Martil, e. m.
Ht
Som alternativ är nästan allmänt antagfet
det: Att Discoiterne borde kunna hjelpa sig
sjelfva , blott de erhöllo temporaira bidrag.
Således hat msft sett allmänna viljan framträda,
oeh anser jag således att Utskotten, sorn
ej äga, enligt 56 §. RegetingsFOrmen, att tillskapa,
utan endast utreda de ämnen, sorn iStån*
derts Plena blifvit Irämlagde , och sig deröfver
yttra, ej böra tveka att till Ständerfle öfvers
lemna ett alldeles nytt förslag»
H' rr Grefven och Landt Marskalken hems
Ställde, om Riddeiskapet och Adeln ansåg dö
fernot Stats- och Båtil oörskottens ifrågavarande
Betänkande framställde Anmärkningar hindra
detsamrtias antagande, samt på sådan grtind
behagade Betänkandet, jemte Anmärkningarna
till Utskotten återremitteraJ hvilket bifölls.
Upplästes och lades på Bordet följande fran
hedannämnde Utskott inkomna Memorial och
Utlåtanden, nemligen »* ifrån
SiatsUtskoltet;
i:ö Af den 4 dennes, angående ny Stats
föglerande för Gripsholms Slotts- Och ' Djuf*
gårdsBetjening; deruti Utskottet tillstyrkt &1É
till nämnde Betjenings aflönahde, jemte Bygg*
ftaderries Underhåll , måtte bestås al hvad å
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. Bi II. Afd, 31, 34
Den 17 Martil , e. m.
förra Staten finnes uppfördt, de indelte 33 R:dr
16 Sk. j och af det contanta anslaget i^ftö H:dr
32 Sk. eller sammanräknadt 1500 R dr, samt
att för öfrigt de, genom nu mera verkställd reglering
, uppkomne Arrenden för Djurgården»
spectorsBostället och R lid fisket, tillsammans 150
R:dr, jemte Arrcndet for Ågorne 81 T:r Spann»
mål och erforderligt qvantum Ved å Kungsgårdens
Skog, utan någon speciel Stats föreslående,
måtte af Riksens Ständer upplåtas,
att efter Kongl. Majus Nådiga Förordnande
disponeras och för behofven användas: hvarförutan
StatsUtskottet föreslagit, det Riksens
Ständer till Kongl. Maj.ts Nådiga godtfinnande
måtte öfverlemna, huiuvida lämpejigt skulle
anses, att Djurgården vid Gripsholm må
upphöra och dervarande Rådjur flyttas till den
vid Hufvudstaden belägne Djurgård, hvarigenom
uppkomme en besparing uti tillgångarne
vid Gripsholm, som kunde användas till förökande
af den för Slottet och öfrige Byggnader,
ne samt Meublers och Inventariers underhållande
nu beräknade Summa af 903 R:dr 16
Sk.; hemställandes StatsUtskottet sluteligen, att
afskrifning af de, utaf Kongl Maj:t tili nödi-:
ge reparationer å Slottet anordnade 4000 R.dr,
sorn af öfverskotterne på StatsVerkets Intrader
skulle utgå, måtte beviljas.
2:0 Af den 4 dennes, i anledning af erhållen
Remiss, så väl iträn Ridderskapet och
Adeln, som PrestStånriet, med anmodan att närhiare
granska redovisningen öfver Statens föra
skott till tryckning af Riksoiåndens Protocoll
Den 17 Martil , e til.
243
vid r S 15 års Riksdag med dertill hörande Bi.
hang, samt att de Exemplar deraf, hvilka icke
äro försålde, gkyndesamme ligen må varda till
Riksens Ständers disposition aflemnade [>ruu
Utskottet upplyst, att Pre.-iteStåndets PrOiocoU
blifvit utan StatsCassans betungande till trycket
befordrade, och tryckningens ombesörjande af
de öfrige Ständens Protocoiler uppdrag n af
Ridderskapet och Adeln , för dess Protoeoll*
åt Rectorn, nu mera Herr CancelbRådet G ASilfverstolpe,
af BorgareStåndet ät dess Secreterare,
Herr BergsRådet Robsahm, och åf BondeStåudet
åt RiksdagsFullmägtigen fohan Olsson
Longberg , samt att tryckningen äter af
Bihangel skolat besörjas af ExpeditionsUtskottets
Secreterare^ och har Utskottet anmärkt, att
en brist uti fulla lefverei ingen af det antal
exemplar, som af Bihanget blifvit tryckte, upp.
stätt, hvarföre redogöitlse saknadesj simt således
ansett ExpeditionsUtskottets Secreterare
och den af Samma Utskotts Betjening, som ombesörjt
tryckningen och uppburit Medlen fot
Tryckningskostnaden, skyldige att för de tryckta
Exemplaren afgifva b hprig redogörelse, samt
antingen lefverera de bristande Exemplaren in
natura eller ock desamma med penningar ersätta,
till det b 'opp, hvarföre betalning af dertt
blifvit utaf Rik^dagskostnaderne uppburen oell
qvitterad; hvarjemte Utskottet ötverlémnade
till Riksens Ständer att sj. Ifve förordna, huru
med de återstående i behåll varande Exemplaren
af Bihanget, utgörande omkring 200, borde
förhåll isj, äfven-om Utskottet, hvad angeck
tryckningen af de ifrågavarande kiksStåndeft#
244
Den 17 Martil, e. m.
Protocoller, funnit att redovisning derföre jemväl
saknades, samt på sådan grund ansett de
Herrar och Män, som haft sig af de Respective
RiksStånden uppdragit att ombesörja tryckningen
och medlen derföre utqvirterat , böra
för de tryckte Exemplaren behörigen redovisa
, och tor de Exemplar, hvarföre redo icke
visas kunde, återbära den betalning de derföre
uppburit: Hvarefter Utskottet siuteligen
hemställt, att, då Medlen till tryckningen, så
för Bihanget, som för protocollerre , ugått af
den tiil Riksdagskostnaderne af RiksgäldsContoiret
utbetalde Summa, Fullmägtige derstädes
måtte få sig uppdragit, att redogörelsen för
de tryckta Exemplaren af Vederbörande infördra
och emottaga, jemte de öfverblifne Exemplaren
och hvad af vederbörande kunde
komma att contant erläggas, samt att för alltsammans
sedermera till Riksens Ständer under
nu påstående Riksdag aflemna en fullständig redogörelse.
3:0 Af den 5 dennes, öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde Anmärkningar vid
Utskottets Betänkande af den 12 sistledne Januarii,
i anledning af Landshöfdingen i Norrbottens
Län , Friherre G. A. Koskulls underdåniga
hemställan, om anstånd till Februarii
månads slut innevarande år med indrifvandet
af den återstående delen af VesterboVniska
Lånet, som skall erläggas af Invåname i Norrbottens
Län j uti hvilket Utlåtande Utskottet,
som förmodat att bemälde Kongl. Majus Befallningshafvande
fogat den anstalt att medlen
\
Den 17 Marlit, e. m. 245
kunde varda infordrade aldra senast till Februarii
månads slut, ehvad ock Kongl. Maj.ts
Nådiga b- slut förr eller sednare kunde komma
honom tillhanda, i öfrigt tillkännagifva , att
Utskottets ifrågavarande Betänkande redan blifvit
af Preste- Borgare-och BondeStånden den
J9 sistledne Januarii bifallit.
4 0 Af den 5 innevarande månad, angåen*
de de hos Hedervärda KondeStåndet gjorde
Anmärkningar vid StatsUtskottets Utlåtande öfver
RiksdagsFullmägtigen C. F* Berg»- Memorial,
innehållande Fösslag om allmänna Brandförsakringslnrättningens
ställande under till*
syn af Rikets Ständers Fullmägtige i Banqnen
och RiksgäldsContoiretj dervid Utskottet, sorn
ansett allmänna Brandförsäkringsverket icke
kunna betragtas såsom någon pubhque Staters
Inrättning Och i sådan egenskap ställas under , *
dess omedelbara Styrelse och Conttoll, tillika
vid handen gifvit, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande ,redan vore bifallit af Ridderbkapet
och Adeln och PresteStåndet den 27
samt af BorgarcStåndet den 3 4 sisth Januari!*
5:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Riksdagsmannen Eric MÖrtbergs Motion, om
förändring i Roteringen vid Vesterbottens Regemente;
anseende StatsUtskottet, ändamålet
med Mörtbergs Förslag säkrast vinnas, om ifrågavarande
angelägenhet i underdånighet anmältes
hos Kongl. Maj:t,'som icke lärer ua»
derlåta derå fästa det Nådiga afseende det
samma finnes förtjena,
*40 Ven t 7 Martn, e. «?,
6 0 Af den 5 dennes, öfver Riksdagsman?
«ien Jan Jönssons Memorial, angående Krono.
TiondeSpanneir.ålens utgörande till Stockholms
Stora Barnhus; hvilket ämne StatsUtskottet
ansett born utaf Allmänna Besvärs- och Qe«
conomiaeötskoitet behandlas,
7:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Herr Landshöfdingen friherre B- VV. Pocks
Motion, angående en til* Ups la Barnhus donerad
Kronofordran ; vid öfvervägande hvaraf
Stat&Htskouet an,ett någon å'gärd i detta äm.
lie för närvarande icke äga rum, enär frågan
om godtgörarsdet af ofvannämnda fordran, på
sätt Friherre Fock upp’yst, ännu beror på
KammarCoilegii utlåtande och Kongl. Majus
Nådiga pröfning,
8:0 Af den 5 dennes, angående Riksdagsmannen
johan Olsson Longbergs Memorial ,
om rättighet att få betala Qsmundsjemet efter
Kronovärdi, utan någon förvandling efter
Markegång; hvarå StatsUtskottet väl ansett
6ig icke kunna tillstyrka bifall, men*dock fö,
reslagst, att Osmundsjemet, utan skilnad emellan
valdt eller ovaldt, borde vid de allmänna
Markegångs-sättningarne bestämmas och upptagas
tdl det pris, som uti MarkegångsT<»xor.
na upplöres för Tackjernet, samt i de Län ,
d?f någon Markegång å Tackjern icke finnes ,
ef er d< n af Kongl. KamtnarCollegium, StatsQoptoi
et och Bergscollegium årligen fastställda
Taxa (ör Tionde Tackjernet innom samma
Bergslag; hettt§t.iUUnde§ StauUtskotfei jeta'
Den 17 Martti, e. ni.
väl, att, i händelse denna grund för priset å
Ömunds) niet gillas, underdamg bknivelse
derom måtte afgå, med anhållan, det Kongl.
Majit täcktes om ett sådant beslut låta töreständiga
Dess och Rikets KammarCoiiegiutn
till behörigt iagttagande.
9:0 Af den 5 i denna månad, i anledning
af Riksdagsmannen Anders Sandstens MeJ
morial, angående driften och förvaltningen af
Ädelforss Guldverk vid öfverläggning hvarom,
Utskottet ansett sig böra toresia , om ej
hos Kongl Majit kunde i underdånighet anhållas,
ej allenast a;t en ny laglig undersökning
måtte med första anställas, hvarvid med yttersta
noggranbet borde utrönas, så väl huru
Grufvedriften vid Ädelforss fortsättes och E-'
gendomen derunder skötes, som ock huiuvida
nuvarande Arrendatorn , ÖfverDirecteuren
Kihlström i en eller annan del b.ustit i full-j
görandet af det med honom ingångna ArrendeContract,
utan ock att, i händelse vid denna
nya undersökning skulle befinnas, att Öfver-!
Directeuren Kihlström icke uppfyllt hvad honom,
enligt ArrendeContractet, ålegat, han genast
måtte från Arrendet varda skiljd , samt
att Kongl. Majit derefter, jemte befallning om
Verkets nedläggning, såsom sig icke lönande,
täcktes i Nåder låta vidtaga de åtgärder med
Ädelforss och derunder hörande Egendomar,
som för öfrige ledige KronoLägenheter finnas
föreskrifna ; i hvilken händelse de tjenstbarheter
m m., sora Allmänheten förut till Guldverket
utgjort, borde upphöra.
248
Den 17 Martil, <? ?«.
Ifrån Banco Utskottat :
ftj den 10 i denria Månad:
j:o Angåsnde förändring uti de innom
ncoVerket gällande Befordringsgrunder, en*
ligt hvilka tredjedelen af Banquens Commisgaper
vid yppande lédigheter tillsättas endast
Frälsemän j tillstyrkande Utskottet, att en*
däst förtjenst och skicklighet , jemte dermed
fprenad tjensteålder, ytan afseende på Ständ?
hädanefter matte blifva grundet) för befordrin»
garne till Commissarie-tjenster, likasom alla
andra beställningar innom BancoVerket; dock,
med förbehåll för de Adelsmän , sorn nu i
Jfinqueq innehafva ordinarie Tjenster, att o*
yubbadt få begagna deras , enligt hittills gäl?
lande Författningar, stadgade rättigheter: varande
åtskilige Ledamöters serskilda, ifrån Plu?
rsliteten sktljagjiga meningar, Betänkandet bh
lögade,
?:q I anledning af vackt fråga om fördelning
af A<betet emellan Riksens Ständers Re»
visqrer öfver Stats- Banco- och RiksgäldsVerken
; tryckning af samtlige RevisionsBerätteigerne
\ publicitet af B incoVerkets granskning i
bela dess vid ! och upphörande med hittills vanliga
förseglade B rättelsers afgifvande ; deruti
Utskottet föreslagit , ait , ulan någon serskild
föreskrift , sä tet för Revisions-arbetets verkställande
innom den utsätta tiden, samt dess
lämpligaste fördelning Ledamötcrne emellan ,
Dlå bero af Revisorernes egen gemensamma
pröfning och godtfinnande? samt att den Be
-
Den 17 Martil, e. m.
249
jättelse Revicorerne , till (olje af 7. §. uti den
för dem fassiäilda Insujuctionen, afgifva, o\ilkorligen
bör, genom BancoFullmägtiges försorg
och på Banq ens bekostnad, genast tryckas,
för att allmänna Tidoingarrse åtfölja,
' 3:0 Till upplysning, angående de sedan
J 8 r 5 åts Riksdag vidtagna åtgärder, i anledning
af då väckt fråga om en ny WyntOrdning.
Utskottet anmäler att. sedan Kongl Karn.
marCollegium inkommit med Förslag till en
ny MymOrönmg, Kongl. Majit funnit godt j
Nåder för ordna, att, innan Dess Nådiga Be-,
slut i ämnet vidtages, fullständiga och nog-‘
granna undersökningar, grundade på rön och
försök rörande liela Myntuings-processen, med
alla dertill hörande delar, borde anställas af
en serskild Comné. hvilken, under Ordförande
af Herr Presidenten Friherre Eddcrantz ,
äger att, i anledning deraf, med underdånigt
Betänkande och Förslag i ämnet inkomma:
att KammarCollegii underdåniga Förslag till
MymOrdnrng blifvit till bemäite Comité öf*
Verlemnadt: Att frågan härom således berodde
på denna Comité, hvilken ännu icke haft
något sammanträde,
4:0 1 anledning af väckt fråga om tillåtelse
för en och hvar, att emot Svenskt Speciemynt
i Banquen tillbyta sig omyntadf Guld
och Silfver ; hvarå Utskottet ansett eig icke
kunna tillstyrka bifall.
5;o I anledning af Återremiss från sami»
25©
Dm 17 Mav t ii 9 e. m.
lige RiksStånden af Utskottets Betänkande om
förlängning i pisescnptions tiden för Lans omsättning
i BancoDiscontVerket ■, och har Utskottet
föreslagit, att ett ytterligare rådrum a£
30 dagar tran derom af DtscontVeiket meddelade
underrättelse, må lemnäs dem af BancoDiskontens
Gäjdenärcr , hvilka , genom underlåten
afbetalning, deras omsättnings-r tt förverkat,
och att Salunda hvar och en Gäldenär,
sorn innom förenämnde tid verkställer vanlig
afbetalning, och behöriga Lån'Documenter för
återstoden presterar, må undgå att för Lånets
hela belopp varda krafd; emot hvdket Fötslag
tvätine Ledamöter i Utskottet sig reserverat.
Från Stats- och BancoUtskotten:
Angående justering inför båda Utskotten gemensamt
af de föreskrifter, sorn skola gälla
för Rikets Ständers båda PenningeVerk; UG
skotten, som tillstyrkt bifall å Förslaget, hafva
derjemte ansett , att det dermed åsyftade äiv
damäl vid de flesta tillfällen kunde vinnas,
utan att båda Utskotten ovilkorligen behöfde
sammanträda , derest det stadgande , som gemensamt
skulle meddelas Styrelserne af Bancooch
RiksgäldsVerken, först redigerades af det
ena Utskottet och försedt med Ordförandens
justerings-påskrift, derefter communicerades
det andra, för att der godkännas eller med Anmärkningar
förses , i hvilken senare händelse
sammanträde emellan båda Utskotten borde företagas.
Den 17 Martu, e. tu.
251
Jfr ån AMmdnna Besvärs - och OeconomiceUtskottet:
Af
den 21 sist lidno Februarii:
Ö ver föreslagna ändringar uti Författningame
rörande Husbehols- Brännvinsbränningen och
deimed gemenskap ägande ämnen j och har
Utskotut, under tillstyrkande au Kongl För*
ordningf-n rörande Husbehots - Bränvinsbränningen
af den t September 1815, i allt öfrigt
ina bibehälBs oförändrad, uppå anförda
skäl, hutvuds: kligf n föreslagit au Brännvinsbränningen
må inskränkas till 9 månader om å«
ret , och således inställas ifrån och med den
j6 Junii till och med den 15 Septembery do<k
att atdrag för denna tid på Bevillningen icke
finge äga runi , äfvensom att besparad Drank
bovde alla årstider få agas och anvandas, samt
försegling å Brännvins - redskapen under ofVannänmde
månader ej komna i Iråga: Att
åt Konungen knnde 1 underdånighet öfverlemnas
att inställa Brännvinsbränningen, då eib.
solut brist på Spannmål bade hemina 1 Landet
och på de Utrikes Orter, hvarifrån Säd vanligen
hämtas, gor, alt verklig hungersnöd befaras
: Au ingen må tillåtas, hvarken i Stä.
derrie eller pä Landet, att uti ett och s^mjn»
Hns eller på en och samina Egendom, af
hvad storlek och värde som hellst, begagna
mer än th Panna om 90 Kannor eller flera
mindre pannor med en sammanräkn d rymd
pf högst samma belopp • samt sluteligen , att
Siockholms KronoBrännerier måtte förbli:va
vid hvad de nu äro3 och efter btadgandet i 3,
2 52
Den 17 Martil, g. m.
§. 3. Mom. af ofvahnämnde Författning förvaltas
} men deremot KronoBrännerierne i Götheborg,
så snart det derstädes ingångna Ar*
rendeContract slutas och uti Carlskrona indra»
gas, samt att Briinvins-tillverkningen derstädes
må upplåtas åt Innevånarne efter enahanda
grunder, som för ds öfriga Städerne fastställde
äro; varande åtskillige Ledamöters från
Pluralitet®» skiljagtiga tankar äfven bifogade.
Från Constitutions Utskottet:
Af den 5 dennes ;
Innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Åtcrrcmiss, angående Representations frågans
närvarande skick ; deruti Utskottet, med tillkännagifvande
att de öfrige trenne RiksStånden
redan gillat Utskottets första yttrande,
tillika förklarat , att , sedan Utskottet under
Riksdagens lopp emottagit åtskilliga Statisti.
ska Handlingar, detsamma vunnit den erfarenhet
, att det nu mera kan, utan införväntande
af flera dylika, till Riksens Ständer med Utlåtande
i ämnet inkomma.
Ifrån Berilluings Utskottet:
Af den 16 i denna Månad:
Angående de emot de föreslagna grunderna
för den allmänna Bevillningen gjorda Anmärkningar
; och har Utskottet trott sig böra, till
bibehållande, föreslå det BevillningsSysteme ,
som af Utskottet förut blifvit uppgifvit; dock
som, i afseende på grunderne för beskattningsoch
beräknings-sätten af den föreslagna öfver»
Den 17 Martu, e. M.
253
flöds- och fyllnacls-afgiften, 2:ne Stånd stadnat
emot två , har Utskottet framställt såsom Al.
ternativer: antingen att den föreslagna Öfver,
flöds-afgiften må utgå genom taxering af vissa
Öfverflöds-artiklar, och, derest den erforderliga
Summan icke kan på sådant sätt erhållas,
jemväl en fyllnads-afgift utgöras till
ersättning för LandtTullarne; eller ocf , att
den föreslagna Consumtions-algiften för Öfverflodsvaror
och fyllnads-afgiften för Landstullsersättningen
må sammanlagda utgöras med vissa
Skillingar för hvarje Riksdaler, som ettet
2. Art. för Rörelse m. m. utgår ; vid hvilket
Utlåtande åtskilliga Ledamöters serskilda meningar
äfvenledes voro bifogade.
Upplästes följande från de andra ReSpeCtive
RiksStånden ankomne ProtocollslJtdrag:
Från Floguordtgc PrestStdndet:
Af den 9 sistledne Februarii!
Om Återremiss af Allmänna Besvärs- och Öeco*
nomimUtskottets Utlåtande, i anledning af Pro;
sten Doctor S.enhammars Memorial, angående
saknad eller fördröjd verkställighet af åtskilliga
Kongl. Maj.ts och Rikets Ständers vidtagne
Beslut.
Af den 7 Mars:
Om bifall till följande från Utskotten inkomne
Memorial och Betänkanden, nemligen:
254 Dm 17 Martil, e. m.
Fran Lav- samt Alh/iänna Besvärs- och
OeconoiniceL iskotlen, rörande:
1:0 Bestämmande af Jordägares och Torpares
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
2*0'Föreslagen ändring af 24 Capitiet 5. §.
Byggnings Balken.
3:0 Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskistagor utaf Ek.
4 0 Herjeådahleos undantagande från Storskif*
te af Hemmansinark; och
5:0 Författande af ett Sammandrag af Författningar
om Jordägares rättigheter och skyldigheter.
Frän Allmänna Besvärs- och OeconomioeLtskottet,
i anledning af väckta frågor om:
1:0 Specfaclernes inställande på de större Höga
tidsdagarne,
2,*o Förändring i FörsamUngarnes skyldighet
att vårda sina Fattiga} och
3:0 Om Ridder&kapets och Adelns deltagande för
deras Hus och Tomter i Städerne uti Kyrko-,
Preste- Scholae- och Rectors Bo«tällsbyggnad,
samt att de Onera, hvilka tillhöra Jordägare
bland Städernes Borgerskap, måtte utsträckas till
alla Fastighetsägare i Städerne utan undantag,
Angående Återremiss af:
Dm 17 Marlii e m.
255
i:o BancoUtskottefs Betänkande om förläng.
ring uti ptEc-etipt onstiden för låns omsättning
i Banco Discont Verket.
2:0 StatsUtskottets Förslag till beräkning af
StatsVerkets intrader;, samt
3:0 Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco*
noiniteUtskottens Utlåtande, angående afskaffande
af Luderplatsar och allmänna Skallgångar.'
Af den 12 Mars, innefattande:
Att PresteStåndet, som funnit sig föranlåtit att
ogilla den af ConstitinioosUtskottet föreslagne
nya § att emellan 37 och 38 §§. i Regerings.
Formen införas, ansett sig böra serskildt förklara
den önskan, att berörde §. varit så re.
digerad, att Riksens Ständer kunnat genom bej
viljande af Svensk Medborgarerätt för inflyttande
Norrmän, ådagalägga Svenska Nationens
vänskap och välvilja för det Norrska BröJ
drafolket.
Att PresteStåndet instämt uti Ridderskapets och
Adelns Beslut om tryckning af Stats- och BancoUtskoltens
Betänkande i frågan om Malmö,
Götha CanalBolags samt Götheborgs DiscontVerks
utredning.
Att PresteStåndet antagit de af Utskottet vid
sista Riksdag tillstyrkte ändringar uti RegeringsFormens
4., 29 , 41. och 81. $§• men deremot ogillat
Utskottets Förslag till förändrade Redactionsr
af RegeringsFormens 33., 38 > 53 t 5<S.
= 56
Dea 17 Martii, e. m.
&Oi rjcli 96. j§§. samt ansett öfverläggning rö3
rande den föreslå; ne ändringen uti RegeringsFormetiS
37 jjj. böra uppskjutas intill des- R.d»
derskapet oell Adeln sig derom udåtiij
Angående Remiss till LagUtsko"et af Kongl.
Majus Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om antagande af en ny ConcoursL .g samt för*
ändring af 1 §. 8 Pap. GiftermålsBalken och
7. Cap. RättegångsBälktfn.
Af deri 12 Mars eftermiddagen) innehållande:
Att PresteStåndet till alla delaf godkänt dd
af ConstituiionsUtskottet vid 1815 års Riks*
dag befedda Förslag till ändringar och tillägg
uti TryckfrihetsFörordningen j i följd hvafaf
frågan om äfskaffande al juiy för det när vädrande
köraitie att förfalla.
Att PresteStåndet likaledes bi fallit de af CoriKtifurion-Utskottet
tillstyrkte ändringar uti Riksdag
Ordningens 46 och 6s §§.i men att alla
öfrige af Utskottet föreslagne ändringar och tit»
lägg i Riksdagsordningen blifvit af StåndeÉ
Ogillade
Af
den i4 Marst af innehåll:
Att PresteStåndet * efter erhållen underrättelse
att Ridderskapét och Adeln antagit denafCoöetitutionsUtskoitet
föreslagne ändring uti RegeringsFormens
37. jemväl godkänt samma
Förslag.
AtÉ
Dm n Martn, e. m.
*57
Att Ståndet bifallit LagUtslcotlels Betänkan;
den rörande:
1:0 Väckt fråga om upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 16 November 1816, angående
sättet lör en Menighets hörande i enskilta
ärenden
2:0 Förtydligande af Lagens stadgande i 17
Cap. GiftermålsBalken angående fördel.
3:0 Arfvode för Utmätningar i private mål.
4:0 Bibehållande af Författningen, att en sjettedel
af Ström alltid bör lemnäs öppen.
5:0 Förslag att Böter i Brottmål må utgå efter
förmögenhet5 och
6:0 Förändring i Straffet för Hållkarl; _
Att Ståndet gillat Allmänna Besvärs- och Oe.'
conomiceUtskoitets Utlåtande, rörande en förbättrad
Posternas reglering:
Att vid föredragning af CanstitutionsUtslottets
Memorial, angående tvenne Redactionsfel uti
de beredda Förslagen till ändring uti Riksdags;
Ordningen, PresteStåndet ansett det vara emot
RegeringsFormen och Riksdagsordningen stridande,
att de sedan föregående Riksdag hvilande
Förslag till förändrad Redaction af Rikets
Grundlagar med förändring antaga:
Att Ståndet återremitterat så väl Constitu
Ridd, 0. Ad. Brot, IV. B. II Afd- 33, 34.
258
Dm 17 Martu, e. m.
tians Utskott, ts Memorial , rörande gjord An>
märkning emot Konungens Rådgifvare i Corn*
mandomål lör Arméen, som blat*Utskottets
Utlåtande angående användande af de innom
Södermanlands Län btfinteliga Jagbackar.
Af den 17 Mars, angående:
Bifall till StatsUtskoitets Betänkande om Medels
anslående åt BergsRudet Friherre Hermelin.
Från UälloJlije BorgareStändet:
Af den 17 Februarii förmiddagen, af innehåll:
Att sedan PresteStåndet, i det ändamål 44. §.
Riksdagsordningen töreskrifver, meddelat BorgareStåndet
dess Beslut om Återremiss till Allmänna
Besvärs - och OeconomiceUtskottet af
Herr Prosten , Doctor Stenhammars Memorial,
rörande saknad eller fördröjd verkställighet af
Kongl. Ma|:ts och Rikets Ständers vidtagne Bej
slut uti åtski 1 lige Rikets inre hushållning rörande
ärender, BorgareStåndet ansett någon
dess åtgärd i detta Mål icke kunna äga rum
förr än Utskottets Betänkande inkomme.
Af den 7 Mars, innefattande:
Bifall till Allmänna Besvärs- och Oeconomiari
Utskottets Betänkanden, rörande:
1:0 En förbättrad Posternas Reglering.
2:0 Skattelösen af Förlänings- och Löningshemmanen
i Halland.
Ben 17 Martil, r. m.
259
3:0 KronoUpphördens öfverlemnande till 'Kyrk
o Rå det i hvarje Församling.
4:0 En jemnare fördelning af väghållningsskyldigheten
omkring Norbergs Grufvor.
5:0 Yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af T ondén och AfradsSpannmålen.
6:0.Väckta frågor om Markegångs-sätningar.
7:0 De uti Riket brukelige Vigtsorters Reduction
till enhet.
Att vid förnyad föredragning af Allmänna
Be- ö s- och Oeconornice Utskottet * fjeiår.2
kande , angående väekt fråga om upphörande
af frikallelsen för Ridderskapet och Adeln från
deltagande med Borgerskap t uti underhållan.
det af Kyrko-, Preste-, Scholae- och Rectors
BoställsByggnader m m- BorgareStåndet ansett
att vid det förhållande, Utskottets Betänkande
utvisar, ej något vore att vid detta Mål tillgöra»
Återremiss
af så vål Stats Utshottets Memo»
rial, angående beräkningar af StatsVerkets Intrader,
sorn ock af Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtshottets Betänkanden:
1:0 Om förbud emot införande af dtländskt
spunnit Bomullsgarn j och
2:0 Angående en fri Tackjernshandel.
Bifall till följande Betänkanden:
26 a Den 17 Martil, e. m.
Från Dag- samt Allmänna Besvärs~ och OeconomiceUtskotten:
i:0
'Angående afskaffande af Luderplatsar och
allmänna Skallgångar.
q.-.o Rörande Härjeådahlens undantagande från
Storskifte af Hemrnansmark.
3:3 Angående inskränkning i förbudet mot
nyttjande af Tröskslagor utaf-Ek.
4:0 Om Förslag till bestämmande af Jordägares
och Torpares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
5:0 Angående författande af ett Sammandrag
af Författningar, rörande Jordägarnes rättigheter
och skyldigheter.
6*.o Om lösens beräknande för SkatteHemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för Hemmansklyfningar,
samt från
Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet
serskildt, rörande väckt fråga om Boskapsafvel
uppmuntrande i Blekinge.
Att OeconomiceUtskottets Memorial, i anledning
afgjord Motion, angående en undersökning
om Stenkohl finnes på Öland, blifvit lagdt till
Handlingarne,
Af den 12 Mars, innehållande:
Att BorgareStåndet vid föredragning af de
Den 17 Martn, e. m.
261
vid lS15 ärs Riksdag beredda förslag till
ändring i Rikets Grundlagar, bifallit de nya
Redactionerne af 4., 29., 37., 41. och 8r.
§§. Regerings - Formen ; men ogillat de före-;
slagne ändringarne uti 28., 38., 53., 56., 60.
och 96. samt den nya §. emellan 37. och 38.
hvarjemte Ståndet antagit de förändringar,
60m blifvit föreslagne uti 3S., 63. och 68-  Riksdagsordningen, men bibehållit 14., 15.,
29., 46. och 56. §§■ oförändrade; äfvensom
Ståndet gillat de uti TryckfrihetsFörordningen
föreslagne förändringar, så väl uti ingressen, som
i t. §. 5-, 6., 7,8. och 9. Momenterne, 4. §.
7. Mom. samt 5. §. 1., 2., 3. och 4. Mom.
jemte 8. Mom. uppfattning emellan 6. och 7.
Morn.; hvaremot Ståndet afslagit förändringen
uti 4. §. 8- Mom. samt ansett ej mindre frågan
om den antagna Juryns bibehållande eller afa
skaffande i öfverensstämmelse med Ståndets
förberörde beslut, komma att förfalla, än ock
att ingen serskild åtgärd vore af nöden i anledning
af hvad som sluteligen rörande Repre»
sentations-frågan blifvit af Utskottet anmält»
Remiss till StatsUtslottet af Herr Örnbergs
Memorial , om bestämmande af en årlig un-;
derhålls-summaåt Hennes Majit Drottningen, i
händelse Hennes Kongl. Majit skulle innan nästkommande
Riksdag uti Enkestånd försättas} samt1
Till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Proposition
angående en ny ConcoursLag samt förändring
af 1. §. 8’. Cap. GiftermålsBalken och 7. C3p.
RättegångsBalkcn.
r:M . ' - V. ' -■
»
Instämmande uti Ridderskapets oell Adelns beslut
om tryckning af Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, angående Malmö, Götha CanalBolags
samt Götheborgs DiscontVerks utredning*
Återremiss
af ConstitutionsUtskottets Memorial,
i anledning af gjord Anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i CommandoMål för Arméen.
Anmodan till ExpeditionsUtskottet, att så väl
med all skyndsamhet iåa i Bihanget till RiksStåndens
Protokoll till trycket b fordra Kongl.
Maj ts Proposition, om en ny C»ncoursLag samt
förändring af 1. §. S Cap. GiftermälsBalken
och 7. Cap. Rättegångsbalken, sorn ock att gå
i Författning att den öfverläggning, hvilken!
LagCommitéen föregått Förslaget till ifrågavarande
Lagproject, måtte i sammanhang härmed
ifrån trycket utgifvas.
Af den i4 Mars, innehållande:
Att, vid föredragning af ConstilutionsUtskot~
tets Memorial , angående tvänne Redactionsfel
uti Förslaget till ändring af 38» och 46. §§. i
Riksdagsordningen. BorgareStåndet ansett, att
dä Ståndet redan fattat sitt beslut, rörande ofvannämde
tvänne §§. , kunde ingen vidare åtgärd
uti Målets då varande skick äga rum.
Att StatsUtskottets Utlåtande, rörande den för
nu varande Hans Maj t Konungen och dess Efterträdare
på Svenska Thronen , bestämda årliga
ersättnings-summa, blifvit med uttryck af
Den 17 Martil, e. m.
263
BorgareStåndets djupa undersåtlig» vördnad och
tillgifvenhet lagdt till Handlingarne.
Att Ståndet bifallit LagUtskottets Betänkan*
de, angående inskränkning uti Domares och
Executorers rättighet att meddela Gäldenärer
anstånd med betalningen af lagsökte för.
dringar.
Att sedan Ståndet lemnat sitt bifall till StaisUtskottets
Betänkanden, angående:
1:0 Föreslagen, rättighet till Skattelösen af
LotsHemman. ' >
2:0 Bidrag af allmänna Medel till fullbordande
af Hamnbyggnaden i Malmö; och
3:0 Segelleden genom BaggensSundet och Södra
Stäket j någon annan åtgärd icke ansetts
vara af nöden i afseende å Utskottes, rörande
förenämnde ämne, inkomne ytterligare Utlåtanden
, än att desamma skulle läggas till
Handlingarne.
Att BorgareStåndet låtit bero vid StatsUtskottets
uti serskilda Memorialer lemnade svar
å de innom bemälde Stånd gjorda Anmärkningar
vid Utskottets Betänkande uti frågorna,
rörande:
1:0 Förhöjning uti PostSkjutalegan.
2:0 Förbättring pti Länsmännens Löne- viltor,
samt
s64
Den 17 Martil, «.
3:0 Ersättning till Städerne för deras andel ut:
Accis- och BakugnsPenningarne.
Att Herr C. J Ombergs Anförande, angående
Rosersbergs Kungsgårds upplåtande till Hans
Maj t Konungens Disposition , i händelse af,
Hennes Maj:t EnkeDrottningens dödeliga afgång
före nästa Riksdag, blifvit till StatsUH
skottet remitieradt.
Rifall till följande från Utskotten inkomna Be»
länkanden, nemligen :
Frän Stats Utskottet :
i.'o I anledning af Kongl. Mapfs Nådiga Proposition,
om Medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångforsling och bevakning.
2:0 Angående nödiga Medel till Drottningholms
Broars iståndsättande.
Om Anslag på IndragningsStaten af i»oo R:dr
B;o årligen till BergsRådet Friherre Hermelin.
Fran Stats- och Banco Utskotten :
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats- Banco
- och Rik-gäldsVerken anslagne Arfvoden.
Frän BancoUtskottet:
no Uti frågan huruvida de FideiCommisser,
hvilka, enligt serskild Nådig tillåtelse, få med
Den 17 Martil, e. m. 265
Inteckning graveras, ir.å kunna af Riksetts
Ständers Banque såsom Fant antagas.
2:0 Angående Låne rättigheten i Banquen för
de uti Philipstad belägne Fastigheter.
Från Lag * samt Allmänna Besvärs - och
Oeconomioe Utskotten :
Angående föreslagen ändring i 24. Cap. 5. §.
ByggningaBaiken, rörande Brandstod.
Från Lagutskottet:
1:0 Angående väckt fråga om förändring uti
straffet tor Hållkarl, 60m fordrar Drickspennin»
gar eller Resande med otidighet bemöter.
2:0 I anledning af yrkadt upphäfvande af
Kongl. Kungörelsen den 26 November 18 tö,
angående sättet för en Menighets hörande i
enskiha ärenden.
3:0 Om förtydliga n le af Lagens stadgande uti
17. Cap. GiftermålsBalken, angående fördel.
4:0 Om förnyadt stadgande, att en sjettedel af
Ström alltid bor hållas öppen.
5:0 Angående Böters erläggande i Brottmål ef;
ter förmögenhet.
Frän Hedervärda BondeStåndet:
Af den 7 Mars, angående:
Återremiss af Allmänna Besvärs - och Oeco«
266
Ven 17 Martu , e. tn.
nomi ceUlskot fets Betänkande, rörande så väl
yrkad skyldighet för Ridderskapet och Adeln,
att lör deras Hus och Tomter i Städerne, del
taga uti Kyrko , Preste-, Scholae- och Reclors
Boställsbyggnader , sorn ock att de Onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städernes
Borgerskap, måtte utsträckas till alla Fastighetsägare
i Städerne.
Att BondcStåndrt, i anledning af LagUtskot.
tets förnyade Utlåtande i frågan om förändring
i sttafFet för Hållkarl , ansett vid Utskottets
första , af Ståndet antagna Betänkande,
böra bero.
Återremiss af Allmänna Besvärs . och OecojiomiceUtskottets
Betänkande , rörande en förbättrad
Posternas reglering.
Angående bifall till Väg- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomi aeUt skottets Utlåtande
om allmänna Vägarnes underhållande vintertiden.
Återremiss af StalsUtsko/tets Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majits Nådiga Proposition ,
angående användande af de innom Södermanlands
Lin befintelige Jagbackar.
Af Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oecononiicelltskottets
Betänkanden:
1:0 Om författandet af en systematisk Samling
af Författningarne om jordägares rättigheter
och skyldigheter i och
Den i 7 Martti, p. rn.
267
20 Angående för slagen ändring i 24. Cap.
5 §, ByggningaBalken.
Bifall till följande Lag - samt yjlimå rina
Besvärs- och OeconomiaiUtskottens Utlåtanden,
angående:
i:o Inskränkning i förbudet mot nyttjande af
Tröskeslagor utaf Ek.
2:0 Härjeådalens undantagande från tillämpning
af Författningarne om Storskifte.
3:0 Afskaffande af Luderplatsar och allmänna
Skallgångar.
4:0 Lösens beräknande för SkattcHemmansArfvingar
emellan samt gräns för Hemmansislyfningar
; och
5:0 Förslag till bestämmande af Jordägares och
Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
Att BondeStåndet, i anledning af åtskillige af
Riksdagsmannen J. M. Wess.ng m. fl. gjorde
Anmärkningar, till Lag- samt Allmänna Besvärs
- och OeconomiceUlsÅotUn återremitterat
nämnde Utskotts afgifna Utlåtande , angående
skyldigheten för privilegierad ]ord att deltaga
i Tingshus och Prestegårdsbyggnad m. msamt
jemte communication med de öfrige RiksStånden
af Wes-ings AninärkningsMemorial,
tillika beslutit att Utskotten skulle erhålla del
af ett, utaf Wassing vid sistlcdne Riksdag till
ConstitutionsUtskottet afgifvit Memorial.
268
i
Den 17 Martti, e, m.
Af den 12 Mars, angående :
Återremiss af LagUtskottets Betänkande, rörande
väciU fråga om upphäfvande af Kong!,
Kungörelsen den 26 November 1816, angåen»
de sättet för Menighets hörande i enskifta ärender.
Remiss till Lagutskottet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition , om en ny ConcoursLag samt
förändring af 1. $.8. Cap. GiftermälsBalken
och 7. Cap. RättegångsBalken.
Bifall till följande från Lagutskottet inkomna
Utlåtanden, angående:
1:0 Väckt fråga om förtydligande af Lagens
stadgande uti 17. Cap. GiitermålsBalken,
2:0 Yrkadt bibehållande af Författningen att en
sjettedel af Ström alltid bör hållas öppen.
3:0 Gjordt Förslag att Böter i Brottmål må ut.
gå efter förmögenhet.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns be»
slut, att Stats- och BancoUtskottens Betänkan»
de, rörande Malmö, Götha CanalBolags samt
Götheborgs DiscontVerks utredning , med åtföljande
Bilagor skulle till trycket befordras ,
samt bland RiksStåndens Ledamöter utdelas
innan pröfning deraf företages.
Att BondeStåndet, som genom StatsUtskotitets
Memorial af den 4 Mars, inhämtat, att
Den 17 Martiit e. m.
269
Kongl. Majit återtagit Dess Högstsalig Herr
Faders till Utskottet aflåtna Nådiga Proposition,
rörande den årliga Ersättnings • Summa,
sorn blifvit Kongl. Majit och Dess Efterträdare
på Svenska Thronen tillslagen; samt i detta
förnyade prof af Kongl. Maj:ts^ådiga välvilja
och ömhet funnit nya anledningar till undersåtlig
vördnad och tacksamhet, beslutit att ifrågavarande
Memorial skulle läggas till Hand*
lingarne: —
Att BondeStåndet låtit bero vid följande från
StatsUtskottet uti nedannämnde, genom trenne
Stånds pluralitet, redan afgjorde mål , inkomne
ytterligare Utlåtanden, i anledning af ett
Stånds Återremiss af Utskottets först afgifne
Betänkanden:
1:0 Om förhöjning i Postskjutslegan.
2:0 Angående Segelleden genom BaggensSun-i
det och Södra Stäket.
3:0 Om bidrag af alllmänna Medel till fullbordande
af Hamnbyggnaden i Malmö.
4:0 Angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af Lotshemman.
5:0 Om förbättring i Länsmännens lönings^
villkor; och
6:0 Angående ersättning till Städerne för de^
ras andel i Accis - och BakugnsPenningarne
-
27®
Dm 17 Martti, e, m:
Att BondeStå; det, vid p öfning af de ifrån sista
Riksdag hvilande Förslag tili ändringar i
Grun hagarne, funnit för gode bifalla de föreslagne
förändringarne af 4. §. 2. Mom. 29. §.
tillägget 'i 11 41. §. 56 §. 1. Mom. samt 81. §.
Rege.nngsForn^. 3g, 63 och 63. $$. RiksdagsOrdningen,
samt 1. §. .5, 0, 7. och 8. Morn samt
det nya Moment i samma §. 3 §. 9. Morn. 4.
§. 7 Morn. <5. §. 1. 3 och 4. Morn. Tryckfri *
hetsLagen, jemte upp(lyttning af 8. Mom. i
sistnämnde § emellan 6. och 7 Morn- samt
ansett att det af Utskottet uti serskildt Memorial
anmälde RedaciionS'fel i 38 §. Riksdags.
Ordmngen samt vid denna $. föreslagne senare
alternatif borde förfalla j Hvaremot Ståndet
ogillat de föreslagne ändringar i 28-, 38. och
t)o. §§. RegeringsFormen, 14., 15. och 56. §§.
samt tillägget af en ny $. emellan den 3-1. och
38. §§- Riksdagsordningen j äfvensom ändringarne
uti Ingressen och 5. § 2 Morn. TryckfrihetsLagen,
samt uppskjutit afgörandet rörånde
37, 53 och 90. §§. RegeringsFormen. 29. och
46- §$. Riksdagsordningen samt 4. §. g Morn.
TryckfrihetsLagen. Och har Ståndet, hvad
angeck så väl frågan om den antagne Jury i
TryckfrihetsMål, som förslag till en förbättrad
Representation, ansett något Utlåtande för närvarande
ej vara att meddela.
!'Af den i4 Mars, innehållande:
Att BondeStåndet, efter erhållen underrättelse,
att Ridderskapet och Adeln bifallit den af
Constitutions Utskottet föreslagne ändring i 37,
Den 17 Martil, e. m.
271
§, RegeringsFormen, funnit skäligt, att jemväl
för sin del godkänna samma Förslag, men i
afseende å'er å de öfrige hvilaude frågor, 0111
förändrad Redaction af 53. och 96. §§. RegenngsFormen,
lika med PresteStåndet de föreslagne
ändringarne ogillat.
Bifall lill fö jande från nedannämnde Utskott
inkouun? Betärkanden:
Fran Lag Ut slutt et.:
Om verkställighet af Utmätningar i private Mål.
Från Stats Ut slottet:
1:0 Angående nödige m del lill Drottning,
holms Broars iståndsättande.
2:0 Angående redovisning för StatsVerkets för-’
skott till tryckningen af RiksStåndens Protocoll
jemte Bihanget dertill vid 1015 års Urtima
Riksdag.
3:0 Rörande årligt anslag af 1000 R:dr Banco,
åt BergsRådet Friherre Hermelin,
Fran Banco Utskottet;
t:o I frågan om Fidei-Commisser, hvilka enligt
serskild nådig tillåtelse få med Inteckning
graveras, kunna af Banquen belånas
2:0
Angående Lånerättighef i Banquen, för de
i Philipstad belägne Fastigheter:
272
Den 17 Martil3 e. m;
Fran Stats- och Banco Utskotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats-Banco
och RiksgäidsVerken anslagne arfvoden :
Att BondeStåndet beslutit att ConstitutionsUtskortef
Memorial , i anledning af en från Ridderskapet
och Adeln remitterad Anmärkning
mot Konungens Rådgifvare i Comimndomål
för Arméen, skulle komma att lemnäs utan
vidare åtgärd.
Alla xlessa ProtocollsUtdrag lades till HandJ
lingarne.
Justerades följande :
Utdrag af Piotocollet, hållit hos Hög»
loflige RidderSkapet oeh Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 17 Marth 1818-
S- D. Remitterades till Stats - och BancoUtskotten:
Yttranden af Herrar Heykensköld,
Detlof} von Heynne, Georg, och Roos, Carl
Adam, angående Götha Canal. Ut supra.
S. D. Sedan alla från sistledne Riksdag
hvilande Förslag till ändringar i Grundlagarne
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde,
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt
Den 17 Martil, e. m.
273
godt anmoda Conctitut:onsUt; kottet, att inkomma
med uppgift å de Förslag , sorn af samtelige
RiksStåndén blifvit godkända, hvilka,
elter verkställd justering, sedermera borde öfverlemnas
till ExpcditionsUtskottet, för att, i
afseende å Kongl Maj is Nådiga Sanction derå,
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Majrtj hvarom de öfrige R spective RiksStån-j
den skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S- D. Vid förnyad föredragning af Statsoch
BancoUtskottens den 3. dennes afgifna ,
samt den 7. i samma Månad förmiddagen på
bordet lagda Betänkand ■, i anledning af dea
del af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den
10 December ilh? om allmänna PenningeRö.
reisen och Myntvärdets upprätthållande , sorn
angår Malmö. Götha CanalBolags samt Götheborgs
PiscontVerks utredning, biel samma Bej
tänkande, på grund af åtskilliga dervid gjorda
Anmärkningar, till Stats- och BancoUtskotten
återremitteradt. Ut supra.
Höglofl Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 10 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Ridd. 0. Åd. Prot. IV. B. II. A£d. 35, 36.
274
Den 19 Martil.
Thorsdagen elen 19 Martil.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Just erades Pleni-JProtocoliet för den 2. den*
nes eftermiddagen.
Herr Adlerbeth, Jacob, anförde skrifteligen:
Sedan jag i Riddetskapets och Adelns Plenum
den 2 Mars förgäfves yrkat Proposition på andra
Alternativet af StatsUiskottets utlåtande, om
medel för granskning och öfversättning af Isländska
Handskrifter, förbehåller jag mig några
ögonblick för att besvara de vid mitt För-j
slag gjorde Anmärkningar.
Jag vågar göra mig försäkrad, att hvar och
en, som ansett mödan värdt att af ämnet taga
en närmare kännedom, skall instämma i mitt
tänkesätt. Att Konung Carl XI varén Beskyddare
af den Nordiska fornforskningen , har jag
redan bevisat: Att under Konung Gustaf lil
denna Vettenskap skulle tillvinna sig mindre
uppmärksamhet, säger sig sjelf. Under en tid,
då man at främlingar lånade bildning och vitterhet
, kunde man icke vara hågad, att undersöka
källorna tili en sann kunskap om
Nordens ursprungliga egenheter.
Hvad bär blifvit yttra dt om en Man, som
mot 4co R drs årlig aflöning är ålagd att syssek;
sätta sig med vära Isländska Handskrifters
granskning, fordrar någon utveckling* Om med
denne Man förstås AcademiseAdjunctf-n. Magister
F, G. Liljegren, den ende, ät hvilken, mig
Den i 9 Martil.
275
veterligen, ett sådant förtroende blifvit lem-J
nadt, måste jag upplysa, att enligt Kongl.
Majrts Bref till CancelliStyrelsen af 26. Februarii
181-7, hans årliga aflöning under deri id
af 3 år, hvartill hans befattning är inskränkt,
utgör icke 400, utan endast 166 R: r 32 Sk.
Med så knappa lönevilkor lärer han få uppgifva
alla förslag att besöka Island, bäst belåten
att tå qvarstanna innom Fäderneslandet, der
han genom enskild undervisning kari finna
sin utkomst, ehuru med uppoffring af den tid,
som han odeladt borde egna åt sin antiqvariska
verksamhet. Just för denne man, hvars
arbetsamhet och nit för saken äro omisskännelige,
vore tillfället att under sina forskningar
vägledas af en lätd Isländare, högst dyrbart.
Det skulle besp ra honom mödan att i
Köpenhamn till Danska och Isländska Lärdes
pröfning öfverlemna sina öfversättnings-forsök,
för att vara säker om deras rigtighet.
Att det Folk, som är i besittning af Island,
skall deiföre äga ett afgjordt företräde i Island*
ska Litteraturen, kan så mycket mindre medgitvas,
som denna Ö nu mera saknar nästan hela
sitt förråd af Nordika Föreskrifter, hvilka tid
efter annan blifvit öfverförde till Sverige och
Dannemark.
Jag skulle afstå från vidare försvar af
mitt förslag, om detta för-lag endast varit ett
uttryck af mitt enskilta tycke; m n sådant är
icke förhållandet. Flere Vetenskapsidkare t
hvilkas oväldiga och grundliga sak-kännedom
276
Den 19 Martii.
hittills af ingen blifvit bestridd , dela min öf*
Vertygelsv. Att saken icke å.- ovärdig allmän
uppmärksamhet, synes älven bevisas deraf, att
d n innom int t Riksstånd saknat förespråkare
och att så väl Hö.iofl Ridderskap->s och Adeins
egna Ledamöter innom det Utskott, tiil
hvars piöfning målet hör, sorn HögVördiga Pre»
ste-MåmLt och Vallöf] borgan S åndfet, dä detta
Mål blef i deras Pieni sammankomster före*
draget, gift it ett kraftigt understöd åt min till»
sty-kati att ifrågavarande företag måtte utan
uppskof till verkställighet belordras.
Då jag, efter denna förklaring, öfverlemtiar
våra Nordiska Handskrifter till fortfarande
hvila, förnyar jag min upprigtiga önskan, att
denna hvila icke matte blifva långvarig.
Herr 'Heykensköld, Detlof Ludvig: Stats»’
Utskottet har framställt tvänne Alternativer:
dt ena, ait derest ifiågavarande öfversättning
ej utan Statsverkets betungande kan föret agas,
dermed må böra t il 01 lägligare tid uppskjutas,
samt det and a, att Riksens Ständer skulle
hos Kongl Majit 1 underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder särskildt å
detta ämne fästa uppmärksamhet, och om några
medel skulle finnas, då i Nåder understödja
detta nyttiga företag. Om Proposition
hade blifvit framställd till bifall af sednare
Alternativet, hade jag för min del röstat Jaj
trien nu åter, då förra Alternativet blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit, anhåller jag
au mot detta beslut få till Protocollet reser;
Den 19 Martil.
*77
vera mig. Jag delar ej den tanken, att den
närvarande Generafonen bor arb ta endast för
det närvarande* Jag tror icke', att vi åt glömskan
böra öfverlemna de .Skrifter, som upplysa
oss om den Nordiska Fornålder!), med
dess Hjeltar och deras bedrifter i tveitom anser
jag vår Forntids Historia sorn det skönaste
srf vära Förläder oss le.nnat. När vt lasa i
Häfderna, huru mången gång Sverige stod på
branten af sitt fall, men upprätthölls af kraftful
!e Män, upptändes ej dä äfven hos oss begäret
att efterfölja dem? Aldrig underkufvades
ett Folk, aldrig böjde det sitt hufvud unw
der oket, så länge det heligt bevarade sin
Forntids minnen, och Sverige skall evigt förblifva
Frihetens hemvist, sä länge vi ihågkomma
hvad vi fordom varit och vår urål-t
driga sjelfständighet*
Det var under den store Gustaf Adolph,
under Carlarnes tidehvarf, sorn Svenska Krigarens
tapperhet uppnådde sin största höjd,
som vi ej blott försvarade egen jordj på andra
sidan om Hafvet rann äfven vårt blod för
mänsklighetens heligaste rättigheter, för S‘mVets-
och Religions ■ friheten, På samma tid
använde äfven utmärkte Män sin tid och sin
möda till forskning i Formidens Halder, Na-i
tionen erhöll derigenom känsla af sin kreft,
och den utbröt i djerfva handlingar. Mätte
äfven vi ihågkomma Forntidens exempel j matte
vi, såsom Nordens fordna Inbyggare, upp^
eldas af åtrå till ett odödligt namn, och efter-!
sträfva att lefva i en tacksam Efterverld*» håg
-
378
Den 19 Martil.
komst, och bland oss skall, aldrig saknas Män,
som i farans »sund med glädje uppoffra lifver
och alla jordiska fördelar tor Fo^r ilandet.
He rr Lagerhjelm, Pehr: Emedan jag icke
hade den äran att vara närvarande då Hög«
Joflige Ridderskapet och Adeln tog sr 11 b slut*
angående de Altei natjver, som Högloft. StatsUtskottet,
såsom svar på Herr A.dlerbeths Motion
om Anslag åt en lärd Isländare för öfversättning
af de i Sverige befintlige Handskrifter,
pä Isländska språket, hade föreslagit; så F r jag
härigenom reservera min tanka, hvarvid jag
b-klagar att sådana Ledamöter af Högloflige
R ddetskapet och Ad ln, som göra anspråk,
företrädesvis, på litterair bildning, icke understödja
en Motion, som Littera uren i tacksamt
minne skall upptaga, och derigenom lärer vara
skiljd ifrån mängden af Motioner, sorn sysselsätta
Rikets Högloflige Ständer o^h endast
angå enskildta eller vissa Coiporationers fördelar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I Plenum di
2 dennes, vid det tillfälle, då Stafsötskottets
Betänkande, i afseende på Heir Adlerbeths
Motion, förevar till afgörande, försummade
jag att till proiocollet begära min Reservation
emot d t Beslut, som då togs, ölverraskad af
den händelsen, att en Men, som sjelf utmärkt
sig för Historiens Studium och nitäbkat för
vårt Fäderneslands kännedom, kunde yrka bifall
til! förslaget, att åt fullkomlig glömska
öfverlemna denna Motion. Jag anhåller nu,
att i dagens Protocoll tå antecknadt för min
Den t 9 Martil
*79
räkning, att jag tror Herr Adlerbetbs Motion
hafva förtjent ett bättre öde. Jag skulle an<
se som en mindre önskelig händelse, om, då
denna Riksdag för framtiden tillkännagirver ,
att af de tre Stånd i vår NationalRepresentation,
hos hvilka egsnteligen nit för Vetenskaperna
kunnat vara att påräkna, Ridderskap
pet och Adeln ensamme icke lemnat någon
uppmärksamhet åt förslaget, att framdraga
Förfadrens minne ur glömskan , det då icke
tillika biifver sagdt, att några eller någon Sig
emot ett sådant beslut reserverat.
Herr Grefven och Landt Marslcalken tillkännagaf,
att Ordföranden bland Herrar Bärk.
män, Grefve Gyllenborg, Johan Hei ning, anmält,
att ehuru H rrar Bänkman flere gånger
varit enligt anslag sammankallade för att
utvälja en Elector, de likväl icke varit fulltaliga,
i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Bänkmän
att en timma före nästa Plenum på vanligt
ställe mangrant sammanträda , på det ifrågavarande
Val må kunna verkställas.
Föredrogs och remitterades till Stats - och
BancoUtskotten , Giefve von Plåtens, Ballzar
Bogislaus, den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagda Memorial , angående nödiga förp
skott till Götha Cana*Arbeteis fortsättande under
instundande Sommar, hvarjemte Grefve
28®
Den 19 Martn.
von Platen erhöll Riddersksp^ts och Adelns
tillåtelse att sitt Memorial med de öfrige RiksStånden
communicera.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från BapcoUti-kottet ankomne, samt den 14
och eftermiddagen den 17 dennes på bordet
lagde Betänkanden
1:0 Af den 4 dennes, i frågan huruvida
de FideiCommisser, hvilka enligt särskild nådig
tillåtelse fått med Inteckning gra veras, må
kunna af Riksens StändersJBanque såsom Pant
antagas, j
2:0 Af samma dag, angående lånerättigheten
i Banquen för de uti Philipstad belägne
Fastigheter.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af
vackt fråga om fördelning af arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer öfver Stats Bancooch
RiksgäldsVerken; tryckning af samtlige
Revisions.berättelserne; publicitet af BancoVerkets
granskning j hela dess vidd, och upphörande
med hittills vanliga förseglade Berättelsers
afgifvaade.
Vid Förnyad föredragning biföllos följande
från Stats- och BancoUtskotten inkomna,
Samt den 14- och eftermiddagen den 17. deh.
lss på bordet lagda Betänkanden;
Dm 19 Martn.
1:0 Af elen 4. deRnes, angående väckt
fråga om förhöjning uti de för Riksens Siänders
Revisorer af Stats- Banco- och Riksgäld»;
Verken anslagna arfvoden.
2:0 Af den 10. dennes, angående Justering
inför båda Utskotten gemensamt af de
föreskrifter, som skola gälla lör Riesens Stan?
ders båda PenningeVerk.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskottet inkomna saint den 14. och
eftermiddagen den 17. dennes pä bordet lagda
Utlåtanden ;
t:o Af den 4. dennes, angående nödiga
Medel till Drottningholms Broars istandsättande.
2:0 Af samma dag, angående ny Stats re;
glerande för Gtipsholms Slotts- och Djur^
gård&Betjeoing.
3:0 Af den 5. dennes, i anledning af
Riksdagsmannen Eric Mörtbergs Mooon , om
förändring i Roleringen vid Westerbottens Ro*
gemente.
4:0 Af samma dag, öfver Riksdagsman;
nen Jon Jönssons Memorial , angående KronoTtondeSpannmåltns
utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
5:0 Af samma dag, i anledning af Herr
Landshöfdingen3 Friherre B- W:Focks Motion,
282
Den 19 Martu.
angående en till Upsala Barnhus donerad Krono»'
fordran.
6:0 Af samma dag ,. angående Riksdags»
mannen Johan Olsson Longbergs Memorial,
att iå betala Osmundsjernet efter Kronovärdi ,
utan någon förvandling efter Markegång.
7:0 Af samma dag, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Sandstens Memorial, an?
gående Ädelforss Guldverk.
Föredrogos å nyo StatsUiskotfets, den 4.'
dennes afgifna , samt den 14. i samma månad
på bordet lagda fem serskilda Memorial , innefattande
svar på Återrennsser af Utskottets 9
den 23. och 31. sisth Jar.uarii meddelte Utlåtanden
:
10 Angående förhöjning uti Postskjutsnings-legan.
2:0 Om bidrag af allmänna Medel till
fullbordande af Hamnbyggnaden i Malmö.
3:0 Angående föreslagen rättighet tili
Skattelösen af LotsPIemman.
4:0 Om förbättring i Länsmännens Loningsvilkor.
g:o Angående ersättning till Städerne för
deras andel uti Accis - och BakugnsPenningarne.
Den 19 Martii.
283
Men sorn Ridderskapet och Adeln den 9.
©ch 17. sistl dne Februari! ledan biialin Stais*
Utskottets sistnämnde Utha.anden , fann Ridderskapet
och Adtln, att Utskottets r>u ifrågavarande
M tnonaier endast borde läggas till
Handlingame.
Föredropos å nyo StatsUtsknftefs elen 4 och
5. dennes aigifra sin t dt n 14- och eft< rmicTdagen
den 17. 1 samma n r. ad på bord t lagda
t vänne Memorial, innefattande svar på Återremi
sen af Liskotiets, den 1 2. sisth dn.e Januarii
och 4. nästledne Februarii meddelta
Utlåtanden :
1:0 Angående Segelleden genom Bag-t
gensSttndet och Södra Stäket , samt
2:0 1 anledn ng af Kongl- M;:j:ts Befallrtingsh
rfvandt s J Nt.rrl o t. ns Län , ur.derdåriga
Skrifvelse den 29 Noven ber 18179 r°*
rande anstånd med indidvandel af den återstående
delen af Wester bottniska Lånet , sorn
skall ei läge as af Invårarne i Norrbottens Länj
och sQm de öfige Respeciive RiksStånden redan
bifallit U skottets m tnämnde Utläiande ,
fann Ridderskapet och Adeln för godt att
äfven lör sin del vid berörde tvänue Utlåtanden
nu mera låta beto.
Vid förnyad Föredragning af Statsutskott
tets den 5. dennes aflåtne samt den 17. i sara
-
284
Dm 19 Martil.
ma Månad eftermiddagen, på bordet lagde svar,
i anledning af de hos Hedervärda BoncieStåndet
gjorda anmärkningar vid SratsUtShOtiets
den 17. sistledne Januarii meddelfe Utlåtande,
öfver RiksdagsFullmägtigens C» F. Bergs Memoria!,
innehållande Förslag om allmänna Brandiöesäkfingslnrä'tningens
ställande under tillsyn
af Riksens Ständers Fuilmägtige 1 Banquen
och RiksgäldsContoiret, fann Ridderskapet och
Adeln, att enär Utskottets sistnämnde Utiå^
tande redan blifvit den 2~'. sistledne Januarii
af Ridderskapet och Ad-ln bifallit, Utskottets
ifrågavarande svar nu endast borde läggas
till Handlingarne.
Anmälte* och emotfogostvänne Kongl. Maj:ts
Öfverste Kammarjunkare, Herr Friherre Eric
Reinhold Adelsvärd samt Herr G'efve Carl
Gyldenstolpe, hvilka å Kongl. Majrts höga vägnar
kallade 5 } af Ridderskapet och Alein,
att under Herr Grefvens och LandtM rskalkens
anförande klockan 3 i morgon eftermiddag infinna
sig på Kongl. Slottet för att vara Kongl.
Maj:t följaktige uti Processionen, vid tillfälle af
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XM:s Begrafning,
med tillkännagifvande derjemte, att
för de öfrige Ridderskapets oAh Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka icke komma att i Pro*
cessionen deltaga, vore serskildte rum utsedde
uti Riddarholmskyrkan.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar .Öfverste Kammarjunkare, avt
Den 19 Mar lii.
285
till Kongl. Majtt framföra Ridderskapets Och
Adelns underdåniga vördnad , jemte försäkran
om efterkommande at Kongl. Maj;ts Nådiga
Beiailning.
Sedan Herrar Öfverste Kammarjunkare på >
vanligt vis blifvit utbeledsagade , uppropades
de 50 Herrar Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, hvilka skulle i morgon uti Processionen
deltaga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att de Herrar Ledamöter, hvilka skulle
gå i Processionen, måtte något löre klockan 3
samlas uti de dertill utsedde rum å Kongl.
Slottet, samt att de öfrige Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka ämnade beVista
Ceremonien i Riddarhohnskyrkan, mätte
vid nyssnämnde tid samlas i det så kallade Secreta
Utskottets rum å Riddarhuset, för att, anförde
af den äldste närvarande af Ridderskapet
och Adeln, derifrån till Riddarhohnskyrkan afgå.
Bifölls.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition fann Ridderskapet
och Adeln för godt anmoda RiddarhusUtskottet,
att genom en af RiddarhusCancellisterne,
jemte vederbörande Vaktmästare,
låta besörja Ordningen för morgondagen , då
Rummen å Riddarhuset , enligt Ridderskapets
$ch Adelns beslut, komma till begagnande
286
Den 19 Martu.
af Ridderskapets och Adelns anhöriga Fruntimmer
att upplåtas.
Föredrogs" å nyo SratsUtskottets den 4
dennes afgiftfe samt cfen 17 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande, angå
nde redovisning för StatsVerkets fö skott
ti-ll tryckningen af RiksStåndens Protocoll,
jemte Bihangel dertill vid »Sr5 års Urtima
Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
bör ej neka att det förefallit mig nog oförmodadt
att blifva ställd sotn redovisande inför
Riksens Stander i afseende på en sak, som I
en helt annan väg kan och bör utredas.
StatsUtskotfet har haft anledning att undersöka
detta ämne, genom den Mo ion, som
i PresteStånlet blifvit väckt och till Utskottet
remitterad; en Motion, som, om den än skulle
bevittna den värda Ledamots nit, som hen.
ne gjort, likväl lika mycket bevittnar, huru ringa
kännedom han halt af saken* Hvad som
egenteligen förmår mjg att nu vid detta Betänkande
göra anmärkning, är den fotm, hvari
den t 11 Ständer är framställd, den nemi. att
det föreslås, att Riksén^ Ständer skulle besluta,
att om, vid anställande undersökning, någon
brist skulle finnas i vederhöiligt antal exemplar
af Bihanget till sistl. Riksdag, den , som
deraf besörjt tryckningen , skulle åligga att deras
värde återbära. Riksens Ständer kunna ej
Den 19 Martil.
237
utöfva en särlan Domäremagt. Den allmänna
Lagen har sörjt för de åtgärder’, sorn i dylika
fäll kunna vidtagas, och i den del redogörelsen
här drabbar mig, har jag intet skäl att
undandraga mig elier frukta för dess föreskrifter.
Statsutskottet har likväl, i en meddelad
uppgift pa räkenskaper och befintlige exemplar
af Bihanget, framställt det resultat, att någon
brist skulle finnas. Då denna allmän gjorda
åtgärd kunde föranleda till en allmän mening,
att så verke,ligen förhölie sig, tror jag mig
äfven berättigad, att lika allmänt anmäla hvad
jag Vid denna uppgift har att anmärka. Den
stödjer sig på en inventering, gjord ett helt år
efter sedan exemplaren aflemnades, af en Bokbindare,
utan någon controli hvarken af redovisande
eller redofordrande. För öfrigt saknas
i uppgiften afdrag för de exemplar , sorn
till HolCancellcren och publique Verk alltid aflemnas,
och hvad som är betydligare, för de
exemplar, som ännu äro oredovisade och finnas
i Boklådorna. I allmänhet räkna alla för-?
läggare på en vanlig upplaga 30 å 40 exem-f
plars defecter. Mig förefaller det undransvärdt ,
att icke ens detta ringa antal defecter här
uppstår.
Att så få exemplar nu kunna erhållas
completla, härrörer deraf, att af första Delen
endast 500 exemplar aftrycktes. Händel en är
den att tryckningen måste begynnas innan Riksens
Ständer hade beslutit, huru många exem
-
388
Den 19 Martil.
plar skulle uppläggas. När jag då på egel
bevåg skulle bestämma Upplagans,storlek, kunde
jag t j göra den siörre , än.svarande emot
den afsättning jag förmodade. Niir den sedan
genom Riksens Ständers Beslut fastställdes till
1000, måste jag rätta mig derelter. Erfarenheten
har visat, att 500 Exemplar varit tillräck-*
ligt. Jag har åtminstone sparat Staten kostnaden
för sco till och förmodar att det ej kaQ
läggas mig till last.
Rörande Rid lerskapets och Adelns Protocoll
har jag i Riddai husCancelliet erhållit den
undenättelse, att betydliga packor d rat förvaras
på Riddarhusets vind, och ait dessa blifvit
ddlagde, i anledning af en anmodan ifrån
StatsContoiret, dit exemplaren förut blifvit aflemnade.
Detta torde upplysa , att i afseende
pä dessa Protocoll ingen brist heller lärer va*
ra att befara.
I anledning af dessa anmärkningar anhål*
lör jag att Högloft. Stafslhskottets Betänkande
måtte blifva återremitteradt.
Herr Grefven och La tult Marskalken hemställde
, om Riddetskapet och Adeln ansåg da
af Herr Silfverstolpe vid MatsUtskottets Utlåtande
gjorde Anmärkningar hindra detsammas
antagande, samt på sådan grund behagade Utlåtandet,
jemte Anihärkningarne 3 till Utskottet
återremitteraj hvilket bifölls.
Föredrogs
Den 19 Martti,
Föredrogs å nyo StatsUtskottets, den 4 dennes
afgifne, samt den 14. i samma månad på
bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:t9 nådiga Proposition om medels anslåen_-  de till kostnaderne vid ta förbättrad Fångforsling
oeh bevakning.
Grefve Motnef, Carl Stellan, ari holl åff
detta Utlåtande måtte intill nästa Plenum få
ytterligare hvila på bordet, hvilket, då Aerö
Ledamöter häruti hördes instämma* af Riddefr
skåpet oeh Adeln bifölls#
Företogs tili pröfning BaneoUtskotfefs deri
10 dennes afgifne, samt den 17 i samma Må-’
nåd eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående förändring uti de innom Banco-!
Verket gällande Befordringsgrunder, enligt hvilka
tredjedelen af Banquens Commissarier vid yp'r
pande ledigheter tillsattes endast af Frälsemän.-
Friherre Staél von tiöistein, Gorfitz Lied'■&
tig: Detta Betänkande af BancoUtskottet bestrider
jag dels af det skäl, att ärendet icke är
allmänt, dels emedan det är en inskränkning
j Ridderskapets och Adelns rätt, sorn grundar
sig på en frivillig och laga kraft ägande öfverenskommelse
emellan de tre Stånden,- A1»'
deln. Preste- samt BorgareStåndenv
f
Det kan ej vara okändtalf då r äldre'
tider, till Banquens Credits upprätthållande^
Ridd, 0. Ad, Prof, IV. fr XI. A-fd# 37, 33-,-
Den 19 Martil.
ett tillskott af Penningar gjordes af dessa tre
Stånd, hvilka derjemte garanterade Banquen ,
vägrade BondeStåndet deltaga häri ^ dess egna
ord voro: att de med Banco icke ville hafva
någon befattning. Dessa tre Stånd hafva derelter
gemensamt stadgat grunderna för Banquens
Styrelse och ibland annat fastställt lika
antal af Fullmägtige samt BancoCommissarier
at hvarje Stånd; ingenting var väl också naturligare,
än att, då deras biträde och förbindelse
var enahanda, deras rättigheter borde
vara i samma förhållande.
Det var först vid i8©o års Riksdag, som
BondeStåndet fick del i Banco-Styrelsen , i
grund af de tre Ståndens frivilliga medgifvande
, som , för att lemna ett bevis åt BondeStåndet
af sin beredvillighet, icke gjorde afseende
på deras förra undandragande, då fråga
var om förbindelsers åtagande ; dock skedde
detta med det af BondeStåndet sjelf erbudna
vilkor, att derigenom ingen rubbning skulle
ske i förra Författningar och grunder för Sty.
reisen ; det var således icke att vänta, det
just denna fråga, som inskränker rättigheter,
skulle komma från det Hedervärda BondeStåndet,
som blifvit, icke af laglig rätt, utan
af god vilja, utaf de andra Stånden upptaget
till deltagande i BancoStyrelsen, dock vilkorligtvis.
Då Ridderskapet och Adeln, genom de
mångfaldiga concessioner af sina rättigheter,
äro i det närmaste jemlikade med de andra
Den 19 Martil.
291
Stånden, serdeles hvad Rikets Embeten angar,
som fordomdags var Svenska Adelns förnämsta
ressource, och då dessa concessioner förnämligast
blifvit gjorda, för att få det förderfliga
Ståndshatet och afunden att försvinna,
så bör Ridderskapet och Adeln med skäl kun
na vänta, att icke ytterligare offer begäras,
utan att concessionerna nu hunnit sin gräns.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag för min del bestrider, att den på rigtig
principe och uppå ett långvarigt bruk grunda,
de befordring® lag innom Banquen må ändras
Om
den omständighet nu mera än förr
skulle inträffa, att BancoStyn Isen , vid valet
af Adeliga Commissarier, kommer i villrådighet,
så torde detta vittna, att man nu, mindre
än förr, är noga i pröfningen af den Ungdoms
kunskaper och 6kicklighet,som i Banquens tjenst
antages, eller också försummas den eftersyn,
som vara bör. Skulle det hända, att det tryter
skickliga ämnen till BancoComrnissarier
ibland de innom Verket tjenande Adelige, så
må man hellre tills vidare söka dem utom
Banquen, men ej bör en rättighet bortgifva,
sorn grundar sig på vårt RepresentationsSysteme
och på sjelfva den hö&re BancoStyrelsens
organisation.
Friherre Cederström,, Jacob: Då Bart.
quens förvaltning för närvarande är uppdra:
gen åt Commissar.crne , anser jag denna , in'.
Den 19 Martil.
om BancoVerket befinteliga högsta Tjenstebe»:
fattning vara af serdeles vigt} och äfven erfordra
skicklighet. Den latitude, i afseende på
dessa tjensters tillsättande , Herrar Fullmägti*
ge enligt Reglementet äga , att nemligen endast
göra afseende på skicklighet och förtjenst,
anser jag för min del ganska billig , och äfven,
på sätt Utskottet hemställt, böra utsträckas
dertill, att Frälsemän icke endast på grund
af deras börd, utan äfven i mån af deras skicklighet,
må anses berättigade till Commissarie-,
tjensters erhållande, hellst om Commissarierne,
på sätt nu finnes stadgadt, nödvändigt skola
utgöras till en tredjedel af Frälse och två tredjedelar
af Ofrälse Personer; men sökande innom
BancoVerket med erforderlig skicklighet
af FrälseStåndet icke funnes, Banquen derigenom
möjeligen skulle komma att sakna den på
ansigter grundade Styrelse, som för dess bestånd
är ovilkorligen nödig. Jag tillstyrker
således för min del bifall af Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: ÄfVen
jag bestrider dem föreslagna förändringen.
Det må icke förglömmas, att BancoCommissariatet
utgör en Auctoritet, som i vissa
fall motväger Banco-Fullmägtiges Auctoritet.
Den förra bör då ock vara organiserad efter
samma principe, som den senare. Det må
ej heller förglömmas, att man pröfyat nödigt,
såsom Grundlag bestämma, det både i
Högsta Domstolen och i allmänna Beredningen
skola finnas Adelige och icke Adelige
^ledlemraar till lika antal, Så länge denna
Den 19 Martil.
293
principe gäller på andra ställen, bör den ock
följas innom BancoCommissariatet. Jag tror
ej att tre Stånds beslut gör tillfyllest att frånkänna
Ridderskapet och Adeln en rättighet,
som är enlig med Esprit’n af vår Representation
och hvaraf den länge varit i besittning ;
men jag tycker mig kunna förutse, att om
Ridderskapet och Adeln, hänförde af en falsk
liberalitets-känsla, skulle samtycka till förändringen,
så skulle innan kort hända att aldrig
mer någon Adelig blefve till BancoCommissarie
befordrad.
Herr Grefven och LandtMarslcallcen hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
BancoUtskottets Betänkande böra, i anledning
af de dervid nu gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Bifölls. '
Friherre Staél von Holstein: Ehuru dets
ta ämne icke egentligen innefattar någon Pri;
vilegii-fråga, är det likväl såsom ett emellan
alla fyra RiksStånden ingånget Contract
att anse, och kan således icke, enligt min öf*
vertygelse, emot ett Stånds bestridande, ge;
nom de öfrige trenne Ståndens beslut afgöras»
Hett Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Utan
att vilja förhindra den redan beslutade åter.
remissen, får jag endast anmärka, att då förevarande
fråga icke är af Privilegii-natur, måste
den ock genom trenne Stånds beslut kunna
afgöras.
294
Den 19 Martii.
Herr Lagerbjelke , Johan , anmärkte , att
de uti Bancoötskottet varande Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln ansett frågan ensamt
tillhöra Ridderskapers och Adelns pröfning.
Hvaremot Utskottets Ledamöter af de andra
Stånden väl hemställt , att de trenne Ofrälse
Stånden måtte uppskjuta frågans afgörande intilldess
Ridderskapet och Adeln fattat sitt beslut,
men tillika ansett-frågans handläggning
tillkomma icke enskildt Ridderskapet och Adeln
, utan RiksStånden samlällt.
Friherre Cederström: Sedan BancoUtskot.
tets Betänkande redan blifvit åtem-mitteradt,
anser jag ali vidare öfverläggning i ämnet ,
för närvarande öfverflödig.
Herr Pahlman, Otto Fredric: jag kan
icke finna , att de öfrige Rik-Stånden kunna
afgöra denna fråga, eller inskränka en Ridderskapets
och Adelns ägande rättighet, utan
detta RiksStånds eget begifvande. Då Betänkan
let blifvit återremitteradt, anhåller jag att
min tanka i ämnet måtte få till Utskotiet medfölja.
Jag anser att Högloft. Ridderskapet och
Adeln icke bör eftergifva ifrågavarande, på behörig
öfverenskommelse, Stånden emellan grundade
befordringsrätt; ty, såsom Friherre Staél
redan anfört, synes mig att Hedervärda BondeStåndet
icke behörigen kan fordra mer, än hvad
som medgafs då detta Riksstånd beviljades deltagande
i Banco-Styrelsen, och då var ingen
fråga om att Commissarierne till en fjerdedel
skulle utgöras af Bondesöner. Men jag fäster
Den ig Martil.
295
för öfrigt långt mindre vigt dervid, om Ridderskapet
och Adeln finner för godt att besluta
eller medgifva någon förändring i proportionen,
som bör följas vid Commissariernes
utnämnande, än medgifvande det sådant kunde
genom de öfriga trenne Ståndens pluralitet
afgöras. Man kunde då äfven påstå, att det
berodde af tvänne Stånds beslut att afgöra,
huruvida det fjerde hädanefter borde få deltaga
i BancoStyrelsen j om t. ex. det skulle befinras,
att Banquen icke haft särdeles förmån
af BondeStåndets deltagande i dess förvaltning,
skulle det di bero af de öfriga trenne Ståndens
sammanstämmande beslut, att utesluta
detta aktningsvärda Ståndets Medlemmar från
vidare deltagande i Banquens angelägenheter
och förvaltning? Hvar och en inser lätt orimligheten
af en sådan tanka, som likväl icke är
annat, än utsträckning af den grundsats, att
trenne Stånds beslut kunna tillintetgöra det
fjerdes rättighet.
I öfrigt och då Ridderskapet och Adeln
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjort betyd,
liga concessioner af sina Privilegier och enskild,
ta Stånds-förmåner, utan att de öfrige RiksStånden
under de senare förflutna 9 åren visat
någon benägenhet, att följa Ridderskapets och
Adelns efterdöme, och BondeStåndet äfven under
denna Riksdag afslagit Representations rät-j
tigheten för dess egna medbroder, hvilka inne-'
hafva Frälse eller SäteriHemman, så tror jag
icke att Högloflige Ridderskapet och Adeln
har särdeles stor anledning att nu göraafseen
-
55$
Den ig Martil,
de på de fordringar, sorn fran en eiler annas
Ledamot af Ron-©Ståndet bli 1 vit gjorda, och
att alltså Ridderskapet och Adeln, utan att
skäligen, kunna beskyllas lör illiebralitet, böt
Bfslå BancoUtskottets Betänkande.
Åtskilige yttrade härtill deras bifall.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskot*
tets den 10 dennes afgifne, samt den 17 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Ut.
låtande till upplysning, angående de sedan 1 S 15
års Riksdag vidtagne åtgärder, i anledning af
dä väckt fråga om en ny Mynt^ordning, fann
Högloflige Ridderskapet och Adeln, att samma
Utlåtande endast barde läggas till Handlingar^.
______
Föredrogs å nyo Statsutskottets den 4
dennes aflåtne samt den 14 i samma månad på
bordet lagde Memorial, innefattande anmälan
att Hans Maj t Konungen, genom nådig Skrif,
velse till StatsUtskottet af den 23 sistledne
Ftbruarji, återtagit dess Högstsalige Herr Faders
till Utskottet under den 23 December näst1-edit
år aflåtne nådiga Proposition om bestämmande
af 600,000 Francs i metalliskt mynt
för deri ärliga ersättnings-summa af 200,000
R:dr Svenskt BancoMynt, som vid 1815 års
Riksdag blifvit Kongl. Majit och dess Efter,
trädare på Svenska Thronet» tillslagen, I sami
Den 19 Martil.
297
tnanhang hvarmed upplästes ett från PresteSiåndet
ankommit ProtocoIlsUtdrag af den 17
dennes, innehållande att PresteStåndet, sorn, i
detta förnyade prof på Kongl. Maj:ts v nådiga
välvilja och ömhet, funnit ökade anlednin*’
gar till undersåtlig vördnad och tacksamhet, för
sin del besiutit, det måtte Riksens Ständer, ge*
nom en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majit,
betyga deras underdåniga tacksamhet för Kongl.
Maj:ts nådiga åtgärd härutinnan samt ExpeditionsUtskottet
anmodas, att med Förslag till en
sådan underdånig Tacksägelse Adresse till Rik*
sens Ständer inkomma; uti hvilket Beslut de
öfrige Respective Stånden blifvit inbjudne att
sig med PresteStåndet förena.
Herr Grefven och LandtMarshalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
uti PresteStåndets Beslut instämma; hvilket
bifölls.
Vid förnyad föredragning af så väl BevillningsUtskottets
den 16 dennes afgifne samt
den 17 i samma månad eftermiddagen på borg
det lagde Utlåtande öfver de innom RiksStånden
gjorde Anmärkningar emot Utskottets den
23 sistledne Januarii meddelte yttrande, angående
grunderne för den Allmänna Bevillnin»
gen, sorn ock af Allmänna Besvärs- och Oe-*
conomijeUtskottets den 21 sistledne Februari?
afgifne samt den 17 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, öfver föreslagne än»
■298
Den 19 Martil.
dringar uti Författninsrarne rörande HusbeboFsBränvinsBränningen
och dermed gemenskap ägande
ämnen; hemställde Hr Grefven och LandtMarskalken,
om icke, enär berörde tvänne Mål
så nyligen inkommit, att troligen alla af Ridderskapet
och Adeln ännu icke hunnit deraf
taga nödig kännedom, hellst desamma voro af
en vidlyftig omfattning, dessa Mål alltså kunde
ytterligare intill nästa Plenum få hvila på
Bordet.
Bifölls.
Företogs till pröfning BancoUtskotfets den
10 dennes afgifne samt den 17. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckt fråga om tillåtelse för en
och hvar, att, emot Svenskt SpecieMynt, i Banquen
tillbyta sig omyntadt Guld och Silfver.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Herr
Ö^nbergs Motion , om tillåtelse att i Barquen
få utbyta Svenskt Guld- och Silfvermynt mot
omyntad metall, är så mycket mer billig och
välgrundad, samt förtjent af bifall, som eljest
intet lagligt sätt finnes att begagna detta Mynt
så länge det ej är gångbart i allmänna Rörelsen.
Låna ut SpecieMynt kan man ej våga,
i osäkerhet om hvad mynt man i återbetalning
kan erhålla, hellst det, förmodligen till följe
af Lagarnas obestämdhet i detta ämne, ännu
tyckes bero på Domarens skön och godtycke,
om en skuldförskrifven summa i Silfver skall
Jim jg Marni.
299
med metall eller papper liqvid -ras. Att nedsmälta
Speciemyntet och förarbeta det tili käril
o s v., är af Lagarne strängeligen förbjudit5
äfvensom att utföra det och hos Utllndningen
derföre tillbyta s':g varor. Det tinnes således
för det närvarande ingen möjlighet att kunna
begagna d t Guld orh Silfver, som bär Svensk
Myntprägel 5 hvarföre jag anser högst nödvändigt
att i Banque» öppna en utväg au kunna
utbyta Svenskt Spectemynt möf opräglad
och oanvändbar metall. Jag får derföre ödmjukast
anhålla, att Höglofl BancoUtskoöets
Betänkande må återremitteras.
Herr Grefven och LundtManthallen hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
af Herr Cederskjöld; gjorda Anmärkningar hindra
antagandet af Utskottets Betänkande, samt
på sådan grund behigade detsamma, jemte Anmärkningarne,
till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Heykenskjöld, Detlof: Det synes mig
vara ganska billigt, att när man äger rättighet
att för massift Silfver bekomma Specn mynf man
också pä samma grund bör emot sådant Mynt
kunnat Banquen erhålla omyntadt Silfver, hellst,
på sätt Heir Cederskjöld ganska rigtigt anmärkt,
det i annat fall skulle blifva nästan omöjligt
att kunna begagna Speciemynt.
Uppå derefter af Herr Grefven och LandtMarskalken
förnyad Proposition , blef Banco
-
303
Den 19 Martn
Utskottets Betänkande, tillika med de dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremit;
teradt»
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 10.
sistledne Mars afgifne, samt den 1 7. i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde förnyade
Betänkande, i anledning afAterremiss utaf frågan
om förlängning i Praescriptionstiden för
Låns omsättning i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, ocb Herr Munch
af Rosenschöld, Eberhard, jemte andre Herrar
Ledamöter, anhöllo att Betänkandet måtte ytJ
terligare få hvila på bordet till nästa Plenum ;
hvilket, uppå gjord Proposition , af Ridder»
skåpet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne samt den 17 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande svar på Ridderskapets och Adelns
Återremiss af Utskottets den 30 sisledne Januarii
meddelte yttrande, angående Represen»
tationsfrågans närvarande skick.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
Jag anhåller blott att få till Protocollet anmäla
min i ConstitutionsUtskottet afgifne Reserva;
tion , enligt hvilken jag icke ansett ConstitutionsUtskottct
vara bundit af Riksens Ständers
Den 19 Martil.
vid sista Riksdag fattade beslut om nödvändigheten
af Statistiska upplysningars infordran.
de, innan Representationsfrågan Kunde till någon
vidare handläggning förekomma; ty då
skulle ConstitutionsUtskattet äfven vara bundit
af Styrelsens välbehag, i anseende till dessa
upplysningens förskaffande, och således vara
i sina Lagstiftande arbeten beroende af executiva
Magten. Jag tror utomdess att för utarbetande
af en plan till en ny Representation
icke behöfvas så i detaillen fullständiga Statistiska
upplysningar , utan anser att för detta
arbete äro de upplysningar tillräckliga, som
vi redan äga.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, sedan de öfrige trenne Respective
RiksStånden vid Utskottets den 30 sist-;
ledne Januarii meddeha första yttrande i äm
net redan låtit bero, Ridderskapet och Adeln
behagade, äfven för sin del, uti enahanda be^
slut nu mera instämma.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgeck.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den \ dennes afgifne samt den 14 i sam,
302
Bni 19 Martil
ma månad på Bordet lagde Utlåtande , öfver
gjorde Motioner angående Medels beviljande
åt Herr BergsRådet Friherre Hermelinj blef
samma Utlåtande, uppå derom af Herr Grefven
ocb Ordföranden framställd Proposition, af
Ridderskapet och Adeln gilladt.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag;
får anhålla, icke allenast att Ridderskapet och
Adeln täcktes till ConstitutionsUtskottet remittera
några af mig till ändring i Grundlagarne
uppgifne Förslag, hvilka jag uti ett försegladt
Convolut härhos torde till Protocollet få
aflemna, utan ock, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas att, sä fort sig göra later, till
RlksStånden inkomma med Utlåtanden öfver
de flera från samtelige RiksStånden till Utskottet
remitterade AnmärkmngsMål, på det
de åtgärder, hvilka ConstitutionsUtskottet, i
afseende på RiksRätt , eller Riksens Ständer
i öfrigt kunde finna nödige i anledning
deraf vidtaga, måtte kunna , innan Riksens
Ständer åtskiljas, tiil verkställighet befordras.
Friherre Cederström, Jacob: Enligt 81 §.
i RegeringsFormen få icke frågor om ändring
uti Grundlagarne uti Ståndens Plena väckas,
utan böra hos Riksens Ständers vid hvarje Riksdag
valda Constitution;.Utskott anmälas, och
kunna således icke eller några Förslag till
Grundlags-förä^dringar, med undantag afKongl.
Maj:ts derom aflåtne Nådiga Proposition, från
Den 19 Martn.
303
Ridderskapet och Adeln till nämnde Utskott
remitteras.
Friherre Anckarsvärd: Jag känner visserligen
81. §. i Regeringsformen, men kan icke
finna det nämnde §. förbjuder ett RiksStånd
att genom ProtocollsUtdrag till ConstitutionsUtskottet
öfverlemna Förslag till ändring i
Grundlagarne, som af någon dess Ledamot anmäles,
fastän samma Förslag icke innom Ståndet
uppläses.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag förenar mig med Friherre Cederström
uti den af honom gjorde anmärkning, att en
Ledamot, som vill framställa Förslag till ändring
uti Grundlagarne, bör sådant directe hos
ConstitutionsUtskottet anmäla- Men hvad angår
Friherre Anckarsvärds hemställan,om en påminnelse
till ConstitutionsUtskottet, anser jag Rid-J
derskapet och Adeln både kunna och böra en
slik. erinran besluta. I sammanhang härmed
och då Stats- och OeconomiaeUtskotten, till hvilka
frågan om Tullverkets Organisation blifvit
remitterad, ännu icke deröfver aigifvit något
Utlåtande, vågar jag äfven anhålla, att enär
berörde fråga är af särdelas vigt , Ridderskapet
och Adeln täcktes låta en påminnelse till
nämnde Utskott afgå, att samma fråga med första
till prölning företaga och afgöra.
Herr Cederskjöld, Pehr Guslaf: Jag in
stämmer
fullkomligt med Herr Friherre Cederström
deruti , att den begärta Remissen till
3®4
Den 19 Martu.
Constitutions Utskottet ej kan beviljas, helfsf 1
RegeringsFormen uttryckeligen stadgas, att frågor
om ändring i Grundlagarne ej få i Ståndens
Plena väckas Enskilt Riksdagsman får
vända sig directe till ConstitutionsUtskottet,
hvilket, om det gillar Motionen, äger att till
Stånden med Förslag till ändring i Grundlagarne
inkommaj eller, i annat fall, svara den
Riksdagsman, sorn frågan väckt.
Herr Friherre
Anckarsvärd måste således aflemna sire
skrift omedelbarligen till ConstitutionsUtskottet»
Men deremot instämmer jag med Herr Friherre
Stael i tillstyrkan af bifall till Herr Friherre
Anckarsvärds anhållan, att ConstitutionsUtskottet
måtte anmodas med det snaraste utlåt»
c ig öfver de senare anmärkningsfrågorna.
Herr Grefven och Ordföranden lät uppläsa
81. §■ i Reg«ringsFormen samt förklarade,
det Friherre Anckarsvärd ägde att uti ConstitutionsUtskottet
anmäla de af honom förut omnämnde
Förslag till ändring i Grundlagarne;,
hvarjemte Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln, med
anledning af Friherre Anckarsvärds anhållan r
behagade anmoda ConstitutionsUtskottet, att så
fort sig göra låter till RiksStånden inkomma
med Utlåtanden öfver de Aete från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade anmärk»
ningsmål*
Bifölls,
Grefve Mörner, Carl Stellan: Tåg utbe
der
-
Den 19 Martil.
305
der mig få anmäla, att Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtsköttet, hvarest jag har den äran
vara Ordförande, tor närvarande mäst slutat
sina arbeten, samt att af tvåhundrade tili detta
Utskott remitterade mål endast 2 eller 3 återstå.
Åtskdlige Betänkanden, ehuru af Utskottet
redan afgifne, hafva likväl ännu icke inkommit
till RiksStånden, af den anledning, att de
förmodligen icke hunnit blifva tryckte. Jag
har trott mig böra anmäla detta, så att det
inträffade dröjsmålet icke - må OeconomiaeUtskottet
tiilskrifvas För min del fruktår jag,
ätt genom Riksens Ständers Beslut, angående
tryckning af Utskottens Betänkanden, innan
de till RiksStånden ingifvas, mycken långsamhet
och tidsutdrägt, samt måhända äfven Riksdagens
förlängning torde uppkomma.
Friherre Stael vört Holstein förnyade sint
förut gjorde anhållan, öm en erindran till Statsbch
OeconomiasUtskotten, att med första afgifva
Utlåtande öfver den till dem remitterade
fråga angående TullVerkets Organisation.
Friherre Cederström: I anledning af Friherre
Staél von Holsteins anhållan om en pänrnnelse
till Stats- och Oeconom aeUtskotten
om skyndsam pröfning af frågan, angående
TullVerkets Organisation , torde jag få tillkännagifva
, att detta Mål uti StatsUtskottets lnkomst-afdelning
redan till handläggning före*
varit, samt efter en eller tvänne Sessioner läk
ier blifva slutebgen i Afdelningen afgjordt.
Ridd. 0. Ad. Prot. IV* B. II Afd. 39,- 40.
306
Dm 19 Martu.
Friherre Stael von Holstein yttrade, det
han , efter den nu meddelta upplysning, an.
gående det skick, hvari frågan om TullVerkets
organisation sig för närvarande befinner,
afstod från vidare fullföljd af sin begäran om
påminnelse till Stats- och OeconomiteUtskotten.
Upplästes och lades på bordet följande
från Allmänna Besvärs . och OeconomiaeUtskottet
den 25. sistledne Februarii aflåtne Be^
tänkanden:
1:0 I anledning af Hans Excellenee, Herr
Grefve Lars von Engeströms Motion , om en
fristad för sådana Personer, hvilka mindre af
elakhet , än af tillfälliga omständigheter förlorat
medmänniskors agtning j deruti Utskottet
hemställt , att enär Kongl. Maj:t genom Nådig
Proposition föreslagit inrättande af Correctionshus
i Wadstena och Borgholm, samt
det vore att förmoda, det ettdera af dessa, eller
måhända bägge, varda så organiserade, så
att de kunna blifva svarande mot det ändamål
Hans Excellenee Herr Grefve von Engeström
framställt ; ansåge Utskottet Resultaterne
af nyssnämnde anstalter böra afb.das, innan
några nya vidtagas ; dock hafva tvänne
af Utskottets Ledamöter, Herrar prostarne
Rabe och Ko!modm , i denna fråga varit af
skiljagtiga meningär, samt tillstyrkt bifall å
den gjorda Motionen.
2:0 I anledning af väckt fråga om för
-
Din 19 Martin
inilririg i Mätnirigs-sättet af Säd och Halm ;
deruti Utskottet yttrat sig; af anförda skäl ,
icke kunna tillstyrka någon ändring i nu gäl.
lande mätnings-sätt eller Målkäril; men der»
emot, i fråga om förändring af bestämmelseSättet
vid lefvereringen af Halm, ansett sig äJ
ga anledning föreslå att en vigt af tvännc L'p:d
för Cn torr Halmkärfva må antagas såsom rät.
tesnöre vid alla till Kronan skeende Halmlefveranser
, samt att Riksens Ständer må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa denna
nu föreslagna grund för en i detta .ämne
blifvande Författning.
3:0 1 anledning af Riksdagsmannen Pehr
Bengtsons från Halland uppgifna Förslag till
jemnkning i BåtsmansRöteringen innom berörde
Län ; deruti Utskottet yttrat * ätt som
Utskottet, uti dess under samma dag afgifna
Serskilta Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga Proposition uti enahanda ämnen, hemställt
atf verkställigheten äf ifrågavarande Ro*
fejetnnkning måtte i underdånighet öfverlemnas
till Kongl. Maj:tS eget Nådigste godtfin.
nande ; ansåge Utskottet deraf följa, att Pehr
Bengtsons Förslag icke erfordrade någon åtgärd.
4:0 I anledning af Riksdagsmannen Lars
Olsons från Calmsre Län Motion att. med undantag
af Säterier, Boställen och PostHemmart
, alla andra Hemman böra deltaga uti
Kronoskjutsnings - Brefbärings- Och KronoFjerdingsmans-besväret
eiler andra dylika O
sera, som Jord i allmänhet åtfölja; hvilkef
3©§
Dell 19 Martil.
Förslag Utskottet ansett innefatta en Privilegiifråga,
hvilken icke kunde upptagas elier ventileras.
5:0 I anledning af innom BondeStåndet
gjord Motion, om nödvändigheten af Förklaiing
i vissa delar af Kongl. Maj ts Nådiga Kungörelse
den 3. April 18t6, angående öfverenskommelser
rörande Presterättigheter ; deruti
Utskottet hemställt, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
som uti Högstberörde Kungörelse det icke är
bestämdt iöreskrifvit , att redan stadfästade
Conventioner emellan Presterskapet och Försatnlingarne,
rörande Presterättigheter, bora
blifva orubbade och ofötändrsdt bibehållna för
den tid de blifvit ingångna, Kongl. Maj't täckfes
, genom utfärdande af en Kungörelse, sådant
i Nåder förordna.
Grefve von Sehwerin, Fredric Bogislaus,
anhöll om Ridderskapets och Adelns tillåtelse
, att fä i ett sammanhang till trycket befordra
allt hvad uti irågan angående en förändrad
NationalRepresenlation, hade vid denna
Riksdag hos Ridderskapet och Adeln blifvit
yttradt; hvilken anhållan, uppå af Herr
Grefven och Ordföranden gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Den 19 Martu,
3°9
Justerades följande:
Utdrag af Pro'ocol!et, hållet hos Hög
loflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Slockholm, dea
19 Martii 18 <8.
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutiomUtskattet , att . så
fort sig göra låter, till RiksSfämJen inkoo ma
med Utlät nden öR er de flera, från samteiige
RiksStånden till Utskottet remitteiade Attmark*
ningsMål. Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocollj
O. J. Lagerheim.
Tisclagen den 24 Martii.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till Val
af en Ledamot i Lagutskottet efter
g i o Den 2 4 Martti, f. m.
bJ:o §14 Herr Gyllenhaal, Lars Herman, Assessor
, och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
U:o *246 Herr von Stahl, Samuel, Lagman,
Justerades Pleni-Profocollet för den 7, dens
pes lör_ och eftermiddagen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
, anhöll ett få till trycket befordra sitt den
7. dennes eftermiddagen ingifna Memorial, angående
rätta förståndet af 90. §. i RegeringsFortnen,
hvilken anhållan, uppå af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord Proposition ,
»f Ridderskapet och Adeln bifölls
-
Herr von Greiff,| Johan Ludvig, hade in;
Jemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande;
I anledning af Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkande,rörande Riksdagsmännen
Wessin,gs och Pehr Bengtsons Förslag
till ändring uti 3. Art. i Förordningen af
den 13, April 1808, angående Jagt och Djurfång
, nödgas jag å nyo upprepa de tankar ,
som af mig förra Riksdagar, i samma ämne
blifvit yttrade, och tillägga, att hvad jag i öfrigt
kan hafva att erinra, stödjer sig på den
erfarenhet jag, genom ett mångårigt bemödan»
Den 24 Martil, f m. 311
de, förskaffat mig om Odjurens vanor och in-i
stinct, för att deraf bedömma de säkraste methoder
att fånga och förminska Odjurens antal,
och som jag funnit den föreslagna förändnngen
rakt stridande emot ändamålets vinnande,
så torde benäget tillåtas mig få göra en jemförelse
emellan de vanliga jagtplatserna eller
Vinterskallen, och de i dessas ställe föreslagna
Sockne- och Sommarskallen och öfrige anstald
ter till Odjurens utödande, sorn orden uti Utskottets
Betänkande lyda.
Till Vinterskall fordras Jagt-tyg, hvilka
Utskottet tror medföra en betydande kostnad,
men då det är gifvet och med sanning enligt,
att ett Jagt- tyg kan förfärdigas med högst 2
R.drs utgift af Hemmanet i Länet, och kan
begagnas minst i 50 år, så är ju denna kost^
nåd ganska obetydlig, äfvensom Bodar till
Jagttygens förvarande, emedan de merendels
förvaras i allmänna Byggnader, och i de flesta
Län uti öfverflödig» rum och vindar uti
LandshöfdingeResidencen.
Ibland kostnader upptager Utskottet isynnerhet
Dagsverken , som sägas onyttigt utgå
och betunga Allmänheten. De Dagsverken ,
som tilf Skallgångar användas, kunna ju ej annorlunda
beräknas, än sådana, som utgöras för
allmän nytta och i afsigt att förekomma oförutsedda
skador, och öfverstiga dessa sällan 2
eller 3 om året af Hemmanet. Jag ponerar,
att uti ett Län, som består af 10 Härader, endast
6 Vargar om året på detta sätt dödas,
Dm 24 Manii, /. m.
trenne pär Vargar äro då undanröjda, som ej?
jest ynglat oeh uppfostrat 536 ungar hvardera.
och hvardera kullen öfver Sommaren minst
förstört 30 större och mindre Kreatur* harman
då bättre kunnat använda 3 Vinferdagsverken,
än då man bidragit till en behållning af minst
räknadt 90 Kreatur i den kretsen , der Odtufen
uppehållit sig öfver Sommaren, om de fått
vara vid lif?
I öfrigt får jag nämna , att en Jagtplats
ar försedd med uppränsade linier och rättelser,
innom hvilka Odjuren genom betning dragas
tillsammans; sporrsnön tjenar Jägarne till
rättesnöre, då Vargarpe med säkerhet kunna ip.
stängas med Jagttyget, och då aljagningen förrättas,
anföres Folket, under tillsyn af Jägeripch
KronoBetjening, med noggrannaste ordning,
och sällan aflöper ett sådant Skall, att icke
några Odjur tillsätta lifvet.
Sockne- eller Sommarskall deremot, kutU
na ej anställas annorlunda än på måfå eller efter
anledning, då Odjur redan gjort skada; i
sjöar och vattudrag hindrar Skall Folket hålla,
behörig ordning vid afjagningen , sorn häfver
den följd , att Odjuren undkomma hvart sorn
hellst. Säd och gräs nedtrampas, ovarsamhet
med Bössor ofch flera qordentligheter kunna
svårligen förekommas, då hvarken Jägeri- eller
KronoBetjening beböfver vara närvarande,
och manne det icke vöre vådeligt och emot
Lag stridande , att tillåta Folksamlingar utom
Landshöfdingens vettskap? Ofta kan ett Som-,
JDm 24 Martil, f. m.
3! 3
inardagsverke vara svarande emot 3 Vinterdagsverkcn,
och hellst dä ett Sommarskall ej
tjenar ti!! annan nytta, än, dådet lyckas väl,
jnan kunnat drifva Vargarne till sina grannar
för att äfven beskatta dem , i stället lör att
uiödas och utrotas , få behålla lil vet, och till
ett annat år mångdubbelt törökas.
Sedan jag igenom denna jemförelse tror
nrig tydeligen bevist orimligheten af den fqreslagne
föräpdringen, återstår för mig att anmärka
något om de lämplige anstalter, Utskottet
tror sig känna , jemte Spckneskall , vara
tjenlige till Odjurens utödande och utrotande.
Jag tror att hvar och en anstalt i sin mohn
medverkar tid Odjurens förminskande, men
sorn jag intet kan upptäcka något enda, sorn
på grundade skäl och anledningar kan anses
svarande emot Vinterskall och Jagt-platser;
så tror jag det vara en ofelbar skyldighet att
så i detta, sorn annat, iakttaga att ej föreslå förändring
i Lagar och Författningar förr än man
kan uppte något bättre att sätta i stället. Slutebgen
får jag nämna att jag gjort försök med
alla kända anstallter till Odjurens förminskande,
men intet funnit något närmare till Vintern
skall bidraga, än Varggårdar; men förklarar %
att om sådana icke allmänt anläggas, så gör2 da
icke eller i det hela önskad verkan. Att utö.t
da och utrota Odjuren, som Utskottet säger ,
tror jag vara alldeles omöjeligt, så vida de årligen
nedkomma från fjällen och de större Skogarne,
yngla och kringsprida sig åt Slättbygden.
Ofta hör man sägas, som skäl till Odjurens,
3 14
Den 2 4 Martii, /. m.
förökande, att JägeriBetjeningen ej fullgör sina
skyldigheter. Dertill fordras ju nödige anstalter
och att de blifva försedde med nödige
föreskrifter; då en Öfverjägmästare skall antagas,
heter det, han skall examineras ; men hvaretter
skall den examen göras, då ingen förskrift
eller Reglemente för hans yrke är att
tillgå? Äfvenledes skall JägeriBetjeningen dragas
tillsammans att öfvas, men huru blifva
de öfvade utan Reglemente? Om Riksens Ständer
i8~9 gjort mer afseende på hvad jag då
proponerade, nemligen: Att sätta Jägeristaten
på militairisk fot och gifva dem ett Reglemente,
så för Skoesskötseln , som i Jägerivägeo; så
hade Konungen nu hafvit 12 å 1500 goda Skyttar
och vägvisare att tillgå i krigstider, som deremellan
ej kostat Kronan det ringaste , och
Staten haft kunniga och nyttiga Tjenstemän.
Att detta Memorial får åtfölja Remissen
af Utskottets Betänkande, anhåller jag ödmjukast.
Remitterades till Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomiaeUtskotten.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till val
af en Elector efter
Nio 324 Friherre cf Wetterstedt, Eric, President;
och befanns dertill hafva
blifvit utsedd
Den 24 Martti, f. m. 315
322 Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric,
Öfverste.
Föredrogos I nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och OeconomineUtskottets
afgitne, samt den 19 dennes på bordet lagde
Betänkanden
1:0 Af den 75, sistledne Februarii i anledning
af väckt fråga om en Fristads inrättande
för sådana personer, hvilka mindre af verkelig
ondska och elakhet, än af andra tillfällige
Orsaker förlorat medmänniskors agtning
2:0 Af den 20 sistledne Februarii, i anledning
af väckt fråga om förändring 1 mätpingssättet
af Säd och Bolm.
3:0 Af den 25 sistledne Februarii, angående
väckt fråga om grunderne för en föreslagen
jämkning i BåtsmansRoteringen j Halland.
4:0 Af sistnämnde dag, rörande» väckt
fråga ätt med undantag af Säterier, Boställen
och PostHemman, alla andra Hemman böra deltaga
uti KronoSkjutsning, Brefbärings- och Krono
Fjerdingsmans-besväret eller andra dylika
Qnera, som Jord i allmänhet åtfölja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomiasUtskottets den 25 sistledne Februa
-
3' 6
Den 24 Martu, f. rn.
rii afgifna samt den !Q. dennes på bordet lagda
Betänkande, i anledning af väckt fråga om nöd»
vändigheten af förklaring i vissa delar af bong!.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3. April 1 P1 6, om
öfverenskornmelscr rörande Presteräuigheter.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
Om Högicflige Ridderskapet och Adelu
samt de öfrige Respective RiksStånden skulle
finna skäligt bifalla Utskottets nu upplästa Betänkande,
hvarigenom tillstyrkes fastställelse
af de äUre Contracter, hvilka emellan Herrar
Pastorer orh vederbörande Tiondegifvare om en
b stämd Tiondesättning blifvit träffade \ får jag
dock äran anmärka det förbehåll, hvartill ser*
skilda omständigheter föranleda, att Gottland
i di nna del må fiån Rikets öfrige provincer
undantagas, emedan å sistberörde Land ifrån
äldre tider tillbaka emellan Tionde-tagare och
Tionde-gifvare varit stridigheter, hvilka slutligen
under Drottning Christinas tid genom
Regeringens bemedling blifvit på sitt sätt btlagde
eller rättare sagdt tills vidare döfvade, me-'
deist en upprättad afhandling eller så kallad
ConventionsStadga, som dock icke vunnit sanction
för everdeliga tider, utan sedan Kongl,
filaj.ts och Kronans andel i Tionden jemväl
blifvit till Gottlands Presterskap öfverlåten ,
har Presterskapet vid hvarje Regementsförändring
sökt och vunnit ytterligare prolongation
af förberörde ConventionsStadga och Donation.
Men vid Högstsalig Hans Majit Konung Carl
Xlllls , Glorvördigst i åminnelse, upphöjelse
på Svenska Thronet] är en sådan prqlongatioA
t)en 24 Martil, / mi
Presterskapet icke förunnad, af orsak, att pä
Gottland, såsom å flera ställen i Rikets öfrige
Provincer, fråga uppstått om en bestämd, mera
lämpelig Tiondesättning, och i anseende till
åtskilliga obehagliga stridigheter dtrom, såväl
Högvördige Preste Ståndet, som öfrige Resp'dT
ve RiksStånden vid sednare Riksmöten, i underdånighet
begärt Konungens Nådiga bemedling
} äfvensom angående ofvanberörde Conven*
tionsStadgas kraft och verkan uppstått tvist y
hvilken, j mte serskildt förslag till cn lämpe-1
lig och billig utväg att Presterskapet på Gott*
land må hädanefter åtnjuta en tdltåcklig ut-'
komst, utan att Tionde-gifvare allt för mycket
emot deras likar å Svenska sidan varda betunö
gade, blitvit i underdånighet till Konungens Nå*
diga skärskådande och afgörande, efter derom
hällne Socknestämmor, ölverlemnadt.
En närmare Historisk teckning öm allt,
hvad till beredande al Tiondesättning på Gottland,
tid efter annan förelupit, hörer icke egen*
teligen till förevarande Ira ga, hvarföre rag den
Samma med allt skäl nu förbigår. Och tär endast
väcka Högloflige Ridderskapets och Adelns
Uppmärksamhet på den vigtiga omständighet,
att i händelse Ut kottets Betänkande utan uni
dantag för Gottland bifalles, skulle genom advocatorhk
tolkning den slutsats kunna framdeles
uppgöras, att omförmälte så kallade ConventionsStadga
jemväl derigenom vunnit den san-1
elion, att alla öfverläegningar om Tiondesättning
på Gottland, och Konungens nådiga pröfning
af de fiågor i detta ämne, hviika till Rong!-
Den 24 Martil t f. m.
Maj:ts Nådiga afgörande blifvit hemställde'*
måste förfalla. Jag förmodar således, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln upplyst insef
nödvändigheten att det af mig projecterade undantag
för Gottland tillstyrka. Och får derjemte
utbedja mig, att, i anseende till sakens vigt,
denna anmärkning må med de öfrige Respe.
ctive RiksStånden communiceras, på det, vid
deras öfverläggning om Utskottets Betänkande,
det försigtighets-steg, sorn jag hemställt, må i
alla RiksStånden varda iagttagit.
Friherre Cederström, Jacob: Oni Utskottets
Betänkande första gången nu är under
pröfning, lärer det af Herr von Hauswolff föreslagne
tillägg , hvaruti jag i öfrigt för min
del fullkomligen instämmer, icke kunna af Ridderskapet
och Adeln antagas, utan föregången
Återremiss ; af hvilken anledning jag får anhålla
, att Betänkandet måtte till Utskottet återremitteras*
Herr
Grefven och LcindtMarskatten hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid OeconomiaeUtskotfets Betänkande gjorda
Anmärkningar hindra detsammas antagande,
samt på sådan grund behagade Betänkandet*
jemte Anmärkningarne, till Utskottet återremittera
5 hvilket bifölls.
Företogs till pröfning StatsUjskottets detf
4. dennes afgifna, samt den 14. och 19. i sam?
Den 24 Martil) f. m.
319
ma månad på bordet lagda Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Medels anslående till kostnaderne vid en
förbättrad Fångforsling och bevakning.
Grefva Mörner, Carl Stellan: Då jag den
19. dennes begärde att ifrågavarande Betänkande
måtte ytterligare få hvila på bordet,
hade jag ännu icke haft tillfälle deraf taga
kännedom. Sedan jag nu mera granskat detsamma
och dervid inhämtat, att den deruti
föreslagna anstalt till Fångars forslande och bevakning
är af stor vigt och nytta för det Allmänna,
får jag utbedja mig Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Lagutskottet vid 1ST5 års Riksdag
föreslog antagande af flere Gevaldiger i hvarje
Län, att vid Fångars transporterande åtfölja
till bevakning, yttrade jag den 5 Martii 1815
till Högloflige Ridderskapets och Adelns Protocoll,
den tanka, att de löreslagne kostnaderne
dervid blifva för Staten känbara, samt
att ändamålet kunde, likasom hittills, ernås
med andra anstalter; och ifrån de skäl jag då
anförde och nu får åberopa, hämtar jag äfven
nu betänklighet, att StatsUtskottets Betänkande
bifalla. Att, för Sextio Gevaldiger, tillstyrka
ett Stats anslag af 250 Tunnor Spannmål
årligen, samt dessutom 32 Skilling Banco Dag
-
320
Den 2 4 Martil, /. ut
Tractanierite för KronoBetjente under resan medi
fångar, som de nu äro skyldige af tjenstépligf
utan betalning medfölja, blifver, vid nuvaran^
de förhållanden, en lör Staten icke obetydlig
utgift, som, till dess uppgående rätta belopp,*
icke en gång kan beräknas ; och då jag med-'
gifver, att den ringare KronöBétjeriingen vid nu
tillökte göromål svårligen medhinna att uppfylla
den dem i Författningar töreskrifne skyldighet,
att Fångar till bevakning åt tolja 9 skulle
jag hellre önska, att i sådana och andra
ändamål, flere KrönoBetjente i Länen antagas,'
som äfven vid andra förefallande behof kunde
biträda, än att TjensteniannaStaten så betydligen
skulle okas, utan att i någon annan
Väg hittills befordra allmänt gagn Det med»
gifve.s att allmänna säkerheten fordfar en noggrannare
tillsyn, till förekommande af Arrestanters
rymmande ifrån Fångförare, men jag
gör mig förvissad , att ändamålet lika säkert
Vinnes, oin Länsmännen eller Fjerdingsmännen
tillhållas att beväpnade, genom deras District
följa Arrestanter, som äro häktade för gröfre
brott, och dem, vid Listrictets slut, till närmaste
Kronobetjent aflemna, man behof af deri
nu föreslagne kostnaden i Dagtractarhenten och
skjutsnmgskostnader, och hvdka ArrestanterS
antal torde blifva nog inskränkt, om denna
föreskrift blott lämpades till gröfre förbrytare,
såsom Mördare, Röfvare, InbrottsTjufvar, samt
Fångar, hvilka antingen rymt ifrån Fästningat
eller Fängelser, eller i följd af Domar der komma
att insättas, men deremot att vanliga Fäng-i
förare
-
Den 24 Martti, f. m,
321
förareOrdningen, i öfrigt i anseende till andra
Förbrytare härefter, sorn hittills, blefiaktt gen,
Märkeligt förekommer det, att sedan Utskottet
bestämt den stora GevaldigerSkaran, Utskottet
likväl frikänner dc-m i 1 rån skyldighet
att medfölja Fångar, ej mindre, då Arrestanter
innom hvarje Län föras till ransakning,
till Krono häckten eller till Straffs undergåen-;
de, än då någon Missgerningsman gripes in-?
nora Länet, eller lös person ertappas. Utskottets
mening är då, att denna kostsamma Ina
rättning blott har till föremål att säkrare transponera
Arrestanter ifrån det ena Länet till
det andra, hvilken förbindelse allena synes
blifva alltför inskränkt och alldeles intet motsvarande
de kostnader derföre fordras, då vården
af A.rrestanter i de flere föreskrifne fall,
härefter som nu, skulle KronoBetjente åligga,
i hvilka lall likväl vården af grofva Brottslingar
är för allmänna säkerheten af lika stor
angelägenhet, sorn vid Arrestanters transpor-;
terande Länen emellan, men hvilken tillsyn
dock icke lämpeligen kan Gevaldigerne uppdragas,
då de på ett längre afstånd endast vid
LandshöfdingeResidencerne äro att tillgå, och
upplyser detta förhållande ytterligare, att de
af Utskottet åsyftade ändamål icke fullständigt
ernås, så framt icke de beväpnade Fångförarne
alltid äro i Orterne, icke i LänsResidencerne
boende. Vidare, och då jag vid en flygtig
genomläsning så fattat Utskottets Betänkande
i fjerde Momentet, som skulle Fångskjutsande
Ridd, 0, Ad. Prot. IV. B. II. Afd. 41, 42.
322
Dm 24 Martii, /. m.
härefter befrias ifrån allt ansvar för vården
af Fångar; men de föreslagne Gevaldigeme
blott vid Residencerne, icke i Lanösorterne,
blifva att träffa, med förbindelse blott att Arrestanter
genom Länet transportera; så syne#
mig deråt uppstå den följd, att vid tillfälle af
den obetydligaste Fångskjutsning af Tiggare,
oförpassade Lösdrifvare eller dem , som böra
undergå Bysittmng eller Fängelse vid Vatten
och Bröd, måste vid alla tillfällen KronoBetjenten
Arrestanten åtfölja, och dess besvär
skall derigenom blifva större, än om han å»
lägges, att beväpnad uppfylla hvad honom
redan åligger, att nemligen uran serskild betalning
vara vid gröfre Brottslingars tränspoiterande
följagtig.
Då således, i grund af hvad jag anfört,
jag ansett mig äga skäl att i Utskottets Betankande
icke instämma, hämtar jag tillika anledningar
'-erti 11 ifrån andra förhållanden, jag , till
rättelse af Uisko’tet, torde få framställa. Utskottet
synes anse Fångskjutsningen vara ea
allmän skyldighet, utan erinran att Frälsejorden
icke är dertill förpligtad och då deo samma
nu kan lika af alla Medborgare ägas, är
det icke att förnärma någon personlig rätt,
att yrka det Frälst Hemman b-hållas vid deras
rätt, att ifrån sådan skjutsning vara frie, och
att Utskottet, i ett förändtadt Betänkande, uttryckligen
förbehåller d nna rätiighet, i den
händelse , 3tt, hvad nu är föreslagit, icke skulle
vinna fullbordan, eller någon framtida förändring
deri skulle inträffa. Sluteligen får jag
Dm 24 Martil, /. m.
323
vid Utskottets tillstyrkande, att nemligen FångSkjutsen
borde af de Skjutsskyldige vid GästgitvareGirdarne
bestridas, göra den Anmärkning,
att både de Resande och Skjutsande blifva
med detta stadgande mindre väl belåtne}
de förre, genom derigenom uppkommande inskränkning
i Skjuts-tillgång, att förbigå det
obehagliga af åsynen af fängslade Fångar ,
under flere timmars väntan vid Gästgifvare,
gårdarne, och de sednare eller de Skjuts- kyl.
dige, genom derigenom uppkommande otillräcklighet
i behöfligt Skjutshäst antal, och större
betungande för de till ReservSkjuts skyldige,
då äfven Fångskjutsen måste ifrån Gästgifvaregårdarne
utgöras, sannolikt på ett för de
Skjutsande mera besvärande sätt, under anförande
af FångGevaldiger , än nu , då Skjutsningen
af Fånglöraren sjelf bestrides. Jag tillstyrker
lör min del, att vid nuvarande In.
rättning för Fångföring må förblifva, utan annan-förändring,
än den, att en noggrannare
tillsyn vid Fångars fortskaffande må iagttagas,
i anseende till sådana Fångars transporterande,
hvilkas frihet är för den allmänna säkerheten
vådelig, samt att, ehuru Författningarne, såsom
tjenstéförbindelse, ålägga Länsmän och Fjerdingsmän
att gröfre brottslingar åtfölja, något
biträde dem kunde meddelas, äfven på allmän
bekostnad, till vinnande af det ändamål, att af
en beväpnad ansvarsskyldig Fångförare de gröf.
re brottslingar alltid säkert måtte bevakas- Att
Utskottets Betänkande matte till Utskottet återremitteras,
anhåller jag vördsammeligen, samt
3 = 4
Den 24. Martil, j. m.
au dessa Anmärkningar måtte detsamma få
åtfölja.
Grefve Spens, Jacob Melker: Vid alla
omdöt.en rörande det ämne, hvarom Kongl.
Majus nu uppläste Nådiga Proposition och Stats.
Utskottets det öfver atgifna U-ätande handla,
tior jag att framför allt ej bör lemnäs ur sigte
den märkeligs skillnad, som är emellan Fångars
forsling och Fångars bevakande under
forslingen. Så lange forslandet från ett ställe
till ett annat, af det, som för allmän räkning
behöfver transporteras , åligger Innehafvare
af |ord, såsom ett direct Onus ; så länge detta
till äfventyrs i vårt land ej kan vara annorlunda
j så länge finnes ock intet skäl, hvarföre
Jordägaren skulle kunna undslippa att Irån
ett till annat ställe transportera Fångar, hvilka
verkeligen i detta afseende, huru besynnerligt
det än i alla andra hänseenden må lata, lämpligen
kunna anses jemförliga med andra Kronans
EfFecter. Af sådan anledning skulle, eU
t-er min tanka, den enda förändring, som, uti
hvad Utskottet t ii f styrkt kunna föreslås, vara,
att Fångiorslingen borde bestridas med Kronoskjuts,
i stället för Gästgifvareskjuts, hvilken
Inrättning, så länge intet lämpeligare sätt för
Inrikes communicationen kan uppfinnas och sättas
i verket, åtminstone bör oförryckt till sitt
ändamål bbehållas. Fångars bevakning kan
deremot aldrig med skäl årnggas någon, sora
icke åtager sig detsamma såsom egentelig ^ysla.
hittills har likväl dt nna angelägna befattning
varit leornad i händer, som endast slumpen
Den 24 Martti, /. m.
325
utsett. Det har väl varit stadgadt, att vid rorsling
af Fångar, som för svirrare föibiytelser
varit lagförde eller dömde, eiler för ett våldsamt
och listigt uppförande kända, en KronoBetjent
alltid skolat vara följagtig , m n vid
den vanliga KronoBetjeningens, så myc et i
senare tider förökade göromål, har derna Stadgande
blifvit på flera sätt gjordt utan verkan,
deis genom serskilda, för hvarje fall gifna
förklaringar öfver hvad sorn gjort en sådan
Fångens nogare bevakande under forslingen
nödvändig , dels genom den tydningen , att
Fångföraren, ehuru dertill utsedd, blott genom
tillfälligheten alt han innehade eller brukade
ett till Fångföring anslaget Hemman,. 1 i k. vä 1 i
sjelfva sin egenskap af Fångförare vore en
slags KronoBetjent, hvilken egenskap af Krono*
Betjent, som han sjelf så oskyldigt erhållit,
han icke heller dragit i betänka' de att öfverlåta
på sin Son eller Dräng, någon gång till
och med på sin Hustru eller Piga. Mänga förnyade
broit hafva af de Rymmare, som genom
denna bristfälliga bevakning få t tillfälle
undkomma , blifvit föröfvade , mångialldiga
Rättegångar rörande förvållande till Fångars
flygt uppstått, hvaraf följden blifvit, att den,
som aldrig bestämdt åtagit sig vissa skyldigheter,
och aldrig fått eiler kunnat få någon underrättelse
om, hvaruti de egenteligcn be-!
stodo, ibland blifvit straffad för ett välment
oförstånd, ibland fatt njuta okunnigheten till
godo såsom ursägf för ett verkligt straffbart
förhållande. i>å en noggrann bevakning af
de Personer, hvilka den allmänna säkerheten
326
Dén 24 Martil, /. m.
fordrar att beröfva friheten, är för Statens bestånd
och ändamål, sjelfva skyddandet af denna
allmänna säkerhet, af så mycken vigt, då
denna bevakning är förenad nied ojemförligt
flera svårigheter, under det Fångar transporteras
frän den ena aflägsna orten till den andra,
än under det de sitta innom fyra väggar
inneslutna, kan jag icke annat än anse det
högst nödvändigt , att vården om och ansvaret
för dem öfverlämnäs åt serskilte , endast
dertill utsedde Personer, af hvilka en säker
vård kan förväntas, och att ett strängt an.
svar för deras försummelser , enligt rättvisans
och billighetens sammanstämmande fordringar ,
utkräfves. Den större kostnaden för Statsverket,
detta kunde medföra , tror jag ej bör
komm3 i fråga, då man dels gör afseende derå,
att Landet befrias från en förhatlig tunga,
dels erinrar sig att Statsinrättningens vidmagt.
hållande och allmänna säkerhetens bevarande
är ändamålet 5 Statsinkomster och StatsUtgifter
endast medel härtill, samt att den, som vill
ändamålet, alltid också mås.e vilja medlen.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Vid alla
Riksdagar sedan 1800, har förevarande ämne
utgjort föremål för , Riksens Ständers pröfning,
dels i afseende på omöjligheten under nuvarande
Fångforslings - sätt att skaffa säker bevakning,
dels i anseende till olämpligheten
af de bestraffningar, för hvilka Sveriges Allmoge
, hvars skyldighet det egentligen icke
borde vara att bevaka Fångar, ofta blottställes.
Den 24 Martti, f m.
327
Man har derföre flera gånger önskat ett
annat sätt för bånglöring och bevakn ng men
drt Förslag, som vid slutet af förra Rik-dagen
i sådant afseende uppgjordes, har icke lörr än
nu blifvit fullkomnadt.
Sedan detta förslag, hvilket blifvit bygdt
på de af Riksens Ständer sjelfva vid sista Riksdag
framställda grunder, nu ty< kes uppfylla
det dermed åsyftade ändamål, hafva de emot
detsamma gjorde invändningar icke kunnat ändra
min öfvertygelse.
Då Fjerdingsman, som icke äro annat än
Bönder, hvilka tourvis bestrida denna betattning,
icke lämpeligen böra vara ansvarige för
Fångars transporterande och bevakning, och
då Länsmän, hvilka ofta hafva s ora Districter,
ej heller kunna medhinna att fullgöra detta
grannlaga åliggande; så synes mig, att när
man derjemte besinnar, det genom ifrågavarande
förslag icke någon ökad tunga för Landtmannen
orsakas, utan endast en nödig och
fullkomlig säkerhet beredes, samt äfven tiden
för Fång• transporterna, hvilka hädanefter, utan
aila omvägar, endast åtfölja de stora Landsvägarne,
vinnes, man skulle äga ganska många
anledningar att antaga ifrågavarande förslag;
hvarå jag således iår utbedja mig Herr
Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Herr Grefven och D an dt Mar sk alk en hemi
ställde, huruvida Ridclerskrpet och Adeln behagade
StatsUtskottets Betänkande, i anledning
Y~
328
Den 24 Martil^ f. m.
af de dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet
återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
gjo de Pioposttion till bifall af Utskottets
Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 10
dennes afgifne samt den 17 och 19 i samma
manad pä bordet lagde förnyade Betänkande,
i anledning af Återremiss om förlängning i
Prrescriptions-tiden för Låns omsättning i Bani
coDiseontVerket.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af det nu upplästa Betänkandet,
får jag först anmärka, att BancoUtskottet origtigt
framställt mm af detsamma upptagna tanka,
då det yttrar, att jag ej kunnat medgifva
Banquens interesse vara enahanda med Nationens.
Mina ord voro: att j3g ej kunde anse
Banquens interesse vara öfver Nationens. BancoUtskottet
säger, att en lörändring i den införda
och stadgade ordningen ej utan yttersta
nödfall och efter moget betänkande borde vidtagas-
Detta nekar jag ej; men jag frågar
hvar och en, som känner eller vill känna
Landets nuvarande Pennmgeförlägenhet: är ej
detta yttersta nödfall nu för handen, och behöfves
ett längre besinnande härpå, än det
Utskottat i snart 4 månader härpå användt?
Den 24 Martti, /". tn.
329
Utskottet tyckes dock vilja ådagalägga sitt liberala
tänkesätt, då det säger sig ej vilja underlåta
medgifva, det de serskildta händelser
och förhållanden, hvilka den än fortfarande
utomordentliga Penninge.förlägenheten beredt,
icke böra lemnäs utan uppmärksamhet. Detta
liksom aftvungna medgifvande bestämmer mitt
hopp af BancoUtskottets, vid denna Riksdag,
åtgärder för framtiden.
Hvad sjelfva hufvudämnet beträffar, så,
om någon fråga vore att Banquen kunde förlora
genom beviljande af ett ytterligare an,
stånd, skulle jag icke yrka detsamma j men
jag kan för min del icke finna , att Banquen
kan förlora det minsta genom en tillåtelse för
sådana Låntagare, hvilka äga fullkomlig vederhäftighet,
att ytterligare bibehålla deras
omsättningsrätt. Banquen kan deremot förlora,
genom att dess Discont brådstörtar indrifvandet
af sina fordringar till hela sitt belopp,
och då ofta Låntagarens och Caventens Egendom
kan blifva iörsåld till ett sådant vanvärde,
att ej full tillgång för Fordringarne finnes.
Då jag anser det af BancoUtskottet föreslagna
anstånd ännu vara för kort och ingalunda
tillräckligt, får jag hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln , med förkastande af
Betänkandet, behagade tillåta, att ett ytterligare
rådrum af 30 dagar från den dag , då
Riksens Ständers beslut angående allmänna Fi.
nance regleringen blifvit kungjordt, måtte beviljas
de Låntagare, hvilka icke haft tillfälle
omsätta sina Lån i BancoDiscontVerket.
Herr Strussenfelt, Michael, förenade sig
med Herr Munck af Rosenschöld.
Friherre Boye, Ludvig: Af de premisser,
som Utskottet antagit, hade jag väntat, jag
bekänner det, en lyckligare tillämpning, till
någon större skonsamhet för Gäldtnärerne i
Disconten. Jag tror åtminstone , att en skillnad
borde göras emellan Gäldersärer boende i
Stockholm och Gäldenärer, boende i Lancborterne.
I Hufvudstaden vetman ungefärligen redan
hvad man har att vänta, och har dessutom lättare
utvägar att finna Penningar; då deremot i
Landsor<erne ut\'ägarne äto vida svårare. Man
umgås der ännu med förhoppningar, att Penninge-bristen
valder vid denna Riksdag afhulpen;
och man skulle, kan hända , der anse sig öfvertJad
otn man cj finge tid på sig att invänta hjelper»,
samt tror sig äga , i sjelfva sitt behof, ett
tillräckligt skäl tor detta anstånd. Vid jemnföreise
af de Anmärkningar, som voro till Utskottet
remitterade, med Utskottets svar derå,
står, i min öfvenygel e, Anmärkningens vigt
qvar, utan att vara nöjsamt förklarad; ty det
torde få a ses såsom tämtneligen säkert, att,
utom den skonsamhet, som Disconten, framför
enskildte Borgenärer, kan lemna, måste
Biir.qnens egen fördel vara bättre vunnen derigenom
, att Gäldenären får tid att följa sin
vilja, att göra rätt för sig, än att han, som
inan sätrei-, på en gång slås för pannan. Tå
de;sa skäl tillstyrker jag bifall till Herr Rosenschölds
förslag, så vidt det angår Gäldenärer
i Landsorterne.
De» 24 Martil, f. m.
331
Herr Cederskjöld, Pehr GuslaJ: Så länge
det ännu ej blifvit stadgadt, att den enskilda
Fordrings ägaren nödgas lemna anstånd, utan
han tväuom är bibehållen vid sin rätt att påkalla
Lagarnes åtgärd till återfående af sin utlånta
Egendom, kan jag ej finna, hvarföre den*
na rätt skall nekas BancoDisconten, och dess
Gäldenarer sålunda gynnas framför enskildtas:
Jag skulle till och med tro, att en ytterliga
re förlängning at Praecriptionstiden för om.
sättningsrättigheten i Banco_l)isronten ej en
gång skulle lända Gäldenärerna till någon verklig
båtnad; utan att deras ställning tvärtom
skulle med hvarje nytt uppskof ännu ytterligare
försämras; och att det skulle blifva för
dem, ju längre anstånd de. fingo, desto svårare
att reda sig. — Jag kan således ej instämma
med de värda Ledamöter, som nu talat i detta
ämne, utan får tvärtom ödmjukast tillstyrka
bifall till Höglofl. BancoUtskottets Betänkande.
Dessutom skulle stockningen och förlägenheten
i allmänna Rörelsen ökas och underhållas,
samt den Enskildtes Gäldenärer få så mycket
svårare att reda sig, om tillgången, för
dem, på nya Lån i BancoDisconten minskades;
hellst Discontens möjlighet att utlåna nödvändigt
måste inskränkas i samma mohn, som dess
rättighet att indrifva sina Fordringar. Detta
är för mig ett nytt skäl att tillstyrka bifall å
Utskottets Betänkande.
Herr Pahlman, Otto Fredric: Då jag likaväl
med den sista värda Ledamoten, anser
332
Den 24 Martil, f. m.
ett, utöfver hvad BancoUtskottet tillstyrkt, förlängdt
anstånd med Discont-låns omsättning
snarare innefatta skada än hjelp för Låntagare.
och då jag icke tror att blott de i BancoDiscontVerket
skuldsatte behöfva hjelpas, utan
att äfven andra Medborgare, hvilka äro skyldige
annorstädes, böra erhålla u-väg att i BiscontVerket
kunna bekomma Lån, finner jag
för min del det af Utskottet föreslagna anstånd
af 30 dagar från derom af DiscontVerket erhållen
underrättelse v rs tilirärkeiig, samt anhå
i ier således om Proposition till bifall al Betänkandet.
Herr Mannerstam , Johan : Den Mofion ,
som gifvit anledning till förevarande Betänkande,
åsyftade endast, att de, b vilka försummat
omsätta sina Lån i BancoDiscontVerket,
skulle dertill erhålla ytterligare rådrum. Då
nu Motionen blifvit at Utskottet tillstyrkt, samt
ifrågavarande Låntagare återfått deras annars
förlorade rättighet, att omsätta sina DiscontLån
innom ännu en månad efter derom erhållen
underrättelse, så kan jag för min del
icke finna annat, än att Betänkandet bör an.
tagas. I anledning af hvad Friherre Boye
nyss anfört, rörande skillnad emellan DiscontVerkets
Gäldenärer i Stockholm och Gäldenärer
i Landsorterne, torde jag få erinra, att de
båda äga lika förmån, enär det ytterligare fö*
reslagna anstånd för båda räknas från derom
af DiscontVerket bekommen underrättelse. Jag
tillstyrker således , lika med Herr Påhlman,
bifall af Betänkandet.
Den 24 Martil, f. m.
333
Herr Munch af Rosenschöld, Eherhard:
Ändamålet med ifrågavarande Motion var icke
att förbättra BiscontVerkets Låntagares ställning
i det hela, utan endast att skaffa dem
ett rådrum i afseende å deras Låns omsättning,
hvilket kunde svara emot den tid, som åtgeck
innan Myntvärdets reglering fastställdes. Då
nu Riksdagen blifvit törlängd, och denna reglering
ännu längre uppskjuten, torde det äfven
vara billigt, att i samina förhållande utsträcka
anståndet för Lane omsättningarne. Ingen
förlust uppkommer derigenom lör Banquen,
hvilken snarare vinner genom tolf Procents
ränta, men de Låntagare, hvilka för närvarande
sakna utvägar till omsättning, kunna
undgå att blifva ruinerade, hvilket annars
skulle hända, i lall hela lånet i närvarande ögonblick
indrefs, i synnerhet i de Provincer,
där de nu ur rörelsen satte Discont-sedlar utgjort
en så betydlig del af RörelseCapitalet.
Hvad angår den af en värd Ledamot anmärkte
obillighet, att Banquen icke bör eftergifva
mera än enskildte Fordringsägare, får jag anmärka,
att Banquen är ställd under Riksens
Ständers styrelse och således måste rätta sig
efter Ständernas beslut. Det oagtadt förfares,
sedan Malmö och Götha CanalDisconter kommit
på obestånd, iåi-gt sti ångare med de Gäldskyldige,
som halva Lån i Disconten, än med
dem, sorn h,fva Lån af Enskiidta. Dessutom
torde det icke vara någon fördel hvarken för
Banquen eller det Allmänna, att bereda nya
Låne tillgångar genom nuvarande Låntagare
spolierade Egendom.
334
Dm 24 Martil, f tn.
Friherre Boye: I anledning af den An
märkning
en värd Ledamot gjort vid mitt yrt
rande, utbeder jag mig ta erinra, det jag icke
ansett skillnaden emellan Landsorternes och
Stockholms Gäld närer i Disconten , härröra
från någon olikhet i tid; ty dä tiden räknas
från underrättelsen, så är den lika för alla; men
deremot äga sin grund i en ganska märkeiig
skilnad i utvägar; och den torde böra modgifvas,
då man efteräinnar, att det som är lätt
i Hufvudstaden, är dock ganska svårt i Landsorten.
Herr Cederskjöld: Då RörelseCapitalet ingalunda
minskas genom DiscontLånens indrifning,
he 11st Penningarne naturligtvis ej begrafvas
i Disconten ; utan genom nya utlåningar
genast åter försättas i omlopp, och blott fördelas
på andia händer; sä får jag äfven af
detta skäl ödmjukast anhålla om Proposition
å bifall till Utskottets Betänkande.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om ändamålet med det af BancoUtskottet föreslagna
anståndet skall vara att hjelpa den Gäldskyldige,
så torde det icke på detta sätt kunna
vinnas. Det är ej fråga nu, hvar penningar
finnas, utan hvad i närvarande ögonblick de penningar
äro, som vi hafva att röra o s med. Deras
värde beror af de beslut, som Riksens Ständer
gå att fatta. Innan detta beslut är kändt ,
kunna inga Penninge transactioner göras. I anledning
af Herr Cederskjölds påstående, att samma
förhållande bör äga rum emellan Discon
-
Den 24 Martil, fm. 335
ten och dess Debitorer, som emellan Credit orer
och Debitorer i allmänhet, får jag anmärka,
att det är just genom Disconternas inträn*
gande i Penninge rörelsen, som de vanliga och
naturliga förhållande! ne/mellan Creditorer och
Debitorer blifvit rubbade. Det är genom Dis*
contens mellankomst, semalia penningar, som
förr circulerade i Land.orterne , nu gå genom
Hufvudstaden.
Hvad som nu indrifves från Landsorterna,
kommer ofelbart ock att stadna i Stockholm;
hvilket likväl jag anser så mycket oiämpligare,
sorn mångfalidiga utvägar der finnas för
fyllandet af ögonblickliga Penninge-behof, hvilka
ej finnas i Landsorterne. Jag bifaller således
Herr Munck af Rosenschölds proposition.
Herr Strussenfelt, Michael: Då vi hit—
kommit för att hjelpa Fenninge Verket samt
i synnerhet de Gäldskyldige i Difconterne, bö*
ra vi väl icke försvåra utvägarne för dem att
kunna afbörda sig deras skuld. Herr Cederskjölds
anmärkning, att de penningar, som inflyta
uti Disconterne, åter kunna utsläppas, är icke
rigtig ty under närvarande förhållande är en
så fullkomlig stockning i alla rörelser, att några
Lån visserligen icke kunna inbetalas. Det
är för öfrigt alldeles icke obehörigt, att, likasom
Banquen helt nyligen b'gärt Jernbref i
afseende å inlösen af dess utelöpande Sedlar,
ett anstånd af 30 dagar efter det Pinan ,t Regleringen
blifvit af Riks-ns Siänder fastställd,
åt BancoDiscontens Läntagare beviljas.
336
Den 24 Martil, /. m.
Herr Grefven och LandtMarkalken gjerde
Proposition till "•'bifall af BancoUiskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och LandtMctrskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, på sätt Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit, tillåta att ett ytterligare rådrum af
30 dagar från den dag, då Riksens Ständers
beslut, angående allmänna FinanceRegleringen,
blifvit kungjordt, måtte beviljas de Låntagare,
hvilka icke haft tillfälle omsätta sina
Lån i BancoDiscontVerket.
Ropades äfven Ja och Nej.
*■
Herr von Schulzenheim, David, den aldre:
Jag hemställer , om icke ifrågavarande ämne
kunde få hvila intill dess Stats-och Banco.
Utskottens Utlåtande öfver DiscontVerkens utredning
inkommit. Man bör icke genom ett
för långt anstånd minska en flink Execution,
hel 1st orsaken, h varföre man i Lansorterne icke
äger lika god Credit, sorni Stockholm, härleder
sig derifrån, att på förra stället Executionen
för närvarande är mycket långsam samt
nästan i förfall.
Grefve von Schwerin: Visserligen må något
hvar önska att Executionerne måtte hädanefter
gå ordentligare och raskare, än hittills.
Men hardt synes mig vara, att första försöket
till förbättring i den vägen skall göras uppå
dem ,
Dm 24 Martii, /. m.
337
dem, sorn i närvaranE ögonblick mäst behofva
undseende. JViånne undantag j kunde be<i
viljas åi de Gäldskyldige i Landsorterne, aom
bo 20 mil frän Hulvudstaden?
Herr Strussenfelt anhöll att få upplysa,
att ehuru i Stockholm ännu finnes någon tillgång
på penningar, i Landsorterne likväl all
tillgång dertill tor det närvarande saknas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är visserligen
med lika tankar med Herr von Schulzenheim
deruti, att en sträng Execution vid
fordringars uttagande utgör ett väsendteligt medel
till Creditens stärkande. Jag anser en af
orsakerne till Penninge-förlägenheten varaCredit-brist,
sorn just är grundad på våra Ex^cu-j
tions-sfadgars för ringa stränghet och isynnerJ
het på deras långsamma och ensidiga verkställande;
men jag anser närvarande tidpunct ingalunda
vara lämpelig att skärpa dessa Stadgar
och deras verkställande. Riksens Ständer äro
här församlade, icke blott för att bevaka Fordringsägarnes,
utan äfven de Gäldskyldiges in-f
teressen , så vidt det med det Allmänna låter förena
sig; i synnerhet som Riksens Ständer sjelf,
va tillskapat de för vidsträckta LånetilJgångar
och de för milda Concoursstädgar, hvarigenom
mångå blifvit lockade in i vidlyftiga Penninge-
och HandelsSpeculationer. Det hade tillhört
Nationens Representanter att genom kloka
och stränga Författningar förekomma dessa vinglerier,
men sedan de uragtlåtit det, måste de,
Ridd. 0. Ad. Prot, IV. B. II. Afd, 43, 44.
33*
Den 34 Martil, f. m.
äfven för att icke göra sig sjelfva dementi,
geqom lindriga medel söka att hjelpa så många
af dessa ^lycklige, som, utan att andra Medborgares
rätt förnärmas, möjligen kan ske.
Grefve Mörner, Adolph Gåran: Eftersom
jag fattat de värde Ledamöters meningar , hvilka
yttrat sig i detta ämne, äro de samma så
nära med hvarandra öfverensstämmande, att
jag icke tror någon särdeles skiijagtighet kan
komma i fråga. Herr Munck af Rosenschöld
har yrkat, att ifrågavarande anstånd för BancoDiscontVerkets
Låntagare, borde räknas från
den tid, då allmänna Finance-regleringen blifvit
af Riksens Ständer fastställd. Herr Cederskjöld
åter har föreslagit att berörde anstånd måtte
taga sin början ifrån DiscontVerkets åt Låntagarr.
e derom lemnade underrättelse3 men innan
Ridderskapets och Adelns samt de öfrige
RiksStåndens Beslut i detta ämne varda fattade
och BancoStyrelsen meddeldte, åtgå troligen
några veckor, hvarförinnan FinanceRegleringen
möjligen skulle kunna blifva af Riksens
Ständer afgjord, och någon serdeles skillnad i
tiden för beräkningen af detta anstånd således
icke äga rum. Jag hemställer derföre, om icke,
enär i hufvudsaken samma ändamål vinnes,
Ridderskapet, och Adeln skulle behaga gilla
Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt Mars kalken tillkännagaf,
att Borgareståndet bifallit Utskottets
första Betänkande samt att de öfrige Stånden ,
enligt den underrättelse Herr Grefven och Landt
-
Den 24 Martu, /. ni.
339
Marskalken erhållit, skola gillat Utskottets
senare, nu ifrågavarande Betänkande.
Hert Munck af Rosenschöld frågade, om
den af Herr Grefven och LandtMarskalken nu
lemnade upplysning vore tillförlitlig; i anled*
ning hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
det berörde underrättelse väl ännu icke
i officiel väg från de andra RiksStånden an-;
kommit , men att någon anledning icke vöre
att tvifla på rigtigheten deraf, och hade Herr
Grefven och LandtMarskalktn endast trott, sig
upplysningsvis böra meddela Ridderskapet och
Adeln samma underrättelse, utan att derföre
anse den i ringare måtto böra verka på Ridderskapets
och Adelns Beslut.
Herr Cederskjöld: Om mitt minne ej allt
för mycket bedrager mig, har förut aldrig varit
fråga om mer, än hvad Utskottet nu tillstyrkt,
nemligen en Månads förlängning af Prae-criptions-tiden,
räknadt fiån den dag då Beslut
derom blifver allmänt kungjordt. Då nu deremot
blifvit yrkadt, att den Månad, hvarmed
Prasscriptions-tiden förlängdes, borde räknas
frän den dag, då allmänna FinanceRegleringen
kommer till Allmänhetens kunskap; synes
detta mig vara en alldeles ny Motion,
hvaröfver Utskottet aldrig blifvit hördt, och
som således ej nu lär till afgörande kunna
upptagas, ej heller göra något uppehåll i detl
gamla Frågans afgörande. Häraf hämtar jag
34®
Den 24 Martil, f, m.
således en ytterligare anledning till min ödmjuka
anhållan om Proposition på Bifall till
Utskottets Betänkande.
Herr af Brinkman, Gustaf: Jag instämmer,
för min del, till alla delar uti hvad Herr
Grefve Mörner och Herr Cederskjöld nyss anfört.
I anledning af hvad jag för en stundrsedan
hört yttras, att Executionsverket i Landsorterne
skulle vara förfallit, samt i följd deraf
Crediten försvunnen, önskar jag få veta, i hvad
afseende sådant kan sägas hafva inträffat. Att
Executionsverket i Landsorterna är lika verksamt*
som i Hufvudstaden, bevisas bäst af den
farhåga, hvaraf Discontens Låntagare äro intagne
för iodrifvandet af Discontens Fordringar,
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej samt Votering.
Friherre Boye, Ludvig: Med den vördnad
jag hyser för detta Stånd, förenar jag blott
den tankan, att, i ändamålet för hvarje Rid^
derskapets och Adelns handling , hvarje dess
beslut, måste alltid ligga en allmän nytta, ett
allmänt gagn. Nu kunna vi icke betvifla hvad
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrat,
nemligen att frågan är redan afgjord af tre
Stånd; och när då , i denna fråga, såsom af
Reglementarisk egenskap, voteringen hos oss
skull#_föra till intet annat Resultat i frågan,
Den 24 Martil, f. m.
34*
utan blott upptaga en tid , kankända behöflig
till annatj sä hemställer jag ödmjukast, Om
icke, med samtycke af den Ledamot, som vo*
teringen begärt, frågan derom kunde förfalla*
Innefattade ämnet någon grundsats att bevara,
någon Nationens rätt att försvara, så skulle
jag alltid tro, att vi borde, utan allt afse.?
ende på de andra Ståndens Beslut, anställa den
begärde voteringen; men då nu ingen förtydning
kan leda vår eftergift till följd af impo»
sition; så tror jag, att vi mycket väl kunna
vidtaga den.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad cn värd Ledamot, Herr af Brinkman,
yorat om Execudonsverket i Landsorterne, får
jag erindra, att det förfarer ganska strängt då
fiåga är om att indrifva Disconternes Fordring
gar bos Enskildte, men deremot ganska lamt,
då fråga uppstår om att indrifva Enskildtes
fordringar hos Disconterne Äfven får jag, i
anledning af samma värda Ledamots yttrande,
förklara, att jag icke är Låntagare uti ifråga-^
varande Discontverk.
Friherre Hjerta, Fredric: Ehuru jag, såsom
Ledamot uti BancoUtskottet, deltagit uti
ihågavarande Betänkande, vill jag likväl helldre
bifalla Herr Munck af Rosenschölds mening
, om votering derigenom kan undvikas,
hellst en votering i detta ämne endast skulle
borttaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
att något i hufvudsaken vunnes, då af de öf.
rige Stånden, BorgareStåndet redan bifallit Ut»
342
Den 24 Martu, /. m.
skottek första Betänkande , samt Preste- och
BondeStånden, enligt hvad BancoUtskottets
sa »iteli ge Ledamöter i går berättade mtg, antagit
Utskottets nu under pröfning varande Utlåtande,
Herr Munch af Rosenschöld: Om de and’a
Stånden redan bifallit Utskottets Betänkande,
vill jag, för min del, icke yrka någon votering,
men skulle någon officiel underrättelse
om de andra Ståndens Beslut i detta Mål än.
nu icke vara ankommit, får jag hemställa, om
icke Målet finge intill nästa plenum hvila, hvar»
förinnan bestämd underrättelse derom anländer.
Herr Grefven och DandtMarskalken föreslog,
att Målet mätte intill nästa plenum upp.
skju as, hvarförinnan officiel underrätt! Ise an.
gående de andra Ståndens Beslut troligen ankommit
j hviiket bifölls.
Herr Grefven och Dandt Marshalk en till.
kännagaf, att plenum kom me kl. 5 i efternud*
dag att fortsättas.
Föredrogs å nyo BevillningsLTtskottets den
16 det.nes afgifne samt den 17 och 19 i samma
Månad på bordet lagde Utlåtande, angående
de emot de föreslagne grunderne för den
allmänna Bevillningen gjorde Anmärkningar.
I sammanhang hvarmed upplästes tvenne
från Preste- och BoigareStånden ankomne Pxo?
Den 2 3 Martil, f. *».
343
(ocollsUfdrag af den t g och 24 dennes, innehållande
det bemälte Stånd bifaliit Utskottets
den 23 sisth Januarii i ämnet afgifne första
Betänkande, med antagande derjemte af hvad
som innefattas i andra Alternativet af Utskottets
sednare ifrågavarande Utlåtande, beträffanfande
Consumtions-afgiften för Öfverflöds varor
och Fyllnadsafgiften för LandtTuilsersättningen.
Herr Grefven och LancltMarskalken hemställde,
huruvida Ridderskapet och Adeln beJ
hagade antingen på en gång eller pundvis fö-!
retaga Betänkandet till pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll, att Proposition på Betänkandet i hela
dess vidd först måtte framställas.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade
, att som tredje Puncten af Betänkandet
innefattade tvenne Alternativer, ansåge Herr
Grefven och LandtMarskalken sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Betänkandet med antagande af i tredje Pun>-  oten föreslagne första Alternativ.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Jag hade önskat att Bevillningsutskottets ifråJ
gavarande Betänkande hade något tidigare till
RiksStånden inkommit , emedan man då icke
hade kunnat säga, att detsamma borde bilallas
på den grund , att tillräcklig tid till e!t
annat Förslags uppgörande saknades. Härefter
uppläste Herr Munck af Rosenschöld följande
344
Den 2 3 Martn , f. m."
Vi smickra oss att sjelfve äga Beskattnings?
rätten, och denna blir dock nästan vid hvar
Riksdag ofullkomligt utöfvad derigenom, att
Bevillningsutskottets Betänkanden så sent inkomma,
att som skäl för deras antagande med
framgång anföres , att tiden ej medgifver be»,
hörigen granska och ännu mindre att på nya
grunder alldeles omarbeta dem.
Hvart och ett BevillningsFörslag måste
blifva till någon grad ofullkomligt, och således
mycket kunna invändas deremot. Men
intet bör dock antagas, som är orättvist i sjelf*
va principen; den principe för all Bevillning
står oryggeligen fast , alt den isynnerhet bör
erläggas af den behållna Inkomsten eller den
behållna Förmögenheten. För denna principe
måste alla considerationer vika, consideratio*
ner af svårighet vid Taxeringen, af osäkerhet
vid uppgifter, ja! af osäkerhet i anseende till
BevillningsSummans utgående. Dessa considerationer
äro utomdess, och i synnerhet den
sistnämnda, ej omöjliga att tillfredsställa.
Så länge Bevillningen i Sverige ej upp*
geck till mera än tolf Tunnor Guld , såsom
ända till 1789, var principen för Summans fördelning
af mindre vigt. Men nu , dä BevillningsSumman
i vissa Orter uppgår kanske
till hälften af det där i omlopp varande Röjv
lseCapitalet, är en rättvis fördelning, i mon
af verkelig föt mogenhet och tillgång, en fördelning
, som äfven drabbar Capitalisten, af
den al i astörsta vigt.
Den Bevillnings-principe, som år 1812 an*
Den 24 Martil, f. ni.
345
togs, var då ännu ej så obillig* ehuru orättvis,
ty till det året hade den svnhara Förmögenheten
jemnt stigit i värde, Penningen deremot
jemn t minskats i värdes dä hade ännu
den skuldsatte Ägaren af synbar förmögenhet
lätt tillgång ti il PenningvLån, ja! så lätt, att
han ej sjelf märkte sin belägenhet och det
brådjup , vid hvars biant han redan stod.
Man har hört i8t2 års Bcvillnings-prin.
eipe till och med försvaras dermed, att de skuldsatte
Äg3re af synbar förmögenhet genom den
lida ett välförtjent straff för sitt vingleri och
sin fåfänga, att tillhandla sig, till en del med
lånta Penningar, Fastigheter. Men, om det varit
ett fel, att i arfskifte, eller af billig farhåga
för Myntets ytterligare försämring, hafva
velat rädda sitt PenningeCapita! genom Fastighets-köp,
eller ock , som varit det största
felet, att hafva speculerat på Fastigheter, som
på en Handelsvara , så måtte väl ett sådant
fel hafva hunnit att försonas och att tillräckligen
straffas genom det, att dessa Fastighetsköpare
lått i fem år erlägga Bevillning äfven
för det de ej ägt, 01 h troligen aldrig komma att
äga, samt genom det, att de härvid fått för
Capitalisterne gå i förskott, bvdket nästan al;
drig blifvit dem af dessa ersatte , och ännu
mer derigenom , att deras synbara förmögenhet
denna tid', åtminstone i de flesta Provincer,
årligen minskats i värde. Utomdess, då
tusendetals Medborgare förtjent att straffas ,
har aldrig fråga uppstått om mer än hvar
tionde j och säkert Ivar sedan 1812 hvar ti
-
346
Den 2 4 Martil, f. m.
onde af betydligen skuldsatte Fastighetsägare
redan blifvit straffad genom sin fullkomliga
ruine. Låtom oss förekomma de öfrigas
Undergång genom kraftiga medel , hvartill äfven
hörer antagandet af en BeviiSnings-principe,
som på behållen Förmögenhet eller ock
behållen Inkomst lägger den betydligaste delen
af Bevillnings-bördan.
En värd Ledamot, Herr Grefve A- G. Mörner,
har i denna fråga vid 1812 års Riksdag
yttrat: ”Att vilja , det Låntagaren skall fordra
ut Statens rätt hos Långifvaren, är ungefär
, att begära af flugan, att hon skall gå till
rätta med spindeln, sedan hon fastnat i nätet.
Det är endast den förmögne Låntagaren, hvilken,
liksom den starka flugan, kan bryta igenom
väfnader!, som någon gång kan verkställa
ett sådant afdrag.”
Samma värde Ledamots yttrande bifaller
jag alldeles. Hvem har väl den största lätthet,
att af Capitalisten uttaga, hvad denne till
Staten bör gifva, antingen den, som befinner
sig i ett - öd.vunget behof af dess Låne-biträde,
elle*- Suter), som med all den magt, hvilken
är lagd i Styrelsens hand, med alla de
medel, all den kraft Lagen ger, kan det befalla
?
Som redan ett Stånd antagit Bevillningens
utgående efter behållen Inkomst, torde
ej fråga böra uppstå om Bevillning af behållen
Förmögenhet, utan af behållen Inkomst ;
vid uppgift af denna, bör afdrag få göras för
bevisliga skulder, Låntagarens uppgift på des?
Den 24 Martil 3 f. m.
347
sa controllerar I ångifvarens på dess fordringar
Tillika bör en Ölverflöds afgift bestämmas.
Man invänder : 1:0 Att ändå ej Capitalisten
åtkomma, emedan han uppsäger sitt Capital,
om Låntagaren ej förtiger sin skuld, eller
ej sjelf vill erlägga Bevillnings-procenten.
Jag nekar <j , att så ofta mäste hända, men
enligt 1812 och 1815 årens Bevillnings-principe,
åtkom man Capitalisterne nästan aldrig,
18 to års dock oftast. Om en del af dessa
Medborgare skulle vilja undansnilla Staten dess
rätt, bör sådant ej föranleda till den, Capitalisten
i allmänhet föiolämpande slutsats, att
de alla skulle hysa lika låga tänkesätt. Det
förhåller sig härmed, som med Tullförsnillning.
Oaktadt denna ofta äger rum, inflyta
dock betydliga Tullmedel.
2:0 Att r 8 f o års Bevillnings-principe med*
förde nödvändigheten af edgång och gjorde
många menedare. Jag för min del finner skillnaden
ej så betydlig emellan en menedare
och en bedragare eller försnillare af Kronans
rät». Utomdess nämnes icke i Stallmästaren voa
Törnes förslag något om edgång.
3‘0 Att det vore obehagligt för en hvar
att bero af andras godtycko, i anseende till
uppgiften om sin behållna Inkomst. Men är
det väl behagligare att bero deraf, i afseende
på uppskattning af sin Egendoms värde?
Då man uppger förra årets Inkomst, kan deraf
ej så säkert slutas till ens verkeliga för*
34*
Den 24 Marlit, f. m.
mögenhefs-tillstånd, ty årliga Inkomsten kan
variera och bero af conjuncturen.
4:0 Att Bevillningen ej säkert går ut enligt
1810 års principen men man misscalculerade
sig ej mera 1810, än 1812 , i synnerhet
som Bevillningen ökades sedan Tabellerne för
18 10 voro uppgjorda. Hade man 1812 bibehållit
samma grunder och rättat de misstag ,
som ej kunde annat än vidlåda ett Bevdlningspioject,
som första gången varit försökt, så
hade man med rättvisa och klokhet i fördel•ningen
förenat all möjlig säkerhet för utgåendet
af Bevillningen. Ett möjligen inträffande
deficit förekomrnes genom ett Creditiv på Banquen,
derigenom att fördela BevillningsSum-;
man på hvart Län.
Många Financierer i flera Länder, ifrån
den Orientaliska Despoten , som låter strypa
den rika Paschan, för alt fylla sin Statsbrist
med dess förmögenhet, än la tili BtvillningsUtskottet
i Sverige vid Re.iCtionsRikrdagen år
1812, hafva ansett den principe i Beskattnings^
frågor för den rättaste, genom hvilken den nödiga
Summan lättast beräkms och säkrast utgår.
Det nu åter af samma Utskott föreslagna
Beskattnings - sätt närmar sig uppenbart
våld, och är lämpeligt vid en brandskattning
i ett inkräktadt Land, då man ej har rådrum
att pröfva hvars och ens behållna, utan blott
synbara förmögenhet, som ofta är en verklig
oförmögenhet. Jag föreslår således förkastandet
af de Bevillnings-grunder, som Utskottet
Den 24 Martil, /. ml
297
framställt, samt att Bevillningen ålägges behållen
Inkomst, enligt de grunder, som Herr
von Törne uppgifvit.
*
Grefve Mörner, Carl Stellan, anförde
skriftligen :
Om Fäderneslandet äfven denna Riksdag
skall undergå det missödet att få en ny BevillningsFörordning,
önskar jag likvisst, att
den icke må uppgöras efter 1810 års Bevillnings-grunder
, hvilkas'följder vi erinra oss,
och hvilka alitid skola blifva desamma, enär
Beskattnings - methoden efter dem tillämpas.
Jag har dock aldrig klandrat sjelfva principen
såsom obillig , men väl såsom overkställbar ,
ty hvarken kan man påräkna, det Skattskyldige
i allmänhet anmäla fullständigt sina behållna
Inkomster, ej helier kan det vara behagligt
för TaxeringsCommissionerna att genom
magtspråk stundom se sig föranledda att
påföra högre Bevillning, emot de betalandes
egna uppgifter, då Nationen icke älskar, icke
är van vid tvångslagar; oredor och missnöjen
skola derigenom ofta uppstå, samt på hazarden
ankomma, antingen Statsverket får betydligt
mer eller mindre af den BevillningsSumma,
Riksens Ständer anslagit till Rikets oundvikeliga
behofver.
En BevillningsFörordning med fullt anspråk
på fullkomlighet, är icke tänkbar, men deremot
är ingen ting vådeligare, än stadga såda.
na grunder, hvilka medföra en gifven osäker;
35®
Den 24 Martil, f. m.
het: Vid yppande Statsbrist är då ingen annan
utväg för Konungen öfrig, än sammankalla
Rikets Ständer, en åtgärd, som vi känna
medföra stora olägenheter, och ej aflöper utan
de betydligaste omkostnader tor Riket.
Den, hvilken anser såsom en oundvikelig
nödvändighet, att nu förändra Bevillninningsgrunderna,
skulle jag snarare anvisa till
1789 åis Bevillningsförordning; men då jag
för egen del omöjligen kan öfvertyga* om behofvet
derutaf samt förut icke hört någon beklaga
s g öfver det nu gällande B skattningssättet,
och derjemte tror, att vi i allmänhet ej
kunna få något mindre tryckande, äfvensom
i Reglementariskt afseende mera redigt, gillar
jag åtminstone enskilt BevillningsUtskottets
nu afgifne Betänkande, och under full öfvertygelse,
att det skulle sätta Riksens Ständer uti
mycken förlägenhet, att nu formera ett nytt
BevillningsSysteme, vågar jag ödmjukeligen tillstyrka,
att de minsta förändringar göras i den
Författning , som för närvarande tjenar till efterlefnad.
Herr Uggla, Pehr Gustaf: Med känne.
dom af den Opinion, som så högt yttrat sig
för bibehållande af nu gällande hufvudgrund
för allmänna Bevillningen efter synbar förmogenhet,
borde jag väl anse för en frugtlö6 möda
att med min röst söka motverka kraften af denna
Opinion; men jag kan likväl icke neka
mig den tillfridsställelsen, att i Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll förvara uttiyc*
Den 24 Martil, /. m.
351
ken af min enskilda oföränderliga öfvertygelse
i denna vigtiga fråga, genom det ankrande,
jag i ämnet författat och utbeder mig att
nu få uppläsa:
Under erkännande af den osparda omsorg
och det insigtsfull nit, som Bevillningsutskottet
nedlagt på det förslag till Bevillning®-  grunder, som nu utgör föremålet för Höglofl.
Ridderskapets och Adelns granskning , går jag
att inför Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln närmare
utveckla de skäl, hvarpå jag grundat
min till Bevillningsutskottets Protocoll yttrade
serskilda tanka, i frågan om den af Utskottet
föreslagne Bevillningsgrund efter synbar förmogenhet.
Lika fri från anspråk på ofelbarhet
i eget omdöme, som på annan förtjenst,
än att *i denna fråga hafva förenat mina svaga
bemödanden med en annan Medborgares kraft-
fullare, har jag dock ansett för min pligt, att
i ett ämne, som innefattar i sig sjelft en af de
dyrbaraste rättigheter, som ägas i ett Land, der
ej en från Nationalviljan afskiljd magt arbitrairt
bjuder, utan ett fritt och sjelfständigt Folk,
genam sina Ombud, beviljar skatt till Statens
underhåll, oförstäldt följa, och, med agtning
för andras meningar, frimodigt yttra min egen,
om den än, som nu, vore stridande emot en
Opinion, kraftig och öfverlägsen, genom antalet
af sina bekännare.
Om det är en sanning, att ett Lands styrka
beror af dess bördighet, af Folkets idoghet
ech välraagt, så är det ock lika obestrideligt,
352
Den 24 Martn, f. m.
att denna styrka måste, för utvecklingen af
dess gällande kraft, underljållas af Lagar. sosn
hvila på de fasta grunder, hvarje Lag behof?
ver iör sitt bestånd : Frihet, beskydd och säkerhet»
Då Folket, i stöd af Samhällsfördraget,
genom nödvändiga tillskott, måste bidraga till
Samhällets upprätthållande, bör ock den Lag,
sorn bestämmer fördelningen af dessa bidrag,
vara grundad på den naturliga billighet , hvarigenom
Statsborgaren träffas endast i den mohn
hen har förmögenhet, som behöfver skyddas,
som i möjligaste måtto underlättar Jordbruket
och andra Näringar, i stället för att dem un|5
dergräfva, som har Folkets trefnad och välmåga
till ett högre föremål, än utprässandet
af en skatt, hvilken trycker och utmärglar
Landet , som fördelar Statsbördan, ej där hon
har sitt säkraste fäste, utan där största förmågan
finnes att den bära, och som, under den
förutsatta fordran af Enskildes uppoffringar för
det Allmännas väl, icke medgifver någon enskild
Medborgares förfördelande för andra Enr
skildes eller det Allmännas verkliga eller inbillade
förmåner.
Efter mitt omdöme, hvilade rgio års BevillaingsStadga
till säl hufvudgrund på dessa
sanna och rätts-enligä stöd för Stats-bördornas
fördelning, men som mänskliga kraften icke
uppnår fullkomligheten på en gång, delade
denna Författning det gemensamma öde med
nya, af erfarenheten icke nog pröfvade Inrättaingar,
att hon röjde fel och brister, hvilka.
Den 24 Martil, J. m.
353
i strid med grunddragen, motarbetade, i stället
för att medverka till ändamålet, hvaribland
isynnerhet må nämnas den origtigt och endast
till misstag ledande M nimiTariffen samt den in*
Vecklade Organisationen för BevillningsLagens
verkställighet.
Vid 1812 års Riksdag antögos andrå, till
väsendtlig del ännu gällande Bevilinings-grun*’
der. Den synbara Förmögenheten blef nu ett
föremål för Beskattningen, i stället för dea
verkliga, och , liksom det i sjelfva verket gåfves
en dass Medborgare, sorn vore berättigad
att afskudda sig den allmänna börda, sorn
Statens behof kräfver , blef den Bevillning,
sorn borde träffa Capitalisten och den samlad?
Rikedomen, öfverflyttad på andra Medborgar"*
Glassér och i synnerhet på Jordbruket. Och
då denna Beskattnings*methode således öppnade
en lika lätt, som derigenom vådelig tillgång
till den återstående National-välmågan ,
torde den med skäl kunna räknas till dessa
misstag , hvars följder väl kunnat uthärdas ,
men i hvilkas natur det dock ligger, attisanw
ma mohn blifva mera tryckande, som en dyrköpt
erfarenhet efterlemnar smärtande sår,
I stöd af hvad jag här ofvan haft aran
anföra, grundadt på den öfvertygelse jag äger
om så väl rättvisan, som nödvändigheten der-;
af, att för framtiden en gräns sättes för de£
djupa, redan allt för långvariga lidande, som
en tryckande, på origtiga grunder byggd och
ojemt fördelad Bevillning medfört för Jordbruk
Ridd. 0. M Fröt. IV- B, II Afd. 45a 46.
354
Den 24 Martu, /. k/*
ket, Naringarne och de arbetande FolkClasserre,
kan jag för min del icke godkänna den af
Utskottet föreslagne Bevillnings-grund efter
synbar Förmögenhet, en Beskattningsgrund,
som, under det den lägger en ny GrundRänta
på jorden, skall i längden bidraga till ModerNäringens
förtryck och innom sitt område fjättra
den talrika Folkhopens idoghet.
Efter detta öppna förklarande utbeder jag
mig vördsamt, att iå för några ögonblick åter.
föra Högloflige Ridderskapets Och Adelns uppmärksamhet
på den af mig här ofvan vidrörda
Bevillningsmethode, eller beskattning af//z.
komsterne. Det är väl srnt, i8ro års BevillningsSysteme
bade fallit, men det hade ock
i sitt fall lemnat efter sig den goda upptäckt,
att erfarenheten, som uppenbarat felen och
bristcrne, äfven antydt vägen till deras af hjelpande
, till delarnes närmare sammanfogande
till öfverensstämmelse med det hela och till
de rättelser och förbättringar, som höllö bättre
prof emot en upplyst och fördomsfri granskning.
Det var på denna grundval, en värd och
förtjenstfull Ledamot af detta Stånd byggde
sitt vid 1815 års Riksdag väckta Förslag, om
åter införandet af andra grunder för allmänna
Bevillningen. Detta Förslag mötte likväl icke
bistånd , än mindre Sanction af en allmän
och ädel National-vilja. Förskansad bakom
det uppresta bröstvärnet, af den osäkerhet orh
de misstag, som föranleddes af i8to års BevillningsLag,
gjorde man sig knappt den mödan
att undersöka, om detta i sjelfva verket
Den 24 Martil, /. m.
355
var något bättre, och nämnde Förslag, värdigt
att lifligen begrundas, rönte det ödet att i allmänhet
blifva förkastadt, innan man, må hända,
nog tillförliteligen för sig utredt skälen
för sitt ogillande. Det var först nuvarande Bevillningsutskott
, som i dess Betänkande, om
grunderne för den blifvande Bevillningen , den
23 januarii innevarande år, om Herr von Törnes
Förslag fällt ett fördelagtigt, på rättvisa
grundadt omdöme, och ehuru Utskottet ansett
sig icke böra frångå den nu gällande Beskattningsgrunden
efter synbar förmögenhet , bar
likväl Utskottet, på ett sätt, som lemnar ett
dyrbait bevis på dess liberala tänkesätt, insett
och erkänt vigten af de fördelar , som
genom andra Bevillnings grunders antagande
skulle vinnas, då Utskottet yttrat, att för omförbemälte
Beskattningsmethode eiler ”Inkomst”afgift
af verkelig förmögenhet tala i synner’5het
de omständigheter, att rättvis jemnhet i
”Taxeringen här skulle åtföljas af enkelhet i
”Räkenskaperne och Skattskyldigheten i synnerhet
träffa den verkeliga förmågan att bära
”den”. Vidare, att ”Beskattningen skulle ännu
”närmare uppfylla sitt ändamål, om den i all”mänhet
kunde lämpas efter hvarje Medborgares
behållna inkomst, i förhållande til! dess
”förmögenhet och rörelse”. Af det följande i
Utskottets Betänkande vill det likväl synas,
som, i frågan om dessa grunders tillämpning,
Utskottet mer följt första ingifvelsen af de farhågor
1810 års Bevillningsstadga efterlemna!,
än grundeligen beräknat och öfvervägat det
resultat i motsatt förhållande, som, i löijd af de
35<-'
Den 24 Martu, f. m.
uppgifne rättelsen och förbättrinerar otvifvelagr
tigt bör uppstå.
Och möta då för ofvanförmäldte Förslag
om Bevillnings utgörande efter behållen lilleö
nist, hvars Rättsgrund man eikanner, i allmänhet
sådana oöfvervinnerliga hinder, att det
icke möjligen kan tillämpas och i verkställighet
sättas i vårt Land, då likväl i andra Länder
dylika Beskattningsgrunder blifvit med fördel
införde och begagnade 3 är då denna förmenta
osäkerhet i beräkningen och svårighet
i verkställigheten, icke en, utan föregången
undersökning, antagen idée, utan framställa de
sig i sjelfva verket för mången så absolut oundvikeliga,
som man velat påstå 3 så synes förnuft
tet och rättvisan fordra, att man med sorgfällig
noggranhet granskar, innan man dömmer; att
man icke allenast uppgifver svårigheterne, utan
ock bevisar deras verklighet3 att man jemnför
dessa med dem, som åtfölja hvarje annat Förslag,
och att man behörigen eftersinnar, om de
goda verkningar, hvilka man vid verkställigheten
häraf befarar skola uteblifva, kunna
af något annat med mera trygghet väntas. Man
jemföre då förevarande Förslag med det nu
gällande BeskattningsSystemet, och erfarenhet
ten skall vitsorda, att samma osäkerhet i bet
räkningen, hvarföre man hufvudsakligen förkastade
1810 års BevillningsFörfattning , ännu
mer röjer sig vid tillämpningen af 1812 och
18x5 årens Beskattningsmethode. Vacklande emellan
oerhörda öfverskott och betydeliga brister,
har denna BevillningsLag, ömsom med en
Den 24 Martil, /. m:
35?
tryckande hand Tavilat öfver serskilta Med-’
borgareClasser och förnärmat Statens rätt till
åtkomst af den fastställda Summan.
Men dessa farhågor skola likväl i samma
mohn försvinna , som man med en lika noggrann
som fördomsfri granskning följer Herr
von Törnes Förslag. Man skall då finna , att
de fel och brister, för hvilka 1810 års Be vill-;
ningsStadga med skäl varit klandrad, här Blifvit
med sorgfällighet rättade, att, genom medi
delta förbättringar, den föreslagna BevillningsLagen
erhållit till sina föreskrifter mer enkel»!
het och tydlighet, och i Organisation för dess
verkställighet mera kraft, säkerhet och styr^
ka , och derigenom blifvit återförd från en
vanställd skepnad till dess ursprungliga, med
dess grunddrag öfverensstämmande syftemål;
cn rättvis Och jemn fördelning af Statsbördorre.
Då j81o års BevillningsFörfattning, med
alla sina fel och brister, med en MinimiTariff,
som låg i strid med hufvud-principen ,
med dess obestämda och invecklade föreskrifter
för verkställigheten , utan allt biträde af
nägon Capitationsafgift, likväl till Staten inbragte
netto det belopp af 2 Millioner, hvarefter
BevillningsTabellerna voro uträknade,
hvilka icke blefvo förhöjda , fastän Bevillninj
gen ökades med en half Million , utaf hvil-i
ken, vid Tabellernas upprättande, icke beräk-j
nade men sedermera vidtagna åtgärd , brist
till ett deremot svarande belopp naturligtvis
skulle uppkomma, sä frågar jag: huru många
anledningar mer visa sig ej då för ett sä*
358
Den 24 Martil s /. m.
kerf och lyckligt resultat af ett arbete, som,
grundadt på den erfarenhet iSio års BevillningsStadga
efterlemnat, i förening med den
år 18'2 införde ocb i detta Förslag oförändrad
bibehållna Capitations - afgift , icke mera
framställer en bristfällig byggnad , utan ett
fulländsdt helt, emot hvars säkerhet och verkställbarhet
inga grundade skäl till tvifvelsmål
mera finnas ? De ojätagtigaste' vittnesbörd härom
bära för öfrigt de i denna fråga från trye»
ket utkomna Handlingar, dit jag hänvisar en
hvar, som vill göra sig den mödan, att i detta
vigtiga ämne sysselsätta sin uppmärksamhet
och tankeförmåga.
För min del finner jag således icke betänkligt,
att till dess hufvud-grunder antaga
ett BevillningsFörslag, som, lämpadt efter
hvarje Medborgares behållna Inkomst i förhållande
till dess Förmögenhet och Rörehe, i
möjligaste måtto förenar de Skattdragandes
val med Statens rätt. Det är, efter mitt begrepp",
endast under detta villkor, som ett
Folk, utan att vara tryckt, kan äfven med frikostighet
lemna hvad Stats-inrättningen för
sitt bestånd behöfver.
För öfrigt skall jag, tillfredsställd att hafva
uppfyllt min medborgerliga pligt, då jag
från detta rum talat den egna öfvertygelsens
språk, med lugn, fastän ej med trygghet, hvila
vid det beslut, som tidens tillfälliga fordringar
medgifva, i det hopp, att med förbättrade
grunder i den allmänna hushållningen och en
Den 24 Martii, f. m.
359
fullkomligare statistisk kännedom af vårt Land,
skall, i förening med en gemensam välmåga,
en jemnare, mera rättvist fördelad och den
närande Folkhopen mindre tryckande Beskattning,
i framtiden vinnas. Emedlertid må denria
framtid oväldigt och fördomsfritt pröfva, hvilketdera
af ifrågavarande Förslag till Bevtllnihgs*
grunder varit det rättvisaste och mäst förenliga
med Folkets sanna föidelar, antingen det, son
har till föremål Beskattning af den inkomst,
hvarje Medborgare under Samhällsmagtens
skydd åtnjuter, och således står i det närmaste
förhållande till de Skattdragandes verkliga förmåga
att bära Statsbördorna, eller det, som,
i motsats med det förra, under ett ihärdigt
hyllande af en gång antagna grundsatser, gifver
en laglig rätt åt den orättvisan, att utpressa
en tung och tryckande Bevillning af
den ena Medborgaren för en förmögenhet, sorn
icke är hans, under det den andra, gäckande
rättvisans och Samhällsordningens fordringar,
ostörd och utan deltagande i Statsbördan, njuter
frugterne af sina skatter.
Med fullkomlig tillförsigt vädjar jag till
denna Domstol. Med de hufvud-egenskaper
sanningen äger: en 'vigtighet, som uthärdar
ali pröfning, och en kraft till nytta, som tiden
stärker, i stället för att försvaga, sjtall
hon omsider dit framtränga och blifva hörd.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Bevillnings-frågans behandlings-sätt ifrån 1812
års Riksdag, lemnar ett nytt bidrag för den
Den 2 4 Martil, /. m.
erfarenhet, att origtig benämning utaf cn sak
leder mer än myckel annar tiil förvillande af
begreppen , och till principlösa handlingar,
18 re ars Riksdag var märkvärdig derigenom,
att man uppfann nya namn , sorn origtigt betecknade
de motsvarande begreppen, i hopp för*
mod ligen att framdeles kunna substituera andra
begrepp åt de , som man önskade kunna
utplåna. Let är väl ingen ting naturligare ,
än att eU extra bidrag till Statens behof eller
en Bevillning skall utgöras i mohn af hvars
och ens verke liga Inkomst. Men denna princips
kullkastades, så snart man skdlde emellan
synbar och icke synbar Förmögenhet, j en
ten ■..■ning , hvars motsvarande begrepp man
har sv.. att fatta. Hade man framställt frå*
f;-ålunda : Skall Bevillning allena utgöras
a. c- is . - ingsidkare, hvilkas Verk och Inrättningar
I lla en hvar i ögonen, och hvilkas
Inkomst källor äro synbara, då deremot alla
de Näringar och Inkomst-källor, som ej med
det lekamliga ögat kunna ses, såsom Rörelse
med Capitaler, SkeppsRederier m. m. skulle
befrias Irån Bevillning, så hade förmodligen
något hvar blifvit revolterad af en dylik pro^
position,
Efter min öfvertygelse , finnes det ingen
annan rättvig principe för Bcvillriingens utgörande,
än den efter verklig Inkomst elier verklig
Capital-förmögenhei- Jag kan doek icke
tillstyrka antagandet af denna principe i när-^
varande ögonblick , den har innom vissa Gial;
Dm 24 Martti, f. m.
ser Opinionen så mycket emot sig, att den
sannolikt blefve illa använd.
Men snart skall man finna sig tvungen
att taga sin tillflygt till densamma, enär den
synbart eller apparent fönnögne icke mera
fönnår åstadkomma hvad Staten behöfver.
Då torde ordningen komma till de osynbart
Förmögne att blifva hemsökta , på samma
sätt, som man ej förr fallit på den tankan,
att låta de aflägsnare Hemmanen deltaga
i Durchtågs- och Inqvarterings-besväret ,
än man såg att de nära landsvägen liggande
Hemmanen blefvo oförmögne att bära bördan.
Likväl får jag göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksamt derpå, att det nu gällande
BevillningsSystemet leder derhän , att Bevill.
r.ingen lätt skulle kunna öfvergå till naturerr
af en Grundskatt ; och hvad' betyder Representations-rättigheten,
när Bevillningar icke
mera behöfvas ?
Hvad som redan händf, styrker denna min
yttrade farhåga. Jag vet ej , huru man i andra
Län lämpade 1812 års Taxerings-grunder,
men det vet jag, att 1813 års Taxering af JorJ
den i Vestmanland blef högre, än den med
noga tillämpning af grunderna hade bordt blifva.
Året derpå kom en invitation eller en
tillåtelse att sänka Bevillningen å jord med 10
procent och det derpå följande året åter en
invitation att sänka den ytterligare 8 procent.
362
Den 24 Marfii, /. ra.
Bevillningen å Jord blef nu under de fastställda
beräknings- grunderne, eiler rättare, man följde
inga mer. Får verkställande Magten på sådant
sätt inblanda sig i I^evillningens fördelande,
så täcktes Herrarne finna, att lika lätt,
som Bevillningen det ena året på sådan väg
sånkes, så skulle den kunna ett annat år höjas
utan afseende på de öfverenskomne beiäk-i
ningsgrunderne.
Sluteligen komme det därhän, att Bevillningen,
fördeld på Länen, blefve ett extra tillskott,
en tillökning blott i Grundskatten och
Mantalspenningar, sorn Administrationen efter
behag utskrifvet
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skrif—
teligen:
Då allmänna Bevillningen nått den höjd ,
att man icke tilltror sig att vidare öka den; så
lärer tiden väl ändteligen vara inne, att söka
den jemnaste fördelning. Man erkänner allmänt
att dertill erfordras en helt annan principe, än
den, som ligger till grund för närvarande förT
delning; men fruktår att Herr von Törnes Förslag
icke skulle medföra tillräckeligt belopp
eller icke vara verkstälibart. Jag delar icke
denna fruktan och tror, att om ej den naturliga
rättvisan nu föranleder ett ombyte af Bevillnings-grunder
och antagandet af Herr von
Törnes förslag; så skall snart klokheten så ögonskenligt
och oemotståndeligt fordra detta
ombyte, att det gör sig sjelft.
Dm 2 4 Martil, f. m.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustof: Huru Ee*
villningen skall jemt kunna fördelas, är en fråga,
i hvilken jag nödgas t i 1 Ir tå , att jag ej ägcr
någon bestämd öfvertygelse. Jag utbeder
m;g blott få anföra några af de skäl, sorn synas
mig tala för antagligheten af Utskottets
Betänkande. för att lösa det vigtiga Problem:
huru en Bevillning bör fördelas, har man
föreslagit t..vä olika vägar, nemligen, att, såsom
Utskottet gjort, beräkna afgiiten i förhållande
till den synbara F'ormögenheten', eller
ock, med Herr von Törne, i förhållande till
den behållna Inkomsten. Att lägga endast den
behållna Inkon sten till grund iör Beskattningen,
är uran tvifvel med Rätts- principe mäst öfverensstämmande
, och skulle i tankeverlden
och i en IdéeStat vara det rätta. Men oanvändbar
synes denna princip vara i den materiella
och verkliga Verlden, hvarest Lagstiftaren måste
betragta menniskorna sådana de äro, och
ej sådana de kunde och borde vara. Om Taxerings-männen
voro allseende och kunde genomskåda
hvarje Medborgares enskilta tillstånd
samt voro tillika fullkomligt oväldiga och samvetsgranna;
då, säger jag, skulle ett slikt BevillningsSysteme
kanhända vara det bästa. Men
då Taxeringen måste bero på uppgifter a£
Skattskyldiga, som på allt sätt skulle söka för
sig lätta Skatt-bördan; och på omdömen af
Taxerings-män , som ej heller äro från menskliga
svagheter fritagne; skulle ett slikt Beskattningssätt
föranleda till allt för stora miss»
bruk, underslef och mannamån. Örn hvarje
Skattskyldig linge uppgifva och afdraga skui.
3e4
Den 24 Martil, f. m.
der, utan att behöfva uppgifva Fordrings-ägar»
nej skulle tilläfventyrs större delen af Sveriges
förmögenhet ur Skattlängderna försvinna,
och endast skulder finnas i stället. Det enda
möjliga sätt ait erhålla en tillförlitelig kunskap
om skulder och fordringar, vore kan hända
att omstöpa alla de Lagar, som angå Skuldsedlar
j och t. ex- stadga: Att alla förskrifningar
bord: , för att anses lagligen gällande, vara
ställda på viss man, och ej på Innehafvare j
samt dessutom vara vid vederbörlig Domstol
uppvista och inregistrerade. Men afsigten att
åtkomma Capitalisten, skulle derigenom likväl
ej vinnas: den förlägne LånSöKanden skulle
alltid nödgas ingå i de vilkor, som Långifvaren
täcktes föreskrifva. Hvad den klagan beträffar,
att skuldsatta Egendoms Innehafvare
i 5 dr nödgats skatta för en förmögenhet
sorn tillhör Capitalisten; så finner jag den i
högsta grad obillig- Jag för min del finner
nemligen, att Capitalisten under denna tid lb
dit så ofantligt genom myntets försämring, och
den Gäldskyldige deremot vunnit, att högsta
billigheten ålagt den sednare åtminstone att
skatta för denna vinst. Eller skulle Capitalisten,
under det han blifvit af Gäldenären plun-j
drad på t mer än hälften af sin förmögenhet,
hafva bort skatta för den förlust, som han lb
dit? Den, sorn finner sig för hardt drabbad af
att skatta för mer, än han verkeligen äger, kan
ju dessutom afhända sig det, som ej tillhör ho.
nom, och blott behålla hvad sorn är hans eget
j och jag skulle anse för en lycka för Fäderneslandet
, om dess jord aldrig varit eller
Den 24 Martii, f. m.
365
någonsin blefve brukad af andra armar, än
deras, som verkligen ägde den.
En annan omständighet, hvari Herr von
Törnes Förslag skiljer sig från Utskottets, är
Bevillnings procentens progressiva förhöjning
i förhållande till den behållne Inkomstens storlek.
Detta låter kan hända billigt, och skulle
tilläfventyrs äfven vara det, om alla Skattskyldigas
behof vore lika, och ej, såsom nu
är tillfället, växte i jemt förhållande med till.'
gångarne. Detta Beskattnings-sätt skulle hårdast
drabba de redan förut genom Beskattning
gen mäst tryckta Embets- och Tjenstemännen ,
hvilkas Inkomst är säkrast bekant. För att
visa obilligheten af den progressiva förhöjningen,
torde jag derföre få äran göra en jemförelse
emellan högre och lägre Embetsmäns
tillgångar och behof. En af Statens högste Embetsmän
har t. ex. 5000 R:dr bestämd lön,
och kan på intet sätt derutöfver öka sin inkomst.
De ringare Tjenstemännen kunna deremot
genom loflig industri förtjena mycket mer
än sjelfva lönen, så att de, i förhållande till
behofven, hafva bättre vilkor, än de högre.
Sålunda torde till och med en Vaktmästare kunna
uppdrifva sin Inkomst till 500 R;dr. Så
länge Bevillningen erlägges, sorn nu, med 5
procent af all Inkomst, är afgiften lika känbar
för Vaktmästaren och Rikets Högste Embetsman:
De skatta nemligen båda ungefär en fjerdedel
af deras ömsesidiga hushyra. Skulle deremot
Bevillning^procenten beräknas i progressiv
förhöjning efter InkomstSummans storlek.
366
Den 24 Martii, f. m.
och den med 5000 R:dr Inkomst betala t ex.
fyradubbelt högre procent, än deri med 500; så
skulle den förre få skatta 4 gånger mer än
den senare, i förhållande till deras ömsesidiga
hushyror och öfriga behof.
Sluteligen utbeder jag mig att få förnya
den förklaring, att jag i detta ämne ej vågar
fälla något bestämdt omdöme- utan att jag
blott velat till Protocollet anföra några af de
skäl, enligt hvilka jag för min enskildt» del
tyckt mig finna Högloflige Utskottets Bevtllnings-grunder
antagligare, än dem, sorn Herr
von Törne år 1815 föreslagit.
Herr Spaldencreutz, Arvid Johan, uppläste
följande :
Sedan jag vid 1815 års Riksdag, så väl
inför BevillninssUtskottet, såsom dess Ledamot,
som inför Höglofhge Ridderskapet och
Adeln, så fullständigt yttrade min öfvertygelse
om orättvisan af de vid 1812 års Riksdag
antasna Bevillnings-grunder, hade jag vid denna
Riksdag ämnat iagttaga den största tystnåd
i detta ämne, hellst jag i början af Riksdagen
tydligt såg , att samma fördomar och
misstag i detta vigtiga fall ännu voro allmänt
gängse. Men sedan jag blifvit underrättad, att
det Hedervärda BondeStändet afslagit nu gällande
Bevillnings-grunder och deremot äskat
återupplifvandet af 1810 års grunder, så anser
jag mig skyldig rättvisan af den sak jag
hittills förfäktat och alltid skall förfäkta, att
Den 24 Martil, /.
367
å nyo fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de i högsta grad vigtiga skäl,
som påkalla dessa sednare grunders antagande ,
och hvilka jag vid 1815 års Riksdag, ehuru
iörgafves, framställde.
Om en Stat någonsin skall kunna kallas
väl organiserad , så böra alla dess Lagar och
Författningar grunda sig på rättvisa och billighet.
Rättvisan af en Bevillning är den, att
alla Personer, som äga Förmögenhet, erlägga
Bevillning i mohn af Förmögenhetens storlek.
Denna principe är den enda sanna , och gäller
för all slags förmögenhet; den må bestå i
Fastighet , Rörelse eller Capital. Billigheten
af en Bevillning är den , att den mindre bemedlade
skonas så mycket möjligt är, och att
den mera förmögne underhjelper eller bidrager
till denna förskoning.
Till följe af de nu af Utskottet föreslagne
Bevillnings-grunder frågar jag derföre: är det
rättvist, att en Person , som af ett Capital äger
i Räntor lika mycken Inkomst, sorn en anJ
nan af sin Rörelse eller Egendom , skali helt och
hållet slippa all afgift, eller ock endast, genom
Gäldenärens ömma begäran, återbetala till honom
en afgift, hvartill ingen Lag bestämdt förbundit
den förre ? Likväl behöfver icke Capitalisten
använda någon möda eller arbete
för att erhålla Inkomst af sitt Capital Deremot
skall den , som äger Rörelse eller Egendom
och med arbete och möda måste förskaffa
6ig inkomst deraf, genom en bestämd Lag
368
Den 24 Martii, /. nu
vara förbunden, att ej allenast betala för sig
sjelf, utan äfven för den förenämnde. Den
Woge skall således betala för den overksamme.
Ar detta rättvist ? Ännu mera : år det rättvist
att tvänne grannar, sorn äga lika stora och
lika goda Hemman, men hvarpå den ena
Grannen är skyldig den andra sitt Hemmans
halfva värde eller mera, skola betala lika Bevillning
? Den fattige betalar i detta fall för
den rike. Aldrig kan en författning, sorn leder
till dylika resultster, anses god och antaglig.
IVlan förebär svårigheten att taxera Capitalisten
och osäkerheten? om BevillningsSummans erhållande.
Origtigheten af detta befarande hoppas
jag kunna bevisa. Men jag frågar förut:
äro dessa föreburna skäl så öfvervägande, att
de kunna försvara en grym orättvisa? Om än
Capitalisfens afgift blir aldrig så liten, så är
det redan en lättnad för den arbetande , som
dessutom betungas med alla möjliga besvär och
kostnader. Jag kan derjemte omöjligen före*
ställa mig, att moraliteten skulle vara till den
grad döfvad, att man skulle kunna befara, att
mängden af Capitalister skulle vilja, genom
origtiga uppgifter eller ock genom rent nekan*
de af förmögenhet, undandraga sig att efter
rättvisans grunder underhjelpa Staten och den
behöfvande. Mot ett sådant förhållande finnes
äfven medel, och dessa bestå uti friheten
för de Taxerande att calculera Capitalistens
förmögenhet, dels efter hvad man derpm kan
äga kännedom, dels efter dess lefnads-kostnad,
sorn till det hufvudsakligaste lätt kan uppgöras.
Den 2 4 Martil, f m.
B69
ns. Man skulle kunna säga, att detta vore
ett våld ; men detta våld vöre ej större än
det, som nu sker, att uppskatta e;t Hemmans
värde, antingen efter godtycko , eller
efter den ännu felagtigare grunden: Köp, som
årligen undergår förändringar och fö'jagtel.igen
lätt kan åstadkomma bl ist i den på räknade
RevillningsSumman. Vi kunna således»
genom ett längre antagande af hittills följda
Bevilinings-principe , lätt komma til] samma
resultat, som vi just genom antagandet velat
undvika, och exempel härpå hämtas af de sista
årens erfarenhet»
Billigheten fordrar, att den mera förmögne
underhjelper den mindre förmögne. En billig
och proportionerad Progressions-afgift är
dertill det bästa medlet Ty kan någon finna
det obilligt, att då tvänne Personer, som behöfva
samma lefnadskostnad, men äga dertill
olika, eller den ena kanske dubb lt större Inkomst
än den andra , äfven betala olika , pä
* det sätt, att den som har minst och derm d
bärgar sig fullkomligt, m< n ej mera, skall bej
tala blott hälften mindre än den andra , som
har dubbelt och kan tiil öfverflöd eller större
vinst använda den öfverskjutande hälften?
Vore det ej billigt och äfven patriotiskt, oui
den sednare för den öfverskjutande hälften erlade
en liten Progressions-afgift, som minskade
tyngden för den behöfvande, men orsakade
Progressions - betalaren ringa eller ingen
Skada ?
Ridd. 0. Ad. Prot, IV- B. II. Afd. 47, 48.
37»
Den 24 Martil, f. m.
Tåg tror mig nu hafva tillräckligt upplyst
hvad råt tvina och billighet i en Bevillning
påfordra, och da tili den förras ernående fordras
Capitalistens medverkan och till den sednare
en ringa progressionsaigift , men bägge
dessa medel saknas i nu föreslagna Bevillningsgrunder
och deraf uppkommande Bt villningsFörslag
, så måste man , vid nogare eftersinnande
, finna rättvisan och billigheten deraf,
att jai helt och hållit ogillar Utskottets Betänkande.
Annu en anmärkning måste jag tillägga,
och hvilken jag önskar måtte af alla tänkande
Medlemmar af detta Stånd behjertas och
stadga deras rättvisa beslut. Genom Capitalistens
medverkan till Bevillningen och genom
Progressionsafgifren , inflyter en högst betydlig
Samma, som annars måste fördelas på den arbetande
delen af Medborgare. Dessa Medborgare
böra framför allt lindras och underhjeipas
om Samhället skall kunna äga bestånd , och
rättvisa och billighet vara något mera än blott
tomma ord, hvann d felagtiga grundsatser ofta
prydas, och det inskiänktare begreppet för-?
villas.
Friherre Cederström, Jacob: Bland de frågor,
hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverlägga
ivngar , är Bevillnmgen en af de vigtigaste.
Om Bevillningen är ojämt fördelad, bereder den
missnöje och tillintetgör känslan för Samhällets
väl. Enligt nu varande Revillningsgrunder,
är massan af Nationen mycket tryckt och
Dm 24 Martti 3 f. m.
37*
jag anser för min del 1810 års Bevillnirigsgiunder
åstadkomma en jämnare fördelning ,
då de af Herr von Törne dervid föreslagna
rättelser iagtt igas. Jag kan icke ins.ämma med
de Ledamöter, hvilka yttrat, att allmänna Opinionen
skall för närvarande gilh 1812 års
grunder. Jag tror för min del, att öm Riddérsk-spet
och Adeln nu med lugn pröfvar båda
BevillningsSystemerne, ska ll det af åt 18 1 o
befinnas äga ett sto.t företräde framför det af
år 1812; och om några rätte] er uti det torra
skulle anses nödige, gifvis dertill ännu t i 11 -  räckeligt rådrum; men i händelse de nu gällande
BevilIninga-grunderne skulle å nyo antagas,
instämmer jag uti den reservation Herr
Uggla afgifvit.
Herr af Brinckman, Gustaf: Jag kan för
ingen del vitsorda det dröjsmål med Förslå*
get på Bevillnings grunderna , sorn velat BevillningsUtskottet
tillvitas. Det inkom redan
den 23. Januarii , och blott 4 dagar före det
nu upplästa Utlåtande, fick Utskottet del af
de innom Höglofl Ridderskapet och Adeln sednast
skedde Anmärkningar.
Icke eller kan jag medgifva, att Bevillningsutskottet,
i dess första B tänkande, tillegnät
Herr von Törnes project ett afgjordt företräde
, hvilket skulle hafva innefattat en uppenbar
motsägelse emot Utskottets, egen tanka,
utan endast under förutsättande, att beröide
pmject rätteligen kunde tillämpas, ansett det
möjeligen kunna leda till jemnhet i besk ttoingen
och en enkel redovisning. Men de|
372
Dén 24 Martil, f. m.
är just denna tillämpning eUer verkställighet
ten deraf, som gör neia Förslaget mindre användbart,
i synnerhet för nu varande tidepunct
betänkeligt , till och med äfventyrligt,
0111 eljest angelägenheten att Staten må erhålla
dess på äknade behof, såsom den verkeligen
bör, förtjenar ett vigtigt afseende.
Då detta Förslag, som i öfrigt utgår från
samma Rättsgrunder , sorn de senare Bevillnings.
Förordningar, och älven sä vida öfverensstämmer
dermed, att den behållne Inko nsten icke
bör beräknas under 5 procent af Fastighetsvärdet,
ej mindre å Landet än i Städerne, för
hvilka sednare Brandförsäkringen äfven bör
komma i beräkning; likväl skiljer sig derifrån
i den hufvudsakliga omständighet, att Räntor
för Skulder få afräknas; sä förstår jag sannerlign
icke, huru en sådan afräkning må äga
rum och BevillningsSumman likafullt utgå.
Det torde icke vara något tvifvelsmål underkastadt,
att en betydlig del af Landets
Fastigheter, till och med i hela Provincer, häfta
för skulder i Disconterne. Dessa skulder
till flere millioner komma sannolikt att öfvertagas
af Banquen, utan att de, som i Dsconterne
äga fordringar, derföre erhålla Ränta för
hela denna summa kan följagteligen ingen Bevillning
åläggas. En icke eller ringa del af
Contantes penningar måste vara nedlagd på
nybyggnad eller förbättringar å hus i Städerne,
efter som deras värde ifrån 1803 till 1816, o*
agtadt Händelseöreisen de sednare åren ansen
-
Den 24 Martil, f m.
373
ligt minskats, stigit utöfver 3 Millioner; och
om man undantager de iy Millioner, som utgöra
Fastighetsvärdet i Hulvudstaden , hvaraf
hushyra till största delen vore att påräkna,
skulle deremot af de 28 Millionär, som belöpa
6ig för de öfrige Städerne, visst icke tredjedelen
kunna, i brist af en sådan inkomst, påiöras
Bevillning ; och det ändå i intetdera fallet
till husens fulla värde: Och de mångfaldiga
kostbara byggnader på Lägenheter, sorn
icke gifva alkastning, äfven försvinna ifrån alL
beräkning. Hvarest ersättning för alla dessa
ofantliga brister skulle tagas, öfvergar sannerligen
min fattningsgåfva, och jag tror knappt,
att något påliteligt Surrogat derföre kan uppi
gifvas.
Man talar om orättvisa i nuvarande Bevillning
, för det att den träfar Fastighetsägare,
utan afdrag för skulder; men Staten harju ostridig
rätt , att för dess behof hålla sig till
dessa Fastigheter, utan sammanhang med äga-;
rens serskildta omständigheter. Och skulle val
alls ingen orättvisa vara att befara af det nu
ifrågaställde nya Beskattningssätt? Är det väl
sannolikt, att de, som böra besörja Taxeringar»
ne, i Simma stund de öfvergå ifrån en under
längre tid vunnen erfarenhet , tillika skulle
äga den, för en alldeles ny methode, oumbärliga
skarpsinnighet, att intränga i hvarje enskilt
mans invecklade eller undandöljde tillgångar ;
den oväldighet, att utan missledning af tvetydigheten
eller listen, af afvunden eller fördomen,
bestämma hvars och ens rätta skattskyl*
374
Dm 24 Martil, J. m.
dirhet; och skulle icke, i motsatt fall, den orättvisa
alli föi lätt inträffa, att den idoge och
trefne Medborgaren fick gälda lättingens eller
slötarens skuld till Staten? Skulle icke denna o*
rättvi a vara mera hård och tryckande , än den,
som nu är blott tillfällig i förhållande till Borg-när
ns <\gen nytta? Och om man vill tillägga
dessa den vanheder, alt oaktadt tydelig
författning icke godtgöra Bevilltsingen för de-1
ras fordringar, en beskyllning, sorn för de fleste
torde vara oförtjent; sä vöre väl icke eller
m<-d det motsatta BevillningsSystembt dem
betagit , att genom tillställningar , som Logen
aldrig kunde åtkomma, bereda sig enahanda
fördel.
Jag tycker mig dessutom finna, att den
värde Talaren , som sä ifrigt yrkat förändring
i Bevillningsgtunderne, sjelf tvifiat om en red.:
bar verkställighet deraf, då han föreslagit,
att FuT.ägtige i Btr-quen och RiksgäldsContoiret,
med u öfvande af Riksens Ständers och
Svenska Folkets hela Beskaffnings-rätt, skulle
äga att stadga Bevil Iningsafgifien till det belopo,
sorn för Statens behof erfordr. d..s ; och
hvem förutser icke deraf samma belägenhet’,
sorn 1812 inträffade, då Fullmägtige bos Ko*
nung n föreslogo att låta i Nåd r kungöra,
det B vdlningen för förra året med 30 procent
för hvar och en borde förhöjas? En belägenhet,
som o'elbart kommer Brandskattning närmare
än den nuvarande, hvars vidriga intryck
ånnu äro i friskt minne , och hvats återinlö
-
Den 24 Martil, / m.
375
rande otifvelagtigt skulle nödga äfven den
redlige att undanhålla små tillgångar.
Jag tror mig således äga fullt skäl, att ana
se de af Bevillningsutskottet uppgitna Bevillniflgsgrunder
såsom de säkraste och till tidens
skick lämpligaste} utan att i minsta måtto dela
den farhåga för en deraf uppkommande
grundskatt, som blifvit framställd} enär Riksens
Ständers rätt att beskatta sig sjefve aldrig
kan förminskas af de grunder, som för en
sådan Beskattning antagas, hvilka i en eller
annan form alltid måste blifva nödvändig»*,
sä länge Bevillning sk. 11 utgöras. Och lika sä
litet kan jag inse någon vådlighet i Bevillningsutskottets
försök, att bestämma en viss
Minimi-afgift å Landets Fastighcer, till förekommande
af osäkerhet i B-villningsSumman ,
med alla deraf följande oläsrenheier hvilket
dessutom, så välsom hela Bevillningsstadgan,
kommer att Riksens Ständers pröfning underställas.
Af allt detta dräver jag den slutsats, att örn
också det nya Systemet möjeligen kan bringas
till verkställighet, då Rikets Penningeverk en
gång hunnit till stadgad säkerhet och jemte
förökning i konstflit och production förmatt bereda
en mera allmän välmåga och en mera beS
stämd Opinion, är det å min^tone i närvarande
period alldeles olämpeligt i jemförelse till
det af Bevillning U>skottet föreslagna , hvars
antagande jag vördsammeligen tillstyrker.
376
Den 24 Martu, f. m.
Friherre brangel, Henning, förenade sig
nied Herr af Brinckman.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag har
icke ämnat tala om grunderne för Bevillningen,
hvarom man visserPgen kan hysa skiljagtiga
tankar, och hvilket ämnes utredande i min närvarande
ställning jag tror icke tillröra min befattning
Jag anhåller blott, att få tillkännagifva
min förundran öfver några idéer, jag
hört yttras, hvilka förekommit mig särdeles oväntade,
samt att fa besvara några anmärkningar,
hvilka blifvit framställde. En Ledamot *
har på stått, att om Bevillning af synbar förmöeenhet
antogs såcom Bevillningsgtund, Bevillnmgen
lätteligen skulle kunna till Grundskatt
förvanolas. Getta förefaller mig så mycket
mera besynnerligt, sorn, enligt vår nu varande
Regeringsf orm, Riksens Ständer äga fullkomlig
rättighet att vid hvarje Riks-,tag pröfva
och antaga de Bevillningsgrunder, hvilka
de anse vara de lämpligaste, och som Riksens
Ständers Sammankomster äio för vissa tidskif-j
ten bestämda, oberoende af Bevillningens beskaffenhet.
Män har vidare anmärkt såsom ett
ingrepp uti Lagstiltande Magtens rättigheter,
att Regeringen år 1813 tdlkännagaf, det värderingarne
af Fastigheterna på Landet uppgått
till ett högre belopp, än hvartill de varit beräknade,
san 1 att, i anledning deraf, Pröfnings?
Comité n kunde Egendomsvärdet till vissa procent
ned-ätta. Denna åtgärd, hvilken jag, på
nådig b fällning, såsom StatsSecreterare vidtog
och hviiken var ibland de uppdrag, som jag med
Den 24 Martil, f. m.
377
största nöje uppfyllt, trodde jag skulle vittna
cm afsigten, att icke onödigtvis öka Bevi l»
ningssumman. Att Regeringen i sådant afse»
ende och för att derigenom bidraga till en jen a
Beskattning, lemnade PiöfningsComitéerne ifrågavarande
upplysning, hvilken Comitéerne ä*
ga begagna eller icke begagna, förmodade jag
icke skulle kunna af någon misstydas såsom ett
ingrepp i Nationens Beskattnings-rätt, då verkställigheten
berodde af Nationens Ombud och
afsigten var att linora Nationens box !or.
Friherre Boije, Ludvig: Innan jag ingari
hufvudsak liga ämnet, torde jäg böra yttra mig
angående den betänklighet, sorn Herr af Brinckman
framställt, härmad ifrån beskaffenheten
af vår tidpunct, hvilken han anser o jenligför
ett ombyte 1 Bevilloingsgrunder. Vore denna
betänklighet grundad, så vore ingen ting
onödigare, än hela den öfverläggning v i nu förehafva;
men jag tror den icke vara sådanJag
tror, tvärtom, att i samma mohn, sorn he»
Ja Folkmassan har känning af Penninge-lörläg(
nheten , i'samma mohn, som största delen^f
Jordägare äro skuldsatte; är det också angeläget
att öfvergå till mera skonsamhet för den
fattige, till en större rättvisa i Bi skattningen j
och jag tror följagteligen att ingen tidepunct»
allnänna ställning har mera fordrat en förändring,
än den, hvari vi nu befinna oss.
I hufvudsakliga ämnet uppehälles icke heller
nrtt omdöme af något afseende på Opinionen
, hurudan den är eller icke är. Efter min
S 78
Den 24 Martii, /. m.
tanka, tillhör Rikets Ständer blott, att sjelfva
bjuda Opinionen ; men icke att antaga , icke
att böja s g lör någon annans, än deras egen.
Hufvudsakliga ämnet omfattar tvänne pun.
eter j deri ena, principen; den andra, verkställbtrheten.
1 frågan om principen har någon
särdeles skiljagtighet icke varit; »y sjelfva
de Herrar, hvilka talat emot 1810 års Bevillningsgrunder
. hafva mer eller'mindre rnedgifvit
deras företräde i rättvisa. I frågan åter om
verkstäl1b*rheten , har skälet för dess bestridande
tgenteligen legat i en åberopad erfarenhet.
Jag tror mig derföre böra erindra, att erfa.
renheten både af 1810 och 1812 årens BeviHningsgrunder
har varit ganska liten. Om de
sednare i erfarenheten utfallit lyckligare, än
de förra, så torde orsaken hafva legat deri, att
18 to års B'villnings-grunder åtföljdes af felagtigheter,
som sjelf va erfarenheten upptäckt; men
hvilkas rättelse nu mera blifvit af. Herr von
Törne uppgifne. Flere upplyste Ledamöter af
detta Stånd hafva ansett rättelserne så goda,
att de tillstyrkt deras antagande, jemte 1810
års Bevdlnings grunder; och BondeSiåndet har
antagit dem. För min del föijer jag likväl mera
min känsla, än förlitandet till min upplysning
i ämnet, då jag härmed har den äran votera
för ett lika beslut.
Sluteligen torde tillålas mig att få, om
möjligt är, undanrödja ett omdöme, som und.
fallit en agtningsvärd Ledamot, men synts
mig både orättvist och hardt. Herr Cederskjöld
Den 24 Martil, f. m.
379
liar nyss sagt, att Ci*pifalisterne skola, på desi
sa sednare l-m åren , blifvit plundrade af de
skuldsatte Jordägarne; och att det alltså icke
vore orättvist, om, de skuldsatte Jordägarne
till stral!’, dem drabbade det öde, att få, jemte
deras egen börda af Bevillningen, äfven
bära Capiplisternes. Jag tror icke att förhållandet
är sådant. Jag tror deremot, att de
fleste Capitalister hafva blifvit Capitalister der»
igenom att de försällt sina Egendomar lör
öfverörifna priser; och om detta står far-t, så
öfveriemnar jag åt hvarje man af urskilning ,
att afgöra, hvem som varit plundrare, antingen
den, som tagit lör mycket, eller den, som
gifvit förmycket; äfvensom, i händelse alla
skulder hädanefter skola betalas i ett bättre
mynt, än som var öfverenskomma, då Egendomen
såldes, eller Lånet gjordes, den ali-'
manna rättskänslan icke länge lärer misstaga
sig om hvem som är plundmen, den. som utprässaren
sådan betalning; eller den, sorn tvin»
gas att utgöra den. Man torde invända, att
fastän u.gången hväift till motsats af uppsåtet;
så har dock de skuldsatte Jordägarnes
uppsåt varit att p'undra; och de böra då straffas
»ör upplåtet Jag tror likväl icke att denna
invändning är rigttg; ty jag kan aldrig öfvertyg»
mig att tro, det pluraliteten af de
skuldsa<te Jordägare verkeligen hyst ett sådant
uppsåt Jag känner i alla fall icke mera
än ett enda brott i Svenska Lagboken, hvars
uppsåt utan påföljd kan lagligen bestraffas:
Sedligheten, förbjuder att nämna det ; men jag
har den äran försäkra, att det är ganska vida
380 Den 24 Martii, / m.
afskiljdt ifrån det nya brott, att betala för mycket
för Egendomar , och tvingas betala i bättre
Mynt, än man forskrifvit sig till. 1 min
tanka står alltid fast, att i beräkningen af
skäl till Bevillningsgrunders antagande, bör
för ingen del ingå någon afsigt att straffa,
emedan annan är omsotgen a:t stifta Lagar för
Beskattningen; och helt annan att stifta Lagar
i Brottmål.
Herr Munck af Rosenschöld: Några värda
Ledamöter hafva yttrat den farhåga , att
Opinionen skulle vara stadgad emot 1810 års
Bcvllnings-gruryler, och för de närvarande»
Jag kan icke tro att Opinionen hos Ridderskapet
och Adrin är bestämd för en orättvis
principe. Då BondeStåndet redan antagit dessa
grunder, är åtminstone icke dess Opinion,
således icke den talrikaste MedborgareCiassens
Opinion, emot dem En annan Ledamot har
anfört, att icke någon höris klaga öfver nu varande
Bevillning*-grunder; men detta ger endast
anledning till den Anmärkning, att man
ej bör bedömma Opinionen om en sak efter
antalet af klagande. Såsom exempel härå får
jag nämna, att vid s>sta Riksdag, jag nästan
var den er de, som klagade öfver Malmö Di?.
contDrections förhållande; och utgången har
redan fullkomligen rättfärdigat min tanka. Ingen
har hvarken här eller i Skåne klagat öfver
att Malmö Disconts fordringar hos Enskilte
med den yttersta stränghet och skyndsam,
het indrifvas , selan denna Discont upphört
att liqvidera enskifte fordringar hos den sjelfj
Den 24 Martil, /. m.
381
ingen har klagat öfver att denna Disconfs fordringar
iridrifvas i BancoSedlar, och att den
hvarken i fu l inb talmng eller till hypotheque,
mycket mindre till omsättning, t mottager sina
egna Sedlar. Svenska Folket är tåligt i det
längsta. Hoppet på Rikets Ständers åtgärder
håller i denna Conjuncturen mångas klagan
tillbaka. Mätte vi ej svika detta hopp.
Man har, såsom skäl emot i§1 års Be villnines-Systeme,
aniört dess overkställbarhet 5
men detta skäl måtte kunna vederläggas dermed,
att samma Systeme visserligen biet verksteldt ,
och med lika mycken säkerhet , som det nuvarande.
Den Bevillnings-brist , som uti den
efter förra BevillningsSystemet påräknade Summan
uppkom , härrörde alldeles icke af något
fel i principen eller i d ss verkställighet, utan
deraf, att T.bellerne blifvit uppgjorda innan
BevillningsSumman blifvit förhöjd m .d en half
Million utölver det, i början påräknade belopp.
Man har framställt svåtigheten för Ta*
xeringsmännen, att bedömma hvarje Medbor.
gares behållna Inkomst j men det torde härefter
blifva lika svårt för dem att bestämma
hvarje Egendoms rätta och behöriga värde.
En Ledamot har yttrat , att Capitalisterne de
senare åren blifvit plundrade på hälften af
sin förmögenhet ■, men jag får anmärka , att
Capitalernqs värden för närvarand’ äro högre
än hvad de voro för några år tillbaka, i syn;
nerbet i deras förhållande till fast Egendom
utom Stockholm.
Hvad åter angår de Capitalistsr , hvilka,
382
Dm 2 X Martil, f. m.
innan den allmänna Penninge-förlä genheten inträiiade,
reaiiserat sina Capitaler genom Fastighetsköp
samt nu befinna sig i en säideies
brydsam belägenhet, så böra väl Riksens Stan»
der på något sätt behjerta deras belägenhet.
Denna (hass af Fastighetsägare äro iör en stor
del jast de Capitalister, som först förlorat genom
1801 års Realisation och <809 års SedelJ
utsläppning; och som, af farhåga för ytterligare
Myntförsämring, lörköpt sig på Egendomar.
Herr af Brinckman har lörmodat, att
otti 1810 års Bevillnings grunder antögos , en
ganska liten behållen Inkomst , och i förhållande
derefter, otillräcklig Bevillning skulle
uppkomma. Men resultatet torde då endast
blifva, att desto större Bevillning ålades den
behållna Inkomsten , eller att Bevillning på
andra Artiklar infördes. Om några misstag i
Herr von Törnes Förslag för öfrigt skulle finnas
, äger Utskottet rätt att desamma ändra s
och jag tror, för min del, att tidpuncten just
nu är inne, att återgå till stadgande af rättvig
säre Bevillnings grunder.
Herr Hejkenskjöld, Detlof: Då jag hört ;
såsom skäl emot antagande at iglo års Bevill.
jvngsSysteme, anföras, att som ganska månsa
Personer för närvarande häfta för Län i
Disconterne, någon Bevillning af dem icke vöre'att
förvänta, torde jag iå erinra, att, i hän*-  delse berörde Systeme, tillika med de af Herr
von Törne dervid uppgjorda rättelser, bifalles,
finner jag icke någo skäl, hvarföre e) Diseonterne
boide erlägga Bevillning, i likhet
Den 24 Martn, f. m.
333
med DykeriCompagniet och flera andra ptiblique
Verk, hvarigenom den befarade busten
uii Bevillningen kunde undvikas jag före»
nar mig således med de Ledamöter, hvilka
tillstyrkt gillande al Herr von Törnes förslag.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogidaus:
En värd Ledamot har, genom tillkännagifvande
af sin stora förundran öfver de Idéer, sorn
jag framställt, låtit förstå att de synts borom serdeles
oväntade. Någon gång har det väl ock.
handt mig, att förundra mig öfver Idéer, som
jag hört ytirås j men jag har icke tillåtit mig att
högt tillkännagifva min förundran. Jag har befarat
att den rätt isa ofta kunde vittna mot den, son*
undrar, som mot d«m, som är dess föremål.
Jag ber likväl att få anföra några facta ,
som styrka mitt påstående, att Bevillning lätt
kan öfvergå till naturen af Grundskatt. Före
Gustaf I s tid var , hvad som nu heter Jordens
Grundskatt en Bevillning, sorn för hvarje
år beräknades efter Inkomster. Efter som
skörden var, bestämdes afgifterna. Kran fann
denna methode besvärlig, fixerade Skatten, och
den b!$f Grundskatt, Enahanda var förhållande
med Landtulls - afgiften , införd under
Gustaf II Adolphs tid 3 den var temporair
Bevillning och biet permanent Skatt.
Beträffande Styrelsens åtgärder vid beräkningen
af 1 § 12 års Bevillningsgrunder, så påstår
jag ännu att de voro inconsfitutionella. Bevillningen
skulle utgöras efter öfverenskomna
3 S 4
Ben 24 Martu, /. ni.
och fastställda grunder. Det var på förhand
bestämdt, huru med öfverskotten förhållas skulle,
i fall Bevillningen lemnade utöfver det beräknade
anslaget. Genom en sänkning af vissa
procent ändrades beräkningen fö Bevdiningens
utgörande, som var grundad uppå hvad Fastigheterne
gälide i köp. J»g får anföra hvad som
hände mig. 1814 uppgaf *jag värdet af mitt
boställe till lika Summa, som året förut. Alla
de , som underläto att sjefva uppgifva värdet
uppå sina Fastigheter, erhöllo lo procents sänkning
deta, men icke jag Man förklarade, att
man icke ansett sig tillåtit, att låta mig få tillgodonjuta
den beviljade nedsättningen, efter
som jag sjelf uppgifvit värde på min Fastighet.
Sådana äro följderna , när man, ledd äfen
origtig välvilja , vill mildra, der ingen mildring
behöfs, och der den ej kan ske, utan på bekostnad
af en principe.
Herr Cederskjöld: I anledning af några
Ledamöters anmärkningar vid mitt uttryck:
att Låntagaren plundrat Långifvaren, torde
jag blott få erinra , att detta uttryck , såsom
sammanhanget tydeligen utvisar, ing:,lunda innebar
någon beskyllning emot Låntagarens
afsigt, utan blott emot Myntförsämringens
verkningar. Dessutom har jag fällt om Lån
tagare
och Långifvare i massör, oller såsom
moraliska personer, hvilka varit till från alla
tider, och således äfven dtltasdt i den senare
tidens förändringar i Myntvärdet. Att vissa
Individer skuldsatt sig för sent, för att kunna
vinna
Ben 24 Martti, f m.
385
vinna på Myntets försämring , kan således ej
blifva någon vederläggning af mitt påstående,
att massan af Låntagare har, sedan år 1810,
genom Myntförsämringen vunnit pä Låogifva.
rens bekostnad , mer än hälften af de lånta
Capitalen, hvilken förlust för Capiialisten varit
för honom en plundring.
Friherre thirsen, Gustaf Fredric: Det må
visserligen Vara vågsamt att, uti det ämne,
som nu är under öfverläggning, säkert ett
bland de vigtigare, som vid denria Riksdag
kunna förekomma, gifva ett oberedt, af till.
fallet påkalladt, yttrande; särdeles ef er det
att flere värde Ledamöter, med klarhet i framställningen
och en öiverträffande skicklighet ,
utvecklat tankar, motsatte dein jag hyser; mell
då man velat lägga all den stora öfvcrvigten
af rättsgrunder och billighet på BevillningsSystemet
af år 1810,. under det att 1812 års
icke gifves någon annan förtjenst, än den af en
lättare verkställighet till den erforderliga sum-'
mans uttagande; har jag ej kunnat afhålla mig
att söka vederlägga denna i min tanka med
förhållandet mindre enliga framställning.
En värd Ledamot har behagat utreda, huruledes
principen är ett och verkställigheten
ett annat-, samt att den sednare bör vara un.
derlydande oundgängeligheten af den förres
rättvisa. Deri instämmer jag ock för min del
alldeles, och det är just efter denna åsigt af
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. II. Afd, 49» 5ö.
Den 24 Martti, }. tit.
ämnet jag skall söka göra en jemförelse emellan
dessa båda BevillningsSystenier.
181° Års Bevillnings-grunder voro hufvudsakeligen
tvenne: den första Och på allmännaste
rättsgrunder stödda, att hvar och en
Medborgare skulle betala i mohn af sin förmögenhet
och deraf behållne Inkomst; den andra,
att emedan Samhället erfordrade mer än
elter denna allmänna grund kunde utgå, må.
ste bristen fyllas utål dem, som, utöfver den
proportionerlig» andelen, hadp förmåga att mera
betala; och detta utgjord: progressiva afgiften.
Man kan ej säga att denna grund är med sträng
rättvisa öfverensstämmande; mes då omständigheter
ki»fva ovanliga biträden, inträder nöd-;
vändigheten af dess tillämpning ; den blir bil;
lig derföre att den är den enda , som i sådant
fall med Samhällets bestånd kan förenäs
1812
Års Bevillnings-gruader voro de samma.
Hvar och en skall erlägga skatt i mon
af sin förmögenhet och deraf härflytande Inkomst
; och som ännu behofvet af ett utöfver
denna rättsgrund sträckt Stats_bidrag ägde rum;
så fortfor äfven den progressiva afgiften, fastän
efter en mera nedsatt Tariff’. I Principen
voro dessa , efter mitt begrepp, sålunda alldeles
öfverensstämmande; och blef det först i verkställigheten
, som de skiljde sig åt.
Verkställighetssättet, som 1810 fastställdes,
hade till 181 2 hunnit i erfarenheten utveckla vissa
ganska betänkliga förhållanden, och det var
Den 2 4 Martii, /. m.
387
dem man då ville rätta, under det att rättsgrun*
derne likväl skulle fortfara att blifva desamma.
Jag vill upprepa de väsendtligaste , sorn
mig nu förekomma: 1 första rummet var det
att Uislaget blef redan andra året en tredjedel
mindre' än 60m påräknades , och deraf äfven
Riksdagen år 1812 til en betydlig del föranleddes.
Vidare att, emedan hvar och en sjelf
fick uppgöra sin Stat för året, afdraga sina
skulder och uppgifva sin behållning; men andra
Medborgare åter skulle dömma öfver hans
uppgift, kunde de cassera och efter samvete
uppföra det belopp de pröfvade lämpeligt: Så
bief det icke lag, utan godtycke, som afgjorde
en af de vigtigaste angelägenheterne i Samhället,
nemligen Beskattningsväsendet. Då nu den
Taxerade på Ed uppgå! sin behållning, men de
Taxerande åter likaledes på Ed uppsatte den
högre; så mätte någondera af dem haft orätt.
Den eria, som verkeligen viste hvad han hade,
eller åtminstone borde veta det, efter han
hade nyckeln till sin Bureau, kunde svära med
ansvarighet, men Taxeringsmännen icke så:
Anledningar, men icke fasta grunder, egna omdömen,
men icke skrifven Lag, skulle utgöra
deras efterrättelse; hvarföre ock, vid mer än
ett tillfälle, deras åtgärder i tillämpningen hafva
innefattat de mäst kränkande förhållanden,
nemligen ej allenast en obehörig beskattning,
utan i synnerhet påbördandet genom Opinionsdom,
utan laga bevis, af ett bland de svåraste
Samhällsbrott; äfvensom å den andra si-i
dan motsattsen häraf, genom antagandet af upp
-
388
Den 2 4 Martil , f. m.
gifter, som erfarenheten utvecklat hafva varit
vida under verkliga förhållandet. Att denna
verkställighetsgrund sålunda i sina följder varit
ganska betänklig, lärer näppeligen kunna bestridas.
Möjligtvis hade älven detta Taxeringssätt
till följd, att mången, som det första året
ordentligt uppgaf sin inkomst, men sedan jernförde
den Beviilningsafgift, som honom i anledning
deraf påfördes, med sin Grannes, som ge*
norn uppgörandet af annan räkning kommit vida
lindrigare derifrån, deraf föranleddes, att äfven
uppsöka grunder för en sådan beräkning,
som nedfällde hans andel i likhet med de andres;
och sålunda i strid emellan tvänne allde*
les motsatta ämnen, sjelf började en arbitrage,
som Taxeringsmännen sedermera fortsatte.
jag vill ej uppehålla Ridderskäpet och
Adeln med upprepande af flere dylike omständigheter
: Allt nog, att olägenheterne
kändes lifligen, då vid 1812 års Riksdag
man sökte finna botemedel deremot. Må
hända att vid detta tillfälle, som vid flera
andra, man icke hade tillräckligt rådrum att
pröfva , huruvida det man ville sätta i stället
tillräckligen friades från andra olägenheter j
men säkert var det icke någon rättsgrund man
villa rubba.
Så, Sorn Olägenheterne hade sig företett,
uppsöktes ock rättelserne. Således i första rummet,
för att tillvägabringa säkerhet i beräkningen,
skulle nu för Egendom skattas, utan afseende
på Innehafvarens personliga ställning:
1 ' .
.
Ben 24 Martil} f. m.
389
Uqviden om den Bevillningsandel, som den
skuldsatte Egendomshafvarens Creditorer borde
erlägga, hänskörs till dem enskildt. Staten höll
sig i första rummet till den synbara förmögenheten
, emedan den kunde efter bestämda
grunder mätas och sålunda äfven till sin andel
i beskattning, genom författning , tydligen
utföras.
Men ingalunda förklarades dervid , att Capi
ta list en icke skulle erlägga sin andel. Tvärtom
blef ju tydeligen föreskrifvit, att äfven han
skulle belala efter enahanda grund, eller 5 procent
af sin Revenu.
Om emedlertid detta i verkställigheten icke
äger rum, så, långt ifrån att vara ett uttryck
af Lagen, är det ett ingrepp deremot,
tom åter till den lätta möjligheten af sin utöfning
beror af helt andra omständigheter. Så
snart förhållandet emellan Penningeägsnde och
Låubehöfvande återkommit till stadgad ordning,
blir deraf en följd , att Capitaler icke kunna
placeras på andra än lagliga villkor, som
äro 6 procents Ränta med af Bevillning. Intill
dess sökas de mången gång äfven med drygare
uppoffring än den af Bevillnings-andelen.
Hög Ränta gilves för öfrigt nästan aldrig utan
i sammanhang med och såsom en följd af ett
vacklande myntväsende, derigenom penningen
vanligen fått erlägga en drygare Bevillning,
än den, som Capitalisten kunnat påtruga sin
Debitor att gälda.
39®
Ben 24 Martti, f m.
Dessutom kunna, efter min öfvertygelse,
Reglementarisk;» föreskrifter stadgas, som möjligast
förebygga detta missbruk: Hvarföre jag
ej heller tror att denna olägenhet allena bör
verka till ändring.
Då nu emedlertid detta är det hufvudsak*'
ligaste, som emot de senare Bevillnings-grunderne
kan invändas; hemställer iag vördsamt,
huruvida den säkerhet man äger genom erfår
renhetens vitsord om den nu gällande Bevillnings-stadgans
tillämpelighet, äter bör uppoffras
för något, som antingen ännu icke blifvit
pröfvadt, eller ock bevisligen haft än större
olägenheter än denna. Troligen skall ingen
ting i denna väg leda så omedelbarligen till
möjligaste fullkomlighet, som att uthålla med
samma grunder, och låta dem efterhand få sin
rättelse: Allenast genom de Statistiska jemfö;
reiser, som då blifva möjliga att anställa, kunna
nödiga rättelser på behörig pröfning grundas
Och
på dessa skäl tillstyrker jag för min del
vördsammast alt Bevillningsutskottets Förslag
i denna del må vinna Högloflige Ridderskapets
och Adelns bi k il.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric: Friherre
Wirsén har så väl och fullständigt utredt hvad
jag ämnade anföra, att jag helt och hållit med
honom mig förenar, och har dervid föga att
tillägga; ty ehuru vacker principen i 1810 års
grunder synes vara, att önska lika träffa hvarje
Medborgare i ett land, vid utgörande af
Den 24 Martil, f. nu 391
Bevillning, möter den i verkställigheten oberäknelige
svårigheter , och den Capitalist, sorn
nu ej är nog rtdl;g och rättvis att tillåta sin
Gäldenär, vid Ränteliqviden , ardraga Bevillning?
procenten, utfinner lika lätt andra utvägar
att undanhålla Staten den samma. Capitalhten
blir således alltid svår att träffa, och
om man frångår den principen, att synbar förW
mogenhet bör till Staten skatta, med rättighet
för den skuldsatte ägaren att godtgöra sig vid
sin Ränteliqvid, skulle lätteligen Staten kunna
gå miste om dess högst nödige och påräknade
Inkomster, och att tillåta en Jordägare, blott
på egen uppgift om summariska beloppet af dess
skuld, att undandraga sig Bevillning af dess
Egendom, skulle vara nästan detsamma, som
om, i händelse af Bevillning på öfverflöd,
man tillät dem, som borde betala för en dyrbar
vagn, befria sig derifrån, för det han
vore skyldig InköpsSumman. Att således Utskott
tets Betänkande må gillas och antagas, vågar
jag för min del tillstyrka, och tror, att det bör
blifva möjeligt att finna en Författning, hvarigenom
Capitalisten vid Ränte-liqvider skall
förmås tillåta Gäldenären att tillbörligen af<*
draga BevillningsProcenten, och såmedelst äfven
utgöra sin Skatt till Staten.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: £)5
jag anmälte mig att i detta ämne framställa
mina tankar, hade Friherre Wirsén ännu icke
yttrat sig, men sedan han nu på ett, efter
min öfvertygelse, så grundligt sätt ådagalagt
fördelaine af de gällande Bevillningsgrunder
-
392
Den 24 fllartii, f. m.
ne, framfor d-» i Utskottets Betänkande som
alternativ föreslagne, dristar jag ej upptaga
Hög ofbge Rulderskapets och Adelns tid med
upprt pande af meningar, åt hvilka Friherre
Wirsén redan lyckats att gifva en fullkomlig
utveckling-, jag finner således i denna del för
mig icke annat öfrigt, än att förena mig med
hvad Friherre Wirsén anfört. Det torde likväl
benäget tillåtas mig att föra uppmärksamheten
till ett ämne, som> ehuru säkerligen af många
uppfaitadt, af ingen blifvit anmärkt. Att domina
utål åtskilliga eller rättare sagdt utaf de flestas
yttranden, skulle man snart löras till den
tankan , att de så kallade Capitalisterne vore
en kräfta för Staten, ett ondt för hela Samhället
i jag tror likväl icke att någon verklig
Stat ceconom är ense om en sådan tanka.
Grunden till all Lånesökning ligger troligen
i beräkningen, att genom Lånebiträdet
vinna fördelar, som det förutan icke kunnat
ernås, och jag vet således ej om det kan förenas
med billighet att behandla Långifvaren med
den stränghet, sorn ofta sker uti de oblida liknelser
och omdömen, jag här hört honom underkastas
j äfvensom genom den Stämning, att
om möjligt på honom hvälfva all Låntagarens
börda. En noga pröfning, som förberedande
åtgärd och möjligaste rättvisa i beslut, är Lagstiftande
Magtens åliggande, och jag tviflar
ej, att den, som med oväld vill eftersinna den
så kallade Capitalistens belägenhet , skall medgifva
jemnvigten emellan honom och Fastighets.
ägaren, Producenten eller Näringsidkaren
Den 24 Martil, /. m.
393
j allmänhet, vara i ett högs1 ofördelagtigt förhållande
i anseende till de n föistnämnda. Hus.
ägaren, sorn lör Capkalisiens penningar köpt
ett Hus, ökar Hyrorna, och skadar s'g såmedelst
oklandradt en högre Ränta änden lagliga
PenningeRäntan Då genom Myntförsämring
handt, att hela Statsskulden blifvit lagd på
Capitalisten, har NäringsIdkaren alltid , till någon
del åtminstone, kunnat göra sig skadeslös
genom förhöjning å priset på sin vara , och
då med ett ord frihet att draga största nytta
och vinst existerar för all annan Egendom, än
penningen , som är bunden till laglig Ränta ,
så synes det ej billigt och rättvist , att emot
den så kallade Capitalisten rigta mer stränghet,
än sakens natur och godkände Statscecoconorniske
principer medgifva Capitalisterne
i detta Landet torde till det mästa bestå af
åldrige, afsKedade Tjenstemän, hvilka för 10
år sedan kunde lefva sorgfritt af sin 6 pro.'
cents Ränta , men som nu , med en genom
Myntförsämringen åtföljande stegring i Hushyror
och Varuvärden af alla slag, äro bragte
till armod ; månne dessa icke äro berättigade
att vederfaras åtminstone den rättvisa, att
icke alldeles glömmas i beräkningen -3 då allt
behjertande och ali den Lagstiftande Magtens
kraftyttring tyckas blott påkallas till hjv!p
för den Gäldskyldige, som likväl icke ger något
grundadt anspråk å företräde för den Långifvande?
Siode det Capitalisten fritt, att, utan
band af Lagen , göra sitt Capital så Irugtbärande
, som omständigheterna medgåfve , så
vöre förhållandet annorlunda , och han skulle
394
Den 24 Martil, f, in.
ej kunna undgå den tunga man nästan allmänt
nu anser honom afskudda sig, ehuru jag upprigtigt
bekänner min ianka vara, att han kännbarare
än någon annan drabbas.
Sluteligen får jag förena mig med hvad
Herr Gie ve Mörner yttrat, rörande Bevil 1-  nings-grunderne, och då han i egenskap af
L^ndshöfdinge ägt tillfälle att vinna fullkomlig
erfarenhet om fördelar och olägenheter af
de nu under discussion varande Alternativer ,
kan jag, för min del, icke undgå att trygga
mig vid dess tankar uti ämnet, och jag dessutom
hyser den -on , att de grannaste och för
ögat mäst billiga principer ej sällan fått vidkännas
ett, å erfarenhet och människo-kännedom
grundadt domslut , att icke kunna verkställas,
jag förenar mig äfven med hvad Herr
af Brinckman yttrat, och kan ej annat än gilla
Utskottets Betänkande, i hvilket afseende
jag anhåller om Proposition.
Grefve Mörner, Adolph Goran: Ehuru
jag icke vill ingå i något svar å hvad Grefve
von Schwerin, i anledning af min förut
tillkännagifna förundran , för en stund sedan
anfört, torde jag dock få förklara, att när yttrande-rätten
härstädes är fri, mari äfven måste
kunna anmäla sin förundran öfver sådana
framställningar, hvilka dertill föranleda. Jag
får äfven ännu en gång erinra, att den klandrade
åtgärden endast innefattade upplysning
^(.rotn , att Fastighe:svärden i allmänhet blif-t
så högt beräknade, att någon nedsättning
Dm 04 Martil f /. m.
395
derå kunde äga rum; hvilken upplysning
Landshöfdingarne blott borde tillkännagifva åt
pröfnmgsComitéerne, :om sedermera ägde ober
hindrad frihet, att densamma antingen begagna
tller ieke. Denna åtgärd, långt ifrån att
vara stridande mot Grundiagarne., kan jag icke
finna på minsta sätt vara klandervärd, destomindre,
sorn jag så ofta hört klagas deröfver,
att Regeringen icke meddelar fullständiga upp*
lysoingar.
Herr af Brinckman : Jag begärde ordet
för atf här framställa min redan i Bevillningsutskottet
yttrade tanka, att Capitalisterne
, långt ifrån att skada, fast hellre äro nyttige
för ett Land ; men finner detta ämne af
Herr Friherre Anckarsvärd så fullständigt utveckladt,
att jag endast bör tillägga, det jag
för min del känner många aktningsvärda Fordringsägare,
och tror att de i allmänhet böra
äå bedömmas, intilldess motsattsen blifvit ådagalagd.
Hvilket för Gäldenärer, efter nu vaJ
rande Författning, alldeles icke är omöjligt
att tillvägabringa.
Att tidens nuvarande skick, långt ifrån
att aflägsna, fast hellre påkallar ett nytt Beskattnings-sätt,
har jag svårt att Annaj heltolika
är det åtminstone mot 1810. Då utströmmade
Penningar ifrån Banquen öfver hela Riket,
nu indragas de ifrån allmänna RörelsenDå
v»r vinsten af föregående årens lyckliga
Handels - conjunctur med England ännu i behåll,
och så mycket Penningar, som efter deo
396
Den 2 4 Martil, / m.
tiden icke nedlagda på Fastigheter å Landet
och i Städerne. Då hade Landet erhållit tvänne
års förmånliga skördar , reed full tillgäng
af egen Spannmål, och om vid sådana omständigheter
den antagna Bevilinings - methoden
icke kunde bära sig, sä är väl ingen fördel
deraf att vänta, i ett nästan alldeles motsatt
förhållande.
Det är sagdt, att den Bevillning, som nu utgår,
trycker den Jordbnikande Menigheten.
Men den erfarenhet jag äger, gifver mig mycken
anledning att tvifla derpå, åtminstone an*
ser jag icke allmänna öfveitygdsen hos mera
än ^7,000 bofaste Bönder fullkomligt tillkännagifven
genom några af sextio röster emot några
af fyratio, innom deras Stånd r utan är
tvärtom af den öfvertygelse, att Allmogen bäruti,
som i mycket annat, önskar att undvika
täta ombyten.
Om jag icke origtigt uppfattat en värd
Ledamots yttrande, skulle det, som kunde bri.
sta i Bevillningen på ett ställe, tagas på ett
annat; men sådant kunde icke låta sig göra ,
utan att nedsätta den enskilta Förmögenheten
och göra alla lika fattiga.
Herr Påhlman, Otto Fredric: För att icke
missbruka Ridderskapets och Adelns tålamod,
torde jag endast få förklara, det jag fullkomligen
instämmer uti hvad Friherrarne Wirsén
och Anckarsvärd redan anfört. Under den tid af
flera år jag varit Taxeringsman i Stockholm ,
Den 24 Marti!, /. w.
597
éå 1810 års BevillningsFörordning lande till
efterrättelse, hade jag mer än otta tillfälle erfara,
huru TaXeringsComitéen knappt någon
dag kunde vara förvissad att hafva handlat
rättvist, huru all pröfning endast berodde på
godtycko och afgjordes genom voteringar, samt
huru svårt, om icke omöjligt, det var, att berörde
Förordnings- grunder alltid kunna tillämpa.
Dessa grunder äro uppgjorde efter vackra
Principer, hämtade ur Böcker, men icke
lämpade efter vår tids människor, hos hvilka
nu mera Spartantrnes fullkomlighet icke finnes.
Nämnde Författning åstadkommer, enligt
min öfvertygelse, hat, afvur.d och misstroende
Medborgare emellan, samt skall i längden
göra dem mer och mer omoraliska. Jag anser
dessutom det icke vara någon orättvisa,
att man betalar Bevillning för en Egendom,
sorn man, mot verkliga förhållandet, vill passera
för att äga. Det synes mig vara ganska
naturligt, att Egendomslnnehafvare sedermera
sjelfve liqvidera med sina Fordringsägare bäst
de behaga , och om derigenom en och annan
Egendom skulle för flyttas i sjelfägande personers
händer, så tror jag icke att sådant vore
menligt för Staten. Den olägenhet, som af
BevillningsSystemet elter synbar förmögenhet
förmenas uppkomma, är af vida mindre vigt,
an den våda, hvaruti Staten, enligt BevillningsSystemet
efter behållen Inkomst, lätteligen kunde
försättas, dymedelst att Staten icke til! fullo
erhåller de Inkomster, hvilka till bestridande
af oundgängelige behof och utgifter äro
påräknade.
398
Den 24 Martii, f m.
Manga yttrade härtill deras bifall.
Herr Munch af Rosenschöld, Eberhard:
I anledning af den sista värda Talarens yttrande,
att 18 to års BevilmingsSysteme skulle
åstadkomma hat och afvund, samt göra Medborgare
mera omoraliska, får jag erindra att
samma Systeme redan en längre tid varit antaget
i England, utan att hat och afvund där
försports mera än i Sverige, eller Innevånarne
där blifvit mera omoraliska. Man har ansett
det vara obehagligt att Taxeringsmännen skul.
le få bedömma Medborgares uppgifter i afseende
å deras behållne Inkomst. Jag finnér det
vara föga obehagligare att Taxeringsmännen
skola bedömma Medborgares Egendomars värden.
Mangen brottar ej så mycket sitt förmögenhets
tillstånd genom uppgiften af sina
förra årets Inkomster, sorn af sin synbara Egendoms
värde. Man har yttrat, att de uti 1810
års Systeme föreskrifne edgångar voro farlige,
men uti Herr von Törnes Förslag äro dylika
edgångar icke föreslagne och de äro icke hel.
ler oumbärlige- Skillnaden emellan en Menedare
och en försnillare af Kronans rätt är icke
så betydlig. Jag vill gerna tro, att nuvarande
BevillningsSysteme är tattare i verkställigheten,
ty en Utländsk Fiende, som ej har
tid närmare granska hvars och ens behållna Inkomst
eller förmögenhet, följer alldeles enahanda
grunder, då han uti ett eröfradt Land
brandskattar. Hufvudfrågan är nu icke att åtkomma
Capitalisterne, uran endast att befria
de Gäldskyidige irän Bevillning, för hvad de
/
Den 24 Martn, f. m.
399
verkligen icke aga. Åtminstone synes mig att
man borde från sin synbara förmögenhet få
afdraga de skulder, hvilka äro vederbörligen
intecknade och om hvilkas verklighet någon
tvifvel således icke kan äga rum. Af alla desi '
sa förenade anledningar får jag för min del
anhålla om proposition till antagande af Herr
von Törnes Bevillnings-grunder.
Grefve Kulling, Pehr, hemställde, om
icke, enär det syntes redan vara tillräckligt taladt
i ämnet, Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa Proposition.
Då några härvid yrkade på Proposition,
tillkännagaf Herr Grefven och LandtMarskalken,
det flere Ledamöter, hvilka anmält sig att
tala, dertill ännu icke haft tillfälle, samt uppropade
:
Friherre Foch, Berndt Wilhelm, sorn uppläste
följande:
Vid fråga af så grannlaga beskaffenhet, som
en förändring uti ett BevillningsSysteme, vågar
jag, med den kännedom och erfarenhet 5 år lemna!
mig, yttra mina tankar. Efter ibi2 och 18 15
års Bevillnings-principe, har erfarenheten visat,
att den af Riksens Högloflige Ständer samma
år nödig befundna Summa icke allenast utgått,
utan äfven klanderlöst af hvarje Skattskyldig
blifvit erlagd. Deremot blir det, elter min öfvertygelse,
overkställbar att taxera osynlig
förmögenhet, och följden blefve säkerligen den,
403
Den 04 Martti, /. vt.
att den anslagna BevillningsSumman icke utgeek
och att StaisVerket saknade påräknade tillgångar
, hvaraf Riksens Ständers å nyo sammankallanda
skulle blifva en följd. Dessutom medföra
täta ombyten af Författningar för verkställande
Auctoriteter och Tjenstemän osäkerhet
och deraf följande möjliga misstag vid tillämpningen.
Jag vågar således för min del
anhålla hos Herr Grefven och Landt - Marskalken
om Proposition , att Utskottets Betänkande
till hela sin vidd förblifver oförändradt.
Starka rop om Proposition hördes nu åter,
då Friherre Boye, som emedlertid blifvit af
Herr Grefven och LandtMarskalken uppropad ,
yttrade:
Jag anser för min pligt att afstå min rätt
att tala. Att respectera Högloflige Ridderskapets
och Adelns tålamod bör hos mig gälla
mer. än tillfredsställelsen att få uppiysa , huruledes
Herr af Brinckman missförstått min
mening.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öf*
verläggningen i ämnet fulländad.
Ropades Ja.
Herr Grefven och JjandtMarskalken hemställde
derefter, huruvida Ridderskapet och Adeln
behagade gilla Utskottets Betänkande med
antagande
t) en 24 Martti, f. ni.
antagande af det 1 tredje piineteri föréslagda
ändra Alternativ»
Ropades da och frejt
Grefvé Spurts $ Carl Gustaf', hegärde Vetterin
g och anhöll att antagandet af Herr Stallmästaren
Von Törnes uppgjorde BeVillöingsFörslag
mätte uti Gontrapropasirionen innd*
fattas.
Herr ’åf * Brinckman: Vid den CoiitråPrÖjäösitidn
, sool kommer att uppställas, lärer det
blifva nödigt att BevillriingsUtskottet uppdrages
Utarbeta BéVillningens fördelning, efter de grunder
dertill, söm Herr von Törne uppgifvit. I an*
fiat fall kunde möjligtvis en enskild Mans Föf*
Slag , Utan föregången granskning af Utskott $
ätltagäs såsom,Riksens Ständers beslut och omedelbarligen
förvandla^ till BevillningsStädga;
Herr Mtirich äf Rosenschöld: Mérf Gref»!
véh Och LaiidtMarskalke» har framställt till
Ridderskapets och Adelns bifall Utskottets Betänkande
* tillika ined det i tredje puncten föfeslagna
atidrå Alternativ. Jag får härvid erinra
, att första Propositiönetl måste blifva bifall
till Betänkandet i hela sitt vidd, med undantag
af dé två AlternatiV#r , och Comräproposi-'
tionert antagandet af dé af Hr Stallmästaren Vört
Törne föreslagné grunder. Bifalles Betänkandet
j så måste serskildt Proposition göras på
Altérnätiverné , då /apropos!tionia blir bifall
Ridd. 0. Ad. Prat. IV. B. II. Aid. 51 % 5?»
4*2
Den 24 Martil, /. ?».
och iVe/Propositioncn bifall till andra Alternativet.
Friherre Cederström: I anledning af Herr
af Brinckman® nyss gjorda Anmärknibg, torde
jag få erinra , att då Betänkandet nu för andra
gången är hos Ridderskapet och Adeln
under pröfning, Ståndet äger fullkomlig rätt
att antaga Herr von Törnes Förslag.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Här är
alldeles icke någon fråga om att lägga hinder
ä vägen för Ridderskapet och Adeln i afseende
på antagandet af Herr von Törnes Förslag,
utan man har endast hemställt, att i stället
för ett ovillkorligt antagande deraf, Bevillningsutskottet
måtte anmodas utarbeta ett nytt Förslag
i enlighet med de af Herr von Törne vid
sista Riksdag uppgifne grunder för Bevillning
gens utgörande.
Friherre Boye: I den invändning Herr af
Brinckman gjort, sådan som jag den förstått,
ligger, i min tanka, ett ämne till vådligt prejudicat
för framtiden. Riksdagsordningen bjuder
formerne att komma till ett beslut i hvarje
ämne. Enligt den, har Ståndet ovilkorlig
jrätt att förkasta hvarje Utskotts Betänkande j
och dermed vidtager också dess rätt att antaga
hvilket annat Förslag, som Ståndet i sinegen
vishet finner för godt. Helt annat är
Bevillnings-grunderne och helt annat är Bevillningsförordningen.
Den sednare kommer icke
i fråga förr än grunderne äro antagna. Sedan
Den 24 Martil, f. m.•
frågan är afgjord, om hvilka grunder böraan^
tagas j då, men icke torr, remitteras grunder^
ne till Utskottet, att derefter föreslå BevillningsFörordningen;
mert af allt detta följer, att vi
alldeles icke behöfva höra Utskottet, öfver hvil^
ka andra grnnder än dess afgifna vi vilja antaga;
och voteringen torde då icke böra af
en sådan formalitet upptagas.
Herr af Brinckman: jag Vill ingalunda
hafva på min räkning att hafva sökt tillställa
vådliga prejudicat för framtiden $ eller någonsin
kan Vidkännas en sådan beskyllning. TvärtJ
öm tror jag mig noga hafva iakttagit 71. §*
Regeringsformen och 31. Riksdagsordningen,
hvilka jag anhåller må uppläsas, och Söm båda
på det mä6t tydliga sätt, bestämma Bevillningsutskottets
ytterligare åtgärd, i händelse dess
först uppgifne Bevillnings -grunder af Riksens!
Höglofl. Ständer ogillas.
I anledning häraf upplästeS 7r. §. ftegéMf
tingsFortnen och 31» §. Riksdagsordningen.
Herf Munch af Rosenschöld: jag får aU4
hålla att ContraProposition må innefatta bifall
till de af Herr von Törne Uppgifne BeVillnings-f
grunder, hvilka derefter komma att till Be-i
villningsUtskottet öfverlemnas i afseende på!
utarbetande af ett nytt Förslag.
Grefve Spens: jag ber att till min för étt‘
stund sedan gjorde begäran få tillägga, ätt, d&
nu blott frågan är om grunderne till Sevill?
404
Den 24 Martil, /, m.
ningsFörordningen, det torde vara tydligt, att
detailleroe af Herr von Törnes förslag ej na
antagas, utan att åt RevillningsUtskottet öfverlemnäs
att alla detailler föreslå.
Friherre Cederström: De Uppå Herr af
Brinckman® anhållan uppläste §§. innefatta tyd"
ligen sättet, huru RiksStåndens beslut rörande
grundeme för Bevillningen skola kunna brin*
gas till enhet, men sättet på hvilket hvarje
Riksstånd öfver allmänna frågor besluta, äf
stadgadt t 56. §. RegeringsFormen och gäller
så väl*för detta, sorn andra mål; i följd
hvaraf Ståndet äger antaga de grunder, hvilka
det anser för de lämpeligaste. Af denna anledning
förenar jag mig med de Ledamöter, hvil.
ka yrkat att i Contrapropositionen måtte intagas
bifall af Herr von Törnes Förslag.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag får
endast hemställa, om icke Ridderskapet och A*
deln skulle anse nödigt, att innan Herr vört
Törnes Vid sista Riksdag författade Förslag
antäges, det samma varder uppläst, hellst det
synes mig vådligt besluta om en sak, hvaruti
mitt icke äger fullkomlig kännedom.
Friherre Boyei 1 den anmärkning Herr
Friherre Wetterstedt gjort instämmer jag alldeles;
Och hemställer derföre, om icke Herr
VOtt Törnes Förslag må uppläsas; ehuru det,
såsom längesedan tryckt, och dessa dagar be.
finteligt uti Riddarhu >Cancélliet6 Läserum, tor»
de vära af de flesta bekant. Det Var endast
emot dess^ remitterande till Bevillningsutskottet»
sorn jag talade»
Den 24 Martii, /. «i„
Friherre Anckarsvärd: Då den af flere
värde Ledamöter yrkade ContraProposition tyci
kes förutsätta, att Herr von Törnes grunder
äro kända, anser jag för min dej någon upp4
läsning deraf nu icke vara nödig.
Herr Munck af Rosenschöld; Jag har den
öfvertygelse, att de af Ridderskapet och Adeln,
hvilka antaga Herr von Törnes Bevillnings-grunder,
redan tillräckligen känna dem.
Härefter författades , justerades och Wd
slogs följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillningsutskottets Betänkande
angående Bevillnings-grunderna, med
undantag af båda Alternativerna i tredje puncten,
hvilka serskilt komma att afgöras, skrifver
Ja;
Den det ej vill 3 skrifver
Nej,
Vinner Nej, komma de af Herr von TörJ
ne vid sista Riksdag uppgjorda grunder, att
antagas och Bevillningsutskottet att derefter
utarbeta ett nytt Förslag.
Efter uppläsningen af 53. $. i Riksdags*
Ordningen och 43. §. i Riddarhus-Ordningen,
börjades voteringen klockan tre qvart till
tre eftermiddagen, och fortsattes sedermera,
hvarunder Herr Grefven och LandtMarskalken
I
4®$
Den 24 Martil, f. m.
öfverlemnade Klubban tili Grefve Lewenhaupt,
Gustaf, och bortgeck.
Sedan Herr Grefven och LandfMarskalken
återkommit, samt Voteringen blifvit fulländad,
befunnos, efter det en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad , rösterne hafva ut.
fallit, som föijer
Ja t 36.
Nej 42.
I följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att Bevillningsutskottets
ifrågavarande Betänkande blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, med undantag
al de i tredje puncten framställda tvänne Alternativer,
hvilka serskilt korame att afgoras.
Plenum slutades klockan tre qvart till fem
tfterraiddagen.
In fidem Protocolli
O, J. Lagerheim.
Den 24 Martil, e. m. 407
Tisdagen den 24 Martil.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Herrar Silfversparre, Aron Isaac, af Sillön,
C. IV. och Silfverstolpe, J. ZX, anmälte
till Protocollet deras Reservationer emot Ridderskåpets
och Adelns i FörmiddagsPleno, röranJ
de Bevillnings-grunderne, fattade beslut.
Företogs till pröfning den återstående dei
len af Bevillningsutskottets Utlåtande, angående
Bevillnings-grunderne , eller de i tredje;
puncten framställda tvänne Alternativer, antingen
den föreslagna Öfverflöds-afgPten borde
utgå genom Taxering af vissa Gfverflödsarticlar,
och derest den erforderliga Summan
icke kunde på sådant sätt erhållas, jemväl en
Fyllnads '• afgift skulle utgöras till ersättning
för LandtTullarn« ; eller ock den föreslagna
Consumtions - afgiften för Öfverflödsvaror och
Fyllnads-afgift för Landttulls-ersättningen borde
sammanlagdt utgöras med vissa Skillingar
för hvarje Riksdaler, som efter andra Artikeln
för Rörelse, m. m. utgå.
Herr af Brinckman , Gustaf: Jag anser
mig pligtig att vördsammeligen upplysa, huru
förevarande fråga uppkommit. Då BevillningsJ
Utskottet uti dess Förslag till Bevillnings grundcrne
hemställde, att en Beskattning på visd
408
Den 24 Martii, e. m.
sa Öfverflödsvaror i en serskild artikel borde ippefattas,
och först i den händelse fulla beloppet
ej kpnds cjerigenorn erhälUs ? den förin varan dé
Fylinads-artikeln bibehållas, gjordes deremot
innom Välioflige BorgareStåndet ders Antnä=k,
r> r»a, att Taxation?» på Öfverflöd borde ingå
i Fyllnads-afgiften, Orts densamma i förhållande
dertill ökas 5 och då denpa Anmärkning
skulle besvaras , uppsiod ipnqm BeviilnirsgsUtskpttet
den skiljaktighet, sorn föranledde de
framställda Altevriati verna ; hvaraf, efter anställd
omröstning, Ledamötesne af Högloflig?
Ridderskapet och Adrin :n.ed Hedervärda BondeStnndet
antqgo det första, men Högvördig®
PresteStåndet och Vällofl. BprgareStändet det
senare; pch då de förra, efter min fullkomliga
öfvenygelse , äga ett. afgjordt företräde
både i afseende på billighet och jemn fördel,
ning af State ns bördor, tillstyrker jag vördsammeligen
att det måtte vinna Högloflig?
flidderskapets pcb Adelns bifall,
Herr JJggla, Goran Gystaf, förenade sig
med Herr af Brinckman.
Herr $iljyer stolpe, Gustaf Abraham; V icf
valet af hvilketdera Alternativ, sorn bäst uppfyller
ändamålet, nemligen att Staten må va,
ra säker om erhållande af dess påräknade In*
kom<t, tror jag, då afl Beskattning på Öfverflöd
år p.säfcer qph förenad med mångfalldiga
svårigheter, det senare Alternativet vara bättre
ände? förra, och får således hemställa, om
åcke det senare Al(®matiyet må af Riddetska*
pgt p,ch Adeln antagas.
