# ID: svediakorp-gov246
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 58,099
# sentences: 1,626
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 24 Januarii. 20§
och sedermera pryglade till bekännelse, emedan
de misstänktes hafva afdagatagit eller undanröjdt
en Dräng från landet, hvilken efter några
dagars vistande härstädes saknades och
helt och hållet försvann; och hvilken dessa
Åkare, efter hans egen begäran, skjutsat till
åtskilliga ställen. I)å den saknade mannen
sedermera blef igenfunnen, blefvo dessa misshandlade
personer lössläppte och frikände, efter
att hafva en längre tid setat i Arrest och under
samma tid varit blottställde för ett grymt
behandlingssätt.
Hvad som gifver en slags trovärdighet åt
denna händelse, är, att man i Allmänna Tidningar
sett den framställd, visserligen icke så
påtagligt, att Stockholms Policekammare uttryckligen
är nämnd; men dock så, att nästan
ingen kan misstaga sig om att den åsyftas,
och man hade fullt skäl att vänta, det
Policekammaren skulle tagit något steg för
att få Redacteuren ställd till ansvar för en Allusion,
som ingalunda synes tvetydig. För
min del anser jag det hafva varit Riksens
Höglofl. Släncfers JustitiaeOmbudsmans skyldighet
att fästa uppmärksamhet vid en sådan
händelse, sedan han genom Tidningsbladet fått
så mycken anledning dertill.
Kongl. Policekammaren blandar sig äfven
med saker, som alldeles icke tillhöra dess befattning,
och saknas derå för ingen del bevis;
men hvilket jag anser öfverflödigt att anföra,
då Riddarhuset ej är ett Forum, ej heller min
206
Den 24 Januarii.
afsigt är att anklaga, utan blott att viicka elen
Lagstiftande Magtens uppmärksamhet på nödvändigheten
af en annorlunda beskaffad reglering
med denna slags Domstol; och i hvilken
afsigt jag till IIöglofL Ridderskapets och Adelns
upplysta bepröfvande hemställer, det
Kongl. ÖfverStåthållareEmbetet i Policeärender,
lika så väl som Kongl. ÖfverStåthållareEmbetets
Cancellie och LandshöfdingeEmbcte11a,
härefter måtte blifva ställd under Kongl.
HofRättens granskande, såsom dess ÖfverDomstol,
på det att en lidande må äga rättighet
att inför HofRätten få klaga Öfver Policekamjnarens
förhållande, då han dertill finner sig
äga skäl; och torde då HofRätten äfven tillhålla
Policiekammaren alt föra ordentliga Protocoller
öfver alla, så väl mera, sorn mindre
vigtiga förekommande mål, som hittills icke
alltid skedt.
Jag föreslår derföre, att Policekammarens
Protocoller och Domböcker, hädanefter måtte
på sätt, som med andra Under Domstolars
Domböcker sker, till Kongl. HofRätten inlemnas.
En sådan åtgärds vidtagande finnér jag
högst nödig; de klagomål, som bland Allmänheten
höras öfver Policekammaren må för öfrigt
vara grundade eller icke. I förra fallet
fordrar den heligaste rättvisa att Menniskor
beskyddas mot en, efter godtycke förfarande
Åuctoritet; i sednare åter, är det angeläget för
upprätthållande af Policens anseende och akt
-
Den 24 Januarii. 207
ning; emedan dessa för Police-kammaren menliga
rykten nu just få sin fart derigenom > att
svårigheterna åro kända att mot Policen få
rättj i händelse man af den blifver förfördelad.
Jag anhåller ödmjukast att detta mitt Memorial
måtte få communiceras med de öfrige
Respective Riks-Stånden; samt derefter remitteras
till Lag-Utskottet.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade:
Att sedan Ridderskapet och Adeln den 10
dennes eftermiddagen, beslutat, det borde Herr
Grönhagens den 5 dennes eftermiddagen i samma
ämne afgifne första Memorial hvila på bordet,
samt Herr Grönhagen emedlertid äga att
detsamma omskrifva, och dervid utesluta de
delar hvilka enligt 90 §. i Regerings-Formen
icke finge af Ridderskapet och Adelil upptagas;
men Herr Grönhagen uti dess nu uppläste sednare
Memorial icke ställt sig Ridderskapets
och Adelns nyssnämnde Beslut till efterrättelse,
utan äfven i detta Memorial inblandat sådana
ämnen, hvilka enligt ofvannämnde §. icke
få komma under Riksens Ständers öfverläggning;
förmodade Herr Grefven och LandtMarskalken,
det Ridderskapet och Adeln torde finna
att detta sistnämnde Memorial icke heller
kunde remitteras utan borde förfalla.
Ropades Ja och Nej.
Herr NauckhoffCarl Ulric: Först begagnar
jag detta tillfälle för att reservera mig emot
20g Den 24 Januarii,
det beslut Höglofl. Ridderskapet och Adeln nyss
fattadt i anledning af Friherre Staels gjorda Motion
och dermed förenade anhållan om Remiss
till Lagutskottet. — Jag hår trott mig böra
göra skillnad emellan en Motion och de Berättelser,
som kunna i ett Memorial till grund för
en Motion innefattas. Efter min tanka hade
på grund af <30 §. RegeringsFormen och 29
§. i Riksdags-Ordningen Remiss icke bordt Friherre
Stael förvägras, ty fastän Konungens Nådiga
Beslut i Rättegången, emellan f. d. ÖfverDirecteuren
Grewesmöhlen och RevisionsSecreteraren,
Friherre Boye, fått en gräns för all vidare
pröfning i detta ämne, bör den händelsen
att Friherre Stael detta ämne i sitt i dag uppläste
Memoria] vidrördt, icke utestänga en Remiss
på en begärd Lagförklaring. När cn fri
Riksdagsman ej äger rätt att af Riksens Ständer,
som gemensamt med Konungen endast
hafva sig förbehållit att stifta Lag, äska förändring
af en förut efter hans omdöme ofullstän.
dig Lag eller Lagförklaring — Hvad rätt har
han väl då som Riksdagsman öfrig? — Hade
Högloft. Ridderskapets och Adelns Beslut om
afslag på den af Friherre Stael begärte Remiss
endast grundat sig på 56 §. i Riksdagsordningen,
bade kanske min Reservation uteblifvit,
ehuru jag likväl för enskildt del tycker mig i
Friherre Staels för dagen uppläste Memorial
endast se en utveckling af hvad Friherren före
Motionstidens slut till Remiss framställt i samma
ämne, som den rådande rosten då ej tillät
all lill behörigt remitterande omfatta.
Hvad
Den 24 Januari i.
209
Ilvnd åter angår elen af Herr Grönhagen
väckte Motion, så är jag af den tanka, att Remiss
hvarken kan eller bör honom förvägras,
tj han begär en förändring af Lagen. —Likväl
anser jag mig skyldig förklara, att jag har
svårt att tro den uppgift, som, i grund 'af en
Annonce i ett Blad, kalladt Anmärka ren, göres
af Herr Grönhagen om inträffade Lagstridigheter;
äfvensom jag i liufvudsaken eller i afseende
å den föreslagne förändringen af Polieemåls
handterande är med Herr Grönhagen af
olika mening.
Grefve Mörner_> Adolph Göran: Om Friherre
Stael von Holstein blott yrkat en bestämd
Lagförklaring och Herr Grönhagen inskränkt sig
inom den Motion han framställt; så hade jag
varit långt ifrån att bestrida Remiss deraf; men
då nu Friherre Stael von Holstein icke nöjdt
sig dermed att Ridderskapet och Adeln, en
gång redan förut, ansett hans första, lika beskaffade
Motion böra förfalla, utan nu å nyo
framställt samma Motion och dervid, ännu mer
än första gången, inblandat sådana ämnen, hvilka
enligt C)0 §. i Regerings-Formen, icke få
komma under Riksens Ständers pröfning, och
då Herr Grönhagen icke allenast yrkat, Policekammarens
ställande under Hof-Rättens granskning
såsom Öfver-Domstol, utan ock, såsom
skäl dertill, anfört enskildte Facta och jemväl
ansett Justitire-Ombudsmannen hafva, i anledning
af en Tidnings-anmälan, om en enskild
händelse, bort anställa åtal; så tror jag, för
Ridd, o. Ad. Fröt. II B. 2 Afd. 27, 28.
glO Den 24 Januarii.
min del, att både Friherre Stael von Holsteins
och Herr Grönhagens Memorial, i deras närvarande
skick, icke kunna upptagas. Jag upprepar
ännu en gång, att om Friherre Stael von
Holstein blott äskat en Lagförklaring och Herr
Grönhagen endast framställt Conclusionen af
sitt Memorial, hade Remiss derå icke kunnat
förvägras.
Herr von Hejne, Georg: Som jag anmält
mig nyss förr än Ridderskapet och Adeln fattat
sitt Beslut, men ej nu vill upptaga någon
tid, får jag blott förklara det nöje jag alltid
haft att rättvisa Friherre Stacls Motioner, och
tror jag äfven, att Friherren nu haft rätt att yrka
ändring i de Lagar han funnit mindre bestämde;
men skulle önskat att frågan angått en
annan Person än den, som, utrustad med ett
ovanligt snille, använde detta på ett sätt, som
kunnat störa det allmänna lika som det enskildta
Lugnet.
Jag känner ej Stockholms Police-kammares
Organisation; men skulle någon Auctoritet
finnas, som kan vid Vite uppkalla Personer till
förhör, utan att dervid föres Protocoll, som får
lösas för att vid Öfver-Domstol söka upprättelse,
om man blifvit olagligt behandlad, och
utan att dermed behöfva besvära Kongl. Majit;
så tror jag sådana Auctoriteter, vara felagtigt
Organiserade, som behöfva rättas, och anser
i följd deraf Herr Grönhagens Motion böra till
Remiss bifallas.
Den 24 Januari}..
211
Friherre Mannerheim, Lars August: Den
tystnad jag under delta Riksmöte iagttagit
nödgas jag nu bryta, da fråga är att freda mig
ifrån den tillvitelse Herr Grönhagens Memorial
innehåller, som skulle jag ej med tillbörlig
uppmärksamhet uppfyllt åliggande Embetsskyldigheter.
Jag utbeder mig härvid Höglofl. Ridderskapels
och Adelns tålamod och fördragsamhet
för en röst, hvilken under framfarne tider
ej sällan varit hörd med bifall, och jag grundar
mina förhoppningar om Högloft. Ridderskapets
och Adelns fortfarande ynnest på mitt
bemödande att tjena mitt Fädernesland. Om
jag varit nog lycklig att derigenom förvärfva
någon förtjenst, tager mig ingen densamma
ifrån: Ty den som deraf har mera än jag,
han vill det ej, och den som har mindre, han
kan det ej.
Jag börjar med alt förklara mili erkänsla
för den Riddersman» som genom framställning,
att Memorialet borde blifva livilande af orsak
att jag ej i Pleno var närvarande, beredt mig
tillfället alt i vederbörlig ordning mig yttra
öfver dess innehåll. Jag hembär honom min
högaktning för det att han, trogen deh grundsatis
Thomas framställer uti Äreminnet öfver
Romerska Kejsaren Marc-Aurele, alt smädelsen
nedsätter den förolämpande, icke den förolämpade,
genom uppställningen af små uttryck,
ifrån sig afskiljt behofvet, att genom hvad
212
Den 24 Januarii.
man lindrigast lian kalla en fri öfversättning
nödgas den sedermera modifiera.
Men nu till Herr Grönhagens Memorial.
Deri klagas öfver Police-kammarens grymma
och Inqvisitoriska förfarande, hvarpå han hämtar
exempel utur Dagbladet Anmärkaren, och
föreslår såsom Correctif att Police-kammarens
Protocoll borde till Hof-Rättens granskning inlemnas,
på det hvar och en mer eller mindre
lidande må äga tillfälle att klaga, då han dertill
äger skäl. Artikeln utur Anmärkaren slutar
Herr Grönhagen dermed, att lian väntat någon
uppmärksamhet från Riksens Ständers Justitieombudsman,
när han af Anmärkaren erhöll
kunskap om händelsen, men att sådant
hördes aldrig af.
Justitieombudsmannen är ej skyldig att
läsa Anmärkaren eller andra Dagblad, sorn ej
äro af officiel egenskap. Hvarken han eller
andra Actores Publici hämta utur sådana Papper
anledning till Embetes åtgärder. Angifvelser,
de må vara tryckte eller handskrifne,
så snart de ej äro beledsagade af upplysande
omständigheter, af fullständiga handlingar, urarta
ej sällan, i mer eller mindre mohn, allt
efter deras syftning, till egenskap af Pasquill.
På sådana grunder heter det ock i egde § af
den för Justitieombudsman utfärdade Instruction:
”Klagar någon hos Justitieombudsmannen
öfver Domares, Embets- och Tjenstemäns
åtgärder, och sin klagan skrifteligen författad,
med fullsländige Handlingar och Bevis sö
-
Den 24 Januarii.
213
leer styrka, må Justitiae-Ombudsmannen, om
lian, efter de i 1 och 2 §.§. bestämda grunder,
finner sakens beskaffenhet och vigt det
fordra, åtala eller åtala låta sådana åtgärder,
eller i annat fall skriftligen anvisa den Klagande,
att der, honom så godt synes, Konungens
Juslitioe-Canceller om laga rättelse ansöka;
hörandes vid alla tillfällen, då Klaganden sådant
äskar, Justitue-Ombudsmannen låta meddela honom
bevis alt han klagoskriften emottagit.”
Och i 7 §.: ”Skulle emot förmodan, Juslitise-Ombudsmannen,
någon Domare, Embetsoch
Tjensteman, utan skäl, tilltala eller tilltala
låta, eller genom obehöriga tillfällen och olaglige
påståenden förolämpa; vare han till ansvar
och plikt derföre, lika med Actorer i allmänhet,
efter Lag och Författningar, skyldig. För
åtal och påståenden, som vederbörande Fiscaler,
enligt med, och således icke utöfver Justitias-Ombudsmannens
föreskrifter anföra, vare
han ansvarig.’’
Ansvaret till Reconvention och hvarje Domares
och Embetsmans Lagliga rätt fordra denna
varsamhet. Dessutom står det hvar och en
Öppet, att öfver Police-Kammarens åtgärder inför
vederbörlig Domstol, hos Justi tiae-Cancelleren
eller hos JustitioeOmbudsmannen anföra Klagomål;
men sådana grundade, hade hos mig
ej blifvit anmälta.
Jag är väl ej skyldig Herr Grönhagen redo
för min EmbetSförvältning, men Aktningen
214
Den 24 Januarii.
för detta stånd, hvaraf jag har den äran att vara
Ledamot, ålägger mig att upplysa att händelserne
ej äro mig obekante. I sådan afsigt
har jag ifrån min Expedition hämtat Handlingarne,
som röra de 2:ne af Herr Grönhagen
omnämnde händelser, men som Ridderskapet
och Adeln ej lärer anse sig tillkomma att ingå
i deras pröfning och de äfven äro af vidlyftighet,
upptager jag ej Ridderskapets och Adelns
lid med deras innehålls meddelande,
Få Länder hafva mindre skäl alt klaga
öfver missbruk af Police än vårt kära Fädernesland.
Vår gode och ädelsinnade Konung
haller ej livad man i andra Länder kallar: HaulePoliee,
PoliceGenerale. Han äger inga besoldade
Spioner, hvilkas nedriga yrke är att framlocka
Individuers hemliga tänkesätt, att inblanda
sig i deras husliga förhållanden. Han lemnar
ej tillfälle åt Delateurer, hvilka , likt forntidens
Sejaner och Tiggelliner, prostituera, emellan
4 ögon, niedelt, i tysthetens sköte nedlagdt
förtroende. Hans upphöjda själ, Hans oförderfvade
hjerta känner, att när Undersåten iagttager
Lagarnes föreskrifter uppfyller han sina
pligter emot Regenten, och är berättigad att äga
sitt Hus till fristad för sitt öfriga uppförande.
Han känner, att då man ifrån Spioneriets nedrighet
mäste sluta till Personens, som det idkar,
gifves ock ingen borgen för sanning uti
Immoralileten hos Memjiskoslägtets afskum.
Af helt annan egenskap är den i Hufvud-,
staden upprättade Police. Dess föremål är alt
Den 24 Januarii. 215
valsa öfver bibehållande af lugn, ordning och
säkerhet ibland en talrik Population; att upptäcka
brottslingar. Dess undersökningar äro ej
hemliga. De fleste af dem öfverlernnas till vederbörande
Domstolars sluteliga Handläggning.
Misstag äro visserligen allestädes Mensklighetens
lott, och om de äfven hos Policen äga
rum, det jag å Embctets vägnar ej erfarit,
bör man ock besinna, att, enligt den tryckte
Förteckningen jag här nyligen sett, öfver 12,000
Mål i år af densamma varit behandlade. Och
ibland dessa samma Stockholms Innevånare,
dem Herr Grönhagen åberopar, skola alla laglydige
och fredälskande deruti instämma, att
Policens vaksamhet bör tillskrifvas, det lugn
pcb den säkerhet hvaraf de skörda frugterne.
Enär Herr Grönhagen yrkat*, att PoliceKammaren
borde insända dess Protocoller till
HofRättens granskning, röjer han ett origtigt
begrepp om afsigten med DombÖkers insändande
från UnderRätterne, och om deras granskning.
Afsigten är utom annat att bereda ett
Säkrare förvaringsrum eller depot än i Häradskistorne,
för angelägna handlingar, ibland hvilka
genom Intecknings- och LagfartsProtocoller
i synnerhet, försäkras personlig, och ägande rätt.
Att HofRätten skulle granska alla ifrån
Rikets Uuderdomstolar inkommande Domböcker,
är i sig sjelf en Physisk omöjlighet, när
man betänker deras mängd och vidlyftighet'—
Icke heller är HofRätternes skyldighet sådan.
HofRätterne granska ej andra Mål än sådana,
216
Den Januarii.
sorn antingen genom Yad, Besvär eller Slamning
dragas under deras pröfning, och någondera
af dessa utvägar står alltid den Rättsökande
öppen,
Jag finner således Herr Grönhagens Motion
utan ändamål. Likväl oell såsom den i
liufvudsaken kan sägas röra en Allmän fråga,
vill jag ej lägga hinder i vägen för dess remitterande,
men jag beledsagar den roed mitt enskildta
ogillande.
Friherre von Diibeiij, Carl: Jag kan för
roin del icke instämma i Herr NauckhofFs tanka
i afseende å Friherre Stael von Holsteins Motion,
hellst jag anser denna lika som den förra
Motion hvilken enligt Ridderskapets och Adelns
redan fattade Beslut kommit att förfalla,
vara på sätt, jag förut den 10 dennes eftermiddagen
hade äran yttra, emot 90 §. i RegeringsFormen
stridande; hvarförutan jag tror
det vara ganska nyttigt att olämpeliga Motioner
förfalla, på det tiden må ägnas endast åt
lagliga och vigtiga Motioners handläggning. I
anledning af Friherre Mannerheim^ angående
förolämpling nyss afgifne Yttrande, hvilket jag
icke lig tigt fattade, får jag den äran förklara,
det jag uti mitt Anförande till Protocollet för
den 10 dennes, aldrig påstådt eller framställt
något, syftande derhän, att Friherre
Mannerheim skulle i någor måtto underlåtit
uppfyllandet af sine _ Embetspligter, hvadan
Friherre Mannerheim, om han uti mitt nyss
-
Ben i!\ Januarii
217
nämnde Anförande trott sig finna någon Maline,
mycket misstagit sig.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det är visserligen ganska rigtigt att, enligt 90
§. RegeringsFormen och 29 §. i Riksdagsordningen,
ett RiksStånd icke kan blifva något Forum,
samt att Regerings- och DomareMagternes
Beslut, Resolutioner och Utslag, jemte
enskildta Medborgares och Corporationers
förhållanden icke få komma under Riksens
Ständers öfverläggnirigar och pröfning; men deremot
torde mig tillåtas upplysa, dels att PoliceKammaren
icke är att anse såsom en Dorna
rcinagt , enär den förnämligast är sysslosatt
ined den Allmänna Ordningens vidmagthållande
inom Hufvudstaden; dels ock att, då Herr
Grönhagens Motion innefattar, att PoliceKammarens
Protocoller höra lill en högre Auctorité
insändas och af densamma granskas, det
varit nödvändigt att framställa skälen,till en
sådan hemställan.
Huruvida en sådan granskning af PoliceKammarens
Protocoller må i verkställigheten vara
möjlig, har jag redan förut förklarat mig betvifla,
men detta hindrar ju icke att Herr Grönhagens
Motion, hvartill moLiverne blifvit till en
del hämtade från särskilta händelser, hör till
behörigt Utskotts handläggning remitteras. Jag
anser denna Remiss så mycket nödigare, som
i annat fall anledning kunde gifvas till elen
förmodan alt PolieeKainmaren vore ett af de
218
Ben 24 Januarii.
förnämare Personer inrättadt Verk, rigtadt mot
de lägre FolkClasserne.
En värd Ledamot har erindrat Ridderskapet
och Adeln, örn det bifall han härstädes
tillförene åtnjutit. Hvad mig beträffar har jag
aldrig trott mig böra fråga om jag vunnit bifall
eller tadel: Jag har i afseende å mina
i)l i giers uppfyllande alltid blott rådfrågat mitt
samvete, obekymrad för öfrigt huru jag anses
och bedömmes.
Herr Nauckhoff: Friherre Duben har misstagit
sig, om han tror* att jag sökt bevara någon
rättighet för Fr iherre Stael att få en Remiss, deri
Ridderskapet och Adeln en gång afslagit — Jag
älskar sträng efterföljd af Grundlagarne, och vill
således aldrig väcka fråga om upphäfvande af
ett redan fattadt beslut, men jag anser min
pligt deremot vara att reservera mig emot det
Beslut, som under åberopande af.po §. i RegeringsFormen
blifvit fattad, efter min öfvertygelse
rakt emot samma grundlags esprit — jag
upprepar än en gång, att skillnad bör göras
emellan berättelser i ett Memorial ochfråganx
som samma Memorial innefattar. Jag är med de
Herrar, som derom yttrat sig, af lika mening,
att frågorj omEmbets- och Tjenstemäns till- och
afsättande; Regerings- och DomareMagternes
Beslut; Resolutioner och Utslag; enskildte Medborgares
och Corpörationers förhållanden eller
verkställigheten af någon Lag, Författning eller
Inrättning, icke kunna mot föreskriften i merberörde
po §. komma under Riksens eller de«
Den il\ Januarii. 219
ras Utskotts öfverläggning oell pröfning pä annat
sätt, än Grundlagen bokstafveligen föreskrifva-;
men deremot har jag den enskilta öfvertygelse
och framställer den nu till rättighet,
att Remiss å ett Memorial, hvars grundämne
är Motion om en Lag förändring eller Lagförklaring,
aldrig kan eller hör förvägras derföre,
att Memorialet äfven innefalter Relationer
om vissa Suponerade olagligheter, ty Conclusion
eller sjelfva frågan, men ej Reciler, är
ämnet som bör komma under pröfning.
Friherre Mannerheim; I anledning af hvad
en värd Ledamot, Friherre von Duben, för en
stund sedan yttrat, får jag förklara det jag uti
mitt nyss afgifne Anförande ingalunda menat
honom eller ansett mig hafva blifvit af honom
någonsin förolämpad. Af mina uttryck kan ej
eller någon sådan slutföljd dragas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric: Jag
förenar mig fullkomligt med hvad Herr Nauckhoff
redan anfört och tror icke att den omständighet,
att JustitiseOmbudsmannen nämnes i ett
Memorial, kan på sätt Grefve Mörner yttrat,
innefatta något skäl lill förnekande af Remiss.
JustitiseOmbudsmannen har, såsom mig synes,
mångå fördelar, utan att derföre vara underkastad
motsvarande ansvar — Jag känner, för
ruin del, icke någon annan ansvarighet, än att
Riksens Ständer äro berättigade yttra sig öfver
JustitiasOmbudsmannens Embetes befattning.
Friherre Mannerheim har nyss uppläst C) §.
af JustiticeOmbudsmannens Instruction: Jag an
-
220
Den 24 Januarii,
håller att få uppläsa 2 §. hvilken lyder sålunda:
”JustitiasOmbudsmannen bör förnämligast
anmärka ocb beifra sådana af Domare, Embetsocb
Tjenstemän begångne fel, som synas honom
antingen härröra ifrån egennytta, vrångvisa,
våld ocb grof försumlighet eller bereda en
allmän osäkerhet för Medborgares rättigheter.”
I anledning häraf k*n jag icke finna det
nödvändigt, att JustitiaeOmbudsmannen alltid
hör vara genom skriftelige klagomål underrättad
innan något åtal anställes, eller att JustitiasOmbudsmannen
icke skulle kunna ex officio
beifra olagligheten.
Friherre Cederström, Jacob: Då olika tankar
uppstått rörande Remissen af Herr Grönhagens
Memorial, anhåller jag få nämna några
ord. Grefve von Schwerin har ej trodt go §.
RegcringsFormen kunna lämpas till delta fall,
emedan PoliceKammaren ej Vore någon Domstol.
Herr Nauckhoff har ansett den upptagne
Reciten blott vara gjord såsom motif för
framställningen. Men det torde likväl vara sannt,
att då man motiverar en väckt fråga på Embetsmäns
åtgänder, måste dessa såsom Motiver
framställda åtgärder pröfvas, om den gjorde
framställningens rigtighet skall kunna bedörnmas,
och det är just öfverläggning örn sådant
, som 90 §. RegeringsFormen förbjuder och som
således icke får ske, Då ingen Auctoritets Handlingar
får tagas i skärskådande, huru kan det
då vara tillåtit alt uti en sak framställa enskilta
Exempel, om ock det blott vore såsom moll
-
Den 2 4 Januarii.
221
ver. För min del anhåller jag att Herr Grönhagens
Memorial måtte förfalla och ur Protocollet
utgå.
Grefve Spens > Jacob Melker: I den förmodan
att Herr Grönhagens Memorial i dag skulle
finnas vara så beskafFadt, att det kunde till
Utskottet remitteras, anmälte jag mig, och
ärnade anhålla alt, i sådan händelse, få med
några anmärkningar beledsaga detsamma. Jag
finnér nu, att skiljaktliga tankar å nyo uppstått,
huruvida denna Remiss enligt Grundlagen
kan äga rum. Denna fråga anser jag hufvudsakeligast
bero på afgörandet afen annan, huruvida
det Herr Grönhagens Memorial, som
är föremål för denna Öfverläggning, är i det
afseende, som Ridderskapet och Adelil anmärkt
såsom stridande emot 90 §. RegeringsFormen,
skiljaktigt från det af Hr Grönhagen sist ingifne.
Vi hafva hört Herr Grefven och LandlMarskalken
tillkännagifva, det Herr Grönhagen icke
begagnat det tillstånd Ridderskapet och Adeln
sist lemnade honom att ändra framställningssättet
uti sin Motion. Den förnyade Redactionen
af samma motion, hvartill han förbundit
sig, så vida den skulle kunna upptagas,
lärer således varit innehållen i det Dictamen Hr
Grönhagen i dag uppläst. Huruvida detta Dictamen
icke äfven har samma felaktiga egenskaper,
som det primitiva Memorialet, kan jag åtminstone
ej yttra mig om förr, än jag fått tillfälle alt
af det förra taga närmare kännedom, än som
vid en hastig uppläsning kan inhämtas, samt
med uppmärksamhet jemn föra dessa bägge Documenter.
I detta afseende vill jag dock vis
-
222
Den 24 Januarii.
serligen ej besvära med någon begäran, att sälten
ytterligare måtte hvila på bordet, och borde
rätteligen också, hafva spart de anmärkningar
jag i sjelfva hufvudsaken arnat framställa, till
dess Remiss blifvit besluten, om jag ej funnit
att åtskilligt redan förut blifvit rörande dessa
ämnen yttradt, som synes mig larfva närmare
upplysning:
Hvarefter Grefve Spens uppläste följande:
Jag tror att det skall af hvarje kunnig
Statsman medgifvas ttiig, att en fullständig
StatsOrganisatiou fordrar en Policemagt och
en Domaremagt, såsom tvänne från hvarandra
vesäudtligen åtskiljda och af hvarannan fullkomligt
oberoende delar af Statsförvaltningen.
Det gifves fel och förbrytelser, hvilka, ehuru
kanske mindre betydelige, då man betraktar
endast orsakerna till dem, som oftare äro att
söka i misstag och öfverilning, än uti en öfverlagd
illvilja, liknar på ett så märkbart
sätt störa allmänna säkerheten och ordningen
inom Samhället, alt de mäste genast rättas
och bestraffas, och att en rättelse deruti, en
bestraffning deraf, som ej genast följer, är så
godt som ingen rättelse, ingen bestraffning.
Det finnas anstalter att förekomma dylika Allmänna
Säkerheten störande öfverträdelsér af
gällande författningar, att vidrnagthålla dessa
författningar i helgd och att sedan de blifvit
öfverträdda efterspana och till undersökning
derom inställa öfverträdaren. Allt detta har
man i alla lider och Länder ansett lämpeligare
Den 24 Januarii.
223
kunna uppdragas åt en gren af den executiva
Magten, än det funnits förenligt med den noggranna
pröfning och eftertänksamma behandling
af ärenderna, som bör utgöra själen uti alla
. en Domstols åtgärder. Det har således på de
flesta ställen alltid funnits PoliceDomstolar till
organisation och procedure vesändtligen åtskiljde
från de andre Domstolarne, hvilka i motsats
emot dem' blifvit kallade: Ordinarie Domstolar.
Om nu både principe och en långvarig
erfarenhet besannat olämpligheten deraf, att
Ordinarie Domstolar i första Instancen upptaga
Policemål, synes häraf äfven följa, att det
är lika olämpligt låta samma Mål i Apellationsväg
komma till en sådan Dmostols behandling,
och att således en Ordinaire Domstol aldrig
bör med dessa Mål kunna taga annan befattning,
än såsom PoliceEmbetsmännens Tribunal,
i anseende till deras möjliga öfverskridande
af sina rättigheter och uraktlåtenhet af
sina skyldigheter; ungefär på det sätt, som
enligt hvad jag förr haft äran nämma, IlofRätterne
nu kunna komma att pröfva Policemål.
Jag har tyckt mig af de i dag förefallne
Discourcer kunna sluta, att man ansett denna
Controll, och detta bedömmande af Embetsmäns
åtgärder, som endast vidtages uppå
anmälan af den, som tror sig förfördelad, för
otillräckelig. Man har förmodat, att en fullkomligare
Controll skulle vinnas om PoliceDomstolarnes
Protocoller, lika med de Ordinarie
Domstolarnes, blefvo insände till IJofRätterne,
för att der, äfven utan att vara serskildt
öfverklagade, revideras. Om man än
224
Den a 4 Janudrii.
skulle antaga, att för en eller flere Embetsman
inom Hof-Rätterne det skulle vara en möjlighet
att hinna genomgå och granska dessa, jemte
de Protocoller, som förut vanligen insändas;
om man, för att ej i sjelfva omöjligheten att
fullgöra allt som blifvit dem ålagdt, bereda
dem den mäst gällande ursäkt för deras försummelser,
så i det ena, som i det andra, skulle
vilja lill ett antal, som kunde vara tillräckligt,
förstärka dem, hvilket åter åtminstone ej öfverensstämmer
med den Reductionspriucipe af
Löner och Embeten, som jag ofta hördt yrkas;
så hemställer jag dock hvad upplysning, som
kan vinnas, rörande behandlingssättet af ämnena,
från Protocollet, hvilka, i anseende till
sjelfva Naturen af de ämnen, som behandlas,
måste blifva icke stort annat än Diarier. Jag
medgifver att då PoliceMagtens föremål blifvit
uppgifvit såsom bibehållande af Allmänna SamhällsOrdningen;
en Definition, hvars fullständighet
jag ej här vill undersöka; dessa ord medgifva
en så vidsträckt och mångfaldig tydning,
att enär dessutom PoliceMagten i Samhället
måste vara försedd med styrkan af en yttre
magt, farhågor för dess missbruk ej utan anledning
kunna uppstå hos nitiske och vältänkande
ifrare för den Medborgerliga Friheten.
Jag delar alldeles med dem denna farhåga, så
mycket mer, sorn Utländska och Inländska äldre
och nyare Exempel än mer berättiga dertill;
men jag tror att säkerhet emot sådana
missbruk, snarare vinnes genom åtskiljande,
än genom förblandning af Domare- och Police
-
Den Januarii.
225
Magterne. J;ig finner således elen individuella
säkerheten mycket mindre försäkrad genom att
inblanda en Ordinarie Domstol i Police-ärenderna,
eller, som Herr Grönhagen uttrycker
sig, genom att sätta Po 1 icekam 111 are 11 under
Kongl. HofRätten, än genom ett noga bestämmande
och strängt afskiljande af de serskildta
ärender, hvarmed PoliceMagten och DomareMagten
äga att sig befatta. Jag medger att
detta är ett svårt Problem; men det måtte ej
vara svårare, att i denna del af Lagstiftningen,
än i någon annan, vinna approximation till
fullständighet; helst då man påminner sig att
fråga blott är att inskränka missbruken af en
laglig Magt, icke missbruken af styrkan, hvilka
innebära uppbufvande af allt Laglighets-tillstånd,
och således genom ingen Lag kunna förekotnmas.
Af en värd Ledamot, Herr Grefve
Gyllenborg, är redan Motion väckt om ett
sådant noga utstakande af hvad, som hör hänföras
till Policemål eller ej. Jag anhåller att
Lagutskottet, dit denna Motion redan blifvit
remitterad, må, i händelse Herr Grönhagens
Motion, äfven erhåller Remiss, och detta milt
yttrande då får medfölja, anmodas att i ett
sammanhang behandla dessa tvenne saker, och
begagnar i detta afseende tillfället att förklara,
det jag ej tror den goda afsigten kunna vinnas
utan en fullkomlig Revision af de nu gällande
PoliceFörfaltningar, hvaraf jag anser en stor
del stridande mot Policens rätteligen inskränkta
ändamål. Om, till exempel det skulle genom
en sådan Författning vara lemnadt åt en
Ridel, o- Ad. Prot. II B. 2 Afd. 29, 3o
226
Den 24 Januarii.
PoliceEmbetsman, att för något så obestämdt
och mångtydigt, sora ordet inrotad vanart,
bestyrkt endast genom Grannars intyg, utan
laga ransakning oell Dom, beröfva någon sin
personliga frihet på till och med två år, efter
hvilkas slut det å nyo beror på samma Embetsmans
pröfning, om lian skall återfå den;
och allt detta utan alt samma Författning innehåller
någon föreskrift om sältet att i dessa
beslut söka ändring; Då vore visserligen äfven
hos oss något dylikt auctoriseradt, som de bekanta
Lettres de cachet i det fordna Frankrike!
Grefve Mörner j idolph Göran: Fortgången
af denna öfverläggning visar olägenheterna
af att afvika från Lagen. Derigenom att det en
gång blifvit tillåtit att upptaga denna fråga, hafva
nya Discussioner, utan ändamål och utan
nytta, uppkommit. Jag liar i dag hört sägas,
att det ifrågavarande Memorialet icke vore mot
qo §. i RegeringsFormen stridande, derföre att
Policekammaren ej vore en DomareMagt. Dervid
torde jag få anmärka, att, 0111 ock Policekammaren
ej skulle vara en DomareMagt, go
§. RegeringsFormen äfven innehåller, att enskildta
Medborgares och Corporatiouers förhållanden,
att verkställigheten af någon Lag,
Författning eller Inrättning icke kunna komma
under Riksens Ständers och deras Utskotts öfverläggningar
och pröfning på annat sätt än
uti Grundlagen föreskrifves. Ett sådant inkast
lärer således icke, enär Policekammaren dessutom
verkligen bör, såsom en DomareMagt
anses, kunna gälla till undantag från denna
Den 24 Januarii.
227
Jag bar äfven hört skillnad göras emellan att
framställa Motioner, och alt lill motiverande
deraf göra Iteciter af enskildte händelser. Jag
. ^
hemställer om icke just de Reciter hvarom nu -
är fråga, och de Disctissioner, hvilka i dag
derom uppstått, tillräckligen bevisa olämpligheten
af en sådan skillnad.
Förnuftsskäl tror jag äro de enda Motiver,
hvilka böra anföras, men aldrig enskildta händelsen
Att Riksens Ständers JuslitiaeOmbudshiafts
åtgärder äro .underkastade Riksens Ständers
pröfning kan ingalunda bestridas, nar nemligen
de Utskott, hvilka det tillhör att granska
deni, inkommit nied sine Utlåtanden. Hvad
som här blifvit nämndt, att han ej vidtagit
några åtgärder, 1 anledning af vissa allgifvelser
uti ett Tidningsblad, är stridande både emot
Förnuftsslut, och emot Lagen. Hvad angår den
rättighet man yrkat alt få efter Motionstidens
slut utveckla sina tankar öfver frågor, hvilka
inom Motionstiden blifvit väckta, måtte det
vara gifvit, att när en viss tid för Motioners
framställande är bestämd, lär ändamålet dermed
vara, att Utskotten vid denna lids förlopp
måtte känna, hvilka göromål dem förestå,
och, med fullkomlig drift, kunna få arbeta
på Målens riktiga beredande, hvadan jag
för min del anser en sådan utveckling icke
vara enlig med Grundlagens anda.
Ehuru Ridderskapet och Adeln beslutat både
att Friherre Stael von Holsteins Motion borde
förfalla och att densamma, jemte den i an
-
228 Ben 34 Januarii.
ledning deraf uppkomne Discussion skulle utur
Protocollet utgå, hafva likväl några Ledamöter
deremot anmält deras Reservationer: Jag hemställer
huruvida sådant kan äga rum, sedan
håde Motionen och Öfverläggningen skola utur
Protocollet utgå.
För öfrigt torde allt af Herr Grönhagens
Memorial böra förfalla, utom slutet, som innehåller
sjelfva Motionen, hvilken ensam kan
till Utskottet remitteras och under öfverläggning
förekomma.
Friherre Boye, Ludvig: Sådant som Herr
Grönhagens Memorial nu är, kan det, efter
min öfvertygelse, icke få Remiss; och orsaken
är den, att då framställaren af en Motion
tillåter sig, att i Memorialet derom, under
namn af anledning, intaga sådant, som rörer
någon'enskild sak, afgjord af hvilken Auctoritet
som helst, denna anledning ju alltid utgör
en del af Motionen eller åtminstone af
Memorialet; och skulle följakteligen då också
igenom Remissen få ett upptagande, som,
äfven om det kunde anses icke innefatta ett
omdöme, likväl alltid redan såsom blott upptagande,
vore en verkelig afvikelse ifrån föreskriften
i go §. RegeringsFormen. Men deremot,
och om Herr Grönhagen medgifver,
att hela den delen af Memorialet, som angår
den så kallade anledningen, det enskildta målet,
utgår; så förenar jag mig alldeles med
Herr Grefve Mörner i den tanka, att Remiss
Den 24 Januarii.
229
på blotta slutet af Memorialet, både kan och
ovilkorligen bör följa.
För den förmodan, att Remiss bifalles
torde jag nu få, äfven yttra mig hufvudsakeligen,
angående NB. sjelfva Motionen. Oumbärligheten
af en Poliee i alla större och folkrika
Städer, är en sak, så erkänd af liela Allmänheten,
att jag icke bör upptaga någon tid,
med att bevisa den. Policens ändamål är,
att, genom en beständig vaksamhet, gifva en
skyndsammare efterlefnad åt Lagarne, än vanlige
Domstolar kunna hinna att meddela; är
att återhålla Laster, förekomma brott och dem.
upptäcka; Policekammaren är en OrdningsDomstol,
hvars värde egenteligen ligger i skyndsamheten
af Målens behandling, sorn der förekomma;
Och denna Domstol har, såsom utgörande
en gren af ÖfverS tåthållarens Gubernation
af Ilufvudstaden, och jemn väl ägande
Herr ÖfverStåthållaren till Prasses, alltid ägt
en sådan paritet med ÖfverDomstol, att Besvär
öfver Dess Utslag gådt directe till Högsta
Domstolen, en omständighet, som haft
skyndsamheten till ändamål, då Parter, som
i Policekammaren tappat, ägt att, på i5:de
dagen derefter få sin sak incaminerad hos högsta
Instantien.
Att Policekammaren i alla Mål, följer
Lagarne och respecterar hvarje Persons rätt,
är högst vigtigt; men blir väl säkerheten i
denna del större, derföre, att den öfverensstämmelse,
som Policens Rättegångsordning
230
Den o.f\ Januarii.
hittills haft med ändamålet af Policens inrättande,
bry tes? Biir denna, säkerhet större derföre,
att den klagande Parten förlorar törmönen
att skyndsammare ernå den sista rättelsen?
eller derföre, alt man återförsätter alla
Policemålen i samma långsamhet, örn jag så
får yttra mig, sorn de förut ägde, då de alla
VOfO KämnersRättsmål; en långsamhet hvars
afskäffande just var ett bland de vigtigasle
skälen till Pojicekamiparéns inrättande? Jag
tror det icke, och jag kan alltså ingalunda
tillstyrka, att Policekajnniaren ställes ander
JdofRätten utan tror, för pria del, att Motion
nen bör afslås,
Man torde kunna invända, att Policekammaren
kan likafullt åläggas, att till Idof-,
Rättens AdvocatFiscalsContoir , insända sina
Protocoller, på sätt UnderRätterna dit insända
sina Domböcker; »nen så billigt detta sy*
nes, i anseende till sitt ändamål, så oförenligt
är det likväl med verkställighetens vanliga
och billiga former. Domböckers insändande
från UnderRätterne till HofRätternes Ad*
VOcatPispals-Contojr, har för ändamålet att
Domböckerne må kunna af AdvocalFiscalen,
pilcr Vice AdvocalFiscalen genomläsas, gran*
skås oGh der det fordras åtalas. Möjligheten
att alla Domböcker skulle kunna på sådant
pått genomläsas, lemnar jag derhän; men hvar*
je UnderDomare har alltid varit i ovisshet om
jcke just hans Dombok var den sorn blef genomläst;
och det kan icke betviflas, att ju
sjelfva denna ovisshet ulgjordt en återhållande
Den 24 Januarii.
231
Controll på hans varsamhet. Men allt detta
liar förutsatt, och, om jag ej illa uttrycker
mig, hvilat på den kännedom, eller den lätthet,
att erhålla kännedom, om hvilka Mål blifvit
af Parterne sjelfve till HofRättens pröfning
fullföljde, som AdvocatFiscalen och Vice
AdvocatFiscalen, såsom sjelfve Tjenstemän
inom HofRätten, alltid äga: En omständighet,
som dock skulle saknas, i förhalande till
PoliceMål, om hvilkas fullföljande af Parterne
sjelfve till Högsta Domstolen, HofRättens AdvocatFiscaler
icke äga eller kunna, utan större
omgång, erhålla kunskap. Mig synes också
derföre, att PoliceProtocollernes insändande
till HofRättens AdvocatFiscalers granskning,
så länge desse icke tillika kunna känna
hvad som blifvit af Parterne sjelfve, på annor
och högre Ort, öfverklagadt eller icke öfverklagadt;
vore en oformlighet. Så länge Besvär
öfver Policekammarens Utslag gå directe
till Högsta Domstolen, kan stället till Protoeollernes
insändande, och deras granskning,
ex nobile officio, icke blifva annat, än JustiticeCancellersEmbetet,
der en sådan granskning
visserligen vore af mycken och allmän
nytta; men dertill fordras då, att Embetsmännens
antal inom JustitireCancellersExpeditionen
ökas, med ännu en Person, åt hvilken då
också Lön skulle anslås.
Blir Herr Grönhagens Motion remitterad
till Lagutskottet, så torde också denna hufvudsakliga
Anmärkning få Remissen åtfölja.
Den 24 Januarii,
Grefve Löwenhjelnij Gustaf: Uti Grefve
yon Scheverius Yttrande tyckte jag mig höra
några ord Qin EmbetsVerk, som af förnämare
Personer riktas mot lägre PolkClasser. Jag
tror att när ett Verk agerar clnot några brottsliga
inom en Glass, hög eller lag, kan det ej
sägas verka mot denna Class, utan tvärtom för
en FolkClass och för del Allmänna,
Min Anmärkning är kanske obetydlig, men
möjeligen kunna våra Protocoller blifva läste
äfven af lägre FolkClasser, och då kunde Herr
Grefve von Schwerins uttryck, om det ej behörigen
vederlagts, leda till ganska skadeliga
misstydningar,
För öfrigt förenar jag mig med Grefve
Mörner deruti, att Policekammaren är en Domstol.
Enligt hvad jag begriper är den, sorn
dömmer, en Domare, och det ställe, der en
Domare har sitt Embetsrum, en Domstol. Som
nu Policekammaren verkeligen dömmer, ergo
måste ock Policekammaren vara en Domstol.
Herr Nauckhoff: \ anledning af hvad Grefve
Mörner nyss anfördt, anser jag mig endast
höra förklara, att jag på efe skäl jag redan
förut framställt är af alldeles olika mening
med Herr Grefven, i fråga om min rättighet
till Reservation, men deremot fullkomligen öfverensstämmer
deruti, att om alla Memorialer
med mera försigtighet författades, skulle många
onödiga Ordkrig förekommas. — Jag är fast
vid den tankan alt Remiss å Herr Grönhagens
Den 24 Januarii,
233
Memorial, så vidt det innefattar Motion om
cu förändring af Lag eller Författning, ovilkorligen
bör ske; men det är mig alldeles likgiltigt,
om de berättelser som ej höra till ämnet
derifrån uteslutas, blott Remiss på grundämnet
ej förvägras, och till Beslut härom vågar
jag utbedja mig Herr Grefyens och LandtMayskalkens
Proposition,
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus:
Hufvudfrågan synes nu hafva öfvergått till bifråga.
Man har påstått att de Berättelser och
Motioner, hvilka såsom skäl till en Motion framställas,
skola qvalificera Motionen, och att såsom
följd deraf, en Motion grundad på en framställning
rörande någon Auetorilet eller enskildte
händelser, icke borde få upptagas.
Jag får dervid anmärka, att en slik grundsalts
vore i högsta måtto vådlig, och atti sådant
fall en Motion ganska lätt blott för ett enkelt
ords skull kunde bortraisoneras,
En värd Ledamot har yttrat, att man blott
med förnuftsskäl borde motivera sina framställningar,
men förnuftsskäl göra icke alltid
tillfyllest.
På denna grund får jag för min del yrka,
att Herr Grönhagens ifrågavarande Memorial
må till behörigt Utskott remitteras.
Herr Cederskjöldj Pehr Gustaf: Gansta
riktigt finner jag en värd Talare hafva påmint
234
Den 24 Januarii.
om nödvändigheten att ordagrant följa Grundlagarne.
Det är också just till följe af denna
Principe, som jag hvarken i 90 §. af RegeringsForraen,
eller i 29 §. af Riksdagsordningen,
kan finna något hinder för remitterandet af Herr
Grönhagens Memorial. I båda dessa §§. stadgas
visserligen, att ”under Riksens Ständers
Öfverläggningar ej må komma Frågor örn — •—
Regerings- och DomareMagternes Beslut &c.
— —men ingendera förbjuder Berättelser
örn Facta, om de ock rörde Domhafvanders
förhållanden, såsom skäl och anledning till
jlllmän fråga. Som derföre i Herr Grönhagens
Memorial endast förekommer en Berättelse
om ett visst förment missbruk af PoliceMa
gten, såsom skäl för Motionen, men ingalunda
såsom dess föremålhelst intet klagomål
göres, eller ansvar yrkas; så anser jag
Herr Grönhagen, äfven enligt Grundlagens
bokstaf, fullkomligt berättigad till hvad han
gjort, — i synnerhet sorn allt mäste anses tillåitetj
sorn ej är förbjudet.
Hvad det stadgande beträffar, alt alla U11-  derDomstolar skola till HofRätten insända deras
Protocoller och Domböcker; så tror jag
att Lagstiftaren dermed haft en långt högre
syftning, än blott granskning af Handlingar i
Mål, som lill större delen aldrig öfverklagas.
Mig synes nemligen Lagstiftaren på sådant sätt
hafva velat förebygga, att Protocoller aldrig
skulle efteråt kunna förfalskas eller tillskapas.
Emedan derföre Lagstiftaren bör förutse och söka
förekomma alla möjliga missbruk, äfven så
-
Den 24 Januarii. 255
dana, som till och med aldrig, i sjelfva verket,
hittills inträffat; skulle jag för att betaga de
inöjliga Klaganderne all anledning till oroande
misstankar, önska, att ej allenast Kongl. Policekammarens,
utan äfven alla andra Auctoriteters
Prolocoller kunde, så snart de voro behörigen
justerade, till förvaring genast aflemnas, antingen
i HofRätten, eller på annat tjeniigt ställe.
Gerna medger jag, alt Herr Grönhagens
Memorial innehåller åtskilligt, som kunnat vara
borta; och jag skulle till och med önska, att
Författaren ville begagna det tillfälle, som honom
erbjudes, att, genom ett ännu ytterligare
omarbetning, borttaga allt hvad som ej hör nödvändigt
till saken. Denna förändring anser jag
likväl alldeles icke såsom ett vilkor för Memorialets
upptagande, utan blott såsom ett befrämjande
af Formens prydlighet.
Skulle Högloft. Rirlderskapets och Adelns
meningar ännu fortfara att vara delade beträffande
remitterandet af ifrågavarande Memorial;
får jag vördsammast föreslå, att Con-»
stitutionsUtskottet måtte anmodas att sig Utlåta,
huru och på hvad Sätt med detta Menio-*
yial må förfaras,
Friherre Cederström, Jacob: Redan förut
hav jag yttrat att Herr Grönhagens Memorial,
i det skick det nu är, icke kan remitteras. I anledning
af den af en värd Ledamot, Hr Prosten
Grefve von Schwerins omnämnde vådan afen sådan
grundsats, att en Motion icke finge remitteras
1
236
Den 24 Jannani.
derföre, att någon Auctoritets eller Persons förhållande
deruti vore citeradt, anhåller jag få
exempelvis anföra, att, om fråga väcktes angående
ändring uti något rum af Kyrkolagen, och
Motionen motiverades genom ett anförande att
Prosten Grefve von Schwerin eller någon annan
Prest, ej behörigen uppfyllde de honom åliggande
Embetspligler, kunde eller borde en sådan
fråga upptagas? Jag tror det visserligen
icke; ty skulle Ständerne pröfva Motionen, måste
de äfven ingå i pröfning af motiverne.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
om icke, ehuru början af Herr Grönhagens
Memorial ej kunde enligt 90 §. af PiegeringsFormen
till pröfning företagas, den återstående
delen af Memorialet, som blott innefattade
Herr Grönhagens ifrågavarande Motion,
måtte med de dervid framställde anmärkningar
lill Lagutskottet remitteras.
Ropades Ja och Nej,
samt begärdes att den del af Memorialet, som
bomme att remitteras måtte uppläsas:
Undertecknad uppläste derefter utur Herr
Grönhagens Memorial, följande:
”Jag får lill Högloflige Ridderskapets och
Adelns upplysta bepröfvande hemställa, det
Kongl. ÖfverStåthållareEmbetet i PolitieÄrender
lika så väl sorn Kongl. ÖfverStåthållareEmbeiets
Goncelli och LandshöfdingeEmbeteu
Den al\ Januarii.
237
härefter måtte blifva släldt under Kongl. HofRättens
granskande, såsom dess ÖfverDomstof,
på det att en lidande må äga rättighet att jnför
HofRätten få klaga öfver Policekammarens
förfarande, då han dertill linner sig äga skäl,
och torde då HofRätten äfven tillhålla Polieekammaren
att föra ordentliga Prolocoller öfver
alla så väl mera som mindre vigliga förekommande
mål som hittills icke alltid skedt. Jag
föreslår derföre, att Policekammarens Protocoller
och Domböcker, hädanefter måtte, på sätt
som med andra UnderDomstolars Domböcker
sker, till Kongl. HofRätten inlemnas.”
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att den nu uppläste del af Herr Grönhagens
Memorial, måtte jemte de dervid framställd
ofvanberörde anmärkningar tili Lagutskottet
remitteras.
Bifölls.
Herr von Heyne^ Georg: anmälte sig att
tala; men Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslog att med all vidare Discussion uti det
nyss remitteiade ämnet måtte anstå intill dess
detsamma från Utskottet återkoinme; hvilket
bifölls.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus_,
anhöll att få till Protocollet anmäla sin Reseivation
emot Ridderskapets och Adelns, i fråga
om Remiss af Herr Giönhagens Memorial, nyss
fattade beslut.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhardj
238
Den a4 Januari i.
anmälte sin Reservation emot Ridderskapels och
Adelns beslut, hvarigenom en Ledamot, sorn
begärt ordet icke fått tillfälle yttra sin mening.
Friherre Cederström, Ulric,, förenade sig
med Herr Munck af Rosenschöld,
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att Plenum komme att på eftermiddagen
klockan 5 fortsättas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard t
Sedan jag af det nu upplästa Justerade Protocoll
finnér att Herr Grefve Posse uied orden
förändrad Administration menat förbättradi
A dmini stråt iöns sätt, så instämmer jag uti Herr
Grefve Posses, den 5 dennes gjorde Förslag
helt och hållet. Herr Grefven har föreslagit
tillsättande af ett serskildt Utskott för utarbetande
af en plan till öfverflödiga EmbetenS
och Tjensters indragning, samt till ett förbättradt
Administrationssätt.
Jag förenar mig med Herr Grefve Posse
härom, så mycket hellre, som jag vid sista
Riksdag gjorde elt precist lika Förslag. Det
må tillåtas mig, att af mitt Memorial härom
få uppläsa följande:
”Jag föreslår således, att Riksens Ständer
med alfvar och kraft åtaga sig PenningeLöntaigares
rättmätiga Sak, som är hela Nationens
Den 24 Januarii.
239
egen, och så väsendtligen förenad med hela
Statens intresse, och alt alla PenningeLöntagande
Embetsman, så väl Civile som Militaire,
erhålla sin Lön bestämd i Spannemål, och att
den betalas i Penningar efter Markegången för
livart år, men att den närmare Regleringen af
grunderna härtill öfverlemnas åt ett serskildt
Utskott, som skall undersöka och föreslå: 1:0
Hvilka Embeten som böra indragas; 2:0 hvilka
böra slås samman; 3:o hvilka böra erhålla Lönetillökning,
och huru stor; 4:o hvilka Medel
tillden åsyftade Lönetillökningen äro redan eller
kunna blifva alt tillgå. J sistnämnde afseende
bor äfven StatsUtskottet höras. Sedan må det
komma an på Riksens Ständers godtfinnande,
om, sedan de sjelfve bestämdt grunderna, åt
Kongl. Maj:t må i underdånighet öfverlemnas
att förordna en serskildt Comité', som fullkomligen
men skyndsamt utarbetar den nya LönRegleringen.
En sådan Comité till förbättring i
sättet af Riksärendernas förvaltning, förkortning
i arbetet, inskränkning i Embets- och Tjenstemäns
antal, men med vilkor af tillika minskade
uppgifter för StatsVerket, hafva Riksens
Ständer vid 18lo års Riksdag underdånigst uppdragit
åt Konungen att förordna och åt denna
Comité anslagit 3ooo R:dr B:co årligen, och
mera, om så skulle behöfvas; men jag vet icke,
om en sådan Comité ännu långt avancerat i
sitt arbete, hvarföre, enligt min tanka, säkrast
vore, att ett af Riksens Ständer serskildt dertill
foruniiat Utskott, först åtminstone utarbétade
grunderna för denna nya Reglering, sedan
StatsUtskottet äfven blifvit bordt.
2/|0 Den 24 Januarii.
Jag får viel detta tillfälle rätta ett, rtiisStag,
som jag i det Plenum då denna fråga sist förevar,
begått. Jag yttrade att Kongl. Maj:t för
ofvannämnde ändamål nedsatt en Comité* hvilket
likväl icke så förhåller sig, mitt misstag
torde dock vara förlåteligt, emedan det var
grundat på min förmodan, att Riksens Ständers
vid sista Riksdag framställda underdåniga
önskan, att Kongl. Maj:t täcktes tillförordnad
en sådan Comité', blifvit uppfylld. I stället
har Kongl. Maj:t i Nåder behagat tillförordna
en enda Person, för att göra samlingar
af sådane Acter som upplysa förhållandet med
de under Kongl. Maj:ts Styrelse stående Collegiers
och Allmänna Verks Organisation; men
så många öfriga till dessa Verk ej hörande Embeten
och Tjenster äro ej föremål för detta
Arbete. Som exempel på sådana må jag anföra
Städernes Embets- och Tjenstemän? Det
gifves SmåStäder med 1 å 2000 Innevånare,
som hafva, utom 1 Borgmästare, 7, 8 å 9 Rådmän,
en serskildt Stadsnotarie, StadsCasseur
och StadsFiscal. Flere sådane Städers Embets-
och Tjenstemän hafva nyligen erhållit Lönetillökning,
icke genom indragning af det öfverflödiga
antalet Tjenster, då de blifvit ledige,
utan genom nytt anslag af Stadens Jord. Jag
tror derföre det vara angeläget, att Riksens
Ständer genast tillsätta ett Serskilt Utskott,
som utarbeta de allmänna Grunderna för indragning
och sammanslående af öfverflödiga Embeten
och Tjenster, samt för en förbättrad ArbetsMethod:
Hvarefter Riksens Ständer fastställde
-
Den Januarii.
241
'ställde den vidare utarbetningen af dessa grunder
bör öfverlemnas åt en Comité, sorn Konungen
i Nåder täcktes ofördröjligen förordna.
Jag får således begära Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall å Herr
Grefve Posses och mitt förslag om tillsättande
af ett Serskilt Utskott, till utarbetande af grunderne
för Indragning och Sammanslående af
öfverflödigt Embeten och Tjenster, samt för
en förbättrad ArbetsMethod.
Friherre Ehrenborgh> Casper Wilhelm: Jag
tror mig, i anledning af hvad Herr Munck af
Rosenchöld nyss anfört, bör anmärka, att den
Comité, om hvars nedsättande Riksens Ständer
vid sista Riksdag framstäldt underdånig Anhållan,
icke kunnat af Kongl. Maj:t tillförordnas,
förr än behörig undersökning föregått, huru Rikets
alla Collegier och serskilte EmbetsVerk
först tillkommit, hvilka Befattningar varit dem
hvar för sig uppdragne, och hvilka Instructioner
för närvarande äro för hvarje Verk gällande,
hellst ett så vigtigt steg som det, att ändra och
omskapa Collegiala Magten, med skäl, lärer fordra
den varsammaste och mäst noggranna behandling.
Kongl. Maj:t har derföre uppdragit åt
öfverDirecteurenRönbeck, att i ofvannämndeafseende
samla allatillgängeliga upplysningar,pch
bemälte ÖfverDirecteur har dermed redan hunnit
långt; men likväl icke ännu kunnat fullända
det honom lemnade uppdrag. Så snart detta
blifvit verkstäldt, är jag öfvertygad att Kongl.
Majit med nöje går Riksens Ständers önskRidd.
o. Ad. Prat. II.B. 2 Afd. 3i , 3a.
242
Den i(\ Januarii.
ningar till mötes, men för närvarande har Kongl.
Majit af ämnets vigt ansett, sig vara förhindrad
att vidtaga någon hufvudsaklig åtgärd. I
afseende på den utaf Herr Munck af Rosenchöld
vidare framställde tanka, att Städernes Embetsoch
Tjenstemän voro för talrika och att inskränkning
ideras antal äfven borde blifva ämne
för en dylik pröfning, må det endast tillåtas
mig upplysa: Att under den mig i Nåder
uppdragne befattning, såsom Föredragande för
inreÄrenderne, hafva åtskil lige Städer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit, alt deras Tjenstemän
måtte erhålla en, efter närvarande omständigheter,
afpassad EöneFörhöjning: Att
Kongl. Majit så mycket hellre dertill lenina t
Dess Nådiga bifall, sorn Kongl. Majit ansett
det böra på Städerne sjelfve få ankomma, både,
alt om de så åstundade få bibehålla det
närvarande antalet af deras egne Tjenstemän,
och äfven att, efter omständigheterne, föröka
desse Tjenstemäas Löne-vilkor, enär de Inkomster,
som till dessa Embets- och Tjenstemäns
Aflöning påräknades, bestode dels af sådana,
hvilka Städerne sjelfva insamlat, dels utgingo
af Inkomsterne utaf Städernes Jord, hvilken
blifvit dem till full ägande rätt af Kronan, tid
efter annan upplåten och icke nu mera kan, efter
min tanka, utan orättvisa deni fråntagas.
Någon rubbning härutinnan anser jag således
icke kunna blifva föremål för något annat
Stånds pröfning, än BorgareStåndets, hvars enskildta
i’ätt derunder hufvudsakligen beror. Dessa
anmärkningar anhåller jag endast få afgifva
Den 24 Januarii.
243
lill upplysning i ämnet, utan att bestrida Proposition
lill Remiss af hvad Herr Munck af
Rosenchöld anfört.
Herr Munck af Rosenchöld: Som af hvad
Friherre Ehrenborgh nu anfört, jag icke funnit
någon anledning att återtaga min Motion; så
får jag derå utbedja mig Herr Grefve ns och
LaiidtMarskalkens Proposition.
Begärdes på bordet.
Herr von Heyne, Georg: Då jag nu får
yttra mig, hvilket jag tror vara min rätt såsom
Riksdagsman, begagnar jag denna rätt för
att anmoda Herr Grönhagen icke att återtaga,
men att lemna sitt bifall lill uteslutande af
första delen i dess Memorial, till förekommande
af längre Discussioner en annan gång öfver
detta ämne, och hvilket bifall jag tror varå
Herr Grönhagens rätt att afgifva.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att då Ridderskapet och Adeln redan beslutat
Remiss utaf den del af Herr Grönhagens Memorial,
som icke var stridande emot 90 §. i RegeringsFormen,
kunde någon fråga om Herr
Grönhagens samtycke till uteslutande af det öfriga
i Memorialet nu mera icke uppstå , utan komme
detsamma, ehuru icke till något Utskott
remitteradt, att för Herr Grönhagens räkning
i Protocollet qvarstå; hvarjemte Herr Grefven
244
Den 24 Januarii.
och LandtMarskalken förklarade, att det vore vida
skiljdt ifrån dess tänkesätt, att söka betaga någon
ledamot dess obestrideliga rättatt framställa
sin mening, utan hade Herr Grefven och LandtMarskalken
endast, med afseende dels derå, att
öfverläggningen rörande Herr Grönhagens Memorial
medtagit en betydlig del af förmiddagen,
så att deraf nu en ringa tid nu mera återstod till
företagande af många på Ridderskapets och
Adelns handläggning för närvarande beroende
vigtiga Mål, och dels derå att Ridderskapets och
Adelns Beslut, angående Remissen redan blifvit
fattadt, ansett sig äga anledning hemställa, om
icke de ytterligare anmärkningar i samma ämne,
hvilka derefter kunde uppstå, linge uppskjutas
intill dess målet från Utskottet återkomme.
Herr von Ileynnej Georg: Som jag icke
tror att någonsin mine anföranden inför Högloft.
Ridderskapet och Adeln föranledt till någon
oordning, har jag icke kunnat anse Herr
Grefvens och LandtMarskalkens yttrande åsyfta
något hinder för min Riksdagsmannarätt, så
mycket mindre, som jag delar säkert med hela
Ståndet öfvertygelsen om den liberalitet och
oväld, hvarmed Herr Grefven och LandtMarskalken
ledt våra öfverläggningar.
Herr Munck af Rosenchöld förenade sig
med Herr von Heynne.
Grefve von Schwerin., Fredric Bogislaus,
anhöll att få i Protocollet antecknadt, det han
yid Protocolls-justeringen skulle framställa de
Den 24 Januarii.
245
skäl, Hvarpå hans ofvannämnda Reservation sig
grundade.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, uppläste
följande:
Sedan Friherre Stael återkallat sin, i behörig
tid gjorde Motion; att af StatsUtskottet
måste upplysas, hvilka skyldigheter, för
det närvarande Rusthållare i Riket åligga, och
serdeles i Skåne, torde väl densamma, sådan
Friherre Stael den framställdt, icke blifva lill
Utskott remitterad, i det fall att Ridderskapet
och Adeln till återkallelsen gifvit dess bifall;
men den rättighet, soiia densamma för Riksdagsmän
i alla RiksStånden öppnat, att, dermed
sammanhang ägande Motioner yttra, kan
likväl icke vara dem, genom denna återkallelse,
betagen, då stadgandet i 56 §. Riksdagsordningen
icke kan äga tillämpning till Ärender,
som äfven röra andra RiksStånds rättigheter,
deruti ett Stånd allena icke äger föreskrifva, att
ett Ärende skall nedläggas; och anhåller jag i
grund deraf vördsammeligen, att, i så måtto
få förnya Friherre Staels förenämnde Motion,
att nemligen af StatsUtskottet må begäras upplysning
och sammandrag af de Författningar,,
som utstaka skyldigheter och rättigheter för
Rusthållare i Riket, och serdeles för Rusthållare
vid LifRegementets Husarer i Södermanland
och nästgränsande Provincer. Jag anser
hvar och en Motion, inom behörig tid framställd,
föranledande lill Utskottets pröfning och bedömmande,
i afgifvande Betänkande icke till
-
Den 24 Januarii.
böra något enskildt RiksStånd allena, utan RiksStånden
gemensamt, och åtminstone icke utan
deras gemensamma bifall, kunna nedläggas;
men skulle det medgifvas, att sådana Motioner
kunde återkallas, sorn nu skett, efter Motions-tidens
slut, skulle deraf uppstå menliga följder för
yttrande Rätten: Det kunde ju hända att en Motion
af större vigt, ti Hernad af flere, af blott
en blef framställd, och de öfriga läto dervid
bero, då ändamålet eller Pröfnings-rättigheten
var lika vunnen, men skulle det sedan medgifvas,
att den kunde återkallas, förlorade de
liei e, som dervid fästadt uppmärksamhet, deras
yttrande rätt derom, och ett Ärende afmöjeligen
större Interesse blef ovidrördt och icke
till pröfning upptagit. Jag anhåller vördsamt
att detta Anförande må Lill SlatsUtskottet remitteras.
Begärdes på bordet.
Grefve MörnerAdolph Göran, Jag får
den äran hemställa, huruvida det kan vara
enligt med stadgandet i 56 §. Riksdagsordningen,
att, sedan en Ledamot behagat låta
en Motion förfalla, en annan Ledamot, långt
efter Motionstiden slut, å nyo upptager samma
ämne. Då Friherre Stael von Holstein sjelf
nedlagt sin Motion, så vet jag alldeles icke, af
hvilken anledning Grefve Gyllenborg kunnat
denna Motion förnya.
Grefve Gyllenborg: Det är i anledning af
Protocolls-justeringen jag förnyar den af Fri
-
Den 24 Januarii.
247
herre Stael väckte, och sedermera återtagne
Motion, hvilken, återkallad några dagar efter
Motions-tidens slut, jag nied lika rätt nu förnyar,
som om den skett då den återkallades.
Grefve von Schwerin_, Fredic Bogislaus j
Grefve Mörner har ofelbart rätt deruti, att
Grefve Gyllenborgs ifrågavarande Motion icke
kan upptagas, och följakteligen ej heller får
läggas på bordet. Om Grefve Gyllenborg i
samma stund då Friherre Stael von Holstein
medgaf att dess Motion måtte förfalla, omfattad
t och å nyo framstäldt densamma, så hade
den visserligen bordt vinna handläggning;
men då Grefve Gyllenborg, på sätt nu skett,
långt efter Motions-tidens slut förnyat en Motion,
som redan förut enligt Ridderskapets och
Adelns beslut förfallit, tror jag icke att denna
Grefve Gyllenborgs Motion, emot 56 §. i Riksdagsordningen,
kan af Ridderskapet och Adeln
upptagas.
Grefve Gyllenborg begärde att hans Memorial
måtte hvila på bordet till nästa Plenum.
Friherre DrufvaThure: Upplysningsvis
får jag den äran nämna, att Grefve Gyllenborg
kan erhålla den genom ifrågavarande Memorial
sökte upplysning uti en af Friherre
Örnskjöld utgifven bok.
Herr Grefven och LandtMar skalken uppläste
56 §. i Riksdagsordningen, samt hemställde
%
248 Den 24 Januarii.
om icke i enlighet dermed Grefve Gyllenborgs
ifrågavarande Motion mätte förfalla;
hvilket bifölls.
UppbrÖtos Herrar Elcctorers Listor till
val, dels af en Ledamot i RiddarhusUtskottet
efter:
N:o 2120 Herr Nauckhoff\ Carl Ulric_,
AdvocatFiscal; dels af en Ledamot i Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, efter:
N:o j 315 Herr Lejonstolpe} Jonas Samuelj
Häradshöfding'.1:
Och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot i RiddarhusUtskottet N:o 54» Grefve
Spensj Jacob Melkerj Häradshöfdinge, samt
till Ledamot i Allmänna Besvärs- och OeconomiseUtskottet,
N:o 2254 Herr af Malmborgj
Abraham., Lagman.
Herr Grefven och LandtMarskalken till—
kännagaf, alt RiddarhusUtskottet anmält, det
11 err Öfversten och Chefen för Kongl. Calmare
Regemente, Georg Ulfsparre, fullgjord t alla
till Introductions vinnande, såsom Friherre,
erforlige Prasstanda, samt hemställde, i anledning
deraf, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta att bemälte Öfverste finge under
N:o 367 bland Friherrar å Riddarhuset
Introduceras.
Den 24 Januarii.
249
Friherre af Kier eker, Carl Ulric, anmärkte:
Att bland de i Författningarne föreskrifne
Prestanda, saknades Öfverste Ulfsparres
OriginalDiplome oell Vapenplåt, hvadan Friherre
af Klercker, såsom Ledamot i RiddarliusTJtskottet,
äfven varit af den tanka att
förr än dessa Praestanda blifvit fidlgjorde, Introdnction
ej heller borde meddelas.
Undertecknad ProtocollsFörande utbad sig
få upplysa, att ehuru Författningarne, på sätt
Friherre af Klercker eriodrat, stadgade att,
bland de till Introductions vinnande erforderlige
Praestanda, /ifven räknades OriginalDiplomets
och Yapenplåtens företeende, hade likväl
vid alla tillfällen antingen korrt före tillstundande
eller under loppet af inträffad Riksdag,
i förra fallet, RiddarhusDirectionen och
i det sednare RiddarhusUtskotlet icke ansett
sig böra förvägra en af Kongl. Majit uti någon
af de Adelige Värdigheterne uppböjd Person,
utöfningen af dess Riksdagsmannarätt, enär han
företedt behörige Qvittencer öfver alla Penliingeafgifter,
samt Genealogie och Bevis från
vederbörande CancellieExpedition, både att han
verkeligen blifvit af Kongl. Maj:t med den uppgifne
Värdigheten benådad och att OriginalDiplomet
vöre under arbete, med tillämpning hvaraf
RiddarhusUtskottet i förevarande fall, och eliuru
Öfverste Ulfsparre ej företedt dess OriginalDiplome
och Vapenplåt, dock enär han i öfrigt
uppfyllt alla skyldigheter, på honom ankommande,
ansell honom hafva fullgjordl dess lill Intro
-
250 Den 24 Januarii.
ductions vinnande erforderliga Prasstarida,samt
anmodat undertecknad att hos Herr Grefven
och LandtMarskalken sådant anmäla, på det
InLroduction måtte kunna af Piidderskapet och
Adelil åt Öfverste Ulfsparre meddelas.
Uppå Herr Grefven och Landt Mar skalkens
härefter framställde Proposition, klef Introduction,
under N:o 367 bland Friherrar, åt Öfversten
Friherre Ulfsparre beviljad.
Herr Reuterskjöldj Aocelj hade inlemnat
följande, som upplästes:
Det är med anledning af Herr von Törnes
till StatsUtskottet den 10 dennes remitterade
Memorial, innefattande ibland annat, såsom
medel .till Financernes upprättande, Försäljningen
af de Kronan tillhöriga Skogar, som
jag för några ögonblick vågar fästa Ilöglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. Vigten
af detta ämne har hänfördt mig, att utan
afseende på min förmåga, endast af nit för
det Allmänna bästa-, höja min röst. Det ofullkomliga
af mitt framställningssätt hoppas jag
derföre af Ilögvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln måtte för Motivets skull benäget öfve
rses.
Att Kronan eller Nationen äger obehindrad
Dispositionsrätt öfver alla dess till E11-  skildta eller Corporationer, med eller ulan
Den 24 Januarii.
251
Ranta, endast till nyttjande rätt öfverlålne Skogar,
anser jag icke behöfva bevisas. Nationens
Representanters pligt att använda dessa
sine Coinnii ten ters Tillhörigheter, på det för
tiel Hela förmånligaste sätt, kan icke vara
nppfylidt, genom det vid i8oq års Riksdag
fattade Beslut om RecögnilionsSkogarnes försäljning
till Skatte emot den ringa Köpeskilling
af Sex års oförvandlade Jordeboksräntor. Staten,
har genom de redan skedde Skatteköpen,
af sådana Skogar, förlorat betydlige PenningeSummor,
som vid nu varande FinancielJa förhållanddn
bade varit en lycka, att som behållning
beräkna. Hvad Individuel! dervid vunnit,
har det Allmänna förlorat, och det förlorade
lärer knappast kunna återvinnas. Min enda
önskan är, att för det närvarande och tillkommande
enskildta Interesse! mätte vika för
det Allmänna^, då säkert en' fördelaktigare
Försäljningsmethode af Nationens tillhörigheter
måste antagas och följas i tillämpningen.
Af denna anledning får jag ödmjukast föreslå,
det ingen Kronan tillhörig Jord, af hvad
natur och beskaffenhet som hellst, hädanefter
må till Skatte köpas, annorlunda än på offenteligen
utlyst Auction, då högsta Anbudet b 1 ifver
Löseskillingen; och skulle någon Innehafvare
af sådan Jord, den lian af långvarig besinning
nog orättvist vandt sig att anse som
egen, genom ett möjligt högre Anbud bli skiljd
derifrån, får jag förklara att jag deruti icke
finnér större hårdhet, än den, sorn vanligen begås,
så ofta en klok och eftertänksam Egen-,
252
Den 24 Jannar ii.
domsllerre, till förökande af sin Revcnu, uppsäger
till afflyttning ejr HemmansÅbo, hvars
Förfäder i flera Mansåldrar besutit den Jord,
som nu till annan Slägt emot högre Ränta upp]åtes,
en åtgärd, som då den stödes på billighet,
måste snarare gillas än lastas. Icke eller
kunna de BruksÄgare, som innehaft Skogarne,
skäligen klaga öfver sin mistning, och det förminskade
Smide, som deraf kunde blifva en
.följd; ty då dessa snarare än någon annan kunna
å den till försäljning utbjudna Skogen göra
högsta möjeliga Anbud, är ingen anledning förmoda,
att större lott kommer Bruket att frångå,
än som umbäras kan; och skulle ock af
serskildte omständigheter någon BruksÄgare
ej finnas hågad till sådant Inköp och Tillverkningen
derigenom minskas för honom, skulle
den lika möjligen kunna ökas för en annan,
och Staten 1 hvart och ett fall hafva vinning
deraf, hellst Ägaren af den inköpta Skogstrakten
ofelbart måste vinlägga sig att deraf
draga en efter KöpeSumman lämpad afkastning,
och blott Productionen ökas, i förhållande till
den Jord man besitter, det kan vara Staten
ganska likgiltigt, för hvars räkning och af hvad
slag det sker.
Att Rikets fördel icke blifver befordrad,
genom den hitintills följde Method, må mig
tillåtas bevisa genom följande från Kongl. KammarCollegium
erhållne Utdrag utaf en SkattläggningsAct,
som det sannolikt torde interessera
manga af Högloft. Ridderskapets och
Adelns Respective Ledamöter, alt i det hela
genomläsa oodi som jag derföre bilagt till detta
Den 24 Januarii.
253
mitt Anförande dock utan att nämnde Act behöfver
i Protocollet inflyta. — I sammandrag må
jag dock deraf få nämna, att det deruti nämnde
Bruk, Hellerforss Silfver- och JernVerk, der
Jern nu likväl mera endast tillverkas, ägde ett
RecognitionsAllmännings omfång af<)7,83i Tunneland,
hvaraf, sedan Sjöar, Elfvar,Bäckar samt
Utjordar m. m. rätteligen blifvit afdragne med
7,466 Tunneland, återstodo likväl ännu 90,365
Tunneland. Men nu gjorde man vidare afdrag,
nemligen för Mossar, Kärr och Berg, 20,297
Tunneland, och 8,929 Tunneland för Inhägnader,
dels till Brukets förut Skattlagde Hemman,
dels till de Hemman, Torp och Lägenheter,
hvilka nu Skattläggning underkastades. På
detta sätt blef återstoden reducerad till 61,135
Tunneland, hvilka man fördelade på 20 nya
Hemman sedan man likväl ännu en gång åt
de förenämnde 5-t Mantal skänkt nya Ägorymder.
Ty så långt geck frikostigheten att intet
Hemman sågs vara belåtit med mindre än 35o
Tunneland i Inägor och 2,363 Tunneland ivSkogsmark,
eller inalles på hvarje Mantal, 2,713
Tunnelad, oberäknadt Berg, som dock i allmänhet
bära mer eller mindre Skog och Mossar,
hvaraf många ofelbart i en framtid blifva
genom odling nyttiga. Jag kan ej förklara,
hvarföre i Örebro och Carlstads Län, der ofvan
anförde Skogar äro belägne, 2,713 Tunneland,
inbegripne flere hundrade Tunneland redan
inhägnade Ägor, blifvit på ett Hemman
beräknade, när i Westerbottens Ödemarker,
enligt Kongl. Brefvet af den 23 Maji 1780 och
endast med afseende på Orten svåra belägen
-
254
Den r>4 Januarii.
het, frän 700 till högst 1,400 Tunneland hunna
ett Hemman tilläggas; icke eller vili jag bedomina,
hvarföre Skattläggningen skett efter Savolaxske
Methoden, hvarigenom värdet af elt
Tunneland så väl Ut- som Inägor beräknas till
f öre Silfrmt eller 3 runst., oell hvaraf följden
blifvit, att en skilling Banco blifvit Skattelösen
för ett Tunneland Jord. Men jag kan icke
oanmärkt lemna, och hoppas alt hvarje redligt
tänkande Medborgare kan det behjerta, hvilken
betydelig förlust Staten får vidkännas, då,
enligt Kongl. KammarCollegii under den 39
October och 36 November 1816 utfärdade Skattebref,
30 med så ovanligt vidsträckta Ägor försedda
Hemman, blifvit försålda för den lumpna
Löseskillingen af r’o66R:dr 4> sk. 6 r. B:co.
Hade dessa i Bergslagsort belägne öfanteiige
Rymder i mindre Hemmansdelar blifvit Skallfogde,
skulle säkerligen till Statens båtnad först
ett större antal af Hemman uppkommit, och
sedan för det andra, hvarje Tunneland, som på
Auction försåldes, blifvit löst med minst t R:dr,
der nu en skilling blifvit betald. Denna förmodan
skall finnas så mycket mer grundad,
om jag tillätes nämna, att då jag köpt SkogsParker
på kort tid, för att å dem verkställa
Kolning, har jag ej dragit i betänkande att betala
10 R:dr Tunnelandet, änskönt ägande rätten
vid dessa Afhandlingar icke åtföljde. Men
om jag nu också för ägande rätten endast antoge
en tiondedel häraf eller 1 R:dr per Tunnelandet,
så hade Staten bordt tillflyta 60,000
R:dr, der 1,066 R:dr blifvit erlagde.— Ville
nu någon göra en jémnförelse emellan Statens
\
l
Den 24 Januarii.
255
vinst, om Ägorne på öppen Auction blifvit
försålde, och dess förlust, då de lösas efter
Sex års sammanslagen Ränta, så skulle jag
önska få tjena med ett verkeligen lärorikt
exempel. Tofta, ett Mantal Krono, belägit i
Stockholms Län, Farentuna Härad och Adelsö
Socken, räntar efter Jordebok 14 R:dr /[3 sk.
2 r;st. Sex års Ränta hade då gjort 8g R:dr
19 sk., om Skattelösen derefter skulle blifvit
bestämd; men det såldes å Auktion den 21
November 1810 och Staten erhöll g, 100 R:dr
B:co. Jag undgår att göra vidare betraktelser
häraf, men sättet huru Nationens Tillhörigheter
böra försäljas, måtte väl, af hvad jag haft
äran anföra, vara så tydeligcn ådagalagt, att
utan enskildt Interesse, ingen olika tanka lärer
kunna finnas derom.
Till förekommande af de för Nationen
mäst kännbara förluster, vid dylika tillfällen,
ber jag nu sluteligen få i korthet nämna de
medel, som synas mig till ändamålet bäst tjenande.
1:0 På denna sidan om DalElfven (de i
Dalarne närmast Norrska Gränsen belägne Socknar
endast undantagne) böra högst 1000 Tunneland
Skog af sämta natur, och mindre, der
Marken är af bättre beskaffenhet, till ett helt
Mantal anslås. På andra sidan DalEfven torde
1,400 Tunneland kunna antagas, i likhet
med det som för Westerbotten finnes förordnadt.
Men odlade Ägor, der de finnas, måste
256
Den if\ Januarii.
uppskattas serskildt, och kunna icke såsom
Skogsmark betraktas.
2:0 SkattläggningsMethoden hör blifva
densamma, som hitintills inom hvarje Province
blifvit följd; dock kunde utgående Skatten
liellst utsättas i Spannemål, då all Persedelränta
af olikartad och mångfalldig Natur
försvann.
3:o Af de tillkomna nya Hemman, borde
de första 5 åren Räntan betalas endast till
|:del, de påföljande 5 åren till |:ten, de derpå
följande 5 åren till |:delar, och derefter
till fullt belopp. Först efter 20 år kunde
Hemmanen roteras och ingå i Skjutsningsbesvär
och andra Onera, sorn tillhöra de i Orten
varande Hemman af Kronoskatte Natur.
4:o Bäst vore, om Skogsmarkerne kunde
skiftas i mindre bråk af helt Hemman, ty desto
flere finnas i stånd att gora anbud derpå,
och man bör icke beröfva den, som blott äger
ett litet Capital, tillfället att göra det frugtbart
genom den flit, han nedlägger å egen
Jordtorfva. Statens vinst deraf är synbar.
Framför allt blifver nödigt, alt all Skattelösen
af RecognitionsAllmänningar och andra
Kronan tillhöriga Skogar, nu genast upphörer,
intill dess Konung och Ständer hinna besluta om
detta angelägna Ärende. Nationen har förlorat
för mycket på det redan försålda, för att icke
Den 24 Januarii.
257
med .fördubblad omsorg böra bevara livad
som af en eller annan tillfällighet ännu kan
vara i behåll.
Att försäljningen bör ske på allmän Auction
har jag redan såsom orubbelig grundsatts
antagit; —■ Pålysningen härom bör icke ens
inskränkas inom det Län Jorden är belägen.
De angränsande kunna ock sträcka sin Speculation
dit;.och Auctionsstället väljas så nära de
till Salu varande Ägorne, som becjvämligheten
medgåfvo. Ville man sedan afpassa Betalningsterminerna
så, att en tredjedel af Löseskillingen
med hvar G:te Månad erlades, skulle ock
denna omständighet befordra en lätt och förmånlig
afsättning.
Om nu, det jag vågar föreslå, alla Kronan
tillhöriga Skogar, Krono-, Recognitions-,
Grofve- och må hända äfven Sockne- och HäradsAllmänningar
genast 1'redlysas, indelas till
Hemman, skattläggas och försäljas på det sätt
jag haft äran omförmäla, skall Staten icke allenast
i sjelfva Skattelösen erhålla en stor tillgång
för sina behof, särdeles för Myntets upprätthållande,
utan ock göra en högst betydande
vinst, genom den årliga Skatt, som af
Hemmanen utgöres, och den ökade Production,
som af denna anstalt skall blifva en oförnekelig
följd.
Hos Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloft. Ridderskapcl och
Ridd. o. Ad. Fröt. II. B. 2 Afd. 33, 34*
258
Deni 24 Januarii.
Adeln anhåller jag vördsamt, att delta mitt Memorial
måtte till StatsUtskottet remitteras och
äfven communicéras de öfriga MedStånden.
Begärdes på bordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 20 Januarii
1818.
S. D. Föredrogs å nyo och gillades följande
från nedannämnde Utskott inkomne samt
den i5 dennes på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen:
1:0 Från StatsUtskottet, af den 12 dennes,
angående Tryckning af allmänna IndragningsStaten
samt Speciella Staterne.
2:0 Från StatsUtskottet, af den 12 dennes,
i anledning af Riksdagsmannen Olof Olssons
från Wermeland Memorial, om Kostnadens bestridande
vid undersökning rörande uppränning
af Clara Elf.
3:o Från StatsUtskottet af den 12 dennes,
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss i fråga
om fortfarande af StatsAnslaget för Fattigvårdsinrättningen
i Carlskrona.
4:o Från Lagutskottet af den 17 sistlid
-
Den 24 Januarii.
259
ne December, angående ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf Afvittringsbetyg;
om hvilket allt de öfrige Respective RiksSlånden
skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S. D. Förédrogs å fiyo Lagutskottet den
17 sistlidne December aflåtne, samt den i5
dennes på bordet lagde Utlåtande, angående
yrkadt Förbud för Kongl. Majrts Befallningshafvande
att stadga Vitén i Oéconomie- och
PolitieMål; och som Kongl. Brefvet den 10
Maij 1815 stadgade, det Kongl. Majrts Befallningshafvandes
rätt, att utsätta Vitén i PolitieMål,
vore inskränkt till de fall, då något ansvar
uti Lag och Författningar icke funres bestämdt,
samt att, ehuru de i Allmänna Lagen
och äldre Författningar å brott och förseelser
utsatte Penningeböter, i följd af ett fÖrändradt
Myntvärde, nu icke vore svarande emot hvad
de vid Straffets bestämmande ansågos utgöra,
ett sådant samband likväl vore emellan de i
detta afseende gifne serskildle stadganden, att
en förändring i vissa fall utan rubbning i det
hela icke kunde göras; alltså fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att gilla det slut, hvaruti
Lagutskottet uti förevarande fråga stannät. Ut
supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 17 sistlidne December afgifne,
samt den i5 i denna Månad på bordet lagde
Utlåtande, angående Författningars och Kungörelsers
uppläsande från PredikoStolen efter
Gudstjenstens slut, blef samma Utlåtande, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, till Ut
-
260
Den 24 Januarii.
skottet återremitteradt, hvarom de öfrige Respective
RiksStånden skulle vänligen underrättas.
Ut supra.
S. D. Vid föredragning af StatsUtskottets
den 12 dennes aflåtne, samt den i5 i
samma Månad på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Vällofl. BorgareStåndets Anmärkning
vid Utskottets den 19 sistlidne December
afgifne Memorial, i fråga om den till RiksdagsUtgifterne
föreslagne Summa, fann Höglofl.
Ridderskapet ocb Adeln, att, enär StatsUtskottets
sistnämnde Memorial redan blifvit
af Ridderskapet och Adeln den 27 sistlidne
December bifallit, Utskottets ofvanberörde Utlåtande
nu endast borde läggas till Handlingarne.
Ut supra.
S. D. Remitterades.
Till Stat sUt skottet:
Ett anförande af Herr von Heynne, i anledning
af Friherre Anckarsvärds, Carl Hinric,
den 9 dennes till StatsUtskottet remitterade
Memorial, angående förminskning af. den indelta
Armeen.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Ett
Memorial utaf Herr af Stenhoff, Christian,
angående hämmande af yppighet och öf.
verflöd samt anskaffande af Guld och Silfvqr å
Den 2/j Januarii. 261
Uniformer, jemte yttrande uti sistnämnde ämne
af Friherre Björnstjerna, Magnus. Ut Supra,
Föredrogså nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den i5
och 20 dennes på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen:
1:0 Från Lagutskottet af den 16 sistledrie
December, angående Riksens Ständers
Justi tiasOmhudsmans EmbetsBerättelser för den
sedan sista Riksmöte förflutne tid.
2:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om uppförande afen Minnesvård öfver
Svea Rikes utkorade KronPrins, Carl August,
på Qvidinge Hed i Skåne.
3:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om eftergift af en Statens fordran i afledne
Landshöfdingen V011 Echstedts Sterbhus,
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkänna
gaf att Friherre Wrangel, Henning, den 5
dennes förmiddagen till Protocollet förbehållit
sig, alt, efter erhållne nödiga upplysningar, huruvida
LandtbruksAcademiens CentralYerkstad
uppfyllde sitt ändamål eller icke, få i sednare
262
Den Januarii.
fallet äga öppen rätt. alt sina tankar i detta ämne
utveckla, hvilket förbehåll ej mindre sistnämde
dag än den 10 dennes förmiddagen blifvit
lagdt på bordet.
Då Herr Grefven och Landt Mar skalken
härefter uppropade Friherre Wrangel, Henning,
uppläste bemälte Friherre följande:
I saknad af de upplysningar, som fordrades
för att utveckla mina tankar,rörande LandtbruksAcademeins
CentralYerkstad, har jag ej
förr än nu kunnat vidröra detta ämne. Af de
underrättelser jag kunnat inhämta, äger mig
veterligen LandtbruksAcademien ingen annan
fond än den som Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
i Nåder lemnat, hvarföre det egenteligen
ej tillhör Riksens Ständer, att härom ventilera;
men i den öfvertygelsen af Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen lemnat dessa penningar för
att vinna ett för Landtbruket gagneligt ändamål,
torde det tillåtas mig anföra några skäl,
till den tvekan man har, att LandtbruksAcademien,
men i synnerhet dess CentralYerkstad,
ej uppfyller sin bestämmelse.
Ändamålet med en LandtbruksAcademie
är att sprida ljus bland alla Classer Jordbrukare:
Huruvida delta är vunnit, genom de Anajer
och Skrifter, som äro utgifna af Academien,
tillhör ej mig att bestämma, då inom detta
Stånd finnes så mångå mer upplysta Personer,
men min enskilta tanka är, alt en suiverad Afhandling,
örn de på fleras erfarenhet grundade
Den 24 Januarii.
263
Facta, om så väl jordens behandlingssätt som
Ladugårdsskötsel och organisation af de administrativa
delarna af större och mindre Egendommar,
skulle mera väcka den activa Ländthusliållarens
uppmärksamhet, än de bitar, som i
Annalerna nu finnas och hvilka med hvarandra
äga ingen gemenskap: Hvad skulle icke en sådan
LandtbruksCours kunna verka för gagneliga
följder, och för att complettcra den kunde'
roan af de enskiltas Skrifter upptaga hvad
som deri synes förtjena en plats, då dertill kommer
berättelsen från Diverse HushållsSällskaper
, hvilka äfven kunna tjena till mycken upplysning.
Och för att göra ett helt af allt detta,
synes mig LandtbrnksAcademien kunna låta
ett par kunniga män resa ikring i Landet,
för att i sammanhang uppgöra en Statistisk
berättelse om Riket. Min mening är att i mohn
som denna Course blef satt i Systeme borde
föreläsningen hållas vissa tider och dagar, då
först kan den anses för en Academie, hvars
följder skulle snart verka till allmänt väl, ty
nu mera kan Landtmanna-yrket behandlas vettenskapligt,
likasom med alla andra Vettenskaper,
och den Principen anses för oändeligen
falsk, att det gör tillfyllest att blott som en
mechanisk vana plöja,så och skörda, nej! Landtbrukarens
åsigter fordra långt större omfattning
än den mindre kunnige förmodar.
Förledd af ämnet har jag kanske för vidlyftigt
upprepat hvad jag önskar i och för det
Vettenskapliga af Landtbruket,—nu återstår
att undersöka LandtbruksAcademiens Central
-
264
Den 24 Januaria
Verkstads närvarande skick, hvilket beklagligen
är — lysande illa gjorde Redskap, så dyra,
att Hemmansdelar Jordras för alt lösa dem, kail
otnöjeligen förleda den mindre förmögnc Landtmännen
att förskaffa sig Instrumenter, som endast
påskynda hans kanske förut af Pålagor
och Brån vins-förhud tryckta Jordbruk, att snart
bortgå under Klubban och Ägaren sjelf att hvila
sig efter mödorna på Gäldstugan,
Enligt min öfvertygelse fordras, för att
så mycket som möjligt förekomma klander,
följande;
1:0 Bör ej tillåtas det i LandtbruksAcademiens
Verkstäder förfärdigas annat än Redskaper,
gagneliga för Åkerbruket; afsättning
felas ej om prisen äro billiga; men nu bållås
de Höga, för att afskräcka en livar, oell derigenom
befordra alla andra slags beställningar
och Entrepcnader.
2:0 Svårigheten att för någorlunda godt
pris få Handtverkare i Stockholm, gifver mig
anledning att föreslå det Verkstäderna skulle
förflyttas in i Landet, men RedskapsMagazinet
finnas här i Slockholm, alltid fullt, enligt
en viss fastställd plan af olika slags Redskaper
och i samma mohn som försäljning sker bör
genast bristerne fyllas från Vei'kstäderne.
Bestämda priser utsättas å alla Redskaper,
hvilken beräkning fotar sig på rigti.ga grunder
och ej af slumpen sammansätta.
Den 34 Januarii,
265
En Landtbrukare, sorn ej uti Materialiers
ålgång och Handtverks-dagsverkens qvantum
för hvarje lios sig brukéliga verktyg äger kunskap,
bör ej få bära namn af Landtbrukare,
ännu mer bör af dem, som äro våra Lärmästare
förväntas denna kunskap och en dylik Taxa
uppgöras, hvarefter för hvarje år prisen utScilla
5?
Sorn Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
af enskilte medel anslagit Fonden för LandtbruksAcademien,
äga Riksens Ständer visserligen
ingen rättighet,, att om dess Redogörelse
förordna; men då en sådan Redogörelse i anseende
till de skäl jag ofvan anfördt, vore
mycket upplysande och nyttig, hemställer jag,
om icke Riksens Ständer kunde i underdånighet
anhålla att en sådan Redogörelse, på sätt
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen kunde i Nåder
finna för godt, blefve af vissa utsedde Personer
atiställd, och lämnad till Allmänhetens
kunskap. Må man ej föreställa sig, att jag genom
dessa anmärkningar velat klandra Landtbr
u ksAcademiens Styrelses åtgärder: Om dess
afsigter än äro goda, kan dock vid verkställigheten
sådana steg tagas, sorn ej äro förenliga
med den åsyftade allmänna, önskan.
Om Ridderskapét och Adeln gör afseende
på hvad jag här anfört, anhåller jag att
detta mitt Memorial måtte till OeconomiajUtskottet
blifva remitlcradt.
JHcit von Schulzenheimj Davida den äldre:
266
Den 24 Januarii.
Den af Herr Baron Wrangel väckta Motion
om ett önskadt mera gagn af Kongl. LandtbruksAcademien,
måste härleda sig ifrån dess
berömliga nit för Landthushållningens förkofran;
men härvid bör ihågkommas, att nämnde
Academie ej är ett Rikets Ständers Verk, och
icke heller njutit något understöd, mycket
mindre sin Fond af allmänna Medel, utan är
en stiftelse med Kongl. Majrts Sanction, upprättad
af Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
och som äger både sin upprinnelse och sjelfbestånd
ifrån denne aldrig nog vördade Herres
omsorg och liberalitet. Detta Institut är
icke ett Universitet, hvarvid Föreläsningar hållas,
eller större Lärdomsafhandlingar utarbetas,
utan hvarvid, mera i likhet med Kongl.
VeltenskapsAcademien, insände Rön och Prisskrifter
emottagas, och de gillade Afhandlingar
jemte flere till Allmänna Hushållningens befordran
vidtagne Författningar, uti Kongl. Academiens
årligen utkommande Annaler införas. Jag
finnér således icke, huru möjligen Kongl. LandtbruksAcademien
af Rikets Ständer instrueras
kan, eller det väckta målet till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns öfverläggning upptagas,
mycket mindre till något Utskott som hellst,
remitteras må.
Friherre TVrangel, Henning: Jag har icke
ingått i någon pröfning af LandtbruksAcademiens
åtgärder i allmänhet, utan hvad det
vettenskapliga angår yttrat mina enskildta tankar
och endast fästat mig vid dess CentralVerkstad,
samt Redogörelsen af dess Medel. Hvad
Den 24 Januarii. 2(>7
jag nyss föreslagit, har jag dessutom anhållit,
måtte såsom ett Önskningsmål i underdånighet
framföras till Hans Kongl, Höghet KronPrinseu,
som sedermera i anledning deraf, torde
täckas vidtaga det beslut Han finnér för det
Allmänna nyttigast.
Herr Grefven och Landt Marskalken, hemställde,
att de af Friherre Wrangel och Herr
von Schulzenheim nu afgifne Anföranden måtte
till Allmänna besvärs- och OeconomieUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den 17
dennes afgifne, samt den 20 i samma Månad
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
Anmärkningar vid Utskottets den 24 sistledne
December rneddelte Betänkande, om restitution
af RegeringsRådet von Schewens Arfvingars
fordran.
Herr Hejkenskjöld j Carl Fredric: uppläste
följande;
Jag skulle icke våga borttaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid med anmärkningar
vid ett så obetydligt Mål, som detta,
om jag icke befarade att det beslut Riksens
Höglofl. Ständer häruti nu fatta mojeligen
kunde i framliden tjena till Prejudikat vid
afgörande af mera betydlige Mål af dylik be
-
268
Den 24 Januarii.
skaffenhet, cn farhåga så mypket mera grundad,
sorn StatsUtskottet sjelf såsom skäl i
sitt Utlåtande antagit och åberopat den vid
j8i5 års Riksdag följde Principe. Af sådan anledning
tager jag mig friheten härå fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. 1812
års Författning, hvars Hufvudändamål är att
erhålla ordning i RiksStatens utgifter, föreskrifver
hvad dervid bör iakttagas af dem, som
tro sig äga något att af Staten fordra, med
stadgande att sådant hör ske innan den 1 Julii
året efter det, för hvilket utgiften blifvit bestämd,
vid den påföljd att vid underlåtande
deraf, all fråga om betalning anses förfallen
in till dess Riksens Ständer sammankommit och
efter inhämtad upplysning om Fordringens beskaffenhet
pröfva t huruvida till dess godtgörande
något serskilt anslag må Be vill jas; men,
efter min tanka, följer ingalunda deraf, att en
sådan fordran, ehuru af Kongl. Maj:t i Nåder
till Riksens Ständer Öfverlemnad, absolut af
dem skall godkännas och betalas, utan ankommer
af deras omdöme hvad som gifvit anledning
till försummelsen och huruvida skäl finnas
af don beskaffenhet, att de kunna gifva
laglig och behörig anledning lill fordrans godkännande.
Med tillämpning af detta begrepp
om Författningens Esprit till nu ifrågavarande
sak, kan jag för min del icke erkänna framlidne
RegeringsRådet von Schewens Sterbhusntredare
någon rätt till ersättning af den Pension,
som han utan någon laglig utsägt underlåtit
att i behörig ordning uttaga. Jag medgif.
ver, att RegeringsRådet von Schewens Dispo
-
Den 24 Januarii.
269
sition af sin förmögenhet till Barmhertighetsverk
är vacker, men kan icke anse det höra
verka, vid afgörande af denna fråga till Statens
synbara förlust.
Det är rätteligen fräta de grunder, hvarifrån
en fordran sig härleder, sorn anledningen
bör hämtas till dess gillande elier förkastande;
och i närvarande fall finnér jag icke något så
giltigt skäl anfört, som ursäktar den af aflidne
RegeringsRådet von Schewens underlåtenhet,
att i rätter tid uttaga sin fordran.
Rikets Ständer äro församlade för att bevaka
det Allmännas rätt och för att stadga
ordning och säkerhet i Rikets PenningeVerk.
För detta ändamål är nödigt att nya Anslag endast
beviljas för ändamål af väséndtelig nytta
eller uppenbar rättvisa och billighet. Till vinnande
häraf är nödigt att gifne Författningar
hållas i helgd, och att, då fråga är om undantag
vid tillämpningen, sådana grunder .stadgas,
att Författningens ändamål vinnes och att Undantagen
ej kullkasta Regien; men denna är,
att i allmänhet en viss Prasscriptionstid skall
varda gifven för de Fordringar, som kunna af
StatsYerket erkännas, och att, när denna är
öfverskriden, endast Riksens Ständer må äga
att återskänka en sålunda förlorad rättighet.
Detta stadgande grundar sig på Riksens Ständers
Beskattningsrätt och afsigten är onekeligen,
att undantagen skulle blifva få och endast äga
rum för sådane fall, då Fordringsägaren utan
sitt eget förvållande blifvit sin talan förlustig.
270 Den 24 Januarii.
Utan att en sådan grund stadgas och iakttages
upphör hela ändamålet af Författningen,
oell för det nöjet att göra Nådebevisningär,
skola Riksens Ständer med tiden finnas hafva
ådragit sig ökade bördor; — Det är för att,
undvika detta, det är för att göra Författningens
tillämpning enlig med dess Esprit, och
för att i detta afseende stadga grunder, hvilka
må tjena till ledning för kommande StatsUlskptt,
som jag, utan att för öfrigt äga någon
kännedom af von Schewens Sterbhus eller de
Barrnhertighets-inrättningar, hvartill han donerat
sin betydliga förmögenhet, ej kan annat än
anse den hjelp, som skulle dessa sednare tillkomma,
vara obehörig, då den skedde på Statens
bekostnad, och emot en grundsats, hvars
åsidosättande i framtiden, skulle kunna för Staten
medföra en skadelig påföljd, då den tillintetgjorde
Författningens ädamål och verkan,
och det är i följe häraf, som jag tror mig böra
tillstyrka afslag på StatsUtskottets Betänkande
och att von Schewens Sterbhus må förklaras
oberättigadt att utbekomma den af honom
under dess lifstid outtagne Pension, hvilket
Hög välborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
samt Höglofl. Ridderskapet och
Adelns upplyste ompröfvande, ödmjukast underkastas.
Herr PåhlmanOtto Fredric: Som jag
icke tror mig böra bysa någon annan tanka nu
än den jag förut framställdt i StatsUlskotlet,
torde mig tillåtas förklara, att, ehuru Riksens
Ständer otvifvelaktig! äga rättighet att afslå den
Den 24 Januarii. 271
af aflidne BegeringsRådet von Schewens Sterbhus
sökte Restitution, anser jag likväl för min
del att, sedan frågan, på grund af 1812 års
Författning, Blifvit af Kongl. Maj:t till Riksens
Ständer öfverlemnad, bör man icke till StatsYerkets
förmon begagna en Persons uraktlåtenhet,
att inom behörig tid uttaga sin Pension.
Här förete sig derjemte de omständigheter,
att aflidne RegeringsRådet von Schewen, som
uppnått en hög ålder, troligen icke hade sig
bekant det äfventyr, som blifvit fästadt vid
underlåtit uttagande af Fordringar hos Statsverket,
äfvensom att han anslagit hela dess
efterlemnade qvarlåtenskap till fromma Stiftelser;
af hvilka anledningar StatsUtskottet hemställt,
att ifrågavarande fordran måtte till hans
Sterbhus utbetalas, och hvarå jag får utbedja
misr Herr Grefvens och LandtMarskalkens
o
Proposition.
Grefve Mörner j Adolph Göran: Jag vill
visserligen icke klandra StatsUtskottets beslut,
i svnnerhet då ifrågavarande Summa är min„dre
hetydelig; men jag får endast anmärka, att
ändamålet med den af StatsUtskottet åberopade
1812 års Författning är, att kunna med säkerhet
beräkna StatsVerkets tillgångar. Jag
tror att hvar och en, som icke är frånvarande
eller af laga förfall hindrad, icke har skäl
att underlåta begagna de medel, som af Statsverket
kunna honom tillkomma, så vida han
ej anser sig kunna umbära dem, och i sådant
fall är ingenting billigare än att en sådan besparing
kommer Statsverket till godo. Då
272
Den 24 Jaiiuarii.
underdånig ansökning om Restitution i sådana
fall göres, kan Kongl, Maj:t icke vägra Remiss
deraf till Riksens Ständer; men om Riksens
Ständer alltid skulle ovillkorligen bifalla
dylika ansökningar, kunde missbruk och rubbning
i StätsVerkets påräknade tillgångar, lätteligen
inträffa, om flere Personer, hvilka af
en eller annan orsak försummat uttaga deras
Pensioner, på en gång anmälte sig till deras
utbekommande. Jag känner väl, att Riksens
Ständer tillförene med välvilja bifallit åtskilliga
ansökningarom Restitution, men dessa ansökningar
angingo blott sådana Personer, hvilka
varit frånvarande, utkommenderade i krig,
och således af Laga förfall hindrade att deras
rätt bevaka. Då aflidne RegeringsRådet von
Schewen var en förmögen man, och icke sjelf
i lifstiden sökt någon Restitution, utan endast
hans Sterbhus nu derom väckt fråga, och då
de Inrättningar, åt hvilka han disponerat sin
efteriemnade förmögenhet, icke vinna någon
serdeles betydelig tillgång, genom utbekommandet
af ifrågavarande Summa, så anser jag
för Principens och Prejudikatets skuld, mig böra
för min del afstyrka den sökte Restitutionen
samt i anledning deraf anhålla, att Betänkande
måtte afslås. .
Herr Grefven och Landt Marskalken framställde
Proposition tili bifall af StatsUlskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den 34 Januarii.
273
Herr Anckar,sparre, Ingemar August: Den'
sora ej uttager sin Pension, tyckes ej Vara i
tellof deraf, oell jag anser det vara emot Pensionslnrättningens
Esprit, att någon, som ej
behöfver Pension, är deraf i åtnjutande, på
hvilken grund jag yrkar afslag å Betänkandet.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde
om Ridderskäpet och Adelil behagade
afslå Betänkandet; hvilket bifölls.
Högloft Ridderskäpet och Adeln åtskiljdes
klockan £ till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocoHi
O. J. Lagerheim
Lördagen den H Januarii.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets den >7 dennes afgifne, och
den i5 i samma månad på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af åtskillige hos Högloflige
Ridderskäpet och Adeln, samt Välloflige
Kidd. 0. Ad. Prat. II B. 2 Aid. ' 35, 36
m
Ben 2 4 Januarii.
BorgareStåndets gjorde anmärkningar vid Utskottets
den 20 sistledne December aflåtne Betänkande
i den frän sarateliga RiksStånden till
Utskottets handläggning öfverlemnade fråga, om
fortfarande eller inställning af den fria llusbeliofs-B.
r än vinsbränningen.
Friherre Fockj Berndt JVilhelnij uppläste
följande:
Vördsamt Memorial!
Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskotts sednare Betänkande,
i anledning af de från RiksStånden
återremitterade Memorialer rörande Husbebofs-Bränvinsbränningen
och dermed gemenskap
ägande ämnen, har slutat sig med en
hemställan till Rikets Ilögloflige Ständer om
den fria Bränvinsbränningens fortfarande och
uttryckeligt afstyrkande från hvarje åtgärd,
som kunde hafva dess inställelse till föremål.
Ämnet kan ses utur serskildte synpuncter:
frågan är nu att finna den rätta. Mankan
betrakta hvarje enskildt Medborgares vinning,
genom den Bränvinstillverkning, han är i tillfälle
att åstadkomma, och godkänna denna vinst
såsom en loflig Industrie; man kan ock låta
alla dessa individuella intressen sammansmälta
i étt helt, och se blott det Allmännas gagn
och behof; Resultatet skall icke blifva detsamma.
Bränvihsbränningen är väl en fri fabri
-
Den 24 Januarii.
275
cation; men den rörer alla Medborgares rätt,
oell alla kunna deruti icke taga del. Den är
ännu, och måste kanske alltid vara ett Monopolium
i den beslutna Hemmansägarens och
några Statsboerk hand. Ofelbart välja Rikets
Ständer den sednare synpuncten, se förbi privata
interessen, ehuru många de än må vara,
och rigta deras omtanka på det Allmännas fördel,
alfvarligt tillseende att den må vinnas,
äfven i fall den icke skulle erhållas annorlunda,
än derigenom att i valet emellan 2:ne onila
ting, det mindre föredrogs för det större.
Utskottet yttrar förra gängen:
1:0 Att täta ombyten af Oeconomiska Författningar_,
skada ÅkerbruketjCulturen och Näringarna.
Satsen är i visst afseende sann, men
sjelfva begreppet om Oeconomisk Författning
innebär, att den måste kunna rätta sig efter
Culturens framsteg, och således förändras, enär
den finnes olämpelig. Om behofvet kräfver
täta förändringar i Oeconomiska Stadganden,
så bevises derigenom visserligen ett vacklande
Husbållssystem, och att föreskrifterne antingen
icke varit byggde på den visshet, som
är erfarenhetens frugt, eller1 ock, att man vid
deras stiftande sedt mångas, men ej allas, icke
en gång de flestes interessen; men onekeligen
in trä lfa många sådana förhållanden, dem
den högsta menskliga vishet ej kan förutse,
och då det skulle befinnas i högsta grad olyckligt
för ett Land att äga oföränderliga Oeconomiska
stadgar.
Den 34 Januari!.
3:0 Att Spanmälspriserne icke alltid nedsättas
af förbud emot B ränvinsbr ämling. Derå
får svaras: Att då Jordbruket är Sveriges ModerNäring
och det yrke, som nu upprätthåller
Staten, och sorn en gång lossar från sina
tunga band, skall göra Statens välstånd;
hvilken kan då önska att Jordbrukets producter
skola falla uti vanvärde, eller skäligen
missunna dess Idkare en billig vinst. — De
flestes, ja! alla Medborgares, både i Släder
och på Landet, sanna väl, fordrar att Jordbruket
gynnas i naturlig ordning; ty i annat
fall skulle ju den källa uttorka, som gifver lif
åt våra öfriga Yrken. Här är således mindre
fråga om att nedsätta priserne, är att bespara
sjelfva Spanmålen och dymedelst förekomma
nöd och brist jemte deras oskiljaktiga följder;
Ocker och Brott af alla slag.
3:o Att införsel af Utländsk Säd icke skulle
ökas vid fort farande fri Bi' anvin sbränn ing,
åtminstone ej i större mohnj än som af det i
motsatt händelse införskrifna Bränvin rikeligen
skulle fyllas. Jag får dervid anmärka, att
hvarje inforskrifven Utländsk tunna Säd, är Riksförlust,
och hvarje deremot svarande Bränvin»
qvantitet, en ännu större. Ändamålet med ett
temporairt Bränvinsbrännings-förbucl, är ej att
betaga Nationen en blott vid öfverflödigt bruk
förstörande, genom vanan och kanske för vårt
Climat passande njutning, utan endast med
hvad nyss är anmärkt, att spara våra Sädesförråder,
för det ännu angelägnare Brödet, och
det för en framlid, öfver hvilken vi icke kunna
Den 24 Januarii.
277
disponera. Bran vins-i införskrifning till större
Qvantiteter, bör dessutom icke kunna komma
att äga rum, såsom förbuden, och då dessutom
otvifvelaktig! är, att Bränvin redan finnes
i Landet till öfverflödig myckenhet, efter en
nu i lång tid utöfvad fri Bränning.
4:o Att ett temporairt Bränvinsförbud,
hvarken verkar på Nationens Moralite eller
det öfverdrifna begäret till njutning. Delta
medgifves; likväl står den urgamla satsen fast,
att tillfället gör brottet.
Utskottets sednaste Utlåtande inskränker
sig till besvarande af fyra framställde Ilufvudjrågor.
I möjligaste korthet anhåller jag
vördsammast om Högloflige Ridderskapets och
Adelns tålamod att dem besvara.
Den af Utskottet åberopade omständighet,
att åtskillige Provincer hafva Spannmål att aflåta,
gör nödvändigt alt förekomma det icke
alla inhemska tillgångar uppgå i Bränvin, innan
den tid inträffar, då Communicationen kan
öppnas, emellan Skånska, Blekinge, Halländska
och Norrländska Ilamnarne, samt öfriga
puncter af våra vidsträckta Hafskuster. Det
är i högsta grad lyckligt för Oss om, i nödens
stund, vi kunna påräkna dessa egna förråder;
men den som tror att de kunna påräknas
längej om icke särskildte omständigheter
tvingas lill deras förvaring, känner illa Landtbrukarens
många penningebehof,
278
Den 24 Januarii.
Det torde mig tillåtas yttra, att Utskottet,
efter min tanka, kanske med för mycken
säkerhet byggt deruppå, att Bran vinsbränningen
skulle med klokhet bedrifvas, om den finge
fortfara utan inskränkning. Den sanna klokheten
bör visa sig i en, till efterföljd förbindande
Lag: Uti ett rättvist jemkande af det
gemensamma Fosterlandets serskildta delars olika
kraf. Åt slumpen må vi icke öfverlemna
pss, och i hvad mohn skulle icke detta likväl
ske, om vi, saknande fullkomlig kännedom af
närvarande och åtminstone af, under loppet
af vintern och våren, kommande behofver,
skulle i anseende till möjliga tillgångar rätta
oss efter den allmänna rösten; och antaga,
att ökad. tillgäng pä Brödföda af de stridare
Sädesslagen, bör blifva en följd af Bränvinsbränningens
fortsättning. Hvad år 1812 skedde,
hörer egentligen icke till saken, ty endast
och allenast det närvarande förhållandet bör
skärskådas; och örn än en mängd Landthushållare
tillverka Bränvin af Potaloes, så dristar
jag likväl med trygghet påstå, att, deras
antal förhåller sig till de öfrige, hvilka bedrifva
Bränningen af Hvete, Båg, och Korn såsom
1 till i5.
Rikets Ständer bindas icke heller af de
i ämnet år ^8i5 tagne Beslut. Då, sorn nu,
var allmänt väl föremålet för deras bestämmelser
om Bran vinsbränningen; men vore val
dessa år i8i5 så ofelbara, att deickeåri8i8
kunna gifva vika för en bättre af tillfällighetens
kraf påkallad öfvertygelse. Svaret faller
Den 24 Januarii.
279
af sig sjelf. Det som efter min tanka bör och
måste undersökas, är, hvilken nytta har den,
snart sagt oinskränkta Bränvinsbränningen tillskyndat
Svenska Folket och Sederna; hvilken
förmån skall dess fortfarande medföra i denna
Conjunctur. I sednare hänseendet kan väl
med trygghet svaras: Ingen förmän, idel Förlust
j Nöd och Brott. Den trösten att Utländsk
Spannmål under förflutne missväxtår, blifvit
införd till större belopp, än hvad nu synes
komma att behöfvas; hvad båtar den väl, om
den ock vore mera, än ett inbillningens, foster.
Skall det fria från Sjelfsländiga Sverige alltid
vara fördömdt att bära Utländska Spann målsHandlares
bojor, eller skola vi, efter fullbordad
Sädesförädling äta Barkbröd till vårt myckna
Bränvin, eller månne ej vår Statshusliållningsgrundsats
bör vara, att bero af oss sjelfva,
i anseende till våra behof, hvilket alla Sveriges
Konungar ifrån urminnes tider åsyftat.
Vilja vi med alfvar undgå att se våra ExportArtiklars
värde uppslukat af en aldrig hvilande
Spannmålsimport, så måste vi nödvändigt
besluta att förneka oss Bränvin, när vi
sakna bröd,
I den händelse några af de anförde skäl,
så väl i afseende på mindre god äring, som
rådande behofver m. m. icke skulle finnas öfvertygande,
bör jag till mitt stöd åberopa den
ovedersägeliga sanning, att under 1816 års Rågsådd,
uti flere Provincer inträffade så starkt
och långvarigt regn, alt kanske nära f:del af
280
Den 24 Januarii.
dcu Jord, som för Rågproduetionen vanligen
begagnas, Lief osådd; att 1816 års Vårsäd var
otjenlig tili utsäde, och att sålunda Resultatet
af 1817 års Skörd blef vida mindre gynnsamt
än man förmodadt. Att nästan alla, både allmänna
och enskildfa Förråder, vid sista skördetid
vore uttömde, och Magazinslnrättningens
tillgångar så anlitade, att nära 140,000 Tunnor
‘Säd och i5o,ooo Lispund Mjöl och Bröd
derifrån måst utgå till undsättning; att Magazinslnrätlningens
Capitaler, till deras största
belopp, äro fästade, genom deras utborgning,
så att ingen betydligare Spannmåls-upphandling
kan af Direclionen bedrifvas, om ock tillfälle
dertill yppade sig, att Inrättningen icke
kan påräkna någon stor tillgång af Kronans
Afrad-och TiondeSpannmål, emedan Directiolien
måst tillåta dess lösande med Penningar i
de fleste Orter, hvadan den ock ser sig alldeles
urståndsatt att kunna fylla alla, nu redan kända
Undsättnings-reqvisitionerne. Att Rikets Geographiska
läge förbjuder, att af Öfverskotten i
de åberopade 8 Provincer, hämta all den hastiga
hjelp, sorn de öfrige nu redan, och ännu
mera framdeles behöfva, och att sluteligen sjelfva
Hufvudstaden, med omkring 70,000 Innevånare,
då den vanliga Spannmåls-införseln, om
ej afstadnat, åtminstone minskas, äfven ej bör
sakna hjelp i nödens stund.
Då för öfrigt Höglofl. Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottet, i afseende på de reqvirerade
Undsältnings-belpppen, icke ansett
sig kunna eller böra vederlägga Allmänna Ma
-
Den 24 Januarii.
281
gazinsDireetioneii, på officiella meddelanden
grundade, och i redligaste afsigt framförde uppgifter,
torde dock med likgiltighet icke höra
hetraktas den sannolika nödvändigheten, att
denna erforderliga UndsättningsSpannmål skall
på Utländska Orter upphandlas, kanske för
flere Millioner R:dr; månne icke uti beräkning
hör komma vådan härigenom för Rikets
* Financer, aft för framtiden bestämma, såsom
grundsats, en dylik Hushållning! — Man har
funnit obetydlig den omständighet, att en Veckas
Spannmåls-förråd komme, efter Utskottets
Uträkning, att brista för hela Riket, eller,
med andra Ord, att mera än 100,000 Medborgare
måste sakna Bröd för Ett halft år!
Individuelle kännedomen om Sädesafkastningen
i en och annan Landsort, upplyser icke: att
dermed höra förbindas generelle Calculer, oell
desse, i sammanhang med de Resultater, som
vinnas efter verkställd ut tröskning, således icke
med afseende på Landsliöfdingarnes sä kallade
ArsväxtBerättelser och deraf följande Allmänna
MagazinsDirectionens, till Kongl. Majit
ingifna, vanliga underdåniga RapportSammandrag,
men deremot igenom dageligen ifrån Länen
inkommande VeckoRapporter, t. ex. ifrån
Uddevalla af den 5 Januarii, som upptager
Rågen till 20 R:dr RgsSedlar, och icke 12 R:dr.
Då, på de fleste ställen , efter verkställd tröskning,
det bekräftas, att brist i många Orter
är för hand, och att förmodade Öfverskott nu
redan knappast förslå att jemna de andras behof,
än mindre att undsätta -Jldelar af de Jordbrukare,
som innan nästa Skörd behöfva köpa
282
Den 24 Januarii.
Spannmål till Brödfödan; så borde omtankan
fästas på det helas Interesse, hvarmed ej torde
vara förenligt eller Riksgagneligt, att lemna
Brån vinsbränningen i ostörd ro, och hvarje
Hemmansägande Medborgare, ett Privilegium
att med oqvalt samvete, till Bränvin och Drank
consumera, hvad behöfvande Landsmän, Närings-
och Bruksidkare samt Stadsboer i de
fleste delar af Pöket, hoppas blifva af Fosterlandskänsla
och Broderlig kärlek, lemnadt, den
hungrige till Bröd, emot skälig betalning.
Under dessa omständigheter gifvas blott
tvenne Alternativer: Deteria, att genom Bränvinsbränningens
inställande, på någon viss tid,
minska SpannmålsConsumlion, och det andra:
Att låta Bran vinsbränningen vara ostörd, men
deremot öppna Hamnarne för Utländska Skeppsladdningar
af Spannmål, till ersättning för den
vi förslöst och uppbrändt. — Tvekar man i
valet, så frågar jag tryggt: Kan det för den
som fäster sin blick på det helas Interesse, finnas
vara Riksgagneligt, eller ens billigt, att
under sådana omständigheter lemna Bränvinsbränningen
till en trafiquerande Näring? — För
öfrigt instämmer jag fullkomligen med Allmänna
Besvärs- och Oeconoinieötskottet, deruti,
att ett möjeligast skyndsamt Beslut i detta vigtiga
Ärende, är högst nödvändigt, äfven i afseende
på, framtida inskränkning. Att Ridderskapet
och Adeln, såsom det första Stånd, örn
ock med egna uppoffringar, vid beslutet af
delta högt vigtiga Mål, lia det Allmännas val
Den 34 Januarii.
285
till föremål, derom är hela den öfriga delen
af Nationen försäkrade.
Herr Skjöldebrandj Pehr Eric _, anförde
skrifteligen:
Med fullkomligt erkännande, att, säkert
inga andra Moliver, än öfver tygelsen, varit ledare
vid Allmänna Besvärs- och OeconbmieUtskottets
Öfverläggningar och afgifne Betänkande,
och, med enskildt högaktning för flere
Dess Ledamöter, kan jag likväl, så väl i afseende
på de af dem yttrade Principers användbarhet,
som åtskillige Uppgifter och SlutsaLser
icke tillerkänna dem en ofelbarhet, som
icke är Menniskoförståndets lott.
HÖgloflige Ridderskapet och Adeln torde
gunstigt tillåta mig underställa deras upplysta
pröfning mina egna Principer i detta, vid våra
Riksmöten, så ofta omtvistade ämne, innan jag
vågar företaga mig att fästa deras uppmärksamhet
pä de misstag, jag tror Utskottets Betänkande
innehålla.
Då jag, lika med hvarje, för sitt Fädernesland
och Mensklighetens nitälskande Medborgare,
känner och beklagar Bränvinets mångfalldiga
förstörande verkningar, på Svenska Folkets
Moralité och Physique, anser jag likväl
frugtlöse alla de försök, man hädanefter må
företaga sig att kullkasta den, med allmänna
vanan och smaken förenade Öfvertygelse!! alt,
Bränvin, om i en mognad ålder måttligt för
-
284
Den 24 Januarii.
lärd, icke skadar i anseende på Glimatet anses
vara elt behof.
Jag känner och erkänner äfven att NäringsFriheten
i allmänhet äro af stor nytta för
ett Land, och att, sjelfva BränvinsbränningsFriheten
och den vinst detta slags förädlande
af Jordens Producter gifvit, i sednare åren bidragit
till Jordbrukets tillväxt; men obestridelig
blir dock den grundsats att, sådan NäringsFrihet,
som kan urarta till för allmänt och
enskildt väl förderflige följder, bör till afvändande
deraf, vara underkastad nödiga gränsor.
Då tillika det är mig bekant att en del
af Rikets Södra Provincer, icke allenast vanligen
skörda Sädesförråder, vida öfver Brödbehofvet,
utan äfven i följd af Åkerjordens beskaffenhet
och cn något förlängd Sommar, kunna
påräkna rika Skördar af Jordfrugter, hvilka ofta
äro sveksamme på de Norra Provincernas
TrädesJord, erkänner jag äfven, att, i sjelfva
bestridandet af rättigheten att förädla egna Producter,
ligger en slags naturlig orättvisa, och
att det alltid skall blifva svårt utfinna en BränvinsFörfattning,
passande både för den Södra
och Norra delen af Sverige; men till det
stora StatsLrverkets sambanÖsgång och bestånd
hörer, att, vid hotande närvarande eller
framtida faror, den ena Provincen räcker den
andra handen, likasom troligen Rikets Södra
Provincer lära önska, då frågan förekommer
om afhjelpande af den Penninge-förlägenhet,
Disconlernes fall ådragit dem, och, hvaraf
Den 34 Januarii.
285
Rikets Norra Provincer hafva ganska ringa
känning.
Om Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
i dess första Betänkande hade upplyst
verkliga förhållandet af befarad Sädesbrist i flere
Rikets Län och Hufvudstaden, innan öppet
vatten och möjlig tillförsel, bör man icke tvifla
att ju samtelige RiksStånden skulle erkändt be~
hofvet utaf inställelsen af Bränvinsbränningen
och sjelfva de från Sädesrikare Orter komne
Representanter skulle troligen funnits bered villige
till en Patriotisk uppoffring af enskilt vinst,
för nödställdte Sambällsbröders frälsning.
Jag medgifver visserligen att Utskottet kunnat
något förvilla sig af den, detsamma tillställde
Kongl. Allmänna MagazinsDirectionens
vanligen till Konungen afgifne Höstberättelse;
men i Utskottet saknas icke Ledamöter, sora
kunnat upplysa att MagazinsDirectionens den
10 November till Konungen ingifne underdåniga
Berättelse, grundade sig på successivt från
Landshöfdingarne samlade HöstRapporter, sorn
åter voro grundade på KronoFogdars, ännu tidigare
uppgifter, och hvilka, för innevarande år
borde anses mindre tillförlitelige, då hvarje
Jordbrukare erfarit ett sednare bedröfligen oväntat
och från alla Landsorter intygat Resultat;
nemi., att Höstsäden som i de fleste orter gaf ett
lofvande utseende och vid inbergningen ett rikt
Skyltai, efter aftröskningen gifvit minst f:del
och i flere orter hälften mindre, än hvad man
i vanliga år erhållit. Den uppgift Utskottet
286
Den 34 Januarii.
antagit att, blott 9 Län behöfde undsättning oc:b
bela undsättnings-behofvet skulle utgöra blott
120.000 T:r, är således på det högsta felaktig,
likasom den uppgiften från Stockholms Län,
om y:de kornet af Råg, troligen härrört af någon
Kronofogdes hösletideii afgifne, på gissning
grundade Rapport, om hvars felaktighet
jag tror flere härvarande Stockholms Läns Jordägare,
lära hafva en bedröflig visshet.
Alt undsättnings-behofvet för de fleste Rikets
Provincer och Hufvudstaden, vid fortsatt
Brån vinsbränning, således öfver all förmodan
skall öfverstiga nu gjorde uppgift, lära de sednare
dels redan från Landsliöfdingarne till MagazinsDirectionen
insände, dels kommande Reqvisitioner
beklagligen bestyrka, hvartill jag såsom
anledning får anföra, att, då, oaktadt uppgifven
missväxt på Råg, som utgör Provincens
förnämsta säd, vid HöstRapportcn, icke
från mig och troligen icke från någon Landshöfding
någon bestämdUndsättningsReqvisition
blifvit gjord, emedan sådant beror på, efter
slutad tröskning och Länets Socknars hörande,
en vida sednare deras anmälan; har jag nu efter
en sådan Länets Innevånares hörande, till
MagazinsDirectionen afgifvit en Reqvisition på
10.000 T:r Råg och 2000 T:r Korn, med lill— -  kännagifven frugtan, att i händelse Bränvinsbränningens
fortfarande, delta troligen blifver
otillräckeligt. Häraf torde lätt kunna bedömrnas,
huru stor missräkning uppkommer på hela
behofvet, men detta hörer icke egentligen
till den fråga, som nu borde besvaras. Ingen
Den a 4 Januarii.
287
Jean från MagazinsDirectionen begära eller förvänta
undsättning, förr än vid blifvande Öppet
vatten, och ehuru den förlidne Sommaren, lemnade
ett bevis, huru lätt, under sjelfva en Segelfri
årstid, medelst misstag oell felaktige åtgärder,
Sädesbrist i ett Sädesköpande Land
kan uppkomma, bör man icke tvifla att ju MagazinsDirectionen
1111 kommer alt fullgöra allt
hvad man har rätt att förvänta. Men frågan var
egenleligen om befarad Sädesbrist innan öppet
vatten och möjlighet af undsättning, och om
denna fara fordrade inställande af Bränvinsbränningen
för någon tid af vintern. Utskottet
har härom sålunda yttrat sig: Härtill må
läggas den gjorda och efter Utskottets öfvertygelse
väl grundade anmärkning att då missväxt
verkligen är för handen hjelpes den ej med inställningen
af fria Husbehof s-bränningen, såsom
endast för ögonblicket ett Paliativ och i sina
följder grundläggande nya missväxter. Då
Utskottet i öfrigt sammansatt af aktningsvärde,
upplyste och Patriotiskt tänkande Män, såväl
vid detta yttrande, som vid betänkandets uppsättande,
tillåtit en snillrik penna alt, på ett
förvillande sätt framställa felaktige uppgifter
och oriktiga slutsatser, byggde på icke alltid
användbare liberale Principer, och då att nyttja
hans egit uttryck, klingande ord och ljudande
fraser föranledt en benägenhet till ett blindt
förtroende till Betänkandets hela innehåll; blir
det en så mycken störrenödvändighetattupplysa
det, likväl, deruti några betydliga misstag finnes.
Då Sverige äger 64,000 Mantal, då jag
283
Ben 24 Januarii.
vill antaga att hälften deraf ännu icke börjat
tillverka Bränvin, och att den öfrige hälften,
eller 3a,ooo Mantal, öfverhufvud tagit icke åverka
mera än en enda T:a Säd i hvarje vecka
och detta således, oberäknat Städerne, i
hvarje vecka medtager 32,oöo T:r Säd eller
andra födoämnen; då hemställer jag till Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, huruvida,
äfven med antagande att vid Bränvinsförbud
alla smärre Lönnbrännerier icke kunna
utrotas, det öfverensstämmer med vanlig och
rimlig slutkonst att Sädesbrist icke skall afhjelpas,
med inställande af alla stora Sädesförstörande
BränvinsFabriquer. Och då man åberopar
att under fordna Bränvinsförbud Sädespriserne
icke fallit, utan tvertom stigit, saknar
detta lika all rimlighet, då hvar och en måste
finna att ökad förstörelse skulle förorsakat ännu
vida högre ökade priser, och torde hända
total brist.
Jag borde väl icke längre uppehålla Högloflig®
Ridderskapets och Adelns tålamod med
ytterligare vederläggning af Utskottets märkvärdiga
Betänkande, men då en 2o-årig erfarenhet
som Jordbrukare och sjelfberättigad Bränvinsbrännare,
med en icke obetydligPannerymd,
bör gifva någon trovärdighet åt mina uppgifter,
är det, både som andras väl vårdande Embetsman
och som en bland Nationens Representanter,
min pligt, att söka upplysa villomeningar.
Vid Utskottets yttrande, att, om inom
* Söder
-
Den 24 Januarii.
289
Södermanland bibehöllos de 10,000 T:r, som
vanligen åt Bergslagen utföras, och, om BränvinsBränningen
icke utsträcktes, emot Naturen
af Husbehofsbränning, skulle man troligen ej
vara i brist af Spannmål detta år» får jag
vördsammast anmärka, att det sednare är just
mitt skäl att bevisa behofret af Inställande och
Författningens fel, men vid det förra skälet nödgas
jag säga, att Utskottet äfven bordt erindra
sig, att, ett sådant bibehållande af de 10,000
T:r icke är verkställbar!, då hvarje Svensk
Jordbrukare äger rätt, att till den som mäst
betalar hans Vara densamma försälja, och att i
alla fall, då Säden icke utskeppas, aflåtandet
från en Landsort fylfer behofvet i en annan; mea
jag kan icke undgå att beklaga det de Ledamöter
af Utskottet, som äro Södermanlands innevånare
så litet känna verkliga och sednare tiders
förändrade förhållandet inom Provincen,
Det gafs eli tid, då Södermanland Verkeligéli
från sig till Bergslagen kunde aflåta 10,000
T:r Säd årligen, men, oagtadt i sednare åren
Jordbruket, der som i flere Orter uppnådt den
förkofran, att vid en måttlig Bränvins-bränning
i Södermanland, i goda år borde kunna
afyttra icke blott 10,000, utan 3o å 4°>00°
T:r Säd, är dock nu, allt sedan den vidt utsträckta
Bränvins-bränningen, verkliga förhållandet,
att, om några vid Länegränsen boende
Possessionater till den högt betalande Bergslagen
kunna afyttra några hundrade Tunnor,
deremot vid södra delen af Länet, hela SkärRidd.
0. Ad, Prot. II B. 2 Afd. 3 7, 38
290
Den 24 Januarii.
gården, Nyköpings och flere Städer, äfven i de
hästa år, alltid säd införes, och ofta till flere
tusende Tunnor.
Sluteligen och då allmänna rösten öfver
hela Landet synes öfverensstämma i öfvertygelsen,
att nu gällande BränvinsFörfattning har
en, till urartande användbar större utsträckning,
än Principen för Näringsfrihet skäligen bordt
lemna den, är det med förundran och smärta
1'ag från det Utskott, som har sig uppdragit att
jereda de beslut, hvaraf den stora Massan af
Nationens lifsbergning beror, hört en önskan,
att den nu existerande Husbehofs-brännings
Författningen må få äga bestånd ett Tiotal af
år, då likväl hvarje Utskottets Ledamot, om
sjelf fattande pennan, med lätthet kunnat uträkna
att Sveriges Hemmansägare och Städer
nu förstöra årligen circa 2 Millioner T:r Säd
eller andra födoämnen till Bränvin, som allt
inom Landet förtäres, och att den så kallade
Husbehofs-brännings-Författningen tillåter
oss, att, så långt vi förmå, få uppgå ända
till i5 Millioner T:r Säd årligen.
Ridderskapets och Adelns rättighet vidtager
nu, att fatta ett afgörande beslut: Man har
deremot invändt, att, sedan nu Bränvinsbränningen,
redan så länge fortfarit, det ej mera
lönar mödanatt densamma inställa, hvilket vill
säga detsamma som att, efter mati under fruktan
för inställelse öfver hela Landet, på dessa veckor
förslöst vägra hundratusende Tunnor Säd} mera
än vanligt j lönar det icke mödan attj för åter
-
Den a 4 Januarii.
291
stående 3 it 4 Månader, innan undsättning sjöledes
kan erhållas, för de med brist hotande Orter ,
frälsa det lilla förråd affödoämnen, sorn finnes
öfrige: Ettså beskaffadt inkast måste icke inför
detta upplystaRiksStånd behöfva vederläggning:
Man har äfven invändt, att, det vore likgiltigt
hvad beslut Ridderskapet och Adeln tager, då
a:ne Stånd och deribland det Vördiga PresteStåndet
redan beslutit Bränvins-biänningens
oafbrutna fortsättande; men a:o ehvad kraft ett
Ridderskapet och Adelns beslut kunde komma att
äga, vågar jag dock tro att, vid dess fattande,
Högloft. Ridderskapet och Adeln icke lärer förgäta,
att, då allmänna öfvertygelsen vitsordar,
att de fleste stora Bränvinsbränningslnrättningar
äro i deras ägo, följakteligen den stora brödbehöfvande
Massan af Nationen nu fäster sin
uppmärksamhet vid våra åtgärder, och att, vid
mÖjeligen inträffande hungersnöd i någon del af
Riket, en visad böjelse att för deras frälsning
uppoffra enskilt vinst, åtminstone skall bevisa att
man önskat afvända deras olyckor. Ur denna
synpunkt bör det icke mera anses likgiltigt hvad
beslut Ridderskapet och Adeln tager, och då
jag nu vågar hos Herr Grefven och LandtMarskalken
ödmjukast anhålla att Propositionen må
blifva till bifall af Bränvinsbränningens inställande
för den återstående delen af Vintern, grundar
jag denna anhållan på öfvertygelsen, att inom
detta RiksStånd, hvilket alltid i nödens stund
visat sin beredvillighet till enskilla uppoffringar
för allmänt väl, ingen Medlem finnes , som icke
lika med mig, önskar aldrig upplefva de rysliga
292
Den 24 Januarii.
tider, då hungrande Folkhopar, vid våra portar
skulle anropa oss om bröd och vi sakna
utvägar att undsätta dem.
Friherre Hjertaj LarSj uppläste följande:
Sedan jag afliört OeconomiaeUtskottets
Betänkande, samt flere inom detta Stånd yttrade
meningar, rörande BränvinsBränningens fortsättande
eller inställelse, tror jag mig hafva
förmärkt, huru som förbemälte fråga egentligast
i afseende på den Oeconomiska sidan
blifvit betraktad. Utur en annan lika vigtig,
om icke för samhällets väl och bestånd vigti—
gare synpunkt har jag granskat förhållandet
och får i anledning häraf vördsamt framställa
den öfvertygelse, jag äger, att ämnet i moraliskt
hänseende äfven förtjenar den mäst sorgfälliga
uppmärksamhet. Med mig lärer mångå äga
den beklagliga erfarenhet, att Bran vinets omåttliga
och öfverdådiga nyttjande dageligen tilltager
till den grad, att följderna deraf ofelbart
böra anses såsom skadeliga och vådeliga.
Ingen har bättre tillfälle att styrka sanningen
häraf än Herrar Landshöfdingar, hvars pligt i
sednare tider äfvenledes blifvit den, att upptaga
och bedömma förekommande Fylleribrott,
jemte den emot Författningarne stridande
Bränvins-utminutering. Vid dessa talrika undersökningar
har jag åtminstone funnit huru
som begäret för Bränvins-utprånglingen och
dess nyttjande noggrannt vittna derom, att
påbudne straff" ej äro tillfyllestgörande för
att hindra brottsligheten, och hvad jag med
Den 24 Januarii.
293
Bekymmer måste anföra; är, att vid de tillfällen
då Målens utredning fordra Vittnens afhörande,
så förekommer ej sällan anledning till
tvifvel deruppå, att tillkallade Vittnen oförskräckt,
enligt samvetspligten tolka sanningens
enkla och behöriga språk — Denna frugtan innebär
för hvarje redlig tänkande en ryslig
känsla och föranleder till de mäst menliga
följder; — ty om någon gång det skulle inträffa,
att edgången vore falsk, så med fullt skäl
befarar jag, att densamme, som en gång förgätit
hvad heder och samvete föreskrifver, äfven
vid andra tillfällen då Medmänniskors lif, ära
och gods äro i fråga, afgifva lika afskyvärda
vittnesmål — Då beklagligen dessa Facta äro
obestridliga, så bör det vara mig tillåteligt, att
på det kraftigaste sätt yrka den mer i Moraliskt
än i Oeconomiskt afseende högst påkallade
minskning i Bränvinstillverkningen; ty så
länge öfverflödet af denna Vara är att tillgå,
så blir det en solklar Contradiction att vänta
återhållsamhet i förbrukningen: — Kanske skulle
någon, af detta mitt yttrande, taga sig anledning
att oblidt bedömma utöfningen af de Tjenstemäns
befattning, som äro skyldiga att handhafva
Författningarnes efterlefnad i detta fall;
men jag tror och påräknar i förhand det försvar
och den ursägt, som billigheten föreställer,
då man betraktar otillräckligheten af de, åtminstone
i Landsorterne gifne utvägar, att som sig
bör motverka och beifra fyllerilasten samt begåendet
af de dermed förknippade mångfaldiga
brottsligheter. Enda sättet alt förekomma detta
onda måste efter min oförgripeliga tanka, bestå
294 Den 24 Januarii.
deruti att tillgången af Bränvin försvåras; men
kan väl en för Samtidens och efterkommandes
bestånd så högt efterlängtad önskan uppfyllas,
innan Riksens Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:l i
underdånighet föreslå och begära ändring i nuvarande
Författning, rörande Branvinstillverkningen.
Efter mitt omdöme missbrukas påtagligen
gifna föreskrifter, da en så kallad fri Husbehofsbränning
förvandlas till snart sagt gränslös
Fabriquesrörelse, och utan farhåga af grundad
vederläggning, tror jag mig fritt kunna
yttra, att så länge den tillåtne och af många
utöfver det verkeligq behofvet begagnade rättighet,
att med snart sagt omåttliga pannor förvandla
säd och andra lika nyttiga födoämnen
till Bränvin; så kan det åsyftade högst angelägna
ändamålet ordning och sedernas förbättring
svårligen vinnas. —- Jag väntar mig motsägelse,
men kan derföre ej afhålla mig alt både
som Medborgare och Embetsman bestämdt
föreslå, det mätte högsta Pannerymden nedsättas
lill 4° a 5o kannor och att BränvinsBränningen
sedermera fritt och utan all inskränkning
må utöfvas, öfvertygad derom, att
det nödvändiga behofvet derigenom fullkomligen
uppfylles; om ock den anstald vidtogs,att
Krono- och enskildte Personers Brännerier i
Städcrne alldeles upphörde, samt framför allt
att ingen Införsel af utländskt Bränvin må
äga rum; ty kan utofvandet af delta missbruk ej
hämmas, så troligen kunna vissa inskränkningar
inom Fosterlandet befordra det föremål, som
gökes, — Hvad inställelsen af Bränneribränningeu
för närvarande angar, så kanske skulle
Den 2\ Januarii.
295
den ej medföra en påräknad fördel, då redan
så lång tid är förliden; men då Ordföranden
af MagazinsDirectionen, Herr Landshöfdingen
Baron Fock, med kännedom om Landets tillgångar
af Landets Spannmål, framställt flere talande
skäl, föranledande till sådana åtgärders
vidtagande, hvarigenom en befarad Spannmålsbrist
kan aflägsnas, och ehuru i det Län Konungen
Nådigt anförtrodt mig Styrelsen, utsigterna
ej äro af den beskaffenhet, att, då omtänksam
hushållning iagttages, ingen serdeles
Spannmålsbrist bör befaras; så instämmer jag
gerna med förbemälte Herr Landshöfdinge och
de flere af Ridderskapets och Adelns värda
Ledamöter, som anse nödigt att genom minskad
Bränning förvara de Sädestillgångar, hvilka
utan ett sorglöst och obetänksamt förslösande
böra användas såsom egenteliga födoämnen,
och ej som nu sker till ett uppenbart
missbruk af rättigheten, att endast till Husbehof
afverka Säd till öfverflöd af Bränvin.
Herr Mannerstam, Johan: Allmänna Besvärs-
och OeconomiaeUtskottet har, på ett så
tydligt och öfvertygande sätt, och ifrån så
rigtiga synpuucter framställt vigten och fördelen
af en fortfarande Husbehofs Bränvinsbränning,
att jag icke föreställt mig det någon
motsägelse skulle äga rum. Jag hade icke
uppkommit på Riddarhuset då Friherre Fock
talade, och har således icke haft tillfälle afhöra
de skäl, som han emot BränvinsBränningens
fortsättning anfördt. Jag begärde ordet
i anledning af Herr Skjöldebrands uppläste
296 Den 24 Januarii•
Yttrande. Det innefattar ibland annat en tanka,
sorn jag icke delar, om Allmänna öfvertygelsen
i afseende på nu gällande Författning
om Bran vinsbränningen 5 likasom'jag icke instämmer
uti Herr Skjöldebrands förundran öfver
Utskottets tillstyrkande. För min del tror
jag ater alt om OeconomiasUtskoltet tillstyrkt
Brännings inställande, skulle sådant snarare
hafva uppväckt en allmän förundran. Efter
alla underrättelser har med undantag af få
Provincer eller Trakter, Sädesskörden i Riket
under sistledit, äfvensom afkastningen af Potatoes
och andra Jordfrugter varit god, och
det torde, i Svenska jordbrukets ännu varande
belägenhet, böra anses som önskan, att, en lika
gifvande skörd, på det bela räknadt, alla år
kunde påräknas. Då Södermanland lärer vara
ibland de få Provincer, der Skörden i år blifvit
knapp, gör jag fullkomlig rättvisa åt Herr
Skjöldebrands nit, såsom härledt från farhågan
för en möjlig hungersnöd inom samma
Län; men äfven om hungersnöd vore att befara,
hvarpå jag likväl tviflar, skulle inställning
af Bränvinsbränningen öfver hela Riket, efter
mitt omdöme icke vara det medel, som
borde vidtagas att förekomma och afhjelpa den.
Denna utväg skulle dessutom innefatta en fullkomlig
orättvisa emot de Orter, sorn fått fullgod
Skörd och äro så långt aflägsne från de
Trakter, der brist kan befaras, att tillförsel icke
kan utan för hög kostnad verkställas. Jag får
härmed äran upplysa den värde Ledamoten,
alt, på många ställen i Riket., såsom Blekingen,
cn del af Calmare, Kronobergs och Chri
-
Den i\ Januarii.
297
stianslads Län, Bränvin nästan endast tillverkas
af Potatoes, — hvilkets tillverkning för
Allmogen uti dessa Trakter, serdeles Blekingen,
der ganska få af Ridderskapet och Adeln hafva
Brännerier, utgör en hufvudsaklig Näringsgren:
Skulle nu Bränvinsbrännigen i dessa
orter inställas, kunde Innevånarne derstädes
icke draga någon fördel af den rika Skörd af
Jordfrugter de erhållit, och beröfvas den nästan
enda utväg, de äga att förskaffa sig penningar
till deras KronoSkatters betalande. Vinsten
af ett sådant Bran vinsförbud skulle endast
tillfalla dem, hvilka för närvarande äga stora
Upplag af Bränvin. Och om det sålunda hände
att en enda Person innehade flera hundrade
tusende kannor Bränvin, skulle han, i händelse
af Bränvinsförbud säkerligen vinna så
mycket, som hela Provinsen Blekingen derigenom
korinne att förlora. Då jag, för min
del, anser OeconomiasUtskottet fullständigt
hafva utvecklat de skäl, hvilka ådagalägga
nyttan af en fortfarande fri Bränvinsbränning,
vill jag icke vidare uppehålla Ridderskapet och
Adeln, utan endast hos Herr Grefven och
LandtMarskalken ödmjukast anhålla om Proposition
till bifall af Utskottets ifrågavarande
Betänkande, ,
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr af Brinckmanj Gustaf , uppläste följande:
-
Det Ärende, sorn nu är under Högloft.
298
Den 2 4 Januarii.
Ridderskapets och Adelns Öfverläggning, äger
ett så betydligt inflytande på Landets väl,
att det påkallar yttersta uppmärksamhet.
Under det att några Provincers anmärkta
öfverflödiga Bränvinstillverkning och andras
locale förhållanden, förorsakar ett stigande
pris på Spannmål, och vållat farhåga
för bristande tillgång på denna Nödvändighetsvara;
kunna Rikets Södra Landskaper icke
ens göra sig begrepp om rättvisan i de uppoffringar,
som vilja dem påbördas, af den rätt
och frihet Konung och Ständer dem försäkrat,
att få använda deras, genom omtanka och möda,
förvärfvade Jordproducter, till en förädling,
sorn icke allenast är nyttig, utan äfven alldeles
oumgängelig, både till deras bergning och
lill de dryga utgifter af alla slag, som dem
åligga. — De kunna icke inse, hvartill de
högst kännbara förluster, som de härigenom
finge ärfara, hvartill det deraf ofelbara trångmål
skulle för de norra Landsorterne vara
gagnelige, i en Årstid, som gör all undsättning,
på så långt afstånd omöjlig. Hvarföre
de skola nödsakas använda deras till nödig inkomst
anslagne förråd af Potatoes och Spannmål,
endast för att lifnära de Ladugårdar, som
de med tillförsigt till Oeconomiske Författningars
bestånd inrättat. — Ett ändamål, som eljest
med blotta Dranken kunnat uppfyllas —
utan alt ändå minsta nytta af hvad de härpå
förlora, kan deras behöfvande Landsmän tillskyndas.
Den 24 Januarii.
299
Det lärer följaktligen vara ett billigt anspråk
å deras sida, att pröfningen häraf, grundar
sig på de mäst uppenbara och bestämda
Fada; icke på sådana uppgifter, som ofta af
påföljden motsägas eller förändras; icke på
slutsatser, som blott möjligheten, ej vissheten
föranleda.
Rådfrågas härvid erfarenheten; så säger
den, att icke sällan Spannmålspriserne, denna
årstid, varit höga, men emot Våren och Sommaren
fallit; och det sist förflutna året är
deraf ett otvifvelagtigt bevis.
Grödan år 1816 var onekligen mindre
förmånlig, än den påföljande; men Konungen
fann dock i sin vishet för godt, att lära Bränvius-tillverknhigen
obehindradt fortfara, med
nådig förmaning till sine trogne Undersåtare,
att dervid sparsammeligen tillväga gå •— Resultatet
deraf var, att bränvins-bränningen,
måttligt men oafbrutet fortsattes, och att Spannmålsprisen
på vissa orter vid Vårtiden föllo
rätt ansenligt —- Till och med det lilla Blekingen
var i tillfälle att förflutne Sommar för
skäligt pris bistå Hufvudstaden med 5oo Tunnor
inhemsk Råg, inom 2:ne dagar samlade,
och lyckligtvis med den skyndsamhet fortställde,
att de anlände just i det ögonblik då de
bäst behöfdes; och att enahanda förhållande
i år är att förmoda, dertill lemnar Höglofl.
Besvärs- och OeconomiasUlskoltets seclnaste
Utlåtande och deruti innefattade uppgifter på
Den 24 Januarii.
redan fallande Spannmålspriser det mäst sannolika
liopp.
Hvad olika verkan Bränningsförbud och
Bränningsfrihet medföra, står äfven att inhämta
af erfarenhetens lära — Och till exempel
derpå må Blekingen framställas. — De förbud,
som åren 1812, 1813 och 18r4 inträffade,
hade oaktadt den lifliga Handelsrörelse, som idkades
på Kusterne, likväl så utarmadt Landet,
alt sistnämnde års KronoSkatter icke utan Utmätningar
kunde erhållas och otaligt enskildte
Lagsökningar anställdes; hvaraf den stora förlägenhet
uppkom, som i Serskildta Utskottets
Betänkande vid 1815 års Urtima Riksdag finnes
beskrifven, och till PleniProtocollet den
8 December blifvit anmärkt; men sedan vid
sistnämnde Riksdag Kongl. Majrt och Riksens
Ständer, förunnade Landet fri Bränvinstillverkning
och sedan deras Frihet under de påföljande
åren fått tillgodonjutas, har välmågan
småningom börjat återkomma, och den lyckliga
följd redan visat sig, att under sista året,
oansett den vid slutet deraf inträffade stockning
i Penningevägen, Lagsökningsmålen vid
LandsCancelliet, med ett antal af nära 4oo och
således till omkring ^:delen af det förut vanliga,
blifvit förminskade.
Skulle nu Bränvinsbränningen af Potatoes
i denna, med uträkning och idoghet, i stort
cultiverade Jordfrugt, som utgör Landets förnämsta
Rörelsefond, åter inställas: så frugtar
jag, att den förra brydsamma belägenheten å
Den 24 Januarii.
nyo uppkommer; och grundar denna ffugtan,
äfven på det i min tanka, betydliga skäl; att
den Landet ålagde Bevillning, är beräknad pä
ömnog förtjenst och lätt Penningeåtkomst; och
att i samma stund, den hufvudsakeliga Näring
Landet äger, inskränkes eller blott försättes i
osäkerhet, skola Fastighetsvärden ännu mera
falla, Personliga afgiften icke tillfullo utgöras»
den påräknade BevillningsSumman till en stor
del gå förlorad och liela Staten sålunda lida i
de till dess oumgängeliga behof, anslagne Inkomster.
Utom allt detta, förekommer äfven en omständighet,
som icke bör förtigas, den nemligen,
att Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse
till Dess Befallningshafvande af den 10 sistlidne
November, i Nåder velat fästa Allmänhetens
uppmärksamhet på angelägenheten, att
genom nödig inskränkning i den tillåtne Bränvinsbränningen
och jemväl genom begagnande
af andra Sädesslag, äfvensom af Potatoes, bemöda
sig att bespara den Rågtillgång, sora.
efter mindre förmånligt ufallande af denna
slags Skörd, borde till ädlare behof användas
Dessa KonungaOrd hafva naturligtvis grundlagt
ett hugneligt hopp hos alla deni, som tillverka
Bränvin af Potatoes, med ringa tillsatts,
endast af Malt eller i öfrigt hushålla med deras
Sädesförråd, att orubbat få begagna en förmån,
sorn beror af Konungen allena att inskränka. —
Och om någon Province skulle finnas, der denna
Kongl. Maj:ts Nådiga och Landsfaderliga af
-
302
Den 24 Januarii.
sigt icke kunnat genom kraftfullt Embetsman-»
nanit inskärpas i Folkets sinnen, icke förmått
bålla vinningslystnaden af en omåttelig Bränvinsbränning
tillbaka; så måste väl efter alla
Lagstiftningens och Rättvisans grundsatser, detta
Folk genom Förbud kunna sättas utur stånd,
att så oförsynt missbruka sin Frihet och gäcka
Kongl. Maj:ts Nådiga välvilja, utan att de som
tryggat sig vid Kongl. Maj:ts Nådiga Föreskrifter
och ställt sig dem till underdånig efterrättelse,
tillika böra sakna frugten af deras förtroende
och deras lydnad.
Jag tror mig således med fullkomlig öfvertygelse
böra vördsamt styrka Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till bifall å Besvärs- och
OeconomiasUtskottets Betänkande, och förenar
mig innerligen i Utskottets önskan, att varagtighet
i Hushållningsstadgar någon gång mätte
vinnas, under det enskildta tillägg, att den så
ifrigt yrkade och med allt skäl så högt prisade
Näringsfriheten, en gång måtte förvandlas,
ifrån en lofvande utsigt, lill ett verkeligt
åtnjutande.
Många hördes härtill yttra deras bifall.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Om
Rikets nu församlade Ständer redan hunnit,
hvad jag önskar och hoppas, att de innan Riksdagens
slut skola göra, att nedsätta Bränvinspannerymden
så, att ingen skall kunna tillverka
mera Bränvin, än till eget husbehof; så
skulle jag icke tillstyrka något Förbud emot
Den 24 Januarii.
303
Bränvinsbränning för längre eller kortare tid.
Men då ännu gällande Författning medgifver .så
stor Pannerymd, att Bränning kan drifvas'såsom
Fabrique och en myckenhet Bränvin tillverkas,
samt följaktligen en ofantelig hop Spannmål
derigenom consummeras; de ifrån flere Provincer
dagligen inlöpande underrättelser om öfverdrifva
höga Sädespriser, hvilka bekräftas
af Herr Landshöfdingen Baron Fock, i anledning
af inkomne Rapporter, nu uppgifne behof
af nära 200,000 Tunnor Säd för vissa Län,
synas hota med stor Sädesbrist, och att i år
skall äfven inträffa, hvad man förledit år erfor,
att Landet öfversvämmas af Bränvin, då i åtskilige
Orter ej finnas en Kappe Säd att köpa
till Bröd för den Fattige; så föranlåtes jag,
att i allo förena mig i hvad Herr Landshöfdingen
Skjöldebrand i sitt Dictamen nyss anfört
om inställande af all Bränvinsbränning till
nästa öppet vatten. Jag får endast tillägga den
önskan, att ett strängt Förbud emot införande
af Utländskt Bränvin måtte utfärdas, och ett
vanärande Straff utsättas för den, som befattar
sig med en så infam Smyghandel. Och då
det första Memorial, som vid denna Riksdag
blifvit uppläst å Riddarhuset och hvilket innehöll
Förslag om Bränvinsbrännings fortgående
efter en kraftägande Författning, blifvit belordradt
till tryck, så får jag föreslå att Högloft.
Ridderskapet och adeln täckes anmoda Herr
Landshöfdingen Skjöldebrand, att låta trycka
sitt nu uppläste Dictamen, på det Allmänheten
må få se, att icke alla på Riddarhuset dela d
tänkesätt, sorn berörde Memorial innehålle
504 Den 3 4 Jatmar iL
Friherre Wrangel, Henning, anhöll att
OeconomiasUtskottets ifrågavarande Betänkande
äfven måtte särskildt tryckas.
Herr Munk af Rosenschöld, Eberhard,
anförde skrifteligen:
Jag säger med en värd Ledamot, Herr
Grefve C. S. Mörner, att jag skulle hellst se
om hvarken Bränvin eller Bränvinsbränning
existerade. Men då Bränvin får och måste supas,
anser jag bäst vara alt det äfven i vårt
Land får tillverkas. Jag anser alla hand böra
Liggas på Gonsunationen, men så litet som möjligt
på Productionen af Bränvin, ty då de läggas
på denna, göra de blott Varan dyrare och
uppmuntra tillförsel utifrån. Att vilja minska
Consumtionen, genom att fördyra och försvåra
Productionen af en vara, är, i min tanka, en
förvänd Methode. Jag tror äfven, att det är
bättre om så behöfs, utifrån införa Spannmål,
än Bränvin. Tillverkningskostnaderne besparas
i förra fallet, och man risquerar mindre,
att få ett med skadliga tillsatser beredt Bränvin;
andra skäl att förtiga.
En ytterlighet frambringar vanligen sin motsatta
ytterlighet i allt, så väl i den Pbysiska som
Moraliska verlden, i Oeconomie så väl som i
Politique. i Sop utsträcktes Bränvinsbränniugen
nästan utom alla gränsor och utan att tillräcLeliga
medel vidtogos mot en öfverdrifven Consumtion,
Denna ytterlighet medförde sin motsatts
-
Den 24 Jänuarii.
30.5
satts i8t2. Efter Riksdagen det äret fingb vi
se en öfverdrifven inskränkning af rättigheten,
att Bränna Bränvin, och en ännu skadeligare,
mer än Kriget, förstörande öfverdrift i Införsel
af Utländskt Bränvin. Denna ytterlighet
medförde åter en motsatts vid i8i5 års Riksdag,
då Riksens Ständer endast vid Hungersnöd
och Krig ville medge inskränkning af Bränvinsbränning
j och ej ens ville tillåta inskränkning
deraf i vissa både på Säd och Potatoes
fattiga Provincer, när tillförseln till dem från andra
var hämmad eller högst försvårad. Farhågan
att man, om ej vilkoren så strängt och
tydeligen bestämdes, skulle åter öfvermåttan
inskränka Bränvinsbränning, och tillåta denna
varas införsel från Utlänningen, var väl skulden
till detta beslut. Jag skulle önskat, att
Riksens Högloft. Ständer, oell kan ännu hoppas,
att Ridderskapet och Adeln undviker bägge
ytterligheterna i denna fråga.
För närvarande har den Conjunctitren inträffadt,
att oaktadt öfverflödig tillgång på så
väl Spannmål, som Potatoes i vissa Provincer,
påstås dock af flere Auctoriteter, som böra vara
trovärdige, att åtskillige Provincer hotas
med brist på bägge dessa lifsförnödenheter och
att ej tidigt kunna få tillförsel deraf från de
förra. Hvad är då naturligare, än att man inställer
Bränvinsbränningen i de Provincer,
som verkeligen hotas med brist; men icke behöfver
Bränvinsbränningen inställas i de Provincer,
som hafva ett betydligt öfverskott af
Ridd. 0. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 3 c), 4°
306
Den 24 Januarii.
Säd och Potatoes, för det några andra, som
uraktlåtit skalfa sig tillförsel från dem, hotas
nied brist; i synnerhet som tillförsel af Säd
utifrån är till Våren en säker och i sednare
åren en alltid begagnad Recource. Samma Oeconomiska
Författningar passa ej för alla Landsorter;
så är det äfven med de ifrågavarande.
Jag är derföre af den tankan att ej blott
Hungersnöd och Krig, utan äfven en af en mer
än vanlig tidig och sträng Vinter hämmad eller
högst försvårad Communication med de Sädesrikare
Provincer, fordrar en temporaire och partiel
inställelse af Bränvinsbränningen. Men
jag tror ej med en värd Ledamot, Herr Friherre
Anckarsvärd, att befarad Hungersnöd bör
vara tillräckeligt skäl dertill; ty Hungersnöd
skulle möjligen alltid af Regeringen befaras i
ett Land, der Åkerbruket är af Naturen och
Författningar så litet gynnadt, i synnerhet om
man ej ihågkommer, att i vårt Land är största
delen Innevånare Jordbrukare, och derföre i
proportion mindre än i många Sädesrikare Länder
Hungersnöd att befara.
Men det förvånar mig höra, som skäl för
inställelsen af Bränvin anföras, att priset på
Säden häruppe i Landet är 19 å 2oR:drRGs
för Rågen och i5 ä 16 för Kornet, då vi Riksdagsmän
från Skåne haft den Nåden, att genom
en serskildt Deputation tacka Konungen,
bland flere prof af dess Faderliga omvårdnad,
äfven för det att Kronan låtit i denna Province
sistledne efterhöst, upphandla ett betyd
-
Den 24 Januarii.
507
ligt qvantum Spannmål, hvarvid priset i början
var utsatt till blott 12 R:dr RGS. för Rågen,
och <-j\ R:dr RGS. för Kornet eller litet
mer än hälften för hvad Rågen här uppe gäller
och icke hälften mot hvad Kornet här kostar:
Sedan höjdes väl priset för denna Upphandling
till i4 R.'dr RGS. för Rågen, och g R:dr RGS.
för Kornet, men nedsattes snart igen, ehuru
det åter, sedan Vintren hämmat ali communication,
höjdes. Om nu Kronan i stället för 12
genast i Skåne hetalt Rågen med r4 R:dr RGS.
och Kornet med gå 10 R:dr RGS. för Tunnan;
så hade tidigare och betydligare tillförsel
hit till Stockholm ankommit, och priset här
blifvit 2 å 3 R:dr mindre på Tunnan, samt
således å alla sidof vunnits, undantagande å
någre Köpmän,
Jordbruket i Skåne hade äfven derigenom
vunnit en uppmuntran, som kommitRiketsNordligare
Provincer för framtiden till godo; i anseende
till en derigenom ökad Produktion; man hade
äfven bränt mindre Säd, då man fått mera
för den. Men om MagazinsDirectionen ej i tid,
af hinder dem jag ej känner, hunnit anskaffa
Spannmål från de Sädesrikare Provincer, eller,
om en tidigare, än vanlig sträng Vinter, hindrat
tillförseln Sjöledes från Skåne, så bör väl
ej det arma Folket här uppe umgälla detta
och utsättas för faran af en verkelig brist. Jag
tror derföre, att Regeringen bör i de Provincer,
som verkeligen haft svår årsväxt både på Säd
och Potatoes, få inställa Bränvinsbränningea
tills 2 å 3 Veckor efter inträffat öppet vatten.
308
Den il\ Januarii.
Tillika böra stränga Police-anstalter till hämmande
af öfverdrifven Bränvinssupning vidtagas.
Men det vore önskligt, att Kronan i tid,
innan Vintren kunde hindra det, förskaffade
Spannmål från de Sädesrikare Provincer, och
derföre till allas båtnad, ej blott till Säljares,
utan äfven, som erfarenheten nu visar, till Köpares
båtnad, bestämde ett ej för lågt pris. Jag
föreslår derföre ehuru redan två Stånds fattade
Beslut gör det Piidderskapet och Adeln vidtager,
utan annan verkan än på allmänna Opinionen,
att Ridderskapet och Adeln, men blott
för denna Vinter, uppdrager åt Kongl. Maj:t, att
till 3 veckor efter öppet vatten, inställa Bränvinsbränningen
i de Provincer, der, enligt Vederbörande
Authoriteters och Riksdagsmäns från
de Orter sammanstämmande Intyg, verkeligen
brist på Spannmål och Potatoes existerar, men
att Riksens Ständer likväl för framtiden förblifva
vid sitt redan förra Riksdagen fattade Beslut.
, Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Då vid afgörande
af den fråga, som nu är under öfverläggning,
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
tyckes hufvudsakligen hafva blifvit
förd på tvenne å motsatta ytterligheter grundade
Alternativer; nemligen fullkomligt oförändrad
frihet i Bran vinstill verkningen,— och
fullkomlig inställelse deraf; skulle jag för min
del förmoda, att i denna sak lika som i nästan
allt annat, sanningen ligger midtemellan.
Jag vågar derföre till Höglofl. Ridderskapets
och Adels pröfning vördsammast hemställa,
©m ej den sanna medelväg skulle kunna träffas
Den 24 Januarii.
309
derigenom, att alla KronoBrännerier, äfvensom
all Bränvinstillverkning i Städerne, samt
alla BränvinsFabriquer på Landet afskaffades
och förbödos: Men deremot Landtmannen tillåtas,
att med en måttlig Panna, till exempel
af högst 5o å 60 Kannors rymd, fritt och obehindrat
tillverka Bränvin, så väl till eget behof,
som till afsalu,
Friherre Boyej Ludvig: Såsom, skäl tili
Bränvinsbränningens inställande, har man anfört
den fara och de olägenheter, som skulle
blifva följder af Bränningens fortsättande, och
juan har dervid i det mästa talat med en sanning,
åt hvilken jag är färdig gifva all rätt;
men må det tillåtas mig säga, det man deremot
alltför lätt öfverfarit de olägenheter, som
blifva ovilkorliga följder af Bränningens inställande.
Det är likväl på afvägningen af dessa
ömsesidiga olägenheter, ställde emot hvarandra,
som Resultatet, klokheten i vårt Beslut, skall
hero. På ena sidan visar man oss Hungersnödens
och Spannmålsbristens följder; och på
den andra sevi Foderbristens, Från beräkningen
af förra sidans skäl, torde vi likväl kunna
genast afräkna faran af en Hungersnöd; ty
med mycken visshet kunna vi antaga, att om
och när en verkelig Hungersnöd inträffar, så
underlåter icke vår goda Öfverhet, att, med.
hela Nationens tacksamma bifall, begagna sig
af den rätt, hon i sådant fall äger, att oss
oåtsporde, inställa Bränvinsbränningen. Efter
denna afräkning återstår på den sidan, endast
Spannmålsbristen; och med den kännedom jag,
3io
Den 24 Januarii.
såsom nära 12 års Jordägare, hunnit samla,
anser jag Foderbristen vara ett vida större ondt.
För Menniskan gifves födoämnen af mångå slag,
och Säden fäs alltid äfven under Sädesbristen
för Penningar; mea för Kreaturen gifves då
Brön v insb ränningen inställes, intet annat födoämne,
än Hö och Halm, som deremot, under
foderbrist, icke slår alt för Penningar fås. Det
gifves visserligen Egendomar, och kan hända
liela Trakter, som i år icke befara Foderbrist;
men hvarje härvarande Landthushållare torde
kunna bevittna, att hos den stora Massan af
Jordbrukare, Allmogen, är nästan alla Vårar
Foderbristen ett svårt och hemsökande ondt,
och blir det visserligen också i år. Den angelägnaste
tiden för Jordbrukare alt få bränna
är alltid Mars, April och Maji Månader, emedan
det är då, som Foderbristen vanligen uppstår,
och emedan angelägenheten att hafva
starka Dragare, då stundar. När vi påminna
oss allt detta, och besinna att den inställelse
af Bräpvinsbränningen, som vi nu skulle besluta,
icke kunde hinna till verkställighet i
Landsorterne förr, än fram i Februarii, eller
Mars Månader, så synes mig olägenheterna ligga
störst och svårast, på den sidan, der vi
äga att ovilkorligen vänta svaga Dragare, hvaraf
föl ier ett dåligt Vårbruk, som åter — vi
kunna vara vissa derpå ,— skall bereda oss
ännu ett missväxtår. —- Jag uppfyller också
derföre min bästa öfvertygelse, då jag, på alla
dessa skäl, får ödmjukast tillstyrka bifall
på Utskottets Betänkande, samt anhålla om
Proposition derpå,
Den 24 Januarii. 311
Grefve Mörner, Carl Stellan: Af de nu
uppläste Memorial finnér jag, huru som flere
af vårt Stånds Respective Ledamöter ogillar
Oeconomie- ochBesvärsUtskottets ytterligare afgifne
Betänkande, rörande Bränvinsbränningea
— men, detta ligger i sakens natur, ty äfven
med den allrabästa vilja, står ej i mensklig förmåga,
att i en fråga af sådan beskaffenhet, som
denna, kunna förena allas Sinnen i en punct.
Likvist och då tvenne RiksStånd, hvilkas
Representanter utgöra mängden af Svenska Medborgare,
redan antagit Betänkandet, har jag någon
anledning förmoda att Utskottet ej så alldeles
misstagit sig i den principe det följdt.
Att Vällofl. BorgareStåndet ej gillat Betänkandet,
är icke underligt; ty Landtmannens
och StadsBorgarens interesse i detta ämne äro
hvarannan så frånskillde, att om något annat
skedt, hade sådant varit ganska oförmodat.
Om nu de Herrar Ledamöter, som talat
för Bränningens indragning, och hvilka jag erkänner
i vissa fall haft anledning för deras fattade
öfvertygelse, ej gilla Utskottets Betänkande,
som likvisst kanske nog vidlyftigt sökt uppgifva
alla skäl för rättvisa sina åtgärder, blifva
alla tillägg af röig ett öfverflöd.
För min enskilta del utbeder jag mig dock
ödmjukeligen få nämna den farhåga jag bär,
att ett temporairt Bräuvinsförbud åtminstone
312
Deli 24 Januarii.
i de fleste Landsörter, skulle medföra ett stort
missnöje.
Ledd äfven af denna känsla, torde således
förlåtas mig, om jag genast motsade Herrar 5ve*
denhjelms och Flachs första Motion, såsom i
min tanka både i Oeconomiskt och Politiskt afseende
för det Allmänna mindre nyttigt.
Kronobergs Län, der jag har äran vara Styresman,
och der Bränvinsbränning aldrig begagnas
såsom Näring, utan till Husbehof, har
i år den lyckan räkna en förmånlig Skörd —•
har ännu ej begärt något Spannmåls-understöd
— och jag hoppas, att Kongl. Allmänna SpannmålsDirectionens
mångfaldiga omtanka och vidsträckta
bemödande för Landets väl, ej skall
ökas genom Reqvisition af Spannmål från denna
Landsort,
Skulle någon förändring likvisst göras uti
Oeconomie- och BesvärsUtskottets Betänkande,
då vågar jag tillstyrka hvad Herr Rosenschöld
härutinnan föreslaget, nemligen, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det ett
temporairt BränvinsbränningsFörbud utgafs för
de af Rikets Provincer, hvarest Spannmålspriserne
blifvit så högt uppjagade, och en öfverspänd
Bränvinsbränning förmodas vara anledningen
till den brist på Säd, som nu visar
sig,
Mångå yttrade härtill deras bifall,
Den 24 Januarii.
513
Herr Snoilskyj Gustaf, hade inlemnat ett
så lydande;
Ödmjukt Memorial!
I intet Land har' Bränvinet spelat en så
betydlig Röle som i Sverige. Än berömdt, såsom
oumbärligt för Nationens talrikaste FolkClasser,
och såsom ett Medel till Jordbrukets
förkofran: Änliatadt, såsom ett gift för Sederna,
en orsak till mångens förstörelse och till
Handelsvågens undervigt; hafva dess tillverkning
och nyttjande ömsom blifvit förbudna, tillåtna
eller inskränkta, allt som olika öfvertygelser
eller afsigter verkat på Svenska Lagstiftare.
Under Frihetstiden från 1719 till 1772
hafva stridiga Författningar derom utfärdats
nästan vid hvar Riksdag, tilis ändteligen Konung
Gustaf lil, efter sistnämnde års Revolution
förböd all både tillverkning och förbrukning
af Bränvin. Huru väl hade det ej varit
om detta förbud blifvit beståndande! Den
kärlek, med hvilken Svenska Folket åt sin unga
Konung då offrade allt, den vördnad, som
ett nytt och kraftfullt Regeringssätt fästade
vid alla hans Bud och Befallningar, hade visserligen,
äfven i detta Mål, gjort honom åtlydd,
och smaken för denna förderfliga vara,
småningom förminskad, hade om några år hos
hela Nationen varit aflagd och glömd. Men
innan ännu 3 år förflutet, inrättades i hela Riket
KronoBrännerier, hvilka efter hand till de
mäslbjudande bortarrenderades. Denna Inrättning
vänn ej Allmänhetens tycke, och då den
314
Den 24 Januarii,
Inkomst af circa 3o tunnor Guld, som varit
påräknad, ansenligt minskades genom försnillningar,
balancer, eldsvådor och andra oförutsedda
förluster; nedlades ändteligen nästan alla
Kronans Brännerier år 1787, och inrättades en
frivillig Husbehofsbränning, emot en viss årlig
Skatt på livart Hemman, hvars Åbo åtog sig
denna Husbehofsbränning.
Denna Författning, som vid 1800 års Riksdag
erhöll Sanction af en Laglig Beskattning,
på alla Svenska Hemman, blef oförändrad, till
dess, under Kriget 1808, all Bran vinsbränning
måste åter inställas.
År 1810 uppliäfdes på nytt alla inskränkningar:
Bränvin fick tillverkas bela året, och
stora Brännerier inrättades, som med skäl filago
namn af BränvinsFabriquer. Sädesbrist
och dyrhet blefvo deraf nödvändiga följder,
och brödfödan saknades redan på många ställen,
då både Konung och Ständer, vid början
af ett nytt Riksmöte 1812, funno nödvändigheten
af att åter, tills vidare, förbjuda all Bränning;
hvilket förbud varade större delen af
åren 1813 och i8i4- Följden af 1815 års Riksdag
blef en på nya grunder inrättad så kallad
Husbehofsbränning ifrån 1816 års början, hvilken
ännu fortfar.
Man torde hafva skäl till förundran, att,
i ett och samma ämne, så mångå stridiga Författningar
utfärdats; men ännu mera, att efter
så många försök, skiljaktiga meningar derom.
Den i\ Januari i.
515
ännu kunna dela Svea Rikets Lagstiftare. Den
frågan är ännu oafgjord, som utgör hufvudskälet
för Bränvinsbränningens begagnande, nemligen:
Om den befordrar Landtbruket, och om
Dranken verkligen är ett Boskapen nyttigt födoämne?
Ehuru högt och nästan enthusiastiskt,
denna sats bejakas af endel; gifvas dock många
upplysta och oväldiga Landthushållare, som
neka den, som påstå, att Dranken är ett för
Kreaturen i flere afseeoden skadligt Näringsmedel,
som åberopa de Länders exempel, der
Boskapsskötseln drifves i sin största höjd, och
der Drank aldrig gifves dem, och som sjelfva
äga och framföda mycken stark och frodig Boskap
alldeles den förutan. Men om ock någon
nytta i det afseende skulle medgifvas, med
hvilka många och stora olägenheter åtföljdes
den icke? Om Landtmannén kunde och ville
uppgöra en riktig Calcul på ali den skada,
alla de förluster han lider, genom sitt Tjenstefolks
årligen tilltagande sturskhet, liderlighet
och ofta dermed förknippade otrohet; genom
Kreaturs och Sakers vanvård; genom dels försummadt,
dels illa förrättadt arbete; genom Löners
och Dagsverkens stegring: Allt — ostridiga
och immediata följder af den för Landtbruket,
så nyttig ansedda Bränvinsbränningen; så
tror jag att Resultatet skulle gifva en nog måttelig
vinst, förenad med mycket gräl och oräkneliga
ledsamheter. Man säger att Bränvinsbränningen
fordras för att hindra Sädens vanpris.
Jag tror att dess åtgärd dervid sällan beliöfves;
inen att den merendels håller den alltför
dyr, såsom just för det närvarande, då efter
Den 24 Januarii.
en så nyligen inbergad gröda, en Tunna Råg
galler 19 R:dr och deröfver, samt 1 Lisp. samjnanmalet
oriat Rågmjöl 1 R:dr 3a sk. allt RGs:
Och nar af Svenska Jordbrukare kanske trefjerdedelar
behöfva att köpa Säj äfvensom alla andra
Slöjdeidkare, Fabriquanter, PenningeLöntagare
m. fl. Så kunna aldrig höga Spannmålspris
öfver en billig Proportion, vara en vinst
för Allmänheten,
Den allmänna så väl som den enskildta
Hushållningen hafva näppeligen någon så fruktansvärd
fiende, som Bränvinet; den förra,
i anseende till den mängd Utrikes Spannmål,
till hvars införskrifvande dess tillverkning föranleder,
om ej hungersnöd skall befaras; och
den sednare genom så mångas förstörda välmåga
, så mångas oduglighet till alla nyttiga företag,
så många rysliga brott, som allt härflyter
från denna grundorsak. Förgäfves skjutes
skulden endast på missbruket i en sak, der
missbruket är nästan oskiljaktigt från bruket.
Der lätt tillgång är på Bränvin, kan, äfven
med de bästa anstallter, fylleri och liderlighet
aldrig fullkomligen afböjas. Men i en tid, då
allt mätes efter Calcul på Penningevinsten_,
månne sedlighet, dygd och moralisk förädling
kunna anses värde, att, emot den, få komma
i någon beräkning? Om det väl nu mera vore
i mångas tycke, en löjlig öfverdrift att yrka
ett totalt upphörande af all Bränvins både tillverkning
och förbrukning; kan jag dock ej afhålla
mig ifrån att önska ett fullkomligt inställande
af det förstnämnde eller dess tillverk
-
Den 24 Jänuarii.
317
ning, intill Resultatet af detta årets Skörd kan
någorlunda bestämmas, och föreslår, att Riksens
Höglofl. Ständer måtte derom hos Kongl.
Maj:t göra underdånig anhållan. Jag yrkar vidare
för framtiden inskränkning i Bränningstiden
och tror, att 6 månaders årlig Bränningstermin
är mer än tillräck elig för en HusbehofsBränvinsbränning.
Jag tillstyrker att öfverlemna
åt Konungens upplysta ompröfvande, huruvida
ofvannämnde Bränningstid kunde behöfva
antingen förkortas, eller all Bränning
vissa tider inliiberas, i anseende till missväxt
eller andra inträffande händelser. Jag önskade
att Städerne ej måtte få tillåtas att tillverka
Bränvin, emedan en del af dem ej hafva
några Jordägor och kunna således ej producera
Säd, och de som hafva sådana, böra, enligt
deras bestämmelse, nyttja dem till nyttiga
Plantagers anläggande; men ej få inblanda sig
i Landtmannens yrken. Ägare af Utjordar,
Torp och andra smärre Lägenheter, som hafva
föga eller ingen Spannmål sjelfva, men köpa
den af andra och sedan förvandla den till Bränvin,
borde till besparing såväl af Säden, som
af Skogen, ej eller med en sådan tillverkning
få sig befatta.
Såsom Svensk önskade jag, att mitt Fädernesland
ej måtte vara det Land, der, iförhållande
till Folkmängden, det mästa Bränvin
förtärdes. Men när ej allenast nära hälften af
all dess egen Sädesafkastning, utan ock tor
hända en betydlig del utländsk Spannmål förvandlas
till denna både i pliysiskt och mora
-
318 Den 24 Januarii.
liskt afseende skadliga Vara: när derjemte myc-»
ket Utländskt Bränvin här torde insmygas, och
cj eller sakna afsättning; då fruktar jag, att
denna supposition ej torde vara utan grund,
ehuru förnedrande för Nationell den i sjelfva
verket vore. Måtte Rikets nu församlade Stander
bereda sig rätt till både Samtidas och Efterkommandes
erkänsla, genom vidtagande af
de kraftigaste beslut, emot ett ondt, en förstörande
last, som med tidens längd blifvit så
inrotad; och måtte detta blifva en lycklig början
till de flere nyttiga Författningar, som
skola utmärka detta Riksmöte, såsom Epoquen
för öfvervunna svårigheter, ökad välmåga och
stadgad sällhet.
Många yrkade på Proposition; men
Herr Grefven och Landt Marskalken till—
kännagaf att Herr Flach, Carl Fredric, anmält,
sig att få tala, samt uppropade
Herr Flach, hvilken anförde: I anledning
af Herr Grefve Mörners yttrande får jag äran
förklara, att jag känner mig ganska mycket
smickrad att hafva proponeradt hvad Herrar
Fock, Skjöldebrand och Hjerta, med så mycken
styrka soutenerat. — Mera vore väl, att
vid detta tillfälle erhindra, men som jag underlåter,
desto hellre, emedan sådant står att
läsa i ett, till vår Psalmbok hörande litet Bihang,
kallat de Obotfärdigas förhinder.
Herr Grefven och LandtMarskalken frå
-
Den 24 Januarii. 319
gade om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
i förevarande ämne vara fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde följande Proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln OeconomieUtskottets
ifrågavarande Betänkande, angående
fortfarande af den fria HusbehofsBränvinsbränningen.
Ropades i flera omgångar, ganska starka
Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
om icke underdånig anmälan hos Kongl.
Maj:t måtte göras, det Bränvinsbränningen under
de återstående Vintermånaderne och intill
dess öppet vatten i Vår inträffar, må varda
inställd uti de Provincer, hvilka kunna hotas
med Spannmålsbrist.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får anmärka
att den af Herr Grefven och LandtMarskalken
sist framställde Proposition icke var
enlig med hvad jag föreslagit, emedan jag yrkade
att till inställning af Bränvinsbränningen
skulle erfordras icke allenast vederbörande Embetsmäns,
utan ock härstädes befintliga Riksdagsmäns
ifrån Orten sammanstämmande inty
-
320
Den it\ Januarii.
ganden, att verkelig Spannmålsbrist vore att
befara.
Friherre Cederström, Jacob: Då Herr Gr efvens
och LandtMarskalkens första Proposition
till bifall af Utskottets Betänkande med Ja och
Nej besvarades samt votering äfven, enligt hvad
jag tyckte mig hora, begärdes; så får jag till
tidens vinnande och på det förevarande ämne
må kunna till slut bringas, anhålla, att votering
varder anställd, i hvilket afseende Ja-propositionen
bör innefatta bifall af Betänkandet.
Hvad ContraPropositionen angår må Hr Munck
af Rosenschölds mening, för min enskildta del,
deruti gerna inforas, om Ridderskapet och
Adeln sådant åstundar.
Herr Grefven och LandtMar skalken framställde
följande Voteringsproposition.
Den som bifaller OeconomieUtskottets Betänkande
om fortfarande af den fria HusbehofsBränvinsbränningen,
skrifver Ja_, den det
ej vill skrifver Nej; vinner Nej > förfaller Utskottets
Betänkande och kommer mrderdånig
Hemställan att göras hos Kongl. Maj:t, det Bränvinsbränningen,
under någon viss inskränkt och
efter omständiglieterne afpassacl tid af detta år,
må varda inställd.
Friherre Cederström: Om Herr Munck af
.Rosenschölds mening skall antagas såsom ContraProposition,
får jag anhålla att Herr Ro\
senschöld
Den 2/\ Januarii.
321
senschöld må gå fram till LandtMarskalksbordet
ocli med RiddarhusSecreteraren justera
sin mening.
Grefve MörnerAdolph Göran: Jag vill icke
bestrida, att Herr Munck af Rdsenscbölds
tanka må utgöra ContraPropösitionen, men
får endast anmärka att det synes mindre lämpeligl,
att ett Stånd serskildt beslutar en underdånig
hemställan lill Kongl. Maj:t, hvadan
jag för min del föreslår att Ridderskapet och
Adeln i stället för en sådan hemställan heldre
måtte besluta, att inbjuda sina MedStänder till
deltagande uti det beslut, att hos Kongl. Maj:E
i underdånighet anhålla örn Bränviusbränningens
inställande.
Herr Berghman Ambrosius Magnus, ansåg
det icke vara lämpeligt att i somliga Provincer
tillåta Bränvinsbränning och i andra åter
densamma inställa, ntan hemställde att Voteringspropositiorien
endast måtte innefatta bifall
eller afslag af Betänkandet.
Många yrkade på Proposition, i enlighet
med hvad Friherre Cederström och Herr
Munck af Rosenschöld föreslagit.
Friherre Cederström: Då två Stånd redan
bifallit OeconomiaeUtskotlets Betänkande och
ett Stånd beslutat hemställning lill Kongl. Majrt,
om Bränvinsbränningens inställande, så kommer
frågan,' i den händelse Ridderskapet och
Ridd. o. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 41 > 42*
322
Den 24 Januarii.
Allein skulle med sistnämnde Stånd sig förena,
att förfalla, hvilket förhållande Herr Munck
af Rosenschöld äfven anmärkt; men sådant synes
mig likväl icke hindra, att ju Ridderskapet
och Adeln kan såsom ett uttryck af dess
vilja, äfven för sin del, besluta en dylik hemställan
ehuru densamma uti frågans närvarande
skick icke möjligen kunde medföra den
dermed åsyftade verkan.
Undertecknad uppläste härefter följande, i
enlighet med Friherre Cederströms och Herr
Munck af Rosenschölds meningar, författade
ConlraProposition. Vinner Nej förfaller Utskottets
Betänkande och kommer underdånig
hemställan att göras hos Kongl. Maj:t, det
Bränvinsbränningen må, intill nästa öppet vatten
inträffar, varda inställd uti de Provincer,
hvarest hungersnöd, enligt vederbörande Embetsmäns
och härvarande Riksdagsmäns från
samma Orter sammanstämmande Intyganden,
kan vara att befara.
Ropades Ja och Nej. *
Grefve Mörner: Om den nu föreslagne
Conlraproposition skulle antagas, får jag hemställa,
huruvida det kan anses lämpeligt föreskrifva
Kongl. Maj:t, att inhämta vissa Auctoriteters
och Riksdagsmäns tankar i ämnet, innan
Kongl. Maj:ts beslut fattas. För min del
får jag föreslå, att i stället för detta uttryck,
endast måtte nyttjas orden: enligt tillförlitlige
underrättelser.
Den 24 Januarii. 323
Friherre Drufva, Thure: Om några Provincer
erhålla tillåtelse, alt idka Bränvinsbränning,
men andra icke, så skall derigenom
endast beredas en uppmuntran för de förra,
att uppbränna all deras Spannmål, hvaraf åter
den följd ovillkorligen måste inträffa, att de
sednare i stället för Säd endast skola bekomma
Bränvin.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Contrapropositionen endast
kunde innefatta, att Utskottets Betänkande borde
förfalla; hvilket bifölls.
Härefter upplästes, godkändes och anslogs
följande Voteringsproposition:
Hen som bifaller Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets Betänkande, om .fortfarande
af den fria Husbehofs Bränvmsbränningen,
skrifver Ja, den det ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej, förfaller Utskottets Betänkande.
Sedan 4^, 44» 45 och 46 §§• af RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan \ till 8 eftermiddagen, och
befurinos efter Förrättningens slut samt sedan
en Voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
rösterna utfallit som följer:
Ja —• 16 2.
Nej — 12 5.
1 följd hvaraf Herr Grefven och LandtMar
-
m
Den 24 Januarii.
skalken tillkännagaf att Allmänna Besvärs- och
OeconomiaeUtskottets ifrågavarande Betänkande,
angående fortfarande af den fria Husbehof
Bran vinsbränningen, hade blifvit af Riddei’skapet
och Adeln bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 5 till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 37 Januarii.
1 •< 1
Plenum klockan io Förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den i5
dennes.
Herr von Breda, Carl Fredricj bade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
I
alla tidehvarf, då de fria Konsterne varit
ansedde af betydenhet, har för deras Utöfvare
äran, att, af Nationens Representanter
erhålla uppdrag-, alltid varit af högsta värde.
Den 27 Januarii,
325
Sedan frågan hos Högloft. Riddejskapet
och Adeln blifvit väckt, att Rikets Högloft.
Ständer skola bekosta den på Kongl. Maj:ts
höga befallning af mig började KröningsTafla,
för att hembjuda den Vår vördade och älskade
Konung, såsom en underdånig Tacksamhetsgärd,
hafva flere röster derom olika yttrat sig.
Bland de värde Talare, sorn redan med deras
bifall instämdt i denna Motion, lärer Ridderskapet
och Adeln hafva igenkändt Herrar och
Män af den största förtjenst. — Den gamle
vise, som till dess, vid så mångå Riksmöten
erkände allmänheliga, grundlighet, äfven lagt
den höga åldrens erfarenhet: — Den store
Vältalaren, som genom förening af smak och
kraftfullhet alltid verkar öfvertygelse: Det af
Naturen så ymnogt begåfvade Snillet, som i
vitterbetens och de fria Konsternes Verld gjordt
sig lika rygtbar, sorn i Statens värf: De öfrige
Talare, som ägnat sin tid, sina mödor och
sitt nit åt Lärdomen, Konsternc och Harmonien.
Alla dessa åtgärder förblifva alltid äfven
så många hedrande Vitsord, alltid dyrbara för
Konstnären, men vid hvilka han ej vågar här
uppehålla sig, af fruktan att ej nog värdigt
kunna deni erkänna.
Men jag anser deremot min pligt kräfva,
alt fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på några framställningar, gjorde
af andra Talare, hvilka ej delat de förras
tankesätt, och anhåller derföre om Högloft.
Ridderskapets och Adelns höggunstiga tillstånd
326
Den 27 Januarii♦
att nu, vid Protocollsjusteringen uti clt Mål,
hvarvid jag icke varit närvarande, och då jag
äfven i dag är hindrad att personligen mig infinna,
genom detta Memorials aflemnande, få,
i anledning af hvad mig uti dessa sednares
yttranden egenteligen angår, ödmjukast anföra
följande anmärkningar och dervid bifoga hvad
jncd förhållandet och sanningen är öfverensstämmande,
Såsom Konstnär torde det kanske ej af
mig väntas att upptaga hvad Herr Lidströmer
yttrat rörande mig. Jag lemnar i sitt
värde hvad erfarenhet Herr Lidströmer redan
medhunnit samla i den grannlaga och säkert
grundliga samt djupare insigter äskande
Konsten, att rätt och utan väld bedömma
Konstnärers mer och mindre skicklighet; —
ty huru och af hvem bestämmes väl med säkerhet
den på ett så afgörande sätt af Herr
Lidströmer af kunnande jemngodhet uti Konstskicklighet?
enär de bästa KonstDomare ur
en granlagare försigtighet, sällan anse tillständigt
att den bedömma. Herr Lidströmer
tyckes åtminstone icke hafva mycket anat af
ifrågavarande Konststyckes vidsträckta omfattning,
då han ansedt tvänne år vara högst
tillräckelige för utförandet af en Composition,
åf circa 3oo Figurer; och ehuru han, jag vill
ej tro blott för att underminera den af mig
började KröningsTafla, yttrat sig, såsom vore
han försedd med Fullmagter från andra Artister,
alt underbjuda en med detta ämne förut
sysselsatt Konstnärs vilkor, gör jag med öf
-
Den 27 Jannar ii.
327
vertygelse de af honom nämnde Artister, äfven
sorn i allmänhet hvarje sann Artist, den
rättvisa, alt de säkert aldrig kunnat, hvarken
uppdraga Herr Lidströmer detta hans förfarande
eller billiga det. Konstnärer hafva sins
emellan hederslagar äfven i detta afseende, och
jag tror, alt till och med de lägsta Idkare af
de Mechaniska Konsterne skulle, med bibehållande
af någon hederskänsla, draga i betänkande
att åtkomma eller nedsätta värdet af
ett Arbete, som af en annan redan är begynt.
Det af Herr Lidströmer föreslagne sättet, att
hos vissa af honom framställda Artister söka
upplysning, huruvida och till hvad Pris de
skulle vilja sig omberörde Arbete åtaga, synes
mig nog mycket likna EntrppcnadAuctioners
anställande tilt den minstbjudande. Dessa
kunna väl hafva sina fördelar, då frågan är
om Leverancer i partie eller vid sådana större
Arbeten, der Handtverkares eller Arbetsmanskaps
dagsverken äfven erfordras; men
för min del kan jag ej erindra mig hafva hört
denna utväg föreslås eller begagnas vid Konststyckens
utarbetande,
Hvad Herr Lidströmer för öfrigt yttrat,
angående uppmuntringar, angår, får jag förklara,
alt för dem, jag erhållit, är det endast min
Konung jag har alt tacka. Om dessa ådragit
mig afvund, är sådant en för vanlig sak för att
böra oroa mig. Om den mig anslagne HistörieMålareLönen
är hvad han menat, får jag
först anmärka, att då den Nådigst förunnades
mig, som aldrig af Statens Medel, hvarken ge
-
328
Den 27 Januari i,
norn ResePension, eller annars förut någonsin
åtnjutit cici ringaste af de för andra Konstnärer
merendels vanliga understöd, var jag redan,
Liand de äldre Embelsmännerne af Konstnärer
i detta Rike, den ende, sorn saknade underhåll
af Staten; och vidare får jag, i fall man endast
såsom PortraitMålare önskade att anse
och bedomina mig samt deraf ville sluta att
denna Lön ej skolat tillfalla mig, härvid vördsammast
erinra, alt Composition och utförande
af en Historisk Tafla, som innehåller flere hundrade
Individuela Figurer, lärer i alla fall hos
den Konstnär, till hvilken den blifvit anförtrodd,
förutsätta så väl IlistorieMålarens, som
PorlraitMålarens studier oedi egenskaper.
Hvad för öfrigt milt rygte, såsom Konstnär,
angar, lära samtida och framtida Kännare
böra bestämma det, och med deras dom får
jag, lika med hvarje annan Konstnär, åtnöjas.
—- Men deremot finnes det för Medborgaren
clt rygte af bestämdare vigt. Detta rygte är
heligt och dess försvar åligger hvarje redlig
Man, då det blifvit obetänksamt angripit. Riddersmannen
skall således, lika med Danneman.
nen billiga att jag rättar hvad sorn emot mig
blifvit anfört, och jag får derföre, ehuru med
det djupa förakt, hvarmed jag alltid ansett elaka
tungor, deni Herr Nauckhoff, Carl Ulric,
väl sagt sig ej gerna hafva velat tro, men hvilkas
organ han, till min största förundran, likväl
denna gången tillåtit sig att vara; ödmjukast,
men högtidligen förklara, all, för den af för
delta Konungen öfver Dess Kröning mig anbe
-
Den 27 Januarii
falle Tafla erhöll jag genom Kongl. Resolution
af den 18 Februari 1801 tillstånd alt uti Kongl.
StatsContoiret redan uti Junii Månad samma
år uppbära 2000 R:dr, hvaraf en tredjedel i
Banco, som efter den på denna tredjedel sig
belöpande Valvation, skolat utgöra 2,333} R:dr
Riksgälds, och sedermera det öfriga af hela Summan,
hvarje Junii Månad de påföljande 5 åren.
Af denna mig anslagne Summa har jag likväl
ej förr, än tre Månader efter denna första
Betalningstermin, uppburit Femhundrade Riksdaler
Riksgälds och fern Månader sednare, åter
Femhundrade Riksdaler Riksgälds, ehuru jag,
åtta månader förut, ansågs lill hela första utbetalningen
uttryckejigen berättigad. Delta är
nu allt hvad jag för den förra KröningsTaflan
bekommit. — Alltså icke mera än Ett Tusende
Riksdaler Riksgälds eller Sexhundrade SextioSex
f R:dr B:co, det vill säga vida mindre än
hälften af hvad jag enligt det Kongl. Brefvet
kunnat vid detta Arbetets början, begära och
erhålla — således alldeles icke åtminstone Sex
Tusende Riksdaler Banco, sorn man velat insinuera
hos Herr Nauckhoff,
Jag uppfordrar derföre Herr Nauckhoff,
att uppgifva källan, hvarifrån han hämtat detta
rygle och jag utfäster mig att till Herr Nauck.
hoffs disposition aflemna Sex Tusende Riksdaler
Banco, i fall han kan leda i bevis, att jag
å den mig för sistnämnde KröningsTafla anslagne
Summan emottagit mera än ofvanberörde
Ett Tusende Riksdaler Riksgälds; Norrkö
-
Den 27 Jannar ii.
pings Resekostnaden oberäknad, utgörande circa
Två hundrade femtio R:dr Riksgälds.
Det torde anses öfverflödigt att erinra, det
hvarje större Arbete, vare sig VettenskapsMannens
eller Konstnärens, alltid börjar med
Tankans uppfattande och Materialers samlande
till uppställandet af ämnet och alldeles icke
blott från den stund, då Författaren anförtror
deras utveckling åt papperet eller duken.
Således, långt ifrån, att genom mottagandet
af en så ringa del af den mig anslagnc
Summan, kunde stämplas med den, ibland Speculanter
ej ovanliga egennytta, bedömdes mitt
uppförande redan den tiden, såsom ett ojäfagtigt
bevis på motsattscn, och jag är äfven
lika förvissad att ingen, utom den mäst inskränkande
Personalitet, härigenom lär vilja
eller kunna påslå mig hafva erhållit annat än
en nog obetydlig del af det billiga skadestånd,
hvartill jag fulleligen gjordt mig berättigad, genom
nära fyra Månaders vistelse uti Norrköping
och flerårigt beredande af denna Tafla,
genom Esquissers och Etuders utarbetande,
fastän sjelfva Taflans verkställighet, utan milt
förvållande, uteblifvit, och genom hvilket allt
jag likväl fått vidkännas de ansenligaste uppoffringar
af både tid och penningar.
Hvad P riset åter för den, på Konungens
Befallning, af mig började Talla olver Hans
Maj:t Konung Carl XHI:s Kröning, vidkommer,
torde det vara lika öfverflödigt för mig
att det försvara. KoustArbelcns rätta värde
Deli 27 Januarii,
331
bestämmes äfven i delta afseende säkrast af
Kännare, och då flere Herrar och Män af Högloll.
Ridderskapet osli Adeln, samt andra, sorn
äro kände för att besitta KonstDomarens egenskaper,
besett Taflan, torde deras omdömen,
äfven härom vara påliteligast. Konstnären kan
endast säga, hvartill han kan åtaga sig Arbetet.
Andra torde böra åtnöja sig med
uppgifvandet af sina enskildta meningar, huruvida
ettämne ur af värdighet att utföras, önskbart
att ägas och örn möjligheten att sig det
förskaffa, Isynnerhet skulle det vara att förmoda,
det en klok egenkärlek härutinnan inskränkte
den uti Konstonie mindre kunnoges
omdömen uti hvad sjelfva Konsten och dess
Idkare angingo.
Dessutom är Priset af Hans Maj:t Konungen
sjelf till alla delar bifallit och såsom alldeles
icke öfverdrifvit faststäldt; hvilket ensamt
torde vara ett ojäfukligt bevis, alt Konungen
ansett det icke egennyttan, utan nit för
saken, varit den driffjäder, sorn förmått mig
jneranämnde stora Arbete företaga; om denna
omständighet icke redan genom de af Herr
Hammarsköld gifne uppgifter skulle anses tilljäckeligen
besannad. Också lärer den af denne
värde Ledamot väckte och af flere i de fria
Konstonie väl bevandrade Ledamöter, understödde
frågan, endast hafva varit, 0111 Ilöglofl.
Ridderskapet och Adeln skulle anse skäligt att
till Högh StatsUtskottet remittera frågan om
medels utfinnande lill utförande af detta Konstverk,
med hvilket Rikets Ständer önska göra
Den 27 Januarii,
H;ms Kongl. Maj:t en underdånig Present, såsom
ett vedermäle af deras underdåniga Kärlek,
Vördnad och Tacksamhet.
Sedan jag sålunda infor Högloft. Ridderskapet
och Adeln haft äran framställa hvad som
till besvarande af gjorda Anföranden synts mig
för det närvarande angelägnast, hör jag ej längre
denna gången upptaga Högloflige Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid. Uti hvad öfrigt
härmed kan komma att äga gemenskap
skall jag framdeles ej uraktlåta att vederbörligen
yttra mig.
Jag anhåller sluteligen vördsammast hos
Högvälborne Herr Grefven och LandlMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
alt detta mitt Memorial äfven blifver de Respeclive
MedStånden samt Höglofl. StatsUtskottet
meddelat.
Herr Lidströmer Fredric yl ugust: Sorn
det försökta Svaret på mine Anföranden, rörande
Kröningstaflan, är af Professor von Breda,
anser jag öfverflödigt besvara hvad lian i sitt
Memorial lillaliL sig yttra; och får jag endast
inför Högloflige Ridderskapet och Adeln högtideligen
förklara att jag med grund af mina
tankesätt, icke i någon måtto afundas eller någonsin
kan komma att afundas honom sitt rätta
värde som Artist och som Människa.
Herr Nauckhoff,, Carl Ulric: I anledning
af hvad Professor von Breda uti dess nyss upp
-
Den 27 Januarii.
333
lästa Memorial, anfört, och i anledning af gamla
ordspråket: Post Nubila Phoebus, som jag
för tillfället ville öfversätta så: clet börjar något
ljusna i Horizonten för Hr Professorn, anser
jag mig skyldig förklara, att jag är mer än
glad att Herr Professor von Breda på den Tafla,
som skulle förfärdigas och föreställa för
detta Konungens och Drottningens Kröning
i Norrköping, ej uppburit mer än 666 R:dr
32 sk. B:co, oberäknad Resekostnaden lill
Norrköping circa 25o R:dr RgsSedlar; ty
Herr Professorens återbäring lill Staten blir
då så mycket mindre kännbar, och troligen
skola de elaka tungor, som förut sagt mycket
mer, nu nöja sig med alt yttra den sanning, det
Herr Professoren endast fått 666 R:dr 3a sk.
B:co, för det han ämnade förfärdiga Kröningstaflan,
men med Arbetet, Gud vet af hvad för
orsak, aldrig fortsatt — Gerna skulle jag vara
benägen uppgifva källan, hvarifrån jag hämtat
rygtet, att Herr Professoren förskottsvis på
förenämnde Kröningstafla, eller Arbetet, som
lian lofvat, men icke fullbordat, uppburit Penningar
af Statens Medel, om det för Ridderskapet
och Adeln vöre af nöden att veta mera,
än att källan troligen uppsprungit från en
ådra, 666 R:dr 32 sk. B:co, som Herr Professorn
sjelf vet hafva flutit från StatsCassan directe
till Herr Professorn.
Med Ridderskapets och Adelns tillåtelse
får jag här uppläsa den Kongl. Maj:ts Nådiga
Resolution af den 18 Februarii 1801, i grund
334
Den 27 Januarii.
hvaraf oftanämde Arbete uppdrogs åt Professor
von Breda, så lydande:
"Kongl. MajUs Nådiga Besolution uppå den
af Professorn vid Kongl. Målare- och BildhuggareAcademien
von Breda gjorde underdåniga
ansökning, att för den Tafla honom i Nåder
blifvit anbefalt, att förfärdiga, och skall föreställa
Kongl. Majlis och Dess Höga Gemåls Kröning
i Norrköpings Kyrka, erhålla eil belöning
af 10,000 R:dr, att betalas vid Arbetets
början med 2000 R:dr, de fyra följande hvardera
i5oo R:dr och det sisla året 2000 R:dr,
samt dessutom 5oo R:dr årlig Pension; gifven
Stockholms Slott den 18 Februarii 1801.
Kongl. Maj:t vill i Nåder hafva beviljat
det af förenämde Professor för Kröningstallans
förfärdigande uppgifna pris, på följande sätt, att
till honom betalas vid Arbetets början näst
-
kommande
Junii Månad
m 6m
2000
R:dr
Dito —
1802-
m
j5oo
Dito —
i8o3
mm
i5oo
Dito —
1804
-
r5oo
■
Dito —
i8o5
-
i5oo
samt i Junii Månads slut 1806, då
Taflan inom samma års slut skall
vara färdig att lefverera - 2000 —
Tillsammans 10,000 R:dr.
Och kommer hvad af denna Summa för
Realisationens verkställande utgår, att betalas
Den 24 Januarii.
335
med en tredjedel i Banco samt två tredjedelar
RiksgäldsMynt; anbefallande Kongl. Maj:t i
Nåder Dess Öfverlntendent, alt vid hvarje års
slut inkomma med underdånig berättelse, luiru
vida Arbetet blifvit fortsatt, jemte det Kongl.
Maj:t dessutom vill i Nåder hafva försäkrat
Professor von Breda om en Pension för dess
öfriga lifstid af TrehundradeTrettiotre Riksdaler
16 skilling årligen, räknat ifrån den dag
Kröningstaflan blifver färdig, och till Kongl.
Maj:t öfverlemnad emot förbindelse å Bredas
sida, att i afseende derpå hvarje år förfärdiga
och till Kongl. Maj:t i underdånighet aflemna
en mindre Tafla.
Datum Ut supra.
GUSTAF ADOLPH.
M. Rosenblad.
Nu frågar jag billigt, om Herr Professor
von Breda är den man, åt hvilken man hör offra
en dryg Summa, i händelse Riksens Ständer
besluta att låta förfärdiga en Tafla öfver
Konung Cari. X.III:s Kröning? För min del svarar
jag högtideligen Nej; ty jag anser med
skäl Herr Professor von Breda hafva underlåtit
uppfylla gifna förbindelser, om han i grund af
den uppläste Kongl. Resolutionen åtagit sig ett
Arbe,te som han intill år 1806 icke fullkomnat.
Jag förnyar mitt förutgjorde förbehåll, att
man, vid bestämmandet af det ArbeteHerr Hammarsköld
föreslagit, noga bör öfverväga, åt
336
Den 24 Januarii.
hvem man anförtror sig, oall ätt framför atil
stora förskotter till Artisten må förekommas.
Herr jPeresvetoff Morath, Wilhelm: I anledning
af Herr Nauckhoffs anmärkning vidHerr
Professor von Bredas Memorial, har jag ansett
mig böra lemna de upplysningar, jag i förevarande
ämne äger och erhållit af Personer,
hvilkas trovärdighet jag icke bör betvifla.
Taflan öfver f. d. Konungens Kröning har
i brist af lämpeliga rum för Konstnären, att den
bearbeta, icke kunnat af honom förfärdigas.
Först år 1807 eller 1808 gick då varande
Regering i författning, att till Attelier åt
Professor von Breda inreda det så kallade
Gjuthuset vid Banan här i Staden, hvilken Reparation
likväl den i3 Mars 1809 icke befanns
fulländad, och begagnades Byggnaden derefter
till andra ändamål. I allt fall och om Reparationen
äfven före Regements-förändringen sistnämnde
år nådt fullbordan hade Attelieren
icke kunnat mer än 5 månader om året begagnas,
såsom icke varande ordentligt boningseller
eldrum, och alltså denna omständighet
ensamt hindrat Konstnären sluta Arbetet inom.
utsatte tiden.
Val är det en sanning, att den af Professor
von Breda, äfvensom af Herr Nauckhoff
åberopade Kongl. Resolution den 18 Februarii
1801 icke nämner det rum, som skulle af för
-
Den 27 Januarii.
337
ra Regeringen anskaffas till Målningens utförande,
men alt samma Regering verkeligen
dertill utfästat sig, kan aldra säkrast skönjas
af här ofvannämnde Reparations-åtgärd, som
aldrig kunnat vidtagas, om den icke utgjordt
ett ibland vilkoren vid öfverenskommelsen om
Taflans förfärdigande; och det synes mig i hög*
sta grad besynnerligt, att man klandrat Konstnären
för det han icke fullgjordt sin förbindelse,
då lian dertill varit urståndsatt, genom
andra Contrahenlens uraktlåtenhet att fullgöra
sim
Herr Hammarsköld, Lorenzo-i Hvad den
sista värda Ledamoten anfort, är fullkomligen
enligt med rätta förhållandet; och kan jag hafva
äran försäkra, alt allt hvad Professor von
Breda kunnat arbeta på ifrågavarande Tafla,
då han dertill icke haft något serskilt rum,
blifvit af honom verkstäldt, hvilket dessutom
bäst intygas derigenom att alla Esquisser å
Taflan, änu äro att bese.
Herr Nauckhoff': Med förvåning har jag
bort tvänne värde Talare, såsom skäl hvarföre
Professor von Breda ej fortsatt det, af honom
åtagne Arbete, uppgifva, att han saknat nödige
rum för utförandet af sitt Konststycke. Den
Kongl. Resolutionen omnämner ju alldeles icke
några rum: — Det var således ej Professor
von Bredas rättighet att några sådana erhålla:
Såsom följd häraf återkallar jag i Ridderskapets
och Adelns minne, min förut yttrade SupRidd.
0. Ad. Prot. II. B. 2 Afd. Ifö, 44*
Den 27 Januärii.
position, att om det nu föreslagne Konststycket
åter anförtros Professor von Breda, skall kanske
snart fråga jemväl uppstå om rum till
Taflans förfärdigande. Jag har förut, tror jag,
yttradt, att i de enda i Slockholm härtill tjenliga
rum, som nu, enligt en Kongl. Resolution,
innehafvas af Professor Byström, lärer det vara
svårt för Herr von Breda att emot Herr
Professor Byströms vilja intränga, och att uppbygga
nya Hus i och för Kröningstaflan, som
kanske ändå länge nog blott feck förväntas,
anser jag alldeles oskäligt. Vore Herr von
Breda nu tillstädes, tror jag säkert att han
sjelf frambär för Ridderskapet och Adeln kraftigare
skäl, hvarföre han ej fullbordat Taflan
öfver Kröningen i Norrköping, än blotta bristen
pä rum; ty nog har Herr Professorn, till
exempel, haft ti llr äck eli ga rum, att förfärdiga
Portraiter af tvänne LandtMarskalkar, som Ridderskapet
och Adeln ändå ganska länge blott
fått förvänta och än i denna stund icke erhållit.
Herr Ankarsparre, Ingmar August: Det
är obehagligt för Fosterlands-vännen, atti Landets
nu varande läge finna sådana ämnen af
alldeles ingen vigt för det Allmänna, upptaga så
länge Ventilationer, som delta. Jag tror mig för
min del förspilt tillräckligt af Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid att yttra mina tankar
i detta ämne, och jag anser mig hafva sagt
nog, för att af det upplysta Ridderskapet och
Adeln samt StatsUtskottet vara förstådd. Sluteligen
kan jag ej dölja min vördsamma önskan,
att så obetydliga ämnen mätte ofördrö
-
Den 27 Januarii.
339
jeligen få lemna detta rum åt dc mångå högst
nödvändiga öfvefläggningar, om vårt Fosterlands
och våra Medborgares väl.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Speris, Jacob Melbert Då Herr Ankarsparre
förekommit mig uti försöket alt skingra
de moln, hvaraf jag länge funnit Horizonten
bortskymd, jag menar härmed i synnerhet
denna öfverläggning, återstår endast för mig alt
med Herr ÅnkäfSparre mig förena, uti dert anhållan,
det Herr Grefvert och LandlMarskalken
täcktes föreslå det ined all vidare öfverläggning i
detta ämne kurtde få afstå* till dess StatsUtskottets
utlåtande deröfver inkommit.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemslälde,
att så väl Herr von Bredas ofvannämnde
Memorial* sorn de i anledning deraf nu
afgifne Yttranden mätte till StatsUtskottet remitteras
5 hvilket bifölls.
Friherre PVrangelHenning_, anförde skrifteligeni
På
intet vis är det min mening att Nu
ingå uti någon öfverläggning, huruvida RegeringsRådet
le Moine och CancellieRådet Tannström,
höra få den föreslagne Pension eller
ej, jag blott vill såsom en anmärkning, göra
Ridderskapet och Adeln uppmärksamma på den
af Grefve Stackelberg gjorde Proposition, det
540
Den 27 Jan arii.
deras Pensioner efter Cours borde erläggas.
Medgifvandet häraf skulle blifva ett farligt
Prejudicat; ty med lika mycket skäl kunde
alla Penningelöntagare fordra samma Lönevilkor,
säkraste sättet att åt Nationen lemna
anledningar till misstankar, på en jemnt stigande
Cours. Långt ifrån att tro, det Emhetsmännen
vilja eller kunna verka vid ett dylikt
förhållande på Coursens stigande; böra de
sjelfva önska att ej sådana beslut tagas, som kunna
föranleda till Nationens misstroende, nej!
fastmer bidraga, till allt, hvad som kan öka
deras förtroende: En sådan gärd af ett fritt
Folk bör gå i beräkning, då man önskar att
pä ett för Fäderneslandet gagneligt sätt, i Rikets
Tjenst uppoffra sina dagar. När man på sådant
sätt mötes af de Herrar, hvilkas åliggande
det är, att vaka förvår säkerhet, böra vi äfven vara
betänkta på medel till deras säkra utkomst,
och bereda dem för framtiden en lugn fristad,
och kan det ske på bättre sätt, än att Lönerne
utsättas i Elfecter, lösta efter RiksMarkegångsTaxan.
Jag har en gång förut tagit mig
friheten inför Ridderskapet ock Adeln yttra,
det ju närmare Embetsmännens Intressen äro
förenade med Landets, desto lyckligare följder
för alla Näringar och deras grenar. — I
anledning af hvad jag inför Ridderskapet och
Adeln haft äran framställa, hoppas jag, det så
giltiga skäl blifvit anförda, att man såsom en
allmän regel bör antaga, det Coursen bör aldrig
komma att bestämma våra Utlagor till
Löner, Pensioner eller andra dylika Utgifter af
hvad namn det vara må; utan endast RiksMarke-f
Den 27 Januarii.
341
gångsTaxan. Jag tror mig hafva så mycket
mer anledning till denna min hemställan, som
RiksMarkegångsTaxan bestämmer prisen inom
Landet, och det är efter dessa, och ej efter
vårt Mynts förhållande, till det Utländska,
som beliofvet för Personer, hvilka vistas inom
Landet, böra mätas ock rättas. Dessa mina
Anmärkningar anhåller jag måtte jemte Grefve
Stackelbergs Anförande till StatsUtskottet
remitteras,
Grefve Posse, Claes Fredric: Om Grefve
Stackelberg sjelf vore närvarande, skulle jag
ej söka besvara de af Friherre Wrangel, emot
dess Anförande, nu gjorde Anmärkningar; men
som jag vill minnas föreslog han ingalunda
Coursberäkning för båda ifrågavarande Herrar,
utan endast för RegeringsRådet le Moine, hvilken
Grefve Stackelberg ansåg, då han till sitt
Fädernesland återvände, efter fulländade värf,
ej borde genom vårt omväxlande Myntförhålde,
blifva i saknad af den belöning och utkomst,
som Riksens Ständer finna honom hafva
förtjent. Denna tanka torde Högloft. Ridderskapet
och Adeln säkerligen finna vara med
billigheten öfverensstämmande.
I öfrigt anser jag lika med Friherre Wrangel,
att RiksMarkegångsTaxan snarare, än Cours,
bör läggas till grund vid bestämmandet afPensioner
och Löner för Personer inom Landet,
och tror att i det hela, förhållandet blir ungefärligen
enahanda, om ifrågavarande Herrar
nu erhålla sina Pensioner faststälde i likhet med
det, som vid Lcfrieförhöjaingen för Civile Em
-
542
Den 24 Januarii.
belsmän stadgades vid 1815 års Riksdag, nemligen
att en del af Lönen bör utgå i Spannmål,
hvarigenom underhållet blifver för framtiden
försäkradt, och samma ändamål vinnes.
Friherre Wrangel, Henning: Jag får den
äran förklara, att Grefve Stackelberg föreslagit,
alt ifrågavarande Pensioner för båda Hans
Kongl. Högheters, ArfPrinsens Informatorer,
efter Cours borde beräknas, men i synnerhet
för Herr RegeringsRådet le Moine såsom Utlänning.
För min del anser jag det vara vida
lämpeligare alt Herr RegeringsRådet le Moine
rättar sig efter våra Penningars värde, än vi
efter hans önskningar.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog,
fitt de af Friherre Wrangel och Grefve
Posse nu afgifne Anföranden måtte till StatsUtskotlet
remitteras.
Bifölls.
Justerades PleniProtocollet för den ig
dennes.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, anförde
skrifteligen;
Oagtadt så ganska mångå värda Ledamöter
behagat klandra Herr Friherre Anckarsvärds
Polion, 0111 indragning i den stående Armeen,
Den 27 Januarii.
343
lian jag likväl ej underlåta att i en sak af så
ofantlig vigt, frimodigt yttra min öfvertygelse.
Jag finner mig härtill så mycket mer manad
och befogad, som jag sjelf, i mitt Memorial
om Rikets Finanser vågat framkasta den frågan,
om ej genom eii dylik Indragning i Fredstid,
Medel skulle kunna besparas, för att med
så mycket mer kraft kunna utföra ett oundviJieligt
försvarskrig.
Meli innan jag går vidare, torde jag få
betyga min fägnad öfver den värma, med hvilken
så många varda Herrar Officerare tolkat
,sitt nit för Fäderneslandet, och ådagalagdt den
anda, hvaraf‘deras hjeltan äro Jifvade. Om
jag också trott mig finna, aft de i hufvudsaken
Rimmelsvidt misstagit sig vid bedömmandet
af en Motion om Indragning i Armeens Numeraire;
så har jag likväl tillika trott mig böra
räkna dem sjelfva detta misstag till ett slags
förtjenst, emedan det just tyckes yara ett bevis,
att de af ädel och varm ifver för Sjelfsfäiidighelens
försvar, hindrats att med erforderligt
lugn befrakta saken från dess olika sidor.
Till Rikets Försvar hör, som hyar och en
vet, .ej blott Krigsmän, utan äfven Medel att
underhålla deni, samt Vapen m. m. —- Försvaret
utgöres således af tväone serskilta delar
eller Facforer, nemligen en personel^ och en
materiel. Den personella Factoren eder Armeen
utgör ensam ej något Försyar; Den uppfyller
detta ändamål ej längre, än den materiella
Factoren dermed står i vederbörligt förhållande;
544 T)en 27 Januarii,
eller med andra ord, ej längre än vi af egua
medel kunna föda, bekläda och beväpna samma
Amme. Om det nu befinnes, att vi ej det
bunna, så synes klart, alt vi, genom minskning,
under Fredstid, i den stående Aromens
Ninn era i rc, och denna besparings användande
till iståndsätlning af erforderlige Författningar,
till Förökande af våra Flottor, till fyllande af
våra Rustkammare och Förrådhus, skulle långt
ifrån ali försvaga vårt Försvarsverk, tverlom
betydligen föröka det. — Sedan derföre vår älskade
KronPrins lyckats att hos Sveriges Ynglingar
lända en allvarlig håg, att i farans stund
försvara Fosterlandet, skall Hjelten aldrig sakna
Soldater, färdiga alt emotstå Fäderneslandets
Fiender. För alt erhålla Manskap behöfs således
ej mera äp en vink från Thronell; och när fordom
Svenska härförare kunnat, med en liand
full sammanrafsat och oöfvat Folk, förjaga en
öfver sin öfvermagt förmäten Fiende; hvad
skulle då ej SverigesSegervande KronPrins kunna
uträtta med en utvald och i Vapen öfvad Hönseri
ptionsArnme, i hvilken hvarje bröst lifvas
af Äran och Fosterlandskänslan! — Men Flottor
och andra Vapen af alla slag mäste anskaffas,
för alt kunna till Fäderneslandets försvar
använda de otaliga Armar, som i farans
stund skulle blifva att tillgå. Men dessa och
Öfriga Materiella Krigsförnödenheler kunna ej i
behofvels ögonblick erhållas: Derpå mäste under
Freden småningom arbetas. Tillräckeliga
Medel härtill synas endast kunna erhållas genom
minskning i den stående Armeens Nume^aire:
Genom hvilken Indragning vi således i
Deri 27 Januarii.
345
sjelfva verket skulle kunna mångdubbla våra
Försvarskrafter,
Om denna Indragning ådroge oss anfall
af våra Grannar, så skedde detta visst icke
derföre, att de ansågo oss hafva blifvit försvagade,
och således lättare alt öfvervinna;
utan tvertom af fruktan,, att vi skulle blifva
för mägtiga,
Sedan jag nu en gång brutit den tystnad
i detta ämne, som jag så länge tvingat mig
alt iakttaga, vill jag äfven yttra några ord om
den Fästning, som man yrkat böra anläggas
midt in i Landet, till Förvaringsställc för våra
Vapen och öfriga Krigsförrådet-, samt tillflyktsort,
der vår Armee kunde samla sig, i
händelse den ej på gränsen kunde motstå en
öfverlägsen Fiende. Att förvara alla Vapen
oell Krigsförråderne på ett enda ställe, skulle
i min tanka kunna medföra mångfaldiga olägenheter
och olyckor. Fienden skulle naturligtvis
genast söka framtränga till denna Riksfästning,
och genom Communicationernes afsk
äran de utsetänga våra Krigare från de Redskap,
utom hvilka det största Hjeltemod är vanmägtigt,
och tapperheten blott ett föremål för
hånlöjet. Lämpeligare synes det mig skola vara,
att i lijertat af hvarje Province hafva en Rustkammare,
der Ortens Krigsfolk kunde i hast beväpna
sig, och slippa att hämta sina Vapen
på 5o eller flere mils afstånd, med äfventyr
att se antingen sig sjelfva eller sina Stridsvapen
uppsnappas af en kringströfvande Fiende.
346
Den 27 Januarii'*
Dessutom lär ingen LandFästning finnas, som
ej, efter nuvarande Krigskonst, kan intagas,
och sedan Vår blifvit eröfrad, skulle den ofelbart
blifva 10 gånger menligare för oss, än
den förut varit oss gagnelig. Sluteligen tyckes
Historien alfvarsamt varna oss, att ej imiesluta
ijiedlen till försvaret af vår Frihet och Sjelfständighet
i en Fästning, och således låta hela
>vårt öde bero på en Commendants redlighet.
Hvad åter det beträffar, att Fästningen skulle
tjena till Samlingsställe för vår Arme'e, i händelse
den på serskildta ställen kunde blifva
slagen; så torde detta, efter Konstens reglor,
vara ganska rigtigt. Men skulle jag tro min
känsla, så borde hvarje tanka på flykt yara
fjerran från en Aimee, sorn strider för Fäderneslandets
Sjelfständighet; och hyarje för Friheten
kämpande Man anse vägen för flykten
stängas af vanärans öppna graf.
Till äfventyrs torde likyäf den mening
vara origtig, att Rikets Förs vars kraftpr kunna
ökas, genom Indragning i den stående Armeens
Numeraire, men djupt och, lifligt känner jag åtminstone,
att man kan hysa denna mening,
utan att förtjena misstänkas för kallsinnighet
för Fäderneslandets Sjelfständighet; eller att af
feg misströstan om möjligheten att försvara
oss mot Utländskt våld, anse allt motstånd
onyttigt. Nej! jag kanner att man kan hysa
denna mening, ock fikynl vara beredd, alt heldre
låta krossa sig puder motståndet, än att,
med uppoffring af Friheten böja sig under träldomens
föraktliga ok, samt att man till ocl;
Deri 27 Januarii. 547
nied kan derjemte äga den öfvertygelse, att
Sverige af ingen magt skall kunna underkufvas,
så länge fria och lyckliga Svenskar tro
sig äga ett Fädernesland att försvara; Och så
läiige An förarp finnas, som lifyade af Carlars
och fordna Gustafvers anda, förstå att leda
de Stridlystnäs moth
Herr Cederskjöld anhöll att dess Anförande
rpåtte till StatsUtskottet remitteras.
Begärdes på bordet.
Herr Gripensvärd_, Fredric, förenade sig
pied Herr Cederskjöld, samt uppläste följande:
Högst förvånande föreföll det mig att i
Plenuni, då Baron Anekarsvärds Memorial remitterades,
höra det märkvärdiga uttryck, att
hvarje Medlem inom Armeen, lika tänkande
med Priherre Anckarsvärd, i anseende till dess
Jiär uppläste Memorial, vöre ovärdig, sorn jag
tyckte mig fatta ordalydelsen, att vara eller
kallas en Fosterlandets Försvarare, samt alt af
Armeen vara Medlem; detta allt tyckes mig
inotn detta Stånd vara nog, om icke för strängt
yttrat. Jag har troöt och tror ännu, det hvar
och en med Säte och Stämma Jrär måtte vara
tillåtit att enligt med Constitutionen väpka Motioner
och yttra sina tankar, och då de icke instämde
med andras öfvertygelser, de af dem borde
blifva, värdigt vårt Stånd, yederJagde, och icke
personliga förolärnpanden för olika tänkesätt
äga rum. I anledning häraf får jag äfven yttra
min mening och öfvertygelse vara, att, ehuru det
ärmed Grundlagarne enligt, att vid en Justering'
348 Deri 27 Januarii.
ändra sina uttryck, samma Grundlagar äfven
freda Representanten för personella förolämpanden,
och lill förekommande deraf tror jag
mig funnit lämpeligt föreslå det, en varning,
sorn genom LandtMarskalken äger rum, enligt
förutnämnde Lagar, måtte till Herr Grefve
Mörner för ett dylikt yttrande lämpas. Skulle
ej exempel statueras, torde kanske hädanefter
de mäst vältänkande Ståndsmedlemmaf,
till undvikande af mot dem rigtade förolämpande
uttryck, upphöra att medverka till Statens
bästa; emedan de hafva den hederskänsla,
som alltid medföljdt det Svenska Folket, och
som jag hoppas hvar ech en söker bevara i
dess urgamla helgd emot förolämpande!!.
Herr Schönström, Pehr: Som Grefve Mörner
uti Plenum den ic) dennes haft ett ganska
otillbörligt och förolämpande uttryck; så får
jag för min del yrka, att han derföre må, enligt
3g §. af RiddarliusOrdningen, anses. I
förbigående får jag nämna, att Friherre Anckarsvärds
Dictamen af den g dennes innefattar
stora sanningar, och ingalunda något, som kan
förolämpa Militairen.
Grefve Mörner, Axel Otto: Till Besvarande
af hvad Herr Schönström och Herr Gripensvärd
anfört, får jag endast hänvisa till ordalydelsen
af mitt i Protocollet 1111 justerade
yttrande. Skulle likväl någon af Högloflige
Ridderskapet och Adeln derutaf draga den
slutsålts, att jag tillåtit mig ett personligt förolämpande;
så får jag den äran förklara, att
Den 37 Jannar ii.
349
med den vördnad jag äger för Lagens helgd
och den aktning", jag hyser för Ridderskapet
och Adeln; jag vore utur stånd lill ett så Lagstridigt
förhållande. Ridderskapet och Adeln
torde härutaf finna, att det skarpa af mitt uttryck
ej kan hafva afseende på andra an supponerade
varelser, hvilka jag dessutom ej tror
finnas, nemligen sådana Individuel' af Svenska
Armeen, hvilka skulle tro Rikets försvar vara
omöjligt. Jag hemställer, om ej en sådan
kan hänföras till likhet med hvarje annan, inom
hvilket yrke som liellst, som åtoge sig ett
värf, det han vore öfvertygad om att ej kunna
fullgöra; och kan en sådan ej stämplas
med namnet ovärdig? För öfrigt underkastar
jag mig Ridderskapets och Adelns pröfning och
följderne af dess beslut, samt vill ej ingå i
vidare svaromål.
Friherre Carpelanj Carl Mauritz> anförde
skrifteligen:
Det är med en högst smärtande känsla,
som äfven jag för ett ögonblick ser mig föranlåten
Vördsamt fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vid ett ämne, som nödvändigt
måste bittert såra hvarje rättskaffens Svensk
Riddersman. — I en Tidpunct då Nationen
äger de billigaste anspråk på dess Representanters
vidtagande skyndsamma kraftiga handläggning
och åtgärd, till afhjelpande af dess nu befintliga
brydsamma ställning — vid ett Riksmöte,
som skall bereda dess undergång eller
fortfarande tillvarelse, hade den väntat attin
-
350
Den 27 Januarii.
gea af dess Riksdagsmän vid minutier eller
ämnen af mindre vigt, samt dermedelst fördröja
uppfyllahdet äf denna dess varma önskan.
Med ännu större skäl trodde Nationen sig böra
vara förvissad, det inga personliga angripelser
eller snlädelsef inblandades i dess Representanters
Riksdagsmänna yttranden; oell åldraminst
bade dert i ett upplyst Tidehvarf kunnat
förmoda något dylikt af det fordom Så utmärkt
hedrade aktningsvärda Stånd, hvars dyrbara
pligt det Städse varit och förblifver att före-a
gå sina Medborgare med lysande och värdige
efter domen i
Så hedrande det är, ått> eldad af ed
varm Fosterlandskänsla, med väldighet tolka
sanniilgéns oförställda språk, rakt följa sin öfvertygelse
och med en anständig moderation
bjuda till att vederlägga den, sorn yttrat felaktiga
eller Riksförderfliga grundsatser; så tadelvärdt,
så straffbart är det ock, att, af hvad
slags biafsigter som hellst, söka gifva en falsk
tydning åt Patriotiska yttranden Samt låta förleda
sig till ovärdiga utbrott af en missledd
Passion.
Till och med de mäst vördnadsbjudande
Män kunna, med lika brinnande åtrå att gagna
deras Fädernesbygd, yttra olika och stridiga
tankar; men de kunna ej gerna glömma sig
till den grad, att de med hotelser, magtspråk
och sårande förolämpanden hemsöka hvarandra,
och åt den personliga härndén uppoffra det
sköna Målet: — Fäderneslandets väl!
Den 27 Januarii. 35 i
Den endast svage, lätt missledda Medborgaren
förtjenar medömkan och öfverseende;
men den uppsåtligt vilseförande *—hög eller
låg — har ingeri tillgift att förvänta; han
stämplas ej oförskyldt af Nationens förakt och
förbannelser.
Det är ty värr mer än en gång, urider loppet
af detta Riksmöte, som Medlemmar af Högh
Ridderskapet och Adeln, mindre fästande sig
vid ämnet än dess Tolkare, tillåtit sig personliga
skymfanden af en sårande beskaffenhet.
Äfven — ehuru det visserligen är bättre att
försona fel och förseelser, än att icke erkänna
dem, och dermedelst liksom trottsa allmänna
Opinionen —• linner jag det likväl Ridderskapets
och Adelns Individuel’ mindre värdigt och
tillbörligt att ena dagen smäda och förlöjliga
— och andra dagen — återkallande sina förolämpanden
— haranguera hvarandra. — Det
synes åtminstone mig hög tid att upphöra med
åtgärder af en slik art, och åsidosättande alla
personliga Debatter, endast ägna vår gemensamma
ansträngning åt Rikets väl, rörande
angelägenheter — troligen enda bestämmelsen
med vår härvaro.
Jag vågar således vördsamt underställa
Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns upplästa bedömmande,
om ej sådana mått och steg nu må
tagas, att ändteligen en gräns sättes för sjelfsvåldet,
pratsjukan och tadlet — hvilket önskansvärda
Mål ej lärer kunna vinnas, utan att
stadga varnande exempel. RegeringsFormens,
352
Deri 3 7 Januarii.
Riksdags- och RiddarhusOrdningärnes ordamening,
torde derföre i dess strängaste bernar-»
kelse böra verkställas på eho som helstt som nu
eller framdeles finnes saker till ett slikt öfverträdande
af Författningarnes heled: Mode
i
o ^
rationens och anständighetens rättmätiga fordringar!
Städse
hysande loyala Principer och ett
hjerta som aldrig kali förblifva ljumt och liknöjdt
vid beredandet af eli älskad Fosterbygds
välfärd; följer jag nu och alltid endast min öfvertygelse.
Jag vördar en för sitt Folk vältänkande
Regering — äfven oni den understundom
vöre vilseförd: Lika så litet i stånd att
häda och förskjuta den redlige, men misskände
Fosterlandsvännen -— som att med smickrande
loford omgjorda den mägtigares villor, värderar
jag den rättskaffens Medborgaren i hvad
Piock — och af hvilka tänkesätt, som hellst:
Jag föraktar den smilande lycksökaren — äfven
den af ett nyckfullt Öde mäst gynnade, och
bekänner mig till rakt intet annat parlie —
än rätt och slätt — Fäderneslandets: — Det
tillhör min sista suck och linnes jag alltid beredvillig
offra det min sista blodsdroppa; —
med den redliges lugn gående Cabalen och
Döden till mötes, om •— och när — min pligt
det äskar.
Jag slutar detta vördsamma Anförande med
den alfvarliga önskan — den ljufva förhoppning
— att tvedrägten måtte för alltid fly detta
-
Den 27 Januarii.
353
ta rum och att Höglofh Ridderskapets och Adelns
Samtelige Medlemmar hädanefter, på ett dem
värdigt sätt, blott må helga sådana ämnen sin
åtgärd, som röra Sveas sanna väl samt bereda
dess framtida sällhet och oberoende»
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Stael von Holstein> Corfitz Ludvig:
Då den nu så mycket öfverklagade hän*
delse alldeles icke är ny, utan flere dylika hän*
delser redan förut^ på sätt nu med Grefve Mörner
inträffat, under Riksdagens lopp sig tilldra*
git; så anser jag mig böra hemställa, om icke
förevarande sak må, i likhet med hvad i dy*
lika frågor tillförene skedt* behandlas Och afgöras.
Det är af högsta vigt, att hvarje Ledamot
härstädes fritt får yttra siira tairkar, äfven
om desamma icke skulle öfverensstämma
med Plurali tetens; ty i annat fall, om rättigheten
att fritt yttra sig, på ett eller annat sätt
inskränkes, uppkommer genast ett Partie> eller
en större Magt, soln, för hvarje Riksdagsmans
yttrande rätt blifver äfventyrlig. Med afseende
härå, och då så många värda Ledamöter
redan framställt den önskan, att man borde söka
undvika enskildta tvister, ledande till oenighet
och tvedrägt, sailrt i stället skrida till
vigtigare Måls företagande, får jag hemställa,
att förevarande ämne alldeles må förfalla.
Många yrkade på Proposition.
'Ridd. 0. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 4$> 4^
Den 27 Januarii.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att flere Ledamöter, hvilka anmält
sig att tala, ännu icke dertill haft tillfälle,
samt uppropade:
Friherre Wrangel, Henningsom uppläste
följande:
Om jag denna gången, inför Ridderskapet
och Adeln vågar afvika från den grundsatts,
som alltid skall leda utförandet af mina tänkesätt,
nemligen, att endast hålla mig vid saken,
men aldrig vid Personen; så må det icke
tillräknas mig, utan det förhastade uttryck,
som Grefve Axel Mörner mot Friherre Anckarsvärd
yttrade uti Plenum den 20 dennes.
Föranledd håde af aktning för detta Stånd,
och i anseende till den helgd, man hör ägna
åt detta rum, äfven så väl som för de tänkesätt,
jag med Friherre Anckarsvärd delar, tror
jag mig så mycket mer äga anledning, att erinra
Ridderskapet och Adeln, om det mindre
passande uti ofvannämnde Yttrande, emedan
Hufvudideerna, af Friherre Anckarsvärds Memorial,
voro hämtade ur samma källa, som
mitt. Ingen hör kunna tvifla, det ju hvarje
Svensk tror sig oöfvervinnelig, då den behandlas,
som fri Medborgare, hvilken, utan tvång,
får utveckla sina så väl Själs- som Kroppskrafter,
och bereda en önskad välmåga, som ty
värr nu mera saknas, i trotts af all den glans,
man tror Sverige äga på VerldsTheatern. Både
Friherre Anckarsvärd, och jag, yltrade oss
T)en 27 Januarii.
355
i ett ämne, som vi ansett utgöra ett vigtigt
föremål, för omtankan hos hvarje Fäderneslandets
vän; men ingenstädes kan jag i Friherre
Anckarsvärds Memorial igenfinna dess
förmodan, att vi ej kunna försvara oss: Han
Flott påminner ossj alt vi ej äro så mägtiga,
som då Konungen kallade sig: De Finnars, de
Esters, de Carelers och de Liffländers Kung,
och af dem alla emottog Skatt, och detta är
en sanning, som Politiquens slöja ej kan hålla
dold, och att således våra Planer böra rätta
sig efter omständigheterna, men ej efter
inbillningens dårande Systéme; och dessa meftingar
hafva kunnat förorsaka ett tvisteämne,
sorn ledt till det hårda uttryck, att hvarje Militaire,
hvilken delar lika tankar med Friherre
Anckarsvärd, är ovärdig att bekläda detta kall:
Slutsattsen kan ej blifva mer än en. Jag är
öfvertygad det hvarje Riddersman delar lika
smärta med mig, att någon sådan tanka kunnat
hysas, och känner jag för väl Grefve Mörners
tänkesätt, för att icke vara förvissad, det
han sjelf ogillar, och finner dess Anförande
sårande. Om, genom ödets skickelse, flere af
oss ej fortfarit på den bana vi börjat, så
hafva vi dock icke ett ögonblick af vår lefnad
glömt, det vi äro Medborgare, att vi äga
ett Fädernesland, att vi hafva rättigheter att
försvara, pligter att uppfylla, och att vi obefläckade
vilja öfverlemna åt Efterverlden de
Namn, vi af våra Fäder emottagit. — Fastän
vi ej äro prydda med den Drägt, som skiljer
Krigaren från andra Medborgare, så klappa våra
bjertan lika varmt för Fäderneslandet, som
356
Den 27 Januarii.
ibland hvilken som helst, af de Herrar, hvars
hedrande värf det är, att försvara våra Thermopyler,
och ibland dem, som valt fredliga
yrken, torde det äfven finnas Leonider: Vi
vilja alla ett ändamål, nemligen: att lefva och
dö fria, fastän med olika medel till ernående
af vår önskan.
Friherre Anckarsvärds kända förtjenster,
både som Tjensteman och Patriot, borde vara
för honom ett värn mot alla personligen stötande
anfall.
Ärans känsla är för djupt inpräglad inom
mitt bröst, för att af Grefve Mörners lojaute',
vilja fordra iner än billigheten medgifver,
säker att han antager min önskan, att, enligt
Grundlagens Esprit, lemna Friherre Anckarsvärd
den upprättelse, som han äger rättighet
att begära. Jag Vet alltför väl, det man
ibland har den falska Point d’honneur, att
ståndaktigt stå fast vid gjorda misstag, men
det tillhör endast den sanna förtjensten, att erkänna
begångna fel. Knappast vågar jag nämna
mina inre känslor, men hjertat talar för vänskapen,
understödd af den hederskänsla, som
jag vågar hoppas delas af Ridderskapet och
Adeln, samt lemnar mig hopp om en allmän
förening i samma önskan, som jag förut yttrat,
och då skall min tillfredsställelse blifva lika
stor, som den aktning, jag äger för Friherre
Anckarsvärd, som Medborgare och som vän.
Många yttrade härtill deras bifall.
Den 27 Januarii.
357
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jag
förenar mig i den önskan Friherre Staöl von
Holstein yttradt, att denna sak måtte få förfalla;
likväl och då jag tror att Riddarhuset,
ifrån dess första tillvarelse, icke genljudat af
ett sådant språk, sorn vid denna Riksdag, får
jag underställa: Om Höglofl. Ridderskapet och
Adeln icke skulle finna sig värdigt, att förekomma
sådant hädanefter, och, då jag tror att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln skall anse detta
nödigt, föreslå, det Höglofl. Ridderskapet och
Adeln måtte decretera: Att om någon tillåter
sig ett sårande uttryck emot en Ledamot och
såmedelst förolämpar hela 8tåndet, skall den
förevarande Ventilation genast afbrytas och icke
fortsättas, förr än Höglofl. Ridderskapet och
Adeln bedömdt hvad påföljd det fällde rnissfirmeliga
yttrandet bör hafva.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, anförde
skrifteligen:
Det är med en verkelig ledsnad jag går
att åter utbedja mig Höglofl. Ridderskapets och
Adelns tålamod, att afhöra några yttranden,som
alltid böra räknas till tidspillan, då de blott
hafva enskildt försvar till föremål. Min afsigt,
då jag här, sorn Representant haft äran någon
gång framställa mina tankar, har varit att i min
mohn få medverka till allmänt bästa: Ofelbarhet
var aldrig mitt anspråk, och min tillfredsställelse
har varit stor, om mina yttrade meningar
föranledt andra att tänka bättre, och om Län-*
dets väl kunnat beredas, genom en ädel täflan,
358
Den 27 Januarii.
att utfinna medlen till detta stora ändamål. Må
det således ursäktas mig, om jag förklarar min
förundran öfver den förtydning FriherrarneKoskull
och Herr Ehrenström bemödat sig att emot
Svenska Språkets Lagar, gifva åt mina Yttranden;
(då det troligen var emot dem, sorn dessa
Herrar rigtade sina Anmärkningar). Hvar
igenfinnes den råd, den mening, eller det ord,
hvarigenom Nationens eller Armeens heder af
mig blifvit förnärmad, — Då den äran ej får
nekas mig, att i denna Aimee hafva vunnit
min hildning; då jag uti den lärt att älska mitt
Fädernesland öfver allt och min frihet mera än
mig sjelf, är jag förvånad att i Arméens namn
och å Eameraters vägnar här höra förebråelser
göras mig för Yttranden, sorn till det minsta
förutsätta förlusten af mitt förstånd, eller så bristande
Språkkunskap, att mina uttryck skulle
vara i den Största af ali motsägelse med mina
tankar, Jag kan ej medgifva något af dessa
fall, och måste således uti en oförmodad ovilja,
finna anledningen till Friherrarne Koskulls
och Herr Ehrenströms förtydning af hvad jag
yttrat, och denna vilja skulle djupt smärta mig
om dessa Herrar verkeiigen varit uppdragne
att tala i Arméens namn,
En vidlyftigare förklaring af mitt Dictamen
för den 9 Januarii skulle innebära ett medgifvande
af en otydlighet i uttryck, hvarom
jag ej blifvit öfvertygad,
Friherre Anckarsvärd rnundteligen tilläde:
Jag var ej närvarande då Herr Grefve Axel
Den 27 Januarii.
359
Mörner efter berättelse yttrat sig, att den Individen
af Militairer, som med mig delade tänkesätt,
vore ovärdig den äran att vara en Fäderneslandets
Försvarare.
Härefter fortfor Friherre Anckarsvärdj att
uppläsa följande:
Herr Grefve Axel Mörner har förenat sig
till alla delar med Herr Ehrenström och har
tillika nitfullt förklaradt den ibland Militairen,
som med mig delade de i mitt Dictamen för den
cpde yttrade tänkesätt, för ovärdig. Ehvad tydning
Herr Grefve Axel Mörner nu behagar
lemna åt mina ord, så måste de här gälla för
sitt innehåll, och tänkesätt, som voro Militairen
ovärdiga, skulle säkert äfven vara det
för Riddersmannen. Yttranden af denna egenskap
hafva den besynnerliga natur, att återstudsa,
då de oförsigtigt riktas emot föremål, vid
hvilka de omöjligt kunna fästa sig, och att sedan
förena sig med sina upphof. — Min ära
och mitt värde skulle hvila på oändeligt svaga
grunder, om jag ett ögonblick skulle anse
det kunna rubbas, genom något Herr Grefve
Axel Mörners uttryck: Och jag anhåller ödmjukeligen,
det Högloflige Ridderskapet och
Adeln ej måtte lemna sitt bifall till någon ändring
uti det uttryck, som Herr Grefve Axel
Mörner emot mig yttrat, då han förklaradt
mina tänkesätt Militairen ovärdige. Det tillhör
äfven den Allmänhet, för hvars väl vi ifra, att
bedömma värdigheten af våra meningar, och jag
560
Den 27 Januarii.
yrkar således att allt måtte i Protocollerne ordagrant
få intagas.
Sedan så mångå Ledamöter af Ridderskap
pets och Adeln yttradt sig i ämnet, anser jag
mig ej tillständigt att annorlunda yrka Proposition,
än att till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa sättet, att utröna Ridderskapets
och Adelns ogillande af Herr Grefve Mörners
emot mig ställde personligen förolämpande
yttranden,
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Mörner, Aocel Otto: Oaktadt jag
förklaradt, det jag icke vidare ville inga i svaromål;
så får jag dock härvid anmärka, att om
orden, varit sådana som Friherre Anckarsvärd
dem anfördt, hade mitt förhållande verkligen
varit Lagstridigt; men jag ansvarar endast för
de ord, som i Protocollet finnas upptagne och
justerade,
Grefve Löwenhjelm, Gustaf : Då fyra eller
fem gånger tillförene, händelser af lika beskaffenhet
med den närvarande, inträffat; och då
Ridderskapet och Adeln alltid tillåtit den Ledamot,
som afvikit ifrån det af Lag och Sedvana
bestämda DebattSpråket, att sina ord ändra
eller förklara; kan jag icke föreställa mig att
Ridderskapet och Adeln skulle vilja nu besluta
en Lex in Casu. Hvad framtiden deremot
ängar, är jag fullkomligt af dep tanka, att till
förekommande af obehagligheter och tidsspil
-
Den 27 Januarii.
361
ian, en sträng Lag må, för dylika frågors afgörande,
fastställas. I anledning af de omdömen
jag hört, angående obehörigheten att återtaga
hvad man'en gång yttrat, får jag för min
del offentligen förklara den öfvertygelse jag
hyser, att eho sorn viker för enskildt och personligt
förolämpande , ådagalägger feghet; men
alt eho som viker för Lagen, bevisar dermed
endast vördnad för densamma samt aktning
för Ståndet, och gifver efterdöme af en god
medborgerlig anda,
Många yttrade härtill deras bifall,
Friherre Sparre, Sixten, anförde skrifteligen;
Jag
måtte icke hafva en så fullkomligt vidsträckt
fattningsgåfva, som åtskillige af Ridderskapet
och Adeln, då jag ej kan finna, det
ifrågavarande Grefve Mörners uttryck emot Friherre
Anckarsvärd, vara på minsta sätt så förolämpande,
att det fordrar Ridderskapets och
Adelns öfverläggning eller åtgärd: Och oaktadt
jag delar samma tankar, som Grefve Mörner,
så ämnar jag ej förolämpa hvarken Friherre
Anckarsvärd eller någon härstädes. Vi kunna
vara af olika tankar ändå, och jag skall utbedja
mig att Högloft, Ridderskapet och Adeln ej
må misstyda mina ord.
Hvarefter Friherre Sparre uppläste fölMed
sann heders- och Fäderneslandskänsla
tande
362 Dan 27 Januarii.
är ingen fruktan för någon hotande fara värdig
en Militaire: Icke den en gång att med
en mindre styrka anfalla en mångdubbelt starkare
Fiende, då en Befälhafvare det påkallar
—- ännu mindre den, att frukta ett anfall eller
anse vårt eget försvar omöjligt.
Om de Krigare, som draga underhåll af
Staten, och hvars skyldighet det är att med
sista Blodsdroppan försvara Fäderneslandets
frihet och det Konungahus, vi svurit trohet
och lydnad — nu skulle påkallas till försvar
eller anfall emot en anryckande Fiende — är
det då med denna Chargon, på denna Esprit
vi skola grunda vårt mod, vår oförskräckthet,
i hotande faror? — På den känsla, den öfvertygelse
att vårt eget försvar är omöjligt? —
Äro sådana tänkesätt värdiga våra Krigsmän?
'Hvad utgör den verkliga kraft hos Sveriges Krigare,
som så ofta gjort ej allenast Storverk,
utan äfven underbarhet? — Är det Numerairen
af dem eller är det deras mod och stridsanda
alltid grundad på den fastaste öfvertygelse
att icke kunna besegras? —
Alla tider har hvarje Svensk Krigare, utan
tvekan ansett sig kunna besegra 10 Fiender.
Yår KrigsHistoria visar mer än ett exempel
derpå — och hvarje Svensk tror det ännu, då
den anföres af en van och segerrik Anförare.
Men skulle någon ny lära, någon falsk
Statskonst kunna förqväfva och rubba denna
urgamla tro — som, förenad med en sann Fä
-
Den 27 Januarii.
365
derneslandskänsla, alltid skall underhålla vårt
mod i de största faror — då heklagar jag
hvarje Svensk.
Och jag förenar mig fullkomligt med Grefve
Mörner deruti, att den Militaire som anser
vårt Lands och egit försvar omöjligt —• och
derigenom söker att, på något sätt, vare sig
här på detta Riddarhns, högtideligen eller hemligen,
fortplanta denna feghetens tanka — den
är ej värdig att vara Militaire, att strida eller
stupa med Oss,
Redan i flere år har tryggdt hvarje Sveriges
Husfader utlemnat sin Son till Landets
försvar, i den säkra tro att ingen Här kan öfvervinna
våra Troupper, och så länge, ej heller
någon magt rubba vårt Rike.
Men om Friherre Anckarsvärds sorgsna och
jag hoppas öfverdrifna Målning skulle äga sannolikhet,
och, utan granskning eller vederläggning,
skulle komma att af menige Man, och den
enfalldiga Folkhopen betraktas, blott såsom den
synes; då lemnar jag derhän hvad tröstande tankar,
den hos dessa Fäder kan ingifva, då de nästa
gäng skola utlemna sina Söner till Landets
försvar ■— och hvad mod man hos dessa Ynglingar
deraf kan vänta. >— Men jag lemnar åt
Statsmannen och den fria Medborgaren, hvars
rätt och skyldighet det är, att för Landets intresse
behandla sådana Politiska ämnen, att närmare
utveckla denna sak; — Och anser för öfrigt
Militairens enda skyldighet varu, alt blott
364
Den 27 Januarii.
tänka på sin pligt, såsom försvarare för Konung
och Land — Och att den Krigare, som
användt hela sin tid och sina Talanger på Statskonst,
Politique och Opposition, den bör upphöra
att lyda och befalla.
Åtskilliga yttrade härtill deras bifall.
Hvarefter Friherre Sparre munteligen tilläde:
Grefve Mörners yttrade Sex ord eller på
sin höjd Sex rader innefatta till alla delar hvad
jag nu vidlöftigare detaileradt. I min tanke
finnes i hans få ord lika litet förolämpning,
sorn i, hvad jag nu anfördt,
På det icke någon må oriktigt höra eller
misstyda mina ord, så utbeder jag mig att nu
genast till Protocollet få aflemna detta i hast
yppsatte Concept.
Friherre Falkenbergj Carl Gabriel, anförde
skriftligen:
Visserligen har Grefve Mörner haft ett förhastadt
uttryck, men då han nu mera samma
återkalladt, är jag viss uppå alt Friherre Anckarsvärd
låter dervid bero,
Men hvad länge utgjordt min förundran, är,
att mun alltid varit färdig gifva en, efter min tanka,
oriktig tydning åt vissas anföranden; om jag
skulle medge, att i dessa Herrars så skrifteliga
som munleliga anföranden någon gång varit öfverdrift;
så tillstår jag deremot, de alltid burit
Den 37 Januari% 36g
Stämpel af en sann Patriotisk värma och känsla
för Fäderneslandets väl. Mig tyckes likgiltigt
vara, om Person är Embetsman eller
Landtbrukare, om han tillhör Oppositionen eller
icke, blott man medverkar till allmännytta,
på sätt dess förmåga medger: Ingen äger
rätt, minst på detta ställe, hvarken af förhastande
eller med öfverläggning, misstyda någon
mening; men väl rätta, likvisst alltid på det
sätt en värd Ledamot och värdig Embetsman,
vid Riksdagens början, yttrade, då han säde:
Mine Herrar! man måste lemna aktning åt andras
meningar, om man vill fordra det för sina
egne. Följden af iakttagandet häraf, blir kortare
Debatter och mera enstämmighet, och detta
lärer grunden till det goda och vigtiga,
som är ändamålet för vår kallelse. , Jag är i
öfrigt ganska säker, att då, till hufvudsakeligt
afgörande förekommer det, som rörer Landets
väl och en liberal Regering, hvarje Riddersman
tänker lika.
Friherre Björnstjerna, Magnus: Jag hade
redan lemnat Riddarhuset, då Herr Grefve
Mörner fällde det ifrågasatte yttrande: Kan således
endast bedömma det efter Protocollet, och
hvars rigtighet jag för öfrigt är öfvertygad; och
finnér deraf, att Grefve Mörner fullkommeligen
kan försvara detta yttrande, som efter min
tanka alldeles icke är stötande emot Friherre
Anckarsvärd. Grefve Mörner säger icke, att
Friherre Anckarsvärds tanka är ovärdig; han
säger, att det vore ovärdigt af en SvenskMilitaire
att hysa en sådan tanka om Rikets försvar;
366
Den 27 Januarii.
hvilket är två alldeles olika saker. Det tillhör
Statsmannen att öfverväga Rikens olika Stridskrafter;
det tillhör äfven Riksdagsmannen att
bedomina dem; men det tillhör icke Krigsmannen,
hvilken, betraktad såsom Soldat, ej
bör ingå i sådana Calculer. Soldatens första
egenskap är att tro sig oöfvervinnelig; att aldrig
räkna antalet afsina Fiender, och att endast
anförtro sig åt böjden af sitt mod.
Pen Arnme, som skulle tvifla på möjligheten
alt Segra, vore redan till hälften ölvervunnen.
Jag har sedt i Finland burn moralisk
nedslagenhet kan medföra de menligaste följder:
Förutan den hade Sveaborg ej fallit; förutan
den hade den tappra Finska Armeen ej fått
Ordres att retirera nära ioo:de mil, utan alt
hålla stånd en enda gång; förutan den hade
detta Land ej gått förlorat, som sedan, med
den mäst utmärkta Tapperhet och med Strömmar
af blod ej kunde återtagas.
Ja, mine Herrar! jag är ännu fullt öfvertygad,
att Finland ej blifver inkräktadt, om
dess Armees Befälhafvare fattad t beslutet; (Iivari
han, törhända, var hindrad af högre Ordres),
fattadt beslutet, sager jag, att sammandraga
Armeen vid gränsen, och slåss i nejden deraf;
men den då allmänt rådande Opinionen, att
detta Land ej kunde försvaras emot vår mägtige
Granne, bidrog hufvudsakligen till den
olyckliga retraitten; hvarigenom Finland, som
eljest ännu, efter min öfvertygelse, skulle lyda
under Sveriges Spira, gick förloradt.
Den 27 Januarii.
367
Detta bevisar huru moralisk nedslagenhet
kan blifva vådelig för Statens Sjelfbestånd, och
bura hvarje rättsinnig Medborgare bör söka
hindra dess farliga intryck. Må den åtminstone
aldrig intränga i mina Vapenbröders lijertan;
må Svenska Krigaren aldrig räkna antalet
af sina Fiender, och må han alltid anse
sig för oöfvervinnelig; och han skall blifva
det.
Friherre Anckarsvärd: Jag instämmer fullkomligt
uti hvad Friherre Björnstjerna nyss anfört,
om Militairens Esprit i allmänhet; med undantag
endast deraf, att Grefve Mörners yttrande,
enligt Friherre Björnstjernas mening, icke
skall varit mot mig stötande. Om Grefve Mörner
endast lämpadt sin tanka på Militairepersoner
i allmänhet, hade hans yttrande icke angått
mig; men då han nu först förklarat, det
vara ovärdigt för hvarje individue af Armeen
att hysa den tankan, det vi äro oförmögne att
försvara oss, samt sedan ansett mig äga denna
öfvertygelse, hvilken jag likväl aldrig framställt,
har han derigenom icke allenast gifvit
en falsk tydning åt mina yttranden, utan ock
förklarat den tankan, han förmodat mig hysa,
vara ovärdig: Ett uttryck, hvartill Herr Grefve
Mörner, under ingen synpunct, lärer kunna
vara berättigad, aldraminst utan någon föregången
bevisning, att mina yttranden varit af
den beskaffenhet, han tyckes vilja påstå.
Herr Schönström förklarade det han icke
afstod från sitt förut gjorda yrkande om ansvar
368
Den 27 Jannar ii»
ä Grefve Mörner, enligt 39 §. RiddarhusOrdningen*
så framt icke Friherre Anckarsvärd
sjelf behagade medgifva, att frågan derom> nu
förevarande, finge förfalla*
Herr Grefven ock LandtMar skaiken hemställde*
om icke* sedan Grefve Mörner, med
den rätt 58 §. Riksdagsordningen lemnar hvarje
Riksdagsman, vid justeringen afProlocollet
för den 19 dennes* förklarat* det han icke haft
för afsigt att emot Friherre Anckarsvärd nytt*
ja något förolämpande uttryck* all fråga orri
ansvar för Grefve Mörner i detta ämne säle-»
des finge, med Friherre Anckarsvärds begifvande*
förfalla.
Ropades starka Ja blandade med Nej,
Grefve Mörnert Jag kail icke medgifva att
jag förolämpat någon; må hända har det af
mig nyttjade uttryck varit mindre tjenligt, men
ingalunda har min tanka varit att någon förolämpa*
Herr
Grefven och LandtMar skalken förklarade,
det han ansåg, att Ridderskapet och
Adeln i detta ämne redan fattadt sitt beslut.
Herr Schönström anmärkte, att Friherre
Anckarsvärd först borde lemna sitt medgifvande,
innan något beslut i ämnet kunde fattas.
Herr Grefven och LandtMar skalken yttrade,
Den 27 Januarii.
369
rade, att då Friherre Anckarsvärd redan till
Ridderskapet och Adelil öfverlenmat v predh ingen
af Målet, ansåg Herr Grefven och LandtMarskalken
det Friherre Anckarsvärd således
icke heslridt att förevarande fråga finge förfalla.
Friherre Anckarsvärd tillkännag^af, att han
endast till Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnat sättet, alt utröna Ridderskapets och
Adelns ogillande af Grefve Mörners emot honom
nyttjade uttryck.
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade
å nyo, alt sedan Grefve Mörner högtideligen
förklarat, det han icke haft för afsigt, att
emot Friherre Anckarsvärd nyttja några förolämpande
uttryck, Ridderskapet och Adelil alltså
torde finna, det någon vidare åtgärd i denna
sak icke erfordras.
Grefve Mörner: Jag har icke ansett mig
behöfva förklara de af mig emot Friherre Anckarsvärd
nyttjade uttryck, liellst jag icke haft
för afsigt, att honom pä något sätt förolämpa,
och torde således Ridderskapet och Adeln finna,
alt jag icke kan ställas till ansvar för annat,
än hvad jag verkeligen yttradt och i Protocollet
finnes infördt.
Herr Grefven och LandtMarskalken: Då
Grefve Mörner sjelf upprifvit det beslut, som
Ridderskapet och Adeln redan behagat fatta;
får jag hemställa, om icke Ridderskapet och
Ridd. 0. Ad. Prot• II. B. a Afd. 47» 48.
370
Deli 27 Januarii.
Adeln ogillar det af Grefve Mörner den 19
dennes, emot Friherre Anckarsvärd nyttjade
uttryck.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Cederström, Jacob: Vid den sist
framställde Proposition, får jag anmärka att
den första Propositionen, som innehöll att frågan
om ansvar borde förfalla, redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallen. Innan den
sista Propositionen kan göras, är nödigt att
ånyo låta uppläsa Grefve Mörners ifrågavarande
yttrande, på det man må erhålla fullständig
kännedom, om föremålet för Ridderskapets
och Adelns pröfning.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag vet icke om andra Ledamöter äga lyckligare
minne än jag; men vid de tillfällen jag
yttrat mig mundteligen har jag merendels sedermera
rådfrågat Protocollisten huru mina
ord fallit, och alltid förlitat mig mera på hans
anteckningar än mitt eget minne. Jag kan för
min del icke med säkerhet erinra mig Grefve
Mörners ifrågavarande uttryck och då jag bordt
serskilta meningar derom hafva uppstått, får
jag anhålla att RiddarhusSecreteraren måtte
upplysa huru han hört och fattat Grefve Mörners
yttrande.
Undertecknad Protocollsförande yttrade:
Genast vid början af denna Riksdag, fat
-
Den 2n Januarii. 571
tade jng det beslut, alt åsidosätta alla andra
föremål, att icke begagna min Riksdagsmannarätt,
för att derigenom kunna lemna
en odelad uppmärksamhet åt de pligter jag
bade att inför Högloft, Ridderskapet och Adeln
uppfylla. Under den förflutna tiden bar jag
bemödat mig, både att i MemorialProtocollel,
så noggrant jng kunnat anteckna och äfven sedan
i sjelf va Prolooollet sorgfälligt och redligt införa
hvad jag hört och funnit hafva sig inom
Högloft. Ridderskapet och Adelil tilldragit; och
ehuru, enligt hvad flere värde Ledamöter nyss
-sig yttrat, ordtvister flere gånger tillförene inträffat,
har likväl ända hittills icke någon anmärkning
emot Protocollet uppstått. Efter denna
förklaring torde det tillåtas mig vördnadsfullt
anmäla, att Grefve Mörners ifrågavarande yttrande,
hvarom jag håde före detta Plenum enskildt,
och äfven i dag härstädes erfarit olika
meningar, och hvilket ganska hastigt vid tillfället
framställdes, samt utan all anmärkning af
någon bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter
då lemnades, icke annorlunda af mig
fattades, än sådant det sedermera blifvit inför
Grefve Mörner justeradt och i Protocollet upptagit.
Med afseende härå och då Protocollet
i denna del för en stund sedan, utan anmärkning,
redan blifvit justeradt, hoppas jag att Ridderskapet
och Adeln täcktes, på sätt Herr Grefve
von Schwerin nyss behagat yttra, lemna
Protocollet det vitsord, detsamma, enligt 1
§. i RiddarhusSecreterarens Instruction, jemväl
bör äga. Vare det långt ifrån mig att härigenom
åsyfta något hinder för Ridderskapets
372
Den 27 Januari i.
och Adelns fria pröfning af Grefve Mörners
yttrande. Jag anser det endast vara min pligt,
att vid detta tillfälle vördsamt hafva äran upplysa,
att ämnet för Ridderskapets och Adelns
pröfning, samt föremålet för dess bedömmande
innefattas i Grefve Mörners redan justerade yttrande,
hvilket jag nu å nyo torde få uppläsa
så lydande: ”Jemte det jag förenar mig
med hvad Herr Ehrenström anfört, får jag
endast tillägga, att jag anser det ovärdigt
för hvarje Individue af Svenska Arméen, att
hysa den tankan, att vi äro oförmögne att försvara
Oss, och skulle icke kunna dela lika öfvertygelse
med den Friherre Anckarsvärd angående
vår svaghet framställt.”
Friherre Cederströmj Jacob: Sedan RiddarhusSecreteraren
å nyo uppläst Grefve Mörners
Yttrande, linner jag deraf icke någon anledning
att detsamma ogilla. Grefve Mörner
har yttrat, dels att han anser det vara ovärdigt
för en Person, som tillhör Arméen att hysa
den tankan att vi äro oförmögne att försvara
oss, och dels att Grefve Mörner icke med Friherre
Anckarsvärd, angående vår svaghet delar
lika tänkesätt. Jag instämmer för min del
fullkomligt uti detta Yttrande, och tror att en
Officerare icke i något fall bör anse sitt Fäderneslands
försvar omöjligt, åtminstone icke
yttra en sådan farhåga, hellst det efter utseendet
minst möjliga och hvad man alldeles icke
kan förmoda, ofta uti Krig vid verkställigheten
inträffar, och det ofta derföre att den
verkställande icke före försöket beräknadt möjligheten
att lyckas,
Den 27 Januarii. 373
Friherre Anckarsvärd: Ehuru ogerna jag
förlänger denna Discussion, nödgas jag likväl,
i anledning af hvad Friherre Cederström yttrat,
förklara det jag icke någorstädes uti mitt
Memorial af den g dennes framställt den tankan,
att Sverige vore oförmöget att försvara
sig, utan har jag endast trodt, att man under
Fredens lugn borde vara angelägen att förskaffa
medel, att i framtiden kunna bereda ett
kraftigt Sjelfförsvar. Jag har således icke gifvit
någon anledning till den tanka, man velat
påbörda mig. Friherre Cederström har ansett
det vara ovärdigt för en Militaire att yttra någon
farhåga, i afseende på möjligheten af Sveriges
Sjelfförsvar. Jag får härvid anmärka att
vi icke yttra oss härstädes såsom Militaire personer,
utan såsom Representanter; och jag
anser, för min del, de tänkesätt, hvilka för en
Militaire äro ovärdiga, hvarken kunna eller höra
af en Representant delas. Dessutom vill
jag erindra mig, att man för någon lid sedan
fästade sig dervid, att skillnad gjordes emellan
beroende och oberoende Representanter,
och måste således nu förundra mig deröfver,
att man vill föreskrifva tankeformer för Militaire
personer, då man, inom Representationen,
ej lärer kunna erkänna några andra bindande
än dem, som bestämmas af Lagarne.
Friherre Cederström: Jag får endast anmärka,
att den af Grefve Mörner yttrade tanka, om
Herrar Officerares pligt att icke anse sig oförmögne
att försvara oss, ingalunda blifvit af
374
Den 27 Jcinuarii.
Grefve Mörner uppå Friherre Anckarsvärd
tillämpad.
Herr Grefven och LandtMar skalken tillkännagaf,
att Plenum komine att klockan half
till fem i eftermiddag fortsättas.
Herr Schönström, yttrade att Ridderskapet
och Adeln redan ogilladt Grefve Mörners uttryck.
Herr Brunow, Charles Emil, yttrade sig sålunda:
Jag hade visserligen intet ämnat uppehålla
Högloft. Ridderskapets och Adelns tid, med
ytterligare Discussion i ett ämne, som redan nog
vidlyftigt blifvit omordat; men då jag finner så
mycken olikhet, emot det verkliga förhållandet
af Herr Grefve Axel Mörner hafde Yttrande,
så envist fortfara; så anser i*ag mig skyldig
förklara det ordalydelsen deraf, var densamma
som Herr Friherre Anckarsvärd nyss uppläste,
nemligen: Att den Officer, som delade samma
tänkesätt med Friherre Anckarsvärd vore ovärdig
vara Svensk Militaire. Jag erinrar mig detta
med så mycken mer visshet, som jag då genast
faiint mig deraf på det strängaste sårad. Jag
tror mig hafva gjordt uppoffringar, vida större
än Herr Grefve Mörner, och mången annan,
då jag såsom född Finne, öfverlemnadt ett
kärt Moderland, endast för Hedern att få förblifva
Svensk Militaire; och att då, få höra
det Allsmägtiga Domslutet, af Ovärdig vara
Svensk Militaire, i händelse mina tänkesätt ej
skulle vara öfverensstämmande med Herr Gref
-
Den 27 Jajmar ii.
375
velis, är väl det mäst smältande. Dessutom kan
jag för min del ej inse det brottsliga i Friherre
Anckarsvärds Project, hellst han ganska
tydeligen. declarerat, det hans afsigt visserligen
intet varit, alt blotta Landet på Sjelfförsvar,
utan tvertom, att han yrkade, och på
det högsta önskade, det vi under Fredens
lugn, genom alla möjliga besparingar, skulle
söka samla krafter, för att vid ett Anfallskrig,
>— då med fördubblad styrka kunna försvara
oss. Härtill ansåg Herr Friherren ett medel
vara, i Indragningen af 10,000 man Infanteri
under fredlig tid, på vissa år. Det torde väl
äfven vara honom förlåtligt såsom Människa,
i händelse han ej skulle hafva träffat det rättaste
eller fullkomligaste medel till ändamålets
vinnande; och hvilket jag ej vill eller ens
tilltror mig böra bedömma: Men då vi oupphörligt
klaga öfver redan betungande utgifter,
och öfver brist på tillgångar; då bör det väl ,
cj med Herr Grefve Mörners stränghet bedömmas,
om de olika utvägar sorn härtill föreslås,
ej af Herr Grefven gillas; ja! äfven om
de ej voro de rätta, helst Personen, som framställt
dem, tydeligen genom dess nyss åberopade
yttrande, lemnade ett ojäfaktigt prof af
den varmaste Fäderneslandskänsla.
Jeg anser dessutom Herr Grefve Axel
Mörners yttrande, äfven sårande för hvarje
Militaire, då han ens ifrågasätter möjligheten,
att en Militaire någonsin skulle kunna öfvergifva
hoppet att försvara sig, ja! äfven om det
vöre emot den mäst öfverlägsne Fiende, Nej!
376
Den 27 Januarii.
clemia tanka kan aldrig hos en rättskaffens Militairc
uppstå, emedan han väl kan falla ett offer
i Striden; men — äfven då liar lian ju till
sista blodsdrqppan försvarat sig. Således anser
jag Herr Grefve Axel Mörncrs sjcl(mäktiga
Declaration lika sårande för hvarje Militaire,
sora för hela Ståndet,
Grefve Possej Claes Fredric: Mig synes,
sorn denna öfverläggning blifvit fortsatt oell
förlängd långt utöfver hvad den bordt vara, då
mycket vigtigarc göromål fordra Ridderskapets
och Adelns tid och uppmärksamhet.
•
Genom de sednare Discussiorter liar såten
blifvit delad i tvänne frågor:
Den ena, huruvida Grefve Mörners yttrande
blifvit till Protocollet rigtigt fattadt; hvarvid
Högloft. Ridderskapet och Adeln torde
påminna sig att Protocollet redan blifvit utan
anmärkning uppläst och således justeradt.
Den sednare eller egentliga hufvudfrågan
blir således: Hvad åtgärd Ridderskapet och
Adeln finnér för godt besluta, rörande yttrandet,
i det skick det nu enligt Protocollet befinnes.
i
Grefve Spensj Jacob Melker: Då raan vill
utlåta sig uti en sak, är det framför allt nödvändigt
att känna den. Då nian skall dömma
öfver ett uttryck, måste man nödvändigt först
och främst bestämdt känna det. Det har allt
-
Den 37 Jarmann, 577
så blifvit ganska rätt anmärkt, att innan någon
fråga kail uppstå om ogillande af ett uttryck,
bör först bestämdt vara afgjordt, hurudant
det bör anses hafva fallit. Denna upplysning
tror jag med säkerhet kunna hämtas, endast
och allenast från Protocollet, ej från hvars och
ens enskildta minne. Protocollet är fördt på
RiddarhusSecreterarens ansvar, och när uttrycken,
sådana som de deruti finnas upptagne,
godkännas af den, som fällt dem, måste det
äga vittsord. •— Om jag ville i denna sak lemna
något afseende åt hvad jag sjelf tycker mig
ihågkomma af det nu ifrågavarande Grefve Mörners
uttryck, som jag uppmärksamt afhörde,
skulle jag ej draga i betänkande att försäkra
det ordalagen deruti vore annorlunda då det
fälldes, än de som nu uti Protocollet finnas upptagne;
men jag vill, som sagdt är, icke i denna
del förlita mig endast på mitt eget minne,
och jag tror att hvar och en här bör göra som
jag, Möjligen kunna ock under Discourserna
mindre städade uttryck fällas, och jag anser
ProtocollsJ usteringens ändamål, bland annat vara,
att hvar och en må äga tillfälle rigtigare
uppställa sådana uttryck, utan att jag likväl
derför försvarar, det man sätter sig i nödvändighet
alt begagna denna utväg. Jag tror
att liela denna obehagliga öfverläggning skulle
bringas till slut, om Herr Grefven och LandtMarskalken
nu, sedan Ridderskapet och Adeln
erhållit kännedom af Grefve Mörners uttryck,
sådant det finnes uti det i dag justerade Protocollet,
täcktes förnya framställningen, huruvida
det af Ridderskapet och Adeln ogillades.
373
Ven 27 Jarmar ii.
Alt det här nu mera ej kan blifva fråga om
något annat Grefve Mörners yttrande, anser
jag vara satt utan tvifvel.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Efter mitt begrepp har denna öfverläggning
nu mera öfvergått till en tvist om ord.
J)å Grefve Mörner redan förklarat, att han icke
haft för afsigt att någon härstädes förolämpa,
anser jag all vidare pröfning af hans yttrande,
orden må hafva fallit huru som hellst,
vara öfverflödig, och då jag tyckt mig finna
att Friherre Anckarsvärd med denna förklaring
varit tillfredsställd, samt Herr Grefven
och LandtMarskalken redan en gång gjordt
Proposition derpå, att saken matte förfalla; så
får jag för min del anhålla, att en förnyad
lika beskaffad Proposition må af Herr Grefven
och LandtMarskalken framställas.
Herr Hjerta, J. G.: Jag hade ej ämnat
höja min röst bland Ridderskapet och Adeln;
den kan ej vara öfvertygande, ty den är en
ung mans; men den är den goda viljans, och
skall kan hända ej misshaga, då den aldrig
skall blifva partiandans eller egenkärlekens.
Jag anser mig böra fästa Ridderskapels och
Adelns uppmärksamhet på 53 §. i Riksdagsordningen,
som är ganska tydelig, och hvilken
jag anhåller måtte uppläsas.
I anledning häraf upplästes 53 §. i Riksdagsordningen,
hvarefter Herr Hjerta fortfor:
Den 27 Januariu
379
Nu vågar jag fråga om Friherre Cederströms
nyss framställde tanka kan hafva inflytande
på det beslut, Ridderskapet och Acleln redan
fattadt, om ogillande af Grefve Mörners hilde
uttryck, eller om icke Friherre Cederströms
tanka endast bör anses, såsom en enskild Reservation,
Friherre Ceder ström j Jacob: Sedan Protocollet
för den 19 dennes blifvit utan anmärkning
justeradt, kan det nu mera icke ändras,
och då Grefve Mörners deruti upptagne yttrande,
såsom jag fattadt det, icke är förolämpande;
så får jag för min del anhålla att, sedan
yttrandet blifvit å nyo uppläst, all vidare öfverläggning
i detta ämne må förfalla.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
härefter, om icke i anledning af hvad åtski
1 lige Ridderskapets och Adelns Herrar och
Ledamöter nu anförd t, frågan om ogillandet
af Grefve Mörners uttryck finge med Friherre
Anekarsvärds begifvande förfalla.
Friherre Anckarsvärd utbad sig att få ödmjukast
elindra, det hans yrkande, i afseende
på uttryckets ogillande, redan blifvit framställdt,
innan Ridderskapets och Adelns beslut
derom vidtogs, emot hvilket beslut Friherre
Cederström om han så för godt finnér, endast
ägde att sig reservera.
Herr Schönström: Då vi alla redan ogillat
det uttryck Grefve Mörner haft eller suppo
-
g80 Den 37 Januarii.
neras hafva fällt, anser jag denna åtgärd vara
lillräckelig, och anhåller, att vi mätte få företaga
ett annat ämne.
Friherre Cederström> Jag kan icke finna
huru ett Stånd möjligen skall kunna ogilla uttryck,
som icke blifvit fällde, ^ådant kan lika
litet tänkas, som verkställas, hellst våra
beslut endast skola grunda sig på verkeliga
Facta. I afledning af hvad några Ledamöter
yttrat derom att Ridderskapets och Adelns beslut,
rörande ogillande af Grefve Mörners uttryck
redan blifvit fattadt, får jag anmärka , att
något beslut alldeles icke kan tagas förr, än de
till Målet hörande Handlingar blifvit behörigen
uppläste samt öfverläggningen i frågan fulländad.
Då sådant icke hade blifvit verkslälldt,
innan Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition, om ogillande, gjordes, hvilken Proposition
besvarades med Ja och Nej, och jag
dessutom straxt efter Propositionens framställande,
anmälte mig att tala; så kan jag, för min
del, alldeles icke anse något Ridderskapets och
Adelns beslut, angående ogillande af Grefve
Mörners uttryck ännu vara fattadt; hvilket beslut
dessutom är öfverflödigt, enär Grefve Mörner
mig vetterligen icke någon förolämpadt.
Herr Påhlman, Otto Fredric: Då jag ogerna
ser en Discussion förlängd, som är nästan
lika obehaglig som dess orsak; anhåller jag
vördsamt få underställa Högloft. Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, hvad följden
skall blifva, om på hvar och en Ledamotskul
-
Ben 27 JanucirtL 381
le kunna bero, att upprifva ett fattadt beslut,
så ofta det icke utfallit efter dess enskildta önskan
eller öfvertygelse! Herr Hjerta har i min
tanka ganska rigtigt åberopat den §. af Riksdagsordningen,
sorn föreskrifver att hvar och.,
en väl må emot ett fattadt beslut, till Protocollet
anmäla sin Reservation, men icke beslutet
förändra eller upprifva. Jag instämmer
med Herr Hjerta i den ödmjuka anhållan, att
denna föreskrift nu må iakttagas. Friherre Cederströms
påstående, att Herr Grefve Axel
Mörners yttrande hade bordt uppläsas förr än
Propositionen af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställdes, saknar i min tanka, allt
skäl till beslutets upphäfvande, hellst en sådan
uppläsning för en korrt stund sedan skedde,
då Protocollet justerades. Förhållandet
kan dessutom icke vara Höglofl. Ridderskapet
och Adeln obekant, emedan Grefve Mörners
yttrande visserligen gjordt så starkt intryck
på de, som voro tillstädes, att det icke
på dessa dagar kunnat falla utur minnet.
När RiddarhusOrdniugen stadgar, alt ingen
må tillåta sig förolämpande uttryck; så
måtte det ock vara Ridderskapets och Adelns
ostridiga rättighet att ogilla ett slikt förfarande,
om också dervid skulle inträffa, alt uttrycken
icke kunnat så alldeles till Protocollet
fattas.
Om för öfrigt den enas ord och framställningar
härstädes kunna af en annan citeras
helt olika och tvärtemot hvad som blifvit sagdt;
£82
Den 27 Januarii.
så uppkomma sådana öfverflödiga och obehagliga
öfverläggningar, som de, hvilka nu ägt
lum. Oagtadt allt som blifvit sagt i afseende
på Friherre Anckarsvärds Dictarnen, måste jag
bekänna, att jag deruti icke funnit ett enda ord,
som kan vara sårande för Svenska Militairen.
Med uppmärksamhet afhörde jag det första gången
här uppläsas, och förvånades att straxt
derefter höra en annan verld Talare påstå, att
Friherre Anckarsvärd framställdt den mening,
det Svenska Arméen ej kan försvara sig, jemte
flera andra slutsallser, ledande till att bibringa
ett förvilladt begrepp, om hvad sorn
blifvit yttradt, åtminstone hos alla, som icke
baft tid eller velat göra sig mödan sjelf undersöka
hvad som verkeligen blifvit sagt.
Jag har sedermera genomläst ofvanämn-»
de Dictarnen. Jag delar icke i allt Friherre
Anckarsvärds öfvertygelse, serdeles hvad den
Indelta Armeens förminskning angar; men jag
bar i detta dess Dictarnen funnit sådana obestrideliga
sanningar, som i min tanka snarare
förtjent att af Statsmannen moget öfvervägas,
än att med bitterhet bestridas.
Väl får man ofta höra påstås : Att all sanning
är icke nyttig att säga. Delta kan jag
endast medgifva, så vidt det lämpas personligen
på den som sagt densamma. För ett Samhälle
åter, har ännu aldrig någon sannings yppande
varit menlig; men väl hafva Timmer
störtats af Smickrets och Lycksökeriets skadeligå
följder.
Den 27 Januarii.
333
Härtill yttrades allmänt bifall, hvarefter
Herr Påhlman fortfor.* För att komma tillslut
med denna redan långa öfverläggning, anhåller
jag vördsamt, att då Ridderskapet och Adeln
icke otydligen bifallit Herr Grefvens och
LandtMarskalkens sednast gjorda Proposition,
om ogillande af det förolämpande sätt, Herr
Grefve Axel Mörner här tillåtit sig tala, delta
beslut icke må kunna rubbas, och följaktligen
all vidare Discussion härom upphöra.
Det är så mycket nödvändigare att sätta
en gräns för öfverläggningar, om redan fattade
beslut, som i annat fall den tid förspilles, som
så väl behöfver begagnas till de föremål, för
hvilka Riksens Högloft. Ständer äro samlade.
Friherre Boyej Ludvig: Då jag begärde
ordet var det för att framställa en del af de tankar,
som Herr Påhlman så lyckligt uttryckt; och
förekommen deri, får jag blott göra Högloft.
Ridderskapet oeh Adeln uppmärksamt på faran
af den händelse som under denna öfverläggning
ägt rum. Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken,
som hade fört denna Discussion, likasom
de föregående, på ett sätt, som har rätt
till vår fullkomliga aktning, gjordt laglig Proposition,
som blifvit lagligen besvarad, med ett,
kanske ovanligt, starkt Ja; ehuru blandadtmed
några Nej; så har en Ledamot, för att upprifva
beslutet, yrkadt att ämnet derförinnan icke
varit nog upplyst. *— Det måste väl ankomma
på Ståndet sjelf, att bestämma hvilken upplysning
fordras, för att yara tillräckelig till äm
-
384
Den 37 Januari i.
nets afgörande; och på detta bestämmande
måste väl nog bevis ligga deri, att beslutet är
faltadt. Med antagande af annan Principe, är
vägen då också öppnad, att när som liellst uppdrifva
hvilket beslut som hellst. Den Ledamot,
som är missnöjd med beslutet, äger att reservera
sig; och kan, inom sig anse Ståndet
hafva varit upplyst eller icke upplyst, allt som
han behagar; men ätt säga oss det, och att
derigenom upprifva ett fattadt beslut, detta är
i alla afseenden olagligt.
Grefve Spens, Jacob Melcker: Jag trodde
mig ej behöfva ännu en gångerindra, det Ridderskapet
och Adeln aldrig kan komma att bedömma
uttryck sådana sorn de supponeras,
utan blott sådana som de med visshet kännas.
Till ernående af en sådan visshet, vet jag åter
ingen annan utväg, än genom Protocollet. Jag
anser således alla skillnader, som kunde göras
emellan det, som Grefve Mörner skall hafva
sagdt vid det åtalade tillfället, och det han
nu erkändt sig hafva sagt, oberöriga.
Grefve Löwenhjelm, Gustafj anmärkte,
att första Propositionen, angående Målets förfallande
redait blifvit af Ridderskapets och
Adelns Pluralitet bifallen.
Ropades JVej*
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde
å nyo, om icke, sedan Grefve Mörner
bestämdt
Den 37 Januarii.
385
slämdt förklara t, det lian icke haft för afsigt
att Friherre Anckarsvärd förolämpa, denna fråga
alltså finge förfalla.
Ropades Ja och Nej.
Herr Sch öhström a n m ä r k t e, att sorn den af
Herr Grefven och LandtMarskalken för en stund
sedan gjorde Proposition, om ogillande af Grefve
Mörners uttryck, redan blifvit af Ridder*
skåpet och Adelli bifallen, vöre det endast denna
Proposition, sorn å nyo kunde af Herr Grefven
och LandtMarskalken framställas.
Herr Gref ven och LandtMarskalken yttrande
att då Grefve Mörner sjelf förklarat det han
högtidéligen skulle ogilla, öm lian emot Friherre
Anckarsvärd tillåtit sig någfa förolämpande
uttryck, Herr Grefven och LnndtMarskalken
ansåg någon vidare åtgärd i detta ämne
icke vara af nöden.
Herr Schönström yrkade likväl, att Ridderskapet
och Adeln malte förklara sitt ogillande
af Grefve Mörners uttryck.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
det vara tillräckligt, att instämma i Grefve
Mörners egen förklaring af ogillande, om
han emot Friherre Anckarsvärd nyttjat de ifrågasatte
uttryck.
Bifölls.
Ridel. 0. Ad. Fröt. II B. 1 Afd. 49»
gg6 Den 37 Januarii.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 24 Januarii 1818.
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets den 7
dennes afgifne samt den x 5 i samma månad
på bordet lagde Utlåtanden, i anledning af åtskilige
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Vällofl. BorgareStåndet gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 20 sistledne December
aflåtne Betänkande, i den från samtelige
RiksStånden till Utskottet remitterade fråga,
om fortfarande eller inställning af den fria
HusbehofsBränvinsbränningen, blef förstnämnde
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Ut supra.
S. D. Föredrogos och biföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt den
i5 och 20 dennes på bordet lagde Utlåtanden
nemligen:
1:0 Från Lagutskottet af den 16 sisth
December, angående Riksens Ständers JuslitiaeOmbudsmans-Embetsberättelser
för den sedan
sista Riksmöte förflutne tid.
2:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om uppförande af en Minnesvård öfver
Den 37 Januarii.
387
Svea Rikes utkorade KronPrins Carl August
på Qvidinge Hed i Skåne.
3:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om eftergift af en Statens Fordran i
aflidne Landshöfdingen von Echstedts Sterbhus;;
hvarom de öfrige Respective RiksStånden skulle
vänligen underrättas. Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af StåtsUtskottets
den 17 dennes aflåtne samt den 20
i samma månad på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af gjorde Anmärkningar vid Utskottet
den 24 sistledne December afgifne Betänkande,
om Restitution af aflidne RegeringsRådet
von Schevens Arfvingars Fordran, blef
samma Utlåtande af Högloflige Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut supra.
S. D. Remitterades:
Till Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet:
Friherre
Wrangels, Henning, Memorial,
angående åtskilliga föreslagne anstalter i afseende
å LandtbruksAcademiens CentralVerkstad,
jemte Yttrande af Herr von Schulzenheim,
David, (ylen äldre) rörande samma ämne.
Ut supra.
Föredrogs A nyo RiddarhusUtskottets den
388
Den 27 Januarii.
8 dennes aflåtne samt den 20 i samma månad
på bordet lagde Memorial, angående de af aflidne
ÖfversteLieutenanten C. G. Reuterskjöld
donerade Fonder»
Herr Reuterskjöld, Adam Diedric, hade
inlämnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Vid Höglofl. RiddarhusUtskottets förnyade
Betänkande, rörande Reuterskjöldska Donationen,
får jag äran i ödmjukhet anmärka:
Att hvad lista puneten beträffar, olika
afseende bordt göras på RiddarhusStyrelsens
oundgängellga kostnad vid förvaltningen af TestamentsMedlen
och hvad man behagar kalla
Arfvode för Bokföringen och Bevakningen af
TestamentsSumman. Den förra må gerna afdragas
af hvars och ens erhållna underhåll i
Proportion af beloppet; men hvad Arfvodet till
Directioilens Betjening åter angår, synes det
mig i allmänhet föga lämpeligt. Man besinne
att det tages af en medellös Ynglings uppfostringshjelp,
och gifves åt dem, som för sin
obetydliga möda att skrifva några Siffror mer,
icke borde söka serskildt vedergällning utöfver
den Lön de förut innehafva.
Vid 4;de puneten skulle ock något undantag
böra göras, i anseende till sådana Pensionairers
omständigheter,som antingenförkroppslyten
eller andra sjukdomsåkommor icke kunna
Den 27 Januarii.
339
ingå i publique tjenst, så att åtminstone RiddarhusStyrelsen
då ägde magt att besluta, efter
de sjg i sådant fall företeende bevekande skäl.
Ändteligen får jag ock i anseende till 7:de
puncten offentligen inför Högloflige Ridderskapet
oell Adeln förklara hvad serskildt i Högloft.
Utskottet blifvit tillkännagifvet, att nemligen,
Capitalet icke kan till uppsägning disponeras,
sedan det till förmån för Sterbhusutredningen
och med samtelige Ättemäns och Förmyndares
bifall emot första Inteckningen» i den till 60,000
R:dr .B:co Brandförsäkrade Egendomen, blifvit
insatt, hvarigenom besväret att placera Penningarne
blifvit undanröjdt och säkerheten synes
mer än tillräckligt bevarad. Den förmånliga
försäljning af Holmens Bruk i Norrköping, som
häraf blef en följd, beredde en ytterligare Donation
från Sterbhuset af circa 12,000 R:dr
B:co; och i all händelse kati PuddarhusDirectionen
aldrig stadna i ansvar för de donerade
medlen annorlunda, än från den slund och i
det skick, dessa medel blifvit till densamma
Öfverlemna de.
De öfriga puncterne äro ej af svårare beskaffenhet,
än att jag hoppas de till Utskottets
nöje kunna regleras, om Högloflige Ridderskapet
och Adeln skulle anbefalla Directionen, att, endast
mot dessa vilkor, vården och öfverinseendet
af Testamentet sig åtaga. Sedan ProtocollsUtdrag
från Kongl. Götha HofRätt, i afseende
på Testamentsbevakningen, ankommit, synes
alt Executor sin pligt uppfyllt. Huru nu
390
Den 27 Januarii.
vidare i en framtid medlen skola, efter Testators
iidla afsigter, med säkerhet vårdas och användas,
är den enda återstående omsorgen hos
Arfvingarne inom en Slägt, som utan afseende
på sin fördel, gerna skulle velat befordra det
af en bortgången Broder sökta ändamål; inen
som, om det blir möjligt att vinna, blir åtminstone
för sin del utan förebråelse, om hon
heldre söker återtaga sina lagliga rättigheter än
eftergifva dem åt framtidens ovissa utgång, der
sannolikt hela Pensions-anstalten förr eller sednare
skulle gå förlorad, om llögloflige Ridderskapet
och Adeln skulle bifalla Utskottets mening,
hvilken i anseende till 7:de Momentet
omöjeligen uppfyllas kan.
Grefve Possej Claes Fredric; I anledning
af Major Reuterskölds nu uppläste Anmärkningar
mot Utskottets Betänkande, får jag äran
upplysa, att hvad det hufvudsakliga eller rättigheten
till Capitalets uppsägande angår, så
har Testator sjelf uti sitt Testamente derom så
tydeligen yttrat sig, att jag, för att tillräckligen
upplysa det Slägtingarne ej hafva någon
rätt alt bestrida denna uppsägning, endast får
anhålla det Ridderskapet och Adeln täcktes afhöra
några rader af sjelfva Testamentet, nemligen:
”Skulle, vid Egendomens försäljning, det
blifva fördelaktigt att dessa Summor komma hos
Köparen att innestå, så äger Executor rätt dertill
, mot den uppsägningstid och den fulla säkerhet,
Directionen äskar, och aflemnar då i
stället för contanta Penningar, dessa JDocumenter
serskildt åt hvardera Summan.’'
Den 37 Januarii. 391
Alt denna föreskrift ej blifvit af Executor
Testamenti iakttagen, härrörer deraf, att han,
lika med alla Slägtingarne, ansåg Högloflige
Ridderskapet och Adeln, genom sitt fattade
beslut, i anledning af samma Testators vid i8i5
års Riksdag gjorde Motion, hafva helt och hållit
afslagit emottagandet af ifrågavarande Testamenten,
Han trodde sig således uppfylla sin pligt,
då han i samråd med så väl Reuterskjöldska
som Friherreliga örnskjöldska Ätternes Ilufvudmän,
på sätt som skedt, försålde Holmens Bruk
i Norrköping, med det förbehåll att Capitalet
aldrig skulle kunna uppsägas, så länge räntan
årligen och ordentligen liqviderades, hvarigenom
en vida större Köpeskilling betingades än
annars kunnat ske,
Vid närmare eftersinnande af svårigheten
att förvalta detta Testamente af någon annan
Auctoritet än RiddarhusStyrelsen, och i det
hopp alt Ridderskapet och Adeln, som voro
kallade att sjelfve snart vid Riksdagen sig inställa,
skulle kunna och vilja göra något serskildt
afseende å dessa omständigheter, öfversände
Executor Testamenti sedermera Handlingarne,
genom Landshöfdingen, till RiddashusDirectionen,
Men då hvad af redan anfördt är
inhämtas att den fördel, som genom försäljningen
uppkommit, ej har minsta gemenskap
nied det Capital, som till RiddarhusDirectionen
skulle öfverlemnas, emedan den af Testator stipulerade
Summan i alla fall skulle af Testators
392
Den 27 Januarii.
qvarlåtenskap först oafkortad utgå, och dessutom
första Inteckningen ostridigt tillkom RiddarliusDirectionen;
sä har Utskottet ej kunnat
undgå fästa sin uppmärksamhet vid den ifrågavarande
Panten, som består afen BruksEgendom
uti en Stad, hvilken således på sätt, vi
alla känna, kan betydeligen. förminska sitt värde,
genom vanvård och mindre gynsamma Conjuncturer.
— Utskottet har således ej ansett sig
böra t-ärt emot Testators föreskrift tillstyrka
antagandet af ett sådant förbehåll, hvarigenom
Capitalet i tidens längd, kunde förminskas och
gå förlorat.
När dertill kommer att ehvad vilkor sorn
helst blifvit vid försäljningen betingade, hade
den Testamenterade Summan alltid oafkortad
till RiddarhusDirectionen bordt aflemnas; så
blir ingen annan skada af denna förändring,
än att Arfvingarne får med Köparen öfverenskomma
och cedera några tusende Riksdaler af
den vinst, de genom ett mot Testamentet stri?
dande vilkor sig betingat.
Hvad åter angår den ena Procentens afdrag;
så har väl Majoren Reuterskjöld inför Utskottet
nämndt, det han tyckte det vara nog mycket,
men ingalunda hvarken bestridt grunder^
ue för denna Procents jnnehållning eller deremot
protesterat.
Utom de oundgängelige kostnader för detta
Testamentets bevakande, skulle Riddarhus
-
Ben 27 Januarii.
393
(Dassan kunna få vidkännas betydeliga utgifter,
genom Processer i en framtid, hvilket RiddarliusCassans
klena tillgångar ingalunda medgift
va; hvarföre det synes mig ganska billigt att
lion genom 1 Procents afdrag i alla händelser
försäkras från förlust; och det så mycket hellre
som ett öfverskott, i fall det möjligen skulle
äga rum, ändå säkerligen begagnas till välgörande
ändamål.
Jag tror således att det är skäl emottaga
Testamentet på de af Utskottet föreslagne
Vilkor,
Frih eri e Anckarsvärd, Carl Henric: Som
jag anser det vara afvigt, att man på allt möjligt
vis bereder tillfälle för stiftandet af Pensioner åt
fattiga Adeliga Personer, samt att man med benägenhet
omfattar och verkställer de Dispositioner,
hvilka tili sådana ändamål göras; så
tror jag det vore vådligt, om man afslog emottagandet
af aflidne ÖfversteLieutenanten Reuterskjölds
ifrågavarande Donationer. Jag hemställer
således att om något ansvar för RiddarhusCassan
derigenom icke uppkommer, Stiftelserne
må ställas under RiddarhusDirectio,-  nens förvaltning. Vid de af RiddarhusUtskottet
nu föreslagne vilkor, får jag likväl anmärka,
ätt en Procents afdrag af räntan till bestridande
af erfordeligaBevaknings- och Bok föri ngsomköstnader,
synes mig vara för högt tilltagit;
månne det icke vore lämpligare att icke
årligen till ett visst bestämdt belopp minska
594
Den 27 Januari i.
Revenucn, utan i stället, da utgifter och serskilta
omkostnader inträffa, för tillfället afdraga
hvad i sådant afseende kunde erfordras af
de utgående Pensionerne,
Grefve Mörner , Adolf Göran: Jag medgifver
gerna, att, enär Stiftelser göras till förmån
för fattige Adelige Personer i allmänhet, de
samma böra af RiddarhusDirectionen till förvaltning
emottagas, och skulle visserligen, äfven
för min del, önska att de nu ifrågavarande
Fonderne måtte under Directionens vård ställas;
men tvenne omständigheter ligga härvid i vägen;
först Ridderskapets och Adelns vid sista
Riksdag fattade beslut, att Stiftelser, till en eller
flere bestämda Familier® förmon inrättade, icke
böra af RiddarhusDirectionen emottagas; och för
det andra Testalors föreskrift att något afdrag
utaf räntan på de donerade Capitalerne aldrig
i något fall må beviljas, hvarigenom, enär Bevaknings-
och Bokförings-kostnader ovilkorligen
måste inträffa, bestridandet deraf skulle
tillskyndas RiddarhusCassan, hvilken åter befinner
sig i det knappa tillstånd, att. den ständiga
årliga Inkomsten icke är tillräckelig till
godtgörande af de bestämde årliga Utgiflerne,
Vid ett sådant förhållande och då tvenne
mot hvarandra stridande Förordnanden finnas,
får jag hemställa huruvida Testators nyssnämde
föreskrift lämpeligen bör gälla framför Ridderskapets
och Adelns förrberörde beslut.
Friherre Anckarsvärd: Jag finner också
Den 27 Januarii.
595
att RiddarliusCassan icke bör med någon Utgift
i och för ifrågavarande Stiftelser graveras,
och hemställer derföre att de af aflidne
ÖfversteLieutenanten Reuterskjöld gjorda Testamenten
matte ändras, alt någon förlust genom
Fondernes emottagande RiddarliusCassan
icke tillskyndas.
Grefve Posse: Enligt de upplysningar jag
af flere lagkunnige Män inhämtadt, kan Testamentet
uti intet annat fall förändras, utan
Kongl, Maj:t efter Slägtingarnes hörande dertill
lemnadc nådiga Sanction. Skulle Ridderskapet
och Adeln anse det afseende hör fästas
på Slägtingarnes önskan, det Testamentet må
af RiddarhusStyrelsen öfvertagas, så blifva de
af Utskottet föreslagna förändringar, till förekommande
af RiddarhusGassans möjliga förlust
nödvändiga.
Att hos Kongl. Majit i underdånighet utverka
delta tillstånd blir Arfvingarnes åliggande.
Derest de det ej kunna eller vilja, så torde,
med anledning af det vid förra Riksdagen
fattade beslut, Testamentet ej af RiddarhusStyrelsen
höra emottagas.
Friherre Anckarsvärd: Efter de upplysningar
Grefvarne Posse och Mörner nu lemnat,
har jag icke något vidare att tillägga, utan öfverlemnar
frågan lill Högloflige Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning.
§96
Den 27 Januarii.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Efter hvad jag fattadt, kan icke uti förevarande
fall fråga uppstå, att RiddarhusCassan skulle
komma att vidkännas några utgifter i och för
Bevakningen och Bokföringen af ifrågavarande
Fonder.
Herr Nauckhoff ’ Carl Ulric: Jag blott utbeder
mig förklara, att jag, ej tror Ridderskapét
och Adeln, emot dess vid förra Riksdagen
fattade beslut böra emottaga vården af de meidel
framlidne ÖfversteLieutenanten Reuterskjöld
till förmån för vissa Adeliga Ätter disponerad!,
när Dispositionen ej förr än i en högst aflägr
sen framtid kan få egenskapen af en allmän
Välgörenhetsanstalt. Beslutar åter Ridderskap
pet och Adeln, att med de vilkor RiddarhusUtskottet
framställt, meranärrnde Disposition
emottaga, får jag, i anledning af de anmärkningar
som blifvit gjorde emot Utskottets förslag,
att årligen beräkna RiddarhusCassan en Procents
ränta af Capitalet i och för bestridande
af nödige kostnader, ödmjukast hemställa, opi
ej till undvikande af all anmärkning samt för
Pensionairernes största fördel, sådan förändring
må i Utskottets Betänkande göras, att i stället
för afdrag af en Procent, RiddarhusStyrelsen
af den årligen på Capitalet löpande lagliga räntan
må äga rätt först efter behöriga Räkningar
afdraga alla gjorde Utgifter, innan Pensioner
af öfverskottet fördelas.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adela belia
-
Den 27 Januarii.
397
gade bifalla, det malte de, under de af RiddarhusUtskottet
förcslagne vilkor, ifrågavarande
Fonder af RiddärhusDirectionen till förvaltning
emottagas, med föreskrift tillika för
RiddarhusUtskottet, alt i afseende på Bevakningen
utaf framlidne Öfverste-Lieutenanten
Reuterskjöhls Testamenten, vidtaga de åtgärder,
som kunna finnas nödiga och med Lag
öfverensstämmande.
Bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes Ex*
peditionsUtskottets inkomne Förslag till följande
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse!’
till Kongl. Majit.
1:0 Angående den sednast fastställde Bevillniugens
fortfarande för År 1818,
2:0 Om Tryckningskostnad för ett Utdrag
ur RiksStaten 1817.
3:o Om en Minnesvård öfver Svea Rikes
Utkorade KronPrins, Cari. August, på Qvidinge
Hed i Skåne.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 17
i denna månad afgifne samt den 20 dennes på
bordet lagde Utlåtande, öfver Herr Silfverstolpes,
G. A., hos Ridderskapet och Adeln
ingifne och derifrån lill Utskottet remitterade
•^gg Den 27 Januarii.
Memorial, om ersättning af Cours-Difference i
Svenska Ministerns, Herr C. Lagersvärds, i enlighet
med Riksens Ständers beslut vid 1815
års Urtima Riksdag, genom RiksgäldsContoiret
liqviderade Fordran, härrörande från andelar
uti RiksgälsContoirets fordna Lån i Genua.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Då
den Motion, hvaröfver StatsUtskottet nu afgifvit
sitt Utlåtande, blifvit af mig väckt, anser
jag mig skyldig förklara, att efter de Officiella
upplysningar, som genom detta Utlåtande
blifvit meddelade, finner jag mig ej i
detta ämne hafva något vidare alt påstå, utan
tillstyrker äfven för min del bifall till Utskottets
Betänkande.
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde
att StatsUtskottets Utlåtande måtte af
Ridderskapet och Adeln gillas j hvilket bifölls.
r Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli <
O. J. Lagerheim.
Den 27 januarii.
399
Tisdagen den 27 Januarii.
Plenum klockan \ till 5 eftermiddagen.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 17
dennes afgifne, samt den 20 i samma Månad,
på bordet lagde Utlåtande, angående Herr Professor
Forsells Memorial, om kostnadens bestridande
för Tryckningen af Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes
Kungörelser.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus_, bade
inlemnat ett skrifteligt Anförande, som upplästes,
så lydande:
Vid Rikets Högloflige Ständers StatsUtskotts
Betänkande öfver den väckte Motion:
Att af StatsMedlen godtgöra Tryckningskostnaden
för LandshöfdingeEmbetenas Kungörelser,
hvilka af KronoFogdarne allt hittills blifvit
bestridd, torde mig tillåtas, att, med den
fullkomliga aktning och förtroende, jag hyser
för Utskottet och jag härmedelst förklarar, få
afgifva följande anmärkning. Det har i alla
tider varit en KronoFogdarne åliggande skyldighet,
att utskrifva ett för hvarje District behöfligt
antal Exemplar af de ifrån LandshöfdingeEmbetet
ankommande Kungörelser. Sedan
Boktryckerier blifvit inrättade i de fleste
LandshöfdingeRecidenceStäder, hafva KronoFogdarne
för deras beqvämlighet, låtit trycka
sådana Kungörelser; förmodeligen dervid understödde
af LandsSecreterare och Kamererare,
400
Den 27 Januarii.
hvilka derigenom undgingo alt lala utskrifva så
toånga Exemplar, som behöfdes för alla Fogdarne.
Det är så mycket mindre obilligt att
fordra det KrönoFogdarne hädanefter såsom hittills
fullgöra deras åligganden härutinnan, att
låta afskrifva eller trycka de nödige Exemplaren,
som alla nuvarande KronoFogdar sökt och
emottagit deras Tjenster, med kännedom af
detta åliggande; och jag är förvissad, att om
det, såsom det rätteligen bör, qvarblifver, skola
icke destomindre många Sökande anmäla sig
lill de ledige blifvande KronoFogdeTjensten
De äro i allmänhet väl lönte: hafva lika Indelningar
med Gapitainer med Compagnie!’ och
derutöfver Sportlär, som ej äro obetydliga. Också
betalas för slike Tjenster considerable AccordsSummör.
Jag vet en afgående som fick
5ooo R:dr B:co för några år sedan, då Penningen
hade mera värde än nu. Deremot finner
jag högst obilligt, att belasta Staten med
denna Tryckningskostnad, såsom en för den
alldeles främmande och ny Utgift, och hvilken
för alla Länen skall uppgå till en icke obetydlig
Summa. Jag får derföre i ödmjukhet tillstyrka,
att KronoFogdarne allt framgent måtte
få fullgöra äfven denna deras Tjenstepligt; att
låta skrifva eller om de hellre vilja, trycka förberörde
Kungörelser, och Statsverket således
för ingen del dermed betungas.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning, anförde:
I
den väckte fråga om Stats-anslag lill
kost
-
Ben 37 Januarii.
401
kostnad för Tryckningen af Land shöfdi
bérets Kungörelser, som af KrönoFogdarne lärer
bestridas, har yäl StalsUtskottet icke ingått
i något bestämdt tillstyrkande af bifall
dertill; men då Utskottet likväl yttrar sig, det
befrielse deraf skäligen kan önskasj samt att
Landshöfdingarne borde upprätta ett generelt
Förslag för Ärenders närmare hedömmande, för
att upplysa behofvet, synes mig det Utskottet
allt för mycket närmar signill bifall och föreskrift
för framtida beslut, jör att deri nu kunna
instämma. I allmänhet faf jag förnya min vid
förra Riksdagen gjorde erindran, att icke utan.
nogaste undersökning och urskilning, förflytta
allmänna och enskildta förbindelser till Statens
Utgifter, hvarigenom man önpnar anledningar
till påståenden om Statsanslag, hvarföre man
icke en gång kan förutse någon gräns, och
hvad nu serskildt angår det ämne, som är i
fråga, så synes mig att man åtminstone icke
så hastigt bör derom meddela något sådant
omdöme, som bereder Staten en ny Utgift,
utan föregången närmare pröfning. Skyldigheten
för KronoFogdar att utskrifva Kungörelser,
har varit ett uråldrigt åliggande, som åtföljdt
deras Tjenstebefattning; deröfver hafva inga
klagomål förspordts, och vid sådant förhållande
synes mig betänkeligt, alt gifva anledning
till upphäfvande nf ett Stadgande, hvaröfver
de sjelfve, som det egenteligen angår, icke någon
klagan fördt.
Det är väl sant, att Kungörelsernas antal
Ridd. o. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 5l, 52
402 i?en 27 Januari!.
på flere ställen nu är större än fordom, ljften
dels torde en del af dem vara sådana, hvarföre
någon betalning erlägges, såsom efterlysningar
eller förlorade Saker, Auctioners utlysande
med mera, äfvensom Prenumeration derå
hetales af många Landsboar, dels torde man
skäligen få förvänta, i följd af behörige Författningar,
inskränkning idem, som nu utgöra
det större antalet, nemligen efterlysningar efter
Rymmare. Jag tillstyrker, i anseende till
hvad anfördt är, attBetänkandet må afslås, eller,
i händelse ÅterremTss till Utskottet anses nödig,
att Utskottet måtte inskränka sig till ett
så beskaffadt Utlåtande, att som det icke är
utredt, hvilka anledningar kunna föranleda, till
ansökning i ordentelig väg, om befrielse ifrån
Kungöreisernes utskrifvande eller tryckande,
eller hvartill Kostnaden derföre kunde uppgå,
hvarom KronoFogdarnes Förmän, Herrar Landshofdingarne,
allena äro i tillfälle att meddela
behörig upplysning; så ansåg sig Utskottet nu
icke kunna meddela något så beskaffadt Yttrande
derom, som till bifall af hvad blifvit
yrkadt kunde föranleda.
Friherre Cederström j Jacob: De tvenne
värde Ledamöter, hvilka sist yttrat sig, hafva
båda instämdt deruti, att StatsVerket ej borde
belastas med någon Utgift för bestridande af
Tryckningskostnaden för Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
Kungörelser inom Länen. Statsutskottet
har i slutet af Betänkandet yttrat
sig sålunda: ”Hvarföre StatsUtskottet finner
sig ej kunna tillstyrka någon Riksens Ständers
Den 27 Januarii:
åtgärd härutinnan för närvarande, såsom beroende
på en närmare upplysning om behofvet.”
Jag tror således, att StatsUtskottets Beslut
i detta ämne alldeles öfverensståmmer med de
håda värde Ledamöternas mening.
Herr Berghman: Jag får härvid anmärka,
dels att de af Friherre Cederström utur Betänkandet
anförde ord endast innehålla att StatsUtskollet
för närvarande, och innan en närmare
upplysning om behofvet kan vinnas, afstyrkt
Förslaget, dels ock att Utskottet ansett
frågan härom, först böra hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmälas, på det förhållandet i
alla Länen måtte varda uppgifvit, och ett generelt
Förslag upprättadt till grund för Ärendets
närmare bedÖmmaiidé. Då jag deremot
ej ansett bidrag af Stats Verket någonsin böra
till ifrågavarande Tryckning användas, får jag
på denna grund anhålla, att Betänkandet måtte
afslås.
Friherre Cederström: Den till StatsUtskottet
remitterade ifrågavarande Motion innefattar
påstående, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
Kungörelser måtte på StatsVerkets bekostnad
tryckas, hvilket StatsUtskottet dock i
Dess Betänkande för närvarande afstyrkt. Om
nu Betänkandet afslogs, skulle sjelfva Motionen,
eller just motsattsen af hvad Herr Berghman
yrkat, derigenom bifallas.
Herr Grefven oqh Landt Mar skalken gjorde
404
Den 27 Januarii.
Proposition till bifall af Stats litsbol tels Utlåtande,
hvilken med Ja besvarades.
Herr Berghman anliöll, att Betänkandet
måtte afslås, under yttrande alt Iian icke rigtigt
fattadt att den nyss framställde Proposition
angått bifall derå.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att Målet redan vore af Ridderskapet
och Adeln afgjordt.
Föredrogs å nyo StatsUtskottcts den 17
dennes afgifne samt den 20 i samma Månad
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af gjorde
framställningar om indragning afTalemänsTafRarne.
Herr af B rinkmanGustafanförde skriftligen:
Med
all den aktning, som en välment omtanka
för besparing i StatsUtgilterne förljenar,
tyckes ändå Högloflige StatsUtskottets
deråt syftande Förslag, medelst indragning af
TalemänsTafflarne, ådraga sig mera förundran
än bifall.
Sparsamhet är visserligen en dygd, i synnerhet
inom en Stat, som deraf har så stort
behof. Men klokt beräknad måste den likväl
vara j fördelande. måste öfverväga de deraf föl
-
Den 27 Januarii.
405
jande olägenheter; om elen icke med förringande
af Rikets värdighet, både i dess Grannars
ögon och i dess Representanters sjelfkänsla,
för mycket förråda torftighet, eller utmärkas
af njugghet.
I frågavarande Tafflars egenteliga Historia
är mig obekant, likasom jag deraf hvarken
haft eller väntat mig någon fördel; men under
nära ett halft Seculum har jag dels hört omtalas,
dels erfarit, att de ägt rum, och jag förstår
icke af hvad orsak de nu mera än tillförene,
skulle vara onödige.
Det rätta och stora föremålet för Riksens
Ständers omtanka torde böra vara, att, genom
visa ogh väl öfverlagde beslut, förekomma så
nära på hvarandra följande Riksmöten, och att
då de inträffa, genom enighet och kraftfull vilja,
fullända dem med skyndsamhet: Intilldess
delta mål kan vinnas blifver den lill Tafflarne
erforderliga kostnad en småsak; i förhållande
till de öfrige, med Riksens Ständers Sammankomster
förenade utgifter.
Jag misskänner för ingen del den grundsatts,
att sann aktning och tillgifvenhet både
kunna förvärfvas och meddelas, af helt andra
anledningar än förplägning; men det torde ändå
få medgifvas, att Måltider ifrån de alldra
äldsta tider, varit bestämde till ett vänligt och
förtroligt umgänge emellan Menniskor, och att
de efter dens natur, örn icke allena verkande,
åtminstone bidraga att närmare fästa samban
-
406
Den 27 Januarii.
det emellan hvarje Förman och den som äger
anspråk på dess uppmärksamhet. — Att härifrån
göra undantag för RiksStåndens Taleman,
vore att minska den yttre glans, som
Lör omgifva deras vigtiga Kall, och såjedes
icke endast belänkeligt, utan äfven alldeles
olämpligt.
Min tanka är derföre icke, alt allsingen
inskränkning i Utgifterne till dessa Ta filar må
äga rum. — Måttlighet och ett tarfligt lefnadssätt
är i synnerhet angelägna för Svenska Folket,
och det väntar sådana efterdömen, förnämligast
af sina Representanter. I delta ändamål
kunde lindrigaste utvägen alt hålla Tuftlar,
äfven minskning i deras antal, för att i
stället åstadkomma en så angenäm 8001010', sorn
den hos Herr Grefven och Landtmarskalken nu
inrättade, vid hvarje Riksdags början bero af
Herr LandtMarskalkens och de öfrige Herrar
Talemäns samråd, och, i följd af deras beslut,
kostnaderne på Statsmedlen anordnas. Jag bestrider
endast, att allt anslag till dessa ändamål
må upphöra, att Talemännens Tafflar alldeles
må afskaffas, och jag vädjar mot framställningen
derom, till Iiögloflige Ridderskapets
och Adelns upplysta omdöme.
I händelse dessa anmärkningar förtjena något
afseende, anhåller jag vördsammast, att de
till StatsUtskottet måtte öfverlemnas.
Herr von Schulzenheim, David (den Aldre):
Ehuru jag har äran att vara Ledamot af
Den 27 Januarii,
407
Högloflige StatsUtskottet, så liar jag dock icke
deltagit uti Beredningen af Betänkandet om
Taffelpenningarnes indragning. Det kan icke
vara underligt, att vid de skeende stora Reqvisitioner
af Statsbiträden, någon minskning
af förutvarande Utgifter föreslås; men omall
Exces eller öfverflödig Utgift är obetänksam,
så bör dock allt sken af missquinerie undvikas,
såsom i synnerhet icke för en Stat eller
för Rikets Högloflige Ständer passande eller
hedrande. Att nu tvert af, midt uti elen förmodade
Riksdagens längd, på en gång indraga
de för RiksStåndens Herrafr Ordförande af ålder
brukliga Taffelpenningar, kunde bos någon
hvar inom och i synnerhet utom Riket, föranleda
till den förmodan, att någon stor Riksolycka
öfverkommit oss, eller att ett oförmodadt
så kalladt Deficit blifvit upptäckt; men
någon sådan händelse har icke timat, och Rikets
tillstånd var oss vid Riksdagexis början
tillräckligen kändt. Om man så tjenligt' funnit,
hade då genast alla Taffelpenningar bordt
afsägas, eller ock ett månadtligt Penningebelopp
för hvarje Stånd, i mohn af Ledamöternas
antal och bruket af ett anständigt Bord;
utfästas bordt.
Ett vidtagit beslut i detta Mål kan icke
blifva en bindande föreskrift för nästföljande
Riksmöte. I den Stad, dit Rikets Ständer blifvit
kallade, kan ofta den Nådigst utnämnde
LandtMarskalken, så väl som de öfrige Talemännen
icke hafva egna Hus och Hushåll, och
det ville illa skicka sig, att så höga Förlroen
-
408
Den 27 Januari t.
desMän skulle söka att skaffa sig mat på ett
Värdshus; deras egen förmögenhet kunde ock
vara ganska inskränkt,
Ej är Rikets tillstånd det Önskeligasle,
men ingalunda så förtvifla!, sorn vid 1809 års
Riksmöte; då var oro och äfventyr så inuti
Riket, sorn vid alla dess Gränsor; Riket fördjupadt
uti en stor Utrikes och Inrikes Gäld
efter Konung Gustaf III, och en ny Skuld
var åsamkad af Dess olyckelige Efterträdare,
och man var villrådig, huru de presserande
Krigs-samt Statsbehofven aflijelpas kunde; och
dock inställdes ej då de ifrågavarande Taffelpenningarne.
Den vid nämnde Riksdag, emot
bättre råd vidtagne Financeprincipen, att kasta
den nya Gälden uppå Banquen, har försatt
oss i den Penningevilla, sorn oss allt sedan
besvärat, och svårligen kan utredas. Vi
njute eljest nu vid alla våra rörelser, (under
en Öfverhets skygd, som hyser för oss samma
Fadershjerta, som den bästa Husfader för
sitt enskildta Bo) så till Lands som Sjös, den
vunna allmänna Fredens välsignelser. All den
Utrikes Gälden är nu qvittad, och det genom
ett, icke allenast utan all vår kostnad, på Utländsk
botten, af den Hjelten, som Försynen
gifvit oss, utförd! Krig; utan ock en gåfva lill
Ivonungalluset vunnen af en Indisk Ö (Guadeloupe),
genom hvars lösen Skulden liqvidera
s kunnat; i sanning ett Phenoméne, som ej
i Sveriges och knappast i något annat Lands
RiksIIistoria gifves.
Den 27 Januarii.
409
Om TafFelpenningarnes Belopp vid 1815
års Riksdag förefaller temmeligen stort, nemligen
öfver r 3,000 R:dr B:co för Adeln — och
omkring 5ooo Dito för hvardera af de andra
Stånden; så hör ihågkommas, att Riksdagen
påstod 5f Månad och alt Coursens höjd förhöll
sig omkring i3o Skillingar per Hamburger B:co,
med åtföljande Varudyrhet. Mair hor icke förvånas
vid det avilerade Penningevardet af det
stora Ziffertalet : Om till exempel nu för LandtMarskalkshordet
utsatLes en Månadtlig Summa
af 2000 R:dr B:co; så svarade den, vid den
ira äfven nedsatte VäxelCoursen icke lill mera
än 900 R:dr B:co vid det emellan åren1777
och 1808 stadgade Penningevardet.
Om nu Högloflige StatsUtskottets förslag
om Täfielpenningarnes indragning på den återstående
Riksdagsperioden kunde på något sätt
finnas antagligt, så underkastar jag Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens och
Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns visa och raisonabla
omdöme, om icke det Alternativet åtminstone
borde tilläggas, att i annat fall RiksStånden
hvar för sig utfästa ett lämpeligt Penningehelopj)
för hvarje Månad, efter Riksdagens
längd. Uti den vanliga TalemansConclaven,
hvarvid tvenne Ledamöter af hvarje Stånd äro
tillstädes, skulle ett sådant gemensamt Mål bäst
kunna beredas, för att sedan i Res|)ective Stånden
stadfästas.
Herr Nisbeth, Johan, Georg, anförde skrifteligen:
-
410
Den 27 Januarii.
Med anledning af StatsUtskottets afgifne
yttrande, öfver den af Grefve Anckarsvärd gjorde
Propositionen , rörande indragning af LandtMarskalks-
och TalemänsTafllarne, får jag till
Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Högloflige Ridderskapets och Adelns
bepröfvande vördsammast framställa, om ej
lämpeligt vore, att Riksens Ständfer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhöllo, att vid blifvande
Riksdagar, cj något anslag till nämnde Tafflar
gjordes, förr än så väl Ständernas Plena,
som StatsUtskottet hunnit sättas i verksamhet,
och först afgjordt huruvida de ansågo något
anslag till ofvannämude ändamål nödvändigt
eller ej. Kongl. Maj:t skulle af denna Piiksens
Ständers underdåniga anhållan, ej endast erhålla
ett vedermäle af dess trogne Undersåtares
tänkesätt, att i sparsamhet och möjliga indragningar
efterkomma en mild Konungs Landsfaderliga
förmaningar, utan äfven emottaga en
anledning, att vid kommande Riksmötens början,
inställa det ifrågavarande anslag.
Om Kongl. Maj:t Nådigst för godt finnér
uppfylla denna Riksens Ständers underdåniga
framställa!!, skulle i framtiden förekommas den
möjliga händelse, att flera veckor framskrida
under Tafflarnes fortfarande, oaktadt Riksens
Ständers allmänna önskan vore deras indragning.
Att detta mitt vördsamma anförande, måtte
jemte StatsUtskottets Utlåtande till Proposition
föreslås, och i händelse det ej blefve anlaget,
det då måtte jemte Ulskoltels yttrande
Den 27 Januarii. 411
blifva till nämnde Utskott remitteradt, får jag
vördsamt anhålla.
Friherre Cederström, Rudolf, hade inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Ehuru jag erkänner det vara en förtjenst
hos Högloflige StatsUtskottet att iakttaga all
inöjelig Hushållning med Statens medel, tror
jag dock denna berömliga omtanka varå för
långt sträckt, då Utskottet tillstyrker indragning
af LandtMarskalks- och TalemänsTafflarne
för denna Riksdag, och velat framställa
denna besparingsanstalt, som ett slags ledande
efterdöme för blifvande Ständer vid framtida
Riksdagar.
Ingen lärer neka, att värdigheten af den
plats en LandtMarskalk eller Stånds Taleman
tillkommer, medförer skyldigheten, att förskaffa
sig sådana rum, och underhålla en sådan lefnad
att den med detta förtroende hedrade Person
må kunna hos sig se ofta församlade Ledamöter
af både sitt och de Öfrige Stånden.
Sådant aflöper icke utan en kostnad, sorn billigheten
icke lärer kunna ålägga den enskildte mannen.
Det synes mig innebära en orättvisa mot
nuvarande LandtMarskalk och Taleman, äfvensom
ett illa beräknadt förslag i afseende på
framtiden. Eller bör man då besluta något,
sorn skulle nödsaka Kongl. Maj:t att till dessa
vigtiga förtroende-poster endast välja de rikaste
Personer i Landet, för hvilka kostnaden
kunde vara likgiltig? Skulle man anse värdigt
412
Den 27 Januarii,
alt till exempel, LandtMarskalken om Han ej
förut vore bosatt i Hufvudstaden, tvungen af
knappa omständigheter eller tillgångar att bo
i en Vindskammare och äta på ett Värdshus.
Ärendernas gång skulle visserligen icke vinna
på ett sådant beslut. Man må icke anse den
Summa, hvilken bestås LandtMarskalk eller ett
Stånds Taleman såsom blotta Taffelpenningar.
•Hen är en ersättning för alla de kostnader,
som åtfölja dess befattning, Hushyra, Erpiipage,
Betjening med mera.
Jag anhåller att Betänkandet måtte afslås
edler ock med denna anmärkning Återremitteras.
Friherre Cederström, Jacob: Om ett Folk
vill hafva en Representativ Constitution, bör
det så laga, att Cheferne för de Representative
Corpserne, hvilka innehafva de högsta Värdigheterna,
icke af egna medel ovilkorligen förlora,
om de emottaga ett sådant uppdrag. Då Riksens
Ständer alltid anslagit Stater åt Rikets Embetsman,
men under ett Riksmöte icke något
Arfvode eller serskild Lön, Ståndens Taleman
tillägges, måste jag bekänna alt det förekommit
jnig underligt, alt fråga någonsin kunnat uppstå
om indragning af TalemänsTafllarne, helst Cheferne
för Nationens Representativa Corpser nödvändigt
måste se både Representanterne och Statens
Embetsman hos sig understundom församlade,
hvaraf följer, att dessa Chefer böra förses
med en lämpelig Våning och Taffel. I anledning
häraf får jag för min del anhålla att Betänkandet
antingen malte afslås eller ock återremitteras,
Den 27 Januarii.
413
Friherre Boije, Ludvig: Ja g delar med liela
detta Stånd en oinskränkt aktning för den
Ledamot, som gjort denna Motion; men jag
tror att han, så väl som Utskottet i sitt Betänkande,
lemnadt runi för anmärkning, att
icke hafva varit nog tydelig. Tallarne äro i
Betänkandet ansedde böra upphöra; oell Klubbarne
äro ansedde böra bibehållas; men jag
tror att ännu en tredje anstallt finnes, som
icke kan hänföras lill någondera af dessa benämningar
och om hvilken så väl Motionen,
som Betänkandet icke nämner något serskildt,
men dock torde vara inbegripet inom ämnet.
Utan att träda någon ömtålighet för nära,
torde jag få yppa den förmodan, att Staten
bestrider kostnaden till de Sammankomster af
Riksdagsmän, som Herr Grefven och LandtMarskaiken
har den godheten att hös sig, på
OperaHuset alla aftnar emottaga; och om meningen
också är, att dem afskaffa, så afstyrker
jag sådant på det skäl, att jag anser dem
äga en allmän nytta. Min tid har icke tillåtit
mig, att mera än sällan, och då blott för
få stunder dem bevista; men jag tror; att den
lätthet, som ett närmare umgänge ger Riksdagsmännen,
att sine meningar öfver allmänna
ämnen hvarandra meddela, kan ofta mera
än annat, leda till jemnande af skiljaktigheter,
och bereda en snarare upplysning. I detta afseende
begär jag Återremiss till Utskottet; men
skulle Höglofl. Ridderskapet och Adeln icke
anse skäl dertill vara; och jag alltså bör genast
yttra mig till ettdera, Ja eller Nej, åt
414
Den 27 Januari!.
Betänkandet; så måste jag säga Nej; och jag
går att anföra mina skäl.
I besparingsfrågor förvandla sig ofta Convenancens
Lagar till, Rättslagar, de enda att
följa. Hvarje Besparing, äfven en så liten som
denna, är god att vidtaga, då den icke goi*es
på bekostnad af NationalRepresentationens yttre
anseende. Vi lefva icke i Sparta; och till
Fornålderns första enfald i Seder; till Republikanismens
sträfva tarflighet, kunna Vi icke
mera återgå. Det är fåfängt att tro, det ett
högt yttre anseende kan vårdas, utan en deremot
svarande kostnad i lefnadssätt. Riksens
Ständer hafva förut funnit det, då Taffelpenningar
blifvit anslagne åt flere af Executiva
Magtens Embetsman och att nu handla annorledes,
då frågan gäller FolkRepresentationens
högsta Värdigheter, vore att bryta mot samma
principe, som i anseende till nyssnämnde Embetsman
ännu är gällande. Utom dessa allmänna
skäl, synes mig, att frågan också för
det närvarande mötes af serskildta Considerationer.
Vi känna att för Herr Grefven oell
LandtMårskalken personligen torde utgången af
denna fråga vara likgiltig; men åf de andra
Ståndens Taleman äro icke alla i samma belägenhet.
Då de emottogo det dyrbaraste af allt,
Kongl. Majrts Nådiga förtroende, kunde de
icke förutse denna förändring; och sedan de
redan ingått i en viss kostsammare lefnad, så
skulle det naturligtvis vara dem en obehaglighet,
att för den andra hälften af Riksdagen
nödgas sluta till sina Hus, och förändra deras
Ben 27 Januarii.
415
lefnad, eller ock äfventyra att förstöra sig.
Att förminska Embetsmannens vilkor sedan lian,
pä god tro till dem, Embetet emottagit, har
aldrig varit ansedt billigt,; och det är här, i
min tanka så mycket mindre rätt handlat, som
man torde, utan att öfverskrida granlagenhetens
gräns, kunna betvifla, om af Talemännen,
just alla emottagit deras kall, derest deförutsedt
denna nya besparingslära, bär förut icke
känd, hvarken före eller efter 1772 års Revolution.
På alla dessa grunder blir min tanka,
vid ämnets sluteliga afgörande, den, att Betänkandet
bör afslås.
Herr Grefven och LancltMarskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
gjorde Anmärkningarne hindra antagandet af
Utskottets Utlåtande, samt på sådan grund behagade
detsamma till Utskottet återremittera.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och LancltMarskalken föreslog
derefter, huruvida Ridderskapet och Adeln
ansåg Utskottets Betänkande böra afslås.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
LancltMarskalken å nyo. hemställde, om icke
Utskottets Utlåtande borde tillika med de dervid
gjorde Anmärkningar, till Utskottet återremitteras;
hvilket bifölls.
416
Den 27 Januarii.
Föredrogs å nyo LagTJtskottets den 8
dennes afgifne, samt den 20 i samma månad
på bordet lagde Utlåtande, angående föreslå»
fen ändring uti det genom 14 §• af' Kongl,
orklaringen den 11 December 1766, stadgade
ansvar för Hållkarl, som alford rar resande
Drickspenningar eller dem med otidighet
bemöter.
Herr Gyllenhaal, Lars Herrman, anförde
sk rifteligcn:
Vid förehafvande uti
tet af den fråga, som innefattas i det nyligen
uppläste Betänkande, har jag ifrån Utskottets
Beslut varit af skiljaktig tanka, och då ämnet
nu till profning förekommer, anhåller jag
vördsammast, att i korthet få anföra de skäl,
som föranledt denna skiljaktighet. Om jag å
ena sidan medgifver, att Resande och Hållkarlar
äro uti ett ganska stridigt förhållande till
hvarandra; att de förra bora i Hagarne äga
ett säkert skydd, emot all slags öfvervåld från
de sednares sida, och att vilkoret för de Resandes
trygghet och lugn ligger uti de band,
hvarmed Hållkarlar tillförbindas, att fullgöra
de skyldigheter, som i följd af deras befattning,
dem åligger, samt i det strängare ansvar,
som för dessas öfverträdande bör vara
stadgadt; så lärer dock å den andra, icke kunna
motsägas, att proportionen emellan Brott
och Straff uti förevarande fall blifvit vida öfverskriden.
Mig synes det åtminstone hvar
-
Den 27 Januarii.
417
ken billigt eller rättvist, att en Hållkarl blott
derföre, att han af en Resande fordrar några
skillingar som Drickspenningar, skall kunna beläggas
med ett straff, mycket öfverstigande
det, hvarmed mången gröfre Brottsling får umgälla
sin förbrytelse, och hvars öfverdrifna
stränghet gör detsamma o verkställbar t; hellst
jag icke rimmeligen kan föreställa mig någon
Resande till den grad hård eller hämdelysten,
att han för en så ringa förseelse, skulle vilja
befordra tillämpningen af detta strängare ansvar,
som, utom det kroppsliga lidandet, tillika,
enligt det begrepp, som Allmänheten dervid
fästadt, medförer ett offenteligt kränkande,
af den straffades medborgerliga existimation.
Tvifvelsutan skall man härvid insända, det
blotta medvetandet af, att ett så beskaffadt
straff existerar, är tillräkligt att förekomma
hvarje försök till de Resandes ofredande.
Jag svarar derpå, att troligen de fleste
Hållkarlar af öfvertygelsen om straffets otillämpelighet
och vissheten, att detsamma katt
luinda ännu aldrig blifvit utöfvadt, hämta anledning,
att, om ej föragta, åtminstone aldrig
frukta den Lag, som stadgar ett sådant straff.
Jag har derföre trodt, att om straffet mera
lämpades efter förbrytelsens beskaffenhet, skulle
just derigenom möjligheten för dess användande
beredas, oeh sjelfva denna möjlighet
innefatta ett ännu kraftigare medel till förekommande
af alla slags oordningar. — Det
Ridd. o. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 53, 54-
418 Den 27 Januarii.
är af sådan anledning, och med hämtadt stöd
af det bruk, som bär i Stockholm lärer vara
vidtaget med de så kallade Separations-karlar3
hvilka då de tilltalas och dömmas för underlåten
Fångbevakning, numera straffas med Prygel,
samt enär jag för öfrigt ansett hvarken Penningeböter
eller Fängelse-straff i detta fall användbare,
som jag för min del vågat tillstyrka
den ändring af \[\ §. i Kongl. Förklaringen den
11 December 1766, att den Hållkarl, som
gör sig skyldig till någondera af de omnämnde
förbrytelser, må densamma umgälla, icke
med 1Spöj utan med Prygel, efter den beräknings-grund,
som i Kongl. Maj:ts Circulaire till
samtelige RegementsCheferne den 26 November
1812 finnes utstakad. Man skulle härvid
kunna anmärka, att Prygel-straff endast uti
KrigsArticlarne är föreskrifvit, och att Hållkarlar
icke subordinera under dessa Lagar,
men jag inser icke hvarföre ej ett undantag i
detta fall skulle lämpeligen kunna äga rum,
eller hvarföre berörde straff skall vara Personer
af MilitaircStåndet ensamt förbehållet. Hvarje
Hushonde äger ju använda det emot försummelige
eller uppstudsige Tjenstehjon, och
den serskildta benämningen af tjenlig Husaga
verkar i sjelfva saken ingen förändring.
Utan att begära återremiss af Utskottets
Betänkande, önskar jag blott, för min enskilta
del, att detta mitt vördsamma yttrande må
erhålla ett rum i Högloflige Ridderskapets och
Adelns Protocoll.
Den 27 Januarii. 41g
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard: Åtskilligt
vore vid ifrågavarande Betänkande att
anmärka, men som en hufvudfråga är, om
Betänkandet skall återremitteras eller icke; så
vill jag denna gång inskränka mig till den erinran,
att Lagutskottet föreslagit fortfarandet
af en Lag, som ålägger större straff för
det en Hållkarl begär pengar, än för det lian
stjäler pengar. Om en Hållkarl, äfven med
höflighet af den Resande begär Drickspengar,
så vill Lagutskottet att han skall afstraffas
med 6 par Spö; men om han stjäler af den
Resande, vill samma Utskott, att han första
gången skall få försona det med Böter. Utomdess,
om det är ett så stort brott, att Hållkarlen,
om ock aldrig så höfligt, anhåller om
Drickspengar, borde ju ett straff stadgas så
beskaffadt, att det någon gång blir verksteldt.
Men hvem vill väl nu befordra en Hållkarl
till Spöstraff, för det han begär Drickspengar,
till och med om han skulle i mindre höfliga
ordalag begära dem? Jag yrkar således Återremiss
af Betänkandet.
Herr Manner st am, Johan: Den jemförelse
Herr Munck af Rosenschöld uppställt, är ganska
riktig, och bevisar att straff i allmänhet
böra icke blott vara lämpade efter brotten,
utan ock vara analogie sins emellan. För min
del anser jag Spöstraff för den Hållkarl, som
begär af den Resande Drickspengar, nu mera
böra afskaffas, samt penninge-böter i stället
åläggas, hvilken senare bestraffning synes mig
lämpeligare, än att, på sätt några Ledamöter
420 Den 27 Januarii.
i Lagutskottet tillstyrkt, ställa Hållkarlarne
under KrigsArticlarne.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: De förhållanden
med Hållkarlar, för hvilka Lagutskottet
anser Spöstraff böra bibehållas, äro af
högst skiljaktig art och beskaffenhet.
yltt. Hållkarl begär hvad den Resande kan
vägra, är enligt min öfvertygelse ej något egenteligt
brott, och torde böra anses lika som
Tiggeri i allmänhet. Men att Hållkarl med
ovett, med mera, förolämpar den Resande,
samt af tredska uppehåller honom i dess, kan
hända, högst angelägna resa, det anser jag
för ett brott, som allvarsamt bör straffas.
Jag skulle derföre för min del tro, att i
ena fallet allt straff är öfverflödigt, och Spöstraffet
nödvändigt bör, såsom i högsta grad
olämpeligt, afskaffas; men deremot i det andra
fallet, Spöstraffet förblifva såsom hittills. Jag
får derföre ödmjukast anhålla, att Utlåtandet
måtte åtföljdt af dessa mina Anmärkningar,
blifva till Lagutskottet återremitteradt.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Anmärkningen af Herr Cederskjöld är ganska
riktig, att en åtskilnad bör göras emellan
att öfverfalla en Resande med hugg och slag,
som är ett groft brott, hvilket störer allmänna
säkerheten, samt att begära Drickspengar, som
aldrig kan blifva brott, utan genom en onaturlig
och grym Lag: I alla fall är Spöstraffet,
Den 27 Januarii.
421
genom den stigande upplysningen, nu mera
befunnit vara en lemning af Forntidens barbari
och högst omoraliskt, då derigenom en
menniskas välfärd »förspilles, ofta för sådana
fel, som böra kunna så försonas, att Personen
ej i hela sin tid blir en skamfläck i Samhället;
derföre har frågan om denna bestraffnings afskaffande
redan flere gånger vid de sednare
Riksdagar blifvit väckt, och då man har ohyggeliga
exempel derpå, att den Magt blifvit
missbrukad, som tillerkännes rättigheten att
efter egen pröfning ålägga Spöstraff, så bör
en sådan rättighet hädanefter kunna inskränkas
till blotta Penninge-böter, så mycket heldre,
som Hållkarlarne i allmänhet äro unga
Karlar, som af Gästgifvarne antagas och för
hvars uppförande dessa äro ansvarige. Det öfvervåld
och oordning, sorn fövöfvades i äldre
tider af Hållkarlar, serdeles i nejden af Stockholm,
och som förmo deli gen gifvit anledning
till den öfverdrifna strängheten af GästgifvareFörfattningarne
i denna del, har längesedan
upphört, sedan nogare tillsyn öfver Ordning
blifvit iagttagen. Utomdess då tvistigheter
uppstå vid Gästgifvaregårdar med Resande,
äro de oftare förorsakade genom de Resandes
kittslighet, än Hållkarlars och Skjutsandes
tredska och ofog.
Herr af Brinkman> Gustaf: Den ifrågavarande
Författningen af år 1766 innefattar tvänne
Momenter, det ena angående Straff för
Hållkarl, som af Resande begär Drickespenniugy,
och det andra angående ansvar för den
422
Den 27 Jajmar i i.
Hållkarl, som Resande på elt eller annai salt
ofredar.
Det i förra afseendet stadgade Straff synes
mig vara allt för hårdt, då deremot den
i senare händelsen fastställde bestraffning bör
till sin kraft bibehållas, hellsten Resande, sorn
lätteligen kan på en eller annan Gästgifvaregård
träffa fulla Bönder och Hållkarlar, bör genom
Lagens stränghet skyddas och försvaras
emot deras förolämpanden; och då det är en
allmänt känd sak, att Drickespenningar både
af Hållkarlar begäres och af Resande gifves,
äfvensom att Inskrifnings-penningar för hvarje
häst, sorn till Skjuts beställes i vissa Städer,
såsom till exempel Stockholm, Götheborg och
Carlskrona redan blifvit fastställde., får jag
hemställa örn icke, till förekommande af allt
oskick och prejeri, en Taxa kunde bestämmas,
enligt hvilken en viss afgift i mohn af Skjutshudningars
besvärlighet, till 6 runstycken eller
1 skilling Banco för hvarje häst, sorn till
skjuts uppbådades, borde af den Resande erläggas,
och Hållkarlen då först vara underkastad
ansvar, när han utöfver denna Taxa fordrade
Drickespenningar.
Herr Cederskjöld: Vid den sista värde Talarens
Anförande torde jag blott få göra den
erinran, att upprättandet af en Taxa för Drickespenningar
belt visst ej skulle freda den
Resande för Hållkarlars Tiggerier. Hvad nemligen
Hållkarlen erhölle såsom en rättighet,
skulle han upphöra att anse såsom Drickespen
-
Den 27 Jannariu
423
ningar, och den Resande skulle här likasom
utrikes, hvarest Taxa fins på Drickespenningar,
likväl se sig nödsakad, att genom ytterligare
frikostighet tillvinna sig Vederbörandes
tjenstaktighet. Man skulle således stå på samma
punct som förut; eller som hade man upphöjdt
Skjutslegau.
Herr Grefven och Landt Mar skalk en hemställde,
att LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande
måtte, tillika med de dervid nu framställde
Anmärkningar, till Utskottet återförvisas,
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUlskottets den 12
dennes afgifne, samt den 1 9 i samma månad
på bordet lagde Utlåtande, i anledning af Kongl,
Maj:ts Nådiga Remiss af Landshöfdingens öfver
Norrbottens Län, Herr Friherre G. A.
Koskulls underdåniga Skrifvelse, den 29 November
1817, rörande anstånd med indrifvandet
af den ännu återstående del af Westerbottniska
Länet, som skall erläggas af Inuevånarne
i Norrbottens Län.
Friherre Cederström, Jacob: Det torde synas
ganska klart, att innan Riksens Ständers
beslut i förevarande ämne kan hinna blifva fattadt,
oell till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, samt
med anledning deraf Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning
till LandshöfdingeEmbetet i Norrbottens
Län hinner framkomma, den lid af näst
-
424 Ven 27 Januarii,
kommande Februarii månads slut, inom hvilken
Utskottet föreslagit, att Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Norrbottens Län borde
hafva verkställdt indrifningen af ifrågavarande
Medel, redan till ändalupit, hvadan jag för min
deVfår hemställa, att Riksens Ständer måtte,
enligt med mitt serskildta Yttrande i Utskottet,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:ts nyssnämnde Befallningshafvande
måtte undfå Nådig Befallning, att utan
ytterligare uppskof indrifva ifrågavarande Medel,
densamma till RiksgäldsContoiret insända
och på lika sätt fortfara med dera, som ytterligare
inflyta, i anledning hvaraf jag* således
anhåller, att Betänkandet matte till Utskottet
återremitteras,
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att StatsUtskottets Utlåtande, tillika
med den af Friherre Cederströms dervid gjorde
Anmärkning, måtte till Utskottet återremitteras
} hvilket bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr Reuterskjölds,
Axel Didric, den dennes förmiddagen
på hordet lagde Memorial, innefattande
förslag att alla Kronan tillhörige Skogar, Krono-,
Recognilions-, Grufve-, samt Sockne- och HäradsAllmänningar,
måtte Skattläggas och på
Allmän Auction försäljas.
Herr Heykenskjoldj Carl Fredricj anförde
skrifteligen:
Den 37 Januarii. 42g
Då Riksens Ständer redan vid 1809 års
Riksdag vidtagit beslut, om de så kallade ReeognitionsSkogar
och stadgadt huru dermed
förhållas skulle, och Kongl. Maj:t i stöd af
detta Ständernas beslut utgifvit sitt Nådiga Påbud
derom, till följe hvaraf Innehafvare af dylika
Lägenheter, ingått i verkställighet af de
föreskrifter, Författningen derom innehåller, har
det varit mig oväntadt att fråga nu här yppas
om dessa Skogars försäljande på Auction, innan
ens det förut härom af Ständer vidtagne,
af Kongl. Maj:t gillade, och vid flere Riksdagar
ulan anmärkning, lemnade beslut, blifvit
upphäfvit. I sådant sakens förhållande anser
jag den af Herr Major Axel Reuterskjöld härom
gjorde Motion obehörig, och yppad efter
Praescriptionstiden, icke böra eller kunna till
Utskott remitteras, hellst denna fråga på detta
sätt framställd icke kan anses äga någon direct
gemenskap med Herr Stallmästaren von
Törnes den 5 dennes ingifne, och den 10 remitterade
Memorial, deruti de härom vidtagne
Författningar väl upprepas, men någon ändring
icke föreslås, och kan efter min tanka Herr
Major Reuterskölds Motion, innehållande ett
alldeles nytt ämne, såsom'försent inkommen,
icke böra till Remiss upplagas, utan alldeles förfalla.
Flei’e Bruksägare hafva genast fullgjordt,
de uti Kongl. Kungörelsen den 4 Februarii 181 r
föreskrifne åligganden och deras Handlingar
hafva i rättan tid och ordning blifvit till Kongl.
Kammar- och BergsCollegierne ingifne, hvarest
Målen , så till Kongl. Maj:ts och Kronans förlust,
sorn Sökandernes lidande, blifvit utan vidare
426 Den 27 Januarii.
åtgärd hvilande, hvilket Herr Grefvens och
LandtMarskalkens och Ridderskapets och Adelns
upplysta omdöme vördsamt underkastas.
Friherre Cederström, Jacobj Herr Mannerstam,
Johan, och Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, anhöllo, att Herr Reuterskölds ofvannämnda
Memorial måtte ytterligare få hvila
på bordet till nästa Plenum; hvilket, uppå
af Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
Proposition, af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Föredrogs 3:ne serskildta från de öfrige
Respective RiksStånden inkomne ProtocollsUtdrag
af den i5 och 20 dennes, innefattande
bemälte RiksStånds beslut, att anmoda
StatsUtskottet att icke allenast, enligt
24 §• af Riksdagsordningen, efter öfverläggning
med Herr LandtMarskalken och Herrar
Taleman föreslå den vedergällning, som, lämpad
efter göromålens vigt och mängd, borvid
denna Riksdag, tillkomma RiksStåndens och
Deras Utskotts Secreterare, Cancellier och Vaktbetjening,
utan äfven utlåta sig huruvida något
förskott på denna vedergällning må, på sätt
vid de trenne nästföregående Riksdagar skett,
af StatsContoiret innan Riksdagens slut utbetalas,
och fann Högloflige Ridderskapet och
Adeln för godt att uppå derom af Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd Proposition,
äfven för sin del uti de öfrige Respec
-
Den 27 Januarii.
427
tive RiksSlundens sålunda fattade beslut instämma.
Föredrogs å nyo och biföllos följande från
nedannämnde Utskott inkomne, samt den 20
dennes på bordet lagde Utlåtanden, nemligen'
1:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
uppå Herr M. Thunells, såsom RiksdagsFullmägtig
för Carlskrona Stad, ingifne Memorial
om Lån af allmänna Medel för anläggningar
derstädes.
2:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Herr Prosten A. Fornanders
Memorial, om kostnaden för en undersökning
derom, huruvida Stenkol finnas på Öland.
3:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
angående RiksdagsFullmägtigens, Sven
Månssons från Calmare Län, Förslag om upplänsning
af StångÅen samt i förening dermed
en Canalanläggning.
4:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
öfver RiksdagsFullmägtigens för InlandsSödra
och Torpa samt Västra Helsings och
Säfvedahls Härader, C. F. Bergs Memorial, innehållande
Förslag att Allmänna Brandförsäkriugslnrättningen
måtte ställas under tillsyn af
Riksens Ständers Fullmägtige i Bamjuen och
RiksgäldsContoiret med mera.
<j28 Den 27 Jannani.
5:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
öfver Herr G. Kjellanders till StatsUtskottet
remitterade Memorial, angående uppskof
för Redovisningen af KronoUppbörden.
6:0 Från Lagutskottet af den 12 dennes,
rörande förändring af 5 Capitlet 4 §• UlsökliingsBalken,
om försäljning af i mät tagen
lös Egendom.
7:0 Från Lagutskottet af den 7 dennes,
angående Domares och Exceeutorers skyldighet,
i afseende på Gäldenär förunnadt anstånd
i Skuldfordringsmål.
8:0 Från Lagutskottet af den 7 dennes,
angående ändring af 1 §. a3 kapitlet RättegångsBalken,
rörande Domfört antal Ledamöter
i Kämners och RådstufvuRätter.
9:0 Från Lagutskottet af den 12 dennes,
angående Förmyndares skyldighet, att hvarje
tredje år tillöka Myndlingens ArfsCapital med
den under tiden derå upplupne Ränta.
10:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomioeUtskottet
af den i(> dennes i anledning
af ett utaf Borgmästaren Fr. Thure Eneroth,
till Utskottet remitteradt Memorial, angående
ändring uti 1 Art. 3 §. af Kongl. Förordningen
den 20 December 1815, örn hvad iagttagas
hör till behörig verkställighet af Kongl.
Kungörelsen den 6 September samma år, röran
-
Den 27 Januarii. 429
de Bran vins-bränningen, samt om ansvar för
öfverträdelser deraf.
Upplästes och lades på bordel följande
från nedanstående Utskott inkomne Memorial
och Betänkanden:
1:0 StatsUtskottets Memorial af den 23
i denna månad, i anledning af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns, genom ProtocollsUtdrag
af den 10 dennes, aflåtne Remiss till Statsoch
BevillningsUtskotten utaf CapitaineLieutenanten
C. C. Pipers Memorial, angående Höganäs
StenkolsVerks ActieÄgares fritagande från
all Bevillning för Grufvorne, hvaruti Utskottet,
på den grund att denna fråga endast angick
Allmänna Bevillningens fördelande, funnit någon
dess åtgärd dervid icke äga rum, hvilket
Utskottet likmätig 44 §• i Riksdagsordningen
ansett sig böra vördsammeligen anmäla.
2:0 StatsUtskottets Memorial af den 23
dennes, innehållande, att sedan Riksens Ständer
vid 1815 års Riksdag uti Skrifvelse den 14
Junii berörde år, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, det Nådig Befallning måtte
till Kongl. Kammar- och BergsCollegierne afgå,
att ofördröjeligen vidtaga anstalter till nedläggning
af Löfås SilfverYerk samt de detsamma
förundte Förläningars, Friheters och Förmåners
indragning till Kongl. Maj:t och Kronan, derunder
dock icke inbegripne de Extra Tjenstbarhe
-
430 Dén 27 Januarii.
ter, hvilka Allmogen till Bruket utgjordt, och
hvarifrån den vid Verkets nedläggning ansetts
böra njuta befrielse; så har Utskottet, hvilket
ansett nödigt, att vid StatsRegleringcns uppgörande
erhålla underrättelse, om hvilka åtgärder
i anledning af Riksens Ständers ofvannämde
beslut blifvit vidtagne, derom erhållit den
underrättelse, alt Kongl Majrt i ämnet läckts infordra
Dess och Rikets Kammar- och BergsCollegiers
underdåniga Utlåtanden, hvilka i anseende
till mellankomna hinder först uti sistledne
December månad blifvit afgifne, och att
Kongl. Collegierne gemensamt tillstyrkt, att de
Löfås Silfververk förundte Friheter och Förläningar
måtte indragas samt åter hemfalla Kongl.
Maj:t och Kronan, dock har Bergscollegium
serskildt till Kongl. Maj:t öfverlemnat, om icke
en på stället skeende undersökning torde föregå
i ändamål att få utrönt, huruvida anledningar
kunde förefinnas att för framtiden påräkna
en mera utvidgad Grufvedrift och deraf uppkommande
större Malmtillgång, samt således
äfven större inkomst och fördel för Staten och
det Allmänna; och som ett ytterligare uppehåll
häruti syntes vara att befara, om Nådigt
bifall lemnades till den af Bergscollegium föreslagna
Undersökning, har StatsUlskottet, jemte
anmälan om förhållandet härmed, trodt sig
böra Riksens Ständer underställa, om icke hos
Kongl. Maj:t den underdåniga anhållan kunde
göras, att Kongl. Maj:t utan att medgifva vidare
Undersökningar, såsom endast medförande
tids-utdrägt, och ländande till StatsVerkets
förlust, i Nåder täcktes anbefalla skynd
-
Den 27 Januarii. 431
sam verkställighet af Riksens Ständers, vid 1815
års Riksdag i ofvannämnde måtto, vidtagne beslut;
i sammanhang hvarmed StatsUtskoltet
af anförde skäl föreslagit, om icke värdet af
dessa Friheter och Förläningar måtte, såsom
en StatsVerkets inkomst, uti det af Utskottet
afgifvande Statsproject upptagas.
3:o StatsUtskottets Utlåtande af den 23
dennes, i anledning af RiksdagsFullmägtiges
för Götheborgs Stad, Herrar Samuel Arfvidson,
Zach. Wideberg och E. M. Lefflers Memorial,
omPolicelnrättningens derstädes underhållande
af Statens Medel, med mera, hvaruti
Utkottet, på upptagne grunder, ansett sig icke
kunna tillstyrka att Götheborgs Stad må, i likhet
med Stockholm, erhålla något bidrag af
allmänna Medel i och för underhållandet af
den Policelnrättning, som i Götheborg kan
vara erforderlig; dock har af den anledning, att
berörde Inrättning, genom Kongl. Förordningen
den 19 Augusti 1807, erhållit den större omfattning
än tillförene, att den samma skulle
sträcka sin verksamhet och åtgärd till följande,
utom Stadens område, belägne delar; Masthuggsbergen,
gamla AmiralitetsYarfvets grund,
Hästhagen, Sågängen och Maijorne, ända till
så kallade Klippan, äfvensom till alla Elfsborgs
KungsLadugårdsägor, samt utom KungsPorten
till den bebyggde delen af Landets
grund till Kallebäcksbro, Utskottet tillika hemstäldt,
om icke Riksens Ständer skulle finna
lämpeligt till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna,
huruvida den förändring uti ofvan
-
432 Den 27 Januarii.
terörde år 1807 gifne Författning, om Policen
i Götheborg, må vidtagas, att Inrättningens
omfång inskränkes till sjelfva Statens område*
såsom tillförene, men att derest sådant i Nåder
pröfvades otjenligt och att vid det som nu
stadgadt är förblifva, Staden måtte såsom bidrag
af Staten för den utgift, som till större
antal Fångars underhåll då åtginge, erhålla
i5oo Riksdaler årligen af de till Extra Utgifter
på RiksStatens 8:de HufvudTitel anslagne
medel, eller ock af den Summa, som till
Fångars skjuts och underhåll i allmänhet funnes
uppförd på Stat.
4:o StalsUtskottets Utlåtande af den 28 i
denna månad, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss den 17 sistledne December, uppå
förra Häradsskrifvaren i Tjust Fögderi af Calmare
Län, Lars Rydströms underdåniga ansökning,
att för Juli till och med December månader
1815, utbekomma den honom efter afskedstagande
från nämnde Syssla tillagde Pension,
som Rydström på den grund ej kunnat
för nämnde månader få uppbära, att anmälan
hos Kongl. StatsContoiret derom icke blifvit
gjord, inom den Prasscriptions-tid, som Kongl.
Kungörelsen den 9 December 1812 utsätter,
och har StatsUtskottet på anförde skäl hemstäldt,
om icke, enligt deni dylika frågor följde
pvincipe; bemälte Rydström må beviljas att
utbekomma denna Pensions-andel, utgörande
54 R:dr 12 sk. 7 r:st., hvartill StatsUtskottet,
om
Den 37 Januarii.
433
om bifall dertill lemnades, skulle föreslå tillgäng.
5:o StätsUtskottets Utlåtande af den 23 i
denna månad, i anledning af för detta Vide
Talemannen Jon Jonsons i BondeStåndet väckte
Motion, om Tullgarns Kungsgårds öfverlemnande
ti il Hans Kongl. Höghet Prins Oscar, deruti
Utskottet Irodt sig aga desto Större skäl
tillstyrka, att Tullgarns Kungsgård med tillhörande
Lägenheter och Inventarier må, efter
Hennes Kongl. Höghet Prinsessans död, tillfalla
Hans Kongl. Höghet Prins Oscar, och i
dess lifstid under full nyttjande rätt disponeras,
med samma vilkor Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan den nu innehar, som Riksens Ständer
derigenom sättes ytterligare i tillfälle att
ådagalägga sitt underdåniga lifliga deltagande
för den Furste, uppå hvars lofvande och Utmärkta
egenskaper Rikets alla Innevånare bygga
ett så välgrundadt hopp om Rikets fortfarande
sällhet och ära»
6’:o StätsUtskottets Utlåtande af den a3 i
denna månad, i anledning af en Ledamot bland
Högloflige Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkning
och derpå grundade Återremiss utaf
Utskottets dell 24 sistledne December afgifne
Yttrande, angående afskrifning utaf värdet, med
flera kostnader, i och för åtskillige på Kungsholmen
belägne till Curhus upplåtne BränneriByggnader;
deruti Utskottet, enär de trenne
öfrige Respective RiksStånden redan bifallit
Ridd. q. Ad. Prat. II B. 2 Afd. 55, 56
434
Den 27 Januarii.'
StatsUtskottets berörde Yttrande, hvarigenom
alltså, likmätigt 69 §. RegeringsFormen, Ärendet
vore afgjordt, endast ansett sig böra sådant
till svar å förevarande Återremiss vördsammeligen
anmäla.
7:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 23 i
denna månad, deruti, i anledning af Herr Biskoppen
Doctor Almqvist uti Högvördige PresteStåndet
ingifne och derifrån till Utskottet
remitterade Memorial, om understöd af allmänna
Medel för Kyrko- och Prestegårdsbyggnad
i Nedra Torneå Församling, Utskottet på den
grund, att Nedra Torneå Socknemän, genom
Politiska händelser förlorat sin ej längesedan
med dryg kostnad uppbyggde Kyrka, jemte
KyrkoherdeBostället, samt att enligt Herr Biskoppen
Doctor Almqvists tillkännagifvande,
den återstående Svenska delen af berörde Församling
blott består af 2Mantal, tillstyrkt
att det till belopp af 6000 R:dr föreslagne understöd
kunde Socknemännen beviljas, likväl
på det sätt, att Summan måtte utgå Successive,
under loppet af 3:ne år, med 2000 R:dr
hvardera året, samt under vilkor, att genom
Landshöfdingen i Orten och DomCapitlet tillses
och intygas borde, att Medlen varda till
ändamålet behörigen använde; skolandes StatsUtskottet
i händelse af bifall dertill, i sammanhang
med Statsregleringen, för Riksens Ständer
föreslå tillgång, hvarutaf det tillstyrkte understödet
må kunna tagas.
8:0 StatsUtskottets Utlåtande af den a3
Den 27 Januarii.
435
i denna månad, innefattande dess tillstyrkan
till bifall af RiksdagsFullmiigtigcn J. J. Ruthbergs
i Hedervärda BondeStåndet väckte Motion,
att afskedade Kronofogden Jonas Westberg,
sorn försummat den uti Kongl. Kungörelsen
af den 9 December 1812 stadgade Praescriptionstid
till uttagande af honom beviljad
Pension för fyra månader af är 1815, måtte
icke dess mindre utbekomma det innehållne
Pensionsbeloppet, utgörande 4* R:dr 32 sk.
och hvartill Utskottet ville i sammanhang med
Statsregleringen föreslå tillgång.
9:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 23
i denna månad, deruti Utskottet, i anledning
af Riksdags- och BancoFullmägtigen, Änders
Danielsson från Elfsborgs Län Memorial, om
förbättring i aflöningsvilkoren för KrigsRevisionsBetjeningen
i Kongl. KammarRätten, på
upptagne skäl ansett sig destomindre kunna tillstyrka
, att den vid sista Riksdag för Rikets Ordinarie
Embets- och Tjenstemän nödig ansedde
och anslagne Lönförhöjning må ifrågavarande
Betjening bestås, som, vid de i sednare
åren beviljade Lönetillökningar den Principe
blifvit följd, att någon förhöjning ej till godo
kommit dem, hvilka innehaft Arfvoden för Extra
Ordinarie Tjenstgöringar, som med andra
Sysslor kunna förenas.
10:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 23
i denna månad, deruti, i anledning af RiksdagsFullmägliges
från Blekinge Län, Jon Jonsons,
Olof Månssons och Måns Persons uti till Bonde
-
436
Den 27 Januarii.
Ståndet ingifvit Memorial, gjorde yrkande att
i stället för den nu bestämda Mötesplats vid
Asarums Gästgifvaregård för Blekinge Läns IndelningsBåtsmän;
Sju serskilte Samlingsplatser
måtte för Länets Båtsmän utses, Utskottet ansett
detta sålunda framställda Förslag tillhöra
Kongl. Majrts Nådiga pröfning och förordnande;
till vinnande hvaraf vederbörande ägde att
derom i underdånighet göra ansökning; kunnandes
emedlertid och innan sådant föregått
någon tillökning i Statsanslaget för Durchtågskostnaderne,
i afseende på den ifrågastälkle
förändring, härutinnan icke beräknas eller af
StatsUtskottet tillstyrkas.
11:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 23
dennes Öfver de Anmärkningar, som ej mindre
hos Högvördige PresteStåndet än ock hos Välloflige
BorgareSlåndet blifvit gjorde vid Utskottets
Yttrande den 24 sistledne December,
öfver Herr L. L. Edelbergs från Landskrona
Memorial, om Lån af allmänna Medel i och
för Stadens Kyrkobyggnad; hvarvid Utskottet,
med tillkännagifvande, att dess berörde Yttrande
redan blifvit af Högloflige Ridderskapet och
Adeln samt Hedervärda BondeStåndet bifallit,
förklaradt, att då, enligt de upplysningar, som
blifvit Utskottet meddelte, Landskrona genom
Contract den 27 Öctober 1813 öfvertagit fullbordandet
af den nya Kyrkobyggnaden, emot
enviss Summa af i5,oooR:dr, jemte andra förmåner
samt dessa Medel och öfrige vilkor äfven
blifvit å Kronans sida utbetalte och uppfyllde,
och Staten således icke nu ägde någon
Den 27 Januarii. 437
förbindelse i detta hänseende, samt Statsverket
icke hade några Medel anslagne ellef, afsatte
för Lånebiträde af den beskaffenhet, sorn
det ifrågavarande; så kunde StatsUtskottet, enligt
hvad förut blifvit yttradt, icke tillstyrka
bifall af Herr Edelbergs begäran.
12:0 StatsUtskottets Utlåtande den a3
i denna månad, hvarigenom Utskottet förklarat
sig ej finna skäl tillstyrka bifall å Herr Borgmästaren
Cederborgs hos Välloflige BorgareStåndet
ingifne och derifrån till Utskottet remitterade
Memorial, innefattande hemställan
om icke på Statens bekostnad mätte till Trycket
befordra de Betänkanden, som från flere
EmbetsVerk och Orter i Riket blifvit infordrade,
angående Luxe och ÖfverflödsLagar,
äfvensom de Förslag, som af den dertill förordnade
Comité' blifvit författade och till Kongl.
Maj:t i underdånighet afgifne, angående en ny
HandelsOrdning, Förordningar om Handtverkerierne
i Riket samt Gerningsmäns antagande
på Landet.
i3:o StatsUtskottets Utlåtande af den 23
idelina månad, angående RiksdagsFullmägligen
Olof Månssons från Blekinge Län till Hedervärda
BondeStåndet ingifne och derifrån till
Utskottet remitterade Memorial, om rättighet
till Skattelösen af LotsHemman, deruti, under
tillkännagifvande att frågor om Skatteköp af
LotsHemman tillförene varit vackt, men genom
Nådigt Bref af den a3 September 1795
blifvit, på den grund, att flera olägenheter och
Den 37 Januarii.
olyckor för Sjöfarande kunde uppkomma, då
till Skatte sålde LotsHemman genom vanlig
ägande rätt skiljdes från deras egenteliga ändamål
och tillföllo sådana Åboer, hvilka uti
Lotsningen ej ägde kännedom, utan låta densamma
ej af annan orsak än af fruktan för
lagligt åtal bestrida, genom kan hända ej sällan
oerfarne Lotsdrängar, afslagne, Utskottet
anseLt hvad Kongl, Maj:t sålunda i Nåder förklarat
stödja sig på sådana grunder alt någon
rubbning i detta Stadgande icke kunde tillstyrkas,
14:0 StatsUtskottets den s3 i denna månad
afgifne Utlåtande, i anledning af Friherre
Stael von Holsteins, Corfitz Ludvig, hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln gjorde framställning
om ett noga iakttagande af Landshöfdingelnstructionens
Stadgande, angående Jordransakningars
verksällande, så att en nogare
kännedom om Rikets Jord måtte erhållas; samt
i sammanhang dermed, Friherrens gjorde hemställan,
att då uti LandsContoirets i Christianstads
LänArchive skulle saknas JordrefningsProtocollet
af år 1671 för Vestra Göinge Härad
i berörde Län, men saknaden deraf vid
LandsContoiret för Orten medförde olägenhet,
en afskrift af nämnde Protocoll från Kongl.
KammarCollegium borde anskaffas, hvartill
kostnaden skulle kunna tagas af Häradets SakÖren,
örn Kronan ej ville den bestå; deruti
enär fråga ej vore om vidtagande af någon ny
Författning, i afseende på Jordeböckerne upprättande,
utan blott om ett närmare uppfyl
-
Den 27 Januarii.
439
lande of hvad Landshöfdingelnstructionen i
detta ändamål stadgade, om Jordransakningars
hållande, Utskottet ansett sådant allena tillhöra
verkställande Magtens åtgärder; äfvensom.
Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka Riksens
Ständer att taga någon befattning med den
föreslagne anskaffningen från Kongl. KammarCollegium,
till Christianstads LandsContoir, af
ofvanberörde 1671 års JordrefningsProtocoll
för Vestra Göinge Härad.
i5:o StatsUtskottets Utlåtande af den 23
i denna månad, i anledning af hos Välloflige
BorgareStåndet väckte Motioner, om Postfrihet
för Magistraternes Embetsbref för KronoUppbördsMedlen,
som till LandtRänterierne
aflemnas, för alla Räkenskaper till LandsContoiren
och försökta Handräckningar Uppbördsmännen
emellan; deruti Utskottet för sin del
ansett både billigt och rättvist, att Städerne
s& väl vid Remitterande af KronoUppbördsMedlen,
som öfversändande af Brottmålsransakningar
från Städernes Domstolar, måga njuta
Postfrihet; men då Kongl. Maj:t, enligt hvad.
upplyst blifvit, afslagit Riksens Ständers så väl
vid 1809 och 1810, som vid 1815 års Riksdagar
derutinnan gjorde underdåniga framställning,
förnämligast på den grund, att Nådigt
bifall dertill icke kunde lemnäs med bibehållande
af Postförfattningarnes grunder; så
har StatsUtskottet till beredande af denna förmån
för Städerne, hemställdt till Riksens Högloft.
Ständer, om icke hos Kongl. Maj:t måtte
i underdånighet anhållas, det Kongl. Maj:t
440
Den 27 Januarii.
Nådigst täcktes låta vidtaga en sådan förändring
uti nu gällande Postförfaltningar att Städerna
derigenom raå komma i åtnjutande af
den. sökte Postfriheten, hvilken StatsUtskottet
likväl ansett icke höra sträckas till andra
ärender, än endast och allenast KronoUpphördsMedlens
remitterande och Brottmålsransakningars
afsändande från Städernes Domstolar;
och borde det efter StatsUtskottets tanka,
blifva på Vederbörande BostContoirs Fores tåndares
ansvar, att icke något missbruk härvid
skedde, eller att denna Postfrihet medgifves
för andra Ärender, än endast de här ofvan
tillstyrkte,
16:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 23
dennes, deruti med anledning dels deraf, att
Vällofl. BorgareStålidet under den 3o sistledire
December till Utskottet remitteradt den
af RiksdagsFullmägtigen för Stockholm, Herr
Grosshandlaren Settervall väckte, samt utaf flere
Ledamöter inom BorgareStåndet understödde
fråga, om åtal emot Vederbörande Lands-*
höfdingar för deras försummelse att lill Kongl.
StatsContoiret insända de för RikshufVudböckernes
uppgörande anb.efallte nödiga Omslut,
hvarigenom hinder och uppehåll inträffat i detta
vigtiga arbete; och dels deraf att Borgenär
staren, Lagmannen Ullberg, som ansett eu
åtalan af ifrågavarande försummelse öfverskrida
den rättighet fjo §. af Regeringsformen tillägger
Riksens Ständer, föreslagit, att förhållandet
härutinnan emedlertid mätte hos Kongl. Maj:t<
\ underdånighet anmälas; hvarförutan Hedera
Den 27 Januarii.
441
värda BondeStåndet, under den g i denna må-*
nåd lill StåtsUtskottet öfverlemna t åtskillig©
inom delta Stånd gjorde framställningar af enahanda
beskaffenhet, med de från BorgareStåndet
ankomne; Utskottet hos Riksens Ständer
anmält, att enär ofvanberörde framställningar
åsyftade åtal mot Vederbörande för deras försummelse
att sina Tjenstepligter fullgöra , i afseende
på insändandet af de till grund för RiksHufvudBoksluts-arbetet,
liggande Omslut af
LandtRäkenskaperne, Utskottet icke kunde emot
g o §. af Regeringsformen ifrågavarande ämne
till pröfning upptaga eller Utlåtande deröfver
meddela; dock har StatsUtskottet med hämtad
anledning af det skick, hvaruti OmslutsArbetet
för närvarande sig befinner, att nemligen
1810 års Omslut för Hallands och Kopparbergs
Län ännu saknades samt att ifrån ganska få
Län inkommit Omslut för de öfrige ifrågavarande
åren till och med 18r4. samt då hinder
derigenom uppkommit för afslutande af de utaf
Riksens Ständer vid sista Riksdag nödiga ansedde
RiksIIufvudböcker, trott sig böra, med
afseende ej mindre å Herr Lagmannen Ullbergs
i ofvanberörde måtto gjorde hemställan, än å
hvad sist församlade Riksens Ständers Revisorer
föreslagit, till Riksens Ständer hemställa,,
om icke hos Kongl. Maj:t kunde i underdånighet
anhållas, det så kraftiga åtgärder måtte
vidtagas att verkställigheten .af det angelägna
och mygtpåiiggande RiksHnfvudRokslttts-arbetet
icke vidare må Uppehållas,
17:0 StatsUtskoltels Utlåtande af den
442
Den 27 Januarii.
i denna månad, i anledning af Herr Borgmästarens,
Lagmannen G. Kjellanders hos Välloflige
BorgareStåndet ingifne Memorial, innefattande
yrkande att Magistraterne i de Städer,
der LandshöfdingeResidencer äro, måtte
befrias från all befattning med vården af den
tredje Nyckeln till Ränteriernas CassaKista och
de medel, som deri böra förvaras, eller ock
att en Instruction lemnäs, som bestätndt föreskrifver
huru vidt Magistraternes åtgärd må
sträcka sig, om den inskränkes till blotta förvarandet
af Nyckeln till RänleriKistan och den
deraf följande ständiga uppassningen, eller om
någon öfversigt och Controll af sjelfva Räkenskaperna
dermed är förenad; hvarförutan Herr
Kjellander, i händelse Magistraterne skulle bibehållas
vid detta mödosamma åliggande och
deraf följande ansvar, anhållit, att en passande
Lön af StatsVerkets medel för dem måtte
anslås; och har StatsUtskottet funnit sig icke
kunna föreslå någon ändring i Författningarnes
föreskrift i detta ämne, helst då det icke i
allmänhet och ovilkorligen vore stadgadt, att
den tredje Nyckeln till RänteriCassaKistan
borde innehafvas af Borgmästaren eller någon
annan Magistratens Ledamot, utan ett sådant
förtroende kunde af Landshöfdingen lemnäs
någon annan dertill skicklig Person; och vid
ett sådant förhållande ansåg ock Utskottet någon
serskildt lön eller vedergällning för de
Magistratspersoner, som kunde erhålla ifrågavarande
uppdrag, icke böra tillstyrkas att af
Staten bestås: Ifrån hvilket Utskottets Utlå
-
Den 27 Januarii.
443
tande, enligt tvenne serskildta detsamma bifogade
ProtocöllsUtdrag af den 17 och 23 i denna
månad, Herr Brukspatron Ekelund samt
Herr Borgmästaren Norström varit i så målto
af skiljaklige meningar, som den förre på anförde
skäl tillstyrkt att uppmärksamhet måtte
lemnäs åt hvad Herr Kjellander i ofvanberörde
måtto föreslagit, samt Herr Norström hemställdt,
om icke någon ersättning för Magistratspersoners
besvär med Ränterinyckeln kunde
föreslås.
18:0 BancoUtskottets Betänkande af den
26 i denna månad, hvaruti med anledning af
hos Högvördige PresteStåndet väckt Motion och
hvarmed de öfrige RiksStånden sig förenadt,
Utskottet hemställt, att en Skådepenning, af
vanlig storlek med passande Inskrift och Sinnebild,
må, genom BancoStyrelsens försorg och
på Riksens Ständers Banques bekostnad blifva
präglad till Åminnelse af den 4 Julii 1817,
då genom Hans Kongl. Höghet, ^rfPrinsens
Joseph Frans Oscar inträde i Myndighetsåldren
och ett deraf föranledt närmare deltagande
uti Fäderneslandets allmänna angelägenheter,
Konungallusets och Nationens gemensamma
önskningar beseglades, medelst en förnyad
borgen för deras varaktiga bestånd samt framtida
sällhet och trefnad.
19:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskollels
Betänkande af den 17 i denna månad,
i anledning af RiksdagsFullmägtigen Johan
Magnus Wessings med lieie inom Bonde
-
444
Den 27 Januarii.
Ståndet väckte Motion, att Westmanlands Re->
gemente icke måtte commenderas till arbete
■vid Götha Canal, deruti Utskottet på upptaga
ne skäl hemställt att Riksens Ständer täcktes
å Motionen meddela afslag,
20:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande af den 16 dennes, angående
åtskiilige så väl uti Välloflige BorgareStåndet
som Hedervärda BondeStåndet väckte
Motioner, om förhöjning i allmänhet i Betalningen
till Inqvarteringsgifvare för det underhåll
de lemna tågande Troupper, samt rörande
sökt lindring för vissa Städer uti fullgörandet
af detta besvär, med mera; deruti på
den grund att den, genom Kongl. Kungörelsen
den 27 Augusti 1816, åsyftade lindring uti Inqvarteringsbesväret,
vid flere tillfällen förfelats,
derigenom att Kongl. KammarCollegium, vid
granskningen af de årliga MarkegångsTaxorne
allt för mycket och understundom ända till
hälften nedsatt det deruti åsatte priset för Dagportioner
och Rätioner, hvarigenom ett känhart
lidande tillskyndats Inqvarteringsgifvare;
Utskottet funnit sig böra tillstyrka, att ersättningen
till Inqvarteringsgifvare för Dagportioner
och Rationel' hädanefter må bestämmas efter
de af Deputerade till Markegångssättningen
uti hvarje Län derföre utsatte Priser, hvilka i
sådant fall, oförändrade och utan någon slags
jemkning böra tjena tili grund och rättelse;
dock att denna ersättning ej må öfverstiga de
Priser, som Kongl. Maj:t och Kronan derföre
grläde genom Passevoläncejnrättningen och för
Den 27 Jannar ii.
443
Beväringens underhåll; hvaremöt Utskottet i
öfrigt, beträffande så väl hemställan att de Städer,
som i anseende till sitt läge mäst äro besvärade
af Inqvarteringar, måtte erhålla någon
lindring genom bidrag af nästgränsande Socknar
eller af Länet, som ock gjort förslag att
Inqvarteringar på Landet hädanefter måtte verkställas
icke efter Matlag utan efter Hemmantalet;
ansett sig icke kunna i dessa omständigheter
tillstyrka någon förändring,
21 to Allmänna Besvärs- och ÖeconomieUtskottets
Betänkande af den 21 dennes, angående
väckt fråga om skyldighet för Götha
Canal-Bolag att besörja underhållandet af de
Vägstycken i Skaraborgs och Östergöthlands
Län, hvilka tillhört sådana Hemman, som genom
Canalanläggningen blifvit indragne med
mera; deruti Utskottet på anförde skäl föreslagit,
att, hvad de gamla Vägarne beträffade,
desamma må af Hemmanen underhållas till
så lång sträcka eller famntal, som före Canalanläggningen
tillhört hvarje Hemman, men att
de Vägstycken, som derefter Öfverblifva och för
hvilka en motsvarande underhålls-skyldighet
förut ålegat de genom Canalanläggningen utur
Jordeboken utgångne Hemman, böra af CanalBolaget
underhållas, utan att afseende finge göras
derpå, om berörde Vägar innefattade samma
eller andra Vägstycken än den CanalBolagsHemmanen
tillförene ägt, endast att de, i
ersättning gifne Hemmanen icke betungas med
större Väglotter än som tillhört detill CanalBolaget
afstådde Hemman; och vidkommande
446 Den 37 Januarii.
åter sådana Vägar, som i och för Canalanläggningen
måst öppnas och förut icke varit till 5
så vore Utskottet af den tanka, alt samma Vägar
borde ensamt af CanalBolaget underhållas,
i händelse de endast för Canalens räkning och
behof nyttjades; men att der sådana Vägar
kunde vara gagnelige äfven för Landsorten och
bidragande till eii lättare Communicatlon och
Transport, underhållandet af dem då borde
fördelas emellan CanalBolaget och vederbörande
Hemmansinnehafvare efter Konungens Befallningshafvandes
pröfning; och som den nu
föreslagne Vägreglering vore en följd af Canalanläggningen,
har Utskottet ock ansett det vara
billigt, att CanalBolaget vidkändes alla till
en sådan Reglering åtgående kostnader.
23:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande af den 16 dennes, angående
yrkad rättighet, att å Marknaderne i
Riket få på den utsatte Marknadsdagen köpa
och sälja lofgifne Producter, sorn af Landtmannen
sjelf förfärdigas, utan att afbida Marknadens
kungörande vid Trumslag; deruti Utskottet
på andragne skäl tillstyrkt, att all handel
å Marknad uti den Stad eller å det ställe
på Landet, der den är tillåten att hållas, måtte
fritt få börjas så snart Marknadsdagen inträdt,
utan afbidande af Marknadens kungörande eller
utlysande vid Trumslag; dock alt för Marknadsfreden
skulle sådan ullysning böra oförändrad
bibehållas både vid Marknadens början
och slut.
Den 27 Januarii.
447
23:o Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande af den 16 dennes, angående
väckt fråga om det Arfvode, som vederbörande
Läkare böra åtnjuta för besigtning
å Karlar, hvilk aaf Rote- eller Rusthållare anskaffas,
för att uti Båtsmanshållet eller Indelta
Arméen inskrifvas; deruti Utskottet på anförde
skäl föreslagit, att vederbörande Läkare, som
besigtiga nyvärfvat Manskap, bör för hvarje
Karl åtnjuta i Arfvode 12 Sk. B:co ett för allt,
Attesten derunder äfven inbegripen, och att i
afseende på Läkarens skyldighet och ansvar
samt Rote- eiler Rusthållarnes rättighet att öfvervara
besigtningen och dervid medtaga Vittnen,
föreskriften uti 5 §. af Kongl. Resolution
den 10 September 1743 bör lända till efterrättelse.
24:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande af den 17 dennes, i anledning
af yrkadt Förbud för TjenstcDrängar
i Halland och andra Orter, att utvandra från
Länet i ändamål att söka arbete; deruti Utskottet
på upptagne grunder funnit sig ej äga
skäl att å Motionen tillstyrka bifall; dock har
Utskottet ansett en sorgfällig granskning vid
utförandet af Pass till Legodrängar och Arbetsfolk,
som ifrån Halland och lika beskaffade Orter
gå utur Länen, för att annorstädes söka sig
arbete, vara af särdeles vigt, hvarföre Utskottet
hyste den öfvertygelse, att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande derå fästade all den uppmärksamhet,
som omständigheterne påkallade.
448
Den 27 Januarii.
25io ConstitutiönsUtskottets Memorial af
den 16 dennes, angående en af Riksens Ständers
Revisorer, nti Berättelsen öfver granskningen
af Allmänna Magaäinsfnrättningens Styrelse
och Förvaltning, under åren 1813 till och
med i8i6> gjord, saint från Borgare-och BondeStånden
remitterad Anmärkning, emot Konungens
GeiieralAdjutant för Flottorne, i afseende
på Ordres, hvilka blifvit Allmänna MagäzinsDirectionen
meddélte, om de i Carlskrona
förlagde Corpser och Arbetsmanskaps ProViahtering
med mjukt Bröd; deruti Utskottet,
på anförde skäl, trott sig icke vara berättigadt
att till pröfning upptaga förevarande Anmärkningsfråga,
såsom väckt och behandlad i annan
form än den, sorn genom 8 Puncten af RiksdagsOrdningens
29 §. uttrjekeligen är vorden
föreskrifven.
26:0 BancoUtskottets Betänkande af deh
16 dennes, i anledning af de Anmärkningar,
sorn inom de Respective RiksStånden blifvit
gjorde vid Utskottets Memorial af den 22 December
1817, i frågan om Liqvide med DiscontVerkets
egna Sedlar för Lån och Omsättningar;
innehållande att BancoUtskottet af anförde
skäl vid dess sistnämnde Memorial förblifvit.
27:0 BevillningsUtskottet den 23 dennes
aflåtne Memorial, angående de allmänna Gruliderne
för den blifvande Bevillningen; deruti
Utskottet af anförde skäl samt med serskilda
Rät
-
Den 37 Januarii.
Rättelser och Tillägg ansett sig böra till bibehållande
föreslå de Grunder, på hvilka BevillningsFörordningarna
af åren 1812 och 1815
hvila, sålunda, att de* efter 1 ista och a:dra Artiklarne
i nämnde Förordningar, utgående afgifter
borde efter samma grunder hädanefter
fortfara, samt derjemte en efter vissa förhållanden
lämpad Öfverflödsafgift äfven införas;
men i händelse Utskottet vid framdeles blifvande
fördelning af Bevillnings-beloppet icke
skulle se sig kunna med säkerhet påräkna den
erforderliga Summan efter ofvanänförde Bevillnings-grunder
och en billig förhöjning af de
i 2:dra Artikeln af 1815 års BevillningsFörordning
bestämda afgifter; har Utskottet yttrat
sig kunna behöfva upptaga den i samma
Förordnings 3:dje Artikel föreskrifne Fyllnadsafgift,
för att så medelst erhålla det öfverskjutande
beloppet, ehuru det instämde med Utskottets
önskan att, om möjligheten sådant
medgaf, kunna ilndgå en så beskaffad Beskattning,
som, utan att inbringa någon betydelig
Inkomst i StatsCassan, blott medförde vidlyftighet
i Debiteringssättet, hvadan Utskottet
således denna villkorliga framställning till Riksens
Ständer öfverlemnat.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet* hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Ridel. 0. ProU II. B. 2 Afd.
57
450
Dan 27 Tannar ii.
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 24 Januarii 1818.
S. D. Remitterades
Till Lag-Utskottet:
Ett Anförande af Herr Grönhagen, Gustaf,
innefattande yrkande, att PoliceKammaren härstädes
måtte ställas under HofRätteiis granskning
såsom dess ÖfverDornstol, jemte yttrande
uti samma amne af Grefve Spens, Jacob
Melker, Friherrarhe Mannerheim, Lars August,
och Boye, Ludvig, samt Herr Cederskjöld,
Pehr Gustaf. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, förmiddagen
den 27 Januarii 1818.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
Ett Mettlorial af Herr von Breda, Carl
Fredric, angående full bördande af Konung CARL
XIHrdes KröningsTafla, jemte Yttranden i samma
ämne af Herrar Lidströmer, Fredric August;
Nauckhoff, Carl Ulric; Pereswetoff Morath,
Wilhelm, och Hammarsköld, Lorenzo. Ut supra.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
Ett Memorial af Friherre Wrangel, Hgn
-
jDen 2 7 Januarii.
451
ning, innefattande Anmärkningar vid Grefve
Slackelbergs, Reinhold, den i5 dennes till
StatsXJIskottet remitterade Memorial, angående
Pensioners anslående åt Hans Kongl. Höghet
ArfPrinsens fordna Informatorer, jemte
Yttranden i samma ämne af Grefve Posse,
Claes Fredric, och Friherre Wrangel, Henning.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 8 dennes aflålne, samt den
30 i samma månad på bordet lagde Memorial,
angående de af aflidne ÖfversteLieutenanlen
C. H. Reuterskjöld donerade Fonder; beslöt
Höglollige Ridderskapct och Adeln, det skulle
linder de af RiddarhusUtskotlet föreslagne villor,
ifrågavarande Fonder af RiddarhusDirectionen
till Förvaltning emottagas, med föreskrift
tillika för RiddarhusUtskoltet, alt, i afseende
på bevakningen utaf aflidne ÖfvcrsteLieutenanlen
Reulerskjölds Testamenten, vidtaga
de åtgärder, som kunde linnas nödiga
och med Lag öfverensstämmande.
S. D. Föredrogs å nyo och Gillades SiatsUtskottets
den 17 i denna månad afgifne, samt
den 20 dennes på bordet lagde Utlåtanden
öfver Herr G. A. Silfverstolpe!?;, hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln ingifne och derifrån
till Utskottet remitterade Memorial, om ersättning
af CourseDifference å Svenska Ministerns
Herr C. Lagersvärds, i enlighet med Rikets
Högloft. Ständers Beslut vid 1815 års
Urtima Riksdag, genom RiksgäldsGontoiret
452
Den 27 Januarii.
Liqviderade Fordran, härrörande från andelar
uti RiksgäldsContoiréts fordna Lån i Genua;
hvarom de öfrige Respective RiksStånden skulle
vänligen underrättas. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, eftermiddagen
den 27 Januarii 1818.
i ' • •
S. D. Föredrogs trenne serskilta från de
öfrige Respective RiksStånden ankomne ProtöcollsUtdrag
af den i5 och 20 i denna månad,
innefattande bemälte RiksStånds Beslut,
att anmoda StatsUtskottet, att icke allenast enligt
24 §• af Riksdagsordningen, efter öfverläggning
med Herr LandtMarskalken och Herrar
Talemän föreslå den vedergällning, som,
lämpad efter görornålens vigt och mängd, hör
vid denria Riksdag tillkomma RiksStåndens
och deras1 Utskotts Secreterare, Cancellier och
Yaktbetjeoing, utan äfven utlåta sig, huruvida
något förskott på denna vedergällning må, på
sätt vid de trenne nästföregående Riksdagarne
skett, af StatsContoiret innan Riksdagens
slut utbetalas; och fann Ridderskapet och
Adelil för godt alt äfven för sin del uti de
Öfrige Respective RiksStåndens sålunda fattade
beslut instämma, Ut supra.
S. D. Yid förnyad föredragning af StalsUlskottets
den 17 i denna månad afgifne, samt den
20 di nnes på bordet lagde Utlåtande, i anledning
pf gjorde framställningar om indragning
Den 27 Januarii. 453
af TalemänsTafflarne, blef samma Utlåtande,
på grund af åtskillige dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
deli 12 i denna månad afgifne, samt
den 19 dennes på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss af
Landshöfdingens öfver Norrbottens Län, Herr
Friherre G. A. Koskulls underdåniga Skrifvelse
af den 29 November 1817, rörande anstånd
med indrifvandet af den ännu återstående del
af Westerbottniska Länet, sorn skall erläggas
af Innevånarne i Norrbottens Län; blef samma
Utlåtande, i anledning af Friherre Cederströms,
Jacob, dervid gjorde Anmärkning, till StatsUtskottet
återremitteradt. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 8 i denna månad afgifne, samt
den 20 dennes på bordet lagde Utlåtande, angående
föreslagen ändring uti det genom i4
§. af Kongl. Förklaringen den 11 December
1766 stadgade ansvar för Hållkarl, som affordrar
Resande Drjekespenningar eller dem med
otidighet bemöter, blef samma Utlåtande, i
anledning af åtskillige deryid gjorde Anmärkningar,
till Lagutskottet återremitteradt. Ut
supra.
S. D. Föredrogos å nyo och hiföllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den 20 dennes på bordet lagde Utlåtanden,
nemligen:
454 Ben 27 JanuariL
1:0 Från StatsUtskottet af deri 17 dennes,
angående Herr Professor Forssells Memorial,
omkostnadens bestridande för Tryckningen
af LandshöfdingeEmbetenas Kungörelser.
2:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
uppå Herr M. Thunells, såsom RiksdagsFullmägtig
för Carlskrona Stad, ingifne Memorial,
om Lån af allmänna Medel för anläggningar
derstädes,
3:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af Herr Prosten A. Fornanders
Memorial, om kostnaden för en undersökning
derom, huruvida Stenkol finnas på
Öland.
4:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
angående RiksdagsFulimägtigens SvenMånsons
från Calmare Län föreslagne uppräusning
af StångÅn, samt i förening dermed en Canal-anläggning.
5:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
öfver RiksdagsFullmägtigens för Inlands
Södre och Torpa, samt Västra Hisings- och
Säfvedahls Härader C. F. Bergs Memorial, innehållande
Förslag, att Allmänna Brandförsäkringslnrättningen
måtte ställas under tillsyn
af Riksens Ständers Fullmägtige i Banken och
RiksgäldsConloiret med mera.
6:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
Öfver Herr G. Kjellanders till StatsUt
-
Den 27 Januarii.
455
skottet remitterade Memorial, angående uppskof
med Redovisningen af KronoUppbörden.
7:0 Från Lagutskottet af den 12 dennes,
rörande förändring af 5 Cap. 4 §• UtsökningsBalken
om försäljning af i mät tagen lös
Egendom.
8:0 Från Lagutskottet af den 7 dennes,
angående Domares och Executorers skyldighet
i afseende på Gäldenär förunnat anstånd
i Skuldfordringsmål.
9:0 Fi’ån Lagutskottet af den 7 dennes,
angående ändring af 1 §. 23 Capitlet RättegångsBalken,
rörande Domfört antal Ledamöter
i Kämnärs- och RådstufvuRätter.
10:0 Från Lagutskottet af den 12 dennes,
angående Förmyndares skyldighet, att
hvarje tredje år tillöka Myndlingens ArfsCapital
med den under tiden derå upplupne ränta.
11:0 Från allmänna Besvärs- och OeconomiaeUtskottet
af den 16 dennes, i anledning
af ett utaf Borgmästaren Fr. Thure Eneroth,
till Utskottet remitteradt Memorial, angående
ändring uti 1 Art. 3 § af Kongl. Förordningen
den 20 December 1815, om hvad iagttagas
bör till behörig verkställighet af Kongl.
Kungörelsen den 6 September samma, dr, rörande
Bränvins-bränningenj samt om ansvar
för öfverträdelser deraf. Om hvilket allt de
&en 27 Januarii.
öfrige Respectivé RiksStånclen skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet Och Adeln åtskiljdes
klockan i till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
