# ID: svediakorp-gov248
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,063
# sentences: 1,901
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 13 Februarii.
301
behjerta de af erfarenheten bestyrkta för kyskhet
och dygd högst menliga följder, som synas
härflyta af den anonymité, hvilken högstberörde
Författning tillåter, samt att de Strafflagar,
sorn tillförene varit stadgade mot lättfärdigheten
blifvit dels alldeles upphäfne dels
i den grad mildrade, att de i det mästa förlorat
allt utseende af Straff, och kunna af många
helt och hållit undvikas.
13:0 Jtf den 30 sistledne Januarii, i anledning
af Herr Prosten D. Aspehus Motion,
om bestämmande huru förhåilas borde, enär
förrymd Maka, från hvilken den öfvergifna
Makan lagligen blifvit skiljd, återkommer, och
om den samma må i nytt Gifte träda, utan
att vidare styrka sin rättighet dertill, än att
visa att det förra Ägtenskapet blifvit upplöstj
deruti Utskottet dels ansett utaf redan gifne
Stadganden någon otydlighet icke böra föiefinnas,
om hvad af den Prest, hos hvilken en
för Horsbrott, eller för egenvilligt öfvergifvande
frånsk il jd Maka anmäler sig till Lysnings
erhållande för nytt Ägtenskap, bör iagttagas,
dels yttrat sig icke äga anledning att understödja
Herr Prosten Aspelins Förslag till det
förordnande, art en för förlöpande frånskiljd
Maka, icke skulle äga att utan Konungens
tillstånd ingå nytt Ägtenskap , samt dels förklarat
att, enär Lagen uti 2 Cap. 11 §. Giftermåls-
Balk: n förbjuder dem, hvilka med hvarannan
gjordt Hor, att Ägtenskap bygga, Utskorrer
ansåge sig icke kunna tillstyrka en så
obegränsad utsträckning deraf, som Herr Pro
-
302
Den 13 Februarii.
sten Aspelin velat åstadkomma, att Ägtenskap
ej skulle tillåtas med den Person, hvilken allmänt
ansågs hafva stiftat den i Ågteoskapet
uppkomne oenighet, hvaraf Ägtenskapets upplösning
blifvit cn följd.
Upplästes och lades på hordét följande s
från Allmänna Besvärs- och Oeconomis-Utskottet
inkomne Memorial och Utlåtanden.
1:0 Af den 26 sistledne Januarii, innehål»
lande att Utskottet, till hvars handläggning
blifvit remitterat ett Memorial af Herr Friherre
Henning Wrangel , angående angelägenheten
att emellan Riksdagarne förekomma afgörandet
af sådana Mål, hvilka tillhöra Riksens
Ständers pröfning, funnit sig böra enligt
44. §. Riksdags-Ordningen vördsamligen återlemna
nämnde Memorial, såsom dess befatt*
ning ej tillhörande.
2:0 Af den 26 sistledne Januarii, i anledning
af erhållen Remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet
af åtskillige Anföranden, rörande
vissa omständigheter vid Indelte Regementernas
Beklädnads-sätt; deruti Utskotter dels ansett
det icke vara Rust- eller Rotehållare betagit,
att sjelfve för Manskapets Mondering
tillverka Vadmal, och aft detta, derest det befinnes
vara af fullgod beskaffenhet, får i stället
för kläde begagnas, och att således något
tillstyrkande i detta fall torde finnas ej vara
Den 13 Felruaru,
303
af noden; dels afstyrkt bifall till den föreslag,
ne anstalten med Vadmalets färgning genom
Rust- ech Rotehållarnes, Compagnie-Chefernes
eller Compagnie-Fullmägtiges försorg, hvarigenom
i stället för någon fördel för Rust- eller
Rotehållarne, möjligen kunde tillskyndas dem oförutsedde
förluster, samt Compagnie-Cheferne
eller Compagnie-Fullmägtige ett ökadt be.
svärj samt dels i anledning af väckt fråga om
. fastställandet af en viss oföränderlig Modell
för Manskapets Monderings-Persedlar, ansett
sig böra förnya Utskottets vid nästlidne Riksdag
afgifne tillstyrkande, att Riksens Ständec
måtte hos Kongl. Maj:t framföra den underdåniga
önskan; att förändringar af MonderingsPersedlarne
mätte, såsom ganska mycket betungande,
så sällan som möjligt påläggas, samt
då endast efter Kongl. Maj:ts Egit Nådiga förordnande
kunna anbefallas.
3:0 Af den 26 sisthdne Januarii, i anledning
af Herr Prosten Öhrvalls Motion, om befrielse
från skyldigheten att aflemna Bränntorf
till Warbergs Fästning för de flera KronoHemman
i Norra Halland, hvilka icke hafva
torf eller annat bränsle för egit behof j hvarå
Utskottet likväl, af anförde skäl, ansedt sig
icke kunna tillstyrka bifall.
*0 Af den 26 sistledne Jamtarii, i anledning
af H*rr Prosten D. Aspelins Motion, om
befrielse för Comministrar ifrån Skjutsningsskyldigheten
för deras Boställen under krigs-*
tid; hvilket Onus Herr Prosten Aspelin an
-
304
Den 13 Februarii.
Sett härleda sig frän en missskrifning uti r8o<?
års Riksdags Beslut; deruti Utskottet yttrat, att
ehuru den yrkade befrielsen väl icke vöre
lagligen grundad, Utskottet dock ej kunde
annat an instämma i afseende på billigheten af
de grunder, hvilka för en sidan befrielse funnos
i Memorialet upptagne; och har Utskottet
ansedt sig icke nlKtändigt att afgifva något
Utlåtande öfver frågan, huruvida vid Expeditionen
af Riksdags Beslutet någon roisSskrifning
förefallit, och i tby fall, om och genom
hvilken Auctoritet en sådan missskrif»
ning må andras.
5:0 Af den 26 sistledne Januarii, i anledning
af Riksdags Fullmägiigen Olof HakanssonS
från Elfsborgs Län Motion, att Rotarne under
den tid deras Soldater aro bortcommenderade,
må befrias från förskaffande af Bref och Or*
dres innom Regementet; deruti Utskottet af
anförde skäl föreslagit: Att nar ett helt Regemente
är commenderadt och från hemorten
uppbrutit, Rotehållarne för samma Regemente
ej må kunna förpligtas att fortskaffa Bief eiler
Ordres, utan Konungens Befallningshafvande i
sådant fall derom besörja: Att då större eller
mindre del af Regementet qvarRmlias, Regements-Cheferne
bora så föranstalta att så många
Soldater innom hvarje Compagnie qVarlemlias,
som för en ordentelig Bretbäring kunna erfordras;
Att alla Krono-vacancer, då Rotarnö
betala Vacance-atgift till Kronan, eller äro anslagno
till andra tillitne Vacancer, böra från
bciörde
JDcu 13 jfrebruariii
berörde skyldighet befrias,! hvarunder likväl
ej tillfälligtvis Vacartte-Rotar, sorn dispohera
Torpet och njuta lönen i behåll, böra inbegripas
, utan dessa lika med Soldaten åligga att
besörja Brefbäringen, samt att Soldat-Hustrurne
ej må, under den tid Soldaterne äro Commenderade,
åläggas någon Brefföring.
6:0 Af den 26 Sistledne Jahuätii, i anledning
af Riksdags-Fullmägtige A. Danielssons
och Olof Håkanssons från Elfsborgs Län uti
afgifvic Memorial, gjorda hemställan, att en
underdånig anhållan måtte hos Kongl, Maj:t
framföras, 2tt ett Spannmåls-Magazin finge inrättas
i Borås, där Kronan skulle äga en härtill
användbar Byggnad; deruti Utskottet yttrat,
att som berörde Memorial innefattade ett
enskildt pä undersökning beroende Mål, ansåge
Utskottet sig dermed icke kunna taga någon
befattning.
7:0 jff dtn 26 sistledne Januarii, i anle-dning
af’ Herr General-Majoren, Grefve von Larn
tingshausens Motion, om upphäfvande af Kongl.
Förbudet äf den 2 Augusti igooj emot bruk
och nyttjande äf arbetadt Silfver utöfver 10
Lods vigt; deruti Utskottet, af anförde skäl,
tillstyrkt, att Riksens Ständer måtte hos Kongl*
Maj:t anmäla den underdåniga önskan, att omförmälde
Kongl. Förbud måtte till all kraft
och verkan upphäfvas.
g:0 Af den] 26 sisikdrie Januarii ,• i anledMidd.
och Ad. Fröt. lil Bi 39, 40*
30 6
Deri I3 Februarit.
ning af Herr Prosten J. C. Östermans Motion,
om den förklaring eller tilläggning i Lagens
stadgande* om Landsvägs indelning och underhåll:
Att där en elier flere på egen bekostnad
igenom omläggande eller rätande af Landsväg
öfver egna eller ändras ägor, dock med de
sistnämndes tillstånd, bidraga till allmänna
Landsvägens förkortande utan att någon annan
dervid lider, skall sådan förminskning uti
Vägens längd, i afseende pä dess framtida underhållande,
vid en blifvande ny vägdelning„
komma den eller dem, som det bekostadt, enskildt
tillgodo, genom afräkning på dess eller
deras Hemmans andel uti väghållning, samt att
emedlertid och till dess sådan vägdelning annars
komme i fråga, utbyte af vägstycke skulle
få äga rum, med underhållande af gamla
vä’gen till vinnande af åsyftade lindringen för
anläggaren af den nya; deruti Utskottet yttradt,
att, som vid granskning af de Författningar,
hvilka röra detta ämne, Utskottet funnit
dem icke innehålla något, som kunde lägga
hinder i vägen för det gjorde yrkandet, ansåge
Utskottet, af detta med flere åberopade
skäl, anledning icke vara att tillstyrka något
tillägg till hvad Lagen i detta afseende
stadgar.
Q:0 Af den s6 sistledne Januarii, i anledning
af Riksdags-Fullmägtigen Leonard Romans
Motion, om Mantals-skrifningars och UppbördsStämmors
förrättande Sockenvis j deruti Utskottet
yttrat sig icke hnna skäl att tillstyrka
Den 13 Februarii.
hagon ändring i hvad härutinnan redan är vor*
det föreskrifvit.
IO:Ö Åf den 26 sistledne Januarii, deruti
Utskottet, i anledning af Herr Munck af Rosenschölds
Motion, om befrielse från Bevaringsskyldigheten
för gifta Personer, yttrat att sorn
Herr Munck af Rosenschöld icke med några
skäl beledsagadt sin Motion och Utskottet
icke eller funnit anledning att den understöd*
ja, samma Motion torde böra afslås.
i 1:0 Af deri 26 sistledne Januari i ,_i atiledlfling
af Riksdags-Fullmägtigtn från Elfsborgs
Län, Sver) Svenssons Motion, angående yr*
kadt förbud för Hemmans ägare , att icke annorledes
antaga Torpare å deras ägor, än att
de af Lägenheten eller dermed förenade förinoner
kunna hafva nödtorftigt underhåll för sig
och de sina, genom hvilken Författnings vid*
tågande, Sven Svensson ansett tiggerier kun*
ha förekommas, eller åtminstone att nödlidande
Personer icke obehörigen flytta ifrån en
Socken till en annan; deruti Utskottet yttrat
att då genom flere åberopade Kongl. Bref och
Fö fattningar fullständigt vore föreskrifvit, hurti
förfäras borde, till förekommande af tiggéfier,
löst Folks kringstrykande och den énä
Socknens fattiges inflyttande uti den andra3
ansåge Utskottet någon ytterligare Författning
i dessa fall icke vara af höden, utan hadd Vederbörande
Sockneboet ätt skylla sig Sjelfve*
örn mindre Årbets-före Personer finge inflytta
i Socknarne och derstädes till Mantals-skrif*
3°S
'Deri 13 Februarlil
ning uppgifvas för andra yrken, än hvaraf de
kunde hafva deras bergning.
I2!0 Af deri sistledne Januarii, i anledning
af så väl innom Högvordiga Preste-Stån*
det, som Hedervärda Bonde-Ståndet väckte
Motioner, om upplifvande af Kongl. Förbudet,
att inga Marknader, hvilka påstå allenast en
dag j må begynnas dagen före eiler efter någon
Sön- eller stor Helgedag; deruti Utskottet tillstyrkt,
att Riksens Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställa, det Kongl.
Resolutionen, på Preste-Ståndets besvär, af
den 12 Januarii 1757, rörande dettajamne kunde
å nyo till full kraft och verkan upplifvas
samt att Kongl. Majit behagade i Nåder anbefalla
Vederbörande, att iagttaga det icke någon
Marknad, som allenast en dag påstår må
i de årliga Almanackorna utsättas, såsom tagande
sin början, hvarken dagen före eller
efter någon Sön- eller stor Helgedag.
13:0 Af den 26 sistledne Januarii, i anledning]
af åtskillige innom Hedervärda BondeStåndet
gjorda Förslag, om inskränkning i Krono-Brefbäringen;
deruti Utskottet, under åberopande
af dess vid sistledne Riksdag den 18
Maji 181S i ämnet afgifne Betänkande, med
antagande hvaraf underdånig Skrifvelse till
Kongl. Majit från Riksens Ständer afgått, ansett
någon annan åtgärd nu icke kunna vidtagas,
än att Riksens Ständer ingå till Kongl.
Maj-.t med ytrerligare underdånig anhållan, att
Nådigt afseende måtte hafvas på de i Riksens
Den 13 Februariii
30D
Ständers förra underdåniga Skrifvelse gjorde
framställningar, rörande Krono - Brefbäringen;
hvarvid Riksens Ständer torde finna för godt
tillika i underdånighet anhåila, det Kongl. Majit
täcktes i Nåder förordna, att Krono-Brefbäringen
icke skall oftare än 2:ne gånger i veckan
utgöras och att det på Kongl. Majits Befallningshafvande
må fä ankomma att dertill bestämma
dagarne; dock att undantag härifrån
skulle äga rum vid sådana tillfällen då DurchMarcher,
Krono-Skjutsningar elier andra angelägne
ärender påkomma, hvilket icke kundis
uppskjutas till den ordinarie Brefbärings-dagen
inträffade.
14:0 Af den 36 sistledne Januarii, i anledning
af innom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt
fråga, om befrielse från skyldigheten att afskala
Barken å utsynte Ekar; deruti Utskottet,
af anförde skäl hemställt, att nu gällande Författningar,
rörande skyldigheten att afbarka
Ekar må bibehållas, men att deremot utförsel
af Ekbark emot den Tull, som Kongl. Majit
i Nåder kan finna för godt att derföre bestämma,
jemte fri disposition vid försäljningen deraf,
hädanefter må blifva tillåten; eller ock att,
i händelse den nu föreslagna Export-Friheten
ej skulle bifallas, den Författning att vid Vite
aftaga Barken å utsynte Ekar då borde till
kraft och verkan upphöra.
Härifrån hafva Utskottets Ledamöter, Herrar
Hjärne, Hultin, Fredin, Malmberg, Hök,
Zetterberg och Ebel varit skiljagtjge, dera
-
3, *9
1Den 13 Februarii.
tinnan att de ansett sig icke böra tillstyrk^
den föreslagne Export-friheten för Ekbark,
samt Herr Ebel äfven i så måtto, att han yrkat
bibehållande af Författningarne om Barkens
aftagning.
lf:0 Af den 29 sistledne Januarii, i anleda
ning af Herr Borgmästaren S. M. T. Cederborgs,
uti afgifvir Memorial gjorde hemställan,
om rättighet för Städernes Magistrater att
utfärda Resepass för i Orten val kände Per.
söner, antingen de äro boende i Staden eller
pä Landet; deru i Utskottet, till af hjelpande
af de öfverklagade olägenheterne af tidspillan
och kostnad, sorn tillskyndas aflägse från Landsliöfdinge-Residencet
i orten boende Personer,
om Resepass skola från Lands-Cancelliet förskaffas,
föreslagit att så kallade Pass Contoir,
hvilka med Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse
redan blifvit uti åtskilljge Län inrättade, där
Vederbörande Landtboer kunna erhålla från
Lands-Cancelliet utfärdade och af Herrar Landshöfdingarne
egenhändigt underskrifne Resepass,
måtte inrättas uti alla Län, där sådant icke redan
skedt, å sådana ställen i Länen, att Passagerare
kunna roed minsta möjliga kostnad och
tids-utdrägt Resepass derstädes erhålla; hvilka
Contoir likväl icke torde böra få utlemna Pass
ät Utlänningar eller till Resor åt Utrikes Ort,
utan så framt Konungens Befallningshafvande,
med afseende å Locala eller andra omständigheter,
deitill lemnat P^Contorict serskildt
tillstånd.
Den 13 FebruaviU
|6:0 Af den 4 i denna månad, i anledning
af Riksdags Fullmrfgtigen Johan Leiditz’s Motion,
orri ett skyndsamt kringspridande af de
för Landtbruket nödige Redskaper, som genom
Kongl. Landtbruks-Academiens försorg i Stockholm
blifvit förfärdigade efter inkomne Engelska
Modeller; deruti Utskottet, med uppgift
af de åtgärder, hvilka till vinnande af
det i Memorialet åsyftade ändamål redan blifvit
vidtagne, yttrat sig icke äga anledning, att,
rörande detta ärende något vidare tillstyrka eljer
föreslå,
17:0 Af den 4 dennes, i anledning af Riksdags-
Full mägtigen från Carlstads Län Olof
Olssons hemställan, att Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t f underdånighet anhålla, om
en Förordning, som ålägger hvar och en ägare
af Vatten-Verk, att så inrätta Byggnaden deraf,
att de kunna gå med möjligaste minsta Vattenmassa;
deruti Utskottet yttrat, att då Kongl.
Maj:t, på sätt Utskottet omförmält, redan behagat
gä i författning om att bereda och vinna
det ändamål, som i berörde Memorial synes
åsyftadt; fant Utskottet sig i förväg icke
kunna taga någon vidare befattning, än att,
på sätt som skett, erinra om förhållandet med
denna fråga, hvaröfver Riksens Ständer torde
böra afvagta Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut.
18:0 Af den 4 dennes, i anledning af Herr
P. Fogelmark väckt fråga, om förbud för Städernes
Borgerskap, att med sina till afsalu
hållande Varor-och Effecter besöka Fri-mark»
Ven 13 Februaril.
naderne på Landet, utom de District, sorn
fordom, innan de enskildte Marknaderne aflystes
varit Städerne tillagde; deruti Utskottet af
anförde skäl ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall å denna af Herr Fogelmark gjorde hemställan.
If:0 Af den 4 dennes, ii anledning af väckte
Motioner hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln af Grefve C. E. Lewenhaupt, samt Välloflige
Borgare-Ståndet af Herr L. J. Bager,
om anstalters vidtagande till förmån för vissa
Fabriquer och Pappersbruken; deruti Utskottet
af anförde skäl, dels ansett på Kongl.
3Maj:ts Eget Nådiga godtfinnande bör ankomma,
huruvida Svenska Konstfliten må kunna
befordras på det af Herr Bager föreslagne sätt,
genom Förbud mot begagnande af andra än Inhemske
Fabriques- och Manulactur-Arbeten, till
Arméens och Sjöstatens Beklädnad och Armeting
samt af Utländskt Papper vid Civile- och
Militaire Embets-Verken, dels föreslagit, att
Riksens Ständer mätte i underdånighet anhålla,
Aet Kongl. Maj:t täcktes belägga Utländskt
Papper, som hit införes med en lämpligen förböjd
Tull-afgiftj hvaremot Utskottet icke funnit
skäl tillstyrka, att, på sätt Herr Bager föreslagit,
genom Premier uppmuntra införseln
af Pappers-Lumpor utifrån.
20:0 Af den 4 dennes, i anledning af gjord
Motion af RiksdagsFuilmägtigen C. Forsenius,
om förändring i de antagne grunderce för bejtäipmandet
af Arrende-afgiften å Militaire och
Hen 13 FebruariL
Civile Tjenstemäns Boställen, i förhållande till
öppr.e Åkerjorden och äskad öfversigt af de i
detta ämne utkomne Författningar 3 deruti Ut.
skottet yttrat det några sådana skål i Memorialet
icke förekommo, hvilka kunde föranleda
Utskottet tillstyrka Riksens Ständer att bifalla
hvad Forsenius i ämnet föreslagit.
Upplästes och lade* på bordet följande
från Expeditions-Utskottet inkomne Memorial?
1:0 Af deri 2 i denna månad, deruti Utskottet
för att bereda större afsättning och
gagn, än hittills, utaf det till samtelige RiksStåndens
Protocoll hörande Bihang, hvars tryckning
Utskottet har sig uppdragit att besörja,
föreslagit: Att priset på nämnde Bihang
till Protocollerne vid innevarande Riksdag må
nedsättas ifrån 3 till 1 sk. Banco för hvarje
tryckt Ark, och att icke något Betänkande,
Protocolls - Utdrag eller Förklaring må
afgå från Utskotten till Riks-Stånden förr än
detsamma blifvit tryckt i Bihanget; och har
Utskottet tillika uppgifvit hvad i sådant afseende
borde af Utskotten iakttagas.
2:o Af den 10 dennes, deruti Utskottet så.
som tillägg till dess redan under den 2 i denne
månad aflåtne Memorial, om Mede) att befordra
större afsättning och gagn utaf Bihanget
till Riks-Ståndens Protocoll, hemställt om ick$
Utskottet matte tillåtas i likhet med d<? öfri-r
Den 13 Fehru aril.
ga Utskotten, hvad deras Befänkanden beträffar,
att hädanefter låta utskiifva endast ett
Original-Exemplar af sina Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelser, hvaraf hittills,
enligt infördt bruk, utgått ett till hvardera
Stan let, samt att nämnde Original-Exemplar
må Circulera till alla fyra Stånden, och
sedan det j hvarje Stånd blifvit Justeradt, påtecknas
huruvida det är godkändt, eller någon
till serskildt Protocolls-Utdrag föranledande Anmärkning
dervid gjord, samt sedermera fortskuffas
vidare för att komma Expeditions-Utskottet
åter tillhanda, och, om det godkännes,
begagnas vid expedierande af den underdåniga
Skrifvelsen, med hvilken detsamma till ytterligare
säkerhet kunde åtfölja, då den kringsändes
t,II Herr LandtMarskalkens och Herrar
Talemäns uoderHcrift, hvarefter det borde stadna
fur Iramtiden i Riddarhus-Archivetj och
skulle Utskottet besörja att, i samma stund
några Ford >g til! underdåniga Skrifvelser utfärdades
till Högloflige Ridderskapet och Adeln,
förteckning deröfver bltfve till underrättelse
meddelad så väl detta som hvarje af de ofri-,
ge Respective Riks-Ständen,
Herr Grefven och LandtMarstalfon tillkännagaf,
att Riudarhus-Utskottet anmält, det Öf.
versteLieutenanten i General-Staben och Ryttmästaren
vid Cederströmska Hussar-Regementet,
Carl Emanuel von Geijer fullgjort de tiulntroducfions
vinnande ä Riddarhuset erforderlige Pra:-
Den 13 Februarii.
stanna, i anledning hvaraf Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade bevilja Intioduction
under 22l>6 bland Riaders och Adelsmän åt
ÖfversteLieutenant von Geijer; hvilket bifölls,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, uppliji
stg ett sa lydande
Vördsamt Memorial!
Om Götha Canal är sä mycket både ta*
fedt och skrnvit, att något nytt derom näppeligen
lärer kunna sägas; men då fortsättningen
af detta företag, blifvit ett af de vigttgaste
föremålen för Riksens Ständers öfverläggningar,
genom det Allmänna biträde som fordras,
kan jag ej neka mig att öppet yttra de
tankar, sorn vid det afgörande ögonblicket
skall bestämma innehållet af min slutna Voterings
Sedel,
Herr Grefve von Platen frågar genast vid
början af sitt Dictamen, om Götha Canal är
ett enskildt eller allmänt Företag? och efter en
lång afhandling om Canaler i allmänhet, och
om Götha Canal i synnerhet, förnyas samma
fråga; är Gotha Canal ett enskildt Företag ? Eller
är deri en Grundval för Scandinavien, för dess för i
svar, sjelfständighet, trefnad och förkofran ?
Första Alternativet af denna fråga är
Den 13 Februaril.
clan så vigtigt, att det fordrar ett mera öfver,
tygande, ett mera bestämdt svar, än det Herr
Grefve von Platen sjelf lenmar, då han blott
säger, art Styrelsen af Arbetet, och Actie.Åga*
res förskjutne Medel, är det enda i företaget,
hvilket som enskildt kan benämnas. Jag tager
mig friheten härvid göra den Anmärkning, att
Företagets egenskap af enskildt eller allmänt,
icke får bestämmas utaf dess föremål och verkningar;
Enskildt kallas den anläggning, som af Enskildte
företages, och Götha Canal-Bolag uppkom
genom flere Enskildtes sammansättning till
ett företag, som gillades af Konung och Ständers
Pluralitet; stora uppoffringar gjordes af Staten;
förmåner förunnades Bolaget, som erhöll Privilegier,
hvilka innefatta hvad hjelp Bolaget
hade att vänta, äfvensom hvad skyidighete?
det iklädde sig att uppfylla.
Om föremålet för denna anläggning var
allmän nytta, förenad med hoppet om enskildt
vinst, så var F'öretaget icke destomindre’
enskildt, och då vid fråga af så grannlaga
natur, hvarje ord är af vigt, kan jag ej
medgifva, att Staten skolat ensamt bekostat Canal*
Byggnaden , i brist af enskildte Medel; emedan
jag är öfvertygad, att man aldrig kunnat för
Statens räkning inleda Folket uti ett dylikt
Företag, under igogårs omständigheter, ehuru
det gick ganska lätt att förmå Representationen
till begifvanden, som visades på långt när
icke svarande emot de fördelar, ett Företao af
* O
denna art skulle medföra, då det utfördes af
Enskildtes Patriotiska bidrag, efter ett-Kost
-
Den 13 Februarii;
317
nads-Förslag, som ej tillät att ana detiverkeliga
Kostnaden.
Götha Canal kan af mig alldrig anses an»
norlunda än som ett enskilt Företag, hvars
Contract med Staten innefattas uti de för Bolaget
igio utfärdade Privilegier. Detta Contract
är å Statens sida heligt; finnes någon enda
punct deraf ej vara uppfyld , så fr det Riksens
Ständers pligt att godtgöra det3 men finnes
Bolaget å sin sida ej fullgjordt sina ingångne
förbindelser, så är Contractet brutit,
och då uppkommer fråga, om eftergift af Riksens
Ständer3 men den kan alldrig vara utaf
mera bindande natur, än att kommande Ständer,
kunna indraga en välvilja, hvartill de föregående
låtit öfvertala sig. Sådan anser jag
beskafFenheten af det årliga bidrag utaf 300,000
R:dr, som l8if års Ständer beviljade, och som
då af flere värde Ledamöter anmärktes blott
vara ett bidrag, ej ett nytt Contract, då intet
uytt motsvarande Arbete för Bolaget utstakades.
Om rättvisa är Representationens första
pligt, så är sträng beräkning den andra, vid
frågan att påbörda Nationen utgifter. Kan BoJaget
icke fullgöra sin förbindelse att bygga
Götha Canal, för den i Privilegierne dem förundte
Discont»rättighet 3 har Götha Canai-Bolag
utur sin Discont, till Arbetets bedrifvande
upptagit Lån, till hvars gäldande det ej äger
annan tillgång än sitt färdiga Car.al-arbete; sä
brister det uti uppfyllande af sina skyldigheter
och har till den grad öfverskrida sina rättigheter,
att dessa möjligen kunna förvandlas uti
3*8
Den 13 Ftbruarii.
ansvar; och Bolaget lon vid sådana förhål landen,
i min tanka, Lagligen fråndömmas badö
Disconträttighet och Canal, i stället alt, som
det kallas ä rättvisa och Statsklokhet kunna fota
sina anspråk på en Laglig vinst, som för mina
ögon ej visar sig kunna uppstå af annat än
Discont rörelsen , eller af Canalens afkastningi
Hvad hopp om bitiäde kan väl Bolaget äga
rättighet att göra sig, då det ej ännu inbetalt
sitt tecknade Actie-Capital, ehuru Staten redan
lemnat så betydeligä bidrag utöfver sina
år l8io gifne löften. Anmärkningsvis må nämnas,
att Sodertelje Bolag inbetalt 248 proCenf.
Jag utbreder mig ej vidlöftigt öfver den framställning
att Actie-Ägate borde försäkras orri
en evärdelig ränta, men utbeder mig deremot
få erhindra, det jag ej tror att närvarande Generation
kan ansvara för en kommande, att belasta
den med flere grundräntor; hvadan jag i
detta Förslag för min del alldeles icke kan ingå.
Det Säges vist o i Herr Grefve von Flåtens
Dictamen vara fullkomligen bevist, att Discontens
obestånd ej härledde sig från något fel
innom Verket eller dermed gemenskap ägande
Directionet. Hvilka äro då de brottslige, sorti i
sitt fall dragit med sig Sveriges Allmänna CreditSystéme?
Är det Malmö Discont-Direction ? Så
medgifver jag att jag ej förstår, att den kunnat
äga ett sä magtigt inflytande på Götha Cänal-Discont;
men nödgas tillika tillstå att jag
närmare upplyses af Herr O. Fred. Påhlmans
Yttrande uti yde Delen af Ridderskapets och
Adelns Protocoller för igrJ sid. 1547, hvarigenom
jag äfven på det högsta stärkes emot far
-
Den 13 Februarii.
319
liågan för den änger hvarmed man hotas, oin
man möjligen skulle kunna tillvägabringa en
inskränktare och mera vist beräknad Discontrörelse.
Ofvannämnda anförande besvarar äfven
båttre än jag knnde göra det, hvad, sorn nu
gjordt Disconterne sä Landsforstörande, och bevisar
ätt de ej ailtid varit oklandrade, fast
klokhetens och sanningens röst i detta, som i
många fall, blifvit förgäten underjsorlet af Speculations-begäret.
Några temporaira åtgärder
till Verkets fortgång finner jag ej kunna vidta*
gas, alldraminst innan man känner ställningen,
innan man känner de förluster man redan gjordt
och hvad betydelse innefattas under det ordet
ringa förlust, sorn ändå medgifves möjligen
kunna följa de temporaira bidragen som äskas.
Vårt land har så mycket lidit, dess Penninge.
ställning är tå vådlig, att blotta anledningen
till en ringa förlust spänner uppmärksamhet
och föder ovilja.
Det frågas om utgiften för Götha Canal
är den minst vigtiga af alla för att som sådan
stå tillbaka; allt är relativt och jag tror att
många behof af ganska betydlig natur ännu
sakna Medel. Hvad det beträffar, att Banquens
tillstånd är så lysande, att den ej någonsin varit
Solidares får jag erkänna att det går öfver mitt
begrepp, Hvaruti består Banquens öfverskott,
om ej i dess fordran utaf Staten, och hvilken
blefve vår belägenhet, om vi skulle betala denna
skuld: Vår höga Cours, är den icke ett bevis
på förhållandet med vår Banque? kunna vi?
eller böra vi dölja för oss? Att vårt Sedelmynt6
p
g2o JÖen 13 Ftini arli»
ofördelaktiga förhållande till andra Länders recL
bara Metaller, hufVudsakeligön verkas af Agio
och icke utaf Cours. Om Banquen evinnerligen
skall tillitas på sätt, som framställes, så skall
dess Solidité minskas; jag kan åtminstone ej
förstå, att dess säkerhet genom årliga bidrag
skall ökas, och dess framtida förkofran derige*
nom beredas jag har ännu ej hunnit öfvertygats
det Förpantningen af hela Canalen kan
anses innebära någon säkerhet, hvilket äfvert
tyckes vara i strid med Actie-Ägares tankar,
då de vilja nöja sig med 4 proCents säker ränta,
sedan de af Canal-afkastningen likväl hafva
rättighet till f, innan Banquen får något för
sitt Förskott: Om denna Banque är en Rikets
Egendom, så fordrar dess handhafvande så myc*
ket mera varsamhet, som hvarje förhastat steg
i denna väg verkar å hvarje Medlem i Samhället,
till intrång i dess ägande rätt. Om Stockholms
Slottsbyggnad kunde fortsättas under en för Sveri*
ge olycklig Period, så skedde det småningom,
och jag igenfinner ej derutinnan någon anledning,
att Medel just derföre nu icke skulle
saknas till utförande af Götha Canal-Arbete;
man påminne sig våra utståndne olyckor 3 mart
jämföre Folkets Skatter med förra tiders, man
besinne, att vårt försämrade Mynt innebår ert
National - skuld, och att vi således ej kunna
säga Riket vara utan gäld, och må mao sedan
försöka öfvertyga att det ögonblicket var lärnpeligt
och lyckligt, dä frie Svenske Medborgare anmanades
af Lagstiftningens pluralitet, (icke af Fo-“
sterlandet) att frivilligt ingå i ett enskilt Bolag
6 oa
Den 13 Februarii.
321
om Götha Canal * byggnad. Den åberopade
StatsLäran, att genom allmänna Arbeten återföra
välstånd och förkofran uti Länder, som
varit hemsökte af stora Nationäl-olyckor, torde
medgifva någon inskränkning i sin användbarhet;
jag tror att denna Lära blott kan bestå,
vid de händelser, dä innom en Empire eller
Stat, någon viss Province, af Krigsolyckor,
dfversvämningar eiler dylikt, blifvit så i grund
förstörd, att hjelpen behöfver påkallas ifrån
mera lycklige Statsborgare; jag tror det vara
vist om en Styrelse på allmänt nyttige foretag
kan använda besparda Stats inkomster,
och om den genom dessas spridande i allmänna
Rörelsen, genom en snabb Circulation sätter
Statsborgaren.i tillfälle att med minsta möjliga
känning till Stats-Cassan återbära sitt bidrag
; men länge lärer ännu det ögonblick för
Sverige uteblifva, då Stats inkomsterne kunna
lemna till sådana ändamål användbara öfverskott.
Frågan om ej tiden för Götha Canal var
inrte på den grund att Berlin och Potsdam byggm
des ejter 7-åriga Kriget, visar sig for mig äga
så liten Analogie, att jag ej vet huru det ena
af det andra kan blifva besvarat: För att afgöra
denna fråga mäste man känna Preussens
Folkstyrka vid detta tillfälle, och jemlöra den
med vår; huru Polkstyrkan förhöll sig till
Landets areal; om efter 7-åriga krigets slut,
Preussen var belastadt med en stor Arme'e,
som icke genast kunde afskedas, och, sorn unRidd,
och Åd. Prot. lil B. 41, 42.
323
Den 13 Felruarii.
der tiden borde sysselsättas; man måste besinna
om ej Preussen var en Militaire Monarchie,
sorn nödgades hafva en större Militaire-styrka,
hvilken under Freden varit alldeles onyttig,
och till för stor Jast för Staten, om den ej arbetat
på allmänna företag: Var Preussens område
ökadt; eller som Sveriges förminskat.
Man måste taga sådant och mycket mera under
öfvervägande innan man kan likna Preussens
ställning och resoursser efter 7-äriga Kriget,
med Sveriges 1809, och det är först efter
en grundelig jemförelse, man kan afgöra om
förhållandet varit så lika, att det påkallat lika
verkningar, jag nödgas i förväg lör klara, att
jag icke ser utur hvad sunpunct denna jemförelse
kan komma att lemna det åsyftade Utslaget,
och jag vågar nästan tro, att omfs£-  DRic den lis erfarenhet kunnat rådfrågas om
medlen till Sveriges upphjelpande, hade han
j8- 9 föreslagit helt andra, än utvidgande af redan
förderfvelige Discont rörelser, än ytterligare
försämrande af Myntet. Man säger att
det ökade Rörelse.Capital} som utkommer genom en
li ö reise., minst förtjenar klander i men då Varu-Värdena
derigenom nödvändigt stiga, då Skatterna
härigenom blifva oti 1 lr äckel i gare , föitjenar det
också icke beröm, och sådan blifver alltid händelsen,
då man i benämningar af rörelse-Capital
förblandar Pappers-mynt med den Fond det
representerar. Man medgifver att Sverige 1809
var utblottat, och man vill det oaktadt försvara,
att ett sa ant ögonblick var det rätta att inleda
uti ytterligare uppoffringar; man drifver till
den ytterlighet en maxime, som jag redan till
Deri 13 Februärit,
fiågört elei hestridt, att tinan påstår allman för*
kofrart, genom allmänna Arbeten åstadkommas*
om arbtin föremålet äfven ensamt Vöre u ostentation
neni månne detta kan lärtlpas tiil Svefige? och
må man här finna en rättighet att fråga* hvilken
hjelp SVeiige till dato hämtat af Götha
Canäl-atbete och äf dess D»scont-röfelse i Det
antageliga Svaret härå kan ensamt bestämma*
om klandret emot Canal-företaget får hänfötäs
till otacksamhet, ellef till ett billigt uttryck
äf förtrytelse öfver felslagne löften, och till
den rättmätiga omtankan, att för Folket beströ
da ett deltagande* ett tunga, Sorn ej Vaf vilkoret,
då Bolaget med ansenliga Stats uppoffringar
bildades. Man vill smickra Nationnn
(ned påminnelsen om dess beredvillighet till
Patriotiska uppoffringar, men man beräknar ej
att allt har en gräns» och att den bästa viijå
är inskränkt innom förmågan j ätt samma Folk,
Sorn 175)4 godtroget lemnade 8öo,öoo R:dr till
Svenska Flaggans heder, nu icke är i Stånd
till en dylik uppoffring; och dert Var likväl
frivillig, den utgick efter behag från hvarjeettSkilts
Gassa j då bidragen till Götha Canal genom
Banquett, aro en irtdirecf, till sine följder
högst tryckande, och obilligt fördelad Beskattning
på hela Landet, Som Representationen Väl
kan bifalla, men knappt inför hemmavarande
försvara»
Då med Herr Grefve von Flåtens säkkiitt*
nighet förklaras» att ingen ändring uti Cänal*
Arbetets utförande ar möjlig utan för stora
förluster) då han yrkar Arbetets fortsättande
324
Den 13 Felruarii.
genom ansträngningen af ali den Nationalkraft
Sverige kan åstadkomma, mäste jag åsidosätta
känslan för det sköna, för det mästerliga i
detta Arbete , och nödgas i min egenskap af
Representant öfvergifva allt hopp, all tanka
på fortsättande af Götha Canal, hvars utförande
då mä blifva föibehållet åt den Generation,
som samlat Skatter därtill, och som af en stockad
Producternes rörelse i brist af Communication
känner behofvet att öppna den. Af sådana
anledningar afstyrker jag äfven det till Sommar-Arbetets
beredande begärdte mindre prov;»
tionella bidraget, emedan Canalens f.amtida Ode
, synes mig böra vara åtgjort, innan något
slags bidrag kan bevilljas. Upprigtig! bekänner
jag mig till stor del betvifla Canalens nytta för
Fäderneslandet, och nekar alldeles dess inflytande
på Nationens sjelfständighet och ära, och
dess gemenskap med Allmänna säkerheten och
förtroendet; så vidt med de sista omständigheterna
icke menas, att man genom Canalens öb;
vergifvande vinner ökad anledning till klagan
öfver det felaktiga uti första kostnads-beräkningen,
och att Allmänheten derigenom kan förlora'
förtroendet för framtida förslager uti samma
Scala. För att i någon mohn rättfärdiga mina
tvifvelsmål, går jag nu att yttra mig olver
åtskilliga anföranden i Herr Grefve von Flåtens
Dictamen.
Herr Grefve von Platen uppmanar en hvar
att, om möjligt, på bela Jordklotet uppleta någon
Canal, eller tillfälle för en anläggning med
de lofvande fördelar, som Götha Canal erbju»
Den 13 Februarii.
3*5
der. Som denna uppmaning är ställd till de
kunnigaste , så lemnar jag åt dém att svara häiå,
och inskränker mig till undersökningen af de
fördelar, Herr Grefve von Platen anser vår^ i
frågavarande Canal kunna bibringa.
En bland de första som omnämnes är,
att Canalens dimensioner skola tillåta Sjöfartyg
att begagna den; men månne bredden af Trollhätte
- Slussar ej i betydeiig mohn inskränker
denna fördel, så att Medelliafs-farare eller större
Bartyg ifrån Östersjön alldrig kunna begagna
Canalen, äfvensom den för sådana ifrån
Nordsjön till Östersjön destinerade , blifver alldeles
otiilgängelig: Medgifves detta förhållande,
så inskränkes Canalens föremål till forslande af
Inländska Alster, och den anmärkningen blifver
då äfven öfverflödig, att någon Sjöman knappast
lärer finnas, som ej i hopp på gynnande
omständigheter, häldre kringseglar Sveriges
Södra Udde, än han begifver sig i en Canal
af 35 mils längd, där ett trångt Farfatten förbjuder
honom, att med sin verksamhet trottsa
hindret af vidriga vindar, och där 6o Slussar
skola förorsaka en betydlig kostnad. Är
då Sverige enda Landet, som ej kan draga nytta
af Inländsk Segelfart} är Mälarens och Hjelmarens
Sjöfart utan nytta? Frågas troligen för att genom
svaret hämta ny styrka , tili de utåt Götha
Canal härflytande Oeconomiska fördelarne.
Den första frågan afgöres genom jemförelsen
emellan andra Länders befolkning på qvadratmilen,
emellan deras Productioner, mängd af
Städer,sorn af Producenten mottaga dem, och
$26
Den 13 Februerii,
qtan att känna alla Verldens Canaler, tilltror
jag mig att anmärka, det ingen måtte finnas,
epm på en längd af 3? Svenska mil och på
143 m^s Insjö Stränder endast uppfattar så få
och litet lysande Handelsplatser, som Eda,
Jonköping, Askersund« Vennersborg , Lidköping och
Åmål. Den senare frågan, eller nyttan af Hjel.
mare Sluss-Verk, kan visserligen icke bestridas ,
men då denna väsendtliga Communication, hvar.
igenom Landt * transporten emellan Öster och
Nord-sjqn redan länge varit blott 12 mil,icke
kunnat inbringa tillräcklige Medel för Canalens
vidmagtbållande, lemnar denna erfarenhet in.
gen anledning till förmånligare Utslag för Götha
Canal, då Proportionerna emellan dessa
chaler, ära så ojemförj-ige, ej mindre i anseende
till sjelfva anläggningskostnaden, än till
framtida underhållet.
Den vinst för Landet, som beräknas af
genom Canal farten besparade dagsverken,
är antingen icke alldeles påtaglig, eller brister
jag uti fattnings förmåga. Landvågen , som Canalen
besparar, antages till 12 mil, och till
300,000 det Skeppundtal, som öfver den tränsporteras,
men hvarifrån komma dessa 300,000
Skeppund uti Effecter, sorn nödvändigt passera
den varande Landvågen j är det kändt att
300,00a Skeppund nu årligen forslas emellan
Örebro och Mariestad: Jag betviflar det af
den anledning, att Praductionerne troligen dela
sin afsättning åt Öster och Vester efter de
naturliga vatten Communicationemas lägen, och
fog tror att äfven efter Caaal-fartens öppnande
Den 13 Februarii.
327
kommer samma föihällande att äga rum, då
de Norra Bergslagernes Producter, ej lära mera
än förr passera Canalen, och då hvarje
Producent hädanefter, som hittills, lärer söka
kortaste vägen för sin afsättning. — Hvilka
äro de Natur-akter, som Sverige transportera!?
Våra Metaller, sorn ifrån Bergslagerne utbytas
emot säd, på en tid då vår snöbetäckta jord
ej lemnar tillfälle till annan sysselsättningj
Vår Spannmål, som ej är tröskad förrän Callen
är tillfrusen, och sorn i alla fall af Åkeibrukaren
måste förås till samma Stad, som
emottog den innan Canalen öppnades, och
hvarifrån den sedan på lika sätt, sorn hittills,
af den behöfvande kommer att Landvågen
föras.
Vårt Jern lärer ifrån Bruken ej heller
kunna taga någon annan väg, än till sina vanliga
eller må hända äfven nya afsättning» orter
och af afl denna Transport besparar Cana'en
intet, emedan den ovedersägeligen mäste förrättas
Landvågen; och ifrån Stapelstäderne
hafva dessa Effeeter aldrig blifvit Land-transporterade.
Man får intet tro, att Gefle, Stockholm
, Norrköping, Vestervik och Calmar,
som äga egna Varf, lära öfvergifva ali Utrikes
handel, för att med små Fartyg genom
Canal n aflemna sina Exporter uti Götheborg,
hvilket i min tro likväl blefve enda mediet,
att få 300,000 Skeppunds fragter på Götha
Canal. Jag tycker mig således snarare för Landet
se en minskning i dagsvcrks-styrka af
39,000 Karl- och 3000 Jiäs*-Dagsverken, än
328
Den 13 Februarii.
jag kan finna den betydliga vinst, hvilken,
som så påtaglig uppgöres.
Under Resor i Sverige uti flera Directioner
har jag Sommartiden aldrig mött några
betydande foror, med undantag af bräd-transpoiter
i Småland och af Kronans skjutsade
Effecter: De förra lära ej genom Car.alen få
någon fördelaktigare riktning och de sednare
hafva icke sällan lemnat den ypperliga Östersjö-Canalen
obegagnad, till stor tunga för Län.
det. Om Languedoc - Canalen för Landtbruket
besparar y Millioner, så bevisar det redan,
att local-förhållandet måtte vara mycket olika
det, hvilket omgifver Götha Canal, sorn dessutom
icke kommer att i väglagning För Landet
bespara en enda skilling. — Vidare frågas ho.
ru Vermelands Jern- och Träd-varor skulle
komma till Götheborg: Götha Canal förmodar
jag i detta hänseende ej vara nödvändig och
jjyttan af Trollhätte Slussverk, bestrider jag
Icke j Kali och Sandsten ifrän Kinnekulle har redan
denna debouché, och Vestergötland angränsar
så mycket Venern, att dess Mossars
tolkning, om den är verkställbar, äfven utan biträde
af Götha Canal måtte kunna tillvägabringas.
Att Ryssland och Nord-America hafva Caualer
, tror jag härleda sig antingen af att de
utan serdeles kostnad i Ryssland kunna skapas
eller att båda Länderne hafva betydligare Inrikes
Varu-transporter än vi. Lika glad och
tillfredsställd att vara Svensk, som Herr Gref
-
Den 13 Februarii.
329
ve von Platen, kan jag likväl icke dölja för mig,
attSverige helt och hållit saknar den Rikedom,
och den Varu produetion , som ensamt bordt
påkalla företaget afen Canal, som Götha: Vårt
kringflutna läge verkar äfven, att få puncter
af Landet lör sin afsättning finna kortare Linie
till Canalen, an till Sjö-stränderne i allmänhet;
hvarigenom Canalens värde äfven i detta af.
Seende minskas, och vidsträcktheten af dess sammanhang
med Sveriges heda område, torde af denna
anledning kunna möta någon motsägelse;
äfvensom dess företräde framför alia verldens
Canaler i Oeconomiskt afseende, länge torde
komma att betviflas. jag har också sett mänga
Länder i Europa, men har funnit de fleste
af naturen mera gynnade än vårt, och deras
skördar i. ojemförligt förhållande till våra,
1 synnerhet vid betragtande af en olika möda
deras inbringande kosta: Jag har sedt Länder,
der verkställbara Canaler icke blifvit försummade
, och jag har på ringa distance från dessa
Canaler sett vägarne hvimla utaf Varu transporter,
och jag har deraf slutat, att dessa Länder
haft en starkare Produetion, ett lifligare
och ymnigare behof af Varu-bytet än vi, emedan
jag hos oss icke sett något sådant. Bristande
Cultur i Spanien och Africa bevisar lika
litet mot Climatets fördelar, som de Holländske
karren, att en mindre gifmild natur fordras
till utveckling åt Människans krafter: Jag tror,
att Holland blifvit lika välmående, om händelsen
gjordt, att deras Land varit högländt,
i stället för att vara ett kärr, och detta synes
äfven vara Herr Grefve von Plåtens satts, dä
Den 13 Februarii.
han sednare säger; Välståndet i synnerhet bero
af Folk lynnet, och dess sträfvande efter
Moralisk förbättring; hvartill Communicationerne
uppgifvas sorn förnämsta medlet; osh det
kan ej nekas att de främjat Civilisation, då
man med Communicationer förstår den beröring
med främmande Länder och Folkslag, som
verkats genom Handeln; men af en Canal tvert
igenom ett Land lärer ingen högre grad af
Moralisk förbättring vara att vänta, än den
sorn vinnes genom Sjö-farten ifrån Norrköping
till Götheborg igenom Sundet, Det frågas:
Jlvad skulle blifvit af en öfverskotts production under
saknad af transport i Io ar, sorn bellöfts till
Canatens fullbordan? men denna fråga besvarar
icke, i min tanka, det påstående att man bordt
låta detta dyrbara Communications medel påkallas
af en ökad Production. I ett land, så
genomskurit utaf Sjöar, så kringflutit som
Sverige, är det all anledning att förmoda det
en öfver skotts.production aldrig skulle blifvit
till last, med de vägar och de Communica*
tioner vi redan äga, likasom våra bristande
behof, nu genom dem uppnå sina bestämmelser.
Vid frågan åter att Consumera, så tror jag
oss icke stå tillbaka, då vi tveriom i denna
del gatt långt framom vår Production, hvadan
Canalen, som medel till Consumtions befrämjande,
ej lärer vara af nöden, och må hända ännu
på länge i sådant afseende mera verkande
till skada än till nytta, om likväl dess med,
verkande i nägotdera fallet kan antagas. De
Den IJ Februarii.
33*
Oeconomiska fördelarne af Canalen synas mig
på sådant afstånd ifrån närvarande tid, attjig
ej å ett tillfredsställande sätt kan uppfatta
dem, vid bstragrande af den kostnad, som
till Arbetets fullbordan erfordras. 1 mercantilt
afseende kan jag medgifva, att ett ögonblick
funnits, då Gotha Canal kunnat medföra några
fördelar j men uti ett sådant skick lärer
Europa troligen under Secler ej mera kunna
återkomma; ett Continental Systéme lärer ej
mera vara att förmoda, och under ett så lant
lönade sig fullkomligt den Land transport emfcllan
Venern och Hjelmaren, som en Transitohandel
kiwidé påkalla.
För att få Öresundska Tullen till någon del
fordell på Götha Canal, mäste våra ÖstersjöStäder
upphöra att drifva Handel, eller skola
deras å Utrikes Ort gående Fartyg kunna passera
Trollhätte Slussverk. Jag ser ej huru
Götha Canal skall göra Scandinavten* Hundel oberoende
af Englandj och detta beroende lärer
val ändå vara det väsendreligaste, som den
handlande Verlden är underkastadt,
En Engelsk Flotta utanför Götheborg, eller
blotta m sTörhållanden till England, lära
till alla delar bestämma våra Handels-företag
i allmänhet.
Götha Canal, som en grundval för Scandinavien,
för dess sjelfständighet och försvar, framställer
en så alldeles ny Theone, att jag förgälves
hos någon känd författare i Tactique^
332
Den 13 Februarii.
skulle söka öfvertygelse om rigtigheten af
denna nya Lära.
Hvad fördel för vår Sl&ärgårds-Flotta utaf
Canalen , är att hämta, fattar jag svårligen,
och skulle aldrig våga tillstyrka en Flotta att
söka skydd uti en Canal, som måtte af en Fiende
kunna anfallas. Flottans belägenhet blef*
ve högst bekymmersam om Fienden uppnådde
Canalen , och Sprängningen af en enda Sluss
skulle inskränka en sådan Flottas verksamhet
till våra Insjöar, om den lyckligen undgådt det
ödet, att i Canalen blifva uppbränd. Canalen
som Försvar i öfrigt lemnar vida mindre fördelar,
än ett vanligt större Vattendrag, af hvilka
de största ofta blifvit passerade under Fiendens
Canoner. Svårigheten för en Fiende
att i Sverige finna Subsistance medel, är
den vigtiga omständighet, som skall sätta honom
utur tillfälle att göra sin öfvermagt användbar,
genom omöjligheten att transportera
de förnödenheter, sorn i ett Folkfattigt Land
för en betydande Armée icke stå att erhålla:
Jag skulle således emot Götha Canal i Militairiskt
afseende vilja invända, att den i betydlig
mohn för en Fiende, kan undanrödja Transport-svårigheten,
då Canalen för en i Flottor,
Manskap och öfrige utvägar öfverlägsen Fien.
de, kan blifva Attaque-puncten, för att sedan
i mohn af Fiendens framgång, i hjertat af Riket
bilda en för alla Transporter beqväm Operations-Linie,
sammanhängande med Fiende,
landets Sjö-Communication. — Jag lemnar åt
mera sak-kunnige att afgöra, om detta inkast
Dfn 13 felruariii
333
saknar ali grund, och utbeder mig i detta,
som i mycket annat, blott det billiga medgif.
vande, att de mästa saker äga flere tidor, och
att anledningen till det ratta sällan träffas utan
genom jemnförelser, genom ett noga vägande
af skäl och motskäl.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma Yttrande
må med Herr Grefve von Flåtens Memorial
få blifva till vederbörligt Utskott remitteradt;
och täger mig tillika friheten fästa
Utskottens uppmärksamhet vid de nyss utkomne
Oväldige Tankar om Götha Canal, som vid
denna fiågas behandlande, lemnat både fullkomligare
och bättre afhandhöe upplysningar
i ämnet, än jag någonsin tilltrott mig göra det.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus.- En
värd Ledamot bar framställt åtskiilige anmärkningar
emot mitt för några dagar sedan uppfästa
Memorial om Götha Canal.
Jag tilltror mig icke nu att vederlägga
hvad med så mycken ordning och skiklighet
blifvit framställt, men hoppas, att genom framställning
af motsatta tankar, genom jemnförelse
af skäl och motskäl, sanningen sluteligen
skall upptäckas, den största förmon af ett fritt
Regeringssätt. Då jag å ena, samt den varde
Ledamoten å den andra sidan, äga mot
hvarannan stridande öfvertygelser, torde det
vara bäst, att öfverlemna åt Högloflige Ridderskåpet
och Adeln, att med dess upplysta kurn
334
Den 13 Februarii.
skaper pröfva våra meningar och deröfver fäi
la utslag.
Ehuru jag således icke vill Upptaga hvarje
punct af den värde Ledamotens Dictämen, anser
jag mig likväl skyldig , ait besvara några
Anmärkningar, hvilka jag bättre än någon annan
torde kunna upplysa. Friherre Anckarsvärd
har yttrat, att Götha Canal-Boläg först
uppkommit genom flere etlskildte Personers
sammansättning till ett företag, som af Konung
och Stan '.er sedermera blifvit gilladt. Jag får
härvid anmärka, att sedan frågan rörande Götha
Can-als anläggning först blifvit Vackt,- af en
utaf Sveriges framfarne Regeringär och å nyct
framlagd år JgöQ för Kongl. Majit, samt Motioner
om Canalens fortsättning uppkommit hos
då varande Riksens Ständer, och ämnet i anledning
deraf blifvit discuteradt, hafva, efter
det hela Planen för Canal-anläggrtingen blifvit
utarbetad, Kongl. Mäj:t och Riksens Ständer
gemensamt funnit godt att bilda ett Bolag för
Canalens utförande. Bolaget har således ingalunda
genom enskildté Personers företag först
tillkommit, utan tvertom blifvit af Kongl. Majit
och Riksens Ständer fastställdt och organiseradt,
innan någon enda Actie-Ägare, till deltagande
deruti ännu hade sig anmäldt i samt
efter en Byggnads-Plän och ett KostnadS-För*
slag, uti hvars upprättande Bolaget ingen del
ta%it. Friherre Anckarsvärd har påstått, att
Trollhätte-Canalert icke ägde tillräcklig bredd
för större Handels-Fa.rtyg. Om så vore, skulle
jag hafva begått ett stort misstag; men deon»
Den 13 Februarii.
335
anmärkning har redan tillförene blifvit lika ofta
besvarad, som den framställts, och der torde
vara allmänt kändt, att Fartyg till 6oå7o
Lästers drägt, kunna med lätthet passera både
genom Trollhätte- och Götha Caoaler, då, i
anledning af uppgifne Pris-frågor, långt för
detta besvarade, fullständiga Ritningar finnas på
Fartyg, som kunna passera Trollhättan med 70
Lästers drägt och Fartyg mellan 20 och 30
Läster gått från Götheborg till America.
Friherre Anckarsvärd har förmodat, att
Götha Canal icke skulle komma att bespara
någon Väglagning} men om det ar ostridigt, att
Väglagning i allmänhet beror af Vägarnes större
eller mindre slitning, så synes det mig vara
klart, att när Varor icke vidare Landvågen,
utan på Canalen transporteras, den i och
för Varu transporten uppkomne, icke obetydliga
Väglagning, i och med detsamma skall försvinna.
Det har blifvit anmärkt, att Götha Canal
icke skulle i afseende å Sveriges Mditaira Försvar
och Sjelfständighet, medföra någon nytta.
Hvarken jag eller åtskilliga andra vältänkande
Medborgare dela denna öfvertygelse. Jag har
väl icke 1 mitt Memorial fullständigt utveckladt
denna åsigt af Canalen, men likväl trodt
mig till någon del böra vidröra detta ämne,
hvars pröfning jag för öfrigt öfverlemnar åt
mera upplyste Personer än jag att afgöra. I
afseende å den snercantila nyttan, torde jag
få upprepa hvad jag ofta förut yttrat, att om
ännu en gång ett Continental-Systéme i Europa
inträffade, skulle vinsten af Götha Canal blifva
33ö Den 13 Februarii.
oberäknelig. Skulle åter en Fiendtelig Bfo.
quade på både Östersjö- och Nordsjö-Kusterna äga
rum, sä kunde Canalen bereda en möjlighet,
att sammanhålla både Handels- och Skärgårds*
Flottorna, samt bevara dem undan Stormvindar
och Fiender. — Jag vädjar till alla Sakkunniga,
om de ej finna ojemförligt större svårigheter
för en Skärgärds-Flotta, att, utsatt för
Fiendtligheter, Stormar och öppna Hafvets farligheter,
gå omkring Skanör och Falsterbo, än
att gå genom Götha Canal. — Friherre Anckarsvärd
har förklarat, att han icke kan begripa
huru Malmö Discont kunnat bringa Götha
Canal-Discont i förlägenhet. Jag för min del
tror, att uti ett Land, där flere Credit-Verk
finnas, skall så snart ett ramlar, betydeliga
olägenheter äfven alltid derigenom tillskyndas de
öfrige; denna mening torde icke behöfva ytterligare
utvecklas; och sjelfva Banquen skulle under
sådana förhållanden kommit i förlägenhet, om
den ej varit skyddad af serskildte Författningar,
Friherre Anckarsvärd har yttrar, det jag skall yrkat
Götha Canal-Arbetets fortsättande genom ansträngningen
af all den National-kraft, Sverige kan
åstadkomma : Om så vore, hade mitt påstående
visserligen varit törhastadt, men j^g har endast
önskat, att Götha Canal, i afseende å de nödige
Medlen till dess utförande, måtte blifva rigtigt
Ciassificerad bland andra Rikets Utgifter.
Banquen är väl icke i den belägenhet,
sorn man skulle önska men dock bland alla
Credit-Verk det Solidaste, och äger till dea
grad
Den 13 Februarii.
33?
grad betydeliga Inkomster, att om de alla
skulle i Banquen qvarblifva , utan att derifrån
utgå , skulle Banquen må handa bemägti*
ga sig hela Rikets förmögenhet. Det torde likväl
icke ensamt vara förmånligt för ett Rike,
att äga en Solid Banque, utan äfven vara af
vigt, att hafva innom sig en lifvad Rörelse.
Friheire Anckarsvärd har siuteligen såsom skäl
för sin öfvertygelse åberopat en ny^s utkommen
Skrift, kallad Oväldiga tankar om Götha
Canal. För min del anser jag det icke vara
mig tillståndigt att inför Högloflige Ridderskapet
och Adeln, hvarken försvara, vederlägga
eller åberopa Anonyma Ströskriftér, samt tror
för öfrigt det vara lämpdigare att uppskjuta
pröfningen af den åberopade Skriften, intill
dess de vederläggningar deraf, hvilka redan ära
under arbete, hinner från trycket utkomma.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard, uppläste
följande:
I sista Plerum sökte jag, ehuru alldeles
oberedd, begagna tillfället att få de hufvudsakliga
invändningar besvarade, sorn kunde göras
emot Götha Canal-Verk. Min upprigtiga
högaktning för Herr Grefve von PlateriS nit
och kunskaper i denna sak, trodde jag kulina
ganska väl kunna stå tillsammans med min
farhåga, både att detta Arbete blifvit för tidigt
företagit, och att det i afseende på Rikets
Resourcer, samt behof af Arbetssty.ka
och Penninge-Capital för andra mer directe
Ridd. och Ad, Fröt, lil B. 43 , 44.
338
Den 13 Februarii.
Productions-företag, äfven vore för vidsträckt
tilltagit och för kostsamt. Af de flere invändningar,
som jag tog mig friheten göra, och
hvilka, ingen häldre än jag, skulle önskat få,
ej blott besvarade, utan ock vederlagde, behagade
Herr Grefven blott hålla sig vid Ziffertalen
af mina uppgifter, rörande Calculerne öfver
Arbetet. Jag yttrade nemligen att vid jemnförelser
emellan hvad som af Canal-Directionen
sjelf blifvit uppgifvit vara fullgjorde, och
hvad som igio uppgafs skulle göras, befanns
knappt mer än -Jrdel vara fullgjordt, i stället
för |-:delar. Som Herr Grefve von Platen uppgaf
i sitt Memorial, såsom skäl för denna invändning,
anförde jag, att af 61 Slussar voro blott
13 Slussar färdiga, och dessa icke en gång
alla fullfärdige, samt af 8 stora Kaij-dammar
icke mer än 2 eller 3. Herr Grefven påstod
deremot för det första, att endast 59 och icke
61 Slussar ingått i Byggnads-Förslaget: Ehuru
jag hämtat min uppgift af trovärdige och i saken
kunnige Män, samt af den öfver hela Canal-Arbetet
af Heir Forssell år 1810 på CanalDirectionens
eget föranstaltande utgifne Charta,
var jag dock så benägen, att mera tro
sjelfva Canal-Arbetets Hufvudman, att jag ej
bestridde denna hans uppgift. Jbj behöfde det
också icke, ty om äfven blott 59 Slussar behöfvas,
voro 13 färdiga, icke ^:del af detta antal,
och då af dessa 13, de y ej äro alldeles färdige,
utgjorde den färdiga delen af Slussarne
icke eller ^del. Men jag har nu haft
tillfälle närmare undersöka saken och funnit
att jag i min uppgift, äfven i afseende på Zif
-
Den 13 Februarii,
33 9
fertalet icke misstagit mig, ehuru jag blott ur
minnet på stället hämtade mina uppgifter; nemligen,
utom de 59 vanliga Slussar, ingingo i
Bygnads Förslaget i8to två såkallade bestämmande
Slussar, som således äfven äro Slussar;
59 och 2, göra 61 och således inalles så många,
som jag uppgaf. Vid min uppgift om de
ännu enligt första Byggnads Förslaget behöflige
Kaij-dammar, anmärkte Herr Grefven, att
det är provisoriska arbeten, som åter rifvas
ner, och att deraf redan 8 varit uppbyggde
och nerrifne. Härvid har jag väl irrat mig i
uppgiften på antalet, men icke i uppgiften på
förhållandet emellan de redan gjorda och återstående
för Arbetets fortgång ännu nödige Kaijdammar.
Det är nemligen icke 8 utan 16 stora
Kaijdammar; utom manga flera mindre, sorn
erfordras för Arbetets fullgörande; och af dessa
16 stora Kaij-dammar hafva blott 4 blifvit
färdige och utomdess en för det mästa; så att
då, enligt min uppgift i sista Plenum, ännu
blott f å 6 skulle återstå, är det nå 12 som
återstå. Att Kaij-dammarne äro provisoriska
Arbeten har jag ej nekat, och det bevisar, då
ett bestämdt antal för Canal Arbetets fullbordande
bchöfves , allsintet emot min uppgift att
öfver fjdelar af dem annu återstå. Huru mycket
af Basinerne återstår, minnes jag ej och
har icke yttrat mig om.
Då jag gjorde ifrågavarande invändningar,
förmodade jag dock, att till de ännu icke påbörjade,
åtminstone några och 40 Slussar samt
11 Kaij-dammar, voro Materialerne för det
340
Den 13 Februarii.
mästa tillhuggne och framskaffade. Men enligt
Herr Öfver-Directeuren Hagströms uppgift, äro
huggna, men ej framförde, blott 2,645 ^ten>
sorn ej tyckes vara tillräckelige ens för 3
Slussar.
Hvarefter Herr Munck af Rosenschöld mundteligen
tilläde:
Flere invändningar mot uppgiften att redan
|:delar af Canal-Arbetet är fullgjordt, skulle
jag med skäl kunna gora 5 men min önskan
att detta Arbete måtte kunna få ytterligare fullföljas,
förmår mig att denna gång blott ådagalägga,
att jag i det hufvudsakliga af mina uppgifter
eke en gäng på Ziffertalet misstagit mig.
I afseende på hvad Friherre Anckarsvärd
nyss anfördt, torde mig äfven tillåtas att yttra
några ord. Denne värde Ledamot tyckes mig
hafva yttrat, att en förökning af Sedelmyntet
nödvändigt medförer ett försämrande af detta
Mynt. Denna satts är alldeles rigtig, när redan
förut, i förhållande till Varu- och Fastighets-prisen,
samt i förhållande till Skatterna,
Rörelse Capitalet är tillräckligt, äfvensom då
det Sedelmynt, sorn utsläppes, anvä'ndes på
icke Productions företag, sådana som det ifrågavarande
eller Götha Canal. — Men om man
kan tänka sig en Conjuncture, där Näringarne
af brist på Rörelse Capital aftyna, då Productionen
minskas och i följe deraf äfven Exporten
5 men Importen, i synnerhet af nödvändighets-yaror
ökes: I en sådan Conjunc.
Den I 3 Februarii.
34»
ture skall ytterligare indragning af Sedelmyntet,
i stället för att öka, mera minska Sedlarres
värde, och en efter Näringarhes behof,
med noggrann urskiljning verkställd utsläppning
af Sedlar, öka, i stället för att minska
deras värde. — Om till Jordbruket i Sverige af
brist på Penninge förlag, produceras 50,000
Tunnor Säd mindre, 'än det skulle gjordt om
det ej saknat tillräckeligt förlag till Odlingar
och ett behörigt brukningssätt; så måste ju
detta qvantum Spannmål, förskrifvas från Utlänningen,
hvarigenom uppkommer ett större
behof af Växlar, en ökad Import, och häraf en
högre Cours samt äfven ett högre Agio, hvilket
senare i vårt Land för någon del bestämmes,
af samma Person och omständigheter,
som Coursen. Om således de Sedlar som utur
Banquen eller på Banquens Credit utsläppas,
användas på den inhemska Productionen, då
denna af en sådan utsläppning är i ett verkligt
behof, så icke minskas, utan till och med
ökes Sedlens värde.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag anhåller
vördsammast det Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes genom Proposition inhämta, huruvida
icke Högloflige Ridderskapet och Adeln
skulle behaga med mig instämma uti den önskan
, att Herr Friherre Anckarsvärd ville låta
särskildt till trycket befordra sitt nu upplästa
Memorial. Det torde för fullständighetens
skull ej böra saknas, till upplysning för dem,
hvilka lika med mig, ej förr än frågan blifvit
vederbörligen framställd och till fullo utredd,
342
Den 13 Felruarii.
kunna bestämma blifvande innehållet af deras
slutna Voterings-Sedlar,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemstälde
, om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma, i den af Grefve Spens framställde
önskan, att Friherre Anckarsvärd måtte anmodas
från trycket utgifva sitt ifrågavarande Memorial
-3 hvilket bifölls.
Grefve von Platen , Baltzar Bogislaus: Med
ledsnad uppehåller jag Högloflige Ridderskapet
och Adeln, när frågan om Götha Canal nu
icke är under hafvudsakeljg pröfning; men då en
värd Ledamot åter uppgifvit att Slussarnes antal
skall utgöra 61 hvaribland tvänne så kallade
bestämmande Slussar, så torde jag härvid
få upplysa, att samma Ledamot ånyo misstagit
sig, emedan de bestämmande Slussarne icke
äro 2tne utan 4 samt de andra vanliga Slussarne
icke 59 utan endast yj. Hvad angår
Kaijdammarne, är det väl sant att 8 eller 9
redan blifvit både uppförde och åter nedtagne,
äfvensom att några flera dylika ännu återstå
att uppbygga, men antalet af dessa Kaijdammar
uppgår dock aldeles icke, på sätt den värde
Ledamoten uppgifvit, till 1(5,
Herr Munch af RosenschöldJag har blott
gjordt en jemnförelse emellan det Byggnadsförslag
tillika med den Charta, öfver Canalanläggningen,
som år igro genom Canal-Directioneus
egen åtgärd framlades för Allmänheten,
och de uppgifter, som den nu sjelf
Den 13 Februarii.
343
framlagt öfver hvad som redar» af detta Arbete är
verksteldt. Om någon förändring idet år 1810
uppgifne Förslag skedt, så vederlägger det alls
icke min framställning af förhållandet emellan
18I0 års uppgifter, på hvad Arbete som skulle
göras, och 1817 års uppgifter, på hvad som är
gjordt. Men äfven om man gör jemnförelse
emellan de verkställde Arbeten, och de, som
nu säges återstå, blir förhållandet emellan hvad
som skall göras och är gjordt , i det hela detsamma;
sä att af Slussarne icke -Irdel af de
stora Kaijdammarne, icke |:del är färdig , samt
af gräfningen icke hälften. Förhållandet med de
många mindre Kaijdammar har jag icke omnämnt.
Herr Flach, Carl Fredrk: I sista Pleno, det
jag icke hade äran bevista, har en aktningsvärd
Ledamot till försvar af Götha Canal hållit
ett långt och prydligt Tal, det jag anmält
mig att få vederlägga. Men derutinnan förekommen,
får jag blott framställa i några få ord
hvad som undfallit de Herrar, som deras Utlåtande
redan afgifvit.
Prejudicatet af Fredric den II:dra är här*
städes så mycket mindre användbart, som han
icke anlagt några andra Canaler, än dem som
i vida mindre Scala haft för ändamål, att uttorka
Moråsen omkring Potsdam. Lika misstagit
är föregifvandet, som skulle Götha Canal
framställa hopp om fordelar, alla andra öfverträffande
— tvärtom , den saknar uppenbarligen,
och kan alldrig bereda de förmåner, som föranledt
anläggningen af Guropas märkvärdiga Canaler
— t. ex. de Engelska tjena hufvudsake
344
Den 13 Februarii.
ligen till transporterande af de oattömrnelige
Stenkols förråd som åtgå till fyllnad af allmänna
behofvet. •— De Holländske äro anlagde egenteligen
för att uttorka de om.itelige Träsken,
som blifvit förvandlade till frugtbara Fält;
Transporterne äro blott accidentaie. Languedocs
Canalen är anlagd åt Levantiska Handeln
till säkerhet emot Barbareskernes Capeder,
för att slippa den vådeliga omvägen genom Gibraltars
Sund; och så förhåller sig med alla de
Canaler, som i kostnads värde likna Götha Ca*
nal. J.tg kan deriöre, för min del, icke tillstyrka
fortsättningen af detta Canal Arbete ; likväl
hvad Westgötha sidan beträffar, talar derföre
dels, att dermed, är kommit sä långt, att det
kanske lönte modan köpa den erfarenhet, sorn
stadgar öfvertygelsen och som derigenom torde
bespara, åtminstone den tid och möda, som
annars i tidelängder, Medborgare skola förspilla
på disputer om försvarligheten eller oforsvarligheten,
att nedlägga detta, med eQ viss
ostentation, National fåfängan smickrande företag.
Men å Östgötha sidan, inser jag intet
skal, ytterligare i det samma fortfara. — Nej
Min HetrarJ mätte vi Svenskar en gäng af
skadorne blifva visa. Smidom dessa våra Bergborr
och våra Svärd till Plogbilar — gifvom
hf och frihet åt våra Nät ingar — inskränkom
vår Luxe — i ordning stabom vårt Peningevasende
— upprättom allmänna Crediten — Säkerhet
och förtroende Medborgare emellan;
och se! Dessa äro de C;nder, hvarifrån ensamt
skola tillflyta oss Medborgerlig vältrefnad
och Politiskt anseende,
Den X 3 Felruarii.
34?
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ»
de, att så väl Friherre Anckarsvärds ofvannämnde
Memorial, som de i anledning deraf
na afgifne Yttranden måtte till Stats- ooh
Banco-Utskotten remitteras; hvilket bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 13 Fe«
bruarii i{Ji8>
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet
Fyra särskildte af Friherre von der Lanken
von Wackenitz, Fritz,, samt Herrar Cederskjöld ,
Pehr Gustaf; Hederstjerna, Erland, och von
Stahl , Samuel, ingifne Memorial, innefattande
Anmärkningar vid Friherre Anckarsvärds, Carl
Hinric, den 9 sistledne Januarii till Stats-Utskottet
remitterade Memorial, angående förminsk.
ning af den indelta Arméen. Ut supra.
S. D. Remitterades
Till Riddarhus-Utskottet i
Ett af Herr Reuterskjöld, Adam Didrich,
angående de af aflidne, öfverste - Lieutenanten
346
Den I3 Februarii.
C. G. Reuterskjöld donerade fonder, ingifvit
Memorial, med anmodan till Utskottet, att, i
anledning deraf, samt i öfverensstämmelse med
Ridderskapets och Adelns den 27 sistledne Januarii,
förmiddagen, fattade beslut, vidtaga den
åtgärd, som kunde anses nödig. Ut supra.
S- D. Remitterades
Till Stats- och Banco-Utskotten:
Ett Memorial af Friherre, Anckarsvärd ,
Carl Hinric , innefattande Anmärkningar vid
Grefve von Plåtens, B. B., den 9 dennes eftermiddagen
till Stats- och Banco-Utskotten remitterade
Anförande, angående Götha Canal;
jemte yttranden i samma ämne af Grefve von
Platen samt Herrar Flach, Carl Fredric och
Munck af Rosenschöld, Eberhard. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan f till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 17 Felruarii.
347
Tisdagen den 17 Februarii.
Plenum klockan Tio förmiddagen.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel, uppläste
följande;
Vördsamt Memorial!
Då jag inför Högloflige Ridderskapet och
Adeln, vördsamt föreslog en tillökning å anslaget
för de Fria Konsterne, hvaraf en mindre
Summa skulle användas till Lithographiens införande,
anhöll jag, det mig måtte tillåtas, att
en annan gång fa utveckla detta ämne vidare.
Om jag, i afseende på nyttan af den omsorg
och vard, som de fria Konsterna kräfva,
ej behäfver vara vidlyftig, torde dock en förklaring
öfver Ordet Lithographie, såsom en för
de flesta ännu okänd sak, vara nödvändig. —
I förra hänseendet, skall jag således blott inskränka
mig till några strödda anmärkningar.
De Konsternas Idkare, som Nationen med
skäl kan berömma sig af att äga, hafva otvifvelaktig!
att leda väckelsen och utvecklingen
af deras Snille från de Inrättningar, hvarigenom
ett föregående tidehvarf förstod att på
en Jordmån, der de fria Konsterne icke voro
inhemska, fortplanta dem. Men om Efterverlden
gerna omtalar tider, hvarunder nya vägar
för Snillet och Konstfliten blifvit öppnade; sa fä
-
348
Den 17 Februarii.
ster dan varnande sin blick vid sådana, der
vården om de en gång beträdde vägarne saknades,
och de tili ätventyrs uppkomne hinderna
ej undanrödjas.
Sedan stiftelsen af den Musicaliska och
fria Konsternes Academie , hafva tiderna till
Mynt och allmänna Verldens förhåilander , undergått
stora förändringar. De för Lärarne vid
denna sednare Academie, kan hända till en
tarflig utkomst då tillräckelige Löner, är det,
vid förändrade omständigheter, nu icke mera.
Ett af de syftemål, hvarefter Konstnären sträf -  var, är att fredad för behofvet under sina kommande
dagar, kunna såsom Lärare ägna sin erfarenhet
till den konstälskande ungdomens ledning
och undervisning; men detta syftemål kan
han af förutnämnde orsak icke med säkerhet
uppnå. De små Professors-iönerne af ioq R:dr
B:co äro en ringa belöning för det kall Konstnären
har att uppfylla. Äfven om det lyckas
honom att erhålla till bestridande flera Professorater
och att dertill kunna förena uågon af
de varande Pensionerne, skall dock det sammanlagde
Resultatet, ej i Oeconomisktafseende
framställa en leende utsigt. Unirdomens håg för
Konst-Studier, sorn visserligen lifvas, om för fullkomnandet
af Talangen, en framtida belåning
är att förvänta, skall deremot förslappas, om
frugtan uppstår att förfela den samma. Kommer
erfarenheten härtill, att under sjelfva de år,
då förmågan tillåter ansträngning af krafter,
Konstnären sällan, uppnår gladare mål än blotta
sin utkomst, den artistiska äran oberäknad,
Den lj Februarii.
349
så äro Motive.na, för utvecklingen af Snillets
högre alster, ■) starka , hvilka dessutom sällan
stå tillsammans med Närings * omsorgerne.
Bland väckelserna till aktning och kärlek för
Konsterna , räknar val med skäl man annordnade
Samlingar af dess goda allster. Nationen äger
deraf i flera Konstens grenar.
Samlingen af
Taflor, Handteckningar och Gravurer, ar icke
i något iall obetydlig, och skulle om en ringa
summa användes för att gifva henne den anordning,
som vederborde , blifva ett hedrande
vedermäle af hvad Nationen fordom gjordt för
de sköra Konsterna, och komma att intaga ett
utmärkt rum bland Gallerier. Af brist på tillräckelig
local, äro nu dessa Taflor kringspridda
på flera ställen. Det Kongl. Museum äger
för sin Tafle-samling, endast en Sallon, oti 11-  räckelig att kunna inrymma de skatter som finnas.
En del deraf, känd under namn af Martelliska
Samlingen, äro af denna orsak otillgänglig;
men kunde visserligen så väl för Konstälskaren
som konstidkaren blifva gagnelig, om
medel vors att tillgå för de omkostnader som
erfordrades till densammas restaurerande och
placerande; men sådana finnas icke på den
Stat, der man borde vänta dem, —
Musicalika Academien, som på Utrikes
Orter vunnit det namn, att de största af tidens
Artister, ansett sig hedrade att deraf kunna
nämnas Ledamöter, är likväl till sitt bestånd
på så svag grund, att af dess egentliga Fond,
hvars Reyenue lärer uppgå till circa foo R;dr
Den 17 Februarii.
B:co, foga mera kunnat åstadkommas, till befrämjande
af hennes föremål än hvad sorn erfordrats
till Lön för en Academiens Secreterare,
och till vidmagthållande af en Elementar SångSchola,
efter en ganska inskränkt plan. - Endast
sedan fyra år tillbaka, då Academien genom
Hans Kongl, Majrts välgörenhet begåfvades
med en Summa af 10,000 R:dr B:co, blef
den satt i tillstånd att med mera framgång söka
uppnå målet för sin bestämmelse. Hon äger
nu , ett, efter vårt mindre behof, väl organiserat
Läroverk, försedt med utmärkte och
skickelige Lärare. Men de lyckligare följder,
som denna ökade tillgång framgent kunde framallstra,
skola åter försvinna, om ej en ersättning
erbjudes vid den sammas upphörande. Och
emedan af nämnde Summa 2000 R:dr årligen äro
använde, sä återstår blott ännu ett år, då Academien,
om icke Kongl. Maj.-ts Höga välgörenhet
mellankommer, måste återfalla till sin förra
inskräncktare verkningskrets: så vida ej Rikets
Ständer, med en allmän blick på de sköna
Konsternes område, finner nödigt att räcka
henne en skyddande hand, — Academien har
sedan sin tillvarelse icke ägt en egen Local för
sina Sammankomster, eller till förvarande af
sitt Bibliotheque och sina Handlingar. Hon har
således ofta lätt ombyta rummet för sina Sammankomster
och allmänna undervisningar, och
hade icke gästfriheten j sitt sköte upptagit henne;
hade Academiens Arbeten vid mångå tillfällen
för längre tid blifvit albrutne.
Jag har blott ytligt vidrört de omständig
-
Den 17 Februarii.
heter, som jag i synnerhet trott böra fästa
Högloflige Ridderskapets och Adelns benägna
uppmärksamhet; att mera u!veckla dem skulle
visserligen vara, att ännu mera visa behofvet
af en ökad omvårdnad för Konsterna , men det
skulle föranledt till en vidlyftighet, som visserligen
blifvit öfverflödig , om icke Högloflige
Ridderskapet och Adeln af inre böjelse lifvas
att gå Konsterna och dess Idkare med en uppmuntrande
och huld blick till mötes.
Det återstår mig att anföra några ord om
Stentrycket eller Lithographien. Den är en
gren af Graviir-konsten, ehuiu från dess vanliga
behandling fullkomligt skiljd. Uppfinningen
är gjord i Tyskland, omkring Ar 1800
och Resultaterna deraf hafva fullkomligt bevisat
de betydliga fördelar, man vid dess uppfinnande
anade. Under en skicklig Konstnärs
hand, kan den uppnå samma fullkomlighet,
som den vanliga Gravuren i dess olika orter.
Men äger den hufvudsakeliga förmån att kun.
na verkställas med nästan samma skyndsamhet
som en handteckning, och att lemna ett större
antal aftryck, än af graverade Plåtar kan er.
hällas. Denna method äger den märkbara egenskapen
, att man kan med skyndsamhet på
Stenen transportera, så väl Gravtirer som lemnat
Koppar prässen, och nyss aftryckte Skrifter,
hvilka sedan å nyo kunna aftryckas, och
derigenom mängfalldiga Upplagan, som att pä
enahanda sätt vinna aftryck af en Handskrift,
gjord med det erforderliga Chemiska Touschet.
För tryckning af Musicalier är Lithographien
3f2
Dm 17 Februarii.
serdeles användbar, hvartill den ock säkerligen
kommer att användas, dä de qväfvande band,
som ett exclusivt Privilegium pålagt hvarje
bemödande i denna viig, blifva förmildrade el.
ler komma till sin verkan att upphöra. Och
i vissa fall begagnas den med stor framgång,
i stcället för Typographien eller det vanliga
Styl-trycket, såsom vid alla dem , der Calculeroch
Räkningar ingå. Den Stenart, som härtill
uteslutande är gagnelig, finnes innom Landet,
och isynnerhet på en viss ort i Dalarne. Det
vore således en ny gren af Konst flit, en ny
Production, som genom denna Gravur-Method
kunde upplifvas.
Jag anhåller härvid vördsammast att till
Stats-Utskotfet få directe öfverlemna ett härstädes
i dessa dagar verkställt prof af detta
tryck.
Det torde synas att en sak, ägande de
ofvannämnde fördelarne, ej behöfde för dess
verkställande påkalla biträde af allmänna Medel.
Men de utgifter sorn erfordras, till härstädes
okände Aparaters förhrdig- nde, till erhållande
af de erforderiige Sten-arterne, hvilka
icke kunna vinnas, utan genom brytning på
djupet af ett obegagnat brott och till underhåll
af Foik, som skola inöfvas till nya Arbets
methoder , uppgå tiil omkostnader, hvilka
den enskildta mannen, som kan helga sin tid
till dessa yrken, sällan har tillfälle att använda,
eller om hau ägde det, skulle våga att
Din 17 Februarä. ' 353
det göra, då man nogsamt känner, att hvad
som företages i Konsternas väg, i afsigt att med
det allmänna gagnet förena det enskildta Interesset,
sällan om iclte högst långsamt uppfyller
det sednare föremålet; isynnerhet om
till sitt företag, han skall med lanta Penningar
vara underkastad de betungande vilkor, under
en allmän svår Pein inge-ställning, som endast
mera lönande Inrättningar förmå bära.
Nationen har aldrig tvekat ätt af Statens
medel lemna stora, och j3g vågar säga, stundom
för den allmänna välmågan betungande
biträden till bländande företag, fastän den
framtida nyttan deraf föga varit bevisad; men
den har deremot varit sparsam att understödja
den enskildta Medborgaren* som innom omfånget
af en stilla verknings-krets, söker genom
Konstflit och idoghet sprida verksamhet i Samhälls-lifvet.
Och likväl påkallas af allmänna
rösten uppmuntran och stöd för Konstfliten
och idogheten och det blir alltid en sanning*
att ingen gren af Industrien, dä den äger en
god syftning, är så obetydlig att den icke fortjenar
afseende.
t det jag vördsamt anhåilef att Högloflig^
Ridderskapet och Adeln ej täcktes med misshag
omfatta min framställning, vågar jag, i enlighet
med min förut gjorde Motion, föreslå: Ett
öka t! t anslag i allmänhet, till uppmuntran och
skydd för de fria Konsterna, hvars belopp
Stats-Utskottet sjelf täcktes efter omständigRidd.
och Ad. Fröt. lil. Bi 45 , 4$.
3f4
Den 17 Februarii.
heterna bestämma, samt att den mindre föreslagna
Summan ti'l Lithographiens införande,
måtte under samma Hufvud-Tittel utgå, till
ett belopp sf 2000 R:dr Banco, såsom ett
Räntefritt Lån, under fem års tid, eller till
nästa Lagtima Riksdag, att beviljas åt den,
som med insigt i nämnde sak, kan åtaga sig
inrättningen af ett Lithogrtphiskt Institut, på
sätt att han till det Allmännas gagn, förmår
svara emot det honom beviljade förtroende,
Begärdes på bordet.
Herr Mannerhjerta anförde vidare skrifteligen:
I
mina förnyfde Motioner om förändrad
riktning för Exclusiva Privilegier, har jag mera
sökt visa den skadliga verkan af de nu gällande,
än jag tilltrott mig utföra det Reglementariska
af de Författningar, som borde intaga
deras ställe. Jag har således endast
framställt allmänna Principer till grund för den
nya byggnaden; men jag har likväl tillförene
hänvisat till Franska Brevetterna och Engelska
Patenterna, hvilka jag ansågo med någon
förändrad form kunna lämpas till vårt Land.
Som Enskildt tillhörde det mig endast antyda
den förändring af Principe, jag ansåg i detta
ämne kunna föra till allmänt bästa, öfverlemnande
åt Utskottet att föreslå Stadganderna
och vägleda de Auetoritcters vidare åtgärd,
hvilka det åligger att till verkställighet befordra
Riksens Ständers önskningsmål.
Den ij Februarii.
35?
De omnämnde Lagame har jag också
mera kändt till sin anda än till sin införning;
men händelsen har i dessa dagar låtit komma
mig tillhanda en aurhentik Berättelse, om de i
Frankrike gällande Brevetter för uppfinningar,
äfvensom jag af en Landsman, sorn i 27 år
varit vistande i England, och under denna ti*
den beträdt Konstflitens bana erhållit en skrittelig
underrättelse om Engelska Patentatema.
Båda dessa handlingar anhäller jag vördsamt
att få tillfoga min i detta ämne redan gjorde
och remitterade Motion, och att således de
måtte äfven till samma Utskott vinna Remiss.
Denna åtgärd torde så väl kunna föranleda
till ämnets djupare omfattning, som att underlätta
Utskottets bearbetning deraf Ehuro
den ena af dessa Acter endast är öfversättning,
vågar jag dock anhålla att de båda måtte få
ett rum i Höglofl. Ridderskapets och Adelnss
Protocoller, och att till vinnande af detta än-j
damål det må tillatas mig att uppläsa dem.
Om ännu den tredje förnyade Motioner*,
af ett för Slöjder och Näringar så vigtigt ämne,
kommer att sakna en för Samhället välgörande
påföljd, önskar jag åtminstone få be*
reda dessa underrättelser ett rum, hvarifrån
de någon gång kunna uppsökas och blifva
gagnelige.
Om
Brevetter för uppfinningar och dg derföre gäl»
lande Lagar,
3j6
Den If Februarii,
Berättelse,
Inlemnacl till JMinistern för Inrikes Arenderne
af C. Costaz, Chef vid Bureauen för Konster vell
Slöjder.
Hvar och en medgifver nu för tiden rättvisan
af att försäkra åt Uppfinnare äganderätten
till deras företag; men om meningarne äro
bestämde i detta hänseende, så hafva de
länge varit skiljakiige om medlen , som böra
dertill användas. Några hafva ästundat uteslutande
Privilegier, hvars varagtighet icke vore
begränsad 3 andra deremot att dessa Privilegier
endast vore gällande under viss tid.
Denna skiljaktighet i omdömet har ägt rum
intilldess Lagarne af den 7 Januarii och 25
Maji 1791 utkomma, Sorn fastställa Brevetter
för uppfinningar. Dessa hafva tvänne föremål;
det första att ställa uppfinningarne under Lagarnes
beskydd; det andra att, då tiden af
Brevetten till ända löper, försäkra Allmänheten
om åtnjutandet af flera uppfinningar, som den
utan detta medel icke skulle utan ofullkomlig-en
känna, och hvars upphofsman, intresserade
att hålla sina åtgärder förborgade, kan hända
ofta dogo med hemligheten.
Man bör ej betragta Brevetterna, som en
ynnest, beviljad åt någon Enskild; de likna icke
heller de uteslutande Privilegier, som beviljades
af förra Styrelsen; de äro icke annat
än en Act, gifven ät någon Person, på dess
anmälan att hafva uppfunnit en Machin eller
ett behandlingssätt, ledande till ett nytt slag
Den 17 Februarii.
3S7
af Konstflit. Man kan icke erhålla dem utan
att hafva efterkommit vissa formaliteter. Den
sökande bör först inlemna till Prefecten i dess
Departement ett förseglat Convolut, innehållande
:
1:0 Sin ansökning, syftande att efter behag
erhålla en Brevett på Fern, Tio eller
Femton år.
2:o En beskrifning öfver de ämnen och
medel han använder.
3:0 Noga utförde Ritningar eller Modell
öfver föremålet af uppfinningen.
4:0 En förklaring in dupplo, öfver hvad
Convolutet innehåller.
Han bör dessutom betala en afgift mer
eller mindre stor i följd af tiden för Brevettens
åtnjutande, som icke får öfverskrida femton
år.
300 Francs för Brevett på Fem år.
800 Francs för Brevett på Tio år,
1,500 Francs för Brevett på Femton år.
Vidare 50 Francs för Expeditions-lösén.
Detta allt ingifves sedan till Ministern för Inrikes
Ärendtrne, som utfärdar Brevetten. Man
har ofta föreslagit att inställa afgiften , hvaraf
hälften bör betalas genast och resten efter sex
månader; men denna utväg har alltid blifvit
förkastad. Utom att det är rättvist, att åtminstone
låta den med Brevetten försedde
betala Expeditions-kostnader, skulle Taxans Lndragning
medföra den stora olägenheten, att
föranleda till en mängd Ansökningar utan vär
-
Den 17 Februarii.
de och nytta; Brevetterna skulle mångdubbias
och sluteligen hafva samma öde, som Charlatanernes
fordom erhållna Patenter.
Man erhåller Brevetter icke ensamt för
nya upptäckter. Lagen tillåter äfven att bevilja
dem för förbättringar eller för införandet
af en okänd art Konstflit. Men i detta sednare
fall h.r Brevetten icke längre varagtighet*
än som återstår på det Utrikes beviljade Patentet
för samma ämne. Ornamenter eller
Formers Förändringar, äro icke ansedde som
förbättringar; en tilläggning vid proceduren
erfordras: Regeringen är icke Domare öfver
godheten af den uppfinning hvarföre Brevett
ästuDdas.
Hvem det vara må, som har uppfyllt de
föreskrifna Formaliteterna i Lagarne af den 7
Jan. och 2? Maj. 1791 kan erhålla densamma;
dessa Lagar stadga uttryckeligen att den skall
utfärdas på blotta ansökning och utan föregången
Examen. Således kan den begäras för en
sak allmänneligen känd. Lagstiftningen är på
ett sätt sammanstämmande att den blir af ingen
nytta och äfven skadelig för Ägaren, om
ämnet hvarföre den blifvit beviljad, icke har
något redbart värde eller om detsamma varit
kändt eller utöfvadt före Brevettens datum.
Om upptäckten ej är verkelig, så äro omkostnaderne
förlorade, hvilka erhållandet af Brevetten
förordsakat. Om proceduren redan var
känd, så förordnar 16 Art. i Lagen af den 7 Jan.
rättighetens upphörande och Brevetten är utan
kraft. Man har icke kunnat uppfatta detta
Den 17 Februarii>
359
ämne på ett sätt mera visligt, mert tjenligt
att förekomma de bedröfliga toljderna af Auctoriteters
vald och Charlatanismens Cabaler.
Vid första åsigten synes det besynnerligt
att utfärda Brevetter på blotta ansökning; men
vid minsta eftersinnande etkänner man snart,
att man icke kunnat vidtaga bättre utväg. Må
det tillåtas mig att ingå i några detaiiler af
detta ämne} det är af nytta att upplysa dem,
som icke hafva kännedom af de skäl, hvilka
i detta fall vägledt Lagstiftningen.
Dessa skäl äro tveggehanda: De första
syfta att befria Styrelsen från omsorgen af en
svår Examen, och ansvarigheten af ett ofta
misstänkt omdöme; de andra att spara Uppfinnarne
nödvändigheten af ett meddelande, sorn
de finna onyttigt och hvaraf de kunna frugta
missbruk. Och i händelse af en föregående
Examen, hvilka borde de Committerade vara,
som ägde att utföra en sådan? Skulle det vara
Artister, gående samma bana som Uppfinnarne?
Men i sådant fall huru förekomma att
icke medtäflan, fördomen och egna interesset
ej hade inflytande på deras utlåtandt? Huru
åtminstone kunna öfvertyga Uppfinnaren derom
och Allmänheten, sorn han meddelade sin klagan?
Skulle man uppdraga Vetenskapsmän
denna Examen? Men d^rus Theoii, ehvad ljus
den må äga, kunde vara felande, när det handlar
om att erkänna Resultatet af erfarenhetens
eller snillets tillfälliga ingifvelse. I det éna
som andra fallet blottställer man sig att såsom
T)cn 17 Februarii.
otjenlig se förkastas sådan ny tanka, hvars
utförande, rik på Resultater, skulle hafva påskyndat
konstflitens framgång. I öfrigt kunde
Uppfinnaren förlora alif, i händelse af en föregående
Examen3 han skulle utan säkerhet
3tt vinna bifall, meddela ett behandlingssätt,
som man kunde afhända honom. I det mast
gynnande fall , hvad skulla frugten vara af
detta steg? att afvända nagra orimmeliga Förslager,
några otj oliga Inv. ntioner; men Allmänheten,
om man hade låtir dem framkomma,
hade snart bedömt de samma; och om Uppfinningen
är ufan nytta, skal! Uppfinnaren sjelf
sakna den i anseende till omkostnaderna för
Brevetten. Tror man detta skäl icke vara till»
räck eli g t-, för: att hos de vanligen foga berned,
lade .Artisterna motväga den fördom, man förmodar
dem hysa till fördel för deras upptäckter?
Hvilket ändamål på sin höjd bör man ef*
tersöka ? Konsternas framsteg. Detta ändamål
är det ej uppnådt genom (den fastställde gången?
Må Uppfinningen vara illusorisk , så löper
samhället ingen fara dervid, som för dess er*
hällande icke gjordt någon uppoffring; om den
Kr verkelig, har mman vissheten att deraf draga
fördel , emedan vid Breveftens till ända löpande,
Piocedurerua blifva af ett fritt och allmänt
bruk. Den händelsen återstår, dä Upp*
fiunaren skulle kunna af sin ansöknings-rättig*
h^t göra ett mot allmänna säkerheten stridande
och farligt bruk. Lagen har i detta fall
förutsett medel att beröfva honom en rättighet,
hvaraf han missbrukar, och äfven att be*
Itfålfe honom i följd ?,f förekommande fall,
Den 17 Februarii.
Den Ii3r äfvenledes förutsett medlen att fråntaga
honom en rättighet, som han skulle hafva
inkräektadt på bekostnad af en redan känd
sak.
Förlorad rättighet af Brevetter för Uppfinningar
kungöres på olika sätt3 först genom
Inrikes Ministern , dä man icke bär afbördat
afgiften innom den föreskrifne tiden} och för
det andra dä Uppfinnaren icke satt sin upptäckt
i verksamhet innom loppet af 2:ne år*
eller att han icke har rättfärdigat orsaken till
sitt dröjsmål,
Domstolarne förkunna äfven rättighetens
uppförande, då tvist uppstår emellan Innehafvaren
af en Brevett, som vill göra sitt Privilegium
gällande, och enskildta Personer , hvilka,
utöfvande samma industrie , påstå att den
till sin beskaffenhet förut varit känd, antingen
genom utöfning, eller af beskrifning i tryckte
och utgifne arbeten. Då är det de klagande
Parterna, som föranleda till Beslut ©m Rättig,
hetens upphörande.
Lagen, i det den anbefallt en sådan utväg,
har betragtadt Brevetten, som en tillhörighet
och allt hvad som har afseende på ägande
rätten tili dess natur och i dess utöfning, är
ur.derkastadt Lagskipande Magten.
Ett~ Engelskt Patent erhailes pä följande
sgtt.
362
jDen 17 Felfuarii.
Den Sökands infinner sig på Patent-Contoiret,
der Registratorn på begäran inskrifver
Rubriquen till det Patent han åstundar, hvarunder
namn och Adress uriderskrifves. Han
ledsagas derefter till en Ledamot af en viss
Rätt, (Court of Egnity, vanligen kallad Chancery)
af hvilken han tillfrågas, om han anser
sitt ämne vara nytt och likmätigt den ingifne
Titteln, hvilket den Sökande bejakar, enligt
hvad lian vet och tror. När Patentet sedan
är af Konungen underskrifva, och med dess
Handsigill bekräftadt, underrättas Sökanden derom,
och lemnäs 2:ne månaders tid från del6ammas
Datum, att ofelbart uppgöra sin Specification
eller beskrifning öfver Principen af sin
uppfinning, med uppgift på sättet att det verkställa.
När Specificationen innom föreskrifne
tid är gjord, inlemnas den in dupplo till ofvannämnda
Rätt, på hvars befallning han får
den stämplad med Rikets Stora Sigill, och
inregistrerad; hvarvid han ytterligare tillfrågas,
om han tror sig äga den rätt till Inventionen,
60m Titteln tillkännagifver • såsom antingen Egen
ny Uppfinning, eller ny Prindpe till förbättring
af ett föregående Patent eller nytt arbets sätt,
eller införande af Utländsk Invention. Om frågan
besvaras adfirmativt, är ban laglig Innehafvare
af Patentet med sin bifogade specification.
Regeringen lemnar honom för öfrigt
frihet att efter behag göra sin Manufactur omtyckt
och af Allmänheten eftersökt. Om någon
finner sig förnärmad af det gifna Patentet,
kan ägaren instämmas tili vanlig Domstol, då
han måste genom bevis befästa sin rättighet;
Ilen 17 Februarii.
363
I annat fall förfaller verkan deraf. I Landsorterna
erhållas Patent förmedelst betyg af
närmaste Auctoritet.
Den sorn gjordt någon uppfinning äger att
i Patent-Expeditionen låta inskrifva ett för gällande
Cavent, eller Förbud mot utfärdande af
Patent för redan namngifven invention, såvida
han derom icke behörigen underrättas.
C'
Då tvist uppkommer om företrädes-rätt
till en anmäld Uppfinning, afgöres densamma
vid behörig Domstol i följd af uppfinningens
ålder, eller den uppgift af Principen, som i
förseglat Convolut är inlemnat.
Prioriteten är gällande, om de tvistande
äro lika i Principen; men om de äfven händelsevis
i afseende på tiden öfverensstämma, äga
de att förena sig om samma Patent, eller må
den ena af den andra taga utlösen. I England
föreskrifves ingen tid till verkställande af ett
utfärdat Patent, emedan man förutsätter att i
ett Land, som äger liflig Handel, är egna Interesset
tillräckligt Motiv* till snar verkställighet.
I Patent-formulairet är tydeligen bestämdt:
Att ingen annan äger under Patent-aren tillverka
ät sig sjelf, ät de sina eller ät andra, sädana saker
som Patentet skyddar. I annat fall vöre det
samma af ingen nytta för ägaren, emedan många
ämnen så lätta att eftergöra, sedan vägen
dertill är visad, att om icke ditta förbe;
3^4
Den Februarii.
håll vore tydeligen stadgadt, skulle mången,
till uppfinnarens förfång, begagna sig deraf,
och han derigenom förlora sin påräknade belöning.
Intrång i Patent , bestraffas med pligt
för hvarje oloflig tillverkning, beräknadt efter
högt värde.
Begärdes på bordet.
Justerades Pleni-Protocollet för den 2 dennes
eftermiddagen.
Herr Stråle, Nils Wilhelm, uppläste följande:
Då
den uti nu uppläste Protocoll intagne
Voterings-Proposition både uti Ja och Nej Propositionen
innefattar bifall till Banco Utskottets
Betänkande, utbeder jag mig vördsamt att
till Protocollet få reservera min serskildta mening,
att, ehuru jag vid sådant förhållande,
sett mig nödsakad att, med Ja rösta för bibehållande
af Banco-Utskotters Betänkande oförändradt,
är jag dock af den öfvertygelse, att
samma Betänkande innefattar föreskriften i afseende
på Discont.Verkens förvaltning, hvilka
icke i närvarande stund bordt af Riksens Ständer
meddelas, så vida ett consequent handlingssätt
skall iagttagas och hvarje Medborgare
bibehållas vid dess genom Sveriges Lag och
J aga Stadgar tillagde rättigheter 3 och utbeder
jag mig att i korrthet fä framlägga de skäl, hvarå
Den 17 Februari i.
jag grundar denna min öfvertygelse. D.iscontVerken
äro icke omedelbarligen ställde under
Riksens Ständers Förvaltning. De utgöras af
enskildta Personer, som jemte Banquen med
Riksens Ständers tillstånd, ingått Bolag till Låne-Röreises
drifvande: Dessa, Bolag hafva Gäldenärer,
till hvilka Bolagets Penningar blifvit
utlånta. De hafva Borgenärer , som derstädes
insatt sina Penningar. Då nu Discont-Bolagen
upphörde att betala, fortfar likväl rättigheten
för hvar och en Borgenär, att i laglig väg hos
Disconten utsöka sin Fordran, att hos vederbörande
Executor begära sequester å Discontens
tillhörigheter och med förmånsrätt derutaf
söka sin betalning. Hvar och en Gäldenär der*
emot, som tillika var innehafvare af Discontens
Skuldsedlar eller Assignationer kunde obehindrat
använda dem till betalning af sin Gäld,
och dessa Borgenärers och Gäldenärers ömsesidiga
anspråk emot Disconterne skulle, om
saken lemnats sin fria obehindrade gåug, ound*
vikeligen satt Disconterne uti Concours-tillstånd
, såsom enda medlet att bevara allas lagliga
rätt. Detta har man likväl ansett betänkeligt,
och i denna sakernas ställning, tror jag
för min del, att Herrar Banco - F ullmägtige
handlat klokt, då de föreskrifvit att Läntagare
ej med Discont-Pappér skulle få liquidera sina
Skulder, emedan ett annat förhållande onekeligen
skulle vara förnärmande för de Borgenärers
rätt, som icke tillika voro Låntagare.
En sådan föreskrift kunde dock ej blifva beståndande
längre än intill dess Lagen gjordes
gälland®, och ehuru orättvist det ät? må vara,
3 66
Den l? Februarii.
att, i ett fall låta Lagen få sin helgd, men i ett
annat låta den hvila oanvänd, tror jag likväf,
att då frågan blivit väckt, Banco-Utskottet
varit föranlätit, att förordna om Föreskriftens
upphäfvande; men dä frågan derjemte uppstått,
om andra Föreskrifters meddelande till
Banco-Disconternes Directioner, dä tror jag för
min del, att man först bordt öfverväga, i livad
egenskap Riksens Ständer skolat meddela en
sådan Föreskrift, antingen såsom Delägare i
Disconterne, genom de dem lemnade Låne-biträden,
eller såsom Lagstiftande Magt. I förra
fallet torde ali åtgärd inskränka sig vid att bevaka
Banquens rätt, att utsöka Riksens Ständers,
genom Banquen hos Disconterne ägande
Fordringar. I det sednare åter torde man först
böra fästa uppmärksamhet derpå, att hvarje
Statens Medlem måite få tillgodonjuta sina lagliga
rättigheter, ty det måtte vara otänkbart,
att Riksens Ständer med uppsåt skulle vidtaga
sådana anstalter; att den ena Medborgaren
skulle lida i den rätt, honom efter Sveriges
Lag tillkom, och den andra åter erhålla en
fördel, hvartill han ej har lagligt anspråk. Det
är i afvagtan på Riksens Ständers åtgärd, som
enskildta Personer låtit sina Fordringsanspråk
hvila, och endast derigenom har det inträffat
att Disconterne ej ännu kommit i Concours tillsiånd,
men om Riksens Ständer meddela sådana
Föreskrifter, hvarigenom en del Borgenärer blifva
lidande, måste imn icke befara, att dessa Borgenärer,
för atr i möjligaste måtto bevara sin
rätt, skola begagna sina lagliga rättigheter och
det Concoitrs-tillstånd, sorn man velat förekom
-
Dm 17 Februarli. 367
ma, just derigenom »kall inträffa. Att en fortfarande
betalning af Disconternes Fordringar med
deras egna Skuldsedlar och Assignationer är förnärmande
för öfrige Borgenärers rätt, torde vara
obestriddigt, och då en sådan Föreskrift
meddelas, ser jag icks huru Riksens Ständer
kunna godtgöra den derigenom uppkommande
orättvisa , annorledes är att genast till fullo
betala hvar och en Borgenärs Fordran, såsom
den enda utväg att sätta Riksens Ständer i
tillfälle att med full rätt disponera om Disconterne,
och denna fråga torde vara af för mycken
vigt, för att genom ett preliminair-beslut om
förvaltningssättet af Disconterne afgöras. Man
har gjordt en skillnad emellan full liqvide af
en Fordran och den utväg, att Discont-pap-,
peren endast såsom Hypotheque skulle få deponeras;
men efter mitt omdöme kan härigenom
icke någon verkelig förändring i Gäldenärens
rätt uppkomma, ty om Concours skulle
yppas, vore enda följden att den Gäldenär,
som deponerat sådana Papper, måste med Borgenärs
Ed styrka, att han deraf varit innehafvare
förr än Concourssen yppades, och derefter
vore dess rått till qvittning å dess Skuld
lika obestridlig sorn förut. Af dessa skäl anser
jag för min del, att Riksens Ständer ej
bordt vidtaga någon reglementarisk Föreskrift
i afseende på Disconternes Förvaltning förr,
än frågan om dea hufvudsakeiiga åtgärd, sorn i
afseende på dem bör vidtagas, blifvit afgjord,
och derigenom bestämdt i hvad mån Riksens Ständer
kunna förordna om Disconternes tillgångar.
3 $8 -Efc'2 17 Fibruarii.
Herr Uggla, Göran Gustafa förenade sig
med Herr Stråle.
Justerades Pleni-Protocollet för den 7 dennes.
Herr Grefven och LandtMt rs'talken tillkän.
nagaf, att Hans Majit Konungen täckts utsätta
nästkommande Thorsdag den 19 dennes till
emottagande af Riksens Ständers stora Deputation,
samt hemställde, om icke Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter behagade mangrannt
i samma Deputation deltag;#, hvarigenom
någon anteckning således icke torde vara
af nöden.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och gillades följande från
Stats-Lltskottet inkomne saint den 13 j denna
månad på bordet lagde Utlåtanden.
1:0 Af den 23 sislleclne Januarii, rörande
föreslagne Prestebohl- friheter för nya eller framdeles
blifvande Kyrkoherde- och Capellans-Bostäilen.
4:0 Af den 31 sistlcdne Januarii, öfver Herr
Majoren Wilhelm Maximilian Garpe lans Memorial
, om ersättning eller Lån a* Majoren
yon Konow.
Den 17 Felruarii.
369
3:0 Af den 31 sistledne Januari!, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå Hat
Lagmannens J. G. Norlins underdåniga ansökning
om Löne-ersättmng.
4-0 Af den 31 sisth, Januarii, angående Riks*
dags-Fullmägtigen Erie Svenssons från Bohu*
Län Memorial, om indragning af AdelsfanéRegementets
Indelningar.
5:0 Af den 31 sistledne Januari!, i anledning
af Herr Lagmannens och Borgmästarens
j. lillbergs Motion» om Löners anslående för
Brottmåls-Domare.
6:0 Af den 31 sistledne Januarii, 1 anledning
af Riksdags-Fullmägtig3rnes, Anders Nilssons
och Olof Olssons från Wermeland Memorial,
om Kostnaden till sänkning af Sjön Werrn
el en.
7:0 Af den 3* Sistledne Januatii, angående
Harr MontgommerieS, Fabian, Memorial
om Sockne-Skrifvares antagande och aflöning.
g:0 Af den 31 sistledne Januatii, angående
Riksdags - Fullmågtigens från Wester- och
Norrbottens Län Memorial, om Resepenningaf
för Kronobetjeniogcn i nämnde Län»
9:0 Af den 3 i Sistledne Januarii, ofVCt gJOfde
Motioner, om boställen för Länsmän.
Ridd, och Ad, Pret. lil B,
4?» 48»
37©
Den 17 Februarii.
lo:0 Af den 31 sistledne Januarii, angående
föreslagen tillökning i Postskjuts Legan.
Herr Grefven och LandtMurshalken tillkän»
nagaf att Plenum kommer kl. \ till 5 i eftermiddag
att fortsättas.
Föredrogos ånyo och gillades följande från
Allmänna Besvärs- och Oeconomi® Utskottet
den 26 sistledne Januari! afgifne samt den 13
dennes på bordet iagde Betänkanden:
1:0 Rörande vissa omständigheter vid Indelta
Regementernas beklädnads sätt.
2:0 I arledning af ytkad befrielse för flere
Kronohemman i Norra Halland ifrån skyldigheten
, att aflemna Brantorf till Varbergs
Fästning.
3:0 I anledning; af gjord hemställan, om
Comministrarnes be frielse ifrån Skjutsningsskyldigheten
för sine Boställen under Krigstid.
4:0 Rörande skyldigheten att fortskaffa
Bref och Ordres innom Regementerna.
y.o I anledning af väckt fråga om upphäfvandet
af Kongl. Förbudet emot bruk och nyttjande
af arbetadt Silfver utöfver xo lods vigt.
Den 17 Februarii.
6:0 I anledning af väckt fråga om Mantals
Skrifningars och Uppbörds-Stämmors förrättande
innom hvarje Socken serskildt,
7:0 Angående yrkadt förbud för Jordägare,
att icke annorledes antaga Torpare å deras ägor1,
än att sådana Personer kunna af Lägenheten
hafva deras bergning.
Föredrogos ånyo och gillades följande från
Lag Utskottet inkcmne samt den 13 i denna
månad på bordet lagde Utlåtanden, nemligen:
1:0 Af elen 14 sistledne Januarii, angående
Stämningars och Communicationers verkställande
af Krono-Betjent elier Nämndeman, utan medföljande
vittne.
2:0 Af den 14 sistledne Januarii, angående
Cancellie-afgift för Ansöknings- och BesvärsSkrifter
i enskildta Mål.
3:0 Af den 14 sistledne Januarii, angående
förhöjning af de i 12 Cap. 2. §. RättegångsBalken
stadgade böter för part eller vittne, som
från inställelse vid Under-Domstol förfallolöst
uteblifver.
4:0 Af den 8 sistledne Januarii, angående
antalet af Nämndemän till Domhafvande* biträde
vid Militie Boställs-syner.
373
Den IJ Februarii.
5:0 Af den 8 sistledne Januarii, angående
åtskilige omständigheter vid Utmätnings-mål.
6:0 Af den 23 sistledne Januarii , angående
Riksdagsmäns rättighet, att utan annan än den
vid Riksdagen företedde Fullmagt, derunder bevaka
Enskildtes mål m. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna Besvärs-
och Oeconomi® Utskottets den 27 sistledne
Januarii aflåtne samt den 13 dennes på
bordet lagde Memorial, deruti Utskottet ansedt
ett af Friherre Wrangel , Henning, till Ridderskapet
och Adeln ingifvet samt till Utskottet
remitteradt anförande, angående angelägenheten
att emellan Riksdagarne förekomma afgörande!
af sådana mål, hvilka tillhöra Riksens
Ständers pröfning, enligt 44 §. i Rikidags-Ordningen
icke tillkomma Utskottets befattning.
Friherre Wrangel, Henning, anhöll, att dess
nyssnämde anförande, måtte remitteras till St3tsoch
Lag-Utskotten, dit ett Memorial af Herr
Berghman , Ambrosius Magnus, i samma ämne
redan blifvit förvisadt, hvilken Remiss uppå af
Herr Grefven och LandtMarskalken framstäld
Proposition af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs och Oeconomi®
- Utskottets den 26 sistledne Januarii
aflåtne, samt den 13 dennes, på bordet lagde
Den 17 Februarii.
373
Memorial, deruti Utskottet ansedt den från
Bonde-Ståndet remitterade Motion, angående
ett Spannmåls-Magazins inrättande i Borås innefatta
ett enskildt på undersökning beroende
mål, och således nu icke kunna af Utskottet
upptagas,
Herr Oxehufvud, Bo, anförde skrifteligen:
Riksens Högloflige Ständers OeconomiaeUtskott
har afslagit Motionen om en MagazinsInrättning
i Borås, på den grund att nödiga
upplysningar saknas, utan att tillfredsställa Oss
med underrättelse, huruvida sådana förgäfves
blifvit sökte, eller enligt våra i en aflägsen
Landsort boende Committenters åstundan kunna
beredas och vinnas.
För min del är jag öfvertygad, att icke
allenast tillförordnade Vice - Landshöfdingen,
utan ock de aktningsvärde tvänne Herrar, hvilka
icke längesedan styrt Elfsborgs Län, och
äro vid Riksdagen tillstädes, skola vitsorda,
nödvändigheten af i fråga varande MagazinsInrättning,
samt af välvilja för den Landsortens
gagn och bästa, hvars älskade och vördade
Höfdingar de varit, lemna alla upplysningar
som fordras.
Dessutom gifves tillgång, att i Landtmäteri
Contoiret af där varande Province-Chartor
erhålla locala underrättelser, att hela Härader
hafva 12 å 16 mil till Magazinet i Wenners
-
374
Den 17 Febrn arli.
borg, samt io å 12 mil till Magazinerne i
Jönköping och Götheborg.
I anledning hvaraf jag hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln vördsammast får anhålla,
att detta mål måtte till Utskottet blifva åierremitteradt,
jemte ödmjuk hemställan, att
detta för Landtmannen vigtiga ämne måtte blifva
efter infordiade upplysningar vid denna Riksdag
närmare granskadt; och i den händelse Utskottet
icke finner sig kunna i detta afseende,
gå Medborgarens förhoppning till mötes, så
lår jag lika ödmjukt utbedja att detta ärende,
såsom en Allmänhetens önskan, måtte hos Kongl.
JMajtst i underdånighet anmälas, med lika underdånig
anhållan om bestämd rättighet för Jordbrukare
af alla Stånd, (och ej med undantag,
sorn hittills varit brukligt,) få till närmaste
jMagazinet , så innom som utom Länet, lefverera
eller försälja den Spannmål, som af egen production
kan afiåtas.
Hos Hogvälborne Herr Grefven och Landt.
'Marskalken anhåller jag vördsammast om Proposition
, till Återremiss och att dessa mina anmärkningar
må med Återremissen till Utskottet få
åtfölja.
Herr von Stahl, Samuel, uppläste följande
Vördsamt Memorial!
Riksens Högloft. Ständers Oeconomiae-Ut«
skott har icke ansedt sig kunna afgifva något
Utlåtande, angående Riksdagsmännen Anders
Den 17 Februarii,
375
Danielsons och Olof Håkansons i Hedervärda
Bonde-Ståndet skrifteligen väckte Motion, om
en Magazins-Inrättning i Borås Stad. Innan
denna fråga företages till afgörande, får jag
den äran upplysa; att Borås är beläget i den
magraste delen af Elfsborgs Län, och i2 mil
från Vennersborgs Krono - Magazin. Alla de
Härader, som omgifva Borås, äro i behof att
hvarje år köpa Spannmål till utsäde och föda
om Sommaren. Då missväxt icke inträffar,
kunna väl Innevånarne i Skaraborgs Län
förse Orterne omkring Borås med Spannmål j
men som Allmogen icke alltid äger tillgång på
Penningar, nödgas de af en del Handlande i
Städerne, Götheborg, Varberg och Borås, förskaffa
sig denna nödvändighets-vara på Credit,
hvarigenom de tvingas att betala flera R:dr mer
för tunnan, än hvad Spannmålen Contant kostar.
Om derföre på något ställe Magazin anses
nödigt, torde det vara i Borås. Staten
kan ej af denna Inrättning något förlo.a utan
snarare årligen vinna, och jag anser för min del
det vara Statens oviikorliga pligt, att förskaffa
de sädesfattiga Orter tillgång på Spannmål emot
borgen, och sådan betalning att Staten eller
Magasins-Directioncn icke blir lidande. Nödiga
underrättelser om Ortens tillstånd och behof-
finnas i Kongl. Kammar- och Conr merceCollegierne,
och jag anhåller i största ödmjukhet
hos Högvälborne Herr Grefven och LmdtMarskaiken,
samt Högloflige Ridder.-kapet och
Adeln, att denna fråga måtte till Utskottet
återremitteras.
C|7<5 • Ven 17 Felruarii,
Herr von Schulzenheim, David (deri Sidre:)
Jag anser för min del detta mål tillhöra Statsutskottets
handläggning, desto häldre, som åtskillige
frågor af enahanda beskaffenhet äro
för närvarande uti samma Utskott anhängige.
Herr Grefven och LandtH/tarshalken hem.
Stälde, att den angående ett Spannmåls-MagaZ;ins
inrättande i Borås väckte Motion måtte
tillika med de i anledning deraf na afgifne
Yttranden, till Stats-Utskottet remitteras} hvil.
ket bifölls.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs
och Oeconom:* Utskottets den 26 sistledne
Januarii afgifne samt den 13 i denna
månad på bordet lagde Betänkande, i anledning
af vackt fråga om allmänna Landsvägar.
nes rätande och förkortande*
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde;
Sedan Herr Prosten Osterman framställt
den Motion, att genom tillägg i Lagen skulle
stadgas, att den, sorn på egen bekostnad förkortar
en Landsväg borde vara berättigad att
vid allmän vägdelning, denna iörkortning alle.
na tillgodonjuta, samt att äfven, med andra
väglotts ägare, i utbyte af vaglen ter ingå} och
Oeconomi* Utskottet, af anförde skal, instämt
i nyttan af sådan väg-föikortning, samt yttrat
det Landshöfdingaroe icke deremot lägga
Den 17 Februarii.
377
hinder i vägen; har det varit oväntadt att utan
att ingå i bestämdt svar på hvad i Motionen
blifvit föreslagit, eller huruvida vid allmänt
Storskifte af Vägar, der sådant förut icke blifvit
verkställda den som Landsvägen på egen
bekostnad förkortadt, borde allena äga förkortningen,
till afdrag i dess väglott, att tillgodo
njuta, Utskottet i slutet af Betänkandet, sig
utlåtit , att något stadgande derom vore öfverflödigt,
Och då Utskottets mening i premisserne
af Betänkandet icke kan anses såsom något
beslut, då densamma är obestämd, och något
Resultat af tillstyrkande icke dermed står i
sammanhang; så tror jag mig äga anledning
att, i ett förändrat Betänkande begära svar på
de i Motionen gjorde framställningar, om nemligen
Landsväg får på enskildt bekostnad
förkortas, och förkortningen allena komma den
till godo, vid allmän vägdelning, som densamma
verkställt, samt rättighet till byte af väg*
lotter, väglotts ägare emellan, varadem öppen.
Jag förutser, a»t om i detta afseende icke något
bestämdt stadgande föreslås, skall ändamålet
med Motionen, som åsyftar allmän och
enskildt nytta, alldeles förfelas, och sådana
företag, som äro i fråga, stundom alldeles komma
att bero på Embets- och Tjenstemäns godtfinnande,
då ingen föreskrift dertill Auctoriserar,
samt frågan om en väg-fieräkning vid en
vägdelning, sannolikt blifva ett tvisteämne a<
mellan vägdel ägame, om förhållandet i detta
afseende, icke genom Lag stadgas. I anled.
ning af dessa anmärkningar anhåller jag vördsammeligen
att Betänkandet mätte återremitte
-
378
Den 17 Februarii.'
ras; hemställande till Utskottets bepröfvande
om icke, med bibehållande af de premisser
Betänkandet innehåller, hvad föreslagit är,
kunde, såsom Resultat deraf, få godkännas.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef Allmänna
Besvärs- och Oeconomiae-Utskortets Betänkande
på grund af Grefve Gyllenborgs dervid
gjorde anmärkningar till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomiae-Utskottets den 26 sistledne Januarii
aflätne, samt den 13 dennes på bordet
lagde Memorial, angående yrkad befrielse för
gifta Personer från Bevärings-skyldigheten.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard .• Den
sista Motions-dagen, dä jag hade äran för Ridderskapet
och Adeln framställa denna Motion
tillika med flerp andra Motioner, var jag af illamående
hindrad, att bivista Plenum och att
mundtligen, som jag ämnat, närmare utveekla
Motiverne till dessa Motioner. Härigenom
blef ifrågavarande Motion ganska korrt, men
dock icke »å korrt, att den ju innefattade hufvudsakeliga
motivet för min framställning, hvilket
var, att de Personer, sorn jag föreslog skulle
undantagas från Beväringsskyldigheten, äro
gifta. Gifta Personer voro från denna skyldighet
undantagne den tid då Manskapets och i
Den iy Februarii.
379
synnerhet Landtvärnets misshandling afskrämde
hvar och en derifrån, och således kunde förmå
allt för många, 2tt genom Giftermål derifrån
frälsa sig. Men nu sedan ali farhåga för
fullgörandet af Beväringsskyldigheten upphört,
skulle ganska få, ja knappt någon ingå i Giftermål
blott för att befrias från denna skyldigheten
j utan följden af detta Stadgande, som
jag nu föreslagit, skulle nästan endast b.ifva,
att de få redan gifte af Bevärings-Åldern finge
blifva hemma hos Hustru och Barn. Men
äfven om antagandet af mitt förslag skulle
gifva anledning till flere Giftermål, så blefve
häraf den nyttiga, äfven med mitt förslag åsyftade
följd, att ett desto större antal Beväringsskyldige
för framtiden bereddes. En
sådan följd var onekeligen afsigten med den i
25 år, oaktadt så många den tiden rådande
olika Regeringar och Regeringssätt, i Frankrike
fortfarande articel i Conscriptions-Lagen,
som från Conscriptionen befriade alla gifta Ynglingar.
Om Ynglingarne i Frankrike äro något
förr till Giftermål mogna, ärt i vårt Land, så
voro de ock der vid tidigare ålder, nemligen
vid 18 år, ja ofta vid 17 år, underkastade
Conscriptions-skyldigheten, och de yngste, utgörande
första Classen, uttogos först, samt de
fleste år endast de. Vi hafva i Tidningarne läsit en
officiell framställning af nuvarande Konungens i
Frankrike Inrikes Minister, angående detta Rikes
inre tillstånd är igif, och i den uppgafs
Folkmängden till nära en million större på
Frankrikes gamla Territorium, än den varit innan
Revolutionen. En af orsakerne härtill an
-
383
Den 17 Februarii.
ser jag vara det stadgande i Conscriptions-Lager>,
som befi iadt giffa Personer från Conscriptionen.
Jag kan för öfrigt ej finna någon
giltig anledning nu mera till den farhågan, att
gifta Personers undantagande från Beväringsskyldigheten
skulle medföra någon känbar minskning
i de Beväringsskyldigas antal; helst, i händelse
af Krig, hvarken Giftermål eller någon
annan omständighet, undantagande ålderdom och
sjukdom, lärer afhålla många Svenskar ifrån
att i nödens stund taga till Vapen för sitt Fäderneslands
försvar,
I anledning häraf torde jag få anhålla,
att Oeconomiai-Utskottets Memorial måtte blifva
återremitteradt.
Friherre Drufva, Thure: Qeconomiae-Utskottet
har icke trott det vara dess skyldighet,
att uppsöka skälen till Herr Rosenschölds Motion.
För öfrigt har vid öfverläggningen uti
denna fråga förekommit, att åtskilige Ynglingar
på Ön Riigen och i Pommern åren igotS
och 1807 ingingo Giftermål med gamla Käringar,
för att derigenom undvika deltagande uti
det dåvarande Landtvärnef. Då dessa sålunda
ingångne Giftermål, långt ifrån att befordra,
snarare hindrade folkökningen, och då Utskottet
icke ansett det vara nyttigt att göra ändringar
uti den, angående /Allmänna Beväringen
nu gällande Författning, hvilken redan en längre
tid blifvit utan allt klander och med serdeles
beredvillighet verkställd; har Utskottet så
mycket mindre trott sig böta antaga Herr Rq*
Den 17 Februarii,
senschölds Motion, som derigenom endast hyende
åt fegheten och beqvämligheten skulle
kunna beredas.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric: Jag är af lika
tanka med Herr Rosenschöld och tror att det
varit Utskottets skyldighet att närmare undersöka
och utreda den väckta Motionen innan
bifall till densamma blifvit afstyrkt. — Om,
enligt Friherre Drntvas mening, någon gäng
handt, att den till Bevärings-ålder komne Ynglingen
uppsökt en gammal Käring till maka för,
att få hus och hem och undslippa Beväringsskyldigheten,
har otVifvelaktigt oftare inträffat,
att den unga kraftfulla Mannen, dels af nödvändighet
och dels af naturlig böjelse förenat sig
med den , som blifvit Fäderneslandet nyttig
genom uppfylda pligten att vara Mor. Det är
en skyldighet att försvara Fäderne-Jorden eller,
som efter min tanka är detsamma, den Egendom
mina Blodsförvandter tillhörer. — När den
nygifta 20 åriga Mannen , må hända redan Husfa.
derför en god Maka och flere Barn, ryckes från
dem för att till äfventyrs aldrig återkomma}
hvad har han då försvarat? Han har boitgifvit
det försvar, som han lofvade dem och de lika
med Staten, om ej mera, hade rätt att påräkna:
Vare det fjerran från mig att vilja frånkänna
Staten sin rätt till dess Medborgares
krafter för Sjelfförsvaret, men jag föreställer
mig mitt Fädernesland ännu ej så olyckligt, att
det för sitt Försvar behöfver på en gång hela
den Beväringsstyrka, som innom den föreskrifne
Bevärings-aldren kunde uttagas, och på så.
382
Den 17 Felruarii.
dan grund tror jag att den gifta Mannen, oumbärlig
för Maka och Barn, bör äga någon rätt
till frihet från Beväringsskyldighet, framförden
ogifta, som endast har pligt emot sig sjelf och
Fäderneslandet. Om ej gifta Ynglingar helt och
hållet kunna fritagas från Beväringsskyldighet,
böra de, elter mitt omdöme, innom de 5 utstakade
Bevärings-ären, åtminstone alltid uppflyttas
i femte Classen eller den Glass, som
sidst till Försvaret uttages. Jag begär Aterremiss
af ämnet till Utskottet och önskar att
dessa mina Anmärkningar mätte få Remissen
åtfölja.
Herr Munck af Rosenschöld. Friherre Drufva
har anfört, att en mängd af de åren 1806 och
I8O7 Beväringsskyldige i Pommern och på Ön
Rugen skolat, för att undgå Conscriptionen,
hafva gift sig med gamla Käringar. Jag vill
icke bestrida denna uppgift, så otrolig den ock
är3 men skulle samma uppgift framställas om
Svenska Bevärigsskyldige, sä motsäger jag den
bestämdt, såsom stridande både mot verkeliga
förhållandet och mot mine Landsmäns allmänt
kända Militairiska anda. Jag vill dock gerna
i anledning af Friherre Drufvas erinran, gå in
på det tillägg till min Motion, att från Beväringsskyldigheten
endast rrå fritagas sådana gifta
Personer, som ingått i Äktenskap med Fruntimmer,
hvilka icke äro Käringar.
Grefve Spent, Jacob Melker.- Jag vill ej bestrida
Återremissen till Utskottet af detta mål,
i anledning af de nu gjorde Anmärkningars
Den 17 JFebruarii.
383
fastmer anhåller jag att, då troligen aiit hvad
som i denna sak blifvit yttrat, kommer att till
Utskottet åter beledsaga Memorialet, den An«
märkning jag nu ernar framställa måtte erhålla
samma förmån. Jag kan ej föreställa mig att:
Statsborgarens pligter mot Samhället någonsin
skulle kunna anses uppfylde, endast derigenom
att han bidrog till sitt SJägtes fortplantning. Jag
har dock trott mig marka något dylikt såsom
liggande till grund för den opinion, att mången
som gift sig, anser sig blott i stöd deraf
äga skäl att undandraga sig deltagande i Statens
vigtigare eller mindre vigtiga varf. Deni
na fördom tyckes i synnerhet hafva vunnit insteg
i de så kallade högre Medborgare Classerne,
men jag tror att i stället för det fördomar
eljest lättast utrotas genom de högre
Classernes exempel och verkan på de lägre,
förhållandet här bör och kan blifva tvertom.
Jag fruktar nemligen, att hvarje eljest oberoende
Man, hvilken såsom ung gift sig, skall
anse sig äga en af sjelfva Lagstiftningen erkänd
rättighet att ej vidare uti Statens tjenst
uppoffra krafter och skicklighet, om Riksens
Ständer, blott för den nämnda orsaken, frikallar
Medborgaren från den annars för alla gemensamma
naturliga skyldigheten, att försvara Fäderneslandet.
Herr Munck af Rosenschöld.- Man bör äfw
ren besinna, att gifta personer ej blott hafva
den pligten, att afla Barn, utan ock den, att
föda dem, samt uppfostra och dana dem till
nyttige Medborgare. Äfven för sednare ända.
3^4
Den 17 Februarii.
målet bör gifta Män tillåtas, att, så mycket
möjligt, få blifva hemma hos Hustru och Barn.
Herr af Brinkman, Gustaf: Det stora ändamålet
med Författningen, angående Allmänna
Beväringen hvilar hufvudsakeligen derpå, att
icke några undantag från skyldigheten att deruti
deltaga må kunna äga turn.
Den gifte Medborgaren är lika skyldig
som den ogifte, att försvara Fäderneslandet.
Jag bestrider således det af Herr Rosenchöld
föreslagne undantag, hvilket, om det beviljades,
kunde föranleda till flere dylika, och derigenom
öfverändakasta denna för Fäderneslandets
Sjelfständighet vigtiga Inrättning, samt anhåller
om Proposition till bifall af Utskottets Me*
morial.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de,
emot Oeconomi* Utskottets Memorial framställde
Anmärkuingar, hindra detsammas antagande
samt på sådan grund behagade Memorialet
jemte Anmärkningarne till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Mörner, Carl Stellan: Såsom Ord.
förande uti Allmänna Besvärs och Oeconomie*
Utskottet borde jag försvara Utskottets Betäm
kandej men då flere värde Ledamöter yrkadt
Den 17 Februarii.
3$J
Återremiss, anser jag det vara deras rättighet,
att få Betänkandet återremitreradt. Jag torde
dock få upplysa, att egenteliga skälet till Utskottets
ifrågavarande beslut var den hos Bonde-Standets
Ledamöter uti Utskottet enhälligt
rådande öfvertygelse , att Herr Kosenchölds
Förslag icke vore billigt. De andra Riks-Ståndens
Ledamöter voro i Utskortet af olika meningar
härom; men Bonde-Ståndets Ledamöter
funno den föreslagne befrielsen endast leda
till oordningar.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht: Jag
anser för rr.in del skyldigheten att försvara Fäderneslandet
böra gå framför den stt peuplera
dersamma , i synnerhet då, enligt Herr Rosenschöids
Förslag, antalet af Beväringen skulle
kunna på de första tjugo åren betydeligen
minskas.
Friherre Drufva, Thure: Om Herr Rosen,
schölds Motion antoges skulle derigenom säkerligen
hända, att hvarje förmögen Persons
Son, som lätteligen kunde erhålla en Hustru,
äfven derigenom från skyldigheten att deltaga
j Beväringen befrias; och följden häraf skulle
blifva dels afvund hos de mindre förmögne,
dels äfven oreda uti verkställigheten af Bevärings-Författningen.
Herr Munch af Rosenschöld: J3g för min
del tror icke, med Friherre Drufva, att hvar
. och en förmögen Persons Son skulle skynda.
Ridd, och Ad. Prot. JTI R- 49 > JO.
Den 17 Felruarin
att gifta sig för alt derigenom undgå deltagande
i Beväringen. Jag hyser bättre tanka om
Svenska Nationen, och är öfvertygad, att, nästan
utan undantag, hvar och en Svensk Man,
som ingår Äktenskap , är dertill föranledd af
ett högre och ädlare skäl, än feghet. Om, som
samma värda Ledamot sagt, endast förmögne
Personers Söner skulle gifta sig, för att undgå
Beväringen, så vore härmed den invändning vederlagd
, att mitt förslag skulle bereda en mängd
giftermål emellan så fattige Personer, att de
ej hade medel att föda och uppfostra sina
Barn.
Herr Nauckhoff: I anledning af hvad Grefve
Mörner nyss anfört, vågar jag blott utbedja
mig att Herr Rosenschölds väckte Motion jemte
den Discussion i ämnet, sorn i dag in Pleno
förefallit, må med de öfrige Respective MedStånden
communiceras 5 på det Ståndens rätta
mening i frågan må kunna inhämtas och ej anses
vara gifven i det Betänkande Utskottet
framlemnat. — Serskildt utbeder jag mig äfven
att framdeles, i händelse Aterremiss till
Utskottet sker och ej tre Stånd redan emot
all förmodan i ämnet fattadt definitivt beslut,
när Utskottets förnyade Betänkande inkommer,
få närmare utveckla de skäl, som föranledt mig
att den af Herr Rosenschöld väckte Motion
gilla och bifalla.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
å nyo, att Oeconomie-Utskottets ifrågavarande
Memorial måtte tillika med de dervid
Iden 17 Februarii. 387
framställde Anmärkningar till Utskottet återförvisas.
Hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo I.ag - Utskottets den 24,
sistledne Januarii afgifne samt den 13 dennes
på bordet lagde Utlåtande, rörande föreslagen
ändring i Författningarne angående Prestval.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag gillaf
visserligen de skäl, som Utskottet anfört till
styrka för dess afslag på Motionen. Men pä
andra sidan anser jag Votering vid Prestval
med slutna Sedlar af så oändligt mycken vigt
till förekommande af hat, osärnja och misshällighet
emellan Lärare och Åhörare, hvartill
Prestvalen hittills så ofta gifvit forsta anledningen,
att jag tror mig ej bora underlåta föreslå
ett Voteringssätt med slutna Sedlar, som
Skulle bibehålla hvar och en vid orubbad rätt
att i Valet deltaga, i förhållande till sin JordEgendoms
storlek: Och hvarigenom således
alla fördelarne af det föreslagna Valsättet skulle
vinnas, och alla de olägenheter, hvarpå Utskottet
grundat sitt afslag, undvikas. Detta
skulle nemligen kunna ske derigenom: Att den
innom Socknen befintlige minsta Hemmansklyfning
toges till enhet, och hvarje rustande aflemnade så
mänga slutna Voterings- Sedlar, sorn han ägde dylika
Hemmansdelar. Om till exempel de minsta
Hemmanskiyfningame vore Sextondelar j så
388
Den 17 Februariii
skulle hvarje Voterings-Sedel gälla för —^dels
Hemman. Den som då ägde ett helt Hemman
, aflemnade 16 Voterings-Sedlar: Den som
ägde 10 Hemman, aflemnade 160 och sä vidare.
Jag vägar derföre ödmjukast anhålla att
Utskottets Betänkande mätte tillika med dessa
mina anmärkningar återremitteras.
Herr Hammarslöld, Lorenzo: Då en mångfalldig
erfarenhet ådagalagt olägenheterna af
nuvarande Votenngssätt vid Prestval, har Ut-]
skottets yttrande, att man borde förblifva vid
det gamla Voteringssättet, såsom på gammal
häfd grundadt, förekommit mig nog besynnerligt.
Det är just detta gamia Voteringssätt,
nu mera olämpligt befunnit och till mångfalldiga
oordningar ledande, sorn nödvändigt måste
ändras, för att bibehålla Preste-Embetet i
sin helgd och undvika förargelse. Huru kan
man dä åberopa det gamla, när just det gamia
är nödigt att ändras? Men sättet huru Prestval
må kunna organiseras, så att icke någons
rätt förnärmas och likväl alla Chichaner före.
k o mm as, kan jag icke uppgifva. Jag tror att
det tillhört Utskottet att utfinna något sådant
sätt, Det af Herr Cederskjöld föreslagna synes
mig för min del, 1 anseende till den stora
mängden af Voterings-Sedlar, ganska kinkigt ,
och måhända äfven kunna lemna anledningar
till lika betydliga oordmngar , sorn det gamla
Voterings-sättet, blott framträdande i ett för-;
ändrat skic.^
Den 17 Februarii,
389
Grefve Spens, Jacob Melker: Att val och
Voteringar rörande Personer vanligen gifva de
största anledningar till misshälligheter emellan de
Röstande, tror jag vara så i allmänhet bestyrkt
af erfarenheten, att man ej behöfver hämta bevis
derföre endast af exemplet af Prestval.
Jag tror till och med , och hemställer till hvar
och en annans erfarenhet, om icke det samma
kan i lika hög grad inträffa, och inträffar
äfven der valen ske med lyckta sedlar. Då
möjligheten för den ena att få veta huru den
andra voterat, genom detta sednare Voteringssätt,
väl är försvårad men ej alldeles betagen,
tror jag icke att, så länge mänskliga svagheten
är nog stor för att bereda oenighet af olika
tänkesätt, den af Herr Cederskjöld föreslagne
ändring af Författningarne kan förekomma
de olägenheter, hvilka den är ämnad
att undanrödja.
Herr Cederskjöld : Jag täger mig friheten
ännu en gång yttra mig i detta ämne, blott
för att förklara, att jag omöjligen kan med
den sista värde Talaren inse, huru någon skulle
kunna utforska pä hvem man hade voterat.
Om hvarje Röstande blott aflemnade En Votering-Sedel,
och utanpå densamma tecknades
Egendomens storlek, då skulle man visserligen
ofta kunna efteråt upptäcka af hvem han hade
blifvit aflemnad. Ty om jag till exempel äger
2§ Hemman, och innom Församlingen ingen
annan Egendom fanns, af precist samma
storlek j så kunde vid Voterings-Sediarnes öppnande
, alla veta på hvem jag röstat, fvlen om
Den 17 Februarii.
till exempel minsta Hemmans-klyfningen vöre
g:de delar, oell jag hade aflemriat 20 slutna
och omärkta Voterings-sedlar, sä skulle förmodeligen
ingen dödlig känna mina Sedlar, åtskillda
ifrån de öfrige, och således ingen möjlighet
vara att upptäcka på hvem jag röstat.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham.- De täta
tillfällen jag i följe af min Embets-befattning
har att känna de många chicaner, som
vid Prestval förefalla, göra att ingen lifligare
än jag kan önska stadgandet af utvägar till
dessa chicaners förekommande 3 men hvarken
den Motion, som gifvit anledning till det nu
under öfverläggning varande Betänkande, eljer
det förslag, som den värda Ledamoten Herr
Cederskjöld nu uppgifvit, synes mig leda till
detta ändamål. De fleste klagomål öfver Prestval
komma att af Domare-magten afgöras,
och frågan ingår då merendels, hvilka varit
berättigade att välja, och till hvad grad de
dertill varit berättigade. Vid undersökningen
derom beror resultatet af utredningen, om hvilka
röster lagligen kunna fastställas eller böra
förkastas.
Skulle Voteringen genom slutna sedlar
•förrättas, så tjenade denna pröfning till intet,
och all möjlighet vore häfven att slita anförde
Besvär. Hvad Lag-Utskottet nu i sitt Betan:
kande yttrat, anser jag således vara rätt och
tillräckligt i afseende pä den gjorda Motionen,
ehuru jag visst tror det vara vigtigt om andra
utvägar kunde utfinnas, till hämmande eller
Den 17 Februarii.
391
minskning af täta chicaner, hvilka dock ej i
anledning af denna Motion nu kunna föreslås.
För min del anhåller jag att Lag-Utskottets
Betänkande måtte bifallas, eller att, om Högloflige
Ridderskapet och Adeln deraf skulle
besluta Återremiss, detta mitt yttrande måtte
detsamma åtfölja.
Herr Munck af Rosenschöld..- Flere Bönder,
hvilka med sina röster deltaga uti Prestval,
kunna icke ens skrifva sina namn , och således
ännu mindre Voterings-Sedlar.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
Proposition till bifall af Lgg-Utskottets ifrågavarande
Betänkande , hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
21 sistledne Januarii afgifne, samt den 13 dennes
på bordet lagde Utlåtande, rörande åtskil.
lige föreslagne ändringar uti Lagens stadgande-,
om Testamenten.,
Gretve Spens, Jacob Melker: Jsg kan ej;
för min del dela den åsigt, som Lag.Utskottet
uti ej mindre detta än åtskjliige andra af
sina Memorial synes hafva fattadt af sin befattning
med Lagstiftningen, eller gilja den
arbetsplan det i följe deraf för sig uppgjort;
att uppskjuta allt partielt bearbetande af de till
Utskottet remitterade serskildta Lagfrågor,,
392
Den 17 Fetruarii.
derföre att en Comité är sysselsatt att utarbeta
ett systematiskt förslag till en total
Lagförändring. Ingen kan mer än jag önska
öfverensstämmelse och systematiskt sammanhang
emellan Lagens åtskilliga bud, ingen kan
af denna orsak med upprigtigare fägnad emotse
verkningarna af de steg. Riksens Ständer
tillstyrkt och Kongl. Majit täckts vidtaga,
att låta genom en serskildt tillförordnad LagComité,
öfverse de gamla Lagarne och bereda
ett från säkra principer åtgående och i
sina minsta detaljer dermed sammanhängande
Lagverk. Men som under den tid ett sådant
behöfves utarbetas, granskas och antagas, vi
onekeligen äfven äro i behof af Lagar, och
af så goda Lagar sorn möjligt, inser jag intet
skäl, hvarföre vi icke skola begagna de möjliga
tillfällen, sorn gifvas oss, att erhålla rättelse
uti de af gamla Lagens enskildare föreskrifter,
hvilka vi kunna finna vara i behof
deraf och i afvaktan af de större fördelar, som
kunna h.imtas af en fullständig förbättring , betaga
oss dem, sorn under tiden kunnat blifva
en följd af partiells rättigheter. Det är af
denna orsak, sorn jag föreslår, att så väl detta
Lag-Utskottets Memorial, som de andra
af dem, hvilka nu hvila på bordet, hvaruti Utskottet
på samma sätt, som i detta, endast
tillstyrkt frågornas hä^skjutande till Lag-Comitéen,
måtte återremitteras.
Herr Grefven och Lande Marskalken hemställde,
att Lag-Utskottets ifrågavaiande Ut
-
Den 17 Februarii.
393
låtande måtte af Ridderskapet och Adeln
gillas.
Ropades Ja blandat med några Nej.
Då Grefve Jl/Iörner, Carl Stellan, härvid
anmärkte, att Propositionen blifvit med ja och
Nej besvarad, förklarade Herr Grefven och
LandtMarskalken det han tyckt sig höra långt
flere Ja än Nej, samt att Lag-Utskottets Betänkande
således vöre af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 23
sistledne Januarii ailåtne, samt den 13 dennes
på bordet lagde Memorial, angående åtgärders
vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende.
Herr Ancharsparre, Ingemar August, anförde
skrifteligen:
Då det är af högsta vigt, att äga tydeliga
och väl organiserade Lagar, men så väl
allmänna Civil och Criminal-Lagen, som ock
i synnerhet Sjö-Lagen sakna dessa angelägna
egenskaper, tror jag det vore nödigt få veta i
hvad belägenhet alla dessa Lagars omarbetande
för närvarande befinna sig. Under den af
Högloft. Utskottet omtalte korta tiden, emellan
den sista och denna Riksdag , hvilken likväl
var 2 hela år, borde en stor del kunnat
hinnas färdig. Jag föreslår vördsamt, att Be-i
394
Den 17 Februariu
tänkandet återremitteras, på det att Utskottet
må komma i tillfälle att söka underrättelser
om det skick hvari dessa omarbetningar befinna
sig, hvarjemte om Ledamöterne af dessa
Comitéer till omarbetning af allmänna Civiloch
Criminal, samt Sjö-Lagen, derföre åtnjuta
årliga arfvoden så länge arbetet varar, jag anser
iämpeligare, att detta årliga arfvode måtte
förvandlas till en viss bestämd vedergällning,
då dessa arbeten blifvit färdiga, hvilken förändring
torde medföra en nödigt flitig handläggning
vid dessa angelägenheter.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition blef Lag-Utskottets
Memorial, i anledning af Herr Anckarsparres
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
äterremitteradt.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets
den 30 sistledne Januarii aflåtne, samt den 13
dennes på bordet lagde Memorial, angående
Representations- förändrings-frågaris närvarande
skick.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus
uppläste följande:
Enligt af Högloflige Constitutions-Utskot-,
tet meddelade upplysningar, står denna fråga,
ehuru skriden närmare möjligheten af sin utveckling,
likväl, hvad arbets-åtgärderne beträf--
Den 17 Felruarli.
395
far, anna på samma punct, som vid sista Riks*
dag. Utskottet anser sig bandet af förra
Ständers opinion om nödvändigheten af Statistiska
uppgifter till ledning vid det uppgifvande
förslaget och anser sig icke tillständigt
att utan serskildt föreskrift derifrån afvika.
Ifrån denna det i-Iöglofliga Utskottets opinion
nödgas jag afvika. Jag tror att gamla
opinioner alltid måste vika för nya opinioner,
och att de aldrig, i egenskap af opinioner
blott kunna få förlama Grunölagarnes kraft.
Det fins intet Riksens Ständers beslut att med
frågan om förändring i Representationen, det
vill säga att med frågan om de Classers upptagande
i Representationen, hvilka nu äro derifrån
uteslutne , skulle fördröjas intill dess att
Statistiska uppgifter hunnit insamlas. Om än
ett sådant beslut af 18U års Ständer varit
fattadt, skulle det af nu församlade Ständer
kunna upphäfvas. Men Riksens Ständer hafva
blott i anledning af Constitutions Utskottets
opinion om behofvet af Statistiska uppgifter
i underdånighet hos Kongl. Majit anhållit
att dessa uppgifter måtte anskaffas.
Jag för min del anser Constitutions-Utskottet
vara hvarken bundet till sin frihet eller
hindradt ifrån att fullgöra åliggandet att
upptaga och besvara en på bordet liggande
fråga j och jag anser ingen serskild föreskrift,
att lemna större afseende åt Laparnes än åt
O
opinionens kraft, i detta fall vara nödvändig.
396
Den 17 Februarii.
Om denna min tanka erhåller Högloflige
Ridderskapets och Adelns bifall, torde Höglofl.
Constir.utions-Utskottets Betänkande blifva återremitteradt.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef Constitutions-Utskottets
Memorial, i anledning af
Grefve von Schwerins dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittpradt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan £ till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 17 Februarii.
Plenum klockan half y eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från Stats-Urskottet inkomne, samt den 13 i
denna månad på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen.
1:0 Af deri 31 sisth Januarii, 1 anledning
af Kongl, Majds Nådiga Remiss uppå Herr
Den 17 Februarii.
397
Stats-Commissarien Widegrens ansökning, om
Gratification och Lön-förhöjning för Kamere.
raren Mullern.
2:0 Af den 31 sistl. Januarii, angående
Herr Öfver Hof-Jägmästaren Grefve von Rosens
Memorial, om Arfvode för Secreteraren
vid Öfver Hof.Jägmästare-Embetet.
3:0 Af den 31 sistl. Januarii, angående
sökt ersättning till Städerne för deras andel i
Accis- och Bakugns-penningar.
4:0 Af den 3I sistl. Januarii, i afseende
på Herr Fritz Ebels Memorial, angående vissa
föreslagna förmåner för Segelduks Fabriques.
Idkare.
5:0 den 31 sistl. Januarii, angående
Riksdags - Fullmägtigens Herr L. G, Bagers
från Malmö Motion om understöd af allmänna
Medel för fullbordandet af Hamn-byggnaden
derstädes.
6:0 Af den 31 sistl. Januarii, angående
Riksdags-Fullmägtigen Olof Bagges Memorial,
om understöd för Fiskare i Bohuslänska Skä^
gården.
7:0 Af den 4 dennes, rörande väckt fråga
om Götheborgs Stads befrielse ifrån Inqvarteringen
åt den derstädes förlagde Esquadre af
Arméens Flotta.
393
Den 17 Februarii.
8;0 Af elen 4 Jennes, angående af Herr
Hammarhjelm , Carl Fredric, föreslagit Arfvode
- för Herr Öfverste-Lieutenanten Warberg, sä
O
' ,
som Hydrograph lör Sjön Venern.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottefs den 4
dennes afgifne, samt den 13 i denna månad,
på bordet lagde Utlåtande öfver Herr Vicepresidenten
H. W. lserhjelms Motion, omförbättring
i aflöningen för Ledamöterne i Rikets
Allmänna Ärendets Beredning.
Herr Iserhjelm, Hentic Wilhelm, bade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes så lydande:
Då
Högloflige Stats-Utskottet uti sitt afgifne
Yttrande öfver min gjorda Motion, om
Löne-tillökning för Ledamöterne af Rikets Allmänna
Ärenders Beredning anfördt, att jag sökt
denna förmohn åtminstone från innevarande Års
början , bar Utskottet något stympat framställt
min anhållan, sorn jag nu får vördsammeligen
uppgifva vara, att samma Löne-förhöjning , som
de Civile Pcnninge-Löntagare, år 1815, blifvit
tillagd, måite etter enahanda grunder, åtmin*
stone från detta Ärs början, så framt icke sådant
kunde retroactivt ifrån lika tid med andra
Löntagare, varda förunnad Ledamöterne af Rikets
Allmänna Ärenciers Beredning. Min anhållan
innehöll således tvänne Alternativer, hvilka
bägge, utan att vara serskildt upptagne,
Den 17 Felruarii.
399
Stats-Utskottet afstyrkt, och det af arne skäl,
nemligen:
1:0 Att Ledamöterne af nämnde Beredning
i allmänhet innehafva andra Embeten med
deratföljande Löner pä Rikets Stat, hvarpå förhöjning
anslogs vid sista Riksdag, hvilken tillökning
i Lönerne icke afdiages uppå eller minskar
de för dem förut bestämde /irfvoden för
Berednings-göromålen, och
2:0 Att Rikets tillgångar ej medgifva någon
förbättring i dessa Embetsmäns Aflöning.
Hvad det första skälet vidkommer, så får
jag nämna, det anförandet, att Ledamöterna
af Beredningen i allmänhet innehafva andra Embeten
med deråt följande Löner pä Rikets Stat,
är nu icke alldeles enligt med rätta förhållandet;
ty af de Sju Ledamöter, af hvilka Beredningen
för det närvarande består, då en Plats
är Vacant, innehafva endast 3:ne Löner på Rikets
Stat, och de öfrige fyra det förmodeligen
i Stats-Utskottets tanka ansedde betydeliga -  Arfvode till sitt fulla belopp af Ett Tusende
Riksdaler årligen.
Detta skäl tyckes äfven endast vara lämpeligt
i anseende till de få, hvilka jemte en
andel af Berednings-Arfvodet hafva andra Löner
på Rikets Stat 3 men deremot är det andra
skälet af bristande tillgångar lika för alla, de
må innehafva andra Löner på Rikets Stat eller
ej. Jag medgifver, att detta är ett så kraftigt
skäl, och kan endast beklaga det Folk, sorn
400
Den 17 Februarii.
är så fattigt, att det ej kan eller får vara
rättvist, samt framföra den önskan, att både
nu och framgent samma språk måtte hållas,
när frågor om mera nödige utgifter torde uppstå.
Ett sådant förhållande lärer också hafva
foranledt Siats-Utskottet att endast anföra, men
ej med ett ord vederlägga de skäl, jag i mitt
Memorial andrågif. Deras vederläggning skulle
jemväl hafva besynnerligen contrasterat med de
skäl, Stats-Utskottet sjelf nyttjat i sitt Utlåtande
af den 23 sistledne Jar.uarii, då StatsUtskottet
afstyrkte bifall å den sökte förbättringen
i Aflöningsvillkoren för Krigs-RevisionsBetjeningen
i Kongl. Kammar-Ratten; nemligen
att denna Betjening blott innehafver en extraordinarie
befattning och att för den blifvit Provisionel
bestämde vissa Aflöningsvillkor, omständighetere
som utgöra motsattsen af förhållandet
med Allmänna Ärendernes Beredning ; ty
hvarken kan dess befattning kallas extra-ordinaire,
eller dess Aflöning Provisionel.
Genom dess beräknande äro i synnerhet
de Ledamöter af Beredningen lidande, hvilka
ej innehafva andra Löner, hvaremot för både
Civile- och Militaire-tjenster , hvilka omkring
samma tid inrättades, sorn Beredningen, vida
högre Löner blifvit sedermera anslagne- Sluteligen
öfverlemna!' jag vördsammast till Höglofl,
Ridderskapets och Adelns eget ompröfvande,
huruvida dessa Anmärkningar vid Stats-Utskottets
Utlåtande ma föranleda till dess Återremiss
eiler ej.
Herr
Den 17 Felruarii.
401
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg Herr
Iserhjelms Anmärkningar hindra antagandet af
Stats-Utskottets Betänkande samt på sådan grund
behagade detsamma jemte Anmärkningarne till
Utskottet återremittera.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskal~
ken gjorde Proposition till bifall af Stats Utskottets
Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Företogs till pröfning Stats-Utskottets den
4 dennes afgifne, samt den 13 i samma månad
på bordet lagde Utlåtande, angående väckte
Motioner, om förbättring i Landt- Räntmästarnes
Lönings-villkor.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hade
inlemnat ett Memorial, som upplästes, så lydande
:
Riksens Högloflige Ständers Stats-Utskott
har, i afgifvit LTtlåtande, tillstyrkt någon, fast
obetydelig, tillökning i Landt-Räntmästames
Löningsvillkor; och som jag anser det minsta
häruti vara öfverflödigt; så får jag den äran
uppgifva de skäl, som grundadt denna min öfvertygelse.
Ridd. och Ad. Prot. lil B. $1, j2.
40J jOen 17 Felruariit
Då man vill bestämma en Tjenstemans
Lön, i förhållande med dess Tjenste-befattning,
synes man böra considerera: Om dess göromål
äro mer eller mindre trägne och huruvida Tjensten
medförer några betydelige, eller inga Utgifter,
samt om han är betald i billig Proportion
med sina Vederlikar. Vid tillämpning häraf
på en Landt-Räntmästare , finnér en och hvar
som känner beskaffenheten af hans Tjenst, att
den är alldeles icke mödosam, och att han i
största mak Iean göra den sjelf, utan att ens
behöfva Skrifvare-hjelp, så vida han ej finner
det under sin värdighet, att sjelf renskrifva
sina Förslager och Räkningar.- Att han kan förrätta
den i sin kammare och där emottaga Lefvereringar
för Ränteriet, samt inlösa de anordningar,
som kunna uppvisas, utan att behöfva
gå oftare utur Huset, än då Insättningar skola
göras i Ränteriet, eller detsamma skall inventeras
, hvilket åtminstone icke sker oftare än
en gång i månaden. Han har alltså ingen kostnad
i och för Tjensten. Beträffande dess Inkomster,
så har han, en och annan undantagen
, 200 D:lrs S:mt Indelt Lön på Konung
Carl XI:s Stat, som i förvandling utgår med
öfver yoo R:drj der vill säga lika mycket som
en Capitaine med Compagnie, hvilken i värdighet
är mycket öfver en Landt-Räntmästare och
i sin Tjenst får göra mänga Resor, bivista flere
Möten och derunder hafva många depencer.
Derutöfver har en Landt-Räntmästare betyde,
ligt i Remiss-lage, hvilket efter hvad en Anonyme
uti Allmänna Journalen N:o 3^ för den
12 i denna månad, ganska rigtigt anmärkt, tid
Den 17 Februarii.
403
efter annan blifvit ökadt, dels till Procentens
belopp, dels och i synnerhet igenom den efter
hand förhöjde Bevillningen och flere i senare
åren p&bjudne nya Skatter, såsom SaltpetterAfgift,
Passevolance-Medel och mycket mera;
hvartill nu kommer Begrafnings och Kröningshjelp.
Laget för Bevillningen ensamt, måtte
fått en högst betydelig tillökning, då Sverige med
Finland, och till år 1789 utgjorde blott ra Tunnor
Guld i Bevillning, och nu, utan Finland, erlägger
vid pass 150 Tunnor Guld. Man kan deraf
sluta till huru stort belopp Remiss-laget na
går, emot hvad det förr gjordt, och att det fler-,
falldigt ersätter Myntets fallna värde. Också har,
efter hvad Anonymen uppgifvit och jag sedan
sjelf af de i Kongl. Kammar.Rätten till Revision
inneliggande 1814 års Lands-Böcker, funnit
bestyrkt, Remiss-laget för ett af de större
Länen gjordt 1190 R:dr, och i ett af de min-i
dre syo R:dr, oberäknadt Krigs-Collegii- och
Magazins Directions-Medlen. Denna sednare
Summa har Anonymen upptagit blott till fjo
R:dr, hvilket är antingen skrif- eller tryckfel.
Enär således en Landt-Räntmästare kan tjena
för emellan 13 och 1800 R:dr, måtte han vala
mycket mera betald än sine jemnlikar. Och
då man eftersinnar, att Embetsman af TromansGraden,
såsom Ledamöter i Allmänna Beredningen,
Vice-Presidenter, Revisions-Secreterare,
Hof-Rätts. och Collegii-Råder med flere, hvilka
sä väl i anseende till deras Embetens vigt
för Samhället, som deras Rang och värdighet,
äro så ojemnförligt öfver Landt-Räntmästare,
sorn ej ens hafva någon Rang, icke njuta af
404
Dm 17 Felmari!•
Staten 1800 R:dr ärligen 3 så bör väl all fråga
om tillökning för dessa sednare derutöfver alldeles
förfalla.
Jag får derföre vördsammeligen anhålla,
atf ifrågavarande Betänkande mätte blifva antingen
afslagit eller återremitteradt, förvissad
att Utskottet i senare fallet vid Sakens betraktande
utur den synpunct, jag haft den äran
framställa densamma, skall finna skäligt tillstyrka
att Landt-Räntmästarnes Lönings-villkor
få förblifva vid hvad de nu äro, såsom ganska
tillräcklige, om icke öfverdrifne.
Friherre Drufva, Thure: Som jag tror mig
äga kännedom om Landt-Räntmästarnes Embets-skyldigheter,
torde det tillåtas mig få upplysa,
det jag aldrig erfarit att Landt-Räntmästare-tjensten
kan i maklighet bestridas. Tvärtom
har jag funnit samma Tjenst vara ganska
mödosam och magtpåliggande samt af den egenskap,
att Landt-Räntmästarne dageligen måste
infinna sig å Ränteriet. Remiss-laget är på
många ställen icke högt och i Krigstider på
många ställen intet hvarken af Stats- eller Bevillnings-Medel.
I Westmanland hade Räntmästaren
af Stads-Medlen sig fordom beräknat
2 till 300 R:dr, men för år 1816 icke mer än
76 R:dr i Remiss-lage$ och då Lif-Regements
Brigadens Grenadier-Corps år 1817, icke vidare
från Stats-Contoiret erhöll sina Löner, minskades
derigenom Remiss-laget för sistnämnde
år till mindre än 30 R:dr. När nu, genom
de ofta inträffande förskotterne tili s:ne innom
40 <5
Dm 17 Februarii.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus'. Det
är visserligen ganska hedrande att tala till befrämjande
af Underhafvandes förmon. Friherre
Drufva har anmärkt att, genom BeklädnadsMedel
, Tjenstemäns Löner och andra Articlar,
hvartill Medel ur Landt-Ränterierne utgå, Remiss-laget
skall minskas. Men jag får härvid
erindra, att alla dylika Poster bestridas af StatsMedlen,
hvaremot de i Ränterierne befintelige
Bevillnings-Medel oafkortade öfversändas till
Riksgälds Contoiret. Bevillningen utgjorde år
endast 9 Tunnor Guld, men utgör nu
omkring 1^0 Tunnor Guld, hvaraf Remiss-lage
ovillkorligen skall tillfalla vederbörande Räntmästare,
hvilka dessutom, med undantag af några
Län, där Lönen består i Contante Penningar,
uti de flesta äga indelta Löner af 200 D:r
Silfvermynt på Carl XI:s Stat, som efter nuvarande
beräkning, Jära uppgå till 500 R:dr
Banco.
I anledning af en Anonyme articel i Tid<»
ningen, Allmänna Journalen, angående Räntmästarnes
Löningsvillkor, har jag, Vid efterfrågan
i Kammar-Rättens Revisions-Contoir, erfarit
att, enligt Götheborgs Läns Landsbok för
år 1814, Räntmästaren derstädes, berörde år,
uti Remisslage uppburit 1190 R:dr Banco,
deruti likväl icke inbegripit Remiss-lage å de
Medel, hvilka till Krigs-Collegium och Allmänna
Magazins Directionen från Landt-Ränteriet
afgått. Jag frågar om icke en Tjensteman,
sådan sorn Landt-Räntmästaren, bör kunna
anses belåten med 500 R:dr indelt Lön, samt
Den 17 Fehruarli.
405
Länet belägne Kungsgårdar, Strömsholms Stuteri,
Knecktebeklädnads-Medel, Durchmarcher
och Kronoskjutser till och från 5 angränsande
Län, samt andra Embets- och Tjenstemäns
förhöjda Löner, Remiss laget än ytterligare min*
skås; ty ju mera som directe går ut från LandtRänteriet,
dessmindre kan derifrån remitteras,
och härtill äfven kommer, att Räntmästaren, hvars
Tjenstebefattning är förenad med så mycket
ansvar för Landshöfdingen omöjligen kan med*
hinna att fullgöra alla sina Tjenstepligter utan
biträde af en Skrifvare, som han sjelf får underhålla,
samt Räntmästaren derjemte får vidkännas
kostnaden till Skrifmaterialer, Embetsrummets
eldning och förlusten af alla i Ränteriet
befintelige falska Sedlarj så hemställer
jag till Högloflige Ridderskapet och Adeln, om
icke den människan har tillräckelige afbränningar.
Hvad Räntmästarens i Westmanlands indelta
Lön beträlfar, är densamma lika stor som
Länets Fångvagtmästares Lön. Af alla dessa
förenade skäl, och då Stats-Utskottet, som,
under denna Riksdag icke utan högst talande
anledningar, tillstyrkt bifall af någon Löne-förhöjning
, nu äfven ansett den för Räntmä'-  starne föreslagne ifrågavarande förmån vara billig
och rättvis, får jag för min del hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla om Proposition till bifall af Stats-Utskottets
Betänkande.
Friherre Hjerta, Lars, förenade $ig med
Friherre Drufva.
Den 17 Februarii. 407
ifrån goo till och med, 200 R:dr i Remiss-lage
årligen.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel: I Skaraborgs
och Carlstads Län, hafva Landt-Räntmästarne
på några år under det sista Kriget,
icke haft det minsta Remiss-lage. Då likväl
deras Tjenst är af den egenskap, att de böra
vara någorlunda väl lönte för att kunna, så
vidt görligt är, vara oberoende, anser jag den
nu föreslagne förbättringen af deras Löningsförmoner,
vara i högsta måtto billig samt tillstyrker
derföre att Stats-Utskottets Betänkande
måtte gillas.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag förenar
mig så mycket hälldre med de värda Ledamöter,
hvilka tillstyrkt bifall af Utskottets ifrågavarande
Betänkande, som jag anser LandtRäntmästarnes
sysslor, i anseende till den
dermed förenade ofta betydeliga uppbörd, vara
af en ganska ansvarig beskaffenhet, samt
att Räntmästarne således böra hafva skälig utkomst,
om de noga skola kunna uppfylla sina
tjenstepligter. — Dessutom torde jag få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå,
att en Räntmästare icke har någon annan utsigt
till befordran, utan vanligen stannar innom samma
krets och vid samma syssla han innehar,
hvadan äfven i detta afseende synes billigt,
att hans Löningsförmoner varda, på sätt Stats.
Utskottet nu föreslagit, förbättrade.
Herr Berghman: Den sista värda Leda
-
408
Den 17 Februariit
moten har anmärkt, att Räntmästarnes Tjenster
medförde mycken ansvarighet. Jag har
i mitt Memorial anfördt, att Vice Presidenter,
Revisions-Secreterare samt Ledamöterne i
Allmänna Beredningen och alla Rikets Collegier
icke hafva större, men somlige väl mindre Löneförmoner
än Landt-Räntmästarne, och månne
icke, det oagtadt förstnämnde Embetsman
såsom dömmande öfver Folks lif och välfärd,
hafva vida större ansvar än de sistnämnde,
hvilka endast befatta sig med Penningar. Jag
får således anhålla att Betänkandet måtte afslås.
Herr Grefven och Landt Mar si allt en gjorde
Proposition till bifall af Stats-Utskottets ifrågavarande
Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Hjerta, Lars: Utan att rätta mig
efter de anonyma underrättelser Herr Berghman
uppgifvit, åberopar jag hvad Friherre
Drufva redan anfört. Herr Berghman har yttrat,
att de i Ränterierne befintelige Bevillnings-medel
oafkortade till Riksgälds-Contoiret
ingå, samt att Remiss-Lag följaktligen derå
alltid beräknas. Jag får i anledning häraf upplysa,
att, uti Elfsborgs Län, hvilket förut varit
mig i Nåder anförtrodt, största delen af
Bevillningen under sista Krig utgått för Arméens
räkning, och att Räntmästaren derå
icke erhållit något Remiss-Lage. Jag instämmer
fullkomligen med Grefve Mörner uti den
Anmärkning, att Räntmästarne qvarstadna och
Den 17 Febru&rii. 409
gråna uti sina sysslor, samt ofta lemna efter
sig en talrik Farnlle, alldeles medellös. Jag
hade visserligen önskat, att Stats Utskottet kunnat
bereda dessa Tjenstemän ett större vedermäle
af Riksens Ständers välvilja, men då sådant
för närvarande icke ansetts möjligt hoppas
och anhåller jag, att åtminstone den tillökning
Stats-Utskottet föreslagit, mätte såsom
öfverensstämmande med den största billighet
och rättvisa, varda af Högloft. Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Grefven och LandtMarsialken hemställde
å nyo, om icke Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Stats-Utskottets Betänkande.
Ropades starka J<z, blandat med några
Nej.
Herr Berghman: Då det blifvit satt i fråga,
att Remiss-Laget uti åtskillige Län, icke
skall uppstiga till så stort belopp jag uppgifvit,
får jag å nyo åberopa mig de i KammarRätten
befintelige Landsböcker, samt anhålla
att målet må till Utskottet återremitteras,
med anmodan att, i afseende å Landt Räntmästarnes
serskildte lönings förmoner, från Vederbörande
infordra fullständige upplysningar.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att som den af honom nyss framställde
Proposition blifvit med betydlig Pluralitet af
Ja besvarad, ansåg han någon vidare öfverläggning
i ämnet icke kunna komma i fråga,
4io
Den Ij7 Februarii.
utan ägde de som voro af annan tanka än pia*
raliteten, att emot beslutet sig reservera.
Företogs till pröfning Stats - Utskottets
den 4 dennes afgifne samt den 13 i samma
Månad på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Herr Gripensvärds, Fredric, Memorial
om Segelleden igenom Baggens Sundet och
Södra Stäket.
Herr Gripensvärd hade inlemnat ett Memorial,
hvilket upplästes så lydande: Uppå
den Motion jag väckt i anseende till den nu
varande grunda Canalen vid det såkallade BaggensStäket
på Vermdön, har Stats Utskottet
gifvit sitt yttrande, och hvarvid jag nu får göra
några anmärkningar. Denna min Motion
innehöll tvänne frågor i en och samma sak;
den första om jag af Rikets Ständer skulle på
uppgifne vilkor få tillstånd tillösa mig Kongl.
Majus och Kronans andel uti den nu varande
Canalen; den andra, om mig skulle tillåtas
göra den farbar för mera djupgående fartyg.
Den första frågan har alldeles af Stats-Utskottet
blifvit obesvarad , hvarföre jag nödgas vördsamt
anhålla om Återremiss, med ödmjuk begäran
hos Utskottet, att uppå hvardera ämnet
erhålla dess bestämda Utlåtande, hvilket tyckes
mig med grundade skäl på den sednare
frågan vara gifvit. Jag har ofta hört och finnes
många exempel uppå, att Private på serskildta
sätt tillaccorderat och tillöst sig Kro
-
Den 17 Februarii.
411
no-Lägenheter, och tyckes mig denna min anhållan
vara så mycket billigare, som jag tydeljgen
bevist och än ytterligare kan bevisa
det så väl Kronan , som jag, hafva årliga förluster.
Ehuru dessa förluster drabba mig till
större del än Kronan, emedan mig åligger flere
skyldigheter, och törs jag försäkra , att i det
skick Canalen sig nu befinner, i anseende till
de sednare årens vatten-minskning och ett utom
Canalens omfång i botten af Sjön befinteligt
Berg, det hvarken Kongl Maj:t och Kronan
eller jag, såsom till hälften ägare deraf,
kunna annat än hafva årliga föiluster, således
kan jag säga, att denna min begäran om gräfning
för eget interessse mindre interesserar
mig än den årligen förutseende förlusten, som
jag. redan haft och hädanefter säkerligen kommer
att vidkännas, i händelse Stats-Utskottet
skulle finna skäl att bibehålla Kronan vid en
årlig utgift i stället för inkomst, hvilket likväl
ej är att förmoda.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af Herr Gripensvärds
dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet
återremitteradt.
Föredrogs å nyo och bifölls följande från
Banco-Utskottet inkomne, samt den 13 den-,
nes på bordet lagdc Betänkanden:
412
Den 17 Februarii.
1:0 Af den 31 sistl. Januarii, Otti antalet
af Ledamöter vid de årliga Revisionerne af
Riksens Ständers Banco Discont-Verk.
2:0 Af den 31 sistl. Januarii, i anledning
af väckt Motion om präglande af en Medaille
till Åminnelse af den År 1817 firade Reformations-Högtid.
3:0 Af den 10 dennes, i anledning af ett
från Välloflige Borgare-Ståndet remitteradt Memorial
, angående Låne-rättighet i Banco Discont-Verket
för Götheborgs och Bohus Läns
innevånare.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den
31 sistledne Januarii afgifne, samt den 13
dennes på bordet lagde Betänkande, i anledning
af gjorde Anmärkningar vid Utskottets
den 20 sistledne December afgifne Memorial,
angående yrkade ändringar och tillägg uti I
och 3 §. §. af den för Banco-Utskottet hittills
gällande Instruction.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Jag finner
alltför väl, att Utskottet ej kunnat medgifva
någon väsendtlig förändring i förslaget till Instruction,
hellst detta Förslag redan var af 3
Stånd gilladt och antagit. Men jag hade hoppats
och väntat, att Utskottet skolat bjuda
till vederlägga de skäl, som jag hade anfort
till styrka för mitt påstående, att Sedelmyntets
Den 17 Februarii
413
förbättring i värde skulle vara skadlig för Landet,
och ingalunda bör blifva ett föremål för Utskottets
bemödanden. Jag vågar likväl ännu hysa det
hopp, att då Utskottet framdeles inkommer
med Betänkande öfver mitt och flere andras
Memorial, rörande Reglerandet af Rikets Financer,
Utskottet täckes närmare utreda och utveckla
detta ämne, samt anföra de skäl, hvarpå
Utskottet grundar sin öfvertygelse.
Desssutom får jag äran anmärka, att då
Utskottet behagat erkänna, att dess afsigt visserligen
varit och är den ”sorn uti Instructionen
också tydeligen uttryckes, att Crediten för
Eanquens Sedlar borde stärkas, för att vinna stad•
ga åt deras egenskap af Mynt”; —- har jag häraf
trodt mig finna en förnyad anledning att beundra
Utskottets förmåga att uttrycka sig obestämdt
och tvetydigt. Skall stärkande af Crediten
för Banquens Sedlar, vara det samma, som
deras förbättring i värde, eller i förhållande
till Silfver 3 så synes denna mening betydligen
contrastera med den omedelbarligen derpå följande
} nemligen: — ”För att vinna stadga åt dem
ras egenskap af Mynt” — Att söka förbättra Bancosedlarnes
värde, för att stadga deras egenskap
af Mynt, synes mig innefatta lika stor
motsägelse, som ville jag säga: Jag skall springa
framåt, för att kunna stå stilla på den plats
jag står.
Jag har trodt mig ej böra underlåta att
fästa Högloflige Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på dessa omständigheter, likväl
414
Den 17 Februarii.
anser jag saken ej af den vigt, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln kunde behöfva omarbeta
Instructionen, för att ådagalägga dess enskilta
mening. Dessu om har Utskottet nu
redan så länge arbetat efter den gamla Instructionen,
att ingen förändring i handligssättet synes
genom någon förändring i Instructionen kunna
åstadkommas.
Sluteligen skulle jag endast högligen önska,
att Banco-Utskottet framdeles måtte, vid
uppgörandet af planen till reglering af Rikets
Financer, visa sig bestämdare och consequentare
i rådslag och handlingssätt, än det nu visat
sig i sitt skrifsätt.
Herr Grejven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, sedan de öfriga 3:ne Respective
Riks-Stånden redan bifallit Banco Utskottets
den 20 sistledne December afgifne Memorial
, Ridderskapet och Adeln behagade, med
godkännande 3f ifrågavarande Betänkande, uti
enahanda beslut med bemälte Riks.Stånd instämma.
Bifölls.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets den
31 sistledne Januarii afgifne samt den 13 dennes
på bordet lagde Betänkande, uppå erhållen
Remiss af Kongl Majits Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående Medel och
utvägar till Hjelmare Slussverks ombyggnad
Qsh vidmagthållande.
Den 17 Februarii•
41?
Grefve Mörner, Adolph Göran : Då frågan
vid detta tillfälle angår en af de äldsta CanalInrättningar
i Sverige, hvaraf erfarenheten redan
ådagalagt en obestridelig nytta och hvilken
blifvit alldeles nödvändig för flere omkring
liggande Orter, som i århundraden begagnade
den samma j då Riksens Ständer vid
förflutne Riksdagar ansett denna Canal-Inrättning
böra bibehållas, så lärer ingen finnas sora
icke upprigtigt önskar att den samma nu må
kunna understödjas. Kongl. Maj.-t, som velat
spara Stats-anslagen till deras bestämda ändamål
och som öfverlemnat till Ständerne pa
hvad sätt nödige Medel till Canalens underhållande
skulle utfinnas, har trodt, att om en
Fond till Räntebetalningar gåfves, så skulle
derigenom beredas möjlighet till erhållande af
en annan Fond, hvilken genom Supscriptionen
från Orterne kunde sammanbringas, för att till
Sluss Verkets ombyggnad användas. Erfarenheten
har likväl visat att den tecknade Subcriptionen
varit högst obetydelig, och med afseende å
närvarande Penninge förlägenhet, och då man intet
kan förutse att företaget lemnar säker utsigt
om ränta för Actie-Ägare, lärer man icke
kunna hoppas, att genom Privat Supscriptjon
ärhålla den erforderliga Summan. Jag medgif-,
ver, att Banquen icke blifvit stiftad för sådana
föremål, som det ifrågavarande och att Banquen
således kan hafva rätt att undandraga sig att lemna
biträde; men då saken är af vigt och verkligen
förtjenar understöd, anhåller jag att frågan
må remitteras till Stats-Utskottet samt Utskottet
uppmanas, att utse erforderliga Medel,
4*6
Den 17 Februarii.
hvilka å g:de Hufvud - Titteln måtte kunna
finnas.
Friherre Cronstedt, Jacob: Jag instämmer
till alla delar uti hvad Grefve Mörner nyss
anfordt. Banco Utskottet synes hafva ansedt
Banquens biträde icke böra äga rum, i anseende
till obestämdheten af tiden, hvarunder samma
biträde skulle lemnäs, men då till utförande
af ifrågavarande företag, endast erfordras
50,000 R:dr B.co årligen i Sex år, så finner
jag för min del tiden för ifrågavarande bidrag
vara icke allenast bestämd utan äfven ganska
korrt, samt anhåller således, att då företaget
är af största nytta, frågan angående medels
utfinnande, må till Stats-och Banco Utskottens
gemensamma handläggning förvisas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Jag
förenar mig fullkomligt med de tvänne värda
Ledamöter, hvilka nyss yttradt sig. Det skulle
alltför mycket contrastera mot den frikostighet,
man visat och förmodeligen än kommer att
visa mot Götha Canal, om man nu skulle låta
ifrågavarande Canal-Arbete, hvars nytta redan
långliga tider visat sig, förfalla.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg de
vid Banco Utskottets Betänkande gjorde anmärkningar
hindra det sammas antagande, samt
på sådan grund behagade Betänkandet, jemte
Anmärkningarne, till Utskottet återremittera,
med
Den 17 Februarii.
41?
med anmodan tillika, att i händelse en gemensam
öfverläggning derom med Stats-Utskottet
skulle pröfvas nödig, med nämnde Utskott
sammanträda.
Eifölls.
Föredrogs å nyo Banco-Utskottets den 31
sistledne Januarii afgifne samt den 13 dennes
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
väckte Motioner, om förlängning uti Prsescriptions-tiden
för Läns omsättning i Banco-DiscontVerket.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, upp-i
läste följande; .
Jag bestrider Betänkandet och yrkar Åter-:
remiss af följande skäl;
1:0 Emedan då Rörelse-Capitalet för en
stor del, och i vissa Provincer nästan helt och
hållit är satt utur omlopp, kunna Låntagare i
en sådan Conjuncture ej skäligen vid ansvar
åläggas att omsätta, ännu mindre fullt inbetala
Discont-Lån i Banco-Sedlar, förr än PenningeVerket
blifvit vid denna Riksdag regleradt,
och antingen Discont-Sedlame ånyo eller ock
Banco Sedlar i deras ställe blifvit satta i rörelse.
2:0 Emedan det enda skäl, som af U&
Ridd. och Ad. Prot. lil JB. 53» 54*
Den 17 Februarii.
skottet åberopas för sitt stränga Utlåtande, är,
att, genom uppskjuten omsättning och i synnerhet,
full inbetalning minskas tillgångarne för
Lån till nya Lånsökande. Om icke BancoUtskottet,
så åtminstone Riksens Ständer sjelfva
bör det ligga meta om hjertat, att från Auctions-Klubban,
och som i denna tid vill säga
detsamma, från deras Egendom, försälja till
vanpris, rädda Medborgare, och bidraga lill att
hjelpa ut dem som redan inkommit i Discon*
ten än att genom nya Län hjelpa ännu flere
in uti den. Angelägenheten att af de äldre
Låntagarnes spolierade Egendom tillskapa Lånetillgångar
för nya Lånsökande, contrasterar allt
för mycket med den annars denna tid så mycket
yrkade principe, att Disconterne blott
lockadt Folket till öfverdrifne Speculationer cch
Fastighetsköp samt derföre böra afskaffas. Med
denna principe öfverensstämmer deremot mera
att ej bereda rya Lånetillgångar, och således
äfven att ej ruinera en del Låntagare för att
tillskapa nya. Ingen kan vinna härvid, om icke
möjeligen genom den större douceur, som betalas
för nya Lån än för förlängning af äldre Lån,
och äfven genom Lösen för Communica tionsoch
Utmätnings-Resolutioner m. m Säkert
är åtminstone, att hvarken Riket eller Banquen
vinner dervid. Riket i det hela måtte ej hafva
fördel deraf att en mängd Medborgare, till större
delen Jordbrukare, lör det ändamål att pråssa
ut tulla betalningen af deras Lån i BancoDisconten,
skola genom utmätning beröfvas
en i verkeligt värde flere gånger större Egendom
än sjelfva skulden, eller derigenom sättas ur
Den 17 Februarii.
419
stånd, att behörigen bruka sin Jord. Banquen
vinner icke eller dervid, ty genom att påskyn»
da fulla inbetalningar och forcera till utmätnings
- Auctioner, då Egendomarne alltid säljas
för vanvärde, kan Disconten förlora en del af
sin fordran. Utomdess ej blott icke förlorar
Disconten utan den vinner genom dröjsmålet,
då den för det samma erhåller 12 proCent
öfver. Och flere Summor gå åtminstone
snarare in till nya Lån, om afbetalningar tillåtas,
än om full inbetalning genom utmätning
forceras. Man behöfver således blott åberopa
Banquens eget interesse, som jag dock ej anser-
vara öfver hela Nationens, såsom skäl till
beviljande af en förlängd Prsscriptions-tid för
Låntagarena i Banco-Disconten.' I stället för
att Utskottet yrkat att Låntagare, sorn ej innom
£ månader efter förfallodag, omsatt sitt Lån,
skola ovillkorligen, som hittills enligt Directionens
egen öfverenskommelse, betala Lånet fullt
ut, hade jag snarare väntat att Urskottet föreslaget
ej blott en förlängd Prsscriptionstid , utan
ock att omsättning skulle få verkställas med
T^:dels, i stället för hittills med blott 4-'de|«
afbetalning på 6 månader.
Konungens Befallningshafvande, ja sjelfva
Krono-Fogdarne, hafva, äfven undtr den ömnigaste
Penninge.tillgång i allmäina Rörelsen,
haft rättighet att lemna 3 manaders anståndj
Banco-Utskoftet vill i nuvarande ovanliga conjunctur
ej lemna öfver 2 manaders. HalHre må
man förkorta den arbitraira Prsscriptionstid,
sorn är lagd i en Krono-Fogdes händer, och
420
Dtn 17 Februariii
förlänga den, hvars bestämmande nu beror af
Nationens, icke af en serskildt Corporations Representanter.
Jag föreslår derföre , att med omsättningarne
i Banco-Disconten må, utan ålagd påföljd
af hela Länets utbetalning på en gång, få
dröjas till 30 dagar, efter att Rikets PenningeVerk
af Rikets nu församlade Ständer blifvit
regleradt, men att Disconten äger att som
förr, för hela Lånet taga full säkerhet hos Lån.
tagare och Caventer, när Disconten så för
nödigt finner. Jag föreslår ock, att härvid ingen
skilnad göres emellan Lån, förfallna innom
och efter yppandet af Filial-Disconternes obestånd.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blef BancoUtskottets
Betänkande, i anledning af Herr
Munck af Rosenschölds dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremiteradt.
Föredrogs å nyo och gillades följande från
Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-Utskottet inkomne
, samt den 13 dennes på bordet lagde
Betänkanden:
1:0 Af den 26 sistledne Januårii, rörande
upplifvande af Kongl. Resolutionen på PresteStåndets
besvär, hvarigenom stadgas, att inga
Den 17 Februarii.
421
sådana Marknader, som allenast en dag påstå,
må begynnas dagen före eller efter någon Söneller
stor Helgedag.
2:0 Af den 29 sistledne Januarii, i anledning
af yrkad rättighet för Städernes Magistrater,
att få utfärda Resepass.
3:0 Af den 26 sistledne Januarii, i anledning
af väckte frågor och gjorde förslag , om
ändring och inskränkning i Krono-brefbäringen.
4:0 Af den 4 dennes, i anledning af väckt
fråga, om ett skyndesamt kringspridande af de
för Landtbruket nyttige Redskaper, sorn genom
Kongl. Landtbruks-Academiens försorg i Stockholm
blifvit förfärdigade efter inkomne Engelska
Modeller.
f.o Af den 4 dennes , i anledning af väckt
fråga, om förbud för Städernas Borgerskap att
med sine till afsalu hållande Varor och EfFecter,
besöka Frimarknaderne på Landet, utom
de District, som fordom, innan de enskildta
Marknadere aflystes, varit Städerne til lagd e.
6:0 Af den 4 dennes, i anledning af inkomne
Memorial, om anstalters vidtagande till
förmån för vissa Fabriquer och Pappersbruken.
7:0 Af den 4 dennes, i anledning af väckt
fråga om förändring i de antagne grunderne för
bestämmandet af Arrende-Afgiften å Militaireocli
Civile Tjenstemäns Boställen, i förhållan
-
Den S 7 Februarii.
de till öppna Åkerjorden, och äskad öfversigt
af de i detta Ämne utkomne författningar.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
Oeconomiae-Utskottets den 26 sistledne Januarii
afgifne, samt den 13 dennes på bordet
lagde Betänkande, i anledning af väckt fråga
om befrielse från skyldigheten att alskala Barken
å utsynte Ekar»
Herr Estenberg, Pehr, hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
Vördsammast anhåller jag, att Högloflige
Ridderskapet och Adeln behagade fästa sin
uppmärksamhet på de Anmärkningar , jag efter
öfvertygelse tror mig skyldig framställa
emot Högloflige Oeconomiae-Utskottets afgifne
Betänkande, angående den af Riksdagsmannen
Nils Svenson, i förevarande ämne väckte fråga.
Utskottet har på anförde grunder ansett,
dels att det låga pris, hvartill Ekbark nu föryttras,
ej är svarande emot den å afiagningen
och Transporten använda kostnad, dels ock att
den Bark, som hämtas ifrån aflä*gsna Ekskogar,
saknar hehörig afsättning, hvarföre Utskottet
tillstyrkt, antingen att fri utförsel af Svensk
Ekbark må tillåtas, eller ock att Författningen,
sorn vid vite ålägger Barkens aftagande å utsynte
Ekar, må till kraft och verkan upphöra.
Utskottets Betänkande innehåller således
Den Februarii.
423
ett upphäfvande af alia de välgörande Stadgar,
som uti förflutna tider blifvit tagna till Garfveriernes
befordran och framgång innom Riket.
Denna fördelagtiga Näringsgren har, för
omkring 50 år tillbaka, till den grad fästat
Regeringens uppmärksamhet, att äfven Premier
utdeltes för hvarje Tunna väl tillredd
Svensk Ekbark som anskaffades. Denna Regeringens
Nådiga uppmärksamhet har haft den
lyckligaste verkan pä berörde Närings-Production.
Sverige är nu icke mera hvad det
fordom var, i behof af Engelskt Läder, deremot
känna vi med tillfredsställelse, att mycket
Svenskt Läder blifvit utskeppadt; hvarvid
må nämnas att ej mindre Stads-Majoren och
Riddaren Johan Westin försålt i London flera
Skeppslaster, efter Engelska Methoden beredt,
än ock att Capitaine och Riddaren Jacob Westin,
jemväl låtit utskeppa stora Partier deraf
till Tyska Orter.
Jag vägar tro att de Jord-ägare i Riket,
som äga aflägsna Ekskogar, ej hafva skäl, hvarken
att klaga öfver bristande afsättning på Ekbark,
eller billig betalning derföre, då Garfveriet
äro anlaggde öfver allt innom Riket, dessutom
finnes utåt Sjökusterna, å mångfalldiga
ställen, tillfälle att föryttra denna vara, såsom
i Calmar och Westervik, Öland och Gottland,
samt i Köpingarne Pataholm, Figeholm, Mönsterås,
Döderhultsvik, och på flera andra ställen,
oberäknadt den omständighet att flera betydande
Possesionater i Riket sjelfva låta af
-
'424
Den 17 Februarii.
sända hela Skeppslaster med Ekbark till inhemska
Garfverier; icke dessmindre och ehuru sådan
stor lätthet till Barkens afsättning gifves,
yppar sig likväl för behofvet deraf ofta brist.
Ekbarken tyckes ock vara skäligen väl betald
uti vårt eget Land, då i Stockholm en Tunna
deraf kostar En R:dr 16 sk. Banco och deröfver.
Denna min öfvertygelse i förevarande ämne,
tror jag vara så mycket mer grundad, som
den är byggd på erfarenheten, hellst jag ofta
varit vittne till de bekymmer, brist på Ekbark
här i Stockholm förorsakadt.
Om Export-frihet lemnades på Svensk Ekbark,
skulle innom korrt tid våra Garfverier i
grund förstöras, hellst man kunde såsom säkert
antaga, att Englands Garfveri-Idkare, för
detta ändamål, de första åren, visserligen icke
skulle underlåta, att för hvad pris som hellst
inköpa Svensk Bark, så länge och till dess våra
stora kostsamma och väl inrättade Garfverier, af
brist på Bark, blefvo bragte till vanmagt och
undergång, då Engländaren sedermera icke
allenast vore i tillfälle att sätta så lågt pris ,
han fann för godt, på Svenska Ekbarken, utan
ock sätta Sverige i nödvändighet införskrifva
Engelskt Läder, lika med hvad behofvet fordrade
i förra tider. Denna till allmänt bruk så
nödvändiga Vara, i fall den från främmande
Ort måste införas, skulle dessutom betydeligen
besvära vår Handels-Våg, och bidraga att uppjaga
Växel-Coursen, samt vålla att Lädref, som
Den 17 Felruarii.
425
nu tyckes vara i högt pris, då säkert skulle
blifva dubbelt dyrare, och således förorsaka
en serdeles tryckande utgift, ej mindre för Allmänheten
än för Arméens behof.
Enär Svenska Garfverierna, genom Regeringens
hulda omsorg, uppnått den höjd af
fullkomlighet, att de täfla med sjelfva de ryktbara
Engelska Garfverierne, och då Skeppslaster
Vestindiska oberedde Ox-hudar införskrifvas
, och här beredde, kunna med förmån åter
utskeppas, skulle det väl, emot all sund
Handels-politique vara stridande, att låta exportera
det råa ämnet, som grundlägger berörde
Närings-Production, då Riket deraf är i
ett allmänt oumgängeligt behof.
Om Ek-Barken uti närvarande tid, då
våra Ek-Skogar blifvit så betydeligen medtagne,
ej efter vanligheten skulle, enligt nu
gällande Forfattningar, vid Ekars fällande, vara
en skyldighet att aftaga, och till Inrikes behof
användas, skulle, utom den oundvikeliga
undergång, som då framdeles förestod Svenska
Garfverierne, ännu en serdeles stor olycka
för det närvarande, deraf blifva en följd, den
nemligen; att större delen af det Varu-Lager,
som nu är under beredning, af brist på erforderlig
Bark, blef förderfvadt och uppruttnadt,
alldenstund de Hudar, hvilka nu äro uti Beredningskaren
nedlagde, ej förr än vid medlet
af nästa år kunna derutur upptagas.
Jag tror mig således icke sakna anlednin
-
426
Den 17 Februarit.
gar att bestrida Oeconomi® Utskottets Betänkande,
i allt hvad som angår Ek-Barkens vård
eller export, och deremot vördsammast tillstyrka
afslag till båda dessa uppgifne alternativa
Förslager, med anhållan ej allenast om Återremiss,
utan ock att mina vördsamma anmärkningar
äfven må få åtfölja Utskottets Betänkande.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
Proposition till bifall af Oeconomi® Utskottets
ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskal>
ken hemställde om Ridderskapet och Adeln ansåg
de af Herr Estenberg vid Betänkandet
framställde anmärkningar hindra detsammas antagande
samt på sådan grund behagade Betänkandet
jemte anmärkningarne till Utskottet återförvisa.
Bifölls,
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
Oeconomiae-Utskottets den 4 dennes afgifne,
samt den 13 i samma Månad på bordet lagde
Memorial, i anledning af väckt fråga om utfärdande
af en Förordning, rörande Vattenverksägares
åligganden.
1
Den 17 Februarii, 4?7
Grefve von Schwerin, Fredric bogislaus an*
förde skriftligen.-
Högloflige Oeconomi* Urskottet har ansett
sig ingen befattning kunna taga med detta
mål , emedan frågan om uppställandet A
en allmän principe för undanrödjandet af sådana
Vatten-verk, som utgöra hinder för Jordodlingen,
och hvilken fråga vid 1812 Års Riksdag
väcktes, ännu icke hunnit afgör2g.
Derjemte har Utskottet för Riksens Ständer
tillkännagifvit i hvad skick detta ärende
befanns år 18x5 den 2g;de Junii; att nemligen
Lag-Comiteen yttrat sig öfver principen
för en allmän Författning-, att Kongl. Maj:t
befallt det detta Lag-Comitéens yttrande skulls
från trycket utgiivas lör att undergå allmän
granskning; att Bergs-Collegium och samteliga
Landshöfdingar skulle öfver frågan hörasi,
samt änteligen att Kongl. Maj:t icke kunde
detta vigtiga ärende till slutelig handläggning
företaga förr än nästa Riksdag.
Men Utskottet har icke tillkännagifvit
om sedan År 181? denna vigtiga fråga skridit
närmare möjligheten af sin utveckling.
Jag hemställer derföre om icke Utskottet
måtte anmodas att härom söka närmare underrättelse
och densamma Riksens Ständer skyndsammeligen
meddela, samt att, i händelse sedan
181 f ingen åtgärd blifvit vidtagen, Utskottet
måtte föreslå Riksens Stander, att i
428
Den 17 Februarii.
underdånig Skrifvelse för Kongl. Maj;t anmäla
den underdåniga önskan, att detta ärende
under loppet af innevarande Riksdag måtte
erhålla sin sista handläggning.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition blef Oeconomi®.
Utskottets ifrågavarande Memorial, i
anledning af Grefve von Schwerins dervid nu
gjorda anmärkning, till Utskottet återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af Expeditions*
Utskottets den 2 dennes afgifne samt den 13
i samma månad på bordet lagde Memorial,
angående medel att befordra större afsättning
och gagn utaf Bihanget till Riks Ståndens Protocoll
, fann Ridderskapet och Adeln för godt,
att, uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, samma Memorial
till alla delar gilla. Hvarjemte Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt att Riksens
Ständers samtelige Utskott borde genom Protocolls-Utdrag
anmodas att i afseende på de
från Utskotten utgående Expeditioner hädanefter
iakttaga hvad Expeditions-Utskottet i ofvannämnda
Memorial föreslagit.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 10 dennes afgifne, samt den
13 i samma månad på bordet lagde Memorial,
Dm 17 Februarii.
429
angående tillägg i det af Utskottet uppgjorde
förslag, att bereda större afsättning och gagn
utaf Bihanget till Riks Ståndens Protocoll.
Föredrogs å nyo och gillades följande
från Lag-Utskottet inkomne samt den 13 dennes
på bordet lagde Utlåtanden:
l:o Af den 28 sistledne Januarii, angående
föreslagen ändring i Forfattningen rörande
Barna-mord.
2:o Af den 30 sistledne Januarii, angående
förrymd Makas rättighet att i nytt Ägten
-
Företog till pröfning Lag-Utskottets den
28 si " afgifne, samt den 13 den
-
slagen ändring uti 19 Gap. 1 och 28 §• Arf«
da Balken.
Grefve Spens, Jacob Melker: Lag-Utskot-'
tet har i sednare delen af detta Betänkande
uti frågan om Laglig Myndighets ålder för Mö,
föreslagit enahanda åtgärd, eller rättare enahanda
utväg att undvika all åtgärd, som uti
det Betänkande, rörande åtskilliga föreslagna
ändringar uti Testaments-Författningarne, hvilket
i förraidttegs af Högloft. Ridderskapet och
skap ingå.
nes
Utlåtande, rörande före
Den 17 Februarii.
Adeln bifölls. Jag kan likväl icke frångå den,
öfvertygelse, jag då yttrade, att hvarken en
Lag-Comités tillvaro bör kunna gifva anledning
till Suspension af Riksens Stånders LagUtskotts
Constitutionella åtgärder, eller att den
omständighet, det ett fullständigt Lagverk är
under arbete, kan anses såsom orsak för uppskjutande
af mindre partielle rättelser. Men
då jag funnit, att denna öfvertygelse icke af
den Ridderskapets och Adelns Pluralitet, sorn
vid b slut låter höra sig, delas, och jag således
icke eller nu kan vänta att Återretniss af detta
Betänkande bifalles, återstår endast för
mig, att reservera mig emot det beslut, jag
för conseqvencens skull förutser.
Herr Grefven och Landt Marskalken gjorde
Proposition till bifall af Lag Utskottets ifrågavarande
Betänkande, hvilken Proposition med
Ja besvarades.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets den
28 sistledne Januarii afgifne, samt den 13 dennes
pä bordet lagde Utlåtande öfver sökt företrädes-rätt
af Jordägare till Brukares lösa
Egendoms-lörsäljning för försträckning m. m.
Friherre Rudbeck, Alexander, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, sä lydande
:
De skäl j som föranledt Lag-Utskottet att
Den 17 Februarii.
431
afstyrka bifall å den del af Herr Lagmannen
Grefve Gyllenborgs Motion, hvarigenom åsyftas
det stadgande, att de, för ett Hemmans
skötsel nödvändiga Kreatur, Dragare och Redskap,
ej må kunna utan Jordägarens vettskap
och bifall , utmätas till gäldande af andra
skulder, synas mig icke så öfvertygande, att
de till fullo vederlägga dem , Grefve Gyllenborg,
till stöd för sin yttrade mening, anfört.
Den sorn känner huru ofta en Jord ägare mäste
göra Lane biträden åt dem, som bruka hans
Hemman, huru sällan det sker utan större eller
mindre uppoffring å hans sida och huru
detta biträds likväl påkallas både af mänsklighet
och eget interesse, kan ej neka, att billigheten
fordrar, att åtminstone något skydd
lemnäs honom, på det han ej må, till sina öfriga
förluster äfven få lägga den, att se sitt
Hemman öde, och det tilläfventyrs vid en tid
då annan Abo ej kan anskaffas. Lag-Utskott«t
har ansett det ankomma på hvar och en,
som till Brukare upplåter sina Hemman, att
göra sig tillförlitebgen underrättad om hans
förmögenhet; men huru är vä! en undersökning
möjlig, som i detta fall kan medföra någon
visshet? I öfrigt må det tillåtas mig nämna,
att om den principe skulle vara allmänt rådande,
att ingen annan borde till Hemmansbrukare
antagas än den, som vore känd att äga någon
betydligare förmögenhet, skulle följden
snart visa sig deruti, att de flesta Jord ägar?
skulle blifva utan Bönder och de flesta Hem*?
man utan Åboer. Om en sådan Lag, som
Gretve Gyllenborg föreslagit, skulle blifva an«
432
Den 17 Februarii.
tagen, kan jag icke eller finna, att, på sätt
Lag-Utskottet anfört, andra Borgenärers rätt
derigenom blefve förnärmad. En Lag kan icke
hafva någon retroactiv verkan, och ett
stadgande i detta afseende kunde således icke
hafva något inflytande på deras rätt, som nu
äro fordrings ägare hos Hemmansbrukare. För
framtiden äter, ägde hvar och en, då Lagen
vore känd, att rätta sig derefter, och finge
skylla sig sjelf om han gjorde Åboen större
försträckningar, än han, utan att sätta sig urstånd
att bruka Hemmanet, kunde återbetala.
För att förekomma de hemliga och mot rätta
förhållandet stridande öfverenskommelser emellan
Jordägare och Brukare, som Utskottet
befarar, synes mig kunna föreskrifvas, att
Jordägares förnekande af sitt bifall till utmätr
ning af hvad Åboen till Hemmanets skötsel
oundgängeligen behöfver, ej må derföre kunna
lägga hinder i vägen , utan så är, att Jordägaren
med ordentligen förd Bok eller Skuldsedel
förmår visa att han hos Åboen äger fordran
till sä stort belopp, som svarar emot
värdet af de Kreatur eller Redskap, om hvila
kas försäljning är fråga.
Af de anledningar jag nu haft äran fram*
ställa kan jag för min del icke bifalla Betänkandet,
utan anhåller, att detsamma måtte
till Utskottet återremitteras.
Grefve von Lantingshausen, Albrect, anhöll
att Betänkandet matte antingen, i anledning
af
Den 17 Februarii.
433
af Friherre Rudbecks dervid gjorda anmärkning
gar, till Utskottet återremitteras, eller ock få',
enligt 49 §. i Riksdags-Ordningen, ytterligare
hvila på bordet intill nästa Plenum j och som
åtskillige Ledamöter äfven hördes uti sistnämnde
önskan instämma, fann Ridderskapet och
Adeln för godt tillåta!, det Lag-Utskottets ifrågavarande
Utlåtande finge intill nästa Plenum
hvila på bordet.
Upplästes 3:ne från de öfriga Respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag af
den <?:de och i3:de dennes, innehållande att,
sedan något mera än tvänne månader redan
framflutit från den 5 sistledne December, å
hvilken dag Kongl. Majit i Nåder iårit Riksens
Stats-Utskott om Statsverkets tillstånd underrätta,
och då de ännu återstående Riksdagsgöromålen
voro af den mängd och vigt, att de
samma omöjligen kunde innom trenne månader
från sistnämnde dag, hinna ahdutas, bemäldte
Riks-Stånd ansett nödigt att besluta, med anledning
af 109 § uti Riksdags-Ordningen, hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla det Riksdagen
måtte på en månad, räknad från den
nästkommande Mars förlängas. Och fann, uppå
derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, Ridderskapet och Adeln
för godt att, äfven för sin del, uri de
öfrige trenne Respective Riks Ståndens sålunda
fattade beslut instämma.
Ridd. och Ad. Fröt. lil. B. 55,
434
Den 17 Februarii.
Upplästes följande från de andra Respective
lliks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag
Ifrån Högvördige Preste-Ståndet?
Af den 15 sist1. Januarii, innefattande bi.
fall till Bevillnings-Utskottets Memorial om
tillsättande af arne Notarier m. m.
Af den 15 sistledne Januarii, om instäm,
mande i Borgare-Ståndets meddelte Beslut af
den 10 i samma månad, att anmoda Riksens
Ständers Utskott att af sine Betänkanden med
all möjlig skyndsamhet lemna Expeditions-Utskottet
del.
J1f den Ig sistl. Januarii, om bifall till
Stats > Utskottets Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Proposition, om uppförande af
en Minnesvård öfver KronPrinsen Carl August
på Qvidinge Hed i Skåne, med anmodan
till Expeditions Utskottet att skyndesammeligen
författa förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majit i be.
rörde ämne.
Af den 19 sistl. Januarii, om Återremiss
till Lag-Utskottet af Dess Memorial, så väl
angående Riksens Ständers Justitia Ombudsmans
Berättelse för den sedan sista Riks Möte
förflutne tid , som ock rörande ett närmare
bestämmande af beskaffenheten af Afvittrin^s-betyg.
Den ty Februarii. 43 i
Af den 19 sistl. Januarii, om bifall till
följande Betankanden, nemligen:
Ifrån Stats- Utskottet:
1:0 I frågan om fortfarande af Stats-An.
slaget för Fattigvårds - Inrättningen i Carlskrona.
2:0 Angående tryckning af Allmänna fn«
dragnings-Staten Samt Speciella Staterne.
3:0 Om Kostnadens bestridande vid undersökning
rörande uppränsning af Clara Alf.
4:0 Rörande anstånd med indrifvandet äf
den återstående delen af Vesterbottniska Länet
; som skall erläggas af Innevånarne i Norrbottens
Län.
Ifrån La g* Utskottet i
1:0 Om äskat förbud för Konungens Befallningshafvande
att stadga vitén i Oeconomi#
och Politie-mål.
2:o Angående Författningars och Kungörelsers
upplasande från Predikstolen efter Guds*
tjenstens slut.
Af den 19 Jdnuarii, af innehåll att Vid föredragning
af Stats-Utskottets Utlåtande öfver
anmärkningar vid dess Betänkande, om sökt
Restitution af Regeringf-Rådet von Schewcns
Den 17 Februarii.
Arfvingars Fordran, Preste * Ståndet förblifvit
vid dess den 2 i samma månad fattade beslut.
Af den 19 Januari, innehållande att PresteStåndet
, vid föredragning af Oeconomiae-Utskottets
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Dess afgitne Betänkande i frågan om fortfarande
eller instäilning af den fria Husbehofsbränvins
Bränningen, deraf funnit förnyade anledningar
att förblifva vid sitt den 30 sistledne
December, till en fortfarande Husbehofsbränvins-Bränning
lemnade bifall 3 hvarjemte
Ståndet dels beslutit att anmoda bemälte Utskott
att skyndsammeligen afgifva Dess yttrande
om de Reglementariska åtgärder, hvarigenom
en alltför vida utsträckt Bränvins-tillverkning
må kunna hämmas, dels ock ansedt nyttigt
att Oeconomi* Utskottets förberörde 2:ne
Betänkanden serskildt ifrån trycket utgåfvos, så
framt det, enligt hvad Ståndet förmodade, kunde
utan Stats-Verkets betungande verkställas.
Af den 20 Januarii, om bifall till StatSUtskottets
Betänkanden:
l:o I annledning af Herr Prosten Fornari»
ders Memorial, om kostnaden för en undersökning,
huruvida Stenkol finnas på Öland.
2:0 Angående Riksdags-Fullmägtigen Sven
Månssons Irån Callmare Län Förslag, om uppränning
af Stäugån samt i förening dermed'
ea Canal-anläggning.
I
Den 17 Februarii.
437
3:0 Om Lån af allmänna Medel för anläggningar
i Carlskrona.
4:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Proposition
om eftergift af en Statens fordrao i Landshöfdingen
von Echstedts Sterbhus.
5:0 Angående Herr Professor Forsells Me*
morial, om kostnadens bestridande för tryckning
af Landshöfdinge-Embetenas Kungörelser.
Af den 24 Januarii, af innehåll att PresteStåndet,
som den 19 i samma Månad bifallit
Oeconomie-LJtskottets Betänkande, hvarigenom
en fri Husbehofs bränvins-btänning blifvit tillstyrkt,
ej kunde för sin del instämma uti
Borgare-Ståndets hemställan, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl. Majit i Underdånighet
afthnlla att, med afseende å nu inträffade höga
Spannemåls priser, Branvins-bränningen må för
någon tid inställas.
Af den 24 Januarii, om instämmande af
den af Ridderskapet och Adeln beslutne Remiss
till Stats Utskottet af Herr Adlerbetlis,
Jacob, Memorial, angående anslag af allmänna
Medel till utgifvande af Isländska Handskrifter.
Af den 24 Januarii, om Remiss till StatsUtskottet
af 3:ne Ledamöters anförande, rörande
skyndsam verkställighet af den beslutne Löne-tillökningen
för åtskiihge Schole-Lärare i
Riket*
438 F>en 17 Februarii.
Af den 27 Januarii, om bifall till Banco*
Utskottets Utlåtande, om Präglande af en Skådepänning
till åminnelse af den dag, då Hans
Kongl. Höghet Herrtigen af Södermanland uppnådde
myndige år.
Af den 27 Januarii, om Återremiss af
Lag-Utskottets Memorial , angåends föreslagen
ändrig till det genom 14 §. af Kongl. Förklaringen
den ii December 1766 stadgade ansvar
för Hållkarl.
Af den 27 januarii, örn bifall till följande
Betänkanden, nemligen;
Ifrån Jag-Utskottet:
1:0 Angående ändring i I §. 23 Cap.
Rättegångs-Balken hvad angår antalet af Ledamöter
i Kätnners- och Rådstufvu Rätter.
2:0 Om Domare och Executorers skyldighet
i afseende på Gälldenär förunnadt anstånd
i Skuldfordringsmål.
3:0 Angående föreslagen ändring af f
Cap. 4 §. Utsökning?-Balken.
4:0 Om Förmyndares skyldighet att hvart
g:dje år tillöka Myndlingens Arfs Capital med
den under tiden derå upplupne ränta.
ifrån Allmänna Besvärs- och OeconomiaUtskottet;
j;o
Angående yrkadt förbud för Tjenste
-
Den 17 Felruarii.
439
drängar i Halland och andra Orter, att från
Länen utvandra, i ändamål att söka Arbete.
2:0 Om bestämmande af Läkares Arfvoför
Besigtningar af Recruter.
3:0 I frågan om befrielse för Vestmanlands
Regemente från Arbete vid Götha Canal.
4:0 Angående yrkad rättighet att å Marknademe
i Riket, Marknadsdagen få köpa och
sälja lofgifna Produeter, som af Landtmannen
sjelf förfärdigas, utan att albida Marknadens
kungörande genom Trumslag.
t
5:0 Om stämpling och uppmätning af Bränvins-tillverknings
Redskap.
Jfrån Stats-Utskottet:
1:0 I anledning af Förslag att allmänna
Brandförsäkrings Inrättningen måtte ställas under
tillsyn af Rikets Ständers Fullmägtige i
Banquen och Riksgälds-Contoiret.
2:0 Angående förändring i Liqviden af
Ministern C. Lagersvärds fordran, härrörande
från andelar uti Riksgälds-Contoirets fordna Lån
i Geoua.
3:0 Om uppskof med redovisningen af
Krono Uppbörden innevarande år*
4:0 Om förhållandet med Löfås Silfver-Verk
-
44* jDe« 17 Februarii.
y.o Angående yrkadt åtal af vederbörandes
försummelse att insända de för Riks-Hufvudbokens
uppgörande anbefallde Omslut.
6:0 Öfver hegardt anslag af Statens Me*
del till underhållande af Police Inrättningen i
Götheborg.
7.0 Om understöd af allmänna Medel till
Kyrko- och Prestegårds-byggnad i Neder-Torneå
Församling.
8:0 Om Pension för Härads»Skrifvaren
Rydström.
9:0 Angående Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande
till Hans Kongl. Höghet Prins
Oscar.
10:0 Rörande sökt förbättring i aflönings*
villkoren för Krigs-Revisions betjeningen i KonglKammar-Rätten.
11:0 Om betalning af innestående Pension
för Krono-Fogden Westberg.
12:0 I anledning af gjord Motion om
tillökte Compagni-Mötes-Platser för Blekinge
Läns Båtsmans Indelning.
13:0 Angående Tryckning af åtskilliga
Handlingar i frågan om hämmande af Luxe och
Öfverflöd m. m.
Den 17 Februarii.
441
14:0 Om rättighet'till Skattelösen af Lotshemman.
1 j:0 Angående Jordransakningars verkställande
m. m.
16:0 Om Postfrihet för Magistraternes
Embetsbref.
17:0 Angående yrkad ändring i nu gällande
föreskrifter om Magistraternes skyldighet
att förvara en nyckel till Landt Ränteriernes
Cassa-Kistor. Hvarjemte Preste-Ståndet låtit
bero*?vid Stats-Utskottets förnyade Utlåtande,
dels i frågan om afskrifning utaf värdet med
flere kostnader i och för åtskillige på Kungsholmen
belägne, till Curhus upplåtne Byggnader;
dels ock om sökt Lån af allmänna Medel
till Landskrona Stads Kyrkobyggnad.
Af den 27 Januarii, af innehåll att Ståndet
ej kunde instämma uti Bonde-Ståndets inbjudande
att Riksens Ständer genom ett allmänt
besvär skulle hos Kongl. Maj:t anhålla,
det alla sådana af Dess Befallningshafvande
stadgade Vitén i Oeconomiska Mål» hvarigenom
de uti Lag och Författningar redan bestämde
Böter ökas och förhöjas, må förklaras ogillde,
och Konungens Befallningshafvande förbjudas
att på sådant sätt afvika från de i Lag gifne
föreskrifter.
Af den 2 Februariiom Remiss till Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomi*-Ut
-
442
Den 17 Februarii.
skotten af Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse till
Riksens Ständer, angående Saltpetter-Näringens
tillstånd.
Af den 2 Februarii, om gillande af Constitutions-Utskottets
Memorial, i anledning af
erhållen Remiss uppå gjord anmärkning af Riksens
Ständers Revisorer uti deras Berättelse
om Allmänna Magazins-Inrättningens Förvaltning.
**
Af den 2 Februarii, om Aterremiss af Statsutskottets
Utlåtande i frågan om indragning
af Talemäns-Tafflarne, samt till Oeconomi»-  Utskottet af dess Betänkande om skyldighet
för Gotha Canal-Bolag, att undathålla de Vägstycken,
hvilka tillhört sådana Hemman, som
genom Canal-Anläggningen blifvit indragne.
Ifrån Valloflige Borgare-Ståndet ;
Af den 10 sisth Januarii, om instämmande
så väl uti de af Preste-Ståndet förslagne ordasätt
uti Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse,
om Hans Kongl. Höghet Arf Prinsens rättighet
att föra Regeringen vid tillfällen, då Hans
Majit Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron.
Prinsen voro af sjuklighet derifrån hindrade,
sorn ock uti Med-Ståndens inbjudning att berörde
underdåniga Skrifvelse skulle genom en
Stor Deputation öfverlemnas.
Af den 19 Januarii, om Återremiss af LagUtskottets
Utlåtande, angående sättet för upp
-
Den 17 Februarii.
443
läsning i Kyrkorne af Författningar och andra
Kungörelser.
Af den ig Januarii, om bifall till StatsUtskottets
Utlåtanden.
1:0 Angående tryckning af Allmänna In*
dragnings-Staten samt Speciella Staterne.
3:0 I anledning af Riksdags-Fullmägtigen
Olof Olssons från Wermeland Memorial, om
kostnadens bestridande vid undersökning rörån*
de Uppränsning af Clara Elf.
3:0 Öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
i fråga om fortfarandet af Stars-Anslaget för
Fattigvårdsinrättningen i Carlskrona.
4:0 I anledning af Kongl. Majrts Remiss
af Landshöfdingen Friherre Koskulls underdåniga
Skrifvelse, rörande anstånd med indrifvandet
af den del af Westerbottniska Lånet,
sorn skall erläggas af Innevåname i Norrbot*
tens Län. Hvarjemte Borgare-Ståndet låtit bero
vid Stats Utskottets meddeldte Utlåtande, 1
anledning af Ståndets Anmärkningar vid Utskottets
förra Yttrande i fråga om den till
Riksdags-Utgifterne föreslagne Summa.
Af den rg Januarii, Om bifall till Be vill—
nings-Utskottets Memorial, om tillåtelse att.få
antaga arne Notarier samt 2:ne Vaktmästare.
Af den ig Januarii, Olli bifall till Lag-Ut*
skottets Betänkande^ ;
444
Den 17 Febmarii.
1:0 Angående Riksens Ständers JustitisOmbudsmans
Embets-Berättelse för den sedan
sista Riksdag förflutne tid.
2:0 Rörande vackt fråga <wn Förbud för
Konungens Befallningshafvande att stadga Vitén
uti Oeconomi®- och Politie-Mål.
3:0 Angående ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf Afvittringsbetyg.
Af den 20 Januarii, deruti Ståndet, med
ogillande af Oeconamiae-Utskottets Utlåtande, i
anledning af gjorde Anmärkningar vid dess Betänkande
i frågan om fortfarande eller inställande
af den fria HusbehofsBränvins-bränningen,
hemställer att Riksens Ständer matte hos
Kongl. Maj:t anhålla att, med afseende å nu
inträffade höga Spannmåls-Priser, Brännvinsbränningen
mä för någon tid inställas.
Af den 24 Januarii., af innehåll att Ståndet,
vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande
öfver gjorda Anmärkningar vid dess Betänkanke,
om Restitution af Regerings-Rådet
von Schewens Arfvingars Fordran hos Statsverket,
förblifvit vid sitt den 30 sistledne December
fattade beslut.
Af den 24 Januarii, dels innehållande bifall
till följande utlåtande-n:
Ifrån Stats- Utskott et.-
1:0 I anledning af de vid deps förra Me
-
Den 17 Februarii.
44$
morial, om indragning af Talemäns-Tafflarne,
gjorda Anmärkningar.
2:o Riksdagsmannen Sven Månssons från
Calmare Län Förslag, om uppränsning af StångÅn
, samt en ny Canakanliiggning i förening
dermed.
3:0 Herr Prosten A. Fornanders Memorial,
om kostnaden för undersökning huruvida Stenkol
finnas pä Öland.
4:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
uppförande af en Minnesvård öfver Kron-Prinsen
Carl August.
?:o Herr M. Thunells Memorial, om Lån
af Allmänna Medel för Anläggningar vid Carlskrona.
6:0 Herr Professoren Forsells Memorial,
om kostnadens bestridande för tryckningen af
Landshöfdinge-Embetenas Kungörelser.
7:0 Kongl. Maj:ts Proposition om eftergift
af en Statens Fordran uti Landshöfdingen von
Echstedts Sterbhus.
8:0 Riksdagsmannen C. F. Bergs MemoS
rial, om Brandförsäkrings-Verkets ställande under
tillsyn af Riksens Ständers Fullmägtige.
9:0 Herr G. A. Silfverstolpes Memorial a
om ersättning af Cours-differfcnce å en Sven-,
44 6
Den 17 Felruarii.
ske Ministern C. Lagersvärds genom RiksgäldsContoirets
Liqviderade Fordran.
Ifrån Lag• Utskottet .•]
l:o Om ändring i 1 §. 23 Cap. Rättegångs-Balkan
i afseende på Domfördt antal Ledamöter
uti Rådstufvu- och Kämners-Rätter.
2:0 Angående Förmyndares skyldighet att
hvart 3:dje år tillöka Myndlingens Capital med
den under tiden derå upplupne ränta.
3:0 Angående föreslagen ändring af 7 Cap4
4 §. Utsöknings-Balken och dels innefattande
Återremiss.
Till Statsutskott et:
Af Utskottets Utlåtande öfver Herr G,
Kjellanders Motion, om uppskof med redovisningen
af nu förestående4 Kfotio-Uppbörd,
samt
Till Lag- Utskottet •
Af Utskottets Yttranden, angående så väl
vackt fråga om Domares och Executorers skyldighet
i afseende på Giilldenär förunnadt anstånd
i Skuldfordnngsmål, som föreslagen ändring
uti det genom 14 §. af Kongl. Förklarrngen
den it December 1766 stadgade ansvar
för Hållkarl.
Den 17 Februarii
447
Af den 27 Januarii, af innehåll att Ståndet,
som den 30 sisledne December bifallit
StatsUtskottets Betänkande, om afskrifning utaf
värdet med flere kostnader i och för åt.
skil lige på Kungsholmen belägne till Curhus
upplåtne Byggnader, vid föredragning af Utskottets,
i anledning af hos Ridderskapet och
Adeln vid samma Betänkande gjord Anmärkning
afgifne Utlåtande, lade detsamma till Ulandlingarne.
Af den 27 Januarii, om bifall till följande
Betänkanden, nemligen:
Fran Stats-Utskottet:
1:0 I anledning af Riksdags- och BancoFullmägtigen
Anders Danielsons från Elfsborgs
Län Memorial, om förbättring i Aflönings villkoren
för Krigs-Revisionens Betjening.
2:0 I anledning af Riksdagsmannen J. J.
Ruthbergs Motion, om utbetalning af innestå»
ende Pension för Krono Fogden Westberg.
3:0 I anledning af Herr Biskoppen Doctor
£!tnqvist’s Memorial, om understöd af Allmänna
Medel för Kyrko och Prestgårds-byggnad
i Neder-Torneå Församling.
Från Allmänna Besvärs- och Oeconomi#-Utskottet:
1:0 Angående förhöjning i betalningen till
448
Den 17 Februarii.
Inqvarterings-gifvare för det underhåll de lemna
tågande Troupper, m. m.
2:o I anledning af yppad fråga om skyldighet
för Götha Canal-Bolag att besörja underhållandet
af de Vägstycken, hvilka tillhört sådana
Hemman, som genom Canal-Anläggningen
blifvit indragne, m. m.
3:0 Angående väckt fråga om bestämmande
af Läkare-Arfvode för besigtningar å Karlar,
hvilka af Rote- eller Rusthållare anskaffas,
för att inskrifvas uti Båtsmanshåilet eller Indelta
Arméen.
©
Af den 2 Februarii, innefattande dels Aterremiss
af Stats-Utskottets Utlåtande, i an*
ledning af Riksdags-Fullmägfiges för Götheborgs
Stad Motion, om Police Inrättningens derstädes
underhållande af Allmänna Medel, dels bifall
till nedan upptagne Betänkanden, nemligen:
Ifrån Stats- Utskottet:
1:0 Angående Riksdags-Fullmägtigen Olof
Månssons frän Blekinge Län Memorial, om rättighet
till Skatte-Lösen af Lots hemman.
2:0 Angående Herr Borgmästaren Cederborgs
hemställan, om tryckning af åtskillige
handlingar, rörande frågan om hämmande af
Luxe och Öfverflöd.
3:0 Rörande föreslagne Prestebohls-friheter
för
Den 17 Februarii.
449
för nya eller framdeles blifvande Kyrkoherde,
och Capellans-BostiilJen.
4:0 I anledning af väckte Motioner, om
åtal af vederbörandes försummelse, att insända
de för Riks-Hufvud-Bokens uppgörande anbefallde
Omslut.
f:o Om Postfrihet för Stadernes Magistrater
för deras Embets-bref, samt vid afsändande
af Krono-Uppbörden och Räkenskaperna
m. m.
6:0 I anledning af Riksdags-Fullmägtiges
från Blekinge Memorial, om tillökte Compag.
nie-Mötes-Plattser för Länets Bätsmans-Indelningi
7:0 Angående Friherre Stael ven Holsteins
Motion, om Jordransakniogars verkställande
m. m.
Ifrån BancoVtskotteti
Om präglande af en Skådepenning till
åminnelse af den dag, då Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Södermanland uppnådde myndiga
Är.
Af den 2 Februarii, af innehåll att Ståndet,
vid föredragning af Constitutions-Utskottets
Utlåtande, i anledning af erhållne Rémisser
af Riksens Ständers Revisorsrs Berättelse
Öfver granskningen af Allmänna Magazins-In-5
Ridd, och Ad, Fröt. ni 57j 58-
45°
Den IJ Februarii.
rättningens Styrelse och Förvaltning från och
med år 1813, till och med 1816, vid samma
Utlåtande lät bero.
Af den 2 Februarii, innehållande att Ståndet
ej funnit skäl att instämma uti Bonde-Ståndets
inbjudande, att Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, om utfärdande
af ett förbud för Kongl. Majrts Befallningshafvande,
att stadga Vitén uti Oeconomi*-  och Bolitie-Mål.
Af den 7 Februarii, om Remiss till Statssamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomia-Utskotten af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer 5 angående Salpetter - Näringens tillstånd.
Af den 9 Februarii, om bifall till följande
Betänkanden, nemligen:
Ifrån StatsUtskottet:
1:0' Angående frågan om Lån af Allmänna
Medel i och för Landskrona Stads KyrkoByggnad.
2:0 Angående äskad ändring i nu gällande
Föreskrifter, om Magistrats-Personers skyldig,
het att förvara en Nyckel till Landt-Ränteriernes
Cassa-Kistor.
3:0 Om utbetalning af Häradsskrifvare!!
Rydströms innestäende Pension,
Den ij Februarii
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomieg-Utskottet ■
l:o Angående ändring i i Art. 3 §. al
Kongl. Förordningen den ao December 13
om hvad iagttagas bör till verkställighet af
Kongl. Kungörelsen den 6 September samma
år, rörande Uppmätning och Stämpling af ny
eller förändrad Brännvins-redskap.
2:0 Angående frågan om Förbud för Tjeflste-drängar
i Halland och andra Orter, att utvandra
trän Länen i ändamål att söka arbete.
3:0 Angående upphäfvandet af Kongl. För*
budet emot bruk och nyttjande af arbetade
Silfver öfver lo lods vigt.
4:0 Angående Förbud för Jord-ägare att
icke annorledes antaga Torpare å deras Ägor*
an att de kunna af Lägenheten hafva deras
bergning.
5:0 Angående väckt fråga, orri ett Spantimäls-Magazins
inrättande i Borås.
6:0 Angående upplifvande af det Stadgande
att Marknader, hvilka påstå en dag ej må
begynnas dagen för eller efter någon Sön- eller
Stor Helgedag.
Af deri g Februarii i om ÅterfemiSS till
Allmänna Besvärs- och Oeconomi^.Utskottet
af dess Betänkande* i anledning af Väckt ffå«
4f2
Den 17 Februarii.
ga, om befrielse från skyldigheten att afskala
Barken å utsynte Ekar.
Af den 9 Februarii, om instämmande uti
Ridderskapets och Adelns beslut, angående ett
serskildt Utskott till utarbetande af de allmänna
Grunderna, icke allenast för indragning och
sammanslående af öfverflödige Embeten ochTjenster,
utan ock för en förbättrad Arbets-Method;
hvarjemte Ståndet ansett samma Utskott böra
bestå af 3:ne Ledamöter af hvarje Stånd.
Af den 9 Februarii, om bifall till följande
Betänkanden, nemligen:
Jfrän Constitutions- Utskottet:
Angående Representations förändrings-frå«
gans närvarande skick.
If an StatsUtskottet:
l:o Angående äskadt underststöd för FR
skare i Bohuslänske Skärgården.
2:o Angående frågan om Lön för Secre.
teraren vid Öfver Hof-Jägmästare-Embetet.
3:0 Angående LÖDers anslående för Brott:
måls-Domare.
4:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Lagmannen Norlins underdåniga
ansökning om Lön-ersättning.
Den 17 Februarii. 4^3
5:0 Om Resepenningar för Krono-Betje*
ningen i Väster och Norrbottens Län.
6:0 Angående indragning af AdelsFahneRegementets
indelningar.
7:0 I anledning af väckt Motion, om ersättning
eller Lån åt Majoren von Konow i
och för sin i Mariefred inrättade ElementarSchola.
8:0 Angående Gratification och Löneförhöjning
för Kamereraren Muller.
9:0 Om beviljande af förmåner för Sege!-  duks-F abriques-Idkare.
10:0 Om anslag af allmänna Medel i och
för sänkning af Sjön Vermelen.
11:0 Angående Socken-Skrifvares antagande
och aflöning.
Ifrån Banco- Ut skottet:
1:0 Angående yrkade ändringar och till»
lägg uti 1 och 3 §. §. af den för Banco-Utskottet
hittills gällande Instruction.
2:0 Angående präglande af en Medaille
till åminnelse af den År igl? firade Refor
mations-Högtiden.
454 &en *7 Februarii.
3:0 Angående antalet af Revisorer uti
Banco Discont-Verket.
Ifrån Lag-Utskottet:
l:o Angående Cancellie-afgift för ansöknings-
och Besvärs-skrifter i enskilldta mål.
2;o Angående rättighet för Riksdagsmän,
utan annan än den vid Riksdagen företedde
Fullmagt, derunder bevaka Enskildtas mål.
Jfrän Allmänna Besvärs-och Oeconomi^-Utskottet;
1:0 I anledning af yrkad befrielse för fleTO
Krono-Hemman i Norra Halland från skyl,
digheten, att aflemna Bränntorf till Varbergs
fästning.
2:0 Uti frågan om Allmänna Landsvägarnes
rätande.
Af den 9 Februarii,[ om Åter-Reraiss af
följande Betänkanden, nemligen:
Till Ståts-Utskottet',
i;o Angående föreslagen tillökning ijPostikjyts-Legaq.
2:0 Qm Boställen för Länsman.
fiQ Angående sökt ersättning till §fä<Jeroe,'
Den 17 Februarii.
för deras andel uti Accis* och Bakugns-Penningarne.
Till Banco-Utskottet’.
Angående medel och utvägar till Hjelmare
Slussverks ombyggnad och vidmagthållande,
med anmodan att afgifva fÖrnyadt yttrande,
tillika med Stats-Utskottet, ihändelse
en gemensam öfverläggning skulle pröfvas
nödig.
Till Allmänna Besvärs• och Oeconomi<e-Utskottet 1
Angående befrielse från Skiufsnings-skyldighet
för Comministers Boställen under Krigstid.
Af den 9 Februarii, " om bifall till StatsUtskottets
Betänkande, angående understöd af
allmänna Medel för fullbordandet af Hamnbyggnaden
i Malmö; samt Ezpeditions-Utskottets
Memorial, angående medel att befordra
större afsättning och gagn af Bihanget till
Riks-Ständens Protocoll,
/}} deri 9 Februari!', af innehåll att Ståndet
med bifall till den af Oeconomiae-Utskottets,
uti sitt Betänkande, i anledning af yrkad rättighet
att å Marknaderne i Riket få på den
utsatta Marknads-dagen köpa och sälja lafgifna
Producter, som af Landtmannen sjelf för*
ärdigas, utan att afbida Marknadens Kungaande
på hittills vanligt siitts, föreslagne Re
-
r Den 17 Februarii
miss af berörde fråga äfven till Lag-Utskof.
tet, funnit skäligt åt samma Utskott uppdraga,
att sitt Utlåtande i detta mål afgifva, utan
hinder af Oeconomiae-Utskottets, i afseende på
den Oeconomiska nyttan af omförmäide utvidi
gade Handels-rättighet, yttrade tanka.
Af den 13 Februarii, om bifall till följande
Betänkanden, nemligen:
Ifrån Stats■ Utskottet:
Angående förhållandet med Löfås Silfververk.
Ifrän FanpoUtskotteti
I anledning af väckte Motioner, om förlängning
i Pr$scriptions-tiden för Låns Omsättning
i Banco-Discont-Verket.
Ifrän Lagutskottet i
¥:o Angående åtskillige omständigheter
vid Utmätnings-mål,
2:0 Angående föreslagen ändring uti För?
fattningarne rörande Prestval.
3:0 Angående vackt fråga om förhöjning
af de i 12 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken stadgade
böter för Part eller Vittne, som ifrån inställelse
vid Under-Domstol förfallolöst ute
blifvit,
Den 17 Februarii, 457
4!o Angående åtskilige gjorde Förslag
om ändringar uti Lagens stadgande om Testamenten.
y:o Angående Stämningars och Communicationers
tillställande af Krono-Betjent eller
Nämndeman, utan medföljande vittne.
6:0 Angående föreslagne åtgärder till SjöLagens
öfverseende.
7:0 Angående väckt fråga om antalet af
Nämndemän till Domhafvarnes biträde vid Militiac-Boställs-Syner
Ifrån
Allmänna Besvärs• och Oeconomice-Utsliottet:
1:0 Angående gjordt yrkande att Vestmanlands
Regemente icke måtte commenderas till
Arbete vid Götha Canal.
2:0 Angående vissa omständigheter vid Indelta
Regementernes Beklädnadssätt.
3:0 i anledning af yrkad befrielse för
gifta Personer från Bevärings-skyldigheten,
4:0 I anledning af väckte frågor, om ändring
och inskränkning uti Krono - Bref - bäringen.
5:0 Angående yrkad rättighet för Städer»
nes Magistrater att utfärda Rese-pass tili andra
än Städernes Innevånare,
458
Den 17 Februarii.
6:0 I anledning af gjord hemställan, att
Mantals-Skrifningar och Uppbörds-Stämmor må
förrättas innom hvarje Socken serskildt.
7:0 Angående skyldigheten att fortskaffa
Bref och Ordres innom Regementerna.
Af den 13 Februarii, om Återremiss af
Bevillning - Utskottets Memorial, i afseende
på bestämmandet af grunderne för den blifvande
Bsvillningen.
Af den 13 Februarii, om Remiss till Constirutions-Utskottet
af arne serskilta Memorial
ifrån Stats-Utskottet, innehållande att anledning
vore till anmärkning emot så vä'l Konungens
Rådgifvare i Commando-mål för Arméen eller
Föredraganden i Krigs-Ärendet, som ock Konungens
Rådgifvare i Commando-Mål för Flottorne
och Föredragande i Krigs-Ärender.
Af den I3 Februarii, om bifall till Expeditions-Utskor
tets Memorial, innefattande tilllägg
till Utskottets förra Förslag, att bereda
större afsättning af Bihanget tiJl^Riks-Ståndens
Protpcoll.
Ifrån Hedervärda Bonde-Stdndet'.
Af den 9 Januarii, om Remiss
Till Stats-JJtskottet:
j:o Af flere Ledamöters^munteliga yttrandin?
rörande vidtagande af nödig? anstalter till
Den 17 Februarii. 459
afhjelpande af hindren för Riks-Hufvudbokens
afslutande.
2:0 Af Riksdagsmannen Johan Leiditz Me*
morial, rörande åtskilige föreslagne åtgärder i
afseende på en förbättrad Organisation af TullVerket.
3:0 Af Anders Nilssons och Olof Olssons
från Vermeland Memorial, om anslående af
Medel till sänkning af Sjön Vermelen.
4:0 Af Banco-Fullmägtigen Anders Danielssons
Memorial, angående en bättre Organisation
af Tull-Verkets styrelse och förvaltning.
5:0 Af1 Pehr Isacssons Myrungs Anförande,
innefattande tillägg till Jacob Kinners förut
remitterade Memorial, rörande allöningen
för National-Beväringen å Gottland.
6:0 Af J. M. Wessings Memorial, inne,
hållande Förslag att Acadeuiie*Hemman inåt.
te få lösas till Skatte.
Till Stats- och Banco-Utskott en:
Af Riksdagsmannen C. F. Bergs Memorial
, angående yrkad Förlängning af Octroyen
för Götheborgs Discont.
Till /lllrnönna Besvärs• och Oeconomia.- Utskottet-.
Af F. J. Rgthbergs frgn Norrbotten S1U
46o
Deri I “J Februarii.
förande , angående jemkning i Roteringen vid
Kongl. Vesterbottens Regemente, jemte Johan
Wiklunds och Olof Wikströms dervid gjorde
anmärkningar.
2:o Af Gustaf Olssons från Vestmanland
Memorial, angående Hemmans-ägarnes i Snäfringe
Härad Utsyningsrätt å de 3;ne, samma
Härad tillhörande Allmänningar.
3:0 Af Anders Christopherssons från Kro.
nobergs Län Memorial, angående vissa stadganden
rörande Krono-Brefbäringen.
4:0 Af ett Memorial utaf Banco-Fullmägtigen
Anders Danielssons från Elfborgs Län, angående
Hushållningen med Rikets allmänna och
enskilta Skogar , jemte dervid gjorde anmärkningar
af Börje Börjesson från Halland,
Af den 15 Januarii, om instämmande uti
den af Högvördige Preste-Ståndet; beslutne Remiss
till Oeconomiae-Utskottet af Herr Prosten
Stenhammars Memorial, angående saknad eller
fördröjd verkställighet af Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständer vidtagne beslut uti åtskilige*
Rikets inre Hushållning rörande ärender.
Af den iy Januarii, om antagande af Ex.
peditions-Utskottets förnyade förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse, angående
Riksens Ständers beslut, att åt Hans Kongl.
Höghet Arf-Prinsen uppdraga Rikets Styrelse? i
Den 17 Felruarii.
461
händelse af Kongl. Maj:ts och Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens sjuklighet.
Af 15 Januarii, om Remiss
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomice-Utskotten:
Af Riksdags-Fullmägtigen Ephraim Larssons
och Lars Carlssons Memorialer, angående
yrkad ändring i 1812 års Förordning, om indelte
Regemsnternes beklädnad.
Till Lag-Utskottet-.
Af Riksdagsmannen I. Ruthbergs Memorial,
om förändring i bestraffningssättet uti fylleri-
och slagsmål; tillika med Olof Håkanssons
från Elfsborgs Län dervid gjorde anmärkningar.
Af den 19 Januarii, om bifall till StarsUtskottets
Utlåtande angående:
1:0 Anstånd med indrifvande af den ännu
återstående del af Vesterbottniska Lånet, som
skall erläggas af Innevånarne i Norrbottens
Län ; och
2:0 Tryckning af allmänna IndragningsStaten
samt Specielle Staterne.
Af den 19 Januarii, af innehåll att Ståndet
ej funnit skäl att bifalla Bevillnings-Utskoti
Den 17 Februarii.
fets anhållan, att utom redan antagne fyra Cancellister,
få tillsätta 2:ne Notarier, men deremot,
vid Utskottets anmälan om behof af 2:ne
Vaktmästare, latit bero.
Af den 19 Januarii, om bifall till StatSUtskottets
Utlåtande, om kostnadens bestridande
vid undersökning, rörande uppränsning af
Clara Elf.
Af den 19 Januarii, innefattande gillande
af Allmänna Besvärs- och Oeconomise-Utskottets
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets afgifne Betänkande, angående
den fria Husbebofs-Bränvinsbränningen,
såsom öfverensstämmande med Utskc ttets sistberörde
Betänkande, hvilket Ståndet förut bifallit.
Af den ig Januarii, om Återremiss af
Lag-Utskottets Utlåtande, angående Författningars
och Kungörelsers uppläsande frän Predikstolen
efter Gudstjenstens slut.
Af den 19 Januarii, om Återremis af Stats*
Utskottets utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj;ts Remiss om fortfarande af Stats-Anslaget
för Fattigvärds-inrättningen i Carlskrona.
Af den ig Januarii, om Remissj till LagUtskottet,
af Riksdags-Fullmägtigen Eric Svensons
från Bohus Län Memorial, angående öfversigt
och jemkning af nu gällande Stängsel-Föf*
Den 17 Februarli,
463
fattningar, med de dervid gjorda anmärkningar
af Botvid Jonssons från Östergöthland.
Af elen 19 Januarii, om Äterremiss af LagUtskottets
Utlåtande, angående ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf Afvittringsbetyg.
Af den 19 Januarii, af innehåll att Ståndet,
vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande,
i anledning af gjord anmärkning innom
Borgare-Ståndet, i fråga om den till RiksdagsUtgifterne
anslagne Summa, låtit dervid bero.
Af den 24 sistl. Januarii, om bifall till
dessa Stats-Utskottets Utlåtanden:
v 1:0 Uppå Herr M. Thunelis , såsom Fnllmägtig
för Carlskrona Stad ingifne Memorial,
om Lån af allmänna Medel för anläggningar
derstädes.
2:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Proposition,
om uppförande af en Minnesvård öfver
Kron-Prtnsen Carl August.
3:0 Angående Herr Professor Forssels Memorial,
om kostnadens bestridande förtryckningen
af Landshöfdinge-Embetenas Kungörelser.
4:0 I anledning af Kongl. Maj;ts Proposition
, om eftergift af en Statens fordran i
Landshöfdingen von Echsteds Sterbhus.
4<?4
Den I7 Febru&rtt. |
5:0 I anledning af Herr Prosten Fornanders
Memorial, om kostnaden för en undersökning,
huruvida Stenkohl finnas på Öland.
6:0 Angående Riksdags-Fullmägtigen Sven
Månssons fran Calmara Län Förslag, om uppränning
af Stångån samt i förening dermed
en Canal-anläggning.
Af den 24 Januarii, af innehåll att Ståndet
vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtanden
öfver gjorde anmärkningar vid dess yttrande,
angående;
r.o Sökt lån af allmänna Medel i och för
Landskrona Stads Kyrkobyggnad;
2:0 Afskrifning utaf värdet med flere kostnader
i och för de på Kungsholmen belägne
till Curhus upplåtne Byggnader; vid dess uti
berörde ämnen fattade beslut låtit bero.
Af den 24 Januarii, om bifall till Stats*
Utskottets Utlåtanden, angående.-
1:0 Herri G. Kjellanders Memorial, om
uppskof med Redovisningen af Krono-Upp
börden.
2:0 Herr G. A. Silfverstolpes Memorial,
om ersättning af Cours-differencen å Svenska
Mini
-
Den tf Februarii*
Ministern Herr P. Lagersvärds, genom Riks»
gälds-Contoiret liqviderade fordran.
Af den 24 sist/. Januarii, om Återremiss af
Ståts-Utskottets Utlåtande, angående RiksdagsFullmägtigen
C. F. Bergs Memorial, om Allmänna
Brandförsäkrings Inrättningens ställande un»
der tillsyn af Riksens Ständers Fullmägtige i
Banquen och Riksgäls-Contoiret.
Af den 24 sistt* Januarii, öm bifall till LagUtskottets
Utlåtande, i anledning af Herr Borg»
mästaren Cederborgs Motion,om Domares och
Executorers rättighet i afseende på Gäldenär
förunnadt anstånd i Skuldfordringsmål.
Af den 24 sistl. Jatiuarii, af innehåll att Ståndet,
Vid pröfning af Lag-Utskottets Memorial , i ättledning
af Riksens Ständers Justitia: Ombudsmans
Embets Berättelser sedan sista Riksdag ,
hufvudsakeligen godkändt samma Memorial,
men återremitterat den del deraf, som angår
Kongl. Kungörelsen den lo Maji tqt? om
Konungens Befallnigshafvandes rättighet, att I
Politie-Mål höra vittnen för att deröfver yttra
sig i sammanhang med den till Utskottet remitterade
Motion, rörande upphäfvande äf Konungens
ftefallningshafvandes prörnings-ratt af
Mål, som röra fylleribrott samt oloflig Brån*
Vins-afsalu.
Af den 24 sisth Januarii, innehållande att vid
Ridd. och Ad. J?rot. lil S. 59,
Den 17 Februariii
Föredragning af Stats-Utskottets förnyade Utlåtande
i frågan om Restitution af Regeringsrådet
von Schevens Arfvingars fordran , Ståndet
ej funnit skäl medgifva den ifrågavarande
Pensionens utbetalande.
Af ehn 24 sist!. Januarii, om bifall till LagUtskottetts
Betänkanden, angående:
1:0 Föreslagen ändring i 1 §. af 23 Cap.
Rättegångs-Balken, i afseende pä antalet a£
Ledamöter uti Kämners- och Rådstufvu-Rätter.
2:0 Yrkacl ändring uti det genom 14 §
af Kongl. Förklaringen den 11 December 1766
stadgade ansvar för Hållkarl.
3:0 Förändring af y Cap. 4 §. UtsökningsBalken
, om försäljning af i mät tagen lös Egendom.
4:0 Sökt befrielse från Förmyndares skyldighet
att hvart 3:dje år tillöka Myndlingens
Capital med den under tiden derå upplupne
ränta.
Af den 24 sistledne Januarii, om bifall till
Allmänna Besvärs- och Oeconomiao-Utskottets
Betänkande, 1 anledning al Herr Borgmästaren
Eneroths Memorial, angående ändring i 1 Art.
3 §. af Kongl. Förordningen den 20 December
ISIS) om hvad iagttagas bör till behörig verkställighet
af Kongl. Kungörelsen den 6 Sep»
Den 17 Februarii.
4 67
tember samma år, rörande Bränvins-bränningen
samt om ansvar för öfverträdelser deraf.
Af den 24 sistledne Januarii, om så val
bifall till Allmänna Besvärs- och OeconomiseUtskottets
Betänkande, angående yrkad rättighet
att å Marknadsdagen köpa och sälja lofgifne
Producter, som af Landtmannen sjelf förfärdigas,
utan att afbida Marknadens kungörande
vid Trumslag, som ock, i enlighet dermed,
Remiss af denna fråga till Lag-Utskottets vidare
handläggning.
Af den 27 sistledne Januarii, om bifall till
Allmänna Besvärs- och Oeconomix-Utskottets
Betänkanden:
1:0 Angående förhöjning i betalningen till
Inqvarterings-gifvare för det underhåll de lemna
tågande Troupper m. m.
2:0 Angående ifrågasatt skyldighet för Götha
Canal-Bolag att besörja underhållandet af
de Vägstycken, hvilka tillhört sådana Hemman,
som genom Canal-anläggningen blifvit indragne
m. m,
3:0 I anledning af Riksdagsmannen Wessings
me,d heres begäran, att Westmanlands
Regemente icke må comroenderas till arbete
Vid Götha CanaL
4:0 Om Arfvode för Läkare vid besigfningar
ä Karlar, hvilka af Rote-eller Rusthålls
-
468
Den 17 Februarii.'
te anskaffas, för att uti Båtsmanshållet eller
indelta Arméen inskrifvas.
den 27 Januarii, Otti bifall till följande
från Stats-Utskottet inkomne Utlåtanden,
nemligen:
1:0 Angående verkställighet af Riksens Ständers
beslut, om nedläggande af Löfås Silfver-verk.
2:o I anledning af väckte Motioner, om
åtal af vederbörandes försummelse att insända
de för Riks-Hufvud-Bokens uppgörande erforderlige
Omslut.
3:0 Angående Herr Borgmästaren Cederborgs
hemställan, om tryckning af åtskilliga
Handlingar rörande frågan om hämmande af
Luxe och Öfverflöd, m. m.
40 I anledning af Fullmägtiges från Blekinge
Län Memorial, om tillökte CompagnieMötes-Plattser
för Länets Båtsmans-indelning.
f.-o I anledning af väckt Motion, om förbättring
i Aflönings-villkoren för Krigs-Revisio*
nens Betjening.
6:0 Om understöd af Allmänna Medel för
Kyrko* och Prestegårds-Byggnad i Neder-Torneå
Församling.
7:0 Om Tullgarns Kungsgårds öfverlåtande
till Hans Kongl. Höghet Prins Oscar efter
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan.
8:0 Uppå Kongl. Maj.-ts Nådiga Remiss,
om Häradskritvaren Rydströms Pension.
Den 17 Fehruarii.
469
9:0 I anledning af yrkad befrielse för Magrstraterne
att förvara en Nyckel till Landtränteriernes
Cassa-Kistor.
Af den 27 sistledne Jamiarii, om bifall till
Allmänna Besvärs- och Oeconomis-Utskottets
Betänkande, angående Förbud för Tjenste-drängar
i Halland och andra Orter att utvandra
från Länen för att söka arbete.
Af den 27 sistledne Januarii, om Återremiss
af Stats-Utskottets Utlåtande, i anledning
af Riksdags-Fullmägtiges för Götheborgs Stad
Memorial, om Police-Inrättningens derstädes
underhållande af Statens Medel.
Af den 27 sistledne Januarii, om bifall till
Stats-Utskottets Utlåtande, om utbetalning af
innestående Pension för Krono Fogden Westberg.
Af den 27 sisledne Januarii, om bifall till
Stats-Utskotters Utlåtande, angående Friherre
Stael von Holsteins Motion, om Jord-ransakningars
verkställande, m. m.
Af den 27 sistledne Januarii , om bifall till
Stats-Utskottets Betänkande, om Postfrihet för
Städernes Magistrater för deras Embetsbref,
samt vid afsändande af Krono-Uppbörden och
Räkenskaperne, m. m.
Af den 27 sistledne Januarii , om bifall till
Banco Utskottets Betänkande, i anledning af
Herr Biskoppen, Doctor Faxes Motion, om
47°
Den 17 Februarii.
präglande af er» Skådepenning, till åminnelse
af den dag, då Hans Kongl. Höghet Prins
Oscar uppnådde myndiga år.
Af elen 27 slslledne Januarii, af innehåll att,
vid föredragning af Allmänna Besvärs- och
Oeconomias-Utskottets Memorial, deruti Utskottet
förmäler sig icke kunna taga någon befattning
med Riksdagsmannen Eric Svenssons från
Bohus Län till Utskottet remitterade Memoria;,
innehållande Förslag att Riksens Ständer
skulle i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes lata sig förelägga omständeliga upplysningar
huru Kyrko-Ordningen i hvarje Stift
handhafves, Ståndet latit vid Utskottets åtgärd
bero.
Af de» 27 sistledne Januaril > om Återremiss
till Allmänna Besvärs- och OeconomiseUtskottet
af dess uti Protocolls-Utdrag meddeldte
yttrande, att Utskottet ej kunnat till
fröfning upptaga Herr Prosten, Doctor Stenammars
Memorial, angående saknad eller fördröjd
verkställighet af Kongl. Maj;ts och Rik->
sens Ständers Beslut uti åtskillige Rikets inre
hushållning rörande ämnen,
Af den 2 dennes, om gillandet af Expeditions,
Utskottets Förslag till Riksens Ständers
pnderdåniga Skrivelser till Kongl. Majd:
*:o Om en Minnesvård öfver Svea Rikes
ulkorade Kron-Prins Garl August på Qvidinge
Hed i Skäne,
Deri 17 Februarii.
47 r
2:0 Angående den senast fastställde Bevillningens
fortfarande för år i8x8«
3:0 Om Trycknings-kostnaden för ett Utdrag
ur Riks-Staten år 18175 och
4:0 Angående anstånd med indrifvandet af
den återstående delen af YVesterbottniska Lånet
, som skall erläggas af Innevånarne i Norrbottens
Län.
Af den 2 dennes, om Remiss till Constitutions-Utskottet
af en Ståndets Ledamots Anmärkning
emot Konungens Tjenstgörande General-Adjutant
för Flottorne.
Af den 2 dennes, om Remiss till Statssamt
Allmänna Besvärs- och; Oeconomi$-Utskotten
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
jemte Committerades för Saltpetter-Ärenderne,
dervid bilagde underdåniga Berättelse, om Saltpetter-Näringens
tillstånd i Riket.
Af den 2 dennes, om bifall till StatS-Utskottets
Betänkande, rörande föreslagne Prestbohls-friheter
för nya eller framdeles blifvan.
de Kyrkoherde- och Capellans-Bostälien.
Af den 2 dennes, om bifall till StatS-Utskottets
LJtlåtande, angående indragning af Talemäns-Tafflame.
Af den 2 dennes, om Återremiss af Stats.
471 Oen 17 Februarii.
Utskottets Utlåtande, angående yrkad rättighet
till Skattelösen af Lotshemman,
Af den 7 dennes, om bifall till följande Utlåtanden
:
Jfrän Stats- Utskottet;
1:0 Angående sökt ersättning till Städerne
för deras andel i Accis- och Bakugns-penningarne,
2:0 Om yrkadt anslag af Medel till sänk»
ning af sjön Vermelen.
3:0 I afseende på Herr Ebels Memorial,
angående vissa föreslagne förmoner för Segelduks-FabricjnesIdkare.
4:0 I anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga
Remiss uppå Herr Stats-Commissarien Wide.
grens ansökning, om Gratification och Löneförhöjning
för Kamereraren Maliem,
y;o Angående föreslagen tillökning i Postskjuts-legan,
6:0 I anledning af väckt Motion om indragning
af AdelsFahne • Regementets Indelningar,
7:0 Om äskat understöd för Fiskare i Bohuslänske
Skärgården.
Den 17 Felruarii. 475
8:0 Öfver Grefve R. von Rosens Memorial,
om Arfvode för Seereteraren vid OfverHof
Jägmästare Embeten
9:0 I anledning af Herr Lagmannen Ullbergs
Motion, om Löners anslående för Brottmåls-Domare,
10:0 Öfver gjorda Motioner om Boställen
för Länsmän.
n:o I anledning af Kongl. Maj*ts Nådiga
Remiss uppå Herr Lagmannen Norhns ansökning
om Lön-ersättning.
12:0 Angående Herr F. Montgomeries Förslag
om Socken-Skrifvares antagande och Aflöning.
13:0 Angående Riksdags-Fullmägtiges från
Vester och Norrbottens Län, Memorial om
Rese penningar för Krono-Betjeningen i dessa
Orter,
14:0 öfver W. M. Carpelans Memorial
om understöd åt Majoren von Konow.
Ifrän Banco-Utskottet;
i:o Om antalet af Ledamöter vid de årlig©
Revisionerne af Riksens Ständers Banco-Di*
scont-Verk.
2:0 Om präglande af eo Medaille till å
-
474 &en *7 Fehr uar ii i
minnelse af den Ar 1817 firade ReformationsFest.
Ifrån Lag-Utskottet:
1:0 Angående Antalet af Nämndeman vid
Militiae-Boställs-sy ner.
2:0 Angående åtskillige omständigheter
vid Utsöknings-mål.
3:0 Angående ändring i Författningarne
rörande Prest-val.
4:0 Angående yrkad förhöjning af de i
32 Cap. 2 §. Rättegångs-Balkeo stadgade Böter
för part eller vittne, som från UnderDom
stol
förfallolöst uteblifver.
<J:o Angående Stämningars och Communicationers
verkställande af Krono-Betjent eller
Nämndeman, utan medföljande vittne.
6:0 Rörande åtskillige föreslagne ändringar
uti Lagens Stadgande om Testamenten.
7:* Angående yrkade åtgärders vidtagande
till Sjö-Lagens Öfverseende.
Frän Allmänna Besvärs- och Oeconomi<z* Utskottet:
i;o I anledning af gjord Hemställan om
Comministrarnes befrielse ifrån Skjutsningsyldigbeten
för sine Boställen tfnder Krigstid»
Den 17 Februarii. 47)
2:0 Rörande vissa omständigheter vid
Indelta Resementernas Beklädnadssätt.
O
g;o I anledning af Förslag om Mantalsskrifningars
och Uppbördsstämmors förrättande
innom hvarje Socken serskildt.
4:0 I afledning af väckt fråga om upphäfvandet
af Kongl, förbudet emot nyttjande
af arbetat silfver utöfver 10 lods vigt.
y;o Rörande skyldigheten att fortskaffa
bref och Ordres innom Regementerne.
6:0 I anledning af väckt fråga om Allmänna
Landsviigarnes rätande och förkortande.
7:0 Angående yrkad befrielse för gifta
Personer från Bevärings-skyldigheten.
g:o Angående yrlcadt förbud för Jordägare
att icke annorledes antaga Torpare å deras
ägor, än att de af lägenheten kunna håfva sin
bergning,
9:0 Rörande upplifvande af Kong!, förbu.
det att inga Marknader, som påstå allenast en
dag, må begynnas dagen före eller efter nå~
gon Sön- eller stor Helgedag,
lo’.o I anledning af väckte frågor om förändring
af Krono-brefbäringen,
Ji:o Om yrkad befrielse från skyldigheten
ait afskala Barken å utsynte Ekar,
476
Den 17 Februarii.
12:0 I anledning af yrkad rättighet för
Städernes Magistrater att utfärda Resepass.
Af den 7 dennes, om gillande af Expeditions-Utskotrets
Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse, om eftergift af Statens
fordran i Landshöfdingen von Echstedts Sterbhus.
Af den 7 dennes, om Återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af Herr
Bagers Motion om understöd af allmänna Medel
till Hamnbyggnaden i Malmö.
o
Af den 7 dennes, om Återremiss af Banco
Utskottets Betänkande i anledning af väckte
Motioner, om förlängning i Praescriptionstiden
för Lån omsättningar i Banco-DiscontVerket.
df den 7 dennes, om Åter-Remiss tili
Allmänna Besvärs- och Oeconomi* Utskottet
af dess yttrande, angående ett Spannmåls-Ma*
gazins inrättande i Borås.
Af den 7 dennes, om instämmande uti Ridderskapets
och Adelns beslut, om ett särskildt
Utskott, för att utarbeta de allmänna grunderne
icke allenast för indragning och sammanslående
af öfverflödige Embeten och Tjenster, utan
ock för en föibättrad Arbets method -3 hvilket
Utskott Bonde-Ståndet ansett böra bestå
af minst fyra Ledamöter af hvarje Riks-Stånd.
Den 17 Februarii.
477
Af den 7 dennes, 01» bifall till Expeditions-Utskottets
Memorial, om utvägar till befordrande
af större afsättning och gagn utaf
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Af den 7 dennes, af innehåll att vid föredragning
af Banco-Utskottets Betänkande, i anledning
af gjorde Anmärkningar vid Utskottets
Memorial, angående ändringar och tillägg uti
1 och 3 §. §. af Banco-Utskottets Instruction,
Ståndet fann skäligt att vid samma Betänkande
låta bero.
Af den 7 dennes, om bifall till Lag-Utskottets
Utlåtande angående, Cancgilie afgifts erläggande
för AnsökniDgs- och Besvärs-skrifter i
enskilde mål.
Af den 7 dennes, innehållande Ståndets beslut
att anmoda Oeconomiae-Utskottet, att, så
fort sig göra låter, inkomma med Utlåtande
sä väl i frågan om en allmän Näringsfrihet,
såsom ägande ett oskiljaktigt samband med Rikets
förestående Finance-Reglering, som oclc
uti den högst angelägna Skjutsnings-frågan.
Af den g dennes, om Åter-remiss af Be*
villnings-Utskottets Memorial, angående grunderne
för den blifvande Bevillningen.
Af den g dennes, otn bifall till Banco*
Utskottets Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Proposition, om medel till Hjelmare
Slussverks ombyggnad och vidmagthållande..
478
Den 17 Februarii.
Af den. g dennes, om Remiss tili Constitutions
Utskottet af tvänne serskildte från Statsutskottet
ankomne Memorialer, med uppgift
att anledning vore till anmärkning emot så
väl Konungens Rådgifvare i Commando-mål
för Arméen eller Föredraganden i Krigs ärender,
som Konungens Rådgifvare i Commandomål
för Flottorne och Föredraganden i Krigs-ären.
der.
Af den 13 dennes, om bifall till Expeditions-Utskottets
Memorial, innefattande tillägg
till dess förut meddelte Förslag att bereda
större afsättning och gagn utaf Bihanget till
R ks-Ståndens Protocoll.
Af den 13 dennes, om gillande af Expeditions-Utskottets
Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majit, om Kröningens
verkställande under innevarande Riksmöte.
Alla dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från Stats-Utskottef inkomne Utlåtanden:
i;o Af den n i denna månad, deruti
Utskottet, i anledning af Herr Soops, Gustaf,
hos Ridderskapet och Adeln ingifne , samt derifrån
till Utskottet remitterade Memorial, om
anslående af en Fond till godtgörande aflramlidne
Herr RiksRådet? Friherre Adler Salvi!
Den IJ Februarii.
479
Arfvingars underdåniga Krono-fordran, tillstyrkt,
att då något undantag ifrån hvad angående Betalning
af Krono-fordringar i allmänhet redan
vore stadgadt, icke syntes böra äga rum vid
Liqviden af den nu ifrågavarande Krono-fordringen,
dermed måtte i alla afseenden förhållas
enligt 2 §. i 7 Articeln af i8if års för
Riksgälds-Contoiret utfärdade Reglemente, som
innehåller, att de äldre ännu outredde Kronofordringar
och pretentioner, hvilka enligt förra
Reglementen och Författningar utaf RiksgäldsFonden
skolat liqvideras , böra äfven af RiksgäldsContoiret
godkännas, så framt dylika fordringar
i Laglig Ordning och innom föreskrifven
tid äro bevakade och på sådan grund profVas
laglige, samt, efter det Fullmägtige blifvit
hörde, i Nåder varda fastställde.
2:o Af den 12 dennes, i anledning af Ryttmästaren
Grefve G. E. Frölichs uti till Ridderskapet
och Adeln ingifvit Memorial, väckt fråga,
om ersättning till hans Fader, Herr HofStallmästaren,
Grefve Frölich, för afträdandet
utaf det Arrende denne sistnämnde innehaft
af Flyinge och Dahlby Kungsgårdar, deruti
Utskottet bland annat upplyst, att Riksens
Ständers Nämnd eller förstärkta Stats-Utskott,
den 24 Februarii iglo afgjordt att Stuteriet
skulle upphöra och förordnande meddelas, huru
med Kungsgårdarnes förvaltning derefter
borde förhållas: Att genom enahanda Nämnds
beslut den 17 April 1810, det blifvit förordnat
att Herr Hof-Stallmästaren Grefve Frölich skulle
efter Laga Fardags åtnjutande afträda dessa
480
Den 17 Februarii,
Kungsgårdar, hvilka derefter kommo att be.
handlas på enahanda satt, Som rörande de öfrige
i allmänhet vore stadgadt, hvarjemte Riksens
Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Laga undersökning i Nå.
der måtte anbefallas till utrönande af den ersättning,
hvartill Grefve Frölich för å Flyinge
och Dahlby Kungsgårdar, jemte Stuteriet derstädes
nedlagde kostnader kunde finnas berättigad:
Att en sådan undersökning vid Laga
af- och tillträdes Husesyner skett, samt att
Grefve Frölich utom Inköpssumman, för Stuteriets
hästar 3y,000 R:dr, af Kongl. Majit under
den 27 Julii 1814 blifvit tillagd en ersättning
för sine kostnader å Kungsgårdarne af
2408 R:dr 8 rist.; och då sålunda Riksens
Ständer, genom Riks-Nämndens ofvanberörde
åtgärd den 17 April Igio bestämdt , det HofStallmästaren
Grefve Frölichs ersättning vid af*
trädandet af Flyinge och Dahlby Kungsgårdar
icke skulle sträcka sig längre än till ersättning
för derstädes nedlagde kostnader, samt desse
äfven blifvit honom godtgjorde, funné StatsUtskottet
den nu väckte frågan om ersättning
för det Grefven och Hof Stallmästaren ej blifvit
vid Arrendet bibehållen, icke vidare äga
rum.
3:0 Af den 12 i denna Månad, deruti, med
anledning utaf Herr Mannerstams, Joban, och
Herr Nauckhoffs, Carl Ulric, hvar för sig hos
Ridderskapet och Adeln väckte Motioner, att
Lagmännen i Skåne och Blekinge, hvilka nu
blott
Den 17 Februarii.
blott innehafva half Lagmans-lön, måtte förses
med full Lön, Utskottet, på anförde grunder,
tillstyrkt bifall af Motionerne, så att vid den
nu lör hand varande Stats-Regleringen må
uppföras hvad som brister i full Lagmans-lön
för de tvänne ifrågavarande Lagmännen*
4:0 Af den i? i detina Månad, deruti,
med hämtad anledning af Kongl. Map.ts till
Utskottet aflåtne Nådiga Remiss på Lieutenant
ten L. Thorsells underdåniga ansöknings att
utan hinder deraf, att han försdtit den, genorri
Kongl. Kungörelsen den 9 December 1812, utsatte
Pra:scriptiöns-tid, utbekomma dess för åren
1815 och 1816, bos Stats-Verket innestående
Expectance-Arfvode, utgörande för bägge
åren tillhopa Ii6 K:dr 32 sk. Banco; StatsUtskottet
tillstyrkt, att ofvannämnde ExpectanceArfvode
må Thorsell godtgöras och hvartill
Utskottet, i händelse äf bifall i skulle uppgifva
tillgång.
5:0 Af den 12 dennes, i anledning af Herr
Öfversten C. Silfverskjölds till Ridderskapef
och Adtdn ingifne Memorial, örn ersättning
för förlorat Accord m. m., deruti Utskottet
beträffande Herr Öfvetstiris anhållan, om eN
sättning för sitt Accord till Compagnie-Chefsbeställningen
vid von Erigelbrechtenska Regememtet
i Pommern, jemte de förluster häri i
öfrigt skall fått vidkännas genom Politiske
händelser j funnit skäligt tillstyrka att Herr
Öfversten måtte beviljas lika rätt och förmo-,
Jiidd. och Ad. Prof. lil P. 6l , 02.
482
Den 17 Februarlu
ner i detta hänseende, som för Finska Arméens
Officerare af Riksens Ständer bestämdes
och af Kongl. Majit under den 10 April 18x0
och den 2 Junii ig 12 i Nåder blifvit fastställde,
att nemligen tillgodonjuta 500 R;drs
Expectance Arfvode, samt för det Accord han
erlagt till sin i Pommern innehafde Beställning
med Lön på Stat utbekomma ersättning efter
1793 års Accords-Reglemente, derest han innom
10 år från den dag förenämnde Expetance
Arfvode erhölls, derifrån afginge; men
hvad angeek de förluster Herr Öfversten skall
fått vidkännas, dels genom saknad Inkomst af
sin Beställning i Pommern, dels ock i och
för en honom tillhörig af Fienden borttagen
Rustkammare, funne Utskottet sig icke kunna
föreslå någon serskild ersättning.
6:0 Af den 13 i denna manad , innehållande,
att i anledning sä väl af Riksdags-Fullmägtige för
Götheborgs Stad, Herrar Samuel Arfvidsson,
Zacharias Wideberg och E M. Leffler uti till
Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvit Memorial gjorde
yrkande, att Götheborgs Stad måtte befrias
från Krono-Uppbörds-Betjeningens derstädes aflöning,
utgörande 2000 R:dr derstädes årligen,
samt undfå ersättning af hvad hittills för detta
behof blifvit erlagdt, som af Herr Borgmästaren
Nordströms Motion, att de mindre Städernes
Tjenstemän , som verkställa Krono-Uppborden,
kunde på Rikets Stat Löner tilläggas
eller någon ersättning af allmänna Medel, för
deras dervid inträffande Besvär och omkostnaderj
Stajs-Utskottet icke ansett sig kunna till
-
Den 17 Februaräi
483
styrka att någon aflöning på Rikets Stat bestås
för dessa Städers Uppbörds - Betjening:
Dock har Utskottet , då Riksens Ständer vid
1812 och 1815 årens Riksdagar funnit billigt
att tili ersättning och belöning för Besvär och
tiliökta utgifter i och för Skattskrifning, Debitering
samt Uppbörd och Redovisning af Bevillningsmedien,
anslå viss Procent af samma
Medel, ansett det skäligen böra komma under
öfvervägande, huruvida ej någon förhöjning i
denna proCent må beviljas, hvarföre Utskottet
hemstält till Riksens Ständer, om icke, i
afseende derå, denna fråga kunde till Bevill*
nings-Utskottets Utlåtande öfverlemnas.
7:0 Af den 12 dennes , angående RiksdagsFullmägtigens
för Stockholms Stad Herr L, J.
Lundgrens hos Välloflige Borgare-Ståndet väckte
Motion, att, sedan Stockholms Stads Cassä,
genom beslut vid tgif års Riksdag blifvit lindrad
från Krono-Uppbörds Betjeningens ordinarie
aflöning, 7648 R:dr, som på Rikets Stat
uppfördes, likväl på det sätt, att det bör åligga
Stockholms Stad att bestå den Summa, Som
till denna Betjenings aflöning år 1814 från
Stads-Cassan utgått eller ^019 R:dr 16 sk.,
för att deraf tilldela Betjeningen samma Löne-förbättring,
som för Rikets öfrige Löntagande Erabets-
och Tjenstemän bestämdes, men StadSGassan
måst åren 1816 och 1817 lemna större
bidrag till Löne-förhöjningen än sålundavarit
påräknadt, samt dessutom bestrida alla utgifter
af Skrif-materialer m. m. för Krono-Uppbörds*Verket,
en sådan Reglering häraf alltså
484
Den 17 Februarii.
nu måtte vidtagas , att Stads-Cassan icke helastades
med större årligt bidrag till Krono-Uppbörds-Verkets
i Stockholm underhallande än
ofvanberörde fCi? R;dr 16 sk. samt att ersätning
äfven kunde anslås för de belopp, sorn
åren 1816 och 18^7 härutöfver måst af Staden
vidkännas. Och har Stats-Utskottet på
upptagne skäl ansett Riksens Ständers medgifvande
vid förra Riksdagen, att deltaga i KronoUppbörds-Betjeningens
i Stockholm aflönande
icke kunna föranleda dertill, att större Summa
än då bestämdes; eller ofvanberörde 7648
R:dr må af Stats-Verket bestås; och beträffande
de öfrige uppgifne kostnaderne till Skrifmaterialier
m. m. 1 och för Krono-UppbördsVerket
härstädes; så fann Utskottet ingen anledning
förekomma att Stats-Verket med någon
utgift härtill borde belastas; men då
Riksens Ständer vid de sednare Riksdagarne,
för att bereda ersättning sä väl åt Städernes,
som Landets Krono-Uppbördsbetjening för det
tillökta Besvär och den större kostnad, som
vid Debitering, Uppbörd och Redovisning uppkommit,
anslagit viss proCent på BeviliningsMedlen,
hvilken, derest den finnes icke svara
mot behofven, torde böra ökas; har Stats-Utskottet
hemstäldt, om icke denna fråga mätte
i sådant afseende Öfverlemnas till Bevillnings
Utskottets åtgärd.
8:0 Af den 12 dennes, deruti, i anledning af
Herr A. D. Heijkenskjölds till Utskottet remitterade
Memorial, om befrielse för Nora, Lindes
och Ramsbergs Bergsiager, att erlägga 7-
Den lj Februarii.
48 J
Sk:ft Tackjern i årlig Vacance-afgift af hvarje
Rote, för att undgå hålla Soldat, Utskottet förklarat
, att då af Kongl. Brefvet den 7:de Jv
nuarii 1812 inhämtades, att Bergslagarne , hvilka
sjelfve erbjudit detta Contract, njutit all
den lindring uti Rote-Sammansättningen de skäligen
kunnat begära, samt detsamma icke annorlunda
blifvit i Nåder faststäldt än tills vidare
och intill dess de underdåniga Besvär ,
Bergslagerne öfver den verkstäldte iixtra Roteringen
anfört, i hela deras vidd blifvit afgjorde;
så ansåg vid sådant förhållande Stats Utskottet
sig icke äga anledning, att härutinnan nu tillstyrka
någon rubbning eller ändring, utan att det
må ännu vidare, och intill dess Besvären blifvit
pröfvade och afgjorde,bero vid det, med Bergslagens
eget begifvande härom ingängne och
afslutade Contract,
9:0 Af den 12 dennes, deruti, i anledning
af Riksdagsmannen Anders Danielssons från
Elfsborgs Län, uti till Hedervärda BondeStåndet
ingifvit Memorial, gjorde yrkande,
att Stats-Utskottet måtte granska alla de räkenskaper,
som blifvit förde emellan Allmänna Magazins-Directionen
och Commerce-Rådet N.
Björnberg, rörande denna sednares BninneriArrende,
samt att Commerce-Rådet Björnberg
måtte kännås skyldig ersätta hvad sorn blifvit,
på Arrende-Summan afdragit för föregifne gjorde
förbättringar å de till honom upplåtne K.royo
Bränneri-Bvggnader m. m., Stats Utskottet
tillkännagifva, att öfver alla ömsesidiga betalnings-och
ersättnings-poster under farsta Arrén
-
Den 17 JEelmarii.
detiden, ifrån och med 1793 oc^ me<^ *809,
en fullständig slut-Liqvidation blifvit af allmänna
Magazins-Directionen upprättad , hvarefter
Magazins-Directionen öfver hela förhållandet
d. 15 Sept. 1817 meddelat ordentligt Utslag,
deröfver Commerce-Rådet Björnberg anfört underdåniga
besvär hos Kongl. Maj:t, på hvars
Nådiga afgörande den tvistiga delen af målet
för närvarande berodde, samt att Stats-Utskottet
i öfrigt i afseende på den ifrågasatte ersättningen
för husröta och felande Inventarier vid
första Arrendetidens upphörande, på upptagne
grunder funnit Kronans säkerhet för de byggnader
och Inventarier m. m., dem CommerceRådet
Björnberg nu på Arrende innehafver,
vara behörigen förvarad.
10:0 Af den 12 dennes, deruti, i anledning
af erhällen Remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet
af Riksdagsmannens J. B. Wessings och
Gustaf Olssons Memorial, rörande föreslagen
ändring i Levereringsstället af Kronans Räntehö
och halm, som från Westmanland är anslagit
till utfordringen vid Kongl. Hof-Stallet, Utskottet
upplyst, att från Westmanlands Län något
Arrende-hö icke vore påräknadt, eller inginge
till utfordringen vid Kongl. Hof-Stallet,
hvadan det af bemäldte Riksdagsmän föreslagne
utbytet, att nemligen Ränte-höet skulle lefvereras
vid Strömsholm, i stället för såsom nu
sker, vid Kungsöhr, samt att deremot Arrendehöet,
hvilket vanligen upplägges vid Kungsöhr,
borde aflemnas hit till Stockholm, icke kunde
äga rum. Beträffande åter det Kronan behåll-.
Den Februarii.
48?
ne Ränte.hö och halm från Westmanlands Län,
hvilket till utfordringen vid Kongl. Hof-Stallet
ifrån längre tider tillbaka är anslagit; sä har
Stats-Utskottet icke annorlunda ansett sig kunna
tillstyrka bifall å den gjorde begäran, att
berörde Ränte-hö och halm finge levereras vid
Strömsholm i stället för Kungsöhr, än om de
Häradsboer, som åstunda sig häraf begagna»
vilja på egen bekostnad anskaffa eller uppbygga
ett tillräckligt Förvaringsrum eller Magazin
på den plats vid Strömsholm, som härtill kunde
blifva utsedd, emot det att, efter fulländad bygnad
, kostnaden för detta Hus eller Förvaringsrums
framtida underhållande komme att af
Stats-Verket bestridas, i sammanhang hvarmed
Stats-Utskottet, i händelse af bifall till
sistnämnde Förslag, hemställt, att Riksens Ständer
måtte hos Kongl. M3j:t i underdånighet
anhålla, att derest Häradsboerne funno för sig
förmonligt att häruti ingå, Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes låta utse något tjenligt ställe vid
Strömsholms Lastage-plast, der en sådan Bygnad
kunde få uppföras, samt att Krono-Betjeningen
måtte åläggas, att öfver Ränte höet
och halmen hafva nödig tillsyn och vård, ifrån
det desamma derstädes varda lefvererade intilldess
afhämtningen för Kongl. Hof-Stallets
räkning på första öppet vatten varder verkställd.
Ifrån detta Utskottets Utlåtande har,
enligt serskildt bifogadt Protocolls-Utdrag af
den 12 i denna månad, Riksdagsmannen Anders
Pehrson va»rit af skiljagtig mening samt
dervid, på upptagne grunder, tillstyrkt bifall å
438 -Dera 17 Februaril.
Wessings och Gustaf Olssons ifrågavarande
Motion.
lito Jlf ilen 12 dennes, angående Riksdagsmannen
Gustaf Olssons från Snäfringe Hä.
rad gjorde yrkande, om någon lindring i den
Strömsholms Fögderies Hemmansägare åliggande
Hö-lefverering måtte dem förunnas, eller ock
dem tillåtas, att med Penningar efter årlig
Markegång få lösa det hö, de äro skyldige
att så väl till Kongl. Hof-Stallet här i Stockholm,
som Räntetagare i allmänhet lefverera;
deruti Utskottet på anförde skäl icke funnit
sig kunna tillstyrka bifall å deri del af Motionen,
som rörer Räntegifvarnes föreslagne rättighet
att lösa det till Hof-Stallet anslagne Ränte*
hq och halm efter Markegång , utan ansett det
böra ankomma på Räntegifvarne sjelfve, att
genom öfverenskommelse med Hof-Stallet förskaffa
sig den lindring i utgörande af dessa
Ränte persedlar, som med regleringen af utfordringen
vid Hof-Stallet möjeligen kunde förenäs
— Beträffande åter Gustaf Olssons hemställan
, om rättighet för Räntegifyarne att efter
Markegångs-pris få lösa det Ränte-hö, sorn
tili Räntetagare i allmänhet bör utgöras, har
Utskottet funnit detta ämne vara af sådan Oeconqmisk
beskaffenhet, att detsamma icke tillhörde
Stats-Utskottets Utlåtande.
Vidare upplästes och ladeg på bordet följande
fran Allmänna Besvärs- och Oeconomiae-,
Utskottet inkoinne Betänkande.*!, hemligen:
Den 17 Februarii.
489
i;o yJf den 4 i denna manad, angående Riksdagsmannens
Pehr Janssons från Kronobergs
Län förde klagan deröfver, att för manga Lump*
samlare antagas, hvilka kringfara Landet och
förorsaka allmän osäkerhet 5 hvarföre han anhållit,
att S3mtelige Pappersbruks-ägare måtte
åläggas innom hvarje Pastorat antaga en känd
Persön, somför deras räkning upphandlar lumpor
•, vid hvilket förslag åtskilige Riksdagsmän
af Bonde-Ståndet gjordt tillägg och anmärkningar;
och har Utskottet, på upptagne grunder,
afstyrkt Riksens Ständer att bifalla hvad
som blifvit föreslagit till inskränkande af Lump*
samlings-rättighetens fria utöfning, men tillika
ansett att det skulle mycket bidraga tili förekommande
af de genom Lumpsamlares omkringfarande
i Landet, öfverklagade olägenheter, om, uppå
skedd underdånig hemställan af Riksens Ständer,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anbefalltes
att noga tillse, det Allmogen icke besvärades
med ett öfverflödigt antal af sådana
Personer, samt att ej lemna Pass till några andra,
som anmäla sig i egenskap af Lumpsamlare,
än dem, hvilka äro försedde med bevis
frän Presterskapet i Orten om god fräjd.
I afseende åter på hvad Banco-Fullmägtigen
Andeis Danielson från Elfsborgs Län serskildt
andragit, rörande den åtminstone i hans
Ort Allmogen åliggande skyldighet att skjutsa
hopsamlade lumpor, från det ena stället till
det andra, har Utskottet förklarat sig icke känna
något allrnänt Stadgande, sorn föreskrifver
Allmogen gtt sådant puus, och om Allmoge^
49®
X)en 17
på vissa ställen måst vidkännas denna olägenhet,
har Utskottet förmodat sådant hafva skedt
till följe af enskildta påbud eller af locala föreskrifter,
hvaraf Utskottet icke ansett sig tillkomma
att ingå i någon pröfning : Varandes
vid Utskottets Betänkande bifogadt Utdrag af
Utskottets Protocoll för den 4 i denna månad,
innefattande Riksdagsmannens från Malmöhus
Län Nils Månssons serskildta yttrande i ämnet,
deruti Nils Månsson på anförde grunder förenat
sig med hvad Pehr Jonsson i ofvanberörde
måtto föreslagit.
2:o Af den 26 sittledne Januarit, deruti Utskottet,
i anledning af väckt fråga innom Högvördige
Preste-Ståndet, om Spectaclernas inställande
på de större Uögtidsdagarne, af anförde
skäl tillstyrkt, det Riksens Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet framföra
den önskan, att inga Skådespel hädanefter må
hvarken de större Högtidsdagarne eller aftonen
förut varda tillåtne; att Repiritioner ej heller
böra om Söndagen hållas, samt att ett dylikt
förbud äfven måtte stadgas emot andra offen.
teliga lustbarheter och åskådningar; dock har
Ustkottet ej ansett de vanliga Söndagsaftnarne
böta i det föreslagna förbudet inbegripas.
3:0 Af den 4 i denna månad, deruti i anledning
af Riksdagsmannen, Olof Olssons från
Wermeland, gjorde Motion, deruti flere af Bonde-Ståndets
Ledamöter instämt, att Bruks-Patroner
och Bruks-ldkare samt de, hvilka äga
Manufactur-verk och Tull-qvarnar borde delta»
Den 17 Fcbruarii.
491
ga i upparbetande och underhållande af så väl
Allmänna som andra nödige Landsvägar; Utskottet
förklarat sig, uppå anförde skäl, icke
kunna å detta yrkande tillstyrka bifall.
4:0 Af den 26 sistledne Januarii, i anledning
af Herr Prosten Öhrvalls innom Högvördige
Preste-Ståndet väckte fråga, om förändring
i Författningarnes stadgande, om Församlingames
skyldighet att vårda de fattige, deruti
Utskottet, på de grunder Kongl. Kungörelsen
den 5 December 1788 innefattar, förklarat
sig ej finna skäl att å Motionen tillstyrka
bifall; dock har Utskottet i sammanhang härmed
hemställt, om icke en underdånig önskan
kunde hos Kongl. Maj:t af Riksens Ständer framföras,
det den omständigheten, att Soldater af
Garnizons-Regementerne, hvilka lidit vanhedrande
Straff, ej måtte derefter förpassas till deras
födelsebygd, äfven måtte i nåder afses vid
de anstalter, som redan äro vidtagne eller framdeles
kunna komma att vidtagas till förekommande
af den skada, som af försvarslöse och
vanfräjdade personer kan Samhället tillfogas.
5":0 Af den 10 i denna viånad, angående
Riksdagsmannen Abraham Jönssons från Östergöthland
, uti afgifvet Memorial gjorde hemställan,
att en sådan Reglering, Län, Härader
och Socknar emellan innom Riket måtte företagas,
att Socknarne fingo tillhöra ett, men icke
flere Län och Härader, samt att Allmogen och
andra Hemmans ägare icke måtte betungas med
oinskränktare Bro« och Väg-underhållning, än
492
Den 17 Februarii.
innom det Härad hvartill Hemmanet hörer5 men
Utskottet har på upptagne grunder ansett sig
icke böra å Förslaget tillstyrka bifall.
6:0 den 10 i denna månad, angående
Herr H. W. Eckhoffs uti Valloflige Borgare.
Ståndet gjorde Motion , att Dykeri- och Bergni
ngs-Compagniets rättighet, att utan Skeppares
och Godsägares medgifvande, taga befattning
med sådana Svenska Fartyg, som under Lotsning
och uti Lotsmans farvatten kunna af Krono-Lots
blifva satte på grund, måtte upphäfvas,
samt att i följd deraf, de Dykeriet tillerkände
afgifter, hvilka skola betydligt öka en
oskyldigt iråkad olycka, måtte upphöra, då biträde
af Dykeriet icke begäres; och har Utskottet,
enar berörde framställning syntes vara
på billighet grundad, tillstyrkt att en underdåSkrifvelse
till Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
med Herr Eckhoffs Förslag måtte afgå.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmidd. dea
17 Februarii igig,
S", D. Föredrogos ånyo och gillades följande
från Stats-Utskottet inkomne, samt dea
13 i denna månad på bordet lagde Utlåtande:
-
Den 17 Februarii
493
i;o Af den 23 sistl. Januari!, rörande föreslagne
Prestebohls-friheter för nya eller framdeles
blifvande Kyrkoherde eller CapellansBostälien.
2:o Af den 31 sisth Januarii, öfver Herr
Majoren Wilhelm Maximilian Carpelans Memorial,
om ersättning eller Lån åt Majoren
von Konow.
3:0 Af den 31 sisth Jamiarii, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, uppå Herr
Lagmannen 1. G. Norlins underdåniga ansökning
om Lön-ersättning.
4:0 Af den 31 sistledne Januarii, angående
Riksdags-Fullmägtigen Eric Svenssons, från
Bohus Län, Memorial, om indragning af AdelsFahne
Regementets Indelningar.
5:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anledning
af Herr Lagmannen och Borgmästaren
Ullbergs Motion, om Löners anslående för
Brottm åls-Domare.
6:0 Af den 31 sistledne Januarii, i anledning
af Riksdags-Fullmägtige Anders Nilssons
och Olof Olssons från Vermeland Memorial
om kostnaden till sänkning af Sjön Vermelen.
7:0 Af den 3r sistledne Januarii, angående
Herr Fabian Montgomeries Förslag om
Sockne-skrifvares antagande och aflöning.
494
Deri 17 Felruarii.
8:0 Åf den 31 sistledne Januarii, angående
Riksdags-Fullmägtiges från Vester- och Norrbottns
Län, Memorial, om resepenningar för
Krono-Betjeningen i dessa Orter.
9:0 Af den 31 sistledne Januarii, öfver
gjorde Motioner om Boställen för Länsmän.
10:0 Af den 31 sistledne Januarii, angåen-*
de föreslagen tillökning i Postskjuts - Legan.
Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Allmänna Besvärs- och Oeconomi®*
Utskottet, den 26 sistledne Januarii afgifne,
samt den 13 dennes på bordet lagde Betankanden:
i:0
Rörande vissa omständigheter vid In-,
delta Regementernas beklädnadssätt.
2:0 I anledning af yrkad befrielse för flere
Krono-Hemman i Norra Halland ifrån skyldigheten
att aflemna Bräntorf till Varbergs
Fästning,
3:0 I anledning af gjord hemställan, om
Comministrarnes befrielse ifrån Skjntsnings-skyldigheten
för sina Boställen under Krigstid.
4:0 Röranda skyldigheten att fortskaffa
Bref och Ordres innom Regementerne.
5:0 I anledning af väckt fråga om upp
-
Den 17 Februari!.
49 S
häfvande af Kongl, Förbudet emot bruk och
nyttjande af arbetadt Silfver utöfver 10 lods
vigt.
6:0 I ankdning af väckt fråga om Mantalsskrifningars
och Uppbörds-Stämmors förrättande
innom hvarje Socken serskildt.
7:0 Angående yrksdt förbud för Jordägan
re , att icke annorledes antaga Torpare å deras
ägor, än att sådana Personer kunna af Lä:
genheten hafva deras bergning. Ut supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Lag-Utskottet inkomne, samt den
13 i denna månad på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen:
i:o Af den 21 sistledne Januarii, rörande
föreslagen ändring i Förlattningarne angående
Prästval.
2:0 Af den ssI sisth Januarii, rörande åtskillige
föreslagne ändringar uti Lagens stadgande
om Testamenten.
3:0 Af den 14 sist!. Januarii, angående
Stämningars och Communicationers verkställande
at Krono-Betjent eller Nämndeman utan
medföljande vittne.
4:0 Af den 14 sisth Januarii, angående
Cancellie-afgift för Ansöknjngs osh Besvärs.
Skrifter j enskildta mål.
49 6
Dm 17 Februariu
fro Af ilen 14 sisi!. Januarii, angående förhöjning
af de i 12 Cap. 2 §. Rättegångs-Balken
stadgade böter, för Part eiler vittne, sorn
från inställelse vid UnderDomstol förfallolöst
uteblifver.
6:0 Af ilen 8 sist!. Januarii, angående antalet
af Nämndeman till Domhafvandens biträde
vid Militias-Boställs-Syner.
7:0 Af den g sist!. Januarii, angående åtskilige
omständigheter vid Utmätningsmål.
8-0 Af den 23 s/sr/. Januarii, angående
PJksdagsmäns rättighet, att utan annan än den
vid Riksdagen företedde Fullmagt, derunder
bevaka er.skildtas mål m. m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomiae-Utskottets den
26 sistledne Januarii ailåtne, samt den 13
dennes på bordet lagde Memoria!, deruti Utskottet
ansett ett af Friherre Wrangel , Henning,
till Ridderskapet och Adeln ingifvit, samt
till Utskottet remitteradt Anförande, angående
angelägenheten att emellan Riksdagarne förekomma
afgörandet af sådana inål, hvilka tillhöra
Riksens Ständers pröfning, enligt 44 §.
i Riksdags Ordningen icke tillkomma Utskottets
befattning, bfef samma Memorial af Rid-'
derskapet och Adeln gillad t; hvarefter Friherre
Wrangels nyssnämnde Anförande t,II Statsoch
Lag-Utskotten remitterades. Ut supra.
S. D.
Den tj Februarii.
49 7
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomi® Utskottets den 26
sistledne Januarii aflåtne, samt den 13 dennes
på bordet lagde Memorial, angående ett Spannmåls-Magazins
inrättande i Borås , blef berörde
fråga, tillika med de i anledning deraf
utaf Herraf von Schultzenheim, David, detl
äldre; Oxehufvud, Bo, och von Stahl, Samuel,
afgifne yttranden, till Stats-Utskottet remitferädt.
Ut supra*
S. D. Vid förnyad föredragning af All
männa
Besvärs- och Oeconomi® - Utskottets ,
den 26 sistledne Januarii afgifne, samt den
13 i denna månad på bordet lagde Betänkande,
i anledning af väckt fråga, om allmänna
Landsvägärnes rätande och förkortande, blef
samma Betänkande, på grund af Grefve Gyllenborgs,
Johan Henning, dervid gjorde An*
märkningar , till Utskotten återremitteradt. Ué
6upra,
S. D. Vid förnyad föredragning af All
männa
Besvärs- och Oeconomi® - Utskottets
den 21 sistledne Jantjatii, aflåtne, samt den.
13 dennes på bordet lagde Memorial, angående
yrkad befrielse för gifta Personer från Bevärings-skyldigheten,
blef samma Memorial, i
anledning åf åtskilige dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt* Uf
supra.
S. D. Vid föfnyad föredragning af Lag*
Ridd. och Ad» Prof. lil. B« 63, 64*
Den Februarii.
Utskottets den 23 sistledne Januarii afiåtne,
samt den 13 i denna månad på bordet lagde
Memorial , angående åtgärders vidtagande till
Sjölagens öfverseende, blef samma Memoria!,
i anledning af Herr Anckarsparres, Ingemar
August, dervid gjorde Anmärkningar , till LagUtskottet
återremitteradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Constitutions-Utskortets
flen 30 sistledne Januarii
afiåtne, samt den 13 dennes på bordet lagde
Memorial , angående Representations - förändringsfrågans
närvarande skick, blef samma
Memorial , i anledning af Grefve von Schwerins
, Fredric Bogislaus, dervid gjorde Anmärkning,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
Utdrag af Protocoller, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen,
den 17 Februarii 1818*
S. D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Stats-Utskottet inkomne, samt den
13 i denna månad på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen:
1:0 Af den 31 sistt. Januarii, i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga Remiss uppå Herr
Stats-Commissarien och Riddaren Widegren?
ansökning om Gratification och Löne-förhöj'
ning för Kamereraren Miillern.
2:0 Af den 31 sisth Januarii, angående
Den 17 Februarii.
499
Herr Öfver Hof-Jägmästaren m. m., Grefve
Von Rosens Memorial, om arfvode för Secreterafen
vid Öfver Hof-Jägthästare-Embetet.
310 Af den 31 sisth Jariuarii, angående
Sökt ersättning till Städerne, för deras andel i
Accis och Bakugns-penningarne.
4:0 Aft den 3 i sistl. Januarii ^ i afseende
på Herr Fritz Ebels Memorial, angående vissa
föreslagne förmonef för Segelduks-Fabriquest
Idkare,
y:0 Af den 31 sistl. Januarii, angående
Riksdags-Fullmägtigens Herr L. G. Bagers från
Malmö Motion, om understöd af allmänna Medel
för fullbordandet af Hamnbyggnaden der«
Städes.-
6:0 Af den 31 sisti. Januarii, angående
Riksdags-Fullmägtigen Olof G. Bagges Memorial,
om understöd för Fiskare i Bohuslänska
Skärgården.
*7:0 Af den 4 i denna Månad, öfver Herr
Vice-Presidenten H. W. Iserbjelms Motion,om
förbättring i aflöningen för Ledamöterne i Rikets
Allmänna Arenders Beredning.
8:0* Af deri 4 i denria Måriad ; angående
väckte Motioner om förbättring i Landt-Ränti
fnästarnes Lönings-viikor.
§1:0 Af deri 4 * deritia Månad, rörande
5 oa
Den 17 Felraarih
väckt fråga, om Götheborgs Stads befrielse
från lnqvarteringen åt den derstädes förlagde
Esquader af Arunens Flotta.
Io:0 Af den 4 i denna Manad, angående
af Herr C. F. Hammarhjelm föreslagit Arfvode
för Herr Öfverste-Lieutenant Warberg, såsom
Hydrograph för Sjön Venern. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 4 i denna Månad afgifne, samt
den 13 derpå följde på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af Herr Gripensvärds, Fredric,
Memorial, om Segelleden genom Baggens-Sundet
och södra Stäket, blef samma Utlåtande
på grund af Herr Gripensvärds dervid gjorde
Anmärkningar till Utskottet återremitteradt. Ut
Supra.
S.' D. Föredrogos å nyo och gillades följande
från Banco-Utskottet inkomne, samt den
13 i denna månad på bordet lagde Betänkanden,
nemligen:
1:0 Af den 31 sisth Januarii, om antalet
af Ledamöter vid de årliga Revisionerne af
Riksens Ständers Banco-Discont-Verk.
2:0 Af den 31 sisth Januarii, i anledning
af väckt Motion, om präglande af en Medaille
till åminnelse af den år 1817 firade Reformations-Högtid.
3:0 Af dc-n 10 i denna Manad, i anledning
Den 17 Februarii.
501
af ett fran Vällofl. Borgare-Ståndet remitteradt
Memorial, angående Låne-rättighet i Banco
Discont-Verket för Götheborgs och BohusLäns
Innevånare. Ut supra.
S. D. Föredrogs ånyo lianco- Utskottets den
31 sistledne Januarii afgifne samt den 13 dennes
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
gjorde Anmärkningar vid Utskottet den 20
sistledne December aflåtne Memorial, angående
yrkade ändringar och tillägg uti i:sta och
grdje §. §. af den för Baneo-Utskottet hittills
gällande Instruction , och blef samma Betänkande
, tillika med Utskottets sistnämnde Memorial
, af Ridderskapet och Adeln gilladt. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco•
Utskottets den 31 sistledne Januarii afgifne
samt den 13 dennes på bordet lagde Betänkande,
uppå erhållen Remiss af Kongl. Maj.ts
INJådiga Proposition till Riksens Ständer, angående
Medel och utvägar till Hjelmare Slussverks
ombyggnad och vidmagthållande, blef samma
Betänkande, i anledning af Grefve Mörners, Adolph
Göran, Friherre Grönstedts, Jacob och
Herr Munck af Rosenchölds Eberbard, dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremitteradt;
med anmodan, att i händelse en gemensam
öfverläggning derom med Stats-Utskottet
skulle pröfvas nödig, med nämnde Utskott sammanträda.
Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Banco
-
503
Den 17 Februarii,
I
Utskottets den 31 sistledne Januarii afgiFne samt
den 13 i denna månad på bordet lagde Betänkande,
i anledning af väckte' Motioner om förlängning
uti Praescriptionstiden för Låns omsättning
i Banco-Discont-Verket, blef samma Betänkande,
på grund af Herr Munck af Rosen,
schölds , Eberhard, dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitferadt, Ut supra.
S. D. Föredrogos ånyo och gjllades följande
från y.lllrnänna Besvärs- och Oeconomi#* Utskottet
jnkomne samt den 13 i denna månad på bordet
lagde Betänkanden, nemligen;
r.o Af den 2,6 sistledne Januarii, rörand?
ppplifvande af Kongl. Resolutionen på Preste»
Ståndets Besvär, hvarigenom stadgas, att inga
sådana Marknader, sorn allenast en dag påstå,
må begynnas dagen före eller efter någon SptV
eller stor helgedag,
2:0 Af den 29 sistledne Januarii, i anledning
af yrkad rättighet för Städernes Magistra*
ter att få utfärda Resepass.
3:0 Af Jen 26. sistledne Januarii, i anledning
af väcrkte frågor och gjorde förslag, om
ändring och inskränkning i Krono-Brefbäringens
4 0 A f den 4 i denna manad , i anledning
af väcKt fråga, om ett skyndsamt kringspridan»
de af de för Landtbruket nyttige Redskaper,
sorn genom Kongl, Landtbruks-Ac^demjens fgu
DenZl7 Februarii.
503
sorg, i Stockholm blifvit förfärdigade efter inkomne
Engelska Modeller,
y:o Af den 4 i denne manad, i anledning
af väckt fråga om förbud för Städernes Borgerskap,
att med sine till afsalu hållande Varor
och Effecter, besöka Fri-Marknaderna på
Landet utom de District , som fordoni innan
de enskildte Marknaderne aflystes , varit Städerne
tillagde.
6:0 Af den 4 i denna manad , i anledning
af inkomne Memorial, om anstalters vidtagande
till förmån för vissa Fabriker och PappersBruken.
7:0 Af den 4 i denna månad i i anledning
vackt fråga om förändring i de antagne grunderna
för bestämmandet af Arrende-afgiften å
Militaire och Civile Tjenstemäns Boställen, i
förhållande till öppna Åker-Jorden och äskad
öfversigt af de i detta ämne utkomne Författa
ningar. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomi re- Utskottets den 26 sistl.
Januarii afgifne samt den 13 i denna månad
på bordet lagde Betänkande, i anledning af
väckt fråga om befrielse ifrån skyldigheten att
afskala Barken ä utsynte Ekar, blef samina
Betänkande, på grund af Herr Estenberga, Pehr,
dervid gjorde Anmärkningar, till Utskottet Återremitteradt.
Ut supra.
504
'1len Felruarii,
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs■ och Oeconomice-TJtskottet den 4 i denna
Månad afgifne samt den 13 derpå följde på
bordet lagde Memorial, i anledning af väckt
fråga om utfärdande af en Förordning, rörande
Vatten-Verks ägares åligganden blef samma
Memorial på grund af Grefve von Schwerins,
Fredric Bogislaus, dervid gjorde Anmärkning till
Utskottet återremiterat.
S. D. Fann Högloflige Ridderskapet och
Adeln för godt att till alla delar gilla Expedifions-Utskottets
den 2 i denna månad afgifne
samt den 13 derpå följde på bordet lagde Memorial,
angående Medel att befordra större afsättning
och gagn utaf Bihanget till Riks-Stånd,
ens Brotocoll, Ut supra,
S. D. Sedan Högloflige Ridderskapet och
Adeln under denna dag funnit för godt att till
aila delar bifalla Expeditions-Utskottets den 2
i denna månad afgifne Memorial, angående Medel
att befordra större afsättning och gagn utaf
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, beslöt
Ridderskapet och Adeln tillika att, i enlighet
med hvad Expeditions-Utskottet i nämnde Memoria!
föreslagit, anmoda Riksens Ständers
samtelige Utskott, att, i stället för de fem Exemplar,
hvilka utaf alla till Riks-Stånden ingångtie
Handlingar hittills blifvit utskrifne, hädanefter,
i afseende på de ifrån Utskotten utgående
Handlingar och Expeditioner, iakttaga fcU
-
Den 17 Februarii
1:0 Att så snart i något Utskott ett Betänkande,
Protocolls-Utdrag eller Förklaring är
uppsatt och Justeradt j bör detsamma med tillhörande
Bilagor, genast utskrifvas ark för ark
och, i mon af skrifningens fortgång, några ark
efter hand afsändas, utan omväg till det Boktryckeri,
hvarest tryckningen af Utskottets
Handlingar besörjes.
2:0 Att under samma tid ofördröjeligen
utskrifves ett annat Exemplar, hvilket försedt
med underskrifter och Utskottets Secreterares
intyg, när Boktryckaren af det förra Exemplaret
fått del, afgår såsom Original till Expeditions-Utskottet
för att begagnas vid det tryckta
riittelse-arkets genomläsning och förvaras
bland Utskottets Handlingar under Riksdagens
lopp samt bifogas dem vid deras afiemnande
till Riddarhus Arcbivet, för säkerhet i framtiden,
hvarefter af hvarje färdigtryckt ark, som
innehåller något Utskotts Betänkande, Protocolls-Utdrag
eller Förklaring, genast genom
Expeditions - Utskottets försorg bör till hvardera
af de Respective Riks-Stånden sändas
ett Exemplar, åtföljdt af en utaf sistnämnde Utskotts
Secreterare bestyrkt förteckning, pä de i
samma ark färdigtryckte fullständiga Handlingar,
som sålunda till Riks-Stånden aflemnas,
enliga med de hos Expeditions-Utskottet förvarade
Originaler, Ut supra,
S, D, Vid förnyad föredragning af Expeditions
Utskottets den jo i denna manad afgifne
samt den 13 derpå följde på bordet lagde
506 Den 17 Februarii.
Memoria!, angående tillägg j det af Utskottet
uppgjorde Förslag, att bereda större afsättning
och gagn utaf Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll,
biet samma Memorial af Högloflige Ridderskapet
och Adeln gilladt. Ut supra.
S. D. Foredrogos å nyo och gillades följande
från Lag-Utskottet inkomne samt den 13 i
denna månad på bordet lagde Utlåtanden;
1:0 Af den 28 sistledne Januarii, angående
föreslagen ändring i Författningen rörande
Barnamord,
2’0 Af den 28 sistledne Januarii, rörande
föreslagen ändring uti 19 Cap. 1 och 3 §■§•
Ärfda-Baiken.
3:0 Af den 30 sistledne Januarii, angående
förrymd Makas rättighet att i nytt Ägtenskap
ingå. Ut supra,
S. D, Sedan något mera än 2:ne månader
redan framflutit från den 5 sistledne December, å
hvilken dag Kongl. Maj:st i Nåder låtit Riksens
Ständers Stats-Utskott, om Stats-Verkets
tillstånd underrätta, och då de ännu återstående
Riksdags-göromålen äro af den mängd och
Vigt, att de samma omöjeligen kunna innom
gine månader från sistnämnde dag , hinna afslutas;
fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln
för godt instämma uti de öfrige trenne Respectjve
Riks-Ståndens, genom Protocolls Utdrag af
den 9 och 13 dennes meddeldte beslut, att med,
Den 17 Februari!.
507
anledning af 109 §, uti Regerings-Formen och
go § i Riksdags-Ordningen , hos Kongl. Maj:t
| underdånighet anhålla, det Riksdagen matte
på Fn Månad, räknad från den s nästkommande
Martii, förlängas. Ut supra,
Högloft, Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till io om aftonen.
In fidem Protogolli
Q. J. Lagerheim,
Thorsdagen den 19 Februarii,
Plenum klockan i? förmiddagen.
Herr Grefven och I.andtMarslalken tillkän*
nagaf, att, sedan Hans Majit Konungen täckts
Utsätta denna dag klockan leff. mid. til 1 emottagande
af Riksens Ständers Stora Deputation,
de öfrige Riks-Stånden blifvit anmodade att
infinna sia i Secreta-Uttskottets rum å Rid,
dårhuset, något före nämnde tid, för att derifrån
åtfölja Ridderskapet och Adeln till Kongl,
§ löf tet,
Den 19 Felruarii.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmälte,
att från Constitutions-Utskottet blifvit aflemnad
en Uppgift på de Förslag till ändring i
Rikets Grundlagar, som vid Riksdagen år 18 1 J.
lagligen beredde, bordt, jemnlikt 56 §. i Regerings-Fortnen,
förblifva hvilande, för artvid
innevarande Riksdag kunna till afgörande upptagas,
samt hemställde att berörde Uppgift nu
måtte inför Ridderskapet och Adeln uppläsas,
hvilket bifölls; hvarefter upplästes:
Uppgift
På de Förslag till ändring i Rikets Grundlagar,
som vid Riksdagen år 1815 lagligen
beredde, bordt, jemlikt 56 §. Regerings-Formen,
förblifva hvilande, för att först vid den
näst inträffande Riksdagen kunna till afgörande
upptagas.
Fegerings-Formen:
4 §. Deri är ändring af 2 Mom. föreslagen,
genom en så lydande redaction: ”Konungen
utväljs dertill kunnige, er farm, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske Frälse och OJrälse Män af den
rena Evangeliska Läran”
2g §. I första Mom. är föreslagit af efter
ordet: ^Fästningar’’ införes: ”Att till Sysslor vid
Academierne befordra utländske Lärde af utmärkte Fårtjenster.
I serskildt Mom. näst efter ordet: ”Förtjenster,
” i händelse nämnde tillägg antages,
men, i motsatt fall, näst efter ordet: ”Fäst»
ningar,” ”att i tjenst antaga Utländska Män till Sprak
-
Den 19 Februarii.
ock Exercitiemästare samt Idkare af de fria Konstcrné”
samt, vid §:S slut, efter orden: ”Den rena
Evangeliska Läran: Språk-' och Exercitie-Måstare
samt Idkare 'af de fria Konsterne allena undantagne.
29 §. Följande nya Redaction deraf är
föreslagen:
Till Årke-Biskop, och Biskoppar, med hvilkas val
för hålles efter förra vanligheten, dock så, att Upsala
Stifts röst vid Ärke-Biskops-val beräknas lika med Tre
Consistoriers, ntndmne Konungen en af de Tre som fåreslagne
blifvit.”
37 §. Deri är föreslagen den nya Redaction,
att, i stället för det sista Morn., hvilket
borde utgå, skulle införas:
”Adelskap, Grefvelig eller Friherr elig värdighet
sorn hädanefter förlänas, tillf edle endast den, som Adlad
eller upphöjd blifvit, och, först efter dess död, eller
om han Adeliga värdigheten lagligen frånträder, den
äldste manliga Bröst- arfvingen i rätt nedstigande, led
efter led, samt, efter denna Grens utgång, Stamfacirén
närmaste manlige Afkomling, efter förstfödslorutten
och sä vidare.”
”Har en till högre värdighet upphöjd Adelsman
flere Afkomlingar ,;n den, som efter dess död intrader
i Stamfadrens ställe i högsta värdigheten, förblifva de
alle såsom Adelige eller Ofrälse expectanter, intill dess
de, i den ordning föreskrifva står, efter forsta Grenens
utgång uti värdigheten inträda.”
Äfvensom följande tillägg efter §:s slut:
Den 19 FelruariL
*’Adlande genom Adoption eller Naturalisation utider
utdöde eller lefvande Åtter s Namn och Nummer i
vare hädanefter ej tillåtit.”
Såsom ny §. emellan den 37 och 38 §§:nö
är föreslagens
Norrman, som till Sverige inflytta, njtite Svensk
Medborgare-rått ifrån den tid de sig hos Konungen
anmåle. Utlänningar sorn bekänna sig till den Christna
Läran, hvilka 6 år innehaft Ordinaire Embete, Bur.
skaps-rätt eller varit Fastighets-ågare, vare berättigade,
att såsom Svenske Medborgare anses. Andre Utlänningar
måge, efter 6 års vistande i Landet sig hos
Konungen anmäla, sorn äga ett profva, huruvida Med
borgare-rått
dem må förunnas,
38 §. Constitutions-Utskottet har föreslagit
, att utur denna §. må utgå följande ord;
”Hvilket han icke må återtaga, förr äti Rik
sens
Ständer hans förhållande pröfvat och gillat.
Emedlertid vare han vid sin Lön och öf
rige
Tjensten åtföljande inkomster bibehållen
i stället för hvilka uteslutna ord skulle införas,
,Emedlertid vare han, intill dess Riksens Ständer sig
utlåtit, om ock till hvad del han må sin Lön och öfrige
tjensten åtföljande inkomster åtnjuta, vid dem bibehållen.
”
41 §. Efter ördén: ”Riksens Ständer sammankomma”
är föreslagit ett sådant tillägg:
’’Och den Förmyndare-Styrelse, Riksens Ständer föfé
ordna t Regeringen tillträdl,"
Den 19 Februarii.
§. Såsom tillagg, efter orden: ”Förde
Protocoll” äfvensom Riksens Ständers Justitia
- Ombudsmans, sedan sista Riksdag iörda
Diarier och Registratur och till Riksens Ständer
med Utlåtande öfver dess Embetsförvaltning
inkomma.’’
jt) §. Ii Mom. är en sådan förändring
föreslagen:
’*AUmdnna frågor, sorn uti Riksens Stunders Plena
väckas, må ej till omedelbart afgörande der upptagas,
utan skola ofverlemnas till behörigt Utskott, som
ovillkorligen bår samma frågor utreda oh deröfver sig
yttra-*
60 §. Vid §:s slut är följande tillägg föreslagit:
”Uteslutande Privilegier ä Tio, högst Femton
år, för nija Uppfinningar eller nya eller betydligen
forbåttrade Methoder i Konst eller Näringsfång, väre likväl
Konungen obetagit, att, efter vederbör andes hårande,
bevilja.'* Se Bih. j Del. sidan 1347.
81 §. Constifufions-Utskottet har vid §:s
slut föreslagit följande nya Moment: "Om vid
Riksdag, då Grundlagsfrågor lagligen kunna af gåras,
ytterligare uppskof föreslås, må det ej äga runi, utan
Konungens och alid fyra Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut.’*
96 §. Följande nya Mom. vid slut är
föreslagit: "Äfvenledes bor justities-Ombudsmannen,
Vid hvarje Riksdag, sina sedan den sistf01 flutna Jorda
J12
Den 19 FtbruarH.
Diarier och Registratur, till Conslitutions- Utskottet, för
att granskas , inlemna.”
Riksdags^ Ordningen.
14 §. Efter det 6 Mom. eller orden*
”icke kallas” är ett så lydande Morn. föreslagit:
''Vare sig till val af Elector eller Riksdagsman skola
dessa Sedlar vara så inrättade, att den röstande derigenom
icke utmårkes, hvarföre hvarje Sedel icke må inne»
hålla mer än ett, efter den i Staden antagne beräkningsgrund,
får detta ändamål lämpligt mindre antal röster
fl 1 > 5. 10 > so, jo eller 50 roster, hvilket antal roster
af val-förrättaren i Voterings-Sedlarne tecknas.”
I sista Mom. är föreslagit att orden: ”Borgare
i Staden” måtte ändras till: ”Borgare i någon
Stad.”
iy §. Deraf är en så lydande förändrad
Redaction föreslagen: ”Allmogen i hvart Härad,
välje efter Hemmantalet till Riksdagsman af BondeStåndet
den, innom Häradet boende och besutne, Kronoskatte,
Frälse-eller Säteri-Hemmans-ugare, hvilken icke
tillförene kordt till annat Riks-Ständ, eller någon ordinarie
Beställning i Rikets tjenst innehaft, vilja flere
Härad förena sig om en Fullmågtig, vare sådant dem
obetagit.”
2g <5. I första Mom. af samma §. är föreslagit
ett tillagg efter ordet: Besluta. "Frå
gor,
sorn sednare ån Tre veckor före den tid Riksdags•
fullen
-
Den 19 Februarii.
fulländande bestämda tid, antingen den bäfver Tre eller
Fyra månadec, af Riksdagsmän i Constitutions- Utskot.
tet väckas, vare Utskottet ej pligtigt att under samma
Riksdag upptaga och bereda.”
Vid §:s slut är Följande nya Mom. föreslagit:
”Constitutions-Utskottet åge äfven att infordra
och granska de af Riksens Ständers Justities.Ombuds*
man, sedan sista Riksdag förda Diarier och Registratur,
och med Utlåtande ofver dess Embets-förvaltning
till Riksens Ständer inkomma.''
q8 §- Af denna §. är föreslagen följande
förändrade Redaction: ”Alla omröstningar i Utskotten
skola ske per Capita mellan Utskottets samielige
Ledamöter, utan afseende på Stånd. Då Dotering med
slutna Sedlar anställas, må alltid en Sedel uttagas och
förseglas, hvilken oppnas endast i det fall, att röst erne
vid upp summerandet skulle befinnas lika delade. Är
Pluraliteten redan vunnen, bör den aflagde Sedeln ge"
nast forstöras. Innom Banco-Utskottet skola i de Mål,
der Utskottet med Riksens Ständers rätt besluter, två
tredjedelar af Ståndets Ledamöter vara närvarande*’
Såsom Alternativ, derest nyss anförda Redaction
ej skulle antagas, är föreslagit följande
tillägg efter orden: I förslaget intagas. "Stadnn
innom Constitutions- Utskottet Två Stånd emot Två vid.
pröfningen a/ enskildte Riksdagsmäns ingifne Förslag
till ändring eller Förklaring af Grundlagar ne, för falle
frågan.”
Ridd, oeh Ad. Prot, IJJ B. <$Jj 66.
514
Den 19 Februarii.
46 §. Constitutions-Utskottet har föreslåatt
§. ina börjas med följande mening: «>Under
Motions tiden båra minst tvänné Plena i veckan hallas,
så vida ej Ståndet derom ej annorlunda besluter.'"
56 §• Följande tillägg vid §;s Slut är föreslagit:
”Fråga rörande ämnen, hvaröfver Riksens
Ständer ensam äga beslutande rätt få under loppet af
hela Riksdagen väckas, och skola till vederbörande Utskott
remitteras; men dä sådana frågor , efter den ofvannämnde
Motions-månadens utgång väckas, upptagas
de ej förr till beredande af Utskotten än vid nästföljande
Riksdag.’’’
63 I 2:dra Morn. är ett så lydande
tillägg föreslagit efter orden: Väljes af Riksens
Ständer. "Sedan Constitutions Utskottets Utlåtande öfver
dess Embets-Förvaltning inkommit
(Sg §. Dervid ar föreslagit: *’Att i afseem
de på föreskriften, om tiden till begynnande
af den Revision , hvilken af Riksens Ständers
Revisorer bör förrättas, må, i stället för der»
15 September” utsättas: »Den if Augusti'' och
meningen näst före den sista sålunda förändras:
"Och må ingen Revision öfverskrida en tid af tyra
Månader.1'
Tryckfrihets-Lagen.
Constitutions-Utskottet, vid förra Riksdagen,
har föreslagit, att i Ingressen efter orden,
’’I förväg lagde,” måtte uteslutas orden: "Af
Tryckfrihets-Lagen ej föreskrifnaSamt Citatlonen
tåen 19 Februarii.
återföras till fullkomlighet i lydelsen tued §. i
Regerings- Formen.
Att i i §. y Morn. efter ordet: Boktryckeri
må införas: >■Eller Tryckeri får Musicalier,*»
och i 6 Morn. efter orden: Svenska Medborgare,
föreskriften sålunda förändras: ”Hvilka, i
händelse Skriften innom Laga tid åtalas, skulle För.
fattare-ansvar åligga, så vida Författarens Namn och
hemvist befunnits origtigt uppgifne eller i Sedeln saknades
i Satnrnär.h.-.Hg hvarmed år ptojecterat:
Atr det Öfriga ifrån och med orden * ”Eller
ock” till och med ”ifrån Svaromålet uteblefve,’*
måtte alldeles utesluta^.
Att samma §. ? Mom. i didra Punctén
mätte så förändras: "Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter vare alltid , i afseende på ansvaret f
ansedd såsom För fatt arr, derest han sig ej med dennes
Namnsedel Jörsedt eller ej kati på annot Sätt bevisligen
Uppgifva Författaren i åliggandes Ut gifvaren Under lika
förbindelse att tillse, det de Vilkor, Sorn Vid utgifvandet
deraf i denna Lag ytterligare Stadgas varda noga
tägt tagne."
Att i 8 Morn. efter ordet: Uppgifvit, måtte
göras följande tillägg: "Fan Utgifvareti förete
Namnsedel å Författaren till den åklagade Årticeln,
elter på annat sått Författaren bevisligen uppgifva, vare
han ifrån Forfattare-ansvaret frikänd." Och derjemte
ett nytt Morn- infötäs i stället .för den
följande meningen som börjas med orden: ”t)o
-
Den 19 Fehruarii.
maren äger1’ och slutas med 51Domstolen inkalla.”
”Domare åge att Namnsedel» genast öppna, och
att pä hvilketdera af ofvanndmnde sätt den rätta
Farten sålunda blifvit känd, honom injor Domstolen
inkallad’
Att i 3 § 9 Mom. efter citationen af Förordningen
af den 20 Januarii 1779 måtte tilläggas:
”Och Skriften confis ceras”.
Att 4 §. 7 Mom. sålunda andras: ”Utgifvare.
af Dagblad och periodiska Skrifter, hvilka i
det falt, som i 1 §. 7 Morn. dr stadgadt, dro underkastade
Författare- ansvar, vare framfor andra
erindrade om ett rätt bruk af Tryckfriheten, ock
umgdlles Utgifvarens förbrytelse genom sådant Flad,
dubbelt i alla de fall, der med Penningar pligtasd’
Att i 4 §. 8 Mom. efter orden: ”Allmän
säkerhetgöres följande tillägg : v Anstötlig
mot den Evangeliska Läran.”
... i * . ■ 1
Att 5 §. 1 och 2:dra Mom. måtte sa förändras:
1
Mom. Lagligheten af åtalade tryckta Skrifters
innehåll skall hädanefter alltid pröfva» af
en Jury eller Nämnd, bestående af Nio Personer,
hvilka sammanträda vid den Domstol,
der brott emot denna Lag åtalas och där, genom
förhör med Parterne, Åklagarens slut*påstående
och den tilltalades förklaring, ransaka
ningen fullbordas bårp
Den 19 Februarii,
2 Morn. ”Den tom kallas till Ledamot i jfury,
må ej utan Laga förfall uteblifva och dge Domaren
, genom vite eller annan laglig påföljd, en uteblifven
ffury-Ledamot till inställelse förpligta. Parten
gdlde rese-koitnaden får de af honom tillkallade
Ledamöter i ffnry. Om förrättningen uppehälles
genom någon Ledamots förfallo-lésa uteblifvande,
ersdtte han de tillstädes komne Ledamöters resekostnad.
Ej må Part till Ledamot i ffury någon
utom Lånet boende tillkalla. Domstolen må ej till
Ledamot i jfury nämna annan Person, än som bor
innom den furisdiction, der Målet dr asihangigtP
I 3 Mora. Parterne äga välja etc.
Att i 4 Mom. efter orden: ”leke åtskiljas
innan,” det, återstående af Mom. må utgå och
i dess ställe insättas: ”Densamma häröfver med
ffa och Nej röstat.”
Till den anklagades fällande fordras minst två
tredjedelar af rösterna , i annat fall vare han frikänd. ’
Att det g Mom. måtte flyttas emellan det
6:te och 7:de.
Sluteligen har Utskottet föreslagir, att de
må vara öppet, att deräst Riksén Ständer
skulle finna att den antagna Jury ej uppfyllde
dess ändamål, eller vore stridande mot Nationens
lynne, i laga ordning denna Inrättning afskaffa
, och den förut fastställde Rättegångsordningen
åter införa.
Constitutions-Utskottets åtgärd, under sist.
T)en i Q Februaru.
leche Riksdag, vid Förslaget till en förbättrad
Representation, inhärntas af Utskottets, under
den io Julii 18»S", till Riksens Ständer härom
gfgifne Betänkande,
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställ*
de, det Consritutions-Utskottet matte anmodas,
$tt af de till Riksdags-kostnaöerne anslagne
Medel skyndsammeligen låta till trycket befordra
de nu uppläste Grundlagsfrägorne, för
att derefter ti'1 hvarje Ledamot utdela ett Exemplar,
innan de till sluteligt afgörande företagas,
samt att desamma, intilldess sådant skedt, mätte
fä hvila pä bordet,
Herr Grefven och, Landt Marskalken yttrad e%
att sedan Ridderskapet och Adeln den 2 och 9
dennes beslu ar ett serskildt Utskott, bestående
åf tillsammans Tolf Ledamöter, för att söka utarbeta
de Allmänna Grunderne, icke allenast
för indragning och sammanslående af öfverflödige
Embeten och Tjenster ntan ock, för en
förbättrad Arhets-Methode, hade nu mera de
öfnge Respective Riks-Stånden instämt i enahanda
beslut, hvarvid dock Bonde-Ståndet ansett
Utskottet böra bestå af mindst Fyra Ledamöter
från hvarje Riks Stånd. Men sorn de öfrige
Riks-Stånden förordnat, det Utskottet borde
utgöras endast af Trenne Ledamöter från hvarje
Stånd, anmodade Herr Grefven och LandtMarskalken
Herrar EJectorcr, att med försra
f
Den 19 Februarii.
sammanträda, för att, till Ledamöter i berörde
Utskott, utvälja Trenne af Ridderskapet och
Adeln.
Upplästes och iades på bordet följande
från Stats-Utskottet jnkomne Betänkanden:
1:0 Af den lif denna manad, af innehåll
att sedan till Utskottet blifvit remirteradt dels
ett Memorial af Riksdags - Fullmägtigen för
Malmö Stad Herr H. A, Falkman, angående
lindring i allmänhet uti Inqvarterings-besväret
för de Städer, där Ständiga Garnizoner äro förlagde,
samt särskildt för Malmö Stad i afseende
på betalniugen af det Lån , sorn vid rS 12 års
Urtima Riksdag blifvit Staden heviljadt till
uppbyggande af Casserner och Stall för 3:ne
derstädes förlagde Esqvadroner af nuvarande
Cederströmska Kongl. Husar-Regementet, och
dels RiksdagsFullmägtigens förStaden Ystad Hr
Haaks väckte Motion, angående det vid 18iy
år Urtima Riksdag, nyssnämnde Stad beviljade.
Rån till Cassern Byggnader för de derstädes
då förlagde 2:ne Esqvadroner af ofvanberörde
Husar-Regmentey så har Utskottet rörande dessa
ämnen sig yttrat, att vidkommande Herr
Falkmans framställning om Inqvarterings besväret
i allmänhet, erkände Stats Utskottet visserligen
billigheten deraf , att genom en ske.
ende Reglering, detta besvär i ett rättvist förhållande
kunde komma att delas af samtelige
Städerne i Riket, men att härtill uppgifva nå*
520
Den 19 Febru arli.
got Förslag, ansåg Utskottet icke tillhöra dess
befattning} att beträffande det Lån, som af
Malmö Stad begagnas , och i sammanhang
dermed Herr Falkmans gjorde hemställan att
Staden måtte aldeles beims från återbetainingsskyldjgheren
af detta Lån samt emedlertid
frikallas från räntas erläggande derå, intill
dess Kongl. Maj:t i Mäder täcktes till verkställighet
befordra Riksens Ständers vid 1809
och ig o årens Riksdag tagne beslut om
Casserners och andra tor Militairen nödiga
Byggnaders anskaffande på Statens bekostnad
, uti de Garmzons-Orter, som icke äro försedde
med tillräckelige byggnader af detta slag; Utskottet
funnit sig icke kunna i nu varande ställning
tillstyrka bifall å hvad Herr Falkman sålunda
hemstäldt; men hvad anginge Capitalafbetalningarne
på ifrågavarande Län, har Utskottet
trott Sig böra hemställa om icke ett
anstånd pä gme års tiel med erläggandet af de
2 proCent, hvilka ärligen skola på Capitalet utaf
berörde Län afbetala?, kunde Staden beviljas,
så att första Terminen härtill, hvilken skulle
inträffa den 3 December 1818» framflyttades
lill samma dag år ig2i ; samt sluteligen
beträffande Herr Haaks anförande, i hvad detsamma
hade till föremål det Staden Ystad bevilljade
Lån och afbetalningen derå; så enär för
Staden Ystad icke företedde sig enahanda skäl
till prolongation af tiden då afbetalningarne skola
taga sin början som för Malmö Stads Lån, ansåg
Stats Utskottet sig icke kunna tillstyrka någon
förändring uti de betalningsvilkor, hvilka
vid Länets bevilljande blifvit stadgade.
Den 19 Februarii.
521
2:0 Af den 16 i denna manad, i anledning
af gjorde Anmärkningar innom Hedervärda Bonde-Ståndet
vid Utskottets yttrande ,i fråga om
fortfarande af det för Fattigvårds-Inräctningen
i Carlscrona anslague uuderstöd af Statens Medel,
deruti Utskottet, med tillämpning af 6g §.
i Regerings-Formen, såsom svar på Återremissen
meddelat, att de öfrige trenne Riks-Stån.
den bifallit Utskottets förra Betänkande.
3:0 Af den 12 i denna manad, öfver de
af Herrar M. Thunell och H. W. Eckhoff hos
Välloflige Borgare-Ståndet serskildt ingifne och
derifrån till Stats Utskottet remitterade Memorial,
angående ersättning för de förluster, som
Svenska Medborgare under de senare Krigsåren
måst vidkännas, genom Skepps uppfinningar
af de Utländska Magter med hvilka
Sverige varit i fredligt förhållande; deruti Utskottet
förklarat, sig i anledning af dessa Memorial,
icke kunna för det närvarande afgifvX
annat Utlåtande, än det som vid 18* 5 års
Riksdag, uppå lika beskaffadt yrkande, af då
varande Stats-Utskott meddeldtes och utaf Riksens
Ständer godkändes, att nemligen Motionerne
icke kunde till pröfning upptagas , hellst
det syntes icke böra komma i fråga, att Riksens
Ständer vidtaga någon åtgärd till utredande
af enskildte Personers blott i allmänhet
uppgifne ersättningsanspråk, emedan ett sådant
steg likasom skulle innefatta ett erkännande, att
förlusterne till större eller mindre del borde
af Staten godtgöras.
J)m IC) Februariu
4:0 Af den I2 i denna månad, öfver de År»'
märkningar, som af flere utaf Välloflige Borgare-Ståndets
Ledamöter blifvit gjorde vid Utskottets
Betänkande af den 17 sistledne Januarii,
i anledning af Herr Kjellanders innom bemälte
Stånd väckte Motion, angående, uppskof
med redovisningen af Krono-Uppbörden; deruti
Utskottet ansett de gjorde anmärkningarne icke
hafva i något afseende kunnat förändra, utan
tvärtom gifvit ett ökadt stöd åt den öfvertygelse
Utskottet förut yttrat , att nemligen
handhafvandet af Uppbörds-Författningarne borde
på verkställande Magten ankomma , hvarjemte
Utskottet i öfrigt tillkännagifvit att Utskottets
förra Betänkande redan blifvit af Rid*
derskapet och Adeln samt Preste- och Bonde--  Stånden gilladt.
fia Af den 12 i denna Månad,öfver Kongl,
Majrts Nådiga Remiss pä Vadstena Stads samt
dermed förenade St. Pehrs Lands Församlingars
gjorde underdåniga ansökning, bland annat derom,
att sedan Kongl. Majit i Nåder bifallit
nämnde Församlingars anhållan, att Vadstena
så kallade Kloster-Kyrka finge under vissa vilkor
till berörde Församlingar öfverlåtas, Nådig
Proposition måtte till Riksens Ständer framställas,
att den Summa af omkring 5000 R:dr
Banco, hvilken vid en företagen Reparation å
nämnde Kyrka blifvit öfrig på de medel, som
genom försäljning af Kloster-Kyrkans fordna
koppartak influtit till Stats-Verket, måtte anses
och erkännas såsom en skuld till Kyrkan
och varda till Församlingarne utbetald, hvari-.
jDen IQ Februarii.
genom det blefve för dem möjligt att emottaga
Kyrkan samt bekosta densammas försättande
i behörigt skick j deruti Ntats-FJtskottet, som
väl funnit dels att Vadstena Klosters Kyrka
borde af Staten vårdas och vidmag' hällas, och
dels att sådant lämpligen och med minsta tunga
för Stats-Verket kunde uppf vilas derigenom,
att ofvannämnde Församlingar öfvertogo Kyrkan
och försatte densamma i fullkomligt stand,
emot det Stats, Verket i ett för allt uthetalde
ofvanberorde yooo R:dr, likväl icke funnit sig
kunna tillstyrka någon åtgärd härvid af Riksens
Ständer för närvarande, innan ett ordentligt
Contract, hvarigenom Församlingame åtogo
sig Kyrkans försakande i fullkomligt skick
och dess framtida underhåll, varder uppgjordt
qch af Kongl. Majit i Nåder giiladt: Ifrån
hvilket Utlåtande Herr B>skoppen , Doctor C.
von Rosenstein, samt Herr Bruks - Patronen
Ekelund varit af skiljaktige meningar , samt
yttrat* den förre, att det begärde anslaget 5000
R:dr måtte genast beviljas , samt Contractets
upprättande i underdånighet öfverlemnas, till
Kongl, Maj-.ts Nådiga pröfning och åtgärd; och
den sednare, att han instämde uti Herr Biskoppen
Doctor von Rosensteins berörde tillstyrkande,
med förklarande tillika, att någon betänklighet
icke borde möta för biträdets utgörande,
åtminstone såsom Lån, hellst om Församlingarne,
genom, vänligt Sockenstämmo beslut,
åtoge sig att gemensamt ansvara för den
ifrågavarande Summan, något derutöfver icke
borde utaf Församlingame äskås.
f24 ' Den J9 Februaril.
6:0 Aj den 16 i denna Manad, i anledning
af gjorde Motioner, om Pensioner för Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen Oscars f. d. Lärare
5 deruti Utskottet tillstyrkt, att för Herr
Regerings-Rådet leMoine samt Herr CancellieRädet
Tannström, hvardera mätte beviljas en
ärlig Pension af 1500 R:dr Svenskt Banco,
sålunda att Herr Regerings-Rådet leMoine må
oafkortadt ehvad han vistas innom eller utom
Riket uppbära Pensionen, likväl i sednare fallet
äfven beräknad uti Svenskt Banco till nämnde
belopp, samt att i händelse Herr CancellieRådet
Tannström, till något Embete med Lön
på Rikets Stat befordrades, Pensionen komtne,
likmätigt de härom gällande Författningar, att
räkoas under lönen så länge han sådan åtnjuter,
men att om han derifrån afginge, Pensionen
borde Herr Canceiiie-Rådet å dess lifstid tillgodokomma;
och hvad anginge Herr DomProsten
Doctor Wallin, hvilken varit Hans
Kong!. Höghets Religions Lärare, hade Utskottet
väl föreslagit det Riksens Ständer måtte
gifva honom något särskildt vedermäle af
deras erkänsla , derest icke Herr Doctorn genom
det Embete han innehafver, funne sig i
den lycklige ställning att han icke lärer vänta
någon annan, än den ypperliga belöning han
redan njuter i hugkomsten af det förtroende
han ägt och framgången af sitt bemödande,
samt uti det odelade bifall han af Kongl.
Maj;t och af Nationen fått uppbära.
7:0 Af den 12 i denna Manad, öfver Herr
Landshöfdingen Friherre B. W, Focks Motion
Den ig Februarii.
SiS
om Löners anslående för Läns- Notarier och
Lands Contoiristerj deruti Utskottet ehuru göromålen
vid Landsböfdinge-Embeten de sednare
åren ganska betydligt tilltagit, ansett sig
enär Statens tillgångar nu icke medgåfvo några
utsträckningar i afseende på tillökning uti
Civile Embets- och Tjenstemanna-Corpser med
nya Löner å Rikets Stat, så mycket mindre
kunna tillstyrka de nu föreslagne Tjenstemännens
förseende med Löner, sorn Lands-Kamererare
och Lands-Secreterare i allmänhet ägde
mot sina manga och trägna göromål svarande
Löner i jemförelse till deras vederlikar.
8:0 Af den 16 i denna Manad, i anledning
af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition, rörande
medels utseende till bestridande af kostnaden
till Högstsalig Hans Majit Konung Carl XIILs
Begrafningj deruti Stats-Utskottet till Riksens
Ständers bepröfvande hemställt, om icke den
till detta behof förslagsvis uppgifne Summa
af iyo,ooo R:dr kunde emot behörig redovisning
anvisas, till bestridande utaf det af StatsVerkets
Intrader för år 1816 ännu odisponerade
öfverskott stort, 503,497 R;dr 45 sk. 4 r;st.,
samt underdånig anmälan derom göras till besvarande
af Koogi. Maj;ts Nådiga Proposition.
9:0 Af den 16 i denna Manad, tillika med
Utskottets författade Förslag till beräkningen
af Stats-Verkets Intrader i den Riks-Stat, sorn
af Riksens Ständer vid denna Riksdag skall
uppgöras, att tjena till efterrättelse till nästa
Riksdag, hvarvid Utskottet tillika anmält, att
Den 19 Februarii.
de uti 60 §. Regerings-Formen uppräknade
Bevillningarne af Tull- Post- och Chartäe-Sigillatae
medlen , hvilka utgöra Stats-Verkets Extraordinarie
Inkomster, blifvit förslagsvis beräknade
till hvad de samma funnits hafva utgjordt
de näst föregående åren, men i den händelse
Riksens Ständer skulle finna någon förändring
1 Författrtingarne, hvarefter de samma utgå ,
vid denna Riksdag äga rum, och hvilket på
Bfevillnings-Utrkottets förberedande åtgärd antomine,
så torde vid det generella Förslag
öfver Stats Regleringen i det hela, sorn framdeles
af Stats-Otskottet skola äfgifvas , en derefter
lämpad beräkning af dessa Extra-ördinarie
Intrader få föreslås*
Upplästes Och ladeS på bordet BahcO*
Utskottets den 18 i denna månad aflåtne Be*
tänkande, deruti Utskottet, på anförde skäl,
hemställer, att hos Kongl. Majit mätte i underdånighet
anhållas om utfärdande af ett ali*
män kungörelse, innehållandet Att sedan Riksens
Ständer åren 1809 och I8lö funnit Rikets
belägenhet påfordra ett sådant ålitande af
deras Banco Verk, hvaraf sedermera eH inskränkning
tillsvidare uti utväxlmgen af Silfver
emot Banquens Transport - Sedlar, blifvir en
följd, och dermed öfverensstämmande föreskrifter
, å Riksens Sta ders vägnar af deras Banco
Utskott vid Riksdagårne åren IBio,
och 1 g 171 all sä äfven till Banco FulImägtigeS
efterrättelse, meddclade^blifvitj hafva Riksens
Den 19 Februarii.
Ständer, sorn ansett denna inskränkning ické
ännu kunna upphäfvas hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begärt, att detta förhållande måtte
allmänneligen kungöras* med tillkännagifvande
att intilldess annorlunda vafder af Riksens
Ständer besiutadt och behörigen kungjordt,
kortime utvexling af Silfver mot TransportSedlar,
att hädanefter, liksom de sednast förflutne åren,
varda inställd , utom i de serskildte fail, hvarom
Riksens Ständer låta Banco* Fulimägtigé
nödige föreskrifter meddela*
Upplästes och lades på bordet följande
från Allmänna Besvärs och Öeconomiae-Utskottet
inkomne Betänkandenl
ilo Af den lo i denna Manad , i anledning
åf Riksdagsmannen Eric Svenssons från Tossbo
och Vedbo Härader af Elfsborgs Län gjorde,
samt af Banco-Fullmagtigen Anders Danielsson
från nämnde Län tillika med såmtelige
Riksdags Fullmägtige, från Vestmanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Hallands och Gottlands
Län, understödde Motion, att då In- och UtRotar,
såsom innom Elfsborgs Län på flera
ställen inträffade, äro från hvarandra aflägsna
ända till a och 3 mil och ännu längre, en
sådan jemkning och utbyte af Rotar kunde
vidtagas, att de närmaste Hemmanen fingo förenas
om en Soldat * och att så vida möjligt
vore, ingen Rote skulle få sin Soldat boende
utom Socknen j deruti Utskottet på den grund
528
Deri 19 Februarii.
att Kong!. Kammar-Collegium agde rättighet,
att till pröfning upptaga aila så beskaffade
frågor och utan någon föregående underdånig
anmälan hos Kongl. Maj;t dem jämväl hufvudsakligen
afgöra, funnit dylika frågor vara af
en så alldeles enskild beskaffenhet, att de icke
borde eller kunde blifva föremål för Riksens
Ständers öfverläggningar; hvadan Utskottet icke
ansett sig kunna annorlunda tillstyrka bifall
till Eric Svenssons Motion, än att då så beskaffade
ansökningar göras, vederbörande Aucthoriteter
böra med skyndsamhet afgöra målet
och inga hinder läggas i vägen för den äskade
jemkningen eller utbytet; och har Utskottet i
öfrigt på anförde skäl, ej kunnat meddela något
yttrande angående jemkning och reglering
af Roteringen i allmänhet,
210 Af den io i denna Manad, angående
Herr N. J. Palmborgs innom Vällofl. BorgareStåndet
gjorde yrkande, att Städemes Magistrater
må äga rätt, att förrätta alla såkallade
Dykeri-Auctioner i hvarje Stad å det gods,
som i dess Tullkammare-District strandar, och
skall försäljas; deruti på anförde skäl, och dä
uti 9 §. i Kongl. Reglementet för Dykeri- och
Bergnings Compagnie! af den 22 December
1802, är vordet föreskrifva, att det bergade
gods, som är underkastadt en svår Transport,
må få på Landet å den ort der strandningen
skett för-auctioneras, likväl ej annorlunda än
efter en månad förut i Länet och i Allmänna
Tidningarne gjord Kungörelse, samt att den
Stad
Den 19 Fchruafti.
Stad i hvars Tullkammare District Strandniri*
gen inträffat skall åtnjuta sin Tolag, BroHamn-
och Vägare-penningar af varorne» Utskottet
ansett den äf Herr Palmborg gjorde
begäran, äfvensom hans anmärkningar emot
underlåtenhet af Dykerie. Auctionefs kungörande
redan vara afhulpne och något vidare stad.
gande i det fallet således icke af nöden: Ifrån
hvilket Utlåtande Herr Prosten Kolmodin,-  Samt Herrar Malmberg, Faurell och Eneroth
varit af skil jagtig tanka, samt på anförde skäl
tillstyrkt bifall ä Motionen:
3:0 Af deri 12 i deiinä Manad* i ahledning
af Herr J. Ullbergs till Vällofl. Borgare-Ståndet
ingifne Memorial, deruti häri förnyat Siri
Vid i8c*9 års Riksdag gjorde Motion, öm de
i Riket brukelige Vigtsorters feduetion till enhet
; och har Utskottet med åberopande a£
Oeconomiae-Utskottets, under igiy åts Riksdag
den 15 Julii samma år, i anledning af
Väckt enahanda fråga* afgifne Betänkande , angående
en ny och allmän Reglering , af de uti
Riket antagne serskildta Vigtsorter, förklarat
Sig icke hafva något ytterligare att dervid tilllägga
, än att föreslå, det Riksens Ständer
täcktes låta till Kongl. Maj:t afgå en med detta
Utskotts ofvanåberopade Betänkande, så
vidt detsamma rörde de Allmänna Vigtsorterne,
öfverensstämmande underdånig Skrifvelse
och anhållan, att hvad af Herrar Committerade
uti deras redan år 1789 afgifne underdåniga
Förslag blifvit tillstyrkt, rörande Vrgterne^
Ridd. och Ad, Fröt, lil J?. 67, $3»
Den 19 Felruarii,
måtte få antagas , samt att Kongl. Maj:t i Nåder
behagade låta en allmän Författning derom
utlärda.
Uppiästes och lades på bordet följande
från Lag-Utskottet inlcomne Utlåtanden:
I;0 Af den 30 sistledne Januarii, deruti, i
anledning af ej mindre hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Bergencreutz, L. A., än hos
Borgare-Ståndet af Herr And. Lundh väckt
fråga, om antagande och inrättande af Förliknings-Domstolar,
Utskottet på anförde skäl
funnit sig icke äga anledning, att emot, hvad
vid flera föregående Riksdagar af då varande
Lag-Utskott blifvit i ämnet yttrat, tillstyrka
bifall å ifrågavarande Förslag.
SiO yff den 3 i denna Månad, i anledning
af åtskilljge Anmärkningar, som innom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgareoch
Hedervärda Bonde-Stånden blifvit gjorde
vid Lag-Utskottets den 17 December förledit
år afgifne Utlåtande, öfver Herr Professoren
Doctor C. P, Hagbergs väckte Motion, om förändrande
af tiden för Författningars och Kungörelsers
uppläsande i Kyr.korne Sabbatsdagen;
deruti Utskottet på anförde skäl funnit sig böra
förblifva vid det, som af Utskottet uti dess
förra Utlåtande är vordet tillstyrkt, hvarförutan
Utskottet, i afseende» på de innom de
tvänne sistnämnde Riks-Stånden, i sammanhang
Den Ip Februarii.
fried förevarande ämne, gjorde framställningar
Om afskaffande 3f Håfgång under Gudstjensten
af Penninge-insamlingar uti så kallade Bäcken
Vid utgången från Kyrkan, samt af den i vissa
Lands-Orter brukeliga plägsed, att Presten
Och Klockaren under Gudstjensten upptaga så
kallade Offer5 äfvensom att enskildta Personers
utfärdade underrättelser i hvarjehanda
Oeconomiskä Ärender, icke borde från Pre*
dikstolen under Gudstjensten uppläsas, ansett
Pehninge-insämiingar uti Hafvar och Bäcken
samt nyss omförmälte Offer, kunna genom
öfverenskommelser emellan Presterskapet och
Församlingarnes Innevånare förändras , samt beträffande
uppläsandet af enskildta Personers
kungöi and en, förmält det redan vara föreskrifva
att sådant må på Kyrkovallen eller i Socknestugan,
lemnäs till Allmänhetens kunskap;
förmodandes Utskottet af dessa skäl, att något
yttrande derom ej vore erforderligt; och har
uti serskildt bifogadt Protocolls-Utdr3g af den
3 dennes, Herr Doctor Hagberg ytterligare
framställt de skäl , hvilka talade för den metting,
Utskottet i detta ämne yttrat;
3:0 Jlf deri 3 i denna Manad, 1’ anledning
af de Anmärkningar, hvilka hos Preste- och
Bonde-Stånden blifvit gjorde vid Utskottets
Utlåtande af den 17 December nästledit år,
öfver väckt fråga Om ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf de Afvittrings-betyg
dem Enkling eller Enka, sorn vill i nytt gifte
träda, bör till Presten aflemna innan Vigsel
får verkställas; deruti Utskottet med Anmärk
-
?33
Den ig Februari i.
ningarnes upptagande och besvarande, förklarat
sig icke finna anledning, att sitt förra Utlåtande
i ämnet till någon del förändra.
Sedan underrättelse ankommit, att de öfrige
Trenne Riks Stånden voro i Secreta Utskottets
Rum församlade, yttrade Friherrre
11jerla , Axel
Hvarje gång Ridderskapet och Adeln under
denna Riksdag skolat begifva sig från Riddarehuset
till Kongl. Slottet, har vanligen den
största oordning herrskat uti Societeten. De
fleste Ledamöter hafva icke brytt sig om, att
uti Processionen intaga den plats, dem enligt
Matrikeln tillkommer. Då detta icke synes
mig vara passande, tager jag mig den friheten
ödmjukeligen hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln täcktes besluta, att, på sätt förr
varit vanligt, hvarje Bänk må gå uti sin ordning,
samt Riddarhus-Fiscalen anmodas, att,
vid alla Processioner, efterse och vaka öfver
Ordningens behöriga iagttagande, med föreskrift
derjemte, att, hos de värda Ledamöter, hvilka
åsidosätta den bestämda ordningen, genast
uttaga en liten afgift, som kunde på vanligt
sätt till de Fattigeis förmån användas,
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog,
att den af Friherre Hjerta uppgifne ordning
måtte så vidt tillfälle medgifver iagttagas, samt
Den 19 Felruarii, fgg
hemställde, om icke Ridderskapet och Adeln
vid nedgången från Kongl. Slottet, behagade
åtskiljas} hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln afgingo derefter, jemte
de öfrige Riks-Stånden, klockan | till 1 till
Kongl. Slottet} hvarefter Ridderskapet och
Adein, vid nedgången derifrån, åtskiljdes klockan
half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim,
Tisdagen den 24 Februarii.
Plenum klockan Tio förmiddagen.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkän.
nagaf att Hans Maj:t Konungens till Riksens
Ständers Stora Deputation den 19 dennes aflåtne
Nådiga svar nu mera blifvit till Herr Grefven
och LandtMarskalken öfverlemnadt, samt
hemställde, om icke detsamma finge inför Ridderskapet
och Adeln uppläsas och uti dagens
Protocoll intagas; hvilket bifölls.
534
Den 24 Februarii.
Härefter upplästes följande:
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige , Vällärde , Äreborne,
Förståndige, Välaktade, Hedervärde
och Redlige, Gode Herrar och Svenske
Män!
Om något kunde mildra min djupa sorg
öfver förlusten af en, genom så manga förenade
anledningar, för Mig oförgätlig Konung,
vore det den allmänna saknader), som Nationen
vid detta bedröfliga tillfälle yttradt, och
hvaraf Rikets församlade Ständer varit dess
första och trogna Tolk.
Då Försynen kallade i sitt sköte Fäderneslandets
Försvarare och Folkets Fader, har
den velat pröfva Vår ståndaktighet och Vår
Fosterlandskänsla. Den har ransakat Våra hjertan,
oef) sett, huru Vår sorg är upprigtig.
Må den, med Sjn mägtiga godhet, vaka öfver
Nordens båda urgamla Riken, och derigenom
uppfylla den Konungs J i 11 ig a böner , sorn Vi
f)egrå"a.
Arfvinge till Hans kärlek för Eder Gode
Herrar och Svenska Män! ber jag Himmelen
förläna Mig nog styrka att kunna utföra allt,
hvad denne Furstes ädla och ömma Själ hade,
för Ejder sällhet, beredt och ämnadt.
Jag igenkänner, uti det Beslut j Mig nu
fgrktjnnet}, renhfteq af Ed ra tänkesätt för Mig,
Den 24 Februarii.
S3S
och J kunnen gifva Rikets Ständer tillkänna,
att Jag bifaller deras begäran. En Konungs
Kröning ökar icke hvarken Dess förbindelse
eller Dess företrädes-rätt; men, då d-en trycker
en heligare stämpel på de band, som Honom
med Folket'förenar, lemnar den tillfälle åt-.en
fri Nation, att bögtideligen hylla Den, som Hon
beklädt med en laglig Magt att upprätthålla och
skydda hvarje Medborgares rättigheter. Denna
högtideligbet ger derjemte Fursten en ökad
anledning, att påminna Sig den erkänsla, Idan
är skyldig ett Folk, sorn finnér sin egen till,
fredsställelse i den glans och den vördnad, hvar-,
med det omgifver Hans Person,
Det är för Mig en ljuf tillfredsställelse
att härvid få förnya Min försäkran om den synnerliga
bevågenhet J veten, att Jag hyser för
Rikets Ständer, och för hvar och en af dera§
Medlemmar.
Öppnades Herrar Electorers Lista til! val
Ledamöter i Serskildta Utskottet; och befunnos
följande Herrar dertill hafva blifvit usedde;
N:0 337 Friherre af Wetterstedt, Eric, President;
Nm Q9 Herr Silfversparre, Aron Isac, Lagman;
NtO 2160 Herr Munck af Rosenchöld, Eberhard,
Professor,
Upplästes till Justering och godkändes följande
frän Expeditions-Utskottet mkomne För*
5"3 6 Den 24 Februarii.
slag till Rikseus Ständers underdåniga Skrif*
vejser till Kongl, Maj:t:
1:0 Angående Kungsgården Tullgarns öf?
verlemnande till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
Oscar.
2:0 Angående Häradskrifvflren Rydströms
Pensioq.
3:0 Angående nedläggning af Löfås Silfi
ver-verk,
4:0 Angående sökt Gratjfication och Lön-:
förhöjning för Karqereraren Miillern.
5:0 Angående Lagman J.1 G. Norlins un*
derdåniga ansökning, om Lön-ersättning.
6:0 I anledning af Justitiae-Ombudsnaans
Embets-Bsrättelser.j
7:0 Angående Domfört antal Ledamöter i
Kämner*- och Rådstufvu-Rätter.
8:0 Angående antalet af Nämndemän vid
Militiae-Bpställssyner.
9:0 Angående Cancelli-afgiften vid Ansöknings-
och Besväts-Skrifter i enskildta Mål.
10: Angående betalningen till Inqvarte?ingsgifvare
tor underhäll till tågande Trouppcr.
Den 24 Februarii, 537
11:0 Angående skyldigheten att fortskaffa
Bref och Ordres innom Regementerne.
12:0 Angående upphäfvande af Förbudet
tnot bruk och nyttjande af öfverflödigt Silfver
13:0
Angående Pass-Contoirs inrättande i
alla Rikets Län.
14:0 Angående ändring i Krono-Brefbärningen.
iy:o Angående upplifvande af Förbudet
emot vissa Marknaders början dagen före eller
efter någon Sön- eller Helgedag.
16:0 Angående Riksdagens förlängande på
en månad.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållit hos HÖglofiige
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima'
Riksdagen i Stockholm, den 19 Februarii
18 * 8-
S. D. Beslöt Högloflige Ridderskapet och
Adeln anmoda Constitutions-Utskottet, att af
de till Riksdags-kpstnaderne ansiagne Medel
skyndsammeligen låta till trycket befordra samt
derefter till hvarje Ledamot af Riks-Ständen utdela,
en uppgift på de Förslag till ändring i
?38
Den 24 Ftbruarii.
Rikets Grundlagar, som vid Riksdagen år i8if
lagligen beredde borde , jemnlikt §. Regerings-Formen,
förblifva hvilande för att vid innevarande
Riksdag kunna till afgörande upptagas.
Ut supra.
Herr Grefven och LandtMarskalken tilikän»
nagaf, att Hof-Cancelleren Herr Friherre af
Wetterstedt på Kongl. Majus Nådigste befallning
till Herr Grefven och LandtMarskalken
ötverlemnat en afskrift af Hennes Maj:t EnkeDrottningens
Nådiga Förordnande och Beslut
af den 9 dennes, till följe af Kongl. Majus
den 8 förutgående i Nåder afgifna Förklaring,
i afseende på Högstsalig Hans Maj:t Konung
CARL XlILs Testamentariska författning af den
lo Februarii 1814; och hemställde Herr Grefven
oc!i LandtMarskalken, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta att Hennes Maj.-t
Enke-Drottningens Nådiga Förordnande nu finge
inför Ridderskapet och Adeln uppläsas, för
att sedermera uti Protocollet intagas.
Bifölls,
Härefter upplästes följande:
Vi HEDVIG ELISABETH CHARLOTTA
med Guds Nade , Sveriges, Norriges, Göthes,
och Vendes Enke-Drottning, öcc. &c. &c. Hertiginna
till Schleswig , Holstein , Stormarn, Dit*
matsen, Grefvinna till Oldenburg och Delmen,.
Den 24 Februarii.
539
borst, &c. &c. Gore vetteri igt: Att, sedan
Vår Kärälskelige Herr Son, den Stormägtigste
Konung och Herre, Herr CARL JOHAN , Sve*
rigas, Norriges, Göthes och Vendes Konung,
Vår Allernådigste Konung och Herre, till Oss
låtit öfverlemna en af Hans Maj:t under den g
i denna månad, afgifven Förklaring, till följa
af Vår Högstsalige Käre Gemåls, den Stormiigtigste
Konungs och Herres, Herr CARL Xllbdes
Sveriges, Norriges, Göthes och Vendes Konung,
Glorvördigst i åminnelse, upprättade Testamentariska
Författning af den 10 Februarii 1S14;
så hafva Vi j denna Vår kärälskelige Herr Sons
Förklaring funnit ett nytt och ojäfaktig! prof
pf den ömma Sonliga kärlek. Han, vid alla
tillfällen, emot oss ädagalagdt, och den Vi,
med den lifligaste och innerligaste tacksamhet
vete att erkänna. I denna, för Vårt hjerta,
så bedröfliga stund, då Vi begråte förlusten af
en ömt älskad Gemål och Vän, äge Vi en ännu
mägtigare anledning, att prisa Försynens
Nåd, som skänkt oss en Son, och Fäderneslandet
en Konung, prydd med alla de hjertats
och förståndets egenskaper, som kunna försäkra
Folkets Sällhet, ämne för Våra dagliga förböner,
och bereda Oss ett Säkert Stöd för Vår
Ålderdom, en kraftig och daglig uppmaning
till tröst och hugsvalelse.
Ledd af dessa tacksamhetens känslor enrot
Vår kärälskelige Herr Son, håfve Vi velat svara
emot Dess öppna och ädelmodiga förtroende
, på ett, af den Undersåtlig» vördnaden,
af den Moderliga ömheten, af Vårt Stånds
f4Q
Den 24 Fehruarii.
värdighet, och af Vår pligt, såsom Konung
CARL XIILs Enka, gemensamt påkalladt sätt.
1:0 Vi underkaste oss således med så
mycket större tillfredställelse allt hvad Vår
Högstsalige kära Gemål, i Dess ofvan åberopade
Testamentariska Författning, stadgadt och
föreskrifva, som Dess Höga vilja, under en
nära 44 -årig lycklig sammanlefnad, alltid för
Oss varit en helig Lag, och äfven, efter Dess
frånfälle , endast på lika sätt kan af Oss betragtas.
2:0 Vi förklare härmedels Vårt hjertås
Jifliga tacksamhet för de välvilljande tänkesätt,
Vår kärälskelige Herr Son och Allernådigste
Konung och Herre emot Oss, i Dess afgifne
Förklaring, yttrat; tänkesätt, på hvilka Vi alldrig
tvitlat, emedan de hämtat sin grund, i
Dess ädla hjerta- och Vi emottage således
allt hvad Högstsalige Konungens Testamente,
till Vår förmon innehåller, i afseende på Hans
Maj;ts efterlemnade Contanta Förmögenhet.
3:0 I allt underkastade Vår aflidne Gemåls
yttersta villja, anhålle Vi, att Vår kärälskelige
Herr Son och Allernådigste Konung
och Herre må tillåta Oss, att icke emottaga
Dess Nådiga anbud, att af Högstsalige Konungens
qvarlåtenskap utvälja något, som Oss
behagligt vara skulle, och ännu mindre att,
under Vår lifstid, bibehålla hela denna qvarlåtenskap.
Den 24 Februarii.
4:0 Vi emottage med erkänsla Hans Maj;ts
Nådiga beslut, ait genast sättas i besittning af
Roserbergs Slott och Egendom , och Vi skole
vidtaga nödige anstalter, att Inventarium och
Bouppteckning, i laglig ordning, ofördröjeligen
blifva upprättade, i öfverensstämmelse med
Vår Högstsalig käre Gemåls Nådiga föreskrift.
5^0 Af samma anledning som Vi afstådt
från den af Vår Kärälskelig Herr Son, Oss
upplåtne rättighet, att, af Högstsalige Konungens
qvarlåtenskap utvälja, hvad Oss kunde
lämpligt synas, anhålle Vi, att Vår Ailernådigste
Konung och Herre och kärälskelige Herr
Son må i Nåder tillåta, att de Jouveler, sorn
tillhört Vår aflidne Gemål, genast, på sätt
Hans Maj:t i Nåder beslutit, må blifva ansedde
såsom Kronans Egendom.
6:0 Lifligen öfvertygade om Vår kärälskelige
Herr Sons ömma och väoskapsfulla tänkesätt
för Oss, öfverlemna Vi, med fullt förtroende,
Vårt framtida öde till Dess Sonliga
och vårdande hägn 3 förbehållandes Oss endast,
hvad så väl Vårt Heyraths-Contravt, som de
dermed, under den 24 Aprill 1774, gemenskap
ägande, af Rikets Ständer, vid 1809 års
Riksdag åberopade förskrifningar, i afseende
på Vårt underhåll och Enkesäte, förmå och
innehålla. För öfrigt öfverlemne och recomdere
Vi, pä det ömmaste, de till Vår Högstsalige
Käre Gemåls och Vårt Hof hörande Personer
, af alla Classer, uti Vår kärälskelige,
Herr Sons och Allernådigste Konungs och Her
-
$42
Den 24 Februarii.
res Nådiga beskydd, så att deras öde, till följe
af Hans Maj:ts yttrade Nådiga afsigter, må
för framtiden varda försäkrado
Till yttermera visso hafva Vi detta med
Egen Halld underskrifva, och med Vart Kongl*
Sigill, bekräfta låtit. Stockholms Slott den 9
Februarii 1818-
H, E. CHARLOTTE,
(L. S.)
Enligheten med Höga Originalet intygar
G. af Wetterstedt.
Justerades Pleni-ProtoCollet för den 9 dennes,
förmiddagen.
Friherre Mannerheim, Lars åugust: Sedan
Protocollet no mera å'r justeradt, rötande det
af Riksens Ständers Stats-Utskott anmälte anmärknings
mål emot Konungens Rådgifvare i
Commanclomäl, begagnar jag den rätt Riddarhus-Ordningens
42 §. mig tillerkänner , att till
Protocollet lörvara min Reservation emot den
del af beslutet, i kraft hvaraf Friherre Cederströms
serskildta anförande i detta ämne fått
ett rum i Protocollet.
Det synes visserligen oundvikeligt,- att ett
Den 24 Februarii.
543
Memorial , ett Anförande, så vida dess innehåll
ej redan är kändt, måste uppläsas, såsom
varande den enda utväg, att om detsamma bibringa
ett begrepp, men sedan sådant skedt,
uppstår ock i naturlig ordning frågan om dess
Lagligmätiga behandling*
Huruvida Stats - Utskottet i förevarande
ämne rätteligen eller ej tillämpadt Grondlagarne,
derom är all fråga i Ståndet för tidig,
innan det, beredt, ifrån Constitutions-Utskottet
återkommer, ty vi äro ej berättigade att
förr känna sak eiler skäl. Stats Utskottet är
dock så vida innom Lag, att det icke nyttjat
andra ord än den föreskrifne formeln.
Deremot är ätt intaga af Friherre Cederströms
särskilta yttrande, att anmärkningen
rörer af Regements « Chefen för Vesterbottens
Regemente utgifne Ordres.
Jag bestrider hvarken Friherre Cederström
eller någon annan Riksdagsman dess i Lagen
grundade rättighet, att i ett särskildt Votum
detaillera sak och skäl; rätteligen har han ock
begärt att hans särskildta anförande måtte åtfölja
hufvudmålet till Constifutions-Utskottet.
Icke heller kan jag af sista meningen 1 detsamma:
”Jag vill att Riksens Ständer skola
känna huru dess Stats-Utskott tillämpar Grundlagarne,
” draga den slutföljd, som åsyftade lian
en för tidig kännedom af saken, ett för tidigt
intagande i Protocollet. I sådant iall skulle
en dissentiens äga större rätt, an de öfrige
f44
Den 24 Februarii.
Ledamöterne af Utskottet, hvilka likväl
äro bundne att iaktaga formeln. En Riksdags*
man skulle dä såsom Ledamot af Utskott, äga
större rätt än såsom Ledamot af sitt Stånd*
Enär hufvudvillkoret för en anmäiknings laglighet
är , att intet mera får vara kändt af en
anmärknings beskaffenhet, än hvartill man kan
sluta af formeln, skulle Constitutions-Utskottet
af ett förutgående vidsträcktare allmängörande,
kunna hämta anledning till förklarande, att det
ej kunde upptaga målet till pröfning , såsom
ej i behörig form inkommit. 1 sådant fall skulle
en enda dissentiens kunna paralysera majoritetens
i ett Utskott beslut, förinta cn anmärkning.
Icke heller bestrider jag någon den fria
yttrande rätt, om hvilken Riksdags-Ordningeos
57 §. försäkrar; men antingen måste den begagnas
i likformighet med, för behandling af anmärkningsmål
likasom för Grundlags-förändringar,
serskildt lemnade föreskrifter, eller ock äf
dessa föreskrifter nulliteter.
Om en Ledamot af Stats-Utskottet ägde
rättighet att i frågan om en anmärkning yppa
sak och motskäl , måste väl ock en annan
Stats Utskottets Ledamot äga rätt att försvara
sin åtgärd, och då sådant ej kan ske utan
att anföra sak och skäl, uppkommer i sådant
fall en discussion innom Ståndet, hvars första
Forum är Constitutions-Utskottet. Icke heller
följer att ett Memorial, ett anförande bör få
rum
Den 24 Februari-i.
545
£um i Protocollet derföre att det är uppläst.
Mera än ett Memorial, innefattande flere än ett
ämne, har utur Protocollet rätteligen blifvit
uteslutet. Enär vid J8r 5 ärs Riksdag Herr af
Forselles uppläste ett-Memorial med Förslag
till Constitufions-förändringar förklarades, att,
då frågor derom ej får väckas i Stånden, kunde
Hans Memorial icke i Protocollet intagas.
Med hvad jag nu anfört är ingalunda min
afsigt att villja upprifva ett redan fattadt beslut,
men jag har ansett mig skyldig att beledsaga
min Reservation med de af mig i korthet
anförda skäl.
Grefve Mörner, Adolph Göran i Jag har
visst icke något att erinra emot Friherre Mannerheims
Reservation; mm då jag till en del varit
af annan ranka, så anhåller jag att få framställa
grunderna dertill. De af Friherre Mannerheim
anförde exempe-1 af Ledamöters yttranden,
hvilka blifvit utur Ridderskapets och
Adelns Protocoll uteslutne, angå endast deri
ordning Ridderskapet och Adeln, i anseende
till sina egna Ledamöter iagtragit. Helt annat
är förhållandet, då ett Utlåtande från något
Utskott, eller en serskild tanka från en Ledamot
i ett Utskott ajtkommer till Ridderskapet
och Adeln. För min del vet jag icke om man
har rätt art utesluta sådana Handlingar utur
Ståndens Protocoll, isynnerhet, sedan de redan
blifvit uti Ståndet uppläste, utan tror att
detsamma just till bevis af deras uppläsning
Ridd. och Ad. Fröt. 1J-X B. 69» 7°•
54Ö
Den 24 lebruarii.
böra på vanligt sätt i Protocollet antecknas.
Deremot torde jag få förklara, att jag icke anser
det hafva varit rigtigt, att Friherre Cederströms
ifrågavarande serskildta yttrande ankom
till Ridderskapet och Adein oförsegladt. Berörde
yttrande hade, lika sorn sjelfva arrmärkningen,
bordt hafva varit försegladt samt, utan
att öppnas hos Ridderskapet och Adeln, afgå
till Constitutions-Utskottet. Om detta hade
blifvit i behörig ordning iagttagit hade fråga
alldrig uppståti hvarken om uppläsning eller
om anteckning i Protocollet af Friherre Cederströms
ifrågavarande serskildta yttrande.
Herr Uggla} Göran Gustaf: Då, med det
begrepp jag fästat vid Riksdags-Ordningens ordaförstånd
och mening, jag icke kan förena
den i frågan om Ståts-Utskottets gjorda anmärk*
ning emot Konungens Rådgifvare i CommandoMål
samt Föredraganden för Krigs-Ärender,
vidtagne åtgärd, att, omedelbarligen inför ett
Riks-Stånd meddela Publicitet åt innehållet af
en Ledamots i samma Utskott i ämnet afgifna
serskildta andragande, innan hufvudfrågan
eller anmärkningen blifvit af Constitutions-Utskottet
pröfvad, får jag under åberopande af
hvad ej mindre Friherre Anckarsvärd till Högloflige
Ridderskapet och Adelns Protocoll den
9 Februarii, än Friherre Mannerheim i detta
Plenum hvar för sig härutinnan andragit, mig
till Protocollet reservera emot en åtgärd, som,
enligt min öfvertygelse, icke är förenlig med
den ordning Grundlagarne för sådana frågors
behandling utstaka.
Den 24 Februarii.
?47
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då af de Reservationer
några värde Ledamöter nyss till
Protocollet anfört, den slutsats lätteligen kunde
dragas , att Stats Utskottet varit vållande
dertill . att Friherre Cederströms ifrågavarande
serskildta yttiande blifvit till Ridderskapetoch
Adeln expedieradt utan att vara inneslutet uti
samma förseglade ConvoJut, som sjelfva anmärkningen
; torde det tillåtas mig få upplysa, att
Utskottet för sin del framstäldt till Friherre
Cederström, om han icke ville åtnöja sig dermed,
atr yttrandet finge försegladt jemte anmärkningen
afsändas. Men då han deremot
protesterat, och slutat sitt serskildta yttrande
med det förklarande, att afsig^en dermed vore,
att bereda Riksens Ständer tillfälle, att få känna
huru deras Stats-Utskott tillämpar GrundLagarne;
så har Utskottet, enär Grund-Lagarne
icke förbjuda att en Ledamots serskilda tanka må
till Riks-Stånden afgå, ansett sig icke vara
berättigad! att vägra Friherre Cederstöms begäran,
utan snarare trodt det vara Utskottets
skyldighet, att icke lägga hinder i vägen för
uppfyllandet deraf. Om någon olaglighet härigenom
blifvit begången, har Friherre Cederström
således sjelf, men alldeles icke StatsUtskottet
densamma åstadkommit, h.ilst det
icke torde bero af ett Utskott, att förhindra
någon Dess Ledamot öfverträda Grunö-Lagarne;
hvilket dessutom minst bordt förväntas af en
som sjelf varit Ledamot i Constjtutions Utskottet,
under det han går att för Riksens
Ständer anmäla det Lagstridiga han förment
Stats-Utskottet hafva begått.
548
Den 24 Felruarii.
Justerades Pleni-Protocollet för den 9 dennes
eitermiddagen.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Den upplysning Grefve v. Schwerin uti det nu justerade
Protocollet lemnat, om det oordentliga i
Beskattningsvngen, vittnar tillräckeligt om nödvändigheten
af bättre kännedom i Rikets Statistik.
Att ett par tusende Hemman mer eiler mindre,det
ena året mot det andra, uppgifvits till Beskattning,
vitsordar min önskan, att de i Landshöfdingarnes
Instruction anbefalte Jordransakningar,
hvilka bäst kunna upplysa och| förekomma dylika
misstag, icke matte varda försummade. Ämnet
är af för mycken vigt, för att derå icke
lemna något afseende.
Herr Gripensvärd, Fridric, förenade sig
med Friherre Stael von Holstein och tillkännagaf,
att den af bemälte Friherre nyss anmärkte
skillnad, tillkommit genom misskrifning
Grefve
von Schwerin y Fredric Bogilausi Det
är icke fråga om blott en misskrifning utan
om flere. Jag har jemfört 4 års Tablauer, eller
för åren 1813, 14, 15 och 16. Uppgiften
på hela Hemmantalet varierar emellan 64,000
och 67,000 , på Hemmanen af Boställs-rotar
är variationen 200. Lägenheterna variera emellan
21,000 och 23,000} och Frälseräntorne
emellan 1500 och 2000. Då jag blef varse
detta förhållande sökte jag upplysning af Öfver-Directeuren
Ek, som ifrån 1809 biträde
Den 24 Februarii.
?49
Bevillnings-Utskottet i sina arbeten’, och begärde
att han måtte skriftligen inför Utskottet
förklara sammanhanget. Han har gjordt
det och resultatet är, att det varit slarf å farde.
Jag tror visst icke att dessa variationer
i de skattbärande Lägenheterna haft någon inflytelse
på sjelfva Bevillningtns belopp, men
emedlertid saknas den nödiga Controllen.
Herr Uggla, Göran Gustaf: I anledning af
hvad Herr Grefve von Schwerin anfört, i frågan
om Bevillnings-sammandragen, utbeder jag
mig få den äran upplysa, att General-sammandrägen
öfver Bevillningen, hvilka af Commissirierna
och Riksens Ständers Riksgälds Contoir
npprättas, blifvit af dem författade 1 fullkomlig
öfverensstämmelse med de från hvarje Län
till Riksgälds-Contoiret inkomne serskildte Sammandrag-
:Och enär General-sammandragen således
helt och hållit måste grunda sig på de.
serskildte Läne-sammandragen, blifver och deraf
en oundvikelig följd, att de felaktigheter ,
som, enligt hvad anfort blifvit, skola befinnas
i General-sammandragen, härflyta icke af någon
underlåtenhet af Commissarierne i Riksgälds-Contoiret,
i hvars förmåga det icke statt
att dem förekomma, utan endast af den mindre
noggranhet och den ofullständighet, eller
felagtighet i uppgifter hvarmed Läne-samman-,
mandragen blifvit af vederbörande Lands-.Contoir
uppgjorde.
Grefve von Schwerin. Ja! också variera
somliga Län obetydligt i sina uppgifter.
Den 24 Februarii.
Herr af Brinkman, Gustaf: Jag har redan
haft äran till Protocollet för den 9 dennes eftermiddagen
, som nyss blifvit justeradt, anmäla
, att, i afseende å de flere missräkningar, isynnerhet
på Hemmanantalet, hvilka blifvit upptäckte
i de General.sammandrag öfver Be vinningen
sorn Riksgälds-Contoiret meddelat, Bevillnings
Utskotiet låtit vara sig angeläget, att
i Redaction af den nya Bevillnings-Stadgan i
möjligaste måtto för framtiden sådant förekomma
j men att Utskottet icke ansett sig böra
sträcka sin åtgärd längre, enär granskningen af
Riksgälds-Contoirets göromål endast tillhör Riksens
Ständers Ståts-Utskott, För öfrigt torde
det tillåtas mig anmärka , att Riksens Ständers,
kort före Riksdagens början, församlade Revisorer
egenteligen bordt upptäcka, och till rättelse
anmäla ifrågavarande missräkningar.
Friherre Staél von Holstein: Det är yttrat
att Bevillnings-Utskottet, redan härvid fästadt
sin uppmäiksamhet, samt ämnar, till förekommande
häraf för framtiden, taga nödiga mått
och steg, samt att för det förflutna, det kanske
tillkommit Riksens Ständers Revisorer att
dervid göra anmärkning. Jag medgifver att
Revisorerne dertill visserligen haft rättighet j men
utom det att den korta tiden var ett hinder att
ofta ingå i en nogare detaillerad granskning,
så var det äfven i denna omständighet icke
möjligt. De Sammandrag öfver Bevillningen,
som i Riksgälds-Contoiret finnas, utvisa Summorna
för hvarje BevillniDgs-Articel, för hvar*
Dm 24 Felruarli.
fe Län, men som ingen Jordebok är att till.
gå , så kan icke utredas om den olikhet, som
finnes och nödvändigt måste finnas, härleder
sig från olika Taxeringar, eller Afkortningar
med mera. Att äfven den kunnat härleda sig
från origtiga uppgifter på Hemman och Lägenheter,
har alidng kunnat falla Revisorerna in;
efter den upplysning nu erhållits härom , torde
det blifva ett ämne för Justitis-Ombudsmannens
Embets-befattning, att tillse det Kronan för
den förflutne tiden må komma till sin rätt.
Kammar-Räiten , som granskar Räkenskaperne,
håller sig blott vid ziffian och Mantslsiängderne.
Äro de där uteglömde , tages ingen reda
derpåj ännu är Praescriptions-tiden icke
förfluten, den bör man likväl icke låta förbigå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes så
lydande:
Då Höglofl. Bevilinings-Utskottets Betänkande,
rörande grunderna för Allmänna Beviliningen,
i sista Plenum, hos Höglofl. Ridder
skapet och Adeln blef föredragit, var jag icke
beredd att något yttrande derom afgifva, hellst
jag förmodade att detta Betänkande, i anseende
till dess större vigt, skulle någon längre
tid blifva hvilande; men sedan detsamma nu
mera blifvit till Utskottet med anmärkningar
återremitteradt, anhåller jag vördsammeligen
att äfven dervid få göra åtskilliga anmärkningar,
som till Lftskottets pröfning och besva
-
Den 24 Februarii.
rande forde få öfverlemnas. Dervid förekom,
mer först, att, sedan Utskottet förkfarat sig,
jemlikt 31 §. Riksdags ordningen, meddela ett
förslag för Bevillnings-grunderne, yttrar sig
Utskottet def jemte, i slutet af Betänkandet,
om de öfrige Beviliningarne, nemligen Stora
SjöTulls-, BränVins-, Post- och Charta Sigillatae-afgifterne;
att Utskottet i anseende till dem
icke anser sig kunna föreslå andra, än nuvarande
grunder, och ehuru jag icke förmodar
det halya varit Utskottets mening, att i sammanhang
med allmänna Bevillningen inhämta
Riksens Ständers ytirande, om grunderne för
de sednare, hvilka åter komma att stå i sammanhang
med framdeles vidtagande Oeconojniska
Stadganden, hvaruppå dessa Bevillningars
bestämmande beror, har jag likväl trodt
mig böra fästa uppmärksamhet på angelägenheten,
att förekomma misstag i detta, afseende,
och får derföre af Bevilinings-Utskottet
begära, att, m.ed anledning af 31 §. Riksdagsordningen,
i ett förändrat Betänkande, grun.
derne för den allmänna Bevillningen allena
maga föreslås, men allt yttrande hvad de öfrige
partielle Bevijlningame angår, må uteslutas,
o?h j anseende till hvilka, jag, i anledning
af Utskottets meddelte förklarande, anhåller
att serskildt yttrande fä afgifva. Hvad
nu hufvudämnet för Betänkandet, nemligen alipa$una
Bevillningsgrunderue, angår, så synes
mig det Utskottet gåit till väga med alltför
generelle föreskrifter 1 yissa c'e!ar, och med
tillstyrkande af rya, men icke utredde Bevjilningsgrunder
i andra afseenden, sa, att opi
Den 24 Februarii.
553
Betänkandet blifvit bifallit, förmodar jag det
många olika meningar sedermera skulle hafva
uppstått, om hvad sorn varit afgjordt, och hvad
till hufvudgrunderne för Bevillningen kunnat
hänföras eller icke. Sannt är, att hufvud-frågan
derigenom väl blifvit deciderad, den nemligen,
att efter värdet af synbara förmögenheten skulle
en viss proCent i Bevillning utgå, men derigenom
hade likväl icke blifvit stadgadt, att
dentM Bevillning borde utgå i ett lika förhållande
af all slags Egendom, och, i ovisshet
om Utskottets mening, yrkar jag nu, liksom
vid sista Riksdag, att, i fall nuvarande Bevillnings-grunder
komma äfven för framtiden
att blifva gällande, en mindre afgift må beräknas
af Jordbruket än af annan förmögenhet}
skolandes jag skälen till detta tillstyrkande anföra,
sedan jag förut, i ett sammanhang, fått
vidare framställa det obestämda, som i Utskottets
Betänkande mig förekommit. Utskottets
Betänkande innehåller, att, om Riksens Ständer
gilla grunderne, skall det reglementariska sedermera
af Utskottet föreslås, men Utskottet
synes förgäta att ganska mycket förekommer,
särdeles i 2:dra Äriiceln, som hvarken hörer
till grunder e, eller det reglementamke: Huru
Utskottets mening derom varit, kan ej af Betänkandet
inhämtas, och derföre bör upplysas,
heilst det icke kan antagas, att beslutet om
grunderne derpå bör halva inbytande, då det
ligger i öppen dag att afgifrer för Gästgifve-1
rver , K oh 1 nings-f f ihe t, Rotefrihet, afgifrer för
Arbetare och Tjenstefolk, Rusttjenst-marker
pcb de olampelige lnspectors- och Fogde af
-
554
Den S4 Februsni.
gifterne, i förhållande till Egendomars Hemmantal
med flere, hvarken äro sammanhängande
med Bevillnings grunder efter förmögenhet,
eller reglementariska föreskrifter. I anseende
hvartill det torde blifva nödigt, i fall ej andra
grunder af Utskottet föreslås, att af Utskottet
determineras hvilka §. §. och Momenter
i nuvarande Bevillningsförordning anses kunna,
i sammanhang med Bevillnings-grunderne, afgÖras
och hvilka derunder icke böra begripas.
Utskottet saknar väl icke anledning att tillstyrka
Bevillning för Öfverflöd, men då ej ett
utkast till förslag i detta afseende är framställt
för en mera partiel Bevillning , som egentligen
träffar vissa Medborgare-Classer, torde
man vara så mycket mera att ursäkta, om
man undandrager sig godkänna Bevillnings-grur,-  derne efter förmögenhet, annorlunda än i sammanhang
med förslag för Öfverflods-bevillning ,
som det eljest kunde hända, isynnerhet den
jordbrukande Stånds-personén, att i stället för
en förmodad lindring, se sin Bevillning uppstiga
till högre belopp än förut, och hvilket
icke lärer undfalla Utskottets uppmärksamhet.
Vidare, 'och med anledning deraf att Utskottet
förbigår allt yttrande, om den osynliga förmögenhetens
Beskattning, torde upplysas om
meningen är den, att genom antagande af Betänkandet
skulle all fråga derom förfalla, hvilket
likväl icke synes vara en ovillkorlig följd
af Bevillnings-grundernes godkännande; tvärtom
synes det vara billigt, att då Statens bördor
äro tunga, böra alla dari deltaga, och att
Capitalisten, hvars fördel man så nitfullt söker
Den 24 Fehruarii.
befordra, bör erlägga Bevillning för sin förmögenhet
, och icke som hittills skedt, stadna
vid blotta personelle Bevillningen lika med dagakarlen.
Ändteligen får jag vid Utskottets
Betänkande göra den sista anmärkning, att
Utskottet ingått i jemnförelse och bedömmande
af de tvänne Bevillnings-Systömer, som blifvit
begagnade under nu varande Regeringssätt,
med förbigående likväl af allt yttrande om
lämpligheten af de under förledne Århundrade
till och med 180c, utan försporde missnöjen
nyttjade Bevillnings-grunder. Jag hade
trodt att dessa Bevillnings-grunder, för Jordbruket
mindre betungande än de sedermera följde,
skulle nu åtminstone, i afseende på Jordbruket,
förtjena något afseende, och dä man i anseende
till all annan synbar förmögenhet kan
göra säkrare beräkning sf inkomst, och således
af förmögenhet än af Landtegendomar, man
kunnat, utan att fela emot rättvisans fordringar,
bestämma andra grunder för Bevillning
af jord, än ett presumtivt Egendomsvärde, utan
all beräkningsgrund , vid den allmännare saknaden
af geometriska Chartor. Jag hade trodt
att med ledning af nu åsatte presumtive Egendomsvärden
, man skulle kunna hänföra Jordbruks
förmögenheten till flere Classer och derefter
lämpa Bevillningen; att man nu som
förr, kunnat bereda rättvis Beskattning lika
6äkert i en, som i tre Bevillnings-Instancer,
och derigenom för Nationen bespara den dryga
Bevillningen af 30,000 å 40,000 R:dr tili
delning emellan Häradsskrifvare och andra
vederbörande”, blott i afseende på Taxeringarne;
Den 24 Februarii.
hvilken utgift till 1809 var alldeles okänd,
samt isynnerhet, till undanrödjande af den bekymmersamma
belägenhet hvari Taxeringsman
sig befiriRa, som måste på sin Ed bedömma
uppgifter och bestämma Egendomsvärden , då,
i saknad af Chartor och Handlingar, dels ock
rådrum, att granska det som företes, de, ofta
för deras gissning, än mindre för deras Edeliga
pröfning, icke hafva den minsta grund
att bygga på, och hvarvid jag ansett Riksens
Ständer, vårdare af Nationers moral, böra fästa
uppmärksamhet. Men då dessa nymodige
Bevillnings principer äga den förtjenst, att Riksens
Ständer torde lättare komma ifrån saken,
än att ingå i pröfning och tillämpning af 1800
års Bevillniogs-Systéme, befarar jag, det vara
utan ändamål, att begära Utskottets uppmärksamhet
af hvad jag till Ridderskapets och Adelns
Protocoll den 3 Augusti 1812, samt den
17 April och 11 Julii 18U ' detta afseende
anfört och då till Bevillnings-Utskottet remitteradt
ibland deSs Handlingar hefinnes, och
hade jag icke en gång framstäldt önskningen
af pröfning deraf, om icke pröfning af andra
föreslagne Bevillnings-grunder blifvit begärd
och Remiss deraf, till Utskottet blifvit bifallen.
Jag tviflar icke att ju Bevillnings-Utskottet,
efter föregången pröfning af hvad vid Betänkandet
blifvit anmärkt, så vidt möjeligt är,
derå lemnar afseende; men får isynnerhet framställa
den önskan, att Utskottet ville uppgöra
dess beräkningar efter en supponerad Bevilirtings-summa
och framställa dess förslag i afseende
på Allmänna Bevillningen , i( ett sådant;
Den 24 Februarii.
SS7
sammanhang, att deraf kan utrönas, huru
på hvad sätt och under hvilka rubriquer Utskottet
anser den supponerade Bevillningssumman
böra utgå. Denna presumtivt föreslagne
Bevillnings-somma anser jag icke böra
öfverskjuta 2,000,000, eller hvartill vid de
Contribuerandes aftynande förrr.öga och vid
nuvarande Myntvärde, densamma högst lärer
kunna bestämmas , och då Bevillnings Utskottet
sjelf medgifvit Bevillningens inflytande på
Statens tilltagande eller aftagande tillstånd , är
det att förvänta, att Bevillnings Utskottet vid
föreslående af grunder för Bevillningsfördeluingen,
lemnar uppmärksamhet åt de förhållanden,
som i afseende på Jordbruket nu sig förete,
så att detsamma icke genom fortsättningen
af de bördor, det nu bär, alldeles må nedtryckas.
Det är icke allenast i tillämpningen
af de nya Bevillningsgrunderne, under nuvarande
Regeringssätt, som Hemmansbrukaren
finner sig hårdare träffad, än andra Medborgare,
utan han finnér sina tillgångar bufvudsake*
ligen medtagne lör att upplylla föibindeiser,
i sednare åren, dels ålagde dels utvidgade, som
aila andra Medbnrgare-Classer icke vidkännas.
Man har i förflutne tider följdt den principe,
att hvad Hemmansbrukaren kunde skäligen
affordras, icke borde erläggas i penningar,
som han svårligen kunde tillvägabringa, utan
erläggas i sådant, sora af Bondens hus kunde
tillverkas och åstadkommas, och således för
honom medförde minsta känning; men de sednare
6 åren har ett motsatt förhållande blifvit
iagttagit och aila föibindeiser mäste med psn
-
Den 24 Februarii.
ningar godtgöras. Hemmansbrukaren lemnade
förut en Valmar-släpklädning åt sin Soldat,
hvilken han då begagnade i sitt Arbete, såsom
ersättning derföre, och hvilken klädning
tillverkades i Bondens hus, och kortade honom
ingen penninge-utgift; nu deremot mäste
han med penningar betala en tre gånger dyrare
Klädesklädning för Soldatens räkning, hvilkens
arbete han likväl numera icke får begagna;
fordom underhöll Bonden sin Soldat på Möten
af tillgångarne i dess visthus, som icke
fordrade penninge-utgift, nu erlägges en deremot
svarande utgift för Möfeskost i penningar
årligen, äfven de år då inga Möten existera;
fordom besöktes Bondens hus af Saltpetersjudare,
som ehuru besvärligt, likväl icke
föranledde till någon penninge-utgift; nu måste
äfven Saltpetter dyrt betalas med penningar af
Bonden, som, icke ensam kan tillverka Saltpetter,
och icke äger förmå andra, att i kostsammare
Tillveiknings-bolag ingå. Att des^a,
med flere i sednare tider tillkomma extra utgifter
hafva så medtagit Hemmans brukarens tillgångar,
att u i flere Orter en tilltagande fattigdom
ibland Hemmansbrukare visat sig, kunna
de intyga, som närmare känna förhållandet i
Provincerne. Penningar saknas till dessa fortfarande
behof, och det är ganska naturligt, att
då penningar till fl-rfalldigt högre belopp än
fordom, genom alla dessa utskyHer ifrån Provincerne
utgå, men dessa penningar icke i någon
väg återgå till Provincerne, utan annorstädes
användas, blifver följden den, att pennmge-förlägenhet
och obestånd måste uppstå,
Den 24 Fe&fuarii.
*59
sedan tillgångarne, af antingen förut varande
välstånd upphört eller Lån-tillgång icke vidare
erhålles. Det är detta förhållande, det är
Landtmannens för vidt utsträckta betungande,
så väl efter de föreskrifter Bevillningarne innehålla
, som i grund af förenämnde serskildte
förbindelser, som bereda den vanmagt, hvarifrån
snart Svenska Jordägaren icke kan mera
resa sig, och den penninge-förlägenhet, man
finner på Landet i alla Stånd behöfver icke allenast
sökas 1 yttre Handels-förhållanden, utan
är en ganska naturlig följd deraf, att man till
ovaniigt belopp tvingar penningarne ifrån Provinceme,
utan att öppna sådana utvägar att de
med fördel kunna åtminstone till någon del
dit återkomma, hvilken tanka jag äfven sista
Riksdag till Ridderskapets och Adelns Prorocoll
anfört. Jag har ansett mig föranlåten,
att, i sammanhang med Revillnings-årendet,
framställa de partiella tyngder Jordbruket mäste
vidkännas, sorn i andra Länder räknas till
allmänna förbindelser, för att derifrån hämta
en ny anledning till det påstående, att med afseende
derå, Bevillningsgrunderne för Jordbruket,
icke nu mera än förr, nödvändigt måste
blifva desamma, som i annan väg för verkelig
inkomst hr bestämd, hellst då man, i sednare
fallet, betalar en del af den inkomst, man verkligen
njutit: Alltför ofta händer, vid nu inträffande
missväxt-år, att Landtmannen, serdeles
Skattejords-ågaren, har ringa, stundom ingen
behållning, sedan alla förenämnde utgifter,
med många flera af olika benämningar, jemte
Hemmansbruks kostnader, blifvit behörigen be
-
Den 24 Februarii.
räknade och afdragne, men måste, icke dess
mindre, betala full Bevillning efter det Egen*
domsvärde godtycket i trenne Taxerings-Instantier
funnit godt att bestämma. Skulle sä
hända att Hemmans-beskattningen kommer att
lortsättas , efter samma .grunder, som hittills,
med så obestämda föreskrifter; så skola följderna
visa sig i en ytterligare aftynande förmögenhet
hos de fleste Hemmansägare i alla
Stånd och i förening dermed i ett aftynande
Jordbruk, sora inga Åkerbruks-sällskap kunna
upprätta; och anmärkes deremot, att ett annat
förhållande bevjses dermed, att Krono-Utskylderne
behörigen utgå, får jag erinra att sådant
icke bestyrker välstånd, utan blott uppfyllde
åligganden af Landshöfdingarne och Krono Betjeningen,
att utmäta der något finnes att tillgå,
som vid ett Hemmansbruk icke alldeles kan
saknas , äfvensom att Husbönder, under saknad
af egen inkomst, måste med KronoUtskyldernes
erläggande för Underhafvande, bereda utväg
för Heminansbrukets fortsatta bedrifvande,
som eljest skulle falla Husbonden till last;
men hvaremot tilltagande Utsökmngs mål, Utmätnings-auctioner,
Allmogens skuldsättning,
Diseonter samt Allmänna Magazins Inrättningen,
sista åren allena, öfver en half Million Riksdaler,
bevisa nogsamt den tilltagande fattigdomen
och angelägenheten af Hemmansbrukaren»
varsammare behandling i Beskattning, som till
Högloflige Bevillnings-Utskottets upplysta bepröfvande,
jag ansett mig böra i sammanhang
med hvad jag förut anfört, härmed underställa.
1‘ör
JDtn 24 Februarii,
För den högt beskattade är det en obehaglig
erinran, att, då oagtadt upphörande af vår utländska
Gäld, de dryga utskyiderne, genom
hya Statsanslag icke dess mindre blifvit fortsatte,
bar under samma tid, genom lågt beräknar^
Inkomst-tittlär i Riks-Staten, öfverskott
ttll flere Millioner i Stats-Cässan influtit,
som kunnat, i riktig beräkning, bereda lättnad
i Beskattnings-tyngclerne, och till kännedom
af hvilkas verkeliga belopp, oagtadt allt
användt bemödande, man saknat, och möjeligen
framgent kommer att sakna ett förväntade
biträde, men dessa Summors ansenligare belopp
och deras användande i andra vägar hafva
åtminstone vitsordat ej mindre derom, att Nationens
bidrag till Staten äro större än man
förmodat kunna sammanbringas; än att inga
tillgångar äro så stora, att de icke af beredde
behof mötas. Jag anhåller vördsammeligen
att defoa anmärkningar måga tili Bevillningsutskottet
remitteras.-
Herr Grefven beli Landt Mar skalk en hemställ
de, att så väl Grefve Gyllenborgs Memorial;
som de nyss förut afgifne Yttranden, hvilka
innefattade anmärkningar vid Bevillnings-Utskottefs
deh 9 dennes eftermiddagen återremitterade
Memorial, angående de allmänna Grunderne
för deri blifvande Bevillningens fördelning,
nu äfven matté till BevillDings-Utskotfet
remitteras 5 hvilket bifölls.
Herr Silfversparre, Åron Isaac.- Embétsgof»
Éidd. ock Ad. Fröt. lil. B. 71, 7*;
56a
Den 24 Februarii.
xomål, som för närvarande inträffa och ytterligare
snart förestå, hindra mig att emottaga en
plats uti ett Utskott, hvarest arbetet, så vida
dermed något skulle kunna uträttas, säkerligen
kommer att fordra en beständig sysselsättning.
Jag nödgas således afsäga mig det ynnestfulla
förtroendet att vzra Ledamot af Serskildta Utskottet.
Herr Grefven nch Landt Marskalken anmodade,
i anledning häraf Herrar Electorer, att, innan nästa
Plenum utvälja en Ledamot i Serskildta Utskottet
efter Herr Silfversparre.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, anförde
skrifteligen:
Trenne månader äro förflutne sedan Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om Allmänna Penninge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande
blifvit till Stats- och Banco-Utskotten remitterad.
Korrt derefter gjordes Motion innom detta
Stånd, att Stats- och Banco-Utskotten måtte uppge
medel till Discont-Assignationernes inlösen.
Det var lätt att förutse att genom denna Motion,
icke blott Utskotten utan Riksens Ständer
sjelfve möjeligen hade kunnat förlora hufvudfrågan
ur sigte; det var lätt att förutse, att
jemväl denna Riksdag möjeligen kunde slutas,
utan att Riksens Ständer, genom uppställandet
af fasta principer för Penninge-rörelsen och
Myntvärdet, eller rättare genom uppställandet
af fasta principer för Statens Finance och Banquens
Finance, hade svarat emot Nationens rättmätiga
fordran.
Den 24 Februarii.
Jag bestridde derföre Remissen; jag begärde
sedermera art tiden måtte bestämmas, då Utskottens
Betänkande, om Grund principen för beredandet
af ett mera stadgadt Myntvärde borde
underställas Riksens Ständers granskning; och
då icke heller denna min framställning af Rid*
derskapet och Adeln gillades, hemställd- jag,
om icke Utskotten måtte anmodas, att åtminstone
ungefär uppgifva hvilken tid, Riksens
Ständer skulle kunna förvänta Utlåtandet öfvec
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
Denna af mig enskildt gjorda förfrågan
blef genom Ridderskapets och Adelns deråt
gifna bifall, en, af Ridderskapet och Adeln till
Riksens Ständers Stats-och Banco-Utskott gjord
förfrågan. Jag hade trodt att den efter mera
än 6 veckors förlopp hade kunnat besvaras.
Då jag i dag ämnar underställa Ridderskapets
och Adelns bepröfvande, om icke Ridderskapets
och Adelns den 27 Sistledne December
gjordamen hittills obesvarad lemnå*
de förfrågan borde förnyas, anser jag mig bo*
ra uppgifva de nya skäl, som dertill kunna föranleda.
Det är bekant att Utskottets sammansätta
Beredning låtit frågan, om allmänna Penni»
ge-rörelsen och Mynt-varctets upprätthållande
tills vidare hvila; att den prelimmaira frågan
om inlösen af en del D’Sconternas Assignatiö*
ner, väckt som det sades, för att afhjelpa förlägenheten
Innom de ringare Folk-classeme I
Den 24 Februarti’
Dagra af Rikets Provincer, blifvit utsträckt till
en formelig undersökning om sättet att hjelpa
Disconternas öfriga Fordrings-ägare ifrån att bli
Fordrings-ägare i Disconternas Concours-Massor;
det säges äfven, att man innom Utskotten
anser frågan om biträdets bestämmande för Götha
Canal böra föregå de beslut, som i afseende
pä den önskade Mynt-regleringen kunna
blifva nödvändige.
Då med Riksdagen redan så långt lidit
att efter 6 veckor Kongl. Maj.-t kan densamma
upplösa j dä en del af den återstående tiden
kommer att af Högtidligheter upptagas j
dä Beredningens Betänkande om Disconterna
helt' nyligen först blifvit Utskotten till pröfning
förelagd j då Aterremiss till Beredningen, nya
Discussioner innom Utskotten ännu torde borttaga
ett pär veckor, är det föga sannolikt att
den preliminaira frågan om Disconterna kan
vara afgjord innom Stånden, förr än mot slu*
tet af Mars månad; det vill säga ej förrän en
eller tvä veckor före den tid då Kongl. Majit
kan Riksens Ständer åtskilja.
När dertill kommer , att Götha Canal-frå-'
gan ännu ingen handläggning erhållit5 att hufvudfrågan
om Penninge rörelsen och Mynt värdets
stadgande ännu hvilar innom Beredningen,
saknas icke anledning att befara det denna fråga,
sorn billigt bör synas Riksens Ständer a£
större vigt än Discomerne och Canalen, jern*
väl under denna Riksdag skulle kunna blifva
oafgjord.
Den 24 Februarii
Med ali den aktning, som jag hyser för de
Herrars och Mäns upplysning och patriotisme,
åt hvilka Riksens Ständer uppdragit behandlingen
af denna vigtiga fråga, kan jag dock
icke förena med min Riksdagsmanna-pligt, att
förtiga det jag anser för ganska vådligt, om
Riksens Ständer skulle ingå uti, att ur förlägenheten
hjelpa Cspitalisterna, som uti FiltalDisconterna
och Götha Canal äro engagerade,
utan att vara fullt säkre uppå att frågan om
Penninge-rörelsens reglerande skall under loppet
af denna Riksdag blifva definitivt afgjord.
Det beror af de Högloflige Utskotten att
sätta Riksdagsmannen i tillfälle att kunna förena
sin böjelse, att afhjelpa det enskildta lidande,
som Disconternas obestånd vållat, med hvad
han känner sig vara skyldig Fäderneslandet9
om nemligen Utskotten i stället för att låta
Riks-Stånden besluta öfver Disconterna och Götha
Canal såsom preliminaira frågor skulle vilja
förelägga Riksens Ständer deras tanka, om
sättet att reglera Fenninge rörelsen i alternativ,
nemligen med påräknadt biträde åt Disconterna
och åt Canalen eller utan ett sådant biträde.
Jag hemställer derföre vördsammeligen till
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, om icke
förnyad förfrågan måtte tili Stats- och BancoUtskotten
afgå,, om och när Riksens Ständer
kunna förvänta deras Utlåtande öfver Kongl,
Maj-.ts Nådiga Proposition af den io Decera»
ber sistledit år.
Den 24 Februarii.
Skulle denna min Proposition vinna Rid»
derskapets och Adelns bifall, hemställer jag
likaledes, om icke Ridderskapets oeh Adelns
Beslut, åtföljdt af detta mitt Anförande, må
communiceras de andra Stånden,
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric; Då jag
har den äran att vara Ledamot af Banco-Utskottetj
bör jag ej underlåta, att, i anledning
af hvad Herr Grefve von Schwerin nu anfört,
inför Högloflige Ridderskapet och Adeln med
några ord redogöra för ifrågavarande amnes
närvarande skick.
Hvar och en bar visserligen insedt ange*
lägenheten af en vetksam handläggning af detta
vigtiga Mål, och så vidt som den med arbetssättet
och öfrige omständigheter stått att
förena, vågar jag påstå, att den ej eller
uteblifvit; men ämnets invecklade natur och de
betänkligheter vid hvarje steg hafva mött, må
det vara att tillskrifva, det man allt hittills mera
kommit att uppehålla sig vid hvad man intet
vill göra än vid det, som kunde anses lämpeligt
att föreslå. Det torde likväl tillåtas mig
den erinran, att den sammansatta Beredningen
visserligen icke lemnat det generella af Finance-Regleringea
nr sigte, för att företaga det,
densamma underordnade detaille-ämnet om Disconternas
utredning. Tvertom, Beredningen lade
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Myntväsendets
Reglering till grund för Arbets-Ordsringen,
och deruti förekommer först hvad som
angår de allmännare Financcdrågorne. Bered
-
Den 24 Februarii.
/
ningen fastställde derföre ock vissa yttre linier,
hvarigenom ali detaille-reglering borde begränsas,
såsom Sedelstockens belopp till sitt maximum
för Epoquen till nästa Lagtima Riksdag,
och nödvändigheten af något omedelbart användande
utaf Banquens Revenuer för Sedlarnes
uppehållande i värde, med flere allmänna grander.
Men Beredningen fann snart huruledes
frågan om Disconternas reglering ingrep uti
det hela, då det allmänna Creditväsendet i så
hög grad var inveckladt med Disconrernas. Det
var sålunda visserligen icke af någon önskan
att företrädesvis behandla detta Mål, utan af
en absolut nödvändighet, hvilken under handläggningen
af Arbetet sig allt mera utvecklade
, som Beredningen uti ingen annan ordning
an den sorn ägt rum, ansett sig hafva kunnat
gå till väga. Och vågar jag för min del tro,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln, vid närmare
profning af Målet, skall finna frågan om
Discont-utredningen så väsendtligen verka på
den allmänna Regleringen, att beslutet i afseende
på den förra bör devanceia den senare,
ehuru äfvenledes jag visserligen städse hade
önskat att det hela skulle kunnat för sammanhangets
skull pä en gång framläggas.
Emedlertid föreställer jag mig, att de sammansatta
Utskotten skola blifva i tillfälle, att
nästa vecka kunna inkomma till Riks-Stånden
med frågan om Discont utredningen och lära
Utskotten då äfven närmare redogöra för de
anledningar, de trott sig äga till en sådan serskild
åtgärd.
Den 24 Februani,
Grefve vort Schwerin: Fdufvudanledningen
lill den af mig gjorda framställning är hämtad
från min böjelse, att, så mycket i rpin förmåga
Står, undanrödja de hinder, som ligga i vägen,
för bereaandet af den fpamtid, sorn Nationen
med längtan emotser. Ehuru jag uti hvad sorn
]<an vederfara Disconterna oell Götha Canal,
icke det ringaste personliga interesse äger,
skall det dock icke vara mig emot, om någon
uppoffring skulle till deras förmån göras, så
framt det lemnäs oss anledning att hoppas att
en annan tingens ordning skall här i Riket införas;
men shola vi hädanefter sorn hittills ställas
under Banquens och dess Styresmäns förmynderskap;
skall det bero af Banquens operationer
hvilket värde våra fastigheter peli våra
besparingar komma att äga; skall den gäldbundna?
personliga säkerhet bero af det värde
som Banquen sätter uppå sina Sedlar; så måste
jag säga nej till allt hvad som till förmån
för Disconterna och Canalen kan blifva propoperadt,
eller till alla de åtgärder dem Utskotten
anmäla såsom preliminaira.
Det hade varit väl om detta vigtiga ämne
tidigare kommit till tals. För min del trqr
jag, att de oredor sorn genom förra Bancooperationer
blifvit beredde, ej kunna genom
nya Banco-operatiqner botas , utan att nya offer
Skulle fällas. Jag tror att Statens Finance och
Bqnquens Finance böra för evigt åtskiljas. Banqqens
hana, sedan den en gång olyckligtvis
blifvit för mycket ejcteqdefad, mäste framgent
|än|e blifva cgnsentrisk, då 'deremot en Stats
Den 24 Feliruarii.
bana och isynnerhet en Stats sådan som Sverige,
måste vara exentrisk. Krafter af så olika
naturer kunna väl verka uppå hvarandra, men
omöjligen tvingas innom samma bana. Skall
det Systéme, som efter Carl Xllrs död infördes,
fortvara, skall Riket fortfara att stå under
Banquens förmynderskap och utvecklingen af
National kraften bero af en hemlighetsfull Banpo-Styrelses
godtfinnande, så må ingen hoppas
på ett Nationens framskridande i välstånd. Betragtas
äter Statens Finance skild från Banquens,
så inser jag ej huru Regleringen af Fihai-Disconternas
affairer kan framställas såsom
ett villkor för möjligheten att återföra ordning
i Statens Finance-och allmänna Penningerörelsen.
Det är högst oroande att Discussionerna
Öfver detta vigtiga ämne icke möjligen kunna
komma att äga rum, förr än en till två veckor
före den tid, då Kongl. Majit kan Ständerna
åtskilja, jag vill hoppas att detta icke sker,
efter sorn Kongl Majit för sin Person högtidligen
vid flere tillfällen förklarat att det är för att
hjelpa Rikets Financer, som Rikets Ständer blifvit
sammankallade. Emedlertid skulle möjtligen
Kongl. Majit kunna med misshag se att
dess Nådiga Proposition om allmänna Penninpé
rörelsen i så låna tid lemnats obesvärad, och
O '-t ( '
det kan, må hända, vara Kongl. Majit obekant
att dröjsmålet icke får föras på räkning af Rikets
fyra Stånd.
Herr Grefven och Landt jifiarskaiåen föreslog,
att Grefve von Schwerin^ ofvannämnda Meiriq
-
170
Den 24 Felruarii.
rial , jemte de af Friherre Wirsén och Grefve
von Schwerin i anledning deraf afgifne Yttranden,
måtte till Stats- och Banco-Utskotten remitteras,
med anmodan derjemte till nämnde
Utskott, att till Riksens Ständer skyndesammeligen
afgifva upplysning om och när Riksens
Ständer kunna förvänta Utskottens Utlåtande
öfver Kongl. Majrts till Utskotten remitterade
Nådiga Proposition, om allmänna Penninge röreisen
och Myntvärdets upprätthållande; hvilket
bifölls. '
Föredrogs till remitterande Herr Mannerbjertas,
Ulric Emanuel, den 17 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
ökadt anslag för de fria Konsterne.
Herr Hammarsköld, Lorentzo, anförde skrifteligen:
För
den sorn, öfvertygad om de fria Konsternas
vigt och oskattbara värde för utvecklingen
af sann och äkta Cultur, med uppmärksamhet
följer hvad hos oss, för deras uppmuntran,
blifvit gjordt, skall det snart blifva klart att de,
långt ifrån att vara öfver höfvan gynnade, snarare
blifvit behandlade nog mycket såsom styfbarn.
Herr Mannerhjertas Memorial har i detaille
utveckladt och bevisadt riktigheten at detta påstående
, och jemte det jag till alla delar förenar
mig i de förslag han, till en ömmare omvårdnad
uppgifvet, anhåller jag dock att få fästa
Herr Grefvens och Landt-Marskalkens och
det Höglofliga Ståndets uppmärksamhet ser
-
Den 24 Februarii.
571
skildt på den delen af Herr Mannnerhjertas
Memorial, som angår Lithographien. Det är
bekant, att vi, under flere år, icke ägt någon
Graveur i Sverige. Erfarenheten torde äfven
hafva visat, att vi icke kunna underhålla en sådan
af utmärkt skicklighet, då vi icke kunna
sysselsätta honom med så stora och betydliga
arbeten, att de gifva ersättning för hans
kostsamma Konst. Och dock behöfva vi så
ofta för mindre framställningar att anlita hjelp
af Graveuren. Det tyckes allt derföre som
egenteligen vi borde söka tillegna oss Lithographien,
eller den så kallade Stengravuren,
då den dels mycket hastigare, dels för vida
lindrigare pris låter sig utöfva än den vanliga
Kopparstickare-konsten, så mycket mera som,
enligt Herr Mannerhjertas uppgift, brytandet
af den härtill tjenliga Stenen kunde blifva en
ny Industrie-gren. Jag tror således för min
del det vara Riksens Ständer värdigt, att med
ett understöd, enligt Herr Mannerhjertas förslag,
uppmuntra någon skicklig man till utöfningen
af Lithographien innom vårt Fädernesland.
Mig har blifvit sagdt, att tvänne Utlänningar
i detta ändamål antingen redan skola
vara ankomne eller på vägen till Sverige. Åt
dessa skulle jag dock icke gerna se dessa uppmuntrande
förmåner lemnäs, så länge vi äga
ibland oss en Landsman, hvilken under flere år
med outtröttelig flit vändt sin håg åt detta
håll, för dess skull uppoffrat sina Oeconomiska
förhoppningar, och, trängd och bunden af pröhibitiva
Författningar, satt hela sin timliga
vällärd på spel. Jag tror, att sättet till att
Den 24 Fébruarii.
förunna förmåner åt Utlänningar, under det vi
innom oss sjelfva äga Män med håg och drift,
jir rätta medlet ait sänka egna Landsmän i
liknöjdhet, dorskhet och sinneslättja ; den förtärligaste
kratta, som man i en Statskropp kan
inrota. Jag tror dessutom att den Utlänningen
, med färdigheter utrustad, som öfverger
sitt Fädernesland för att på vinst och förlust
besöka ett annat ; just icke är den högsta i sin
Konst, och böra vi val omhägna den utländska
medelmåttan, då det egenteligen är vår
pligt, att framkalla, uppmuntra och belöna inhemsk
arbetsdrift, konstflit och skickeljghet.
- Herr Grefven och DandtMarskalken hemställde
, att sa väl Herr Mannerhjertas ofvannämnde
Memorial sorn Herr Hammarskölds nu afgifne
anförande, måtte till Stats-Utskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs och remitterades till Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Ufskottet Herr Mannerhjertas,
Ulric Emanuel, den 17 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
inskränkning i Exclusiva Privilegiers meddelapde.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets den jg
nennes afgifne samt den ig;de i samma m^-  nad p| bordet lagde Betänkande, om Allmänt
F)en 24 Februarii.
573
Kungörande af den inskränkning uti Specieniynts
utväximg från Banquen, som, i följd af
Riksens Siänders beslut, de sednare åren ägt
och tills vidare anses böra äga rum.
Grefve Spens, Jacob Melker , uppläste följande
:
jag anhåller att emot Banco-Utskotfets
nu upplästa Betänkande få framställa några anmärkningar,
hvilka jag tror kunna till äterre»
mitterande deraf föranleda.
Inväxling af Silfver ernof, och utväxling
deraf för Sedlar , hörer, enligt hvad Utskottet
äfven i början af Betänkandet anmärkt, till
Banquens natur och egenskap, att vara verkelig
Mynt-representativ, icke blott Credit • sedel.
Endast härpå grunda sig äter de Författningar,
som föreskrifva att Barco-Sedlar skola öfver
allt antagas och gälia såsom Rikets mynt.
Men då Riksens Ständer i senare tider funniÉ
nödigt, att, till vissa utgifters bestridande och
andra ändamål, emot säkra fast icke rörliga
Hypothequer,öka Sedlarnes sammanräknade belopp
utöfver det deremot svalande af Silfver,
som till deras inlösen kunde användas, har
man likväl ej velat erkänna, det, så väl sjelfva
Banquens, sorn dess Sedlars natur och egenskap
härigenom var i sjelfva verket rubbad.
Att med Silfver inlösa hvarje Sedel, sorn uppviste^,
var omöjligt, och likväl skulle Banco.
Sedeln ändå alltid gå och gälla såsom Mynt;
den skulle i allmänna Rörelsen ändå alltid ver
-
574
Defi 24 Februarii.
ka såsom Representant af Silfver i Banquen.
Banquen som måste vidkännas förbindelsen att
dermed inlösa den, fick ej neka dertill, men kun.
de ej uppfylla denna förbindelse. Dessa motsägelser
kunde endast lösas derigenom, att man
lät Banquen antaga ett sätt att uppfylla sina
förbindelser, hvarigenom den hvarken äfventy.
rade att helt och hållit afvika från sin natur
och egenskap, eller att i hast beröfvas alla si*
na rörliga tillgångar. Man lät den tryggande
sig vid sina Sedlars lagliga gångbarhet lika
med Species, blott till en obetydiig del med
Silfver, och till det öfriga med nya Sedlar,
inlösa de Sedlar, som uppvistes, och för hvilka,
enligt ordalydelsen, intet egentligt Silfver
blott Specie, kunde fordras. Då härigenom
Silfret småningom försvann ur allmänna Rörel,
sen såsom mynt, höjdes af sällsyntheten dess
pris såsom vara , beraknadt i det enda bytesmedlet
, Papperet; äfven andra varupriser stego,
icke för det att Pappersmyntet fallit i
värde såsom man ofta kallar det, hvilket egenteligen
borde heta att Silfret stigit i pris ,
utan för det att numerairen af bytesmedlen ökats
utom all proportion hastigare, än det som
till utbyte kunde förekomma. Men förhållandet
emellan Baoquens Pappersmynt och dess
hårda Myntsortar var ännu alltid detsamma;
allt Bancomynt måste lagligen gälla såsom
Silfvermynt; den parnelia utväxlingen af verkeligt
Silfver för nominala belopp<-t, erindrade
därom. Det är af dessa skal som jag alldrig
kunnat anse den nu varande inskränktare Silfver-utväxlingen
såsom allenast en tom och be
-
Den 24 Februarii.
57)
tydningslös skugga af den fordna oinskränkta,
utan fastmer såsom det enda, hvarigenom Banvjuen
ännu bibehåller sin primitiva natur och
egenskap af Växelbanque, såsom en tydelig
hänvisning på hvad dess Förskrifningar, BancoSedlarne
, egentligen innebära, såsom ett
klart tecken, ett ojäfagtigt bevis att BancoRiksdalern,
så i Silfver, som Papper, ännu är
densamma, den varit sedan 1776. Tvenne sednare
Riksdagars Banco-Utskott hafva också
gillat den åtgärd Banco-Fullmägtige härutinnan
i Januarii 1811 vidtagit, troligen enligt vid
den föregående Riksdagen erhåilen föreskrift.
Fortfarandet dermed har blifvit föreskrifvit, men
någon fråga om Kungörelse tili Allmänhetens underrättande
om denna anstalt har, mig vetterligen
alldrig under de sju år, den varit vidtagen,
blifvit väckt. N11 först sedan den Allmänhet,
som egenteligast behöfver härom underrättas
, den nemligen, som behöfver växla,
vunnit i denna del den säkraste underrättelse,
erfarenhetens; nu först under en Riksdag, där
anlednmgarne till dess sammankallande uppte
de vådligaste följder af en hastigt ombytt opinion
om Sedlars valeur, nu, innan ännu de stora
frågorne om Banquens framtida bestämmelser,
om Mynt representativernes tillkommande
förhållande till Myntet, om allmän och enskild
Credits återställande, hunnit bos Rikets
Ständer-2fgöras, till och med, ef-er hvad vi
nyligen hört sägas, innan de ännu äro hos
Banco Utskottet fullständigt beredde, nu till.
kännager samma Utskott till Plena en redan
länge vidtagen anstallt, framställer dess nöd
-
57Ö
Den 24 Februarii.
vandighet, och föreslår ätt anhålla hos Kongl.
Maj:t, det Allmänheten måtte underrättas, att
Banquen af Riksens Ständer blifvit så anlitad,
att den icke kan uppfylla sina i öfrigt erkända
förbindelser. Såsom icke initierad i BancoVerkets
hemligheter, kan jag väl ej känna,
och vill Således ej bedömma den af Banquens
financiella ställning bärflytande nödvändigheten
af detta steg, men jag har svårt att föreställa
mig några så påträngande omständigheter, att
de skulle kunna fordra en åtgärd utöfver de
vanliga i denna del, hvilka hittills gjordt för
Banquens säkerhet tillfyllest, och det så hastigt,
att icke Ständernes slutliga afgörande af
Banco-ärenderne kan afvagtas, genom hvilket
kanske detta serskilta beslut göres kraftlöst
eller onödigt. Jag bekänner ock upprigtigt, att
jag icke kan inse, hvad man egenteligen åsyftar
med detta Kungörande af en längesedari
Vidtagen anstalt. Tycker man att Banco-Sedeln
anses mer värd än han är? Fruktar man,'
att den enfaldiga hopen derigenom skall bedraga
sig sjelf, pch inbilla sig äga mer, än
den har? Den enfaldiga hopen är verkeligen
mindr» enfaldig än den kloka deri, att den
beräknar värdet af sin Egendom mera efter
lättheten, att derföre få sina behof fullständigt
uppfyllde, än efter qvanfiteten af en Metall af
i sig sjelf blott conventionellt värde. Eller
vill man freda' Banquen mot fordringsanspråk
af Silfver mot Sedlar. Tror man, att, om
Lagens och Sedlarnes ordalydelse ovillkorligen'
berättigade någon till ett sådant anspråk, Rikf
‘sens
Den 24 Februarii.
577
sens Ständer, utan att på en gång förnärma
grunderna till all billighet och allmän Credit,
ägde att meddela sin Banque, det är, sig
sjelfva ett Jernbref deremot? Tror man att
ett sådant Jernbref, genom dess Kungörande,
skulle b!i det minsta kraftigare, än eljest?
Då sjelfva saken visst icke är ny, har man
kanske ansett dess Kungörande för Allmänheten
blott såsom en af de öfverloppsgerningar,
hvilka man ofta gör, för att också göra något.
Men har man då rigtigt betänkt följderna?
Skola våra Landsmän, som ej så noga följt
och följa RiksdagsÄrendernas gäng, men likväl
med liflig känsla och olycklig erfarenhet
af Finance-oredans tryckande olägenheter, otåligt
afvakta och uppmärksamt nagelfara hvarje
steg af Rikets Ständer, som på något sätt
rörer Finance-ärender; skola dessa kunna öfvertygas,
om, att man, utan nya förekomna
högst vigtiga skäl och anledningar, tager mått
och steg att få anstalter, vid hvilka Allmänheten
redan vant sig, ytterligare kungjorde?
Skall icke en sådan Kungörelse, om ock aldrig
så väl aflfattad, på mångfalldigt sätt tydas och
förtydas? och Allmänheten, som fått fördom,
mot Sedelmyntet, till sluts knappast betrakta
Banquens Sedlar annorlunda, än såsom de flera
andra sorter deraf, hvilka den också intet
längesedan ansåg för penningar; skall icke
vårt enda ännu återstående RörelseCapital, redan
otili räck el i g t genom sitt aftagande i storlek,
blifva det ännu mer genom sitt aftagande
i värde? Skall icke hvarje Borgenär tro sig af
Ridd. och Ad. Prof. lil B. 7^» 74*
578
Den 24 Februari i.
sjelfva det officiella i Kungörandet äga anleda
ning att på det Capital, lian i BancoSedlar utlånt,
före den tidpunct då Silfverväxlingen inställdes,
fordra uppgäld, när det nu i BancoSedlar
betalas? Skall lian kunna föreställa sig,
att likväl, enligt ännu gällande Författningar, ingen
skillnad får göras emellan BancoSedeln då,
och BancoSedeln nu? Skola icke derigenom en
mängd invecklade Rättegångar uppstå? Med ett
ord, skall icke Penninge-oredan, Creditbristen,
National-förlägenbeten nå den böjd — som de
kanske böra nå, innan de inses och afbjelpas?
Jag föreslår, på grund af allt detta, att
BancoUtskottets Betänkande måtte återremitteras,
med anmodan till Utskottet att uppskjuta
vidare åtgärd i detta ämne, intill dess det
öfver Banquens öfrige Finance-ärender, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Proposition rörande
allmänna Penninge-rörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, sig sluteligen utlåter.
Friherre Wirsén} Gustaf Fredric: Nogsamt
har jag erfarit af hvad den värde Ledamoten
nu anfört, huruledes lian för sin del anser
ifrågavarande ämne icke vara af BancoUtskoltet
väl öfvervägadt; och det må visserligen
vara möjligt, alt det kunnat erhålla en fullkomligare
åtgärd. Men hvad jag emedlertid vågar
försäkra, är, att det blifvit hvarken obetänksamt
eller lättsinnigt behandlat, utan har tvärtom
en noga pröfning ägt rum af hvad BancoFullmägtige
funno sig till Utskottet härom
böra framställa. Utskottet hade helst sett sig
Den 24 Februarii. 579
Icke behöfva serskilt väcka denna fråga; men
det hade verkeligen inträffat så betänkliga omständigheter,
att Utskottet hellre borde underkasta
sig klander för deras åtgärd, än att
den underlåta; och synes det för öfrigt vara
så uppenbart, det ett så beskaffadt ämne icke
utan serdeles skäl rycktes ur sitt närvarande
skick och från sitt sammanhang med de allin
ii n n a Finance-frågorne, att detta till äfveutyrs
redan i förhand bort deråt bereda ett
Varsamt bedörnmande.
Jag hörde nyss en värd Ledamot, Herr
Grefve von Schwerin yttra, att Banquens verksamhet
städse borde vara concentrisk. Jag
medgifver det, och hvem erkänner ej förmonen
deraf, om den alltid kunnat så förblifva.
Men man måste just betrakta forhållanderne
sådana de äro, icke så, som man önskade att
de skulle vara. Det är ju en sanning, att, för
Fäderneslandets frälsning skull, nödgades Banqueil
åren 1809 och 18to öfvergifva denna
ställning och extendera sig uti Credit-väsendet.
Uti detta skick befinner deli sig ännu, och
derefter hafva dess functioner också nödtvunget
måst inrättas.
Det är emedlertid en följd af ett så beskaffadt
ämnes art, att, i mån af utsträckningen,
rubbas det enkla och säkra i ärendernes
gång; åtgärderne blifva mera vacklande; föreskrifterne
icke vidare så bestämda; och af
skakningen i det hela uppstår och naturligtvis
den uti dess delar.
580
Den 5.4 Februarii.
Man anser sig böra underlåta det ena eller
andra meddelandet, för att vinna ett ändamål,
som man pröfvar nyttigt; man tror sig
böra göra den ena eller andra väsendtliga inskränkningen,
men det oaktadt kunna stå qvar
på samma ställe som förut, och så vidare:
Tilläfventyrs lyckas man till en tid; men vanligen
uppstå, just i spåren af sådana åtgärder
eller underlåtanden, andra olägenheter, dem
man ej föresett, och som sluteligen i vigt och
betänklighet växa öfver dem, man ville undanrödja.
Det var en osvikelig följd af 1809 års
FinanceReglering, att Banquens förmåga såsom
VäxelBanqué icke kunde bestå; men man
ville likväl ej öppet bekänna det. Det dröjde
dock icke länge, innan man tvingades till messurer,
som de facto öfvertygade derom; men
det oaktadt kungjordes icke förhållandet. Riksens
Ständer åren 1810 och 1812, deras Revisorer
år 1813 och Ständerne åter 1815 inskränkte
successive uti sina föreskrifter till
Fuilmägtige, Silfver-utvaxlingen från Banquen,
anda till hvad den nu är. Jag hemställer till
Högloflige Ridderskapet och Adeln hvilket är
väl lämpeligare, antingen att hänvisa till hvad
som sker, och advocatoriskt rubricera det till
ett uppfyllande af VäxelBanquens functioner,
eller att öppet kungöra rätta förhållandet. Utan
att vilja bestrida den värde Ledamoten hans
rätt att yrka Återremiss af Utskottets Betänkande,
bör jag likväl anmärka, att detta mål
för öfrigt har deu skiljaktighet från andra, att
Den 24 Fcbruarii.
581
då Discussioner i allmänhet måste leda till utveckling
och upplysning för pröfning af det
lämpeligaste beslutet, borde man här nästan
kunna se förut, att, efter hvilken Discussion
som helst, återstår i sjelfva bufvudsaken likväl
blott en gemensam tanka; ty emedan Banquen
för närvarande saknar förmåga, att sålunda
gifva 48 sk. i Silfver för den sista BancoSedels
Riksdaler, som är i omlopp, så bör den
ej heller ge det för den första som presenteras;
och det är denna tanka, som Utskottet
närmare utvecklat.
BancoFullmägtige vägra sålunda också utväxlingen
af Silfver. Men på hvad grund det
vet icke Allmänheten; det är likväl efter min
tanka dess rätt att sådant veta, och serskildta
omständigheter påfordra det dessutom.
Uti BancoUtskottets enhälliga beslut, som
af dessa omständigheter föranleddes, skulle de
nu gjorde erindringarne troligen icke föranleda
till ändring, och sålunda blott en tidsutdrägt
blifva följd deraf, hvilket jag vågar vördsamt
tillkännagifva, då målet nu skall erhålla
Högloft ige Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning.
Grefve Spens, Jacob Melker: Då serskildta
considerationer, efter hvad den sista värde
Talaren, som tillika är Ledamot af BancoUtskottet,
nu anfört, lära hafva föranledt Utskottets
Beslut i detta ämne, borde jag, som icke
kan vara i tillfälle att känna dem, väl icke
582 Den 34 Februarii.
vidare utlåta mig uti en sak, hvaraf jag endast
kan hafva en ofullständig kännedom. Jag
vill blott taga mig friheten erindra, det mia
mening aldrig varit eller kunnat vara alt bestrida
inskränkningen af Silfver-utväxlingen.
Det är icke derom frågan nu är; steget dertill
är längesedan vidtagit, det har mäst vidtagas;
det har så godt som vidtagit sig sjelft. Det
är bär blott fråga om man bör skynda att kungöra
en anstallt, sorn i sju år varit iakttagen,
och sorn endast härleder sig från missförhållanden
inom vårt PenningeVerk, och således
aldrig kan betraktas, såsom annat än en nöd»
fallshjelp, nu då Nationen ändteligen, efter
Konungs och Ständers så ofta yttrade enahanda
önskningar och föresatser, väntar och hoppas,
att genom en fullständig reglering af alla
Penninge-väsendets detailler, se de oredor, som
deruti fått insteg, fullkomligt afhulpne, Genom
den föreslagne Kungörelsen hjelpas dessa
oredor i ingen mohn; den är blott en corn»
pleltering af åtgärder, hörande till det förra
orediga systemet. Om dessutom anledningar
äro att tro, det en gång vid bufvudfrågans afgörande,
skulle befinnas, att den åsyftade ordningen
ej kan vinnas utan en förändrad, och
kanske ännu mera inskränkt Silfver-utväxling;
så blifver Kungörelsen om det nuvarande förhållandet,
kanske innan den hinner utkomma,
onödig, och måste inställas, eller, om den
hunnit utkomma, återkallas; men i detta sednare
fall afhjelpas ej genom återkallandet, de
verkningar deraf, hvilka uti en, ännu en gång
rubbad opinion om penningars värde, komma
Den a4 Februarii. 583
att utgöra en, kanske oförutsedd, och derigenom
så mycket betydligare tillökning i de oredor,
som skola afhjelpas.
Herr Påhlmanj Otto Fredric: Jag skulle
visserligen instämma i den önskan, att Banquen
måtte kunna honorera och inlösa sina utelöpande
Sedlar; men ingen lärer vara i okunnighet derom,
att, ehuru Banquen äger tillräckeliga Hypotheque,
den likväl för närvarande icke är i stånd
att realisera sina Sedlar. Då detta förhållande
långt ifrån att vara en hemlighet, fastmer är
allmänt kändt; då BancoUtskottet vid de sist
förflutne Riksdagarne lemnat Herrar Fullmägtige
föreskrifter, angående inskränkning i Speciemynts-utväxlingen,
men dessa beslut endast till
följderna äro kände; så anser jag det icke vara
för tidigt att Allmänheten derom blir underrättad,
och tror icke att ett sådant tillkännagifvande
skall kunna medföra något menligt
inflytande på Banquens Credit. Jag tror för
min del, att all hemlighets-slöja snarare minskar
än ökar Banquens Credit, hvilken jag förmodar
skulle förbättras, om alla Banquens både
tillgångar och skulder framlades i öppen dag.
Då det är alldeles obestridligt att Banquen nu
icke kan inlösa sina Sedlar, i fall de alla presenterades,
annorlunda än pro rata parte; men
hvarje person, som anmäler sig med en BuncoSedel
i handen har skälig anledning att derföre
fordra Silfver, enär inga Författningar
angående inskränkning i Speciemynt-utväxlingen
till efterrättelse utkommit, utan den Herrar
584 Den 2 4 Februarii.
BancoFullrnägtige härom meddelte Instruction
skall anses hemlig; så hemställer jag att, i anledning
af de skäl Utskottets Betänkande i öfrigt
innehåller, och till undanrödjande af alla
möjliga, för Banquen obehagliga Rättegångar,
den föreslagne Kungörelsen må i underdånighet
begäras; och då genom en Återremiss ämnet
hvarken behöfver eller kan utvecklas vidare
än som redan skedt, torde Utskottets Betänkande
af sådan anledning nu genast kunna
af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Friherre Anckarswärdj Carl Henric: Sedan
Friherre Wirsen och Herr Påhlman så
fullständigt utredt ifrågavarande ämne; så förenar
jag mig med deni och instämmer äfven
för min del i den anhållan, att målet alldeles
icke må återremitteras, utan Utskottets Betänkande
genast bifallas.
Herr Manner stam, Johan: Jag vill gerna
medgifva att man långt för detta hade bordt
kungöra, att sedan Rikets Skuld och Rikets
Mynt blifvit med hvarannan blandade, samt åtskilige
andra allmänt kända financiella operationer,
eller må hända nu mera, såsom financiella
misstag erkände åtgärder, blifvit 1809 och
1810 samt 1815 vidtagne, Banquen derigenom,
är vorden uturståndsatt alt inlösa sina utelöpande
Sedlar. Men jag kan icke medgifva,
att ett sådant kungörande nu skulle verka ofördelagtigt
på opinionen om Batiquens Credit,
samt anser ej heller nödigt, att uppehålla Kungörelsens
utfärdande, intilldess allmänna Mynt
-
Den 24 Februarii. ggg
regleringen blifvit fastställd, helst frågan endast
ar, att för Allmänheten kungöra cl et förhållande,
som för närvarande inträffar, och
icke det, sorn kan blifva en följd af Riksens
Ständers vid denna Riksdag vidtagande beslut.
Såsom ett ytterligare skäl till Kungörelsen, torde
jag äfven få anföra, att Banquen derigenom
fredas från obehagliga Rättegångar, hvaruti den
annars lätteligen kan blifva inblandad. På dessa
grunder får, lika med Friherre Wirsen och
Herr Påhlman, äfven jag för min del yrka,
att Utskottets ifrågavarande Betänkande måtte
af Ridderskapet och Adeln bifallas, eller ock
att derest emot förmodan , Betänkandet ej skulle
gillas, detsamma då mätte afslås och ingalunda
återremitteras, helst sistnämnde åtgärd
synes mig i detta mål både öfverflödig och
ulan allt ändamål.
Många yrkade på Proposition; men Herr
Grefven och LnndtMarskalken lillkännagaf, att
åtski i lige Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter,
hvilka anmält sig att tala i ämnet,
dertill ännu icke haft tillfälle.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag har visst icke något att invända mot inskränkning
af Speciemynt-utväxlingen, men deremot
mycket att anmärka mot utfärdandet af
en Kungörelse, som skulle gifva tillkänna, att
Riksens Ständers egna åtgärder, genom anlitande
af Rikets BancoVerk åren 1809 och 18 io
vore skulden till denna inskränkning uti utväxlingen
af Silfver emot BanquensTransportSedlar.
536
Den a4 Februarii.
Jag kan för min del icke anse annat, än att
ett sådant kungörande af Banquens genom Riksens
Ständers förvållande iråkade belägenhet,
långt ifrån att vara nyttigt snarare skall hos
Allmänheten väcka misstroende mot Riksens
Ständer af deras åtgärder.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Det är ej min afsigt, att hvarken yrka
eller bestrida Återremiss af BancoUlskottets
Betänkande; det är blott min enskildta tanka,
jag till Protocollet vill hafva anmärkt i detta
ämne. Sedan det nu kommit så långt, att
Banquen icke kan uppfylla sina förbindelser
samt att en allmän förlägenhet och villervalla
i Penningevärdet man och man emellan inträffat,
anser jag icke någon möjlighet alt få Financerne
i ordning och någon säkerhet för
Långifvare förr än vårt Pappersmynt blir betraktat
som Handelsvara i stället för Riksmynt.
Att genom Lagar söka tvinga det som förlorat
sitt värde, att gälla som fullgodt är en omöjlig
sak; och om de Lagar som lägga band på
fria öfverenskommelser emellan Långifvare och
Låntagare icke ändras och upphäfvas, skulle
följden säkert blifva att Capitalisterna använda
sina penningar på annat sätt än att låna ut
dem till andra, hvarigenom förlägenheten för
dem, som hafva skuld på Egendomar nu skall
ytterligare ökas, och de svåraste påföljder häraf
uppslå.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf : Till BancoUtskottets
Betänkande nödgas jag vägra mitt
Den n\ Februarii. 587
bifall, och det af följande skäl: Det innehåller
nemligen ämnen, som stå i ett så nä'ra sammanhang
med den blifvande FinancePlanen,
att man genom gillandet af detta Betänkande
skulle lägga hinder i vägen för hufvudsakens
tillbörliga behandling. Riksens Ständer skulle
medelst ett Preliminair-beslut, binda sig,
och inskränka sin frihet, att efter godtycko
sluteligen kunna uppgöra Regleringen afRikels
Financer, I premisserne talar nemligen Utskottet
om nödvändigheten, att, genom Silfverfondens
förökande sätta Banquen i tillfälle
att med tiden inlösa, sina Sedlar med Silfver. —
Jag har redan ofta påmint om faran och förderfligheten
af Myn tvä rd e ts föränderlighet, och
följaktligen äfven af dess förbättring; och torde
tilläfventyrs ännu ofta nödgas tala i delta ämne,
innan det kan lyckas mig att öfvertyga andra,
eller att roed skäl och bevis blifva vederlagd.
Hvad sjelfva hufvudsaken af Utskottets Betänkande
beträffar, nemligen att i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
tillkännagifva för Allmänheten, att Silfverväxlingen
i Banquen har allt sedan år 1811, om
jag rätt minnes, varit högst inskränkt, eller
snarare inställd, och kommer att ännu ytterligare
förblifva det, intilldess Riksens Ständer
annorlunda förordna; så tycker jag för min
del, alt denna åtgärd för det närvarande är
högst olämpelig; ty om Stats- och BancoUt.-  skotten, såsom vi äga billig anledning att hoppas,
snart täckas inkomma med FinancePlanen,
skulle det kunna hända, att innan den nya För
-
583 Den 24 Februarii.
fattningen väl hunnit af Kongl. Maj:t utfärdas,
Riksens Ständer redan torde hafva fattadt ett
beslut, som upphäfver densamma.
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå, att
Betänkandet må varda återremitteradt.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Jag vill blott
hafva äran i korrthet nämna, alt om BancoUtskottets
ifrågavarande Betänkande bifalles,
uppkommer derigenom hvarken någon minskning
i den nu varande Speciemynt-utväxlingen
eller något band på Riksens Ständers tillkommande
beslut. Hvad Myntets förbättring angår,
lärer man i förhand med säkerhet kunna
säga , att Banquen åtminstone under denna Riksdag
icke kan blifva i tillfälle att med Silfver
till fullo inlösa sina Sedlar. Den nu föreslagne
Kungörelsen innefattar således blott ett till—
kännagifvande af de förhinder i afseende å
Speciemynt-utväxlingen , hvilka hit intill ägt
rum och hvilka äfven hädanefter tills vidare
komma att fortfara. Man har förmodat att ett
sådant Kungörande skulle hos Allmänheten bereda
en mindre fördelaktig tanka om Riksens
Ständers åtgärder. Men om en sådan mindre
fördelaktig tanka verkeligen skulle uppkomma,
har den blifvit orsakad af Riksens Ständers
förut vidtagne beslut, ingalunda af ifrågavarande
Kungörelse. Jag hade visserligen äfven för
min del önskat, att Banquen icke hade blifvit
vid de föregående Riksdagarne, på sätt sorn
skedt, af Riksens Ständer anlitad; men såsom
en billig orsak, hvarföre sådana beslut blifvit
Den 24 Februarii. 589
fattade, torde man kunna anföra, att de händelser,
hvilka påkalladt Banquens biträden, varit
högst ovanliga och haft till föremål icke
mindre än Rikets upprätthållande, som alltid
måste vara af större vigt än Banquens.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag vill ej
länge uppehålla Ridderskapets och Adelns önskan
om Proposition, men jag anser dock nödigt
att först hänvisa till mitt upplästa skrifteliga
Anförande, af hvilket jag hoppas hvar
och en tydeligen skall kunna finna, huruvida
jag åsyftat eller ens anser möjligt, det Banquen
skulle kunna verkställa en fullkomlig inlösen
af sina Sedlar med Silfver efter nominala värdet;
jag har blott trott och yttrat den förmodan,
att det borde få förblifva vid de åtgärder,
hvilka hittills gjordt tillfyllest, till dess
en fullständig Reglering af Rikets Penningeverk
hunnit i ett sammanhang pröfvas.
Herr Grefven och Landt Marskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
i detta ämne fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marskalken
gjorde Proposition till bifall af BancoTJtskottets
ifrågavarande Betänkande; hvilken
Proposition med Ja besvarades.
593 Den 24 Februarii.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim*
Tisdagen den 24 Februarii.
Plenum klockan half till 5 eftermiddagen.
Herr Estenberg} Pehrj hade inlemnat ett
Memorial, hvilket upplästes så lydande:
I anledning af Herr Öfversten och Riddaren
Lorichs Väckta Motion, om medel till
en ny CassernByggnad i Stockholm, får jag
vördsammast uppgifva följande Förslag, huru
i min tanka, ändamålet med minsta kostnad
må vinnas.
För det närvarande är Kongl. Maj:t och
Kronan ägare af Ladugårdslands, Marias, Thanto
och Catharinas Brännerier. Nu på flere år
hafva endast de tvenne förstnämnde varit begagnade
till Bränvinsbränning. Ladugårdslands-1
Bränneri synes, såsom belägit vid Saltsjön,
mindre tjenligt för sitt ändamål, då ej annat
än salt vatten der är att tillgå, hvilket för Branvins-tillverkning
icke lärer vara lika förmånligt
Den 24 Februarii, 591
Sora sött vatten, hvarföre Thanto Bränneri, i anseende
till sitt läge vid Mälaren, torde lemna
en förmånligare Bränvins-afkastning, än den
man vid förstnämnde Verk kan erhålla.
Thanto har ej varit hegagnat till Bränvinsbränning
allt sedan Maji månad 1808, dådetta
Verk afstadnade. Under tiden har dock Staten
årligen varit besvärad med dervarande Byggnaders
kostsamma underhållande: Dageligen kan
vid Thanto nya Verk afverkas 3o Tunnor, och
vid det gamla Verket 26 Tunnor, eller tillsammans
56 Bränntunnor Säd. Inrättningen är
ganska god, anlagd i sednare tider, efter Holländsk
Methode, försedd med en dyrbar nyligen
uppförd Kölna och MälthusByggnad; har
rymliga Magaziner och pä sina ägor en god Väderqvarn,
samt en liten Vattenqvarn, hvarmed
Gröpmalning för Bränneriets behof kan verkställas:
När härtill Marias Bränneri, som i anseende
till dess tillgång på sött vatten, är för
sitt ändamål lika tjenligt som Thanto, och der
i5 tunnor i clygnet kunna afverkas, så synes
man böra taga för afgjordt, att dessa båda Verk,
hvilka för sin fullkomliga gång dageligen fordra
71 Bränntunnor Spannmål, lemna tillräckligt
Bränvin för Stockholms Stads behof.
Jag får således ödmjukeligen föreslå, att
Ladugårdslands Krono-Bränneri-Byggnader blifva
öfverlåtna till Cassern för Kongl. Andra
Gardet, då i sådant fall detta Kongl. Regemente,
i likhet med alla de öfrige här i Hufvudstaden
varande ständiga GarnizonsRegeraentei', kan
592
Den 24 Februarii.
incasserneras på ett ställe, beqvämligt så väl
för dess läge vid Sjön, som för dess närhet
till Exercitie-platsen, Ladugårdsgärdet.
Inredningen af en sådan CassernByggnad
på detta ställe, tillika med utgifterne till Egendomens
Brandförsäkring och ersättningen till
BränneriBetjeningen, för den kostnad de nedlagt
på sina Boställen, kan på sin höjd uppgå
till 5o,ooo R:dr Banco.
Då detta Bränneri till Cassern blifvit inredd,
och till Kongl. Andra Gardet öfverlemnat,
bör detta Regemente bestå ali sedermera
erforderlig Underhålls- och Reparations-kostnad,
i likhet med Kongl. Svea Gardet, sorn till
Cassern begagnar Fredricshofs Byggnader, och
dem äfven på egen bekostnad underhåller.
Betydligt bidrag till Cassern-inredning kan
erhållas, genom försäljning af alla de vid Ladugårdslands
Bränneri varande Kopparpannor
och öfrige effecter, som vid Thanto Bränneri
icke kunna begagnas, helst Thanto är försedt
med fullt antal Pannor och erforderliga Inventarier.
Hvad angår den vid Ladugårdslands
Bränneri varande Ångmaschin, äfvensom den
derstädes förbättradeVattuUppfordrings-anstalten,
så kunna båda dessa Mechnniska Inrättningar
till Thanto flyttas och der med serdeles
förmon begagnas. Ladugårdslands Bränneri
befinner sig dessutom för det närvarande i
det skick, att det fordrar en snar och betydlig
reparation, helst det stora Bjelklaget, hvarpå
Den 24 Februarii. 595
den så kallade Mäsk-botten hvilar, är till den
grad af röta angripit, att del måste inom korrt
med nya Bjelkar omläggas. Genom den nu i
ödmjukhet föreslagne förändringen undvikes hela
denna kostnad, hvilken eljest blifver så mycket
kännbarare som nämnde botten, med sina
inbyggda ABopps-rännor och Mäske-kar, då
måste helt och hållit upprifvas; när härtill
Thanto Bränneri, som i anseende till de dervarande
Byggnaders och Inrättningars underhållande,
kostar Staten betydliga Summor, icke
svarar mot ändamålet, så vida Bränvins-tillverkningen
derstädes är inställd; så blifver vinsten
så mycket påtagligare om denna Egendom,
enligt sin egentliga bestämmelse användes.
Oanmärkt bör ej heller lemnäs, alt det
mer och mindre Mechaniska vid Kronans Brännerier,
som tid efter annan vanligen undergår
ofta totala förändringar, efter nyare uppfundna
Melhoder, och de betydliga reparationer,
som sådana Verk beständigt fordra, torde till
betydlig del nppdrifvit den kostnads-summa,
hvarföre Ladugårdslands-Bränneri i dess Räkenskaper
finnes debiteradt.
Nästlidne Riksmöte lemnades Kungsholms
Bränneri till ett allmänt nyttigt behof; Staten
befriades derigenom från en betydlig årlig Underhållskostnad;
en lika förmån skulle Staten
tillskyndas, om Thanto dyrbara Egendom till
Bränneri nu åter begagnades, samt Ladugårdslands
Bränneri öfverlemnades till befrämjande
af ett i alla afseenden nyttigt ändamål.
Ridd. 0. Ad. Prot. III B. 75, 76,
594
Ben 24 Februarii.
Skulle Högvälborne Herr Grefven oell LandtMarskalkcn
samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln finna denna min framställning förtjena
något afseende; så anliålles vördsammast att
detta mitt ödmjuka Memorial mätte, i likhet
med det Herr Öfverste Lorichs ingifvit, rörande
samma ämne, till StatsUtskottets remitteras.
Remitterades till Stals-Utskottet.
Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 28 sistledne
Januarii afgifne samt den i3 och eftermiddagen
den 17 i denna månad på bordet
lagde Utlåtande, öfver sökt företrädes-rätt af
Jordägare till Brukares lösa Egendoms försäljning,
för försträckning m. m., jemte Friherre
Rudbeeks, Alexander, i samma ämne sistnämnde
dag afgifne yttrande.
Herr Spaldencreutz, Arvid: uppläste följande
:
Då jag på Riddarhuset afhörde Grefve
Gyllenborgs Motion i detta ämne, fann jag
den så billig, så grundad i resultaterna af den
dagliga erfarenheten, att jag redan på förhand
ej kunde föreställa mig annat, än att LagUtskottets
upplyste Medlemmar skulle lemna sitt
bifall åt deruti framställda sanningar och förslag.
Likväl har jag i det ifrågavarande Be
-
Den 24 Februarii. 59g
tänkandet funnit motsatsen. Jag frågar erfarenheten
hos större delen Jordägare i alla Classer,
huru ofta har ej den händelse inträffat,
då de af okända, och dem i förtid ovetterligt
utsökta fordringar hos sina Underhafvande, sett
dessa sednare beröfvade ali förmåga, att utgöra
sina skyldigheter och dymedelst östadkommit
Hemmanets vanhäfd och Husbondens
förlust? En god och ömsint Husbonde, visar
naturligtvis, så länge han möjligtvis kan, hjelpsamhet
emot en arbetsam, fastän gäldskyldig
Arrendator eller Brukare, i synnerhet som
han, enligt Lagarne, ehuru utan någon för sig
hufvudsakelig nytta, tror sig kunna äga förmonsrätt
till återbekommande af sina ofta af
medlidande ocb barmhertighet gjorda fÖrskotter.
Redan dessa moraliska skäl tala för
Grefve Gyllenborgs Motion. Jag skulle kunna
upprepa ännu flera, och dem med otaliga bevis
bestyrka. Men lill inskränker jag mig
blott dertill, att underställa hvarje erfaren Jordägares
omdöme, huru grundad den uti Utskottets
yttrande antagna grundsats kan vara att
hvar och en, som åt Brukare upplåter sitt
Hemman, kan före dennes antagande skaffa sig
tillförlitliga underrättelser, om hans förmögenhet
eller gäld? Jag kan omöjligen anse den grundad,
helst icke något slags tillförlitligt Gravalions-bevis
i ett sådant hänseende kan åstadkommas.
Med ett exempel skulle jag äfven
kunna intyga, att en person, som hade en mångdubbelt
betydligare skuld, än som var känd,
gjorde en slags öfverenskommelse med sina
Creditorer, att genom ett större Hemmansbruk
596
Den 24 Fehn inrit.
hos en rik man, på hvars allmänt kända godhet
nian i största grad räknade, komma i tillfälle
att någorlunda godtgöra sina skulder.
Detta lyckades också förträffeligt, emedan Jordägaren,
som antog denna person till Brukare
på ett betydligt Hemman, vid flera hos denne
anställda kraf oell äfven utmätningar, måste,
till förekommande af Kreaturens och Redskapens
förskingring samt deraf uppkommande
Hemmannets vanhäfd, åtaga sig att såsom Lån
åt Brukaren betala dessa kraf, utan alt vid
slutliqvid återfå en gång hälften af sina Contant
lemnade biträden, ehuru Brukarens afgifter
år ifrån år minskades; sådant kan alldrig
inträffa om Grefve Gyllenborgs Motion
antages till Lag. Då kan äfven en Jordägare
undvika att erhålla usla och gäldskyldige Arrendatorer
eller Brukare, emedan hvar och en,
som af en sådan har något alt fordra, i tid
och innan den förstes förmonsrätt dertill lägger
hinder i vägen, säkert utsöker siri rätt,
sorn följaktligen i sådant fall aldrig kan anses
förnärmad. För öfrigt förstår jag ej i hvad
fall denna förmonsrätt skulle vara obilligare,
än den, som Fordringsägare, genom Inteckning
i fast Egendom, äga rätt att sig förskaffa.
Jag för min del finnér bägge förmånsrättigheterna
vara åtminstone lika rättvisa, om ej en
Jordägares kan och bör anses rättvisare, och
för Samhället obestridligt nyttigare.
På alla dessa skäl tror jag att man så
bör raisonera, att som det omöjligen kan ankomma
på hvar och en, som upplåter sitt Hem
-
Den i!\ Februarii. 597
man åt Brukare, att före dennes antagande
göra sig tillförliteligen underrättad om hans förmögenhet
eller huruvida han är i den mohn
med gäld besvärad, att Jordägare kan äfventyra,
det de af Brukaren innehafvande Kreatur
och Redskap, som från Hemmanets skötsel
äro oundgängelige, kunna till godtgörande af
lians skuld till främmande blifva tillgripna,
livarom jemväl vid anställande forskning upplysning
ej kan erhållas, så måste Jordägaren,
ifall han ej har förmons-rätt för sina rättigheter
och försträckningar, ofta vara säker om förlust
och nödgas se sitt Hemman vanskötas till
skada ej allenast för honom sjelf utan äfven
för Staten. Att undanhålla Redskap och Kreatur
från utmätning för andras fordran, kan
visst ej synas förnärma deras rätt, då dessa
må skylla sig sjelfva, om de åt Brukare på
annan mans Hemman lemna några försträckningar,
dem de veta sig ej, utan sedan Jordägarnes
rätt är iagttagen, kunna återfå. Dessutom
kan vissheten för främmande Personer,
att erhålla lika, om ej, som det ofta händer,
säkrare och snarare rätt till utbekommande
af sina fordringar, lända till hemliga och mot
verkliga förhållandet stridande öfverenskommelser
och aftal emellan främmande och Brukare,
till bägges förmån på Jordägarens bekostnad.
Åtföljdt af dessa mina anmärkningar anhåller
jag att LagUtskottets Betänkande måtte
återremitteras.
593 - Den 24 Februarii.
Grefve von Lantinghausen, Albrect, anförde
skrifteligen:
Lagutskottet har, efter min tanka, icke
lemnat all den uppmärksamhet till den af
Herr Grefve Gyllenborg väckte fråga, om någon
ändring i 5 Cap. 2 §. UtsökningsBalken,
som denna för Jordägare och Hemmansbrukare
vigtiga Motion kräfver. Att Hemman igenom
nämnde Lagens rum kunna råka i ödesmål,
då Dragare och Åkerredskap få tagas i
mät för gäld, är likaså ostridigt som skadan
viss, både för den Enskilta och det Allmänna.
Att Jordägaren, utan att blifva förut underrättad
om den beviljade Utmätningen, blottställes
för den olägenheten, att först lång tid efter
sedan den samma vore verkställd, ifall han
på längre afstånd från Hemmanet vore boendes,
erhålla kunskap om Hemmanets ödesmål,
med alla dess vidriga följder, lärer ej eller
behöfva bevis,
I anledning häraf och för att åtminstone
göra dylika för Jordbruket menliga Utmätningar
sällsyntare hos dem, som bruka andras Jord,
förmodar jag en utväg vara lämpelig, nemligen:
Om Jordägare, innan Utmätniugs-Utslag hos
Åbo blifvit beviljad och sedan han vid HäradsRätten
edeligen styrkt de till dess Hemmansbrukare
lemnade förskotter, fick, enligt förut
skedd Laga värdi å dess Hemmansbrukares
Kreatur och Lösören, genom Rättens Utslag erhålla
säkerhet i dessa Kreatur och Lösören, för
den försträckte Summan med samma rätt tillpan
-
Den 2 4 Februarii.
599
sorn Lag förmår, oaktadt hail samma pantförskrifne
Kreatur och Lösören till Jordbrukarens
nyttjande öfverlåtit. Lagen bjuder väl,
att Lösörepant bör vara i Fordringsägarnes
band om den skall såsom pant anses, men om
ett undantag i omförmälte fall blefve stadgadt
vore det en förmån, ej mindre för den som
agde Jord, än för Brukaren, utan att sådant
kunde lända tredje mans rätt till förfång, då
nämnde former iakttogos. Så vida ändamålet
af denna framställning skulle vinnas, följer af
sig sjelft, att Jordägaren innan Utmätning bos
dess Hemmans-åbo kunde verkställas, borde
af UtmätningsUtslaget få del.
I anseende till detta mitt anförande anhålles
om Återremiss af LagUtskottets Betänkande.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de,
emot LagUtskottets Betänkande gjorde anmärkningar,
hindra detsammas antagande, samt
på sådan grund behagade Betänkandet, jemte
Anmärkningar ne, till Utskottet återremittera;
hvilket bifölls.
Vid ytterligare föredragning af StatsUtskottets
den ii i denna månad afgifne, samt
den 17 derpå följande, eftermiddagen, på bordet
lagde Utlåtande, öfver Ur Soops, Gustaf,
Memorial, om anslående af Fond till godtgörande
af framlidne Herr RiksRådet Friherre
600 Den 3 4 Februarii.
Adler Salvii Arfvingars underdåniga Kronofordran,
blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln gilladt.
Föredrogs å nyo och bifölls följande StatsUtskottets
den 12 i denna månad afgifne, samt
den 17 derpå följande, eftermiddagen, på bordet
lagde Betänkanden:
1:0 Angående Herr Heykenskjölds, Adolf
Detlof, Memorial, örn befrielse för Nora, Lindes
och Ramsbergs Bergslager att erlägga Vacance-afgift.
2:0 Angående Riksdagsmannen Anders
Danielssons Memorial, om CommerceRådet
Björnbergs Bränneri-Arrende.
3:o Angående Riksdagsmännen J. M. Wessings
och Gustaf Olssons Memorial, om ändring
i lefvereringsstället af Kronans RänteHö
och Halm, som från Westmanland är anslagit
till utfodringen vid Kongl. Hofstallet.
4:0 Angående Riksdagsmannen Gustaf Olssons
Memorial om tillstånd för Hemmansägare
i Strömsholms Fögderi, att med penningar
efter årlig Markegång få lösa det Ränte-Hö,
som utgår, så väl till Kongl. Hofstallet, som
Räntetagare i allmänhet.
5:o Uti väckt fråga om ersättning till
