# ID: svediakorp-gov251
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,538
# sentences: 2,261
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 Martn,
301
Förklaringar af GrundLagarne kunna göras
annorlunda än i föreskrifven ordning, samt att
de efter deras ordalydelse i hvarje serskildt
fall skola tillämpas. En jemnförelse af stadgandet
i denna 83. §•• med innehållet af 106. och
-107. §.'ne Regeringsformen, hade säkert verkat
, att detta Betänkande icke af Utskottet
blifvit afgifvit samt att Utskottet icke tillåtit
sig, att i en annan Form, än den Lagen bokstafligen
föreskrifver, väcka en ny Anmärkningsfråga
möt Konungens Rådgifvare i Coniin
an do-inål , nemligen den, att han efter Utskottets
förmenande föredragit Ärender, som
icke i Commandoväg bordt föredragas.
Hade Utskottet funnit, att Konungens Rådgifvare
i Commandomål mot tydeliga föreskrifter
i någon allmän gällande Lag för Konungen
föredragit ett Ärende, sorn bordt i annan
väg föredragas, så hade det varit Utskottets
skyldighet att inför RiksRätlen lala tilltala
honom derför.
Men nu, då Utskottets Opinion
i detta fall endast är grundad på Ledamöternas
Opinion om hvad med Commandomål
förstås och Utskottet tillstyrker ett närmare
bestämmande deraf, så saknar detta Utskottets
yttrande all, af Lagen bestämd grund.
jag anhåller att i Protocollet få förklara,
att jag anser Utskottets Betänkande af natur
att icke kunna komma under någon öfverläggning,
utan endast att läggas till Handlingarne,
ty om, som jag trott mig bevisa, ConstitutionsUtskottet
med Riksens Ständers rätt afgör Irad
302
Den 12 Martil.
gor af denna natur, så skulle den af några
Ledamöter begärda Återremissen medföra den
oformlighet, att Riksens Ständer, till ny handläggning
af Riksens Ständer, återremitterade
ett i Laglig ordning afgjordt Mål.
Grefve Spens, Jacob Melher, hade inlentnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande
:
Äfven jag anser ConstitutionsUtskottets
myndighet genom ig6 och 107 §. i Rege
ringsformen
på en gång utstakad och begrän.
säd; äfven jag finner dessa §. §. böra till serskilda
fall lämpasj men jag kan omöjligen instämma
deruti, att de begge synas icke blott
tillåta, utan afven påkalla ett oj fen te ligt framläggande
af alla till en gjord Anmärkning
hörande och öfver dess föremål upplysning
spridande omständigheter. Jag finner tvärtom
detta vsra uttryckligen förbudit uti 29. §. Riksdagsordningen
, der det heter; Under Riksens
Ständers öfverläggningar om sådana frågor, äfvensom
i ConstitutionsUtskottets Yttranden,
skola icke Konungens Beslut i Mål, som röra
enskilda Personers och Corporationers rättigheter
och angelägenheter, kunna ens nämnas,
ännu mindre någon Riksens Ständers pröfning
underställas.”
Ett undantag härifrån anser jag väl böra
äga rum , då nemligen , när ConstitutionsUtskottet,
enligt 107. §., för Riksens Ständer tillkännagifver,
det en eller flere af StatsRådets
Den 12 Martii.
3°3
Ledamöter uti deras Rådslag af allmänna mått
och steg icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare icke med
oväld , nit, skicklighet och drift sitt FörtroendesEmbete
utöfvat, emedan Riksens Ständer
svårligen , utan en närmare kännedom af de
åtalade Handlingssätten , skulle kunna utöfva
den dem tillkommande Pröfningsrätt, huruvida
Rikets väl kräfver, att hos Konungen skrifteligen
anmäla önskan, det han ville ur StatsRådet
eller från Émbetet skilja den eller dem,
emot hvilka Anmärkning blifvit gjord; men
i alla fall tror jag ConstitutionsUtskottets svar
på erhållne Remisser af Anmärkningar böra
innehålla enkla Anmälanden derom, att Utskottet
antingen under tilltal inför RiksRätten
ställt den Embetsman, som blifvit anklagad,
eller Ock funnit RegeringsFormen icke medgifva
någon åtgärd af Utskottet , i anledning
af den gjorde Anmärkningen. Ett fjerde behandlingssätt
har ConstiiutionsUtskottet uti sitt
nu upplästa Betänkande lemnat den Anmärkning,
sorn dertill gifvit anledning: Utskottet
har nemligen för Riksens Ständer anmält, det
Utskottet hvarken funnit den åtalade förbrytelsen
kunna enligt ;o6. §. anses , ej heller
107. hvaruti den ifrågavarande Etnbetsmannen
icke är nämnd, till detta fall lämplig,
men likväl för Riksens Ständer tillkännagifvit
Saken i hela dess sammanhang.
Då Utskottets befattning genom 106. och
107. §§. utstakas Och begränsas, anser jag åtminstone
det vara ep tydlig följd häraf, att
3°4
Den 12 Martil
alla åtgärder, hvilka uti nyssnämnde §§. icke
äga stöd och anledning., innebära ett öfverskridande
af dessa utstakade gränsor. Jag medger
att jag hade väntat det Grundlagens högsta
väktare, vid det val, som de funnit för sig
öfrigt, att antingen ålägga sig ett tyst öfverseende
med de Embets-förseelser, som af en
Konungens Föredragande i CommandoMål kunnat
utöfvas, oaktadt sådana förseelser , begångna
af en StatsSecreterare, böra anmärkas, eller
ock för Riksens Ständer tillkännagifva sakens
förhållande i hela dess sammanhang, och såmedelst
undvika den förebråelsen, att ej hafva
åt lika beskaffade frågor lemnat en lika oväldig
behandling , hellre hade vidtagit den
af dessa åtgärder, som är enlig med RegeringsFormens
bokstafliga lydelse, än den, som är
deremot stridande; hel 1st den befarade förebråelsen
, om den ock af någon skulle blifvit
obetänksamt framställd, i alla fall hade träffat
Constitutionen, icke ConstitutionsUtskottet.
Ehuru jag, i grund af allt detta, anser
det vara emot Grundlagen, att Riksens Ständer
genom ConstitutionsUtskottet erhållit del,
så väl af de upplysningar , rörande serskilta
Kongl- Maj:ts beslut och förordnanden, hvilka
Utskottet till den förehafda frågans bedömmande
insamlat, sorn af de llaisonnementer, om hvad
egentligen hörer till Rubriquen , CommandoMål
, samt om det sätt , hvarpå den Embetsman
, hvilken på det för CommandoMål stadgade
sätt behandlat andra allmänna Ärender,
Den 12 Martil.
305
bör anses, hvilka bestämt Utskottets beslut i
Målet; Beslut, hvilka, då de ej äro underkastade
Riksens Ständers granskning, så mycket
mindre behöft motiveras; tror jag mig likväl,
enär samma Raisonneineilter kommit till Riksens
Ständers och Allmänhetens kunskap, såsom
Riksdagsman äga rätt att till Ridderskapets
och Adelns Protocoll anmärka, det min
öfvertygelse om Grundlagarnes rätta tolkning
äfven i dessa delar skiljer sig från ConstitutionsUtskottets.
Jag anser den beskrifning på CommandoMål,
hvilken <j §. RegeringsFormen lemliar,
att nemligen dermed förstås sådana, sorn
Konungen, i egenskap af högste Befälhafvare
öfver Krigsmagten till Lands och Sjöss, omedelbarligen
besörjer, vara, om den consequent
utvecklas, tillräckligen tydlig, utan att
behöfva tydas genom jemfÖrande med serskilda
Kongl. Bref och Förordnanden, hvilka, såsom
för enskilda fall gifna, utan Riksens Ständers
medverkan, omöjligen kunna äga samma
kraft, som Grundlagarne, eller ens åberopas
såsom förklaringar af densamma. Af nyssnämnde
beskrifning på CommandoMål anser
jag otvunget följa, att till dem höra alla de
föreskrifter och befallningar, hvilka meddelas
Personer, som höra till och utgöra Krigsmagten
till Lands och Sjöss, att af dem, i sin egenskap
af sådana, iakttagas. Det synes mig
lika tydligt, att detta är det enda sätt, hvarpå
Konungen kan utöfva sin rätt af högsta
Befälet öfver denna Krigsmagt, som att sådana
befallningar aldrig kunna innebära och icke
Ridd. 0. Ad. Prot. IV B. I Afd, 3(), /|°*
306
Deri 12 Martil.
en gäng åsyfta någon förbindande kraft för
dem, till hvilkas efterrättelse de icke blifvit
meddelte, än mindre för dem, hvilka, såsom
icke hörande till Krigsmagten, icke på sådant
sätt om sina skyldigheter föreständigas. Då
ifrågavarande GeneralOrdres blott innehålla föreskrifter
för Inspections- Brigades- och Regementsdiefer
att iakttaga uti sina Tjenstebefattningar,
såsom sådana, kan jag således ej, lika
med ConstitutionsUtskottet, anse gränsen för
' Commandomål genom dem öfverskriden.
Men lika litet kan jag med ConstitutionsUtskottet
instämma deri, att, i händelse Regerings-ärender
äro CommandoMål, skulle genom
den Embetsman, Konungen allmän befattning
med de sednare uppdragit, expedieras,
denna Embetsmannens förseelse vore jemförlig
med de StatsRådets Ledamöters eller StatsSecreterarnes,
hvarom 107 §. i RegeringsFormen
handlar. Alla Regerings-ärender, med
undantag af de Ministeriella och CommandoMål,
skola, enligt 7 §. i RegeringsFormen,
Konungen uti StatsRådet föredragas och af Konungen
der afgöras. När således ett Ärende,
som icke är CommandoMål, blir på det för
CommandoMål i RegeringsFormens i5 §. stadgade
sätt, det vill säga, utom StatsRådet, Konungen
föredraget och af Konungen afgjordt,
är RegeringsFormens tydliga föreskrift onekligen
öfverträdd, och den Embetsman, som
med CommandoMålens föredragning ägt befattning,
men underlåtit göra föreställningar
emot denna öfverträdelse, eller dera vållat och
Den 2 Martti.
307
befrämjat, genom uppsålligt fördöljande af någon
upplysning, bör icke undgå att, på sätt
106 §. föreskrifver, af ConstitutionsUtskottet
under tilltal af Justitieombudsmannen, inför
RiksRätten, ställas.
Herr GripensvärdFredriCj anförde skrifteligen:
Ehuru
svårt det varit mig att under uppläsandet
af Iiögloflige ConslitutionsUlskoltets
Betänkande, rörande den af Friherre Anckarsvärd
afgifne Anmärkning mot Konungens Föredragande
i Commandomål, i sitt fullkomliga
sammanhang omfatta, tror jag mig dock hafva
deraf inhämtat tillräckeligt, för att dervid
våga några Anmärkningar. Öfvertygad, att ej
Friherre Björnstjerna kunnat hafva den afsigten,
som det nu deducerade Målet lemnar anledning
förmoda, vid utgifvandet af den anmärkte
Ordern, skulle jag gerna sett dess frikallande
för ansvar, med vilkor att det ej rubbat
antagne grunder för Disciplinen inom MilitaireStåndet,
hvartill onekeligen hörer Ordres
bestämdhet, likasom det fordras af den lydande,
Ordres noggranna fullgörande: Jag kan således
ej medgifva den slutsats, att för det en Ordres
innehåller en indirecte och alltid otjenlig
varning mot samma Ordres verkställande, den
skulle fritaga den befallande vid Orderns verkställande
af subordinerande Befäl: Jag kan icke
eller föreställa mig, att någon Befälhafvare i
Svenska Ammen skulle finnas, som uppsåtligen
ville vid Ordres utfärdande bereda sig ett
303
Den 12 Martii.
skygd för ansvarigheten af sin befattning genom
ett tvetydigt skrifsätt; jag anhåller derföre vördsamt
om Återremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Cederskjöld: Då jag förnimmer den
mening vilja utbilda sig, som skulle ConstitutionsUtskottet,
i frågor om Anmärkningar mot
Ledamöter af StatsRådet, StatsSecreterare och
Konungens Rådgifvare i Cotnmandomål, handla
med Riksens Ständers rätt_, och ensamt
äga härom besluta, kan jag ej underlåta att
söka utpeka den gräns emellan ConstitutionsUtskottets
och Riksens Ständers magt, som i
detta afseende finnes i Grundlagarne utstakad.
I RegeringsFormens 107 §. står: ”Frågor
uti detta ämne:” nemligen rörande Anmärkningar
emot Ledamöter af StatsRådet &c.
”kunna icke af Riksens Ständer afgöras förr,
”än sistnämnde,” nemligen ”ConstitutionsUt”skottet
deröfver blifvit hörd t.” Jag hade redan
vid 1815 års Riksdag den äran att fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på betydelsen och vigten af denna
strophe. Riksens Ständer hafva nemligen förbehållit
sig rätten att afgöra och lemnat åt (konstitutionsutskottet
endast att utlåta sig. Denna
rättighet att afgöra kan således ingalunda
inskränkas till en nödvändighet att ovilkorligen
gilla och bekräfta hvad ConstitutionsUtskottet
yttrat; utan den måste äfven lemna
rum för friheten att ogilla och förkasta. (konstitutionsutskottet
står således, i detta afseende,
till Riksens Ständer i jemt samma förhållande,
sorn hvarje annat Utskott: Det åligger
Den 12 Martii.
309
nemligen ConstitutionsUtskottet att sitt Betänkande
i ämnet afgifva; men Riksens Ständer
äga att, om de ej vilja, ett slikt Betänkande
antaga, det samma med Anmärkningar återremittera,
samt slutligen efter godtycke förändra
eller alldeles förkasta.
Någon torde mena, att detta endast kan
gälla i afseende på 107 §. af RegeringsFormen,
emedan Riksens Ständers rätt att afgöra blott
vid denna, men ej vid den föregående, linnes
utmärkt. Jag vill derföre bjuda till visa, att
Riksens Ständer, äfven i afseende på 106 §.
äga samma rätt, och att således sista Momentet
af 107 §. har afseende på alla Anmärkningsmål
och följaktligen äfven så väl på den 106
sorn 107 §. — Beviset vill jag hämta från
RiksdagsOrdningens 2g §. hvilken motsvarar
håda de nyssnämnde §§. i RegeringsFormen.
-— I 2p:de §. Riksdagsordningen heter det:
”finnér:” (Constitutions) ”Utskottet af dessa
(infordrade StatsRåds:) ”Prolocoll, att någon
”StatsMinister, StatsRåd, HofCancelleren, Stats”Secreterare
eller annan Ledamot af StatsRå”det,
eller den Embetsman, som i Commando”mål
Konungen råd gifvit, uppenbarligen handfat
emot RegeringsFormens tydliga föreskrift
”&c. — då skall ConstitutionsUtskottet ställa
”en sådan under tilltal af JustitiaeOmbudsman”nen
inför RiksRätt.” Här upprepas samma
ord, sorn i 106 §. af RegeringsFormen; blott
med den skillnad i uttrycket, att härstår: —
”då skall ConstitutionsUtskottet” &c. i stället
för att i RegeringsFormen det heter: ”då lige
giO Den 12 Martti.
”GonstitutionsUtskottet, att ställa en sådan
”under tilltal” &c. Derefter följer i samma
§. af Riksdagsordningen: ”Skulle Utskottet
”anmärka, att StatsRådets Ledamöter samfält,
”eller en eller flere af dem, uti deras Rådslag
”örn allmänna mått och steg icke iakttagit Ri”kets
sannskyldiga nytta, eller att någon Stats”Secreterare,
icke med oväld, nit, skicklighet
”och drift, sitt Föi troendeEmbete utöfvat, skall
”Utskottet då sådant för Riksens Ständer tillkännagifva”
&c. Här upprepas ända till slut
107 §. af RegeringsFormen, ord för ord, blott
med, samma skillnad i uttrycket, Sorn jag vid
106- §. anmärkt, nemligen: att Riksdagsordningen
äfven på detta ställe uttrycker ConstitutionsUtskottets
åliggande med ”skall” i stället
för att RegeringsFormen nyttjar ordet: ”eige.”
Sedan Riksdags-Ordningen sålunda serskildt
upptagit och afhandlat Vederbörandes
Positiva och Negativa fel, och anfört både
den ro6 och 107 §. af RegeringsFormen, uppgifves
huru och på hvad sätt båda slags felen
kunna af Ständerna till åtal befordras,
nemligen: ”när frågor uti Riksens Ständers
”Plena eller andra Utskott än Constitutions”Uiskoltet
väckas, huruvida StatsRådet eller
”någon dess Ledamot, eller någon Föredra”gande
sitt Embete på ett obehörigt sätt ut”öfvar,
böra dervid följande ordalag och inga
”andra nyttjas” &c. Detta har onekligen tydligt
afseende på både 106 och 107 §§. af RegeringsFormen:
Alla uttryck äro så valda,
att de passa för båda §§ hvarföre ock både
Den i a Martii.
311
StatsSecreter och Konungens Rådgifvare i ("ömmande
Måll äro inbegripna under det här nyttjade
Ordet: ”FöredragandeB Derefter heter
det: ”under Riksens Ständers öfv erläggningar
”om sådana” (nemligen alla slags anmärknings”frågor),
äfvensom i ConstitutionsUtskoltets
”yttranden, skola icke Konungens Beslut i Mai,
”sorn röra enskildta Personers eller Cörporatio”ners
rättigheter eller angelägenheter, kunna
”ens nämnas, ännu mindre någon Riksens
”Ständers pröfning underställas.” Märk väl,
mine Herrar! ”under Riksens Ständers Öfverläggningar
om sådana Frågor!” Riksens Ständer
äga således rätt att öfverlägga! Emedan
ingen öfverläggning kan äga rum, då Remiss
med Anmärkning begäres; så följer nödvändigt,
att tiden för denna öfverläggning
först då inträffar, när ConstilutionsUtskottet
till Stånden inkommer med Betänkande i ämnet.
Men som hvarje öfverläggning nödvändigt
måste leda till ett Beslut; så följer att
rättigheten att öfverlägga, nödvändigt måste
innefatta rättigheten att besluta. Då Riksens
Ständer således hafva rätt alt öfverlägga
om de Anmärknings-ämnen, som utgöra
föremålet för ConstitutionsUtskottets Betänkanden,
hafva de naturligtvis äfven rätt
att sluta öfverläggningen med ett afgörande
beslut. Denna Riksens Ständers rätt att afgöra,
hvilken, såsom ofvanföre är visadt, sträcker
sig till alla slags Anmärknings-frågor, nemligen
så väl enligt 106 som 107 §§. RegeringsFormen,
lemnar följaktligen åt Riksens Ständer
full frihet, att i dylika ämnen bifalla eller
312
Den 12 Mavtii.
återremitterJ, förändra eller förkasta ConstitutionsXJlskottels
Betänkanden, äfven så väl sorn
hvarje annat Utskotts.
En värd Ledamot har, till styrka för sin
mening, att "afgörande-rätten tillkomne
"ConstitutionsUtskottet ensamt_, och alldeles
"icke Riksens Ständer J’ anfört Slutmeningen
i 39 §. af Riksdagsordningen nemligen: "att
"ConstitutionsUtskottet besluter med Riksens
*’Ständers rätt och i deras ställeJag torde
derföre få äran anmärka, att denna rätt inskränker
sig till följande, bestämdt uppgifna
fall, hvilket också lär vara det enda ställe i
Grundlagarne, der denna rätt förbehålles Utskottet,
nemligen som orden lyda: ”Då hos Riksstånden
olika meningar uppstå angående nya
”Utskotts sättande, eller till hvilka Utskott
"uppkomna frågor böra remitteras, och Stån”den
ej genom bestämd pluralitet kunna skilj”aktigheterna
afgöra, äge då ConstitutionsUt”skoltet
att med Riksens Ständer rätt och i
"deras ställe derom beslutaI dessa fall är
det också nödvändigt, att ConstitutionsUtskottet
afgör en sak, om hvilken Stånden redan
förklarat, att de ej kunna förena sig i något
beslut.
Sluteligen torde jag få tillägga, att om
den Opinion skulle utbildas, att afgöranderätten
ej bör tillkomma Riksens Ständer, utan
endast ConstitutionsUlskottet; så böra alla de
ställen i Grundlagarne förändras, hvarest, såsom
jag haft äran erinra, Riksens Ständer haf
-
Den 12 Martii.
va tydligen förbehållit sig denna rätt, på det
alla tvister härom må för framtiden förekommas.
Men om, såsom jag snarare vågar förmoda,
den Opinion blifver allt mer och mer
allmänt rådande, att denna rätt att afgöra ej
hör öfverlemnas åt ett Utskott, så anser jag
angeläget för Riksens Ständer, att ej försaka
en rätt, som de enligt Grundlagarne äga; och
ej medgifva ett förfarande, som kunde blifva
ett vådligt prasjudicat för framtiden.
Herr Flach_, Carl Fredric, förenade sig
med Herr Cederskjöld.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Med Herr Munck af Rosenschöld instämmer
jag i samma tanka, att denna sak nu mera
kunde förfalla, då ändamålet med Anmärkningen,
som haft för afsigt afskaffandet af en
egenmägtig Pålaga blifvit vunnen, sedan Konungen
gifvit befallning till rättelse i det felaktiga.
Man är i alla fall Friherre Anckarsvärd
förbunden, som genom sin gjorda Anmärkning
hufvudsakligen bidragit till denna
rättelse. Hvad egentligen ConstitutionsUtskottets
Utlåtande angår, och de grundsatser detsamma
följt, så ehuru, genom den detaillerade
granskning i ämnet, det framlagt till Riksens
Ständers upplysning, detsamma gjort sig berättigadt
lill fullkomligaste aktning och erkänsla,
tycker jag mig dock finna i en och annan
omständighet någon contradiction. Utskottet
har verkligen ansett Friherre Björnstjerna handlat
emot Lag, dels derigenom att han behand
-
314
Den 12 Martii.
lat detta Ärende såsom CommandoMål, då, enligt
7 §. RegeringsFormen, dessa endast bestå
i detvdirecta befattning, Konungen, såsom
Öfverste Befälhafvare]! öfver Armeen, äger öfver
Trouppen, då deremot allt hvad som rörer
Rust- och Rolhållares skyldigheter, m. fl.
dermed gemenskap ägande Mål, såsom Oeconomiska,
enligt 8 §. böra i StatsRådet föredragas;
dels emedan han utfärdat en Ordres,
hvarigenom en ny tunga blifvit Rotehållare
ålagd. Oagtadt detta nu är rakt stridande
emot RegeringsFormen och Rikets gällande Lagar,
har Utskottet dock icke ansett sig kunna
ställa Friherre Björnstjerna, enligt ioö §. RegeringsFormen,
under RiksRätt, emedan det
förbehållet är gjordt, så vida Författningar ne
det medgifva.
Men då man betraktar, till hvilka oordningar
det skulle kunna leda, om Förordningar
ulgifvas, stridande mot Lagarne, och öfverlemnades
till de Verkställandes egen pröfning,
om de voro enliga med Författningarne eller
icke, samt ett dylikt förbehåll skulle vara tillräckligt
att freda från ansvar; så anser jag
Utskottet hade haft högsta skäl att icke hafva
gjort afseende härå, och det så mycket hellre,
som KrigsLagarne innehålla, att Ordres
skola vara tydliga och bestämda. Icke heller
synes mig Utskottet varit hindradt att anse saken
efter 107 §. af den orsaken, att Föredragande
i CommandoMål icke finnes der nämnd,
enär AnsvarsLagen i (5 §. tydligen nämner
Föredragande i CommandoMål. Denna Lag
Den 12 Martii.
515
äger samma kraft, som sjelfva Grundlagen, och
dä i den senare icke slår något förbud, som
gör det andra Stadgandet utan kraft, så synes
tydligen, att det blott är ett Redactionsfel,
ty det är icke tänkbart, att denne Embetsman
vore mera ansvarsfri, eller att han
skulle vara i annat predicament, än de öfrige
af StatsRådets Ledamöter. ConstitutionsUtskottet,
hvilket egentligen är att anse såsom Åklagare,
men alldeles icke, hvarken såsom Domare,
än mindre som Sakförare för den Besvärande,
tyckes mig således, så väl i det ena som andra
fallet, hafva i Principen misstagit sig, ehuruväl
jag inser att någon åtgärd i anledning af
107 §. af Ständerne icke hvarken varit nödvändig
eller tjent till något ändamål; ty då det icke
synes billigt, att en annars skicklig Embetsman
skulle skiljas vid Embetet för ett misstag,
som icke hunnit hafva en menlig påföljd, innan
det blef rättadt, icke heller förmodligen
Konungen gjort något sådant afseende på en
dylik anmälan; så tror jag det rätta är, såsom
förut näradt, att låta saken förfalla; men
derjemte, genom den anledning, som blifvit gifven,
hos Konungen i underdånighet anhålla,
att allt betungande af Utgifter för Rust- och
Rotehållare utöfver hvadKneckteContracter och
lagliga öfverenskommelse!' redan utstaka, måtte
varda hädanefter alfvarligen förbudit. Under
öfverläggningen af delta ämne har blifvit
yttradt, att ConstitutionsUtskottet ägde i allt
Riksens Ständers beslutande rätt: Sådant är icke
förhållandet; i det enda fallet då tvänne Stånd
emot tvänne Stånd stadna i olika begrepp om
\
316
Ben 12 Martii.
rätta förståndet af Grundlagen, (Herr Cederskjöld
har redan förut anmärkt detta) då tillkommer
det ConstitutionsUtskottet, att med
Riksens Ständers rätt afgöra tvisten. Äfvenså
lärer troligen det uttrycket varit förhastadt, att,
då Konungen är nöjd med den Föredragandes
i CommandoMål åtgärd, borde man kunna med
fullt förtroende dervid låta bero. I grund af en
sådan Principe, skulle då aldrig någon Anmärkning
äga rum, och för denna Embetsman
vara ett undantag framför de öfriga StatsRådets
Ledamöter, hvilket allt icke instämmer
med rättvisa och Lagens mening. Det gamla
inkastet, att Ständerne icke äga öfverlägga om.
enskilta Personers angelägenheter, hvarigenom
man söker betaga 107 §. RegeringsFormen
det mästa af sin kraft, är också en förtydning.
Detta Stadgande har blott afseende derpå, om
tvisten rörer tvänne enskilta Parter, då det
icke är ett allmänt Ärende; men helt annorlunda
är förhållandet, om den enskilta Personens
angelägenhet har någon gemenskap med
det, som rörer Staten eller det Allmänna. Vi
hafva derpå haft ett exempel, just i denna dag,
med Öfverste Silfverskjölds anmälan att varda
af Staten hållen skadeslös för förlorade förmåner,
genom Pommerns afträdande.
Friherre Anckarsvärd Carl Henricj anförde
skrifteligen:
Om Lagarnes helgd, om deras ordentliga
handhafvande af verkställande Magten, utgör
ett af de förnämsta vilkoret! för Frihetens ver
-
Den 12 Martil. 317
keliga tillvaro hos ett Folk: Om rättigheten
att åklaga Lagars öfverträdelser och Myndighetens
missbrukj är en Magt, utom hvilken
Friheten skulle vara ett Ordspel; så är det i
min tanke Riksdagsmannens första pligt, att,
efter föreskrifne Former, åtala de Lagstridiga
Styrelseåtgärder, hvilka, som sådana, framställa
sig i dess öfvertygelse, för att derigenom
å ena sidan hos Auctoriteterne skärpa
aktningen för Lag och Medhorgsmanna rättigheter,
och å den andra hos Folket nära känslan
och kärleken för Friheten.
En vis Lagstiftning har, genom ConstitutionsUtskottets
bildande, gjort Embetsmannens
åtgärder oberoende af Passionerne, och ensidighetens
möjeliga medverkan uti Representantens
Anmärkningsrätt: Men samma Lagstiftning
har, till jemnvigtens återförande, åt ConstitutionsUtskottet
lemnat den utsträckning af Pröfningsrätt,
som på goda grunder, och under
vissa bestämda vilkor, förmenas den enskilte
Åklagaren. Lagstiftaren har åt ConstitutionsUtskottet
förbehållit granskningen af de Protocoll,
som innebära Rådgifvares förhållande
och bevisen å den oväld, skicklighet och drift,
hvarmed de sine Embeten utöfvat.
Vården af Folkets rättigheter i Grundlagarnes
efterlefnad,är ConstitutionsLJtskotletuppdragen,
och våra Riksmöten hafva likväl framfarit
utan Anmärkning emot öfverträdelser. För
att bryta det tysta klandret öfver missbruk,
för att ifrån glömskan till minnet föra Repre
-
318
Den 12 Martii.
sentationens rättigheter i denna väg, ansåg jag
mig skyldig, till ConstitutionsUtskottet anmäla
den anledning till Anmärkning jag trodde
mig äga, uti en GeneralOrdres, jag till Utskottets
granskning öfverlemnade: Min hemställan
innebar en tvekan, huruvida Föredraganden
i CommandoMål beredt sig ett skydd
emot Allmänna Lagens verksamhet, genom sitt
förbehåll af FÖrfattningarnes medgifvande till
den emot alla Författningar rakt stridande befallningen,
och jag finner, i likhet med Utskottet,
att Domaren af allmänna Lagen skulle
nödgas frikänna Föredraganden i CommandoMål,
för den lagstridiga syftningen af den
åberopade GeneralOrdren, i stöd af det förbehåll
den innebär; och att Friherre Björnstjerna
på den grund bordt af Utskottet frikännas
från den ansvarighet, hvartill jag, i stöd af allmänna
Lagen, ansett honom möjligen kunna
befordras. Utskottet hade, till detta ändamåls
vinnande, ej behöft framställa en i motsägelser
och otydliga Phraser invecklad Afhandling,
som nu är förhållandet, då Utskottet säger,
att den öfverklagade GeneralOrdren till
den grad saknar alla de egenskaper af bestämdhet
m. m. att Anmärkning derå emot i 107 §.
nämnde Föredragande kunnat och bordt äga
rum. Sedan Utskottet medgifvit detta, bardet
likväl, å andra sidan, förekommit huru det gjorde
förbehållet af FÖrfattningarnes medgifvande
i sjelfva verket innebär en varning emot dessas
öfverträdande. Utskottet finner en slags
förtjenst i Ordrens slutmening och anser den
röja en afsigt, att genom i godo träffade
Den 12 Martil.
öfverenskommelse!’ vinna ändamålet; hvartill,
efter mitt sätt att se, all befallning varit till det
minsta öfverflödig, och Utskottet har ej kunnat
undgå, att äfven i detta afseende finna den
till och med olaglig, då rätteligen anmärkes,
att de Författningar, sorn förbjuda Befälhafvare
att inblanda sig i Roteliållares och Soldaters
inbördes förhållande, äro till deras väsenteligaste
delar inryckte i TjenstgöringsReglementet
och således af natur att för MilitaireBefälhafvare
vara allmänt kände; men den
ofvannämnde GeneralOrdren matte likväl inneburit
någon afsigt att leda till ändring, förklaring
eller rubbning af allmänna oeconomiska
Författningar. Innefattas icke härutinnan
motsägelser och falska slutsatser, dem man af
Riksens Ständers ConstitutionsUtskott ej bordt
förvänta, och hvilka ej synas öfverensstämma
med den klara tolkningen för hvarje
fall och med det moraliska ansvarets afvägande,
som Utskottet i sina Premisser åberopar
?
Utskottet yttrar sedan bestämdt i hufvudsaken,
att Friherre Björnstjerna icke handlat
emot RegeringsFormens tydliga föreskrift; men
nrcdgifver att det ej låtit undfalla sig, huru
det Ärende, som genom utfärdande af oftanämnde
GeneralOrdres vunnit handläggning af
GeneralAdjutanten för Armeen, helt och hållit
saknar beskaffenheten af CommandoMål i
åberopade 7 §. RegeringsFormen, Kongl. Brefven
af den 19 Junii 1810 och 24 Januarii 1815.
520
Den 12 Martil.
Med hvad anledning äger då Konungens
Föredragande i Commandomål rättighet att sig
befatta med ett Ärende, om hvars handläggningssätt
RegeringsFormens 8 §. stadgar, och
är det ej att uppenbarligen handla emot RegeringsFormens
tydliga föreskrift, att tvärtemot
den samma öfverskridas de gränsor den
för hvarje befattning utstakar? Genom antagandet
af sådana utaf Utskottet framställde bevisningsgrunder,
skulle de Föredragande från alla
tilltal kunna skyddas, om de i utöfningen
af sina Embeten, blott iagttogo att städse beträda
hvarandras i Lagar utstakade befattningar.
Utskottet yttrar äfven att Friherre Björnstjerna
icke tillstyrkt någon öfverträdelse af
Rikets gällande Lagar, eller den vållat och
befrämjat, genom uppsåtligt fördöljande af någon
upplysning. Har då Friherre Björnstjerna
reserverat sig emot honom anbefaldt handläggning
vid ett Ärende, som Utskottet rätteligen
funnit icke kunna föras under 7 §:ns mening
med Commandomål, och hvarest finnes någon
frikallelse för Föredraganden i Commandomål
att känna 8 §:ns innehåll? Att uppsåtligen fördölja
en upplysning, måtte i afseende å en
Rådgifvares förhållande äfven vara, att förtiga
och ej omnämna de Grundlagsrum, hvarom kännedom
ej får saknas, och att försumma deras
tillämpning, då anledningar dertill förekomma.
Att Utskottet frikallat Konungens Föredragande
1 Commandomål från den anledning
tili
Den 12 Martu.
321
till Anmärkning jag ensam, i stöd af allmänna
Lagen, emot honom framställt, har jag redan
medgifvit, icke kunna eller höra vara annorlunda;
men då Utskottet ej ansett sig kunna
undgå, att sjelfve göra Anmärkning emot
den åberopade Ordrens obehöriga tillkomst
och Constitutions-stridiga natur, kan jag ej neka
mig att finna det sätt, hvarpå Utskottet ömsom
faller och frikänner, vara af en för Grundlagens
helgd så vådlig beskaffenhet, att det ej
hör kunna undfalla uppmärksamhet. Du Grundlagens
föreskrifna Former äro öfverträdda, så
är 106 §. säkerligen användbar emot öfverträdaren,
och då AnsvarsLagens 6 §. med tillräcklig
uppmärksamhet genomläses, finnér man
att den 107 §. i RegeringsFormen deruti åberopas,
och att alla i den ofvannämnde 6 §.
nämnde Personer kunna utan undantag efter
den joy behandlas. Efter Utskottets sätt att
se, skulle en SlatsSecreterare, som beträdde
CommandoMålens område kunna tilltalas; på
hvad grund kan förhållandet, i omvänd ordning,
blifva annorlunda, då det aldrig kan antagas
som skäl, att Konungens Föredragande i
CommandoMål ej i joy §. är nämud, sedan
lian i AnsvarsLagens 6 §., sorn' med'-den joy
är fullkomligt collectiv, likväl innehar sin
tillbörliga plats; följden af Utskottets bedömmande
i detta fall skulle lätteligen kunna blifva,
att Föredragande i CommandoMål skulle
kunna blanda sig uti alla Styrelsens grenar,
utan ålit derföre kunna tilltalas, emedan han
som StatsSecreterare icke i ioy §. är nämnd;
Ridd. 0. Ad. Prot. IV B, I Afd. 4 G i2'
322
Den 12 Martil.
på hvilka grunder Statsförfattningen i sådant
fall skulle hvila, hemställer jag till Ilöglofl,
Utskottets egen pröfning att eftersinna.
Det är, efter Utskottets tanka, af vigt
att Militaire-Styreisen hålles inom de gränsor,
dem Lagar och Författningar utstakat,
och icke intränger i den Civila. Dqt synes Utskottet
angeläget, att Rote- och Rusthållare
skyddas, äfven emot möjligheten af Myndighetens
missbruk; angeläget, att de under
Högsta Magtens /hictoritet utgående Expeditioner,
jemväl i sjelfva Formen, bära stämpeln
af laglighet, och sluteligen angeläget, att
de rättelser af förekomna missbruk, som anbefallas
den Militaira Verkställaren, tillika
meddelas den Civila Styresmannen. Utaf denna
Utskottets yttrade tanka slutar man väl,
att Utskottet anser ett missförhållande i anseende
till MilitaireStyrelsens iakttagande af sina
gränsor, ägt och kanske äga rum; och denna
tanka blifver för Allmänheten mera oroande
i den mohn Utskottets Betänkande saknar
all hänvisning till ansvar för dem, som möjligen
öfverträdt utstakade gränsor, och Förslag
till deras nogare Bestämmande, der sådant
skulle tarfvas. Om Utskottet fästat behörig
uppmärksamhet på innehållet af 8
RegeringsFormen, skulle säker anledning troligen
icke saknats, att efter 106 §. till åtal
och ansvar befordra en genom Målets föredragande
i orätt väg yppad afvikelse från fastställda
Former, hvilka synas mig i Grundlagen
rätt fullständigt beskrifna; men äfven om tve
-
Den 12 Martii.
323
lydighet i Grundlagen ägt rum, tror jag att
Riksens Ständer utaf 53 och 81 §§. RegeringsFormen,
haft skäl af ConstitutionsUtskottet
förvänta åtminstone ett löfte om Förslag till
rättelse och mera tydlighets vinnande, der den
i Utskottets tanka saknades, samt en bestämd
vägledning för sitt beslut i detta Mål, än Utskottets
af oupphörliga motsägelser och i min
tanka felaktiga argumentationer uppfylda Betänkande
innebär. — Det är öfvertygelsen oin
vigten af Grundlagens helgd, och dess beroende
af ConstitutionsUtskottets handläggningssätt,
som föranleda mig att i följd af de utaf
mig och flere gjorde Anmärkningar begära
Återremiss af Utskottets Betänkande. Ett begifvande
till Utskottets framställning, att det
ej kan anses som en emot RegeringsFormens
föreskrift uppenbarligen stridande handling, uå
Föredragande i CommandoMål befatta sig med
Befallningars utfärdande, som enligt RegeringsFormens
8 §. i annan väg böra beredas och
utgå, skulle leda till ett farligt prejudicat;
och jag fruktar att Nationens omdöme om sine
Representanter kunde blifva föga tillfredsställande,
i fall så vigtiga frågors behandling
af dem öfverlemnades med en lättsinnig liknöjdhet.
Herr Rothlieb, Carl Fredric s yttrade:
Hvad sjelfva liufvudfrågan angår, anser
jag det icke vara hvarken mig eller någon
annan tillständigt, att öfver den samma här
-
324
Ben 12 Martil.
städes fälla något omdöme, emedan den ej
kan af Riksens Ständer in Plenis pröfvas: Allmänna
Opinionen bedömmer densamma; och
dess Domslut är tillräckeligt nu och framdeles.
Hvad åter frågans behandlingssätt beträffar,
så tror jag att ConstitutionsUtskottet öfverskrida
den gräns, som det, enligt min tanka, borde
iakttaga vid afgifvandet af Utlåtande uti
ämnen af sådan beskaffenhet, som detta, och
lika med Friherre Cederström tror jag att Utskottet
endast bordt helt enkelt säga: Att det
funnit den mot Konungens Föredragande i CommandoMål
för Armeen gjorde Anmärkning grundad,
eller ej, och i förra fallet hänfört Målet
antingen under 106 eller 107 §§. i RegeringsFormen,
allt efter som UtskoLtet funnit skäl
förekomma, utan att, som nu skett, behandla
saken en detaille. Om 106 §. skulle lia tillämpats;
så finnes i densamma tydligt utstakadt
huru förhållas skall. Om 107 §. skulle blifvit
det Lagens rum, som skulle tillämpas, så
är den äfven tydlig, och Riksens Ständers beslutande
rätt hade inträffat. Men nu, då Utskottet
ej funnit Anmärkningen vara af den
egenskap, att Konungens Föredragande i CommandoMål,
i anledning af den samma, gjort
sig till något ansvar skyldig; så anser jag, för
ntin del, ingen annan åtgärd för Ridderskapet
och Adeln återstå, än att lägga ConstitutionsUtskottets
Utlåtande till Handlingarne, hvarom
jag ödmjukast får utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition.
Friherre Boye,, Ludvig: Då Nationen för
Den 12 Martii.
325
första gången utöfvar deri dyrbara Magt Constitutionen
henne förvarar, att till laglig påföljd
bedomina Ministérens Handlingar, så är
det vigtigt, och vigtigare än sjelfva Anmärkningens
utgång, att icke sådana begrepp antagas,
hvilka skulle kunna i framtiden, i frågor
som gällde Fäderneslandets väl, lägga band
på vå,r pröfning och möjligen leda, antingen,
å ena sidan, till en obehörig inskänkning i
Nationens rätt; eller, å den andra, till en lika
obehörig utsträckning af densamma utöfver
dess lagliga gräns.
Af sådan beskaffenhet hafva, efter mitt
omdöme, en del af de begrepp varit, hvilka
under denna öfverläggning blifvit framställde.
Jag tror dem behöfva redas; och jag skall derföre,
med Höglofl. Ridderskapets och Adelns
benägna tillstånd, försöka att göra det: Glad
alt få dertill begagna det lyckliga tillfälle, sorn.
en lugn allmän sinnesställning här synes erbjuda.
En värd Ledamot, Friherre Jacob Cederström,
har, på ett sätt, om hvilket jag ville
säga, derest han icke misstycker detta uttryck,
att det förefallit mig tjenligt att confundera
alla begrepp i ämnet; sagt oss, att
ConstitutionsUtskottet skall hafva felat deri,
att Utskottet, till svar på vår Remiss, gifvit
oss ett Betänkande i förevarande Ämne; samt
vidare sagt oss, att någon pröfning i frågan
icke skall oss tillkomma, icke vara oss
tillåten.
326
Den 12 Martil.
En annan värd Ledamot, Herr Cederskjöld,
har åter i den del af dess yttrande,
sorn vunnit Friherre Staels bifall, gått åt andra
sidan lika långt, då han sagt oss, att icke
uti någotdera af de fall, som io6 eller 107
§§. i RegeringsFormen upptager, någon afgörande
rätt ConstitutionsUtskottet tillhör, utan
att den skall, i alla fallen, endast Ständerne
sjelfve tillkomma.
Och ändteligen har jag i flera Ledamöters
yttranden, trott mig linna ett sätt att bedomina
Utskottets Betänkande, som varit föga uppmuntrande;
och föga tjenligt, att hos Utskottet
underhålla det frimodiga nit för Constitutionens
ändamål, som utgör dess pligt; och
som vi, med så mycket skäl, alltid af detsamma
för vänte.
För att vederlägga de begrepp, som Friherre
Cederström framställt, tror jag mig ej
behöfva mera, än blott åberopa gällande kraften
af Grundlagarnes Bud, sådana de i bokstafven
lyda, 56 §. i Riksdagsordningen förbjuder
att allmänna frågor, som i Plena väckas,
ej må till omedelbart afgörande der upptagas,
utan skola öfverlemnas lill behörigt Utskott
^ sorn äge , att dem utreda, och deröfver
sig yttra. Ifrån den allmänna pligt, som
här ålägges alla Utskott, att sig yttra öfver
allt hvad till dem remitteras, är icke något
enda Utskott undantagit: och 107 §. i RegeringsForrnen
ålägger Ständerne att först höra
ConstitutionsUtskottet innan Ständerne deras
Den 12 Martil.
327
Opin5ons-magt utöfva. Att höra ett Utskott
ar ju att infordra dess Betänkande; och huru
man då också betragtar den Remiss, som Ridderskapet
och Adeln meddelat å Friherre Anckarsvärds
Anmärkning, emot Friherre Björnstjerna,
så måste man linna, att enligt desse
Grundlagars tydliga Bud, har det varit ConstitutionsUtskottets
ovilkorliga pligt att Betänkande
afgifva; för att, då Utskottet, till följe
af 106 §. i RegeringsFormen, antingen ställt
Friherre Björnstjerna under RiksRätt, eller
honom derifrån befriat, om Beslutet i denna
del, äfvensom angående skälen dertill, Ständerne
underrätta; samt att, då åter Anmärkningen
ansågs, i mer eller mindre mohn, tillhöra
OpinionsMagtens afgörande, äfven i sådant
afseende sig utlåta. Denna pligt, att Betänkande
afgifva, har ConstitutionsUtskottet nu
fullgjort; och med rätt deråt, finner man att
Utskottets förfarande i denna del obehörigen
blifvit klandradt. Om hvad jag nu haft äran
yttra, varit tillräckeligt för att vederlägga förra
delen af Friherre Gederströms* anförande;
så torde åter den senare icke fordra särdeles
vederläggning. Frågan om och huruvida Anmärkningen
emot Friherre Björnstjerna påkallar
en OpinionsDom, efter 107 §. i RegeringsFormen;
eller om samma §, icke är till
Anmärkningen lämpelig; denna fråga måste
tillhöra ensamt Ständerne, till afgörande; och
bestridandet af vår rätt att derom öfverlägga,
torde följaktligen, med så mycket mera fog,
af mig kunna förbigås, som det icke är af
328
Den 12 Martil.
egenskap, att hos någon Ledamot åstadkomma
minsta villrådighet.
För att rätteligen bemöta Herr Cederskjölds
påstående, det någon afgörande-rätt,
i fråga om gjorda Anmärkningar emot Ministéren,
icke skall ConstitutionsUtskottet tillkomma;
blir det mig nödvändigt att erinra
om den irring, som undfallit denne Talare,
och som består deri, att sedan han, ganska
riktigt, skiljt emellan Minsterens möjliga förseelsers
egenskap af Positiva och Negativa;
så har han, då han kommit till Conclusionen,
underlåtit att skilja emellan de olika behandlingssätt,
som RegeringsFormen stadgar för sådana
förseelser, nemligen serskilt i 106 §.,
som handlar örn de förseelser, hvilka böra till
RiksRätt öfverlemnas, och der Ständernes afgörande-rätt
är uppdragen ConstitutionsUtskottet
att utöfva; och serskilt i 107 §., som
åter handlar om de förseelser, hvilkas påföljd
bör af Opinionen bestämmas, och der ConstitutionsUtskottet
endast är omtaladt, såsom det der
bör höras, men afgörande-rätten Ständerne sjelfve
förvarad. För att nu visa, det, i förra fallet,
afgörande-rätten tillhör ensamt ConstitutionsUlskottet,
utbeder jag mig att få uppläsa 106
§., som lyder så här; ”Finnér Utskottet af
”dessa Protocoll, att någon StatsMinister, Statsråd,
HofCancelleren, StatsSecreterare eller
”annan Ledamot af StatsRådet, eller den Embetsman,
sorn i CommandoMål Konungen Råd
”gifvit, uppenbarligen handlat emot denna Re”geringsForms
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
Den 12 Martil.
329
”någon öfverträdelse deraf, och af andra Rikets
gällande Lagar, eller underlåtit att göra
”föreställningar emot sådana öfverträdelser,
”eller dem vållat och befrämjat genom upp”såtligt
fördöljande af någon upplysning, då
”äge ConstitutionsUtskottet att ställa en sådan
”under tilltal af JustitiaeOmbudsmannen inför
”RiksRätten, hvaruti, i stället för StatsRåd,
”fyra de äldste JustitiasRåd, tvänne af Frälse
”och tvänne af Ofrälse Stånd, i dessa fall kom”ma
att taga Säte, och gånge härmed, som i
”ior och 102 §§. om tilltal emot Högsta
”Domstolen, föreskrifves. Då StatsRådets Ledamöter
eller Konungens Rådgifvare i Com”mandoMål
finnes hafva, på sätt ofvanberördt
”är, gjort sig till ansvar skyldige, dömme dem.
”RiksRätten efter allmän Lag och den serskilda
Författning, som till bestämmande af sådant
ansvar utaf Konungen och Riksens Ständer
fastställd varder.” Med anhållan om Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å dessa §:s ord: ”Äge ConstitutionsUtskot”tet
att ställa en sådan under tilltal af Justi”tiaeOmbudsmannen
inför RiksRätten,” frågar
jag: hvem är det, som här handlar, Utskottet
eller Ständerne? Hvem tillhör här Domsrätten?
jag menar att det är Utskottet. Och
jag tror det vara ganska lyckligt, att då i sådana
fall, der Lagars, icke Opinionens röst
borde gälla, en Nationens rättighet skulle utöfvas
ensamt af den stora Democratiska Magten,
denna Magt concentrerades till ju mindre
scala, ju bättre; hvilket otvifvelaktig! varit
Lagstiftarens skäl och ändamål, då han upp
-
330
Den 12 Martil.
drog ConstitutionsUtskottet Domsrätten, icke
Ständerne; ett ändamål, som åter inträffade i
de fall, der Opinionen, icke Lagarne, skulle
bestämma förseelsernas påföljd. Med denna
urskillning i behandlingssätt och politiska
skäl, inser man lätt, hvarföre den ena §. ger
åt Utskottet den Magt, som den andra §. icke
ger.
Om, sedan jag nu yttrat mig angående
de allmänna begrepp, hvilka jag ansett vara
irriga, jag äfven får tillåta mig något Utlåtande,
angående den ton af klander, som jag trott
ligga i flere Ledamöters omdöme öfver Utskottets
Betänkande; så skall jag visserligen icke
neka, att, då jag första gången hörde och läste
Betänkandet, äfven jag var af den tanka,
att Utskottet gjort bättre, derest Utskottet,
efter att hafva afgjort frågan, om Anmärkningen
borde till RiksRätt hänskjutas eiler ej,
stadnat der och spart sig mödan af vidare tillägg.
Jag ansåg likväl icke särdeles klandervärdt,
att Utskottet gått längre; och sedan vi
nu hört Herr Friherre Åkerhjelms vackra Dictamen,
deri han erinrar oss derom, att tillägget
endast utgör en utredning af Rätts-begrepp
af constitutionella grundsatser, hvilka,
om också öfverflödiga, likväl aldrig äro skadliga;
så tror jag ingalunda, Utskottet bör för
sitt Betänkande klandras; så mycket mindre,
som Utskottet i detta tillägg alldeles icke sagt,
att OpinionsMagten, nu eller i denna Anmärknings-fräga,
bör användas; utan blott i allmänhet
påmint oss, att, då förseelser före
-
Den 12 Martii.
331
komma, af natur att fordra en Ansvars-påföljd,
men icke att böra efter 106 §. behandlas; så
synas de kunna genom analogie hänföras till
beskaffenheten af de, ät hvilka påföljden i
107 §. är bestämd.
Sluteligen, och då jag således haft äran
framlägga de grunder, efter hvilka jag trott
den nu förevarande Anmärknings-fråga böra
behandlas; och alltså, i tillämpning af dem,
respectera den Domsrätt, med hvilken Utskottet
förklarat Anmärkningen icke böra till RiksRätt
öfverlemnas; ett Beslut, som jag skulle,
om någon pröfningsrätt deri Ståndet tillhörde,
så mycket hellre 1 allo gilla, som jag anser
de af Utskottet anförda skäl vara i allo riktiga;
återstår för mig blott att profva, örn och
i hvad mohn Anmärkningen bör få det afseende,
som 107 §. bjuder: Och ehuru jag visserligen
icke är af den tanka, att, i fråga huruvida
en handling är förseelse, eller icke är
det, någon analogie får rådfrågas , så vida
Handlingens natur af förseelse måste vara genom
bestämd Lag gifven, innan Ansvars-frågan
kan uppstå; anser jag mig icke böra uppehålla
mig vid denna, annars ganska skäliga
invändning, utan så mycket hellre kunna ingå
i Anmärkningens bedömmande, såsom Opinions-fråga,
som, efter min tanka, Friherre
Björnstjerna derpå ingenting förlorar. Jag täger
alltid för gifvit, att, inom detta vördnadsvärda
Stånd, skall aldrig annan grund för Opinionen
antagas, än Moralitetens och Laglighetens,
aldrig Arbitragens; och den gräns skall då
232
Den 12 Martil.
icke öfverträdas, det vilkor skall då icke öfvergifvas,
som Lagen i sjelfva sin bokstaf föreskrifver.
Med iakttagande af denna gräns,
detta vilkor, sammanträffa alla de omständigheter,
som man emot Friherre Björnstjerna
anmärkt, i den enda fråga: har här gällt, eller
gäller här Rikets väl? och när jag, enligt
mitt samvetes pligt, måste besvara denna fråga
med Nej; så är också Ansvars-frågan, betraktad
såsom Opinions-fråga, dermed afdömd,
och Friherre Björnstjerna befriad.
Jag har, mine Herrar! alltid trott, att en
ädel, en för det Allmänna nyttig Opposition
tillhörde att behandla Saker med alfvarsamhet,
men Personer med moderation: Och jag tror
det nu så mycket mera vara vår pligt att
iakttaga, som här gäller en Embetsman, hvars
egna Ovänner — ty hela verlden har sådana
— icke bestrida att han ju är en Man, full af
Talanger och verklig Själsförmåga att gagna
sitt Fädernesland; egenskaper, som likväl icke
torde, inom EmbetsmannaCorpsen, så alldeles
öfverflöda, att det kan vara likgiltigt, åtminstone
tror jag icke, att det bör vara Lagstiftande
Magten likgiltigt, om de njuta deras
rätt till lifvad verksamhet, eller tillbakastötas.
Friherre Cederström: Jag får till en början
förklara, att jag hvarken nu eller framdeles
ämnar besvara hvad Herr Friherre Boye
emot mig kan behagat yttra. Men i afseende
uppå hvad Herr Cederskjöld yttrat, anhåller
jag att ytterligare få fästa Högloflige Ridderskapels
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
Den 12 Martti.
333
107 §. RegeringsFormen bestämmer uttryckligen
den tidpunct, då Riksens Ständers öfverläggnings-rätt
uti Anmärknings-frågor mot
Konungens Rådgifvare eller föredragande StatsSecreterare
inträder, och bestämmer tillika
gränsen, inom hvilken denna pröfnings-rätt
är inskränkt. Först sedan ConstitutionsUtskottet
funnit anledning till anmälan och den bos
Riksens Ständer gjort, kunna de pröfva de
Handlingar, som då föreläggas. De, som af
Utskottet anses anmärkningsvärda, de och inga
andra, kunna utgöra föremålet för Ståndens
pröfning, och några andra Handlingar kunna
icke lagligen af Utskottet fordras.
Återremiss till ett Utskott af något Riksdagsärende
förutsätter möjligheten af en förändrad
handläggning af Målet och sådant kan
aldrig äga rum uti ConstitutionsUtskottet uti
frågor, rörande Anmälander enligt 107 §. RegeringsFormen,
emedan Utskottet vid sådana tillfällen
endast åligger anmälande skyldigheten
af frågan, och pröfningen tillhör derefter uteslutande
Ståndens Plena, och då nu ingen Anmärkning
är gjord af sådan egenskap, så synes
det vara en naturlig följd, att Återremiss icke
kan äga rum, emedan denna Återremiss
skulle prfesupponera att anledning till Anmärkning
verkeligen äger rum, och en sådan tanka
får icke, enligt Grundlagen, någonsin af ett
RiksStånd yttras och af enskildta Riksdagsmän
endast under den Form, som i 29 §. Riksdagsordningen
linnes föreskrifven. — Jag yrkar
354
Den 12 Martil.
derföre att Betänkandet måtte blifva lagdt till
Handlingarne.
Herr von Hauswolff j Carl Gustaf Reinhold:
Utan att inlåta mig uti undersökning
om Friherre Björnstjerna, under sin Tjenstebefattning,
såsom Konungens Rådgifvare i CommandoMål,
felat, anser jag, för min del, det
icke vara Riksens Ständer tillständigt, att ingå
i någon pröfning, huruvida Konungens
Rådgifvare i CommandoMål förgår sig. Alla
Lagar böra förstås efter deras ordalydelse,
utan någon serskild tolkning, och att Grundlagen
måste i hvarje fall tillämpas efter dess
bokstafliga innehåll, föreskrifves jemväl tydligt
uti 83 §. af RegeringsFormen. Då således
enligt 106 §. i RegeringsFormen det beror
endast af ConstitutionsUtskottets bepröfvande,
om Konungens Rådgifvare bör ställas under
tilltal; i hvilket fall Utskottet, utan att till RiksStånden
deröfver afgifva något serskildt Betänkande,
endast måste remittera Målet till JustitiasOmbudsmannens
handläggning, och enligt
107 §. Riksens Ständer icke äga någon pröfning
af Föredragandens i CommandoMål åtgärder;
hade ConstitutionsUtskottet följakteligen
icke bordt lemna något Yttrande, som kunde
syfta till pröfning efter denna §. Jag har bort
af åtskillige värde Ledamöter invändas, att blott
i ett fall ConstitutionsUtskottet med Riksens
Ständers rätt beslutar; men flere §§. i Grundlagarne
innehålla likväl, att Riksens Ständer uppdragit
åt vissa Individuel' utöfningen af Ständernes
rättigheter, utan att kunna dem efter god
-
Den 12 Martii.
535
tycke reclamera. Så har till exempel, i io3
§. af RegeringsFormen, pröfningsrätten af Högsta
Domstolens Ledamöters förhållande blifvit
öfverlemnad åt en Nämnd.
Alla Riksens Ständers Utskott, så val som
JustitiaiOmbudsmannen, väljas icke afSländerne
sjelfve, utan af visse dertill utsedde Electorer.
— Mig synes derföre att ined lika rätt,
som Ständerne tillegna sig rättigheten att återremittera
ConstitutionsUtskottetsBetänkande eller
Beslut i ett så beskaffadt AnmärkningsMål,
som förevarande, med enahanda rätt kunde
Ständerne äfven tillvälla sig pröfningen af
Högsta Domstolens Ledamöters förhållande och
af deras Electorers val; men ett sådant försök
vore lika obehörigt, som att, för ansedd otydlighet
uti RegeringsFormens 107 §. nu stadga
en ny Redaction med föreskrifven retroactive
verkan på framfarna händelser, tror jag att
Ridderskapet och Adeln lika med mig nogsamt
inser. Jag hemställer derföre att förevarande
fråga må helt enkelt läggas till Ilandlingarne;
och skulle 107 §. i RegeringsFormen
af Ridderskapet och Adeln anses mindre
tydlig och bestämd, förmodar jag att Ridderskapet
och Adeln torde tinna nödigt, att frågan,
om rätta förståndet af denna §. och ny Redaction
deraf till ConstitutionsUtskottets handläggning
efter Grundlagens föreskrift remittera.
Grefve von SchwerinFredric Bogislaus:
Jag ämnar icke inlåta mig i pröfning af ConstitutionsUtskottets
åtgärd. Hela denna fråga
2^6 Den 12 Martti.
synes mig så invecklad, alt jng icke ens vill
våga försöket att reda den. Jag är dessutom
öfvertygad, att, antingen Betänkandet med
Anmärkningar återremitteras, eller lägges till
liandlingarne, eller Riksens Ständer fatta beslutet
att om saken låta underdånig Skrifvelse
till Konungen afgå; så blifva följderna af
hvad som skett, välgörande för framtiden. Jag
grundar detta hopp, dels på den underrättelse,
sorn ConstitutionsUtskottet meddelat, och
att Kongl. Maj:t ogillat de åtgärder, som blifvit
till Anmärkning anmälte, och på den försäkran,
som nyss en aktningsvärd Medlem af
ConstitutionsUtskottet gifvit oss, att Constitutionen
lefver hos ConstitutionsUtskottet. Jag
tackar honom för detta Ord. Under de förflutna
Riksdagarne bar man någon gång haft
anledning att ställa det i fråga. Ej förr än
Constitutionens anda lefver inom oss och genom
oss, må det vara oss tillåtet att tala om
Frihet och Sjelfständighet. Med bedröfvelse
och med harm har jag sett, hurusom, under
det att så många våra åtgärder vittna att våra
insigter ökas, och vårt Fosterlands-sinne utbildar
sig, man å en annan sida söker att föra
oss tillbaka till bokstafverings-perioden. Det
är likväl en sanning, och blir evigt en sanning,
att Andan allena gör lefvande, då deremot
Bokstafven dödar.
Men då, under denna Discussion, flera
Ideer blifvit framställda, som jag finner skiljaktiga
från min åsigt af saken; så anhåller
jag
Den ia Martti.
337
jag uppå elem få fästa jemväl Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. Detta torde vara
så mycket nyttigare, som det är för första gången
frågor af denna beskaffenhet här discuteras,
och det lätteligen kunde hända, att en
mindre rigtig idee om dem lernnades utan rättelse,
skulle kunna bilda en Opinion, sorn i
en framtid kunde missleda.
En värd Talare har framställt åtgärden att
anmäla anledningar till Anmärkningar, så att
en och annan möjligen skulle kunna anse denna
åtgärd såsom en Åklagare-åtgärd, och Personen,
som åtager sig densamma, såsom en Actor
eller Fiscal. Sådant är likväl icke förhållandet.
En anmälan om anledning till Anmärkning,
är långt ifrån att vara en anklagelse.
Det borde vara hvarje Riksdagsmans
ovilkorliga pligt, om han känner sådana anledningar,
att anmäla dem, i synnerhet i
CommandoMål, emedan Protocollerna i CommandoMål
icke, såsom StatsRådets Protocoller,
öfverlemnas till ConstitutionsUtskottets granskning,
utan måste serskilt requireras. Utan yttre
anledning skulle således Utskottet vara och
förblifva i okunnighet om hvad som i denna
Styrelsegren kan påkalla dess uppmärksamhet.
Långt ifrån derföre, alt en Riksdagsman, sorn
anmäler de anledningar till Anmärkningar, som
han förmodar kunna finnas, må föras under
Classen af opåkallade Fiscaler, bör Nationen
anse sig honom till aktning och tacksamhet
förbunden, till dess åtminstone att Riksdagstid.
o. Ad. Prot. IV. B. I Afd. 43, 44-
338
Den 12 Martil.
männen i allmänhet synas vilja räkna dylika
åtgärder ibland sina pligter.
En annan har tält om ConstitutionsUtskottets
Domsrätt-, och Domare-befattning. Denna
ide" är visserligen icke rigtig. Såsom Riksdagsmannen,
som för ConstitutionsUtskottet anmäler
en anledning till Anmärkning, förhåller
sig till ConstitutionsUtskottet; så förhåller sig
ock ConstitutionsUtskottet till den högre Instance,
antingen RiksRätten eller Stäilderne
sjelfve, som skola domina öfver deli anledning
till Anmärkning, som ConstitutionsUtskottet till
undersökning och afgörande remitterat. ConstitutionsUtskottet
känner blott hvad som kan
ligga den Person till last, mot hvilken anledning
till Anmärkning synes finnas, men ej
livad lian till sitt urskuldande har att anföra.
ConstitutionsUtskottets åtgärd är en preliminair
och politiell åtgärd, alldeles af enahanda
beskaffenhet med den Engelska preliminaire
Jury, som undersöker Feloni-mål och
sorn, sedan den funnit anledning till sak, remitterar
Målet till den Jury, sorn med Domslut
skall afgöra saken.
En tredje Ledamot har mot ConstitutionsUtskottets
Betänkande åberopat RegeringsFormens
83 §.; påståendes, att Utskottets åtgärd
vore en Lagförklaring, hvilken likväl endast,
på sätt som 8i och 82 §§. föreskrifva, kari
äga runi. Men Lagförklaringarne höra till Lagstiftningens
gebiet och deremot ConstitutionsUtskoltets
åtgärd blott till Lagskipningens.
Den 12 Martil.
339
Lagförklaring är Regel: I Lagskipning kan olikhet
i åsigt och öfvertygelse äga rum. 83 §.
kan aldrig här komma i fråga.
Hvad samma Ledamot yttrat, att han ansåge
en Återremiss till Utskottet vara detsamma,
sorn en Remiss från Ständer till Ständer,
som vöre otillbörlig, kan jag icke begripa,
och torde det ej heller någon vederläggning
behöfva.
Herr Cederskjöld: Atskillige värde Ledamöter
hafva med mig varit af skiljaktig mening,
i anseende till bestämmandet af den i
Grundlagarne utstakade gräns emellan ConstitutionsUtskottets
och Riksens Ständers magt,
vid behandlingen af AnmärkningsMål. Men
som de fleste ej anfört några grunder för deras
mening, eller vederlagt mina; så saknar
jag tillfälle att ingå i någon vidare utredning
af ämnet, emedan jag eljest skulle nödgas upprepa
hvad jag redan haft äran anföra. Några
Anmärkningar bar jag likväl funnit af den beskaffenhet,
att de kunna och böra till besvarande
upptagas.
En värd Ledamot, Herr Friherre Boye,
liar nemligen, till förment bevis, attConstitulionsUtskottet
ensamt äger rättighet ätt afgöra
de Anmärknings-frågor, som röra 106 §. i
RegeringsFormen, anfort det ställe ur samma
hvarest det beter: "då äge Constitutions"Utskottet
att ställa en sådan under tilltal,”
&c. Till upphäfvande af detta förmenta mot
-
340
Den 12 Martil.
bevis, får jag blott äran anmärka, att det anförda
Stadgandet har, såsom man af §:s början
tydligen kan finna, endast afseende på de
tillfällen, då Utskottet, af StatsRådets Protocoll,
sjelfmant hämtar anledning till sin åtgärd.
Der står nemligen: ”Finnér Utskottet
”af dessa Protocoll, att någon StatsMinister
”&c. då äge ConstitulionsUtskottet att ställa
”en sådan under tilltal” &c. Helt annorlunda
måste förhållandet vara, då Anmärkning från
något Stånd eller Utskott ankommer till ConstitutronsUtskottet.
Då måste nemligen ConstilutionsUtskollet,
likasom hvarje annat Utskott,
utlåta sig; och då inträda äfven Riksens
Ständer i rättigheten att öfverlägga och pröfva
att gilla och antaga eller återremittera,
samt sluteligen att förändra eller alldeles förkasta.
En annan värd Ledamot, Herr Friherre
Stael, har förmodat det uttryck hafva varit
förhastad!: Att Riksens Ständer ej äga göra
Anmärkningar mot Konungens Rådgifvare i
GömmandoMålj "i afseende på hans skicklighet/’
emedan det vore nog_, blott Konungen
dermed är nöjd. Till bevis, att detta
uttryck åtminstone ej var förhastadt, torde jag
få äran något närmare utveckla min mening,
Af i5 §. RegeringsFormen, hvarest ett slags
Instruclion gifves för Konungens Rådgifvare i
CommamloMål, inhämtas: att denne Rådgifvare
blott äger att ”yttra sin mening öfver de
”företag, Konungen beslutermen synes alldeles
icke vara skyldig att sjelf uppgifva nå
-
Den ra Martii.
341
gra Planer eller Förslag. Det åligger honora
ej att sjelf handla, utan endast alt yttra sin
mening öfver Konungens Handlingar. Han är
således ej en gång i tillfälle, att i eget naum
ådagalägga någon activ skicklighet; hvilken
derföre omöjligen kan blifva underkastad Riksens
Ständers omdöme. Helt annorlunda förhåller
det sig med en StatsSecreterare. Honom
tillkommer det att bereda och i StatsRådet
föredraga inkomna Mål, samt att väcka frågor
om allmänt nyttiga åtgärders vidtagande.
Emedan således StatsSecreterarens Embete kräfver
Sjelf-verksamhet, men deremot Rådgifvarens
i CommandoMål, blott en passiv pröfnings-förmåga;
är det följaktligen klart, att
den förre, men alldeles icke den senare, kan
fela Negativt_, nemligen genom underlåtenhet,
overksamhet, oskicklighet. Detta har jag blott
velat hafva äran, såsom utveckling af min förut
yttrade mening, till Protocollet anföra.
Grefve Mörnerj Carl Stellan: Sedan nu
flere värde Ledamöter yttrat sig i detta ämne,
och meddelat nödiga upplysningar, tror
jag mig ej böra upptaga tiden med enskildta
Reflexioner i bufvudsaken, utan vill blott
förena mig uti Herr Rosenschölds och Friherre
Staels gjorda framställning: Att sedan öfverläggningen
blifvit slutad, målet må förfalla,
och ConstitutionsUtskottets Betänkande läggas
till Handlingarne. Jag delar äfven med dessa
Herrar lika den tankan att nyttigt vore för
framtiden och till förekommande af sådane Collisioner,
som nu inträffat, 0111 med Konungens
342
Den 12 Martii.
Nådiga tillstånd, en mera stadgad gräns-linea
emellan GeneralAd ju tantens Befattningar i CommandoMål
och de Civila Administrationerne
vore u]>pgjord; men då detta ärende utgör ett
särskilt öfverläggningsänine, hvilket jag icke
tror vid detta tillfälle bör discuteras, lära
Riksens Höglofl. Ständer framdeles inse, när
rätta tiden är inne, alt frågan hos Kongl. Maj:t
underdånigst anmäla.
Friherre Hjerta, Axel, anförde skrifteligen:
Då jag hörde det första uttrycket af Höglofl.
ConstitutionsUtskottets Betänkande: Omedelbarligen
äskade, trodde jag att Utskottet
varit af den tankan, alt det fordrades, för att
blifva gillad, att ej vara förstådd, men jag
fann snart, att denna min mening var felaktig,
och att Utskottet, sorn vore vant att ransaka
förborgade ting, antagit ett, för mig åtminstone,
mörkt och compliqueradt Skrifsätt,
Om denna min förmodan verkeligen varit
Högloflige Utskottets föresats, har det deruti
fullkomligen lyckats. Nu till sjelfva saken!
Jag delar fullkomligen med Utskottet
den mening, att orden: så vidt Författningarne
medgifva, skulle troligen inför en Domare
frikalla Friherre Björnstjerna från det
ansvar, som det olagliga i den åklagade GeneralQrdren
innebär; men jag kan ej finna
att denna Ordres styl har någon särdeles förtjenst,
som det synes Utskottet; ty om alla
Befälhafvare, Man ifrån Man, (hvarigenom
nämnde till sin syftning olagliga Ordres ut
-
Den 12 Martii. 343
ginge), nyttjade samma förbehåll, skulle sluteligen
det tillhöra Constapel]!, att endast urskilja
hvad som egentligen vore stridande emot
Lag och Författningar. Torde hända att mången
är af den tankan, att kännedom af Constitution,
Lagar och Författningar är bara Ministére,
hvilka högre Embetsman utan tilltal
kunna umbära, och det är tillräckligt, när
Constaplar och deras vederlikar känna dem;
men jag tillstår upprigtigt, att jag ej hunnit
till en sådan grad af Liberalitet emot
de högre Embetsmännen. Sedan Högloflige
Utskottet på ett loyalt sätt fri kallat Konungens
Föredragande i CommandoMål för den
af Friherre Anckarsvärd emot honom gjorda
Anmärkning, anför Utskottet sjelf vida betydligare
Anmärkningar emot samma Föredragande
, nemligen, att han öfverskrida den
verkningskrets, GrundLag och Instructionen
för honom utstaka, blandat sig i StatsSecreterarens
göromål och utgifvit obehöriga Ordres
m. m.; men efter att hafva mycket travaillerat
nämnde Anmärkning, finnér Utskottet
slutligen ingen StraffLag på dessa förbrytelser;
ty, säger Utskottet, ”RegeringsFormens
107 §. kan ej tillämpas, emedan Föredraganden
i CommandoMål icke derstädes är
nämnd;” och AnsvarsLagens 6 §., deri han
står nämnd, säger sig Utskottet ej kunna tillämpa;
men skälen dertill omnämnas ej: Likväl
hade det varit upplysande och angenämt,
att med dessa skäl fått göra bekantskap. Till
beredande således af ett eljest svigtande förtroende
för Föredragande hos Konungen i
544
Den 12 Martil.
CommandoMål, är det sorn jag, och möjeligen
flera, fordrar en mera beställd utredning,
än den, som avancerat å Costi; och får vördsammast
om Återremiss af Betänkandet hos
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
anhålla.
\
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Jag
har redan haft äran motivera de skäl, hvarpå
jag grundat min anhållan om Återremiss af
Betänkandet. Jag har af Discourserna inhämtat
och ingår gerna sjelf på den tankan, att
den anledning till Anmärkning jag framställt,
ej är af den svåra egenskap att påkalla Riksens
Ständers hela magtyttring, genom någon
underdånig hemställan till Kongl. Mai:t i detta
fall: Jag vågar derföre till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln i ödmjukhet underställa,
om denna Discussion ej skulle kunna skiljas i
2:ne delar, och Herr Grefven och LandtMarskalken
täckas göra Proposition, först alt saken,
i så vidt den rörer sjelfva Anmärkningen emot
Föredraganden i CommandoMål för Arméen,
må förfalla, och sedan att de emot Utskottets
Betänkande framställde Anmärkningar måtte
till Utskottet återremitteras samt Utskottet tillika
anmodas uppgifva de grunder, enligt hvilka
handläggning af ett ämne uti origtig väg
icke bör, såsom en öfverträdelse af Grundlagen,
anses. En sådan åtgärd af Ridderskapet
och Adeln har icke någon gemenskap med sjelfva
Målet, men är ganska nyttig till undvikande
af ett farligt praejudical i framtiden.
Den 13 Martti.
345
Friherre Bojej Ludvig: Grefve von Schwerin
har i sitt yttrande erindrat om en irring i
mitt, sora jag gerna rättar. Det består likväl
blott i ett ord, en benämning, icke hvarken
i principe, eller mening eller sak. Visserligen
är den magt, som inskränker sig till afgöranderätt,
i frågan huruvida Remiss till RiksRätt
bör meddelas å en gjord Anmärkning, eller
icke bör meddelas, visserligen är den icke en
Domstol, och afgörande Rätten icke en DomsRätt;
hvaraf kan hända följer, att dessa benämningar
af mig icke varit lyckliga; men
meningen förblifver alltid densamma. Jag har
talat om den magt, den afgörande rätt,, som
tillhör ConstitutionsUtskottet, och min mening
har tilläfventyrs blifvit tillräckeligen förstådd,
för att icke behöfva af mig någon förklaring.
Med all agtning åt Herr Cederskjölds tanka,
att 106 §. endast skall afse de förseelser,
som ConstitutionsUtskottet sjelf upptäcker, genom
läsning af StatsRådets Protocoller, men
icke de, som genom Anmärkningar ifrån Stånden
komma till Utskottets kännedom; kan jag
en sådan skillnad icke, för min del, antaga;
och så länge jag tror, att man fåfängt skall
bemöda sig att uppleta något Bud i Grundlagarne,
som berättigar oss att godkänna en så
besynnerlig skjllnad, dertill någon moralisk
grund icke heller af mig kan inses; förmodar
jag alltid, att 106 §. får gälla lika till aliade
förseelser, om hvilka den handlar; och att
följakteligeu Utskottets afgöranderätt öfver förseelsens
natur, icke sättet, huru den blifvit känd.
346
Den 12 Martii.
Sluteligen får jag, med betygande af min
agtning för det vackra slut Herr Friherre Anckarsvärd
nu sjelf söker gifva åt sin Anmärkning,
förena mig i dess begäran, att hufvudsaken,
frågan om ansvar å Friherre Björnstjerna
, må, genom Beslut, nu afgöras och förklaras
förfalla; men att den serskildta fråga, angående
vissa allmänna grunder, att denna fråga,
som i anledning af tillägget i Betänkandet
uppkommit, matte återremitteras.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Enligt Herr Cederskjölds förmenande, är
Föredragandens i CommandoMål skyldighet blott
att gifva tillkänna i hill någon Befallning skulle
vara stridande emot RegeringsFormen, men
att för öfrigt inga Rådslag gifva: Jag medgifver
att det verkeligen kan synas vara rigtigt;
men å andra sidan, enär Lagstiftaren i 6 §.
AnsvarsLagen uttryckeligen nämnt, att äfven
Föredragande i CommandoMål äro underkastade
åtal enligt 107 §. så väl som öfrige StatsRåds-Ledamöter,
och de händelser icke äro
sällsynta, då det vore tjenligt och för Rikets
sannskyldiga väl nyttigt, om den Föredragande
lemnade upplysningar och gjorde föreställningar;
så kan jag icke frångå den öfvertygelsen,
att icke de äfven äro enligt nämnde §.
ansvarighet underkastade. I alla fall skulle
det utvisa en stor inconsequence i Lagstiftningen,
att hafva bestämt fel, men förglömt
stadga ansvar för dem.
Friherre von Duben., Gustafj anförde skrifteligen:
-
Den 12 Martii.
347
Menniskan är icke dygdig längre än lion
är rättvis; och det annars berömliga nitet upphör
att vara dygdigt, så snart det genom öfverdrift
upphör att vara rättvist. Jag gillar
icke den handling, sorn utgör föremålet för
ifrågavarande Anmärkning; men min känsla
och min öfvertygelse förenar sig icke, att flytta
densamma utom qvalification, som dess natur
rätteligen tillkommer. Till hvarje fel, af
egenskap att bestraffas, fordras naturligtvis,
såsom första vilkor, att det skall vara tydligt
fel; ty så länge det ännu står i otydlighet,
så länge ännu någon enda möjlighet återstår,
att handlingen icke är sådan, som den skulle
vara, för att utgöra fel, så länge begår Domaren
ett ganska tydligt fel, om han tillåter
sig, att taga qvalification för gifven, och
den bestraffa. Jag lemnar derhän hvad Friherre
Björnstjerna verkligen menat med de
Ord res, som skola utgöra hans Lagbrott; jag
lemnar derhän hvilken efterlefnad verkeligen
legat inom hans egen afsigt; men jag tror
mig pligtig att ihogkomraa den vigtiga skyldighet
hos hvarje Domare, att vid pröfning
af en skr i fiel ig handling, aldrig söka, aldrig
antaga annan mening, än den, som ordalydelsen
innebär: Och när nu dessa Ordres åberopa
Författningarne, på ett sätt, sorn innebär
hänvisning till elern;, så kan man icke eller
med bestånd af hvarken en sund Logique eller
skyldig rättvisa, säga, att de utgjort en befallning,
att Författningarne bryta, hvilket likväl
förut måste antagas, för att derefter uti Orderne
upptäcka något tydligt fel att bestraffa.
343
Den 12 Martil.
Det af Friherre Anckarsvärd åberopade Lagrum,
44 Gap. MissgerningsBalken, som handlar
om den, hvilken lägger skatt och tunga på
Konungens skattskyldige undersåtare, kan följakteligeu
aldrig, med någon skjmit af billighet
och rättvisa, få någon tillämpning i denna
fråga: Och då den Magt, som 107 §. Regeringsformen
lemnar Ständerne, är der snsamt
anförtrodd åt ConstitutionsUtskottet att utöfva;
och detta Utskott, på grunder, hvilkas
fullkomliga godhet jag erkänner, befriat Friherre
Björnstjerna från tilltal inför RiksRätt; så
måste också dervid förblifva, äfven af det stora
skäl, att Utskottets Beslut i hvarje sådan fråga
är utan appell. Att återremittera Betänkandet,
för att i denna del utverka ett annat
Beslut, tror jag vara utan ändamål, emedan
några nya omständigheter till qvalifieationens
försvårande icke kunna uppgifvas, vid hvilket
förhållande åter, jag icke kan föreställa mig
möjligheten af att Utskottet skulle den ena dagen
fria och den andra dagen fälla. I oeconomiska
Frågor kunna begreppen om nytta och skada
undergå förändring; men i Rättsfrågor kan
känslan, en gång rådfrågad, icke blifva annan
än hvad den varit. Friherre Anckarsvärds Anmärkning
var inskränkt till endast ett förment
brott emot 44 Lap. MissgerningsBalken; och
då endast denna fråga var remitterad till ConstitutionsUtskottets
Yttrande; så tror jag också,
att Utskottet bordt, efter att hafva utlåtit
sig deröfver, stadna der; och jag gillar således
icke den utsträckning derutöfver, söm Utskottet
sig tillåtit; men då Utskottet i sitt vidare
Den 12 Martil.
349
Yttrande icke bestämdt tillstyrkt någon Åtgärd,
innefattande den rätt, som 10-7 §. RegeringsFormen
oss tillägger, samt vi, i alla
fall, icke derföre vore lill någon sådan bundne;
så anser jag någon Återremiss till rättelse
deruti icke vara af nöden; och jag tror mig
äfven böra sluteligen yttra mig öfver hvad
Utskottets Betänkande i sådan måtto innehåller»
Jag vill med Utskottet antaga, att icke
uti någon Analogie kuride man framleta sig
till den förseelse bos Friherre Björnstjerna, att
hafva i Ordrerne vidrört ett ämne, som icke
tillhört dess Embetsbefaltning; men jag kan
icke tillbakahålla min förundran deröfver, att
Utskottet kunnat antaga någon sådan Analogie,
som skulle berättiga oss, att emot Friherre
Björnstjerna begagna den rätt, som 107
§. Regeringsformen gifver. Jag har alltid trott,
att hvarje Medborgares öde endast kunde bestämmas
af tydliga Lagbud, endast kunde tryggås
på gifna grunder, men aldrig på Analogier;
och jag beklagar högeligen om Lagstiftande
Magten i dag för första gången skall
gifva det förskräckliga exempel, att Domaren
får analogisera sig fram, både att söka brott
och söka straff. I alla fall står det vilkor fast,
som 107 §. i Regeringsformen tydeligen förutsätter,
att nemligen den deruti lemnade
magt icke får utöfvas, utan i de fall då —
märken det väl mine Herrar, — Ständerne
inna Rikets väl det kräfva. Detta vilkor
ian af ingen rättsinnig anses nu vara inne; så
mycket mindre, som Utskottets Betänkande
350
Den 12 Martii.
underrättar oss derom, att så snart Friherre
Björnstjerna förmärkt, att Ordrerne blifvit missförstådde,
så har han sjelf icke allenast rättat
felet, utan också utverkat Kongl. Maj:ts Nådiga
GeneralOrdres till återkallande af de i frågavarande
Ordres, hvarigenom således allt äfventyr
af vidare missförstånd var förekommit,
långt innan denna Anmärkning gjordes.
På alla d essa skäl tillstyrker jag alltså,
att de öfverflödiga tillägg, som Utskottet gifvit
oss, till och utöfver sjelfva Anmärkningsfrågan,
må lemnäs utan allt afseende, samt
Handlingartie i detta ärende läggas ad Acta t
hvarom jag alltså utbeder mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition,
Herr Påhlman, Otto Fredric: Den fullkomliga
aktning jag hyser för de Herrar och
Män, som äro Ledamöter af ConstitutionsUtskottet,
gör mig förvissad att de Anmärkningar
jag vid nämnde Högloflige Utskotts
Utlåtande nu går att framställa, af dem endast
bedömmas, såsom föranledda af min olika
öfvertygelse.
Till en början får jag vördsammast förklara,
att jag ej anser Riksens Ständers ConstitutionsUtskolt
rätteligen förfara, då det; med
åsigt till GrundLagens Esprit, sträcker tillämpningen
utöfver Lagens bokstafliga lydelse. Jag
liar ock vid flera tillfällen och sednast år i8i5
bestridt sådana tillämpningar; och jag tror,
att om man tillåter sig förklara meningen af en
Den 11 Martu.
351
GrundLag till mer eller mindre påföljd, iinorden
lyda, förlorar Lagen på sådant sätt sin
helgd och Medborgaren sin deruti förvarade
säkerhet. Emedlertid hafva förra Ständers ConstitutionsUtskolt
någon gång med jemförelse
emellan särskilta Sladganden, genom tolkning
af GrundLagens Esprit, trott sig kunna och böra
ersätta, hvad man ansett i sjelfva GrundLagarne
saknas eller ofullkomligen vara uttryckt.
Manne icke man nu i fortsättningen
af ett sådant förfarande igenfinner orsaken till
förevarande öfverläggning, den ConstitutionsUtskottet,
enligt min tanka, kunnat och bordt
förekomma ?
Beträffande åter sjelfva frågan, som nu
Utgör föremål för Höglofl. Ridderskapets och
Adelns öfverläggning, så har ConstitulionsTJtskottet
i den ena delen deraf, eller i afgörande!
om Konungens Föredragande i CommandoMål
bör vid RiksRätt tilltalas, ägt att Riksens
Ständers rätt utöfva, och kan alltså derom ingen
vidare fråga uppstå. Jag delar häruti Högloflige
Utskottets Öfvertygelse, synnerligast af
det skäl, att den åklagade GeneralOrdren röjer
icke otydligt den goda afsigt, att bereda
för den Indelta Soldaten en försvarlig Beklädnad.
Då jag lika så litet, som någon annan,
kan försvara den häruti valda utväg, och aldraminst
det oberopande afFörfattningarne, som
uti samma GeneralOrdres förekommer; anser
jag likväl ConstitutionsUtskottet haft goda skäl,
att icke å Riksens Ständers vägnar använda
382
Den 12 Martii.
en stränghet, som jag tror endast vid högst
magtpåliggande tillfällen böra begagnas.
Hvad i öfrigt angår Betänkandet, så saknas
deruti Högloft. Utskottets bestämda förklaring,
huruvida 107 §. af RegeringsFormen
är tillämplig på Konungens Föredragande i
CommandoMål. Då ConstitutionsUtskottet tillkommer,
att, i händelse af skiljaktig tanka om
meningen af någon Grundlagens föreskrift, deröfver
sig yttra och afgöra huru det bör förstås,
en rättighet, som icke RiksStånden, utan
allena ConstitutionsUtskottet äger; men Högloflige
Utskottet deremot, genom framställning
af förhållandet, gifvit anledning för RiksStånden,
att sjelfve afgöra, om 107 §. RegeringsFormen
nu är tillämplig eller icke; så har Högloflige
Ridderskapet och Adeln visserligen all
anledning att Utskottets Betänkande återremittera,
och hvartill jag också påstår Ridderskapet
och Adeln äga en obestridlig rättighet;
men sedan Ridderskapet och Adeln redan inhämtat
alla de upplysningar, som till sakens
afgörande kunna vara af nöden, särdeles af
hvad några ConstitutionsUtskottets Ledamöter
anfort, och hvaraf Friherre Åkerhjelm dessutom
hos mig föranledt till öfvervägande af
huru svårt det är, om icke ofta omöjligt, att
förena fleras motsatta meningar till ett enda,
oklanderligt Resultat; så tror jag icke heller,
att en Återremiss skulle uti ConstitutionsUtskottets
Betänkande medföra någon särdeles
förändring, men emellertid förorsaka uppehåll,
Den 12 Martii.
355
håll, och åter medtaga en dag till öfverläggning.
Jag vågar af sådan anledning ödmjukast
föreslå, att Ridderskapet och Adeln nu
äfven afgör den del af ämnet, som blifvit till
RiksSlåndens egen pröfning och bedömmande
framställd.
Af hvad jag i början haft äran yttra om
Grundlagarnes tillämpning, ar tydligt att jag
icke anser RegeringsFormens 107 §. kunna
lämpas på Konungens Föredragande i CommandoMål,
ehuru af Lagens esprit och jemnförelsen
med 6 §. AnsvarighetsLagen, det är
påtagligt, att denne Embetsman i förstnämnde
§. bordt vara nämnd, men då nu icke så är,
utan följaktligen tvetydighet förefinnes, är det
väl med all moralisk Lagtydning mer enligt
att fria än fälla. Som det likväl är justi denna
del ConstitutionsUtskotlets Utlåtande saknar
den bestämdhet jag förut anmärkt, och
enligt den tanka jag äfven redan yttrat, det
ej tillhör RiksStånden att förklara Grundlagarnes
esprit; så tror jag att Högloflige Ridderskapet
och Adeln äfven med förbigående
häraf, eller utan att ingå i den pröfningen,
om Föredraganden i CommandoMål kali efter
107 §. RegeringsFormen bedömmas, likväl
kunna fatta beslut öfver saken. Yore äfven
denna Embetsman lika uttryckligen nämnd i
ofta åberopade 107 §., som StatsSecreterarne det
äro, anser jag ändå, likasom Herr Munck af
Rosenschöld yttrat, Rikets väl ingalunda kräfva,
att hos Kongl. Majit, Riksens Ständer i
Ridd. o. Ad. Fröt. IY. B.I Afd. 45, 46-
354
Den ia Martil.
underdånighet anhöllo, om dess skiljande från
Tjensten. För denna min tanka åberopar jag
hvad Redan Herr Rosenschöld anfört, och får
tillägga, att jag anser de förseelser eller misstag,
som blifvit anmärkta, ej vara af så svår
egenskap, att rättvisligen påfordra en så alfvarsam
åtgärd, som den ofvannämnde. Jag
hemställer dessutom till hvar och en af Eder,
mine Herrar! orri det för någon kan vara likgiltigt,
att veta sina Em betsmånna-åtgärder
vara föremål för en dylik öfverläggning, som
den närvarande. Månne icke ett starkt Correctiv
emot framtida missbruk af Magten förvara
i den Riksens Ständer och hvarje dess
Medlem erkända rättighet, att kunna offentligen
sådant åtala och beifra?
Om jag dessutom icke ägde den förhoppning,
att alfvar och redbarhet i åsigter, stränghet
för så väl högre som lägre att fullgöra
sina skyldigheter, blefve välgörande följder
af elen allmänna uppmärksamheten, skulle jag
anse de fleste af våra öfverläggningar vara af
föga båtnad.
Som alltså, enligt min tanka, ej företer
sig någon grundad anledning till ytterligare
åtgärd i detta AnmärkningsMål, får jag vördsammast
tillstyrka, att Högloflige Ridderskapef
och Adeln beslutar det må förfalla.
Herr Manner stam, Johan: ConstitutionsUtskottets
behandlings - sätt af ifrågavarande
ämne, gifver anledning till åtskilliga Anmärk
-
Den 12 Mar t ii.
355
ningar. De äro likväl redan till stor del yttrade,
och jag skall derföre endast nämna några
af de erinringar, som jag, vid granskning
af Utskottets Betänkande, funnit äga rum.
Utskottet liar först lemnat Riksens Ständer del
af d- GeneralOrdres, hvilka föranledt till den
Anmärkning emot Konungens Rådgifvare i CommandoMål
för Arme'en, som till Utskottet blifvit
remitterad. Utskottet har derefter i Premisserne
till Betänkandet, under tillkännagifvande
af dess oaflåtliga uppmärksamhet på
Constitutionens anvisning, sökt utveckla grunden
för en klar tolkning af dess bokstafliga
innehåll; äfvensom Utskottet, i afseende på
sin befattning med dylika frågor, förklarat sig
endast kunna, om frikännande ej ägde rum,
antingen ställa under RiksRätt, eller ock förhållandet
hos Riksens Ständer anmäla.
Jemte den erinran, att det icke är Constitutionens
anvisning, utan dess bestämda ock
tydliga bud och föreskrifter, då sådana finnas,
sorn ConstitutionsUtskottet med uppmärksamhet
bör efterfölja, synes mig att de slutsatser,
som Betänkandet sedermera innefattar, och den
åtgärd, som Utskottet slutligen vidtagit, icke
instämma med de grunder, sorn i Pramisserne
äro framställda. Utskottet yttrar ibland annat,
att ifrågavarande Ordres innefattade en varning
emot Författningarnes åsidosättande, och
att den, sorn utfärdat dem, genom deras vilkorlighet
beredt sig skydd emot Anklagelsen,
samt att han hvarken uppenbarligen handlat
emot RegeringsFormens tydliga föreskrift, el
-
356
Den 12 Martil.
ler tillstyrkt någon öfverträdelse af Rikets
gällande Lagar.
Man torde härvid med skäl kunna anmärka
motsägelse både i Orderne och i Utskottets
omdöme, samt huru vådligt för allmän säkerhet
och huru ledande till missbruk af oreda
vid Lagarnes verkställighet det skulle blifva,
om Embetsman, hvilkas skyldighet det är,
att meddela bestämda, med gällande Författningar
enliga föreskrifter och beslut, kunde
skyddas emot ansvar för lagstridiga åtgärder
och befallningar, genom en bifogad varning
att ej öfverträda de Författningar, emot hvilka
samma åtgärder och befallningar uppeitbart
äro stridande.
Då jag endast i förbigående anmärkt vådan
af de grundsatsers tillämpning, hvilka
ConstitutionsUtskottet yttrat, anser jag mig
likväl icke berättigad att yrka ändring i Utskottets
beslut i sjelfva hufvudfrågan, nemligen,
om Konungens Rådgifvare i CommandoMål
för Armeen bordt för ofvannämnde Ordres,
enligt 106 §. RegeringsFormen, ställas
under RiksRätt. Plöjningen och afgörandet
i detta fall beror enligt Grundlagarne endast
af ConstitutionsUtskottet och dess beslut kan
icke af Riksens Ständer ändras, likasom Utskottet,
efter min tanka, endast varit pligtigt,
att detta beslut helt enkelt hos Riksens
Ständer anmäla. Jag är i detta afseende skyldig
att respectera ett beslut, som icke kan ändras,
och den öfvertygelse, som kan hafva för
-
Den 12 Martii. 357
anledt det, äfven då den är stridande emot
min egen, hvilket det likväl icke lärer kunna
bestridas mig att förklara.
Sedan Utskottet på nämnde sätt ansett
Konungens Rådgifvare i CommändoMål icke
hafva handlat emot RegeringsFormens tydliga
föreskrift, och icke kunna efter 106 §. RegeringsFormen
tilltalas, yttrar Utskottet vidare,
att det Ärende, hvarom de klandrade GeneralOrderne
handla, helt och hållit saknar beskaffenheten
af CommändoMål. Utskottets
tanka i senare fallet synes mig tydligen styrkt
af åberopade 7 §. i RegeringsFormen, af Kongl.
Brefvet den ig Junii 1810 och af Instructionen
för Konungens GeneralAdjutant af den 24
Januarii 1815. Utskottets ofvan upprepade
Yttrande motsäger åter dess förut meddelade
beslut, efter som vid jemnförelse af det förra
med det senare, den slutföljd deraf kan hämtas,
att den Rådgifvare i CommändoMål, som
befattar sig med Ärender, hvilka helt och
hållet sakna egenskapen af sådana Mål, likväl
icke handlat emot RegeringsFormens tydliga
föreskrift.
Då Utskottet anser Föredraganden i CommandoMål
icke kunna, efter 107 §. RegeringsFormen,
hos Riksens Ständer anmälas, på den
grund, att han icke deruti är nämnd, har
Utskottet åtminstone i detta fall följt Conslitutionens
bokstafliga innehåll; men enär Utskottet
följaktligen hvarken funnit nämnde
Föredragande böra ställas under RiksRätt ef
-
358
Den i a Martil.
ter io6 §. eller anmälas hos Riksens Ständer
efter 107 §., kan jag icke i Grundlagarne igenfinna
någon anledning för Utskottet, att i
annan ordning eller på annat sätt, än de uti
nämnde §§. faststälde, den till Utskottet remitterade
Anmärkning behandla, och i detta
fall lärer ConstitutionsUtskottet icke hafva
iakttagit Grundlagens föreskrift i afseende på
den gräns för sin befattning med frågor, hvilken
Utskottet uti Praemisserne af Betänkandet
bestämdt uttryckt.
Utskottet har, såsom anledning till sitt förhållande
i detta fall, uppgifvit sig vara uti
tvekan om valet emellan tyst öfverseende och
dess tillkännagifvande hos Riksens Ständer,
hafva,, genom den senare utvägen, velat undvika
förebråelsen, att ej åt lika beskaffade
frågor hafva lemnat en lika oväldig behandling.
För min del tror jag, att Utskottet,
efter dess i hufvudfrågan fattade beslut, bade
hellre bordt välja den förra utvägen, och
då jag, såsom en följd af den högaktning jag
hyser för. Utskottet, gerna vill tro den värde
Ledamotens yttrande, som här i dag förklarat,
att Utskottet, vid stadgandet af sitt beslut,
endast följt sin öfvertygelse om Målets beskaffenhet,
kan jag icke finnå något skäl till
Utskottets tvekan.. Då hvar och en, som har
en allmän befattning, icke ett ögonblick bör
tveka, att i sitt handlingssätt följa Lagarnes
Bud och sin, på mogen eftertanka grundade,
ölvertygelse om det rätta, utan afseende på
de olika omdömen, för hvilka dess åtgärd
Den 12 Martu.
359
Iean blifva föremål, måste väl denna föresats
vara ännu mera stadgad hos dem, sorn emottagit
det vigtiga förtroende att efterse huru
Grundlagarna blifvit efterföljda. -
Jag Iean icke instämma uti Friherre Åkerhjelms
tanka, att det af ConstitulionsUlskottet
valda sätt att afgifva Utlåtande till Riksens
Ständer kan gillas derföre, att det icke är förbjudit
i GrundLagen; men deremot bör jag
icke underlåta, att förklara mitt bifall till ConstitutionsUtskottetS,
genom samma värde Ledamot,
yttrade tänkesätt, att ovillkorligen vilja
grunda sina beslut på Lagen och så medelst
visa ändamålet för Utskottets daning, samt ådagalägga
att Constitulionen lefver. Jag tillåter
mig dervid endast den önskan och förhoppning,
att denna rättsinniga anda hos ConstitutionsUtskottet
äfven må finnäs uttryckt i
de åtgärder och beslut, hvilka det tillhörer
detta Utskott att vidtaga.
Om sättet för behandlingen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, hafva åtskillige
stridige meningar blifvit yttrade. Jag får för
min del förklara, att jag gerna medgifver att
sjelfva Hufvudfrågän eller Anmärkningen emot
Konungens Rådgifvare i CommandoMål för Armeen
må förfalla, derföre, att jag nu mera,
sedan följderne af den klandrade åtgärden blifvit
häfde, anser frågan derom likgiltig för
Nationen, och att jag, efter den lyckliga stadga,
som vårt Regeringssätt vunnit, icke hädanefter
anser dylika försök, om de möjligen skulle
360
Den 12 Martil.
vägas, för serdeles vådeliga. Deremot anser
jag det vara af högsta vigt, att ConslitutionsUtskottet,
åt hvilket Riksens Ständers rätt att
vaka öfver Constitutionens helgd i betydlig
mån är anförtrodd, noga iakttager och rätteligen
tillämpar Grundlagarnes föreskrifter. På
denna grund och då jag, i följd af hvad jag
förut haft äran yttra, icke kan medgifva att
ConstitutionsUtskottet uti en med GrundLagarne
enlig Form för Riksens Ständer tillkännagifvit
sin åtgärd i detta Mål, anser jag Betänkandet,
hvilket första gången ifrån Utskottet
inkommit och sålunda icke kan, på sätt några
Ledamöter yrkat, antingen undergå någon förändring,
eller till en del återremitteras, böra
i hela sin vidd återgå till Utskottet, som derigenom
kommer i tillfälle att yttra sig öfver
åtskilliga, efter min öfvertygelse vigtiga Anmärkningar
dervid, och att sitt Utlåtande i ett
med Constitutionen öfverensstämmande skick
till Riksens Ständer å nyo öfverlemna.
Friherre Anckarsvärd: Jag har redan förila
rat, det jag, lika med hvad Herr Påhlman
nyss anfört, gerna lemnar bifall dertill, att
saken må förfalla, men jag har trott, att, sedan
Målet således vore afgjordt, skulle likväl
de i anledning af Utskottets Betänkande framställde
Anmärkningar både kunna och böra,
om icke återremitteras, åtminstone till Utskottet
remitteras. Skulle denna åtgärd icke af
Ridderskapet och Adeln anses böra äga rum,
afstår jag derifrån under anhållan endast att
få emot ett sådant Beslut mig reservera.
Den 12 Martil.
561
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att då 56 §. i RegeringsFormen stadgade,
att Utskottens första gången afgifne Betänkande
borde i Ståndens Plena framställas
till antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tillsatser, ansåge Herr Grefven och
LandtMarskalken sig icke kunna framställa den
af Friherre Anckarsvärd föreslagne Proposition,
utan finge i stället hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial måtte
läggas till Handlingarne, och Målet således få
förfalla.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll, att
skälet till Ridderskapets och Adelns Beslut måtte,
på sätt han föreslagit, äfven i Propositionen
intagas, samt att Målet således kunde få
förfalla, på den grund, att Ridderskapet och
Adeln icke finner att Rikets väl kräfver någon
ytterligare åtgärd.
Många hördes härvid yrka Proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken uppläste
en, i enlighet med Herr Munck af Rosenschölds
berörde Förslag, författad Proposition,
så lydande:
Bifall er Ridderskapet och Adeln, att enär
Piidderskapet och Adeln icke finnei Rikets väl
kräfva någon vidare åtgärd, den emot Ron un
-
362
Deri ia Martti.
gens Rådgifvare i CommandoMål gjorda Anmärkning
således må förfalla?
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag underställer Herr
Grefven och LandtMarskalken och Högloflige
Ridderskapet och Adeln, huruvida i Propositionen
kan inryckas orden: enär Rikets väldet
ej kräfver, då Rikets väl omöjligen kan kräfva
att Nationens Representanter skola fatta beslut
utom de gränsor Lagen stadgat: Här är ingen
fråga om att kunna ställa till ansvar, således
kan aldrig, efter min tanka, Rikets väl tagas
till skäl, att Ståndet låtit Frågan läggas till
Handlingame; ty det måste ske, så framt ej
de i Hagarne stadgade Former skola rubbas.
Friherre Stael von Holstein: Jag väntade
att man skulle leuxnat bifall till Sakens förfallande,
med det vilkor, att derjemte blifvit
omnämnt, enligt Herr Rosenschölds Förslag,
att sådant skett af det skäl, att Riksens Ständer
icke ansett Rikets sannskyldiga väl äska
någon vidare åtgärd; sker detta icke, så dragés
ju den följden deraf, att Anmärkningen
varit utan grund samt den besvärade utan felaktighet.
Jag yrkar derföre, att antingen det
af Herr Rosenschöld föreslagne tillägget måtte
varda bifallit, eller ock att hos Konungen i
underdånighet varder anmält Riksens Ständers
anhållan, att sådana misstag för framtiden
måtte varda förekomna.
Den 12 Martti.
365
Herr Munck af Rosenschöld: Enligt den
Proposition jag vågat föreslå, lalér Ridderskapet
och Adeln Målet förfalla, men uttrycker
tillika skälet till sitt beslut.
Friherre Boye: Annat är skäl och helt annat
är Öfverläggningens Resultat. Flere Ledamöter
hafva talat lill ett och samma Resultat;
men nästan alla hafva, i mera eller mindre mån,
skiljt sig i skälen. Om nu en Ledamot fordrar,
att Propositionen bör upptaga hans skäl,
så skulle, med samma rätt, livar enda af de
öfrige Talare kunna för sig göra samma fordran,
och här skulle då uppstå så mångå Förslag
till Propositioner, som här äro Talare.
Het är då angeläget att ihogkomma, det Propositionen
aldrig bör omfatta skälen, utan endast
Resultatet. Så har här alltid tillgått, och
jag vet icke, hvarföre man nu skulle förfara
annorledes. Nu, och då alla meningar synas
öfverensstämma i det Resultat, att Ansvarsfrågan
bör förfalla; och icke mera än en Ledamot,
Friherre Stael, föreslagit en serski 11 cl
hemställan till Kongl. Maj:t, hvilken alltså icke
kan antagas, för att utgöra Ståndets tanka, så
tror jag mig böra anhålla, det Herr Grefven
och LandtMarskalken ville återgå till den först
framställda Propositionen på Resultatet, utan
intagande af något skäl.
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade
sin först gjorda Proposition, att ifrågavarande
Mål matte få förfalla och läggas till
Ilandlingärne.
364
Den 12 Martil.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
ordet Votering hördes.
Grefve Posse, Claes Fredric: Jag skall
ödmjukligen anhålla, att, i anledning af hvad
Herr Munck af Rosenschöld för en stund sedan
anfört, få till Ridderskapets och Adelns
närmare och upplystare pröfning hemställa:
huruvida Ridderskapet och Adeln icke, genom
antagandet af det skäl till Målets förfallande:
att Rikets väl icke kräfde någon åtgärd, i
och med detsamma bestämde, att ifrågavarande
AnmärkningsMål både borde och kunde
behandlas efter RegeringsFormens 107 §.
Jag tror en sådan åtgärd vara så mycket
mera origtig, som ConstitutionsUtskottet, hvilket
är den enda lagliga Magt, som äger rättighet
förklara Grundlagen, ej ansett sig kunna
tillämpa ifrågavarande §., emedan Konungens
Rådgifvare i CommandoMål icke uti nämnde
§. finnes upplagen.
Jag anser således för min del, att då de
flesta af Ridderskapet och Adeln synas vara
af den tankan, det Målet må förfalla, så bör
det ske utan anförande af något serskildt och
till sin natur olagligt skäl.
Grefve von Schwerin: Ilufvudskälet till
Återremiss synes mig vara detta: Att likasom
ingen Motion får innehålla mer än ett Mål,
så bör ej heller, i svaret på en Motion, tvenne
frågor kunna upptagas. För min del tillstyr
-
Den 12 Martii.
365
ker jag likväl, att alltsammans må läggas till
liandlingarne.
Herr Munck af Rosenschöld yrkade att
den af honom föreslagne Proposition måtte
ånyo framställas.
Friherre Cederström: Det förundrar mig
att fråga om tillägg i Proposition kunnat uppstå
och att Votering blifvit begärd: Huru kan
man votera öfver ett ämne, hvaröfver man
icke har rätt att besluta? För min del protesterar
jag emot all Votering och all Proposition
till annat än Discussionens upphörande och Betänkandets
läggande till liandlingarne. Herr
Grefven och LandtMarskalken har sjelf ganska
rigtigt uppgifvit de Stadganden i Lagen, som
hindra honom från att göra någon annan Proposition
; men skulle icke dessmindre ännu
yrkas på Votering, får jag anhålla att Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarar frågan
livilande och hänvisar till ConstilutionsUtskottet
att afgöra, om någon annan Pxoposition
kan fordras.
Herr Grefven och LandtMarskalken lät
uppläsa 53 §. af Riksdagsordningen , samt hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att ifrågavarande Mål finge
förfalla och läggas till Handlingarne.
Ropades starka Ja och Nej! hvarjemte Votering
begärdes af Friherre Palbitzkj med flere
andra af Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter.
366
Den 12 Martii.
Friherre Anckarsvärd: Då Votering blifvit
begärd, fordras att en ContraProposition
skall kunna behörigen uppgöras, men då jag
för nain del ej inser, huru en lämpelig ContraProposition
i denna fråga skall uppfinnas;
så torde jag å nyo få hemställa, om icke det
i alla afseenden voro bättre och med allas
önskningar äfven öfverensstämmande, att låta
saken förfalla, men remittera Anmärkningarne
till Utskottet, för att derigenom ådagalägga,
det man icke erkänt den af Utskottet framställde
grundsatts, att föredragning af ett ämne
i origtig väg icke innefattar öfverträdelse af
Grundlagen.
Friherre Cronstedt, Jacob: Lika nied Friherre
Anckarsvärd finner jag det ConstitutionsUtskottets
Memorial i afseende på förra delen,
hvarigenom Konungens Rådgifvare i ComrnandoMål
för Ammen blifvit ansedd icke kunna,
enligt 106 §. i RegeringsFormen, under tilltal
ställas, må förfalla; men jag vill endast
till Protocollet anmärka, att, enligt hvad ConstitutionsUtskottet
i sednare delen af Memorialet
äfven upplyst, Konungens Rådgifvare i
CommandoMål för Ammen, vid utfärdandet af
ifrågavarande GeneralOrdres, öfverskrida den
gräns, som, enligt Författningarne, åtskiljer
bans Embets-befattning från de Civila Föredragningen
tillhörande Ärender.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll, att
den af honom föreslagna Proposition måtte,
såsom ContraProposition, antagas.
Den 12 Martii.
367
Herr Cederskjöld: Jag får ödmjukast anhålla
att ContraPropositionen måtte innefatta
Återremiss af hela Betänkandet. Det är angeläget
att stadga ett exempel på Riksens Ständers
lagliga Magt att återremittera ett ConstitutionsUtskottets
Betänkande, rörande AnmärkningsMål.
Herr Flach_, Carl Fredric: Detta Ämne,
ehuru efter utseende uttömdt, liar likväl en
obemärkt sida, men sorn icke synes böra få
vara det, nemligen: Om ärendet onekeligen
bildar ett Juridiskt PraeliminairMål, framställande
ett af de sällsamma Casus, då Lagstiftande
Magten uppträdt som Lagskipare, och i
denna egenskap iklädt sig den öma, den stora
Domarepligten : ”Att hellre fria än fällaJ’ är
desto ovilkorligare, som denna Regel står i
närmaste sammanhang med det ädelmod, hvars
attributer äro Ståndets egna. Då återstår väl
ingen annan fråga, än den: Hvilka äro de
mildrande bevekelsegrunder, som tala för Friherre
Björnstjerna? Värde Talare hafva redan
utmärkt dem, som leda från Friherrens egenskaper
och Tjenstemanna-merite. Jag får dertill
lägga dessa: Att ingen skada är skedd,
att den felande icke kan anses vara alldeles
ostraffad, då förhastandet så offenteligen är af
Konungen vordet belagdt med ett Konungsligt
ogillande, som icke synes vara mindre känbart,
än åtalet från en Justitieombudsman,
isynnerhet som detta förhållande förutsätter
inför Konungen en privat Rättegång mellan
Friherre Björnstjerna och dess Embets-rådgif
-
363
Den 12 Martti.
ning. Nu, då man känner, att detta uppträde
slutat sig med Amnesti, då vågar jag fråga:
Om det vore försigtigt handladt mot sig
sjelf, eller delicat emot Konungen, att ställa
honom i den obehagliga nödvändigheten, att
antingen afslå Ständernes önskan, eller rubba
en Amnesti, som hvilar på Koiiungaord, på
hedrens garanti och hos vår nu varande Nådiga
Konung på det öma minnets helgd, åt
en saknad Faders Handlingar. Jag tager mig
derföre Friheten att tillstyrka Målets nedläggande,
ehuru jag för öfrigt conformerar mig
med de värde Ledamöter, som högtidligen till
Herr Friherre Anckarsvärd förklarat deras erkänsla
att hafva väckt uppmärksamheten på
ett ärende af denna betydenhet.
Herr Grefven och LandtMarsknlken lät
derefter uppläsa följande Yoterings-proposition:
Den som bifaller, att ifrågavarande Mål
må förfalla, skrifver Ja;
Den det ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej, kommer senare delen af C011-  stitutionsUtskottets Betänkande, att med de
dervid gjorde Anmärkningar till ConstitutionsUtskottet
återremitteras.
Friherre Cederström, Jacob: För min del
får jag protestera emot den nu uppläste Voteringsproposition,
och det så mycket hellre,
som
Den 12 Martii.
369
som Herr Grefven och LandtMarskalken för
en stund sedan behagat sjelf upplysa, att det
icke vore enligt med Grundlagen att antaga
en del samt återremittera en annan del af Betänkandet.
Herr Munck af Rosenschöld: Då olikheten
uti de meningar, hvilka blifvit af åtskillige
värda Ledamöter framställde, icke angår
Besultatet af sjelfva Anmärkningen, hvilken
alla enhälligt ansett höra, f:å förfalla, utan endast
den frågan, huruvida något skäl till Målets
förfallande hör uti heslutet anföras eller
icke; så anser jag för min del Jh-Propositionen
endast höra innefatta Målets förfallande,
utan anförande af skäl, och ContraPropositionen,
Målets förfallande med anförande af skälet
dertill. I anledning häraf får jag förnya min
förut gjorde anhållan, att den af mig föreslagne
Proposition, angående Målets förfallande,
på den grund att Rikets väl icke kräfver någon
åtgärd, må till ContraProposition antagas.
Herr Cederskjöld hemställde å nyo, att
ContraPropositionen måtte innefatta Aterremiss
af hela ConstitutionsUtskottets Betänkande.
Herr Silfverstolpej Gustaf Abraham: Det
synes som allas mening är enig, att Anmärkningen
emot Herr Friherre Björnstjerna skall
förfalla. Striden gäller allenast, huruvida detta
beslut skall fattas med eller utan anförande af
Motiv. Ett motiveradt beslut förutsätter, när
Ridd. 0. dd. Prot. IV B. I. Afd. ^7, 48*
370
Den 1o. Martti.
det fattas: att man ingått i pröfning af deri
Sak hvaröfver beslutes. Förhållandet är för
det närvarande, att ConstitutionsUtskottet genom
sitt Betänkande ej lemnat pröfningen af
Friherre Björnstjernas förhållande för Riksens
Ständer öppen, enär de uttryckeligen förklarat,
att hvarken 106 eller 107 §. RegeringsFormen
är på detta fall tillämpelig. Ett motiveradt
beslut skulle då innebära, att, det oagtadt,
Riksens Ständer ingått i denna pröfning,
och förkastat GonstitutionsUtskottets yttrande.
Sådan har ej den under Discussionerna yttrade
meningen varit, hvilken likväl bör vara grunden
för beslutet. För min del kan jag ej inse
hvad slags ContraProposition här skulle
kunna äga rum, om en sådan vidare skulle
yrkas.
Herr Grefve Posse hemställde, om icke
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes anmoda
de Herrar, hvilka begärt votering, att
derifrån afstå.
Friherre Stael von Holstein: Jag har redan
yttrat, att Herr Rosenschölds tillägg är
angeläget af det skäl, atti annat fall Anmärkningen
kan anses varit ogrundad. ConstitutionsUtskottet
har, ehuru det ansett sig icke
kunna, i anledning af förekomne omständigheter,
hvarken använda 106 eller 107 §§., likväl,
genom ett noggrannt utredande af saken,
visat, att fel vore begångit, att skäl varit till
Anmärkningen. Af detta synes mig tillräckelig
anledning för Riksens Ständer vara, att om
-
T)en 12 Martil.
371
nämna orsaken, som förmått dem att låta saken
förfalla.
Friherre Boye: Jag utber mig få göra Höglofl.
Ridderskapet och Adeln uppmärksam på,
hvad sorn här är egenteliga Ämnet. Det utgöres
af Friherre Anckarsvärds Anmärkning.
Och om, sedan vi remitterat ett ämne till
ConstitutionsUtskottet, vi också skola anse oss
hafva fått två igen, så står dock fast, att då
vi alle äro ense om det slut, som sjelfva den
remitterade frågan bör få, kan Proposition på
Aterremiss deraf icke skäligen äga rum. Jag
lemnar ali agtning åt de Herrars mening, hvilka
vilja hafva tillägget i Betänkandet återremitteradt,
med de Anmärkningar, som dervid
blifvit gjorde; men jag hemställer till dessa
Herrars egen billighetskänsla, om det är rätt,
att hufvudsakliga frågan, deri vi alla äro ense,
derföre bör uppehållas. Till utredning
och afgörande af de grundsatser, som omfattas
i Betänkandets tillägg, kan man komma i
annor väg, och mig synes då, att mali ej bör
blott derföre längre uppskjuta, hvad man nu
både kan, och äfven synes villig att afgöra
i hufvudsaken.
Herr Påhlman: Som jag, lika med hvad
en Värd Talare redan yttrat, icke anser det
vara lagstridigt, att undvika den begärda Voteringen,
så framt de, som sådant yrkat, behaga
derifrån afstå, får jag ödmjukast hemställa,
om icke Ilögloflige Ridderskapet och Adeln
skulle kunna förena sig i ett beslut, utan
372
Den ia Martil.
att derom votera. Jag har visserligen, likasom
Herr Munck af Rosenschöld, ansett Ridderskap
pet och Adeln hafva skäl att besluta det saken
må förfalla, emedan Rikets väl icke kräfver
någon vidare åtgärd häruti; men jag tror
derföre icke det vara af nöden, att detta skäl
uti Propositionen upptages. Protocollerne upplysa
tillräckligt, hvarföre Ridderskapet och
Adeln icke anser någon vidare åtgärd i detta
Mål behöfvas.
Jag tror dessutom icke, att man uti ett
beslut* bör åberopa innehållet af en §., hvars
tillämplighet på ifrågavarande Embetsman icke
är afgjord; och hvaröfver saknas det bestämda
Utlåtande från ConstitutionsUtskottet, som
redan förut blifvit anmärkt.
Men då af alla, som yttrat sig i detta ämne,
ingen enda yrkat, att underdånig anmälan
borde begäras, äfven om rättigheten dertill
vöre fullkomligen gifven; så ser jag icke heller
någon nödvändighet af Återremiss, ehuru
jag, för min del, omöjligen kan medge annat,
än att sådant är Ridderskapets och Adelns rättighet;
och vågar jag derföre å nyo ödmjukast
tillstyrka det enkla Beslut, att Målet må förfalla.
Friherre Hjerta, Fredric, yrkade, att om
Återremiss skulle af Ridderskapet och Adeln
beslutas, hela ConstitutionsUtskottets Betänkande
måtte i sådant fall till Utskottet återremitteras.
Den 12 Martil.
373
Herr Munck af Rosenschöld: Om det varit
tvifvelaktigt, huruvida 107 §. i RegeringsFormen
kunde af ConstitutionsUtskottet på
Konungens Rådgifvare i CommandoMål tillämpas,
är det deremot ostridigt, alt Riksens
Ständer sjelfva äga rätt, att enligt denna §.
Frågan afdömma: 6 §. AnsvarighetsLagen förklarar
uttryckeligen dem dertill berättigade.
Alla äro deruti ense, att Anmärkningen må
förfalla, men jag, för min del, tror det vara
angeläget, att Motivet till Ridderskapets och
Adelns Beslut äfven uttryckes sålunda, nemligen,
att Ridderskapet och Adeln finner, det
Rikets väl icke brafver någon åtgärd.
Friherre Anckarsvärd: Lika med hvad en
värd Ledamot nyss anfört, anser jag något Motiv
för Målets förfallande icke kunna af 107
§. i RegeringsFormen hämtas, enär Utskottet
dertill icke gifvit någon anledning. Det torde,
enligt min tanka, vara lillräckeligt, att
Ridderskapet och Adeln anser Målet vara af
den natur, att det kan förfalla. Då, för öfrigt,
på sätt Herr Påhlman anmärkt, icke någon
serdeles följd torde uppstå af Betänkandets
Återremiss, får jag hemställa, om icke de Herrar
Ledamöter, hvilka begärt votering, ville derifrån
afstå, samt i stället till Protocollet anmäla
deras Reservationer, hvarigenom votering skulle
kunna undvikas. För min del får jag i sådant
fall reservera mig emot Utskottets af mig förut
anmärkte sätt, att angående Föredragning
af ett Mål i ovigtig väg, argumentera. Sedan
Hr Grefven och LandtMarskalken, genom upp
-
374
Den 12 Martil.
läsandet af 56 §. Regeringsformen, förklarat
Återremiss af en del utaf ConstitutionsUtskottets
Betänkande ej kunna äga rum, och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln tycks till det mästa
deruti instämma, att den emot Föredraganden
i Commandomål för Aromen framställde
Anmärkning ej vore af natur, att kräfva den
åtgärd, hvartill 107 §. RegeringsFormen, emot
der nämnda StatsSecreterare, lemnar tillfälle;
nödgas jag afstå ifrån mitt yrkande af Aterremiss;
å den sednare delen af Utskottets Betänkande,
i så vidt den ej låtit förena sig med
bifallet till den hufvudsakeliga eller egenteliga
AnsvarsFrågans förfallande; men jag anser
mig vid detta tillfälle pligtig förklara, det
jag aldrig godkänt och gillat ConstitutionsUtskottets
framställning, att en genom Föredragningen
af ett Mål i orätt väg yppad afvikelse
från fastställde Former icke vore en
handling, som stridde emot RegeringsFormens
tydeliga föreskrift. Jag anser Utskottets Betänkande
i denna del innebära något så vådelig!
för Medborgerliga rättigheterna i allmänhet,
och för den klara tolkningen af GrundLagens
ordalydelse, att jag, för min enskildta
del, ej kan bereda mig den eviga förebråelse,
att genom ett tyst förbigående af denna omständighet
hafva lemnat tillfälle åt detta, eller
kommande ConstitutionsUtskott, att framdeles
vid dylika Frågors behandling möjeligen kunna
stödja ett sådant yttrande på ett föregångit
något RiksStånds tysta antagande af sådana
slutsatser, som dem, det förevarande ConstitutionsUtskoltets
Betänkande i delta afseende in
-
Den 12 Martti.
575
neliåller; till hvilken ända jag på det högsta
protesterar emot deras gillande eller erkännande.
Herr Grefven och LandtMarskallien hemställde,
om icke, enär Pluraliteten af Ridderskapet
och Adeln syntes vara af den tanka,
att hela Målet kunde få förfalla, de Herrar Ledamöter,
hvilka begärt votering, behagade
derifrån afstå.
Friherre Palbitsky yttrade, det han för
sin del afstod från den af honom förut begärdte
votering.
Herr Munck af Rosenschöld förklarade,
att om ingen annan än han nu mera yrkade
votering ville äfven han derifrån afstå, ehuru
han vore öfvertygad, att om hans mening blifvit
ContraProposition, skulle densamma hafva
vid voteringen blifvit af Ridderskapets och
Adelns Pluralitet bifallen.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
derefter, att i fråga vajande Mål måtte hell
och hållet få förfalla; hvilket bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Prolocolli
O. J. Lagerheim,
376 Den 12 Martil
Thorsdagen den 12 Martil
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Grefve Mörnerj Carl Stellan_, tog, såsom
äldste närvarande Grefven, klubban.
Föredrogs å nyo och gillades följande LagUtskottets
den 20 sistledne Februarii afgifne,
samt den 7 dennes, förmiddagen, på bordet
lagde Betänkanden, nemligen:
1:0 Öfver Herr Borgmästaren J. H. Ekstrands
Memorial, angående förtydligande af Lagens
stadgande i 17 Cap. GiftermålsBalken, om Beräkningsgrunden
för beloppet af fördel.
2:0 Öfver det af RiksdagsFullmägtigarne, Olof
"Wikström och Johan Jacob Ruthberg samt Johan
Wiklund, uti Memorial gjorde Förslag,
om bestämmande af en viss afgift till KronoFogdarne
i Westerbottens och Norrbottens Län,
då de icke sjelfve, utan genom Länsmännen,
låta verkställa Utslag i Utsökningsmål, äfvensom
öfver RiksdagsFullmägtigen Anders Daliielsons
väckte fråga om fastställande af Länsmännens,
Nämnde- och Fjerdingsmännens rättighet,
att enligt KronoFogdens Ordres och
på dess ansvar verkställa Utmätningar i Private
Mål.
3:o Öfver Friherre C. L. Stael von Holsteins
Den 12 Martil.' 377
Memorial, rörande bibehållande af Författningen,
att en sjettedel af Ström alltid bör hållas
öppen.
4:o Rörande den af RiksdagsFullmägtigarne
Nils Månsson från Malmöhus Län och Carl
Fredric Berg från Götheborgs och Bohus Län
väckte fråga, om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 26 November 1816, angående sättet
för en Menighets hörande i enskilta tillåtliga
ärender.
5:0 Öfver Grefve Gustaf Löwenhjelms gjorde
Förslag, att Böter i Brottmål må utgå efter
Förmögenhet.
Grefve Lewenhaupt, Gustafankom och
emottog, såsom äldre närvarande Grefve, klubban
af Grefve Mörner.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 20 sistledne Februarii afgifne, samt den 7
dennes, förmiddagen, på Bordet lagde ytterligare
Betänkande, uti den väckta och till Utskottet
återremitterade Frågan, angående förändring
uti straffet för Hållkarl, som fordrar
Drickespenningar af Resande eller dem med
ovett ofredar, fann Höglofl. Ridderskapet och
Adeln för godt, att, med godkännande af samma
Betänkande, LagUtskottets den 8 sistledne
Januarii i Ämnet först afgifne Utlåtande gilla.
378
Den 12 Martti.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke, sedan de från sista Riksdag hvilande
Förslag till ändring i Rikets Grundlagar,
till följd af Ridderskapets och Adelns den
19 sistledne Februarii fattade Beslut, blifvit
genom ConstitutionsUtskottets föranstaltande
tryckte, samt Exemplar deraf i sista Pleno bland
Ridderskapet och Adeln utdelte, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att berörde GrundLags-frågor
nu finge till pröfning företagas:
hvarvid Herr Grefven och Ordföranden, som
förmodade att alla Grundlagsfrågorne i ett
sammanhang icke torde behöfva å nyo uppläsas,
föreslog att hvarje §. finge serskilt för
sig uppläsas och pröfvas, äfvensom att först
måtte företagas de Grundlags-frågor, hvilka
rörde RegeringsFormen, dernäst de, som angingo
Riksdagsordningen, och sluteligen de,
rörande Tryckfrihets-Förordningen; hvilket
bifölls.
Regerings Formen.
§' 4‘
Deruti var ändring uti aldra Momentet
föreslagen genom en så lydande Redaction:
”Konungen utvälje dertill kunnige, erfarne,
redlige och allmänt
Frälse och Ofrälse Män af den rena Evangeliska
Läran.”
Herr Rothlieb, Carl Fredricanförde skrif*
teligen:
Då man erindrar sig de liberala principer,
Den 12 Martii. 57g
som 1809 års Riksdags Konstitutionsutskott, vid
uppfattandet af Förslag till våra GrundLagar,
syntes vilja antaga och följa, samt det beröm-»
liga nit, som detta Utskott sökte ådagalägga,
för att förena alla Stånds Interessen, var det
redan då oväntadt, att finna uti Stadgandet i 4
§. RegeringsFormen, angående tillsättande af ett
Konungens Råd, orden Frälse eller Ofrälse förekomma.
Af allmänt kända vigtiga orsaker,
borde RegeringsFormen skyndsamt antagas,
och Utskottets Förslag till denna GrundLag
Lief ock utan förändring antagit och gilladt.
På förändringar nu mera i Laga ordning
kunna tilivägabringas och äfven blifvit före-»
slagne, är det, i min tanka, ännu mera oväntadt,
att i det Förslag till ändring i /\ §. RegeringsFormen,
som nu utgör föremålet för
Kidd ersk a pets och Adelns pröfning, finna dessa
ord: Frälse eller Ofrälse, icke allenast bibehållne,
utan, hvad värre är, förändrade lill
Frälse och Ofrälse.
Det ogillande af dessa uttryck, som jag
ödmjukast vågar framställa, grundar sig på
följande skäl:
1:0 Anser jag alla tillfällen .böra begagnas,
för att, då fråga är om Embeten, Tjenster,
rättigheter och skyldigheter, åsidosätta all skilnad
emelian Stånd, hvilken skilnad till sina
Verkningar varit så menlig för Samhället.
2:0 Då 28 §. i RegeringsFormen tydeligen
bestämmer, alt vid Befordringar endast
520 Den 12 Martil.
bör göras afseende å förtjenst och skicklighet,
cj på Börd; så blir alltid det ifrågavarande
stadgande, att Konungen äger kalla till StåtsRåd
personer af Frälse eller Ofrälse, eller ock
Frälse oell Ofrälse, icke allenast öfverflödigt,
utan äfven olämpeligt och i stridigt förhållande
till 28 §. RegeringsFormen, ehuru Konungen,
genom ordet eZ/er, hittills ägt frihet att
inkalla uti sitt Råd förtjente Män, af hvilket
Stånd sorn hellst.
3:o Om dessa ord nu åter, enligt den föreslagne
nya Redactionen, skulle förändras till
Frälse och Ofrälse, så blefve Konungens magt
och fria vilja att intaga förtjente och skicklige
Män i sitt Råd, inskränkt till en grad, som helt
och hållet strider emot espriten och afsigten
med den rättighet, som Konungen i allmänhet,
enligt Grundlagen, äger och bör äga, att
till hvilken Konungen behagar, endast efter
förtjenst, besätta Rikets Embeten och Tjenster,
hvilken inskränkning i Konungens magt skulle
blifva så mycket obehagligare för Konungen
och i öfrigt olämpelig, som inga Embetsman,
enligt sakens natur, snarare böra bero af
Konungens fria val, än de, hvilka directe deltaga
i RiksStyrelsen och i detta afseende äfven
närmast omgifva Konungens Person; och
4:o Skulle en sådan inskränkning i Konungens
Magt, att fritt utvälja sitt Råd, enligt min tanka
nog direct uttrycka ett högst oförtjent misstroende
till Konungens vishet, rättvisa och
Den 12 Martil.
381
oväld vid tillsättandet af de vigtigaste Embeten
i Staten.
Af dessa skäl och omständigheter, vågar
jag ödmjukast hemställa, att då, vid detta tillfälle,
dessa ord Frälse eller Ofrälse i 4 §• icke
kunna alldeles uteslutas, de må oförändrade
bibehållas, och den föreslagna förändringen
afslås.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludwig:
Vid alla de förändringar af Grundlagarne,
som hittills blifvit gjorda, har alltid någon
inskränkning i Ständernes rättigheter varit en
följd, det är nu för första gången sådant är
föreslagit om Konungens: Att lägga ett hand
på Konungens vilja och behag, vill man anse
otjenligt; man besinnar likväl intet att sådant
ingalunda sker, om än Ridderskapet och Adeln
skulle bifalla den nya Redactionen: Om
Konungen vägrar sin Sanction, så förblifver det
efter det gamla; sanctionerar Han det deremot,
så har man ju uppfyllt dess vilja. Då de trenne
Ofrälse Stånden lagt så mycken vigt på
denna förändring, så tror jag ett afslag af
Ridderskapet och Adeln skulle vara menligt för
den sämja Stånden emellan, som, för det allmännas
bästa, man bör på, det högsta önska.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag instämmer med Herr Rothlieb deruti, att
det skulle vara bäst att utesluta båda orden:
Frälse och Ofrälse, samt i stället nyttja orden:
infödde Svenske Män; men då Riksens Ständer
382
Den 12 Martn.
vid sistledne Riksdag icke antogo denna Redaction;
så anser jag mig, på de ai' Friherre
Stael von Holstein anförde skäl, böra tillstyrka
bifall af den nu föreslagna Redactionen,
på det Ridderskapet och Adeln derigenom må
ådagalägga åsidosättandet af sitt eget Stånds
fördelar.
Herr Silfverstolpej Gustaf Abraham: Jag
skulle visserligen till alla delar instämma med
den värde Ledamoten, som sist yttrat sig, om
frågan nu kunde vara att utesluta orden: Frälse
eller Ofrälse; men enligt 56 §. RegeringsFormen,
kan ej nu någon annan fråga förekomma,
än om ordet eller skall utbytaS éfriot
ordet och. Af dessa bägge alternativ anser
jag rigtigast att den gamla Redactionen bibehålles,
hellst den ej ger någon företrädesrätt
hvarken åt Frälse eller Ofrälse Män, och förer
till alldeles samma Resultat, sorni om dessa
olika claSSer aldrig vore nämnda. Vi behöfva
ej frukta för den osammanhängande anmärkningen,
att ett sådant beslut skulle kasta misstänka
om i 11 iberalite på Ridderskapet och Adeln.
Detta Stånds Handlingar vittna deremot,
och Ridderskapet och Adeln har snarare föregått
sina MedStänder med exempel af en full
liberalite, än det deri brustit; men det är vigtigt
att 'ej något band lägges på Konungens
fria val till sina Rådgifvare, och detta bands
åläggande, genom insättningen af ordet ochj
vore en verkelig illiberalitet
Friherre Cederström, Jacob: Jag förenar
Den 12 Martii.
333
triig med livad Herrar Rothlieb oell Silfverstolpe
anfört, och tror, att då Ridderskapet och
Adeln vill visa liberalitet sådant snarare kan
ådagaläggas genom bibehållande af den gamla,
än antagande af den nja Redaclionen. Ali
liberalite i denna fråga måste vara ömsesidig
emellan Regenten och Folket. Jag skulle visserligen
gerna antaga den vid sista Riksdag
ifrågasatte Redactionen, hvari orden Frälse elier
Ofrälse Män voro uteslutne, och i deras
ställe infört inf ödde Svenske Män, men dä sådant
nu icke låter sig göra, tror jag det vara
bättre bibehålla §. oförändrad, än bifalla den
nya Redactionen, hvilken, såsom inskränkande
Konungens rätt att välja sina Rådgifvare, utmärker
en hög grad af illiberalitet
Grefve von Schwerin_, Fredric Bogislaus
Jag förenar mig med Herr Rothlieb. Konungen
blir ofelbart mera inskränkt i sin valrättighet
genom ochj än genom eller, och synes
mig derföre icke kunna gifva sin Sanction åt
denna förändring. Att de trenne Stånden skulle
anse såsom ett bevis af Adelns liberalitet, om
Adeln antoge den nya Redactionen, vill jag
icke förmoda, sådant skulle förråda en liten
svaghet, som väl kan falla på Individuel-,
men ej gerna kan delas af hela RiksStånd. Om
än förhållandet skulle vara annorlunda och
ett afslag väcka någon känsla af harm, så vill
jag hellre att ett RiksStånd må blifva föremål
för densamma, än att Konungen skulle blifva det.
Grefve von Lantingshausen„ Albrecht:
Då, enligt den nuvarande Redaclion af ifråga
-
334
Den 12 Martii.
varande §. Kongl. Maj:t äger en oinskränkt
rättighet, att till StatsRåd utvälja så väl endast
Frälse, som endast Ofrälse män, och den nya
Redactionen således uti denna rättighet skulle
bereda en inskränkning; så tillstyrker jag för
min del bibehållande af gamla Redactionen.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
Jag instämmer så mycket hellre med
2:ne sista värde Talarne, som, i händelse den
nya Redactionen antages, Konungens magt i
denna omständighet skulle inskränkas; hvilken
åtgärd, efter det Kongl. Maj:t antagit RegeringsFormen,
jag icke anser vara Riksens Ständer
tillständig.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde
Proposition till bifall af den nya Redactionen.
Ropades Nej t
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af den nya Redactionen,
låta 4 §• i RegeringsFormen förblifva oförändrad.
Bifölls.
§. 28.
I första Momentet hade af ConstitutionsUtskottet
blifvit föreslagit, att efter ordet: ”Fästningar
j” må införas: ”att till S/sslor vid Aca
demierne
-
Den 13 Martil.
385
demierne befordra utländske hårde af utmärka
te förtjenster
I serskilt Moment näst efter ordet: S3/<5/*-  tjensterf* i händelse nämnde tillägg antages,
men* i motsatt fall, näst efter ordet: Fästningar;
”att i tjenst antaga utländske Män
till SprAk- och EixerciticeMästare, samt Idkare
af de Fria Konsterna, samt vid §;ns slut, efter
orden: Den rena Evangeliska Läran: ”Språka
o c h
Konster ne , allena undantagne”
Friherre Cederström, Jacob: Då de föreslagne
nya Redactionerne synas mig otydligt
uttrycka det, som med ändringen åsyftas, trot
jag icke att någon af dessa Redactioner au kan
antagas.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus z
Samma Anmärkning har också jag gjort. Men
vid närmare eftersinnande fann jag Lagstiftarens
mening, att utländske Lärde , som befori'
dras till egentligen Academiska Sysslor, skulle
vara af den Evangeliska Läran, vara uttryckt $
då deremot ExercitiaeMästare derifrån dispeu-:
seras. Det är sant, att meningen kunnat än
klarare uttryckas. Jag ser dock icke något
hinder för den nya Redactionens antagande.
Friherre Cederström: Jag ihstättimer det*
uti, att meningen , som man genom den nya
Redactionen sökt uttrycka, skall vara den Grefve
von Schy/erin uppgifvit j men då denna me■Ridd,
0. Ad, Fröt, IV, B. I, Afd» 4?»
336
Den 12 Martti.
ning icke är uti Redactionen tydligt och be*
stämdt uttryckt, anser jag Redactionen icke vara
antaglig.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham'. Vid
första påseende synes den af Friherre Ceder,
ström vid Redactionen gjorde Anmärkning vara
af någon vigt; men om man genomläser hela
§. förfaller den, i min tanka, alldeles. När
i den första meningen finnes infördt Civila Embetsman
, är det -ju klart, att undantaget af
Språk- och ExercitiaeMästare, som ej till någon
annan Embetsmanna-class kunna refere-'
ras, derifrån är gjordt.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde ProJ
position till bifall af första Alternativet af de
föreslagne nya Redäctionerne.
Ropades Ja9 jemte några Nej.
Grefve Mörner^ Adolph Göran: Jag tror,
för min del, att om man gifver akt på hela
innehållet af den föreslagne Redactionen, skall
den anmärkte otydligheten försvinna, hellst
det synes vara tydligt, att det för Språk- och
ExercitiaeMästare samt Idkare af de fria Konsterna
gjorde undantag, har afseende på den
rena Evangeliska Läran och endast syftar derhän,
att Personer, som i allmänhet äro Konst*
närer, må kunna nyttjas, utan afseende på
hvilken Religion de tillhöra.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde
å nyo, att första Alternativet af ifrågavarande
nya Redaction måtte af Ridderskapet och
Adeln gillas } hvilket bifölls.
Ben 12 Martti,
i
Följande nya Redacriort fläde deraf blifviÉ
fö resi agen: ’*Till Erke Biskop och Biskoppar,
tued hvilkas Val förhålles efter fårra vanlighetelia
dock sä i att Upsala Stifts tost Vid
ErkeBisköps-Vat beråknds lika med tre Consistoriersj
Uinåmne Konungen en af de tre,
So/n föreslagne blifvit ”
Grefve Von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Öm denria §. allenast rörde det Högvördiga
presteStåndet, så skulle jag ej finna nödigt,
ått göra Anmärkning vid den föreslagne förändringen
5 men ErkeBiskopen är meta an Up*
Sala Stifts Chef j han är Svenska Prestenka*
pets Representant, han: är sjelfskrifven Taleftlan
för ett af Rikets fyra Stånd. När det ät
öfverlemrtadt åt Opinionen, att vid Förslagets
upprättande uttrycka sig, vili det synas mig,
att man böf lemna åt denna Öpiniön ali möjlig
latitude. Den skulle minskas genom deri
föreslagne förändringen. En inskränkt krets
skulle Verka på Opinioner) med 6 mot 8 ellef
9, nemligen Upsala Stift med 3 , Upsala Consistorium
med 2 och Stockholms Consistorium
med i röst
Herr
Grefven och Ordföranden tillkänna*
gäf, att, enligt ankommen underrättelse, Preste*
Ståndet gillat den föreslagne Redactionen, sämÉ
hemställde, om icke, enär ifrågavarande §. egentligen
torde PresteStåndef, Ridderskapef Och
Adeln skulle behaga äfven för sin del antag#
den nya Redactionen*
388
Den 12 Martu.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Mörner t Adolph Gåran : Redan
deö tid, då jag var Ledamot i ConstitutionsUtskottel,
föreslogs en lika beskaffad Redaction,
som den nu varande, hvartill orsaken
hämtades derifrån, att Upsala Stift alldeles
förlorade den rättighet, de andra Stiften ägde,
att få utvälja deras Biskop. För denna förlust
ville man gifva Upsala Stifts Presterskap
åtminstone någon ersättning uti de trenne röster,
med hvilka berörde Stifts Presterskap
skulle deltaga uti ErkeBiskops val. Då de andra
Stiftens Consistorier i alla fall kunna vid
ErkeBiskops-val öfverrösta Upsala Stift, synes
mig icke någon betänklighet böra uppstå , att
bifalla enRedaction, som icke hindrar att ali.'
manna Opinionen kan med öfvervägande kraft
göras gällande.
Grefve von Schwerin: Jag har förklarat,
att om det rörde allenast Upsala Stift, så kunde
det vara de öfriga Stånden likgiltigt. Men
nu tycker jag, att Upsala Stifts Presterskaps
rättigheter, i förhållande till andra Stifts rättigheter,
ej böra kunna komma i fråga, då
Talemansskapet vid Riksdagar tillhör en gifven
Person innom PresteStåndet, hvaremot Konungen
innom de andra Stånden kan välja Taleman.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: I
hufvudsaken är jag af samma mening, sorn Hr
Grefve von Schwerin5 men jag hemställer, om
icke, såsom förut varit öfligt, Ridderskapet och
Den 12 Mcirtih 389
Adeln nu ville härom uppskjuta sitt Beslut,
intill dess underrättelse inlupit om det Stånds
mening, som denna Lagförändring närmast rorer.
Samma hemställan» tror jag mig äfven
böra göra i afseende på flera af de följande
§■$., i synnerhet af Riksdagsordningen, där
samma förhållande inträffar.
Grefve Monier : Jag skulle visserligen instämma
med Herr Silverstolpe deruti, att prof;?
ningen af denna Redaction måtte uppskjutas
intill dess PresteStåndets Beslut derom blifvit
kunnigt; men sorn Herr Grefven och Ordföranden
redan vid Öfverläggningens början tillkänrragifvit,
att PresteStåndet bifallit Redactioren;
så har jag just af denna anledning trott
mig böra hemställa, att Redactionen måtte af
Ridderskapet och Adeln gillas. De skäl, som
blifvit anförda mot antagandet, hafva icke
synts mig så vigtiga, att de verkat på min öfvertygelse.
Då trenne' Personer skola uppföras
på Förslag till ErkeBiskop, betyda de röster,
Upsala Stifts Presterskap afgifver, icke mycket.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag får, för min del, förena mig med Grefve
Mörner, hel 1st den Opinion, som uttryckes
af ett helt Stifts Presterskap, synes mig äga
större Latitude, än den Opinion, hvilken fram»
ställes endast af ett eller annat Consistorium#
Grefve von Schwerin: Jag får förnya hvad
jag sagt, att om Konungen finge välja Tak*
man innom PresteStåndet, såsom han äger rät?
Den 12 Martti,
tighet, att göra innom de andra Stånden, s|
Runde det göra oss lika mycket. Men när
Konungens val rättighet till ErkeBiskop och
TalemansEmbetet hegränsas genom Opinionen,
tror jag, att den mindre säkert yttras, då två
femtedelar af rösterna samla® innom en trakt
af 10 mil, än om det förr existerande förhål»
land? skoUg bibehållas,
Iferr Munck af Rosenschöld; Jag får här?
vid anmärka, att den Opinion, sorn Herr Grek
ye von Schaverin önskar skall hafva ett afgörande
inflytande på ErkeBiskops-yalet, et är
annat, än Qonsistoriernes, För min del, anser
jag Upsala Stifts Presterskaps Opinion \ detta
fall yara af nära lika så mycken vigt,
Herr Grefvert och Ordföranden föreslog
S nyo, att den nya Redactipnen af ifrågavarande
§, mätte sf Ridderskapet pch Adeln gilla®.
Rppade§ Jg och
J anledning hvaraf Herr Grefven pch Ordföranden
hemställde, om Ridderskapet och A?
deln behagade, med ogillande af den nya Re.
dactipnen, låta ifrågavarande §? förblifva oförändrad.
Ropadps äfven Jg pcb N*j
Grefve
Mörner: Då denna §. ensamt fö»
rer PresteS^ndet, och således icke mycket torde
interessera Ridderskapet och Adelö, tage?
Den 12 Martti.
391
jag mig den friheten å nyo föreslå , att
Ridderskapet och Adeln, till undvikande af
Votering, täckfes, med afseende å PresteStåndets
redan fattade beslut, gilla Redactionen.
Uppå derefter af Herr Grefven och Ordföranden
förnyad Proposition , blef den föreslagna
nya Redactionen af ifrågavarande af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
§• 37-
Deruti var föreslagen en ny Redaction *
att i stället för det sista Momentet, hvilket
borde utgå, införas så lydande: ”Adelskap ,
Greflig eller Friherr elig värdighet, sorn hädanefter
förlänas , tillfälle endast den , som adlad
eller upphöjd blifvit, och först efter dess
död, eller om han Adeliga värdigheten lagligen
fränträder, den äldsta manliga Brösta
arfvingen i rätt nedstigande, Led efter Led,
samt efter denna Grens utgång, Stamfädrens
närmaste manliga Afkomling efter förstfådsloråtten
och sä vidare”
'Alar en till högre värdighet upphöjd Adelsman
flere Afkomlingar , ån den , som efter
dess död inträder i Stamfadrens ställe i
högsta värdigheten , förblifva de alla , såsom
Adeliga eller Ofrälse Exspectanter, intilldess
det i den ordning förr skrif vit stdrf efter första
Grenens utgång uti värdigheten inträda”
Äfvensom följande tillägg efter §:s slät i
392
Den 12 Martil
”Acllande genom Adoption eller Naturalisation
under utdödde eller lefvande Atters Namn
och Nummer vare hädanefter ej tillåtit ”
Herr Grefven och Ordföranden gjorde
Proposition till bifall af den föreslagna nya Re»
dactionen af 37. §. i RegeringsFormenj hvilken
Proposition med Ja besvarades.
Såsom ny §. emellan 37. och 38. §§. hade
blifvit föreslagen följande Redaction:
Norrmän , som till Sverige inflytta, njuta
Svensk Medborgare-rätt ifrån den tid t de
sig dertill hos Konungen anmäla. Utlänningar
, sorn bekänna sig till Christna Läran,
hvilka 6 är innehaft ordinarie Embete, Burskaps-rå/t
eller varit Fastighets - ägare, vare
berättigade, att såsom Svenska Medborgare
anses. Andra Utlänningar måga, efter 6 års
vistande i Landet, sig hos Konungen anmäla ,
sorn åge att pröfva, huruvida Medborgare-rätS
dem md förunnas•
Grefve Mörner, Adolph Goran: Den nya
§. har visserligen en ädel och liberal syftning»
att nättnare förena oss med Norrige. Men jag
torde få erinra » att enligt nu varande Författningar
, är det icke omöjligt för Norrmännen
att härstädes få Burskaps-rätt, hvilken,
enligt den nya $:n, ovillkorligt skulle dem,
ehvad de voro af något värde eiler icke, til'*
delas ifrån den tid, de sig dertill hos Konungen
anmäla, Petu senar© Stadgande aaserjag vara
D«m 12 Martil.
393
stridande både emot Rikets Interesse och K:gl.
M;:j;ts rättigheter, samt tror, det vi icke böra
oinskränkt bevilja Norrmännen Medborgarerätt
härstädes förrän <§:n fått en sådan Redaction ,
att missbruk derigenom kunde undvikas. Sättet
för Utlänningar, att erhålla Medborgare-rätt,
synes mig innefatta ett föremål , som bör uti
allmänna Lagen upptagas, och då LagComitén
nu är sysselsatt med utarbetandet af ett nytt \
LagFörslag, kunde denna Fråga, till dess berörde
Förslag varder pröfvadt , uppskjutas.
Jag afstyrker således helt och hållet $:s anta-,
gande.
Grefve von Schwerin: Det skulle ej vara
mig emot om afgörandet af denna fråga kunn
de uppskjutas. Men, sedan den blifvit framställd
, måste den med Ja eller Nej besvaras.
För mig skulle det vara påkostande att svara v
Nej på den frågan, om Norrmännen skola få
Svensk Medborgare-rätt, när de vilja bosätta
sig ibland oss. Det säges, att Personer utan
värde skulle kunna söka att här inflytta. Mig
synes Titeln af Undersåte till Sveriges och
Norriges Konung gifva värde åt hvem som
hellst. Den förmån , som genom den föreslagna
§. beviljas Norrmännen , bör kunrra befor- >
dra den närmare förening, som synes af alla
så önskansvärd.
Jag har hört, att man anser sig icke kunna
bevilja Norrmännen att här få njuta Med*’
borgare-rätt, förrän man har anledning att förmoda,
det Norrmännen skulle finnas benägne,
394
Den 12 Martil.
att bevilja oss lika fördel. Jag har också hört,
att då frågor derom innom Norrska StoiTinget
uppstått, så skulle 64 Ledamöter röstat
deremot. Men jag har blott ryktevis hort det.
Jag beklagar, att våra Tidningar aldrig
upptaga några underrättelser från Norrige, och
det vore rätt olyckligt , om Norrmännerne
voro lika okunniga om hvad som händer hos
oss, som vi äro det om deras angelägenheter.
Men , om än så vore , att Personer funnos i
Norrige, som ännu icke inse, hvilken ömsesidig
förmån det skulle medföra, om båda BrödraFolken
närmare sammansmälte , sg bevisar
sådant på sin höjd , att der finnes fördomar ,
liksom annorstädes j men deraf följer icke, att
massan af Nationen delar dem j i ett cch annat
afseende torde vi kunna anse oss Såsom den
äldre Brodern. Det tillhör oss att gifva efter»
döme och att göra första steget till hvad det
gemensamma bästa kräfver. Hvad skulle våra
Landsmän, som ingen uppmärksamhet lemna
dt det anmärkta Redactions-felet 3 hvad
skulle massan af Norrska Nationen tänka och
säga om oss, om vi, första gången fråga
uppstår att ådagalägga broderlighet emot våra
nya MedUndersåtare, skulle svara Nej till
den gjorda Propositionen? Jag tillstyrker att
Ridderskapet och Adeln lemnar bifall dertill,
Friherre Cederström, Jacob: Jag tillstyrker,
lika med den sista värda Ledamoten, an;
tagandet af den nya $. och tror icke att Kongl.
Maj:t,fsåsom Chef för båda Rikena, kan beböR
Den 12 Martti.
S95
va frukta, rlel någon Förbrytare skulle från
Norrige hitkomma, enär bade förbrytare och
ärliga människor i så väl Sverige som Norri*
ge skyddas, eller träffas af Lagarne. Jag anser
derjemte §:s antagande innefatta en ganska
billig och rättvis fordran af de under; en Regent
förenade Folken»
Grefve Mörner; Det har mycket fägnat
mig att höra den välvilja, man yttrat emot
Norrmännen, och jag smickrar mig att jag icke
mindre, utan kanske mer än många andra,
nitälskar för föreningen; men frågan är nu en.
dast om följden af $:s antagande, samt de rättigheter
Norrmännen redan hafva och dem de
skulle få. Enligt den föreslagne Redactionen,
skulle, utan att någon pröfningsrätt blifvit
Konungen förbehållen, hvilken Norrman som
bellst, och således äfven Brottslingar, kunna
från Norrige hitkomma, och vara ovilkorligen
berättigade att erhålla Medborgare-rätt.
Denna Redaction anser jag vara felagt ig, men
tror att det åsyftade goda ändamålet kan vinnas
, om ConstitutionsUtskottet til! nästa Riksdag
inkommer med en ny och förbättrad Redaction
Emedlertid
är det icke Kongl, Majtt be3
tagit, att låta Norrmän hitflytta, 6amt efter
nu gällande författningar tilldela dem Medborgare
rätt, hvarigenom de i alla fall härstädes
äga större fördelar, än Svenskarne i Norrige,
hvilka icke där, förrän efter io års vistande
\ Landet, Runna få Naturalisation rätt. Frågan
'396
Den 12 Martn.
år således icke nu om vår upprigtiga önskan
att framdeles emottaga Norrmännen, utan endast
cm den föreslagna Redactionen, och jag
tror icke att den, utan att derigenom gifva
anledning till missbruk, kan bifallas.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht, för*
enade sig med Grefve Mörner.
Grefve von Schwerin: Jemväl den för brott*
slig ansedde har Medborgare-rätt att äska och
att förvänta. Dessa medborgerliga rättigheter
bestå icke allena deri, att han tår välja till
Riksdagsman eller sjelf bli Riksdagsman. Från
denna en Medborgares rättigheter äro många
Svenska män uteslutnej men deri, att han i al*
la förhållanden får njuta Lagen till godo. Fins
det fel uti Redactionen af den nya Paragraphén,
så kan vid en annan Riksdag detta Redactionsfel
lika snart ändras, som Riksens Ständer kunna
komma i tillfälle att å nyo öfver hufvudfrågan
utlåta sig. Emedlertid blifva Riksens
Ständer, om de nu säga ja till den principe,
som det är fråga om att uppställa, fria från
förebråelsen och tadlet att hafva behöft besinningstid
för att förklara, att de vilja broderligt
behandla Norrmännen.
Friherre Lagerbjelke, Adolph: För min del
får iag tillstyrka bifall af den nya §:n, likväl
under det vilkor, att det deruti upptagne stadgande
icke förr må verkställas, än sedan Norrmännen
först beviljat oss enahanda förmåner
uti Norrige.
Den 12 Martni
39?
Grefve Mörner: Jag anhåller ödmjukast
att få tillägga, att jag icke haft för afsigt betaga
Norrska Brottslingar deras uti Norrige äJ
gande lagliga Medborgare-rätt, sådant beror
icke af de stadgande vi här antaga} men att
jag haft för afsigt att förekomma , hvad som
lätteligen kunde hända, att sådana personer rymma
från Norrige , derigenom undgå straff samt
bosätta sig härstädes, utan att sådant får af
Kongl Maj t förhindras, och det tror jag icke
vara förenligt med vårt Lands fördel.
Friherre Cederström: Jag kan icke finna
förhållandet vara så mörkt, sorn Grefve Mörner
uppgifvit. Då Kongl. Majit styrer båda Rikena,
äger han fullkomlig magt att kunna återföra
en Brottslig, som rymt hit, till den Jurisdiction,
dit han hörer, för att där dömmas. Jag
tror således icke att §:s antagande derföre bör
hindras.
Herr Grefven och Ordföranden föreslog
att den nya §:n måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Lantingshausen: Om jag fattat
Grefve Mörners mening rigtigt, bestrider hara
alldeles icke Saken, utan endast Redactionen af
§. Jag inser icke något skäl, att Svensk Med*
borgare-rätt skall endast uppå en Norrmans
derom gjorde anmälan, utan all föregående pröfning,
honom tilldelas. Mig synes deremot, att
Den 12 Martil.
enahanda föreskrifter 1 afseende på erhållande
af Svensk Medborgaferätt, hvilka blifvit i slu*
tet af §:n för Utlänningar föreslagne, äfven
böra för Norrmännen lända till efterrättelse.
Grefve Mörner: Jag får endast anmärka,'
att någon ändring uti §:n nu icke katt äga rum*
utan bör densamma hel och hållen antingen
gillas eller afslås,
Grefve von Schwerin: I alla Protestantisks
Länder känner Pre9terskapet sina Åhörare till
vandel Och fräjd. Ett bevis på sin fräjd måste
hvar och en förse sig med, sorn innom Riket
flyttar ifrån éö Ort till en annan, och tvifvelsutan
äfven, om hail från Norrige vill flytta
till Sverige. Förutan ett sådant bevis får
han ej på annat ställe bosätta sig.
Grefve Mörner: Man måste fästa uppmärksamhet
på lydelsen af Redactionen, hvarest
ovilkorligt stadgas, att Norrman, som till Sverige
inflytta, böra njuta Svensk Medborgare-rätt
ifrån den tid de sig dertill hös Konungen anmäla,
utan att något bevis, någon Legitimation,
eller några Handlingar, såsom för ändamålet
erforderlige, omtalas. Då jag icke kan
tro, att detta är enligt hvarken med de afsig-'
ter, som gifvit anledning till förslaget, eller med
Norrska Nationens egen önskan, får jag å nyo
hemställa, att §:n nu må förkastas.
Fr i herre Ehrenborg, Casper Wilhelm: Jag
får den äran gifva tillkänna^ att jag förenar
Den j i Martil.
3 99
mig med Grefve Mörner deruti , att den nuvarande
lydelsen af Redactionen är origtig.
Jag är visst af den mening, att Norrmän böra
få inflytta till Sverige, sedan Kongl. Majt dertill
lemnat tillstånd, men att Kongl. Majit icke
skulle äga att yttra sig deröfver, utan Norrmännen
blott behöfva liksom ad notitiam an-'
mäla sig hns Kongl Maj.t, anser jag, för min
del, vara högst opassande.
Grefve von Schwerin: Ej så ad notitiam
blott. En Norrman, som flyttar till Sverige»
kan ej från Landsvägen eller Gästgifvaregården
gifva Konungen tillkänna, att han vill bli
Svensk Medborgare. Han måste först vara någorstädes
bosatt och höra till en Församling.
Innan detta senare beviljas af vederbörande
Auctoriteter, måste han först framte bevis om
god fräjd och derjemte uppgifva, hvilket Näringsfång
han kan och ämnar idka, till förekommande
deraf, att han ej som Fattighjon
må falla den Församling till last, innom hvilken
han blifvit upptagen.
Herr Hjerta, Johan Gustaf: Då Kongl.
Majit icke kan förneka någon af dess Undersåtare
att flytta från en Province af Sverige till
en annan , får jag fråga, om icke inflyttning
från Norrige till Sverige bör på lika sätt anses
, eller är icke Norrige äfven Konungens
Rike ? Jag kan för min del icke instämma med
de Ledamöter, hvilka ifra emot antagandet af
ifrågavarande §. Jag har varit Vittne till den högtidliga
Act, sorn tryggat Nordens sjelfständig
-
4oo
Den 12 Martti„
het, har sett villor flygta för Regentens Faders»
hjerta och ett BrödraFolks tillgifvenhet, sett
Fiendskapen få lemna rum åt Vänskaps-förbund
och genom blodsband förenade främlingar
för dem, som endast hade välviljans rätt
att åkalla»
Om jag äfven, i likhet med en värd Ledamot,
endast skulle söka motiv till min öfvertygelse
i reciprocitet, anser jag mig, som
Svensk, böra vara glad deröfver, att i detta
fall få göra första steget.
Jag skall aldrig förgäta, att Gästfriheten
var våra Förfäders dygd ; upplysningen , det
dyrbara arf de åt oss lemnat, och vår sälla
lott den , att begagna oss af dem begge , till
närmare förening med ett Folk , mot hvilket
vår arm någon gång måst lyftas till fejd , men
vårt hjerta alltid dragit oss , som Bröder.
Friherre Ehrenborg'.' Jag anhåller att, i
anledning af hvad Grefve von Schwerin nyss
yttrat, få nämna, att det möjligen någon gång
kunde hända, att Norrmän missbruka den, uti
förevarande §. föreslagna förmån, hellst Norrmännen
alltför lätt kunna , utan att förse sig
med så beskaffade Fräjdebevis, sorn Herr Gref.
ven omnämnt, bereda sig tillfälle att komma
öfver Riksgränsen j då genast, efter deras anmälan
derom hos Kongl. Maj:t, de , efter $:s
nu varande Redaction, skulle vara berättiga»
de att anses såsom Svenska Medborgare.
Den i a Martii.
401
Herr Spaldencreutz, Arvid: Jemte det jag
förenar mig med hvad Herr Hjerta anfört, får
jag anhålla, att den nya §:n må bifallas, äfven
på den grund , att Norrmän hos Konungen skola
till Medborgare-rätt sig anmäla, hvarigenom
Konungen äger fullkomlig kännedom om
de Personer, hvilka åstunda att sig härstädes
bosätta.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag instämmer
till alla delar med de värde Ledamöter,
hvilka yrkat ogillande af ifrågavarande Redaction,
emedan det i annat fall skulle hända,
att Konungen i Sverige och Norrige icke kunde
neka samma Person inflytta i Sverige, hvilken
han nekat utflytta utur Norrige.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla den föreslagna nya §:n.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin: Då man merendels
alltid plär låta den mildare meningen gälla,
hemställer jag till de Herrar, som yrka afslag
på den nya §:n, om de icke skulle vilja inskränka
sig till att reservera sig emot Ridderskapets
och Adelns beslut till bifall åt den
framställda Propositionen.
Ridd. o. Ad. Prou IV B. I Afd. 5i, 5a.
402
Den 12 Martti.
Herr Grefven och LandtMarskalken uppkom
härefter samt emottog klubban af Grefve
Lewenhaupt.
Grefve Mörner: Jag delar lika mycket, som
inånga andra, en upprigtig böjelse att Sverige
och Norrige måtte blifva närmare förenade,
och har äfven varit närvarande vid den högtideliga
Act, som först beseglade denna förening.
Jag tror likväl att SamhällsOrdningen
fordrar, att icke lemna anledning till Illusioner,
eller onödigtvis inskränka Konungens rätt. Då
Konungen redan äger tillåta Norrmän att bosätta
sig härstädes, bör man icke skynda med antagande
af ett alldeles ovilkorligt stadgande.
Man bör komma ihog alt ifrågavarande §. innefattar
trenne delar, hvaraf den första angående
Norrmännen meddelar en alldeles ovilkorlig
Medborgare-rätt, då deremot de tvänne
sednare, angående Utlänningar, medgifva Konungen'
rättighet att pröfva. Om sistnämnde
vilkor äfven varit i första delen intagit, hade
jag icke haft något alt emot §. invända; men
nu, då skadliga missbruk, genom Redactionens
ofullständighet, möjligen kunna inträffa, anser
jag mig för den goda sakens skull icke böra
förglömma Redactionen, hvarå jag således ytterligare
tillstyrker afslag.
Herr Uggla ^ Göran Gustafj förklarade,
att som han icke blifvit öfvertygad af de skäl,
åtskillige värda Ledamöter anfört, hvilka bestridt
antagandet af den nya §:n, finge han föi
Den 12 Martii.
403
sin del instämma uti Herr Hjertås nyss afgifne
yttrande.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Om den föreslagne Redactionen skulle anses
innefatta någon farlig inskränkning i Kongl.
Maj:ts rättigheter, så åger Kongl. Maj:t att
neka Sanction dertill, vid hvilket tillfälle Grefve
Mörner äfven kan afstyrka antagandet deraf;
men för min del tror jag, att Ridderskapet
och Adeln icke bör, för ett litet fel skuld
i Redactionen försumma att göra första steget
till en närmare förening med Norrige.
Friherre Ehrenborgh: Då Kongl, Maj:t för
närvarande kan tilldela hvilken Utlänning som
helst Svensk Medborgarerätt, kan jag icke finna
något ändamål med antagandet af ifrågavarande
, hellst jag roed samma agtning och
kärlek för Norrmännen, som åtskillige Ridderskapels
och Adelns Herrar Ledamöter tillkänna
gifVit sig äga, likväl lika litet anser det vara
lämpeligt eller behörigt att stadga en ovilkorlig
skyldighet för Kongl. Maj:t att lemna,
utan föregången pröfning, Svensk Medborgarerätt
åt hvilken Norrman, som dertill sig anmäler,
som om ett dylikt stadgande blefve fästadt vid
tilldelandet af Medborgare-rätt åt hvarje annan
Utlänning. Så länge Sverige och Norrige
äga serskildte Grundlagar och serskildte Författningar,
så länge kunna icke heller dessa Riken
anses vara på det sätt sammanbundne och
förenade, som tvänne Svenska Provincer. Enahanda
förhållande, som emellan Svenska Land»
404
Den 12 Martil.
skap sjmes mig således här icke böra äga
rum, och clå Kongl. Majit icke kan påen gång
vara närvarande uti båda dessa Riken, utan
måste på ettdera stället uppdraga åt en Regering
utförandet af det couranta af Regeringsärenderne,
skulle möjligen derigenom, att Norrska
Regeringen lemnade tillstånd till utflyttning
åt en Norrsk Undersåte, Kongl. Majit kunna,
i följd af den föreslagne §:n, sättas i nödvändighet
att utan föregången pröfning af hans
fräjd eller andra omständigheter, som skulle
bereda honom rätt att blifva Svensk Medborgare,
en sådan förmån honom bevilja, och
detta anser jag ej allenast olämpligt i och för
sjelfva saken, utan ock stridande emot den värdighet
Kongl. Majit har rätt att fordra. — På
alla dessa skäl förenar jag mig med de Herrar,
som yrkat afslag å §:n, såsom oantaglig i dess
nuvarande RedactionsForm.
Grefve Mörner: Jag anhåller endast få erinra,
att jag fullkomligen känner, att så länge jag
har den nåden att vara Ledamot uti Konungens
SlatsRåd, jag äger att inför Kongl. Majit
framställa min mening; men så länge jag i
egenskap af Representant deltager i Ridderskapets
och Adelns Öfverläggningar, anser jag mig
äfven, lika med hvarje annan af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, härstädes äga en fr
yttrande rätt, och tror derföre, att den ick<
bör af någon kränkas.
Grefve von Schwerin: Jag hade trott, at
det nu mera endast vore fråga om att genor
Den 12 Martti.
405
votering utröna Pluraliteten af Ridderskapet
och Adelns tankar. Men då de Herrar, som
jrkat afslag, å nyo gjort sina skäl gällande;
så anhåller ock jag ali få tillägga några ord till
hvad jag redan yttrat, i hopp att bereda bifall
åt min åsigt af saken. Det är ej första gången,
som Sveriges Konung jemväl burit Titel af
Norriges Konung. Carl Knutson bar den, Magnus
Smek bar den, och Olof Skötkonung sträfvade
efter densamma, men blef genom individuella
förhållanden hindrad att realisera sin idee.
Jemväl förr har det funnits Föreningsband Brödra-folken
emellan; men de hafva blifvit sönderslitne.
Det är nu mera än förr angeläget
för Svenska Folket, att de nyss åter knutna
band måtte blifva oupplösliga. Svenskar och
Norrmän äga gemensam Konung; de skola gemensamt
gå till den utveckling, som kan blifva
deras lott, eller ock, om Ödet annorlunda
beslutit, gemensamt falla, den ena förr, den
andra senare. Jag kan ej förlika mig med den
lankan, att Norrmän skola ställas i samma
Cathegorie med Utlänningar. Det tillhör nu
Svenska NationalRepresentationen att yttra sig,
och då vet jag ej, huru man kan låta en ofullkomlighet
i Redactionen eller andra Considerationer
afhålla sig från att fritt yttra hvad
det broderliga hjertat känner. Må Ridderskapet
och Adeln för sin del förklara, att de anse
Norrmannen för Landsman och Broder och
vilja omfamna honom med lika värma, antingen
de finna honom på andra sidan om bergen,
eller ibland oss.
406
Den 12 Martu.
Herr Hammarsköld, Lorenzoj förenade
sig med Grefve von Schwerin.
Herr Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
De flesta Ledamöter, hvilka talat uti förevarande
ämne, hafva önskat bereda de Norrmän
tillfälle till Sverige inflytta, som sådant åstunda;
men skiljaktighet om antagande af den föreslagna
nya Redactionen, eller rättare sagdt, nya
tillägg i Grundlagen, har härvid egentligen förmärkts,
och en aktningsvärd Ledamot, Herr
Grefve Mörner, har äfven andragit de betänkligheter,
hvilka borde föranleda till Förslagets
ogillande och återremitterande till ny Redaction.
Jag deremot, anser Redactionen vara
tydelig, enär den läses i sitt sammanhang och
med lästad uppmärksamhet på Svensk Medborgares
lagliga rätt, utan tillämpning af händelser,
dem sjelfsvåldet vid bristande tillsyn stundom
kunnat tillskapa. Hvad är den Svenske
Medborgarens rätt .och förbindelse vid fråga om
flyttning från det ena Länet till det andra af Fäderneslandet?
Ingalunda äger lian frihet, att efter
godtycko, utan Pass och Betyg om ådagalagd
redlighet i vandel, m. m. skoja af och an i
Riket -— men enär lian försett sig med dessa
Documenter från vederbörande Auctoriteter och
Embetsman, tillkommer honom den rättighet,
att under Svenska Lagar nes skydd få efter sin
önskan bosätta sig *— Och då Redactionen innehåller,
det Norrmän, som till Sverige inflytta,
skola njuta lika, men ingalunda större rätt,
än Svenska Medborgare ifrån den lid, de sig
dertill hos Konungen anmäla; följer deraf tyd
-
Den 12 Martti.
407
ligt, att Norrmän vid tillämnad inflyttning måste
iakttaga Svenska Medborgares pligter, om
de skola kunna göra anspråk på dessas rättigheter.
Med afseende härå, får jag, för min
del, jemväl tillstyrka bifall af den föreslagne
Redactionen, desto helldre, som jag tror det
bör med allt skäl fordras af oss Svenskar, det
första steg till ådagaläggande af upprigtigt broderliga
tänkesätt emot våra Grannar Norrmännen,
hvilka nu mera med oss lefva under ett
gemensamt Öfverhufvud, en gemensam Fader,
och till äfventyrs afvagta detta steg, för att
sedermera visa oss motsvarande känslor.
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde
Proposition till bifall af den föreslagne
nya §:n.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Grefven och LandtM ar skalken förklarade,
att som han tyckt sig höra långt flera
Ja än JYejj vore den nya §:n af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Friherre Lagerbjelke, Johan, anhöll, uppå
de af Grefve Mörner anförde skäl, få tili
Protocollet anmäla sin Reservation emot Ridderskapets
och Adelns Beslut.
§. 33.
ConstitutionsUtskottet hade föreslsgit, att
utur denna §. må utgå följande ord: ”Hvil
-
408 Den 12 Martu.
ket han icke må återtaga förrän Riksens Ständer
hans förhållande pröfvat och gillat. Emedlertid
vare han vid sin Lön och öfrige Tjensten
åtföljande inkomster bibehållen”; i stället
för hvilka uteslutne ord skulle införas:
"Emedlertid vare han, intill dess Riksens
Ständer sig utlåtit, om och till hvad del han
må sin Lön och öfrige Tjensten åtföljande
Inkomster åtnjuta, vid dem bibehållen.”
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Sedan Riksens Ständer, vid sista Riksdag,
icke ansett någon förändring i 38 §. RegeringsFormen
böra äga rum; men den till ändring
deri då framställde fråga nu åter, i
följd af ConstitulionsUtskottets Förslag, förekommer,
förmodar jag att på samma grunder,
som förändringen då icke bifölls, densamma nu
äfven af Ridderskapet och Adeln afslås, anhållande
jag vördsammeligen att få anföra de
skäl, jag anser böra till afslag föranleda.
Jag medgifver gerna, att denna §. icke bör
kunna komma till någon tillämpning, men jag
anser uttrycket deri vara ett talande bevis på
vidden af Nationens, vid Regementsförändringen,
förbehållne beslutande rätt och Nationalfrihet,
som af var vördade, nu saknade Konung,
vid Constitutionens antagande, blef godkänd,
som ett villkor, hvarunder Constitu
-
Den ia Martii.
409
tionen bade af Konung och Ständer antogs
och gillades, och om, under en rättvis Regerings
Styrelse, alla förmåner för Nationalfrihet
äro öfverflödige, bör det likväl vara
Nationens Representanters rätt och pligt, att
icke deri, med afseende blott på närvarande
förhållanden, något eftergifva, som kunde föranleda
till inskränkning för kommande Generationers
rätt.
Det torde ej kunna bestridas, att vid det
ofta förekommande obestämda i våra Grundlagar,
att om i en aflägsen framtid det inträffade,
att verkställande Magten skulle vilja
utvidga dess magt på bekostnad af Nationalfriheten,
motståndet torde blifva vanmägtigt,
då Rikets Embetsman äro af Regeringen allena
beroende, om Grundlagarnes mening kunde
i öfverensstämmelse med den rådande viljan
förklaras och tillämpas och jag anser derföre
det i afseende på sådana framtida möjeliga
händelser, böra, för kommande Generationer,
bibehållas de uttryck, hvilka i Constitutionen
innefatta förbehåll af National-friliet
och framställa lagliga utsträckningen af
Nationens yttrande rätt, som med analogie ifrån
ifrågavarande uttryck, bör ansvarslöst
kunna lämpas till omdöme om alla administrativa
åtgärder, och möta de påståenden om inskränkning
deri, som möjeligen kunde förekomma.
I anseende till hvad jag nu anfört,
anser jag ConstitutionsTJtskottets Förslag till
ändring så mycket hellre böra ogillas, som
jag aldrig kunnat föreställa mig, att Constitu
-
410
Den 12 Martii.
tionalUtskottet skulle möjeligen till jemförelse
för Riksens Ständer kunnat framställa Förslag
till utbyte af rättigheten till Omdöme
om Föredragandens förhållande, emot den, för
Riksens Ständer ganska obetydliga rättighet,
till utlåtande blott, om en Embetsmans bibehållande
af Lön till större eller mindre del.
Jag anhåller att den nu varande Redactionen
af §. bibehålies, och den föreslagne förändringen
afslås.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig;:
Med Grefve Gyllenborg förenar jag mig
alldeles. Vid 1809 års Riksdag afstodo Riksens
Ständer, som för ögonblicket ägde all
magten i sina bänder, de fleste af sina rättigheter
— de få de samma förbehöllo sig, må vi derföre
desto sorgfälligare bevara, om än de blott
skulle kunna förliknas vid skuggan. Jag inser
nogsamt, att en dylik Casus, det en StatsSecreterare
vägrar sin Contrasignation, väl aldrig
lärer inträffa, och således §:n kunde anses
öfverflödig i visst afseende, men då den är ett
bevis af en rättighet, som Ständerne förbehållit
sig, så bestrider jag all förändring deruti.
Friherre Cederström, Jacob: Om jag uti
den nya Redactionen funne någon inskränkning
af Riksens Ständers rättigheter, så skulle
äfven jag tillstyrka ogillande deraf; men då
den gamla Redactionen genom den nya endast
blifvit satt uti ett förbältradt skick, och då, enligt
den nya, Riksens Ständer skola utlåta sig,
om och till hvad del en Föredragande, sorn
Den 12 Martti.
411
vägrat Contrasignation, må sin Lön med öfrige
Tjernsten åtföljande Inkomster åtnjuta, förutsätter
detta äfven, alt Riksens Ständer skola
ingå i pröfning, uti gillande eller ogillande af
hans åtgärd. Den pröfning Riksens Ständer, enligt
gamla Redactionen, skulle utöfva af en sådan
Föredragandens förhållande, innefattar en
motsägelse, då Konungens rätt är obestridelig,
att äfven sedan Ständernes gillande gifvit honom
rätt att återtaga Embetet, genast kunna,
om Kongl. Maj:t så för godt finner, honom derifrån
entlediga; och skulle flere Föredragande
från samma Expedition finnas i enahanda belägenhet,
hvilken af dem skulle då äga företrädesvis
rätt alt återtaga Embetet, då Ständerne
gillat allas deras förhållande?
Friherre Stael von Holstein: Friherre Cederström
tycker sig icke finna någon serdeles
förändring i §:ns nya Redaction, äfvensom en
Contradiction deruti, att då Konungen kan afsätta
StatsSecreteraren , Sländerne skulle kunna
godkänna hans förhållande, samt derigenom
ingå i pröfning af Konungens Beslut, hvilket
allt vore stridande emot Grundlagens Esprit.
Det är just i grund af denna, nu tämlig allmänt
yttrade Principe, jag så mycket mera yrkar,
att §:n skall blifva oförändrad, då den är
det klaraste bevis emot en sådan tydning af
Grundlagen. Då Konungen icke får återbesätta
det lediga Embetet innan Ständernes sammankomst,
och dessa äro berättigade pröfva
förhållandet, samt detta icke kan ske utan att
Konungens beslut äfven underkastas pröfning,
412
Den 12 Martil.
samt på ett indirect sätt ogillas, om StatsSecreterarens
åtgärd gödkännes, så innefattar detta
stadgande det kraftigaste bevis derpå, att
Svenska Folket är fritt och aldrig underkastat
sig en Envåldsmakt. Denna §. är derföre
grundstenen, hvarpå Frihetsbyggnaden är upprest;
rifves denna undan, famlar snart det
öfriga.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag gillar den nya Redactionen. Jag finner
den förra i strid med RegeringsFormens 3:dje
§., som bjuder, att. Konungens gerningar skola
vara från allt åtal fredade. Riksens Ständer
böra icke kunna directe ogilla en Konungens
Personliga handling, utan blott indirecte
genom yttrande af Opinionen. Ett sådant
yttrande af Opinionen äger rum, enär Riksens
Ständer förklara, att den StatsSecreterare, som
ansett sig böra hellre nedlägga sitt Embete,
än att contrasignera en utfärdad Befallning,
må få behålla den Lön, som han njutit.
Friherre Cederström: i anledning af hvad
Friherre Stael von Holstein nyss yttrat, får
jag anhålla, det han icke påbördar mig ett yttrande,
som jag ej haft. Jag har icke sagt,
att den nya Redactionen vore lik den gamla,
utan tvärtom hemställt, att den nya, såsom
bättre och förnuftigare, just derföre måtte antagas.
Om en StatsSecreterare, som vägrat
Contrasignation, men hvars förhållande, enligt
gamla Redactionen, blifvit af Ständerne gilladt,
ålertoge sin befattning, blefve densamma tro
-
Den 12 Martii.
413
ligen icke långvarig, emedan Konungen när
som hellst kunde entlediga honom både {'rån
befattningen och Lönen. Enligt nya Redactionen,
äga deremot Ständerne, att, sedan de
pröfvat StatsSecreterarens åtgärd, tilldela honom
Pension, hvilket synes mig vida bättre
och lämpligare, än att genom gillande lemna
honom rättighet, att återtaga Embetet.
Friherre Stael von Holstein: Det är möjligt,
att jag misstagit mig om Friherre Cederströms
yttrande? deruti är det dock väl säkert
att han vili hafva Ständernes Pröfningsrätt
bort, som är det hufvudsakliga. StatsSecreterarnes
Lönevilkor är en bisak, af föga vigt,
emot det öfriga. Det bör icke förmodas, att
Riksens Ständer skulle i en sådan händelse,
att denna Embetsman ägde frimodighet
nog och försakelse af egen välfärd, att taga
ett sådant steg, skulle, säger jag, sakna ädelmod,
att värdigt efter förtjenst belöna en sådan
Embetsman; välviljan emot StatsSecreteraren
är utomdess i den nya Redactionen uttryckt
i så obestämda termer, att han lätteligen
derpå kunde blifva diipe.
Herr Silfver stolpe j Gustaf Abraham: Då jag
förenar mig med hvad Herrar Grefve von Schwerin
och Friherre Cederström redan yttrat, behöfver
jag ej vidlyftigt anföra mina skäl, hvarföre
jag tillstyrker den nya Redactionens antagande.
Otvifvelaktigt är denna nya Redaction
författad i en mera liberal anda, än den
förra. Den förekommer en lagstridig prof
-
414
Den 12 Alart ii.
ning af Kongl. Majrts Beslut. Den gör vådan
för en StatsSecreterare att vägra sin Gontrasignation,
betydligt mindre, och lemiiar lika öppet,
som förr, åt Riksens Ständer att uttrycka
sin Opinion till hans fördel, om de skulle finna
hans gjorda vägran förtjena afseende; ty
om den gamla föreskriften bibehälles, är han
alltid blottställd, att om Riksens Ständer skulle
besluta, att han åter borde tillträda sin Syssla,
beror det ock af Kongl. Maj:t att dagen efter
förafskeda honom, då all rätt till Lönens
bibehållande i och med detsamma för honom
upphör.
Herr Grejven och Landt Atar skalken gjorde
Proposition till bifall af den föreslagne nya
Redactioneu.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Al ar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, med ogillande af den
nya Redactionen, låta 38 §. i RegeringsFormen
förblifva oförändrad.
Ropades äfven Ja och Nej_, hvarjemte votering
begärdes.
I anledning häraf författades, justerades
och anslogs följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller ConstitutionsUtskottels
föreslagne nya Redaction af 38 §. RegeringsFormen,
skrifver:
Ja;
Den 12 Martil.
415
Den det ej vill, skrifver:
Ne j.
Vinner Nej} förblifver §:n oförändrad.
Sedan 53 §. Riksdagsordningen och f\?>
§. RiddarehusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 8 om aftonen,
och befunnos, efter voteringens slut, sedan
en Voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — "6.
Nej — 116.
I följd hvaraf Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att 38 §. RegeringsFormen,
enligt Ridderskapets och Adelns fattade
Beslut, liomme att förblifva oförändrad.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 qvart till io om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 4 Martil
Plenum klockan io Förmiddagen.
Sedan Ridderskapet och Adeln i Pleno
416
Den i4 Martil.
den 11 dennes, eftermiddagen, till pröfning
företagit de från sista Riksdag h vilande Förslag
till ändringar i Grundlagarne, men samma
pröfning då icke hunnit fulländas, blef
den samma nu fortsatt.
Re gerings Formeii.
§. 4..
Efter orden: ”Riksens Ständer sammankomma”,
har följande tillägg blifvit föreslagit:
-”OcA den För rnyndareSty reise Riksens Ständer
förordna, Regeringen tillträdt.”
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition blef berörde
Tillägg af Ridderskapet och Adeln bifallit.
§. 53.
Efter orden: ”förde Protocoll”, var följande
Tillägg föreslagit: "äfvensom Riksens Ständers
JustiticeOmbudsmans sedan sista Riksdag
förde Diarier och Registratur, och till Riksens
Ständer med Utlåtande öfver dess Embets-förvaltning
inkomma." ,
Herr Nauckhoff, Carl Ulric: För min
del ville jag väl antaga det föreslagna Tillägget,
om dervid det uttryckliga förbehåll får
vara förenadt, att Justitieombudsmannen hädanefter,
som hittills, alltid bör vid hvarje
Riksdag till Riksens Ständer inkomma med
dess vanliga EmbetsBerättelse. Men kan sådant
ej bifallas, tillstyrker jag helt och hållit
afslag å det föreslagna Tillägget.
Den 14 Martii.
417
Herr Grefven och Landt Mar skalken gjorde
Proposition till bifall af den nja Redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, att elen nya Redactionen
mätte afslås.
Ropades afven Ja och Nej.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag anhåller endast få erindra, att den
af ifrågavarande §. föreslagne nya Redaction
har sammanhang med frenne i 96 RegeringsFormen
samt 29 och 63 §§. i Riksdagsordningen
tillstyrkte förändringar, hvadan, i
fall förevarande Redaction gillas» de trenne
öfrige äfven torde böra af Ridderskapet och
Adeln bifallas, hvilket dock, i afseende å Redactionen
i 29 §. Riksdagsordningen, icke lätteligen
låter sig gora, enär samma §. derjemte
innehåller en uti ett annat ämne föreslagen
Redaction, hvilken jag förmodar icke lärer af
Ridderskapet och Adeln antagas.
Friherre Cederström, Jacob: Deli ifrågavarande
Redactionen innefattar endast stadgande
för ConstitutionsUtskottet, att granska JustitiaeOmbndsmannens,
sedan sista Riksdag förde
Diarier och Registratur, samt med Utlåtande
öfver dess Embets-förvaltning till Riksens
Ständer inkomma, hvilken föreskrift förut saknats
i Grundlagen. Jag har icke fullkomligt
Ridd. p. Ad. Trot. IV. B. I. Afd. 53, 54-
418
Den i4 Martin
fattat Friherre Stael von Holsteins yttrande,
men tyckt mig höra det han uppgifvit, att
denna Redaktion ägde sammanhang med åtskilliga
andra af ConstitutionsUtskottet tillstyrkte
förändringar. Detta är sannt, och om
nuvarande Redaction antages, måste äfven
den 1 96 §. RegeringsFormen föreslagne Redaction
bifallas; men deraf föijer icke, att
de i 29 och 63 §§. Riksdagsordningen framställde
Förslog äfven böra gillas, utan kunna
desamma, om Ridderskapet och Adeln så skulle
tinna för godt, det oaktadt, alltför väl afslås.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Friherre Stael har visserligen rätt deri, att
om Tillägget i 53 §. gillas, så borde äfven
tilläggen i 96 §. af RegeringsFormen samt 29
och 63 §§. Riksdagsordningen antagas. Propositionen
synes derföre böra innefatta alla
dessa 4 §§• Men RiksdagsOrdningens 29 §.
innefattar, utom frågan om JustitiaeOmbudsinannen,
en fråga om tiden för Motioner, och
det forde ej vara oss tillåtit, att åtskilja ämnen,
sorn ConstitutionsUtskottet ställt tillsamman.
Jag kan dessutom, föh min del, icke
gilla den föreslagne förändringen. Riksens
Ständers Justitieombudsman kommer derigenom
i samma Catbegorie, sorn Konungens SiatsRåd.
ConstitutionsUtskottets Utlåtande blefve
ledtråden för Opinionen om dess förvaltning,
och om en enskilt Riksdagsman kunde vilja
göra erindringar vid densamma, skulle sannolikt
snart äfven Riksens Ständers JustitiasOmf
budsma,n ställas under Egiden af 90
Den i4 Martil.
419
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag utheder
mig, att blott få fästa liögloflige Ridderskapfets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att Riksens Ständer, genom antagandet af det
föreslagna Tillägget, ingalunda förlora sin i
100 §. förbehåline rätt, att sjelfve pröfva och
granska J ustitiasOmbudsmannens afgifnaEmbetsBerättelse.
Denna granskning ålägges blott C011-  StitutionsUtskottet, såsom skyldt »het; 'Rik sen s
Ständer behålla den, likasom förut, sas orri rättighet.
Jag kan således, för ruin del, ej se
annat, än att, genom den föreslagna ökade
granskningen; ännu starkare band skulle läggas
på Riksens Ständers Ombudsman; och kan
derföre ej tveka, att tillstyrka bifall till det
föreslagna Tillägget.
Friherre Lagerbjelke, Johan: Jag får endast
anmärka, att ifrågavarande Redaction ganska
väl kan antagas, utan att det i 96 §. RegeringsFormen
föreslagne Tillägg, derföre behof
v er gillas, emedan samma Tillägg, enligt
min tanka, kan upptagas uti Justitieombudsmannens
Instruction.
Herr Flach, Carl Fredric: Jag conformerar
mig med Herr Cederskjöld desto helldre)
sorn det är ganska svårt, om icke omöjligt,
för hvarje enskild Riksdagsman, att granska
J us ti tieOmbudsma nnens Em bets-åtgärd er, h va;»
emot, sedan ConstitutionsUtskottet först verkställt
ifrågavarande granskning, det sedermera
för en enskild Riksdagsman bl ifver lättare att
granska och bedömma JustitiaeOmbudsmannens
Embetsförvaltning.
420
Den i4 Martil.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och
Ädela behagade afslå den nya Redactionen.
Bifölls.
Herr Flach reserverade sig emot Ridderskapets
och Adelns Beslut.
Herr Cederskjöld ansåg sitt förut afgifne
Anförande, såsom Reservation.
§. 56.
I första Momentet var en sådan förändring
föreslagen: ”Allmänna frågor, som uti
Riksens Ständers Plena väckas , må ej till
omedelbart afgörande der upptagas, utan skola
cfverlemnas till behörigt Utskott, som ovilkorligen
bör samma frågor utreda och deröfver
sig yttra.”
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde
Proposition till Bifall af den föreslagne nya
Redactionen, hvilken Proposition med Ja besvarades.
§, 60.
Vid §:ns slut bär följande Tillägg blifvit
föreslagit: ”Uteslutande Privilegier å 10, högst
i5 år, för nja Uppfinningar eller nja eller
betjdligen förbättrade Methoder i Konsteller
Näringsfång, vare likväl Konungen obetagit,
att, efter vederbör andes hörande, bevilja.
”
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel, anförde
skriftligen:
Att Kongl. Maj:t äger magt att meddela
Den 14 Martti.
421
Privilegier för uppfinningar och förbättrade
methoder i Konst eller Näringsfång, synes vara
fullkomligen erkändt genom 89 §. Regeringsformen,
hvilken omförmäler Konungens rättighet
att vidtaga alla Lagar och Författningar,
som röra Rikets allmänna Hushållning
och Inrättningar af alla slag.
Frågan om förändrad riktning af exclusiva
Privilegier, hvarom Rikets Höglofl. Ständer
tillförene gått med underdånig önskan till
Kongl. Maj:t, har alltid varit behandlad som
oeconomisk; och äfven under detta Riksmöte
är Allmänna Besvärs- och OeconomiasUtskottet,
genom till detsamma remitterad Motion,
uppdragit att bereda grunderna för dessa Lagar
på ett sätt, att de må blifva en uppmuntran
och ett befordringsmedel för Konstfliten
— icke en ynnest, beviljad åt någon enskilt.
Andan af den 60 §. tyckes innebära ett
ogillande af Monopolier; och det är i följd af
denna anda, som man icke kan tillintetgöra
hoppet, att de förut varande Monopolier och
Skrålnrältningar en gång skola komma att
upphöra. Den tillsats, som den nya Redactionen
innehåller, skulle, utan att på något sätt
öka den magt Konungen innehar, att vidtaga
Författningar till Konst-flitens uppmuntran,
blott stå i motsats med den syftning, som i
§. förut råder; och kanhända blifva ett hinder
för de enklare Stadgander, som andra
Länders erfarenhet tillräckligen bevisat vara
de enda sanna, för alt befordra täflan och
framgång i Idoghet och Konstflit.
422 Len 14 Martil.
Jag vågar med dessa grundsatser vördsammast
anhålla, det täcktes Hög väl borne Herr
Grefven och LandtMarskalken göra Proposition
om afslag för antagandet af §:s nya Redaction.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
Proposition till bifall af den nya Redaction
en.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade, med ogillande af den nya Redactionen,
låta §. förblifva oförändrad.
Ropades starka /ö_, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Gre/Wn och LandtMarskalken,
förklarade, att den nya Redactionen
hade blifvit af Ridderskapet och Adeln
als lage n.
.§•8'-
ConstitutionsUtskottet hade vid §:s slut
föreslagit följande nya Moment: ”Örn vid
Lik sdag j då Grundlags-frågor lagligen kunna
af göras, ytterligare uppskof föreslås, må det
ej äga rum utan Konungens och alla fyra
HiksStändens sammanstämmande beslut.”
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef berörde
nya Redaction af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Den i4 Martu.
423
§• 96-
Vid §:ns slut har följande nya Moment
blifvit föreslagit: ”äfvenledes bör JustiticeOrnbudsmannen,
vid hvarje Riksdag sina, sedan
den sist för flutna, förda Diarier och Registratur
till ConstitutionsUtskottet, för att granskas,
inlemna”
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
att som den nya Redactionen af 53 §.
i RegeringsFormen, med hvilken det till ifrågavarande
föreslagna tillägg ägde nära sammanhang,
redan blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagen, ansåge Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln äfven behagade afslå sistnämnde
tillägg.
Bifölls,
Herr Flach, Carl Fredric, förklarade, att
som han mot Ridderskapets och Adelns ogillande
af nya Redactionen af 53 §. i RegeringsFormen
redan reserverat sig, finge han nu
äfven emot Ridderskapets och Adelns sist fattade
beslut anmäla sin Reservation.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
anhåller, alt mot det nu fattade beslutet, äfvensom
mot det, rörande den 53 §. få anmäla
min Reservation. Vid den förra Riksdagen
föranleddes ConstitutionsUtskottet af en allmän,
i alla fyra RiksStånden yttrad Opinion,
att för Riksens Ständer framlägga dessa För
-
Den 14 Martil.
slag. Om jag ej misstager mig, gjordes äfven
dä, en i sammanhang dermed, stående förändring
i Riksens Ständers JustitiseOmbudsmans
Instruktion. Skulle så verkligen vara, torde
nu nödvändigheten uppstå, att återbringa densamma
till enlighet med Grundlagarne.
Herr Grefven och LandtMarskalken för,
klarade, att de af ConstitutionsUtskottet gjorda
Förslag till ändringar i Riksdagsordningen
nu förekommo; livarförinnan Herr Grefven och
LandtMarskalken likväl ansåg sig böra tillkännagifva,
att ConstitutionsUtskottet uti ett,
den ii dennes afgifvit Memorial, hvilket upplästes,
anmält, det Utskottet, vid genomseende
af de vid sista Riksdag beredda Förslag till
ändring i Grundlagarne, anmärkt tvänne Redactions-fel
i 38 och 46 §§. Riksdagsordningen,
hvilka Utskottet dock ansett lämpeligen
kunna afhjelpas derigenom, att uti den nya
Redactionen af 38 §. i stället för: Ståndets
Ledamöter , utsattes: hvarje Stånds Ledamöter3
samt att uti /{6 i stället för: Ståndet derom
annorlunda beslutar, införes: Stånden derom
annorlunda besluta.
Friherre CederströmJacob: ConstitutionsUtskottets
nu upplästa Memorial har väckt
min synnerliga förundran. 56 §. i RegeringsFormen
är ganska tydlig och bestämmer bura
förfaras bör, då ändringar i Grundlagarne skola
till vägabringas; äfvensom att någon förändring
på annat, än deruti föreskrifvit sätt,
icke är tillåten. Jag kan således icke anse Con
-
JJen 14 Martil,
425
stitutionsUtskottets Memorial böra till någon
pröfning förekomma.
Herr Silfverstolpe Gustaf Abraham: Äfven
jag har den öfvertygelse, att om än något
Redactions-fel här skulle finnas, kan dock
ingen rättelse häraf äga rum, och att på C011-  stitutionslltskottets Anmärkning derföre intet
afseende kan göras. Men jag vili äfven anmäla,
att denna Anmärkning ej är särdeles
grundad. När den 38 §. läses i ett sammanhang,
är meningen verkligen icke otydlig,
ehuru den genom hvart Stånd varit uttryckt
på bättre Språk, än den nu befinnes. I den
46 §. innehåller deremot Utskottets Förslagen
verklig ändring af meningen, ty om deri
en gång skulle antagas, komme det att bero
af alla Ståndens beslut, om ett skulle få hålla
Plenum, hvilket måste bero endast af hvart
serskilt Stånd, då den ständiga erfarenheten
bevisar, att Målens afgörande i de talrikare
Stånden fordrar längre tid, än i dem, som af'
färre Ledamöter äro sammansatta.
Grefve Spensj Jacob Melker , begärde
ConstitutionsUtskottets Memorial på Bordet.
Herr Grefven och Lan dt Mai'skalken hemställde,
om icke Grefve Spens behagade afstå
från Memorialets läggande på bordet samt medgifva
att frågan om ofvanberörde tvänne Redaetionsfel
nu finge afgöras, innan de nya Redactionerne
af 38 och 46 §§. i Riksdagsordningen
till pröfning förekomma.
426
Den i4 Martii.
Grefve Spens yttrade, det han ville afstå
från sin nyss gjorda anhållan, med den anmärkning
till Protocollet, det ConstitutionsUtskottet
hade bordt så tidigt afgifva ifrågavarande
Memorial, att Ridderskapet och Adeln hade
kunnat, äfven om Memorialet blifvit lagdt på
Bordet, pröfva detsamma innan de hvilande
Grundiags-frågorne till afgörande företogos.
Friherre Cederström_, Jacob: Som 56 §. i
RegeringsFormen tydeligen bestämmer Formen
för Grundlagsfrågors behandling, så kan ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial- icke
lägga hinder i vägen för pröfningen af 38
och 46 §§. i Riksdagsordningen. Afsigten
med Memorialets läggande på Bordet torde
blott vara att få tillfälle deröfver enskildt sig
yttra, hvilket i alla fall ej kan Grefve Spens
förvägras. Då Memorialet, enligt min öfvertjrgelse,
icke bar sammanhang med pröfningen af
de nu förevarande Grundlagsförändringar, anser
jag Riksens Ständer endast äga rättighet
att öfver Memorialets obehörighet besluta, men
alt för öfrigt ingen annan befattning dermed
kan tagus, än att lägga det till Handlingarne.
Herr von HauswolffCarl Gustaf Reinholdj
hemställde, om icke med Pröfningen af
CoustitutionsTJtskottets Memorial kunde anstå
intill dess de nya Redactionerne af 38 och 46
förut blifvit afgjorde, hellst, i händelse berörde
RedacLioner af Ridderskapet och Adeln
ogillades, Memorialet derigenom k o mine att
förfalla.
Den 14 Martil. agvj
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det är visserligen sunt att Lngarne icke tillåta
oss att göra afseende på de rättelser, sorn
ConstitutionsUtskottet i sitt Utlåtande föreslagit.
Men då, såsom en Ledamot yttrat sig,
ingen annan åtgärd kan lemnäs åt detta Con»
stitutionsUtskotts Utlåtande, än alt lägga det
till Handlingarne, får ock jag förklara, huru
ledsamt det är, att förra ConstitutionsUtskottets
åtgärd befinnes vara af den beskaffenhet, att
äfven den måste blott läggas till Handlingarne.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
ConstitutionsUtskottet har ansett ifrågavarande
Redactiousfel vara af den vigt, att Utskottet borde
derom hos Riksens Ständer göra anmälan. I
anledning af hvad den sista, värde Talaren yttrat,
att de af 38 och 46 §§. tillstyrkte Redactioner
icke kunna antagas, utan Förslaget härtill
endast bör läggas till handlingarne, får
jag förklara, det jag hoppas att Ridderskapet
och Adeln icke lärer förkasta nyssnämnde Redaptioner
blott af det skäl, att ett skrif-fel kommit
att deruti insmyga sig. Hvad Redactionen
af 38 §. angar, åsyftar den att förekomma Inactivile
uti Utskotten, hvilken enligt nuvarande
o m r ö s t ni n g s - gr u n d ofta inträffar derigenom,
att två Stånd stadna emot tvä. Redactionen af
46 §. är åter af ännu större vigt sedan Motionstiden
nu mera blifvit från t vänne Månader
till en Månad inskränkt; ty om det icke
är stadgadt, huru många Plena böra under Motionstiden
hållas, skulle del möjeligen kunna
hända att under en hel Månad något Plenum
423
Den 14 Martil.
icke inträffade. För den som tviflar på möjligheten
af ett sådant fall, torde jag få anföra ett
exempel af Norrköpings Riksdag 1800, då öfver
en månad passerade utan något Plenum.
Jag tror dock för min enskildta del, att ConstitulionsUtskottets
Memorial i afseende på
sistnämnde §. icke varit nödigt. Men Ridderskapet
och Adeln täcktes godkänna Utskottets
Memorial i afseende på förstnämnde §. såsom
dicteradt af nödvändigheten och den önskan
att derigenom bereda möjlighet för antagning
af nyssnämnde Redactioner.
Friherre Cederström, Ulric, förenade sig
med Herr Munck af Rosenchöld.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Som jag
omöjligen kan anse någon förändring af Grundlagen
vara så vigtig, som skyldigheten att alltid
bibehålla och iagttaga Grundlagens föreskrift,
får jag för min del instämma uti hvad
Frih erre Cederström yttrat. Om de nya Redactionerne
af ifrågavarande §§. icke nu kunna
af Ridderskapet och Adeln bifallas, tror
jag det vara vida bättre att låta §§. förblifva
oförändrade, hellst jag alldeles bestrider att
vi äga rättighet antaga hvad ConstitutionsUtskottet
i dess Memorial föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
att ytterligare få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de yttranden några Ledamöter
nyss afgifvit. Man har sagt att de vid
sista Riksdag beredde förslag till ändringar
Den 14 Martil.
429
uti 38 och 46 §§• i Riksdagsordningen äro
så felagtige, att de nu icke kunna antagas;
men man torde hafva glömt att Riksens Ständer
vid samma Riksdag ägde fullkomlig rättighet
att pröfva Förslagen och deruti göra ändringar,
i följd hvaraf berörde Förslag fränden
stunden icke kunna såsom Utskottets, utan Riksens
Ständers Förslag anses. En annan Ledamot
har hemställt, att ifrågavarande Memorial
måtte af Ridderskapet och Adeln gillas, men
för min del kan jag icke föreställa mig, hvarken
att Herr Grefven och LandtMarskalken
derå meddelar någon Proposition, eller att Ridderskapet
och Adeln Memorialet till någon
pröfning upptager.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: De så
kallade Redactionsfel, som Höglofl. ConslitutionsUtskottet
i sitt afgifne Memorial till ändring
anmält, synas mig af ganska sk il jagtig’
beskaffenhet. Hvad 4^ §• beträffar, förenar
jag mig med Herr Silfverstolpe oell af de skäl,
som han anfört, deruti, att det uttryck, som
Utskottet klandrat, är rigtigare än det, som
blifvit föreslagit; och anser således det anmärkta
Uttrycket, långt ifrån att vara något
slags fel, tvärtom äga verkligt värde. Hvad
åter den 38 §. angår, så kan jag ej undgå att
anse det anmärkta Uttrycket för ett betydligt
fel; och jag instämmer med Herr Rosenschöld
i den önskan, att Riksens Ständer ej ville låta
kan hända en Renskrifvares förseelse lägga
hinder i vägen för antagandet af en så vigtig
sak, som den, hvilken i den nya Redactionen^
43°
Den i4 Martii.
af denna §. innéhålles. Jag skulle derföre
önska att den af ConstitutionsTJtskottet föreslagna
rättelsen i nya Redactionen kunde medgifvas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag förenar
mig fullkomligt med den sista värdeTalaren deruti,
att den nya Redactionen af 38 §. egenteligen
innefattar ett Redactionsfel, då deremot alldeles
ingen omening finnes uti 46 §:s nya R,edäction,
hvilken utan någon den ringaste förändring
mycket väl kan antagas. Jag utbeder mig
vid detta tillfälle rappellera Ridderskapet och
Adeln, alt då vid sista Riksdag det sedan 1812
beredda Förslag, om Motionstidens förkortande
från 3 till 1 Månad förelädes till afgörande,
var jag den enda, som talte emot detta Förslag,
emedan det öfverlemnade Motions-rättens utöfning
åt de af Konungen tillsatte Ordförandes
välbehag i afseende på bestämmandet af
Plena. Då likafullt Förslaget enhälligt af de
3 Stånden och med stor pluralitet, genom votering
af Ridderskapet och Adelil antogs, gjorde
jag det nu ifrågavarande Förslag om utsättande
af minst 2 Plena i 'veckan under Motionstiden,
ett Förslag, som var ett högst nödigt
correctiv mot det förut, oaktadt 3 års besinningstid,
alltför hastigt antagne Förslag om
Motionstidens förkortande från 2 till en Månad.
Herr Grefven och LandtMarskalken: Som,
enligt hvad åtskillige af Riddérskapets och Adelns
Herrar Ledamöter rätteligen anfört, inga
ändringar eller tilläggningar uti de vid sista
Den i4 Martii.
431
Riksdag beredde förslag till ändringar i Grundlagarne
kunna, emot 56 §. i Regeringsformen,
äga rum, torde Ridderskapet och Adeln tillåta
att ConstilutionsUtskotlets ifrågavarande Memorial
enclaét får läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Riks dags-O r elni n gen.
§.
Efter det 6 Mom. eller orden ”icke kallas,”
var ett så lydande Moment föreslagit, ”vare sig
till val af Elector eller Riksdagsman, skola
dessa Sedlar vara så in rättade, att den röstande
derigenom icke ut märkes hvarföre
hvarje Sedel icke må innehålla mer än ett,
efter den i Staden antagne beräkningsgrund ,
för detta ändamållämpligt mindre antal röster
å i5, 10j ao, 3o, eller 5o röster, hvilket
antal röster af VaIFör rätt ar en å VoteringsSedlarne
tecknas.
I sista Momentet har blifvit föreslagit att
orden: ”Borgare i Staden,” måtte ändras till
”Borgare i någon Stad.”
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att BorgareStåndet afslagit ifrågavarande
nya Redaction, samt hemställde, om icke,
enär denna §. enskildt rörde BorgareStåndet,
Ridderskapet och Adeln, med afseende å BorgareStåndets
redan fattade beslut, skulle finna
432
Deli i4 Martti.
lämpligt, att, med ogillande af den nya Redactionen,
låta §. förblifva oförändrad.
Bifölls.
§. i5.
Derutaf var en så lydande förändrad Redaction
föreslagen: ”Allmogen i hvart Härad
välje efter Hemmantalet till Riksdagsman af
BondeStåndet, den inom Häradet boende och
besutnej Krono-j Skatte-, Frälse- eller Säteri
Hemmansägare, hvilken icke tillförene hört
till annat RiksStånd eller någon ordinarie beställning
i Rikets Tjenst innehaft. Hilja flera
Härad förena sig om en Fullmägtig, vare
sådant dem obetagit.”
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
Uti Riksdagsordningen har icke blifvit
bestämdt, efter hvilket Hemmantal, det gamla
eller förmedlade, Allmogen bör välja Riksdagsman.
Jag bade trott at.t ConstitutionsUtskottet
äfven härå bordt fästa sin uppmärksamhet,
hellst ovissheten om hvilket Hemmantal
bör följas, ofta bereder villrådighet för Valförrättaren.
Ett närmare bestämmande af Lagen
i detta afseende, till förekommande af
tvister och klagomål, vore således ganska nödvändigt;
men då ifrågavarande Redaction bör
endast med Ja och Nej besvaras, vet jag icke
huru denna otydlighet skall kunna hjelpas,
antingen frågan bör anses såsom en af mig
väckt ny Motion, eller Riksens Ständer skulla
finna
Den 14 Martil.
433
finna sig tillständigt att genast närmare bestämma
egenskapen af Hemmantalet, som vid
Valförrättningar bör följas.
Friherre CederströmJaeol: I anledning
af Herr von Hauswolffs anmärkning torde det
blott tillåtas mig erindra, att gamla Hemmantalet
icke är användbart vid andra tillfällen,
än då Lagen, sådant uttryckeligen bestämmer.
Då ifrågavarande Redaction enskilt rörer BöndeStåndet,
skulle jag Önska att få veta huru
BondeStåndet afgjort denna fråga. För mili
del anser jag den nya Redaction vara val
grundad, emedan Innebafvarne af Frälse- och
SäteriHemman, hvilka tillika äro Bönder, derigenom
erhålla RiksdagsmannaRätt.
Friherre Stael von Holstein_, Corfitz Ludvig:
Man torde lätt komma ifrån den anmärkte
ovissheten om rätta beräkningen af Hemmantalet,
om man endast anser Valrätten böra
beräknas efter samma Hemmantal, som det
hvarefter Bevillningen af Hemmanet utgår.
Herr von Hauswolff: Jag medgifver visserligen
att, på sätt Friherrarne Cederström och
Stael von Holstein nyss yttrat, det nya eller
så kallade förmedlade hemmantalet bör tagas
till grund vid Val till Riksdagsmän; men då
jag noga har mig bekant, att åtskilliga utskylder
af Hemman ännu efter gamla mantalet
utgå, och vid Riksdagsmannaval tvister ofta
deraf uppslå, om beräkning af Hemmantalet,
Ridd. o. Ad. Prat. IV B, I Afd. 55, 56.
454
Den 14 Martti.
hvilket serskilte Valförrättare kunna olika beräkna;
anser jag en bestämd och tydlig Lag
i detta fall desto hellre böra till vederbörandes
efterrättelse stadgas, som med tillsats af
ett enda ord i den nya Redactionen, all villrådighet
samt misstydniug af tvistiga Parter
och deras hjelpsamma Fullmägtige, derigenom
utan möda förebygges.
Herr Grefven och LandtMarskalken tilllännagaf,
att, enligt erhållen underrättelse
från BondeStåndet, ifrågavarande nya Redaction
blifvit af nämnde Stånd afslagen.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Ehuru jag
fullkomligt erkänner, såsom rigtigt, att man
af agtning för sina MedStänder bör uti frågor,
som närmare röra något af dem, foga sig efter
deras beslut; så kan jag likväl icke anse
denna grundsats böra vid detta tillfälle tillämpas.
Den närvarande frågan är mera af en
allmän än enskild natur, och angår egenteli♦
gen sådana Personer af BondeStåndet, hvilka
besitta Säteri- eller FrälseHemman; och hvilka
hittills väl fått den äran att betala till Riksdagsmän
Resekostnad och underhåll, men kun--  na icke sjelfve väljas till Riksdagsmän. Orättvisan
af detta förhållande synes mig vara så
påtaglig, att jag icke kan annat än högeligen
tillstyrka antagande af den nya Redactionen,
hellst jag derigenom anser oss åtminstone hafva
visat den önskan, att komma ett steg närmare
till en rättvisare grund för RepresentationsRätten.
Den 14 Martil.
435
Herr von Heyne, Georg: Jag instämmer
uti livad Friherre Cederström och Herr Påhlman
anfört och tror att det tillhör oss så mycket
hellre, att tillstyrka bifall af den nya Redaction,
som BondeStåndet för närvarande blott
utgöres af Krono- och KronoSkatteBönder.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Äfven jag förenar mig med Herr Påhlman,
isynnerhet sedan besittningen af Säterier nu
mera icke ensamt tillhör något visst Stånd. Jag
skall för min del anse det vara ganska orättvist
att utesluta ägare af SäteriHemman från
Representations-rättighet, blott för det att deras
Jord vore af Säteri-natur.
Herr von Qvanten, Carl Gustaf, förenade
sig med Herr Påhlman och begärde Proposition
till bifall af den nya Redactionen.
Friherre Cederström: Jag instämmer med
de Herrar, hvilka begärt bifall af Redactionen,
hellst jag tror, att i alla frågor, der en gifven
Rättsgrund utgör skälet till en föreslagen ändring
i Grundlagen, man alltid bör lemna ur
sigte ett enskildt Stånds fördelar.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt'Marskalken
framställd Proposition, blef den
föreslagna nya Redactionen af Ridderskapet och
Adeln Bifallen. v
§• 29.
I första Momentet var föreslaget ett til
-
436
Den i4 Martil.
lägg efter ordet: ”besluta,” så lydande: ”frågor,
som sednare än tre veckor före den,
till Riksdags fulländande bestämda tid, antingen
den blifver tre eller fyra månader, af
Riksdagsmän i ConstitutionsUtskottet väckas,
vare Utskottet ej pligtigt att under samma
Riksdag upptaga och bereda.”
Vid §:s slut var följande nya Moment föreslaget:
”ConstitutionsUtskottet
äge äfven att infordra
och granska de af Riksens Ständers
Justitieombudsman sedan sista Riksdag förda
Diarier och Registratur, och med Utlåtande
öfver dess Embets-förvaltning till Riksens
Ständer inkomma.”
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, lxviltet upplästes,
så lydande:
CoristitutionsUtstottets Förslag, att Frågor,
som senare än tre vector före den till
Ritsdags fulländande bestämda tid, af Riksdagsmän
i ConstitutionsUtskottet väckas, icke
vid samma Riksdag skulle af ConstitutionsUtskottet
upptagas och beredas, anser jag ganska
olämpligt, såsom föranledande till en betydlig
inskränkning i Nationens Representanters
rättigheter, och den dermed åsyftade allmänna
nytta. Det är allmänt kändt, att Ärender
af största vigt förekomma nära Riksdagens
slut, och för Kongl. Propositioner är in
-
Den i4 Martil.
437
gen tid föreskrifven, och då derifrån kunde
hämtas anledningar till Förslag om Grundlagsförändringar,
bör så mycket mindre någon inskränkning
i tiden för deras upptagande och
beredande medgifvas, som eljest en lid af möjligen
io år, eller Riksdagens inträffande efter
den nästkommande, skulle uppgå innan en
föreslagen Lagförändring kunde till pröfning
förekomma. Det olämpliga i Förslaget visar sig
i förhållandet vid nu varande Riksdag, då,
efter detta Förslag, tiden' nu redan vöre förliden,
för att hos ConstitutionsUtskottet väcka,
Motioner till upptagande, då likväl få Ärender
af större vigt äro afgjorda, och de flesta
ämnen på Utskottens handläggning bero, och
då andra Utskott äro förpliglade, att, utan
inskränkning af tid, upptaga hvad som jemnlikt
56 §. Riksdagsordningen lill Utskotten
remitteras, anser jag så mycket mindre skäl,
att för ConstitutionsUtskottet deruti göra något
undantag, som detta Utskott är i tillfälle att
tidigare än andra Utskott afgöra hrad^som
hörer till dess handläggning, och sannolikt emot
Riksdagens slut äger mera rådrum an de
öfriga Utskotten, lill afgörande af förekommande
Ärender. Jag tillstyrker derföre vördsamligen,
att ConstitutionsUtskottets Förslag må
afslås, och nu varande Stadgande bibehållas.
Friherre Anckarsvärdj Carl Hinric, förenade
sig med Grefve Gyllenborg.
Friherre Cederström, Jacob: Ifrågavarande
Redaclion har afseende på den förRiksda
-
43S
Den i4 Martii.
gens fulländande bestämda tid. Då likväl
Kongl. Maj:t äger att utöfver 4 Månader förlänga
Riksdagen, skulle jag önska den tilläggning
uti Redaetionen, att Motionstiden äfven
borde derefter lämpas, men som denna tilläggning
nu icke får i Redaetionen inflyta, tillstyrker
äfven jag för min del afslag derå.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludwig:
Det torde vara öfverflödigt att borttaga
tiden med öfverläggning i denna fråga. Då
nya Redaetionen innefattar tvänne ämnen,
hvaraf det senare äger sammanhang med den
af 53 §. i RegeringsFormen föreslagna, men
af Ridderskapet och Adeln redan ogillade Redaction,
lärer förevarande Redaction icke heller
kunna af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef ifrågavarande
nya Redaction af Ridderskapet och
Adelq. afvägen.
§. 38.
Derutaf var följande förändrade Redaction
föreslagen:
Alla Omröstningar i Utskotten skola ske
per Capita emellan Utskottets samtlige Ledamöter,
utan afseende på Ständ. Då Votering
med slutna Sedlar anställes, må alltid
en Sedel uttagas och förseglas, hvilken öppnas
endast i det fall, att Rösterne vid uppsummerandet
skulle befinnas lika delade. Är,
Den 14 Martil.
439
Pluraliteten redan vunnenbör de?i aflagde Sedeln
genast förstöras. Inom BancoUtskottet
skola i de Mål j der Utskottet med Riksens
Ständers rätt besluter. två tredjedelar af Ståndets
Ledamöter vara närvarande.
Såsom Alternativ, derest nyssnämnde Redaction
ej skulle antagas, hade efter orden:
”i Förslaget intagas,” följande tillägg blifvit
föreslaget:
”Stadna inom ConstitutionsUtskottet två
Stånd emot två vid pröfningen af enskildte
Riksdagsnums ingifna Förslag till ändring
eller förklaring af G rundlagar ne, fö rf alle
frågan.”
Herr Rothliebj Carl Fredric: Vid 1809
och 181 o årens Riksdag förevar äfven frågan
om förändring i omröstnings-sättet uti
Riksens Ständers Utskott; och då denna fråga
sedermera icke kunnat förändra natur och
egenskap; så tror jag mig ej böra hysa en
annan öfvertygelse nu, än den jag då yttrade,
nemligen: att så länge Representationen
är fördelad i fyra Stånd, hvilken hvar för sig
öfverlägga om och afgöra Ärenderne, böra
Utskotten, som äro sammansatta af Ledamöter
från alla fyra Stånden, och således delar
af ett helt, handla och verka i analogie
med det hela och icke tvärt deremot; hvilket
sednare förhållande vore mot all principe:
För alt ej vidare behöfva utveckla ett af mig
och llere redan afhandladt ämne, anhåller jag
440
Deri i\ Martii.
ödmjukast att få uppläsa det hufvudsakliga af
mitt anförande i Ridderskapet och Adelns Plenem
den 20 Oct. 1809; och uppläste Herr Rothlieb
derefter detta sitt anförande; äfvensom hvad
Friherre Stael von Holstein, Gorfitz Ludvig,
Herrar Lagerheim, Olof Johan, och Pereswetoff
'Morath, Carl Axel, vid samma tillfälle och i
enlighet med Herr Rothlieb yttrade, samt anhöll
slutligen Herr Rothlieb om Proposition till
afslag å den nu föreslagna förändring uti 38
§. Riksdagsordningen, på det omröstningen i
Utskotten hädanefter, såsom allt hittills, må
verkställas Ståndsvis och ej per Capita, hellst
att nya sätt att votera eller per Capita ej syntes
honom medföra sådana fördelar, som borde
föranleda till upphäfvaride af en föreskrift,
som var nästan lika gammal med organisationen
af vår Representation, och hvars förmenta
olägenheter endast voro grundade på Suppositioner
om vissa sällan eller aldrig inträffande
fall och omständigheter.
Herr Hertzenlijelm_> Carl Fredricj uppläste
följande:
Högloflige ConstitutionsUtskottet har, efter
min tanka, haft de mest grundade anledningar
till de föresi agne ändringar i 38 §.
Riksdagsordningen. Erfarenheten har ofta visat
olägenheten af de, efter nu gällande Lagar,
i Utskotten Ståndsvis skeende voteringar.
Det anses som ett fel i vårt nuvarande Re*
presentationssätt, att Öfverläggningarne icke
kunna ske gemensamt af alla RiksStånden. Det
-
Den 14 Martil. 441
ta kunde väl medföra några fördelar, men ock
äga sina svårigheter, i synnerhet i afseende på
den tidsutdrägt, Ärendernes behandling genom
de i en större samling oundviklige vidlyftige
Debatter skulle vidkännas. Att så mycket möjligt
är vinna de förre och förebygga de sednare,
är i Grundlagen visligen förordnadt, att
de till Öfverläggning förekommande ämnen
böra först i Utskott beredas och utarbetas. I
dessa Utskott ske Öfverläggningarne gemensamt
och på en gång, af alla fyra RiksStåndens
Ledamöter, hvarigenom dem tillfälle beredes,
att meddela hvarannan de upplysningar,
rörande Rikets angelägenheter, som deras olika
Stånd, Embeten och Yrken gifvit dem sjelfva
anledning, alt af erfarenheten förvärfva.
Men genom det nuvarande Omröstningssätt,
vinnes ej fullkomligt det åsyftade ändamålet.
Icke sällan händer, att vid Utskottens Omröstningar
två Stånd stadna emot två; och då de serskildta
meningarne, sorn Alternativer antagas,
och lill RiksStåndens ompröfvande öfverlemHas,
förblifver gemenligen hvarje Stånd vid
deras UtskottsLedamöters yttrade mening, hvarigenom
de vigtigaste ämnen kunna komma att
förfalla. Äfven händer, att oaktadt någon Ledamot
skulle i Utskotten vara af olika mening
med de öfrige i sitt Stånd, måste ofta,
i synnerhet i sådana Mål, som ligga något serskildt
Stånd serdeles om hjertat, hans egen
öfvertygelse vika af fruktan för förebråelse,
att hafva svikit sitt Stånds Interesse; och hvilket
blifver så lätt att utröna, då hvart. Stånds
Yoterings-scdlar serskilt samlas och öppnas. —
442
Den j 4 Martii.
När nu Öfverläggningarne i Utskotten ske, så
. till sägande en Corps, och derigenom afvika
från behandlingssättet i Riksens Ständers Plena,
tyckes det ock vara mera consequent, om
Voteringssättet äfven behandlades olika, eller
per Capita. Jag tror mig således äga full anledning
tillstyrka, att den nya, af Högloflige
ConstitutionsUtskottet föreslagne Redactionen,
med uteslutande af Alternativet, blifver af
Högloflige Ridderskapet och Adeln antagen.
Herr Hertzenhjehn: Det är anledning till
Anmärkning mot StalsRådet samt Konungens
Föredragade för Handels- och Finance-ärender;
hvarom Remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarnc uppgifvas
skola.
Hvarjemte ett försegladt Convolut af Herr
Hertzenhjelm aflemnades.
Friherre Cederström_, Jacob: I afseende
på frågan om Voteringssättet i Utskotten, antingen
per Capita eller Ståndsvis, är jag af
den tanka, att det förra Voteringssättet rätteligen
uttrycker Pluralitetens tanka, då deremot,
enligt den sednare nu gällande Omröstningsgrunden.
Minoritetens mening ofta kommer att
bestämma Utskottens Betänkanden; äfvensom
två Stånd stadna emot två, hvarigenom frågan
förfaller.
Mångfaldiga exempel på sådana Resultat
skulle kunna anföras. Icke destomindre
Den i4 Martil. 445
har dea af Utskottet föreslagné Redaction
redan blifvit af PresteStåndet afslagén, förmodeligen
icke af annat skäl, än att möjligheten
att conlrollera Ståndets egne UtskottsLedamöters
röster derigenom skulle förloras.
Då likväl uti Redactionen finnes det af nuvarande
ConstitutionsUtskott anmärkte Redactionsfel,
medgifver jag att Förslaget för denna
gång må afslås, under förklaring likväl
till Protocollet, att enda orsaken lill berörde
afslag härleder sig från nyssnämnde Redactionsfel.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Många gällande
skäl tala för antagandet af den nya Redactionen,
och Ridderskapet och Adeln har
redan vid sista Riksdag bifallit denna förändring
af Grundlagen. Under den tid jag såsom
Riksdagsman deltagit uti Riksdagsgöromålens
handläggning, bar jag mer än ofta erfarit, huruledes
ett Utskotts Pluralitet efter nuvarande
beräkningsgrund kan utgöras af Utskottets Minoritet,
i afseende på Ledamöternes antal, hvarpå
jag endast torde få anföra ett exempel: att
uti ett Utskott, bestående af 36 Ledamöter,
då 5 Personer inom frenne Stånd äro af samma
mening, utgöra i5 Ledamöters tanka Pluralitet
emot de öfriga 21 Ledamöternes mening.
Den uti nya Redactionen föreslagne omröstning
per Capita, som redan blifvit införd i
BancoUtskoltet och bland Riksens Ständers Revisorer,
har deremot icke medfört några olägenheter.
Jag skulle således tro, att det nu
mera vore lämpeligt alt bortlägga gamla sed
-
444
Den 14 Martii.
vanor, hvilka härleda sig från den tid, då
hvarje Stånd ansåg för sin heligaste pligt alt
endast bevaka sitt enskilta Interesse.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag gillar den nya Redactionen; det är en väsendtelig
skilnad emellan Utskottens och emellan
Ständernes åtgärder. De förre äro förberedande
blott, de sednare allena besluta. Det
är sannt, att»på sätt som nu Utskotten votera,
så kan ofta Minoriteten af Utskottets Personal
komma att i Röstberäkning utgöra Majoriteten.
Visserligen skulle det kunna hända, att de Stånd,
hvilka* i följd af ett mindre starkt Ståndsband
och kanske äfven i följd af en större sak-kännedom,
icke bruka votera i massa, oftare kommo
att höra till Minoriteten. Men sådant torde
endast under de första Riksdagarne, efter den nya
VoteringsMetliodens antagande, vara att befara.
Småningom torde väl kännedomen af Fäderneslandets
behof och känslan för Fäderneslandet
öfvertyga något livar, att det icke anstår
FolkRepresentanter att låta sitt enskildta,
eller sitt enskildta Stånds förmenta fördel, lägga
hinder i vägen för det Allmännas val. Hvad
angår det anmärkta Redactionsfelet, torde det
vid nästa Riksdag lätteligen kunna rättas.
Herr Munck af Rosenschöld Eberhard:
Jemte det jag får förena mig med hvad Herr
Påhlman och Grefve von Schwerin anfört, torde
jag i anledning af hvad Herr Rothlieb, fölen
stund sedan, ur RiksdagsProtocollen för år
1809 uppläst, fä förklara, det jag hoppas ali
Den i \ Martil.
445
upplysningen sedan år 1809 sa mycket stigit,
alt ifrågavarande Redaction, oaktadt det deruti
befintelige skrif-fel, nu blifver bifallit, hellst
jag är öfvertygad, att ConslitutionsUtskottet
icke lärer underlåta, att vid denna Riksdag
afgifva ett Förslag till en förnyad och correctare
Redaction, hvilken vid nästa Riksdag sedermera
kan antagas,
Herr Ceder skjöld, Pehr Gustaf: Jag förenar
mig med de värda Ledamöter, sorn tillstyrkt
antagandet af den nya Rcdactionen. Redactionsfelet,
sorn är i sig sjelf mindre magtpåliggande,
bör så mycket mindre hindra antagandet,
sorn det, såsom Grefve von Schwerin
ganska rigligt anmärkt, vid nästa Riksdag
redan kan rättas.
Friherre Cederström: Sedan PresteStåndet
redan afslagit Redactionen, kan densamma, om
ock af Ridderskapet och Adeln besluten, likväl
icke blifva gällande, hvadan, och då ett
väsendtligt Redactions-fel deruti blifvit anmärkt,
jag icke tror, att Redactionen bör af
Piidderskapet och Adeln bifallas. Såsom ett
bevis på nödvändigheten af Votering per Capita,
torde jag få nämna, det jag genom rykte
erfarit, att vid början af denna Riksdag,
några Utskott begagnat detta Voteringssätt vid
antagandet af deras Cancellier, emedan de funnit
att genom Votering Ståndsvis, det kunnat
hända att de bekommit antingen ingen eller
ock tvänne Secreterare.
Herr F/achj Carl Fredric: Om flera skäl
446
Ben i/f Martil.
ytterligare skulle behöfyas, för antagandet af
Redactionen, så skulle jag hämta dem från
våra förflutna Riksdagstiders Historia, och derigenom
ådagalägga , hvilka Catastropher och
hvilken Schisme emellan RiksStånden, genom
Voteringen Ståndsvis, ofta fordom inträffat.
Men då nyttan af Redactionen redan synes
vara fullkomligen utvecklad, tillstyrker äfven
jag bifall derå.
Herr von HauswolffCarl Gustaf Reinhold:
Jag finner icke några nya skäl hafva
tillkommit, på grund hvaraf Ridderskapet och
Adeln nu skulle ändra dess, vid sista Riksdag,
angående Voteringssättet per Capita, fattade
beslut. Ridderskapet och Adelil torde således
nu icke böra vara af annan tanka, eller tillåta
någon verkan af PresteStåndets beslut på
dess eget. För min enskildta del måste jag bekänna,
att om jag, såsom Ledamot i en Comité,
bade pluralitetens tanka emot mig, skulle
jag likväl alltid blott följa min öfvertygelse.
På dessa, med de af flere värda Ledamöter
redan anförda skäl, får jag yrka att förevarande
Redaction må gillas. I afseende å det uti
Redactionen befinteliga skriffel, förmodar jag
att detsamma icke bör väcka särdeles uppmärksamhet,
liebst äfven uti den nya Svenskan
enahanda skrif-fel understundom förekommer,
såsom till exempel HofFruntimret,
i stället för HofFruntimren.
Herr von Qvanten, Carl Gustaf: Jag hörde
yttras att Högvördiga PresteSlåndet icke
Den 14 Martti.
447
antagit den föreslagna Redactionen af 38 §. Riksdagsordningen,
och att ett sådant afslag således
gör, utan påföljd, ehvad heslut i ämnet
ock må tagas af ett annat Stånd. Om också
denna underrättelse om PresteSlåndets heslut
ägde Authenticitet eller vore annat än en förmodan,
om också vårt heslut hlifver utan påföljd;
så får jag dock förklara, att jag icke
tror och icke önskar, att skäl af sådan natur
någonsin måtte leda Ridderskapets och Adelns
beslut. Må vi fastmera ådagalägga, att vi följa
tidens Anda, och att i sjelfva det Stånd,
hvilket borde, om egen fördel vore dess första
bevekelsegrund, vaksamt afböja alla förändringar
i vårt Representationssätt den Opinionen
lika fullt lefver och äger anhängare,
att en förändring i nu varande Representalions-sätt
är af nöden. Såsom ett steg närmare
intill detta ändamål anser jag den nu
föreslagne ändringen med omröstningen per
Capita i Utskotten.
Hvad åter det af ConstitutionsUtskottet
anmärkta Språkfel angår, att i Redactionen står
Ståncletsj i stället för hvarje Stånds, så är det
visserligen stort, som Språkfel betraktadt; men
då man icke hör eller kan anticipera på nästkommande
Ständers rättighet, och meningen
i alla fall ej kan tagas på mera än ett sätt,
så äger jag ingen betänklighet, att tillstyrka
antagandet af Redactionen, ocorrigerad sådan
som den sedan föregående Riksdag sig befinner.
Friherre Mannerheim, Lars August: Jag
443 Den t 4 Martti.
vill iclie uppehålla mig vid hufvudsaken, utan
endast fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att, enligt Grundlagens
tydeliga föreskrift, den från sista Riksdag hvilande
nya Redactionen af 38 §. i Riksdagsordningen
nu måste utan all förändring antingen
med Ja antagas eller med Nej förkastas.
Den af nu varande ConstitutionsUtskott
föresiagne förändring uti denna Redaction kail
således ingalunda komma under profning; ty,
ehvad den innefattar en ändring af meningen
eller endast ett förtydligande deraf, är den
dock i håda fallen olaglig. Jag anhåller således
att Herr Grefven och LandtMarskalken icke
måtte å denna framställning göra någon
Proposition.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af den sista varda Ledamotens yttrande, att
det af GonstitutionsTJtskottet föresiagne sätt
att förtydliga ifrågavarande Redaction äfven
skulle innebära en förändring, torde jag få
erindra, att det är en stor skillnad emellan
en ändring och ett förtydligande. För öfrigt
framter 1812 års Riksdag exempel af en förändring
i Grundlagen, nemligen i TryckfrihetsFörordningen,
hvilken, ehuru icke vederbörligen
beredd, likväl genast antogs och beslutades;
äfven vid sista Riksdag hade insmugit
sig ett ännu betydligare Redactions-fel i de
lill afgörande framställde Grundlags-förändringar,
än del, nu ifrågavarande; Konungen till
kännagaf
-
Den 14 Martil.
449
kännagaf detta för Riksens Ständer och föreslog
en förbättrad Redaction, för att vid nästföljande
Riksdag kunna antagas; men ConstitutionsUtskottet
föreslog att förändringen skulle
genast antagas och Stånden anlogo detta Furslag
enhälligt. Måtte vi icke vara mera angelägna
om en bokstaf eller ett ord, än om andan
af vara Grundlagar.
Grefve Ridderstolpe, Carl: Jag får endast
i anledning af hvad Friherre Mannerheim nyss
anfört, erindra, att ConstitutionsUtskottels Memorial,
angående de i 38 och 46 §§. befintlige
Redactionsfel redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln lagdt till Handlingarne. Hvad
åter sjelfva saken angår, är jag äfven, för min
del , öfvertygad, att voteringen per Capita
i Utskott äger företräde framför voteringen
Ståndsvis, och då öfverläggningen i delta ämne
redan synes mig fulländad, får jag hos Hr
Grefven och LandtMarskalken anhålla om Proposition
till bifall af den nya Redactionen.
Herr Rothlieb: Utan att någonsin kunna
eller vilja anse min öfvertygelse uti detta ifrågavarande
eller andra ämnen såsom ofelbar,
har jag dock ansett det vara min rättighet och
min pligt, att yttra densamma; men respecterar
derföre hvars och ens annans. I anledning
af hvad Herr Munck af Rosenschöld anfört, angående
upplysningen och dess tillväxt, torde
jag få erinra att det endast är framliden och
Historien förbehållit, att sannt bedömma upplysningens
beskaffenhet och verkningar nu och
år j8oq.
Ridd. 0. Ad. Prat. IV B. I Afd. 57, 58.
450
Den 14 Martil.
Herr Grefven och Lan dt Mar skalken till—
kännagaf, i anledning af hvad Friherre Mannerheim
anfört, att Ridderskapet och Adeln
redan beslutat det ConstitutionsUtskottets Memorial,
angående ofvannämnde Redactionsfel,
endast borde läggas till Handlingarne, samt
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade gilla första Alternativet af de utaf
38 §. föreslagna nya Redaclioner.
Bifölls.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att som Remiss af den utaf
Herr Hertzenbjelm för en stund sedan framställde
Anmärkning icke kunde, enligt ag §.
Riksdagsordningen, förvägras, så komme ProtocollsUtdrag
derom att jemte Anmärkningen
till ConstitutionsUtskottet expedieras.
§. 46.
ConstitutionsUtskottet hade föreslagit, att
§. må hörjås med följande mening: "Under
Motionstiden böra minst tvenne Plena i veckan
hällas, så vida ej Ståndet derom annorlunda
beslutar.”
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef denna
nya Redaction af Ridderskapet och Adeln gillad,
§. 56.
Vid §:ns slut var följande Tillägg föreslagit:
”Frågor rörande ämnen, hvaröfver Rik
-
Den i4 Martii.
451
sens Ständer ensamt äga beslutande rättj få
under loppet af hela Riksdagen väckas , och
skola till vederbörande Utskott remitteras; men
då sådana frågor efter den ofvannämnde MotionsMånadens
utgång väckas, upptagas de ej
förr till beredande af Utskotten, än vid nästföljande
Riksdag
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
Proposition till bifall af den nya Redaktionen.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Bet föreslagna Tillägget åsyftar en större latitud
för Motionairerne i alla Beskattnings-mål.
Men jag linner denna åsyftning annihilerad,
derigenom, att samma §. säger det dessa väckta
frågor ej förr än vid nästa Riksdag' af Utskotten
upptagas till beredande.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Om de
Motioner, hvarom i denna §. är fråga, sedan
de efter MotionsMånadens utgång blifvit väckte,
ej få till beredande af Utskotten förr än
vid nästföljande Riksdag upptagas, inser jag
icke någon fördel af denna Redaction.
Friherre Cederström, Jacob: Grunden till
Redactionen är den, att under loppet af ett
Riksmöte kunna anledningar förekomma till
nya Motioner, hvilka, ehuru tiden icke medgifver
deras pröfning, ConstitutionsUlskottet
452
Den 14 Martil.
likväl ansett böra få väckas, för att vid den
nästföljande Riksdagen undersökas och pröfvas,
hvilken utsträckning af Motionsrättigheten
synes mig åtminstone ganska nyttig.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag instämmer
med den siste välde Talaren i tillstyrkan
af bifall till det föreslagna Tillägget.
Den föreslagna utvidgningen i Motionsrättigheten
medför dessutom den stora fördel, att en
Riksdagsman, som tilläfventyrs är osäker, att
vid nästa Riksdag få deltaga i Öfverläggningarne
om Rikets angelägenbeter, kan likväl redan
vid den innevarande Riksdagen verka på den
följande Riksdagens åtgärder.
Grefve Mörner: Endast derföre, att jag
icke kunnat inse naturen af den föreslagna Redactionen,
har jag deremot gjort invändning.
Då 56 §. i Riksdagsordningen innehåller, att
frågor, hvilka af redan fattade Reslut eller redan
upptagne Ärenden föranledas, må väckas,
och då alla sådane ämnen, hvaröfver Riksens
Ständer äga beslutande rätt, jag icke finner
något binder för framställandet af Motioner,
hvilka alltid måste hafva sammanhang med andra
förut väckta likartade frågor, finner jag
san erligen icke något ändamål af det stadgande,
att endast få framställa dylika ämnen, för
qtt sedan låta dem till upptagande vid nästa
Riksdag förblifva hvilande; hvaraf endast en
onödig vidlyftighet skulle uppkomma. Jag
hemställer således, att Redactionen måtte ogillas.
Den 14 Martii.
453
Herr Cederskjöld: Riksens Ständer förlora
i alla fall icke sin i 56 §. förvarade rätt, att
väcka och till afgörande befordra sådana frågor,
som omedelbarligen föranledas af redan
fattade Beslut, af upptagne ärender &c. Här
är således fråga om en alldeles ny rättighet.
Friherre Cederström: Det är helt tydligt,
att denna Redaction icke inskränker rättigheten
att väcka sådane Motioner, hvilka af redan
framställda ämnen föranledas. Derom är
nu icke någon fråga. Redactionen deremot syftar
endast på sådana nya ämnen, hvaröfver
Riksens Ständer ensamme besluta och hvilka
icke äga sammanhang med redan gjorde framställningar;
Redactionen synes mig således bereda
en större Latitud åt Riksens Ständers Motionsrättighet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag får för denna gången förena mig med
Grefve Mörner, hvilken, i mintanka, fullständigt
ådagalagt, att denna Redaction är öfverflödig.
Då uti de ämnen Riksens Ständer äga
beslutande rätt, hvarje Motion, som framställes,
måste äga sammanhang med någon föregående
af samma natur, kan jag icke finna hvartill
det skulle tjena, att vid en Riksdag framställa
Motioner för att först vid den nästföljande
få dem afgjorde. Jag tillstyrker alltså,
att ifrågavarande Redaction, såsom alldeles
icke behöflig, måtte afslås.
Herr Gref ven och LandtMarskalken till
-
454
Den i4 Martii.
kännagaf, att BorgareStåndet redan afslagit
ifrågavarande Redactiön, samt hemställde om
Ridderskapet och Adeln behagade äfven för
sin del Redactionen ogilla.
Ropades starka Ja ^ jemte några Nej.
Herr Cederskjöld yrkade votering.
Herr Grefven och LandtMarskalkén yttrade,
det lian, utan att i någor måtto bestrida
votering, endast ville hemställa, om icke, sedan
BorgareStåndet redan afslagit Redactionen,
den begärta voteringen kunde få förfalla.
Herr Cederskjöld: Då jag, för min del,
tyckt mig höra ett ganska betydligt antal Nej,
får jag ödmjukast hemställa, om ej Herr Grefven
och LandtMarskalkén skulle täckas framställa
Proposition till bifall.
Herr Grefven och LandtMarskalkén förklarade,
att, enligt hvad han tyckt sig höra,
den af honom nyss framställde Proposition blifvit
med långt flera Ja än Nej besvarad,
Herr Cederskjöld; Såsom anledning till min
hemställan, får jag ödmjukast anmärka, att Ja
kan ropas med starkare stämma och längre uthållas
än Nej; och är det derföre ganska möjligt,
att ett mindre antal Ja kunna höras starkare,
än ett vida större antal Nej.
Friherre Cederström: Sedan ett Stånd redan
afslagit Redactionen, är det af föga bety
-
Den i4 Martii. ^gg
denhet, om den varder af Ridderskapet och
Adeln antagen eller ogillad. För min enskilta
del, anhåller jag endast få till Protocollet förklara,
att jag ansett berörde Förslag, såsom
lemnande anledning till nya Motioners framställande,
hafva varit ganska nyttigt.
Herr Munck af Rosenschöld yttrade, alt
de Herrar, hvilka ropat Nej, torde afstå från
votering, om i Protocollet blefve för deras räkning
antecknadt, att sådant skedde endast af den
anledning, att Redactionen redan blifvit af ett
Stånd afslagen, och alla fyra Ståndens sammanstämmande
beslut erfordras för Redactionens
antagande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om de Herrar, hvilka ropat Nej, behagade,
under det af Herr Rosenschöld föreslagna
vilkor, från votering afstå.
Herr Cederskjöld: Under det vilkor, som
Herr Munck af Rosenschöld föreslagit, afstår
jag från votering.
§. 63.
1 andra Momentet var efter orden: ”väljes
af Riksens Ständer,” ett så lydande Tillägg föreslagit:
”Sedan Cons titutionsUtskottets Utlåtande
öfver dess Embets-för,vältning inkommit.”
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, enär denna Redaction .. ode
456
Den i4 Martil.
i nära sammanhang med de af 53 och 96 §§.
i RegeringsFormen, af ConstitutionsUtskottet
föreslagne, men af Ridderskapet och Adeln vedan
ogillade nya Redactioner , förstnämnde
Redaction jemväl loide af Ridderskapet och
Adeln ogillas.
Bifölls,
§. 68.
Dervid var föreslagit, att i afseende på
föreskriften om tiden till begagnande af den
Revision, hvilken af Riksens Ständers Revisorer
bör förrättas, må, i stället för: ”den i5
September,” utsättas ”den i5 Augusti;’ och
meningen näst före den sista sålunda förändras:
”och må ingen Revision öfverskrida en tid af
fyra Månader.”
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef den af
ifrågavarande §. föreslagne nya Redactionen af
Ridderskapet och Adeln gillad.
Try ckf r ihets Förordningen.
Ingressen.
Deruti var föreslagit, att efter orden: ”i förväg
lagde,” måtte utslutas orden: ”af Tryckfrihetslagen
ej föreskrifne” samt citationen
af 86 §. i RegeringsFormen återföres till fullkomlig
likhet med lydelsen af samma §.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt
-
Den i\ Martil.
457
Marskalken gjord Proposition, blef berörde
nya Redaction af Ridderskapet och Adeln bifallen.
§. i. Moni. 5.
Här var föreslagit, att efter ordet: ”Boktryckeri,
” må införas: "eller Tryckeriför Mu~
sicalier," hvilken förändrade Redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
§. i. Mom. 6.
Deruti var föreslagit, att efter orden:”Svenska
Medborgare,” föreskriften måtte sålunda förändras:
"hvilka i händelse Skriften inom laga
tid åtalas skulle Författare-ansvar åliggaj så
vida Författarens namn och hemvist befunnes
origtigt uppgifne, eller i Sedeln saknades," i
sammanhang hvarmed äfven blifvit hemslälldt,
att det öfriga ifrån och med orden: ”eller ock,”
ti il och med orden: ”ifrån Svaromålet uteblefve,
” måtte alldeles uteslutas: Hvilken af 6
Momentet sålunda föreslagne nya Redaction
jemväl af Ridderskapet och Adeln bifölls.
§. i. Mom. 7.
ConstitutionsUtskottet hade föreslagit, att
andra puncten af detta Moment måtte erhålla
en sådan lydelse: "Utgifvare af Dagblad och
Periodiska Skrifter vare alltid , i afseende på
ansvaret, ansedd såsom Författare, derest han
sig ej med dennes Namnsedel försett, eller ej
kan på annat sätt bevisligen uppgifva Författaren
; åliggandes Ut gifvaren, under lika för
-
458
Den 14 Martil.
bindelse , att tillse det de vilkor, som vid utgijvandet
deraf i denna Lag ytterligare stadgas,
varda noga iakt t agne
Herr Hammarsköld, Lorenzo, anförde
skrifteligen:
i §. 7 & 8 Mom. böra, efter min tanka,
i ett sammanhang till afgörande företagas, ty
det de båda Moinenterne stadga, är af så enahanda
och af hvarandra beroende natur, att
det beslut, i hvilket man stadnar i afseende
på det ena, äfven ovilkorligen gäller om det
andra. Stadgandet i det 8 Morn. är nemligen
intet annat, än en närmare bestämning och
utveckling af stadgandet i det 7 Momentet.
För min del tror jag mig böra tillstyrka
bifall till nya Redactionen af dessa båda Momenter.
Det strider visserligen uppenbart mot
all Lag-esprit, att stralfa en annan, än den
verkligen brottslige, som likväl måste ske,
då TidningsUtgifvaren skall straffas för en i
bans Dagblad införd, brottslig befunnen Artikel,
men icke Författaren till Artikeln, änskönt
han till och med sjelf skulle vilja framträda;
detta är ett i dubbelt afseende menligt
förhållande. Dels måste Tidningsutgifvare,
helst som alla böter för dem fördubblas, göras
till Censorer öfver hvad till deras Blad iiiJemnas,
hvilka af en förlåtlig skuggrädsla för
liv -je uttryck, som de ej fullt kunna controllera,
måste lätt förledas, att undanhålla Allmänheten
mången vigtig upplysning. Dels är
Den i4 Martii.
459
genom det gamla Stadgandet en obillig börda
lagd på Tidningsutgifvare, hvilka äfven i så
många andra fall äro nog styffaderligt behandlade,
mot Författare af alla andra slags Skrifter,
utan att jag åtminstone icke varit i stånd
att dertill utfinna en fullgiltig Causa Legis.
Till dessa Teoretiska skäl, för antagandet af
den föreslagna ändrade Redactionen, tror jag
mig böra tillägga ett erfarenliets-skäl. Jag har
nemligen sjelf såsom Juryman sett mig nödsakad
att fälla en Person, som bevisligen icke
gjort annat än i sitt Dagblad infört en anmärkning,
på hvilken Författaren sjelf tecknat sin
ansvarighet, ja! hvad som värre är att döma
en sak att vara brottslig, hvars vigtighet, då
rätter man till svaromål icke blifvit framkallad,
icke var eller kunde blifva fullt utredd. Alla
sådana missförhållanden skola visserligen genom
den nya Radactionen undvikas, och mig
tyckes allt derföre skäligt att densamma antaga
och bifalla.
Herr Silverstolpe_, Gustaf Abraham: Det
är just billigheten deraf, att den Redacteur,
som kan bevisligen uppgifva Författaren till
ett i bans Tidskrift infördt stycke, derigenom
undslipper Författare-ansvar, som bör tillskynda
denna Redaction bifall. Någon ändring i
förhållandet mellan Redacteuren och Insändaren
uppkommer ej derigenom. Redacteuren har
alltid rättighet att vägra införandet af ett stycke,
som till honom insändes, och den kan genom
ingen Lag honom fråntagas. Om nu detta
7 Moment antages, följer naturligen af sig
460
Den 14 Martii.
sjelft, att del åttonde, dermed i sammanhang
stående Momentet, äfven kommer att gillas.
Herr Grefven och LandtMar skalken ansåg
7 och 8 Mom. af 1 §. böra särskilt, hvar för
sig, pröfvas och afgöras, samt hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
den af 7 Mom. föreslagna ifrågavarande nya
Redaction.
Bifölls.
§. 1. Morn. 8.
I detta Moment hade efter ordet: ”uppgifvit,
” blifvit föreslagit följande tillägg: kan
Utgifvare förete Namnsedel å Författaren
till den åklagade Artikeln eller på annat sätt
Författaren bevisligen uppgifva vare han
ifrån Författare-ansvaret frikändäfvensom
att ett nytt Moment, i stället för den följande
meningen som börjas med orden: ”Domaren
äger,” och slutas med orden: ”Domstolen
inkalla.” mätte införas, så lydande: ”Domare
äge att Namnsedeln genast öppna j och att j
på hvilketdera af ofvannämnde sätt den rätta
Parten sålunda blifvit känd, honom inför
Domstolen inkalla.”
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blefberörde
nya Redaction af Ridderskapet och Adeln
gillad.
Den i4 Martii.
§. 3. Morn. 9.
ConstitutionsUtskottet hade föreslagit, alt
efter Citationen af Kongl. Förordningen af den
20 Januarii 1779 måtte tilläggas: ”och Skriften
confiscerashvilket tillägg af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
§. 4. Mom. 7.
Af detta Moment hade blifvit föreslagen
följande nya Redaction:
Utgifvare af Dagblad och periodiska Skrif -  ter j hvilka i det fall, sorn i 1 ,§'• y Mom.
är stadgadt j är o underkastade Författare-ansvar
s vare framför andra erinrade om ett
rätt bruk af Tryckfriheten; och umgälles Utgifvarens
förbrytelsej genom sådant Blad_, dubbelt
i alla de fall, der med Penningar pligtas”
hvilken nya Redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
§. 4- Morn. 8.
Deruti hade efter orden: ”allmän säkerhet,
” blifvit föreslagit följande tillägg: ”anstötlig
mot den Evangeliska Läran.”
Grefve von Schwerin Fredric Bogislaus:
Jag får fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att det föreslagna tillägget
gifver en ytterligare utsträckning åt
HofCancellersEmbetets redan nog obestämda
granskningsrätt och af sådan anledning torde
böra afslås.
462
Den 14 Martii,
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Med
all den aktning jag hyser för den siste värde
Talaren, kan jag likväl icke med honom instämma
uti den tanka, att ifrågavarande tillägg
bör uteslutas. Jag anser visserligen icke
detta tillägg nödigt, i anseende till försvar af
vår Evangeliska Lära, hvilken försvarar sig
sjelf, och skall, enligt dess höga Stiftares försäkran,
äga bestånd intill dagarnes ända; men
jag tror, att det är nyttigt, för att förekomma
vådliga följder, så väl för Sedligheten, som
den allmänna Säkerheten. Då Dagblad få fritt
kringspridas, skola sådana deruti införda Årticlar,
hvarom nu är fråga, åtminstone bereda
likgiltighet, om icke förakt för Religionen;
hvadan ock, enär det icke kan bestridas, att
Religionen är Samhällets säkraste grundval,
det torde vara nödigt, att Religionen hålles i
helgd och skyddas för de anfall, hvilka lemna
lättsinnigheten utrymme och styrka åt villfarelsen.
På dessa skäl får jag för min del tillstyrka
bifall af den nya Redactionen.
Herr Hammar sköldLorenzo: Jag är också
lifligen öfvertygad om vigten af Religionens
helgd, men jag tror ej att skyddet derför
på något vis ökas genom det föreslagna
tillägget, hvilket endast bereder åt HofCancellersEmbetet
en större arbitrage, lika obehaglig
för TidningsTJtgifvarne, hvilka derföre
blifva offer, som för HofCancellersEmbetet,
hvilket skall densamma utöfva.
Den i4 Martii.
463
Grefve Spens„ Jacob Melcker: Om jag
trodde, att genom den nu föreslagna nya Redactionen,
någon serdeles farlig utsträckning
gafs åt HofCancellerens magt att utöfva det åt
honom redan förut uppdragna arbitraira inseende
öfver Tidningar, skulle jag, hvilken lika
litet som någon annan älskar arbitrage, visserlL
gen ej våga tillstyrka Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln att Förslaget antaga. Men då jag icke
kan finna farligare, att Öfverlemna åt HofCancellerens
arbitraira pröfning, huruvida en Skrift
är anstötlig mot den rena Evangeliska Läran,
än huruvida den är vådlig för allmänna Säkerheten,
eller utan skäl och bevis förnärmande
personlig rätt, eller af en fortfarande smädlig
egenskap, hvilket allt redan genom TryckfrihetsFörordningens
äldre lydelse är en sådan
pröfning underställd; då i alla fall det antal
Skrifter, som kunna komma under den första
rubriquen, måste bli så ojemförligt mindre,
än deras, som kunna dragas under de andra;
då jag till och med tror, att arbitraget öfver
de förras innehåll skall i sig sjelf aldrig kunna
äga så stor utsträckning, som det, öfver de
sednares; så kan jag ej neka, att det skulle
förefalla mig besynnerligt, om vår TryckfrihetsLag
skulle tillerkänna mera helgd, mera
skydd mot oförsynta anfall åt allmänna Säkerheten
och enskildas personliga rätt, än åt SalighetsLäran.
Herr Rothliebj Carl Fredric: Jag kan icke
ett ögonblick föreställa mig något arbitrage,
väld eller hvad man vill kalla det, af nu va
-
464
Den i4 Martii.
rande HofCancellersEmbete, och kan således ej
anse suppositionen om något sådant böra grunda
ett aCslag å det föreslagna tillägget i 4 §*
8 Mom. af TryckfrihetsFörordningen; men jag
anser deremot i öfrigt detta tillägg alldeles
öfverflödigt, då icke allenast i TryckfrihetsFörordningen,
utan äfven i allmänna Lagen
bestämda Stadganden finnas, som föreskrifva
straff och ansvar för hädelser emot Gud och
den rena Evangeliska Läran, och hvilka Stadganden,
vid möjligen inträffande fall, behörigt
tillämpade, tillräckligen försäkra den sanna
Religionens helgd, och derigenom SamliällsOrdningens
orubbliga bestånd. Jag får derföre,
lika med Herr Grefve von Schwerin och
Herr Hammarsköld, anhålla örn Proposition till
afslag å det föreslagna tillägget uti ifrågavarande
Moment af 4 §:» i TryckfrihetsFörordningen.
Grefve von Lantingshausen: Det är visst
sannt, att sådana Articlar blifva bestraffade,
men den skada, som genom Dagbladens kringspridande
redan blifvit orsakad innan straffet
följer, kan icke förekommas på annat sätt, än
derigenom, att HofCancelleren äger rätt att genast
indraga Dagbladet.
Friherre Mannerheim: För att stadga sin
öfvertygelse i denna fr torde man endast
böra rådfråga TryckfrihetsLagen sådan, som
han för närvarande är. Jag anhåller derföre,
att få uppläsa de trenne första Momenterne
af
>
Den 14 Martil.
af 3. §. af TryckfrihetsLagen, hvilka lyda sålunda
:
1:0 ”Hädelse emot Gud. Brottet shall
umgällas såsom i 1. Cap. 1. §. Missger.ångs.
Balken allmänna Lagen stadgadt år, och
Skriften confisceras.”
2:0 ”Förnekelse af en Gud och ett lif ef
ter detta eller af den rena Evangeliska Läran.
Förbrytaren skall anses efter 1. Cap. 4. §. Miss*
gerningsBalken och Skriften confisceras.”
3:0 ”Gäckeri af den allmänna Gudstjen]
sten , Guds Ord och Sacramenten. Förbrytelsen
skall umgällas med Etthundrade R:rs Bö^
ter och Skriften confisceras.”
Jag tror för min del, att alla förbrytelser
j Theologiska ämnen kunna, efter något af dessa
irenne Mom. bedömmas, och jag anser således
icke rådligt, att i stället för Domarens pligt
att dömma efter bestämd Lag, antaga en personlig
pröfning, hellst ordet anstötligt dessutom
är i högsta måtto obestämdt.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag instämmer
med Herr Grefve v. Schwerin och Herr
Friherre Mannerheim i tillstyrkan af afslagpä
det föreslagna tillägget, så mycket hellre, sorn
den sednare värde Ledamoten så tydligt ådagalagt
öfverflödigheten och vådligheten af ifrågavarande
tillägg. Ordet ”anstötligt” är
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. B. I. Afd, 59, <10.
466
Den 14 Martil.
verkeligen så tvetydigt och obestämdt, att det
skulle kunna föranleda till de rysligaste missbruk
och förföljelser. Om så obestämda granmor
utstakades för BokCensurens magt, skulle
hos osv kunna inträffa detsamma, som fordom
i Frankrike, hvarest Sorbonska Faculteten confiscerade
och såsom anstötlig, till bränning
fördömde en Bok, som samma Facultet korrt
förut hade efter vederbörlig Censur till tryck?
ning tillåtit.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade,
det han, i anledning af Discussionen, ansåg
sig böra hemställa, om Ridderskapet och
Adeln behagade afslå den nya Redactionen»
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Drufva, Thure: Då jag förmodar,
att de öfrige 3tne Stånden redan antagit ifrågavarande
tillägg, får jag endast hemställa, huruvida
det kan vara passande att visa, det en
lika beskaffad vård om Religionen saknas hos
det första RiksStåndet, hellst tillägget endast
innefattar hvad i allmänna Lagen derjemte
stadgas.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad en Värd Ledamot yttrat, att man borde
antaga ifrågavarande tillägg för det de öf-'
lige 3:ne Stånden förmodas redan hafva detsamma
bifallit, får jag förklara, det jag just
deraf hämtar skäl för tillstyrkande af frågans
närmare granskning. Hade de öfrige 3.ne Stan
-
Den 14 Martil.
467
den ogillat Redactionen så hade det varit öfverg
flödigt för Ridderskapet och Adeln att taga
i närmare öfvervägande ett förslag, som genom
ett enda Stånds ogillande är afgjordt till af»
slag; men nu, då Ridderskapets och Adelns
beslut kan bestämma frågans utgång, anser jag
Ridderskapet och Adeln för sin del så mycket
snarare böra noga pröfva denna fråga. För min
enskilta del anser jag af flera skäl det föreslagna
tillägget böra afslås. Så snart en ny Philosophisk
Sect uppkommit, har densamma i al-'
la tider i sin början ansetts för anstötlig mot
den herrskande Religionen.
Herr von Hauswolff, Carl Gustaf Reinhold:
jag har med förundran hört, huruledes
man uti åtskilliga frågor åberopar de andra
Ståndens beslut, hvilka likväl, enligt min tanka,
ingalunda böra kunna verka på Ridderskapets
och Adelns öfvertygelse. Jag tror mig vara känd
såsom den der hyser all möjlig vördnad för
Religion och hoppas således att mitt yttrande
ingalunda misstydes. Då Friherre Mannerheim
redan upplyst att TryckfrihetsLagen stadgar
tillräckeligt ansvar för ifrågavarande förbrytelser
} då Grundlagarne icke utan högsta nödfall
böra undergå förändringar; då den gamla Redactionen
redan lemnar HofCancebersEmbetet
rättighet att hvarje för allmän säkerhet vådelig
Skrift indraga, och då sluteligen det i nya Re^
dactionen nyttjade ord anstötlig är så obestämdt,
att man behöfver upplysning, om hvad dermed
måste förstås 5 så anser jag mig, af alla dessa förenade
anledningar, böra hemställa att den garn»
468
Dm i (. Marili.
la Redactionen må oförändrad bibehållas, desto
hellre , som Religionens grundsanningar alltid
försvara sig sjelfva, och vi ännu icke kunna
smickra oss med det tillfredsställande loford, att
vi uppnått höjden och fullkomligheten af Theologiska
kunskaper, så att ali närmare upplysning
derutinnan varder öfverflödig eller för Samhället
skadelig.; men hvilken skulle väl våga att
med dessa gagnande upplysningar för Allmänheten
framträda, enär det obestämda ordet:
anstötelig i Grundlagen kunde blottställa honom
för skymf och förlust af sin, med dryga
utgifter påkostade Upplaga, utan rättighet få
sig förklara samt sin mening, principe och afsigt
söka försvara ? Vi måste, vid stiftande af
Lagar, isynnerhet af Grundlagar, icke låta närvarande
högre Embetsmäns kända oväldughet
Romma oss att förgäta, det andra lynnen kunsta
efter dem uppträda, som missbruka en icke
tillräckligt bestämd magt
och Grundlagar
beslutas icke ensamt för närvarande, utan ock
för tillkommande Tidehvarf.
Grefve Spens: 1 anledning af hvad Herr
Rosenschöld nyss anlört, anhåller jag blott att
få anmärka, att med de begrepp jag gör mig
om Philosophie och Religion, jag icke kan
förstå huru något slags Philosophiskt Systeme
skulle kunna vara anstötligt emot någon Religion,
då det icke framföres på ett anstötligt
sätt.
Friherre Drufva: Jag får den äran erindra,
det jag endast yttrat mig förmoda, att de
Den ] 4 Martil.
469
öfrige frenne Stånden antagit ifrågavarande
tillägg, samt att, om så vöre, Ridderskapet
och Adeln, såsom det första Ståndet, icke bor»
de sätta sig emot enRedaction, hvilken skyddade
vördnaden för Religion och hvilken egentelige-o
icke innefattade mer än hvad £
den gamla Redactionen redan funnes inbegripit*
Grefve von Lantingshausen: Jag får en^
dast begära upplysning, om hvilkens skyldighet
det är att åtala en mot den Evangeliska
Läran anstötlig Skrift.
Friherre Mannerheim: HofCancelleren åtalar
eller ock remitterar Målet lill JustitiaCancelleren.
Grefve von Lantingshausen: Hvad vore
det då för skada att HofCancelleren ägde rät»
tighet att först indraga Skriften och sedan åtala
densamma ?
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har icke
yttrat att Fhilosophiska Systemer varit anstötlige,
utan endast, att, enligt LitteraturHistorien,
hvart och ett af dem vid sin första uppkomst
blifvit ansedd såsom anstötligt mot Religion,
jag har sjelf öfverlefvat flera exempel härpå.
Bonnets Systeme beskylldes i början för Materialisme,
Kants sedan vid sin första upprinnelse
för Idealisme , Schellings derpå likaledes ' för
det samma: Sjelfva Cartesii , Leibnitz’s och
Wollfs Systemer förföljdes i deras början såsom
Rätterska och anstötliga mot Religionen.
470
Den 14 Mariit.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: jag
tror att på redan anförda grunder den föreslagna
nya Redactionen bör afslås. Men då det
blifvit nämndt att opinonen om Ridderskapets
och Adelns beslut skulle kunna blifva mindre
fördelaktig, tror jag mig böra förklara, att jag
derföre ej har någon farhåga. Den Evangeliska
Läran och all sann Lära vinner på en rätt to*
lerance. Den är då först i våda när man blottställer
dess bekännare att efter magtens pröfning,
af hvad som kan vara anstötligt blifva
behandlade. Ett afslag synes mig således här
vara en följd af ett sannt nit och en innerlig
öfvertygelse om Lärans egen kraft, och ett
rent begrepp om sättet huru den i sin renhet
bör bibehållas.
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde
å nyo, att den föreslagna nya Redactionen
måtte af Ridderskapet och Adeln afslås.
Bifölls.
Grefve von Lantingshausen, Friherrarne
Drufva och Lagerbjelke, Johan , samt Herr
Lagerheims, Lars Magnus, reserverade sig mot
Ridderskapets och Adelns beslut.
§. 5. Mom. 1.
Deraf hade blifvit föreslagit en så lydande
Redaction:
”Lagligheten af åtalade tryckta Skrifters
innehåll skall hädanefter alltid prof vas af en
Den 14 Martil.
Alt
Jury eller Nämnd, bestående af nio Personer,
hvilka sammanträda vid den Domstol, där
brott emot denna Lag åtalas, oc/i där genom
förhör med Parter ne, Åklagarens slutpåstående
och den tilltalades förklaring, ransaka
ningen fullbordas barf
Hvilken nya Redaction , uppå derom aE
Herr Grefven och LandtMarskalken fram tälld
Proposition, af Ridderskapet och Adeln bifölls
§
5• Morn. 2.
Af detta Moment hade en så lydande Redaction
blifvit föreslagen:
55Den som kallas till Ledamot i Jury ,
må ej utan laga förfall uteblifva och åge
Domaren genom vite eller annan laglig påföljd,
en uteblifven Jury-Ledamot till inställelse
förpligta. Parten gulde Resekostnaden
för de af honom tillkallade Ledamöter i Jury.
Om Förrättningen uppehälles genom någon
Ledamots förfallolåsa ut eb lif vande, ersätte lian
de tillstädeskomne Ledamöters Resekostnad.
Ej må Part till Ledamot i Jury någon utom
Lånet boende tillkalla. Domstolen må ej till
Ledamot i Jury namna annan Person, ån som
bor inom den Jurisdiction, där målet år anhängigt.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, hemställde
att den nya Redactionen måtte afslås, emedan
det, enligt hans tanka, icke vore rättvist att en
472
Den 14 Martii.
Part ej finge till Ledamot i Jury någon utom
Länet boende tillkalla, hellst Parten, som skulle
gälda den tillkallade Ledamotens kostnader,
borde lå välja hvilken som hellst, för hvilken
han hyste det mesta förtroende.
Herr Grefven och LandtMcirskcilken gjorde
Proposition till bifall af den föreslagna nya
Redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskacken
hemställde, om Ridderskapet och Adela
behagade afslå Redactionen- hvilket bifölls.
§, 5. Mom. 3.
ConstitutionsUtskottet hade föreslagit att
början af denna §. måtte lyda sålunda:
”Parterne aga välja hvar sina fyra och
Domstolen feni, tillsammans tretton i Staden
eller orten derintill neira boende, för Medborgerlig
dygd vål kände personer, af hvilka,
sedan de efter Lag blifvit af Domstolen
ojåfvige f örklarade, en ibland de af Vederparten
och en bland de af Domstolen nämnde
Personer bör af hvardera Parten utan anförde
skäl uteslutas.
Då uppå Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition*till bifall af denna Redaction,
ropades
Den 14 Martu.
473
hemslällde Herr Grefven och Landt Ma rskall: en
att , med ogillande af Redactionen , 3, Morn.
måtte förblifva oförändradt, hvilket bifölls,,
§. 5- Mom. 4.
Efter orden: ”icke åtskiljas innan”, var
föreslaget, att det återstående af Morn. måtte
utgå, och i dess ställe insättas följande:
Densamma häröfver med Ja och Nej
röstat. Till den anklagades fallande Jordras
Jilius t Iva tredjedelar af rösternej i annat Jall
vare han frikänd.”
Hvilken nya Redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
ConstitutionsUtskottet hade äfven hemställt
att 5. §• 8. Mom. måtte uppflyttas emellan 6.
och 7 'Morn. af samma hvilket, uppå af
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord Pro*
position, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
ConstitutionsUtskottet hade vid sista Riksdag
föreslagit, att derest Riksens Ständer vid
denna Riksdag skulle finna den antagne Jury*n
ej uppfylla dess ändamål eller vara stridande
emot Nationens lynne, det måtte vara Riksens
Ständer öppet att i laga ordning denna Inrättning
afskaffa, och den förut fastställda RättegångsOrdningen
åter införa.
Herr Nanckhoff, Carl Ulric, ansåg det
vara för tidigt att uti Jury-inrättningen nu gö
-
474
Den 14 Martii.
ra någon förändring, samt hemställde derföre
att ConstitutionsUtskottets nyssnämnde Förslag
måtte afslås.
Friherre Cederström, Jacob: Som Inrättningen
af Jury vid sista Riksdag icke var innom
Riket känd och man således fruktade
att detta Rättegångssätt möjligen skulle kunna
bereda missnöje hos Nationen, tillstyrkte,
i anledning af derom väckt Motion, ConstitutionsUtskottet
att det matte vara Riksens Ständer
öppet, att vid denna Riksdag, i händelse
de sä för godt funne, kunna samma Inrättning
afskaffa och den förut fastställde Rättegångsordningen
äter införa. Då nu likväl, genom
Ridderskapets och Adelns angående åtskilige
Momenter i Tryckfrihetsförordningen fattade
beslut, Inrättningen af Jury redan blifvit bibehållen,
återstår för Ridderskapet och Adelnatt
uppskjuta pröfningen af ifrågavarande Förslag
till nästa Riksdag.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
instämmer med Friherre Cederström i hans uppgift
af det Historiska förhållandet. Jag vill alle.
nast erindra att denna fråga nu mera icke kan
vara öppen, sedan Jury är antagen; den kan
icke ens hållas öppen genom något Stånds beslut,
utan endast genom ny Motion hos ConstitutionsUtskottet.
Friherré Cederström förenade sig med
Herr Silfverstolpe.
Dén 14 Martti.
475
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
o n icke, sedan Ridderskapet och Adeln
redin bifallit åtskilliga Momenteri TryckfrihetsFöros
dningen, hvilka angingo Inrättningen
al Jury, Irågan om dess anskaffande så«?
ledes nu mera måtte komma att förfalla.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Marskalken ti 11 -  kännagaf, att ConstitutionsUtskottets åtgärd
under sistledne Riksdag, vid Förslaget till en
förbättrad NationalRepresentation, inhämtas af
Utskottets, under den 10 Julii 1815 till Riksens
Ständer derom afgifna Betänkande, hvilket
innehöll att Utskottet, i saknad af nödiga Statistiska
upplysningar, icke kunnat vid detta
ämne meddela någon handläggning.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag anhåller få till Protocollet antecknadt, att
jag beklagar det .förra ConstitutionsUtskottets
åtgärd i denna fråga varit af den beskaffenhet,
att Ridderskapet och Adeln nu icke kan åt
denna fråga lemna någon åtgärd.
Upplästes och lades på Bordet följande ,
ifrån nedannämnde Utskott, under den 4. dennes
aflåtne Memorial och Betänkanden :
Ifrån Banco Utskottet:
1:0 Frågan huruvida de Fideicommisset,
hvilka j enligt serskild Nådig tillåtelse, fått
476
Den 14 Martii.
med Inteckning graveras , må kunna af Riksens
Ständers Banque, såsom Panc antagas;
deruti BancoUtskottet förklarat sig anse Banquens
säkerhet fordra ett bestämdt Stadgande ,
det inga Egendomar af Fidecommiss - natur
hädanefter böra såsom Pant för BancoLån antagas.
2:0 Angående Lånerättighet i Banquen för
de uti Philipstad belägne Fastigheter; anseende
Utskottet sig ej kunr.a eller böra tillstyrka
att Philipstad ensam bland Rikets Städer skulle
vara från all Länrättighet i Banquen utesluten;
och har Utskottet föreslagit att till yt*
terligare betryggande af Banquens säkerhet
vid möjeliga oförutsedda händelser, det må
åläggas Låntagare uppå StadsEgendomar i Philipstad,
att utom vanlig laga Inteckning anskaffa
en af Magistraten eller Landshöfdingen i
orten godkänd borgen af tvänne vederbäftige
Män, som en för båda och båda för en ansvara
för Capital och Ränta, hvilken borgen hvarje
femte år, så länge något af Lånet innestår,
feorde genom Låntagarens försorg förnyas.
f
Från Stats- och Banco Utskotten:
Angående väckt fråga om förhöjning uti de
för Riksens Ständers Revisorer af Stats- Banco-
och RiksgäldsVerken anslagne Arfvoden.;
deruti Utskotten tillstyrkt, att, jemte det Revisorerne
bestås Skjuts efter lyra Hästar till
och ifrån Stockholm, det för samtelige Reviforerne
förut anslagne Tractamente af 2 R:dr
Den 14 Martik
477
Banco om dagen, må förhöjas till 3 R:dr samma
mynt, att utgå så väl under den för Revisions-förrättningen
bestämda tid, som under
resan till och ifrån Stockholm* då åtta mil
beräknas för dagen; börande Revisorernes Resekostnader
och Tractamente, efter hvad förut
vanligt varit, till ena hälften godtgöras af Ban-:
quen och till den andra af RiksgäldsContoiret,
i sammanhang hvarmed Utskotten föreslagit
att en lika tillökning må tillgodokommo de
Riksens Ständers Ombud, åt hvilka den årliga
granskningen af Banco DiscontVerkets
Räkenskaper och förvaltning hädanefter anförtros.
Frän Stats Utskottet:
1:0 Angående den årliga Ränta , som ät
»u varande Hans Maj;t Konungen och Dess
Arfvingar tillslagen; anmälande Utskotten , att
Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse till
StatsUtskottet, af den 24 sistledne Februarii,
behagat återtaga Dess Högstsalige Herr Faders
Nådiga Proposition till StatsUtskottet, af
den 23 December 1817, oin bestämmande af
60©,000 Francs i metalliskt Mynt, såsom den
årliga ersättnings-summa, hvilken till belopp
af 200,000 R:dr'Svenskt Bancomynt, vid 1815
års Riksdag blifvit Kongl. Majit och Dess Ef-j
terträdare på Svenska Thronet» tillslagen.
2:0 Ofver gjorda Motioner, angående Mej
dels beviljande åt Herr BergsRådet Friherre
Hermelin; deruti StatsUtskottet hemställt, att
473
Dsn i 4 Martil.
Riksens Ständer, såsom bevis af Nationens erkänsamhet
för Friherre Hermelins möda och
uppoffringar, samt för att bereda honom tillfälle
att fortfara med utgifvandet af dess Arbeten,
må tilldela Herr Friherren oeh BergsRådet
för dess lifstid en årlig Summa af io oo
R;dr Banco på IndiagningsStaten, att Qvartaliter
uppbäras.
3:0 I anledning af Kongl. Majtts Nådiga
Proposition om Medels anslående till kostnaderne
vid en förbättrad Fångföring och Bevakning
; deruti StatsUtskottet tillstyrkt, att Riksens
Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition innehåller, må å allmänna
Anslaget för Fångars skjuts och underhåll
bevilja en tillökning af 3000 Riksdaler årligen,
samt att för FångGevaldigerns aflöning,
beräknad till 200 Riksdaler årligen för hvarje,
den erforderlige årliga summa af 12000
Riksdaler, likaledes måtte anslås och å Stat
uppföras till Kongl. Majds Nådiga disposition
i och för verkställigheten af den nya och förbättrade
anstalten om Fångbevakningen i ali-,
mänhet.
4:0 Angående nödige medel till DrottningholmsBroars
iståndsättande; derutinnan StatsUtskottet
hemställt, att Riksens Ständer till K:gl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna, att icke allenast
låta afskrifva de under den 26 Julii 1815
förskottsvis till nödige Reparationer å nämnde
Broar anordnade och utbetalte 8000 R;dr
uppå StatsVerkets öfverskottsmedel, utan oek
Den 14 Martii.
479
af samma tillgång disponera ytterligare to,cöo
R:dr för detta ändamål och hvarigenom dcssa
Broar måga blifva uti fullkomligt stånd satte,
föreslående Utskottet att till berörde Broars
framtida underhåll, endast böra påräknas och
användas Bropenningarne eller den för öfver,
farten stadgade afgitten, hvilken, efter nuvarande
tids förhållanden, torde lämpeligen bör
ra ökas.
5-0 I anledning af de hos BorgareStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
rörande väckt fråga om förhöjning uti PostskjutsningsLegan;
anmälande Utskottet, att de
öfriga trenne RiksStåndenf samma Betänkande
redan bifallit.
6:0 Angående Återremiss från Högloflige
Ridderskapet och Adeln af StatsUtskottets Utlåtande
öfver Herr Gripensvärds Motion, rörande
Segelleden genom BaggensSundet och Södra
Stäket} hvilket Utlåtande, efter Utskottets anmälan,
redan blifvit af de tre öfriga RiksSlånden
gilladt.
7:0 Rörande d* hos Hedervärda BondeStåndet
gjorda Anmärkningar vid Statsutskott
tets Utlåtande, i fråga om bidrag af allmänna
Medel till fullbordande af Hamnbyggnaden i
Malmö } hvilket Ärende Utskottet icke kunnat
under vidare åtgärd taga , sedan det redan af de
tre öfriga RiksStånden blifvit pröfvadt och
afgjordt'.
Den 14 Martti.
Sto I anledning af Hedervärda BondeStåndets
Återremiss af Statsutskottets yttrande
, angående föreslagen rättighet till Skattelösen
af LotsHemman j och tillkannagifver Utskottet,
att sistnämnde Yttrande redan blifvit
af de öfrige trenne RiksStånden godkändt.
9:0 Angående de hos Hedervärda BondeStåndet
gjorda Anmärkningar vid Statsutskottets
Yttrande, rörande vackt fråga om förbättring
i Länsmännens Löne-vilkor; hvilket Ytt.
rande, efter hvad Utskottet förmäler, redan
blifvit af de trenne andra RiksStånden bifallit.
10:0 I anledning af Välloflige BorgareStåndets
Återremiss af frågan, angående ersättning
till Städerne för deras andel uti Ac*
ds- och BakugnsPenningarne} och tilikännagifver
Utskottet, att dess första Yttrande i
detta ämne redan blifvit af de tre öfrige RiksStånden
godkändt.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högioflige
Ridderskapet oeh Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, för-;
middagen den 12 Martii 1818»
S. D. Remitterades:
till
Den 14 Martil.
481
till Lagutskottet:
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer om antagande af en ny ConcoursLag
och förändring af i §.8 Cap. GiftermålsBalken,
samt 7 Cap. RättegångsBalken;
till Allmänna Besvärs- och OeConomiceUt
skott et:
Ett Memorial af Herr Flach} Carl Fredric
j angående allmänna Fattigvården. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con»
stitutionsUtskottets, den 18 sistledne Februarii
aflåtne, samt den 7 dennes förmiddagen på
bordet lagda Memorial, innefattande Yttrande,
i anledning af en från Ridderskapet och Adeln
remitterad Anmärkning mot Konungens Rådgifvare
i CommandoMål för Armeen} beslöt
Högloflige Ridderskapet och Adeln att låta
samma Mål förfalla. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 12 Martu 1818.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
LagUtskottets, den 20 sistledne Februarii
afgifna, samt den 7 dennes förmiddagen
på bordet lagda Betänkanden, nemligen:
Ridd. o. Ad. Prot.lV. B. I Afd- 61.
482
Den 14 Martil.
1:0 Öfver Herr Borgmästaren J. H. Ekstrands
Memorial, angående förtydligande af
Lagens Stadgande i 17 Cap. GiftermålsBalken,
om beräknings-grunden för beloppet af fördel.
2:0 Öfver det af RiksdagsFullmägtigarne
Olof Wikström och Johan Jacob Rutberg samt
Johan Wiklund uti Memorial gjorda Förslag
om bestämmande af en viss afgift till KronoFogdarne
i Westerbottens och Norrbottens Län,
då de icke sjelfve, utan genom Länsmännen,
låta verkställa Utslag i UtsökningsMål; äfvensom
öfver RiksdagsFullmägtigen Anders
Danielsons väckta fråga om fastställande af
Länsmännens, Nämnde- och Fjerdingsmännens
rättighet att, enligt KronoFogdens Ordres och
på dess ansvar verkställa Utmätningar i Privata
Mål.
3:o Öfver Friherre C. L. Stael von Holsteins
Memorial, rörande bibehållande af Författningen,
att en sjettedel af Ström alltid bör
hållas öppen.
4:o Rörande den af RiksdagsFullmägtigarne
Nils Månsson från Malmöhus Län och Carl
Fredric Berg från Götheborg och Bohus Län
väckta fråga om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 26 November 1816, angående
sättet för en Menighets hörande i enskilta tilla
tliga Ärender.
5:o Öfver Grefve Gustaf Löwenhjelms
Den i-4 Martii.
433
gjorda Förslag att Böter i Brottmål må utgå
efter förmögenhet. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets,
den 20 sistledne Februarii afgifna,
samt den 7 dennes förmiddagen, på Bordet
lagda ytterligare Betänkande, uti den väckta
och till Utskottet återremitterade frågan,
angående förändring i straffet för Hållkarl,
som fordrar Drickespenningar af Resande eller
dem med ovett ofredar; fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln för godt att, med
godkännande af samma Betänkande, LggUtskottets,
den 8 sistledne Januarii i ämnet först
afgifna Utlåtande gilla. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets,
sedan 1815 års Riksdag
hvilande, samt den 19 sistledne Februarii på
Bordet lagda Förslag till ändring uti RegeringsFormen;
fann Högloflige Ridderskapet och
Adeln för godt antaga så väl de af Utskottet
tillstyrkta ändringar uti RegeringsFormens 29
och 37 §§., som äfven den föreslagna nya §.,
hvilken borde emellan 37 och 38 §§. införas,
jemte första Alternativet af de utaf 28 §. framställda
nya Redactioner; hvaremot Utskottets
Förslag till Förändrade Redactioner af 4 och.
38 §§. i RegeringsFormen af Ridderskapet och
Adeln ogillades. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
434
Den 14 Martii.
Urtima Riksdagen i Stockholm den
i4 Marti 1818.
S. D. Remitterades till ConstitutionsUtskottet:
Eli
i den form 2g §. Riksdagsordningen
föreskrifver, anmäld anledning till anmärkning
emot StatsRådet samt Konungens Föredragande
för Handels- och FinanceÄrender.
Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till två eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddeiskap.et och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1817 och 1818.
Fjerde Bandet.
Andra Afdelningen.
STOCKHOLM,
Trycke hos O ror Grahn, l8lf.
I
Tisdagen den 17 Mar lii.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
T
fj usterades följande ;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den *4
Martii 1818.
S. D. Vid föredragning af ConstitufionsUtskottets
den 1 1 dennes aflåtne Memorial, in-'
nefattande anmälan af tvänne Redactionsfel uti
de vid 1815 års Riksdag beredde Förslag till
ändringar i 38. och 46. §§. af RiksdagsOrdningen,
fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att samma Memorial endast borde läggas till
Handlingarne, Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Con;
stitutionsUtskottets sedan 1815 års Riksdag hvilande
och den : 9 sistledne Februarii på bordet
lagde Förslag till ändring i nedannämnde
§§. at RegeringsFormen, beslöt Höglofl. Rid*!
derskapet och Adeln, att antaga de afUtskot*
4
Den 17 Martii, /. m.
tet tillstyrkte ändringar uti 4», 56. och 81 §§•,
hvaremot Utskottets Förslag till förändrade
Redactioner af 53, 6c. och 96. §§. af Ridder?
skåpet och Adeln ogillades. Ut supra.
S. D Vid förnyad föredragning af ConstitutioncUtskottets
sedan »815 års Riksdag hvilande
och den 19 sistl. Febr. på bordet lagde Förslag
till ändring uti nedannämde §§. af Riksdagsordningen
fann Högh jRidderskapet och Adeln
för godt antaga de af Utskottet tillstyrkte ändringar
uti 15, 46. och 68. §$., jemte första
Alternativet af de rttaf 38- § framställde Redactioner,
hvaremot Utskottets Förslag tillför;
ändrade Redactioner af 14, 29, 56 och 63 §§.
af Ridderskapet och Adeln ogillades. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
, sedan 1815 års Riksdag
hvilanda, samt den 19 sistledne Februarii på
bordet lagde Förslag till ändringar och Tillägg
uti TryckfrihetsFörordningen, fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln för godt ogilla
de af Utskottet tillstyrkte ändringar uti 4. §.
8 Mom. samt 5. §. 2. och 3. Momenterne; men
älla öfriga af Utskottet föreslagne ändringar
och Tillägg, nemligen uti Ingressen, 1. §.5,
6, 7 och 8. Mom , 3. §. 9. Morn., 4. §. 7.
Morn., 5. §. 1. och 4. Morn., samt uppflyttning
af 8. Mom. emellan 6 och 7. Morn. af
sistnämnde §. blefvo af Ridderskapet och Adeln
antagne, i följd hvaraf frågan om afskaffande
af den nuvarande juryn således komrae att för?
fålla. Ut supra.
Den jy Martil, f m.
Hyr Gyllerihahl, Lars lierman , hade inlemr.
at ett så lydande:
Vördsamt Memorial.
Enskilda angelägenheter nödga mig, att
innan korrt från Staden afresa , hvarigenom
jag sättes utur tillfälle, att vidare fortfara i det
smickrande förtroende, hvarmed Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagat hedra mig, då
jag vid Riksdagens början valdes till Ledamot
i Riksens Höglofl. Ständers LagUtskott j hvilket
förhållande jag ansett mig böra för Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln härigenom vördsammast
anmäla.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade,
i anledning häraf, Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum sammanträda för ätt utvälja
en Ledamot i Lagutskottet efter Kerr
Gyllenhahl
-
Justerades PleniProtocoliet för den 2 den}
nes förmiddagen.
Herr Heijkenskjöld, Dettlof, uppläste följande
:
Jag kan ej fullkomligen insp afsigten med
de af Herr Roos uti sitt Anförande i Plenum
den 2 dennes gjorde frågor och uppgifter, men
sorn han synes önska svar och upplysningar,
skall jag3 så godt jag kan, söka besvara honom.
6
Dm 17 Martil, f. in.
Jag får vid dess Anförande först erindra, att
Herr Gretve von Platen aldrig, mig veterligen,
bestämdt yttrat, att Fartyg af bo å ioo Lästers
drägt skulle kunna passera Trollhättan ;
endast uti dess af trycket utgifne Afhandling
om Canaler , då han deruti omtalar Bjelkars
och Sågblockars transporterande på Fartyg
genom Canalen, förekommer följande mening:
”Ville man för sådan Transport genom Cana”leti,
bygga någon pråmlik Farkost, som lik”val
i flera hänseenden blef felaktig, är ingen
”fråga, att icke i oo Lästers drägt skulle klinga
erhållas” Men af detta yttrande kan väl
aldrig dragas den slutsatts , att ett ioo Lästers
Fartyg, bestämdt till seglation på hafvet och
bygdt derefter, skulle kunna passera Canalen.
V »
Hvad åter angår den värda Ledamotens
uppgift, om hvad sorn handt dess Fartyg, under
passagen genom Slussarne , bestrider jag
den alldeles icke; den bevisar blott, i min
tanke, att Byggmästaren gifvit ritning på ett
mot ändamålet icke svarande Fartyg, och att
detta Fartyg, som varit af 52 Lästers drägt,
med största svårighet passerat Slussarne, men
deraf följer icke , att ej både lika stora och
större Fartyg kunna göra det med lätthet, om
de blifva byggda derefter. Jag är ej kännare
af Skeppsbyggeriet, men förmodar, att om det
nämnde Fartyget varit något smalare samt dess
botten construerad efter samma grunder, sQm
på en Holländsk, så kallad Smack, skulle det
både med lätthet passerat Slussarne och dess
lästetal blifvit större.
Den 17 Martil, f. m.
Jag får vidare upplysa den värda Leda^
moten derom, att sedan Trollhätte Canal blifvit
färdig, utsattes af dess Direction år 1805
eller 1806, en Prisfråga, om Construction af
ett Fartyg, som med en byggnad, lämpad efa
ter Canalens och Slussarnes Dimensioner, förr
enade den högsta drägtighet.
Denna fråga har blifvit till Directionens
nöje besvarad, af en vid namn Ringheim i
Carlskrona, som derföre fick den utsatta be-:
löningen; han inlemnade noga och fullständig
ritning på ett Fartyg, som med uppgifne Dimensioner,
att med lätthet passera Slussarne,
skulle blifva 70 Läster eller något deröfver*
Denna uppgift lärer ej heller kunna bestridas,
då det står hvem sorn hellst öppet , att af ritningen,
som i Directionens Archiv förvaras,
erhålla Copia. CommerceRådet Santesson hac
dessutom haft ett Fartyg, som i flera år seglat
igenom Trollhätte Canal och som varit af
65 Lästers drägt, hvilket, ehuru ej bygdt efter
Ringheims ritning , likväl, hvad Lästetalet
angår, tämmeligen kommer dermed öfverens.
*
Då man således kan taga för afgjordt, att
ett Fartyg, hyggdt efter den af Ringheim uppgifne
ritning, blir omkring 70 Läster, att det
kan passera Trollhättan och följakteligen de
lika stora, om ej större, Götha Canalens Sius-;
sar, synes m>g att den värda Ledamotens Anförande
är nöjaktigt besvaradt.
Sluteligen får jag endast tillägga den ge*
Dm 17 Martil, f. m.
nerell» Anmärkningen, att erfarenheten lärt
Svenska Rederierna , att Fartyg om den omnämnda
storleken, äro de, som på utrikes Ors
ter lättast erhålla fragter, och att med dem
alla kända Haf kunna med icke mer än vanliga
sjöfaior beseglas, är en af alla sakkunniga
så erkänd sanning, att den ej behöfver
bevisas.
Som Herr Roos likväl begärt och Hög*
loflige Ridderskapet och Adeln bifallit, att
dess Yttrande får åtfölja de öfrige i ämnet
gjorde Anföranden till vederbörligt Utskott, får
jag äfven ödmjukast anhålla, att mina Anmärks
ningar få vara det följaktige.
Herr von Heynne, Georg: Jemte det jag
instämmer i Herr Påhlmans yttrande, i anledning
af Herr Lagerheims Memorial , får jag
tillika förklara min tro, att de, som kunna hafva
ett personligt Interesse i fortsättandet af
Götha Canal-arbete, göra bättre eller åtminstone
mera opartiskt, om de med Facta och
bestämda Calculer söka upplysa oss om nyttan
af, och möjligheten att någonsin fullborda Canalen,
än om de försöka bestämma den större
eller mindre Fosterlandskänslan hos Personer
af motsatt öfvertygelse. _ Öfverläggningarne
om Götha Canal vid alla våra Riksdagar tyckas
i sig sjelfva innefatta så tillräcklige anled*
ningar till obehagliga intryck, att man ej synes
behöfva genom Opinions- och ord-tvisten
öka dem»
Den 17 Maväii, /. m.
9
Herr Roos, Carl Adam: I anledning af
hvad Herr Heykenskjöld anfört, torde mig
til låtas förklara, det mine Yttranden stödja sig
på verklige Fada, då deremot Herr Heykensköld»
stödja sig endast på uppgifter.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
a't de angående Götha Cana! nu afgifne
Yfrand-n, måtte till Stats- och BancoUtskotten
remitteras; hvilket biiölls.
Herr Grefven och LandtMarskcilken hemställde,
att sedan alla från 1815 års Riksdag
hvilande Förslag till ändringar j Grundlagarne
nu mera blifvit pröfvade och afgjorde , Con6titutionsUtskoitet
måtte anmodas att inkomma
med uppgift på de Förslag , sorn af samtelige
RiksStånden blifvit godkände, hvilka, efter
verkställd justering, sedermera torde böra öfverlemnas
till ExpfeditionsUtskottet, lör att i
afseende å Kongl. Maj ts Nådiga Sanction derå
uppsätta en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t.
Bifölls.
}■
-
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
af enligt det för Högstsalig Hans
Maj t Konung Cari XIII:s Begrafning utfärdade
Ceremoniel, komma vissa Ledamöter af
RiksStånden att deltaga uti den Kongl. Processionen;
i anledning hvaraf och då Herr
Grefven och LandtMarskalken hade sig be:
19
Den 17 Martil, /. m.
kant, att 50 af Ridderskapefs och Adelns Ledamöter,
skulle blifva dertill kallade, Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde, det
Ridderskapet och Adeln behagade innom sig
välja bemäide Personer, antingen på det sätt,
att de äldste bland Grafvarne, Flihenarne samt
Ridders- och Adelsmän utsägos, eller ock att
hvarje Bänk måtte innom sig utse en Ledamot;
men då alla de Hofvet eller serskilda EmbetBmannaCorpser
tillhörande Herrar Ledamöter
redan vore berättigade att gå i Processionen,
hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke sådana Herrar Ledamöter, hvilka
icke ägde någon dylik befattning, mätte utväljas,
att vid samma tillfälle å Ståndets vägnar
sig infinna; hvarvid AdeisUniformen med
flor om armen och i värjan kunde nyttjas; och
voro lör de öfrige af Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter, hviikaicke kornmo att deltaga
i Processionen, rum utsedde i RiddarholmsKyrkan,
hvartill Biiletter funnos uti KiddarhusCanceiliet
att tillgå.
Gröf ve Mörner, Carl Stellan, hemställde, om
icke, på sätt Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit, Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt, att hvarje Bänk innom sig ut;
sage en Ledamot att deltaga i Processionen,
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition lill bifall af hvad Grefve Mörner
föreslagit, samt att, sedan alla Bänkarne
utsett sine Deputerade, dessa sistnämnde mätte
Den 17 Martil, f. m.
z 1
till deltagande i Processionen låta sig hos RiddarhusFiscalen
anteckna.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- och Banco
Utskottens
den 3 dennes afgifne samt den 7 1
sannia Månad, förmiddagen, på bordet lagde
Betänkande, i anledning af den del af Kongl.
Majit nådiga Proposition den 10 December
1S17 om Allmänna penninge-rörelsen och Myntvirdets
upprätthållande, sorn angår Malmö,
Gotha CanalBolags samt Götheborgs Discontverks
utredning.
Herr Hjärne, C. hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Vid Höglofl. Stats- och BancoUtskottens
Betänkande, rörande FilialDisconternes utredning,
vågar jag följande Anmärkningar:
1:0 Anser jag, lika med Friherre Wirsén,
orätt, att som tillgång utesluta den af Götha
CanalDiseont ägande fordran på i,100,000
R:dr af Götha Canal, åtminstone till hela sitt
belopp 5 ett sådant beslut synes mig mycket
tidigt, då Ständerne ännu icke utlåtit sig öfver
detta Arbetes fortgång eller fortfarande,
och hvad beslut i detta ämne än må tagas,
måtte der finnas värde till minst 500,000 Ridr
Banco.
2:0 Anser jag äfven icke rättvist, att un;
13
Den 17 Marlit, f. m.
dandraga sig betala 3 Procent på utevarande Disconternes
Skuldsedlar till den 1 October rR 17,
och art de, som hafva flere års dylik Ränta
innestående, skulle behandlas lika med dtm,
som endast hafva få månaders.
3:0 Anser jag att 5 år är för korrt tid,
att ur den allmänna Rörelsen indraga ett åk
betydligt Penninge belopp, s*m Disconternes
utestående Fordringar, och
4:0 Anser jag förflyttning till Hufvudsta»
den af alla Disconterne, en orätt för Inne v å»
narne i Frovincerne.
Men då jag tillika finner , att om 3 Procent
skulle erläggas för Disconternes Skuldsedlar,
skulle en större förlust träffa Banquen,
vågar jag föreslå följande , hvilket, efter min
tanka, innefattar alla interesserade Parternes förmån,
och ingens förlust, då jag åsidosätter Actie-ägarne,
som jag, lika med Utskotten, af
anförde skäl, tror icke böra komma i frågat
1:0 Böra enligt Betänkandet alla Skuldsedlar
inlösas på 5 år med Ränta till den 1 Or
étober 1817, och hvarpå jag tror, genom nedanföre
projecterade ersättning, 3 Procentskall
kunna betalas på det för hvarje år återstående
Capitalet.
* 2:0 Häremot skulle Disconterne äga rät
tighet,
eller rättare Banquen, som deras Utredningsman,
att genast å nyo utlåna inflytan»
Den 17 Martil^ f, m.
13
de Ränte- och Afbetalningsmedel, och dermed
fortfara i 10 år.
3:0 Såsom en följd deraf, skulle alia nu
befintlige Lån i Discooterne få omsättas på 10
i stället för 5 år.
4:0 Skulle, såsom följd häraf, tillåtas afbetalningar
med 3 ProcentsSedlar , efter deras
fulla belopp j äfven Räntan, om den blir bifallen,
bör till inbetalningsdagen beräknas, och
5:0 Böra Disconterne, som hittills, få qvar.
blifva i de Landsorter de varit, men under
Banquens styrelsej endast de i Stockholm hittills
varande Contoir böra med Banquen sammanslås.
Och föreslår jag, att den blifvande
BancoDirectionen må ökas med 2 Ledamöter
af hvarje Riksstånd på hvarje Discontplats,
Summa 4 af hvarje Riksstånd, som under den
i Stockholm varande BancoDirectionen ägde
att desse Afdelningar efter gifne Instructioner
förvalta, dock utan vidare deltagande i BancOi
Directionens göromål. -
Genom de här ödmjukast föreslagne för.'
ändringar i Betänkandet, härflyter, etter min
tanka, de väsendteliga fördelarne, med ingens
förnärmande, att 3 ProcentsSedlarnes Innehafvare
ske fullkomlig rättvisa, i synnerhet om
dem kan beviljas löpande Ränta till inlösningstidenj
att Penninge* beloppet får, till indragningen
en längre och följakteligen mindre kännbar
tid för dea allmäna» Rörelsen 5 att Lanta»
M
Ben 17 Martil, f. tu.
garne i Disconterne få en fördubblad tid till
inlösen af sine Skuld-sedlar, en tid, jemnad
mera i förhållande till Penninge-tillgångarne;
att 3 ProcentsSedlar kunna utan Banquens förlust
användas till fullt belopp och utan deras
ägares förlust vid afbetalningen, och sluteligen
förlora ej Provincerne den förmånen att
äga Disconthjelp närmare och hoppet att vid
nödens tillfällen äfven få nya Lån innom den
föreskrifne tiden,
I det blifvande Betänkandet anser jag äfven
stället vara, der Utlåtande , rörande den
öfverklagade ÖlVerräntan, borde meddelas.
I händelse af Återremiss, vågar jag ödmjukast
anhålla, att detta mitt Anförande må
få åtfölja Betänkandet till Utskotten.
Friherre Lagerbjelke, Johan, anförde skrif*
teligen:
Utan att erkänna någon Staten åliggande
laglig förbindelse, att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster, elier skyldighet att med
Disconternes utredande taga befattning, hafva
Riksens Ständers Höglofl. Stats- och BancoUt*
skott föreslagit, på sätt, det nyss uppläste Betänkandet
innehåller , att Staten skulle öfvertaga
dessa Disconters affairer och utreda desamma
Härvid
må mig tillåtas anmärka, att sedan
dessa ifrågavarande Disconter, igenom så väl
den Verkställande! Magtens, som Riksens Stan
-
Den 17 Martti, f. m.
15
ders vidtagne åtgärder, vunnit i det Allmänna
ett så betydligt förtroende, att deras Sedlar i
Rörelsen allmänt gingo som Mynt, atc under
hela deras Octroy-tid Riksens Ständers eller
Banquens Revisorer granskat deras Handlingar,
utan att för Allmänheten förr än i slutet af Sept.
månad förledit år tillkännagifva deras obestånd,
men tvärtom, i de föregående Revisioner, meddelat
deras Styrelser Decharge, hvarigenom, om
inöjeligt vore, än mera deras Credit skalle o-,
kas} synes för mig, om icke eftér Lagens strängaste
bokstaf lagligt, åtminstone efter alla
rättsgrunder högst billigt, att Staten, så vidt
dess tillgångar medgifva, ersätter Borgenärernes
oskyldiga lidande och iråkade förluster,
hvilka aldrig ägt rum, om icke dessa Disconfers
Credit vunnit ett så allmänt och öfverdrift
vit förtroende.
Då Staten eller Banquen otvifvelaktigt är
Disconternes största Creditor, är det utan tv*ifvel
Staten, som bör vara den rätta utredande
af dessa Disconters Affairer, så mycket mer,
som i afseende på de serskildta vidsträckta omständigheter
, sorn härvid inträffa, Staten är
den enda, som han utreda dem; de öfrige Creditorernes
rätt åter, blifver ovilkorligt den,
att alla tillgångar komma i beräkning, och
att alla erhålla, af den utdelande Massan, lika
rätt i mån af deras fordringar.
Huruvida alla tillgångar blifvit beräkna*
de, upplyses bäst utaf Friherre Wirséns med
Utskottens Betänkande åtföljande Anförande 3
16
Den 17 Martu, / tu.
sorn tydeligen ådagalägger, att den af Götha
CanalOiscont, hos Canal verket ägande fordran,
1,joe,000 R:dr, icke blifvit påräknad. Af denna
fordran voro vid 18 3 5 års Riksdag 900,000
R.dr af dåvarande BanccUtskott kände, hvil-!
ket Utskott ansåg hvarken Banquens eller Discontens
privata Creditorers rätt igenom den
förnärmad eller hafva till säkerheten något
att befara. Dessutom upplyser Friherre Wir.
sén, att denna tillgång skall för närvarande göra,
efter Bok, 900,000 R:dr, men Högloflige
Utskotten anser den likväl för intet , utan i
stället beräkna Banquens förlust på Götha Cai
nalDiscont till en Summa af 526,608 R.’dr, då
efter sakens, på ofvannämnde sätt styrkte förhållande,
Banquens vinst pä Götha CanalDiscont,
sedan den till slut hunnit blifva liqviderad
, på sätt Utskotten föreslagit, och Banquen
blifver autoriserad att emottaga alla Fordringarne,
troligen blifver öfver 300,000 R:dr.
Att nära lika förhållande äger rum i Höglofl.
Utskottens Calcul öfver Malmö Discont,
torde Höglofl. Ridderskapet och Adeln finna
derutaf, att Höglofl. Utskotten alldeles uteslutit
såsom tillgång de osäkra Fordringarne.
Jag lemnar derhän sannfärdigheten af det
rykte, som skulle 90,000 R.dr af dessa Fordringar
nu nyligen blifvit återbetalde, men om
det besannas, så bevisar det likväl att det icke
bordt lemnäs utan allt afseende. Höglofl. Utskotten
upptaga bristen i denna Discont till
235,332
f Den 17 Marttiy f. nu t?
235,222 R:dr 4© sk. 2 rist.' Denna brist måt4
te åtminstone icke utmärka Banquens förlust
på denna Discont, ty ibland Banquens ersättningar
härföre, synes kunna komma i betragtande
Banquens vinst under den förflutnaOctroytiden
med omkring 80,000 R.dr, ehuru dessa
icke kunna påräknas såsom en tillgång för Cre-J
ditorerne. Men det SilfverCapital af 100,000
R:dr, hvilket af Malmö Discont vid dess första
inrättning deponerades i Banquen , synes
mig vara en alltför betydlig tillgång att icke
varda upptagen uti UtfednitigsCalculen, ehuru
Banquen möjligen kan vara berättigad till priö4
ritet i detsamma såsom Pant-Innehafvare. D£
detta SilfverCapital evalveras till dess rätt»
värde i papper efter Cours, utgörande omkring
220,000, synes tydligen att den påräknade
betydliga bristen till största delen försvinner.
Af hvad jag sålunda hafvit äran anföra,
tror jag mig hafva bevist att om än båda Disconterne
skulle forceras till Concours» så blir
icke Fordrings-ägarnes förlust efter all anled*'
ning så betydlig, som en del af dem får vidkännas
genom det af Höglofl. Utskottet före.’
slagna Liqvidaticnssätt, hvilket tillika förenat
den omständighet, att det, efter min tanka,
är mindre rättvist, då det anser alla Upplupné
3 Procents Räntorne för ingen Fordran, och
hvilka rester, om Lagen får blifva gällande,
för Creditorerne ovägerlige» skola erkännas till
Concoursdagen. Dessutom föreslå Högloflige
Utskotten, att de mindre Fordringsägare elles
Ridd. c. Ad. Fröt. IV. B. II. Afd. 3, 4,
18
Den 17 Martil j. ni.
Assignationernes Innehafvare, skola genast erhålla
fullt ut deras Fordringsbelopp, då deremot
de större eller 3 Procents Innehafvarne liqvideras
på 5 år, med f.dels afbetalning om
året; härigenom komma dessa sednare att, utom
den upplupne afkortade Räntan , som för
flere torde uppgå ända till 6 å 9 Procent, er*
håka 15 Procents förminskning, hvilket Utskotten
på sätt och vis sjelfva erkänt, då de
förvägra de för dessa Fordringar blifvande
Obligationer att användas till Liqvider af Lån
i Disconterne , efter fulla beloppet, utan tillåta
dem endast antagas med beräknande af
Rabatt efter deras återstående förfallotid.
Hvar och en lärer utan tvifvel finna det
mindre rättvisa i’detta Liqvidations-sätt, hvilket,
efter min tanka, icke kan försvaras, af
annat än högsta nödvändigheten, och om denna
högsta nödvändighet för närvarande finneé
Och påkallar en sådan åtgärd, derom kan jag
icke dömma; men intill dess jag med klarare
skäl, än de hittills anförde, derom blir öfvertygad,
torde mig benäget ursägtas, att jag densamma
betviflar.
En Värd Ledamot af detta Stånd, Herf
Grefve Spens, har redan för detta föreslagit,
att ett Lån af omkring 1,000,00a R:dr mätte
beviljas Götha Canal Discont till utredande af
sina affairer: För min del skulle jag önska, att
i händelse denna Summa vore tillräcklig, så
att Discontens affairer dermed kunde utredas,
detta Förslag vunne bifall : Jag tror att deri-]
Den 17 Martu , f. m.
*9
|enom skulle alla åtnjuta sin tillbörliga rätt
och Staten icke förlora, då nödiga säkerheter
vidtagas, så att de fastställande afbetalningarne
ordentligen irigingo, och CanalDisconten dertill
förbjudas att hädanefter emottaga Privates
penningar för 3 Procent, på sätt hittills skett,
och om det skulle tillåtas, åtminstone icke pä
kortare uppsägningstid , än minst 3 Månader.
Härigenom skulle Götha Canal blifva i tillfälle,
att med de af Riksens Ständer år 1S15 bevilw
jade tillskott fortsätta Sina Arbeten , och Riksens
Ständer vid innevarande Riksdag tndgå
ali vidare åtgärd med anskaffandet af nya tillgångar
till detta stora och kostsamma arbetes
fortsättande. Men då Riksens Ständer af de
ftamfarne sednare tiders erfarenhet tillräckligen
lära vara öfvertygade om skadligheten at ett vidsträcktare
Discont-systéme, lärer detta Förslag
troligen icke beviljas, hvadan jag lår utbedja
mig i att till Högloft. Ridderskapets och Adelma
mogna bepröfvande såsom Alternativ få vö;dsammast
framställa följande Liqvidations-pro-;
jéct för Götha Canals och Malmö Disconter:
i:o Ifrån och med den i Augusti eller
förr, om det sig göra låter, inlöser Riksgäld^
Contoiret alla Götha Canals och Malmö Dia*
conters på Banquen ställde bokförde Assigriatioher
med full valuta i RiksgäldsSedlar efter ftealisationsgrund.
Igenom ett sådant beslut koin*
ma alla dessa Sedlar åter igen att genast gå
Såsom Mynt i allmänna Rörelsen, hvadan den
härför belöpande Summa af 737,688 R-dr troligen
icke på en gång kommer au realiseras*
Den 17 Mariii, /. m.
utan lära Riksens Ständer, i denna händelse,
få vidtaga ett beslut, att innom en viss tid,
af till exempel 2 år, alla dessa Assjgnationer
skola varda inlöste, och efter hvilken tids
förlopp de icke mera få emottagas, på det att
slutelig liqvide med dem må vinnas.
2:0 Ifrån samma tid böra de öfrige dessa
Disconters Skulder, nemligen 3 ProcentsSedlar,
och på Afskrifnings-räkningen , likaledes
af RiksgäldsContoiret liqvideras med deras upplupne
Räntor till den 1 October 1817, på det
sätt, att f liqvideras med Contant innevaran*
de år , f med RiksgäldsContoirets Obligationer,
förfallne den 1 Augusti 1819 , med 3 Procents
Ränta för ett år, och sista tredjedelen med
Obligationer förfallna den 1 Augusti 18*0, med
3 Procents årlig Ränta för 2 år. Orsaken, hvarföre
jag föreslår RiksgäldsContoiret till dessa
liqvider, är den öfvertygelse, att Banquens Credit,
åtminstone i Opinionen, lider mindre härigenom,
änomliqviden immediatement afBanquen
skulle verkställas.
3:0 Banquen eller BancoDisconten öfvertagér
båda dessa FilialDisconters fordringar, hvilka,
hvad de private Gäldenärernes Skulder beträffar,
med fästadt billigt afseende på den, isynnerhet
i Land^orterne. rådande penningebrist,
som gör ett skonsamt behandlande oundvike*.
ligt, icke böra indrifvas på kortare tid än 6
år, och skulle jag önska att denna tiden kunde
förlängas till 8 år. Härigenom blifver Banquen
i tillfälle; att efter hand med de ingåens
Den 17 Martil, f. m.
St
de fordringarne fortsätta de nya utgifne RiksgäldsSedlarnes
Realisation till BancoSedlar,
dä RiksgäldsSedlarnes Credit uppehälles , utan
att Banquens blifver förminskad. Riksens Stän-i
der lära, i fall detta föreslagne Liqvidationssätt
vinner bifall, vidtaga något Förordnande,
att Banquen igenom dess Discont åter utgifver
Sedlar i någorlunda proportion af FilialDisconternes
Fordringars inbetalning, på det att Rö-i
relseCapitalet icke allt för mycket skulle förminskas,
till Handelns och Näringarnes för*
fång. Dock skulle jag, för min del, önska,
att en sålunda medgifven ökad Discont-rätt
för BancoDisconten egenteligen användes till
jordbrukares hjelp, och att Räntan derföre
blefve nedsatt på dessa nya UtlåningsSummor
till 4 Procent.
4:0 Skulle de för Disconternes Skulder a£
RiksgäldsContoiret utgifne 3 Procents Obligationer
på 1 och 2 år få begagnas uti Götha
Canalsoch Malmö Disconterfc LåneLiqvider med
BancoDiscontenj dock, på det att icke missbruk
härmed må äga rum, tillstyrker jag, att
den obetydliga Rabatt i dessa Obligationers
värde emot contant, calculerad efter den återstående
förfallotiden, bör i sådana Låne-liqvider
beräknas.
5:0 Om Riksens Ständer skulle behaga ant»-;
ga detta af mig vördsamt framställda Project, tror
jag, för min del, att det blifver öfverflödigt,
att, på sätt Höglofl Utskotten föreslagit, antaga
en ny Lag in Casu för detta Liqvidation^
28
Den 17 Martii, /. >».
salt, emedan hvarje Fordringsägare ofelbart
skall finna, att han härigenom erhållit allt hvad
han efter Lag skäligen kan förvänta.
Hvad slutehgea Götheborgs Discont angår,
så då, genom den af Högloflige Utskotten upp,
giorde Calcul, är vitsordadt, att denna Discont,
långt ifrån att vara på obestånd, tvärtom har
ett ganska betydligt öfverskott af icke mirrdre
in 312,6 2 R;dr , anser jag för min del, lika
med Her CommerceRådet Krull, vara bättre,
att emot fullgod säkerhet, Banquen lemuar
den-a Discont ett biträde rf 200,000 R.dr, och
tillåter denna Discont att sjelf utreda sina affairerj
dock. torde härvid vara nödigt, att förlänga
denna DiscontOctroys tid med tre år,
på det att Fordringarne må kunna hinna att ,
utan Gäldenärernes alltför stora betungande ,
ingå, och med vilkor, att inga nya Lån under
denna förlängda Octroy-tiden få ske, samt
att det blifver BancoFullmägtige uppdragit,
att häröfver hålla en controllerande uppsigt.
Skulle Herr Grefven och LandtMarskalken och
Högloflige Ridderskapet och Adeln finna dessa
af mig gjorda Anmärkningar och framställnin*
gar förtjena något afseende, torde Högloflige
Stats- och BancoUtskottens Betänkande blifva
återremitferadt, och detta mitt vördsamma An*,
förande få åtfölja detsamma*
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
klemnat ett så lydande Memorial:
Då, vid FilialDisconternes inträffade obe»
Den 17 Martil, f. m.
23
stånd, jag nästan allmänt hörde yttras den tanka
, att Fordringsägarne i Disconterne bordé,
lör blifvande lörluster, skadeslöse hållas af Staten,
som borde Disconternes utredning ombe»
sörja ; men jag deremot ansett Statens medel
äfven så litet böra användas till godtgörande
af enskifta förluster, som jag trött Riksens
Ständer vara berättigade att upphäfva Fordringsägares
i FilialDisconterne i Lagen förvarade
1 artighet, att sjelfve göra sina Fordringsanspråk
gällande , fann jag mig med ett så
felaktigt omdöme icke skicklig till förberedande
åtgärder af ett ärende, der min öfvertygelse
var rakt stridande emot den gällande viljans,
och de hufvudgrunder, hvarpå Högloflige
Stats- och BancoUtskottens Betänkande, i
öfverensstämmelse dermed, hvilar; och ehuru
mitt yttrande, i följd af detta tänkesätt, mera
innefattar en Reservation emot hvad är föreslagit
och hufvudsakligen torde blifva gilladt,
än förslag till hufvudsaklig rubbning i en Plan,
sorn, i förlitande på Utskottens upplysta pröfning,
äfven jag torde böra anse vara den enda
användbara och antagliga, anhåller jag likväl,
att vid Betänkandet, som otvifvelaktigt
återremitteras, några erinringar få framställa *
i den ordning Betänkandet dertill föranleder.
Utskotten yttra sig först: nAtt, sedan ActieAgare
i Malmö och Götha CanalDisconter
lemriat obestämda och ovilkorliga svar uppå
den, dem i afseende pd Discont-rörelsen gjorda
fråga, hafva Utskotten icke funnit någon
betänklighet att, utan AetieÅgares vidare hårande,
till öjverlåggning företaga frågan om
Den 17 Martti, j. m.
FilialDisconternes utredande genom Statens
försorgmen dervid uppstår en tvekan, som
torde böra undanrödjas, huruvida någon större
rättighet Staten tillkommer, att om Disconternes
utredning förordna, dergenom att ActieÄgarne
blifvit hörda , då de icke Blifvit kallade
eller kanske icke kunnat kallas, at», vid
talans förlust, afgifva, ef t bestämdt svar , äfvensom,
om ock ActieÄgarne lemnat bifall till föreslagna
åtgärder, huruvida derifrån kunnat
Jiämtis någon laglig rätt, att för FordringsÄgarne
i Disconterne några Liqvidations-vilkor
föreskrifva- Jag tror, för min del, att icke
en gång ActieÄgaies bifall bordt kunna inskränka
Fordringsägares lagliga rätt att brin}
ga Disconterne i Concours - tillstånd, och att
dervid tillgodonjuta den rätt , Lagen dem tillägger
, och i denna enda lagliga väg, utan
Statens mellankomst, synes mig att detta Ärende,
så mycket hellre, bordt behandlas, som
Riksens Ständer, ehuru sjelfve Lagstiftare, ä10
till Lagars åtlydnad lika förbundna, som
den enskilta Medborgaren, och det vöre ett
för Personlig och Egendoms - säkerhet vådligt
praejudicat, om densamma Lagstiftande Magt,
som är vårdare af Lagens efterlefnad, sjelf tillåter
sig , att, med afvikelse derifrån, göra Lag
för tillfället- Men jemte det jag anser Fordringsägares
rätt kräfva, det Staten icke, på föreslaget
sätt, med Disconternes Liqvider sig
befattar, anser jag äfven Medborgares rätt i
allmänhet, i enahanda yrkande instämma ; och
då Utskotten förklara , det någon uppoffring
eif alllmänna tillgångar häffer för Discont er^
Den 17 Martil, J. mi
25
nes utredning oundviklig, frågas icke utan anledning,
hvad rätt Rikets Ständer aga att använda
alla Medel till Enskiltas fördel, samt
om det är med billighet öfverensstämmande
och bör hänföras till allmänna förbindelser,
att till exempel de Norra Provineerna i Rinet,
som i Disconter icke deltag;t, eller af sådana
Inrättningar njutit någon nytta, böra med Be.
villning hjelpa de oredor , hvartill felaktiga
Administrationer al Disconterne föranledt* hvaremot
jag för min del önskat, att användandet
af Nationens bidrag en gång blef återfördt till
dess rätta föremål : Statsbehofven och Mynt.
värdets upprätthållande.
Sedan jag således af anförda skäl förkla*
rat mig icke i Utskottens Betänkande instämma,
torde det tillåtas mig att äfven få yttra,
hvad jag anser, till närmare upplysning af
Betänkandet torde kunna förväntas. Utskotten
yttra det icke vara underl cist eidt någon
säker ber åkning , hura mycket Banquen för
sina , hos Gotha Canal och Malmo Disconter
redan ägande Fordringar sluteligen kan
komma att afskrifva; men detta obestämda
förklarande måste väl något närmare kunna
utredas, hellst Nationens elier Banquens uppoffring
till större eller mindre belopp icke
kan vara Nationen likgiltigt , och en utveckling
deraf torde skäligen af Högloflige BaneoUtskottet
kunna begäras, som med upplysning
om de Fordringar i Disconterne, hvartill Ban.
quen i alla fall till betalning ägt företrädestätt>
i sammanhang dermed framställes det o
-
^5
Den 17 Martil, f. m.
lika förhållande till förlust för Banquen, som
inträffat vid ett annat behandlings-sått till Disconternes
utredning i jemförelse till det För.
slag, sorn i Utskottens Betänkande innefattas,
hvarjemte., och i grund af den töfmodan, att
Hcglofiige BancoUtskottet fotat sina Calculer
pä bestämda beräkningar, jag önskar att f|
Utskottets upplysta pröfning underställa, om
icke en gräns borde bestämmas för Banquens
möjliga förluster, hvilka, i annan väg, om så
fordras, af Statens Medel kunde godtgöras,
och hvartill jag föranlåtes af den farhåga, att dessa
förluster sluteligen blifva för Banquen större
än man nu sig föreställer, om, jemlikt Utskottens
Betänkande, icke nya Lane utvägar öppnas för
nu säkra och ordentliga Låntagare , som omsider
ännu blifva osäkra, dä Lån tiil flera
Millioners helopp innom få å.r skola indrifvas,
utan allt Låne-biträde dertill , och då, genom
UtmätningsAuctioner, den omtänksamme hust
hallaren jemte vinglaren kommer på obestånd.
Jag förmodar väl Utskotten, med 3Leende å
allmänna välfärdens fordringar, och de Ban.
quen hotande större förluster, genom en hastigare
indragning i Discont-rörelsen, i dess
väntade FinanceBetänkande deremot beredt er*^
forderliga Correctiver, och föreslår derföre
vördsamligen , att pröfningen af förevarande
Betänkande , då det ifrån Utskotten återkommer,
måtte hvila , för att s sammanhang med
FinancePlanen afgöras.
Utskotten hafva, i förening med den alli
öiånnare meningen, ansett Disconternas för?
/
Dtn 17 Marin, f. m.
fi'tande ? Corupurs-tillstand hafva medfört
sa förstörande verkningar, att försök till ve»
dt-rläggande deraf varit en vanmägtig åtgärd j
men vid jemnförelsen af föJjderne af hvad Utsko“en
föreslagit och de, sorn kunnat beredas
i förcingmed Concours-tillståndet, torde kunna
bevisas., att Gäldeoärernq kunnat blifva meia
belåtna med det sednare och hittills ej mindre
tillika Lagen, både i anseende till fordringsägares
rätt bil fulla beloppet af Capital och
Räntefordungar fått blifva oförkränkt, än Banqutn
för oförmodade uppoffringar blifvit befriad.
Utskottens skäl emot Disconternes försättande
i Concours-tiilstånd, i anseende till
Bprgenärernes mängd och spridda vistelse-orter,
kan väl icke blifva mera gällande till afvikelse
ifrån Lagens föreskrift i dessa, än andra
större Concourser j men det anmärkta förhållandet
, sorn skulle uppstå i anseende till
Disconternes Gäldeniirers derigenom uppkommande
förlägenhet, vis3r sig vara mera betänkligt
: Anmärkningsvärdt förekommer dock , att
då Utskotten förklarat sig hysa ömhet för deras
belägenhet, hafva likväl Utskotten icke gif.
vit dem anvisning till Lans erhållande,, icke
en gång till någon del ait liqvidera de flera
Millioner, som innom få år skola betalas, pcb
hvartill utvägar saknas, då FilialDisconterne
upphört, och BancoDiscontens UtläningsSumma
icke blifvit ökad; och detta förhållande
kunde gifva ny anledning till den tanka man
kanske förut hyser, att det är mera i afseende
på Creditorerne än Debrtorerne man så omsorgsfullt
fordrar Statens uppoffringar i enär
28
Den 17 Martii, f. m.
olyckor för Debitorerne snarare beredas än fö2
rekomnias genom de anstalter, sora äro föreslagna
i Utskottens förevarande Betänkande.
Jag har der ‘möt trott , att inan i Concourstillståndet
kunnat, i sammanhang dermed j föreslå
åtgärder, som, i förening med Lagens
kraf, blifvit mera gagnande både för Fordringsägare
och Gäidenärer, i synnerhet om man
måste antaga , att en uppoffring af allmänna
Med. 1 måste i sådant ändamål ske, och ej detta
ändamål hade viden Proclama, Actieägare,
Fordringsägare och Statems Ombud, kunnat in*
gå i öfverläggningar om Statens biträde, i ordentlig
väg erbjudas, de Fordringsägare, sorn
hellre i öfverenskommelser åstundade ingå ,
än afvagta Concoursens utgång emot öfvsrlåtelse
af deras Fordi ings-anspråk , och om , i
motsatt förhållande till hvad nu är föreslagit ,
man användt Statens eller Banquens förskotter,
icke directe till förmon för Fordringsägare, utan
till underlättande af säkrare Gäldenärers
inbetalningar till Disconterne, men icke sådana
osäkra, som man i alla fall måste öfver»
lemna åt deras oblida öde , tror jag, att genom
denna utväg, och då man således varit i
tillfälle att erbjuda Fordringsägare fördelaktig
gare betalningsvilkor, emot förbindelse afen
lindrigare behandling , i afseende på Gäldenälerne,
att det -å kallade farliga Concours-tillståndet
blifvit mindre farligt för dessa Disconternes
Debitorer, och haft mindre menlig
inflytelse på Fenninge-rörelsen i allmänhet»
än verkställigheten af hvad Utskotten föreslagit.
Det förekommer mig} som användandet
Dm 17 Martti, /. m.
af samma Summor i denna ordning icke skub
le möta större svårigheter i verkställigheten ,
och likväl bereda samma ändamål under en
Lag, enlig Disconternes behandling, och hvarigenom
man äfven förekommit det orättvisa
omdöme, hvarmed man sannolikt skall af Fordringsägare
mötas , att nemligen, oaktadt all
dem tillagd förmon, de torde yttra, att man
underkastat dem tvångslagar till deras förlust,
samt att Disconternes Concours-tillstånd
skulle hafva dem en större fördel beredt , i
hvilken omständighet likväl all vederläggning,
grundad på behörig beräkning, vore omöjlig.
Vid nu varande förhållanden, då tidpuncten
icke är förhanden för en ordentlig Myntreglering
, med hvilken den vidt omfattande Statshushållningsplan
bör stå i sammanhang, som
för framtiden åtminstone är att önskaj och då
Sedelmyntets successiva förbättring icke bör
beredas i annan väg än den naturliga, genom
ökad Production och öfvervigt i Handel, anser
jag RörelseCapitalet i det närmaste böra blifva
oförändradt till nästa Riksdag, och då under
medgifvande att Discontrörelsen i det hela
bör småningom inskränkas , jag likväl an^
ser ganska vådligt , att i sådant afseende nu
genast vidtaga så brådstörtande anstalter, sota
Utskotten föreskrifva, föreslår jag, att såsom
Correctiv emot den synbara inskränkning i RörelseCapitalet,
Betänkandet framställer, Banco-'
Discontrörelsen utvidgas till nästa Riksdag till
beredande af Låneflyttning för säkre Låntaga-!
re ifrån nu varande FilialDiscoilter af de tillgångar,
som BancoUtskottet ansett sig kunna
§o
jben 17 Martn , f.
för Fordringsägares förnöjande medgifva , och
i öfverensstämmelse med de tillgångar BancoUtskottet
i öfrigt finner kunna till temporaira
biträden användas, hvilka blott för tillfäll
let och vid brytningen af Disconternas allmänna
upplösning nU påkallas, af allmänna Penhinge-förlägénheten
att användas i deri väg j
hvarifrån de sedermera, under en ordentligare
sakernas ordning, till angelägnare föremål böra
återföras.
Sluteligéri och hvad angår DisconterneS
på Banquen till inlösen ställda Assignatiöner
hvilka jag anser vara i ett annat förhållande,
än äf Disconterna utgifna Treprocerits Obligationer,
och i anseende till hvilka, jag Önskat
för^aRmanna Grediten , att Inlösen aldrig blifvit
afbruten , hellst deras Credit med mindre
betydligt understöd ofelbart blifvit' underhållen
, och hvarigenom det blifvit förekommit4
som nu inträffat, att de mindre bemedlade
med Rabatt dem sig afhändt så ehuru de nu
icke äro i samma händer, sörn vid Discönferries
inträffade obestånd, anser jag dem likväl böra
af Staten eller Banquen genast inlösas till deras
fulla belopp, i afseende derpå atf de ärö1
stäilda på Banquen till inlösen, icke lamhat Irinehafvarne
någon Ränta , samt i synnerhet
derföre att de innehafvas af den ringare Allmänheten
, och detta omdöme om Ässignatiönerne
är enahanda, antingen Utskottens Bétäri»
kande godkänries , eller örn Disconterna blifvit
försatta i Concours tillstånd , då i sednare
fallet j3g skulle ansett Staten eller Banquen,
t)er,i 17 Martn, /. m.
Söm Assignationerne inlöst,, berättigad till li;
ka andel i tillgångarne efter Assignationernes
belopp , men hvaremot Banquens företrädesrätt
till betalning för sina i Disconterne ägande
Fordringar, icke bordt medgifvas.
Jag anhåller vördsammeligen , att detta
Anförande må Betänkandet till Utskotten få åt.
följa.
Hett af Dar eilif Isaac , uppläste följande:
I anledning af Riksens Ständers Stats- tich
BancoUtskotts Betänkande, rörande DiscontVerkens
utredning, grundad på Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, om allmänna Penninge-röreisen
och Myntvärdets upprätthållande m. m.
får jag härmedelst den äran, till ytterligare
utveckling af mitt förr i samma ämne afgifna
vördsamma Memorial, ödmjukast föreslå :
i:ö Riksens Ständers Banque bibehåller
sin Discont och såsom hädanefter elen enda i
Riket, ökas dess utlåningar efter behofvet.
Ban quen lemnär årligen sina bestämda
förskotter till SpannmålsDirectionen och till
Göthtt Canal.
Banquen inköper årligen ett visst qvantum
Silfver, hvarmed småningom ökas desg
SiifverFond till framtida Realisation, och med
de öfriga Banquens inkomster öjkas synnerligast
UppodiingsLånen.
32
Den 17 Martil , /. itu
Banquens Sedelstock minskas således leka
känbart tor Näringarne ; men igenom en årligen,
ehuru litet ökad SilfverFond, skulle Banquens
Credit och Sedelvärde beständigt tilltaga.
Ingen BancoSedel utgifves tills vidare på
mindre än 50 R:dr.
2:0 Riksens Ständers RiksgaldsContoir öfvertager
FilialDisconternas alla Tillgångar och
Skulder.
Banquens Creditiv till RiksgäldsContoiret
upphör, men RiksgäldsContoiret får till Hypotheque
för sin Sedelstock Kronans Dömai*
ner, Hemman, Allmänningar och RecognitionsSkogar,
samt inväxlar fran utsatt dag under
5 år allt DiscontPapper, till fullt belopp af
Capital och Ränta.
Igenom ett sådant Riksens Ständers beslut
återvinna dessa Disconters Assignationer och
TreprocentsSedlar genast gångbarhet, och
skulle de senare icke presenteras till inlösen
förrän mot slutet af denna tid.
Härigenom skulle äfven RiksgäldsContoirets
Sedlar , i sitt nuvarande förhållande till
Banco, säkert bibehålla sitt värde, då de
mottogos i KronoUtskylderne, då Landets
närvarande RörelseCapital icke ökas, och då
RiksgäldsContoiret allena utgifter nödvändiga
SmåSedlar 3 men hvar och en upplyst finnes
Den 17 Martti, /. m.
33
för Handeln, Fabriquerne och Jordbruket, för*
delarne af «tt tillräckligt RörelseCapital och
tvärtom olycksföljderna af något Sedel-indragningsSysteme,
hellst nu, då vår Handel hotas
med undergång , då våra Fabriquanter sakna
förlag, och då Jordbruket samt all Production
skulle förfalla snarare, än om ingen möjlighet
till förkofran, i följd af sista Ständers Författa
ningar, visat sig.
3:0 Kronans Domainer, Hemman, Allmän,
ningar och RecognitionsSkogar beräknas till
ett så högst betydligt värde, att Riksens Stan.
der, såsom ett af de vigtigaste Mål, måtte be^
sluta, att all denna Kronans , till största delen
hittills vårdslösade och föga kända Egendom
af Jord och Skog m. m., skall genast genom
Landshöfdingarnes försorg vid högsta Vitesförbud
och angifvares ensak , fredas från all
åverkan och så skyndsamt möjligt blir, Geometriska
Chartor med nogaste beskrifningar
öfver hvarje Lägenhet författas och inlemnas,
hvarefter således successivt dessa Lägenheter
å öppne Auctioner till den högstbjudande försäljas
på det sätt : Att Köpeskillingen utsättes
till slutlig Liqvid på flere års tid, och att en
viss bestämd SkatteRänta för hvart Tunneland
efter dess beskaffenhet må förblifva en evär-\
delig Kronans årlig inkomst.
Igenom föreslagna FörsäljningsCapital är
att förmoda , det icke allenast DiscontPapperen
fullt kunna inlösas, utan förlust för det En-'
Ridd. 0. Ad, Prot, IV. B. II. Afd. 5, 6.
34
Den 17 Martti, f. ml
skilta och Allmänna, utan äfven att den Inrikes
Gälden dermed kan betalas , och att således
, sedan vår Allernådigsfe Konung behagat
liqvidera Rikets utländska Skuld, Kronan kan
blifva alldeles skuldfri ; och torde ännu ett betydligt
öfverskott af FörsäljningsMedel uppkomma,
som fordrade Banquens Ökade utlåningar
för att hålla RörelseCapitalet i jemnvigt.
Igenom den föreslagna SkatteRäntan , ehu.
fu billig, skulle Kronans Intrader så betydligen
ökas, att hela Bevillningen kunde försvinna.
Hvar och en finnér fördelarne af jordens
bruk under fullkomlig Äganderätt, och huru
Rikets tillväxt i Production och Folknummer
tinder tiden kan beredas. 1 sammanhang härmed
bör:
4:0 All Näringsfrihet utvidgas, Umgälderne
å våra EXportArticlar i det möjligaste
minskas och af Utlänningen hädanefter köpta,
bär byggda Skepp, njuta i våra Hamnar lika
rättigheter, som Svenska; hvarigenom ProduCtionen
, Exporthandeln och Skeppsbyggerier-i
ne snart skulle utsträckas.
Tullen för Exporten bör blifva blotta ReCögnition
och Kongl. Majrt bestämma Myntsorten
och afgifterne på Importen, till fyllnad i Statsanslaget
för Tullen, samt taga Militaira Författningar
mot Lureadrägeriet. Men igenom
Rikets tilltagande styrka kan äfven Tullen för»
Den 17 Martn, /. m.
35
minskas och alla Författningar mot Luxe och
Lurendrägeri blifva mindre nödvändiga.
5-‘o Kongl. Maj:t bor äfven, efter behag, till
kustförsvaret Och Riksgagneliga företag fj använda
öfVerskottsmedlen af Kiönans ganska
betydliga Intrader, hvilka endast genom ett
bibehållit Rörelse-Capital kunna oafkortade
ingå och gifva vår Allernådigste Konung
råd att fortsätta ali sin välgörenhet för ett Rike
, hvars vidsträckta Odlingsfält och Natur.1
förmåner begagnade, återgifva beständigt Ökade
medel till Folkets sjelfbestånd, välmåga
och sällhet. Endast genom en obetydligt kostsam
rensning af Norrlands Elfvar att göra dem
flottbara, skulle icke allenast Stockholm derifrån
erhålla sitt Vedbehof, utan äfven Riket
flere ExportArticlar. Endast genom ett ökadt
korn af Utsädets gröda skulle Riket vinna öfverskott
af Spannmål. Endast genom ett lamb
och en kalf mer pålagde vid hvart hemman,
efter en förbättrad Ladugårdsskötsel , skulle
Rikets behof af Ull och alla slags Victualier
kunna fyllas; men den minsta förkofran hindras
af ostadigheten i Författningarne vid våra täta
Riksdagar, där olika interessen sällan kunna
förenas tili Landets väl.
Herr Flach, Carl Erict anförde skrifteligen;
Då nu ändteligen, efter nära 4 månaders
Arbete, Riksens Ständers Stats- och BamcoUtskott
framlägga ett Förslag, af hvarc följder
Svenska Folket väntat en lycklig förändring
■36 Den 17 Martti, f. tn.
i de Financiella förhållanden, hvaraf det varit
nedtryckt i oro och bekymmer, kan jag af nämn,
de Förslag ej se något hopp för denna Nationens
väntan: Vid afgörandet af denna fråga, böra
besluten i min tanka stödja sig vid den Grundsats,
att med möjlighetens omfattning förena
de stridiga Jnteressen, som vid ämnen af denna
beskaffenhet alltid uppkomma j men för att
hinna detta sköna mai, på hvars bana Nationen
följer sina Representanter med bekymmersamma
blickar, lätom oss antaga den hufvudregeln,
att rättvisan vederfares Individuer, och
att vi hafva allmänt väl tillföremål: Utskottet
synes mig ej hafva antagit denna Lära, då dess
Förslag, nu framlagdt för Riksens Ständer, innefattar
en kränkning i äganderätten, hvarigenom
Fordringsägare hos Disconterne skulle förlora
mera, än om de, med beräknande af de uppgifne
tillgångar, gjorde sina anspråk gällande
under Lagens skygd. Den principe i Utskottets
Liqvidationsgrund, att all beräkning af upplupen
ränta skulle försvinna, huru orättvist
drabbar ej den innehafvarne af Fordringsbevis
med flere års eller några veckors upplupen
Ränta? Är ej denna Ränta en fordran lika så
påtagelig, som sjelfva Capitalet ? och bör änd-;
teligen hazarden bestämma större förlust för
den ena Medborgaren, än för den andra? Jag
kan i denna min åsigt af Utskottets Betänkande
ej annat än förklara mitt ogillande deraf,
och yrka 3 procent Sedlarnes garantie innom
5 år med Ränta, hvarigenom deras värde upp*
rätthålles och de utan Agiotering förås till
Den 17 Martil, /. m.
37
den i Disconten skuldsatte, där de ovilkorligen
böra emottagas för att qvitta gäld emot gäld.
Hvad nu sjelfva utredningen beträffar,
så bör den, enligt min tanka, verkställas på
stallet, där Disconterne förut varit etablerade,
och af sådana Personer, hvilka oklanderligt haft
Styrelsen af dessa Verk sig anförtrodd, och under
denna tid, såsom boende i orterne, förvärfvat
sig den kännedom af Personer, som hufvudsakligen
skall bestämma Utredningens åtgärder;
nödig Controll bör och kan regleras
vid de reglementariska Föreskrifterna.
Med det understöd, som, enligt Utskottets
Förslag, skulle utgå från RiksgäldsContoiret,
tror jag att Di conterne skulle bäst reda sig
sjelfva och derigenom minsta rubbningen uppkomma
; åtminstone visar Götheborgs Discont
en säkerhet i detta fall; den har alltid infriat
sina Assignationer, Innehafvarne af dess Obligationer
förvissade om 6 procents Ränta ifrån
förfallodagen. Detta Verk har vid Octroyens
början insatt 480,000 lod Silfver i Banquen,
som efter nuvarande Silfvervärde utgör 450,000,
men hvarföre erhållits blott 200,000 R:dr i
Sedlar; billigheten torde således äfven fordra
att detta Verk understödjes med åtminstone
200,000 R:dr ytterligare Creditiv på Banquen;
hvarföre Directionen med sin erkända säkerhet
ansvarar att innom 5 år med 3 procents
Ränta återbetala.
I Utskottets Förslag, att leda alla Låne^
38
Den 17 Martii, f. m.
tillgångar från Provincerne till Hufvudstaden
igenfinnes den Statshushållnings lära, som alltför
länge varit ridande, att göra Svenska Folket
helt och hållit beroende ^1 denna punct :
Hvilka följder äro ej att förutse af ett sådant
Riksens Ständers beslut, hvarigenom innom
några få år flere millioner skulle från vissa Provinser,
där de förut varit circulerande, aflägs-'
nas eller rättare sagdt alldeles försvinna? Ager
icke Svenska Folket af Hufvudstadens läge en
tillräcklig börda i de redan öfverdrifna SkatterHes
ditförande, utan att alla de penningetill^
gängar, hvilka Näringarne påkalla för att uthärda
en beskattning, som fått sin grund i ett
ökadt, men ej minskadt RörelseCapital, äfven
skola dit öfverflyttas? Skola alla Financiella och
Oeconomiska förhållanden i Sverige bestämmas
af Stockholms interesse och den lilla Cirkel,
hvars Radie endast utsträckes lo å 12 mil
från denna punct, så hopas öfver den öfriga
delen af Landet olyckor på olyckor, och den
nya Dynastie, vid hvilken Svenska Folket fästar
sin kärlek och sina förhoppningar, skulle
sluteligen, genom våra felaktiga beslut, kunna
komma att regera öfver ett olyckligt Folk.
Jag tror att Riksens Ständer böra noga berak-]
na sina beslut så att ej deras verkningar undergräfva
det stora föremål, hvarföre vi nu
åro samlade, och på denna grund anhåller jag
om Återremiss af Utskottets Betänkande.
Herr Zelow, Christer, uppläste följande:
Aldrig har någon Riksdagskallelse blif.
Den 17 Martil, f. tili
39
vit med mera glädje emottagen än denna, ty
alla gjorde sig det säkra och glada hopp,
att den svåra och af allt mäst tryckande,
nemligen Penninge-bristen, skulle åtminstone
minskas.
Men om Utskottens Förslag hlifver anta»
git, så kommer den snarare att ansenligen o*
kas, derigenom att de så kallade 3 procents
Sedlar hvarken blifva inlösta eller kunna med
dess lilla värde blifva gångbara. Jag behof,
ver ej vidröra den allmänt kända sanning, att
ingenting så ruinerar ett lands, industrie, som
brist på RörelseCapital. Och tvärtom att penningar
befordrar production. Det är inga andra,
sorn vinna på bristen, än Procentare, sora
kunna prässa sig till fördubblad eller ännu
högre Ränta och sluteligen få underslå sig Egendomar
till J af värdet. Alla önska och
tala om att Crediten bör vårdas, men huru
kan det låta para sig tillsammans medUtskot.
tens Förslag för Götha Canal ?
Ett verk gilladt af både Konung och Ständer
mottager penningar från alla håll den
ena dagen emot 3 Procents ränta. Den andra
säges genom Magtspråk: de betalas ej förrän
efter g år och under tiden ingen Ränta. Och
det som är starkast, på det dessa Sedlar, som
äro på god tro mottagne, skola blifva af så
mycket mindre värde, skulle, tvärt ernet Sveriges
Grundlag, ej skuld till samma Verk dermed
betalas utan ansenlig rabatte; hvilket jag
knappast kan inse Lagbundna Ständer äga rät
-
4®
Dm 17 Martil, j. m.
tighet göra en sådan Lex in Casu, så mycket
mindre, sorn Götha Canal äger full tilgång,
hvilket säkert af vår högst ovanligt snillrike
och rättvise Konung ej skulle blifva sanctioneradt.
Götha CanalDisconts Direction tror jag
ej har, lika sorn uti Malmö, utan tillräckelig
säkerhet lemnat till Privata stora Summor.
Den brist där uppstår är använd till Ca;
nalArbetet, som är både af Konung och Stän-'
der gilladt; huru kunna då tvenne så olika Verk
lika behandlas t Jag har hört flera yttra, att den
förlust på 3 procents Sedlar endast drabbar
den förmögne; men har man då mera rätt plundra
deri, än den mindre? Han b talar större
Contribution för att vara lika så väl skyddad för
plundring, som andra. Dessutom är det ganska
många som negotierat en Summa, hvilken innom
ganska kort tid bort utbetalas, och hellre än
på den lott dem var öfrigt, bara insatt dem
*uti ett så allmänt och aucroriseradt Verk, för
att begagna den lilla Räntan, jag känner bland
andra en, som efter många svårigheter fick på
dess Egendom i September låna 10,000 R:dr
Banco, som han icke kunde begagna till annan
Skuld- betalande förr än i October Månads «lut ,
Och för att under tiden förlora mindre af Räntan
, insatte han dem för TreprocenfsSedlar ,
hvilka med lika förmån kunde användas till
utbetalningen , då det icke är billigt att hatt
derigenom plundras.
Min önskan vore derföre, att Banquen
antingen så gerna straxt inlöste alla Trepröi
Den 17 Martil, /. m. 41
eentsSedlar eller åtminstone på de 5 åren derföre
betalte den föreskrifna Räntan , samt att
de både vid omsättningar och Läns betaland*
för fullt antogos. Ridderskapet och Adeln har
dessutom förut redan beslutit, att sådana Sedlar
skola vid både omsättningar och inbetalningar
för fullt emottagas. De kunna nu förmodligen
ej vara sig olika Hvad Götheborgs
Discont angår, som alltid varit så ganska väl
manierad, tyckes intet vara billigare , än om
den emot fullkomlig och bepröfvad säkerhet,
samt billig Ränta fick låna en Summa, till dess
deras utestående Lån knnde, utan att alldeles
ruinera Låntagarena, inflyta. Dessutom torde
det vara högst angeläget uti en så stor Han-i
delsstad, som Götheborg, någon Discontlnrätt-:
ning finnes, så mycket m.‘>a, sorn vi nu kunna
göra oss den glada förhoppning, att det indrägtiga
och rika Sillfisket skall återkomma
till våra stränder, hvilken rörelse erfordrar
mera Contant än någon annan , så vida dea
skall fullkomligen drifvas , och ej hela vinsten
stadna uti utländska förskjutna Comptoir#
händer.
Herr Zelow anhöll att Stats- och Banco»
Utskottens Betänkande måtte återremitteras.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht, an-,
förde skrifteligen:
Vid den vigtiga fråga, sorn nu är ämnet
för Högloflige Ridderskapets och Adelns öfr
verläggoing, och öfver hvilken de sammal
-
42
Den 17 Martil, f. m.
satta Stats- och BancoUtskotten nu ändtlige»
meddelat sitt Utlåtande, utbeder jag mig att
i största korthet få yttra några erinringar.
Att uti Betänkandet intet afseende blifvit
gjordt uppå de serskilta yttranden af åtskilige
Ledamöter uti det sammansatta Utskottet,
kan jag icke förena med mitt, torhan*
da felaktiga omdöme om Götha Canals samt
FilialDisconternes utredning. De , Betänkandet
åtföljande, serskilta tankar , påkalla likväl,
enligt min åsigt, all uppmärksamhet. De in.
nehålla till det mesta enahanda Resultater,
men gro, i anseende till bevisnings-grunderne,
j vissa delar mer eller mindre vidsträckt ut--  förde, dock alla syftande till ett och samma
mål
billighet och rättvisa så väl emot Dis
con^ernes
Borgenärer, som Debitorer, samt emot
Disconternes Directioner. Att uti Betänkandet
rättvisa i anseende till Götha CanalBolags
Discor.tDirection icke blifvit iakttagen ,
då den fordran af i,io@,ooo R:dr, som denna
Discont äger uti CanalVerket, för till CanalByggnaden
gjorda förskotter, icke blifvit såsom
behållning upptagen , derom vittna Friherrarne
Cederströms och Wirséns Anmärkningar.
Hade uti UtredningsFörslaget af Götha
CanalBolags Discont nämnde fordran blifvit
ansedd för hvad den är, nemligen en till*
gång, skulle räkningen hafva slagit ut på helt
annat sätt, än med brist af 526,608 R:dr, och
Directionen af denna Discont vunnit i Allmänhetens
omdöme den rättvisa, att redligt hafv*
uppfyllt sin pligt.
Den 17 Mar lii, /. m.
43
Utskottet har vidare uti sitt Betänkande
föreslagit att all beräkning al upplupen och
vidaie upplöpande Ränta , sä väl å Treprocents^
Reverser, sorn de på AfskrifnihgsRäkningen emoitagne
Lån, skulle försvinna. Emot detta Lw
qvidations-sätt hafva alla Utskottens Ledamöter,
som vid Betänkandet bifogat sina serskilta
yttranden, enstämmigt förklarat sig, och
förenar jag mig så mycket hellre med nämn**
de UtskottsLedamöters tanka, som det med Lag
och billighet är enligt, att den, som öfveitager
Tillgångarne, äfven svarar för Skulderna}
Räntan anser jag likväl icke böra beräknas
till längre tid, än till den , då Disconterne upphörde
att betala.
Jag delar med många den öfvertygelsen ,
att vårt PenningeVerks oreda härleder sig huf^
vudsakligen ifrån ett, genom Disconterne, alltför
vidt extenderadt LåningsSystemé, men det
är en allmänt erkänd sanning, att då detta Sy*
sterne en gång blifvit vidtagit, största försig-i
tighet fordras att återföra detsamma innom ber
höriga gränsor.
De menligaste följder för Näringarne och
för mångå Enskiltas välfärd skulle snart visa
sig, om ingen annan tillgång till Lånebiträden
funnes, än BancoDisconten i Stockholm. Jag
hemställer i anledning häraf, om icke det blefve
nödigt, att för Götheborgs Handelsrörelse,
samt för den södra delen af Rikets Innebyg^
gare, tvänne utgreningar af BancoDisconten,
om jag så får kalla dem, eller LåneContoir un*
44
Den 11 Martil, f. m.
der Batiquens styrelse, samt med bibehållande
af samma local, sorn Disconterne innehaft, blefve
inrättade, dock med ett inskränkt, af Riksens
Ständer faststäldt RörelseCapital. Den
vinst, sorn tillföile Basquen, då den ensam bestridde
Discont-rörelsen , skulle förmodligen
blifva mera än tillräcklig att betacka de förluster,
sorn genom några af DiscontDebitorer^
nes obestånd möjligtvis skulle kunna uppstå.
Friherre Rudbeck, Alexander 9 uppläste
följande :
Länge har jag afhört många yttrade tankar,
rörande den trågan: Bor Banquen öfvertaga
och genast inlösa Disconlérnes utelöpande
Sedlar , eller böra dessa Berk behandlas
såsom enskilte Concourser ? Men då Höglofli.
ge Banco- och StatsUtskotten icke synas hafva
besvarat denna fråga på ett sätt , som är
fullt tillfredsställande; utbr der jag mig la vördsamligen
framställa de åsigter, jag funnit vid
ett samvetsgrant och oväldigt bedömmande af
detta grannlaga och vigtiga ämne.
Men innan jag går att undersöka Hoglofl.
Utskottens Förslag, må det tillåtas mig fästa
Högloflig® Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid följande frågor: ”Ar dessa Discön”ters
fall en vanlig Concours, med hvilken
”hvarken Regering eller Riksens Ständer sig
”befattat? har allmänna förtroendet till dessa
”Penningeverk någonsin kunnat stiga till en
*’sådan böjd, om éj Nationen velat eller trott
Den 17 Martil, f. m. 45
”att både Regering och Ständer tagit en så nä”ra
del i dessa Penningeverks bestånd, fortfarande
och förvaltning? Är en Nations förtroende
till sin Regering och sin Representation
”af ingen vigt och inga påföljder? Och om det”ta
förtroende är vigtigt, vöre det icke vådligt
”att störa det och gäcka Nationens förhopp,
”ningar ?” Så länge ingen mägtar med skäl
bevisa motsatsen, tyckes nu varande innehaf;
vare af dessa Disconters Sedlar böra hållas ska.
deslöse. Man invänder: Riksens Ständer hafva
aldrig garanterat dessa Sedlar} men om så
vört-, fordrar ej National-äran, allmänna Crediten
och redlige Medborgares välfärd att de inlösas?
Hvad äro Riksens Ständer annat än Na*
tionens Fullmägtige, skyldige att verkställa Nationens
önskan? De äro icke dess Förmyndare;
utan måstehandla efter den Fullmagt, Nationen
frivilligt och af förtroende, och att de skola
utföra dess talan, gifvit dem. Har nu Nationen,
jag menar Majoriteten eller den , som ägt
och äger Penningar, ansett dessa Sedlar såsom ett
gående Mynt, gällande i handel och vandel,
man och man emellan ? Ingen lärer neka att
så tillgått, och att knappast någon Medborgare
finnes, som haft Penningar i sina händer,
hvilken icke någon gång emottagit och utgifvit
dessa Sedlar, för lika goda, precist lika
goda, som Bunquens TransportSedlar — och
om någon skulle finnas , som aldrig ägt dessa
Sedlar i sin hand, tvifvelsutan rår han lika så
litet derföre, som den, som nu äger dem, och
för öfrigt äro några undantag ingen allmän
regel.
46
Den 17 Martil, f. m.
Regeringerfoch Ständer hafva ju känt det*
ta förhållande och icke biott tillåtit, utan genom
offentliga åtgärder stadgat dessa Sedlars
Credit, såsom till exempel Götha CanalSedlar,
hvilka tillåtits i Uppbörd emottagas Hvad
gör nu den , som mottager och utgifver sådana
Sedlar, hvilka tillåtits i Uppbörd emottagas?
Hvad gör nu den , som mottager och
utgifver sådana Sedlar för lika goda, som Bans
quens, annat än på visst sätt garanterar dem ? ty
det är klart, att annars hade han ej, sorn klok
och förståndig, emottagit eller såsom hederlig
Man utgifvit dem, derest han ej af öfvertygelse
ansett dem för lika goda. Och ar ej öfvertygelse
, vilja och beslut detsamma, som garanti?
Men är nu en människas öfvertygelse*
beslut och garanti, då den uttryckes i handling,
annat än i Skrift? är icke en handling mera än,
en skrift? Härutaf tyckes vara klart, att både
Regeringen, Riksens Ständer och Nationen,
genom en så kallad tacitus consensus, traranterat
Disconternes Sedlar. När nu, enligt klar Lag
och hvad ännu mer är, enligt allt sundt för.
nuft, den, som utgifvit en förbindelse, den må
nu kallas Assignation eller Obligation, ärskylJ
dig att ansvara för uppfyllandet af sin förbindelse,
så följer häraf lika kl irt, att då dessa
Sedlar gått i hvar Mans hand, bör också hvar
och en bidraga till deras honorerande Ellef
är sista Innehafvaren af dessa Sedlar mera
brottslig, mer skyldig attlida och straffas, än
den förste, andre och tredje, och så vidare?
Böra ej alla, söm deltagit i samma gerning, 1h
ka behandlas, då de varit lika delaktige? el
-
Den 17 Martti, /; m.
47
ler är det billigt, är det ädelt, att den, som
blifvit förledd af de flestas efterdömen efterdömen,
som man bordt högakta och efterfölja,
straffas och straffas ensam? Är det icke allmänt
bekant, att många Innehafvare af dessa
papper, i tid underrättade om faran, hafva utprånglat
dem på andra, sorn, ännu okunnige
derom, hvilade med fullt förtroende vid den
allmänna och enskildta hedern? skola nu dessa
lida och straffas för detta förtroende, och bedragaren
gå fri, glad öfver sin lyckade list?
Flera Medborgare finnas, som på detta sätt
bekommit DiscontSedlar, till och med sedan
Författningen af den 27 September 1817 utkom.
Ja! 1 samma stund, som sista Inoehafvafen
skulle ensamt lida och straffas, vore en
stor orättvisa mot honom begången, i anseende
till alla dem, som ägt sådana Sedlar, och
Sanction gifven åt den nedriga listen, som bedrog
den Redlige och gladdes öfver sitt bedrägeri,
såsom öfver en Triumpb. Hvilken af
Eder, mine Herrar! skulle finnas, sorn aldrig
ägt dessa Sedlar , eller sorn, den tid de gingo
i allmänna Rörelsen, skulle hafva vägrat att
emottaga dem, han — han fälle dan hårda domen
och kaste första stenen.
Efter dessa allmänna Reflectioner öfvergår
jag till egentliga föremålet för mitt Anförande
, nemligen, att granska Utskottens Betänkande.
Assignationerne, säga de, skola
straxt inlösas, men 3 Procents Öbligationerne
innom 5 Ars tid utan Ränta. Men denna Rän
-
48
Dm 17 Martti, / m.
ta utgör ingenting mindre än nära £ af Capi*
talet j utom den betydliga förlust lör Innehaf*
varen, att ej straxt kunna begagna den 3 en
förlust kanske vida större än den gifna Rabattenj
icke blott för den Handlande, som be*
hofver dem i sin rörelse, utan ock för mången
annan, som, i behofvet stadd, nödgas säl*
ja dem kanhända till 50 å 60 Procent, och
likväl hafva 3 Procents Obligationeme gällt
lika med Assignationerne i handel och vandel.
Eller är den, som emottagit en 3 Procents O*
bligation, meta felaktig, än den, som mottagit
en Assignation af san.ma hand? bägge ägde
de ju samma förtroende till samma Utgifvare,
och den, som nu har en 3 Procents Obligation,
kunde lika lätt äga en Assignation^ det är
blott slumpen, och icke dessa Sedlars större
eller mindre Credit, han skulle hafva att tacka
för sin lycka. Eller månne Utgifvaren af
en falsk Assignation är en Man af större heder,
än Utgifvaren af en falsk Obligation, och
böra derföre hans Sedlar honoreras? När dessa
Obligationer ägt samma förtroende i allmänna
Rörelsen, som Assignationerne och Banquens
TransportSedlar, så bör det hvarken anses o.
klokt eller oredligt, att hafva ägt dem , allraminst
som de , som kunnat och bordt hindra
deras utelöpande, och bättre än han känt deras
hallt, icke blott tillåtit dem, utan ock genom
offenteliga åtgärder och gifven decharge
6tadgat deras Credit. I alla falla böra de,
som äro lika felaktige, lika behandlas, så vida
det icke är blott en bländande skuggbild, utan
en
Den 17 Martti, /. m.
49
en verklighet, att vi lefva i ett civiliseradt Samhälle,
der alla äro lika inför Lagen och lika
ansvar skyldige för sina gärningar. Men, säger
man, Assignationerne innehafvas af den
delen af Allmänheten, som minst kan tåla någon
förlust. Förblandar man icke här personen,
som aldrig synes, med saken, sanningen
och det rätta, sorn ensamt bör åses? Eller huru
känner man alla Innehafvare så väl af O*
bligationer, som af Assignationer? Har man undersökt
hvars och ens förmögenhet eller Cassa?
Vet man dä bestämdt att Assignationerne innehafvas
af sådane fattige, hvilka, såsom föremål
för Barmhertighetsverk, förtjena medlidande,
framför 3 Procents Obligationernes Innehafvare?
Otvifvelaktigt finnas hvarken Assignationer
eller Obligationer hos några egenteiigen
fattige eller barmhertighetshjon. Det är kännbart,
säger man , för en fattig Torpare eller
Soldat, att förlora något på de Assignationer
de förmenas äga. Det kan ej nekas,, men är
det mindre kännbart för en fattig Borgare ,
som hvarken äger Torp eller Rote att bebo och
tillita, om han förlorar på några 3 Procents
Obligationer, som han aflagt eller bekommit
för att inköpa både förlag och föda för året,
och hvilka han kanske för en ringa penning
hypothicerat för att icke svälta ihjäl. Jag känner
flera sådana fall, emedan Disconterne upp.
hörde att betala just på den årstid , då Borgaren
skulle inköpa sitt Årsbehof och Torparen
eller Soldaten inbergat sin Årsgröda. Men
huru kan man på blotta suppositioner bygga
Ridd, 0. Ad, Fröt. IV. B. II. Afd. 7, 8.
50
Den 17 Martii, f. m.
så vigtiga Resultater, vigtiga både i moraliskt*
politiskt och oeconomiskt afseende, då det är
fråga om ingenting mindre, än att upprätthålla
Allmänna Crediten, samt inför en hel Nation
ådagalägga oväldig rättvisa och en ädel
Caracter? Hvad är ineonsequence, hvad är
väld och orättvisa , om ej att bland Medborgare,
med lika anspråk och rättigheter, göra
den ena gracer och sanctionera den andras lidande?
Men antagom till exempel, att 3 Procents
Obligationsinnehafvarne vore förmögnare
och bättre tålte en förlust, aldrig borde detta
blifva ett antagligt skäl till deras uteslutande
från lika fördelar, som Assignationslnnehalvarnej
vore det icke att hart när gilla samma
Principer i Samhälls-läran, som man någon
gång hört anföras af Samhällets största förbry.
tare, som säga: ”Vi göra ej så ondt , vi söka
,,blott att dela lika, ty vi taga af de rika och
3,gifva de fattige.” Jag är öfvertygad att hvarken
Assignations- eller 3 Procents ObligationsInnehafvare
skola finna sig vid ett sådant del*
ningssätt serdeles smickrade och tillfredsställde,
de förre emedan de erhålla en nådegåfva, som
de säkert aldrig med sådana vilkor önskat och
begärt, de sednare, emedan de härutinnan se
intet annat än tnann^mohn, hittills alldeles oerhörd
och ännu aldrig utöfvad af de enväldigaste
Curatorer, och äro icke Riksens Ständer
här att anse såsom Curatorer, de der opartiskt
och efter samvete böra lika vårda alla
Sina Creditorers bästa ?
Men kan man handla mera partiskt och
Den ij Martti, f. m.
5i
egenmägtigt, än att, Creditorcrne ohördan, offenteligen
lill en del Borgenärer utbetala fulla
Summan genast, medan man rabatterar från
den andra circa en sjettedel , utan Ock, hvilket
är för många långt värre , betager dettt
friheten att genast få begagna sine penningar,
en omständighet, endast och allenast fördelaktig
för Procentaren, men sorn säkert skall för
manga göra förlusten drygare, än den kanske
någonsin blifvit vid en ordentelig Concours»
Hade man besinnat allt detta ; hade man
iner ly.ssnat till den lugna pröfningens och
billighetens röst, än till skriket, ensidigheten
och egennyttan ; aldrig hade man kunnat
falla på Förslag, sorn, lindrigast sagdt,
äro blotta half_mcsurer. Inbillar man sig, att
man härmed lugnat sinnena, då känner man
allt för litet människan ty skola icke alla
Obligationers Innehafvare klaga , och klaga
högt öfver våld och orättvisa, under det den,
som ägt Assignationer, antingen hemligen gör
sig glad på de förras bekostnad, eller ock kanske
offentligen, för att synas liberal och deltagande,
förenar sig i de förres klagomål? Sådan
är människan j hon tiger med det goda af
elakhet, hon klagar öfver det onda af lättsinnighet.
Skall man icke fråga, och fråga med
skäl, hvarföre dessa half-mesurer, hvarföre
ibland lika Fordringsägare , lika missledde af
det allmänna förtroendet och nu mera lika
felaktige, hjelpa och lössläppa den ena, medan
man griper och straffar den andra? Vi äro
ju alla Broder, vi vandre på deras grafvar,
för hvilka ett handslag var mer än en
52
Den 17 Martil, /. ?«.'
skrift, hvilkas Ja var ett trofast Joffe och
hvilkas N j ett bestämdt afslag; och vi  vi,
deras afkomlingar, skulle till den grad hafva
vanslägtats, att vi icke en gång offenteligen
vilja erkänna heliga förbindelser? Visserligen
hade det varit hardt och illiberalt , om Disconterne
kommit att behandlas såsom enskil.
te Concourser; rilen då hade man åtminstone
handlat consequent och efter någon principe.
Sådant handlingssätt kan Poiitiquen någongång
tillåta sig, men SamhällsLagen kan
aldrig godkänna dessa magtspråk Medborgare
emellan. Derföre, ehvad beslut Höglofl. Ridderskapet
och Adeln än må taga, rörande dessa
Discontverk; • så vaktorn oss för half-me^
surer, som äro likå skadlige för det allmänna
som enskilta förtroendet, och framför allt götom
alla lika rätt. Ehvad Resultatet än må blifva,
så gifves det blott tvänne användbare Alternativer,
där alla få begagna samma rätt, nemligen
att dessa Discont-inrättningar antingen
behandlas som enskilte Concourser , då alla
Fordringsägare få lika lida och plikta för sitt
förtroende, eller ock att DiscontSedlarne, utan
afseende på om de gå med eller utan Ränta, genast
inlösas antingen af Banquen eller hellst af
RiksgäldsContoiret. Det förra torde nu synas
bevist vara hårdt och stridande mot rättsbegrepp
och billighetens fordringar; det sednare
är kanske både klokt och värdigt en öfver
alla småsinnets, egennyttans och afundens
ingifvelser upphöjd Representation. Då vi
handla i Nationens namn, låtom oss handla
Nationen värdigt} den följer oss med sina blicj
Den 17' Martii, /. m.
53
kar och spänd är dess uppmärksamhet Varom
rättvise,, ty stark är dess känsla för det rätta.
Önska vi att Nationen skall hysa aktning och
förtroende till våra åtgärder, så byggom ej
våra beslut på ensidiga åsigter, osäkra suppositioner,
egennytta och mannamohn. I vårt
handlingssätt tror den enskilte Medborgaren
sig finna ett stort exempel, och ve oss den
stund detta exempel skulle jäfva Förnuftets
lag, hederns känsla och billighetens fordringar.
Jag äger hvarken Assignationer eller Obligationer
och ifrar ej för enskild vinning, mell
j >g äger känsla af heder och billighet, och jag
nitälskar för den tankan: att utom allmänt
väl, finnes intet enskilt. Det är möjligt, att
man skall ogilla och misstyda mina åsigter,
men det skall icke ett ögonblick rubba mitt
lugn} jag har följt min öfvertygelse, jag har
talat för Nationens ära och Medborgares inbördes
förtroende.
Herr von Schantz, Ifvar Fredric Gabriel,
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Då jag med Högloft. Stats- och BancoUtskotten
delar enahanda tanka, om nödvändigheten,
att, för det allmänna bästa skull, Staten
bör öfvertaga utredningen af FilialDisconterne,
såsom sjelfve oförmögne att fullgöra sina förbindelser
och så alldeles utan Credit , att utredning
på egen hand blcfve dem omöjlig an
-
54
Den 17 Martil, /. w.
norlunda , än med den oberäkneligaste förlust
för det Allmänna och Enskilta , tror jag likväl
att verkställigheten af utredningen kan , utan
Banquens eller Statens förlust, ske på ett sätt,
sorn blir mera nyttigt för det Allmänna och
mägtigt att häfva den svåra olägenhet, som af
Disconternes oförmögenhet i allmänna rörelsen
redan så känbart inträffat, samt förekomma de
framtida följderne deraf.
Utaf de, Högloflige Utskottens Betänkande
följaktiga Calculer finnes , att Malmö och
Götha CanalDisconters Skulder, genom Assignationer
och TreprocentsLån , utgöra tillsammans
omkring 4,700,000, hvilka i en hast blifvit
satta utur allmänna Rörelsen, och när nun
härtill lägger Götheborgs Disconts lika beskaffade
SkuldSumma , 1,183,000, utgör detta en
PenningeSumma , hvilken , oaktadt dess egenskap
af privat Skuld, likväl varit i allmänna
Rörelsen lika gångbart med BancoSedeln , alltid
gör en betydlig saknad af Penninge-tillgång
i det Allmänna.
Om det är skadligt, att obetänkt innom
en kort tid sätta i omlopp en Penninge-numeraire
utöfver det för Rörelsen vanliga behof,
så blir det förderfligt att hastigt minska en
utelöpande PenningeSumma. Sanningen deraf
är bestyrkt genom redan inträffade händelser
och följderna af ett fortfarande kunna knappast
beräknas. Jag tror derföre, att man , så
fört sig göra låter, bör, till bibehållande af
allmänna Crediten, och till underlättande af
Den 17 Martn 3 }, m.
55
möjligheten för Enskilte att fullgöra sina förbindelser,
sätta denna nu hvilande Nutneraire
at omkring 5,900,000 R:dr åter i omlopp,
derigenom att Banquen genast eller innom
korrt tid inlöser med sina Sedlar Disconternes
alla Assignationer och TreprocentsSkulder,
likväl de sednare med någon Rabatt.
Ingen skall billigtvis finna, att en Rabatt
är å Statens eller Banquens sida obillig att
bjuda ■, ty i Disconternes medellösa Concourstillstånd,
sådant som det efter Calculerna visar
sig, är en förlust redan gifven om Disconter»
ne skulle sjelfve liquidera, och vid en fullkomlig
Concours-behandling skulle denna förlust
obestrideligen blifva än större, utom det att
tidsutdrägten skulle för hvarje Borgenär blifva
kännbar- Då redan , efter hvad kändt är,
en Rabatt af minst 25 procent på 3 procentspapperen
emellan Enskilte ägt rum, skulle
säkert en än större uppkomma äfven om
den plan antages, som de Högloflige Utskotten
föreslagit; ty det är ej öfverensstämmande
med alla Enskiltas ceconomiska ställning,
äfven om afseende ej göres å den förlorade
Räntan, att i 5 år vänta på full betalning af
Capitalet. De flesta behöfva använda detsamma
genast , och blifva nödsakade att till Spc-i
eulanter sälja det med ett afdrag af 30 å 40
Procent. Vinsten faller i några få Enskiltas
händer, och mängden gör en opåräknad betydlig
förlust Om, ibland hundrade innehafvare
af TreprocentsSedlar, tio insatt Pennin
-
5 6
Din 17 Martii, /. »/.
garne på Speculation , att hafva dem stående
till begagnande af mera lönande Transactioner,
hafva nittio antingen emoltagit dem som
contanta Penningar, eller insatt dem, för att
linder en kort tid hafva någon Ränta , tills
Penningarne skolat ovilkorligen användas för
"bestämda Utgifter, eller till dess de kunnat på
säkert sätt lagligen förräntas.
Man får derföre ej anse alla Innehafvare
af TreprocentsSedlar såsom girige Capitalister
eller Speculanter, hvilkas förlust man är benägen
och tror sig hafva rätt att glädas åt.
Tvärtom tror jag Pluraliteten böra anses såsom
ganska oskyldiga Creditorer, hvilkas lidande
man bör söka att lindra så vidt sig gö^
ra låter.
Nu, då det är en gifven sak, att Disconternes
Creditorer ovilkorligen skola förlora,
utredningen må företagas huru som hel 1st,
samt största delen af dem ej, utan ett kännbart
lidande, kunna vänta de föreslagna fem
utrednirigsåren , på hvilka de, genom saknad
laglig Ränta å sina Capitaler, förlora 18 Procent,
är det ganska säkert att de hellre vidkännas
denna förlust genast, och kanske tacksamt
ännu eftergifva 2 Procent , så att da
med 20 Procents ren förlust genast finna sig
mera belåtna, än med väntningstiden, under
hvilken man ej så noga vet, hvilka händelser
som kunna inträffa, föreslås att alla
Malmö och Götha CanalDisconternes TreprocentsLån
böra genast med 20 Procents afdrag
Den 17 Martil) f. m.
57
infrins. I afseende på Götheborgs Discont är
lörhållandet annorlunda, så vida sjelfva Discont-tillgångarne
medgifva 6 Procents Ränta ,
i hvilket fall de genast till fulla beloppet kunna
inlösas. -
Att det är både Riksens Ständers rätt att
föreskrifva de vilkor, med hvilka utredningen
skall ske , och att afdraget hvarken är öfverdrifvet
eiler obilligt, tror jag vara solklart ;
men då denna Discontcrnes utredning handteras
såsom ett Concoursmål , bör äfven den ,
till den 1. October 1817 » då betalningarne
upphörde, upplupna Räntan Sedel-Innehafvarne
till godo beräknas , helst dem, som hafva
yngre eller äldre Sedlar, annars ej sker lika
rätt, hvilket skulle vara likaså obilligt, som
olagligt.
Följderna af den föreslagna Liqviden skulle
blifva, att den nu stillaliggande PenningeSumman,
hvars hvila varit högst skadlig, återkomme
i rörelsen, för att, genom de utestående
DiscontLånen, småningom odi med mindre
känning tor den allmänna PenningeTransactionen
åter ingå och försvinna, att all agiotering
och vingleri med de annars utgifvande
Annuiteter eller Statsobligationer förekommes ,
samt lidande för den Enskilte så långt möjligt
vore undanröjdes.
Det återstår nu att genom Calcul visa,
det den föreslagna Operationen icke medför
någon förlust för Banquen , åtminstone ej 6å
58 Den 17 Martil, /. m.
betydlig, att den på något sätt rubbar dess
af mig kända soliditet. Jag skall bjuda till att
uppgöra denna Calcul , så godt som jag lörstår,
och efter det begrepp jag fattat om de
Calcnler, hvilka åtfölja Utskottens Betänkande.
Debet.
Malmö och Götha C3nal - Disconters utelöpande
Assignationer göra sammanlag
de
737,687: 46: 2.
Dessa Verks TreFrocents
Skulder
. . . 3j924>468: 4= 4*
Creditive Skulder till Ban
quen
. . . ♦1^799,992: 31.: ii*
Summa 6,462,148: 34: 5*
Credit.
Afskrifves 2® Procent å
TreprocentsSkulderna . 784,953: 28: 10.
Disconternes utestående
Fordringar med löpande
Räntor till den 1. Januarii
1823, efter Utskottens
Calcul . . 5,537,61®: 7: 10.
Contant behållning samt
förmodad tillgång - 162,706: 36: 4.
Summa 6,485,27°: 24: _
När nu afdrages Debet
Summa
. . . 6,462,148: 34: 5.
Visar sig ett öfverskott af 23,121; 37: 7.
Dm 17 Martil, /. m.
59
Hvarigenom detta Liqvidations-sätt,
när härtill
lägges de af Utskotten
beräknade brister . 761,831: 28.’ 3.
Blir till en Summa af R:dr 784,953: 17: 10.
förmånligare för Staten eller Banquen, än det
af Utskotten föreslagna , utan att för Disconternes
Borgenärer, på det hela betraktadt, medföra
större förlust ^ men väl den för dem och
det Allmänna stora fördelen, att genast kunna
disponera behållningen.
Den Ränteförlust, man kunde tänka sig
möjeligen inträffa på Förskottet, lär försvinna,
då 3 Procents Ränta, som är Banquens vanliga
beräkning på temporaira Lån, i det närmaste
uppgå till den Summa, som i Utskottens
Calcul är upptagen såsom brist, och då
blir förhållandet för Banquen i det ena och
andra fallet lika, och kanske, genom den nu
föreslagna Operationen, så mycket bättre, att
upplupne Räntan till den 1, sistledne October,
hvilken jag ej kan calculera , men som troligen
ej uppgår öfver ett år för hela Summan,
sammanlagd genom öfverskottet ersättes.
Då jag sålunda uppgjort en annan plan ,
än Utskotten föreslagit och jag tror ett närmare
öfvervägande af detta ämne vara nödig,
hemställer jag ödmjukast, om ej Höglofl. Utskottens
Betänkande bör återremitteras.
Den 17 Martil, f. m.
Friherre Boye, J^udwig: I fot (sättning af
det bemödande jag, dels genom tryckta Skrifter,
dels såsom Representant vid 1815 års
Riksdag, förut användt till motarbetande af de
Pentiinge-IndragningsPrinciper, hvilka jag ansett
allmänt skadlige; tror jag min pligt vara,
att äfven nu höja min röst emot dem. Jag
skulle icke annars göra det; emedan jag tycker
mig finna, att det motstånd, som ligger i
sjeliva Opinionen, är ändå nästan så starkt det
kan vara.
För hvarje Talare i detta ämne är det serdeles
ofördelaktigt, att det sammansatta Statsoch
BancoUtskottet sönderdelat den kedja af
Finance-ämnen, som var i ett sammanhang intagen
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
Financen , och gifvit oss särskildt Be;
tänkande i frågan om DiscontPapperen, innan
vi ännu veta, huru Utskottet tänker i de öfriga
Finance-frågorna. Det ofördelaktiga ligger
deri, att då man i detta Betänkande ser en så
stark Indragning vara föreslagen, att den ger
billig fruktan för dess följder, man icke vet
om eller huru vida den Finance-plan , som vi
hafva att af Utskottet förvänta, till äfventyrs
kan innehålla Förslag till en motsvarande Pen;
ninge-utsläppning i annor väg 3 samt icke heller
få, såsom Riksdagsman, lemna sig till ett
enskilt förlitande på hvad man icke ännu kän;
sier, på den omtanka till skälig motvigt af
hvad här föreslås, som Utskottet torde hafva
sig förbehållen att framdeles osSj meddela} så
nödgas man behandla Betänkandet med en.
Den 17 Martii, f. nu
6t
kanhända annars icke nödvändig , alfvarsamhet,
och kan då också lätt hänföras af sin känsla
till för mycken varma i ämnet. Det är möjligt
, att jag, i det Anförande jag nu går att
uppläsa, fallit i detta fel; men i sådan händeldelse
begär jag öfverseende derför, till fördel
för min välmening; och skall då, om och när
Utskottet lemnar oss någon lyckligare upplysning
om dess tankar i det hela, gerna vara
den första att sjelf rätta mitt fel.
Härefter uppläste Friherre Boye följande
skrifteliga Anförande:
Riksdagskallelsen och det ,Tal från ThrOnen,
hvarmed denna Riksdag öppnades, uppgifva
anledningen till vår sammanvaro, och bestämma
ändamålet för vår verksamhet. Anledningen
var Discont-papperens fall i Credit;
och ändamålet är, att afhjelpa den förlägenhet,
som derpå följt för hela Nationen, bestående
i den lucka för Myntbehofvet, som uppkommit
derigenom, att Discont-papperens kraft,
såsom Mynt valuta, blifvit suspenderad.
Om denna anledning och detta ändamål
påminner jag derföre, att allmänna ordet: förlägenhet
kan lämpas till olika fall; och derför
re , att jag tror mig hafva förmärkt, det Pen.
ningelnteresset
detta mägtiga Interesse, öfver
hvilket Näringarne länge beklagat sig
vill, att med förlägenhet skall endast böra förstås
bekymret deröfver, att Penningebristen
icke ännu är stor nog; såsom efter hvars för
-
62
Den 17 Martil, f. m.
hållande, det så kallade Myntvärdet blott skall
kunna beräknas.
Denna urskiljning emellan beskafTenheten
af den förlägenhet, sorn vi rätteligen hafva
att afhjelpa, och den förlägenhet, sorn man
synes vilja gifva oss i stället, är likväl angelägen;
emedan ett misstag deri lätteligen kunde
hänföra oss att göra motsatsen af hvad vi
böra göra, hva;af skulle följa , att vår belägenhet
5 i stället för att afhjelpas, skulle förvärras.
Utskottet medgifver i sitt Betänkande, att
Discont-papperen ingått i RörelseCapitalet, samt
utgjort en del deraf; och man kan tillägga,
att de ännu utgöra det; ty ännu hoppas Publiken
på deras återfående, och Liqviderna
man och man emellan äro derföre blott uppskjutne
endast till Riksdagens slut. Om, då
Utskottet tillstyrkt deras borttagande på en
gång, Utskottet kommit att glömma orättvisan
o;h faran deraf, så är det här stället att påminna
derom.
I vanlig Concoursväg äga Gäldenärens Aa-’
gign&tioner icke bättre rätt, än hans Reverser;
och ända hittills har man erkänt, att då man
försätter tvänne lika rätts ägande Borgenärer i
sådan olikhet i fördelar, att man ger den ena
hvad man nekar den andra, så afviker man
från både Lag och rättvisa. Utskottet har likväl
godtyckligen förklarat alla Innehafvarne
af FilialDisconternas Assignationer böra genast
Dm 17 Martil, f. m.
63
få dem betalte; då deremot Fordringsägare för
3 ProcentsScdlar, och på Aiskrifnings-räkningen,
böra åtnöjas med en , på fem års tid utställd
betalning, samt böla all Ränta förlora.
Till skäl för ett sådant tillstyrkande åberopar
Utskottet en nödvändig omsorg fcr allmänt
väl: och vi böra då tillse, huru dermed sig förhåller.
Begreppen om allmänt väl kunna vara
olika, och kunna förändras; men Nationen synes
vara berättigad att tro på de begrepp, sorn
i sista RiksdagsBeslut voro antagne. Der förklarades,
att allmänt väl fordracie, det RörelseCapitalet
förblef så stort det varj och derpå
gafs Nationen det mäst högtidliga löfte. Att
RörelseCapiralet nu är lika stort, som det vid
sista Riksdags slut var, lärer väl ändå icke
kunna sägas ; ty om också de ansenliga Summor,
som till Banquen ingått i Räntor för Fastighets-
och EffectLån, samt vinst af Riks*
Disconten , icke få anses såsom förlorade för
RörelseCapitalet; om man ej får antaga, att
mera än 6oo,coo R;dr Banco af Malmö Disconts
fordringar blifvit, sedan sista Riksdag,
mera indrifne än utlåntc; så kan man icke neka
skälig trovärdighet åt den uppgift en Ledamot
i CanalDisconten , Herr CommerceRådet
Santesson, lemnat Allmänheten derom, att blott
sedan Maji Månad 1816 har CanalDisconten
förminskat sitt Utlåningsbelppp med icke mindre
än 1,300,000 R:dr Banco. Götheborgs Discont
har under samma tid likaledes med ansenliga
Summor förminskat dess Utlåningar;
6 4
Dm 17 Martil 3J. m.
och blott genom jemnförelse med TullSpecialerne
på varor-, sorn inkommit från Finland mera,
än sorn dit utgått, finner man en bevisad anledning
att ändå betydligare Summor af vårt
Pappersmynt blifvit dit öfverflyttade. Vid detta
fötbåiiande, och efter så starka indragningar,
fur Nationen till äfventyrs haft en skälig
rätt att tro, det Utskottet bordt anse allmänt
väl fordra RördseCapitaiets vidmagthållande
vid dess varande storlek 3 eller att af Utskottet
vänta åtminstone så mycken aktning för
nyssnämnde löfte, att om en Indragning skulle
ske, den blef måttlig, och företogs efter hand,
icke på ett brådstörtande sätt.
Utskottet begär likväl nu, att 3 ProcentsSedlarne
, uppgående till ett belopp af omkring
4 Millioner, skall på en gäng Nationen
fråntagas. Af den framställning, sorn, i
sammanhang dermed, göres, nemligen, att 3
ProcentsSedlarnes belopp skulle i fem år, till
en femtedel hvarje år, betalas, kan den enfaldiga
delen af Allmänheten lätt förvillas att
tro, att hvad nu Rörelsen fråntogs, skulle på
sådant sätt, innom fern år, till Rörelsen återgifvas;
men från denna förvillelse skall Allmänheten
snart återkomma, när hon påminner
sig, att, enligt hvad Betänkandet tillika utsätter,
en femtedel af FilialDisconternes alla utestående
Fordringar skall, med upplöpande Ränta,
årligen inbetalas i BancoSedlar, hvaraf
sig visar , att icke mera årligen till Rörelsen
för 3 ProcentsSedlarne ätergafs, än som ärli
ge»>
-
Den 17 Martti, /. m.
65
gen, fiån ^rörelsen, af Lånhafvare inbetaltes;
6å att af de nu indragande Millioner icke en enda
Skilling komme att till rörelsen återställas
Allmänna
Lagen bjuder, att Gäld får mot
Gäld qvittas. I frågor om Gäldenärers rätt att
med 3fJrocentsSedlar sine skulder till Disconterne
betala, hafva Domstolarne redan tillämpat
Lagen; och genom Voteringsbeslut har
Högloflige Ridderskapet och Adt,dn ådagalagt
sin alltid visade håg att vidmagthålla Lagens
helgd; men af alla dessa band har Utskottet
icke ansett sig hindradt, att begära, det fordringsägarne
väl må njuta denna rätt, men må
tvingas att den serskilt betala med i<s Procents
Rabatt på deras fordringar; hvaraf följden naturligtvis
skulle blifva, att de Statspapper , som
af Staten sjelf åsättas ett sådant agio, också
skulle, såsom ett sålunda gilladt nytt föremål
för agiotagen,- troligen i Allmänheten komina,
att vidkännas ett vida större.
Då FilialDisconterne inrättades, var egenteliga
ändamålet att, till uppmuntran åt Industrien,
lemna Allmänheten en lätt penningetillgång;
men visserligen icke att ensamt gynna
ActieÄgarne: Och Disconternes bibehållande
till slutet af deras Octroyer var således en
rätt, mera tillhörig Allmänheten, än ActieÄgarne.
Nu har likväl Utskottet funnit, attalia
tre Disconterne böra Allmänheten fråntagas;
utan att man just inser, hvarken hvarigenom
Allmänheten förverkat sin rätt, eller hvilken
Ridd, e. Ad. Prot. IV- B. II. Afd, 9, ro,
66
Den 17 Martil, f. m.
anledning Utskottet haft att tro, det Allmanheten
skulle, mindre nu än förr, vara i behof'
af dessa allmänna Låne-biträden.
Att Utskottet verkeligett trott på stora fördelar,
att vinna, genom alla dessa Förslag,
kan man sluta deraf, att Utskottet ansett sig
icke kunna betala dem lör dyrt. Uppoffring
af allmänna rättsbegreppens värde, af Lagens
helgd, af Allmänhetens förlitande till rättskaffenhet
i Statens handlingar, till redlighet i
Ständers löften ; ja ! med ett ord, af sjelfva
dessa Grundvalar för allmänna säkerheten,
uppoffiingen af allt detta har ansetts icke vara
för mycket5 och Utskottet har, under erkän*
nande att till verkställigheten behötdes en Lex
in Casu, icke heller tvekat, att älven föreslå den.
Det stora företräde, som Utskottet sjelf ger
åt resultaterne af Betänkandet, framför de resultatet,
som skulle inträffa, om Disconternes
alla liqvider bänvistes till ConcoursDomaren,
kan jag för min del ingalunda erkänna. Är
det en hårdhet mot Nationen, att, i dess närvarande
belägenhet, på en gång borttaga en
ansenlig del af RörelseCapitalet, så är denna
hårdhet alldeles likadan i båda fällen. Är
det möjligt för Banquen , att årligen indrifva
en femtedel af Disconternes fordringar, för att
dermed betala en femtedel af TreprocentsSedlarne;
så vore också möjligheten likadan för
Concour^Massans Curatorer. Klokheten att icke,
genom för mycken brådska, sjelf göra fordringarnes
indrifvande omöjelig , hade likaså väl
Ben 17 Martu , /.
6?
tillbakahållit Curatorerne från försöket att annorledes,
än elter hand , verkställa incasstfandetj
som hon nu skulle återhålla Banquenf
och vid ansträngningames gräns, vore det alltid
för Gäldenären likgiltigt, om hans ofärd befalis
af Banquen, eller befalldes af Cur*torer.
Den enda fördel (framför Concours tillståndet),
som Betänkandet medför, består deri, att As*
signationerne genast infrias; men derföre pligtar
Allmänheten med förlust af 3:ne Disconter;
och hvad Assignationernes ägare vinna, det
förlora TreprocentSedlames.
Ridderskapets och Adelns fleste Herrar Ledamöter
känna tillståndet i Landet; och ärö
sjelfve bäst i tilliälle att bedomina , hurudant
det skulle blifva efter en penriinge - förminskning
af denna ansenlighet; synnerligen i de Provincer,
där knappast något annat Mynt finnes,
än Discontpapper. Ingen man , tillgifven sanningen,
lärer neka att Penningebristen är vida
svårare nu, än den var år 1815. jag torde
då få föra Ridderskapet och Adeln till minnes
det yttrande till detta Stånds Protocoll, som
Landshöfdingen i Malmö, Friherre af Klinteberg
den 29 Maj berörde år afgaf, 1 frågan
om TreprocentSedlames indragning; ett yttrande,
på hvars sanning i uppgifter ingen då
tviflade, och än mindre nu lärer tvifla. },A1!«>
männa penningebristen, sade hart, är beklageligen
för väl känd, för att behöfva någon detaillerad
visshet. Med allt det artspråk Di-con*
tén har att göra på executiva åtgärders verksamhet,
för indrifvande af Discontens Lånesut*:
68
Den 17 Martil, /. m.
”mor, skulle i tidens närvarande skick, ej minsta
effect å Pennmge-tiilgångar åstadkommas
”genom Lagsökningar, UtmätningsAuctioner
”och Bysättningar. AuctionsKamrarne skulle
”ej kunna anskaffa tillräckliga rum för Pan”ter
, oeh ej heller vanliga ställen förslå tör
”Gäldenärers bysättning. Jag hvarken kan tl”ler
bör göra Taflan så ryslig, söm den skulle
”komma att visa sig, derest inställelsen af Tre”procentsSedlarne
skulle så fortskynda?, som
”Betänkandet projecterar, med mindre att om”tankan
tillika fästes på någon tillräcklig Fond
”för de utevarande Sedlarnes inlösen.”
Sådan var, mine Herrar ! den beskrifning
på allmänna tillståndet i Skåne, som gafs oss
af den Embetsman, hvilken var närmast i tillfälle
att känna det; och likväl vill man nu,
att, sedan tillståndet sjunkit djupare i förlägenhet
, vi skola på en gång, både till stor
del förminska RörelseCapitalet, och äfven borttaga
de Låne-anstalter, hvarest något biträde för
Gäldenärerne kunde sökas; men likafullt fordra,
det alla Gäldenärer skola innom fem år deras
Skulder till Disconterne till fullo inbetala.
Följderne, som dessa Förslags antagande
skulle medföra, äro ingalunda svåra att förut-;
se. A-Ha KronoUtlagor beräknade, då Nation
nen åtog sig dem efter då varande Penninge-i
tillgångar, skulle, liksom alla enskilta Skulder,
indirect fördubblas Procenteriet skulle sti»
ga till en höjd,' mägtig att förqväfva Industrien.
Jorden skulle, genom Kronoutskylder,
Dm 17 Martil, /. m.
69
nes tyngd och FörlagsRäntans dyrhet, falla
till vanvärde, att hågfällas inged annan än
Fordringsägaren, som tog den för så litet han
ville, sedan ExecutionsLagarne af sjelfva nöden
förvandlades till PlundringsLagar. Näringarne
skulle aftyna, Productionen förminskas
allt mer och mer y samt, i slutföljd, Populationen
aftaga. Snart skulle också Fordringsä-j
garne sjelfve dela Allmänhetens öde, då Räntor
på intecknade Capital icke mera ingingo;
och ingen annan Inteckning blef god, än den
första.
Och det ar dessa Förslag, som Utskottet
kallar: ”att afhjelpa Fenninge-förlägenheten
och afböja Ali mänhet ens olyckor ,•” * Må mig
likväl tillåtas att fråga : Hvilken större förlägenhet,
hvilka större allmänna olyckor kunna
vara att befara , än just de , som ligga ovilkorligen
innom Betänkandets egna Resultater?
Man säger oss, att allt detta skall vara
nödvändigt till förbättring i Myntvärdet;
men jag frågar : förbättras då Myntet derigenom
, att Nationen nedtryckes under bekymmer
och bördor? och är då Myntets förbättrande,
om det också icke rakt motverkades af
allt, som verkar menligt på Productionen,
är det också nödvändigare än Nationens räddning,
under ett tillstånd, som snart skulle bringa
den stora massan af Näringsidkare till förtviflan?
När man eftersinnar, att Myntvär.
det på nio år icke varit bättre än det nu är;
när man besinnar, att under denna tid hafva
Den 17 Martn , f. m.
KronoUtlagorne blifvit förhöjda , Embetsmännens
Löner förökade , och nästan alla de Köpe-
och LåneTransactioner tillkomna, för hvil*
Ka Penningar nu kunna fordrasj och när man
vidare betänker , att vid allt detta har det
just varit till ersättning för Myntets kända fall
i värde, sorn i alla dessa förhållanden , alla
Summor blifvit större • så tror man sig berat,
tigad att fråga : Är det billigt, är det rättvist,
att Myntvärdet förbättras utöfver hvad det
var, då ersättningen sålunda gafs? Är det billigt
att det sker på deras bekostnad , hvilka
sålunda redan en gång gifvit ersättningen, men
nu skulle behandlas, som vore den icke gifven ?
Nej, mine Herrar! är allt detta icke billighet,
icke rättvisa, så är det icke heller klokhet,
ÄrO KronoUtlagorne icke mera tillräcklige för
Statens behof, så höjom dem frivilligt , om vi
kunna; men lemnom dessa RestrictionsSystemers
indirecta fördubblings-operationer; och vi
skola åtminstone bespara oss fördubblingen i
sådana förhållanden, der den icke är nödvändig.
Den är alltid skadlig i allmänna PenningeRäntan
: o h den är vhserl gen icke nödvändig
i förhållande till enskilda Gäldenärer ,
de der dock. man må säga hvad man vill, äga
någon billig fordran på äfven ett oeconomiskt
beskydd af Staten.
Att hindra Nationens brådstörtande i ett
artificielt armod , är Ständernas första pligt 1
äfven derföre, att af Nationens ceconomiska
tillstånd beror hufvuds kligast hennes känsla
för sjelfständighet och frihet, — Tiggaren var
Den 17, Martn f. m.
7*
alltid de facto Slaf, och Slafveri ägde ännu
aldrig något Fädernesland att hvarken älska
eller försvara.
Jag fullgör alltså min pligt, såsom Riks*
dagsman, då jag härmed har den äran ödmjukast
tillstyrka, det ifrågavarande Betänkande
mätte till alla delar ogillas..
Man fordrar, kanhända, att, då jag ogillar
ett Förslag, jag bör uppgifva ett annat:
och jag går att göra det.
Angående Allmänhetens fordran, det Dis*
contPapperen måtte al Ständerne upprätthållas,
har jag en tanka, som grundar sig i min rättskänsla
, och jag anhåller att få framlägga den.
Jag vet att Ständerne icke utfärdat någon form*
lig Garantie för dem; och jag sätter icke i
tvifvelsmål hvad en värd Ledamot af detta
Stånd har sagt, nemligen: att då vid 1812
års Riksdag, en Lag begärdes, som skulle fästa
samma straff vid efterapning af DiscontPapper,
som vid förfalskning af Banquens Sedlar,
så hade Ständerne sådant afslagit, på den
grund, att DiscontPapperen icke voro Mynt j
men hvad det förra skälet angår , så tror jag ,
att i de mångfaldiga åtgärder, som Lagstiftande
och Executiva Magterne vidtagit, för
att inleda Publiken i förtroende till dessa Papper
j äfvensom i sjelfva sättet af det fal! de
gjort, ligger för Staten en moralisk förbindelse
till ersättning, en förbindelse, äfven så helig,
sorn någon formlig Garantie, emedan jag
7*
Dm 17 Martii, f. nu
alltid tror , att den, som annors skada vållar ,
bör dt n ock upprätta. Beträffande åter det yttrande,
angående de sa Papper, som Siänderne
lagt till skäl för deras beslut i ett annat ämne;
så kan det ingalunda anses hafva utgjort
någon varning för Publiquen, då det aldrig blifvit
genom nå on Kungörelse Publiquen meddeladt
l?e åtgärder , ifrån hvilka jag anser
ersättnings-ansvaret uppkomma , äro, å Lag*
stiftande Magtens sida, att hafva tillåtit Discontpapperens
tillvarelse, såsom Myntvaluter;
och att h .fva iklädt sig Controllering vården
å Disconternes förvaltning, men densamma,
genom sina Revisorer, icke bättre uppfyllt,
än att d^-n missförvaltning kunnat både förofvas
och döljas, som gaf anledning till Pap,
perens suspension; ett sätt att controllera, för
hvilket Allmänheten alltid äger en moralisk
rätt att vänta ersättning af Ständerne; ehvad
de finna för godt att deras rätt emot Revisorerne
efterskänka eller ej: och , å Executiva
Magtens sida åter , att hafva lemnat tillstånd
till en d l DiscontP;»ppers emottagande i Kronog
Uppbörden , att hafva år 1815 med ansenliga
bidrag undersiödt en annan del af DiscontPapperens
gångbarhet i allmänna Rörelsen: anstalter,
hvilka naturligtvis skulle gifva Allmänheten
det begrepp att dessa Papper voro
Statspapper; samt ändtligen att hafva ej allenast
sönderbrutit dessa Pappers Credit, innan
den ännu var hos Allmänheten förlorad, utan
äfven satt sig i besittning af Malmö Disconts
en del tillgångar, och dem disponerat.
Den 17 Martii, /. m.
73
Dessa åtgärder hafva ägt deras skäliga
orsak i tidernas omständigheter, och deras
ändamål i allmänt välj vi äro skyldige att
med djup vördnad och tacksamhet erkänna det.
—_ Men deras verkan på den ensknte mannens
rätt, har derföre icke varit mindre och följakteligen
icke heller den moraliska förbindelse
til! ersättning , sorn dem åtföljt. Från denna för-!
bindelse kunna Ständerne fritaga sig , genom
ett beslut af Magt; men d t skulle aldrig blifva
ett af Rätt; och jag kan ali sa det icke tillstyrka
När jag det åter icke kan , så måste
jag tillstyrka, att Hiscontp ipperen åter försåt,
tas i detas förra Credit, hvilket också synes vara
enda medlet att löilägenheten afhjelpa.
Jag älskar icke Dhconter, emedan jag an}
ser en af de största orsaker till vår Finan,
ciella oreda hafva legat i Discontemps procenteriväsende
j men då deras afskaffande icke torde
kunna företagas utan i sammanhang med ett omby;e
af FinanceSysteme, som icke synes vara
på ännu kan hända lång tid att förvänta eller
hoppasj så måste jag anse dem tills vidare för
ett nödvändigt ondt, och jag tror således icke,
att man, utan våda för Näringarnes verksamhet,
kan borttaga tre Disconter utan att gifva andra
Låneanstalter i stället, eller också gifva åt RiksDiscontens
Fond en förökning, som åter, efter
min tanka , vore bättre använd om den gafs i
RiksgäldsSedlar, och anställdes såsom serskild
Discont åt de Provincer, hvilka annars skulle
på en gång både sättas i större behof af Läs
nebiträden, och likväl dem fråntagas.
74
1Den 17 Martu, f. m.
Om vårt fel vid jSoo års Riksdag var att
förvandla vårt då redan för långt utsträckta
Statscredit-Systeme till ett Bancocredit-Systeme ;
och om vårt fel vid 1809 års Riksdag var, att
genom den onödiga penningeförökning, som
Götha CanalDiscont med allt för mycken bråd.
ska , satte i omlopp, gifva åt vårt BancocreditSysteme
en lördärflighet , sorn , genom utvidgande
af TreProcents Sedelstocken, blifvit än
m r ökad, så har jag trott att till de olägenheters
afhjelpande , som derifrån uppkommit,
bjir nödvändigt, att vi återgå till Naturen af
det CreditSystems vi hade, innan allt detta
börjades, och hvars serskildta fördel just bestod
i den större lättnad, som kunde med mindre
våda lemnäs allmänna Rörelsen, det vill säga,
att vi återgå till Statscredit-Systemet, och ic-'
ke af Bancocredit Systemet behålla mera, än
som fordras för att åt Statscredit-Systemet bevara
förtroendet.
Med uppmärksamheten fä
stad
å den skillnad, som beklageligen hos oss
existerar emellan Penningestock och RörelseCapital,
har jag trott angeläget vara, att icke
låta farhågan för Penningestockens redan tillkomna
storlek hänföra oss till en förminskning
i RörelseCapital, som ändå, emot vår fördel,
årligen verkställes, genom Finska handeln.
Jag har trott, att då vi icke mera kunna återgå
till lika Numeraire af Penningestock, som
vi hade på i790talet; så vida dertill fordrades
icke mindre än ett fullkomligt borttagande af
hela vårt inre RörelseCapital; (hvilket man
finner, då man besinnar, att vår förra Pennim
gestock icke varit till Numerairen större, än
Den 17 Martiin f m.
75
som nu svarar till blott den del «f vår nu varande
Penningestock, hvilken man med säkerhet
kan antaga, befinner sig i .Utlämning ens ägo);
så skulle vi likväl kunna 1 det närmaste framkomma
till samma jemvigt, ehuru i en annan
Scala; och skulle det derigenom, att vi småningom
inskränkte vårt Bamocredit-Systeme,
och deremot utvidgade vålt Stalscredit-Sy3
sterne, samt sökte mattan i båda. Jag har trott
att ett steg till detta ändamål vore, om vi, utari
att nu särdeles öka vårt RörelsrCapital ,
kunde åter införa RiksgäldsSedlarne till ett sta*
digvarande rum i RörelseCapitalet; och detta
har jag trott kunna verkställas derigenom att
vi låta TreProcents Sedelstocken, förvandlad
till RiksgäldsSedlar, i allmänna Rörelsen åter
ingå, för att småningom aflösa den del af Banco;
Sedelstocken, som utgjort Skiljemynts Sedelstock;
det vill säga bestått i Sedlar under fern
R;drs valeur. Af behofvet skulle detta ombyte
nu med begärlighet emotfagas och af vanan
skulle det sedermera bibehållas. På endast
detta sätt skulle, som jag tror, utan förminskning
i RörelseCapitalet, Banco - Sedelstocken
kunna småningom förminskas, i efi n mohn, som
behofvet och förtroendet gaf tillfälle till RiksgäldsSedlarnes
förökande, utan fall i värde; och
utan att tillställa allmän nöd , skulle sålunda
den tid kunna sagta förberedas, då vi, med mera
hopp om framgång, kunde lemna oss åt den
omsorg till BancoSedlarnes förbättring, som äfven
jag anser angelägen, men hvars svårigheter
endast kunna af tiden undanrödjas, aldrig
af våldsamma operationer brytas.
76
Den 17 Martil, {. m.
Om vi måste medgifva, att en hastig öfverg|ng
ifrån ett vidsträckt CreditSysteme, till
allmän skuldfrihet, är omöjlig; så böra vi
också erkänna nödvändigheten att lenina tid till
utarbetningen, och, förlag till den Production
hvarmed utarbetningen skall verkställas För
att kunna lemna detta förlag, är nödvändigt
att ännu fortfara uti ett derefter lämpadt CreditSystéme,
och i valet deraf, synes väl det
vara bäst, som, derest det återvinner allmännaförtroendet,
kan blifva ett sannskyldigt
medel till stöd åt vår Banque. Allt CreditSysterne
hvilar på allmänna förtroendet, som förutsätter
en allmän god sinnesstämning, hviU
ken åter aldrig kan äga riam under en tid af
allmän nöd. Jag är innom mig öfvertygad,
att, om man nu begagnar sig af det tillfälle
till RiksgäldsSedlarnes åter införande, som allmänna
förlägenheten erbjudir; samt derefter
med varsamhet vårdar detta CreditSysteme;
så skall det allmänna förtroendet icke uteblifva,
hvilket lemnade rum åt någon sådan anstalt,
till förökning i Banquens Silfverfond, sorn
tilläfventyrs kunde i sjelfva sättet göras förenlig
med Allmänhetens interesse. Jag tror
fullt och fast, att det endast är gerom en stor
förökning i Production, som vi böra bereda
oss utvägar att sluteligen undslippa nödvändigheten
af en Banqueroutte. Denna förökning
anser jag icke omöjlig, om vi vilja den; men
alltid och ovilkorligen omöjlig, så länge vi
älska tillståndet af Penningebrist. Tror man
äter att Banqueroutten , i hvilket CreditSysteme
sorn väljes, icke ändå sluteligen kan undvi
-
Den 17 Martil, f. m.
77
kas; så måste RiksgäldsSedlarnes fall blifva
mindre farligt än BancoSedlarnes. Jag har dervid
hört sägas, att i sådant fall vore de Gäldenärer,
hvilkas skulder voro ställ de i BancoMynt,
särskilt olyckligen men jag fruktar icke
derför; emedan jag icke anser omöjligt, att
Lagstiftande Magten kunde, i sådant fall, mellankomma
med säker utväg till deras räddning ,
uran förnärmande af Fordrinsägarnes primitiva
och skäliga rätt.
Genom Discontpapperens återgående till alk
märna Rörelsen, blifva Capitalisterne, sorn icke
mera på dem erhålla Ränta, sjelfve angelägne
att dem utlåna, eller att för dem ingå i Näringarne
och i båda fallen kommer interesset
hos Capitalisten på penningar, att till ansen»
lig del återhålla Capitalisten pd Inteckningar
från allt det missbruk af magt öfver sina Gäldenärer,
hvartill annars allmänna ställningen
ger tillfälle.
När man eftersinnar att DiscontPapperen
redan länge tillhört RörelseCapitalet, samt att
alla Varupriser redan, som man säger, satt sig
efter RörelseCapitalets så beskaffade storlek ;
så finner man , derest man med allmänna ordet
Myntvärde menar PappersMyntets förhållande
till Varupriserne , att detta värde icke
minskas derföre, att Treprocents Sedelstocken
ombytes till RiksgäldsSedlar ; ty då RörelseCapitalet
icke derföre blir en Skilling större,
än det länge varit, 6a kunna V irupriserne icke
af ombytet stegras. Priserne hafva icke fallit
sedan DiscontPapperen suspenderadesj och på
78
Dea 17 Martil, j. m.
dem skall DiscohtPapperens återställande icke
verka skadligt.
Jag har nu med en vidlyftighet, som
varit svår att undvika, men tor hvilken jag
begär tillgift, redovisat mina'tänkesätt oeh mitt
ändamål: Och jag föreslår alltså :
1:0 Att FilialDiscönterne upphöra, hvarvid
dock Götha CanalBolags rätt sålunda godtgöres,
att den vinst, sorn, enligt uppgift till
1815 års Ständer, varit påräknad af 120,000
R:dr Banco årligen, skulle till Bolaget af RiksgäldsContoiret,
i RiksgäldsSedlar, efter. Realisationsgrunden,
erläggas till Octroyens slut.
RiksgäldsContoiret dock förbehållit att derå
årligen afdraga de afbetalningsposter å Canalens
skuld till Barquen, samt blifvande skuld
till RiksgäldsContoiret, som Canalföretagets forU
gång kunde medgifva.
2:0 Att FilialPisconternas fordringar och
skulder må af RiksgäldsContoiret, icke af Bätiquen
, öfvertaga®
3:0 Att genom aFmän Kungörelse alla
Disconspapper förklaras för Statspapper, att
inlösas af RiksgäldsContoiret, till Capital och
full ränta, intill Kungörels ns dag, samti allmänna
Kronouppbörden emottagas. Då efter
kungörelsens dag, Capitalet vore att lyfta;
och Discontpapperen jemväl då öfvergingo till
full egenskap af mynt; så synes också räntans
Den 17 Martil, f. in.
■79
upphörande ifrån samma dag icke förnärma
någon skalig rätt.
4:0 Att RiksgäldsContoiret inlöser alla sådana
Papper, när de dit inkomma, med RiksgäldsSedlar,
efter Realisationsgrunden. Då hvar
man i Samhället vet, att han får sin DiscontSedel
u,tbytt när han vill, så lur han ingen
orsak) att mera vilja det; och med undantag
af första ögonblickets tillopp, kan man förutse,
att, i växlingsväg, skall föga Discont pap.
per inkomma. Det är deremot troligt att sjelf,
va bristen af annat Mynt skall göra, att de,
till största delen, ingå genom KronoUppböfden.
De utbytas då till RiksgäldsSedlar, och
5:0 Skulle RiksgäldsSedlarne qvarhållas i
allmänna rörelsen, hvilket sker derigenom, att
StatsComoiret använder dem till betalning åt
Löner och öfrige Statsanslag efter Realisationsgrunden;
men derförutan borde likväl,
6:0 Ett Creditiv på Banquen lemnäs RiksgäldsContoiret,
för att dermed vidmagthålla
deras oafbrutna förväxling till BancoSedlar,
när det åstundades, som likväl borde i RiksgäldsContoiret
verkställås; på det att, så snart
RiksgäldsSedlarne dit inkommo, de måtte kunna
genast till Rörelsen , genom StatsContoiret,
åter utlémnas. När, på sådant sätt, hvar man
ägde vissheten att kunna ombytet till BancoSedlar
Verkställa, så skulle det, i växlingsväg,
föga sökas Att ifrån den skyndsamhet och
den myckenhet, hvarmed RiksgäldsSedlarne
3»
jOen 17 Martil, /. ?«.
hitintills och synnerligen de sednare åren, ingått
till Realisation, sluta till ett förestående
lika förhållande, ifall mitt förslag antogs; vore
att brista i kännedom otn den orsak, sotn
varit egenteiigen verkande; en orsak, som
vöre undanröjd genom sjelfva Förslaget. Denna
orsak har bestått deri, att då RiksgäldsSedlarne
inkommit, genom Intraderne, till §tatsCohtoiret,
men ej kunnat användas till Löner,
eller öfrige Statsanslag; hvilka alla skolat med
BancoSedlar betalas', så har StatsContoii et måst
RiksgäldsSedlaine genast till BancoSedlar förväxla;
ett förhållande, som ej mera inträffade,
då Riksgälds-Sedlarne blifva till lö<i
neroth Statsanslag använde; men Allmänheten
har sedan länge blott föga anlitat Realisationen;
och skulle lika litet hädanefter göra det,
så att man med säkerhet kan ant ga, af t, så
länge proportionen varsamt vårdades skulle
Creditivet på Banquen föga behöfva anlitas.
7:0 Till RiksgäldsSedlarnes qvarhållande
i allmänna Rörelsen borde vidare fastställas,
att Banquen icke hädane!ter finge utgitva Sedlar
på mindre valeur, än fern R:dr Banco;
och att följaktligen alfa mindre Sedlar, sorn
genom uppbörden inkommo, skulle, då större
Summor samlades, ingifvas till Banquen,
till utbyte emot Sedlar af större valeur.
8:0 En Rikfgälds-Discont skulle inrättas,
sorn emottager inbetalning af FilialHisconternes
fordringar, i skälig omsättningsväg, utställd
på
Den 17 Martu, f. ni.
io år, så att blott en omsättning hvarje år
gjordes, dervid, utom räntan, en tiondedel af
Capitalet inbetaltes} men allt hvad sålunda
inkom, skulle genast till Lånesökander åter utlemnäs,
med afdrag äf Verkets egne kostnader
samt vinsten, sorn Skulle användas till ersättning
åt RikfigäldsContoiret för delå deri defii
cit i FilialDisconterries tillgångar, sorn kari existera,
och dels den afgift till Götha CanalBolag,
sofri här i första pUricteri Föreslås. Génotri
ensamt de tillgångar till Utlåning, sorn
rippkom ifrån så långsamma inbetalningar af
Disconternes Gäldénärer, bléf Disconteri icke
j>å lång tid tillräcklig till det Låriebiträde^
hvaraf Allmänheten i Södra och Vestra Provincernå,
just nu äro mäst i behofj och för
att åtminstone till någon skälig del uppfylla
hvad förut irenne Disconfer besörjt , börde
ett Cfeditiv på Riksgälds • Contoiret af
450,000 R:dr RiksgäldsSedlaf lemnäs denna
Discont. Icke utan skäl begära Södra ock
Västra Provincernes Innevånare, att allmänna
Låne-anstalter må blifva der att tillgå» ock
på det då icke mera än en sådan Discont torde
böra äga rum , den må kunna vara ungegefärliget?
lika tillgänglig för alla nyssnämndé
Orter, tror jag att Disconten kunde förläggas
i Jönköping. Der finnes en mängd aktningsvärde
Embetsman, och. om de hedrades med
Ständernes förtroende, i de Val till Directeuferj
som Ständerne sjelfve torde utöfva, pä
Sätt, sorn Fullmägtigé tillsättas i BanqUen och
RiksgäldsContoiret, så skulle Discont-bestyret
Ridd, 0.
82
Den 17 Martil, f. in,
uppfyllas med åtminstone mera oväld för Näringar
och Orter, än om Disconten anförtroddes
åt Köpmän i någon af de större SjöStä»
derne. Af Allmänna Cassör, som kunna vilja
deras Penningar förränta, borde Disconten äga
att dem på Afskrifnings-räkning för 2 Procent
mottaga; men icke af enskildte personer, och
aldrig att några Reverser utgifva. Om angelägenheten
af Allmänna Discont-räntans nedsättandej
äfvensom om antagandet af det Förslag,
som var i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
gjordt, att f af nu utestående DiscontLån
borde förvandlas till FastighetsLån; till
hvilket ändamål de Låntagare ej allenast i FilialDisconterné,
utan äfven i RiksgäldsDiscon-:
ten, som äga ointecknad Jord att pantsätta,
skulle äga att deras skulder sålunda förändra;
derom skall jag framdeles, då sluteliga Financeplanen
inkommer, mig yttra.
Mine Herrar!
Om tidens inträffade omständigheter nu
mera, till någon del, besannat, att jag icke
hade så alldeles orätt, då jag redan år 1814
framlade taflan af den Penningebrist, som skulle
inträffa , i naturlig påföljd af de Financepriqciper,
hvilka vid 1812 års Riksdag voro
antagne; om närvarande förlägenhet bevisar,
att jag icke hade så alldeles orätt, då jag vid
1815 års Riksdag talade emot den Capitalisterne
förunnade förde', att för 3 ProcentsSedlar
deras Penningar insätta; samt visar, att man
Verkeligen gjort bättre, derest man antagit
det Förslag jag då afgaf, till 3 ProcentsSed,
Den 17 Martu, /. »i.
83
Jarnes tidiga, men successiva infriande, än att
afbida deras fall , i hela sin tygnd; så torde
också, tilläfventyrs, icke heller allt afseende
böra nekas af hvad jag nu haft äran an iöra.
Jag anhåller ödmjukast om Återremiss af
Betänkandet; samt att Utskottet må tillhöra9
att öfver det Förslag jag här uppgifvit , sig
utlåta.
Herr Grefven och F andt Ma r sk cilken tillkännagaf,
att Plenum komma klockan fem i
eftermiddag att fortsättas
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste föl-:
jmde :
Ehuru med det för mina känslor af personlige
tillgifvenheter härstädes påkostande äfventyret,
att genom antagandet, för min del, af
ifrågavarande Betänkande, dela dess eget oblida
öde, att från alla (ehuru motsatta sidor) ogillas,
bör jag icke dölja min öfvertygelse derom,
att till och med nyssnämnde sällsamma
omständighet företer ett icke tvetydigt bevis
för den rättskaffenhet, hvarmed, emellan alla
dessa stridiga Interessen, Utskottet gått opartiskt
tillväga, för att utfinna det Jemnknings^
medel, som, ehuru af temperatur att icke kunna
tillfredsställa ensidige åsigter, likväl varit
det rätta, för att, med minsta möjliga olägenhet,
frambringa ett Resultat af högsta möjliga
välgörighet, och emot hvilket, efter mitt begrepp
om saken, ingen invändning af betydenhet
står att göra, om icke utseendet af en
84
Ben 17 Martil, /. m.
Lag in Casu — Mer» , man besinne den visst
icke blott på fantasien af ett för axiom i verl*
den likväl gängse ordspråk, utan i tingens natur
grundade sanning: att noden har ingen Lag.
Ett tillstånd af detta allmänna trångmål, ett
hotande allas krig emot alla, undanrödjer alla
betänkligheter.
Om till denna generella öfversigt af saken
, mig tillätes foga några speciella egna
önskningar, så voro de dessa:
1:0 Att Riksens Högloflige Ständer, såsom
åt Fosterlandets Barn en allmän Förmyndare,
behagade tilldela Förmyndarevård, efter ädelmodets
vanliga sätt att gå tillväga. Det vill
här säga: vid DiscontReglering behjerta i synnerhet
de Pupillers förlägenhet, som af egen
missledd välgörenhet eller af tidens förföriska
skick, råkat i tryckande DiscontSkulder, anordna,
att i Credit väg dessa med förmånsrätt
understödjas, för att icke falla ett offer för
den känslolösa Egoismens kalla speculationer j
borttaga eller åtminstone betydligen nedsätta
den så Judiskt ochristliga Öfver-räntan ; tillförordna,
att, sedan nu mera förtroendet Med:
borgare emellan är försvunnit , andra hypothequer
än Cautioner, tillexempel Skuldebref
med vederbörligen verificerad säkerhet, vid
Disconteringar måtte emottagas, och nödigt
rådrum lemnäs till Skuldernas afbördande.
3:0 Att Götheborgs BancoDiscont, förortens
nödvändiga behof och på grund af dess
Dm 17 Martil} f. tn.
85
relativt utmärkta välförhållande , måtte bibehållas
och för tillfället (emot säkerhet) under,
stödjas.
3:0 Att likväl Disconterne i allmänhet,''
gå fort närvarande trångmål hunnit afhjelpas,
må till RörelseCapitalen successivt inskränkas,
och åt Utlån:ngs_methoderna gifvas de föreskrifter
, som möjeligen skulle för framtiden
freda Disconterne frän tillvitelser af alla de
Ungdomsiörstörelser, de Mannaåldrens bekymmer
, sorn dessa illa ordnade Inrättningar nu
hafva på deras syndiga Yäkning.
Herr Flach anhöll, att dess Anförande
måtte tå åtföija Återremissen till Stats- och
BancoUtskotten.
Grefve Spens, Carl Gustaff anförde skrifteligen:
På
förhand anhåller jag om ursäkt, att
jag med ett långt Dictamen vågar trötta Ridderskapets
och Adelns tålamod. Saken , som
nu afhandlas, arden vigtigaste »falla, som vi
förehsft, och min åsigt ar i flera hufvudafseenden
betydligen skiljaktig från det Högloflige
Sammansatta Utskottets.
De fel, som jag har trott mig finna i det
nu förevarande Betänkandet, och hvarföre jag
äskar dess återremittering, äro i synnerhet af
fyra slag, nemligen: i Formenf i Uppgifterne3
i Principerna, och i en del af Detai lierna^
86
Den 17 Martil, /. w,
Angående Formen anhåller jag att få underställa,
huruvida det kan vara rätt af ett Utskott
att åberopa, såom skäl för det som föreslås,
en princip, som ännu icke blifvit för
Ständerne ens framställd, än mindre fastställd.
Jag tror mig finna ett sådant förfarande i andra
Momentet af Betänkandet , Pag, 1 på det
tryckta exemplaret, der det står, ”att Utskotten
”vid sina första Sammanträden stadgat den ali*
”männa grund, hvarifrån Utskotten, i anseende
till beräkningarne af penningeSedelstocken,
”borde utgå, vid utarbetningen af sitt förslag
, ”till Myntvärdets uppi ätthållande, samt tillika
”fastställt, såsom en härifrån sig härledande prin.
5,cip, att några nya biträden från Banquen ic”ke
borde komma i fråga, så framt härigenom
”rubbades den grundval, på hvilken nämnde
”förslag skulle komma att byggas.” Om man
anser det vara nödvändigt, att Ståndens Plena
bibehållas vid den undersökande rätt, som
Grundlagen serskilt tillägger dem, och som dessutom
förnuftet ålägger att aldrig fråntaga den
afgörande; sä synes det nödigt, att Utskot.
tet något närmare utreder, hvad sorn menas i
detta Moment: Orden att; Utskottet har fun
nit
nödigt stadga en all/nån grund får sina
arbeten, innefatta visserligen ej mycket, och
tillägget: att af denna grund till ett blifvande
förslag till myntvärdets upprätthållande, härleder
sig en principe, att biträden från Banquen
ej böra komma i fråga, så framt derigenom
rubbas den grundval, hvarpå nämnde Förslag
skulle komma att byggas, säger icke stort
mera. Squelettet af denna mening är, att af
Den 17 Martil} f. m: 87
■ *
Utskottets obekanta grund härleder sig en princip,
att icke rubba samma grund.
Jag vet alltför väl, att i 15. Momentet, att
räkna ifrån början, eller i det 3 på pag. 4,
står: då Utskotten trott sig knnna föreslå utvägar
att anlita Banquen, hafva Utskotten tillika
, såsom ett oeftergifligt vilkor, stadgat,
”att ett 6ådant biträde icke skulle åstadkomma
”någon permanent tillökning för BanquensSedeistock.
” _ Af så väl Constructionen, som den
omtändighet, att detta här nämnda stadgande
innom Utskotten omtalas, såsom samtidigt med
beslutet att anlita Banquen, och således senare
än antagandet af den urprincip, som man på
första sidan underrättar oss om, att Utskotten
vid sina första Sammanträden stadgat, då det
säkerligen ej kan ha varit afgjordt, att Banquen
ensam kunde anlitas  Af allt detta skulle
man kunna sluta, att den i 2 momentet omtalta
principen är något annat änden, som häc
nämnes. Dock, som både jag och, sorn jag förnummit,
flere andra icke hafva kunnat gissa oss
till af sjelfva Förslaget någon annan principe, än
den i detta isede Momentet nämnda, har jag
trott mig kunna taga för afgjordt , att denna
felaktighet hufvuksakligen är i stilen, eller furmen.
Jag vill således lemna detta, med tillägg
af den önskan, att, vid ett blifvande förnyadt
Betänkande, Utskotten behagade afdela det i
puncter; emedan det synes föga troligt, att något
FinaneeFörslag hos Ständer, som icke blott
samtycka, kan gå igenom utan debatte öfver
hvar punct serskilt. Man torde svara, att de
Den 17 Martiin f. m.
serskildta puncterna i ett FinanceFörslag äro i
gådant samband, att de böra antagas alla, eller
ingen y det är ock icke min mennig, att man
skulle debattera öfver detaillerna punctvis, men
jag yrkar, och skall aldrig upphöra att yrka
én debatte öfver principen, skilld från alla deJ
tailler, såsom någonting, hvarförutan, efter mip
tanka, haiihet och motsägelser icke kunna vid
det blifvande Förslaget undvikas. Jag anhåller
att först3 puncten, sorn lemnäs oss att vent
tilera om, må blifva just det alternativet, ont
Banco- och RiksgäldsSedeistocken skall vara
den , sorn förblir orubbad, eller om det är RörelseCapitalet,
sorn bör bibehållas. Sveriges nu
varande olycka är, att det finns en skillnad
emellan dessa bägge , men detta berättigar iq*
gen att glömma denna skillnad.
Emot Uppgifterna i Betänkandet har jag
att invända , att de på besynnerligt vis betydligen
skilja sig ifrån sanningen. Jag vill
intet tala om; att i Bilagan A. Utskotten icke.
till något värde beräknat den redan färdigbyggda
Canalen; detta kan vara rätt, så framt det
ännu kan sättas i fråga, om den kan färdig-;
byggas 3 ty hvar och en finner, att det, somna,
är gje"*t. på detta vis kan göras utan värdeSå
mycket hade likväl bordt tilläggas, att, så
framt Canalen skall färdigbyggas, skall den,
sorn gör det, först betala dess Skulder, köpa
det, sorn nu är gjordt, af Fordringsägarna, sorn
nu ostridigt äro Verkets egentlige ägare. Men,
antingen Byggnaden öfvergifves eller ej, blif^rer
det likväl alltid orätt, att ibland Massans,
Pen 17 Martti 3 f. m.
89
tillgångar ej beräkna CanalBolagefs lösa Egendom,
sora just i den händelse, att den går under
klubban, då arbetet öfyergifves, blir rea'?
liserbar, och skall uppgå till ett betydligt
värde. I fall Utskottet härpå t v i fl a r, uther jag
mig att få fråga, hvad anledning man har haft
att tveka på följande titlar, sora finnas upptag,
ne till ett sanunanlagdt belopp af 248.506 R:dr
Banco i en från trycket utkommen, af en Dis,
contDirecteur underskriften Afhandling, nemligen:
Cyssyhehållning, stående större häriy
Fastigheter, af Hemman, Qvarnar, Skogor,
$cc., samt Fartyg. Af dessa sednare aro åtminstone
de i Wenern och Wettern fullkomligt
säljbare. Hvad de öfriga titlarne angår, så är
det visst eii sanning, att Riksdagen kan dtaga
så långt på tiden, att Provianten blir skämd,
och att, j alla fall, man på en Auction ej kan
hoppas att erhålla det bokförda värdet af
hvarken Proviant, Byggnader, Fårråder el,
ler Effecterx ehuru troligen slitnings-afdrag
vid bokföringen af dessa sednare blifvit iakttagne;
äfvenså är det ostridigt , att af titeln-.
Förskotter och Fordringar, en del kan anses
Osäkra, till dess man närmare får höra efter förhållandet;
men att derföre alla dessa titlar, tillsammans
utgörande 646,060 R:dr Banco, icke
till något värde skola upptagas
det kan icke
vara rätt. Det vore visst icke svårt, att på
tre dagar skaffa sig Speculanter, sorn obesedt
ville bjuda två tredjedelar. En tillgång, sora
anses osäker, bör innom columnen anmärkas i
Förslaget, men kan af ingen opartisk förbi-*
gås, Qch hvad äro dessutom alla de tillgån.
90
Dm 17 Marlit, /. m.
gar, som man vill erkänna, annat än Reverser?
hvarföre skall ibland desse ej ArbstsCassans
Fordringar beräknas, som endast deri skilja
sig från de öfriga, att de flesta äro intecknade,
endast deri, att man om dem icke kan yttra
sig: afskrifningar kunna möjligen blifva nödige?
Jag har yttrat mig om en betydlig underlåtenhet
vid Utskottens beräkning af Götha
CanalDisconts tillgångar
jag skall nu
nämna några, mindre betydliga, inkast, som
emot ziffrorna kunna göras. Den första är,
att datum den 1 Jan. i8j8, som i titlarna af
Bilagan A., i Debet och Credit, förekommer, ,
synes böra vara den 1 Febr. Jag har blifvit
föranledd till denna förmodan af nyssnämnda,
afen DiscontDirecteur utgifna, Afhandling, der
en uppgift på Discontens tillgångar den sista
Dec. finnes, som högst betydligen afviker från
Utskottens. Jag skulle anse detta som Sättarens
slarf, om Ränte„beräkningarne icke vore
grundade på detta felaktiga datum.
Den andra uppgiften , som är oriktig, är
den af Gassa-behållningen. Den består, utom
det, som Utskotten behagat upptaga, af LcineBanco-Capitaler,
en egendom, som ej blott
är rörlig, utan, begärlig 5 af för skjutne Lcigsökningskostnader,
som synas böra upptagas
i samma column, som sjelfva reverserne, efter
de på en gång med dem utsökas och inflyta \
af en outredd halance hos Kamereraren Iggeström,
om hvilken fordrans utfående ingen
annan anledning till tvifvel finnes, än att
nämnde Kamererare, för hela sin befattning,
Den 17 Martil, f. m.
91
har t vänne Cautionister, vida säkrare, än de
flästa , sorn på DiscOntReverserna tecknat sina
namn _ Retragtar man allt det, sorn på detta
vis, genom underlåtna och ongtiga uppgifter,
icke kommit att underställas Ständernas
granskning, så är det lätt att finna, att Götha
CanalDisconts utredning på sätt, som nu
är föreslagit, långt ifrån att lemna en brist af
526,608, skall lemna ett öfverskott af flere
100,000 R:dr; hvadan ock en stor del af Utskottets
Ledamöter sig emot denna Beräkningsmethod
reserverat.
Hvad Malmö Discont angår, torde någon
ifrån den Landsorten bättre, an jag, kunna utreda,
hvad jag ryktevis har inhämtat, att det
nämligen skall finnas en titel, vid namn ActieCapitul,
som skall ge anledning till en olika
beräkning, än Utskottens: Det jag intet
vet, vill jag intet fälla något omdöme om,
men det vöre väl, om sakens beskaffenhet af
någon blefve upplyst.
Det tredje i Utskottens Betänkande, hvar:
emot jag har att anmärka, äro: de Principery
och den Åsigt, hvarpå Utskottet grundat hela
sitt förslag till utredning. Jag räknar hit, att
Utskotten, utom tvänne Ledamöter, behagat
sätta i fråga upphäfvandet af ali Lag och all
laglighet, genom den lag för tillfället, som
Utskotten föreslå åt Riksens Ständer, att underställa
Kongl. Majrts sanctionj se 5:te och
6:te sidan af det tryckta Betänkandet, och som
Utskotten önska, att ge retroactiv verkanj se
92
Den 11 Martil3 f. m.
slutet af den ic;de sidan. En sådan åtgärd
talar för tydligt om sin egen beskaffenhet, att
jag deröfver skulle behöfva vara mångordig
— den visar, att antingen Utskotten glörnt ,
att Lagarne äro för ett Samhälle icke medel,
Utan ändamål, och att laglighetens Credit i ett
land aldrig kan sättas i jenmförelse med Banquensj
eller ock, att hos Utskottens Ledamöter
den mening varit rådande, att Sveriges fin,an.
cielia belägenhet nu är till den grad olycklig,
,ntt ett afsteg frän Lagar och Lagformer kan
tillåtas, lag har hört denna tanka, i mer än
ett enskilt sällskap, yttras äfven utaf män,
som odelt äga min högaktning — jag medger
att en belägenhet, till den grad > som sades,
olycklig, kan finnas, men jag tror, att denar
högst sällsynt, och att ingen StatsOeconornisk
orsak kan vara af sådan vigt. "När Fienden är
i landet, eljer anarchi råder, elier despotisms,
då är det tid att för en god sak sätta sig öfver
minutierne i Lagens formerj till dess är
det onödigt, och farligt, såsom prmjudicat. Ty
värre belägenhet, än den nu varande, kan blifva,
och samma rätt, sorn vi nu göra gällande,
att afgöra om Discont-massornas Borgenärers
öde, utan att höra dem, samma endast styrkans
rätt kan en gång göras gällande, för at£
afgöra, om både Stats-Verkets, och Ständernas,
öde, utan att höra oss.
jag yrkar, i anledning häraf, att hvarje
åtgärd , hvarigenom en suspension af Lagarnes
allmänna stadganden, i afseende på massors,
utredning, blifver nödig, må, om ock den äg
-
Den 17 Martii 3 /. in.
de alla andra förmåner, obesedd förkastas. Att
en sådan suspension bör äga ruin, hafva Utskotten
så väl bevist på 5 te sidan af det tryck-»
ta Betänkandet, att det vöre öfverflödigt, att
här upprepa alla skälen.
Meri Utskotten påstå sig hafva tillstyrkt
ett så förmånligt liqvidationssätt, att hvarjd
Borgenär pätagligen skall finna Sig obefogad
till klagan. Om detta verkligen är det näri
varande förslagets egenskap, hvad anledning
har då Utskottet, att frukta en Proclama? Oni
man tror, att hvar fordringsägare med glädje
skall utbyta sin Discontsedel emot en af de£
Allmänna garanterad, på dessa nu erbudnä
vilkor, hvarföre då ej bibehålla Lagfortnerna,
och blott söka, att på alla vis lätta sedelombytet,
låta det börjas, i alla Ränterisr, på samma
gång, som sjelfva kallelsen till Proclama
kungöres, på det att endast én Principals ombud,
nemligen Riksens Ständers, på den skall
äga fordringar att bevaka ? I sådant fall blifver
Proclaman chimerique, men hon hbr det på
lagligt vis; förbjudandet af qvittningett af gäld
emot gäld blir laglig, och ingen kan aga nå-:
got att invända. Men man inser kan hända
sjelf, att, på de nu föreslagna vilkoren, ingen
Treprocentfordringsägare kan öfvertalan*
ått ingå i Sedelbyte med Staten; i sådant fall
är methoden, att undvika proclama genom en
lagsuspension, nödig på samma sätt, som alltid
våld är nödigt vid röfveri. Att också,
hvad Fordringsägarne i Götha CanalDiseont angår,
ett sådant öfvertalaade bjgfve svårt, åt
94
Ben 17 Martti, f m.
tydligt af de felaktigheter, hvars tillvaro jag
nyss visade i Utskottens uppgifter om CanalDiscontens
ställning; man kan icke skäligen
hoppas, att någon skulle underlåta, att göra
Lagen gällande mot en sådan ockrare, sorn Ban*
quen, enligt detta förslag, skulle blifva. Är
det sannt, att Canal-bolagets Fastigheter och
lösa Elfecter, samt den icke upptagna delen af
DiscontCassans behållning, ensamme uppgå till
långt mer, än den förlust, den utredande ädelmodigt
skryter med, och att han således, utom
den fördelen, att få sin fordran betalt innan
1823, i stället för 1835, årsslut, tillika skulle
få en högst betydlig avance då är det
icke underligt, att man fruktar en Proclama.
Denna fruktan är så mycket billigare, som
man dessutom vill frånkänna Fordringsägarne
en annan stor, icke bokförd, men obestridlig
tillgång, som i sjelfva Discont-rättigheten till
1835 ligger Det kan väl af ingen nekas,
att Fordrings-ägarne i en massa äga rättighet,
om de det åstunda, att för s!"n räkning drifva
den Rörelse , hvarpå Gäldenären ägde
Privilegium, under alla de af Privilegie-tiden
återstående åren. Man säger, att för
detta år 1818, då allmän misscredit finnes,
ingen Discontvinsf skall blifva; det kan vara
möjligt-, att den icke bitr stor, men om
Proclama blifver, och på denna Fordringsägarne
besluta , att hafva anstånd med sig
sjelfva, och med allt tålamod till egen vinst
drifva Discontröreben , hvem kan ej inse, att
Opinionen om några år skall blifva nära lika
Den 17 MartU, /. m.
95
fördelaktig, som den var för Disconterna ; TreprocentsFonden
och således Discontvinsten ,
nära lika stor i de nu varande Fordringsägare
nes hand, sedan de till Bolag constituerat sig,
som den någonsin hittills varit? Att till detta
steg, att ge sig sjelfva anstånd, och för sin räkning
drifva Discontrörelsen , Fordringsägarna
skulle äga mod och lägenhet, tror jag väl ej i
men detta är hos mig, som hos Utskottens
Ledamöter, Tro, och gäller hvarken i Lageller
billighetsfrågor. Alternativet är: gör Prodama
; hör Fordrings- samt Actieägarnej köp
deras Disconträtt och deras öfriga rättigheter
för så godt pris som kan fås 5 eller ock, om
Proclamans alla följder befaras: bjud Fordringsägarne
sådana vilkor, att man, utan suspen-J
sion af Lagarne , kan anse sig säker tor allt
klander af ens åtgärd. Eller ännu ett tredje i
låtom oss icke bry oss om alltsammans. Men
andra steg än dessa tre gifvas ej , utåt* en outplånlig
vanheder för Riksens Ständer.
Jag begagnar vidare detta tillfälle, för
att förena mig med de värde Ledamöter innom
Utskotten, som reserverat sig emot Stadgandet,
att den på Sedlame upplupna Räntan , ej
ens till den så kallade Cessionsdagen den 1
October, bör beräknas. Jag skulle vidlyftigen
yttra mig om denna nya olaglighet, om den
ej vöre consequent med den åsigt, hvarpå Lag6uspension
kan anses tillåtlig.
Angående Utskottens principe, att Banco^
©ch Riksgälds-Sedelstocken ej bör ökas, blir
C)6 Den 17 Elaviii f. ml
tillfälle för mig att vidare yttra mig, om min
gjorda anhållan bifalles, och om denna prelitninairefråga
blifver debatterad, innan ndgori
detailie af sjelfva FinanceFörsIaget till afgörande
företages. t)et Förslag till Utredningar
af Discontmassorna , jag här nedanföre vill uppgifva,
utgår från det påståendet * att RörelseCapitalet
i Landet är det, söm bör bibfehållasj
trien icke Sedelstocken. Skälen för denna mill
tanka äro på detta rum redan i dag vidlyftigt
Och väl utredda j jag uppskjuter med att ans
föra mina , tills jag får höra Utskottens, då
kåken förekommen
Men , innan jag slutar deh Recension jag
börjat af Utskottens Betänkande, viii jag med
få ord underställa , angående lämpligheten af
tvänne DetailieStadganden, hemligen först: att
alla Discontmassornas utredning skulle ske i
Stockholm. Att de skola ställas under noga
uppsigt af det Verk, som öfvertar demj
äf tydligt ; men hvarföre hvar enda Gäldenär,
i 60 mil från Stockholm belägna Provincer,
skall tvingas, att här hafva en Commis-'
sionair, är mig obegripligt. Och synes illa
Sammanhänga med den önskan, Utskotten omtala,
att underhjelpa Gäldchärernäs behof. Kail
bända ämnade Utskotten sjePva icke, att på
detta vis tvinga Gäldenärerne till att hafva
Relationer i Stockholm. Det synes i sanning
Snarare Vara riödigt, atf draga Rörelsen fras
Idufvudstaden utåt Landet, än tvärtom.
Den j 7 Martii3 f. )n.
97
Den andra besynnerliga Betaillen i Ut-'
skottens Förslag är : begärandet af en ytterlin
gare förskrifning af Directeurt rna , att deras
Bokföring ej är falsk. Det vore, som om en
Gäldenär skulle gifva en serskild förskrifning pås
att han verkligen sjelf tecknat sitt namn på Reversen;
nyttan häraf är obegriplig. Hvad Malmö
Discont angår , är åtgärden overkställbar, ty ingen
af nuvarande DiscontDirecteureina kan ansvara
för hvad som skett före hans tid; och pä
en eiler två , eiler tjugu underskrifna lörsäkringar
af förra Directionen är intet värdt att lita
, så länge de ärerörigå beskyllningar, som
inför Domstol emot dem äro gjorda, icke hafva
blifvit vederlagda.
Jag utber mig , att nu få framlägga för
Ståndets, och, om Återremiss beviljas, för Utskottens
ompröfvande ett Utredningsförslag,
som mig synes antagligare, än det jag recenserat.
Såsom den ena hufvudgrunden nödgas jag
härvid antaga, att, eftersom Proclama-kallelSéna
utfärdande anses farlie:, sådana steg vidtagas,
hvarigerom den utan Lag suspension undvikes,
Jag räknar härtill 1:0 att ingen verklig tillgång
lemnäs oupptagen i det Förslag, som för
accordet med Borgenärerna lägges till grundTill
dessa verkliga tillgångar hör ibland annat
den betalning, som Banquen billigen bör gifva
för Discont-rätten, som till och med 1835
Ridd 0. Ad. Prof. IV. B. IL Afd. 13, 14.
98
Den 17 Martu , j. lii.
hör, med det för hvarje år bestämda CreditiVef,
antingen Bolaget eller deras Fordringsägare. 2:0
Att så vidt tillgångar gifvas, äfven TreprocentsFordringsägarne
erhålla en betydlig del af deras
fordran straxt, för att locka dem till .Sedelutbyte,
eller, om sådant ej anses nödigt, till
ett frivilligt afsägande af deras rättighet , att
genom Lagsökning begära invisning i Discont»
massorna. Denna första utdelning har jag trott
mig kunna bestämma till 25 Procent, och tiden
till den 1 Julii 1818- 3:0 Att all upplu
pen
Ränta ända till den i October ig 17 betalas
med 3 Procent efter Sedlarnes innehåll),
men efter’denna dag med 5 Procentj hvilka
alla Räntor erläggas vid hvar betalningstermin
för hela Summan till dato. 4:0 Att af.
betalningarne ske hvart halft år, den första,
som sagdt är, med 25 Procent den 1 Juli 1818,
men sedan hvar och en med 83 Procent, hvarigenom
hela Capitalet blifver betalt den 1 Januarii
1823.
På dessa vilkor, som jag, till
undvikande af Schisme, föreslår lika för både
CanalDisconten och Malmö Discont, ehuru det
för den sednare medför en icke obetydlig förlust
för Banquen, tior jag mig med säkerhet
förutse, att ingen skall behöfva frukta något
åtal. _ Om Götheborgs Discont blir serskilt
föreslagit.
Den andra hufvudgrunden, sorn jag icke
kan frångå, och om hvilken både jag och flera
andra torde komma att yttra oss, när Utskottens
egentliga FinanceFörslag förekommer,
men som jag emellertid vill här i sammandrag
Dsit 17 Märtii, /. tii.
frå nittalia3 ar: att RörelseCapitalet Vid sist
närvarande storlek bör bibehallas ^ och icke
Banco- och Riksgälds-Sedelstockett. På varuvärde
och på Myntvärde hafva de Sedlar* som
ansetts och som lupit såsom Banco, Irna mycket
influerat, som BancoSedlärne 3 Och det är
Varu- och Myntvärdet, sorn bör bi behållas»
Jag räknar till RörelseCapitalet} utom BancoOch
Riksgälds Sedelstocken :
Ålla Assignationerne med R.'r B cö B88^4 r 3
Alla Malmo Disconts Reverser ,
såsom Varande af 100 , 150, 250
&c-mindre belopp 5 med ett ord}
delbara , och derigenom ingångna
i all slags Rörelse » i b342}753
Af Götheborgs Disconts Reverser,
de sQ.m i enskilt mans hand befinnas
4 1*4» 4§3ä266
Af Götha CanalDiscohis Treprö*
centsSktild aj bägge slagen, endast
hälften} emedan Fordringarrles
storlek gjort dem orörligare,
och dessutom en stor del är
I Publique Cassör hvilåöde .* i,2,90*858
Summa 4sec>5}289i
eller i rundt tal fyra Millioner. I Calculen
Litt. A. * söm visat RörelseCapitalets Varia®
tion * har jag således för hvar Summa af
Malmö eller Götheborgs DiscontSedlarj som
100
Dm 17 Martii, /. m.
indrages, låtit en lika stor Summa BanctfSedlar
utsläppas , äfvensom hälften af allt hvad
af Götha CanalDisconts Sedlar indrages. För
att så mycket möjligt är bibehålla RörelseCa*
pitalet, ej blott vid samma storlek, utan i sami'
ma Orters Näringar, har jag föreslagit, att i
de Vestra och Södra Provincerne bilda en Lane-'
Fond för Banquens räkning , med småningom
sig förökande rörelse Det reglementariska af
denna åtgärd, om Lånen skola bli på inteckning,
eller på namn, om tvänne Lane orter,
eller en skall finnas, har jag ej yttrat mig om.
Den tredje hufvudgrunden är den, hvarefter
jag uträknat, hvadBanquen bör betala för
Götha Canals Bolagsägares Discont rättighet
till den samfälta massan af Actie- och Fordringsägare.
Jag kallar här denna massa samfält;
det är klart, att de efter lag äro skilda deri,
att, sedan Borgenären fått fullt ut, får Gäldenären
det som återstår. 18«5 års Ständer, i
sina beräkningar af GöthaCanals ställning, bestämde
sjelfva 120,000 R:dr årligen, att vara
den sannolika Discont.vinsten, då Creditivet
är 1,500,000; det är härifrån, som jag utgått.
CanalDiscontens Privilegier innehålla, att det
nu varande Creditivet skall minskas från 1825
till 1831 till 8©o,oeo; och derefter till 1835
års slut helt och hållet indragas. Jag har an>
tagit denna minskning af Creditiv-rätt fördelt
till ;oo,ooo på hvatt och ett af de första 7
åren, och sedan till 200,000 på de sista 4;
och, i följe deraf, allt ifrån 1825 års slut,
Discent.vinsten i proportionerligt aftagande. I
Den ) 7 Martil, f m.
stället för den successiva utbetalningen af dessa
Discont-vinster i ig år, har jag föreslagit
en betalning på en gång af en deremot svarande
Summa , som, med iakttagande af Ränta
på Ränta, i Bilagan Litt. F. är bevist utgöra
något mer an den föreslagna 1,333,333 Rtdr
Banco. För att göra mitt förslag, an vändbart
till den händelsen, som jag hoppas ofelbart
skall inträffa, att Canal byggnadens fulländande
beslutes, har jag låtit denna köpesumma
af Discont-rättigheten blifva lemnad till Discont-utredningens
Cassa, hvaremot ajla ArbetsCassans
skulder upphöra, och dess nuvarande
lösa egendom undgår att försäljas. Att Cana;
len sedan kan färdigbyggas för Aciie-insättningar
och Byggnadsbiträden, sådana som i
1815 års Riksdagsbeslut fastställdes, utvisar
Bilagan Litt. E. Enligt ordalydelsen i Riksdags
Beslutet, har jag beräknat dessa Byggnadsbiträden
till och med det år, då nästa Riksdag
efter år 1820 infaller, eller 1823. Urtima
Riksdagar har jag trott ej böra komma i beräkning.
Till opåräknade behof vid Canalbyggnaden
är afsatt det saldo af 276,771, som
CanalDiscontens utredning Litt. B. visar skola
blifva den 1 Jan. 1823, och sorn Banquen^
likasom hvar annan ärlig utredningsman, sedan
utredningen slutats, och alla Fordringsägarne
fått fullt ut, bör lemna åt Bolaget Det-'
ta saldo tjenar tillika , att betäcka förluster
vid Discontens utredning, samt att lemna Löner
för UtredningsContoiret.
Den förändring, som i allt detta blifver.
JDen 17 Martil, f. m.
om Canalen ieke bygges färdig, är icke vä»
pendtlig för försalget. Alla ArbetsCassans realiserbara
tillgångar säljas i sådant fall för Bolagets
räkning, och detta , jemte det saldo, som
vid slutet af Discontens utredning kan uppstå,
blifVer d-en ersättning, Actie ägarne för sitt
uppoffrade Capital erhålla. — De Byggnads»
biträden, sorn i Bilagan Litt. E omtalas, äro
ej upptagne i Litt. A, der förändringarne af
Rörelse-Capitalet för hvarje halft år beräknas.
Då Riksens Ständer 1815 beslutade dessa bidrag,
blefvo de beräknade att utgå af de tillgångar,
som Banquen då ägde, nemligen: intraden
från Stats Verket, från de gamla och
nya Fastighets- samt Effect-lånen, samt vinsten
af BancoDisconten, efter dess då varande Capi*
tal af 6,000,000, Om, efter den då uppgjorda
planen, att bibehålla sedelstocken vid ständigt
lika belopp, det var möjligt, att lemna ett år*
Jigt Byggnadsbiträde af 300,000 R-dr, så matte
samma möjlrghet ännu fortfara.
Slutligen får jag nämna, angående Götha*
Canal Disconts utredning, att hela Banquens
fordran för Creditivet, med räntor a 3 procent,
blitver betalad på alldeles lika afbetalningS-terminer,
som för de öfrige gäldenärerna blifvit
Stadgadt.
Hvad Malmö Discont angår, kart
förhållandet ej bli detsamma. Utom Creditivet,
hvarföre inga räntor kunna erhållas, har det
blifvit nödvändigt, att ytterligare lemna Utrednings
Contoiret ett lån af 200,000 R:dr,
hvaral dock 98,865 åter inflyta; 101,135 äro
således förlust, eller tillsammans med Credj
-
Den i 7 Martil, /. m.
103
tlvet omkring 400,000. Detta har varit en
nödvändig föijd'deraf, att Malmö Disconts Fordrings
ägare erhållit lika fördelaktiga vilkor,
som Götha CanalDisconts, i anseende till derstädes
varande tillgång, äga rättighet att fordra.
Vill man ge Malmö Disconts något sämre
vilkor , så äga de ändå ej skäl att klaga j
jag tior likväl, att det kan vara värdt några
tusende Riksdalers förlust för Bar.quen, att behandla
bägge massornas Creditorer lika , då Staten
deltar i begges utredning. Allmänna Cre->
diten undgår härigenom en väsendtlig rubbning.
Hvad Götheborgs Discont angår, så tror
jag, lika med en agtningsvärd Ledamot inom
Utskotten, att den bäst hjelpes genom ett ökadt
Creditiv, hvartill jag föreslår 250,000
R:dr emot tre procents ränta, samt inbetalning
af så väl det gamla, sorn det nya Creclitivet
till f hvart halft år, ända till den 1 Jan. 1821.
Af det omtalta nya Creditivet inlösas Götheborgs
Disconts-Assignationerne med 150,725
Rtdrj och med tillhjelp af återstoden samt
egna tillgångar, ålägges DiscontDirectionen, att
hvarje halft år, från och med den l Julii
1818 > minska beloppet af sina löpande TreprocentsReverser
med 100,000, och det femte
halfåret den 1 Julix 1820 inlösa åierstoden
83,266 samt att dessutom redan den 1 Julix
1818 liqvidera hela sin Skuld till allmänna
Cassör af alla slag. Bilagan Litt. D. visar,
att härtill tillgång finnes, äfvensom, hurujnycket
vid hvarje halfårs slut Disconten, efter
ofvanstående Stadgar, bör lemna till Banquen
104
Den 17 Martil, f. m.
Sist får jag tillägga , att Malmö och Göth
a CanalDisconters Gäldenärer erhålla fullkomligt
samma vilkor, som Utskotten föreslå,
git ; samt att den nya Länelnrättningen i Södra
och Vestra Provincerna, hvartill Fonden
euccessive ökes, allt efter hvad bebofvet att
bibehålla RörclseCapitalet vid lika storlek påkallar,
vid utredningens slut den 1 Januari!
1823 får ett Capital af 5,110,00o utlånadtj
hvaremot Banco - och Riksgälds-Sedelstocken,
i fall den ej af andra Financiella åtgärder, än
dessa förändrats, endast har blifvit ökt med de
4,000,000 R;dr DiscontPapper, sora nu kunna
anses höra till RörelseCapitalet , och som
icke utan högst betydlig skada för Landet
kunna indragas. De 1,! ro,000, hvarmed således
Banquens ägande Hypothequer hafva
blifvit ökade , utöfver beloppet af de nya
Sedlarne, svara emot en minskning i samma
HypothequeSumma af alla Disconternes
nu varande Creditiver, stor 2,000,000- Förlusten
är således 890,000 j hvaraf tillkommer
Malmö Discont 400,000. Enligt Utskottens
Förslag, påstås Banquens förlust blifva 760,0003
skillnaden är således 130,000 R:dr , som torde
anses uppvägd af den förmånen , att allt
bar gått lagligt till.
Jag anhåller , på ofvan anförda skäl , att
Betänkandet må återremitteras, och att dessa
mina Anmärkningar till Utskotten må få åtfölja
jemte bdagda Calculer. utmärkta med Litte
A., B., D-, E., F. och G
-
I
Högloft, Ridd. och Adelni Prot., IV. B. Ilä Äfd. p»g. I»4t,
Litt. U
il öfver Malmö Disconts Utredning.
1 Jalii X8i8« Tillgångar; Behållning i Cassan, upptages den sorn
befanns den i Januarii . .
Litt. A- upptar, lemnat afBanquen *
Utskotten Förslag upptar incassering .
Af de i detta Förslag upptagne osäkra
Fordfingarne anses kunna inflyta innan
den x Julii » . . t
Utgifter; Åssignatiöner inlösas ....
Alla innestående Räntor liqvideras: upptages
på höft * . i
25 Procent af 3 ProcentsSkuJden afbetala*
t Tanuarii 18194 tillgångar; Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter; Ränta å 2| Procent pä J at Fordrings
ägarnes
första Capitalec . *
8j Procent i afbetalning
1 Julii 1819*‘ Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter; Ränta på återstoden af skulden .
8J- Procent i afbetalning
i Tanuarii 182®* Tillgångar; Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden 4
8j Procent i afbetalning i
Balaficer
73-844
200,000
151,964
45,000
94^425
40,000
335,688
47Ö,8o8
För half- ^ dato
va %r«m.
470,113
148,374
25,177
-iiisssz; 137.074
t julii 1820.
1 Januarii 18ä i*
t jatU 1931 i
Tillgångar; Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden . ,
87 Procent i afbetalning
Tillgångar; Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden
8j Procent i afbetalning
Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden
83 Procent i afbetalning
22,379
ih,897
197582
i 11,896
144,784
134,276
695
16,785
111,897
141,19g
I3N478
137,605
12 8,6 8 2 1
HH Xl)3®o
* 10,508
i34jOig
13',98 7
i11/897 125^8 8 4 l-J- 8,121
+ 9)7X7
+ 8,923
11,190
111,897
i Januarii 1822. Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter; Ränta på återstoden af skulden .
83 Procent i atbetalning .
1 Julii 1822. Tillgångar: Utskottens Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden .
8J Procent i afbetalning
1 Januarii 1823. Tillgångar* Utskottens^ Förslag upptager incassering
Utgifter: Ränta på återstoden af skulden
8f Procent i afbetalning
Tillkommer, i fall alla de osäkra Fordringar inflyta, sorn Ut
skotten
ansett sig kunna påräkna ••...•
Saldo, som i Bilagan Litt. A. är införd, som Banquens inträde'
den 1 Jan. X823 ...... ,1 .
S,392
X11,896
5,595
111,897
3,797
X i 1,897
I30,426
123,08?
i 26,836
+ 7.339
. t
120,288 -f 6,548
123,246
U7,492
119,657
114,694
* 695
L ix,904
+ 22,503
4“ 32,220*
+ 41,143
+ 49,202
+ 56,603
+ 63,151
+ 5,754 + 68,905
+ 4,963'
+ 7 3'86 8
25,000'
pfM&l
Litt. D,
Vilkor för Götheborgs Disconts nya Creditiv-rätt.
iSiS di i Julia* Tillgång: Cassarbehållning: upptages Assignationerne, samt £ af Qbli
gationerne
Banquen lemnar det nya Creditivet . . • .
En femtedel af Fördringarne indrages . ...
% års Ränta vid omsättningen af återstoden, stor 1,199,273
Utgift: Assignationer inlösas .
Diseonten ålägges att minska siö hös Enskildta utelöpande
skuld med
• •
Item: att betala alla till Enskildta och Banquen upplupna
Räntor, betala de Allmänna Cassör, som sådant äska, samt,
cå långt återstoden tillåter, afbetala på skulden till Banco
Diseonten, på det att dennas Capital snart må återgå till
sin egentliga bestämmelse} härtill finnes en tillgång af ,
Att Diseonten, befriad från en ögonblicklig förlägenhet, kan reda sig,
lönar ej mödan att visa. Den ålägges: 1:0 att icke utkräfva
sina Fordringar hastigare än med f hvart halft åf} 2:0 att
minska sina hos Enskildta löpande Reverser med 100,000
R:dr hvart halft år, till och med den 1 Januarii ,820; saint
den 1 Julii 1820 irilösa slutliga återstoden 83,266; 3:0 att
till Banquen inbetala följande;
Ränta på hela den till Dato innestående Summan
Capital afbetalning . . . .
Summor, som i Litt. A. utföras .
1819
d. 1 Jan.
6,750
90,000
I8I9 .
d. 1 Julii
5,400
90,000
1820
d. 1 Jan.
4,050
90,000
1820
d. 1 Julii
2, 00
90,000
1821
’d. 1 Ian.
1,350
90,000
96,750
95,400
94,050
92,700
91,350
»3,297
250,000
099,818
3*5,978
»50,725
100,000
. 4
348,368
599,093
599,093
Litt. E.
Bevis att föreslagna Summan af 1,333,333, hvarmed Banquen skulle inköpa
Götha CanalBolags Discont-rätt, svarar fullt upp emot de Discont-vinster,
som mot hvarje års Creditiver svara, då 120,000 antagas som Discontvinst,
när Creditivet är 1,500,000.
Crcditirt
Julii d.
18 1 $ji 500,000 Dec- d. 3
1819? 1,500,000 D:o D:o
iS2oj 1 ^00 ooo|D:d D:o
1821 1,500,000 D.o D:o
1822 ; 1.500 OOOi D:o D:ö
1823; 1,500,ooo*D:o' D:o
1824 1,500,000 D.o D.o
1825)1,500,000 D.o D:o
1820j 1.400,ooojDro D:o
1827 1,300,000 t>:o D:o
i828; 1,200,000 U:o D:o
182911,100 000 D:o D:o
1830 1,000.000 D:o D:o
• 83»! 900,000 D:o D:ö
800 000 D:o D:o
600 000 D:o D:o
400.000 D:o D:o
200.000 D;o D.o
Som d. 31
Dec. 1835
upphör.
1832;
1833,
1834
1835
Ränta på detJ
.omför hvart i ^ D;j_
Sr återstår pa coVvinst
. Ett halft års Ränta
■(
:
Köpe - Summao
å 3 Procent.
20,000
37,000
34,510
34,945
29,304
26,583
23,780
20,894
17,920
15,098
12,401
9,893
7*55°
5.346
3.347
1,5 2 7
133
för året.
I 20,000
1 20,000
I20,OOÖ
1 20,000
120,000
120,000
120,000
120,000
J I 2,000
104.000
96.000
88.000
80.000
72.000
64.000
48.000
32.000
16.000
Återstod
afgår.
KöpeSum
min och dest
återstoder,
100,000
83,000
85,490
88,055
90,696
93,417
96,220
99.106
94,080
89,902
83,599
78.107
72,450
66,654
60,653
46,473
31,867
1.333.333
1.233.333
1.150.333
1.064,843
976,788
886,092
792,675
696,455
597,349
503,269
413,367
329,768
251,661
1 78,211
111,557
50,904
4,431
+ 27,436
+ 43,436
Hvadan således
förelse med
detta betalningssätt medför en vinst af 43,246 R:dr Banco i jena*
ett successivt.
/
Häglof), Ridd, ock Adelns Prot., IV. B. II, Afd. pag. 104..
Litt. F.
Calcul öfver Utredningen af Götha Canals ArbetsCassa, hufvudst kligen utdragen
ur det 1815 uppgjorde Förslag.
1818. Såsom behållning upptages här de ej på annat ställe anteckna;
de Poster, nemligen:
LäneBanco-Capitaler
6,702
Outredd Balance hos Kammereraren Iggeström, fordran
af dess Cautionister ...... 39,000
Utföres för säkerhet skull blott med
Byggnads-biträde itf Banquen
Insättning af 10 Procent å ActieCapitalet •
Canal-Inkomst. ......
Till Actieägarne 5 Procents Ränta för två år
Tillkommer inneslående sådan Ränta för förra åren
Arbetskostnad ......
1819. Byggnads-biträde af Banquen ....
Canal-Inkomst ......
1
Arbetskostnad
Kanta å 6 Procent på ett DiscontLån stort 10,000
tagit att b.täcka föiledit års Balance
1820. Byggnads-biträde af Banquen lii.
lni.iittr.ing
Canal-Inkomst ......
Arbetskostnad
Två års Räntor till Actieägare .
Ränta på i omförmält afsigt upplånte 180,000
1821. Byggnads-biträde af Banquen . .
Canal-Inkomst
Arbetskostnad • ....
Ränta på upptagit Lån, 290,000 *
1822. Byggnads-biträde af Banquen
Insättning af 10 Procent å ActieCapitalet
Canal-Inkomst ....
Arbetskostnad
Två ärs Räntor till Actieägare .
Ränta på upptagit Lån, 260,000
1823. Byggnads-biträde af Banquen . I
Insättning af 10 Procent å ActieCapitalet
Canal-Inkomst ....
Arbetskostnad :
Ett års Ranta till Actieägarne .
Ränta på upptagit Lån 270,000
Rdr
upp
40.000
300,000
314,120
5^000
204,178
381
462,854
300,000
5,000
474,638
600
659,120
<567,413
305,oooj
475,238
Balancer
För året,
Till dato
8,293
300,000
314,120
6*000
480 002
235,5yo
10,800
300,000
6,000
620,120
726,392
- 170,238
- 178,531
- 106,272
260,882
_17,400
300,000
314,120
7,000
348,988
267,000
15,600
300,000
314,120
7,000
159,630
157,°6o
16,200
306,000
278,282
+ 27,718
284,803
- 257.085
621,120
631,588 — 10,468!-- *67,553
621,120
332,890:4-288,830
+ 21,277
Dessutom kommer ArbetsCassan till godo, för oförutsedda kostnader, allt hvad som ej åtgår till Utrednings*
kostnad eiler måste alskrifvas af det Saldo DiscontUtredningsCalculen lemnar, 276,77i.A
Denna Utredning förutsätter att Canal ArbetsCassan erhåller, och på uppgifvit sätt begagnar, Rättighet till Lån
uti BancoDisconten af högst 300,000 R;dr.
\
Litt; a
Calcul sorn visar förändringen af Banquens Sedelstock genom
Förslaget uti Bilagan Litt. A.
I Julii 1818-  I Januarii 1819.
1 Julii 1819.
1 Januarii 1820.
I Julii i82e.
1 .Januarii 1821.
1 Julii 182 x.
I Januarii .1822.
I Julii 1822.
1 Januarii 1823.
Banquen utgifver .
Banquen indrager .
Banquen utgifver
— indrager
Banquen utgifver
indrager
Banquen utgifver .
— indrager .
Banquen utgifver .
indrager
Banquen utgifver .
.— indrager .
Banquen utgifver .
— indrager
Banquen utgifver .
__ indrager .
Banquen utgifver .
— indragar ..
Banquen utgifver .
— indrager .
2,o83>333
430717
570^00
_247_»585
580,000
26! ,46 1
590,000
275,636
590,000
290,112
520,000
304,587
450,000
226,963
460,000
238,5S8
Summa Ökad Sedelstock
470,000
250,514
580,000
361,604
~Den nya LåneFonden i Södra och Västra Provincerne har under tiden fått Hypotheker för
Anmärkning: Emedan till Discont-rörelsen i Götheborg hört de 200,000, som Götheborgs
Discont af BancoDisconten upplånat, bör-, då dessa inbetalas, lika mycket
af BancoDisConfens Fond flyttas till den nya LåneFonden, hvars hela belopp derigenom
blifver 5,200,000. Men då icke någon ytterligare inkomst för Banquen
häraf uppstår, är detta ej i Litt. A. upptagit.
Afgår Banquens nu varande Fordringar af alla Disconterne
Återstår, sorn utföres .
Skilnaden utgör förlusten och utföres med « . . . . .
‘ I
1 stället för att, enligt'Utskottets Förslag , samfällda Iförlusterne på "Malmö och Götha
CanalDisconters utredning är beräknad till . , , . .
Rättvisans helgd torde anses vara värd i BancoSedlar: skilnaden ; q . .. T"
5,110,000
Sedelstocken
ökas.
1,651,616
322,4 15/
318,539
314,364
299,888
215,413
223,037
221,412
219,486
218,396
4,004,566
1,999.992
3,r 10,008
894j578
761,831
*32,747
Öfverföres
i Julii 1821. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång .
Godtgöres härmed: Räntan å 2\ Procent på återstående
Skuld till enskilda, 860,571 . .
Dito å i| Procent på dito till Banquen
499»856
Procent på enskildas fordran i afbetalning
* ...
Dito Dito på Banquens dito
Balance
jr Januarii 1822* Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntor å s| Procent på återstående
645,428 af enskildas fordran
D:o å 11 Procent på 374*891 af Banquens d:o
8f Procent i afbetalning till enskilda
D;o D;o i d:o till Banquen .
Balance
'i Julii *822. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång :
Godtgöres härmed:’. Räntor å Procent på återståen;
de Skuld till enskilda 433,2 85
D:o å if Procent på d:o till Banquen 249,926
8f Procent afbetalning till enskilda .
D o D:o D:o till Banquen
Balance
[i Januarii 1823, Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntor å 2f Procent på återstå»
ende af enskildas fordran, 215,142
Dito å 1* Procent på dito af Banquens
124,961
Enskildas återstående fordran . .
Banquens dito dito .
Balance slutligen
21,514
7,498
2x5,143
124,965
16,136
5,623
215,143
124965
10,757
3,749
215,143
124,965
5,378
1,875
215,142
124,961
401,380
Balancer
För halfåret
-
Till dato
369,120
390,333
36 1,867
379,236
354,614
368,238
347,356
+ 32,260
+ 28,466
+ 170,491
,-+202,751
+ 231,217
+ 24,672
+255,889
+ 20,8821+276,77»
Höglofl, Ridd. och Adelns Prot., IV. B, II, Afd. pig. 104..
Litt. B.
Calcul öfver Götha Canal-Discontverks utredning.
I Julii 1S18. Tillgångar: Behållning i Cassan I
Förskjutna Lagsökningskostnader
Banquen betalar för Discont-rättigheten i ett
för allt
Enligt Utskottets förslag, är vid detta dato,
i Räntor och afbetalning influtit . .
Inlöses härmed: Assignationer
Upplupne Räntor på 3 Procents Skulden
till den 1 Oct. 18 »7 å 3 Procent
Dito sedan detta dato , Nio Månaders
Ränta å 5 Procent på 2,581,715 R:d.
Räntor på Banquens fordran till dato,
å 3 Procent .
Tjugufem procent af Privatas fordringar
Dito Dito af Banquens Dito
Balance
1 Januarii 1S19. Enligt Utskottets Förslag influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntor å 27 procent pä återstående
trefjerdedelar af TreprocentsSkulden 1,1/36,286
Ränta å 13 procent^ på trefjerdedelar af Banquens
fordran 1,124,68!
83 Procent af Privates fordran
D.o D.o af Banquens D;o
Balance
Julii 1819- Enligt Utskottets Förslag influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntan å 2* Procent på återstående
Skulden till enskilda 1,721,143
Dito å 13 Procent på återstående Dito
till Banquen 999,766
8f Procent af Privatas fordringar .
D.o D.o af Banquens D:o
Balance
1 Januarii 1820. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed; Räntan å 2J Procent på återstående
1,506,000 Skuld till enskilda
Dito å 15 Procent på 874,791 afBanquens
fordringar ......
8f Procents afbetalning till enskilda .
D:o D:o D:o till Banquen. .1
Balance
Julii 1820. Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång .
Godtgöres härmed; Räntan å 2* Procent på återstående
af enskildas fordran, 1,290,857.
D:o å l§ Procent på Banquens d:o 749,786
8f Procents afbetalning på enskildas fordran
D:o D:o d:0 på Banquens d:o .
i Januarii 1821.
Balance
Enligt Utskottets Förslag, influten tillgång
Godtgöres härmed: Räntan å 27 Procent på återstående
Skuld till enskilda 1,075,714
Dito å if Procent på dito till) Banquen
624,821 . - .
8f Procent afbetalning till enskilda
D:o D:o till Banquen .
Balance
1
18,862
3,882
1.333.333
467,663
1,823,740
643,263
54,234
96,8 r 4
56,823
645,429
374,894
1.871,457
456,616
48,407
16,870
215,143
124,965
405,385
445,566
43,029
14,996
215,143
124,965
393,133
434,52I
371650
13,121
215,143
124,965
390,879
423,474
32,271
11,247
215,143
124,965
383,626
1
in-  ■.
412,427
26,893
9,372
2*5,143
124,965
376,373
Balancer
För half.
va året,
Till dato'
47,717 —47.717
+ 51.231
+ 37.433
+ 3.514
+ 50.947
+ 43,642 + 94,589
+ 39,848 +134,437
+ 36,0541+170,491
Litt. A.
Köglofl» Ridd. och AdeSns Pror., IV. B. II. Åfd. pag. 104.4
Calcul öfver RörelseCapitalets ökning eller minskning genom de föreslagna åt*
garderna. Anm. Alla Summor utmärka, i så väl denna Bilaga, som de öfriga, Riksdaler Banco.
i Julii 1818; Banquen köper Canalens Discontraft, i ett för allt, med
__ Lemnar till Malmö Dsconts utredning . .
— Lemnar ett nytt Creditiv till Götheborgs Dis,
cont . . .... ..
— Lemnar till den ny 1 Lånefonden i vestra
och södra Provincerne ....
Banquen indrar BancoSedlar sf CanalDisconten, enligt
Lit. B. .
Ur Rörelsen utgå Assignationer, CanalDiscontens •
Malmö dito . •
Götheborgs dito .
Tre ProcentSedlar, CanalDiscontens,
enligt Litt. B.
(utföres endast halfva
beloppet)
_
Malmö Disconts,
enl. Litt. C. .
Götheborgs dito,
enl. Litt. D. .
1 Januarii 1S19. Banquen lemnar till den nya Lånefonden i södra
och vestra Provincerna * . *
Banquen indrar BancoSedlar: \ års Räntevinst på
Lånefondens förra Capital, 300,000,
å 3 Procent
_ _ _ af CanalDisconten, enl. Litt. B.
af Götheborgs dito, er.l. Litt. D.
Ur Rörelsen Utgå dessutom 3 ProcentsSedlar i CanalDiscontens,
enl. Litt. B.
utlöres halfva beloppet
_„ __ Malmö Disconts, Litt. C.
—, Götheborgs Dito, Litt, D
I Julit 1819.' Bafiquen lemnar till den nya Lånefonden . . i
Batjquen indrar BancoSedlar: j års Räntevinst på Låne
Fondens
förra Capital 87°>°oo,
å 3! Procent * * *
- ;
— af CanalDisconten, en
ligt
Litt. B. • .
— — — af Götheborgs dito , en
ligt
Litt. D. . .
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar lika som det förra
halfåret . . •
1 Januarii i83d, Banquen lemnar till den nya Lånefonden .
Banquen indrar BancoSedlar: Järs Räntevinst på
Lånefondens förra Capital,
1,450,000 , å 3 Procent i
^  af CanalDisconten, enl. Litt. B. .
af Götheborgs dito, enl. Litt. D. .
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentSedlar likasom förra
halfva året
t Julii 1820.’ Banquen lemnar till den nya Lånefonden . . *
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital 3,040,000,
å 3 Procent .....
ZL- af CanalDisconten, enl. Litt. B.
— __ af Götheborgs dito, enl. Litt. D»
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar Götha Canals och
Malmö, som ofvan . .
— —. i- Återstoden af Götheborgs Discont .
| Balancer
lör half.
va året.
Till dato
1,333,333
200,000
i
250,000
1
I
300,000
2*°83,333
1
1
643*263
94,425
150,725
431,717
888,413
|
332,715
335,683
100,900
758,403
1
2,078,533
+4,800
+4,800
■ 1 —
570,000
*
9,000
141,835
96,750
247,585
1
fl
107,571
111,896
100,000
319,467
567,052
+2,948
+ 7,743!
!
580,000
26,100
139,961
95,400
261,461
319,467
480,928
_ 928
+6,820
590,000
43,50®
138,086
94,050
275,636
319,467
595,103
- 5,103
+D7I?
590,000
6 i,Öoo
136,212
92,70c
390,112
2193467
83,266
302,733
592,845
-2,845
-1,1*8
1 ~
1
1 Januarii 1821. Banquen lemnar till den nya LåneFonden 7 _ ;
Banquen indrar BancoSedlar: § års Räntevinst
på LåneFondens förra Capital,
2,630,000, å 3 Procent .
« af Götheborgs Discont, enl. Litt. D,
af CanalDisconten, enl. Litt. B. .
Ur Rörelsen utgå 3 Procent6Sedlar: Götha Canals
och Malmö ......
1 Julil issi. Banquen lemnar till den nya LåneFonden :
Banquen indrar BancoSedlar: £ års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 3,150,000,
å 3 Procent .....
—
af CanalDisconten, enl. Litt. B.
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentSedlar, likasom förra halL
äret • « « • • & • 1» *
1 Januarii 1822. Banquen lemnar till nya LåneFonden . t i
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital 3,600,000,
å 3 Procent .....
—. — af CanalDisconten, enl. Litt. B. ,
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar, likasom förra
halfåret
J Julii 1822. Banquen lemnar till den nya LåneFonden . 1
Banquen indrar BancoSedlar: f års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 4,060,000,
å 3 Procent
af CanalDisconten, enl. Litt. B. .
Ur Rörelsen utgå 3 ProcentsSedlar, likasom förra
halfåret .
S Januarii 1833. Banquen lemnar till den nya LåneFonden .
Banquen indrar BancoSedlar: £ års Räntevinst på
LåneFondens förra Capital, 4,530,000,
å 3 Procent] . . . .
af CanalDisconten, enl. Litt. B.
— — af Malmö dito, enl. Litt. C.
Ur Rörelsen utgå de sista 3 ProcentsSedlar ,
520,000
524,054
78,900
91,350
134,337
304,587
219,467
• 450,000
446,430
94,500
132,463
226,963
219,467
460,000
458,055
108,000
130,588
233,588
219,467
470,000
469,981
121,800
128,714
250,514
219,467
580,000
581,071
135,900
126,836
98,868
361,604
219,467
-4.054
“5ii82
+3.570
- 1,612
+1.945
+ 333
+ 19
+ 352
-1,071
— 719
Den 17 Martil, /. m.
105
Friherre Hjerta, uppläste följande:
Rikets Högloflige Ständers Stats - och
BancoUtskotts Betänkande af den 3 innevarande
Martil omfattar den delen af Kongl. Majtts
Nådiga Proposition af den 10 December, sorn
upptager utredningar af de tre FilialDisconternes
Concourser. Respeciive Utskotten hafva
bifogat Calcul öfver dessa Disconters utredning,
hvaraf inhämtas, att Götheborgs Discont
äger full tillgång till sina Borgenärers
förnöjande, så vidt den får tid att indrifva
sina Fordringar, hvarföre är tillstyrkt, att den
må undfå ett uppskof af två och ett halft år
efter dess Octroys slut den 26 October innevarande
år, samt att Banquen emellertid genast
inlöser dessas Assignationer till ett belopp
sf R:dr 150,725, samt de öfriga Skulderna
(R:dr 1,031,943) på två och ett halft år i fem
Terminer med Ränta.
När Rikets Ständer äga en Fabrlque, som
tillverkar Penningar, och det utan någon synnerlig
omkostnad, så är väl intet lättare och
vigare, än denna utväg att göra utredningar,
och enär ingen af Fordringsägarena kan sägas
förlora, då han njuter laglig Ränta under
Jernbrefstiden, så lärer ock all klagan ifrån
dessas sida försvinna , desto mera , som under
allmänna villan, då man icke såg för sig annat
än förluster, denna utredning kan anses
såsom en skänk. Detta är emellertid ett lärorikt
efterdöme för blifvande Specuhnter på
Folkets Cassör och Förmögenhet, ty nu måste
lo5
Den 17 Martu, f. m.
ju denna Discont stå något flat öfver sin ärlighet,
då han af utredningen af de andra
Concourserna får se, huru litet raan äfventyrar
med en väl uttänkt raskhet. Verkan på Rikets
Pcnninge-väsende af den beredvillighet,
Resp-ctive Utskotten visat genom Banquens
mellankomst, lärer man få gissa sig till j ty
grunden för rätta bedömmandet af denna anstalt
,, suni är Banquens intrinseque förmåga,
hafva Respective Utskotten alldeles icke för
Rikets Ständer framlagt, utan blott i förbigående
nämnt, att B ancoUt skottet gjort det förbehåll,
att någon permanent tillökning i Sedelstocken,
sorn kunde blifva menlig för Barg''
quens Credit, icke skulle få äga rum.
Med Götha CanalBolags och Malmö Disconter
är förhållandet något olika : Hos deri
förra, säga Utskotten, visar sig, enligt ?,Calcuierna,
en ansenlig förlust för Borgenärerne ,
men en ännu större för Fordringsägarena i
den sednare.” Detta måste vara ett Skrif-fel,
ty i Calculerna är uppgifven en brist hos CanalDisconten
af R:dr 526,608: 36: t. ■, men
hos Malmö Discont en brist af R:dr 235,222;
40; 2, Enär derföre denna uppgift rättas etter befintligheten
i Calculerna, under Litt, A. och B.
blir den, så till vida, begriplig. Men ännu förekommer,
i anseende till CanalDisconten , en
besynnerlighet, som tarfvar upplysning.
I allmänna Tidningar är flera gånger införd
en Räkning , som upptager denna Disconts
Skulder och Fordringar för ultimo Octo
-
Den 17 Martil, f. m.
107
bris 1817, af hvilken inhämtas ibland annat,
att den äger en fordran hos CanalBolaget af
R dr 1,166,374; 17: 9. I förevarande, af Respective
Utskotten under Litt. A. bifogade
Calcul, sorn upptager Discontens Skulder och
Fordringar, är, ibland de sednare, denna tillgång
alldeles utesluten : detta kan icke vara
en Omission , ty Respective Utskotten nämna
den i deras Betänkande fSid. 2) med dessa
ord • ^clock bör härvid upplysningsvis anmär”kas
, att ibland de uti Götha CanalDiscont
”Litt. A. upptagna tillgångar, bestående af
”Fordringar iör udånte Medel , icke är begripen
den Summa af R:dr 1,100,000, sorn i«
”från Disconten blifvit förskjuten till Canai”arbetet.
55 Högloflige Utskottets framställning
af ämnet i dessa åberopade uttryck lärer för
alltid förblifva oförklarlig, och det ännu mera
, sedan det af flere Ledamöter blifvit anmärkt,
men utan allt afseende lemnadt till Rikets
Ständer. Förhållandet är, såsom en origtighet,
anmärkt af Herr Landshöfdingen Bajron
J. Cederström, vidare utfördf^afStatsSecreteraren
Herr Baron Wirsén, med hvilken sig
förenat Herr Amiralen Schiitzercrantz, Herr
Presidenten von Schulzenheim och Herr Lagman
Noreus Herr G. Hulphers har äfven
serskilt yttrat sig i ämnet , och visat oJagligheten
af denna Procedure, och synes
hafva fattat ämnet redigt, då han påstår, att
frågan om Götha CanalDiscont har ett oskiljaktigt
sammanhang med eller snarare beror på
utgången af frågan om fortfarande understödet
till sjelfva Canalbyggnaden. Sluteligen hac
ioS
Den 17 Martii, f. m.
äfven Herr Eklund instämt med Herr Baron
Wirsén i sin åsigt af ämnet i denna omstän
dighet.
Respective Utskotten hafva brukat den
lindriga Termen, att Disconten förskjutit till
Canalarbetet denna Summa. Jag, som icke lärt
mig den konsten att måla svart med hvitt
j a g anhåller vördsammast om Högloflige Rid»
dcrskapets och Adelns uppmärksamhet vid
detta sätt att åtkomma Allmänhetens Penningar.
Discoaten var en Benefice, lemnad af
Konungen till Canalarbetets understöd, och
har varit det i så hög grad, att CanalDirectio»
nen , oaktadt den förklarat sig ur stånd att
med Disconteringen fortfara, sedan dess Credit
är förlorad, likväl har den förvånande
djerfheten att påstå ersättning af Riket för
detta Lucrum cessans , till icke mindre belopp
än 150,000 R:dr om året för den återstående
tiden af Octroyen , hvilket blott nämnes för
att bevisa, det Canalarbetet verkligen haft en
stor vinst på denna Inrättning. Disconten var
lemnad till CanaiVerkets fria Disposition och
vinsten till Arbetets understöd: DiscontDire3'
ctionen var i all måtto af PrincipalDirectioneri
oberoende. Oaktadt nu Discontvinsten var så
hederlig, att dsn minst kan beräknas till R:r
120,000 om året, var dock CanalVerket dermed
icke förnöjdt, utan fann på det rådet, eller
rättare sagdt örådet, att upplåna Penningar:
För sina utströddaTreprocentsQbligationer hopskrapades
så mycket Penningar , som ur Landet
kunde "fås för låg Ränta , hvilka då an
-
