# ID: svediakorp-gov245
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,926
# sentences: 1,734
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 10 Januarii.
601
Friherre Cederström anhöll ytterligare,
att hans ifrågavarande Anmärkningar måtte
till StatsUtskottet remitteras; men uppå af
Herr Grefven och LandtMarskalken förnyad
Proposition, ansåg Ridderskapet och Adeln att
dessa Anmärkningar borde förvisas till samma
Utskott, dit Friherre Wrangels Memorial
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln remitteradt.
Fortsattes justeringen af PleniProtocollet
för den 5 dennes Förmiddagen intill slut.
Föredrogs till remitterande Grefve Pipers,
Carl Claes, den 5 dennes på förmiddagen på
bordet lagde Memorial, angående erbjudande
lill Staten af Höganäs StenkolsGrufvor.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
hade inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes
så lydande:
Det af Herr Grefve Carl Claes Piper å
egne och öfrige Delägares vägnar ingifne och
undertecknade Memorial, angående Höganäs
Stenkolsverk, är, enligt min tanka, af förmycken
vigt, för att icke å alla sidor böra skärskådas.
Det har blifvit af en del nyare StatsOeconomer
antagit som en ovilkorlig grundsatis, att
ingen Näring, intet industrieust Företag, bör
af Staten genom förbud eller praemier eller
ock andra uppoffringar på del Allmännas be
-
602
Ven 10 Januarii.
kostnad gynnas, ännu mindre forceras, isynnerhet
om vinsten ej lemnar ersättning för
Productions-kostnaderne, eller den tillverkade
Varan icke kan hålla åtminstone något nära lika
pris med Utlänningens. Bäst är, säger man,
lemna hvart och ett industrieust företag åt sin
egen naturliga gång; bär det sig, så är det
väl; bär det sig icke, så passar det ej för detta
landet eller för denna tiden, och bör nedläggas,
utan att Staten bör dervid något tillgöra.
Men desse Författare och deras blinda Anhängare,
sora blott i ett inskränkt StatsOeconomiskt
afseende betrakta dessa ämnen, hafva
uraktlåtit ett annat afseende, sorn också måste
tagas i beräkning. De hafva uti sitt oinskränkta
Handels- och Närings-frihets Systeme,
der de bannlyst alla förbud och alla uppmuntringar,
betraktat serskildta Riken, som Provincer
af ett och samma Rike, icke intresserat
sig för något visst Rike och för dess oafhängighet
af andra Riken. Korteligen: De hafva
ej lagt någou vigt på ett Rikes oafhängighet.
Men de få förlåta mig och mångå andra,
om vi framför allt önska se vårt Fädernesland
oafhäugigt af andra Magter, ej blott i afseende
på sitt egentliga Politiska Förhållande, ej
blott genom sina Militaira Försvarsmedel, utan
ock genom sin tillgång inom Landet på Nödvändighetsvaror.
Den talrikaste, bäst försedda
och exercerade Armee kan ej bevara ett
Rikes oafhängighetj om detta för sina nödvändighetsvaror
är försatt i afhängighet af
Utlänningen.
Den 10 Januarii.
605
Staten bör derföre sörja för, att ett Rike
kan i nödens stund inom sig hafva tillräcklig
tillgång på ämnen till föda, beklädnad och i
ett kallt Climat, som vårt, äfven till värma.
Den bör, när ändamålet ej annorlunda kan
vinnas, genom Förbud å ena samt Praemier å
andra sidan och äfven genom andra uppoffringar,
befrämja livart industrieust förelag, utom
hvilket tillgång på Medel för nämnde trenne
ändamål skulle saknas: Derföre bör Jordbrukets
utvidgning och Production befordras genom
Tullfri Utförsel, och försvårad Införsel
utifrån af dess Producter. Derföre böra tillräckliga
SkogsEffecter inom Landet vara att
tillgå, samt deras Cultur och vårdande befordras
genom uppmuntrad Export, men försvårad
Import. Och derföre bör äfven, om Stenkol
äro att anse för en Nödvändighetsvara,
denna Varas frambringande inom Landet befrämjas,
åtminstone så mycket, att, i händelse
af hämmad Communication med det Land,
hvarifrån denna vara annars kan hämtas, ingen
kännbar brist kan inträffa. Det återstår
således blott att utröna, om Stenkol äro för
Sverige en Nödvändighetsvara. Jag tror det
af följande skäl:
1:0 Många Verk drifvas och borde endast
drifvas med Stenkol, i stället för med Ved
och Trädkol. Härigenom skulle Consumtio11
en af våra Skogar på Orter, som lida brist
på Ved, minskas; vår Export af Träd varor
kunna okas, och vi ej behöfva laga så mycken
Ved från Finland. Om hos oss, som tro
-
604
Den 10 Januarii.
ligen sker, Ångfartyg införa^, äro äfven för
dera Stenkol oumbärliga.
2:0 För Skåne i synnerhet är tillgången
på Stenkol högst nyttig, dels emedan en stor
del af denna Province har brist på Yed, dels
emedan man då desto mindre behöfver den
Författning, sorn påbjuder hvart 5o:de Tunneland
Jords på Slättbygden plantering med
Träd. I senare afseendet medför således tillgången
på Stenkol för Skåne äfven nytta för
liela Riket.
Nog är det bättre, att det Allmänna uppoffrar
något, för alt sätta sig för Stenkols erhållande
i oberoende af Utlänningen, än uppoffra
till Trädplantering en del af den bästa
Åkerjorden i Sverige, för att sätta Slättbygden
för Yeds anskaffande i oberoende af Skogsbygden
i ett och samma Rike, ja! i en och
samma Province! Tillgång på Stenkol i Skåne
kan således öka afkastningen af dess fruktbara
Jordmån, och Staten för sin möjliga,
ehuru visst icke betydliga uppoffring tili Stenbols
Verkets bibehållande, hållas rikliga skadeslös:
1:0
Genom att i behofvets stund ej bero
af Utlänningen för denna Vara.
2:0 Genom att erhålla mera Säd och Victualie!’
af Skånska Slättbygdens bördiga Jord,
och således behöfva mindre deraf från Utlänningen.
Härtill kommer, alt genom Sten
-
Den 10 Januarii.
605
kolsFartygens jemna gång Matroser bildas för
Rikets behof.
Det var redan vid första början af delta
stora företag en gifven sak, att vår Stenkol ej
skulle kunna hålla lika pris med den Engelska,
hvilken, i anseende till Englands vidsträckta
Handel, endast som barlast behöfver
utföras, och således inga Transport-kostnader
medför. Det oaktadt blef företaget af Regeringen
uppmuntradt, emedan man insåg, att
det skulle medföra en säker vinst för det Allmänna,
äfven om ingen var säker att påräkna
för de enskildta Delägarne.
Dannemark nödsakades för några år sedan
dyrt betala vår Stenkol, förmedelst genom
kriget hämmad tillförsel från England;
skulle ej äfven en gång en lika orsak kunna
hindra tillförseln af Stenkol från England till
Sverige? Yårt land bör derföre vara stolt af,
att ur sitt eget sköte kunna producera en så
nödig vara.
Jag tror mig således hafva ådagalagt, att
Höganäs Stenkolsverk kan medföra vinst för
Staten, utan att medföra vinst för de enskilte
Ägare af detsamma, i synnerhet när i en sådan
Penningeförlägenhet, de ej äro i stånd längre
afvakta den tidpunct, då Verkets anläggning
hunnit till sin fullkomlighet.
När nu härtill kommer, att de aktningsvärde
personer, sorn bemödat sig, att skaffa
6o6
Den 10 Januarii.
Riket ur sitt eget sköte, en så nyttig, ja! oumbärlig
vara, förtjent, att belönas med egen
vinst, och åtminstone att skyddas för en stor
förlast, hvilken skulle för en lång tid afskräcka
från alla stora industrieusa Företag, för
hvilka den enskildta vinsten ej genast var gifven,
och då detta Företag ändå medför en
säker vinst för Staten; så kan jag ej annat än
önska det Riksens Ständer kunde lemna bifall
till Grefve Pipers Memorial.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blefvo så
väl Grefve Pipers Memorial, som Herr Rosenschölds
Anförande, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskotlen remitterade;
hvarjemte Grefve Piper erhöll tillåtelse, att
sitt Memorial med de öfrige RiksStånden communicera.
Till remitterande föredrogs Herr Lilljehorns3
Gustaf Adolph, den 5 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående anskaffande
af Guld och Silfver på Uniformer.
Herr von HeynneGeorga uppläste följa
g har vid Riksdagens början sökt fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten, att genom en bestämd
Författning inskränka den mer och mer
öfver hand tagande yppigheten uti kläder och
Den io Januarii.
607
lefnadssätt. Flere värde Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln hafva sedermera yttrat sig
i detta ämne och sednast en värd Ledamot
till det Protocoll, som i dag blifvit justeradt;
Mig torde derföre tillåtas, att äfven nu göra
några Anmärkningar vid den delen af vår Yppighet,
som dels fordrar en ovilkorlig efterföljd,
dels är den mäst förledande till täflan
för de yngre af vårt Kön, och som lättast och
fortast af all Luxe kan upphöra, genom den
Regerings åtgärd, som så nyligen gifvit oss
de mäst talande bevis af dess Landsfaderliga
tänkesätt i detta ämne. Våra Militairer och
Civila Uniformer, månne de icke äro, i jemnförelse
med våra enskildta och allmänna Tillgångar,
med vårt dåliga Mynt och påkallade
Löneförhöjningar, alltför dyrbara och lysande?
månne Svenska Krigarn i sin fordna enkla, men
derföre smakfulla Uniform, var mindre Krigare?
— Månne den Armee, som så nyligen återvändt
i Fosterlandets sköte från Bragder och Segrar,
kan vinna någon ökad ära genom Uniformens
yttre prakt och dyrbarhet?
Jag vågar framställa till hvarje Fars bedömmande,
och till hvarje Sons eftersinnande,
om icke den, för ömma Föräldrar sällaste lidpuncten,
den, då deras Son, efter fulländade
Studier, skall inträda på Ärans bana, måste af
dem motses med én blandad smärta, om de
äro tvungna att taga den nu så betydliga Summan
till sin Sons beklädnad, ettdera, från sin
nödtorftiga bergning, från öfriga Barns uppfostran,
eller, värst af allt, skuldsätta sig derföre:
608 &en 10 Januarii.
— Ty huru få äro de, som tunna taga denna
summa från öfverflödiga inkomster! — Förde
Civila Uniformerne gäller hvad jag redan anfört
i afseende på deras dyrbarhet, då TJniformsHatten
med dess Decorationer närmar sig
i kostnad till Militairens Tschacots, men Broderiet
torde i flera afseenden förtjena uppmärksamhet:
Man må invända, att qvanti
tcten
af Guldet är obetydlig, jag medgifver
det, och att Svenska händer tillverka Broderiet;
de kunna ju nyttigare sysselsättas än med
tillverkning af Prydnad, som fordom var ett
Distinctions-tecken på de högsta och högre Statens
Embetsmäns Uniformer, men nu, utsträckt
till de lägre Tjenstemännen, till Capellet och
Theatern, icke mera kan anses som någon utmärkning
af högre värdighet. Och en sådan
ulmärkning torde dock vara icke blott nyttig,
utan nödvändig för den mindre bildade Folkmassans
Opinion, då man icke lärer få antaga,
alt Decorationer och Ordnar kunna eller böra
alltid tillhöra de högre Embetsmännens Klädedrägter
såsom en Distinction, utan ofta långt
fram på deras Embetsmanna-bana blifva en belöning
för deras förtjenster. När nu Broderiet
får nyttjas af denna mängd mindre Tjenstemän,
så väl som af högre; månne ej många, utan
att rådfråga sina Tillgångar, torde finna nödigt,
att behöfva Meubler, Equipager &c., som svarar
emot likheten i Klädedrägtcn med de högre
Embetsmännen, hvarigenom Liixen uti en
kedja fortgår inom vårt Kön, och betager oss
rättigheten att söka hejda den hos det andra.
Yppig
-
Den 10 Januarii.
609
Yppigheten hos Statens Tjenstemän väcker
håg lill efterföljd hos StåndsPersoner, och hädas
gemensamt väcker denna håg hos Allmogen
och de mindre FolkClasserna, så att, om
Exempel vore tillfyllestgörande till hämmande
af Yppigheten, torde de Anmärkningar jag
här gjort, äfven i sådant fall förtjena någon
uppmärksamhet.
Herr Piper> Gustaf Carlj anförde skrifteligen:
Uti
Memorial, som af Herr Lilljehorn hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln den 5 dennes
blifvit uppläst, har Herr Lilljehorn velat
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på OflicersCorpserne i Armeen
och en del af Trouppens Ornering med Guld
och Silfver, samt härvid förmält och hämtat
anledning af den uti Kongl. Majlis Nådiga Proposition
den 29 sistlidne November, omnämnde
Löne-förbättring för MilitaireStaterne.
Vid den framställning, som af Herr Lilljehorn
uti detta ämne blifvit gjord, får jag
ödmjukast utbedja mig göra några Anmärkningar.
Herr Lilljehorn anför, att man beklagligen
ser Ollicerares Uniformer och Hufvudbonader,
så tillsägandes, betungas med ett öfverflödigt
Guld och Silfver; detta är helt och hållet
ogrundadt. Långt ifrån alt Uniformerne de
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. 77, 78.
610 Den 10 Januarii.
senare åren med Guld och Silfver blifvit betungade,
bar Kongl.' Maj:t i Nåder anbefallt
en ganska ansenlig minskning deraf, så att,
när nu mera Epauletter och Guld på Underkläderne
blifvit aflagdt, bestå Guld eller SilfverPi’ydnaderne
för Indelta Infanteri-Regementerne
af en Cordon på Hufvudbonaden och
Grad-marqueringen, och af Trouppen nyttjas,
mig vetterligen, sådana Prydnader alldeles icke.
Lika så sant det är, att Militairen utan dessa
Prydnader kan uppfylla sitt ändamål, lika så
lätt inser jag att desamma, sådana de nu äro,
icke medföra den tryckande kostnad, som Herr
Lilljehorn, jag vet ej efter hvad slags räkning,
tyckt sig finna. Galonerne, som beteckna CapitainsGraden,
kosta 3 Riksdaler Banco, och Cordonen
till Hufvudbonaden, som är lika för
alla Grader, och hvilken endast behöfver nyttjas
i Parade, 4° Riksdaler Banco. Då de förre
böra kunna nyttjas trenne och de sednare 10
år, utgör kostnaden således för hvarje år 5
Riksdaler, och om man kan undgå den, hvilket
jag icke velat bestrida, kan densamma icke
komma af någon att anses såsom tryckande.
Efter 20 års Tjenstetid, bör den misstankan
icke kunna träffa mig, att jag af fåfänga vill
ifra för; de ifrågavau tide Guld- och SilfyerPrydnadernes
bibehållande, om de med skäl
kunde anses medföra någon egentlig tunga;
men både jag, och alla de, som lika med mig
tjent en längre tid, hafva nogsamt fått vidkännas
en betydligare kostnad, genom inträffade
Uniforms-förändringar, ehuru besparing
Dm 10 Januarii.
611
dervid ofia varit åsyftad; jag tror således man
snarare bör undvika än föreslå dem.
Alldeles olika med Herr Lilljehorn, föreställer
jag mig icke allenast lätt, utan är fullt
öfvertygad, att det icke undgått Hans Majestät
Konungens och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
kännedom och uppmärksamhet, i hvad
mån meränämnde Prydnader vålla OllicersCorpserne
en betungande utgift, uti hvilken
öfvertygelse jag så mycket mera befästes, genom
den förut omnämnde af Kongl. Maj:t i
blåder anbefallda minskning i dessa Prydnader.
Herr Lilljehorns slutliga Anförande af
sin fulla och fasta öfvertygelse derom, att de
af Oflicerare ännu brukliga Guld- och SilfverPrydnaders
aiskaffande skulle för dem medföra
vida större behållning, än den LÖne-lillökning,
som skäligen skulle kunna dem tilläggas,
anser jag alldeles orimligt. Jag har
uppgifvit, hvad jag, som sjelf tjenande vid ett
Indelt In fall teriRegem en te, känner; den Depence,
som desse Prydnader medför, och ehuru
knappa en del af Militairens Löner än kunna
vara, äro de det, dess bättre, icke tillden
grad, att en årsbesparing af 5 Riksdaler kan
uppväga en skälig Löneförhöjning. I enlighet
med hvad jag nu haft äran vördsammast anföra,
tror jag således för min del, alt bruket af
Guld- oell SilfverPrydnader inom Armeen, föt
närvarande, icke är urartadt till det öfverflöd, att
Puksens Ständer äfven deruppå behöfva fästa
sin, af så många vida vigtigare ämnen påkallade
uppmärksamhet, utan torde delta ämne
612
Den 10 Januarii.
kunna lill Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
i underdånighet öfverlemnas, utan fara att, om
än de nu brukliga Guld- och SilfverPrydnader
inom Armeen komma att bibehållas, sådant
för Staten skulle i Financielt afseende
medföra något mehn.
Friherre Koskullj Andersj uppläste följande:
I
anledning af den Motion, som af Herr
Lilljehorn, i Plenum den 5 dennes Förmiddagen,
blifvit väckt, angående, att genom utläggande
af GuldPrydnader på MilitaireUniformer,
de sämre lönta SubalternOflicerare skulle
vinna en betydligare förbättring i sina vilkor,
än han tror Jern hafva att förvänta af en Löneförhöjning;
tager jag mig friheten för Högloft.
Ridderskapet och Adeln yttra min mening
häröfver. Uti Infanteriet utgör en MössCordon
och 2:ne Galoner på Kragen de enda GuldPrydnader,
hvarmed Officerare, (enligt den
värde Talarens egna ord), äro belastade. Denna
Cordon, en gång inköpt, räcker en Officers
hela Tjenstetid, men vill jag icke desto
mindre blott beräkna dess brukningstid till 6
år, den kostar 42 Riksdaler Banco, Galonen
på Kragen kostar 1 Riksdaler Banco och kunna
brukas ett år. Häraf uppkommer, att om
dessa GuldPrydnader afläggas, skulle Officerare
derigenom se sina vilkor årligen förbättrade
med 9 Riksdaler Banco.
Sedan nu af Friherre Björnstjerna nogsamt
Den 10 Januarii. 613
Mifvil bevist, att en Löneförhöjning för SubalternOfficerare
vid Indelta Armeen är af nöden;
vågar jag på mina behöfvande Cameraters
vägnar, smickra mig med det glada hopp,
alt Högloft. Ridderskapet och Adeln ej anser
den tillräcklig, som Herr Lilljehorns Oeconomiska
Plan skulle åstadkomma. Hvad åter beträffar
den kännedom han tror Hans Majestät
Konungen och Hans Kongl. Höghet K ronPrinsen
vara i saknad af, i detta afseende; vågar
jag hoppas nu åtminstone mindre skall oroa
den värde Talaren, om icke fullkomligt öfvertyga
honom att de bättre känt saken, och just
fördenskull ej sett något skäl att aflägga dessa
Prydnader.
Herr Lilljehorn yttrade sig: Jag anser öfverflödigt
alt vederlägga Herrar Pipers och Friherre
Koskulls Anmärkningar emot mitt Memorial.
Om dess rigtighet, och dessa Herrars
oriktiga beräkning i det bela, vädjar jag till
Föräldrars och deras vederlikars sanna kännedom
om den kostsamma Prydnaden, och i följd
deraf till deras afgöraude, om lill de öfverklagade
Prydnaderne för en eller flere af deras
Söner eller Myndlingar, dessa ju icke mången
gång måste anskaffas på de öfrigas bekostnad
och indrag af det nödvändigaste; och om, i
anledning deraf, en nödig inskränkning i det
öfverklagade, så väl som i mycket annat, är
högst angelägen och bör kunna förväntas.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd samt af Ridderskapet
614
' Den 10 Januarii.
och Adelil bifallen Proposition, blefvo så väl
Herr Lilljehorns ofvannämnde Memorial, sorn
de i anledning deraf af Herrar von Heynue,
Piper oell Friherre Koskull uppläste Anföranden,
jemte Herr Lilljehorns munteliga Yttrande,
lill Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitterade.
Föredrogs lill remitterande Herr Adlerbe
tiis, Jacobf den 5 dennes Förmiddagen på
Bordet lagda Memorial, angående Anslag af
allmänna Medel lill utgifvande af Isländska
Handskrifter,
Herr Hammarsköld, Lorenzo* uppläste
följande:
Elium det ingalunda är eller hör vara
min sak alt tala mot ett Förslag, som på något
sätt har Litteraturens befrämjande till föremål,
och ehuru jag intet annat kan än högt
värdera det nit, som föranledt Herr Adlerbeth
till sin Motion, tror jag det dock vara min
pligt att lemna några upplysningar, hvilka
torde visa att ett företag, sådant som det föreslagna,
vore hvarken så alldeles väl beräknadt,
då så många andra grenar af Litteraturen lemnäs
utan uppmuntran, och icke heller det,
sorn för ögonblicket göras oss mäst behof.
Först bör jag fästa Ridderskapels och Adelns
uppmärksamhet på den af erfarenheten
besannade omständighet, att om en gren af Lit
-
Den 10 Januarii.
615
teraturen för mycket, på de andras bekostnad,
gynnas, så, att jag så må säga, för växer sig
och vissnar allt för hastigt bort. Vi hafva sett
det i vårt eget Fädernesland, just med den nu
ifrågavarande Isländska Litteraturen, hvilken
i slutet af i6oo:talet så magnanimt af Konung
och Nation gynnades. Hvad var följden? Jo,
att dess fleste Idkare gingo lill sådan öfverdrift,
att de ådrogo sig en Ridicule, sorn föll
tillbaka på sjelfva det antiqvariskt Isländska
Studium. Orsaken härtill är lätt att finna.
De öfriga delarna af Litteraturen kunde icke
fortgå jemt med denna, och således icke dess
excentriciteter gifva något correctiv.
Dernäst hör jag till Ridderskapets och Adelns
visa bepröfvande hemställa, om en sådan
anstalt, som den föreslagna, lönar mödan.
Det är nu på tolfte året, som jag deltagit i vården
om den största Skatt af Isländska Manuscripter,
som i Sverige äro att tillgå, och jag
kan således om dem gifva några tillförlitliga
Noticer. De på Kongl. Bibliotheket befintliga
Isländska Poemer, Sagor och andra Piecer,
större och smärre tillsammans , utgöra 785 stycken,
deruti äfven inberäknade Latinska, Svenska
och Danska Versioner. Och hör äfven
ihågkommas, att i detta antal upptagits Dupletter,
Tripletter, ja! ända till Qvadruplelter
af en och samma Saga, eller Rima, eller Legend,
eller hvad annat Skrifslag som helst,
hvilket inom Isländska Litteraturens område
förekommer. Af dessa ^85 stycken, äro blott
161 gamla PergamentsCodices; de öfriga i se
-
616
Den 10 Januarii.
nare tider gjorda afskrifter på Papper, utan
Abbreviaturer eller egna Skriftecken och genast
låsbara för en livar, som kan läsa skrifvit.
Af dessa 161 stycken på Pergament åter, äro
minst fjerdedelen redan tryckta, antingen i Sverige,
i Dannemark eller i Tyskland, och af
återstoden finnes en stor del bland PappersHandskri
(terne dechilTrerade och copierade. Det
vore således egentligen för det lilla antal
oafsluifna stycken, som en Utlänning särskilt
skulle införskrifvas.
Icke mig emot! Ju flere lärde och kunnige
Män i Riket kunna fästas, ju bättre är
det visserligen, endast för detta ändamål anser
jag en sådan inkallelse mindre nödig. Vid
Kongl. Bibliothehet äro ännu fyra Tjenstemän;
fastän 1810 års Ständer ansågo för Rikets bestånd
oumgängeligt att sätta Vice BibliothecarieTjensten,
med anslagen Lön af 3oo R:dr,
på IndragningsStat, dock ännu äro de fyra.
IVu är det bekant, att det af hvarje BibliotlieksTjensteman
anses som en oaflåtelig fordran,
en conditio sine qua non, att kunna läsa
gammal Skrift, den måtte nu vara af aldrig så
svår beskaffenhet som hellst, och tror man
oss icke kunna uppfylla denna vår hufvudsakligaste
Embets-skyldighet, då tycker jag det
vara vida riktigare, än att införskrifva en Utlänning,
att sätta af oss alla samtliga, förse Bibliolheket
med dugliga Tjenstemän och låta
läsningen af Bibliolhekets Manuscripter höra
till dess vårdare. Hvad mig enskilt angår,
skulle jag aldrig anse mig berättigad alt kia
-
Den 10 Januarii.
617
ga, om elt sådant öde drabbade mig, ty jag
vet ganska väl, huru mycket mig brister för
att rigligt uppfylla mitt kall, och jag vet att
jag har alldeles inga Pretentioner att göraj
men för mina Camerater inom Verket, hvilkas
skicklighet på så mångfaldigt sätt blifvit
vitsordad, och hvilkas förtjenster genom en flerårig
Tjenstebefattning blifvit ökade, måtte det
icke kunna vara annat än lika hårdt kränkande
och obilligt, att så här, fast på elt indirect
sätt, inför Riksens Ständer beskyllas för
att icke, som sig bör, kunna handhafva de Skatter,
deras vård blifvit anförtrodd. Det torde
dock komma en tid, som gör mera rättvisa
åt deras nit, deras outtröttlighet och deras
kunskaper.
Ännu mera! För ungefärligen ett år sedan,
tillförordnade lians Majit Herr Magister
Liljegren, hvilken, som mig blifvit sagdt, nyligen
engagerat sig vid Kongl. Bibliolheket, att
en sådan IsländskTranslatorstjenst förrätta, och
liar han redan öfversatt flera Sagor, samt skaffat
Förläggare till deras utgifvande. Det torde
således vara billigt alt han först belönas för sin
möda, innan man bestämmer en sådan för någon
anixan, och alt man åtminstone afvaktar
tiden att se huru han förrättat sitt uppdrag,
innan man inkallar en Utlänning, att göra
örn hvad en Landsman redan gjort förut.
Dessutom äro dessa Isländska Manuscripter
ingalunda af den beskaffenhet, att de i vår
Historia eller 0111 vårt Fäderneslands StatsFör
-
618 Den 10 Januarii.
fattning gifva något ljus, och i allmänhet icke
svårlästa, utan sådana att blott någorlunda öfning
med gammal skrift är nödig för deras
dechiffrerande. Då bevarar Kongl. Bibliotheket
gamla Codices för Sverige och dess Inbyggare
af oändeligen högre vigtighet och vida svårlästare,
än dessa Isländska Membraner, som t. ex.
den ovärderliga Samlingen af gamla Svenska
Lagar; den åldriga Liber Ecclesiaa Upsaliensis,
m. fl. — Mig skulle derföre synas, som det
vore vida ändamålsenligare, att med dessa
3ooo R:dr föröka Kongl. Bibliothekets Fond,
då den är så högst otillräcklig och mesqvin,
att vi för resande Utlänningar icke kunna
svara på tillfrågan derom, för att icke göra
Riket ock Fäderneslandet vanheder. — Dock
att föreslå någon förökning af Fonden för detta
af Wasahusets store Stamfader grundlagde
och af den tappre Carl Gustaf så rikt förökade
Verk, lärer icke vara värdt, då Sländerne
tvenne Riksdagar å rad afslagit Projecterna
härom och dessutom visat den ogunst för Verket,
att de satt en af de, för dess rigtiga vårdande
högst otillräckliga, fyra Embetsman på
Indragningsstat. Det skulle derföre onekeligen
för Kongl. Bibliotheket vara nog hårdt, om,
linder så fatta omständigheter, man, mot dess
Fond, 3nslog en dubbel summa till bearbetandet
af vissa dess Skatter, genom en utom Verket
anställd Person,
Jag protesterar dock först och sist emot
att blifva ansedd som Anhängare af Gustaf
Benzelstjernas mening, det Isländska Littera
-
Den 10 Januarii. 619
turén hör föraktas, emedan den i det gemena
Lefvernet allsingen nytta med sig häfver.
Tvärtom anser jag detta Studium lika högvigtigt,
som alla andra, men tror att alla Litteraturens
grenar höra lika nitiskt vårdas och
uppmuntras, och icke lemnäs något ensidigt företräde
åt en viss, pä de öfrigas bekostnad.
Detta tyckes mig ungefär vara att förlikna med
omtankan att inrätta Undervisnings-anstalter
för blinda och Döfstumma, innan man någonting
gjort för den fullständiga bildningen af
de fullt friska och färdiga, af hvilka Staten
kan påräkna gagn och heder. Hufvudsätet för
det Isländska Studium kan dock Sverige aldrig
blifva, utan måste lemna den hedern åt
Dannemark, emedan der finnes en riklig mängd
af OriginalCodices, och Island, källan för Språkkunskapen,
hörer under Danska Kronans lydnad.
Någon torde väl invända, att det ju blott
kostar Svenska Tapperheten en pris Snus att
eröfra så väl Island, som de Isländska Manuscripterne,
och det är sant, men mig tyckes,
att, först sedan det skett, är tiden inne att göra
Anslag för befordran af Isländska Litteraturen,
Herr Rothliebj Carl Fredric, anförde skrifteligen;
Fullkomligt
instämmer jag uti Herr Adlerbeth*
hemställan, angående utgifvandet af de i
Kongl. Bibliotheket i Stockholm befinteliga Isländska
och Fornsvenska Handskrifter. Ett sådant
företag är, enligt min öfvertygelse, så
vackert och nyttigt, att det hör på allt sätt
620
Den 10 Januarii.
befordras. Jag skall ock alltid begagna hvarje
förefallande tillfälle, att, uti den trånga
verkningskrets ödet mig försatt, söka bidraga
dertill, att sådana, för kännedomen om vår
Fornålder upplysande Handlingar blifva framhafda
utur det mörker, hvaruti de under Secler
varit fördöljda. Men deremot kan jag icke,
livad angår det sätt, som Herr Adlerbeth föreslagit
till vinnande af detta nyttiga ändamål,
med honom vara af lika tankar. Den värde
Ledamoten anser oundgängeligen nödigt, att
en infödd Isländare skall inkallas och förses
med ett årligt Äppointement af icke mindre än
3ooo Riksdaler Banco, för att verkställa öfversättningen
och utgifvandet af de i Kongl. Bihliolheket
förvarade Isländska och Fornsvenska
Handskrifter.
Vid Kongl. Bibliotheket finnas Tjenstemän,
som äro kände för lärdom och skicklighet. •—
Af dem har man rätt att vänta det de utföra
ett sådant arbete, och skulle de emot förmodan
dertill vara oskickeliga, så må andra
mera skicklige dertill användas. En af
dessa Tjenstemän har dock redan gjort en början
i detta afseende, medelst utgifvande af
Jöms vikingaSagan.
Likväl och om de ännu ej skulle äga den
grundliga kännedom och färdighet uti Isländska
Språket, som en infödd Isländare (man bör
erindra sig alt han äfven horcle vara Svenska
Språket fullt mägtig, hvarförutan han ingen
ling kunde uträtta)} så matte sådant kunna er
-
toen 10 Januarii.
621
sättas hos Personer, som i öfrigt äga grundeliga
och vidsträckta kunskaper. Isländska Språket
kan ej vara annorlunda beskaffadi; än alla
andra — måtte således kunna läras, och för
Isländske Manuspripters läsning icke behöfva
införskrifvas infödde Isländare, som vore en
verkelig skam för våra Litterateurer, mer än
det beböfves infödde Greker oell Romare för
att läsa Grekiska och Romerska Manuscripter.
De fleste Isländska Monumenter äro också utgifne
af icke Isländare: En Verelius, Feringsköld,
Resenius, Schöning m. fl.; Och mycket
lättare bör det hädanefter blifva, sedan Herr
Rask (Bibliothekarie vid Universitetet i Köpenhamn),
en icke Isländare, utan född på
Fuen, utarbetat en fullständig Isländsk Språklära
och utgifvit en Isländsk Ordbok.
På Kongl. Bibliotheket förvaras dessutom
Handlingar af vida högre vigt för vår äldre
Historia, än de Isländske, och till hvilkas
läsning ingen Isländare behöfves, eller någonsin
bör användas; såsom t. ex. Bibliothekels
Samling af våra gamla Lagar, Messenii Samling
af gamla Historiska Acter. Peringskölds
Samling till alla Svenska Landskapers Beskrifning,
samt en mängd Genealogiska Anteckningar,
hvilkas utgifvande skulle sprida ett nytt
ljus uti vår Historias ännu mörka tidehvarf.
Jag får således ödmjukast hemställa, att för
Öfversättning af de Isländske Handlingarne
samt för utgifvandet så väl af dem som andra
FornSvenska Handskrifter, hvilka finnas
uti Kongl. Bibliotheket, detta Bibliotheks Fond,
Dan 10 Januarii.
som nu icke utgör mer an 1000 R:dr, en så
högst medelmåttig Summa» att intet Kungligt
Bibliothek i verlden lärer vara försedt med ringare
penninge-tillgång, måtte» i fall något
ökadt Anslag kan beviljas» erhålla en tillökning
af i å 2000 R:dr årligen» med åliggande för
Bibliothekets Tjenstemän att fullgöra deras
skyldighet och besörja om ifrågavarande Handlingars
utgifvande. Allt annat förfogande i detta
afseende måste blifva Verket till prejudice
och skada, samt förqväfva all bog och lust
hos dem det tillhör att för gagneliga ändamål
använda sina Kunskaper och arbetsförmåga.
Detta mitt ödmjuka anförande anhåller
jag må, jemte Herr Adlerbeths, till Riksens
Ständers Statsutskott varda remitteradt.
Herr Adlerbeth, Jacob: Då jag i Höglofl.
Ridderkapets och Adelns PleniSammankomst d.
5 Januarii föreslog ett årligt Arfvode för en
Isländsk Vettenskapsldkare, hvars skyldighet
skulle blifva, att granska och öfversätta de
på härvarande Kongl. Bibliothek förvarade Isländska
och Fornsvenska Handskrifter, föreställde
jag mig icke att mitt Förslag skulle anses
åsyfta en förolämpning mot vårt Kongl.
Bibliotheks Embets- och Tjenstemän. Då likväl
Herr Hammarsköld beskyllt mig för denna
afsigt, nyttjar jag tillfället att högtidligen
förklara hans beskyllning för ogrundad. Jag
vet att göra rättvisa åt dessa Embets- och
Tjensteinäns förtjenster.
Vidkommande hufvudsaken, vill jag ej
Den 10 Januarii.
623
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid genom en vidlyftig framställning
af de skäl, på hvilka jag grundar min öfvertygelse
om behofvet af en infödd Isländares
verksamhet för ifrågavarande ändamål. Fåfängt
torde man af vår samtids Svenskar förvänta
sig noggranna Öfversättningar från de svårlästa
Isländska Handskrifterne, då Studium af
det Språk, hvarpå dessa Skrifter blifvit författade,
inom vårt Fädernesland icke på lång
tid varit idkadt.
Dannemarks Lärde, hvilkas företräde framför
våra Landsmän under sednare tider, i afseende
på Isländska Litteraturens befordran,
Herr Hammarsköld rätteligen anmärkt, hafva
under sina Arbeten insett behofvet af infödda
Isländares handledning, hvaraf de äfven sig
begagnat.
Hvad Kongl. Bibliothekets Embets- och
Tjenstemän angår, tror jag mig veta, att de
redan hafva en så trägen sysselsättning, att
man icke, utan att göra deras Tjenstebefattning
alltför betungande, kan ålägga dem att
ensamt utföra de Öfversättningar, hvilka jag
föreslagit. En samverkan af Kongl. Bibliothekets
Embets- och Tjenstemän och en Isländsk
Yettenskapsldkare för det föresätta ändamålet,
ar deremot hvad jag både önskar och hoppas.
Jag känner inga Författningar, som ålägga
Kongl. Bibliothekets Tjenstemän, att öfversätta
och utgifva de Handskrifter, hvilkas
vård är dem anförtrodd. Några åtgärder i
624 Den 10 Januarii.
detta afseende hade de, mig vetterligen, i Em*
hetsvägen icke vidtagit, och ingen har klandrat,
att sådant icke skett. Hvad åter angår
Herr Hammarskölds påstående, att AcademieAdjuncten
Magister Liljegren, som af Kongl.
Maj:t, enligt hvad CancelliStyrelsen tillstyrkt
den 26 Februarii 1817, Lief anbefalld att arbeta
på Öfversättning och utgifvande af den i
Kongl. Bibliotheket förvarade Samling af Isländska
Manuscripter, nu mera inträdt bland
Kongl. Bibliothekets Tjenstemän, är sådant
mig ohekant, och var äfven obekant för Adjuncten
Liljegren, då jag i går hade med honom
elt samtal. I allt fall är det åtminstone
ostridigt, att då nyssnämnde befattning anförtroddes
åt AcademieAdjuncten Liljegren,
tillhörde han icke det Kongl. Bibliotheket.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag hade äfven
tänkt besvara hvad Herrar Hammarsköld
och Rothlieb nyss anfört, hellst jag lika med
Herr xldlerbeth anser det vara ej mindre vigligt,
än för Svenska Historien upplysande, att
ifrågavarande Isländska Handskrifter varda på
Svenska öfversätta och frän Trycket utgifne;
men då Herr Adlerbeth tillräckligen utredt
förhållandet, vill jag för min del endast anmärka,
dels att den af Herrar Hammarsköld
och Rothlieb åberopande rättighet för Kongl.
Bibliothekets Tjenstemän att utgifva ifrågavarande
Handskrifter, alldeles icke finnes genom
någon Författning bestämd, dels ock, att jag
anser den frågan aldrig böra på Riddarhuset
uppstå,
Den 10 Januarii.
625
uppstå, huruvida nyssnämnde Tjenstemäns
skicklighet, i afseende A ett sådant företag,
någonsin må kunna jemnförås med en infödd
Isländares.
Herr Hammarsköldj Lorenzo: Visserligen
har icke Kongl. Majit, genom någon speciel
Instruction, ålagt Tjenstemännen vid Bildiotheket
skyldigheten, att kunna läsa gammal
Skrift; men man behöfver blott atL öppna det
första Compendium i Bibliographien, för alt
finna att denna fordran i sjelfva begreppet Bibliothekarie,
är ovilkorligen gifven.
Herr Adlerbeth> Jaeob: Jag utbeder mig
ännu för några ögonblick Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod. Jag glömde att besyara
Herr Hammarskölds Anmärkning, att en Vettenskaps
tillväxt stundom kan göra dess Idkare
löjliga. Denna satts må det vara Herr Hammarsköld
förbehållit att försvara. Jag kan ej
medgifva den, öfvertygad att om någon Vettenskapsldkare
ådrager sig allmänt åtlöje, har
han derföre att skylla sig sjelf, och icke den
Vettenskap han idkar.
Jag kan icke instämma i Herr Hammarskölds
påstående, att hos Kongl. Bibliothekets
Embels- och Tjenstemän borde ovilkorligen
förutsättas skicklighet, att öfversätta Isländska
Handskrifter, äfven af det skäl, att,
utom Herr Hammarsköld, ingen ibland dessa
Embetsman gjort anspråk på en sådan skickRidd.
o. Ad. Fröt. II B. 79, 80
Den 10 Januarii.
lighet, hvilken icke heller Professorer vid våra
Universiteler vilja tillerkänna sig. Ingen
kan högre än jag önska, att infödde Svenskar
kunde användas för det ändamål jag uppgifvit;
men utan en Isländsk Lilterateurs vägledning,
skola de arbeta förgäfves.
Jag har velat förtiga de prof Herr Hammarsköld
gifvit på sin kunskap om det Nordiska
Fornspråket; men då han nu sjelf dertill
uppmanat mig, nödgas jag erinra om den
i N:o i4 af Svensk LitteraturTidning för 1817
införda Recension öfver hans, efter CommerceRådet
Adlerstams Öfversättning, år i8i5 utgifne
Upplaga af JomsvikingaSagan. Denna
Recension är författad af Danske Bibliothekarien
Rask, ostridigt en af Tidehvarfvets lärdaste
Språkkännare, och upplyser, att Herr Hammarsköld
med mera nit än framgång behandlat
sitt ämne. Önskligt vore derföre, att Herr
Hammarsköld icke förr utsträckte sin verksamhet
till ifrågavarande föremål, än lian, genom
betyg af Herr Rask eller någon annan
lika sakkunnig Man, upplyst, att lian efter år
1815 förvärfva t en grundelig kännedom om
det Nordiska Fornspråket, med hvars Accenter
och Casus han före detta år icke vunnit
en förtroligare bekantskap.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Herr Adierbeths ofvannämnde Memorial,
jemte de af Grefve Spens samt Herrar
Hammarsköld, Rothlieb och Adlerbeth nu af
-
\
Den io Januarii. 62?
gifna yttranden, mätte till SlalsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Friherre Wrangel, Henning, den
5 dennes förmiddagen, till Prolocollet förbehållit
sig, att efter erhållne nödige upplysningar,
huruvida LandtbruksAcademiens Centralverkstad
uppfyllde sitt ändamål eller icke, få
i sednare fallet äga öppen rätt, alt sina tankar i
detta amne utveckla, h vilket förbehåll samma
dag blifvit lagdt på bordet; men då Herr Grefven
och LandtMarskalken, i anledning häraf,
nu uppropade Friherre Wrangel, Henning, var
han icke närvarande; hvadan Ridderskapet och
Adeln, uppå gjord Proposition , ansåg Friherre
Wrangels ofvanberörde förbehåll böra tills vidare
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs lill remitterande Herr Stjem-r
schantz’s, Johan Abraham, den 5 dennes förmiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
tillökning i Slitningspenningar för visse Compagnier
af Nerikes Regemente, jemte Friherre
Björnstjernas , Magnus_, Yttrande om en lika
beskaffad Tillökning för Fem andra Regementen.
Herr von Fieandt, Daniel Wilhelm, anförde
skriftligen:
628
Den io Januarii.
Att de inom Nerike eller Örebro Län roterade
Soldater af Nerikes Regemente, i afseende
å Beklädnaden, äro i vida sämre författning,
än deras Vederlikar vid samma Regemente,
som hafva sina Rotar i Wermland, äfvensom
Soldaterne vid åtskillige andra Indelte
InfanterieRegementer, är en sanning, för allmänt
känd, för att kunna bestridas; men att
detta deras vanlottade tillstånd icke tillkommit
genom 1812 års BeklädnadsFörfattning, är
hvad jag utber mig få vördsammast upplysa.
Före ofvannämnde Författnings vidtagande,
bestod Kongl. Maj:t och Kronan Manskapet
vid Indeldte Infanteriet en så kallad Lif—
Mundering, hvilken vanligen utföll hvart tolfte
år, men för bristande Tillgångar ofta icke
förr än efter i5 å 16 års förlopp, kunde förnyas:
Denna Mundering nyttjades endast under
i5 dagar årligt Regements-mÖte: Vid andra
Tjenstgöringstillfällen, såsom Compagniemöten,
Kyrkoparaden m. m. ålåg det Soldaterne
att nyttja egna kläder, som under namn
af SläpMundering, efter KneckteContraeternes
olika innehål], antingen erhölls af Rotarne,
eller med vissa bidrag anskaffades af Soldaterne
sjelfva. Antalet af de dagar, hvarunder Lif Munderingen
sålunda begagnades, förutsätter, att den
i påräknade år bordt linnas i fullgodt stånd, om
den genom tiden icke allenast blifvit förlegad,
utan äfven, i anseende till snitten, ofta oanvändbar,
till skada för Kronan och förlust för
Manskapet, som af denna orsak någon gång
nödgades äfven under Regements-möten nyttja
*
Den 10 Januarii. . 629
sin SläpMundering; hvilket förhållande gafanledning
till förenande af Kronans och Soldatens
samfäld ta förmån, och föranledde till ifrågavarande
BeklädnadsFörfattning, enligt hvilken
LifMunderingen öfverlemnades till Soldaten,
och en ersättning tillädes honom förden
tid, hvarunder LifMunderingen borde nyttjas,
samt bestämdes i förhållande till den slitning,
som Beklädnaden, under tvenne års bruk, ansågs
böra undergå, hvaraf fastställdes såsom
daglig Slitningspenning. Om således denna
Författning aldrig utkommit, skulle ifrågasatte
Soldaters Beklädnadsvilkor icke vara förmånligare
än de nu äro; men allt detta motsäger
icke deras oförmögenhet att anskaffa och
underhålla Beklädnaden, hvartill jag likväl
icke anser StatsVerket nu, mer än förut, böra
bidraga, utan tror jag sådant biist och lämpligast
kunna tillvägabringas genom reglering och
öfverenskommelse med Rotehållarne, hvilka, på
tjenlige framställningarom nödvändigheten häraf,
icke torde finnas obenägne, att, i likhet
med Rotehållarne vid andra Regementer, lemna
sina Soldater ett efter behofvet och lillgångarne
lämpadt bidrag.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd, samt af Ridderskapet
och Adeln bifallen Proposition, blefvo så väl
Herr Stjernschantz’s ofvannämnde Memorial
och Friherre Björnstjernas Yttrande, som Herr
von Fieandts, i anledning deraf, nu uppläste
Anförande, till StatsUtskottet remitterade.
630
Den 10 Januarii.
Till remitterande föredrogs Herr Bergsmans-,
Ambrosius Magnus, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, angående
mindre brottslige Personers användande till
Matroser å HandelsFlottan, i stället för att insättas
å Correctionshus.
Herr Hjärne, Carl Jacob, bade inlemna!
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
I Memorial af den 5 Januarii 1818 har
Herr Öfverste Berghman föreslagit, att i stället
för de af Konungen Nådigst proponerade
Correctionshus på Öland och i Wadstena, låta
de Brottslige inmönstras på Svenska HandelsFartyg,
och som lill en del Besättning på
desse Fartyg göra mer och mindre aflägse,
samt längre och kortare Sjöresor som Correction.
Då jag som Sjöofficer lättare kan hända
än Herr Öfverste Berghman bör finna olägenheten
och följderna häraf, tager jag mig
friheten härvid göra några anmärkningar ,
sorn skola visa så väl det ena sorn det
andra.
Grunden för hela Sjöfarten utgöres i lydnad
och disciplin. Lagstiftaren, som insett det,
har derföre gjort Sjölagen strängare än all annan
lag. På denna stränghet och efter lefnaden
häraf beror alla Sjöfarandes säkerhet, som
utan den, ägde ingen. Hvad Laglydnad kan
man vänta af Menuiskor, som för vanfräjd
och brott gjort sig förtjente alt sålunda expa
-
Den ro Januarii.
631
trieras; ty hvem kan förundra sig om de ej
annorlunda anse sitt vistande om hord? Dessa
Menniskor känna vanligen ingen annan Lag
än deras ursinniga begär och erkänna åtminstone
ingen annan. Tryggad af Sjölagens
stränghet inom Fartyget, går den modige Sjömannen
om Bord för alt trotsa Elementernas
förenade våldsamhet under en Sjöresa. Hvad
skulle följden vara, om hau ej inombords fann
den säkerhet han påräknar, fann sig omgifven
af osäkerhet att icke hvarje minut blifva
röfvad och mördad ? Hvilken rättskaffens ,
hvilken dugelig Sjöman ville låta sig inmönstras
på ett sådant Fartyg ?-Vi hafva sett många
och rysliga olyckor på Sjön uppkomma
genom ombord varande vanartiga Menniskors
åtgärd; med hvad känslor skulle då en Skeppare
beträda sitt Fartyg, oni han t. ex. ibland
48 Mans besättning visste sig äga 8 Bofvar,
som för brott och vanart nödgas lemna sitt
Fädernesland? Och om någon Skeppare skulle
äga mod dertill , skulle lyckas att finna
resten af sin besättning, med samma
mod; så undersfäller jag huru det kunde aflöpa
utan de svåraste följder; ty Sjömannen är
visserligen lättare förförd än någou annan:
Den stundeliga sammanvarelsen ger så mycken
anledning dertill, och om ej Bofvarne
hade öfvermannat de öfrige, är det mer än
troligt att de åtminstone gjort dem till sina gelikar,
och detta Fartyg, utgånget med 8, skulle
återkomma med 48 Bofvar; sådan vöre då
Correctionen.
632
Den 10 Januarii.
Vanligen förhyres ej större Besättningar,
än som ovilkorligen erfordras till Fartygets
jnanoeiivre. En sådan sjettedel, såsom vanligast
aldrig varit på Sjön, skulle då vara utan
den påräknade nyttan. Hvartill skulle de då
användas, sedan Herr Öfverste Berghman föreslår
att de i Hamn skulle fastläsas, för att
hindra rymmande? Redarne skulle då föda och
löna en sjettedel mera än hehofvet, sedan dessa
anses onyttiga; hvilket skulle vara en ganska
lung beskattning på Sjöhandeln. Aldrig
kunna de frivilligt härpå ingå; och om det
skulle kunna bifallas, som Herr Öfverste Berghman
tyckes förutse, så blefve en naturlig följd
att inga större Fartyg, än med 5 Mans Besättning
hädanefter, eller så länge en sådan Författning
vore gällande, kunde utgå från Svenska
Hamnar. Ty om än en Redare ville våga
att lemna sitt Fartyg i sådana händer, skall
han alltid komma att sakna Skeppare och Besättning.
Att en sådan Författning skulle åstadkomma
Svenska Sjöhandelns ruine, är tydligt,
och behöfver inga vidare bevis, hvaribland
jag likväl må nämna den Misscredit sådana elier
Svenska Fartyg nödvändigt skulle få i alla
utländska Hamnar, och alt man skulle sky
dem värre än Pesten,
Jag får derföre i hela sin vidd förklara
mig emot innehållet af detta Herr Öfverste
Berghmans Memorial, så väl i förenämnde afseende,
som i afseende uppå hvad det synes
vilja hindra den af Konungen Nådigst proponerade
Correctionslnrättuing; ty hvad visare
Den 10 Januarii.
633
utväg kan väl föreslås, än en sora, jemte det
deri fredar Landet för Bofvar, äfven liar för
afsigt att framdeles förbättrade och som nyttiga
Menniskor återskänka dem till Samhället?
Jag är fullkomligt öfvertygad, alt hvarje Svensk
med nöje skall lemna bidrag och understöd
till en Inrättning, som, lika med så mycket
annat, visar vår älskade och åldrige Konungs
och Hans ojemförligt Store Sons outtröttliga
omtanka och omvårdnad för sitt Folks väl.
Jag anhåller att detta mitt Memorial må
åtfölja Herr Öfverste Berghmans till det Utskott,
dit det anses böra remitteras.
Herr Berghmanj Ambrosius Magnus: Den
sista värde Talaren har icke riktigt fattat min
mening. Jag har gjort uttryckligt förbehåll,
att icke några grofva Brottslingar elier Missdådare,
utan endast Sysslolösa och Lösdrifvare,
borde till det af mig uppgifna ändamål användas.
Då man måste medgifva, att en strängare
aga nyttjas vid Sjöresoi’, hade jag trott en sådan
behandling skulle för sysslolösa Personer
vara högst gagnelig. Jag har dessutom i detta
ämne rådfrågat flera förståndiga Personer
och deribland äfven en Amiral, hvilka alla
Behagat anse milt Förslag nyttigt. Jag öfverlemnar
detsamma i öfrigt lill Högloft. Bidderskapets
och Adelns egen upplysta pröfning,
under anhållan att få tillämpa ett gammalt
ordspråk: Ju flere Fatti g Anstalter j ju flere
634
Den 10 Junnar ii.
Fattigaj på ifrågavarande ämne, sålunda: ja
Jlere CorrectionsAnstalter, desto Jlera Brottslingar.
Herr Anckarsparrej Ingemar August_, anförde
skriftligen:
Uti det välmenta Förslaget, att till Rikets
HandelsSjöfart begagna brottslige och vanartige
Personer tagna utur Fängelser och CorrectionsHus,
kan jag så mycket mindre instämma,
som jag anser det vara, om icke omöjligt
alt utföra, åtminstone högst oanvändbart. Jag
får först nämna, att Sverige icke bar brist på
Sjöfolk, i de för dess HandelsSjöfart mäst gynnande
tider, ännu mindre i denna, för densamma
så ogunstiga Period, och skulle således
ett antal, till detta yrke ägnade Personer blifva
förlägne om uppehälle och derigenom kanhända
öka de Brottsliges antal, hvilket ej ar
otroligt bos detta på utsväfningar mer begifna
Folk: Vidare anser jag det omöjligt förmå
hvarken SkeppsRederierne eller de med Folkets
förhyrning egentligen befattning ägande
Skepparne, att antaga i Sjöfart oftast okunnige
eller dertill alldeles oskicklige Personer,
som för begångna Brott eller ock af andra skäl
varit längre eller kortare tid i Fängelser eller
Correctionshus och huunit inhämta alla de der
vanliga, och för allmän säkerhet farliga oskick.
Svenska Sjöfarande beklaga sig ständigt och oftast
med skäl öfver sitt uppstudsiga och på
liderlighet begifna Sjöfolk; livar och en kan
bedomina huru det skulle gå, om man härtill
Den 10 Januarii.
635
använde verkliga Brottslingar, och jag beklagar
i många fall den olycklige, som begaf sig
ut med en Besättning, blandad med sådant
Folk, ej förgätande, att en sådan sällan remplacerade
en Man af vanligt Sjöfolk, HandelsFartygen
begagna dessutom så litet Folk, att
dessa måste vara pålitliga i sitt yrke. Det
olämpliga af, att i främmande Hamn fastläsa
de från Fängelser medtagna, torde lätt inses;
ständiga Myterier och andra olägenheter blefve
följden deraf; Utomdess vore det svårt att
förr än efter längre erfarenhet bestämma deras
mer eller mindre elaka lynnen. Åtskilligt
kunde vara att vidare invända emot det gjorda
Förslaget, bland annat de af Författaren
sjelf befafade stora svårigheter. Jag tror dock
detta vara nog för att inse svårigheten vid
dess tillämpning, och jag anser det för säkerheten
vådligt och omöjligt, att i det Allmänna
använda så opålitliga Personer, som de ofvannämnde
vanartige, utan att de undergått
en verklig förbättring.
Friherre Lagerbjelke, Johan, förklarade
det han ansåg äran lika ofta finnas och äfven
böra lika sorgfälligt bevaras hos Sjöfolk, som
hos andra Corpser,
Herr von. Fieandt, Daniel Wilhelm, yttrade
den farhåga, att om Herr Berghmans
Förslag, sorn innefattade en bestraffning, antages,
Sjöfolk, sorn ägde moralitet och hederskänsla,
skulle sky detta yrke, hvarigenom brist
636
Den io Jarmar ii,
på skickligt och dugligt Sjöfolk möjligen kunde
följa,
Herr Grefven och LandtMarskalken liemställde,
att Herr Bergilin ans ofvannämnde Memorial,
jemte deu i anledning deraf nu uppkomne
Discussion, mätte till Stats-och LagUtskotten
remitteras, samt Herr Berghman erhålla
Ridderskapets och Adelns tillåtelse, att
sitt Memorial med de öfrige RiksStåuden communicera.
\ , •' i,. . 1 v , • 'i ; , ' * ; - ’ I
Bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr Berghmansj
Ambrosius Magnus_, den 5 dennes eftermiddagen
på Bordet lagde Memorial, angående
förhud för högre eller lägre Auctoriteter, att
proponera en Allmänhet utgifter, utan föregånget
Riksens Ständers beslut m. m.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
alt som Herr Berghman? Memorial
syntes åsyfta en Förklaring af §. RegeringsFormen,
och en så beskaffad fråga ej finge,
enligt 8i §. i RegeringsFormen, uti Ståndens
Plena väckas, ansåge Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Herr
Berghman finge anmodas, att, enligt sistnämnde
§. anmäla denna fråga hos ConstitutionsUtskoltet,
samt att, i följd deraf. Memorialet
måtte utur Protocollet utgå.
Den 10 Januarii.
637
Herr Berghman, Ambrosius Magnus: Jag
anhåller ödmjukast att få upplysa, det jag uti
mitt Memorial ingalunda begärt någon Förklaring
af 57 §< RegeringsFormen, hvilken jag
endast åberopat såsom skäl för mitt påstående,
att de ifrågavarande Sammankomsterne
måtte, såsom obehörige, genom ett serskildt
Ständernes Beslut förbjudas. Då flere dylike
Sammankomster under de nyss förflutne tider
ägt rum, torde Ridderskapet och Adeln anse
det icke vara öfverflödigt, att, genom ett Beslut
i öfverensstämmelse med Grundlagens föreskrift^
förekomma dessa missbruk; och då
frågan angår betryggande mot införande af
nya utgifter, hvilka icke blifvit af Riksens Ständer
beslutade, torde Memorialet lämpligast böra
till StatsTJtskottet remitteras.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Då
Grundlagen synes bestämdt stadga, att all Beskattning
är Riksens Ständer förbehållen och
af dem ensamt utöfvas, kan jag icke finna, att
Herr Berghmans Motion, som endast innefattar
anhållan om afskaffande af de missbruk hvilka
i afseende 3 nya Utgifters föreslående i
SockenStämmor ägt rum, någonsin kan anses
åsyfta en förändring eller förklaring af Grundlagen.
Jag har sjelf erfarenhet deraf, att åtskilliga
nya Pålagor, genom SockenStärhmor,
blifvit Allmänheten, och synnerligast Landtmannen,
påförde. Jag anser för min del Grundlagen
i denna del vara så klar, att deremot
stridande förhållande ej kan annorlunda än
som missbruk, hvilket tarfvar rättelse. Under
633 Den 10 Jannani.
ettfRepresentativt Regeringssätt: sådant, som
vårt, anser jag ingen fråga kunna uppstå af
den brådskande Natur, att ej med dess framställande
kan dröjas till Riksdag inträffar, äfven
i den förmodan, att vi någonsin skulle
upplefva den tidepunct, att Riksdagarne voro
Lagtima. Jag får således för min elei instämma
uti Herr Berglnnans Motion.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham: Jag
vill ej ingå i någon undersökning, huruvida
deslags Sammankomster, som Herr Berghman
önskar få afskaffade, verkeligen äro stridande
emot våra GrundFörfattningar, eller ej. Jag
fäster mig allenast dervid, att Herr Berghman
i sitt Memorial grundar sin Motion derpå, att
de, i stöd af 5^ §. RegeringsFormen, skulle
höra förbjudas. Så snart Herr Berghman sålunda
önskat, antingen en förklaring eller tillämpning
af denna §. eller ock en ny Stadga,
hvarigenom dess föreskrift skulle utvidgas och
närmare bestämmas, så synes mig hans Motion
vara af natur, att i Ståndens Plena ej kunna
väckas, och den enda rätta ordningen den, alt
han dermed vänder sig till ConstilutionsTJtskottet.
I sakens nuvarande skick anser jag den
af Herr Grefven och LandtMarskalken nu gjorde
Proposition vara den enda, sorn i afseende
på Herr Berghmans Motion kunnat göras, och
tillstyrker derföre att den måtte bifallas.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Den omständighet, att Herr Berghman
uli sitt Memorial åberopat en §. i Grundlagen,
Den to Januarii.
639
synes mig icke innefatta något skäl att anse
samma Memorial åsyfta en förändring af Grundlagen.
Då Herr Berglimans Motion endast innefattar
yrkande om afskaffande af de missbruk,
hvilka emot Grundlagens tydeliga lydelse,
vid flera tillfällen inträffat; så får jag för min
del understödja Herr Berglimans anhållan, att
Memorialet må till behörigt Utskott remitteras.
Herr Berghman förklarade, alt om den af
Herr Silverstolpe yttrade Mening borde anses
gällande, skulle ett Memorial, så ofta detsamma
åberopade någon §. i Grundlagen, alltid
böra directe i ConstitutionsUlskottet anmälas,
hvilket åter ingalunda instämde med Grundlag
gens föreskrift, samt begärde för öfrigt att hans
Memorial måtte till StatsUtskottet remitteras,
och yrkade derom votering, så vida ej Ridderskapet
och Adeln enhälligt skulle anse Memorialet
tillhöra OeconomieUtskottets handläggning.
Friherre Stael von Holstein: Då Herr
Berglimans Motion endast rörer afskaffande af
missbruk, samt 88 §. i RegeringsFormen stadgar,
att alla Förklaringar af Lagen, som emellan
Riksdagarne af Konungen utfärdas, kunna
af Riksens Ständer ogillas; så måtte, med ännu
mera skäl, det vara Ständernes rätt, att
vidtaga mått och steg till hämmande af inträffade
missbruk.
640
Den 10 Januarii.
Herr *Schönström; Pehr, förenade sig med
Herr Berghman, under tillkännagifvande, att
Lan icke ansåg Herr Berglimans ifrågavarande
Memorial stridande mot Grnndlagen.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Här är
ej fråga om Saken, utan endast om Formen,
oell huru man skall rätt tillämpa Grundlagens
föreskrifter. Om Herr Berghman hade väckt
frågan om sjelfva ämnet, utan att grunda den
på enviss §. i RegeringsFormen, finnér jag intet
hinder, att ju denna, lika som alla andra,
kunnat till vederbörligt Utskott remitteras.
Men då nu Herr Berghman citerat 5^ §. i
RegeringsFormen och på ordalydelsen deraf
grundat sitt Anförande, följer också deraf,
att antingen innebär sådant en Anmärkning
emot Föredraganden, som contrasignerat den
Expedition, uppå hvilken en sådan mesure
stödjer sig, och då hade Anmärkningen under
en annan form bordt till ConstitutionsUtskottet
remitteras, eller också är afsigten att föreslå
en ändring eller förklaring af Grundlagens
stadgande, och då måste det i vanlig
ordning hos ConstitutionsUtskottet anmälas.
I båda fallen kan denna Motion i sin närvarande
Form, då 57 §. i RegeringsFormen tages
till grund, icke i Ståndens Plena förekomma.
Herr Berghman förklarade, det lian vore
oroad deröfver, att den af honom i Memorialet
åberopade 57 §. i RegeringsFormen anså
ges
-
Den 10 Januarii. 64I
såsom en Stötesten, då han deremot trott, att
densamma vore en Hörnsten, men yttrade likväl,
det han vöre beredvillig alt denna
utur Memorialet borttaga, så vida Riddcrskapc'k
och Adeln sådant åstundade.
Grefve Mörner: Jag ber ödmjukast att
man icke måtte förblanda Saken med Formen.
Hen af Herr Berghman föreslagne Författning
Sr, enligt min öfvertygelse, alldeles icke skadelig,
utan snarare, nyttig, då den bestämmes
inom behöriga, gränsor, så att den ej'
hindrar sådana enskildte aftal och öfverenskommelse!’,
hvilka i oeconomiskt afseende äro
ibland för Menigheter oundgängelige, och jag
tror således, att Ämnet i och för sig sjelf, då
57 §. utcslutes, alltför väl kan både remitteras
och härstädes komma under öfverläggning.
— Men derföre tror jag ändock icke, att saken
bör till StatsUtskottet remitteras. Är frågan
att förklara Grundlagen, så har jag redan
haft äran nämna, huru sådant bör tiIIväga—
bringas. Är åter frågan att förekomma ett
missbruk och stadga en Principe för framtiden,
v så är det icke StatsUtskottet, men Lag- eller
OeconomiaeUtskottet, som har alt befatta sig
dermed. StatsUtskottet uppger behofven och
föreslår StatsRegleringen, men här är icke
fråga om något visst Behof eller någon
viss Utgift, utan endast att stadga en Principe
till förekommande deraf, att beslut om Utgifters
bestridande i allmänhet, icke må på ett
Ridd. 0. Ad. Prot. II. B. Si , 82.
6^2
Den 10 Januarii.
visst sätt fattas. Då är det frågan att granska
hvad föregående Författningar i detta ämne
föreskrifva och hvilka nya Förordnanden,
som i detta ämne böra föreslås, och det tror
jag hör till Lag-, ej till StatsUtskottet.
Friherre Boyej Ludvig: Jag utber mig
att få uppdraga skillnaden emellan de tvänne
frågor, sorn innefattas i detta ämne. Den hufvudsakliga
ligger i Herr Berghmans Motion,
och den preliminaira ligger i det Förklarande,
som Herr Grefven och LandtMarskalken behagat
göra, och som blifvit understödt af Herr
Grefve Mörner emot Motionens upptagande in
Pleno.
Då Herr Berghman, jemte anmälan, att ehu- ,
ru 57 §. i RegeringsFormen stadgar, det Svenska
Folkets urgamla Beskattningsrätt utöfvas
af Riksens Ständer, missbruk deremot stridande
likväl skola ägt rum, hufvudsakligen begärt
af Ständerne ett Correctiv emot missbruken,
för framtiden; så synes mig klart, att
hans Motion, långt ifrån alt vara Lagstridig,
är ämnad att blifva ett stöd för Lagen, ett
band åt verkställigheten; och jag inser alltså
ingen betänklighet, att deråt lemna Remiss;
men i alla fall kunna vi ej komma lill något
Beslut derom, förr än den invändning blifvit
undanröjd, som ligger i Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Grefve MÖrners yttrade
mening: och då nu votering är begärd, så blir
nödigt att vi först få veta, hvilkendera vi skola
votera om; — den preliminaira eller den hufvudsakliga
frågan.
Den 10 Januarii.
643
Friherre Anckarsvärd: .Tåg är för min
del icke fullkomligen öfvertygad derom, att
den angående Sockenstämmor nu gällande Författning,
hör såsom verklig Lag anses. Herr
Berghmans Motion innefattar icke Anklagelse
mot någon Embetsman, icke Påstående om någon
ny Författning, utan endast yrkande, alt
den angående Sockenstämmor nu gällande Författning
må blifva rättad och inskränkt i öfverensstämmelse
med 57 §. i RegeringsFormen.
Denna Motion är så mycket nyttigare, som
det för det närvarande ofta händer, att en Egendomsherre,
hvilken icke har tillfälle att
sjelf bevista så' beskaffade Sammankomster, måste
lemna sitt Ombud negativa Instructioner,
emedan man icke på förband kan känna de .ämnen,
hvilka derstädes till öfverläggning förekomma.
Gerr Grefven och Län dt Mar skalken hem•ställde,
om icke, sedan Herr Berghman, enligt
dess erbjudande, utur Memorialet borttagit
hvad sorn kunde synas åsyfta Förklaring af
57 §. i RegeringsFormen, Memoxdalet nu mera
finge remitteras.
Bifölls.
Grefve Mörner: .Tåg bar alldeles icke
deremot, att då frågan om 57 §. uteslutes, ämnet
må blifva i vanlig ordning remitteradt.
Jag vill endast, i anledning af hvad som nyligen
blifvit anfördt, hafva den äran upplysa,
att mig vetterligen gifves ingen Författning,
644
Den 10 Januarii.
som föreskrifver, att Menigheter må till allmänna
Utgifters bestridande genom serskildte
Sammankomster höras och öfverenskomma.
Men sådant har varit ett gammalt bruk, och
Riksens Ständer hafva sjelfve vid senaste Riksdag,
så till sägande, auctoriserat det, då de
hos Kongl. Maj:t anhöllo, att de medel, sorn
till Veneriska Smittans hämmande vore af nöden,
skulle genom sammankomster af Länens
Innevånare, enligt deras frivilliga åtagande,
anskaffas. Att Sammankomster för sådant ändamål
hädanefter icke böra äga rum, är hvad
jag gerna skall medgifva. Men för att bereda
detta Mål och göra Föreskrifter i detta afseende
till en gällande Författning, tror jag,
att den bör af Lagutskottet utarbetas.
Herr Berghman: Ilär finnes icke någon
Författning, som berättigar till de af mig i
Memorialet uppgifne Sammankomsters anställande:
Jag har sjelf icke någonsin varit anklagad,
och vill icke eller tilltala de Personer,
hvilka föranledt dylika Sammankomster. Jag
drar ett täckelse öfver det framfarna, och yrkar
endast, alt ett Beslut måtte vidtagas till
förekommande af slika missbruk i framtiden.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att Herr Bergbmans Memorial, sedan det
af honom i omförmäldte måtto blifvit rättadt,
måtte till Stats- och OcconomieUtskotten remitteras.
Ropades Ja och Nej.
Den 10 Januarii.
Herr Berghman yttrade, det lians Memorial
icke innefattade något Önsknings-mål och
följaktligen ej tillhörde .OeconomieUtskottels
handläggning, hvaremot detsamma, såsom åsyftande
Förbud mot nya och obehöriga Utgifter,
enligt Herr Berghmans tanka, endast
borde till StatsUtskottet förvisas.
Herr Grefven och Landt Mar skalken förmodade,
att om Memorialet endast remitterades
till StatsUtskottet, samma Utskott troligen
icke skulle anse sig kunna detsamma upptaga,
samt hemställde om Ridderskapet och
Adeln behagade Memorialet till Stats- och LagUtskotteu
remittera.
Bifölls.
Friherre Boye., Ludvig: Om ämnets natur
bestämmer valet af Utskott, till hvilket en.
Motion skall remitteras, så kan, efter mitt begrepp,
denne Motion icke remitteras till andra
Utskott, än Lag- och BesvärsUtskotten;
ty nied principen om hvad som är missbruk
af Lagar, eller icke är det; äfvensom med våra
Besvär öfver missbruk i allmänhet, ledande
till intrång i Representationens uteslutande
rätt, att Skatter Nationen ålägga; med allt
detta har, efter min öfvertygelse, StatsUtskottet
icke att skaffa.
Herr Grefven och L^andtMarskalken förklarade,
alt dess nyss framställde Proposition
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
646 Den 10 Januarii.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. en qvart till tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen deri 10 Januarii.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglo
fl. Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 5
Januari! |8{8 f. m,
S. D, Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 39 sistlidne December aflåtne
samt den 3o i samma månad på bordet lagde
Memorial, angående rätta förståndet af 61. §.
i RegeringsFormen, fann Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att enär nyssnämnde §. stadgade
huru med den redan antagne Bevillning
gens fortfarande intill dess den nya blefve af
Riksens Ständer fastställd, förhållas borde, den
i detta afseende af StatsUtskottet gjorde hemställan
vore öfverflödig och således borde förfalla,
Ut supra.
Den 10 Januarii.
647
S. D. Som vid Justering af det fran ExpeditionsUlskottet
inkomna Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t samt Deras Kongl. Iiögheter KronPrinsen
och ArfPrinsen, innefattande Riksens Ständers
Beslut, att Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen,
Hertigen af Södermanland, Joseph Franz
Oscar, må föra Rikets Styrelse, i händelse
af Kongl. Maj:ts och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens sjuklighet, den Anmärkning af
flera Ledamöter bland Ridderskapet och Adeln
framställdes, att då det uti Förslaget nyttjade
uttryck, ”hvarigenom, all osäkerhet för framtiden
må förekommas/’ syntes förutsätta, att
en osäkerhet i framtiden möjeligen kunde uppkomma,
hvilken tanka hvarken ägde några anledningar
eller i öfrigt vore lämpelig, beslöt
Högloft. Ridderskapet och Adeln, att i anledning
häraf berörde Förslag till ExpeditionsUtskottet
återremittera; hvarom de öfrige Respective
RiksStånden skulle vänligen underrättas.
Ut supra,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 9
Januarii 1818,
S. D. Vid föredragning af Högv. PresleStåndets
ProtocollsUtdrag af den 5 dennes, innehållande,
att vid Jusering af ExpeditionsUtskottets
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majrt samt Deras
Kongl. Högheter KronPrinsen och Alf
-
648
Den 10 Januarii.
Prinsen, angående Riksens Ständers Beslut,
att Hans Kongl. Höghet ArfPrinseii, Hertigen
af Södermanland, Joseph Franz Oscar inå
föra Rikets Styrelse, i händelse af Kongl. Maj:ts
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsens sjuklighet,
PresteStåndct beslutat den Tilläggning,
att näst efter orden: ”endast igenkänna Riksens
Ständers” skulle införas: "skyldiga omtanka
om Rikets säkerhet och framtida 'välgång
j Deras &c\”, samt i anledning deraf,
Terörde Förslag till Expeditions-TJtskottet återremitterat,
med inbjudning lill de öfrige RiksStånden
alt uti berörde Tillägg med PresleStåndet
sig förena, fann Höglo fl. Ridderskapet
och Adeln för godt, att uti det af Ilögvördiga
PresteSlåndet föreslagne ofvanberörde
Tillägg för sin del instämma. Ht supra.
Friherre af WetterstedtGustafutbad
sig alt få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den omständighet, att, enligt de
tvänne nu justerade ProtocollsUtdrag, Ridderskåpet
och Adeln den 5 dennes, i anledning
af den, vid ExpeditionsUtkoltets Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse, med
deras Beslut i afseende på Hans Kongl. Höghet
ArfPrinsen, innom Ridderskapet och Adeln
framställde Anmärkning, att uttrycket: ”hvarigenom
ali osäkerhet för jramtiden mål förekominasborde,
såsom mindre lämpligt, utur
Expeditionen utgå, samma Förslag till ExpeditionsUtskottet
återremitterat, samt derefter
sistiidne gårdag bifallit det af PresteStåndet
titi samma Expedition föreslagne Tillägg,
Den 10 Januarii.
att näst efter orde/i: ”endast igenkänna Riksens
Ständers” skulle införas: ”skyldiga omtanka
om Rikets säkerhet och framtida välgång,
Deras &c.”; hemställande Friherre af
Wetterstedt, att som dessa tvänne Ridderskapets
och Adelns Beslut syntes innefatta en motsägelse,
Ridderskapets och Adelns, den 5 dennes,
först beslutade Ålerremiss af sådan anledning
måtte få förfalla.
Herr Cederskjöld j Pehr Gustaf: Den
värde Talaren förmenar, att Ilöglofh Ridderskapet
och Adeln begått en motsägelse, dådet,
genom instämmandet i det Högvördiga PresteStåndets
i ProtocollsUtdrag meddelade Beslut,
samtyckt att i den underdåniga Skrifvelsen
bibehålla ordet: ”Säkerhetdå likväl Högloft.
Ridderskapet och Adeln hade, i följd af
Herr Grefve Anckarsvärds Motion, förut beslutat,
att samma ord skulle borttagas. I anledning
häraf, tar jag mig friheten erindra,
att det uttryck, som Ilöglofh Ridderskapet och
Adeln ogillade, nemligen: ”till förekommande
af all osäkerhet i framtiden,” syntes, åtminstone
mig olämpligt, just derföre, att det kunde
föranleda till högst obehagliga misstydningar,
hollst det alldeles icke var bestämdt Hvems
säkerhet skulle betryggas. Då deremot i det
uttryck, som det Högvördige PresteStåndet föreslagit,
bestämdt talas om "Rikets säkerhet”;
synes man utan motsägelse kunna ogilla det
ena, och godkänna det andra. Den sednare
ändringen i Redactionen kan af Ridderskapet
och Adeln anses såsom ett Tillägg.
650
Den 10 Januarii,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag anhåller att få uppläsa PresteStåndets ProtocollsUtdrag
af den 5 dennes, hvilket på begäran
blifvit mig af RiddarhusSecreteraren
nyss meddelt, så lydande: Att den Anmärkning
vid ifrågavarande Expedition blifvit uti
PresleStåndet gjord , att uti samma Expedition
saknats ett af de Motiver sorn uti PresteStåndets
ProtocollsUtdrag af den 2 dennes finnes
uttryckt, nemligen: ”Riksens Ständers omtanka
om Rikets säkerhet och välgång under sådana
händelser , som, ehuru sorgfulla , likväl
måtte anses möjeliga; och då detta Motive,
enligt PresteStåndets tanka, vore Riksens Ständer
värdigt samt tjenligen kunde införas efter
orden: "endast igenkänna Riksens Ständers
skyldiga omtanka om Rikets säkerhet och
framtida välgång, Deras &c.; alltså skulle
berörde förslag till ExpeditionsUtskottet återremitteras,
med vördsam och vänlig inbjudning
till de öfrige Respective Stånden att uti
berörde tillägg med PresteStåndet instämma."
I anledning häraf får jag föreslå att PresteStåndets
ofvannämnde Motive äfven matte uti
sjelfva Expeditionen intagas, hvarigenom icke
allenast den anmärkte motsägelsen uti Ridderskapets
och Adelns ofvanberörde tvenne beslut
kommer att försvinna, utan ock grunden
till det af PresteStåndet föreslague samt af
Ridderskapet och Adeln bifallne tillägg framställes.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om Ridderskapet och Adeln behagade
Den 10 Januarii. 651
vid sina redan fattade ofvanberörde tvänne serskildte
Beslut förblifva, samt i anledning deraf
tillåta, att de nyss uppläste och justerade
ProtocoIlsUtdragen fingo, utan all förändring,
expedieras,
Bifölls,
Grefve von Schwerin anhöll att få i Protocollet
anmärkt, det han, forsin del, till undvikande
af den stridighet, som emellan Ridderskapets
och Adelns ifrågavarande arne Beslut
annars syntes äga rum, ansåg PresteStåndets
ofvannämnda Motive til det af Ridderskapet
och Adeln bifallna tillägg äfven höra i
Ridderskapets och Adelns ProtocollsU tdrag
för sisllidne gårdag inflyta.
Herr Cederskjöld: Jag medger, att det vid
första påseende kan synas såsom ett slags motsägelse,
attén strophe, som varit utdömd, likväl
tyckes hafva, genom ett sednare Beslut,
blifvit bibehållen. Men då man besinnar, att
det uttryck, som blifvit antaget, egentligen är,
i anseende till bestämdheten, ett helt annat}
än det, som blifvit förkastadt; så tycker jag,
för min del, alt den förmenta motsägelsen endast
är skenbar, och ingalunda grundar sig i
sjelfva tankan.
Justerades vidare;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglollige
Ridderskapet och Adeln, vid
653
Den w Januarii.
Urtima Riksdagen i Stockholm den
g Januarii 1818.
S. D. Remitterades:
Till StatsUtskottet :
1:0 Ett Memorial af Herr Iserhjelm, II. TV.,
angående LÖnetillökning för Allmänna Beredningens
Ledamöter.
3:0 Ett Memorial af Herr Stjernschantz , Johan
Abraham, angående bibehållande af Rikets
närvarande Militairestyrka, jemte Grefve
Löwenhjelms, Gustaf, Yttrande i samma ämne.
3:o Ett Memorial af Herr Montgomerie, Fabian,
angående antagande af en Sockenskrifvare
i hvarje Socken.
4:o Ett Memorial af Friherre Wrangel, Henning,
angående yrkadt vidtagande af det Beslut,
att inga nya Utgifter mätte af Riksens
Ständer beviljas, jemte Yttranden af Grefvarne
lowenhjelm, Gustaf; Mörner, Adolph Göran ;
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, samt Herr
von Fieandt, Daniel Wilhelm, och Herr FrancSparre,
Bengt, i samma ämne.
5:o Trenne Memorial af Grefve Hamilton,
Axel, Raul, samt Friherre Stael von Holstein
Corfitz Ludvig, och Friherre Wrangel, Henning,
angående Skånska Roteringen, jemte Yttranden
i detta ämne af Grefvarne von Schwerin,
Fredric Bogislaus; Hamilton, Axel; Fri
-
Den 10 Januarii.
653
herrarne Wirsén, Gustaf Fredric; von Diibenj
Joachim; Björnstjerna, Magnusj och
Staél von Holstein Corfitz Ludvig, sarnt Herrarne
Clairfelt, Mauritz, och Qviding, Bernhard
Christoffer.
6:0 Herr Heykenskölds , Adolph Detlof, Yttrande,
angående vissa Bergslagers Rotering.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skottet :
Ett Memorial af Herr Montgomerie, Fabian,
angående TullBetjeningens och Visitationers
afskaifande.
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Ett Memorial af Friherre Lagerbjelke,
Johan, angående Inrättandet af ett VexelContoir,
jemte Anföranden i samma ämne af Grefve
Spens, Jacob Melker, samt Herrar Svedenstjerna,
Eric Thomas, och af Uhr, Carl
David, tillika med Friherre Lagerbjclkes svar
på berörde Anföranden.
2:0 Friherre Cederströms, Ulric, Memorial,
angående Medel till stadgande af Rikets Myntväsende.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
Tvänne Memorial af Friherre Staél von Holstein,
Corfitz Ludvig, och Herr af Stenhof,
654
Den 10 Januarii.
Christian, angående en förändrad Organisation
af Tullverket, jemte Yttranden i samma ämne
af Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus;
Friherrarne af Wetterstedt, Gustaf ; Stael von
Holstein; Boye, Ludvig, samt Herr Munck af
Rosensköld, Eberhard.
Till Bevillnings- samt sill manna Be svär socli
OeconomieUtskotten:
Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, angående inrättandet af en tätare
Postgång emellan Kongl. Majrts Befallningshafvande,
samt rättighet för Enskilta, att till
Domstolar och EmbetsVerk directe med Posten
insända sådana Handlingar, hvilka icke fordra
någon annan åtgärd än deras inlemnande.
Till Lagutskottet:
j:o Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, innehållande dels Förslag att
Kreatur, Åker- och Kör-redskap, som höra till
Hemmansbruk, icke böra få försäljas eller utmätas,
utan Jordägarens bifall, dels ock yrkad
ändring i 17 Cap. 3. §. JordaBalken.
2:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, angående angelägenheten af ett
närmare bestämmande utaf hvad till PolitieMål
lagligen bör hänföras.
Om hvilket allt de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut supra.
Deri 10 Januarii.
655
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
10 Januari 1818.
S. D. Upplästes och bifölls ExpeditionsUtskottets,
den 5 dennes aflåtne, och sistlidne
gårdag på Bordet lagda ytterligare Utlåtande,
angående förbättrad Redaction af Bihanget
lill RiksStåndens Protocoll, Ut supra.
Föredrogs och remitterades till nedannämnde
Utskott, följande Eftermiddagen den 5
dennes på Bordet lagda Memorial och Motioner,
nemligen:
Till StatsUtskottet:
1:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial
, angående rättighet för Jordägare, att
med Penningar afbörda sig SalpetterSkatten.
2:0 Herr Montgomeries_ Lars August, Memorial,
angående Lönetillökning för Öfver- och
UnderBefäl vid Wästerbottens Regemente.
3:o Friherre Löwenskjölds, Salomon, Memorial,
angående Medel till inrättande af en
BergsSchola.
4:o Herr Gripensvärds, Fredric, Memorial,
angående erbjudande att emot vissa vilkor gö
-
656
Den 10 Januarii.
ra segelbart det så kallade BaggensSundet och
Canalen vid Södra Stäket å Wermdön
5:o Grefve Löwenhjelms Gustaf angående Anslag
af allmänna Medel till ersättning för
verkställda Reparationer å OperaHuset ochDrarnatiska
Theaterlluset.
6:0 Herr Hammarhjelms, Carl Fredric, Memorial,
angående anslående af ett årligt Arfvode
till ÖfversteLieutenanten Warberg för
dess befattning, i afseende på befordrandet af
Sjön Wenerns hydrographiska kännedom, jemte
Herr af Winkar ds, Johan, Yttrande isamma
ämne.
7:0 Herr Munck af Rosenchölds, Eberhard,
Memorial, angående förbättring uti Mililaire
Embets- och Tjenstemäns Löner.
8:0 Herr Silfverskjölds, Carl, Memorial, angående
ersättning för utgifvet Accord vid för
detta von Engelbreclitenska Regementet.
9:0 Herr Bergenschöld, Johan Eric, Memorial,
angående flere Löners uppförande på
Stat för JustitiseFördélningen af Kongl. Maj:ts
Cancelli.
10:0 Herr Grönhagens, Gustaf, Memorial,
angående nedsättande af Räntan å Lån i GeneralAssistanoeContoirel.
11:0 Herr Grönhagens, Guslaf, Memorial,
angående
Den 10 Januarii. 657
angåfen de Lönetillökning för KrigsRevisionens
Tjenstemän.
12:0 Grefve Frölichs, Gustaf, Memorial, angående
ersättning åt HofStallmästaren Grefve
Frölich för förlorad Disposition af Dahlby och
Flyinge Kungsgårdar i Skåne.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skottet:
ilo Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial,
angående ändring i Kongl. Förordningen
om Stängsel-skyldigheten af den 9 Februarii
1802.
2:0 Herr aj JFingårds', Johan, Memorial, angående
inrättande af Forvagnar.
3:o Grefve von Lantingsliausens, Albrecht, Memorial,
angående återkallandet af Kongl. Förordningen
om förbud mot nyttjandet af arbetadt
Silfver utöfver ett visst Lodtal.
/po Grefve Lewenhaupts, Charles Emil, Memorial,
angående förbud emot utländskt Pappers
införande.
5:o Herr Munck af Rosenschötcls, Eberhard,
Memorial, angående vidtagande af sådana anstalter,
hvilka befordra de inom Stockholms
Stad belägna Claras-, Rörstrands- samt FatebursSjöarnes
uppränsning eller igenfyllning.
Ridd. 0. Ad. Prot. II. B. 83, 84
658
Den io Januarii.
6:0 Herr Munck af Rosenschölds , Eberhard3
Memorial, om upphäfvande eller inskränkning
af Författningen rörande SkogsPlanteringen i
Skåne.
7:0 Herr Munck af Rosenschölds, Eberhard,
Memorial, angående befrielse för gifta Manspersoner
från deltagande i Beväringsskyldigheten.
8:0 Herr Elgenstjernas, Jonas Reinhold , Memorial,
angående förändring i Flyttningstiden
för Tjenstehjon å landet.
rpo Herr Elgenstjernäs, Jonas Reinhold, Memorial,
angående förändring i Skjutsningsskyldigheten.
10:0 Hans Excellence Herr Grefve TVachtmeisters,
Claes, Memorial, angående en förbättrad
hushållning med Skogarne i Riket.
Till Lagutskottet:
1:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial,
angående ändring i vissa fall uti Författningarnes
föreskrift om RättegångsProeessen
till vinnande af mera beqvämlighet för Parter.
2:0 Friherre Mannerheims, Lars August, Memorial,
angående upphäfvande af Embetsverks
rättighet, att dömma i Mål hvarmed de förut
tagit befattning.
3:o Grefve Löwenhjelms, Gustaf, Motion, an
-
Den io Januarii. 659
, gående böters erläggande i Brottmål, efter den.
Brottsliges förmögenhet.
Till BancoUtskottet :
1:0 Ilerr af Wingårds , Johan, Memorial, angående
en utvidgad rättiglvet till omsättning af
Lån i BancoDisconten , jemte Grefve von Schwerins
yttrande i samma ämne.
3:0 Friherre Falkenbergs, Carl Gabriel, Memorial,
angående ökande af den i Bänquen anslagne
Fond till oländig marks uppodling.
Till BevillningsUtskoltet:
1:0 Herr Thams, fFolrath, Memorial, angående
ändring i 18r5 års BevillningsFörordning,
i afseende på Uppskattning af BruksEgendomar
och Bevillning deraf.
2:0 Grefve Löwenhjelmsj, Gustaf, Motion, angående
serskilt Bevillning å Luxe och Öfverflöd.
Till Lag- Samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskolten :
1:0 Herr Oxehufvuds, Bo, Memorial, angående
förändring af Flyttnings tiden på Landet.
2:0 Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial,
angående tillåtelse att emellan Riksdagarne
till Regeringen ingifva Förslag till
förbättrande af alla Styrelsens grenar.
66o
Den xo Januarii.
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Grefve Spens's, Carl Gustaf', Memorial, angående
Förslag till Götha Canals- och Malmö
Disconters upprätthållande m. m.
2:0 Herr von Törnes, Michael, Memorial, angående
Financerne.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
1:0 Herr Munck af Rosenschölds , Eberhard,
Memorial, angående nedsättning af Tull-afgifterne
för utförsel af LandtmannaProducter, äfvensom
att utförseln af Trädvaror på utländska
Skepp må vara fri.
2:0 Herr Munck af Rosenschölds, Eberhard,
Memorial, angående vidtagande af sådana Medel,
, hvilka återföra välmåga inom Landet.
3:o Grefve Löwenh/elms, Gustaf, Motion, om
anläggande af så kallade LifräddningsBåtar,
på de för Sjöskador mäst beryktade Svenska
Kuster.
Till Stats-, Banco- och LagUtskotten:
Grefve von Schwerins, Fredric Bogislaus, Motion,
angående utfärdandet af sä kalladt Moratorium
eller Jernbref.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln biföll
Communication med de öfrige Respective Riks
-
Den io Januarii.
Stånden af Grefvarne Lantingshausens och Frölichs,
Friherre Mannerheim.*; sami Herrar 0.xehufvuds,
ThamSj Montgomeries, Silfver skjölds
och von Törnes Memorial, äfvensom af Herr
Grönhagens Memorial, angående nedsättande
af Räntan å Lån i General-AssistanceContoiret.
Föredrogs till remitterande Herr af Wingårds,
Johan, den 5 dennes e. m. på Bordet
lagde Memorial, angående Löneförbättring för
Räntmästaren i Carlstads Län.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes, så
lydande:
Då Riksens Ständer vid 1809 års Riksdag
beslöto att öka Embetsmännens Löner, önskade
man äfven att kunna framdeles minska deras
antal; och denna önskan förnyade man sedermera,
då vid 1812 och 1815 årens Riksdagar
ytterligare Löneförökning beviljades ; denne
önskan är af Ständerna i underdånighet framförd,
och vi kunna icke tvifla, att ju Kongl.
Maj:t deråt lemnat ett Nådigt afseende; men
emellertid gifves ett slag af Tjenstemän, sorn icke
kunna indragas, men icke fått någon Löneförökning;
och jag utbeder mig ödmjukast att få erindra
om angelägenheten af alt förse dem med
ett anständigt underhåll. LandtRäntmästarne
äro stora Uppbördsman, och om nöden försätter
dem i frestelse, så kan det Allmänna lida
662
Deri io Januarii.
mera deraf, än en skälig Löneföi ökning kan
vara betungande. Jag föreslår alltså, i likhet
med hvad Herr Landshöfdingen af Wingård
redan gjort, att StatsUtskottet må uppdragas
alt inkomma med Förslag till förbättring
i deras Löningsvilkor, helst medelst förhöjning
i deras ordinaira Lön, eller ock, i annat
fall, genom förökning i det tillstånd till
RemissLage, som jemväl förut varit större än
det nu är.
Friherre Cederström, Jacob: Många LandtRäntmästare
hafva klagat deröfver, att de icke
fått uppbära något RemissLage vid de tillfällen,
då Medel blifvit från LandtRänteriet inom
Länet utlefvererade. Anmälan härom har
äfven blifvit inför Kongl. Maj:t i underdånighet
framställd, äfvensom fråga blifvit väckt
om Lönförhöjning för dessa Tjenstemän. Jag
anhåller att få begagna detta tillfälle, för att,
med anledning af hvad Herr af Wingård anfört,
föreslå att vissa Procent af hela Uppbörden
alltid må beviljas LandlRäntmästarne, ehvad
Medlen på stället utlcfvereras, eller lill något
Embetsverk remitteras; under förbehåll att Remisserne
enligt föreskrifter verkställas, i hvilket
afseende en allmän Författning härom bör
utfärdas; och torde detta milt Yttrande få åtfölja
Herr af Wingårds Memorial till det Utskott,
dit samma Memorial varder af Ridderskapet
och Adelli remitteradt,
Så väl Herr af Wingårds ofvannämnde
Memorial, som Friherrar ine Gederströms och
Den io Januarii.
663
Falkenbergs nu afgifne Anföranden, blefvo af
Ridderskapet och Adeln till StatsUlskottet remitterade.
Vid förnyad föredragning af Friherre af
Nordins, Carl, den 5 dennes e. m. på Bordet
lagde Memorial, angående upphörande af den
sednast bestämda Tullen för utförande af Stångjern,
blef samma Memorial, i anledning af Friherre
af Nordins derom nu gjorda begäran,
till BevillningsUtskottet remitteradt.
Föredrogs å nyo Friherre Stael von HolSteinSj
Corfitz Ludvig, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagda Memorial, innefattande
yrkande, att Lagutskottet måtte anmodas lemna
upplysning om någon Lag eller Författning
funnes, som kunde tillägga Domaren i vissa
fall rättighet att pröfva och bestämma, huruvida
en anklagad må njuta Bevisningsrättigheten
till godo eller icke.
Friherre Boye, Ludvig, anförde skrifteligen:
Den
allmänna Fråga, som Herr Friherre
Stael väckt, har synts mig äga behof att undersökas;
och jag anhåller derföre ödmjukast,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln ville tillåta
mig, ätt vid densamma göra några erindringar.
664 Deti io Januarii.
Innan raan ändrar gamla Lagar eller antar
nya, torde man böra vara val öfverlygad
om bristfälligheten af dem manbar. För min'
del, och med den kännedom om våra Lagar,
angående bevisnings-rättigheten, som jag, under
mer än 34 år, dels studium dels tillämpning
af dem hunnit samla, tror jag icke, att
de särdeles kunna förbättras.
Yigtige och obestridliga äro de sanningar,
att Samhällsgrunderne hvila på Lagarnes be- ,
stånd att för Samhällslnrättningens heligaste föremål
,,beskydd till Lif, Ära och Egendom , äga
vi säkerheten blott i Lagskipningens rättrådighet;
och visserligen vore den Lag förnuftsvidrig
och Samhälls upplösande, som tillät att en
anklagad Person någonsin förnekades bevisa
sin oskuld, när — och märken det noga, mine
Herrar! — ngr hans bevisning står att förena
med det beskydd, som Lagarne också äro
skyldige andra Medborgare. Men, då vi gifva
rätt åt dessa sanningar, så förgätom icke heller
den, lika vigtiga, och lika obestridliga sanning;
den, som står med dc nyssnämnde i alldeles
oskiljaktigt sammanhang, nemligen, att
Lagarne sjelfva äga deras säkerhet endast i
Lagskipningens pligt, att iakttaga Lagens egna
Former. Författaren till det bästa Lagverk
verlden äger har sagt, att ”Lagens Formaliteter
utgöra vilkor för Lagens hufvudsakeliga
Rättvisaoch han hade så rätt, mine Hellar!
att om J tillåtem, alt Formerna brytas;
om J tillåten, alt Lagens föreskrifter angående
dem, lossas; så skola också Lagarne, i
Den i o Jamiarii.
665
stället för att utgöra ett värn emot Förtryck,
snart blifva ett medel till Förtryck, och J skolén
skyndsamt befinna Er i ett tillstånd, af
allas Krig emot alla.
Ännu bestå likväl, i Sverige, Lagarnes
Former, emedan de hvila på moraliskt sanna
begrepp, hvilka, lyckligtvis, också blifvit räddade
undan den förstöring, hvarmed de botades
af den största förmåga, att alla begrepp
förvränga och förvilla.
BevisningsLagarnes Former äro angelägnast
af alla. I frågor om förbrytelser, igenom
hvilka allmän fred är sårad, eller förnärmad;
eller som i Embete utöfvas, står det, efter
våra Lagar, hvar man fritt att uppträda, såsom
Angifvare eller Åklagare; och Bevisningsrätten
kan aldrig förnekas honom, så framt
lian annars fullgör BevisningsLagarnes Former,
det vill säga: så framt han fullgjorde vilkoren
som böra föregå, innan fråga om sjelfva bevisens
företeende kan uppstå , eller kan bifallas.
Dessa vilkor äro: att han gör angifvelsen anhängig,
antingen hos någon Actor Publicus,
som då är pligtig att den genast beifra; eller
också vid den Domstol, hvarunder den Person,
den Embetsman lyder, emot hvilken angifvclsen
rigtas; att ett bestämdt Factum, en
gifven Casus, och således icke blott ett smädcligt
omdöme uppgifves, som skall bevisas;
samt att äfven den bevisning lill sin beskaffenhet
uppgifves, som man vill i Målet begagna.
Dessa Former, dessa föregående vil
-
666
Den io Januarii.
kor äro så lätt uppfyllda, att man kan med
mycken säkerhet antaga, att den Person, som
dem åsidosätter, brister ovilkorligen i endera,
antingen förmågan eller alfvarlig vilja att något
bevisa. Okunnighet om dessa Former ger
rätt till biträde af publikt Ombud, och någon
enda annan orsak till deras åsidosättande, än
den nyssnämnde, är alltså icke ens tänkbar,
och är det minst, när det gäller att annars
stånda Reconventions-ansvar. På beståndet af
dessa Former ankommer helt och hållet det
beskydd, som Staten är skyldig Embetsmannen;
ett beskydd, så mycket angelägnare, som Statens
eget väl fordrar, att dess värf bestridas af
Män, hos hvilka en sann hederskänsla, icke
blott fåfängans, får blifva borgen för redligheten
och nitet, samt derföre bör vårdas och bevaras,
icke lemnäs till lekboll åt ondskans alla
Passioner. Att nu förändra något af de Lagens
bud, som stadga dessa Förmer, vore efter
min tanka högst farligt; emedan följden
kunde lätteligen blifva, alt ondskan antog den
förolämpade oskuldens språk; och listen och
en lössläppt Chicane ägde tillfälle att fritt rasa,
fritt förtrycka. Från all förändring af dessa
BevisningsLagar afråder jag så mycket hellre,
som det torde tillåtas mig betvifla, att
någon Svensk Man, som NB. Bevisningsrättens
Former iakttagit, de föregående vilkoren
fullgjort, någonsin blifvit vägrad att Bevisningen
åstadkomma; och skulle han åter icke hafva
Formerna iakttagit; skulle han, till exempel,
aldrig anmält sin begäran att bevisa, vid
den Domstol, som ensamt kunnat densamma
Den io Januarii.
667
bifalla; så bar han icke i Laglig ordning söVt
alt bevisa; och då är han åter icke heller berättigad
att klaga öfver någon vägran. Återljudet
af hans klagan är ju då också förvillelse?
I frågor, sora angå Medborgarens husliga
lefnad, eller sådana Handlingar, om hvilka
Ordspråket gäller, att ”hvad tvä hafva sig
emellan, angår icke den tredjefordra Lagarne,
såsom vilkor för all Bevisningsrätt, att AnIdagaren
skall innehafva Målsmannens behörighet:
Och på kraften af detta vilkor beror
belt och hållet bevarandet af allt hvad Lifvet
har angelägnast, har ljufvast här i verlden.
Husliga lifvets helgd; Makars tillgifvenhet
för hvarandra; Barns aktning för sina
Föräldrar; Slägtingars, Vänners och Grannars
förtroende inbördes; alla dessa dyrbara förhållanden
äga deras hägn ensamt i detta Lagens
vilkor: och om, genom förändring deri,
något af deras säkerhet skulle upphöra; oin.
de icke mera stöde fullkomligt fredade för
våldet och nyfikenheten; så skulle också en
dag Irokesarens tillstånd vara ett, att af oss
Svenskar afundas. Ingen ändring i detta Lagens
Bud kan önskas: och vi böra så mycket
mindre tro, det afsigten varit sådan hos
den aktningsvärde Man, hvilken gjort Motionen,
som han, uti yttrande inom detta Stånd,
den 29 sistlidne November, ogillat ett föröfvadt
intrång i husliga lifvets fred,
Friherre Boye fortfor härefter munteligen;
Då jag nu i den allmänna Frågan sökt upp
-
668
Den i o Januaria
lysa beskaffenheten af det förmenta behofvet
af en Lagförändring; anser jag min pligt vara,
att, för mitt yttrande, angående denna Motion,
sätta gränsen der.
Friherre 'von Duben^ Carlj uppläste föl
Det
är i anledning af en af Friherre Stael,
den 5 dennes i Ridderskapets och Adelns Plenum,
väckt Motion, som jag utbeder mig Ridderskapets
ocb Adelns tålamod, att afhöra
mitt yttrande: En Motion, hvarutinnan Friherre
Stael skrämt sig sjelf, men troligen ingen
annan, med tankan, af sådan bristfällighet i
Lag, som skulle domina saker en oskyldig, derigenom
att honom nekades bevisningsrätt. Jag
skulle fullkomligen gilla Ingressen i Friherre
Staels Motion, om dervid varit punct och slut;
men då han, vid fullföljandet, tyckes vilja fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet på en händelse,
öfver hvilken Friherre Stael visserligen,
äger sitt omdöme, men hvilken han derföre ej
har rätt att utpeka, såsom grund till sitt ömma
behjertande och handläggande, i egenskap af
Representant; så torde mig tillåtas, att häri vara
med honom af olika tanka. Jag hade trott
tjenligare vara, om Friherre Stael uppgaf den
tvetydiga Lagen, och derigenom besparade Utskottet
mödan, att genomsöka en mängd Lagar,
hvilken möda sluteligen skall gifva det
glädjande Resultat, att ingen sådan af Herr
Stael befarad bristfällig Lag finnes. Är det
Friherre Staels tanka, att Domstolen, rörande
Den 10 Jannar ii.
669
den nog tjulligt utpekade Landsforviste Parten,
dörat orätt? Jag kan aldrig tro, det Riksens
Ständers JustitiaeOmbudsmans vaksamma anda
skulle då ej underlåtit, att, i kraft afsinEmLetspligt,
beifra orättvisa, och återsätta den
förfördelade, före detta, Medborgaren till sina
rättigheter; han skulle aldrig låtit tillfället
gå sig ur händerne, att rättvisa det förtroende,
det förutseende, som 1809 års Ständer hade
till hans Person , då till och med detta Stånd
högtidligen ogillade och med tjenlig skrapa
undfägnade en Ledamot, som då vågade sätta
denne värdige Embetsmans Lagkunskap i tvifvelsmål.
Är Friherre Staels tanka åter, att
TryckfrihetsLagen är för mycket begränsad?
Jag tror det ej. Det är sant, belackare äger
väl ej strafflöst, att intränga i enskildta Sammanlefnaden,
och derifrån utdraga ämnen till
författande af sina Pasquiller, ty det är då, han
blir straffad, ej allenast af allmänna Opinionen,
utan äfven af Lagen, på sätt den utpekade Parten
blifvit; men i öfrigt äger han att regalera en
Allmänhet med allt missfirmligt och osmakligt,
blott rigtningen kan skyddas under Advocaturens
föraktliga mantel. Hvarje man känner
den ifrågavarande ovärdiga Rättegången; tror
Friherre Stael att Pasquillanten är orätt dömd?
är dess mening, att Lagen, hvarefter han blifvit
dömd, är illiberal? vill han då hafva den
rättad efter ett mera utsträckt, ett mera liberalt
Systeme? hvarföre ej då föreslå en ny
TryckfrihetsLag, som kunde tillåta Pascjuillanten
få säga hvad han vill, att utan ansvar
stjäla beder och ära af alla Medborgare, samt
670
Den io Januarii.
åse alla en Regerings goda afsigler efter godtfinnande
och bedomina den efter sin egen för
tillfället inrättade måttstock; men för oss andra
skulle ej då blifva annat öfrigt att önska,
än att en isolerad Province måtte utses, dit alla,
som önska begagna en sådan Tryckfrihet, kostnadsfritt
må kunna transporteras, för att der
qvarblifva och njuta lugnet. Då min tanka är,
att anledningen till en Process, hvilkens ovärdiga
åsigter tydligen aro lagde i dagen, bordt
öfverlemnas åt glömskan, hellre än att inför
jNationens Representanter upptagas, för att just
derigenom fästa deras uppmärksamhet vid en
ännu blott supponerad bristfällig Lag, hvilket
kunnat ske, om blott den eller de bristfälli—
ge Lag-§§. utvisades; skulle jag tro det vore
tjenligare, det Friherre Stael endera alldeles
återtoge sin Motion, eller ock ändrade dea
till sitt innehåll; helst densamma, efter min
tanka, mera tyckes åsyfta upptagandet af en
afdömd Process, än rättandet af en Lag, hvars
bristfälligheter han endast tyckes supponera.
I detta fall skulle äfven detta mitt Anförande,
med Ridderskapets och Adelns tillstånd,
försvinna ur Protocollerna; men i vidrigt fall
åberopar jag min rätt, att begära hvad jag här
anfört till Protocoll, samt åtföljande Herr Baron
Staels Motion till Utskottet. Orsaken för
mig att tala i detta ämne, är ingen annan än
den, att jag anser med Ståndets värdighet och
den ömtålighet, som Ståndet är skyldig sig
sjelf, icke öfverensstämmande, att i sina Protocoller,
hvilka skola genom trycket till Allmänheten
utgå, behålla ett ämne af denna
Den i o Januarii.
671
beskaffenhet, på detta sätt väckt; så mycket
mera olagligt, som vår nu gällande RegeringsForm
i 90 §. tydligen förbjuder upptagandet
af alla enskifta afgjorde Processer, och således
äfven desses inblandande i väckta Motioner.
Friherre Stael von Holstein„ Corfitz Ludvig:
Jag vill icke länge uppehålla mig vid de
Anmärkningar, hvilka emot mitt Memorial blifvit
framställde, utan blott upplysa, att de värde
Talare, som nyss yttrat sig, ingått i partiella
omdömen. Jag har icke nämnt eller åberopat
något visst Mål, utan i allmänhet begärt, att
Lagutskottet måtte anmodas upplysa om någon
Lag finnes, som förbjuder en tilltalad Person,
att till sitt försvar begagna den bevisningsrätt,
hvarmed han sig försett. Jag begär
nu blott Remiss af mitt Memorial till Lagutskottet.
Då jag icke är Jurist, vill jag icke heller
bestrida Herrar Jurister deras Former, utan förbehåller
mig att, när Hufvudsaken förekommer,
få fästa mig vid den.
Grefve Spensj Jacob Melker: Då Herr Baron
Stael sagt sig egenteligen vilja fästa sig
vid Hufvudsaken i denna fråga, hade han gjort
bäst, att straxt endast hålla sig till den. Nu
bar han deremot preliminariter begärt af LagUtskottet
upplysning, om hvad som i ett visst
ämne är stadgadt. Jag har dock alltid föreställt
mig, att ändamålet med Rikets Ständers
Utskott vore något annat, än att förskaffa enskildta
Riksdagmän upplysningar om gällande
Författningar, helst när dessa upplysningar
672 Den 10 Januarii.
äro af den art, att de lika lätt kunna lemnäs
af hvar och en som vid Academien tagit HofRättsExamen.
Som jag är hland dessa, skulle
visserligen jag också nu kunna lemna Baron
Stael denna upplysning, om jag trodde att Baron
Staels enskilta underrättande kunde på något
sätt interessera Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, och jag icke ville undvika gifva anledning
till förlängande af en Discussion, sorn är
förenad med så obehagliga minnen.
Friherre Cederströmj Jacobj förenade sig
med Grefve Spens, som ansåg Riksens Ständers
Utskott icke böra afbryta sina angelägna
göromål, för att lemna sådana upplysningar,
som dem Friherre Stael von Holstein nu äskat.
Herr Berghmanj Ambrosius Magnus: För
Herr Baron Stael von Holstein bär jag det
största förtroende och aktning, grundade på
dess vid alla tillfällen ådagalagde utmärkta Patriotiska
tänkesätt, men jag frugtar att lian i
förevarande fåll misstagit sig. Det är icke
tänkbart, att en HofRält, bestående afSju Ledamöter,
kan så taga miste om Lagens rätta
mening, att en oskyldig blefve såsom brottslig
ansedd, och när Högsta Domstolen, äfven
bestående af förståndige, välsinnade och erfa
me Män, i det hufvudsakligaste fastställt
HofRättens Utslag, bör väl ingen kunna tvifla
om Målets rättvisa behandling. Man har
väl i förra tider haft exempel derpå, att genom
högre inliytande mindre rättvisa Doniar
biif
-
Ben io Januarii. 673
blifvit fällde; men så långt har det aldrig gått,
alt mcnniskor, emot Lag, blifvit fråndömde
deras välfärd.
Friherre von Duben, Carl: Jag vill visst
icke bestrida Friherre Stael von Holstein sin
rättighet, alt bekomma all den upplysning
han skäligen kan begära, men jag anser Friherre
Stael von Holstein böra bestämdt uppgifva
den Lag eller Författning, hvars tvetydighet
eller ofullständighet han önskar mätte rättas.
Den redan afslutade Rättegång, som föranledt
till Friherre Stael von Holsteins ifrågavarande
Motion, kan, enligt go §. i RegeringsFormen,
ingalunda tillhöra Riksens Ständers
öfverläggning.
Herr Grefven och Landt Mar sk aIken föreslog,
att Friherre Stael von Holsteins ifrågavarande
Memorial måtte till Lagutskottet remitteras.
^ \
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LamhMarskalken
hemställde, om icke Friherre Stael von
Holsteins Motion finge förfalla.
Hvilket bifölls.
Friherre Cederström, Ulric, begärte Votering,
men afstod likväl genast derifrån.
Ridd. o- Ad. Prat. II. B.
85, 86.
674 en 10 Januarii
Till remitterande föredrogs Friherre Stael
von Holstein, Corfitz Ludvig, den 5 dennes,
eftermiddagen, på bordet lagde Memorial, angående
rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att, utan omgång, rätta 'förelupen
olaga Vatten-uppdämning.
Friherre af Nordin, Carl, hade mlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
I anledning af Friherre Staels Memorial,
som synes innefatta en Anmärkning deröfver,
att genom Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse af
den 6 Augusti i8i5, innefattande föreskrifter
om upptagande af Klagomål öm nya Vattenverks
olagliga anläggning, eller gamla Vattenverks
obehöriga förändring, Lagens stadgande,
angående Kungs-ådra, förlorat en del af sin
kraft, anser jag mig böra upplysa, att högstberörde
Nådiga Kungörelse, långt ifrån att upphäfva
eder till sin verkan inskränka detta allmänna
Lagens stadgande, tvertom ansett hvarje
företag af en VattenverksÄgare, att utan behörigt
tillstånd antingen uppföra nya Vattenverk
eller verkställa förändringar af gamla Verken,
utöfver densammas förra beskaffenhet
och tillåtelse, medföra en Lagstridighet, hvarutinnan
rättelse skyndsammare än genom Domstolarnes
åtgärd borde vinnas , och på denna
grund, i anledning af Riksens Ständers under
dåniga hemställan, bestämdt innehåller det Nådiga
förordnande, alt Konungens Befallningshafvande
bör i ofvanberörde fall, sedan VattenverksÄgaren
i laga ordning blifvit hörd,
Den i o Januarii
675
utlåta sig, angående Vattenverkets förändring
eller upprifvande, uppå ett med Lag och Författningar
öfverensstämmande sätt. Denna Nådiga
Författning uppfyller således Friherre
Slaels önskan och med tillämpning deraf, måste
det ändamål Friherre Stael söker, snarare
nu, an tillförene kunna vinnas, enär den ännu
gällande Lagens tillämpning blifvit föremål för
den Executiva Magten. Den enskilta händelse
Friherre Stael åberopar, skall således icke
länge sakna rättelse så snart kraften af den Nådiga
Författningen vederbörligen åkallas, och
behofvet af någon ny författning i denna del
måste således icke vara för handen.
Att dessa mina Anmärkningar måste få åtfölja
Friherre Staels Memorial, derom får jag
vördsamt anhålla.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd samt af Ridderskapet
och Adeln bifallen Proposition, blefvo så väl
Friherre Stael von Holsteins ofvannämnde Memorial,
samt Friherre af Nordins nyss uppläste
anförande till Lagutskottet remitterade.
Föredrogs å nyo Friherre Stael von Holsteins
, Corfitz Ludvig, den 5 dennes Eftermiddagen
på bordet lagda Memorial, innefattande
yrkande, att StatsUtskottet matte anmodas
upprätta en samling af de Författningar,
hvilka bestämma Rusthållares rättigheter och
skyldigheter.
676 Den io Januarii.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
att detta Memorial måtte till StatsUtskottet
remitteras, men Grefve Mörner, Adolph
Göran, ansåg detsamma snarare tillhöra Allmänna
Besvärs-och OeconomireUtskottets handläggning,
hvarvid Friherre Stael von Holstein
yttrade den anhållan, att Memorialet måtte få
förfalla; hvilket, uppå af Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Föredrogs till ett remitterande Herr Lagerhjelms,
Pehr, den 5 dennes Eftermiddagen på
Bordet lagda Memorial, angående Financerne.
Herr Heykenskjöld, Ludvig Detlof, anförde
skrifteligen:
Jag öfverensstämmer med Herr Lagerhjelm
i den af honom yttrade tanka, att om
en Realisation hos oss skall hafva framgång,
mäste Landets RörelseCapital ledas till de productiva
Näringarne och den inrikes Handeln,
hvarigenom detsamma får ett hastigare omlopp
och genom täta omsättningar frambringar en
större varumängd; men jag går längre, och
tror, att en sådan Methode att realisera en gifven
Sedelmassa, är den enda, som med Näringarnes
bestånd och förkofran är förenlig. Jag
kan derföre icke gilla den af Herr Lagerhjelm
föreslagna Plan till en SilfverRealisation, eller
BancoSedelns nedsättning i värde till en viss
Den i o Januarii.
677
Proportion nied Silfver. Alla Sådana Realisationer
medföra oundvikligt en rubbning i Varuprisen
och Arbetslöner; hindra således en
jemn och oafbruten Varuproduction, hvaraf
följden varit, att så många förut gjorda Realisations-försök
misslyckats. De motverka sig
sjelfva i det de förlama Productionen, hvaremot
sådana Finance-åtgärder, hvilka gifva
RörelseCapitalet den för Näringarne mäst förmonliga
riktning, efter hand, genom en förhöjd
Industri och ökad Varumängd, realisera Sedelstocken
på ett sätt, som för National-välmågan
är förmånligt och trotsar all skakning af oförutsedda
händelser. Äfven Herr Lagerhjelms
Realisationsplan grundar Hg på en determinerad
indragning af Sedelstocken, och förökning
af Bankens Silfverfond. Varnar oss
icke sednare tiders erfarenhet tillräckligt örn
de olyckor och det hämmande af all Rörelse,
som uppkommer genom förminskning af det
utelöpande RörelseCapitalet, endast i afsigt att
förbättra Myntvärdet? En sådan operation vidtogs
vid Riksdagen 1812, men måste 1815 inställas.
I ett Land, som genom timade händelser
blifvit utblottadt på ädla Metaller, är det en
Luxe och ett Öfverflöd, lika skadligt, som allt
annat, att i inhemsk Rörelse vilja begagna
Silfver och Guld, såsom Mynt. Man bör åtnöja
sig med MyntRepresentativer intill dess
utrikes Handeln inbringat tillräckligt förråd
af Silfver, för att såsom Mynt circulera i Rörelsen.
678 &en 10 Januarii.
Vi bidraga icke litet sjelfva till ncdsätning
af BancoSedlarnes värde i allmänna Opinionen
genom oupphörliga klagorop öfver deras
fallande värde. Hvad man beständigt hörer,
det tror man sluteligen, och mången, annars
sparsam, förledes derigenom till misshushållning
med en penning eller Sedel, som, enligt
de klokas påstående, nu skall äga föga
värde, och allt mer försämras. Man eftertanke
likväl, att för denna i Opinionen så nedsatte Sedel,
erhålles dagligen allt hvad som erfordras till
våra behofvers fyllande, och att, om en större
numeraire behöfves nu, än tillförene, så är ock
Arbetsförtjensten uppstigen i lika proportion.
De hafva icke orätt, som beskylla Nordiska
Nationerne för öfverdrift i godt och ondt. Än
öfverstiga företagen krafterna och förmågan,
än stadna de derunder, och i båda dessa fall
misskänna vi oss sjelfva och det närvarande.
Bland de utvägar Herr Lagerhjelm föreslagit
till att bereda Näringarnes förkofran,
anser jag det skola leda till den mäst välgörande
följd, om JernContoiret åter erhöll ett
Creditiv i Banken, som det tillförene ägt.
Sedan Jernhand teringen på 1760-talet råkat i
vanmakt, genom de operationer, som då vidtogos
med Myntet, lemnade Banken till Jern£ontoiret
ett lån på 3 Tunnor Guld. Vid 1778
års Riksdag utvidgades denna lånrättighet i
Banken till 5 Tunnor Guld årligen, mot t\
Procents Ränta, och Lånets inbetalning elter
6 Månader. Under 1780-talet fördubblades
LåueSummau och begagnades Länet ända till
Den 10 Januarii. 679
1788, då en för Jern-afsättningen lyckligare
period inträffade, sorn gjorde delta Inträde öfverflödigt.
I nuvarande ställning skulle åter en förnyelse
af det understöd JernContoiret fordom
ägt, vara lika förmånligt för Jern-tillverkningen,
som för de Näringar, hvilka med densamma
äga sammanhang; och tyckes JernContoiret
dertill så mycket mera vara berättigad!,
som en hög Bevillning årligen erlägges af dess
Fond till Staten. JernContoiret skulle derigenom
blifva iståndsatt, att kraftigare än dess
tillgångar nu medgifva, fylla BruksÄgarnes
behof af Förlag, och denne vinna säkerhet i
sin Rörelse och ett oberoende af enskilte Förläggare,
Ett sådant Låne-biträde på en bestämd
Termin om året, anser jag lika öfverensstämmande
med Bancolnrältningen, som det för
Näringarne i allmänhet vore förmånligt. JernContoirets
Fond, utgörande nära en Million,
ansvarade Banquen för Lånets ofelbara och
hastiga inbetalning, och då det lånta Capitalet
directe ingeck i en Näring, och derifrån
spriddes till de öfriga, skulle de samfält erhålla
en ökad kraft till Production, jemte förmåga
att hära Statsbördorna,
Dessa Anmärkningar föranleda mig att
understödja den af Herr Lagerhjelm väckta
Motion, rörande ett Creditiv i Banquen
för JernContoiret på 800,000 Riksdaler, emot
680
Den i o Januari/'.
4 Procents Ränta, då det begagnades; b vilket
Lån skulle den i Januarii hvarje år få
uttagas, och inom September Månads slut
till bela beloppet vara inbetalt.
Så väl Herr Lagerhjelms Memorial, sora
Herr Heykenskjölds Anförande, blefvo, enligt
gjord Proposition, till Stats,- och BancoUtskotr
ten remitterade.
Föredrogs å nyo Friherre von Platais,
Achates Carl, den 5 dennes eftermiddagen på
Bordet lagde Memorial, angående bestämmande
af ett visst pris intill nästa Riksdag å den
Spannmål, som af Allmänna MagazinsDircctiolien
uppköpes.
Friherre von Platen, hade ytterligare inlemnat
ett Memorial, hvilket upplästes, så lydande:
Till
milt Memorial af den 5 i denna månad,
får jag äran bifoga följande:
Jordbruket, såsom Landets Modernäring,
påkallade alltid den ömmaste omvårdnad. Om
tider funnits, då man förglömt, hvad man voxe
detsamma skyldigt, och sträckt omtankan
mera för andra Näringar, hvilka oftast icke
varit på inhemska, utan på främmande Länders
alster beräknade; så har man ändå sluteligen
återkommit till öfvertygelsen, alt hägn och
omsorg för Jordbruket och dess Idkare äro
de säkraste medel till Statens bestånd. —
Hvad man således gör för dess trefnad, äfven
/
Den io Januarii.
6gl
om det skulle synas vara en uppoffring, återfaller
i mångdubbelt mått Staten till godo.
Jag liar föreslagit ett bestämdt pris, Under
mellantiderne af hvarje Riksdag, för uppköpet
af den Spanmål, som af Allmänna MagazinsDirectionen
besÖrjes, och tror att en sådan åtgärd
skulle vara af välgörande följder för
Landtbruket i allmänhet, och i synnerhet för
den mindre och fattigare Landtmannen. De
liesta af bans utgifter och onera inträffa snart
efter den tid han fulländat sin skörd. — Ilan
skyndar att uttröska sin säd, oftast allt för
tidigt, för att, hembjudandc densamma åt Köpmannen,
kunna förskaffa sig penningar till
behofvernas uppfyllande.
Det ligger i sakens skick, att han i sin
förlägenhet skall för sin Product blifva missbjuden,
ty Köpmannen köper endast, då han
dervid inser en blifvande vinning; och vid
den anförda tiden, äger ännu ingen Norm rum,
som kan bestämma årets blifvande Sädespris;
ty man har icke ännu hunnit utröna Resultatet
af de olika provincernas årsväxt, och Concurrence
af Köpare har ej eller kunnat inträffa.
— Han säljer således af nödvändighet lill
godt pris, och behofvet af penningar tvingar
honom att sälja mera än hans Sädestillgång
xnedgifvcr, hvarigenom lian således ej sällan
blir nödsakad, att längre fram på året, till
högre pris återköpa det belopp, som tvingande
omständigheter förmådde honom att afhända
sig. — Geonom clt faststäldt pris skulle lie
-
682
Den io Januarii.
re af dessa olägenheter försvinna. Landtmanneu
visste livad lian kunde påräkna. Han
kunde således för sina beliofver göra en beräkning,
och bade troligen vid förefallande
Penningeförlägenhet tillgång till hjelp, då hail
ägde säkerheten att för det qvantum Säd han
kunde aflåta, erhålla en gifven Penningesumina.
Hans Jord skulle också derigenom få ett
bestämdare pris, som nu, under sednare tryckande
penningetider, ej haft något värde, då
Egendomar, på UtmätningsAuclioner, oftast
bortgått till mindre än halfva beloppet af
livad de kostat,
Då Riksens Ständers Revisorers Berättelse,
om Allmänna MagazinsDirectionens Förvaltning,
finna skäligt önska, att en säker grund
måtte bestämmas för Magazinslnrättningens företag,
hvaraf den hittills varit i saknad; så
har jag en ökad anledning lill förhoppning,
att då Riksens Ständer gå att i detta afseende
göra något stadgande, mitt Förslag om ett för
vissa år faststäldt Sädespris (hvarföre ett medium
af förra årens gångbara priser bör uppsökas,
) mätte vinna det afseende, som i synnerhet
den mindre bemedlade Jordbrukarens
belägenhet påkallar.
Om likväl mitt Förslag skulle, i afseende
på Sveriges Norra Provincer, ej finnas fullkomligt
användbart, tror jag likväl säkert, att
dét för de Södra Proviucerne skulle i sitt verkställande
endast medföra goda och för Jordbruket
välgörande följder. Jag anhåller vörd
-
Den io Januarii.
683
samt att detta mitt tillägg får till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskoltet åtfölja mili
i detta ämne väckta Motion.
Båda Friherre Plåtens ofvannämnde Memorial
blefvo af Ridderskapet och Adelil till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskoltet
remitterade,
Föredrogs å nyo Herr af Slenhofs , Christian,
den 5 dennes Eftermiddagen, på bordet
lagda Memorial, angående erindran lill ConstitutionsUtskottet,
alt inkomma till Riksens
Ständer med Betänkande, rörande en ny Representation,
jemte samma dag afgifna Yttranden
i berörde ämne af Grefvarne von Schwerin,
Fredric Bogislaus, och Löfwenhjelm, Gustaf;
Friherrarne af Wetterstedt, Gustaf; Wrangel,
Henning; Boye, Ludvig och Stael von
Hollstein, Corfitz Ludvig, samt Herr Påhlman,
Otto Fredric,
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att Herr af Stenhols Memorial, jemte de
deraf föranledda Yttranden, måtte lill ConstitutionsUtskotlet
remitteras; men då Friherre
Cederström, Jacob, anmälte sig att få tala i
Ämnet anhöll Grefve von Schwerin, Fredric
Bogislaus, att med all Discussion i förevarande
Fråga måtte uppskjutas intill dess Protocollet för
den 5 dennes eftermiddagen blifva inför Ridderskapet
och Adeln justeradt; hvilket, uppå gjord
Proposition, af Ridderskapet och Adeln bifölls,
684 -öe« 10 Januarii.
Till remitterande föredrogs Herr Munck af
Rosenschölds, Eberhard, den 5 dennes eftermiddagen
på bordet lagda Memorial, innefattande
yrkande, att Riksens Ständer måtte, genom
vederbörande Utskott, på behörig ort anhålla
att blifva underrättade om hvad som blifvit
tillgjordt i afseende på de vid 1815 års
Riksdag anmälde ÖnskningsMål.
Herr Munck af Rosenschöld: Som ConstitutionsUtskottet;
i anledning af min derstädes
gjorda anmälan, redan vidtagit anstalt till
erhållande af upplysning om hvad som dervid
blifvit tillgjordt, i afseende på Samling af allmänna
Statistiska upplysningar öfver Sverige,
med synnerligt afseende på dem, hvilka med
utarbetande af ett Förslag till en ny Representation
kunde hafva gemenskap; så torde den i
mitt Memorial gjorda anhållan om Remiss deraf
till ConstilutionsUtskottet kunna förfalla;
och får jag således anhålla, att Memorialet endast
må till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeconomioeUtskotlen remitteras.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMar
skalk en framställd samt af Rid ders kape t
och Adeln bifallen Proposition, blef Herr
Munck af Rosenschölds ofvannämnde Memorial
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomioeUtskotten
remitteradt.
Föredrogs å nyo Herr Grönhagens, Gustaf,
den 5 dennes eftermiddagen på bordel lagda Me
-
Den .10 Januarii.
685
morlal, innefattande yrkande, att PolieeKammaren
i Stockholm måtte ställas under HofRättens
granskning, såsom ÖfverDomstol.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att som en del af Herr Grönhagens
Memorial innefattade klagan öfver PoliceKammarens
åtgärd i ett serskilt uppgifvet Mål, och
samma klagan ej finge, enligt 90 §. RegeringsFormen,
af Ridderskapet och Adeln upptagas,
ansåge Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke Herr Grönhagens
ifrågavarande Memorial finge förfalla samt utur
Protocollet utgå.
Herr Grönhagen: De händelser jag anfört
äro alldeles icke åberopade för att anklaga,
utan endast som skäl till min hemställan,
att PoliceKammaren härefter måtte blifva satt
under HofPiätten; och som PoliceKammaren
hittills icke fört Protocoll öfver alla förevarande
Mål; så torde härigenom berörde uraktlåtande
förekommas, då den af Kongl. HofRätten
blifver tillhållen att föra ordentliga Protocoll
öfver alla Mål.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag tror
mig i den fråga, som af Herr Grönhagen blifvit
väckt, böra upplysa huru förhållandet
varit och är. ÖfverStåthållareEmbetet i Stockholm,
likasom Konungens Befallningshafvande
i Landsorterne, hafva befattning med flera
mycket olika Mål. ÖfverStåthållareEmbetet
är, med afseende härå, och för att ej nämna
636
Den 10 Januarii.
de flere, fördeladt i två Afdelningar eller Expeditioner,
ÖfverStålliållareEmbetets Cancellie
och ÖfverStåthållareEmbetet i PoliceÄrender.
ÖfverSlåthållareEmbetets Cancelli befattar sig
liufvudsakligast med UtSÖkningsMål, och öfver
dess Utslag deruti, likasom öfver Kongl.
Majestäts Befallningshafvandes enahanda, klagas
i Kongl. HofRätten. ÖfverStåthållareEmbetet
i PolilieÄrender åter har egentligen alt göra
med Politie- eller Ordningsmål, som af sjelfva
sin natur äro extra judiciella, och öfver
dess beslut, likasom öfver LandshÖfdingarnes
i dylika Mål, kunna besvär endast anföras directe
hos Kongl. Majrt. ÖfverStåthållareEmbetet
i PolilieÄrender står dock i ett annat afseende
äfven under Svea HofRätt. Den sorn
anser sig genom de dervid tjenstgörande Erabetsmäns
åtgärder i och för Tjensten något förfördelad,
kan anmäla sådant hos JustitiaeCancelleren
eller JustitiasOmbudsmannen, hvilka,
om de finna Anmärkningen förtjena afseende,
remittera Handlingarne till HofRättens
AdvocatFiscal, för att inför HofRätten tilltala
den brottslige. Jag finnér ej skäl att, till vinnande
af ändring uti PoliceUtslag, meddelte i
Stockholm, skulle vara någon annan Procedur
än för öfverklagandet af LandshÖfdingarnes
dylika Utslag i Landsorterna. I consequent
följd af Herr Grönhagens Förslag, skulle då
opkså LandshÖfdingarnes Police-åtgärder kunna
underkastas HofRätternes pröfning; och
utom att detta vore ämnen, alldeles främmande
för HofRätternes öfriga Domstols-befattningar,
hemställer jag, om icke deras göromål®
Den 10 Januarii.
687
mängfl härigenom skulle oskäligen ökas. För
öfrigt och i afseende på det nya Förslag, som
Herr Grönhagen förmält sig vilja foga lill det
förra, så får jag anmärka, alt den lagliga Motionstiden
nu är ute.
Herr Grönhagen: Jag får ödmjukast anhålla,
att min Motion måtte till ett annat Ple*
num få hvila på Bordet, på det jag under tiden
må få göra de ändringar och tillägg, jag
kan finna nödiga.
Herr Grefven och LandtMarskaiken uppläste
90 §. i RegeringsFormen samt förnyade
sin förut gjorda ofvannämnde Proposition.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Det vill synas mig att Herr Grönhagen icke
nog tydligt uttryckt sin mening. Hans afsigt
med den gjorda Motionen är ofelbart den, att
PoliccKammarens Böcker och Protocoller måtte,
på sätt som med andra UnderDomstolars
Domböcker sker, på vissa tider inlemnas till
HofRätten, för att der undergå granskning.
Huruvida detta kan och bör ske, vill jag icke
på förhand yttra mig om. Men i alla fall kan
det icke förvägras Herr Grönhagen att deröfver
begära få höra LagUtskottets tanka.
Hvad de af Herr Grönhagen yttrade händelser
beträffar, så kunna de visserligen icke
här upptagas. De anföi-as ofelbart blott så
-
638 Den io Januarii.
som bevis för nödvändigheten att PoliceKatnmaren
måtte ställas under Controllen af någon
Lagskipande högre Auktoritet.
Jag anhåller derföre att frågan, huruvida
denna Motion må remitteras eller ej, måtte
hvila till nästa Session, hellst Riksens Ständers
Justitieombudsman nu icke är närvarande.
Jag förmodar alt, om någon ytterlighet i
PoliceKammarens åtgärd ägt rum, Justitieombudsmannen
icke lärer underlåta att deraf
taga närmare kännedom och att beifra hvad
som beifras bör. Yi få väl icke med liknöjdhet
böra och se orätt utöfvas, det må öfvas
hvar som hellst och mot hvem som hellst.
Herr Grefven och LandtMar skalken hemställde,
att Herr Grönhagens Memorial måtte
hvila på bordet till nästa Plenum.
Friherre Cederström, Jacob: Enligt 90 §. i
RcgeringsFormcn är det tydligt och klart, att
Hr Grönhagens Memorial, i dess närvarande
skick, icke kan remitteras. Skulle åter Herr
Grönhagen vilja utur Memorialet borttaga allt
det, som innefattar klagan öfver PoliceKammarens
åtgärder, så skulle hans återstående
yrkanden, om PoliceKammarens ställande under
HofRätten såsom ÖfverDomstol, möjeligen
kunna remitteras.
Herr Nauckhoff', Carl Ulric: Då fråga
uppstått, om Herr Grönhagens ifrågavarande
Memorial bör remitteras eller icke, så får jag,
med
Den to Januarii.
G?,9
med anledning af 4.9 §• i Riksdagsordningen,
anhålla att denna fråga må till nästa Plenum
hvila på bordet.
Friherre Cederström: Jag vill icke bestrida,
att frågan om Remiss af Herr Grönhagens
Memorial må läggas på hordet, men får anmärka,
att ett slikt uppskof icke synes mig i
någor måtto gagneligt, enär det redan blifvit
upplyst, att Herr Grönhagens ifrågavarande
Memoril icke är så beskaffadt, att det enligt
90 §. RegcringsFormcn kan remitteras.
Friherre AnckarsvärdCarl Hinrichemställde
att Herr Grönhagen mätte ändra sit Memorial,
i likhet med hvad Grefve von Schwerin
förmodadat hafva varit Herr Grönhagens
afsigt*
Grefve Mörner_, Adolph Göran: Jag tror
att rätta frågan, i afseende på närvarande Memorial
, är hvad det verkeligen innehåller, icke
huru det hör expliceras. Det är visserligen
lyckligt om man får en 3:dje man, som ger
saken en vändning att den blir antaglig; men
så vida detta ej förändrar dess verkeliga beskaffenhet,
måste man ändock uppå densamma
grunda sitt omdöme. Men om, såsom jag
vill påminna mig, Herr Grönhagens Memorial,
för att åstadkomma de rättelser han anser nödige
i PoliceKammarens åtgärder-, innehåller
en framställning, dels huru Hyrkuskar eller
deras Drängar blifvit för hårdt bestraffade,
dels huru vissa Fruntimmer blifvit för hardt
Ridd. 0. Ad. Prot. II. B. 87.
690 Den io Januarii.
bemötta, tror jag, att då 90 §. RegeringsForr
men tydeligen innehåller att under Rikets
Ständer eller deras Utskotts öfverläggningar
icke må förekomma någon fråga om Regerings-
eller DomareMagternes beslut eller
om verkställigheten af någon Lag, Författning
eller Inrättning, kunna ej heller de ifrågavarande
ämnen i Ridderskapets och Adelns Plenum
upptagas eller Memorialet, som innehåller
dem, till Remiss antagas.
Friherre Cederström_, Ulricj föreslog att
Herr Grönhagen måtte ur Memorialet utesluta
allt hvad, som kunde anses innefatta klagan öfver
PoliceKammarens åtgärder.
Herr Grefven och Landt. Mar skalken hemställde,
att Herr Grönhagens Memorial måtte
hvila på Bordet till nästa Plenum samt Herr
Grönhagen emellertid äga att omskrifva sitt
Memorial samt dervid utesluta de delar, hvilka
enligt go §. RegeringsFormen icke finge af
Ridderskapet och Adeln upptagas.
Bifölls.
Herr Grönhagen: Då Riksens Ständer
äro Lagstiftare och äga rätt att tillskapa nya
och kullkasta gamla Lagar, äfvensom att inrätta
nya Domstolar samt upphäfva gamla mindre
tjenliga; så måste Riksens Höglofl. Ständer
ännu mer äga den rätt att sätta en lägre Domstol
under en högre.
Den io Januarii. 691
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade
att Målet redan vöre af Ridderskapet
och Adeln afgjordt.
Föredrogs till remitterande Grefve PosseSj
Claes Fredric_, den 5 dennes, eftermiddagen, på
Bordet lagde Memorial, innefattande dels Anmärkningar
vid Friherre Wrangels, Henning,
Memorial, angående vidtagande af det beslut
att inga nya utgifter må beviljas, samt dels i
sammanhang dermed förslag uti Financerne.
Herr Munck af Rosenschöld , Eberhard,
anförde skrifteligen:
I ett Memorial, som jag för öfrigt lill
alla delar bifaller, föreslår Herr Grefve C. F.
Posse, ett serskilt Utskott eller Comitéj för
att gemensamt med Kongl. Maj:t med alfvare
uttänka och föreslå indragning af de Öfverflödiga
Embeten och Tjenster af alla slag, samt i
sammanhang dermed uppgöra Förslag till en
förändrad Administrations grundad på Statens
sanna tillgångar och behof.
I det vesändtliga af detta Förslag instämmer
jag så mycket hellre, som jag sjelf vid
sista Riksdag, i mitt Memorial om Löneförbättring
för Penninge löntagande Embets- och Tjenstemän,
gjorde ett precist lika Förslag. Men
Herr Grefven täcktes tillåta mig föreslå den
förändring i ordalydelsen af dess Förslag, att,
6g2 Den 10 Januarii.
i stället för orden: förändrad Administration ,
måtte sättas: förbättrad Arbets-methode.
Äfven får jag erinra, att en Comité, som
Herr Grefve Posse nu och jag äfven då föreslagit
såsom ett alternatif, redan längesedan varit
nedsatt. Men så mycket mindre har något
Resultat af dess arbeten visat sig, som Embeten
och Tjenster, sedan denna Comité nedsattes,
väl blifvit ökade, men ej minskade. Örn
derföre indragning af de öfverflödiga Embeten
och Tjenster af alla slag skall, som Herr
Grefve Posse yttrar sig, med alfvar uttänkas
och föreslås, torde säkrast vara, att ett Serskilt
Utskott för detta ändamål af Riksens
Ständer nedsättes, och på Herr Grefve Posses
Förslag härtill, begär jag för min del Proposition.
Grefve Posse j Claés Fredric: Jag skulle
gena medgifva den af Herr Rosenschöld föreslagne
ändring uti mitt Memorial af Orden:
Förändrad Administration till förbättrad Arfrets-methodj
om jag kunde inse någon nytta
af en slik Ordförändring, och om jag ej trodde,
att vid de förändringar, sorn kunna komma
i fråga, sjelfva Administrations-sättet äfvenledes
kunde undergå förbättring. — Då jag till
Ridderskapet och Adeln ingaf milt ifrågavarande
Memorial, hade jag ej hört omtalas att
en Comité redan var nedsatt för att undersöka
och föreslå indragning af öfverflödiga Embeten
och Tjenster, men sedan jag nu härom
erhållit underrättelse, tror jag ej alt det är nö
-
Den 10 Januarii,
695
digt på förhand besluta om ett serskilt Utskott;
hollst jag förmodar att samma Comité skall
behörigen uppfylla det med densamma åsyftade
ändamål, utan öfverlemnar frågan i hela sin
vidd till StatsUtskottet, sorn är i tillfälle erhålla
upplysningar, huru långt Comitéen avancerat
med sittarbete, och med anledning deraf
torde yttra sig i ämnet. Hvad åter angår
de framställningar, sorn åsyftat tänkbarheten af
Arméens förminskning, hafva de redan blifvit
så kraftigt af Friherre Skjöldebrand vederlagdc,
alt jag' ej behöfver vidlyftigt derom yttra
mig; må det likväl i sammanhang dermed,
tillåtas mig framställa der öfvertygélsen, alt
man ej bör anse Europas nuvarande fredliga
ställning hafva ernått den stadga, att Sverige
ännu på flora år kan våga minska sin slående
Armée, i den förmodan att kunna beräkna
fortfarandet af sin Sjelfständighet på de öfriga
Magternes interesse att bibehålla oss dervid.
Yi hafva alla ännu i friskt minne, huru
delta interesse åsidosattes vid Erfurt och kostade
oss den Province, vi med smärta fått
frånkännas. Må vi snarare bygga vår Sjelfständighet
på bibehållandet af vår egen styrka,
än på den förmodan, alt de öfriga Europeiska
Magterne ej skulle tillåta vår svagare
Granne utvidga sig på vårt område, om han
del kunde. Må vi äfven erinra oss, att om
än något af våra lysande Tidehvarf varit för
Folket betungande hafva de dock, genom befässtahdet
af Sveriges ära, grundlagt och fästat
dess Inbyggares kärlek till Fäderneslandet och
694
Den io Januarii.
Svenska namnet. Hvilken Svensk, af hvad
Stånd som helst, ville väl bortbyta de ärofulla
och tillfredsställande minnen, som äro fästade
vid dessa tider?
Jag anhåller att dessa mina Anmärkningar
må åtfölja mitt Memorial till StatsUtskottet.
Herr Munck af Rosenschöld förklarade,
det han icke hade sig bekant, att någon väckt
fråga om indragning af Militaire Embeten oell
Tjenster, utan endast omförminskning af Gemenskapen
vid Armeens Infanterie.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Grefve Posses ofvannämnde Memorial
måtte till Stats- och BancoUtskotten
remitteras; samt Grefve Posses och Herr Rose
usch öl ds , i anledning af samma Memorial, i
dag afgifna ofvauberörde Yttranden till StatsUtskottet
förvisas; hvilket bifölls.
Högloflige Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
kl, en qvart till 8 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
\
P roto coll,
hållna
ll o s
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
v i d
Urtima Riksdagen i Stockholm
Ar 1818-
Andra Bandets Andra Afdelning.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1827.
Thorsdagen den j5 Januari! 1818.
Plenum kl. half lill 11 förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 5:te
dennes, förmiddagen.
Upplästes till Justering och godkändes
det ifrån Expeditions-Utskottet inkomne ytterligare
Förslag till Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, samt mut. inut.
Riksens Ständers underdåniga Adresser till Deras
Kongl. Högheter KronPrinseu och ArfPrinsen,
innefattande Riksens iStänders Beslut,
att Hans Kongl. Höghet Arf-Pri risen, Hertigen
af Södermanland f Joseph Purans Oscar,
må föra Rikets Styrelse i händelse af Kongl.
Maj:ts och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
sjuklighet.
Herr Grefven och LandtMavskalken tillkännagaf,
att Kongl. Maj:t, samt Deras Kongl. Högheter,
Kron-Prinsen och Arf-Prinsen täckts förklara
sig vilja någon af de första dagarne i nästa
vecka emottaga Riksens Ständers stora Deputation,
hvilken således komme att, klockan
4
Den i5 Januarii.
något före 12 å den dertill bestämda dag, samlas
uti Secreta-Utskottets Rum å Riddarehuset;
och hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken
i anledning häraf, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att livar och
en af Ridderskapet och Adeln, sorn det önskade,
finge uti samma Deputation deltaga,
samt i sådant afseende hos Riddarhus-Fiscalen
till anteckning sig anmäla.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 10 Januarii
1818.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Grefve Gyldenstolpe,
Ulric, angående inrättande af Exercitie
Esquadroner vid LifRegementets Dragon- och
HusarCorpser.
2:0 Ett Memorial af Herr Mannerhjerta,
Ulric Emanuel, angående ökadt Anslag för de
Fria Konsterne, samt att deraf en särskilt
Summa må bestämmas för Lithografien eller
Stentrycket.
Den 15 Januarii.
5
3:o Ett Memoria] af Herr Lorichs, Carl
Fredric, angående medel till uppbyggande af
Cassern för Kongl. Andra GardesRegementet.
4:o Ett Memorial af Herr Adlerbeth, Jacob,
angående anslag af Allmänna Medel lill
utgifvande af Isländska Handskrifter, jemte
Yttranden i samma ämne af Herrar Hammarsköld,
Lorentzo, och Rothlieb, Carl Fredric,
samt Grefve Spens, Garl, tillika med Herr
Adlerbetlis Svar å berörde Yttranden.
5:o Ett Memorial af Herr Adlerbrant,
Thure, angående utbekommande af en gammal
Kronofordran.
6:0 Ett Memorial af Herr Stjernscliantz,
Johan Abraham, om tillökning i Slitningspenningar
för vissa Compagnier af Nerikes Regemente,
samt Friherre Björnstjernas, Magnus,
Yttrande om en lika beskaffad tillökning för 5
andra Regementer, jemte Herr von Fieandts,
' Daniel Wilhelm, anmärkningar i samma ämne.
7:0 Ett Memorial af Friherre Fock, Berndt
Wilhelm, angående tillsättande af ett ökadt
antal Betjening vid LandsCancellierne och
LandsContoiren.
8:0 Ett Memorial af Friherre Fock, Berndt
Wilh., om anslående af en Fond till Inlösande
af en Kronofordran, som blifvit tillagd
Upsala Barnhus.
9:0 Elt Memorial af Herr Rothlieb, Carl
6
Den 15 Januarii.
Fredric, om understöd af allmännna Medel
till RiddarholmsKyrkans Reparation, jemte
Hans Excellence Herr Friherre Flemings, Claes,
Yttrande i samma ämne.
10:0 Herr Mannerstams, Johan, och Herr
NauckholFs-, Carl Ulric, hvar för sig väckte
Motioner, angående anslående af full Lön åt
Lagmännen i Skåne och Blekinge.
n:o Ett Memorial af Friherre Carpelan,
Carl Mauritz, angående KronoSkogars och Allmänningars
skiftande och försäljande till förmån
för StatsVerket,
12:0 Ett Memorial af Herr Carpelan,
Wilh. Maximilian, om understöd för Majoren
■von Konow, i afseende på gjorde Utgifter vid
stiftandet af ett Institut för Ynglingar, hvilka
ämna sig till KrigsSlåndet.
i3:o Ett Memorial af Herr Soop, Gustaf,
om utbekommande af en gammal Kronofordran.
, »
i4:o Ett Memorial af Friherre Björnstjerna,
Magnus, innefattande dels Anmärkningar
vid Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, Memorial
angående ändring i 1812 års Kongl.
Förordning om Indelta Infanteriets Beklädnad,
dels yrkande om LöneFörhöjning för SubalternOlFtcerare
och UnderOlFicerare vid Indelta
■Armeen, jemte Anföranden i samma ämne af
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, samt Her
-
Deri 15 Januarii.
7
rar von Fieandt, Daniel "Wilhelm, och Berghman,
Ambrosius Magnus.
i5:o Yttrande af Friherre Björnstjerna,
Magnus, i anledning af Friherre Wrangels,
Henning, Memorial om vidtagande af det Beslut,
att inga nya utgifter må bevilljas, jemte
Anföranden i anledning deraf utaf Friherrarne
Anckarsvärd, Carl Hinric, Björnstjerna, Magnus,
och Wrangel, Henning.
16:0 Ett Memorial af Friherre Skjöldebrand,
Anders Fredric, innefattande Anmärkningar
vid Friherre Anckarsvärds, Carl Hinric,
sistledne gåVdag gjorda och till StatsUtskoltet
remitterande Anförande, angående förminskning
af den Indelta Armeen, jemte Friherre
Anckarsvärds svar å förstnämnde Memorial.
Om hvilket allt de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Remitterades
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1:0
Ett Memorial af Grefve von Schwerin,
Fredric Bogislaus, angående vidtagande
af utvägar, hvarigenom Åbyggnader å BoställsJord,
må kunna försäkras i Allmänna Brandförsäkringsverket.
2:0 Ett Memorial af Herr Hammarhjelm,
Carl Fredric, angående ändring i Kongl. För
-
8
Den 15 Januarii.
ordningen den g Februarii 1802, om Stängselskyldigheten.
' ’ ' \
3:o Ett Memorial af Herr Hammarhjelm,
Carl Fredric, angående ny Skattläggning å en
del Bergsmanshemman.
4-'o Ett Memorial af Herr Mannerhjerta,
Ulric Emanuel, om inskränkning uti Exclusiva
Privilegiers meddelande.
5:o Ett Memorial af Herr Lilljehorn, Gustaf
Adolph, angående ändring i TjenstehjonsStadgan.
6:0 Ett Memorial af Herr Lilljehorn, Gustaf
Adolph, angående förändring i SkjutsFörfattningarne.
7:0 Ett Memorial af Herr Åkerhjelm, Conrad,
angående en fri Utförsel af Landets SkogsElfecter,
jemte Herrar Mannerstams, Johan,
och af Wingårds, Johan, yttranden i samma
ämne.
8:0 Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning, angående angelägenheten att emellan
Riksdagarne förekomma afgörandet af sådana
Mål, hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverläggning.
g:o Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning, angående rättighet för Landtbru
-
Ben r5 Januarii.
9
kare, att emot låg eller ingen Tull utföra
LandlmannaProducter.
10:0 Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning, innefattande yrkande, att hinder ej
må läggas af Consistorii Fullmäktig för afslutande
af öfverenskommelser om Pastoralier
emellan Kyrkoherdar och Församlingarne.
n:o Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning, angående en förbättrad LandtmäteriTaxa.
12:0 Ett Memorial af Friherre Carpelan,
Carl Mauritz, angående nödvändigheten $f en
ny allmän vägdelning.
i3:o Ett Memorial af Friherre Carpelan,
Carl Mauritz, rörande Spannemålshjelps utdelande
vid inträffande missväxtår.
i4:o Ett Memorial af Herr von Engeström,
Johan Daniel, angående vissa Föreskrifter,
i afseende på ett lättare utbekommande
af Afrad utaf Arrenderad Jord.
i5:o Ett Memorial af Herr Lilljehorn, G.
A., angående afskaffande af Guld och Silfver
å Uniformer; jemte yttranden i samma ämne
af Friherre Koskull, Anders, Herr Piper,
Gustaf, Herr von Heynne och Herr Lilljehorn.
16:0 Ett Anförande af Friherre Ceder
-
10
Den i5 Januarii.
ström, Rudolph, innefattande anmärkningar
vid Friherre Wrangels, Henning, den 3o:de
sistledne December till Utskottet remitterade
Memorial, angående fortfarande af den fria
Husbehofs Bränvinsbränningen. Om hvilket
allt de öfrige Respeetive RiksStånden skulle
vänligen underrättas.
S. D. Remitterades
Till BancoUtskottet:
1:0 Ett Memorial af Friherre Wrangel,
Henning, om fortfarande af Octroyen för Götheborgs
Discont.
2:0 Ett Memorial af Herr Strussenfelt,
Michael, angående understöd för Malmö Discont.
3:o Ett Memorial af Friherre Carpelan,
Carl Mauritz, angående Odlingsfondernas ökande
i Banken och inrättande af en ny Fond
för Sillfiskare.
Till Lagutskottet:
1:0 Herr von WahrendorfFs, Anders, Memorial,
om skärpning i straffet för Skogsåverkan.
2:0 Herr Bergencreutz, Lars Alger, Memorial,
angående Tvisters biläggande genom
förlikningar.
Den i5 Januarii.
11
3:o Ett Memorial af Grefve Hamilton,
Gustaf Wathier, angående förklaring af SkogsOrdningen
den i Augusti i8o5, samt i4 Cap.
2 §. ByggningaBalken, i afseende på Svedjande
å Ska Hemanna Jord.
Till Stats- och LagUtskotten:
1:0 Ett Memorial af Herr von Engeström,
Johan Daniel, angående nödvändigheten af årliga
Lagsamlingar.
2:0 Ett Memorial af Herr Berghman, AmBrosius
Magnus, angående mindre brottslige
Personers användande till Matroser å HandelsFlottan,
i stället för att insättas å Correctionshus,
jemte Yttranden i samma ämne af Friherre
Lagerbjelke, Johan, samt Herrar Hjärne,
Carl Jacob, Ankarsparre, Ingemar August, och
von Fieandt, Daniel Wilhelm, tillika med
Herr Berghmans svar derå.
3:o Ett Memorial af Herr Berghman, Ambrosius
Magnus, angående utfärdande af Förbud
att proponera någon Allmänhet Utgifter
utan föregångit Riksens Ständers Beslut. Om
hvilket allt de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas. Ut supra.
S. D. Remitterades
Till Stats- och OeconomieUtskotten:
Ett Memorial af Grefve Piper, Garl Clas,
12 Den i5 Jannani.
om erbjudande lill Staten af Höganäs StenkolsGrutVor,
jemte Herr Munck af Rosenschölds,
Eberhard, Anförande i samma ämne.
2:0 Ett Memorial af Herr Gyllenram,
Carl Anton, om Pensioners anslående för fattige
Civile och Militaire Embets- och Tjenstemän,
som hafva många barn.
3:o Elt Memorial af Herr von Schulzenheim,
David , den äldre, angående uppränsning
af de inom Stockholm belägne Sjöar.
Till Stats- och Banco-Utskotten :
1:0 Ett Memorial af Herr Roos, Carl Adam,
angående Financerne.
2:0 Ett Memorial, jemte ett munteligt
Yttrande af Friherre Cederström, Ulric, angående
Financerne.
Till Stats- och Bevillnings-Utskotten:
1:0 Ett Memorial af Grefve Piper, Carl
Clas, angående befrielse från Kronoutskylder
för arbetarne vid Höganäs StenkolsGrufvor.
2:0 Ett Memorial af Friherre Rudbeck,
Pehr Alexander, angående nedsättning af BevillningsSurtiman.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten :
Herr Mannerstams, Johan, Motion, angå
-
Den i5 Januarii.
13
ende upphäfvande af Förbud mot Landsköp:
Om hvilket allt de öfrige Respective RiksStånden
skulle vänligen underrättas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard,
yttrade, att som Herr von Schulzenheim, David,
den äldre, Memorial angående uppränsning af
de inom Stockholm belägne Sjöar blifvit den
io dennes förmiddagen till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskolten remitteradt,
finge Herr Munck af Rosenschöld
anhålla, alt hans rörande samma ämne ingifne
Memoria], hvilket den 10 dennes eftermiddagen
endast blifvit till Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottet remitterad t, äfven
måtte till StatsUtskottet förvisas; hvilket uppå
af Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
Proposition af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Justerades vidare:
S. D. eftermiddagen Remitterades
Till Lagutskottet:
1:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, angående ändring i vissa fall
uti Författningarnes Föreskrift om RättegångsProcessen
till vinnande af mera beqvämlighet
för Parter.
14
Den 15 Januarii.
2:0 Ett Memorial af Friherre Stael von
Holstein, Corfitz Ludvig, angående rättighet
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att,
utan omgång, rätta förelupen olaga Vattenuppdämning,
jemte ett Anförande af Friherre
af Nordin, Carl, rörande samma ämne.
3:o Ett Memorial af Friherre Mannerheim,
Lars August, angående upphäfvandet af EmbetsVerks
rättighet att dömma i Mål, hvarmed
de förut tagit befattning.
4:o Grefve Lowenhjelm* Gustaf, Motion
angående böters erläggande i Brottmål efter
den brottsliges förmögenhet.
Till BancoUtskottet!
1:0 Ett Memorial utaf Herr af Wingård*
Johan, angående en utvidgad rättighet till
Omsättning af Lån i BankoDiscanten, jemte
Grefve von Schwerins, Fredric Bogislaus, Yttrande
i samma ämne.
2:0 Ett Memorial af Friherre Falkenberg,
Carl Gabriel, angående ökande af den i Banken
anslagne Fond till oländig Marks uppodling.
Till Bevillnings-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr Tham, Wollrath,
angående ändring i i8i5 Års BevillningsFörordning,
i afseende på Uppskattning
af BruksEgendomar och Bevillning deraf.
Den i5 Januarii. 15
2:0 Ett Memorial af Friherre af Nordin,
Carl, angående upphörande af den senast bestämda
Tullen för utförande af Stångjern.
3:o Grefve Löwenhjelms, Gustaf, Motion,
angående återupptagande af så väl all förr brukelig,
som vidare till utfinnande möjelig Beskattning
på Luxe och öfverflöd.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
1:0 Ett Memorial af Herr Oxehufvud, Bo,
angående förändring afFlyttningstiden å Landet.
2:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, angående tillåtelse att emellan
Riksdagarne till Regeringen ingifva Förslag
till förbättrande af alla Styrelsens grenar.
t
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Ett Memorial af Herr Lagerhjelm,
Pehr, angående Financerne, jemte ett Anförande
af Herr Heykenskjöld, Ludvig Dettlof,
i samma ämne.
2:0 Ett Memorial af Grefve Spens, Carl
Gustaf, angående Förslag till Götha Canals
och Malmö Disconters upprätthållande m. m.
3:o Ett Memorial af Herr von Törne,
Michael, angående Financerne.
16
Den i5 Januarii.
4:o Ett Memorial af Grefve Posse, Clas
Fredric, innefattande dels Anmärkningar vid
Friherre Wrangels, Henning, Memorial, angående
yrkadt vidtagande af det beslut att inga
nya Utgifter må beviljas, samt dels i sammanhang
dermed Förslag uti Financerne.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
1:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, angående nedsättning af
TullAfgifterne för utförsel af LandmannaProducter,
äfvensom att utförseln af Trädvaror på
Utländska Skepp må vara fri.
2:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, angående af sådane Medel,
hvilka återföra välmåga inom landet.
3:o Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, med yrkande, att Riksens
Ständer måtte genom vederbörande Utskott
på behörig Ort anhålla, att blifva underrättade,
om hvad som blifvit tillgjordt, i afseende
på de vid i8i5 Års Riksdag anmäldte
Önskningsrnål, jemte ett munteligt Yttrande af
Herr Munck af Rosenschöld i samma ämne.
4:o Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, angående vidtagande af
sådana anstalter, hvilka befordra de inom Stockholms
Stad belägne Clara- och Rörstrands- samt
Fate
-
Den i5 Januarii.
17
Fateburs-Sjöarnes upp ränsning- eller igenfyllning.
5:o Grefve Löwenhjelms, Gustaf, Motion
ora anläggande af så kallade Lifräddningsbåtar
på de för Sjö-skador mäst beryktade
Svenska Kuster.
Till Stats- Banco- och Lag-Utskotten;
Grefve von Scbwerilis, Fredric Bogislaus,
Motion, angående utfärdande af så kallade
Moratorium eller Jernbref: om hvilket allt de
öfrige Respective Riks-Stånden skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
S. D. Remitterades.
Till Stats-Utskottet:
Yttranden af Grefve Posse, Clas Fredric,
samt Herr Munck af Rosenschöld, Eberbard,
i anledning af den förstnämndes till Stats-och
Banco-Utskotten denna dag remitterade Memorial,
innefattande dels Anmärkningar vid
Friherre Wrangels, Henning, Memorial, angående
yrkadt vidtagande af det Beslut, att
inga nya Utgifter må Beviljas, samt dels i
sammanhang dermed Förslag uti Financerne.
Ut supra.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Ridd. 0‘ Ad. Prot. II B, 2 Afd. 3, 4
18
Den i5 Januarii.
Johan Henning, angående Rättighet för Jordägare
att med Penningar afbörda sig Saltpetter-Skatten.
2:0 Ett Memorial af Herr af Wingård,
Johan, angående Löne-förbättring för Räntmästaren
i Carlstads Län, jemte Yttranden, i
anledning deraf, af Friherrarne Falkenberg,
Carl Gabriel, och Cederström, Jacob.
3:o Ett Memorial af Herr Montgomerie,
L. A., angående Löne-tillökning för Öfver-och
Under-Befäl vid Westerbottens Regemente.
4:o Ett Memorial af Friherre Löfvenskjöld,
Salomon, angående medel till inrättande
af en Bergs-Skola.
5:o Ett Memorial af Herr Gripensvärd,
Fredric, angående erbjudande, att mot vissa
vilkor göra Segelbart det så kallade BaggensSundet
och Canalen vid Södra Stäket å Wermdön.
6:0 Ett Memorial af Grefve Löwenhjelm,
Gustaf, angående Anslag af allmänna Medel
till ersättning för verkstälde Reparationer å
Opera-Huset och Dramatiska Theater-Huset.
7:0 Ett Memorial af Herr Hammarhjelm,
Carl Fredric, angående anslåénde af ett årligt
Arfvode till Öfverste-Lieutenanten Warberg för
dess befattning, i afseende på befordrandet af
Sjön Wenerns Hydrograpliiska kännedom, jemte
Den i5 Januarii.
19
Herr af Wingårds. Johan, Yttrande i samma
amne.
8:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, angående förbättring uti
Militaire Embets- och Tjenstemäns Löner m. m.
9:0 Ett Memorial af Herr Silfverskjöld, Carl,
angående ersättning för ntgifvit Accord vid f. d.
von Engelbrechtenskå Regementet.
i 0:0 Ett Memorial af Herr Bergenskjöld,
Eric Johan, angående flere Löners uppförande
på Stat för Justitiae-fördelningen af Kongl. Maj:ts
Cancelli.
nio Ett Memorial af Herr Grönhagen,
Gustaf, angående Löne-tillökning för Krigs-Rcvisionens
Tjenstemän.
12:0 Ett Memorial af Herr Grönhagen,
Gustaf, angående nedsättande af Räntan å Lån
i Gencral-Assistance-Contoiret.
i3:o Ett Memorial af Grefve Frölich, Gustaf,
angående ersättning åt Hof-Stallmästaren
Grefve Frölich förförlorad disposition af Dahlby
och Flyinge Kungsgårdar i Skåne.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1:0
Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, angående ändring i Kongl.
Stängsel-Förordningen af den 9 Februarii 1802.
20
Den i5 Jannani.
2:0 Ett Memorial utaf Herr af Wingård,
Johan, angående inrättande af Forvagnar.
3:o Ett Memorial af Friherre von Platen,
Achates Carl, angående bestämmande af
ett visst pris intill nästa Riksdag å den Spannmål,
som af Allmänna Magazins-Directionen
uppköpes.
4:o Ett Memorial af Grefve von Lantingshausen,
Albrecht, angående återkallande af
Kongl. Förordningen om Förbud mot nyttjande
af Arbetadt Silfver utöfver ett visst Lodtal.
5:o Ett Memorial af Grefve Lewenhaupt,
Charles Emil, angående Förbud mot utländskt
Pappers införande.
6:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, om upphäfvande eller
inskränkning af Författningen, rörande Skogsplanteringen
i Skåne.
7:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, angående befrielse för
gifta Mans-Personer från deltagande i Bevärings-skyldigheten.
8:0 Ett Memorial af Herr Elgenstjerna,
Jonas Reinhold, angående förändring i Flyttningstiden
för Tjenstehjon å landet.
9:0 Ett Memorial af Herr Elgenstjerna,
Den 15 Januarii,
21
Jonas Renihold, angående förändring i Skjutsnings-skyldigheten.
10:0 Ett Memorial af Hans Excellénce
Herr Grefve Wachtmeister, Clas, angående en
förbättrad Hushållning med Skogarne i Riket;
om hvilket allt de öfrige respective Riks-Stånden
skulle vänligen underrättas. Ut supra, <\
Herr Grefven och LandtMar skalken tillkännagaf,
att Sex ledigheter ibland Herrar
Eänkmän inträffat, hvilka enligt utfärda dt Anslag
kommo att i dag genom val tillsättas,
nemligen:
För i5 Bänkmans-Afdelningen efter Friherre
Löfvenskjöld, Salomonj President, som
blifvit Eleetor.
För 17 Bänkmans-Afdelningen efter Friherre
Fockj Berndt Wilhelm, Landshöfding^
sorn blifvit Eleetor,
För a5 Bänkmans-Afdelningen efter Herr
von Post., Adolph Ludvig, Öfverste, sorn från
Riksdagen afrest.
För 34 Bänkmans-Afdelningen efter Herr
Heykensköld, Adolph Detlof, Capitaine, som
från Riksdagen afrest.
För 35 Bänkmans-Afdelningen efter Herr
Lannerstjerna, Johan Wilhelm, Stats-Secreterare,
som först varit Eleetor och sedan blifvit
Ledamot i Banco-Utskottet.
22
Den i5 Januarii.
48 Bänkmans-Afdelningen efter Herr von
1 Veibel, Ehrenfried Chriatian, Archiater, sorn
Blifvit Elector.
I anledning häraf företogs val lill Bankmän,
dä, vid upprop af i5 och 17 Bänkmans-Afdelningarne,
ingen fanns närvarande,
hvaremot efter Förrättningens slut följande llerrar
befunnos hafva blifvit Lill Bänkman förde
öfrige Afdelningarne utsedde, nemligen:
För 25 Bankmans-Af delningen:
N:o 585 Herr Enesköldj Frans Magnus
Öfverste-Lieulcnanl.
För SJ Bänkmans-Afdelningen:
N:o 15 gr) Herr von Döbeln,, Johan IVilhelnij
Professor,
För 35 Bänkmans-Afdelningen:
N:o x Herr Zengerlein, Revisor.
För fS Bänkmans-Afdelningen:
N:o 3201 Herr Schiirer von IValdhcinij
Johqnj, Öfversle-Lieutenant.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf
alt val till Bänkman för x5 och 17
Bänkrnäns-Afdclningarne, af hvilka icke i dag
någon varit närvarande, framdeles kommc att
Den i5 Januarii.
23
in Pleno företagas, samt anmodade emedlertid
nu varande Herrar Bänkman att innan nästa
Plenum sammanträda och utvälja en Elector
efter Herr LannerstjernaJ. W.j som blifvit
Ledamot i Banco-Utskottet.
Föredrogs å nyo Herr af Stenliofs, Christian,
den 5 dennes eftermiddagen på bordet
lagde Memorial, angående påminnelse till Constitutions-Utskottet
att inkomma till Riksens
Ständer med Betänkande, rörande en ny Representation,
jemte samma dag afgifne Yttranden
i berörde ämne af Grefvarne von Schwerin,
Fredric Bogislaus, och Löwenhjelm, Gustaf;
Friherrarne af Wetterstedt, Gustaf; Wrangel,
Henning; Boye, Ludvig, och Stael von
Holstein, Corfitz Ludvig, samt Herr Påhlman,
Otto Fredric.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln, i
anledning af ofvannämnda Memorial och Yttranden,
behagade anmoda Constitutions-Utskottet,
att med första till Riksens Ständer afgifva
upplysning uti hvad skick frågan, angående
en förändrad National-Representation,
för närvarande sig befinner; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Herr Grönhagens, Gustaf,
den 5 dennes eftermiddagen på bordet
24
Den i5 Januarii.
lagde Memorial, innefattande yrkande, att Öiver-Stålhållare-Embetet
i Politie-Ärender mätte
ställas under Hof-Rättens granskning såsom
Öfver-Domstol.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att Ridderskapet och Adela i sista
Plenum d. io dennes e. m. heslutet, det horde
Herr Grönhagens ifrågavarande Memorial hvila
på bordet till nästa Plenum, samt Herr Grönhagen
emedlertid äga att det samma omskrifva
och dervid utesluta de delar, hvilka, enligt
90 § i Regerings-Formen, icke fingo af RiksStånden
upptagas, samt anropade, i anledning
häraf, Herr Grönhagen; men som lian nu icke
var närvarande, ansåg Ridderskapet och Adeln
hans Memorial ytterligare höra hvila på bordet
intill dess Protocollet för den 10 dennes
eftermiddagen komme att Justeras,
Föredrogs till remitterande Herr Hammarskölds,
Lorenzo, den 2 dennes på hordet lagde
Memorial, angående medels anslående till fullbordan
af den utaf Professoren von Breda påbörjade
Tafla öfver Konung Carl XIILs Kröning,
jemte de i anledning deraf den 10 dennes
af Herrar von Schulzenheim, David, (den
äldre,) Lidströmer, Fredric August, och Anek
ar spar re, Ingemar August, afgifne Yttranden.
Herr Lidströmer anförde skrifleligen följande
:
Som jag hade hört sägas, att Professor
yon Breda, för verkställande af i fråga sälte
Den i5 Januarii.
25
Krönings-Tafla, fordrar minst 25,ooo R:d B:co,
men jag skäligen borde betvifla hvad jag endast
berättelsevis hört; så föranledes jag, till vinnande
af nödig upplysning, att i sista Plenum begära,
det måtte remiss af Herr Hammarskölds
förslag vägras, intill dess lian för Högloflige
Ridderskapet och Adeln uppgifvit Professor von
Bredas pris; och får jag nu äran förklara, att,
om Professor von Breda verkeligen fordrar så
mycket för ett Arbete, hvartill torde åtgå högst
2 års tid, jag anser denna Summa alltför högt
tilltagen, då inom Hufvudstaden finnas tvänne
skickliga Historie-Målare, Professorerne Hasselgren
och Westin, af hvilka, otvifvelaktigt, ingendera
skall draga i betänkande verkställa
iörberörde Krönings-Tafla för omkring hälften
af nämnde pris. — Jag är äfven förvissad,
alt icke någon sann KonstDomare lärer vilja
eller kunna bestrida den sistnämndes lika
skicklighet med Kongl. Portrait-Målaren, Professor
von Breda, hellst Professor Westin, utom
Konsten att måla Portraitter, i hög grad äger
den att utföra Historiska ämnen.
Med Herr Hammarsköld öfverensstämman- |
de i den mening, att Snillet ej bör lemnäs
obemärkt eller Förtjensten sakna uppmuntran,
skall jag likväl aldrig anse skäligt, om till Professor
von Breda, som hittills ej kan sägas
hafva saknat uppmuntringar, skulle betalas en
dubbelt större Summa än den, sorn säkerligen
alltid skall betraktas tillräckeligen tillfredsställande
för den Artist, jag uppställt såsom
med Professor von Breda i snille och skick
-
26
jVen i5 Januarii.
ligh et fullkomligen jemngod, och som följakteligen
lika med Professor von Breda är värdig
Riksens Ständers uppmärksamhet. •— Jag hemställer
derföre till Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln, om icke, innan ämnet definitivt
skall afhandlas, nägon närmare underrättelse
bör sökas, huruvida en sådan KröningsTafla,
som den Professor von Breda är villig
fullborda, kan för bättre pris erhållas af Professor
Hasselgren elier Professor Westin, samt
i synnerhet, jemväl noga utredas, inom hvad
tid ett sådant Konststycke kan, fullkomnadt
till Riksens Ständer öfverlemnas, för att inför
Konungen sedermera i underdånighet frambäras;
och bör jag ej underlåta härvid anmäla,
att min sist gjorda anmärkning i afseende å
bestämd tid för Arbetets fullbordande, blifvit
framkallad af de berättelser jag fordom hört,
att dylika Arbeten ofta ej blifvit fullkomnade,
fastän den betingade ersättningen, stundom på
förhand varit till fullo utbetald.
Jag anhåller att mina Anföranden i detta
ämne måtte till Stats-Utskottet få åtfölja Herr
Hammarskölds Förslag, och att Stats-Utskottet
anmodas söka de upplysningar hos Professorerne
Weslin och Hasselgren, jag haft äran
framställa såsom högst nödige, samt att mig
tillåtes Communication häraf med respective
Med-Ständerne.
Herr Mannerhjerta> Ulric Emanuelj uppläste
följande:
Den i5 Jannar ii.
27
Som j;ig nyligen i en vackt Motion om
ökadt anslag för de fria Konsterna yttrat: alt
den omvårdnad Staten gifver åt Konsterna och
dess Idkare, alltid belönas genom välgörande
följder; så torde det mig ursägtas om jag ej
Stillatigande förbigår de anmärkningar, som
äro gjorde vid Herr Hammarskölds Motion,
beträffande den af Herr von Breda påbegynta
Krönings-Tafla,
Hvad först vidkommer Herr Lidströmer»
begäran, alt Remiss å Motionen skulle afslås
intilldess Summan vore bestämd, som för ifrågavarande
Tafla erfordras, så torde det hafva
undfallit den värde Ledamotens uppmärksamhet,
alt endast Remiss kan afslås, då ett
Memorial strider emot Innehållet af 5i §.
Riksdags-Ordningen. Det är dessutom ej maktpåliggande
att nu känna Summans belopp, då
Riksens Ständer in Plena, ej kunna något medelbarligen
afgöra, utan böra hänvisa alla frågor
till Utskottens utredande. Jag vågar således
instämma med hvad en vördnadsvärd Ledamot,
Herr Presidenten von Schulzenheim
föreslagit: Alt Stats-Utskottet behagade utse
några Committerade, sorn ägde att med Herr
von Breda uppgöra, så väl om vilkoren, sorn
medlen till vinnande af denna Taflas fullbordan.
Den aktning man är skyldig en utmärkt
Artist, blir på sådant sätt mera iakttagen,
än alt genom Ventilationer inom Högloft. Ridderskapet
och Adelli vilja Taxera ett Arbete,
hvars värde säkrast borde finna sin måttstock
28
Den i5 Januarii.
i Nationens kärlek för Konsterna, och nit att
helona dess idkare,
Med Herr Ankarsparre kan jag ej dela
lika tankar, att de fria Konsterne äro mera
behagliga än nyttiga; emedan vi förmodeligen
se dem ur andra synpuncter. — Historien
visar att Nationers Namn blifvit varagtigare
frejdade genom deras Snille-foster och Konstalster,
än genom deras Eröfringar; samt att de
Stater voro de lyckligaste, som voro de mäst
bildade,
I betragtande af Hufvudsaken vill det synas
mig, alt om denna Tafla skulle lemnäs
ofulländad, vore det att serdeles underlåta ett
erbjudit tillfälle att till Hans Majit Konungen
hembära en gärd af Nationens kärlek och djupa
vördnad, en gärd som säkerligen med välbehag
upptoges, då man känner att Konungen
enskilt alltid älskade Konsterna, och med
den stora Kännarens blick huldrikt omfattade
dem.
Man skulle, om denna handling af underlåtenhet
vore möjlig, foga till den samma en
annan af orättvisa mot en Konstnär, som då
han använde sin tid att för Efterkommande
ännu synligt framställa den Act, hvilken befästade
Nationens återvundna Frihet, Sjelfständighet
och Ära, ej borde tro att sådant skulle
sakna en rättvis vedergällning. Jag instämmer
Vördsamt i anhållan om Remiss på Herr
Hammarskölds Motion, och att detta mitt
Den i5 Januarii.
29
Yttrande får med de öfrige i Ämnet gjorde
Anmärkningar till Stats-Utskotlet åtfölja.
Herr von Schulzenheim:
Jag liar hufvudsakligen vid den i frågan
komna Krönings-Taflan ej något mer att anföra,
än hvad jag förra gången i ämnet sagdt;
men då nu vid Justeringen en Ledamot behagat
andraga, att tvänne andra kunnige Målare
funnos, som ville tillreda denna Tafla för
bättre köp, så föranlåtes jag yttra, att Högl.
Ridderskapet och Adeln ej lärer vilja härstädes
dömma om Konstnärers företräde framföre
hvarandra, eller köpslå med den Målare, sorn
för lindrigaste köp uppå imagination ville författa
en Krönings-Tafla; det bör härvid ihågkommas,
att den för skicklighet allmänt kände
Professor von Breda, af Hans Maj.'t Specielt
varit befald, att ställa sig på en sådan Place,
hvarifrån hela Kröningen bäst beskådas kunde,
att Taflans förfärdigande ej endast varit befalld,
utan ock Esqvissen med Kongl, påskrift
gillad, och mig synes, att man borde hafva
mer egard för hvad vår höge Herre och Konung
sjelf anordnadt.
Herr Ankarsparre anförde skrifteligen:
Ehuru jag redan tror mig hafva afgifvit
nog grundade skäl för hvad jag påstått i ämnet
om ifrågavarande Krönings-Tafla, anser
jag mig dock föranlåten till ett närmare besvarande
af sjelfva det Memorials innehåll,
som gifvit anledning till denna fråga. Förfat
-
20 Den i5 Januani.
tarén tyckes Iner halla sig vid Artistens förtjenster
än vid Ämnet och dess Motiver, hvaraf
jag skäligt kunde draga den slutsatts, att meningen
mera är den att gifva Artisten en uppmuntrande
förtjenst, äii att göra Hans Maj:t
Konungen den nämnde angenäma glädjen.
Manne den nuvarande tidens omständigheter
öfverensstämma med den tecknade händelsen,
som föreställer den stund, då Konungen inför
Gud och sitt Folk högtidligen upprepar den
Ed, som legat till grund för alla dess Handlingar,
den Ed, som förbinder att uppoffra
sig för sitt Fclks väl: Jemnför detta med den
tidens belägenhet, då man vill begagna allmänna,
till oundgängeliga behofver anslagne
medel, till blotta tecknandet af denna minnesvärda
händelse, sorn är så djupt intryckt i
hvarje Svenskt hjerta och af Historien lifligt
förvaras till sednaste Efterverld.
Jag förbigår i öfrigt hvad jag tror skall
lätt falla hvar och en i ögonen, och bister mig
blott vid grunderne och slutsattserne i detta
i sitt slag tämeligen egna Memorial. Om jag
lika Personelt som Herr Författaren ville afhandla
detta ämne, skulle jag hafva, kan hända,
alltför mycket att säga; men jag har föresatt
mig bjuda till, aldrig förblanda Sak med
Person, och till följe deraf, skall jag så vidt
jag förmår söka följa och vederlägga det hufvudsakligaste
af ifrågavarande Memorial. Jag
undviker, så vidt som möjligt, att anmärka de
af den värde Ledamoten gjorde misstag; äfvensom
allt Personelt, och håller mig endast
Den i5 Januarii.
vid Saken, med fullkomligt erkännande af åtskilige
sanningar, som omdömesvis uttryckas
i oftanämnde Memorial. Hvad Herr Författaren
påstår, att Kongl. Maj:ts Kröning skulle
förhärligas genom dess aftecknande, anser jag
såsom misstag. Herr Författaren föreslår, att
af en sådan Tafla gora en skänk åt Konungen,
som visst icke angenämare kunde glädjas än
härigenom: Kunde man väl tänka att vår Nådige
Konung, som gjordt så mycket för sitt
Folk och sitt Land, skulle med välbehag anse
en Skänk, tillkommen genom ökade Utlagor
från ett fattigt och i Penningebetryck stadt
Folk, och tror den värde Ledamoten att Riksens
Ständer- kunna göra allt hvad de vilja,
utan ansvar för sina hemmavarande, hvars
Representanter de äro. Nej! så tänker Herr
Författaren visserligen ej, och så tänker ej någon
Svensk om sin Konung och sina Representanter.
Jag vågar tvärtom tro, att dessa
reflexioner och bestridandet af denna sak i en
så beskaffad tidpunct, som denna, samt på dc
anförde skäl, skall långt mer glädja denne
Hulde Fader för sitt Folk. Om jag ej insåg den
värde Ledamotens oskyldiga mening, skulle
jag anse den omnämnde stora Konstskickligheten,
hvilken länge skall hafva spridt ett utmärkt
hedersskimmer kring vår Nation, såsom
en oförrätt håde emot Artisten och emot alla
de värdige Män, som gagnadt vårt Fosterland,
och derföre äfven skulle anses hafva utbredt
något hedersskimmer kring en Nation, hvars
heder aldrig varit och, säkert aldrig kan som
skimmer betraktas, aldraminst skulle det för
-
32
Den i5 Januarii.
tjena behjertande. — Jag kan aldrig förena
mig med Herr Författaren uti den mening, att
anse den ifrågavarande Målning lika Nationel
som en Riks-Historia; skälen dertill tror jag
mig ej behöfva nämna. Alt 1809 års Ständer
på nugot sätt ansett denna sak såsom en Riks-'
angelägenhet, tager jag mig friheten så mycket
mer betvifla, som jag ej kunnat vinna minsta
upplysning om, att denna sak då ens varit i
fråga. Den åt Konstnären vid Kröningen lemna
de företrädesplats kan hafvit många skäl,
utom det att Högtidlighetens aftagning ansetts
som en Riks-angelägenhet. Hvad Herr Författaren
nämner om det Nationen värdiga, om
Efterkommandes förebråelser och om det Nationell
förträffliga m. m. torde förlåtas mig,
att jag anser som skimmer.
Sluteligen kan jag ej för min del erkänna
Herr Författarens rätt, att utpeka eller bedomina
hvad Riksens Höglofl. Ständer eller detta
Riks-Stånd skola anse dem värdigt; jag tror
att icke någon inom detta rum deruti behöfver
Herr Författarens vägledning.
Herr Hammarsköld anförde skriftligen:
Så besynnerligt det i sig sjelf är, och,
efter min tanka, så stridande mot ordalydelsen
i Riksdags-Ordningens 4°§-> attén fråga, hvilken,
sedan den legat på bordet, derifrån blifvit
upptagen, vidare kail afhållas från Remiss
till vederbörligt Utskott, så nöjd måste jag
för min enskilda del deröfver förklara mig, då
det
Den i5 Jänuarii.
33
det ger mig tillfälle, att vidare utreda detta,
som mig.synes, för hela Nationen interessanta
ämne: KonstMonumentet öfver Fäderneslandets
frälsning och betryggande mot utländskt Öfvervåld:
Ett Monument hvilket det icke är fråga
om att nu först företaga, utan hvilket för flera
år sedan blifvit betingadt och påbörjadt.
Då jag först å hanan förde detta ämne,
ansåg jag mig icke tillständig!, att betragta ett
stort Konststycke, som en Handelsvara, öfver
hvilken man icke yttrar sig förr, än man hört
det uppgifna Priset, för att derpå pruta och
hjuda — och om jag än kunnat så anse Taflan,
tillät mig icke den skyldiga förutsättningen af
detta Högloft. Stånds Adeliga Magnanimitet,
att gifva anledning till, att hos mig misstänka
en sådan åsigt. Dessutom var det Konstnären
sjelf och icke jag, som borde bestämma Priset?
jag trodde derföre att det, bättre än mig, passade
Riksens Ständers Statsutskott, att honom
derom tillspörja och alt denna åtgärd först då
vore lämpelig, sedan Ständerne beslutit, att för
Vår AllerNådigste Konung betyga sin underdåniga
tacksamhet, genom en Målning, som, på
ett hedrande sätt, till kommande tider äfven
förvarade minnet af den höjd, till hvilken de
fria Konsterna, genom stora Regenters uppmuntran,
en ädel Nations deltagande och liberala
Lagars beskydd, bland oss uppsvingat sig.
Men då Högloft. Ridderskapet och Adeln äskat
en sådan upplysning, för sin Preliminaira åtgärd,
har jag af den utmärkta Artisten inhämRiclci.
o. Ad. Prof. II B. 2 Afd. 5, 6
34
Den i5 Jannani.
tadt alla hithörande underrättelser, och anhåller
ödmjukast, alt fadern, detta upplysta och högtvördade
Stånd, meddela, jemte några bifogade
Anmärkningar, hvilka torde tjena till upplösande
af de mot Förslaget framställda invändningar.
Taflan är 24 fot bred och i5 fot hög,
på hvilken, enligt Plan-anläggningen, circa 3oo
Figurer skola förekomma. Det Pris, som Konstnären
för den samma uppgifvit och i betraktande
af den tid, som till utförandet af ett så
stort Konstverk åtgår, den mängd Studier, som
för ett så ansenligt antal Portraitter måste göras,
och den ovanliga Konstskicklighet, som vid
Uppfinningen och Compositionen erfordras, af
Hans K:gl. Maj:t Konungen Nådrättvisligen blifvit
gilladt, är 25,ooo R:dr, af hvilken Summa
dock, ehuru så lång tid för denna Tafla redan
blifvit använd, Konstnären hittills icke det ringaste
uppburit.
På min tillfrågan, har Herr Professor von
Breda yttrat sig villig, i fall Riksens Ständer
sådant af honom äskar, att åter företaga och
fullända detta härliga Verk, för hvilket en egen
Attelier måste anskaffas och inredas — mot det
redan uppgifna Priset, till utbetalning fördeladt
på 4 terminer, så att nu genast, för hvad redan
blifvit tillgjordt, han erhölle 4-del; och den
andra -|:delen när Taflan är totalt ebaucherad;
den tredje irdelen när Konungens och Biskopparnes
Groupper hunnit blifvit utarbetade, och
sista Jidelen när hela Taflan är fullständigt
färdig.
Den. 15 Januarii.
35
Men torde »Agon invända; a5,ooo R:dr är
ja en högst betydlig Samma? Ja! för en Particulier;
men icke vill den synas mig sådan
för en Nation, som önskar bevara Minnet af
sin lycka, hembära en tacksamhetsgärd åt Den
Milde Konung, som beredt densamma, och utmärka
en sällsynt Talent, som länge gjordt Fäderneslandet
heder. — Det är visserligen sannt,
att man kan i tysthet förtära sitt med svett
och moda förvärfvade knappa bröd, utan alt
denna Tafla blir målad och uppställd tiil Fremlingarsoch
Efterkommandes beundran; men detta
kari man också, utan Frihet och Sjelfständighet,
hvilka alltså, enligt denna Måttstock
mälna, icke skulle kunna rak nas bland det högst
Nödvändiga; och dock uppoffrar ju eu hvar,
genast och villigt, Lif och Egendom för detta
en Nations hogsta och yppersta goda. Skola
Vt tro alla tiders erfarenhet, så äger NationalSjelfständigheten
intet tillförlitligare stöd än
den varma känslan för Nalional-äran, hvilken
förverfvas genom Genialiske Landsmäns lljeltebragder
och Snillevärf; men skola de framkallas;
dessa lysande Sljernor på ett Folks Historiska
Horisont, mäste de af Samtida agtas, hedras
och belönas. Jag kan således omöjligen
öfvertyga mig annat än att närvarande fråga,
i alla afseenden, rör ett ämne, hvilket ej blott
hör inom kretsen af de angenäma, utan på det
närmaste rörer Nationen och förtjenar dess Representanters
odelade uppmärksamhet.
Men, ropar man; vi måste hushålla, vi äro
fattiga, vi böra spara på Statens Medel J — Ja!
36
Den i5 Januarii.
Må vi spara allt hvad vi kunna, i afseende på
Luxens flärdfullheter och i afseende på kostsamma
litet båtande företag, men intet i afseende
på det, som hedrar Nationen och lifvar
den lill täflan i Dygd och Skicklighet; visserligen
den hugneligaste Syn för en Ädel Regent.
— Så tänkte äfven den Odödlige Carl XI,
detta Mönster af en Sparsam och Hushållande
Konung, utom då, när det var fråga om Rikets
Gloire, fråga om att belöna Snillen eller
att framkalla dyrbara Konstverk. Och äro vi
så fattiga, att vår Stat ej har råd att utbetala
Booo R:dr om Året till belöning åt en utmärkt
Artist, för hans största Mästerstycke, då lärer
tiden snart vara inne, då Statsmannen får fälla
tårar öfver Sverige, som varit
Men belöna, sade jag! — Är denna betalning
för en så stor Tafla en belöning? —
Ganska bestämdt känner jag, att efter det vanliga,
af ingen öfverklagade Pris, som Professor
von Breda satt på sina Arbeten, behöfver han
blott måla 167 enskildta Portraitter— Bröststycken
af vanlig storlek, för att erhålla samma
Summa, som han begär för denna Tafla,
der utom Konungens Grouppe, äfven Hennes
Maj:t Drottningen och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan, med deras HofStaler, förekomma,
och der man finner ett ungefärligen dubbelt
antal Figurer. Åt en hvar, hvilken om Artistisk
verksamhet har den ringaste kännedom, lemnar
jag att domina, hvad som fordrar mera Snillets
ansträngning, mera tidsspillan, mera utliållen
flit^ch använd omhugsan, att måla 167
Den i5 Januarii.
57
Stycken enskildta Portraitter eller alt Ilistoriera
en stor Tafla af 3oo hela Figurer; att
dömma, om det är möjeligt för någon annan
Artist, så framt han ej par depit skulle vilja
svälta ihjäl under tiden, att utföra ett sådant
stycke fpr mindre Pris.
Det gafs äfven hos oss en tid, då man
icke prutade så med stora Konstnärer, utan då
det var Esprit, att visa sig Liberal mot hvad
egenteligen icke kan betalas — det Artistiskt
sköna. Sexton Tusen Riksdaler öfvertemnade
detta Stånd till HofIntendenten Ehrenstrahl för
den Tafla, som nu mera pryder Taket i vårt
Samlingsrum. Och för Roslins Tafla, föreställande
Konung Gustaf III och Hans båda Bröder
— Blotta Knästycket — betaltes på 1770-  talet, 10,000 Riksdalar, eller dix mille Ecus.
På denna Tafla förekommer blott frenne Figurer,
och angående jemnförelsen mellan den Talent,
som röjer sig i denna och i Professor
von Bredas nu omtalade Tafla, önskade jag
det vöre mig tillständig! att provocera omdömet
af de flere härvarande Herrar och Män,
hvilka sett denna Tafla eller åt densamma lånat
sina anletsdrag.
Ännu ett sednare exempel! År 1800 bestämdes
af f. d. Konungen, för den KröningsTafla,
som då var i fråga, ett Pris af 10,000
R:dr Banco, med försäkran dessutom om en
årlig Pension af 333 R:dr 16 sk. Taflan skulle
blifva Pendant till itonung Gustaf III:s
KröningsTafla, målad af Pilo, 10 fot hög och
33
Den i5 Januarii.
12 fot bred. Jag bekänner upprigligt, att det
måste falla mig båldt att tänka, det Riksens
Ständer skulle visa sig mindre frikostiga emot
Konsten, och dess Idkare, än denna all intellectuel
verksamhet inskränkande Konung, den
Ständerna sluteligen, för Fosterlandets räddning,
måste uppsäga ali lydnad, framför allt
då frågan gäller ett TacksamhetsofTcr åt den,
som i farans stund icke misströstade om Resourcerne,
emedan han ägde deni i sitt Mod
och i sin FosterlandsKärlek, Måtte aldrig den
tid inträffa i Sverige, då Snillet icke helst under
Constilutionen söker sitt skydd eller icke
i Nationens Representanter såg sina Liberalaste
Gynnare,
Mitt svaga bemödande, att leda Höglofl.
Ridderskapets och Adelns välvilja mot ett Mästerstycke,
hvilket dess förutan, lill skam för
vår samtid, hotades med förstöring innan det
blifvit fuUäudadt, har af en vördnadsvärd Ledamot
af delta Stånd underslödls, på det honom
egna värdiga sätt. Måtte jag vara i stånd,
att framkalla ännu flera Talare för detta Ämne,
så att jag åter kan återträda i den tysta
obetydlighet, hvilken, i alla afseenden, mig
bäst tillkommer och uLur hvilken ingenting annat
framkallat mig än vördnadsfull känsla af
tacksamhet för min Konung, åhåga för mitt
Fäderneslands heder och nit för Konsternas
uppmuntran och förkofran inom, våra gränsor.
Friherre Skjöldebrand , Anders Fredric:
Jag är långt ifrån, alt vilja föreslå några nya
Den i5 Januarii.
Utgifter, helst jag noga hannig bekant de många
stora och vigtiga behof Staten ännu har
ouppfyllde. Jag vill endast tillkännagifva, att
jag har haft tillfälle att beskåda ifrågavarande
Tafla, som enligt min tanka är värdig sitt Ämne,
och vore en vacker Gåfva åt vår vördade
Konung, som i farans stund satte sig i spetsen
för Fäderneslandets räddning.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, anförde skrifteligen;
Jag
vill ej försöka understödja eller bestrida
de tankar en del värde Talare i detta
ämne redan framställt, ehuru jag med Herr
Schulzenheim ej kan dela lika öfvertygelse, att
det bör anses vara bristande Egare emot Konungen,
om en Riddersman, om Ridderskapet och
Adeln eller Rikets samtelige Ständer oponera
sig i ett ämne, som endast tyckes hafva till föremål
att låta Herr Professor von Breda oskäligt
beskatta oss — Jag vill ej heller undersöka, om
Konungen i en Skänk, af den föreslagna KröningsTaflan,
skulle mera betrakta Riksens Ständers
Beslut i sådant fall, Konungen förnärmande,
då Hans Maj:t sjelf Konststycket bestäldt,
än som en ofullkomlig Gärd af den underdåniga
vördnad och erkänsla Svenska Folket är
Konungen för DessLandsFaderliga omsorg skyldig;
och jag vill ej heller undersöka om Riksens
Ständer med Statens Medel, som, efter
hvad jag ofta hör ropas, äro högst otillräckelige
och troligen fordra i annat fall mycken underh
jelp af nu församlade Ständer, böra ingå
40
Den 15 Januarii.
uti den utgift, som lill erhållande af ifrågavarande
Konststycke erfordras; men jag anser vä—
sendteligt och vill derpå fiista Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, att, om
nödvändigt detta Konststycke skall såsom Riksgagneligt
och till vedermäle af var underdåniga
vördnad för Konungen inköpas eller af Konstnären
beställas, dervid fordras noggrann försigtighet,
att;
1:0 Utröna af hvilken hland lika skicklige
Artister, Taflan kan för hästa pnis erhållas.
2:0 Bestämma lid för Arbetets fullkomnande,
så att man ej allt för länge dåras af
blotta hoppet om ett sådant Konstslyckes erhållande
; och
3:o Framför allt föreskrifva att de för Taflan
betingade medel ej förskottsvis Artisten godtgöras,
åtminstone ej till större belopp än som
till utgifter för Arbetets fortgång nödvändigt
erfordras; ty jag har hört omtalas, alt mången
Artist, som vid slika förelag gerna kunnat
sättas i bredd med andra Speculanter, ja! till
och med att Herr Professor von Breda, ej så alldeles
hör fritagas från misstänka att kunna underlåta
uppfylla gima förbindelser:—- Grunden
härtill i synnerhet hämtar jag från ett rykte,
som förljuder att år 1801, efter förut uppgifvit
Förslag och en af Professor von Breda i ngifven
underdånig Promemoria, den sistnämnde uppdrogs
förfärdigande af en KröningsTafla, som
emot en Summa af 10,000 R:dr Banco, jemte
Den 15 Januarii.
41
andra Professorn betingade fördelar, skulle inom
slutet af år 1806 vara fullkomnad. Huruvida
nämnde Summa är till fullo Professor
von Breda godtgjord, känner jag icke, och ej
eller vill jag gerna tro elaka tungor, som påslå
att åtminstone 6000 R:dr Banco äro betalte
och kanske ändå andra fördelar för det
förväntade Konststycket af Artisten åtnjutne;
men det vet jag, att den beställde KröningsTaflan
intill år 1809 icke erhållits, och att efter
den tiden ej eller Artisten med ett Konststycke
af föga värde för INation och allsicke
cfterlängtadt, troligen sig befattadt; äfvensom
i händelse det är sanning, att Professor von
Breda förskottsvis fått Summor, som sedermera
ej äro återbetalle då arbetet ej följt, det
synes mig anmärkningsvärdt, att Staten bortslösar
dess medel till Män, som deraf äro mindre
förtjente.
Utom bvad jag nu anför, torde det tillåtas
mig nämna, att om Herr Hammarskölds
Förslag vinner bifall, är det en möjlighet, alt
den Artist, till hvilken Arbetet anförtros, utom
betingade kostnaden, af Riksens Ständer fordrar
nödige rum för Arbetets verkställande. •—.
Skall ett nytt hus dertill uppbyggas eller huru
skola rum dertill erhållas? Så vidt mig är bekant
linnes till slikt ändamål ej annat tjenligt
ställe än f. d. Sergells Attelier; men detta rum
kan af Professor von Breda aldrig erhållas, ty
jag känner att Kongl. Maj:t med dess Höga
Resolution försäkrat Professor Byström örn enskildt
disposition deraf, utan allt intrång af
42
Den i5 Januarii.
andra Personer, än dem lian önskar der se eljer
lemnar inträde.
Jag slutar att vidare i detta ämne trötta
Ridderskapet och Adeln, men utber mig och
vågar hoppas Ridderskapets och Adelns öfverseende,
om jag misstagit mig i det omdöme
jag fästat vid ämnet, under förklarande tillika,
att jag smickrar mig dermed att ej kunna af
livad jag anfört så misskännas, som sknlle jag,
mindre än hvarje Svensk man, som älskade sin
Konung, anse den ifrågavarande Utgiften eller
livad uppoffring som helst, för stor då den
fordras för att Levisa Folkets underdåniga vördnad
och varmaste erkänsla.
Hans Exgellence Herr Friherre Flemingj
Claés: Om det vore fråga att Staten genast skulle
inköpa denna Tafla för 23,000 R:dr Banco,
på en gång erlagde, så skulle jag för min del
afstyrka en sådan Utgift. Men om den samma
kunde inlösas genom successive Afbetalningar,
så utbeder jag mig att såsom skäl dertill
få anföra : Taflans ypperliga värde såsom konststycke;
ty Herr von Bredas värde som Artist är
onekligt. Då denna Tafla framställer en Epoque,
sorn för Sverige varit högst vigtig och märkvärdig
igenom ådagaläggandet af en Stor Individuel
Medborgerlighet, förenad med en hög
Samfundsande och Menniskokärlek; så anser
jag för min del samma Tafla såsom ett för
framtiden värdigt NationalMonument böra till
Hans Maj:t Konungen öfverlemnas, och får i
anledning deraf tillstyrka, att densamma i detta
Den j5 Januarii.
43
ändamål inköpes, så vida det utan Statens för
stora betungande må kunna verkställas.
Herr Nauckhoff: I anledning af hvad Herr
Friherre Fleming nyss anfört, anser jag mig
blott skyldig förklara, att jag, långt ifrån att anse
det Projecterade Konststycket onyttigt, icke
på något sätt vill bestrida dess fullkomnande,
så snart det ej sker på Statens bekostnad eller
Statens Medel till Konstnärens kanske förtjena
ta, kanske ock oförtjenta belöning användas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde,
att så väl Herr Hammarskölds förstnämnde
Memorial, som de i anledning deraf både
den io dennes förmiddagen och i dag afgifne
Yttranden mätte till StalsUtskottet remitteras,
Bifölls,
Föredrogs å nyo Friherre Cederströms, Jacob,
deu C) dennes på bordet lagde Motion,
innefattande yrkande, att BancoUtskottet icke
ägt rättighet att från Götha CanalBolag begära
upplysning, huruvida Bolaget vore i tillfälle
vidtaga sådana Medel och Utvägar, hvarmedelst
de å Discont Verkets sida ingångne förbindelser,
genom Bolagets försorg må varda behörigen
uppfyllda, och såsom en följd deraf Discontrörelsen
återbringas uti sitt förra skick, till
begagnande för Bolagets räkning, under den
octrojerade tiden, enligt de till grund derföre
utfärdade Reglementen.
44
Den i5 JanuariL
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
anhöll att pröfningen af denna Motion mätte
uppskjutas intill dess PleniProtocollet för den
q dennes komme att Justeras.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
det han icke vore sinnad att nu framställa
ifrågavarande Motion till någon öfverläggning,
utan ville Herr Grefven och LandtMarskalken
endast hemställa, om icke, då BancoUtskottet
vid Handläggningen af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om allmänna Penningerörelsen
m. m. trodt sig äga anledning till ifrågavarande
upplysningars infordrande, Friherre
Cederström behagade tillåta att hans Motion
finge förfalla.
Friherre Cederström: Jag har inför Ridderskapet
och Adeln anmält BancoUtskottets åtgärd,
emedan jag trodt att densamma icke öfverensslämde
med de i Grundlagen stadgade
Former. — Jag öfverlemnar för öfrigt lill Ridderskapets
och Adelns egen pröfning, om den
af mig framställda anmärkning bör remitteras
eller icke.
Herr Grefven och LandtMarskalkens i följd
häraf gjorde hemställan, att Friherre Cederströms
ifrågavarande Motion måtte förfalla;
bifölls.
Herr Grefven och LandtMar skalken hem
-
Veu i5 Januarii.
45
ställde, att sedan Herr Berghman, Ambrosius
Magnus, enligt Ridderskapets och Adelns den
io dennes förmiddagen fattade beslut, rättad t
sitt sistnämnde dag till Stats- och Lagutskottet
remitterade Memorial, angående utfärdande af
Förbud att proponera någon Allmänhet Utgifter,
utan föregånget Riksens Ständers beslut,
samma Remiss nu mera finge expedieras.
Då Herr Berghman härvid yttrade, det han
ingalunda rättadt utan endast ändradt Memorialet,
förklarade Herr Grefven och LandtMarskalken
sig anse en ändring utgöra en rättelse och
således vara af enahanda eller lika beskaffenhet.
Det af Herr Berghman inlemnade Memorial
upplästes derefter, så lydande:
Efter Regements-förändringen år 1772 har
man infört ett nytt, och, efter mångas öfvertygelse,
med Grundlagarne oförenligt Beskattningssätt,
det, att sammankalla Menigheter,
Läns-, Härads- eller Sockne-vis, för att proponera
antingen alldeles nya Utgifter, eller tillökning
i förra Lagliga.
All utgift till allmänna Behof är en Skatt,
fast den ej ingår i Statens Gassa och derifrån
användes. Man kan ej sägas lida orätt, när
man betalar hvad man sjelf beviljat; men då
vid slika Sammankomster en del bifalla och en
del afslå det proponerade nya Bidrag, uppkommer
en olikhet i tyngder, som ej bör äga rum
emellan Innehafvare af lika portion Jord.
46
Den i5 Januarii.
Vnnligeil hafva Kungörelserna lill sådana
Samlingar det tillägg, att de'frånvarande få åtnöjas
med hvad de närvarande besluta. Sådant
är likväl håde emot Lag och billighet.
Det måtte väl stå i hvars och ens fria vilja,
att der infinna sig eller icke. Igenom uteblifvande
gifver man tydeligen tillkänna, att mait
ogillar de tillgörande Propositionerne, och det
gifves ingen Lag, sorn berättigar de närvarande
att decidera om de frånvarandes rätt; utan att
af dem vara ordentligen befullmägtigade. Den
ena Medborgaren kan ej beskatta den andra.
De hvilka bejakat Propositionen kunna, efter
ali rätts grund, endast för deras besittnings-tid
å Jorden, åtaga sig det begärda bidrag, men alldeles
icke onerera den derefter, öfver hvad densamma
efter allmänna Författningar bör utgöra.
Till att förekomma detta Beskaltningssätt,
medförande oredor och Skattdragandes bettingande,
öfver deras skyldigheter, och olikheter
i deras Onera; så får jag Ödmjukeligen föreslå,
att Riksens Högloflige Ständer besluta: i:oAtt
inga Kungörelser om Sammankomster, i afsigt
att proponera en allmänhet Utgifter, under hvad
Namn som helst, må hädanefter utfärdas af
någon Auctoritet, högre eller lägre, så vida ej
något Riksens Ständers Beslut dertill föranledt.
2:0 Att alla de nya Onera eller tillökning i vanliga
Utgifter, hvilka på sådant sätt tillkommit
och af Riksens Ständer icke blifvit gillade, måtte
upphöra och en hvar frikallas från deras
utgörande, och 3:o Att Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, ali detta
Den i5 Januarii.
47
deras Beslut, grundat på 5^ §. i RegeringsFormen,
måtte blifva Vederbörande i Nåder
förständigadt till efterlefnad. Det torde derjemte
böra i RiksdagsBeslutet införas. — Att
detta Memorial måtte blifva remitterarlt till
Ilögloflige StatsUlskottet, derom får jag ödmjukeligen
anhålla.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition ansåg Ridderskapet
och Adeln nu mera icke något binder
möta för verkställighet af den till Statsoch
LagUtskotten redan beslutade Remiss af
Herr Berghmans ifrågavarande Motion.
Upplästes och lades på Bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomna Utlåtande,
nemligen, från:
1:0 Lagutskottet af den 16 sistledne December,
innehållande, att sedan samtelige RiksStånden
till Lagutskottet remitterat den af Riksens
Ständers JustitiasOmbudsman, Herr Friherre
L. A. Mannerheim, genom tryck utgifne
Berättelse, rörande Förvaltningen af det honom
anförtrodde Embete, så väl för den delaf
år i8i5, hvilken förflutit sedan sista Riksdagens
slut, som för år 1816, tillika med bemälte
Herr Friheri’es och JustitiaeOmbudsmans till
Riksens Ständer vid innevarande Riksdag den
1 g sistledne November afgifne enahanda Berättelse
för den del af år 1817, sorn ditintili
48
Den i5 Januarii.
var förfluten, jemte de Handlingar, hvilka vid
dessa Berättelser blifvit fogade; så har, efter
anställt urskiljande, hvilka af de ämnen, Berättelserne
innefattade, icke kunde anses tillhöra
LagUtskottets pröfning och handläggning, Utskottet
icke ansett något annat återstå för dess
pröfning än de af JustitiasOmlmdsmannen omförmäldte
Lagförklaringar, dem Kongl. Maj:t,
sedan sistledne Riksdag, täcktes i Wäder meddela,
bland hvilka Utskottet funnit åtskillige af
Kongl. Maj:t i Nåder vidtagne Stadganden och
meddelte Förklaringar, dels hafva varit föranledda
af utrönte olika fattade begrepp om Lagens
och Författningarnes behöriga tydning vid
omförmäldte händelser, dels ock erfordrats för
att bestämma hvad, till fullkomnande af Lagens
Föreskrifter, borde iakttagas och således
blifvit nödvändige; hvadan Utskottet ansett sig
böra till Riksens Ständer hemställa att de såsom
ständig Lag må antagas; och vidkommande
åtskillige andra af Utskottet åberopade
Kongl. Majlis Nådiga Bref och Stadganden,
hvilka blifvit gifne i specielle Händelser och
utfärdade till vissa Publicjue Verk och Embetsman
samt icke till allmän kännedom lemnade,
har Utskottet, i afseende å dem, ansett
något annat sig icke tillkomna, än att tillkännagifva,
det Utskottet funnit sig icke hafva
något dervid att tillgöra.
2:0 Från LagUtskottet af den 17 sistledne
December, i anledning af Herr frosten Jacob
Hagbergs väckte och till Utskottet remitterade
-
Ben r5 Januarii.
49
terade Motion, angående elt närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf Afvittrings-betyg,
deruti Utskottet ansett Lagens kraf och ändamål
vara fullkomnad t och vunnit, när Enkling
eller Enka för Presten , sorn skall viga med behöriga
Handlingar, visar att Qvarlåtenskapen efter
bans eller bennes aflidna Maka blifvit upptecknad,
och att derefter delning af Boet
emellan den efterlefvande och den dödes Arfvingar
skedt, samt alt Presten dervid icke behöfver
ingå i forskning, hvarken om Lagligheten
af uppteckningen och Delningen eller huruvida,
på grund af den sistnämnde, hvarje
Arfvinge utfått hvad honom dervid blifvit tillagdt;
äfvensom Utskottet jemväl ansett, att, i
händelse tvist om berörde Delning uppstått,
som genom förening ej kunnat biläggas, Giftermålet
och Vigseln icke borde derföre uppehållas
och hindras, enär Enklingen eller Enkan,
som vill gå i nytt Gifte, hos Domaren
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ställde
godkänd Borgen för hvad som omtvistades; på
hvilken grund och då Utskottet funnit att Lagen
icke så fullkomligen bestämde hvad af
Prest vid Vigsel af en uti annat Gifte ingående
Enkling eller Enka,, borde uti förberörde
afseende iakttagas, att ju ovisshet hos honom
kunde uppstå, huru vidt bans pligt dervid skall
sig sträcka, Utskottet ansett en så beskaffad
Förklaring af 12 Gap. 1 §. GiftermålsBalken,
som, med hvad nyss förut är omnämndt, instämde,
vara af nöden och hvilken förklaring
Utskottet således tillstyrkt mätte meddelas.
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. 2 Afd- 7, 8.
50
Den 15 Januarii.
3:o Från Lag-Utskottet af den 17 sisllcdne
December, i anledning af Professoren, Doctor
C. P. Hagbergs till Utskottet remitterade Memorial,
angående Författningars och Kungörelsers
uppläsande från Predikstolen efter Gudstjenstens
slut, deruti Utskottet af anförde skäl
tillstyrkt, att den ändring uti Kyrko-Ordningcns
2 Cap. 5 §. må meddelas, alt, med undantag
af sådana Kungörandén, som hafva en bestämd
Beligieuse syftning, med hvilkas uppläsande
på lika sätt, som hittills borde förfaras, alla
öfriga Författningar, Beslut och Underrättelser
kommo att, enär Gudstjensten vore fulländad,
af Prosten från Predikstolen kungöras; dock
att, efter Predikan och sedan Bönerne blifvit läste,
Menigheten borde af Presten underrättas,
alt den, till Kungörelsernes åhörande borde, i
Kyrkan, sedan Gudstjensten blifvit slutad, qvarstadna.
4:o Från Lag-Utskottet af den 17 sisth
December, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen
från Elfsborgs Län, Anders Danielsons till Utskottet
remitterade Memorial, angående förbud
för Kongl Maj:ts Befallningshafvande att stadga
Vitén i Oeconomie- och Politie-mål, deruti
Utskottet, af anförde skäl ansett det icke vara
lämpligt, att genom någon serskild Författning
erinra Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
om deras skyldighet, att ställa sig redan stadgade
Föreskrifter till efterrättelse; hvadan Utskottet
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall å hvad
Anders Danielsson, härom föreslagit.
Den i5 Januarii.
51
5:o Från Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
af elen ^:de dennes, i anledning
af åtskillige hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 20 sislledne December
afgifne Betänkande uti den från samtelige
Riks-Stånden, till Utskottets Handläggning
öfverlemnade fråga, om fortfarande eller inställning
af den fria Husbehofs-Brännvins-bränningen;
lili hvilket Utlåtande Utskottet, af anförde
skäl, tillstyrkt fortfarande deraf: Hvarifrån,
enligt bifogadt Protocolls-Utdrag af samma dag,
Fyra Ledamöter i Utskottet varit af skiljaktig
mening derutinnan; att Herr Bergencreutz,
Lars Alger, af anförde skäl, hemställt att förevarande
fråga måtte belt och hållet nu och
framdeles öfverlemnas till Öfverhetens Faderliga
omvårdnad, samt Herrar Ebel, Hök och
Eneroth anmält deras Reservation, såsom icke
instämmande uti Utskottets Beslut om afstyrkande
af fria Husbeliofs-bränningens inställande.
6:0 Från Stats-Utskottet af den 12 dennes
i anledning af Vällofl. Borgare-Ståndets Anmärkning
vid Utskottets den 19 sistledne December
afgifne Memorial, i fråga om den, till
Riksdags-Utgifterne, föreslagne Summa, innehållande
att Utskottets sistnämnde Memorial,
blifvit af de öfrige trenne Riks-Stånden bifallit,
i följd hvaraf och likmätigt 69 §. i RegeringsFormen,
Utskottet ansett frågan vara afgjord.
7:0 Från Siats-Utskottet af den 12 den
-
Den i5 Januarii.
nes, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen, Olof
Olssons från Wermeland Memorial, om kostnadens
bestridande vid undersökning, rörande
uppränsning af Clara Älf: Deruti och enär det
framställde Ämnet, såsom varande ett Hush ållningsmål,
tillhörer Kongl. Maj:ts Nådiga Pröfning;
Utskottet funnit det böra på Vederbörande
ankomma, att härom göra underdånig ansökning
hos Kongl. Majit, som, efter Landshöfdingens
i Orten hörande och nödige Upplysningars
infordrande, torde täckas i Nåder förordna,
huruvida och på hvad sätt berörde Undersökning
må verkställas, samt, i händelse
kostnaden dertill skulle finnas böra utgå af
allmänna Medel, låta densamma bestridas af
den för Jordbrukets med flera Näringars befordran
till Kongl. Majrts Nådiga Disposition,
under Riks-Statens 9 Hufvud-titul, anslagne
Summa.
8:0 Från Stats-Utskottet af den 12 dennes,
deruti, i anledning af Herr Lagmannen Jon
Ullbergs till Utskottet remitterade Motion, an- .
gående tryckning af Allmänna Indragnings-Staten
samt Specielle Staterne, Utskottet af anförde
skäl ansett någon åtgärd af Riksens Ständer
i förra afseendet nu icke vara nödig; men
deremot i sednare afseendet hemstält, om icke
ändamålet hufvudsakeligen skulle vinnas derigenom,
att, såsom vid 1809 och 181 o Årens
Riksdag, skedde, ett Utdrag af Riks-Staten för
förledit år, som Summariskt utvisade hvad för
hvarje Stat, Embetsverk eller Corps finnes anslaget
eller under vissa Tittlar bestått, upprät
-
Den i5 Januarii.
, \ '
53
tas och till trycket befordras, genom Utskottets
föranstaltande samt derefter till Riks-Slåndens
Ledamöter utdelas; hvilket Utdrag icke
skulle upptaga mer än ett tryckt ark i Tabellform,
så att hela kostnaden inskränkte sig till
omkring 33 R:dr 16 sk. för en Upplaga af
100 Exemplar; och borde, om Riksens Ständer
skulle detta bifalla, hos Kongl. -Maj:t i
underdånighet anhållas om utbetalning af
Trycknings-kostnaden härtill utaf Riksdagsutgiftsmedlen.
pro Från Stats-Utskottet af den 12 dennes
öfver Kongl. Majrts Nådiga Remiss, i fråga
om fortfarande af Stats-anslaget för Fattigvårdsinrättningen
i Carlskrona, af innehåll att StatsUtskottet
af anförde skäl hemställt, om icke
den vid sista Riksdag, för berörde ändamål,
heviljade Summa af 3ooo R:dr må, fortfarande
å Staten, utgå till nästa Riksdag.
Upplästes trenne från de öfrige Riks-Stånden
ankomne Protocolls-Utdrag af den 2:dra,
5:te och p:de dennes, innehållande dels Högvördige
Preste-Ståndets Remiss till Banco-Utskottet
af Herr Biskoppen, Doctor W. Faxes
väckte Motion, om präglande af en Skådepenning
tili Åminnelse af den 4 J«lii 1817, då
Hans Kongl. Höghet Arf-Prinsen. Hertigen af
Södermanland, uppnådde Myndige År, dels
ock att samma Remiss blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bondc-Ståndet
54
Den i5 Januarii
-
bifallen; Och fann Ridderskapet och Adeln för
godt alt uppå derom af Herr Grefven och
LandtMarskalken framställd Proposition, jemväl
för sin del uti berörde Remiss instämma.
Upplästes Hedervärda Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag
af den 2:dra dennes, innefattande
Remiss till Stats-Utskottet af förre ViceTalmannen,
Jon Jonssons Motion, om årlig Pension
af iooo R:dr B:co åt hvardera af Hans
Kongl. Höghet Arf-Prinsens fordna Informatorer,
Herr Regerings-Rådet och Riddaren le
Moine, samt Herr Cancellie-Rådet och Riddaren
Tannström,
Grefve Stackelberg, Reinhold j anförde
§krifteligen;
Jag instämmer för min del fullkomligt med
f. cl, Vice-Talrnannen Jon Jonsson, att Hans
Kongl. Höghet Hertigens båda Lärare, Herr
Regerings-Rådet le Moine och Herr CancellieRådet
Tannström, gjort sig förtjente af Riksens
Ständers uppmärksamhet, genom den oafbrutna
Nit och Omsorg de använclt vid utvecklingen
af de mäst lyckliga Natursgåfvor, hos
den unga Furste, som redan tillvunnit sig Nationens
kärlek och förtroende, på samma gång,
"'Sorn han stadgat Scandinaviens framtida hopp.
Men jag har vid samma tillfälle ej kunnat
undgå, fasta min uppmärksamhet vid den fö
-
Dea i5 Januarii.
55
reslagna Summan, och dervid erinra mig, alt
redan för 20 år sedan, då dylikt förhållande
senast inträffade, erhöll Landshöfdingen von
Rosenstein, oaktadt mycket förmånligare Penningetider,
2000 R:dr Banco årlig Pension,
hvaraf han alltsedan jemnt varit uti åtnjutande.
Jag underställer således vördsamt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns upplystare bepröfvande,
huruvida det är skäl minska Summan
vid ett tillfälle, sådant som delta, då Riksens
Ständer går att visa sin erkänsla mot ifrågavarande
Herrar.
Hvad Regerings-Rådet le Moine serskildt
angår, som följdt denna unga Furste från dess
spädare Ar, och med honom hitkommit ifrån
Frankrike, hvarest RegeringsRådet har sådana
Famille-band, att de troligen efter slutade värf,
återkalla honom till sitt Fädernesland; så får
jag lika vördsamt hemställa om ej den Summa,
som Riksens Ständer pröfva skäligt, med åsigt
å tillgångarne och i öfverensstämmelse ,med
Nationens värdighet, åt honom såsom Pension
anslå, må då han lemnar Sverige, utgå uti
Hamburger Banco eller Franska Livres, enligt
den Cours-beräkning, som Stats-Utskottet och
Riksens Ständer, nu finna för godt bestämma;
så att han uti sitt Fädernesland ej må vara
beroende, af vårt ofta nog omvexlande Myntväsende.
, >
Hvad åter CancellieRådet Tannström angår,
sa hoppas jag att lian framdeles får till
-
56
Den i5 Januarii,
fälle utmärka sig såsom nitisk Embetsman, likasom
hail liiltills , enligt den säkra kännedom
jag äger, utmärkt sig såsom rättskaffens Lärare,
då den Pension honom nu anslås, Författningarne
likmätigt, ingår uti Lönen, och således
ej serdeles kommer att gravera Stats-Cassan.
I den förhoppning och öfvertygelse, att
delta mitt anförande gillas af så väl Högloft.
Ridderskapet och Adeln, som de öfrige MedStånden,
anhåller jag att det må till StatsUtskottet
remitteras,
i
Hans Excellence Herr Friherre Fleming
Claes: Då den inom BondeStåndet väckte Motion,
angående en årlig Pension af iooo R:dr
Banco åt hvardera af Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens
fordna Informatorer icke innehåller
att samma Pensioner få af dem oafkortade
uppbäras under hela deras lifstid och på hvad
Ort, som helis t de sig befinna; så anser jag
mig böra hemställa om icke, i händelse denna
Motion af Riksens Ständer hifalles, följderne af
Riksens Ständers sålunda visade erkänsla emot
nämnde Herrar, hvilka haft sig uppdragit den
lika vigtiga som ärofulla befattning, att vårda
och fullkomna Hans Kongl. Höghets ArfPrinsens
undervisning, höra blifva varaktiga, samt
om icke på sådan grund ifrågavarande Pensioner
måtte få af bemälte Herrar uppbäras, under
hela deras lifstid, ehvad Embete de må bekläda
samt på hvad Ort som hellst, inom eller
utom Riket, de vistas. Jag anser detta
tillägg så mycket billigare, soia efter hvad jag
'Den 15 Januarii.
57
har anledning förmoda, det möjligen kunde
hända, att Herr RegeringsRådct le Moine framdeles
till sitt Fädernesland återvänder.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, fann Riddcrskapet
och Adeln för godt, att uti den af
Bonde-Ståndet beslutade ofvanberörde Remiss
instämma; hvarjemte de af Grefve Stackelberg
samt Hans Excellence, Herr Friherre Fleming
nyss afgifne Yttranden nu äfven till Stats-Utskottet
remitterades.
Vid föredragning af Ilögvördige PresteStändets,
den 5 dennes aflåtne ProtocollsUtdrag,
innefattande Ståndets Beslut att anmoda
StatsUtskottet, att närmare glanska Redovisningen
öfver Statens förskott till tryckning af
RiksStåndens Protocoll vid 1815 års Riksdag,
med dertill hörande Bihang, samt besörja, det
de Exemplar deraf, hvilka vid skeende Redovisning
icke äro försållde, skyndsammeligen
malte till Riksens Ständers Disposition aflemnas,
i hvilken anmodan de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne att sig med PresteStandet förena;
fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln för
godt att äfven för sin del uti PresteSlåndcts
nyssnämnde beslut instämma.
Vid föredragning af BevillningsUtskottets
53
Den i g Januarii.
dea i3 dennes aflålne Memorial, deruti hemställes
att Utskottet måtte få antaga så väl, till
vinnande af mera skyndsamhet vid Målens
handläggande och expedierande, a:ne Notarier,
nied Arfvode från antagningsdagen, som, till
bestridande af uppassningen vid Utskottet,
arne Vaktmästare, blef samma Memorial af Ridderskapet
och Adeln till alla delar bifallit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem 1'iotocolll
O. J, Lagerheim.
Måndagen den 19 Januarii.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista lill val
af en Elector efter Herr Lannerstjerna, Johan
Wilhelm, StatsSecretetare, och befants dertill
hafva blifvit utsedd Nro aaoS, Herr Battram,
Herman, StatsSeoreterare.
Upplästes och lades' på bordet Stats-Ut
-
Den ig Januarii
59
skottets den 12 dennes afgifne Ullålande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss af
Landshöfdingens öfver Norrbottens Län, Hr Friherre
G. A. Koskulls underdåniga Skrifvelse dea
29 November sistledit år, rörande anstånd med
indrifvandet af den ännu återstående del af
Westerbottniska Lånet, som skall erläggas af
innevånarne i Norrbottens Län, deruti Utskottet
af anförde skäl tillstyrkt bifall å Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga hemställan,
så att med fulla Inbetalningen till RiksgäldsContoiret
af de 5,384 R:dr i3 sk. 7 rst.
Banco, hvilka innom 1817 “rs utgång från
Norrbottens Län bordt vara lefvererade, må anstå
till nästkommande Februarii Månads slut;
dock borde uti Riksens Ständers härom afgående
underdåniga Skrifvelse tillika anhållas, det
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens
Län måtte undfå Nådig Befallning, att
derest, efter hvad Kongl. Majrts Befallningshafvandes
underdåniga Skrifvelse tycktes utmärka,
några medel, i afräkning på berörde Summa
redan skulle vara uppburne, desamma genast
till Riksgälds-Contoiret insända, och på
lika sätt förfara med dem, som ytterligare inflyta.
Beträffande åter Liqviden af den på
Westerbottens Län belöpande andel i Lånet,
bar Utskottet uti till Herrar Fullrnägtige i RiksgäldsConloiret
aflåten Skrifvelse trodt sig böra
fästa deras uppmärksamhet på åtskiilige anmärkte
omständigheter, jemte tillstyrkande, att,
till vinnande af närmare upplysning infordra
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
Län bestämda Svar på vissa uppgifne frå
-
60 Den 19 Januarii
gor; om hvilken af StatsUtskottct sålunda vidtagnaåtgärd,
Utskottet ansett sig böra vördsam
Berättelse till Riksens Ständer afgifva; från
hvilket Utlåtande en Ledamot i StatsUtskottet
Friherre Cederström Jacob, enligt bifogade
ProtocollsUtdrag af den 12 dennes, varit i så
jnåtto skiljaktig, att bemäldte Friherre på upptagne
grunder tillstyrkt, att hos Kongl. Maj:t
horde i underdånighet anhållas, det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens Län
måtte undfå Nådig Befallning, att utan ytterligare
uppskof indrifva i de nämnde Län innestående
ofvanberörde Medel, desamma till
RiksgäldsContoiret insända, och på lika sätt
förfara med dera, som ytterligare inflyta.
Justerades PleniProtocollet för den 9 dennes.
Friherre AnckarsvärdCarl Henricj anförde
skrifteligen:
Det var med anledning af min Riksdagsmanna-pligt,
af min Riksdagsmanna-rätt, jag
uti Högloft. Ridderskapets och Adelns Plenum
anhöll, om Remiss af en anledning till Anmärkning
emot Konungens Föredragande för
Arméens Commando-Mål.
Då Grundlagen så sorgfälligt förvaradt de
Embetsmäns rätt, mot hvilka anledningar till
Anmärkningarkunnakomma ifråga, attordalagen
till sådan anmälan äro otydligt föreskrifue: Då
Den 19 Januarii.
61
Grundlagen bestämmer att Representanten éi
får gifva sina Anmärkningar tillkänna under
annat yttrande än blotta Anledningen: Då Constitutions-Utskottets
pröfning fordras för att gifva
en uppgifven anledning kraft af anmärkning;
och då en sådan först genom Constitutions-Utskottets
åtgärd kan befordras till någon
ansvarighet, synes mig att den Riksdagsmanna-rätt
jag efter föreskrifne Former utöfvadt
ej bordt af Friherre Björnstjerna ogillas.
Om den af mig till Constitutions-Utskottets
pröfning framställde anledning, ej skulle
kunna tillräckeligen fästa Utskottets uppmärksamhet
för att befordra den Föredragande till
ansvar, så bevisas derigenom på sin högsta
böjd, att Utskottet med mig varit af olika tankar;
och hvad mera är, Utskottet kan frikänna
den Föredragande, om han vägrat sinContrasignalion
å en åklagad åtgärd, och likväl gifva
full rättvisa åt Anmärkarens anledning. Men äfven
i det oförmodade fall, att en framgifven
anledning saknat all grund, känner jag ingen
Reconventions-Lag, och emot en med Grundlagens
ordalag framgifven förseglad anledning
till Anmärkning, lärer någon sådan i intet fall
kunna finnas. Jag kan således ej medgifva att
Allmänhetens ogillande kan följa en sådan åtgärd,
då förolämpande uttryck ej gifva anledning
dertill.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagaf,
att Hans Maj:t Konungen samt Deras
62
Den 19 Januarii.
Kongl. Högheter KronPrinsen och ArfPrinsen
läckts utsätta morgondagen den 20 dennes kl.
12, lill emottagande af Riksens Ständers stora
Deputation, hvilken således korarae att något
före nämnde tid å samma dag samlas uti Secreta-Utskottets
Rum å Riddarehuset; och kunde
emedlertid Anteckningen hos RiddarhusFiscalen
till deltagande i herörde Deputation
på vanligt sätt fortsättas.
Friherre Stael <von Hollstein Corfitz Ludvigj
anhöll om Ridderskapets och Adelns öfverseende,
godhet och tålamod, för det han å nyo
vågade utbedja sig att få sysselsätta Dess uppmärksamhet
med ett, angående Skånska Roteringén
författadt Anförande, hvilket Friherre
Stael derefter uppläste, så lydande:
Enligt mitt gjorde förbehåll att få skrifteligen
göra anmärkningar vid de Yttranden
Friherrarne Björnstjerna, Wirsen samt Herr Qviding
anfört, rörande Skånska Roteringen, går jag
nu att sådant fullgöra. Friherre Björnstjerna
börjar med Historiquen af Skånska Roteringen.
Denna Historique är icke så fullständig den
borde vara, men hvilket dock är en nödvändighet,
om ljus skulle bredas utöfver saken.
Det är rigtigt och af allom kändt, att Riksens
Ständer, vid 1809 års Riksdag, åtogo sig Extra
Rotering å all oroterad Jord i Riket: I följd
häraf utkom befallning till Herrar Landshöfdingar
att låta verkställa densamma efter de grunder,
sorn Konungen i dess Skrifvelse anbefalt.
Om den innehållit att 8o3 R:drs behållen In
-
Den 19 Januarii.
63
komst skulle bli grunden lill hvarje Rotes sammansättning,
känner jag intet men det vet jag,
att intet mer än 2 hela Hemman fingo högst
anslås till en Rote: Hvaraf tyckes kunna slutas
att antingen måtte en sådan måttstock alldrig
varit gifven eller ock har den, sorn föreslagit
densamma, varit mycket okunnig om Skånska
Hemmanens beskaffenhet, åtminstone i den magra
delen af Landet, hvilket häst deraf kan dömmas,
att många icke af egen gröda kunna föda
sig \ af året, utan mäste genom egen Industrie
suppleera hvad som brister uti Jordens
afkastning, hvadan ock på flera Possessionatcr
som gjort försök att arrendera hort Hemmanen
åt Bönderne, för nära hälften af den Summa,
som nu såsom behållen Inkomst upptages, måst
återtaga dem, sedan de icke kunnat utfå Arrendet.
Af denna anledning var det, som en del Skånska
Possessionater vid 1812 års Riksdag, erbödo
att åtaga sig ständig Rotering i stället för Extra,
derest de finge Roteringen jemkad för de
svagare Rotarne samt derigenom nedsatt till
1800 Man. Den åtgärd Konungen härvid tog,
för den gången, har Friherre Björnstjerna alldeles
förbigått; den är likväl af högsta vigt att
känna; Konungen lät till de Roteskyldige
framställa den Propositionen, som de ofvannämde
Possessionater gjort, om de den samma
ville antaga. Ännu hade Rotehållare intet band
på sig; det stod dem fritt jaka eller neka;
också hlef vid den Sammankomsten, som skedde
i Januarii 1813 beslutet så litet afgörande,
genom de mångfaldiga invändningar, förbehåll
och villkor, som Rotehållarne fordrade, om de
64
Den 19 Januarii.
i Propositionen skulle ingå, att Konungen fann
tjenligtattutafde mångå olika meningar låta sammansätta
en helt ny Proposition, såsom grund,
till ett frivilligt Contract emellan Kronan och
Rotehållarne. Det är detta Contract eller Proposition,
som endast har en lagligt gällande kraft,
liär den bokstafligen efterföljes. Alla andra
beslut förut ochlnstructioner efteråt, kunna icke
äga verkan örn de äro stridande emot de grunder
hvarpå Contractet är byggdt. Den upplysning
Friherre Björnstjerna om denna sednare Propositionen
af den 23 Martii och villkoren
dervid gjort, är alldeles enligt rälta förhållandet.
Men nu kommer Friherre Björnstjerna till
Comiteens Förrättning och grunderne för dess
åtgärder. — Då Comitéen ansett sig vid den
förnyade och helt och hållet förändrade Propositionen,
böra följa en grund, af 8o3 R:dr
behållen inkomst af Roten, som, må hända
förut gifven, endast kunde hafva sitt afseende
på den begärda och medgifna Rotejemkningen,
men nu alldeles förföll, då Konungen bestämdt
sagt att blott 72 Rotar skulle till Rotejemkningen
användas, men de öfrige 5oo, användas
till } minskning i Rotehållet, till ersättning,
icke för Rotens svaghet, utan för de
nya åtagne Utgifter, och hvaraf en hvar, som åtagit
sig dessa nya Utgifter skulle i Proportion
erhålla sin andel, så att den som hållit 5 extra
Rotar, skulle hädanefter blott hålla 4 ordinaira
Soldater och så vidare, hvilket allt i
5 Momentet af Nådiga Propositionen så tydligt
finnes beskrifvet, att intet minsta tvetydighet
borde kunna åberopas. Enär nu tvärt
emot
66
Den 19 Januarii.
lare som måste hålla Vargeringen. Att Rotehållare
derföre tålmodigt skola se sig öfver Lag
betungade, derföre att Rusthållare njutit lindring,
är verkeligen instämmande med den principe,
som är följd vid Roteringen, att alla icke
böra njuta rätt utan den ena tilldelas förmåner
och den andra onera. Denna grundsatts hade likväl
säkert icke af Friherre Björnstjerna blifvit
godkänd, om han som för sina förtjenster de sednaste
Fälttågen erhållit den betydliga Post han
nu innehafver, i stället blifvit förbigången af någon,
som ingen förtjenst ägt; och den Militairiska/espriten
skulle också icke särdeles uppgifvas,
om det blifvit bruket att den ena skulle
dela faran och den andra taga belöningen. Derjemte
anser han, att den förmån vissa Indelningshemman
i Skåne åtnjuta, att få erlägga sin
ränta till Indelningshafvaren i penningar efter
Konung Carl XI:s Markegång, bör också
blifva ett skäl, hvarföre man med full
rättvisa kan betunga andra: En sådan farlig
principe hos Embetsman att tillåta sig afvikelse
från Lag och föreskrift, efter deras egit omdöme,
ehuru det bordt och icke är, hellst då
det rörer Beskattning åläggande af onera, kan
leda till sådant förtryck, att det icke borde
undfalla Lagstiftarens uppmärksamhet. Sedan
jag nu yttrat mina tankar, om det Friherre
Björnstjerna i allmänhet anfört, rörande detta
ämne, får jag äfven göra det i afseende på
den vederläggning han försökt emot hvad jag
enskilt andragit. Friherre Björnstjerna anser
det varit en nödvändig följd för Rotejemkningeu,
att en del Rotar skolat få förhöjning, för
Den. 19 Januarii.
65
emot denna klara föreskriften likväl många, som.
haft 5 extra Rotar, ändå fått behålla 5 ordinaira
Soldater, således ingen minskning, men likväl
skola erlägga de nya Onera, så är ju sådant
alldeles stridande emot Contractet och kan således
den tydning Comité'en gifvit åt sitt förhållande,
att det är Lagligt emedan denna ~ erhållits
på hela Massan, hvarigenom somliga fått
mera, somliga mindre, andra allsin tet, icke annorlunda
anses än en egenmäglig åtgärd af Corn
i te en , alt efter behag och godtfinnande skattlägga
sina Medborgare, då Konungen likväl tydeJigen
stadgadt, att en hvar skall i Propositionen
få deltaga i minskningen, i mån af de ytterligare
Ulgifterne, bestående i beklädning och årlig
Passevolance, stigande till omkring aa R:dr
årligen. Då jag nu visat att Friherre Björnstjerna
något lätt halkat öfver åtskilliga omständigheter,
sorn varit nödvändiga för att skaffa ljus
i saken, får jag nu fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på ett Yttrande af Friherre
Björnstjerna, hvilket är så mycket angelägnare
att relevera, som det tjenar till ett bevis
om den magt vissa Embetsman tro sig äga att
nyttja arbitraira grunder vid sina Embetsgörbmål.
Friherre Björnstjerna anser Skånska Rotehållare
äfven i ett annat afseende hafva orätt i
sitt överklagande, emedan Provincen njutit en
förminskning i sina Utlagor, genom Varger ingens
upphäfvande. Friherre Björnstjerna känner likväl
att ingen af dessa nya Rotehållare höll någon
Vargering; de kunna således icke hafva någon
förmån af dess upphäfvande; det var RusthålRidd.
o. Ad. Prot. II B. 2 Aftl. 9’ 10
Den 19 Januarii.
67
alt lämna tilldela de öfrige lillräckelig minskning;
detta är ett alldeles origtigt argument.
Ehuru Riksens Ständer val redan vid i8oq års
Riksdag begärt Rotejemkningen, så var likväl
alldrig Skånska Possessionaternes mening den,
att någon extra Roterad skulle få förhöjning
och alt jemkniirgen , genom en sådan utväg skulle
åstadkommas. De hafva projecterat, alt Styrkan
skulle nedsättas till 1800 man, då derigenom
så stort och tillräckligt öfverskott Lief, att
erfordelig jemkning kunde erhållas, hvaremot
de erbödo sig att hålla Soldaten permament,
utan att likväl ana, det man dessutom en gång
skulle öka detta onus, genom Passevolance och
Beklädnad. Deremot har Rotejemkningen i det
öfriga Sverige, i anledning al Ständers beslut,
blifvit verkstäld, utan vilkor att deremot åtaga
sig Permanancen: De äro nu som för de extra Roterade.
Friherre Björnstjernas yttrande, att det
kunnat hända det vid Rotejemkningen, förhöjningen
uti den eli gång fasställde Rotering kunnat
tillkommit så, att den som förut haft 5 Rotar
kunnat få 6 å 7, är en satts, som intet hämtar
grund hvarken af Konungs eller Ständers beslut,
utan helt enkelt af en oriktig tydning af
Embetsman, enär det måste stå fast att den
enda Actus, hvarpå han säkert hvilar, är Kongl.
Propositionen af den 23 Mars 1813. Uti denna
heter det på ett annat ställe: Frågan om
sättet att verkställa Indelningen efter den af
Kongl. Maj:t i Nåder proponerade hufvudgrund
till 9.000 N:o, med 400 vacancer deraf \ hvari
Egendoms-hafvartie varit af delade tänkesätt_,
har Kongl. Maj:t funnit vara allmänna, der
68
Den ig Januarii.
skiljaktigheten icke har någon direct verkan på
Regementernes tjenstbarhet. Af deras mening
som föreslagit Indelningen på 1600 Rotar, med
en fjerdedels N:r, vacant på hvarje hel Rote,
utöfver den presterade Soldaten, skulle väl
synas innefatta en jemnare grund än den på
2000 Rotar, med hel vacance för 4°° deraf;
men häraf synes ju också tydeligen, att så väl
Konungens afsigt, som Rotehållarnes medgifvande
aldrig varit annan än den, att hvar och en
skulle njuta lika rätt, samt att alltså fördelningen
af massan afi;s förminskningen är Comiteens
eller andra Embetsmäns egen uppfinning.
Sluteligen anmärker Friherre Björnstjerna, att
den uppgifne Caleulen öfver denna Beskattnings
disproportion emot Bevillningen är origtig;
men då det ej kan bestridas att det är en helt
ny utgift, som folket ej åtagit sig, utan motsvarande
ersättning; så är onödigt derom strida,
nog af att den som icke erhåller det motsvarande
vederlaget lider orätt. Exemplet att Roteringen
i Småland är vida mera tryckande
väntade jag icke skulle såsom något skäl blifva
anfört. Det är kändt att Smålands Innebyggare
den tiden råkat misskaga Konung Carl den XI,
samt att han derföre i vredes mode betungade
dem hårdare än i de öfrige Rikets Landskaper;
men Konung Carl den XI var en Souveraine
Herre, han rådfrågade icke Lagen, Ja!
jemväl vid delta tillfälle icke billigheten; men
nu är Svenska Folket blifvit fritt och torde icke
vänta, att samma maximer nyttjades, som i hans
tid, nemligen att efter godtycke behandla detsamma.
Till besvarande af hvad Herr Qviding
Den 19 Januarii.
69
anfört, får jag nämna, att den första Rotering
i Skåne, som skedde år 1811, blefsammansatt
genom Krono-Befallningsmännen? med flere:
Den grundade sig ej på någon Taxering af
Egendomarne, utan följdes Jordboken i det hela,
undantag skedde blott med sådana lägenheter,
som antingen icke ägde något hemmantal
eller ock voro så allmänt kände och utmärkte
för godhet, att sådant af ägare ej vardt
bestridt. Det är derföre alldeles okändt hvarifrån
den principen kommit, att 8o3 R:dr behållen
Inkomst skulle bli grund för hvarje Rotes
bestämmande, och då den icke finnes åberopad
i Propositionen af den 20 Mars, hvilken
Konungen låtit framställa till antagande
eller förkastande, så hade väl Comiterade ej
bordt uppå en sådan grund, hvilken icke stod
att förena med det klart uttryckta vilkoret,
att en hvar skulle njuta förminskning, verkställdt
sin förrättning. Af hvad nu torde bända
alltför vidlyftigt blifvit anfördt, lärer likväl
tillräckeligen vara visadt, att en stor del Skånska
Rotehållare äro lidande; men ändteligen
får jag till slut anföra, det Herr Qviding sjelf
vitsordar, att Comileen, utan afseende på Konungens
Proposition af den 23 Mars i8'i3 och
det derpå grundade vilkor att en hval- Roteskyldig
skulle erhålla en femtedels minskning
i Rotehållet emot det de åtogo sig de nya Utgifterna,
tillåtit sig att egenmägtigt pröfva ändra
och upphäfva Konungens Beslut, som, fastän
det i de uttryckeligaste Ordalag är forfattadt,
den dock icke anser sig böra följa, utan
drager slutsatser rakt stridande mot föreskrift,
70 Den 19 Januarii.
samt således använder i stället för de 72 Rotar
Konungen anslagit till Rotejemkningen, ännu
en stor del härtill, af de 5oo Konungen
anslagit Lill ersättning för ökade utgifter, och
dymedelst gifver det tydeligaste bevis, till hvilken
grad Embetsmanna-myndighet stigit, när
den vågar betunga sina Medborgare utöfver
livad Konungen påhudit, samt, efter egit godtfinnande,
pålägger bördorna olika, som finnes
äfven deraf, att åtskilliga stora Possessionaten
fått minskning till mera än en femtedel, då
flere fattiga bönder fått ingen.
Herr Slats-Secreteraren Qvidings uppmaning,
att vända mig till Constitutions-Utskottet
ined åtal mot honom, anser jag öfverflödigt, då
Herr Qviding nu sjelf medgifvit att Comiteen
förändrat Roteringen, emot hvad Konungens
Proposition innehåller, och det ehuru den genom
Kongl. Brefvet den 26 April 1814 varit
anbefalld strickt följa föreskriften af Konungens
Bref den 23 Martii 1813, hvarigenom densamma
gjordt ett sådant misstag, för att bär nämna
det med lindrigaste termer, som intet borde
utan ansvar kunna aflöpa. I alla fall likväl förväntar
jag, att de Embetsman, som med detta
ärende haft befattning, och som icke lära påstå
att någon Embetsman äger fördrista sig,
efter eget behag, ändra hvad dem af Konungen
blifvit befall att verkställa, sjelfmant inser det
rättelse bör tiga rum. Då Konungen äger att
bryta sin Egen Dom, återställa Fatalier m. m.
så ligger intet hinder i vägen att låta rätta
det sorn skedt emot hans bud och befallning:
Skulle de deremot ändå icke vilja inse sitt miss
-
Den 19 Januarii.
71
tåg och rätta detsamma, så är nu saken lagd
under Nationens ögon, och den får bedömma
om jag haft orätt att säga, det ofta en
mild och god Konung, kan förfela sin önskan
alt göra rättvisa åt sitt Folk, derigenom
att ärenderne blifva för honom origtigt framställde
och han derigenom förd bakom ljuset.
Jag har redan varit alltför vidlyftig, också förfallit
i Reditter, att jag frugtar trötta Ridderskapet
och Adeln; men än må mig tillåtas nämna
några ord, i afseende på Friherre Wirsens
Anförande. Gemensamt med de andre nämnde
Ledamöterne, yrkar han densattsen, alt femtedels
minskningen erhållits på Massan; samt att
den ena fått intet, då den andra fått mera än
lian bordt hafva; men häruti består just orättvisan
och det olagliga; ty sådant har Konungen
icke befallt och sådant vilkor bär de Roteskyldige
aldrig medgifvit: Det är Herrar Embetsmäns
enskildta beslut och tydning, ty Konungens
är, att en hvar skulle hafva i proportion,
och framlägger ett exempel, huru denna
proportion skulle iagttagas: Äga då Embetsmännen
större magt än Konungen; äga Embetsmännen
alt styra Folket efter behag. O! hvilken
skillnad då emellan i8op års frihet och
denna tidens. Vidare yttrar sig Friherre Wirsén,
att den första Roteringen icke var godkänd
af Konungen. Var den icke godkänd! hvad kan
då vara godkändt? Den blef först genom Landshöfdingen
verkställd, enligt föreskrift af Konungen;
den vardt sedermera Konungen underställd,
sorn visserligen liar approbera t densamrna,
genom sin befallning, att Organisation af
73
Den 19 Januarii,
Regementerne, Indelningen af Compagnierne
och Recruteringen ro. tu. skulle derefter verkställas.
Detta har allt skedt; Rotehållare hafva
med sin dryga kostnad legdt Soldater, heklädt
dem, hygt Torp ra. ro., Regementerne hafva
dels i Krig, dels i Garniaonerne gjort tjenst
i 4 års tid; kan den då sägas icke varit godkänd.
Den förlust Rotehållare måst vidkännas
derigenom/ att en hel annan principe följdes
vid den sednare Roteringen än den första, är
högst betydelig. Första gången ansågs det rätta
vara att concentrera Hemmanet i Rotehållet
så mycket möjeligt var; den andra gången alt
Sprida dem, hvilket rubbade alltsammans, hvarvid
många förlorade Legan för soldaten, Torpen
sorn voro byggde m. m., utan att kunna
få ersättning på annat sätt än genom Rättegångar.
Hade i det stället gamla Rotehållet blifvit
bibehållet och förvandlingen skedt genoife
den Vacance Spannmål, som andra Rotar gerna
erlagt, så hade icke behöfts mera än blott dividera;
då förrättningen, sorn nu medtagit nära
ett år, till stor kostnad för Staten, kunnat
på ett par månader varit afgjord. Det är icke
nog att denna och dylika händelser hafva den
menliga påföljd, att de tillskynda skada och
förlust åt Invånarne, utan att Staten deraf har
någon förmån; men den har den ännu vida
större, att förtroendet till Regeringen försvinner,
ty då man med full tillförsigt bör kunna
anförtro sig till Konungens ord och loften,
rhen Embetsmännen dem sedan förändra; så
händer deraf alt allt hvad Konungen låtei1 sedermera
framställa, om man oek inser förmå
-
Den 19 Januarii.
73
lien och nyttan deraf, undandrager man sig af
farhåga att det skulle annorlunda kunna uttydas;
det allmänna misstroendet tvingar Regenten
då att bruka magten, ehuru i en Constilutionel
Stat, det är Folkets kärlek och tillgifvenhet
som bör göra Regerings-bördan lätt.
Herr Grefven ock LandtMarskalken hemställde,
om icke, enär alla de vid Grefve Hamiltons,
Axel, och Friherre Stael von Holsteins
Memorial i samma ämne den 9 dennes
framstäldte anmärkningar samina dag blifvit,
jemte berörde Memorial, lill Stats-Utskottet
remitterade, Friherre Stael von Holsteins nu
uppläste Anförande äfven måtte tili Slats-Utskoltet
remitteras.
Friherre Cederström_, Jacob: Då anmärkningar
vid ett Memorial framställas vid samma
tillfälle Memorialet till remitterande föredrages,
är det visserligen lagligt, att på sätt i frågan
om Skånska Roteringen den g dennes äfven inträffade,
anmärkningarne på samma gång åtfölja
Memorialet till Utskottet, så framt icke
någon af anmärkningarne skulle befinnas vara
af olaglig beskaffenhet; men då nu händt, att
anmärkningar, flere dagar efter det Memorialen
blifvit remitterade, framställas i en form,
som jag tror vara emot våra Grundlagar stridande;
så anser jag för min del dessa anmärkningar
böra närmare undersökas, innan Remiss
derå meddelas, och får på denna grund anhålla;
att Friherre Stael von Holsteins nyss upplästa
Memorial må till nästa Plenum hvila på
bordet.
74
Den 19 Januarii.
Friherre Björnstjerna j Magnus: Då jag uti
Dictamen å Skånska Roteringen anförde, att
Skåne åtnjutit en betydande förminskning af
bördor, dels genom upphäfvande af 1000 mans
Vargering, och dels jemförelsevis mot Rikets
öfrige Provincer, derigenom att Indelte Räntorne
till Cavalleri-Befälet, endast utgå efter
Carl XI:s Markegång och utan förvandling,
var fråga om Provincen i massa, och icke om
någon serskildt Glass af Rotehållare eller Rusthållare,
hvilket jag i anledning af Friherre
Staels Yttrande, härmedelst till rättelse får
äran anföra.
Friherre TVirsén, Gustaf Fredric: I anledning
af hvad Herr Friherre Stael von Holstein
nyss anfört, torde det tillåtas mig få upplysa
följande:
Hufvudgrunden för verkställigheten af Skånska
Roteringen var visserligen, på sätt Herr
Friherre Stael rigtigt anmärkt, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i Martil Månad År
i8i3 redan bestämd: Också finnes Instructionen
för Comitterade derifrån ingalunda afvika.
Hvad nu detta ämne angår, så enär Friherre Stael
anser Vederbörande icke hafva fått tillgodonjuta
det somPropositionen utfäster till vilkor för Permanancen,
har jag ingenting deremot, att Riksens
Ständers Utskott sättes i tillfälle noga undersöka
det rätta förhållandet och derom lemna besked;
på det, att all tvetydighet härutinnan må undanrödjas;
och på denna grund vill jag frångå
mitt förra Utlåtande, att ämnet icke ens borde
Den ig Januarii.
75
kunna utgöra föremal för den Discussion härstädes.
Hvad nu åter angar undersökningarne i
afseende på extra Roterings-jemkningen, till
grund för Permanencen, så är det ju allenast
kändt, att den af Kongl. Maj:t i Nåder tillförordnade
Roterings-Commissionen utgjordes, icke
blott af Embetsman, utan ock af åtskillige Provincers
Possessionater samt Ledamöter, äfven af
Allmogen, hvilka Ifäradsvis ombyttes, på det
localkännedomen dess mindre måtte saknas.
Såsom ständige Ledamöter i Commissionen å
Provincens vägnar deltogo Ilof-Marskalken Grefve
Barnekow och Kammarherren Baron Trolle,
hvilka Herrars aktningsvärda egenskaper böra
utgöra en ytterligare borgen för detta Ärendets
omsorgsfulla behandling.
Det är naturligt, att Roterings-Commisiojien
måste inom sig uppgöra och bestämma
vissa grunder, i afseende på Taxationcn, lill rättelse
för sjelfva Rotesätlningcn: Deribland lärer
ock varit den af viss behållen Revenu af
Hemmanen, att svara för en Rote; men dessa
detailler innehöllos ej uti Instructionen. Emedlertid
anser jag det vara alldeles klart och osvikeligt,
icke allenast att blott 2000 Rotar blifvit
nu mera fastställde, utan ock att Pro v ine en
fått fullt tillgodo njuta den femtedels-minskningen,
sorn varit densamma lofvad, hvilket sednare
bäst och säkrast torde kunna vitsordas af
de Rotehållare inom Provincen, sorn erhållit
icke allenast fullt en femtedelr utan i följd af
76 Den i g Januarii.
Rotejemnkningen, en än ytterligare nedsättning,
som i samma mån verkat att en annan icke
fått sin femtedel till fullo; bägge likväl härvid
behandlade efter enahanda för dem lika
gällande grunder.
2 i Friherre Stael von Holstein: Friherre Wirsén
medgifver nu, att Konungens Skrifvelse af
den a3 Mars i8i3 är den hufvudgrund, hvarefter
Comitterade bordt verkstäldt Roteringen;
men derjemte alt Comitterade efter egen pröfning
funnit för godt derifrån afvika, samt efter
alldeles motsatta grunder förfara derutinnan;
att då Konungen sagt, att en hvar skulle åtnjuta
lika rätt och lindring, Comitterade dock
funnit skäligt, tilldela somliga mycket, andra
litet, och många intet; det är således gifvit,
att Comitterades förrättning är en olaglighet,
då den strider emot Konungens Föreskrift och
det med Landet ingångne Contract; det bör
således icke kunna förmodas, att man soutenerar
det en olaglighet skulle vinna laga kraft,
sedan den nu mera är så lydeligen uppdagad.
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som 49 §• i Riksdags-Ordningen stadgade,
att det vore hvarje Ledamot öppet, att
öfver ett redan väckt Mål sig yttra, hvilket Yttrande
borde jemte målet till samma Utskott
remitteras, ansåge Herr Grefven och LandtMarskalken
sig böra hemställa, om icke de af Friherrarne
Stael von Holstein, Björnstjerna och Wirsén,
rörande Skånska Roteringen nyss afgifne
Yttranden finge till Stats-Utskottet remitteras.
Den 19 Januarii.
77
Friherre Cederström ansåg Friherre Stael
von Hollsteins ifrågavarande Anförande moje»
ligen vara af den beskaffenhet, att detsamma,
enligt Grundlagen, icke kunde till något Utskotts
handläggande öfverlemnas; hvadan Friherre
Cederström med åberopande 4g §. Riksdagsordningen,
yrkade, att frågan om Remiss
af nämnde Memorial måtte till nästa Plenum
hvila på bordet, då Friherre Cederström ytterligare
ville utveckla de skäl, på hvilka han
grundade sin öfvertygelse, att Memorialet icke
borde remitteras
Friherre Stael von Holstein frågade, efter
hvilken §. i Grundlagen Friherre Cederström
ansåg någon Remiss af Friherre Stael von
Holsteins Memorial icke böra äga rum
Friherre Cederström , efter 90 §. i Regerings-Formen.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
förklarade, det han för sin del icke fann något
skäl till uppskof af Remiss å Friherre
Stael von Holsteins Memorial.
Herr Grefven och Landt Mar skalken yttrade,
att anledningen till hans förut framställde
Proposition varit hämtad från den förmodan,
att om de, angående Skånska Roteringen nyss
afgifne Yttranden, nu genast till Stats-Utskottet
remitterades, Utskottet derigenom förr skulle
komma i tillfälle, att denna till Utskottet redan
remitterade fråga pröfva och afgöra, samt
73
Den i g Januarii.
hemställde å nyo, om icke berörde Anförande
nu finge till Stats-Ulskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Friherre Cederström anhöll, att emot Ridderskapets
och Adelns Beslut få till Protocollet
anmäla sin Reservation och Protest.
Herr von Ficandt, Daniel Vilhelm anhöll,
att i anledning af Friherre Anckarsvärrls, Carl
Hinric, till det förut i dag Justerade PleniProtocollet
för den g dennes ingifne Memorial,
angående Rikets Försvars-Verk samt förminskning
af den Indeldte Armeen, få uppläsa
följande: Om å ena sidan National-högmod,
äregirighet och eröfrings-lystnad oftast kunna
räknas bland de orsaker, som vållat Staters
missöden och försatt dem i vidtutseende omständigheter,
lärer det å den andra icke kumla
bestridas, att ett vanmägtigt och illa organiseradt
Försvars-tillstånd, icke mindre sällan hotat
Nationers Sjelfständighet och äfven beredt deras
undergång, Den Stat, som blott till hälften
använder de medel den äger till beredande
af sitt Försvar, kan redan anses till hälften
underkufvad; och det är af dessa skäl, som jag
icke kan förena mig i Herr Friherre Anckarsvärds
Yttrande, angående inskränkande af Rikets
Försvars- och Strids-krafter, för att derigenom
befrämja allmän välmåga i Landet. Jag
medger väl, att närvarande ställning och förhållande
icke lemna utsigten för några återeröfringar;
men om jag, utan att återkalla mindre
angenäma minnen af det förflutna, vågar
Den ig Januarii.
79
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på de händelser, som förberedt
och tillvägabragt detta förhållande, torde de
redan tillfyllest ådagalägga nödvändigheten af
kraftfulla och väl inrättade Försvars-anstalter,
för det Land, som önskar bibehålla dess Sjelfbestånd
och Frihet, och försvara den återstod,
som härsklystnaden ännu icke kunnat förtrycka
och underkufva. Om Finlands Försvar i tid varit
påtänkt och uppfattadt, alla medel samt utvägar
dertill behörigen öfvervägde och använde,
hade säkerligen icke Rysslands Örnar blifvit
planterade på de Murar, som äro frugten
af mångårige mödor och stora uppoffringar,
ej eller beträdt den jord, som utgjort
Svea Lejons fredliga boningar. Denna Na-,
tion saknade icke enthusiasmen att försvara
sin uråldriga Frihet; icke mod och ståndaktighet
att motstå det Ok, som under Århundraden
hotat att undertrycka den; men det felades
både förutseende af Allmänna Ställningen,
och ett planmässigt utförande af de åtgärder,
som kunde trygga dess säkerhet, och detta
Land, som vågat uppoffra allt för Försvaret af
sin Sjelfständighet, föll ett Offer för en dårad
och illa beräknad Politique; ett ojäfaktigt bevis
att Enthousiasmen ensam, icke förmår afskudda
Despotismens Ok, om den icke understödes
af kraftiga ansträngningar; men att deremot
sjelfva Öfvermagten icke kan fälla det mod,
eller trottsa den ståndaktighet sorn ifrar för
Friheten; och att således underlägsenhet i styrka,
icke bör föranleda till nedslagenhet och
farhåga att blifva underkufvad, hvilken tankva
8o
Den ig Januarii.
endast böra tillhöra slafven och uslingar, men
ej ett Folk, sorn, tryggadt vid sitt Sjelfbestånd;
skall äga både vilja och förmåga att det försvara.
Om jag äfven antager, att den foreslagne
inskränkning i Försvaret skulle medföra särdeles
stora besparingar, och öfver allt sprida allmän
och enskild välmåga, vågar jag likväl
framkasta den frågan: Hvartill skulle detta välstånd
och öfverflöd gagna? Och hvilken uppmuntran
skulle det väl vara, att använda flit
och möda för att förkofra sig och samla förmögenhet,
om, i ett försvarslöst tillstånd, man
skulle skåda den rysliga utsigt, att hvarje dag
af en hotande Fiende kunna hemsökas och plundras?
Och om detta icke vore att befara från
det mägtigaste Grannriket, så, ehuru det uppgifves
att Dannemark ej kan anfalla Oss, frågar
jag hvem som vill och kan garantera, att
denna Granne, som genom vår sjelfvilliga afväpning
skulle erhålla en säker öfvervigt i
Stridskrafter, nu mindre än förut skulle underlåta
att begagna ett önskadt tillfälle för dess
inkränkningslystnad? Om ett sådant förhållande
kunde äga rum, hvilket aldrig skall inträffa,
och Nationen betvifla möjligheten af ett
Sjelfförsvar, vore det enligt min tanka bättre,
att helt och hållet afväpna sig och med undergifvenhet
afbida Ödets beslut, an att äga Armeer
och Flottor försatte i den belägenhet,
att deras tillvaro endast skulle tjena till att
gäckas af en förmäten Fiendes öfvermod.
Den
Den i g Januarii. 31
D01I framställning, att Sverige sedan Finland
upphört att vara dess Förmur, utgör en
lång Landssträcka, sorn öfverallt kan anfallas,
och att Hulvud-Stadefis försvar är blottad t sedan
Rysslands Örnar innehafva Åland, samt
att å andra sidan Sveriges kringflutna och från
den öfriga Verlden afskilda läge, jemte dess
fattigdom och hårda Luftstreck, skall trygga
det från anfall, tyckes utmärka en stridig mening,
för synbar att behöfva vederläggas; men
detta medgifvande, alt vårt läge redan gifver
oss trygghet för Öfvermagten, skall Öfvertyga
och försäkra oss, att våra bemödanden icke
skola blifva frugllösa, samt lifva det Naliönalmod
som för Frihetens försvar alldrig skall
slockna i Svenska bröst, förrän sista blodsdroppan
blifvit utgjuten. —
Herr 0101?. Fieandl begärde, att dess Anförande
måtte till StatsUtskottet, dit Friherre
Anckarsvards Memorial redan blifvit förvisadt,
remitteras.
Herr StjernschantZj Johan Ahraliamj anförde
skrifteligen:
Med anledning af de Yttranden jag i Plenum
af den g dennes bordt, rörande Försvarsmedlens
förminskande, och de skäl, hvarpå man
bygdt sina påståenden; vågar jag äfven yttra
min mening, sorn ej skall rubba andras eller
ledas af andra driffjädrar, än de begrepp jag
gör mig om det rätta och sanna.
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. 1 Afd. 11, 12.
82
Den 19 JanuariL
Ått mäta oss med vår starkaste Granne,,
är visserligen ej min tanka, vi böra eftersträfva;
ty dertill äro våra medel för små, om också
armar funnos; men att sätta oss på den
punct, att vi kunna försvara våra Rättigheter,
vår sjelfständighet och ej helt och hållit försvinna
ur allmänna uppmärksamheten, tror jag
vara bland våra heligaste pligter, så framt vi
ej önska, alt vid första påhälsning se oss underkufvade
och bli ett rof för Eröfrings-passionen.
Om vi lemna oss uti ett ulblottadt Försvars-tillstånd,
kunde möjligtvis begäret man
ägt, att få Hamnar uti östersjön, sträcka sig
till Nordsjön, ty Inkränknings-systemer hafva
ännu aldrig haft andra gränsor, än dem, starka
Coalisalioner föreskrifvit; och delar jag med
Grefve Löwenhjelm fullkomligt den lankan, att
om vi ej äro Considei erade bland andra Magter,
vill ingen vara med oss i Förbund, ulan
alla anse våra Alliancer, såsom ej svarande
mot ändamålet. Om vi uti en sådan belägenhet
blefvo eröfrade, böra vi ej skylla vår Styrelse
derföre; ty vi hafva ju då sjelfva smidt
de bojor Förtryckaren oss pålägger.
Alt Sverige nu innehar ett inskränkt rum
bland Europas Magter, kan jag aldrig finna —
tvärtom! Det har i senare tider stigit och vunnit
i politisk fasthet. En framtid lär nog visa
och öfvertyga oss, att vår nu ägande politiska
ställning ej är oss onyttig och att förkasta —
Skänkom en blick åt den ställning Sverige ägde
vid Fredens slut 1809, då Ryska Örnen
hotade att krossa Svenska Lejonet; jemnför den
Den 19 Januarii.
83
med nu varande; så tror jag ej vi hafva skäl
att klandra vår politiska verksamhet, och liksom
kasta en skugga pä den rigtning, den i
senare tider erhållit. Meilda en förändrad ställning
fordrar ett förändradt skick i försvaret —
då man begär ett billigt tillskott, för att genom
dess förbättrande öka vår säkerhet, söker
man gerna att under mantelen af vår uselhet
föda känslan för förstoringen af våra Stridskrafter
och kasta skulden på Försvaret, såsom
det, hvilket uppslukar våra Resourcer och är
det tärande fröet till vår bedrofliga Financiella
Ställning —Ej tror jag de medel man i senare
tider uppoffrat för våra Stridskrafter, satt oss
uti bekymmerfull tider: — Ej tror jag, att några
förmätna planer eller högmodet att vilja mäta
sig med andra, varit driffjädrar till vår Penninge-brist
och det åklagade eländet; utan mer
fordna misstag uti Krig, förda mot då varande
Politiska Systemer: En öfverdrifven Luxe förenad
med orimeliga Speculationer af alia slag,
och lättheten att få låna Penningar på flera
håll; har efter min tanka dertill varit mera
vållande, samt ofta förvandladt hushållaren till
slösarens första son och käraste gunstling.
Att ju mer man minskar sina Försvarsanstalter,
ju mer är det lätthet för en Fiende
att intränga och verkställa sina Planer; ärettAxiome
af den största klarhet, äfven som det, att
ju bättre Försvaret är organiseradt, jemnfördt
med Landets beskaffenhet oehResourcer, ju svårare
blir det för den anfallande att fullfölja sina
afsigter. — Det är således den punct, emel
-
34
Den 19 Januarii.
lan ens egna Stridskrafter och Fiendens, förenadt
med ändamålen, man skall söka, som sätter
en i det tillstånd, att alla försök af den Angripande,
om ej för ögonblicket frugtlösa, möta
sådana svårigheter, så han ser sig vid sina
Planers fullföljande göra merå förlust än vinst;
och troligen lär en klok Fiende då upphöra
med sinå företag, ty eljest handlade han högst
oförståndigt för sitt egit Land. — Till denna
puncts finnande, Mine Herrar! behöfves mera
kunskap och erfarenhet både i Politiskt och Tactiskt
afseende, än jag och kanske mången annan
äger, utan tror jag, för mindel, det vore klokast,
öfverlemna dylika forskningar till den, som äger
både rättighet och förmåga dertill. Jag kan
aldrig inse möjligheten af vårt Försvars minskande,
med bibehållandet af möjeligheten att
försvara oss; ty om något Vapen behöfde minskas
eller reorganiseras bör deremot ett annat
ökas, om Debet och Credit skall slå ihop,
men ej minskning i Massan göras. — Att föra
Recruter i elden mot stridbara och öfvadeTroupper,
har i evinnerliga tider medfört mera förlust
än vinst, mycken kostnad utan någon nytta
i längden, om ock man antagit lika Snille
hos de Commenderade. — Jag beklagar elen
Befälhafvare, som kommer i en sådan erise,,
men unnar gerna agremententen att strida
med oexercerade Soldater, åt den, som äger så
mycket förtroende för deras användbarhet.
Att Dannemark ej kan anfalla oss, tror
jag vara felaktigt tänkt; ty erfarenheten har ju
visat oss, att då vi varit anfallne af andra, de all
-
Den 19 Januarii.
85
tid väpnat sig; således behöfver Gränsen mot
dem ej lemnäs uti ett Försvarslöst tillstånd,
vid skeende Fredsbrott, och huruvida Europas
Magter skulle tillåta oss några eröfringar, är
svårt att säga, ty det är ett Politiskt Mål utöfver
min och många andras fattning.
Ingen bör hellre se oss förminska vårt
Försvar än våra Grannar, och mera glädja sig
öfver den Esprit hos oss, att vi hafva ett så
förträffligt läge, så vårt Land bör vara utan allt
slags Intresse för andra Magter, att vi anse
oss för svaga göra något motstånd. Vi böra
således ej oroas: — Låt den ton bli i jemn tillväxt,
hoppas jag vi ej länge skola få skörda Fredens
lugn utan Krigets bloss bli tändt; och de
Åkerfält man odlar, de Näringar man sköter,
de Ilandelsspeculationer man uppgör, de Finan*
cielia förmåner man vinner, då Fiendtliga Armeer
rusa in i Landet och sköfla detsamma,
lära lätt vara beräknade. Måtte ! aldrig derföre,
uti något Svenskt bröst, vare i Tiggarens
Koja eller i Palatsen, den känsla om vår svag- 1
het födas, att vi ej äro i stånd försvara vår
Frihet, vår Sjelfständighet.— Nej! begreppen
om våra egna Krafter, förenadt med begäret alt
segra öfver dem, som vilja förtrycka oss, skola
göra Fiendens företag, om ej alltid frugtlösa ,
dock mycket dyrköpta.
För öfrigt får jag äran tillägga, attingen
hellre än jag skall med varm känsla, se en
Försvarsplan uppgjord af någon, der man med
mindre kostnad och med mindre krafter, kan
86
Den if) Januarii.
åstadkomma större verkan, än den vi af våra
ägande bör kunna hoppas. — Denne man! skall
säkerligen bli, för den nytta han gör sitt Fosterland,
evigt belönt med Nationens tacksamhet
och dess förtjenster aldrig försvinna ur så väl
Statsmannens, som uslingens minnen.
Herr Stjernschantz anhöll, att dess Anförande
måtte till StatsIJtskottet remitteras.
Friherre Koskullj Gustaf Adolph> uppläste
följande:
Uti den med anledning förmodade och
lyckliga öfvertygelse, att alla mina Kamerater,
uti den redan, sorn mig synes nog lilla Ammen,
med mig dela samma tänkesätt, har jag
ej kunnat emotstå begäret; måhända äfven skyldigheten,
att förklara min hilliga och rättvisa
förtrytelse öfver de meningar jag nyligen har
hört yttras, Måtte aldrig mina Landsmän komma
att dela dessa, för den rätta Frihetsvännen
så litet tröstande öfvertygelse!’; det vöre
visserligen ej då långt borta med vår Politiska
Tillvarelses Begrafningsdag, till hvilken jag
uti sådant fall tror att vi vidare kunna spara
oss mödan att bjuda de Främmande,
Hvad Armeen angår, tror jag, att den ej
fruktar någon af sina Grannar, och ej bygger
öfvertygelsen om omöjlighet af sitt Lands försvar,
på öfverdrifna jemnförelser af en egen
svaghet och andras öfvermagt. Den skall utan
tvifvel veta, när så kan komma att påfordras,
Den 19 Januarii.
87
livad den är skyldig sig sjelf, sitt Land och den
Hjelte, som ännu aldrig räknade sina Fiender,
och som i behofvets stund för den sanna Frihetens
sak skall finna nog Vänner till den Scandinaviska
Sjelfständighetens försvar, för hvilket
ändamål och heliga skyldighet jag tror oss alla
med glädje vilja uppoffra lif och blod.
Anmärkningsvis ocb uti allmänhet får jag
nämna och torde det vara mig tillåtet att tro,
det en verkelig öfvertygelse, om omöjligheten
af vårt Sjelfförsvar, svårligen lärer stå att förena
med en sann och upprigtig Fosterlandskärlek,
äfvensom att man visserligen hos Personer
med känsla för oberoende, och förtroende
till egna krafter, ej bordt vänta sig alldeles
motsatta tankar i frågan om det helas
tillvarelse och försvar,
Grefve Cronstedt^ ClaeSj anförde skrifteligen:
Med
anledning af Herr Grefve Löwenlijelms
och Friherre Anckarsvärds hållna Tal,
antingen ingen, eller en betydlig Indragning
uti våra försvarsanstalter voro gagneliga och
borde äga rum, får jag anålla om Ridöerskapets
och Adelns uppmärksamhet, på vårt uråldriga,
då varande enda Vapen,, på vårt alltid
i nöden befundna rätta försvar: Våra SjöVapen.
Man beliöfver ej mer än kasta ögat på
den Geographiska Chartan öfver Scandinavien,
för att icke finna att vårt hufvudsakligaste Sjelfbestånd
och Försvar, måste ligga uti dessa vid
-
83
Den 19 Januarii.
sträckta kusters fredande — och således uti ett
kraftigt SjöVapén. Man må betrakta våra förelag
både Offensiva och Dcffensiva, det ena
ofta blifvande en följd af det andra, oell denna
sanning skall alltid vara grundad. Sverige
nästan en Ö, utan detta Vapen, må bekläda
och rusta sin Nationalbeväring, och den skall
ej förmå hindra Fiendens härjningar, Kusternes
förstörande och sluteligen Landets fegengjorda
ursugning och undergång. Uti en sådan
Stat måste det vara ett samband emellan Vapnen,
så alt LandlArmeen har stöd och biträde
af Sjömagien. Till dessa Sanningars bevisande
vill jag ej uppehålla tiden med att upprepa
den mängd tillfällen, som dertill kunna ge
anledning utur äldre timade händelse?, men
blott taga exempel från 1808 och 1809 årens
olyckliga Krig, som varit under våra egna ögons
skärskådande. Jagfrågar: Hvad hade Sverige varit
dessa år, utan dess Flottor? Elt rof för Ryska,
Franska och Danska Armeer. Hvad hoppades
man ej efter det förvånande och väl utförda
Företaget med den rigtigt sammansatta
Sjöstyrka, vid Expeditionen till Norrbotten, som,
hvad dess utförande angeck, alldrig kunde gå
bättre — och manne' dessa stora händelser äfvensom
Ryska då varande Armeen hämmade
SjöledsCommunication, genom Rysslands Fartyg,
ej öfvertygar om nyttan och oumbärligheten
af Flottor för Sverige. Jag skulle tro fullkomligen;
jag behöfvcr ej upprepa hvad detta Vapen
bidragit till HandelsFloltors Convojerande,
Sundets försvar liela Vintrar öfver, ,Armeens
snabba Transporter från ett ställe till ett annat
Ben i g Januarii.
89
inora Riket och sednast lill och från Tyskland,
kanske största bidraget lill Imponerandet
på Norriges förening, för att icke villja fästa
uppmärksamheten endast på detta Vapens bidrag
till våra nuvarande Politiska förhållanden. Så
länge ej Sverige var kringflutet var alldrig någon
principe fattad, om Sjöförsvarets verkeliga
behof, och ifrån dessa vacklande begrepp
och orsaken att detta Vapen alldrig varit i det
tillstånd det bort vara, och bärflyter derifrån
dess närvarande verkeliga svaga tillvarelse! Ingen
tvifvel bör vara, att denna principe icke
är förändrad — det beror endast att gifva den
rätta rigtningen åt Sjöförsvars-verkets beståndsdelar.
Jag menar, att visa, uti hvilka slags
Vapen, vårt Sjöförsvar bör äga sin styrka.
Endera bör det bestå uti blott Örlogsflotta,
Linieskepp och Fregatter; uti blott
Skärgårds-Fiotta, Gallerer och Canon-Slupar—<
eller uti begge dessa Vapen förenade.
I det förra fallet svaras Nej! ty dylika
Fartyg kunna dels på många ställen i Skärgårdarne
ej framkomma för grundt vatten; dels
äro de mindre handterliga och rörliga uti trånga
och krokiga inomskärs-leder, endast passande
derstädes, att förläggas såsom Batterier och
Repliering för mindre bevarade Fartyg. I det
andra fallet svaras äfven Nej! ty som ÅlandsHaf
och Bottniska Viken lära hädanefter komma
att anses, sorn den enda Krigs-Thealer, uppå
hvilken en Fiendtlig Skärgårds-Fiotta bör
kunna mötas, så vida den skall kunna hindras
90
Den ig Januarii,
att landsätta Troupper p5 Svensta Kusten, —•
så kan ej dertill roende Fartyg begagnas •—•
utan måste dessa Fartyg vara seglande, däckadc
och väl armerade. Galerer, öppna Canonslupar
och Jollar äro icke skapade med de egenskaper,
som erfordras för att kryssa i dessa
Farvatten, eller att ligga ankrade för öppen Sjö
utanför Fiendtliga kuster, de kunna ej i öppen
Sjö nyttja sina Vapen, utom i fullkomligt lugna
väder; och då det ej är troligt, att Fienden med
annan lägenhet, än en öppen gynnande och frisk
blåsande Vind skulle låta sin SkärgårdsFlotta,
medLandstignings-Troupper försöka öfverfarten
å Svenska kusten, så inser jag ingen möjlighet
att med öppna Roddfartyg alldeles hindra
detta företag. Att med flytande Sjöförsvar freda
Svenska Kusten från Fiendtliga Landstigningar,
genom andra än seglande Fartyg, anser jag
än vidare så mycket mindre verkställbar^ sorn.
det icke lärer blifva möjligt att på hvarje dess
Landstigning i vår Skärgård eller i våra Hamnar
kunna verkställas, stationera så tillräckelig
Styrka af öppna bevarade Roddfartyg, som erfordras
att hindra dem — ty dertill skulle åtgå
tusentals — utan skulle dessa från ett ställe
till ett annat förflyttas, allt efter Fiendtliga
Flottans synliga Rörelser, hvilket ej vore verkställbart,
då Fiendens Fartyg vore Seglande
och våra Roende. Man kan dessutom ej förmoda,
att Fienden om han än ämnade ett dylikt
företag, skulle underlåta söka att förskaffa sig
underrättelser om våra Försvarsanstalter; ulan
synnerlig möda skulle han åtminstone kunna
inhämta på hvilken eller hvilka puncter i Skären
Den 7 g Januarii.
var Skärgårds-Flotta vore samlad, och då valet
Liand en mängd för Landstigning tjenliga Ställen
vore honom öppet, Lör ej förmodas, att
lian skulle söka dem, som voro försvarade.
Ett Sjö-krigs Esprit fordrar att skaffa sig noga
kännedom om sin Fiendes styrka och dess
olika använda vapen, att följa Fiendens Rörelser;
sysselsätta honom genom ett beständigt
oroande, söka göra hans planer om intet genom
Altaquer på dess Försvars-flolta eller Transport-flotta,
med ett öfverdådigt och ihärdigt
försvar mota vägen för hans tillämnade Landning
och att genom det samband, som alltid bör vara
mellan Landt- och Sjömagten, bibringa all den
kraft man förmår, det andra lill slöd, så väl vid
lidna förluster, som vundna fördelar. Eli svag
Stats bestånd, består i egen concentrerad Styrka
och mägtiga Alliancer. Sverige, som numera
ej äger mer än en Fiende att fästa sin uppmärksamhet
uppå, skall ändå aldrig undvika
kanske, att, som vanligt vid ett sådant tillfälle,
få sin andra mindre Granne på hälarne påsig,
och som detta, sedan Norriges frånfälle, aldrig
af denna Magt kan ske annat än genom Sjöstyrka;
och att de vilja hafva delta inflytande,
bevises genom deras återuppbyggande af sin
Flotta, samt alt de alltid genom dess Sjömagts
läge, äro i tillfälle, att långt förr än Fartyg
utur Finska Viken kunna utkomma, hafva sin
Flolla ute; så skola vi alltid vara instängde i
våra egna Hamnar, aldrig kunna undsätta eller
öfverföra egna behofver från en Province till
en annan, aldrig observera vår starka Fiendes
Arrueringar och Rörelser. Så vida vi ej
92
Den ig Januarii.
är i Sjöförsvaret af Seglande Fartyg, nemligen
Linieskepp och Fregatter, öfverlägsen denne så
hjelpsamma Granne, och således sätta honom
ur stånd att till en början skada oss och freda
våra Kuster fullkomligen, intilldess de Flottor
kunna utkomma, med hvilka vi kunde vara
Allierade.
När man af dessa Raisonnementer inhämtar
verkliga omöjligheten att med något af dessa
Vapen ensamt Agerande försvara våra Kuster;
finner man att de måste vara förenade, och
således vårt Sjö-försvar bestå utaf så väl Linieskepp
och Fregatter, som större och mindre
SkärgårdsFavtyg, grundgående, väl Armerade,
och till det mästa antalet Seglande.
Ett sådant Sjö-försvar anser jag det lämpeligaste,
så vida Sverige äger förmåga till dettas
frambringande och underhållande; och jag
vågar tro det. — Detta försvar bör så mycket
möjligt concentreras på en punct och sällan
utläggas i serskildte Stationer, hvilka dels kosta
mycket vid anläggningen , och ännu mera genom
den mängd obehölliga Personer, som sedermera
användas på dessa Stationer, till Bevakning,
Uppbördsman och Redogörare, då samma
arbeten kunde med de redan ansatte Personer
vid Ilufvud-stalion utföras. Allt utgjordt
från en Hufvud-Station skall alltid medföra
mera Kraft, mera Enighet och samma Drift,
än när dessa bemödanden serskilt afdelas.
Hufvud-materialerne till denna Flottas fram
-
Den i g Januarii.
93
bringande, äro: Eke- och Furu-Virkej Hampa,
Jern och Koppar. Sverige har ej förr än på'
sednare halfva Seculura varit i behof af utländska
Skogar och Ekes anskaffande; detta likväl
mycket i brist på kännedom om egna tillgångar,
och hade äldre Författningar hållits i helgd,
som påbjudit Eke-planteringar, skulle vi alldeles
varit oberoende af Utlänningen. Ekeskogens
historia och handhafning i Sverige är
ryslig, och skall jag framvisa några drag derutur.
Alltsedan År 1789, då Skatteköps rättighet
kom i gång, har Skogarne på Krono- och
Krono Skatte-hemman alldeles förstörts. Den
på 1790:talet Allmänna Skogs-inventering, verkställd
af mindre kunnige Personer, gaf troligen
anledning till Jord-ägarnes håg att förstöra
Skogen, då alla Ekar, som ej då stämplades,
ägdes att fritt disponeras af Ägaren, då
dess intresse var, att, så mycket görligt inskränka
anteckningarne och sedermera att hugga
så fort han hant, för att få betalning för
en sak, han förut ej rådde om, och gjorde
dess Egendom mera värd, samt innan Kongl.
Maj:t kunde få underrättelse om detta missbruk,
och göra Författningar att hämma det. Delta
var ytterligheten från stränghet, då det var
Lifs-straff på att hugga en Ek, till hög grad
eftergift, och hvilket menniskan ej tål. Derpå
kom i8o5 års Skogs-Förordning, som åter insatte
Jägeri-Betjeningen i sin förra befattning;
denna Författning kan ej annat än godkännas
med några undantag, blott den efterlefdes. Uti
ett Land, som Sverige, der SkogS-Yettenskapen
endast är känd till namnet, och der, så väl
94
Den 19 Janiiarii.
högre, som lägre Skogsbetjening, oaktadt snart
sagt ingen lön, ändå äga endrägtiga Sysslor,
NB. på det Allmännas bekostnad och den Enskiltas
harm — kan man ej Vänta sig en bättre
behandling af detta dyra och rara trädslag
— Eken. Man kan visst ej fråntaga Kronan
all rätt till Eke-Skogen å Krono och Skatte,
samt å Frälse-erbudning till Kronan först, innan
den afyltras till Private män, efter Kongl.
Placatet af lG65; men sedan så mycket missbruk
redan skedt, torde ingenting näst KronoEke-planters-hagars
anläggande (hvilket efter
min tanka i närvarande tillstånd vore det rättaste
och för framtiden lämpeligaste och säkraste)
kunna hjelpa det, annat än — rigtig betalning,
skärpta och verkställda straff, samt Premier
gifvas för rara Piecer, som Költrän, Stäfva!'
m. m. Till sådana Planters-hagars anläggande
borde utses ställen i de Provincer, der
som Ekar trifvas bäst. I Blekinge gifves eLt
District af omkring 8 Hemman, alla af Kronoskatte
natur i Bräkne Härad, det yppersta tillfälle
till fortplantning af dessa rara förråder
Eke- och Stor-verks Furu-Trän, hvars Jordmån
dertill alldeles är passande, ännu bärande vackra
Skogar. Tidens liberala anda tyckes icke
vilja medgifva någon enskildt uppoffring af
rättigheter och friheter till det allmännas sammanhållighet;
allt skall vara fritt, och egna interesset
säger nog till. — Med dessa principer
blifva vi alltså utan Skog — och Eken
växer ej straxt opp, när man olyckligtvis saknar
honom. Blott från 1806, eller inom loppet
af 10 år, har genom LandshöfdingeEmbe
-
Den 19 Januarii.
95
ten blifvit bevilljadt fällning å Skalle- och Kronojord
till elt belopp af 629,980 st. Ekar,
00b man kan med visshet Säga, att elt lika antal
blifvit olofligen fällde; således 1,259,860
st. Ekar, förlorade för Skogarne, utan att kanske
knappt eli enda blifvit åter planterad. Åf
allt detta bar Kronan ej begagnat en enda Cubikfot.
Efter denna tafla vid bandkafningen
af Ekeskogen kan man invända, att igen mera
finnes — men det blott suppositionsvis;
äfven om denna underrättelse skulle komma
ifrån SkogsBeljeningen, hvilket nyligen blifvit
bevisadt vara motsatsen utaf i Blekinge Län, deiman
påstod icke fanns någon rar Ekepiece,
ingen Mastspira, och man likväl anskaffat derifrån
flere af förra slaget och hundradetals af
sednare. Det fattas oss blott kännedom af
vårt eget Land, för att rigtigt bedomina våra
tillgångar och krafter, och vi få verkeligen bly--  gas för oss sjelfva, att icke äga dessa Statistiska
underrättelser. Man nöjer sig vanligtvis
vid inhämtandet af utseendet vid landsvägen,
och bemödar sig ej att intränga innom våra
Berg, Måssar och Skogar. Med ett årligt biträde
från utländsk botten af de aldrahögst
raraste Ekepiecer, tror jag således att vi innom
Sverige kunna erhålla det öfriga behöflig»
Qvantum, och, fullkomligen öfvertygad om alt
vi äger Mastspiror till all den storlek, sorn
behöfves, saknas oss således ej denna hufvudartikel.
Hampa, för hvars odling, utom Tobak, Städeme
blifvit tillagd Stadsjord, har blifvit all
-
96
Den 19 3annar ii.
deles förgäten, och hade denna Förordning ägt
helgd, skulle Sverige haft Hampa tillräckligt
till alla sina förnödenheter. Då Städer, somt
Upsala äger 1908, Enköping i353, Hedemora
2720 och alla andra i mer och mindre Proportion
Tunneland Stadsjord, hvilken icke är
begagnad på de flesta ställen till Landtmannaproductionen;
hevisar att man påtänkt denna
Artikel, och att vi kunnat hafvit den; således
ingen omöjlighet att ännu framdeles producera
densamma, och tills vidare inskränka
våra behofver genom sträng hushållning och
användandet af Jern, der det möjligen kan
användas i stället för Hampa.
Jern och Koppar, äro våra GrundMaterialer.
Till Kronans Förråder hör indragas dessa
behof af Tionde- och Hammarskattsjernet samt
Kopparräntan och Slagskatten af Koppar; då
den stora misshushållning äger rum, att Kronan
säljer detta sitt Jern till 5f R:dr, sin Koppar
till 66f R:dr Skeppunden och återköper
oftast en sämre vara till mer äij dubbelt och
Kopparen nära tvådubbel! dyrare. Härtill hörer
äfven att utaf Jern, som är vår egenProduct,
en vara som är stark och varaktig, tillverka
och använda så mångå arbeten och så mycket
af allt, som möjeligen kan verkställas, som tilt
exempel: En del Tåg af Jern, Vattukäril;
FästningsKanonLavetter med flere dylika, helst
kostsamma tillverkningar, hvarigenom alla underhållskostnader
upphörer. Man skulle äfven
kunna invända, att det fattas oss Folk, att bemanna
-
Den 19 Januarii.
97
manna både en Örlogs-och en SkärgårdsFlotta;
men deremot får jag blott nämna, att vårt U11-  derhålls-manskap bestående af SjöArtillerister,
och alla slags Båtsmän, utgör en Summa af något
öfver 1 i.ooo man, att efter uppgifter Sjömanshusens
Rullor innehålla nära 8000, samt
ett antal af 5oo Skeppare, som kunna begagnas
dels som Officerare, för det mästa sorn Underofficerare.
— När härtill lägges den tiel af
Beväringen, som valt Sjön och en vida större
del al’ Fiskare och ungt folk vid Kusterne,
som vid infallande krig gerna låta förhyra sig,
skall man få en Summa af öfver 20,000 man;
hvilket blir fullkomlig Bemanning för våra
Flottor. — Dessutom kunde Öland genom en
slags Enrollering, med ett årligt Gage till detta
Folket, lemna Staten, utom de tvenne BåtsmansCompagnier
det nu uppsätter och den vanliga
Beväringen, ändå derutöfver ganska säkert
800 å 1000 man, rätt dugligt Folk.
Sedan en Flotta är befunnen nödig; sedan
jag visat att vi inom Sverige äga Grundämnena
att uppehålla den, torde jag få framgifva
några Grundideer vid dess Styrelse, för att
genom sträng hushållning, indragning på Personalen
och derigenom tillökning på Materiellen,
visa att vi äga förmåga åstadkomma ett
tillräckeligt Sjöförsvar.
1:0 För alt med Syslemer och således med
minsta möjeliga kostnad, utan onödiga utgifter
grundade på tillfälliga behofver och ej på reRidd.
0. Ad. Prot. II B. 2 Afd. 1 •< > i4
98
Den 19 Januarii.
dan bestämda och beräknade tillgångar, frambringa
ett så vidt omfattande och med så många
Militaira och Oeconomiska Grenar inblandadt
Verk, som en Flottas underhåll, Reparation
och Nybyggnad, Förråders successiva anskaffning,
så väl till sjelfva Fartygs-stomarnes
fullbordan, som deras ytterligare tjenstfärdigliet,
är högst nödigt: Att en viss ärlig oafkortad.
Summa, oåterkalleligen utgår till alla
dessa åtskilliga Materialers anskaffande. En
Arbetsplan uti detta Verk är så sammanhängande,
att det minsta uppehåll vid anskaffning,
den minsta uraktlåtenhet vid gången af verkställigheten,
förorsakar det helas upphörande,
alldeles som vid en länks bortryckning ur en
kedja.
2:0 Nödig tillgång på Ekevirke och StorverksTrän,
alltid ordentligt sorterade i sina serskilt
täckte Skjul, bevarade från väderlekens åverkan,
och med nog antal förråd, att det långsamt
får torka, samt de raraste Pjecer nedsänkte
inom korgar i vattnet, som erfarenheten visat
ar bästa bevaringssättet emot all förändring.
3:o Ärlig och successiv Nybyggnad. Genom
flere arbetens bedrifvande på en gång och
på samma ställe, vinner man alltid mera färdighet
hos Arbetarne, ty de sysselsättas då
vanligtvis endast med samma slags arbete hvar
och en. Det till och med gifves ibland dem,
de, som med nöje arbeta vissa delar, men
emottar annat med motvilja och uti alla Blancher
ifrån den befallande till den mäst lydande,
Den ig Januarii.
99
måtte Hufvud-driffjädren, till Individers verksamhet,
vara dess egen håg och lnst, och ej
tvånget, ty med det uträttas föga. Sedan uti
Materialérnes användande, kan ofta en sak, synnerligen
med Ekevirkes-pjecer, begagnas samfält
till ett större och ett mindre arbete; då
denna öfverlopps-del annars kunde förskingras,
så vida den ej genast begagnas i ett mindre
Fartygs byggande.
4:o Alltid väl försedde Förråder: Delta
är s'å högst nödigt, aldrahelst allt som begagnas
på Sjön kan i sådana förråder länge bevaras.
Kronan skall alltid genom det stora Parlie
af Articlar hon npphandlar, få ålla sina Effecter
för bättre pris än någon enskildt, ännu mer
om hon är precis uti sina Betaloings-terminers
uppfyllanden. Vid alla inträffande oförmodade
händelser då behofver tarfvas, har hon endast
sitt förråd alt gå till; och slipper att kasta,
jag må säga vräka ut penningar, på det
viset, som dessa sednare 20 åren varit en nödvändighet
att göra vid Flotlornes Stationer, att
vid aldraminsta Rustning, vid behofvet af rooo
spik, har man gått i Köpmans-boden och på
Credit än mera ökat dess vinst; då alltid Kronans
Elfecter på detta viset anskaffade, skola
borttaga mer än 2 gånger den Summa, det
gjorde om Principer varit följde.
5:o Ett till ändamålet passande Redovisningssätt:
Ordning och redlighet i Arbeten och
Methoder, Redlighet i deras utförande är hvad
100
Den 19 Januarii.
alltid åsyftats — men sällan ernåtts. — Det
förra vinnes ej med inkrånglade RedogörelseArbeten
och Controller, hvarest redan fordras
ett fullt Studium, att taga reda på saken, och
hvarest efter allt arbete, ett må hända mindre
fel i åtgärd kan uppfinnas, men högst sällan
verkeliga försnillningar. Det sednare vinnes
endast med få, väl lönade, då för heder kände,
allmänt aktade Embets- och Tjenstemän.
Ju mera enkelt Redovisnings-verket är sammanfattadt,
grundadt på förtroende till den Redovisande
och ej på Mängden af Controllerande;
skall ett sådant Verk kunna handhafvas genom
en ordentlig tillsyn, vida bättre och mera executift,
än det nu möjligen kan ske. Jag anser
samma Principe i RedovisningsControllen eller
Revision, böra följas^ som vid all Garnizons-troupp
borde iakttagas, nemligen Ambulante
Garnizon, på det att Trouppen ej skulle
bli för van och bekant med stället och derigenom
ej med den noggrannhet iakttaga sina
skyldigheter (af Consideration eller andra giltiga
skäl), emot ställets Innevånare. Som all
Revision eller Controll endast består i Quatuor
Species och MultiplicationsTaflans rigtiga användande,
jemte några Författningars iakttagande;
så synes mig dessa Platser aldrig böra vara
Fixa, utan med desto mer skäl ombytliga.
6:0 Ett lagom antal afpassadt Befäl och
UnderBefäl anslagne denna Flotta: Detta bör
aldrig vara för stort, aldrig med Personalen uppfylla
halfva behöfliga antalet. Intet Land äger
förmåga att i Fred underhålla dess fulla Krigiska
Den 19 Januarii.
101
Försvars-beliof. Dessutom är Naturen af det
Militaira en jemn öfning i sitt yrke, synnerligen
hvad Sjömetien vidkommer, och ännu mindre
äga vi förmåga att på Sjön öfva ett stort
antal Befäl; men skulle kunna åstadkomma
det för ett mindre. Ty Sjöyrket fordrar en
jemn uppmärksamhet, ett jemnt fortfarande forskande
öga, för att inge den köld, den Presence
d’Esprit, den säkerhet och det djerfva i företagen,
som Caracteriserar den rätt duglige Sjömannen.
Jag anser således af högsta vigt för
Staten att med största omtanka sörja för det
Folk, som öfverlåtit sin verknings-förmäga åt
detta Vapen, och noga söka deras bevarandenär
de erhållits, samt med största om vårdnad
uppmuntra med alla medel, som kunna bidraga
till deras danande. Det behöfves troligen ej
omtalas, att för att fullborda en god Matros,
fordras så många år, som det åtgår månader
vid en Soldats tilldaning; och man behöfver
ej mer än nämna Elementets hårdhet, alltid
sig likt antingen Fred eller Krig, Individens
beständiga med egen kännedom ansvarsfulla
arbetsförmåga, för att icke finna att denna Varelse
är den mäst sjelfberoende, således till
Sjellförsvar mäst passande; men fordrar derföre
all den uppmärksamhet och omvårdnad,
man är hans duglighet och ryda omhvälfvande
Existence skyldig. För alt än mera styrka
sanningen af dessa mina tankar om en Flottas
möjeliga frambringande samt de förbättringar
vid hushållningen, som dervid kunna vara af
nöden, får jag anmäla det StatsUtskottet måtte
i Underdånighet begära, att få meddelat
lea
Den 19 Janttaru.
det utarbetade Project för Rikets Flottor, söm
är ingifvit af deri Comité, som förlidne Vinter
bär i Stockholm satt, samt serskildt få inge
till StalsIItskottet, elt enskilt Betänkande
af mig och ÖfversteLiéutenanten Nordenskjöld
uti den Comité, som i Carlskrona var i och
för RedogörelseVerket sammansatt, hvarest vi
äro Ledamöter.
Jag får be Ridderskapet och Adeln om ursägl,
alt så länge hafva uppehållit med dessa
framställningar, af mig, blott ännu en Lärling af
det Vapen jag valt; men full af mitt ämne, då
det ankommit att mäja, som Taflan för mig synes,
bar jag ej kunnat gjordt det kortare och
får endast sluta med att göra oss uppmärksamme
på hvad vi varit och hvad vi böra blifva.
Låtorn oss ihågkomma vår härkomst från Wikingarne,
deras sätt att föra krig och bibehålla
sin Sjelfständighet. Låt oss ihågkomma, att
vi i Secler haft väldet i östersjön, äfven då
vår Kust ej var längre än från Stockholm förbi
Calmar; och låt oss af den långvariga erfarenheten
aLt aflägsna oss från våra natur-förmåner,
blifva rättade, lockade härtill af en apningslystnad,
som ej tillät oss se allt hvad,
som kunde passa för alla andra Stater, men i
synnerhet för de stora och folkrikare, alldeles
intet i något hänseende passade oss, för annat
än, för att fåfängt blänka i främmande göromål,
på främmande botten, som nästan aldrig»
hade något sannt interesse för oss. Dessa utvandringar
från Fosterjorden, dessa stående
stora Aromer, aflägshade oss ifrån vårt urgamla
Den i g Januarii. 103
bruk, förstörde Nationens allmänna Militairiska
Lynne, som nu somnade i förlitan på en
stående Här, och tryckte oss i tålmodighet och
modfälldhet till nära vår fullkomliga undergång.
Nationen har åter vaknadt och hulpit det
genom Beväringen; denna undervisad, lifvad
och fogligt handterad skall återge Sverige sin
fulla kraft, skall med tankan på Man ur hus,
gifva 400,000 stridbaree Män, hvilka rätt använde
så på Flottorne, som i Lederne, skola
bergfast försäkra vår Sjelfständighet, och aldrig
låta träldomen få fotfäste på Svensk
J ord.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Ehrenström > Carl Arvidj uppläste
följande:
Ovan att höja min röst vid Öfverläggningar
om allmänna Ärender; öfvertygad att man i
denna vördnadsvärda Samling icke bör uppstå
för att tala, då man ej dertill känner sig beredd
genom kunskaper och mogen erfarenhet,
qväfde jag inom mitt eget bröst den känsla,
hvaraf jag plågades då jag hörde yttras den
nedtryckande och jag vågar säga, oriktiga tanka,
att Sverige icke kan bygga sin Trygghet,
sitt Försvar, sin Sjelfständighet, på medvetandet
af egna krafter.
Men det torde vara äfven min pligt, åt
-
104
Den 19 Januani.
minstone är det ett behof för mitt hjerta, att
få offentligen förklara, det jag icke delar samma
tanka, och jag vågar försäkra, att alla mina
Vapenbröder äro af samma tanka med mig.
Sverige har varit Sjelfständigt frän urminnes
tider, och skall förblifva det, genom det
Mod och elen Kraft, dess Folk alltid ägt. Då
först skulle det qväfvas, pär det börjar att misströsta
0111 sin egen styrka.
Svenska Folket har icke nedsjunkit till en
sådan svaghet, och med trygghet vågar jag försäkra
att vår Armee icke fruktar någon främmande
Magt och aldrig vid sitt hopp om Landets
Försvar och vårt Samhälles Sjelfbestånd,
sätter dessa heliga föremål i fråga, då Nationen
äger en god och rättvis Konung; samt en vördad
och älskad KronPrins, hvars outtrötteliga
omsorger 0111 sitt Fäderneslands sanna Ära,
djupt uti våra hjertan inplantat den gärd af
tacksamhet, Armeen är denna stora Hjelte skyldig,
sorn fördt oss på de Fält, der vi återvunnit
Svenska Vapnens gamla ära.
Historien lemnar mångfaldiga bevis derpå,
att Staters verkeliga Styrka, icke beror endast
af deras Folkmängd eller Rikedomar. Dessa
bevis torde kunna anses öfverflödiga för hvar
och en, som, sjelf färdig att uppoffra Krafter,
Lif och Blod, endast rådfrågar sitt eget bjerta
vid Fäderneslandets vådor.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
Den ig Januarii.
105
Yttrande, mätte i Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoller blifva intagit, såsom uttrycket
af min öfvertygelse orri en tanka, hvilken
tyckes mig såra Svenska Krigsmagtens och hela
Nationens Heder.
Herr Flachj Carl Fredric> anförde skrifteligen:
Ehuru
väl öfvertj^gad derom, alt utan äfventyrande
af Statens Säkerhet, i dess närvarande
behof, betyd eliga besparingar, äfven med
FörsvarsYerken kunna företagas, likväl föreställer
jag mig icke att sättet och Normen med
säkerhet kan bedömmas af någon annan, än den,
som känner Statsförhållandet i hela dess vidd,
hvarföre jag för min del önskade och vågar föreslå,
att sådant på Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
afgörande må ankomma. — Det har
icke undfallit min uppmärksamhet, att föremål
af denna beskaffenhet, hos Krigarens Skötebarn
och Tactikens Konstmästare, har fördomen emot
sig, men vi äga lyckan att känna denna Furste
derjemte för Mennisko- och Fosterlandets
;Vän. Han skall visserligen göra ett billigt afseende
på Landets tarfvor och våra önskningar.
Med Ridderskapets och Adelns ädelmodiga
tillåtelse begagnar jag detta tillfälle, för att
motiverad af bindande pligtkänsla mot Sanning
oell med mensklighet söka, så godt jag förmår,
utveckla ett härmed analogt ämne, som,
ehuru af högsta vigt, likväl efter min tanka
6kymmes af de vådeligaste fördomar.
106 Den ig Jannar ii.
Så angeläget det är för en Stat, att vårda
och söka försäkra sig Freden, så vådeligt
är alt misstaga sig om sättet dertill. Systemet
för ett rigtigt Sjelfförsvar skiljer sig, då NB.
man åsyftar endast Fred, naturligtvis i tvenne
delar, nemligen: Det blott Militairiska och det
stride Politiska. Bägge vigtige, böra visserligen
understödja hvarandra; men fördomen vill
att hufvud-effecten skall ligga i den förra, då
likväl Historiska erfarenheten visar, att den bör
sökas, i den sednare delen af Systemet; och
att Fredens bestånd vinnes, vida mindre genom
anlitandet af den positiva Kraften, som
bildar motvärnet, än genom den negativa, som
genom väl begagnade klokhets-maximer förekommer
striderne. En stor Sanning, emot
livilken äro gjorde de misstag, som vållat så
mångfalldiga våra missöden.
Snart öfvertygar sig den forskande tankan
derom, att till de förnedrande brister, de tryckande
eländen, hvarunder i tidelängder, menskligheten
förfelat, dess bestämmelse af lyckligare
öden, närmaste orsaken igenfinnes hos de
Mordscener, sorn med namn af Krig, genom
utbrottets förödelse, bereda mellantidernes förlägenhet.
Skulle väl då någon menniska, värd
denna benämning, anse tung den uppoffring som
inägtadeförsäkra Fredens varaktighet; men också,
hvilket nit mätte icke studsa vid besinnandet,
huru som alla tiders uppoffringar icke förmått
frambringa detta ändamål, utan tvärtom,
huru, i samma mohn, åt våra Försvarsmedel
är gifven en dyrköpt, så kallad försigtighet,
Den 19 Januarii. 107
I>ar vår Politik blifvit vågsam; icke Frederne,
men Kriget föranledde, k en annan sida, i
fråga att betrygga en afrnattad Rikskropp, hvartill
tjena ansträngningar, som motverka krafternes
återhämtning, det vill säga ett SjelfFörsvar,
som upplöser sitt eget grundämne? Kraftyttringar,
utan återvunnen Kraft, imponera troligen
ingen, som icke, pär ricochet, den som delande
våra farhågor, är eller åtminstone borde vara
vår trognaste Bundsförvandt. —■ Ganska upplysande,
rörande bästa sättet alt försäkra sig om
Freden, framställa sig, åt besinnandet, Prejudicaten
af de alla DvärgSiater, hvilka genom
sjelfva deras organiska oförmåga beröfvade alla
andra Försvarsmedel än Passivitetens, att lefva
i stillhet och söka sämjan, och som icke kunnande
ens tänka sig, förstoring eller ryktbarhet,
se sig tvungne, alt i nödfall gripa till försöket
att vara lycklige. Det oaktadt, genom
detta negativa Sjelfförsvar, och NB. ensamt
derigenom, bibehållit Fred och säkerhet likaväl
och bättre, än andra som trott sig, med
Vapenbraken, böra från Gränsorna skråma inbillade
Fiender. Skulle vi häraf ej böra draga
den rena slutföljden: Att har detta så lättköpta
Sjelfförsvar varit tillräckeligt, åt sådana,
hvarföre skulle det ej vara det långt vissare åt
andra Stater, de der äga att påräkna vigten af
betydligare egen Kraft, och den som ligger i
behofvet af gemensamt Försvar hos Samhällen
af Medelkraft. — Eftertänkeligen visar oss Sweitz,
det sköna Idealet af — en emot oss andra nästan
obeväpnad Stat, som hvilar lika tryggt —
0111 ej på sina Lagar, dock på den fredälskande
108
Den 19 Januarii.
Hökare Politikens och de mildare dygdernes
garanti. Ja! hvem skulle tro det? Af en MedelStat,
som af vida mägtigare Grannar respecteras,
utan impositionen af de der stående
Armeerne, hvarmed annars Folken hetungas till
den grad, som icke låter tyda sig annorlunda
än för en Demonslrations-fåfäuga hos Magter af
första ordningen, från dem gradvis fortplantade
intet äfventyr för de minst hemedlade, att icke
svara mot deras Nummer i Rangordningen.
Ännu! hvilkelo stördt rådrum att utan farhåga
söka spara och återhämta Krafter, erbjuder
oss icke en bättre Tidens anda, åt Verldens
lugn antydd, i en, till origine, benämning,
och innehåll, vördnadsbjudande Tractat,
som visserligen , en Hjelte och Ädelmodet skänkt
åt Mensklighetens trängtande behof af säkerhet
och hvila, likväl är att anse som en Product,
af den Seclets lärorikare erfarenhet, deni Politiken
genom Catastropherne nyväckta sansning,
som Henric den IV:s tidehvarf saknade, men
som erfordras till realiserande af denna största
af alla denne store Mannens stora Ideer, en Ära,
som med detta biträde, vinkar till odödligheten,
vår tids krönte Idjeltar; och hvilkas, detta
Storverks fulländning, ännu omisskänneligen
påkallar en ädelmodets Kraftyttring. Sluteligen
vågar jag framställa min öfvertygelse derom;
att ett ädelt Folk, sådant som det Svenska, vid
intet Oeconomiskt företag skall förgäta dess förbindelse
till Fosterlandets Söner, de der för
dess anseende och bästa, så fördelaktigt utmärkt
sig på Slagfältet.
Den ig Januarii.
109
Friherre Koskull, Anders, yttrade sig sålunda
:
Jag får nied de flera värde Talare, som redan
yttradt sig, äfven förklara det jag ej delar
Friherre Anckarsvärds öfvertygelse om Nationens
och dess Armees oförmögenhet till Sjelfförsvar.
Först då hvarje Svensk blir af denna
öfvertjfgelse, då skall jag erkänna vår vanmagt,
vår oförmögenhet till SjelfFörsvar och Sjelfständigheten
på branten af sitt fall. Friherre Anckarsvärd
gör en jemnförelse emellan Sveriges
mägtigare tillstånd under förflutne tider och
dess nu varande mindre mägtiga. Om jag skulle
medgifva det, hvilket jag icke vågar, emedan
jag ej tror mig med säkerhet kunna bedomina,
huruvida Sveriges då varande Politiska och
Geographiska ställning verkeligen var fördelaktigare
än dess nuvarande, frågar jag likväl om
Sverige kom till denna Magt genom minskning
af sin Aimee, och om ej sävar, hvarföre Friherre
Anckarsvärd vill genom Afskedande af
10,000 öfvade Krigare, föra Fäderneslandet nära
det mål der hans öfvertygelse redan tror det
vara. Svenska Armeen är liten, men eldad för
ära, Fädernesland och Kung, går den, när det
fordras, förd af en tillbedd Hjelte, ej allenast
med hopp utan med säkerhet att segra eller
dö för Sjelfständigheten. Detta är Armeens
tänkesätt, i öfrigt för stolt att med ord vilja
bevisa hvad den på Slagfältet aldrig gifvit anledning
betvifla.
Herr Lagerheim, Lars Magnus, uppläste
följande:
110
Den 19 Januarii.
Gerna medgifvande ofullkomligheten nf
mina åsigter och utan annan styrka än den ämnets
vigt gifver, ålägger mig dock en inre känsla
af Riksdagsrnanna-pligt att med Asidosältande
af detta mitt enskilta skäl till tystnad, låta
egenkärleken vika för kärleken till det Fosterland
mig burit *bch för vördnaden af de heliga
Minnen utaf ära, sjelfständighet och hat
till utländskt Ok, deni vi fått i lysande Arf
afvara fordna Svenskar, och dem vi, såsom ett
Palladium för vår tillvarelse bland fria Stater,
oförskräckta böra lemna åt våra Efterkommande.
Fråga har inom detta RiksStånd blifvit
väckt örn förminskning af i af vårt Försvarsverk.
Nedsättandet i ett vida ökat förbål lande
af den Credit och det anseende Nordiska
Kalfön genom lyckan och förtjensten nu nyligen
vunnit bland Europas Stater, blefve deraf
en ovilkorlig följd. Men då förminskning af de
Europeiska Nationernas försvarsanstalter i allmänhet
hvilar på förnuftsenliga och Menniskoälskande
grundsatser, och tillämpningen på oss,
af dessas i sig sjelfva sunda och heliga Grundsattser
hämtar ett förfärande sken, är det af
verklig vigt att närmare utreda sanna förhållandet
och orsakerna till omöjligheten för Sverige,
att i närvarande ögonblick verkställa en
sådan Indragning. Länge hafva Folket före oss
varit kastbollar före ärelystna styrande planer,
än längre och kanske alltid skola de blifva det.
Den store Konung Fredric i Preussen skrifver
sjelf, att när Konungar spela om Provincer, ä'10
IJndersåtarne de Spelpenningar, hvarmed de
Den <9 Januarii.
lil
betala. En af Frankrikes ryktbare Konungar,
som der skapat sitt eget Tidehvarf, med lika
stora fordringar, lika mycken ärelystnad, sorn
hans öfveflägsna Snille och Talenter tyckes gifva
honom rättighet att hysa, började först på
ett förfärligt sätt öka sina stående Troupper.
För att ej blifva offer af detta Systeme, måste
Europas öfriga Nationer så småningom derefter
bilda sig. RevolutionsKriget, der Franska Nationen
nästan i Massa reste sig, för att mot
förenade Utländska Härar försvara sin frihet,
ökade ännu mer de Aromers talrikhet, hvilkas
lika förändrade framgång som förlusterne vi ännu
bära i friskt minné. Napoleon, som begagnade
för sin enskilta ärelystnad mera än för
Frankrikes välstånd den öfverspända ifver, som
händelsernas ovanlighet och ovanliga framgångar
skapat hos Nationen, bibehöll äfven efter
slutad Fred dessa ofantliga Massor af beväpnade,
och vi hafva sett Europas större Ma g t er,
nödgade att uppbjuda hela styrkan af sina tillgångar,
ändå med plats förmå sätta en slutelig
gräns för hans eröfringar. Ett tillfälle hade gifvits,
och jag kan ej neka mig att öppet och
frimodigt nämna det.
Om de 4 Monarcherne, som i Wienska
Congressen dicterade Europas Öden och blifvande
förhållande, i stället att sysselsätta sig
hvar och en med sina Rikens enskilta intressen
och stridigheter, endrägtigt och trofast förenat
sig att med ett penndrag reducera till ett visst
måttligt och proportionerat belopp sina stående
Arméer, hade de mera än genom sina föregå.
112
Den ig Januarii.
ende Segrar för Mensklighetens väl gjordt sig
förtjenta af en tänkande Samtids och Efterverlds
välsignelser. De skulle derigenom åt de
mindre Staterne gifvit säkerhet mot framdeles
möjliga eröfringsförsök, och äfven dessa skulle
först då i sin mohn fått tillfälle att, med afseende
på sina Medborgares lättnad och bättre trefnad,
i billigt och afpassadt förhållande göra
nödiga indragningar. Detta kanske på århundraden
ej mer återkommande tillfälle har gatt
förloradt och det återstår blott att beklaga, det
Samhällslifvets förfining och Naturtillståndets
barbari äga så nära Gränser. Förmätet vore
det af oss att tro oss starka nog att ostraffadt
kunna gifva detta efterdöme åt mägtigare Stater.
Sverige, genom ett Århundrades olyckor
skakadt, skulle vid ett sådant sakernas förhållande,
sjelf öka måttet deraf, om det genom
en otidig förminskning af Stridskrafter, lemnade
Europas öfriga Nationer det säkraste vedermäle
af vanmagt och hvarje god Medborgare
den vanhedrande liknöjdhet om Fosterlandets
försvar, som ofta bådar ett förestående välförtjent
fall. Vissheten att Sveriges beväpnade Styrka
i farans stund, ej nu som någon gång förr skett,
lemnäs åt slumpens olyckor, bör äfven i närvarande
Tidepunct kraftigt motverka dess indragning,
och tillfredsställelsen att den föres af en
stark och säker arm för Rikets väl, till nyttiga
och rigtigt beräknade ändamål, bör åt hvarje
vältänkande lemna den ljufva, och, alla uppoffringar
öfvervägande, förhoppning att vår tillvarelse
såsom sjelfständig Stat nu så måtte stadgas
-
Den 19 Januarii.
U3
gas alt Namnet af fri Svensk ur Tideböckerna
alldrig skall försvinna.
Grefve MortierAxel Otto: Jemte det
jag förenar mig med hvad Herr Ehrenström
anförd t, får jag endast tillägga, att jag anser
det ovärdigt för hvarje Iiidividue af Svenska
Armeen, att hysa den tankan, att vi äro oförmögne
att försvara oss, och skulle icke kunna
dela lika öfvertygelse med den Friherre Anckarsvärd
angående vår svaghet framstäldt.
Herr. Grefven och LancltMarskalken hemställde,
att alla de, i anledning af Friherre
Anckarsvärds den 9 dennes lill StatsUtskottet
remitterade Memorial, nu afgifrie ofvanberördc
Yttranden måtte lill StatsUtskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Prötocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adelil, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den i5 Januarii
1818.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
Herr Hammarskölds, Lorentzo, Memorial
angående medels anslående för fullbordande
af den utaf Professoren von Breda påbörjade
Tafla öfver Konung Carl XlfTrs Kröning;
jemte Yttranden i samma af Hans Excellence
Ridd, o< dd. Fröt, II E. 2 Afd. i5, 16.
114 Den 19 Januarii.
Herr Fiherre Fleming, Claes, och Friherre
Skjöldebrand, Anders Fredric samt Herrar
Hammarsköld; von Schulzenheim, David , (den
äldre); Lidströmer, Fredric August; Anckarsparre,
Ingemar August; Mannerhjerta, Ulric
Emanuel, och Nauckhoff", Carl Ulric. Ut
supra.
S. D. I anledning utaf Herr af Stenhofs,
Christian, Memorial angående påminnelse till
ConstitutionsUtskottet-, att inkomma till Riksens
Ständer med betänkande, rörande en ny
Representation, jemte Yttranden i samma ämne
af Grefvarne von Schwerin, Fredric Bogislaus
och Löwenhjelm, Gustaf, Friherrarne af Wetstedt,
Gustaf; Wrangel, Henning; Boye, Ludvig
och Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
samt Herr Påhlman, Otto Fredric, beslöt Högloflige
Ridderskapet och Adeln anmoda ConstitutionsUtskottet,
att med första till Riksens
Ständer afgifva upplysning uti hvad skick frågan,
angående en förändrad NationalRepresentation,
för närvarande sig befinner. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Hedervärda BondeStåndets
Protocolls-Utdrag af den 2 dennes,
innefattande Remiss till StatsUtskottet af
förre Vice Talemannen Jon Jonssons Motion,
om årlig Pension af 1000 R:dr B:co åt hvardera
af Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens fordna
Informatorer, Herr RegeringsRådet och Riddaren
le Moine samt Herr CancellieRådet och
Riddaren Tannström, fann Högloflige Ridderskapet
och Adeln för godt att uti berörde Re
-
Den ig Junnar ii
115
miss med BondeSlåndet instämma: Hvarjemte
ett Memorial af Grefve Stackelberg, Reinbold,
samt ett Yttrande af Hans > Excellence Herr
Friherre Fleming, Claes, rörande samma ämne,
nu äfven till StatsUtskottet remitterades.
Ut supra,
S. D. Vid föredragning afHögvördige PresteStåndets
den 2 i denna Månad meddelte
ProtocollsUtdrag, innefattande Remiss till BancoUtskottet
af Herr Biskoppens Doctor W.
Faxes väckte Motion, om präglande afen Skådepenning,
till åminnelse af den 4 Julii 1817,
då Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen, Hertigen
af Södermanland uppnåde myndige År; hvilken
Remiss äfven blifvit af Yälloflige BorgareStåndet
den 5 och Hedervärda BondeStåndet den
9 dennes bifallen; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, jemväl för sin elei, uti berörde
Remiss instämma. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af Ilögvördige
PreseStåndets ProtocollsUtdrag af den 5 dennes,
innefattande Ståndets beslut, att anmoda
StatsUtskottet att närmare granska Redovisningen
öfver Statens förskott till Tryckning af
RiksStåndens Protocoll vid 1815 års Riksdag,
med dertill hörande Bihang, samt besörja att
de Exemplar deraf, hvilka vid skeende Redovisning
icke äro försålde skyndsammeligen
måtte till Riksens Ständers disposition aflemnas,
i hvilken anmodan de öfrige RiksStånden blifvit
inbjudne, att sig med PresteStåndet förena,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
116
Den 19 Januarii.
äfven för sin del uti PresteStåndets nyssnämnde
beslut inslåimrna. Ut supra.
S. D. Vid föredragning af BevillningsUtsköttet
den i3 dennes aflåtne Memorial, deruti
hemställes, att Utskottet måtte fä antaga,
så väl till vinnande af mera skyndsamhet vid
Målens handläggande och expedierande, tvänne
Notarier med arfvode från antagningsdagen,
som till bestridande af uppassningen vid Utskottet
tvänne Vaktmäsare, blef samma Memorial
af Ridderskapet och Adeln till alla delar
bifallit. Ut supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 20 Januarii.
Plenum klockan half till 11 förmiddagen.
Börjades Justering af PleniProtocollet för
den 10 dennes förmiddagen.
Efter uppläsning af Ridderskapets och A
-
Den 20 Januarii.
delns samma dag till Allmänna Besvärs- och Oeconomias
Utskottet meddelte Remiss af åtskilliga
Anföranden, angående afskaffande af Guld
och Silfver på Uniformer, anhöll Hérr af Stenhoff
Christianj att få uppläsa följande:
Med Herr von Heyne delar jag lika tänkesätt
i allt hvad som leder lill Fosterlandets
väl, och följaktligen äfven uti det, som angår
inskränkning af alla ej mindre onyttiga än
håde physice och moraliter skadliga ÖfverflödsArticlar.
Ehuru delta ämne vid nästlidne Riksmöte
blifvit, af Riksens Ständers Serskildta Utskott
så fullständigt utredt, att Riksens Ständer i sarajnanstämrnelse
dermed, under den 7 Augusti
1815 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att 1794 års Kongl. Förordning emot Yppighet
och Öfverflöd måtte med vissa inskränkningar
åter upplifvas; har jag trodt mig äga
full anledning framställa ämnet utur en éynpunct,
hvartill sednare händelser föranledt,
och som för det närvarande mer än tillförene
påkalla Riksens Ständers uppmärksamhet,
Nationens förlägenhet i allmänna PenningeRörelsen
och deraf flytande oredor, är nu
vida svårare än år 1815.
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition derom
och angående Myntväsendets förbättring, utvecklar
och styrker detta fullständigt, äfvensom
Kongl. Maj:t nog tydeligen Nådigst upp
-
Hg Ven 2o Jcinuarii.
lyser Nationens Representanter om dess Landsfaderliga
tänkesätt, angående begagnandat af
utländska ÖfverflödsArticlar.
Kongl. Maj:ts Nådiga uttryck äro: Lemnom
åt Söderns Innevånare de Skatter ent fruktbärande
Jordmån och ett mildt luftstreck erbjuda
deni utan möda; ålnöj om oss med dem vi kunne
hämta inom vårt Land, och sökom ej hos
Utlänningen annatj än hvad som motsvarar
värdet af det hvarmed vi kunna förse honom.
Innehållet häraf vittnar om den hulda omsorg
Kongl, Maj:t ej mindre un, än under MinderårigbetsRegeringen,
då ofvannämnda Kongl, påbud
emot yppighet utfärdades, hyser. Ingen kan
således betvifla Kongl. Maj:ts eget höga fortfarande
tänkesätt, om det som, genom inskränkning
af Yppighet, kan befrämja Rikets väl.
Den som åter med någon uppmärksamhet
läst Hans Kongl. Höghet KronPrinsens den \\
nästlidne Julii hällne Tal till sin Herr Son,
Hans Kongl. Höghet Arf-Fursten, då Hans
Kongl. Höghet första gången såsom myndig inträdde
uti Rikets StatsRåd, hvarvid Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen på ett högtid eligt sätt
utvecklar Regenters Pligter och Hushållningsgrunder
samt dermed förenade StyrelseSysteme;
kan ej ett ögonblick tveka om Hans Kongl.
Höghets Nådiga böjelse, att befordra sparsamhetenoch
bannlysa Luxen: Visserligen må Hans
Kongl. Höghet haft afseende på Rikets vådeliga
belägenhet och nu mera yppade Financp*
Den 20 Januarii. lig
ställning och dess Styrelse, då Hans Kongl.
Höghet bland annat Nådigst Ytti'ar:
För att bringa vårt StyrelseSystem till en
hög grade af fullkomlighet, ämnar Konungen
sammankalla Rikets Ständer ^ och åt deras insigter
och Fosterlandskänsla anförtro medlen
härtill.
Högst vigtiga ord, hvilka genom Rikets allmänt
lika älskade som vördade Thronföljares
höga tänkesätt göra vår lyckliga Constitution
kraftfull emot håde Aristocratiens och Anarchiens
anfall samt Despotisme. När Svenska Nationen
således är fullt öfvertygad om både Monarkens
och Hans Kongl. Höghet KronPrinsens
Nådiga tänkesätt, och när Rikets belägenhet
mer nu än någonsin fordrar inskränkning uti
bruket af utländska ÖfverllödsArtiklar; och när
Kongl. Majit sjelf i Nåder ansedt detta vara ett
medel till befordran af en förbättrad Penningeställning,
anser jag ändamålet säkert kan vinnas,
om Nationens underdåniga önskan, genom dess Representanter,
rätteligen inför Thronell i underdånighet
framställes: Må mig dessutom tillåtas,
att jemte förenämnde höga grunder äfven, efter
min .öfvertygelse, nämna någon om de skäl jag
dertill hämtadt af fordna tiders tänkesätt. Svenska
Historien upplyser, att både för och efter Magnus
Ladulås’s tid missbruk af öfverflödet varit
ögnamärke för Regeringarnes omsorg, hvarom
äfvenväl våra gamla Lagar vittna. År 1489
utfärdades af Sten Sture och Riksens Råd Stadga
emot Öfverflödet, som då ansågs vålla Fäderneslandets
iråkade förderf, äfvensom år 149 *
120 Den 20 Januarii.
genom ett sednare Påbud ifrades emot dårhet
och oskäliga klädseder rn. m., hvilket jemväl de
följande Arhnndranden var föremål för. Regenters
och Regeringars omsorger. Ärrnärkpingsvärdt
ur likväl härvid, att 3o3 år efter förenämnde
i \9 i års Påbud , vår nu vqrdade åldrige
Konung lät i samma amne utfärda 1794 års Förordning.
Men man behöfver ej söka skäl till styrka
för Hufvud saken från äldsta forntiden: Nästlidne
Secel, märkvärdigt i anseende till återställande
af Svenska Folkets Lagbundna frihet, lemnar
fullständig upplysning om Tidell varfvets tänkesätt
i förevarande ämne. -En månad efter det
1720 års RegeringsForm stadgades och blef antagen,
utfärdades den 3:dje Julii Förording eanot
Yppighet och Öfverflöd, afen lika vidsträckt
sorn alfvarsam beskaffenhet, hvilken 3 år derefter
skulle ställas i verkställighet. Uti en oafbruten
följd derifrån emanerade vid hvarje
Riksmöte Författningar i likstämmighet dermed.
Ilä fdei ne hafva förvarat minnet af de oförgätlige
store StatsMän, hvilka detta Tidehvarf ej
mindre utgjorde Konungens Ålderstegne Råd
och beklädde de högre Ämbeten, än ock de
insigtsfulle Embetsman af både Frälse och Ofräjse
Stånden hvilka innehade Domare och
CollegialYärdigheterne, äfvensom den tidens
RiksdagsProtocoller innebära ojäfaktiga bevis
orri vidsträckta kunskaper och synbar Patriotism
e inom alla fyra RiksStånden.
Medgifvas matte Väl, att de emot Öfverflödet
den liden vidtagne Författningar härleddes
ifrån en sann upplysning, varm Fosterlands
-
I)cn 20 Januarii.
121
lansia, samt klok och mogen behandling. Flugan
blir;
Om Svenska Nationens bildning och upplysning
blifvit sedan den tiden mer utvidgad
och i moraliskt afseende till sjelf villigt uppfyllande
af medborgerliga pligter mera stadgad?
Motsatsen om öfver ty gelsen bevisar den
allmänna Sinnesstämning, sorn yttrades genom
Nationens organ, Riksens Högloflige Ständers
enhälliga, underdåniga Önskan vid 1815 års
Riksmöte, om återupplifvandet af 1794 års
Förbud emot Öfverflödet och Luxen.
Motsatsen om verkligheten styrker åter:
1:0 En fräck öfverträdelse af och olydnad
emot mcranämnde Kongl. Förordning, hvilken
med några obetydliga undantag, än i denna
stund borde, såsom ej upphäfven, vara gällande;
men som under tiden blifvit en död bokstaf,
dels derigenom att den årligen ej blifvit
efter föreskrift, på Predikstolarne uppläst, dels
ock igenom högre och lägre Auctorilelers samt
Tjenstemäns efterlålne tillsyn.
2:0 De nästan oräkneliga Förfalskningsbrott
och missbruk af andras namn, Penningeoch
Vexel-vinglerier, samt bedrägeligå Banqueroutter,
hvilka förut sällan hörde, men inom
en tid af 20 år mer än mycket tilltagit och
troligen tillkommit genom en lätt, samt ofta
1?2
Den 20 JanuariL
falsk tillgång i Disconterne på penningar, att
fylla sinnlighetens behof; och
3:o Den obehagliga ställning i Rikets Penninge-rörelse,
som föranledt till detta Riksmöte,
genom Filial-Disconternas iråkade obestånd, och
hvarmedelst åtminstone Hufvudmännen för Malmö
Discont-Bolag, flere år ej lemnat lysande
vedermälen af ypperliga medborgerliga tänkesätt,
utan fast mer kastadt på Svenska, alltid
högaktade, National-Caractei’en en svår skugga.
Motsatsen om öfvertygelsen bevises ändteligen,
4:o Af tidens anda och nu varande Sinnesstämning,
som högt påkallar Lagens svärd emot
den farliga Fienden, Yppigheten.
Herr ÄrkeBiskoppen och Talemannen för
Högvördige Preste-Ståndet yttrar härom i underdånighet
till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
följande:
Måtte såsom fordom Fienden vikit för
Eder Kongl. Höghets Svärd eller blifvit vunnen
af Eder Kongl. Höghets dygder , också den
invärtes Fiendenden slösande Yppigheten
och den oredeliga Vinningslystnaden vika för
Eder Kongl. Höghets vishet och höga föresyn.
Lika anda lyser äfven uti Herr Biskoppen
och Vice-Talemannen von Rosensteins Tal till
Rikets första Stånd, då han såsom Ordförande
Den 20 Januarii.
123
för Högvördige PresteStåndets Deputation tolkade
dess tänkesätt; han yttrar:
Tänkande män ibland Oss hafva med oro
sett en tilltagande lättsinnighet, som röjt sig
i sina vanliga följder j flärd, fåfänga, yppighet,
veklighet, brist på ihärdig Arbetsförmåga
; de hafva fruktadt att från dessa källor
skulle en dag till blygd och allmän skada
för Manheim flöda oredlighet och vingleri ,
vådor för allmänt och enskildt väl.
Herr Talemannen för det Vällofl. BorgareStåndet,
lifvad af samma anda uti dess svar
till Hedervärda BondeSlåndets första hälsning
vid Riksdagens början, har ådagalagt samma
Fosterlandskänsla i följande önskan:
Måtte kärlek lill Fosterjordens egna Alster
aflägsna begäret till utländskt Öfverflöd
och Svenska män veta, att med en sann Patriotisme
besegra yppigheten och fåfängan.
Fästom oss i anledning häraf en sann blick,
så väl på förfiutne, som närvarande Tidehvarf,
och en fördomsfri Fosterlands-känsla skall ej
neka, att Förbud emot både Bruk och Införsel
af utländske Yppighets-varor är högst nödvändigt,
och att Svenska Nationen, utan att
anse sig vara lik Trälen, villigt underkastadt
sig Regenternes vilja, äfven så väl i fråga om
inskränkning af den lysande Yppigheten, soin
alla andra Bud och Ordningar.
124 Den 20 Januarii.
Att omskapa en hel Nations 1 flera Århundraden
viste böjelse för den skadeliga Luxen ,
och att förmå två och en half Million Menniskor
frivilligt qväfva samma böjelse dertill, tror
jag, behöfs en lie! ny Generation, då Barnet
snart sagt från vaggan, beredes till den åsigt,
sorn befordrar ändamålet.
Barnet skall hvarken vid Toiletten, i Boäungsrummen
eller på Matbordet bli uppammat
i Öfverflödets förderflig» bruk, äfvensom
Mankönets bildning ifrån späda åren bör affedas
från Luxens sinnligheters förstörande inflytelse,
men riktas till Theoretisk insigt och pragtisk
böjelse att uppfylla medborgerliga Pligter.
Man har hört omtalas och äfven i Tidnings-skrifter
sedt berättelse ojn en och annan
Öfverenskommelse att hämma Öfverflödet; men
liär skrifteliga förbindelser af oredligheten och
egennyttan kränkas, kan svårligen förtroende
lemnäs till en bejakad uppoffring af sinnlighetens
inrotade böjelse för Härden. Återfall äro
oundvikelig». Detta bestämmer min öfvertygelse
så mycket mer i tillämpning om verkställbarheten,
sorn några få exempel ingalunda
bevisa ändamålets framgång i det hela. Sjelfsvåld
bör med aga luktas. Uti Rikets Hufvudstad
lemnäs ej något för ändamålet tjenligt efterdöme,
der Öfverflödet och Yppigheten i all
sin glans fortfar i alla Glassér, utom vid Kongl.
Hofvet.
Utländske Öfvergods-Artiklars skadeliga
Den 20 Januarii.
125
inflytelse på Handelsvågen, Näringarne och
Rikets producter hafva alltid föranledt lill Regeringarneé
omsorg, att både införsel och förbrukning
deraf blifvit förbud ne.' Vid i 746
års Riksdag, anmärkte framlidne Hans Excellence
Lowenhjelm, att Rikets Import uppgeck
till 76 Tunnor Guld; deremot Exporten endast
utgjorde 72. Införskrifningen af Vin, Tobak
och Spannmål besteg till 28 Tunnor Guld.
Lyckligt vore om Sveriges HandelsBalance,
i anseende till ÖfverflocisArticlar, kunde
nu jemföras med den då varande och än
lyckligare, om genom god hushållning, Handels-relationerne
med Utlänningen kunde bringas
till ett för Riket förmonligt Systeme.
Men i5:de Tabellen till Serskildta Utskottets
Betänkande om den 1815 öfverklagade
allmänna Förlägenhet lemnär ej hugnande upplysningar
om Rikets Im- och Export, då Staden
Götheborg Åren 1813 och 1814 ensamt
infÖrskref Bomullsväfnader för 2,101,69 R:dr,
hvaraf blott exporterades för 176,259 R:drs
värde. Sämre förhållande visar sig, vid anteckningar
om Import af Rum, Porter, Vin och
Tobak med flere Öfverflödspersedlar. Högloft.
Ridderskapet och Adeln beslöt nästlidne Riksdag,
atti underdånighet hos Kongl. Maj:t, genom
en stor Deputation, framställa, de Medel
Riksens Ständer ansedt nödige till att afhjelpa
Förlägenheten i allmänna penninge-rörelsen,
som likväl livad sättet angeck, ej kom till
verkställighet, i anseende till de öfriga Riks
-
126 Den 20 Januarii.
Ståndens derom tagne Beslut. Men denna
skiljaktighet tror jag ej nu vore att befara, då
RiksStåndens af deras Taleman yttrade tänkesätt,
synes leda lill en gemensam önskad verkställighet,
att hämma Luxen och dess stadeliga
följder.
I fråga om CivilStatens broderade Uniformer
är jag af enahanda tänka med de aktningsvärda
Herrar Ledamöter af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, som deremot gjort Anmärkning.
Vördsammast anhåller jag ej allenast att
mitt Anförande må varda remitteradt till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet, som
så fort sig göra låter, torde fästa sin uppmärksamhet
vid Målets angelägna fortgång,
utan ock med de andra Respective RiksStånden
communiceradt.
Friherre Björnstjerna} Magnus: Det är i
anledning af Herr Lilljehorns väckta Motion, om
afläggandet af Guld och Silfver på Uniformerne,
som jag får anhålla att nämna några ord.
Jag är fullkomligen af den värda Ledamo- '
tens tanka i afseende derpå, att Uniformer
böra vara simpla, enkla och så litet kostsamma
som möjligt är, på det att' illa Lönte SubalternOllicerare
må kunna bestrida dessa utgifter.
Jag tror mig äfven hafva lemnat ojäfaktiga
bevis derpå, då jag hos Kongl. Maj:t i
underdånighet tillstyrkt, och expedierat afläg
-
Den 20 Januarii.
127
gandet af allt Guld och Silfver på UniformsPantalonger,
samt afläggandet af GuldEpauletter
för alla Officerare i Ammen, med undantag
af Generalitetet och Öfverstarne, hvarigenom
Armeen således föregått Om Ridderskap
och Adel, som till vår Uniform ännu bära sådana
Epauletter, med ett vackert efterdöme.
Det återstår för Armeen nu ej mera än 1:0
ett par små Guldknapphål på Kragen, som distingera
Graden, och tror jag det vara fåfängt
upptänka något mindre dyrt Grad-tecken, samt
2:oGuldcordon på Tschakots, hvilken den värde
Ledamoten föreslår bör indragas i stället för
Löneförhöjning. En sådan Cordon kostar circa
3o R:dr Banco, varar i 10 år, och skulle
Löne-förhöjningen, genom denna indragning
således ej blifva betydlig, ty den utgjorde ej
mer än circa 3 R:dr Banco, om året. För öfrigt
tror jag ej att Rikets Financer genom sådana
Småsaker kunna på något sätt upphjelpas
eller förbättras.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blefvo Herr
af Stenhofs Memorial samt Friherre Björnstjernas
Yttrande till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
remitterade.
Uppropades de Herrar Ledamöter af Högh
Ridderskapet och Adeln, hvilka låtit anteckna
sig till deltagande i Riksens Ständers stora De
-
123
Den 20 Januarii.
putation, som kommer alt klockan 12 i dag,
i underdånighet! uppvakta Hans Maj:t Konungen
samt Hans Kongl, Höghet KropPrinsen
och ArfPrinsen.
Fortsattes Justeringen af PleniProtocollet
för den 10 dennes förmiddagen intill slut.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus anhöll
om Ridderskapets och Adelns tillåtelse
att få med de öfrige RiksStårtden commuuicera
sitt till Stats- och LagUtskotten remitterade
samt uti PleniProtocollet för den i5 dennes
intagne Memorial, angående utfärdande af Förhud
att proponera någon Allmänhet Utgifter*
utan föregånget Riksens Ständers Beslut, hvilken
anhållan uppå gjord Proposition, af Ridderskap
et och Adeln bifölls.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, hade inlemnät
följande, som upplästes:
Vördsamt Memorial!
I
Som mångfaldiga egna angelägenheter påkalla
min snara afresa härifrån RiksMötet; så
vågar jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloft. Ridderskapet och Adeln utbedja
mig den ynnest, att nu varda endtledi
-
Den 3to Januarii.
129
garl från don befattning mig af Högloft. Ridderskapet
och Adeln i ItiddarhusUtskottet hittills
varit anförtrodd, under förklarande dels af
min erkänsla för det förtroende, hvarmed Ridderskapet
och Adeln i detta fall behagat hedra
mig, och dels af min synnerliga ledsnad deröfver,
att nödsakas lemna en befattning, der
jag vågade hoppas att vara Högloft. Riddcrskaoch
Adeln på något sätt nyttig.
Herr Grefven och LandtMarskalken tiilkannagaf>
att Herr Lejonstolpe, Jonas Samuel,
hvilken vore Ledamot i Allmänna Besvärs- och
OeqonomicTJtskottet, samt för någon tid sedan
erhållit tillåtelse, att från Riksdagen afresa , nu
mera anmält, det han vore hindrad att för närvarande
till Riksdagen återkomma, hvarigenom
hans plats i OeconomieUtskottet således blifvit
ledig; i anledning h-varaf Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Electqrer
att innan nästa Plenum utse en Ledamot i RiddarliusUtskottet
efter Herr Nauckhoff, samt en
i Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
efter Herr Lejonstolpe.
Sedan underrättelse ankommit, att de öfrige
Respective RiksStåndens Deputationpr voro
i SecretaUtskottets rum församlade* öfverlemnade
Herr Grefven och LandtMarskalken
Klubban till den äldste närvarande Grefven,
Ridd. o. Ad. Prat. II B. 2 Afd. 17, 18
l^o Den 20 Januarii.
Grefve Gyllenborg, Joban Henning, samt afgick
med stora Deputationen.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet inkommit,
sä lydande:
Hörsamste Memorial!
I anledning af de Anmärkningar Herr Presidenten
ra.m. Friherre Fredric Tersmeden samt
Majoren Adam Didric Reuterskjöld afgifvit vid
föredragningen inför Högloft. Ridderskapet och
Adeln af RiddarhusUtskottet den 17 sistledne
December meddeldte Utlåtande, angående det
af afledne ÖfversteLieutenanten C. G. Reuterskjöld
i lifstiden upprättade Testamente, hvaröfver
undertecknad Ordförande och AdvocatFiscalen
Carl Ulric NauckholT äfvenledes in
Pleno s-ig yttrat, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln behagat återremittera detta Ärende till
Utskottet, att med förnyadt Yttrande derutinnan
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln inkomma.
Då nu Utskottet går att fullgöra denna
pligt, tror Utskottet sig till en början bpra anmäla,
det Utskottet å ena sidan hyser den öfvertygelse,
grundad på de skäl dess förra Betänkande
i detta Mål upptager, att de Stiftelser
aflidne ÖfversteLieutenanten Reuterskjöld
gjordt, icke kunna utan förändring åf dess Förordnanden
af RiddarhusStyrelsen öfvertagas,
utan att directe strida emot Ridderskapets och
Den 20 Januarii.
Adelns, uti förra Belänkandet åberopade, vid
förra Riksdagen faltade Beslut, hvaremot Utskottet
å den andra förmodar, att desamma med
förändring af vissa vilkor möjligen skulle kunna
antagas, då de i en aflägsen framtid uppnå
ändamålet af en allmän välgörande Anstalt.
De omständigheter, hvilka i sammanhang
äfven med RirldarliusDireetionens uti 12 §. af
dess RiksdagsBerättelse gjorde hemställan, fästadt
Utskottets uppmärksamhet, äro: Att RiddarhusStyrelsen
enligt Testators Förordnande
skulle ansvara vederbörande Pensionärer för
högsta laga årliga Ränta: Att interesset af det
donerade Capitalet, jemnlikt de Skuldförbindelser
nuvarande Ägaren af Hollmens Bruk utgifvit
och hvilka finnas TastameutsHandlingarne
bilagde, bör hvarje halft år lyftas å nämnde
BruksContoir i Norrköping: Att jemnlikt
Testamentets Föreskrift' det blifvit RiddarhusDirectionen
ålagd t, att under Pensionairernes
spädare år. tillse, det deras Pensioner mätte
samlas till ett Capital för att sedermera vid
mognare år dem tillhandla hållas: Att Betyget
öfver en Afkomlings af Reuterskjöldska, Örnsköldska
oell Wefverstedtska Famil lema behof
af understöd, endast får utfärdas af den äldste
eller Slägtens Hufvudman, jemte tvenne andra af
Ätten, då likväl det skulle kunna hända att ingen,
eller blott en af Ättcrne funnos i Sverige
alt tillgå, samt att ehuru meningen af Testamenterne
visserligen tydligen synes vara, att
ingen annan skulle kunna komma i åtnjutande af
Pensionerne, än dem, som voro af Reuterskjöld
-
132
Den ao Januarii.
ska, Örnskölclska eller Wefverstedtska Namnet,
finnes dock, i anseende till det i Testamentet
nyttjade ordet j4fkomlingar_, möjlighet af framtida
tvister. Att tiden för åtnjutande af Pensionerne
icke blifvit så noga bestämd; och alt
sluteligen tvärtemot Testators Förordnande det
till Riddarhuset Donerade och i Ilollmens Bruk
Intecknade Capitalet, aldrig får uppsägas eller
infordras, så länge den årliga Räntan derföre
ordenteligen utgår.
Efter det Utskottet i dessa ämnen meddelat
Testators Broder, Majoren Adam Didric Reuterskjöld
samt Executor Testamenti, Kongl. HofPredikanten,
Teologife Doctorn, Prosten och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerneorden, Matthias
Stenh ammar sine förberörde Anmärkningar, samt
med godkännande deraf, Majoren Reuterskjöld
och Kongl. HofPredikanten m. m. Doctor Stenhammar
tillika förklarat sig icke äga något, att
påminna vid de af Utskottet föreslagne och i
Testators Förordnanden nödige ansedde förändringar,
hvilka här nedan förekomma att upptagas,
har Herr Doctor Stenhammar, uti hvad
som rörer Capitalets möjliga uppsägning, serskildt
upplyst och tillkännagifvit, alt, sedan
han straxt efter ÖfversteLieutenantReuterskjölds
frånfälle erhöll kunskap, det den af samma aflidne
ÖfversteLieutenant vid i8i5 års Riksdag
gjorde hemställan, det måtte alla till fördel för
Adeliga Famillers så Söner som Döttrar bestämde
Testamentariska Förordnanden, af RiddarhusDirectionen
öfvertagas, blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln afslagne, hade han ej
Den 20 Januarii.
*33
ansedt sig kunna begära det RiddarhusDirectionen
skulle desamma sig åtaga, hvarföre bemälte
Doctor efter föregången rådplägning med Iiufvudmännen
för Friherreliga Örnsköldska och
Adeliga Reuterskjöldska Ätterne, i grund af deras
begifvanden, under den 3o September 1816
försålt Hollmens Bruk till Häradshöfdingen L.
M. Throzelli, emot vilkor af Räntans erläggande
hvarje halft år, och att, så länge denna Räntebetalning
ordentligen fullgjordes, Köpeskillingen
aldrig kunde till betalning uppsägas, hvilket
äfven uti bemälte Häradshöfdinges, Handliugarne
åtföljande Skuldsedlar finnes intagit, hvarigenom
allt en mycket högre Köpeskilling än annars
varit att påräkna erhölts. Herr Doctorn
bade sedan närmare betraktadt svårigheten för
någon annan Auctoritet att på sätt Testator forordnadt
bevaka Testamentet, och derjemte hyst
den förhoppning att Ridderskapet och Adeln,
som sjelfve kort derefter sammanträdde, skulle
möjligen härå kunna göra serskildt afseende,
hvarföre Herr Doctorn ansett sig genom Landshöfdingen
böra Handlingarne till RiddarhusDirectionens
Pröfning insända. —- Men så väl Herr
Majoren Reuterskjöld som Doctor Stenhammar
yttrade gemensamt deras förmodan, alt hvad
angår uppsägningen och rörligheten af den till
Riddarhuset besLämde CapitalSumma, skulle Köparen
troligen icke kunna förmås till undgifvande
deraf, ehuru de visserligen ej kunde bestrida
Testamentets Föreskrift, att RiddarhusDirectionen
skulle vid Försäljningen gilla och antaga
den säkerhet, som erböds samt stadga BetalningsvUkoren.
134
Den 20 Januarii.
Vid öfvervägande af sålunda förekommit
får Utskottet den äran att föreslå Högloft. Ridderskapet
oell Adeln tvenne alternativer: I förra
fallet, eller så vida berörde Testamenten
skola kunna emot tagas, anser Utskottet följande
vilkor och förändringar vid sjelfva Testamentet
böra äga rum, nemligen:
1:0 Att ehuru Testator föreskrifvit, att
utan afdrag, högsta laga årliga Ränta af de till
Riddarhuset ingående Summor, alltid böra hållas
Pensionairerne tillhanda, det må vara RiddarhusStjrelsen
tillåtit att innehålla i procent
af dessa Capitalers årliga Räntor, för att sedan
utaf samma ena procent, först afgått ersättning
för oumgängelige Kostnader vid Förvaltningen
af TestamentsMedlen, samt lämpelige
Arfvoden åt de Personer, hvilka årliga
Bokföringen och Bevakningen af de Testamenterade
Summorna åligga, det öfriga blifvande
såsom en årlig vinst må tillfalla RiddarhusCassan,
2:0 Att den uti ofvanberörde Förordnanden
RiddarhusDirection,en uppdragne befattning,
att tillse det under Pensionairernes spädare
år, deras Pensioner mätte samlas till ett
Capital för att sedermera vid mognare år dem
tillhanda hållas, icke må RiddarhusStyrelsen
åläggas, utan denna Förmyndare-omsorg på
vanligt sätt tillhöra lagligen tillförordnade Förmyndare
och ÖfverFöi myndare.
3:o Att betyg örn en Afkomlings, af Ren
-
Den 20 Januarii. 135
terskjöldska, örnsköldska och Wefverstedlska
Slägterne, behof af understöd, må kunna, då
så många Skyldeman Testamentet omtalar, ej
mera i Sverige finnes, eller äro afRiddarhusStyrelsen
kände, utfärdas af Församlingens Själasörjare
jemte tvenne Bofaste Adelsmän.
4:o Att tiden för åtnjutande af Pension må
i allmänhet få räcka till dess att den pensionerade
Ynglingen uppnådt 19 år; men i den
händelse Pensionairen för idkande af Studier
uppehåller sig vid någon Inrikes Academie, han
då må tillåtas begagna sin Pension, så länge
han Lärosätet bevistar till jemt fyllda 22 år.
— Lem nar en sådan Pensionair Academien före
denna tids förlopp må Pensionen upphöra.
— Den Pensionair åter, som ernar ingå i PresteStåndet,
torde anses böra till godonjuta sin
Pension till fyllda 24 år.
5:o Att det bestämmes, det meningen af
det uti Testamentet förekommande Ordet Afkomlingarj
ej må utsträckas längre än till dem,
som bära någondera af de uppräknade Ätternas
Namn; och
6:0 Att aflidne ÖfversteLieutenanten Ren»
terskjölds Arfvingar utverka Kongl. Maj:ts Nådiga
Sanction å de förändringar Utskottet här
ofvan föreslagit, samt
7:0 Att RiddaidiusStyrelsen, utan afseende
på alla Föreskrifter och Afhandlingar, må äga
rätt, om så anses nödigt, efter ett års förut
-
136
Deri 20 Jqnuarii,
gående uppsägningstid infordra de Testamenterade
Medlen, der de nu finnas intecknade eller
förvarade, samt lill vinnande af fullkomlig
Säkerhet för framtiden obehindrad få vidtaga
behöriga åtgärder, och alt Räntan å disponerade
Capitaiet insattes i Ranquén samt Attesten
härå till RiddarhusKamereraren aflemna.
I andra fallet åter eller, om tilläfventyrs
Testators Arfvingar icke skulle finna för godt,
eller förmå utverka Kongl. Majrts Nådiga Sanclionå
de projecterade TestamentsFörändringar
samt tillika icke kunna så föranstalta, att hvad
angar disponerade Capitalerne, RiddarhusStyrelscn
fritt och obehindradt dermed kan efter
sig företeende omständigheter förfara, samt
Räntan i behörig Ordning insältes i Banquen,
sä får Utskottet ödmjukeligen afstyrka emottagande!
af roeranämnde Testamenterade medel.
Sluteligen och då Kongl. HöfPredikanten,
Doctor Stenhammar väl tiilkännagifvit, det han
till bevakande i Kongl. Götha HofRätt inlemnat
ifrågavarande Testamenten, utan alt likväl
hafva kunnat upplysa, om en sådan åtgärd serskildt
för RiddarhusDirectionens räkning blifvit
af honom iakttagen, anser Utskottet sin
pligt fordra, alt, i den händelse Höglofl. Ridderskapel
och Adelil beslutar emottagandet af
gagde Dispositioner, anhålla det Högloflige Ridderskapet
och Adeln täcktes meddela RiddarhusUtskottet
föreskrift om desammas bevakande
å RiddarhusSlyrelsens vägnar;
Den 20 Jatiuarii. 137
Hvilket allt Högloflige Ridderskäpet och •
Adelns ompröfvande ödmjukast underställes,
Stockholm den 8 Januarii 1818,
På RiddarhusUtskottets vägnar
Q. F. Posse.
G, Marks v. IVii flatberg.
Lades på Bordet,
Upplästes och lades på Bordet, följande
från nedannämnde ULskott inkoinne Utlåtanden.
1:0 Från StatsUlskottet af den 17 dennes
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om uppförande af en Minnesvård öfver
Svea Rikes utkorade KronPrins Caht. August
å Qvidinge Hed i Skåne, deruti Stats Utskottet
af anförde skäl hemstäldt, oin icke hos Kongl.
Maj: t i underdånighet anhålles att ett KostnadsFörslag
öfver hvad till della ändamål kunde
behöfvas, matte med första varda StatsUtskottet
meddeladt.
>2:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om eftergift afen Statens fordran i anledning
af a (led ne Landshöfdingen von Echstedts
Sterbhus, deruti SlulsUtskollel af anförde skäl,
333 ' Den 20 Januarii.
ansel,t sig böra tillstyrka, att i anledning af
Kongl. Majlis derom gjorda Nådiga framställning,
Riksens Ständer måtte lemna bifall till
Afskrifning af StatsYerkets i framlidne Lands*
böfdingen von Eehstedts Sterbhus ägande fordran,
stor 5564 R:dr 46 sk. 8 r:st. Banco.
3:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
i anledning af gjorda Anmärkningar vid dess
den 24 sistledne December afgifne Betänkande
om restitution af RegeringsRådet von Schewens
Arfvingars Fordran; anseende StatsUtskottet af
Anförde ytterligare skäl, sig icke kunna frångå
dess förut meddelta tillstyrkande om utbetalning
af ifrågavarande StatsVerket till godokomne
Medel.
4:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes
öfver Herr Silfverstolpes, Guslaf Abraham, hos
Ridderskapet och Adeln ingifne och derifrån
lill Utskottet remitterade Memorial, om ersättning
af Cours-differance å Svenska Ministerns
C. Lagersvärds, i enlighet med Riksens Ständers
Beslut vid 1815 års Riksdag, genom RiksgäldsContoiret
Liqviderade fordran, härrörande
från andelar uti RiksgäldsGontoirets fordna Lån
i Genua; innehållande, att sedan Herr Ministern
redan af RiksgäldsContoiret erhållit betalning
efter enahanda grunder, som vid 1812 års Riksdag
beviljades andre Svenska Medborgare, för
deras fordringar uti Holländska och Brabantska
Lånen, och vid i8i5 års Riksdag serskildt
fastställdes för Herr Ministerns andelar uti Genuesiska
Lånen , har StatsUtskottet icke funnit
Den 20 Jcmuarii.
139
sig kunna någon ytterligare förmån för Herr
Ministern tillstyrka.
5:o Från StatsUtskottet af den 17 dennes
angående Herr Professor Forsells Memorial
orri kostnadens bestridande för Tryckningen af
Kongl.Maj:ts Befällnirigshafvandes Kungörelser,
deruti StatsUtskottet ansett frågan härom icke
kunna lämpeligen i annan ordning komma till
handläggning, än efter Landshöfdingarnes underdåniga
Anmälanden derom hos Kongl. Majit,
hvarigenom förhållandet i alla Länen må varda
uppgifvit och ett generelt förslag upprättadt,
lili grund för Ärendets närmare bedömmande,
hvarföre StalsUtskoltet funnit sig ej kunna tillstyrka
någon Riksens Ständers åtgärd härutinnan
för närvarande , såsom beroende på en sådan
närmare upplysning om behofvet.
6:0 Från StatsUtskottet, af den 17 dennes,
uppå Herr M. Thunells, såsom RiksdagsFullxnägtig
för Carlskrona Stad, ingifne Memorial
om Lån af allmänna Medel för anläggningar
derstädes; deruti StatsUtskottet tillkännagifvit,
alt någre fonder af StatsMedlen icke funnos
anslagne eller för öfrigt kunna af Utskottet
anvisas för ett Lånbiträde af den beskaffenhet
som det ifrågavarande.
7:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes
i anledning af Herr Prosten A. Fornanders Memorial,
om kostnaden för en undersökning derom
, huruvida Stenkol finnas på Öland ; innehållande
alt, då frågan örn den föreslag nelinder
-
140 Den 20 Januarii.
sökningen såsom ett Hushållningsmål, tillhörde
Kongl. Maj:ts Nådiga upptagande och pröfning,
samt nödige Medel till kostnaden vid en sådan
undersökning, om den i Nåder bifalles, finnes
till Kongl. Majits Nådiga Disposition anslagen
under den Summa, som för gide HufvudTiteln
å RiksStaten är uppförd för Jordbrukets
och Handelns samt Näringarnes befordran, StatsUtskottet
förmodat, att Kongl. Maj:t, på derom
gjord underdånig anhållan af Landets Innebyggare,
lärer i Nåder pröfva och förordna, örn
någon utgift i förevarande ändamål kan anses
nödig och böra af allmänna Medel bestås.
8:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes
angående RiksdagsFullmägtigens Sven Månssons
från Galmare Län förslag, om uppränsning af
Stångåen, samt i förening dermed en Canalanläggning;
anseende StatsUtskottet någon Riksens
Ständers åtgärd i detta ämne icke äga
rum, utan att det må ankomma på. Innebyggarne
i Orten att i vederbörlig ordning, genom
Landshöfdingens och Hushållningssällskapet i
Länet, söka bereda sig af den under RiksStaiens
9:de Ilufvudtitel anslagne Summa , det bidrag
lör verkställigheten af Strömränsningen,
sorn Kongl. Majit i Nåder pröfvat godt och
nyttigt alt dertill bevilja, samt tillgången kan
medgifva; hvaremot Utskottet funnit sig icke
kunna gifva anledning dertill, att några StatsMedel
till den projecterade Canallnrättningen
ina erhållas.
9:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes,
Den ao Januarii
141
i anledning af gjorde framställningar om indragning
af TalemänsTaflflarne, deruti Utskottet
af anförde skäl, ansett sig böra hemställa,
om icke Riksens Ständer, då Tafflarnes indragning
för framtiden ej kunde annorlunda föreskrifvas
än derigenom, attén sådan inskränkning
af nu varande Riksens Ständer för sig
sjelfve vidtogos, skulle tinna för godt förordna
att dessa Tafflar vid nu påstående Riksdag
böra upphöra, så snart gemensamt beslut derom
af RiksStånden hinner fattas och hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas, i hvilket fall
den föreslagne RiksdagskostnadsSumman komme
att derefter minskas.
10:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes
öfver RiksdagsFullmägtigen C. F. Bergs från
BondeStåndet remitterade Memorial, innehållande
Förslag att Allmänna BrandförsäkringsInrättningen
må ställas under tillsyn af Riksens
Ständers Fullmägtige i Banquen och RiksgäldsContoiret
m. m.; anseende StatsUtskottet
att, som Allmänna Brandförsäkringsverket är
en enskild Inrättning, ifrågavarande Motion
icke kunde komma under Riksens Ständers
öfverläggning.
11:0 Från StatsUtskottet af den 17 dennes
öfver Herr G. Kjellandt* s hos BorgareStåndet
ingifne och derifrån till Utskottet remitterade
Memorial, angående uppskof med Redovisningen
af KronoUppbörden; deruti StatsUtskottet
ansedt sig icke kunna tillstyrka Riksens
142
Den 20 Janucirii.
Ständer att med ifrågavarande Motion taga någon
befattning.
12:0 Från Lagutskottet af den 12 dennes,
innehållande, att sedan BondeStåndel till LagUtskottet
remitterat ett af RiksdagsFullmägligarne
från Skaraborgs Län, Lars Carlsson med
flere ingifvit Memorial, hvaruti hemställes, alt
Lagens stadgande uti 5 Cap. 8 §. UtsökningsBalken,
huru förfaras skall, då i mät tagen
lös Egendom försäljes, måtte på det sätt förändras,
att deruti bestämmes, dels hvad antal
Personer böra såsom köpare vid försäljningen
eller Auctionen vara tillstädes, innan utropet
verkslälles, dels beloppet af de böter, hvartill
den, som öfver utropet satt är, gör sig
förfallen, om genom hans egennytta eller vållande
någon skada dervid timar, varda förökadt;
så har Utskottet af anförde skäl funnit
sig icke tiga anledning tillstyrka bifall å hvad
sålunda blifvit föreslagit.
i3:o Från Lagutskottet af den 8 dennes .
af innehåll, att sedan uti ett, af RiksdagsFullmägtigen
från Stockholms Län Matts Ericsson
lill BondeStåndet ingifvit och derifrån till Utskottet
remitteradt Memorial, blifvit yrkadl,
att det uti 14 §• af Kongl. Förklaringen den r r
December 1766 stadgade ansvar för Hållkarl,
om han af den Resande fordrar Drickspenningar
eller med ovett honom ofredar, att straffas
i förstnämnde händelse med 6 par Spö,
saint i den sednare, första resan med ro, andra
resan med 16 par Spö, och tredje gången
Den 20 JanuariL
143
varda försänd till någon Kronans Fästning,
måtte såsom icke Jämpeligt emot brottsligheten
upphöra och desse förbrytelser få med
penningeböter till det belopp, som kunde anses
deremot svarande, umgällas; så har Utskottet,
af anförde skäl, icke ansett sig derå kunna
tillstyrka bifall; hvarifrån dock, enligt bifogadt
ProtocollsUtdrag af samma dag, några
Ledamöter i Utskottet, nemligen Herr Assessor
Gyllenhahl, Herr Kammarherren och Assessoren
Grefve Posse, Herr Professoren Doctor
Hagberg, samt Herr Lagmannen och Borgmästaren
Palmborg varit skiljäktige, samt på upptagne
grunder tillstyrkt, att det uti ofva oberörde
§. utsatte Spöstraff kunde förändras till
bestraffning af prygel efter det förhållande,
som genom Kongl Circulairet till samtelige
RegementsCheferne om förändring uti KrigsArticlarne
och TjenstgöringsReglementet uti
visse fall af dén 26 November 1812 redan är
bestämdt, så att 6 par Spö borde förändras till
i5 prygel, 10 pär Spö till 25 prygel och 16
par Spö till 4° Prygel
i4:o Från Lagutskottet af den 7 dennes,
af innehåll, att i anledning af Herr Borgmästaren
S. M. T. Cederborgs till Utskottet remitterade
Motion, angående föreskrift för Domare
och Kongl. Majrts Befallningshafvande att
icke utan Fordringsägarens uttryckelig^ bifall,
tillåta Gäldenären något anstånd med förfallne
Skulders betalande, utan med all den skyndsamhet
Författningarne medgifva förskaffa Fordringsägaren
hvad honom bör tillkomma; Lag
-
144 Den 20 Jannar ii.
Utskottet* af anförde skäl ansett sig icke äga
anledning tillstyrka bifall af hvad sålunda blifvit
föreslagit.
i5:o Från Lagutskottet af den 7 dennes,
innehållande, att i anledning af Herr Rådmannen
Fredius till Utskottet remitterade Memorial,
angående ändring af 23 Gap. t §. RättegångsBälken,
rörande Domfördt antal Ledamöter
i Kärnners- och RådstufvuRätter, Utskottet,
af anförde skäl, tillstyrkt att berörde Lagrum
måtte i så måtto förändras, ätt KämnersRätterne
i Stockholm i de brottmål, som å ära
och lif gå, samt RådstufvuRätterne i allmänhet
i dessa och i alla andra mål må anses
Domföre då trenne Ledamöter i de samma såsom
Domare deltaga; i följd hvaraf Utskottet
föreslagit att a3 Cap. 1 §. RältegångsBalken
hädanefter må antagas till sådan lydelse:
”Å Härads- och LagmansTing, så Ock
vid Laga syn i Jordatvist, må ej dömas ther
ej Sju i Nämnden äro. I Kämnersrätt måge
Tre döma, äfven i de Städer der CämnersRätt
äger brottmål afgöra, som å Är,, och Lif
gå. RådstufvuRätt vare ock Domför ther Tre
i Rätten sitta. I HofRätt måge ej färre än
Fem Ledamöter döma i Mål, sorn å Ära och
Lif gå. I andre Mål må Fyra Ledamöter utgöra
Domfördt antal, ther alla om slutet ense
äro.*’
16:0 Från Lagutskottet af den J2 dennes,
Den 20 Januarii.
nes, innehållande att sedan RiksdagsFullmägtigen
från Christianstads Län, Pehr Nilsson uti
ett till Utskottet remitteradt Memorial, yrkadfc
att, genom en Författning, Förmyndare matte
frikännas från skyldighet att hvarje tredje år
tillöka deras Myndlingars ägande ArfsCapital,
med den under berörde tid derå upplupne
Ränta, och den deraf uppkomne Summa jemväl
derefter såsom Capital förränta; så har Utskottet
af anförde skäl, ansett sig icke äga anledning
att medverka till bifall af hvad Pehr
Nilsson i förberörde målto hemställt.
ly.o Från Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet,
af den 16 dennes, i anledning
af Herr Borgmästarens, Fredric Thure Eneroths,
till Utskottet remitterade Memorial, angående
ändring uti i Art. 3 Q. af Kongl Förordningen
den 20 December i8i5, om hvad iakttagas
bör till behörig verkställighet af Kongl. Kungörelsen
den 6 September samma år, rörande
Bräll vinsbränningen, samt om ansvar för öfverträdelse!'
deraf; anseende Utskottet sig äga
skäl att tillstyrka den ändring af ofvannämnde
i Art. 3. §., att Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, detKongl.
Maj:t i Nåder täcktes anbefalla Dess Befallningshafvande,
att till Uppmätning och Stämpling af
Bränn vinsredskap förordna, utom det behöfliga
antalet af Landtmätare och Justerade i Länen
och Städerne, äfven en Magistratsperson
i hvarje Stad, samt att, till förekommande af
de öfverklagade olägenheterne, Kopparslagare,
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. i Afd. 19, 20.
146
Den 20 Januarii.
som tillverka Brännvinspannor må vara tillåtit
att denna Person, i afseende å Pannornes
Uppmätning och Stämpling, anlita, så ofta
Landtmätare i Staden icke är att tillgå.
Upplästes följande från de andra Respective
RiksStånden ankome ProtocollsUldrag:
Frän PresteStåndet:
Af den 3o sistledne December, om Remiss:
Till Stats- och LagUtskotten:
Af Herr Prosten Öhr valls, Anförande, om
Löneförbättringar för Häradshöfdingarne.
Till Lagutskottet:
Af Herr Prosten Palms Motion, jemte flera
munteliga Anföranden, om ändring i Kongl.
Förordningen den 17 October 1778, angående
Lägersmål.
Af Herr HofPredikantens, Doctor Iledréns
Memorial, om ändring i Författningarne,
rörande Kyrkopligt.
Till Allmänna Besvärs- och OcconomiceUt
skott et:
Af Herr Prosten Billdahls, med fleres Anföranden,
angående inskränkning i Yärfvade
Soldaters permitterande till LandsOrterue.
Den 20 Januarii.
147
Af Ilerr Lectorn, Doctorn Eure'ns Memorial
om förbättrade Fattigvårds-anstalter.
Af den 2 Januarii, innefattande Ståndets
Beslut om fortfarande intill nästa Riksdag af
den förut åtagna afgift till Wadstena Krigsmanslius-Cassa
eller Amiralitets-Krigsmans-Cassan
af 3 proCent af den Bevillning, hvartill Ecclesiastique
Embets- och Tjenstemän, för deras
Löneinkomster, blifva årligen taxerade.
Af den 2 dennes om Remiss:
Till StatsTJtskottet:
Af Herr Prosten Palms Motion , om något
offentligt Betyg af Nationens tacksamhet för
Hans Kongl. Höghet ÄrfPrinsens Lärare.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtskotten
Af Herr Prosten Fornanders Memorial,
angående undersökning, om icke Stenkol finnas
på Öland.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomicv
Utskottet’
Af Herr Prosten Säves, med flere Ledamöters
Anföranden, rörande Lazaretterne och IIospitalerne
i Riket.
Af den 5 dennes, om Återremiss af BancoUtskoltels
Memorial, angående föreskrift för
148
Den 20 Januarii.
Disconterne att vid inbetalningar af Lån emottaga
Discont-Assignationer m. m.
Af den 5 dennesj om Remiss:
Till StatsUtskottet:
i:o Af Herr Prosten Elfsbergs Memorial,
angående bidrag af Statens Medel till utgifvande
af BergsRådets, Friherre Hermelins i
Manuscript förvarade Anteckningar, rörande åtskillige
Rikets Landskaper.
2:0 Af Herr Professor Forsells Memorial,
örn bestridande af Tryckningskostnaderne för
Landshöfdingarues årligen utgifvande Kungörelser.
3:o Af Biskoppens, Herr Doctor Almqvists
Merrforial örn 6000 R:drs anslag af StatsMedlen
till uppbyggande af ny Kyrka och inköp
af KyrkoherdeBoställe för NederTorneå Församling.
4:o Ett Anförande af Herr Prosten Ek,
om utvidgande af Wadstena Hospital.
5:o Ett Anförande af Herr Lector Fröberg,
rörande den genom 27 §. af 1815 års
RiksdagsBeslut tillförordnade Comité till Reglering
af Statens Embeten och Tjenster.
Till BancoUtskottet:
1:0 Af ett Memorial utaf RiksdagsFull
-
Den 20 Januarii.
149
mägtige från Calmare Stift, angående Lånebiträde
till uppbyggande af ett nytt Gymnasii- och
Scholaehus i Calmar,
2:0 Af ett Anförande af Herr Lector Knös,
rörande ett dylikt Lånebiträde af uppbyggande
af ett nytt Gymnasiihus i Skara.
3:o Af Herr Lector Arenanders Memorial,
om präglande af en Medaille till Åminnelse
af den år 1817 firade JubelFest.
4:o Af ett Memorial utaf Herr Prosten
Rabe, rörande BancoLån för Uddevalla Stad.
Till BevillningsUtskottet:
Af Herr Prosten Öhrvalls anförande, om
förökad lösen till HäradsSkrifvarnc för DebetSedlar.
Till Lagutskottet:
1:0 Af Herr Prosten Aspelins Memorial,
angående bestämdt stadgande, huruvida förrymd
Mak a, som sedermera återkommer må vara
berättigad att ingå nytt gifte.
2:0 Af Herr Prosten Kolmodins Memorial
om Testamentslnnehafvares förpligtande, att
inom viss bestämd tid communicera det erhållna
Testamentet med den allidnes Lagliga
Arfvingar, jemte Herr Professor Kölmarks i
sammanhang dermed gjorde Anmälan, angående
Testamenta reciproca.
150
Den 20 Januarii.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
Af Herr Prosten Kolmodins Memorial, om
förekommande af en alltför vida utsträckt Hemmansklyfning.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet;
1:0
Af Herrar Prostarne Billdahls och Fröbergs
Anföranden, i anledning af de förut inom
Ståndet väckta frågor, angående Hospitalerne
och Lazaretterne.
2:0 Af Herr Prosten Öhrvalls Motion, om
rätta stället för Fattigas försörjande vid deras
annalkande Ålderdom,
3:o Af samma Ledamots Yttrande, angående
lindring å skyldigheten för visse Hemman
att till Warbergs Fästning lefverera Bränntorf,
4:o Af ett Memorial utaf Herr Lector
Knös, angående förbättrade Fattigvårdsanstalten
5:o
Af Herr Prosten Östermans Memorial,
om angelägenheten af enhet i SkjutsFörfatlningar,
6;o Af samma Ledamots Förslag lill ändring
i Förfdttningarne om Allmänna Landsvägarnes
underhållande.
Den 20 Januarii.
151
7:0 Af Herr Kongl. Hofpredikanten, Doctor
Iledréns Anförande om förbud emot Skådespels
uppförande på Sön- och Högtidsdagar.
8:0 Af Herr Prosten, Doctor Stenhammars
Memorial, angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Majrts och Riksens Ständers
vidtagne Beslut uti åtskillige, Rikets inre
Hushållning rörande, Ärender.
9:0 Af Herr Prosten Eks Anförande, om
Förbud emot Marknaders början å Måndagar,
jemte ett tillägg dertill af Herr Prosten Fellenius,
10:0 Af Herr Prosten Stenhammars Anförande,
angående förbättrad organisation och
Förvaltning af Tullverket.
Af den 10 dennes om bifall till ExpedilionsUtskottets
ytterligare Utlåtande, om en
förbättrad Redaction af Bihanget till RiksSlåndens
Protocoll,
Från BorgareStåndet:
Af den 3o sistl. December, innefattande
dels bifall till StatsUtskoltets Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å Herr
StatsCommissarien Widegrens ansökning, om
förskott på Arfvode i och för upprättande af
en Riksllufvudbok, dels Remiss till nämnde
Utskott af Herr Setlervalls, jemte flere Leda
-
152 Den 20 Januarii.
möters Anföranden, angående de hinder, som
inträffa t för RiksHufvudBokens afslutande,
Jf den 2 dennes om Remiss;
Till StatsUtskottet:
1:0 Af Herrar Arfvidsons, Widebergs och
Lefflers Memorial, angående Inqvarteringen af
Armeens Flottas Götheborgs Escader.
2:0 Af Herr Bagers Memorial, angående
understöd af allmänna Medel till fortsättning
af Malmö Hamnbyggnad,
3:o Af Herr Lirnnelii Memorial, rörande
frågan om vidare uppmuddring af Clarse Sjön,
samt Rörstrands och Carlbergs Canalen.
4:o Af Herr Örnbergs Memorial, angående
ett anslag för BergsRådet, Friherre Hermelin,
äfven i afseende på fortsättande af samlingarne
lill en Statistisk Beskrifning öfver Sverige.
Till Stats- och BevillningsUtskotten:
Af Herrar Arfvidsons, Widebergs och
Lefflers derom afgifne Memorial, att, inom
Götheborgs Policekammares District, de afgift
er, som utgöras i och för understöd till
Gurlius anläggande för Veneriska smittan, måtte
till StadsCassan få ingå till nämnde ändamål.
Den 20 Januarii.
153
Till BevillningsUtskottet:
1:0 Af nyssnämnde Riksdagsmäns Memorial,
angående ett BancoLån åt Götheborgs
Stad.
2:0 Af Herr Milanders Memorial, om tillökning
uti UtlåningsSummorne från Banquen
å Fastigheter.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomiceUt
skottet:
1:0 Af Herr Lindes Memorial, angående
förhud emot införande af Utländskt spunnet
Bomullsgarn, jemte de i samma ämne gjorda
munteliga Anföranden.
2:0 Af Herr Winbergs Memorial, rörande
nödige anstalter till en skyndsammare
Postgång, jemte Yttranden i samma ämne, af
Herrar Eneroth och Hök.
3:o Af Herr Ebels Memorial angående
upphörande af tillåtelsen att till qvarblifvande
i Riket försälja Utrikes tillverkade och under
beslag anhållne Varor, tillika med åtskillige
munteliga Yttranden i ämnet.
4:o Af Herr Palmborgs Memorial, angående
yrkad rättighet för Städernes Magistrater,
att förrätta så kallade Dykeri-Auctioner.
5:o Af Herr Holms Memorial, om upp
-
Igzj Den 20 Januarii.
hörande af HusVisitationer och LandTullsbevakningen,
jemte ett munteligt tillägg.
Af den 5 dennes om Remiss:
Till StatsUtskottet:
i:o Af Herrar Arfvidsons, "Widcbergs och
Lelflers Memorial, angående yrkad befrielse för
Götheborgs Stad från deltagande uti KronoUppbördsmännens
derstädes Aflöning, samt anhållan
om ersättning för hvad Staden i detta
afseende redan erlagt.
2:0 Af Herr Norströms Memorial, angående,
förbättring'af Lärarnes Lönevilkor vid Prins
Oscars ElementarSchola i Askersund, samt
Anslag till inköpande af Scholaehus.
3:o Af Herr Eckhofs Memorial, om åtgärders
vidtagande till beredande af ersättning för
Förluster, förorsakade genom Skcppsuppbringningar
af de Utländska Magter, med hvilka
Riket varit i fredligt förhållande.
4:0 Af Herr Thunells Memorial, angående
yrkande att Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen
ej måtte verkställa Införskrifning af utländsk
Spannemål.
5:o Af Herrar Arfvidsons, Widebergs och
Lefflers Memorial angående ersättning till Götheborgs
Stad för dess förlorade andel af de
Den 20 Januarii.
155
fordna Accis- och Bakugnepenningar i nämnde
Stad.
6:0 Af Herr Lundgrens Memorial, angående
lindring för Stockholms Stad uti dess årliga
bidrag till Kronans UppbÖrdsmäns Aflöning samt
andra utgifter i och för Uppbörds-Verket.
7:0 Af Herr Lundgrens Memorial, angående
föreslagit utbyte, emot en Gränd här i Staden,
af en Ladugårdslands KronoBränneri tillhörig
Sjötomt, hvilken för Stadens behof skall
erfordras.
8:0 Af Herr lillbergs Memorial, angående
anslag af Lön på Stat åt Extra BrottmålsDomare
i vissa delar af Riket.
9:0 Af Herr Linströms Memorial, angående
upphörande af Anslag utaf Allmänna Medel
till Tafflar vid Riksdagar.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtskotten :
Af Herr Mitanders Memorial, angående en
BergverksScholas inrättande.
Till BevillningsUtskottet:
Af Herr Eckhoffs Memorial, angående ändring
i BevillningsStadgans Föreskrift, rörande
Bevillning af Fiskare.
156
Den 20 Januarii.
Af Herr Thunells Memorial om förklaring
af ålskillige Momenter i 1815 års BcvillningsFörordning,
i afseende å Fastigheters Uppskattningsvärde.
Till BancoUtskottet:
i:o Af Herr Schwans Memorial, angående
tillökad Controll till förekommande af Öfver-assigneringar
på Banquen.
2:0 Af Herr Thunells Memorial, angående
ullemnande af Penningeförskott ifrån Banquen
åt Samlelige Städerne i Riket, jemte de i Ståndet
gjorda Anmärkningar vid detta Memorial.
3:o Af Herr Enerotlis Memorial, angående
beskaffenheten af de Vedcrliäftighetsbetyg, sorn.
vid Låns beviljande uti Disconterne nu erfordras.
4:o Af Herr Hulphers Memorial, angående
Belåningsrätt i Banquen å Tackjern.
5:o Af Herr Örnbergs Memorial, angående
yrkad frihet för en hvar att i Banquen tillbyta
sig omyntadt Guld och Silfver, emot
Svenskt" gångbart Guld- och Silfvermynt.
Till Lagutskottet:
1:0 Af Herr Ekstrands Memorial, örn förklaring
af 17 Cap. GiftermålsBalken.
Den 20 Januarii.
157
2:0 Af samma Ledamots Memorial angående
tiden inom hvilken Utmätningar höra
vara verkställde m. m.
3:o Af samma Ledamots Memorial, angående
vidsträcktare rätt för den, sorn vill verkställa
Uppodlingar, att förmå sina Grannar
att hålla Afloppsdiken öfver deras nedanföre
belägne ägor, samt Rättegångens förkortande
uii så beskaffade Mål.
4:o Af Herr Thunells Memorial, angående
verkställighet af Riksens Ständers vid 1815 års
Riksdag tagne Beslut, om öfverseende af Sjölagen
samt öfrige Författningar rörande Svenska
CoopvaerdieSjöfarten.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1:0
Af Herr Örnbergs Memorial, angående
företagande af en noggrann undersökning, huruvida
de Personer utom BergsmansStåndet,
som efter 1809 års Riksdag blifvit Innehafvare
af BergsmansHemman, fullgjordt de för
Tackjernsblåsningens underhållande föreskrifne
skyldigheter, samt hemställan att, i annor
händelse, de förmåner, som genom Bergsmans
Privilegiers upphörande för vissa Hemman eller
Orter kunde disponeras, måtte öfverflyttas på
Norrbottens Län, och att en Plan, för Tackjernstillverkningens
befrämjande derstädes, måtte
vid nästa Riksdag blifva Riksens Ständer förelagd
m. m.
153
Den 20 Januarii.
2:0 Af Herr Norströms Memorial, angående
förhöjning uti Tullafgifterne å Utrikes ifrån
inkommande BoktryckeriStilar.
3:o Af Herr Eckhofs Memorial, angående
upphäfvande af Dykeriets rättighet att, utan
Skeppares och Godsägares medgifvande, taga
befattning med sådana Svenska Fartyg, som
af KronoLots i dess District, sättes på grund.
4:0 Af Herr Linströms Memorial, angående
Förbud emot Bränvinsförsäljning å Krogar
samt alla sådana offenteliga Ställen.
5:o Af Herr Lindbergs Memorial, angående
inskränkning uti antalet af Krogar.
6:0 Af Herr Lindbergs Memorial, om
Förbud så väl emot införsel som nyttjande af
Caffe', jemte ett munteligt tillägg.
7:0 Af Herr Limnelii Memorial, angående
Förbud emot bruk och nyttjande af Caffe' samt
af sådana Utländske Öfverflödsvaror, som blifvit
till Införsel förbudne.
8:0 Af Herr Mitanders Memorial, angående
upphörande af GränseTullbevakningen emellan
Sverige och Norrige, jemte de deraf föranledde
muntelige Yttranden.
9:0 Af Herr Hulphers Memorial, angående
ändring uti Riksens Ständer vid 1815 års
Riksdag fattade Beslut, i afseende på de till
-
Den 20 Januarii. 159
lallen, då Bränvihsbränningen skulle af Regeringen
kunna erbjudas.
10:0 Af Herr Westins Memorial, angående
inrättande af en så kallad BesparingsBanque,
till förmån för Tjenstehjon och andra
Personer af de ringare Folkclasserne.
11:0 Af Herr Ebels Memorial, om Förbud
emot CafFes nyttjande.
1.2:0 Af Herr Lefflers Memorial, angående
anstalters vidtagande till Skogarnes besparing
och tillväxt.
i3:o Af Herr Örnbergs Memorial, angående
upphörande af Vesterbottniska Allmogens
SeglationsFrihet.
i4:o Af Herr Ullbergs Memorial, angående
de i Riket gångbara Vigtsorters reducerande
till enhet.
Af elen 5 dennes: Om bifall till ExpeditionsUtskottets
Förslag till underdåniga Skrifvelser,
angående
1:0 Kostnaden för Tryckning af RiksStåndens
Protocoll, med dertill hörande Bihang.
2:0 KronoUppbördens verkställande för
sistledit år.
3:o Tryckning af Riksens Ständers Revi
-
160 Den ao Januarii.
sorers och Justitias Ombudsmans Berättelser
för år 1817.
4:o Medel till RiksdagsKostnadernes bestridande.
Af den 5 dennes: Om Remiss till Be villningsUtskottet
af Herr Sjölins munteligen gjorda
Hemställan, om eftergift i Bevillningen för
Östersunds Stads Innevånare, samt Herr Kjellanders
med flere Ståndets Ledamöters Motioner,
om en mera bestämd Redaction af 4 Morn.
uti 2 Art. af nu gällande BevillningsFörordning,
samt nedsättning af Minimiafgiften för
Borgare uti 3:dje, 4^de och 5:te Classernes Städer.
Af den g dennes: Om Återremiss af Statsutskottets
utlåtande, angående RiksdagsFullmägtigens
för Landskrona, Herr L. L. Edelbergs
Memorial, om Lån af Allmänna Medel i
och för Stadens Kyrkobyggnad.
Af den g dennes j om Remiss:
Till StatsUtskottet:
1:0 Af Herr Palmborgs Memorial, innefattande
yrkande att hvarje Stad, som tillförene
ägt andel i den så kallade DelningsAccissen,
måtte af Allmänna BevillningsSumman få innehålla
sin vanliga lott af Accissen och BakugnsPenningarne,
jemte de i Ståndet gjorde Anmärkningar
och Tillägg.
Den 20 Januarii.
161
2:0 Af Herr Hulphers Memorial, om upphörande
af General-Assistance-Conloiret och
Kongl. Nummer-Lotteriet, tillika med dc i Ståndet
härvid gjorde Tillägg och Erinringar*
Bro Af Herr Lunds Memorial, rörande Indragningars
verkställande uti Rikets Miiilaireslyrka.
Till Stats- och B anco-UIskotten:
1:0 Af Herr Setterwalls Motioner, angående
fördelning mellan Riksens Ständers Re v iso*
ser öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-Vefken,
af det dem tillhörande arbete; förhöjning i deras
Arfvoden; Tryckning af Revisions-bérättelserne;
Publicitet af deras granskning af Banco-Verket
i hela dess vidd, samt upphörande
af förseglade Berättelsers afgifvande; tillika
med de härvid gjorde anmärkningar.
2:0 Af Herr Örnbergs Memorial, angående
Regleringen af Myntvärdet och Rikets Fillaneer;
jemte dervid gjorda Erinringar.
Till Stats-j samt Altbiänna Besvärs- och
O economicc-Ut skotten:
Af Herr Holms Memorial, angående Medels
vidtagande att göra Finska Handeln mindre
skadlig för Sverige; tillika med de i Ståndet
gjorde Tillägg och Anmärkningar.
Ridd. 0. Ad. Vrot. II» B. 2 Atel. 21, 22
162 Hen 20 Januarii.
Till Lag-Utskottet:
1:0 Af Herr Lefflers Memorial, angående
Borgenärers Eds afläggande genom Syssloman;
samt ändring i Eds-formulairet.
2:0 Af Herrar Schwans samt Linströms
Memorialer, angående Inskränkning uti private
Personers rätt att utgifva Invisningar, jemte dervid
gjorde Anmärkningar.
3:o Af Herr Lunds Memorial, om tillsät-
tande af Frcds-Domare eller Förliknings-män,
lill Rättegångars biläggande.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomice
Utskottet:
1:0 Af Herr Edelbergs Memorial, angående
öfverklagade intrång uti Städernas NäringsRörelse.
2:0 Af Herr Thunells Memorial, rörande
Inskränkning af Judiska Nationens Borgerliga
och andra Rättigheter i Sverige.
3:o Af Herr Lindes Memorial, om SkjutsLegans
förhöjning,, jemte i Ståndet dervid gjorde
Tillägg.
4:o Af Herr Thunells Memorial, i samma
ämne.
5:o Af samma Ledamots Memorial, angående
Kustbevakningens fortfarande samt vidta
-
Den 20 Januarii.
165
gande af andra strängare anstalter lill förekommande
af Lurendrägeri och Tullförsnillning.
6:0 Af Herr Ekstrands Memorial, angående
Landtmännens Spannmåls- och Victualie-IIandels
beläggande med afgiflcr till Städerne, jemte
dervid gjorde Anmärkningar.
7:0 Af Herr Sjöstedts Memorial, om SK jutslegans
förhöjning från Staden Carlstad till dubbelt
belopp emot livad den nu utgör.
8:0 Af Herr Eliels Memorial, rörande vidtagande
af anstalter emot Veneriska Smittan,
jemte Herr Falkmans framställde Anmärkningar
samt Herr Ebcls svar derå.
sif den 10 dennesj om Remiss:
Till Stats-Ut sköttel :
Af Herr Plancks Memorial, angående förbättring
uti Landt-Räntmästarlies Löne-vilkor,
jemte Herr Kjellanders dervid gjorde Tillägg.
Till Stats- och Banco-Utskotten:
Af Herr Arvidsons Memorial, angående bibehållande
af ett Disconl-Verk i Götheborg,
tillika med de i Ståndet dervid gjorde Tillägg.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomiceUt
skotten:
Af Herr Cederborgs Memorial, om rättig
-
164
hen 20 Januarii.
het för Städcrnes Magistrater att få utfärda Resepass
för i Orten väl Itände Personer, som
äro i Städernes grannskap på Landet boende.
Af den 10 dennesj om bifall till Stats-Utskottets
Memorial, angående devid i8i5årsRiksdag
fastställde Bevillnings-Förordningars fortfarande,
att gälla äfven för det nu ingångna året.
Af den 10 dennesj af innehåll att Ståndet
funnit nödigt, till befordrande af Tryckningen
af Rihanget till Riksdags-Protocollerne, att så väl
anmoda samtelige Utskotten, att, af sina afgifvande
Betänkande!! och Utlåtanden, med ali
möjlig skyndsamhet afsända ett Exemplar till
Expeditions-Utskottet, som ock att Ståndens
Secreterare,, så fort möjeligen ske kunde, borde
meddela Expeditions-Utskottet alla de Protocolls-Utdrag,
sorn till MedStånden och Utskotten
expedieras.
Af den i5 dennesj om Remiss:
Till Stats-Utskottet:
i:o Af Herr Norströms Memorial, angående
anslående af Lön på Kronans Stat åt de
mindre Städernes Embets- och Tjenstemän, i
synnerhet dem, som hafva befattning med Kronans
Uppbörd.
2:0 Af Herr Björkmans anförande, i anledning
af förut väckt fråga om förbättring af
Landt-Räntmästarnes Lönings-vilkor.
Den 20 Januarii.
I65
Till Allmänna Besvärs- och OeconomiceUtskottet
:
1:0 Af Herr Aryidspns Memorial, angående
ändring uti 6 och g §§. af Kongl. SeglationsrOrdningen
den i5 Junii 1774.
3:0 Af Herr Örnbergs Memorial, rörande
bestämmande för gränsen af Götha Canal-arbetets
fortsättande, jemte de i anledning deraf
gjorde Anföranden.
Ifrån Bonde-Ståndet:
Af den 3o sistlidne December, om Remiss:
Till Stats-Utskottet:
1:0 Af Sju serskilta inom Ståndet afgifne
Memorial, rörande indelta Regementernes Beklädnad,
och
2:0 Af ett Memorial utaf Johan Wiklund
från Vesterbotten samt J. Rutberg och Olof
Wikström från Norrbotten, angående anskaffande
af Boställen åt Länsmän.
Till Bevillnings-Ut skott et :
j:o Af ett Memorial ptaf samtelige Riksdags-Fullmägtige
från Carlstads Län, angående
pn jemnare fördelning af ollmänna Bevillningen.
2:0 Af Olof Nilssons och Anders Mårtens^
sons från Jemtland Memorial, angående förändring
af tiden för Uppbörds-Stämmorne.
166
Den 20 Januarii.
Till Banco-Utskottet :
1:0 Af Elie Ericssons från Örebro Län
Memorial, angående förändring i Banco-Discontens
Styrelse.
2:0 Af Jonas Anderssons från Kronobergs
Län Memorial, innehållande Förslag att bela
den summa, som lill Fastighets-Lån i Banquen
är för hvarje år anslagen, må genast i början
af året utgifvas..
'* 1
Till Lagutskottet.;
i:o Af Peter Pehrsons från Caltnare Län
Memorial, angående Enskiftes-Måls upptagande
vid serskilte Ägodehungs-Rätter.
2:0 Af Gustaf Larssons från Stockholms
Län Memorial, angående obehindrad rättighet
för Jordägare att anlägga husbeliofs-Qvarnar.
3:o Af Riksdags-Fullmägtiges från Gottland
Memorial; i samma ämne.
4:o Af Olof Nilssons från Jemtlands Län
Memorial alt fyra Nämndemän böra vara närvarande
vid Af- och Tillträdes-Syner; samt
5:o Af Matts Ericsons från Stockholms
Län Memorial, angående ändring i 1734 års
Gästgifverie-Ordning, med den deröfver år 1766
utfärdade Förklaring.
Den 20 Januarii.
167
Till Allmänna Besvärs- oell OeconomiceUt
skott et:
1:0 Af Riksdags-Fullmägliges från Gottland
Memorial, angående Optionsrätt för Räntegifvare
att lefverera Ränte-persedlar in natura,
eller lösa dem efter Markegångspris.
2:0 Af Hans Nilssons oell Hans Michaelsons
från Gefleborgs Län Memorial, angående
upphäfvande af LandtTullsbevakningen.
3:o Af Johannes Olofssons från Elfsborgs
Bän Memorial, örn rättighet för Gästgifvare att
Utminutera Bränvin.
4:0 Af Olof Månssons från Blekinge Memorial,
angående bestämmande af viss afgift
till Regements-Läkare för nylegde Karlars besigtning.
5:o Af Matts Ericsons från Stockholms
Län Memorial, angående de Stockholms Stad
tillkommande Torg- och Gatii-renhållnings-penningar
för vissa Landtmanna-Producter, som
till Staden införas samt att Allmogen matte befrias
från skyldigheten, att till Stadens Vågar
föra sina vågbara Varor.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomice-Utskotten:
Af Riksdagsmannen D. Selanders Memorial,
rörande förändring i Författningarne, angående
Snö-plogning.
168
Den 20 Januarii.
Af den 2 dennesj om Remiss:
Till Stats-Utskottet:
5:0 Af Eric Ericssons från Örebro Län,
Memorial, angående Tull-Verkets ställande unr
der Kongl. Kamraar-Collegii öfverinseende och
förvaltning,
2:0 Af Gustaf Larssons från Stockholms
Län Memorial; angående ny Reglering af Statens
Embets- och Tjenstemän.
3:o Af Gustaf Gustafssons från Södermanland
Memorial, rörande Götha Canal-Arbetets
inställande tills vidare,
4:o Af Sven Månssons från Calmare Län
Memorial, rörande uppränsning af den så kallade
Stångåen i Calmare och Östergöthlands Län.
5:o Af RiksdagsFullmägtige från Blekinge
Memorial, angående berörde Läns Båtsmansr
Rotering.
6:0 Af Olof Månssons från Blekinge Län
Memorial; angående Lots-Hemmans inlösande
till Skatte,
7:0 Af Daniel Selanders Memorial, om betalning
för Postföringen.
8:0 Af C. F. Bergs från Bohus Län Me
-
Den 20 Januarii.
16g
immal, angående förändrad Styrelse af Allmänna
Brandförsäkrings-Verket.
Till Stats- och Banco-Utskotten:
Af Måns Pehrsons från Blekinge Län Memorial,
angående förökadt Anslag till medde-r
lande af Fastighets-Lån.
Till Bevillnings-Utskottet:
1:0 Af Daniel Anderssons från Upland
Memorial, angående yrkad förklaring öfver 2
Art. 3 §, 7 morn, af Beyillnings-förordningcn.
2:0 Af Carl Hinricsons med heres från
Gefleborgs Län Memorial, angående lindring i
Bevillningen för sådana Hemman, sorn lida genom
öfversvämning af den så kallade LjusneElfyeii,
Till Banco-Utskottet :
Af Riksdagsmannen J. M. Wessings Memorial,
angående förbud emot lifgifvande af
private Assignationer,
Till Lag-Utskottet:
1:0 Af Johannes Arfvidsons från Jönköpings
Län Memorial, angående förhöjdt Vite
för uteblifvande vid Härads-Ting.
2:0 Af Hans Anderssons från Bohus Län
170
Den 20 Januarii.
Memorial, angående Brandstods erläggande
efter förmedlade eller oförmedlade Hemmantalet.
3:o Af Johannes Arfvidsons från Jönkö*
pings Län Memorial, rörande Vägdelning samt
Vägarnes underhållande.
4:o Af Samuel Anderssons från Östergöthland
Memorial, angående Nämndemäns samt
Krono-Betjenters rättighet, att utan Vittnen
förrätta Stämning.
5:o Af Olof Gustaf Bagges Memorial, innefattande
tillägg till dess förut väckta Motion
om Lagars bestämmande i afsgend'e*på förhållandet
emellan Jordägare och Torpare.
6:0 Af Pehr Jonssons från Kronobergs Län
Memorial, angående Enskiftes-Författningarnes
olämplighet för samma Län.
7:0 Af Jonas Jonssons från Calmare Län
Memorial, om upphäfvande af det i 38 §. af
1800 års Skogs-Orduing stadgade förbud emot
Tröskeslagor af Ek.
8:0 Af Olof Månssons från Blekinge Län
Memorial, angående ändring och Förklaring af
1802 års Stängsel-Förordning.
9:0 Af C. F. Bergs Memorial, angående
minskning i ansvaret för Fylleri.
Den 30 Januarii. 171
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomiceUtskott et.
1:0 Af Pehr Jonssons från Kronobergs Län
Memorial, angående en allmän Näringsfrihet.
2:0 Af samma Riksdagsmans Memorial,
rörande Vägsynens hållande emellan den 24
Junii och 12 Julii,
Till Allmänna, Besvärs- och OeconomueUt
skottet.
i?o Af Pehr Nilssons från Christianstads
Län Memorial, angående förbud emot Införsel
af utländska Varor lill Luxeris hämmande och
iuiändske Fabricpiernes upphjelpande.
2:0 Af Pehr Jonssons från Kronobergs Län
Memorial, angående vidtagande af anstalter
emot Lumpsamlares kringstrykande,
3:o Af Lars Olssons från Calmare Län
Memorial, angående FrälseHemmans deltagande
i Krono- och Fångskjutsning samt Brefbäring
m. m.
4:o Af samme Riksdagsmans Memorial, om
förhöjning i Skjutslegan för Kronoskjutsen,
samt betalnings erhållande för Fångskjutsen.
5:o Af Pehr Bengtsons från Halland Memorial,
i samina ämne.
G:o Af Jon Jonssons från Malmöhus Län
172
Den 20 Januarii.
Memorial, angående rättighet för Hemmansägare
till Bränvins afsalu i mindre qvantum.
7:0 Af Gustaf Gustafssons från Södermanland
Memorial, rörande anstalters vidtagande
att befordra en ny Psalmboks antagande och
jutgifvande.
8:0 Af Olof Håkanssons från Elfsborgs Län
Memorial, angående efterlefnad af Kongl. Resolutionen
den ia Januarii 1757, i afseende på
Marknaders undvikande inpå Högtider.
9:0 Af samme Riksdagsmans Memorial, om
afskaffande af Rotarnes skyldighet, att fortskaffa
Militaire-bref, när Soldaterne äro från hemor?*
ten commenderade.
10:0 Af Samuel Anderssons från Östergöthland
Memorial, angående föresiagne Anstalter
vid förfärdigande af SoldatMunderingar vid
andra LifGrenadier Regementet,
ii:d Af Peter Anderssons från Hallands
Län Memorial, rörande dels Arrendatorers rättighet
till Bränvinsbränning och dels Husbe*?
hofsBränningen i Allmänhet.
13:0 Af Sven Påhlsons från Christianstads
Län Memorial, angående förbud emot SmåstadsKvämares
kringvandrande på landsbygden.
i3:o Af Olof Olssons från Carlstads Län,
Den 20 Januari/.
173
Memorial, om Bruks- och Qvarnägäres deltagande
i Väghållning.
i4:o Af .Anders Danielssons och Olof Håkanssons
från Elfsborgs Län Memorial, angående
ett SpannmålsMagazins anläggande i
Borås.
i5:o Af Olof Månssons från Blekinge Memorial,
angående bibehållandet af redan ingångne
Conventioner om Presterskapets Löningssätt.
16:0 Af Erie Svenssons från Bolins Län
Memorial, rörande Repartitionen af den Civile
Embets- och Tjenstemän anslagne IironoT,
ionde.
Af den 2 dennesj, om bifall lill StatsUtskottets
Memorial, angående nu varande Bevillnings
fortfarande äfven för År 1808.
Af den 5 dennes j om gillande af ExpcditionsUtskottets
Förslag till Piiksens Ständers
underdåniga Skrifvelser, angående:
i:o Tryckning af Riksens Ständers Revisorers
och JustitiasOmbudsmans Berättelser
för förledit år.
2:0 Medel till RiksdagsUtgifternes bestridande.
3:o Kostnaden för tryckning af RiksStåndens
Protocoll, med dertill hörande Bihang.
174
Den 20 Januarii.
4:o KroiioTJppbördens verkställande för
sislledit år.
Af elen 5 dennes om Remiss;
Till Siats-UtskoLtet.
1:0 Af BancoFullmägtigert Anders Danielssons
Memorial, angående yrkad Reglering
af Statens Embeten och Tjensler.
2:0 Af Fullmägtigen i RiksgäldsContoiret
Eric Svenssons Memorial, angående vissa rättigheter
för sådana ComministersBoställen,
hvilka blifvit af Församlingarne inköpta.
3:o Af bemalte Eric Svenssons Memorial,
angående indragning af AdelsfaneRegementct.
4-0 Af ett Memorial af Jacob Jacobsson
Kinner från Gottland, angående aflöning
för BeväringsManskapet derstädes under Exercitietiden.
5:o Af RiksdagsFuiimäktiges från Blekinge
Län Memorial, angående flera Samlings-platser
för Båtsmännen i nämnde Län.
6:0 Af Gustaf Olssons från Vestmanland
Memorial, om ändring i Lefvereringen af [fö
från Hemmanen i Strömsholms Fögderi.
7:0 Af BancoFullmägtiges Johan Olsson
Den 20 Januarii. 17g
Longberg.? Memorial, rörande förändring i sättet
af OsmundsJerns lefvererande.
8:0 Af Gustaf Larsson från Stockholms
Län Memorial, om förhöjning i Fängskjuts-legan.
gro Af J. M. Wessing och Gustaf Olssons
från Vestmanland Memorial, angående
Lefverering af SkatteHö till Kongl. Hofstallet,
i Stockholm.
10:0 Af BancoFullmägtigen Anders Danielssons
Memorial, angående Löne-förbättring
för Betjeningen i Kongl. KammarRättens KrigsRevisions
Departement.
11:0 Af Johan Ruthbergs Memorial, angående
rättighet för KronoBefallningsmannen
Westberg att utbekomma en innestående Pension.
12:0 Af J. Rutbergs samt J. L. Wiklunds
Memorial, angående ersättning till KronoBetjeningen
i Vester- och Norrbottens Län för
Resekostnader.
i3:o Af BancoFullmägtigen Anders Danielssons
Memorial, angående åtskillige åtgärder
i anledning af det emellan Kongl. Majrt
och Kronan, samt CommerceRådet Björnberg
afslutade Contract om Bränvins-brännings-rättighet
i Götheborg med flere Städer.
i4:o Af samma Riksdagsman angående
176
Den 20 J'armarii.
Löne-förbattring för LärareStaten vid Kongl,
RrigsAcademien.
i5:o Af Gustaf Olssohs från Vestmanlands
Län Memorial, angående förhöjning i PoslSkjutslegam
Till
Stats- och Banco~Ut,skotten.
i:o Af RiksdagsFullihägtiges från Jemtlands
Län, samt Hans Nilssons och Hans Michaelssöns
från Gefleborgs Län Memorial, angående
yrkadt förbud emot införsel och Förbrukande
af åtskilliga Öfverflödsvaror.
2:0 Af Jon Göranssons från Öland Memorial,
angående Inväxliiig af förslitne smärre
Banco- och RiksgäldsSedlar.
Till Bevillnings-Utskottet.
1:0 Af Eric Ericssons från Örebro Län
Memorial, angående Bevillning å ÖfverflödsArticlar,
samt afskafFande af de i BevillningsFörordningen
föreskrifne PröfningsCotnmiteer.
2:0 Af Pehr Jönssons från Kronobergs
Län Memorial, om jemkning af RoteringsFrihets-afgifter
för vissa Hemman.
1
3:o Af J. J. Rutbergs och Eric Mörthbergs
från Norrbottens Län Memorial, angående den
vissa Socknar i nämnde Län affordrade afgift
till inrättande af ett Curtius. Till
Den 20 Januarii.
177
Till BancoUlskottet:
1:0 Af ett Memorial af RiksdagsFullmäglige
från Yester-Norrland, angående fördelning
emellan samtelige Länen i Riket af rättigheten
att i Banquen erhålla FaStighetsLån.
2:0 Af Anders Olssons, Pehr Nilssons
och Eric Larssons från Dalarne Memorial, i
samma ämne.
3:o Af Göran Jönssons från Skåne, Memorial,
angående medel till FilialDisconternes
upplijelpande m. m.
4:o Af Johan Olsson Longhergs Memorial,
angående en allmän Befordringsrätt till
Commissarii-Beställningamev f' Rikets Ständers
Bank, 5,1
5:o Af Halis Hanssons och Eric Johanssons,
med Heres från Dalarne, Memorial; angående
Hemmansvärdens antagande, såsom grund
för beloppet af meddelande BancoLån.
Till Lagutskottet :
t:o Af J. L. Wiklunds, O. Wikströms,
J. Rutbergs, samt Anders Danielssons Memorialer,
angående yrkad rättighet för IvronoFogdarne
till Lösen för UtmätningsOrdres.
2:0 Af Hans Anderssons från WestmanRidd.
0. Åd. Prot. II B. 2 Aid. 23,-24
173
Den 20 Januarii.
land och Pehr Jönssons från Dalarne Memorial,
rörande BergmansHemmans Innehafvares
skyldigheter.
3:o Af Olof Månssons från Blekingen Memorial,
angående förhållander då, för tjufnad
lagförde Personer, å sig bekänna dylikt annorstädes
begångit brott.
4:o Af Johannes Olofssons och Pehr Jonssons
från Elfsborgs Län Memorial, angående
rättighet för Hemmansägare, att, utan afseende
å verkställde Storskiften, sinsemellan utbyta
ägo-lotter.
5:o Af Matts Ericssons från Stockholms
Län Memorial, angående utseende af Deputerade
till jemkning af Kronoskjutsnings-skyldig
heten.
6:0 Af samma Riksdagsmans Memorial,
angående den ändring i allmänna Lagen att
Yngling må vara myndig vid 20 och Mö vid
3o års ålder.
7:0 Af Nils Månssons från Malmöhus Län
Memorial, angående upphäfvande af Kongl.
Kungörelsen den 26 November 1816, rörande
sättet till en Menighets hörande i enskildte
ärender.
8:0 Af C. F. Bergs från Bohus Län Memorial
i samma ämne.
Den 20 Januarii.
179
q:o Af Sven Månssons från Calmare Län
Memorial 0111 upptagande vid HäradsRätt af
Mål rörande försummad Gästgifveri-skjutsning.
10:0 Af Erland Larssons fran Öland Memorial,
angående rättighet för Hemmansägare
derstädes, att anlägga Husbehöfs-Väderqvarnar.
lilo Af Jonas Janssons från Calmare Län
Memorial, rörande suttet för inkallande lill
Cancellie-förhör.
12:0 Af samma Riksdagsmans Memorial,
angående ändring i Storskiftes- och EnskiftesFörfattningarne.
i3:o Af J. M. WeSsingS Memorial, angående
rättighet för Riksdagsmän, att, utan
serskild Fullmagt, få vid Riksdagar ingifva
Besvär.
i4:o Af Olof Månssons från Blekinge Memorial,
angående grunderne vid skeende Enskifles
delningar.
i5:o Af Pehr Nilssons från Christianstads
Län Memorial, angående den till Gollegierné
erläggande Cancellie-afgift.
16:0 Af C. F. Bergs Memorial, angående
Inteckning i Hus, VallenVerk och andra dylika
Inrättningar, uppförde å annan Ägares
grund.
130 Den 20 Januarli.
17:0 Samma Riksdagsmans Memorial, angående
skärpning i straffet för Tjufgömmare
samt dem som dölja stulit Gods.
Till Lag- och OeconomieUtskotten:
Af Göran Jönssons och David Rasmunsson
från Skång Memorial, rörande fri Seglationsrättighet
emellan Skåne och Blekingen.
Till Bevillnings- och OeconomieUtskotten:
1:0 Af Hans Anderssons och C. F. Bergs
från Bohus Län Memorial, angående visse yrkade
rättigheter för Gästgifvare.
2:0 Af Jonas Anderssons från Kronobergs
Län Memorial, angående Förbud för BruksÄgare
att antaga ett Öfverflödigt antal Bruksarbetare.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
:
1:0 Af Johan M. Wessings Memorial, angående
förändring i Väghållnings-skyldigheten.
2:0 Af Pehr Bengtsons från Halland Memorial,
angående förändring i Åborätten å visse
KronoHemman i Halland.
3:o Af Lars Olssons från Calmare Län
Memorial, angående förhöjning i GästgifvareSkjutslegan.
4:o Af Hans Anderssons från Westman
-
Den 20 Januarii. Igl
land Memorial, angående förändring i Väghållnings-skyldighelen
för de Landsorter, hvarest
Grufvor äro belägne.
5:o Af Erie Svenssons från Bohus Län
Memorial, angående noggrannare efterlefnad af
KyrkoOrdningen.
6:0 Af för detta Vice-Tajemannen Jon
Jonssons från Blekingen Memorial, angående
Seglationsrätten emellan Skåne och Blekingen.
7:0 Af Måns Pehrsons från Blekingen Memorial
i samma ämne.
8:0 Af Abraham Jönssons från Östergöthland
Memorial, deruti föreslås att en och samma
Socken och Härad ej måtte tillhöra olika Län.
9:0 Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län
Memorial, angående rättighet för Hemman att
utan utsyning erhålla Bräntorf å Allmänningar.
t 0:0 Af Pehr Nilssons från Dalarne Memorial,
angående Bevakningen vid Malungs
GränseTull.
11:0 Af Leonard Romans från Carlstads
Län Memorial, med Förslag, att Skattskrifnings-
och UppbördsStämmor måtte serskildt
med hvarje Socken verkställas,
12:0 Af Sven Svenssons från Elfsborgs Län
Memorial, angående Förbud för HemmansÅboer
182
Den 20 Jarmar ii'.
att icke med andra vilkor antaga Torpare, än
att de af Torplägenheten kunna erhålla nödtorftig
bergning.
i3:o Af ett Anförande af Johan Lejditz
från Bohus Län, angående lättare tillgång på
de vid LandtbruksAcademien förfärdigade Modeller
lill Åkerbruksredskap,
14:0 Af Måns Pehrsons från Blekinge Memorial,
angående Boskapsafvelns upphjelpande.
i5:o Af Leonard Romans Memorial, angående
förändring i tiden för Tjenstehjons flyttning.
16:0 Af ett Memorial af Carl H. Forsenius
från Skaraborgs Län, angående grunderne
för Utarrenderandet afMilitaire och Civile Tjenstemäns
Boställen,
17:0 Af J. M. Wessings Memorial, om
upphörande af Skyldigheten för Allmogen att
erlägga Våg- och Mätare-penningar.
18:0 Af J. H. Lejditz och C. F. Bergs
med Heres Motioner, angående Postgången emellan
KonungaRikena Norrige och Dannemark,
19:0 Af C. F. Bergs Memorial, med förslag
till förekommande af ballancer hos KronoFogdar,
/tj deri Q dennes: Af innehåll att Bonde
-
Den 20 Januarii.
183
Ståndet ej funnit skäligt antaga det af PresteStåndet
föreslagne Tillägg uti Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse, hvarigenom Rikets Styrelse
uppdrages åt Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen,
Joseph Frans Oscar, i händelse af
Kongl. Maj:ts och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
sjuklighet.
Af den i5 dennes: Om bifall till ExpeditionsUtskottets
sednare Utlåtande, angående en
förbättrad Redaction af Bihanget till RiksSLåndens
Protocoll,
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till Handlin
garne.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
med Stora Deputationen återkommit och emottagit
Klubban af Grefve Gyllenborg, hemställde
Herr Grefven och LandtMarskalken, om
icke de Tal, hvarmed Hans Maj:t Konungen
samt Deras Kongl. Högheter KronPrinsen och
ArfPrinsen behagat i Nåder besvara Riksens
Ständers Underdåniga Deputation, hvilka Tal
blifvit till Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnad, nu finge inför Ridderskapet och
Adeln uppläsas samt uti Protocollet intagas.
Bifölls.
Härefter upplästes Högstberörde Nådiga
Tal, så lydande:
184
Den 20 Januarii.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevöiv
dige, Vördige, Väliärdc, Äreborne, Förståndige,
Vulaktade, Hedervärde och Redelige Gode
Herrar och Svenske Män!
J håfven icke misstagit Eder, Gode Herrar
och Svenske Män, om mine tänkesätt för min
Sonson, då J nu till Mitt bifall öfverlemnen
det af Eder, i afseende på Honom, fattade Beslut.
Alla de band, som närmare kunna sammanknyta,
mellan Eder och Mig, Ättlingarne
af det Konungallus, som skall främja Eder framtida
sällhet, skola lifligen hyllas, ej allenast af
mina Faderliga känslor, men äfven af Mitt Konungsliga
Kall. Det är icke endast Mine Önskningar,
som J, vid detta tillfälle, uppfyllt. J håfven
derjemte gifvit ett stort prof af erkänsla
och föi troende åt den Furste, sorn sjelf dagligen
utöfvar de Sonliga pligter emot Mig, Ilan
i sin Sons Hjerta inplanta!; de utgöra Min Ålderdomströst,
och blifva för Eder en dubbel
borgen för framtiden,
Åf alla dessa förenade anledningar, bifaller
och bekräftar jag härmedelst, i hela dess
vidd, den af Rikets Ständer, genom Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, gjorde Underdåniga
anhållan, alt Min Kärälskelige Herr
SonSon, Hans Kongl. Höghet ArfPriusen Hertigen
af Södermanland, Joseph Frans Oscar,
vid alla de tillfällen då Jag och Hans Kongl,
Höghet KrouPrinsen, af sjuklighet hindras,
att med RegeringsÄrenderrie Oss befatta, må
inträda uti utökningen af K-onungaMagten, med
Den 20 Januarii,
135
all elen rätt nu gällande Grundlagar densamma
tillägga, samt uli mill Namn, Rikets Styrelse
föra,
Detta Mitt Högtidliga bifall, grundadi på
llikets Ständers enhälliga underdåniga Önskan,
kommer att i RiksdagsBeslutet intagas.
Må Himlen afvända det dubbla olycksfall,
hvars fruktade möjlighet påkallat Eder
närvarande åtgärd. Denna innerliga önskan,
hämtad ur en lycklig Faders Hjerta, delas säkert
af Eder, Gode Herrar och Svenske Män,
och är djupt fästad i den unga Furstes Sinne,
som nu, genom Edert och mitt sammanstämmande
Beslut, går att gifva ett nytt Stöd åt
Mitt Namn, en ny Helgd åt Min, till lifvets
gräns, fortfarande ömma omvårdnad för trogne
Undersåtares väl.
Jag förblifver Eder Gode Herrar och Svenske
Män, med all Kongl. INåd och Ynnest städse
bevågen.
Mine Herrar!
Det Beslut Rikets Ständer understält Konungens
stadfästelse, bevittnar deras omtanka
och deras vördnad för Nationålviljan. Den
enhällighet som ägt rum vid detta tillfälle,
är eu ny underpant af den trohet som Svenska
Folket skall bevara för min Son; — Jag
lyckönskar Honom icke att hafva blifvit vald
att en dag uppstiga på Thronell; Hans egen
186
Den 20 Januarii,
erfarenhet skall Jära Honom känna de niodor
och de bekymmer hvilka från en så hög Lott
aro oskiljaktiga — men Jag lyckönskar Honom
att redan i Ungdomsåren, utan att Sjelf
hafva gjort något Steg dertill, hafva förenat
Nationens och dess Ombuds frivilliga gärd.
Måtte Himlen, Mine Herrar, ingifva Eder^samma
enighet, samma öfverensstämmelse vid de
[Beslut J skolén fatta i Folkets angelägenheter;
måtte den kärlek, som Jag bär detta
Folk, och som Jag är öfvertygad att J delen
med mig, föra Eder till lyckliga och tillfredsställande
följder för dess yttre anseende och
dess inre trefnad.
Mine Herrar!
Riksens Ständer bevisa Mig den mäst
oinskränkta tillgifvenhet, då de nu hedra min
ungdom med ett förtroende, hvilket äfven de
Namnkunnigaste Män skulle räkna som värdig
Belöning för sina Mödor. Huru lycklig
skulle Jag känna Mig i detta ögonblick, om
Jag kunde tillegna Mig det såsom Gärd af
Nationens erkänsla; men Jag har icke ännu
kunnat genom Mina Gerningar ådagalägga det
Nit, som lifvar Mig för Sveriges Ära och Sällhet
och Eder välvilja kan blott erinra Mig om
Mina Förbindelser.
Dessa äro alltid närvarande för Mina tankar:
Religionen och Fosterlandskänslan, hafva
redan gifvit. dem helgd i Mitt Hjerta. Min
föreställning döljer icke deras vidd, men Jag
Den 20 Januarii.
187
vågar räkna på Mina goda dfsigter, och anropar
liitnlen om kraft och att göra dem verksamma.
Jag uppsänder innerliga höner till Försynen,
att den mätte vaka öfver Hans Maj:ts och
KronPrinsens fortfarande hälsa, Om likväl händelser
inträffad‘e, dem Lagstiftarnes varsamhet
kan förutse, men hvilkas blotta tanka, Mitt
Hjerta aflägsnar, —> Om sådana nödgade dem
att anförtro Regeringsbördan åt mina Händer,
vill Jag bemöda Mig att alltid hafva Rättvisan
till rättesnöre för mina Handlingar.
Understödd utaf Lagarne, och upplyste
Mäns råd, hoppas Jag alt då kunna bevisa Nationen
Min erkänsla, och bidraga till framgången
af Vår Konungs Faderliga omsorger.
Jag beder Eder Mine Herrar! förklara Riksens
Ständer Mine tänkesätt och försäkrar Eder
samt och synnerligen om Min välvilja och bevågenhet.
Föredrogs å nyo och gillades följande från
nedannämude Utskott inkomne samt den i5
dennes på bordet lagde Utlåtanden, nemligen:
1:0 Från SlatsUtskottet af den 12 dennes,
angående Tryckning af Allmänna IndragningsStateu
samt Speciella Slaterne.
2:0 Från SlatsUtskottet af den 12 dennes,
3.38 Den 20 Januarii.
i anledning af RiksdagsFullmäg tigen Olof Olssons
från Wermland Memorial, om kostnadens
bestridande vid undersökning rörande uppränsning
af Clara Alf.
3:o Från StatsUtskottet af den 12 dennes,
öfver Kongl. Majtts Nådiga Remiss i fråga om
fortfarande af Statsanslaget för Fattigvårdsinrättningen
i Carlskrona.
4:o Från Lagutskottet af den 17 sistlidne
December, angående ett närmare bestämmande
af beskaffenheten utaf Afvittringsbetyg.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 12 dennes afgifne, samt den i5 i samma
Månad på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af Vällofl. BorgareStåndets Anmärkning
vid Utskottets den ip sistlidne December
aflålne Memorial, i fråga om den till RiksdagsUtgifterne
föreslagne Summa; fann Högloflige
Ridderskapet och Adeln att, enär StatsUtskottets
sistnämnde Memorial redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln den 27 sistlidne December
bifallit, Utskottets ofvanberörde Utlåtande
uu endast borde läggas till Ilandlingarne.
Föredrogs, å nyo LagUtskottets den 17
sistlidne December afgifne samt den i5 i denne
Månad på bordet lagde Utlåtande, angå»
Den 20 Januarii.
189
ende Författningars och Kungörelsers uppläsande
från PredikoStolen efter Gudstjenstens
slut.
Grefve Mörner> Carl Stellan, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Riksens Högloft* Ständers LagUtskott har,
med anledning af Högvördige PresteStåndets
framställning, gjordt den tillstyrkan, att de
Allmänna Kungörelserna ej skola i Kyrkan
uppläsas på vanligt sätt, utan efter Gudstjenstens
slut kungöras Allmänheten.
Jag medgifver, att denna Lecture ej kail
vara angenäm att afhöra, i synnerhet vid ett
tillfälle, då Sinnena borde vara riktade åt mera
andliga Föremål; — men då våra Förfäder
voro kloka Lagstiftare och funno det vara en
Politisk nödvändighet, att, på sätt nu sker,
låta komma till Allmänhetens kunskap, såväl
Konungens N,ådiga Bud och Befallningar, sorn
andra Auctoriteters Föreskrifter; — tror jag,
att en så beskaffad och i Seclers längd antagen
Lag, ej bör rubbas, innan någon bättre
kan sättas i dess ställe.
Man har orätt tro, det Kungörelser endast
angå en viss del af Medborgare. — De röra
ej sällan blott Husfader, utan äfven Qvinnokönet,
Barn ,och Tjenstefolk. Månne man kan
vänta, att, så vida Kungörelser skola uppläsas
efter Gudstjenstens slut, Församlingarne sam
-
190
Den 20 Januarii.
telige Innevånare qvarblifva, för alt afhöra
hvad sora befalles eller kungöres? Nej! sådant
är säkerligen icke att Vänta — utan då man af
erfarenheten redan vet, huru sora mångå, hvilka
bivista Gudstjensten, redan innan förrättningens
slut lemna Ivyrhan, är det att förmoda,
det ganska få qvarstadna till afhörande af
hvad som efter Gudstjensten kominer att uppläsas,
Af dessa och mångå andra, 1 min öfver-:
tygelse, grundade skäl, anser jag för min del
högst betänkligt antaga LagUtskoftets Utlåtande
i denna fråga. För de Allmänna Ärendernes
säkra gång bar jag åtminstone funnit min
skyldighet vara, att härmed fästa Ridderskapels
och Adelns uppmärksamhet, och i händelse
denna min Anmärkning förtjenar afseende, tager
jag mig friheten underställa, om ej LagUiskottets
Betänkande bÖr återremitteras — då
jag i sådant fall anhåller, att mitt vördsamma
Memorial måtte få Expeditionen åtfölja.
Friherre Drufva3 Thurej hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Så framt ändamålet med Påbud och Kungörelser
är, att få dem kända, tror jag detsamma
mindre vinnes, genom den af Lagutskottet
föreslagne ändring af KyrkoOrdningens
a Cap. 5 §. än hittills skedt.
Erfarenheten visar att många går utur Kyrkan,
medan Versen efter Välsignelsen sjunges:
Den 20 Januarii.
191
Samma osed tror jag ej genom den föreslagna
ändringen förekommes, utan tvärtom mera oreda
oell trängsel skall vid utgången tillkomma
derigenom, att somliga vilja utgå, andra qvarstanna.
Ofta är det flera än Hemmansbrukare, som
Publicationerna angå, ej sällan deras Barn och
Tjenstefolk af båda Konen; oell man kan taga
för afgjordt, att de sednare ej qvarsfadna , hvarigenom
de fleste åtminstone Efterljsningar skola
förfela sitt ändamål, som kan hafva menliga
följder för Samhällsordningen, helst i en tid då
tjufnader och brott så tilltagit, alt flera Motioner
med mycket skäl gjördis om straffens skärpande
derföre.
Utskottets skäl till den föreslagna ändringen
är, att Ahörarenas och i synnerhet Communicanternas
andakt ej bör störas af verldsliga
sakers inblandning under Gudstjensten;
jag tror att den tid, som denna uppläsning i
vanlig ordning, upptager, kan väl af de sednare
begagnas, genom betraktelser öfver en uppbyggelig
Predikan, eller i vidrigt fall med Psalmers
och Böners läsande, helst den rätta andakten
ej bör förmodas, blifva störd, genom
Kungörelsernas uppläsande.
Att ändra gamla sedvanor, grundade uppå
Författningar, tror jag är underkastadt många
betänkligheter och det åberopade stället af KyrkoOrdningen
visar att Lagstiftaren anbefallt
Kungörelsernas uppläsning, just då när största
192
Den 20 Januarii
Folksamlingen inträffat: Jag anser ändringen
mindre behöflig för Religionen, men mera beqvämlig
för Predikanten, som på många slällen
är i tillfälle att låta en annan Person förrätta
uppläsningen.
För min del afstyrker jag antagandet af
Betänkandet, emedan jag tror att Kyrkotjensten
snarare bör befrämja, än störa våra PolitieFörfattningar,
hvilka jag ej anser kunna
med förmycken noggranhet handhafvas.
Utom BöndagsPlacatet lärer sällan vara
Kungörelser, som hafva en bestämd Religiös
syftning, så att jag intet kan inse ändamålet
att de skola undantagas från de öfrigas uppläsning,
utan skall ändring nödvändigt ske,
anser jag bäst vara att den biel', som det practiceras
åtminstone på flera ställen i Skåne,
att Presten uppläser Konungens, Collegiers,
Landshöfdingars och KronoBetjeningens Kungörelser
från Predikstolen efter Bönerna, samt
gér tillkänna att enskildta lemnat Publicationer,
som efter Gudstjensten af Klockaren uppläsas
på Kyrkogården eller i Socknestugan, allt efter
årstiden: Derigenom blir Prestens läsning
mycket förkortad, ty Pålysningar om Auctioner
och deras betalande m. m. dylikt, utgör
ofta det mästa, hvarigenom det vandts att Presten
uppläste det, som är hvars och ens skyldighet
att veta, och Klockaren det, som beror
på hvars och ens fria vilja alt afhöra.
I hän
-
Den 20 Januarii.
193
I händelse Ilögloflige Ridderskapet ocli
Adeln ej afslåx- den föreslagna förändringen, får
jag vördsamt anhålla otn Återremiss af Betänkandet,
samt att dessa mina Anmärkningar
få till Lagutskottet densamma åtfölja.
TIerr Gyllenhaal3 Lars Herman: Såsom Ledamot
i Lagutskottet har jag rlelthgit i det
^ Utlåtande, som nu är underkastadt Ilögloflige
Ridderskapets och Adelns ompröfvande. Då
Anmärkningar emot detsamma blifvit gjorde, anser
jag mig pligtig, att våga ett försök , till vederläggning
deraf, oell det är i sådant afseende,
som jag för några Ögonblick utbeder mig Ridderskapets
och Adelns tålamod, och öfverseende.
Det hufvudsakligste inkast, som blifvit framstäldt
emot den af LTtskottet tillstyrkte förändring,
består i den befarade olägenhet, att
Allmänheten, som troligen efter Gudstjenstens
slut icke skulle uti Kyrkan qvarstadna, såmedelst
skulle förblifva uti fullkomlig okunnighet örn.
de Författningar och Kungörelser, som der upplästes.
Detta skäl är likväl, efter min öfvertygelse,
icke af den särdeles vigt, som
man dervid synes fästa. Hvarje Medborgare,
som är mån om sina rättigheter och skyldigheter,
försummar tvifvelsutan icke, att göra
sig underrättad om allt hvad dermed i ett eller
annat afseende kan hafva gemenskap: De
åter, som med liknöjdhet anse dessa och dylika
angelägenheter, måge skylla sig sjelfva för
följderna deraf. Huru ofta händer icke för
öfrigt, särdeles i större Församlingar och VinjRidd.
o. Ad. Prot. 'II B. 2 Afd1 25,.26
194
Den 20 Januarii.
tertiden, att en del af Församlingens Innevånare
dels icke resa till Kyrkan, dels ock af
tillstötande Naturhinder, omöjligen kunna sig
der inställa? Men månne icke äfven dessa äro
skyldige alt lyda och iagttaga de Kungöranden,
som under deras frånvaro i Kyrkan skedt,
eller månne en föreburen okunnighet skulle
freda dem från de påföljder, sorn ett underlåtit
iagttagande af kungjorda Författningar medförer?
Dessutom hemställer jag till hvars och
ens bedömmande, om det, särdeles för Allmogen,
är möjligt att redigt fatta allt hvad från
Predikstolen kungöres, och om den icke oftast
är föranlåten, att derom på ett eller annat
sätt söka närmare upplysning. Detta har ock,
sorn jag tror, gifvit anledning dertill, att Presterskapet
på flera Orter, (enligt hvad jag af
egen erfarenhet har mig bekant) icke in extenso
uppläsa åtskillige längre Författningar, såsom
Chartae- Sigillatte-och BevillningsFörordningar,
med flere, utan endast från Predikstolarne tillkännagifva,
att slike Författningar till Kyrkan
ankommit och att desamma kunna läsas antingen
hos Presten sjelf eller hos Klockaren. Jag
tror således för min del icke, att någon olägenhet
skulle uppstå derigenom, att tiden
för Författningars och Kungörelsers uppläsande
framflyttades till efter Gudstjenstens slut,
men väl den hufvudsakeliga fördel vinnas,
att andakten kunde ostörd bibehållas; och
på dessa skäl, jemte de flere, som i Utskottets
Betänkande fullständigt upptagas, får
jag äran ödmjukast anhålla, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes göra Proposition
Den 20 Januarii.
195
till bifall å Utskottets nu ifrågavarande Utlåta
ml e<
Herr af Brinkman i Gustaf: Jag förenar mig
så mycket hellre med de af Herr Grefve Mörner
och Friherre Drufva, emot LagUlskoltels
Betänkande framställde Anmärkningar, som jag
har lika anledning att befara, det LagUtskottets
Förslag, för andaktens bibehållande under
Gudstjensteii, mojeligen kunde leda till oreda
i den allmänna Ordningen och Länestyrelsen.
De författningar, som uppläsas, innefatta icke
endast föreskrifter för en viss Tidepunct utan äfven
ofta Reglor för sedligheten och det allmänna
lefvernet, hvilka böra komma till allas
kännedom, men icke skulle vinna delta ändamål,
sedan de fleste efter Gudstjelistens slut,
på Sätt vanligen händer, hastat ifrån Kyrkan.
— Huruvida den Förklaring öfver Utskottets
beslut, som nu blifvit meddelad, må för dess
bestånd göra tillfyllest, hemställer jag till Ridderskapets
och Adelns bepröfvande; men tror
för min del, att åtminstone, Kongl. Majits Påbud,
Kongl. Collegiernes och Konungens Befallningshafvandes
Kungörelser böra från Predikstolen
uppläsas, hvaremot de öfrige Kungörelser,
på sätt Herr Friherre Drufva föreslagit,
kunde efter Gudstjensten förkunnas och på tjenlig!
sätt meddelas.
I händelse Högloflige Ridderskapet och Adelri
skulle finna Återremiss nödig, anhåller jag
att detta mitt Yttrande måtte få de öfrige Anmärkningarna
åtfölja.
196
Den 20 Januarii.
Friherre Hjerta_, Fredric: Jag anser för
min del, LagUtskottets Betänkande vara väl
grundadt, och instämmer fullkomligen i de skäl
Herr Gyllenhaal nyss anfördt, desto hellre som
Religionen är Gudstjenstens Hufvndändamål,
då deremot Kungörelsers och Författningars
uppläsande, endast lärer vara en bisak.
Då uppå Herr Grefvens och LandtMarskalkens
hemställan, huruvida Ridderskapet och Adeln
ansåg de nu framställde Anmärkningar vara
af den egenskap, att LagUtskottets Utlåtande,
i anledning deraf, borde återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Föreslog Herr Grefven och LandtMarskalken
å nyo att Utlåtandet måtte med de
dervid gjorde Anmärkningar till Lagutskottet
återförvisa^.; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den
sistlidne December aflåtne samt den i5 dennes
pjå bordet lagde utlåtande, angående yrkadt
förbud för Kongl. Majrts Befallningshafvande
alt stadga Vitén i Oeconomiae- och Politiemål.
Grefve Hamilton_, Gustaf Wathier^ Jag
är för min del, hvad sjelfva slutet angår, af samma
tanka som Lagutskottet, men stödjer den
likväl på en annan grund. Utskottet har ansett
det vara så tydligt att Konungens Befallningshafvande
ej äga rätt att utsätta Vitén i de
Den 20 Januarii.
197
fall då bestraffningen är i Lag föreskrifven,
att någon serskild Författning derom ej beliöfves.
Jag åter, finnér väl lika med Utskottet,
att eler Lagen utsatt ansvaret, der äger ingen
Embetsman rätt att genom Vitén öka detsamma;
men det torde vara mindre rigtigt alt
säga, det en serskild Författning härom ej är
lämpelig, emedan en sådan redan existerar.
Denna Författning, som undfallit Utskottets
uppmärksamhet, är nemligen, Kongl. Brefvet
den 10 Maji i8i5. Den tillkom på det sätt;
att sedan Kongl. Maj:t vid pröfningen af åtskilige
Besvärsmål, ogillat Vitén, som af dess
Befallningshafvande blifvit stadgade utöfver
hvad Lag bjuder; så inkom Landshöfdingen i
Skaraborgs Län med underdånig Hemställan, örn
icke Kongl. Majit skulle finna för godt att i
vissa uppgifna fall, tillåta utsättande af ett högre
ansvar än det Lagen bestämmer, såsom varande
ofta otili räckelig t till bibehållande af ordning
och skick. Uti Nådigt svar härå af ofvannämnde
dag, hvars innehåll äfven blifvit
HofRätterne och KammarCollegium till underdånig
efterrättelse meddeldt, har Kongl. Majit,
med godkännande af den Allmänna Grundsats,
att Konungens Bcfallningshafvandes rätt att utsätta
Vitén i Politie mål är inskränkt till de
fall, då något ansvar uti Lag och Författningar
ej är bestämdt, förklarat, att ehuru de i Allmänna
Lagen och äldre Författningar å brott
och förseelser utsatte Penningeböter, i följd
af ett förändradt Myntvärde, nu icke äro svarande
emot hvad de vid Straffets bestämmande
ansågos utgöra, vore likväl ett sådant sam
-
198
Den 20 Januarii.
band emellan de i detta afseende gifne sersbilte
Stadganden, att en förändring i vissa fall,
utan rubbning i det liela, ej kunde göras, hvarföre
Kongl. Majit ej fann skäl att lemna bifall
till Lnndshöfdingensofvannämnde Hemställan.
Yid det förhållande hvarom jag nu haft äran
lämna upplysning,- hemställer jag att Högloflige
Ridderskapet och Adeln mätte bifalla det
slut hvaruti Lagutskottet slädnät; — icke derföre
att någon Författning, som förbjuder
Landshöfdingarne att genom Vitén i vissa fall
öka det ansvar Lagen utsätter, ej behöfves,
utan derföre att en sådan Författning redan
finnes,
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade,
uppå de af Grefve Hamilton anförde
skäl, gilla det slut hvaruti Lagutskottet uti
förevarande fråga stadnat.
Bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 19 Januarii
1818.
S. D. Remitterades
Till StatsUtskottet:
tio Ett Memorial af Friherre Stael von
Den 20 Januarii.
199
Holstein, Corfitz Ludvig, innefattande Anmärkningar
vid åtskillige den g dennes till StatsUtskottet
remitterade Memorial, angående
Skånska Roteringen, jemte Yttranden isamma
ämne af Friherrarne Stael von Holstein; Wirsén,
Gustaf Fredric; och Björnstjerna, Magnus,
2:0 Anföranden af Grefvarne Cronstedt,
Claes; Mörner, Axel; Friherrarne Koskull,
Gustaf Adolph; Koskull, Anders, samt Herrarne
von Fieandt, Daniel Wilhelm; Stjernschantz,
Johan Abraham; Ehrenström, Carl
Arvid; Flach, Carl Fredric och Lagerheim,
Lars Magnus, innefattande Anmärkningar vid.
Friherre Anckarsvärds, Carl Hinric, den g
dennes till StatsUtskottet remitterade Memorial,
angående förminskning af den Indelta Arméen.
XJt Supra,
Herr von Heyne, Georg, anförde skrifteligen:
Med
någon vana att behandla Allmänna
Affairer och med någon Mennisko-kännedom,
— skall hvarje Riksdagsman medgifva, att det
hvarken vore nyttigt eller ledande till det
stora ändamålet vi böra åsyfta, nämligen Fäderneslandets
väl, om vi skulle ensidigt bedömma
vissa ord och meningar uti Anföranden,
som strida emot vårt tycke, isynnerhet
om vi rycka sådana meningar ur sitt sammanhang
med det hela, och sålunda framställa
dem. Mig synes att sådant varit förhållandet
med de liera Anmärkningar, som blifvit gjorde
200
Den ao Januarii.
emot Friherre Anckarsvärds Yttrande, om
Sveriges Försvayskratter, jemnförda med andra
Nationers, och i synnerhet med den stora Nation,
som är vår närmaste Granne,
Jag har med uppmärksamhet åhördt de
flere Yttranden af Friherre Anckarsvärd, rörande
våra Försvarsanstalter och derur ej
kunnat hämta annan mening än Friherrens
tro, att våra Försvars-krafter böra under det
Fredslugn vi njuta, förstärkas, men icke förminskas
och hvilket han trodt kunna ske om
någon Indragning uti Indelta Armeens Nummertal
ägde rum under fred och de Vacancepenningar,
som Rotarne gerna skulle betala,
användas till beredande under Freden af sådana
Försvarsanstalter, sorn icke utan de största
uppoffringar af Nationen kunde åstadkommas
vid ett utbrytande krig.
Yi hafva hört Chefen för Fortification
tillkännagifva våra Fästningars behof af betydliga
förbättringar; Yi hafva bordt förslag om
anläggandet af en ny; Vi hafva bordt en värd
Ledamot uppgifva uti ett ypperligt Anförande,
de mäst talande och grundeliga skäl för i ordningsättandet
af vår Flotta. — Fäderneslandsvännen
ser, hvad detta sistnämnde i synnerhet
angår, att det är en påkallad nödvändighet
och han frågar sig hvar skola medel tagas?
•— Mägtar den hårdt förut beskattade Nationen
åtaga sig ännu tyngre bördor? Om man
då skulle tro, att Indragningar af Manskap under
fred, som vid utbrytande krig, genom
Den 20 Januarii.
201
snärt Exercerade Recriiter lätt kunde ersättas,
beredde en tillgång att bygga Fästningar och
Fartyg, som icke under krig kunna så hastigt
anskaffas, torde en sådan tanka icke innefatta
mindre Fosterlandskänsla än någon
annan, eller den Reflexion vara mindre värdig,
att Sverige icke kan genom stående Armeer
imponera på sina Grannar, •— men att
genom minskade bördor och en god och sparsam
Administration, skall Sveriges Innebyggare
finna sig lyckligare än de fleste Europas
folk, och således försvara sin Sjelfständiga
belägenhet med hvarje Vapenför, äfven
med Lif och Egendom,
Jag har härmed icke velat sagt att jag
begär eller föreslår någon Indragning nu: —
Frill erre Anckarsvärd har heller icke gjordt det;
i— ty han och de Heste af dem, som förklarat
sitt missnöje mot hans Yttrande, lärer lika så
litet som jag känna det politiska förhållande,
liv artill Sverige står med andra Magter — eller
aflägscnheten af sådana omständigheter, som
kunna hota vår Sjelfständighet och påkalla vårt
Försvar, hvilket vi aldrig kunnat tryggare öfverlemna
åt någon Konungs eget bedömmande,
än nu då Europas Hjelte beredt vår Politiska
Existence och står i spetsen för en nyligen
pröfvad och tapper Annee, och som sjelf så
ofta visat hvad en stor Fältherre med ett öf~
vadt Befäl, kan uträtta med Arméer, som till
stor del bestådt af oexcerceradt Manskap —- och
det torde ännu vara i friskt minne att Gustav
lil med ölvade Officerare vann 1789 och 1790
202
Dm 20 Januarii.
års Segrar, samt eröfrade Freden med en Armée,
som Lill mer än frdel bestod af nyvärlda
Recriiter.
Herr von Heyne anhöll att dess Anförande
måtte till StalsUtskottet remitteras, hviluppå
af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan f till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 24 Januarii.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för den io
dennes eftermiddagen.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig;
uppläste ett Memorial, sorn åsyftade att
åter förnya den Motion, bemälte Friherre den
Den 24 Januarii.
205
5 dennes, eftermiddagen framstäldt, angående
upphäfvande af de Lagar eller Författningar,
livilka kunde tillägga Domaren i vissa fall rättighet
att profva och bestämma, huruvida en
anklagad må njuta bevisningSrättigheten till
goda eller icke, hvilken Motion Rjdderskapet
och Adeln den 10 dennes eftermiddagen, ansett
bora förfalla; men sedan öfverläggning i
ämnet ägt ram och flere af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter yrkat, det Friherre Stael
von Hollsteins Motion vore emot Grundlagarne
stridande, förklarade Herr Grefven och LandtMarskalken,
att såsom enligt qo §. i RegeringsForraen
och aq §. i Riksdagsordningen, Regerings-
och DomareMagternes Beslut, Resolutioner
och Utslag, samt enskildte Medborgares
och Corporationers förhållanden, icke finge
uti något fall eller på något annat sätt än Grundlagen
bokstafligen föreskrifver komma under
Riksens Ständers öfverläggningar och pröfning,
samt 56 §. i Riksdagsordningen jemväl stadgade,
att sedan en månad från Riksdagens början
enligt 27 §. derstädes lilländalupit, nya
ämnen icke må af Rikdagsman väckas, så vida
icke sådana frågor af redan upptagne Ärende!'
föranledas; men Friherre Stael von Holsteins
i samma ämne förut väckte Motion kommit
att förfalla; så ansåg Hegr Grefven och
LandtMarskalken sig enligt 55 §. i Riksdagsordningen,
icke kunna framställa någon Proposition
till bifall af Friherre Stael von Holsteius
anhållan, att dess nuvarande Motion
rnåtte till Lagutskottet remitteras, utan hem
-
204
Den 2\ Januarii.
ställde Herr Grefven och LandtMarskalken, att
så val berörde Motion, sora den i anledning
deraf inom Ridderskapet och Adeln uppkomne
öfverläggning måtte förfalla, samt enligt 33
i RiddarhusOrdningen utur Protocollet utgå;
hvilket med ett ganska starkt och enhälligt
Ja besvarades,
Friherre Stael von Holstein, anmälte sig
derefter att tala, men hindrades derifrån genom
starka rop af Nej.
rr Grönhagenj Gustaf, uppläste föl
Om
Aucto,ri.teter, till hvilka den executiva
Magtens vårdande blifvit uppdragen, någon
gång öfverskrida de rättigheter Constilutionen
och Allmänna Lagen lemna dera, så väcker
delta mindre uppmärksamhet, i anseende dertill
att man vet, huru lätt menniskor frestas
att missbruka en magt, som blifvit lagd i deras
händer; men om en sådan Äuctoritet saknar
nästan all Controll öfver sig, då skall den
i sanning kunna uträtta till en slags Inquisition,
vådlig för allmän säkerhet, oftare våldförande
Medborgaren än skyddande honom.
Polieekammaren här i Staden har i sådant
afseende icke undgått att ådraga sig uppmärksamhet.
Man har hört en Procedur omtalas,
som skall varit vidtagen med några Åkare,
hvilka förledit år skola blifvit arresterade
jande
