# ID: svediakorp-gov244
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,929
# sentences: 1,965
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Januarii. 301
inflyttande Tjenstehjon håde få inbärga, aftröska
och utfordra Grodan. Den nu gällande
TjenstehjonsStadgan torde ock behöfva någon
granskning och förbättring, hvarefter den, medelst
flere Exemplars kringspridande, borde
för Legohjon göras mera kunnig, hvilket ändamål
äfven skulle befrämjas, om den årligen
på Husförhören blef uppläst och förklarad.
Till Höglofl. Ridderskapets och Adelns bepröfvande
får jag vördnadsfullt underställa delta
ämne, med anhållan, att det till Lag- och
OeconomieUtskotten må blifva remitteradt,
samt med de öfrige Respeclive RiksStånden
cornmuniceradt. Hvaröfver jag ödmjukast utbeder
Hög väl borne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition.
Lades på Bordet.
Herr af Stenliof, Christianj hade inlemnät
följande, som upplästes:
Jag har tagit mig frihet till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln öfverlemna mitt nästledne
Riksdag afgifne Yttrande angående verkställighet
af 1812 års RiksdagsBeslut. Detta mitt
Yttrande blef, efter en nog lång hvila på Bordet,
vid föredragningen, enligt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Beslut, remitteradt till ConstitutionsUtskottet,
som i medlet af Julii Månad
afgaf dess Betänkande, hufvudsakligen innehållande,
att felande Statistiska upplysningar
hindrade Utskottet lemna Förslag till en
3ö2
Ben 5 Jami ar ii.
nv Representation. Endast i afsigt att befordra
verkställigheten af både 1812 och i8i5 årens
RiksdagsBeslut, anhåller jag vördsammast, det
täckes Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmoda
ConstitutionsUtskottet, så fort sig göra låter,
till Riksens Ständer aflemna Utskottets
Betänkande i detta ämne. Jag har till Höglofl.
ConstitutionsUtskottet aflemnat förslag till en
ny Representation, hvilket' ej föranleder till
behof af vidsträcktare upplysning i Svenska
Statistiken, än dem Mantalslängderne lemna.
Hvarvid var bifogadt ett tryckt Exemplar
af Herr Stenhofs anförande till Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 19 April t8i5, angående
verkställighet af r8i2 års RiksdagsBeslut
om en ny Representation.
Begärdes på Bordet.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Då, enligt
Herr af Stenhofs Memorial, frågan angående
en förändrad Representation icke vid sista
Riksdag sluteligen prÖfvades, ar deraf klart,
att samma fråga bör vid innevarande Riksdag
hos Riksens Ständer förekomma till afgörande,
på samma gång, då öfrige från sista Riksdag
hvilande och beredda Grundlagsfrågor varda
till Riksens Ständer, från ConstilutionsUtskottet
vid denna Riksdag, i vanlig ordning öfverlemnade.
Det är således, i min tanka, icke
nödigt att, genom någon särskilt anmaning eller
påminnelse i förtid, erindra ConstitutionsUtskottet
att till Riksens Ständer inkomma med
Den 5 Januarii.
Förslag till en förändrad NationalRepresentation,
innan det ännu visat sig, om Utskottet
verkeligen försummat denna, enligt Grundlagen,
Utskottet åliggande skyldighet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag tager mig den friheten att bestrida hvad
Friherre af Wetterstedt anfört.
Ehuru visserligen all beredande åtgärd till
förändring i våra Grundlagar, och således äfven
utvecklingen af Representations-frågan, tillhör
ConstitutionsUtskottet, kan jag dock icke
såsom obehörig anse ett RiksStånds anmaning
till ConstitutionsUtskottet, att icke längre fördröja
sitt yttrande öfver en fråga, som redan
är väckt, som så högt intresserar hela Nationen
och af hvars afgörande efter billiga och
riktiga grunder, efter min öfvertygelse, dess
framtida öde helt och hållet beror.
Jag anser att en och hvar, sorn räknar
sig till ära att håfva medverkat till i8oq års
Revolution, bör finna sig hafva contraherat
den heliga förbindelsen mot Fäderneslandet,
att styrka grundvalen för den byggnad, som
då upprestes, och denna grundval är ej säker
och blir ej säker förr än Nationen har en Representation,
som sammanbinder alla dess Medlemmar
och förenar dem alla kring Fäderneslandets
Altare.
Kan Nationen sägas vara tillbörligen representerad,
när rättigheten att inför Thronen
304
Den 5 Januarii.
framlägga Nationens önskningar och när Beskattnings-rättigheten
utöfvas af x5oo Personer,
försedde med Sköldemärken, af en isolerad
Tjenstemanna-class, af ett inskränkt antal
Deputerade Borgmästare, Handlande, Handtverkare
och Krono-SkatteBönder, med uteslutande
af alla andra Jordägare och Näringsidkande
Medborgare, som ej till någon af dessa
Classer kunna hänföras?
Hvem inser icke bristerna utaf en sådan
Representation? Hvem inser icke obilligheten
utaf att så talrika MedborgareClasser, som lika
med oss draga Skatternas tyngd, äro utestängde
från rättigheten att sjelfve eller genom Ombud
deltaga i deras bestämmande; hvem kan våga
smickra sig med det hopp, i synnerhet sedan
det nu synes hafva blifvit Riksens Ständers hufvudsakeliga
bestämmelse alt rätta de misstag,
som af förra Ständer blifvit begångne, att förtroendet
och hoppet må kunna uppehållas?
Det länder Ridderskapet och Adeln till
ära och beröm, att alla anmaningar till en mera
rättvis och lämpelig Representation äro från
detta Stånd utgångna, då det likväl är detta
Stånd, som vid en förändring kommer att göra
den största personella uppoffring. Efter min
öfvertygelse, borde detta mål räknas ibland Regeringens
angelägnaste omsorger. För RegentHuset
och i synnerhet för en ny Dynastie är det
af högsta vigt, att Representationen, enär Constitulionen
medgifver dess tillvarelse, må hvila
på
Den 5 Januarii.
305
på rigtiga grunder och att de Representanter,
med hvilka Konungen öfverlägger, ock verkeligen
måtte representera Nationen. Men mig
veterligen har sedan 1809 icke ett steg i detta
afseende blifvit gjordt.
Förglömmom ej de varnande exempel, som
Historien åt oss förvarar. År 1602 förenades
England och Skottland under en Spira. Man
försummade att sammansmälta båda Nationernas
Parlamenter, och följden blef, att 5o år
efter den verkställde Föreningen måste Scottland
med Svärdet eröfras. När omsider Wilhelm
af Oranien, såsom Stiftare af ett nytt
Regenthus, besteg den Brittiska Thronen, blef
det hans förnämsta omsorg att förebygga de
olyckor, som dessa förenade Riken, i följd af
hans Företrädares försummelser, fått vidkännas.
Hans sista ord på dödssängen var en anmaning
till Ministrarne, att, så fort som möjligt,
bereda sammansmältningen af båda Nationernas
Parlamenter, Den verkställdes 6 år efter
den stora mannens död.
Men beklagligen finna vi varnande exempel
inom vår egen Historia. Förr en gång
liar vår Konung burit Titeln af Sveriges och
Norriges Konung; Magnus Ericson nemligen,
en ädel och upplyst Man, men som genom sin
eftergifvenhet för den tidens Aristocrater, åt
sig sjelf beredde tillnamn af Smek: Men hvad
hände? En Konung öfver de förenade Rikena
Ridd. o. Ad. Prot. H. B. 39, 40
306
Den 5 Januarii.
hade blifvit Aristocralien för mäktig. Föreningen
upplöstes under Magni lifstid.
Håkan, Magni femåriga Son, med Tittel
af MedRegent, skickades till Norrige; Eric, 3
år gammal, upphöjdes till Konungens MedRegent
i Sverige. Missämja Bröderne emellan,
missämja emellan Sönerna och Fadren förbittrade
den sednares lif: Den ädle Håkan försmådde
FäderneThronen, som han ansåg för
en börda och ingen hugnad att innehafva, och
Folket lick med halftannat Sekels olyckor umgälla
några regeringslystna Individuers brott
emot Fäderneslandet.
Jag hemställer till en hvars bepröfvande,
som har känsla för något mera än honom enskilt
rörer, som känner Fäderneslandets mörka
Historia, och som önskar att, hvad söm
under dessa sednare åren blifvit gjordt till beredande
af en ljusare tid, icke åter må gå
fruktlöst förloradt, huruvida, enär frågan om
en bättre Representation — så allmänt yrkad,
så högtidligen lofvad, när Revolutionen gjordes
— gång efter annan lemnäs ovidrörd, det
kan finnas grund för det hopp, att BrödraRikenas
Föreningsband redan kan anses vara
nog fast knutet, för att aldrig mera kunna
upplösas?
Jag känner lika lifligt, som någon annan,
att ett så vigtigt steg, som förändring i Representationen,
fordrar stor betänksamhet. Men
jag tror ock, att, för att en gång kunna reali
-
Den 5 Januarii. 307
sera Ide'en af en för håda Rikena gemensam
Representation, så måste Ideen lefva, ieke hos
de Styrande allena, utan äfven hos Folket; jag
tror att innan en Representation kan bli möjlig,
så måste bristerna i vår Representation
vara, om icke afhulpne, dock åtminstone uppdagade
och medgifne.
ConstitutionsUtskottet vid sista Riksdag
anmälte, att saknaden af Statistiska uppgifter
hindrade Utskottet, att inkomma med Förslag
till en förbättrad Representation.
Jag inser ej huru den möjligaste noggranhet
i uppgift på Hemmantal, Lägenheter, Fabriker
och Verkstäder, förhållanden, hvilka årligen
förändras, kan vara behöflig för att finna
och stadga riktiga Principer för NationalRepresentationen.
Det närvarande ConsritutionsUtskottet
har må hända erhållit de Statistiska
upplysningar, hvilkas saknad hindrade
1815 års ConstitutionsUtskott, att fullgöra sina
åligganden, eller ock torde det icke anse sig i
behof deraf. Huru som helst förhållandet må
vara, anser jag det icke kunna förmenas en
Riksdagsman, att inom sitt Ständ yttra den
önskan, att ConstitutionsUtskottet måtte skynda
att afgifva sitt betänkande öfver en i behörig
ordning väckt fråga: och ej eller Ståndet,
att till ConstitutionsUtskottet remittera
sådan önskan, i händelse Pluraliteten af dess
Medlemmar uti densamma instämma.
Många yttrade härtill deras bifall.
gog Den 5 Januarii.
Friherre Wrangel, Henning, förenade sig
till alla delar med Grefve von Schwerin.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag väntade
mig icke, att en så enkel anmärkning, som
den jag gjort vid Herr af Stenhofs Memorial,
skulle ge anledning till en så vidlyftig Historisk
utveckling af Herr Grefve von Schwerin,
och att frågan, från nyttan och nödvändigheten
af en påminnelse till ConstitutionsUtskottet,
skulle förbytas till en vida vigtigare
Afhandling om nödvändigheten och beskaffenheten
af en förändrad NationalRepresentation.
Jag bör således tro, att jag antingen
illa uttryckt min mening, eller att Herr Grefve
von Schwerin misstagit sig om densamma.
Mig torde således tillåtas, att åter upprepa
hvad jag sagt, och derigenom lennia både
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ett tillfälle,
att bedomina min verkliga afsigt, och Herr
Grefve von Schwerin, att ur en annan åsigt än
den han uppfattat, granska den egentliga frågan.
Herr af Stenhofs Motion innefattar endast
en anhållan om påminnelse till ConstitutionsUM
skottet, att med första afgifva Förslag till en
ny Representation: Jag gjorde dervid den erindran,
alt ConstitutionsUtskottet, redan af
Grundlagen, äger sig den förbindelsen ålagd,
att vid hvarje Riksdag till Riksens Ständer inkomma
med de Lagligen beredda Grundlagsfrågor,
som till öfverläggning och afgörande i
RiksStånden böra upptagas; att Representations-frågan
utgör en af dem, och att således
ConstitutionsUtskottet, opåmint, endast till följe
Den 5 Januarii.
309
af Grundlagens Föreskrift, som i alla afseenden
bör anses kraftigare än en enskilt Riksdagsmans
anmaning, är ovilkorligen förbundet,
att vid denna Riksdag anmäla denna, jemte de
öfriga hvilande Grundlags-frågorna. Jag har
äfven trott att Rikets Ständer kunna äga nog
förtroende till Ledamöterne i deras ConstitutionsUtskott,
att icke hos dem förutsätta någon
högre vigt, lemnad åt en enskild Påminnelse,
än åt de Föreskrifter Grundlagen sjelfmant
erbjuder. Af alla dessa förenade anledningar
ansåg jag således den i frågavarande
Påminnelsen öfverflödig.
Fråga var således icke om Förslaget till
en ny Representation. Den kan ej heller inom
RiksStånden väckas, såsom med förändring
i nu gällande Grundlagar förbunden.
Allt hvad jag anfört, inskränkte sig endast
till pröfning af Herr af Stenhofs anmaning
till ConstitutionsUtskottet, och huruvida dea
är behöflig. Vid sista Riksdag anmälte ConstitutionsUt.
skoltet, att det, till afgifvande af
ett Förslag till en förändrad Representation,
ännu saknade Statistiska upplysningar, hvarföre
Förslaget uppsköts till nästa Riksdag. Om
Utskottet nu, vid frågans anmälande hos Rikets
Ständer, förebär samma ursägt och, i följd
deraf, samma anledning till förnyadt uppskof,
så beror det alltid af Rikets Ständers egen
pröfning, antingen att gilla uppskofvet, eller
att fordra ett Förslag, och då framställer sig
naturligen tillfällen för Anmärkningar och
Ledning.
5io
Den 5 Januari i.
Jag har således icke bestridt Saken, endast
Formen. Då en förändrad Representation
Lagligen kommer under Rikets Ständers
pröfning, skall jag icke blifva den sista, att,
om så påfordras, göra en uppoffring af enskild
rätt, till förmån af hvad allmänt väl må
anses kräfva.
Våra Grundlagar tillerkänna Regeringen
ingen rätt att inblanda sig i Rikets Ständers
åligganden och åtgärder, innan de, bringade
till Beslut, underställas Konungens pröfning
och antagande. Ej heller kan Regeringen, i något
fall, anmana ConstitutionsUtskottet att uppfylla
sina skyldigheter. Ingen skilnad kan jag
i detta afseende upptäcka för nya Dynastier.
För att i afseende på den vi äga, och åt hvilken
vårt Fädernesland äger så stora och heliga
förbindelser, hämta en jemnförelse ur det
Lands Historia, som Herr Grefve von Schwerin
nu åberopat, torde mig tillåtas anmärka, att
jag anser den Dynastie, som nu innehar Scandinaviens
Thron, alldeles ur samma synpunct,
sorn den af Wilhelm 3:dje grundade KonungaStam,
hvilken efter 1688 års Revolution uppträdde
på StorBrittanniens Thron. Likasom denna,
är vår Dynastie samtida med en fri Constitution,
som af Dynastien hämtar sitt stöd, och,
genom sin fortfarande helgd, ger stöd åt Dynastien:
En ny Epogue af ära och anseende
var, i båda Länderna, en följd af detta lyckliga
Samband emellan Regentens storhet och
Nationens lagliga rätt. Långt ifrån att påyrka
en förändring i de Grundlagar den nya Dyna
-
Den 5 Januarii. 511
stien emottagit och besvurit, och som den alltid
kan framvisa såsom en betydlig skillnad
emot förflutna tider, såsom en kraftig varning
emot deras minnen, skulle det snarare synas,
som denna D3rnastie med sorgfällighet borde
vaka att, i ali deras obrottsliga helgd, bevara
dessa Lagar, såsom ett Palladium för egna
och Folkets rättigheter, samt i en lugn förväntan
möta den tidpunct, då Nationens allmänna
Röst, då Representationens af erfarenheten
ledda Beslut, lagligen påkallade en ändring
deruti.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Boye> Ludvig: Vid sista Riksdag
hade jag den äran att hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln erindra om Ständernas skuld till
Nationen, härrörande från deras år 1809 gifna,
och derefter vid hvarje Riksdag förnyade löfte,
att gifva eli förbättring i Representationssättet;
och jag delar således gerna värman af Herr Grefve
von Schwerins yttrande för saken; men då
annat är hufvudsaklig fråga, och annat behandlingssätt,
samt här, i anledning af Herr af Stenhols
Memorial, nu endast bör öfverläggas om
behandlingssättet, det vill säga, om Påminnelsen
till ConstitutionsUtskottet, så kan jag för
det närvarande ej ingå i annat yttrande, än att
Herr Friherre af Wetterstedt har rätt deri, att
Påminnelsen icke är af nöden, så vida ConstitutionsUtskottet
i alla fall och utur dubbla
skäl är pligtigt, att vid denna Riksdag inkomma
med hufvudsakligt Utlåtande, och jag icke
312
'Den 5 Januarii.
tror mig böra brista i förtroende, att ju Utskottet
samma pligt uppfyller.
Grefve von Schwerin: Jag bar förtroende
till alla, så länge det är fråga blott om vilja
och afsigter. Jag har förtroende till ingen, då
fråga är om handlingar. Ett sådant förtroende
vore enfald och mer än enfald i Mål, som
röra Fäderneslandet; jag vill se och handla
sjelf och begagna mina rättigheter, så långt som
de sträcka sig.
För öfrigt är jag öfvertygad, att, hvad frågan
om den olika säkerheten beträffar, som
RegentDynastierne äga uti en mer eller mindre
rigtig organiserad NationalRepresentation,
Friherre af Wetterstedt och jag ej kunnat se
saken ur en olika synpunct.
Lika så högt som jag värderar Wilhelm af
Oranien, som stridde för Europas frihet, som
gjorde slut på Englands Olycks-period och lade
grunden till Englands frihet och ära, lika
så högt vördar jag den Man, som ett och ett
halft Sede sednare fyllde Wilhelms plats i Europa,
och som genom de Scandinaviska Rikenas
förening beredt möjligheten af en ljusare
tid för dess Innebyggare.
Wilhelm njöt ej tillfredsställelsen, att se
grundvalen lill Englands storhet försäkrad mot
alla framdeles möjligen inträffande händelser.
Hans lif var ett lif af strid och försakelser.
Men sisla ordet af hans läppar var en anma
-
Den 5 Januarii.
313
ning till Ministrarne, att realisera Idéen af
en för båda Nationerna gemensam Representation.
Måtte den store Man, som förenat de Scandinaviska
Rikena, njuta den tillfredsställelsen,
att se det påbegynta verket försäkradt mot alla
framdeles uppstigande stormar. Han kan
icke ogilla, att det finnes Män inom Fäderneslandet,
som se dess behof och yrka alt hvad
som behöfs ock måtte ske.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig
, förenade sig med Grefve von Schwerin,
och ansåg en Påminnelse till ConstitutionsUtskottet,
uti ifrågavarande ämne, ganska nödvändig,
helst en Månad af Riksdagen redan förflutit,
utan att ConstitutionsUtskottet härutinnan
lemnat någon underrättelse.
Herr Påhlman, Otto Fredric, förklarade,
att då, enligt Grundlagen, inga Frågor om Förändringar
deruti finge uti Riksens Ständers
Plena väckas, borde heller icke nu i sjelfva
saken något discuteras, ehuru Herr Påhlman
för öfrigt hufvudsakligen instämde uti hvad
Grefve von Schwerin derom yttrat; fråga vore
1111 endast om Remiss af Herr af Stenhofs Memorial,
angående en Påminnelse till ConstitutionsUtskottet
om ämnets skyndsamma handläggning;
men som Herr af Stenhofs Motion
redan blifvit begärd på bordet, hemställde Herr
Påhlman, att all vidare öfverläggning derom
måtte tills vidare hvila.
314
Den 5 Januarii.
Grefve von Schwarin förenade sig med
Herr Påhlman.
Grefve Löwenhjelm_, Gustafj förklarade,
att som all Påminnelse förutsatte någon verkligen
inträffad försummelse, ansåge han den i
närvarande fall föreslagne Påminnelse till ConstitutionsUtskottet
icke vara lämplig förr, än
sig visat att försummelse hos Utskottet verkligen
ägt rum.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning _, anhöll,
att inför Ridderskapet och Adeln få framställa
fyra Motioner, samt anförde:
i':o Vid 1812 års Riksdag hlef af Riksens
Ständer beslutadt, att, efter vissa års förlopp,
skulle en SalpetterGärd af Hemmanen i Riket
ovilkorligen in Natura årligen utgöras: Ett
stadgande, det första, oell som jag förmodar
det sista, som ifrån Riksens Ständer kommer
att utgå af en så sällsam egenskap, att det
innefattar förbindelse att anskaffa hvad Hemmansbrukaren
likväl icke ensam kan tillvägabringa,
utan endast, genom kostsamma Inrättningar
i Bolag, kan erhållas, i hvilka Bolag
likväl ingen kan tillförbindas att ingå. Följden
af denna tvångslag, äfven som saknad af
tillgång till Salpetersjudare, har varit den, att
då många icke kunnat den ålagde Salpettern tillverka
, har priset å Salpetter uppstigit till en
oförmodad höjd af öfver Sju Riksdaler Banco
Pundet, och denna ganska kännbara Beskattning,
af Jordbrukaren allena utgjord, har år
-
Den 5 Januarii.
ligen ökat beloppet af den Cassa, som, under
benämning af SalpetterFoiid, nu uppgår till omkring
3oo,ooo Riksdaler Banco. Denna Fond
synes egentligen böra komina Hemmanen till
godo, sorn densamma beredt, så att derigenom
inskränkning och lindring i ålagda förbindelser
bör kunna väntas; men detta ändamål torde
icke ernås, om, efter hvad af Kongl. Maj:t
lärer vara i Nåder för detta år förordnadt,
Salpetterlösen för den Hemmanen ålagda Salpettern
äfven framgent skulle utgå ifrån SalpeltersFonden;
om Riksens Ständers Statsanslag
af 58,ooo R:dr på Tredje HufvudTiteln
till Salpetter deremot skulle användas till Milita
ire behof, hvarigenom det synes mig inträffa,
at.t Riksens Ständer skulle möjligen betala
Salpetter två gånger, såvida icke ersättning
meddelas, nemligen serskilt Statsanslag på Tredje
HufvudTiteln, och serskilt af SalpettersFonden,
sorn äfven är att beräkna såsom StatsMedel.
Vid sådant förhållande, föreslår jag vördsammeligen
den förändring i stadgandet om Salpetters
erläggande, att Hemmanen icke måtte
blifva ovilkorligen förbundne att lefverera Salpetter
in Natura, utan deremot till en nedsatt
årlig afgift, till nästa Riksdag nemligen, i Penningar,
om så tarfvas, som till ett större belopp
är så mycket mindre nödig, som den
samlade betydliga SalpetterSkatten af omkring
3oo,ooo R:dr, bör, då serskilt Anslag till Salpetterlösen
i RiksStaten upptages, dertill disponeras,
hufvudsakligen användas tillberedande
af lindring i denna af Hemmanen utgångna
utomordentliga beskattning, samt Saltpettertill
-
316
Den 5 Januarii.
-verkningens förkofran, och de, i detta ändamål,
efter närmare granskning befundna nödiga
Utgifter. Jag förmodar, att Salpetter-tillverkningen
otvifvelaktigt till nästa Riksdag vinner
den förkofran, att Tvångslag i detta ej mera
än andra ämnen skall tarfvas, och förbehåller
jag mig, att ytterligare få till StalsUtskottets
pröfning aflemna Anmärkningar angående detta
ärende, hvaröfver Utskottet lärer dess Betänkande
till Riksens Ständer afgifva. Jag anhåller
vördsamt, att detta Anförande må till
SlatsUtskottet remitteras.
2:0 Då det är Lagstiftarens ovilkorliga pligt,
att för Rättsökande undanrödja de kostnader
för Rättegångars utförande, som möjligen kunde
undvikas, äfvensom svårigheternas hinder
för Rättegångars behöriga fullföljande; får jag
vördsammeligen hemställa, om icke Föreskrifterne
till Personlig inställelse, eller Fullmäktigs
ställande vid Domstolarne, borde undergå
en sådan granskning, att i de flesta fall Fullmäktig
kunde undvikas, om Parterne vid HäradsRätterne
voro berättigade, att, efter af Käranden
aflemnadt Påstående å ena, samt å andra
sidan, efter afgifvande af Stämning och
Yttrande deröfver, kunna, om de åstunda, utan
ansvar vara från Tinget frånvarande, med förbindelse
likväl till inställelse vid Domstolen,
då den kunde nödigt anse; äfvensom det synes
kunna medgifvas i de högre Instancer, att
utan Fullmäktigs biträde, få de till ändrings
sökande nödiga Handlingar ingifva; men hvad
Den 5 Januarii.
317
jag i synnerhet anser tarfva Rättelse, är det
korta rådrum, som Lagen föreskrifver, för att
i behörig ordning bereda en Rättighet, att söka
ändring i en högre Instance. Den till åtta
dagar inskränkta tid, till Vads erläggande emot
Härads- och LagmansRätternas Domar, äfvensom
saknad kännedom afliden, då Dom i HofRätterne
utfaller, hvari äfven, inom få dagar,
rättigheten till ändrings sökande är inskränkt,
föranleder icke sällan, att Fatalier förloras,
hvari mig synes, att Lagförändring till allmän
nytta kunde fordras, samt att, som i
Civila Mål verkställes, den vinnande Parfen
kunde i alla Instancer åligga att communicera
alla IJnderRätternas Domar och äfven HofRätternes
Domar med YederParterne, och ifrån
Communications-tiden, Fatalier till VadePenningars
erläggande och ändrings sökande borde
beräknas, hvilken tid icke borde vara mycket
inskränkt, och kunde något förhöjda VadePenningar
deponeras i LandtRänteriet i Provincen
eller annat föreskrifvit ställe, och Bevis
öfver Depositionen biläggas Handlingarne,
som ingifvas i nästa Instance. Det förekommer
sällsamt, att då uti alla Rikets Collegier,
tiden till ändrings sökande i deras Utslag, först
ifrån delfåendet beräknas, i HofRätten likväl,
som är samma Instance, ett annat förhållandeskall
existera, för Parter möjligen vådligt,
som, i saknad af Fullmäktige, hvilka ständigt
måste bevaka deras Principalers rätt, lättligen
kunna förlora Fatalier i en sak, som man länge
efterfrågat, och hvari man stundom länge
väntat ett slut: Likaså synes Föreskriften till
318
Den 5 Januarii.
inställelsen i HofRätten på en bestämd dag,
icke vara oundvikligen nödig, men för Parter
besvärande, som, genom oförmodade händelser,
vid utgången af Fatalie-tiden, lättligen
lunde blottställas förFataliers förlust, i anseende
hvartill mig synes, att det vore mera
med rättvisa förenligt, att en Part borde inom
den föreskrifna tiden ingifva hvad han bör,
till sin talans förvarande, producera, istället
för förbindelsen att på en bestämd Jag-sådant
verkställa, och torde Vederparten icke bestämdt
böra åläggas att infinna sig på inställelse-dagen,
utan kunde honom föreläggas en viss tid, inom
hvilken han borde Handlingarne till besvarande
emottaga. Den i Lagen föreskrifna tid
till Besvärs anförande i HofRätten är alltför
lort, och borde åtminstone fördubblas, i synnerhet
som Domare stundom dröja någon längre
tid med Expeditioners utgifvande efter Tinget:
Det kunde med exempel styrkas, att tiden
sedermera till Sakens fullföljande blifvit
för kort på ett afstånd af 20 mil eller mera,
om, i saknad af den rättighet, som borde medgifvas,
att få directe tilt HofRätten sina BesvärsHandlingar
ingifva, föreskriften, att icke
sednare än nästa dag kunna förklara missnöje
öfver ett gifvet Utslag, synes äfven fordra ändring.
Jag förmodar, att Rättelse, åtminstone
till någon del, torde anses lämplig, och, då
jag vid inskränkt tid blott framställer Förslager,
utan omständligare utveckling af Skälen
dertill, förmodar jag, att åtminstone öppna
mig en utväg att framdeles kunna ingå i en
Den 5 Januarii.
319
närmare granskning af ämnet, som jag vördsamt
anhåller må' till Lagutskottet remitteras.
3:o Vid tillämpningen af Kongl. Förordningen
om StängselSkyldigheten af 1802 förekomma
flera sådana fall, då bestämd föreskrift saknas,
som ock gifvit anledning till flera Rättegångar,
för att i högsta Instancen omsider få Förordningens
mening bestämd. Några sådana Casus
anhåller jag vördsammeligen, att till rättelse
må få framställa, och förbehåller mig,
att framdeles flera sådana få tillägga. Det stadgas
väl huru förhållas skall, då Byar möta
hvarandra i Inägor och Utmark, men icke huru
stängas skall då den ena Byens Inägor möta
den andra Byens Utmark. Det synes likväl
att samma Principe borde följas, sorn i
Stängselsskyldighet inom Byar, att nemligen
Inägor borde, utan beräkning emot Utägor,
allena stänga; men då fråga är om stängsel,
Byar emellan i Utmark, torde någon utveckling
af Lagens föreskrift i sådana fall tarfvas.
Det kunde ju till exempel hända, att Rättegång
vore flera Byar emellan, om Bolbyrätt
till deltagande i en större Utmark, som berodde
på utgången af en långsam Rättegång;
men detta förhållande borde icke kunna hindra
eller uppehålla en annan Bys rätt att erhålla
biträde af dessa, sig emellan tvistande
Byar, till upprättande af Stängsel i Rågången,
och som det synes att utgången af deras Rättegång
icke borde verka på de andras rätt, till
större eller mindre Stängselskyldighet, får jag
520
Den 5 Junnar ii.
föreslå ilen ändring i Förordningen, att i Utmark
borde, i Rågången Byar emellan, Stängselskyldigheten
vara lika Byar emellan, utan
afseende på större eller mindre Hemmantal,
samt att, om tvist vore om deltagande i angränsande
Utmark, borde Hägnads-skyldigheten
uppfyllas af närmast boende, så att den
tillgränsande Byen icke kom att sakna Motstängsel
under en långsammare Rättegång,
hvarunder de Tvistande sig emellan borde öfverenskomma
om Hägnads-skyldighetens uppfyllande
emot angränsande Byar. I 1802 års
Förordning saknas ock all föreskrift, huru förhållandet
vara bör, i anseende till Stängsel vid
allmänna vägar, om nemligen Stängsel till allmänt
deltagande kan fordras, der Vägar genomlöpa
Åkrar och Ängar: Det vill synas,
att åtminstone i Inägor sådant bör kunna fordras,
helst i annat fall den vore lidande, som
der hade sin Ägolott. Vidare synes förekomma
en mindre tydlig föreskrift för Stängselskyldigheten
vid indelning af Inägor i mindre
delar, och hvarvid icke enahanda tillämpning
iakttages: Om i en By af fyra Mantal, en stor
Äng delas efter Hemmanstalet i fyra liba delar,
men den ena delen åter emellan fyra
Åboer, så bör den, som erhållit sin del vid
gränsen af hela Hemmans-lotten, icke deltaga
i Stängsel deremot, blott såsom ägare af en
fjerdedel afliela Mantalet, utan harden, som
äger hela Mantalet, rättighet till Mothägnad
till tre fjerdedelar eller i det förhållande, som
tre Mantal äro till ett Mantal i Stängsel-skyldig
-
Den 5 Januarii.
321
digheten, men deremot synas de, som äro deltagande
i hela Mantalet, i den mindre fördelningen
sig emellan, icke böra kunna fordra
Hägnadsbiträde af de andra hela Mantalen. Jag
får äfven vördsammeligen hemställa, om icke,
då Landtmätare gerna undandraga sig Gärdesgårds-fördeluingar,
de dertill borde förbindas
i samma ordning, som för andra Landtmäteriförrättningar
är föreskrifvet, samt, vid inträffande
tvister, som kunde fordra Domstolens
pröfning, en sådan föreskrift om Delningens
företeende vid HäradsRätten borde, till sakens
fullföljande, meddelas, som för Chartors stadfästande
är stadgadt, så att, utan särskild Stämning,
densamma blef vid Domstolen anhängig
och Landtmätaren då, liksom i Ägodelningstvister,
vara förbunden att vid Domstolen sig
inställa. Jag anhåller vördsammeligen, att detta
Anförande må till OeconomieUtskotfet remitteras.
4:o Under vår Frihets-tid, före 1772, var
det icke endast tillåtit, utan Nationen liksom,
uppmanad, att till Styrelsen uppgifva nyttiga
Förslag i alla Styrelse-grenar; förmodligen
af den öfvertygelse, att i Landet funnos kunnige
Medborgare, som med deras upplysning
kunde vara det Allmänna gagnelige; och hemställer
jag vördsammeligen, om icke, af enahanda
anledning, Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse
dertill kunde i underdånighet begäras:
Utom det att ett sådant stadgande beredde en
Ridd. 0. Ad. Prof. II B. 41» 42
322
Den 5 Jannarii.
nyttig Communication med Regeringen och
Nationen, som, under den längre tid af fem
år emellan Riksdagarne är afbruten, kunde
en sådan tillåtelse medföra en annan väsendtlig
njdta. Vi känne, att af de i sednare tider
utkomne Författningar, flera saknat fullständig
tydlighet, och föranledt till tvefaldig tydning,
stundom till märklig skada; men nu kan
likväl emellan Riksdagar ingen upplysning
meddelas och rättelse deri sökas annorlunda,
än att långsamt genomvandra alla Instancer,
för att omsider på högsta Stället erhålla en
decision. Om det vore tillåtit ingifva ett Förslag
till rättelse, ändring eller förklaring af
någon sådan Författning, med framställning af
förhållanden, som till ett sådant Förslag föranledt;
så kom Regeringen i tillfälle att känna
omdömet af Författningen, och kunde, efter
förekommande omständigheter, derå göra afseende
eller icke, och då de, som ingåfvo Förslag,
icke derå kunde vänta något svar, annorlunda
än i åtgärden, i händelse Förslagen
voro antagliga, synes mig, att man icke kunde
anses falla Regeringen dermed besvärlig,
om sådana linge ingifvas i de Expeditioner,
dit de, enligt Förslagens beskaffenhet, kunde
hänföras, och som sedan kunde få ankomma
på Allmänna Beredningen, och i Justi tiaeÄrender
på Nedre Revisionens förberedande pröfning.
Jag anhåller vördsammeligen, att detta
Anförande må remitteras till Lag- och OeconomieUtskottens
gemensamma pröfning.
Lades på Bordet.
Den 5 Januarii.
323
Herr von Törne, Michael, anförde skrift'»
ligen följande:
Fastän min förmåga icke svarar emot mitt
nit, mina insigter icke emot min önskan att
gagna, anser jag som en medborgelig pligt, att
i frågan om Financernas upphjelpande yttra
några tankar, under förhoppning det andras
mera träffande Bemödanden väsendtligen skofo
tjena mitt Fädernesland.
Det torde mindre vara genom en direét
Finance-åtgärd, som oredan i ett Samhälles
Penninge-ställning kan afhjelpas, län genom
andra långsamt verkande medel. Frihet i Näringar,
ökad Production; dessa äro de Grundkällor,
hvarifrån den verkliga Sämhälls-förmågan
utgår. Underlåter Lagstiftningen, att härvid
fästa sin förnämsta uppmärksamhet, skall
hvar och en Finance-plan vara utan all nyttig
följd, Penninge-oredan skall fortfara, och Statsverket
förblifva i ett hjelplös! tillstånd.
Den djupsinnige Tänkaren Adam Smith
säger: ”Att der Styrelsen varit minst frikostig
”på Oeconomiska Föreskrifter, der hafva Näringar,
och med dem Statens Rikedom och
”Befolkning, ägt den hastigaste och högsta
”tillväxt.”
Det är Friheten som skall lifva Industrien:
Uti en Stat, der Guld och Silfver ej alstras,
gifves intet annat medel än Idoghet för att
producera Varor, hvarföre sedan erhållas Pen
-
324
Den 5 Januarii.
ningar. Vore icke hos oss Rörelsen inskränkt
och tvungen, mångå Näringar försatta uti strid
så väl med hvarannan, som mot det Helas välstånd;
så skulle intet annat medel behöfvas
än Näringsfrihet, deraf följande tilltagande arbetsamhet
och Production, samt förminskade
behof af Utrikes Varor; men nu hjelpa icke
ensamt dessa utvägar, tj Varupriserne bero
till stor del af hvar och en Närings- eller SkråIdk
ares godtycke. Dessa utvägar verka dessutom
långsamt, då man icke får ge åt sin Idoghet
hvad riktning man behagar.
Om en FinancePlan hos oss skall äga framgång,
fordras återställandet af en fullkomlig
Näringsfrihet, jemte upphäfvaudet af alla Monopoliska
förmåner, hvarigenom RörelseCapitalet
småningom mera jemt sprider sig till Näringarne,
i samma mån Industrien tilltager.
Då äfven tvånget upphäfves på Inländska Varors
förande genom Landet, då Exporten af
alla de Varor vi äga att afyttra till Utlänningen,
tillika på det kraftigaste befrämjas, och
Importhandeln minskas, måste äfven de på utrikes
ort befintliga BancoSedlar återkomma.
Förlägenheten i Rikets Financer lärer näppeligen
kunna förek ommas, utan att BancoStyrelsen
sättes i tillfälle att ensam reglera Rikets
Discont-rörelse och Sedelstock, hvaraf också
följer, att inga så beskaffade Obligationer eller
3-ProcentsSedlar, som de nuvarande, böra
circulera såsom Mynt. Enhet i Styrelsen är alltid
nödvändig för en planmässig Organisation,
Den 5 Januarii.
325
serdeles af ett Verk, hvilket genom Riksens
Ständers Ombud hör administreras.
Vår nuvarande Sedelmassas belopp svarar
fullkomligt emot hvad som beliöfves för
ett behörigt förhållande emellan RörelseCapitalet
och Varu-tillverkningen, endast dessa Sedlar
voro i Landet och tillräckligt circulerande;
men då förhållandet nu är tvärtom, blir af
högsta vigt att icke allenast befordra våra Representativers
skyndsammare omlopp, emedan
ett Capital blir mer eller mindre tillräckligt,
allt efter den större eller mindre lätthet man
äger att ofta omflytta det, utan ock att anskaffa
någon ersättning för de flera Millioner,
som igenom Malmö, Götheborgs och Götha CanalDisconters
iråkade förlägenhet, så hastigt
blifvit dragna ur Rörelsen.
Till dessa ändamåls vinnande har Kongl.
Maj:t uti Dess Nådiga Proposition om allmänna
Penninge-rörelsen och Myntvärdets upprätthållande,
Sjelf i Nåder uppgifvit flera medel,
och då det åligger StatsUtskottet att deröfver
inkomma med Utlåtande till Rikets Ständer,
samt rätta tiden för Enskiltas Yttrande öfver
Ämnet i hela dess vidd, i naturlig ordning
först inträffar, när ofvannämnde Utlåtande kommer
under öfverläggning; så får jag blott för
närvarande tillägga några ord, hufvudsakligast
rörande den betj^dliga Fond, som kan erhållas
i ÄgandeRätten till en del af Kronans
Jord, hvilken kunde säljas och Köpeskillingen
derföre, i mån den inflöt, användas till
326
Den 5 Januarii.
Financernas reglerandé. För hvad sora fick
innestå af Köpeskillingen, borde betalas låg
Ränta i Spannemål, Jern eller andra Effecter
efter öfverenskommét pris, så att Silfver derföre
af BancoStyrelsen kunde anskaffas.
Genom detta försättes Banquen i tillfälle
att årligen betydligt öka sin SilfverFond. Rö*
relseCapitalet borde alltid bibehållas så stort,
att det fullkomligt svarar emot den del afProduationen,
sorn köpes och säljes emellan Ilandets
Innebyggare, och som .tilltager i samma
mån Odlingar verkställas och Näringsfliten ökas.
Ingen tidpunct är emellertid för Realisationen
af våra BancoSedlar mindre gynnande
fin denna. Den synes icke böra komma i fråga
förr, än flera års erfarenhet öfvertygat o s,
att den uu varande förlägenheten upphört. Då
tan en småningom verkställd Realisation blifva
nyttig.
Ganska stort är det värde, i förhållande
till Sveriges Öfriga tillgångar, som finnas i Krono-Allmänningar,
Recognitions-Skogar, Parker
samt flera Lägenheter, jemte ÄgandeRätten till
många Boställen, som kunde försäljas, med bibehållande
af Arrende-afgiften och vissa förbehåll.
Då denna försäljning verkställes småningom
och med försigtighet, kunna Köpare ej
saknas. De gifvas, som i alla Saker af större
vigt aldrig våga att hafva ett eget omdöme,
utan beständigt äska Auctoriteter. För dessa
har jag trott det vara af någon nytta, att citera
Den 5 Januarii.
327
allmänt erkände stora Författares ocli upplyste
Statsmäns tankar.
”1 hvarje Monarkisk Stat i Europa,” yttrar
sig Adam Smith, ”skulle KronoJordens försäljning
gifva ett ganska betydligt Capital,
”hvilket skulle återskaffa StatsCassan en I11-  ”komst, som vida öfversteg hvad denna Jord
”förut förmått gifva Kronan. Tillväxten i Jor”dens
Production skulle öka Samhällets Folkmängd
i den mån, den ökade den inkomst
"och den Varumängd, som af Folkhopen förbrukades.
”
I ett EmhetsBref till Kongl. KammarCollegium,
yttrar sig Hans Excellence Herr Grefve •
Georg Adlersparre, rörande KronoSkogarne:
”Jag kan ej annat finna, än att de sökta än”damålen
skulle med säkerhet och evärdeli”gen
vinnas, om vissa, nära intill Byggnads”ställen
belägna Trakter anslogos till Skogsplantering
för Kronans räkning, der en con'”centrerad
bevakning vore både lätt och möj”lig,
och om alla aflägsna och kringspridda
"KrönoParker och Allmänningar, hvilkas evär”deligt
fortfarande Bevakning torde böra an”ses
för en omöjlighet, styckades i Trakter af
”i5 till a5 Tunneland, och försåldes till den
”mästbjudande.”
”1 detta fall skulle allt komma under
”ÄgandeRättens vård och omtanka. Kronan
”erhölle sina förnödenheter på stället. Ett allmänt
tillfälle öppnades för Länets Innevånare
328
Den 5 Januarii.
"alt erhålla egen Skog. De, som förskaffat sig
"den, kunde efter frivilliga öfverenskommel"ser
biträda de öfriga. Hvad som 'vore tjen"ligt
till Odling blefve odladt och nybygdt,
"och den Mark, som endast kunde gifva Skog,
"blefve vårdad. Den nuvarande JägeriBetje"ningen
kunde få rättighet att till Skatte kö"pa
sina Boställen."
"På detta sätt skulle, efter min tanka,
"Kronan vinna en betydlig Inkomst genast vid
"InköpsSummorna, och i framtiden af nya skatt”lagda
Hemman: Detta Lands och andra Längders
första angelägenhet: Ökad Folkmängd
"och ökad Cultur , blefve m^ säkerhet och
"för evärdeliga tider befordrad."
Herr Förste Archiatern och Commendeuren
von Schulzenheim anför i Talet öfver
framlidne RiksRådet m. m. Herr Grefve Liljencrantz,
följande: ”Om en gång all Svensk Jord,
"fördelad i måttliga Skiften, komme uti Sjelf"ägandes
händer, så skulle en mångdubblad
"Folkstock, jemte dess hemtamda Medhjelpare
"af Djurriket, ej mägta förtära alla dess födoämnen,
som den Svenska Jorden förmådde
"frambringa, och skulle icke heller Kött,
"Fläsk, Talg, Smör, Ost med flera Victualie"varor;
ej Hudar, Skinn, Tagel, Fjäder, Ull,
"Lin, Hampa m. m., behöfva införskrifvas;
"mycket mindre Spannmål, Gryn och Mjöl,
"komma att belasta Handelsvågen. Om vårt
"åkerbruk i flera mål de sednare åren blifvit
"förbättrad t; så länder dock Samtiden tillfoga
Den 5 Januarii.
529
“heder, att ifrån gamla Sverige utfördes Spannmål,
jemte flera Sofvel varor till utländska Or”ter,
samt till och med bevislgen till Lifland
“och Pomern, hvilka vi sedan behöft anlita
“om Säd. Men så ägde vi icke då så många
”Militairiska och Civila Embetsmän, icke så
“mångå Knektar, Vaktdrängar och Besökare,
“icke så många slags Stadsboer, Småherrar,
"Slösare, Uppassare, Dagdrifvare och Lätti n“gar.
Allmogens fordna idoghet från ottan till
“sena qvällen, dess sedlighet, tarflighet och
”nykterhet bidrogo både till ökad Production
"och till besparing.”
Stora upptäckter om vårt Lands obegagnade
Rikedomar skola vinnas, om detta ämne
med värma och kraft befordras till verkställighet.
Endast Jemtlands KronoSkogar utgöra
84 Qvadratmil.
Svårigheter och stridiga meningar möta
merendels alla Allmänna Förslag, just derföre
att de äro Allmänna, och således ej lämpliga
för allas närvarande enskildta Intressen; men
det är högst angeläget, att ej föreställa sig hindren
större än de äro, och framför allt, att
ej anse dem såsom oöfvervinneliga.
Under det häftigaste ropet om Skogsbrist,
och flera Förordningars utfärdande emot Skogsåverkan,
hafva en stor del af våra Allmänna
Skogar försvunnit. Betydliga Parker finnas ännu
qvar, men de begagnas ej på ett sätt, som
svarar emot ändåmålet. Mari kan ej annat än
330
Den 5 Januarii,
instämma i en upplyst Embetsmans yttrande:
”att inbillningen förvånas öfver omätligbeten
”af de Skatter, Naturen i dessa Ödemarker årligen
frambringar, och tillika der årligen fruktlöst
förstör; att hos hvarje tänkande sann Patriot,
en känsla af djup smärta måste födas,
"då lian ser en så ringa del deraf till Fäderneslandets
nytta användas.” Det skulle mycket
bidraga till våra BancoSedlars qvarblifvande
i Landet, om hitförseln af Finska Producter
kunde förminskas och slutligen förekommas,
att stora PenningeSummor bortfördes
för Skogs- och flere Effecter, som till en stor
del vinnes derigenom, att de betydeliga Skogar
begagnas, som finnas i Stora Kopparbergs
Län, i Norra delen af Upland, Gefleborgs Län,
Norrland och Jemtland, allt upp till Norrska
Fjällen, då deras Innevånare äfven derigenom
erhålla utrymme och medel till Jordodling.
Huru detta lättast kan sättas i verket, är nyligen
utförligt beskrifvit i en Afhandling inlemnad
till K:gl. LandtbruksAcademien och införd
i dess Annaler för detta år: ”om möjligheten
att uppfylla Hufvudstadens behof af Yed och
Kohl från Svenska Skogar, af Fåhreus.” Den
Nationelle vinsten, jemte besparing för hvarje
enskilt Innevånare i Hufvudstaden, är i samma
Skrift så tydeligt ådagalagd, att detta ämne
förtjenar den största uppmärksamhet och de
mäst verksamma åtgärder.
Bedan vid 1809 års Riksdag beslöts att ReeognitionsSkogarne
skulle användas till Statens
Fästa, att de skulle skattläggas och Hemmantal
Den $ Januarii. 331
dem åsättas, hvarefter Bruksägare finge för Sex
års Ränta, lösa till Skatte så stor del, som
till Brukens drift nödvändigt erfordrades, då
Recognitions-afgiften deremot upphörde. Resten
af dessa Skogar skulle genom offentelig
Auction till den mästhjudande försäljas. I anledning
häraf utfärdades Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse af den 4 Februarii 1811. I dess
7:de Punct stadgas: ”att rättigheten för Bruksegaren
till Skatteköps erhållande, må till en
”början vara inskränkt till en tid af Sex år,
”med förbehåll för Riksens Ständer, att vid
”nästa Riksmöte, i anseende till de Bruksägare,
”sorn ej inom denna tid ingått i Skatteköp,
”med RecognitionsSkogarne vidtaga sådane För”fattuingar
de nyttiga pröfva.”
Den 4 Februari 1817 var den föreskrifne
Praescriptionstiden tilländalupen, emedan Sex
år då voro förflutna ifrån förenämnde Kungörelses
utgifvande. Riksens Ständer hafva derigenom
en förnyad anledning, att vidtaga alla
de åtgärder i detta afseende, som för Fäderneslandet
äro de gagneligaste.
Det bör ihogkommns, att Kronan aldrig
afstått sin ägande rätt till dessa Skogar: Den,
dels af Konungen ensam, dels af Konung och
Ständer bibehållna och utöfvade rättigheten,
att utan Bruksägares hörande höja och bestämma
Récognitionsafgiften, innefattar ofelbart ali
annan Dispositionsrätt deraf.
Jag åberopar för öfrigt hvad StatsUtskoK
tet vid 1809 års Riksdag härom anfört.
332
Den 5 Januarii.
Alla tiders erfarenhet bevittnar, att Jordägande
rätten alltid till den grad uppmuntrat
idogheten, att Jorden vinner mångdubblade
afkastningar på säkrare grunder, än vissa
års Dispositionstid medgifver; att Skogarne
bättre vårdas af deras Ägare, än af Kronans
JägeriBetjening, är äfven allmänt bekant. Då
Irenne så hufvudsakliga föremål härmed kunna
vinnas : Financernas upphjelpande utan tryckande
bidrag; Jordens förädlande samt Skogarnes
kloka begagnande; så synes ingen med
skäl kunna neka sitt bifall till ändamål, som
så väsendtligt bereda vår sjelfständighet och
välfärd.
Då hos oss Landtbruket ostridigt utgör
Rikets Hufvudnäring, är det ock detsammas
upphjelpande, som småningom kan förbättra
Financerna och frambringa ymnighet och välmåga.
Men Rikets Grundnäring bar ej alltid
åtnjutit denna välgörande omsorg. Föraktad
eller ledd med tvång af Systemer, har den ej
kunnat vinna en högre fullkomlighet. Genom
den Hjeltens vishet, som bidragit till Europas
frihet och lugn, som så betydligt utvidgat Rikets
gränsor och tryggat vår sjelfständighet, har en
ljusare utsigt öppnat sig för den nitälskande
Medborgaren, då den sanningen, att Åkerbruket
utgör grunden för en Stats välfärd, af samma
stora Furste blifvit erkänd, och sårlane
åtgärder redan vidtagne, som, då de fullföljas
och fullbordas, skola återge detta Yrke sin ursprungliga
ära. '
Den 5 JanuariL
333
Vi se ej mera ett älskadt Fosterland i beständiga
strider: Vi se lugnet inom dess gränsor
småningom hela dess sår, en mild Skapare-makt
återlifvar dess styrka, och Segrar öfver
ouppodlade fält öppna Sverige vägen till
en ära, fast, som dess klippor, och långvarig,
som minnet.
Detta Anförande anhåller jag ödmjukast
må blifva remitteradt till Stats- och BancoUtskotten,
samt mig tillåtas detsamma med de
öfrige Respective Stånden communicera.
Lades på Bordet.
Herr af Wingård\ Johanj uppläste följan=»
de trenne Memorial, så lydande:
1:0 Vid sista Riksdag väckte jag fråga
om inrättandet af Forvagnar, hvarigenom den
Landtmannen så betungade Håll- och Reserveskjutsen
i längden skulle försvinna. Som, enligt
min öfvertygelse, denna sak äger den största
gemenskap med Jordbrukets framtida förkofran,
och samma fråga nu åter är väckt innom
Hedervärda BondeStåndet, samt Projecter
i detta afseende upprättade af Kongl. ÖfverPostDirectionen;
har jag trott mig böra i korthet
anföra mina tankar i ämnet.
Jag anser som en nödig försigtighet, att häruti
endast göres försök, samt att ej detta försök
354
Den 5 Januarii.
börjas i förstör Scala. Öfvertygad derom, och
att, i motsatt fall, Statsverket möjligtvis skulle
kunna få vidkännas betydliga förluster, föreslog
jag vid förlidne Riksdag, att försöket endast
skulle göras på vägen emellan Stockholm
och Christiania, på hvilken väg jag, efter den
då nyligen verkställda Förening, förmodade en
liflig rörelse och mig något tillfälle att vara
Inrättningen gagnelig. Ändring har sedermera
häruti blifvit gjord på grunder jag fullkomligt
gillar, då verkligen mindre rörelse på denna
■väg äger rum, än på den emellan Stockholm
och Götheborg. Af dessa anledningar och sedan,
enligt mitt Project, ej något Bolag kunnat
formeras; har jag äfven trott mig höra föreslå
några förändringar i sjelfva sättet för verkställigheten.
Enligt min tanka, hör ej denna inrättning,
åtminstone i sin början, hopblandas
med Bref Posten: I en framtid blir detta möjligt,
men öfvertygelsen om dess verkställbarhet
bör förutgå. Likaledes tror jag, att som sättet
att färdas på detta vis hos oss är okändt, all
möjlig beqvämlighet, äfven med någon uppoffring
i början, hör beredas de Resande, samt
egentliga vinsten sökas i Varors och Paketers
transporterande. För öfrigt anser jag ändamålet
säkrast bör vinnas, om en ej för talrik Comité
sättes, hvars Ledamöter utan arfvode uppdrages
bestyret med allt hvad till Inrättningen hörer
samt Redogörelsen för de medel, sorn härtill
anslås: och torde denna Comité, med undantag
af vissa allmänna Föreskrifter till ledning
och stod för Comitéens åtgärder, höra lemnäs
något fria händer. I fall detta sätt, att genom
Den 5 JanuariL
335
en Comité söka verkställa i frågavarande Inrättning,
skulle gillas, tror jag, att Comitéen
kunde få sig uppdragit:
1) Att besörja det ett nödigt antal Vagnar
förfärdigades, med tillhörande Anspann,
så att, på vägen emellan Stockholm oell Götheborg
öfver Westerås, Örebro, Mariestad och
Wenersborg, alltid tvenne Vagnar i veckan
afgå och återkomma, hvilket kan verkställas
oafbrutet med 4 stycken samt en i Reserve.
2) Att Vagnarne på det sätt inrättas, att,
dragne af 5 Hästar, tre i bredd vid Vagnen
och tvenne förelöpare, beqvämligt rum i dem
finnes för 4 Personer och ett lika antal utanpå,
samt plats för paketer och kappsäckar i
lador, på'taket och i hängkassar. Ritning på
en sådan vagn skall upprättas, om så fordras.
3) Böra några af Comiteens Ledamöter under
resor utefter vägen emellan Stockholm och
Götheborg, bestämma ombyts-ställena, upprätta
Contracter om vagnarnes transporterande mellan
dem , gifva Förslag på tiderna då Vagnarna
på hvarje ställe skola inträffa, samt köpa Hästar
och sätta dem på utfodring, der icke Contracter
kunnat uppgöras. Vidare böra dessa Comitéens
Ledamöter utse Contracterna om Nattlägersställen,
der Resande, enligt upprättade Taxor,
på de utsatte tiderne kunna få sina behofver,
samt organisera ForvagnsContoir i Städerna, der
saker och paketer till transporterande emellan
dem kunna inlemnas och Resande anteckna sig.
336
Den 5 Jannar ii.
4) Utarbeta sedermera Comiterade ett Reglemente
öfver allt hvad som hörer till Inrättningen,
med bifogade Taxor och Förhållnings-reglor,
hvilket Kongl. Majrts Nådiga gillande
underställes, hvarefter det tryckes i 8:o
format och häftadt utdelas till alla, som med
Forvagns-inrättningarne hafva att bestyra, samt
hålles på hvarje ForvagnsContoir och Oinbytsställe,
de Resande, som vilja köpa det, tillhanda.
Project till ett sådant Reglemente skall
äfven i sinom tid lemnäs Comiterade.
5) Då Vagnarne äro färdige och föregående
anstalter vidtagne, anskaffas pålitlige
Postilloner, en för hvarje Vagn och nödig Betjening
på Contoiren samt sättes Inrättningen
genast i gång, som af Resande till en början
endast torde få begagnas under Sommar-månaderne,
ty under vintern försummar Landtmannen
ej sitt Åkerbruk, och kan på många ställen
behöfva förtjena något genom skjutsningen.
Varors mottagande och forslande kunde dock
fortgå under Vinter-månaderne, med Inrättningens
Hästar och Folk, och bör då blifva lifligare
under det all Sjö-transport är hämmad.
6) Sedan Comiteen på ofvan anförde sätt
hunnit få Inrättningen i ordning, samt under
ett eller tvenne års tid stadgat sin öfvertygelse
i ämnet, må den äfven vara ålagd, att,
jemte Redogörelsen för de erhållna Medlen, i
underdånighet till Kongl. Maj:t afgifva Förslag
till Inrättningens utvidgande på samma
eller
Den 5 Januarii.
eller andra Vägar, samt huruvida den må, sorn.
färdig, kunna hel på en väg eller delad, öfverlåtas
till enskilte Entrepreneurer.
Med Tjugu till Trettio Tusende Riksdalers
Förskott, hör Inrättningen komma i full
gång, och, efter ett års förlopp, upplysning
vunnits till hvad grad den här sig: ett Förskott,
ringa i jemförelse med den nytta man
kan vänta alt få upplyst, om Forvagnslnrättningar
kunna användas i Sverige, eller ej.
2:0 Då Riksens Ständer vid förledne Riksdag
funno för godt att anslå högre Löningsvilkor
för vissa Statens Tjenstemän, har jag
trott mig kunna till dess behjertande öfverlemna
en nitisk Embetsmans hilliga önskan,
att utfå en honom tillkommande Löne-förmån,
då det på annan väg ej kunnat lyckas. Det
torde vara något hvar bekant, att enafLandtRäntmästarnes
betydligaste Inkomster består af
RemissLaget. Då under Krigs-tillfällen större
Summor i Orterne förskjutas af Ränterierne, gå
Räntmästarne härigenom i mistning af denna
Löne-förmån, och sättas såmedelst i en verklig
förlägenhet, helst beloppet af denna förlust ej
sällan utgör en stor del af deras påräknade
Inkomster. Detta är fallet med Räntmästaren i
det mig Nådigst anförtrodde Wermelands Län.
Blott under sednare Krigsåren utbetaltes från
Carlstads LandtRänteri, 90,700 Riksdaler B.'co
dylika Förskotter, hvarigenom halfva Procen
hidd.
0. Ad. Prof. II B. 44
538 Den 5 Januarii.
tens RemissLage till ett belopp af 453 R:dr
sk. frångeck honom. Om dessa Medel genast
blifvit remitterade, hade denna Summa
utgått af Statsmedlen, hvilka jag icke tror böra
tilläggas denna opåräknade vinst, helst då
det sker på en fattig Embetsmans bekostnad,
vid hvars Tjenste-befattning så mycken ansvarighet
hvilar. Jag får i anledning häraf anhålla,
att denna Ersättnings-fråga må blifva
remitterad till StatsUtskottet, och bifogas härhos
en Förteckning på de Utbetalningar, hvarå
RemissLaget förlorats.
3:o Direclionen för RiksBancoDisconten
bar fattat det Beslut, att Lån i denna Discont,
som varit förfallne tvenne Månader, och derefter
blifvit lagsökte, ej få omsättas, utan bör
fulla Capitalet inbetalas. Ehuru riktigt i sakernas
vanliga ordning ett sådant Beslut kan
vara, torde det dock i närvarande ögonblick
böra förändras. Som Executor har jag en bedröflig
erfarenhet, huru tungt ett sådant Stadgande
faller på Låntagarne, hvilka, både med
vilja och förmåga att fullgöra sina Förbindelser,
nu, då all rörelse är afstannad, sakna tillfälle
att kunna göra det. Kongl. Majit har, af
Nådig omtanka för Folkets val, inställt Uppbörden
af Kronans Räntor, och det synes derföre
vara en billig fordran, att Herrar BancoFuilmäktige
frånträda denna Principe, som
medförer, i synnerhet bland Allmogen, ofta
fullkomlig undergång, och för andra Låntagare
betydliga förluster.
Den 5 Januarii.
339
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
anhåller jag om Remiss lill BancoUtskottet,
och att det måtte anmodas gifva BaneoFullmäktige
behörig föreskrift i detta afseende.
Grefve von Schwerinj Fredric Bogislaus:
Hvad Herr af Wingård anfört emot den af
BancoDiscontDirectionen vidtagna åtgärd, att
den Låntagare, som i tvenne Månader efter
förfallodagen försummar göra omsättning,-skall
förlora bmsättnings-rättighelen och skall tillhållas
att inbetala hela LåneCapitalet, finnér
jag vara väl grundadt. Denna åtgärd, besluten
för den nu inträffade Crisis, torde nu höra
mildras, så mycket mera som Kongl. Maj:t,
uti Nådig Skrifvelse till JustiliaeCancellersEmbetet
af den 29 sistledne October, tillkännagifvit
sin Nådiga önskan vara, att intilldess, genom
Kongl. Maj:ls och Ständernas gemensamma
bemödanden, den nu inträffade förlägenheten
hunnit afhjelpas, samtlige Kongl. Majrts
Befallningshafvande, vid handhafvande af de
dem uppdragna Executions-ålgärder, i anseende
till Enskildas fordringar hos andra Enskilda,
måtte icke allenast söka bemedla sådana
uppskof, som omständigheterna kunna kräfva
och med Fordrings-ägares säkerhet instämma,
utan ock, när öfverenskommelser i denna
del ej stå att vinnas, sjelfva lemna Gäldenärerne
allt det anstånd, med Lag må vara
förenligt, förklarandes Kongl. Maj:t sig äga det
förtroende lill Sina Befallningshafvande, att
de, med ett noga urskiljande af de serskilla
oinsländigheter, som kunna sig förete å ena
340
Den 5 Januarii.
sidan, i hvad på dem lagligen ankommer, verka
derhän, det ögonblickets förlägenhet ej må
leda till rättskaffens, utom eget förvållande, i
svårighet stadde Gäldenärers undergång, men
å den andra icke åsidosätta uppfyllandet af
hvad Lagen ovilkorligen bjuder. Af hvad Herr
af Wingård nu anfört, samt af ofvannämnde
Kongl. Majrts Nådiga åtgärd, finnér jag mig
uppmanad att förbyta en Motion, som jag vid.
i8i5 års Riksdag gjorde, och om hvars nödvändighet
jag under mitt deltagande uti det
Serskilta Utskottets Arbeten hämtat full öfvertygelse.
Jag tror att, för att göra öfvergångeq, från
ett tillstånd af allmän Financiel oreda, till en
bättre ordning, möjlig, utan allt för många Enskiltas
undergång, så måste en temporair suspension
af de rättigheter, som Debitorn medgifvit
till säkerhet för sin Creditor, föregå.
Hos Romarne vidtogs stundom en sådan
suspenderande åtgärd och kallades Moratorium.
Från Romarne hafva Tyskarne tagit håde ideen
och namnet. Vid flera tillfällen liar man, i
synnerhet i Norra Tyskland, funnit sig nödtvungen
att vidtaga denna åtgärd. I de flesta
Preussiska Provincer gäller den i detta ögonblick.
Ej heller i Sverige är saken tillnamn
okänd. Moratorium, Indult och JernBref beteckna
samma sak.
Jag hade ämnat härpå fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, i händelse den
Den 5 Januarii.
både undfallit Banco- och StatsUtskotten vid
författandet af deras Betänkande öfver Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Finance-regleringen.
Osäker, huruvida för pröfningen af
denna ide'e, hinder skulle kunna uppstå derigenom,
att den ej inom Motions-tidens slut blifvit
väckt, får jag i dag framställa densamma,
anhållandes att den måtte remitteras till Bancooch
StatsUtskottens pröfning, då äfven Lagutskottet
borde erhålla uppdrag, att uppgifva
vilkoren för en sådan suspenderande åtgärd.
Lades på Bordet.
Herr Grefven och LandtMar skalken uppkom
härefter, samt emottog Klubban af Grefve
Lewenhaupt.
Herr Tham, Wolrath, hade inlemnat ett
så lydande:
Vördsamt Memorial!
Om fria och Laglydiga Medborgare uti
samma Stat böra behandlas efter enahanda
grund, med utgörande af deras Utskylder till
det Allmänna, så vågar jag ödmjukast hemställa,
huruvida en sådan grund är följd eller
ock orätt tillämpad uti 1815 års Bevillningsförordning,
i afseende på Uppskattningen af
BruksEgendomar, jemförelsevis med annan
Egendom.
342
Den 5 Januarii.
BevillningsFörordningens 4 Art. 2 §. i\,
i5, 17, 18, 19 och 20 Momentcr stadga i allmänhet
utförligt, att Egendomars värden böra
till Bevillnings erläggande förnämligast fastställas
efter de sednast afslutade och allmännast
i Orten gångbara Salupriser.
Samma §:s 22 Moment deremot utsätter
en helt annan och olika grund för Uppskattning
af StångjernsBruken, då, utan afseende på försäljnings-pris,
verkligt värde eller behållen
Inkomst der stadgas, alt högst f:del och minst
^:del af årets Hammarskatts-pris skall ovilkorligen
anses för BruksÄgarens behållna Inkomst
af hvarje Skeppund, han äger rättighet
alt utsmida, hvilket skall uträknas till Capitalet
efter 5 Procent, som åter blir Smidesrättighetens
värde, blottad på alla Hemman eller
andra tillhörigheter, som dertill lyda och
serskilt skola uppskattas: Enär således 100
Skeppund Smides-rättighet, efter i5 R:dr B:co
Hammarskatts-pris, minst anses afkasta a5o
R:dr B :co, blir dess värde 5ooo R:dr B:co, då
likvisst ett Skeppund Hammar-skatt eller 100
Skeppund Smides-rättighet, grundad på KöpeTackjern,
aldrig lärer vara betald med mer
än 2000 R:dr B:co, men väl mindre; och utan
egna Hemman och Skogar samt andra förmåner,
för hvilka Bevillning serskild skall betalas,
lärer afkaslningen af Smides-rättighet på
KöpeTackjern vara värd litet eller intet.
Efter dylik, emot all annan Egendoms
Taxeriug, olika, serskilt Methode, skall äfven
Den 5 Jannar ii.
343
Uppskattningen verkställas af Jern-ManufaclurYerken.
Då, för Uppskattningen af alla andra
Egendomar och Lägenheter, som kunna
gifva någon afkastning, allmänna Saluprisen
förnämligast blifvit lagda till grund; hvarföre
skall en annan Norme följas i afseende på
StångjernsBruken samt JernManufacturierne,
hvaraf blifvit en ovilkorlig följd, att en stor
del af dessa och helt visst alla StångjernsBruk ,
sorn icke äga egna Tackjerns-tillgångar, blifvit
uppskattade vida öfver, så val deras verkliga
värde, som hvad de vid Köpe-afhandlingen
högst kunnat betalas och Taxeringsmännen,
som icke härvid ägt rättighet följa omdöme
eller öfvertygelse, hafva icke fått göra
afseende, hvarken på äldre eller sednare Köpslut.
Jag anhåller derföre, att den förändring
uti i8i5 års BevillningsFörordning måtte göras,
att BruksEgendomar värderas och taxeras
efter lika grund, som all annan Egendom, nemligen
allmänna och sednaste Köpe-afhandlingar,
med jemnförelse af Egendomarnes verkliga
värde, och att, då alla Hemman och Lägenheter,
som tillhöra Bruk, serskilt uppskattas,
icke högre pris sättes på HammarSkatten
eller Smides-rättigheten, än hvarmed sådan
rättighet betalas vid Smidens flyttande, eller
ock, att, sedan hela BruksEgendomen, med allt
hvad dertill hörer, är upptagen till sitt rätta
värde, endast den andel deraf påsättes Smidet.,
som återstår efter afdrag af det serskilta värde,
som tillägges Egendomens andra tillhörigheter.
Jag tror mig icke, som skäl för denna
'344
Den 5 Januarii.
framställning, behöfva eller böra åberopa den
mer eller mindre förmånliga ställning, hvaruti
vår Svenska Bruksrörelse sig befinner. Den
allmänna Rättvisan hoppas jag skall vara tillräcklig
grund för behjertandel och bifallet af
hvad jag yrkat, så mycket mer, som, i händelse
någon så förmånlig BruksEgendom finnes,
hvars verkliga värde stiger lika eller högre,
än hvartill den, efter 1815 års BevillningsFörfattning,
kan taxeras, sådant, efter den
af mig yrkade Principe, kommer Staten till
godo, och endast de njuta lindring, hvilkas
BiuksEgendomar hvarken hafva det värde, blifvit
betalte eller kunna betalas, efter den hittills
följda Taxeringsgrund.
Att detta Memorial måtte remitteras till
BevillningsIJlskotlet och communiceras de öfrige'Respective
Stånden, derom änhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Grefve Posse, Claes Fredric: Min tanka
har visserligen ej varit att upptaga Ridderskapets
och Adelns tid genom någon serskilt
framställning: Jag hade endast ämnat att, i anledning
af Friherre Wrangels i förra Plenum
upplästa Dictamen, anföra några ord.. Vid
det tillfälle, då samma Memorial skulle remitteras,
men då ämnets beskaffenhet fört mig
längre, än att det såsom Anmärkningar endast
kan anses, och det möjligen, i anseende till
Ben 5 Januarii.
545
den i dag utlöpande Motions-liden, sltidle kunna
invändas, att det, elium omrörande redan
väckta ämnen, likväl innehölle någon ny fråga,
så har jag ej trott mig böra tveka alt begära
Ridderskapcls och Adelns öfverseende för
några ögonblick.
Hvarefter Grefve Posse uppläste följande:
Den fråga Friherre Wrangel framställt uti
sitt, den 3o December 1817, och uti Ridderskapets
och Adelns Plenum, den a dennes upplästa
och på Bordet lagda Dictamen: Huruvida
Nationen inom sig känner verkningarne af
lyckligare tider? — har gifvit mig anledning
att utbedja mig tillstånd, alt med några ord.
få framställa Rikets ställning, sådan den för
niig visar sig, samt i anledning deraf framställa
några Förslag.
Onekligt är , att det förändrade skick, hvarut
i Sverige sig befinner, vid jemnförelsen af
hvad det var för 8 år sedan och hvad det nu
är, med befästad frid, Scandinaviska Halfsöns
.förening, förnyad Krigsära, förökad aktning och
betydligt politiskt inflytande; samt fri från en
tryckande utländsk Skuld, aldrig bör af någon
Svensk kunna åses, ulan att med detsamma
med liflig värma erinra sig den eviga tacksamhet,
hvarje Individu är skyldig den Furste,
som, kallad af Nationens egen helgade röst,
korn från ett blidare luftstreck, för att bland
våra suöbeläekla fjällar återföra och å nyo
upplifva det mod och den kraft, som i alla
tider gjort Sveriges styrka, och hvars hela
346
Den 5 Januarii.
verkningskraft utvecklar sig i beständig omsorg
för Sveriges storhet och lycka.
Lika onekeligt är det å andra sidan, alt
de inre förhållanden fordra Konungs och Ständers
gemensamma medverkan, för att stadga
och fullkomna Scandinavicns sällhet.
Jag har redan vid ett föregående tillfälle
tagit mig friheten förena mig med flere värda
Ledamöter, som framställt den sanningen,
att fordna, af omständigheterna föranledda Beslut
varit af ett skadeligt inflytande på Landets
inre Oeconomiska ställning. Jag tror mig
vid detta tillfälle äga full anledning det upprepa,
för att i sammanhang dermed utveckla
orsakerne, hvarföre nyss anförde lyckliga händelser
icke ännu kunnat åt Nationen medföra
önskade verkningar.
Bland de hufvudsakliga orsakerne äro säkerligen
Myntets ostadighet och försämrande,
samt de i anledning deraf uppkomna oredor
och Speculationer af alla slag.
Dernäst och i sammanhang dermed de utsträckte
Discont-rörelserne, hvilka snart sagdt,
under loppet af 10 å ia år, ensamt fournerat
Jordbruk och Näringar med RörelseCapitaler,
sedan de dels genom riktande och begärliga
Actier, dels genom 3 Procents-Inrättningen m.
m. lockat alla enskilla Capitalister från deras
fordna plägsed, att mot Laglig Ränta utlemna
sina penningar i Rörelsen.
Den 5 Januarii.
347
Så länge Disconterne voro, likt Malmö och
Götheborgs, enskildta Inrättningar, så, ehuru
skadliga, kunde det dock ursäktas, att de fingo
behålla de fördelar, hvarpå de voro grundade,
och således kunde utdela ända till 28 Procents
årlig afkastning; men sedan de redan till
en stor del vid 1815 års Riksdag, och nu troligen
helt och hållet, blifva drifne för Bankens
och Statens räkning, vore det knappt förlåtligt,
om de bibehöllos vid samma OckringsPrivilegier,
hvilka erfarenheten redan nogsamt
utvecklat vara af de skadligaste följder.
Att intet DiscontLån af någon i Landsorterne
boende Person kan begagnas för mindre
Ränta än 8 procent, har jag tagit mig frihet,
förut inför Ridderskapet och Adeln nämna.
Att genom exempel bevisa denna uppgift,
torde mig tillåtas,
1:0 Betalas Räntan förut hvarje halft år,
hvilket för hvarje gång gör £ Procent, således
på året | Procent.
3:0 Betalas Laglig Ränta . 6 —
3:o Betalas nästan allmänt lill
Commissarierne ^ Procents Commissions-arfvode,
hvilket tvenne gånger
om året gör ...... 1 —
4:o Måste den i Landsorterne boende
Person hafva sine penningar i
ordning till omsättning eller Inbetalning,
åtminstone 8 a 14 dagar före
inbetalningsdagen, 1'cir att undvika
343
Den 5 Januarii.
ÖfverRänta, under hvilken tid han
förlorar sin Ränta å Summan han har
i fickan eller på vägen, och betalar
icke dess mindre, under samma tid,
Räntan för sitt Lån. Har han ej Capilalet
inne på dagen, hetalar han ÖfverRänla,
hvilket allt åtminstone gör
för hvarje omsättning £ Procent, således
på året 4
eller tillsammans 8 Procent.
För alla mindre ordentliga och accurata,
gör det genom ÖfverRäntor 9 till 10 Procent.
Om jag nu antager att f:delar af det hittills
utelöpande Discont-Rörelse-Capitalet, omkring
i5 Millioner, blifvit, emot första Inrättningens
esprit, begagnad till Förlager åt Jordbruk
och Näringar, således nära 10 Millioner,
hvarå 8 Procent utgå; så gör det endast för
dessa 10 Millioner en Räntegärd af 800,000,
eller 200,000 Riksdaler mer än om aldrig någon
Discont existerat, samt för hela DiscontCa
pita let 1,200,000 Riksdaler, eller 3oo,ooo
Riksdaler utöfver Laglig Ränta. Det är sannt,
att Disconterne visserligen i sin mån bidragit
till Odlingens befrämjande m. m., men huruvida
vinsten deraf med så hög Ränta, i det
hela är särdeles uppmuntrande, må säkrast bevisas
af den allmänt öfverklagade Penningenöden,
hvilken existerade innan Disconterne folio.
— När raan härjemte betraktar, att ett på
Discontvis förvaltadt Capital dubbleras på 1 r
år, och att således RiksDiscontens eller Bankens
6 PappersMillioner förökas; det vill säga,
De?i 5 Januarii.
349
skuldsätter Landet till 12 Millioner efter 11 är,
samt till 24 Millioner efter 22 år, och så vidare,
om det finge gå i samma Proposition,
så inser man tydligen, att dessa Inrättningar
med 6 .Procents Ränta äro den drygaste och
ojemnaste Beskattning ett Land någonsin kail
hafva, emedan den endast drabbar den productiva
delen af Nationen, och några andra,
till hälften ruinerade Personer.
Ätt nedsätta DiscontRäntorna å PappersMyntet
för så stor del, som erfordras till Rör
relseCapitalet, till Jordbruk och Näringar, anser
jag således såsom absolut nödvändigt, och
vågar framställa den sanningen, att mindre antal
Personer gå till sin undergång, om Disconterne
helt och hållet vid detta Riksmöte afskaffas,
än deras, som bibehållande af Disconterne,
med den höga Räntan, gå, med långsammare
steg, lika säkert dertill.
Till stor olycka för Landet, och försvårande
af dess uppkomst, är Sveriges Jord i
allmänhet mycket högt skuldsatt: Oberäknadt i
Banken finnas mellan 3o å 4° Millioner Cassör,
hvilka, lika som Banken, genom Räntor
årligen föröka sig, och äro uti sin mån härtill
bidragande medel. Dessa Cassör, hvilka
före 1809 aldrig voro beräknade till högre
Räntor, än den Jorden, så väl i Sverige, som i
alla andra Länder i Europa, anses kunna bära,
nemligen 4 a högst 5 Procent, hafva sedan den
tiden, till största delen uttagit fulla 6 Procent,
utan att ens BevillningsProcenten fått afdragas;
hvarigenom en ny Ränteskatt af omkring
350
Den 5 Januarii.
2,400,000 Riksdaler årligen utgår, utom förut
nämde DiscontRäntor, och för de Millioner,
hvarföre Jorden dessutom är skuldsatt i Banken,
mot lindrigare förnuftig Ränta.
Sist i ordningen komma de få Privata,
som ännu låtit sina Capitaler qvarstå i allmänna
Rörelsen, hvilka, följande det efterdöme,
som lemnäs dem, vid Förvaltningen afDisconters
och allmänna Cassors medel, ej anse sig
höra vidkännas afdrag af BevillningsProcenter,
åtminstone ganska få undantag, hvilka fullkomligt
uppvägas af deras antal, som tjena,
sina Medbroder mot förhöjd Ränta, så mjcket
mindre underligt, som en förökad Penningestock
redan betydeligen minskat deras verkliga
förmögenhet.
Af sådant förhållande torde det mindre
gynnsamma svar, som på den af Friherre Wrangel
uppgifna frågan, af de fleste Innevånare
lemnäs, kunna hämta en säker grundorsak.
Betydlig nedsättning af alla Räntor, och
i följe deraf en måttlig del af Räntans betalande
i Silfver till Bank och Cassör, torde vara
bland de kraftigaste medel till Myntets bibehållande
i värde samt Landets upphjelpande, emedan
det förenar Gäldenärers och Fordringsägares
intressen att bibehålla Myntet i värde.
Uti Friherre Wrangels Memorial förekommer
vidare, att FörsvarsVerket är stäldt på en
kostsam och för Landet tryckande fot, samt alt
Den 5 Januarii.
351
en missräkning i behofvet af våra stridskrafter,
jemfördt med Landels nuvarande ställning,
äger rum.
Jag medgifver gerna, att Sveriges stridskrafter,
lika med de flesta Länder i Europa,
ej äro förmånligt i förhållande till deras nuvarande
ställning; men kan det väl vara tänkbart,
att Sverige, omgifvet af mägtiga Grannar,
skall kunna våga, utan att befara sin egen
undergång, göra början med återställandet af
denna jemvigt, innan de mägtigare nödgas vidtaga
detta beslut? De skäl, sorn ytterligare,
i anledning af denna fråga, kunna framställas,
äro redan i förra Plenum af Grefve Löwenhjelm
tillräckligen utvecklade, för att ens behöfva
upprepas.
Att FörsvarsVerket är stäldt på en kostsam
och för Landet tryckande fot, kan jag likväl
ingalunda medgifva. Jag tviflar i det hela, att,
i närvarande tider, något Lands Försvarsstyrka
kostar i proportion mindre, och känner med
fullkomlig visshet, att de 25,000 Man stående
Troupper, som på ij Millions Folkmängd i
Dannemark underhållas, uppgår till ojemnför
ligt
större kostnad, än hela vår Krigsmagt
men också måste vi med smärta erkänna, det
många behofver, som röra Materiellen, äfven
nödige för Landets försvar, linnas ouppfyllda.
Hvad åter angår en del af Statens öfverflödiga,
så väl Militaira som Civila Embetsman,
Den 5 Januarii.
så delar jag med Grefve Wrangel den öfvertygelse,
att derå afseende må fastas.
Sverige har, vid förlusten af Finland, det
vill säga ? af dess styrka, icke allenast bibehållit
samma Embetsmannacorps och samma
vidlyftiga Inrättningar, som stiftades då Sverige,
utom Finland, ägde de östra Provincerne
samt Pomern, utan äfvenledes förökat den.
Jag tror säkerligen att en förändring uti
AdministrationsSystemet vore, uti en framtid,
af ett välgörande Resultat; ty då man af i8i3
års General-sammandrag linner, att Sverige äger
ig,433 Embets- och Tjenstemän af alla Classer;
så inser man lätteligen det missförhållande,
som, i jemförelse till Folkmängd och Production,
verkligen existerar.
Genom minskning uti detta antal, skall
mången Ungdom, som nu söker en mager utkomst
på Embetsmanna-banan, qvarstadna eller
återgå till Jordbruket och Näringar, och i
en framtid ej alldeles obetydliga Summor kunna
af de, utaf flerfaldig natur insparde Löner
disponeras, dels till Jordbrukets och Näringars
upphjelpande och uppmuntrande, dels komma
Landet directe lill goda.
Om Riksens Ständer anse sig, jemlikt
sitt lill Kongl. Maj:t, vid Tacksägelse-Adressens
aflemnande, gifna Yttrande, böra och vilja
undersöka det ondas grundorsaker; så tror
jag
Den 5 Januarii.
353
jag att Embets- och Tjenstemäns mängd har
ett rum deribland.
Jag får således föreslå: det Riksens Ständer,
antingen genom tillsättande af ett serskilt
Utskott, eller genom nedsättande af en Comité
i likhet med LagComitén, sökte, gemensamt
med Kongl. Maj:t med alfvar uttänka och föreslå
indragningen af de öfverflödiga Embeten
och Tjenster af alla slag, samt i sammanhang
dermed uppgöra förslag till en förändrad Administration,
grundad på Statens sanna tillgångar
och behof.
Sluteligen får jag, såsom ytterligare bidrag
till Landets förkofran, föreslå, att, derest ej de
så omtvistade SkråOrdningar, hvaraf de, som
äro i åtnjutande, hafva ganska ringa verkelig
fördel, ej vid detta tillfälle, på sätt flere yrkat,
komma att afskaffas, det åtminstone må återgifvas
den rätt, det af ålder innehaft, att, lika
med hvad Ridderskapet och Adeln på Säteri
Jord har rättighet, kunna hvar som helst på
Landet få tillverka, och i Städer eller på Landet
afyttra allt hvad som livarjom och enora,
eller flere tillsammans, lämpeligt synas kan.
Bi-näringar af alla slag, i förening med
Jordbruket, är det som framför allt torde bidraga
till Landets förkofran. Norrland är deraf
ett talande bevis; för 60 år sedan illa befolkadt
och fattigt, nu folkrikt och välmående,
exporterar årligen omkring 100,000 Alnar
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. 46
354
Den 5 Januarii.
finare Lärfter. Småland torde snart, med fortsatt
understöd och utvidgad uppmuntran till
samma Näringsgren, visa huruledes flere af våra
Provincer inom kort tid kunna genom Binäringar
hringas till välmåga.
Skulle Riksens Ständer finna för godt, med
alfvar vilja tänka på Grundorsakerne till den
förlägenhet, hvaruti Landet sig befinner, och
i sammanhang dermed, på sätt jag ganska
ofullständigt framställt, utse hjelpemedel, samt
derjemte uppmuntra och stadfästa så väl enskild
som allmän sparsamhet; så tror jag att
det af Baron Wrangel föreslagna Beslut, att
inga nya Utgifter, af hvad namn som helst,
måtte bifallas, blir öfverflödigt, lika som det
uti sin Grundprincipe vore origtigt, att Riksens
Ständer, genom Preliminaire-beslut, skulle
binda händerna, så att äfven ett oundvikeligt
och nyttigt ändamål ej kunde åstadkommas.
Att dessa mina Anmärkningar och Förslag
må få åtfölja Friherre Wrangels Memorial till
StatsUtsköltet och de öfrige Stånden, i händelse
Ridderskapét och Adeln, i anledning af
dess gjorda anhållan, sålunda besluter, samt
att det derjemte må med Banco- och Oeconomie
BesvärsUtskottet communiceras, derom vågar
jag vördsamt anhålla.
Lades på Bordet.
T) en 5 Januarii.
§55
Herr Montgomerie, Gustafuppläste följande;
Då det af Friherre Björnstjerna, Magnus,
lika billigt som rättvist i Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum den 3 dennes blifvit
framstäldt, att Indelta Armeens Befäl, med lika,
om ej större skäl äro berättigade och i behof
af den Löneförhöjning, som för Penninge-LÖntagare
yrkades och beviljades under
1815 års Riksdag; och då samma värde Talare
med så ädel åsigt bevist, huruledes en
Stor del af detta Befäl, genom Armeens och
FörsvarsMagtens förnyade Organisation, i anseende
till behofvet af ett större antal Öfveroch
UnderBefäl, förlorat nära f:del af sina
Löningsvilkor, i stället att andra åtminstone
PenningeLontagare vunnit minst -f-rdel; så tyckes
detta förhållande visserligen böra fästa Högloflige
Riksens nu församlade Ständers rättvisa
afseende till afhjelpande af Indelte Öfver-och
UnderBefälets samt Trumslagarenas till större
delen högst svaga Löningsvilkor och till erhållande
af den billiga förhöjning härutinnan,
kom en del LöningsTagare redan så rättvist vederfarits,
och hvaraf tidernas förändrade skick
och dyrhet nu påkallar den snaraste åtgärd,
serdeles vid de Regementet, som äga så svaga
Indelningar som Vesterbottens Regemente, der
de fleste Boställen ej afkasta något, utan tvärtom
i detta för Jordbrukaren otacksamma Land
medtaga Boställslnnehafvarens hela tid och om^
tanka och bringa honom ändå ofta till förökade
kostnader och förluster, och hvilket jag
i synnerhet må nämna, om 2:dra Majorens och
356
Den 5 Januarii.
en del Capitainers, men framförallt större delen
Subaltern- och UnderOflicerares, deraf mängden
äga högst otillräckliga Löningsvilkor och
således äro tvungne begagna bi-yrken för att
kunna subsistera, hvilka ej alltid finnas öfverensstämmande
eller förenliga med de Militairiska,
hvarpå likväl hela deras uppmärksamhet
och arbetsförmåga ensamt borde vara rigtade,
om deras ärofulla bestämmelse skall blifva så
uppfylld, som Kongl. Maj:ts Höga Tjenst och
Fäderneslandets rätta försvar kräfver; och hvilket
äfven med mera rättvist alfvar kunde fordras
och påkallas, om Öfver-och UnderBefälet
vore tillräckeligare lönte, nemligen så, att det
i och för sitt yrke ej saknade sitt uppehälle,
utan, säkre derom, voro i tillfälle att använda
hela sin tid till kännedom af sin Tjenst och
inhämtande af de många för sitt Stånd erforderlige
och nödige kunskaper, hvarförutan nu
mera ett kraftfullt och säkert Försvar ej kan
bildas, mindre påräknas.
Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
känna för väl sanningen häraf, att jag ej skulle
kunna hoppas om ett likaså rättvist som
billigt afseende derpå; hvarföre jag äfven ödmjukast
vågar anhålla, att detta mitt vördsamma
Anförande må, jemte Herr Friherre Björnstjernas,
till StatsUtskottet remitteras, och med
de öfrige Respective MedStånden communiceras.
Lades på Bordet.
Den 5 Januarii.
357
Friherre Löwenskjöldj Salomon anförde
skrifteligen:
Redan vid i8i5 Års Riksdag insågo Rikets
Höglofl. Ständer behofvet af Inrättningen
af en BergsSkola, och de gjorde derom underdånig
framställning till Konungen.
På Konungens Nådiga befallning har af
Vettenskaplige Män en Plan för en sådan Skola
blifvit utarbetad, och denna Plan har blifvit
underställd Konungens Nådiga granskning.
Men erforderlige medel dertill hafva icke
blifvit anviste. Jag tager mig alltså den friheten
fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
icke allenast på nyttan, utan jag
vågar säga det, på nödvändigheten af Inrättandet
af en sådan Bergsskola, på det Ynglingar
der må kunna danas till bibehållandet och utbredandet
af de Vettenskapliga kunskaper, som
äro så nödvändiga uti en Näring, hvars alster
ännu utgöra de väsendtligaste Articlar af Rikets
Exporter. Jag anhåller vördsammeligen,
att detta ärende, i afseende på nödige medel,
må varda remitteradt till Rikets Höglofl. Ständers
Statsutskott, dit jag skall lemna afskrift
af det Kostnads- och UnderhållsFörslag, som,
jemte Institutets Organisation, blifvit till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnadt.
Lades på Bordet.
353
Den 5 Januarii.
Friherre af Nordin, Carl, hade inlemnat
följande, som upplästes:
I stöd af den öfvertygelse, att en Stats
förkofran heror på dess ökade VaruProduction,
och att denna inskränkes i samma mohn, sorn
den betungas med nya oväntade Utgifter, eller
hindras genom Tvångslagar; har jag icke
tvekat, att inför llögloflige Ridderskapet och
Adeln yttra de tvifvelsmål jag hyser om nyttan
af en åtgärd, som jag förmodat strida emot
förestående grunder.
Det är visserligen med Samhälls-fordringarne
enligt, att hvarje Näring, hvarje Individ
i ett rättvist förhållande bidrager till Statens
upprätthållande och till bestridande af
alla i och för Statens sjelfbestånd nödiga Utgifter.
Benna Beskattningsrätt är Rikets Ständer
genom Grundlagen förbehållen, och är
ock af Rikets Ständer, genom Bevillningens
bestämmande och fördelande, begagnad; hvaremot
hvarje ytterligare bidrag af någon Näring
är en ytterligare börda, som (om man
antager att Rikets Ständer rättvisligen fördelt
Bevillningeh), trycker densamma utöfver dess
rätta proportion. Föranledd af denna åsigt, vågar
jag föra Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet å den sedan sista Riksmöte anbefallte
förhöjning af Tullen å Rikets största
ExportArtikel: Svenska Stångjernet. Förgäfves
må den invändning göras, att då denne erlägges,
är varan icke mera i Producentens hand;
verkan skall dock alltid blifva densamma, betal
-
Den 5 Januarii.
359
ningen till denna skall ovilkorligen nedsättas
i samma proportion, som Tullen höjes, och
det är således oemotsägeligt, att all Tull å en
ExportArtikel är ett ytterligare bidrag af Producenten,
hvilket jag anser denna Näringsidkare
nu icke kunna bära, dåde uppdrifne Forlönerne
och höga Spannmålsprisen tagas i beräkning
och hvilka utgöra en så betydlig del
af omkostnaderne vid Jerntillverkningen.
Den nu gällande Tull för Stångjernet grundar
sig på Coursens högre eller lägre förhållanden,
då Coursell på Hamburg stiger öfver
108 Skilling, skall för hvarje Skillings höjning
intill 120, erläggas en Skilling Hamburger
Banco högre Tull på hvarje Skeppund
Stångjern. Jerntillverkaren, som med Införskrifvaren
af Öfverflödsvaror icke står i någon
collision, och i hvars magt det icke är, att
förhindra en öfverdrifven Import, verkande en
högre Cours, måste emellertid, i samma proportion,
som Coursen höjer sig, till Slaten erlägga
en högre afgift, och då ali obestämdhet
vid beräkningen af tillverknings-kostnaderne
för Näringarne medförer de menligaste följder,
anser jag mig böra vördsamt föreslå , att Rikets
Ständer hos Kongh Maj:t i underdånighet
anhålla, det den sednast bestämda ExportTullen
ä Stångjern måtte upphöra, och Tullen
nedsättas till hvad den var innan denna Författning
utkom, så att dessa Näringsidkare, i
likhet med öfrige Producenter, må med bestämdhet
kunna beräkna de Afgifter dem åligga,
och befrias ifrån högre obestämda utskylder,
5560 Ven 5 Januarii.
hvilkas belopp bero af Importeurers mer eller
mindre öfverdrifna Speculationer.
Slutligen får jag anhålla, att detta mitt
Memorial måtte till vederbörande Utskott remitteras.
Lades på Bordet.
Herr GripensvärdFredric„ hade inlemnat
följande, som upplästes:
Till öfverläggning hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt remitterande tili behörigt
Utskott, får jag vördsamt anmäla ett Ärende
af den vigt, att det från äldre tider väckt Regeringens
uppmäx-ksamhet.
Den vaidiga Segelleden emellan Östersjön
och Stockholm förbi Waxholm utomkring
Wermdön och dess vidlyftiga Skärgård, medförer
mångå hinder och svårigheter för Sjöfarande,
i anseende till de flera olika Vindar,
som dervid fordras. Om deremot Ganalen genom
så kallade BaggensSundet och Södra Stäket,
med.sprängning och gräfning gjordes farbar
för mera djupgående Fartyg, skulle vägen
förkortas 7 a 8 mil, och de Seglande ej behöfva
så många serskilda Vindar till deras
framfart.
Också har, genom Kongl. Resolutionen
redan den 7 Junii 1704» det blifvit efterlåtet
Den 5 Januarii.
361
och uppdraget då varande Ägaren af Boo Säteri
å Wermdön, hvars, ägor gränsa intill förenämnde
Sund, att detsamma upprensa, emot
utsatta vilkor, deribland, att af alla andra än
Kronans Fartyg, som gingo derigenom och fordrade
ett större djup än Sundet förut ägde, få
uppbära Afgift efter en viss då fastställd Taxa,
hvilken Afgift Säteri-ägaren ensam skulle i
3o år få njuta tillgodo; men derefter till hälften
tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan.
Tid efter annan har denna inbillade förmon
af hela Upphörden, i anseende till de
olyckor Boo Säteri fått vidkännas under förra
krigen, blifvit förlängd och först med år 1808
upphört. Tillika har det under tiden blifvit
ansedt för en skyldighet af Boo ägare, att på
dess bekostnad hålla Hus, Bom och Lina åt
en Bomvaktare vid Stäket; hvarjemte, sedan,
vederbörande funnit nödigt der hålla en Tulluppsyningsman
, den öfverenskommelse med
Boo Säteri-ägare redan 1722 blifvit träffad,
att dessa Tjenster skulle af en Person bestridas,
hvilken af ÖfverDirecteuren vid Tullverket,
i samråd med Boo ägare, borde tillsättas
och få af Staten årligen njuta den åt en
Tulluppsyningsman bestådda Lön, som skall
utgjort 5o Riksdaler Banco.
Dessa föreskrifua ömsesidiga skyldigheter
och rättigheter å Kronans sida, att emot berörde
Arfvode få emottaga halfva Uppbörden
efter Frihets-årens slut, och å Boo ägares, att
åtnjuta den andra hälften, mot förbindelse att
362
Den 5 Januarii.
Jbestå Hus, Bom och Lina, finnes att närmare
inhämta af närlagde- Handlingar.
Det har dock inträffat sedan år 1810, att
■ Uppsyningsmannen icke erhållit det utlofvade
Arfvodet, hvaremot Boo ägare, det oaktadt,
fullgjort dess skyldighet samt i flere år redovist
hälften af influtne BomPenningarne, hvilka,
i anseende till allmänna Vattuminskningen
och ett i Farvattnet varande fast Berg, som
gjort Segelfarten ringa, efter den låga Taxan
varit så högst obetydlig, att om än det af
Kronan utlofvade Arfvodet åt Uppsyningsmannen
årligen den sednare tiden utgått, ehuru
alldeles otillräckligt det är för en sådan Persons
underhåll, äfven med Husrum; så hade
den på Kronan belöpande hälft i årliga Uppbörden
icke hunnit till utfästade Arfvodet af
5o R:dr Banco om året, utan en förlust för
Kronan årligen uppkommit, hvilket af förde
Journaler kan bestyrkas; i anseende hvartill,
och då det strider emot all billighet och rättvisa,
att Jordägaren ensam skall utgöra alla
Onera och dela hälften med sig af de ringa
Inkomsterna åt Kronan, han gjort ett rättmätigt
anspråk hos Vederbörande om ersättning.
I så beskaffade omständigheter, och då
fullkomligen uppdagadt är, att det hvarken för
Kronan eller Jordägaren vill bära sig, af orsaker,
som redan anförde äro, att underhålla
ifrågavarande Segelled, sådan den nu är, får
jag, såsom ägare af Boo Säteri med tillydande
FrälseHemman, vördsamt erbjuda mig att,
Den 5 Januarii.
363
såsom Skatt till Kongl. Maj:t och Kronan för
denna Kronans andel i Lägenheten, årligen erlägga
af Tollarö, under Boo lydande purt Frälse
Hemman, en Tunna Säd, hälften Råg och hälften
Korn, eller dess värde efter Markegång,
emot rättighet till fullkomligen fri Disposition
af denna Canal och tillstånd att genom gräfning
och sprängning, på sätt jag finner tjenligt,
utan ringaste gravation för Staten, göra
Canalen farbar för något mera djupgående Fartyg,
och derföre få uppbära en afgift, någorlunda
passande mot den kostnad, som icke utan
äfventyr härå kunde komma att användas.
Vid hvilket Memorial voro bifogade följande
Handlingar:
1:0 Afskrift af Kongl. Kammar-Coliegii
Skrifvelse till ÖfverDirecteuren, Johan Ehrenpreulz,
af den 11 Julii 1722, af innehåll, det
Kongl. Collegium funnit godt bifalla nu mera*
framlidne Herr RiksRådet och Öfverste-Marskalken,
Grefve Tessins, såsom ägare af Boo
Säteri, gjorde Förslag, att emot det bemälte
Grefve och RiksRåd åtog sig, att allt ständigt
förse Uppsyningsmannen vid Södra Stäket med
nödiga Husrum, Bom och Lina, Uppsyningsmans-tjensten
vid nämnde ställe finge, vid deu
då varande Innehafvarens afgång, förenas med
den Bomvaktare-syssla, som Grefven och RiksRådet
sjelf underhöll, dock så, att när detta
skedde, Bory vak ta ren korame, att, mot den
i Staten bestådda Lönen, ofvannämnde Upp
-
364
Den 5 Januarii.
syningsmans-tjenst, under ÖfverDirecteurens
inseende, förrätta.
2:0 Afskrift af Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
af den 17 October 1747 uppå RiksRådet
och Öfverste-Marskalken, Grefve Tessins,
såsom ägare af Boo Sätesgård, gjorda Ansökning,
angående BomPenningarne vid Södra
Stäket; hvarigenom Kongl. Maj:t af anförda
skäl i Nåder beviljat, att den halfva del af
BomPenningarne, som uti 1704 års Privilegium
Blifvit RiksRådet Grefve Nicodemus Tessin
samt dess Efterkommande och Arfvingar tillerkänd,
att, emot Fartens vidmakthållande vid
Södra Stäket, efter Frihetsåren få åtnjuta, nu
mera må åtfölja Sätesgården Boo, i hvars hand
Gården ock komma må, samt att RiksRådet
Grefve Carl Gustaf Tessin eller Possessorerne
af denna Gård må derjemte än vidare på 3o
års tid, räknadt från 1749 årsslut, då de förra
Frihetsåren voro tilländalupna, få uppbära
och åtnjuta den andra hälften af BomPenningarne,
som Kronan tillfalla skulle; samt
3:o Ett Bevis af LänsBokhållaren i Stockholms
Län, Pehr Klint, af den 3 Januarii 1818,
hvaraf inhämtas, att Kronans andel af Inkomsten
vid Södra Stäkes Bommen på Wermdön
utgjort för åren 1812, i8i3, r814 °°h 1815
tillsammans 168 Riksdaler 28 Skillingar 6
Runstycken Banco, hvilka dock i Landsböckerna
balanceras, intilldess frågan blifvit afgjord,
huruvida Boo Säteri-ägare till mer eller
Den 5 Januarii.
365
mindre tiel bör vidkännas Lönen till Uppsyningsmannen
på stället.
Lades på Bordet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
uppläste trenne Memorial, så lydande:
1:0 Om grunden till Samhällslnrättningen
är den, att vinna förenad styrka att motstå
utländskt våld samt att afvärja inländskt förtryck,
och medlet att vinna detta ändamål består
deruti, att författa tjenliga Lagar, samt
inrätta en Styrelse, med magt, att handhafva
dessa Lagar efter bokstafven, och derigenom
bereda Samhället säkerhet och lycksalighet,
så måtte ingen heligare pligt gifvas, än den,
att nitälska för uppfyllandet och bevarandet af
denna Lag. Svenska Folket, af urålder fritt,
och som, med få undantag och intervaller, aldrig
känt eller burit Slafvens tunga boja, har
uti sina till det hela goda Lagar på det kraftigaste
sökt förvara det första af allt timligt
godt: Friheten till Lif, Ära och Egendom.
Utom denna gifves ingen lycka, och man må
framställa saken, med hvilka färgor sorn helst,
blir alltid ett sådant Folk att räkna bland de
mindre lyckliga, om icke olyckliga, der Rättvisans
gång är ojemn, och enskilta bi-omständigheter
gå i bredd med Lagens bokstaf.
Hvilken pligt, hvilket ansvar åligger icke Rikets
Ständer, åt hvilka en hel Nation uppdragit
omsorgen för sitt väl, på hvars klok
-
366
Den 5 Januari!.
het, medborgerlighet och uppmärksamhet den
fästat sitt hopp, och hvars åtgärder inför Allmänhetens
Domstol granskas och bedömmas,
med en skarpsynt blick, att derföre uppfylla
sitt kall på ett sätt, att allmänna rösten och
eget medvetande frikallar från förebråelse,
att hafva qväft sin röst då den, enligt pligt
och rättighet,, bort höjas, är den största ära
en fri Medborgare bör eftersträfva. Inför mig
sjelf skulle jag derföre anklaga mig, om jag
underlät väcka Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på en händelse, som sedan sista
Riksdag tilldragit sig. Det är en förfärande
tanka, att en sådan brist kunde finnas i vår
Lag, att en oskyldig skulle blifva dömd saker
derigenom, alt honom nekades genom bevis
ådagalägga sin oskuld: Intet Lagens rum
finnes, så mycket mig är bekant, som innehåller
en så ryslig och mot menniskans rätt
stridande föreskrift. Det oakta It gifves anledning
tro, att bland den mängd Förklaringar
öfver Lagen, Förordningar och Påbud, som
tid efter annan utkommit, och som förorsakar
oreda och osäkerhet i Lagskipningen, någon
finnes , som kunde tillägga Domaren i vissa fall
sådan, sunda förnuftet sårande och personliga
säkerheten tillintetgörande, magt, ,att pröfva
och bestämma, huruvida en anklagad må njuta
bevisnings-rättigheten till godo eller icke. En
allmänt känd besynnerlig Rättegång, der ena
Parten, anklagad för gjorda beskyllningar emot
den andra, dömdes från Ära och Välfärd, ehuru
han för sin frälsning erbjöd sig bevisa sanningen
af hvad han sagt, hvilket af Domstolen
Den 5 Januarii.
367
vardt honom nekad t v-har föranlåtit mig, att,
för personliga säkerhetens skydd, väcka denna
fråga: Omöjligen skulle en sådan händelse kunnat
äga rum, att en Medborgare dömmes förlustig
ära och välfärd, ehuru han erbjuder sig
att med laga bevis ådagalägga sin oskuld, så
framt icke någon Författning eller ställe i Lagen
dertill gifvit anledning, och det är af yttersta
vigt för en hvar, att bestämdt få uppgifvit
de fall och den Lag, då man icke äger
bevisningsrätt, för att derigenom kunna taga
sig till vara. Jag anhåller derföre ödmjukligen,
att Lagutskottet måtte varda anmodadt härom
lemna upplysning; hvarefter det kan, enligt
87 och 88 §§. RegeringsFormen, blifva ett af
de vigtigaste föremål för Riksens Ständers omtanka,
att få en sådan, all personlig säkerhet
förstörande Lag ändrad och uppliufvcn.
2:0 Oaktadt Konungen haft all omsorg för
LandtCulturens upphjelpande, samt Riksens
Ständer anslagit betydliga Penninge-bidrag till
ändamålets vinnande, äfvensom Inrättningen af
LandthushållningsSällskaper och LandtbruksAcademien
endast i den afsigt är tillkommen;
så möta dock ofta en idog och omtänksam
Landthushållare, sorn utan hegardt understöd
af Staten, vöre benägen odla sin Jord, sådana
hinder och sådana åtgärder, sorn inleda honom
i kostsamma Rättegångar, hvarigenom han
afskräckes ifrån sådana företag. Dessa hinder
äro, bland annat, att Författningarne ofta
368
Deri 5 Januarii.
motsäga hvarannan, hvarigenom händer, att i
olika Orter förhålies härmed olika. Jag känner
en dylik sak: en Qvarnägare, som, för att
göra sin Qvarn, som torde importera honom
3o Tunnor "Spannmål årligen, förmånligare,
har, efter eget behag, byggt sin Qvarndamm
tvärt öfver Strömmen, hvarigenom han sätter
det öfverliggande Landet så under vatten,
att mer än iooo Tunnland äro till Kärr förvandlade,
utom annan olägenhet, som Granliarne
härigenom tillskyndas; enligt en äldre
Förordning, sorn bjuder, att i Strömmar, der
icke Kungsådra finnes, skall en sjettedel af
Strömmen lemnäs öppen, behöfdes väl icke
annat än blott att anlita Konungens Befallningshafvande
om dess handräckning till öppnandet
af denna en sjettedel; men genom en
efter sista Riksdag utkommen Förordning, hafva
sådana Föreskrifter blifvit LandshöfdingeEmbetet
ålagde till iakttagande, att hvarje sådan
sak blir till Domstol förvist, då det är
kändt, att sådana Tvister på mångfaldiga år
ej komma till slut: Det är i grund häraf, jag
anhåller att en sjettedel af Ström skall hållas
dppen, måtte i sin kraft varda bibehållen,
och Landshöfdingen, utan omväg af Domares
pröfning, genast verkställa låta sådant, på
Grannarnes begäran, enär det visadt blifvit,
att det är deni till förfång, och icke tillkommit
i den ordning, allmänna Lagen bjuder
om Vatten verks anläggande.
3:o Bland
Den 5 Januarii.
369
3:o Bland de många Ämnen, som sysselsätta
Riksens Ständer för närvarande, är en sak,
som genom tidens längd och hvarjehanda andra
omständigheter så kommit i glömskan, att den
förljenar dragas ur det mörker, hvaruti den nu
befinner sig. Svenska Rusthållarne känna icke
mera de skyldigheter och de rättigheter, som
dem uti Indelningsverket äro ålagde samt förvarade.
Det anses nu mera allt hvad som dem
angår snarare som ett Commando-mål, (hvilket
dock icke, efter Grundlagen, sträcker sig
till annat, än sjelfva Trouppen, men icke till
åläggande af extraordinaire utgifter), än skyldigheter
grundade i Lagar och Författningar. För
att icke onödigt upptaga tiden, helst i dag, får
jag således ödmjukeligen anhålla, det StatsUtskottet
måtte varda anmodadt, att genom ett
Sammandrag af Indelningsverket, så väl som de
tid efter annan af Konung och Ständer utkomne,
ännu icke upphäfne Författningar, upplysa
hvilka skyldigheter för närvarande stund lagligen
åligger Rusthållare i Riket och särdeles
de Skånska, så väl som deras i Lagarne förvarade
rättigheter. De Handlingar jag i detta
ämne kan framlägga, torde mig tillåtas till
nämnde Utskott få ingifva.
Lades på Bordet.
Herr Lagerhjelm, Pehrj anförde skriftligen:
Länge hafva de uti FinanceVettenskapen
mäst beläste och äfven de kunnige, beklagat
Ridd. 0. Ad. Prot. II B. 4? * 4$
370
Den 5 Januarii.
vårt Fäderneslands belägenhet i detta afseende.
Man har insett att Förmögenheten i allmänhet
minskades inom Riket, att den ostadiga Coursell
skadade Handeln, att midt i öfverflödet af
Penningar fattades Capitaler åt Näringarne m.m.
och man har velat ur de Theorier, som bland
bristerna uppstått, för att sätta tankarne inom
detta ämne i veltenskapligt beroende, både
förklara orsakerna och uppsöka medlen. Efter
min vördsamma tanka, förvilla dessa Theorier
ej allenast då, när de användas af sådana
efterföljare, som ej kunna fatta dem i sin rot,
utan äfven då, när sådana verkande krafter uti
Phenomen visa sig, hvilka Theorien icke considererat
i sin upprinnelse, af det enkla skäl,
att de bero af en Local, en Näringsflit, en.
Capital-existance, ett Naturens slöseri, som ensamt
caracteriserar Svea Land. Finska Handeln,
som genom Finnarnes förtroende till
BancoSedeln skiljer sig från all annan Handel;
den husliga idogheten, som genom en,
efter de allmänna Principerna icke lönande
sysselsättning, använda en tid, som annars
uppoffrades åt lättjan, naturen af det närvarande
Närings-systemet, der Författningar än tillkonstla
Tillverkningar , än förhindra dem, med
flera, äro sådana, efter min kännedom, att tillskrifva
Sveriges local, Nationens lynne, eller
Styrelsens åtgärder. Men sedan Sverige, under
hela dess industrieusa Existence, varit styrdt efter
ProhibitivSystemet, då något existerat hvarigenom
Naturens begagnande, så till sägandes,
blifvit förvilladt med Näringslynnet, lärer öfvergången
lill all den frihet, som bör äga runi,
Den 5 Januarii.
371
icke utan en försigtig öfvergång böra beredas,
och innan dess torde uppmuntran äf vissa Tillverkningar,
till exempel Landtmannens Producter
genom Tull, vara elt hälsosamt steg. Jag
vill med dessa Refleclioner hafva erkänd t, att
hela grunden till Nationens välmåga hvilar ytterst
på dess Närings-systeme, flit och sparsamhet,
och att, om ej dessa ögnamärken någon
gång fästa Magtens uppmärksamhet till handling
och icke Reflection, så ser jag uti en sådan
sorglöshet den graf, som skall sluka Svenska
Friheten, till en evig vanära för detta Slägte,
och om dessa åldrige Svear och Göther,
från sina ännu aldrig af ovän trampade grafvar,
skulle uppstiga och finna Söderns veklighet
fångat Nordboens sinne, och skymfat hans
ära; skulle dessa Hjeltar, hvilka visste att njuta
af lif och död, med lugn kunna hvila i
det urgamla Scandinaviens jord eller erkänna
oss för deras Söner? Af den ädle skall det
förlåtas mig denna syn, och om den är sann,
skall den icke stadna i ögats organer. Men
med detta erkännande af det vigligaste, hvars
utförande jag icke tilltror mig, kan jag likväl
icke afhålla mig från att vördsamt framställa
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfnrng det sätt jag föreställt mig vara
det lämpligaste, att göra Myntet godt och
oföränderligt. Fördelarne af ett så beskaffadt
Mynt, att reel valuta derföre kan när som
helst af Innehafvaren erhållas, äro allmänt
erkände. Man vill komma till denna Myntets
egenskap, ’så fort som möjligt, under vilkor,
att öfvergången gör den minsta möjliga skak»
372
Den 5 Januarii,
ning i Allmänna Rörelsen och det minsta möjliga
brott emot ägande-rätten. Man inser allmänt,
att tiden för denna öfvergång icke är
inne nu, då Bankens Sedelstock är Millioner
och Siifverfond troligen 5, samt dessutom
4 Millioner Riksgäldssedlar gifves utan Fond,
samt Banken bland tillgångarne äger öfver io
Millioner uti Fordringar utaf StatsVerket, RiksgäldsContoiret
och SpannmålsDirectton, m. fl.
Upplösningen af frågan beror i:o på det arithmetiska
förhållande, som allmänna Rätts-anspråken,
såsom Total-Resultat, uppställa emellan
SilfverRiksdalern och BancoRiksdalern. 2:0
Den skakning i Allmänna Rörelsen, som man
anser sig böra medgifva under Realisationsögonblicket,
och 3:o på det arithmetiska förhållande,
som uti Reaiisations-ögonblicket bör
vara emellan BancoSedeln och SilfverFonden.
— Jag vill söka att bestämma dessa trenne
HufvudMomehter, deraf deducera både hvad
som Riksens Ständer böra förordna och förbjuda.
BancoSedelns Innehafvares anspråk på
reel Valuta beror på BancoSedelns Silfvervärde
vid emottagandet. Hvar enda Innehafvare af
flera Sedlar, som under olika Silfvervärde»
blifvit inhändigade, äger således olika Reductions-anspråk:
Huru många olikheter skola icke
da uppkomma för hela Massan af Sedel-innehafvare,
och det står icke i menniskors magt
att göra alla rätt. Då nu ett enda förhållande,
gemensamt för alla BancoSedels-Innehafvare,
måste stadgas, så skall nödvändigt alla
Rätts-anspråkens Total-uttryek åstadkomma
vinst för den ena, förlust för den andra, och
Den 5 Januarii.
373
högsta Exponenten af det äkta Total-anspråket
är, att Summan af alla vinster, är —
Summan af alla förluster. Då nu Riksens
Ständer icke på arithmetiska grunder kunna
afgöra, om SpecieRiksdalerns värde bör vara
go sk. eller 102 sk. Svenskt Banco, utan sådant
måste med en allmän öfversigt bedömmas;
så är det nödigt att detta bedömmande
under loppet af denna Riksdag vidtages, både
derföre, att detta omdöme bör grundas på allmänna
förhållandet under de sedan 181 o års
Riksdag förflutne åren, emedan detta förhållande
ännu är i hvars och ens friska minne,
och af det skäl, att detta omdöme bör vara
så rent, sora möjligt, ifrån allt enskilt interet.
Efter det inseende jag i min lilla krets hunnit
förvärfva, tror jag, att om för en Riksdaler
Specie — erhålles två Riksdaler i BancoSedlar
— älla rättsanspråkens resulterande Pretention
nära uppfylles.
Den skakning i Allmänna Rörelsen, som
kan tålas vid Realisations-ögonblicket, vill jag
nu undersöka.
Efter de uppgifter att dömma, som allmänna
omdömet innebär, (hvilka väl till någon
del kunna vara felaktiga, men ej betydligt
nog, efter hvad jag tror, för att skada
tankeledningen i detta ämne), lärer Bankens
SilfverFond nu utgöra omkring 5 Millioner.
Uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
allmänna Penningerörelsen och Myntvärdets
upprätthållande, finnér jag den uppgift, alt
374
Den 5 Jannar ti.
Banken vid slutet af 1812 ägde ett Öfverskott
af nära denna Summa; oell jag har anledning
att tro, att Banken förbättrat sin ställning sedan
den tiden. Banken äger då ej allenast lika
stora Fordringar, sorn Sedelmassans nummer,
utan dessutom hela dess SilfverFond ograverad!
Banken skulle således kunna uppå Realisationen
använda 5 Millioner Silfver, utan att indraga
ett enda Lån. Men ehuru denna SilfverFond
emotsvarar 10 Mill. R:dr efter ofvan
stadgad grund, lärer likväl hvar och en inse,
att dermed kan ej 22I Millioner BancoSedlar
och 4v Million till Bancovarde förvandlade
RiksgäidsSedlar realiseras. Nu uppkommer hufvudfrågan
i detta Moment: Bör Allmänna Rörelsen
lida den skakning, som skulle uppkomma,
om Banken af sina fordringar drog in i
Realisations - ögonblicket, skilnaden emellan,
dess odisponerade tillgång, 10 Millioner, och
dess utelöpande Sedelstock 27 Millioner, det
vill säga, indraga 17 Millioner? Då det är bekant
, att Bankens tillgångar äfven innehålla
Fordran af Statsverket, 7^ Millioner, af SpannmålsDirection
2 Millioner, och så vidare, samt
att, efter nu gällande Författningar, de Creditiver
Banken lemnat åt Publike Fonder och
Lån på Egendomar, Odlingar, Effecter &c.
icke kunna utan i föreskrifveu ordning indragas;
följer, att den skakning Allmänna Rörelsen
skulle vidkännas af 17 Millioners indragning
i Realisations-ögonblicket, icke bör åstadkommas;
ty Näringurne bära den icke utan den
grufligaste oreda. När detta är medgifvet, frågas
: Huru stor indragning kan Allmänna Rörel
-
Den 5 Januarii.
375
sen tåla i Realisations-ögonblicket ? Att den tål
någon, kan man lätt finna deraf, tillexempel,
alt Banken belånar Effecter den i November
och indrager hela BelåningsSummau till den i
Augusti påföljande året, och jag trotsar någon
att märka större Penningebrist under Augusti,
September och October Månader, än de öfrige.
Denna BelåningsSnmma är jag väl icke i stånd
att uppgifva; den är äfven högst variabel; men
omkring 3 Millioner är den troligen. Denna
.Reflection upplyser således, att en indragning
af 3 Millioner kan ske utan fara. Men vill
man ändamålet, så måste man underkasta sig
medlen; och om Riksens Ständer icke sjelfve
lägga grunden för en blifvande Realisation, så
infinner sig denna händelse af sig sjelf, förr
eller sednare, men med den skillnad, att, om
den med visa steg beredes, kan öfvergången
vara mild, och skall Naturen tvingas att med
egen kraft utbryta. Man har att förvänta en
Explosion, hvars följder man allt för sent lär
känna, när en tålig afvaktan på utgången, är
allt hvad man kan göra. Jag tror derföre, att
någon uppoffring af alla dem, som äga förmån
af att Myntet stadgas, bör göras, och denna
öfverläggning leder mig att antaga, att den
skakning i allmänna Rörelsen, sorn Banken
genom 7 Millioners indragning åstadkommer,
bör tålas. Jag skall framdeles visa, att större
delen af denna Summa under loppet af den
tid, sorn troligen blir nödig, att inom Realisations-ögonblicket,
7 Millioner af Banken
hinna ntlånas, och ämnar föreslå, att denna
utlåning endast sker, under förbehåll af Total
-
376
Den 5 Januarii.
indragning i Realisations-ögonblicket. Uti det
3:dje och sista Momentet, som nu förekommer,
skall det Arithmetiska förhållande undersökas,
som Uti Realisations-ögonblicket bör vara,
emellan BancoSedeln och Silfver Fonden.
Med 7 Millioners indragning reduceras Sedelmassan
till 20 Millioner, men SilfverFonden
svarar endast till io Millioner. Föreställer
man sig Realisationen reden verkställd,
Opinionen, att Sedelhafvaren alltid finner Silfver,
när han presenterar Sedeln, fast rotad
hos Sedel-Innehafvare; Handel och Näringar
i jemn gång med mera, så skulle visserligen
den inneliggande halfva Valutan vara tillräcklig
att fullgöra Bankens functioner; men Sverige
är i en motsatt ställning. Realisation
skall öppna nya Speeulationer; Bankens hemlighet
har liksom nied flit hindrat någon Opinion
att ens uppkomma, utan deremot alstrat
ett misstroende, som icke finner sig tillfredsstäldt
med annat än Silfver i nafven. Handeln,
håde genom fattigdom, hvarigenom den blifvit
Commission och största vinsten Utlänningens,
och genom Nationens/a&£a smak, beroende
af Utländskt Capital ; och sluteligen äro
Näringarne i sådana händer, hvarest FÖrlagsCapitalet
till största delen är lånt af tillverkningens
afnämare, emedan både enskilt förmögenhets
ökning, och Capitalister försvunnit, af
hvilken orsak äfven det missförhållande uppkommer,
att Banken, som, efter hvad jag framdeles
ämnar föreslå, sjelf behöfver Silfver-sammauskott,
likväl måste förlägga Näringarne,
Den 5 Januarii.
377
hvilket Förslag ursprungeligen är taget utur
hela Nationen genom Bevillning. Dessa betraktelser
gemensamt, hafva ingifvit mig den
tankan, att SilfverFond till io Millioner icke
försäkrar Inlösnings-förmågan emot 20 Millioner;
emedan jag tror att halfparten icke blir
utelöpande, utan större delen af det bela kommer
att yid Realisations-ögonblicket till inlösen
presenteras. Visserligen gifvas försigtighetsmått,
med hvilkas iakttagande Statens st3’rka
kan förmildras, till exempel att endast låta en
viss Class af Sedelmassan blifva första året berättigad
till inlösen, såsom StatsContoiret och
så vidare; men jag kan ändå aldrig undgå att
fordra reel Valuta i Realisations-ögonblicket.
Att nu afgöra detta förhållande på io:delen
af Enheten, är icke möjligt, emedan man icke
kan förutse den ställning, uti hvilken de verkande
krafterna: Opinion och Handel, och allmän
Förmögenhet stå vid den punct, då Realisaiion
skall ske. Men då jag förutsätter att
Riksens Ständer, i fall de fatta någon bestämd
Realisationsplan, tillåta Bankens publicitet, så
vågar jag hoppas, att Opinionen snart skall
till Bankens fördel och lättnad i Operationen
bildas, och på denna räkning sätter jag att \
af Sedelmassan kan räknas i omlopp, det vill
säga att SilfverFonden bör kunna inlösa £ af
Sedelmassan.
Med dessa Irenne Momenter, att nemligen:
1:0 Sedelhafvarenas resulterande Rätts-anspråk
tillfredsställas, då En SpecieRiksdaler fås
för 96 Skillingar Svenskt Banco.
378
Den 5 Janunrii.
2:0 Sedelmassan lan i Realisations-ögonblicket
indragas med 7 Millioner, utan obillig
eller skadlig skakning i Allmänna Rörelsen; och
3:o då 4 af återstående Sedelmassa fins i
SilfverValuta, Banken kan fullgöra sin förbindelse,
till grund och med vägledning af än rigtig
kännedom af Bankens tillstånd; så består
hela Realisationsplanen endast uti arithmetisk
Consequence.
Jag erkänner gerna att både Erfarenhet
■och Theorie fästa mig, att lita mig till sådana
Momenter i sin högsta Correcthet; äfven
som att Bankens tillstånd är mig till ziffra»
förborgadt; men då jag icke sett eller hört något
Financeförslag, som alfvarligen velat åstadkomma
säkerhet och omfattning, samt utan biafsigter
gått rakt på målet; så utbeder jag mig
vördsamt att få framställa de följder desse enkla
tankar innebära, och sluteligen få uppgifva,
huruledes de uppgifter jag kunnat erhålla,
leda till det Resultat, att Banken ej förr än
om 10 år, men då, kan begynna att fullgöra
sitt åliggande.
Jag vill nu ytterligare bestämma Caracteren
af närvarande ställning med följande ord:
Banken äger tillgångar utom Silfret, fullt syarande
emot dess utelöppande BancoSedelstock
22§ Million; dess Silfverfond antager jag vara
-5 Millioner. Jag antager dessutom att elen nu
utelöpande Sedelstocken, tillsammans 26 å 27
Millioner, behöfves pä det sätt den nu löper i
Den 5 Januarii.
379
men frågan: är det sätt, hvarpå den nu löper,
det bästa? är dermed ieke besvarad. Penningens
effect, det vill säga, den nytta han gör, beror
ej allenast på dess Massa , utan äfven på hastigheten,
hvarmed han löper. Ju större hastighet
han får» desto mindre behöfver Riksdalerstalet
vara för att räcka till. Denna hastighet
består ej i annat än deruti, att den minsta
inöjeliga del af hela Sedelstocken ligger
hvilande. Detta åter förutsätter, att Penningen
finnes hos den, som genast hetalar ut den.
Men utbetalningen mäste medföra Production.
Således skall då Penningen finnas hos Varutillverkaren,
för att kunna löpa med största
hastighet. Nu går jag till hvar och en med
den fråga: riktas de Capitaler, som utlånas,
rakt in uti Näringarne? äro BancoDisconten,
de publike Cassorna, med mera, ovilkorligen
förbundna att framför allt lemna Penningen
åt sådana personer, som begagna sig af Penningen
för att öka Rikets Production? och,
om detta vore föreskrifvet, frågas: är det möjeligt
att dessa Utlåningar disponerades efter Näringsidkares
behof, så att Öfverflödet ej kunde
åtkomma ett Runstycke, men Arbetaren sluka
alltsammans, med undantag af Näringsidkarens
vinst? Jag skulle mycket förundra mig, om någon,
som är rädd om sina yttranden och blifvit
vand att inför förnuftets Domstol förr eller
sednare stå till svars för dem, kunde svara mig
på följande fråga: Huru stor Penningeslock behöfver
Sverige, med förutsättande att denna
Penningestock vore på sitt rätta ställe? Men
svaret på denna fråga är äfven nödig innan
ggO Ben 5 Januarii.
man med säkerhet kan bestämma, hurudant
Bankens tillstånd bör vara i Realisations-ögonblicket.
Derföre bör man söka att tillställa ett
försök, hvarigenom Riksens Ständer vid nästkommande
Riksmöte må sättas i kännedom af
denna hufvudsak. Hela nu utelöpande Sedelmassan,
som uti Diskontlån utgått, anser jag
skild i 2:ne delar, nemligen:
1:0 Största delen, utlånad åt Personer, som
dermed omsätta Lån, bereda sig sjelfva till
Concourser, deraf hämta sitt lifsuppehälle för
dagen, med flere.
2:0 Minsta delen utlånad åt Näringsidkare.
— Den förra af dessa, hela DisconlMassan
constituerande Delar, bör minskas, och den sednare
ökas. Detta förändrar icke Sedelstocken.
Jag föreslår vördsamt att detta må för sig gå
på följande sätt:
1:0 En Fond bildas af följande tillgångar:
a) BancoDiscontens Räntevinst omkring
36o,ooo Riksdaler per Ar,
eller under loppet af 10 år
Capital ..... 3,6oo,ooo
Räntor omkring . . 400,000 4>000j000
b~) Banken öfvertager alla säkra
Lån i Götha Canals Discont
Capital
3,ooo,ooo
Räntor 2,200,000 c
_________ 0,200,000
9,200,000
Den 5 Jänuarii. 381
Afgår Götha Canals Byggnadskostnad
........ 2,200,000
Återstår disponibel Fond . . 7,000,000
2:0 De hittills godkända Organer för utlåningar
till Näringarne begagnas, nemligen Pantsättning
af Effeeter, värderade LandtEgendo
mar,
ManufaeturDiscont, JernContoiret och Odlingar
på följande sätt:
a) Alla Effeeter, som, med bibehållande af
Bankens säkerhet, kunna pantsättas, böra
belänas ända till \ af gångbara försäljnings-värdet
vid den tid Lånet tages;
till exempel Stångjern, Tackjern, Koppar
på Vågarne och ritorr Råg i KronoMagazin
lefvererad. Om 3oo,ooo Skeppund
Stångjern för en ökad Beläning med
i af värdet erfordras dertill, och om de
öfrige Effecterne skola med, blir hela den
Fond, som af ofvannämnde 7 Mill. till
detta ändamål af Banken bör användas:
i,5oo,ooo
b~) Ågare af LandtEgendom, som efter
BancoMethode pantsatt sin Jord,
böra, i grund af Production, få
upptaga Lån. Dessa Lån böra allmännast
beviljas på 6 å 8 Månader,
och derefter helt och hållet
\ inbetalas eller högst och efter BancoFullmägtiges
pröfning en gång
omsättas. Hela denna LåneSumma
382
Den 5 Januarii.
bör före Realisationen varda till
3.000.000 Banken indragen.
c) Manufactur-Disconten bör få en
ökad Disconträtt på Banken, stor
1.000.000 hvilken efter serskilta grunder hör
fördelas, och endast på g Månader
utlånas.
1.000.000 (T) JernContoiret återfår sin Discont
rätt
på Banken emot hela Contoirets
Garanti på g Månader; fördelas
efter Herrar Fullmägtiges
godtfinnande, i grund af Förlagsbehof.
5oo,ooo e') OdlingsLån enligt Författningen;
—— dock så att de före Realisationen
’ till fullo inbetalas.
Sedan Riksens Ständer på sådant sätt kunna
komma i tillfälle att bedömma, huruvida
Penningestocken kan, då den rätteligen fördelas,
tåla någon förminskning, förespår jag det
Resultat, att några Millioner befinnas öfverflödiga,
hvilka då utur BancoDiscont-rörelsen böra
indragas.
Ännu en annan Methode gifves, att gifva
Banken Realisations-förmåga, den nemligen att
föröka dess SilfverFond. På den Skuld, sorn
StatsVerket har till Banken, afbetalas ärligen
750,000 Riksdaler Banco. Denna Summa
bör hädanefter till Banken inbetalas på det
Den 5 Januarii.
383
sätt, att 3oo,ooo Riksdaler årligen ingå i Silfver,
och återstoden i Sedlar, till ersättning af
den förlust Banken får vidkännas, i och för
inlösandet af Disconternas Assignationer, hvilken
förlust, hvad Götha Canal ensamt angår,
uppgår till Riksdaler 218,000 Banco. På
detta sätt vinner Banken under loppet af 10
år
3,ooo,ooo
Dess nuvarande SilfverFond är
troligen 5,000,000
Men det är icke klokt, att på sådant
sätt draga Penningen ur Rörelsen,
då man tvärtom tinner för det
närvarande rådligast, att bibehålla
RörelseCapitalet oförändradt. Derföre
bör Banken årligen utlåna ej
allenast detta inkommande Silfver,
utan af egen Fond dertill lägga
100,000 Riksdaler; deraf vinnes under
10 år uti Räntor öfver . . . 1,000,000
9,000,000
Hvaraf sluteligen följer, att Banken vid Realisations-tiden
äger följande:
1:0 9,000,000 Silfver eller B:co 18,000,000
2:0 10,000,000 BancoSedlar, gamla
och nya Räntor 10,000,000
28,000,000
384
Den 5 Januarii.
Men hvaremot Bankens fordran
hos Statsverket försvunnit bland
tillgångarne 7,500,000
Återstår Bankens disponibla Fond,
utan att en enda fordran indrages 20,600,000
Deremot bade Banken först 27 Millioner
utelöpande Sedlar och inlöste
Götha Canals utestående Fordringar
med nära Tre Millioner. Summa
Sedlar 3o,000,000
Då nu af denna Sedelstock
kan indragas . . 7,000,000
Rester att realisera . . 23,000,000
Och då 20I är mer än af 23; så följer, efter
här ofvan stadgade grunder, att Banken kan
realisera efter 10 års förlopp. Af denna Plan
fuija många Beslut; hvaraf jag endast vill kort»
ligen nämna de hufvudsakligaste:
1:0 Ingen BancoSedel utgifves utan Fond;
således måste framdeles de Creditiver upphöra
att af Riksens Ständer disponeras, som vid
inträffande af Krig varit att tillgå; hvaraf följer
att en KrigsFond måste framdeles tillskapas
af Bankens Räntor.
2:0 Att, som de gamla EgendomsLånen
försvinna, får den Princip i Bankens Utlåningar
följer,
Den 5 Januarii.
385
följer, att Hypolhekerna äro rörliga, lill exempel
Effecler, Namn &c.
3:o Här finnes endast 2,200,000 Riksdaler
af Banken anslagit till Götha Canal, hvilket,
efter erfarenheten bekräftade KostnadsFörslag,
ligtigt förslår till Canalens färdigbyggnad. Banken
skulle då intet, på sätt Götha CanalsBolagsFörslag
till FinancePlanen innehålla, utbetala
till detta Arbete 4>8oo,ooo Capital och
Räntor till Capital — 2,5oo,ogo
Summa 7,300,000 R:dr Banco.
4:o Bankens Creditiv i{ Mill. som Götha
Canal undfått: Jag vill cj tala om 900,000 Riksdaler
i Byggnads-bilriide — är icke afskrifvit.
Men Riksens Ständers Bank bör af Götha CanalBolags
Disconts utestående Fordringar, hvilka
af Ilan k en öfvertagas, i kraft af sin förmånsrätt,
uttaga detta Creditiv.
Herr Lagerhjelm anhöll alt dess Anförande
måtte till Stats- och BancoUtskollen remitteras.
Lades på Bordet*
Friherre von Platen, Achates Carj hade
inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
För att icke på sisla Motionsdagen bortRidd.
0■ Ad. Fröt. II B, 49 > 5o
386
Den 5 Januarii.
taga en för Ridderskapet och Adeln dyrbar
tid, får jag för det. närvarande endast kortligen
framställa en hos mig stadgad öfvertygelse,
om nyttan af ett bestämdt pris, intill nästkommande
Riksdag, för den Spannmål, som, genom
Allmänna MagazinsDirectionens åtgärd,
inköpes inom Riket, af Statens medel.
I det jag har äran föreslå, att en Författning
i följd häraf måtte vidtagas till vidmakthållande
af ett säkert Sädespris anhåller jag,
att antingen under påföljande Plenum få utveckla
de skäl, hvarpå jag grundar detta mitt
Förslag, eller också med dem directe inkomma
till Allmänna Besvärs- och OeconomieTJtskottet,
dit jag anhåller att detta Memorial
måtte varda remitteradt.
Lades på Bordet.
Grefve Spensj Carl Gustafa anförde skriftligen:
Det
har i sex Veckor blifvit taladtså mycket
om Disconter, och de olika åtgärder, som,
i afseende på dem, nu höra tagas, att det må
tillåtas mig, att äfven tillägga något. Jag har
trott mig linna, att man, vid betraktande af
detta ämne, merendels begått åtskilliga förblandningar,
hvarpå jag utber mig att få göra
Ridderskapet och Adeln uppmärksam.
Jag räknar lill dessa misstag, först omta
-
Den 5 Januarii.
387
landet af alla Disconter, såsom under en Class
Och påkallande samma åtgärd. Då frågan är,
huruvida Slaten bör låta Disconträtt finnas hos
enskilta Individuer eller Bolag, då höra alla
Disconter under en Glass; då fråga är att upphjelpa
Sedlars förlorade Credit; så höra de
Sedlar skiljas från de öfriga, sorn nästan alldeles
icke förlorat Credit. Götheborgs Discont
från de öfriga tydligen skilld derigenom, altdess,
nära Oclroyens slut, mera inskränkta SkuldSumma
af Directeurerne ensamme kunnat lösas,
och att de förklarat sig inom en nu snart
tilländalupen tid vilja göra det. Så länge dessa
Direcleurer hafva så stor enskild Credit,
sorn de nu på goda grunder äga, äro åtgärder
till upphjelpande af Götheborgs Discont öfverflödiga.
Dess Sedlar hafva ock egentligen aldrig
varit ur Rörelsen.
Om Götha Canals och Malmö Disconter
är således nu egentligen ensamt frågan. Att
emellan dessa är en stor skillnad, hoppas jag
snart få tillfälle att visa. Jag vill förut anmäla
en annan väsendtlig förblandning, som ofta
gjorts, och, då den göres, förvillar begreppet
om alla de åtgärder, som nu böra vidtagas. Detta
är förblandningen af Garantie och Octroy.
Mången Canalens Försvarare har, på Riksdag
och i enskilt samtal, påstått att Sländerne garanterat
Götha Canals serskille Sedlar, dels
derigenom att de tillåtit dem att i Landet löpa
såsom Mynt, dels derigenom att i8i5årsConslitutions-
och Statsutskott, så väl (som samteliga
Plena, lemnat oåklagadt, att Kongl. Maj:t,
383
Den 5 Januarii.
genom tillåtande af nämnde Sedlars emottagning
i KronoUppbörd, ökat deras gångbarhet.
Det förra är en följd af sjelfva DiscontBolagets
tillåtande, och det sednare kan icke vara
Kongl. Maj:t, mer än någon annan Chef för ett
Uppbördsverk, förbjudit, så länge han för DiscontSedlarne
har samma förtroende, som för
Banco. Kongl. Maj:t är, i afseende på StatsVerkets
uppbörd och förvaltning, i samma ställning
till Ständerne, som hvar och en annan
Uppbördsman och Förvaltare till sina Princi
Ealer.
Det Uppbördsmannen anser för contant
etalning, svarar han ju efter Lag sjelf för,
och kan lätt göra det, så länge samma inbetalte
Medel kunna användas att bestrida utgifterne:
Annat hade varit, om före i8i5 något
RiksdagsBeslut förbjudit emottagande af andra
Sedlar än Bankens och RiksgäldsGontoirets i
KronoUppbörd; då hade ConstitutionsUtskottet
kunnat år 1815 åtala StatsRådets tillstyrkande
af den omtalta Förordningen. Nu fanns deri
intet lagstridigt. Att åter StatsUtskottet, af farhåga
för en möjligen framdeles blifvande förlust,
hade kunnat af Ständerne begära Instructioii
i detta afseende för Uppbördsverket, är
visserligen sant — men när någonsin har ett
underlåtit steg blifvit ansedt äga positiv kraft?
Då ett StatsUtskott, äfven genom direct åtgärd,
ej hade kunnat åtaga Riksens Ständer en Garanti
för ett Mynt, skulle då ett indirect steg,
ett underlåtande, kunna äga denna kraft? I Plena
blef frågan, mig vetterligen, aldrig väckt;
det fanns ej der någon serskilt anledning, som
ådrog saken uppmärksamhet, sådan som för
Deri 5 Januarii.
389
ConstilutionsUtskottet granskningen af StatsRådets
Protokoll, och för StatsUtskottet, den
af StatsVerkets Räkningar. I alla fall gäller
äfven för Plena den allmänna Regeln, att ett
underlåtande aldrig kan äga någon positiv bindande
kraft. Huru mycket mer öfverdrifvet
då, att sätta i fråga en, bindande kraft utöfver
första Kungörelsens ordalydelse. Ty denna
innehöll egentligen endast, att Sedlarne tills
vidare skulle få emottagas, och nu drar man
deraf den slutsatsen, att de äro garanteradt
Mynt, och således i evärdeliga tilder skola få
emottagas.
Jag har sökt visa, att ingen egentlig Garanti
för DiscontSedlarne existerar; jag har
dervid ej ens åberopat det som Herr Baron
Stael anmärkt, att RiksgäldsContoirets Fullmägtige
alltid nekat att emottaga DiscontSedlar;
om ock detta ej kunnat komma i fråga,
om ock intet RiksgäldsContoir i Sverige funnits,
hade ändå ej i den omtalte Kungörelsen
legat någon Garanti.
Men en annan villkorlig ligger i Octroyen,
och det är denna som här bör åberopas.
En af Lagstiftande Magten i ett Land åt
ett Bolag lemnad Octroy på vissa år, kan, lika
så väl som ett åt en enskildt man lemnadt
Privilegium Exclusivum, utom i Perioder
af laglöshet och våld, ej ens af Lagstiftande
Magten upphäfvas. Blir Bolaget banqueroutte,
så hafva Fordringsägarne rätt att begagna
390
Den 5 Januarii.
Oclroycn, lills don af Domstol dömmes förverkad
eller tiden tilländalöper. Om dessa
Axiomer medgifvas, hafva Riksens Ständer garanterat
Disconternas Fordringsägare utbekommandet
af deras Fordringar så långt, som de
genom begagnande af Octroyens inflytande medel
kunna förslå till. Kunna således Malmö Disconts
affairer utredas under den af Octroyen
återstående tiden, så kan det aldrig nekas Borgenärerne,
att för sin räkning drifva Discontrörelsen.
På samma sätt, om Riksens Ständer
ej kunna öfverbevisa CanalDirectionen, om, såsom
jag förmodar, ingen kan öfverbevisa dem ,
att de förverkat 1810 oell i8i5 års Octroyer;
om Directionen tillika kan, vid ett blifvande
sammanträde af Borgenärer, öfvertyga dessa,
att de endast genom fortsättande af CanalByggnaden,
efter 1815 års plan och derpå, såsom
ett vilkor, grundade insättning af Procenter å
Actierne, Bankens biträden årligen lill nästa
Riksdag efter 1820, och Disconträttighet eller
någon eqvivalent förmån ända till i835, kunna
få sina fordringar fullt utbetaldte; då är
det deras ostridiga rätt, likasom det nu är Bolagets,
att säga: efter den af Ständerne i8i5
gillade planen skall Arbetet fortfara.
I sammanhang härmed bör det 3:dje misstaget
nämnas, som vid bedömmandet af ifrågavarande
sak ej sällan blifvit begådt. Man får
aldrig i någon sak glömma hvem det är, som
sluteliga afgÖrandet tillhör. Ilar är detta ej
Riksens Ständer, ej Regeringen, ej Bolagen,
det är allt ifrån den stund, då Bolagen inställde
Den 5 Januarii.
391
sina betalningar, ingen annan än Fordringsägare.
Ännu hafva väl de ej gjort sin rättighet
gällande; men den är hvar och en af dem.
när som helst obestridlig. Riksens Ständer
kunna, i afseende på Disconterne, nu ej spela
mer än 2 roler. Den ena är som Fordringsägare
1 och för Bankens och StatsVerkets fordringar.
I detta afseende kan här ej annat ventileras,
än hvad Accord kan och bör Riksens
Ständers Ombud ingå i vid ett blifvande Sammanträde
af alla Borgenärerna? Den andra rollen
är den, som vid vissa Concourser spelas,
då 3:dje man erbjuder Fordringsägarne, att på
vissa vilkor betala eller cavera för den Gäldskyldige,
som han af någon orsak vill se befriad
från Concours-tillstånd. För oss Riksens
Ständer kunna blott tre sådana orsaker finnas:
1:0 Alt det visserligen vore bättre för oss,
att få fullgöra våra i8o3, 1810 och 1815 oss
åtagna skyldigheter emot ett Bolag af Actieägare,
som af direct Interesse arbetade för
Discontens ändamål, än emot ett Bolag af Fordringsägare,
som blott indirect, för att ej förverka
Öctroyen, deruti voro intresserade.
2:0 Alt till Landets RörelseCapital så nyligen
hört hela massan af DisconlSedlar, att
den, genom upphörande af alla dessas rörlighet,
inträffade Stagnationen ej ens ännu kan
till sina följder calculera.
3:o Att fattigare Personers lidande påkallar
Statens hjelp.
392
Den 5 Januarii.
Hvad den sista orsaken angår, så fordrar
deu för Götha Canals och Malmö Disconter
alldel es lika åtgärder: Den första existerar för
Malmö Discont ej; det kan för Staten vara precist
detsamma, om Malmö Disconts Ootroy-rättighet
under de återstående åren begagnas af
Actieägare eller Fordringsägare. För Götha
Canal Discont innefattar åter samma fråga hela
massan af de skäl, som blifvit anförde för och
emot denna CaiialByggnad. Det är icke derom
jag nu uppstiger för att lala.
Betraktandet af RörelseCapitalet är, efter
min tanka, det, som nu mera än allt annat bör
förmå Ständerna att understödja Disconterne.
Följande Frågor hitföra: Behöfs ett så stort
RörelseCapital? Kan flet ej annorlunda med
mera förmån erhållas, än genom förnyad gångbarhet
af ile nu hvilande Sedlarne? Med andra
ord: Ivan den redan inträffade följden af
RörelseCapitälets tvära minskning ej annorlunda
bättre afhjelpas, än att samma RörelseCapital,
som förr, på samma ställen i Staten fördelas?
Svaret på dessa frågor synes naturligen
följa af den allmänna grundsatsen: Ju mera
våldsam en skakning af Finance-byggnaden är,
ju farligare. Sedan det nyligen skedda skett,
kan det ju ej totalt afhjelpas annorlunda, än
om det göres oskedt. Häraf uppstår således
en önskan för Ständerne, att Fordringsägarne
alla må få fullt ut med det snaraste; en orsak
för oss att med egen uppoffring bidraga
härtill. Deremot talar åter ett annat skäl;
hvar Fnskilts pligt emot sin Gassa, att i det
Den 5 Januarii.
393
längsta undvika egna uppoffringar. Då raan
rätt väger dessa skäl emot hvarannan, tror
jag för min del Resultatet blifva: alt Staten
ej bör skänka Fordringsägarne det deficit, som.
vid Massornas utredning kan uppstå; men både
dera, som med mig dela, och dem, som icke
dela denna tanka, ber jag betänka, att frågan
beror på vägandet af motsatta skäl, icke på
nekandet af endera. Bägge äro obestridliga,
både att Riksens Ständer böra spara sina Committenters
Cassör, och att det vore af stor nytta
för Landet, om RörelseCapitalet kunde göras
jemt så stort det nyligen varit, och, genom
ett alldeles lika fördelande, som förr, all
verkan af den närvarande Rörelse-suspensionen
upphöra.
Men hvad angår åtgärder, hvarigenom,
ulan egentlig egen uppoffring, genom förskjutanden,
som ersättas den nu varande ställningen,
så vidt som ske kan, afhjelpas; dertill
synas endast talande skäl finnas, men inga vederläggande.
Så vigtig måtte väl hufvudgrunden
för alla Oeconomiska mått och steg, Rörelsens
och Productions-kraftens bibehållande
anses vara, att man derföre kan göra ett Förskott
mot säkerhet. Så stor del af hvarje Dis.
conlSedel, som den minsta påräkneliga tjtdelningsProcenten,
synes alltså böra förskjutas
Fordringsägarne.
Mig tyckes, att detta bäst kan ske af RiksgäldsGontoiret,
en annan torde föreslå Banken;
det bör mycket noga betänkas, hvilket
-
394
Den 5 Januarii.
dera som är bäst. Men att Förskottet bör ske
i hittills vanliga Sedlar, ej i ett nytt PappersMynt,
är en följd af den gamla grundsatsen,
att man ej vetande bör inveckla något Statsförhållande.
Det Project, som så många värde
Talare uppgifvit, att omedelbart inlösa alla
DiscontAssignationerne på Banken till deras fulla
värde, får jag härmed protestera emot. Detta
Beslut skulle tagas, säger man, för att förebygga
fattigt Folks lidande, det skulle således
vara elt barmhertighets-beslut; jag skall
ändra min tanka om denna sak, så snart någon
öfvertygar mig, att Bepresentanter kunna
och böra vara barmhertige.
Det förskjutande jag föreslagit är i synnerhet
för Malmö Discont en nödvändighet.
Ett Octrojeradt Verk, som, af hvilken orsak
som helst, ej kan genom Octrojens begagnande
förbättra sina affairer, är lika skyldigt som
'en enskilt B a n q u e r o u 11 e-s p clare, att begära proclama,
och taga sina Borgenärers ordres om
affairernes vidare styrelse. Malmö DiscontRevisorer
gjorde i våras rätt i att ej begära Concours,
emedan förbättring af affairerne ännu
var möjlig. Samma steg är nu orätt, sedan, genom
Verkets yppade ställning, all sådan förbättring
är omöjlig. Steget att, oaktadt Proclama
ej begärdes, neka qvittandet af gäld mot
gäld, är hvarken rätt eller orätt; det synes höra
till Lagen om det politiskt anständiga, att ett
publikt Verk ej anbefaller olaglighetcr; attén
sådan befallning cj har kraft af Lag för den,
soni ej blir deraf bedragen, hjelper icke saken.
jDen 5 Januarii:
395
Pa det att, genom den rättighet, som livar Fordringsägare
i Malmö Discont äger, att med executiv
Magts biträde tvinga DiscontDirecteurer11a
att utlemna hans Sedlar emot Discontens,
tillgången för de sist sig anmälande, kan hända
fattigaste, Borgenärerna ej må försvinna,
får jag härmedelst föreslå, att Riksens Ständer,
genom sitt BancoUtskott, må uppmana Malmö
DiscontDirection att genast vid laglig Domstol
begära Proclama, och suspenderandet derigenom,
icke mera blott af godtycke, af all honorering
af DiscontSedlar; men att tillika, så
fort ske kan, RiksgäldsContoiret eller Banken
må anbefallas, att åt Malmö Disconts Boive
'
O
närer af alla slag förskjuta så stor del, som
den minsta påräkneliga Utdelningen. Enligt de
tryckta Ilandlingarne i Undersökningsmålet om
Malmö DiscontVerk, synes mig förskottet minst
kunna blifva fldelar af hvar Fordran. Det är
klart att Riksens Ständer, det oaktadt, lia sig
öppet, i fall af hjelpandet af Ortens förlägenhet
anses vigtigare än sparandet af våra Commit.
tenlers Cassör, att skänka Fordringsägarne återstoden.
I alla fall skulle de alltid få DepositionsBevis,
som vid, efter ConcoursDomens afkunnande,
skeende li<fvid kunde gälla'för hvad.
utöfver det gjorda Förskottet utdeltes.
Götha CanalsDiscont är till sitt väsende
skild från Malmös derigenom, att ingen anledning
till blifvande deficit visat sig, och fordrar
derföre också belt' olika åtgärder. Om
någon enskilt eller några hade kunnat göra Götha
CanalBolag den tjensten, som Commerce
-
396
Den 5 Januarii.
Rådet Björnberg och hans MedDirecteurer gjort
Götheborgs Discont; så hade CanalBolagets
Affairer nu ej ådragit sig vår uppmärksamhet;
ty upphäfvandet af Octroyen med dess Bihang
af RiksdagsBeslut, äga vi ej magt till, innan
en Domare dömt dem vara förverkade. CanalDiscontens
Directéurer kunna således ej anklagas
för att hafva underlåtit begära Proclama;
de kunde ännu utreda sina Affairer till Borgenärernes
fulla förnöjande. Befallningen, att
egna Sedlar vid egna Liqvider ej annat än sorn
Hypothek skulle få emottagas, var för Götha
CanalDiscont till och med nästan öfverflödig.
CanalDisconten är för det närvarande, om
man sätter tro till de allmänt gjorda uppgifterna
om dess ställning, icke banqueroutte,
men väl råkad på obestånd; det är arten af
dess Skulder, icke mängden, som trycker den.
I afseende på olika Borgenärer, äro dess Skulder
af 3 slag: till Enskilta, till StntsVerket och
till Banken. Den sista uppgår, som hvar och
en vet, till i,5oo,ooo Riksdaler Banco, skulden
till alla StatsVerkets Cassör uppgår, sammanlagdt,
enligt en värd Talares uppgift, sorn
sjelf varit Revisor, till nära r,000,000 R:dr.
De flesta hittills gjorda förslag innehålla att
omedelbart betala alla Assiguationerna på Banken
'med 700,000 Riksdaler Banco; låtom oss
antaga, alt, efter denna Inlösning, de sert
skildta StatsVerksCassorna ännu voro Borgenärer
för 750,000 Riksdaler Banco, i tre Procents-fordringar.
Så framt man ej vill bibehålla
dessa Cassör i samma belägenhet, som
Den 5 Januarii.
397
Disconterna nu äro, att ej kunna bestrida sina
utgifter, måste dessa 75o,ooo Riksdaler på något
vis göras rörliga; alltså skulle det Allmänna
förskjuta 700,000 Riksdaler för att afhjelpa
Assignations-ägares betryck, och dessutom,
med eller emot sin egen vilja, 750,000 Riksdaler,
för att afhjelpa sitt eget; Summa i,45o,ooo
Riksdaler Banco, utan att ändå Götha CanalDiscout
blir i stånd att ens sannolikt kunna
hära sig. Jag vågar påstå detta sednare, i
och för den halfva gångbarhet, som samma
Förslag föreslår att gifva de nuvarande tre ProcentsFordringarne,
att nemligen, mot löftet
om 5 Procents Ränta årligen, öfvertala Borgenärerna
att ge anstånd, men tillika till bibehållande
af Crediten, äfven före den aecorderade
förfallotiden, emottaga Sedlarne i in-och
afbetalningar. Denna halfva gångbarhet innehåller,
likaväl som alla halfmesurer, inom sig
frön till sitt förintande; då man öppnar för en
Obligation ett tillfälle att realiseras, och med
detsamma tillstänger alla de andra, då begagnas
den ensamma utvägen mer, än alla tillsammans
begagnats, om alla varit öppna. Detta FinanceAxiome
har alla tiders erfarenhet besannat.
Följden skall således blifva, icke blott att innom
2 år bela tre Procents-skulden till Enskilta
med 2,000,000 Riksdaler •ingirige i Disconten
genom Liqvider, utan ock att ingen ting
annat inginge, och således alla de Calculer,
sorn nu uppgöras på InbetalningsTerminer för
Bankens fordran, skulle felslå, äfvensom på
StatsVerksCassornas ingen betalning kunde ske,
förrän brist på DiscontSedlar tvungit Gäldenä
-
398
Den 5 Januarii.
reine att in- och afbetala med BancoMynt.
Jag har i hilagda Tabell sökt visa utgången af
det tryckta Förslag, som blifvit åt DiscontBolagets
Actieägare samt RiksStånden senast utdcladt,
och dervid provisionelt antagit, att af
den årligen inflytande Låne-betalningen 100,000
Riksdaler skulle fås i Bancomynt; min egentliga
tanka är, att intet Bancomynt skulle inkomma,
förrän alla tre ProcentSedlarne, och
de med dem, i afseende på Credit, alldeles lika
öde delande fem ProcentsSedlarne hunnit ingå.
Om Canal-Discontens Affairer skola upplijelpas,
skall den sättas i stånd att ej behöfva
frukta qvittandet af Gäld emot Gäld. Så läfi—
ge en betydlig del af tillgångarne har en så
lång Realiseringstid, som de 1,100,000 Riksdaler
Banco, dem ArbetsCassan är Disconten
skyldig, och först närmare till Arbetets slut kan
betala; så länge kan ett obestånd alltid lika
lätt uppkomma, som nu. Jag får derföre föreslå,
såsom efter min tanka det enda tillräckeliga,
att i RiksgäldsContoiret för Disconten
öppna ett Lånetillfälle, lika stort med ArbetsCassans
omtalta Skuld, 1,100,000 Riksdaler
Banco; dermed först betala alla de serskildta
StatsVerksCassornas Fordringar, och sedan låta
återstoden bli en AssignationsFond för Disconten,
att dermed hålla sina samteliga Sedlar i
Credit, så att de, icke blott i Liqvid med Disconterne,
utan i Enskiltas Transactioner, och
kanske till och med vid Kronans Uppbörd,
kunde som Mynt anses. Jag tror den öfvertygelsen
redan vara tämligen allmän, att i början
Den 5 Januarii.
399
af sistl. October ett icke särdeles betydligt Lån
hade kunnat sätta Götha GanalDiscont i stånd
att slippa inställa sina betalningar. Dermed må
nu vara huru som helst, blifva endast för framtiden
jlere utvägar att använda CanalSedlarne,
då kan man hoppas att deras Credit bibehålies;
men om utvägen af qvittning emot Discontskuld
ensam hålles öppen, då strömma
alla i hop åt det hållet. Om det kunde blifva
Disconten tillåtet, i nödfall att belåna i BancoDisconten
sina för hastigt influtna tre ProcentsSedlar
till ett belopp af högst 200,000
Riksdaler Banco; så blefve Verket ännu säkrare.
Det omtalta tryckta och till oss utdelta Förslaget
innehåller detta samma; men om det
öfriga deri går igenom, blifva 200,000 R:dr
mycket för litet; så länge en Massa är i det
tillstånd, att hon med skäl fruktar afqvittering
med Gäld emot Gäld till för stort belopp; så
länge all dess Skuld är mobile, men en stor
del af dess tillgångar mycket sent kunna realiseras;
så länge är det blott en slump, om
denna massan ej åter kommer på obestånd.
Att det Förslag jag nu ingifvit, innefattar
sättet att med minsta medel göra mest,
tror jag dess nogare betraktande skola utvisa.
Jag har nyss visat, att det andra Förslaget
rätteligen innefattar ej blott ett Förskott af
700,000 Riksdaler, utan ett annat dessutom
af 750,000: Om ock detta sednare ej i RiksdagsBeslutet
omtalas, är ändå Förskottet redan
gjordt, och det hjelper ej att man har doldt
det för sig sjelf.
400
Den 5 Januarii.
Hvad säkerheten angår för det Lån af
1,100,000 Riksdaler Banco, jag föreslagit, beror
den på undersökning om utsigterne till
fullbordande af CanalByggnaden utan rubbning
i 1815 års Plan, ännu samteligen äro gynnande.
Jag tror mig i det föregående hafva visat,
att genom rubbning i i8i5 Ars plan, så
vida den ingredierar i nu gällande Octroyer,
lemnar Staten en sig åliggande skyldighet emot
Fordringsägarne ouppfylld; den inträder just
derigenom i Garanti-skyldighet för Fordringarnes
fulla belopp. Att Discontförmånen mot
ett eqvivalent kan utbytas, blef i i8i5 års
RiksdagsBeslut precaveradt; att det nu bör ske,
tror också jag, men det hör till en hel annan
fråga. Dess afgörande huru som helst modifierar,
men hindrar ej ofvan uppgifne Plan att
vara verkställbar.
Visar det sig vid blifvande undersökning,
att utsigterne sedan 1815 så förändrats, att
full inbetalning af ArbetsCassans skuld ej är
att calculera; då är CanalDisconten visserligen
i samma ställning som Malmö Discont; men
att så är, måste först beviljas; och att så är
bevises ej derigenom att det så blir, om Riksens
Ständer nu egenmägtigt upphäfva det hela
eller en del af en ännu ej förverkad Octroy.
Hvilken massa kan icke bli Banqueroutte då
man fråntar den sin egendom.
Angående den mindre säkerheten för det
föreslagna Lånet af i,100,000 Riksdaler utber
iag
Den 5 Januarii.
401
jag mig att sluteligen få tillägga, att äfven de
i det andra Förslaget omnämnde 700,000 Riksdaler
Banco, hvarmed Banquen skulle inlösa
Assignationerne, aldrig kunna få samma Prioritet,
som det förra Creditivet, utan enligt alla
billighetslagar skulle betraktas såsom varande
af samma natur, som de inlöste Assignationerne.
Beslutes motsatsen, så är det ett stort
fel af de öfrige Fordrings-ägarne, om de ej,
innan detta beslut binner tagas, lagligen förvara
sin rätt. Hvad StalsVerkets fordran angår,
så äro derföre visserligen Hypolheker affordrade,
och den kan således anses äga Prioritet
näst efter det gamla BancoCreditivet;
men mycket skäl är att frukta, att, om vi nu
lemna ett frö qvar till obestånd bos den Massa,
som vi påstå oss hafva hjelpt, blir i alla
fall en gång för Regering och Ständer ingen
annan Ressource, än att låta StatsVerksCassorna,
för hvilkas nuvarande behof man dock nu
måste utse en annan utväg, emedan Penningar i
-CanalDisconten ej kunna finnas, då, som nu,
vänta, och slutligen hänvisa dem tili ArbetsCassans
Inbetalningar, så framt ej samma Stagnation
i allmänna Rörelsen, som nu inträffat,
skall, så vidt den på Götha CanalSedlar beror,
uppkomma.
Att dessa mina Anmärkningar och Förslag,
jemte åtföljande Tabeller, må till Bancooch
StatsUtskotten remitteras, får jag ödmjukast
begära.
Ridd. 0. Ad. ProU II. B.
51, 52,
403
Den 5 Januarii.
Grefve von LantingshausenAlbrechtuppläste
följande :
Det lärer icke behöfva bevis , att Lagar
och Författningar, hvilkas verkställighet icke
handhafves, utan tvärtom uppenbart och opåtalt
öfverträdas, hafva den skadeliga verkan att
bereda förakt för Regeringens Bud och Befallningar,
hvilket förr eller senare leder till vådliga
följder för Staten. I anledning häraf, tager
jag mig friheten fästa Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en Författning,
som till åtlydnad länge sedan tyckes förlorat ali
kraft och verkan. Vid 1800 åi’s Riksdag ansågs
nödigt, till befrämjande af den utaf Riksens
Höglofl. Ständer för RiksgäldsSedlarne
fastställde RealisationsPlan, att igenom en
Kongl. Förordning förbjuda allt nyttjande af
arbetadt Silfver utöfver 10 Lods vigt, och det
vid Vite samt förlust af SilfverPiecen, Angifvarens
egen sak. Men innan några få år voro
förflutna , såg man åter det arbetade Silfret
framträda i ljuset och nyttjas allmänt,
utan att, mig vetterligen, någon rönt verkan
af Förbudets öfverträdelse: Orsaken härtill
härleder sig förmodeligen från den välgrundade
öfvertygelsen, att hvar och en tillhörer den
rättigheten, att ostraffad få nyttja sin välfångna
Egendom, när bruket deraf icke skadar
hvarken det Allmänna eller någon Enskilt.
Då nu mera ändamålet med detta Silfverförbud,
efter min tanka, icke vidare fordrar
dess tillvarelse, och myckenheten af arbetadt
Den 5 Januarii.
403
Silfver icke lärer kunna anses som någon skadlig
Luxe, får jag till Höglofl. Ridclerskapet
och Adeln vördsammast hemställa, om icke
till Konungen den underdåniga önskan kunde
framföras, att Förordningen, som utsätter ett
visst Lodtal för nyttjande af arbetadt Silfver,
blefve återkallad.
Jag anhåller det Höglofl. Ridderskapet och
Adeln täckes bifalla att denna min hemställan
få med de öfrige RiksStånden communiceras ,
samt att den måtte af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet till pröfning förevisas.
Lades på Rordet.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf, hade inlemnat
ett Memorial, så lydande :
Samtelige Kongl. Theaterhusen hafva länge
saknat fullständig Reparation. OperaHuset
har, under Theatrens af för detta Konungen
anbefallda upplösning, ömsom tjent till Cassern
och till Sjukhus, och dervid mycket lidit. Det
så kallade Ekebladska huset har för mer än
20 år sedan blifvit utdömdt. Dramatiska Theat^rhuset,
för detta Arsenalen, var en Ruin innan
det af Theatern emottogs.
För att kunna till ändamålet begagna dessa
Byggnader, och för att förekomma dessa förfall,
har jag, på Regeringens Autorisation och
försäkran om framdeles ersättning, då Slotts
-
404
Den 5 Januarii.
ByggnadsDirection dertill kommer i stånd,
förskjutit nödige medel, och på dessa 6 åren
hafva circa i5,ooo R:dr Banco åtgått. Räkenskaperne
deröfver ligga i laglig form färdige
att granskas. Kostnaden kan ej synas öfverdrifven
, då man tager i beräkning det tillstånd
i hvilket dessa Hus varit, och de flera
nya Constructioner, som blifvit nödige. Redogörelsen
skall tvärtom utvisa att allt skett
med yttersta hushållning.
Jag anhåller att medel måtte anslås, så till
betäckande af bemälte Förskott, som till Byggnadernasframtida
underhåll och Brandförsäkrande,
samt att detta mitt Memorial måtte i sådant
ändamål blifva till StatsUtskottet remitterad
t.
Lades på Bordet.
Hvarefter Grefve Löwenhjelm yttrade:
För att ej borttaga något af den knappa
återstående Motionstiden, inskränker jag mig
vid att endast anmäla de mål, som jag ämnat
underställa Riksens Ständers granskning, förbehållandes
mig, att vid lägligare tillfälle utveckla
mina tankar.
Jag föreslår:
i:o Återupptagandet af så väl all förr
bruklig, som vidare till utfinnande möjlig beskattning
på Luxe och Öfverflöd samt Consum
-
Den 5 Januarii.
tion, anhållandes om Remiss häraf till BevillningsU
tskottet.
2:0 Allmänna Lagens och deri stadgade
BötesSystemes förändring i så måtto, att Böter
i Brottmål hädanefter utgå efter förmögenhet,
anhållandes om Remiss häraf lill Lagutskottet.
3:o Anläggande af så kallade Lif-Räddnings-Båtar
af Engelsk uppfinning, på de af
våra Kuster, som för Sjöskador äro mäst beryktade,
och betäckande af den ringa kostnad
härtill åtgår, genom en lindrigt ökad Hamneller
Tolags-afgift, eller annan lindrig och tcmporair
Beskattning på Handel och Sjöfart, som
häraf draga nyttan. Anhållandes örn Remiss
häraf till Oeconomiae- och Besvärs Utskottet.
Friherre af Wetterstedt _, Gustaf, ansåg den
vidare utveckling af Grefve Löwenhjelms Motioner,
hvilken han förbehållit sig, lämpligast
höra af Grefven lill vederbörande Utskott
directe aflemnas.
Grefve Löwenhjelm önskade, alt antingen
till vederbörande Utskott, på sätt Friherre af
■Wetterstedt föreslagit, eller ock hellre inför Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid Protocolls-justeringen,
eller vid remitteradt af hans ifrågavarande
Motioner, få närmare framställa Motiverne
dertill.
Friherre af Wetterstedt trodde, att sorn
406
Den 5 Januarii.
Motionstiden då redan vore tilländalupen, Grefve
Löwenlijelms ytterligare framställningar, rörande
de nu väckta Motioner, borde af honora
till Utskottet omedelbarligen öfverlemnas.
Herr Gref ven och LancltMarskalkén hemställde,
att då Grefve Löwenhjelm inom behörig
tid väckt nyssnämde Motioner och Remiss
derå till vissa uppgifna Utskott jemväl begärt,
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta honom,
att antingen directe till Vederbörande
Utskott, eller ock framdeles inför Hpglofl. Ridderskapet
och Adeln vid Protocolls justeringen
eller Motionernes remiterande, få ytterligare
utveckla och framställa sina tankar i berörde
ämnen.
Bifölls.
Herr Hammarhjelm_, Carl Fredric ^ hade
inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Ibland de allmänna företag, som åstadkommit
en gifven nytta, äro visserligen de
arbeten, hvilka blifvit verkställda till Sjöfartens
betryggande uppå Wennern, uti hvars
omkrets af nära 60 Svenska Mil, en mängd
af farliga Grund ej allenast blifvit upptäckta,
utan oek med tjenliga Märken utvisade, hvilket,
tillika med tvänne Fyrar samt (lere Bakar
och så kallade Landkänningar, alltid skall
Den 5 Januarii.
407
fortfara att gifva Wennerus betydliga Segelfart
en nödig och förut högst saknad trygghet.
Detta allt har för närvarande och kommande
tider fått ett mera varaktigt skick igenom
den häröfver tryckta beskrifning, som
är af Herr ÖfversteLieutenanten och Riddaren
Warberg utgifven. Uti Städerne omkring Wennern,
äro sluteligen, till ordnings bibehållande,
Sjömanshus inrättade och Sjöfolket har ägt
tillfälle, att på flera ställen begagna offentliga
Föreläsningar uti deras yrke.
En vis Regering har med Nådigt bifall
lemnat hägn och understöd till dessa uti
största korthet omtalta gagneliga Arbetens
verkställande; men då det äfven är en allmänt
känd sak, att Herr ÖfversteLieutenanten
Warberg igenom dess Betänkande först framställde
nödvändigheten af Segel fartens upplijelpande
på Wennern och sedermera varit
lycklig att genom dess ihärdighet vidare befrämja
dessa arbeten, så att de, efter en gifven '
föreskrift, under dess Ledning och Styrelse allt
framgent kunna äga bestånd; så får jag, sorn
på nära håll har deltagit uti det allmänna Interesset
för dessa Arbeten, härmedélst underställa
nödvändigheten, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, det ÖfversteLieutenant Warberg,
som kanske uppå annat ställe är eller
kan blifva tjenstgörande, måtte likvisst af
Kongl. Majit i Nåder blifva uppdragit, att med
dess locala kännedom, så länge han förmår, bibehålla
en jemn. Styrelse öfver det gjorda arbetets
framgena bestånd, och hvarföre Kongl.
403
Den 5 Januarii.
Maj:t och Rikets Högloft. Ständer ville för
honom låta anslå lämpeligt årligt Arfvode, och
hvartill hans gagneliga och oegennyttiga bemödande
säkert gjort honom berättigad.
»
Lades på Bordet.
Herr Wingård, Johan, förenade sig till
alla delar med Herr Hammarhjelm.
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, hade
inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Den allmänna stagnation, sorn uppkommit
vid de Svenska Pappersbruken, genom tillåtelse
af utländskt Papper, torde afen och annan
blifvit bemärkt; den är äfven i sjelfva verket så
betydlig, att en stor del PappersBruks-ägare
redan upphört och de öfrige snart måste upphöra
alt drifva sina Bruk, så framt ej något
medel vidtages till hämmande af den alldeles
öfverflödiga Importen af utländskt Papper.
Efter min tanka skulle det blifva en betydlig
vinst för Kongl. Maj:t och Kronan, om
de inhemske Pappers-sorterne i Stämpel-afgift
uppskattades efter samma Taxa, som nu i Tuli
erlägges för de Utländsha, och Införseln af de
sistnämnde deremot inskränktes till Velinoch
så kalladt fiirgadt Ritpapper, hvilka Sorter
ej med fördel i Landet kunna produceras.
Den 5 Januarii.
409
Åren 1813 och 1814» då intet utländskt
Papper infördes, och förmodeligen lika myer
ket som nu af denna vara consumerades, hörde
man ej omtalas någon Pappersbrist; hvarföre
skulle då nu, då undér nämnde Period
Svenska PappersBrukens antal ökat sig i en
betydlig mohn, något utländst Papper vara
af nöden?
Brist på inhemsk Lump kan aldrig uppstå,
så framt läkaren har jemn afsättning på
Papper: Skulle också man möjligtvis kunna
förmoda, att brist på Rudimaterier inom Landet
skulle uppstå; så kan man ju med mindre
kostnad införskrifva Lump, än som nu användes
till införskrifvande af Papper. Jag är
fullt öfvertygad, att minst nio Tiondedelar af
de till sistnämnde behof utvandrade Penningar
då skulle stadna inom Landet och tjena till
befordrande af en inhemsk Industri, hvilken i
annat fall tyckes vara nära sitt slut Detta mitt
Anförande får jag vördsammast anhålla måtte
till behörigt Utskott få remitteras.
Lades på Bordet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
hade inlemnat Sju Memorial, hvilka upplästes,
så lydande:
1:0 Som jag var den förste, som vid sista
Riksdag hade äran föreslå Löneförbättring för
410 Den 5 Januarii.
Statens så väl Civile som Militarie PenningeLöntagande
Embets- och Tjenstemän, och mitt
Förslag äfven hlef antagit, så torde det tillåtas
mig, att närmare glanska sättet för verkställigheten
af detta mitt Förslag. Härvid är
jag först angelägen fritaga mig för den förebråelsen,
att i en sådan tid af förlägenhet i
allmänna PenningeRörelsen och aftynande Näringar,
hafva bidragit till att betydligen öka
StatsVerkets behof och utgifter. Men bland
de hufvudsakligaste medel för Löneförbättringen,
hade jag uppgifvit indragning och sammanslående
af en del Embeten och Tjenster.
Jag trodde mig så mycket mera kunna påräkna
denna utväg, som Riksens Ständer redan,
för flere riksdagar tillbaka nedsatt, och, om
jag ej bedrager mig, äfven lönat en Comité
för utarbetandet af Förslag till Embetens och
Tjensters indragning. Det borde mycket oroa
Riksens Ständer, om, genom förordnandet af
en Comité' för Embetens och Tjensters indragning
och förminskning i Statens uppgifter
i detta afseende, de ökat de Löntagandes antal,
i stället för att minska det.
Men i ett annat afseende är det af mera
vigt att Riksens Ständer vid sista Riksdag ej
bestämde sättet och tillgångarne för de Lönetagande
Embetsmännens, så väl som för de
Civiles Löneförbättring. lalla Constitutionella
Monarchier har den Lagstiftande och Beskattande
Magten varit, så väl för det Allmännas,
sorn för sin egen skuld, angelägen, att Krigsmagten
endast af den skulle bero för sin Lön
Den 5 Januarii.
411
ocli sitt underhåll. Parlamentet i England är
om denna sin rättighet så jaloux, att det blott
för året beviljar de till Krigsmagtens underhåll
nödige medel. Vårt Rikes Ständer böra väl åtminstone
ej låta af verkställande Maktens välbehag
eller af tillfällige besparingar, bero Löneförbättringen
för de Militaire Embetsmännen,
aldraminst på samma tid, som de på fasta
grunder beslutat den för de Civile. Det hade
då varit bättre, att Riksens Ständer gjort tvärtom,
nemligen öfverlemnat åt Verkställande Makten
regleringen af de Civila Embetsmännens
Löneförbättring och utfinnandet af medel dertill,
men åt sig sjelfva förbehållit denna åtgärd i
afseende på de Militaire.
Man må tänka om nyttan af reduetion i
det reguliera Manskapets antal, huru man behagar,
och tro, att vid ett inträffande krig, af
den förut exercerade Conscriptionen ett tillräckligt
antal, åtminstone för Infanteri, snart
kau-bildas; så kan man dock ej neka, att ett
tillräckligt Befäl måste vara och tillräckligen
lönas, på stående fot i fredstider, emedan det
éj så snart som Soldaten kan bildas.
Jag föreslår således att Riksens Ständer
icke blott i underdånighet anhålla, utan besluta
:
1:0 Att Löneförbättringen bestämmes på
samma grunder för Militaire, som Civile PenningeLöntagande
Embets- och Tjenstemän,
samt säkra Anslag dertill anvisas.
412
Den 5 Januarii:
2:0 Att härtill äfven användas medel, som
genom nödig indragning och sammanslående
af vissa embeten och tjenster kunna besparas.
3:o Ått, i likhet med milt Förslag vid sista
Riksdag, Penningelöntagande Embetsmäns
Löner ej blott till hälften, utan fullt ut beräknas
efter Spannemålsvärdet.
Jag anhåller att detta mitt Memorial remitteras
till StatsUtskottet.
2:0 Såsom något verkande Correctiv mot
den Finska och Ryska Handeln, får jag den
äran föreslå:
1:0 Att Spannmål och Victualier Tullfritt,
eller åtminstone emot icke högre Tull, änden
Accis-afgift, som erlägges för införsel till Sverige
af Finska eller så kallade Finska varor,
må utföras från Sverige, med undantag för
Spannmål, i händelse af klen årsväxt eller
hämmad tillförsel från utländska Orter. Följden
af detta Stadgande skall blifva, alt då Norra
delen af Sverige täger sina behof af dessa
yaror från de närmare belägna utländska Orter,
kan Skåne afsätta sitt möjliga Öfverskott
af dem lill Utländningen och i bägge fall vinner
Riket i det hela. Det skall förekomma,
att icke ett sådant missöde kan inträffa, som
det, hvilket drabbade Skåne och indirecte hela
Landet sislledne vinter, då Jordbrukarne i
nämnde Province nödsakades sälja Oxköttet för
Den 5 Januarii.
415
4 gånger mindre, än det i Stockholm gälde.
I synnerhet hiifver den härigenom uppmuntrade
utförsel af Hvete mycket nyttig, ty detta,
på Skånska Slättbojorden i allmänhet mer än
Rågen, förmånliga Sädes-slag odlas icke en
tiondedel så mycket, som det borde, förmedelst
befarad brist på afsättning inom Landet. Då
jag 181 o hemkom från England, gälde Hvetet
der några och 3o Riksdaler RiksgäldsSedlar
Tunnan, men i Skåne icke 14 R:dr. Någon
gång har handt, alt Hvetet ej kunnat afsättas
inom Landet utan för samma pris som Råg.
Vid sista Riksdag yttrade dåvarande StatsSecreteraren
för Handeln och Financerne, att det
kunde vara nyttigt utsätta Premier för utförsel
af Spannmål. Innan vi hinna dertill, torde
vara bäst börja med tillåten och Tullfri Utförsel.
Man har blifvit så vand vid Jordbrukarens förtryck,
att man väl sällan besinnar orättvisan
deruti, att denne hvart och ett Lands vigtigaste
Näringsidkare i vårt Land är den enda, hvars
Producter Tullfritt eller mot obetydlig Tull får
införas, men icke så obetydlig Tull utföras.
2:0 Att Trädvaror må lika så fritt på utländska
Skepp utföras, som införas.
Efterverld en skall knappt tro, om den
ej läser våra Författningar, att en tid gifvits i
Sverige, då utländska Varor mera fritt och
med mindre afgifter fått införas, än våra egna
Producter utföras.
414
Den 5 Januarii.
Jag anhåller alt detta mitt Memorial må
remitteras till Stats- samt Oeconomi® och BesvärsUtskolten.
3:o Vid. sista Riksdag väcktes Motion o ra
medel till befrämjande af större sundhet i Städerne.
Rikets Ständer framburo sina önskningar
härom till Konungen. Hvad härvid sedan
blifvit tillgjordt, vet jag ej; men det vet jag,
att ännu för Clar®-och RörstrandsSjön, äfvensom
FatebursSjon, eller rättare sagdt ClarseTräsket,
RörstrandsTräsket och FatebursTräsket,
utom det egentligen så kallade Träsket, fortfara
i samma skick, fortfara att sprida död och
förödelse ibland Hufvudstadens Invånare. Yäl
är det sant, att dessa ursprung till härjande
och smittosamma Febrar merendels först och
isynnerhet verka på den fattigare Classen, som
till och med af dessa Träsk hem tar vatten till
sin matlagning, och som är utsatt för en sjukdoms
- orsak mera; nemligen brist och äfven
i sig sjelf fuktiga och osunda Boningar. Men
från denna Class sprider sig lätt sjukdomen till
de förmögnare. Här dö ärligen ett till två
tusend Menniskor mer än som födas, då i Berlin
och det mindre sundt belägna Köpenhamn
mot iooo personer flera födas än som dö årligen.
Dödligheten i Stockholm är och har från
längre tider varit större, än i de flästa andra
Hufvudstäder, oaktadt dess i sig sjelf sunda
läge. Jag har af TabellYerket utrönt, att i flera
år har dödligheten i den, nära ClarasSjön
och mera sidländt liggande Adolph Fredrics
Församling varit dubbelt så stor, som i den
Den 5 Januarii.
415
mera högländta och med bättre vatten försedde
Catharinas Församling, der fattigdomoch brist
råda ännu mer, än i den förra Församlingen.
Af en hälften så storfolkmängd i Adolph Fredric
som i Catharina: Församling, hafva i flera
år lika många personer dött. Hvar 2o:de person
har nemi. dött i den förra och hvar 4o:de
i den sednare Församlingen. Man kan väl invända,
att Anstalterne för Hälsovården i Städ erne
äro Policemål, hvar och en Stads serskildta
styrelse tillhörig. Men Hufvudstadens angelägenhet
i detta afseende förtjenar Riksens
Ständers och Regeringens särskilda behjertande
i anseende till dess stora Folkmängd och att
den innehåller den Kongl. Famillens Höga Personer,
äfvensom Rikets högsta Embetsmål! och
ofta Riksens Ständer sjelfva.
Jag föreslår derföre att Riksens Ständer hos
Konungen i underdånighet anhålla, om sådana
Mesurers vidtagande, som leda till ofvannämnde
Sjöars och Träsks dels snara ränsning, dels
igenfyllning; och anhåller att detta mitt Memorial
må till Oeconomie- och BesvärsUtskottet
remitteras.
4:o Jag föreslår, att Riksens Ständer söka
att upprätthålla och äfven öka vårt Sedelmynts
värde genom sådana medel, som, då de på en
gång bevara Egendoms-säkerheten för Penninge-
så väl som Fastighets-egaren, hafva en
varaktig verkan och bereda en framtida Realisation;
men icke genom sådana medel, som
416
Den 5 Januarii.
blott för någon kort tid genom extra ordinarie
uppoffringar hafva någon verkan, utan bereda
en framtida mer och mer tilltagande oförmögenhet
hos Nationen att en gång verkställa
Realisationen af Sedelmyntet. Jag föreslår således
att sådana radicale Botemedel i ett sammanhang
vidtagas, som göra utlagorna mindre känbåra,
men lika tillräckeliga för Statens behof,
och sådana sorn öka den inhemska produktionen,
och minsta Productions-kostnaderne, samt
dermedelst öka exporterne, minska Importerne,
och härigenom för framtiden, säkrare och
varaktigare än Silfret i Banken, bidraga till
att förbättra Mjmtvärdet oell realisera Sedlarne.
Till dessa medel höra: Bevillningens påläggande
på den behållna, i stället för på den synbara
förmögenheten: Närings- och till en viss grad
Handelsfrihet, isynnerhet för exporter, men derjemte
en viss inskränkning af Handeln med Ryssland:
Afskaffandet af vår Skjutsinrättning, och
till en början först af Hållskjutsen, samt Reserveskjutsens
underlättande, genom införandet af
Forvagnar på de Vägar, som mycket beresas:
Afskaffandet af ArrendeContracter utan bestämd
gräns för Arbets - skyldigheten och andra Onera:
Det reguliera Infanteriets Reduction till
Stammar eller Cadres, i synnerhet i de Provincer,
der nästan hvar Dräng är Skytt, men
med bibehållande af lika talrikt befäl, som förr,
och med längre Exercitie-tid för BeväringsManskapet:
Indragning eller sammanslående
af en del Embeten och Tjenster, i stället för
deras årliga tillökning: De publique Låne
tillgångar
-
Den 5 Januarii.
417
tillgångar användas med låg ränta på producliva
Näringar, som tillskapa valuta för de
Sedlar, som de i Lån erhålla; samt slutligen
mera begagnande af Tryckfriheten i anseende till
det allmänna, än i anseende till Enskiltas angelägenheter.
En närmare utveckling af denna min
Motion förbehåller jag mig att framdeles få göra.
Den torde emellertid få remitteras till
Stats- samt Oeconomie- och BesvärsUtskotten.
5:o Jag föreslår att Riksens Ständer hos Konungen
måtte i underdånighet anhålla, att den
Författning, som påbjuder hvart 5o:de Tunnelands
plantering med Träd på Slättbyggdcn i
Skåne, mätte blifva uppliäfven eller åtminstone
betydligen inskränkt. Denna Författning,
som har för syftemål att sätta Slättbyggden i
Skåne i oberoende af Skogsbygden, är vidtagen
på samma tid, som flere Författningar existera,
hvilka sätta Sverige i oberoende af Utlänningen,
nemligen af Ryssland.
Jag anhåller att denna min motion må
remitteras till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
6:0 Jag föreslår att gifta Personer må vara
befriade från Bevärings-skyldighelen, och anhåller
att denna Motion må till vederbörligt
Utskott remitteras.
Ridd. o. Ad. Prat. II. B.
53, 54.
418
Den 5 Januarii.
7:0 Jag föreslår, att Riksens Ständer, genom
Vederbörande Utskott på vederbörlig Ort,
begära underrättelse om hvad i afseende till
de af Riksens Ständer vid sista Riksdag i underdånighet
för Konungen anmälte Önskningsmål
blifvit vidgjordt eller icke vidgjordt, isynnerhet
hvad de serskildt nedsatta Commiteers
Arbeten angår, samt i afseende på Finska Handeln;
äfvensom i afseende på vidtagande anstalt
till samling af allmänna Statistiska kunskaper
öfver Sverige, med besynnerligt afseende
på dem, som med utarbetandet af ett
Förslag till en ny Representation kunna hafva
gemenskap.
Detta mitt Memorial torde få remitteras
till Constitutions- samt StatsUtskotten, äfvensom
till Oeconomie- och BesvärsUtskottet, för
hvilkas Arbeten vid denna Riksdag ofvannämnde
underrättelser i synnerhet äro af nöden.
Lades på hordet.
Friherre Funck, Thure, och Herr Anrepp,
Otto Reinhold, uppropades af Herr Grefven och
LandtMarskalken, men voro icke närvarande.
Herr Silfverskjöld, Carl, hade inlemnat ett
så lydande:
Vördsamt Memorial!
De Officerare af fordna Finska Arme'en,
som, då Finland förlorades, qvarsladnade i
Den 5 Januarii.
419
Sverige, erhöllo af Riksens Högloflige Ständer,
icke allenast ersättning för utlagda TjensteAccorder,
utan äfven ExspectanceLöner. Samma
rättvisa vederfors äfven dc Officerare vid
f. d. Götha GardesRegementet, som icke genast
erhöllo andra Beställningar. NationalRättvisan
synes också fordra, att då sådana
allmänna förändringar inträffa, uti hvilka Tjenstemannen
icke äger del, och som för sin pligt
och heder uppoffrat allt, hans välfärd icke hlir
offer för dem.
I djup vördnad anhåller jag det ITöglofl.
Ridderskapet och Adeln täcktes med ädelmodigt
behjertande låta sig föredragas min belägenhet
och den ersättnings-rätt, som jag icke
torde alldeles sakna.
År 1806, korrt förr innan Svenska Pomern
af Fransyska Armeen intogs, erlade jag
7000 Riksdaler Pommersk Courant i Acconl
till Compagnie vid före detta von Engelhrechtenska
Regementet. En kedja af dels politiska,
dels andra allmänna händelser hafva varit af
den påföljd för mig, att jag, utom förlusten af
en förmera än 2000 Riksdaler samma Mynt etablerad,
och af Fienden år 1812 borttagen Compagnie
Rustkammare, icke, under loppet af 11
års tid, ägt en enda Styfvers inkomst af Compagniet
förr, än kort innan Pomern till Preussen
afstods. Vid denna sorgliga stund, då jag stod
i valet emellan ett Fädernesland, för hvilket
jag önskade lefva och dö, eller nya förbindelser
till ett främmande Land, var känslan
q 20
Den 5 Januarii.
för min Konung och det Land, der jag var
född, hos mig starkare än allt annat. Jag
qvarstadnade vid Svenska Tjensten och Regementet
upphörde att vara Svenskt; och jag
trodde ej att jag äfventyrade något, då jag anförtrodde,
utan villkor, ja, utan tvifvel om
verkligheten af de förhoppningar jag ägde,
mig och mitt Öde åt den NationalRättvisa,
som ingen Svensk Man ännu saknat hos Regering
och Ständer.
Mitt hopp, att min Konungs Nåd icke är
för mig för alltid förlorad, bibehåller jag, så
länge mitt hjerta säger mig, att jag, vetandes
och viljandes, aldrig gjort något alt den förverka;
men Konungen, ehuru ömsint för hvarje
undersåtes väl, äger dock inga medel, hvarmed
min i Tjensten förlorade enskilta Egendom,
eller den genom politiska händelser mig
beröfvade Compagnielnkomst, af minst i5oo
Riksdaler Pomersk Courant årligen, kan mig
ersättas. Får fördenskull i djupaste ödmjukhet
anropa Högloft. Ridderskapets och Adelns
ädelmodiga rättvisa derom, att mig må ersättas
de gooo Riksdaler Pomersk Courant, jag
i tjensten utbetalt, för hvilka jag, i stället för
att hafva haft någon inkomst af min Tjenst, måste
tili denna dato betala Ränta, på det att,
om ödet skulle kasta mig i nödvändighet att
söka i ett annat Land min bergning, jag
åtminstone ej måtte lemna mitt Fädernesland
med i och för Tjensten häftande Skulder, eller
de ljufva minnen, hvilka jag intill döden
skall ägna min Fosterbögd, blandas med den
Den 5 Januarii. 421
grymma erfarenheten, att 29 års oförvitelig
Tjenstetid fört till intet annat än nöd och bekymmer.
Anhållandes ödmjukeligen att detta mitt
Memorial måtte blifva de öfrige Respective,
Medstånden communiceradt och till vederbörligt
Utskott remitteradt.
Lades på Bordet.
Herr Bergensköld j Eric Johan j hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Vid sist förflutna Riksmöte visade Rikets
då församlade Ständer en rättvis och af beliofvet
påkallad nödvändig omtanka för Rikets
PenningcLöntagande Embets- och Tjenstemän;
men lika vigtig, som frågan är, om Löners
tillräcklighet, alt lemna en efter Stånd ock
vilkor afpassad utkomst, lika angelägen är
ock den att tillse, det sådana äro att tillgå för
de Embets- och Tjenstemän, hvilka till bestridande
af Statens värf, oundgängeligen erfordras;
och torde hända att, uti otillräckligheten af
Löners antal, igenfinnes orsaken till det, ofta
icke utan skäl, öfverklagade stora antal,
åtminstone i dera Verk, af mera öfverflödig
Betjening, än till de der förefallande göromåls
behöriga bestridande tarfvas; ty billigt bör
considereras, att en lönlös, eller för utkomst
otillräcklig befattning, icke genom upptagande
422
Den 5 Januarii.
af en Persons hela tid, hindrar honom ifrån
alt, med bitjenster, söka möjlighet alt lefva.
Ibland de Tjenster, hvilka med Personer,
för kvilka Lön på Stat äro anslagne, omöjeligen
kunna bestridas, utbeder jag mig få fästa
Höglofl. Ridderskapels och Adelns uppmärksamhet
på den för JustitiacFördelningen af Konungens
Cancellie nu varande Stat, der endast tvenne
ProtocollsSecrcterare och fyra Cancellister
finnas till Löner uppförde. — Otillräckligheten
af dessa Tjenstemän, för att besörja den nödvändiga
Tjenstgöringen, lärer icke fordra vidlyftiga
bevis, och det endast göra tillfyllest nämna,
att ProtocollsSccrelerärne besörja Protocollsföringen
i Konungens Högsta Domstol vanligen
4^5 dagar, men till och med 6 i veckan
, och derjemte en af dessa dagar inför Konungen
i dess StatsRåd. En värd Ledamot af
detta RiksStånd har ock redan vid förra Riksdagen
anmält denna brist, ehuru Motion derom
, såsom försent gjord, då icke kunnat af
Höglofl. StalsTJtskotlet pröfvas,
Enskilta fördelar förmå mig så mycket
mindre att nu förnya Motion härom, som jag
får vördsamt förklara, att-ehvad tillökning af
Löne-antalet i dessa tjenstegrader än kan bifallas,
sådant icke kominer mig directe till nytta,
som i egenskap af tjenstförrättande ReyisionsSecreterare,
nu mera, enligt serskild af
Kongl: Maj:t gillad Reglering af Sporlelrnedel,
innehar Lön lill lika belopp med ProtocollsSecreterarne,
utan det är endast med känne
-
Den 5 Januarii.
423
dom om behofvet och i öfvertygelse alt detsamma
afhjelpes, som jag får i ödmjukhet föreslå,
att uti JustitiasFördelningen tvänne nya
ProtocollsSecreterareLöner må ifrån och med
detta år varda på Stat alislagne, i sammanhang
hvarmed jag ock vördsammast hemställer, att
då en Cancellist nödvändigt erfodras för hvarje
RevisionsSecreterare, hvilka med Lön på
Stat nu utgöra fem, och en Cancellist dessutom,
enligt den utfärdade Nådiga Instructionen för
Verket, skall förestå ProtocollsContoiret, Löner
för det hehöfliga antal Cancellister jemväl
måtte bestämmas, och således tvenne nya ifrån.
ofvan uppgifne tid ytterligare anslås.
Ut
hedjandes
mig Remiss å detta mitt Memorial
till Höglofl. StatsUtskottet.
Lades på Bordet.
Herr Grönhagen, Gustaf Larsj hade 111-  lemnat trenne Memorial, hvilka upplästes, så
lydande:
1:0 Sedan jag förgäfves länge väntat, det
någon mera kunnig än jag i det som rörer Financerna,
skulle yppa ett ämne, hvilket jag anser
och torde vara af en ganska betydlig vigt isynnerhet
för den fattigaste delen af Stockholms
Stads Invånare; så finner jag vara en
pligt att nu begära Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet till hvad som i ödmjukhet
af mig framställes. GeneralAssistanceContoiret-,
hvilket, enligt dess bestämmelse, är in
-
424
Den 5 Januarii.
rättadt endast och allenast för att bispringa den
fattigare och fattigaste delen af denna Stadens
Innebyggare, som alldeles saknar den tillgång de
öfrige Stadsboerne äga, nemligen af BancoDisconten,
äfven af private Personer vid yppade
behof fa låna penningar emot 6 procents ränta
nödgas deremot anlita ofvannämnda AssistaneeContoir.
Men i stället att de förmögnare, på
Disconten, som nyss nämndes, endast betala 6,
mäste de fattige till Assistancen afgifva minst iö
procent, som äfven genast från LåneSumman afdrages.
Discontens Låntagare betala endast i
procent i månaden från förfallotidensåsom PliktRänta,
dåde fattige till Assistancen erlägga io å
12 procent för 12 å i4 dagars förfallotid, och således
betala de fattige i sådant fall tillsammans
28 å 3o procent med Hufvud- och Öfver-räntan.
I anledning häraf får jag ödmjukast föreslå,
att GeneralAssistancen härefter icke af erhållna
Räntor bör hafva något årligt öfverskott,
hvilket hittills varit tämligen betydligt, uppå
de fattiges bekostnad, utan bör Räntan härefter
så lågt nedsättas, som möjligen ske kan, och
endast Så stor Ränta tagas, sorn oundvikligen
erfordras, så väl till bestridande af Räntans
betalande å Fonden, hvilken ej hör öfverstiga
4 högst 5 procent, som äfven till Tjenstemännens
och Betjeningans aflöning, jemte öfrige
till Verket hörande utgifter; så att ej något
öfverskott af Räntor i hvad afseende som helst
må äga rum. Härigenom tror jag att de fattige
aldrig kunna komma att betala mer än högst
från 7 till 10 procent för Lånen, och högst 2
Den 5 Januarii.
425
a 3 procent af Capitalet då öfver-Ränta inträffar,
eller tillsammans högst 12 procent, men
väl mindre. — GeneralAssistancen skulle härigenom
kunna blifva en hjelp för de Fattige,
i stället det hittills mera stjelpit den, och procentat
på de fattige. Jag anhåller att detta
Memorial måtte med de öfrige Respective Stånden
communiceras, och till vederbörligt Utskott
remitteras.
2:0 Vid Organisation af nuvarande KrigsRevision,
som utgör ett Departement under Kgl.
KammarRättens Styrelse, tillädes Betjeningen
samma Löneförmåner , som Kongl. KammarRättens
Ordinarie Tjenstemän innehade; men enär,
till följe af Riksens Höglofl. Ständers Beslut år
i8i3, Rikets Collegier , med flere, erhöllo halfva
Lönen i Spannemäl, hlef KrigsRevision deraf
i mistning, förmodligen såsom en temporair
eller på extra Aflöning ställd Inrättning.
Ingen lärer nu mera hysa tvifvelsmål om
nyttan och nödvändigheten af denna KrigsRevision,
som, i enlighet med Riksens Höglofl.
Ständers, under 1809 års Riksdag, yttrade
önskan, af Kongl. Maj:t blifvit anbefalld; man
må nu bedöm tua denna Revision efter de betydliga
Anmärkningsmedel, som till StatsCassan
redan influtit eller komma att inflyta —
eller den derigenom grundlagde farhåga för en
kommande sträng granskning, som alltid hör påminna
Redogörare för Krigsutgifterne, att med
redlighet och hushållning förvalta ombetrodde
medel; men deraf synes ock följa, alt de med
426
Den 5 Januarii.
en sådan ofta invecklad och svår Revision sysselsatte
Personen icke böra sakna den uppmuntran
deras betydande uppdrag påkallar,
än mindre uteslutas från de Lönevillkor, deras
med en mindre mödosam och trägen Tjenstförrättning
sysselsatta Vederlikar åtnjuta; hvilket
förhållande nogsamt lärer bevittnas af de
efter Uppskattnings-principen, KrigsRe visionen
ålagde vidlyftigare göremål framför KammarRättens
Ordinarie Betjening.
Med afseende å denna Revisions stora föremål,
vådan af att relativt till Statens öfrige
Tjenstemän minska Belöningen för dessa, som
möjeligen derigenom kunde förledas, att vårdslöst
eller egennyttigt utöfva en till vidareControll
omöjlig Tjenstebefattning och med fästad
uppmärksamhet derpå, att Lönen är allt hvad
desse Tjenstemän äga och kunna hoppas under
de tvenne återstående år denna Revision
kommer att fortfara, enligt Kongl. KammarRättens
till Kongl. Maj:t afgifne underdåniga
Berättelse, tror jag att KrigsRevisionens Betjening
icke skäligen bör vara i mistning af
den Löne-tillökning från år 1815, som Rikets
Ständer tillagt de öfrige Collegier och Verk,
och anhåller ödmjukeligen, att detta mitt Memorial
måtte till Höglofl. StatsUtskottet varda
remitteradt.
3:o Då vissa Auctoriteter, till hvilka executiva
Maktens vårdande blifvit uppdragen,
ofta öfverskrida den makt Constitution och
Allmänna Lagen föreskrifva, likasom dc skulle
Den 5 Januarii.
427
anse sig vara berättigade, icke behöfva efterfölja
hvad dessa heliga Grundlagai’ utstaka,
torde till bevarande af Svenska Folkets Frihet
och Sjelfständighet, samt allmänna Säkerhetens
helgd, vara högst nödigt, att, förmedelst
kraftiga mått, sätta en gräns för Executorers
behandlingssätt, på det Inqvisition hos
oss icke må blifva inrotad. Policekammaren
här i Staden har väckt litet hvarje af Stadens
Innevånares uppmärksamhet å dess grymma
och jag ina säga, Inqvisitoriska förfarande:
Ett allmänt Blad, hvilket redan sistförflutne
år började utgifvas, under Rubrik af Anmärkctretij
har i N:o3, sjunde Samlingen, inför Allmänheten
framlagt klara Fada härå, utan att af
Kongl. PoliccKammaren blifva vederlagdt, och
hvilket förfarande, innan Anmärkaren i dess
Blad detsamma annoncerade, var hos en stor
del af Stockholms Innevånare redan bekant;
nemligen Proceduren med ÅkareDrängar, hvilka
under loppet af nyssframflutne år först
af Policen blefvo arresterade, sedermera flere
dagar pryglade till bekännelse. Frågan var om
en Dräng ifrån Landet, hvilken, efter några
dagars vistande här i Staden, helt och hållet
saknades, och försvann: Denna Landtman hade
desse ÅkareDrängar skjutsat till åtskilliga
ställen, enligt hans begäran. Sedermera,
då det blef bekant, att den saknade mannen
befanns på landet, så blefvo desse Åkare
lössläpte och frikände, sedan de förut
undergått tortur och setat, flera veckor arresterade.
Jag trodde, det Riksens Höglofl. Ständers
JustiliceOmbudsman, då han tydligen i
428
Den 5 Januarii.
detta anförde Veckoblad blef underrättad om
delta rysliga och grymma förfarande, opåmint
skulle på det högsta beifra detsamma, samt befordra
Policemästaren till ansvar och näpst derföre,
såsom helt och hållit stridande mot Regeringsformens
16. §. och Allmänna Lagens
MissgerningsBalk, 20. Capitlet 7. och 8. §. §.;
men sådant hördes aldrig af.
Kongl. PoliceKammaren härstädes behagar
äfven blanda sig med sake;', som alldeles
icke tillhöra den. Exempel härå anföras: Bättre
Fruntimmer af Stånd, som förmedelst utmärkt
skicklighet hemma i eget rum förfärdigat Väfnader,
jemngoda med de Engelska, hvaraf prof
blifvit högsta Vederbörande presenteradt och
lemnadt, och som med Nådigt välbehag och
bifall blifvit ansedt, har, detta sednare oaktadt,
blifvit vid hot af vite uppkallad i PoliceKammaren,
offentligen förhörd, samt, i stället för
uppmuntran och beröm, som sådant arbete
förtjenar, blifvit publiquement chicanerad och
confronterad.
I anledning häraf och på det Stadsboerne
härstädes, samt hit ankommande Landtboer, härefter
icke må risquera att af den härstädes varande
PoliceKammaren blifva torteradeoskyldigt
arresteradej och utan ringaste skäl och anledningar
i PoliceKammaren uppkallade och chicanerade,
anser jag vara högst nödvändigt, samt
hemställer till Högloflige Ridderskapet och Adeln,
om icke så väl Kongl. ÖfverStåthållare-Embet
i Police-ärender, lika med Kongl.
Den 5 Januarii.
429
ÖfverStåtliållaxeEmbetets Cancellie och LandsliöfdingeEmbetena,
måtte härefter blifva directe
satte under Kongl. IIofRättens granskande, som
dess ÖfverDomstol, på det den mer eller mindre
lidande må äga tillfälle att inför HofRätten
få klaga öfver PoliceKammarens förfarande,
då de dertill finna sig äga skäl.
Jag anhåller ödmjukast att detta mitt Memorial
måtte få communiceras med de öfriga
Respective RiksStånden, samt derefter remitteras
till vederbörligt Utskott.
Lades på Bordet.
Herr Elgenstjerna_, Jonas Reinholclj hade
inlemnat tvänne så lydande Memorial:
1:0 Ibland de Landtmannen mäst tryckande
bördor intager Skjutsningsbesvär^ , det
första rummet: Jemte andra olägenheter det
förorsakar, uppkommer deraf äfven Ödeshemman;
sådant är förhållandet i den trakt af
Södra Delen af Stockholms Län, hvarest jag
är boende och ägare af flere Frälsehemman, der
ej Åboer äro att tillgå, härrörande af ingen
annan grundorsak, än Skjutsnings-besväret.
Och till ett bevis, huru svår denna skyldighet
är, torde jag blott behöfva nämna, att om jag
någon gång skulle vara så lycklig få skjutsen
för ett Hemman bortarrenderad, härtill åtgår
circa 4 procent af Hemmanets Uppskattningsvärde.
430
Ben 5 Januarii.
Att härom vidare detaljera, lärer ej beliöfvas,
då denna för Landtmannen så tryckande
Pålaga icke af någon lär kunna bestridas,
och det äfven ar så tillräckligen upplyst af de
många grundade Memorial, jemte medel till
det ondas afhjelpande, som i detta ämne vid
hvarje Riksdag blifvit aflemnade.
Hitintills är dock denna hjelp uteblifven,
och som härmed torde ännu en längre tid fördröjas,
så får jag, för att åtminstone till en
del kunna hålla Landtmannen skadeslös för
den igenom Skjutsningsbesväret förorsakade
förlust, ödmjukast föreslå, det måtte Skjutslegan
förhöjas till minst 16 skill. Banco milen.
I sammanhang härmed torde mig äfven tillåtas
nämna, att som alla Hemman af samma natur
böra draga lika skatt ochonera, men deremot
förekommer, enligt hvad erfarenheten
visat, att ett Hemman anslaget till Reserveskjuts
utgörande vid en Gästgifvaregård, der
Häst-antalet är ringa, och många resande färdas,
minst skjutsar 6 å 8 gångor mot det Hemman,
som vid samma Gästgifvaregård är ålagdt
Hållskjutsens förrättande; så får jag, i öfverensstämmelse
med rättvisans och billighetens
fordringar, ödmjukast hemställa och föreslå, att
hos Kongl. Maj:t måtte i underdånighet anhållas,
det en författning kunde utfärdas, som
tilläte vederbörande Landshöfdingar, att förändra
Reserve-skjutsskyldigheten för ett Hemman
till Hållskjuts-skyldighet, när derom af
Jordägaren begäres. Detta är mig med flera
Den 5 Januarii.
451
Hemmansägare af vederbörande förnekadt, såsom
stridande mot Författningarne.
Detta Memorial anhåller jag måtte till
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
blifva remitteradt.
2:0 Att den nu varande Flyttningstiden
för Tjenstefolket i slutet af September månad,
blifver förändrad, är för Landtmannen af största
vigt. I sådant afseende torde mig tillåtas
att anföra följande: Vid denna årstid är högst
nödigt att alla Dagsverken användas till Vårsädens
och Jordfrugtens inbärjande , då deremot
nu minst åtta dagsverken gå förlorade till
Tjenstefolkets af- och inflyttning ur och i tjensten.
För alla de nu så nödvändiga Dagsverken,
som härigenom förspillas och all Landet
derigenom förorsakad skada, erfordras ej något
bevis, då saken talar så tydligt för sig
sjelf.
Enär det nu inträffar, att man hor i en trakt
nära Södertelge, hvarest hvarje år Michaelsmessotiden
Marknad hålles, dit Tjenstefolket
lockas, merendels af intet annat begär, än att
på Krogar och Näringsställen förslösa sin nyss
bekomna Lön, drabbar detta en Husbonde så
mycket mera, som han ej en gång dessa dagar
kan få begagna det Folk, som qvarblifver
i Tjensten; enär Tjenstehjonen icke kunna
af hållas ifrån Marknaden, om ock Husbondens
redbaraste Gröda, utestående på:marken,
432
Den 5 Januarii.
under dessa dagar skulle förskämmas af regn
och frost. De förluster detta mig, tillika med
så många andra i min ort boende Landtman,
årligen drabbat, hafva föranlåtit mig ödmjukast
föreslå, att Flyttningstiden för Tjenstefolket på
Landet måtte förändras till slutet af Junii Månad,
såsom den enda tid på året, då Landtmannen
kan bäst umbära dess Dagsverken.
Detta Memorial anhåller jag måtte till
vederbörligt Utskott blifva remitteradt.
Lades på Bordet.
Friherre Mannerheinij Lars Augustq hade
inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Grundriktigheten af den Lagprincipe, att
den ej må dömma, som i saken del äger, är så
allmänt erkänd, och så allestädes i allmänna
Lagen tillämpad, att undantag därifrån näppeligen
borde vara tänkbara. Likväl finnas i
de flesta fall, då publique Auctoriteter med
Domsrätt å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar,
med enskilta Personer eller Associerade, upprättat
Contract om Leverancer af åtskilliga
slag, Arrenden af KronoLägenheter &c. — Uppstår
tvist, huruvida Contractet ifrån någondera
sidan icke är uppfyldt, dömmer EmbetsVerket.
Uppkommer fråga om Gonlractets rätta
Den 5 Januarii.
förstånd, af orsak, att meningen icke linnes
nog klart uttryckt, tolkar det.
Egentligen kan väl ej sägas, att, i föreskrifne
fall, publike Auctoriteter hafva egen
eller direct nytta eller skada af sådana, deras
Domares åtgärder; men ansvaret inför Styrande
Magten, och fördelen att kunna tolka otydligheter
utur en annan synpunct än den andra
Contrahenten, försätta dem onekligen i egenskap
af Parter, och ådagalägga nödvändigheten
af en neutral Tertius Interveniens för frågans
afgörande.
Det är ovedersägligt, att Mål af klar beskaffenhet,
eller der denna genom reciproct
begifvande är erkänd af Executorn, kunna med
slut afhjelpas. Icke heller kan egentligen sägas,
att Stämnings-rättigheten inför Laga Domstol,
är en Part i något fall absolut betagen.
Men för att så väl upphäfva alla tvifvelsmål
derom, som ock att förekomma Preliminaire
frågor rörande rätt Domstol, tager jag mig,
af hvad anförd t är, anledning till vördsam
hemställan, om nödvändigheten af förklarande:
Att då tvist uppstår om uppfyllandet eller
tolkning om Contract eller Afhandlingar,
ingångna å ena sidan å Kongl. Maj:ts och Kronans
vägnar af publike Auctoriteter, och å den
andra af enskilta Personer eller Associerade.
Saken bör genom Stämning incamineras hos
vederbörligt Forum Contractum, som i dessa
fall kunde constitueras vara Rikets HofRätter,
Ridd. o. Ad. Prot. II B. 55, 56
434
Den 5 Januarii.
hvarifrån, i händelse af någondera Partens
missnöje, dylika Mål höra i laglig ordning Konungens
Högsta Domstols pröfning kunna underställas.
Jag har förutsett det inkast, att
ämnet kan anses utgöra en vigtig del af det
under handläggning varande, vissa Committerade
uppdragna LagArbetet. Men detta är af
en omfattning att fordra mycken tid, hvaremot
det aldrig är för tidigt, att med all sorgfällighet
omskansa Personlig och Egendomsrätt.
Vördsammeligen anhåller jag, att detta
Memorial måtte remitteras till Riksens Ständers
LagUtskott, samt om tillstånd alt detsamma
med RiksStånden commuriicera.
Lades på Bordet.
Grefve Frölich, Gustaf Eric, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Öfvertygad att Högloflige Ridderskapet
och Adeln med samma nit och välvilja alser
hvarje enskilt Medborgares rätt och väl, som
det Allmännas, har jag icke tvekat att väcka
en Motion, ännu mer lifvad, då jag tror mig
tillika derigenom iakttaga den dyrbara pligten
att bevaka en Fars bästa.
År i8o5 erhöll min Far, HofStallmästaren
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden, Herr
Grefve Frölich, då varande Konungens Resö
-
Den 5 Januarii.
435
lution å Dispositionen af Dahlby och Flyinge
Kungsgårdar i Skåne, under 5o års tid. Vid
1809 och 18ta årens Riksdagar ansågo Riksens
Ständer samma Resolution ej vara så beskaffad,
att den kunde blifva gällande, utan
förklarade, att Dahlby och Flyinge skulle, lika
med öfrige Kungsgårdar, utarrenderas; men
att min Far deremot skulle ersättas, och sedan
beslutadt blifvit, att ett Stuteri på Dahlby och
Flyinge borde bibehållas, täcktes Kongl. Maj:t
i Nåder förordna, att min Fars dervarande
Hästar, såsom Stam, inköptes. Genom Kongl.
Majrts Nådiga Bref af den 3 Maj 181 \ stadgades
de grunder, hvarefter Liqvid med min
Fal’ borde uppgöras. Bland de Ersätlnings-anSpråk
min Far förut; vid dertill lemnadt tillfälle,
gjort, var äfven för dess förlust för Arrendet,
innan Arrendetidens slut eller för de återstående
Arrendeåren, hvarunder han agde förvänta
den vinst som han, de få år han Dahlby och
Flyinge innehade, endast kunnat sig bereda;
men deröfver blef då icke i Nåder beslutadt.
Sedermera har min Far i underdånighet härom,
bland annat, sökt hos Kongl. Majrt, hvars
Nådiga Resolution ännu icke erhållits: Och enär
det varit Riksens Ständer, som denna sak ifrån
början afgjort; så får hos Högvälborne Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln jag örn detta skadestånd
anmälan göra, och anhålla att StatsUtskottet
måtte anmodas, anslå den Summa min
Far i detta afseende så billigen yrkat, med ett
nedsatt belopp af allraminst Fjorton
436
Den 5 Januarii.
Tusende Sex Hundrade Aderton Riksdaler Bro.
Men om nu, då Rikets Ständer äro anlitade
om flerfaldiga Utgifter, svårighet skulle uppstå
att utbekomma denna Summa, så anhåller
jag att min Far eller dess Rätts innehafvare,
måtte tilläggas en årlig Ersättning af (booo)
Ett Tusende Riksdaler Banco för detta Arrendes
förlust, under de återstående Arrende-år,
lian hade att påräkna, hvilka iooo Rrdr ärligen
icke mycket öfverstiga sex Procents Ränta
af den äskade Ersättnings-summan och således
synes innefatta all billighet, helst min Far,
som, enligt sin då varande Konungs Resolution,
innehade detta Arrende, med säkerhet derpå
förtröstade och hoppades en fördel, mångdubbelt
svarande emot hvad han derföre begärt.
Ensamt fästande sig dervid, har han icke användt
andra omsorger för framtida bergning,
och en annalkande ålderdom, försvagande verksamheten,
bebådar nu honom och hans Famille
en mindre fördelaktig belägenhet, härledd
äfven från det lidande han, genom ifrågavarande
Arrendes förlust, fått vidkännas.
Jag har talat för en Far. Det har varit min
pligt, och med tillfredsställelsen, att, så vidt jag
kunnat, den hafva uppfyllt, underkastar jag mig
lugn Höglofl. Ridderskapets och Adelns samt
Riksens Högloft. Ständers bedömmände, i hvilket
afseende jag ödmjukast anhåller, att detta
mitt Memorial med de andra RiksStånden communiceras,
och derefter till vederbörligt Utskott
remitteras.
Lades på Bordet.
Den 5 Januarii.
437
Hans Excellence Herr Grefve Wachtmeister
j Claesj hade inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Ibland de föremål, som 1111 mera än förr
påkalla Fosterlandsvännens uppmärksamhet, är
utan tvifvel Skogarnes i Riket tillstånd, hushållningen
dermed i allmänhet och angelägenheten
att med alfvar påtänka medel till dess
förbättrande.
Allt hvad härutinnan är att anföra, har i
skrift och tryck vid flera tillfällen blifvit framställdt.
Lagar och Författningar äro i detta
ämne utfärdade; men den väsendtliga nytta,
som af dem bort vara alt förvänta, saknas ännu;
och årligen försvinner den ena Skogstrakten
efter den andra, utan hopp att återkomma
i de plantor den kunnat på stället efterlemna.
Jag talar ej om de fält, sorn tjenliga till åker
eller äng blifva dertill använde, och i nya
Skördar mer och mer bereda ej mindre ersättning
förden afröjde Skogen, en allmän och enskild
båtnad, men den Skog, som genom svedjande
å otjenlig mark, med stöd af de i allmänna
Lagen och SkogsOrdningen gjorda undantag,
gifves till spillo, oftast utan annat
gagn, än att tjena till en svag stängsel af en
lika beskaffad gröda, efter hvilken, för en enda
gång beredd och vunnen, hvarken Gräs eller
Säd blifva å sådana ställen synlige, äro för
alltid borta, utan att förlusten deraf någonsin
kan ersättas.
438
Den 5 Januarii.
Detta förhållande, jemte den i vissa Orter
tillåtna så kallade Ljung bränning, som förstör
hvarje sjelfsådd Skogsplanta och möjligheten
för nya Frön att uppgå, samt FlatTorfs skärning
till bränsle, hvaraf i de Orter, der den
är beviljad, både Skogsbristen och den hos Menigheten
alldeles förfallna omsorgen för Skogsplantering
ådagalägges, innefattar tydligen bevis
för ofullkomligheten af våra SkogsFörfattningar,
hvilka, utom de få otillräckliga anstalter
deri förekomma för vården om bärande
Träd och Storverks-ämnen, dessa hellre kunna,
äfvensom allmänna Lagens hithörande Föreskrifter,
anses innehålla ingenting för fredande
och tillväxt af all annan Skog, som ansvaret
för misshushållning dermed eller andras
åverkan, synes vara af egenskap mera att befordra
än afvärja förstöring eller allmänna tillgrepp.
Ett enda Exempel i sednare afseende
må göra tillfyllest att upprepa. För en Sågstock
af hvad storlek som helst, må hända af
tre längder, som kunde gifva i-J Tolft Bräder,
eller för i lass Stör af 5o till 60 unga Granar
eller Tallar, botes enligt 62 §. 3 Momentet
samt 63 §. 2 Momentet af i8o5 års Skogsordning,
16 Skill. Banco. Vanligen uppskattas
värdet i det högsta till lika belopp med Bölerne,
som efter Lagens.allmänna grund i Tjursåker
borde vara tre gånger värdet. Då kostar
hvarje Tolft Bräder åverkaren 32 Skill. Riksgälds,
och hvarje Tjog Stör 16 Skill, samma
Mynt; men Skogsägaren får till sin ersättning,
när andelen af Böterna inberäknas, allenast
2t Skill. 4 Ibst. för hvarje Tolft Bräder, och
Den 5 Januarii.
439
io Skill. 8 R:st. för hvarje Tjog växande unga
Träd, sorn lian förlorat: För sådant pris kunna
dessa Behof likväl icke någorstädes köpas.
Misshushållning hos Skatteman med egen
Skog, heror i:o af Angifvelse, 2:0 af Åtal och
3:o af Domarens pröfning. Om äfven allt detta
följer, och ansvar drahbar Misshushållaren,
så har han i en, åtminstone dubbelt uppburen
betalning för den utödda Skogen, rik tillgång
lill Böterne, sedan hans besvär dervid blifvit
fullkomligt betalt; och hans Grannars sparda
Skog försäkra honom nya tillgångar för sina
behof. Det är således påtagligt, att en hvar,
som icke blyges att våldföra och tillgripa annor
mans Skog eller förstöra sin egen, skall i
sjelfva SkogsOrdningen, som till Vederbörandes
påminnelse årligen vid Tingen uppläses,
linna en väckelse att begå de Brott, från hvilkas
utöfning han skulle hafva afhållit sig, om
icke ansvaret varit förut utstakadt, att han deri
funnit den fördelakLigaste Calcul att blifva Lagbrytare.
Af dessa skäl och då jag för min del ej
kan inse någon sann grund, och deras olika
förhållande för det Stadgande af åverkans böter,
som ofvannämnde §§. af SkogsOrdningen upptager,
till hälften, till |:det och ända till 9
gånger mindre i händelser, der brottet är af
alldeles enahanda beskaffenhet och följder, tror
jag mig äga anledning, att till Högloflige Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet må
440
Den 5 Januarii.
få sig uppdraget att öfverse och granska allt
t hvad Allmänna Lagen och SkogsOrdningen, rörande
Skogshushållning och åverkan, innehåller
samt derutinnan i ett rätt sammanhang föreslå
de nya förändrade Stadganden, som allmän
och enskild rätt och fördel sorn tidens
närvarande skick kräfver; hvarvid jag anser
förnämsta ögnamärkct böra blifva:
1:0 Att all misshushållning med nuvarande
Skogsförråder må förekommas.
2:0 Att genom tjenliga och säkra medel,
under afseende å närvarande och kommande
tiders behof, Skogsplantering allestädes, hvar
den tarfvas, och utan hinder af ett utvidgadt
lönande Jordbruk, kan äga rum, må främjas
och fortsättas samt Skogstillväxtcn i allmänhet
underhållas och fredas.
3:o Alt Skogsåverkan må antingen hänföras
lill samma stral!', som Lagen i f\o Capitlet
5 §. å en del af sådana förbrytelser redan
bestämt, eller ock ansvaret derföre utan dermed
förenad tjufsrätt bestämmes efter värdet,
en eder flere gånger beräknadt, med skyldighet
ej blott lill ersättning af hvad som blifvit
åvcrkadt, utan ock till ränsning och återplantering,
enligt de grunder Lagen i i3:de Capitict
5 och 6 §§. ByggningaBålken utstakar.
4:o Alt ansvaret för all åverkan, utan afseende
å Person och ställe, må blifva jemförligt
till Brottets beskaffenhet, samt bevisning
Den 5 Januarii.
441
deraf göras lika lätt för Måls-ägare i allmänhet.
5:o Att till hvad 64 §• 2 Momentet Skogsordningen
innehåller jemväl må läggas skyldighet
för misstänkt åverkare, att efter grunderne
i 49 Capitlet 2 §. MissgerningsBalken,
åtkomsten af det klandrade bevisa, och ändteligen
:
6:0 Att itererad åverkan må, efter principen
för itererad vanart i allmänhet, med ökadt
straff beläggas.
Lades på bordet. -
Friherre Falkenberg ^ Carl Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Dä jag, i egenskap af Riksdagsman, har
den högre pligt, som tillfället ålägger, att,
så mycket jag kan, bidraga till både allmänt
och enskilt välj har jag äfven en deremot uti
Riksdagsordningen förvarad rättighet, alt inom
behörig tid kunna väcka frågor derom. I
följd häraf, och då till mig blifvit lemnad
hosgående OdlingsBerättelse från en Innevånare
å den Ort, der jag fördom vistats, som
ännu saknar OdlingsLån och som, orepresenterad
vid Riksmöten, äfven saknar en mera
direct utväg, alt fä ett rättvist petilum föredragit
Riksens Ständer, har jag trott mig böra
beledsaga denna Herr Kongl. Räntmästaren
Enanders Berättelse, om OdlingsLägenheten
442
Den 5 Januarii,
Slöra Mosse, med det vitsord, som grundar
sig på min egen kännedom af saken och på
min öfvertygelse om sjelfva Odlingsföretaget,
det jag med egna ögon skådat. Jag har mig
jemväl bekant, att bemälte Räntmästare vändt
sig till Kongl. Maj:t med underdånig ansökning
om Nådig Remiss af ämnet till Riksens
Ständers Höglofl. Statsutskott; men som det
är osäkert, huruvida ansökningen i Nåder bifall
es och Motionstiden nu nalkas till slut; så
får hos Högloflige Ridderskapet och Adeln jag
den äran att härigenom vördsammast hemställa,
om icke Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skulle täckas finna, att den i Banken anslagne
Fond till oländig marks uppodling, bör
kunna ökas i den mohn, att Lånsökander för
vidsträcktare Odlingsföretag icke vidare ställas
i beroende af sådana Sökander för de mindre,
eller åtminstone ökas med den Summa, stor
Riksdaler 54oo Banco, som till Odlingen af
Stora Mosse blifvit utaf tillförordnade Gode
Män föreslagen, helst denne nitiske, verksamme
och förtjente Odlare, som redan, enligt
hvad de af honom lill Kongl. Maj:t iugifne
Handlingar skola visa, användt på denna Odling
mer än ^:delar af nämnde belopp, grundat
sitt vackra och patriotiska företag på det
conditionclla löfte, som Kongl. Kungörelsen af
den 27 September 1S15 lemnar, utan att känna
hvarken Summan af den anslagnc OdlingsFonden
eller mängden af de Lånsökander för
mindre Odlingar, som sedermera sig anmält,
hvadan dess missräkning på berörde löfte kan
anses så mycket mera oskyldig. Jag anhåller
Den 5 Januarii.
445
emellertid vördsammast, att detta Memorial
måtte till behörigt Utskott varda remitteradt.
Bifaller Kongl. Maj:t i Nåder den sökta Remissen,
så komma de af Odlaren förebragte
Handlingar i ämnet till Riksens Ständers kännedom,
Afslås den åter, så är den anstalt fogad,
att berörde Handlingar varda aflemnade
till det Utskott, dit detta Memorial remitteras,
Lades på Bordet,
Friherre Wrangel_, Henninge Friherre
Funck, Thure, och Herr slnrepp, Otto Reinhold,
uppropades af Herr Grefven och LandtMarskalken;
men voro icke närvarande; hvadan
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde
om icke bemälte Herrar, af hvilka de tvenne
sednare en gång förut i Eftermiddag, samt
Herr Anrepp dessutom äfven en gång i Förmiddagens
Pleno blifvit uppropade, måste anses
nu mera hafva försutit deras rätt lill Motioners
framställande under innevarande Riksdag,
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade
derefter, om Ridderskapet och Adeln ännu
hade någon Motion att framställa.
Ropades JVej,
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | Lill 10 om aftonen.
In fidem ProtocolH
O. J. Lagerheim,
444
Den g Januarii,
Fredagen den 9 Januarii.
Plenum klockan half till 11 Förmiddagen.
O
Justerades PleniProtocollet för den 2 i denna
Månad.
Upplästes PresteStåndets ProtocollsUtdi’ag
af den 5 dennes, innehållande att, vid Justering
af ExpeditionsUtskottets Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelser till K:gl.
Maj:t, samt mut. mut. till Deras Kongl. Högheter
IironPrinsen och ArfPrinsen, angående
Riksens Ständers Beslut, att Hans Kongl. Höghet
ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland, Joseph
Frans Oscar, må föra Rikets Styrelse, i
händelse af Kongl. Maj:ts oJx Hans Kongl. Höghet
KronPrinsens sjuklighet, den Anmärkning
Blifvit gjord, att uti samma Expedition saknats
ett af de Moliver, som uti PresteStåndets ProtocollsUtdrag
af den 2 dennes, funnes uttryckt,
nemi. Riksens Ständers omtanka om Rikets säkerhet
och välgång under sådana händelser, som,
ehuru sorg fulla, likväl måste anses möjliga; och
då detta Motiv, enligt PresteStåndets tanka, vore
Riksens Ständer värdigt, och tjenligast kunde
införas efter orden: endast igenkänna Riksens
Ständers: skyldiga omtanka om Rikets säkerhet
och framtida välgång, Deras &c.; så har berörde
Förslag blifvit till ExpedilionsUIskottet återremitteradt,
med inbjudning lill de öfrige RiksStånden,
att, uti berörde Tillägg, med Preste
-
Den g Januarii.
445
Ståndet instämma, äfvensom att förena sig uti
PresteStåndets förut meddeldte Beslut, det ifrågavarande
underdåniga Skrifvelser, igenom en
stor Deputation, borde till Hans Maj:t Konungen
samt Deras Kongl. Högheter KronPrinsen
och ArfPrinsen aflemnas.
Herr Gr efven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att hvad den af PresteStåndet föreslagne
stora Deputationen angick, hade Ridderskapet
och Adeln, redan den 5 dennes, vidtagit enahanda
Beslut; hemställande Herr Grefven och
LandtMarskalken, om Ridderskapet och Adeln
behagade, uti det af PresteStåndet till ifrågavarande
Expeditioner gjorde Tillägg instämma.
Bifölls.
Upplästes och lades på bordet ExpeditionsUtskottets
den 5 dennes aflåtne Memorial, deruti,
med anledning af åtskillige inom BorgareStåndet,
vid ExpeditionsUtskottets den 19
December sistleclit år afgifne, och af bemälte
Stånd till Utskottet återremitterade Förslag till
förbättrad Redaction af Bihanget till Riks Ståndens
Protocoll, Utskottet, af anförde skäl, dels
tillstyrkt, att Underskrifterne under Utskottens
Betänkanden och Ståndens ProtocollsUtdrag må
uteslutas vid tryckningen, utom första och sista
gången då de förekomma, samt att Rubrikerna
å de sednare må förkortas i den mån
sig göra låter, dels föreslagit en, i Utskottets
tanka, lämpligare, än den först uppgifna Re
-
446
Ben g Januarii.
dactionen, hvilken skulle beslå uli Bihangets
indelning i följande 10 Samlingar:
1:0 Konungens Nådiga Berättelser, Skrifvelser
och Propositioner> i den ordning, de
blifvit aflemnade.
2:0 Riksens Ständers till Stats-, Bancooch
RiksgaldsYerkens öfverseende förordnade
Revisorers Berättelser, Deputerades till ÖfverRevision
af KrigsRäkenskaperne Berättelse
och JustitiaeQmbudsmannens EmbetsBerättelse,
med flera dylika Handlingar, jemte de Ståndens
ProtocollsUtdrag, som innefatta Remisser
till Utskotten, alla i den ordning de blifvit
aflemnade.
3:o ConstitutionsUtskottets Betänkanden
och Förklaringar, i Mummer-följd.
4:o StatsUtskottets likaledes.
5:o BevillningsUtskottets likaledes.
6:0 BancoUtskottets likaledes,
7:0 LagUtskottets likaledes,
8:0 Allmänna Besvärs- och OeeonomieUtskottets
likaledes.
gro RiksStåndens ProtocollsUtdrag, som
innefatta Beslut, aila efter lidens ordning; samt
16:0 ExpeditionsUtskottets Memorial, med
RiksStåndens deröfver fattade Beslut, och Rik
-
Den g Januarii.
447
sens Sländers underdåniga Skrifvelser lill K:gf.
Maj:t, samt Adresser lill deras Kongl. Högheter
KronPrinsen och Alf Prinsen, jemte RiksdagsBeslulet;
hvarförutan Utskottet ämnade låta
, vid slutet af hvar Samling, foga en korrt
Förteckning öfver Samlingens innehåll, samt
vid Bihangets slut, ett fullständigt Register öfver
de deruti förekommande ämnen; och komme
Utskottets i det förra Memorialet yttrade
önskan, att få RiksStåndens ProtocollsUtdrag
Numererade, lika med de Betänkanden, hvartill
de hörde, nu mera att förfalla; äfvensom
serskildte Utdrag öfver hvarje Beslut icke heller
nu mera blefvo af nöden. Beträffande åter
erindringarne om Formatet, Stilen och Registrets
omständlighet, har Utskottet, så väl derutinnan,
som i de flera dylika till Redactioxi
hörande mindre omständigheter, hvilka i Memorialet
icke lämpligen kunnat utvecklas, endast
försäkrat sig skola iakttaga ali möjlig omsorg,
att tillfredsställa Prenumeranters och Köpares
billiga fordringar, samt göra Verket säljbart
och begärligt.
Herr Grefven och Landt Mar skalken till—
kännagaf, att de den 2 sistledne Januarii på
bordet lagde Memorial, nu kommo att till remitterande
föredragas; hvarefter, uppå serskildte
Propositioner, remitterades,
Till Lagutskottet :
Tvenne Memorial af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, det ena innehållande dels För
1
-
448
Den g Januarii.
slag, att Kreatur, Åker- och Körredskap, som
höra till Hemmansbruk, icke höra få försäljas
eller utmätas, utan Jordägarens bifall, dels ock
yrkad ändring i 17 Gap. 3 §. JordaBalken,
samt det andra, angående angelägenheten af
ett närmare bestämmande utaf hvad tili Politie-mål
Lagligen bör hänföras.
Till StatsUtskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr Iserhjelm, II.
W., angående Lönelillökning för Allmänna Beredningens
Ledamöter.
2:0 Ett Memorial af Herr Stjernschantz,
Johan Abraham, angående bibehållande af Rikets
närvarande Militaii’e-styrka, jemte Grefve
Löwenhjelms, Gustaf, yttrande i samma ämne.
3:o Ett Memorial af Herr Montgomerie,
Fabian, angående antagande af en Sockenskrifvare
i hvarje Socken.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Ett
Memorial af Herr Montgomerie, Fabian,
angående TullBetjeningens och Visitationers
afskalfande.
Till Stats- och BancoUtskotten:
Ett Memorial af Friherre Gederström, Ulric,
angående medel till stadgande af Rikets
Mynt-väsende; hvarjemte Ridderskapet oeh
Adela fann för godt tillåta communication med
de
Den g Januarii.
44.9
de öfrige RiksStånden utaf så val Friherre Cederströms
och Herr Isei hjelms Memorial, som,
ock Herr Montgomeries Memorial, om SockenSkrifvares
antagande.
Föredrogs och remitterades:
Tili Bevi/lnings- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
I anledning af Grefve Gyllenborgs, Johan
Henning, derom gjorde begäran, dess Memorial
om inrättande af en lättare Postgång emellan
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, samt
rättighet för Enskifte, att till Domstolar och
Embetsverk directe med Posten insända sådana
Handlingar, som icke fordra annan åtgärd,
än deras inlemnande.
Till Remitterande föredrogs: Friherre Lagerbjelkes,
Johan, Memorial, angående inrättande
af ett VäxelContoir.
Herr Svedenstjerna , Eric Thomas, hade
inlemnat ett Memorial, hvilket upplästes så
lydande:
Ehuru jag med Herr Friherre Lagerbjelke,
och på de grunder han i Memorial af den
2 dennes anfört, ej kan inse nödvändigheten
och nyttan af ett YäxelContoirs inrättande,
utan fast hellre tror, i stöd af allmänt godkända
FinanceTheorier, jemte den olyckliga
erfarenhet vi äga från iyöo- och 1760-talen,
Ridd. 0, Ad. Prot. II. if. 57» ^8
450
Den g Januarii.
alt ett sådant Contoir snarare skulle befordra,
än förekomma oordningar i Växelhandeln; bör
jag dock medgifva, alt värdet och nyttan af
detta Förslag kunde hvila på några, för mig
och många andra, hittills okända Principer.
Jag vågar derföre utbe mig, i den likväl föga
sannolika händelse, att detta Förslag skulle gå
i verkställighet, få dervid göra några tilläggningar,
som synas mig vigtiga och i full Con~
sequence med det FinanceSystem, hvarpå Förslaget
tyckes vara grundadt.
1:0 Antager Herr Friherre Lagerbjelke såsom
Hufvudmotiv för Contoirets inrättande och
grundpelare för dess bestånd: tysthet och hemlighet
i dess operationer. Men då jag ej kan
föreställa mig, huru sådana Operationer med
Penningar eller Penningevärden skulle, ulan
en slags Bokföring, kunna bedrifvas, och Gontoirets
hemligheter således, till Financernas
obotliga skada, lätt kunna yppas vid en möjligt
inträffande eldsvåda i Contoirets Hus, genom
inbrott af Tjufvar eller andra dylika händelser;
så anser jag mig böra föreslå såsom ett
försigtighetsmått, antingen att Contoirets Böcker
mätte föras i Chiffre, hvartill blott Kamereraren
oeh en genom val dertill utsedd Ledamot
hade Claven, eller ock efter den Method,
som Malmö DiscontDirection de sednare
åren följt till bevarande af sina hemligheter.
2:0 Då det torde blifva nog svårt, att inom
Riket finna en Person, som, med fullkomlig
Köpmanna-kunskap, vöre utan alla Reia
-
Den g Januarii. 451
tioner med inhemska Köpmän och Växelhandlare
och sjelf ingen Handelsrörelse ägde; skulle
jag föreslå, att den blifvande Styrelsen a£
VäxelContoiret fick sig uppdraget, att införskrifva
en sådan Person, helst någon Genuesare
eller Armenian, som upphört att handla,
hvilken, såsom okänd eller osynlig Ledamot
af VäxelContoiret, ägde att besörja alla dess
Växel-transactioner och Handelsförrättningar
på Stockholms Beurs. Sannolikt skulle ock.
ingen skickligare kunna finnas, att organisera
det slags Bokhålleri jag nyss föreslagit. Mycket
mera skulle kunna sägas om Detaillen af
Contoirets föremål, verkningskrets och organisation;
men jag har velat inskränka mig till
det vigtigaste deraf; och vågar hos Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ödmjukast anhålla, att
dessa mina välmenta erindringar måtte få åtfölja
Herr Friherre Lagerbjelkes Memorial till
det eller de Utskott, hvartill det blifver remitteradt.
Herr af Uhrj Carl David., anförde skriftligen
:
Vid Herr Baron Lagerbjelkes, uti Plenum
den 2 Januarii upplästa Memorial, angående
nyttan och nödvändigheten af ett VäxelConloir
för Coursens styrande, anhåller jag i ödmjukhet
få göra följande anmärkningar:
Att Papper, ehvad form, påskrift och utseende
det än må hafva, icke kan göra gagn
452
Den g Januarii.
i-stället för Mynt, utan så vidt det verkligen
föreställer denna måttstock för säljbara tings
värden, är en sanning, som icke beböfver någon
bevisning.
Deraf följer, att Sedlar eller Depositionsbevis
på Mynt, i sig sjelfva, ej äga något annat
Myntvärde, om icke någon tillgång till
deras inlösen finnes, och att de endast vinna
sådant värde, i mån af tillgångarnes storlek.
Genom Sedlars tillskapande utöfver tillgången
å valuta för deras Inlösen, fallas således
de förra uti ett vanvärde, som nödvändigt
leder till den påföljd, att, vid utvexling af
Mynt, ett öfverskott i Sedlar måste gifvas,
hvilket utgör, hvad man kallar Uppgäld eller
Agio.
Om förhållandet emellan Myntet och Sedlarne
vore bestämdt och oföränderligt, och om
det Verk, som utgifvit Sedlarne, dem vid anfordran
inlöste, så skulle och Agio lika litet
"vara någon förändring underkastadt; men då
endera af de förutsatta omständigheter ej äga
rpm, skall äfven Agio blifva vacklande,.beroende
af Opinionen och af alla öfriga orsaker,
som vålla varors fall eller stegring.
■ Då fråga är om betalning af Skulder till
Utlänningen, genom Växlar eller uppköp af
motsvarande Fordringar, som andra kunna äga
å den ort, der betalningen skall ske, gifver
man vanligen benämningen af Cours åt det
Deri g Januarii.
453
belopp af Sedlar, som måste erläggas för Utländningens
i Silfvermynt bestående, eller till
sådant Mynt reducerade Fordran, och anses
Coursens höjd vittna om Underbalance i Handel,
och för Utländningen medförande en oskälig
vinst, på det med honom handlande Landets
bekostnad.
Dessa föreställningar äro likväl i det mästa
origtiga och leda till flera förvillelser, mera
eller mindre skadliga, emedan de undanskymma
rätta orsakerna till det onda, som öfverklagas,
och kunna leda till vidtagande af
otjenliga botemedel deremot.
Om nemligen Växelköparen vore försedd
med redbart Mynt, så kan i allmänhet antagas,
att Växelsäljaren funnes villig, alt äerföre
afstå en lika stor fordran å utrikes Ort, för
en mellangift svarande emot den andras kostnader,
dit han skulle öfversända, i stället för
Växel, redbar betalning. Denna mellangift,
utgörande hvad som egenteligen är och bör
kallas Cours, kan, enär Myntets utförande är
förbjudit och i det fall att Växelsäljaren kunde
med mera fördel begagna sin utrikes Fordran,
till inköp af Varor å utländsk Ort, något öfverstiga
nyssnämnde kostnader, men man förer
vanligen på Coursens räkning all den förhöjning,
som grundar sig på Agio. En hvar
kan likväl lätteligen öfvertyga sig om skillnaden
emellan båda dessa förhållanden.
Om man, för att betala 100 Specie R:dr
454
Den g Januarii.
i Hamburg, infinner sig å ettHandelsContoir
i Sverige, som äger Fordran eller Credit å lika
Summa i Betalnjngsorten, skall man säkert
belastas med ganska ringa ersättning, för det
Contoiret afstår sin fordran. Bjuder man åter
Sedlar i betalning, så måste man erlägga först
så stort belopp deraf, att Silfver svarande emot
ioo Specie R:dr derföre kunde bär i Landet
uppköpas, och sedan den ifrågavarande ersättningen
i Uppgälden emellan Sedlarne och Silfret,
som är i Agio, skall då finnas vida öfverstigande
den ringa ersättning, som rätteligen
kommer under benämning af Cours.
Af föregående är också klart, att Agio eller
Cours icke ensamt förorsakas af Underbalance
i Handeln, ty om man föreställer sig,
alt inga Sedlar funnos, skulle ju Agio helt och
hållit försvinna, och Coursen i sådant fall ej
stiga högre, än till Myntets Transport-kostnader,
och om Skulden till Utländningen vöre
större än bela reela PenningeStocken, kommo
Gäldenärerne både för Capital och Ränta alt
stadna i Skuld hos Utländningen; men det sista
lod Silfver, som funnes i Landet, blefve
ändå lika gällande alt betala en Skuld af ett
lod, som om Riket vore uppfyldt med ymnigaste
Silfvergrufvor.
Det af Friherre Lagerbjelke föreslagna medel,
alt genom ett för Statens räkning inrättadt
VaxelContoir, afhjelpa det onda, hvilket,
af förenämnde skäl, egenteligeu består uti Agioj
Den g Januarii.
455
men icke i Coursj lärer derföre icke finnas
bidragande till ändamålet.
Alten Stat ej kan, för egen räkning, med
fördel drifva någon Handel eller Växelrörelse,
är af alla StalsOeconomer erkändt.
Om detta Agio skulle af VäxelContoiret
nedsättas derigenom , att Contoiret begagnar de
Fonder å utrikes ort, som tillkommit genom,
försäljningen af åtskilliga Rikets Effecter, för
att derå draga växlar till lägre pris, än hvarföre
de eljest kunde erhållas, så skulle deraf
uppkomma en förlust förStaten, hvilken komme
alt såsom en indirect Beskattning drabba
hela Nationen, och detta till ingen annans fördel,
än den Växelbehöfvande Importeurens,
hvilken i alla fall ej lär underlåta alt sälja sina
varor till högsta möjeliga priser.
Och om de af Friherre Lagerbjelke uppgifne
Kronans Intrader, såsom Jern, Alun,
Koppar m. m., härtill skulle begagnas, så frågas
billigt, om icke dylika tillgångar alltid
skola befinnas otillräcklige för ett behof, som
hvarken nu eller framdeles med någon visshet
möjligen kan förutses eller beräknas, och i alla
fall måste blifva utan den åsyftade verkan,
då, igenom en sålunda verkställd Export, nödvändigt
uppkommer en motsvarande brist eller
minskning för den individuelle Speculation,
samt en i mohn deraf äfven förminskad
Växel-tillgång.
456
Den g Jannar ii.
Sveriges olyckliga erfarenhet af dylika
VäxelContoirs, Administration och verkningar
böra dessutom ifrån sådana ytterligare företag
afskräcka.
Redan den 12 December 1747 slöts ett
VäxelContract med vissa Associerade, som ,
einot vilkor
1:0 att disponera alla Kronans Växlar för
Utländska Subsidier, och
2:0 6 å 900,000 Daler Kopparmynt, att
nyttjas utan ränta oell 4^0,000 Daler samma
Mynt årligen, på vinst och förlust, förbundo
sig att hålla Courseo, i Holländskt Courant
räknadt, första året till t\i, det andra till 4 r
och sedermera till !\o Marker. Contoiret råkade,
efter några år, i sådan förlägenhet, att
Banken måste biträda med ganska betydliga
Förskotter i Specie R:dr och myntade Plåtar.
Genom förnyadt Contract den i3 0ctobcr
1756, erhöll VäxelContoiret ännu större tillgångar
af Staten, men detta fortfor icke heller
länge, emedan Coursell, i stället för att falla,
uppgeck till 43 Marker.
Det tredje Contractet slöts den 29 i nyssnämnde
månad och år, med andra Associerade,
hvilkas förvaltning af Växel-ärenderne var ännu
olyckligare, och upphörde innan 1757 års
slut, sedan Coursell stigit till 5o Mark.
Associerade anhöllo sjelfva om Contractets
upphäfvande, med den yttrade öfverty
-
Den g Januarii.
457
geise: Att ett VäxelContoir .aldri" varit Riket
nyttigt, utan ett tärande Palliative, helst
icke Handelsvågen kan hjelpas genom VäxelContoiretj
som allenast cacherar den sjukdomen
på kostsam fot, som en gång skulle upptäcka
sig sjelf, om icke bättre botemedel finnas.
Sedan blefvo alla Växel Operationer, med
Rikets eller Bankens medel, inställde tillden
i Junii 1758, då Regeringen åter ingick ett
nytt VäxeiContract med de förra Associerade,
och till dem öfverlemnade en ganska betydlig
del af Statens Inkomster. Detsamma fortfor
till medlet af Maj månad 1761, då Riksens
Ständer gjorde, efter hvad de sjelfvc sig yttrat,
en lycklig ända derpå , sedan Coursell, alla
uppoffringar oaktadt, stigit till 73 Mark.
De Summor, som Riket och Banken på
förenämnde VäxelOperationer tillskjutit, uppgifvas
af SecretaUtskottet vid 1765 års Riksdag,
till ett belopp af Ett Hundrade Tjugutvå
Tunnor Guld och 21,909 Daler 4 Öre Kopparmynt.
Om, af hvad jag nu haft äran anföra,
Cours och Agio befinnes vara tvenne sins
emellan skiljaktiga förhållanden, då låg Cours
egentligen vittnar om ett missfördelaktigt Resultat
af Landets Export- och Importhandel,
deremot högt Agio endast bevisar ett missfördelaktigt
förhållande emellan det reela Myntet
och dess Representant eller Sedelmassans storlek;
så följer äfven, att de Botemedel, sorn
453
Den g Januarii.
vidtagas till hämmande af så beskaffade oredor,
noga höra lämpas efter det ondas egen
art och beskaffenhet, samt icke förblandas med
hvarannat, om ändamålet, som är enskild och
allmän välmåga, möjligen skall kunna uppfyllas,
och en så lycklig belägenhet sedermera
bibehållas. Och om vidare en rik Production
af nyttiga varor, lämpad efter behofvet att
kunna förskaffa sig andra Länders varor, utgör
grunden för all Handel, och bevisar ett Lands
sanna bestånd och styrka, alltid följder af tillåten
Industrie och Näringsfrihet; så måste
motsatta verkningar igenfinnas uti ett Land,
der Medborgaren ännu saknar den första af
menniskans naturliga rättigheter, den, att efter
egen. fallenhet företaga det yrke, hvarigenom
bon säkrast och utan andras förfördelande må
kunna försörja sig och de sina, ulan tvärtom
motarbetas och hindras uti sina företag af en
mängd skadliga, och för närvarande tid högst
otjenliga Författningar, hvilka, genom ett obehörigt
Förmynderskap, lägga band på den enskilda
omtanken, och såmedelst hindra den
större Production, som, befriad från dessa
band, sjelfmant skulle framkallas, så måste
samma orsaker alltid åstadkomma lika beskaffade
Resultat, både uti vår inländska och utländska
Handel.
Hvad åter angår den säkerhet och stadga,
som alltid bör finnas uti ett Lands Myntväsende,
lärer föga förändring i detta afseende
vara att förvänta, förutan ett visst bestämdt
förhållande emellan det reela Myntet och dess
Den g Januarii.
459
utelöpande Representant, samt punctuelt uppfyllande
af ingångna och å Sedeln bestämda
förbindelser.
Dessa omständigheter äro af så mycken
vigt, att de omöjligen kunna öfverses, utan
böra anmärkas och rättas vid detta tillfälle,
då Riksens Ständer nu åter sammanträdt, för
att bereda en lyckligare framtid, och grundlägga
så väl den enskilte Medborgarens, som
Fäderneslandets gemensamma väl.
Af nu anförda skäl, anser jag mig böra
afstyrka Inrättningen af Friherre Lagerbjelkes
föreslagna YäxelContoir, och anhåller ödmjukligen,
att dessa mina Anmärkningar måtte få
åtfölja Friherre Lagerbjelkes Memorial till det
Utskott, detsamma kan komma att remitteras.
Grefve Spens, Jacob Melcker: Ehuru ej
med den fullständighet och sakkännedom, som
den Ledamot, hvilken sist yttrat sig, anhåller
jag dock, att vid Remissen af Friherre Lagerbjelkes
och Herr af Uhrs Anföranden, få
bifoga några Anmärkningar, rörande Myntvärde
och Cours, ord, hvilkas betydelse kanske just
derföre, att de så ofta nyttjas, och betydelsen
anses såsom allmänt bekant, är så litet bestämd
och utredd.
Hvarefter Grefve Spens uppläste följande:
Jag har alltid föreställt mig, alt det Mynt,
hvilket inom ett Land sanctioneras såsom så
-
460
Den g Januari i.
dant, egentligen vore äranadt till inhemsk Circulation,
och att det alltid vore en följd af,
i ett eliev annat afseende, för Landet menliga
förhållanden, om det behöfde användas till
Liqvid af utländsk Skuld. Med stöd af den
satts, som uti sjelfva Definitionen af ett Tings
värde gör dess större eller mindre grad beroende
af Tingets fruktbarhet till sitt rätta ändamål,
har jag äfven alltid ansett Myntets värde
egentligare bestämdt genom dess förhållande till
Varupriser inom Landet, än af dess jemnförelse
med utländska Myntsorter, mera beroende
af Värdet å de inhemska Nödvändighetsvaror,
än af den Qvantitet utländskt Silfver,
som i utbyten mot samma nominala Myntbelopp
kan erhållas. Det är af dessa orsaker,
som jag trott mig finna Cour-förhållanderne
mellan tvenne Land mycket märkvärdigare såsom
följder och bevis på Handelsbalancen, än
på Myntvärdenas förändringar. Då Liqvid af
utländsk Skuld är den enda orsak, hvarföre,
i det ena Landet, det i ett annat Land gängse
Mynt kan blifva behöfligt, och deremot den
enda möjliga tillgången derpå måste härleda
sig från utländsk Fordran, blir det här, liksom
vid alla andra utbyten af hvad den ena har
och den andra behöfver, endast förhållandet
emellan behofvet och tillgången, Skulderne och
Fordringarne, hvarigenom priset på den efterfrågade
varan, utländska Myntet bestämmes.
Ländernas Skuld räkningar med hvarandra bero
åter af några tillfälliga omständigheter, såsom
Enskiltes Arf, Utflyttningar eller Banque10
utter, Stats Verk ens utbetalningar af Ränte
-
Den g Januarii. 461
och Subsidie-medel m. m. oberäknade, hufvudsakligast
aP deras ömsesidiga Varubyte,
och då dessa Räkningar, liksom alla andra,
högst sällan kunna afslutas utan Balance å
endera sidan, uppstår deraf en rubbning i förhållandet
emellan Fordrings-tillgången och Betalnings-behofvet,
hvarigenom det ena Myntets
pris, beräknadt uti det andra, mäste undergå
förändring. Delta är, efter min tanka,
den enda, genom sjelfva Sakens natur, gifna
orubbliga Lagen för Coursens stigande och fall.
Jag vet, atty äfven verkningarne af Naturlagar
kunna, genom menskliga bemödanden, motarbetas,
jag vet att ingen uppoffring härvid bör
anses för stor, då frågan är om ett godt ändamål;
men jag anser för verklig förlust all
fortsatt ansträngning till bekämpande af ett
ondt uti dess yttre verkningar, då man skulle
kunna, men försummar att häfva den inre
grundorsaken, hvilken alltid till slut skall ådagalägga
Naturordnipgeus öfverlägsenhet öfver
Menniskans kortsynta uträkningar. Då det
ena Landets Mynt är blott representativt i
Papper, fastän stäldt på Silfver, och det andra
Landets deremot verkligen utgöres af denna
Metall, blandas visserligen ofta uti Coursen
dessa Länder emellan något, som egentligen
icke är annat än pris på Silfver, såsom utländsk
vara; men som denna vara ej hör till
de nödvändiga, och endast då kan blifva i
myckenhet efterfrågad och uppköpt, när antingen
den behöfs till fyllande af bristen uti
det öfriga Varubytet Länderna emellan, eller
ock det representativa Myntet icke mer inom
462
Den g Januarii.
Landet uppfyller sitt ändamål såsom Mynt;
så böra variationerne af detta Silfverpris icke
vid en fördelaktig Handelsställning och stadgade
Myntförfattningar kunna vara af stort inflytande
på Coursens ombytlighet. Det är icke
nu tillfället, och icke heller i min inskränkta
förmåga, att upptaga och besvara den vigtiga
frågan, huruvida ett Representativt Mynt,
med skillnad emellan dess Nominal- och Realvärde,
kan med samma stadga och säkerhet,
som ett fullkomligen reelt, och utan att till
ett sådant beständigt behöfva refereras, uppfylla
det ändamål, hvilket jag här förut anfort
såsom Myntets egentliga lättande, och befordran
af inhemska Varuomsättningen. Jag vill blott
anmärka, att en ständigt ökad Underbalance i
Handeln, en deraf följande stegrad Cours och
förhöjdt pris på utländska Silfret, minst passa
för ett sådant Representativt Mynt-system, i
synnerhet i händelse det sträfvar till Realisation,
hvilken i sådant fall måste möta oförsedda
svårigheter; men att deremot, om det sämre
Myntet har fördelen af att vara till fyllnad
i Handelsbalancen, efterfrågadt hos Utländningen,
Coursen derå, bestämd af sina rätta elementer,
behof och tillgång, måste bli så oberoende
af Sifverpriset, att till och med endast
derigenom Myntets Realisation skulle kunna ske.
Vi hafva på båda dessa förhållanden haft lärorika
exempel uti vårt kära Fädernesland, hvilket,
så i Financiel! som Politiskt hänseende,
framställer så många olika skiften. Sedan Sverige
ändtligen, på ett sätt, sorn öfverträffa!’de
djerfvaste förhoppningar, och fordrar den oin
-
Den 9 Januarii.
463
skrä lik tåste tacksamhet, blifvit befriadt från
sin utrikes Skuld och den RänleContribution
till Utländningen, som den medförde, har jag
ofta med glädje motsett den tidpunct, dåden
begagnade sina egna omätliga Tillgångar, och
sökande inga utom sig, endast på inhemsk
Production använde ett i öfverensstämmelse
med der ständigt växande RörelseCapital, och
mätte detta sednare efter sin egen, ej efter andras
måttstock; då man med fullt förtroende
till säkerheterne för det circulerande Myntet
ej mer vid de enklaste Transactioner inom Landet
trodde sig behöfva Financiella Calculer,
om förhållanden utom detsamma, och, om Utländningen
ansåg Sveriges Mynt dåligt, detta
hade ej annan följd, än att han, i anseende dertill,
betalte mer för Svenska Varor, utan alt
derigenom tillika förtjena på sina, dem Svenskarne
lärt sig umbära. Men så länge hufvudgrunden
till det onda, hvaraf Goursens stegring'blott
är en symptome, ännu med ohämmad
kraft fortfar, så länge som vår Production
hämmas af oredor i Penninge-rörelsen, och
vår Export af tryckande Författningar, så länge
som Sverige kanske ännu icke betalt sin
hos Utlänningen, under de lysande Importåren
från 1811 till 1814» åsamkade Skuld, så länge
alfvarsamma steg ej tagas att hindra Importen
af de dyrköpta utländska Varor, vi så väl
kunna umbära, så länge Förbrukaren ännu får
genom högre betalning uppmuntra Lurendrägaren,
och den satts ännu finner försvarare, att
den, som genom ett yppigt lefnadssätt vill ruinera
sig sjelf, ej kan betagas rättigheten att
464
Den g Januarii.
dermed afven ruinerade landet, så länge inskränkningen
af det allmänt öfverklagade öfverflödet,
ett ämne, hvaruti hvarje Nation,
der den behöfs, hör betraktas såsom bestående
af stora och små Barn, hvilka aldraminst
i denna del kunna umbära sin Regerings Förmynderskap,
öfverlemnas åt hvarje Enskild
eller större och mindre Corporationers partiella
förordnanden och föresatser, efter egna åsigter
och fördomar; så länge skola alla, äfven
de bäst beräknade, med de oinskränktaste tillgångar,
den mäst nitfulla skicklighet utförda
försök, att genom det Allmännas deltagande i
Export- och Vexelhandel, bibehålla Coursell
vid ett visst en gång för alla stadgadt Nominalt
förhållande, uti sakens Natur och de Öfversedda
rätta orsakerna till alla Coursförhållanden,
möta hinder, hvilka af den enskilta
vinningslystnaden, hvars alla olika utvägar
omöjligen kunna tillstängas, med fördel begagnade
och derigenom ännu oöfvervinnerligare,
skola gifvas till Resultat af de ädlaste
bemödanden, endast förlamandet af den enskilda
Industrien genom det allmänna insteg på
dess Gebiet och förlusten af de tillskjutna Medlen,
blott till riktande af den inhemska eller
utländska Vinglaren.
Friherre Lagerbjelke , Johan: Jag anhåller
att, i anledning af de flere Anmärkningar,
hvilka, emot det af mig föreslagna VäxelContoir,
blifvit framställda, få yttra några ord.
Jag vill icke bestrida de förluster, hvilka utaf
Växel
-
Den g Jänuarii.
465
VäxelOperationerna på i^So- och 1760-talen
ägde rum; men jag tror att dessa förluster
egentligen härleda sig från Administrationen,
och alldeles icke från sjelfva Inrättningen. Jag
har föreslagit att Administrationen af det blifvande
VäxelContoiret skulle anförtros, icke åt
Handlande, utan åt Personer, hvilka, skillda
från all egen Handelsrörelse, likväl voro begåfvade
med en skicklig Handlandes erfarenhet
och insigter. Jag medgifyer, att det torde
blifva svårt att .linna sådana Personer, men
jag anser det ingalunda vara omöjligt, utan
att derföre behöfva uppsöka Armenianer eller
Genuesare.
Till bevis derpå, att man genom försigtiga
VäxelOperalioner kunnat styra Coursell, torde
mig tillåtas anföra, att, sedan Riksens Ständer
år 1792, utan att anslå någon Fond, garanterat
8,000,000 Riksdaler RiksgäldsSedlar, förmådde
RiksgäldsContoiret, att, genom sina å
Beursen anställa VäxelOperationer, under de
fyra påföljande åren hålla Coursell å RiksgäldsSedlarne
vid Tio Procent; men då RiksgäldsContoiret,
efter berörde tids förlopp, inställde
sina Operationer, uppjagades Coursell ganska
betydligt, och hade slutligen år 1800, när
Realisationen börjades, stigit till 5o Procent.
Herr Grefven och Landt Mar skalken hemställde,
att så väl Friherre Lagerbjelkes ofvannämnde
Memorial, som de af Grefve Spens, Friherre
Lagerbjelke samt Herrar Svedenstjerna
Ridd. 0. Ad. Prot. II B. 5q , 60
466
Den g Januarii.
oell af Uhr, rörande samma ämne, i dag afgifne
Yttranden, måtte till Stats- och BancoUtskotten
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs till remitterande Friherre JF/vmgelSj
Henning, Memorial, angående yrkadt vidtagande
af det Beslut, att inga nya Utgifter
måtte af Riksens Ständer beviljas.
Herr von Fieandt3 Daniel Wilhelmj anförde
skriftligen:
Sedan Herr Grefve Löwenhjelm, Gustaf
fullständigt framställt motskälen för den af en
värd Ledamot i Plenum den 2:dra innevarande
väckte Motion om nödvändigheten af förminskning
i Rikets Försvars- och Stridskrafter
vid närvarande förhållande, har jag trott
mig endast böra fästa Höglofl. Ridderskapets
och Ådelns uppmärksamhet å den vid samma
tillfälle gjorda framställning om öfverflödiga
Tjenstemän och deras Indragning, jemte den
ifrågasatte Permanence af de båda Skånska InfanterieRegernenterne.
Det uppgafs väl icke, hvilka Tjenstemän
som anses öfverflödiga; men om dermed förstås
det vid Indelta Infanteriet tillökta Befäl,
lärer blifva tillräckligt att hänvisa till det under
1808 och 1809 årens Krig uppsatte Landtvärns
beklagansvärda belägenhet och rysliga
öden, för att bevisa nödvändigheten af att i
behofvets stund äga ett öfvadt och vid för
-
Den g Junnar ii.
467
handen varande både Reglementariska och Oeconomiska
Författningar vandt Befäl. Min mening
är visserligen icke, att kasta skugga på
de flere förtjente och skicklige Officerare, som
af varmt nit och Fosterlandskänsla fästat sina
namn vid dessa Batailloners Fanor; men min
öfvertygelse, att Kfigsyrket fordrar, alt jemt
och oafbrutet följa dess Principer, och de deruti
förekommande förändringar, är Motivet för
min yttrade tanke; Begripes derunder åter Civile
Tjenstemän, synes en förnyad Organisation
af de administrativa StyrelseVerken böra
föregå, innan fråga om Indragningar kan äga
Vum, och det är först derefter, som man blir
i tillfälle att bedomina, huruvida några Tjenstemän
kunna blifva Öfverllödiga eller icke.
Beträffande Skånska InfanterieRegementernas
Permanence, är förhållandet, efter den kännedom
jag derom äger, följande;
Fråga härom Väcktes af åtskillige Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, jemte Fullmäglige
af Preste- och BondeStånden, vid 1812 års
Riksdag, och föranledde till Kongl. Majrts Nådiga
Proposition den 23 Mars 1813, af innehåll:
Att de genom Extra Roteringar i Skåne
tillkomna 2572 Rotar skulle förbytas till ständigt
knektehåll och förmedlas till 2000 Nummer,
hvaraf 400> emot bestämd årlig afgift i
5o år, finge vara vacante, likväl med frihet
för hvar och en, som sådant åstundade, att
förblifva vid Extra Roterings-skyldigheten; och
det berodde således af hv*arje Rotehållares eget
468
Den g Januarii.
godtfinnande att ingå i det förra, hvilket med
få undantag skedde, eller förblifva vid det
sednare. Det af Landsliofdingarne vid Kungörandet
af samma Nådiga Proposition fästade
vilkor, att den Rotehållare, som vid de utsatta
Sammanträden icke inställde sig, skulle
anses hafva samtyckt till Proposition, lärer
hvarken kunna anses egenmägligt eller lagstridigt,
så vida icke dermed kunde åsyftas anliat,
än ett snarare Resultat, hvilket, om hvarje Rotehållares
cathegoriska Svar blifvit absolut nödvändigt,
länge kunnat uteblifva, och emedan,
såsom skäl för denna åtgärd, vidare kan tilläggas,
att Rotehållarne derigenom befriades
från onödiga resor för besvarandet af en fråga,
som af dem sjelfva blifvit väckt, och således
bordt vara öfverensstämmande med deras
önskan, och hvilken för öfrigt var så enkel,
att den muntligen eller skriftligen med Nej eller
Ja kunde besvaras.
Sjunde Momentet af förenämnde Nådiga
Proposition förutsatte äfven, i händelse af dess
antagande, både MötesPassevolancens och Beklädnads-afgiftens
erläggande: De voro således
icke några okända Utgifter, hvarmed Rotehållarne
betungades, som Herr Friherre Stael behagat
yttra, och den af samme värde Ledamot
anmärkte omständighet, att en del Rotar, genom
det ständiga Knecktehållet såtagande, icke
erhållit den derigenom uppkommande utlofvade
förmedling, var en följd af Riksens Ständers
vid ofvanberörde Riksdag gjorde anhållan om
jemkning i Extra Roterings-skyldigheten, samt
Den g Januarii.
469
således icke någon afvikelse från de i Propositionen
förelagda vilkor.
Hvarje ny Utgift eller Pålaga förefaller
alltid i början betungande och kännbar, omän
den tillförene utgjorde varit drygare. Det bör
derföre icke väcka förundran, om Innevånarne
i Skåne anse Roterings-skyldigheten, hvarifrån
de under Århundraden varit befriade, mer tryckande
än deras Medbroder i Rikets öfrige Provincer,
som, genom vanan att den utgöra, finna
sig deraf mindre besvärade; men då Organisationen
af Skånska InfanterieRegementerne
till ständigt Knecktehåll, grundar sig på Innevånarnes
egen begäran och nästan allmänt
lemnade begifvande, torde någon rubbning derutinnan
nu mera icke kunna äga rum, helst
de Rotehållare, som vid Roteriugens verkställande
ansett sig förfördelade, ägt rättighet att
i vederbörlig ordning deröfver anföra besvär.
Herr Franc-Sparre, Bengt, hade inlemnat
ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Herr Friherre Henning Wrangel hariett
här uppläst Memorial yttrat, att FörsvarsVerket
är stäldt på en kostsam och för Landet
tryckande fot, saint att han anser våra tryckande
Skatter härleda sig från ett öfverflödigt
antal Tjenstemän, som i synnerhet från missräkning
i behof vet af våra Stridskrafter, jernfördt
med Landets nuvarande ställning.
470
Den g Januari
Då mig i Nåder är anförtrodd närmaste
tillsynen öfver en af Försvarsgrenar ne, nemligen
Fästningarne, anser jag min pligt fordra
att upplysa, huruvida detta Yttrande, i afseende
på denna Försvarsgren, kan anses rigtigt
eller ej, och huruvida på detta Vapen större
kostnader blifvit använde, än Landets nu varande
ställning kräfver, eller huruvida de ens
mot behofvet kunna anses svarande. Anslagen
till denna Förvaltningsgren hafva de sednare
åren uppgått till Femtio å Sextio Tusende Riksdaler
årligen. Då icke allenast FästningsVerkens
underhåll, utan äfven dermed alla åtföljande
Hus, som utgöra ett antal af circa 240
större och mindre Byggnader, utom Bryggor,
Stängsler m. m., genom delta Anslag borde
vidmakthållas, och derjemte ytterligare ChartaeVerket
på samma Anslag är inbegripet, åberopar
jag den erfarenhet hvar och en afRidderskapet
och Adelil sjelf äger om Byggnaders
kostnad, för att vördsamligen hemställa, huru
fullkomligt Byggnaderne med ett sådant Anslag
kunna vara underhållna,
Min förvaltning är mig anförtrodd under
Tyslhets-förbindelse; det är således icke stället
liär inför ett Protöcol], sorn tryckes, alt
ingå uti någon detaillerad undersökning om
Fästningarnes nytta och nödvändighet; men
det tror jag mig likväl till Högloflige Ridderskapets
och Adelns behjertande böra framställa,
att, efter Landets förändrade ställning, genom
förluten af Finland och föreningen med
Norrige, de Försvarsverk, som mot Norrska
Den g Januarii.
471
gränsen voro anlagde, äro raserade; att, om
någon ytterligare minskning af Försvarsverk
skulle kunna komma i fråga, den, i min oförgripliga
tanka, är så ringa, att den ej förtjenar
att nämnas, så framt den ej skulle blifva
menlig för det mäst ovilkorliga Sjelfförsvar;
men att deremot ganska vigtiga behof i detta
afseende tillkommit, som ej ännu äro uppfyllda,
hvaribland främst och hufvudsakligast må nämnas
en Place d’Armes i det inre af Landet.
Ehuru jag visserligen, lika med den värde
Ledamoten, önskar att våra Skatter icke måtte
blifva tryckande; kan jag likväl af denna min
framställning ej göra en annan slutsats, än att
de uppoffringar, som göras för den ifrågavarande
Försvarsgrenen, ej äro svarande mot krafvel
af Sjelfförsvaret, hvilket äfven jag gerna
antager som Norm för behofvet, och att Riksens
Ständer ej kunna vänta sig den nytta, som
af Fästningarne bör fordras, och ej ens att de
kunna underhållas i det, till en del rätt vackra
skick, hvari vi emottagit dem af våra Fäder,
om icke Kongl. Maj:t sättes i tillfälle, att
på denna Försvarsgren använda större kostnader
än hittills skett.
Jag anhåller att detta vördsamma Memorial
må i Remissen till StatsUtskottet få åtfölja
Herr Friherre Wrangels Memorial, som dertill
gifvit anledning.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, blefvo så
472
Den 9 Januarii.
väl Friherre Wrangels ofvannämnde Memorial,
som Herrarne von Fieandts och Franc-Sparres
nyss upplästa anföranden, till SLatsUtskottet
remitterade,
Föredrogs till remitterande:
Grefve Hamiltons, Axel, och Friherre
Staél von Holsteins, Corfitz Ludvig, Memorial,
angående Skånska Roteringen, jemte Friherre
Wrangels, Henning, yttrande i samma ämne.
Friherre Björnstjerna, Magnus, uppläste
följande:
Trenne värde Ledamöter af detta Stånd,
Herr Friherre Henning Wrangel, Herr Grefve
Hamilton och Herr Friherre Stael von Holstein
hafva, i Plenum den a:dra dennes, väckt
dråga om Skånska Roteringens tillbörlighet,
framställt Saken under olika synpuncter, samt
i följd deraf föreslagit olika åtgärder.
Jag skall söka att besvara en del af dessa
värda Ledamöters Anföranden, särskildt för
hvarje, men först det generela deraf, nemligen
ifrågasättandet af Skånska Roteringens
mer eller mindre tillbörlighet, dels genom Historiquen
af dess tillkomst, dels genom uppgifvande
af de grunder, som dervid blifvit
iakttagne.
Riksens Ständer beslöto vid 1809 och 1810
Den g Januarii.
473
års Riksdag, att den oroterade Jorden öfver hela
Riket skulle roterass i hvilket Riksens Ständers
beslut Skånska Deputerade deltogo, så väl
som Rikets öfriga Provincers.
Vid 1812 års Riksdag väcktes fråga af
Skånska Riksdagsmän sjelfve om jemnkning och
lindring uti denna extra Rotering, emot vilkor
att en, efter Provincens Folkmängd och
hemmanens förmåga, lämpad styrka, så väl
under freds- som krigstid, permanent der skulle
underhållas.
Kongl. Maj:t anbefallte, i anledning häraf,
dess Befallningshafvande i Malmöhus och Christianstads
Län, att till samtelige extra Rotehållarne
framställa Kongl. Majrts Nådiga Proposition
angående de vilkor, hvaruppå Kongl. Maj:t
i Nåder ville tillåta att extra Roteringen i Skåne,
utgörande 2,572 man Soldater och Båtsmän,
skulle få för by tas till ett ständigt, på
2000 Soldatnummer indelt Knecktehåll, hvarigenom
Kongl. Maj:t medgaf en förminskning af
något öfver jrdel på den totala Summan.
Sedan de Roteskyldige, med få undantag,
i berörde Proposition ingått, tillsatte Kongl.
Maj:t år 1814 en serskildt Commission för
att i begge Länen verkställa denna Rotering,
hvilken Commission, utom Ordföranden samt
Kongl. Majrts Befallningshafvande i Länen, utgjordes
af fyra, ibland Provincens Innevånare
valde, och för hvarje Härad ombytte Ledamöter.
474
Ben g Januarii.
Commissionen upprättade, under loppet af
åren i8i/(. och 1815 Förslag till Rote-lndeiningsVerk
för hägge Skånska InfanterieRege-r
inenterne, på följande grunder: Commissionen
uträknade i Penningar hvarje Roteskyldigt Hemmans
behållna Inkomst, som antogs till hälften
af Lägenheternas hela afkastning, och sedan,
med iakttagande häraf, utrönt blifvit att
8o3 Riksdalers Banco ren behållning innefattade
den Summa, hvartill hvarje ständig Rote
borde beräknas, ansågs berörde Summa utgöra
det Anslag, hvarefter hvarje Hemman skulle
till en hel Rote indelas. Efter ofvanberörde
allmänna beräkningsgrund, har Indelningen så
utfallit, att Malmö och Christianstads Län blifvit
inrotade till iq85 ständiga Rotar, och således
till 15 mindre än de öfverenskomma 2000,
hvarförutan 126 Nummer qvarblefvo i Extra
Roteringen. Hittills finnes således ingenting
att öfverklaga, i synnerhet som Provincen
dessutom åtnjutit en betydande förminskning
i dess Utlagor genom upphäfvandet af 1000
mans Vargering, hvilka i Skåne voro så godt
som ständiga, samt äfven ägde den förmån
framför Rikets öfriga Provincer, att till Öfver-
och UnderBefälet vid CavallerieRegementerne
ej betala Indelta samt HästhemmansRäntor
med förvandling, utan endast efter Konung
Carl XI:s Markegång, och hvarigenom
Provincen vinner minst fulelar af det helas
belopp.
Herr Friherre Staels klagan, att x;dels förmedling
uti förra Extra Roteringen icke, uti
Den g Januarii.
475
ständiga Knecktehållet, hvart och ett serskilt
Hemman tillgodokommit, är äfven ogrundad;
ty som Extra Roteringen i Skåne först, enligt
Riksens Ständers, af Kongl. Maj:t fastställde
Beslut, borde öfverses och jemkas , innan den
ständiga Roteringen företogs; följer deraf, att
den, som exempelvis ägde 5 Extra Rotar, men
i förhållande med de öfriga, och efter Åewförutgängne
jemkningen, borde fått 6 eller 7, således
icke, utan orättvisa för de öfriga, kunde
erhålla den ifrågasatte förminskning, utan
tvärtom borde anse sig lycklig, att ej erhålla
en i förhållande ställd förhöjning, hvilket likväl
icke ägt rum, och som för öfrigt en stor
del Hemman funnits i Extra Roteringen så drygt
belastade, att de ofta, vida under irdel uti
den ständiga måst nedsättas; så finnes deraf,
att det öfverenskomna antalet af aooo Rotar
icke skulle kunnat erhållas af hela Provincen,
om de förut alltför lindrigt roterade Lägenheter
ovilkorligen skulle erhållit -~:dels förminskning
; hvarigenom lätteligen inses, att
deli af Friherre Stael anförde klagan, att denna
irdels förmedling ej tillgodokommit hvarje
Hemmaan, saknar all grund, och icke kan förenas
med det åsyftade ändamålet,
Hvad åter beträffar, att, i stället för 2000
Nummer, 1985 Ständiga samt 126 Extra Rotar,
Summa 2111, blifvit inroterade, så har
Kongl. Maj:l derföre lemnat ersättning medelst
6 Tunnor Spannmål för hvarje utöfver 2000
Man varande Rote, hvadan Rotehållare i detta
afseende icke heller hafva någon klagan att
476
Den g Januarii.
anföra, emedan Vacance-afgiften i Skåne är
bestämd till 6 Tunnor för hvarje.
Sedan jag, medelst dessa uppgifter, tillräckligen
tror mig hafva bevisat rättvisan af
Skånes Rotering, såsom tillkommen, dels genom
Riksens Ständers Beslut, grundad på Principen
af FörsvarsVerkets jemna fördelning öfver
hela Riket, dels genom fri öfverenskommelse,
vackt af Skånska Rotehållare sjelfva; samt
äfven tror mig hafva ådagalagt billigheten af
de grunder, som blifvit följde vid denna Roterings
verkställande, går jag nu att serskilt
besvara de trenne värda Talarnes Anförande i
detta ämne.
Herr Friherre Wrangel föreslår, såsom
Resultat af dess Anförande, att inga nya Utgifter
må af Riksens Ständer bifallas j utan
endast Indragningar. Den värde Ledamoten
må viii ej anse Riksens Ständer för Barn, hvilka
sjelfva behöfva binda händerna på sig, för
att möjligen ej göra sig någon skada.
Hvad Exemplet beträffar om den Skånska
Gården af 3o hela Hemman, värderad till
po,ooo Riksdaler, sorn håller i5 Soldater, så
finnes derutaf, att Herr Friherre Wrangel sjelf
icke känner de grunder, som blifvit följde vid
Roteringen, som ej voro Hemmantalet, utan
behållna Inkomsten; och som en lill 90,000
R:dr värderad Egendom, till och med efter 5
Procents afkastning, ej skulle gifva mer än
45oo Riksdalers ren behållning; så skönjes
Den g Januar ii. 477
deraf, att en sådan Egendom, efter de afRoteringsCommissionen
iakttagne grunder af 8o3
Riksdalers behållen inkomst per Rote, ej kan
vara roterad till mer än 5 Soldater, i stället för
i5, och att således endera uppgiften af Roteringen
eller af Värderingen, måste vara origtig.
Lika öde torde Herr Friherre Staels uppgift
röna, om huru Roteringsskyldigheten öfverstiger
Bevillningen i Skåne, då man påminner
sig hvad ofvan upplyst blifvit, att 8o3 R:dr
Banco behållen inkomst der blifvit grunden
för en Rotes indelning, hvilken Summa vida
öfverstiger den behållna inkomsten af i andra
Provincer inroterade Hemman, och framförallt
i Småland, der halftannat Hemman ställer Soldat,
hvilka Hemman öfverhufvud ej kunna beräknas
till mer än 3oo R:dr behållen Inkomst,
hvaraf följer, att 4^0 R:dr Behållning i Småland
äger samma Roteringsskyldighet, som 8o3
R:drs behållen Inkomst i Skåne.
Herr Grefve Hamilton har, med undantag
af ofvan besvarade generella klagan öfver Skånska
Roteringens otillbörlighet, ej anfört annat,
än personel klagan öfver de Embetsmän, som
förrättat samma Rotering. Herr Grefven har, i
händelse honom orätt skett, att vända sig
till JustitiseCancellern, eller till Riksens Ständers
JustitiaeOmbudsman, eller till ConstitutionsUtskottet,
utan att i annan väg behöfva
gå till Riksens Ständer, som ej äro någon
Domstol.
Hvad Herr Grefvens Proposition vidrör,
478
Den g Junnar ii.
att en ny RoteringsCommission bur tillsättas,
som undersöker den förres åtgärder, och lemnar
frihet till hvar och en, sorn ej vill ingå i den
permanenta Roteringen, att qvarblifva vid extra
Roteringen ;^sk vore, i händelse hvarje Rotehållare
ägde rättighet, att kullkasta en verkställd
Rotering, för det han tror dess enskildta Intresse
mer eller mindre lidande, ofelbart, att ett sådant
Roteringsverk ej slutades på ioooår, och
kostade Staten vida mer än hela Roteringen vöre
värd: Må den, som tror sig förfördelad, gå lill
Laga Domstol, utan att derföre vilja rubba det
hela af ett så vidlyftigt och kostsamt arbete*
Till Herr Friherre Stael, då han talar om
huru Embetsmännen ofta draga Konungen bakom
ljuset, får jag göra samma erinran, som till
Grefve Hamilton, och be honom, atti thy fall
vända sig till JustitiasCancelleren, JustitiaeOmLudsmannen,
eller ConstitutionsUtskottet. För
öfrigt vore väl, om generaliserade tillvitelser
mot Rikets högsta Embetsmän en gång upphörde,
då man ännu ej hört någon grundad personlig
anklagelse emot en enda af dem. Hvad
Herr Friherrens Proposition beträffar, att hos
Kongl. Maj:t anhålla om eftergift på den permanenta
Roteringen, så är Kongl. Maj:t för rättvis,
att kunna lemna en olaglig fördel till en
af dess Provincer, på de öfriges bekostnad.
Herr Friherre Wrangels yttrande, att Rikets
Krigsmagt är ställd på en Landet tryckande
fot, samt att missräkning äger rum, emellan
behofvet af Stridskrafter, jemnfördt med
Den g Januarii. 47 g
Landets ställnings har jag redan i förra Plenum
i korthet besvarat. Jag får blott tillägga den
smärta hvarje vältänkande Medborgare mäste
röna och hvari jag lifligt deltar, ej som GeneralAdjutant
för Armeen, (ty min Embetspligt
ålägger mig icke, att bos Riksens Ständer försvara
Armeens tillvaro}, men som Medborgare1,
som Riddersman, brinnande för Fäderneslandets
väl och sjelfbestånd, kännande otillräckligheten
af Försvarsverket, och vådan af Rikets
belägenhet; den smärta, säger jag, att i detta
RiddersmannaStånd, som i synnerhet grundar
sin härkomst och sin ära på förrättade Vapenbragder,
ständigt höra Motioner om Indragningar
af de redan för svagt varande Stridskrafter,
och höra dem af Namnet af en af Sveriges
största Fältherrar — en Wrangel! — De
Aderton Wranglar, som stupade på Ärans fält
vid Poltava, tänkte icke så, Herr Friherre! De
tänkte icke att man försvarar ett Land, utan
Soldater, med endast penningar och välmagt:
Historien bade upplyst dem, likasom bon visat
oss, att det rika Italien, beskyddadt af Alper
och Apenniner, det rika Holland, försvaradt
af Fästningar och Canaler, med föga motstånd
fallit för hvarje Eröfrare, då Preussen
åter, utan rikedom, utan välmagt, utan naturlig
gräns, endast genom Organisationen af
dess Armée, försvarade sig emot det förenade
Europa i 7 år. — Hvad skulle icke Sverige,
omgifvit af vilda Haf, af trotsande klippor,
befolkadt med ett manligt och tappert Slägte,
anfördt af en oöfvervunnen Hjelte, kunna tillvägabringa,
om Sverige uppoffrade mera på dess
480 Den g Januarii\
Försvarsverk, och använde en slörre del af
dess krafter, att under Fredens lugn iståndsätta,
hvad i farans stund kan verkställas. Då
skulle Sverige, lik Nordstjernan, utan Nedan,
lysa på den Nordiska Himlen, och dess Sjelfbestånd,
lik Fjällen, trotsa tiderna.
Friherre von Schulzenheim, Conrad Theodorj
förklarade, det han redan vore af flera
värde Talare förekommen uti hvad han ämnat
yttra, samt anhöll således, för att icke borttaga
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid, att
få med dessa Ledamöter sig förena.
Herr Qviding, Bernhard Christopher, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Vördsamt Memorial!
Då fråga blifver Om Remiss af de Motioner,
rörande Roteringen i Skåne, som flera värda
Ledamöter af Högloft. Ridderskapet och Adeln
uti sista Plenum väckt, anhåller jag vördsammeligen
hos Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln, att i detta ämne få meddela några
upplysningar och att detta vördsamma Memorial
måtte få åtfölja förenämnde Motioner till
det Utskott, dit de komma att remitteras.
De flesta vid 1812 års Riksdag närvarande
Possessionater af Ridderskapet och Adeln
i Skå
-
Den g Januarii.
431
j Skåne, jemte samtelige RiksdagsFullmägtige a£
Skånska Presterskapet och sju Riksdagsmän a£
BondeStåndet från nämnde Province, anhöllo i
underdånighet om lindring i dervarande Extra
Rotering, emot det att rle åtogo sig i krig och fred
uppsätta och underhålla 1800 Soldater och Båtsmän,
hvaraf likväl 600 skulle i fredlig lid
vara vacante, emot erläggande af 6 Tunnor
Spannmål årligen för hvarje vacant Rote. —
Kongl. Maj:t, som fann Extra Roteringen i
Skåne, efter Vargeringens upplösning, icke
kunna minskas till ett mindre antal, ä'11 2000
idan, uppdrog, under den 27 October 1812,
framlidne Herr FältMarskalken, Grefve Toll,
att gemensamt med Landshöfdingarne i Malmöhus
och Christianstads Län, göra de Roteringsskyldige
derstädes Proposition, att i stället för
de 2572 Soldater och Båtsmän, som i Krigstid
borde af dem uppsättas och beklädas, åtaga
sig att hålla 2000 man ständige Soldater,
efter det KneckteContract, som derom med de
Roterade skulle afslutas, och uti hvilket Solda terne
borde försäkras om Torp med Jord eller motsvarande
underhåll in natura; hvarförutan Rotehållarne
skulle årligen betala 8 R:dr i Passevolance-afgift
för Soldatens underhåll vid Möten
och Mönstringar och gifva Soldaten hvarje
tredje år en Släpmundering, förfärdigad i likhet
med Lif-munderingen; dock skulle under
fredlig tid 4°° Nummer få vara vacante, emot
erläggande af 6 Tunnor Spannmål, hälften
Råg och hälften Korn, lill Kongl. Maj:t
och Kronan årligen.
Ridd. 0. Ad. Prot• IL B. Gi, 62,
482 Den g Januarii.
Sedan Roteliållarne varit sammankallade
att häröfver höras, och de vid Sammankomsterne
hällne Protocoll blifvit till Kongl.
Maj:t insände och i underdånighet föredragne,
beslöt Kongl. Maj:t, efter noga öfvervägande
af hvad Roteliållarne vid Sammankomsterne
anfört, den 23 Mars 1813, att en förnyad
Proposition om ständigt Knecktehåll i Skåne, i
så måtto förändrad, att ole 4°° Vacancerne
skulle få hållas under krig och fred i 5o på
hvarannan följande år, skulle till Rotehållarnes
antagande eller förkastande framställas.
Uti Dess Nådiga Bref derom till Landshöfdingarne
af samma dag, förklarade Kongl. Maj:t,
att erfarenheten besannat det, att den år i8fi
verkställde extra Rotering ej kunnat till alla
delar förrättas med erforderlig noggranhet,
i saknad, af nödigt rådrum till föregående
fullständiga undersökningar, samt att en jemn
öfverensstämmelse uti tillämpningen och angelägenheten
af nödig rättelse således var
ådagalagd; att då en allmän Rotejemnkning i
det hela ansetts nödig, och den förut skedde
Roteringen icke af Kongl. Majrt blifvit i Nåder
fastställd, de Egendomslnnehafvare, som ville
förblifva vid Extra Roteringen, icke kunde förvänta
sig att komma i åtnjutande af Förmedlingen
till det såsom villkor för ständiga
Kneckteliållet nedsatte Nummertal, men deremot
blefvo underkastade den förändring i Roteringen,
som af en ny undersökning, om den
förra Förrättningens beskaffenhet, kunde blifva
en följd; och att de, som i ständiga Knekteliåilet
ing ingo, icke kunde få påökning i Or
-
Den g Januarii.
483
dinarie Roteringen utöfver den Extra, som de
då utgjorde, men väl komma att till godo
njuta sin proportionerliga minskning i förhållande
till det nedsatta Nummertalet och befinnande
beskaffenheten af hvarje Egendom och
Lägenhet. Kongl. Maj:t befallte Dess Befallningshafvande*
att sedan den förnyade Propositionen
blifvit till allmän kännedom i Orten lemnad,
till Residencet inkalla Häradernes valde
Fullmagtige, att varda holde och antecknade,
huruvida frågan om ständiga Knektehållet uppå
de föreslagna villkoren antoges, eller om
vederbörande önskade vid Extra Roteringen
förblifva, och hvarvid af Kongl. Majits Befallningshafvande
tillika borde tillkännagifva», att
de Härader* som icke inom den utsatte tiden
hade irtsändt sina Fullmagtige, för att svar afgifva,
skulle anses* som hade de Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till alla delar antagit.
Af hvad sålunda blifvit anfört, torde
upplysas, huruvida, enligt hvad en värd Ledamot,
Grefve Hamilton, yttrat, stränga Befallningar
och förelagde vitén blifvit använde,
för att förmå Rotehållarne, att åtaga sig permanenta
Roteringen. Skulle åter denne värde
Ledamot med sitt yttrande haft den mening,
alt vitén blifvit förelagde, att förmå de Rotehållare,
som ingått i ständiga Knecktehållet,
att fullgöra sina skyldigheter, så är en sådan
åtgärd i Författningarne vid dylika fall föreskrifven.
En annan värd Ledamot, Herr Friherre
484
Den g Januarii.
Stael von Holstein, har anmärkt; alt Committerade
verkställt Roteringen i Skåne, i grund
af en serskild Instruction, hvilken, för de Roteskyldige
alldeles okänd, innehöll helt andra
grunder och villkor, än dem, som tjent till grund
för öfverenskommelsen. Mig torde tillåtas, att
i anledning deraf upplysa, det Kongl. Brefvet
af den 26 April x814» som innehåller instructionen
för Skånska RoteringsCommissionen, uttryckligen
föreskrifver, att Kongl. Brefvet af
den 23 Mars 1813 bör hufvudsakligen läggas
till grund för Commissionens Arbeten, och sistnämnde
Kongl. Bref innehåller de grunder,
hvarpå öfverenskommelsen skulle upprättas.
Skånska RoteringsCommissionen bestod,
utom en af Kongl. Maj:t utnämnd Ordförande,
af tvenne af Kongl. Maj:t utnämnde Possessionater
i Provincen.en Officer af Regementet i orten
och LandsKamererarne eller tvänne andra,
inom orten vistande, i Kammarverket skicklige
Personer, af fyra valda Ledamöter bland
P10vincens Innevånare, som för hvarje Härad
ombyttes, och således kunde bevaka, att de
Roteskyldige icke blefvo obilligt behandlade.
Skåne är icke roteradt efter Hemmantalet, utan
efter behållna Inkomsten af hvarje Hemman
och Lägenhet. Denna inkomst har Commissionen
uträknat efter Jordägarnes egna uppgifter
som blifvit jemkade, enligt af Commissionens
ombytlige Ledamöter och de Roteskyldiges
Grannar meddelte upplysningar, och öfver
dessa Uträkningars belopp har blott en enda
Jordägare inom Skåne sig besvärat, i anled
-
Den g Januarii.
435
ning af hvilka Besvär Kongl. Majit äfven i
Nåder anbefallt en förnyad undersökning om
dess Egendoms beskaffenhet. Commissionen
har antagit en årlig behållen Inkomst af omkring
8o3 R:dr Banco, såsom det belopp, hvaraf
en ständig Soldat i Skåne borde underhållas.
Om således en Egendom, bestående af 20
hela Hemman, håller 10 Soldater, så följer deraf
att samma Egendom bör lemna en årlig
behållen Inkomst af 8000 R:dr Banco, och är
ägaren dessutom ovillkorligen berättigad, att
af dessa 10 Nummer hafva tvenne väcante,
och endast betala 6 Tunnor Spanncmål för
hvardera årligen.
E11 värd Ledamot har yttrat, att en femtedel
i Roteringen skall vara förminskad, på sådant
sätt, heter det i Konungens Proposition,
att den, som hållit 5 Soldater, skulle hädanefter
blott hålla 4, och så i proportion för den,
som har mindre andelar i Rotehållet, så attén
och hvar skulle njuta en femtedels minskning.
Jag anhåller vördsammeligen, att ord
från ord få upptaga hvad i 5 §, af berörde
Nådiga Proposition handlar om Femtedels förmedlingen,
och som lyda sålunda: ”Förmedlingen
från Extra Rotering till ständig skall i
allmänhet beräknas med en femtedels minskning
i nu varande Styrkan, så att den, som
hållit 5 Extra RoteringsKarlar, kommer att
hålla 4 Ordinarie Soldater, samt der flera smärre
Hemmansdelar varit om en Extra Roteringskarl,
erhålla de så stor Lägenhet ytterligare
sig tillslagen i Roten, att deras lättnad till den
436
Den g Januarii.
ständige Soldalens underhåll proportionerligen
vinnes, och så vidare, i förhållande till större
och mindre Lägenheter, med lindring till en
femtedel: Rotejemkningen under förut stadgade
villkor dock förbehållen,
I afseende på sättet, hvarpå Skånska Rote
r i u gsC o rri m issi o n e n ansett Vederbörande böra
erhålla ifrågavarande en Femtedels Förmedling,
får jag anföra: att då en stor del Hemman
funnits i Extra Roteringen så drygt belastade,
att de ofta vida under en Femtedel, med afseende
på rättvisa och deras framtida bestånd,
uti det ständiga mast nedsättas, det bestämda
antalet af 2000 Rotar af hela Provincen icke
skulle kunnat erhållas, örn äfven de förut
alltför lindrigt roterade Lägenheter en Femtedels
rninsknipg ovillkorligen blifvit tilldelad;
att ehuru Rong!. Brefvet af den 2 3 Mars 1813
exempelvis innehåller, att den, som förut utgjort
5 Rotar, skulle i ständiga Knektehållct
erhålla 4 och så vidare i lika förhållande, ojnedelbarligen
derå, uti samma §. åberopas
det stadgade förbehållet onr en föregående Rotejemkning;
och att Förordnandet, det ingen
i ständiga Roteringen finge betungas utöfver det
Rotebelopp, han i den Extra förut dragit, tydligen
innebär den slutsats, att, med fashult
afseende å det Roteskyldiga Hemmanets beskaffenhet,
Hemmanet kunde bibehållas vid
samina RotepingsRelopp, hvartill det Varit Extra
roteradt, oaktadt det till den Ordinarie
Roteringen blifvit öfverflyttad t.
Den g Januarii.
487
Äfven är anmärkt att 111 Nummer blifvit
mera inroterade, än som bordt vara. Jag får
i anledning deraf tillkännagifva, att en ÖfverRotering
i Skåne verkligen ägt rum, och att
Kongl. Maj:t funnit rättelse i denna del nödig,
ehuru Kongl. Majit icke ansett förhållandet
böra verka till rubbning i den upprättade
Roteringen; utan har Kongl. Majit i Nåder förordnat,
att 6 tunnor, hälften Råg och hälften
Korn, för hvarje Rote, sorn öfverskjuter det
antal af 2000, hvilka i Skåne böra finnas, må
af VacanceSpannemålen , räknadt från och med
år 1816, användas till understöd för det ständiga
Knektehållet, på det sätt, att en gemensam
Fond deraf formeras, hvilken, i enlighet
med hvad Rotehållarne sjelfve kunna öfverenskomma,
med proportionerliga bidrag, efter
hvars och ens RoteringsBesvär, antingen till
SoldateBeklädnadens underhåll, eller till Recruteringskostnadens
bestridande, kommer i
det ena eller andra att minska (deras utgifter,
Beträffande sluteligen Friherre Stael von
Hollsteins yttrande, att det är en möjlighet
att rätta förhållandet af detta ärende icke blifvit
rigtigt framstäldt för Hans Majit Konungen;
så har jag det förtroende för Friherre
Staels kärlek för sanning och rättvisa, att
jag icke kan förmoda, det han kunnat tillåta
sig ett sådant yttrande, utan att tro sig
dertill äga någon anledning; och jag anhåller
derföre på det högsta, att Friherre Stael
täcktes denna förmenta anledning i den ord
-
488
Den g Januarii.
ning Grundlagen föreskrifver, hos ConstitutionsUtskottet
uppgifva.
Herr Clairfelt, Mauritz, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Sedan åtskillige Innehafvare af oroterad
Jord inom Skåne erbjudit sig, att, i stället
för Extra Rotering, permanent Rotering utgöra
, men villkoren, som vid de serskilta Anbuden
fastades, voro af så olikartad natur, att
enhet i Grunderne för verkställigheten och
jemnhet i fördelningen af Roterings-besväret
ej kunde vinnas; så täcktes Kongl. Majit, till
beredande deraf, och efter utfärdade och behörigen
kungjorda kallelser å Vederbörande,
inhämta deras Yttranden uppå den Proposition,
som i frågan framställdes. I öfverensstämmelse
med Resultaten af öfverläggningarne,
lade Kongl. Majit de grunder för Roteringens
verkställighet, hvilka borde tjena Comiterade
till ledning. Desse hafva med allmänt
rättvisans sakkännedom, utan väld och
utan mannamån, fulländat det Värf, som uppdrogs
dem, och deras åtgärder, granskade af
Krigs- och KammarCollegierne, hafva af Kongl.
Majit blifvit pröfvade och i det hufvudsakliga
godkände.
Vid ett sådant förhållande, och då hela
Roteringen i dess nuvarande skick har siri upprinnelse
från sjelfviliigt ingångna förbindelser:
Då det vidare berodde af Vederbörande sjelfva,
att med Ja eller Nej besvara Kongl. Majits
Den g Januarii.
489
Nådiga Proposition om de modificationer, sorn
nödiga ansetts, och hvilken Proposition, enligt
hvad Kallelserne uttryckeligen innehöllo,
vore att anse såsom bifallen af dem som icke
infunno sig: Då Kongl. Mapts Nådiga Beslut
rörande grunderne för Committerades åtgärder
vid i8i5 års Riksdag lemnades utan anmärkning:
Då sluteligen RoteringsYerket, hvaröfver
Vederbörande Auctoriteter sig utlåtit, blifvit
icke allenast i hela dess vidd, utan ock i det
Partiella pröfvadt, och, såsom berördt är, i det
liufvudsakliga godkändt: Då alla dessa åtgärder
föregått; kan jag icke återhålla uttrycket
af min förundran, att försök vågas, som åsyfta
ett upprifvande af Kongl. Maj:ts Beslut,
och vågas af denij som i besvärsväg och den
i våra Lagar stadgade ordning, redan gjort
sin förmenta rätt inför Konungen gällande.
Jag föreslår således i ödmjukhet, och med
åberopande af detta allt, att Herr Grefve Hamiltons
och Herr Friherre Stael von Holsteins
hemställanden om ny undersökning af och
handläggning vid Skånska RoteringsVerket,
icke må till pröfning upptagas.
Sådan är min öfvertygelse i ämnet: Visserligen
föreser jag, att en rubbning i RoteringsVerket
eller uppskof med de förfoganden,
sorn nu af den Nådiga Fastställelsen följa,
skulle leda till många oredor inom de nya
Regementérne/af hvilka Kongl. Maj:ts Nåd anförtrott
det ena till mitt Befäl; men det är
icke endast från denna synpunct jag betraktar
490
Den g Januarii.
de väckta Motionerna. Jag anser också allt
afseende å dem vara vådligt och ledande till
köld för den grundsatts, att en Regerings Beslut
må, fredade från verkningar af det enskilta
missnöjets klander, så ofta omildt framburit,
i synnerhet då egna Intressen upphöja
sin röst, endast och allenast i Constitutionel
väg vara underkastade granskning.
Friherre Wrangel, Henning: Som jag icke
tilltror mig att nu genast kunna besvara de
emot mitt Anförande framställde Anmärkningar,
torde det tillåtas mig att framdeles få det
samma verkställa. Då jag i synnerhet vill fästa
mig vid den af Friherre Björnstjerna nyss
yttrade förundran, att jag såsom Ättling af
en utaf Sveriges störste Fältherrar, kunde hy-^
sa sådana tankar, som i mitt Anförande äro
framställda, ehuru af mina Förfäder 18 stupat
vid Poltawa; så får jag förklara, att jag är
färdig att visa, om så fordras, om jag är
ovärdig det Namn jag bär.
Friherre Stael von HolsteinCorfitz Ludvig:
Som ärendet är ef mycken vigt, förbehåller
jag mig, att lill ett annat Plenum få inlemna
skriftligt Yttrande. Emellertid får jag dock anmärka,
alt åtskilligt i den Historiska Berättelsen,
om tillkomsten af Roteringen, är annorlunda
framstäldt, än hvad Konungens Proposition,
som blifvit Roleskyldige till antagande
förelagd, innehåller, hvilket så mycket mera
förundrar mig, som tillräcklig tid att granska
Ämnet icke felat. Friherre Björnstjerna åbe
-
Den g Januarii.
491
par flera, så väl Konungens Beslul, sorn andra
Propositioner, men alla dessa förfalla, så
framt de äro afvikande från den sista, som
genom Konungens Befallningshafvandes i Malmö
och Christianstads Län i April och Maj
Månader 1813 framställdes, då ett cathegoriskt
Svar af Roteskyldige äskades, om de i den
nya och förändrade Propositionen ville ingå
eller icke; och då vanligen ett senare Beslut
upphäfver ett äldre, så är det detta sista, sorn
endast är gällande. Här har icke eller blifvit,
till styrka för hvad de värde Talarne i denna
sak anfört, något annat än deras eget vitsord
blifvit uppvisl: Jag deremot vill grunda
min vederläggning på Konungens Skrifvelse
till Herrar Landshöfdingar oell deras i följd
deraf utfärdade Kungörelser. Häraf inhämtas,
att Konungen gjort en ny Proposition af 8
Pun eter, till antagande eller förkastande af hvarje
enskilt Rotehållare: Af dessa innehåller första
Puncten, som jag här får uppläsa, alt nuvarande
Extra Roteringen i Skåne, 2572 Rotar,
skulle förbytas i ständigt Kneck tehåll, indeladt
på 2000 Nummer i bägge Länen, men
diflerencen, utgörande en minskning af 572
Rotar, anses såsom förmedling iär äe ytterligare
skyldigheterj Rotehållarne, genom det ständiga
Knecktehållet, sig åtaga, bestående dels i
8 Riksdalers Passevolance, dels till Beklädnad.
Tredje Puncten: Allde, som vilja förblifva
vid Extra Roteringen, må hafva sin frihet
dertill.
492
Den g Januarii.
5:o Denna Punct är just basis till det Contract,
som blifvit slutadt, och är så klart bestämd,
att obegripligt är, det någon annan
tydning deråt kan gifvas, än den bokstafven
uttrycker. Den lyder in extenso sålunda: "För”medligen
från Extra Rotering till ständig
"skall i allmänhet beräknas med en femtedels
"minskning i närvarande styrkan, så alt den,
"som hållit 5 Extra RoteringsKarlar, kommer
"att hålla f\ Ordinarie Soldater, samt der flere
"smärre Hemmansdelar varit om en Extra Ro"tcringsKarl,
erhålla de så stor Lägenhet ytterligare
sig tillslagen i Roten, att deras lättnad lill
"den ständiga Soldatens underhåll, proportio"nerligen
vinnes, och så vidare i samma förhållande
för större och mindre Lägenheter med
"lindring till en femtedel: Rotejemkningen
"under förut stadgade vilkor dock förbehållen.
"Efter denna Förmedlingsgrund, som häm"tar
sin upprinnelse af förhållandet emellan
"a5oo Extra, mot 2000 Ordinarie Rotar, öfverblifva
72 Rotar af det förra slaget, deni
"Kongl. Maj:t ansett böra vara att påräkna,
"dels för allmänna Rotejemkningen, dels med
"afgörande af sådana serskilta Besvär, som i
"råttan tid blifvit anbängige gjorda, och således
af Kongl. Maj:t till Nådig pröfning upptagas.
”— Enär det nu befinnes, att den, som
haft 10 Extra Rotar, enligt denna punct bordt
njuta förminskning af 2:ne, men det oaktadt
har sina 10 qvar nu, som förut; men deremot
fått förökade Utgifter till 6 å 700 Riksdaler
årligen; så får val medgifvas att de lidit
Ben g Januarii.
*
493
orätt. Vidare må den frågan göras: Enligt hvilken
Lag äger en Landshöfding rättighet, i ett
sådant fall, då det angår ett frivilligt åtagande,
förelägga inställelsetid, med vilkor att, derest
den icke iakttages, anses den frånvarande
såsom jakande? I alla andra Civila Rättegångar
föreskrifver Lagen Stämning inom en viss
till Täckelig tid, samt det nödvändiga vilkor,
att Stämningen behörigen communiceras och
påskrifves, så att säkerhet vinnes, det den Instämde
fått kännedom derom; men här är förhållandet
belt annorlunda; Mången, som den
tiden kunnat vara i Stockholm eller någon annan
aflägsen Ort, har omöjligen kunnat i tid
få underrättelse härom, således hvarken sjelf
eller genom Fullmäktig inställt sig, då det af
det här befinteliga Exemplar af ‘Landshöfdingen
Kungörelse, daterad den 2 April 1813,
som, enligt Prestens i Församlingen påskrift,
blifvit å predikstolen afkunnad den 16 i samma
Månad, synes , att blott 1 x dagar till Inställelsen
å Cancelliet den 27 varit. Dessutom
är alldeles stridande emot RegeringsFormen, att
Presterire, tvärtemot Ståndets Privilegier, kunnat
enskilt åtaga sig Onera å sina Prestegårdar
och andra tillhöriga lägenheter, då de blott
äro Boställsinnehafvare. — Den Concession af
Privilegier, som Ståndet samfält, såsom Riksstånd
gjorde, vid Riksdagen 1809, att åtaga
sig Extra Rotering, berättigar alldeles icke Kyrkoherdarne
utom Riksdag, att i en sådan sak
handla enskilt: Vill PresteStåndet likväl sjelf
icke taga sin rätt i akt, ämnar jag icke bli
dess Advocat.
494 Den g Januarii.
Friherre Anckarsvärdj Carl Henric: Det är
anledning till anmärkning mot Föredraganden
inför Kongl. Maj:t i Commando-mål för Ärenden,
hvarom Remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas
skola.
Friherre Björnstjerna: Med mycken tillfredsställelse
hör jag, det en af Ståndets Ledamöter
gjort Anmärkning emot min Embetsbefattning.
I händelse CottstitutionsUtskottet
deraf skulle finna anledning kalla en RiksRätt,
hvilket jag icke har skäl att frukta, lemnar detta
mig ett fägnesamt tillfälle* alt så väl inför Riksens
Ständer, som Nationen, framte bevisen af
ständigt uppfylld trohet emot Konungen, nit
för dess höga Tjenst och lydnad för Rikets Lagar.
Under min tjenstebefattning som Konungens
GeneralAdjutant för Armeen, har mitt syftemål
alltid varit, Armeens bästa och dess
Militaira förkofran, hvarigenom jag i synnerhet
trott mig kunna bidraga till Rikets Sjelfbestånd.
Under krigen i Finland, Tyskland och
i Norrige trodde jag mig hafva lemnat tillräckeliga
bevis, alt Fäderneslandets välgång och
Svenska Vapenäran äro mig tosendefallt kärare,
än lifvet; vid RegementsFörändringen
trodde jag mig äfven hafva lemnat en gärd
till Sveriges frihet. Jag går således nu med
lugnet af uppfyllda pligter, som Embetsman,
Soldat och Medborgare, att inför ConstitulionsUtskottet
besvara de emot mig gjorde Anmärkningar,
förvissad att dessa Anmärkningar allmänt
skola ogillas.
Den g Januarii.
495
Friherre Anckarsvärd: Jag får den äran anmärka,
att Friherre Björnstjerna, alltför mycket
anticiperat, icke allenast på ConstitutionsUtskottets
blifvande Yttrande, utan ock på
Allmänhetens tillkommande omdöme öfver den
af mig framställde anledning till anmärkning.
Det torde vara tids nog att, sedan ConstitutionsUtskottet
pröfvat Anmärkningen, då först
framställa sin öfvertygelse derom.
Herr Grefven och fandtmarskalken föreslog,
att den af Friherre Anckarsvärd, uti den
Form 29 §. i Riksdagsordningen föreskrifver,
väckte Anmärkning måtte till ConstitutionsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Friherre Anckarsvärd yttrade: att som han
förmodat, det Friherre Wrangels, Henning, för
en stund sedan till StatsUtskottet remitterade
Memorial, angående yrkadt vidtagande af det
Beslut, att inga nya Utgifter måtte af RiksensSländer
beviljas, skulle tdl remitterande förekomma
i sammanhang nied de af Grefve Hamilton
, Axel, samt Friherrarne Stael von Holstein,
Corfitz Ludvig, och Wrangel, Henning,
ingifna och nu förevarande Memorial, angående
Skånska Roteringen, hade Friherre Anckarsvärd
af denna anledning icke kommit, att vid
tillfälle af Friherre Wrangels förstnämnde Memorials
remitterande, uppläsa ett med samma
Memorial gemenskap ägande Anförande, hvil
-
49(i
Den g Januarii.
ket lian alltså nu anhöll att 1'å uppläsa, så
lydande:
Ett lands förhållande till andra Stater, eller
beskaffenheten af dess Politiska tillvaro, är
den punct Statsmannen bör hafva fullkomligen
afgjord, innan han kan grunda sin anläggning
för Statsbyggnadens bestånd; meri denna Punct
är ett vidlyftigt tvisteämne; den flyttas af Nationalhögfärden,
af Äregirigheten ejler Eröfringslystnaden
ömsom; och i denna Grundpelarens
ostadighet ligger oftast orsaken till den
vacklande Statshushållning, under hvars osäkra
riktning utarmade Nationer digna.
Kunskapen om den Makt, om det Anseende
och Rykte, Sverige vid början af det förra
Seculum innehade, gör jemnförclsen med det
närvarande mindre angenäm, och tankan på
framfarna, mera lysande tider förvillar ofta,
och afböjer så gerna undersökningen af vårt
förändrade tillstånd. Det är likväl i min tro
det nödvändigaste af allt för ett Folks Representanter,
att sjelfve känna sitt Fäderneslands
Politiska belägenhet, och att vara ense om den
synpunct, ifrån hvilken alla deras åtgärder
böra utgå.
För att vinna denna åsyftning, måste man
befria sig från fördomar, ej rädas för smärtande
upptäckter och framför allt frukta den smickrande
villa, som, då den döljer vår verkliga
bela
-
Den q Januarii.
497
belägenhet, hindrar oss att uttänka medlen för
vår framtida välfärd.
Man bör af de förflutna, i vår Historia
lysande Tidehvarfven, ej låta förleda sin inbillning
att hoppas deras återkomst; man bör som
Sanningsälskare betrakta sin ställning sådan
den nu är, och jag tror ingen tid punct varit
lämpligare, att fördomsfritt och utan passion
företaga en granskning, utom hvilken ingen
stadig plan för våra åsigter lärer kunna tillvägabringas.
Sverige är icke mera den Magt, som, under
Konung Carl den XII:s segerrika början,
förvånade verlden genom stora Segrar, i det
dess fall bereddes af en EnvåldsHerres planlösa
och egensinniga Företag. Sverige blef, i
följd af dem, ett utmärgladt, ett Folk- och
Penningefattigt Rike, förlorade sina Landskaper,
och öfvergick, uti den politiska Vågskålen,
ifrån en verkande Magt, till en blott tillfälligtvis
inflytande Stat.
Det ligger i Tingens Natur, att den, som
herrskat, ogerna skiljer sig vid Herrskningslystnaden:
Samma Generation i Styrelsen, som
åt Grannar och aflägsna Magter föreskrifvit Lagar,
hade svårt att finna sig uti förändringen,
och hoppet att återbringa Fäderneslandet till
sitt förra inflytande, förledde mången nitisk
vältänkande Statsman och Patriot, vid krafternes
beräknande: Man hoppades att utvecklingen
Tiald. o. Ad. Prot. II B. 63, 64
498
Den g Januarii.
af Grannens Stridskrafter och Förståndsodling
skulle kunna motas: Man missräknade sig och
följderna af ett olyckligt Krig hade bordt för
alltid öfvertyga om Sveriges förändrade skick;
men det var oss icke förbehållit, att genom
erfarenheten vinna på sanning stadgade grundsattser
för Styrelsen.
Regenterne tjusas ej sällan af sine Företrädares
Krigsbragder: Att öfverträffa dem i
glans och ryktbarhet, ar ett mål, hvilket af
smickrare visas endast kunna vinnas genom
krig, som dessutom lätt bortblandar den Statsbrist,
en lättsinnig misshushållning vållat. 1788
års Krig, af sådana anledningar företagit, satte
ännu Sveriges uthållighet på prof, och det
var icke öfvergifvit af sin Skyddsande.
Landet utblottades och fördjupades i Skuld,
men förlorade intet af sina gränsor: Fältet var
ännu öppet, att genom Summan af framfarna
tiders misstag, beräkna vilkoren för Politisk
Tillvaro; men dessa innefattades då uti Regentens
lynne, och Folkets väl åsidosattes snart
af Passionerne, hvilka , som sjelfrådande, ej sällan
varit utom Förnuftets Lagstiftning. Sverige
hänfördes till den Crisis, genom hvilken Finland
förlorades; och hvarigenom Statens Natur så
helt och hållit förbyltes, att ingen tvifvel mera
bör få äga rum, om behofvet af rättade
grundsattser för Statshushållningen.
Flera Riksmöten liafva likväl sedan framfarit,
utan alt man i synlig måtto fästat sin uppmärksamhet
vid detta Statens förändrade tillstånd.
Den g Januarii.
499
lag liänviser lill våra Statsmäns Tal vid
våra Riksdagar, der Riket visas hafva tilltagit
i Magt, Ära och Anseende; och påstår att
dessa Ljud, som smickra Mängdens öra, påkalla
Fäderneslandsvännens undersökning för
att stadga öfvertygelsen.
Jag medgifver gerna, att den fråga, jag
dristat framkasta om nödvändigheten aLt, sorn
grundval för våra StatsOeconomiska öfverläggningar,
afgöra, huru Sverige i Politiskt afseende
hör betraktas, verksammare kunnat komma
från den källa, som uppfattar all kunskap om
Landets, så inre som yttre förhållanden; men
känsla för Fäderneslandet kan ej tillvara, utan
en viss oro för dess bestånd, och då jag så
länge tyckt mig sakna en förändrad Statshushållning
uti ett Land, som så mycket förändrat
natur, sedan dess Konung kallade sig de
Finnars, de Esthers, de Karelers och de Liffländers
Kung, och af dem alla mottog Skatt,
har jag ej kunnat neka mig vördsamt yttra raina
tankar i detta ämne, säker, aLt de med godhet
af Höglofl, Ridderskapct och Adeln rättas
i det felaktiga.
Vilkoret för en sjelfständig Stat är förmågan
alt försvara sin oafhängighet, och denna
styrka innefattas i Landets Geographiska läge,
Folkmängd och Förmögenhet, jemnfördt med
de Grannars, med hvilka man kan komma att
mäta sig. — Den förmur Finland hildade åt
Sverige är ej mera! Sverige äger nu mera inga
Hamnar i Finska Viken; den Bottniska är
500
Den g Januarii.
delad, och Ryska Magten är, vid sina företag
emot oss, ej mera bunden vid en enda väg,
som då strandvägen var den, genom hvilken
ett fiendtligt inbrott kunde göras. Det samband
emellan våra Flottor och Armeer, som
fordom tillät svagare krafter, att, understödde
af Local-omständigheter, mota öfverlägsnare,
är ej mera, sedan Finska Viken upphört att
vara ett stöd för vårt försvar. Vår Hufvudstad,
i stället att vara skyddad af Finland,
är nu flyttad till Rikets yttersta gräns, sedan
de Ryska Örnarne innehafva Åland. — Hvad
vi förlorat, har Ryssland vunnit, och vårt
Geographiska Läge framvisar, efter Finlands
förlust, en lång och rak sträcka Land, som
öfverallt kan angripas; Sverige har 44°° Qvadratmils
Areal, och på denna vidd 2, kanhända
2J Million Menniskor, som sammanlagdt
ej heller framvisar nöjaktig styrka vid
jemnförelsen af vår mägtige Grannes. Sverige
liar, genom Norriges förening om samma Konung,
kommit i tillfälle att utur en Politisk
synpunct kunna anse den Scandinaviska Halföns
Interesse såsom odeladt, och Sveriges Politiska
verkningskrets såsom oskiljaktig ifrån
den, som för hela Kalfön pröfvas den naturliga
och rätta. Det land, som behöfver anlita
ett annat om fyllnad af första Lifsbehofven,
är alltid fattigt; denna fattigdom blifver
i Politisk hänsigt vigtigare, om det är ifrån
en, genom sitt läge, sin Folkmängd och sina
utvägar, redan mägtig Granne, sorn de bristande
behofven skola erhållas, och då den
Scandinaviska Halföns belägenhet är sådan,
Den g Januarii.
501
lan den, vid en sanningsfull undersökning,
i min tanka, aldrig anses annorlunda, än som
en svag och fattig Stat, hvars liela syftning
bör inskränka sig till ett sorgfälligt undvikande
af all stridighet med andra Stater. Alla
Förstoringsplaner höra för alltid försvinna från
dess afsigter, och hela dess verkningskraft bör
ej hafva annat föremål, än den enskilta välmågans
förökande, som enda medel till egna
Frihetens försvar.
Om Sverige länge, genom en felaktig riktning
för sin Politiska verksamhet, bered t sig
det inskränkta rum det nu innehar ibland Europas
Magter; om Folket länge varit offer för Regeringarnes
misstag, så är det FolkRepresentationens
pligt, att fördomsfritt betrakta sin belägenhet,
att fästa Regeringens uppmärksamhet
derpå, att Landets bästa fordrar för sin Politiska
bestämmelse den medelmåtta, den inskränkthet,
som fattigdomen påkallar. — Friheten, ej Ärelystnaden,
är Folkets goda ! Statens ära , Statens
anseende, äro ord, som Folken ofta dyrt betala
med hela fruktan af sitt släp och med förlusten
af sin frihet. Om Seclers erfarenhet
skulle öppnat ögonen på Folket; omdetskulle
börja fråga hvad båtnad till dess förmon
följt af de ofantliga StatsBidrag, som vållat
dess belägenhet, öm det skulle finna, att en
emot Statens Grundidé' stridande Politisk riktning
påkallade behofverne, om det skulle börja
tänka, att dess trefnad och välmåga undergräfdes,
för att gifva åt Staten ett yttre anseende,
som motsades af dess inre kraft, om
502
Den g Januarii.
det af Häfderna skulle låta leda sig till den
slutsatts, att de mäst lysande Tidehvarfven
för Folket varit de olyckligaste, de tyngsta;
om det, af framfarna olyckor vavnadt, skulle
begära en fredlig njutning af sitt öfverskott,
i stället för alt offra det åt ett fruktlöst sträfvande
efter ryktbarhet; om det skulle anklaga
sina Representanter, att vid bördornas påläggande
ej afse Folkets förmåga att bära dem ;
om det, vid jern fö reisen emellan förr och nu,
ej skulle finna anledning alt erkänna sig lyckligare;
då skulle det blifva en smältande förebråelse
för Representationen, att ej hafva
framfört Folkets röst, och att ej för dess välstånd
hafva tillvägabragt en på Sanning och
Naturförhållande fotad Statshushållning, som
bär ökad välmåga till föremål, och Frihetens
försvar till enda afsigt. Men så länge man
ännu dåras af högmod, och tror sig magli g,
fast man är svag, så länge man ännu vill mäta
sig med andra Magter, så länge man är förmäten
nog, att tro sig kunna dela vilja med
de mägtigare, så länge skall man uti ett ständigt
fortfarande förtära sina krafter, och utmärglade
skall Sverige, sluteligen känslolöst
för Sjelfständigheten, förlora den, och då, men
för sent, skall orsaken finnas uti den politiska
riktning, sorn till Försvaret fordrat större
bidrag än National-förmögenhelen medgifvit,
och sorn åt StatsRepresenlationen bibehållit,
för alt icke säga ökat, samma behof, sorn då
Randel var fyradubbell mägtigare.
Den lagbundna Frihetens förtryck af en väl
-
Den 9 Januarii.
503
diga Regenter, har skapat de colossala Stridskrafter,
som, under namn af Försvarsanstalter,
göra de Europeiska Nationernas tryckande
belägenhet, i fred och krig, till nästan
enahanda.
Yppighet och öfverflöd, undervigt i handel,
bristande konstflit, föregifvas skiftevis,
som orsak till vanmagten; då den, vid en notare
undersökning, lättare torde igenfinnas uti
Statsbehofvens missförhållande mot tillgångarne.
— Sverige, i den lyckliga författning, att
genom sine Representanter få besluta Statsbidragens
belopp, fordrar med skäl ett moget
öfvervägande vid behofvens uppgörande, och
Sverige har för länge suckat under Statsbördornas
tyngd, för att ej med alfvar fordra deras
lättnad. Det blifver således Representationens
pligt alt söka utvägar dertill, för att i
Nationens bifall vinna målet för sitt ansvarsfulla
kall; och då Försvaret medtager så betydlig
del af Statsutgifterne , tyckes det billigt
höra fästa Riksens Ständers första uppmärksamhet.
— Scandinaviens kringflutna läge har slutat
anledningarne till dessa små gränse-tvistiglieter,
som orsakat stora Krig. Rysslands öfvermagt
är så afgjord, att det skulle vara ett
lika löjligt, som vanmägtigt försök att nu mera
tänka på återeröfringar. <— Dannemark kan
ej anfalla oss, och de andra Magterne i Europa
skulle åt detta håll ej tillåta ett utvidgande af
vårt område, örn vår egen Politiska Moralitet
ej vore tillräcklig att förbjuda sådana tankar;
Naturen har genom Håfven föreskrifvit den
504
Den g Januarii."
gräns, inom hvilken vi sluteligen skulle trängas,
och bestämt fredliga yrken alt skapa välmåga
ibland ett Folk, som under Secler så
drygt gäldat några lysande blad i sina Regenters
Historia.
Vår slutbestämmelse har blifvit att försvara
egen frihet, ej att störa andras; men de
Europeiske Magterne hafva, genom sina alltid
stående Armeer, genom sitt under freden fortfarande
Krigstillstånd, gjort de smärre Staternas
belägenhet till en beständig osäkerhet, till
ett sväfvande emellan hopp och fruktan; och
utvärtes anseende, eller, som det heter, att sätta
sig uti en respectabel ställning, har blifvit
Styrclsernes Stridshäst, då de till Försvars-anstalterne
fordra större bidrag, än Nationerne
kunna åtadkomma.
Det är rigtiglieten af denna lära, jag för
Sverige ville bestrida, då dess kringflutna och
från den öfriga verlden skiljda läge, fredar det
från den beröring af de större Magterne, som
för fasta Landets smärre Stater är så äfventyrlig.
Yi ligga lyckligtvis i ingens väg; vårt
hårda luftstreck och vår fattigdom tryggar oss
tämmeligen emot Inkräcktnings-begäret; och
så obetydelige vi är o såsom Stat, så vigtigt
är dock fortfarandet af vår Sjelfständighet för
Europa, hvars interesse det alltid måste blifva
att bibehålla oss vid den. Med egna tillgångar
kunna vi ej frambringa, och på en beständig
Fredsfot underhålla Stridskrafter, som med
något sken af mathematisk sannolikhet kunna
Den g Januarii. 505
trygga oss för ett i tiderna möjligt anfall ifrån
vår mägtiga Granne: Ett utarmadt och på alla
tillgångar utblottadt Folk skall ofelbart blifva
enda frukten af ett sådant HushållningsSysteme.
Vid Försvarets inrättande i allmänhet, är
en ovilkorlig nödvändighet att besinna, det
Slridskrafterne under freden böra samlas och
ej förtäras. —- De anfallsmedel, som af brist
på tillgångar icke kunna föras till den styrka,
att de vid användandet lemna hopp om framgång,
böra sorgfälligt åsidosättas: Häraf skulle
anledning kunna hämtas att eftersinna, huruvida
Sverige kan, — och bör offra Summor
på en Örlogsflotta: Huruvida det är i Sveriges
förmåga, att bringa den till en emot ändamålet
svarande styrka: Om Sverige förmår underhålla
den i Fred, bemanna den i Krig, och om
en Örlogsflotta, sådan, som vi möjligen kunna
åstadkomma den, i Försvarsplanen fyller ett
emot kostnaden svarande rum. — Endast genom
ett vist begagnande af fredliga förhållanden,
genom ett klokt beräknande af tidens ande,
och genom det besparings-lynne, som är
Ilufvudvilkorct för en fri och fattig Stat, kunna
inom oss beredas medel att småningom skapa
Förråder, ja! äfven Fästningar, och genom
Conscriptionen äga vi armar lili försvaret i större
proportion, än förmågan att bevara, bekläda
och underhålla dem. — Nationen har i
Beväringslagen lemnat det största medel till
Försvaret och torde genom denna uppoffring
cäga en ökad rättighet all i andra delar yrka
506
Den q Januarii.
lindring, att fordra besparingar och omtanka,
som enda utvägen att med de varande tillgangarne
fylla de påtagligaste behofven. — Jag
delar med Herr Grefve Löwenhjelm fullkomligt
den tankan, att på våra lärda Corpser ingen indragning
är att göra; deras ytterligare fullkomnande
visar sig tvertom för mig som en vigtig
angelägenhet. Angående Artilleriet är jag af enahanda
mening.; men för att kunna tillvägabringa
dessa och andra till Försvaret erforderliga
utgifter, mäste besparingar å något ställe
sökas, och af indelta Infanteriet kunde, efter
mitt sätt att se, minst 10,000 Man ställas på
Vacance-afgift. — En betydlig tillgång skulle
härigenom vinnas till minskning uti Landets
bördor; och mig synes att återstoden af Infanteriet
i lika jemn fördelning på hvarje Regemente
skulle kunna ernå envså mycket större
bildning, att ämnen till Befäl ej skulle saknas
inom denna Stam, då behofvet påkallade uppsättandet
af en större sLyrka.
Det förhållande Herr Grefve Löwenhjelm,
uppgifver, såsom det der ej bör öfverskridas
emellan exercerade och oexercerade Soldater,
kan vara alltför godt då man så hafva kan; men
att det under RevolutionsKriget alltid var iakttagit,
betviflar jag, och tror, att Frihetskänslan
ensamt var den Gudomliga kraft, som
uti nakna och oerfarna Härar, besegrade Europas
mäst krigsvande Ar meer, och gaf utveckling
åt dc Snillen, som sedan öfvertygat verlden
hvad friheten förmått, om ödet velat med
-
Den g Januarii. 507
gifva alt Dygden med henne fått fostras, som
en oskiljaktig TvillingsSyster.
Det är af ett lyckligt Folks Fäderneslandskänsla,
som stora saker, ja! ända till omöjligt
sedda, kunna uträttas; välstånd och frihet i
förening, jemnar den svagares krafter och motar
Eröfringslystnadens försök, då Tiggarens öfvergång
lill Slaf knappt föregås af något motstånd.
—■ Sveriges närvarande omständigheter
fordra hvila, som ett vilkor, hvarförutan intet
är alt vänta utaf framtiden; det fordrar betydlig
lindring uti sina bördor för att läka de
djupa sår, hvaraf det täres,
.Tåg förenar mig med Friherre "Wrangel
uti dess påstående om minskning i Bevillningen,
och anhåller att mina här yttrade tankar
i sådant afseende till StatsUtskottet remitteras.
Då Konungens Constitutionella åligganden
ej lära innebära att förordna örn Planers utarbetande
för Riksens Ständer; så synes det blifva
Högloft. StatsUtskottet förbehållit att bereda
denna oumbärliga grund för vårt medverkande,
så vidt det skall medföra någon allmän
båtnad, och så framt ej öfverdrifna Skatter
skola beständigt fortfara att undergräfva det
enskilta välståndet, för att sluteligen hos Nationen
bereda den liknöjdhet, som är lidandets
och armodets följeslagare, samt farligaste fienden
för Sjelfständighet och Frihet.
Många yttrade härtill deras bifall,
508
Den g Januarii.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att som Friherre Anckarsvärds Anförande
hade sammanhang med Friherre Wrangels
för en stund sedan till StatsUtskottet remitterade
Memorial, berörde anförande måtte
äfven till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Grefve Hamilton, Axel Raul: Min föresatts
var, att icke vidlyftigt anföra de skäl och
anledningar, hvarföre vi hafva orsak, att klaga
öfver den åtgärd, som blifvit vidtagen med permanenta
Roteringen i Skåne. Då jag nu likväl
finner, att man har åtskilligt att erinra emot
mitt Memorial af den 2 Januarii; så utbeder
jag mig Högloflige Ridderskapets och Adelns
tålamod för att göra några tillägg till hvad jag
redan haft äran yttra.
Fråga har ännu icke uppstått att minska
det på lagliga grunder stadgade Försvarsverket,
hvarken i anseende lill Artillerie, Cavallerie
eller Infanterie; ty för min enskildta del har
jag aldrig anskaffat elier underhållit någon ständig
Trouppe, med undantag af det indelta
Cavalieriet, hvaremot jag, såsom Rusthållare,
icke har något att erinra, om icke, att Regementsmötena
finge taga sin början vid vanlig
tid , och icke soin det skedde förledit år. Då
Riket äger tillgång på Krigsfolk, genom Riksens
Ständers åtgärd, så är det mera billigt, att
Staten gemensamt bidrager till Krigsfolkets underhåll,
än att detsamma skall drabba några få
Den g Januarii.
509
Individuer. Är Staten återigen icke i tillfälle
att göra nja ansträngningar, eller öka dess
stridskrafter, så lärer det kunna anses för ett
medgifvande, att ännu mindre någon Enskild
i nuvarande svåra ställning kan åstadkomma
några ökade utgifter, eller dertill åläggas.
För att öfvertyga Friherre Björnstjerna och
Herr Qviding, att betydeliga misstag inträffat
vid^Roteringssättningen, och att Friherre Stael
ganska rigtigt yttrat, det en sjettedel af vår
Egendom medtogs, om ständiga Roteringen finge
äga bestånd, på de grunder å hvilka den
för det närvarande blifvit fastställd; så får jag
nämna, att Normen för Roterings-sättningen
var, det ett eller flere Hemman tillsammans,
som gåfvo 8o3 R:dr Banco behållen inkomst,
årligen, räknad till 5 Procent eller sjelfva Hemmanets
värde, skulle utgöra en hel Rote. Uti
Malmöhus, Län är jag ägare af 2f Mantal,
hvilka äro ansedde laöra hålla 2f hela Rotar.
Dessa förutnämnde Hemman äro värderade,
efter 1813 års PröfningsComite's beslut, till
34,000 Riksdaler Banco, hvaraf, efter 5 Procent,
Behållningen blifver 1200 Riksdaler. Enligt
de af RoteringsCommissionen fastställde
grunder, borde likväl Behållningen hafva varit
circa ai5o Riksdaler, och värdet af dessa
Hemman, som äro mäst af Frälse- och Kronoskatte
natur, i samma förhållande äfven hafva
belöpt sig till 43,000 Riksdaler. Uti Christianstads
Län har jag erfarit detsamma, ty 2 Hemman,
som värderades till 10,000 Riksdaler af
PröfningsComiten, äro ålagde hålla en hel Rote,
5io
Den g Januarii.
ehuru behållna Inkomsten af dessa Hemman
endast hlifver 5oo Riksdaler, i stället för 8o3
Riksdaler.
Hvad som likväl säkrast kan bestyrkas,
är, att Arrendet af sistnämnde båda Hemman
utgör endast 4°° Riksdaler, och tror jag mig
kunna anskaffa betyg af hela Häradet, det ingen
skulle vilja ingå uti ett högre Arrendes
erläggande.
Herr von Fieandt anser LandshöfdingarneS
Kungörelser vara fullkomligt lagliga, då de
frånvarande ansågos, genom deras uteblifvande,
hafva åtagit sig en Grundskatt; i sanning ett
nytt sätt för en fri Nation att blifva beskattad.
Friherre Björnstjernas yttrande om Vargeringen
hör icke till detta ämne. .
Skåne skulle utgöra 2000 hela Rotar, inberäknadt
dem, som förblefvo vid Extra Roteringen,
men icke, på sätt Friherre Björnstjerna
anfört, 2000, oberäknadt dem, hvilka vid Extra
Roteringen förblefvo. För min del tror jag
icke, att 1000 år skulle behöfvas, för att få
hela den ifrågavarande Roteringen å nyo undersökt
och billigt fördelad; då under Cari.
XI endast 9 år användes för att få Indelningsverket
stadgadt öfver hela Riket.
Herr Qviding lärer lika väl som jag känna
huru det tillgått med den Permanenta Roteringen,
hvarföre jag icke anser mig behöfva
yttra mig vidlyftigare deröfver.
Den g Januarii.
Bil
Herr Clairfelt talar om enskilta Intresset.
Jag anser honom hafva varit så länge i Skåne,
att han hör hafva sig bekant, det icke allenast
jag, utan äfven ganska många andra klaga
och anse sig vara lidande genom en mindre
billig fördelning af detta Onus.
Det är likväl icke af nöden, att vidare
vederlägga och styrka rättvisan af min sak,
än blott med åberopande af Piikets Grundlag,
hvarföre det torde mig tillåtas att få uppläsa
57, 73 och 80 §§. i RegeringsFormen.
Grefve Hamilton uppläste berörde §§. samt
fortfor derefter:
I anledning häraf, hemställer jag till hvars
och ens mogna bedömmande att pröfva, huruvida
man kan anse Skånes Innebyggare, hvilka
tro sig äga samma rättigheter förvarade i
Beskattningsfrågor, som det öfriga Riket, vara
skyldige att, på sätt som skett, ikläda sig
denna börda.
Under förbigående af alla de erinringar,
hvartill anledningar gifvas i afseende på de
löften, som blefvo Skåne försäkrade, då permanenta
Roteringen föreslogs, vill jag endast
nämna, det i:dels minskning på Permanencen,
i förhållande till den förut innehafda Extra
Rotering, var försäkrad. Denna välvilja hafva
likväl ganska många Roteskyldige icke fått
erfara, utan till bevis huru rättvist och billigt
denna tunga blifvit på Landet fördelad,
512
Den g Januarii.
så liar ett ytterligare antal af 111 hela Rotar
blifvit denna redan i lägervall försatte Province
påförde, utöfver hvad som var högtideligen
bestämdt och försäkradt.
Löften böra vara lika heliga emellan Regeringen
och Folket, som emellan Enskilte,
helst ordhållighet från urminnes tider utmärkt
den Svenska National-Caracteren, till
den grad, att ofta ett med handslag gifvit löfte
varit lika fast och oryggligt, som andra fattade
beslut.
Såsom Medlem af ett fritt och sjelfständigt
Folk, anser jag mig tillräckligt skyddad af
dess egna Lagar, och hoppas vara understödd
af alla mina Medborgare, hvarföre ingen fruktan
väckes hos mig, att någon inskränkning uti
min Äganderätt skall kunna äga rum, då Konungen
och Svenska Nationen garanterat Grundlagen,
och gemensamt böra medverka till verkställighet
deraf.
Friherre Wirsén ^ Gustaf Fredric: Sedan
så vidlyftiga Discussioner om den Skånska Roteringen
redan ägt rum, skulle jag i detta ämne
icke vidare besvära Högloft. Ridderskapet
och Adeln, derest icke hvad jag nu hört två
värda Ledamöter ytterligare anföra, gifvit mig
anledning, att, för Målets fullständigare utredande,
tillägga några ord.
I egenskap af StatsSecreterare för Krigs
-
Den g Januarii.
ärenderna, liar jag inför Kongl. Majit i underdånighet
föredragit Handlingarne i Målet, då
Konungen beslöt den sednare Nådiga Propositionen
till Provincen. — Flera år hafva väl
derefter förlidit; och, under handläggning af
många andra Ärenden, har detta lill en del
fallit ur minnet; men då jag nu haft tillfälle,
att något återhämta af hvad sorn då lades till
grund, hoppas jag att i min framställning
bunna undvika misstag.
I följd af Rikets Ständers allmänna Beslut
vid 1809 och 1810 årens Riksdag, infördes
Extra Roteringen i Skåne, och med tillämpning
af de antagna Grunderne, inroterades
Provincen till 2,572 Soldal- och Råtsmans-Nummer.
Verkställigheten af detta Roterings-arbete
öfverklagades vid 1812 års Riksdag, och jemte
det Provincens Deputerade af Irenne Riksstånd
hos Kongl. Majit anhöllo om Rotejemkning,
erbödo de tillika alt låta förbyta Extra Roteringen
till ständigt Knektehåll, mot nedsättning
uti Nummertalet. — Sålunda inleddes
denna fråga. Extra Roteringen var dessutom,
aldrig fastställd af Kongl. Majit, så att intet
hinder ägde rum för dess ytterligare pröfning.
Kongl. Majit antog ej Provincens anbud
oförändradt, men förklarade i stället, under
hvad villkor Kongl. Majit ville ingå på Förslaget,
och dessa villkor innefattades uti Kongl.
Majits Nådiga Proposition derom.
Ridd. 0. Ad. Prot. II B. G5, 66.
514
Den g Januarii.
Härvid har nu först anmärkts, att en
femtedels förminskning blifvit utlofvad, så
att den, som hållit 5 Extra Roteringskarlar,
skulle få hålla 4 Ordinarie Soldater, o. s. v.
proportionaliter efter Extra Rote-andelarne;
men att sådant i verkställigheten icke fått
äga rum.
Jag anhåller att få göra den vesändtliga
erinran, att denna förminskning, till en femtedel,
väl skulle i allmänhet iakttagas; men
att den, till sin natur, var specialiter oförenlig
med den begärda jemnkningen uti Extra
Roleririgen, hvarföre ock i Förordnandet finnes
detta tillägg: ”Rotejemnkningen dock förbehållen;”
och till ytterligare bevis i denna
del, må tjena den Föreskrift, uti ett annat
Moment, såsom en gränslinie för Rotejemnkningen,
att ingen skulle få högre ständig
Rotering, än han då var indelad till den
Extra; hvilket förutsätter, att hela förminskningen
kunde förfalla genom Rotejemnkningen.
Provincen Skåne har fått en femtedels förminskning
öfver och icke under; men hvad
den ene egendomsägaren icke fått fullt åtnjuta
af en sådan förminskning, det har en annan
fått, utöfver femtedelen, ytterligare sig till
godo, i följd af Rotejemnkningen, och detta
med tillämpning af samma grunder för dem
båda. Om ingen Rotejemnkning varit nödig,
och alla utan undantag skolat njuta en femtedels
nedsättning, hvartill hade då all den
kostnad och allt det besvär tjenat, som med
den nya RoteringsGommissionen vore förbund
-
Den g Januarii.
515
ne? Likasom hela Provincens Rotetal, genom
femtedelens minskning, ncdsaltes från 2,5oo
lill 2000, så hade ock hvarje Egendoms Rotetal,
genom samma Divisions-l^eräkning, genast
varit faststäldt, så lill sägande, genom
ett penndrag. Men Provincen hade begärt
Rolcjemnkning, och Konungen hade ej fastställt
det förra Extra Rolerings-verket; förenade
anledningar voro således, att låta Indelningen
lill ständiga Knecktehållet gå i bredd,
med Rotejemnkniugen.
Den anmärkningen är vesändlligaré, att
Skåne blifvit inroteradt först till 2000 Ordinaire
Rotar, och sedan till 111 Man deröfver,
behållne i Extra Roteringen; i följd af vederbörandes
förklarande, att dervid vilja qvarblifva.
Men Kongl. Maj:t har ju i Nåder rättat detta,
genom anslag af 6 Tunnor Spannemål för
hvarje af dessa ÖfverloppsRotar, att ingå till
de Ordinaire Rotarnes understöd. Likväl toi’-  dc mig tillåtas upplysa, att häruti inbegripes
äfven ny .roterad jord, af Boställen och flere
Lägenheter, hvilka hade undgått Extra Rotering,
men som af Commissionen påfunnos oell
ålades Roteringsskyldighet. Dessa voro sålunda
icke innefattade under det preliminaira Contractet;
men, emedan grunden var, att Skåne
skulle utgöra 2000 KneckteNummer, borde derå
ej fästas afseende, utan dessa ock uti generela
antalet ingå. Emellertid är rätta utvecklingen
den, att Provincen på det hela erhållit
icke allenast en femtedels minskning, utan ock
derutöfver, först de 72 Nummer af Extra Ro
-
516
Den g Januarii.
teringen, hvilka voro öfver 2,5oo, och sedan
hvad som uppgeck för den oroterade jorden,
som Committerade ytterligare påfunno och lill
Knecktehållet indelade. Och torde detta öfvertyga,
att hvad i högstberörde Proposition
utlofvats, äfven blifvit fullkomligen hållit.
Vidare har anmärkts, att Innehafvarne af
PresteBoställen icke bordt kunna häruti ingå,
emedan de ej ägde magt, att, mot Privilegierne,
bortgifva sina Efterträdares rätt.
Dervid får jag anföra, att grunden härtill
var lagd, genom Rikets Ständers allmänna Beslut
om Extra Roteringen, deri PresteStåndet
tagit del.
Att för besvarandet af Konungens Nådiga
Proposition, så korrt tid skall blifvit förelagd,
att nödigt rådrum saknats, i synnerhet
för de Egendoms-innehafvare, som ej varit
i orten, och hvilka sålunda, dä uteblifvandet
förklarades, likasom hade man Propositionen
bifallit, Ordinarie Rotering blifvit utan deras
vettskap dem påförd, vore visserligen nog betänkligt;
men ingalunda kan jag finna, det
någons lagliga rätt, att ej ohörd dömmas,
derigenom kunnat förnärmas; ty i samma Lagar
föreskrifves ju ock den ordning, i hvilken
livar och en äger, att sin rätt gällande gora
och ändring söka. Om den, som bevisligen
icke kunnat erhålla del af Landshöfdingen»
Kungörelse, vid RoteringsCommissionen eller
å annan vederbörlig ort anfört Besvär deröfver,
att han, det oaktadt, blifvit ansedd såsom
den der, genom sitt stillatigande, ingått
Den 9 Januarii.
517
på den permanenta Roteringen; visserligen
hade han blifvit reslituerad i sin rätt, att få
förklara sin vilja. De, hvilka funno Extra
Roteringen för sig förmånligare, hafva ju dervid
fått orubbade förblifva? Detta stadgades
med tydliga ord uti Konungens Proposition.
När man ej iakttagit de lagliga Formerne, eller,
på den vägen, icke vunnit hvad man önskat,
torde man ej eller, på ett sätt, som troligen
icke med dessa Former öfverensstämmer, böra
söka verka rubbning uti det, som redan, i behörig
ordning, fått sin fastställelse.
Jag har nyss hört en värd Ledamot åberopa
flera §. §. i Grundlagen, emot hvilkas innehåll
honom, uti denna fråga, skall hafva för
nära skett. Men han torde täckas påminna
sig, det andra §. §. i samma Grundlag innehålla,
i hvilken ordning rättelse ensamt kan vinnas
och blifva gällande. Dertill äro två vägar
utstakade, nemligen: den af allmänna Lagens
tillämpning, som har sin yttersta Inslantie
och sin serskilda Controll deröfver, samt
den för Regeringsärenden, der Konungen slutligen
afgör frågorna, och hvarest en Controll,
i afseende på de rådgifvande Embetsmännens
åtgärd, äfven äger rum. Dessa Former äro lika
vigtiga vilkor för Samfundsfördragets värde
och helgd, som öfrige Stadganden, ty de
bestämma och försäkra ömsesidig rätt. All
annan inledning af sådana ämnen, som det i
frågavarande, synes mig således åtminstone
mindre lämpelig. Och som icke Rikets Ständer
gemensamt, följaktligen ännu mindre ett Riksstånd
eller fjerdedel deraf, äga någon Domsrätt;
513
Den g Januarii.
så kan jag för ingen del inse, på hvilken
grund frågan om Skånska Ho terin gen, i synnerhet
på sätt, den samma utaf den siste värde
Ledamoten framställts, eller såsom skulle han
isina rättigheter blifvit, mot Grundlagens hud,
förnärmad, här kan göras tili föremål för öfverläggning.
Friherre Duben, Joachim: För min del
anser jag den af flere värda Ledamöter innom
detta Stånd öfver Skånska Roteringen framställde
klagan, såsom egentligen innefattande
klander af åtskillige Embelsmäns, rörande detta
ämne, vidtagne åtgärder och beslut, icke
kunna, enligt qo §. i RegeringsFormen, tillhöra
hvarken Riksens Ständer eller något Utskotts
handläggning, och således ej heller böra
af Ridderskapet och Adeln upptagas.
Grefve von Schwerin. Fredric Bogislaus: Så
väl i anledning af den citerade 78 §. som af
den af lien- Friherre Wirsen gjorda erinran,
alt detta Mål synes Herr Friherren icke höra
här komma under någon Ventilation, eftersom
Ridderskapet och Adeln endast Utgör en fjerdedel
af Representationen, anhåller jag att här
till Protocollet få anmäla hvad, som på min ort
händt, såsom också hörande lill detta mål.
*
År 1813 blefvo extra Rotehållare i Westmanland
sammankallade för att yttra sig, huruvida
de skulle vilja ingå uti att lefverera 5
Tunnor Spannmål på Roten, i Fred sorn under
Krig lika, såsom permanente Yacauce-afgift,
Den g Januarii
519
hvaremot dem försäkrades att aldrig något ytterligare
bidrag till Statens Försvar skulle af
dem äskas. Tillika kungjordes att den frånvarande
skulle anses såsom hade lian samtyckt
till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
De fleste svarade Nej! äfven jag var ibland
dem, visserligen ej af det skäl, att jag, såsom
Boställsinnehafvare, kunde åberopa Privilegier
och anse mig befriad att ingå i en permanent Prestation,
då den enligt Riksdagsbeslutet endast
var temporaire; men derföre alt det stridde mot
min känsla, alt för några Tunnor Spannmål om
året kunna komma från all ytterligare förbindelse
att bidraga till Fäderneslandets försvar.
%
Jag nämner detta förhållande, obekymrad
för öfrigt, om denna fjerdedel af Representationen
är eller icke är det stället, der dylika frågor
kunna ventileras. Att definitionen på
CommandoMål måtte en gång blifva bestämdare,
än den nu synes vara, det utgör allas Önskan,
och det måtte väl dock finnas en Authoritet,
sorn det tillhör att befordra hvad det
allmänna bästa och den allmänna säkerheten
kräfva,
I anledning af hvad Herr Friherre Björnstjerna
nämnt om Holland, får jag erinra, att
det icke saknades kraft och mod hos dess Inne*-  byggare, hvarken under det att de tillkämpade
sig friheten, eller så länge sorn friheten var
hos dem mera än blott ett ord.
520
Den g Januarii.
Fortfar friheten att vara Svenska Folket
kär, så skall ock aldrig hvarken Modet fattas,
eller Uppoffringarna skys, som erfordras för att
göra Försvaret möjligt. Men skulle Frihetskänslån
inom sjelfva Folket förstöras, så torde,
om än Fästningar byggas och om än Götha
Canal, sorn man år 1815 påräknade såsom ett
Defeosions-nredel, Liefve färdig, tron på Sjelfheståndet
icke kunna blifva så allmän, sorn den
är önskansvärd,
Friherre Björnstjerna: Jag tror mig i mitt
Dietamen hafva fullkomligen bevisat huruledes
Extra Roteringen tillkommit, genom Riksens
Ständers af Kongl. Maj:t fastställda beslut, och
således är laglig; huruledes Extra Roteringen
genom frivillig öfverenskommelse blifvit förvandlad
till permanent Rotering, och således
är laglig; huruledes i:dels nedsättning ägt rum,
och huruledes Kongl. Maj:t lemnat ersättning
för de lii Nummer, som blifvit inroterade utöfver
det föreskrifna antalet af aooo; och sedan
Herr Friherre Wirsen nu äfven upplyst
deLla ämne, tror jag, att ali vidare discussion
deröfver bör upphöra, och Målet till behörigt
Utskott blifva remitteradt.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf: Flere af Friherre
Anckarsvärds Anföranden nödgas jag
fullkomligen bestrida.
Staters Ära och Anseende äro ej tomma
Ord, utan högst väsendtliga Ting. Ja! Ting,
som höra till Nationers dyrbaraste Egendom.
Dä allt hvad som kan i ringaste nion rubriceras
till National-fäfänga strängeligen blifvit
Den g Januarii.
S21
ahsträlieradt, återstår den oomkullstötliga sanning,
som aldrig borde glömmas, alt den stund
Regenten saknar kraft att skydda Statens Politiska
Frihet emot andra Staters ingrepp, samma
stund finnes icke mer den ringaste säkerhet
för den Borgerliga, för den Individuella.
Möjlighet att försvara sig nppliör för Slater,
som för Individuel', då först, när man sjelf
misströstar om denna möjlighet; ett sådant
misströstande förlamar krafterna och leder till
olyckor, som ulan misströstandet aldrig inträffat.
Möjligheten af Staters Sjelfförsvar för ej
strängt Statistiskt och strängt Arithmetice beräknas.
Detta har Historien ju så ofta bovist.
Delta hafva ju Spaniorerne sednast så högtidligen
bekräftat, och huru ofta hafva vi ej sjelf—
ve under de sednare hundrade åren haft de
mäst nedslående ulsigter. Men det mästa onda
oss då handt, har likväl varit det, som af
misströstan allena tillskapades. Lyckligtvis
har aldrig Mängden deltagit i denna åsigt, och
detta har räddat oss. Om bovist underlägsenhet
i magt innebar omöjlighet till Sjelfförsvar,
huru skulle då så många svagare Stater så
länge bestått? Mycket gör, i sådana Criser,
förtröstan till sig sjelf; mycket gör användandet
af den egna kraften man förmått bereda;
mycket göra Förbund, dem man aldrig för,
utan att äga egen kraft, som är i förhållande
till det bestånd man åt sig behöfver stipulera,
och aldrig utan utsigt af Reciprocilc kan hoppas
erhålla. Myckel gör ibland ödet för den
522
Den g Januarii.
rättvisare, men svagare saken, oclr sålunda,
tvärtemot de mäst obestridliga beräkningar af
möjlig och sannolik utgång, hafva ganska ofta
mindre mägtiga Stater — ja! ofta vi sjelfve,
lyckligen kämpat oss igenom de mäst förtviflade
Conjuncturer.
Vårt lyckliga och utan tvifvel starka Geographiska
läge är framstäldt som ett skäl till
Försvars-styrkans nedsättande. Deremot anmärker
jag, att den bredaste och djupaste Graf,
att det högsta och fastaste Bröstvärn ej utgöra
pålitliga Bolverk, då ingen står bakom dem
att dem försvara.
Att den öfverdrifna Scala, till hvilken de
stående Arméerne i -Europa blifvit uppdrifva,
är en olycka för . Folkslagen, är ovedersägligen
sant. Men nedsättning är ej möjlig för
den ena, så länge ej de öfriga göra detsamma,
och på en allmän öfverenskommelse om denna
simultanea nedsättning torde vi länge få
vänta,
Fransosernas framgång i början af Revolutionskriget
bevisar ingen ting för pålitligheten
af oöfvade Soldater. De begynte med
att lida mångå och hånliga Nederlag. Vid
minsta motgång, ja! vid ringaste likning till
tournering, spridde Armeerne sig, flydde, ropade
på förräderi och arquebuserade sina Generaler,
för att bemantla sin egen nesa. På
detta sätt trängde ju de Allierade in i hjertat
af Frankrike. Vi känna ju de omständigheter,
Den g Januarii.
523
som, elfi blott få Dagsmarcher återstodo fram
till Paris, vållade de Allierade Härarnes återtåg,
nemi. förfärliga Farsoter och välmenta,
men illa beräknade Negociationei'. Att Segern
sedan följde Franska Fanorna, bör visserligen
till en hufvudsaklig del förklaras genom den då
till sin yttersta höjd utvecklade Frihetskänslan.
Men så stort begrepp jag hyser om denna mägtiga
driffjeders verkningar till allt godt och
skönt, så kan jag ej tillskrifva den allena Fransosernas
påföljande beundransvärda framgångar.
Mycket gjorde Carnots nya Krigs-systeme
— ypperligt i sig sjelf — än verksammare genom
sin förvånande olikhet med allt hvad man
förut sett. Mycket gjorde denna Nations tapperhet,
som med alla Statsformer vist sig lika,
och som sednast, under den tyngsta Despotisme,
utstod det för tapperhet svåraste prof
— det att ej kunna uttröttas. Någon andel måste
också tillerkännas de ofantliga Recruteringstillgångarne,
förutan hvilka nyssnämnde Krigssysteme
ej kunde utföras. Något måste väl ock
tilläggas Recruterings-medlen, och bland dessa
ett af främsta rummen inrymmas åt den mägtige
Värfvaren, Guillotinen, permanent i Städerne,
och, jemte de beryktade Colonnes Mobiles,
ambulatorisk i Landskaperne. Men allt
livad jag nu anfört, ung Frihet, Carnots Systeme,
utmärkt National-mod, oförödelig Befolkning
och Skräck-systeme, allt detta, säger
jag, fordrades, i coincederande tillvarelse, för
att frambringa de påföljande, för Frankrike
lyckliga Resultater. Det bör således sägas, att
Schweitzare, Holländare, Fransoser, Spaniorer
5'24
Den 9 Januarii.
och aldrasenast Preussare segrat, ehuru (icke
emedan), de gingo oöfvade i Striden. Allt sedan
1793, hafva Franska Arméerna varit de
mäst öfvade i verlden; de voro det ända till
1813 och, mäikom väl! huru har det sedan
för dem gått? Hvilken annan Stat kan våga
lita på, att ifrån partiel Inkräktning af sitt
Område, som Fransoserne 1793, eller total
inkräktning, som Spaniorerne 1812, blifva rest
af Krigslyckan till Seger, Framgång och ärofull
Fred? Hvem kan våga lita derpå, att lyckan
och omständigheterna skola göra för oss,
hvad de gjort för dem? och skedde än detta,
hafva vi de materiela tillgångar, som hulpo
Fransoserne till möjeligheten att begagna Krigslyckans
gunst? hafva vi dem som fordras, att
länge uthärda ett Spanskt individuell Krigssysteme?
Förmådde än Nalional-andan gifva
oss kraft, alt slutligen tilltvinga oss Segern,
hvad hade vi ej dessförinnan lidit, och kunna
kostnaderne af en stående Här dermed jemföras?
National-anda och National-beväring äro
högst vigtiga Repli-puncter, förutan hvilka ett
ärofullt försvar i längd visserligen ej låter
tänka sig; men lill första anfallets mottagande
fordras en öfvad färdigstående Här. Äfven
denne kan ej alltid hindra inbrott, men den
lemnar åtminstone möjligheten öppen, att de
vigtigaste puncter, och synnerligen att Nalioiial-Bevärings-förrättningarne
blifva betäckte.
Dennes uppsamlande och organisering kunde
annars möta hinder af fiendens närvaro i
Lands-Cancellicrne.
National-anda föder krigsmod, men detta
Den g Januarii.
525
förer ej till seger, utan i förbindelse med krigsordning,
och denne vinnes endast genom öfning
i krigslydnad.
Jag slutar med förklaring, att, efter min
tanka, den Scala, på hvilken vår närvarande
Försvarsstyrka är beräknad, ingalunda ar drifven
utöfver behofvet. Minskas den, blir Försvaret
otillräckligt. I det fallet föreslår jag
hela Försvarsverkets totala Reduction. Den
kostsammaste Armee af alla, är utan tvifvel
den otillräckliga; ty den uppfyller intet ändamål.
Bättre är då, att spara hvad den kostar,
för att vid en ofelbar fiendtlig Occupation,
användas att dermed förvärfva sig fiendtliga
Inkvarteringens skonsamhet.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Staél von Holstein: Ehuru jag
begärt ytterligare detaillera detta ämne skrifteligen,
får jag, i anledning af hvad Friherrarne
Wirsen och Björnstjerna nyss åter nämnde,
erinra att en del Skånes Possessionater väl
frivilligt erbödo sig i Örebro till Permanencen
af Soldaten, emot vilkor att förminskning och
jemnkning i Rotarne måtte ske, emedan då,
enligt Konungens befallning, intet mer än högst
1 hela Hemman fingo anslås till hvarje Rote.
Denna tunga var alltför olika tryckande, enär
en del af landet är ganska fruktbart, en annan
åter mycket mager; men aldrig var då fråga
om att derjemte skulle erläggas Passevolance
och Beklädnad. En annan anmärkning är den,
att det påstås rättvisa vara skedd då i:dels
526
Den g Januarii.
minskning erhållits på Massan; men detta är
alldeles stridande mot Konungens Proposition,
sorn bestämdt säger, att en hvar skall åtnjuta
minskningen, derföre att en hvar åtagit sig
ökade bördor: hade meningen varit annan, nemligen,
att en hvar skulle få vidkännas det nya
Onus, men blott en del erhållit förmånerna,
hade man säkert fått höra ett allmänt nej. —
Hvad den förbehållna Rotejemkningeil angår,
så har deraf ingen annan mening kunnat fattas,
än den, att svagare Rotarne, utom minskningen
till i för de åtagne nya utgifter, äfven
hade sig Rotejemnkning förbehållen, för
Rotarnes svaghet skull, så långt de 72 ÖfverloppsRotarne
räckte till; Gamla regeln Qui
bene distinguitj bene docetj mäste derföre alltid
i angelägna Värf icke förglömmas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Ehuru
jag icke anser mig egentligen vara motsagd
af Grefve Löwenhjelm, anhåller jag likväl att
få erinra, att en Nations ära och anseende understundom
kunna blifva för dyrt betalte, såsom
då en obetydlig orsak invecklat små Stater
i Krig, samt mindre Krigstillfälligheter beredt
stora Länders förlust. Jag är alldeles ense
med Grefve Löwenhjelm deruti, att Fästningar
icke kunna utan Folk försvaras, mén
tror, att under nuvarande Fredslugn i Europa,
någon del af den ständiga Krigsmagten skulle
kunna förminskas, för att derigenom skaffa armar
åt Jordbruk och Näringar. Grefve Iföwenhjelms
Anmärkning angående Guillotinens
verkan i Frankrike, är i så måtto sann, att
Den g 'Januarii.
52 7
Guillotinea var ett betydligt medel att förmå
Soldaterne att marchera till Armeerne, mea
derstädes hvarken funnos eller beliöfdes några
Guillotiner. Dylika anstalter förutan, marcherar
vår NationalBeVäring frivilligt i Fält, och
jag har således icke gifvit anledning till denna
jemnförelse. Min tanka har endast varit,
att man i Fredstider horde bemöda sig att skapa
allmän välmåga och trefnad, samt derigenom
försätta Nationen i en ställning, hvilken
den framför allt skulle frukta att förlora. Hvad
angår den af Grefve Löwenhjelm anförda Historia
om Franska Armeens Förluster och Segrar,
vågar jag icke ingå i någon vederläggning
deraf, emedan jag tillerkänner Herr Grefven
en säkrare kunskap derom, än den milt
minne lemnar mig.
Sluteligen får jag förklara, att långt ifrån
att vilja alldeles slå ner FörsvarsVerket, håller
jag före, att Stridskrafterne i Fredstid höra
sparas, för att först när Krig inträffar, kunna
med fördel användas.
Grefve Mörnerj Adolph Göran: Det hade
icke varit min tanka att tala i ett ämne så
vida skiljdt ifrån mitt yrke, om Inledningen
af Friherre Anckarsvärds Anförande icke haft
en mera omfattande riktning än dess Conclusion;
dm det ena och andra endast framställt
nödvändigheten att iakttaga alla möjeliga besparingar,
hade jag hvarken haft något deremot
att invända, eller tänkt att derom för det
närvarande ingå i någon undersökning. Men
528
Den 9 Januarii.
då, efter hvad jag kunnat fatta, jag hört eri
granskning af så tillsägandes Rikets hela politiska
Systeme, då riktningen deraf och möjligheten
af Rikets politiska tillvaro blifvit snart
sagdt satt i fråga, då jag tyckt mig höra att
Folkets Ära och Anseende för dyrt betalas,
att Rikets Sjelfständighet icke skulle vara det
vigtigaste föremålet för Riksens Ständers omsorger;
då bekänner jag, att jag icke kunnat
återhålla den känsla af bedröfvelse och förundran,
som allt detta hos mig uppväckt.
Yid åsyn af det Vapen, sorn här intager
det främsta rummet, vid Gustaf I:s Minne,
som först grundat Sveriges politiska tillvaro,
må det tillåtas mig fråga, om denne store Man,
då han började företaget att befria Sverige från
ett nesligt förtryck, först undersökte, om han
hade medel och krafter dertill, eller om han
icke försökte och lyckades? Jag tror att känslan
af egen förmåga och hoppet om framgång
är i synnerhet hos en Nation det första vilkoret
för ali kraftyttring; och då å ena sidan jag
anser det vara en af Nationens Representanters
förnämsta skyldigheter, att väl öfverväga förhållandet
emellan tillgångar och behof, och att
sätta de senare efter de förra, tror jag å andra
sidan, att man bör sorgfälligt undvika alla
sådana framställningar, som kunna alltförmycket
nedsätta begreppet om de förra eller
ingifva den tankan, att man här gjort mera afseende
på ögonblickliga besparingar, än på angelägenheten
af ett väl inrättadt Sjelfförsvar.
Dm g Januarii.
529
Nar vi 1809, nied vida mera utblottade tillgångar
och mera trängande behof, vågade likväl
hoppas att Sverige skulle kunna förblifva
sjelfständigt och fritt, må vi nu mycket mera
hysa samma förhoppningar, då vi hafva tillfälle
att i lugn pröfva och jemnföra. Men detta
tror jag bäst kan ske när StatsUtskottet inkommer
med sitt Förslag för StatsRegleringen.
Då tror jag tillfälle blir att undersöka och att
visa nit för Hemmavarandes bästa; då kommer
man i tillfälle att säga: här är för mycket tilltagit,
der för litet; här är ett behof uppgifvit,
som kan inskränkas; der en tillgång, Som
kan förökas och blifva mera gifvande. På så->
dant sätt tror jag att Nationens Representanter
kunna ådagalägga både skicklighet och insigter.
Men att dessförinnan, genom någon slags
framställning, förringa begreppet om Fäderneslandets
tillgångar, eller att säga att Svenska
Folket icke framför allt skulle vara angeläget
att bibehålla sin ära och sitt anseende, det
tror jag skulle vara att yttra tänkesätt, hvilka
säkerligen icke delas inom detta Riddarhus,
och hvilka jag är öfvertygad alt Friherre Anckarsvärd
sjelf ej hyser. — Jag tror derföre
att hela missförståndet skulle upphöra och all
stridighet försvinna, om Friherre Anckarsvärd
ville litet nogare justera Premisserne af sitt Anförande,
och närmare jemka dem till hvad
Resultatet synes åsyfta.
Många yttrade t härtill deras bifall.
Grefve Löwenhjelm: Jemte det jag inRidd.
0. Ad. Prot. II. B. 67, 68.
530
Den g Januarii.
stämmer i sednare delen af Grefva Mörners Tal,
förklarar jag, att Sverige ingalunda kan sägas
vara i den ställning, der lamhet i moralisk
Kraft uppkommer såsom följd af en billig liknöjdhet
öfver de ändringar, för hvilka fiendtliga
Occupationer blottställa Nationen.
Nationens nuvarande belägenhet föranleder
ej ens till en billig fruktan för en sådan
ställnings framtida iråkande. Det ofullkomliga
i vårt oeconomiska Systeme kan, genom kloka
anstalter, förbättras; dermed lijelpes allt
hvaraf vi lida, och derföre äro vi här.
Friherre Anckarsvärd; Som åtskilligt af
hvad Grefve Mörner anfört, synes fordra besvarande
af mig genast, torde jag få förklara,
det jag alldeles icke sagt, att Sveriges Ära
och anseende äro för dyrt betalta, utan endast
i allmänhet, att Nationers Ära och Anseende
äro Ord, som af Folken ofta dyrt betalas.
Då vi i minnet återkalla att främmande Magters
Härar beträdt Paris; då visett Kejsar Napoleon
falla; så torde vi få medgifva, att
Snille och Försvarskrafter icke ensamme förmå
att upprätthålla ett Rikes anseende. Då vi
påminna oss, att Tidell varfvets fallne Hjelte
ofta bemantlade sina Krigsorsaker med Staters
Ära och Anseende; så torde man kunna yttra
att dessa Ord betalas dyrt, då Anseendet
förloras genom oberäknade ansträngningar, för
att åt dessa Ord gifva en verklighet. För min
del önskar jag, att Svenska Nationen med alfvar
måtte bemöda sig att skapa inre krafter,
Den g Jahuarii. 551
hvilka endast kunna uthärda en svår inträffad
motgång; att man icke endast må nyttja Orden
Ära och anseende i Skölden, utan hellre
vidtaga verksamma Anstalter, ledande till befordrande
deraf. Grefve Mörner har yttrat, att
Gustaf Wasa, utan att undersöka om hans
företag kunde lyckas, både beslöt att rädda
Fäderneslandet och utförde detta Storverk. Jag
kan icke finna mig hafva gifvit någon anledning
till detta Grefve Mörners yttrande. Vår
tid är uti intet fall lik Gustaf Wasas, och vida
mindre qvalifigerade Personer än den nyssnämnde
Store Mannen, hafva alldeles icke beräknat
sina krafter, då fråga uppstått att afskudda
sig Despotismens ok, eller att strida
för Sveriges Sjelfständighet. — I anledning
af Grefve Mörners hemställan, om jag skulle
vilja återtaga en del af Premisserne i mitt
Memorial, får jag förklara, det jag icke tror
att Grefve Mörner kan anföra något exempel
derpå, att jag någonsin återkallat hvad jag
munteligen yttrat, och att ännu mindre anledning
måtte finnas till den förmodan, att jag
skulle återtaga hvad jag med öfverläggning
sk rifv it.
Herr Schönström, Pehr, förklarade, att allt
hvad Grefve Mörner ansett Friherre Anckarsvärd
hafva yttrat, alldeles icke blifvit af den
senare så framstäldt.
Grefve Mörner: Det är mig kärt om jag
misstagit mig i det begrepp, jag lättat om uttrycken
i Friherre Anckarsvärds framställning.
532
Den g Januarii.
Jag följde dervid endast det intryck den gjort
hos mig. och då jag tyckte mig höra, att Sverige,
såsom en mindre Stat, ej skulle kunna bibehålla
sin Sjelfständighet emot en grannes öf~
vermagt, då tyckte jag mig finna den anledning
till misströstan, som jag trodde otjenlig att
hysa och ännu mera inom detta Riddarhus.
Då jag icke kunde tro sådant vara Författarens
mening, föreslog jag en jemkniug i uttrycken.
Då delta nu af Friherre Anckarsvärd afslås
och han förklarat sina ord, må de stå för hans
räkning, och må framtiden dömma hvem som
haft mera rätt, antingen den, som, under Fredens
lugn, trott att ingenting för Sjelfförsvaret
borde försummas, eller den, som åtminstone
i allmänna ordalag tycktes hafva väckt farhågan
att vi ej skulle kunna åstadkomma det.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att icke allenast Grefve Hamiltons samt
Frikerrarne Stael von Holsteins och Wrangels
ofvannämnde Memorial, rörande Skånska Roteringen,
jemte de i samma ämne i dag ingifne
Anföranden, utan ock, att de i anledning
af Friherre Anckarsvärds nyss uppläste
och till StatsUtskottet redan remitterade Memorial,
afgifne Yttranden måtte till StatsUtskottét
remitteras.
Bifölls.
Föredrogs och remitterades till StatsUt
-
Den g Januarii. 533
skottet Herr Heykenskölds , Adolph Detlof
Yttrande, angående vissa Berglagers Rotering.
Till remitterande föredrogs Friherre Stael
von Holsteins, Corfitz Ludvig, Memorial angående
en förändrad Organisation af Tullverket.
Friherre af Wetter stedt. Gustaf: Jag har
redan, vid förra Riksdag, yttrat min öfvertygelse,
till svar på ett af Hr Friherre Stael von
Holstein äfven då väckt påstående, af enahanda
art och syftning, som det ifrågavarande,
att Rikets Ständer icke kunna äga rätt, att, med
Styrelsen af Tullverket och Personalen dervid,
taga någon befattning, eller några föreskrifter,
i delta afseende, meddela.
Det skäl, som hämtas till stöd för denna
påstådda rättighet, af Tullmedlens BevillningsNatur,
synes mig åtminstone icke vara
tillfyllestgörande. Postmedlen höra likaledes
till Bevi 11 ningen, och med samma skäl skulle
Rikets Ständer äfven tillsätta Embets- och
Tjenstemän vid detta Verk.
Riksens Ständer hafva sjelfve erkänt denna
gräns för deras lagliga befattning med TullVerkets
angelägenheter. Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottet, till hvilket ett Dictamen
af Herr Printzensköld, vid sista Riksdag,
blef remitterad, yttrar sig, i Memorial
af den 19 Juli 1815: "Då hvad han (Herr
534
Den g Januarii.
"Printzensköld) för öfrigt yrkar hufvudsakligen
rör det Reglementariska för Tullstyrelsen,
derom Rikets Ständer icke lärer tillhöra
"att förordna”. — Serskildta Utskottet har i
flera Memorialer, endast såsom en önskan, å
Rikets Ständers sida, framställt detta ämne,
och sluteligen hafva Rikets Ständer, i deras
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit af den
7 Augusti i8i5, hvaruti npptagas flere i afseende
på Tullverket till följe af Serskildta
Utskottets Memorialer, gemenskap ägande Förslag,
börjat denna skrifvelse med förklaring,
att Rikets Ständer, i de omständigheter, hvaröfver
de redan sig serskildt icke yttrat, nu
få framföra deras önskningar,
Allt detta talar till förmån för den satts
jag yttrat. Den inskränker sig endast till Styrelsen
och Personalen af Tullverket, som, efter
min tanka, är Kongl. Maj:ts Ensak. Deremot
är det Rikets Ständers ovilkorliga rätt,
att granska TullVerkets Räkenskaper, att bestämma
Grunderne för Tull-Intradernes beräkning
och sjelfva TuilTqxan.
Detta åliggande hämtar sin obestridliga
grund af Tullmedlens Classification såsom Bevillning,
och utgör ett ämne, sorn, förbundet
med fastställandet af ett fortfarande Systeme
för Tullafgiftemes belopp å Export- och ImportArticlar,
blir långt vigtigare för Fäderneslandets
Interesse, och Tullinkomsternas mer
eller mindre betydlighet, än några Reglemen
-
Den g Januarii.
535
tariska Föreskrifter i afseende på Personal och
Styrelsesätt.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag instämmer fullkomligt uti hvad Friherre
af Wetterstedt, angående Tullverkets Personal,
nu anfört, desto hellre, som detta äfven varit
min tanka, då jag i Serskildta Utskottet
vid sista Riksdag deltog i Öfverläggningarne
om enahanda fråga; men deremot får jag nu
upprepa hvad Serskildta Utskottet då äfven
tillstyrkte, att samtlige Tullverkets Tjenstemän
måtte blifva på Rikets Stat uppförde.
Friherre Staél von Holstein: Jag väntade
mig mera svårighet i detta ämne. Friherre af
Wetterstedt har på nog lös grund byggt sitt
påstående om Konungens rättighet till dispositionen
af Tull-styrelsen, nemligen derpå, att
det vid flera Riksdagar varit ett Önskningsmål,
samt anfört Besvärs- och OeconomieUtskoltets
Utlåtande vid sista Riksdag, hvaruti nämnes,
att det icke lärer vara Riksens Ständers rätt,
att i det reglementariska göra några Föreskrifter;
men Friherre af Wetterstedt erindrar sig
icke, att jag, och flere med mig, protesterade
emot detta uttryck, på det att samma icke skulle
i en framtid leda till irring, som synes af
Ridderskapets och Adelns protocoller, pag.
1275 . . 1281. Om man vill Historice betrakta
detta ämne, så lärer man finna, att dess första
upphof härleder sig från en Bevillnings åtagande
till ett bestämdt behof, som borde upphöra
när behofvet upphörde. Det har seder
-
536
Den Q Januarii.
mera, genom brist på uppmärksamhet å ämnet,
öfvergålt lill en beständig Beskattning, som
dels stått under Konungars val, dels under
Ständernas directe disposition, alltefter de olika
Regeringssätten. Huru absolut Ständerna, under
förra frihetstiden, läto administrera Tullverket,
kan väl icke hafva fallit de fleste ur minnet,
åtminstone icke Statens högre Embetsman, och
|iu äro vi ju likaså fria, som i den förra friliets-tiden,
åtminstone hvad Beskattning angår.
Med ett annat exempel kan denna satts
också bestyrkas: Det var Riksens Ständer, sora.
afskaffade KandtTullarne; sådant bade icke
kunnat ske, om det icke varit ett Verk dera
ensamt tillhörigt. Om de nu skulle finna nödvändigt,
för att skaffa Ressourcer till de många
Statsbehofven, att införa Consumtions-afgift,
så blefve återinförandet af Landt-Tull
en följd deraf, och jemväl organisation deraf
dem ensam tillständig: Att bestrida detta vore
detsamma, som om någon ville bestrida en Egendomsägare,
alt få antaga till Inspector eller
Förvaltare, samt Tjenstefolk, sådana, som han
hade förtroende till och vore skicklige och arbetsamme,
eller i motsatt fall skilja dem ur
Tjensten,
Friherre af Wetterstedt_, Gustaf: Ingen
torde äga mera skäl än jag, att i förväg förklara
den grund, lös och vacklande, på hvilken
jag uppför mina byggnader; men efter
denna förklaring, torde Högloft. Ridderskapet
och Adeln icke anklaga mig för bristande blygsamhet,
om jag nödgas bekänna, att oaktadt
Den g Januarii.
537
allt hvad Herr Friherre Stael von Holstein nu
anfört, jag likväl tror min byggnad icke
ännu vara öfverändakastad. Det är icke af
vissa Utskotts eller af Riksens Ständers vid
sista Riksdag gifne Förklaringar och Yttranden,
som jag hämtat anledning till min tanka,
i afseende på Riksens Ständers rätt, att med
Tullverkets Styrelse och Personal sig befatta;
men skälet dertill hvilar i våra Grundlagars
esprit, och i den gräns desse utstaka emellan
den Lagstiftande och den Verkställande Magtens
åtgärder. Att till LandlTullarnes afskaffande
Rikets Ständers Beslut var erforderligt,
låg i sjelfva sakens natur, ty, utom detta Beslut,
hade Konungen icke kunnat afskaffa dem.
Det beror visserligen af Rikets Ständer, att,
med antagande af hvad Herr Friherre Stael
exempelvis anfört, föreslå Kongl. Maj:t ett vilkor
för LandtTullarnes återupplifvande; men
då torde det äfven lika så litet kunna bestridas,
att det af Kongl. Maj:t beror, att vägra
antagandet af detta villkor.
Friherre Boye., Ludvig: Den satts, att
Bestyret om Tullverkets Personal skulle höra
till Riksens Ständers rättigheter, har ett
skäl emot sig, som hör till sjelfva ämnets natur,
men som likväl icke blifvit, i denna Discussion,
upptagit till pröfning; och jag utber
mig derföre, att få öfverlemna detsamma till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
bedömmande.
Tullen är en följd af Handeln och beror
53^
Den g Jannani.
af den; men Handeln är åter alltid beroende
af mångfaldiga skiften, hvilka åter måste verta
till mångfaldiga förändringar i omsorgen
om Tullens Personal. De skiften Handeln möjligen
kan vara underkastad, är icke möjligt,
att ens kunna förese; och följaktligen kunna
icke heller alla de förändringar föreses, sorn
deraf kunna blifva följder, i bestyret om Tullens
Personal. För Fall, som icke kunna till
deras art fullkomligen, på förhand, bestämmas,
är icke möjligt, att genom Instructioner
stifta Lagar; och huru skulle då Bestyret fullgöras,
under tiden emellan Riksdagarne? När
Ständerne således icke kunna en sådan rättighet
i alla tider lika utöfva; så inser jag icke
heller, hvarföre Ständerne skulle vilja äga den.
För min del, tror jag, att detta bestyr tillhör,
enligt sin natur, Administrationen, med hvilken
åter Riksens Ständer aldrig böra sig befatta.
Jag tillstyrker alltså, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln måtte förklara delta Bestyr
icke höra till Ständernes rättigheter.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalkeJi
framställd Proposition, blefvo så
väl Friherre Stael von Ilolsleins ofvannämnde
Memorial, som de i anledning deraf afgifne
Yttranden till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
OeeonomieUtskolten remitterade.
Föredrogs till remitterande Herr af Stenbo
fs, Christian, Memorial, angående en förändrad
Organisation af Tullverket
Den g Januarii. 539
, > - ^
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard s
hade inlemnat följande, som upplästes:
Herr Lagman af Stenhof har föreslagit,
att Riksens Ständer, genom en Deputation hos
Konungen, måtte anhålla om en ny Organisation
af Tullverket. Jag för min del får bestrida
detta Förslag, af den grund att det icke
blott är, enligt min tanka, stridande mot
Grundlagarna, utan ufven mot en af Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdag den
27 Julii i8i5, i anledning af Friherre Stael
von Holsteins Motion, och på min Proposition,
enhälligt gjord Förklaring, att rättigheten att
i det Reglementariska af Tullverket göra några
föreskrifter och derom förordna, tillhörde
Riksens Ständer sjelfva. Herr Lagman Stenhof
tyeks vid detta tillfälle för mycket haft i
hågen 1789 års och för litet 1809 års RegcringsForm.
I anseende till Hufvud frågan får
jag erindra, att nti denne värda Ledamots annars
fullständiga Memorial saknas en beräkning,
huruvida Tullverkets Inkomster de senare
åren ökats eller minskats: en omständighet,
som onekeligen bör komma i betraktande vid
frågan, om ett Uppbörds verk bör helt och
hållit omskapas, eller icke. För öfrigt torde,
innan denna fråga till afgörande företages,
nödigt vara, att inhämta hvad den för uppgörande
af Förslag till TullFörfattningarnes
förbättrande redan för länge sedan nedsalta
Comit* hunnit uträtta.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Jag har
i det Memorial, som Herr af Stenhof afgif
-
540
Den g Januarii.
vit om Tullverket och Reorganisationen af dess
Styrelse, funnit flera uppgifter och framställda
förslag, som synas mig påkalla både Svar
och Rättelse, öfverflödige, jag är öfvertygad
derom, för det Utskotts åtgärder, till hvilket
Herr af Stenhofs Memorial blir remitteradt,
och som deröfver kommer att afgifva sitt yttrande,
men som likväl torde kunna, ur en
annan synpunkt, än Herr af Stenhof, omfatta
det ifrågavarande ämnet,
Då jag nu går att afgifva dessa upplysningar,
att, under vissa hufvudpuncter, granska
Herr af Stenhofs Memorial, och dervid foga
de uppgifter, hvartill anledning gifves, tror jag
mig, i förväg, böra förklara, att ingen mera än
jag vet att vörda den rätt, som våra Grundlagar
tillägga hvarje Riksdagsman, att göra
Anmärkningar emot de administrativa Atgärderne;
men att jag derjemte tror, att denna
rätt, för att kunna bereda någon allmännytta,
bör vara förbunden med skyldigheten å Administrationens
sida, att besvara dess Anmärkningar,
alt upplysa möjeliga misstag, att reda,
stundom vid första skärskådandet, invecklade
förhållanden. Genom en sådan Ärcndernes
behandling beredes gemensam upplysning, och
räkningen är då uppgjord på båda sidor.
Likväl fordras dertill ännu, att ej endast
egna åsigter, ej endast theoretiska beräkningar,
utgöra omfånget och resultatet af sådana
Anmärkningar. Då rättelse kräfves i hvad som
är, bör ej vara tillfyllest, att med allmänna
Den g Januarii.
541
skäl påyrka den: Ett bestämdt Förslag till den
önskade nya Organisationen, ett oryggeligt System
e för dess handlingssätt, bör med klandret
stå i oskiljaktigt samband. Då vinner Anmärkningen
i värde, då kan för den oväldige Åhöraren
något afgörande omdöme beredas, och
då upphör frågan, att endast vara en ordtvist
växlande mellan ögonblickets intryck och
glömskan.
TullVerkets Räkenskaper revideras årligen
af åtta dertill af Kongl. Majit utsedde Revisorer,
hvaraf två af KammarRättens Ledamöter.
Dessutom har Kongl. Majit förlidet år i Nåder
förordnat, att den specielle Revisionen af
dessa Räkenskaper icke dess mindre skulle ske
i KammarRätten.
Räkenskaperne äro till i8i5 års slut granskade,
och 1816 års HufvudBok redan, innan
fölidet års utgång, afslutad. De skola visa,
att, utom några obetydliga Summor, som lagligen
äro bevakade, ingen proprie Balance
finnes på denna hetydeliga Uppbörd.
Alla erforderliga upplysningar om TullVerket
erbödos Riksens Ständers Revisorer, men
Riksdagen var så nära för handen, och deras
tid så upptagen, att de ej hunno inhemta.
Om sådant kunnat ske, hade det, som föreföll
outredt, redan varit upplyst. Räkenskaperne
äro nu till StatsUtskottet öfverlemnade, som
häst torde vara i tillfälle att öfvertyga sig om
deras pålitlighet.
542
Den g Januarii.
Visserligen äro Tulllntraderne, på sätt
Herr af Stenbol' anför, en af de betydligaste
af Statens Intrader, och fordra således mycken
uppmärksamhet och omtanka. Men på hvad
sätt, eller efter hvad grund, bör sjelfva förvaltningen
bedömmas? Förmodligen efter Resultaterne
och beloppet af Inkomsten.
Från och med 1802 till och med 18 r 2
deltogo Private ActicXgares Fullmägtige i Styrelsen
af Tullverket, och ingen omtanka och
vaksamhet sparades, alt bringa uppbörden till
högsta möjeliga belopp; likväl steg den endast
a:ne År, nemligen 1809 och 1810, till
något öfver 2 Millioner R:dr, men de öfrige
Åren, oftast betydligen under 1 § Million,
utan afdrag af Omkostnaderne.
År 1813 vidtog KronoFörvaltningen, då
Uppbörden var 3,094,258 R:dr; år 1814
2,384>o8o R:dr, år 1815 2,347,249 R:dr, äfven
utan afdrag af omkostnaderne, och utan
att någon förändring ägt rum i TullTaxan.
År 1816, då den nya TullTaxan tog sin
början, steg uppbörden till 1,882,382 R:dr.
Riksens Ständer hade för åren i8i3, r8r4
och 1815, såsom StatsVerkets andel af Tullmedlen,
påräknat en årlig Summa af 840,000
R:dr. Utöfver denna Summa har Statsverket
uppburit år i8i3 1,292,425 R:dr, år 1814
556,oo6" R:dr och år 1815, 638,924 R:dr.
Den g Januarii.
543
År 1816 ökacles beräkningen af StatsVerkets
behållna Inkomst af TullYerket lili
940,000 R:dr, hvarutöfver likväl en Summa
för nämnde år af 140,498 R:dr blifvit lefvererad,
äfvensom beloppet af Växlar, som ingå
uti StatsSumman, efter deras Numeraire, utan
Cours-beräkning, ökades ifrån vanligen 60,000
till omkring i44>ooo R:dr Hamburger Banco.
Att derjemte en sträng och noggrann uppmärksamhet
blifvit fästad på yttre bevakningen,
torde kunna slutas deraf, att BeslagsSumman
å Confiscerade Varor, från förlidet
års början till den 22 November, uppgått i
Stockholm till 30,093 R:dr och i Landsorterne
till 93,761 R:dr, i båda fallen, utom Bölerne.
Allt hvad jag nu haft den äran anföra, synes
ej berättiga till någon önskan om ändring i Styrelsen.
Skulle det inkastet göras mig, att, under
en annan Styrelse, Tull-Inkomsten förmodligen
bade blifvit ännu betydligare, så äger jag derpå
intet annat svar att lemna, än att det ena Resultatet
är gifvet, det andra livilar endast ännu
på en förmodan; det ena är Practiskt bevist,
det andra blott en Theorie, ännu beröfvad
erfarenhetens pröfvande stämpel, och som,
liksom många andra Theorier, ofta äro förledande,
äfven då de äro klädda i mera förföriska
drägter än den ifrågavarande.
I afseende på ärendernes gång inom Verket,
får jag anmärka, att, enligt de upplysningar
jag inhämtat, alla inkommande corn
-
544 J*en 9 Januari/'.
pletta ärender, inom veckans sint, afgöras;
att Ordföranden merendels sjelf i Direclionen
föredrager inkommande Handlingar; att, enligt
Kongl. Maj;ts serskilda Nådiga befallning, Tull--  kamrarne till honom ofördröjeligen inberätta
alla händelser af vigt, ock att han är berättigad
genast vidtaga nödig åtgärd i alla de fall,
som fordra skyndsamhet. Äfven hafva Tollkamrarne
i Landsorterne dels af honom, dels
af en Ledamot i Directionen, nyligen blifvit
inspecterade.
Den anmärkta skillnaden emellan Tjenstemännens
vid Tullverket antal i Götheborg och
i Christiania, bör egenteligen tillskrifvas det
skiljaktiga Systeme, i afseende på inkommande
Varor, som följes i Sverige och i Norrige. —
I det ena Landet gälla prohibitiv» Författnin-.
gar; i det andra är, med få undantag, allt
tillåtit till införsel! Det är således en naturlig
följd att Tullbevakningen å ena stället bör
vara talrikare. Af samma orsak har äfven, efter
föreningen af Sverige och Norrige, uppsigten
på Gränsen bordt ökas, då, genom nya
Vägar och en lifligare Communication Länderne
emellan, flera tillfällen kunnat yppas till
öfverträdelse af Författningarne om förbuden
Varas införsel.
Egenskapen af en TullBetjents befattning
gör Tjensten ovedersägligen till amovibel, och
anledningarne dertill torde icke af mig behöfva
upprepas. Mig vetterligen anses dessa Tjen
ster
-
Ben g Januarii.
545
ster så i alla Länder, äfven der lika fria Stats
Författningar
gifvas, sorn hos oss. Det later
visserligen mera liberalt, att drifva en annan
satts än denna; men då erfarenheten i längden
måste bestämma grundsattsers företräde, är det
lill henne jag med tillförsigt vädjar.
Ått vilja tillvita Tullstyrelsen den mordbrand,
som var nära att utbrista i Götheborg
och som genom Autoriteternes vaksamhet hlef
upptäckt, till sitt utbrott hämmad, men endast
i afseende på varornas utpractisering från NederlagsMagazinet
lagligen bevist, och med ådömde
böter till ett belopp af öfver 90,000
R:dr Banco straffad, vore likaså obilligt, sorn
alt tillräkna hvarje Lagskipande Myndighet
alla de brott, som innom dess område begås,
ehuru han sjelf upptager och beifrar deni.
I anledning af de Förslag, hvarmed Herr
af Stenhof slutat sitt Memorial, får jag anmärka
t att StatsTJlskottet emottagit TullVerkets
Räkenskaper, och lärer med deras granskning
vara sysselsatt. Ett Serskilt Utskott torde
således icke i delta afseende vara behöfligt,
i synnerhet som dess befattning skulle ingripa
i hvad StatsUtskottet tillhörer.
Äfven anser jag i högsta måtto öfverflödigt,
att genom eli stor Deputation uppvägfa
Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
för att anhålla om en Reform i Tullverket.
— Vigtigare Beslut än detta, komma
Ridd. 0. Ad, Prot> II. B. 69, 70.
546 fien 9 Januarii.
från Rikets Ständer till Kongl. Maj:t, och det
utan Deputationer, och någon större högtidlighet
i detta fall synes mig icke vara af nöden.
Herr af Stenhof omnämner sluteligen de
Artiklar, rörande missbruk både vid Sjö- och
GränsTullarne, som varit införde uti ett från
Wennersborgs Tryckeri, år i8ri utkommit
TidningsBlad, kalladt den Oväldige Granskaren,
och tillägger, att obekant är, om någon
åtgärd, till följe af dessa Artiklar, blifvit vidtagen.
Jag hör oförstäldt bekänna, att, efter
min vettskap, ingen åtgärd följt på dessa
AvisArtiklar. Bladet lefde icke nog länge,
för att kunna frambringa den.
Efter de händelser vi öfverlefvat, som, innom
loppet af få år, sammanfattat hvad Secler
förut erbjödo, i märkbart och omhvälfvande,
liar den väldiga Glömskans Flod blifvit så
vidgad till sitt område, och så skyndad i sin
fart, att endast de namn, som hunnit slå rot
i dess botten, kunna höja sig Öfver dess bölja
och trotsa svallet deraf. Om således dessa
flygtiga TidningsBlad, liksom flera andra Litteraira
Producter af vår tid, blifvit uppfattade
och bortförde af denna mägliga ström; så önskar
jag endast, att Tidningens Titel måtte
blifva villkoret för alla framtida Anmärkningar,
och att både Herr af Stenhof och jag alltid
måtte kunna göra anspråk derpå af den
Församling, inför hvilken vi haft den äran
att tala.
Många yttrade härtill deras bifall.
Den g Januarii. 547
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Om jag rigtigt fattade den nu framställde
uppgiften öfver Tull-Intraderne de förflutlie
åren, så upptages för år 1813 Uppbörden till
något öfver 3 Millioner. I RiksStaten är denna
inkomst calculerad lill 800,000 R:dr: Öfverskottet
derutöfver upptages till en Million
tvåhundrade tusende, tillsammans 2 Milloner;
här uppkommer således ett deficit af en Million,
som icke kommit Staten tillgodo; hvar
har då denna tagit vägen? detta torde varda
upplyst.
Friherre af Wetterstedt: Den af Friherre
Stael von Holstein sist anförde omständighet
torde bäst upplysas af StatsUlskottet, åt hvilket
Tullverkets Räkenskaper redan blifvit till
Revision öfverlemnade.
Hvarjemte Friherre af Wetterstedt lill P10-  tocollet aflemuade in Originali följande Handlingar:
1:0
Uppgift å SjötullsUppbörden från och
med år 1801 lill och med år 1816, som visade
förhållandet serskilt vid Stockholms inkommande
och utgående SjötullsKamrar, och
serskilt vid de öfrige Tullkamrarne i Riket.
2:0 Uppgift på Contant influten SjötullsUppbörd
för åren 1813, 1814, 1815 och 1816.
3:o Förteckning på de af TullBetjeningen
uti Stockholms Stad år 181-7 verkställde Beslag
å utländska, dels lill Införsel i Riket för
-
548
Den g Januarii.
Ludna, dels lofgifna , men Tullförsnillade
Varor, samt värdet så väl å de Varor, hvilka
på Auction blifvit försålde, som de, hvilka
ännu äro oförsålde; jemte ådömde böter;
och
4:o Förteckning på de af TullBetjeningen
i Orterne år 1817 verkställde Beslag å Utländska,
dels till införsel i Riket förbud11a,
dels lofgifna, men Tullförsnillade Varor;
Värdet, som å dessa Beslag vid Domstolarne
blifvit satt, samt FörsäljningsSumman å de
Varor, som blifvit försålde, jemte deras namn,
hvilka till böter för Lurendrägeri och Tullförsnillning
blifvit fällde.
Uppå derom gjord Proposition, blefvo både
Herr af Stenhofs ofvannämnde Memorial,
samt de i anledning deraf nu afgifne Yttranden,
till Stats-samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten
remitterade, hvarjemte Herr
af Stenhof erhöll tillåtelse, att sitt Memorial
med de öfrige RiksStånden communicera.
Friherre Cederström_, Jacobj uppläste följande
Utdrag
af Protocollet, hållet hos Fullmägtige
i Riksens Ständers Banque den
3 Januarii 1818.
S. D. Till följe af Riksens Ständers BancoUtskotts
under denna dag meddeldte Förord
-
jDen g Januarii.
549
nande, äger Banquens, uti Götha CanalDirection,
deltagande Ombud, AdvocatFiscalen N.
R. Kruse, att vid den Bolagsstämma, som med
Canal-Bolagets Interessenter blifvit till den n
innevarande Månad utsatt, tillfråga Bolaget,
huruvida, sedan Götha CanalDiscontVerks Creditiv
på Banquen nu mera befinnes till fullo
begagnadt, men Verkets Åssignationer derutöfver
bland Allmänheten utelöpande, hvilka,
i brist af Fond till deras inlösen, utaf Banquen
Blifvit afviste; Bolaget nu vore sinnadt, samt
sålunda beredt och i tillfälle vidtaga sådana
medel och utvägar, hvarmedelst deåDiscontVerkets
sida ingångne förbindelser, genom Bolagets
försorg, må varda behörigen uppfyllde;
och, såsom en följd deraf, Discont-rörelsen återbringas
uti sitt förra skick, till begagnande
för Bolagets räkning under den octrojerade tiden,
enligt de till grund derför, utfärdade Reglementen:
med förklarande tillika, att derest
Bolaget saknade utväg dertill, sådant borde
utan allt uppehåll tillkännagifvas, emedan
den vesändtliga rubbning uti de allmänna
Låne-anstalterne, som derigenom skulle uppstå,
ofelbart komma att inflyta uppå den Reglering,
hvilken, i följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om allmänna Penningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, hos Rikets
nu församlade Ständer är under öfvervägande:
Och skulle Utdrag af Protocollet härom
till Banquens Ombud expedieras. År och
dag som förr skrifvit står.
Efter Befallning
Vidim. G. Hullt.
C. A. Warberg.
550
Deri g Januarii.
Hvarefter Friherre Cederström munteligen
yltrade:
Vid Götha Canal Bolagsstämma den 7
dennes anmälte Herr AdvocatFiscalen Kruse,
att han af Herrar BancoFullmägtige var befalld,
att, enligt det af mig nyss uppläste ProlocollsUtdrag,
göra Bolaget den fråga, som i
ProtocollsTJtdraget finnes föreskrifven. I våra
Lagar är Formen föreskrifven, uti hvilken Utskotten
från vederbörande Verk eller Embetsman
kunna begära och erhålla upplysningar,
men att ett Utskott communicerar directe med.
en enskilt Corporation, är oformligt, och att
uti denna Communication frågor göras, hvarom
icke Riksens Ständer äga någon kunskap,
är i min tanka otillbörligt. Utskottet hade
kunnat erhålla de Upplysningar det önskat,
och i riktig väg, om det genom Fullmägtige
i Banquen gjort frågan till Götha CanalBolag
och Bolagets DiscontDirectioner. Jag är öfver
tygad, att Bolaget med nöje omfattar tillfället
att svara på de dem gjorda Frågor, ty
Bolaget måste nödvändigt vinna uppå, att för
så väl Banquen som Riksens Ständer och Allmänheten
få offentliggöra sina Åtgärder och
Förhållanden; men som enskild Man kan
jag svara på den af BancoFullmägtige enligt
BancoUtskottets befallning gjorda frågan till
Götha CanalBolag, att Bolaget efter min tanka
alltid skall finnas villigt att fortsätta DiscontRörelsen
och äfven i förmåga alt fullgöra sina
förbindelser, om Banquen uppfyller sina mot
hvarje Delägare i Bolaget. Jag anhåller, att
Den g Januarii.
551
BancoIItskottets förklaring öfver denna mia
Anmärkning måtte af Ridderskapet och Adeln
infordras.
Herr Mannerstam, Johan: Då 42 §• i
Riksdagsordningen stadgar, att Riksens Ständers
Utskott äga att genom HofCancelleren endast
från Publique Verk infordra nödiga upplysningar,
men Götha CanalBolag, enligt min
tanka, icke kan såsom ett Publikt Verk anses,
då Kongl. Majrls till Stals- och BancoUtskotten
remitterade Nådiga Proposition, angående Allmänna
Penninge-rörelsen och Myntvärdets upprätthållande,
bland annat innehåller det Förslag,
alt Banquen skulle öfvertaga Götha CanalDisconts
Fordringar och Skulder, då Utskotten
ansågo den från CanalBolaget infordrade
ifrågavarande upplysning nödig, innan Utskotten
kunde uti hufvudsaklig pröfning af Kongl.
Majlis Proposition ingå; och då sluteligen denna
upplysning endast innefattar en prelirninair
Pröfning, alldeles icke något Beslut i Hufvudsaken;
så får jag af alla dessa förenade anledningar
hemställa, om icke BancoUlskoltot,
åt hvilket BancoStyrelsen under Riksdagarne
blifvit nppdragen, skäligen må anses hafva
ägt fullkomlig rättighet till ifrågavarande upplysnings
infordrande på sätt som skett. Som
Utskottet för närvarande är sysslosatt med ganska
trägna och vigtiga göromål, hoppas jag att
Ridderskapet och Adeln icke lärer frän Utskottet
infordra någon Förklaring öfver Friherre
Cederströms nu väckte Anmärkning,
552
Den q Januarii,
hvilken jag för min tiel anhåller målte alldeles
få förfalla.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric: Såsom
Ledamot af BancoUtskqltet, och den der deltagit
uti det beslut, dervid Herr Friherre Cederström
nu gjort erinran, anser jag mig skyldig
att, inför Högloflig® Ridderskapet och
Adelil, häröfver lemna ett yttrande. Herr
Manners tärn har väl härvid redan hufvudsakligen
förekommit mig, och förenar jag mig sålunda
ock med hvad han anfort, tilläggande
Flott korteligen följande:
3a §. af Riksdagsordningen innehåller,
att BancoUtskoltet skall öfverse Banquens Styrelse
och Tillstånd, samt gifva Föreskrifter om
dess Förvaltning. Vid 1815 års‘Riksdag sattes
Götha CanalDiscont under Banquens närmare
öfverstyrelse i vissa delar, och Banquen har
en Ledamot uti Discontens Direction. Enär
nu dertill kommer, att Banquens medel äro af
CanalDisconten disponerade, och att Banquens
säkerhet bör af Utskottet bevakas ; synes
jnig att BancoUtskoltet af dessa förenade
Anledningar hade både rätt och pligt alt genom
BancoFullmäglige infordra upplysningar
från ett Verk, som vilkorligen är satt under
dess Öfverstyrelse.
Andra Utskott hafva, som nyss anfördes,
den rättighet att omedelbarligen i stadgad ordning
inhämta upplysningar af Embetsverk och
Personer: Hvarföre skulle det då vara BancoUtskottet
förment ull låta BancoFullmäglige in
-
Den g Januarii.
553
fordra sådana genom sitt Ombud i den Direction,
som slår under .Fullmägtiges Öfverstyrelse?
Åter hvad angår frågan om en föregående
hemställan till Riksens Ständer, borde
Utskottet finna den så mycket mera öfverflödig,
sorn bär äskades blott en upplysning, hvilken
skulle föregå ett remitteraJt måls behandling;
men alldeles icke var fråga om något Förordnande
eller Beslut.
Detta i afseende på Formen.
I sjelfva saken förekommer åter, att Riksens
Ständer remitterat till BancoUlskottet Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition örn Myntväsendets
Reglering. — Deruti finnes framstäldt, att Götha
CanalDiscont skulle afBanquen öfvertagas;
men då Utskottet fann att Bolagets Privilegier
först med år 1835 geck till ända, syntes det
Utskottet vara en oundviklig preliminair åtgärd
att låta infordra utlåtande, på sätt som
skett, om vederbörandes vilja och förmåga att
med DiscontRörelsen sjelfva fortfara.
Likasom det varit ofullständigt, derest Utskottet
handlagt den allmänna financiela frågan,
utan att först utreda den speciella, som
så hufvudsakeligen skulle inflyta på Regleringen;
bade det må bända ock varit nog litén
uppmärksamhet lemnad åt Bolagets, genom ett
Privilegium, stadgade rätt, derest man Bolaget
alldeles obördan uti en sådan generel reglering
ingått, som äfven omfattat dess hittills bestridda
LåneRörelse.
554
Ben 10 Januarii.
Utskottets mening var åtminstone, att, i
förening med Banquens säkerhet, göra allas
rätt gällande, och erhålla fullständiga Materialer
för hufvudsakens behandling; helst i saknad
.deraf arbetet förmodeligen blifvit återförvist
och ytterligare tidsutdrägt derigenom förorsakad.
Af dessa i korrthet vördsamt anförda
skäl kan jag sålunda icke medgifva, att BancoUtskottet
skulle hvarken i form eller sak härutinnan
oriktigt hafva förfarit; men underkastar
emellertid mitt omdöme Ilögloflige Ridderskapels
och Adelns upplystare pröfning.
Friherre Cederström: Jag klandrar alldeles
icke Motiverna till BancoUtskottets ifrågavarande
åtgärd, utan blott formen; ty om Utskottet
genom BancoFullmägtige befallt Banquens
Ombud i CanalDirection, att göra denna Direction
den fråga, som nu blifvit gjord Bolaget,
så hade ingen ting dervid varit att påminna.
Uti alla sådana frågor, hvilka Riksens
Ständer sluleligen afgöra, kunna icke vederbörande
Utskott iiga rätt vidtaga preliminaira
beslut, utan Riksens Ständers dertill lemnade
bifall, och jag tror att BancoUtskottet ganska
väl kunnat besvara Konungens Nådiga Proposition,
utan att af CanalBolaget få svar på den
detta Bolag gjorda fråga, så framt icke meningen
var, att, i fall Bolaget skulle förklara sig
oförmöget, alt utan serskilt bidrag fortsätta
Discontrörelsen, deraf söka anledning att beröfva
Bolaget denna rättighet, utan att derföre
lemna en motsvarande ersättning: Men då
Bolaget icke vållat den inträffade närvarande
Den g Januarii.
555
förlägenheten, anser jag Bolaget böra tryggt
kunna förlita sig på de af Konung och Ständer
dem le m na de rättigheter, och alt, i fall dessa
Autoriteter finna nyttigt för det Allmänna,
alt deruti göra någon ändring, Bolaget erhåller
fullgod ersättning.
Jag upprepar ännu en gång att det är
endast formen af Utskottets ifrågavarande åtgärd
jag klandrat och hvilkens åsidosättande
jag anser vådelig, om den, oanmärkt, i allmänhet
skulle såsom riktig antagas, ty Riksens Ständer
kunde derigenom komma att blifva beroende
af Utskottens sätt att behandla Ärenderne.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Då
K:gl. Maj:ts Nådiga Proposition angående Götha
CanalArbetets fortgång och befrämjande af Ridderskapet
och Adeln remitterades till Stats- och
BancoUtskotten, tog jag mig friheten att inför
Ridderskapet och Adeln framställa den önskan,
attUtskotten måtte anmodas, att, i egenskap afen
preliminair åtgärd, ofördröjeligen infordra ifrån
Götha Canal-Bolags Direction en fullständig
Berättelse, om orsaken till Discontens iråkade
förlägenhet och om Bolagets dermed förknippade
belägenhet, förmåga och vilja att uppfylla
sina ingångna förbindelser. Må hända har denna
min framställning förnnledt till Utskottets
ifrågavarande åtgärd, hvilken jag för min del
anser vara så mycket rigtigare, som samma
åtgärd icke innefattar något hufvudsakligt, ilian
endast ett preliminairt beslut. — Jag får
således till alla delar förena mig med hvad
556
Den y Januarii.
Herr Mannerstam och Friherre Wirsen i delta
afseende nyss anfört.
Jag förstår ej hvad Friherre Cederström
menar med Banquens förbindelse emot hvarje
Delägare i Bolaget, emedan jag ej känner att
Discontens iråkade obestånd varit en följd af
något uppehåll i Banquens fullgörande af lagliga
förbindelser, och kan jag således vid intet tillfälle
medgifva några rättigheter för Götha CanalBolag,
innan jag hunnit öfvertygas om deras
lagliga tillvaro.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att Friherre Cederströms ifrågavarande
Motion måtte tills vidare hvila på Bordet; hvilket
bifölls.
Justerades följande:
Utdrag af Proloeollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
9 Januarii 1818.
S. D. I anledning af en, Ridderskapets
och Adelns Ledamots, uti den Form 29 §. i
Riksdagsordningen föreskrifver, anmäld Anmärkning
mot Föredraganden inför Kongl. Maj:t
i CommandoMåi för Armeen , samt derå begärd
Remiss till ConstitutionsUtskoltet, blef samma
Anmärkning till ConstitutionsUtskoltet af Högh
Ridderskapet och Adeln remitterad. Ut supra.
Den 9 Januaril. 557
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kil half till'fyra eftermiddagen.
In fulcm Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den io Januarii.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Föredrogs till remitterande: Herr Harnmarsköldsj
Lorenzo, den 2 dennes på Bordet
lagda Memorial, angående Medels anslående
till fullbordande af elen utaf Professoren von
Breda påbörjade Tafla öfver Konung CarlXIII:s
Kröning.
Herr von Schulzenheim, David, den äldre:
Som jag råkat inhämta någon kännedom om
denna ifrågakomma KröningsTafla, så beder
jag härvid få andraga några ord.
Denna Tafla eller Målning är af Hans Majestät
Konungen befalld samt Esquissen deraf med
bifall påtecknad: Den är af 12 Alnars bredd
och 'ji Alns höjd. Den synes minst vara till
hälften färdig, så att man med lätthet kan föreställa
sig det hela, samt redan igenkänna de
553
Den 10 Januarii.
Höge Kongl. Personerne, RiksDrolzet och ErkeBiskoppen,
som under Riksens Ständers öfvervaro
påsätta Kronan, jemte flere tjenstgörande
och närvarande högre Embets- och IIofMän.
Det synes väl vara emot Rikets Högloflige
Ständers samt ej minst emot Ridderskapets
och Adelns värdighet och underdåniga
tillgifvenhet till vår vördade Konung, som
sjelf Arbetet anordnat, att låta detsamma halfgjordt
falla i glömska.
Denna, af en mästerlig hand beredda Tafla,
som hedrar Författarens, Professoren Herr
von Bredas utmärkta Snillegåfvor, och sorn för
Efterkommande utvisar sjelfva Konstens i vår
Samtid vunna höjd; bevarar i synnerhet på
c It värdigt sätt minnet af den högtidliga Act,
då den sista Gustavianska Ättlingen kröntes,
hvilken hulpit oss att qväfva ett emot Rikets
urgamla Stadgar uppstiget öfvervåld, och genom
hvars Nådiga och förtroliga samråd med
Rikets församlade Fäder, den lyckliga StatsFörfattning
och Samhälls-frihet är återvunnen,
som försäkrar hvarje Medborgare om sin naturliga
och tillbörliga Menniskorätt, och hvilken
Regeringsform, såsom lagfästad, tryggar
oss ifrån både Despotiska och Anarchiska Ytterligheter.
En upplifvad hågkomst af den ärerika
Perioden, som för Samtid och all Eftertid så
tydeligen caracteriserar Nationens så väl manliga
storhet, som medborgerliga saglmod, måste
Den 10 Januarii.
559
glädja hvart rätt danadt Svenskt hjerta. Jemte
påminnelsen af denna stora RiksHändelsen,
blifver denna, efter min öfvertygelse, förträffliga
Målning en skön prydnad uppå det utsedda
stället, eller i Hennes Majrts Drottningens
stora Matsal. — Med hvilken värdigare,
eller mer lämpelig gåfva, skulle väl Rikets
Högloflige Ständer kunna visa sin tacksamma
och underdåniga förbindelse till sin åldrige
och rätteligen sagda Ärekrönta Konung?
Jag tillstyrker således i ödmjukhet, att
Herr Hammarskölds Memorial, jemte det lilla,
som jag nu talat till Protocollet, hänskjutes
till Höglofl. StatsUtskottet, som genom Deputerade
kunde beskåda det målade Konststycket,
och sedan med sitt Betänkande om betalnings-vilkoren,
till Respective RiksStånden inkomma.
Herr Lidströmer Fredric August, anhöll,
att, ehuru han nu icke hufvudsakligen
ville bestrida hvad Herr von Schulzenheim
anfört, likväl få uppläsa följande:
Då Hr Lorenzo Hammarsköld, i Pleno den
i dennes, tagit sig anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, angående uppresandet af en
Minnesvård öfver Prins Cari. August, att föreslå,
det skulle Riksens Ständer ingå i afhandling
med Professoren von Breda, om fullbordandet
af en påbörjad Tafla, föreställande
Hans Majrt Konungens Kröning, för att af
densamma i underdånighet göra Konungen en
560 Den 10 Januarii,
Skänk, samt hemställt, om ej Höglofl. Ridder*
skåpet och Adeln skulle finna skäligt remittera
denna fråga till StatsUtskottet, som borde
utfinna och anslå Medel till utförande af förberörde
KröningsTafla, finner jag mig föranlåten
att vördsamt underställa Högvälborne Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
Ridderskapels och Adelns pröfning, huruvida
öfver Herr Hammarskölds Förslag något Beslut
bör kunna fattas eller hans begärte Remiss
beviljas, innan Herr Hammarsköld för
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln uppgifvit
den summa Herr Professor von Breda fordrar
för oftanämnde KröningsTafla, helst jag tror
det vara af särdeles vigt, i Rikets närvarande
Financiella ställning, att varsamt besluta, i synnerhet
då fråga är om obestämda utgifter för
Riksens Ständer; och anhåller jag således, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes, i
grund af hvad jag anfört, till Högloflige Ridderskapet
och Adeln framställa Proposition,
att den af Herr Hammarsköld begärte Remiss
afslås.
Herr Anckar sparre, Ingemar August„ anförde
skrifteligen:
Jag instämmer till alla delar uti Herr Lidströmers
Yttrande och anser för det närvarande
ett Anslag säkert af betydenhet till
detta ändamål, så mycket mindre tjenligt,
som Hans Maj:t Konungen visserligen ej skulle
med det väntade Nådiga välbehag anse
en
Den 10 Januarii.
561
en så stor och för StatsYerket tryckande omkostnad,
på något hvarken för Konungen eller
Staten nyttigt eller nödvändigt, blott behagligt
ämne, uti en tidpunct, då Riksens Ständer
äro af Konungen sammankallade, för att
reglera elt förs tord t Penningeverk och hindra
snart sagdt en NationalBankrutt. Med all den
högaktning, som de Fria Konsterne och deras
Utöfvare så högt förtjena, måste jag dock anse
dem iner såsom behaglige än nytlige, och
i en tid, då till och med det nyttiga måste
vika för det högst nödvändiga, anser jag det
blott angenäma ännu mer höra göra det. Så
snart Staten äger förmåga dertill, skall jag
anse såsom dess första pligt, att med kraft bidraga
till de Upplysningen så mycket befordrande
Fria Konsternes utöfning och förkofran.
Herr Nauckhoff j Carl Ulric: Som Herr
Lidströmer hemställt, att Herr Hammarskölds
ifrågavarande Memorial icke borde af Ridderskapet
och Adeln remitteras, utan den till StatsUtskottet
begärd ta Remiss afslås; så får jag,
med anledning af 4g §• i Riksdagsordningen,
begära, att denna fråga måtte till nästa Plenidag
hvila på bordet.
Friherre Cederström.Jacob: Det af Herr
Nauckhoff citerade Moment i 49 §• lemnar rättighet,
att då fråga uppstår om eller hvart
remitteras skall, lägga den på bordet till nästa
Plenum; men då icke Herr Nauckhoff beRidd.
o. Ad. Prot. II. B. 71» 72
562
Den 10 Januarii.
stridt att Memorialet bör remitteras, oell då det
samma tillhör StalsUtskottet, anser jag det begärda
uppskofvet af Remissen icke böra bifallas.
Herr Nauckhoff: Som den af mig åberopade
§. tydeligen stadgar, att "uppstår fråga
om remitteras börj kan denna fråga för den
Plenidagen läggas på bordetf alltså, och då
fråga nu uppstått, om Herr Hammarskölds Memorial
bör remitteras eller icke, hvilken fråga
jag för mili del anser fordra ett närmare öfvervägande,
innan den af Ridderskapet och
Adeln afgöres; thy får jag åter förnya min
förut gjorde anhållan, att berörde fråga må
till nästa Plenidag hvila på bordet; och skulle,
emot all förmodan, Ridderskapet och Adeln
icke behaga enhälligt bifalla denna anhållan,
får jag derom begära votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken uppläste
49 §• i Regeringsformen, samt förklarade,
att enär fråga om Herr Hammarskölds Motion
borde remitteras eller icke, uppstått, och
denna fråga blifvit af Herr Nauckhoff begärd,
på bordet, kunde densamma äfven, enligt nyssnämnde
§:s stadgande, för denna Plenidagen
läggas på bordet; hvadan Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att frågan måtte
i anledning af Herr Nauckhoffs begäran till
nästa Plenidag hvila på bordet; hvilket bifölls.
Föredrogs och remitterades till nedan
-
Den 10 Januarii.
563
nämnde Utskott, följande den 2 och 5 dennes
Förmiddagen på Bordet lagda Memorial, Yttranden
och Motioner, nemligen:
Till StatsUtskottet:
1:0 Grefve Gyldenstolpe*, Ulric, Memorial, angående
inrättande af ExercitiaeEsquadroner vid
LifRegementels Dragon- och HusarCorpser.
2:0 Herr Manner hjertås, Ulric Emanuel, Memorial,
angående ökadt Anslag för de Fria
Konsterna, samt alt deraf en serskild Summa
må bestämmas för Lilhographien eller Stentrycket.
3:o Ett Memorial af Herr Lorichs, Carl Fredric,
angående Medel till uppbyggande af Cassern
för Kongl. Andra GardesRegementet.
/po Herr Adlerbrandts, Thure, Memorial, om
utbekommande af en gammal KronoFordran.
5:o Friherre Focks, Berndt Wilhelm, Memorial,
angående tillsättande af ett ökadt antal
Betjening vid LandsCancellierne och LandsContoiren.
6:0 Friherre Focks, Berndt Wilhelm, Memorial,
om anslående af en Fond, till inlösande
af en KronoFordran, som blifvit tillagd Upsala
Barnhus.
7:0 Herr Rothliebs, Carl Fredric, Memorial,
om understöd af allmänna Medel till Riddar
-
564
Den 10 Januarii.
liolmsKyrkans Reparation, jemte Hans Excellence
Herr Friherre Flemings, Claésj Yttrande
i samma ämne.
8:0 Herrar Mannerstams, Johan, och Nauckhoffs,
Carl Ulric, hvar för sig väckta Motioner,
angående anslående af full Lön åt Lagmännen
i Skåne och Blekinge.
g:o Friherre CarpelanSj Carl Mauritz, Memorial,
angående KronoSkogars och Allmänningars
skiftande och försäljande, till förmån för
StatsYerket.
10:0 Herr Carpelans, Willielm Maximilian,
Memorial, om understöd för Majoren von Konow,
i afseende på gjorda Utgifter vid stiftande
af ett Institut för Ynglingar, hvilka ämna
sig till KrigsStåndet.
11:0 Herr Soops, Gustaf, Memorial, om utbekommande
af en gammal KronoFordran.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skot t et:
1:0 Grefve von Schwerins, Fredric Bogislaus,
Memorial, angående vidtagande af utvägar,
hvarigenom Åbyggnader å Bostäl isjord må
kunna försäkras i Allmänna Brandförsäkringsverket.
2:0 Herr H'ammarhjelins, Carl Fredric, Memorial,
angående ändring i Kongl. Förordnin
-
Den 10 Januarii.
565
gen den 9 Februarii 1802, om Stängsel-skyldighet.
3:o Herr Hammarhjelms, Carl Fredric , Memorial,
angående ny Skattläggning å en del
BergsmansHemman. *
4:o Herr Mannerhjertas, Ulric Emanuelj Memorial,
angående inskränkning i Exclusiva Privilegiers
meddelande.
5:o Herr Lilljehorns , Gustaf Adolph, Memorial,
angående ändring i TjenstehjonsStadgan.
6:0 Herr Lillj ehorns, Gustaf Adolph , Memorial,
om ändring i SkjutsFörfattningarne.
7:0 Herr Akerhjelms, Conrad, Memorial, angående
en fri utförsel af Landets SkogsElfecter,
jemte Herrar Manner stams, Johan, och af
Wing Ar ds , Johan, Yttrande i samina ämne.
8:0 Friherre Wrangels, Henning, Memorial,
angående angelägenheten att, emellan Riksdagarne,
förekomma afgörandet af sådana Mål,
hvilka tillhöra Riksens Ständers öfverläggning.
9:0 Friherre Wr angels, Henning, Memorial,
angående rättighet för Landtbrukare att mot
låg eller ingen Tull utföra Landtmanna-Producter.
10:0 Friherre Wrangels, Henning, Memorial,
innefattande Yrkande, att hinder ej må läggas
af Consistorii Fullmägtig, för afslutande af
566 Den 10 Januarii.
öfverenskommelse!’ af Pastoralier emellan Kyrkoherdar
och Församlingar,
nio Friherre Wrangel?, Henning, Memorial,
angående en förbättrad LandtinäleriTaxa.
12:0 Friherre Carpelan?, Carl Mauritz, Memorial,
angående nödvändigheten af en ny
allmän Vägdelning,
j3:o Friherre Carpelans, Carl Mauritz, Memorial,
rörande Spannmålsh jelps nidelande vid
inträffande Missväxtår; samt
*4:o Herr von Engeströms, Johan Daniel, Memorial,
angående vissa föreskrifter i afseende
på ett lättare utbekommande af Afrad utaf arrenderad
Jord,
Till BancoUtskottet:
1:0 Friherre Wr angels , Henning, Memorial,
angående fortfarande af Oelrojen för Götheborgs
Discont.
2:0 Herr Struss enfelts, Michael, Memorial,
angående understöd för Malmö Discont.
3:o F1 iherre Carpelans, Carl Mauritz, Memorial,
angående OdlingsFondens ökande i Banken och
inrättande af en ny Fond för SillFiskare.
Till Lagutskottet:
1:0 Herr von Wahrendorffs, Anders, Meino
-
Den 10 Januarii.
567
rial, angående skärpning å Straffet för Skogsåverkan.
2:0 Herr Bergencreutzj Lars Alger , Memorial,
angående Tvisters biläggande genom Förlikningar;
samt
3:o Grefve Hamiltons, Gustaf Wathier , Memorial,
angående Förklaring af SkogsOrdningen
den 1 Augusti i8o5, samt 14 Gap. 2 §.
ByggningaBalken, i afseende på svedjande å
Skattemanna-Jord.
Till Stats- och LagUtskotten:
Herr von Engeströms , Johan Daniel, Memorial,
angående nödvändigheten af årliga Lagsamlingar.
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Herr Roos, Carl A., Memorial, angående
Financerne.
2:0 Ett Memorial jemte ett mundtligt Yttrande
af Friherre Cederström, Ulric, angående
Financerne.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUt skotten:
1:0 Herr Gyllenrams, Carl Anton, Memoria],
om Pensioners anslående för fattige Civile och
Militaire Embets- och Tjenstemän, som hafva
många Barn; och
568 Den 10 Januarii.
2:0 Herr von Schulzenheims David; den äldre,
Memorial, angående uppränsning af de inom
Stockholm belägne Sjöar,
Till Stats- och B evillningsUtskottcn:
1:0 Grefve Pipers, Carl Claes, Memorial, angående
befrielse från Kronoutskylder för Arjbetarne
vid Höganäs StenkolsGrufva.
2:0 Friherre Rudbecks, Alexander, Memorial,
angående nedsättning af BevillningsSumman.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskotten :
Herr MannerstamSj Johan, Memorial, angåenende
upphäfvande af förbud emot Landsköp.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta Communication med de öfrige
RiksStånden af Hans Excellence Herr Friherre
Tidnings Yttrande, Friherrarne Rudbccks
och Ulric Cederströms samt Herrarne Rothliebs,
Bergencreutz och Soops Memorial, äfvensom
af Herr von Engeströms arne Memorial,
af Friherre Focks Memorial, angående anslående
af en Fond till inlösande af en Upsala
Barnhus tillagd Kronofordran, af Friherre
Carpelans Memorial, angående KronoSkogars
och Allmän ni liga rs skiftande och försäljande till
förman för StatsVcrket, samt af Herr Lill/ehoriis
Memorial, angående ändring i SkjutsFörfattningarne.
Den 10 Januarii.
Föredrogs å nyo Friherre Klingsponj Fredric
Philipj den 2 dennes på Bordet Jagde Memorial,
angående afskaffande af den i Riddar»
liusSalen anbragte Kakelugn.
Grefve Possej Claes Fredric: Ehuru förevarande
ämne är af mindre vigt, torde det likväl
tillåtas mig få upplysa: Att den facaden
af Riddarhuset, å hvilken Kakelugnens Rör utgår,
är belägen åt Gårds-sidan, och således ej
kan åses på så nära håll, att ett litet Rör gör
någon särdeles skada; samt att något Sot eller
Rök icke fästat sig på Muren, till förekommande
hvaraf, ett nytt Rör blifvit ytterligare
anbragt, sorn förer röken uppöfver Taklisten
på det svarta Taket. Verkan af denna Kakelugn
har i så måtto redan visat sig, att luften,
en af de förflutna Plenidagar, då Kölden var
stark, blifvit från i5 Graders köld till 3 Graders
värma förändrad. Om Vapenplåtarne, på
sätt blifvit anmärkt, skulle skadas, hvarpå jag
likväl tviflar, får jag endast erinra, att de äro
flyttbara, och kunna således på ett annat ställe
sättas. Med anledning häraf, får jag för min
del hemställa, om icke, till följd af Ridderskapets
och Adelns redan fallade beslut, dc tvenne
ProfKakelugnar härstädes må uppsättas, på
det man, innan någon förändrad anstalt vidtages,
med säkerhet må kunna utröna, om desamma
uppfylla det dermed åsyftade ändamål
eller icke.
Skulle Ridderskapet och Adeln sedermera
ej linna dem uppfylla sitt ändamål, eller ej
570
Den 10 Januarii.
önska bibehålla dera, så äro de, som för ögonen
synes, så flyttbara, att det ej behÖfs mer
än 5 Minuter att transportera dem i Gardemenblen.
Friherre Klingspor: Min tanka med den af
mig i detta ämne förut väckta Motion, har aldrig
varit, att söka ändra något af Ridderskapet
och Adeln fattadt beslut, eller att motverka
det anställda försöket med dessa Kakelugnar,
så snart Högloflige Ridderskapet och
Adeln sjelfve finna dem nyttiga. Jag har blott
velat taga mig den friheten vördsamt yttra,
det jag för min del ej ansett eller anser denna
uppvärmnings-melhode vara förmonlig, i afseende
på det varaktigare utseendet af Riddarehuset,
af orsaker jag sist hade den äran anföra;
men är för öfrigt nöjd huru och på hvad
sätt Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
i denna sak behaga för godt finna.
Herr Grefvert och Landt Marskalken förklarade,
att som Ridderskapet och iVdeln redan
bifallit RiddarhusUtskottets hemställan,
att tvenne Kakelugnar skulle på försök uti RiddarehusSalen
anbringas, samt en Tambur vid
dörren af RiddarehusSalen inrättas, och verkan
af de förstnämnde till RiddarehusSalens uppvärmande
icke kunnat utrönas, så mycket mindre,
som den ena Kakelugnen ännu icke blifvit
uppställd, ansåge Herr Grefven och LandtMarskalken
sig, i anledning häraf, böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln beha
-
Den 10 Januarii.
571
gade förblifva vid dess redan faltade Beslut,
intilldess Resultatet af ofvannämnde anstalter
med säkerhet utvecklas,
Bifölls,
Föredrogs till remitterande så väl Friherre
Björnstjernas, Magnus, den 3 dennes på Bordet
lagda mundtliga Yttrande, innehållande
svar på Friherre IVr angels, Henning, Memorial,
om vidtagande af det Beslut, att inga
nya Utgifter må beviljas, sora ock Friherre
Björnstjernas samma dag på Bordet lagda Memorial,
innefattande dels Anmärkningar vid
Grefve Gyllenborgs , Johan Henning, förut ingi
fne Memorial, angående ändring i Kongl.
Förordningen den 4 Februarii 1813, om Indelta
InfanterieRegementernes Beklädnad, dels
ock yrkande om Löneförhöjning för SubalternOfficerare
och Underofficerare vid Indelta
Armeen.
Grefve Gyllenborg, Jolian Henning, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Sedan Herr Friherre Björnstjerna, i Plenum
den 3 i denna Månad, gjort Anmärkningar
vid mitt Anförande, i afseende på 1813 års
Beklädnads-Förordning, får jag, till gensvar
derå, anföra, att, hvad först angår skyldigheten
hos Hemmanen att till Soldaten gifva Släpkläder,
så har jag aldrig bestridt, utan deremot
med den värda Ledamoten alldeles instämmer,
att det varit en skyldighet, allt ifrån Ko
-
572
Den 10 Januarii.
nung Cart, X.I:s tid, grundad på de frivilliga
öfverenskommelser då träffades, som i dessa
så kallade KneckteContraclen innefattas, och är
det endast efterlefnad af dessa Contracter jag yrliar,
hvari likväl 1812 års Förordning föranledde
till en väsendlelig rubbning. Några andra
sednare Contracter känner jag icke hafva
blifvit i Södermanland ingångne, och i alla fall
kunde sådana partiela Contracter icke längre
förbinda, än för de Contraherandes tid, i sådana
mål, som kunde och borde vid Riksdagar
allenast behandlas. Hvad deremot angår
Friherre Björnstjernas förmodan, att mina underdåniga
Besvär, angående beräkningen afSoldat-Släpklädernes
värde, blifva af Kongl. Majit
i Nåder afgjorda, så tviflar jag icke, att jag,
vid afgörande deraf, får njuta samma Nådiga
upprättelse, som, då jag för några år sedan af
samma anledning underdåniga Besvär anförde;
men då, under en långsammare omgång och
vid möjligt motverkande, flera år åter måste
afbidas, och jag torde, af mellankommande
händelser, icke dessmindre blifva försatt i samma
lidande, som förut, så har jag ansett nödigt,
för att få slut i saken, äfven för framtiden,
nu anmäla Ärendet, som en Rättsfråga,
till Riksens Ständers rättvisa och oväldiga bedömmande.
Beträffande vidare Friherre Björnsljernas
Yttrande, att en SläpMundering, sådan
Soldaterne nu till LifMundering nyttja,
icke vore dyrare att för Rotarne utgifva, än
en Vallmars Släpkläduing eller så kallad PaijRåck,
som de, jemnlikt KueckteContracten, höra
utgifva, och som icke en gång till utseende
Den 10 Januarii.
573
och beskaffenhet är der bestämd, utan på Rotarnes
godtfinnande alldeles beror; så torde
genom allmännare kännedom af en så beskaffad
olika Beklädnad och Markegångs-priserne
derå, upplysas att en ganska hetydelig skillnad
i värdet dem emellan sig företer. Herr
Friherre Björnstjerna yttrar sig vidare märkeligen,
att Markegängen upptager tredjedelen
af en Lif Munderings värde till Släpkläder,
så, att Rotehållare de facto ej hestå mera än
en Mundering pä tre årj och det är denna
beräkning för Släpkläder, alldeles icke grundad
på KneckteContract, utan deremot rakt
stridande, och för Södermanlands Rotehållare
ganska betungande, hvari jag yrkar ändring;
och vore det så mycket vådligare, att en sådan
beräkning medgifva, som man icke kan
förese hvad till en LifMundering möjeligen
kunde framdeles hänföras, och hvar kostnaden
för Rotarne omsider lomme att stadna.
Markegångarnes olika beskaffenhet i Södermanland
för åren 1814 och i8i5 i afseende
på LifMunderingens beskaffenhet, upplyser
det obestämda i detta afseende, och följderna
deraf, då, med undantag af Jacka, ett alldeles
fördubblad t antal Klädespersedlar upptages i
den sednare, i jemnförelse till den förra; hvaraf
följer, att en tredjedel deraf, beräknad till
Släpkläder, uppgår till mycket högre belopp
det sednare året, än det förra; och hvem kan
väl ansvara, att icke möjligen i en framtid LifMunderings-persedlarne
ännu ytterligare, till
antal och beskaffenhet, kunde Ökas och förbättras,
och beräkningen af Släpklädernes värde i
574
Den 10 Januarii.
samma molm liöjas? Friherre Björnstjerna yttrar
sig derefter, att Södermanlands Regemente
äger bättre Beklädnadsvilkor än något annat
Regemente, som jag icke kan medgifva,
om denna mening har afseende på Soldaternas
Släpkläder, och ligger ett annat förhållande i
öppen dag, vid jemnförelsen att Södermanlands
SoldateRotar årligen utgifva Släpkläder,
då de flesta andra Provincer endast hvart tredje
år lika beskaffade Walmars Släpkläder
meddela, och att således Beklädnads-vilkoren
äro för Ro tärne i Södermanland mera betungande,
än i de flesta andra Landsorter. Jag
förnyar hvad jag för detta ofta yttrat, alt
jag aldrig bestridt eller skall bestrida, hvad
till oumgänglige nödige Militairbeliof tarfvas,
utan är det blott deras partiela fördelning på
en viss MedborgareClass eller Hemmansägare,
jag bestrider. Jag tror, att man snarare förtjenar
tacksamhet af Medborgare, om man söker
skydda hvars och ens i Lagar förvarade rättigheter,
än om man bereder StatsCassan en besparing
för SoldatBeklädnad genom HemmansBrukarens
orättmätiga betungande; och vid
anmärkningen, att jag yrkat en allmän rättelse
i 1812 års BeklädnadsFörordning, får jag förklara
den öfvertygelse, att det är en Representants
både rätt och pligt, att utan beräkning
af enskilt nytta sträcka sitt omdöme till pröfning
af laglighet och behörighet af alla förekommande
ämnen, i följd hvaraf jag ansett
en ändring i Högstberörde Förordning för Riket
i allmänhet vara en rättvisans fordran.
Den 10 Januarii. 575
Slutligen och då Friherre Björnstjerna
anser min klagan öfver ökade bördor bordt
besvaras dermed, att genom Wargeringens upphörande
hälften deraf försvunnit, tror jag
mig kunna vederlägga denna mening med
hänvisning till hvad, vid 1809 års Riksdag,
rörande denna fråga förelupit, och torde den
värde Ledamoten, som då förmodeligen var
Riksdagsman, sig erinra, att då blef utredl,
det Wargeringen aldrig varit någon serskildt
Corps, utan blott begagnades att complettera
de i Regementerne blifvande Vacancer, samt
att, då en enväldig Konung befallte dess uppsättande
såsom en serskildt Corps, beviste detta
Förordnande allsintet dess lagliga tillvarelse,
hvarföre den ock, såsom olagligen tillkommen,
upplöstes, utan att SoldatRotarne derigenom
kunna anses hafva njutit någon eftergift
eller inskränkning i deras lagliga Skyldigheter;
ehuru man då likväl, som äfven stundom sedermera
inträffat, gerna velat ifrån de, under
Enväldet tillkomne Författningar, hämta grund
för Beslut, hvilkas framgång man på rättvisans
bekostnad önskade bereda. Jag anhåller vördsammeligen,
att detta Anförande må Friherre
Björnstjernas Memorial till StatsUtskottet åtfölja.
Herr von Fieandtj Daniel Willielm> anförde
skrifteligen:
I anledning af Herr Friherre Björnstjerpas
Anmärkningar vid Herr Grefve Gyllenborgs
Anförande, om förändring af Kongl. Maj:ts d.
576
Den 10 Januarii,
4 Februarii 1812 utfärdade Nådiga Författning,
angående Indelta Infanteri-Regemeuternus Beklädnadssätt,
anhåller jag vördsammast få yttra*
Om jag rigtigt fattat meningen, innehåller
Herr Grefve Gyllenborgs Motion i detta ämne:
Att de BeklädnadsPersedlar Rotebållarne
vid Södermanlands Regemente, enligt KneckteContractet,
årligen böra lemna sina Soldater,
vid 1812 års Markegångssättning i Nyköpings
Län, blifvit ansedde böra vara af lika beskaffenhet
med motsvarande Persedlar af den så
kallade Lif Munderingen; att de i följe deraf
blifvit uppskattade till ett pris, vida utöfver
deras egenteliga värde, samt högre än hvartill
de förut varit upptagne, och att, ehuru Kongl.
Maj:t' ogillat denna åtgärd, med förklarande,
att priset för Släpkläderne skulle lämpas i sitt
rätta förhållande och efter Persedlarnes värde,
de samma likväl, vid 1815 och 1816 årens Markegångs-sättningar
i berörde Län, efter andra
grunder blifvit ganska högt beräknade, hvarjemte
Herr Grefven yrkat, att 1793 års Författning,
som uti BeklädnadsFörordningen åberopas
och enligt hvilken Släpkläderne skola förfärdigas
i likhet med Lif Munderingen, under
en nu mera Constitutionel Regering måtte upphöra
att vara gällande, samt på dessa skäl föreslagit
förändring af 1812 års BeklädnadsFörfattning.
Frågan om upphäfvande eller förändrande
af en utfärdad och till efterlefnad anbefalld
För
-
Den 10 Januarii. 577
Författning, anser jag böra förutsätta, att samina
Författning, antingen är stridande emot
Rikets fastställde Grundlagar, eller i vissa afseenden
overkställbar eller båda tillika: De
skäl för en åsyftad förändring den värde Ledamoten
uppgifver, synas icke innefatta någondera,
ulan vara följder af vederbörandes
vid Markegångssättningarne orätt fattade förstånd
om Författningens esprit, äfvensom en
origtig tillämpning deraf, hvilket, då det inträffat
endast i omförmälte Län, lätteligen
kan rättas och för framtiden förekommas. Med
åsigt af ämnet från denna synpunct, är det som
jag till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
bedömmande hemställer, huruvida, med
kännedom af de knappa, ofta otillräckliga Anslag
Statens tillgångar till FörsvarsVerkets vidmagthållande
bartills inedgifvit, åberopade
skäl må finnas af den beskaffenhet, att de kunna
föranleda till förändring af en Författning,
som, utan att åsyfta hvarken Rotehållares betungande
eller förnärmande af Soldatens rätt,
betydeligen besparar Statens utgifter, hvilka i
annan händelse ej annorlunda än genom ökad
Bevillning kunde bestridas.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, yt'
trade sig sålunda:
Vid 1815 års Riksdag, väckte jag Motion
i närvarande ämne, eller om förändring uti
Förordningen af år 1812 angående Indelta Arroeéns
Beklädnad. Mitt Memorial härom till
Kidd. o. Acl. Prot. II B. ’ 7^’ 74
578 Den 10 Januarii.
Ridderskapet oell Adeln blef communiceradt
de öfrige Respective Stånden och remitteradt
till Allmänna Besvärs- och-Oeconomie-Utskottet.
Detta var ett misstag. Oeconomie-Utskottet
har endast ÖnskningsMål att behandla.
Ämnen, såsom detta, hvilket angår Onera,
Skatter och alla slags Utgifter och i hvilka
Riksens Siänder ensamt besluta, böra af Statsutskottet
förberedas. I sitt Betänkande medgat'
OeconomieUtskottet, att KneckteContracterne
voro af mig rigtigt åberopade: Att Rotehållarne
genom deras öfverträdande fått vidkännas
dryga och opåräknade utgifter, men
trodde att hvad de om Beklädnad innehålla,
icke för närvarande tider kunde vara tillräcke—
ligt för Soldatens behof.
Utskottet föreslog derföre att Rotehållarne
borde söka förmås till något Beklädnadsbidrag
öfver Contracternes innehåll. Det medgaf
således, att Förordningen skulle förändras
och gäf mig således rätt.
Contracter äro af våra heligaste Handlingar,
och de emellan Konung och Undersåtare,
såsom ifrågavarande, böra å båda sidor oryggeligen
hållas; också äro KneckteContracterne
laekräftade i RegeringsFormen.
Detta Betänkande blef hos Ridderskapet
och Adeln och BorgareStåndet afslaget, i anseende
dertill, att man hvarje dag väntade
Riksdagens slut, och ansåg att ett nytt Betänkande
ej skulle kunna inkomma, om detta
Den 10 Januarii.
579
återremitterades. BondeStåndet återremitterade
Betänkandet med mångå Anmärkningar,
och återfick ett förnyadt oförändrudt, som Ståndet
afslog och påstod KneckteContracternes
helgd. Således förklarade trenne Stånd sig högtidligen
för min gjorda Motion, och yrkade
att KneckteContracterne måtte blifva orubbade.
Hvad den sist talande värde Ledamoten anfört,
om de skäl, som böra föranleda lill ändring
i en utkommen Författning, får jag anmärka:
Att när en sådan finnes rubba gällande Contracter,
sanctionerade i Grundlagen, såsom den
närvarande, så bör väl ändring ske.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, uppläste
följande:
Friherre Björnstjerna nämnde lösligen, att
han till StatsUtskottet öfverlemna! Calcul och
Tafla öfver Försvaret: Är den af Utskottet affordrad,
så är det riktigt: Är den lemnad för
att vänskapligen biträda någon af dess Ledamöter,
så är dervid icke eller något alt invända;
men är den lemnad till Utskottets directa
handläggning, så lärer Utskottet finna sig
hindradt af 37 §. Riksdagsordningen, att derå
fästa något afseende, så framt den omnämnde
Taflan ej är innefattad uti någon Konungens
Proposition. Friherre Björnstjerna yltrade, efter
hvad jag fattade, att han i Ståndet ej velat
afgifva sina tankar i sådana Ämnen, af farhåga
att derigenom alltför mycket blotta vår
svaga: Jag kan aldrig medgifva, att dervid
någonting befaras; och jag skall alltid förkla
-
530
Den 10 Januarii.
ra min ledsnad, då tillfällen till grundeliga
upplysningar undandragas Riksens Ständers
pröfningsrätt. — Ett uttryck, att Försvaret kostade
6 Millioner Riksdaler om året, fästade
min uppmärksamhet, i synnerhet som den värde
talaren ansåg denna Summa såsom mindre
betydlig, genom sitt sätt att fördela den på
Millioner Menniskor. Härvid torde det
gunstbenäget tillåtas mig att nämna, huru
XJtslaget blifvit annorlunda, när barnaåldren
och den icke mantalsskrifne Ungdomen afräknas:
När GubbeClassen af Mannaåldren återfordrar
sitt förskott för Barna- och UngdomsClasserna:
Då Qvinnan tillgodonjuter den natur-rättigheten
att af Mannen finna sig försvarad:
Då Sex Millioner, efter dessa, af alla
Statshushållare medgifna grunder, på återstoden
af 2-| Millioner Menniskor, fördelas,
så uppstår fråga, om det personela Bidraget
blifver så obetydligt, som det för Friherre
Björnstjerna visat sig.
Friherre Björnstjernas tillkännagifvande,
om tillståndet med Lönevilkoren för de lägre
Graderne och UnderBefälet vid den Indelta
Armeen, talar ej särdeles för den så kallade
nya MilitaireOrganisationen, eller för de beräkningsgrunder,
som vid dess uppgörande
varit iakttagne. — Om förra Ständer i många
delar tagit fel, och, genom förhastade Beslut,
påfört Nationen stora olyckor; så får det ej
lörtyckas, om deras Efterträdare med begärlighet
gripa efter alla tillfällen, att frånkänna
dem skulden i de Författningar, hvarvid de ej
Den 10 Januarii.
581
lågt någon hand, och sådan är händelsen med
nya MilitaireOrganisationen; hvarföre jag vid
detta tillfälle nödgas taga de Skattdragandes
partie, genom den Förklaring, att jag ej ser
huru Riksens Ständer skola kunna afhjelpa den
obehagliga följd af nya MilitaireOrganisationen,
som Friherre Björnstjerna till Riksens
Ständers ömma behjertande öfverlemnat. Anmärkningsvis
får jag tillägga, att för de illa
lönta SubalternOfficerarne måtte det vara kännbart,
att Hufvudbonaden ensamt medtager ett
halft års Lön. Att detta mitt Yttrande må
till StatsUtskottet få åtfölja Friherre Björnstjernas
Memorial, anhåller jag.
Friherre Skjöldebrand, Anders Fredric:
Som Friherre Anckarsvärd äfven i dag nyss
talat om Rikets Försvarsverk, anhåller jag att,
såsom svar på Herr Fri herrens, sistlidne gårdag
i samma ämne afgifne yttrande, få uppläsa
följande:
Medan StatsUtskottet förmodligen är sysselsatt
af det berömliga bemödandet, att med
minsta möjliga tunga för Nationen, utse Medel
att fylla de genom Penningevärdets förfall
uppkomna bristerna i Statens verkliga behof;
men i synnerhet i Anslaget för Rikets Försvar,
bar den satsen här blifvit yrkad, att Riket lej
kan försvaras, att Arme'en, som genom Finlands
förlust redan är ansenligen minskad,
ännu bör minskas med 10,000 Man, så att den
blir vida underlägsen vår svagaste Grannes;
att ÖrlogsFlottan skall upphöra alt finnas, så
582
Den 10 3annar ii.
att denne Granne, som ständigt bygger Skepp,
skall beherrska våra Farvatten, kunna borttaga
våra Handelsskepp, inspärra våra Hamnar,
och, kanske då vi minst vänta det, beskydda
en Landstigning för sin öfverlägsen blifna
Arrnee, m. m. Huruvida dessa meningar äro
Patriotiska, lemnar jag åt Samtid och Efterverld
alt bedomina. Jag vill endast framställa
några af de enklaste och mäst obestridliga
skäl, som tala för den del af Konungens Nådiga
Proposition, hvarom nu är fråga.
Konungen har föreställt Rikets Ständer, att
den summa, sorn Hans Maj:t år i8oq begärde,
och Rikets Ständer då beviljade till Krigsmaktens
underhåll, i anseende till förhöjdt pris på
allt hvad till detta ändamål behöfs', nu mera
är otillräcklig; och detta ligger så klart för
hvars mans ögon, att jag ej vill trötta Höglofl.
Ridderskapet och Adeln med bevis derpå, ritan
endast fäs|ta mig vid följderna. De äro:
Att medel saknas att förnya Armeens Beklädnad,
då den nuvarande blir obrukbar, och att
sedan på vissa tider den åter förnya; hvarföre
man nödgats, söka utvägar, som, vid den mer
och mer tilltagande dyrheten, ej lunnia lyckas,
utan att falla till last för Soldaten, sorn
dertill är oförmögen. Gevären äro till stor del
odugliga, Medel saknas att anskaffa förråd för
den ständiga Armeen, och än mer för National
Beväringen. Medlen äro otillräckliga att
hålla Armeen i behörig öfning, och isynnerhet
att hos BeväringsManskapet, genom årliga
korta Exercitiaernöten, åtminstone grund
-
Den 10 Januarii.
533
lägga färdigheten att nyttja Geväret, och röra
sig i Troupp, jemte känslan af ordning och
krigslydnad, så svår att åstadkomma i ögonblicket,
då den mäst behöfs. Och vår Sjömagt!
Stora Flottan, som vi under 1788 och de följande
årens krig, sett 22 Linieskepp och q
LinieFregalter stark, först segra vid Hogland
och sedan, oaktadt förluster, alltid bibehålla
Svenska Flaggans ära, nu reducerad lili 5 Skepp
och 3 Fregatter, som kunna bålla Sjön, utan
en Reparation som öfverskrider tillgångurne.
SkärgårdsFlottan, som vann den förvånande
Segern vid Svensksund, som under sista Kriget
med Ryssland, oaktadt förlusten af Åbo
och Sveaborgs Escadrer, likväl under ofta förnyade
Strider, hindrade den Ryska att framtränga
till de farvatten, der våra små LandstigningsTroupper
fördes fram och tillbaka, och
der Förstärkningar och Förråder till den oförgätliga
Finska Armeen bordt och med säkerhet
kunnat öfverföras : Denna SkärgårdsFlotta,
af brist på medel till Reparation och Nybyggnad,
om några år förfallande till intet! Och
att dessa Resultater ej vållats äf misshushållning
med de till Krigsmagten anslagna Medlen,
kan inhämtas af StatsVerkets Redovisningar.
Mer kunde anföras; men detta torde vara nog
att djupt röra och bekymra hvar och en, som
bär Fäderneslands-känslan i hjertat, ej i ljudande
uttryck, som bemantla Sophismer, ledande
att hindra detta Landets Sjelfständighet.
Man invände icke att, emot en viss öfverlägsenhet,
allt Försvar är förgäfves. Nej! ett
g04 &en 10 Januarii.
Land, som blott kan anfallas genom Landstigning
eller öfver Is, sällan och blott på ett
par puncter farbar, eller oek genom en omätlig
omväg, till stor del öfver Ödemarker, och der
en mängd af Thermopyler cj saknas, om vi
vilja försvara oss som Spartaner — detta Land,
försvaradt afen Nation, som använder Fredens
lugn alt sätta sin Krigsmagt i tjenstbart stånd,
af en Nation, som har lill Valspråk: Lefva
fri eller dö och denna Nation, väl anförd —
kan ej underkufvas.
Deremot, örn i Nalional-tänkesätlet den
Satsen skulle vinna framgång, att allt Försvar
är omöjligt: Att vi lefva oberoende, blott så
länge det behagar en eller annan stor Magt,
att af Nåd låta oss var^ det — då äro vi re-'
dan underkufvade; då behöfs blott en lyftad
fot för att trampa oss, då kan äfven den svagaste
af våra Grannar med hånlöje glädja sig
åt vår uselhet, och äfven få lust att lägga
oket på våra skuldror.
Behöfver jag anföra exemplet af de Länder
Napoleon, med tillhjelp af deras Innevånares
modfälldhet, inom kort tid underlagt sig
och deremot det oöfvervinnerbga motstånd, beslutet
att försvara sig i Spanien ställde emot
bans förfärliga Magt? Behöfver jag återkalla
minnet af de fordna ärofulla tider, då det folkfattiga
och på Penningar ej rikare Sverige utbredde
sina Vapens skräck Öfver Europa, och
föréski ef Lag åt dess största Mag ter? Behöfver
jag anföra de nyss förflulna dagar, då Eu
-
Deri to Januarii.
585
ropas öde berodde af Sveriges deltagande i Kriget;
då, efter två af de Förbundna Magterna
förlorade Fältslag, vår högste Anförare hos
de in befästade hoppet, och vid Trachenberg
föreläde dem den Krigsplan, sorn sedan noga
följd, beredde fall och undergång för verldens
då kända största Fältherre — ja! hvad af många
ej är kändt —■ att, då de förenade Magterne
endast tvekade att åter börja Fiendtligheterna,
i ovissheten till hvilken sida Österrikiske
Kejsaren skulle vända sig, vår KronPrins
meddelade dem den Förklaring, Han der på
stället bekommit, att, sedan Han med Svenska
Armeen tog verksam del i Kriget, gick
också den Österrikiska Magtcn belt och hållet
på vår sida?
Men det är sagdt, att äfven ärofulla minnen
kunna vara skadliga? ja! för den underkufvade;
ja! för Slafven, sorn i dem finner
förebråelsen, att han kunnat lefva fri, om
lian hållit sig beväpnad och kämpat, likasom
bans Förfäder — och skulle en till Försvaret
nödig Krigsmagt anses farlig, emedan den kan
missbrukas af Eröfringslystnaden ? lika sorn
elden, som lyser och värmer oss, ej borde begagnas,
emedan deraf kan uppkomma eldsvåda’
Eller skulle jag behöfva anföra Exempel
af en tid, då Krigsandan efter stora olyckor
lios oss var utslocknad; då Krigsväsendet,
med en slags ovilja ansedt af magtägande Ständer,
fick förfalla så långt det kunde? Skulle
jag behöfva nämna i^4* års Krig, Capilulatio
-
586 Den 10 Januarii.
nen vid Åbo, eller den'tid, då små fiendtligt
Troupper landstego i vår Skärgård, brände
Herregårdar, Bruk och Byar, och endast funno
emot sig nästan obeväpnade Folkhopar,
som syntes samlade för att fly? men vår belägenhet
kan inom några år ej blifva mycket
olik den sist beskrifna, i fall vi anse
Krigsmagten blott som en onyttig börda, och
så framt ej kraftiga anstalter vidtagas, att underhålla
den i tillbörligt stånd.
Blotta Nationalandan, säger man, har gjort
underverk, och åberopar Franska Republiquens
Segrar. Men ty värr! tänds icke Nationalandan
alltid lika lätt; icke så fort hos oss,
som hos de eldige Fransmännen. Ett prof, att
den under vårt lyckliga lugn, icke bland oss
är öfverspänd, kan finnas deruti, att inför Rikets
första Stånd, af hvilket hvarje Medlem,
vid en nära hotande fara för Fäderneslandet,
säkert skulle redligt kämpa till sin död för
dess Försvar, den Satsen utan synbar rörelse
blifvit hörd och framställd af Talare, om hvilka
jag tror detsamma: Att detta Försvar är
omöjligt. Nej! mine Herrar! Ransaken djupet
af Edia hjeltan; de äro Svenska, och högt
skall ljuda denna röst: då först är Försvaret
omöjligt j när inga Armar finnas att lyfta
Svärden, och Blodet är uttömdt i Svenska
Mäns ådror.
Men Nationalandan i Frankrike verkade
icke Segrarné förr,' än Arméen fått den dyraste
af alla Öfningar, Krigets, den dyraste af
Den 10 Januarii
587
alla erfarenheter, Motgångens. Och Frankrike
uthärdade Mellantiden. — Kunna vi det?
Om Konungens Proposition åsyftade en tillökning
af Krigsmagten, som skulle anskaffas
genom nya och tryckande Contributioner, kunde
deremot anföras: att Tillgångarne det svårligen
medgifva. Om vi med säkerhet kunde
förutse en lång framtid af ostörd Fred, och
dagen, då först denna Fred kunde hrytas, vore
det visserligen förmånligt, att emellertid
upphäfva Armeen, och i en Skattkammare förvara
alla de Medel, som eljest till FörsvarsVerket
borde utgå, för att sedan, då tid vore,
uppsätta en Krigsmagt, vida större än den nu
kunde åstadkommas, och hafva Medel samlade
att underhålla den. Men hvar skulle då
lagas kunnigt och öfvadt Befäl? Hvem kan
förutse om en nyss uppsatt Arnme skulle lifvas
af den anda, som nu räder hos våra Krigare?
Och hvem kan försäkra oss, att vi, oaktadt
nu varande fredliga utsigter, ej innom
loppet af hvarje år kunna behöfva att, till vårt
Försvar, använda alla våra Stridskrafter? Detta
är således blott ett tankespel, förföriskt för
dem, som ej sträcka sin omtanka längre, än
till sin husliga krets, och ej vilja se de aflägsna
faror, som äfven kunna hota denna kretsen
med en ryslig förödelse. Det ena Svärdet
håller det andra i Skidan, och en Nations
afväpnade tillstånd framkallar en annans Eröfringslystnad,
som kanske eljest aldrig uppstått.
Nu är endast frågan, att med minsta möj
-
583 Den 10 Januarii.
liga känning för Nationen, underhålla den Armée,
Sverige af ålder haft; att med några dagars
öfning för en Class om året af NationalBeväringen,
bereda den att kunna nyttjas i
nödens stund, sedan dess underhåll emellertid
ingenting kostat; att iståndsätta en Flotta,
mindre än Sverige, mig vetterligen, någonsin
haft; och så många SkärgårdsFartyg, som nödvändigt
behöfvas till våra Kusters försvar,
sjelfva ändamålet, hvarföre detta vapen, sedan
af alla Nationer antaget, först hos oss uppfanns.
Dertill kommer anläggningen af en enda
Fästning, der vår Amme kunde hafva en
säker Depot, och i händelse af olycka, en
Försvarspunct, dit allt hvad Riket ägde dyrbarast
kunde flyttas, i fall vi med en Fiende
skulle nödgas tumla om i Landet, förlora och
återtaga Provincer, och äfven en obefäst och
efter Finlands och Ålands förlust, till sitt läge
mindre säker Hufvudstad.
Men det är icke på en gång, som Konungen
begär Medel till alla dessa ändamål. Med kännedom
af våra tillgångar, har Konungen endast
begärt det möjliga, och uppgifvit sättet,
antingen genom ett tillskott till hvad redan
är anslaget, eller genom användandet af Öfverskott
i InkomstTitlarne och Besparingar,
hvilka ända till Riksdagen år 1815 voro i
Hans Majestäts Disposition. Med detta vill
Kongl. Maj:t småningom, efter en Plan, uppgjord
i grund af de Medel Rikets Ständer bevilja,
och som sedan kan dem eller ett hemligt
Utskott föreläggas afhjelpa eller förbätt
-
Den 10 Januarii.
539
ra det, sorn kan vara felaktigt i vårt Försvarsverk.
Och detta skulle finna motstånd!
Hvarföre hafva vi då vågat allt, att frälsa
Fäderneslandet, då det var nära att underkufvas,
om vi ej vilja uppoffra något till det
frälstas försvar? Hvarföre hafva vi uppliäft
Despotismen och gifvit Sverige en på sanna
grunder af lagbunden Konungamagt och lagbunden
Frihet upprättad Constitution ? Hvarföre
bemöda vi oss att uttänka sunda Lagar,
Författningar, Hushållnings- och FinanceSystemer,
om alltsammans kan utan motstånd af
en Fiende omstörtas, och sjelfva Nationens
Namn ur Tideböckerna försvinna?
Nej, mine Herrar! Låtom oss inskränka
allt som kan inskränkas, men icke de Stridskrafter,
som fordras att upprättkålla Sveriges
Sjelfständighet. Genom de förluster Sverige
gjort, och genom föreningen med Norrige, äro
alla fordna Tvistighets-orsaker med våra Grannar
undanröjda. Hafvet och PolCirkelns Ödemarker
utgöra begge Rikenas gräns. Och ingenting
kan locka Europas Magter att eröfra oss,
så länge det skall kosta långt mera blod och
möda, än eröfringen kan vara värd, och den
förmodligen skall misslyckas. Men hvem vill
icke taga i besittning det, som utan fara kan fås?
Deremot, om Rikets Ständer, äfven med
stora uppoffringar, hvarom nu ej är fråga,
skulle anskaffa Medel till FörsvarsVerkets iståndsättande,
sker det med den säkra tillför
-
590
Deri ro Januarii«
sigt, alt allt under högsta Styrelsen af Geniet,
Kunskapen och erfarenheten, skall användas
på det sätt, som närmast leder till ändamålet;
att, om nödvändigheten skulle kalla vår Krigsmagt
i Vapen, blefve den anförd af en Furste,
hvars blotta namn förvissar liss om Segern.
— Ja! äfven med det hopp för framtiden,
som kan fästas vid den unga Furste, hvafs
fallenhet för Krigskonsten, hvars lugna rådighet
och beslutsamhet på Öfningsfältet — ja!
jag kan, som åsyna vittne, heligt bedyra det
— lofvar Hans Herr Fader en värdig Arfvinge,
äfven till egenskapen af stor Fältherre.
Måtte vi då vara af olika tankar i många
ämnen; det tillhör Menskligheten — Men
förenom oss — vid allt hvad heligt är — förenom
oss, då det angår Fäderneslandets försvar.
Måtte det icke af dess Söner lemnäs lill
rof åt hvem som skulle vilja underkufva det.
Lefve den Opposition, som motstår Despotismen,
som försvarar Grundlagen, som yrkar
Hushållning och Rättvisa! Men måtte
den evigt blifva vanmägtig, som utan undersökning,
vill hindra allt som af en välgörande
Regering företages till Fäderneslandets bästa!
Och skulle, som jag ej tror, inom våra
vidsträckta gränsor finnas en infödd man sorn
ansåge det likgiltigt, att med god bergning
forsin enskilta del, vära fri Svensk e Wer utländsk
Träl; måtte den gamla Svenska Jord,
som han ej är värdig alt trampa, brista un
-
Don 10 Januarii.
591
eler lians fötter, och i sitt djup för evigt dölja
honom och Exemplet af hans tänkesätt.
Men det är icke ibland Eder, mine Herrar,
icke bland Svenska Folkets Representanter,
som jag bordt låta Fäderneslands-känslan
hänföra mig till detta Språk. Samma känsla
lifvar Eder alla, och Sveriges Adel har alltid
i nödens stund varit Sveriges stöd. Den skall
ock visa lika nit att afvända faran, fjerran
hotande, som den visat mod att besegraden,
närvarande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Björnstjerna^ Magnus: Med mycken
förundran hör jag, att samma ledamot, som
i början af denna Riksdag yrkade, att Regeringens
Ledamöter borde åt Riksens Ständer
lemna alla slags upplysningar, nu klandrar att
jag till StatsUtskottet öfverlemnat sådana, medelst
en öfver Försvarsverk et upprättad Tableau,
och behöfver således denna Anmärkning,
innebärande en tydlig motsägelse, icke
vidare besvaras. Hvad sättet beträffar, på
hvilket denna Tableau till Stats-Utskottet blifvit
öfverlemnad, officielt, från hand till hand,
eller infordrad af Utskottet, tror jag icke rörer
Herr Friherre Anckarsvärd.
Hvad den äskade uppgiften om FörsvarsVerkets
mer eller mindre tillräcklighet angår,
är ett ämne, hvilket, efter hvad af mig redan
förut omnämndt plifvit, jag af Politiska skäl ej
592
Den 10 Januarii.
sS Publikt, som uti ett Stånds Plenum, kan besvara.
Anmärkningen om den af mig i förra Plenum
omnämnde förminskning af LÖnings-viIlkoren
vid Indelta Armeen, hvilken, efter Herr
Friherrens tanka, torde härröra utaf Armeens
nya Organisation, är ett misstag af Friherre
Anckarsvärd, likasom många andra; ty det
härrörer endast af BeväringsManskapets upprättande,
enligt Riksens Ständers Beslut, som
fordrade ett större antal Befäl, men alldeles
icke af Armeens Organisation på Brigader och
Inspectioner, som dermed icke äger den minsta
gemenskap.
Jag begagnar detta tillfälle för att bifoga
några ord till mitt Dictamen af gårdagen, rörande
Skånska Roteringen. I händelse någon
af detta Stånd kunnat tro, att jag åsyftat
ett personelt förolämpande emot Herr Friherre
Wrangel, då jag i förbemäldte Dictamen
jemförde Herr Friherre Wrangels tänkesätt om
Försvars,Verket, med dess förfäders Exempel,
är det med nöje jag härmed liögtideligen förklarar,
att detta aldrig varit min tanka, och
att jag tvärtom är öfvertygad det Herr Friherre
Wrangel, om det erfordrades, och i farans
stund visserligen skulle tänka lika, och
göra lika uppoffring för Fäderneslandet, som
de Aderton Wranglar, som stupade på Ärans
Fält vid Poltawa.
Friherre
Den 10 Januarii.
Friherre Anckarsvärd: Jag respecterar Friherre
Skjöldebrands insigler, Fäderneslandskänsla
och aktning för andras meningar; men jag
hemställer till Ridderskapet och Adeln lika öppet
som vördnadsfullt, om icke mina Yttranden,
ehuru olika med Friherre Skjöldebrands,
det oaktadt, äfven innebära stämpeln af Patriotisme
och Frihet.— Jag är fullkomligen öfvertygad
om nyttan och nödvändigheten af motsägelser,
ty jag anser sanningen endast kunna
uppkomma genom en lugn och noggrann pröfning
af alla skäl å båda sidor. Jag öfverlemnar
för öfrigt åt Ridderskapet och Adeln att
gifva den rigtning åt Friherre Skjöldebrands
och mina meningar, hvilken kan finnas bereda
Fäderneslandets sanna väl; förbehållandes mig
att, när dessa meningar från vederbörande Utskott
återkomna, dervid få göra de tillägg och
anmärkningar, hvartill jag kan anse mig äga
anledning. De ställen uti Friherre Skjöldebrands
Anförande, hvilka syntes innefatta personliga
Allusioner, anser jag icke böra utgöra
något föremål för mitt besvarande.
Friherre Wrangel^ Henning: Det är med
nöje jag afhört Friherre BjÖrnstjernas Yttrande,
och det är för mig tillfredsställande att på
detta sätt se en vänskap fortfara, hvilken haft
sin upprinnelse från våra yngre år. — Min
pligt skall blifva, att söka förtjena den jemnförelse,
hvarmed jag blifvit hedrad, och, lika
med de omnämnde 18 Wranglar, aldrig upphöra
att nitälska för mitt Fäderneslands väl.
Ridd. o. Ad. Prot. II 13. 75, 76
594 ZWz 10 Januarii.
Friherre Skjöldebrand: Af hvad .Friherre
Anckarsvärd anfört, finner jag, att han ej med
nog uppmärksamhet följt mitt Tal. Jag har
bestridt Meningar, ej nämt Personer. Om dem
i allmänhet, söm yttrat dessa Meningar, har
jag sagt, alt de ej nog fästat sina tankar vid
en aflägsen fara. Jag tror mig hafva gjort
Friherre Anckarsvärds Fäderneslandskänsla full
rättvisa, då jag sagt, att hvarje Ledamot af
Högloft. Ridderskapet och Adeln säkert skulle,
i nödens stund, redligt kämpa till sin död för
Fäderneslandets försvärj och att jag troddé
detsamma om de Talare, som framställt den
af mig bestridda satsen. De voro således ej
undantagna, då jag yttrade min öfvertygelse
att Fäderneslandet af Högloflige Ridderskapet
och Adeln alltid har att vänta kraftigt stöd
och försvar.
Friherre AnckarsvärdCarl Henric: Förutseendet
af den på långt håll hotande faran,
bär må hända orsakat min öfvertygelse, att,
efter den betydliga skakning och de många
oblida öden Sverige undergått, hvila vore nödvändig,
för att kunna bereda inre kraft och
NationaLvälstånd. Jag har trott att vår ÖrlogsFotta,
sedan Konung Carl XI:s tid tillkommit
och blifvit skapad genom Subsidier,
hvarigenom Sverige sedermera blifvit mer än
en gång inveckladt i Krig, hvilkas vidriga utgång
kommit Sverige att dyrt betala sina Subsidier.
I anledning häraf, har jag ansett Subsidier
icke vara för Sverige passande eller
gagneliga, och har jag häruti misstagit mig,
Den. 10 Jannar ii.
595
tiar sådant endast härrört från min, om Fäderneslandets
sanna fördel, fattade enskilta öfvertygelse.
Friherre Cederström > Rudolph: Jag vill
icke nu borttaga Ridderskapets och Adelns tid
med vederläggning af hvad Friherre Anckarsvärd
rörande ÖrlogsFlottan anfört, utan uppskjuter
att i detta ämne yttra mig, tills detsamma,
af StatsUtskoltet handlagdt, åter hitkoramer.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att icke allenast Friherre Björnst jernäs,
den 2 dennes, på bordet lagda mundtliga
Yttrande, jemte Friherre Anckarsvärds till
svar derå i dag upplästa Anförande, utan
ock Friherre Skjöldebrands nyss upplästa Anförande,
som innefattade svar å Friherre Anckarsvärds
sisth gårdag i samma ämne afgifna
och till StatsUtskottet redan remitterade Yttrande
måtte, tillika med den i anledning deraf,
i dag uppkomna Discussion, till StatsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
vidare, att Friherre Björnstjernas, den 2
dennes på Bordet lagda Memorial, innefattande
Anmärkningar vid Grefve Gyllenborgs Motion
om ändring i 1812 års BeklädnadsFörfattning,
samt yrkad Löneförhöjning för SubalternOfficerare
och UnderOflicerare vid Indelta
596
Den 10 Januarii.
Armeen, måtte, tillika med de i samma ämne
af Grefve Gyllenborg, Herr von Fieandt
och Herr Berghman afgifna Yttranden, till
StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls till alla delar
ExpeditionsUtskottets, den 5 dennes afgifna,
och sistlidne gårdag på Bordet lagde ytterligare
Utlåtande, angående förbättrad Redaction
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Börjades justering af PleniProtocollet för
den 5 dennes Förmiddagen.
Efter uppläsning af Friherre Cederström®,
Rudolph, till berörde Protocoll anmälta förbehåll,
att framdeles få besvara den del af Friherre
Wrangels, Henning, den 3o sistlidne
December, rörande BränvinsBränningen, uppläste
Anförande, hvilken angick Spannmålsbehofvet
för Stockholms Stad, begärde Friherre
Cederström ordet och uppläste följande:
Under öfverläggningen, rörande Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Betänkande
om Bränn vinsBränningens fortsättning, har Herr
Friherre Wrangel anmärkt, ”det vaxa en orättvisa
emot hela den öfriga Nationen, att Stockholm,
dit han ansett all Landets Rikedom
Den 10 Januarii.
597
”strömma, skall någon gång, då det beli öfver
”Spannmål, fordra den till ett pris, lill och
”med lägre, än den, hitförd från andra Europeiska
Länder, kan erhållas; samt förklarat
”sig icke kunna gilla, att, under omvårdnaden
”för de Fattiga, äfven fördelar inbegripas för
”Stockholms rika Innevånare, på bekostnad af
”Svenska Jordbrukaren.” — Med anledning af
dessa Anmärkningar, anser jag det vara min
pligt, att upplysa rätta förhållandet med det
understöd af Spannmål, BagareEmbetet i Stockholm
undfått från och med Augusti Månad
1816, dels af Allmänna SpannmålsDirectionen,
dels af Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen.
Afsigten med detta understöd har varit,
att förekomma stegring i priset på groft Bröd,
för den fattigaste delen af Stockholms Folkmängd.
Denna afsigt är vunnen.
Spannmåls-Cousumtionen till Bröd och
Mjöl i Stockholm är omkring i/\ å 15,ooo Tunnor
i Månaden. Endast 2000 Tunnor i Månaden
för bakning af groft Bröd hafva blifvit
leinnade lill nedsatt pris, nemligen 8 R:dr
Banco för RågTunnan.
Taxan för groft Bröd har bibehållits vid
hvad den förut varit, men ökats för det lina,
för att just på de Förmögnares bekostnad lemna
Bagaren någon ersättning på hvad han förlorat
å det grofva Brödets tillhandahållande
för de Fattige. Genom denna dubbla anstalt,
598
Den 10 Januarii.
har Nöd och Hunger med alla de Brott och
Oordningar, hvaraf de vanligen åtföljas, blifvit
förekommen.
Den värde Ledamoten påslår med någon
öfverdrift, ”alt all Landets Rikedom hitströmmar.
” Ehuru detta till någon del liar sin rigtigliet,
bör man dock derjemte ihågkomma,
alt hit strömmar äfven en stor mängd af Landels
fattigare Folk, för att i yttersta behof
slutligen här söka den bergning, det saknar
i sin hembygd* Den missväxt, som 1816 inträffade
i Rikets Nordliga Provinser, bragte
hit till Ilufvudstaden. stora Flockar af Allmoge
och andra Arbetare med Hustrur och Barn,
för att få köpa Bröd och hemföra något understöd.
Äfven från nästgränsande Provincer, Uppland,
Stockholms Län och Södermanland, blef
samma tillopp. Om icke Kongl. Majit och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen sjelfve då gjort
stora uppoffringar och SpannmålsDirectionen
blifvit anbefalld alt lemna biträde, så hade
man troligen äfven här fått erfara samma slags
bekymmer, sorn vid nyssförflutne tider hemsökt
många Europeiska Länder, och dem man
visserligen icke skulle hafva stillat ulan mångfaldigt
större kostnader, än nämnde Spannmålsbiträde
förorsakat,
Yi kunna och böra skatta oss ganska lycklige
vid jemnförelsen med andra delar af Europa,
äfven med dem som Iros vara af Naturen
Den 10 Januarii.
599
bättre lottade. — England betalar ärligen ofantliga
Summor till Fattigas understöd. Franska
Regeringen har för detta ändamål försträckt
54 Millioner Francs, under detta sista olyckliga
år. Nederländerna hafva betalt 9 Millioner
Floriner. I Schwaben, inom de fruktbara
Rhenländerna, hafva många Personer dött af
hunger i sina boningar eller stupat deraf på
allmänna vägarne. Från sådana olyckor har
Sverige varit fredadt. Ingen hungersnöd, inga
utvandringar till främmande Länder, hafva
här ägt rum. — Skulle man utan bittraste förebråelse
vilja, äfven ifrån vårt Land, gifva
Europa det rysliga uppträde, som nyligen ägt
rum, då ett Holländskt Skepp, med 5oo Personer
om bord, stötte utanför Bergen, och dessa
Uslingar, som voro utblottade på allt, skulle
hafva förgåtts af köld och hunger, om icke
undsättning blifvit dem lemnad af ädelmodige
Norrmän, af Konungen och af Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen : Skulle man vilja se våra
Landsvägar ofredade af Uslingar, dem nöden
tvingade att stjäla och röfva? När stora Städer
och särdeles en Folkrik Hufvudstad finnes,
som alltid bidrager till Jordbrukets nytta genom
ökad afsättning af dess alster, så måste
man ock foga nödige anstalter för dess Innevånares
föda och uppehälle. De Fattigas antal
i en sådan Stad måste alltid vara större proportionsvis
än på någon Landsbygd. Att förhållandet
är sådant med Stockholm, derom kan
man af TabellVerket lätt öfvertyga sig. Här
gifvas en mängd Arbetare, Sjöfolk, Murare,
Timmermän, Dagkarlar med flere, hvilka en
-
6oo
Den 10 Januarii.
däst om Sommartiden hafva någon förtjenst
och kunna då med möda samla något till betalande
af dryga Hushyror och knapp föda för
stora Hushåll, Soldathustrur, Enkor och Barn,
samt ett stort antal FabriksArbetare, som hafva
den knappaste dagspenning, men oftast en
talrik Afföda, utgöra äfven föremål för en nödig
omtanka. Den, som gör sig möda, att om
alla dessa Varelsers ställning taga någon fullständig
kännedom, skall snart finna, att hvad
man gör till lindring i deras lidande är väl
användt, och att, om Kongl. Maj:t icke sättes
i tillfälle att för delta ändamål göra något verkligt
och kraftigt, så ådrager Nationen sig sjelf
både skada och förebråelse.
Som denna del af Friherre Wrangels Memorial,
hvarpå jag nu gjort anmärkning, ej kan
tillhöra Oeconomie- och Besvärs-Utskoltet, så
får jag anhålla, att den med dessa mina anmärkningar
måtte remitteras till StatsUtskottet.
Herr Gref ven oell LandtMarskalken hemställde,
att som Friherre Wrangels, Henning,
den 3o sistlidne December, angående Bränvinsbiånningen,
uppläste Memorial då blifvit, till
bela sitt innehåll, till Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet remitteradt, Friherre Cederströms,
mot en del af samma Memorial,
nu gjorde Anmärkningar äfven mätte till OeconomieUtskottet
remitteras.
Bifölls,
