# ID: svediakorp-gov250
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,997
# sentences: 1,863
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Höglo fl ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1817 och 1818.
Fjerde Ilandet.
Första A /delningen.
STOCKHOLM,
Tryckt hos Ox.or Grahn, 1818.
Måndagen den 2 Martii 1818.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Uppbröts Herrar Electorrrs lysta till Val
af en Ledamot r Serskilta Utskottet elter Herr
Silfversparre, viran Isac, oell befann* dertill
hatva blifvit utsedd, N:o 2242 Herr val Rusén,
Eric Gabriel, HofRättsKåd.
Friherre Hjerta, Axel, uppläste följande:
Vördsamt Memorial!
Det Förslag till ett Serskilt Utskott föc
öfverflödiga Embetstnäns Indragning och Arbets-methodens
förkortande, hvilket af samtelig-e
RiksStånden blifvit bifallit, ger mig anledning
att också yttra en mening i detta ämne.
I samma afsigt, som Serskilta 0tskottet
nu sammanträder , har redan en Comité varit
anbefalld, hvars slutliga Betänkande blef, att
de Comiterade, som funno sig rara för mån*
4
Den 2 Martu.
ga, anhöllo att Hans Majestät Konungen täcktes
utnämna en ny Comité med ett mindre antal
Ledamöter. I följd deraf aniörtroddes utarbetandet
af detta Mål åt en enda Man; meri
ett sådant Chaos utvecklas hvarken af enskilta
Personer elier af Comitéer ; också torde föga
vara gjordt för ändamålet, ehuru mycket sein
kan vara arbetadt i ämnet.
Jag behöfver icke säga att orsaken, hvarföre
EmbetsmannaClassen beständigt ökes , är
den allmänna fåfängan, som gör att ingen Ståndsperson
pa Landet eller i Staden nu mera lå-:
ter uppfostra sina Söner till annat än Embetsman
; och Ynglingarne sjelfva fika efter ingenting
annat än en guidbroderad Rock och en
Tittel .= om ock naturen endast ämnat dem till
mera närande Yrken.
Man skulle väl tycka, att de knappa Loir
rne hörde vara en Cur emot fåfängan, men
m n har funnit utvägar att skaffa sig extra
inkomster. ,Jag talar här icke Om Sportler;
ty jag kunde då förledas till en hel afhandling
; men jag ville gerna fästa det blifvande
Utskottets uppmärksamhet på de oräkneliga
ornvägar, som alla Mål måste taga , innan de
kunna afgoras , och som gör det nödvändigt ,
för nästan en hvari Landsorterna, att i Hufvudstaden
hålla sig en Commissionair , hvars
tjänster han måsie vedergälla med något efter
omständigheterna afpassadt arfvode. Denna anmarkn.
ng rörer icke endust Rättegångs - och
DiscontMål, ehuru den rörer dessa isynnerhet.
Den 2 Martil.
5
Vår egna grannlagenhet, att vilja controllera
endast i smått, likväl hvart runstyckes
utgift, hår också producerat en Embetsmannaskara}
ehuru hvart runstycke, som Riket genom
denna Controll vinner, kostar åtminsto,
ne Staten en Skilling.
Hvad sorn i vissa Verk gör många Embetsman
nödvändiga, är det oräkneliga antal
Formaliteter, som vi underkastat o-.s När
det ena Verket viii hafva några upplysningar
från ett annat, kan det icke skicka någon
som mundteligen begär dem , ehuru det fordom
geck ann i sjelfva Rådet , att den ena Divisionen
begärde mundteliga Yttranden af den
andra men då kunde också ett Mål utan
Beredning afgöras samma förmiddag, sorn
det företogsj: Nu skall albing ske skriftligen,
och ofta genom så många krokvägar, att hälften
af det Papper våra Pappersbruk tillverka,
visserligen nedkluddas genom ett onödigt skrifveri.
Jag vill blott anföra hvad Riksens Ständers
egna Utskott dagligen erfara. Utskottet
behöfver en upplysning från något af Collegierne;
frågan är ofta så enkel, att hvar och
en af Ledamöterne kan, såsom enskilt Person,
j stöd af TryckfrihetsFörfattningen, diteet begära
svar derpå } men får Utskottet begagna
en lika kort utväg, derigenom att det otficielt
får uppgifva frågan till det Collegium, sorn
skall lemna svaret ? Nej! då hade Machinen
icke nog compliquerad gång. Utskottet måste
begära sin upplysning af HofCancelleren; PlofCancelleren
skrifver derom till Collegium} Cal
-
6
Den 2 Martti.
legium svarar HofCancelleren, och HofCancelleien
äter Ständernes Utskott.
Man föreställe sig nu , att icke blott sådana
, utan mycket niera orimliga omvägar äro
stadgade i allt hvad sorn rörer allmänna
Affärers behandling, och man skall nästan
fötundiasig öfver den konst, som fordrats att
intrassla allt : I sanning det hade, utom våra
coilegiclla Förmer, icke lätit sig göra.
Att således kunna inskränka Embetsmännens
antal, fordras en förändring i Arbets-methoden
och till en del i hela Organisationen. Planen
till en sådan förändring uppgöres icke lätt ,
och kan förmodligen endast uppgöras af Per*
6oner , som icke blott känna sakernas gång,
utan som sedermera kunna verkställa det Förslag
de uppgifva , och dervid öfvervinna alla
hinder, antingen de uppkomma af kärlek till
gamla vanor, af en kortsynt välvilja eller af
en verkelig egennytta. Utan att vilja gå Serskilra
Utskottets öfverläggningar i förväg, vå*
gar jäg yttra mina tankar , om hvad jag tror
i denna sak kan vidgöras.
F-å Riksens Ständer vid >8i2 års Riksdag
stadgade: Att alla Ynglingar emellan 20
och 25 års ålder, med några få undantag,
skulle vara underkastade Bevärings-skyldigheten,
stadtade de tillika, att ingen, som icke
uppfyllt dtnna skyldighet, skulle vid publikt
Verk erhålla någ»n ordinarie Sysla. Orsafeen
tili beslutet var likaså mycket att förea
Den 2 Martil.
komma, det icke mera så manga Gossar skulle
springa directe från Scholan in i EmbetsmannaClassen
, som att förmå dem till några
veckors Vapenöfning. Emellertid öfverträdes
denna Författning alla dagar, och Vederböran-'
de tro sig kunna gäcka Konungs och Ständers
Beslut, blott de i Fullmagten införa att Innehafvaren
skall likväl uppfylla sin Beväringsskyldighet,
ehuru utan Controll. Hämmandet
af detta oskick torde vara det första, hvarom
vi böra anhålla. Om härtill skulle komma
en Stadga, att inga flera Extraordinarie pä
några år få antagas, att de både granna och
dyrbara Uniformerne i Civilståndet blifva umbärlige,
hellst de i alla fall hvarken passa ett
Folk, hvars rätta Caractere är manligt alfvar,
eller ett Land , der knappt så mycket Guld
produceras, som nu användes till dessa barnsligheter
, och sluteligen att all Titulatur i offentliga
Handlingar aflägges, hvaraf skulle
följa , att vi äfven i umgänges-språket började
likna andra hyfsade Nationer j om detta
gjordes, så vore alla de förberedande steg
tagna , hvarigenom ändamålet omsider kunde
vinnas.
jag säger omsider i ty aldrig skola göro^
målen bringas till den enkelhet, som utgör
deras naturliga gång, innan alla Beslut, efter
en till Konung Carl XI anordnade arbetsamhet,
säkrare beredning utgår genom vissa Departementschefer
, hvilka både för Konung
och Ständer äro ansvariga , så väl för det de
göra^ som för det de underlåta. Man må kai-;
8
Den 2 Martil
la dessa Chefer Ministrar, såsom i de flesta
Europeiska Riken, eller Stut s liacl, såsom i
Norrige 3 mtn de böra åtminsione innehafva
en sådan plats, att de icke kunna vinna genom
befordran till en bättre.
Må hända öfverensstämmer det icke med
Constitutictnen, att genast inrätta sådana Em,
beten hos oss, ehuru de redan en gång förut
blifvit föreslagna 3 men då Riksens Ständer
önska en icke på höft gjord indragning af
öfverflödiga Sysslor, och en mera consiquent
Arbets _ method, gifves dertill ingen annan
utväg, än att hos Hans Majestät Konungen
anhålla, det Hans Majestät täckes tills vidare
mellan Ledamöterne i sitt StatsRåd förde,
la alla göroniålen Departementsvis , med förbindelse
för hvar och en af dessa Ledamöter,
att, efter den kännedom? sorn han från sin högre
plats kan förverfva, utarbeta, eller under
sin uppsigt låta utarbeta en plan för sakernas
gång i hvart Departement, hvarigenom tillika
alla onyttiga Sysslor må indragas, och således
en del af de Personer , hvilka nu göras
till tärande Medlemmar i Samfundet , tvingas
att på ett eller annat sätt blifva närande. Denna
Plan bör innom nästa Riksdag genom serskilde
Fullmägtige ofelbart kunna vara fullbordad.
Jag tror att ett SfatsAnslag härtill torde
fordras j men då man vill ett ändamål, måste
man äfven vilja medlen, och om en sådan Co»
mité skall utarbeta Planen, bör Arfvodet deni
Den 2 Martil.
9
samma, endast efter Arbetets värde och fullbordan,
då tilldelas. Den ringaste afgift, lagd
på någon af de ÖfverflödsArticlar, som vid
sista BevillningsFörordningen befriades från
all Beskattning, skulle inbringa mer än härtill
fotdras.
Jag anhåller sluteligen att mitt Anförande
må med Serskiita Utskottet communiceras.
Begärdes på Bordet.
Upplästes till justering och godkändes följande
irån F.xpeditionsUtskottet inkomna Förslag
till Riksens Siänders underdåniga Skrif
Velser
till Kongl Maj t :
ilo angående Prestebol Friheter för nya Kyrkoherde
och CapeliamBosiälien.
210 —,— Lån af allmänna Medel för full
bordande
af Hamnbyggnaden i
Malmö.
3:0 Förhöjning af Legan för Post»
skjutsen.
4’Q Utsträckning af RemissLaget för
Landt Räntmästare.
5:0 Lieutenanten Thorsells innestå
ende
ExpectanceArfvode.
6'.0 Löneförhöjning för Lagmännen i
Skåne och Blekinge.
io Den 2 Mi/f tii.
7:0 angående Förhöjning i Tullen å Papper
från Utrikes ort.
8:0  — Befrielse för Götheborgs Stad
från Jnqvarteringen åt den der.
städes förlagda Escadre af Arméens
Flotta.
g;o Medel till kostnaden för Högstsa
lig
Hans Majestät Konung Carl
Xlllts Begrafning.
jo:o Kungörande af inskränkningen i
SpecieMyntets utvexling från Ban*
quen.
Justerades Pieni-Protocollet för den 13
sistlidne Februarii.
Herr Hjerta, J. G., uppläste följande:
Jag borde kanhända ej fördrista mig, att
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med några
mina äsigter af Götha Canal-arbete, hvilka
ej ännu innom Stånden, alldeles utur samma
synpuncter blifvit framställde men jag skall
aldrig tveka, att säga min mening innom detta
Höglofliga Stånd, der jag redan är förvissad
om , att det aldrig kan förgäta Fäderneslandets
sak och Hederns Lagar. Jag vågar således
yttra , att jag vida mera blifvit öfvertygad
af Grefve von Plåtens Dictamen den 9.
dennes, om vigten af detta Arbetes fortsättande,
an^af Friherre Anckarsvärds den *3. dennes,
Den 2 Martil.
11
att det bör nedläggas; vida mera af Skriften:
Granskning af ovåldiga Tankar om Götha Ca.
na!, än af Skriften: Oval diga Tankar om Götha
Canal.
Denna öfvertygelse har jag i synnerhet
fattat, under det jag, med den uppmärksamhet
erfarenheten är skyldig både andra och
sig sjelf, följt de härvid förekomna skäl och
motskäl, derföre att:
j:o Då jag sökt intränga till grunderna
för den stamning, som bildat sig emot detta
National-fåretag, har jag funnit den till största
delen i hoptrasslandet af Götha Canalarbete
med Götha CanalDiscOnt ; till stor del
i den nu vår tillfälligtvis iråkade Penninge- för.
lägenhet; till någon del i vanan att alltid vilja
en snar vinst, att alltid|se|snar verkan af
hvarje orsak.
2:0 Då jag sökt besvara den frågan : är
Götha Canal ett allmänt eller enskilt Företag?
har jag trott mig, så länge jag sjelf ä.
ger kraft, böra anse hvarje större företag af
nytta för Efterkommande hafva rätt till ali.
män hjelp, samt dessutom, i detta endast sett
det Närvarandes pligt, det Tillkommandes
tillhörighet.
3:0 Då jag sökt utreda, hvad inflytande
detta Arbete har sä var väl kära Numeraire
(PenningeMassa), har jag funnit det ver.}
ka i likhet med en liflig Penninge;omsättning
och ej som Handels: förlust,
Om jag derföre, efter som allt börjar fal:
la, då det nått sin högsta höjd, ansett vår
Banque, sorn börjat såsom Nationens Skatt ,
men na böljar göra Nationen til! sin , bora
försträcka, rnå det ej misstyckas, helist jag
verkligen deiar den i öfrigt billiga önskan,
att Skatterzie ej måtte ökas.
4:0 Dä jag- sökt utgrunda, huruvida den
Arbetskraft, sorn genom detta Arbete för de
andra Näringarna gär förlorad, verkeligen
deri behöfves, har jag bliivit öfvertygad om,
att Skrä Kärf att tångarne förekomma ö ka cl t behof
af händer i dem alla , samt att Jordbrukets
förbättring kunde genom bättre Arbetsmethoder
bäst vinnas, och att NyOdling nu
mera mäst inskränker sig till det nödvändiga,
för erhållande eller bibehållande af OdlingsLån.
Mera Folk lärer således ej dertill behofvas
, som bäst bevittnas af den , iq Månader
af året i alla Orter öfverklagade bristen på
arbete för den arbetande Classen, och obilligheten
af den fordran , att denna för hela året
skulle kunna föda sig af hvad den under dea
välsignade Skördetiden iår den lyckan förtjena.
5:0 Då jag sökt öfvertyga mig, ani Ständer
år 1 818 kunna förändra haad Ständer
är i8i5 beslutit,- böra till 1820 eller näst der*
efter infallande Riksdag gälla , har jag myc»
ket funderat pä, hvad som skulle kunnat vara
rätt säkert i vår gamla Nord , om ej att
Ständers Beslut rned Konungens Sanction, och
ssäkert ej af Sveriges Räddare anctioneradt, om
Den 2 Martti.
13
det skulle förstöra det Land och Folk , sotn
varit honom så kåre 3
Jag har ej funnit motskäl , för den fara
af allmän osäkerhet, den följd af allmän ored-,
lighet och det slut af kränkta rättigheter, kan
väntas.
Det bör ej förundra någon, att jag härvid
kommit att finna den grund till hastiga Opinions-jur
ändringar , som är förborgad i bristen
af en beständig, alltid de Interessen, som
enligt sakernas naturliga gång städse äro och
blifva desamma, förenande del af vår FolkRepresentation.
6:0 Dä jag undersökt det militaira värde
Grefve von Platen tror sig finna i detta företag,
har jag till det mästa mäst erkänna det.
Jag vet dessutom hvad nytta man i cft
krig kan draga af segelbara Floder. Jag tror,
att i ett Land , som ej äger sådana, men segelbara
Insjöar, dessa till en del kunna ersätta
dem j men jag är säker om , att om dessa Insjöar
hafva segelbara Gommunicationer, de tili
och med kunna öfverträffa Floderna i fördelar,
då de bättre medgifva Operationernes förändrande.
Jag inser äfven ganska väl hvad nytta
OslgöthaCanalen, sorn Communication, gifver
en Armée , som kan begagna sig af de flera
förträffliga Pass och Ställningar både Norr och
Den 2 Martn,
Söder om Breviken; som, drifven utur dessa,
Vill mellan Roxen och Glan begagna stora Terrain-förmåner,
eller söder om Roxen, i de nej«s
der der Stdngåen och Sv art den framflyta, ännu
göra sig värdig Fäderneslandet. Jag be-'
griper ganska väl hvad nytta /RestgåthuCanalen
gifver en Armée, då den tillåter den, att
alltid , försedd med sina nödvändigheter, som
Retraiteväg efter behag begagna den om
skersund eller Jonkoping, eller embarquera å
från Wenern eiler Wettern hopsamlade Fartyg,
samt att, sedan Fienden vågat sig längre
in uti Nerike eller Småland , där lätt återföra
Kriget till Östergöthland och Södermanland,
directe på Fiendens Communicationer.
Dessa förmoner äro likväl säkerligen obe3
tydliga mot dem , vår Konung i långt större
Scala lärer inse; men aldrig är det genom vår
så kallade Fattigdom, våra Ödemarker och
vårt Ciirnat , vi böra lemna våra Etterkommande
att sig försvara.
Då jag derefter besinnar det skrik , som
upphäide sig mot Trollhätte Slussverk, då derom
för 25 är sedan skulle beslutas, och hvars
betydenhet jag af säker hand vet, samt det
skrik jag i flera Orter hört, en gång det måste
repareras , öfver den förlust hela trakten
led.af den afstadnade Communicationen, då tröstar
jag mig dermed , att det bland hvarje
Folk någon gång inträffar, att den närvarande
Opinionen ej är Århundradets , men att blott
denna blifver till slut segrande.
Den 2 Martil.
15
Efter allt detta, och sedan jag ansett mig
höra tro, att ett så vigtigt arbete, afen under så
mycket ansvar ställd Direction, ej kan vara obe.;
hörigtibehanladt, att hushållningen måste vara
den, som vid ett så omfattande företag står
att iakttaga} samt att Banquen, med sin goda
hushållning, måste hafva något qvar af sin
Discontvinst, har jag trott mig böra önska
Götha CanalArbetets fortsättande, på ett Svenska
namnet värdigt sätt, och derigenom trott
mig hafva gifvit ett billigt och skyldigt offer
åt Efterkommande, fordna Ständers vilja och
ett kärt Fädernesland.
I afvagtan på Utskottens Betänkandej detta
vigtiga ämne, har jag ansett mig böra vörd.’
samt framställa dessa mina tankar till det Höglofl.
Stånd, som, ämnadt att bland FolkRepreseotationen
försigtigt, men frimodigt, försvara
gammal Häfd och allmän Säkerhet, emot nyhetens
anfall, utan öfverdåd, men utan fruktan,
bör skåda in i vårt verkeliga Samhälls tillstånd,
oväldigt bedömma och utan småaktiga afsigter
besluta.
Herr Roos, Carl Adam, anförde skrif,
teligen:
Med all den tillbörliga agtning jag hyser
för det varma nit Herr Grefve von Platen har
för Götha Canal och dess fortsättning, vågar
jag likväl tro, att sedan Nationen, ledd af felslagna
Calculer och troligen mindre påiiteliga
uppgifter, till närvarande stundj gjort större
i6
Den 2 Martil.
uppoffringar, ärt hela detta Arbete kan i hvad
afseende som hellst förtjena, att Nationen icke
vidare, man noga proh mg om uppgifters ligtigheten
, ingår u.i detta stora Hasaidspei.
Jag vågar icke bedomina vinsten eller för*
lusten af detta Storverk, men jag fordrar, såsom
ledamot af detta Stånd, att få Herr Grefve
von Flåtens förklaring, hvad S^ructur ett
brukbar! SegelFartyg örn 60 å 70 Lästers drägt
skall hafva för att gå genom Trollhätte Slussar?
• 798 lät jag hos H rr SkeppsByggmästaren
Olof Isak Häggström på Terra Nova
Skeppsvarf i Stockholm reqvirera Ritning och
Förs åg på det största Fartyg, bade i afseende
på djuplek och bredd, som skulle kunna gå gei
nom Trollhätte Slussar: Jag byggde efter denna
ritning, och när detta fartyg, som fick namn
af Olof Trätälja, skulle passeia Slussarne, voro
deså trånga, att Fartyget måtte spelas igenom,
hvarvid det b'ef så illa medfarit, att d;t måste
repareras i Götheborg; detta Fartyg var, enligt
Ritnings - förslaget, upptagit att bara circa 45
Läster, men vid mätningen iGötbeboig befanns
det vara 52 Lästers drägt. Om Herr Grefve von
Platen eller någon annan Ledamot skulle sätta
dessa mina uppgifter i tvifvelsmål, så äger jag
ritningen och Förslaget på d tta Fanyg här på
stället, och får derjemte åberopa Herr Amiral af
Wirsén, som förde detta Fartyg frän Götheborg,
samt Herr Commerce .ådet B. II Santesson,
som både var Correspondent, Redare och Interessent
; och som dessa mina uppgifter icke
kunna
Den a Martu.
17
kunna bestridas, anhåller jagatt denna min upplysning
biir remitterad till samma Utskott, dit
Grefve v. Plåtens uppgifter afgått till pröfning.
Herr Ankar spar re^ Ingemar Augustq uppläste
följande:
Ehuru jag ej till alla delar kan öfverensstämma
med de åtskilliga så för som emot Götha
Canal afgifna Yttranden, tror jag dock, att
det fordras ganska djupa insigter i många saker,
för att rätt kunna bedömma, om detta
stora Verk är nyttigt eller ej. Jag vågar derföre
ej ingå i närmare undersökning derom;
men jag är fullt öfvertygad, att detta Arbete
för det närvarande alldeles öfverstiger vår förmåga,
och i sådant fall blir ett sådant företag
nu omöjligt, ehvad fördelar deraf än må vinnas
för framtiden.
Om Riksens Högloft. Ständer nu afslå vidare
bistånd till detta Arbete, tror jag, att
hvarkan Samtid eller Efterverld har skäl att
deröfver klaga, då man blott jemför de KostnadsFörslag,
som vid Arbetets början gjordes,
med hvad det till dato kostat, och hvad man
nu ytterligare supponerar det skall kosta, för
att fulländas; äfven jemföre man de då lofvade
fördelar med utsigterna för närvarande.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Ridd.
o. Ad. Prot. IV B. i Afd- 3, 4*
18
Den 2 Martil.
För min egen tillfredsställelse, och till redovisning
inför Medlemmarne af den Slägt, hvilken
jag representerar, anhåller jag att till Högl.
Ståndets Protocoll få yttra min enskilta mening
öfver ett högvigtigt ämne, hvilket i en eller annan
rigtning väckt hela Nationens lifligaste Interesse.
Detta yttrande skulle också möjligtvis
kunna för mig hafva den fördel, att blifva
föranledning till en bättre och fastare grundad
öfvertygelse, då den tiden inträffar, att
jag skall, utan all slags motivering, i frågan
afgifva min röst.
Äfven mig förekommer det, som om det
varit bättre och gagneligare, att 1809 års Ständer
icke så hastigt gifvit sitt bifall åt Förslaget
om Götha Canal-gräfningen; att det varit
af vigtigare, reelare och mera fruglgifvande
följder, om man ägnat sin ansträngning åt våra
Norra Provincers uppodlande, åt anskaffandet
af Medel att göra Finska Handeln umbärlig
o. s. v., än att uppoffra så stora PenningeSummor
och så mycken bördig Jord åt ett företag,
hvars nytta ännu måste synas oss högst
problematisk. Men då man icke kan göra det
gjorda ogjordt, tror jag att det icke går ann,
att år 1818 raisonera öfver saken så, som man
bort raisonera år 1809. Jag är för min del alldeles
af Grefve v. Schwerins mening, att noga
måste betänkas, om ej man redan gått så långt
med Götha Canal, att det icke går ann att gå tillbaka.
Ja! jag tillstår, att det för min National-känsla
skulle vara högst smärtande att påtänka,
det så mycken möda, så mycken kost
-
Den 2 Martti.
19
nåd under nio år blifvit använde, för att låta
ett halffärdigt Verk förvandlas till ruiner.
Äfven den, som skulle vilja kalla företaget
en Sottise, bor ledas lill besinning af den gamla
sattsen: jamais Sottise h demi; en Satts,
hvilken egentligen gäller för de Verk, dem
bela Nationer företaga. Tj dessa blifva icke
Sottiser, så framt ej Nationen sjelf, misströstande,
afstår från sin ansträngning. Dessutom vill
det förekomma mig, som närvarande tidpunct
är den minst tjenliga att upphöra med ett
Verk, som bereder tillfälle för en så vidsträckt,
en så i stort utbredd Arbetsförtjenst. De Summor
Canalen kostat, hafva dock blifvit inom
Landet, och i den förlägenhet och den brist,
som på ett så förfärligt sätt röjt sig bos nästan
hvarje enskilt, i alla delar af Riket, skulle
det kanhända vara en ökad olycka, om man
tillstoppade äfven denna källa för den arbetande
till förvärf. Derföre om, som väl är
onekligt, CanalArbetet kan vara ett medel att
sätta Penningar i omlopp och bereda en Inkomst
åt Folket, bar man redan af detta företag
skördat en vinst, som bör skaffa det en
mildare åtanka bos Riksens Ständer, äfven om
än, då Götha Canal en gång blir färdig, det
skulle hända, som man sagt mig, att händelsen
är med den för några år sedan gräfda
Kinda Canal, att ingen menniska skulle segla
i den.
Herr von Stahlj Samuel: Jag bade icke tänkt
afgifva något Utlåtande om Götha Canal, förrän
Höglo!!. Stats- och BancoUtskotten härom sig
20
Den 2 Martti.
yttrat, men då flere värde Ledamöter inom
detta Stånd nu börjat i detta ämne tala, vågar
jag äfven yttra min mening. Om Rikets
Högloflige Ständer vid 1809 Ars Riksdag öfverenskomma,
att, i stället för Götha Canal,
lemna nödigt biträde åt Åkerbruk och Näringar,
så bade Rikets Jord nu varit till den grad
uppodlad, att Landet kunnat exportera Spannmål
och Bränvin. Jag medger likväl, att det
i allmänhet är lättare att klandra ett redan
fattadt Beslut, än att för ögonblicket uppfinna
ett bättre, och att ingen på förhand med visshet
torde kunna bestämma, i hvad mohn Canalen
i en framtid blir nyttig eller ej; men sedan
så mycken tid, arbete och Penningar blifvit
använde vid denna Canal, vore det, efter min öfvertygelse,
en Scandal, en förargelse för Samtida
och Efterkommande, att se ruinerna af dessa
grafvar, dessa sprängningar och dessa vägar 0-  nyttiga och utan ändamål, som, lemnade utan
vård och tillsyn, årligen skulle förfalla. Dessutom
anser jag det vara en pligt, att i möjligaste
måtto uppfylla, hvad Riksens Ständer
tillförene beslutat, och om nuvarande Ständer
äro af enahanda tankar, som vid sista Riksdag,
tror jag, att medel till fullbordande af
denna och Telge Canal säkert skola igenfinnas
i en sparsammare förbrukning af allt utländskt
Öfverflöd, hvarigenom äfven Konungens
Nådiga vilja, grundad på Ständernes
derom förut gjorde underdåniga anhållan, fullgöres.
Vidare anhåller jag i ödmjukhet få yttra'mina
tankar, då frågan om Götha Canal in
-
Den 2 Martil.
21
kommer från Utskotten och till afgörande företages.
Herr Lagerheinij Gustafj anförde skrifteligen:
Vid
remitterandet af de Anföranden, som
blifvit gjorda i anledning af Herr Grefve von
Plåtens Memorial af den g Februarii, anhåller
jag ödmjukast att få bifoga några få anmärkningar.
Jag ämnar ej länge uppehålla Ridderskapets
och Adelns tid härmed; men de Anmärkningar
jag tar mig den friheten att göra, synas
mig vara af den beskaffenhet, att jag för
dem -kan begära någon uppmärksamhet.
Mig vetterligt har det ej förr varit bruket
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
att påbörda andra sådana tankar och
uttryck, som de ej yttrat, för att derpå kunna
hygga en vederläggning.
Detta är likväl händelsen uti Herr Friherre
Anckarsvärds Memorial af den i3 Februarii
— Och månne jag förhastar mig, då jag
fritt och öppet vågar yttra min önskan, att detta
sätt att vederlägga, såsom längesedan från
Sverige landsförvisa och nu helt njdigen åter
infördt, måtte blifva sällsynt bland Ridderskapets
och Adelns alfvarsam ma, öfverläggningar.
Med förundran har jag äfven hört sådana
inkast göras emot Herr Grefve von Plåtens
22
Den 2 Martu.
nämnde Memorial, som directe vederlägges af det
rätta förhållandet, och hvilket förhållande ej
kan vara okändt af den Lagstiftande Magten,
ehuru det lärer hafva undfallit Individuer deraf.
♦
Då af 370,540 Skeppund, som år 1814
transporterades genom TrollhätteCanal, Jernet
utgjorde 88,779 Skeppund, eller icke fjerdedelen
af hela Transporten, och återstoden,
eller 281,761 Skeppund, således utgjordes af
de öfriga EfFecter, som begagnade VattenCommunicationen,
endast mellan Wenern och Götheborg,
och hvaraf Spannmål ej utgjorde ^T;
kan jag ej inse, på hvad erfarenhet Herr Friherre
Anckarsvärd grundat sitt påstående, att
Sveriges Metaller och Spannmål utgör Sveriges
enda Transport-varor, och att Canalen ej
kan blifva af någon besparing vid Transporten
af Jern från Bruken.
Bland inkast af denna beskaffenhet, som
lika litet behöfva en vidlyftig vederläggning,
torde få räknas det af Herr Rosenschöld anförda,
som synes mig vilja bevisa, att den
verkställda delen af CanalArbetet bestämmes
efter antalet af de Slussar, som nu äro färdiga.
Det vittnar till det minsta ej om kännedom
af Canal-anläggningen, som dock synes
mig vara nödig, innan man kan afgöra ett
sådant ämne. Origtigheten af Herr Rosenschölds
uppgift torde dock lätt inses deraf,
att till Murning och Stenhuggning för en
Sluss erfordras netto så många Dagsverken,
som till gräfning af 1000 alnar Canal, eller
Den 2 Martil.
23
till det förra i4>ooo och till det sednare öfverhufvud
15,ooo Dagsverken; och då Canalen
utgör i längd 146,000 alnar, skulle till
dess öppnande erfordras, om ingen Sprängning
mötte, mera Arbete än till i5o Slussar. Men
då Sprängning, Ältbeklädnad, Stensättning och
öfriga Arbeten, directe tillhörande Canalens
öppnande, tillkomma, erfordras dertill mera
Arbete än till 260 Slussar.
Enligt GeneralFörslaget af år 1815, är
allt vid Canal-anläggningen förefallande Arbete,
sammanlagdt med det, som till i8i4års
slut var utfördt, värderadt till 6,446, 184 Dagsverken
, hvaraf hela Murningen upptager
680,259, och då af denna Murning, Slussarne
ej utgöra skulle af CanalArbetet kunna
vara utfördt, utan att Murningen af en enda
Sluss vore påbörjad,
I anledning af Herr Rosenscliölds Anmärkning,
får jag äfven nämna, att alla vid CaualArbetet
återstående Kaydammar ej tillsammans
erfordra 12,000 Dagsverken, eller så mycket,
som gräfningen af 800 alnar Canal; och ej så
mycket, som den ena vid Sjötorp, som redan
är både uppsatt, begagnad och borttagen.
'■ I
Jag tror mig ej längre böra upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med att besvara
inkast af denna beskaffenhet, och tilläfventyrs
vore detta utan ändamål, då de fleste
synas mig besvaras af jemnförandet med det
Memorial, hvaremot de äro rigtade.
24
Den 2 Mardi.
Men då en belt ny åsigt af Götha Canals
Militaija nytta, eller den: att Canalen i Militairiskt
afseende blir onyttig och skadlig, har
blifvit yttrad, anser jag en tystnad i detta ämne
innebära ett bifall, som jag tillstår mig icke
kunna dela. Denna nya åsigt af vårt Fäderneslands
försvar, är grundad först på deli Reflection:
Att den i Canalen befinteliga Skärgårds Flottans
belägenhet blefve högst bekymmersam,
0111 Fienden uppnådde Canalen och sprängningen
af en enda Sluss skulle inskränka en
sådan Flottas verksamhet till våra Insjöar 3
om den lyckligen undgått det ödetA att i Canalen
blifva uppbränd. Jag vet ej hvilken
Sluss Herr Friherre Anckarsvärd anser vara
exponerad för faran att af en Fiende blifva
sgrängd, under det att Flottan ligger i Canalen.
Förmodligen ingen af dem, som ligga
inuti Töandet, ty innan Fienden får händ om
den, mätte vårt Sjökrig vara, om ej slut, åtminstone
så långt avanceradt, att vår SkärgårdsFlotta
längesedan utgått ur Canalen till Län
O
O
dets försvar; — ty icke måtte Canalen vara
ämnad till gömställe för SkärgårdsFlottan under
påstående Kustförsvar? Jag förmodar icke
heller, att Canalens vestra Utlopp, eller den
nedersta af Trollhätte-Slussarne kan så lätt öfverraskas
af en Fiende, att vi böra frukta för
dess sprängning. Förfärliga motgångar måtte
hafva föregått, innan Fienden kan hafva fast
fot vid Lilla Edets Sluss, halfvägs mellan
Götheborg och Wenersborg. Det vore således
vid Canalens östra Utlopp, sorn denna olycka
skulle hända oss; och om della varit
Den 2 Martti.
25
Herr Friherre Anckarsvärds mening, må mig
förlåtas den öfvertygelse, jag med frimodighet
yttrar, att Herr Friherre Anckarsvärd ej
tagit kännedom af den local, sorn försvarar
SjöSlussen vid Söderköping.
Den mängd af trånga Pass, som en Flotta
måste passera, innan den hinner Stegeborg,
bör redan medföra Betänkligheter å ena, och
simpla utvägar till Försvar å andra sidan; och
om vi vid Stegeborg vilja förhindra Flottans
vidare avancerande, bör väl Krigskonsten dertill
ej sakna utvägar, då det segelbara af detta
trånga Pass är 5o alnar bredt. Jag skulle dock
för min del önska, att hela den fiendtliga
Flottan, och alla fiendtliga Flottor voro väl
inom Stegeborg, och antingen skulle dessa
Flottor hafva magt att intaga Scandinavien,
eller skulle icke en Julle återvända till sitt
Fädernesland.
Hvarföre har dä en Svensk Riddersman,
på vanställandet af en förnuftig och undersökt
Föisvarsplan, sökt bygga en Theon af försvarslöshet,
som den Svenske Krigaren visserligen
ej skall vidkännas?
Fruktar lian en Landstigning i Söderköpings
Skärgård? Den kan med en SkärgårdsFlotta,
stationerad i de trånga Passen mellan
Arkösund och Häradsskär, försvaras, nästan
mot hvad fiendtligt försök sorn belist .— men
skulle, detta oaktadt, det lyckas en Fiende att
få fast fot på dessa branta Berghällar, skall
26
Den 2 Martu.
han finna ingen eller ganska få banade vägar
inom betydande afstånd. Endast ofanteliga
höjder, djupa dalar och sanka kärr, samt Defileer,
som ej kunna blifva svåra att försvara
mot en Armee, som måste skola medföra något
mer än sin Ränsel och sitt Gevär, då han
vill intränga i hjertat af en tapper Nations
Fädernesland.
Hvem kan då med Herr Friherre Anckarsvärd
hysa den fruktan, att vår SkärgårdsFlotta
skulle blifva uppbränd i hjertat af Rihet?
Endast den, som inser möjligheten af att
Götha Canal skulle blifva en fastställd gräns
mellan Sverige och Sveriges Fiender, och då
först kan jag med Herr Friherre Anckarsvärd
betrakta Canalen i Militairiskt hänseende af ingen
annan nytta, än ett vanligt större Vattendrag,
som lätt kan passeras under Fiendens
Canoner, hvilka tilläfventyrs då ej torde dervid
behöfvas.
Hvad kan väl Herr Friherre Anckarsvärd
åsyfta, da han som skäl emot Canalens Milita
i ra nytta anför följande:
Svårigheten för en Fiendej att i Sverige
finna Subsisiance-medel, är den vigtiga omständighet,
sorn skall sätta honom utur tillfälle
att göra sin öfvermagt användbar, genom
omöjligheten att transportera de Förnödenheter,
som i ett Folkfattigt Land för en
betydande Annee icke stå att erhålla.
Den 2 Martti.
27
Långt ifrån mig att vilja härutur framleta
den rysliga Försvarsplan, att Sveriges oöfvervinnerlighet
hör sökas i omöjligheten för
en fiendtlig Armée, att inom Sveriges gränsor
finna annat än fattigdom. — Detta måste
icke hafva varit Herr Friherre Anckarsvärds
mening — men om så varit, må vi hellre följa
Muscoviternes efterdöme, och, då olyckan
sådant af oss kräfver, med öfverlagdt mod förstöra
de hemvist, sorn vi ej längre kunna försvara,
än att låta den tankan, att vi odla för
en okänd Fiende, förqväfva vårt mod, vår
håg och vår förmåga.-’ Men hvad Herr Friherre
Anckarsvärd synes mig hafva åsyftat
med det anförda yttrandet är, att vi höra undvika
öppnandet af. Communicationer i lijertat
af Riket, emedan dessa kunna blifva af nytta
för den Fiende, som intagit Landet. — Skulle
då denna nya Regel i Statshushållningen få
den Nordiska Halfön till Fädernesland? Och
är det Scandinavien, som, framför alla andra
Länder i verlden, bör till den grad befara att
se sin Fiende i hjertat af Riket, att det ej skulle
våga vidtaga sådana anstalter tilt sin förkofran,
som möjligen kunde komma till nytta i
en Fiendes band! Herr Friherre Anckarsvärd
fortfar sålunda:
Jag skulle således mot Götha Canal i
Militairiskt afseende vilja invända, att den i
betydlig mon för en Fiende kan undanrödja
Transportsvårigheten, dä Canalen för en, i
Flottor, Manskap och öfrige utvägar öfverlägsen
Fiende kan blifva Attaque-puncten,
23
Den 2 Martil,
för att sedan, i man af Fiendens framgång i
hjertat af Riket, bilda en för alla Transporter
becjvärn OperationsLinie, sammanhängande
med FiendeLandets SjöCommunication.
Herr Friherre Anckarsvärd synes mig hafva
en afgjord fruktan, att få se Fienden i hjertat
af Riket, och den nytta Herr Friherren sålunda
förmodar att Fienden i hjertat af Riket
kan draga af Canalen, är just densamma, som
han förnekar att vi sjelfve, med en vida öfverlägsen
Localkannedom, och omgifna af oss
sjelfva, kunna deraf hämta.
Herr Friherre Anckarsvärd söker sluteligen
fästa Utskottens uppmärksamhet på de nyligen
utkomna Oväldiga Tankar om Götha Canal,
af orsak att dessa, fullkomligare och bättre,
afhandla detta ämne, än Herr Friherren någonsin
tilltrott sig kunna göra det. Det misstroende,
Herr Friherre Anckarsvärd härigenom
fäster till sin egen omdömes-förmåga, är
blygsamt af den, som framstigit att vederlägga
frugten af många års erfarenhet och insigter
i det ämnet, som Herr Grefve von Platen
i sitt Memorial framställer. Ehuru jag förut
sökt offentligen visa värdet af dessa Oväldiga
Tankar, är det långt ifrån en verkan af
mili egenkärlek, då jag inför Ridderskapet
och Adeln förklarar, att jag finner något ovanligt
uti, att inom dessa murar höra Yttranden
.i alfvarsamma Ämnen grundas på anonyma
Skrifter; och att i ett tryckt Dictamen se
Lagstiftaren hänvisa lill en då ännu obesvarad
Den 2 Martti. 29
Stridskrift, för hvars sannfärdighet man icke
ens har Författarens Namn till borgen.
Under Debatterne i detta ämne har den
ovanliga Casus äfven inträffat, att man a priori
bestämt, och bestämdt yttrat innehållet
af den slutna Voteringssedel man tänker
afgifva då ämnet till slutligt afgörande förekommer.
— Må detta prof af en Lagstiftares
oväld — af en Svensk Riddersmans sätt
att föregå Nationen med grundlighet och rättvisa,
då det af våra Annaler kommer att förvaras
till en sen Efterverld, icke vittna om
vår tids tänkesätt! Må derföre mitt öppna förklarande,
att jag, under loppet af delta utmärkta
Riksmöte, icke hört mera än en Riddersman
offenteligen hafva yttrat denna föresatts,
få förvaras bland samma Handlingar,
som Herr Friherre Anckarsvärds Memorial.
Hos Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloft. Ridderskapet och
Adeln får jag anhålla, att detta mitt vördsamma
Betänkande må, jemte Friherre Anckarsvärds
Memorial, få remitteras till Banco- och
Stats-Utskotten.
Friherre AnckarsvärdCarl Hinric: Ehuru
jag skulle tro mig kunna utan olägenhet
lemna obesvarade de af den sista värda Talaren
emot mitt Memorial om Götha Canal
framställde anmärkningar, anser jag mig likväl
skyldig erinra, att han hade gjort väl, om,
innan han förebrått mig ett opassande veder
-
30
Den 2 Martu.
läggningssätt emot Herr Grefve von Platen,
han bestämdt hade uppgifvit hvilka tankar och
uttryck emot verkeliga förhållandet skulle hafva
antagit vara af Grefve von Platen begagnade.
Jag är för min del ganska trygg då Talaren
icke lärer hafva i sin magt, att landförvisa
hvarken tankar eller yttranden, och
hoppas således att mina icke skola komma att
undergå det oblida öde han synes amna dem.
Hvad angar den Militaira nyttan af Götha Canal,
har jag förklarat, det jag icke, med någon
afgörande säkeidiet, tilltrodde mig bedömma
den. Då nu den värde Talaren så bestämdt
afgjort dess Militaira fördelar, måste jag, som
icke känner personligen eller ens hört honom
omtalas, tills vidare inskränka mitt omdöme
om dess Militaira insigter, till den förmodan,
att en djup kunskap, i förening med mycken
erfarenhet, måtte ligga till grund för ett med
så mycken säkerhet afkunnadt Domslut
Talaren
har klandrat, att jag i förhand bestämt
mitt omdöme angående Götha Canal;
men jag får upplysa, att detta ar en följd af
mitt vanliga öppna handlingssätt i denna del,
grundadt på mina rättigheter och föranledt
utaf mitt tycke: Talarens ifver häremot måtte
leda sitt ursprung ifrån ett förfeladt anspråk
att öfvertyga mig om felaktigheten af mitt,
ehuru i förhand dock på behöriga grunder
byggda omdöme, som beklageligen icke står
att rätta, då jag ytterligare förklarar, att alla
den värde Talarens anmärkningar icke kunna
Den 2 Martti.
31
förändra hvarken min öfvertygelse i denna fråga
eller min tillkommande Voteringssedel.
Jag kan icke uppfatta och hesvara allt
hvad Talaren emot mig anfört, men stöder
mig vid Ridderskapets och Adelns rättvisa omdöme,
huruvida det är jag eller den värde
Talaren, som under öfverläggningarne användt
det mindre godkända vederläggningssättet.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall:
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Ehuru jag icke i hela sitt sammanhang kunnat
fatta eller ens höra Herr Lagerheims nu
upplästa Memorial, vill jag ändå icke uppskjuta
med dess besvarande i den del, som angår
min Person, emedan jag önskade, att Riksdagsämnen
blefvo underkastade mera debattering,
än, som mäst hittills skett, Libeliering.
Nämnde Ledamot har börjat med det påstående,
att jag, med flere, i våra Anföranden
mot Herr Grefve von Plantén, påbördat denne
värde Ledamot andra Yttranden, än han verkeligen
haft. Jag skulle önska, att Herr Lagerheim
härpå behagade anföra något Exempel.
Sjelf har han användt samma vederläggnings-sätt,
som han förebrått oss. Han har
sagt, att jag, i frågan om huru mycket af Götha
CanalArbete är fullgjordt, och ännu återstår
att verkställa, blott tagit i beräkning
Slussarne. Han har härigenom ådagalagt, att
han lika så litet känt mina Yttranden, som
32
Den i Martil.
lian tycks känna hvar och en Riksdagsmans
Yttrande-rätt. Jag har ej blott tagit i beräkning
Slussarne, utan äfven Rajdammarne och
sjelfva gräfningen. Jag har byggt mina uppgifter
på jemnförelsen emellan den på CanalPirectionens
eget anstaltande år 1816 utgifna
Charta, jemte dess då afgifna ByggnadsFÖrslag,
samt det nu af samma Direktion framlemnadö
Förslag öfver hvad som af Arbetet ännu återstår;
deraf har jag dragit det Resultat, att af
CanalArbetet ej stort mer än en tredjedel tyckes
vara fullgjordt. Jag har framställt denna
invändning i den uppriktiga afsigt, att få den
behörigen besvarad, och det skulle fägnat mig,
om den blifvit vederlagd. Jag uppmanar Herr
Lagerheim att vederlägga mitt påstående, att
ej en fjerdedel af Slussarne, ej hälften af gräfningen,
ej öfver en tredjedel af de för Arbetets
fortgång erforderliga Kajdammar, äro verkställda.
Ganska få och endast de, sorn hafva
tillfälle i Detaillen undersöka Arbetet, kunna
ingå i granskningen af den Cubikfots- och
Dagsverks-beräkning, som CanalDirectionen
och Herr Lagerheim framställt. För öfrigt kan
jag ej vara af lika tankar med Herr Lagerheim,
att Discussioner öfver Ämnen, innan de till sluteligt
afgörande företagas, äro obehörige, helst
jag tvärtom anser dem för ganska nyttige.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då nu åter
fråga om Götha Canals fortsättning discuteras
och ungefärligen i samma ton, som under föregående
Riksmöten, nemligen att den, som vågar
-
Den 2 Marin.
33
yttra ringaste tvifvel om de ofanteligt stora
fördela' , sorn skola Fäderneslandet tillskyndas
af detta Storverks utförande, må skatta sig
lycklig om han endast beskylles att vara inskränkt,
och icke jemväl påbördas de lågaste
afsigter för det man icke blindt underkastar sig
att tro och lyda allt hvad några lör denna Canal.
aniäggning serskildt interesserade Personer
behaga föreskrifvaj så kan jag icke neka mig
att härom yttra några ord, ehuru fråga om Cana
lens fortsättning nu icke till afgörande förekommer.
Likasom jag tror det vara alldeles omöjligt
att kunna med visshet förutsäga , till hvad
belopp eller i hvad mohn nyttan af Götha Canal
kan i en framtid uppväga den derå använda
kostnad, likaså litet tror jag grundade skäl
finnas för det påstående, att Canalen, en gång
fullbordad, icke skall medföra några förmonet
för Staten. Men hvar och en torde lätteligen
inse, att kostnaden af Götha Canals fortsättning
efter den plan, söm hittills blifvit följd, öfverstiger
de tillgångar Rikets Penninge3*älJning
för närvarande medgifver, att andra mera nödvändiga
och magtpåliggande föremål också påkalla
Riksens Ständers uppmärksamhetj och
att icke allt annat bör åsidosättas föratt, utan
pröfning af hvad som är mäst nödvändigt, bevilja
stora Summor till denna Canalbyggnad.
Om man sålunda- är af stridig tanka med Herr
Lagerhjelm och några andra, finnér jag det
påstående högst obehörigt, att sådana tankar
Ridd. o. Ad. Prof. IV. B. I. Afd .5. 6.
34 Dm 2 Martu.
■ böra landtförvisas. Det är väl icke så alldeles
ovant att höra Götha Canal? Agenter föra ett
Språk, sorn voro de befallande och Riksens
Ständer lydande, som hade de förra inga skyldigheter
att (tillgöra, endast rättigheter att åberopa;
men jag trodde den tid vara försvunnen,
då någon skulle försöka att öfvertyga genom
otidighet, att verka genom Maktspråk.
Emedlertid önskar jag uppriktigt att detta sätt
att göra sina meningar gällande icke må medföra
den motsatta verkan, att Riksens Ständers
ovilja för hela företaget derigenom ökes, och
allt vidare biträde å Statens sida afslås; ty ehuru
jag hör till deras antal, sorn äro nog inskränkta
att icke begripa huru Götha Canal
skall kunna medföra större förmoner, än kostnaden
af dess anläggning och underhåll, och alltid
varit bland dem, som tviflat på den af detta
företag utlofvade sällhet, önskar jag likväl
att hvad föregående Ständer beslutat , må af
efterkommande honoreras så vidt tillgångarne
det medgifva; och jag skulle icke utan smärta
kunna se ett arbete upphöra, hvarpå redan
så stora Summor blifvit nedlagda. Men jag
tror att arbetet kan och måste rättas efter tillgångarne,
hellft det ännu torde vara omöjligt
att med säkerhet beräkna den återstående kostnaden.
ÖiverDirecteuren Hagstiöin, lika väl
känd för sina kunskaper sorn redbara Caractaire,
lrår uppgjort ett'Kostnadsförslag, grundadt på
den största sannolikhet, men visserligen kan
han icke tilltro sig försäkra om dess ofelbara
Resultat.
Den 2 Martil.
35
Då så väl ActieAgare, som Riksens Ständer
ra missräkning i det första kostnadsförslaget,
Och hvarefter planen för Arbetets bedrifvande
bordt lämpas och förändras, och sedan genom
den med detta företag förbundna Discont-in -  rättning, är det icke underligt, om man med
harm nu linner sig vara mledd i ett så kost
samt företag} och tror jag att Riksens Ständer
böra föreskrifva huru de bidrag hädanefter få
användas, som Nationen ytterligare kan lemna.
Om pä sådant säte arbetet utsträckes på en
längre tid, lider National-äran derigenom ingenting,
och Sveriges Sjelfständighet vågar jag
tro kunna försvaras lika så väl, om Götha Canal
blifver färdig 10 år förr eller sednare.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr von Hansswolff, Carl Gustaf: Ehuru
icke nu beredd att tala i förevarande ämne,
som jag förrnodat icke kunna eller böra i dag
till någon pröfning härstädes förekomma} finner
jag mig dock befogad till följande anmärkning.
__ Nyligen hördes, af en värd Ledamot,
ordspråket jamais
ropas. Men vid fråga om hushållning med
och användandet af Statens Medel och Tillgångar,
anser jag alla iöretag och beslut, hvilka
icke grunda sig på en säker Calcul och lämpas
efter Statens förmåga, vådeliga och följ a kteligen
obehöriga: jag tror således, att man
bör öfverlägga, icke blott om kostnaderna till
Götha Canals utförande, utan ock om Resulta
-
3*5
Den 2 Martil»
tett af detta företag: Och om, vid en sådan
pröfning, det befinnes att de sednare icke kunna
svara emot de förra, eller att Utgifterne,
som erfordras, antingen öfverstiga Statens krafter,
att dem förskjuta , eller medtaga penningar,
hvilka på gagn digare sätt för det Allmänna
kunna användas, ser jag för min del icke någon
anledning, att, i stöd af nyssnämnde Ordspråk,
för taget fortsätta; och kan således destomindre
förena mig med de Herrar, hvilka
pås'å att nuvarande Ständer icke äga frihet omändra
hvad vid 1S09 och 1815 årens föregående
Riksmöten blifvit i denna del beslutadt,
som å ena sidan de Kostnadsförslag., hvilka
till upplysning och Basis vid öfverläggtiingarne
blifvit företedde, varit, efter hvad tnedgifvit
är och erfarenheten ådagalagt, ganska fel»
aktige: Och å den andra, frågan ostridigt är
Oeconomisk, sorn vid hvarje Riksmöte efter
tidernes skick och förefallande omständigheter
kan behandlas, utan att i Constitutionen något
hinder derföre kan åberopas. Men enär Discussionerne
i ämnet nu synas mig för tidige, emedan
Utskottens Betänkande derutinnan, hvilket,
enligt Riksdagsordningen, bör föregå Ståndens
pröfning, ännu icke inkommit ; så utan
att för närvarande yttra män tanka , huruvida
jag anser CanalArbetet böra fullföljas eller icke,
hemställer jag, till tidens vinnande, att all
vidare öfverläggning i detta ämne uppskjutes,
intill dess Stats och BancoUtskottens Utlåtande
till Riksens Höglofl. Ständer inkommer,
samt förbehåller mig och de Ledamöter, hvilka
tilläfventyrs finna sig befogade till några an*
Den 2 Martil.
37
märkningar, att dem få uppgifva enär samina
Utlåtande med tillhörige Allegater i behörig
Ordning till granskning tö>edrages, hel 1st omständigheter
, sorn nu finnas outredde eiler tvetydige,
torde genom berörde Handlingar nöjaktigt
upplysas.
Herr Grefven och LandtMarskalken hem»
ställde, att alla de, angående Götha Canal,
nu afgifna Yttranden måtte till Stafs- och
BancoUtskotten remitteras ; hvilket bil olls.
Justerades Pleni - Protocollet för den 17
sistlidne Februarii iörmiddagen.
Grefve Monier, Carl Stellan: Plenidagen
den 17 i förra månaden tog jag mig friheten
upplysa derom, att Allmänna Besvärs och OeconomlasUtskottet
grundat sitt Betänkande, rörande
Beväringen, hufvudsakligen på Ledamöternes
af det Hedervärda BondeStåndet enträgna
påstående, att BevarängsManskapet ingalunda
borde b frias från Bevärings skyldigheten
då de ingingo i Giftermål; häremot
gjordes då det inkast af en värd Ledamot, att
sä vida de skäl communicerades med de öfrige
Resptctive RiksStånden, hvilka föranledde
till Aterremiss af Betänkandet, så skulle det
Hedervärda BondeStåndet troligen blifva af en
annan tanka: För att nu kunna styrka, det
Utskottet ej misstagit sig i Beslutet , utbeder
jag mig ytterligare få nämna, hurusom det He;
38'
Dm 2 Mititii.
dervärda BondeStåndet , efter hvad mig är
sagdt , godkänt Uiskottets Betänkande i hela
sin vidd, och således allmänt varit af den
tanka, att Giftermål ej kunde befria Allmogens
Söner från Bevärings-sky!digheten, hvil.
ken principe jag anser så mycket mera riktig,
som en ändring uti den visa Författning Konungoch
Riksens Ständer för de Bevärings-skyldige
utgifvit , skulle medföra oordning samt
missnöje
och det för öfrigt tyckes vara utan
motsägelse, att en Soldat, dit BeväringsKarlen
nu med visshet kan hänförts , ovilkorligen
måste försvara sitt Fädernesland , enär så
påfordrades, antingen han är gift eller ogift.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric : Det
är anledning till Anmärkning mot StatsRådet
och Konungens Rådgifvare i CommandoMål
för Flottorne , hvarom Remiss begäres till
ConstitutionsUtskottet, inför hvilket anledningarna
uppgifvas skola.
Hvarjemte Friherre Anckarsvärd till Protocollet
aflemnade ett försegladt Convolut.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att som Remiss af den nu framställda
Anmärkning icke kunde, enligt 29, §. Riksdagsordningen,
förvägras j så kommer ProtocolIsUtdrag
derom, att, jemte Anmärkningen,
till ConstitutionsUtskottet expedieras.
Herr Schönström, Pehr: Det är anled
-
Den 2 Martil.
39
ning till Anmärkning mot StatsMinistern för
Utrikes Ärenderne , hvarom Remiss begäres
till ConstimtionsUtskottet, inför hvilket anledningarna
uppgifvas skola.
Hvar jemte ett förscgladt Convolut af Herr
Schönström till Pioiocoilet aflemnades.
Herr Grefven och DandtMarsl;cilken tilikännagaf,
att, då en ytterligare Anmärkning
nu äfven, iden Form 29. §. Riksdagsordningen
föreskrifver , blifvit framställd , hvarom
Remiss till ConstitutionsUtskottet blifvit äskad,
komme ock ProtocollsUtdrag derom, att, jemte
Anmärkningen , till ConstitutionsUtskottet
afgå.
Föredrogs til! pröfning LaglJtskotfets , den
3 sistledne Februarii afgifne, samt den 19 och
24 Eftermiddagen i samma månad på boidet
lagda Utlåtande , i anledning al Återremiss, rörande
tiden för Kungörelsers uppläsande under
Gudstjensten.
Grefve Mörner, Carl Slellan, uppläste
följande:
Jag finner att Riksens Högloft. Ständers
Lagutskott ej fästat någon uppmärksamhet vid
Återremissen af dess Betänkande, som föreslår
ändring i allmänna Kungörelsernes uppläsande:
Jag har lövut talat deremot , och finner mig
föranlåten äfven nu bestrida denna projectera
-
40
Den 2 Martii.
de anstalt. Uti en tid , då våra Författningar
så ofta undergå ändring, är det ju nödigt, att
Folket på det mäst lämpliga sätt underrättas
så väl om sina rättigheter, sorn sina pligter.
SamhällsQrdningen fordrar ej heller så sällan,
att Menigheter erhålla varning , samt uppmuntras
till medborgerliga dygder, men huru
skola väl dessa ändamål med säkerhet kunna
påräknas, om man nu frånträder det bruk, sorn
under Secler i vårt Fädernesland varit nyttjadt
att kungöra Konungens Bud och andra nödvändi*
ga föreskrifter? Om Lagutskottet ändå hade föreslagit
en sådan ändring, att Publikationerne
skulle uppläsas före Gndstjensttns början ,
då Allmogen merendels är mangrant samlad,
skulle jag förmoda mindre olägenheter , och
sjelfva Gudsijensten ändå blifva ostörd af så
kallade verldsliga förströelser; men så vida
uppläsningen nu skall företagas efter dess slut,
då vanligen, synnerligast i Städerne, mängden
af Kyrkogångare redan lemnat Kyrkan, inträffar
det visserligen ofta och på mångfaldiga
ställen, att Presterskapet erhåller ganska få Åhörare.
Vid ett hastigt påseende , tyckes den af
Lagutskottet föreslagna ändringen vara af ringa
vigt, men jag befarar, i händelse af bifall,
att det stundom kan leda till rätt obehagliga
följder, hvarföre jag ödmjukligen underställer,
om icke denna sak. af Högloflige Ridderskapet
och Adeln noga bör öfvervägas och fästa
dess upplysta uppmärksamhet.
Den 2 Martil.
41
Herr Strussenfelt, Michael: Som jag' känner
huru det tillgår på Landet , och att alla
merendels vid Predikans slut bortgå från Kyrkan,
så är jag för min del öfvertygad, att om
Utskottets Förslag antages, Allmänheten, sorn
visserligen vid Gudstjenstens slut skyndade sig
från Kyrkan, alldeles skulle blifva i saknad af
underrättelser om de allmänna Författningar
och Kungörelser, hvilka likväl böra komma
till Allmänhetens kännedom. Jag får således
förena mig med Grefve Mörner, och anhålla
att Betänkandet måtte afslås.
Friherre Hjerta, Fredric: Då Utskottets
första Betänkande i detta Mål till pröfning härstädes
fprevar, tog jag mig den friheten tillstyrka
bifall deraf; men som åtskilliga Anmärkningar
mot Betänkandet framställdes, blef detsamma
i anledning deraf återremitteradt. Då samma
Anmärkningar, ehuru i Utskottets sista och nu
ifrågavarande Utlåtande vederlagde, likväl åter
förnyas , lår jag anhålla att Professoren ,
Doctor Hagbergs vid sistnämnde Utlåtande bilagde
yttrande, som ytterligare fullständigt utvecklar
skälen för Utskottets Beslut, må varda
uppläst.
I anledning häraf upplästes berörde Yttrande,
Herr Grefven och Län dtMarsied k en ti 11-  kännagaf, att Plenum korinne klockan 5 i eftermiddag
att fortsättas.
42
Deli 2 Martil,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det torde af ingen bestridas, att icke, i afseende
på sjelfva Gudstjensten , det im gällande
Stadgandet att uppläsa Kungörelserna nast efter
Bönen för Communicanterne och näst före
sjelfva Communionen, är mindre lämpligt. Hvad
den af somliga yttrade farhågan beträffar, att
blott få af Församlingens Ledamöter skulle
qvarstadna i Kyrkan, alt åhöra uppläsningen af
Kungörefserne, oin den skulle Hyttas till efter
sjelfva Gudstjensten; så instämmer det med min
erfarenhet, att sådant icke är förhållandet. Om
Riksens Ständer skulle, i detta ämne anmäla en
underdånig önskan ; så torde Kongl. Maj:t 1
Nåder höra ConsistorierneConsisiorierna torde
då anmäia livad local-omständigheter tillåta
fcller fordra. Stockholms Consistorium t. ex.
torde anmäla, att i HufvudStaden, mindre än
annorstädes , hinder mota att uppfylla den framställda
önskan, eftersom alla Policens Kungörelser
genom Dagligt Allahanda komma till
Allmänhetens kunskap. I flere större Städer
torde enahanda förhållande äga rum ; äfven
torde i vissa LandsOrter den föreslagne förändringen,
utan mehn , genast kunna införas, och
torde slutligen Kongl. Maj.t blott tillstädja, det
denna förändring ma få ske öfverallt, där Vederbörande
Auctoriteter finna att den utan mehn
kan äga rum.
Af dessa skäl anser jag mig böra styrka
till bifall åt LagUtskottets Betänkande.
Herr Gyllenhold^ Lars Herman: Jag fin.
Den 2 Martil.
43
ner mig vara förekommen af Herr Grefve von
Schwarin, och amer derföre, åtminstone för
min del, något vidare Yttrande i denna fråga
öfverflödigt, sunt inskränker mig derhän, att,
under åberopande af de skäl, som innefattas
ej mindre i LagUtskottets Betänkande, än det
af Herr professoren, Doctor Hagberg till Utskottets
Protocofl afgifne Yttrande, som Höglo!),
Ridderskapet och Adeln nyligen hört sig
föreläsas , och hvilket är med Betänkandet i
fullkomlig öfverensstämmelse, ödmjukast begära
Proportion till bifall deraf.
Grefve von Lantingshau&en, Albrecht ,
förenade sig äfven med Grefve von Schwerin,
och anhöll om Proposition till bifall af LagUtskottets
Utlåtande.
Herr Grefven och LandtMarshalken hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade,
med godkännande af LagUtskottets ifråga;
varande Utlåtande, bifalla Utskottets den 17
sistledne December i detta ämne afgifna första
Betänkande.
Ropades Jci jemte några Nej.
Då Friherre Wrangel, Henning, härvid
anmärkte, att Propositionen blifvit med Ja
och Nej besvarad , förklarade Herr Grefven
och Landt Marskalken, det han tyckte sig höra
långt flere Ja än Nej, samt att LagUtskottets
Betänkande således vore af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
44
Den 2 Martn.
Företogs till pröfning StatsUfskottets, den
16 sistledne Februarii afgifne, samt den 19
och 24 eftermiddagen i samma månad på bordet
lagde Förslag, till beräkning af StatsVerkets
Intrader i den RiksStat, som af Riksens
Ständer vid denna Riksdag skall uppgöras ,
för att tjena till efterrättelse intill nästa Riksdag.
Herr Anckarspcirre, Ingemar August ,
anförde skriftligen:
I den händelse att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagar besluta Återremiss af Högloflige
StatsUfskottets Förslag till beräknande
af Statens Intrader till nästa Riksdag , anhåller
jag vördsamt få dervid göra några Anmärkningar,
som iag önskar få åtfölja Åter-remissen,
Statens förväntade inkomst af NummerLotteriet
är upptagen till Go, 00 Riksdaler,
ehuru denna Intrad årligen lidit en så betydelig
minskning, att den året 1S16 endast utgjort
27,132 R:dr 44 Sk 10 Rist., då den 4
år förut uppgått till 119,455 R:dr 24 Skill.,
hvaraf man troligen bör kunna sluta, att denna
Inkomst hädanefter ännu mer skall komma
att minskas, hvarjemte afven bör komma
i betraktande, att vid innevarande Riksdag
är den frågan ännu oafgjord, huruvida detta
Lotteri skall upphöra eller fortfara, i hvilket
förra fall den ‘deraf påräknade Inkomsten alideles
komme att försvinna , af hvilken orsak
jag skulle anse bäst, att ej påräkna någon Inkomst
till Staten af Lotteriet, förrän man med
Den 2 Martil.
45
säkerhet vet, att detta Verk kommer att fortfars.
Efter hvad jag, förut hämt, torde i aila
fall 60,000 R drs Inkomst häraf blifva alltför
mycket öfver all trolig väntan.
Om PenningeVerket, genom någon Reglering*
kan blifva satt i ett skick, hvarigenom
myntet stiger i värde, så lära förmodeiigen
Egendomar deremot falla i värde och således
Chartte Sigillataslnkomsten i samma mohn mindskas
emot hvad den förut utgjort, hvartill
kommer, att den mir.dskade Penningetillgången
skall, till antalet likasom till beloppet, betydeligen
inskränka Egendoms handeln i allmänhet.
Den påtänkta indragning af Embetsman,
äfvensom de redan till öfverflöd mäst med unge
Personer comph tterade alla Embetsmanna
Poster, torde ej heller kunna anses lofva någon
ökad inkomst af Chartas- Sigillattelnrättningenj
lagger man nu härtill den i allmänhet
afstadnade Handels- och Väx lrörel-en^ så
frugtar jag att man snarare bordt afdraga de
j00,000 R:dr från den i förra RiksStaten påräknade
Summan, än dermed öka densamma.
Höglofl. StatsUtskottet har föreslagit en
minskning af 27,000 R:dr å den i 1816 års Riksstat
beräknade Inträd af den fria HusbehofsBränvinsbränningsafgiften.
Denna minskning
kan vara väl betydlig nog, men i betragtande
deraf, att BränvinsBränningen de sednare åren
varit mycket uppdrifven, äfvensom osäkerheten,
huruvida de dubbla 90 kannors pannorne kornma
att afskaffa® och de öfrige att undergå minsk*
46
Den 2 Martil.
ning, så tror jag, aft före elesia frågors af öjrande,
kan ej någon Inkomst häraf beräknas,
och utomdess skulle eti af b fara dt Krig eller
H ungersnöd följande -ränvins Jöfbud för längre
eiler kortare tid alldeles inställa denna så
högt påräknade Inkomst.
Häremot äro Statens Intrader af inhemska
Producter tämligen lågt upptagne i jemnförelse
med de sednaste årens uppdrifne priser 3 men
i betragtanda deraf, att få år förflutit sedan
dessa produeter under flera års tid blott gällde
omkring |:delar af det pris, hvartill de i detta
Förslag upptagas, ochdeårens erfarenhet visat
möjligheten att åter komma i en dylik belägenhet,
så torde denna medio-beräkning kunna
anses säkrast.
Jag hyser i öfrigt den öfvertygelse, att då
man ej kan bestämdt uppgifva Statens blifvande
inkomster eller utgifter, bör man ej anvisa
anslag, som leda till stora öfverskotter 3 men
ännu mindre uppgifva fö-r små tillgångar, hvarigenom
Regeringen skulle sättas i nödvändighet
att snart åter sammankalla ett Riksmöte,
hvilket kan hända kostade St3ten lika stor
Summa, som den i Statsmedlen bristande, för
hvars anskaffande ett sådant Riksmöte blifvit
sammrnkalladt.
Grefve Mörner, Adolph Göran : Jag misskänner
alldeles icke den moda och det nit,
hvarmed StatsUtskottet sökt för Rikets Stan.
der utveckla förhållandet med Statsinkomster
-
Den 2 Martn,
47
ne; men i anseende til! det belopp, sorn för dem
bii! vit beräknadt, har jag ej annat kunnat än hy*
sa tvifvelsmål, dels om riktigheten af beräkningsgrunderna,
dels om tilIbörligheten af
vissa upptagne InkomstTitlar. Då det är blott
sällan, som beräkningen blifvit grundad på ett
medium af io år, och det merendels ar efter
medium af 6, 4 och till med frenne år, som Förslag
till förhöjning af Inkomstberäkningen blifvit
uppgjorde, kan jag ej annat än finna deruti
en grund till osäkerhet, då Lagtima Riksdagar
endast böra inträffa hvart s:ie år, och
det således bör vara för en tiderymd af 5 år,
som beräkningen bör uppgöras- Då sådana
InkomstTitlar blifvit uppförde, hvilka jag tror
dels bordt uteslutas, dels äro alltför obetydliga
för att förtjena uppmärksamhet, finner jag äfven
deruti en anledning till anmärkning emot
Förslagets rigtighet.
För att i dessa afseenden närmare utveckla
mina tankar, anhåller jag att lå anföra följande
Exempel.
Ordinarie Räntan är, efter en medelberäkning
af 6 år, men hvilken börjar iSir och
slutas med 1816, ökad med 94,655 R:dr- Det
är likväl ostridigt, att, under de flesta af dessa
åren, varit missväxt eller krig och att det.
ta, som icke verkar på få Persedlarnes mängd
eller beskaffenhet, hvilken alltid förblifver oför.
ändrad , verkar deremot betydeligen på Markegångspriset
och höjer Inkomsten i mohn, som
behofvet ökat försäljningspriset. Det är lik
-
48
Den 2 Marfil
väl icke aft önska, att sådane ordsaker till inkomstens
högre beräknande skola ofta återkomma
och det bör till och med icke förmodas.
Emedlertid är det en sanning, att denna
Inkomst, som i 1812 års Stat är beräknad till
235,689 R:dr , blef redan 1815 förhöjd till
282,830, och att, när den nn är ökad till 378.619
R:dr , är detta en Progression , som synes
nog stark och som icke är hvarken säker eller
önskvärd, då den åtminstone till en stor del
uppkommer igenom verkeliga olyckor.
Utaf förhållandet med Kronotionden, som
varit i stigande från 1807 till 1812, men un-i
der åren 1S 14- och 1816 varit i aftagande och
derföre ej blifvit höjd i beräkningen af nu
varande Stats förslag, synes ännu ytterligare,
att Productionen under de nämnde åren varit
mindre och att det är ingalunda säkert, att derföre,
att en Inkomst under några år varit i tilltagande,
taga för gifvit att detta förhållande
skall beständigt fortfara.
För Afr ads ^Spannmålen är väl ett medium
af 10 år uppgifvit, men det är att märka,
att denna Inkomst, hvilken 1815 varit högst
eller gått till 32,822 Tunnor, har fallit 1816
till 32,516, och blef vid 1815 års Riksdag upptagen
till 32,000 Tunnor , således ökad med
300 Tunnor, emedan den 1812 var uppförd
till endast 3[,700. Då man nu vidare ökat
beräkningen med 200 Tunnor, så att denna
Inkomst är i närvarande Förslag antagen till
32,200
Den 2 Martil.
49
32,200 Tunnor, har man antagit ilen möjligen
högsta beräkning, enär medium af de to
åren endast utgör 82,204 Tunnor. Om detta
är lika tillförlitligt, leni nar jag derhän.
Vid beräkningen af Arrendemedlen för
Kungsgårdarne har jag i så måtto ingen ting
att erinra, som den är grundad på varande
Contracter. Men då beräkningen nu är böjd
ifrån 58,220 R:dr, som den upptogs 1815, till
67,032, skulle jag önska att få veta, huru
det går med Dispositionen af dessa ÖfverskottsMedel.
De voro, enligt 1815 års Riksdagsbeslut,
ämnade till fyllnad uti Anslagen till
förbättring af Lönerne vid Uppfostringsverket
och jag vet att de ganska väl der behöfvas.
Men då således Utgiften är gifven, inser
jag ej väl, hvarföre man behöft upptaga, såsom
en tillgång, den förhöjning uti ifrågavarande
inkomst, hvilken icke mera kan komma
StatsVerket till godo.
Med Koppar Räntan visar sig hvad jag ofvan
fö re haft den äran erinra, att Inkomsterne
ej ökas derföre, alt man antager en högre beräkningsgrund.
Den har verkeligen, efter ett
medium af 10 år, gifvit 4p§ Skeppund mindre,
än hvartill den för 1816 är beräknad,
och har derföre måst nedsättas ifrån 4^9 till
3^0 Skeppund. Men deremot har man fortfarit
alt i beräkningen höja priset, så att detta,
hvilket 1812 höjdes från 5o till 66 R:dr
per Skeppund, och 1815 till 78 R:dr, nu är
Ridd. 0. Ad. Fröt. IV. B. T. Afd. 7, 8.
50
Den 2 Mantii.
satt till 100 R:clr per Skeppund. Efter hvad
jag känner, äro likväl de utländska Priserne
på denna Vara snarare i fallande, än stigande.
Egenskapen af denna Vara är att hastigt förändra
värde, emedan de behof, hvartill Kopparen
nyttjas, till en del icke äro stadigvarande.
När en ökad efterfrågan inträffar, stiga
Prisen, emedan tillgångarne äro inskränkta;
men när denna efterfrågan upphört, falla de
åter ungefär lika, emedan ett jemt behof af
denna Vara icke till betydlig del är för handen.
Dessutom hero också Prisen af Coursförhållandet,
och om Myntet förbättras, skola
säkerligen de inhemska Priserne minskas i
räknevärde. Slutligen ar också att påminna,
att Statsverket lemnar större delen af sin Koppar
till utmyntning åt Banquen, och att således
alldeles intet öfverskott är att påräkna utöfver
det af Banquen fastställda pris.
Hvad som handt med Kronans inkomst af
Tionde- och HammarskattsJernet_, vittnar ytterligare,
att höga beräknings-grunder ingen
ting hjelpa i sjelfva saken. Det upptogs uti
i8i5 års Förslag till 4ooo Skeppund, efter det
medium, hvartill 4 föregående år gåfvo anledning.
Men efter ett medium utaf senare 4
år, befinnes det verkeligen icke hafva uppgått
högre, än till 3,976 Skeppund, således 24
Skeppund mindre, än hvartill det i RiksStaten
för 1816 är uppfördt. Att det nu likväl
är bibehållit vid samma Förslags beräkning,
hvartill det i3i5 upphöjdes, vittnar om en
förhoppning i afseende på vår Jern-tillverk
-
Den 2 Martil.
51
nings till växt, sorn jag önskar målte inträffa,
men hvartill närvarande höga Sädespriser och
den stagnation, som Peuninge-bristen på flera
orter vållat, icke för det närvarande synes
gifva någon anledning.
Samma bera klling, som vid det föregående,
gäller äfven i afseende på Tionde-TackJernet.
Det erkändes vid 1815 års Riksdag,
att medium af denna inkomst för 4 år, icke
var högre än i3,r)3o Skeppund; men likväl
fanns för godt, att i Förslags-beräkningen antaga
den till i5ooo Skeppund. Detta har likväl
ej hulpit, utan då tillverkningen fortfarit,
att äfven för de 4 senare åren ej i Tionde gifva
mer än omkring i3,4oo Skeppund, har
Förslaget äfven till detta belopp måst nedsättas.
Prisen på båda dessa tillverkningar äro
i närvarande Förslag ökte. kr 1812 bl ef Priset
på Stångjernet upptagit lill 5 R:dr 16 sk.
Banco och på Tackjernet till 2 R:dr 32 sk.
Dessa pris höjdes vid i8i5 års Riksdag till 7
R:dr för Stångjernet och 3 R:dr för Tackjernet.
Nu äro de åter ökade, så att Stångjerns
är salt till 10 och Tackjernet till 4é R:dr
per Skeppundet.
Efter nu gångbara Priser låter detta visserligen
icke öfverdrifvet. Men då det nyss
gifvits tider, då hvarken Stångjern eller Tackjern
kunde till dessa Pris försäljas, och då i
sjelfva verket ingen styfver mindre i StatsCassan
inflyter, ehvad beräkningsgrund som
antages, har jag ej kunnat undgå att anmär
-
52
Den 2 Martii.
ka denna fortfarande höjning af Förslags-pr iserne.
Samma principe är följd i anseende till
AlunTionden; år 1815 höjdes Förslagspriset
ifrån 8 till io R:dr för en Tunna. Nu är det
åter ökadt med 6 R:dr och på samma gång
liar man efter trenne års medium trott sig
Tunna antaga att tillverknings - afkastningen
skulle ökas med 3o Tunnor, så att ifrån 170
är den nu antagen jemt till 200 Tunnor. En
sådan progression i Inkomsten låter visserligen
tillfredsställande, men om den är lika säker,
lemnar jag derhän.
Vid den höjning, hvartill AvestaTullen
blifvit upptagen, och som utgör en ökning af
rooo R:dr, har jag endast att erinra, att det
synes mig vara ett nog obetydligt föremål,
då man icke vinner mera dermed och ej har
annat skäl, än att tillverkningen, som man behagar
säga, dessa senare åren varit i stigande,
hvilket likväl det förut anmärkta förhållandet
med KopparRäntan ej ger anledning förmoda.
MantalsPenningarnej hvilka, efter ett medium
af 4 år, ifrån 181 o till i8i3, uppgingo
endast lill 260,046 R:dr, blefvo derföre i8i5
upptagne till 260,000 R:dr årligen. Efter ett medium
af de 4 senare åren hafva de stigit till
289,207 R:dr och utföras nu till 286,000 R:dr.
Jag önskar detta måtte så fortfara, ty det är
ett bevis att Folkmängden ökes och dess fortfarande
tillväxt är den bästa vederläggning
Deri 2 Martii.
53
af den allmänna förlägenhet man så mycket
öfverklagat.
Lagmans- och HäradshöfdingeRäntan j
hvilken 1812 var beräknad till 47^00 R:dr,
ökades, i följe af 1S15 års RiksdagsBeslut, till
54.000 R:dr. Den har efter 4 års medium utgjort
57,502 R:dr, och är derföre nu upp förd.
till 56,ooo R:dr. Det är åtminstone att gå
probabiliteten så nära som möjligt.
ChartceSigillatceRecognitionsMedel som
utgöra en af de mindre betydliga och alltid
eventuella Inkomsterna, beräknades 1812 till
3.500 R:dr, öktes 1815 med i5oo R:dr och
äro nu uppförde till 6000 R:dr. Efter de 4
senare årens medium, har denna Inkomst gått
till 7,139 R:dr. Man har således äfven här
icke trott sig böra påräkna annat, än ett fortfarande
stigande.
Ensaks- oth VitesBöterne utgöra en gren
af Statslnkomsterne, hvilken väl i följe af 4
års medium varit i tilltagande och utgjort
33.500 R:dr; men så kan man också säga,
att man ej försummat att i BeräkningsAnslagen
förhöja den, ty 1815 ökades den ifrån
13.000 till 17,000 R:dr, och nu är den åter ökad
med 11,000 och uppförd till 28,000 R:dr.
Det vore likväl att önska, att detta slags Inkomst,
som är grundad på menskliga förbrytelserna
eller förseelserna, snarare ginge uti
af-än tilltagande, och man bör hoppas, att ju
vaksammare Lagarne handhafvas och ju full
-
54
Den 2 Martii,
komligare Lagstiftningen blir, desto mera skall
denna Inkomst aftaga. Jag hade derföre önskat,
att den tillökning, hvartill utan tvifvel
en verksammare Styrelse dessa senare åren föranleda,
icke blifvit ansedd för så beständig,
alt man derpå grundat en högre beräkning
för 5 är, då vaksamheten i denna del sluteligen
bör minska denna slags Inkomst,
Krut- och Salpeter-FörsäljningsMedlen
hafva sedan 1809 varit beräknade till 35,000
R:dr och SlalsUtskottet medger att brist uti
detta Anslag under denna tid någon gång sig
yppat; men Utskottet förklarar tillika, att sådant
härrört af Krigstillståndet och har derföre,
utan vidare uppgifven anledning, ökat
beräkningen med i5,ooo R:lr, så att denna
Inkomst nu är upptagen till 5o,ooo R:dr. Jag
skulle likväl för min del hafva önskat, att
man härvid gjort litet mera afseende på Näringarnes
behof, och att man påmint sig, att
den hufvudsakligaste delen af de medel, som
för Krutförsäljningen inflyta, betalas af Jordbruket
och Bergsbandteringen. Det är blott
obetydligt, som af Enskilta användes för ro
skull. Det öfriga utgör ett af de hufvudsakligaste
hjelpmedel och behof för tvänne af
våra väsend lligyste Näringar, och jag hade
derföre önskat, att i stället för att öka BeräkningsFörs,
laget för denna Artide, man låtit
det förblifva vid rlet gamla och deremot hos
Kongl. Maj:t anhållit, att Priset på det Krut,
som för Jordbruket och Bergshandteringens behof
försäljes, måtte till nästa Riksdag förblif
-
Den 2 Martil.
55
va oförändrad t. Det hade varit att gifva Bergshandteringen,
i synnerhet ett efter min tanka,
väl afpassadt biträde.
Indragne Militice- Lönings- och BoställsRcintor
hafva, genom den hastiga tillökning
ifrån 5o,ooo till 80,000 R:dr, som 1816 års
Inkomst för denna Arlicle uppvisar, gifvit för
4 år ett medium af 60,472 R:dr, och äro derföre
nu upptagne till 55,000 R:dr. I 1812
års Stat äro de likväl beräknade endast till
33,ooo, och de öktes, enligt StatsUtskottets
Förslag 1815, med litet mera än 8,000 R:dr.
Alt nu vidare fortsätta denna progression, är
väl enligt med principen, men om det är lika
säkert, lemnar jag derhän, då det är egenteligen
af ett års öfverskott, som det högre medium
uppkommer,
BeklädningsMedel af Rotarne vid åtskilliga
InfanterieRegementer, äro uti 1816 års
Stat upptagne till lika belopp, som år 1812,
eller 5,600 R:dr. I nu varande Förslag äro
de uppförde till 7,000, efter en beräkning, hvars
grunder ej äro uppgifna.
BåtsmansVacanceAfgiften af Ordinarie
Rotarne, är nu beräknad till aS.ooo R:dr, i
stället för 10,000 R:dr, som den upptogs i
1816 års Stat, och som den äfven var uppförd
1812. Skälet, att icke lioja beräkningen, var
i8i5 de då gällande Contracter, och nu nyttjas
samma skäl till förhöjningen. Jag bekän
-
*S g6 Den 2 Martu.
lier alt jag ej vet hvad sorn är anledningen
till detta förhållande.
Controll-Stämpel-Medel för Guld-, Silfver-
och TennArbeten äro, utan uppgifven anledning,
uti beräkningen förhöjde med 5oo
R:dr, så att de, ifrån aooo, blifvit satte till
25oo R:dr. Jag medger gerna, att detta kan
vara likgiltigt, men jag tycker liela Inkomsten
är så obetydlig och obestämd, att jag ej inser,
hvarföre man skulle antaga en så vilkorlig
förhöjning.
KammarRättens Obs ervall on sMedel äro
på lika sätt ibland de InkomstTitlar, som,
både i anseende till sin beskaffenhet och sitt
belopp, äro bland de Inkomster, hvilka synas
icke hafva bordt underkastas någon högre beräkning.
De hafva allt sedan 1809 varit upptagna
till blott i5oo R:dr, såsom' af ganska
oviss beskaffenhet, Det medgifves nu äfven,
att förhållandet är enahanda, men det oaktadt
har man höjt BeräkningsAnsIaget ifrån i5oo
till a5oo Riksdaler. Det torde vara svårt att
inse skälet härtill.
DjeknePenningame i PVesterbotten äro
en ännu obetydligare Inkomst. Uti 1816 års
Stat äro de, lika med de föregående åren, upptagne
till 5o R:dr. De uppgifvas nu vara i
stigande, och hafva derföre blifvit förhöjde
till 75 R:dr. Jag bekänner att jag ej annat
kan än förundra mig öfver StalsUtskottels nog
-
Den a Marlii.
57
granhet att fästa sig vid ett så obetydligt föremål.
Nummer-Lotterie-Meälen äro bibehållna
vid samma beräkning, sorn i 1816 års Stat,
eller till 60,000 R:dr. De hade likväl samma
år ej gått högre än till 27,182 JR:dr, och det
är. endast genom öfverskottcn af i8i3 och
1814 års Inkomst, som ett medium för 4 år
uppkommer af 77,666 R:dr. Då det gifves för
Staten tvänne sätt att förlora på Lotteri, nemligen
derigenom att ingen eller blott några
få spela, eller derigenom att Dragningarne
slutas med förlust, bekänner jag att sedan
man sett exemplet af en sådan minskning,
som den, hvilken uppkom för år 1816, skulle
jag hafva trott, att detta Anslag kunnat tåla
någon nedsättning.
Fond till Svea ock Götha IIof'Rätters
aflöning, är ett annat slags Inkomst, uti hvilket
ingen ting är säkert, mer än den afgift
Banquen årligen tillskjuter, och som går till
166 R:dr 3a sk. Det öfriga, som beslår af
en fjerdedels Procent i Sterbhus af behållna
InventariiSumman och af 6 öre Silfvermynt
för hvarje Matlag i Stockholm och Götheborg,
är osäkert och blir det ännu mera, om sådana
Banqueroutter skulle på flera orter i Riket
yppa sig, som dem, hvilka man nu i Götheborg
liört omtalas. Emellertid är äfven denna
Inkomst Förslagsvis ökad ifrån 400° till
7000 R:dr om året.
58
Den 2 Martil.
Dödsfalls- och Avancements-BesparingsMedel
är åter en annan slags Inkomst, hvilken
aldrig förr än 1816 blifvit i Stat uppförd,
mot hvilken jag då protesterade och i afseende
hvarpå jag ej annat kan än förnya samma
invändningar. Denna Inkomst-titel är i min
tanka till sin .grund origtig, emedan den icke
uppkommer af några nya till Staten inflytande
Medel, utan endast är en besparing uppå
dem, som redan äro för vissa ändamål snslagne,
och den är dessutom till sin verkan skadelig
och obillig, emedan den hindrar verkställigheten
af ett Project till en Pensionslnrättning
för Civila Embets- och Tjenstemän,
hvilket redan före 1815 var påtänkt och hvilket
hade kunnat gå i verkställighet, om icke
dessa Medels Disposition på nämnde sätt hade
upptagit tiligångarne dertill. Då Rikets Ständer
sjelfve önskat en sådan Pensionsluträttning,
skulle jag också vilja förmoda att de lemna
tillgångar dertill, och att de således låta denna
Inkomst-titel gå utur Förteckningen.
SillUppköpat e Af giften och KnekteRoteFr
ihets Medlen äro tvänne, sedan gamla lider
upplifvade, men nu länge uteslutne titlar. Vid
den senare är ingen ting alt anmärka mer än
att den är mycket noga upptagen, emedan den
är uppförd till a,3oo R:dr, då den 1816 utgjorde
2,312, således blott 12 R>dr mera. Men
vid den förra återkommer samma erinran, som
vid några af de föregående, den nemligen,
att den är högst obetydlig, emedan elen angår
endast 4° R:dr. Den beror helt och hållit af
Den 2 Martil.
59
Sillfiskets fortgång. Men så länge detta ej blifvit
mera utvidgad än hittills, är också denna
Inkomst ganska osäker.
I följe af dessa Förhöjningar, tillika med
de öfriga Inkomst-titlar, som jag icke omnämnt,
är nu den Ordinarie InkomstSumman Beräknad
till 1,926,999 R:dr 47 sk. 3 r:st. Uti
StatsTJtskottets Förslag år 1815, upptogs den
till 1,681,895: 37. 7. i stället för att den 1812
räknades till i,5oo,468: 41- 9- Den har således
Blifvit alla åren successive ökad och detta
går an så länge Varupriserne fortfara att
vara i stigande. Men om vi få några goda
år, och Myntvärdet stadgar sig, kan väl detta
ej alltid fortfara, och då blir också uträkningen
riktig. Emedlertid är den förhöjning,
som nu sednast är föreslagen, den betydligaste,
ty den gör ej mindre än 245,604 R:dr.
Vid Anslagen för de så kallade extra ordinarie
Inkomster eller Bevillningar, skulle jag
väl kunna anmärka, att Tulllnkomstenj ehuru
Bibehållen vid sitt 1815 bestämda anslag af
935,349 R:dr, är derföre icke fri för all osäkerhet,
ifall att de förslag skulle äga framgång,
hvilka man ibland hört uppgöras till inskränkning
af Handelsrörelsen. Men jag vill icke
uppehålla piig dervid, utan endast erinra, att
Postmedlenj som nu i Förslaget äro antagne
alt utgöra 10,000 R:dr mer än förr, äro likväl,
Lill sina mäst Betydliga Utgifter, Beroende
af en Utländsk Magts välbehag, som kan
öka afgifterna igenom sitt Land, och dessutom
6o
Den 2 Martii.
af Coursförhållanden, som äro ombytliga, under
det att sjelfva Inkomsten inom Riket,
när Taxan icke förändras, måste ungefärligen
blifva alla år den samma. Jag bekänner att
jag på dessa grunder icke finner något skäl
till den föreslagna Tillökningen.
Hvad Charta1 SigillatcvMedlen an^år, är
den vida betydligare, men i min tanka ej grundad
på säkrare beräkningar. Det är väl sannt,
att, såsom skäl till den föreslagna Förhöjningen,
bär man anfört att de Irenne åren i8i4> 15
och 16 hafva tillsammans gifvit en Inkomst af
824.468 R:dr, således, efter ett medium för
hvardera, 274*822 R:dr, och man har på denna-'
grund antagit detta Anslag till 25o,ooo
R:dr, eller 100,000 R:dr mera än förr. ' Men
man har då ej besinnat, att, dels var det under
dessa åren, som Egendomshandeln var som
lifligast, dels skedde, i anledning af kriget och
deraf inträffade förändringar, täta Befordringar
i Armeen, dels var det äfven under de
sednare af dessa åren, som betydliga Lönetillökningar
beviljades och Stämpelafgift derföre
erlades. Allt detta är tillfälligheter, som man
ej kan förmoda att de skola i lika grad för
de följande åren återkomma. Tvertom är att
förutse, att under en vanlig sakernas ordning
skola en stor del af anledningarne till denna
ChartseSigillatasInkomst uteblifva, och då almed
detsamma missräkningen gifven.
Att det icke hjelper att efter behag bestämma
anslagen, vittnar ytterligare förhål
>
-
Den 2 Martil.
61
landet med BränvinsBevillningen: Den upptogs
i 1816 års Stat till 45a,000 R:dr, men
liar på trenne år ej utgjort mer tillsammans,
tili 1,544,214 R:dr, och gick 1816 ej till melan
42^,780 R:dr, hvarföre den nu ej blifvit
högre uppförd, än till 425,000 R:dr, och således
minskad med 27,000 R:dr.
I följe utaf de åtskilliga förändringar jag
nu haft den äran anföra, utgör den totala Förhöjningen
i beräkningen af StatsVerkets Inkomster
(den egenteligen så kallade Bevillningen
undantagen) en Summa af 322,579 R:dr.
Det skulle mycket fägna mig, om denna Förökning
vore en följd af någon af våra Näringsgrenars
sannolika tillväxt och af en således
ökad produetion; men då, såsom jag haft den
äran visa, det mästa grundar sig, dels på tillfälliga
orsaker, dels på sådana omständigheter,
hvars fortfarande man icke bör önska och
icke har skäl att alltid förvänta, bekänner jag
att jag fruktar att flera misstag i denna beräkning
kunna inträffa.
Emedlertid är det icke min tanka, att Statsutskottets
Förslag bör derföre absolut förkastas,
utan min afsigt är att fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns och StatsUtskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten, att i fall af
brist, hvars möjlighet man icke lär kunna neka,
gifva Regeringen någon utväg att fylla densamma
och bestrida de Utgifter, sorn icke kunna undvikas.
Må man komma ihog, att Fordringarne i
dessa sednare afseenden äro säkrare än Inkomst
-
62
Den 2 Martil.
beräkningen, och att merendels det bänder att
utgifterne öfverskrida hvad man bade förutsett.
Det är emedlertid för det helas väl, för Statens
säkerhet och anseende, äfvensom för alla
ärenders gång, ouudgängeligt, att de nödvändiga
och påräknade Utgifterne må kunna bestridas,
och dertill gifves ingen utväg, så framt
ej StatsVerket, i händelse att en brist uti de
påräknade Inkomsterne skulle uppkomma, kan
med säkerhet finna tillgång, att på annat båll
ersätta den, och det är i detta afseende, som
jag ville anhålla, att Högloft. StatsUtskottet
måtte inkomma med något tillförlitligt Förslag.
För Öfrigt, då Kongl. Maj:t föreslagit åt
Rikets Ständer tvänne Alternativer, antingen
att lemna Kongl. Majit Disposition af Öfverskotten
af Inkomsterne, då Kongl. Majit,
utan vidare förhöjning i Stats-anslagen, ville
bestrida de nödige Utgifterne; eller att, genom
efter behofven afpassade Anslag, bestämma
det ena och det andra, så att det svarar
emot hvartannat, tror jag mig böra förmoda,
att då StatsUtskottet nu synes hafva antagit
det sednare af dessa Alternativer i afseende på
InkomstTitlarne, en lika Principe äfven följes
i anseende till Utgifterne, så att de blifva i
samma mohn med lika noggrann fullständighet
beräknade, och tillfyllest görande Anslag
dertill anviste.
Friherre Wrangel, Henning: Jag vill
icke ingå i några Detailler af det nu förevarande
ämnet, utan endast i allmänhet anmärka,
Den 2 Martii.
65
att, sedan år i8i5, icl<e något missväxtår i
Sverige inträffat, och att således de under denna
tid uppkomna höga MarkegångsTaxorne
icke deraf varit föranledda, hvadan StatsUtskottet
visst icke Beräknat för högt, utan i
stället, i min tanka, för lågt de uppförda Inkomsterna,
hel 1st de förra åren alltid Blifvit
Öfverskott af Statens Inkomster, hvilket Bor,
så mycket möjligt är, undvikas, enär Skatter^-  ne ändå är o tillräckligen dryga att utgöra. Äfven
får jag, såsom Anmärkning mot StatslRådet
Grefve Mörners Anförande, fästa Ridd.erskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
i samma mån Penningevärdet förbättras, kunna
vi äga den billiga fordran, det Numerairen
af Skätterne Bör minskas. Af denna anledning
får jag anhålla om återremiss af StatsUtskottets
ifrågavarande Förslag.
Herr Mannerstam, Johan: Beräkningen
af Statslnkomsterne Bör, efter min tanka, i allmänhet
grunda sig på det verkliga Belopp,
som de under nästföregående åren utgjort, och
ett medeltal deraf tagas med ett måttligt afdrag
för möjlig minskning på en eller annan
Titel. Om Statens Inkomster efter denna grund
Beräknas, skall den verkliga Statsbristen, som
genom Bevillning bör fyllas eller på annat sätt
Betäckas, säkrare blifva utredd, än hittills
skett, då Öfverskotten på Statslnkomsterne
stundom öfverstigit Statsbristen, såsom t. ex.
för år 1813, då Öfverskotten, oberäknade Besparingarne,
utgjorde i,584,475 R:dr 37 sk.
och Statsbristen endast 804,900 R:dr.
64
Den 2 Martii.
Vid granskningen af de serskildta Inkomsttitlarue
har jag egenteligen fästat min uppmärksamhet
derpå, att StatsUtskottet, uti sitt
nu afgifne förslag, äfven upptagit 60,000 R:dr
såsom Inkomst af NummerLotteriet. Uti något
af de andra RiksStånden lärer Motion vara
väckt och till StatsUtskottet remitterad om
afskaffande af denna Inrättning, och jag förmodar
att den vinner Riksens Höglofl. Ständers bifall.
StatsUtskottet hade således, efter mintanka,
antingen allsickc eller åtminstone endast
villkorligt bort upptaga dessa Medel ibland
Statslnkomsterne, på det att, i händelse Förslaget
blefve antaget, hinder deraf icke må
uppkomma för NummerLotteriets Indragning.
Denna Inkomst-titel faller till större del
de fattigare FolkClasserna till last och utgör
för dem en Beskattning, som äfven i moraliskt
hänseende är skadlig. Mången, som genom
flit och arbete kunde förtjena sitt uppehälle,
förledes, af begär och hopp om en lättare
vinst, att insätta sin enda tillgång uti
NummerLotteriet och ökar, både genom laglöshet
och förlust, sin fattigdom.
Statens tillgångar äro icke så knappa, att
den behÖfver grunda sin Inkomst på de arbetande
Medlemmarnes Spelsjuka, och den utvägen,
att öka Statslnkomsterne, genom inledande
till det osäkraste af alla HazardSpel,
borde, huru än förhållandet vore med Statens
hellof, aldrig tillgripas.
Den 2 Martii.
65
Jag lills ty rit er således för min del på det
högsta, att den af NumrnerLotteriet påräknade
Statsinkomst försvinner genom hela Inrättningens
upphäfvande, och att således endast på
detta sätt må uppkomma den af en värd Talare
nämnde förlust för Staten i detta fall
deraf att på NumrnerLotteriet icke spelas.
Det är likväl icke min tanke, att Bevillningen
skulle ökas med de 60,000 R:dr, som
af NumrnerLotteriet äro påräknade. Utom det
att Statsinkomsterne, beräknade efter den grund
jag förut haft äran nämna, torde finnas uppgå
och med säkerhet kunna påräknas till vida
högre belopp, an uti de förra Statsförslagen,
kunde endast med Tulilnkomsternes upptagande
till 1,000,000 eller derutöfver, i stället
förde uppförde p35,ooo R:dr, ofvannämnda
60,000 ersättas.
Att denna förhöjning icke är för stor,
kan slutas deraf, att Tulllnkomsterne, om
jag icke orätt minnes, alltsedan 1809 utgjort
årligen ett högre belopp. — De hafva åtminstone
uppgått för ett år till 1,362,510
R:dr, för ett annat till 1,5^5,353 och ett tredje
aili 1,071,580 R:dr, samt således vida öfverstigit
en Million för hvarje år. Jag styrkes
äfven i denna tanka af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Riksens Ständer, angående Rikets
Penninge-rörelse, deruti Tullinkomsterna
anses utgöra per medium räknade ifrån
det ena året till det andra, minst 55o,ooo R:dr
Ridd. 0. Ad. Prot. IV B. I Afd. 9> I O.
66
Den 2 Martil.
Hamburger Banco, hvilket följaktligen endast
efter q6 sk. Cours utgör 1,100,000 R:dr, och
StatsUtskottet liar således äfven härutaf en säker
anledning för sin beräkning af denna Statsinkomst.
Jag utbeder mig sluteligen endast få tillägga
den mindre vigtiga Anmärkningen, att,
till lättande af Räkenskaperne, alla Summor
må slutas med Decimaler och således endast
jemna tusende eller åtminstone hundradetal
utföras.
Dessa erinringar torde få medfölja den
Återremiss, som jag förmodar att Högloflige
Ridderskapet och Adelil bifaller, af StatsUtskottets
Betänkande och Förslag.
Friherre Cederström, Jacob: Det är icke
min afsigt att bestrida Återremiss af StatsUtskottets
Betänkande, rörande StatsVerkets Inkomster,
i anledning af de dervid gjorda Anmärkningar,
emedan bland dem åtskilliga kunna
vara för Utskottet upplysande , och andra
sätta Utskottet i tillfälle att närmare utveckla
de grunder, Utskottet antagit för beräkningen
af Statens Inkomster: Men upplysningsvis får
jag tillkännagifva, att vid denna beräkning Utskottet
funnit ett olika förhållande äga rum,
då Konungen äger rättighet att använda alla
ÖfverskottsMedel på en af IIufvudTitlarne,
emot då, när Styrelsen icke äger denna rättighet.
I förra fallet, eller då Styrelsen disponerar
Öfverskotten, finnes ingen anledning
Den 2 Martii.
67
att beräkna Titlarne högt, men i sednare fallet,
då Konungen icke äger denna Dispositionsrätt,
så är det tydligt att Inkomsterne med
noggranbet böra beräknas, och till den Summa
uppföras, hvarunder de sannolikt icke kunna
inflyta, på det icke Statsbristén onödigtvis
må förstoras, hvarvid endast den förutseende
försigtighet bör iakttagas, att StatsVerket betäckes
för en möjlig brist i någon af de beräknade
InkomstTitlarne. På sådana grunder
hafva i StatsTJtskottet blifvit uppgjorda Förslag
för bägge dessa Alternativer, hvaraf det nu
ifrågavarande ar uppgjordt, med förutsättande
att Riksens Höglofl. Ständer icke lemna Konungen
rättighet att disponera Öfverskotten.
InkomstTitlarne äro uti detta Förslag beräknade
till ett belopp, hvarunder de, i de
sednare åren, per medium icke galt.
Till svar å den Anmärkning, att för beräkningen
af InkomstTitlarne medium, af ett
lika antal år, bordt för alla Titlarne beräknas;
fär jag tillkännagifva, att ett sådant förhållande
för alla Titlarna icke är användbart, utan
har Utskottet måst fästa sig vid de olika förhållanden,
som för de olika Titlarne i detta
afseende äger rum.
Det har blifvit anmärkt, att Titeln, under
Rubrik: Vites- och Ensaks Böter ^ ej vore
en säker Inkomst, och, såsom grundad på Brott,
mindre nyttig; jag får dervid upplysa, att Inkomsten
på denna Titel icke egentligen upp
-
68
Den 2 Martii.
kommer från Böter, ålagcle för Brott, utan förnämligast
af försummade Svaromål på CommuliicationsResolutioner
och genom den bättre
ordning med SakörsLängderne, som uti Landsorterne
blifvit införd; jag tror derföre, att denna
Titel icke bör undergå någon förändring.
Nådårs- och Avancements-BesparingsTiteln
är bland dem, som tilläfventyrs kan komma
att helt och hållet uteslutas, i händelse
Riksens Ständer, i anledning af Hans Majestät
Konungens Nådiga Proposition, vidtaga sådana
Beslut, hvarigenom denna Inkomst försvinner.
Inkomsten af SjöTullen har aldrig gjort
mindre än En million, och hade, i min tanka,
kunnat till denna Summa i Stat uppföras;
men Pluraliteten inom Utskottet har ansett
den icke böra beräknas högre, än vid i8i5
års Riksdag.
Inkomsten af ChartaSigillata torde ej kunna
anses för högt beräknad, i fall den nu
gällande ChartffiSigillataeFörordningwi blifver
oförändrad gällande.
Slutligen får jag underställa Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet oéh Adeln, om icke vid den
Äterremiss, som, i anledning af de gjorda Anma
rkningarne, troligen kommer att bifallas,
, Ridderskapet och Adeln skulle anse nödigt infordra
det inom Utskottet upprättade Förslag
till beräkning af InkomstTillarne, i den
Den 2 Martti.
69
händelse Riksens Ständer lemna Flans Maj:t
Konungen rättighet att disponera Öfverskotten;
då granskning genom jemförelse emellan
bägge Förslagen blir lättare, och Ståndet 1
tillfälle att välja det hästa.
Herr Cederskjöldj Pehr Gustaf: Onekeligen
komma Varuprisen att för de följande
åren hufvudsakligen bestämmas af det värde,
som Rikets nu församlade Ständer ärna gifva
åt Banquens Mynt-representativer, — eller
med andra ord, af det sätt, på hvilket Rikets
Financer nu blifva reglerade. Innan Financeplanen
blifvit uppgjord, kan man -således
omöjligen på förhand bestämma, örn detPenningevärde,
hvartill Höglofl. StatsUtskottet beräknat
Statens InkomstArticlar, är för högt.-eller
för lågt; ty om, såsom BancoUtskottet
tyckts låta förstå, Planen skulle vara att förbättra
BancoSedlarnes värde, så skulle visserligen
Jernet m. m. kunna falla under det
pris StatsUtskottet påräknat;— men också alla
Penningeskatter blifva så mycket svårare att
utgöra: Skall deremot Banquen, såsom åtskillige
tyckas önska, betydligen öka Massan
af sina JMynt-representativer; så måste BancoSedlarnes
värde ännu mera försämras och Varuprisen
stiga, samt StatsUtskottets beräkningar
således vara mycket för låga.
Jemte det jag derföre förenar mig med de
värda Ledamöter, somyrkat Återremiss, får jag,
på de skäl jag nu haft äran anföra, ödmjukast
hemställa, om ej StatsUtskottet borde annio
-
70
Weil 2 Martil.
das att, i förening med BancoUtskottet, uppgöra
och inkomma med den allmänna Financeplanen,
innan Utskottet till Ständerna återkommer
med Förslag till beräkning af Statens
inkomster.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Med förutsättning att Riksens Ständers bifall
till StatsUtskottets Betänkande icke lägger
hinder i vägen för de förändringar i benämning
och beräkning af InkomstTillar, hvartill
vid Riksdagen gjorde Motioner kunna föranleda,
inskränker jag mig till några få Anmärkningar
vid Betänkandet, som jag vördsammeligen
anhåller att få framställa: Att
StatsUtskottet, i Beräkning till Statsinkomst,
upptager Spannmålen blott till Fyra och en
half Riksdaler Tunnan, kan väl, i anseende till
Kronotionde ochRänteSpannmålen, anses likgiltigt;
enär densamma, efter samma beräkning,
till Indelningshafvare och Löntagande Embetsoch
Tjenstemän åter utgår; men som jag förmodar
att andra betydligare Inkomster i Spannmål,
såsom HästVacance-, Militiae- och BoställsRäntor,
samt Arrenden af Kongsgårdar, icke
utgå i löner, efter enahanda lägre beräkningsgrund
utan med Penningar liqvideras efter
Spannmålens värde, synes jnig, att, om
sig så förhåller, en icke obetydlig förhöjning
i Statsinkomsten å dessa Titlar borde uppkomma,
då Statspriset så betydligen under
-
Den 2 Martil.
71
stiger nuvarande och sannolikt blifvande Sädespris:
Äfven förekommer det mig, att det
föreslagne värde å Tackjern och Stångjern, jag
tror mera än Femtio procent under det gångbara,
äfven kunde tåla någon förhöjning; men
deremot får jag isynnerhet föreslå nedsättning
af en annan InkomstTitel, nemligen beräkning
af Kronans andel i Sakören, samt Konungens
Ensaks- och Vitesböter. Denna InkomstTitel,
grundad på Medborgares Brott
och Öfverträdelse!* emot Samhällsordningen
och Lagarnes föreskrift, skulle jag önska, såsom
påräknad Inkomst, kunna försvinna; men
då den samma förmodligen kommer att bibehållas,
hemställer jag att denna Inkomst åtminstone
icke må högre beräknas. Vid 1812
års Riksdag påräknades den till i3,ooo R:dr;
vid 1815 års Riksdag förhöjdes den till 17,000
R:dr, och, i följd af det ökade beloppet af Böter,
föreslår nu Utskottet en tillökning af 11,000,
eller 28,000 R:dr och således mera än dubbelt,
än vid 1812 års Riksdag; och jag kan
för min del icke medgifva Suppositionen af
en sådan fortfarande brottslighet hos Nationen
uti 5 påföljande år, eller tills nästa Riksdag,
lika Inkomst af samma olyckliga anledning
skall kunna påräknas. Men detta förhållande
anser jag böra föranleda till närmare
utredning af orsakerne dertill, för att, så vidt
ske kan, bereda Correctiver emot felaktigheter
och brottsligheter, samt missbruk af Böters
åläggande. Jag anhåller fördenskull, att
StatsUtskottet ville söka utreda förhållandet
och upplysa om serskildte omständigheter
72
Den 2 Martii.
eller händelser i serskildta Provincer till den
märkeliga förhöjningen i Böterne föranled t,
samt hemställer, om icke, då detta blifver utredt,
Lagutskottet borde uppdragas att tillse,
huruvida Correctiver i ett eller annat afseende
böra föreslås. Jag kan i öfrigt icke undgå
anmärka, det jag önskat och förmodat, det
Utskottet skulle i vissa fall något vidlyftigare
hafva detailleradt skälen till förhöjd eller nedsatt
beräkning af Inkomsterne, i jemförelse
till den sista Riksdag verkställda; och ehuru
jag medgifver alt, vid Utskottet vidsträckta
omfattning af vigtiga Ärenden, den noggrannhet
i Delaillen icke bör fordras, som eljest
kunde yrkas; och ehuru jag af Utskottets
behandlingssätt erfarit, att man med fullt förtroende
kan öfverlemna sig åt Utskottets bedömmande,
har jag likväl trott, att i vissa
fall ordningen fordrade, att erhålla en närmare
ledning för det enskilla omdöinet, då man
äger att pröfva det sorn föreslagit är, och får
jag, såsom exempel, anföra, att då Utskottet
föreslår en förhöjning i Bålsmans-VncanceAfgift
ifrån 10,000 till a5,ooo R:dr, Utskottet
likväl nämner, hvarken antalet af de Båtsmän,
för hvilka Rikets Städer på 10 år få
erlägga Vacance-afgift, eller beräkningen af
årliga afgiften för hvar och “en af dem, och
således icke framställer någon grund för pröfningen.
huruvida StutsUtskottet rätteligen en
sådan beräkning uppgjort, och hvilken Afgift
sannolikt icke lärer vara ovilkorligen med gifven
, annorlunda än för fredstid. \f StalsUtskotlet
torde, äfven af enahanda anledning,
Den 2 Martti.
73
närmare upplysning kunna begäras om gruri"
den för beräkningen af den till a3oo R:dr
upptagna Inkomst för Kneckte-Rote-friliet.
Sluteligen och i anseende till de Inkomster,
som jemlikt 60 §. Regeringsformen, i Utskottets
Betänkande upptagas, får jag yttra den
önskan, att, sedan Utskottet ansett sig böra
nedsätta BränvinsBevillningen till 4-2.5,000 R:dr,
densamma med ytterligare nedsättning af
25.000 R:dr måtte till 400>000 R-'dr bestäujmas,
och får, såsom skäl dertill, anföra, att,
sedan BevillningsUtskottet, i dess Betänkande
af den 25 Julii 1815, yttrat den önskan, att
Bräll vins Afgifterne för Hemmansvärde och Personalen
i Städ erne kunde helt och hållet afskaffas,
hvarom vid flere Riksdagar, och i
synnerhet 1812, i RiksStånden yttrades en
allmän önskan, ansåg Utskottet det allmänna
behofvet likväl fordrade, att, såsom BränvinsAfgilter
för Hemmansvärde och Personalen
i Städerne, beräknades Femtiotusende Riksdaler,
och sedan nu Utskottet nedsatt 25,000
R:dr af BränvinsAfgiften, så kunde, med den
af mig föreslagne ytterligare nedsättning af
2.5.000 R:dr, denna orättvisa Afgift alldeles
försvinna, och den besvärliga jemnförelsen
emellan Hemman och Personalen, hvaruti, i
anseende lill den senare, aldrig kail erhållas
någon rättvis beräknings- och jemnförelsegrund,
kunde alldeles få förfalla; kunnande
denna, samt den i anseende till Ensaks- och
Vitesböterue, föreslagne nedsättning mera än
tilli äckeligen fyllas, genom den å Spannmål
och Jern föreslagne högre beräkning. Jag an
-
74
Den 2 Martii.
håller vördsammeligen, att dessa Anmärkningar,
jemte Utskottets Betänkande, till Utskottet
remitteras.
Friherre af JVetterstedt, Gustaf: Då i anseende
å alla hypothekariska beräkningar,
hvilka hämta sin egentliga grund från erfarenheten
och lill sitt värde af ett framtida Ut- "
slag bero, det lärer vara omöjligt att förena
stridiga öfvertygelser, vill jag icke ingå i några
Detailler, hvilka dessutom redan Blifvit af
Grefve Mörner fullständigt utvecklade, utan
endast uppehålla mig vid det hela, eller Resultatet
af desse beräkningar, hvarigenom en
förhöjning uti StatsVerkets Inkomster uppkommit
af omkring 3oo,ooo R:dr.
Jag förmodar att StatsUtskottet framdeles
torde uppföra åtskillige mot nyssnämnde förhöjda
Inkomster svarande bestämda Utgifter
och Anslag, hvilka alldeles icke äro underkastade
samma osäkerhet, sorn de påräknade Inkomsterne.
Jag anser mig således böra fästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
vigten och nödvändigheten deraf, att StatsUtskottet
måtte anmodas föranstalta, att för de
möjeliga fall, då ifrågavarande InkomstTitlar
icke uppgå till det af Utskottet nu påräknade
Belopp, en serskild Fond eller Creditiv måtte
finnas till Kongl. Maj:ts Disposition, för att
derigenom kunna betacka de blifvande StatsBristerue.
Om en sådan fond af Riksens
Den 2 Martil.
75
Ständer utses', kan beräkningssättet af Statsinkomsterna
vara likgiltigt, men i annat fall
finnes icke någon säkerhet för det verkeliga
beloppet af Utskottets föreslagna beräkningar.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att StatsUtskottets Förslag måtte, [i anledning
af de dervid gjorda Anmärkningar,
lill Utskottet återremitteras, samt Utskottet
tillika anmodas, att, på sätt Friherre Jacob
Cederström föreslagit, till Riksens Ständer inkomma
med det, inom Utskottet uppgjorda
alternativa Förslag till beräkning af StatsVerkets
Intrader.
Bifölls.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Sedan
Återremiss nu blifvit beslutad, får jag ödmjukast
anhålla, det täcktes Herr Grefven och
LandtMarskalken göra Proposition, i anledning
af mitt tillägg, att nemligen StatsUtskottet
skulle anmodas att, i förening med BancoUtskottet,
uppgöra FinancePlånen, innan Utskottet
återkommer till Ständerna med Förslaget
till beräkning af Statsinkomsterna.
Herr Grefven och- LandtMarskalken yttrade,
att om Herr Cederskjöld ansåg pröfningen
af FinanceRegleringen böra föregå granskningen
af Förslaget tilt beräkning af Statsinkomsterna,
Herr Cederskjöld ägde tillfälle, att
när StatsUtskottets Utlåtande, i anledning af
den nu beslutade Återremiss, återkomme, hos
76
Den 3 Martti.
Ridderskapet och Adeln framställa och fullfölja
sitt berörde Yrkande.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen,
den 2 Martii 1818.
S. D. Remitterades till ConstitutionsUtskottet:
Tvenne
i den form sg §. Riksdagsordningen
föreskrifver, framställda Anmärkningar,
den ena mot StatsRådet och Konungens Rådgifvare
i CommandoMål för Flottorne, samt
den andra mot StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 2 Martii.
Måndagen den 2 Martil
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedanämnde Utskott inkomne, samt den
24 sistledne Februarii eftermiddagen på Bordet
lagde Utlåtanden, nemligen:
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottetj
af den 10 sistledne Februarii:
1:0 Öfver Förslag till en jemnare fördelning
af Yäghållnings-skyldigbeten vid och omkring
Norbergs Grufva.
2:0 I anledning af väckt fråga om KronoUppbördens
öfverlemnande till KyrkoRådet i hvarje
Församling.
3:o I anledning af gjordt yrkande, att Förlänings-
och LöningsHemmänen i Halland må
tilläggas samma förmåner, som KronoHernmanen
i allmänhet, eller få lösas till Skatte.
Från StatsUtskottetj af den 16 sistledne
Februarii:
1:0 Angående Riksdagsmannen Eric Svenssons
Memorial, om Förvaltningen af Kronans UpplagsMagazin,
m. m.
2:0 Öfver Herr Majoren, Friherre Fredric Hjer
-
78
Den 3 Martii.
tas Motion, om ytterligare bidrag af medel för
Södertelge Cauallnrättnings fullbordande.
3:o I afseende på Herr J. J. Winbergs Memorial,
om Lånerältighet i ManufacturDisconten
för SkeppsvarfsÄgare.
Föredrogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
OeconomifeUtskottets, den i o sistlidne Februarii
afgifne, samt den i samma månad,
eftermiddagen, på Bordet lagde Betänkande,
rörande yrkad jemnkning i Transportskyldiglieten
af Tionde- och AfradsSpannmålen.
Herr Oxehufvud, Bo, uppläste följande:
Den af riksdagsmannen Eric Svensson
väckta fråga, rörande TiondeSpannmålens forslande,
bar mycken gemenskap med det Memorial,
som jag uti Plenum den 3o sistledne
December hade äran i samma ämne afgifva,
hvilket då blef till Stats- och OeconomiasUtskotten
remitteradt, och enär detsamma från
berörde Utskott ännu icke återkommit; så får
jag hos Högloflige Piidderskapet och Adeln
vördsammast hemställa, huruvida detta nu upplästa
Högloflige OeconomiseUtskottets Betänkande
kan till pröfning företagas. För min
del tror jag, att detta vigtiga RiksdagsÄrende
bör närmare skärskådas, i sammanhang med
de, uti Utskotten, i lika Mål under Beredning
varande ämnen; särdeles den tankan, att ombyte
hvart tredje år bör ske med Hemmanens
anordningar till olika Räntetagare, på
Den 2 Martu.
79
det alt någorlunda lika rättvisa och förmån
må Medborgare vederfaras, förthy nu händer
att, i samma By eller Socken, den ena Åboen
är med sin KronoTionde anslagen till sin Kyrkas
Vinsäd och Kyrkoherdens Vederlag, hvilket
merendels utan förhöjning får efter Markegång
lösas, den andra Grannen är anslagen
till Löntagare och blir anvist 6 mils Transport,
den tredje är anordnad att lefverera till
Kronan och ålägges i3 å i4 mils Transport-skyldighet.
Sådana olika förhållanden
äro högst obilliga, och derest all Transportskyldighet
icke blifver afskaffad, så bör och
kan fördelningen af detta Onus allralämpligast
vid Jordransakningarne regleras, och all mannamån
i denna del förekommas. — Äfvenledes
häfver den Hedervärde Riksdagsmannen
ganska riktigt anmärkt, att, till följe af nu
varande Författningar, Räntegifvaren ofta blifver
tvungen alt erlägga 5o Procent utöfver
Markegångs-priset; och jag skall med Facta
kunna styrka, att till och med io R:dr R:g*s
på Tunnan utöfver Markegångspriset blifvit
uti flere Socknar Allmogen affordrade, för det
de skulle undgå Transporten, och dermed åtföljande
vidrigheter: Man må derföre icke tillskapa
och uppställa några skäl, som på något
sätt kunna hindra undanrödjandet af Jordbrukarens
förtryck, utan tvärtom med oväld och
patriotiskt nit omfatta alla tillfällen, för att i
möjligaste måtto söka för framtiden afhjelpa
slika otillbörligheter, och, om någonsin görligt
är, aflägsna och totalt skilja KronoBetje•
ningen ifrån alla Negociationer med Allmogen:
gO Den a Martti.
vare sig för KronoTionde-lefverance eller SalpeterSkattens
utgörande in Natura. Det är
hvarje erfaren Landtbrukare nogsamt kunnigt,
huru Allmogen anser för sig vådeligt att afslå
sin Kronofogdes eller Länsmans Propositioner,
som under hand göras. Till följe häraf,
får jag ödmjukast anhålla, att detta Mål
hlifver till Riksens Höglofl. Ständers OeconomiaaUtskott
återremitteradt, att i förening med
flere i samma ämne inkomna Motioner beredas,
och att detta Yttrande får åtfölja. — Hvaröfver
jag får äran ödmjukast utbedja Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard:
Jag förenar mig äfven uti den af Herr Oxehufvud
gjorde anhållan, om Återremiss af ifrågavarande
Betänkande, dels emedan flere Motioner,
hvilka med den förevarande äga sammanhang,
ännu icke blifvit afgjorde, dels emedan
jag finner mycken billighet uti ifrågavarande
Motion. Ehuru sjelf SpannmålsLöutagare,
kan jag icke undgå, att mot mitt eget
interesse erkänna, att den skillnad, som för närvarande
finnes emellan Tiondegifvare, som
erlägga Tionde till Kronan, och dem, som erlägga
den till Löntagare, hör, såsom obillig,
upphäfvas.
Uppå af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, ldef OeconomiasUtskottets
Betänkande, i anledning af de dervid nu
gjorda
Den 2 Martu. 81
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 16
sistledne Februarii afgifne samt den 24 i samma
Månad, eftermiddagen, på Bordet lagde
Utlåtande, öfver Herr Hdlerbeths, Jacob, Motion
om Medels anslående i och för Isländska
Handskrifters öfversättande.
Herr Hallencreutz, Sten Engelbert, uppläste
följande:
Riksens Ständers Statsutskott har yttrat
sig öfver Herr Adlerbeths ingifne förslag, att
på Stat må anslås en årlig Summa af 3ooo
R:dr Banco, till inkallande af en lärd Isiändare,
för att utveckla och uppenbara de Skatter,
som sedan aflägsna tider döljas i våra allmänna
och enskilda Bibliotheker och Bokförråd. Af
nitälskan för en god sak har han det gjort, af
nitälskan för det urgamla Språk, hvars ljud
och betydningsfulla uttryck stundeligen ur
vårt nuvarande försvinner: I denna framställning
röjer sig en ädel drift att förhöja glansen
af Fäderneslandets namn och rykte; och hvad
må väl ligga Svensken mer om hjertat, än detta
rykte; hvad glädja honom mer än tappra Urfäders
bedrifter; hvad lifva honom mer än uppmaningen
till deras efterföljd; hvad uppmana
honom mer än just denna sköna tafla af Svears
och Gothers manliga Dater i fordom tid?
Ridd. o. Ad. Prot. IV B. I Afd. »G »2-
82
Den 2 Martti.
Känner han sig ej då i stånd till samma storverk,
som de; klappar ej hjertat af manlig åtrå,
att än en gång för Söderns Folkslag i dagen
lägga att fordna styrkan ej honom sviker, är
ock hvarje annat medel att väcka National-andan
förgäfves; ty blott den äkta alstrar Enthusiasme
för Drott och Fädernesland.
StatsUtskottets Ledamöter hafva i förevarande
ämne delat sig i tvänne skiljaktiga meningar.
Uppskjutandet af en sak tillkännager
liknöjdhet för densamma. En annan tid är ej
denna, om ock samma besparingsanda blefve
rådande. Det goda göres aldrig för tidigt; och
för ett mål, stortänkt och syftande på Rikets
heder, bör ej 3ooo R:dr större StatsAnslag
något betyda.
Man känner Kongl. Maj:ts storsinta frikostighet
och sjelfmanta ling att bidraga till Vettenskapers
och Konsters förkofran. Hvad han
redan gjort härutinnan ligger för en hvar af
oss i klar och öppen dag. En påminnelse i
förevarande fall skulle, då det icke kan förenas
med Rikets värdighet, att såsom skäl för
uppskofvet att bevilja berörde Anslag, förebära
oförmåga dertill, nödvändigt antyda enviss
likgilltigliet för en sak, som under denna förutsättning
möjligen kunnat opåkallad af Riksens
Ständer i verket ställas. Men det är Riksens
Ständer värdigt att med värma omfatta
detta Riket hedrande Förslag; och det åligger
hvarje Svensk, men oss i synnerhet, milie
Herrar! alt likt dessa Vapnens Män, Iljel
-
Den 2 Martii.
83
tar, Statsmän och Lärde, i hvarje tjd upprätthålla
och befrämja Sveriges ära och offgamla glans.
En ung Prins har Svea i sin famn, dess
Älskling vorden, som ej af samtiden bör sakna
exempel af de högre Ridderliga dygder,
Sveriges Historia bevarar. Ilan vet att Lagern,
viras både kring den Lärdes Panna och Hjeltens
Svärd. Nyss vald till Vettenskapernas
och Konsternas Högste Beskyddare, må han ej
hos oss röja kallsinnighet för en sak, hvars
framgång och fullbordan skulle hafva ett mägtigt
inflytande på det uppväxande Slägtets daning
och lynne. Ty, när eldade ej höga Bragders
föresyn Svenskens mod. och sjelfständigliets
sinne; detta sinne, som i alla tider varit
hans säkraste värn mot utländskt våld och inhemsk
afund, och än skall resa honom en lika
skyddande mur, som Fästningar, Flottor
eller legda Cohorter, utan anda. Han ser,
denne Prins, med alfvarsam genomträngande
blick, en mannaboren vapenöfvad Ungdom ännu
fostras i Sveas sköte, ännu lifvas af fordna
Sånger, ännu låga för Sveriges väl.
Af vigt för Fosterlandet är då den väckta
frågan, af värde för Forskaren i dess Häfder.
Och jag tror, att till och med ännu större
uppoffringar för ett ändamål, som detta,
icke böra såsom fruktlösa eller öfverflödiga för
Staten anses. Stora företag böra ej bedömmas
efter ögonblickets nytta. Äfven om Island
hörde oss till, en ultramarinsk Besittning, den
Sverige ej för nyttan, men för äran borde ef
-
84
Den 2 Martil.
tersträfva, kumle man likväl icke med skäl
fordra Isländares hitfart för ingen ting; Nu,
då det tillhör en annan Stat, vore det stolt
och stort, att, likt Christina, till oss vinka
Snille och Lärdom från främmande Land.
Herr Uggla j Göran Gustafanförde skrifteligen:
Om
det är en erkänd sanning, att ett
Folk lefver ej blott i det närvarande, utan
ock i sina Minnen och att det lefver genom
dem, att Minnet af Förfäders bedrifter oell
ära är en kraftig väckelse för deras Afkomlingar;
så måste det ock vara lika obestridligt,
att hvarje hittills fördold, eller i mörker insvept
kunskap om den tid, då Förfäders kraftfulla
mannamod grundläde den Frihet och
Sjelfständighet, Sverige under Århundraden
ägt, och, fastän med blödande sår, till våra
dagar bevarat, skall utgöra ett verksamt medel
, att på Efterkommande förflytta denna
kraft, som, mer än en gång, dristat mäta sig
med Öfvermagten och ofta med seger, alltid
med äga, gått utur striden. Den Nordiska Fornåldern,
i all sin vilda gestalt, bär, ofta i sin
Caracter, detta uttryck af enkel storhet hos
ett fritt och stridbart Slägte, der icke Bord,
utan Tapperhet och en manlig Dygd, förde till
ära, rygte och anseende.
Det var en tid, då forskningen i Nordens
gamla Urkunder var i Sverige allmänt idkad
och högt aktad, då Tidehvarfvets Lärde täfla
-
Den 2 Martii.
35
de, att bland sina Landsmän sprida det ljus,
sorn blifvit tändt i denna kunskapsgren, och
då det äfven hos Rikets ädlaste Män räknades
för en ära, för en adelig dygd, att, med en
i öfrigt grundelig Lärdom och vettenskaplig
bildning förena Studium af Fäderneslandets
Historia, och derigenom uppsöka källorna lill
dessa Minnen, som för hvarje Svenskt hjerta
äro så dyrbara. Det var också under den mäst
lysande Epoque i Svenska Folkets Historia, i
en tid, då Svenska Tapperheten uppnådde sin
största höjd och förvånade verlden med sina
Vapenbragder, det var nemligen under den
store Gustaf Adolphs höga Dotters och de
trenne store Carl ars derpå följande Regeringar,
som denna nitälskan för vår Forntids
märkvärdiga och betydningsfulla Urkunder, hos
Nationen i allmänhet uppväcktes och bibehölls,
samt med ädel frikostighet uppmuntrades
och befordrades ej mindre i KonungaSalen,
än i de Storas Palats.
Men denna för Fornforskningen och vårt
Fäderneslands Historia så lyckliga Period, hejdades
snart i loppet af den bana, den med så
mycken framgång beträdt. En annan tid af
motsatt riktning, närmast vår egen, uppkom,
som, under den prunkande ytan af hyfsning,
belefvenhet och smak, predikade, somen aktningsvärd
Författare yttrat: ”Den kraftlösa
”Moral, som, i stället för det rätta, lärde det
”passande; i stället för dygder, anständighet,”
som förklarade all grundelig Lärdom för gräl,
och forskningen i våra gamla Häfder och Sa
-
86 Den 2 Martti.
gor för elt barndomsjoller, som nian vid manliga
Sr bordt växa ifrån. I en sådan tidpunct,
då, under inflytelsen af en falsk Philosophie
och en förvänd smak, man af Tidell varfvets
lynne hänfördes, att, emot den, med lanta främmande
prydnader, smyckade gestalt, förbyta
det fria, kraftfulla Nordiska sinnet, då man
började att allt mer och mer aflägga den gamla
ursprungliga drägten och figurera i ett främmande
Lands glittrande färgor, då Svenskar
täflade om äran att nämnas, icke förSvenskar,
utan för Nordens Fransoser, då den fordna
enkelheten och manliga kraften förvandlades
till den lättsinniga flärd, som förqväfde anlaget
tili all högre verksamhet; i en sådan tid
låg det uti sjelfva denna tids urartade riktning,
att det förut väckta lifliga Interesset för
vår Forntids Minnen skulle förfalla, och att
i glömska skulle försänkas hvad våra närmaste
Förfäder med så mycken framgång och nit
beredt.
Emellertid, liksom den fria mägtiga natur,
som omger oss, lik en Skyddsande, hade
bevarat lemningarne af det höga, alfvarliga
Natursinne, hvilket ännu utgör det utmärkande
draget i den Nordiska Caracteren; så har
äfven den kalla liknöjdheten för vår Forntids
Minren begynt, under de sednare åren,
småningom lemna rum för ett å nyo väckt
sträfvande emot den tids Anda, som herrskade
under en del af det Adertonde och början
af det Nittonde Århundradet. I den mohn Nationen
började att öppna sina ögon, och i dess
Den 2 Martil.
87
rälta skepnad betrakta den falska drägt, man
henne iklädt, i samma mohn har ock ett lifligt
begär, i synnerhet hos våra yngre Landsmän,
å nyo blifvit tändt att afskudda de hand,
hvarmed så väl den Moraliska, som den Vetenskapliga
bildningen varit fjättrade i vårt
Land, och från den dag, då Nationen med
den återvunna medborgerliga Friheten, förenade
tankans fria yttrande rätt, tyckes gryningen
till det Ljus hafva uppgått öfver den Nordiska
Horizonten, som skall återställa Fornforskningen
i dess förra kraftfulla verksamhet,
och för den Nordiska Fornålderns älskare öppna
källorna till de rikaste upptäckter.
Ingen kan således högre än jag erkänna
Värdet af Herr Adlerbeths väckta Förslag till
de å Kongl. Bibliotheket förvarade Isländska
och FortiSvenska Handskrifters öfversättande
af en infödd Isländare. Då, under loppet af
det Sjuttonde Århundradet, Svenska Fornforskare
på Island samlade dessa Handskrifter,
var otvifvelaktigt ett högre ändamål förenadt
med detta företag, än att Resultaten af deras
Forskningar skulle, oläste och obegagnade,
förvaras på det Kongl. Bibliotheket såsom ett
Fynd, i hvars förborgade Helgedom intet profant
öga fick intränga.
Skulle åter ändamålet hafva varit, såsom
jag här hört yrkas, att omförmälte Handlingar,
endast genom en viss Åucloritets försorg, borde
göras nyttiga och användbara för verlden,
så frågar jag: hvarföre har sådant icke redan
88
Den 2 Martii.
skett? eller skall, under afvaktan häraf, deii
hemlighetsfulla Slöja, som hittills betäckt dem,
må hända ännu i ett Seculum fortfara? och
skola emellertid dessa dyrbara lemningär af
den Nordiska Fornålderns Häfder och Vitterhet
ligga i sina förvaringsrum begrafna, otillgängliga
och förlorade för hela den Scandinaviska
Norden? Månne deremot icke vår National-ära
högt påkallar den åtgärd, alt dessa
Skatter, inneslutande de skönaste Minnen af
våra äldsta Förfäders Gudalära, Krigsbragder',
Lagar och Sånger, måtte, såsom en värd Ledamot
af StatsUtskottet i dess serskilda Yttrande
anfört, framdragas ur de Bokskåp, der
de nära Etthundrade år legat nästan orörda,
medan Danska Lärares oafbrutna forskningar,
i afseende på Nordens Häfder och Fornspråk,
gifvit denna Kunskapsgren en ny förädlad
skepnad och riktat den med vigtiga upptäckter’
Är det då endast i denna del vi skola
vara våra Grannar underlägsne och skola de
ensamt odla de Fält, hvars rikaste skörd tillhör
Svenskar och Norrmän? Herr Lagerhjelm
har yttrat och med klara grunder beledsagat
uttrycket af den öfvertygelse, jag med honom
delar, att ifrågavarande företag är af en för
vidsträckt omfattning, för att, såsom bisak,
kunna öfverlemnas åt Män, b vars i öfrigt trägna
och mödosamma Tjenste-åligganden upptaga
hela deras omsorg. Han har bevist, att
utförandet deraf är förenadt med svårigheter,
som endast af en infödd Isländare kunna undanrödjas,
och att, i brist afen sådan handledare,
allt bemödande i det afseendet måste blif
-
Den i Martti.
89
va frugllöst. Att för öfrigt förevarande Förslag,
såsom till sitt ändamål gagnande och
nyttigt för Fäderneslandet, förtjenar det kraftiga
understöd och den billiga uppmuntran,
som andra Kunskapsgrenar icke sakna, torde
ej behöfva vidare ådagaläggas inför ett RiksStånd,
som, med arfvet af Förfäders ärofulla
Namn, förenar en så rik andel i dessa vidtfrejdade
Minnen, hvars förgängelse man härigenom
vill förekomma.
Uppå alla dessa skäl och grunder skall
ingen önska högre och lifligare än jag, att
ifrågavarande Förslag kunde mötas med den
ädla frikostighet, som, för föremål af allmänt
och Nationell Interesse, alltid utmärkt Svea
Rikes Ständer; men då, enligt hvad StatsUtskottet
förmält, StatsVerkets tillgångar för det
närvarande ej skola medgifva något direct
PenningeAnslag af Rikets Ständer i denna del,
hvaremot Utskottet enhälligt ansett Förslaget
medföra gagnande upplysning för Svenska Historien
och en heder för Nationen, har jag
trott en bestämd åtgärd böra vidtagas, som
lemnar ett offentligt hedrande prof af Högloft.
Ridderskapets och Adelns välvilja och nitälskan
för Vetenskaperne och den Nordiska Litteraturen,
och vågar, i anledning deraf, för
min del vördsamt tillstyrka bifall af det Beslut,
hvaruti Pluraliteten af tvänne RiksStånds
Ledamöter, eller Högloflige Ridderskapets och
Adelns samt Högvördige Prestestånd et, innom
StatsUtskoltet stadnat, att nemligen Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i under
-
90
Den 2 Martil.
dånigliet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i
Nåder serskilt å detta ämne fästa uppmärksamhet,
samt, om några Medel skulle finnas,
då i Nåder understödja delta nyttiga företag;
hvarå jag anhåller om Herr Grefvens och
LandlMarskalkens Proposition.
Gi -efve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Om det Höglofl. StatsUtskottet hade anmält
sig äga tillgång till de äskade 3ooo R:dr årligen
och tillstyrkt deras användande för ändamålet;
så hade jag icke nekat mitt samtycke
dertill. Nu hafva tvänne Stånd afstyrkt
bifall åt Motionen, af det ganska gilltiga skälet,
att det saknas Penningar för dylika ändamål,
och jag tror att man icke billigt kan ansa
sig berättigad att derföre anklaga dem. att
vara känslolösa för Nationens ära och anseende.
Tvänne Stånd deremot hafva tillstyrkt att
Riksens Ständer måtte vid detta ämne fästa
Kongl. Maj:ts synnerliga uppmärksamhet, och
tillika i underdånighet anhålla, att Ständernas
önskan matte till verkställighet befordras, så
snart medel dertill kunna utfinnas.
Jag mäste förklara, att jag i allmänhet
högst ogerna samtycker till Petitioner, hvilkas
nytta och nödvändighet icke af allmänna rösten
påkallas, och örn hvilka föremål Kongl. Majit
på annan väg skulle kunna erhålla kännedom.
Önskningar, som af Riksens Ständer frambäras
inför Thronell, påkalla svar och föranleda till
hvarjehanda omvägar och besvär. Enligt de antagne,
Formerne, måste vederbörande Auctorite
-
Deri 2 Martti.
91
ter höras, samt ämnena i StatsRådet afgöras,
hvarjemte det åligger Riksens Ständers JustitiasOmbudsman,
att efterfråga och berätta om
svar blifvit gifvit eller icke, på Ständernas
önskan, samt huru detta svar lyder. Ifrågavarande
ämne synes mig egenteligen höra till
Vitterhets- och Antiqvitets-Academiens befattning,
som sannolikt icke lärer underlåta att
derpå fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, när
tiderna och omständigheterna kunna dertill
föranleda.
Det synes mig vara en verklig Indiscretion,
att till Kongl. Maj:ts synnerliga uppmärksamhet
anmäla en åtgärd, som kostar Penningar,
när Riksens Ständer inga medel dertill anvisa;
när de medel, som dertill verkeligen skulle
kunna utfinnas, icke på annat sätt kunna erhållas,
än att de dragas från andra föremål, och
när Riksens Ständer befinna sig i den belägenhet,
att de svårligen torde kunna anvisa'
erforderliga Medel till de kostnader, som Kongl.
Majit till främjande af Rikets väl ansett beliölliga.
Jag vågar icke yttra mig öfver nyttan och
nödvändigheten att dechiffrera de Inländska
Manuscripter, sorn finnas på Kongl. Bibliotheket.
Men jag är dock osäker om fördelarne
deraf, då ifrågavarande dechiffrering icke blifvit
företagen hvarken under Cart. XIis eller
Gustaf lilis tid, ehuru dessa Konungar i
öfrigt hägnade Vellenskaperne.
92
Den 2 Martil.
Det säges att Danskarne med ifver och
framgång sysselsätta sig med detta föremål,
och vi uppmanas att derutinnan täfla med dem.
Mig vill synas att vi i detta fall icke böra
med Danskarne täfla om företrädet, då Island
utgör del af Danska Staten och då det bör
kunna vara Vetenskapsmannen likgiltigt, genom
hvilkens hand de Isländska Manuscripterne
deschiffreras, endast han får det ljus, som
han saknar och efterlängtar.
Det är visserligen lofvärdt, att, till gagn
för Efterkommande, upplifva Förfädernes glömda
Minnen; men det åligger oss ock att sjelf—
ve handla så, att äfven vi måtte synas Efterkommande
minnesvärde.
Jag har hört sägas, att man redan anslagit
4°o R:dr årligen i lön åt en Man, hvars
åliggande det skulle vara att befatta sig med
Isländska Manuscripters studium. Om denne
mannens förmåga icke ännu skulle svara emot
den befattning, som man uppdragit honom,
vill det synas mig lämpligare att skicka Svensken
till Island, än att hitkalla en Isländare,
som förmodeligen här snart förlorar sin Isländska
Natur. Af dessa skäl tillstyrker jag bifall
åt det Alternativ, som föreslår att frågan måtte
hvila till bättre tider.
Herr Grejven och LandtMar skalken gjorde
Proposition till bifall af det i SlatsUtskottets
Utlåtande framställde första Alternativ, eller
att, derest ifrågavarande öfversättning ej
Den 2 Martil.
93
utan StatsVerkets betungande kunde företagas,
dermed må böra till en lägligare tid uppskjutas.
Ropades Ja jemte några Nej.
Herr Adlerbeth, Jacob: Till svar på livad
Herr Grefve von Schwerin anfört om uteblifna
åtgärder under Konung Cari. XI, i afseende
på främjandet af Kunskapen om Nordiska
Fornåldern, anser jag mig böra erindra, att
det var just under Konung Carl XI, som en
stor del af våra Isländske Handskrifter samlades;
att vi då ägde infödde Isländare lill Translatorer
för det Nordiska Fornspråket, att flere
af ifrågavarande Urkunder då utgåfvos, och att,
med ett ord, de kraftigaste åtgärder då vidtogos
till förmån för Fornforskningen, hvilken
äfven under Konung Cajil XII:s Regering fortfor
att njuta omvårdnad. Är det väl billigt
att vi skola förblifva okunnige om innehållet
af våra Nordiska Handskrifter, medan våra
Grannar oafbrutit fortsätta granskningen af
hvad de i detta afseende äga? Böra vi väl förkasta
ett tillfälle, som nu erbjuder sig, att
tillegna oss en Man, som äger den grundligaste
kännedom af det ämne, hvarom här är fråga?
Jag har vågat hoppas, att det RiksStånd,
som bland sina Medlemmar räknat en Stjernlijelm,
en von Stjernman och en Ihre, icke skall
vägra skydd åt den Vettenskap de idkat, och
som nu mera börjat utgöra ett föremål för
Svenska Nationens allmänna nitälskan. I anledning
häraf får jag hos Herr Grefven och Landt
-
94
Den 2 Martti.
Marskalken anhålla om Proposition å andra
Alternativet af StatsUtskottets Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att sorn Ridderskapet och Adeln redan
bifallit den af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde Proposition, vore Herr
Adlerbeths yttrande endast såsom en Reservation
emot Ridderskapets och Adelns fattade
Beslut att anse.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard,
uppläste följande:
Jag har gjort Motion om uppliäfvandet
eller åtminstone inskränkning af den Författning,
som påbjuder hvart 5o Tunnelands Jord
på Slättbygden i Malmöhus Län Plantering
med Träd, emedan denna Författning:
1:0 Är i allmänhet overkställbar;
2:0 Äfven om den kunde verkställas, skadelig;
och
3:o I allt fall öfverflödig.
Den är overkställbar, emedan icke tillgång
på Plantor, ja! än icke anstalt till bekommande
deraf för framtiden finnes för en
så vidsträckt Plantering, utan att förstöra en
del af den Skog, som redan existerar. I detta
afseende liknar denna Författning den, hvilken
för en del år sedan föreslogs örn Böter å
Den i Martil.
95
de Föräldrar, sorn icke låtit vaccinera sina
Barn inom en viss ålder, utan att man förut
fogat anstalt om YaccinDepot’s och Vaccinateurer.
Denna Författning är utomdess overkställbar,
eller åtminstone utan ändamål, emedan
Stängsel omkring så många Planteringar skulle
blifva högst svår, ja! ofta nästan omöjlig i
en Ort, der Enskiften redan ålägga Hemmansägare
en alltför tryckande Stängsel-skyldighet.
Men denna Författning vore, om den allmänt
kunde verkställas, ändå skadlig; ty
1:0 Finnas många Byar, hvilka icke hafva
något Tunneland, som icke mera gagnar,
då det användes till iker och Äng, än till. Skog.
2:0 Äro naturligtvis många af Slättbygdens
Hemman belägna tätt intill Skogsbygdens.
3:o Vinner Riket i det liela mera deraf,
att hvart Jordstycke användes till det, som
lemnar den förmonligaste afkastning, och att,
då serskilda Localer äro bäst tjenliga till serskilta
Producter, de olika Bygder utbyta sina
Producter mot hvarannans, när afståndet ej
är alltför stort.
4:o Om Skogsplanteringen på Slättbygden
bereder för dess Innevånare ett oberoende
af Skogsbygden, i afseende på Trädvaror,
ökar den Rikets i det hela beroende af Utlänningen
för Spannmål och andra JordbruksProducter.
Den skulle naturligtvis minska, om
96
Den 2 Martii.
icke till TVdel, så åtminstone till en betydlig
del, Jordbrukets afkastning på Slättbygden
i Skåne, ehuru besparing af Körslor till
Skogsbygden för Veds och Timmers hämtning,
väl kan så vida äfven befrämja Jordbrukets
afkastning, som derigenom Karl- och
ÖkeDagsverken samt, Spillning och Foder besparas.
I afseende på sistnämnde omständighet
medger jag, att den påbudne Planteringen
kan vara gagnelig i de orter af Slättbygden,
sorn ligga längst från Skog, nemligen, om den
till Åker minst dugliga Jord dertill användes,
och icke större ofruktbara Fält finnas i grannskapet,
som böra helt och hållet planteras
med Skog.
5:o Följden af denna Författnings allmänna
verkställande skulle blifva, att Slättbygden
slutéligen skulle producera kanske mera
Skog, än den egentliga Skogsbygden , der
Productionen af Skog och vården af denna i
allmänhet skulle i samma mohn aftaga, som
Skogsplanteringen på Slättbygden tilltog, samt
Skogsboen äfven, då tillgången på Spannmål
på Slättbygden minskades, nödsakas öka sin
Åkerrymd, då Slättboen ökte sin Skogsrymd.
I vårt Land vill man uppmuntra Plantering i
synnerhet på bördig Jord och Åkerbruket på
oländig.
Men äfven om denna Författning ej vore
skadlig, är den åtminstone öfverflödig. Ty
om ändteligen Slättboen ej borde få vara i be
-
Den 2 Martii.
97
liof af alt, i utbyte mot sina Producter, taga
någon del af sina Trädvaror från Skogsbygden,
så kan öfverflödig tillgång på dessa inom
Slättbygden beredas honom :
1:0 Genom den i alla afseenden nyttiga,
men för största delen ej påbegynta Planteringen
af de stora Sandhedar och andra ofrugtbara,
mycket stenbundna Marker, som äfven
finnas på Slättbygden.
3:0 Genom Plantering vid Boningarne,
på Gärdesgårdar och vid Landsvägar.
Planteringen vid Landsvägarne bör dock
ej vara så tät, som påbudit var, ty på våra,
ej som i England breda, utan merendels smala
Landsvägar, hindrar tät Plantering Blåst och
Sol att upptorka vägarna, hvarföre man merendels
finner de stycken af en Landsväg, som
äro tätast planterade, i allmänhet vara de elakaste
och sist upptorka. Man kan derföre ej
110g förundra sig, att tät plantering, jag tror
3 alnar blott mellan hvart Träd, varit påbuden
vid Landsvägarne och äfven tillåten i
Landsvägs-groparne och på sjelfva Vägarne i
Malmöhus Län, på samma tid, som man här
uppe i Landet befallt att Träden på ett visst
afstånd från Landsvägen skulle nedhuggas.
3:o Genom Plantering på de närmast
Slättbygden befinteliga Skogsbygdens ofrugtbara
och mycket stenbundna, i senare tider
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. I Aid. l3. nj.
9£
Den x Martii.
uthuggna sträckor, samt genom Skogarnes i den
Bygden bättre värde.
4:o Genom Höganäs StenkolsVerks bibehållande,
hvartill det Allmänna omöjligen
skulle kunna komma att göra så stora uppoffringar,
som till den påbudna Planteringen,
hvilken skulle fordra så många Millioner
Mans- och Öke-Dagsverken, samt äfven förstöring
af den gamla Skogen.
5:o Genom Veds likaså fria Införsel till
Skåne från Blekinge, som till Sverige från
Ryssland. Innan man grafver kostbara Canaler,
för alt befrämja Communicationen Provincer
emellan, borde man börja med att
upphäfva Författningar, som hämma eller försvåra
den. Och slutligen:
6:0 Genom sådana Köks- och BryggeriInrättningar
samt Kok-käril, som bespara Ved.
För det man sett ett par Hemman på
Slättbygden i Skåne vinna flere 100 R:dr om
året på sin Plantering genom försäljning, slutar
man, att samma vinst skulle tillkomma
hvart och ett Hemman på Slätten, som följde
samma exempel, utan att besinna, att så snart
mångå Hemman, och ännu mera, om alla
gjorde det, skulle Veden säljas sluteligen för
bättre köp, än i den, för en stor del på Skog
ej rika ännu kallade Skogsbygden. En stor
Auctoritet kan man dock åberopa, som skäl
för den påbudna Skogsplanteringen på Slätt
-
Den 2 Martti.
99
bygden i Skåne, nemligen: frami. Friherre
Rutger Mackleans, som lät vid hvart af sitt
Säteries enskiftade Hemman plantera Skog.
Men då detta var förmånligt håde för hans
Bönder och för Orten, emedan ingen Hemmansägars
på den Orten för öfrigt planterat
Skog, så hade han. visst icke ansett en så allmän
Plantering nyttig på alla Hemmanen å
Slättbygden, aldraminst på den bästa Åkerjorden,
till hvilken hans Säteri-jord icke hörde.
— Om det således kan vara en vinst för den
enskildte Hemmansägaren på Stättbygden, att
verkställa den påbudna planteringen i ali sin
vidd, ja! om det vore en vinst för hvar och
en af dem, så följer ej deraf, att det vore en
vinst för Riket i det hela, utan det kan, sorn
jag sökt visa, vara för detta en förlust, hvilken
åtminstone icke genom någon Författning
hör befrämjas.
Måtte vi en gång i vår inre Rikshushållning
hinna till att se vidt ikring oss, se alla
denna Hushållnings delar i sitt sammanhang
och i sitt förhållande till hvarannan, och således
undgå att betrakta hvar serskild Hushållsgren
isolerad, utan sitt behöriga samband
med och förhållande till andra grenar.
Det torde sluteligen ej vara i dessa tider
öfverflödigt för mig att nämna, det jag sjelf
bor på Slättbygden i Malmöhus Län, och har
min Lön i Spannmål, att således min enskildta
interét skulle vinna dervid, att Slättbygden
producerade mindre Spannmål och
mera Skog.
100
Den 2 Martil,
Friherre Wrangel} Henning: Jag kan för
min del aldrig förmoda det vara en öfverflödig
åtgärd, att söka befordra Trädplantering
i en Province, hvarest är den största brist på
Skog och Bränsle. Det är väl sant, att man
egenteligen bör till en sådan Trädplantering
använda så kallad Flygsand och icke den bästa
Jorden, men på de Trakter, der Flygsand
icke finnes, bör man på den minst goda Jorden
verkställa Planteringen; och den Författning,
som stadgar, att hvart 5o:de Tunneland
af ett Hemman bör med Träd planteras, synes
mig alldeles icke obillig. I Skåne är derjemte
äfven nödvändigt, att vid allmänna Vägarne
plantera Träd, emedan Yägarne Vintertiden
på Slättbygden annars ofta icke äro synliga,
helst man i annat fall, i synnerhet vid
Yrväder, lätteligen löper fara att äfventyra
till och med lifvet. Man torde invända, att
StenkolsGrufvan kan lemna tillräckligt förråd
till Bränsle, men jag anser för min del Skogsplantering
i längden bereda mycket säkrare
tillgång dertill, än nämnde Grufva, hvars bestånd
i framtiden torde blifva ganska osäker;
om man föröfrigt här och der anlägger Trädskolor,
bör någon brist på Trädplantor eller
Telningar ej eller kunna befaras.
Herr Strussenfelt, Michael: Om jag rigtigt
fattat Hr Munck af Rosenschölds mening,
har hans tanka ingalunda varit, att Trädplantering
i Skåne borde upphora, utan endast att
Författningen, angående hvart 5o:de Tunnelands
Plantering med Träd, borde upphäfvas,
Den 2 Martii.
101
helst det, utan all fråga, är ett högst betydligt
Onus, att utan undantag ovilkorligen plantera
Träd på hvart 5o:de Tunneland. De
Ljunghedar, som äro belägne vid Skanör,
Sandhammar, med flera ställen, böra till sådant
ändamål användas; men att å hvarje
Hemman på åtskilliga små bitar af jord plantera
Träd, är så mycket svårare oell kostsammare,
sorn gärdsel saknas till uppförande af
Stängsel omkring dessa Planteringar.
Friherre Wrangel: Man kan mycket väl
uppföra Stängsel af Jordvall.
Herr Strussenfelt: Den står icke.
Friherre Wrangel: Af Lera står lian.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag mätte
ej hafva blifvit förstådd af Friherre Wrangel,
då Hr Friherren påbördar mig det yttrande,
att Skogsplanteringen ej är nyttig på Slättbygden
i Malmöhus Län. Jag har blott sökt ådagalägga
både skadligheten och overkställbarheten
af den Författning, som påbjuder Plantering
på livart 5o:de Tunneland, utan afseende
på jordens större eller mindre duglighet
till åker. Tvärtom har jag framställt nyttan
af Skogsplantering på alla de stora-sträckor af
Sandhedar och annan oländig Mark, som finnas,
äfven till ett stort antal, på Slättbygden
i Skåne. Jag har äfven yrkat på Plantering
vid sjelfva Boningarne, på Gärdesgårdar, och
en icke för tät på Landsvägar. Jag har lill
102
Den 2 Martil.
och med erkänt nyttan af Plantering äfven på
Åkerjord i de Orter af Slättbygden, som ligga
långt från Skog eller långt från till Skogsplantering
bäst passande oländig Mark. Likaledes
bar jag yrkat på en bättre vård och äfven
Plantering af de stora, mäst uthuggna
sträckor oländig Mark i den närmast Slättbygden
belägna del af Skogsbygden. Hvad Stenkolsverket
i Skåne beträffar, så kudde det,
om det till någon del af Staten öfvertoges,
ej ådraga Staten så stor förlust, som det till
större delen fåfänga anordnande af Millioner
Karl- och Öke-dagsverken på hvart 5o:de Tunnelands
plantering, utom den på de stora
Sandhedarne i Malmö Län, i synnerhet som
genom detta arbete och genom den kring alla
dessa Planteringar nödiga Stängsel, de till
större delen nyss enskiftade Jordbrukare i
Skåne skulle nödsakas lemna större delen af
sin Åkerjord utan stängsel för att verkställa
den kring Planteringen. För öfrigt är det besynnerligt,
att man hellre vill se hela Riket
i beroende af Utlänningen för Stenkol, än en
Ort beroende af andra Orter af samma Rike,
för Ved och andra Trädvaror. Hvad Plantskolor
beträffar, så har jag i mitt Memorial ej
otydligt yttrat, att de borde föregå Påbudet
om en så vidsträckt Plantering.
Herr Cederskjöld, Pehr Custaf: I den af
Hr Munck af Rosenschöld gjorda Motion, om
upphäfvande af den Författning, hvarigenom
hvarje Jordägare på Slättbygden i Skåne ålägges,
att med Skog plantera TVdel af sin Jord,
Den 2 Martti.
103
finner jag, för min del, så mycket mer skäl
att instämma, som jag förmodar att i ett så
slätt och öppet samt för Stormar utsatt Land,
som Skåne, Skog aldrig skulle kunna trifvas,
om den planterades blott på smä_, kringspridda
Jordjläckar. Stormar och Yintrarnes åverkiiingar
synas, i så små Planteringar, böra
tvinga det späda trädet, och hindra dess tillbörliga
utbildning.
Om nemligen Skog skall trifvas, måste
den vara stor och vidlyftig,’ så att de mångfaldiga
träden må så mycket bättre kunna gemensamt
skydda hvarandra. — I Skåne synes
derföre Skogsplanteringen nödvändigt böra anställas
i stora Arrendissementer, och endast
på sådana Ställen, som dertill äro för öfrigt
passande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att så väl Hr Munck af Rosenschölds
ofvannämnde Memorial, som de i anledning
deraf nu afgifne Yttranden, måtte till Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskottet, dit
Hr Rosenschölds Motion i samma ämne redan
blifvit förvisad, remitteras; hvilket bifölls.
Herr Oxehufvud^ Bo, hade inlemnat ett
så lydande:
Vördsamt Memorial!
Sedan Riksens Högloflige Ständers OeconomiseUtskotts
Betänkande, rörande den i
104
Den 2 Martil.
Hedervärda BondeStåndet väckte Motion om
en Magazinslnrättning i Borås Stad, blifvit
till StatsUtskottets bandläggning remitterad, i
anledning af Herr Presidenten von Schulzenlieims
anmälan, att flere Mål i detta ämne
vore till sistnämnde Utskott inkomne, så får
jag, med stöd af 56 § Riksdagsordningen,
vördsamt föreslå, att likaledes ett Magazin inrättades
uti Staden Fahlköping, af orsak, att
den är belägen uti medelpuncten af en bland
de frugtbaraste Provincer i Riket, som lätteligen
till der blifvande Magazin kunde aflåta
omkring 20,000 Tunnor Spannmål, hvilka de
inom 2 mils Periferie belägne 20 Pastorater
säkerligen till årligt afsalu producera, men
nu blifva mästadelen vintertiden borttransporterade
till Brännvins-brännare uti långt
aflägse Skogsbygder; hvaraf ofta bänder, att
vid Sånings- oell Sommartiderne inträffar Sädesbrist
både för Städerne, samt för mindre
Hemmansbrukare, Torpare och Inhyseshjon
uti denna starkt peuplerade Landsort,
hvilka då nödgas till de Hemmansbrukare,
som hafva Hästar, betala en dryg och ofta
oskälig Transport-kostnad, för hämtningen af
den på 6 å 8 mils afstånd, utur Mamestads
och Lidköpings Magaziner, till dessa nödställdes
behof, requirerade Spannmål; härtill
kommer ock, att, utom. ofvannärnnde tvenne
mils omkrets vidtager, uti Öster och Söder,
ganska magra Orter, såsom Fogelås, Daretorps,
Sandhems, Habo, Bottnaryds och Hösna
Pasloraler, hvilka, oaktadt bästa årsväxt,
ändock alltid behöfva köpa Spannmål, och
Den 2 Martii.
105
hafva 10 ä 12 mil till ofvannämnde Magaziner,
samt nödgas anlita Jönköpings Magazin,
hvars egentliga bestämmelse bör vara, att
rädda det magra Småland för hungersnöd, och
brist på tjenlig Sädes-säd.
Med nära 3o-årig Tjenstebefattning, äfven
22-årigt Landtbruk i denna nu beskrifna Ort,
har jag kommit uti noga kännedom och erfarenhet
af behofvet utaf Magazins-inrättning
derstädes, särdeles enär missväxt-år inträffar;
ty då blifver nöden allmän, och sjelfve de
större Hemmansbrukarne nödgas köpa Sädessäd,
sedan de vintertiden till Skatternes utgörande
försålt årsväxten.
På flere Orter i Puket torde dylika Localomständigheter
påkalla Magaziners anläggande;
— Jag får derföre lika vördsamt hos
Högiofl. Ridderskapet och Adeln hemställa,
om ieke Riksens Högiofl. Ständers Statsutskott
borde anmodas, att från Konungens Befallningshafvande
i Länen infordra skyndsamma
underrättelser, huruvida Local-omständigbeterna
på flera ställen vore i behof af Magaziner,
med afseende på lätt tillgång till inköp
för Magazinet, och beqvämt läge för behöfvande
Landsort. Jag skulle ock förmoda,
alt härvarande Riksdagsmän från hvarje Province
kunde lemna tillförlitliga underrättelser
uti detta ämnet.
Då nu ändamålet med Magazinslnrättningar
är, att uti missväxt-år kunna bistå med
106
Den 2 Martil.
Spannmål,'och erfarenheten har, ty värr, visat,
att föga mer än två, högst trenne goda år
kunna påräknas; hvarefter, om icke total missväxt,
åtminstone tvänne mindre bördige år inträffa
, så fordrar försigtigheten, att vid ymnig
årsväxt inbringa så mycken Spannmål, att
deraf bör vara Förlag till nödens tid påkommer;
det är endast i sådan författning, somMagazinslnrättningarne
kunna uppfylla sin bestämmelse,
den nemi., att rädda Landet från hungersnöd,
och förekomma behof af utländsk
Spannmåls-införsel, samt i goda år förekomma
Spannmålens vanvärde och i missväxt näpsa
Ockrarens speculationer. Men till allt detta fordras
Förlag och vida större Summa, än uti 8:de
HufvudTiteln under Allmänna och Extra Utgifter
nu är anslaget, så vida Inrättningen fullkomligt
skall svara emot sitt stora och nyttiga
ändamål. Hvarföre jag vördnadsfullt får hos
HöglofL Ridderskapet och Adeln anhålla, det
StatsUtskottet likaledes blifver anmodadt, att
föreslå någon större och tillräckligare Summa,
både till nya Magaziners anläggande, samt desse
och de gamles uppfyllande, med minst tvänne
års Förlag; svaret kan väl aldrig blifva, att
Penningar skola först anslås till andra mera Riksgagneliga
stora företag. Månne icke detta, såsom
directe ländande till Jordbrukets nytta,
bör äga företrädet?
Aldrig skall Nationen få anledning att kunna
förebrå sina Répresehtanter, att vid detta tillfälle
hafva åsidosatt de af erfarenheten redan erkände
nyttiga företag, för att endast befrämja de på
ben 2 Martil.
107
Suppositioner calculerade, ■— således till Magazinslhrältningens
och Jord-culturens förmån,
vare sig Enskiften, KronoSkogars och Allmänftingars
fördelande och försäljande, Strömrensningars,
Maders, Mossars och Sjöars uttappande,
OdlingsLåns befrämjande m. m., bör anordnas
4°o,ooo R:dr, att årligen intill nästa Riksdag
utgå, hvarvid anmärkes, att omkring
177,000 R:dr redan äro anslagne och således
icke mer än a3o,ooo R:dr skulle tillskjutas.
Detta skulle ovedersägligen för framtiden
bereda Fosterlandets välmakt och välbestånd;
enär man med kraftfulla bidrag visar
sig bestämdt vilja Fosterlandets väl. De tidehvarf
hafva längesedan försvunnit, då man
trodde decorationer vara nog till Jordbrukets
upplijelpande, och att Magaziner med toma
loft göra tillfyllest för att afvärja hungersnöd,
samt Utländsk Spannmåls införsel; och
det är med tilltagande upplysning, man har
erfarit att mera verksamma åtgärder fordras.
Jag erinrar mig alltid med hvad tålamod
och godhet IJöglofl. Ridderskapet och Adeln,
så väl som Respective MedStånden, redan låtit
sig föredraga och beviljat Remiss å ämnen,
hvilka, efter min tanka, hafva föga inflytande
på allmänt välbeställd-, såsom rörande
Målningars förfärdigande, Isländska Språkkunskapen,
Muddringai’, Lumpsamlare-rättigheter,
Landsvägars rätande och Hållkarlars
spöande m. m., hvarföre jag, vid detta grundämne
för Statens välmagt och alla Näringars
bestånd, förväntar mig lika välvilja, och ödmjukast
anhåller, att detta Memorial måtte
108
Den 2 Martti.
blifva till Stats-Utskoltet remitteradt, och med
de öfrige Respective RiksStånden communiceradt;
hvaröfver jag utbeder mig Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Begärdes på Bordet.
Herr Flach, Carl Fredric: I den orten
bosatt, kan jag, med öfvertygelse om billigheten
och nyttan, understödja Herr Oxéhufvuds
Motion, rörande ett SpannmålsMagazins anläggande
i Staden Fahlköping. Efter min localkännedom,
tror jag mig böra tillstyrka, att
ett af de båda i Länet nu varande Magaziner
i Mariestad eller Lidköping borde flyttas till
Fahlköping, icke allena för Länets större beqvämlighet
och båtnad, utan äfven för den,
som derigenom skulle tillflyta den delen af
Småland, som hämtar en del af deras årliga
Sädesbehof från Skaraborgs Län.
Upplästes och lades på Bordet följande
från StatsUtskotlet den 21 sistlidne Februarii
afgifne Ullåtanden:
1:0 Angående den af Herr M. Thunell
inom Yällofl. Borgareståndet gjorde hemställan,
att MagazinsDirectionen ej måtte införskrifva
Utländsk Spannmål, deruti Utskottet,
af anförde skäl, ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall al Herr Thunells berörde hemställan.
2:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående användande af de inom
Den i Martii.
109
Södermanlands Län befintlige, så kallade Jagbackar;
deruti Utskottet, efter det ofvannämnde
Jagbackar blifvit fördelte i 5 serskildta Classer,
i mohn af hvars och ens beskaffenhet och
öfriga förekommande omständigheter, utom 8
stycken, hvilka ej blifvit till någon Class hänförde,
förklarat: att i afseende på beskaffenhet
af dessa Lägenheter, StatsUtskottet“funnit
den vara sådan, att de dels till det mästa
redan voro, dels ock framdeles, efter verkställde
undersökningar, borde förmodas kunna blifva
Kongl. Maj:ts och Kronans ostridiga Egendomar,
för hvilka intet hinder syntes möta,
att kunna vidtaga de åtgärder och Författningar,
som med Kongl. Majrts och Kronans
fördel funnos mäst förenlige och deraf bereda
henne den högsta möjliga fördel; att
StatsUtskottet; i sistnämnde afseende, vore af
den tanka, att Skatteköp derå borde för
Kongl. Majit och Kronan blifva formonligave,
än Arrende, att till Riksens Ständer af sådan
anledning hemställdes, det alla ifrågavarande,
så väl under som utom vissa Classer uppförde
Jagbackar, med undantag af dem j hvarå anspråk
till ägande eller dispositions-rätt blifvit
gjorde, måtte på offentelig Auction på en och
samma dag, efter vissa af StatsUtskottet föreslagne
grunder, så väl i Kongl. KammarCollegium,
som J^andsCancelliet i Nyköping, till
den mästbjudande, emot årlig afgift i Spannmål
eller Hö, att lefvereras antingen in natura
eller med penningar, efter årlig Markegång,
upplåtas under Skattemanna-rätt, och med de
villkor, hvarunder besittningsrätten å Skatte
-
110
Den 2 Martti.
hemman oell Lägenheter efter gällande Författningar
i allmänhet åtnjutas; att till vinnande
af ali möjlig skyndsamhet uti den af Kongl.
Maj:t anbefallde uppmätning af dessa Jagbackar
och deras läggande på Charta, StatsUtskottet
ansett de med Löner på Stat bestådde
Landtmätare böra anbefallas, eller ock, derest
de af lagliga skäl voro derifrån hindrade, andre
Landtmätare förorduas, att detta arbete
genast företaga, och derunder förbjudas, att
under tiden med andra göromål sig befatta, då
Utskottet förmodade, att arbetet under innevarande
år borde knnna fullbordas, samt sluteligen,
att Utskottet i öfrigt hållit före, det
med de Jagbackar, hvarå vederbörande gjort
anspråk, men hvilka efter Laga kraft vundne
Domar, varda Kongl. Maj:t och Kronan tillerkända,
borde på enahanda sätt förhållas, som
StatsUtskottet, i afseende på de öfrige, förut
föreslagit och hemställt.
3:o I anledning af Herr Gustaf L. Grönhagens
framställning om förbättring i aflöning
för KrigsRevisions-Betjeningen; deruti Utskottet,
till besvarande af denna Motion, anmäler,
det Utskottet, uppå förut i enahanda ämne erhållen
Remiss från Hedervärda BondeStåndet,
uti afgifvit samt af alla RiksStånden bifallit
Memorial, på anförde skäl, förklarat sig icke
kunna tillstyrka bifall till den då gjorde framställningen,
i följd hvaraf någon vidare åtgärd
i denna fråga icke ägde rum.
4:o Angående Riksdagsmannens från Ska
-
Den 2 Martti.
lil
raborgs Län Jonas Anderssons Memorial, rörande
föreslagne grunder för liqviderande af
den UndsättningsSpannmål, som från MagazinsDirectionen
utdelas; deruti StatsUtskottet,
på anförde skäl, icke ansett något sådant Förordnande
kunna meddelas, hvarigenom ett visst
Penningebelopp för hvarje Tunna Säd, såsom
Jonas Andersson hemställt, af i eller högst 2
R:dr, borde utöfver inköps- eller anskaffningsvärdet
af Undsättningstagarne städse erläggas.
5:o Af den 21 sistlidne Februarii: innehållande,
att sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
och Herrar Talemän, jemte Utskottens
Ordförande, föreslagit den vedergällning, som
vid denna Riksdag borde tillkomma RiksStånden
och deras Utskotts Secreterare, Cancellier
samt Vaktbetjening, och detta Förslag blifvit
till StatsUtskottet öfverlemnadt, har Utskottet
derå tillstyrkt bifall, med undantag 1) att något
Tractamente af Statens medel icke måtte
tilläggas RiddarhusFiscalen. 2) att Tractamentet
för RiksStåndens Extra Ordinarie Cancellister
borde nedsättas från 3 till 2 R:drB:co
om dagen. 3) Att Notarierne hos BondeStåndet
måtte i stället för 4 R.’dr, endast erhålla
3: 24. om dagen, samt 4) Att den för YaktBetjeningen
både hos Stånden och vid Utskotten
föreslagne Aflöning skäligen borde nedsättas
från 1 R:dr 16 sk. Banco till 1 R:dr samma Mynt
om dagen; hvarförutan Utskottet tillstyrkt, att
förskott på ifrågavarande Arfvoden och Tractamenten
måtte beviljas, att utgå till och med
den 3i sistlidne Januarii. Och har Utskottet
112
Den 2 Martn.
i öfrigt föreslagit, att de till Skrif-malerialier,
samt öfrige förnödenheter i och för Ståndens
samt Utskottens Cancelliet* erforderliga medel,
som vanligen bestridas af RiksdagskostnadsSumman,
må ersättas efter af Secreterarne gifvande
verificerade Räkningar, hvilka af Herr
Grefven och LandtMarskalken och Herrar Talenlän,
samt Ordföranden i Utskotten borde vara
genom deras påskrift godkände; hemställandes
Utskottet sluteligen, att i händelse af bifall, underdånig
anmälan till Kongl. Majrt kunde aflåtas
i afseende på Nådig befallning om utbetalningens
verkställande af Riksdagskostnadsmedlen.
Upplästes och lades på Bordet följande
La^Utskottets den 10 sistlidne Februarii afgifne
Utlåtanden:
1:0 Angående Riksdagsmannen för Gamla
Norbergs och Skinskattebergs Härader, Hans
Anderssons framställda Motion, om vidtagande
af en Författning, hvarigenom måste bestämmas,
det hvar och en, som genom köp
eller annorledes blifver ägare af BergsmansHemman,
skall vara pligtig, att fullgöra alla
de skyldigheter, hvilka samma Hemman åtfölja,
deruti Utskottet, på den grund, att det
vore en klar följd af Kongl. Kungörelsen den 6
April 1810, att hvilken, som blifver innehafvare
af ett så beskaffadt Hemman, ovillkorligen
åligger att fullgöra alla de skyldigheter,
hvilka Hemmanet åtfölja, funnit sig icke äga
an
-
Den 2 Martii. lig
anledning tillstyrka bifall till det om en Författnings
utfärdande i detta ämne väckta Förslag.
2:0 Angående det af Borgmästaren J. H.
Ekstrand gjorde yrkande, om en vidsträcktare
rätt för Odlare af Kärr, Mosse eller sidländt
Mark, att enär för vattnets aftappning, aflopp
måste sökas öfver Grannens ägor, få den nödvändiga
gräfningen och ränsningen af Grannarne
med all skyndsamhet verkställd, äfvensom
att Rältegångssättet, i händelse af tvist härom,
må blifva förkortadt, i likhet med hvad Kongl.
Förordningen den 9 Februarii 1802, angående
Stängselskyldigheten föreskrifver; deruti Utskottet
på anförde skäl ansett sig icke kunna
å detta Förslag tillstyrka bifall.
3:o I afseende på Herr BergsRådet A. von
Wahrendorff^ gjorde Förslag, att Skogsåverkan
må anses och straffas lika med Stöld; deruti
Utskottet, på antagne grunder, ansett sig icke
kunna samma Förslag tillstyrka.
Följande från Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtskottet inkomne Betänkanden upplästes
och lades på Bordet:
1:0 Af den 18 Februarii: I anledning af
väckt fråga, om Förbud mot införande af utländskt
spunnit Bomullsgarn; deruti Utskottet,
på anförde skäl, ansett sig så mycket mindre
äga anledning att tillstyrka förändring uti Kgl.
Maj:ts gifne Nådiga tillstånd för införseln,
emot bestämd Tull, af utländskt Bomullsgarn,
Ridd. o. Ad. Prot. IV B, I Afd. i5, 16.
114
Den i Martti.
som på den korta tid denna Författning ägt
rum, redan en märkeligen tilltagande industrie
i, väfnader bevist dess välgörande verkan, och
i allt fall täta ombyten af oeconomiska Författningar
syntes vara både emot erfarenheten och
Allmänna Opinionen stridande.
2:0 Af den 18 sistledne Februarii: Angående
Riksdagsmannen Eric Ericssons från Örebro
Län gjorde yrkande, om en fri Tackjernshandel;
deruti Utskottet, af anförde skäl,
ansett sig äga anledning tillstyrka, det Riksens
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t, med afseende
å Riksens Ständers vid flere föregående Riksdagar
yttrade underdåniga önskan, täcktes fatta
dess Nådiga Beslut till befrämjande af en
friare Tackjernshandel.
3:o Af den 18 sistledne Februarii: Deruti
Utskottet anmält, att sedan Högvördige PrestStåndet
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottens gemensamma åtgärd remitterat
ett Memorial af Herr Prosten Fornander,
om Undersöknings anställande på Öland,
till utrönande deraf, huruvida Stenkol derstädes
finnas, jemte yrkadt Anslag dertill af Statsmedlen;
så har OeconomiaeUtskottet erhållit
underrättelse, att detta ärende redan blifvit
af StatsUtskottet; förmodligen efter enskild Remiss,
afgjordt, och Utskottets Betänkande derom
af samtelige Respective RiksStånden bifallit;
i anledning hvaraf OeconomiaeUtskottet
ansett någon ytterligare åtgärd derutinnan icke
böra vidtagas.
Den 2 Martti.
U5
4-'o Af den 10 sistledne Februarii: I anledning
af Riksdagsmannen Måns Pehrssons
från Blekingen gjorde Yrkande, att, till upplijelpande
af Boskapsskötseln inom samma
Province, Finnarne antingen måtte förbjudas
hit i Landet införa Kött, och andra Victualie*
varor, eller ock så hög Tull å deras Varor
bestämmas, alt de icke vidare blifva i stånd
att, såsom hittills skett, vid minsta täflan, genom
prisets nedsättande, tillskansa sig denna
Handel; deruti Utskottet, på grund af 17 §.
uti FredsTractaten emellan Sverige och Ryssland
den 17 September 1809, Kongl. Kungörelsen
den 26 Junii 1811 samt den under den
10 September 1817 slutna additionella Act
till ofvannämnde FredsTractat, väl ansett sig
ej tillständigt att ingå uti något hufvudsakligt
tillstyrkande rörande detta ämne; men då Utskottet
ägde kännedom derom, att Kongl.
Maj:t fästat Nådig omtanka på utvägar, hvarigenom
Riket så mycket som möjligt må blifva
oberoende af sådana utländska Producter,
på hvilka det ägde erforderlig tillgång inom
sina gränsor; hyste Utskottet ock den underdåniga
öfvertygelse, att Kongl. Majit, enär tid
och omständigheter det medgåfvo, täcktes vidtaga
sådana mått och steg, hvilka Kongl.
Majit kunde anse mäst tjenliga till det åsyftade
ändamålets befrämjande.
5:o Af den 10 sistledne Februarii: Angående
inom Hedervärda BondeStåndet väckta
serskilta Motioner, dels att Kongl. KammarCollegium
helt och hållet måtte befrias
ifrån dess nu ägande åtgärd vid de årliga
Deli 2 Martti.
MarkegångsSättningarne; och dels att tiden
till MarkegångsSättningarnes upprättande måtte
blifva framflyttad ifrån November till Januarii
Månad; deruti Utskottet, i afseende å
den förra omständigheten, på upptagne grunder
tillstyrkt, att den i Länen på föreskrifvit
sätt stadgade Markegång, borde för hvarje
Län orubbad blifva gällande och ej af någon
Auctoritet kunna förändras; samt att, i följd
deraf, Kongl. KammarCollegii befattning med
MarkegångsTaxorne hädanefter må komma att
upphöra i alla andra fall, än då fråga är om
RiksMarkegångens upprättande eller upptagande
och afdömmande af de Besvär, hvilka antingen
af enskildta Räntegifvare och Räntetagare,
eller å Fromma Stiftelsers vägnar, eller af
Kongl. KammarCollegii AdvocatFiscal, till iakttagande
af Kronans rätt kunna anföras, hvarföre
Kongl. Collegium, i sådant afseende, på vanligt
sätt, borde erhålla del af Committerades åtgärder;
men beträffande den senare omständigheten,
eller förändring af tiden för MarkegångsTaxornas
upprättande, har Utskottet ansett
sig icke äga anledning understödja den,
i detta afseende, väckta Motion.
6:0 Af den 18 sistledne Februarii: I anledning
af väckta frågor uti flera till Borgareoch
BondeStåndexr ingifne Memorial, så väl
om upphörande af frikallelsen för Högloflige
Ridderskapet och Adeln från deltagande med
Borgerskapet uti kostnaderna för deras Hus
och Tomter i Städerne, till Kyrko-, Prest-,
Scholae- och Rectors-BoställsByggnader samt
Den 2 Martil. 117
öfriga StadsEgendomar ålagda skyldigheter,
som ock derom, att de Onera, hvilka tillhöra
Gårdsägare hland Städernes Borgerskap, måtte
utsträckas till alla Fastighetsägare i Städerne
utan undantag; deruti Utskottet, efter anförande
af de åtgärder, som, i anledning af
väckta Motioner i detta ämne, redan blifvit
vid 1812 och 1815 årens Riksdagar vidtagna,
förklarat sig finna, att de af Ridderskapet
och Adeln samt PresteStåndet vid 1809 och
1810 årens Riksdagar beviljade Concessioner
af dessa Stånds Privilegier icke kunde utsträckas
till omförmälle Byggnads- och Underhållsskyldigheter
eller lill ett så bcskaffadt deltagande
af dessa tvänne Respective RiksStånds
Ledamöter, uti de, Fastighetsägare i Städerne
åliggande Onera, som det, hvarom fråga blifvit
väckt; och vore Utskottet af samma tanka,
som OeconomiseUtskottet vid i8i5 års Riksdag,
att välbemälte tvänne Stånd ägde uti sina
Privilegier en tillräcklig säkerhet emot deltagande
uti eller åläggande af alla andra skyldigheter
af detta slag, än de, som kunde hänföras
till en Gärd af den fria och oberoende
viljan; från hvilket Utlåtande, enligt serskilt
bifogat ProtocollsUtdrag af den 18 sistledne
Februarii, Irenne Utskottets Ledamöter af
BorgareStåndet varit af skiljaktig tanka, nemligen
Herr Malmberg, hvilken på anförda skäl
ansett ifrågavarande ämne icke böra såsom en
Privilegiifråga betraktas: Herr Schotte, hvilken,
jemte instämmande uti berörde serskilta
mening, tillika yttrat den önskan, att, om det
ansågs vara Privilegiifråga, Ridderskapet och
113
Ben 2 Martii.
Adeln samt PresteStåndet, med afseende S billigheten
och rättvisan, ville häri medgifva ändring,
och saken, i enlighet dermed, då komme
att behandlas; samt Herr Faurell, hvilken
förenat sig till alla delar med Herr Malmberg,
under tillägg, att uti Ridderskapets och Adelns
år i8to gjorda åtagande af Inqvarteringsskyldigheten,
äfven andra Egendomar åtföljande
Onera, efter dess tanka, borde vara inbegripne.
7:0 Af elen 10 sistledne Februarii: Rö’-  rande inom Borgare- och BondeStånden väckt
fråga, om en förbättrad Posternas Reglering på
åtskilliga orter i Riket, samt vissa öfverklagade
olägenheter vid Postföringen emellan
Norrige och Dannemark; deruti, i afseende på
förra omständigheter och då ett närmare utredande
af de Förslag, som blifvit vid Motionen
gjorda om ett hastigare förskaffande af
den Inländska Posten, fordrade en noggrann
undersökning af de omständigheter och serskilta
förhållanden, som härvid kunde förekomma;
Utskottet ansett sig böra inskränka
sin åtgärd till den hemställan, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:t framförde en underdånig
önskan, att Kongl. Majrt, som efter Vederbörandes
hörande, bäst vore i tillfälle att
lill hufvudsaklig pröfning upptaga närvarande
Ärende, täcktes dervid fästa det Nådiga afseende,
som densamma kunde anses förtjena och
omständigheterne medgåfve. Vidkommande åter
den senare frågan, eller de olägenheter,
som genom närvarande Reglering af Postform
-
Den 2 Martii.
119
gen mellan Norrige och Dannemark tillskyndades
de Skjutsskyldige, har Utskottet, af anförde
skäl, tillstyrkt, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga
hemställan, det den ålagda skyldigheten, att
med serskild Post fortskaffa Brefven mellan
Norrige och Dannemark och åter tillbaka,
måtte hädanefter upphöra, hvaremot öppet tillfälle
borde lemnäs, att då Norrska Posten på
vissa bestämda tider aflemnas vid närmaste
PostContoir inom Svenska Gränsen, densamma
då kunde med Svenska Posten till bestämda
Orter afgå.
Upplästes och lades på Bordet följande
af Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskotten
den i4 sistledne Februarii gemensamt
afgifna Betänkanden:
i:o Angående Herr K. F. Lindes gjorde
Motion, att förbudet emot Bränvins utborgande
till omyndiga Studerande, Tjenstefolk, Gesäller
och Lärgossar samt Gemenskapen af
Krigsmagten äfven måtte utsträckas till alla
andra Personer, deruti Utskotten, på upptagna
grunder, ansett sig icke äga anledning att till
bifall anmäla hvad i ofvanberörde måtto är
vordet hemstäldt.
2:0 Angående KronoSkjuts-skyldiges rättighet,
att vid HäradsTingen välja de i Kongl.
Förordningen den 28 Junii 1809 omförmälte
Deputerade; deruti Utskotten, med bifall till
120
Deri 2 Martu.
Motionen, ansett sig böra föreslå utfärdandet
af en sådan Förklaring öfver /['.de Puncten af
samma Förordning, att KronoSkjuts-skyldige
uti hvarje Länsmans District agde, att å första
Rätlegångsdagen af det Lagtima Ting i
Häradet, som först på året infölle, genom förut
dertill utsedde SockneFullmägtige sig inställa,
för att inför HäradsRätten välja det antal
af högst trenne Deputerade, hvilka, intill
det påföljande året inträffande berörde Lagtima
Ting, borde af KronoBetjent emottaga och
granska de Afskrifter af KronoSkjutsLängder
och MarcheRouter, hvilka dessa äro pligtige
att genast efter hvar och en förrättad Kronoskjuts
till bemälde Deputerade aflemna, hvarefter
de sistnämnde ägde, att, om de funno det
någon af de Skjutsskyldige för när skett, sådant
hos Konungens Befallningshafvande i Länet
anmäla till behörig rättelse.
3:o Angående dels Riksdagsmannen från
Westmanland J. M. Wessings Memorial, hvari
föreslås 1:0 Att de i 26 Cap. 4 §• ByggningaBalken
från Tingshusbyggnad fritagne Hemman
mätte åläggas, att deruti deltaga; 2:0 Att
så framt PresteStåndet ej vill åtaga sig att bygga
vid Prestegårdarne, de, hvilka från skyldigheten
att vid sådan byggnad biträda, äro uti
2 §. af nämnde Capitel frikallade, må till sådan
skyldighet förbindas och Kyrkoherden vara
pligtig, att de vid Syn emottagne Hus under
sin tjenstetid underhålla; samt 3:o Alt Säterier
må vara, lika med alla andra, pligtige
att biträda vid Yådelds släckande samt den ef
-
Den i Martii.
121
tersyn som sedan fordras; och dels den af Riksdagsmannen
från Skane, Jöran Jönsson väckta
fråga, om utsockne Frälsehemmans i berörde
Ort blifvande åliggande, att med öfrige
Hemman i Häradet bygga Tingshus och Fängelserum;
deruti Utskotten funnit första och
andra Puncterne af Wessings samt Jöran Jönssons
yrkande hafva till föremål ändring och
upphäfvande af ej mindre 8 §. i Ridderskapets
och Adelns Privilegier, den i6 October 1723,
än hvad angående Kyrkoherdarnes åliggande,
i afseende på vidmagthållande af de Hus i
Prestegården, dem Socknemännen äro skyldige
att bygga, blifvit stadgadt; vid hvilket förhållande
Utskotten ansett berörde Motioner,
emot 114 §* i Regeringsformen, ej kunna under
Utskottens pröfning komma. Beträffande
åter 3 Puncten i Wessings Memorial, hafva
Utskotten icke kunnat inhämta, att något allmänt
Stadgande vore gifvet, som föreskref de
skyldigheter, hvilka i berörde afseende tillkomne
de å landet boende, samt än mindre,
att Säterier eller deras Innehafvare blifvit från
de samma befriade; och då den pligt, att rädda
och hjelpa de, som, genom olyckshändelse
och deribland jemväl genom vådeld, råkat i
fara och nöd, hvarken kunde eller borde genom
någon författning bestämmas; funno Utskotten
det icke eller vara lämpeligt att föreslå
antagandet deraf.
4:o Angående Riksdagsmannen från Jönköpings
Län, Johannes Arfvidssons gjorde Motion,
0111 indelning af Byevägar, samt att, i hän
-
122
Den 2 Martil.
delse Grannarne sig emellan icke kunna öfverenskomma
om fördelningen deraf, vederbörande
Landtmätare då må af Konungens Befallningshafvande
förordnas, att en slik delning
efter Hemmantalen förrätta; deruti Utskotten,
med stöd af Kongl. Resolutionen på Ridderskapets
och Adelns Besvär den 8 Januarii
1^35, ansett det redan vara behörigen bestämdt,
hvilka i berörde vägars underhållande borde
deltaga; äfvensom Utskotten, i afseende på Johannes
Arfvidssons Förslag om Byevägars fördelning
af Landtmätare, jemväl funnit sig ic~
ke derå kunna tillstyrka bifall.
5:o Angående Riksdagsmannen, Pehr Jonssons
från Kronobergs Län gjorde yrkande, att
den nu bestämda tiden för Vägsyners förrättande
måtte förändras, och att berörde Syner
måtte ske emellan den 24 Junii och 12 Julii hvarje
år; deruti Utskotten på anförde skäl tillstyrkt,
att den uti Kongl. Brefvet den i3 September
1790 meddeldte föreskrift, angående tiden då
den allmänna väglagningen och grusningen bör
förrättas, må sålunda förändras, att den samma
i stället bestämmes att ske ifrån vårens
början och till den 1 Julii, då berörde lagning
och grusning skall vara fullbordad, och hvarefter
samt till den 14 nämnde månad, Yägsyner
på vanligt sätt böra företagas och slutas;
anseende Utskotten i öfrigt det böra blifva
Konungens Befallningshafvande i hvarje Län
öppet lemnadt, att om, i afseende på Ortens
skiljaktiga beskaffenhet, det skulle finnas lämpeligare
och nyttigare, att väglagningen all
-
Den 2 Martil.
123
mänt skedde Höstetiden, få derom, efter VäglottsÄgarnes
föregående hörande, efter omständigheterne
förordna.
6:0 Angående Riksdagsmannens från Vester
Norrlands Län, D. Selanders väckta Motion,
deruti flere af BondeStåndets Ledamöter
sig förenat, rörande föreslagen ändring uti
Författningar om allmänna Vägars underhållande
vintertiden, i afseende på inrättningen af
Ploglag; deruti Utskotten, på anförde skäl,
ansett sig icke äga anledning tillstyrka någon
sådan ändring uti hvad rörande ifrågavarande
ämne nu är stadgadt, ^om Selander och de af
Bondeståndets Ledamöter, hvilka med honom
instämt, velat åstadkomma.
7:0 Angående Riksdagsmannens från Bohus
Län, Hans Anderssons uti ingifvit Memorial
gjorde hemställan, att genom en utfärdande
Författning måtte förklaras, att, vid Brandstods
erläggande, Förmedlingen af ett Hemman hör
så väl i detta som andra fall tillgodo njutas;
deruti Utskotten, af andragne skäl, funnit sig
böra föreslå, att, i likhet med hvad Hans Andersson
hemställt, genom utfärdande af en
Förklaring må stadgas, det ett Hemman, som
blifvit förmedladt, sedermera icke annorledes än
efter beräkning af det förmedlade Hemmantalet
hvarken hör erlägga eller få Brandstod.
8:0 Angående Herr Lagmannen, Grefve
Johan Henning Gyllenborgs gjorde Förslag,
till erhållande äf rättighet för en hvar af Rikets
Innevånare, att till Kongl. Majit i under
-
124
Den 2 Martii.
dånighet ingifva nyttiga Förslag i alla Styrelsegrenar;
äfvensom hemställanden, angående
ändring eller förklaring af utfärdade Författningar;
deruti Utskotten, hvilka i allmänhet
ansett det nu icke vara någon betagit, utan
tvärtom öppet att städse, med iakttagande af
de skyldigheter, hvilka derifrån höra vara
oskiljaktiga, samt inom en laglig gräns, hos
Kongl. Maj:t uti underdåniga Ansökningar och
Hemställanden anmäla, så väl enskildta som allmänna
Ärender, på anförda skäl, och då det
vore betänkligt, att utsträcka herörde förmån
så vidt, som Herr Grefve Gyllenborg syntes
åsyfta, funnit sig icke hora tillstyrka bifall af
omförmälte Förslag.
9:0 Angående Riksdagsmannen, Anders
Danielssons från Elfsborgs Län, Motion, att
Rikets Ständer måtte åt en eller tvänne af
dem utsedde Lagkunnige Män uppdraga, alt
sammanfatta 1:0 Ett kort Sammandrag af Författningar,
rörande Svenska Jordägares rättigheter
och skyldigheter, och 2:0 En fullständig
och systematisk Samling af Författningar
i samma ämne; deruti Utskotten, i afseende
på förra omständigheten, ansett det blifva af
mindre nytta och jemväl icke till ändamålet
fullkomligt ledande, att tillstyrka någon anstalt,
för att få ett så beskaffadt Sammandrag, som
förenämndt är, författadt och iordningstäldt;
hvaremot, rörande Förslaget om upprättandet
af en fullständig samling utaf alla Oeconomiska
Författningar, hafva, efter inhämtad kännedom
derom, att Kongl. Majit icke allenast
Den a Martii,
125
anbefallt vederbörande Collegier och Embetsverk,
att hvar för sig författa Sammandrag af
gällande Oeconomiska Författningar uti de ämnen,
hvilka livart och ett af bemälte Collegier
och EmbetsVerk isynnerhet ägde att handhafva,
utan ock föreständigadt Rikets Collegier att, vid.
verkställigheten af berörde anbefalte Sammandrag,
tillika tillse, huruvida dervid i mer eller
mindre mohn kunde iakttagas hvad Riksens
Ständer vid 1809 och 181 o årens Riksdag
önskat, att alla uti allmänna Hushållningsmål
utfärdade Förordningar kunde i en enda
Författning för hvarje serskildt ämne sammandragas;
Utskotten funnit sig böra tillstyrka,
det Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet framföra deras begäran, att
Kongl. Maj:t i Nåder täcktes, der sådant ej redan
skett, till fullbordan bringa hvad Kongl.
Maj:t i båda dessa afseenden förordnat: Ifrån,
hvilket beslut Herr Borgmästaren Björkman
och Herr Lagmannen Palmborg, enligt bifogadt
ProtocollsUtdrag af den 14 sisth Februarii,
varit i så måtto af skiljagtig mening, att
bemälte Herrar, på grund af 83 §. i Riksdagsordningen
ansett det icke tillkomma Lagutskottet,
att den af Anders Danielsson väckte
ofvanberörde Motion lill pröfning upptaga.
10:0 Angående Riksdagsmannens från Bohus
Län, Olof Gudmundson Bagges gjorde
Förslag till bestämmande af Jordägares och
Torpares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter;
deruti Utskotten, på anförde skäl, an
-
126
Den 2 Martii.
sett sig icke kunna tillstyrka, hvad Bagge i
detta ämne föreslagit.
ji:o Angående Riksdagsmannens från Herjeådalen,
Eric Andersson Bångs Motion, att
Herjeådalen helt och hållit måtte undantagas
från de, om Storskiftes-delningens förrättande
meddelte Stadgande!), eller att åtminstone icke
några andra Ägor måtte komma under sådan
delning, än de rätta Hemägorne i Åker och
Äng, och Delningsgiunden blifva den vidd och
godhet i dessa Ägor, sorn hvar och en före
delningen innehafver; deruti Utskotten, på anförde
skäl, ansett sig icke kunna å hvad föreslagit
blifvit, tillstyrka bifall.
12:0 Angående Herr Prosten, Gustaf Kolmodins
gjorde Förslag 1:0 Att ett visst värde
måtte fastställas, hvarefter Lösen af SkatteHemman
emellan Arfvingar af BondeStåndet
bör bestämmas, och 2:0 Att utstakas måtte hvad
som bör anses såsom det minsta Hemmantal
hvarå Åbo kan anses besuten; deruti Utskotten,
på anförde grunder, funnit sig icke kunna
tillstyrka bifall å någondera af de ifrågaställde
stadganden och ändringar uti hvad i
dessa ämnen för det närvarande är föreskrifvit.
i3:o Angående JustitifeOmbudsmannens och
Commendeurens Herr Friherre L. A. Mannerheims
gjorde Motion, om en sådan förändring
af 5 §. uti 24 Cap. ByggningaBalken, att den
å Landet, som för hela dess Åbyggnad eller
någon del deraf i allmänna Brandförsäkrings
-
Den a Martil.
127
Verket ingått, måtte ifrån den stund vara fri
från skyldigheten gifva, och ej äga rättighet
att taga Brandstod för den Egendom, derå de
försäkrade Husen byggde äro, ändock genom
försummadt uppfyllande af emot Brandförsäkringsverket
åtagna förbindelser, delaktigheten
deri förverkad t blifvit; samt alt BrandförsäkringsBrefvet
borde vid nästa Lagtima Ting
uppvisas och Bevis derå tagas, men alt, i händelse
sådant underlåtes, Brandstod borde gifvas,
intilldess uppvisandet för sig gått; deruti
Utskotten tillstyrkt antagandet af berörde
Motion, under förbehåll, att då i Brandförsäkringsverket
Försäkring å Lös egendom icke
lemnades, men deremot i 4 §• 24 Gap.
ByggningaBalken vore bestämdt, att Hemmansåbo
bör vid timad Eldskada njuta ersättning
för förlorad Säd, Foder och den Boskap, som
till Gårdens Bruk tarfvas, hvarom jämväl oftast
uti de afslutade Brandstods-föreningar öfverenskommelse
blifvit träffade; ansågo Utskotten,
att rättigheten vid skeende olyckshändelser,
genom Eldsvåda, erhålla ersättning
för berörde lösören, likasom skyldigheten att
i jemförligt förhållande deltaga uti gäldandet
af berörde ersättning till andra brandskadade,
böra förblifva oförändrade, så vida sådant icke
stridde emot innehållet af de ingångna och
stadfästade Brandstods-föreningarne, och hafva
Utskotten hemställt, att i öfverensstämmelse
härmed, en Författning i detta ämne måtte
utfärdas; Ifrån hvilket Utlåtande, enligt bilagdt
ProtocollsUtdrag af den i4 sistledne Februarii,
Riksdagsmannen Berg från Bohus Län
123
Den 2 Martti.
varit af skiljaktig mening, samt på anförda
grunder afstyrkt Motionen.
i/po Angående Riksdagsmannens från Calmare
Län, Jonas Jonssons yrkande om upphäfvande
af det i 38 §. af Kongl. SkogsOrdningen
d. i Augusti i8o5 stadgade Förbud mot
nyttjandet af Tröskeslagor af Ek; deruti Utskotten
tillstyrkt, att Förbudet mot Eks nyttjande
till Slagor måtte upphöra, men deremot
funnit betänkligt att lemna bifall till det af
Jonas jonsson tillika gjorde Förslag, att Skatteoch
KronoBonde samt Boställsinnehafvare måtte
äga att fritt afhugga eller upprycka de Skott
och Telningar, hvilka af Stubbar efter fällda
Ekar uppväxa.
i5:o Angående Riksdagsmännen J. M.
"Wessings och Pehr Bengtssons uti BondeStåndet
väckte Motioner, att det uti 3:dje Art. af
Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om Jagt och Djurfång
af den i3 April 1808 meddelte Förordnande
om Jagtplatsers osli Jagttygs inrättande,
samt allmänna Skalls anställande, må till sin
verkan upphöra, samt andra mera lämplige anstalter
till Rofdjurens utödande vidtagas; deruti
Utskotten ansett sig äga anledning föreslå,
att, med ändring af berörde Föreskrifter, alla
anstalter hädanefter må ankomma på de öfverenskommelser
derom, hvilka, efter locala förhållanden,
kunna Härads- eller Socknevis af
Invånarne träffas, eller varda af Länens Styrelse
dem till öfverläggning föreställde, dock
att
Den i Marth.
129
att samma Öfverenskommelse!’ alltid höra till
Konungens Befallningshafvandes pröfning och
fastställelse öfverlemnas; i sammanhang hvarmed
Utskotten jemväl tillstyrkt, att viddé tillfällen,
då antingen i följd af omförmälte öfverenskommelser,
eller efter hvad serskildta
inträffande omständigheter fordra, det klefve
nödigt, att, för Rofdjurens dödande och utrotande,
anställa Skallgång inom en Socken eller
Härad, dessa Skallgångar må få anställas utan
afvagtande af Konungens Befallningshafvandes
dertill meddelade tillstånd, samt dervid blott
iakttagas, att närmaste i Orten varande KronoBetjent
derom underrättas, hvilken det ock då
skall åligga, att, om sådant begäres, besörja
det Uppbådningen till Skallet varder behörigen
verkställd.
Från Högvördiga PresteStåndet.
Af den 2 sistledne Januarii:
Af innehåll, att tryckningen af Landshöfding
garnes Berättelser, rörande årsväxten, endast
borde verkställas i form af Tabeller, på samma
sätt, som de Sammandrag af Yexelslulen ,å
Stockholms Beurs, hvilka åtfölja allmänna TidXii
u gar ne.
Af den g Februarii:
Dels om Remiss till Stats- och BnncoUtskotten
af frågan om medel och utvägar till ombyggRidd.
o. Ad Prof. IV. B.I Äfd l'7> l8-
130
Den 2 Martti.
nacl och vidmakthållande af Hjelmare Slussverk,
dels angående bifall till ExpeditionsUtskottets
Memorial.af den 2 Februarii, om medel
att befordra större afsättning och gagn utaf
Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Af samma dag:
Innehållande Bifall till följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden, nemi.
Från BancoUtskottet:
i:o Rörande antalet af Ledamöter vid årliga
Revisionerne af Riksens Ständers BancoBiscontVerk.
2:0 Om präglande af en Medaille till åminnelse
af den år 1817 firade ReformationsHögtid.
Frän Lagutskottetj rörande:
1:0 Åtgärders vidtagande till SjöLagens öfverseende.
2:0 Riksdagsmäns rättighet, att utan annan än
den vid Riksdagen företedda Fullmagt, derunder
bevaka Enskildes Mål, m. m.
3:o Åtskillige omständigheter vid Utmätningsmål.
4:o Antalet af Nämndemän till Domhafvandens
biträde vid MilitiaeBoställs Syner.
5:o Förhöjning i Böterne för Part eller Vittne,
Den 2 Martil. igl
som ifrån Inställelse vid UnderDomstol förfallolöst
uteblifver.
6:0 Cancellieafgift för Ansöknings- och Besvärs-skrifter
i enskildta Mål.
7:0 Stemningars och Communicationers verkställande
af KronoBetjente eller Nämndeman,
utan medföljande Vittne.
3:o Föreslagne ändringar uti Lagens stadgande
om Testamenten.
■ ; V
y.
o Förslag till ändring i Författningarne om
3restval.
Ifrån OeconomiaiUt skottetj angående:
:o Yrkad befrielse från Bevärings-skyldigheen
för gifta Personer.
:o Ett SpannmålsMagazins Inrättande i Borås.
:o Allmänna Landsvägarnes rätande och förortande.
:o Mantalsskrifningars och Uppbördsstämmors
irrättande inom hvarje Socken serskildt.
:o Yrkadt förbud för Jordägare, att icke ansrlunda
antaga Torpare på deras Ägor, än
t sådana Personer kunna af Lägenheten haf1
deras bergning.
:o Yrkad befrielse för flera Kronohemman i
152 Den 2 Martil
Norra Halland, ifrån skyldigheten att aflemna
Bränlorf till Warbergs Fästning.
7:0 Skyldigheten att fortskaffa Bref och Ordres
inom Regementerne.
8:0 Bruk och nyttjande af arbetadt Silfver utöfver
10 lods vigt.
q:o Yrkande att Marknader ej må begynnas
dagen före eller efter någon Sön- eller Helgedag.
10:0 Inskränkning uti KronöBrefbäringen.
11:0 Yrkad rättighet för Städernes Magistrater
att utfärda Resepass.
Ifrån StatsUtskottet, angående:
1:0 Sökt ersättning till Städerne för deras andel
i Accis- och Rakugns-penningar.
2:0 Kostnaden till sänkning af Sjön Wermelen,
3:o Vissa föreslagne Förmåner för SegelduksFabriksidkare.
4:0 Gratification och Löneförhöjning för Kamereraren
Mullern.
5:o Understöd af Allmänna medel för fullbordande
af Hamnbyggnaden i Malmö.
6:0 Föreslagen tillökning i PostskjutsLegan,
Den 2 Martti. 133
7:0 Indragning af AdelsfaneRegementets Indelningar.
8:0 Understöd för Fiskare i Bohuslänska Skärgården.
9:0 Arfvode för Secreteraren vid Öfver-IIofJäginästareEmbetet.
10:0 Boställen för Länsmän.
11 :o Anslående af Löner för BrottmålsDomare.
12:0 Lagman Norlins Ansökning om Löne- ersättning.
i3:o SockneSkrifvares antagande.
1^:0 Resepenningar för KronoBetjeningen i
Wester- och Norrbottens Län.
i5:o Ersättning eller Lön åt Majoren von Konow.
Af Samma Dag:
Om Remiss till ConstitutionsUtskottet af StatsUlskottets
tvänne särskilte Memorial af den 4
Februarii, rörande anledning till Anmärkning,
dels emot Konungens Rådgifvare i CommandoMål
för Arméen, eller Föredraganden i KrigsÄrender,
dels ock emot Konungens Rådgifvare
i CommandoMål för Flotlorne och Föredraganden
i KrigsÄrcnderne.
134
Den 2 Martil
Af Samma Dag:
Om Återremiss af StatsUtskottets Betänkande,
angående föreslagne Prestebohls-Friheter för
nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde och
CapellansBoställen, samt OeconomiaeUtskottets,
om Comministrarnes befrielse från Skjutningsskyldigheten
för deras Boställen.
Af den i3 Februarii:
innefattande Bifall till StatsUtskottets Betänkande,
angående:
1:0 Götheborgs Stads befrielse ifrån Inqvartering
åt den derstädes förelagde Escader af
Armeens Flotta.
2:0 Föreslaget Arfvode för ÖfversteLieutenanten
Warberg, såsom Hydrograph för Sjön
Wenern.
3:o Förbättring i LandtRäntmästares Löningsvilkor.
4:o Segelleden genom BaggensSundet och Södra
Stäket.
5:o Förbättring i Aflöningen för Ledamöterne
i Rikets Allmänna Ärenders Beredning.
Af Samma Dag:
Om instämmande i Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Beslut, angående ett Serskildt Utskotts
sättande för utarbetande af de allmänna Grun
-
Den 3 Martti. i gg
derne, så väl för indragning och sammanslående
af öfverflödige Embeten och Tjenster,
som ock för en förbättrad Arbets-method.
Af den 1J Februarii:
Dels om Remis till BevillningsUtskottet af
LagUtskottets Utlåtande, angående bidrag af
Allmänna Medel till Aflöning för KronoUppbördsBetjeningen
i Stockholm och Götheborg
samt öfrige Städer i Riket.
Dels om Återremiss af följande Betäukanden,
nemligen:
Från Lagutskottet:
1:0 Angående föreslagen ändring i Författningen
om Barnamord.
2:0 Om förrymd Makas rättighet, att ingå nytt
Äktenskap.
Från OeconomiceUtskottet :
Om rättighet för Lumpsamlare att kringresa i
Landet, samt om sättet till Lumpors anskaffande
för PappersBruken.
Frän StalsUtskottet:
Om ändring i Lefvererings-stället af Kronans
Ränte-liö från Westmanland.
Och dels om Bifall till följande Betänkanden,
nemligen:
136
Den 2 Mar t ii.
Från BevillningsUtskottet:
Angående Grunderne för den Allmänna Bcvillningen.
Från BancoUt skottet:
Örn Lånerättighet i BancoDiscont Verket, för
Götheborgs och Bohus Läns Innevånare.
Från Lagutskottet, angående:
1:0 Sökt Företrädesrätt af Jordägare till Bruka
rés lösa egendoms försäljning för gjorde försträckningar,
m. m.
2:0 Föreslagen ändring i 19 Cap. z och 2 §§.
ÄrfdaBalken.
Från OeconomiorUtskottet:
1:0 Om skyndsamt kringspridande af de för
Landtbruket nyttiga Redskaper, sorn, genom
Kongl. LandtbruksAcademiens försorg, blifvit
efter inkomna Engelska Modeller förfärdigade.
2:0 Angående yrkad t Förbud för Städernes
Borgerskap, att med sina till afsalu hållande
Varor och EfTecter besöka Frimarknader på
Landet, utom de District, som fordom, innan
de enskildte Marknaderne aflystes, varit Städerne
tillagde.
3:o Rörande väckt fråga om Förändring i de
antagne grunderne för bestämmandet af Arrendéafgiften
å Militaire och Civile Tjenstemäns
Boställen, 111. m.
Den 2 Martii. 137
4:o Om anstalters vidtagande lill förmån för
vissa Fabriquer och Pappersbruk.
5:o Rörande utfärdandet af en Förordning,
rörande Vatten ver ksÄgares åligganden.
6:0 Om en föreslagen ny Reglering af Socknarne
i Riket.
7:0 Angående Dykeriets befattning med Skepp
och Gods, då Skeppet i Lotsmans Farvatten
af Lotsen sättes på grund.
Från StatsUtskottetj angående:
1:0 Godtgörande af framlidne Herr RiksRådet
Friherre Adler Salvii Arfvingars Kronofordran.
2:0 Befrielse för Nora, Lindes och Ramsbergs
Bergslager att erlägga Vacance-afgift.
3:o Tillstånd för Hemmansägare i Strömsholms
Fögderi, att efter Markegång få lösa Ränte-hö.
4:o Accords-ersättning till Öfverste Silfverskjöld.
5:o LöneförhÖjniug för Lagmän i Skåne och
Blekinge.
6:0 Lieutenanten Thorsells Ansökning alt utbekomma
innestående ExspectanceArfvode.
7:0 Ersättning till IlofStallmästaren Grefve Frölich
för Arrendet af Flyinge och Dahlby
Kunsseårdår.
138
Den 2 Martil.
8:0 CommerceRådet Björnbergs Bränneri-Arrende.
Af Samma Dag:
Angående tryckning af ConstitutionsUtskottets
uppgift på de Förslag till ändring i Rikets
Grundlagar, sora, vid Riksdagen år 1815 lagligen
beredde, böra vid denna Riksdag till afgörande
företagas.
Af den 24 Februarii:
Med tillkännagivande, att, sedan PresteStåndet
redan bifallit LagUtskottets första Utlåtande,
rörande tiden för Kungörelsers uppläsande
ifrån Predikstolarne, Utskottets härom afgifna
förnyade Betänkande endast blifvit lagdt till
Handlingarne.
Om Återremiss af StatsUtskottets Betänkande
angående vissa vilkor vid Wadstena KlosterKyrkas
upplåtande åt Wadstena Stads-, samt
dermed förenade St.j Pehrs LandsFörsamlingar.
Om bifall till följande Betänkanden, nemligen:
Ifrån Lagutskottet:
Angående JFörlikningsDoms tolai*.
Ifrån OeconomiceUtskottetj rörande:
1:0 Yrkadt utbyte och jemnkning af Roteringen
i Tossbo och Wedbo Härader af Elfsborgs
Län.
Den 2 Martii.
159
2:0 Rättighet för Städernes Magistrater att få
förrätta alla så kallade DykeriAuctioner.
3:o Väckt fråga om de i Riket befintelige Vigtsorters
reduction till enhet.
Från StatsUtskottetj angående:
1:0 Ersättning för de förluster, som Svenska
Medborgare under de sednare Krigsåren måst
vidkännas, genom SkeppsUppbringningar af de
Utländska Magter, med hvilka Sverige varit
i fredligt förhållande.
2:0 Medels utseende till bestridande af kostnaden
till Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl
XIII:s begrafning,
3:o Löners anslående till LänsNotarier och
LandsContorister.
Från BaiicoUtskottet :
Om allmänt kungörande af den inskränkning
uti SpecieMynts ut växling från Banquen, som,
i följd af Riksens Ständers beslut, de sednare
åren ägt och tills vidare anses böra äga rum.
Från Fälloflige BorgareStändet:
Af den 9 Februarii:
Om Återremiss af StatsUtskoLtets Betänkande,
angående dispositionen af Tullgarns Kungsgård.
140
Deri 2 Martu.
yjf elen 17 Februarii:
Af innehåll: Att BorgareStåndet instämt uti
Ridderskapels oah Adelns Remiss till Lagutskottet
af Herr Grönhagens Motion om PoliceKammarens
i Stockholm ställande under HofRättens
granskning såsom ÖfverDomstol.
Att BorgareStåndet med bifall till StatsUtskottets
Utlåtande öfver Herr Rådmannen L. I.
Lundgrens Memorial, om ytterligare bidrag
af Statens medel till KronoUppbördsBetjeningens
i Stockholm aflöning m. m. remitterat
denna fråga till BevillningsUtskottet; att, vid
Föredragning af StatsUtskottets Utlåtande i frågan
om KronoUppbördsBetjeningens aflönande
i Götheborg samt öfrige Städer utom Stockholm,
samma fråga blifvit lill BevillningsUtskottet
remitterad:
Att BorgareStåndet bifallit följande Betänkanden,
nemligen:
Ft 'ån StatsUtskottet:
1:0 I anledning af yrkad Låne-rättighet i BancoDiscontVerket
för Götheborgs och Bohus
Läns Innevånare:
2:0 om rättighet för Hemmansägare i Strömsholms
Fögderi, att efter årlig Markegång få
lösa dess Ränte-liö, som utgår så väl till Kongl.
Hofstallet, som Räntetagare i allmänhet;
3:o Angående väckt fråga om ändring 1 Lef
-
Den 2 Martil.
141
vereringsstället af Kronans Ränte-IIö och Halm,
som från Westmanland är anslaget lill Utfodring
vid Kongl. Hofstallet.
4:o Angående CommerceRådet Björnbergs BränneriArrende.
5:o I anledning af gjord hemställan, så väl
om lindring i allmänhet uti InqvarteringsBesväret
för de Städer, der ständige Garnisoner
äro förlagde, som serskildte för Städerne Malmö
och Ystad gjorde.
6:0 om anslående af en Fond till godtgörande
af framlidne Herr RiksRådet Friherre Adler
Salwii Arfvingars Kronofodran.
7:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss,
uppå Lieutenanten L. Thorsells Ansökning
om utbekommande af innestående ExspectanceArfvode.
8:0 Angående väckt fråga om ersättning till
HofStallmästaren m. m. Grefve Frölich för Arrendet
af Flyinge och Dahlby Kungsgårdar.
pro Om Löneförhöjning för Lagmännen i Skåne
och Blekinge.
10:0 Om befrielse för Nora, Lindes och Ramsbergs
Bergslager, att erlägga Vacanceafgift.
11:0 Om Accords-ersättning till Herr Öfversten
C. Silfverskjöld.
12:0 Om Götheborgs Stads befrielse från In
-
lzj.2 Den 2 Mar t ii.
qvartering åt den derstädes förlagde Escader
af Armeens Flotta.
i3:o Angående Segelleden genom BaggensSundet
och Södra Stäket.
i4:o Om förbättring i LandtRäntmästarnes Löningsvilkor.
i5:o Om Arfvode för Herr ÖfversteLieutenanten
Warberg, såsom Hydrograph för Sjön Wenern.
16:0 Om förbättring i aflöningen för Ledamöterne
i Rikets allmänna Ärenders Beredning.
Från Lagutskottet:
1:0 Om yrkad företrädes rätt för Jordägare
till HemmansBrukares lösa Egendoms försäljning
för försträckningar m. m.
2:0 Angående föreslagen ändring uti 19 Capitlet
1 och 2 §§. ÄrfdaBalken.
3:o Angående förrymd Makas rättighet att ingå
i nytt gifte.
4:o Om ändring uti Kongl. Brefvet af den 17
October 17 8 rörande Barnamord.
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiceUt
skottet:
1:0 Angående Bruks- och Tullqvarns-ägares
skyldighet att deltaga i Vägrödjning.
Den 2 Martii. 143
a:do Rörande föreslagen ny Reglering af Socknarne
uti Riket.
3:o Om upphörande af Dykeriets befattning
med Skepp och Gods, då Skeppet i Lotsmans
Farvatten af Lotsen sättes på grund.
4:o Angående rättigheten för Lumpsamlare,
att omkringresa i Landet, samt om sättet till
Lumpors anskaffande för PappersBrukens behof.
5:o Rörande föreslagna anstalter till förmån
för vissa Fabriquer och PappersBruken.
6:0 Angående föreslagen förändring i Grunderne
för bestämmande af ArrendeAfgiften å Militaire
och Civile Tjenstemäns Boställen.
7:0 Om ett skyndsamt kringspridande af de
för Landtbruket nyttiga Redskap, som, genom
Kongl. LandlbruksAcademiens försorg,
förfärdigas.
8:0 Om Spectaclernes inställande på de större
Högtidsdagarne.
9:0 Rörande yrkad ändring i Församlingarnes
skyldighet att vårda de Fattige.
10:0 I anledning af väckt fråga om utfärdande
af en Förordning, rörande VattenverksÄgares
åliggande.
1,1:0 Angående yrkadt förbud för Städernes
Borgerskap, att med sina, till afsalu hållande
144
Den 2 Martil.
Varor och Eflecter besöka Frirftarknaderna pä
Landet, utom vissa District.
Af den 19 Februarii:
Om Tryckning af ConstitutionsUlskottets uppgift
på de Förslag till ändring i Rikets
Grundlagar, som varit hvilande sedan förra
Riksdagen och nu kunna till afgörande upptagas
:
Om bifall till StatsUtskottets Utlåtande i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
rörande Medels utseende till bestridande af
Kostnaden till Högstsalig Hans Majestät Konung
Carl XIII:s Begrafning:
Om Åtcrremiss af StatsUtskottets Utlåtande
angående Wadstena KlosterKyrkas upplåtande
åt Wadstena Stads samt dermed förenade St,
Pehrs Landsförsamlingar:
Angående Ståndets Beslut, i anledning af
StatsUtskottets Utlåtande öfver den, inom
BorgareStåndet väckte Motion, om ersättning
för de förluster, som Svenska Medborgare under
de senare Krigsåren måst vidkännas genom
SkeppsUppbringningar af de utländska
Magter, med hvilka Sverige varit i fredligt
förhållande, att, genom underdånig Skrifvelse
bos Kongl. Maj:t, anhålla, att den Comité,
Kongl. Maj:t redan i Nåder förklarat sig vilja
förordna, till utredande och pröfning af
detta ämne, snart måtte komma i verksamhet.
Angående
Den 2 Martii.
145
Angående Ståndets Beslut, att, uppå gjorda
Anmärkningar vid StatsUtskottets Utlåtande,
så väl öfver Herr G. Kjellanders Motion
om uppskof med Redovisningen af KronoUppbörden,
som i frågan om fortfarande af
det, för Fattigvårdsinrättningen i Carlskrona
anslagna understöd af Statens Medel, komme
att bero:
Om Återremiss af StatsUtskottets Utlåtande,
angående väckt Motion om Löners anslående
för LänsNotarier och LandsContorister:
Om Bifall till följande Utlåtanden, nemligen:
Från StatsUtskottet:
Om Pension för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Lärare.
Från BancoUt skottet:
Om allmänt kungörande af den inskränkning
uti SpecieMynts utväxling från Banquen, som
de sednare åren ägt och tills vidare anses böra
äga rum.
Frän Lagutskottet:
I anledning af gjorde anmärkningar, vid detta
Utskotts förra Betänkande, rörande ett närmare
bestämmande af AfvittringsBetyg.
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. I. Afd. 19» 20.
146 Deri 2 Martil.
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomi a: -  Ut skot tet:
Angående Jemkning af Roteringen i Tossbo
och Wedbo Härader af Elfsborgs Län:
Af den 2 Martii:
Om Återremiss af StatsUtskottets Betänkande
angående yrkad Lånerättighet i ManufacturDisconten;
äfvensom af samma Utskotts Memorial,
i frågan om aflöning för RiksStåndens
och deras Utskotts Secreterare, Cancellier och
Yaktbetjening.
Från Hedervärda BondeStåndet:
Af den 2 sistledne Februarii:
Innefattande gillande af ExpeditionsUtskottets
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående:
1:0 StatsCommissarien Widegrens ansökning
om Förskott å Arfvode.
2:0 Kostnaden för upplåtandet af Kungsholms
Krono-BränneriByggnader till Curhus, och
3:o Fortfarande Stats-anslag för Fattigvårdsinrättningen
i Carlskrona.
Af den i3 sistledne Februarii3 innehållande:
1:0 Bifall till StatsUtskottets Utlåtanden, angå
-
Den 2 Martii.
147
ende förbättring i LandtRäntmästarnes Löningsvilkor.
Angående föreslaget x\rfvode för Herr ÖfversteLieutenanten
Warberg.
Angående Segelleden genom BaggensSundet
och Södra Stäket.
Rörande väckt fråga om befrielse för Götheborgs
Stad från Inqvartering åt den der förlagda
Escader af Arme'ens Flotta; samt
Om Löneförbättring för Ledamöterne i Rikets
allmänna Ärenders Beredning.
2:0 Återremiss af Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottets
Betänkande, angående yrkad
befrielse för KronoHemman i Norra Halland
från skyldigheten att till Warbergs Fästning
lefverera Bränntorf.
3:o Bifall till BancoUtskottets sednare Betänkande,
rörande frågan om Liqvid med DiscontVerkens
egna Sedlar för Lån och Omsättningar;
dock med det tillägg, att Liqviden af
Lån i FilialDisconterne endast med dessa Disconters
Assignationer, men ej med deras TreProcents
Obligationer, må verkställas.
4:o Gillande af LagUtskottets Utlåtande, angående
Riksdagsmans rättighet, att, utan annan
än den vid Riksdagen företedda Fullmagt,
kunna derunder bevaka Enskiltas Mål.
14
Den 2 Martii.
Af den 17 sistledne Februarii:
1:0 Med underrättelse, att Ståndet låtit bero vid
StatsUtskottets svar å gjorda Anmärkningar
vid dess afgifna Utlåtande i frågan om uppskof
med Redovisningen af KronoUppbörden;
äfvensom vid LagUtskottets Yttranden, i anledning
af dels BondeStåndets anmodan att
inkomma med Förslag till underdånig Skrifvelse,
om npphäfvande af de utaf Landshöfdingarne
stadgade Vitén, samt dels BondeStåndets
Återremiss af Utlåtandet öfver JustitiasOmbudsmanuens
EmbetsBerättelse.
2:0 Örn Bifall till Allmänna Besvärs- och OecojiomueUtskottets
Betänkande, angående föreslagen
ny Reglering af Socknarne i Riket,
3:o Om instämmande 1 de öfriga MedSfåndens
Beslut, att Ledamöternes antal i Serskilta Utskottet
skulle utgöras af tvenne utaf hvarje
Stånd.
4:o Om Återremiss af Allmänna Besvärsoch
OeconomiceUtskottets Betänkande, angående
ArrendeAFgiften å Miltaire och Civile
Ernbets- och Tjenstemäns Boställen.
5:o Med anmälan att Ståndet, vid föredragning
af StatsUtskottets Utlåtanden, angående
dels ytterligare bidrag af Statens Medel till
KronoUppbördsBetjeningens i Stockholm aflöning
ni. 111.; och dels väckt fråga om KronoUppbördsBetjeningens
aflönande 1 Götheborg
samt öfrige Städer utom Stockholm, med bi
-
Den 2 Martil.
149
fall till hvad Utskottet i öfrigt yttrat, icke
funnit anledning att, som Utskottet föreslagit,
remittera målet till BevillningsUtskottet.
6:0 Med tillkännagifvande alt BondeStåudet
funnit godt låta bero vid StatsUtskottets Betänkande
, angående väckt Motion om befrielse
för Nora, Lindes octf^Ramsbergs Bergslager,
att erlägga Yacance-afgift.
7:0 Om enahanda Beslut i afseende på BancoUtskottets
Betänkande, angående Lånerättighet
i BancoDiscontVerket för Götheborgs och
Bohus Läns Invånare.
8:0 Om lika Beslut i afseende på StatsUtskottets
Betänkande, i anledning af väckt
fråga om rättighet för Hemmansägare i Strömsholms
Fögderi, att med Penningar lösa allt
Räntehö.
Om bifall till följande Utlåtanden:
Af Allmänna Besvärs- och OeconotniceUtskottet:
1:0
Angående anstalters vidtagande till förmon
för vissa Fabriquer och Pappersbruken.
2:0 I anledning af väckt fråga om utfärdande
af en Förordning rörande VattenVerks-ägares
åligganden.
3:o Rörande ett skyndsamt kringspridande af
igo Den 2 Martil.
de ÅkerbruksRedskap,’ som i Kongl. LandtbruksAcademiens
Verkstäder förfärdigas.
4:o I anledning af väckt fråga om förändring
i Församlingarnes skyldighet att vårda de
Fattige;
5:o Om upphörande af Dykeriets befattning
med Skepp och gods, då Skeppet i Lotsmans
Farvatten af Lotsen sättes på grund.
6:0 Om Spectaclernes inställande på de större
HÖgtidsdagarne.
7:0 Rörande föreslaget förbud för Städernes
Borgerskap, att utom de ifrån äldre tider Städerne
tillagde District, besöka FidMaiknaderne:
Af Lagutskottetj angående:
1:0 Föreslagen ändring i Författningarne rörande
Barnamord.
2:0 Förrymd makas rättighet att i nytt ägtenskap
ingå.
3:o Föreslagen ändring i 19 Cap. x och 2 §§.
ÄrfdaBalken:
Af StatsUtskottetj angående:
1:0 Lindring i allmänhet uti InqvarteringsBesväret
för de Städer, der Garaizoncr äro förlagde,
men serskildt i afseende på Malmö
och Ystad.
Den 3 Martti.
151
2:0 Vackt fråga om ersättning till Hofstallmästare»
Grefve Frölich för Arrendet af Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar.
3:o Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss af Lieutenanten
Thorssells ansökning alt utbekomma innestående
Exspectance-Arfvode.
4:o Lönförhöjning för Lagmännen i Skåne
och Blekingen; och
5:o ersättning till Öfversten Silfverskjöld för
förloradt Accord.
C:o om Återrcmiss af StatsUtskottets Betänkande
angående föreslagen ändring i Lefvererings-stället
af Kronans Räntehö och Halm från
Westmanland.
Af den 19 sistledne Februarii, innefattande:
1:0 Ogillande af LagUtskottets Memorial i anledning
af erhållen Återremiss, angående tiden
för kungörelsers uppläsande från Predikstolen.
2:0 Återförvisning af Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkande, om rättigheten
för Lumpsamlare att omkringresa i Landet
samt om sättet till Lumpors anskaffande
för Pappersbruken:
3:o Återremiss af StatsUtskottets Memorial, angående
Friherre Adler Salvii Arfvingars Kronofordran.
4:o Bifall ej mindre lill StatsUtskottets ulla
-
152
Den a Martti.
tande rörande ersättning för de af Svenske
Medborgare under de sednaste krigsåren lidne
förluster genom Skepps-uppbringningar af de
Utländske Magter, med hvilka Sverige varit i
fredligt förhållande, än äfven till LagUtskottets
Utlåtande angående FörlikningsDomstolar.
5:o Underrättelse att Ståndet låtit bero vid
StatsUtskottets Utlåtanden:
i) I anledning af gjorde anmärkningar vid
dess yttrande om fortfarandet af det för Fattigvårds-Inrättningen
i Carlski’ona anslagne allmänna
understöd; och
a) Rörande CommerceRådet Björnbergs
BränneriArrende.
Gro Bifall till Allmänna Besvärs- och Oecon
omi ceUt skottets Betänkanden: rörande yrkad
skyldighet för Ägare till Bruk och Tullqvarnar
att deltaga i vägrödning: Om rättighet för
Städernes Magistrater att få förrätta DykeriAuctioner,
samt om de i Riket befintelige VigtSorters
reduction till enhet.
7:0 Gillande af LagUtskottets den 3:dje i samma
månad afgifne Utlåtande i anledning af
Återremiss af frågan om ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf afvittrings-betyg.
8:0 Ståndets beslut vid Allmänna Besvärsoch
OeconomiceUtskottets Betänkande, angående
yrkadt utbyte och jemkning i Rotcringen
Den 2 Martu.
155
i Tossbo och Wedbo Härader af Elfsborgs Län
bomme att bero.
gro Anmodan till ConstitutionsUtskottet att besörja
tryckning af dess Protocoll vid öfverläggningen-,
rörande de till afgörande förekommande
frågor om ändring i Grundlagarne.
/]f den 24 sistledne Februariij innehållande?
1:0 Bifall till BancoTJtskottets Betänkande, angående
allmänt kungörande af den inskränkning
uti SpecieMyntets utvexling från Banquen,
som de sednare åren ägt rum och tills
vidare ansetts böra fortfara.
2:0 Att StatsUtskottets Utlåtande, i anledning
af Herr Grönhagens framställning om förbättring
i aflöningen för KrigsRevisionsBetjeningen,
blifvit lagdt till Handlingarne.
3:o Att Ståndet funnit godt låta bero vid hvad
Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet
den 18 i samma Månad anmält, i afseende på
Prosten Fornanders Memorial om undersökning
efter Stenkol på Öland:
4:o Bifall till följande gifne Utlåtanden, nem’
ligen från Lagutskottet: Rörande sökt företrädesrätt
af Jordägare till Hemmansbrukares
lösa Egendom för försträckning.
Från StatsUtskottet: Angående väckt fråga om
Löners anslående för Läns Notarier och LandsContorisler;
samt angående vissa vilkor vid
154
Den 2 Martil
Wadstena Klosterkyrkas upplåtande åt Wadstena
Stads samt St. Pehrs LandsFörsamling.
Från Allmänna Besvähs- och OeconomiceUtskottet:
Öfver föreslagen jemnare fördelning
af Yäghållningsskyldigheteu vid och omkring
Norbergs Grufvor:
I anledning af gjordt yrkande att Löningshemirianen
i Halland må få lösas till Skatte:
Rörande väckt fråga om KronoUppbördens öfverlemnande
till KyrkoRådet i hvarje Församling;
och
angående yrkad jemkning i TransportskyldigReten
för Tionde- och AfradsSpannmålen.
5:o Bifall till StatsUtskottets Utlåtande, angående
kostnadens bestridande för Högstsalig
Hans Maj:t Konungens Begrafning.
Af den 2 innevarande Martiin om Återremiss af:
1:0 StatsUtskottets Memorial och Förslag till
beräkning af Statsverkets Intrader.
2:0 Samma Utskotts Memorial, angående Pension
för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Lärare, samt
3:o Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskot-,
tets Betänkande i anledning af väckt fråga
om Förbud mot införande al Utländskt Bomullsgarn.
Hvilka ProlocollsUtdråg lades till Handlingurne.
Den 2 Martil. 155
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 2 Martii 1818.
S. D. Remitterades:
Till Stats- och BancoUtskotten:
Anföranden af Friherre Anckarsvärd, Carl
Henric, samt Herrar Hjerta, Gustaf; Roos,
Carl Adam; Anckarsparre, Ingemar August;
Hammarsköld', Lorenzo; von Stahl, Samuel;
Lagerheim, Gustaf; Munck af Rosenschöld,
Eberhard; Påhlman, Otto Fredric, och von
Hauswolff, Carl Gustaf, rörande Götha Canal.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 3 sistledne Februarii afgifne,
samt den 19 och den 24 Eftermiddagen i samma
Månad på Bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Återremiss, rörande tiden för Kungörelsers
uppläsande under Gudstjensten, blef,
med godkännande af LagUtskottets Utlåtande,
Utskottets den 17 sistledne December först afgifne
Betänkande i detta ämne af Ridderskapet
och Adeln bifallit. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 16 sistledne Februarii afgifne,
samt den 19 och 24 Eftermiddagen i samma
Månad på Bordet lagde Förslag till Beräkning
156
Den 2 Martii.
af StatsVerkets intrader i den RiksStat, som af
Riksens Ständer vid denna Riksdag skall uppgöras,
för att tjena till efterrättelse intill nästa
Riksdag, blef samma Förslag, i anledning af
Grefvarne Gyllenborgsj Johan Henning, och
Mörner s, Adolph Göran, Friherrarne W'rangels,
Henning; Ceder ströms, Jacob, och af Wetter
stedts, Gustaf, samt Herrar Ankarsparres,
Ingemar August, Mannerstams, Johan, och
Ceder skjölds, Pehr Gustaf, dervid gjorde Anmärkningsr,
till SlatsUtskottet återremitteradt,
med anmodan derjemte till Utskottet, att, vid
Ålerremissens besvarande, till Riksens Ständer
äfven afgifva det af Utskottet uppgjorda
andra alternativa Förslag till beräkning af StatsjVerkets
Intrader. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet bos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 2 Martii 1818.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den 24 si stled ne Februarii eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden, nemligen:
Från Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Af
den ro sislledne Februarii:
1:0 Rörande Förslag till en jemnare fördelning
af Väghållningsskyldigheten vid och omkring
Norbergs Grufvor.
Den 2 Martii.
157
2:0 I anledning af väckt fråga om KronoUppbördens
öfverlemnande till KyrkoRådet i hvarje
Församling.
3:o I anledning af gjordt yrkande, att Förlänings-
och LöningsHemmanen i Halland må
tilläggas samma förmåner, som KronoHemmanen
i allmänhet, eller få lösas till Skatte.
Från SlatsUtskottet:
Af den 16 sistledne Februarii:
1:0 Angående Riksdagsmannen Eric Svenssons
Memorial, om Förvaltningen af Kronans UpplagsMagazin,
m. m.
2:0 Öfver Herr Majoren Friherre Fredric Hjertås
Motion, om ytterligare Bidrag af Medel
för Södertelje Canallnrättnings fullbordande.
3:o I afseende på Herr J. U. Winbergs Memorial,
om Lånerättighet i ManufacturDisconten
för Skeppsvarfs-ägare. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskottets den
10 sistledne Februarii afgifne samt den 24 derpå
följande, eftermiddagen, på bordet lagde Betänkande,
rörande yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af Tionde- och AfradsSpannmålen,
blef samma Betänkande, i anledning af
Herrar Oxehufvudsj Boj och Munck af Rosenschöldsj
Eberhardj dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
158
Deri 2 Martti.
S. D. Vid förnyad Föredragning af StatsUtskottets
den 16 sistledne Februarii afgifne
samt den 24 i samma månad, eftermidddgen,
på Bordet lagde Utlåtande öfver Herr Adlerbethsj
Jacobf Motion om Medels anslående i
och för Isländska Handskrifters Öfversättande,
fann Högloflige Ridderskapet och Adeln för
godt, för sin tiel, bifalla det uti samma Utlåtande,
framstäldte första Alternativ, eller att,
derest berörde Öfversättning icke utan StatsVerkets
betungande kan företagas, dermed må
till en lägligare tid uppskjutas. Ut supra.
S. D. Remitterades till Allmänna Besvärs
och
OeconomiceUtskottet:
i
Ett Memorial af Herr Mimck af Rosenschöld,
Eberhard, angående upphäfvande eller inskränkning
af Författningen om Trädplanteringen
i Skåne, jemte Yttrande i samma ämne
af Friherre Wrangel, Henning, samt Herrar
Munck af Rosenschöld, Strussenfelt, Michael,
och Cederskjöld, Pehr Gustaf. Ut supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. -f till 8 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 7 Martti.
159
Lördagen den 7 Martii.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
O
Justerades PleniProtocollerne för den 17
sistledne Februarii eftermiddagen samt den 19
i samma Månad.
Herr Grefven och LändtM:trskalken tiII—
kännagaf, det en ledighet bland Herrar Electorer
uppstått derigenom att Friherre af Wetterstedt,
Eric_, President, blifvit vald till Ledamot
i Serskildta Utskottet; i anledning hvaraf
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar Bänkman att med första sammanträda
till utväljande af en Elector efter Friherre af
Wetterstedt.
Herr Strussenfelt „ Michael: Som den händelse
inträffat, alt StatsUtskottets Betänkande,
i anledning af Herr Öfverste Silfverskjölds Memorial,
angående ersättning för dess förlorade
Accord m. m. redan blifvit af de öfriga tvenne
Bespectivé Stånden bifallit, innan Ridderskapet
och Adeln samma Betänkande, på grund
af dervid gjorde Anmärkningar, till StatsUtskottet
återremitterade; men Riksdagsordningen
stadgar, att alla Mål böra, i möjligaste måtto,
hos alla Stånden på en gång a {göras, hvilket
i min tanka synes vara så mycket vigtigare,
sorn , i annat fall, derest de öfriga Stånden
enstämmigt förut afgjorde Målen, all Discussion
hos Ridderskapet och Adeln skulle
i6o
Den 7 Martil
blifva öfverflödig; så får jag hemställa, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
anmoda samteliga Utskotten, att icke under
påstående Plena till RiksStånden insända
sina Betänkanden, emedan derigenom kunde
hända, att berörde Betänkanden samma dag
uti ett RiksStånd uppläsas och läggas på Bordet,
men deremot i ett annat Stånd icke erhålla
någon handläggning; hvarjemte och då
Öfvei’Ste Silfverskjölds ifrågavarande anhållan,
enligt hvad jag förut inför Ridderskapet och
Adeln haft äran anföra, finnes föranledd af
serskildte bevekande och giltiga skäl, jag för
min del vågar föreslå, att, i likhet med hvad
tillförene uti Mål, som genom de öfrige Ståndens
sammanstämmande beslut blifvit afgjorde,
någon gång skall hafva skett, Ridderskapet
och Adeln täcktes, genom en serskild underdånig
Skrifvelse till Kongl. Majit, i underdånighet
anhålla , att Kongl. Majit af Extra Medel
täcktes förunna Öfverste Silfverskjöld någon
skälig ersättning för de förluster i Tjensten
han, utan eget förvållande, fått erfara.
Herr Grefven och Landt Mars kalken förklarade,
att om äfven, på sätt Herr Strussenfelt föreslagit,
Utskotten anmodades att icke under påstående
Plena insända sina Betänkanden, kunde
likväl lätteligen inträffa, att alla Mål icke alltid
hos RiksStånden på samma gång till afgörande
förekomma, emedan det Stånd, som består
af få Ledamöter, naturligtvis kan afgöra mycket
flera Mål på lika tid, än ett annat Riksstånd,
Den 7 Martn.
lél
Stånd, som utgöres af ett flerfaldigt större antal
Ledamöter ; hvadan Herr Grefven Och
Lati.dtMarskalken ansåg ofvannämnde anstalt
icke medföra det dermed åsyftade ändamålet.
Hvad åter angeck Herr Strussenfelts hema
ställan, angående en serskild underdånig Skrifvelse
från Ridderskapet och Adelil till Kongl,
Maj:t* angående ersättning åt Öfverste Silfverskjöld
för lidtie Förluster, trodde Herr Grefven
Och LandtMarskalken, att, då Målet blifvit af
Ridderskapet och Adeln till Utskottet återre*
tnitteradt, man forst borde afbida Utskottets
förnyade Utlåtande, innan någon ytterligare åt*
gärd vidtoges.
Herr Grefvert och LancltMarslallen ti Ilka
n n a g a f, att till honom ankommit en från Fri*
murare BarnhusDirectionen aflåten, så lydande
Skrifvelse:
Högvälbörne Herr Grefve och LandtMarskalk!
Högloflige Ridderskapet och Adeln!
Till Herr Grefvens och LandtMarskalkertö
Samt Högloflige Ridderskapets och Adelns god®
het och Välvilja, vågar Directioneli för det här
i Staden inrättade Frimurare Barnhuset vördsamt
göra framställning derom, ätt vid nästa Långfredag,
och äfven framdeles lå begagna Rid*
darehusSalen till de Concerter, som då Vänlt*
gert uppföras för Barnhusets räkning.
Ridd. o. Ad. Prat. IV. B. L Afd. 21* 22ä
Den 7 Martil
Detta Barmhertighetsverk erhöll, redan genom
Högloflige RiddarhusDirectionens ProtocollsUtdrag
af den 29 Junii 176S^ en så beskaffad
tillåtelse, som sedan vid flere Riksdagar
benäget blifvit förnyad , så att Inrättningen ,
med ett och annat undantag, i femtio år, i
detta afseende oafbrutet, fått begagna Högloflige
Ridderskapets och Adelns ädelmod; äfven
under påstående Riksdag år 1815 5 då
Orchestern uppsattes på en och nedtogs den
följande natten.
Directionen har äfven för sistledit år sökt
ställa sig till efterrättelse den af Högloflige
RiddarhusDirectionen, efter den å Riddarhuset
verkställda betydliga Reparation, serskilt meddelade
föreskrift , om hvad som , vid de der
anställande Concerter, vöre att iakttaga , och
får , i händelse af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och
Adelns bifall, försäkra, att all möjlig både
skyndsamhet och aktsamhet skall blifva iakt*’
tagen.
Som för öfrigt innom Hufvudstaden ej finnes
något rum, utom RiddarhusSalen, der en
större Musik med fördel kan uppföras j så härn.
tar Directionen äfven deraf en ökad anledning
till sin vördsamma begäran, och tror sig ej
misstaga sig om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tänkesätt, då Herr Grefven och Landt-;
Marskalken samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln härigenom bereder ett tillfälle,, att bi,
Den 7 Martil.
draga till en Inrättnings understöd och för*
kofran , som har fattiga och värnlösa Barns
räddning och uppfostran till sin afsigt, och
som i flera än 40 år utgjorde ett serskilt föremål
för den Konungs enskilta beskydd och
omvårdnad , öfver hvars ännu varma aska
Svenska Folket gjuter saknadens och tacksamhetens
tårar.
Frimurare- BarnhusDirectionen förblifver
med utmärklaste Högaktning
Högvälborne Herr Grefvens och Landt*
Marskalkens samt
Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Ödmjuke Tjenare
Claes Fleming.
A. G. Leyonlnifvud. Joli. Jac. Hedrén.
C/i. Carlander. Joli. Fr. Schinkel.
A- Bjorling. II. H. Philipson.
P. Lundgren And.son. Jac. Lindstrom,
And. Valley.
Carl Fr. Geyer.
Stockholm den 2 Mars 1818.
Herr Grefven och Lan dt Ma rs kalken hemställde
, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta Frimurare BarnhusDirectionen, at£
å nästa Långfredag låta uppföra Concert å RiddarehusSalen,
emot förbindelse att dels lika
skyndsamt som vid 1815 års Riksdag låta upp
-
Den 7 Martil
sätta och nedtaga Orchestern, dels ock på egen
bekostnad låta, om så nödigt anses, nedtaga
och åter behörigen uppsätta de i RiddarhusSalen
befintelige kakelugnar; hvilket bifölls.
Hvarefter, i afseende å Directionens anhållan,
att i framtiden få till ifrågavarande ändamål
jemväl begagna RiddarhusSalen , Herr
Grefven och LandtMarskalken föreslog, att då
RiddarhusDirectionens till RiddarhusUtskottet
remitterade RiksdagsBerättelse, hvilken innefattade
hemställan, huruvida Concerter framdeles
borde i RiddarhusSalen få uppföras, ännu
icke från Utskottet återkommit, Ridderskapet
och Adeln måtte, intilldess berörde hemställan
blifvit af Ridderskapet och Adeln pröfvad,
uppskjuta att öfver Frimurare BarnhusDirectionens
ofvannämnde anhållan Utlåtande meddela.
Bifölls
Grefve
Posse, Claes Fredric: Sorn åtskilige
Herrar Ledamöter af Höglofi. Ridderskapet
och Adeln hos RiddarhusUtskottet framställt
den önskan, att, vid Högstsalig Hans
Maj:st Konung Carl XIILs Begrafning, deras
Fruar, Döttrar och Slägtingar måtte erhålla tillå.
telse att från Riddarhuset åskåda den Kongl.
Processionen, samt RiddarhusUtskottet för sin
del funnit lämpligt att alla de i Riddarhuset be.
fintlige åt RiddarhusTorget belägne rum, med
tiudantag endast af RiddarhusSecreterarens en»
skildta Boningsrum, må vid ifrågavarande till
-
Den 7 Martil
fälle upplåtas till begagnande af Ridderskapets
och Adelns vid Riksdagen närvarande
Herrar Ledamöters Anhörige; äfvensom att desse
rum vid berörde tillfälle böra på RiddarhusCassans
bekostnad eclaireras; men Utskottet
dock ansett sig böra denna anstallt tili
Ridderskapets och Adelns bifall förut hemställa;
så får jag på Utskottets vägnar härå
utbedja mig Herr Grefvens^och LandtMarskalkens
Proposition,
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef den af
Grefve Posse å RiddarhusUtskottets vägnar
gjorde hemställan af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogos och remitterades till Serskildta
Utskottet Friherre Hjertås, Axel, den 2 dennes
förmiddagen på bordet lagde Memorial, an^
gående en förkortad Arbetsmethod i Rikets
Collegier m. m.
Till StatsUtskottet:
Herr Oxehujvuds, 2?o, den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial angående
inrättande af ett Spannmåls-Magazin i Fahlköping,
jemte Herr Flachs 9 Carl Fredric, berörde
dag afgifne yttrande j samma ämne.
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
StatsUtskottets den 21 sistledne Februarii afgifne
i66
Den 7 Martil.
' samt den 2 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Utlåtanden, nemligen:
1:0 I anledning af Herr Grönhagens, G, L. fran.»
ställning om förbättring i aflöningen lör Krigs.
Revisionens Betjening.
2:0 Angående Riksdagsmannens från Skaraborgs
Län, Jonas Anderssons Memorial, rörande föreslagne
grunder för Liqviderandet af Undsätt*
jiingsSpannmål.
3:0 Angående den af Herr M. Thunell gjorde
hemställan, att MagazinsDirectionen ej må införskrifva
utländsk Spannmål,
Föredrogs å nyo StatsUtslotteis, den 21
sistledne Februarii afgifne, samt den 2 den.
nes Eftermiddagen på Bordet lagde Utlåtande,
ä anledning at Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition
angående användande af de innom Södermanlands
Län befintliga, så kallade Jagbackar.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Med Höglofl. StatsUtskottet hufvudsakeligen
deri instämmande, att JagBackarne i Södermanland
böra till Skatte försäljas, anser
jag likväl de locala förhållanden, som jag är
i tillfälle att närmare känna, påkalla en förändring
i Betänkandet i de omständigheter , jag
au lår vördsammeligen framställa. Utskottet
Den 7 Martil.
yttrar sig först, att de, som anse sig äga an-;
språk till ägande eller nyttjande rätt af Jagbackar,
böra, sedan Beslyt om försäljning blifvit
kundgjordt, genom behörig Stämning göra
detsamma gällande} men härvid uppstår frå-'
gan , hvilken bör stämmas och Stämningen å
Kronans vägnar emottaga, äfvensom det bör
i öfvervägande komma , möjiigueten af Kungörelsens
meddelande om försäljning, så nära
inpå näst infallande HäradsTing , att behörigt
rådrum till Stämning innom laga tid saknades;
och i anseende till hvilka förhållanden ett
mera bestämdt stadgande torde kunna anses
nödigt och således vara att förvänta, så vida
Utskottet anser denna föreskrift böra bibehållas
, i hvilken jag likväl föreslår den förändring
, att de , som förmena sig äga anspråk
på Jagbackar till nyttjande- eller ägande-rätt,
böra sjelfstämde, tillika med Kronans Ombud,
vid talans förlust inställa sig vid del: Ting ,
som inträffar sex veckor efter sedan försälj»
ningen blifvit kungjord, för att då göra deras
anspråk gällande; kunnande föreskriften,
att sjelfstämde sig infinna, vara lika lämpelig
i detta fall, som vid klanders anförande emot
LandtmätareFörrättningar , der sådant förhållande
iakttages. Ifrån den tillstyrkta allmänna
försäljningen af Jagbackar, skulle jag likväl
önska undantag af de få ställen , sorn
vittna om Fornålderns märkeliga händelser :
Ibland sådana erindrar jag mig ÅsaBacken i
Ytterselö Socken, samt Tjula Ås vid Lands;
vägen emellan Tjulsta Gästgifvaregård och
Eskilstuna, Denna senare, uppfylld med Rune
-
Den i Martii,
Stenar och flere andra , som vittna att der i
Forntiden varit ett Slag eller DomareSäte j
bör så mycket mindre komma i enskilt ägo , >
med rättighet till törstöring, som Platsens oduglighet
icke medgilver möjligheten af nå?
gon fördel för Kronan att sälja några få Tun»
pelands Sandbacke , eller för enskilt Man att
densamma sig tillhandla. Hvad åter angår
grunderne för försäljningen af Jagbackarne
så, ehuru med afseende derå, att dessa Backar
j allmänhet äro omgifna af Skattehem»
mans Inägor, och i äldre tider sannolikt dessa
Hemman tillhört, borde rättvisligen genom
köp återfås efter sådana beräknings-grunder ,
som tor Innehafvare af RecognitionsSkögar blifvit
nv dgifna, vill jag likväl icke emot det fö»
yesbgna FörsäljningsProjectet annorlunda något
anmärka, äo att;
1:0 Sådana Backar, som icke äro till Odling
dugjiga, icke måga till försäljning i min*
dre d'dar tfönderstyckas 3 samt
2:0 Att de till Jagbackar angränsande
Hemman måga, innom en viss utsättande tid,
äga Optionsrätt, att, efter högsta anbudet, desr.
mma tå inlösa och då Förslaget att i små
delar utan undantag ända intill två Tunnland
stycka alla Jagbackar, synes mig stå i stridigt
förhållande med antagne grunder för Storskiften
och Enskiften , förmodar jag det Utskottet,
vid öfvervägande deraf, torde denna mening
frånträda. Hvad åter angar Options-rät,'
tighet till Skatteköp för angränsande Hemman,
af KamniarCollegium i dess Betänkande
Dm 7 Martii.
tillstyrkt, synes mig så mångå, för bifall talande
skäl förekomma, att jag förmodar, det
Utskottet icke lemnar dem utan afseende- Vid
åsigten af dessa Ja: backar, instängde merendels
af SkatteHt mmans Inägor, rnjes icke otydligen,
att dessa Backar af ålder tillhört
något af dessa Hemman, och förmodligen, då
Hemmanen från Krono till Skane .försåldes,
blifvit, i afseende på Jagtnöjet, Hemmanen
frånskiljda ; och vid sådant förhållande ,
Och då de sannolikt ingått i Hemmanens Skatt*
läggning, är det väl med billighet öfverensstämmande,
att utväg beredes till deras återförenande
med dessa Hemman j men, jemte
det att billighetens fordran sådant påkallar,
förekomma vid ett annat förhållande sådana
omständigheter, som understödja denna Principe.
Ovilkorligen är det Lagstiftarens pligt,
att vid Författningars föreslående tillse , ej
mindre att de förekomma, men ej föranleda
till Rättegångar, än att de i deras tillämpning
blifva verkställbara j men detta åliggande åsidosättes
alldeles, om ej Options- eller Lösnings-rättighet
blifver angränsande Hemman
medgifven , hel 1st det ofelbart skall inträffa ,
att, då angränsande Hemman nu gemensamt
de instängda Jagbackar till Betesmark begagna
, dit ingen annan öfver deras ägor är berättigad
att intränga, skola, sedan JagbacRarne
komma att försäljas, allmännare påståenden
göras om fortfarande Betesrättighet eller Ägande-rätt,
hvilka alla Rättegångar sannolikt
kommo att förfalla, då angränsande Hemmansägare
ägde Optionsrätt att Jagbackarne
17°
Den 1 Martii.
sig tillhandla ; skulle deremot Hemmanen iirån
denna Optionsrätt uteslutas , öppnar detta
Stadgande anledningar till mångfaldiga Rättegångar,
i följd deraf att Jagbackarne oftast äro
af O dal-ägor inneslutne, och då ingen väg till
dessa Backar finnes , och Grannarne icke lära
kunna tillförbindas att nu mera än hittills lemna
väg öfver deras Odal-ägor, skall dera4 blifva
en naturlig följd , att många Rättegångar
skola uppkomma emellan Köpare till jagbackar
och alla angränsande Hemman, om, och pä hvilkens
bekostnad Vägar skola uttagas, hvaiom likväl
ali fråga förfaller, då någon af de angränsande
Hemman till Jagbackar vunnit Ägande-rätt.
Med afseende af hvad jag nu anfört , tillstyr-,
ker jag vördsamligen att, med undantag af de
största, Jagbackarne i' allmänhet ej måga styckas.
så framt ej lägenhet är till odling, samt
att de, till Jagbackar angränsande Hemman
måga, efter vissa Månaders förlopp, sedan genom
Kungörelse högsta AuctionsAnbuden blif?
vit tillkännagifna , vid talans förlust äga att
anmäla sig till Lösen efter högsta Anbudet,
med iakttagande i öfrigt af hvad som för Köpare
blifvit föreskrifvit, då Fördelningen de
angränsande Hemmanen emellan, som sig till
Lösen anmält, synes böra dem emellan efter
oförmedlade Hemmantalet verkställas. I öfrigt
och då man sorgfälligt bör förekomma de Rättegångar
, som i följd af obestämda Stadganden
måste uppstå, och som, i anseende till
Stängsel-skyldigheten omkring Jagbackar, icke
kunna uteblifva ; så tillstyrker jag med så mycket
större anledning, att StatsUtskottét, gemen
-
Den 7 Martil.
171
samt med Oeconomi» - och BesvärsUtskottet,
bestämmer denna Hägnads-skyldighet, som, då
Jagbackarne icke kunna hänföras till Hemmantal,
ingen grund för Stängsel-skyldighet kan
ledas ifrån Kongl. Förordningen af den 9 Februarii
1802 om Stängsel-skyldigheten; anse.'
ende jag för min del att lämpligast vöre, det
ägaren till Jagbacken och Hemmansägaren,
utan afseende på Hemmantal, till hälften hvar.
dera i Hägnaden , dem emellan deltaga, jag
anhåller vördsamligen att Betänkandet mätte
till Utskottet återremitteras samt dessa Anmärkningar
få detsamma åtfölja.
Herr Silfversparre, ylron Isaac, anförde
skrifteligen:
Vördsamt Memorial!
Vid Högloflige StatsUtskottets nyss uppläste
Memorial, torde mig tillåtas göra följande
Anmärkningar:
Först har Utskottet ansett det föreslagna
användandet af Jagbackar till FjerdingsmansBoställen
vara mindre lämpeligf , p,å den grund,
att såmedelst en olikhet skulle inträffa emellan
Provincerna uti Lönevilkoren för Fjerdingsman,
och att någon olägenhet kunde deraf
uppstå vid en skeende allmän LöneReglering.
Jag förmodar likväl , att den till förväntande
allmänna Administrations-regleringen icke
kan komma att möta något hinder af hvad
som kan vara eller blifva stadgadt rörande
nyssnämnde befattning; emedan Fjerdingsmännen
rätteligen torde böra anses lika som en
172
Den 7 Martu.
mellanlänk emellan den egenteliga Allmogen
och Kronans Tjenstemän af StåndsPersoner;
och då nyssnämnde olägenhet således icke
med skäl kan befaras, tyckes man, då det
utan någon tunga för Staten låter sig göra ,
böra begagna den ifrågasatta utvägen att för»
se Fjerdingsmännen i Nyköpings Län med Boställen
, och icke förkasta detta Lönings-sätt
derföre , att ett sådant icke på alla ställen i
Riket kan användas. I Oeconomiska anstalter,
hvartill förevarande ämne onekligen hörer ,
har man alltid ansett bäst att iakttaga locala
omständigheter och förmåner, enär erfarenhet
ten visar att allmänna föreskrifter i detta afseende
sällan medföra någor nytta , äfvensom
det förmodligen aldrig later realisera sig uti
ett Land, till Climat och öfriga omständigheter
af så olika beskaffenhet , att bereda åt
Embets- och Tjenstemän, af enahanda grad och
yrke, så likartade vilkor, att deras utkomst
derigenom pä serskilta orter skall vara lika
försäkrad, och deras belägenhet allestädes
jemngod.
Vidare föreslår Utskottet i afseende på
3:dje och ftte Classerna af Jagbackarne, ”att
”de sorn derå yrka ägande, dispositions och
”nyttjande Rätt, böra vid nästinfallande Häradsting,
efter det Riksens Höglofl. Ständers om
”Jagbackarnes användande nu vidtagande beslut
hinner blifva till Vederbörandes efterrät.
”telse expedieradt, genom behörig Stämning
,Jgöra det samma gåliande, och hvarvid Publi?,
que Actor borde af Konungens Befallnings.
Den 7 Mariii.
173
”hafvande tillförordnas för att bevaka Kro”nans
rätt och tillse att Rättegången ej för
”länge måtte på tiden utdragas.” Det har förmodligen
undfallit Högloflige StatsUtskottet,att,
om icke hela det ofvanstående Momentet kunde
anses öfverflödigt, ett undantag åtminstone
uttryckligen borde göras för detn , sorn tor
närvarande äro uti Possession af ägande- dispositions-
eller någon slags nyttjande - rätt.
Att dessa skulle kunna tillförbindas att sjelfVe
genom Stämning sätta deras lattighet i fråga
, vore stridande en ot all Lagprincips och
skulle innefatta ett fullkomligt avvikande från
gällande Lagar och RärtegångsOrdningar. Hvad
man på god tro innehafver , är man berättigad
behålla med alla åtföljande förmåner ,
intilldess att den, som derå gör anspråk, i
laglig väg anmält och styrkt sin talan. En
Författning, som skulle för någon Serskild
händelse påbjuda ett förändradt Rättegångssätt,
skulle nödvändigt komma att bära den
förhatliga stämpel , sorn alltid är oskiljaktig
från hvad man kallar Lex in Casu, oell
af retroactiv beskaffenhet. Att sorgfälligt undvika
, det gifna föreskrifter ej komma i Collision
med hvad Lagen stadgar, är alltid nödigt,
i synnerhet vid frågor af sådan beskaffenhet,
som denna, då Riksens Ständer hafva
hufvudsakligen Beslutande-rätt : Regeringen
skulle eljest komma i den obehagliga ställning,
att antingen icke verkställa ert Riksens
Ständers Beslut,eller ock utgifva en Författning,
stridande emot gällande Lagar , som ej kunna
på sådant sätt förändras. Mig synes den en
174
Den 7 Martti.
kia åtgärd ) som Kongl. Maj:t i Dess Nådiga,
Proposition nämnt sig hafva vidtagit genom
Ordres till LandshöfdingeEmbetet, vara allt
hvad som behöfves för verkställigheten utaf
en Sak, der några Månaders, vore det ock
Års uppehåll ej kan jemn föras med den olägenheten
, att någon enda Medborgare skulle
lida intrång i sina lagliga rättigheter. I för*
bigående ina nämnas, att hvad de omförmäl*
te publique Actorer beträffar, deras åtgärd
icke äger någon inflytelse till Räftegångarnes
påskyndande och föga till åstadkommande
af tidsutdrägt annorlunda, än genom deras
försummelse.
Om Riksens Höglofl. Ständer icke skulle
bevilja , att någon del afJagbackarne få användas
till FjerdingsmansBoställen, hvilket jag
likväl af ofvanomförmälte skäl förmodar skulle
medföra verkelig nytta för Länet; så forde ändock
några undantag blifva nödiga i Stadgandet
om Jagbackarnes försäljning, hvilket stadgande
jag visserligen tror i allmänhet vara bättre,
än det om deras bortarrenderande. De Jagbackar,
som höra till andra Classen och äro
belägne å sådana Kronans Egendomar, hvilka
äro bortarrenderade, torde likväl lämpeligast
kunna till Arrende-Innehafvarena emot skälig
afgift upplåtas för den återstående Arrendetiden.
Besvärligheter af många slag kunde i
annan händelse blifva Arrendelnnehafvarena,
utan deras förvållande, till deras stora skada
förorsakade. De till Femte Classen hörande
Jagbackar, öfver hvilka Kronans Dispositions
-
Den 7 Martti.
rätt är till en betydelig del inskränkt, torde
äfven i det mästa fordra ett serskilt behandlings
sätt, och utvägen att på vanligt sätt genom
offentlig Auction verkställa försäljningen,
lär- r i afseende pä de fleste af d ssa lägenheter
befinnas oanvändbar, enär det måste medgifvas,
att större delen äro tagne utaf angränsande
Hemmans Mark och således icke kan utan
en slags obillighet föryttras, utan att lemna
dessa Hemmansinnehafvare Optionsrätt vid
Försäljningen. Härtill kommer, att dessa Jag.
backar , till största antalet af ett ganska inskränkt
utrymme, skulle oftast, om de kommo
uti andras, än angränsande Hemmanslnnehafvares
ÄgO, blifva för dessa Hemmans Innehafvare
en anledning till betydliga olägenheter
af de små angränsande Possessionerne, derå sällan
någon skulle anses vara besuten j i synnerhet
om, såsom Betänkandet innehåller, ända
till blott tvänne Tunneland skulle kunna till
serskildte Ägare föryttras, hvilket Förslag jag
fördenskull förmodar böra helt och hållit förkastas.
I allt fall synes mig vara oundvikeligt
att en ordentelig skattläggning å alia desi'
sa Lägenheter bör föregå all annan åtgärd till
föryttring: Ifrågavarande Jord skulle eljest blifva
till sin beskaffenhet alldeles olik ali annan
Skattejord i Riket och naturen af Jorden lärer
man likväl få medgifva redan förut vara allt.'
för mångfaldig. Efter denna, som jag tror, oi
undvikeiiga åtgärd af Skattläggning, vore, efter
min öfvertygelse, det rättaste och b’ 1 ligaste
att angränsande Hemman lemnades' rättighet
till Skattelösen, sorn må hända kunde sättas
Ben 7 Martn.
något högre än den vanliga* efter icke något
ÅbyggnadsOnus kommer att åtfölja denna Jord’
Och vore kan hända ett stadgande i denna omständighet
just det enda* hvarmed Riksens
Högloft. Ständer vid detta tillfälle borde sig
befatta, under enkelt bifall i allt det öfriga till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition dock med
förbehåll, att om Kongl. Maj:t annorlunda, ärt
genöm försäljning för Kronads räkning efter nyss*
nämnde grunder, skulle önska använda någon
del af dessa Lägenheter, Riksens Ständer må
aga att vid näst instundande Riksdag om ett sådant
användande vidare rådslå och besluta.
Innom den tiden medhinnes säkerligen icke alla
de förberedande åtgärder, somännU återslå,
och om äfven Kronans Inkomst på detta sätt
skulle blifva något .mindre, än hvad genom
allmän Auction skulle kunna vinnas, bör detta
ej anses såsom en förlust, då icke någons lagliga
rätt trädes för nara, hvilket vore nästart
oundvikligt genom generela föreskrifter i ett
så inveckladt ämne.
Sluteligen har Högloft. StatsUtskottet föreslagit,
att Landtmätaren i Länet, som skola
i Charta affatta Jagbackarne, borde under
tiden förbjudas, att med andra Embetsgörornål
sig befatta. En sådari föreskrift torde åtminstone
tåla den inskränkning, att Stadgandet ej
må kunna lända till uppehåll uti redan påbörjade
Förrättningars afslutande eller till pre=>
text såsom förfall, då Landtmätare af Domstolarne
anbefallas att sig infinna, antingen till
biträde
Den 7 Martil,
177
biträde vid Syner eller att vid Ting afgifva
andra nödiga upplysningar i förefallande
Ägotvister.
Af ofvanberörde Anledningar anhåller jag
VÖrdsamt , att StatsUtskottets Betänkande i
detta ämne må varda återremitteradt.
Friherre Ehrenborg, Casper Wilhelm:
De vårdö Ledamöter, som talat i detta ämne,
hafva förekommit mig, och redan gjort de Anmärkningar
jag ansett nödiga vid StatsUtskottets
nu upplästa Utlåtande: Jag anhåller, det
oaktadt, om Högvälborne Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Högloflige Ridderskapets
och Adelns tillåtelse att dervid få tillägga
några ord.
Det är alldeles ej emot det
utaf StatsUtskottet föreslagna sätt till användandet
af ifrågavarande Kongl. Majus och Kronans
Lägenheter , sorn jag tror mig äga skäl
att göra Anmärkning, tvärtom tror jag Utskottet
härutinnan hafva träffat det bästa Medel
till beredande af Kongl. Maj ts och Kronans
högsta möjliga förmån och de Enskildtas
rättmätiga fordringar — och således uti dess
svar gått Kongl. Maj:ts afsigter i det närmaste
till mötes j ehuru jag väl icke kan gilla
det skäl till afstyrkande af Kongl. Maj.ts Nådiga
Proposition, om den del af dossa Lägenheters
användande till FjerdingsmansBoställen ,
sorn Utskottet hämtat af den större förmån,
som genom en sådan anstalt skulle beredas
Fjerdingsraännen uti Södermanland, framfot
Ridd, o. Ad, Prof, IV- B. I. Afd. 23, 24.
178
Dt v. i Martil.
deras likar uti andra Provincer, der dylika
Lägenheter till Boställen åt dem icke finnas
att tillgå, hel 1st jag för min del icke inser,
att om en god anstalt kan beredas på ett
ställe, densamma skall förkastas endast derföre,
att icke en sådan kan tillvägabringas på
ett annat, och då Riksens Ständer sjelfva
hemställt en allmän Reglering af Fjerdingsmans
Löne-förmåner, hade jag trott det vara
lämpligare, om Utskottet i denna del bifallit
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, och lemnat
åt Konungen möjligheten att bereda åt denna
TjenstemannaClass en förmån innom detta
Län , som helt säkert skulle vilja, när tillfäll
let och omständigheterna sådant medgifva,
bereda äfven åt deras Likar i andra Län.
Men ännu en gång får jag den äran förklara,
att, ehuru jag ej kunnat dölja den öfvertygelse,
jag härom nu yttrat, är jag dock långt i
från
att i detta afseende begära Återremiss af
Betänkandet. Men det är uti utvecklingen och
tillämpningen af de , utaf Utskottet antagna
grunder, jag trott mig finna några felaktigheter,
hvarpå jag anhåller att få fästa Hög.
välborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns upp-,
märksamhet.
Bland ifrågavarande Jagbackar finnes en
Glass, som ligger innom Rågångarne af Kongl.
Majus och Kronans Egendomar
omslutna
alldeles af dessa : Denna Class har Utskottet
tillstyrkt skulle lika med de öfrige försäljas,
efter den af Utskottet uppgifna method5 der
-
Den 7 Martii. jyg
vid får jag endast anmärka, att genom det så-;
lunda tillstyrkta försäljandet, skulle sannolikt
en del af dessa, om icke alla, inropas af Enskildte,
hvilka således {ingo innom Kgl. Maj:ts
och Kronans ägorymd, sådana Lägenheter till
full ägo Hvad olägenheter sådant skulle medföra
för framtiden, behöfver jag här icke upprepa
; ingen af Ridderskapet och Adeln kan.
undgå att känna dem
och jag vädjar till
hvilken af Ridderskapet och Adeln som hellst,
om han med nöje skulle se en annan få tilt
full ägo en Lägenhet i hjertat utaf sin Egendom.
Samma och enahanda förhållande skulle
här tillskyndas Kronans Egendomar, och om
Ock man dervid svarar mig, att Arrendatorerne
af Kongl. Maj ts och Kronans Lägenheter
kunna inropa och med sina innehafvande Arrenden
förena dem, så svarar jag, att, vid hvarje
Arrendes utgång, uppkommer ändå alltid den
af mig befarade olägenhet , ty då är den inköpta
Lägenheten Arrendatorens Egendom, och
kan aldrig af Kronan disponeras. Jag trorvaf
sådan anledning, att den af Utskottet föreslagne
försäljning icke är för denna Classen Jagbackar
lämplig, utan hemställer, om icke dessa
kunna få, efter deom Kungsgårdar och Kronojord
i allmänhet stadgade Grunder, bortarrenderas,
i förening med de Lägenheter, innom hvilkas
Rågångar de finnas belägna.
Iafseende återpå denClassJagbackar, till hvilka
Enskildte yrkat nyttjandeeller ägande rätt,har
Utskottet hemställt, att de, somsådane anspråk
gjort, måtte förpliktas, att innom nästa Ting,
Den 7 Martil.
efter det Kongl. Maj:t fastställt det af Riksens
Ständer fastställande Beslut, genom Stämning
i Laga ordning göra sådana anspråk gällande.
Utom det jag, för min del, tror, att
Utskottet genom detta stadgande gått utom
gränsen af dess bestämmelse, då det blandat
sig uti Lagskipning ns åtgärder , förekommer
här det serskilta törhållande, att Kongl. Maj t
redan stadga Ordningen för dessa anspråks
utförande uti dess derom till Konungens Befallningshafvande
aflåtne Skrifvelse, och det
lärer lika litet vara Utskottets , som Ridderskap.
ets och Adelns afsigt eller rättighet, att
förändra den Ordning, Kongl. Majd härom redan
på förhand stadgat, derigenom att en
annan föreslås , sorn, efter min tanka, alldeles
är stridande emot all Lagprincipe och antagen
Rättegångs ordning. Jag förenar mig således
till alla delar med Herr Lagman Silfversparre
i afseende på hvad han härom redan yttrat,
äfvensom jag lika med honom finner Stadgandet
för Landtmätarnes åtgärder i och för dessa
Jagbackars uppmätande icke vara förenligt med
hvarje enskilt Mans rätt att få begagna, emot
Arfvode, någon Landtmätare innom Länet till
sådana förrättningar , som möjebgen icke tåla
uppskof; hvilket skulle alldeles förfelas genom
det af Utskottet föreslagna förbud för
Landtmätarne, att under den tid de med Jagbackarnes
uppmätning voro sysselsatte, befatta
sig med några andra förrättningar, af hvad
namn de vara må. Jag anhåller således att
Den 7 Martil.
detta förbud måtte försvinna och endast föreskriften
sträckas till en del Landtmätare, på
det en annan del matte till enskildta förrättningar
kunna vara ledtge.
Dessa mine Anmärkningar anhåller jag
måtte la, jern e Utlåtandet, till Utskottets pröfning
ötverlemnas.
Herr Mannerstam, Johan; Den af StätsTJtskottet
föreslagna utväg, att ifrågavarande
lagbackar må under Skattemanna rätt upplåtas
pä ofTentel ig Auction tillden mästbjudande, är
äfven, efter min tanka , den tjenligaste, sorn
kan vidtagas med sådane af dessa Lägenheter,
hvilka är o inblandade uti Ägor eller Hemman,
hvartill Enskildte hafva ägande rätt; men i afseende
på de uti andra Classen nämnde Jagbackar,
eller sådana, som blifvit begagnade under
Kongl. Maj ts och Kronans Egendomar och
innom Rågångarne dertill äro inneslutne, är Friherre
Ehrenborgs Anmärkning grundad, att
det snarare skulle leda till förlust än nytta för
Staten, om de serskildt försåldes, så framt de
icke äro inbegripne under det Arrende, som erlägges
för den Kronans Egendom, hvartill de
hittills varit begagnade, kunde de upplåtas för
serskildt afgift på lika lång tid, som en sådan
Egendom är bortlemnad och sedan dermed sam»
manslagne antingen säljas eller bortarrenderas.
Jag instämmer äfven uti den gjorde Anmärkningen
emot Utskottets tillstyrkande, angående
Rättegångssätttt för återvinnande af de
182
Den 7 Martil.
uti tredje Classen nämnde Jagbackar, hvartill
Enskildte yrka ägande eller dispositionsrätt. —
D*t kan icke lagligen åläggas dem som äro
Innehafvare af dessa Lägenheter, att sjelfve söka
att derifrån blifva skiljde, utan är det i
detta , likasom i alla dylika fall, en skyldighet
för dem , som vilja frånvinna dem dessa Lä«
genheter, att i laglig ordning göra frågan derom
anhängig. Något annat serskildt Stadgande
härom är alldeles öfverflödigt, än att Statens
anspråk pä dessa Lägenheter bör så fort
ske kan göras gällande.
StatsUtskottets mening med det föreskrifue
sättet för Jagbackarnes afmätande lärer icke
vara, att alla Landtmätare i Länet skulle lemna
sina vanliga förrättningar, för att endast
uppmäta dessa Lägenheter, utan är den utan
tvifvel , att om dessa göromål icke kunde af Länets
Ordinarie Landtmätare medhinnas under
innevarande år, serskildte Landtmätare skulle
förrätta afmätningen, så att den innom året
kunde medhinnas.
t
Grefve Mörner, Carl Stellan: Sorn de
Herrar Ledamöter, hvilka nyss yttrat sig', föjekommit
mig uti de Anmärkningar, jag ämnade
framställa , får jag endast till alla delar
förena mig rped dem.
Serskilt torde jag dock få tillägga, att
hvad Grefve Gyllenborg anfört, angående Options-rättighet
till Skatteköp af ifrågavarande
Jagbackar för angränsande Hemman , syi
Den 7 Martil.
183
nes mig vara så mycket vigtigare, som utom
denna anstalt, det af Kongl. Maj:t genom Jagbackarnes
försäljande i oeconomiskt afseende
åsyftade ändamål skulle förloras.
Herr Grefven och LandtMarslalhen hem-'
ställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid StattUtskottets Utlåtande gjorde Anmärk»
ningar hindra detsammas antagande, samt på
säd;.n grund behagade Utlåtandet , jemte An*
märkningarne, till Utskottet återremittera.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning bifölls Lagutskottets
den 10 sistledne Februarii afgifne
6amt den 2 i denne Månad, eftermiddagen, på
bordet lagde Utlåtande , angående Ägares af
BergsmansHemman åliggande att fullgöra de
Hemmanen åtföljande skyldigheter.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 10
sistledne Februarii afgifne, samt den 2 dennes,
eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtande, angående
föreslagen vidsträcktare rättighet för
Odlare till Grannarnes biträde vid dikning, m. m.
Friherre lVrangel, Henning: Då den idoge
Odlaren bör uppmuntras och ej för dess
Företag läggas hinder i vägen, som kan mod^
fälla honom ända till overksamhet3 finnér jag
184
Den 7 Martil.
ej något billigt skäl uti det af Lagutskottet
fattade Beslut, rörande den af Borgmästaren
Ekstrand gjorda Motion, om Grannars ovillkorliga
skyldighet att dika undan för den eller
de, som vilja leda vattnet från den tillämnad?!
Odlingen,
De Förlager en Odlare får vidkännas , äro
så stora i allmänhet, att då han ej äger desto
större, förmåga, kommande Generationer endast
kunna äga hopp om en säker vinst, och den,
som med mödor och besvär vill gagna sitt Fä*
dernesland, endast belönas med förluster, desto
kännbarare när han ej af Grannars beredvillighet
möte*.
Den kostnad, som kan drabba Grannen
genom etc större Dikes anläggande, kan rikeligen
blifva honom ersatt, genom den väckelse
han får, att äfven tänka på förbättring af dess
kanske obrukbara jord.
Vid de fall, som må hända kunna inträffa,
att Grannen derigenom skulle tillskyndas
allt för stor kostnad, kanske äfven skada, kan
ju, till tidens vinnande, sådant afgöras genom
gode Män, i likhet med hvad som sker vid
andra Landtmäteri lärrättningar.
Med anledning af hvad jag tagit mig friheten
härmedelst anmärka, anhåller jag, att
LagUtskottets Betänkande, åtföljdt af dessa mina
Anmärkningar , må blifva återremitteradt
Den 7 Martil.
185
och afseende göras uppå Herr Borgmästaren
J. H. Ekstrands Motion, såsom högst billig.
Uppå af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef LagUtskottets
berörde Utlåtande, i anledning af Friherre
Wrangels dervid gjorda Anmärkning, till Ut*
skottet återremitteradt.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
10 sistlédne Februarii afgifne, samt den 2 den»
nes, eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtande,
angående gjordt Förslag att Skogs-åverkan må
anses och straffas lika med stöld.
Friherre Wrangel, Henning: Mig synes,
att ej nog stränga Författningar kunna göras,
hvilka befrämja nya Skogsplanteringar, och
bevara den växande Skogen för åverkan. Med
den öfvertygelsen, att endast rättvisa, men
stränga Lagar kunna uppfylla ett så vigtigt
ändamål, skulle jag anse rättvist, det ÄgareH
vid HäradsRätten föreslog det vite, som kunde
anses nödigt, och borde af Domaren profvas
och fastställas, så vida Ägarens påståenden
om ersättning ej vore allt för öfverdrifna j i
anledning hvaraf jag anhåller om Återremiss*
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Principen för Lagstiftningen, i afseende på
betryggandet af Äganderätten, bör utan tvif
-
i86
Din i Martil.
vel, såsom Lagutskottet äfven tyckes medgifva,
vara den: att ju ofullkomligare en Egendom
kan, till följe äf dess natur, vårdas och
tevår as af Ägaren sjelf, desto sorgfålligare
bör den skyddas af Lagen.
Men som , af all Egendom, knappt någon
kan vara svårare att mot tjufvar förvara, än
Skog, synes således Lagen böra, om jag så
får säga, hägna Skogarne, derigenom att drn
belägger Skogsåverkan med vederbörligt straff.
Utskottet tyckes mena, att det buller, som
Trädets fällning m. m. förorsakar, lättar för
Ägaren möjligheten att försvara sin Egendom,
till den grad, att en slik åverkan ej bör tom
stöld anses. Men detta skäl synes mig allt
för svagt; hellst ett Träds fällning medelst
Sdgning, ej en gång lär, åtminstone i Stormväder,
kunna åstadkomma något särdeles buller.
Hvad dst andra skälet beträffar, som Ut-’
skottet anfört, nemligen: att till en början
alltför många skulle blifva straffade , så kan
jag, för min del, ej medgifva, att Lagstifta,
ren bör underlåta att stadga tillbörligt straff för
olofligt anländande af annans Skogs-egendom,
blott af fruktan, att alltför många skulle till
detta straff göra sig skyldige: ty eljest skulle,
af samma skäl , alla straff för tjufveri snart
böra afskaffas; emedan deras antal, som blifva
straffade, äronekeligen redan alltför stort, och
synes likväl årligen förökas. Den fördom, att
Skogs-åverkan ej är stöld , torde härleda sig
från de uråldriga tider, då Skog knappt ägde
Den 7 Martn'.
18?
något värde, utan kan hända ansågs lika som
jannet i Hafvet, för en såk, hvaraf alla kunde
gemensamt betjena sig, och då dessutom kanhända
inga bestämda gränsor funnos emellan
Grannars Skogsparker. Men nu, då förhållandet
redan länge varit helt annorlunda, synes
det vara hög tid, att Lagstiftaren afskaffar en
fördom , som dessutom förvillar Allmänhetens
begrepp om helgden af Ägande-rätten.
Min mening är likväl ej, att Skogs-åverkning
bör med Spöstraff beläggas; likasom jag
för min del anser detta bestraffningssätt i allmänhet
kränkande för mänskligheten, och mot
tjufveri i synnerhet olämpligt. Orsaken till
tjufantalets årliga förökande, har jag nemligen
trott mig hufvudsakligen finna i sjelfva bestraffningssättet.
Ty genom första spöandet
inviges den olycklige till tjuf för lifstiden; vägen
till förbättring igenstänges; och frigjord
irån Sedlighetens fastaste band , nemi. fruktan
och hopp , går han att på det enda sätt,
som för honom återstår, söka uppehälle för
sin physiska varelse, sedan den moraliska redan
på pålen upphört att vara till. Tjufatitalet
måste således vara i ett oupphörligt tilli
tagande, och dess räkning utgöras liksom af
Saldo af spöade från föregående åren, och de
jnya, som under årets lopp låtit förföra sig a£
frestelsen. Bland ett fritt Folk har jag trott,
inga nesliga straff borde finnas: Emellan Frihetens
förlust och Dödsstraff har jag trott inga
mellangrader böra gifvas i bestraffningen:
jag hade visserligen tänkt göra Motion om
188
Den 7 Martil
Spöstraffs afskaffande och förvandling till arbete
å Fästning 3 mert jag har afhållits derifrån,
emedan jag fruktar, att Utskottet ej skulle
vilja företaga en så stor förändring i Allmänna
Lagen. Men då en ny Lag torde böra sta c?*
gas för Skogs-åverkning, synes Utskottet åtminstone
i detta fall kunna följa en sund Lagprincip,
och utsätta t. ex. för första gångers
Skogs_åverkan , arbete på Fästning i e ler
år 3 för andra gångens förbrytelse, 5 eller 0
års Fästningsarbete o s. v. Detta kunde derinom
;jena till profstycke och ledning för LagComitéen
vid dess omarbetning af Allmänna
Lagen; då härigenom kunde utrönas , om ej
detta bestraffningssätt vore för Svenska folket
nu mera lämpligare, än det från Barbari
der bibehållna Spöstraffet, och följaktligen nätt
re än detta uppfyllde sitt ändamål.
Herr Gyllenhahl, Lars Herman: Jag vik
Je blott hafva den äran anmärka, att jag feit
min del anser det af Herr Friherre Wrangel
uppgifne Förslag om rättighet för den , son
lidit åverkan, att sjelf bestämma beloppet af
den ersättning han tror böra sig tillkomma.,
icke vara lämpeligt, emedan han , i sådan
fall, skulle på visst sätt komma att blifva Domare
i sin egen sak, och den, som åverk r
föröfvat, genom en orimligt högt tilltagen ersättning,
till äfventyrs få vidkännas ett ansvar
vida öfverstigande det, som efter Lag; ne
bordt följa på en förbrytelse af långt gröfre
beskaffenhet,
För öfrigt och då det synes mig, att Utskottets
Betänkande varder dit återremitteradt,
K har jag för närvarande intet vidare att tilJägga.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag änStämmer
fullkomligt med Friherre Wrangel
deruti, att den enskildta förmögenheten bör
yårdas , samt ett högre ansvar lör Skogsåverkan
bestämmas; men jag anser icke det Förslag,
Friherre Wiangel dertill uppgifvit, vara
tiel rätta Och tjenliga, enär straffet bör vara
Jämpadt efter skadan. Sedan derföre en föröfvad
åverkan blifvit af- ojälvige Män undersökt
och till dess värde uppskattad, borde ansvaret
i föi hållande derefter af Domaren utsättas.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric: Jag anser
den af Herr von Wahrendorff väckta, nu ifrågavarande
Motion om förändring af bestrafFiningssättet
lör åverkan, vara af så mycken
vigt för det Allmänna, att jag ej annat kan
än vara af alldeles olika mening med Lagutskottet:
Utan att ingå i någon pröfning om rgtigheten
eller origtigheten af de grunder Utskottet
antagit för sitt beslut, anser jag mig
likväl pligtig namna, att hufvudorsaken, hvarföre
Lagstiftaren fordom gjorde så betydlig
skillnad emellan så kallad åverkan å Skog och
Mark, och annan tjufnad, var, efter mitt omdöme,
den, att i en tid, då nästan öfverallt endast
samfällighet fanns i Skog och Mark
Socknars, Byars och Hemmans ägande-rätt till
SkogsParkerne ej var bestämd, utan Granne*
inträdde på det Territorium, som bordt mitt
Hemman tillhöra, om laglig delning föregått,
kunde man ej säga att Åverkaren begeck stöld
af sin Nästas Skog när han ej viste eiler vills
veta att den samma tillhörde någon annan ä ji
honom sjelf  Men nu, sedan genom Stoiski -
tes och Enskiftes-delningar hvars och ens ägcjl
välde i de fleste orter blifvit på ett lagligt it
utstakadt, och således min Granne eller annai
efter min tillhörighet sniken person, som t >r
till sitt hufvudfei, att spara sitt eget och äl
ska Nästans Egendom, ej mera så lätt ka
förebära okunnighet om den sanna ägandt
sätten, håller jag före, att vanarten att hugga
s en annans Skog och Mark bör söka utrotas
med tjenlige straff, lämpade efter förbrytelsen^
beskaffenhet.
Det är en ostridig sanning
att åverkan i min Skog, som står på rot, äret
ingrepp i min äganderätt, och att ingrepp
min ägande rätt eller olofligt tillegnande af hviv
man icke äger, är, efter min tanka, en tjufnad!
Grader af detta brott kunna väl finnas, menf
alla äro af den art, att Lagstiftaren bör med ut i
stakade straff, efter deras beskaffenhet, deni ut
rota, och i synnerhet anser jag nu tidpuncten
vara inne, att ej längre tillåta Åverkaren nästan
utan allt ansvar förnärma mig i min ä
ganderätt. Viss att Lagutskottet sett ämnet
utur samma synpunct, ehuru dess förut under
Riksmötet fattade principe att i möjligaste
måtto spara Lagförändringar, under hopp alij
i den förväntade nya Lagen få dem alla på enj
gåi?g föreslagne och bestämde, vågar jag as
Den 7 Martil.
191
detta ämne begära Återremiss till Utskottet,
mtd den önskan, att Utskottet, så framt det ej
skall anses vara organiseradt blott för att undanrödja
föreslagna nyttiga Lagförändringar,
intill dess nya Lagen hinner utarbetas, ville
grundligare öfverväga ämnet och derefter meddela
sitt utlåtande.
Ehuru jag ej kan vara
af Friherre Wrangels mening, att Ägaren till
Skog, där åverkan sker, sjelf må få bestämma
ansvaret för brottet, vill jag likväl föreslå, att
da annan laglig utväg ej finnes, det må vara
Ägaren sjelf förbehållit att mäta den skada han
genom åverkan anser 6ig hafva liditj ty det
sanna prtetium på min egendom bör enskilt
tillhöra mig att bestämma
Andra är det
ej möjligt att rätt bedömma hvad förlust jag
gjordt eller ej, hellst om jag i ett kull fäldt tråd
af min Skog har ett prcetiu/n ajfectionis,
sorn Värderingsmännen eller Åverkaren ej kun.
na eller vilja tillegna mig. — Jag föreslår så-'
dan förändring af det i Lagen bestämda ansvaret
för åverkan, att, om den för första gången
ej kan hänföras till stöld, bör åverkan, efter
dess mer och mindre betydenhet, som Domaren
endast äger rätt pröfva , beläggas med
Böter från och med 5 R:dr till och med 33
R:dr 16 Skill, utom ersättning till Ägaren för
skadan. Att Böterne, i brist af tillgång, alltid
förvandlas till motsvarande Straff af Fängelse
vid Vatten och Bröd
att andra gången å
verkan
måste med fördubbladt ansvar försonas
och att den tredje gången, så snart den öf*
verstiger värdet af det i Lagen bestämda ber
lopp
Den 7 Martu.
lopp, för vanlig stöld alltid bör medföra Kropps*
straff efter det åverkades värde — äfvenso.u
jag hemställer, om icke i detta sista fall, då
åverkan ölvergått till egenskap af vanlig
stöld, jemväl Kyrkopligt för den Brottslige
må äga mm.
Ofullkomligt har jag sökt utveckla ämnets
beskaffenhet, och vågar ej tilltro mig att
hafva funnit det rätta för formen af den sökta
Lagförändringen , men jag inser af hunt
stor fördel , till utrotande af nästan dagliga
förbrytelser, skärpning i straffet för åverkan
skulle vara , Och får hoppas af Lagutskottet
ett Förslag till förändring i detta afseende, som
kan innebära allas belåtenhet»
Herr Mannerstam, Johan-. Jag kan icke
instämma uti LagUtskottets afstyrkande af
Herr von Wahrendorffs Motion, att åverkan bot
såsom stöld anses, och än mindre uti de skal,
hvarpå detta afstyrkande är grundadt.
Utskottet
yttrar först, att tid och omständighetet
ej ännu medgifva den yrkade Lagförändringen»
Detta obestämda uttryck innefattar väl egenteligen
icke något skäl, nien äfven, om mati
tinder en sådan egenskap granskar det, torde
en annan slutsats knnna af tid och omständigheter
ledas.
Redan vid tvänne föregående
Riksdagar har denna fråga utgjort ett öfverläggningsämne
för Lagstiftande Magten, och dea
yrkade Lagförändringen har länge varit föremål
för en allmännare uppmärksamhet, så att
Opinionen
fe
\
Den 7 Martti
*93
Opinionen om det rätta i detta fall har kunnat
hinna att stagda sig.
Förhållandet med Skogarne i Riket och
ägande rätten dertill är helt annnorlunda nu*
an den tiden, då Allmänna Lagen författades.
Skogar lågo då merendels uti samlällighet och
gränsorne för Grannars områden voro ofta t vif
Velaktiga.
Skog var på de fleste O ter i
allmänhet af ringa värde och ansågs ej vinna
något betydligare, förr än Märinisko-arbete derpå
blifvit användt.
Sjelfva Lagens Stadgan.
den utmärka synbarligen ett sådant förhållande.
Nu mera hafva Ägoskiften, i dc fLste Orter,
skiljt områden äfven i Skog. Icke allenast
på Rikets större Slättbygder, utan äfven i de
så kallade Skogstrakterne, utgör Skogen ofta
det dyrbaraste af Egendomens värde , och äfven
i de sednare finnas många H< mman, sorn
Sakna nödig Skogstillgång Ti en är således
visserligen inne, att för Skogshushållningen, den
mäst vtgtiga och minst vårdade af alla den allmänna
Hushållningens gren r, vidtaga tjenliga
Författningar. Det skulle i vårt Land och
under vårt luftstreck knappt gifvas någor större
hinder för LandtCulturens och Befolkningens
framsteg, än Skogsbrist, och det är således
af högsta vigt att förekomma den. Det för.
Sia framsteget för Skogshushållningen är, att
ägande rätten till Skog får samma kraftiga skydd
mot ingrepp deruti, som till ali annan Egendom.
Äfven växande vilda Tråd, hvilka, såsom Utskottet
uttrycker sig, genom Naturens egert
Ridd, o. Ad. Prot. IV. B. I- Afd. 35, 36.
194
Den 7 Marttil
åtgärd tillkommit, äga ofta ett större värde
och deras förlust är för Ägaren ofta större, än
den af någon lös Egendom, för tillgrepp hvaraf
Lagen stadgar högsta Kroppsstraff. Dessa vilda
Träd äro just derföre dyrbarare, än åtskillig
annan Egendom, att de icke kunna genom
mänsklig åtgärd under en kortare tid frambringas
, utan att en längd af år fordras för
deras uppväxt.
Utskottets tanka, att skydd för växande
Skog uppstår af svårighet att fälla och bortföra
Träd, instämmer icke med allmän och särdeles
med Domares och Skogsägares erfarenhet:
Äfven uti mindre SkogsParker och än mera
uti större, är det, hel 1st under vintertiden,
så lätt att obemärkt fälla och bortföra Skog,
att Åverkansmål ofta svårligen kunna bevisas.
Man synes således böra påtänka, att, genom
vefkan på Opinionen om Tillgreppets egen-;
skap, söka förekomma dessa Brott emot Egendoms-säkerheten.
Om Lagstiftaren ofta bör
rådfråga Opinionen vid Lagbudsns bestämmande,
så bör likväl han äfven söka att ge;
nom Lagen rätta en felaktig Opinion.
Då jag, vid en föregående Riksdag, hade
tillfälle att, såsom Ledamot af Lagutskottet,
yttra mig öfver samma fråga, tvekade jag
ännu om denna verkligt vigtiga Lagförändring
borde företagas, och jag ansåg den derföre
af en ökad påföljd för åverkans Brott, böra
förberedas. En närmare uppmärksamhet på
ämnet, och den erfarenhet derom jag seder
-
Dén 7 Martii,
*95
mera fått, hafva öfvertygat mig att ägande,
rätten till Skog bör af Lagen skyddas mot
tillgrepp, lika med all annan enskilt Egendom,
och att derföre Straff emot sådana förbiytelser
böra stadgas i förhållande till dem , som
för tillgrepp af annan Egendom är bestämd."
* *
Dessa Anmärkningar torde, med Återremiss
af LagUtskottets Betänkande, få dit åtfölja.
Herr Strussenfelt, Michael: Jag anser för
min del all skärpning i Straffet för Skogsåver-;
kan ofullkomligt leda till det dermed åsyfta-1
de ändamål , om icke på samma gång Rättegångsordningen
för dessa Mål äfven förändras.
Man saknar vanligtvis i sådana Mål tillgång
till Vittnen, och det har icke sällan handt
att, ehuru man tagit Yxorna från Åverkare ,
man likväl icke kunnat, i brist af Vittnen ,
binda dem till Brottet. Det synes mig således
vara högst nödvändigt , att i dessa Mål
tillåtes en annan Eevisni igsrätt, hvarigenom
Agarens eller hans Tjenstefolks utsagor borde
anses såsom halft bevis.
Herr Mannerstam: Jag kan för min del
icke tillstyrka det bevisnings-sätt i Skogså.
verkans Mål, som Herr Strussenfelt föreslagit,
utan bör, efter min tanka , i dessa, lik.'
som i andra Mål , Lagens allmänna föreskrifter
om laga Bevis gälla. Det är visserligen
ofta svårt att öfverbevisa Skogsåverkare, men
likväl kan det i allmänhet anses vara lättare,
än att upptäcka dem, som begått Tjufnadsbrott.
Den ? Martill
Herr Strussenfelt * Sorn Lagen tillåtet
Tjenstefolk, att, då groft Brott innom huset
skett, och andra ej hafva när varit, vittne
bara , synes det mig äfven vara lämpligt att
i ÅverkansMål, enär andra Vittnen icke äro
att tillgå, Tjenstefolk borde få vittna -, hellst
i annat fall bevisningen af en skedd Åverkan
skulle, om ei alldeles göras omöjlig, dock betydligen
försvåras.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt.
Marskalken framställd Proposition , blef Lag.
Utskottets ofvannämnde Utlåtande, i anledning
af de dervid nu gjorde Anmärkningar, till Utskottet
åtterremitteradt.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
det HofCancelleren Herr Friherre
aj [Vetterstedt ti11 Herr Grefven och LandtMar
kalken öfverler.» it , för att Ridderskapet
och Adeln meddelas, Kongl. Maj ts uppå Riksens
Ständers Skrifvelse, angående Riksdagens
förlängande till den 5 nästkommande April,
aflåcne Nådiga Svar, hvilket upplästes och
skulle, uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd , samt af Ridderskapet
och Adeln bifallen Proposition, i dagens Protocoll
intagas, så lydande:
Kongl. Maj ts Nådiga Svar uppå Riksens
Ständers Skrifvelse, angående
Riksdagens förlängande till den 5
Den 7 Martil.
*97
nästkommande April; Gifvet Stockholms
Slott den 5 Martil 1818.
Med afseende å den mängd ännu oafgjorda
Riksdags-göromål, hvars afslutande omöjligen
kunde medhinnas till innevarande dag, då Trenne
Månader är© förflutna, sedan Kongl. Majus
Nådiga Proposition om Statsverket® tillstånd
och behof, till StatsUtskottet öfverlemnades ,
hafva Rikets Ständer, genom underdånig Skrifvelse
af den 2. i denna Månad , hos Kongl»
Majit anhållit ora Riksdagens förlängning på
en Månad, från den 5 Martii räknad, eller till
den 5 nästkommande April.
Kongl-Majit har, med stöd af hvad 109.
§tn RegeringsFormen stadgar , till denna Rikets
Ständers anhållan härmedelst velat Sitt
Nådiga Bifall lemna, och förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
carl johan.
G. af Wetterstedt.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs - och QeconomitcUtskottets
den 18. sistledne Februarii afgifna , samt den
2. dennes eftermiddagen på Bordet lagda Betan
handen :
1:0 I anledning af väckt fråga om Förbud mot
intörande af utländskt spunnit Bomullsgarn.
2,o Angående en fri TackjernsHandel.
3:0 I anledning af väckt fråga om BoskapsAfvelns
uppmuntrande i Blekinge.
4:0 I anledning af åtskilliga väckta frågor,
rörande MarkegångsSättningar.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs-och OeconomiaeUtskottets, den 18. sistledne
Februarii afgifnä , samt den 2 dennes
eftermiddagen på Bordet lagda Yttrande, i
anledning af Herr Prosten A. Fornanders Me-;
morial, om undersökning huruvida Stenkol fin?
nas på Öland , fann Högloflige Ridderskapet
Och Adeln, att, enär StatsUtskottets i samma
ämne den 17 sistledne januarii afgifne Utlåtande
redan blifvit den 27. i samma Månad
eftermiddagen af Ridderskapet och Adeln bifallit,
OeconomiaelTtskoittts ifrågavarande Yttrande
nu endast borde läggas till Handlin»
garne.
Herr Grefven och LandtMarshaIken tillkännagaf,
att plenum komtne kl. 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomiaeUtskotten
den 14 sistledne Februaris
Den 7 Martn*
199
gemensamt afgifne samt den 2 dennes efter*
middagen på bordet iagde Utlåtanden:
1:0 Angående föreslaget Förbud mot ali ut-'
borgning af Bränvin.
2:0 Angående Kronoskjutsskyldiges rättighet,
att vid HäradsTingen vä!ja de i Kongl. Förordningen
den 28 Junii 1809 omförmälte De;
puterade»
3:0 Angående föreslagen Skyldighet för de uti
26 Cap. 2. och 4. § §. ByggningaBalken från
Tingshus- och Prestegårds-byggnad frikallade,
äfvensom Insockne Frälse Hemman i Skåne,
att deruti deltaga, m- m.
4:0 Angående föreslagen ändring i Författningen
, om allmänna Vägarnes underhållande vintertiden
, i afseende å inrättningen af Ploglag.
5:0 Rörande väckt Fråga i afseende på Brandstods
erläggande efter förmedladt eller oförmedladt
Hemmantal.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskottens den 14
sistledne Februarii gemensamt afgifne samt d«
2 dennes, eftermiddagen, på bordet lagde Utlåtande,
angående förändring af tiden till Väg6yners
förrättande.
Friherre Drufva, Thure: Såsom Ledamot
i OeconomiöeUts kottet har jag väl deltagit i
soo uen 7 mann,
öfverläggningarne uti ifrågavarande ämne, men
icke kunnat instämma i Utskottens Beslut. Att
hålla Vägsyner om Sommaren är , enligt min
öfvertygelse, detsamma, som att granska Vägarne
, då icke några fel kunna finnas. Vag-syner
torde derlöre hädanefter, sorn hittills, Höste,
tiden böra förrä'tas. Hvad den grofva Vagfyllningens
påförning angår i början af Sömmaren,
är den ganska otjenlig, emedan man derigenom
under hela året får åka på en knagglig
väg} då deremot finare sand , som endast finnes
på några Orter, bortblåser under Sommaren,
när den ligger på en torr och hård väg. Dessutom
är ali väglagning förfelad, om den ej sker
i en årstid att derigenom kan beredas en fast
botten uppå vägen.
Utskotten hafva sluteligen föreslagit den
utväg , att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
3 hvarje Län skulle äga öppet att om, i afseende
på Ortens skiljaktiga beskaffenhet, det skulle
finnas lämpligare och nyttigare, att väglagningen
allmänt sker Höstetiden, få derom, efter
Väglottsägarnes föregångne hörande, efter omständigheterne
föroidua, men denna anstalit
skall, enär Väglottsägarnes hörande tillika blif.
vrt föreskrifva , alltid förfela sitt ändamål.
ghn Utskottens Betänkande antages, skall följ.
en deraf blifva, att vägarne i Sverige, sorn
förut varit utmärkta för deras godhet, innan
korrt skola blifva förderfvade.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Jag måste
vid detta tillfälle vara af olika tankar med Fri
-
Den 7 Martil.
201
herre Drufva, hellst i min Landsort, hvarest,
äfvensom nästan öfverallt i nedra delen af
Sverige, vägarne äro mycket goda, man alltid
Sommartiden , då dagarne äro långa och
gruset bäst, förrättar Väglagningen. Då Ut^
skott n derjemte, på sätt Friherre Drufva anfört
, föreslagit, att Kongl. Majts Befallningshafvande
mä , med afseende å locale omständigheter,
efter vederbörandes hörande, angående
thien för Väglagningen, förordna, anser
jag , för mm del , ändamålet eller Vägarnes
fortfarande godhet böra kunna vinnas; och tillstyrker
således , att Utskottens ifrågavarande
Betänkande måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas.
Friherre Wrangel, Henning, anmärkte,
att vägarne i Skåne och Halland icke äro serdeles
goda.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
För min del anser jag Sommartiden vara bäst
både till Väglagningen och Vägsyners förrättande.
När Gruslass skola köras om vintren
och uti högar läggas på vägarne, uppkomma
derigenom, såsom i Westmanland ofta händer,
smala vägar, hvaraf flera olägenheter för Resande
inträffa. Det är dessutom ofta öfverflödigt
att påköra grus, hvarigenom vägarne endast
göras runda Då Väg-syner Höstetiden
förrättas, är väderleken ofta obehaglig, hvaraf
händer att Synemännen icke synnerligen efterfråga
vägarnes beskaffenhet, utan endast
skynda med förrättningens afslutande. Af dessa
202
Den 7 Martil.
anledningar, får jag anhålla att Betänkandet
måtte af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Herr Grefven och Dandt Marsk alten gjorde
Proposition till bifall af Lag. samt OeconomisUtskottrns
ifrågavarande Utlåtande , hvilken
Proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Lag - samt Allmänna Besvärs-
och OeconomimUtskottens den 14 sistledne
Februarii afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Utlåtande, angående
föreslagen indelning af Byevägar.
Herr Silfversparre, Aron Isaac, hadeinlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
De utaf Riksens Ständers Lag. och OeconomiaeUtskott
anförda skäl till afslag å Riksdagsmannen
Johannes Arfvidssons i Hedervärda
BondeStåndet gjorde Motion, angående
Byevägars underhållande, vederlägga tillräckligen
det första Alternativet af Johannes Arfvidssons
Motion; men det sednare Alternativet
af samina Motion innehåller endast det
Påstående, att åtminstone så många Hemmansägare
eller Brukare, sorn sig till sina resor af
vägen betjena , må till ett sådant deltagande
vara skyldige; äfvensom af t, i händelse Grannarne
sig emellan icke kunna förenas om fördelningen
af vägen, vederbörande Landtmätare
då må af Konungens Befallningshafvande
Den i Martil.
2®3
förordnas, att en slik delning efter Hemmantalen
förrätta. Johannis Arlvidsson har i den»
na delen ingenting annat yrkat, än att hvad
Lag och Författningar om sjelfva skyldigheten
föreskrifva, må kunna emot den tredskande
till verkställighet befordras: Detta synes
hafva förtjent Utskottens närmare uppmärk'?
samhet: Farväg, det vill säga, väg som färdaskan,
måste finnas till alla Byar, enligt i.
Cap. i §. ByggningaBalken : Om sådana vä?
gars bredd och beskaffenhet förordnas i 4.
Cap. 1. §. samma Balk och uti Resolutionen
på Allmogens Besvär den j6 Martil 1739:, skyl-;
digheten att underhålla vägarna, bestämmes
i Resolutionen pä Ridderskapcts och Adelns
Besvär den g Januarii 1735.
Den som tredskas i uppfyllandet af de sa
skyldigheter, måtte då kunna1 lagligen dittill
förbindas, och om öfverenskommelser härom
icke kunna träffas eller ej efterlefvas; måste någon
Auctoritet finnas, som kan bringa Lagens
föreskrift till verkställighety nttn något bestämdt
förordnande, huru vid ;adana tillfällen
förhållas bör, saknas uti våra Författningar- Johannes
Arfvidssons Motion är således verkeligen
påkallad af behofvet, äfvensom ledandetill
ändamålet, och likväl innehåller Utskottens Betäckande
ett afslag, egenteligen på den grund,
att något stadgande om Byevägars anläggande,
rödjande och underhållande icke skulle
kunna antagas , enär det helt och hållet berodde
på öfverenskommelse. Men då man icke
äger laglig rättighet att undandraga sig det å»
204
Den 7 Martii.
liggande, som utgör ämnet för sådana öfver-'
en^kommelser , mäste man ock lagligen dertill
kunna förbindas : Och då Utskotten förbigått
att, med anledning af den väck'a Motionen
i detta ämne, föreslå en lämpebg Författning,
är min önskan, att Högloflige Lag och
OeconomiasUtskotten må med Förslag till en
sådan Författning till Riksens Ständer ännu inkomma,
och anhåller jag fördenskull att Betänkandet
må varda till Utskotten aterremitteradt.
Grefve Mörner, Carl Stellan : Med all
den aktning jag hyser för den sista värde
Ledamoten, måste jag dock motsäga honom ,
som icke synes mig hafva riktigt fattat Meningen
af Utskottens Betänkande. Riksdagsmannen
johannes Arfvidssons ifrågavarande
Motion , åsyftar endast ett Förordnande af
Riksens Ständer, att Byevägar öfverallt borde
undergå delning. Då uti Allmänna Lagen 6amt
Kongl. Resolutionen den 8 Januarii 1735 redan
är föreskrifvit, huru Byevägar skola anläggas
och underhållas , hafva Utskotten ansett
något ytterligare Stadgande i denna del
icke vara af nöden, hel 1st om, på sätt Johannes
Arfvidsson föreslagit , alla hemvägar i
hvarje Församling nu mera skulle undergå
delning, sådant skulle bereda både en oberäknelig
kostnad och äfven må hända en rubbning
uti redan verkställda och behörigen afslutade
fördelningar af allmänna Landsvägarne.
Herr Mannerstam, Johan; Dea af Johan
-
Den 7 Martu.
20 5
nes Arfvidsson väckta fråga, om en ny grund
för delning af Byevägar, hade, efter min tan.
ka, förtjent mera afseende, än Utskotten derå
fästat. Skyldigheten att underhålla mindre vägar
tyckes väl endast böra tillhöra dem, som
sig deraf begagna, men vid en närmare granskning
af förhållandet är den delningsgrund mera
rättvis, att sådana vägar fördelas Sockne
vis.
Då man eftersinnar, att alla större
och allmännare vägar underhållas af och äro
indelte på Hemman och Gårdar, som derifrån
äro afiägsne och som ofta sjelfve icke hafva
utfarsväg till de större vägar och således icke
kunna begagna dem, utan underhålla dem
för andra; 6å finner man lätt, att Ägarne till
sådana aflägsna Hemman äfv>. n äga rätt att få
biträde af andra till underhållande af sina ut
farsvägar.
Den rätta grunden för all Väg
delning
är således, att alla vägar i Landet underhållas
på allmän bekostnad och indelas
allt efter deras storlek, Läns, Härads eller
Sockrtevis, samt att följagteligen utfarsvägar
från alla Hemman och Gåidar i en Socken,
på hela Socknen fördelas, hvilket delningssätt
äfven genom frivilliga öfverenskommelser
hittills blifvit innom Socknar vidtagit,
men hädanefter borde genom Allmän Författning
stadgas.
Herr Silfversparre, Aron Isaac: Riksdagsmannen
Johannes Arfvidssons ifrågavarande
Motion innefattar 2tne delar, hvaraf den
första, på sätt Grefve Mörner anfört, åsyftar
ett Förordnande, att allaBye vägar böra undt*.
206 Ven 7 Martin >
gå ordentelig delning, och den andra innefat»
tar anhållan om bestämd föreskrift, huru förhållas
bör, då Grannarne ej kunna i godo förenas
om fördelningen af sådana Bye-vägar, i
hvilken händelse Johannes Arfvidsson föreslagit
att vederbörande Landtmätare då må af
Konungens Befallningshafvande förordnas att
en slik delning efter Hemmantalen förrätta.
Den första delen af Motionen har af Utskottet
blifvit rättvisligen afslagen, men öfver
den andra delen halva Utskotten icke meddelat
något yttrande. För min del anser jag
det likväl vara af vigt, att en Författning
gifves , hvarigenom de i denna omständighet
trcdskande Personer kunna tillhållas att uppfylla
sina skyldigheter.
Grefve Mörner: Utan att på något sätt
vilja bestrida den redan begärde Återremiss af
Lag- och OeconomiasUtskottens ifrågavarande
Betänkande, torde det tillåtas mig att endast,
i anledning af hvad Herr Silfversparre nyss
anfört, få upplysa, att Allmänna Lagen redan
bestämmer huru Byevägar skola underhållas
samt att den ena Hemmansägaren är pligtig
att broa till den andra. Jag hemställer således,
om något bättre eller bestämdare Stadgande
i denna omständighet kan utfinnas.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt«
Marskalken framställd Proposition, blef Lagsamt
Allmänna Besvärs - och OeconomiseUt
-
Den 7 Martn.
skottens ofvannämnda Utlåtande, i anledning
af de dervid gjorda Anmärkningar, till bemäL
te Utskott återremitteradt.
Herr Grefven och LandtMarsk alicen ti IIkännagaf,
att Herr Reutersköld,, A. D., hvilken,
såsom Fullmägtig för Ådeliga Ätten Kjer.
månsköld N:o 2023, innehaft Säte och Stämma
på Riddarhuset samt varit Ledamot i Banco*
Utskottet, numera, sedan berörde Ätt utslocknat
, upphört att vara Ledamot i nämnde Utskott
, i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskaiken anmodade Herrar Electorer
att innan nästa Plenum utvälja en Ledamot i
samma Utskott efter Herr Reutersköld.
Upplästes och lades på bordet:
Stats- och BancoUtskottens den 3 i denna
Månad afgifne Betänkande, i anledning af den
del af Kongl, Majus Nådiga Proposition den
lo December iSU, om allmänna Penningerö*
reisen och Myntvärdets upprätthållande, som
angår Malmö,- Götha CanalBolags samt Göthe,
borgs DiscontVerks utredning ; deruti Utskot„
ten hufvudsakligen sig yttrat: att förenämnde
DiscontVerk, ehuru deras tillstånd, såväl i anseende
till beloppet af Skulder och tillgångar,
som dessas förhållande till hvarannan, vore
skiljaktigt, likväl befunnos uti sådan belägen
-
208
Den 7 Martti.
het , r tt de, utan serskildt biträde, icke förmå
i behörig ordning uppfylla deras förbindelser t
Att Utskotten, utan att erkänna någon Staten
åliggande laglig förbindelse att ersätta DiscontBorgenärernes
förluster eller skyldighet att
med Disconternes utredande taga befattning,
likväl trott att Staten icke borde undandraga
sitt biträde i sist omförmälte afseende , hvarvid
Utskotten, såsom första Vilkoret, fästat det
förbehåll, att det Liqvidations-säit, som af Rik»
sens Ständer antages och gillas, varder genom
Konungens och Ständers samfäldta Beslut förklaradt
såsom en tili allmän efterrättelse gällande
Lag, på det Staten, sorn i lö jd af dess
ingångna garantie för Skulderne, biifver att anse
såsom den enda Fordringsägaren hos Disconterne,
måste komma i tillstånd att med Gäl*
denärerne låta förfara så lindrigt ., som med afseende
på hvarje Gäldenärs serskildta b lägenhet
kan finnas billigt; hvar-fter Utskotten, uppå
anförde skäl, i afseende å Liqvidéns verkställighet
tillstyrkt, att alla af Directionerne
öfver Götha CanalBolags samt Malmö och Gö*
theborgs Disconter på Banquen dragne , ordenteligen
bokförde och bland Allmänheten
utelöpande Assignationer skulle genast, så
snart Kungörelse härom hinner utfärdas, vid
uppvisandet med Contant ersättas , hvaremot
de öfrige Skulderne borde liqvideras; Götha
CanalBolags samt Malmö Disconters innom fem
år med en femtedels afbetalning årligen, samt
Götheborgs Disconts på 2f år, uti fem Terminer
med en femtedels afbetalning efter hvarje
-
Den i Mariii,
je sjette Månads utgång, att räkna från elen
dag, då Utredningen kunde taga sin böljan ;
dock kotnme ail beräkning af upplupen ellef
vidare upplöpande Kanta att för?,vinna, utom
hvad ange-ck de Skulder , lör hvilka Götheborgs
DiscontDirection fiån början utfäst sig
att betala lägre Ränta än 6 Procent, för hvilka
Skulder Utskotten hemställt, att den föreskrifna
Räntan borde godtgöras till den i. November
iSr", eller en Månad från den dag,
då inlösen på förr vanligt sätt af Treprocents
Reverseme upphörde , samt törst derefter 6 Pro»
Procents Ränta beräknas, med mindre Lån»
Capitalen innom dtn i. October nyssnämnde
år skulle vara upp.-agda , i hvilket fall 6 Procents
Ränta ifrån förfallodagen borde få uppbäras;
och hafva Utskotten sluteligen föreslagit
ej mindre att, emot det Staten, på sätt berördt
är, låter besörja Utredningen af Götha
CanalBolags samt Malmö Disconter , å Statens
sida såsom ett uttryckligt vilkor borde förbehållas
, att dessa Disconters Octroyer, utan
ser kild ersättning, kotnme att förialla, Och
Discontlnrättningen hädanefter, enligt Rikets
Ständers förordnande, genom Banquen utföras ,
utan ock, att besörjandet af sjelfva Utredningen
må uppdragas åt Rikets Ständers RiksgaldsContoir,
men att Banquen förskjuter hvad till
Liqvidens verkställande på det sätt och i den
ordning nu blifvit föreslagit, kunde erfordras.
I sammanhang härmed hafva Utskotten
upptagit tvänne hos Utskotten väckta frågor,
den ena huruvida de för Disconterneg
Ridd, o. Ad, Prol. IV. B. I. AFd. »7, 2g*
210
Den 7 Martil.
Skulder utgifna Obligationer må få begagnåS
uti Liqvider om DiscontLån , och den andra,
huru förhållas må med sådana DiscontPapper,
hvilka vid Lane Liqvider endast såsom
Hypotheque blifvit af Disconterne emottagnei
Vid besvarande hvaraf Utskotten varit af den
tanka, att de för Disconternes Skulder utgifne
Obligationer borde få begagnas uti LåneLiqVider,
enär dessa Papper, såsom nu mera garanterade
af Staten , härigenom kunna vinna en
större gångbarhet samt utvägarne för Disconternes
Gäldenärer, att afbörda sina Skulder,
tillika lättås} och att, i följd häraf, de för Götheborgs
Discont utgifne Obligationer börde
få användas efter fulla beloppet, hvarå de lyda
uti Liqvider af Lån , hvilka från samma
Discont blifvit meddelade, äfvensom de för
Götha CanalBolags samt Malmö Disconters Skulder
utfärdade förbindelser utan åtskillnad skulle
få begagnas vid Liqvider af Lån, som från
endera af dessa Disconter utgått, men med Rabatt
för Obligationernes återstående förfallotid
i Proportion af den förlorade Räntan} hvaremot
i fråga antingen Rabatten skulle komma att
beräknas efter 5 eller 6 Procents Ränta omålet,
skiljaktige meningar uppstått, samt vid
anställd Votering två Stånd stadnat emot två}
hvarföre Utskotten hemställt dessa Alternativer
till Riksens Ständers omedelbara afgörande}
och hafva Utskotten, i afseende å den sednare
frågan , angående de DiscontPapper, hvilka
vid LåneLiqvider uti FiliaiDiconterne endast
såsom Hypotheque blifvit emottagne, ansett
sådana deponerade Papper, vid skeende
Den 7 Martn,
öltitl iga Liqvider, icke kunna antagas till artnät
eller högre värde^ än som blifvit föreslagit -  för dylika DisContPapper , hvilka kunna komma
i Iråga att användas uti LåneLiqvider, se-‘
dan Staten med FilialDisconternas .Utredning
tagit befattning.
Vid hvilket Betänkande jemväl vöro fö
gade j ej mindre de serskilte Meningar, ätskillige
Ledamöter vid Ärendets afgörande uti <.n
Och annan omständighet yttrat , än ock serskilda
Calculer öfver Utredningen al Godta
CanalBolags samt Malmö Discont Verk, enligt
de i Utskottens Betänkande föreslagna grunder
, jemte uppgift på Götheborgs DiscontVerks
tillstånd den 30 November 1S17.
Grefve von Schwerin, Fredric Bagislaus,
hemställde, om icke, enär Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Betänkande innefattade
ämnen af synnerlig vigt , Ridderskapet och
Adeln skulle anse nödigt, att, innan Betähkandet
till pröfnihg löretages , detsamma, jemte
de dervid bilagda Utdrag af de sammansätta
Utskottens Protocoll och Calculer, bör , genom
Utskottens skyndsamma föranstaltande, utaf
de till Riksdags-kostnaderne anslagna allmänna
Medel till trycket befordras , samt ett Exemplar
deraf till hvarje Ledamot af RiksStånden utdelas*
Friherre Anckarsvärd^ Carl Hinric, före*
hade sig med Grefve von Schwerin*
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition , blef Grefve
von Schwerins ny.snämnde hemställan af
Ridderskapet och Adeln bifallen*
SX2
Den i Martil
Upplästes ConstitutionsUtskottets Memorial
af den ig sistledne Februarii, i anledning
af en från Ridderskapet och Adeln remitterad
Anmärkning mot Konungens Rådgifvare i CornmandoMål
för Arméenj deruti Utskottet, efter
det upplyst blifvit , att anledningen till Anmärkningen
vore hämtad från en, genom Kongl.
Majlts GeneralAdjutants Expedition för Arméen,
den 24 Maj 1817 » under N:o 353 utfärdad
GeneralOrdres, angående förbehåll vid
KneckteContracters uppgörande , om Beklädnad
af Rotehållare på viss3 år, förklarat, att
Utskottet, som ej trott sig tillständig?, att utöfver
ordalydelsen af GeneralOrderne och af
det enda härtill lämpliga Grundlagens rum
jemka och leda dem båda till ett Resultat af
det beifrande efter allmän Lag, som Anmärkningen
åsyftade, ansett Konungens Rådgifvare
i CommandoMål för Arméen i denna sak ej
kunna, enligt icö §. Regeringsformen, under
tilltal ställas 3 hvaremot det icke undfallit Utskottet,
att det Ärende, som genom utfärdande
af ofvanberörde General - Ordres vunnit
handläggning af GeneralAdjutanten för Arméen
, helt och hållet saknar beskaffenheten
af CommandoMål j hvilken afvikelse, genom
Målets föredragning i orätt väg , från fastställda
, men i Grundlagen icke nog fullständigt
beskrifna Former, Utskottet ansett stå
i närmaste analogie med sådan felaktig utöfning
af Embetet, för hvilken 107. § RegeringsFormen
utmärker ett aflägsnare och mindre
direct ansvar, beroende, till yrkande blott
af Riksens Ständer, och till den slutliga på-!
Dm 7 Martu.
213
följden , endast af Konungen 5 men då i nyssnämnde
§. Konungens Föredragande i. CommandoMål
icke är nämnd , och 6 § uti Ansva*
righetsLagen af den 10 Februarii i8ioejkun-'
de af Utskottet åberopas , har Utskottet icke
ägt annat val öfrigt, än att antingen ålägga
sig ett tyst öfverseende med de Embets-förséelser,
sorn af en Konungens Föredragande i
CommandoÄrénder kunnat utöfvas, oaktadt 6%.
dana förseelser, begångna af en StatsSecretera*
re , böra anmärkas , eller ock , sorn nu skett ,
för Riksens Ständer tillkännagifva Sakens förhållande
i hela dess sammanhang, och såmedelst
undvika den förebråelse, att ej hafva åt
lika beskaffade frågor lemnat en lika oväldig
behandling.
Lédes på Bordet.
Upplästes och lade6 på Bocd^ följande
från Lagutskottet den 20 sistledne Februarii
aflåtna Betänkanden ;
1:0 I anledning af Herr Borgmästaren J.
H. Ekstrands Memorial, angående förtydligande
af Lagens Stadgande uti 17. Cap GiftormålsBalken
, om beräknings-grunden för beloppet
af Fördel; deruti Utskottet af anförda
skäl tillstyrkt, det genom utfärdande Förklaring
öfver berörde Lagrum, må till Vederbörandes
efterrättelse förordnas, att efterlefvande
Makas fördel, till det för densamma i Lagen
utstakade belopp . icke må af annan det o
-
Dm 7 Martu.
skiftade Boets Egendom beräknas och utgå,
än af den i Boet b finteliga losa Egendom.
2:0 I anledning af erhållen Aterremiss af
IJfskottets, den 8 sistkdne januarii afgifna Betänkande,
angående yrkad förändring i stralfet
för Hållkarl , som ford*ar Drickspenningar af
Resande, eller deni med ovett ofredar ; deruti
UiSKOttet, af anförda skäl, samt under åberopande
af de flere uti dess förra Utlåtande
uppgifna , förklarat sig icke kunna frångå ek
ler förändra hvad deruti är vordet yttradt ;
Och hafva de Utskottets Ledamöter , hvilka
förut varit af skiljaktig mening, nu äfven dervid
förblifvit. "—'
3:0 Öfver af RiksdagsFulImägtige Olof
Wikström, J. J. Rutberg och J. Wiklund gjordt
Förslag, om bestämmande af en viss afgift till
RronoFogdarne i Westerbottens och Norrbottens
Län, då de icke sjeifve, utan genom
Länsmännen , låta verkställa Utslag i Utsökningsmål
, äfvensom öfver den af RiksdagsFulJmägtjgen
Anders Danielsson väckta fråga
Om fastställande af Länsmännens , Nämndeoch
Fjerdingsmännens rättighet , att, enligt
KronoFogdens Ordres och på dess ansvar, verk.
ställa Utmätningar i privata Mål , deruti Utskottet,
af anförda skäl , dels yttratsig icke kunna
tillstyrka bifall till hvad i förstberörde måtto
är vordet föreslagit, dels ansett hvad Anders
Panielsson anfört icke böra föranleda till något
ytterligare Stadgande, än de, hvilka i ämnet
redan utkommit, och att således någon
Den 7 Martil.
anledning för Utskottet sig icke företedde att
understödja det derom gjorda Förslag.
4:0 I anledning af Friherre C. L. Staél
von Holsteins Motion, rörande bibehållande af
Författningen , att en sjettedel af Ström alltid,
bör hållas öppen; deruti Utskottet yttrat, att
hvad Friherre Staél von Holstein med ifrågavarande
Motion afsett redan vore bestämdt, och
att således ej kunde vara behöfligt meddela en
sådan Författning , som Friherre Staél von Holstein
velat föreslå, hvarföre Utskottet ej heller
kunde densamma tillstyrka,
5:0 1 anledning af vackt fråga om upp?
häfvande af Kongl Kungörelsen den 26 November
1816, angående sättet för en Menighets
hörande i enskildta tillåtliga Ärender;
hvartill Utskottet likväl, uppå anförde skäl9
ansett sig icke böra tillstyrka bitall.
6:0 I anledning af Grefve Löwenhjelms ,
Gustaf, Förslag att Böter i Brottmål må utgå.
efter förmögenhet, hvilken LagFörändring Utskottet
ansett af den större omfattning, att den
utan en fullkomlig omarbetning af Rikets nu.
gällande .CriminalLag ej kunde komma i fråga,
hvarföre och då en serskild Comité vöre tillförordnad
att öfverse så väl Civil- som CrimU
nalLagen samt att till ändringar och förbäU'
tringar af Stadganderne deruti uppgifva Förslag,
samma Comité lämpeligast skulle kunna
tillse, huruvida antagandet af berörde förän
-
2 10
Den 7 Martn.
dring i mer eller mindre mån vore möjlig j
dock har Utskottet funnit sig icke böra underlåta
tillkännagifva , att i Dess tanka berörde
Förslag vid CriminalEagstiftningen icke kunde
blifva användbart.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 7 Martil.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
hade inleinnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
I anledning af de öfverläggningar , som
uppstått om rätta meningen afyo§. Regeringsformen,
har Herr StafsRådet, Gretve Mörner,
Uti ett ingifvit Dictamen , utvecklat sina tankar
härom, på ett sätt, att derest denna tolkning
Den 7 Martu.
217
skulle godkännas, vore det fria Svenska Folkets
rättigheter i det närmaste återförde till
hvad de voro före 1809 års Statshvälfning;
Beskattnings-rättigheten vore då det enda, som
återstod, och denna tillhörde dem äfven då:
och skulle nu 90 §, innehålla ett förbud för
Riksens Ständer och deras Utskott, att under
pröfning och öfverläggning taga något af de
Årender der omnämnas, så stå vi visserligen
på samma punct, soip förut. Grefve Mörner
har väl lörklarat det vara dess enskilta tanka,
utan att vilja derigenom försöka inskränka den
lagliga yttrande rätten. En värd Ledamot af
Ridderskapet och Adeln har också förklarat,
att han icke kunde låta denna enskilta tanka
verka på sitt handlingssätt, utan ämnade begagna
sin Riksdagsmannarätt efter sin öfvertygelse.
Det skulle således kan hända synas
öfverflödigt att borttaga en angelägen tid med
ytterligare Anföranden i detta ämne; men enär
man betragtar, hvilka vådeliga påföljder det
kunde hafva att lemna en sådan enskilt tanka
utan vederläggning och derigenom liksom medgifva
rigtigheten af den samma , och det så
mycket mera, då den yttras af en Embetsman,
som är Konungens Rådgifvare, en Embetsman,
gom anses och bör anses äga djup kännedom
af Constitutionen, då han varit för detta Ordförande
i ConstitutionsUtskottet; så är det af
högsta vigt, att Frihetens Vänner söka bestrida
och vederlägga sådana grundsatser och tyd.
ningar af Grundlagen , som nödvändigt skola
till intet göra den, med så stora uppoffringar,
återförvärfvade Friheten, Men innan jag går
Den 7 Martil,
att vidröra egentliga ämnet, nemligen rätta för*
ståndet af 90 § Regeringsformen, får jag vidi
några biomständigheter i Grefve Mörners Memorial
fästa uppmärksamheten. Af detsamma
synes tydeligen, att den af mig väckte Motion,
om ändringar i Lagen, föreslagne i anledning
af den Grevesmöhlska Rättegången, föranledt
till de af Grefve Mörner framställde grundsatser,
hvarom man förr ingen aning haft,
nemligen att vid Motioners väckande i Riks*
Standen, inga Fada finge uppgifvas, inga Personers
namn nämnas, att sådant skulle kunna
föranleda till oti 1 låteliga öfverläggningar kos
Stånden, till smädande af Embetsmän, förklenande
af Regeringen, och hvilket allt lätteligen
kunde till slut urarta till Anarchie eller å~
terföra Despotismen. Grefve Mörner har vidlöftigt
deducerat denna sin mening. — Hvad
skrifsättet egenteligen angar, tror jag man kun-;
nät önska att det varit mera modereradt i vissa
omständigheter, åtminstone är det mindre välljudande,
att höra det innom Ridderskapet och
Adeln kunde finnas belackare: En belackare är
en niding, det är den, som med berådt modan,
för en osanning, för att förklena någon; endy*
lik har , som båttre är, änrtu icke gifvits på
Riddarhuset och hoppas jag lärer aldrig komma-
I alia fall är Grefve Mörners' farhåga,
att utan upprättelse kunna varda förolämpad,
alldeles öfverflödig, då man besinnar innehållet
af ito § Regeringsformen, samt 50 Och
§■ §. Riksdagsordningen, äfvensom faran
för Anarchien och Despotismen snarare derigenom
förekommer, än föranledes, att man fritt
Den 7 Martu.
3! 9
får yppa och omtala samt med Facta bevisa
hvad som är oordentligt och olagligt, samt
derigenom undanrödja det värn, en af sin pligt
förgäten Embetsman skulle kunna finna uti
tystnaden och mörkret, och då intet ställe uti
Grundlagen finnes, som förbjuder att anföra exempel
af händelser, men TryckfrihetsLagen
deremot tillåter att fritt få omtala allt hvad
sorn är sanning och i samma Lag icke uttryckeligen
undantagit, samt Konungen utomdess, i
Dess nådiga Proposition vid »812 års Riks*,
dag, förklarat dess Nådiga vilja icke vara, att
inskränka yttrande rätten, utan blott att få
Anonymiteten afskaffad, eller rattare sagdt de
hinder, som voro lagde i vägen, lör att kunna
få en Anonyme till ansvar, som fprolämpat
någon, samt det jämväl skulle vara under Riksens
Ständers värdighet, att äga mindre rättigheter,
än andra enskilta Personer, så synes deraf,
att Grefve Mörners mening icke kan vara
den rätta, utan leder till förvillelse. Hvad nu
egenteliga ämnet, nemligen rätta förståndet af
90 §. RegeringsFormen, angår, så anser Grefve
Mörner den innefatta ett klart förbud för Riksens
Ständer och deras Utskott, att under öfverläggning
och pröfning komma låta frågor i de
där omnämnde föremål, såsom, om ”Embets- och
”Tjenstemäns till- och afsättning, Regerings”och
DomareMagternas beslut, Resolutioner och
”Utslag , enskilta Medborgares och Corporatio”ners
förhållanden, eller verkställigheten af nå”gon
Lag, Författning eller Inrättning”. Likväl
medgifver Grefve Mörner kraften af 106 och
107 §. i RegeringsFormen,
220
Dm 7 Martil.
Antingen måtte Grefve Mörner med ringa
uppmärksamhet genomläst dessa §§., elier
ock tror han andra så gjort, emedan de likväl
klart bevisa motsatsen af Grefve Mörners
fattade begrepp i denna sak. 90. §. ä'
lunda ett förbud för Riksens Ständer och letas
Utskott att behandla dessa ämnen ,
tvärtom en föreskrift, att, enär dylika 1
träffa, att sådana Ärender förekomma tili
verläggning och pröfning, bör det icke ske på
något annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
föreskrifver. Det olika begreppet består
således deruti, att den ena påstår, att Ständerne
om dessa Ärender alldeles icke få öfverlägga,
den andra att de få, men icke annorlunda
än denna Grundlag föreskrifver. Att
denna senare mening ät den rätta, och den
förra falsk och ledande till förvillelse , skall
jag försöka bevisa af de nämnde 106. och
107. §§. i RegeringsFormen , så väl som äfven
af andra §t>. Enligt 106. §. äga Ständer
ne, genom sina Fullmägtige i ConstitutioiisU1:
skottet, att inför Rätta låta tilltala StatsRä.
döt, om det skulle uppenbarligen hafva handlat
icke endast emot RegeringsFormen, utan
äfven emot andra Rikets gällande Lagar. Då
nu intet enda Ärende kan gifvas i en Stat ,
hvarom icke en Lag eller Författning är utgifven
till rättelse och efterlefnad af Vederbörande^
som det angår, och då §• intet undantag
gör af något Ärende , så är ju klart ,
att ConstitutionsUtskottet äger att öfverlägga
och pröfva StatsRådets förhållande i alla de
lili 90. §. omnämnde Ärender } hvilka Grefve
Dtn i Martti.
221
Mörner anser hvarken Ständerne eller deras
Utskott må få ens nämna , mindre pröfva.
j\P7 §. är ännu strängare i visst afseende^ enligt
denna §. är StaisRådet icke från Anmärkning
fr 1 Ka liad t, endast derföre att de icke handfat
emot beskrifven Lag, den äger äfven rum
om de uii sina Rådslag om allmänna Ärender
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta Ännu
kinkigare är
de måste med tålamod och utan att rubricera
såsom smädelse, afhöra att man granskar och
b edom mer, så väl deras intellectuella egenska»
per, sorn den practiska utöfningen af Embetetj
Oväld, Nit, Skicklighet och Drift i göroinålen
äro öfverläggningsämnen för Riksens Ständer,
så mycket nödvändigare att de väl granskas
och undersökas , som af Resultatet beror, om
man hos Konungen bär anmäla sin önskan
om deras endtiedigande från Embeit i, eller icke.
— Det kan derföre aldrig bli ett Brott, aldrig
något sorn förringar Regeringens värdighet
till den grad , att Anarchie eller Despotisme
deraf skall bli en följd, 0111 man yttrade att
någon StatsSecreterare ägde mindre kännedom
i de åtskilliga grenar af Styrelsen eller att
någon lemnade för mycket af tiden åt nöjen
och förströelser , så att Ärenderna derigenom
finge en långsam eiler ojämn och osäker gång,
korteligen, om man målade efter Naturen. „
Ännu positivare än dessa bägge §§. är likväl
den 38. §.J de förra röra endast StatsRådet ,
sorn derigenom, att de tillstyrkt eller ock icke
afstyrkt något, som varit emot Lagarne eller
det Allmännas bästa, varit vållande att Kc?
f
2 2 2
Den 7 Martu.
nungen, i brist af upplysning om saken, kurtnät
taga ett beslut, stridande emot Lagen, i
Denna senare deremot, sorn ålägger StatsSecreteraren
eller den Föredragande, att vägra
sin Contras:gnation och nedlägga sitt Embete,
om Konungen, oaktadt StatsRådets före-i
ställningar, skulle taga ett beslut stridande emot
RegeringsFormen, lemnar väl det ojäfaktigaste
bevis på Riksens Ständers pröfningsrätt, då sjelf-:
va Konungens beslut måste underkastas deras
granskning och bedömmande; ty huru skulle
de annars kunna gilla StatsSecreterarens åtgärd
med den vägrade Contrasignation, och
deraf följande återinsättning i Embetet.? Att
Konungens och DomareMagternas beslut blifvit
af Ständerne pröfvade och äfven upphäfda,
derpå har man sedan 1809 flera Exempel:
Man påminne sig hvad som hände vid 18Ö9
års Riksdag med Kungsgårdarne; aliade, sorn
icke voro i laglig ordning på offentlig Auction
bortarrendc rade , återgingo, oaktadt de
hade Konungens bekräftelse derå. Vid denna
Riksdag har Konungen Sjelf till Ständernas
pröfning hänskjutit ett af KammarRätten afdömat
Mål, om efterräkning af BränvinsSkatt
för åren 18 10, 1811 och 1812. KammarRätten
har likväl Domsrätt, och borde deras beslut,
efter Grefve Mörners lära, alldeles icke kunna
komma under Ständernes pröfning. Enskilt»
Medborgares och Corporationers förhållande
äro dagliga ämnen för Riksens Ständers öfverläggningar
och beslut; äro Disconternes Bolag
icke Corporationer, och blefvo icke vid
sista Riksdag af serskilt» Utskottet många Ari:
Den 7 Martil
223
ihärkningar gjorda emot de monopoliska Föritiåner,
som vissa Corporationer i Götheborg
erhållit? Alla de enskilta Personer, som hos
Ständerna begärt ersättning för lidna förluster,
Restitution af Löner och Pensioner m m. vittna
tills äckligen att 90. §. icke förbjuder Ständerna
att upptaga och pröfva sådana Ärender.
Hvad således i 107. § Regeringsformen och
29 § Riksdagsordningen är stadgadt, att enskilta
Personers rättigheter och angelägenheter icke
ens kunna nämnas, mindre Ständernas pröfning
underkastas, angår blott enskilta Personers
Rättegångar, som icke äro af någon aliilian
egenskap.
Det nu anförda tror jag tillräckligen bevisar
origtigheten af det begrepp Grefve Mör
ner fattat om Grundlagens esprit , samt dess
egna Supposition, aftinga Namn eller Facta må
få nämnas, då Motioner göras i RiksStånden.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle
finna detta Anförande för vidlyftigt, i anseende
till den angelägna tiden 3 så anhåller jag
det måtte ursäktas, då det kommer i betraktande,
att man för frihetens och rättigheters
förvarande aldrig kan göra för mycket 3 dessa
stå likväl i våda att gå förlorade, då Konungen,
utaf Embefsmännens oriktiga tolkning
af Lagen, får annat begrepp om Folkets rätt,
an det verkligen äger; derigenom blir den redelige
Undersåten misskänd och ansedd sorn
ett oroligt hufvud och brottslig Medlem i Staten,
enär han likväl endast söker försvara de
rättigheter, honom lagligen tillhöra, och hvilka
224
Den 7 Martii,
Konungen vid flera tillfällen högtidligen förklarat
vilja gifva sitt hägn och beskydd, hvarföre
jag också af det märKeliga Tal Konung
gen höll till KrigsRefälet den 14 Martii toriIdet
år, vill här anföra ett Utdrag af några
rader, så lydande :
Det är eder Frihet, eder Ära ,
3,eder Välgång , som jag eftersträfvar , och i
”trotts af alla försök, som man kunde vilja gö*
”ra, skall jag förskaffa eder dessa, den rede”lige
Mannens kostbaraste ägodelar 5 j veten,
”mine Herrar ! att jag ej går och ej vill gå
”annorlunda än stödd på Lagen. Men, om jag
”skulle glömma hvad jag är eder skyldig,
”om jag skulle glömma mina tänkesätt och
”mina grundsatser, om j?.g en dag, berusad
”af Magtens bägare, skulle vilja våldföra eder
”Frihet, vågen då återkalla mig till mig sjelf,
”det är de Redligas pligt att tala öppet och
”oförskräckt j mitt hjerta skall alltid vara be”redt
att höra eder.”
—
Hvilken borgen kan då vara säkrare för
Friheten, än sådana ädla tänkesätt hos Fursten 5
måtte då aldrig Sanningen möta något hinder
att framtränga till dess Thron ; på vår lyck-i
salighet böra vi i sådant fall icke tvifla.
Hére
Den 7 Martil.
225
Herr Dalman, Lars Johan, hade inlem*
nät ett så lydande ;
Vördsamt Memorial!
Då den högst vigtiga grunden för allmän
och enskilt välmåga, Penningeväsendets reglerande
, nu af NationalRepresentationen skall
läggas, utbeder jag mig ödmjukast att få yttra
ni i g nm mitt sätt att se denna sak : Jag
vill ej uppehålla med företal om all den egoisme,
orättvisa, ovänskap och förstöring, sorti
blifvit en följd af det nu varande financiella
förhållandet: För hvarje patriotiskt sinnad Representant,
som lemnat sina enskilta beräkningar
hemma, och här blott vill ärligt medverka
till det Helas frälsning, och fördomsfritt ej
undandraga sig andamålsmässiga uppoffringar,
är oredan rysligt uppenbar, och den kalla Egoisten
lärer föga omvändas genom Tal. Un-,
der detta förutsättande synes mig första frågan
Vara : Hvad år orsaken till det onda ? Derom
torde omdömet ej blifva mer än ett. 1807
var BancoSedlarnes TotalSumma 9! Millioner,
1814 nära 21 Millioner, med derjemte en Riksgälds
Sedelstockens ökning af omkring 2 Mil*
lioner, utom Disconternes TreProcents Obligationer
och Assignationer, hvilka må hända utgjort
sednare åren visst en tredjedel af Rikets
RörelseCapital. Denna Numeraire är i närvarande
ögonblick visserligen ej förminskad.
Då man aldrig lemnar ur sigte, att Penningert
är Varans Representant , och att således Röé
Ridd. 0, Jd. Prot, IV. B. I. Afd. 29, 30.
22Ö
Den 7 Martti.
telseCapitalet blott bör vara' ett UtbytnirlgSmedel
af behofvens ötverskott och ej får öfverskrida
ändamålet med dess tillvarelse, blir
ej svårt att begripa det bedrägliga och felaktiga
i all Fabrique af CreditPapper för Statens
behof: Men det förflutna tillhör oss ick#
mera: Det onda är redan skedt: När då frågan
blir om Botemedlen, månne ej det sanna och
rätta ligger justi det enklaste ? En Läkare har
ju hunnit långt,j då han vunnit säkerhet ont
Sjukdomens natur och om de orsäker, som dertill
föranledt: hvad gör han sedan ? Rapellerar
orsakerna, undanrödjer det onda i deri
väg det tillkommit: Så enfaldigt ser jag frågan
om Statens sjukdom : Det är sant ! Stundom
kräfver en sjukdoms natur afskyvärda expedienter,
såsom Amputationer och dylikt,
men jag ville så gerna tro, att mitt älskade
Fädernesland ej genom de sista årens olyckliga
FinanceOperationer kommit i den vådliga
belägenhet, att det ej kan hjelpas utan en Banqueroiltte
, och nu, såsom flere gånger förr,
berättigas, att ej honorera sirla DepositionsAttester
eller Skuldbevis med mera än en del af
deras innehåll, hvilket vore den våldsammaste
Och ojemtiaste af alla Beskattningar och ett
ingrepp i den ära Och tro, som ligger till
grund för alla Contracter, således äfven för
SamhällsContractet* Blir då återigen raka frågan
att Staten bör och skall göra rätt för sig>
lärer man fåfängt arbeta på att närma Mynt*
Representativerna till Myntvärde, utan i tvän*
lie vägar, genom proportionerad Productionsförökning
eller AmortisseinentsFonden Det
ben i Martil.
3äf
förra kan ej anses ske annorlunda j än högst
långsamt, äfven i välmågans tider , minst i
Vårt på folk, varme och dagsljus så vanlottade
Land * Och serdeles så länge det hittills
iöljda PenningeSy&temet uppmanar tili vågspel
och virigleri-affairer* mert förstör den stila
la Medborgaren* som blott vill arbeta och odla.
Den andra utvägen har blott sådana emot
sig, sorti antingen vilja fräckt och egennyttigt
fortsätta sin Handelshandtering på lånta Penhingar,
eller ock ej kunna inse det så uppenbara
, att om, gendm så kallad Penninge-brist*
Afkastningeris eller Förmögenhetens hominalä
pris går ner eiler närmar Sig till förra tiderj
Så blifva deremot de reella* sorn för den erhållne
Varu-represeritanteri skola utbytas, visserligen
i lika Proportion till ett mindre numeraire*
och om ej utbyte åsyftas* utan Capital
6atnlas, hvilket är bättre, äga det i Valuta,
eller i hög ziffra ? _ Vanån att räkna högt*
ändras väl* som all annan vana* långsamt, mert
en tempofaire förlust kari så mycket mindre
tala för eri Riksförderflig sak, sorn de* hvilka
skola Vidkärinas deri, ärö till största deleri förra
Cönjuncturens Gunstlingar, hvilka med sin sä
kallade Industrie och tillskapade Perininge-tillgång,
ej allenast återlemna de i Silfvervärde e=
mottagne Lån med namnvärde, och följakteligen
lätt tillkommit egen förmögenhet, utan ock
genom sin af Penninge-öfverflödet möjliggjorda
yppighet* måhända för Secler depraverat National-lynnet
och beredt deras undergång, soni
Saknat genie för en slik rörelse, Det är sant 1
dé sorn Senare åren emottagit Lån synas för*
328
Ben 7 Martil
lora , om de skola återbetala efter ziffran, sedan
Sedlen vunnit mera värde ; men min ödmjuka
framställning 1812 års Riksdag, om åtgärd
till förhindrande, att de som töre I8°9
utlånt Silfvervärde ej skulle utan egen uppsägning
eller förvållande kunna åläggas emottaga
annat än det värde de utlånt , har ej
blifvit gillad, och flere Rättegångars Resultat
hafva öfvertygat mig, att ziffran, ej värdet,
skall vid afbetalningarne efter nu varande opinion
följas. De, som från medellöse upp-;
bragt sig till förmögne Män på det figurerande
PenningeSystemet, måste väl alldeles intet
häruti äga bättre rätt, än de vanlottade Medborgare,
som sålt Egendomar innom de 6 första
åren af detta Sede och till utblottade Speculanter
på ära och tro samt under Inteckningssäkerhet
utbytt Fastigheter emot Reverser i
Banco Specie; men då 8 a to år derefter
samma Egendom säljes för dubbla Sumrtian,
tvingas emottaga hälften af senare Köpeskillingen,
såsom god betalning, under det Speculanten,
som först tagit Räntan och derutöfver på
BränvinsFabrique, men förstört och vanvårdat
Gårdsbruket, trotsande lägger den andra half-'
ten i sitt Schatull eller rättare dermed faciliterar
nya vågspel. Må denna bedragne Medborgarens
lilla öfverlefva till underhåll och
uppfostran af älskade Barn ej tiHdömmas ett
ytterligare vanvärde, genom fortfarande af det
ondas orsak! Speculanterne, som börjat med
intet, kunna ju ej komma längre ner än dit:
de hafva ju intet att fordra och att de förut
bemedlade erhålla deras ännu hos Gäldenärer
-
Den 7 Martil.
229
ne innestående Capital i sannt värde, kan väl
aldrig blifva orättvist. På hvad sida jag ser
denna fråga, kunna alltså olägenheterna för
dem, som så behändigt tillkommit sin Rike-:
dom, aldrig uppväga rättvisan och föidelarue
af lndragningsSystemet. Men liksom en skick»*
lig Läkare ej precipilerar sin Cur-methode, u- n
blott underhjelper Naturens egna verkningar
så måste ej heller indragningen af Sedlar ske
annorlunda än successift Då Åkerbruk och
Näringar genom väl beräknade anstalter och
framför allt genom ett fast och ärligt PenningöSysteme
uppmuntras , bör man tro att dess
framsteg blifva märkbare och således tillåta
RörelseCapitaieis utvidgande, emot hvad första
Tiotalet at detta Århundradet var tillräckligt
5 deraf följer att ej fråga kan blifva, att
nedsätta Sedelmassan till hvad den var 1807.
Det tillhör FinanceMinisteren , som ser öfver
det hela , att på facta grunda ett Betänkande
vid hvarje Riksmöte till' utredning af denna
justa Proportion. Med min ringa erfarenhet
och Financekunskap, tilltror jag mig visserligen
intet ,att bestämma huru mycket af den ute-:
löpande Numerairen kan amorteras: Månne
den årliga inbetalningen af Bevillningen till
Banquen eller åtminstone Banquens Räntor nu
genast vore för mycket ? kunde Staten framdeles
, såsom i Ryssland skett, bortauctionera
till Enskildte sina ofrngtbara Domainer och
den derföre emottagna betalning till viss del
amortera , skulle det otvifvelaktigt fortskynda
det glada ögonblick, då hvarje man hade i
Penningens fixa uppfyllande af sitt ändamål
Deli j Martil,
pn borgen för säkerhet i alla affairer, då iljedk
borgare kunde rned sann Fosterlandskänsla bi?
draga till upprätthållande af SamhäSlsContrao
tet, som endast på detta sätt ej tjenade blott
till beskydd för Person, utan ock för Egen
dom, då ei den delen af Nationen , som fått
en vårdad uppfostran, måste trängas om de
likväl redan ajlt för öfverflödige och Staten
graverande Sysslor , utan med visshet att ali
tid äga lika värde af sin förmögenhets-ziffra,
använda sina Natursförmögenheter, sin tid, sina
Penningar och sina mödor på Rjksgagneliga lö*
retag och National välmågans förkofran, eller
fredad från bekymmer öfver sin bergning, åter
börja ett ljust tidehvarf för lärdom och vitterhet?
och huru intagen af förhoppningar motser
jag i det nya Penningesystemet det enda
naturliga Correctif emot den tärande Luxen,
hvilken inga Förbud magta inskränka; likväl
fordras tillika, att icke några DiscontLån finge
hädanefter beviljas utan i samma väg, som
de 1815 heslutna Fastighets- och OdlingsLån
gller genom vederbörande Embetsmäns garantie
, att Lånen använda? till allmän nytta,
Pättheten att låna och såmedelst åtkomma Penningar,
sorn ej ä'0 förtjent? , men som man
Qfta i Företagen inbillar sig vara det, möjligheten
att skyldra stort och lefva väl med andras
förmögenhet, har utan tvifvel, jemte försa
tiuad Nationahanda i det hela, ej obetydligt
grundlagt den ömkliga dårskap, att pråla med
det utländska och lefva öfverdådigt, deraf det
förfärliga Växelbehofvet uppkommit. Det är
klart! ej vinnes Fanders väl genom Penning??*
T)m ■ 7 Martil.
13S
Conjuncturens reglerande ensamt ; eller rättare,
denna Reglering sker aldrig, om Statshushållningen
ej jemväl inrättas efter Indragningsprinciper,
beräknade efter vårt isolerade, på
Folk och Producter fattiga Rikes läge och
sarina behof. I den mån denna hufvudsak ärligt
bearbetas, kunna Statsutgiflerne , således
äfven Skatterna, förminskas, och i Mesure deraf,
SeHelStocken reduceras, Om en derangerad
particulier skall kunna hjelpas, mäste han retranchera
allt hvad möjligt är, så ock Staten. I
stället att hittills vid hvarje Riksmöte, ökning
i Statens bördor måste begäras, blefve genom
Administrationens simplifierade Organisation
och den minskning af stående Arméen under
Fredstider, hvarmed 1812 vid Beväringens proponerande
Nationen smickrades, samt genom
ett förbättradt PenningeSysteme, må hända
snart möjeligt, att nedsätta Bevillningens Numeraire,
hellst dess Valuta blefve den samma*
Embets- och Tjenstemän skulle då ej besvära
Nationen med ömkliga målningar af sitt
läge, titan åtnöjas med hvad de före denna
villervalla rikligt kommit ut med.
I grund af allt detta, reducerar sig mitt
Förslag hufvudsakligen derhän,att Rikets Ständer
högtidligen måtte förklara, det Banqueroutte
eller BancoSedlarnes Devalvation, såsom
stridande emot ära och tro samt sunda
Beskattningsprinciper, ej skall kunna någonsin
beslutas , utan Realisation ofelbart och med
fullt alfvare beredasj men att, då dervid det
nästan synes overkställbar, att Banquen kati
Den 7 Martil,
anskaffa reel Fond för | af sin Sedelstock,
sorn nu löper på Credit, och Banquen således
måste tills vidare erhålla officiel tillåtelse att
inhibera sin Silfverväxling, intet annat medel
återstår för ändamålet, än klokt administrera*
de Inrättningar för successive Amortissements,
Blott detta högtidliga Decret skall, efter min
tanka, otroligen öka Sedelns Credit, bellstdess
Värde ej är intrincequet, utan erhåller det ensamt
af Opinionen. Då man är viss, ifrån hvil*
lien synpunct FinanceOperationerne utgå, ej
från sigte till Bänqueroutte, utan till Realisation,
har Medborgaren lugnad säkerhet i sina
Transactioner och tåligt hopp,, att med tiden
Uppnå det stora målet.
Ytterligare får jag äran förklara, alt Kgl.
Majits Förslag om vårt Silfvermynts försättande
i Paritet med Hamburger Banco, synes
mig väl grundadt, äfvensom jag ej inser annan
Liqvid , utan allt för betydliga Privata
förluster, kunna ske med de osaligt tillkomna
Discpnterne, än att Staten under vissa beting
ijfvertager dem. Att Räntan på FastighetsLån
kunde få erläggas i Spannmål med Lös*
.ningsrätt efter Markegång, anser jag likaledes
jkunna tillåtas, men afstyrker på det högsta
Lanqueps Constituerande till ett HandelsCon-t
toir, Statsobligationer och annan Discont-rörelän
ofvan är anfördt. Vi hafva så färsk erfarenhet
om olyckan af alla impliquerade FiaanceOperationer
och alla Tvångsanstalten att
jag inbillar mig bäst vöre låta sakens natur
@n gång rådfrågas och hjelpa den samma att
Den 7 Martil,
sjelf verka , om Resultatet skall blifva godt.
Till förenklande af Financen hörer derjemte,
efter min tro ,3 att Banquen öfvertager RiksgäldsContoirets
AfFairer och att hädanefter, så
fort RiksgäldsSedlarne ingå, de vid återutgifvandet
förvandlas i BancoSedlar med den iSoo
fastställde Devalvation, så att endast en FinanceStyrelse
, och en slags Varu - eller MyntRepre.
sentant måtte finnas i vårt kära Fädernesland,
Slutligen får jag i afseende på Götha Canal
yttra , att jag aldrig ansett detta skrytarbete
hafva bordt förutgå stadgadt Fenningeväsende
, blomstrande Åkerbruk , Handel och
Käringar, eller må hända snarare aldrig i denna
sträckning bordt äga rum; men att, då derpå
redan så många Millioner äro använde,
anledning synes mig till den hemställan, att
den delen af Canalen må först fullföljas, som
går genom Westergöthland och Banquens lofvade
bidrag må dertill utgå, samt då Rikets
välmåga det tillåter , framdeles ätven det öfriga
, dock under vilkor, att Staten garanterar
framtida skadestånd för de Patriotiska bidrag,
som redan i Actier äro gjorda , utan hvilken
Borgen de återstående 40 Procent på Actierne
föga lärer ingå och arbetet således snart eller
sent måste öfvergifvas.
För dessa mina troligen ej skickligt utvecklade,
men af lågande Fosterlandskänsla förestafvade
Anmärkningar, anhåller jag om
skonsamt bedömande oeh. att de må till Bancooch
StatsUtskotten remitteras3 i fall vid prof
-
234
Den i Martil.
ningen af de vigtiga Ärender, hvarom jag har
vågat yttra min öfvertygelse , möjeligen min
åsigt deraf skulle kunna vinna något afseende,
Remitterades till Stats- oph BancoUtskotten,
Grefve Gyllenborg, Johnn Henning, hade
inlemnat ett Memorial , hvilket upplästes,
$å lydande:
Sedan i en af mig vackt, och till Statsutskottet
remitterad Motion Om Förändring i
Stadgandet, rörande Salpetterslnrätthingen och
de Gärdsskyldiges förbindelser, jag förbehållit
mig rättighet, att, efter erhållande af närmare
upplysningar i ämnet, få de samma till Ut.
skottets pröfning öfverlemna, anhåller jag vördsammeligen
, att dem nu få afgifva, och får,
med erkännande af det nyttiga i de anstalter,
som till SalpettersNäringens förkofran blifvit
vidtagne, framställa de skäl , som likväl föranlåta
mig att anse den tidpunct nu vara för
handen, då inskränkning i dessa anstalter bör
vidtagas, till beredande af lindring i de SalpettersGärdsskyldiges
allt för vidt utsträckte
och betungande förbindelser- Efter meddelte
upplysningar, skall det vara KrutBrukens både
rättighet och pligt att tillverka omkring 6000
Centner Krut, som betydeligen öfverskjuter
sjelfva behofvet i Fredstillstånd, hvaraf en bi?-  tydelig del till Bergsprängning årligen försäljes
, och till förfärdigande af detta Qvantuåi
Krut skall fordras emellan §0 å 30,000 pund
Den 7 Martil,
235
Salpetter, som utgör årliga behofvet aF denna
Product. Om nu detta Salpetfers-behof köp»
tes ifrån Finland eller andra utländske Orter,
der det kan erhållas för omkring Fyra R:dr
pundet , skulle hela årliga utgiften uppgå till
högst ioo,o@o R.dr, som, i jemnföreise till andra
Importer, vqre mindre betydligt j men som
jag nu anförer , icke i ändamål att så borde
ske, då, i min tanka, all inhemsk Production
bör uppmuntras äfven med allmänt deltagande
i koslnaderne, och det utländska, så vidt ske
kan , utestängas : Men jag framställer detta i
ändamål, att, nied jemnförelen emellan Statens
och enskildte jordägares kostnader, samt den
erforderliga årliga Salpetters-tillverkningen ,
visa, att allmänna nyttan icke så uppväger
kostnaderne och att ett fortfarande af hvad i ett
och annat afseende är iörordnadt , bör, i förening
med Statens fördel qch Jordägares rätt
pch nytta, för framtiden äga rum.
De hufvudsakligaste kostnader t afseende
på Salpetter*Näringens för olian bes*å i:o i
ärlig aflöning till emellan 30 å 40 Direc<eurer
och UnderStyresmän, hvaribland en del inne»
hafva årligen 540 R:dr Banco, med Lön och
Resepenningar, en del mindre, uppgående den»
na årliga aflöning till omkring 11,000 R:dr, men
i denna Summa åtminstone 3000 R:dr beräknas
såsom Resepenningar och om hvilkas be^
höriga användande StatsUtskottet icke lärer
underlåta att undersöka , kan jag icke undgå
att, jemte yttrad tvekan, om behofvet af Reset»
kostnad till sådant belopp, anmärka den set»
23ö
Den 7 Martil.
skilda tunga för c!e Skjuts-skyldige, som uppkommer
genom användandet af 3000 R:dr till
Skjutspenningar allena. Vidare och för det andra,
äro omkring 200 Salpetersjudare antagne,
som hvardera njuta 3 Tun-or Spannmål årligen
eller tillsammans 600 Tunnor Spannmål,
och dessa Salpetersjudare försvara äfven 200
Drängar, för hvilka, jemte Sjudarne eller till.
sammans 400 Personer, SalpetterFonden KronoUtskylderne
betalar : Utom dessa Utgifter förekomma
årliga Löner och Kostnader i afseende
på Salpetter-alstrings-försök , Discretioner,
Centonal-afgifter, med flera mindre betydliga
, så att ärliga Utgifterna i Aflöningar ra.
in. uppgå minst till 18,000, kanske närmare
20.000 R:dr, blott för att hafva tillsyn vid beredande
af en Product, till värdet af omkring
100.000 R:dr, utom de enskifta kostnader,
som nödvändigheten af SjudningsBolag, Jordbrukaren
aftvingas. Vid sådant förhållande ,
frågas med skäl , om en så kostsam Inrättning
för ett så inskränkt tillverknings-behof, bör
oförändrad bibehållas, och tvekan derom hos
Jordbrukaren bör så mycket mer vara att
vänta, sora det är genom dess partiella tillskott,
förenämnde Utgifter bestridas, och hvilket
förhållande jag närmare får utreda. I RiksStaten
är på Tredje HufvudTiteln till uppköp
af Salpetter af allmänna Medel anslagna
58.000 R:dr , men, jemte det att alla Skattskyldige“deri
deltaga, måste Jordbrukaren dessutom
vidkännas den enskildtu förbindelsen, att i
samma ändamål lemna ett halft pundSalpetter af
hvarje Mantal, som, af omkring 67,000 Man
-
Den 7 Martil.
23?
tal, uppgår till emelian 33 å 34,000 Lispund,
eller Rikets fulla behof af Salpetter, och dådet
åren tvungen förbindelse att lemna detta in Na;
tura, ehuru den af ingen, utan kostsammare
Inrättning, kan tillvägabringas , har deraf under
förflutna tider uppstått den följd, att den
måst lösas till hvad värde sorn he 11st blef föreskrifva,
men att den blifvit beräknad till
mera än 5® Procent högre, än den ifrån Finland
kunnat köpas, om införsel deraf varit tillåten,
eller till en beräkning af närmare 8 &:r
Banco, har varit för Jordbrukaren lika så ovantadt,
som det varit för honom en ganska tryckande
extra Beskattning, hvilken Beskattning
innom få år beredt en sådan till växt af den så
kallade SalpeiterFonden , att oaktadt de förenämnde
betydliga årliga Utgifter derifrån utgå
, densamma nu uppgår till emellan 3 å
400,000 R:dr i Penningar och Inventarier; och
det är denna , på Jordägares enskilta bekostnad
samlade Skatt , som nu skäligen bör bereda
den af mig föreslagna lindring i denna utomordentliga
betydliga Beskattning. Det är likväl
icke min mening, att den endast till detta
ändamål skall användas, ehuru det onekligen
kunde vara rättvisans fordran, utan anser
jag äfven ytterligare böra bidraga till SalpetterNäringens
förkofran, i så måtto, att med inskränkning
af antalet af Directeurer och Styresmän
till mindre än hälften af nu varande,
eller blott en Styresman för ett större District,
äfven till nästa Riksdag bibehålies ett erforderligt
antal af de 200 Salpetersjudare , gom
hvardera njuta 3 Tunnor Spannmål, iden mån
238
Den 7 Martil.
de äga sysselsättning, med förbindelse för bl
de Styresmän och Arbetare, att , i likhet
med Landtmätares förbindelser , genom Dag
Journaler styrka fullgörandet af deras åligganden
• och , med iakttagande deraf , befarar
jag så mycket mindre SalpetterNaringens förfall,
som Comitterade för SalpetterÄrenderne ,
i deras till Kongl. Maj:t aflåtne, och Riksens
Ständer tneddelte underdåniga Skrifvelse, upp-*
lyst, att emellan 3 å 4000 SalpetterLador ärö
atilagda , samt att, uppå deras underdåniga
tillstyrkande , Statens nytta med SalpettersPlantladeÄgares
i så måtto blifvit sammanbundna,
ätt, utan eh fortsatt SalpetterSjudning
, de af Kongl. Maj t anslagna Praemier
för Plantladelnrättningen, till belopp af 16,000
R:dr, hvaraf blott circa 3000 äro uttagna, icke
under något vilkor kunna Utbekommas. Denna
berättelse framställer säkra artledningar till
en stigande SalpetterProductiön, till bidragande
hvaraf, förbindelser äfven skäligen deni
kunde åläggas , söm e-rhållit SjudnirigsPannöf
utan betalning , samt räntefria Lån, endast i
Upland och Westmanland uppgående till 5,700
R:dr; och anser jag således alla TvångsLagaf
för SalpetteuNäringeöS förkofran böra upphäfvas,
enär denna Näring nu icke mera fordrar,
än hvad andra Näringars Och Yrkens bestånd
och tillväxt påkallar, nemligen: skälig betalning
och säker afsättning för sin Prödiicl.
Med afseende å hvad jag nu anfört, får jag
om Salpetters-Fondens användande, ej mindre
till beredande af lindring i Salpetterssgärdskyldiges
förbindelser, än understöd för Salpetter
Den 7 Martil.
239
Sjuderi-Inrättningars fortgång, vördsammeligen
föreslå: 1:0 Att med upphäfvande af TvångsLagen
att hvarje Hemman ofelbart skall lemna
Salpetter in natura, i det ställe af hvarje
Mantal erlades årligen till nästa Riksdag En
R:dr Banco, som af 67,000 Mantal, uppgeck
till 67,000 R.dr och sammanlagde med de i
RiksStaten anslagne 58,000 utgjorde en Sum*
ma af i25,®eö R:dr, hvarföre Rikets årliga
behof af Salpetter sannolikt kunde upphandlas,
men i annat fall kunde fyllas af SalpetersFon-:
den. 2:0 Tillstyrkes, att af SalpettersFonden,
af förenämnde och egne tillgångar uppköptes
den Salpetter, Landet producerar till det pris
derföre Utrikes betalas, saint att, i händelse
af större Salpetters-tillgång, än Rikets behof
fordrade, genom ExportPrremier, SalpetterFonden
äfven till beredande af Export kudde bidraga
> förmodande jag likväl, att denna Product
icke torde kunna till Export blifva att påräkna,
då ymnigare tillgångar i andra Länder kunna
till mycket lägre pris försäljas, än hvad sont
hos oss blifver en skälig ersättning för Idkatens
möda och Kostnad. Vidare och för det
tredje föreslås, att SalpeterFondetts tillgångar,
hvaraf hälften eller 150,000 R:dr äro i Götha
CanalDiscont insatta, måge blifva disponibla
för Inrättningen allena, och alldeles skiljas
ifrån för densamma främmande föremål, hvartill
en stor del, förmodligen i Låneväg, blifvit
använd, som äfven i Revisorernes Berättelse
om Statsverket omförmält och tillstyrkt
blifvit* Slutligen och då af Räkenskaperne
Upplyses, att, jemte några Tusende Riksdaler
2 40
Den 7 Martill
i Provisioner, RemissLage med mera, för vederbörande
Enibets-och Tjenstemän emellan 3 å
4000 R;dr årligen erfordras till Rese- och Träns*
portkostnader för Salpetter , så får jag hemställa
om icke, jemte granskningen af Räkenskaperne,
granskningen borde ske i hvad mån dessa,
äfven för de Skjuts_skyldige betungande Utgifter,
kunde inskränkas, och, der lämpligt vore,
SalpetterTransporter sjöledes verkställas. Jag
anhåller att dessa Anmärkningar, innefattande
förbehållna tillägg till min till Statsutskottets
handläggning remitterade Motion , måtte
äfven till bemälte Utskott remitteras.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogos å nyo och biföllos följande af
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomi*.
Utskotten den 24 sistledne Februarii gemensamt
afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen
på Bordet lagde Utlåtanden:
1:0 Angående föreslagen rättighet för hvar
Och en att emellan Riksdagarne till Regeringen
inkomna med Förslag till ändringar i Författningar,
m. m.
2:0 Angående Förslag till bestämmande af
Jordägares och Torpares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter.
3:0 Rörande Herjeädalens undantagande från
Storskifte af Hemmans Mark.
4:0 An
-
Den 7 Marni.
4’ö Angående Lösens beräknande för SkatteHemman
Arfvingar emellan , samt gräns för
Hemmansklyiningar.
5:0 Rörande föreslagen ändring af 24 Capitlet
5. §. ByggningaBalken, angående Brandstod.
6:0 Om inskränkning i fö
af TröskeSlagor utaf Ek.
budet mot nyttjande
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskottens den i 4 sistledne
Februarii gemensamt afgifne samt den 2
dennes ettermiddagen på bordet lagde Utlåta
n de, angående författande af ett Sammandrag
Och en Systematisk Samling af Författningar
om jordägares rättigheter och skyldigheter.
Herr von Engeström, Johan Daniel, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydandet
Riksdagsmannen Anders Danielsson har jgenom
sin Motion om Författningars biiogande^till
en Samling, hufvudsakeligen instämt i
den tanka, jag genom Memorial af den 5 Januarii
yttrat, och hvilket Memorial Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samC
Högloflige Ridderskapet och Adeln behagat
till behörige Utskott remittera.
Begge dessa Motioner kunna svårlige n skiljas,
ehuru mitt Förslag är af större vidd.
Ridd. 0, Ad. Erot, IV. B. I. Afd. 3.', 32.
242
Diii 7 Marni.
Om den Motion, som nu blifvit af Utskotten
besvarad, nu till hufvudsakligt afgörande
företages, utan sammanhang med den , jag väckt,
skulle öfverläggning om den senare och ännu
obesvarade, hindras af den redan föregångna.
I sådan sakens ställning dristar jag ödmjukast
hemställa, om icke iämpeligast vöre,
att denna sak fick hvila intill dess mitt Memorial
till pröfning förekommer ^ eller hellre,
att det nu afgifna Betänkandet återremitteras
att behandlas i sammanhang m d mitt Memorial.
Jag är fullkomligt öfvertygad, att ämnet,
i anseende till sin vigt, iörtjenar all uppmärksamhet.
Öfver denna min ödmjuka hemställan vågar
jag anhålla om Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef Lagoch
OeconomiaeUtskottets ofvannämnde U*lätande,
i anledning af Herr von Engeströms dervid
gjorde Anmärkning, till bemälde Utskott återremittcradt.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomiaeUtskottens den 14 sistledne
Februarii gemensamt afgifne samt den 2
dennes eftermiddagen på bordet lagde Utlåfan-:
de, angående afskaffande af Luderplatser och
Allmänna Skallgångar.
Den i Martii.
243
Friherre Cederström, Jacob: Vid nu ilT
frågaVarande Lag- och QeconomiaeUtskottens
Betänkande, rörande afskaffande af Ludcrplatsar
och Allmänna Skallgångar, får jag anmärka,
att då de förmögnare äro i tillfälle,
att för sina Kreatur hå la Vallhjon och således
föga behöfva frukta skada af Odjur, så äro de
mindre förmögne, såsom icke i tillfälle att låta
valla sina Kreatur, så mycket mera blottställde
för att se sina Kreatur af Odjur förtärde;
efter min tanka handhafvas Författningarna
, rörande Odjurens utrotande, i allmänhet
för lamt, och jag tror, att om de rigtigt handhafdes,
skulle till äfventyrs snart nog dessa
Författningar i brist på Odjur blifva öfverflödiga,
men intill dess torde det icke vara nyt-'
tigt att upphäfva dem. Jag underställer Herr
Grefven och Landt Marskalken samt Ridderskapet
och Adeln, om icke Betänkandet med
denna Anmärkning bör återremitteras.
Grefve von Lantingshausen , Albrecht, förenade
sig med Friherre Cederström.
Friherre Hjerta, Axel: Uti hvad Friher.
re Cederström anfört, instämmer äfven jag så
mycket hellre, som, i fall Betänkandet antages,
jag anser följden deraf blifva, att O djuren
skola förtära icke allenast Allmogens Krea»
tur, utan ock till äfventyrs slutligen Bönderne
sjelfve.
Uppå derom af Herr Grejven och Landt.-  Marskalken framställd Proposition biel Lagoch
OeconomiteUtskottens ifrågavarande Utfå
-
244
Den 7 Martu,
tande i anledning af de dervid gjorde Anmärk»
ningar, till Utskotten återremiueradt.
Föredrogs å nyo Statsutskottets den 2i
sistledne Februarii atgifne, samt den 2 dennes,
eftermiddagen, på bordet lagde Yttrande och
Förslag i Fråga om Aflöningen för RiksStåndens
och deras Utskotts Secreterare, Canceller
och VaktBetjening.
Grefve Posse, Claes Fredric, hade inlem»
nät ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande
:
Vid granskning af StatsUtskottets Betan-.
Rande, rörande 'Arfvoden och Tractamenten;
för RiksStåndens och deras Utskotts Secreterare
och Tjenstemän, har jag ej kunnat undgå
fästa uppmärksamhet vid den omständighet,
att StatsUtskottet, i sitt Förslag, så betydligen
skiljt sig från Resultatet af den Öfverläggning,
som, med stöd af så väl Riksdagsordningen,
sorn samtelige RiksStåndens Beslut,
ägt rum emellan Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalken, Herrar Talemän.
samt StatsUtskottet, representeradt genom sir
Ordförande, hvarvid Ordföranderne uti samteli
ge Utskotten äfven varit närvarande. Jag had'
föreställt mig, att om StatsUtskottet ansett nöj
digt föreslå någon Förändring uti det Beslutj
som på ofvannämnde grund blifvit fattadj
och öfverenskomma, hade sådant bordt Hög
välborne Herr Grefven och LandtMarskalke
Den 7 Martil.
245
samt öfrige Talemännen communiceras, innan
StatsUtbkottet till RiksStånden afletnnat sitt Betänkande
i ämnet j och det så mycket mer, sorn
jag annars ingalunda kan inse ändamålet och
meningen af den Öfverläggning med Landt.
Marskalk och Taleman, som Riksdagsordningens
24. §. i sammanhang med Ståndens fattade
Beslut föreskrifver.
Det är visserligen möjligt , att jag uti
detta mitt omdöme kunnat misstaga mig, hvarföre
jag vördsamt underställer det Högloflige
Ridderskapeis och Adelns upplystare granskning
och rättelse.
Hvad de af Utskottet föreslagna förändringarne
angår, så anser jag mig i synnerhet
pligtig , såsom Ordförande uti RiddarhusUtskottet,
att ytterligare framställa de skäl, hvarföre
jag ej kän gilla StatsUtskottets yttrande,
det RiddarhusFiscalen icke må tilläggas något
Tractamente af Statens Medel , utan således
uppbära sådant af RiddarhusCassan.
1:0 Ar RiddarhusCassan ingalunda i det
skick, att den utan stor olägenhet kan bestrida
en sådan Utgift , -vid så ofta förefallande
Riksdagar.
2:0 Har denna Tjensteman vid alla föregående,
å annan Ort än Stockholm hållna Riksdagar,
erhållit Arfvode af Statsverket, hvarigenom
dess befattning blifvit erkänd nödvändig i och
för Riksdagen. Att den äfven verkeligen är o
-
246
Den 7 Martil.
undgänglig för Ridderskapet och Adeln, torde
ej böra betvifias, då man erindrar sig att Ridderskapers
och Adelns Medlemmar öfverstiga
dubbelt mera antal, än samtlige de öfriga RiksStånden.
Då Ridderskapets och Adelns öfriga Betjening
är dagligen fullt sysselsatt med fullgörandet
af sina åliggande skyldigheter innom
Cancelliet, måste Ridderskapet och Adeln
äga en Tjensteman , hvars pligt är att vid
Ståndets Plena uppvagta vid förekommande
Voteringar förrätta upprop} besörja om ankommande
och afgående Deputationers behöriga
emottagande eller uppropande, samt i öfrigt
tillse, att de för Ordningens bibehållande
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
gifna föreskrifter varda iakttagna ; hvarjemte
honom , enligt RiddarhusOrdningen , åligger
att dagligen vara tillstädes vid Riddarhusötskottets
Sammankomster, så väl i anseende
till polletters utgifvande , som fyrfaldiga
med Riksdagen gemenskap ägande omständigheter.
3:0 Lärer så mycket mindre något skäl
till RiddarhusFiscalens uteslutande från deras
antal, hvilka af Statsverket böra njuta
Arfvoden, kunna grundas derpå, att denna
Tjensteman ej finnes uppräknad uti 24. §. af
Riksdagsordningen; som den hos Hedervärda
BondeStåndet anställde ViceSecreterare icke eller
derstädes finnes upptagen eller nämnd ,
men icke dessmindve, icke allenast vid alla
Den 7 Martil.
247
föregående Riksdagar, alltsedan 1809, dertill
bl ilvit ansedd af Statsverket berättigad, utan
ock af StatsUtskottet vid denna Riksdag jern*
väl blifvit till Arfvode uppförd.
Då alla dessa skäl ganska nogsamt äro
kändaafsamtelige Ridderskapets och Adelös Led
möter innom StatsUtskot tet ■, har jag ej kunnat
undgå fästa så mycket mera uppmärksamhet
vid Utskottets alvikelse från den öfverenskommelse
, som träffades vid den redan
åberopide Sammankomsten med Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt de
öfrige Talcmännerne och Utskottens Ordförande,
som jag har mig bekant, d?t de tre ofri-:
ge Respective MedStåndens Ledamöter innom
StatsUtskottet ganska liberalt öfverlemnat frågans
afgörande till Ridderskapets och Adelns
derstädes varande Ledamöter.
Jag hade vid sådant förhållande föreställt
mig, att den värde Ledamoten innom StatsUtskottet,
som yrkade vid 1815 års Riksdag uti
Ridderskapets och Adelns Plenum den 1. Augusti,
på sätt de tryckta Protocollerne uti sjette
Delen Pag. 26 utvisar, det intet allenast
RiddarhusFiscalens, utan äfven RiddsrhusCamererarens
Riksdags-arfvode borde bestridas
på StatsVerkets bekostnad, hade, utanattserdeies
bryta det, efter utseende, innom StatsUtskottet
rådande prisvärda IndragningsSystemet,
kunnat tillstyrka bifall till Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
Talemännens och Utskottens Ordförande upprättade
Förslag i då jag nästan är förvissad
848
Den 1 Martil
att de flesta af öfriga Ledamöterna innom Utskott
et, derutf instämt.
Hvad åter angår det nedsatta Ärfvodet
för Extra Ordinarie Cancellisterne vid RiksSanden,
så tror jag mig kunna framställa den
grundade förmodan ;
Att deras göromål säkerligen äro af störare
mängd och mera vidlyftighet , än hvad
deras vederlikar vid Utskotten kunna äga ,
hvaraf följer, att de förra böra njuta åtminstone
lika och ej mindre vedergällning , än Utskottens
Extra Ordinarie Cancellister.
StatsUtskottet har likväl, med förbigåenr
de af denna bil 1’ghetsgrund, nedsatt Ståndens
Ex.ra Ordinarie Cancellisters arfvode från 3 R:dr
till endast 2 R:dr, men likväl godkänt det för
Utskottens Extra Ordinarie? föreslagna Arfvode
af 2 Riksdaler 24 Sk. ehuru RiksStåndens
Canceller äro fullkomligen i lika stort behof
af s kick lige Extra Ordinariers biträde, sorn Utskotten.
Sluteligeo förekommer, i afseende på Tractamentets
nedsättande för VaktBetjeningen , att
utom det att Vaktmästaenes Tractamente, under
en följd af flera Riksdagar, blifvit oförändradt
bibehållit vid 1 R:dr 1 & Sk. Banco, såsom
Herrar Taleman det nu föreslagit, och hvarigenom
detta belopp liksom vunnit häfd} så torde
äfven böra ihogkommas, att tidernes dyrhet
och daglöners 1 synnerhet, långt ifrån att min«
Den 7 Mirtii.
249
skås, snarare stigit högre, sedan sista Riksdag,
hvarigenom det belopp, sorn vid Riksdagen år
J8J5 kunde anses vara rundeligen bestämdt,
vid denna icke kan annorlunda än såsom jemt
tillräckligt betragtas. Dessutom hemställer jag,
huruvida det är förenligt med en sann sparsamhet
i sammanhang med Riksens Ständers
egen värdighet, att genom förminskning i deras
lägre Betjänings vedergällning för Statsverket
åstadkomma en besparing af ett högst
obetydligt belopp. — Jag får af alla dessa förenade
skäl anhålla om Betänkandets Återremiss
till StaisUtskottet.
Herr Strussenfelt, Michael; Sorn- Grefve
Posse redan förekommit mig, får jag till alia
delar förena mig med honom, under tillägg , det
jag icke tror att någon betydlig lucka i StatsCassan
skall uppkomma, om man, på sätt Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Herrar
Talemän föreslagit, beviljar Ståndens Extra Ordinarie
Cancellister En Riksdaler samt Vaktmästarne
16 Sk. utöfver hvad StatsUtskottet
dtm tillagt.
Herr af Sillén, C. W.,s anförde skrifteligen :
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk,
Höglofiige Ridderskap och Adel!
Jag anhåller ödmjukast om några ögonblick,
för att i möjligaste korrt het yttra mina
tankar, i anledning af det ifrån Höglofiige StatsUtskottet
till RiksStånden inkomne Betänkan
-
253
jOen 7 Martil.
de rörande Arfvoden och Tractamenten, som
för nu påstående Urtima Riksdag föreslås för
Urtima Riksdag för Ståndens och Utskottens
Secreterare, Notarier, Cancellister, Extra Canceilister
och Vaktmästare, med flere.
Då Riksdagsordningens 24. §• föreskrifver,
att alle desse Tjenstemän och Betjente af StatsMedlen
skola erhålla en efter göromålens vigt
och mängd lämpad vedergällning; kan nu icke
fråga bli om deras rättighet härtill. Så
onekeligt som detta då är, så obestrideligt
synes mig dock vara, att vid dessa Arfvodens
och Tractamentens beräknande, någon billig
grund derföre bör sökas och följas.
Högloflige StatsUtskottet uti sitt Betänkande
har tillstyrkt de af Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt öfriga Ståndens
Taleman föreslagne Arfvoden och Tractamenten,
utan annan förändring, än att samtelige
Vaktmästarnes Ttactamenten blifvit nedsatte
till 1 R:dr i stället för 1 R=dr 16 Sk.
Banco per dag, som Projectet innehåller. Enligt
detsamma skola RiddarhusSecreteraren samt
Preste_ och BorgareStåndens Secreterare i Arfvode
erhålla 300 R.dr hvardera; BondeStåndets
Secreterare 400 R:dr, StatsUtskottets Secreterare
.200 R:dr , och de öfrige Utskottens
Secreterare hvardera 16» R:dr 32 Sk. Banco
i Månaden; Ståndens och Utskottens Notarier
och Riddarhusets tvänne äldsta Cancellister 3
R:dr 24 Sk.; öfrige Ordinarie och Extra Ordinarie
Cancellister, så väl i Stånden som Ut
-
Den 7 Martil.
251
skotten, hvardera 3 R:dr, och Vaktmästarne 1
R dr Banco hvardera i Tractamente om dagen j
ViceSecreteraren och tvänne Notarier i BondeStåndet
skola, enligt samma Project, erhålla
4 R:dr hvardera om dagen i Tractamente,
med flere olikheter härutinnan, dem jag, till
tidens vinnande , förbigår att här upprepa.
Grunderne för alla dessa Arfvodens och Tractamentens
beräknande har jag icke kunnat
inse ; oin ej den af föregående Riksdagars
praejudicat, hvilket jag för min del icke kan
antaga: Jag får derjemte förklara, att jag
finner dem alla alltför högt beräknade, och
tror att de kunna och böra betydligen nedsättas
eller minskas
Grunden för Arfvodens och Tractamem
tens beräknande, anser jag vara Tjenstemannens
rang och Tjenste-belattningens vigt och
ansvarighet.
För att finna ifrågavarande Tjenstemäns
rang, lärer mig vetterligen ingen annan måttståck
vara att tillgå, än RangOrdningen, som
till det mästa stöder sig på Militaira Grade benämningen.
Ståndens och Utskottens Secreterare
och öfrige Tjenstemän och betjente, torde
derföre kunna och böra jemnföras med Militaira
Personer. Etter dtm blir det således icke
svårt att bestämma beloppet af hvars och
ens Arfvode eller Tractamente , då vi dertill
äga tvänne gpdkända hjelpredor, FaltAjloningsStaten
och Rese Reglementet.
252
Den 7 Martil.
Då LandtMarskalken och Talemännen äro
Statens närvarande högste Embetsman,lära Ståndens
Secreterate icke kunna till rangen tagas
mindre än StatsSecreteiare, hvilka enligt RangOrdningen
lära beräknas lika med Generaler,
GeneralLieutenanter eiler GeneralMajorer.
Efter Fält-Aflönings-Staten erhåller en
General eller General - Lieutenant, som commenderar
en Corps d’Armée af från och
med Booo till inemot 20,000 Man, 66 För*
tioner och 16 Rationer, som i penningar förvandlade,
enligt GeneralOrdres af den 24 Febrmrii
1813, Portionen å 8 Sk. och Rationel!
16 Sk. Banco, gör i FältTractamente 16
R dr 16 Sk. om dagen, och således på 30 dagars
Månad 490 R:dr; hvarmed honom likväl
åligger att föda och underhålla erforderligt antal
Drängar , Hästar och Sadelmunderingar,
samt, som jag menar, hålla Taffel för sine Adjutanter.
RiksStåndens Secreterare, med 3 å
itoo R:dr Banco i Månadteligt Arfvode, behöfva
deremot i och för denna deras Tjenstebefattning,
icke bålla sig någon MunderingsPersedel,
Drängar eller Hästar.
Efter ReseReglementet åter, erhålla Rikets
Herrar, vid dem uppdragne Förrättningar, endast
3 R:dr 16 Sk. i Tractamente om dagen samt
Skjuts för 12 Hästar för Resan till och ifrån Förrättningen
, och Generaler, GeneralLieutenanter,
GeneralMajorer samt StatsSecreterare njuta
blott 2 R.‘dr Banco om dagen och Skjuts för
7 Hästar , och Ståndens Secreterares Arfvoden
enligt Betänkandet göra dock från lo till 13j
Den * Martti.
253
R:dr Banco på dagen — hvilken betydlig olikhet
i betalning!
Hvad åter beträffar Tjenstebefattningens
vigt och ansvarighet, lärer ingen vara, sorn icke
tydligen finner den ofantliga skillnaden emellan
en Commenderande Generals och StåndsSesreterares
, så att derom icke kan behöfva
mycket ordas, jag tror ock, att detta, exem*
plet skall vara tillräckeligt för att icke behof,
va här upprepa jemnförelser emellan Utskottens
Secreterare samt Ståndens och Utskottens öfriga
Betjening och motsvarande Militaira Personers
Tractamenten och Fält-aflöning.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
anser jag att alla de projecterade Arfvoden
och Tractamenten kunna och bora nedsättas
till hälften af hvad Utskottets Betänkande
tillstyrker, nemligen för de 3ine Ståndens
Secreterare till 150 R:dr, och BondeStåndets
Secreterare till 200 P.idr Banco samt alla de
öfriges Tractamenten i samma förhållande.
I förbigående må det tillåtas mig nämna,
utan att deri yrka ändring, det jag icke heller
kan inse orsaken, hvarföre BondeStåndets
Secreterare och några dess Tjenstemän skall
tilldelas högre Tractamente, än deras vederlikar
i de öfriga Stånden.
Jag inser ock -ganska väl, att mången lärer
finna dessa mina anmärkningar Utskottets
Betänkande och föieslagiie nedsättning af Arf:
254
Den 7 Martn.
voden och Tractamenten, till hälften emot de
föreslagne, alltför stränga och deremot lära
göra flera invändningar ; men må det tillåtas
mig deremot förklara , att i jemnförelse med
Tractamenten, som enligt Fältstat och Rese»
Reglementet bestås de Personer, som med Ståndens
och Utskottens Secreterare och öfriga
Tjenstemän samt Betjente kunna jemnföras , är
denna hällten ändå i min tanka ganska beskedligt
, om ej genereust tilltagen.
RiddarhusSecreteraren är dessutom , efter
1815 års RiksdagsFörändring, med de honom
tillfallande Afgifter vid Upphöjningar till Adelig,
Friherrelig eller Greflig värdighet, tämligen
väl lönt; tyda ej Urtima Riksdagar inträffa
, är hans Tjenstebefattning icke trägen mer
än högst 5 Månader af 60 eller på 5 år, då
Lagtima Riksdagar hållas.
Sluteligen får jag ödmjukast anhålla , att
StatsUtskottets ifrågavarande Betänkande måtte
återremitteras, och detta mitt vördsamma
Anförande dit åtfölja d tsamma, samt med de
öfrige RiksStånden blifva communieeradt.
Friherre deGeer, Carl: Som jag till alla
delar instämt uti StatsUtskottets ifrågavarande
beslut, vill jag icke deruti nu göra någon förändring,
utan endast fästa mig vid ett af Grefve
Posse nyttjadt uttryck , att jag, vid den af
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Herrar
Taleman och Utskotts Ordförande uti förevarande
ämne hållna Sammankomst, skall va
-
Den i Marti',
255
rit närvarande i egenskap af Representant för
StatsUtskottet. Denna rättighet tror jag mig
ingalunda kunna äga.
24. §. i Riksdagsordningen stadgar, att
Riksdags-vedergällningarne skola af StatsUtskottet,
efter öfverläggning med LanckMarskalken
och Talemännen, föreslås. I följd häraf,
och sedan det af Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Herrar Taleman och Utskottens
Ordförande upprättade Förslag till Riksdags
vedergällningen blifvit uti StatsUtskottet
uppläst och pröfvadt, har StatsUtskottet ,
hvilket vid detta, likasom vid alla andra tillfällen,
trott sig böra iakttaga billighetens fordringar,
dervid gjort några smärre förändringar
och nedsättningar , hvilka visserligen för
öfrigt icke äro af någon särdeles betydenhet
eller vinst för Staten.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus:
Utan att dermed åsyfta någon nedsättning för
denna gång uti de Tractamenten , sorn för
Ståndens och Utskottens Tjenstemän blifvit
föreslagna, kan jag dock icke lemna tilllället
obegagnadt, att till Ridderskapets och Adelns
Protocoll iörklara mitt ogillande af den så
kallade liberalitet, som Riksens Stärder och
deras Ombud, allt sedan 1809, ådagalagt vid
bestämmandet af Arfvoden åt de Tjenstemän,
som biträdt dem vid deras Förrättningar , en
liberalitet, som nog staVkt contrasterar mot
den sparsamhet, med hvilken Statens Fivbets.
män aflöna*.
256
Den 7 Martil.
Jag har, såsom Medlem af sist förrattäds
Revision, sett några få dagars arbete godtgöras
med 2, 3 till 400 R dr. jag vet att Banco.
Fullmägtige till2gt sitt Ombud vid Malmö
Discont ett Arfvode af 3 o Rldr i Månaden ,
utöfver den Lön han , såsom Banquens Tjensteman,
åtnjöt.
BancoUtskotten hafva vid Riksdagar tillagt
sina Secreterare Arfvoden af 700 till
1000 R:dr.
En sådan liberalitet på Nationens bekostnad
är för långt sträckt. Riksdags-kostnaderne
blifva derigenom onödigt förstorade^ Det
medför äfven den skadliga verkan, att en mängd
af Ynglingar från Landsoiterne, (oljande i spåren
på Riksdagsmännen, söker sysselsättning i
Stånden och Utskotten, och utestänger de ämnen,
som kunde finnas att tillgå i Coilegierne,
med hvilka Utskotten ofta kunde vara bättre
belåtna. Benägenheten att hjelpa Persone. , som
man gynnar, torde väl ock någon gång föranleda
att man utsträcker antalet af de Tjenstgörande
utöfver verkliga arbets-beholvet.
Arfvoden och Tracfamenten torde under
denna Riksdag gå till 30,000 R:dr.
De Arfvoden, som Ständerne och deras
Ombud bevilja, böra ej få vara alltför olika
mot de Arfvoden , som Staten består. Nu likväl
har en StåndsSecieterare i DagTractamente
Den 7 Martil*
257
fyra gånger det Arfvode , som bestås en Rikets
Herre, när han förrättar RiddareSyn.
Grefve Posse, Claes fredric: I anledning
af hvad Friherre deGter nyss anfört, torde
mig tillåtas upplysa, att då 24. §. Riksdagsordningen
innehåller, att öfverläggning emellan
Herr Gvefven och LandtMarskalken j mte
Herrar Taleman samt StatsLtskottet, angående
Riksdags-v. dergälningarne, skall äga rum, jag
icke annat bordt eller kunnat förmoda, än att
Friherre deGeer, vid den i detta afseende hållna
Sammankomst, varit å StatsUtskottets vägnar
närvarande. Otn jag deruti misstagit mig,
torde sådant vara så mycket mera förlåtligt,
som jag ej känner eller tror, att någon annan
öfverläggning emellan Herr Grefven och LandtMarskalken
jemte Herrar Talemän samt Stafse
Utskottet i detta ämne ägt rum I öfrigt skulle
jag för min del anse , att man vid denna
Riksdag snarare borde bestämma Aflöningarne
för näst blifvande Riksdag , till behörig
underrättelse för dem, hvilka då åstunda att
såsom tjenstgörande antagas ; än att, såsom
nu skett, sedan trenne Månader af Riksdagen
redan förflutit, nedsätta, hvad ej mindre vid
sista Riksdag varit förunnadt, utan ock af
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Herrar
Talemän nu blifvit , efter föregången behörig
öfverläggning , föreslagit, hvilket icke
synes mig öfverensstämma med rättvisans eller
billighetens fordringar.
Ridd. 0, Ad, Fröt. IV, B. I. Afd. 33, 34.
258
Den 7 Martil.
Herr Grefven och Dan dtMar svalken herti.
Ställde, om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid StatsUtskottets Utlåtande gjorda Anmärkningar
hindra detsammas antagande, samt
på sådan grund behagade Utlåtandet, jemte Anmärkningarne,
tili Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej!
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar.-  skalkeri å nyo föreslog, att som Utlåtandet nu
första gången jore under pröfning, samt Anmärkningar
dervid blifvit framställde, detsamma,
af sådan anledning, måtte, jemte Anmärkningarne,
till Utskottet återförvisas; hvilket
bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls följande Allmänna
Besvärs- och OeconomiseUtskottets den
10 sistledne Februarii aflåtne samt den 2 dennes,
eftermiddagen, på bordet lagde Betänkande,
rörande en förbättrad Posternes Reglering
på åtskillige Orter i Riket, samt vissa öfverkhgade
olägenheter vid Postföringen emellan
Norrige och Dannemark.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- Och
OeconomiceUtskottets den ig sistledne Februarii
afgifne samt den 2 dennes, eftermiddagen,
på bordet lagde Betänkande , i anledning af
väckte Frågor, så väl om upphörande af Frikallelsen
för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
frän deltagande med Borgerskapet uti kostna»
#
Deli 7 Martil
2 50
derne för clefas Hus och Tomter i Staderne
lill Kyrko-, Prest-, Scholae joch RectorsBoställs*
Byggnader samt öfrige StadsEgendomar ålagde
skyldigheter, som ock derom, att de.Onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Städernee
Borgerskap, måtte Utsträckas till alla Fastighetsägare
i Städerne , utan undantag*
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: Det
ämne, som nu blifvit föredragit, innehållande
en inbjudning ifrån det Vällofl. BorgareStändet
till Riddefskapet och Adeln samt PresteStåndet,
att göra Concession af en rättighet,
som genom deras Privilegier är sanctionerad*
För min egen del, tror jag val, att den begärda
Concessionen af många skäl latt kunde be*
Viljas3 men jag tror tillika, att då sådant beror
af de bägge concederande Ståndens välvilja,
frågan är så vigtig och eftertänklig,-att
den ej i ögonblicket kan besvaras. Ett bifall
dertill kan sannolikt komma att bero al de
bevekande skäl till eftergift , sOm möjligen
framdeles under Riksdagens lopp kun le utvecklas,
om en inbördes villighet skulle komma
att motivera en sådan välvilja: Och af
denna grund anhåller jag, att detta Allmänna
Besvärs* och OeconomiseUtskottets Betänkande
lills vidare måtte få hvila på bordet.
Hvilken hemställan, uppå af Herr Grefven
och LandtMarskalkeri gjord Proposition,
*f Ridderskapet och Adeln bifölls.
209 Den 7 Martill
Upplästes följande från de andre Respective
RiksStånden ankomne protocollsUtdrag:
Fran Högvordige PresteStåndet:
Af den 17 sistledne Februarii: innehållande,
att PresteStåndet afslagit ExpeditionsUtskottets
hemställan, att hädanefter endast få ut-’
skrifva ett OriginalExemplar af Utskottets Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrif»
velser till Kongl. Maj:t.
Af den 2 dennes: om Återremiss af StatsUt6kottets
Betänkande, angående Aflöning för
RiksStåndens och Utskottens Secreterare, Canceller
och VaktBetjening.
Om Bifall till följande Utskotts Betänkanden,
nemligen:
Från Stats Utskottet:
1:0 Om yrkad lindring i allmänhet i Inqvar»
teringsBesväret för de Städer, der ständiga Garnizont-r
äro förlagde samt serskilt för Malmö
och Ystads Städer.
2^0 Om Pension för Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
f. d. Lärare.
3:0 Om medel till Södertelje Canal-Inrättnings
fullbordande.
4:0 Om Förvaltningen af Kronan» Upplags»
Magasin, ra. ra.
Den 7 Martu. s 61
Frän Dctg Utskottet :
1:0 Angående Förslag, att Skogs-åverkan må
anses och straffas lika med stöld.
2:0 Om Ägares af BergsmansHemmans skyldighet
att fullgöra samma Hemmans Onera.
3:0 Angående Odlares rättighet till Grannars
biträde vid Dikning, m. m.
Fran Dag- samt Allmanna Besvärs- och
OeconomiceUtskotten :
J:o Angående yrkad Rättighet att emellan Riks;
dagarne till Regeringen inlemna Förslag till
ändringar i Författningarne, m« m.
2:0 Om Brandstads erläggande efter förmedladt
Mantal.
Angående Återremiss af följande Statsutskottets
Betänkanden, rörande:
1:0 Medels anslående i och för Isländska Handskrifters
Öfversättande, och
2:o sökt Lånerättighet i ManufacturDiscorsten
för SkeppshvarfsÄgare:
Om Återremiss af Dag_ samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens gemensamma
Utlåtande, angående allmänna Vägars underhållande
vintertiden i afseende på Inrättningen
af Ploglag:
26? 7?f» 7 Martil,
Om bifall till följande Betänkanden, nemligen;
Ifrån Lag- sam? Allmänna Besvärs- och
OeconpmieUtskotten, angående
1:0 Förändring i tiden för Vägsyners förrät’
tande.
42:0 Föreslagen Indelning af Byevägar.
3:0 Yrkadt Förbud mot ali Uiborgning af
Bränvin.
4:0 KronoSkjutsskyldiges rättighet, att vid Hä*
radsTingen välja Deputerade till granskning af
Kronoskjuts-langdern?
£.0 Skyldigheten att bygga Tingshus och Fre*
gtegårdar, m. m.
Ifrån StatsUtslottef, angående:
1*0 Föreslagne grunder för Liqviderandet af
Undsättning6Spannmål.
2 o Förbud för MagazinsDirectionen> att in«i
förskrifva utländsk Spannmål.
Brån AklmAnna Besvärs- och QeconomieUtskottet,
angående :
r:o Förbud emot införandet af utländskt spun*
nit Bomullsgarn.
2:0 Åtskilliga väckta Frågor, rörande Marke»
pngssättningcq.
Ben 7 Martti.
263
310 Boskaps afvelns uppmuntrande i Blekinge.
4'o En fri Tackjernshandel.
5:0 Gjordt Yrkande, att Förlänings- och Löningshenimanen
i Halland må tilläggas samma
Förmåner, som KronoHemman i allmänhet eller
ock få lösas till Skatte,
6:0 Väckt Fråga om KronoUppbördens öfverlemnande
till KyrkoRådet i hvarje Församling.
7:0 Yrkad jemnkning i Transport skyldigheten
af Tionde- och Afradsspannmål.
8:0 En jemnare fördelning af Väghåilningsskyldigheten
vid och omkring Norbergs Gruf.
vorj hvarförutan Ståndet låtit bero vid Alimanna
Besvärs och OeconomiaeUtskottets Yttrande,
i anledning af Prosten Fornanders Me.
morial, om Undersökning efter Stenkol på ejland.
Fran Vallöf. BorgarcStdndet:
Af den 2 i denna Manad: Om Bifall till föl*
jande Utskotts Betänkanden, nemligen:
Från StatsUtskottet, angående;
1:0 Ytterligare Bidrag af StatsMedel för Södertelje
Canal-Inrättnings fullbordande.
2:0 Förvaltning af Kronans UppbördsMagazius
m. m.
3:0 Förbättring i Aflöningen för KrgsRevisionsBetjeningen,
4:o De innom Södermanlands Län befintelige,
så kallade Jagbackar.
5.0 Liqviderandet af UndsättningsSpannmålen.
Från Lagutskottet, angående:
1:0 Ägares af BergsmansHemman åliggande,
att fullgöra samma Hemmans Onera.
2:0 Föreslagne Rättigheter för Odlare till biträde
af sina Grannar vid Dikning, m. m.
3:0 Att Skogs-åverkan måtte anses och straffas
lika med stöld.
4:0 Tiden för Kungörelsers uppläsande i Kyrkorne.
5:0 FörlikningsDomstolars inrättande.
Från Lag~ och OeconomiceUtskotten, angående:
j:o Förbud emot utborgning af Bränvin.
2:0 Yrkad rättighet för KronoSkjutsskyldige,
att vid HäradsTingen välja Deputerade till
Skjutsnings-längdernes öfverseende.
3:0 Allmänt deltagande i Tingshus- och Preste*
gårds byggnad.
4:0 Tiden för Vägsyners förrättande.
5:0 Föreslagen Indelning af Byevägar.
6:0 Brandstads erläggande efter förmedladt eller
oförmedladt Hemmantal.
Den 7 Martu.
265
7:0 Rättighet att till Regeringen inlemna För.
slag till Ändringar uti Författningarna, m. m
8
0 Allmänna vägars underhållande vintertiden.
Angående att BorgareStåndet instämt uti Rid-’
derskapets och Adelns den 17 Februarii fatta*
de B ''lut, rörande åtskilliga omständigheter,
hvilka af Riksens Ständers Utskott borde iakttagas,
till beredande af en hastigare tryckning
af de från Utskotten utgående Handlingar och
Expeditioner:
Angående Bifall till det af StatsUtskottet föreslagne
senare Alternativ, rörande Medels anslående
i och för Isländska Handskrifters Öfversättande:
Om
Bifall till StatsUtslzoitets Yttrande, angående
införskrifning af Utländsk Spannmål} hvarjemte
BorgareStåndet uppdragit åtg dess Enskildta
Besvärs-Utskott, att föreslå en underdånig
Ansökning- till Kongl. Maj:t, om upphäfvande
af den Författning , hvarigenom Handlande
i Städerne blifvit vid ansvar ålagde, att
hålla Städernes och Landets Innevånare Ut.
ländsk Spannmål tillhanda.
Från Heder vår da BondeStandet:
Af den 2 dennes: Om Bifall till StatsUtshot.
tets Betänkande, angående liqviderandet af UndsättningsSpannmål.
Om Godkännande af ExpeditionsUtskottets För.
slag till underdånig Skrifvelse till Kgl. Maj:t,
angående Lån af Allmänna Medel för fullboj^
dandet af Hamnbyggnaden i Malmö:
Om Rembs till det Serskildta Utskottet af ett
Memorial af Riksdagsmannen Anders Sandsten,
från Jönköpings Län:
Om Godkännande af ExpeditionsUtskottets Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t uti 25 serskildta Mål;
Om Bifall till följande Utskotts Utlåtanden:
Uran StatsUtskottet, angående;
1:0 Förvaltning af Kronans UpplagsMagazin.
2:0 Lånerättighet j ManufacturDisconten för
SkeppshvarfsÄgare.
3:0 Förbud mot införskrifning af Utländsk
Spannmål.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomi^
Utskotten, angående:
1:0 Förändring af tiden för Vägsyners hållande,
2;o Byevägars Indelning.
3:0 KronoSkjutsskyldiges rättighet, att vid Hä*
radsTingen välja de i Kongl. Förordningen den
28 Junii 1809 omförmälte Deputerade.
4:0 Förbud mot Utborgning af Bränvin.
5’0 Brandstads erläggande efter förmedladt eller
oförmedladt Hemmantal.
T>en 7 Martn.
267
6:0 Rättighet att till Regeringen få inlemna
Förslag till ändring i Författningarne, m. m.
Frän Lagutskottet, angående:
Ägares af BergsmansHemman åliggande, att
fullgöra sina HemmansOnera
Ifrån
Allmänna Besvärs- och Oeconomiat.
Utskottet, angående:
j:o Markegångssättningen, Och
210 en fri TackJernsHandel;
Om bifall till Allmänna Besvärs- och Ocea~
nomioeUt skottets Betänkande om Boskaps AfVelns
uppmuntrande i Blekinge:
Om Återremiss af StatsUfskottets Förslag till
Aflöning för RiksStåndens och deras Utskotts
Secreterare, Cancelliet och VaktBetjening:
Om Återremiss af SiqtsUtskottets Utlåtande,
angående ytterligare bidrag till Södertelje Canallnrättnings
fullbordande:
Angående bifall till första Alternativet af Statsutskottets
Utlåtande, i frågan om Medel till Isländska
Handskrifters öiversättande:
Om bifall till LagUtskottets Utlåtande, angående
gjordt Förslag, att Skogsåverkan måtte
anses och straffas lika med stöld:
c68
Den 7 Martil.
Otn bifall till sistnämnde Utskotts Betänkande
angående Odlares rättighet till Gran»arnes
biträde vid Dikning m. m.
Hvilka ProlocollsUtdrag lades till Handlin
garn e.
Justerades följande:
Utdrag af Profocolief, hållet hos Höglo
(lige Ridderskapet och Adeln vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, förmiddagen,
den 7 Martii i S18*
S. D. I anledning af Frimurare-BarnhusDirec'jonens,
hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln skriftligen gjorda anhållan, att så väl
vid nästa Långfredag, som äfven å samma dagar
framdeles, få begagna RiddarhusSalen till de
Concerter, som då vanligen uppföras för FrimurareSarnhusets
räkning, fann Högloflig©
Ridderskapet och Adeln för godt tillåta, dat
må Directionen äga å nästa Långfredag låta
uppföra Concert i RiddarhusSalen, emot förbindelse,
att , dels lika skyndsamt som vid
1815 års Riksdag, låta uppsätta och nedtaga
Orchestern, dels ock på egen bekostnad låta,
om så nödigt anses, nedtaga Och åter behörigen
uppsätta de i RiddarhusSalen befintliga
Kakelugnar; hvarjemte, i afseende å Directionens
anhållan, att i framtiden få, till ifrågat
varande ändamål, jemväl begagna Riddarhus
Salen,
Ridderskapet och Adeln ville deröfver
Den 7 Martn.
269
framdeles dess Utlåtande meddela; hvarom Utdrag
af Proiocollet skulle till Frimurare-Barn-?
husDiiectionen expedieras. Ut supra.
S. D. Remitterades :
till Serskilt a Utskottet:
Ett Memorial af Friherre Hjerta, Axel, angå*»
ende en förkortad Arbets-method i Rikets
Collegier, m. 111.
till StatsUtskoitet:
Ett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo, angående
inrättande af ett SpannmålsMagazin i
Fahlköping; jemte Herr Flachs, Carl Fredric,
yttrande i samma ämne. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos föl*
jande från StatsUtskottet inkomna Utlåtanden
af den 21. sistledne Februarii, hvilka den 2.
i denna Månad, eftermiddagen, blifvit på Borj
det lagda , nemligen :
1:0 I anledning af Herr Grönhagens, Gustaf,
framställning, om förbättring i Aflöningen för
Krigs-Re visions-Betjeningen.
a:o Angående Riksdagsmannen från Skaraborgs
Län, Jonas Anderssons Memorial, rörande föreslagna
grunder lör liqviderandet af UndsättningsSpannmål.
3:0 Angående den af Herr M= Thunell gjor
-
27<5
Den i Martil»
da hemställan, att MagazinsDirectionen ej må
införskrifva Utländsk Spannmål. LJt supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets, den 21. sistledne Februarii atgifna,
saint den 2. dennes , efterm ddagen , på
Bordet lagda Utlåtande,' i anledning af Kongl.
Majis Nådiga Proposition, angående användande
af de innom Södermanlands Län befinteliga
så kallade jagbackar, blef samma Utlåtan.
de , på grund af åtskilliga dervid gjorda Anmärkningar,
till StatsUtskottet återremitteradt.
Ut supra.
S. D Bifölls, vid förnyad föredragning,
L igUtskottets, den ro. sistledne Februarii
afgifna, samt den 2. i denna Månad, eftermid*
dagen, på Bordet lagda Utlåtande, angående
Ägares af BergsmansHemman åliggande, att
fullgöra de Hemmanen åtföljande skyldigheter.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets,
den 10. sistledne Februarii afgifna,
samt den 2. dennes, eftermiddagen, på Bordet
lagda Utlåtanden :
1:0 Angående gjordt Förslag att Skogs-åver#
kan må anses och straffas lika med Stöld} samt
2:0 Angående föreslagen vidsträcktare rättighet
för Odlare till Grannarnes biträde Vid Dikning,
m- m. blefvo dessa Utlåtanden, på grund
af åtskilliga dervid gjorda Anmärkningar, till
Utskottet återremitterade. Ut supra.
Den 7 Martil.
8. D Föredrogos å nyo och gillades
följande Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottets,
dén ig. sistledne Februarii afgifva,
samt den 2. dennes, eftermiddagen, på
Bordet lagda Betänkanden :
r:o I anledning af väckt fråga om förbud mot
införande af utländskt spunriet Bomullsgarn,
2.0 Angåend* en fri TackjernsHandel.
3'0 I anledning af väckt fråga om Boskapsö
afvelns uppmuntrande i Blekinge.
4:0 I anledning af åtskilliga väckta frågor, rö;
rande MarkegångsSättningarne. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomiceUtskottets den
18-sistledne Februarii afgifne samt den 2. dennes
eftermiddagen på bordet lagde yttrande,
i anledning af Herr Prosten A. Fornanders
Memorial om Undersökning huruvida Stenkol
finnas på Öland, fann Häglof!» Ridderskapet
och Adeln , att enär StatsUtSkottets i samma ämne
den 17 sistledne Januarfi afgifne Utlåtande
redan blifvit den 27 i samma Månad eftermiddagen
af Ridderskapet och Adeln bifallit, OeconomiaeUtskottets
ifrågavarande Yttrande nu
endast borde läggas till Handlingarne. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Lag- samt Allmänna Besvärs och Oecono.
miaslltskotten den 14 sistledne Februarii gemen
-
272
Dm 7 Martti.
sams afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen
på Bordet lagde Utlåtanden:
i:o Angående föreslagit förbud mot ali utborg*
ning af Bränvin.
2:0 Angående Kronoskjutsskyldiges rättighet,
att vid HäradsTingen välja da i Kongl Förordningen
den 28 junii i8ey omförmälte Deputerade.
3:0 Angående föreslagen skyldighet förde uti
26 Cap. 2 och 4 §. §. ByggningaBalken från
Tingshus- och PrestegårdsByggnad frikallade
äfvensom Insockne FrälseHemman i Skåne att
deruti deltaga, m. m.
4:0 Angående förändring af tiden till Vägsy,
ners förrättande.
5:0 Angående föreslagen ändring uti Författning
gen cm allmänna Vägarnas underhållande vintertiden,
i afseende på inrättningen af Ploglag.
6:0 Rörande väckt fråga, i afseende på Brandstods
erläggande efter förmedladt eller oförmedladt
Hemmantal. Ut supra.
iS. D. I anledning af gjorda Anmärkningar
återremitterades Dag- samt Allmänna Bel
svårs- och OeconomiceUts kottens, den J 4 sistledne
Februarii afgifna , samt den 2. dennes
eftermiddagen, på bordet lagda Utlåtande, an-!
gående föreslagen indelning af Byevägar. Ut
supra. 8*
Dm 7 Martil,
273
S. D. Efter uppläsning af Stats- och
Banco Utskottens, den 3. dennes afgifna Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, dttt ro. December ä 8 1 7 * om allmänna
Penninge - rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, som angår Malmö- Götha
CanalBolags samt Götheborgs DiscontVetks
utredning, fann Högloft. Ridderskapet och A.
deln nödigt, att, innan Betänkandet till pröfning
företages, detsamma, jemte de dervid
bilagda Utdrag af de sammansatta Utskottens
Protocoll och Calculer, böra , genom Statsoch
BancoUtskottens skyndsamma föranstal-'
tande, utaf de till Riksdags-kostnaderne anslagna
allmänna Medel, till trycket befordras,
samt ett Exemplar deraf till hvarje Ledamot
af RiksStånden utdelas; hvarom de öfrige
Respective RiksStånden skulle vänligen underrättas.
Ut supra.
Utdrag af Profocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 7 Martii 18 18-
S. D. Remitterades:
till Stats- och BancoUtskotten :
Ett Memorial af Herr Dalman, Lars Johan,
angående Financerne.
till Stats Utskottet:
ÉJtt Memorial af Grefve Gyllenborg', Johan
Ridd. 0. Ad. Prot. IV. B. I. Afd. 35, 36.
274
Den 7 Martil.
Henning, angående SalpetterSkattens utgörande
i Penningar. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning biföllos
följande af Dag - samt Allmänna Besvärsoch
OeconomioeUtskotten, den 14 sistledne Februarii
gemensamt afgifria, samt den 2. dennes,
eftermiddagen, på Bordet lagda Utlåtanden s
1:0 Angående föreslagen rättighet för hvar
och en, att, emellan Riksdagarne, till Regeringen
inkomma med Förslag till ändringar i
Författningar, m. m.
2:0 Angående Förslag till bestämmande af Jordägares
och Torpares ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter.
3:0 Rörande Herjeådahlens undantagande från
Storskifte af Hemmanens Mark.
4:0 Angående Lösens beräknande för SkatteHemman,
Arfvingar emellan, samt gräns för
Hemmans-klyfningar.
5:0 Rörande föreslagen ändring af 24- Gap.
5. §. ByggningaBalken , angående Brandstod.
6:0 Om inskränkning i förbudet mot nyttjande
af Tröskeslagor utaf Ek. Ut supra.
S■ D. Vid förnyad Föredragning af Statsutskottets
den 21 sistledne Februari afgifne,
samt den 2 dennes eftermiddagen på Bordet
lagde Yttrande och Förslag? i fråga om aflönin
-
Den 7 Martil.
275
gen för RiksStåndens och deras Utskotts Se-’
creterare, Cancellier samt Vaktbetjening , ble£
berörde Förslag, i anledning af dervid gjorde
Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och OeconomiasUtskottets den
10 sistledne Februarii afiåtne samt den 2 den.;
nes eftermiddagen på Bordet lagda Betänkande,
rörande en förbättrad Posternes reglering på
åtskillige Orter i Riket samt vissa öfverklagade
olägenheter vid Postföringen emellan Norrige
och Dannemark. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af
samt Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottens
den 14 sistledne Februarii gemensamt
afgifne samt den 2 dennes eftermiddagen på
bordet lagde Utlåtanden:
1:0 Angående Författande af ett Sammandrag
och en Systematisk Samling af Författningar
om Jordägares rättigheter och skyldigheter;
2:0 Angående afskaftande af Luderplatser och
Allmänna Skallgångar ;
blefvo samma Utlåtanden, i anledning af dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskotten återremitterade.
Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilj.
des klockan 1 qvart till 8 om aftonen.
In fidem Protocölli
O, J, Lagerheim>
276 Den 12 Martn.
Thorsdagen den 12 Martin
Plenum klockan 10 Föremiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till Val
af en Ledamot i BancoUtskottet efter N:o 2023
Herr Kjerr månsköld, Fullmägtig Herr Reuterskjöld,
Axel, och befanns dertill hafva blifvit
utsedd, N:o 1187 Herr Haij, Fullmägtig Herr
Reuterskjöld, Axel.
Justerades PleniProtocollet för den 24 sist*
ledne Februarii föremiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den 24 sistledne
Februarii eftermiddagen.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande:
Vid Motionen rörande Allmänna Fattig*
vården, har väl redan (men då blott efter
hugskott) jag tagit mig friheten att yttra några
idéer, dem jag, i anseende till Ärendets
allmänna Intresse, utbeder mig, att när.
mare få utveckla , för att underställas det
Högloft ige Utskott , som fått sig uppdragit
att öfverse och förbättra tillhörande anstalter,
nemligen:
Illa beråknadt och mindre billigt anser
jag, för min del, att ålägga Fattigvård, utur
endast det skälet, att en Person, å något stal»
Den ] 2 Martii.
277
le, varit kanske blott ett år sist skattskrifves
Efter samina piincipe borde man väl äga att
frånskjuta sig detta Onus dit, där samma Person
bevisligen kan i raskare ålder hafva tillbringat
ännu flera sådana atbetsår.
Med öfvertygelse om nyttan och billigheten
, tror jag mig böra tillstyrka: att Fattigförsörjningen
å landet , åtminstone hvad
mathållningen angår, måtte utgöras icke efter
Hemmantalen, utan efter matlagen. Nyttan
igenfinnes i redigheten och i Fattighjonens
rillräckeligare bergning.
Billigheten
deruti: Att de smärre Hemmantalen, till följe
af deras i proportion starkare befolkning
och andre kände förhållanden, merendels alltid
recrutera Fattighusen. En angelägenhet
att vid detta Ärende iagttaga, är stadgandet:
Att bestyret om Fattigvårdens Oeconomie, i
omväxlande ordning emellan passande Församlings
Ledamöter öfvertages för att skötas Ex
ncbili OJficio, icke sorn i Hufvudstaden skall
vara öfligt, på de Fattigas egen, eller (som är
det samma) på tillgångarnes bekostnad , af Speculanter,
emot dryga Arfvoden och med varn
lige Speculationsmaner , sådana, att Fattighjonen
sluteligen finna sig ställde på en R:dr månads
kostpenningar; en efter mitt och den öfriga
scandaliserade Allmänhetens både vett
och matlust nog sträng svältkur.
Förhållande,
som emot ett för ögon stående, om
Stadens ädelmod paraderande Monument, synes
bilda den dystra Contrast, sorn, i critiska
tider, möjeligtn skulle ådraga Konststycket be
-
278
Den 12 Martu.
nämningen af en grafvård. Jag tröstar mig
vid det" Högloflige Utskottets både välgörenhet
och vishet, att utfinna den förvaltningsmethodoch,
deröfver, denControll, som skall
freda den visst aldrig indigesta Fattigsoppan
från afskumningar, barbariske operationer! der;
åt sjelfva trädslefvarne skola rodna.
Ännu ålägger mig en bindande pligtkänsla
att begagna detta tillfälle och edert ädelmod,
mine Herrar! för att oförstäldt yttra
min rena öfvertygelse derom ; att detta ämne
i all dess enfald ändå företer , emot tidernas
Statsklokhet , de vittnesbörder , sorn synas
vilja göra henne benämningen tvistig —Till
ex- Om Slägt-reiationernes pligter, här icke
ingått i beräkning. Om derföre kanslolöse
Närskylde lika sakfritt, som planmässigt, i förväg
aftackiat till och med Föräldrar, för att
derefter oömt hänvisa dem åt Fattighusen. Hvad
bevisar icke då delta, huru långt Tidehvarfven
småningom alvikit frän Forntidens Statsklokhet:
Att åt den allmänna Styrelsen och
dess större välgörenhet igenfinna närmaste Auxifiaire-kr.
ften, likasom rätta urbilden, i den
Patriarchaliska, och att derföre, genom Lagar
och allmänna vedtäckter, gifva en högre vigt
och en politisk Sanction åt blodsbandets naturliga
helgd
Afvikelsens realitet besannar
Historien dess menliga följder innom Slägikretsar,
erfarenheten.
Vidare och under en ännu dystrare syn;
punct, framställer sig det opolitiska förhål?
Den 7 Marin.
379
landet, att, i brist af bättre allmänna anstalter,
en hop värnlöse barn, dels inställas i
Fattighusen, dels anställas till ett med odiskt
kringstrykande, för att på begge sätten, t sedoch
dåglöshet uppväxa. Likväl borde vården
om alla dessa Tiggarebarnen, deras danande
till sédige , tillnyttige medlemmarafS en,
detta första, detta hufvudsakeliga steg, till sann
National-förädling , i ett välbestäldt Samhälle,
gälla för ett Riksvårdande ärende, omlattadt
med det besked och i den vidd, som allmänt
Människovärde och en så stor samfundsnyrta
gemensamt påkalla och sannerligen förtjente.
Men si! mine värdaste Herrar! sådan har
j tidelängden, Statsklokhetens missberäkning af
tingens oeh ändamålens relative värden varitj
att dels på politiska vågspel, dels på vanite.
fiske småting, dels på oeconomiska företag
af förfelad båtnad, blifvit förspillde den kraft
och den omtanka, att till meddelande åt det
egenteligen vigtiga, det exclusivt oumbärliga,
åt hufvudsumman af alla höga ändamål, alla
stora nyttor, med ett ord, åt förädlingen af
människan och jorden, icke återstått andra
befordrings-medel, än den förlamade kraften,
en förspridda omtankans vanlige productioner
— HalfMesurer. Också äro tillstånden i verlden
derefter.
Herr Grefven och LandtMarshalken hemställde,
att Herr Flachs Anförande måtte till
Allmänna Besvärs och OeconomiaeUtskottet remitteras
i hvilket bifölls.
Den i 2 Martn.
Upplästes till Justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Riksens Ständers underdåniga Skrif,
velser till Kongl. Maj-.t;
i:o Angående ändring i 2. Cap. 5. § KyrkoLagen,
om Författningars och Kungörelsers
uppläsning uti Kyrkorne.
2:0 Om Skådespelens inställande på de större
Högtidsdagarne och föregående aftnar.
3^0 Om de i Riket brukligt Vigt sorters återförande
till enhet.
Herr Grefven och Landt Mar skalken till*
kännagaf, att ifrån Expeditionsutskott äfven
inkommit Expeditioner uti 3 Mål, hvilka ännu
icke blifvit af Ridderskapet och Adeln afgiorde
, utan till vederbörande Utskott återremitterade
, men då 49. §. af RiksdagsOrdnin.
gen stadgar, att genom ett RiksStånds återförvisning,
de öfrige Ståndens beslut i de mål,
der j oe Stånds röst utgör Riksens Ständers,
likväl icke kunna deras kraft och verkan till
Expedition betagas, hemställde Herr Grefven
och LandtMarskalken , om icke berörde Expeditioner,
på grund deraf, nu finge till justering
uppläsas; hvilket bifölls.
Härefter upplästes och godkändes följande
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj.t;
Den i 2 Martn,
28l
j:o Angående anstånd med indrifvandet af den
ä Westerbottniska Lånet ännu återstående del,
sorn skall erläggas al Innevånarna j Norrbottens
Län.
2:0 Om ExspectanceArfvode och Accords ersättning
för Öfverste Silfverskjöld.
3:0 Om Dykeri- och BergnjngsCompagnie^ befattning
då Skepp i Lotsmans Farvatten ai Lotsen
sättes på grund.
Anmältes och emottogs HofCancelleren,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Majus
Orden, Herr Friherre Gustaf af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj ts vägnar aflemnade dess
Nådiga Proposition till Riksens Ständer,om antagande
af en ny ConcoursLag och Förändring
af 1. §• 8 Cap GiftermålsBalken samt 7 Gap.
j Rättegångsbalken; Gifven Stockholms Slott
dea 19 Februari 1818.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herr HofCancelleren att till Kongl.
Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte försäkran att Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition skulle med första
varda till handläggning företagen.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, upplästes och remitterades
till Lagutskottet Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition.
282
Den 12 Martii.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottefs
den 18 sistledne Februarii aflåtne samt den 7
dennes förmiddagen på bordet lagde Memorial,
innefattande yttrande i anledning af en från
Ridderskap.:! och Adeln remitterad Anmärkning
emot Konungens Rådgifvare i Commandomål
för Arméen.
Herr Munck af Rosenschöld , Eherhard:
Som ConstitutionsUtskotfet ännu iörblifver vid
der af förta Riksdagens ConstitutionsUtskott fattade
beslut, att en Ledamots serskildta tanka
ej får åtfölja Utskottets Betänkande, rörande
Ansvars frågor, är jag nödsakad att på detta
ställe serskilt yttra mig och anmäla den Reservation,
jag i Utskottet gjort emot ifrågavarande
Betänkande.
Härefter uppläste Herr Munck af Rosenschöld
följande i
Konungens Rådgifvare i CommandoMål
för Arméen har utfärdat GeneralOrdres, af
hvilka Friherre Anckarsvärd tagit sig anledning
att till ConstitutionsUtskottefs pröfning
underställa, huruvida orden: sä vidt Förf att.
långume medgifva, kunna fria en så högt uppsatt
Embetsman ifrån det ansvar, MissgerningsBalkens
44. Cap. utsätter å den Konungens
Embetsman, hög eller låg, som, sjelf eller genom
andra, intalar eller förleder Undersåtare
till något sammanskott, kostnad, utgift.
Friherre Anckarsvärd har härvid yttrat
Den 12 Martti.
2S3
sin tanka vara , att Konungens Föredragande
i CornmandoMål bör sjelf känna hvad Författningarne
medgifva.
Som denne Konungens Embetsman gifvit
en slags varning mot sina egna Ordres åtlydnad,
och sjelf påmint örn Författningars föreskrift
, till trots af sina med dem stridande
Författningar, så har han dermed kunnat bereda
sig ett skydd, hvilket åtminstone möjligen
kunde inför en laga Domstol fria honom
från det ansvar, som det af Friherre Anckarsvärd
åberopade Lagens rum utsätter.
ConstitutionsUtskottet var ej pligfigt, att
i sitt Betänkande utlåta sig örver annat än
det, som till dess Utlåtande blifvit remitieradt,
och Utskottet behöfde således blott yttra sig
öfver den frågan , huruvida Orden : så vidt.
Författningarne medgifva, kunde fria den Embetsman
, som utfärdat ifrågavarande Ordres,
från det i 44- Cap. MissgerningsBaiken utsatta
ansvar. Hade Utskotret velat inskränka sig
dertill, så hade det kunnat, oaktadt Ordrenes
felaktighet i flera aiseenden, förklara helt enkelt,
att de bifogade Orden: så vidt Förf att.
ningarne medgifva, friade Konungens Rädgifvare
i CornmandoMål från det, uti det citera-'
de Lagens rum , utsatta ansvar.
Men ConstitutionsUtskottet har uti sitt Be:
tänkande utsträckt sin åtgärd längre, än det af
Friherre Anckarsvärds framställan var förbundit
till. Det har, då det ej kunnat för den delen
28i
Den 12 Martti,
af Ordrenes felaktigheter, hvilken Friherre Anckarsvärd
anmäikt, sätta ifrågavarande Embetsman
under tilltal iidor laga Domstol, i stället
ställt honom under Riksens Ständers Opinions■Dotnstol.
Det tillhörde också icke någon annan
Domstol, än denna senare, att till slutlig pröfning
upptaga den af Friherre Anckarsvärd
yttrade tanka, att Konungens Föredragande i
Commandomål bör sjelf känna hvad För fatt»
ningarne medgifva Felet mi dräs icke det ringaste
dermed, att den Föredragande sedan
sjelf gifvit Ordrene namn af blott en Instruction
för Inspecteurer och BrigadGeneraler. De
hade, då de utgafs, både namn, form och verkan
som Ordres. Utomdess var i dem uttryckligen
samma befallning bestämd för Regements»
Cheferne. Dessa GeneralOrdres röja väl den
goda afsigten att vårda Soldaten , men tillika
den, att genom tillägget : Så vida &c-, hvälfva
ansvaret, i händelse af Åtal, på UnderBefälhafvarne;
ty jag kan ej tro, att en så högt
uppsatt , och för sina Militaira förtjenster så
utmärkt Embetsman , ej sjelf skulle känna så
allmänt kända Författningar, eller låta sina
Ordres verkställande bero af UnderBefälhafvarnes
bättre kännedom af Författningar, än
han sjelf ägde. Isynnerhet kan jag ej tro, att
om han för detta fall ej kände Grundlagarne
eller allmänna Lagen, han äfven skulle vara
okunnig om TjenstgöringsRegiernentets Stadganden
i flera §§. Dessa Ordres ådagalägga utomdess,
antingen ett rent misskännande af Svenska
Allmogens, vid så många tillfallen visade
beredvillighet att i allt, så vidt möjligt är,
Den 12 Martil
285
gå Regeringens Propositioner till mötes, eller
ock en håg, att hellre med Magtspråk än med
öfvertalande skäl, genom laglig väg uppnå étt
ändamål, hvilket borde i detta fall sökas genom
frivillig öfverenskommelse. Utskottet har
dock ansett Friherre Anckarsvärds Anmärkning
ej böra behandlas efter soö. §. Regerings.
Formen. Fråga måtte således uppstå om tillämpningen
af 107. §. Men då Konungens Rådgifvare
i CommandoMål ej nämnas i 107. §.
kunde Utskottet blott i analogi med denna
men ej med åberopande af den, ej heller med
tillstyrkan af Ansvar enligt den, tillkännagifva
Målets förhållande för Riksens Ständer Sedan
Utskottet tillkännagifvit detta föthåIlande,
utan att vara berättigadt tillstyrka det Ansvar
som 107. §. utsätter, äga Riksens Ständer
sjelfve en i 6. §. AnsvarighetsLagen uttryckt
rättighet, att hos Konungen yrka ett sådant
ansvar, och göra den anmälan, som i
l®7. §. är omnämnd.
Så vidt har jag varit ense med Constitutions-Utskottets
pluralitet. Men jag har till
protocollet i Utskottet reserverat mig mot åtskilliga
delar af dess Betänkande, äfvensom
deremot, att det en enda gång upplästes både
till granskning och justering. Då Friherre Anckarsvärd
underlåtit anmärka det felagtiga , som
i anseende till ifrågavarande Ordres icke var
tvetydigt, och som i allt fal! var af den svåraste
egenskap, nemligen, att Föredraganden så^om
Commandomål behandlat ett mål, som var Oeconomiskt,
och bordt af StatsSecreteraren för
i§6
Den 12 Martil,
Krigsärenderne föredragas, samt sedan af Lands»
höfdingarne handläggas j så yrkade jag, att Utskottet
skulle i sitt Betänkande förbigå denna
fråga, emedan, så snart Utskottet upptog den,
borde det använda 106 §. eller ställa Föredraganden
under tilltal af JustitiaeOmbudsmannen
inför RiksRätt. Det var Utskottets rättighet, att
i sitt Utlåtande öfver Friherre Anckarsvärds
Anmärkning, ej vidröra denna fråga, men det
hade sedan varit Utskottets pligt, att med anledning
af de upplysningar , sorn Utskottet
af de äskade Protocoll i Målet hämtat , sjelf
serskildt upptaga denna fråga, och efter Grundlagarne
afgöra den. Men Utskottet har ej blott
onödigtvis i sitt Betänkande upptagit och pröfvat
denna fråga, utan ock afgjort den genom
förklarande, att Utskottet ej kunnat från Re„
geringsFormens 106 §. hämta någon säker an.
ledning, att serskilt låta åtala den genom Målets
föredragning i orätt väg, yppade afvikejsen
från fastställda, men i Grundlagen icke nog
fullständigt beskrifna Former. Mot detta förklarande
har jag ock reserverat mig, såsom
min tanka för framtiden vådligare,'än 0111 Ut
skottet låtit hela Anmärkningen mot Föredra'
ganden förfalla. RegeringsFormens 7. §. sage1
uttryckligen, att med Commandomål förståt
sådana, som Konungen, i egenskap af Högstt
Befälhafvare öfver KrigsMagten till Lands ocf
Sjös, omedelbarligen besörjer. Som detta Må
angår frivilligt Contract med Rotehållare, st
kan det ej räknas till dem, sorn Konungen
egenskap af Högste Befälhafvare öfver Krigs
Magten omedelbarligen besörjer. Om alltså de
Dm 12 Martn.
287
någon gång skulle kunna vara tvetydigt,
hvad som är CommandoMål eller icke, så är
det ej tvetydigt i närvarande tall , utan uppenbart,
att ifrågavarande Mål ej varit CommandoMål.
Jag har ock reserverat mig mot den DiStinction,
som i Utskottets Betänkande är gjord
emellan de åtgärder, som höra under 106. och
107. §. §. Enligt Utskottets tanka , hörer egentligen
under sistnämnde § icke bestämda
Handlingar , utan blott Former och Handlingssätt.
I det skick Målet nu är , forde Hufvud-'
frågan i Stånden blifva , om Riksens Siänder
skola begagna sin i 6. §. AnsvarighetsLagen
bestämda rättighet, att hos Konungen göra sådan
anmälan, som 107. $ Regeringsformen
antyder. Sistnämnde §. bjuder, att endast göra
en sådan anmälan, om Riksens Ständer fini
na Rikets väl det kräfva. Jag, för min del,
tror Rikets väl kräfva, att Riksens Ständer
för denna gång ej göra en sådan anmälan.
Kan väl en Nation , som med måtta vill begagna
sina rättigheter, då den ser Enväldet
herrska rundt omkring sig i andra Länder, kan
den önska mer, än att, då de Styrande låta utfärda
Lagstridiga Ordres, de blifva af dem
sjelfva ogillade och återkallade, samt att, genom
en gjord Anmärkning och ett billigt afseende
på den, sådana Lagstridigheter för framtiden
förekommas ?
288
Den 12 Martil.
De anmärkte GeneralOrdres ådagalägga
omisskänneligen , att ehuru de hvarken äro
förenlige med GrundLagarne, eller med Allmänna
Lagen eller KrigsLagarne , halva de
dock haft tor afsigt det goda ändamålet: Soldatens
värd. Vi hafva ännu i friskt minne
den tid, då ett alldeles motsatt förhållande å
de Styrandes sida ägde rum, då man icke blott
icke utskref mera lör Soldatens behof, än Laga/ne
medgåfvo, utan så hushållade med hvad
sorn Lagligen bestods , att hela Förråder af
Munderingar och Födoämnen fingo i Magazinerne
fördertvas, under det Soldaten förgecks af
brist på Beklädnad och god föda, jai då Landtvärnets
Soldater genom Kungörelse ålades, att
ej sjelfve taga med sig de för Fälttåget nödige
Kläder, som dem lofvades , att vid framkomsten
få, men som de icke erhöllo. Sävar åt*
minstone under f. d. Konung Gustaf Adolphs
tid förhållandet i Skane. jag såg den tiden
en LandtvärnsBataillon , långt fram i October
Månad, halfnaken marchera förbi min boning,
på vägen till Carlskrona, och jag skulle då
helldre önskat , att man för dess Beklädnad
och Öfrige behof gjort äfven våldsamma Reqvisitioner,
än låtit dessa Fäderneslandets tilläm»
nade Försvarare omkomma af all möjlig brist.
Om jag derföre ägde rättighet följa min enskilta
böjelse, och att blott åtlyda mina känslor
af tillfredsställelse och tacksamhet för vår nu
varande Regerings ömma omvårdnad om Soldatens
hälsa och väl, skulle jas; intet ögonblick tveka
att tillstyrka, det Riksens Ständer låta den
framställda
Den 12 Martil.
289
framställda Anmärkningen5 mot Föredraganden
inför Konungen i Commandomål för Arméen alldeles
förfalla. Men jag sitter här icke som enskilt
Man, utan sorn Representant för Svenska
Nationen, hvars Interesse en hvar af oss sorgfälligt
hör bevaka. Då jag således éj finner Rikets
väl kräfva , att Rikets Ständer hos Konungen
anmäla den önskan , som i-107. §. af Regeringsformen
är antydd , tror jag dock Rikets väl
fordra , att Riksens Ständer förklara sin rättighet,
att göra en sådan anmälan, men att de för
denna gång inskränka sin anmälan hos Konungen
, till den underdåniga önskan , att Hans
Maj:t täcktes vidtaga sådana kraftiga åtgärder,
att gränslinien emellan Commando-mål och andra
Mål härefter må blifva af vederbörande
Föredragande noggrant iakttagen.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf, anförde skriftligen
:
ConstifutionsUtskottet har genom Remiss
ifrån Ridderskapet och Adeln emottagit en enligt
GrundLagens föreskrift uti dess Plenum,
emot Konungens Föredragande af Commandomål
för Arméen, anmäld anledning till An-:
märkning, med dervid åtföljande utveckling.
Utskottet har i behörig ordning undersökt
detta Mål, och efter noga besinnande deruti
stadgat sitt Beslut; dervid endast rådfrågande
dess öfvertygelse om Målets beskaffenhet,
Ridd, 0. Ad. Fröt. IV- B. I. Afd. 37, 38.
Den 12 Martn.
samt dea derå, i stöd af GrundLagars och an»
dra Rikets gällande Lagars tydliga föreskrift,
uppkommande rättvisa tillämpning.
I alla frågor , af hvilken beskaffenhet som
hellst, är det omöjligt för den eller de, som
deröfver besluta, att erhålla alla Opinioners
gillande. Uti sådana , som denna, anser jag
detta gillande så mycket svårare att ernå, som
man stundom uti dem kan finna tvenne vidt
ifrån hvarannan åtskillde åsigter. En kan an-:
se den högsta grad af stränghet böra användas;
en annan, den högsta grad af eftergifvenhet.
I dessa motsatta förhållanden, återstår för
den beslutande likväl ett medel att bereda
sig ett gillande, och detta gillande är det,
som åtföljer medvetandet, att uti Beslutet
icke hafva följt någon annan ledning , något
annat afseende eller någon annan inflytelse, än
egen öfvertygelses.
Att ConstifutiönsUtskottet uti dess Betänkande
upptagit Motiverne , hvarföre det icke
kunnat göra tillämpning af 106. §. RegeringsFormens
föreskrift emot Föredragande af Commando-mål
för Arméen, utan honom ifrån den
deruti utmärkte behandling befriat, anser jag
vara ett bevis, att ConstitutionsUtskottet icke
trott sig tillständigt, att utan alfvarligt eftersinnande
, kunna afgifva sitt Yttrande och Svar
till Riksens Ständer, hvilka uppdragit detsamma
det vigtiga förtroende, att med deras magt be»
sluta öfver sådana Mål, der Lagarnes och Opi»
Deii 12 Martil
291
hionens förenade gransknings- och pröfningsrätt
bör undersöka och bedomina högt uppsatte
Embetsmäns åtgärder.
Som jag uti GrundLagarne icke funnit
något sätt föreskrifvit, hvarefter ConstitutionsUtskottet
i sådane Mål bör till RiksStånden
mfed sitt Utlåtande inkomma ; och som jag icke
funnit det nu af ConstitutionsUtskottet valda,
hvarken vara i nämnde GrundLagar förbjudit,
eller af någon föregående praxis på annat
Sätt utmärkt, tror jag, att inför detsamma Riksstånd,
der Anmärkning med påföljd framställes,
bör äfven en Redovisning af denna påföljd
framställas; och jag tillägger, att då således
ingen erfarenhet stadgat något annat sätt
för ett dylikt Utlåtandes uppsättande, skulle
det lörsta exemplet kunna tjena till efterföljd
för framtiden, om likväl Riksens Höglofl. Ständer
lemna det sitt upplysta gillande. Jag har
derföre föreställt mig, att om ett ConstitutiönsUtskott
pröfvar skäligt, att med stöd af 106.
§:s i RegeringsFormen tillämpning, ställa en Embetsman
för RiksRätt, erfordras då endast, att
Utskottet sådant de Respective RtksStånden
tilikännagifver, emedan dt t i detta fall blifver
RiksRätten, som upplyser och utreder Må*
lets beskaffenhet, och dth Anmärktes friande
siler fällande,
Häremot åhser jag detta Utskott, i hän»
leise detsamma ifrån 106. §:s ansvar befriar
>n Embetsman, å hvilken offentlig Anmärk*
ling är framställd, böra sådant, tillika med ou
293
Den 12 ' Martii.
sakerna till det fattade Beslutet, uti RiksStån-’
den ingifva. Detta finnér jag så mycket meia
nödvändigt, som sådana frågor härleda sig
blott ifrån en framställd anledning till Anmärkningar
i och då de ämnen, som föranledt dylika
Anmärkningar, kunna vara både invecklade
och tvetydiga, bör man, som mig synes, så
mycket mindre fråntags ConstitutionsUtsköttet
den rättigheten, att dessa ämnen utveckla,
som detta Utskott ensamt cm Målets beskaffenhet
kan äga full Sakkännedom, och som det
äfven bör åtnjuta samma rätt, som andra, att få
visa, på hvad skäl och grunder det utöfvat sina
pligter. Dessutom tror j^, att för bedömmandet
af iakttagne, eller icke iakttagne Former af
ett Utlåtandes uppställning, sådant som det nu i
fråga varande, bör en föreskrift finnas, som utmärker
detta bestämmande. Då en sådan saknas,
hvilket i detta fall är förhållandet, blifva
de olika Opinionerne öfver denna Forma
litet endast en följd af hvars och ens olika
sätt att se saken} och då man ej utan obillig
het kan fråndömma någon af dessa olika Opi
»ioner vara föranledd af eftertanka och sune
pröfning, blir det svårt, om icke omöjligt, att
utan arbitrairt Domslut, afgöra hvilken sou
är den rätta.
Skulle åter ConstitutionsUtskottet pröfv:
skäligt, att ställa någon af de uti 107. §. Re
geringsFormen nämnde Embetsmän under Riks
Ståndens pröfning, är Utskottet pligtigt, a!
inför Riksens Sränder uppgifva , så väl de
anmärkte Handlingen, som äfven, den fc
Den 12 Mar HL
m
denna Handling under pröfning ställda Personen.
Äfven finner jag att ConstitutionsUtskotq
tet, i dess uppläste Utlåtande, tydeligen utmärkt
den uppmärksamhet Utskottet fäst vid de granskade
GeneralOrdernes sammansättning och
beskaffenhet och jemväl motiverat skälen för
den , det funnit böra göras vid Målets orätta
föredragning, hvilken Utskottet, efter min tanka,
visat bordt verkställas som MilitairisktOeconomiskf,
och ej som Commandomål, samt
tillika framställt orsakerne, hvarföre Utskottet
ansett sig icke kunna uraktlåta att detta sednare
tillkännagifva. Då jag häruti instämt, anhåller
jag att härvid få tilläga t
I fall ConstitutionsUtskottet vid detta till-:
fälle låtit denna felaktighet i Former undergå
dess granskning utan uppmärksamhet och till-»’
kännagifvande, skulle Utskottet säkerligen utsatt
sig för en välförtjent förebråelse, om det
icke med samma vårdslösa öfverseende handterar
de Mål af dylik beskaffenhet, sorn innom
Utskottet längesedan äro anmälte och upptagne
Om
således Utskottet ej framställt detta tillkännagifvande,
på sätt nu skett, hade det
haft valet, att antingen för ett af de mindre
Embetsfel ställa en Embetsman inför RiksRätt,
då likväl detta Forum, enligt GrundLagen,
är de största Embetsfels, eller också , att låta
denna emot Former begångna förseelse, utan
tillkännagifven uppmärksamhet förbigå, efter
det rörde en Embetsman, som icke uti 107. §,
294
Den 12 Martil.
RegeringsFormen är uppnamnd. Det skulle synas
mig vara en rigtig Contradiction , om ConstitutionstJtskottet
emot föredragande Embetsman,
hvilka alla dela lika Ansvarets skyldighet och
Reservationens rättighet, lör samma sak och
ämne, blott fästade sin uppmärksamhet vid en
del af dem, och icke vid alla. Jag har ej föreställt
mig , att detta kunde vara GrundLagens
Esprit och afsigt. Den utväg Constitutions*
Utskottet derföre nu valt, att, fastän icke genom
Anmärkning med ansvar, likväl genom
tillkännagifvande i sitt Utlåtande, visa den
uppmärksamhet Utskottet fäst vid Målets origtiga
Föredragning, har Utskottet ansett vara
det enda medel, hvarigenom det kunnat undvika
ett billigt ogillande af Rikets Ständer ,
för försummad noggrannhet och rättvisa och
för ett incorjsequent förhållande i framtida
Beslut,
ConstitutionsUtskottet, som tror, att en.
sidiga och arbitraira åtgärder böra vara lika
långt skiljde ifrån dess befattning, sorn uraktlåten
uppmärksamhet och vårdslöst undseende,
har således troget följt den grundsats i granskningar'
och anmärkningar , att i de förra använda
den största noggrannhet , som är möjlig,
och i de senare, den rättvisa, som utmärker
att tillämpningen af ansvaret på den anmärkte
ensamt herqr på förbrytelsens eller
misstagets större eller mindre grad af Constitutions-r-vidrighet.
Qm Utskottet, uppå denna
bana, tfäffar sådana Mål, sorn detta, hvilket
uti GiupdLagarnes innehåll saknar rak och
Den 12 Martil.
2 95
ordatydlig tillämpning, är det så mycket mindre
ConstitutionsUtskottets fel, om dess tillkännagifvande
af Målets beskaffenhet icke leder
till ansvar, som detta Utskott, då det ge.
nom Anmärkningar ställer en Embetsman un^
der Laga tilltal, eller Laga pröfning, efter min
tanka , icke får grunda denna åtgärd på en
under granskningen af Saken träffad Analogie,
emellan förseelsen hos en, Ofh ansvaret
för en dylik förseelse å en annan , utan mäste
ovilkorligen grunda detta Beslut på ett La-'
gens rum
Emedlertid
är det genom utöfningen af
framställde grundsats, sorn ConstitutionsUtskottet
hoppas att kunna visa ändamålet för dess
daning , då det kan ådagalägga , att Constitutionen
lefver, och att Grundlagarne ingalunda
förlorat deras kraft och anseende, och jag vågar
hoppas, att ConstitutionsUtskottet, med
sådana tänkesätt , icke skall blifva oförtjent af
Riksens Ständers upplysta och hedrande bifall,
Sluteligen torde jag få tillägga, att då ConstitutionsUtskottet
ansett det vara sin pligt, atti
följe af granskningen utaf ifrån RiksStånden till
detsamma remitterade Mål och läste StatsRåds
Protocoller, eller de Protocoller, som uti Ministeriella
och Commandomåls ärender, hvilka Utskottet
i stöd af Regeringsformens 105, §. och
RiksdagsOrdningens 29. och 42. §§. bör och kan
äska, vid allt detta fästa sin uppmärksamhet, fatta
en tanka och ett omdöme, och sådant i sitt
Utlåtande till de Respective RiksStånden inte»
Den 12 Martil.
ra, har Utskottet så mycket mindre trott denna
nu valda utväg af meddelt Yttrande, vara
detsamma förment eller förbjudit, sorn RiksStånden
ej äga något annat Utskott, än ConstitutionsUtskottet,
sorn i följe af verkställde
granskningar, i så beskaffade ämnen kan meddela
rigtiga och utredda upplysningar. Om
Riksens Ständer för framtiden besluta en annar?
ledning och andra pligter för deras ConstitutionsUtskott,
kommer visserligen icke åtlydnad
att saknas. Nu har emedlertid Utskottet
trott sig handlar enlighet med dess pligter, då
det begagnade sin ägande rätt att pröfva detta
Mål, i stöd af eget omdöme, troende att det dertill
hade erhållit rättighet; och som Utskottet
härigenom hvarken kunnat förändra Saken el.
ler Lagen, har Utskottet ansett det vara dess
skyldighet , att sanningsfullt tillkännagifva
bägges förhållande , hvilket allt Utskottet genom
det uppläste Utlåtande underställt Riksens
Högloflige Ständers upplysta pröfning , under
förhoppning och önskan , att de rättvisa dess
bemödande, och ej ogilla de grundsatser, som
leda dess handlingar.
Om jag i dessa mina åsigter ej funnit det
rätta, emottager jag med skyldig erkänsla de
upplysningar en större erfarenhet kan gifva.
Det tillkommer ej mig att bestämma något annat,
än mina tänkesätt om de ämnen, sorn
höra till min befattning, då detta bestämmande
icke af föreskrifter kan inhämtas och uppgöras
j men det tillkommer mig, att j allt iakttaga
mina förbindelsers uppfyllande till Grundi
Dm 12 Martti.
29v
Lagarne, och att rättvisa, så vidt jag kan, det
hedrande förtroende Ridderskapet och Ådeln
mig pfverlemnade, då jag valdes till Ledamot
af ConstitutionsUtskottet.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: De fel ,
som Riksens Ständer hafva sig i Grundiagarne
förbehållit att kunna mot SfatsRådets Ledamöter,
StatsSecreterare och Konungens Råd»
gifvare i CommandoMål åtala, dessa fel, säger
jag, äro af tveggehanda art och beskaffenhet,
nemligen : Positiva och Negativa. RegeringsFormens
106. §. handlar 01x1 de Positiva
felen, eller uppenbara öfverträdelser af allmänt
gällande Lagar , samt stadgar att dessa
förbrytelser skola af RiksRätt afdömas. Den
107. §. handlar deremot blott om Negativa
fel, eller brist på nit, drift och skicklighet,
samt öppnar för Riksens Ständer en möjlighet
att kunna ur StatsRådet aflägsna den skadliga,
ehuru ej egentligen brottsliga odugligheten.
Emedan det åligger Konungens Rådgifvare i
Commando_mål, endast natt yttra sia mening
öfver de Företag, Konungen beslutar f nemligen;
huruvida de äro öfverensstämmande
jned allmänt gällande Lagar, samt ej till sin
rigtning vådliga, ej heller grundade pä ovissa
och otillräckliga medel, att dem utföra; kan
denne Rådgifvare följaktligen ej ansvara för
underlåtenhet af någonting nyttigt, utan blott
för det skadliga, som blifvit verkstäldt. Hans
skicklighet, nit och driftighet ligga utom gränsen
för Riksens Ständers Pröfningsrätt: det är
nog, blott Konungen dermed är nöjd. Konung
298
Den 12 Martil.
gens Rådgifvare i Commando-mål kan såle-’
des omöjligen af Riksens Ständer klandras för
Negativa fel, utan blott för Företagens Positiva
olaglighet och skadlighet. Han lyder således
endast under 106 § af RegeringsFor;
men; men alldeles icke under den 107. Det
synes derföre vara ganska väl betänkt, att
Konungens Rådgifvare i Commando-mål allde,
les icke j 107. §. omnämnes.
Men då nu Högloflige ConstitutionsUtskot?
tet i sitt Utlåtande upplyst, att det Mål, som
utgör ämnet för Herr Friherre Anckarsvärds
Anmärkning, blifvit på origtigt sätt behandladt,
nemligen: såsom Commando-mål, då det
likväl bordt i StatsRådet afgöras; har Utskottet
i och med det samma visat, att Konungens
ifrågavarande Rådgifvare uppenbarligen
brutit emot 7. §. af RegeringsFormen , hvarest
gränsen för hans befattning utstakas; samt
att han följaktligen bordt, enligt 106. §., under
RiksRätt ställas — Jag kan således icke
inse, huru ConstitutionsUtskottet kunnat undgå
att verkställa hvad GrundLagarne så tydligen
föreskrifva; och får derföre vördsammast
anhålla, att Betänkandet må varda återremitterade
Jag
erkänner visserligen, att det begångna
felet i och för sig sjelf varit till sina folj~
der mindre betydligt; heUst de oredor, sorn
ifrågavarande GeneralOrdres skulle kunnat ågfadkomma,
redan blifvit genom två eller tre
ContraOrdret? förekomna. Men jag anser af
Den 12 Martil,
299
yttersta vigt för Svenska Folkets framtida väl,
att GrundLagarne hållas i helgd, och att Riksens
Ständer sorgfälligt bevara den rätt, att
sjelfve besluta och afgöra, sorn blifvit dem i
dessa GrundLagar förvarad, och att de ej öfverlemna
denna dyrbara rätt åt ett Lbslfott.
Det är också egenteligen blott för att stadga
ett exempel på Riksens Ständers Lagliga magt,
i afseende på ConstituiionsötskoUet, som jag
tagit m>g friheten yrka Återremiss,
Friherre Cederström, Jacob: Jag har med
uppmärksamhet hört uppläsningen af ConstitutionsUtskottets
Betänkande, äfven sorn de
enskilda Ledamöters, sorn sig nu yttrat, hvar*
af Herr Cederskjöld yrkat Återremiss af Betänkandet.
Efter min tanka, är vid denna ÖL
verläggning första frågan den: Huruvida Riksens
Ständer äga rättighet, att öfverlägga om
ConstitutionsUtskottets förevarande Betänkande,
eller ämnet är af natur att icke tillhöra vår
pröfning , i hvilken händelse hvarje Ledamot
nödgas inskränka sig vid, att till Protocollet
förklara sin enskildta Opinion,
GrundLagen synes mig i detta hänseende
fullkomligen bestämd: Enligt denna Grund*
Lags 10Ö. §, åligger det ConstitutionsUtskottet,
då det vid granskningen af StatsRådets
Protocoller funnit någon Konungens Rådgifvare
eller Föredragande hafva handlat emot RegeringsFormens
tydliga Föreskrift eller tillstyrkt
någon öfverträdelse af gällande Lagar,
»lier underlåtit att göra föreställningar emot
330
Den 12 Martil*
sådana öfverträdelse!-, eller uppsåtligen döljt
någon upplysning, ställa den af de brottslige
under tilltal af JustitiaeOmbudsmannen inför
RiksRätten. Det har icke blifvit ConstitutionsUtskottet
ålagdt, att underställa Riksens Ständers
pröfning en sådan åtgärd , den afgöres
alltså af Utskottet, med Riksens Ständers rätt.
Deremot innehåller GrundLagens 107. § , att
om Utskottet funnit StatsRåd eller StatsSecrete.
rare vid Rådslag af allmänna mått och steg
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
i fall de icke med oväld, nit, skicklighet och
drift, sine Embeten utöfvat, sådant bör Riksens
Ständer tillkännagifvas. Det är således
efter ett Anmälande af ConstitutionsUtskottet
mot Konungens StatsRåd eller StatsSecreterare,
enligt nämnde i©7. som Riksens
Ständers pröfning och afgörande rätt i
sådana frågor inträder. Då nu Utskottet icke,
enligt 106. RegeringsFormen , kunnat ställa
Konungens Rådgifvare i Commando-mål under
tilltal af JustitiaeOmbudsmannen inför RiksRätten,
eller mot honom använda föreskriften
i 107. §. om Anmälande till Riksens Ständer,
efter han icke befinnes vara bland de Personer,
som uti denna §. äro nämnda, så synes mig
detta Utskottets Betänkande alldeles öfverflödigt,
och af den egenskap, att icke hafva bordt
från Utskottet till Stånden afgifvas, emedan
man möjligen skulle kunna anse det såsom för-;
sök till Förklaring af GrundLagens innehåll,
hvilket förefaller mig så mycket mera oväntadt
från ConstitutionsUtskottet, som 83. §.
RegeringsFormen tydeligen stadgar, att ing*
