# ID: svediakorp-gov243
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,929
# sentences: 1,978
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
håilna
hos
H 6 g 1 o fl i g e
Ridderskapef och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Slockholm
Åren 18 i 7 och 18.18.
j1nd.ru
a T 0 C K H O L M,
Tryckt hos OiO' Grähs, iHiS
-
— —
Fredagen den 2 Januarii 1818*
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades Pleni - Protocollet för den 27 sist’
ledne December.
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric, anförde
skrif il igen :
Vid 1812 års Riksdag togo Riksens Ständer,
i anledning af framiedne Majoren Baron
Silfverskjrids då gjorda motion, det beslut: att
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, i händelse
af Hans Maj:t Konungens sjukdom, skulle fö^
ra Rikets Styrelse. Närvarande ställning, då
Kongl. Maj.ts tilltagande ålder och beklagligen
äfven infallande sjuk-aftaquer torde ofta-'
re än tillförene hindra Hans Majt, att sjelf
utöfva RiksStyrelsen, och äfven kunde inträffa,
att vid en dylik olycklig händelse, Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen vore af sjukdom
hindrad att RiksStyrelsen emottaga, synes fordra
en vidare utsträckning af 1812 års RiksdagsBeslut
i denna del, på det sätt: att, j händelse
af Kongl. Maj:ts sjukdom och den olyckliga
tillfällighet, att Hans Kongl. Höghet Kron
-
Den 2 Januarii.
Prinsen tillika vore af sjukdom hindrad att
Regeringen emottaga , Hans Kongl Höghet
ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland , som nu
uppnått den i RegeringsLagen utsatte myndiga
ålder, i sådant fall agde att emottaga Rikets
Styrelse och utöfningen af Konungamagten
, enligt Rikets Grundlagar och i öfverensstämmelse
med det 1812, uti dylikt ärende , af
Riksens Ständer vidtagna hesluthvilket jag
härmed får den äran underkasta Högvälborne
Herr Grcfvens och LandtMarskalkens samt
Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplysta
omdöme, med anhållan, att, om denna Motion
vinner Herr Grefvens och LandtMarskalkens
och Höglofl. Ridderskapets och Adelns bifall,
densamma må de öfriga Respective MedStånden
communiceras, och ExpeditionsUtskottet
anmodas, att med den skyndsamhet målets
vigt kräfver , uppsätta underdånig Skrifvelse
härom till Kongl. Majit, i likstämmighet med
det, som år 1S12 i dylikt ämne afgick.
Friherre Rudbeck, Alexander, uppläste följande
;
Uti den Proposition, som den värde Talaren
Herr Heykenskjöld nu framställt om Hans
Kongl. Höghet ArfPrinsens deltagande i Regerings-ärenderna,
instämmer jag desto häldre,
som, med en vid 1812 års Riksdag föregåendeanledning,
en Ridderskapets och Adelns Ledamots
då väckta Motion om Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens dylika rättighet, vänn
Riksens då församlade Ständers gemensamma
bifall, och nu vid detta Riksmöte säkerligen
Den 2 Januarii.
5
både förtjenar och vinner ett lika välvilligt
antagande.
Utom de glada förhoppningar för framtiden,
som Hans K. Höghet Hertigens lyckliga
egenskaper lemna Svenska Folket, lärer ett
bifall å denna framställning kunna billigt anses
för en tacksamhets-gärd, som vi med redliga
och upprigtiga känslor äro skyldige hembära
den store och ädle KronPrins, som medverkat
och beredf Sveriges närvarande lyckligare
ställning, än den föregående.
Svenska Folket har osvikligen och högtidligen
beslutit och besvurit den utkorade
Dynastien sin trohet, vördnad och tillgifvenhet
j och torde detta fattade beslut i Europas
ögon äfven vinna en ytterligare kraft och
framtida insegel, om Riksens Höglofl. Ständer
nu lemna ett öfverensstämmande bifall till
denna Proposition
Herr
Grefven och LandtMarskalhen framställde
följande Proposition : Bifaller Ridderskapet
Och Adeln den af Herr Heykenskjöld, Carl Fre.
dric, gjorda Motion, att vid alla de tillfällen,
då Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen af sjuklighet hindras att med Regerings
- ärenderna sig befatta , Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland,
må inträda i utöfningen af Konungamagten ,
med all den rätt nu varande Grundlagar densamma
tillägga, samt, uti Kongl. Maj-ts Höga
Namn, Rikets Styrelse föra?
Den 2 Janitarii.
Ropades Ja.
Hvarefter Hery Grejven cch Landt Marskalken
t med anledning af Ridderskapets och
Adelns fattade beslut, hemställde, atc ExpeditionsUtskottet
mätte anmodas, att underdånig
Expedition härom tili Kongl. Maj:t samt
Deras Kongl. Högheter KronPrinsen och ArfPrinsen
till justering uppsätta; äfvensom att
de öfrige RiksStånden mätte genom ProtocollsUtdrag
af Ridderskapets och Adelns beslut
erhålla del ; hvilket bifölls
-
Upplästes BondeStåndsts ProtocollsUtdrag
af denna dag , innehållande att Ståndet, i afseende
å Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen ,
Hertigen af Södermanland, vidtagit enahanda
beslut, som Ridderskapet och Adeln nyss fattat,
samt anmodat Expeditionsutskott^, att
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:.t bär»
om uppsätta.
Lades tiil Handlingame.
Upplästes till justering följande*
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Ur;
titna Riksdagen i Stockholm den z
Januarii 1818.
S. D. Sedan Kongl Maj:fs Son-Son, Hans
Kongl. Höghet ArfPrinsen, Hertigen af Söder»
dermanland, enligt de i båda Scandinaviecs.
/:
Den 2 Jamarii,
1
Riken gällande Grundlagar,upphunnit sina myndiga
år, har Ridderskapet och Adeln, för att
åt Riksens Ständers, vid 1812 års Riksdag fattade
beslut, angående Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens antagande af Rikets Styrelse, i
händelse af Kongl. Maj:ts sjuklighet, gifva
den ytterligare utveckling, hvarigenom all osäkerhet
för framtiden må förekommas, enhälligt
beslutat, att, på sätt Ridderskapet och
Adeln vid 1812 års Riksdag, i afseende på
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen förordnat,
för framtiden stadga och bestämma, att vid
alla de tillfällen , då Kongl. Maj:t och Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen af sjuklighet hin-i
dras, att med Regerings-ärenderna sig befatta,
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen, Hertigen af
Södermanland, må inträda i utöfningen af Konungamagten
med all den rätt, nu varande
Grundlagar densamma tillägga, samt uti Kongl.
Maj.ts Höga Namn Rikets Styrelse föra; till-:
förseende sig Ridderskapet och Adeln, att Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
uti detta Ridderskapets och Adelns beslut
endast täcktes igenkänna Ridderskapets och A-’
delns underdåniga vördnad och tillgifvenhet för
ett äjskadt KonungaHus, jemte en rättvis gärd
åt den unge Furstens lofvande egenskaper och
redbara manliga väsende ; och skulle ExpeditionsUtskottet
anmodas, att underdånig Expedition
härom, så väl till Kongl. Maj:t som till
Deras Kongl. Högheter KronPrinsen och ArfPrinsen
, skyndsamt till justering uppsätta;
Om hvilket allt de öfriga Respective MedStånden
skulle vänligen underrättas. Ut supra.
8
Den 2 Januarii.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus, hemställde,
om icke, till ådagaläggande deraf att
Ridderskapets Och Adelns ifrågavarande beslut
endast hade afseende på Hans Kongl.
Höghet ArfPrimen, Jo eph Frans Osca k per
sonligen , Hans Kongl. Höghets namn äfven
borde uti Ridderskapets och Adelns ProtocollsUtdrag
intagas.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd samt af Ridderskapet och
Adein bifallen proposition, beslöts, det skulle
Hans Kongl. Höghe t Arflhinsen Joseph Frans
Oscars namn, å de tvenne ställen i ProtocollsUtdraget,
der Hans Kongl. Höghet nämndes,
äfven inflyta ; hvarefter och sedan berörde
omständighet blifvit uti Protocoils Utdraget iakttagen
, detsamma af Ridderskapet och Adeln,
gillades.
Upplästes och biföllos följande från Statsutskottet
ankomne samt den 30 sistledne December
på bordet lagde Memorial och Utlåtanden
:
ito Af den 24 sistledne December, angå*
ende RiksdagsFullmägtigens för Landskrona
Herr L. L. Edelberg» Memorial om Arbets-och
Correctionshuslnrättning i Malmöhus Län.
2:0 Af den 24 sistledne December, i anledning
af bemälte Herr L. L. Edelbergs Memorial
om underhållandet af Landskrona Stads
Hamn.
Den 2 Januarii.
9
3:0 Af den 24 sistledne December, angående
bemälde Herr L. L Edelbergs Memorial
om lån af Allmänna Medel i och för Landskrona
Stads Kyrkobyggnad.
4:0 Af den 24 sistledne December, i anledning
af Kongl. Majrts nådiga Remiss af Herr
StatsCommissarien och Riddaren Widegrens ansökning
örn förskott på arfvode.
5 0 Af den 19 sistledne December, angående
kostnaden till tryckning af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes Embets Berättelser om årsväxten
och tillståndet i orterna,
Friherre Klingspor, Fredric Philip, anförde
skriftligen :
Som jag haft den äran, att äga direct befattning
med Reparationen af detta Palats, genom
det smickrande uppdrag , som blef mig
lemnadt i detta afseende af den Auctoritet, som
emellan förra och denna Riksdag dertill var
berättigad , nemligen Hans Excellence Herr
Grefve Brahe och mina Herrar Camerater af då
varande RiddarhusDirection ; så torde det tillåtas
mig, att vördsamt få framställa mina tankar
öfver nu förevarande uppvärmnings -methode
i detta rum.
Den stora kostnad , sorn af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ar använd på denna Reparation,
är allt för betydande, för att icke
IQ
Den 2 Januarii,
största afseende , inligt min tanka , derå bor
fästas, helst en så total renovation som denna,
troligen lärer vara gjord för nära ett seculum.
Af sådan anledning kan jag hvarken
nied liknöjdhet eller stillatigande uraktlåta
att göra ett par anmärkningar vid den flytt,
kakelugn, som här är anbragt. För min del
anser jag den skadlig för lagadens utvändighet,
derigenom att den af rök sotas ner, som
redan börjat synas på taklisten , oaktadt dessa
få eldningar i stilla och lugnt väder- Vid
inträffande blåst eller storm skall det ofelbart
blifva mycket betydande , och Reparation af
sådant låter sig icke göra , med mindre man
vill affärga och ommåla så det sorn behofs ,
som det oskadadt är; alldenstund accurata likheten
i färg nästan intet är möjlig att träffa
vid en sådan påbättring. Här invändigt, befarar
jag att dessa kakelugnar, ehuru eljest
nyttiga, skulle i detta rum, på längd af tid,
skada den i taket anbragta dyrbara Tafla igenom
immanj och således ovanliga ombyten af
luft; äfvensom de Vapenplåtar närmast intill
en sådan värma troligen ej heller blifva oskadade-
Jag tar mig således den friheten för
min del afstyrka denna värmnings - methode,
och tror, att, sedan under en tid af omkring
140 år, och under så många förflutna vinterRiksdagar,
man kunnat i detta rum med pel.
sar och lappskor bevara sig för förkylningar,
samma preservativer nu hädanefter möjligen
torde äfvenledes göra tillfyllest. Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken samt Högloft.
Ridderskapet och Adeln täcktes för öfrigt
en 2 Januarii,
II
ej ogunstigt upaga dessa mina välmenta an.
märkningar, dder af intet annat äro motiverade
än nit fövaraktigheten af denna präktiga
byggnad.
Begärdes i bordet.
Företogs 11 pröfning Stafs-Utskottets den
24 sistledne december aflåtne samt den 30 i
samma månapå bordet lagde Utlåtande uppå
Kongl. Maj »nådiga Remiss, angående Utredningsmänneni
aflidne Regerings - Rådet von
Schevens Stbhus ansökning om utbekommande
af en fo'an hos Statsverket.
Herr J/kenskild, Carl Fredric: Då Kongl.
Maj;ts uppRiksens Ständers underdåniga tillstyrkande,
1812 utgifne nådiga Författning,
angående * Prescriptions_tid, inom hvilken
de af enpta hos Statsverket ägande fordringar
br bevakas, derjemte inedgifver, att
sådane foingar kunna sedermera hos Riksens
Stänc anmälas , för att till deras pröfning
må nställas, huruvida de vilja sådana
fordringaiill betalning åter göra gällande , 1
är deraf 1 naturlig följd, att Kongl. Maj:t
icke väg* att då en enskilt man derom anhåller
, dylik ansökning till Riksens Ständers
Staftskott aflemna; men deraf följer
icke, att n sökande anmäles till bifall, af sin
begäranian endast till pröfvarade af de skäl
12
Den 2 Januctrii.
han anför till sin uraktlåtenhet att efterkomma
Författningens föreskrift, och synes mig de af
RegeringsRådet von Schevens arfvingar anförda
skäl icke vara af den beskaffenhet, att de förtjena
någor, uppmärksamhet. RegeringsRådet
var boende inom Sverige och hade således
tillfälle att erhålla underrättelse om de Författningar
, som kunde vidtagas, helst det var
hans så väl som alla andras ovillkorliga skyldighet,
att dem efterlefva, och det i närvarande
sak var hans eget väl, som borde bevakas,
och det således var för honom en fördubblad
pligt att föreskriften iakttaga Jag finner således
icke hans inskränkta lefnadssätt kunna
ursägta hvarken hans okunnighet eller deraf
följande uraktlåtenhet att sin Pension inom föreskrifven
tid uttaga, och uti ett sådant sakens
förhållande kan jag, för min del, ej finna någon
laglig grund eller skälig anledning, att,
med åsidosättande af Författningens tydeliga
föreskrift, bifalla en begäran om ersättning
för en fordran , som genom egen försummelse
(för att icke säga uppenbar vårdslöshet) är förlorad,
och styrkes än mera i denna öfvertygelse,
sedan jag af pålitlig hand fått den underrättelse,
att framlidne RegeringsRådet von
Scheven under sin Embetstid fört en lika inskränkt
lefnad, hvarigenom han saknat de upplysningar
, hvilka hans skyldighet varit att
sig skaffa och sin Regering meddela , och för
hvilken försummelse, han äfven af Högstsalig
Konung Gustaf lil med onåd skiljdes från
sin ministeriella befattning, hvartill äfven kommer,
att RegeringsRådet efterlemnat i;n ovän
-
Den 2 Januarii.
»3
ted betydlig förmögenhet, som visar att han
icke vari: i verkligt behof af sin Pension, och
jag icke finner ringaste skäl att på Statens bekostnad
gratifiera dess arfvingar. Dessutom
blir det otvifvelaktigt angelägnare att hålla
en Författning i helgd, än att ersätta en enskild
mans, genom eget förvållande, iråkade
lidande. Den ifrågavarande Författnings ändamål
är, att genom en viss prasscriptions-tids
utsättande kunna inom bestämd tid beräkna
StatsVerkets utgifter. Rättigheten, som i detta
fall blifvit Riksens Ständer förbehållen, att kunna
återgifva fatalierna, har afseende på sådana
händelser, då, igenom oförmodade tillfälligheter,
som det legat utom gränsen af den enskilta
omtankan att förekomma , någon blifvit
oförskyldt lidande, hvilket alldeles icke med
von Scheven inträffar. Men om Riksens Ständer
sträcka eftevgifvandet längre, om hvar och en,
som försummat bevaka sin fordran , endast behöfver
att afbida nästa Riksens Ständers sam-’
mankomst, för att få den ersatt, då blir den
omnämnde Författningen , i stället att tjena
till reda och förmån för Statsverket , endast
ett medel att för kommande Ständer samla ett
antal hopade bördor, som skola medtaga annars
påräknade tillgångar, och som blifva mera
betungande, i samma mån de på en gång
förekomma. Det är af denna anledning, som
jag afstyrker StatsUtskottetsBetänkande i <j, tinn
sak, och anhåller, att det till Utskottet m|
återförvisas, med dessa mina deremot gjorda
anmärkningar.
14
Den 2 Januarii,
Då, uppå den af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställda Proposition om bifall
till StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande, ropades
/a, blandadt med nej , hemställde Herr
Grefven och LandtMarskalken , om Ridderskapet
och Adeln behagade samma Utlåtande,
jemte den af Herr Heykensköld gjorda anmärkning,
till Utskottet återremittera; hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Stats- Utskottets ,
den 24 sistledne December aflåtna , samt den
30 i samma månad på bordet lagda Utlåtande
uppå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
erforderliga kostnader i och för upplåtandet
af Kungsholms Krono- bränneri-Byggnadtr
till Curhus för Stockholms Stad och Län.
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Då denna utgift sluteligen ändå stadnar på Folket,
kunde det vara likgiltigt, om den utgår
af Msgazins Fonden eller af andra Statens medel;
men sorn det allt mer och mer är i tilltagande,
att de medel, som af Ständerna äto
anslagne till ett visst föremål, användas
till andra behof; så tror jag det blir nödvändigt,
för att förekomma dylika Prejudicater, att
det en gäng för alla måtte blifva faststaldt, att
alla medel varda till, sina anslagna behof använde.
Af sådant skäl finner jag för min del
icke tjenligt, att Magazins-Fonden, genom öfverlåtandet
af denna dess tillhörighet, tillskyndas
en ytterligare minskning i dess tillgångar,
sorn dessutom, genom förluster på ut.
Den 2 Januarii. 15
borgad Spannmål, på afgång vid Magazineringen
och sjöskador vid Transporteringen,
medför en årlig förlust, så betydelig, att den-i
na Inrättning med möda bär sig utan be-stän-J
diga tillskott af Staten: När härtill kommer, att
en ganska betydlig Fond är till Sjukhuslnrättningen
anslagenj så synes mig MagazinsInrättningen
af denna böra erhålla ersättning
för hvad af dess tillhörigheter öfverlåtes.
Herr Grefven och Landtmarskalken gjorde
Proposition till bifall af Statsutskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Herr Grefven och LandtMarJ
skalken hemställde, att samma Utlåtande, jemte
den af Friherre Staél von Hollstein dervid gjorJ
de anmärkning, måtte till Utskottet återre-,
mitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
24 sistledne December aflåtne samt den 30 i
samma månad på bordet lagde Memorial, i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående nödiga medel och utvägar till Hjelmare
Slussverks ombyggnad och vidmagthål-i
lande, och beslöt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, att, på sätt StatsUtskottet hemställt,
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition
skulle till BancpUtskottet remitteras.
3 6
Den 2 Januarii.
Vid förnyad föredragning af BondeSfåndets
den 23 och 27 sistlidne December aflåme
samt den 30 i samma månad på bordet iagde
trenne särskilde ProtocolisUtdrag, innehållande
BondeStåndets Remiss till Stais- och BancoUtskotten
samt Communication med de öfrige
RiksStånden af BancoFullmägtigen Anders Danielssons
från Elfsborgs Län Memorial, innefattande
hemställan, att nämnde Utskott måtte
från den allmänna granskningen och pröfningen
af Kongl. Majus nådiga Proposition till
Riksens Ständer om allmänna Penninge-iörelsen
och myntvärdets upprätthållande, skilja den
del deraf, som hade omedelbart afseende på
inlösningen af samtelige Disconternas Assignationer
på Riksens Ständers Banque,och serskildt
Betänkande deröfver skyndesammeligen afgifva;
uti hvilken remiss de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BondeStåndet förena
; fann Höglofl. Ridderkap^t och Adeln för
godt att, uppå derom af Herr Grefven och
LandtMarskalken framställd Proposition, äfven
för sin del, uti ofvannämnde Remiss instämma
-
Föredrogs och remitterades till nedannämnde
Utskott följande , den 30 sistledne
December, på bordet lagda Memorial:
till BancoUtskottet :
ett Memorial af Herr von Schulzenheim, David
den äldre, angå ende angelägenheten af Bnqaens
publicitet, jemte Grefve von Schwerin*,
Fre
-
Den 2 Januarii.
17
ilric Bogislaus, den 3o sistledne December afgifna
yttrande i samma ämne;
till Stats- och BancoUtskotten:
i:o ett Memorial af Friherre Tersmeden, Fredric,
angående nödvändigheten deraf, att de
föreskrifter, hvilka meddelas Riksens Ständers
Banque och RiksgäldsContoir, samt äro för håda
PcnningeVerkeu gemensamma, blifva öfverensstämmande
både till mening och ordalag,
2:0 Ett Memorial af Friherre Hjerta, Fredric,
angående understöd för Södertelge Canaloch
Slussverks-Bolag;
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skotten:
ett Memorial af Herr Oxehufvud , Bo, angående
rättelse i sättet för Kronotionde- och AfradsSpannmålens
lefverering;
till BevillningsUtskottet:
ett Memorial af Herr Bruncrona, Nils, angående
lindring i Bevillningen för LotsBetjening.
Hvarjemte Ridderskapet och Adeln fann
för godt tillåta Friherrarne Tersmeden och
Hjerta samt Herrarne Oxehufvud och Brimcrona,
att sine Memorial med de öfrige RiksStånden
communicera.
Föredrogs till remitterande Herr af Darellis.
Isac, den 3o sistledne December på bordet
lagda Memorial, angående penninge-förlä*
genhetens afhjelpande.
Ridd. o. Ad. Prot. II. B. 3, 4’
*8
Den 2 Januarii.
Herr Cederschjöldt Pehr Gustafa uppläste
följande:
Yid Herr af Darellis Memorial torde mig
tillåtas få göra följande anmärkningar:
Den värde Ledamoten föreslår, att ”RiksgäldsContoiret
bör gå i förskott för alla FilialDiscont-Sedlarnes
inlösande.” Emedan RiksgäldsContoiret
har ett obegränaadt Creditiv på
Banquen, och alla RiksgäldsSedlar måste vid.
anfordran af Banquen inlösas, är det förra egentligen
blott ett serskildt Departement af den
senare. Verkan vore således 'ullkomligt enahanda,
om förskottet utgåfves i Riksgäldseller
BancoSedlar: I håda fallen ökades Banquens
skuld, och missförhållandet emellan denna
och tillgångarna. Följderna häraf äro lätta
att beräkna. Herr af Darelli tyckes i 7:de
puncten af Bilagan frukta, att RiksgäldsSedlarne
kunde falla i värde, och tror detta säkrast
kunna förekommas derigenom, att ”Banquen
hädanefter ej utgåfve någon Sedel mindre
än ioo eller 5o R:dr, och RiksgäldsContoiret
alla smärre Sedlar,” helst han förmenar, att
”det mynt, som är i stundligt behof, ej kan
förlora i gångbarhet och 'värde." Den värde
Ledamotens fruktan, att RiksgäldsSedlarne serskilt
kunde falla i värde, är ganska onödig.
Förhållandet emellan Riksgäld och Banco skulle
otvifvelaktigt förblifva oförändradt, om än
aldrig så mycket Riksgälds-Sedlar utgåfvos.
Men håda slagen skulle otvifvelaktigt falla i
värde, i förhållande till massans förökande;
och detta kunde omöjligen förekommas genom
Den 2 Januarii.
19
”Mynlets stundliga behof och gångbarhet." De
Franska Assignaterne och de Danska CourantSedlarne
voro visserligen gångbara.
I första puncten af Bilagan, talar den
värde Ledamoten om ”Kustförsvaret ” såsom
första vilkoret för vår sjelfständighet, samt
yrkar i ^:de puncten, att Amortissements-anslaget
dertill borde användas. — Aldrig kunde
75o,ooo R:dr om året sämre användas, än på
försvar af kuster, som af ingen fiende oroas.
Om för öfrigt Amortissements-anslaget bortkastades
till så kalladt Kustförsvarhvarifrån
skulle då medel tagas till Uppodlings-understöd
och Fastighets-lån, hvilka den värde Ledamoten,
i 6:te puncten (hvad Fastighets-lånett
beträffar, nog oförtjent) prisar, såsom varande
"bland de nyttigaste Författningar, tagna vid
sista Riksdag till Jordbrukets upphjelpande?"
—- Jag, för min del, förmodar, att den värde
Ledamoten, i stället för ”Kustförsvar " menat
Kustbevakning. Då skulle jag åtminstone tro mig
kunna inse orsaken, hvarföre han dermed velat
lägga grund till sin Stats-liushållnings-plan.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd samt af Ridderskapet
och Adeln bifallen Proposition; blefvo så väl
Herr af Darellis ofvannämnde Memorial, som
Herr Cederskjölds nyss uppläste anförande, till
StatsUtskottet remitterade; hvarjemte Herr af
Darelli tilläts, att sitt Memorial med de öfrige
RiksStånden communicera.
20
Den 2 Januarii.
Grefve Gyllenborg, Johan Henningj anförde
skrifteligen:
Sedan den tid upphört, då, jemlikt försigtighetens
och billighetens fordringar, en Egendomsägare,
genara Författningar, var betryggad
för förluster i anseende till de oundvikliga biträden,
Husbönder på landet måste sine Underhafvande
meddela, synes mig, att, vid nuvarande
förhållande, Författningar borde vidtagas,
som i någon mohn återförde till samma ändamål.
Att Husbönder, icke obetydligen måste biträda
sine underhafvande Landtbönder, till förekommande
af Hemmanens ödesmål, känna åtminstone
jordbrukande Ståndspersoner af egen
erfarenhet,-äfvensom att vid nu i flera Provincer
tilltagande fattigdom, icke någon säkerhet
för återbetalning är att påräkna, och torde
jag, ifrån verkliga inträffade händelser, kunna
upplysa, att Husbondens nu varande lidande
äfvenså litet kan förutses, som förekommas,
för att derifrån hämta anledning att föreslå
den rättelse deruti, som jag tror, kunde, utan
förnärmande af någons rätt, vidtagas. Det stadgas
väl i 5:te Cap. 2 §. UtsökningsBalken,
”att hvad Gäldenär minst umbära kan, såsom
det lian sin nän.ig idkar med, skall sist utmätas;”
men detta 'ägger likväl icke binder i
vägen för utmätni; T af hvad som fordras till
idkande af en näring, då annan tillgång saknas,
och således kan äfven kreatur, åker- och
körredskap en Bonde afhändas, då Hemmansbr
uket desamma bäst behöfver, hvilket Lagens
medgifvande likväl kan för Husbonden med
-
Ben 2 Januavii.
21
föra flera skadliga följder, tade i anseende till de
Aboer meddelte biträden och sjelfva Hemmansskyldigheterne.
En, förledit år, inträffad händelse
skall närmare upplysa detta. En Åbo å ett
Frälsehemman hade en betydlig, Husbonden okänd
skuld innan han Hemmanet tillflyttade och
just vid vårbrukets inträffande, skedde derföre,
Husbonden ovetande, utmätning af Bondens
dragare, i brist af annan tillräcklig tillgång.
Husbonden nödgades, för att förekomma Hemmanets
ödesmål, inköpa kreaturen och betala
skulden, och måste qvarlemna kreaturen, emedan
Bonden, dem förutan, icke kunde bestrida
Hemmansbruket; men någon tid derefter skedde
hos samma Bonde åter en utmätning fölen
annan skuld, då man likväl icke velat antaga
att kreaturen tillhörde Husbonden, emedan
de funnos i Bondens bus. Detta förhållande
visar det lidande och äfventyr, hvarföre
en Husbonde kan blottställas, som derjemte
är förbunden att ansvara för alla Hemmanets
Onera, som Bonden bordt uppfylla, hvilken,
genom oförutsedde utmätningar, blifvit
oförmögen att med Hemmansbruket fortfara;
och i anledning derföre föreslås vördsam ligen
att kreatur, åker- och körredskap, som höra
till Hemmansbruk och borde anses derifrån oskiljaktige,
icke borde få försäljas eller utmätas,
utan Jordägarens bifall, och i saknad deraf
vara ogildt, i hvilken lösa Egendom , Jordägaren
äfven till godtgörande af sina förskotter
borde äga företrädesrättighet, eller, om detta
förslag till föreskrift icke godkännes, att åtminstone
så beskaffade öfverenskommelser kun
-
22
Den 2 Januarii.
de lagligen Husbönder och Landtboer eller
Arrendatorer, få träffas, sorn meddelade Husbonden
förenämnde företrädesrätt, och betryggade
för andre utmätningar af hvad till Hemmansbrukets
bedrifvande hörde, då Afhandlingar
derom i HäradsRältens Protocoller blefvo
intagne. Vidare och i afseende på Skattehemman,
synes derjemte det Stadgandet i 17 Gap.
3 §. JordaBalken, nemligen att Skattejorden
är underpant för tre års ränta , böra undergå
någon inskränkning i de fall, då Jordägaren
icke sjelf, utan genom Arrendatorer eller Landtbonde,
Hemmanet brukar. Det kunde ju hända,
att en Arrendator eller Bonde, efter Vederbörandes
begifvande, i 2 eller 3 år underlät
att betala Hemmans-ränta, Krono- och Prest-tionde,
med flere Hemmans-utskylder,, och sedermera
antingen bortflyttade eller kom på obestånd,
och vid sådant förhållande vore det väl
ganska obilligt, om Jordägaren, som möjligtvis
vore okunnig om allt detta, måste för
dessa 3 år utgöra alla dessa Hemmansförbindelser,
sorn han förment blifvit behörigen uppfyllde.
I anledning deraf, anser jag mig i
grund af rättvisa kunna föreslå, det skyldighet
att ansvara för alla Hemmans-utskylder,
som Åbo eller Arrendator åtaga att uppfylla,
icke borde, i anseende till Jordägaren, kunna
längre sträckas, än för det löpande årets Onera,
och alt äfven för tillgodonjutande af detta ansvar
af Jordägaren, vid saknad tillgång hos
Åboen, borde en kortare tid, efter den 25 Februarii,
då all Afrad bör vara liqviderad, bestämmas,
inom hvilka alla fordrings-anspråk,
Den 2 Januarii.
S3
i grund af Henjmaus förbindelser, borde lias
Executorer göras gällande, så vida icke liqvid
mellankommer eller Jordägaren ansvaret derföre
sig åtagit. Jag anhåller vördsamligen att detta
Anförande må till Lagutskottet remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning>■ yttrade
vidare:
Sedan, i sammanhang med min i Plenum
den i5 sisth December framställde Motion,
om controllerande Stadganden i afseende på Läne-styrelsen,
jag yttrat, det angeläget vöre, att
en Motion äfven till LagUtskottets handläggning
gjordes, om ett bestämdt Stadgande, i
afseende på den Landshöfdingar, genom Kongl.
Kungörelsen af den io Maji i8i5, uppdragne
rättighet, att i Politie-mål afhöra vittnen, får
jag nu i sådant ändamål vördsammeligen anföra,
att då obestämde Stadganden ofta genom
missbruk kunna utsträckas utöfver den gräns
Lagstiftaren åsyftat, och kunna bereda följder,
stundom vådliga för personlig frihet och
allmän säkerhet; så anser jag så mycket angelägnare,
att en Definition på hvad till Politiemål
lagligen bör hänföras, af Lagutskottet
må uppfattas, som detta generella Stadgande
någon gång möjligen kunde lämpas till Mål,
hvari Domstols-åtgärden icke borde öfverlemnas
åt den execuliva Myndigheten. Det förekommer
mig, alt, vid nuvarande obestämda
24
Den. 2 Januarii.
Stadgande, det möjligen kunde hända, att, med
afvikelse ifrån vanlig Rättegångsordning, under
rubrik af Pölitie-mål, vid minsta obevista
angifvelse, vittnen kunde inkallas till Landshöfdingesätet,
och, på deras ensidiga berättelser,
äfven Arresteringar möjligen kunde följa,
sannolikt utan ansvar för Landshöfdingen, och
utan rätt till en deremot svarande Reconvention
för den , genom obestyrkt angifvelse, skymfade,
så vida icke sådant af Lagutskottet, nu
äfven, i sammanhang med Definitionen på Politie-mål,
bestämmes, och i hvilka afseenden
jag ödmjukligen anhåller att detta anförande
må till Lagutskottet remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
derefter:
Då allmänna Posten i Riket, inrättad på
Statens bekostnad, har allmän nytta och enskilde
beqvämligheter lill föremål, synas alla
sådana åtgärder böra vidtagas, som i ett sammanhang
till dessa ändamål leda, och får jag,
till beredande af allmännare och förbättrade
anstalter både i det ena och andra afseendet,
följande vördsamlingen anföra. Det är allmänt
kändt, och de ifrån Landshöfdingarne utgå ugne
kungörelser upplysa, att aldrig någon tid
Landet varit så öfversvämmadt af Rymmare,
som dels ifrån Arrester, dels ifrån Fångförare,
Den 2 Januarii.
25
Fått tillfällen sig på flygten begifva; äfvensom
deraf blifvit en följd, att näppligen någonsin
så många inbrotts-stölder och osäkerhet iLandsorlerne
blifvit försporde. Att skyndsammare
efterlysningar och undersökningar i dessa afseenden
äro af yttersta vigt för medborgerliga
säkerheten, ligger i Öppen dag; men denna vinner
icke så skyndsamt som vederbör, åtminstone
icke utan en tätare Postgång i vissa Provincer,
och kan jag närmare upplysa detta
ifrån förhållandet i den ort der jag är boende.
I Vingåkers socken i Södermanland på gtänsen
af Nerike, der det måste inträffa i följd af
belägenheten, att om rymning eller stöld sker
i Vingåker, kan efterlysning af Rymmare eller
Tjufvar icke ske i nästgränsande Socken i
Nerike, ifrån Landshöfdinge-sätet i Örebro,
förr än stundom tolf dagar derefter, emedan
Postgång är endast en gång i veckan ifrån Nyköping
till Örebro och alla vestra Provincer i
' Riket, hvaraf följer, att en Rymmare, en Tjuf
och bortstulna saker, kunna hinna anlända till
Utländsk ort, innan någon efterlysning hinner
verkställas, och får jag, med afseende å hvad
anfördt är, vördsamligen föreslå, ej allenast att
Postgång inrättas två dagar i veckan alla Landshöfdinge-säten
emellan, den största och kortaste
vägen, utan äfven, att när så tarfvade, dessemellan
Communication kunde beredas Länen
emellan genom vanlige Brefbärare. Hvad nu
dernäst angår Post-inrättningens lämpande till
den enskilta nyttan och beqvämligheten, så,
emedan Posten är inrättad på allmän bekostnad,
är det hvar Medborgares rättmätiga fordran
26
Den 2 Januarii.
att, så vidt ske kan, utan afseende på besvär
och kostnad, kunna denna Inrättning få begagna,
men detta inträffar likväl icke vid nu varande
förhållanden, utan sjnes mig det böra
medgifvas, dels ett vidsträcktare begagnande
deraf, dels att någon serskild Inrättning i sammanhang
dermed bör beredas. I det förra afseende
tillstyrkes att hvar och en borde äga
rätt att till alla Embetsverk, Collegier, HofRätter,
Landshöfdingar, Consistorier, Domare
med flere, der PostContor finnas, directe med
Posten insända sådane handlingar, som endast
fordra deras inlemnande, äfven med reconimendation,
då säk rheten ansågs fordra densamma,
som borde i EmbetsVerkens Diarier,
till bevarande af fatalier och bestyrkande af
uppfyllde föreskrifter, genast antecknas; och
då man fäster uppmärksamheten vid den vidlyftiga
omgång, som åtecknas Landshöfdingars
Utslag såsom föreskrift, till iakttagande vid
ändrings sökande i IIofRätter och Collegier;
så inser man lika så väl billigheten af en sådan
fordran, som skäl till förundran, att en
så besvärlig och kostsam omgång kunnat, i senare
tider, blifva Rättsökande ålagd, och hvilken
äfven, till ändrings vinnande deri, förtjente
serskilt uppmärksamhet. Ändamålet med detta
tillstyrkande är ej allenast, att för Allmänheten
förekomma kostnader till Fullmägtiges
antagande i den minsta angelägenhet, utan i
synnerhet att bereda en säkerhet för angelägna
handlingars ingifvande vid föreskrifven lid,
då förklaringar eller utlåtanden, stundom vid
förelagde vilen, i grund af allmänna förbindel
-
Den 2 Januarii.
27
ser, af Embetsverk fordras, men den förklaringsskyldige
stundom icke har rådrum att söka
Fullmägtig, eller kännedom, hvar någon sådan,
med trygghet om dess skicklighet och pålitlighet,
är att tillgå. Hvad nu slutligen angår
angelägenheten af något Stadgande, som bereder
ett allmännare begagnande af Post-inrättningen,
i grund af allas lika rätt att njuta lika
fördel af o på allmän bekostnad gjord Inrättning,
får jag vördsamligen anföra, att då ganska
många, kanske en tredjedel af Rikets Städer,
äro i det förhållande, att de, med Statens
kostnad, i anseende till Postmästares aflöning,
Postförare och skjutnings-kostnad, begagna
Post-inrättningen som en serskilt fördel, utan
att Postgång till och ifrån dessa Städer är för
Staten hvarken egenteligen nyttig eller nödvändig,
och hvaribland jag endast vill nämna
de närmast till Stockholm belägna städer Waxholm,
Norrtelje, Östhammar, Öregrund, Trosa,
Thorshella och Eskilstuna, så synes mig,
under medgifvande att ingen förändring deri
må ske, att likväl, med lika rätt, någon Postgång
kunde och borde' beredas, kanske Sockne
vis, för dem som ho på landet aflägse ifrån
Städer, så att de icke, som nu inträffar, alldeles
vore beroende af Postmästarens godtfinnande
och föreskrifter om och under hvad
villkor de vilja med Landtboarnes Postgång
sig befatta. Jag har vid i8i5 års Riksdag,
den 5 Maj, till Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Protocoll yttrat den tanka, som jag nu,
till vidlyftighets undvikande, får åberopa,
och till vederbörliga Utskotts granskning öfver
-
28
Den 2 Januarii.
lemtia, att nemligen Kronobetjent, särdeles om
deras antal erhöll en i andra afseenden behöflig
tillökning, kunde emot betalning dermed
biträda, och jag tror alt Landtboars nu yrkade
rätt och beqvämlighet icke bör lemnäs
utan allt afseende;, men skulle likväl antaglige
hinder deremot ligga i vägen, nödgas jag i
sådant fall inskränka mig till det yrkande, att
alla Ansökningar, Besvär och Förklaringar, som
i allmänna Mål, och i grund af allmänna skyldigheter,
till Landshöfdingarne af Läns invånare
ingifvas eller infordras, böra af Kronobetjenten
emot bevis emottagas och till Landshöfdingen
insändas, och i samma väg, Landshöfdingens
Utslag eller föreskrifter Läns-invånare
tillställas, utan besvär och kostnad dervid,
samt att tillika, likväl emot betalning,
ett lika förhållande må iakttagas i enskilte
Mål som fordrade Landshöfdingens Embetsåtgärd.
Jag anhåller vördsamligen, att detta Anförande
må till Bevillnings- och OeconomieUtskottens
gemensamma pröfning remitteras.
Lades på bordet.
Friherre Lagerb/elkej Johanj hade inlernnat
följande, som upplästes:
Vördsamt Memorial!
Sedan Kongl. Maj:t, vid öfverlemnande
af Dess nådiga Proposition om allmänna Penniuge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthålla!!-
Den 2 Januarii.
29
de, i nåder förklarat, def Kongl. Majrt och
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen icke hädanefter,
som hittills, ärna härtill göra ytterligare
uppoffringar, utan att det blir Riksens Ständer
sjelfve, som nu mera ensamme få sig den
ansvarsfulla omsorgen uppdragen, att bibehålla
i värde det Mynt, som med deras egen
Garanti är utgifvet, och som föreställer hela
den i omlopp varande enskilta förmögenheten;
och som härefter VexelCoursen de senare
postdagarne på ett förvånande sätt stigit hvarje
postdag, och troligen ännu är i stigande,
hvilket nödvändigt icke annat kan, än hafva
den menligaste verkan på vårt representativa
Mynts värde, och följaktligen bidraga till varuprisernes
än ytterligare stegring, sorn i synnerhet
blir kännbart för Löntagare, Pensionairer
och den fattigare classen af Medborgare;
så får jag, af dessa anledningar, till Herr Grefvens
och LandtMarskalkens samt Högloflige
Ridderskapets och Adelns mogna bepröfvande
ödmjukast öfverlemna, om icke någon kraftig
åtgärd till hämmande af detta onda skyndsamt
bör vidtagas.
Det lärer vara en obestridlig sanning, att
Vexelhandeln på Stockholms Beurse regleras af
ett nog inskränkt antal betydliga Exporteurer
och Hufvud-trassenter, dem alla de mindre betydliga
få rätta sig efter: När nu vissa i Handelsrörelsen
verkande omständigheter, til! exempel
mycken införskrifning, mindre utskeppning,
bri st på frakter eller dylikt, gifva någon anledning,
kan egna interesse! utan motstånd, nä
-
30
Den 2 Januarii.
stan efter godtycke styra VexelConrsen. Det
är priset på Vexlar för behöfvande Remittenter,
genom en knapp och återhållsam Trassering,
så mycket hellre, som förmögna Trassenter
icke behöfva afgifva Vexlar, att få courantmynt
till dagliga behofvet i ett Land, der Låninrättningar
lemna dem en nästan oinskränkt
tillgång deraf på deras namn och exportabla
Effecter. Vore Rikets Handelsvåg utan synnerlig
förändring, i så fördelaktig ställning, att
den lemnade betydligt årligt öfverskott, tillräckligt
att äfven betäcka Statens årliga utrikes
Depenser, så kunde föga lönande Vexel-speculationer
äga rum; ty VexelCoursen förblefve
då, af sakens natur, nästan orubblig vid sitt
al-pari; men då tvertom denna ställning visar
så betydliga symptomer af undervigt, måste
nödvändigtvis utvägar tagas för att hindra Coursens
obehöriga uppjagande
Banquen, ehuru mycken nytta den skulle
draga af Coursens stadgande till måttlig höjd,
är likväl och i alla fall, hvarken ännu tillräckligen
auctoriserad till sådana företag utom
dess egentliga krets, och som medfört stundom
kostnader, äfven förluster, eller så organiserad
som ett VexelContoir rätteligen borde
vara. Banquens Styrelse förvaltas af ett större
antal Personer, som ofta kunna hafva skiljaktiga
begrepp i Handels-ärender, och olika öfvertygelse
om tillåtligheten af saker , utom deras
egentliga nog ansvariga befattning; Alla
Penninge-transactioner skola dessutom der passera
en mängd Betjenings åtgärd efter vissa
Den 2 Januarii.
31
Formaliteter; hvadan det är att förmoda, det
svårligen några hemliga beslut i den vägen
kunna tagas, som icke i förväg skola transpirera.
Icke destomindre är oemotsägligen nödigt,
att Vexelhandeln befriades ifrån ettslags
monopoliskt välde, hvaraf den nu tyckes bero:
Sådant kan icke ske utan en verksam motvigt,
och månne någon annan utväg sig dertill
företer, än om tilläfventyrs ett i detta och
intet annat ändamål, lämpligt serskilt Verk, eller
egentligare V^exelContoir, för Statens egen
räkning tills vidare skulle kunna inritas?
Icke allenast Kronans Tionde-jern, Alun och
Koppar, skulle då af detta Contoir, efter inrikes
gångbart pris, inlösas och exporteras, äfvensom
Saltpeter och Krut, när tillgångarne deraf
medgåfve Exportation mm., på det att Export-vinsten
af allt sådant måtte komma Statens
VexelContoir till godo, utan ock vidare
upphandling af redbara Effecter tillåtas, på det
att Contoiret måtte tillflyta en åtminstone mot
dess underhåll, Circulations-omkostningar och
nödvändiga Sacrificer svarande vinst, samt utrikes
försäljnings-summorna af det ena med
det andra, öka dess re'ela VexelFond. Försedt
med flera Creditiver på goda utrikes Handelshus
och med Discont-rätt eller Creditiv på Banquen,
emot lämplig säkerhet, samt med nyss
berörda tillgångar, skulle VexelContoiret, helst
det alltid hade gemensamt interesse med Banquen
och StatsVerket, i ett sådant sammanhang
förmodligen äga en tillräcklig, och kanhända
uti allmänna Opinionen en mera än tillräcklig
styrka, för att genom en efter alla omständig
-
32
Den 2 Januarii.
heter noga lämpad concurrence i Vexelhandeln,
kunna varsamt nedsätta Coursell i den
mohn, den efter handelsvågens ställning möjligen
kan och bör nedsättas, samt någorlunda
stadigt bibehålla densamma dervid, och sålunda
afböja verkan af ensidiga' vinnings-speculationer,
hvarvid det Allmänna eljest alltid
skall förlora.
En jemn och med yttersta punctualite' underhållen
Vexel-circulation, till ett af Beursen
alltir’ okändt belopp, understödt, och tid efter
annau omsatt till mer elier mindre del genom
en någorlunda betydlig Exportation, utan emot
densamma svarande Import, styrd utan minsta
beroende af, eller sammanhang med det
öfriga gemensamma Handels-interesset, lärer
vara den enda motvigt, hvarigenom Coursens
stadgande samt minskning i Agio synes med
någon slags varaktighet kunna, så vidt möjligt
är, vinnas, genom inrättandet af ett sådant
VexelContoir. Dess organisation kunde
vara enkel, på dugliga och väl lönta Betjente,
alla utsökt pålitliga, arbetsamma och kunniga.
Till styrelsen borde Kongl. Maj:t utse, eller
Riksens Ständer utvälja några Deputerade,
hvaribland någon, som hade fullkomliga Köpmans-insigter
utan ali egen Handels-rörelse.
Desse skulle postdagligen sammanträda, för
att efter gemensam grannlaga öfverläggning,
reglera Trasseringen för Beurstimmarne, samt
alla öfriga Contoirets Affairer.
År
Den 2 Januarii.
33
År 1798 och 1799 , då Riket befanns i
ungefärligen samma förlägenhet i afseende på
Vexelvingleri som nu, tror jag att ett Project,
i det närmaste lika med detta, var i fråga:
Den derefter beslutade Riksdagen och derpå
följande Realisation, gjorde dess antagande
den tiden' öfverflödigt. Då jag för min del
tror, att det må hända, oaktadt alla sina ofullkomligheter,
likväl, i nu varande brydsamma
ställning, möjligen kunde blifva af någon
nytta, har jag ansett min Riksdagsmanna pligt
fordra, att framlägga det till Riksens Ständers
pröfning, och får jag, i händelse Högloft.
Ridderskapet och Adeln skulle finna det förtjena
någon uppmärksamhet, ödmjukast anhålla
, att det varder till behörigt Utskotts närmare
granskning remitteradt.
Lades på bordet.
Herr Iserhjelm , Henric Wilhelm , hade inlemnat
ett så .lydande
Vördsamt Memorial :
Vid sista Urtima Riksdag funno Rikets
Högloflige Ständer Löne-tillökning nödvändig
för Penninge - löntagarne af den Civila Embetsoch
TjenstemannaCorpsen, i anseende till varuprisens
skedda stegring: Af en sådan förbättring
i deras vilkor, hafva Ledamöterne af Rikets
allmänna Ärenders Beredning hittills varit
i saknad, förmodligen af de skäl, att deras
Ridd, 0. Ad. Prat, II. B, 5, 6.
Den 2 Jaliuarii.
aflöning är i Stat uppförd med ordet Arfvode;
Att Arfvoden ifrån Löne-förbättringen äro uteslutna
, och att Beredningens Ledamöter kunna
de jemte innehafva andra Tjenster j men
dessa Arfvoden äro ej sådana tillfälliga, som
för en korrtare tid tilläggas, och ej kunnat
förhöjas, utan de äro beständige, på Stat hvarje
år uppförde, att likasom andra Löner qvartaliter
utgå för en Corps, sorn uti Rikets Grundlag
har sin tillvarelse: Omständigheter, sorn
med andra Arfvoden ej inträffa ; och ehuru Innehafvarne
af dessa Arfvoden kunna tillika bekläda
andra Tjenster, tyckes detta förhållande
likväl så mycket mindre böra för dem medföra
ifrågavarande afsaknad, som de för nämnde
förmån måste vidkännas ett deremot, utan .
afseende på lika arbete med öfriga Ledamöter
inom Beredningen , svarande afdrag i berörde
Arfvode, och dessutom äro för det närvarande
flere Ledamöter uti nämnde Beredning,
som antingen ej innehafva andra Tjenster
, eller ej äro försedde med andra Löner på
Kronans ordinarie Stat- Desse äro således i den
belägenhet, att endast äga till ziffran samma
inkomst, sorn år 1780 anslogs Beredningens
Ledamöter, men till verkligheten, i anseende
till myntets försämrade varde, vida mindre än
då, utan att hafva fått hugna sig af någon de
senare åren för andra Löntagare tillkommen Löneförbättring.
Hade deras aflöning blifvit från
början i Stat upptagen som lön, skulle de fått
åtnjuta samma förmoner som andra Löntagare j
men då den kallas Arfvode, äro de sämre lottade
än andra, hvarigenom också handt, att
Dm 2 Jannani.
35
lönlose Ledamöter i Kongl. Majrts och Rikets
Collegier, sorn tillika ärö Ledamöter uti Ri.
kets Allmänna Ärenders Beredning, hafva på
Stat mindre aflöning än Ledamöter i samma
Collegier af mindre värdighet. Huru lämpligt
ålit sädant är, underställer jag Höglofl. Rid.
derskapets Och Adelns ompröfvande, då jag
till rättelses vinnande härutinnan vördsammast
vågar föreslå, att Samma Löneförhöjning, sorn
de Civila Penninge-löntagare år 1815 blifvit
tillagd, måtte efter enahanda grunder, åtminstone
från nästa års början , så framt icke sådant
katt retroactivt fråtl lika tid med andra
Löntagare beviljas, varda förunnad Ledamöterne
af Rikets Allmänna Ärenders Beredning, fag
påkallar harvid Högloflige Ridderskapets och
Adelns rättvisa Och billighet, med anhållan ,
att detta Memorial mätte till Statsutskottet
remitteras, och med de öfrige Respective RiksStånden
communiceras.
Lades på Bordet.
Friherre Sparre, Sixteni anförde skriftligen s
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
får jag vördsamt anhålla, att till Riksens
Ständers Bevillningsutskott få göra den erinran
, det åtskilliga af de Cassör , hvilka emot
inteckning i fast egendom utlemna stående
lån, nu mera anse sig höra ad pios usus,
hvilket likvisst Högloflige Riksens Ständer
icke ansågo, då nu varande Bevillning^-
36
Den 2 Janmrii.
Förordning antogs och fastställdes, och hvilket
dessa samma Cassör icke heller då ansågo,
utan en låug tid derefter verkligen crediterade
de Låntagande Bevillningen med 5 procent
å Capitalcts årliga räntor. Men då nu
dessa Cassör vid ränte liqviderna upphört att
afdraga eller creditera Bevillningen; så måtte
de följaktligen anse sig höra ad pios usus , i
hvilket fall uti samma BevillningsFörordning
nödvändigt bör göras antingen den ändring ,
att: ”ingen Gassa,, som jrån Bevillningen är befriad,
må taga högre ränta än , procent” eller
att det tillägg att: "från utgörande Bevillningen
å fast egendom af räknas all skuld, i om för pios
unis Cassör uti samma egendom är lagligen intecknadn
samt en serskildt uppgift öfver hvilka
Cassör, som Riksens Ständer anse höra ad pios
usus, och för hvilka följaktligen ingen Bevillning
utgår j ty utom en sådan ändring eller
tillägg uti närvarande BevillningsFörordning,
blottställes Fastighets-ägare för, att få
erlägga en betydlig Bevillning för sådana
Cassors Fonder , som från ali Bevillning äro
befriade, jemte för en högre förmögenhet, ån
de effectivt sjelfve äga.
Grefve Cronstedt, Clas: Då Arméens PensionsCassa
med mycket skäl ansetts vara ad
pios usus anslagen; så torde Amiralitets-KrigsmansCassan,
hvilken för det mesta blifvit stiftad
till förmån fot Enkor och Barn, ännu mera
böra betraktas ur samma synpunct, och följaktligen
från Bevillnings erläggande vara befriad
j men som det icke finnes på något ställe
Den 2 Januarii,
3
stadgadt och bestämdt, hvilka Cassör böra an:
ses vara ad pios usus stiftade, tror jag mig,
såsom Medlem af Amiralitets.KrigsmansCassan,
böra begagna detta tillfälle, att älven yrka,
icke allenast det Bevillningsutskottet måtte
anmodas bestämma , hvilka Cassör, såsom innefattande
fromma Stiftelser, böra från Bevilinings
erläggande vara befriade, utan ock, att
Amiralitets- KrigsmansCassan måtte bland så
^beskaffade Stiftelser upptagas.
Herr Grejven och Landt Marskalken hemställde
, att både Friherre Sparres och Grefve
Cronstedts yttranden måtte till Bevillningsutskottet
remitteras} hvilket bifölls.
Friherre Cederström, Ulric, uppläste följande;
Vördsamt Memorial:
Som, efter min öfvertygelse, Statens och
Enskiltas välfärd, till största del, Kror på ett
stadgadt förhållande med Rikers Myntväsende
, må det tillåtas mig, att i korthet yttra
mina tankar om de medel, jag anser dertill
böra och kunna användas.
Till en början vill jag hafva äran nämna,
att jag endast tänker uppehålla mig vid Riksens
Ständers Banque och förhållandet emellan
dess utgifna Specie och Sedelmynt, med
förbigående af alla andra Penjainge-sorter, hvilka
i mångfaldiga förändringar till öfverflöd
33
Den 2 Januarii,
varit under de senare åren i allmänna Rörelsen
kringspridda. I sådant afseende tror jag, att
man ej nog snart kan skilja sig videttRancoMynt,
hvars värde beror på allmänna omdömet
eller iöitroendet, och i det stället, så fort
sig göra låter, sätta i omlopp ett redbart Mynt,
som har valutan i sig sjelf, och som ej till sin
halt kan förbättras eller försämras af Opinion,
Cours eller. Agio. Vi hafva i senare tider
rönt för stora bevis på osäkerheten af det
här i Landet gångbara BancoSedelMyntet, för
att ett ögonblick kunna tvifla på de vådor och
oredor, som ett beständigt fortfarande med
dess utgifvande, på hittills brukligt sätt, skuL
le medföra. Och skulle vår egen erfarenhet
härutinnan ändå ej vara tillräcklig för stadgandet
af våra beslut, må de sista årens underrättelser
ifrån Österrike och Dannemark lemna
oss ytterligare upplysningar om ett för vida
sträckt Credit-systemes farliga påföljder. Likväl
hafva dessa Länder inom sig ressourcer och
tillgångar, sorn, i jemförelse med Staternas
verkliga behof, vida öfverstiga deni? vårt Fädernesland,
efter förlusten af Finland,-kan påräkna;
och följaktligen skulle ett längre uthållande
med ett dylikt systéme för oss blott
försvåra medlen att en gång komma derifrån
Efter
denna allmänna åsigt af ämnet, som
jag, för min del, anser vara der. rätta, följer
j ordningen att yttra mina tankar om den Nådiga
Proposition, Kongl. Maj:t nyligen till Riksens
Ständer aflemnat, angående reglerandet
af Rikets Myntväsende och Penningeförhållan
-
Dm 2 Januarii.
39
det, ej för att vid samma Nådiga Proposition
göra några anmärkningar, utan för ait närmare
utveckla mina idéer i de delar, som hafva
gemenskap med Propositionen. För min del
anser jag samma Nådiga Proposition innehålla
mänga bade nyttiga och vigtiga upplysningar
samt kloka och väl beräknade förslag, hvilande
på mera liberala grundsatser än man någon-;
sin här i Landet sett använda.
Då jag således i det hela är ense med den
Nådiga Propositionens åtskilliga förslag; men
hufvudföreröålet af densamma, så vida jag , igenom
dess Deductioner, kunnat inse rätta espriten
deraf, gårrut derpå , att constituera Banquen
till ett sådant Verk, som ej allenast uti
sina tillgångar hade full valuta för sina utelö.
pande förbindelser, utan äfven, genom sin egen
styrka och anseende, kunde trygga upprätthållandet
af deras värde, utan någon egentlig
In vexling eller Realisation annat än pä tid,
kan jag ej undgå att yttra, det jag ej tror denna
öfvergång , ifrån ett till halfva värdet fallet
Sedelmynts upphjelpande till full valeur,
Utan de kraftigaste åtgärder, låta verkställa sig.
Nationen har alltför länge måst vidkännas
de förluster och oredor , sorn åtföljt saknaden
af allt redbart mynt; ty i detta fall lärer det
ej vara värdt att omnämna det obetydliga utbyte
af 2 skillingsstycken, som en gång i veckan
ägt rum, och som egentligen ej haft annan
påföljd, än att skaffa några syssellösa människor
af lägre Classerna en slem vinning, den
4°
Den 2 Januarii.
de, för att tillfredsställa ögonblickets behof,
broderligen delat med Judar och andra PenningeVinglare.
Då hvarje Sedelhafvare anses i Banquen
hafva insatt sitt Capital (hvilket äfven sjelfva
BancoSedeln intygar), men han i Banquen ej
derföre i flera års tid fått annan valuta än
nytt papper i stället för utslitet, och i allmänna
rörelsen knappt halfva suraman, om
han velat förvandla sina Sedlar 1 redbarheter,
samt alia slags varupris stigit i samma förhållande
med Sedelmassan, föijer derutaf, att
den laglydige, som utlånat sitt Capital till 6
p'ocent , och den obemedlade som nödgats
lefva af sin lön, pension eller arbetsförtjenst,
pnder den tid Banquen varit tillstängd för SpecieMynts
vexling, förlorat, den förre sitt halfva
interesse och elen senare sitt halfva Capital.
Detta är att anse som en hård beskattning,
högst kännbar i anseende tili sin dryghet,
och i synnerhet förderflig af de orsaker,
att den ej riktat Staten , att den endast drabbat
den laglydige och behöfvande, samt således
blifvit en källa till uselhet , procenterier
och banqueroutier. De som kunnat lägga räntan
till Capitalet och under tiden lefvat af andra
tillgångar, äro de enda , som egentligen
ingen ting förlorat, men deras antal är i alla
fall för ringa emot de lidandes. Ett sådant
(
tillstånd , som redan varat i många ar , har
naturligtvis danat en fruktan och ett misstro,
ende, som slagit för djupa rötter, för att hastigt
kunna utplånas, annat än genom krafti
-
Den 2 Jannani. i. 41
ga och tydliga utvägar, så att Folket ej mera
bshöfver tro, utan blott se.
Med fullkomligt erkännande af otillräckligh
ten utaf egna insigter, vågar jag fördenskull,
endast lifvad af nit iör det allmänna
bä^ta, till mera kunnigas granskning och skärskådande,
framställa följande förslag:
1:0 Det hemlighets system®, som hittills
legat till grund för Banquens förvaltning, måtte,
enligt min öfvertygelse, genast upphöra.
Kongl. Maj ts Nådiga Proposition, som tämligen
nära uppdagar förhållandet med Banquens
tillgångar, lemnar en så tröstande underrättelse
om dess tillstånd, att jag, för min dél, ej
inser, hvartill ett längre fördöljande af sam.
manhanget i det hela*skall tjena. Enligt samma
Nådiga Proposition, hade Banquen, vid slutet
af år 1812, ett öfverskott af nära 5 mil_
lioner R:dr, af tillgångar emot skulder, och i
detta öfverskott är förmodligen ej inberäknadt
behållningen af alla slags Speciemynt i Banquens
källare^ och sedan 1812 är det ej troligt
att Banquen försämrat sin ställning, då densam
ma uppburit de fortfarande inkomsterna frå
Statsverket, räntorna på sina utestående lån
och dess andelar i Discont - vinsterna m. m
Jag föreslår derföre vördsamligen, att Riksén
Ständers BancoUtskott måtte uppdragas nt
författa och till Ständerna aflemna en ful
ständig Relation, med behöriga Caleuler 01
Banquens tillstånd, skulder, tillgångar och b
hållningar af alla slag, hvilken sedermera bo
42
Den 2 Januarii.
de genom trycket kungöres, hvarefterAllmänhe^
ten, efter hvarje års Revision, borde underrättas
om Banco-Förvaitningen , likasom med
RiksgäldsVerket hittills skett. Då Nationen
på detta sätt blir underrättad om sanna förhållandet
af dess dyrbaraste PenningeVerk, är
det tydligt, att den med mera förtroende
skall emottaga Banco-sedlarna, och med tålamod
uthärda de uppoffringar, som, till deras
fullkomliga realiserande kan hända anma blefve
af nöden j och får jag i öfrigt härvid vördsamligen
föra Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
minnes, hvad en värd Ledamot, Herr Presidenten
vonschulzenheim» vid 13 X 5 års Riksdag, örn
publiciteten af BancoVerket anlörde, hvilket
jag, för min del, anser så väl grundadt, att
jag önskade , det samma anförande måtte nu
få uppläsas, emedan mycken upplysning uti
ämnet derigenom skulle vinnas.
2:0 Så snart genom en slik undersökning
är utrönt, huru stor behållning Banquen äger,
dels uti fordringar och dels uti redbara,, penningar
, anser jag den anstalt, först af alla,
böra vidtagas, som Högstberörde Kongl. Proposition-
utgifver, såsom ett säkert sätt till
Speciemyntets bibehållande inom landet, nemligen
de större myntsorternas förändring tili
bn halt, som gjorde dem jemngoda med Hamburger
Banco. Jag är fullkomligen af den tan-'
Ika , att så länge vår Riksdaler är en enda
bkilling bättre, skall ingen strafflag, af aldrig
■å svår beskaffenhet , kunna förekomma dess
Indragande ur landet , eller nedsmältande r
Den 2 Januarii.
43
Verkstäderna, genom snikna och ovärdiga människors
egennytta. Min tanka är således den,
att, så lort sig göra låter, bör allt det i Banquen
befintliga disponibla Silfver uppmyntas i
nya Silfvermynt, till ett efter dess åsätta valeur
så noga uträknadt inre värde, att ej någon
utförsel deraf, utan förlust, skall kunna
äga ruin, samt att allt det; i Banquens hvalf
befintliga Silfvermynt smältes , och efter enahanda
myntsort ompräglas j äfvensom till sälle
lemnäs åt enskifta, att få gammalt Silfvermynt
emot det nyare utbytt, med iakttagande af
den skillnad i qvantiteten , som blir en följd
af den nya Mynt • ordningen,
3:0 Utom de till Banquens förstärkande uti
den Nådiga Propositionen föreslagna utvägar,
hvilka jag alla för min del anser ganska nyt.
tiga och väl beräknade , föreslår jag ytterligare,
att så snart de lån förfalla, hvilka Banquen
beviljat på Jern- och Koppar-upplag och
ej blifva på dagen inlöste, må Banquens Fullniägtige
lemnäs rättighet, att på utrikes ort
emot hårdt mynt försälja alla sådana varor ,
och sedan lånsummorna med alla omkostnader
blifvit afdragna , öfverskottet Bruksägarne
uti Silfvermynt tillställa,
4:0 Så fort Riksens Ständers beslut i det-’
ta ämne vore fattadt, borde, efter min tanka,
BancoFullmägtige genast auctoriseras, att upptaga
det stående lån uti Bancosedlar till 6 millioner
R:dr, som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
föreslår, Detta lån torde likväl till sin
44
Den 2 Jannarii.
beskaffenhet och återbetalning, på någon viss,
om än aldrig så lång tid, böra noga bestämmas,
och räntan uti Silfver utgå med 4 procent*
Då meningen dermed är, att indraga
och minska BancoSedel massan^ bör ej Banquen,
sora sjelf tar 4 procent'på sina utiånta
Capitaler, deruti söka ^nrian vinning än den,
sora blir en gifven följd af Sedelstockens minsk»
ning, nemligen Realisationens underlättande.
k/j*n skulle, emot all förmodan, sådana lån ej
kunna erhållas till det belopp, som påräknadt
är, nemligen 6 millioner R:dr, så är mitt försiag,
att Riksens Ständer åtogo sig ett frivilligt
lån, under namn af utomordentlig Gärd
till Banquens förstärkande, af till exempel högst
ett Lod Silfver på hvarje mantalsskrifven person
, eller dess värde i Bancosedlar efter 40 sklodet
Denna Gärd skulle utgå af hvarje Individu
, utan afseende på stånd , vilkor eller
kön ; men sättet till dess utgörande och indrifvande
öfverlemnas åt Nationen sjelf, så
att hvarje Län, och-inom detsamma, hvarje
Stad och Kyrksocken ägde att besluta och afgöra
repartitionen af Bevillningen, utan någon
annan föreskrift å Regeringens sida, än att
Gärden uti Silfver eller Sedlar, efter ofvannämnde
pris, vore uti Riksens Ständers Banque
, genom Landshöfdingarnes och Ofver.
StåthållareEmbetets försorg, deponerad 6 månader
efter datum af den Kungörelse, sorn i
detta fall komme att utgå. Då detta lån ej
vöre att anse såsom någon Contribution, utan
* så som ett verkligen patriotiskt bidrag till uppbjelpande
af Banquens credit, och följaktligen
Den 2 Januarii.
45
till förbättrande af hela Rikets Penninge-ställning,
hvaraf alla både rika och fattiga i sin
mohn, konrme att njuta fördelen , tviflar jag
icke att en sådan Gärd utan svårighet komme
att utgå, och att dervid de mera iörmögne ej
undandroge sig att bispringa sina fattiga eller
mindre bemedlade Medborgare. Då Banquens
behof i detta fall ans«s utgöra en Million R:dr
om året, och jag förmodar, att under loppet
af ett halft år, utrönas kan, huruvida det stående
Lånet ingeck till det för året erforderliga
belopp , eller icke, föreslår jag ytterligare,
att, så snart nästa halfva år förflutit, BancoFullmägtige
till Kongl Maj:t borde inberätta
och genom Kungörelse i allmänna Tidningar
gifva tillkänna huru dermed förhölle sig,
hvarefter Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse komme
att utgå om beloppet af den Silfver-Gärd,
sorn'för året skulle utgöras. I mohn af behofvet
skulle denna Gärd således under 6 påföljande
år utgå, och efter io eller 12 år återbetalas,
på det sätt, att Landshöfdingarne i
hvarje Län, och ÖfverStåthållare-Embetet finge
emottaga och tili Socknarne utdela den årliga
räntan, samt efter förfallotiden sjelfva Capitalet
i Silfvermynt, att sedermera användas
på sätt hvarje Socken eller Församling bäst
åsämdes.
5:0 Så snart dessa förberedande anstalter
blifvit dels vidtagne, dels till utförande påbudne,
anser jag Realisationen genast böra taga sin
början, på det sätt, att Banquen inlöser, af Elsaa
utelöpande Sedlar, så stort belopp som
46
Den 2 Januarii
svarar emot dess tillgångar uti Speciemynt:
Om således, till exempel, de utelöpande BancoSedlarnes
totalsumma utgör 20 millioner R:df
och Banquens tillgångar uti SpecieMynt endast
5 millioner, inlöses blott ~ del al Sedelstocken,
så att för hvarje Summa eller Sedel,
vare sig stor eller liten, som till vexling inlemnas,
alltid erhålles en fjerdedel uti Silfver
och | delar uti nya Sedlar eller Kopparmynt,
o. s. V. Så snart en elier flera Sedlar bl i 1 vit
inlöste, lära de genast böra Öfverkorsas och
sedermera i massa uppbrännas. Elter fulländad
Revision af BancoFörValtningen hvarje år,
borde sedan kungöras, huru stor del af den
återstående Sedelmassan, Banquen, under loppet
af nästföljande år, emot Speciemynt, komme
att invexla, och då BancoFullmägtiges Kun.
görelser härom tidigt utgingo, skulle hvarje
sedel, som till en viss dag, till exempel ett
år ifrån Kungörelsens datum, icke till vexling
presenterades, anses annullerad. Samma förhållande
anser jag äfven böra aga rum med
Banquens Discont rörelse, så att de Lån Disconten
framdeles bevilljar utaf dess inflytande tillgångar,
äfvensom de in- och afbetalningar densamma
emottager, efter Realisationens kungörande,
utgöras af Silfvermynt och Bancosedlar
till lika proportion, som för hvarje års inlösning
af BancoSedlar vore faststäldt, i hvilket
afseende BancoFullmägtige _ borde tillse,
att alltid så stor quantitet myntadt Silfver
uti Banquens Förvaringsrum bibehölles, som
erfordrades för en efter denna grund organiserad
Discontrörelse.
Den 2 Januarii.
4?
6:0 Ehuru meningen med detta Förslag
hvarfen är att minska eller öka Rikets RörelseCapital
; emedan de lån, som till Banquen
ingå, framdeles skola återbetalas och ibland
Allmänheten spridas, kommer likväl i
början, då dessa lån till Banquen indragas, en
stagnation 1 penninge-rörelsen troligen att äga
rum , sorn skall kunna leda till gäldbundnas
undergång, och endast rikta Ockrare och Capitalister,
om ej efter omständigheterna lämpade
Författningar härutinnan vicjtagas. Jag
föreslår fördenskull vördsamligen , om icke
några kraftiga anstalter härvid rnå tagas , såsom
till exempel, att -under åren 1818.och
1819, intet uti fastighet intecknadt lån må få
uppsägas, men deremot InteckningsHandlingarne,
om de befinnas säkra, till ett visst belopp
uti BancoDisconlen, emot låg ränta belånas,
samt att ingen skuld, enskilta personer
emellan, under dessa åren, må få utsökas,
på andra vilkor, än att Långifvaren åtnöjes med
66f procent af Capitalet i Bancosedlar, eller
50 procent deraf uti Silfvermynt, efter hvilket
värde Bancosedlarne dessa senare årets
blifvit belånta och använda,
7:0 I samma mån, som RealisationsVerket
kommer att fortgå , borde alla ifrån Statsverket
utgående Löner och Pensioner utbetalas
med både Silfvermynt och Bancosedlar,
och ett lika förhållande äga rum med räntebetalningar
på lån i Banquen och andra publique
Cassör,
8;o Oaktadt den nedsättning af Silfvermynfets
inre halt, som jag ofvanlöre projecterat,
anser jag icke dessmindre , att Förfatiningarnes
stränghet böra tillämpas och äfven skärpas
emot utförsel af Svenskt Silrvermynt, och
nya vichagas till förekommande af dess nedsmältning
; och kan jag ej undgå att yrka lifsstraff
för alla bevista förbrytelser af denna beskaffenhet
, och betydliga premier för deras
upptäckande*
9:0 Hemställer jag vördsatnligen , huruvida
ett lika förhållande med hvad här olvon
i andra puncten är omnämdt, må äga runi
med det Guldmynt, som i Riket nu präglas ,
eller Ducaterna, så att de ej med fördel kunna
ur Riket föras , s^mt om icke BancoFull»
jnägtige borde uppdragas, att införskaffa en
så stor qvantitet Guld, att myntning kunde
företagas af något slörre Guldmynt , om , till
exempel , 10 R:drs värde, för att underlätta
vexlingen och utbetalningen af mindre Summor
, och göra smärre Baocosedlar mera umbärliga.
I alla fall anser jag samma stränga
, förbud och straff emot utförsel af Svenskt
Guldmynt och dess nedsmältning, sorn om
Silfvermynt, böra äga rum.
10:0 Slutligen, och i anseende till prisen
på Spannmål och andra varor , vid en
blifvande Realisation, lärer en noga hand böra
hållas deröfver , att de ej för hastigt eller
till för drygt belopp falla, så att den producerande
-
Den 2 Januari!.
49
C-erande delef» af Nationen blifver lidande, af.
Vemom att Prisen på Dagsverken, Arbetslöner
och andra förnödenhetsväror af alla slag
få ett efter det Förbättrade Myntet lämpadt
öch i skälig mohn nedsatt förhållande. ] båda
dessa fall lärer Regeringen aga tillräcklig
magt att taga och påbjuda sådana mått och
steg , som sakernas natur ttiedgifver och omständigheterna
påkalla, hvadan jag anset lämpligast
att åt Kongl. Majit Underdånigst öfverlemna
, att vidtaga alla de ågärdet, som i
dotia afseende anses nödiga.
Friherre Cederström anhol! att dess Anförande
måtte tili Stats och BincoUtskotten re,
mitteras, samt med de öfrige RiksStånden cornmuniceras.
Begärdes på bordet.
Friherre Wrangel, Benning, uppläste följande:
Med
det lugn sorn Sanningen alltid medför
hos hvarje Medborgare eldad af sann Fäderneslands
känsla, och styrkt af öfvertygelsen,
det Regeringens högsta önskan är,'att, uiatl
omsvep, få af Folkets Representanter känna
Landets verkliga ställning, föranledes jäg att.
uppträda, ej som Talare, men som Tolk för
den ort, hvarest jag har Egendomar, och för
. Ridd, o. Ad. Prot. II. B. ?, 8-
Den 2 Januarii.
hvars Innevånare jag anser mig vara pligtig,
såsom Riksdagsman, bereda, om möjligt är,
lyckligare tider.
Sedan flere värda Ledamöter af detta Stånd
så utförligen i det hela, meddelat vår mindre
gynnande belägenhet, torde det anses öfverflödigt
att ytterligare vidröra detta ämne. Men
då fleras yitiande dervid skulle arn 11 mera tora
sanningen i dagsljuset, torde Höglofb Rid- ■
derskapet och Adein ej ogunstigt upptaga , det
jag först gör en framställning af anledningarne
till vår nuvarande oreda, sådana som de
för mig visa sig.
Min mening är ej att häruti blanda några
få Enskiltas bryderi, som väl kan, i anseende
till deras behof, utgöra en del af det onda ,
emedan flera blifvit oskyldigt deruti indragne,
utan fästa mig vid de medelbara orsaker, sorn
satt Riket pä obestånd, i anseende till dess in-;
re Oeconomie. Onekligt är, att vårt Rike genom
Snilleis ansträngningar, fått ett utseende af
välmagt och Politisk: inflytande, som tyckes b'6•
ra smickra hvarje Svensk3 men dermed är ej
en Nations lycka fullkorn; ad. Den bör äfven
inom sig känna verkningarne af lyckligare tider.
Frågan blifver: göra vi det?
På dessa senare fem åren hafva våra gränsor
utvidgats, vår Utländska skuld blifvit ansenligen
förminskad, och Landet*; fredliga tillstånd
genom Alliancer tiyggadt: Öfver all denna
medgång har Nationen yttrat en värdig
Den 2 JänuariL
enthousiasme, sorn aldrig skall slockna, så vida
ej Foiket i en framtid, tryckt af armod,
kallnar för en stund, för att ur sin dval8 låga
så mycket starkare opp, hvilket alla tiders
Historia bevittnar vara Svenska Folkets lynne.
Till ett mera upplyst omdöme än mitt,
letnnar jag att afgöra, om vid förra Riksdagar
vidtagne, måhända förhastade, beslut, otn
underläten uppmärksamhet på väckta frågor,
angående nodig3 och möjliga Indragningar, om
Inrättningar af nya Embeten och nya Löner
med minskade Ressourcer bidragit i sin moha
till den närvarande ställningen. Min mening
är på intet sätt att vilja klandra det Embetsmännens
löner blifvit ökade, då de till en del
äro utsatte i Effecterj ty ju mera Embetsmännens
Intcessen äro lörenade med Landets, dej
sto lyckligare följder för alla Näringar och deras
grenarp men så länge man ej utrönt, otn.
icke en del af Statens Embetsmän kunna umbäras,
och så länge Försvarsverket är stäldt
på en kostsam och för Landet tryckande fot,
är det kanske ursäktligt, om jag, vid eftersinmandet
af allmänna ställningen, äfven blifvit
ledd på detta ämne, och trott att våra tryckande
Skatter till en del uppkomma af ett
öfverflödigt antal Tjenstemän, men i synnerhet
af missräkning i behofvet af våra Stridskrafter,
jemfördt med Landets nuvarande ställning.
Utom de Provincer, hvilka ligga närmast
Hufvudstadens så drages ur de flesta öfriga
Landsorterna större delen af RörelseCapttalet,
genom utprässande skatter; sora qvar
-
52
Den 2 Jammrii.
blifva i Stockholm , för att derifrån aldrig utgå
annorlunda än till befrämjande af Finska
handeln, eller indirecte Beskattning till Utlänningen.
fcnd;.6t hvad jag nu anfört vore en
tillräcklig anledning för bedömmandet af Län
dets nuvarande belägenhet, rnen dermed är ej
nog- Må det tillåtas mig ett afsteg från den
allmänna öfvcrsiguen, till några dess delar»
Hallands och Christianstads Län, för hvilka
jag anser min pligt vara, att, näst Fäderneslandets
väl i allmänhet, synnerligen- framlägga
dess sanna tillstånd^ äga långt större orsaker
till klagan Öfver den allmänna nöden. Med
Hallands Län är förhållandet sädant, att man
ej kan neka det d nna Province utgjort sina
Kronoutskylder för det mesta utan utmätniOgstväng
: Detta oagtadt kan Land t sakna välstånd;
ty sista skärfven utiemnas alltid till
Utlagornaj och så länge de utgå, vill vederbörande
gerna försvara att välmågan är i sin
höjd; men det som tyckes bevisa Hallands snart
instundande förlägenhet är, att behållningen
af förra gynnande tiders vinst tages till bestridande
af de flt-sta utgifter, intill dess Sandock
Ljung-öknar äro enda återstoden, omöjlig
att förvandla till frugtgifvande Fält, då, genom
dryga Skatter, en stor del af RörelseCapi
alet försvinner. Några få Enskilta, hvilka
äga både krafter och patriotisme att föröka
Productionen, tröttna då de se att deras bemö.
danden blott påkalla nya bördor.
Mine Herrar! Jag vill fråga: huru skall
ett Land kunna äga bestånd, som i Fredsti
-
Den 2 Januarii.
53
der uppoffrar allt, och hvars Närings grenar äro
ganska tå? Huru skall ett sådant Land i tidens
län.d kunna uthärd1, att, vid förefallande oundviijiga
behof, medverka ti 11 Fäderneslandets
sjeifbest.nd? Om Skåne, å ena sidan genom
dess, Ciimat, jordmån och andra Naturens fördelar,
age-r företräde framför de flasta Rikets
öfriga Provincef; så äro deremot, å andra sidan
, dess uppoffringar altför stora. En del
af detta Land är enskihadt och ombygdt i
följd af de i öfrigt välgörande Författningar,
som derom äro utkomna de förflutna åren;
Ptoductioncn ökad pä ett förvånande sätt, till
hvars utförande medel erhöllos i Malmö Discont,
under förhoppning att genom en klok.
och indragen hushållning godtgöra sina skulder
med det productiva Capital de ägde i sin
flit och sina mödor; men detta hopp försvann
genom Roteringens Permanence efter tgl 2 års
Riksdag, ett Onus, som af Skånska Possessionater
i allmänhet bifölls, med full förtröstan
att en del af Roteringen derigenom skulle minskas.
Utom några lå, har denna förmån ej vederfarits
Skånes Invånare. För att närmare
upplysa, huru tryckande denna Beskattningar,
oberäknad ofvannämnde förfelade förhoppningar;
så vill jag framställa följande exempel:
En Egendom af 30 hela Hemman, värderad till
90,000 R:dr Banco, betalar i Bevillning * efter
nuvarande Beskattnings-sätt, 180 R dr Banco,
och enligt de grunder man vid Roteringen i
allmänhet följt, håller 2:ne Hemman en Soldat,
hvilken årligen kostar, efter minsta beräkning,
i Vacance ■ afgift 60 R dr Banco, hvaraf
54
Dm 2 januarii.
följer det Rotering-kostnaden för hela Egendomen
belöper sig till 900 R:dr Banco eller
fem gånger Beviliningen. Dessa mina yttranden
torde finna Motståndare} men är jag åt.
minstone tillfredsställd, att mitt namn 1 en
framtid skall af sjellständiga Medborgare, som
fördomsfritt våga yttra sin mming, bedömm^s
med rättvisa} och att jag ej för!edd at ensidiga
planer, gjort danna framställning: Allmänna
röstens högljudda yttrande är en borge l
för hvad jag anfört. Af dem jag h.r <J n ät n
vara känd, är jag öfvertygad, det mina als igter
ej misstydas, då jag aldrig söker annai än
mina Medborgares agtning och förtroende.
Lifvad af dessa känslor, vågar jag. i följd
af alla nu upprepade orsaker , hemställa till
Högloft. Ridderskapet och Adeln, att inga
nya utgifter, af hvad namn som helst, måtte
bifallas, utan, i det stället, möjliga anledningar
till nödiga Indragningar påtänkas.
I hopp att Höglofl. Ridderskaprt och Adeln
gillar denna min Motion , anhåller jag,
att den med de öfrige RiksStånden må cornmuniceras,
samt till StatsUtskottet remitteras.
Begärdes på bordet.
Gr efye Hamilton, Axet, anförde skriftligen;
Vördsamt Memorial!
Lagbunden Frihet , och dermed förenade
rättigheter, hafva i alla tider utgjort Svenska
Den 2 gunnarn.
55
Folkets förnämsta egendom: De få mellantider,
då Nationen varit i saknad deraf, hafva alltid
varit korta och obetydliga, emot den mängd
af århundraden, då den sjelf gifvit sig Lagar,
ibland hvilka lättigheten att sig beskatta, onekligen
äi en af de yppersta.
Denna rättighet är, genom den lyckliga
Construtio , honung och RiKets Ständer år
j3 9 antagit, på det kraftigaste försäkrad:
Således mäste det vara hvarje Medborgares
pligt, att tillkännagifva da någon händelse inträffar
, hvarigenom denna Grundlag kränkes
eller lörtydes.
Oerfaren såsom Riksdagsman , och obekant
med behandlingssättet af de ärender,
sorn under ett Riksmöte förekomma, borde jag
väl icke höja min röst vid ett sådant tillfälle.
Men då jag sjelf blifvit förfördelad , dristar
jag, i förtröstan på Ridderskapets och Adelns
alltid visade anseende och välvilja, nu framställa
mina tankar inför ett så upplyst Stånd,
under förhoppning , att ämnets rättvisa beskaffenhet
skall ersätta hvad i mitt framställningssätt
kan brista.
Under loppet af år 18*3, klef öfver hela
Riket påbudit, att Sammanträden i Länen,
med de Exrra Roterings skyldige, skulle hållas,
hvarvid dem borde visas nyttan och förmånen
af antagandet af en beständig Grundskatt
, bestående , antingen uti utgörandet af
vissa Tunnor Spannmål årligen, eller under
-
Den 2 ganuariu
lande af permanente Soldater, i stället för det
tillfälliga biträde, de under krigstider lein*
tiade. Uti Skäne blef samma Nådiga Förslag
kungjordt med det (örevändande och emot ali
U£g stridande tillägg, genom Herrar Landshöf.
dingars egen uppfinning tilläfventyrs tillkommit,
att alla de Extra Roterings skyldige , sam
antingen voro frånvarande, eller vid det utsatta
mötet stillatigande, ansågos såsom förfallne
till ständig Rotering Jag tror mig med säkerhet
kunna sluta, det denna påföljd icke varit
stadgad i de Nådiga Bref, rörande detta ämne,
hvilka till Herrar Laodshötdingar afgått, emedan
de kungörelser, som i Rikets öfrige Län
emanerat, icke innehålla det*” •"'änga vitet.
Frånvarande, okunnig om berörde stad'
gande, och inom mig öfvertygad , det jag skulle
få förblifva vid Extra Roteringen intilldess
jag åtog mig den perman n a, hade jag intet
Ombud vid det utsätta Mötet, hvadan följden
blef, att jag ålades den permanenta Roteringen,
Uti frågor af mindre betydenhet, än antagande
af en grundskatt, pläga Herrar Landshöfdingar
påbjuda, att vid Sockenstämmor valde
Fu Hmäg ti ge skola vara till tnötes å utsatt
milo, och föreskrifva vitén för deri försumlige;
Följaktligen väntade jag att uti en så betydlig
fråga som den omnämnde, sådant bordt
iakttagas, och ingen frånvarande blifva obördan
dömd. Men vid införandet af permanenta
Roteringen , har Konungens Befallningshafvande
i^ke fannit lör godt, att bruka det vara»
Den 2 Jamarii.
57
liga behandlings-sätfef, utan genast ansett alla
dem forfallne till ständig Rotering, som icke
pä stäket yo o närvarande och uti bestridandet
deraf i det aldrayttersta för tibro.
Stadd i den fasta öfvertygelse, det Riksens
Ständers beslut och- en högtidlig n antagen
Cynstitution omöjligen kunde Omintetgöras
genom tvenne Landshöfdingars i Provhicen
utfärdade Kungörelser, förmod de jag icke, att
min Egendom kunde emot inia vilja och samtycke
sä hårdt betungas j hvarföre jag också
förafskedade mina Extra Soldater, så snart de
hemkommo efter slutad Campagne i Norrige,
hvarigenom jag ansåg mig handla enstämmigt
med Konungens Nådiga Kungörelse af den ia
J.nu.iii rörö, rörande Extra Roteringens upp.
lösande.
Jag tror icke att den af mig omnämnde
fråga hat någon gemenskap med Concoursmål,
eller att den enligt I7y8 års Concoursstadga
bör behandlas. Således, ehuru från*
varande, väntade jag att vara fri från permanent©
Roteringen, iutiildess jag frivilligt d; n.
antog, i synnerhet, som Riksens Ständer icke
stadgat att något positivt svar vid ett d vi i kt
Sammanträde genast kunde fordras, ännu mindre
att de frånvarande, som sig ej yttrat, vore
förfallne till permanent Rotering. Detta af
H errar Landshöfdingar i Skåne fattade beslut
synes icke vara fästadt på säkra grunder, då
uti en del af de öfrige Rikets Provincer, de
frånvarande Extra Roterings skyldige varit vid
58
Den 2 Jantlarii,
de utsätta Möten ansedda såsom nekande och
fått förblifva vid Extra Roteringen. Mig synes,
sorn jag i denna sak handlat enstämmigt
med mina öfriga Medborgare. Och då jag icke
uraktlåtit något åliggande å min sida, inser jag
icke, på'hvad laglig grund min Egendom kan
belastas för evärdliga tider med en tunga af
circa 8 o Riksdaler Banco årligen.
Uti ett och samma Land, och under skydd
af samma Lagar . böra vi val af Embetsman
lika behandlas Oih beskattas enligt af Worning
och Ständer antagna grunder j men icke at d s
Embetsmäns sjelltagna förklaringar För att
vinna ett så hälsosamt ändamål, drisfar jag nu
i största ödmjukhet öfverlemna denna fråga
till Riksens Högloft. Ständers upplysta bestämmande,
under säker förtröstan- isom Medborgare
äga trygg- och säkerhet under samma
Lagar, Konung och Ständer tor samtlige af
Rikets Inbyggare stiftat, och hvilka utgöra
grundvalen för den fria Svenska Na ionen, af
hvilken jag alltid ansett för en lycka och heder
att utgöra en Medlem j och såsom följd
deraf , hoppas jag bliiva frikänd från permaneme
Roteringen, om ock det sker med uppoffring
af de vitesböter , mig orättvist blitvit
ålagda och uttagna för förment försummelse
uti fullgörandet af Konungens BelallningshafvandcS
på ingen Lag grundade Åläggande.
Vöre jag den ende i Skåne, som i detta ämne
blifvit förnärmad , skulle jag knappast ansett
mig berättigad att leda Riksens Ständers
uppmärksamhet häruppå ■, men då en lika 9-
Dm 2 Jaimaru.
59
förrätt öfvergått flere , och drabbat en hel Province,
hvaraf många endast genom stränga Befallningar
och förelagda Vitén blifvit förmådde
att åtaga sig den ständiga Roteringen, så lärer
det vara hvarje Riksdagsmans pligt, att
behjerta en fråga , som så mycket sårat våra
förbehållna rättigheter.
Jag har den tillförsigt till nu församlade
Ständer, det de låta undersöka huruledes vid
upprättandet af ständiga Roteringen i Skäne
tillgått, på det rätta iö bållandet må u'rönas,
helst vakandet öfver inbördes rättigheter utgör
egenskapen af en sjelfständig fri Nation,
och sätter den i agtning hos andra Nationer.
I anledning häraf, vågar jag ödmjukast
föreslå, det en ny Extra RoteringsCommission
i Skåne tillsättes , hvars Ledamöter böra af
alla Stånd i hvarje Domsaga serskilt väljas,
som under en af Konungen tillförordnad Pras.
ses, likväl utan rösträttighet, upptager och afgör
följande ämnen:
1:0 Att, efter inkallande af alla Roteringsskyldige,
hvilka vid ofvannämnde Möten varit
frånvarande, å nyo höra dem, huruvida de
vilja förblifva vid Extra Roteringen, eller uti
den permanenta ingå.
2:0 1 samma ämne höra de Förmyndare ,
hvilkas Pupiller äga Roteringssskyldig Egendom
, äfvensom Ägare af så beskaffad Jord ,
hvilka efter dessa Möten uppnått myndig ålder
} och
6 Q
Den a 3-anuaril.
3:0 Innehafvare af Privilegierad Jord.
Denna Commission bör äga rättighet, att,
efter Vederbörande* hörande, granska förra Cora»
missionens åtgärder 1 de' delar, som öfverklagas
, och efter beskaffenheten dtm ändra och
rätta ; äfvensom att befria deni från ständiga
Roteringen , som uttryckligen sig densamma
icke åtagit och önska att fä vid Extra Roteringen
förblifva- Likväl, i handels, nå^on i
och för åtagande af permanencen dervid vunnit
lindring , bör en sådan förmån af h*nom
icke tillgodonjutas, om Extra Roteringen för
honom bifalles.
Sedan Nat:onalBevärngen nu kommit till
stadga hos oss. hvarigenom Krigsmagten vinner
en fördubplad styrka, torde tillökning af
ständiga Troupper kunna anses för mindre behöflig
} men att den är mera tryckande lör
Landet än alla öfriga utskylder , känner en
hvar af erfarenheten , och då densamma förnämligast
drabbar den närande Landtmannen,
som utomdess får vidkännas så mänga tyngder,
så medtager denna dryga skatt en stor del
af dess krafter , som han i annat fall kunde
använda på odlingen och förbättringen af
sin jord
Om
jag varit nog lycklig att amställa
detta ämne på ett sätt , sorn i når an mohn
tillvinner sig Höglofl. Ridderskapets och Adelns,
samt de öfrige MedStåndens uppmärksamhet,
är mitt åsyftade ändamål vunnet, nera
-
Dm 2 januarii.
ligen att hafva medverkat till en god ock
nyttig sak.
Slutligen får jag anhålla , att detta Memorial
må till StatsUtskottet remitteras, samt
med de öfrige Respective MedStånden coin^
municeras.
Begärdes på Bordet.
Friherre Staet von Hollstein, Corfitz Ludvig,
Uppläste följande;
Vördsamt Memorial!
Af Kongl. Majus Nådiga Berättelse , om
hvad sig i Riket sedan senaste Riksdag till*
dragit, finnes, att tvenne nya RoteringsRegementer
blifvit upprättade i Skåne, En kort
Historisk Berättelse om tillkomsten af dessa
Regementer, torde vara upplysande.
Vid 1809 Års Riksdag åtogo sig Ständerne
, å all oroterad jord i Riket, Extra Rotering,
det vill saga, att hålla Soldat endast under
krig. Vid 1812 Års Riksdag i Örebro,
väcktes af en Ledamot bland Ridderskapet och
Adeln den frågan , att förvandla denna Extra
Rotering till Permanent. Detta Project vardt
icke upptaget i Ståndet och med stor Pluralitet
afslaget. Derefter fattade några vid Riksdagen
varande Skånska Possessionater det be«
slut, att hos Konungen i underdånighet erbju.;
Den 2 Janmrit.
da sig att hålla Roteringen Permanent, om deil-J
samma deremot kunde blifva till en tredjedel
förminskad , samt jemkning af den År i 8 r £
verkställde Roteringen medgifveh. Häröfver
hördes de från Skåne vid Riksdagen varande
Ledamöter af de andra Stånd , n, och Resultatet
blef, att de Hemmans ägare, som besuto
oroterad Jord, skulle öfver projectet , om de
deruti ville ingå eller icke, höras I anledning
häraf voro alla samtlige Roteringsskyldige
kallade att yttra sig (hvarvid det är anmärkningsvärd!,
att de frånvarande förklarades
jakande, då, efter hittills bruklig slutkonst, då
det rörde en serskilt öiverenskommelse med
hvarje enskilt, de frånvarande snarare bordt
anses såsom nekande). Konungens Proposition
upplästes och innehöll det oväntade, att utom
Permanencen , hvilken endast och allenast blifvit
erbjuden Konungen, dessutom äskades 8 R:dr
Banco årligen i Mötes- och Passevolans penningar,
samt hvart tredje år Mundering åt
Soldaten, som minst kan årligen beräknas till
14 å t5 R:dr Banco, således en ny årlig utgift
af 22 R dr Banco, ett Onus vida öfverstigande
den minskning man hade begärt och
hoppades. Häremot erbjöds, att, såsom motsvarande
ersättning för denna nya utgift, en
femtedel i Roteringen skulle varda förminskad.
På sådant sätt, heter det i Kongl. Propositionen ,
att den, som hållit 5 Soldater, skulle hädanefter blott
hålla 4, och så i proportion för dem som hade mindre
and dar i Rotehållet, så att en och hvar skulle njuta
en femtedels minskning. Ehuru hårdt det varatt
ingå i så svåra Couditionerj hvarigenom icke
Ben g Janmrii.
63
allenast den förväntade lindringen i Roteringsbesväret
alldeles försvann, utan densamma i det
stället försvarades, så lät Mängden förmå sig
att underkasta sig vilkoret, en del af nit att
gå Konungens önskan till mötes, andra af far«
håga för den gjorda föreställningen, att de, som
icke ingingo , kunde blifva drygare roterade
än förut andra åter alldeles uteblifvande: Endast
Landshöfdingen, Friherre Gyllenstjerna,
Landshöld ngen Friherre Nolck- n, KammarHerren
Friherre vlackLan, Öfv rstinnan, Friherrinnan
Gyll nstjerna samt några af Allmogen
förklarade , att de icke ansågo sig kunna gå
ifrån det af R.ksens Ständer la talle beslut, att
Extra Roteringen borde efter krig upplösas,
och förblefvo sålunda dervid.
Sedan denna Förrättning på sådant sätt aflupit,
täcktes Hans Majit tili Landshöfdingen,
Friherre Edelcreutz, jemte en tillförordnad
Comité, uppdraga verkställigheten häraf, sorn
slutades i November månad 1815, då den nya
Indelning vardt till allmän kännedom afkunnad.
Hade de Roterings? skyldige blifvitfbestörte
, då de afhörde Konungens Proposition,
hvarigenom den af dem väntade lindringen i
Roteringen blef i stället hårdare tryckande}
så blefvo de nu alldeles förvånade, då de erforo,
att, tvärtemot Konungens uttryckliga tillsägelse,
det hvar och en skulle åtnjuta en
femtedels förminskning, derest de nya Onern åtogos,
en del Rotehållare icke erhöllo fullt
en femtedel, och ganska många alls intet, och
detta allt i grund af en serskilt Instruction för
64
Den 2 yatmar ii.
Comitterade, hvilken, för de Rofeskyldige alldeles
okänd, innehöll helt andra grunder och
vilkor än d n Proposition, som tjenat tili grund
för ölveren kommelsen, samt att dessutom i i i
Numror blifvit mera inroterade än som bordt
vaia.
I full förtröstan derpå, att Konungens nådiga
vilja aldrig varit att återkalla sitt löfte
och ändra de vilkor han Föreslagit, och hvarpä
ett ömsesidigt Comract blifvit ingått, hafva
ganska mångå Rotehållare- besvärat sig öfver
Comitterades förhållande, öfvertygade att
något misstag och origtigt begrepp hos Embetsmännen
gifvit anledning härtill, och i underdånighet
anhållit, att antingen komma i åtnjutande
af sin femtedels förminskning ellef
också att återgå till Extra Roteringen. Med
bekymmer, som väckt misströstan och nedslagenhet,
hafva likväl Rotehållarne erfarit att
Konungen icke täckts göra något afseende på
de skäl de till ändrings vinnande anfort, med
få undantag, ehuru Kongl. KammarCollegii Utlåtande
, som blifvit infordradt , varit till deras
förmån. Detta är kortligen Historiska Berättelsen
om dessa RoteringsRegementcrs tillkomst.
Huru ojemförligt tryckande detina beskattning
är, ernet all annan till Staten utgående
, och huru hardt denna Province är behandlad,
emot de öfriga Rikets Landskapsr,
kan inhämtas af följande Calcul: En Egendom
på Slättbygden , som , bestående af 20 hela
Hemman, skall hålla 10 Soldater, mäste, årligen
-
Den 2 Januarii.
65
gen erlägga till hvarje Soldat 5 tunnor Spannmål,
dilo årligen 8 R:dr i Mötes- och PassevolanceMedel,
samt hvart tredje är Mundering,
beräknad å i4 R:dr årligen på hvarje
Rote, gör i Spannmål . . . 5o T:r.
å io R:r Tunnan . . 5oo R:d
Passevolance ... 8o
Mundering . . . f4o
Summa 720 R:dr.
En dylik Egendom, taxerad å 4000 R:dr
per Hemman, är vid Uppskattningen värderad
till ..... 80,000 R:dr
Härå i Bevillning 2 R:dr per mille gör 160 R:dr.
Således hafva Skånska Roterade Egendomarne
fått en ny Beskattning, nära 5 gånger
drygare än sjelfva Bevillningen; och som 720
'R:dr är ränta å 6 procent för ett Capital af
12,000 R:dr; så har hvarje ägare af en dylik
Egendom förlorat nära sjettedelen af sin förmögenhet.
Enär nu många äro i skuld förut,
och Egendomarne säljas till vanpris, så lärer
mången få åtnöjas med ett ganska litet öfverskott.
Sedan jag nu i korthet framlagt upphofvet,
fortgången och slutet af Skånska RoteringsYerket,
inhämtas tydligen, att den icke
grundar sig på en frivillig öfverenskommelse,
utan på en af Konungen utfärdad Instruction,
som är alldeles afvikande från den första Propositionen.
Det synes alltså, sedan de BesväRidd.
o. Ad. Prot. II. B. g, 10.
66
Den 2 Januarii:
rande fått afslag på sina underdåniga ansökningar,
som vore allt hopp om ändring förloradt;
men en gnista deraf återstår ännu: Det
är en möjlighet, att rätta förhållandet af detta
Ärende icke blifvit riktigt framstäldt.
Uti en Despotisk Stat, der Regeringen
icke känner annan Lag än sin vilja, kan han
regera väl och göra sitt Folk lyckligt* om
lian är god och mild; men i en Constitutio
nell
Stat är förhållandet annorlunda: Han är
hunden genom Lagarne; derefter bör han inrätta
Styrelsen. Men intet hör man vänta att
en Konung skall känna alla Författningar i de
mångfaldiga Brandler af RegeringsÄrenderna;
Han måste derföre höra Embetsmännen, och
huru ofta har icke erfarenheten visat, att Konungar,
de hästa och mildaste, genom oriktiga
framställningar förfelat sin önskan att göra
Folket lyckligt? Rättvisan har ofta saknats
och billighetens gräns blifvit öfverträdd.
Det är i anledning af denna Reflexion,
jag inser det vara en möjlighet, att vår milde
Konung och den Furste, som är hitkommen
för att bereda Svenska Folket lycka, icke
fått en riktig upplysning om detta Ärende.
Omöjligen kan jag tro, att Deras afsigt varit
att återkalla sitt en gång gifna löfte, samt att
pålägga sitt Folk en så dryg beskattning, som
bereder mångfaldigas undergång. Jag får derföre
föreslå, det Höglofl. Ridderskapet och Adeln
måtte inbjuda sina MedStänder, att i underdånighet
hos Konungen anhålla, det Kongl.
Den 2 Januarii.
67
Majit täcktes låta denna sak komma till en ny
undersökning och handläggning, på det densamma
måtte blifva mera lämpad i enlighet
med 73 och 80 §§. i RegeringsFormen. Detta
torde så mycket mindre böra kunna möta hinder,
som en ny undersökning i vissa omständigheter
redan är anbefalld, och denna underdåniga
ansökning blott åsyftar en mera utsträckt
gräns för denna undersökning, så att
ändamålet, som är att en hvar måtte komma
i åtnjutande af de rättigheter, hvarföre de nya
Onera blifvit åtagna, måtte vinnas.
Friherre Stael von Holstein anhöll, att
dess Memorial måtte till StatsUtskottet remitteras.
Begärdes på Bordet.
Friherre Wrangel, Henning, anförde skrifteligen:
Såsom
en följd af hvad Grefve Hamilton
och Friherre Stael von Holstein yttrat, får
jag äran tillägga, att man med rättvisa bör
kunna hoppas, det Skånska Roteringens Permanence
försvinner; ty i följd af 80 §. RegeringsFormen,
kan ingen ny eller tillökad Rotering,
utan genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, tillkomma, hvarföre,
likmätigt den rättighet Svenska Folket äger,
jag tror sådant bör i underdånighet hos Konungen
framställas, samt om ändring deruti
63
Den 2 Januarii.
anhålla. Min önskan är, att detta mitt anförande
äfven måtte till StatsUtskottet blifva
remitteradt.
Herr Heykensköld, Adolph Detlof: Vid
den yppade Discussion om Extra Roteringen
i Skåne, tager jag mig friheten omnämna förhållandet
dermed uti Nora, Lindes och Ramsbergs
Bergslager.
Enligt Riksens Höglofl. Ständers Beslut af
år 1810, blefvo dessa Bergslagar, hvilka förut,
enligt Privilegier, voro från Rotering fria,
roterade på enahanda sätt och vilkor med de
Lägenheter uti Landslaget, som, förut ej roterade,
då Extra roterades. För Bergslaget
var det svårt, att genast uppsätta en Styrka
af circa 3oo man, genom hvilken minskning
af Arbetare, Bergsbruks-rörelsen skulle lida.
1808 och 1809 Årens Krig, jemte
Landtvärnets beklagliga öde, afskräckte den
vid krigstjenst ovane ynglingen att ingå deruti;
hvaraf följden blef en dyr lega, i anseende
hvartill Bergslaget i underdånighet bos
Kongl. Maj:t anhållit, att få erlägga en Vacanceafgift
af 7I Skrpd Tackjern per Rote årligen,
och att denna förbindelse skulle blifva på 10
års tid. Härå har Kongl. Majit i Nåder yttrat,
att Extra Roteringen för Bergslaget emot
denna Vacance-afgift tills vidare skulle få fortfara.
Sedermera har nuvarande Beväring genom
1812 års RiksdagsBeslut uppkommit, och
förändrat Militairens Organisation i denna del,
Den 2 Januarii.
69
Då ofvan af mig anförda Contract ej blifvit
af Kongl. Maj:t annorlunda sanctioneradt,
än tills vidare, troligen af det skäl, att det
tillhörde Riksens Höglofl. Ständer att derom
besluta; är jag af den tanka, att denna Vacance-afgift
för Bergslaget bör upphöra, och
Extra Roteringen för densamma sättas i samma
förhållande med Extra Rotéringen å Landslaget,
som nu hvarken håller Soldat eller erlägger
Vacance-afgift, och anhåller Ödmjukast,
att denna min Motion må till StatsUtskottet
remitteras.
Begärdes på Bordet.
Herr StjernschantZj Johan Abrahamuppläste
följande:
Uti ett ämne af så mycken vigt, som utvecklandet
af en Stats erforderlige Försvars-anstalter,
hvaruti grunden till massan af de medel
man bör föreslå väsendtligast ligger, fordras
visserligen en skickligare hand än min, omvägen
till det sanna och rätta möjligen skall ernås.
— Men endast ledd af den medborgerliga
känslan, af öfvertygelsen och kärleken till
min Fosterbygd, är det jag-bär i detta vördade
Samfund, vågar höja min stämma och i detta
vigtiga ämne yttra min mening, som, om ej
den är den rätta, säkerligen ursäktas' af den
mer kunnige, den mer erfarne och den mer upplyste.
— Jag vågar på förhand försäkra, alt
ingen enskilt känsla till mitt yrke, intet en
-
70
Den 2 Januarii.
skilt Interesse, skall här på något sätt utesluta
dem, jag delar lika med hvarje enskilt man i
Staten, vare af olika hörd, rang eller förmögenhet,
och är jag fast öfvertygad, att på detta
rum sanningen och öfvertygelse!! kunna förenas
och med lika lätthet sägas, utan att på
något sätt vara af Embetsmanna-pligten fjättrad,
samt att den i tjenst varande Representanten,
om han det önskar, lika oskrymtadt kan yttra
sina tankar rörande Fosterlandets angelägenheter,
som den, hvilken redan skiljt sig
från ali Tjenstebefattning och öfverlemnat sig
åt ett mera oberoende lefnadssätt.
Då man vill uppgöra behofvet af de försvarsmedel
ett Land bör äga, då det endast
vill försvara sina egna rättigheter, sitt eget
område, utan att inkräkta andras, då anfallskrig
upphör och försvar hafves till ändamål,
och då man önskar bli af sina Grannar respecterad;
tror jag att följande bör tjena till basis
för en sådan Calcule, om Friheten, Säkerheten
och Sjelf-beståndet skola tryggas.
1:0 Landets topographiska beskaffenhet,
så väl på dess gränsor som uti det inre.
2:0 Dess politiska läge relatift till sine
grannar.
3:o Grannarnes politik, sådan den varit,
är och kunde möjligen blifva i framtiden.
4:o Styrkan af de massor, hvarmed man
möjligen kan angripas, och de Ressourcer Fi
-
Den 2 Januari i. 71
enden äger, att mer eller mindre hastigt ersätta
förlusten efter skeende nederlag, hvarigenom
den försvarande alltid betages tid, att
i samma mohn öka sine krafter, för att motstå
förnyade anfall.
5:o Eget Lands Moyener, till underhållandet
af det erforderliga försvaret.
6:0 Om de Regenter, som äro på Grannars
Throner, hafva inkräktnings-lystnad och
således älskare af anfallskrig. Deras Armeers
organisation, styrka och militairiska lynne, med
ett ord, allt som har gemenskap med dess
stridskrafter, så väl i offensift som defensift
afseende} och
7:0 Nationens eget lynne och fallenhet
för Militaire-Ståndet.
Förvissad att mängden af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln nogsamt inser hvad inflytelse
desse af mig anförde skäl äga på beräknandet
af en Stats erforderliga Försvars-anstalter,
vore det här endast öfverflödigt alt punctevis
detaillera det, utan vill jag endast för
en stund fästa uppmärksamheten på det liufvudsakligaste.
Att kasta en blick på våra Grannars politik,
att forska den från längre tider tillbaka,
är ej mitt föremål och tillhör ej en Officer
i en grad som min, der man mest hör till den
lydande Classen och hvars verkningskrets i
det hela är så obetydlig samt endast som en
72
Den 2 Janua,
högst omärklig länk i den stora Statskedjan
hör kunna betraktas. Jag förbigår således det
och öfverlemnar dessa forskningar till Cabinettsmannen.
Sverige har genom förening med Norrige
och förlusten af Finland, nästan helt och hållit
förhytt politiskt läge, och dess gränsor till
största delen fått ett helt annat utseende. —
Vi hafva vunnit mycket i trygghet och styrka
i Vestern, men ej lika betydligt i Östern, ty
Piysslands magt har ansenligt vuxit och Stockholm
förlorat den förmur den ägde: Finland.
— En säkrare gräns hafva vi intet uti hafvet,
som nu skiljer oss från denna mäktiga Granne;
men den fordrar också ett starkt försvar, om
alla fiendtliga företag emot densamma skola till
intet göras. — Om en stark Flotta försvarar våra
kuster, om en Landtarmee disputerar Fiendens
framträngande öfver Torneå, hafva vi
ju ej något att befara från den sidan. —Men
äro då våra försvarsanstalter i det skick, att
vi vid hvarje ögonblick kunna göra kraftigt
motstånd? Tillätes mig att fräga — månne ej
vår SkärgårdsFlotta, som nu bör anses för vårt
starkaste försvar, emedan vi nu nästan äro öboar
och största delen af våra kuster för dessa
Vapens manceuvrer äro tjenlig ast, borde ansenligt
förökas; ty ostridigt är itt frdelar af
vår kust bäst försvaras af sådana Fartyg, som
öfverallt kunna inlöpa och skyddas samt skydda
Landtförsvaret, och då man kastar en blick
på den nytta detta Vapen gjort under de
med Ryssland sist förflulne krigen, tror jag,
Den 2 Januarii.
73
alt det än förtjenar ett lysande ram Liand
Sveriges Stridskrafter.
Manne våra Fästningar på gränsorna äro
i det skick, att de kunna visa förakt åt en annalkande
Fiendes företag emot dem? månne
våra Förråder äro försedda med tillräckligt
behof af Vapen och Utrednings-persedlar,
för att, vid påkommande Lehöf, tillfredsställa
dem, som vid ett hotadt Fosterland önska
gripa till vapen ? månne ej Golhlands nu
ägande försvar tarfvade en förbättrad Organisation,
som skulle sätta denna Ö i stånd,
att ej vid första fiendtliga Skepps annalkande
betinga sig några villkor, utan med lugn kunna
afböja alla de anfall, som mot den möjligen
kunna göras. — Jag, för min del, anser
ej Gothlands försvar liknöjdt för Sverige, och
jag tror att Fienden vid ett Krigs-utbrott ej
föraktar denna punct i Östersjön, sorn, försitt
nära läge till Sverige, sin vidd och sin välmåga,
kan varadem af mycken vigt för framtida
Operationer och tjena dem till ståndpunct för
både Armeen och Flottan. Månne ej våra Mili—
laira Undervisuings-anstalter fordrade någon
förbättring, der kunskapen i de högre Militaira
Vettenskaperne kunde förvärfvas af dem som
äga lust och arbets-förmåga, hvarigenom vägen
till skicklighetens vinnande för alla vöre
lika öppen, och.dugliga ämnen till högre Militaira
Embeten danades? Uti en Stat der
jemna Krig föras, skapar Militaire-snillet nästan
sig sjelf, genom vägledning af Practiquen.
Under Freden är det Theorien, som bör räcka
7^. Den 2 Januarii.
hjelpsamma liander. Månne det vore ur vägen,
om Medel gafs till bestridande af Arfvoden
för skicklige Officerare vid Regementerne oell
i Hufvudstaden, hvilka åtogo sig bålla publique
Föreläsningar för de Unga Militairer uti
Strategien och Krigshistorien, samt Recognoscering,
och ej, som nu, mången med goda elementare-kunskaper
från KrigsAcademien utgående
Yngling, inom en kort tid, för brist på
antingen medel att sjelf köpa sig några Böcker,
eller också tillfälle, snart förfalla uti den linda
han var då han ingeck till Academien. — Finska
krigen gifva oss mångå bevis på nyttan af
kunnige Officerare uti de mindre Graderne, och
på de fördelar en klok Befälhafvare af sådane
kan draga, uti ett Land sådant som vårt, der
mycket Detachements-kriget föres. — Månne
ej vår Soldat och vår årliga Conscription behöfde
längre Öfnings-tider än d[e nu hafva,
för att bli väl danade, så väl i Manoeuvre
som Fält-tjenstgöringen; ty man är ej alltid
Soldat, för det man fått sig ett gevär. Nej!
man skall kunna bruka det och känna dess nytta,
samt vara bekant med detta Ståndets mödor
och lefnadssätt, om man skall kunna anses
fullkomnad; och huru tungt är det ej för
en Befälhafvare, som ofta sättes på en vigtig
punct, dit allmänna förtroendet sigtar, utrustad
med vilja och egen förmåga, se sig tvungen
öfverlemna den, för brist på duglige försvarare,
för brist på försvarsmedel; han förlorar
då sin ära, det heligaste han äger, för det
han ej uppoffrat sig och sina Vapenbröder,
utan att något verkeligen vunnits, och ingen
Den 2 Januarii.
75
granskär, vid hans bedömmande, det tillståndet
hvaruti han blef lemnad. — I hvilket Stånd,
mine Herrar, är hedern och allmänna aktningen
mer underkastad ödets brytningar, än det
Militaira, der man, fast olika kladd, olika lönt,
af olika förmögenhet och olika grad, bör äga
känslan för äran lika stark, och der Fändricken
och Fältmarskalken, olika till sine Befattningar,
böra vara lika till sina moraliska dygder?
Månne ej erfarenheten visat, att äfven Håfven
under en sträng vinter kunna jernnäs och, i
stället för ett starkt värn, lemna ett öppet
fält, till förmån för en tilltagsen Fiendes fortkomst?
Månne ej Tactiquen och Armeens Organisation
undergått sådana förändringar, så
att man nu med en förundransvärd hastighet
kan framkasta massor i trots af Elementer och
Naturhinder, utan att medföra betydliga förnödenheter,
hvilket fordomdags ansågs omöjligt?
Månne ej endast varuprisens betydliga stegring
i de sednare åren påkalla en betydlig
förhöjning i de till Krigsmagtens behof förut
anslagne medel? och månne ej det behöfdes
och vore nyttigt att in uti hjertat af Riket lägga
småningom grunden till ett säkert Etablissement
för vår Banque, våra Publique Verk och
våra Förråder, dit de kunna förås i händelse
Hufvudstaden hotades med fiendtligt anfall, på
det ej dess förlust medförde hela Statens. —
Derföre är det ej min mening påstå vi skulle
bygga en annan Hufvudstad; ty sådant kan endast
under Seelers rymd låta sig verkställa och
med andra Moyener än våra, ulan endast den,
att ha en säker tillflyktsort för dessa Rikets
76
Den 2 Januarii.
angelägenheter, dit de uti behofvens ögonblick
kunna kastas. Exempel på den verkan, dä Nationens
uppmärksamhet varit för mycket fästad
på Hufvudstaden, då den varit Depot för alla
behofven, haft på Statens öden, visar oss sednare
KrigsHistorien många, och om vi följt
med noggranhet de stora Krigs-operationerne,
sorn i sednare tider ägt runi, skola vi lätt inse,
att den anfallandes Härar alltid rigtats åt
dylika vigtiga puncter. 1
Dessa äro nu de frågor jag vördsammast
framställer till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt hvar och en af Ilöglotl. Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning, och
vågar jag hoppas, att om de finnas öfverflödige
af en del, de dock af många vid nogare
granskning gillas, och bevisa, att, till vinnande
af en säker framtid, många omständigheter
gifvas uti Krigsförsvarets grenar, som påkalla
bistånd, så framt man vill vänta af dem
en önskad verkan.
Mången kunde häremot invända och säga:
Med Ryska Kejsarens fredliga tänkesätt, och
med dess Stats nu vundna gränsor; med Dannemark
till Granne i Södern, som, efter förlusten
af Norrige, ej mer bör vara oss så fruktansvärd!;
med vår Konungs ädla Principer,
att ej störa andra Magters lugn och rättigheter,
utan endast är nöjd med den Lager, den
trogna och lyckliga Undersåten räcker honom;
med en Furste bredevid Hans sida, som nogsamt
känner andra Staters politiska ställning,
Den 2 Januarii. 77
deras krafter och böjelser; som Vet att förena
Stats- och Krigskonsten, som sjelf, genom egna
förtjenster, uti de brydsammaste tider, banat
sig vägen från mörkret till ljuset; med
starka Förbund slutade med alla Magter, hafva
vi ej nu mer något att befara, utan kunna
minska våra försvarsmedel, i stället för att dem.
öka. Jag instämmer häruti, att, i sakernas nuvarande
lyckliga ställning, vi ej hafva något
att frukta. — Men, tillåt mig fråga: Äro Régenters
lif mindre underkastade förvandlingens
stund än uslingens i kojan, äro Tractater nu
mera heliga än de fordom Varit? De förra styras
af en Försyn, de sednare af den rnägtigare,
och har aldrig någon Alliance längre varat, än
den starkare funnit den för sin Politik nödvändig.
— Det är just under dessa fredliga
tider, vi höra sätta oss i ett försvarsstånd och
förebygga möjligheten af framtida skiften, samt
sätta medel i handen på den Man, som nu är
ett stöd för vår åldrige Konung, att använda
till vår säkerhet; Han skall troligen uppbygga
en försvars-mur kring Svenska Fosterjorden,
som ej af den mägtigaste Furste någonsin
kan bestigas.
Utan att vi böra det minsta tveka om sgkernas
nuvarande lyckliga ställning, böra vi
ej för mycket låta insöfva oss af deni och tro
att vi derföre äro inattaquable, att Vårt Lands
Interessen blifvit likgiltiga för andra Magter,
och till den grad öka trovärdigheten om slutade
FredsTractater, att vi förakta andra Stater,
deras Politik och styrka, samt glömma
78
Den 2 Januarii.
de pligter vi äro vår Styrelse, vårt Fädernesland
och oss sjelfva skyldige, i händelse af sakernas
förändrade skick, och är det alltid lätt
alt granska det förflutna, roen ej att beräkna
det tillkommande. Nej! efter min öfvertygelse,
bör en jemn uppmärksamhet vara fästad
på våra Försvars-anstalter, dem under Freden
skapa, föröka och förändra, alltefter våra starkaste
grannars Politik och tillvext, så framt
det kan ske i förening med våra egna krafter
och utan att för mycket utblotta oss sjelfva;
ej tro att Berg och Haf lemna oss ensamt
en obestiglig mur, ett tillräckligt starkt värn
och sätta oss uti ett oberoende tillstånd. Nej!
sådant är falskt att tro. — Nu, sedan Krigskonsten
så betydligt förändrat sig, sedan man
lärt, att med en Balaille afgöra en mägtig Stats
öden, sedan Krigsförklaringar ej gifvas förr,
än man är färdig på gränsen att « 1 massan
inbryta och likt en störtsjö inbreda sig öfver
den anfallnes Land och betaga all utväg till
försvar: — Då synes mig, man mer än förr
bör vara beredd till motstånd, vara mer på
sin vakt. — Är då Armeen för svag i jemnföreise
mot den anfallandes, hafva vi då endast
Recruter att mo .sätta bans stridbara och
öfvade Troupper, äro då våra Förråder uti
ett utblottadt tillstånd och våra Försvarsverk
uti vanmagt; frågas billigt, hvad för motstånd
då kan göras? hvilken framgång skall ej Fienden
finna öfveral) och lättnad uti sina företag?
— Då är det för sent att organisera Arméen,
att bygga Fästningar, att formera och
iståndsätta Förråderne. — Nej! har sådant ej
Den 2 Januarii.
79
skett förut, lär det föga ske, sedan Krigets
fackla är tänd, sedan Fiendens härjande svärd
förkunnar död och undergång, dess segrande
Fana uppreses inom hvarje Borg och dess Arme'e,
likt blixten, framljunga!- lill hjertat af Riket,
för att der föreskrifva nja Lagar, der
fråntaga Friheten, der pålägga nya Skatter, och
der, som en Nåd, ett skonadt lif bör anses.
Låtorn oss således ej förminska uppmärksamheten
på våra Försvars-anstalter, ty de utgöra
en Stats lycka, i det de trygga dens säkerhet,
och glömmen ej, att det är under Fredens
Oliv, grunden skall läggas till en ostridig
rättighet; att sedan under Kriget få bortbyta
den mot en Lager. — Preussen fick 1806
dyrt köpa det förakt, det skänkte Napoleons
militairiska Talenter, bans Arme'e, deras Anförare,
och den liknöjdhet, den lilla uppmärksamhet
det gifvit åt bans Politik. De voro utrustade
med Fredric den Stores anda, hans
Tactique, som visst var på sin tid beundransvärd,
men ej mera lämplig, och de glömde
att en Man fanns på deras Grannes Thron, som
hade omskapat allt och gjort dem främmande
med sina principer.— De räknade dagen, då
de skulle intåga i Paris, och de glömde det
var en möjlighet intåga i Berlin, de ansågo Retraiter
ej mera behöfliga, och huru många Generaler
hafva ej förlorat sina Armeer, för det
de gjort dylika misstag? — De trodde, att de
Lagrar de vunnit under anförande af Fredrics
snille, skulle frikalla, beskydda dem från all
möjlighet af anfall af andra Magter och alltid
80
Den 2 Januarii.
fästa Segern vid Preussiska Örnen; men debedrogo
sig. Slaget vid Jena förkunnade deras
dom, det öppnade på dem ögonen, de sågo nu
klarligen sina misstag, de sågo sitt Fosterland
sköfladt, inkränktadt, Medborgaren skilld från
sina rättigheter, och sin Konung i sin egen
Hufvudstad emottaga Segrarens befallningar.
— De köpte således dyrt de felsteg de begått,
och vågar jag tro, de gerna under Fredens
lugn erlagt betydliga Summor till sina
Försvars-anstalters fullkomnande och förbättrande,
om de möjligen kunnat inse följden af
motsatsen, och bar denna aktningsvärda Nation
nu fullkomligt godtgjort allt, nu visat,
alt ingen uppoffring finnes, så helig, som den,
man gör till Statens försvar. — Exempel af sådan
natur, som dem jag nu beskrifvit, finnas
många att tillgå.—Hade ej Sverige, för hundrade
år sedan, sett med så mycken liknöjdhet
Pettersburgs grundsten läggas, och äfven med
lika köld skådat dess jemna tillvext och dess
afsigter; hade säkerligen ej Finland varit, vid
sista krigets utbrott med Ryssland, lemnadt
uti ett så illa organiseradt Försvars-tillstånd,
så att ej den af Fosterlands-känslan drifne
Medborgaren, som lemnade sina Familier och
sina fruktbara fält till elt rof för Fienden, för
att uppsöka Finska Armeen, der erhålla Vapen,
och med densamma göra allmän sak,
nödgats återvända och öfverlemna sig sjelf till
de följder, ett allmänt resnings-tillstånd medförer
för den underkufvade Medborgaren.
Flere
Den 2 Januarii,
81
Flere af oss, mine Herrar, hafva sett en
del af de Länder , der Theatern för senaste
Kriget varit, oeh kunna enhälligt instämma,
att de olyckor Arméers framtågande medföra
under ett Krig , ej mot någon annan uppoffring
kan uppvägas, och att dessa blodiga
Fält, der mången Försvarare fallit för sitt Land,
sin pligt och sin ära, ej af sjelfva Förtryckaren
utan rysning kunna skådas.
Beredom
derföre med vilja de Medel . som fordras till
Försvars - anstalternas förbättrande; allt kan ej
ske på en gång, utan småningom j vära krafter
medgifva ej det. — Vet! att ett väl organiseradt
Försvar ej endast består deruti , att
vid gränsen kunna möta sin Fiende, utan att
äga det ock in i Landet, och ju mer Fienden
nalkas till bjertat af Riket, ju mer han skiljer
sig från sina Ressourcer och vi närma oss
till våra, ju iner skall han finna motstånd och
svårigheter i sitt framträngande , förenadt med
en allmän vilja hos Nationen, att hellre dö, än
se sig af Fienden våldförd. Ett sådant organi
seradt
Försvar gör en Stat oöfvervinnerlig
till det inre och högaktad till det yttre.
Slutligen, mine Herrar! får jag åran erinra
, att iag tror vi aldrig böra glömma, vi
trampa samma Jord sorn våra stolta Förfäder,
vi äfven då med dem böra täfla uti krigiska dygder
och uppoffringar för vårt Fädernesland
och vårt sjelfbestånd.
Ridel. o. Ad. Prot, II. B.
II. 12.
82
Den 2 Januariu
Herr Stjernschantz anhöll att dess Anförande
måtte till StatsUtskottet remitteras.
Begärdes på Bordet.
Grefve Lowenhjelm, Gustaf: I dag har åter
Arméens minskning blifvit satt i fråga.
Jag håller före, att denna minskning icke är
förenbar med SjelfFörsvar och med Sjelfstiior
dighet , grundad på egen kraft.
Ehvad beståndsdel af FörsvarsVerket man
skulle vilja göra till föremål för en Reduction,
skall man, vid första försök till granskning,
finna sig öfvertyg3d , att minskning icke är
möjlig, hvarken på antalet eller på underhållet.
Våra lärda Corpser utgöra själen i Arméen,
och äro så betalta, att sannerligen deras
Fatriotisme måste till en hög grad ingå i
de Motiver de äga att tjena.
Redan har underhållets knapphet vid dessa
Corpser ådragit oss National-förluster genom
flere yppeilige Officerares afgång , hvilka,
i brist af nödtorftigaste utkomst, icke förmådde
följa sin böjelse, att, äfven vid den
strängaste saknad af lifvets beqvämligheter ,
fortfara att i Fäderneslandets tjenst uppoffra
sig åt sitt valda yrke.
Ingen kan påstå , att Fältmätningscorpsen
är talrikare än Arméens General - Stabs-Tjensts
bestridande oundvikligen fordrar.
Den 2 Januarii.
83
Utan att vara Militaire, inses lätt att Artilleriet
ej är talrikare än behofvet nödvändigt
kräfver.
Säkert är ingen, som ej minnes hvad vår
Skärgårdsflotta redan gjort , som ej deraf
slutar till hvad hon än kan göra, och som ej
hellre ökade än minskade ett Vapen, till hvil
ket vårt National • bestånd och vår Vapen-ära
stå i så höga förbindelser.
Med lika tacksamhet och med Nationalstolthet
påminna vi oss ÖrlogsFlottans lysande
Epoquer, då dess styrka stod i förhållande
till dess mod och dess skicklighet. Men sedan
ärorika Drabbningar och bristande underhåll
nedsatt dess materiella förmåga , har dess totala
Reduction ofra blifvit omtalt. jag vågar
ej ens vidröra en så vigtig fråga
dertill
fordras djupare och mer Omfattande insigter än
mina
men beklaga måste jag, att denna
fråga, så länge och så ofta framställd , ej kommer
till afgörande Sådan ovisshet är i alla
fall skadlig: I det af bibehållandet är mycken
tid förlorad för återställandet till behörig styrka
: I det af total Reduction , mycken kostnad
förlorad på ändamålslöst underhåll.
Cavalleriet står i en ganska svag proportion,
äfven till en mindre Armée än den, oin
hvilken i något fall kan för oss bli fråga.
Infanteriet, det värfvade, är så föga talrikt,
att minskning deraf ej kan bli lönande.
84
Den 2 Januaris.
Det Indelta åter utgör Hufvudstammen af vår
stridsstyrka. Mig är ej obekant , att den
tanka börjat sprida sig, att genom ett betydligt
antal Rotars indragning mot Vacance-afgift
och begagnande af motsatt antal BeväringsManskap,
ungefär på sätt Wermlands jägare
äro organiserade, kunde en betydlig besparing
utan Arméens minskning vinnas. Utan minskning
? Ja 1 Utan försvagande ? Nej ! Jag har
sjelf varit förledd af denna idée, mea är det
ej mera.
BeväringsManskap, som löre den dag då
det påkallas att gå i fält , endast stätt 20
dygn under Gevär , kan ej med säkerhet påräknas,
med mindre proportionen till den öfvade
Stammen blir den, af en ung Soldat till
två gamla. Denna proportion är allmänt antagen
i Arméer, der så det unga Manskapet
som den äldre Stammen öfvas vida mer än
bos oss sker,, och hos oss blir, vid påkommande
Fälttåg, efter nu varande organisation,
denna proportion ändå starkare; ty Bevärings.’
Manskapet utgör då nära hälften af den ef.
jerfiva Styrkan. Ej må Fransyska Arméernas
starka och hastiga Recrutering under de senare
Fälttågen anföras mot detta mitt påstående.
Buonapartes beryktade yttrande är historiskt
kändt: jäg har 12,000 Man att förtära i månaelen.
Men hvem kunde, hvem ville räkna så
bland oss ?
De Conscriberade öfvades dessutom länge,
innan de införlifvades med Franska Arméerna.
Den 2 Jamtårii.
Så var det åtminstone under deras segertid.
Först då olyckor och nederlag rubbade deras
Organisation, först då sago vi råa Batailloner
och Corpser skickas i elden, och Frausoserne
sjelfve kallade dem Canonjöda , emedan de ej
ansågo dem tjenlige till annat, än att sysselsätta
fiendtliga Artilleriet.
I slätt Land kunna råa Soldater ändå lättare
användas, ty man manceuvrergr i massor;
hvartill dock alltid fordras stark Recruteringstillgång
, ty i detta systéme är framgången
dyrköpt och motgången krossande.
I couperadt Land fordras mera öfvade
Soldater, ty i striden måste de vida mera lemnäs
åt sin egen urskiljning.
Dessutom bör beräknas att någon disponible
styrka väl alltid bör finnas vid Fanorna
— att man ej kan commendera Bevärings
Manskap
, utan att aflöna det
att aflönin
gen
, äfven efter behofvets upphörande, må_
ste fortsättas minst til! fardag , så framt man
vill vara rättvis, och ej uppfylla Landet med
Lösdrifvare , som sakna all utväg till bergning
, då de , efter att hafva blifvit ryckte
från sitt Näringsfång, släppas på sjelffödan ,
närman ej mer behöfver dem samt att detta
BeväringsManskap under sådan tjenstgöring
också sliter Beklädning
hvaraf allt följer,
att vid detta systéme vore föga besparing att
hoppas, men en ganska kännbar och nu okänd
rubbning för Åkerbrukoch Näringar oundviklig.
Den 2 januarii.
Beträffande våra Förråder,, må Förslagen
tala, och hvad slutligen angår våra Fästningar,
anser J3g ingen af dem fullständigt underhål
len, ej heller någon af dem pa sitt rätta stal e
belägen. Sverige kan, vid skeende anfall, ej
genom egen kraft förblifva Sverige, utan att
äga en Fästning i Centern af Riket , vid nå*
gon punct, der de flesta och hufvudsakligaste
varande eller blifvande Land - och Vattencommunicationer
sammanstöta; — en Fästning,
staik nog, att, så vidt konst och tapperhet förmå,
utgöra ett säkert bolverk för våra Förråder
, och en säker stödpunct för Arméens öperationerj
ty en tapper Arméekan vält Sverige
begrafva inbrutna Fiender , men kan ej
hindra deras inbrott.
Jag slutar nied förklarande af den tanka ,
att den kostsammaste af alla Arméer är den
otillräckliga
den nemligen, som ej uppfyller
ändamålet, och detta uppfylles ej med en Ar.
mée mindre än den vi äga. Detta gäller ej allenast
om det Sjelfförsvar man omedelbart söker
i egna stridskraften
det gäller äfven
om det man väntar af Förbund. Än slapp aldrig
någon på fördelaktig fot in i ett Bolag,
som ej medförde Capitaler, svarande mot den
andel han påstod i Bolagets förmåner. Hjelp
dig sjelf, sade Hercules i Fabeln , hjelp dig sjelf,
sä skall jag hjelpa dig, och deri har verlden icke
ändrat sig sedan.
Då sådan är min innerliga öfvertygelse ,
i frågan om Arméens minskning, men då jag
Den 2 Januarii.
87
derjemte hyser så upprigtigt deltagande som
någon, för de tungor Åkerbruk och Näringar
hos oss draga, återföres jag till Grund-idéen
för alla mina åsigter vid detta Riksmöte, nemligen
_ Handels- och Närings - Frihet i möjligasteutsträckning,
eller, om detta mötes af oöfvervinneliga
svårigheter, — ett prohibitiv - systerne
, anlagdt med den omfattning ocK utfördt
med den kraft , som allena förmå frambringa
väsendtlig nytta* Endast i sådana afgörande
åtgärder, finnes utvägen emellan de två bedröfliga
sanningarne, sorn dela våra betraktelser,
nemligen å ena sidan: Statens ouppfyllda
behof— å den andra, svårigheten att fylla dem.
\
Begärdes på Bordet,
Till besvarande af Friherre H, Wrangels
och Grefve Hamiltons anföranden, att FörsvarsVerket
vore mera utvidgadt än Rikets säkerhet
kräfver, och dess tillgångar medgifva ,
anförde Friherr & Björnstjerna y Magnus, att, hindrad
af politiska skäl, och, för att ej för mycket
blottställa vår svaghet för Europas ögon,
vågade Friherren ej , att för Riksens Ständer
framställa en tafla öfver FörsvarsVerkets till.
stånd , men att en sådan Tafla blifvit af honom
öfverlemnad till StatsUtskottet, dit hvar
och en hänvisades för att få upplysningar i
detta ämnej att Friherren för öfrigt vöre sysselsatt
med en Calcul öfver hvad FörsvarsVerket
kostade Riket, inbegripit Indelningsverket,
med Boställen, Torp och Indelta Rän
-
88
Dm 2 Januarii.
tor, stor och liten Flotta ro. in. och att Friherrn
genom denna Calcul trodde sig .kunna
bevisa, att den samfällda kostnaden ej öfverstege
Sex Millioner Riksdaler, a'f hvilken Summa,
rlå den rlividerades med Rikets Folkmängd,
ej besteg sig på hvar Individ mera än circa
R:dr; men att, hvad fördelningen af denna
Summa beträffade, det vore Riksens Ständers
egen sak att den jemka , i händelse dera
vore ojemt fördelad.
Hvarefter Friherre Björnstjerna uppläste
följande :
Herr Grefve Gyllenborg, Johan, har uti
dess Hietainen af den 23 dennes, hos Ridderskapet
och Adeln anmält förhållandet med Beklädnaden
vid Södermanlands Regemente så.
som ovanligt betungande för Provincens Rotehållare,
i synnerhet med afseende å :
1:0 Att SläpMunderingen vid detta Regemente
utgöres hvarje år, då den vid andra Regementen
endast bestås hvart 3:dje år,
2:0 Att denna Mundering i 18 < a och
3§i6 års Markegång blifvit för högt beräknad,
och
3:0 Att denna SläpMundering till färg
och snitt, tvertemot äldre Författningar, skall
nu göras lika med en LifMundering.
Vid dessa sme Puncter, får jag äran göra
följande anmärkningar:
Den 2 Januarii.
1:0 Hvad Stöp Munderingens årliga bestående
beträffar, har detta vid Södermanlands Regemente
ägt rum alltsedan Konung Carl Xbtes
tid, är således ej en ny börda, och grundar sig
för härvarande pä frivilligt ingångna öfverenskqmmelser
med fria Svenska Medborgare,
som endast med dessa vilkor blifvit Soldater ,
och hvilkas Contracter således ej utan uppenbar
orättvisa kunna brytas eller rubbas.
2:0 Hvad Släp Munderingens för högt uppsatta
värde beträffar, har Herr Grefve Gyllenborg
redan i underdånighet anmält förhållandet
hos Kongl. Majit , och lärer Nådig Resolution
derå med snaraste kunna förväntas.
3:0 Hvad slutligen SläpMimderingens färg
eller snitt vidkommer, så är grått Conimisskiäde
eller Vadmal, i afseende å dertill erforderlig
jemn blandning af endast svart och hvit
ull , vanligen lika dyr sorn blått Kläde eller
Vadmal , hvartill Ull af alla färgskiften kan
begagnas; och hvad åter snitten angår, så har
åtgången af Rudimaterier, genom dennas förändring,
ej blifvit större, än hvad den förr varit,
då de i KnekteContracten upptagne Payråckar
nyttjades, så att Rotehållare, i detta afseende,
hvarken förlorat på det ena eller det
andra.
Äfven får jag upplysningsvis tillägga, att
Rotehållarne vid Södermanlands Regemente ej
årligen bestå en , mot LifMundertngen svarande
SläpMundering, hvilket lättligen af Herr
90
Den 2 %annani.
Grefve Gyllenborgs Dictamen skulle kunna slutas,
utan bestå Rotehållarne årligen en LifMnndering,
som Markegång upptages till endast
i del af en LifMunderings värde, så att
Rotehållarne de jacto ej bestå mera än En Mundering
på 3 år.
Om Herr Grefve Gyllenborgs Dictamen
endast rörde Södermanlands Regemente, vore
detta af mindre vigt, isynnerhet som detta
Regemente verkligen äger bättre beklädnadsvilkor
än något annat i Arméen, hvilka likväl,
såsom grundade på de primitiva KnekteContracten,
ej utan orättvisa kunna rubbas; meti
den värda Ledamoten föreslår en förändring i
BeklädnadsFörfattningen af den 4:ue Februarii
1812, generelt för hela Arméen, som vore
af en mera alfvarsam Natur,
Jag lemnar derhän, huruvida förenämnde
Författning (som likväl icke direct ålägger Rotehållaren,
utan endast Soldaten, skyldigheten
att hålla SläpMundering) är rättvis eller orättvis,
nyttig eller skadlig; men jag tror, och
hvar och en lärer medgifva, att Soldaten väl
på något sätt måste blifva klädd, och att, om
Rotehållare till en del , eller helt och hållit,
derifrån skulle blifva befriade, så skulle denna
deras Beklädnads skyldighet i samma mohn
falla Staten till last, sorn ej ägde annan utväg,
än att i lika förhållande öka Bevillningen,
hvarigenom Släp- Beklädnaden, som ifrån
ålder vidhäftar den roterade Jorden, der.
ifrån skulle afskiljaSj för att kastas på de öf;
Dm 2 Januarii.
91
rige Medlemmarne af Samhället , hvilket äfven
torde medföra svårigheter, och hvars mer eller
mindre rättvisa jag ej vill omnämna.
Att Soldaten ej vunnit genom ofvannämnde
Förordning, utan tvärtom förlorat, tyckes
Herr Grefven sjelf medgifva i sitt Dictamen,
och bevises i synnerhet derigenom, att då Soldaten,
öfver hela Arméen, förlorat den honom
förut bestådde Lif-Mundering, så hafva Rotehållare
vid 8 Regementer ännu icke ingått att
lemna honom motsvarande SläpMundering.
Att de Embetsman, som uppgjort, tillstyrkt
eller utfärdat nämnde Författning, ej
profiteradt derpå, är utom all fråga: Att Kongl.
Majt derigenom ej enskilt vunnit, är säkert.
Hvilken har då vunnit? Staten , Nationen, vära
Committenter, de, hvilka vi här hafva den
äran att representera, och hvars tacksamhet
vi således häldre borde tolka, än missnöjet
öfver en Författning, som, i stället att lemna
Soldaten en LifMundering hvart ie.te år, nu,
genom slitningspenningarne , endast består den
hvart 24:de år, hvarigenom således hälften af
kostnaden blifver besparad för Statsverket,
Huruvida Herr Grefvens yttrande öfver
den ökade bördan, som Indelningsverket, efter
dess tanka, nu skall ålägga Landet, är grundadt,
besvaras bäst med påminnelsen, att nära
hälften af denna börda genom Vargeringens
upphäfvande försvunnit, att Indelta Arméen
, långt ifrån att hafva tillskansat sig nå
-
92
Dm 2 yanunrii.
gra nya förmoner, nu är den mest vanlottade
delen af Rikets Krigsmagt; att Öfver- och Under-Befälet
vid Infanteriet ökades med | del,
år 1813, utan att dertill erhålla vidare anslagän
8 Penninge-Löner af 200 R:dr hvardera,
och några RoteLöner , tagne på bekostnad af
Trouppens styrka; och att h varje Indelt Infan'terieRegemente
för närvarande äger på Stat ett
antal af 45 Officerare och 60 Underofficerare,
utan att äga Indelningar för mer än 3» Officerare
och 40 Underofficerare, så att massan af
Indelta Befälets Lönings-vilkor, i följe deraf,
undergått en förminskning af nära J:dél , då
alla PenningeLöntagare tvärtom erhållit en
förhöjning af minst ä-:del.,
Jag begagnar detta tillfälle för att göra
Riksens Ständer uppmärksamme på den verkligt
bekymrande ställning, i hvilken en del
Capitainer, men isynnerhet Subaltern- och Underofficerare
vid Indelta Arméen sig för närvarande
befinna, hvilka, i afseende å deras
högst otillräckliga Lönings-vilkor, visserligen
nu voro lika berättigade och lika i behof af
en Löne-förhöjning, sorn Penninge-Löntagare
det voro vid 1815 Ars Riksdag; hvilket i synnerhet
skönjes, då man ihogkommer, att vid
hvarje Indelt Infanterie-Regemente det finnes
8 Capitainer med Lieutenants Löner, och 1
Capitaine med endast Fändriks Lön; 7 Lieutenanter
med Fändriks Indelningar , och 5
Lieutenanter med endast Underofficers; 8 Fändrikar
med PenningeLöner, och 4 med Underofficers,
samt 60 Underofficerare med en
;
* 1. ;
Dm 2 3'annarii.
93
dast 28 de sämsta Indelningar, och för öfrigt
försedde med usla Rote-Löner-, så att jag isynnerhet
frugtar för denna sednare ägtningsvär.
da Glass af Militairer, på hvars skicklighet
Trouppens väl så mycket beror, och som alldeles
kommer att gå under i händelse Riksens
Ständer ej af vanlig rättvisa och ömhet
på något sätt understödjer demj Hvarföre jag
får anhålla om Remiss till StatsUtskottet.
Begärdes på bordet
-
Herr Monieomerie, Fabian, hade inlemnat
2:ne Memorial, hvilka upplästes, så lydande:
i:o Innan Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till StatsUtskottet och Kongl- StatsContoirets
dervid fogade underdåniga Berättelse om
LöneReglering för Länsmän och Fjerdingsmän
i Riket, hos StatsUtskottet förekommer, torde
mig tillåtas fästa Höglofl- Ridderskapets oell
Adelns uppmärksamhet på otillräckligheten af
Underbetjenrng för LandtStyrelsen i allmänhet
och nödvändigheten af en Civil Tjenstemans
stationerande i hvarje Socken på Landet.
Ingen af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
sorn har Egendom på Landet och sjelf lågt
hind vid Styrelsen deraf, lärer det kunnat undfalla
, huru litet och otillräckligt nuvarande
KronoBetjening, i anseende till deras mångfaL
diga göromål, kan hinna att vaka öfver efterlefnaden
af Konungens Nådiga Författningar och
de till sedlighetens bibehållande antagne ord.
94
Dm 2 Januarii.
ningar; isynnerhet när fråga är om Bränvinsbränn
ngsf örbud och Bränvinets måttliga bruk,
samt uppgiften på tjenstehjon m. m., utan ock.
huru handlöst Allmogen och den mindre skrifkunnige
Jordbrukaren är lemnad utan biträde
i sine Rättegångar, uppgifter till Mantalsskrifningar
och BeredningsCömitéer, vid Contracters
och Afhandlingars upprättande i laglig
form, med ett ord, allt hvad till iagttagande
och deras bästa kan komma i fråga, och hvilket
en Landtman, som i sin mohn contribuerar
till Staten mer än_Stadsboen, ej borde
sakna.
Efter nuvarande Indelning har en KronoFogde,
med en eller par Länsmän och några
Fjerdingsman, ett omfång af mer än 20 Socknar,
ofta to till \2 mils District, och i de Norra
Frovincerne ännu längre, att hafva uppsigt
öfver, och stundom händer, att på flere mils
afstånd ingen eller ock en okunnig Fjerdingsman
finnes ■, hurudan blir då efterlefnaden af
Styrelsens Författningar vårdad?
Erfarenheten påkallar således en betydlig
förbättring i denna LandtStyrelsens Förmerj
och den tror jag bäst och jemnast blefve fordell
j om, i likhet med hvad hos våra Bröder
Norrmännen skMl vara bepröfvadt nyttigt, att
i hvarje större Socken af till exempel 50 mantal,
förordnades en Sockenskrifvare, som borde
vara en studerad, edsvuren, redlig och oegennyttig
Man, helst någon som förut är engagerad
i HofRätten eller Coliegierne, hvarmed
Den 2 Januarii.
95
en stor del af Stockholms Extra Ordinaritr skul.
le finna sig val belåtne, helst om Kongl. Majrt
ville tilldela deni sin Nådiga Fullmagt och vär.
dighet lika med Fändrikar. _ Han bör ständigt
bo i Socknen.
En SockenSkrifvares syssla borde bestå
förnämligast deruti :
1:0 Att vaka öfver efterlefnaden afKonun?
gens och dess Befallningshafvandes Påbud och
Befallningar och dem, jemte allt annat, som
kungöres för Allmogen efter Gudstjensten, i
Kyrkan eller Sockenstugan uppläsa och förklara,
samt öfverenskomma om verkställigheten,
så att Presterskapet, till andaktens störande
i Kyrkan, ej med någon Kungörelses uppläsande
må besväras.
2 0 Förrätta Mantals- och Skattskrifningen
samt föra Protocoll och Längd i Socknens BeredningsComité.
3:0 Verkställa all uppbörd och utmätning
med biträde af Sexmännen, samt dem aflefverera
tiI? KronoFogden
4:0
Föra Protokollet i SockenStämmor eller
KyrköRåd, samt tillse att der ordentligt
och lagligt tillgår, samt deltaga i vården öfver
Kyrko, och Fattig-Cassorna , Räkningarne
deröfver tora och biträda Pastor i Fattig.försörjnings
anstalten, samt, der SockneMagaziner
äro inrättade, dem med biträde af några Socknemän
förvalta.
96
Den o januari!.
5:0 Hafva tillsyn att Vägar och Broar in^
noin Socknen ständigt hållas i lagligt stånd
samt reglera allt hvad till Inqvarteringar, Skjutsningar
och Transporter hörer.
6:0 Hålla Husesyner och B*sigtningar med
Behörig Nämnd, värda Skogar och Allmänningar,
upprätta Brandstods föreningar och dem
handhafva.
7:0 Gå Hushålls • Säl Iskaperne tillhanda
med upplysningar, undersökningar och Correspondance
om enskiita märkvärdiga Iiushållsanstalter,
samt upprätta och årligen uppgifva
allt hvad till Socknens Statistik hörer, hvilken
genom sådana personer lättast och säkrast inom
få år kan erhållas öfver hela Riket, ,
8:0 Biträda Socknehoerne med Contracter
och Afhandlingars upprättande och vidimerande,
hvarvid hans underskrift hör göra tillfyllest,
om ingen mera är att tillgå5 utfärda Stämningar
, tillställa Communicationer ; besörja och
bevaka Allmogens Rättegångar och de mindre
förlika; förrätta Bouppteckningar, Arfskiften
och Auctioner m. nr.
9:0 Hålla ordning på Tjenstehjonen, reglera
deras löner, dem Tjenst anskaffa, utrota
lösdrifvare och lättingar , förekomma tiggerier
samt gå Husbönder tillhanda då laga skäl är
att Tjenstehjon ur tjensten vräka enligt Tjenstebjons-
Stadgan 5 ransaka efter stulit gods, fasttaga
-
Den 2 3annar ii.
97
taga Rymmare, med ett ord sagdt uträtta allt
hvad nu varande Länsmän och Fjerdingsman
långsamt och lamt verkställa. _ Härigenom
synes Länsmäns, Fjerdingsmans, HäradsSkrifvares
och JägeriStatens Sysslor och Löner med
Boställen kunna indragas och besparas till aflöning
för SockenSkrifvarne , hvats aflöning
öfver hela Riket borde utgå i Spannmål , till
exempel 50, 75 till joo Tunnor efter Sockd
narnes vidd och Hemmantal i ett för allt:, hvaremot
han ingen lösen af Allmogen hnge fordra
, så framt det rörde hans Tjenste - befattning.
Om, genom förflyttning af öfverflödig Betjening
ifrån HofRätterne, Collegier och vissa
Embetsverk i Stockholm,dessaSockenSkrifvaresysslor
skulle till en början besättas, och dessas
löner med Länsmäns, HäradsSkrifvares
och JägeriStatens sammanslås ; så tror jag att
Staten för öfrigt ej skulle bli belastad med
synnerligt stort tillskott, särdeles om hvarje
helt Hemman och i proportion de mindre,
till denna nyttiga Inrättning åtoge sig en uppoffring
af 72 till en Tunna Spannmål årligen;
men oberäkneliga fördelar skulle härigenom i
en framtid beredas Landet, genom det att Styrelsen
gick i en jemn och oafbruten gång;
Landshöfdingar och KronoFogdar, Presterskap
och Domare skulle finna mycken lättnad i sina
förrättningar , och Konungens Nådiga och.
Landsfaderliga Författningar bättre efterlefva-:
de, samt ordning och sedlighet bibehållen i
Landsorterns.
Ridd, 0. Ad, Prot. II, B. 13, 14*
98
Den 2 Januarii.
Detta mitt välmenta och vördsamma Meniorial
anhåller jag måtte Respective MedStånden
communiceras, och derefter till Statsutskottet
remitteras.
2:0 Då Rikets Ständer vid föregående
Riksdagar åtogo sig en stadgad-Bevillning under
namn af Landt Tullsiersättning, emot det,
att LandtTullarne skulle upphöra, var väl meningen
den, att TuliBetjemngen i alla Städer,
utom Stockholm , äfven skulle indragas , och
kostnaden derföre användas till Statens behof;
men i dess ställe ser man denna. Betjening
på många ställen bibehållen och till och
med ökad , de Resande till förtret och uppehåll
och Allmänheten till skada och olägenhet
samt StatsCassan ingalunda ökad till större
belopp, än som utgår af Städer och Land.
Denna fråga anhåller jag således måtte
remitteras till Allmänna Besvärs - ocfy OeconomieUtskottets
vidare utredande, så att Visitation
oph Tullbevakningen hädanefer måtte
upphöra och den hungriga TullBetjeningen
afskaffas.
Lades på bordet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig,
anförde skriftligen :
Vid sistlidne Riksdag uppkom en tvist,
rörande Ständernas rättighet till disposition,
organisation m. m. af Tullverket; det synes
Den 2 jfamtarii.
99
som talte denna sak för sig sjelf, ty då TullMedlen
äro förklarade för Bevillning och all
Bevillning är Ständernas ensak, och dessas
verkliga pligt är att tillse, det Administration
sker på möjligaste-förmånliga sätt, för att derigenom
kunna minska det tillskott Folket måste
till fyllnad i bristen utgöra, så borde man
intet väntat få höra sådana inkast göras, sorn
i någon måtto kunde inskränka Ständers rätt
till ensam disposition härom, hvilket med Historiska
Facta kan bevbas alltid hört Folket till
då de ägt FrihetsRegeringar. Rätta tiden till
öfverläggning om detta Ärende synes väl vara
när en gång StatsUtskottets Betänkande, rörande
behofven till Statsverket, inkommer, men
på det ingen invändning framdeles måtte göras,
att härom ingenting blifvit omnämndt inom
Motionstiden, gör jag det nu härmed, hemställande
likväl ödmjukeligen till Herr Grefvens
och LandtMarskalkens och Högloft. Ridderskapets
och Adelns ompröfvande, då jag begär
få detta remitteradt till StatsUtskottet, huruvida
denna sak som ett särskildt Ärende bör
behandlas, eller i sammanhang med hvad StatsUtskottet
i det hela kan tillstyrka rörande Stats,
behofven. Emedlertid är TullVerkets Admlnitration
ett ämne för den angelägnaste öfverläggning.
Tullen är snart sagdt den betydeligaste
Statsinkomst Rikst äger. Några hundrade
tusende Riksdaler mer eller mindre är följden
af Administrations-sättet. Dervid har länge
varit anmärkningar att göra, men ännu mera
i närvarande stund. Om sådana afsteg kunnat
äga rum, som allmänna ryktet förmäler, hvil
-
JOG
Den 2 Sammil.
ka jag dock för min del tror icke kunna vara
sannfärdiga, enär de, sorn skola vaka öfver Lagarne
och Ordningen, varit tysta: Emedlertid,
då skugga härigenom blifvit kastad pä Embetsman,
anser jag det vara af vigt och högst nöd-'
vändigt, fä uppdagadt sådana rykte ns utsprida;
re, som komma oro och missnöje åstad.
Lades på bordet.
Herr Hammarsköld, Lorenzo, hade inlemnät
ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
skall HögloS. Ridderskapet och Adeln
snart öfverlägga om upprättandet af ett KonstVerk,
för att bevara minnet af en Furste, hvilken,
ehuru kort han lefde ibland oss, dock lefde
tillräckligt, för att förvärfva sig allas kärlek.
Med anledning häraf, ville jag fästa Högloft
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett annat Konstverk, redan ungefär till
hälften färdigt och ämnadt att till kommande
Slägter öfverföra minnet af en bland de vigtigaste
af Fäderneslandets sednare händelser; en
händelse, utan hvilken vi hvarken skulle hafva
gjutit tårar på Prins Carl Augusts Graf eller
med Glädjejubel åskådat hans Efterträiares
Triumfer. — Vid vår Allernådigste Konungs
Kröning förknippar sig minnet af Fosterjordens
betryggande mot utländskt öfvervåld;
minnet af vår närvarande Statsförfattning, af
de sednare Årens ärofulla händelser, af alla
Den 2 3anmriu
101
våra glada utsigter och stora förhoppningar.
Liksom Konung Carl XI och Konung Gustaf
III, önskade Hans Kongl, Majit, att älven Hans
Kröning, genom en Tafla, värdig Uppträdets
högtidlighet och Konsternas vundna höjd i
Sverige, måtte förhärligas, och utförandet uppdrogs
åt Professor von Breda, hvars utmärkta
talent, långt förut, så inom som utom Riket
blifvit vitsordad. Vissa omständigheter, här
Icke tjenliga att uppräkna, hafva sedermera
afbrutit detta arbete, som troligen icke lärer
kunna fulländas, etn ej Riksens Ständer skulle
besluta, att på detta värdiga sätt förvara hågkomsten
af denna deras ärofullaste verksamhet.
för min del, jag bekänner det upprigtigt,
ser jag en lycklig tillfällighet härutinnan, dä
det bereder Riksens Ständer möjlighet, att ådagalägga
sin underdåniga tacksamhet för en Konung,
till hvilken Nationen står i så stora förbindelser.
Ty troligtvis skola, utom genom
deras eniga bemödanden för Statens bästa,
Ständerna icke angenämare. kunna glädja vår
älskade Konungs ärekrönta lefnadsafton, anon*
de underdånigst hembjödo Hans Maj:t en skänk
af detta Konstverk, i hvilket alla hans höga
förtjenster om Fäderneslandet sinnebildligt framställas.
Äfven den omständigheten, att Riksens
Ständer dymedelst äro i tillfälle att begagna en
stor konst-skicklighet , hvilken länge spridt
ett utmärkt hede.rsskiminer kring vår Nation,
förtjenar visserligen noga behjertande, isynnerhet
inför ett Samfund af förtjente Män , de
der alla känna vigten af förtjenstens värdiga
uppmuntran. Då fordna tiders Ständer ärade
102
Den 2 järnum.
den talent, som von Dalin, i sin Argus rach
sitt Poem Svenska Friheten, ådagalagt, dermed
att honom uppdrogs utförandet af ett stort
Nationalverk eller utarbetandet af eri RiksHistoria
, väckte detta, öfver hela Europa,
ett för Svenska Nåupnen honorabelt uppseende.
Här är tillfälle-att å nyo vinna samma
heder; ty här är ett Snille, lika utmärkt, lika
förtjent af Nationens belöning, och här är,
efter min tanka, fråga om ett verk, lika Nationelt
som en RiksHistoria, fast utförd, med
andra Medel. Professor von Bredas kraftiga
genie har nemligen uppfattat ämnet för denna
Tafla i den storhet, som skall göra Taflan
af betydenhet för alla kommande tider Ty
hans afsigt är, att uti de hufvud - grupperna
omgifvande figurer framställa hela^ Carl XIIRs
tidehvarf, tecknande anletsdragen af aila de
Personer, hvilka vid den tiden, genom höga
ansvarsfulla Embeten, Patriotisme, Snillevärf
eller Hjehegerningar, spridt kring Fädemeslandet
eri återglans af deras egen Gloria. Också
ansågs, år 1809, denna sak, på visst sätt,
såsom en Nationel angelägenhet. Mera än
en af de nu här församlade Herrar och Män
torde erinra sig , att Kröningsdagen , för att
bereda Konstnären en lättare åsigt af Högtidligheten
, ett rum var honom lenmark på de
främja af de bänkar, hvilka i» Storkyrkan
för Ridöerskapet och Adeln voro bestämda.
Skulle det då vara värdigt Nationen, att låta
ett sådant Konstverk halffärdigt lemnäs åt våra
Efterkommandes förebråelser, att vi ej aktat
det sköna, det Nationellt förträffliga, och
Den 2 Jannar ii.
103
glömt den gärd af erkänsla vi äro en Nådig
Konung skyldige? Böra väl, i sådant fall, vi
tillbakahålias af betraktelsen öfver de kostnader,
hvilka härföre erfordras, utan utsigt att
de genom Penninge- inkomster skola blifva återgäldade?
— En så inskränkt åsigt kari man
icke förutsätta hos Nationens Representanter
och aldraminst hos det Stånd, hvars hela väsende
hvilar på äran, således på en idée, Konstnärens
rätta hem och verkningskrets- Jag vågar
derföre hemställa, om Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ej skulle finna skäligt, att till
StatsUtskottet remittera frågan om Medels utfinnande
och anslående till utförandet af Ko*
nung Carl XlIJ:s KröningsTafla, med hvilken
Riksens Ständer önska göra Hans Kongl.
Maj:t en underdånig Present, och i händelse
detta bifalles, anhåller jag ödmjukast, att detta
milt Memorial med de öfriga Stånden måtte
communiceras.
Lades på bordet.
Grefve Gyldenstolpe, Ulricy anförde skriftligen
: v
Då, med undantag af LifRegementets Dra.
gon- och HusarCorpser, samtelige Jndelte CavallerieRegemcnter
äro försedde med ExercitieEsquadroner,
vågar jag inför Högvälborne Hr
Grefven och LandtMarskalken och Höglofl.
Ridderskapet och Adeln göra framställning om
nödvändigheten och billigheten att äfven des
-
104
Den 2 Januarii.
sa bada Corpser måtte blifva med ExercitieEsquadroner
försedda.
Nödvändigheten af en ordentlig Undervis,
nings anstalt} uti hvad yrke sorn helst, lärer
ej af någon kunna bestridas, lika litet som billigheten
att enahanda tillfälle till undervisning
bör lemnäs lika åt alla, af hvilka man
med rätta bör fordra lika brukbarhet.
Att vidlöftigare anföra några skäl till den:
na min vördsamma framställning, vore att fela
emot Högloft. Ridderskapets och Adelns alltid
upplysta och rättvisa bedömmande men
som de Medel, hvilka af Rikets Högloft. Ständer
blifvit på Stat uppförda för ExercitieEsquadroner
vid Kongl. Skånska Husar- och
Smålands DragonRegementerne, redan äro fördelta
äfven till CarabinierRegementet, äro de
alldeles otillräckliga till någon vidale utsträckning,
hvarföre jag i ödmjukhet vågar föreslå
och med stöd af hvad jag i korthet nämnt, äf*
ven förhoppas att Rikets Högloft. Ständer täckas
för LifRegementets båda CavalierieCorpser
anslå nödiga Medel till ExercitieEsquadron
efter samma grund som för Kongl. Smålands
DragonRegemente blifvit följd , äfvensom jag
ödmjukligen anhåller, att detta mitt Anförande
måtte blifva till StatsUtskottet remitterade.
Lades på bordet,
Den 2 Januari!. ' 105
Herr cij Stenhoff Christian, uppläste följande:
Ej mindre med anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om allmänna PenningeRöreisen
och Myntvärdets upprätthållande, än Rikets
Ständers Herrar Revisorers Berättelse angående
StatsVerkets förvaltning , hämtar jag
dubbel anledning, att ej allenast förnya, utan
ock att än vidare utsträcka min nästlidne Riksdag
väckte Motion om Tullverket.
Inkomsterne deraf till Staten äro af den
betydenhet, att om de rätteligen behandlas,
skall Resultatet öfverstiga allt hvad förut blifvit
både beräknadt och verkligen influfitj men
då bör både Styrelsen , Uppbördsverket, Räkenskaperne
och Bevaknings-anstalterne alldeles
omskapas, hvilket allt, i anseende till TullStatens
underhåll, nu medtager otroliga utgifter,
utan att befordra ändamålet.
Uti underdånig Skrifvelse af den 7:de Au^
gusti 1815 hafva Rikets då församlade Ständer
hos Kongl Majit underdånigst ashållit om en
förändrad Organisation af Tullstyrelsen och att
den öfverlsmnades åt sérskilte Embetsman, som
ej genom andra göromål voro hindrade, att
med odelad uppmärksamhet följa Ärendernes
gång, och att desse Embetsman® Löner, fastställda
till ett förderas utkomst tillräckligt bestämdt
belopp, utan beräkning af vissa procent på
den af Importen inflytande uppbörden, ehuru
de kunna utgå af Tullmedlen, uppföras pä
Rikets Stat; att TulJgtaten ställes på ntilitairisk
Den 2 Januari!.
fot; att inom berörde Inrättning enahanda befordringslagar
blifva gällande, som vid pt-iblique
Verk: att redovisningen tor Tuliuppbörden
ställes på samina fot, som den för Rikets Uppbördsverk
i allmänhet: att Tullmedien på bestämd
tid i LandtRänterierne insättas: att vid
hvarje månads slut ett Sammandrag af TullJournalen
i hvarje Stapelstad från trycket utgifves.
, innehållande uppgift af Export och Import,
jemte namnet af Importeurerne, samt att
alla Connscationsmål vid de ordinarie Domstolarne
upptagas m. m.
Kongl- Majtts vidsträckta omsorg för Rikets
val i allmänhet har, efter den upplysning
Kongl. Majus Nådiga Berättelse gifver, under
den korta tid, sorn framflutit sedan sednaste
Riksmöte, ,ej lemnat tillfälle, att vidtaga någon.
Författning till befordran af Riksens Ständers
i förevarande Mål yttrade underdåniga önskan.
Men som detta Mål är 3f högsta vigt
för Statslntraderne och , Kongl. Majrts högstberörde
Nådiga Proposition äfven innehåller,
att inkomsten af Stora Sjötullen skulle befordra
förslaget tili Myntvärdets förbättring, samt
Riksens Ständers Ide.rar Revisorers afgifna Berättelse
om Statsverket nog tydligen utvisar
huru Räkenskaperne vid Tullverket och Redogörelsen
för Inkomsterne äro af en mer än
opåiiuig beskaffenhet, hvadan , i sammanhang
dermed, Herrar Revisorer till Riksens nu för-,
samlade Ständer hemställt, det måtte åt nuvarande
Statsutskott öfverlemnas , att söka
närmare utreda frågan om Regleringen af
Den 2 Januarii.
I®7
TullVcrkets Styrelse och Räkenskaper, äf.
vensom och enär, likmätigt 60. §. i RegeringsFormen
af den 6:te Junii 1809, TullMedlen
äro en Bevillning samt utgöra en bland
Statens betydligaste Intrader, men Riksens Ständers
åtgärd hittills icke blifvit sträckt till
någon egentelig granskning af Tull Verkets Räkenskaper,
hvilka likväl Revisorerne ansett
tillhöra Riksens Ständers rätt; allt derföre hafva
äfven Herrar Revisorerne till Riksens Stan*
ders Förordnande hemställt, om icke Tullverkets
Räkenskaper och Förvaltning böra, lika
med StatsVerkets öfrige, på samma gång af Riksens
Ständer eller deras Revisorer ordenteligen
granskas, helst TullVerkets Räkenskaper icke
undergå Revision i Kongl. KammarRätten.
I anledning af allt detta anser j»g för en
medborgelig pligt, att yttra mina torkar uti
denna för Statens inkomster högst v.g*.‘iga fråga.
Lika så visst det är, att nuvarande General-Tullstyrelsen
vanligen blott några timmar
en dag i hvarje vecka sammanträder, och lemnar
sin uppmärksamhet åt de inom Tullverket
vidt omfattande göromål; lika ostridigt är
att högbemälte Styrelse hvarken medhinner eller
kan med den noggranhet, som Verkets
rätta drift fordrar, och med Statens intresse
är förenligt, behandla göromålens angelägna
granskning eller fortgång.
Oemotsägeligt blir alltså, att då med Statens
väl är förenadt göromålens jemna gång,
fordras nödvändigt en annan, mera verksam
Den 2 •?annani.
General Tullstyrelse, som dageligen behandlar
göromålen. Denne kan , efter min olorgripeliga
tanke, bestå af en Ordförande eller General
TullDirecteur och högst Tre Ledamöter,
under namn af TullRåd eller General -ln-spec -  teurer, hvilka med dun Stat, som nu ar bestämd
för Kongl, General TuilDirectionen och dess
enskifte Secretera-re och Canceilie» böta kunna
besörja Tullstyrelsen till hela dess vidd och
följakteligen äfven de göromål, som nu till
ÖfverDirecteursEmbetet höra, då de dagligen,
lika med andre Coliegier, handlägga arbetet, i
följd hvaraf ÖfverDirecteursEmbetet med dess
Canceilie kan indragas och ej vidare betunga
TullStatens inkomster. En af förenämde General
Tulls yrels^ns Ledamöter bör tourvis resa
kring landet och med egen uppmärksamhet
bådekrfara TullkammarDistricternes beskaffenhet
slmt controllera vederbörande Officianters
förhållande, hvilket måste medlöra en
högst nödig kännedom om TullLagarnes verkställighet.
Genom en säd n StyrelseForm kan
hela den befattning ÖfverDirecteursEmbetet nu
är uppdragit, att bearbeta, utreda och föredraga
alla Bevaknings-,' Camcral och Justitia
ärender, directe från vederbörande till GeneralTullStyrelsen
inlemnas och af Ledamöterne
sjelfve utredas och afgöras, samt till underhafvande
Betjening i Stockholm och Landsorterna
från Styrelsen expedieras. Nuvarande
omväg med ÖfverDirecteurens föredragnings,
sätt fördubblar och uppehåller Expeditionernes
fortgång, i thy att samma saker först utål ÖfverDirecteuren
skola, innan föredragningen.
Dén 2 Januari!.
109
utarbetas, och sedan General TullDirectiotaen
tagit sitt beslut, samt detsamma ifrån sitt Canceilie
expedierat, å nyo omskriivas i Öfver»
Directeurens Cancellie och derifrån till Vederbörande
emanera. I Norrige finnes icke eris någon
General.Tullstyrelse och än mindre ÖfverDirecteursEmbete
med serskilt Cancelliet Disfrict
- TullKamrarne derstädes stå directe. under
Kongl. Regeringen och dess Handels- och
FinanceDepartement.
Att hela Tullverket bör uppföras på Rikets
Stat , och att Räkenskaperna om Intrademe
böra törenklas, och lika med andra Statsverket
tillhörande inkomster, granskas och redovisas,
är så fullständigt uti Riksens Ständers
ofvan åberopade underdåniga Skrifvelse samt
Herrar Revisorers Berättelse utredt, att något
vidare tillägg ej är af nöden; men deraf tror
jag äfven följa , att så väl General - Tullstyrelsens
Ledamöter , som de fleste vid Tull-!
Verket varande Embets oeh Tjenstemän hvarken
böra innehafva något annat af Staten lö-t
nadt Embete, eller kunna från deras vid TullVerket
innehafvande Tjenste befattning annorlunda
än efter laga åtgärd skiljas- Dock vore
nödigt, att ÖfverOfficianterne vid Tullverket
endast med Konungens Constitutorial förses, så
att , när någon anmärkning emot dem af deras
Förmän i underdånighet anmäles, och de,
deröfver hörde, fått sig förklara; Kongl- Maj:t
må kunna om deras endtledigande eller annorlunda
vidtaga det beslut, Kongl. M'aj;t i
Nåder för godt finner.
110
Den 2 Jamtarii.
I alla Embetsverk finnes i allmänhet de
Styres- och Embetsman vara mest skicklige,
som med Theoretiska kunskaper i Embetsvägen
förena egen erfarenhet , den de inhämtat
igenom handläggning vid göromålen i de
lägre grader inom Verket. Samma rättsgrunder
borde äfven vara användbara vid TullVeiket
och synnerligen iakttagas, då en ny
Organisation af Tullstyrelsen påtänkes, så att
Embets-göromålen både af högre och lägre
Embetsman hufvudsakligen genom egen åtgärd
behandlades. En känd upplyst Statsman
har, enligt en tryckt Tidning för år 18*3» visligen
yttrat: ”Att Organisation af ÖfverSty
”relsen
vid Tullverket ej litet verkar på rikt’’ningen
af UnderBetjeningens bemödanden,
”och på Författningarnes efterlefnad , och latt ,
”der detta ej iakttages , de första rummen uti
”Tullstyrelsen vore föga annat än Pensionai”rer,
hvadan de, närmast intill deni varande
”Tjenstemän voro de enda verkande.”
Om Sveriges Tullverk sättes på RiksStat
och alla Styrelsens Oflicianter tillsättas samt
befordras enligt förenämnde grunder, och således
på lika sätt, som vid alla andra Statens
Embetsverk, skulle hopp om befordran
till betydande och val lönta Embeten åstadkomma
säker tillgång på skickliga och förtjenstfull»
Officianter vid Verket, deremot annan
behandling medför både liknöjdhet och
håglöshet. Att Tull- och LotsVerken måtte
förenas och sättas på Militairisk fot, hafva
jemväl Riksens Ständer i underdånighet före
-
Den 2 Januari!.
lil
slagit; derigenom kunde Lotsjagterne lättare
och med mindre kostnad uppfylla det ända*
mål, som med''Inrättningen af Tulljagterne år
åsyftadt ; beqvämligen skulle äfven DykeriInrättningen
, när Octroyen derom löper tili
ända, samt TolagsTjenstemäns Löner och lagliga
sportler kunna dermed förenas: Enär sålunda
Tuli Lots Dykeri - och Tolags- Tjänstemäns
Löneinkomster sammanslogos, skulle
ej mindre en betydlig inkomst för Staren vinnas,
än ock tillräckligare Löner för ett inskränktare
antal Officianter åstadkommas, så att desse med
redlighet och en oafbruten drift kunde sysselsätta
sig endast med Statens ärender. Redan
år 1814 är Dykerilnrättningen i Ryska Finland
genom Kejserlig Förordning upphäfven.
Den mängd af illa lönta Tjenstemän i alla
nyssnämnde Verk kunde , sedan de nödvändiga
blifvit bibehållna trch med bättre Löner
försedda, de öfriga blifva för Staten mycket
nyttigare Medlemmar.
I fråga om öfverflödig Betjening kan Götheborgs
Districts TullkammareBetjente, emot
den i Norrige, exempelvis nämnas: Enligt
18*17 års Calender, finnes vid de förra 36 Ordinarie
Öfver - och UnderOfficianter och Tjenstemän
, oberäknad serskild UnderBetjening.
Uti Christiania i Norrige, innehållande omkring
10,080 Invånare, äro blott två ÖfverOfficianter:
I Bergen med 20,000 Invånare endast fyra
och i Trondhjem, befolkad lika med Christiania
, blott två sådana Embetsman. Lika an
-
112
Den 2 Januarii.
märkning kan äga rum i anseende till Gränsbevakningen
emot Norrige, hvarvid underhålles
en betydande Stat af Öfverlnspectorcr ,
Ombudsmän, Inspectorer , Öfver Uppsyningsman,
Tullnärer eller Under - Uppbördsman ,
Gränsridare och Vaktmästare innom särskildta
Districter, alla med Lön på Stat. Då Norrige
tillhörde Dannemark, skall gränsen , som till
större del består af Berg, Skogar och Träsk,
på långt när ej varit bevakadt med så betydligt
antal Tjenstemän.
Att Organisationen af TullRäkenskaperne
och Controllen i det hela måtte vara högst
opålitlig, upplyses ej allenast af Herrar Revisorers
Berättelse härom, utan ock don betydliga
Balance, som nyligen vid Tullverket i
Stockholm uppstått, och efter allmänna ryktet
skulle utgjort omkring 200,000 R:r, men
likväl blifvit på hvarjehanda sätt till det mesta
ersatt.
Huru kan möjligen en så stor Summa,
som efter Räkenskaperne influtit , kunna ullgripas,
utan en straffbar efterlåten tillsyn ? Lika
förvånande upplysningar lemna de allmänt
kända oförsvarliga förhållanden med missbruk
af NederlagsFrih^ten , och huru i Götheborg
man sökt anställa mordbrand uti NederlagsMagazin,
der spåtior funnits inlagda uti packlårar,
i stället för varor. Sat sapienti. Angående
inre LandtTullsBevakningen , är jag, i
anseende till dess totala indragning, af enahanda
-
I
Den 2 Januarii»
HZ
handa tänkesätt med dem, hvilka både jag
och en värd Ledamot af detta Riksstånd Herr
Printzenskjöld till Högloft Ridderskap t1' och
Adelns Protocoll nästli-Ine Riksdag yttrade.
Betjeningens underhåll belastar Staten ärligen
med en på intet sätt lönande utgift till och
med innan sista Löne tillökningen, af nära
100,000 R dr Banco, underhållet af Tullhusen
och Betjeningens Boställen inberäkna It,
hvarförutan 6 å 700 ry-slolösa personer äro
blott Statens tärande Medlemmar i ett Folkfatiigt
Land. Att Förslaget^ det alla ConfiscationsMål
måtte af de ordinarie Domstolarne
upptagas Och afgöns , leder äfven till en betydlig
både besparing och indragning af öfverflödiga
Tjenstemän: Sådana mål äro af mycket
mindre grannlaga beskaffenhet, än de,
hvilka af Kämnärs- eller RådstuguRätter be*
handlas och ej sällan angå Lif, Ära och Gods.
I följd af allt detta , vågar jag i ödmjukhet
föreslå :
1:0 Att Revision af TullVerkets Räkenskaper
måtte under Riksens Ständers sammanvaro
snart sättas i verkställighet, helst af de
Herrar Revisorer, hvilka påbegynt detta arbete.
2:0 Att , då till granskningen af alla de
serskilta Mål, som röra Tullverket och nu
förmodligen förekomma, erfordras mycken tid
och en oafbruten handläggning; ett serskildt
Utskott kunde alltså härtill utses och förordnas
, helst Riksens Ständers Statsutskott , för
Ridd. 0, Ad. Fröt, II. B. 15, 16.
114
Den 2 Jamarli.
alla andra dithörande vidsträckta och grannlaga
göromål, troligen har af nöden all den ännu
för Riksdagen återstående tid.
3:0 Att, då vid 1815 års Riksdag blef anmält,
det Kongl. Maj:st Nådigt behagat förordna
en särskilt Comité, att öfverse och gran.;
ska Tullverket i det hela , samt dess Betänkande
angående det reglementariska afgifva,
och alla sådana Handlingar, hvilka beredt Comiténs
göromål, äro högst oumgängliga vid
granskningen af TullVerkets Oeconomie och
Styrelse ; det måtte alltså , genom HoiCancel*
lersEmbetet, Högstberörde Comités Protocoller,
med allt hvad dertill hörer, inbegäras.
4:0 Att Riksens Höglofl. Ständer genom
en stor Deputation i underdånighet uppvagta
Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
med underdånig framställning om vigten
af en nödig Reform med hela Tullverket
och dess Organisation , helst annorlunda
ej kan med säkerhet tillvägabringas den af
Kongl. Majit i Dess Nådiga Proposition om
Myntets förbättring påräknade säkra inkomst
af TullMedlen , och detta så mycket hellre,
som Hans Kongl. Höghet KronPrinsen redan
J812 ansett, att en förbättrad Organisation af
Tullverket bör verkställas. I öfrigt bör ej obemält
lemnäs , att ett Häfte af Herr Assessor
Bodells Utkast till Reglemente för TullVerket,
redan 1815, genom trycket utkommit,
hvarföre han af StatsMcdlen bekommit 4yo
Riri och som berörde Utkast i flera tryckta
Den 2 janrmii.
115
Skrifter blifvit af kunnige Embetsman med bifall
gilladt; vöre angeläget, att författaren anmodas
fortsätta samma arbete.
Redan år 18 11 är en Skrift från Wennersborgs
Tryckeri utkommen , under Titel: dm O*
väldige Granskaren, hvaruti med starka tärgor
afmälas flera missbruk, som förefalla vid både
Sjö- och GränseTuliarna samt Tullverket i
gemen: Obekant är, om någon åtgärd emot
det onda blifvit, till Statens förmon, i anledning
deraf vidtagen. Flere käude stora Statsmäns
tänkesätt om Tullverkens behandling utt
många af de större Europeiska länder, hvilka
med tulla skäl kunna tagas till eftersyn, äro i
samma Tidning nämnde och åberopade.
Jag anhåller vördsammast, att med de
öfrige Respective RiksStånden detta mitt anförande
må bli communiceradt.
Lades på Bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogishnt, ha«
de inlemnat följande , som upplästes;
Jag anhåller att Högloft. Besvärs och
OeconomieUtskottet måtte anmodas att före.
slå de grunder, som kunna bereda möjlighet för
innehafvare af Boställsjord , att låta d< n å Boställsjorden
befintliga Åbyggnaden försäkras i
allmänna BrandtörsäkringsAnstalten.
II6
Dm 2 Januarii.
Enligt det för husägare i allmänhet gällande
Reglementet, är inbetalningen de första
åren betydlig och minskas sedan småningom.
För Boställs innehafvare synes förhållandet böra
vara tvärtom. Ingen Boställs-innehafvare torde
tveka att med uppoffring af en obetydlig
årlig utgift bereda en säkerhet, som han
sjelf möjligen kan äga gagn utaf. Ett stadgande,
att Efterträdaren må ersätta den af Företrädarne
förskjutna Assurance praemien, torde
ej med lika säkerhet kunna befordra det sökta
ändamålet.
Lades på Bordet.
Upplästes ett från BorgareStåndet ankommet
ProtocollsUtdrag af denna dag, innehållande att
BorgareStåndet stadnat uti samma beslut, som
Hoglofl. Ridderskapet och Adeln, i afseende
å Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen, i början
af detta Plenum fattat.
Lades till Handlingarne.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög*
lofl. Ridderskapet oeh Adeln, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
30 December 1817-
S. D. Sedan VällofU BorgareStåndet, i
anledning af en dess Ledamots, Herr Borg
-
Den 2 Januarii.
117
mästaren Holms gjorde hemställan om skyndsam
tryckning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
ÅrsBerättelser angående årsväxten m.
m. i deras Län, den 8 i denna månad en sådan
tryckning beslutit, och ansett frågan om
trycknings - kostnaden böra till StatsUtskottet
remitteras , samt Hedervärda BondeStåndet,
enligt ankommet ProtocollsUtdrag af den 13
i samma månad , med BorgareStåndet sig förenat
, fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln
för godt, att i nyssnämnde beslut med Bor.
gare- och BondeStånden till alla delar instämma.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af
den j8 dennes, innehållande underrättelse om
dess bifall till Statsutskottets, den 12 i samma
månad aflåtne Betänkande , angående de
inställda KronoUtskyldernes utgörande , dock
med tillägg , att de Skattskyldige , hvilka ej
kunde anskaffa Banco- eller RiksgäldsSedlar,
skulle vara berättigade att deponera DiscontAssignationer,
intilldess Rikets Ständer i frågan
om Disconterne sig utlåtit och derom vidare
förordnat, uti hvilket tillägg de öfriga
Stånden blifvit inbjudna, att sig med BondeStåndet
förena; ansåg Höglofl. Ridderkapet
och Adeln sig vid dess, den 15 i denna månad
fattade beslut, hvarigenom StatsUtskottets
berörde Betänkande blifvit utan något tillägg
antaget, böra förblifva. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög
-
lis
Den 2 Januarii.
lofl. Ridderskapet och Adeln vid Ur*
tima Riksdagen i Stockholm den 2
Januarii i y 18
S. D. Föredrogos å nyo och b' föl los föl*
jande StatsUtskottets, den 30 sistledne December
på bordet lagda Memorial och Utlåtanden:
1:0 Af den 19 Dec mber förledit år: Om
kostnaden för tryckning af Kongl. Maj:ts Be-;
fallningshaivatidrs EmbetsBerättelser, angående
årsväxten och tillståndet inom deras Län.
2:0 Af den 24 sistledne December: Angående
RiksdagsFullmä-,tigen för Landskrona,
Herr L. L. Edelbergs Memorial, om Lån
af Allmänna M^-del i och för Stadens Kyrkobyggnad.
3’o Af den 24 sistledne December: Angående
RiksdagsFullmägtigens för Landskrona,
Herr L. L. Edelbergs Memorial, om Arbets
och Correctionshuslnrättning i Malmöhus
Län.
4:0 Af den 24 sistledne December: I anledning
af RiksdagsFullmägtigens för Landskrona,
Herr L. L. Edelbergs Memorial om underhållande
af Stadens Hamn.
5.0 Af den 24 sistledne December: I anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss af Hr
StatsCommissarien och Riddaren Widegrens
ansökning om Förskott på Arfvode j om hvilket
allt de öfriga Respective Stånden skulle
vanligen underrättas. Ut supra.
Ben 2 Jannani.
119
S. D. Remitterades
till BancoUtskottet:
Ett Memorial af Herr von Schulzenheim, David
, den äldre, om angelägenheten af Banquens
publicité, jemte Grefve von Schwerins,
Fredric Bogislaus, yttrande i samma ämne.
till StafsUtskottet:
Ett Memorial af Herr af Darelli, Isaac, angående
Penrunge - förlägenhetens afhjelpande ,
jemte ett Anförande af Herr Cedersköld, Per
Gustaf, rörande samma ämne.
Till BevillningsUtskottet:
1:0 Ett Memorial af Herr Bruncrona, Nils, an.
gående lindring i Bevillning för Lots - Betjeningen
j
2:0 Tvenne Yttranden af Friherre Sparre, Sixten
, och Grefve Cronstedt, Claés, angående
dels i hvad mohn Fromma Stiftelser må äga
att beräkna och uppbära Ränta på deras utlånta
Capitaler , och dels ett närmare bestämmande
af hvilka Cassör, såsom ad pios usus
anslagna, böra från Bevillnings erläggande vara
befriade.
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Ett Memorial af Friherre Tersmeden, Fredde,
angående nödvändigheten deraf, att de
129
Den 2 Januarii.
försskrifter, hvilka meddelas Riksens Siänders
Brnque och RiksgäldsContoir , samt äro gemensamma
för båda PenningeVerken , blifva
öfverensstämmande så väl till mening som or*
dalag.
2:0 Ett Memorial af Friherre Hjerta, Fredric ,
angående understöd för Södertelje Canal- och
SlussverksBolag.
Till Stats samt Allmänna Besvärs• och Oeconoiuie•
Utskotten:
Ett Memorial af Herr Oxehurvud, Bo, angående
rättelse j sättet för KronoTionde- och
AfradsSpannmålens leverering ; om hvilket
allt de öfriga Respective Stånden skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilldes
klpckan 3 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O- J. Lagerheim
-
Måndagen den 5 Januarii 1818.
Plenum kl. 10 Förmiddagen.
Börjades Justering af PleniProtocollet för
den 30 sistledne December.
Den 5 Junv ar it.
121
Efter uppläsning af Friherre Cederströms,
Rudolph, deruti upptagne yrkande, att den
dei af Friherre Wrangels, Henning, rörande
BränvinsBänningen samma dag uppläste Anförande,
hvilken angick. Spannemåls-behofvet
för Stockholms Stad, måtte af Friherre Wrangel
från det Öfriga af kiljas, och serskilt lag.
gas på Bordet; anmälte undertecknad Protocollsförande,
att Friherre Cederström, Rudolph,
som i dag af sjuklighet vore hindrad, att vid
Protocollsjusteringen vara närvarande, anmodat
Undeitecknad att till Protocollet förbehålla
Friherre Cederström dess rätt, att framdeles
fä ofvannämnde del af Friherre Wrangels
Anförande besvara.
Fortsattes Justeringen af PleniProtocollet
för den 30 sisth December intill slut.
Företogs till pröfning Statsutskottets den
jq sistledne December aflätne, samt den 30 i
samma månad på Bordet lagde Memorial, angå*
ende rätta förståndet af önsta i Regerings-’
Formen.
Herr Grefven och Landt Alar sk a'k en hemställde,
om icke, enär nyssnämnde stadgade, huru
med den redan antagne Bevillnirgens fortfarande
intill dess den nya blefve af Riksens
Ständer fastställd, förhållas borde, den i detta
afseende uti Statsutskottets ofvan berörde
Memorial gjorde hemställan måtte anses öfver,
flodig och böra förfalla.
122
Den 5 Januarii.
Bifölls.
Upplästes till Justering och godkändes följande
från Expeditionsutskott^ inkomne Förslag
till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse!
till Kongl. Mattiro
Angående KronoUppbördens verkställande
för sistledit år.
2:0 Angående Medel till Riksdags; utgifternes
bestridande.
3:0 Angående kostnaden till tryckning af
RiksStåndens Protocoll med dertill hörande
Bihang och
4:0 Angående tryckning af Riksens Ständers
Revisorers och Justitia - Ombudsmannens
Berättelser för förledit år.
Upplästes PresteStåndets ProtocollsUtdrag
af den 2. dennes, innehållande att PrestStåndet
enhälligt, för sin del, beslutat att, på
sätt vid 18is års Riksdag, i anseende till Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, skett , Riksens
Ständer måtte för framtiden bestämma, det
Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen, Hertigen af
Södermanland, vid alla de tillfällen, då Kongl.
Maj:.t och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen kunde
af sjuklighet hindras att med RiksStyrelsen
sig befatta, må inträda uti utöfningen af KonungaMagten
med all den rätt GrundLagarne den
-
Den 5 Jamafu.
123
samma tillägga , samt uti Kongl. Maj:ts Höga
Namn Rikets Styreke tora ; hvarjemte, i händelse
de öfriga RiksStånden uti detta beslut
instämde, PresteStåndet ansett ExpeditionsUtskottet
böra anmodas att härom uppsätta, och
till RiksStånöens justering ingifva, en till
Kongl. Maj:t ställd underdånig Skrifvelse, sorn
genom en stor Deputation borde till Kongl.
Magt i underdånighet aflemnas, och derest detta
beslut vunne Kongl, Majds Nådiga sanction,
derefter i RiksdagsBeslutet införas.
I sammanhang härmed , upplästes att af
Herr Hjärne, Carl jacob, inlemnadt, så lydande:
Vördsamt Memorial:
I anledning af Ridderskapets och Adelns
vid sista Plenum fattade beslut, och hvaruti
de öfriga Respective MedStånden instämt, rörande
Hans Kongl. Höghet, Prins Oscars uN
öfvande af KonungaMagten , vid tillfälle af
Hans Maj:t Konungens och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens inträffande sjuklighet , får
jag ödmjukast föreslå , att underrättelsen derom
måtte , till Hans Maj t Konungen , Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen, och Hans Kongl.
Höghet Prins Oscar , genom en stor Deputation,
hvartill de öfriga MedS,tånden skulle inbjudas
, i underdånighet frambäras.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
att, i anledning af hvad PresteStåndet beslutat
samt Herr Hjärne äiven föreslagit, Rik*
124
Den 5 Januarii.
sens Ständers ifrågavarande beslut måtte ge:
nom en stor Deputation till Hans Maj t Konungen
samt Deras Kongl Högheter KronPrin.
sen och ArtPrinsen i underdånighet framföras,
samt att de öfriga RiksStånden måtte inbjudas,
att uti detta beslut med Ridderskapet och
Adeln sig förena.
Bifölls.
Upplästes följande från de andra Respektive
RiksStånden ankomna ProtocollsUtdrag.
Ifrån PresteStåndet:
Af den 23 sistl. December: Om Remiss till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottet af
Hr Prosten HasselrothsgMemorial, om befrielse
ifrån erläggande af Stubbelön för virke,
som utsynas til! de Hus, Presterne sjelfve å
sina Boställen hålla.
Af den 27 December: Innehållande att Ståndet,
i anledning af BondeStåndets inbjudande till
MedStånden att instämma uti det tillägg ,
hvarmed BondeStåndet bi fallit StatsUtskottets
Betänkande, angående de inställda KronoUtskyldernas
utgörande, ej funnit skäl att frångå
sitt, den isisamma månad, fattade beslut,
hvarigenom berörde Utlåtande blifvit utan
tillägg antaget.
Af den 27 December: Innefattande bifall ej min
-
) .
t.
Den 5 Januarii,
125
dre til! StatsUtskottets hemställan , att frågan
om Hjelmare Slussverks ombyggnad skulle remitteras
till BancoUtskottet, än .Lagutskottets
Memorial om antagande af ytterligare en
Cancellist.
Af den 27 December: Om Remiss
till Siats- och LagUtskotten :
Af Herr Biskopp Almqvists Memoria! , angående
Löne- förbättring för Häradshöfdingarne.
Till BevillningsUtskottet :
Af Herr Biskopp Faxes Memorial, rörande Bevillning
af Kyrkans Tionde i Skåne, Halland
och Bohus Län.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUt skott et:
Af Hr Prosten Frimans Memorial om nödig inskränkning
i GarnizonsSoldaters permitterande.
Af den jo December: Om bifall till
StatsUtskottets Memorial, angående tryckning
af Riksens Ständers Revisoiers Berättelse}
ExpeditionsUtskottets Betänkande om en förbättrad
Redaction af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll j samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande, rörande Bränvins - bränningen.
Af den 30 December: Om åter-remiss till Stats
-
126
Den 5 ytinuarii.
Utskottet af dess utlåtande i frågan om Lån
a! Allmänna Medel till Kyrkobyggnad i Landskrona.
Af dm jo December: Att Ståndet bifallit Statsutskottets
Utlåtande, angående tryckningskostnaden
för RiksStåndens Protocoil samt Lillänget
dertill, hvad angeck de 3:ne MedStåndens
Protocoil jemte Bihanget; med tillkännagifvande,
att Ståndet fogat anstalt om tryckning
af dess Protocoil utan StatsVerkets betungande.
Af den 2. i denna Månad: Om bifall till BancoUtskoftets
Memoria! , angående ändringar uti
Instructionen för Ledamöterne i Utskottet samt
StatsUiskoitets Betänkande, angående:
i:o Arbets - och Correctionshuslnrättning uti
Malmöhus Län ;
2:0 Underhållandet af Landskrona Stads Hamn}
3:0 Utredningsmännens uti afledne RegeringsRådet
von Schewens Sterbhus ansökning om
utbekommande af en fordran hos Statsverket}
4:0 Erforderliga kostnader i och för upplåtandet
af Kungsholms Krono - Bränneri - byggnader
till Curhus för Stockholms Stad och Län ;
5:0 StatsCommissarien och Riddaren Widegrens
ansökning om Förskott på Arfvode ; och
6:0 Nu varande BevilInings fortfarande för det
ingångna året.
Den 5 Januarii.
12 7
Ifrån BorgareStSndet.
Den 2j sistl. December: Om Remiss
Till StatsUtskottet:
Af Herr Falkmans, H. A , Memorial mgående
Medels vidtagande till Jätrnad uti In*
qvartering® - besväret för de Städer, hvarest
ständig Garnizon är förlagd 5 tillika med arne
andra Ståndets Ledamöters yttranden i samma
ämne.
Af Hr Linströms, J-, Memorial om alla Statsoch
BevillningsMedels uppbärande och redovisande
af RiksgäldsContoiret
Af
Herr Ebel, Fr., angående understöd för
Svenska SegelduksFabriquerne.
Till Stats * och BancoUtskotten:
Af Herr Ekelunds, M‘. L., Memorial om ut*
vidgande af den nuvarande Manufactur DiscontFonden,
jemte Herr Ombergs, C. J-, gjorda
tillägg i Ämnet.
Af Herr Örnbergs Memorial, angående förhöjning
i Arfvodet för Riksens Ständers Revisorer
af Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken.
Till Lagutskottet:
Af Herr Cederborgs, S. M. T, Memorial att
Domare och Konungens Befallningshafvande ic
-
128
Den 5 januarii.
ke må aga att, utan Fordringsägares uttryck,
liga bifall, tillåta Gäldenärer anstånd medförfallne
skulders betalande.
Till Allmänna Besvärs. och OeconcmieUtskottet :
Af Hr Bagers, L. J, Memorial, innehållande
t issa föreslagna anstalter till förmån för Klä*!
desFabriquer och PappersBruk.
den 27 December: Innehållande bifall till
Statslltskottets Utlåtande angående kostnaden
för tryckningen af RiksStåndens Proiocoll med
dertill hörande Bihang.
Af den 27 December: Om bifall till LagUtskottets
Memorial om en Cancellists ytterligare antagande.
Af den 27 December : Om bifall till BarcoUt.
skottets Memorial, angående föreslagna ändringar
i lnstructionen för Utskottets Ledamöter.
Af den 27 December: Att Ståndet bifallit StatsUtskottets
Memorial om Remiss till BancoUtskottet
af Kongl. Maj:ts Proposition, angående
understöd för Hjelmare Slussverk.
Af den 27 December: Af innehåll att, sedan Bevillningsutskottet
ansett sig icke kunna upptaga
dit remitterade Motioner om Postfrihet
för Städernes Magistrater vid afsändande af
Krono-UppbördsMedel m. m>, detta Ärende
blifvit af BorgareStåndet till StatsUtskottet
remitteradt. Af
Den 5 jannani.
Af den 27 December .* Ora åter-remiss af Stats.
Utskottets Memorial) angående Anslag af Medel
till Riksdags - utgifternés bestridande.
Af den 27 December *. Om bifall till Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Memorial ,
angående fyra Cancellisters antagande, dock
med Arfvode endast från den dag deras tjenstgöring
börjaS.
Af den 27 December: Om Remiss
till SlatsUt.ikoftet :
&F Kongl. Maj:(S Nådiga Proposition, 1 anled*
ning af förekommen fråga om BåtsmansRoteings
införande i Färentuna Härad af Stocktolms
Län.
Kongl. Maj:ts Proposition, angående dett
f framlidne Landshöfdingen E. von Echstedts
inka för Sterbhuset sökte befrielse från ert
tvättning till Kronan.
Till Statt - och OeconomieUtskotiet *
f Kongl. Majds Proposition om angelägenhet
n af serskilda Anstalter , till förekommande
stegring i priset £å det Grofva Brödet.
Till Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet:
■ Kongl. Maj:ts Proposition angående Båts*
insRoteringen i Hallands Län.
Ridd, 0. Ad. Prot. II. B. 17, ig,
130
Den 5 januarii.
Af den 27 December: Om Remiss
till StatsUtskottet:
Af Herr Tunells Memorial om ersättning för
förluster sorn tillkommit genom uppbringningar
af Magter, med hvilka Riket varit 1 vänskapligt
förhållande, hvarjemte Utskottet skulle anmodas
upplysa hvad som under sist förflutne Riksdagar
vid detta Mål och i anledning al då väckta
frågor blifvit tillgjordt 5 af Herr Linströms
Memorial angående stora Flottans försäljning
samt indragning tills vidare i LandtArméen
emot Vacance afgift till StatsCassan, m. m«
Af den 27 December: Om Remiss
till Stats - och BancoUtskotten:
Af Herr Sjöstedts Memorial angående bibehållandet
af Götheborgs DiscontVerkj jemte flera
yttranden i samma Ämne.
Till B cmcoUt skottet:
Af Herr Schottcs Memorial angående den nya
MyntOrdningen.
Till Lagutskottet:
Af Herr Schottes Memorial, angående en kortare
tid för UnderExecutorer å Landet att verkställa
Utslag i Skuldfordrings mål, jemte de i
detta Ämne af andra Ståndets Ledamöter gjorde
tilläggningar.
Af Herr Holms Memorial, angående vederbö;
Den 5 Januarii.
rande Embetsmäns skyldighet, att hädanefter
insända ett Exemplar af deras arbets förteckningar
för hvarje år till justitieombudsmannen.
Af Hr Holms Memorial om PoliceFörfattningarnes
öfverseende och granskning , jemte Förslag
till en allmännare kännedom angå* nae de pä
Correctionshus inneslutne Personer.
Till Allmänna Besvärs - och OcconomieUtskottet:
Af Herr Linströms Memorial angående Judarne.
Af den jo December: Om åter-remiss till Expeditionsutskott^
af dess Memorial , angående
förbättrad Rednction af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll för nu påstående Riksdag ;
Af den jo December: Om bifall till Statsutskott
tets Utlåtanden: 1:0 i anledning af Kongl Maj ts
Remiss uppå Utredningsmännens i afledne RegeringsRådet
von Schewens Sterbhus ansökning
om utbekommande af en fordran hos Statsverket
;
2 o Uppå Kongl Maj:ts Nådiga Proposition angående
erforderliga kostnader i och för upplåd
tandet af Kungsholms KronoBränneri - Byggnader
till Curhus för Stockholms Stad och Län;
3:0 I anledning af Herr L L. Edelbergs Memorial
om underhållande af Landskrona Stads
Hamn; samt *
410 Angående samma RiksdagsFullmägtigs Me-’
133
Den 5 Januarii.
morial om Arbets - och Correctionshuslnrättning
i Malmöhus Län,
Af den jo December: Om Remiss
Till StatsUtskottet:
1:0 af Herrar Arfvidson?, Widerbergs och Leif
lers Memorial, angående öfveröyttning å RiksStaten
af kostnaderne till undtrhåiiande af i'olicelnrättningen
i Götheborg*
2:0 Af Hr Tunells Memorial, rörande bevilljande
af etf Lån utaf StatsMeölen åt Carlskrona
Stad till understöd för åtskilige allmänna
anläggningar derstädes.
3:0 Af Herr Winbergs Memorial om yrkad
Låne - rättighet uti Manufactur - Disconten för
SkeppsVarfsÄgare uppå oförsålde Skepp.
4'o Af Herr Kjellanders Memorial, angående
förlängning af Redovisnings tiden för nästinstundande
Kronouppbörd.
5:0 Af Herr Kjellanders Memorial , angående
ändring uti nu gällande Föreskrifter om Mag:straternes
skyldighet att förvara en nyckel
till LandtRänteriernes CassaKistor.
6:0 Af Herr Cederborgs hemställan, omtryckning,
på Statens bekostnad, af de ifrån åtskilliga
Embetsverk infordrade Betänkanden rörande
Luxe- och ÖfverflödsLagar, äfvensom
de Förslag, hvdka till Kongl. Majit i underdånighet
inkommit angående en ny Handels
-
Den 5 Januarii.
ordning och Förordningar om Handtverkerier
ne,
Gerningsmäns antagande nl. tillika med
de i Ståndet, i anledning af denna Motion,
gjorda Anmärkningar.
Till Banco Utskottet;
Af Herr Linströms Memorial, innehållande
förslag att Riksens Ständers Banque hädanefter
endast måtte komma att utgifva större Sedlar
yå vissa Valeurer,
Till Lagutskottet:
Af Herr Ullbergs Memorial om ändring uti
Författningarnes stadganden, rörande belöningar
för upptäckt af efterapare, förfalskare och ut*
prånglare af Banco- och RiksgäldsSedlar,
Af Herr Fredins Memorial, angående ändring
Uti Lagens stadgande om domfört antal Leda*
möter uti Rådstuga- och KämnärsRätter.
Af den 2 Januarii: Om bifall till StatgUtskottetS
Memorial angående tryckningen af Landshöfdingarnes
Embets-berättelser om Årsvexten.
A} den 2 Januarii: Om åter-remiss af BancoUt*
skottets Memorial, rörande Herrar BancoFuJlmägtiges
åtgärder i anledning af Malmö Dis.
contVerks yppade obestånd och de öfrige Di*
sconternas iråkade overksamhet,
Af den 2 Januarii: Om åter-remiss till Allmänna
Besvärs - och OcconomieUtskottet af dess Be*
134
Den 5 ymmar ii.
tänkande rörande BränvinsBränningen och dermed
gemenskap ägande Ämnen.
Ifrån BnndeStåndet.
Af den 23 December: Om bifall till StatsUtskotteis
Utlåtanden angående tryckning af så väl
Riksens Ständers Revisorers Berättelser som
Landshöfdingarnes ÅrsBerättelser.
Af den 23 December: Innefattande bifall till ExpeditionsUrskoUets
Memorial, angående en förbättiod
Redaction af Bihanget till RiksStåndens
Rrotocoll.
Af dm 23 Dec.mber: Om bifall till StafsUtskot»
tets Memorial, angående behof af ökad Betjening.
Af dm 23 December’. Om Remiss
Till StatsUtskottet:
1:0 Af f. d. Vice Talemannen Jon Jonssons från
Blekinge, Memorial, angående framdeles Disposition
af Tullgarns Kungsgård.
2:0 Af Jon Jönssons från Malmöhus Län Memorial,
om inrättande af Ai betshus i Landskrona
och Malmö.
3:0 Af Carl Hindrikssons från Gefleborgs
Län, Memorial, örn in rättande af ett SpännemålsMagazin
i Jerfsö Socken, m- m.
-t;o Af Oiof Bagges från Bohus Län Memorial
Den 5 3annani.
135
angående understöd för Fiskarena innom Bohuslänska
Skärgården.
Till Bevillningsutskott et.
Af serskilda Memorial utaf Sven Pålsson från
Christianstads Län , samt Anders Oisson m. fl.,
från Stora Kopparbergs Län , oin CapitationsSkatten.
Till Lagutskottet:
Af ett Memorial utaf BancoFullmägtigen Ani
ders Danielsson från Elfsborgs Län, orri utgif;
vande så väl af ett kort Sammandrag af För;
fattningar, rörande Svenska Jordägares rättigheter
och skyldigheter, som ock af en fullständig
och systematisk samling af Förlattningar
i samma ämne.
1 ' 1
Till Allmänna Besvärs - Och OeconOmieUtskottet ‘
J.-o Af J. M. Wessings från Westmanland, Mei
morial , angående Soldaternes Commendering
vid Götha Canal - arbete.
2:0 Af Olof Månssons från Blekinge, J. M.
Wessings och Hans Michaelssons från Gefleborgs
Län, Memorial, oin förändring af Flytt-;
nings tiden för Tjenstehjon.
3:0 Af Johannes Arfvidssons och Nils Svensi
sons från Jönköpings Län, Memorial, rörande
upphäfvandet af Stadgandet, att Ekebarketi
skall hållas Garfverierne tillhanda.
4:0 Af Eric Svenssons från Bohus Län , Me
-
Vin 5 Jonnar»,
morial, angående rättighet för Grär,sOrterne
till fri Handel med Norrige.
5:0 Af Johan Larsson Wicklunds Memorial ,
om rättighet för Allmogen , att antaga *å
många Handtverkare de behöfva.
6:0 Af Gastaf Gustafssons från Södermanland,
Memorial, om förändring i tiden till MarkegångsTaxornas
upprättande,
7:0 Af ett Memorial utaf samma Riksdags^
man , oro indragning af Betjeningen vid Landt.
Tullarne,
8'o Af Pehr Pehrssons från Stockholms Län ,
Memorial, om förändring af Målkärilen, m ro,
lill Lag- saint Allmänna Besvärs- och OeconomieUt
skot t en :
Af Olof Carlssons från Östergöthland och Pehr
Nilssons från Christianstads Län, Memorialer,
angående fri och obehindrad rättighet till Sved»
jande 3 af Pehr Nilssons från Christianstads
Län, Memorial, om oinskränkt frihet att an*
lägga HusbehofsQvarnar,
Af den 23 December; Af innehåll, att Ståndet
godkänt Expeditions» Utskottets Förslag till
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. M»j:t, angående tryckningen af Dess
Nådiga Proposition oro StatsVerkets tillstånd
och behof,
Den 5 jfattuarii.
i3?
Aj dn 27 December: Om bifall till så val Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Be;
tänkande , om Bränvins - bränningen , som
BancoUtskottets Memorial, angående föreslagne
ändringar i den för Utskottet hittills gäl'
lande instruction.
Af den 27 D.cemhcr: Innehållande att Ståndet,
som redan den 5 i denna Månad besluta , att
endast 250 Exemplar af dess Protokoll vid innevarande
Riksdag skulle uppläggas, i öfverensstämmelse
dermed bifallit StatsUtskottets
Utlåtande, angående kostnaden för tryckningen
af Riks - Ståndens Protocoil med tillhörande
Bihang,
Af den 27 December: Om Remiss
till SiatsUiskottet:
1:0 Af ett Memorial af Anders Nilsson och
Olof Olsson från Carlstads Län, angående Löntillökning
för Länsmännen inom berörde Län.
2:0 Af Nils Månssons från Malmöhus Län,
Memorial, om afskaffände af den skyldighet 1
åtskilliga befästade Städer, att af hvarje Vedlass
som införes , lemna vissa träd för Corn-!
jnendanternes derstädes behof.
3:0 Af bemälte Nils Månssons Memorial, an;
gående yrkadt upphäfvande af den vissa Hä*
rads Krono-Allmoge i Skåne påbördade Dagsverks
- skyldighet vid Flyinge och Dahlby
Kungsgårdar.
J38
Dan 5 Janmriu
4:0 Af Pehr Bengtssons från Halland, Memorial,
om inlösande af de år 1652 till Kammarocb
OeconomieRådet Daniel Schlegel upplåtne
Kronogods i Hallands Län.
5:0 Af ett Memorial utaf Olof Olsson frun
Wermland , om ClaracElfvens a {ledande öfver
det sä kallade Näset, m m
Till Staty samt Allmänna Besvärs, och OeconomieUtskotten
:
Af Anders Nilssons och Leonhard Romans
från Carlstads Län, Memorial, otn Sjön Wenern
s sänkande.
, Till BevillvingsUtskottet :
1:0 Af Nils Nilssons från Wermeland, Memorial
, angående befrielse från Bevillning för
Gästgifveriet i mindre besökta vägar.
2:0 Af Pehr Olssons från Södermanland samt
Anders Nilssons fran Carlstads Län , Memorial
5 om Förmögenhets - afgiftens införande i
stället för Fyllnads- afgifter.
3:0 Af Anders Christofferssons från Kronobergs
Län, Memorial, rörande befrielse för Inhyseshjon
från Kronoutskylder erläggande.
4:0 Af Jacob Ericssons från Örebro Län, Memorial,
angående lindring i Bevillningen för
fattige Arbetare.
Till BcincoUtskottet:
Af ett Memorial utaf Petter Andersson från
Den 5 Januarii. 139
Halland om OdlingsLåns begagnande af Frälse*
Krono och Kronoskatte HemmansAgare, m. m.
Af Eric Ericssons från Örebro Län, Memorial,
angående Läns erhållande på Tackjern, som
finnes å Stapel- eller UppitadsVågarne, m. m.
Till Lagutskottet:
1:0 Af Riksdagsmannen Olof Bagges med
flere Memorial, angående föreslagna Stadganden
i, afseende på Bönders och Torpares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter.
2:0 Af Anders Danielssons från Elfsborgs Län,
Memorial, rörande Rättegångs - sättet i EnskiftesMål,
3:0 Af Per Bengtssons från Halland, Memorial,
om rättighet för Allmogen, att anställa Skallgång
emot Vargar.
4:0 Af Johan M. Wessings Memorial , angående
anstalters vidtagande till Rofdjurs fällande.
5:0 Af Pehr pehrssons från Calmare Län, Memorial
, om ändring i Voterings - sättet vid
Prestval.
Till Allmänna Besvärs . och OeconoinieUlskottet :
1:0 Af Olof Olssons från Carlstads Län , Memorial,
om lindring i Tull-afgifteine för Trädvaror.
2:0 Af Botvid jonssons från Östergöthland,
Memoria!, angående undsnrödjande af sådana
140 Den 5 Jonnar ii,
i
Trädplanteringar vid vägarne, hvarigenom Åkern
skadas.
3:0 Af Gustaf Larssons från Stockholms Län,
Memorial , om afskaffande af tillsatta BrännvinsUppsyningsmän.
4:0 Af ett Memorial af Pehr Bengtsson från
Halland, rörande Roteringen i samma Län.
5:0 Af Nils Nilssons från Wermland , Memo.
rial, angående fri Timmerhandel på Norrige.
6:0 Af hemälde Nils Nilssons Memorial, angående
sökt Förklaring öfver Kongl. Brefvet
den 18 September 1810, om Allmogens skyldighet
att förse sig med Pass, då de resa öfver
Norrska Riksgränsen.
dm jo December: Om bifall till Stais-Utskottets
Utlåtanden:
1:0 Angående RiksdagsFullmägtigen för Landskrona,
Herr L. L. Edelbergs Memorial, om
Lån af Allmänna Medel i och för Stadens
Kyrkobyggnad.
2:0 I anledning af bemälte Herr Edelbergs
Memorial, omen Arbets- och Correctionshusfnrättning
j Malmöhus Län.
3:0 Öfver Kongl. Maj:ts Proposition angående
erforderliga kostnader i och för upplåtandet
af Kungsholms Krono - Bränneri byggnader
till Curhus för Stockholms Stad och Län; samt
Deil 5 Januaris.
141
4:0 Kongl- Maj:ts Remiss uppå StatsCommissärien
och Riddaren Widegrens ansökning om
Förskott på Arfvode.
Af den 30 December: Om bifall till StatsUtskottets
hemställan att Kongl. Maj:ts Proposition
angående Hjelmare Slussverks vidmakthållande
måtte till BancoUtskottet remitteras,
Af den 30 December: Af innehåll att Ståndet,
vid föredragning af StatsUtskottets Utlåtande
i anledning af RiksdagsFullmägtigen försLands*
krona, Herr L. L. Edelbergs Memorial om underhållande
af nämnde Stads Hamn, ansett
sig ej kunna med detta ärende taga någon befattning.
Af den 30 December.* Om åter-remiss af StatsUtskottets
Utlåtande, angående Utredningsmännens
uti afledne RegeringsRådet von ScheWens
Sterbhus ansökning om utbekommande
af en fordran hos Statsverket.
Af den 30 December : Med underrättelse att Ståndet
instämt med Ridderkapet och Adeln uti
Remiss till StcitsUtskotiet af Friherre C. L. Staél
von Holstein? Memorial , angående behörigt
iakttagande af de i Landshöfdingelnstructionen
föreskrifna Jord-ransakningar , samt till Lagsamt
Allmänna Besvärs* och OeconomieUtskotten af
Friherre Jacob Cederströms Memorial, angående
en allmän Närings - frihet.
Af den 2 Jannani: om åter-remiss af BancoUtskottets
Memorial, törande upphäfvande af
142
Dr,i 5 Januaril. ,
Herrar BancoFullmägtiges en del föreskrifter
för Malmö och Götha Canals Discont.Verk.
Alla dessa Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Ur*
tima Riksdagen i Stockholm den 2
Januarii 181S.
S. D. Vid förnyad föredragning af Stats*
Utskottets den 24 sisth December algifne samt
den 30 i samma Månad på Bordet lagde Utlåtande
öfver Kongl. Majas nådiga Remiss,
angående Utredningsmännens i afledne RegeringsRådst
von Scbevens Sterbhus gjorde ansökninp
om utbekommande af en fordran hos
Statsverket, blef samma Utlåtande, i anledning
af Herr Heykenskölds, Carl Fredric,
deremot gjorde Anmärkning, jemte berörde
Anmärkning till Ut6kottet åter - remitteradt.
Ut supra.
S. D. Vid förnyad Föredragning af Statsutskottets
den 24:de sistledne December afgifne,
samt den 30 i samma Månad på Bordet
lagde Utlåtande uppå Kongl. Maj ts Nådiga
Proposition, angående erforderlige kostnader
i och för upplåtandet af Kungsholms
KronoBränneri- Byggnader tili Curhus för Stockholms
Stad och Län, blef samma Utlåtande,
Den 5 jfamiarii.
143
i anledning af Friherre Stael von Holsteins,
Corfitz Ludvig, deremot gjorde Anmärkning,
jemte berörde Anmärkning tili Utskottet återremitteradr.
S. D. Vid förnyad föredragning af Statsutskottets
den 24 sistlidne Dec. afiåtne, samt
den 30 i samma Månad på Bordet lagde Memorial,
i anledning af Kongl. Maj ts Nådiga
Proposition af den 10 Dec. angående nödiga
Medel och utvägar till Hjelmare SlussVerks
Ombyggnad och vidmagthåilande, beslöt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, att, med bifall
till hvad StatsUtskottet hemställt, Kongl,
Maj ts Högstberörde Nådiga Proposition skulle
till BancoUtskottet remitteras.
S. D. Vid förnyad Föredragning af BondeStåndets,
den 23 och 27 sistledne December
afiåtne, samt den 30 i samma Månad på Bordet
lagde trenne serskilte ProtocollsUtdrag, innehållande
BondeStåndets Remiss till Stats, och
BancoUtskotten samt Communieation med de
öfrige RiksStånden af BancoFullmägtigen Anders
Danielssons från Elfsborgs Län, Memorial,
innefattande hemställan, att nämnde Utskott
måtte från den allmänna granskningen och pröfningen
af Kongl Maj:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, om allmänna Penningerörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, skilja den del
deraf, sorn hade omedelbart afseende pä inlösningen
af samtelige Disconternas Assignationer
på Riksens Ständers Banque, och serskildt Betänkande
deröfver skyndesammeligen afgifva,
uti hvilken Remiss de öfrige RiksStånden bilf
-
3 44
Den 5 jmuaHu
vit inbjudne, att sig med BondeStåndet föfetmj
fann Höglofl. Ridderskapet och Adeln för godt,
att äfven för sin del uti ofvannämnde Remiss
instämma.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Hög*
lo fl. Ridderskapet och Adeln , vid
Urtima Riksdagen i Stockholm deri
5 Januarii 1818.
S. D. I anledning, så viii af HögvÖrdigd
PfeSteStåndets ProtocoiIslJtdrag af den 2idra
dennesj f-otn af hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln denna dag gjord Motion , beslöt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, för sin del, att
det af Saintelige RiksStåndert fattade beslut ,
rörande Hans Kongl. Höghet ArfPrinsens,
Hertigen af Södermanland , Prins Joseph
Frans Oscars uröfvande af KonungaMagten ,
vid tillfälle af Hans Majit Könungens och
Hans Kongb Höghet Kronprinsens inträffan-'
de sjuklighet, måtte, till Hans Majit Konungen
, Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
och Hans Kongl. Höghet Arfprinsen , Hertigen
af Södermanland, Prins Joseph Frans
Oscar, genom en stor Deputation framföras} i
hvilket beslut de öfrige Rcspective Stånden
®kulle vanligen inbjudas, att sig med Höglofl,
Ridderskapet oh Adeln förena.
Herr Grejven och Landt Man ek allen hemställde,
om icke, då detta Plenum vöre det sista
för
Den 5 Januarii»
) 145
för Motioners framställands, Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att de, sedan sista Pleauni
på Bordet hvilande Mål, icke måtte till
remitterande föredragas förr, än efter det alla
både skriftelige och muntelige Motioner först
blifvit framställde.
Bifölls.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric, hade inlemnat
tvänne Memorial, hvilka upplästes, så
lydande:
Vördsamt Memorial!
Ibland de i senare tider utkomne Författ*
ningar, sorn för Landets uppodling varit gan»
ska tjenlige, och medfört många fördelar, kati
med allt skäl räknas Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning af den 9 Februarii 1802 om Stäng»
selskyldigheten: Men då flere svårigheter möta
Stadgande af Oeconomiska ärender med afseende
på tid, local och öfriga omständigheter,
hvilka äro underkastade förändringar3 så synes
äfven denna goda Författning, i anseende
till dess tillämpning, i vissa delar fordra nå*
got närmare bestämmande.
Det är isynnerhet 5:te §. af denna Kongl.
Förordning, hvarvid jag skulle våga fästa Hög*
lofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Orden derstädes äro följande: De förändringar,
Skog och Utmark kunna undergå genom uppodlingar
Ridd, 0, Ad, Fröt, II. B. 19, 20.
146
Den 5 janmrit.
till Åker9 Äng och Planteringar, böra icke verka
till annat förhållande uti skyldigheten till hägnads
upprättande, och underhållande , utan varde Jorden
eller Marken, oagtadt sina förbättringar, ansedd
efter dess förra beskaffenhet.
Antingen här må förstås blott de förändringar,
som ske efter denna Höga Förordnings
lifgifvande, eller att äfven de, som föregått
densamma, böra komma i beräkning; så synes
väl i båda fallen med all rättvisa och billighet
vara öfverensstämmande, att någon viss
tid bestämmes, under hvilken jordens, sorn orden
lyda, förra beskaffenhet bör afses. Så nyttigt
det är, att den som företager större eller mindre
uppodlingar af Skog och Utmark, njuter
all möjlig lättnad, som utan andras förfång
kan honom lemnäs; så angeläget vill det vara
att äfven häruti utstakas någon gräns.
Man känner Odlingar af Utmark och Skog.
som i senare tider skett af så stort omfång
och med den framgång, att de både till stor
lek och godhet vida öfverträffa Grannens In
ägorj och månne det då icke är obilligt, at
sådana Odlingar till Åker, Äng, Planteringa
m. m. skola i evärdeliga tider bibehålla egen
skapen af Utmark eller Skog och Grannen fö
sina Inägor draga största bördan afStängselSky
digheten, endast ur det skäl, att dessa, i ar
seende till Odlingen, äro äldre? Det kan ick
bestridas, att den Jord, som nu anses för In
ägor, har till största delen fordom varit Skos
eller hvad vi nu kalla Utmark. Men so;
denna under tidens längd genom Odling ikläi
Ben 5 Jalmar ii.
14 7
isig naturen af Inägor; så bör väl samma förhållande
äga rum med de Odlingar, sorn under
en sednare viss tiderymd antingen redan,
skett, eller hädanefter ske. Ertarenheten haf
visat, att Utmark, om den annars till Odling
är tjenlig, kan, i synnerhet genom omväxlingsbruk,
på loa 15 år bringas till lika godhet och
fruktbarhet med Grannens Inägor, och ej sällan
derutöfver. Om man då, till uppmuntran
och lättnad för Nyjords-odlure, skulle utsätta
25 Frihets-år, så tyckes Innehafvaren af den
nya Odlingen njutit en emot dess kostnad
tillräckeligen svarande fördel, hvarefter ingen
skillnad emellan så kallad gammal Åker och
den i 25 år brukade Jorden, i afseende på olika
Stängselskyldighet, vidare borde göras.
Jag ville derföre föreslå följande förändring
uti Högstnämnde
De förändringar, Skog elier Utmark antingen
redan undergått eiler hädanefter undergå, genom
uppodlingar till Åker, Äng och Plantering nr, höra
icke pä de första 25 åren , sedan den nija Åkern blifvit
besådd, Ängsmark slagen eller Plantering anlagd ^
verka till annat förhållande uti skyldigheten till häg.
nads upprätthållande och underhållande, titan varde
Jorden eller Marken 3 oagtadt sina förbättringar, an.
sedd efter dess förra beskaffenhet; men efter den tiden
anses egenskapen af uppodling hafva/ upphört-,
och verkstäUes hägnad pä sätt, som denna Förordning
i öfrigt bjuder.
Om Höglofl Ridderskapet och Adeln täcktes
finna denna anmärkning för tjena något af
-
143
Den 5 Januarii.
seende, anhåller jag vördsamt, att mitt Memorial
måtte remitteras till Oeconomie - och BesvärsUtskottets
vidare handläggning.
Genom förminskade tillgångar, dels på
Skog, dels på Malm, hafva en del Jernbergslager
under tidernas lopp kommit uti ett förändradt
skick.
Der finnas Bergsmanshemman,
för hvilka Bergsmanna-yrket icke med
lika drift som tillförene kan idkasj der äro andre,
som endast till någon del deruti kunna
dellaga, och sådane finnas, som icke nu mera
kunna tillverka Tackjern. Men det är i och
för Tackjernsblåsningen, så väl i afseende på
Kronans Tionde deraf, som dess omedelbara
inflytande på Stångjerns-tillverkningen och det
lif denna Product sprider uti allmänna rörelsen,
som BergsmansHemmanen från början erhållit
friheter, hvilka åstadkommit Ödemarkens befolkning,
tillökning i Rikets Intrader och afsättning
af Spannemål från Rikets sädesrika
Landsorter. Nu, sedan dessa friheter verkligen
skulle vara uppoffringar å Statens sida,
i händelse motsvarande skyldigheter rigtigt
uppfyllas, synas BergsmansHemmanens Fribeter
förutsätta en motsvarande Tackjerns-blåsning;
och alldenstund, enligt hvad här ofvan
blifvit anmärkt, sådant icke kan verkställas i
lika mån al alla Hemman, bör efterlåtenhet i detta
afseende genom en Skattejerns afgift ersättas.
Af denna anledning, och då ett stadgande
i denna del alldeles saknas, anser jag nödigt
Den 5 3amiant.
149
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid detta ämne och dervid föreslå:
i:o Hvarje Bergsman, som vill tillgodonjuta
hela beloppet af de förmåner, som tillhöra
dess åboende Hemman, bör idka full blåsning
efter ägande andelar i Hyttan.
2:0 Tillverkar han mindre belopp eller
alldeles intet Tackjern, skall det åligga honom,
att, efter af Kongl. Bergscollegium föreslagne
allmänna och af Kongl. Majit gillade
grunder, afgifva en årlig Tackjerns-skatt, som
af BergsFogden i Orten på vanligt sätt uppbäres,
hvarigenom den fordom, och då Blåsningarne
voro i full drift, till Statsverket ingående
Tionde - inkomst af Bergslagerne må
Upphinnas nu som förr.
3:0 Äro flere Hemman derom ense, att från
Bergsbruket afstå, eller är Malm- och Skogs*
tjillgången så medtagen, att de icke vidare
Hunna med skäl idka Bergsbruk, må af dessa
tjernman jemna rotar utses, som helt och hållet
iklädas Landslags Natur, skattläggas och
roteras i likhet med andra Landslags Hemman
i Orten, men de till jemna Rotelag icke indelt<L
med motsvarande Skattejerns afgift tills viri
ijre beläggas.
Vördsammast uthedes att detta Memorial
måtte till OeconomieUtskottet varda remitteradt.
Lades på Bordet.
35®
Den 5 3annani*
Herr Mannerhjerta, Ulric Emannel, uppläst©
följande tvenne Memorial :
i:o Under t vänne föregående Riksmöten ,
har jag vågat leda Höglofiige Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet til! betraktande af piohibitiva
Författningars skadliga och qväfvande
verkan på ett Samhälles konstflit och idog-,
het. Lemnande åt andra mera insigtsfuila och
erfarna, att utföra detta ämne i hela sin v dd,
inskränkte jag mig blott att begära Höglo lig.
Ridderskapets och Adelns beifrande för en viss
gren deraf.
Det var om exclusiva Privilegier jag vå
gade tala-
Dessa Privilegier, som urspr ing
ligen
äro ämnade till belöning för upp linm g •
förmågan, men hvilka blifva motsatsen a. si
bestämmelse, om denna belöning, för vida uf*
sträckt, är i S3knad af den riktning, sorn '
samt förmår verka en sann utveckling af idoghet
och konstflit.
Jag ansåg dem huivuii
sakligen
förfela detta sitt ändamål derigenom»
att sjelfva varan, i stället för arbets methoda*
vanligen privilegierades : att den uteslutar cl®
rättigheten motverkar och hindrar andra Medborgares
flit, i mån som den beviljade tiden
deraf för långt utsträckes, samt att jemnvigt
i rättigheter innom Idoghetens område eai »st
kunde vinnas genom en Prmscriptions - tid
upphörandet af dessa Privilegier.
or
ra
De grunder, hvarpå anförda slutsatser
byggda, tror jag mig ej vidare behöfva ir
Den 5 januarii.
151
Högloflige Ridderskapets och Adelns upplysta
omdöme utreda. De hafva så väl vid 1809,
sorn 1815 års Riksmöten, vunnit samtelige
RiksStåndens erkännande, och det Betänkande
af den 12 Junii 1815? sorn i Allmänna Besvärs
■ och OeconomieUtskottet föranleddes af
min framställning om exclusiva privilegiers
skadliga inflytande på Konstflitens och Slöjdernas
förkofran , innehåller: att Utskottet har på
dessa grunder trott sig böra framföra den
vördsamma hemställan, att i händelse Riksens
Höglofl. Ständer skulle gilla detta Utskottets
Utlåtande , Riksens Ständer då hos Kongl.
Maj t anmälte en förnyad underdånig önskan,
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes göra afseende
på hvad Riksens Ständer i detta ämne, vid
etne Riksmöten, till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande
i underdånighet hemställt.
Och detta Utlåtande hafva Riksens Stän-t
ider bifallit , och i följd deraf inför Thronen
nedlagt sin underdåniga önskan att Kongl.
Majtt täcktes derå göra Nådigt afseende.
Då, utom de vedermälen vi äga af Konungens
vilja att uppmuntra Samhälls - fliten ,
Hans Majtt dessutom i Sitt Tal till Rikets
församlade Ständer yttrar: att Han önskade
kunna befria vårt HandelsSysteme från de
band, som nu fjettra dess utveckling, tilläggande
: ”att så länge Näringsfliten innom Landet
är bunden och inskränkt, skall detta tillstånd
nödvändigt återverka på Handelns gång
och liflighetj” så äger intet tvifvelsmål rum,
15*
Den 5 Januarii,
att det icke för Hans Maj:t Konungen vore en
stor tillfredsställelse , att se Sitt Folk njuta
frugten af sin omtanka och sina mödor , icke
störde af, till grunden orättvisa förmoner, som
den ena Medborgaren kan , på bekostnad af
den andras verkningskrets, äga; och man skall
endast hafva att beklaga om de Auctoriteter,
hvars åliggande det är, att bereda de välgerningar.
, hvilka Konungen önskar att Dess Folk
måtte åtnjuta, kan hända icke alltid med den
kraft och skyndsamhet, som ämnenas vigt och
tidernas förändrade skick kräfver, skulle gå sin
Konungs milda och välvilliga afsigter till mötes.
Ännu fjettras vår Handel och allmänna
Maring af Monopolier och Skrålagar, uppkomna
under tider af andra Borgerliga Inrättningar,
med andra begrepp om Samhälls - pligter och
Sambälls-rättigheterj Lagar — kan hända go-j
da för sin tid
men icke öfverensstämmande
med den sannare upplysning, de bestämdare
begrepp, som genom Sekler banat sig väg till
vår närvarande.
Ännu fjettras Konst-fliten af exclusiva Privilegiers
tillvaro, och hindras i sin utveckling
att genom egen kraft framtränga till de Fält ,
hvarpå den kunde frodas och utgrenas till
Samhällets trefnad.
En värd Ledamot af detta Stånd har om
Monopoliers och Skråinrättningars upphörande,
nyligen gjort Motion.
Jag har trott mig, i anledning häraf, icke
böra förtiga, hvad jag i min mohn sökt förut
Den 5 Januarn,
153
till detta ändamål medverka, och går i följd
deraf, att för tredje gången til! Högloflige Ridderskapets
och Adeins ompröfvande vördsamt
hemställa : Samma grunder till förändrad riktning
vid exclusiva Privilegiers utgifvande ,
som 2.'ne gånger tillförene blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln antagne, och som finnas
i Höglofl* Riksens Ständers Allmänna Besvärs-
och , OeconomieUtskotts ofvannätnnde
Betänkande upptagna, nemligen :
1:0 Att de Privilegia Exclusiva, sorn Uppfinnare
af någon Inrättning eller Förfärdigare
af något arbete för mera än 20 år tillbaka
undfått, och sedan tillgodonjutit, böra förlora
deras exclusiva egenskap,. och andra Personer
tillåtas, att med Production af samma slags ar-,
bete sig sysselsätta.
2:0 Att icke något Privilegium Exclusivum
hädanefter måtte beviljas för längre tid,
än 10 år, eller, om uppfinningen fordrat särdeles
möda och kostnad, högst 15 år , utan
Prolongation, hvilken i sådant, fall aldrig bör
meddelas , samt
3:0 Att, sedan en Person gjort någon ny
uppfinning, men en annan bevisligen upptäckt
någon ny och gagnande förbättring uti samma
ämne, den förres Privilegium Exclusivum icke
bör ligga den sednare i vägen att erhålla en
dylik förmån, om han behörigen kan styrka,
att förbättringen varit en följd af hans egen,
och icke någon annans skicklighet.
154
Ben 5 Januarii.
2:0 De Fria Konsternas alster stå alltid sora
en stämpel på det Tidehvarfs bildning, hvarunder
de uppstått, och
den omvårdnad sora
Staterna lemnat åt Konsten och dess Idkare ,
har alltid i välgörande följder medfött belo
ningen.
Äfven hos oss linnas Konst-alster,
sorn Nationen med skäl kan göra sig ära af
att äga, och det är fordna Ständers frikostighet,
vi äro derföre skyldige vår tacksamhets»
gärd. Likväl tror jag att Staten i närvarande
tid kunde åt de Fria Konsterna räcka en
mera huldrik hand.
Det Anslag, som Riksens Ständer till deras
stöd beviljat, torde vara för sitt ändamål
högst otillräckligt.
Jag vågar vördsamt föreslå
en lämplig tillökning å detta Anslag ,
och att deraf måtte serskilt bestämmas en mindre
Summa, att användas till införande och
begagnande af Liihographign eller Stentrycket.
De anledningar, som öfvertyga mig om nyttan
och allmänna gagnet häraf, anhåller jag ,
att en annan gång få vördsamt underställa
Högloflige Ridderskapets och Adelns upplysta
ompröfvande, och inskränker mig nu till den
anhållan, att denna min Motion måtte till Statsutskottet
blifva remitterad.
Lades på Bordet.
Herr Lorich t, Carl Fredric, hade in lein nät
ett så lydande
Den 5 Jannar ii.
155
Vördsamt Memorial:
Ofta, och äfven vid de sist förflutna Riksdagar
, hafva öfverläggningarne varit ställde
derhän , att erhålla ett närmare bestämmande
af skyldigheten att gifva och rättigheten att
få inqvartering för Troupper, som dels äro i
ständig Garnizon förlagda, och dels af tillfälliga
händelser blifva commenderade. — De
InqvarteringsFörfaUningar, 6om finnas hafva,
genom tidernas förändrade skick , blifvit nu
mera hvarken lämpliga eller användbara, och
de derigenom uppkomna skiljaktiga meningar
hafva medfört olägenheter, som, för att ådagaläggas,
fordrade en vidlyftighet, den jag bör
undvika.
Emellertid hafva de närmast och
svårast drabbat Andra Gardes - Regementet ,
hvars rätt mig åligger att iakttaga. Jag vill
icke ingå i ett omständligt upprepande af dess
särskilta öden i detta fall; men för hvar man
är att inhämta, huruledes, då Svea LifGardet
och LifGardet till Idast fått Cassern på
Statens bekostnad , är detta Regemente för
en otillräcklig Inqvarterings - Summa nödsakadt
hyra sig rum i privata hus, besörja rummens
inredning, vara blottstäldt för uppsägning
, och hvad som värst är, ej kunna pä
ett ställe sammanhållas, utan vara spri dt på
serskilta och aflägsna Malmar här i Staden.
Jag har vågat, att i underdånighet hos Kongl.
Maj:t göra framställning härom, samt äfven
uppgifvit Förslag, antingen till inköp af Hus,
som skulle kunna utvidgas och till Cassern in.
yedas, eller ock en plats, hvaråjjenlig Cas
156
Den 5 Jannarii.
sernbyggnad kan uppföras. Och ehuru både
Kongl. Maj:t och äfven Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen i Militäriskt afseende Nådigt funnit,
att mitt yrkande varit behörigt, och haft
skäl med sig; har likväl saknad tillgång af
Medel hitintills lagt hinder för verkställigheten
, eller att nu kunna ingå i anstalten
dertill. Af sådan orsak, och då hitintills
15,000 R:dr Banco varit på 8:de HufvudTiteln
anslagna för den nu mera fullbordade Casern
. byggnaden åt LifGardet till Häst, och
således ej vidare behöfva* 5 vågar jag härige.
nom ödmjukligen föreslå, att, i brist af annan
utväg, samma Summa måtte få fortfara i
det omvända förhållande, att den må komma
Andra GardesRegementet till godo, så länge
och intilldess detsamma kan varda med en full
inredd Cassern försedd, hvarmed ej kan långt
på tiden utdraga, om, genom Regeringens visa
åtgärd, anstalterna få lämpas efter de serskilta
omständigheter sig förete ; kunnandes
Statens skyldighet att härtill medverka ej
eller ställas i tvifvelsmål, då i betraktande
kommer, hvad bidrag den i långliga tider
gjort och än gör till Inqvarterings betalande
till åtskilliga GarnizonsTroupper i och utom
Stockholm , hvilket kan närmare utredas af
Högloflige StatsUtskottet, hvarthän jag hos
Högvälborne Herr Grefven och LandtMar6kalken
samt Högloflige Ridderskapet och Adeln
ödmjukligen anhåller, att detta må varda
remitteradt.
Lades på Bordet.
Den 5 JanuariL
157
Grefve Piper, Carl Claes, hade inlemnafc
tvenne Memorial, hvilka upplästes, så lydande:
Vördsamt Memorial.
Ämnen af stor vigt för Samhället och Medborgsmannen
hafva ännu aldrig utan deltagande
blifvit framställde för detta Riksstånd ; och det
är med denna tillförsigt, som jag anhåller att
få fästa Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid ett föremål af sådan beskaffenhet.
Redan i i6:de Århundradet sökte man
med begärlighet uti Skånes Flöts trakter ett äm-J
ne, som, ehuru alltid af värde, likväl mäst
värderas i en skoglös bygd. Men det är först
omkring år 1650, som Häfder-na omtala ordentliga
försök , att på Pålsköps ägor vid
Helsingborg eftersöka Stenkol, detta eldningsämne,
hvilket sorgfälligt undangömdt för Inkräktarens
härjningar, endast synes förvaradt åt
den verkliga Inbyggarens trefliga flit, att efterhand
begagna.
Liksom Naturen i sina verkningar förbehåller
sig en lång beredningstidj så synes äfven
denna Lag vara Konstfliten och Idogheten löreskrifven
till vinnande af ett stort ändamål.
Mer än ett Århundrade framskred således,
innan dessa Stenkols - anledningar, under
tidernas ojemna skick, ömsom gynnade, ömsom
öfvergifna, ändtligen år 1786 föllo i en
158
Den 5 Januarii.
Ägares hand, som insåg hela värdet af dessa
Skatter, och som med förmågan att fatta ett
stort beslut, förenade mod och ihärdighet,
att möta de hinder,* sorn alltid äro oskiljaktiga
från utförandet af vidsträckta företag*
Grånad under trettio åra mödor, för Nä*
ringarnes och Siöjders danande , och uppmuntrad
innom Fäderneslandet, har Hans Excbllencö
Herr Grefve Ruuth upplefvat den tidepunct,
då en förtjent vördnad för nyttiga bemödanden
hembäres af Samtiden och nya utvägar för
tusendes bergning skola tacksamt ledsaga dess
Namn till kommande Slägter.
Huru lätt att innom kretsen afsln Familia
njuta och öka en ärfd Förmögenhet, men huru
svårt, att med beständiga uppoffringar uppamma
nya Näringar och med klokhet afböja
de hinder , som öfverallt möta första Anläg»
garen! Fäderneslandet saknar icke exempel af
detta slag j de äro få $ men Samhället skall med
desto större tacksamhet veta att värdera Män
af så sällsynt förtjenst.
Jag skall icke upptaga en dyrbar tid med
anförandet af Skånska Stenkolsverkets Historia,
hvilken utförligt finnes uppgifven uti det
af Hans Excellence m m. Grefve Ruuth uti
Kongl. VettenskapsAcademien hällne Tal vid
Praesidii nedläggande år 1814, hvarvid är©
bifogade tvänne SituationsChartor, samt en
Förteckning på de vid Stenkolsgrufvan företagne
Sänkningar, uppförde Hus och Byggnad
Dén 5 januarii.
159
der, inrättade Ång-machiner, samt föranstaltade
Jordborrs-försök. Jag vill blott i korrt-'
het anvisa några synpuncter, hvarifrån detta
Verks anläggningsmöda^ vidsträckta omfång
och allmänna nytta kan bedömmas. Första
hufvudsakliga steget, för'kunskaps vinnande i
denna sak, var, att genom Jordbor^nings-försök
utröna Kolflötsernes läge och mägtighet,
ett företag, sorn, endast för sig sjelf betraktadt,
är af icke ringa betydenhet, och torde hafva
uppgått till en kostnad af 12 till 15,000 Rd:r,
då Fyrationie sådane Försök tid efter annan
blifvit gjorda, hvaraf ett varit fortsatt ända
till 3o famnars djup.
Dels till vattnets afhåilande, dels till Stenkolens
uppfordring ur Grufvan, hafva sju styc2
ken Äng machiner blifvit uppbyggda, af hvilka
den största äger en Cylinder af 3 alnar 2 tum
diameter. Af uppförde Byggnader finnas 15
grundmurade Sandstens- och Tegelhus samt
36, dels af Korsvirke dels af Träd, med till.
räckligt utrymme , att deruti härbergera circa
700 personer, sorn, Hustrur och Barn inberäknade,
utgör Grufvans Folknummer.
Till den öfre Kolflötsen hafva 9 Schakt
blifvit nedsänkte och till den nedra »8. Den
sammanräknade kostnaden till detta Verks bearbetande
från början af år 1796 till slutet af
år 1816, med afdrag af den Provenue, som
under tiden utfallit, bestiger sig till omkring
420,000 R=dr Banco, enligt de, allt ifrån Verkets
anläggning till och med år 1816 förde
Dm 5 Janmtlu
Räkenskaper och afslutade Böcker, oberäknadt
de Tillskotter, som år j 817 blifvit,gjorde.
Under nu varande Bolagslnteressenters styrelse,
hafva utur dessa Schakter (till 1816 års
slut) blifvit upptagne öfver 1,500,000 tunnor
Stenkol, hvaraf omkring 160,000 Tunnor blifvit
afsände till Utrikes Orter, och det öfriga,
utom hvad som åtgått vid Verket, blifvit af*
yttradt innom Landet.
Dessa Stenkol äro af två sorter: N:o r.
nyttjas till Gjuterier, Fyrbåkar, Sockerbruk,
Brännerier, Smidning och alla de behof, hvartill
man vanligen införskrifvit de Engelska
Stenkolen: N:o 2., hvilka ej innehålla så mycket
brännbart ämne, som de förre, användas
förnämligast för ÅngMacbiner och Eldstäder
vid Verket, Tegel- och Kalk bränning, samt
uppköpes af Allmogen till bränsle, i stället
för den mycket dyrare bränn - torfven, hvarpå
också i senare åren brist börjar förmärkas.
En hvar finner lätt, hvilken Nationalvinst
således genom denna Anläggning tillflutit
Landet, ej mindre genom den Summa, som
utifrån inkommit, än genom besparing af den
ännu betydligare , som i annat fall åtgått för
Engelska Stenkol , att icke nämna den mäst
vigtiga, ehuru tillfälliga fördelen, att vid tilläfventyrs
i framtiden någon gång förändrade
Politiska förhållanden, kunna förse inhemska
In
-
Inrättningar med en Nödvändighetsvara , hvarförutan
de icke skulle kunna aga bestånd !
Säkert skall ingen sann vän af Fosterlan.
det med liknöjhet se, om denna så kostsam-,
ma Anläggning, af en eller annan orsak,
skulle upphöra att begagnas, och likväl skall
det, förr elier sednare, inträffa, om icke i tid
medel påtänkas till dess upprätthållande.
Det gifves en gräns, då enskilda Verksamheten
synes böra lemna ruin åt Statens
mera vidsträckta Verkningsförmåga, och vid
denna gräns synes mig Svenska Stenkolsverket
nu vara.
Om en medfödd böjelse för stora företag,
en framhärdighet, i deras utförande, ett oförsvagadt
mod vid inträffade motgångar , vore
Allmänhetens lott , huru oförtjent vore icke
då deto beundran, sorn hvarje Land. hvarje
Tidehvarf blott trott sig rättvist böra skänka
åt några få personen
Hvem undrar då, om, i saknad af det verksamma
biträde, sorn vid våra Sammankomster,
med Erfarenhetens öfverlägsna kraft, gifvit stadga
åt våra beslutj om i en tid, då Myntets
omväxlande värde och dess åtminstone till en
del hvilande förmåga medförer svårigheter ,
särdeles i vidsträckta Näringar; om med de olägenheter,
som alltid åtfölja äfven det bäse
sammansatta Bolag, hvem undrar då, om Actie:
Ridd, o. jdd. Fröt. II. B. 21, 22.
1Ö2
Den 5 Januarii.
ägarne, som anse för en dem åliggande vigtig
skyldighet, att göra Rikets Ständer uppmärksamma
på följderna för Stenkolsverket af
dessa samfällde iörhållanden , lör att, urskuldade
inför framtiden , att icke nog tidigt hafva
gjort Samhällets anspråk pä kraftiga räddningsmedtl
gällande, nu underkasta sitt beslut
det Allmänna Ompröfvandet , då Bolagslntexessenterne,
mera än andra, böra kunna förutse
den ansenliga kostnad , det skulle medföra,
att blott efter några få års ödesmål, bringa
dessa Arbeten i det skick de för det närvarande
äro, sedan nästan oberäkneliga vattenmassor
åter hunnit nedtränga till de gömställen,
hvarifrån det fordrats flere tiotal af år,
stora svårigheter och ansenliga Summor, att
blott småningom kunna uttömma dem.
Härtill kommer afven, att genom detta
betydliga Verks nedläggande 700 Personer bexöfvas
sitt hittills enda Näringsmedel _ att
fruktbärande Åkerfält och Ängar åter sättas
under vatten , och största delen af Skånes slättbygd
skiljes från tillgång af ett bränsle,
som en längre vana och dertill enkom inrättade
Eldstäder gjort för dem alldeles oumbärligt,
att förtiga den tillgång at Stenkol och
eldfasta Leror, som derjemte skulle upphöra.
Med afseende på hvad jag nu haft äran
anföra, underställer jag vördsamt Riksens
Ständers ompröfvande, om någon lämpligare
utväg finnes än den, att detta Verk af Staten
öfvertages, om fördelarne hvaraf, så väl
Den 5 annani
163
i anseende till Stenkolsverket, som det Allmänna,
jag endast utbeder mig få tillägga nå*
gra ord :
Olika åsigter uppkomma , då man anser
Staten , eller den Enskilda såsom ägare af ett
sådant Verk.
Jag säster i. första rummet d^n af uppkom*
na Krigsoroligheter, då genom tillgång al Sien»
kol tili Fyrbåkar, Gjuterier och många slaga
Inrättningar,' det kan blifva utaf högsta vigt
för Staten , om än sjelfva Stenkolsbrotten skulle
drilvas med förlust.
Det är endast af Regeringen det beröf,
att förvandla Höganäs till ett Sheffield eller
Birmingham, hvilka Städer östridigt hafva
att tacka Stenkölsgrufvornas grannskap föf
deras verldskunmga producter. Genom förUtt»
nade förmåner och tillgången på ett kraftigt
bränsle, skulle o^vifvelakiigt många uppmuntras,
att der anlägga Jerngjuterier , Jern* och
StålManufacturer, Valsverk, Glasbruk, Sockerbruk,
Gevärs», Porrellains Och LerkärlsFabriker,
hvartill de Stenkols flötgen åtföljande
eldfasta Leror, hvilka vid nästan alla af
nyssnämnde Inrättningar erfordras, lemna det
mest öfvertalande skäl.
Då mångåriga försök bevisat Svenska Stenkolens
tjenlighet vid Fyrbåkar och Bonnerier,
skulle snart dessa betänkligheter vid deras användande
upphöra, sorn så betydligen skadat
Dm 5 3armorn.
de Private Actieägarne. En ganska stor afsättning
skalle endast, härigenom uppkomma,
äfvensom i allmänhet, dä Regeringen har i
sin magt, att eker omständigheterna bestämma
Tullen pä de utifrån inkommande Kolen.
\
Hvad Verkets Scientifiqua och Oeconomiska
Styrelse beträffar, så äger en Regering tillgång
till de kunnigaste Man i Samhället, och
belöningar ofta mera verksamma, än blotta inkomsten
, den en Privat Ägare i alic fall aldrig
ser sig i tillfälle att 'för framtiden nog
kraftigt försäkra.
Det vid Stenkolsverket befintliga Sandstensbrott
erbjuder ett nästan outtömligt förråd
af Byggnadsämnen för Casserner och Förrådshus;
äfvensom Hamnen vid Höganäs, med
någon Föibättringskostnad , kan blifva, af den
förträffligaste beskaffenhet, och hafva flera gånger
betydliga delar af Skärgårdsflottan der,
utan skada för stormar och oväder, v-arit stationerad.
£
1 en tid, då anläggande af CorrectionsHus
och stiftande af Arbets Inrättningar blifvit ett
föremål för Rikets Ständers omsorger, synes
Skånska Stenkolsverket, äfven i sådant ända~
mål, förtjena synnerlig uppmärksamhet.
Hvad angår utsigten för Verkets framtida
bestånd, så äga Stenkolsb ott framför andra den
fördelen, att sådant gerom anställda Borrnings,
försök, nära kan bestämmas. Efter dea
Den 5 Januarii.
165
eul, som af Directeuren Sta vfor d och framlidne
Bergmästaren pvid Ädelfors Go.dverk , ' Bergshauptman
Lundström, blifvit författad, är en
gifven tillgång af mera än 25 millioner Tunnor
Stenkol innom de fält, som redan blifvit
med jordborr undersökte.
Den som sjelf försökt att göra nya An:
läggningar, elier äger tillförlitliga uppgifter
af andras erfarenhet i denna väg, har sig nog»samt
bekant, att, Anläggningsmodan oberäknad,
fär man, vid skeende försäljning, aldrig bereda
si g pa full ersättning för de manga omkostnader,
som åtfölja nya och stora företag, Bolagsmännen
i Stenkolsverket begära det icke
eller , de skola räkna sin förlust ersatt genom
tillfredsställelsen, att se Verket förkofra® i drift
och utvidgning, och anse de Cap taler de användt,
öfver hvad FörsäljningsSumman käti
godtgöra, såsom ett villigt offer til! Fäderneslandets
behof af utvidgad folkmängd och Näringar.
Lifvade af dessa tänkesätt, hembjuda samtlige
Actie-ägarne detta Verk åt Staten fölen
Summa af 250,000 R:dr Banco, hvarå sex
Procents Ränta utgöres af de 15,000 R.dr B.co,
som, enligt Kongl. Maj ts under den i 1 Augusti
1815, i anledning af Riksens Ständers
underdåniga tillstyrkan , adåtne Nådiga Rescript,
uppkommer uti Premier, vid en[ årlig
afsättning af 120,00a Tunnor Stenkol, och då
Staten förut äger en fordran af 213,600 R;dr
Den 5 Januari},
Banco, att till qvittning använda, kan återstoden
anses al loga betydenhet.
Då, som jag förmodar detta Mål torde
Komma att till stats- samt Allmänna Besvärsoch.
GcconomielJtskoHen remitteras , anhåller
jag, att, om så anses nödigt, få der uppvisa
de Handlingar, som m*ra specifikt upplysa
■Verkets närvarande tillstånd.
Slutligen får jag anmäla den vördsamma
begäran, att Riksens Ständer, om detta Förslag
vinner Deras bifall, behagade med un*
derdånig tills;yrkan anmäla det s imma hos Hans
Majt konungen, sorn i Nåder torde utse Cornjnitterade,
att gä i författning om Verkets
ö vertagande och uppgöra Liqviden så för
sj lfva Verket, sorn för der befintlige inventarier.
Genom Communication med de öfrige Respective
RiksStånden, samt Remiss till vederbörliga
Utskott, anhåller jag således, att detta
Memorial mätte komma tili Riksens Ständers
ompröfning och afgörande.
Genom Kongl Maj:ts Nådiga Resolution
den 20 Junii 1801, hatva Delägarne af Höganäs
Stenkolsgruva blifvit försäkrade, att un»
d‘-r 30 års tid från alla Utskylder af Grufvor*
ne vara befriade, hvilken befrielse de ock allt
sedermera njutit till godo opåtalt, utan att
den blifvit ifragasatt, intill dess sistlidne år
Den 5 Jamtarii.
167
Anmärkningar deremot blifvit från Kongl. KammarRättens
Andra RevisionsCoutoir utfärdade.
Och ehuru, med afseende på StenkolsVer*
kets sålunda erhållne, ännu kraftägande privi-’
legiér, det väl icke låter föreställa sig, atfc
berörde Anmärkningar må kunna hafva för
det samma någon menlig påföljd, ans..-r jag
mig likväl, för att få för framtiden undanröjdt
allt tvifvelsmål härom, böra, å egne och öfrige
Interessenters vägnar, hemställa, om icke
Höganäs Stenkolsgrufvor må, i grund af de för
dem, enligt Kongl Maj ts härjemte i afskrift
följande Nådiga Resolution den 20 Junii .801,
utfärdade Privilegier , uttryckligen förklaras
böra, under den deri bestämda 30 årstid, njuta
befrielse från alla sadaria Utgifter, som £
följd af Riksens Ständers BevillningsFörordnittgar
annars bordt äga rum, i hvilket afseende
jag ocf snhäller . att detta Memorial måtte
till Bevillningsutskottet remitteras: Vid hvilket
jViemorial var bifogadt följande Bilaga;
Kongl. Majds
Nådiga Resolution uppå den Ansökning,
hvarmed till Kongl Majit, Dess
Troman, En af Rikets Herrar, f. d.
GeneralGouverneuren och Academie^
Cancelleren, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maj:ts Orden, samt
Riddaren af Kongl. Maj ts WasaOrden,
Välborne Grefve, Herr Eric Ruuth,
å egne samt Medlnteressenters vägnar,
i underdånighet inkommit, till vin
-
16 8
Den 5 Jannnrii.
nanda af åtskilliga Friheter och Förmåner
för deras , vid Höganäs uti
Malmöhus Län, Luggude Härad och
Wäsby Socken, anlagda Stenkolsverk;
hvaröfver Kongl- Maj:ts och Rikets
Kammar- samt BergsCoilegier och flere
Vederbörande hörde blifvit. Gif»
ven Stockholms Slott d. 20 Junii ,1801.
Kongl- Maj:t har denna underdåniga an.'
sökning, tillika med hvad af Vederbörande
blifvit i .underdånighet anfördt, uti Nådigt öfvervägande
tagit; och som Kongl. Maj.-t dervid
inhämtat, att Interessenterne i dett;- Stenkolsverk
icke utan dryg Rosi nåd oc . många
försök, dels upptäckt flere Stenkols '.g r
å serskilta ställen, dels haft #11 mod, o : -od,
att med kostsamma Machiner öiv rvmn de
hinder, som vid uppfordringarne dem mött. ;
äfvensom de å nyo upptagna G-ulve lali fordrat
både nya B y*lgnadsln rätta ingar och Förlag;
alltså finner Kongl, jVlaj:t så mycket mera
skäl att uppmuntra ett företagande af denna
art, som derigenom en skoglös Ort i flera
delar kan hjelpas ifrån en förlägenhet, hvilken
hittills varit tryckande, utom det att Rikets
allmänna vinst ärmed Stenkolsverket förenad,
då med tiden de betydliga utgifter kunna
undvikas, som för Utländska Stenkol nu
måste användas; i anseende hvartill Kongl.
Maj:t ock pröfvat skäligt, att på nedannämnde
sätt, öfver de af Herr GeneralGouverneuren
Grefve Ruuth å egne och Med-delägares
Dm 5 Januarii.
169
vägnar , i underdånighet gjorda flera Ansöknings-puncter
sig i Nåder utlåta.
1:0 Delägarues underdåniga anhållan, att
Stenkolsverket måtte få bära Kongl. Majits
Höga Namn samt kallas Gustaf IV Adolphs
StenkolsGrufva, vill Kongl. Majit i Nåder bifalla.
2:0 Till Delägarues underdåniga begäran,
att olla de Mål och Ärender, som .röra StenfcolsGrufvorne,
deras Brytning, Betjening och
Arbetare, samt allt det som denna Rörelse angår
, måtte få höra under Bergs - jurisdiction ,
och således Författningarne om Bruken och
Bergverken i Riket äfven vid Stenkolsverket,
i hvad de kunna vara dit lämpliga, få tjena
till efterrättelse, finner Kongl. Majit äfven skäligt
lemna dess Nådiga samtycke.
3:0 Befrielse under 30 år från alla Afgifter
och Utskylder af Grufvorne och det Folk,
som dervid ständigt sysselsättas, derom hafva
Delägarne dernäst i underdånighet bönfallit }
och hvad således först beträffar befrielsen från
Utskylder af Grufvornej så vill Kongl. Majit,
i afseende på den nytta och förmån detta Verk
kommer att Riket tillskynda, härmed i Nåder
hafva försäkrat Delägarne, att under Trettio
Års tid, ifrån alla Utskylder af Grufvorna
vara befriade: Vidkommande åter ArbetsFolkets
Utskylder, finner Kongl. Majit billigt, i
så måtto förunna Delägarne den derifrån sökta
befrielsen , att GrufveFolket måga undgå
Ben 5 3annani.
erlägga MantalsPenningarne och Slottshjelpen,
men derjemte kan befrielsen icke sträcka sig
till Lön och Betalnings algiften , samt Rik*
sens Ständers Bevillning , såsom till Riksgäldens
betalning anslagnej börarsdtS, på det allt
missbruk må förekommas, och allenast de stane
diga och verkliga Arbetarne vid Grufvorna
af ofvannämnda förmon komma i åtnjutande ,
alla sådana Arbetare uppgifvas vid årliga Mantals-skrifningarne,
då sedermera, antingen med
Verkets Räkenskaper företedde och granskade
vid årliga BergsTinget i Skåne, elier med,
Bergmästarens intygande^ efter föregången undersökning
på stället, styrkas bör, att samma
Personer såsom ständiga Arbetare vid Grufvorna
äro antagna och sysselsatta , innan befrielsen
från otvanberörde Utskylder får äga
rum,
4:0 Hafva Delägarne i underdånighet anhållit,
. att, sedan på grund af Kongl. Maj:ts
och Rikets BergsCollegii Privilegium den 18
Februarii 1737 för då varande Interessenter,
samt 1723 års SkatteköpsFörordning, jemte
Kongl. Brefven den 16 Augusti 1731 och 23
September 17 ; , bemälte Interessenter då sökt,
och äfven , uppå Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande, erhållit Kongl, Maj;ts Nådiga
Befallning till Dess och Rikets Kammar*
Collegium , angående rättighet till Skatteköp
af de Hemman och Lägenheter, som Stenkolsverket
till understöd blifvit upplåtne, men
hvilken förmån, vid 1766 års Riksdag, af det
skäl Stenkolsverket frångått, att detsamma då
Den 5 Januarii.
171
icke blifvit bland de ädlare Verken räknadt j
Kongl. Maj:t likväl i Nåder täcktes inställa
Delägarne uti deras förra rättigheter, så mycket
mer för demv angelägna, som Stenkol Verket,
utan utrymme af jord, hvarest Arbetatne kunna
bo och vistas samt nödiga Dragare till
Uppfordringar och Transporter födas och hållas,
icke skulle kunna drifvas, mindre i framtiden
äga bestånd; och emed.n Kongl. Majit
härvid förekommit, att ett sådant af Delägarne
uppgifvet förhållande skäligen icke bör
skiljas ifrån ett med Kongl. Brefvet den 16
Augusti I731 instämmande afseende, och hvar*
igenom det understöd, som nu blifvit hegardt,
icke inskränkes till de egentligen så kallade Ädlare
Verk, utan kan äfven tillgodokomma JernGrufvor
och Hyttoi jemte SrångjermSmiden eller
flere sådana Inrättningar, sorn till Rikets
vinst och allman båtnad kunna lända, hvaribland
Stenkolsbrytningen med skäl bör räknas- om
derigenom vinnes det ändamål sorn åsyftas,
Och hvartill flere goda anh dnmgar sig förete}
ty pröfvar Kongl. Maj.t i Nåder skäligt förklara
Delägarne uti Gustaf Adolphs Stenkolsverk
beiä'tigade, att, utan hinder af 1766
års Författning, till Skatte köpa de Kronobl
emman, sorn berörde Verk äro nära belägne
Och dertill, sedan Vederbörande hörde blifvit,
kunna användas ; dock att härvid iakttages
hvad Kongl, Biefvet den 23 September 17473
vid slika händelser, föreskrifver.
5:0 Är af Delägarne i underdånighet hegardt
, att vid Höganäs få uppbygga och till
172
Den 5 Januarii.
Skattläggning anmäla en Mjölqvarn med 2 par
Stenar, såsom för Orten både' nödig och nyttigj
men sorn något verkligt Mäld - t.ä g icke
af Mäldesökande ellet Grannarne deromkring
blifvit styrkt, utan fastmera bestridt; .sä linner
Kongl Majit för det närvarande icke skäl,
att, de g;un!a TullQvarnarne till förfång, samt
emot d>.-n föreskrift 20 Cap. 4 §. ByggningaBalken
Jemnar, bifalla den sökta nya Tull.
Qvarnslnrättning-n , till (örmalande af frätnmande
Säd; dock, alldenstund härvid tillika
i öfvervägande kommit, att de hittills varande
Arbetare vid Gruivan skola utföra ett antal
af 100 Personer, och Delägarne om fleras
anskaffande till befordran af en ut vidgad Stenkols
brytning, redan gått i författning, hvaraf
åter följer , att ett större parti Spanuemål
till förmälning årligen erfordras, hvilket skulle
blifva för Verket både besvärligt och hind rligt,
att till omkringliggande Qvarnar försända;
fördenskull vili Kongl Maj:t så mycket
hellre i Nåder tillåta Delägarne, att å Höganäs
på beqvämligt ställe uppsätta en Qvarn
med 1 eller 2 par Stenar till Husbehof eller
förmälning af den för GrufveFolket erfo derliga
Spannmål, som denna Malde tillgång icke
blifvit påräknad Kronan till någon förmån v d
de gamla Qvarnarnes skattläggning, och hvarföre
dem icke eller något lidande härigenom
tillskyndas kan.
6:0 Den af Delägarne i underdånighet
gjorda ansökning, att vid StenkolsVerkets Lastageplats
Höganäs, 2 mil från Helsingborg
Dm 5 Solinani.
*73
belägen, nödig- Tullbetjening malte förordnas,
sorn vid aflastande af Fartyg med Stenkol
eller andra varor derstädes besörjer Bevakningen
och uppbär de fastställda avgifter, hvarigenom
Verket kunde blifva befriadt från den
kostnad hind r och uppehåll, sorn, derest vid
hvaije sådan händelse, Tull Betjente ifrån Helsingbo»
g borde nqvireras, ofelbart skulle uppkomma
, vilt Kongl. Majit i så måtto bifalla,
att en Uppsyningsman med 66 R:dr och en
B sökare med 25 R;dr årlig Lön må forordnas,
att derstädes, under Helsingborgs SjötullsKammares
tillsyn och iörmantkap, förrätta Bevakning,
TullCiarering och Förpassning, enär
några Fa/tyg , med Stenkol eller deraf förfär»
dlgade Arbeten, jämte tillåtna Mineralier, Leror
och Jotd arter derifrån afgå j dock med
vilkor, att Delägarne, som på detta sätt undgå
att betala Rese- och Dagtractamente till de
TuliBetjente, hvilka, i annat fall, vid hvarje
aflastning af Verkets Effecter , skulle frän
Helsingborg, gång efter annan, reqvireras, ej
allenast bestå Uppsyningsmannen och Besökaren
vid Höganäs nödiga Husrum, utan ock för
de år , då Uppbörden å samina ställe icke
uppgår emot Betjening» ns aflöning derstädes ,
ersätta Kongl Majit och Kronan den brist,
som dermed yppas kan, i synnerhet som denna
anstalt om TullUppbörden, såsom till Verkets
förmån och beqvämlighet vidtagen , eljest
skulle, vid de tillfällen då Aflönings kostnaden
vid Höganäs icke kunde af den derstädes
inflytande Uppbörd bestridas, för Kongl.
Majit och Kronan, medföra förlust.
174
Den 5 yantiafii.
7:0 Vidare hafva Delägarne derom linderdånig
Ansökning gjort , att i förmågo af
25 Cap ByggtiingaBalken och flere serskilte
Författningar, Häradet måtte förbindas, att
bygga allmän väg Iran Allerums Kyrka till
Höganäs och derifrån till Engelholm for Resande,
sorn deremellan skola lärdas, samt att,
derest Skjutshållet emellan Helsingborg och
Höganäs skulle anses blifva för långt , ett
nytt Gästgifveri måtte inrättas, hvarvid nödig
Reserve skjuts borde anslås för Embetsman
och Resande, som komma att uppehålla sig
vid StcnkolsVetket , hvilken ansökning, sä i
d n ena som andra del n , Häradets Invånare
bes ridt, med förklarande, att ifrågavarande
Vägar ej kunna annorlunda anses , än såsom
Byavägar, hvilka r dan äro inrättade, och således
komma att underhållas af dem som vederbör,
samt att med Författningarne ej vöre
instämmande, det Gästgifvaregårdar och SkjutsI
rättningar skola anläggas och hållas å Bivägar
eller för enskilt rä ning j af hvilka orsaker
Allmogen förmodat, att det Besvär, som
dc*sa anstalter skulle åtfölja, Allmogen billigen
icke kunde ålaggas.
Hvad nu först den sökta nya Väga* byggnaden
angår; sä emedan fråga nu icke upp.
står om någon ny Landsvägs inrättande, såsom
hvarken af nöden, ej eller sökt, utan endast
om en allmän Farväg, till vinnande af
nödig communication emellan Stenkolsverket
och närmast belägna Helsingborgs och Engelholms
Städer, samt dervid belägna Socknar
Den 5 Jcmiarii.
175
ech Byar, (y och då så väl Lagen i 25 Cap.
4 § ByggningaBalken, sorn 8 §. i Kongl. Resolutionen
på Ridderskapets och Adelns Besvär
den 8 januarii 1735, gilia sådana vägar,
hvilka gå emellan Härader och Socknar lill
Tings- Kyrko- Qvarn-Platser, Bruk Oiwh SjoHamnar,
samt andra kunbara Orter: Och ändamålet
med denna Stenkols » Inrättning icke
kan befordras, om ej tillfälle öppnas tor dera
inom Landet, som af Stenkol äro i behof,
att dermed blifva betjente, samt kunna Kölen,
såsom 'en tung vahra , med någorlunda beqvämlighet
till deras hemvist forsla, finnér
Kongl Maj t ej skäl att göra något afseende
på Allmog ns bestridande af en så beskaffad
nödig Väg byggnad; men hvad sedan vägens
sträckning b träffar; så ehuruväl HäiadsRat-i
ten i Q ten , vid de örn hållen undersökning,
förkastat den så kallade Strandaväg-n från
Höganäs , så om beledsagad med en betydlig
kostnad och för Aete svårigheter utställd, och
deremot föreslagit Vägens öppnande ifrån Hö3
ganäs till Hultabo Och Steglinge, vidare till
Stomgård Bräcke förbi Ingelsträte och till Hulta,
samt derifrån tili Landsvägen vid Påttmjöhult;
dock likväl och som härvid, i brist
af Charta och närmare beskrifning, icke utrönas
kan, om SyneRätten, vid denna Vägens
utstakade sträckning, hvilken ej skulle öfverstiga
en Mil, baft afseende på något nytt Gästgifveris
inrättande uti Tunneberga By, hvilket
åter Kongl. Majrts Befallningshafvande ansett
kunna undvikas; alltså vill Kongl. Maj.É
Delägarnes ansökning i denna del på det sätt
176
Den 5 Januarii.
bifalla , att Luggude Härads Innevånare , sorn
till Väg och Brobyggnad äro skyldige, böra
med samlad hand upparbeta en ny Väg ifrån
Höganäs till allmänna Landsvägen, der der»
är närmast samt med möjligaste beqvämlighet
och Allmogens minsta tunga kan åstadkommas,
till 6 alnars bredd, samt nödiga gropar å båda
sidor, hvilken väg sedermera skall underhållas
af de HemmansÅboer, hvilka Kongl Maj:ts
Befallningshafvande finner lämpligast, emot lindring
i andra deremot svarande skyldigheter ,
kunna dertill indelas.
Vidkommande dernäst Skjutsinrättningen ,
så alldenstund hvad för serskilte Personer och
Resor i allmänhet blifvit stadgadt, icke bör
lämpas till detta Verk , såsom varande af en
serskilt beskaffenhet, och då den förväntade
förmånen och båtnaden fordrar ett serskilt undantag
, i synnerhet som Skjuts för Resande
och färdande till och från Höganäs vid flera
tillfällen måste blifva oundgänglig lorden,
skull och ehuru Kongl. Maj:t, med Nådigt afseende
härå; icke finner skäl gilla den af SynpRatten
i Orten föreslagna Skjutsinrättning i
Tunneberga, då den, efter hvad Kongl. Majlis
Befallningshafvande anfört, kan undvikas, utan
att vägen emellan hvarje Skjutshåll blifver
längre, än med Lag instämmer, vill Kongl.
Majit likväl fastställa det af SyneRätten och
Kongl. Majits Befallningshafvande uppgifna
Förslag, att i Höganäs ett Skjutslag blifver inrättadt}
men som icke upplyst blifvit, huruvi*
da
Den 5 januariu
177
da de till detta Skjutslags utgörande uppgifna
Wäsby, Wikens samt Brundby Socknar äro
något Skjutsnings - besvär annorstädes åiagdaj
och den Skjuts, som för dertill berättigade,
vid Höganäs erfordras, icke kan , åtminstone
i början, blifva så sträng, att flere Socknar dertill
behöfva anslås; alltså ankommer på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Länet, att så reglera
denna Skjutsning, samt huru den bör
uppbådas och fordras, som med ändamålet och
Författningarne instämmer, samt till god ord-<
nings bibehållande bidrager.
8:0 Det tillstånd till Utsyning å den så
kallade Hallands Ås af nödigt Ek - och Bok.
Virke till oundgängliga Byggnader af Mecha.'
siska Verk och Broar m. m-, som Delägarne
älven i underdånighet begärt , kan Kongl;’
Maj.t icke bevilja , då Skogarne å Hallands
Ås , utom hvad Bostället Wenedike kan tillkomma,
och som för dess eget behof bör tillhandahållas,
icke äro af Allmännings egenskap
eller Kronan tillhöriga, utan dels Frälse
dels SkatteHemman tillkomma.
Hvad slutligen beträffar Delägarnes un.
derdåniga anhållan, så väl om Nådigt tillstånd
att till Fond för Hamn - och Brobyggnaden
vid Höganäs, få för det Gods, som der aflastas
, beräkna och uppbära de vanliga afgif.
terna af Tolag, Mätare- samt Bro-Hamn- och
TunnePenningar , som ock om befrielse från
Spinnhus - afgifts erläggande för Stenkol; så
Ridd. 0. Ad. Prat, II, B. 83, 34.
178
Den 5 fannani.
▼ill Kongl. sedan de yttranden , som
häröfver från vederbörande blifvit infordrade,
i underdånighet inkommit, Dess Nådiga Beslut,
rörande desse omständigheter, Delägarne meddela.
Hvilket vederbörande till underdånig
efterrättelse länder. Datum ut supra.
GUSTAF ADOLPH.
(L, S.)
M. Rosenblad.
Att denna Afskrift är med Höga Originalet
till alla delar lika lydande , betygas.
Helsingborg den ig December i8'7.
Ex Officio
T. Tornberg.
Not. Publicus.
(Sig.)
Ofvannämnde tvänne Memorial jemte Bilagan
lades på bordet.
Herr Grefven och LandtMarsfcalken tillkännaeaf>
att sora ett ett ganska stort antal af Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, redan
hos Herr LandtMarskalken anmält sig att
i dag få tala, och sådant omöjligen kunde
medhinnas på förmiddagen, komme Plenum
kl. half 5 eftermiddagen, att i slikt ändamål
ytterligare fortsättas.
> Den 5 ^amiant.
»79
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anförde skrifteligen
följande:
Då jag utur minnet återkallar den godhet
och det öfverseende, hvarmed Höglofl.
Ridderskapet och Adeln redan för 8 år sedan,
under dess öfverläggningar, ofta behagade afhöra
mig, vågar jag äfven nu inför Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framställa ett ämne,
som, ehuru det icke innefattar hvad man kallar
ett Riksvårdande föremål, dock , enligt
min öfvertygelse, för hvarje upplyst, för Fäderneslandets
ära och värdighet nitälskande
Medborgare bör v£-a af ett ej ringa Interesse.
¥ t
I en tidpunct, då man merendels hörer
klagoljud öfver nöd och elände, dock kanske
utan att erindra sig hvad vi voro för jemt ett
Sekel tillbaka, och sist för 9 år sedan, samt hvad
vi nu äro, torde det anses mindre lämpligt
eller åtminsto ie utan ändamål, att föreslå ökade
utgifter för Staten; men den framställning
derom, som jag vägar göra, hoppas jag
likväl ej med motvilja skall upptagas, dels i
anseende till den mindre betydliga Summa , hvilken
blott för en enda gång kan komma i fråga,
dels i anseende till dess värdiga användande.
Kongl. Riddarholms Kyrkan är en af de
äldsta i Hufvudstaden, anlagd jemte det fordna
Franciscaner - eller GråmunkeKlostrei, på
1280.-talet af Magnui> Ladulås, en ibland Sveriges
6törsta Konungar under Medeltiden. Den förbättrades
och underhölls sedermera af Klostrets
i8o
Den 5 Sammil.
stora inkomster och genom enskilte Personers
Donationer, ända till Reformationen, hvarefter
den fick förfalla och var nära sin förstöring, då
Konung Gustaf I, uti ett allvarsamt Bref af
den 7 Martii år 1555 , anbefallte Kyrkans återuppbyggande
och förbättring. Denna befallning
saknade dock verkställighet till år
1568, då Byggnaden företogs, och under Kon*
ung Johan III:s Regering, på 7 år fullbor*
dades, och kostade Staten 24,000 Marker Stock*
holms-mynt, en på den tiden betydlig Summa.
Kyrkan fick då sitt nuvarande utseende, med
undantag af de sedermera tillbyggda GrafChoren,
och hafva sedan flere Sveriges framfarne
store Konungar, till densammas underhåll och
prydnad, användt ansenliga Summor, så väl
af enskildta, som allmänna Medel Då detta
åldriga Tempel å nyo befanns alldeles bristfälligt,
har det äfven, på vår nu Regerande
Konungs befallning, nyligen undergått både
innan- och utantill en fullkomlig och med
all möjlig besparing föienad Reparation, hvarigenom
det erhållit icke allenast ett prydligt,
utan tillika mot dess antique Stil svarande anseende-
Uti denna Kyrka hafva ock Sveriges
störste Konungar och Härförare utsett och erhållit
Deras Lägerstad. Dess grundläggare,
Konung Magnus Ladulås , som i synnerhet
af Sveriges Allmoge bör vara i välsignad hågkomst,
för den fred och säkerhet han dem
tillsade: Sveriges Rikes Marsk, Konung Birgers
Förmyndare och Rikets värdige Regent
under 12 års tid, Torkel Knutsson: Den
för lyckans oravexlingar blottställde Carl VIII
Den 5 ^fanuarii.
Knutsson {Bonde): Den store Gustaf Adolph,
som segrande uppoffrade sitt lif för Religionen,
Fäderneslandets ära och sjelfständighet: Eröfraren
af Skåne, Halland och Blekinge, Carl X.
Gustaf : Segraren vid Lund och Landskrona,
Skaparen af Sveriges Statshushållning, Carl
XL Den för sina många Segrar och Olyckor
evigt namnkunnige, men i med- och motgång
alltid samma Hjelte, Carl XII.: Hans närmaste
Efterträdare på Svenska Thronen, Ulrica
Eleonora och Fredric I.: Stamfadren för
vår nu varande Konunga-Ätt, Adolph Fredric:
Segervinnaren vid Svensksund, Vettenskapernas
och de Fria Konsternes Idkare och
Beskyddare, Gustaf lil.: Den Furste, som
genast vid sin ankomst till detta Rike förvärfvade
och fört jente Nationens odelade vördnad
och kärlek , Carl August, med flera Sveriges
Drottningar, Furstar och Kongl. Barn, hvila
innom RiddarholmsKyrkans murar.
Vid blotta Namnen Baner och Torstenson,
återföres man till den Hjeltetid, då Svenska
Vapnen utbredde sig öfver hela Tyskland, då
Sverige, med den snillrikaste Drottning på Thronen,
den störste och ärligaste Minister vid
dess sida och de skickligaste Fältherrar i spetsen
för sina Härar, föreskref Europa Lagar och
dicterade villkorenTör den märkvärdigaste och
för Riket ärofullaste Fred, som någonsin blifvit
afslutad. Segervinnarne vid Wittstock och
Chemmitz, vid Leipzig och Jancowitz, Johan
Baner och Lennart Torstenson, med deras Ättlingar,
hvila under dessa åldriga hvalf; för
-
IS2
Den 5 Januarii.
utan flera ibland Sveriges namnkunnige "och
högt förtjente Rådsherrar, Härförare och Statsmän
af de mäst vidtfrägdade namn i vår Historia:
Bjelkar, Sparrar, Oxenstjernor, Gyllenstjernor,
Wasaborgar, Wranglar, Lewenhauptar,
Lejonbufvudar, De la Gardier, Falkenbergar,
Wachtmeistrar, en Adlercreutz, hvilka
antingen grånat i Statens tjenst ellet stupat på
Ärans fält.
Sedan Kyrkans Reparation, under loppet af
detta år, till det mästa blifvit fullbordad, behagade
Kongl. Maj:t i Nåder anbefalla, att
alla Trophéer, som blifvit från Rikets Fiender
eröfrade, skulle flyttas från den så kallade
Arsenalen till RiddaiholmsKyrkan, att derstädes
förvaras. Denna Nådiga befallning har
blifvit verkställd, och dessa Trophéer, dessa
ojäfviga vittnesbörd af Svenska Vapnens framgång,
ära och glans, finnas nu i Historisk ordning
uppställde: Öfver Hjeltarnes Grafvar svaja
nu de Fanor, för hvilkas eröfring de våga-i
de och offrade lif och blod.
De Segertecken, som utmärkte den store
Gustaf I:s strid för ett nästan underkufvadt
Fosterlands sjelfständighet, och Konungens fulla
Vapenrustning; Segertecknen af Ponti de la
Gardies ärorika Fälttåg, som beredde oss en
säker besittning af Liffland, Estland och Ingermanland;
de Se gertecken , som krönte Gustaf
Adolphs alla Fälttåg, man kan säga det,
från Hans första Vapenbragd till Hans sista
vundna Fälttåg, då Han föll och gick till O
-
Dm 5 Janiiarii.
dödligheten Konungens Rustningar och de
Svärd, sorn Hans tappra arm förde; den Sabel,
som Han under striden med Egen hand
tog af sin fiende : De , som vittna om Johan
Baners Segrar vid Wittstock, Frankfurt och
Chemnitz; om Torstensons vid Leipzig, Jancowitz
och i Holstein, samt de många Segertecken,
som en Wrangel, Horn, Königsmark med
flera Svenska Härförare skördade på Germaniens
fält: De sorn utmärkte Carl X. Gustafs
tredagiga Slag vid Warschau och denne store
Konungs Fälttåg i Schleswig, Holstein och Dannemark,
jemte Konungen5 Harnesk och Svärd:
De sorn vittna om Carl XLs Segrar vid Lund
och Landskrona: Det stora antal af Trophéer,
som ökade glansén al den namnkunniga dagen
vid Narwa, då Carl XII första gången .mätte
sig med Peter den Store: Segertecknen vid Dui
namunde, Clissow, Jagarini, jacobsstad. Frauenstadt,
Holofzin och Helsingborg: Hjeltens VäN
ja, som Han förde, då Han stupade vidFredricshall,
och det Standar, sorn Han med E'
gen hand i Polen eröfrade: De Flaggor, som
vittna om Gustaf III:s och Carl XIII:s Segrar
vid Svensksund, Fredricshomn och Hogland
: de Segertecken , sorn utmärkte de minnesvärda
dagarne vid Pulkila och Revolax , samt
slutligen de, hvilka återkalla hågkomsten af
Carl Johans sista ärorika Fälttåg Alla
dessa dyrbara Minnen af Svenska Fältherrars
och Krigares Snille, Mod och Tapperhet, ses
nu uti denna Kyrka, hvilken så väl derföre, som
emedan så många store Män och Konungar der
hvila, med skäl kan anses såsom Sveriges Pan«
theon.
Hos nästan alla Nationer i Europa finnas
Tempel, hvarest de törgängliga qvarlefvorna
af deras Regtnter och Stora Män samt Minnena
af deras Vapenbragder förvaras: Britternas
Westminster, Fransmännens St. Denis, Invalide
och NotreDameKyrkor: Casanska, Isacs-
och FästningsKyrkorns i St. Petersburg:
GarnizonsKyrkan i potsdam ; DomKyrkan i Roschild
med flera; och hvilka ofantliga Summor
hafva ej Blifvit använda, att värdigt pryda
dessa Tempel, att resa Minnesvårdar till
de Hjeltars, Stat; mäns och Lärdas minne och
ära, som der erhållit deras hvilorum. Månne
då icke den Helgedom, der vi nu se likasom
hopade de stömsta minnen af Sveriges förflutna
ärorika Tidehvarf, månne man icke borde
förmoda , att der finna de vanliga Prydnader
och Tillbehör, om ej kostbara, dock ägande ett
värdigt och mot det hela svarande utseende ?
Men motsatsen inträffar: Uti RiddarholmsKyr^
kan finnes hvarken Predikstol, Chorskrank och
ej eller någon AltarDecoration,-sorn är värdig
sin plats , utan både till sammansättning och
utseende ojemnförligt under de, hvilka finnas
i Stockholms alla HufvudKyrkor. — Ja 5
så medelmåttig, att, ehuru den nu blifvit provisionelt
restaurerad, den på sin höjd kan
pryda en LandsKyrka.
Jag får derföre ödmjukast hemställa, att
det Stats anslag, som är bestämdt till Underhåll
och Reparation af Kongl. Slottet och de
Jen 5 Januarii.
185
Publ<que Byggnaderne i Hufvudstaden, och
om hvars tillökning Konungen, i sin Nådiga
Proposition angående Statsverket , gjort en
framställning, måtte blifva sä tillräckligt, att
en Predikstol, Chorskrank och AlfarDecoration
uti denna Kyrka, som icke äger någon serskilt
Fond eller Cassa, må kunna påkostas. Den
Summa, som härtill erfordras, kan troligen ej
blifva betydlig, och om Riksens Ständer skulle
behaga densamma bevilja, barde, enligt min
tanka, det vilkor dervid fästas, att endast Sven:
ska Materialer och Svenska Mästare användas.’
Ett sådant beslut tror jag vara Riksens Ständer
värdigt, då de derigenom begagna ett till:
fälle, att offra en skyldig gärd af vördnad
och tacksamhet åt Minnet af Sveriges största
Konungar och Hjeltar. Detta mitt Anförands
anhåller jag ödmjukast må till Riksens HögJ
loflige Ständers Statsutskott varda remiiteradt
och med de öfrige RiksStånden communiceradt,
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Friherre Fleming,
Claés: I anledning af hvad Herr Rothlieb yttrat,
torde det tillåtas mig, att upplysningsvis
tillägga :
Det var den förtjente och nu mera aflidne
Presidenten i StatsContoiret, Friherre Lagerheim,
som för några få år 6edan fann RiddarholmsKyrkan
i det förfallna tillstånd , att
han derom gjorde underdånig hemställan till
186 Dea 5 Jannani♦
Kongl. Majit, en hemställan, den han under;
stödde med ett kraftigt skäl till bifall, då han
föreslog en, för den tiden, till Reparations företagande
tillräcklig Summa, hvilken han genom
sin klokhet och omtanka bespart, så att
■ Reparationen, utan Statens särdeles betungande,
kunde företagas.
'Vid Friherre Lagerheims frånfälle, täcktes
Kongl. Majit uppdraga mig öfverinseendet
af denna Reparation , hvilken jag någon tid
ensam bibehöll, men feck derefter, på min
derom gjorda underdåniga anhållan, biträde
af StatsCommissarien Frödelius och af den Ar-’
chitect Friherre Lagerheim nyttjat, Major Mechanieus
Blom. Det är genom våra gemensamma
omsorger, ej skiilda från de svårigheter,
som möta alla mänskliga företag, som Kyrkan
blifvit försatt uti det skick, hvaruti hon
sig nu befinner. Vid Trophéernas uppsättning,
som på Hans Kongl. Höghet Kronprinsens befallning
nu m»ra i Kyrkan förvaras, och vid
Minnesvårdarnes iståndsättande, hafva Comiterade
med mycken tillfredsställelse begagnat
Herr Rothliebs verksamhet och hans Historia
ska och Genealogiska kunskaper.
Jag känner , och på den plats der jag är
ställd , vore det oförlåtligt att icke känna de
mångfaldiga ouppfyllda behof, sorn vid detta
Riksmöte påkalla Riksens Ständers frikostighet.
Denna kännedom gör mig oändligt ömtålig,
när fråga är om nya utgifter. Jag bekänner
, att ett afslag eller en förminskning ej
Den 5 Sanmrii.
is:
skall förefalla mig alldeles ovänfadt, när jag
vågar föreslå en summa af 10 å 12,000 R.dr ,
att fördelas på flera år- Skulle Höglofl. Ridderskapet
och Adeln och deras MedStänder be.'
vilja ett sådant Anslag, så önskade jag, att
det blefve oberoende af alla andia, att ända.
målet ej bestämdt ställdes till anskaffande af en
ny Predikstol och Altar-Decoration i Riddar,
holmsKyrkan, utan i det bestämda uttrycket,
att försätta Kyrkan i det skick, som öfverensstämmer
med värdigheten af ett NationalMonument,
och slutligen, att Anslaget blef disponibelt
för Comiterade mot vanlig Redovisning,
och när deras befattning upphörde, under
samma villkor af RiksMarskaiks Embetet,
som i följe af Kongl. Maj:ts derom redan fattade
Nådiga Beslut skall emottaga den framtida
vården af berörde Kyrka, såsom varand»
ett Kongl. BegrafningsCapell,
Jag begagnar detta tillfälle, att hos Hr Gref.
ven och LandtMarsalken samt Höglofl. Ridder.
skåpet och Adeln göra en anhållan, hvartill
bifallet skulle af Comiterade anses såsom
en belöning, om, när Reparationen, sorn jag
hoppas, under vintrens lopp uppnår den fullbordan,
att den kan visas, att Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderekapets
och Adelns Ledamöter då ville bes?
ett Tempel, som i sina Griffer gömmer så
mycket af hvad Sverige ägt ädelt och stort,
och som i sina synbara Prydnader, innom alla
Classer af Medborgare, upplifvar så stora och
så ärofulla minnen — minnen, dem ingen
188
Den 5 Sammil.
med större rätt kan tillägna sig, än Hr Grefven
och LandtMarskalken sjelf och detta Riksstånd.
Lades på bordet.
Herr Anrep, Otto Reinhold, uppropade#
af Herr Grefven och LandtMarskalken, men
var ej närvarande.
Herr Struss enfelt, Michael, anförde skriftligen
följande:
Nyligen anländ till Riksdagen, samt då
tiden snart är tilländalupen, att inga nya Mo-’
tioner få väckas, hoppas jag att Ridderkapefc
och Adeln benäget öfverser, att jag icke tillfyllest
kan äga kännedom af »Ut hvad hittills
blifvit under Riksdagen i dess Plena ventile-;
rädt; och således möjligtvis vidröra ämnen,
som redan noglänge varit under Discussion ,
men som jag tror förtjena all uppmärksamhet,
nemligen närvarande ställning med FilialDisconterna
och deraf härledande verkningar på
nästan hvarje Medborgare, i förening med den
allmänt öfverklagade Penninge-nöden.
Man anser Disconterna för upphofvet till
allt ondt, egentligen derigenom, att de nöd-:
sakat för stor Sedelstock och lätthet för Allmänheten
att få Lån. Men jag tror, att först
bör bestämmas, huru mycket penningar bör
Den 5 januari!.
1S9
vara i Circulation, innan man kan saga, att
RörelseC jpitalet är för stort ; oeh detta bestämmande
kan, enligt min tanka, icke äga annan
måttstock, än 1:0 Folkmängden relativt mot
Landels Areal i ty ju större den sednare är i
proportion mot den förra , ju svårare är omsättningen
af Penningar, och dess mera fordras
deraf. j:o Böra äfven Peäninge tillgångarne
s å i förhållande med årliga Utlagorna} ty
annars kunna icke dessa indrifvas, utan att
panta en del Medborgare. Då vi förlorade
Finland, återfingo vi icke vår der löpande Se-]
del-massa, den har tvärtom, ty värr, ansenligen
derstädes ökats, genom den lifliga handeln
emellan Stockholm och Finland — När man
då tillägger Norrige, är det circa 4 Millioner
Menniskor, som dela vår CirculationsFond. Då
man vidare beräknar 2§ Million i Bevillning,
Hemmans skatt, Bränvins skaft, Salpeterskatt,
Rotering med alla öfriga Utskylder, och drager
denna Summa från 23 Millioner, och sedan
hvad som circulerar i Finland , Norrige
och andra närgränsande Länder, så blifver icke
Behållningen just så öfverdrifven i Allmänna
Rörelsen } äfvenledes måste ansenliga Summor
beräknas i Capitalisternas händer, helst då Allmänna
Crediten är alldeles förstörd. Jag ämnar
icke uppträda som Fullmägtig eller Förespråkare
för DiscontDirecteurerne i den Province
jag är bofast; men j3g kan för min del
ingalunda heller gilla, att så mångå hundradetals
Familier i ett ögonblick skulle försänkas
i nöd, för 3:ne DiscontDirecteurers brottsliga
förhållanden. Tvärtom tror jag, att Diseonten
Den 5 ffcmuarii.
kunnat bibehålla sin Credit, fast Directeurerne
blifvit afsatte och andra åter i deras ställe för*
ordnade Högst besynnerligt, att man innom
sä korrt tid kan dela så olika Principer. År
1815 fann man icke rådeligt, att taga ett så
halsbrytande steg; då tänkte man pä den allmänna
olyckan Disconternas förlorade Credit
skulle förorsaka; och äfvenledes delade Regeringen
samma omtanka för Allmänna Creditens
bibehållande , vid förledne års Revision af
Malmö Discont. — Jag vill visserligen icke hål
la Loftal åt Disconters inrättande, tvertom, det
var en olycka lika stor med den , som då vi
först {ingo Pappersmynt. M n sedan en gång
det onda är skedt, är det mångdubbelt olyckligare,
att på ett våldsamt sätt söka hämma
det. x
Tugen ting fordrar mera erfarenhet och
försigtighet i ett Land, än FinanceOperationer,
och alla hastiga förändringar derutinnan hafva
de olyckligaste följder. Af ingifna Be.
rättelser om Malmö Discont, finnes, att dens
ställning var vida sämre för erne år sedan, än
den nu är , en följd af den nogare Controll
och inskränkning af Reglementet, man vidtagit
sedan förra Riksdag. Då det således är genom
ojäfviga Handlingar styrkt , att Malmö
Discont icke allenast sedan 1815 betalt dess
skuld till Statsverket, 700,000 R:dr Banco,
utan äfven sedan den tid indragit 400,000 R:r
af LånSumman ; så synes mig att ett fortfarande
af denna Discont, med annan Direction
och nytt Reglemente samt nogare Controll,
Den 5 ffamuxrii.
191
skulle, utan Ranquens, Enskiltes och det Ali-'
mannas förlust, bäst hafva förekommit alla
vådliga följder , och småningom afhulpit allt
det onda. Om ActieÄgare och Banquen inskränkt
sina Pretentioner inom laga Räntor ;
§å hade till och med Herrar Stähles och Kocks
Lån kunnat betäckas innom några år , och
slutligen Disconten alldeles upphöra. Jag bör
väl icke kunna sätta i tvifvel den uppgift,
om står uti Riksdags Kröni kan, och då är hela
deficit af Malmö Discont 3*o,qcoR:r, som
utgör circa 38 å 39,000 Pund Sterling, och lör
denna Summa skulle så många oskyldiga Per»
söner lida: Skall en RiksBanque, garanterad af
hela Nationen , icke kunna räcka Disconten en
hjelpsam hand? Nu har jag i korthet yttiat
raina tankar om hvad som hade bort ske; men
då det icke inträffat, och i sakernas närvarande
skick, så kan jag för ingen del finna
huru det är möjligt att Banquen kan advocera
sigfri från all garantie af Malmö Discont. Banquen
har förskjutit ^ af dess Fond, hafyit sina
egna befullinägtigade Revi orer , och utom sin
Laga Ränta delat med Herrar Actieägare Öfverskottet
eller vinsten af Procenteriet, och då
synes det mig att det vore synd lenina Actieägarne
ensamt i sticket; ty ehuru Actierne äro
ställde till Innehafvarns, så måste vid Octro.
jens början , alla Actietagares namn vara antecknade
Vidare, hvad redlighet och förtro,
ende skall väl blifva Medborgare emellan, då
ett Verk med sådan Auctoritet , i Bolag med
Rikets Banque, under Konungens styrande Magt
sedansista Riksdag, skall kunna så oerhördt be-;
192
Den 5 Jammii,
taga en hel Allmänhet , som i förlitande på allt
detta insatt sina penningar derstädes. Jag känner
väl att Friherre Jacob Cederström vid Revision
1816 reserverat Banquen öppen talan, oaktadt
Decharge då blef gifven, äfvensom att Malmö
DiscontDirection sedermera måst äfven gifva en
Contra-förbindelse, att icke gagna den dem gifna
Decharge till sitt försvar. Lika så mycket
som jag gillar denna försigtighet hos Banquens
Revisorer, lika litet kan jag i mitt sinne gillas
att ett sådant steg för Allmänheten blef
döljdt. Man kunde lätteligen göra dan slutsats,
att endast Banquen vore betäckt, vålade den
sig icke om Nationen, hvars Indviduer icke
voro så lycklige, att få seqvestrerade de säkra
Hypothequen för sina insatte Penningar.
Utom att det, efter min tanka, var orättvist,
att Banquen, som Bolagsman i Disconten , skulle,
andra till förfång, få denna Seqvester; så
har deraf den ytterligare olaglighet inträffat ,
att Malmö Discont nekat att emottaga sina
egna Reversaler i liqvide: Härigenom har allmänna
Lagen våldförts på ett grufligt sätt för
dem, som olyckligtvis häftade antingen för egna
eller andras förfallna Lån. Kan möjligtvis
Banquen likväl slippa all ansvarighet för Malmö
Discont sedan den delat vinsten af öfverräntan,
så råder jag en hvar att aldrig i mitt
Fädernesland sätta minsta förtroende till hvad
Publique Inrättning som helst, den må vara
under hvad Garantie den vara vill
och
skall då snart allmänna Crediten, som ligger
redan i själtåget, få sin sista dödsknäck 5 Fader
Den 5 hannar ii»
lagsöka Son och Son Fader, och så vidare:
Vid HäradsRätterne är nästan intet Ting utan
en mängd Concourser, äfven bland Allmogen.
Jag vill icke göra onödiga klagorop; men
sanningen att säga , är ställningen i Landet
ganska bedröflig, det må ljuda illa eller väl ;
och allas hopp är nu riktadt åt Rikets församlade
Ständer. Det vore derföre önskligt, ätt
Nationen fingé någon stråle af hopp, och vöre
det icke ur vägen, om, efter 6 veckor Ständerne
här varit samlade, till en början våra
hemmavarande Medbroder fingo försäkran att
Snart erhålla valuta för sina DiscontSedlar.
Jag Vill för öfrigt icke bestrida deras mening*
som frukta och rädas för stora penninge - tillgångar
; men påstår blott Utlagornas minskande
alltid efter ett visst förhållande till Sedelstockens
indragande För öfrigt förekommer
mig Banquens Precautioner med Malmö Discont,
genom den omtalta Contra - förbindelsen, Directionen
må^t gifva innan den feck Decharge,
på samma sätt, som om jag öfverenskomma
ined någon att lemna min Sedel, som Hypothek
till PenningeLån af 3:dje Man, och i
tysthet toge Contra - förbindelse för att göra
Hypotheket till intet, och dymedelst vore i
Complott med Låntagaren och bedraga Långifvaren.
Sådant har hittills ansetts som ganska
oriktigt emellan privata Personer. Frågas:
•hvad stämpel skall då gifvas på Banquens förhållande,
som med offentlig kungjord Decharge
för DiscontDirection , derigenom förmår Alh
Ridd. o, Ad» Proi. II, B. 25, 3 6*
194
Den 5 annani.
mänheten att hafva fullkomlig Credit för densamma
och insätta deras Penningar , just då
den, genom en hemlig contra - förbindelse, beröfvar
Långifvaren all säkerhet? Af hvad jag
i korthet nu haft äran anföra, anser jag:
1:0 Banquen som ActieÄgare, och som
den der delat rofvet af DiscontProsenteriet,
skyldig inlösa DiscontAssignationerne och Re*
verserne.
2:0 Att vederbörande BancoFullmägtige ,
sorn för Nationen döljt Disconternas ställning
vid sista Revisionen, sedan de korsat sig sjelfva
, och derigenom vållat att så många godtrogna
människor sedan insatt deras penningar
i Disconten, måtte derföre ställas till laga ansvar,
och begär jag om Remiss häraf till BancoUtskottet
, hvad 1. Puncten beträffar, och till
Lagutskottet att yttra sig öfver hvad 2. Pun*
cten innefattar; samt att detta mitt Anförande
äfvenledes blifver de öfriga Respective
MedStånden communiceradt.
Lades på Bordet.
Upplästes till Justering ett af Expeditionstjtskouet
irslemnadt Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till kongl. Maj:t
innefattande deras Beslut att Hans Kongl flöy*
het ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland,
Joseph Frans Oscar tnå föra Rikets Styrel
-
Den 5 ffamiant:
195
se, i händelse af Hans Kongl. Maj:ts och Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens sjuklighet} samt
mut. mut. Riksens Ständers underdåniga Adresser
lill Deras Kongl, Högheter, KionPrinsen
och ArfPrinsen i samma ämne.
Grefve Anckarsvärd, Michael, förklarade, att
då det uti Expeditionen nyttjade uttryck ,
”hvarigenom' all osäkerhet för framtiden må förekommas
syntés- förutsätta att en osäkerhet
i framtiden möjligen kunde uppkomma, hvilken
tanka åter hvarken agde några anledningar
elier ens vore Riksens Ständer värdig,
ansåg Grefven för sin dd berörde uttryck böra
Utur Expeditionen utgå, samt,.dea^mma af sådan
anledning böra till. Utskottet åietremittefas.
Herr Grefven och Landi Mar illaiken tillkännagaf,
att anledningen, hvarföre det af Grefva
Anckarsvärd anmärkte uttryck blifvit i den underdåniga
Expeditionen änfördt, vöre den* att
samma uttryck blifvit intaget uti Ridderskapets
och Adelns ProtocollsUtdrag, söm innefattade
Ståndets beslut i afseende pä Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen.
Grefve Anckarsvärd förmodade, ätt den iffågavarande
Expeditionen icke skulle uti sitt
värde förlora , derest berörde uttryck derifrån
iitginge;
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, hemställde
äfven, att de anmärkte Orden, hvilka i hans
tanka till det minsta vöre alldeles öfverflödig
ga, måtte utur Expeditionen borttagas.
Den 5 fffanaarii.
Herr Nauckhoffj Carl Ulric : När i sista Pleno
fråga väcktes, afhandlades, och allmänt af
Ridderskapet och Adeln bifölls , att Hans
Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, Joseph
Frans Oscar, vid de tillfällen, då Hans
Maj:t Konungen och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
af sjuklighet hindrades föra Rikets Sty-]
reise, skulle med fullmyndig Konungs rätt deruti
inträda, kunde, efter min tanka, hvarken
denna fråga annorlunda än personelt, så vidt
den angeck Hans Kongl. Höghet Prins Oscar,
väckas, eller af Ridderskapet och Adeln, utan
någon föregången Remiss, afhandlas och bifallas
utan särdeles fästadt afseende å den underdåniga
tacksamhet, Svenska Folket nu och
för evigt äro Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
och Dess Dynastie skyldig.
Frågan, i följd häraf väckt, afhändlad och
högljudt bifallen , skulle ju, efter min tanka,
förlora sitt sanna värde, om den erhöll någon
utsträckning utöfver hvad densamma åsyftat ,
en underdånig Tacksamhets - gärd för den Furste
, hvilken Sverige, näst Hans Majit Konungen,
har att tacka för sin sjelfständighet eller
tillvarelse. På sådan grund vågar jag underställa
Ridderskapet och Adeln, om ej, till
undvikande af all misstydning, i anledning af
hvad Grefve Anckarsvärd anmärkt, det nu från
Expeditions • Utskottet ankomne och uppläste
Project tili den underdåniga Skrifvelse» bör
återremitteras, med begäran om sådan jemkning
i Expeditionens Ordalag, som kan undanrödja
all stridighet i meningen af det beslut. Ridder
-
Den 5 &amar».
197
skåpet och Adeln nu personelt, endast för Hans
Kongl- Höghet, Hertigen af Södermanland, Joseph
Frans Oscar fattat.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, i anledning
af Grefve Anckarsvärds, vid ifrågavarande underdåniga
Expedition gjorda Anmärkning, behagade
samma Expedition till ExpeditionsUtskottet
åter- remittera.
Bifölls.
Friherre Mannerheim, Lars Angust, föreslog,
att, i stället för det af Grefve Anckar^
svärd anmärkta uttryck, kunde nyttjas följan
de
ord : ”till stadgande af allmänna begreppet huru
i framtiden skall förhållas,”
Ropade* Nej.
Herrtfooj, Carl Adam } anförde skriftligen:
Med noggrannhet har jag genomläst vår
Nådiga Konungs FinanceProject, och funnit det
högst förträffligt och användbart i allt, som
rörer förstärkning af Banquens soliditet , Näringarnes
upphjelpande och PappersMyntets
bibehållande uti sitt värde; men att Banquen
skulle ikläda sig betalnings - skyldigheten för
de discrediterade Disconterna, vågar jag tro
vara både olämpligt och vådligt för Banquen
och dess solida bestånd, och kunde blifva en
if8 Den 5 annar ii.
total olycka för hela Riket. Jag anser vår
Banque sorn Juvelen i en Ring; den bör framför
allt vårdas och aktas såsom vår enda säkra
tillflygt i högsta nödens stund
Må
derföre Banquen blifva vår säkra tillgång
mot hungersnöd , och att solda våra
Troupper, örn Riket blir anfallet med krig,
samt gifva rundliga bidrag till Åkerbrukets
samt öfriga Näringars förkofran, men aldrig
befatta sig med Disconternas Fallissementer ,
härledande sig från Vederbörandes uturaktlåtna
skyldigheters fullgörande , tillskapade af
vinnings . lystnaden. Måtte dessa Disconter ,
säger jag, begära ordentlig Proclama, då först
blir hela Nation upplyst om deras tillgångar
och skulder, hvilka utom allt skonsmål böra
utgå afalls, ja, alla Herror Yederhörande, som
mer eller mindre vållat, bidragit , förtegat ,
eller icke i behörig tid sökt förekomma olyckan ;
Blifva alla dessa vederbörande lagligen skyldige
att betala , borde bristen blifva mindre kännbar
för de flesta Fordrings-ägare, sorn visser^
ligen gemensamt med stränghet utfordra sin
rätt; helt skonligare torde tillgå, om Banquen
blefve ålagd betala dessa skulder. Dessa mi.
na yttranden anhåller jag måtte blifva remit“
terade till vederbörligt Utskott.
Lades på Bordet. v
Herr Ni'anner starn , johan: Vid förra Riks.
dagen blef Löneförhöjning beviljad för Civil^
Den 5 kaimar ii.
199
PennirigeLöntagande Embetsman, äfvensom åtskilliga
sådana, hvilka förut saknat Lön, hugo
den på Stat uppförd; men det oaktadt har
Lagmannen uti Skåne, derefter likasom förut,
endast fått tillgodonjuta half Lön. Om detta härledt
sig af glömska uti den af SratsUtskottet
vid samma Riksdag föreslagna och af Riksens
Ständer gillade Stat , eller uti den efter Riksdagen
uppgjorda Reglering , kanner jag icke ;
men då rättvist är , att Embetsman med lika
göromål njuta lika Lön af Staten, och Skånska
Lagsagan är en af de större i Riket ,
så utber jag mig få föreslå att full Lön på
Stat uppföres för Lagmannen uti Skåne. Lagmannen
uti Blekinge har icke eller mer än
half lön, och billigheten fordrar således, att
äfven denn* Embetsman full Lön erhåller.
Jag anhåller att denna fråga må till StatsUtskattet
remitteras.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric, förenade sig till
alla delar med Herr Mannerstam , under ti 11-  kännagifvande , att Skånska och Blekingska
Lagsagorna tillförene varit förenade och utgjort
en enda, hvaraf inträffat, att sedan nämnde
Lagsagor blifvit från hvarandra åtskiljda ,
Lagmännen i Skåne och Blekinge blott få
uppbära half LagmansLön 5 anhållande Herr
Nauckhoff, att frågan om anslående af full
Lön åt dessa Lagmän måtte till StatsUtskottefc
öfverlemnas.
Lades på hordet.
20®
Den 5 Matmar ii
Friherre Cederström, Ulric, uppläste följande:
Vördsamt Memorial.
Som Landtbruket® upphjelpande alltid bor
utgöra ett hufvudsakligt föremål för Riksens
Ständers Öfverläggningar; och det är'att förmoda,
att den stora förlägenhet mängden af
Rikets Jordbrukare iråkat, genom den allmänt
Öfverklagade Penningebristen och DiscomFallissementerna,
vid en tilltänkt Realisation af Banco*
Sedlarne ännu ytterligare skall ökas och ej utan
utomordentliga Bidrag och Anstalter kunna
häfvas j iår jag vördsammeligen anhålla, att
för några ögonblick fästa Högväiborne Herr
Grefvens och Landt Marskalkens samt Hög lod.
Ridderskapets och Adeins uppmärksamhet vid
ett Förslag, som jag förmodar, om det till*
räckligen granskas och väl utföres, skola blifva
ett mägtigt understöd för den Jordbrukarn
de delen af Nationen. I saknad af de fullständiga
upplysningar och den sakkännedom,
sorn erfordras till Förslagets utarbetande i de-?
talj, får jag bär endast uppgifva grundämnena
dertill j öfvertygad att genom Höglofl. Ridderskapets
och Adelns samt vederbörande Utskotts
upplysta granskning och handläggning,
Förslaget skall vinna den fullständighet, som
gör det användbart och nyttigt.
Den förnämsta svårigheten för vårt Landtbruk
har alltid, och mest i sednare tider, va*
rit att få låna pengar emot drägelig Ränta och
öfriga betalningsvillkor, De 6 procent ällis
Den 5 ffamiarii.
'201
gen, allmänna Lagen medgifver, äro redan
för hög afgift uti ett Land, sådant som vårt5
vidsträckt, folkfattigt, med dåliga små Städer,
och en Sädes-productior , knappt tillräckligt för
Landets eget behof af Spannmål- Den lättnåd
, Jordbruket , så väl som andra Näringar,
bordt hämta af de flerfaldiga Discontlnrättningarne,
har snarare blifvit en börda och förderf.
Utom de 6 Procents Ränta och 12 Procents
Öfver-Ränta, jenne Douceurer och CommisgionsArfvoden
, och hvilket sammanlagdt redan
utgör en grof och i andra Länder oerhörd beskattning;
kan Landtbrukaren ej med sitt bestånd
uthärda med de faststäldta kr- och Afbetalningar
hvar 6:te månad, enär han blott
en gång om året eller hvar tolfte månad upp-;
bär sin inkomst, det vill säga, bärgar sin Skörd.
Han måste således låna Penningar till den ena
Halfårs-inbetalningen, om han ej kan hafva
den liggande undertiden, hvilket med allt för
få lärer vara förhållandet; och jag förmodar
äfven, att för Ägare af Bruks-egendomar samma
olägenhet merendels inträffar.
Då jag fördenskull, i betraktande häraf,
vill vara betänkt på att föreslå utvägar för
den producerande delen af Nationen, hvarmed
jag menar Jord- och Bergsbrukaren, att på
förmånliga villkor kunna erhålla det Penninge.
biträde, sorn till deras Handteringars drifvande
och utvidgande erfordras, får jag följande
vördsammeligen proponera:
1:0 Ett serskildt Verk bör, efter min tänka,
inrättas och istockholm etableras, ander
2®2
Den 5 gJanuariu
namn af Landi bruk f Contoir; hvars föremål i allmänhet
skall vara att befordra och vidtaga alla
utvägar , som möjeliga äro till upphjeipande och
befrämjande af Landtmanna-rörelsen och Bergshandteringen.
1 detta fall äger Contoiret att
hos Kongl. Maj.t och, under Riksdagarne, hos
Riksens Ständer, föreslå alla de mått och steg,
Contoiret anser för ändamålet, så väl i stort,
som vid serskildta tillfällen, tjenlige ; och har
Contoiret fördenskull rättighet att af Lands*
höfdingarne samt Presterskapet på Landet, äfvensom
af alla andra publique Werk och Autoriteter,
äska och erhålla de upplysningar
och pndeiyättelser, sorn nödiga anses.
2:0 För att sätta detta Verk i tillfälle, att så
snart som möjligt börja sina Operationer, håller
jag före, att det samma bör förses med någon
lämpeiig Fond. jag föreslår fördenskull, att
Riksens Ständer ville åtaga sig en utomordent.
lig Bevillning till LandtbruksContoirets Fond,
af till exempel Tio R.dr Bancosedlar-p,å hvarje
helt Hemman, att i tvenne Terminer utgå.
Härigenom skulle en Summa af omkring
600,000 Rtdr sammanbringa», hvarigenom jag
anser Contoirets Credit och säkerhet kunna någorlunda
stadgas. Och då Landtbruket och
Bergshandteringen kommo att ensamme njuta
fördelen af Contoirets inrättande; är det billigt,
att endast Jordägare deltaga i denna Bevillning.
3:0 Hufvudföremålet med LandtbruksContoirets
etablerande skulle vara att förskaffa
Den 5 ^annani.
203
Landtbrukare Penninge-lån emot drägelig Ränta
} och fördenskull föreslår jag Jrtterligare,
att hvarje Possessionat eller Hemmansägare
må uti Contoiret, emot lörsta Inteckningen och
3 Procents årlig Ränta, lå låna högst en fjerdedel
af den Summa, hvartill dess Egendom
genom Laga värdering, efter ny förbättrad och
omarbetad Banco methode, blifvit uppskattad \
börande dessa värderingar med yttersta stränghet
och nqggranhet verkställas: Häradshöfchngarne,
sorn dem förrätta, blifva derförp per*;
sonligen ansvarige, samt vid Lånets begärande,
utom andra vanliga Säkerhets-handlingar,
bifogas ett bevis, underskrifvet af Häradshöfdingen,
Kyrkoherden och en bofast Man i
Församlingen , och Lånsökanden vore ensam
och rätt Ägare till den Egendom, hvaruti Inteckning
begärdes Dessa Lår, meddelas sedermera
uti så kallade LandtbruksSedlar, eller
Landtbruks - Contoirets Obligationer på minst
io R:dr och alltid på jemna Tiotal,
4:0 Hvarje Låntagare förbinder sig, att
Utaf det Lån, han i Contoiret erhåller, årligen
till Contoiret inbetala 2 Procent uti myntadt
Silfver eller omyntadt efter 20 Skillingar Lodet,
och skall denna SilfverProcent serskildt
uti Egendomarne intecknas och en sådan Inteckning
ej vid något tillfälle kunna dödas,
förr än hela Lånet blifvit till LandtbruksContoiret
uti Bancosedlar eller gångbart mynt återbetalt.
I brist på Silfver, må Låntagare
tillåtas, att betala dessa 2 Procent uti Bancosedlar
efter dagens Cours på Hamburg j äfven**
304
Den 5 annar ii.
ledes må Contoiret, såsom SilfverProcent, emottaga
Jern, Koppar och Spannmål efter förledne
årets Markegångspris, förvandladt till Hamburger
Banco efter Cours. SilfverProcenten betalas
förut hvar sjette Månad, i Procent vid Lånets
undfående och i Procent 6 månader derefter,
och sedermera hvart år på samma dagar.
Alla de Effecter utaf Koppar , Jern eljer
Spannmål, som LandtbruksContoiret, såsom
SilfverProcent emottager, åligger det Contoiret
att å utrikes ort med all skyndsamhet
emot hardt mynt försälja, och Contanta Penningebehållningen
derföre i Landet indraga.
5:0 Så snart Inbetalningen af SilfverProcenten
utebli f v i t 6 månader öfver den tid, då
åen bordt vara erlagd, låter LandtbruksContoiret
genast den derför intecknade Egendomen
på öppen Auction, efter Lag och gällande
Författningar, försälja. Den Jordägare, sorn
till en sådan försummelse gjort sig skyldig,
kan ej mera ur Contoiret erhålla något Lån;
men samma Egendom kan uti annan Ägares
hand sedermera uti Contoiret belånas.
6:0 För att göra LandtbruksSedlarne gång.
bara, löpa de alltid med tre procents årlig Ränta,
och utsattes på hvarje Sedel: Länet, Harådet,
Socknen och Hemmanet eller Egendomen,
hvaruti den är intecknad. Hvarje Innehafvare
af sådana Sedlar äger rättighet att uti
LandtbruksContoiret uppsäga dem på ett år,
och efter uppsägnings - tiden är Contoiret förpligtadt
att på dagen inlösa dem med Banco»
Den 5 ffannani.
ao 5
Sedlar eller annat gångbart Mynt. Så snart
en Sedel uti Contoiret uppsäges, bevittnas så
dant genom en påtryckt Stämpel, så att Inne*
hafvaren alltid må se, hvilken dag han kan
förbyta Sedeln mot annat Mynt, äfvenledes
bör i brädden på hvarje LandtbruksSedel utsättas
hvad Räntan gör för året och för må_
naden.
*, ' l
7:0 Så snart en LandtbruksSedel blifvit
inlöst, bör den ej mera utgifvas, utan en annan
lika lydande i det stället tillverkas med
samma datumsom den förra, men Räntan ifrån
dagen af dess inlösning, och må aldrig Contoiret
utgifva andra eller flera Sedlar, än som
svara emot de Lån , Contoiret meddelar. LandtbruksSedlarne
emottagas i alla Inbetalningar
af Kronoutskylder, samt Räntor på Publique
Lån, till samma belopp som BancoSedlar. Vid
Kronouppbörd bör ej 3 procents Räntan för
dem beräknas för annat än fyllda månader,
och ej för öfverskjutande dagar , på det Uppbördsmännen
ej måga bli med för mycken uträkning
deraf besvärade.
8:0 Alla LandtbruksContoirets Lån utgifvas
på Tio år: Så snart denna tid förflutit,
uppgör Contoiret ovägerligen Liqvid med Lån.
tagaren.^ Han är då skyldig hela Capitale4
och 10 års Ränta efter 3 Procent, det vill
säga 30 Procent, utom Capitalet. Deremot äger
han att återfå all den SilfverProcent han
under tiden insatt, och bör härvid lemnäs
hvarje Låntagare fritt val att liqvidera hela
3oö
Den 5 cT?amant.
Länet med BancoSedlar och återtaga sin SilfverProcent
uti hardt Mynt, eller också, att låta
samma Procent ingå uti Liqviden, efter den
på Liqvidations-dagen gällande Cours på Hamburg.
I alla fall uppgöres full Liqvid med Låntagarne
, och så fort Capitalet blifvit inbetalt
och Räntörne godtgjorde eller qvittade* må
ett nytt Lån på samma Egendom, emot företeende
af nya Värderings- och InteckningsDöcumenter
och emot erläggande af ny SilfverProcent
, utgifvas.
9:0 Då hvarje LandtbruksSedels datum utvisar
dess förfallodag, emedan intet Landtb
bruksLån beviljas på längre tid* än xo år och
aldrig någon omsättning af sådana Lån tillätes
, bör hVar LandtbruksSedel, sorn ej 6 månader
ifrån dessa 10 årens utgång i Co.ntoiret
till växling presenteras, anses såsom annullerad.
10:0 För att bispringa LandtbruksConfoi*
ret uti dess stora Penninge-föfelse, hemställer
jag ytterligare , ätt Riksens Ständers Banque
måtte auctoriseras , att emöt 2 procents årlig
Ränta försträcka LandtbruksContoi-ret så stort
Lån, som Banquens tillgångar, utan tillverk,
ning af nya Sedlar och utan att förfela någon
af dess öfriga förbindelser, kunna medgifva.
Såsom säkerhet för dessa Lån, lemnar Cöntoiret
alltid motsvarande belopp uti Inteckningar.
11:0 Vidare och för att sprida reelt Mynt!
uti allmänna Rörelsen, samt förskaffa Landt
-
Den 5 7annani.
20^
bruksContoiret någon vinst af sina incasserade
SilfverProcent, föreslår jag, att Contoret må
tillåtas öppna en Discont-Rörelse, till utlåning
af-SpecieMynt, emot första Inteckning uti
Brandlörsäkrade StadsEgendomar och 5 Pro.
cents ränta, som förut betalas. Dessa Lån skulle
meddelas tili ett lågt belopp, i förhållande
till Egendömarnes Brandförsäkringsvärde,
alltid ställas på 0 Månader Och aldrig mera
än en gång fä omsättas; så att hvarje Lån o*
felbart vore, vid äfventyr af Lagsökning, inom
ett är återbetalt; kommande denna Rörelse
blott att drifvas med Silfvermynt eller Guld,
elter fastställdt förhållande, emellan Guld och
Siifvermynten. Då Cöntoiret naturligtvis skall
blifva ötverhopadt med Låneahsökningär af detta
slag, borde utlåningarne blott äga rum för*.
Sta dagen i hvart Qvartal, eller 4 gånger om
året, och den Fond, sorn då vore att disponera,
delas emellan alla Rikets Städer, i Proportion
af deras Folkmängd; i hvilket afseende en vederbörligen
granskad och af Riksens Ständer
fastställd Tariff i förhand borde vara Uppgjord.
Hvarje Tåne ansökning skulle vid dess inlem*
nande till Contoiret nummereras, och sedermera
Lånen alltid be v liljas eber ansökniugarftes
Ordnings nummer.
12:0 Då ändamålet med denna Inrättning
är att nedsätta Räntebetalningen på alla Lån
emot säkerhet; är det tydligt, att mitt förslag
skall möta mycken motsägelse, särdeles af Capitalister;
ty om detta Project blifver giljadt,
skall tvifvels utan mången, som nu utan Bc
-
208
Den 5 Jannar ii.
svar lefver val utaf sitt Capita!, bli tvunget!
att avbeta; Och i allmänhet en gruflig stöt gifvas
åt hela det nu så väl etablerade och rotade
Procentare-Systemet. Jag hoppas likväl,
att det enskilta Interesset •*) denna gäng må
segra öfver det allmänna.
Den invändning, som troligen skall göras,
att '.alla publique Cassör och sjelfva Banquen
sluteligen härigenom skola förlora.all utlåningsförtjenst,
bör likväl besvaras. I sådant afseende
får jag äran nämna, att hvad Banquen angår,
vore det för den samma en stor vinst att
få in sina utlånta Capitaler, emedan sådant
skulle i betydlig nion underlätta Realisationen,
och att, sedan Banquens ställning blifvit så för.-  bättrad, att den med Silfver kan inlösa alla
sina utelöpande sedlar, bör den samma räit väl
på Utlåningar kunna åtnöja sig med a Procents
årlig Kania. De Miiitaira Cassorna, hvilka
äro de vigtigaste, anser jag äfven så betydeligen
vuxna, att de med tiden böra kunna
uppfylla sina ändamål, med en lägre Ränta;
och de Öfriga Cassorna äro merendels redan så
stora, att deras förökande hvarken är nödvändigt
eller klokt, i betraktande af deras förhållande
till Rakets RörelseCapital. Att en
stor och ovanlig lättnad för all LandtmannaRörelse
härigenom skall vinnas, och en liflig
PenningeCirculation befordras , anser jag vara
utom all fråga.
13:0 Sluteligen, och om Höglofl. Ridder
skapet
-
Den § £?animriii
Skåpet Öch Ådejn skulle behaga fästä den uppmärksamhet
vid detta förslag, som jag anser ani*
bets Vigt förtjena! hemställer jag vördsammeligen,
hitruVida ett närmare utredande deraf
borde öfVerlemnäs åt ett serskildt Utskott, hvilket
då ätvéri ägde att utarbeta Project till Jnåtruction
och Reglemente för LahdtbiuksContoiret,
sarrit föreslå hela desS Organisation j jemtö
Personalen äf deås Styrelse, Embets- och Tjensteman,
sorn i öfrigt hära böra af Körigl. i,laj:t
i Nåder utnämnas öch förordnas Sedan
Verket en gång hunnit organisera^ , anset jag
det sämmä hvarje år böra af Riksens Ständers
Revisorer grahskaS Och Allmänheten, gea
hörn tryckta kungörelser , underrättas om deså
förvaltning;
Eriherré Cederström begärde ätt hans öfVanhämnde
Memorial måtte till StatfiUtskOtteÉ
remitteras, samt yttrade derefter i
I händelse BancoSedlarne komma ätt inlöåas,
till följd af Riksens Ständers Beslut vid
denna Riksdag, får jag Vördsammeligen föreslå ,
ätt. Sä snart Realisationen blifvit fulländad ,
eller BancöSedlafne till sin Credit så åteiStällde,
ätt de utan mellangift kuntia förväxlas
tnOt Silfver, böra alla Smärre SilfVermynt pa
4, 8, 16 öch 32 Skillingar aflysa» öch indragas,
sarrit Banquen endast utgifva hela Rikädalers
och 2 Skilling» - stycken, hvilka si harö
till växling af de minsta Sedlärrte Vörö tlödtVändiga.
Deremot sKulle Banquen utgifva Sédb
Ridd, 0. Adé ProL II. B. 8 7,_sSh
2 IC
Den 5 jamtarii.
lar på §j T2 och 16 Skillingar till så stortbelopp.
som i allmänna Rörelsen behöfdes. Då dessa
Sedlar när som hellst i Banqucn kunde emot hår.
da Riksdalrar förvexlas, skulle de ej kunna
falla i värde, och för Allmänheten , som ali
tid är i behof af skiljemynt, vore det likgil
tigt, om detta Skiljemynt vore af metall ellet
papper. För Banquen vore det deremot en stoi
vinst att kunna hafva så mycket Speciemyn
i Förråden liggande, som svarade emot Skilje
mynisSedlarne; och en sådan anstalt skulh
betydligen underlätta de Författningars hand
hafvande, som äro tagna eller framdeles ta
gas emot Svenskt Silivermynts utpractiseran
de ur Landet.
Friherre Cederström anhöll att detta Ytt
rande äfven måtte till StatsUtskottet remitteras
Lades på Bordet.
Herr Lilljehorn, Gustaf idolph, hade' in
lemnat frenne Memorial, hvilka upplästes, si
lydande:
Vördsamt Memorial.
i:o I 14. Cap. 2. §. HandelsBalken stadga
väl, att rätta Legostämma för Tjenstehjon skal
vara från Michaelsmässodag till samma tid åre
derefter, så i Staden som på Landet j äfven
som samma flyttningstid både i äldre och se
nare Författningar varit antagen och blifvi
bibehållen, ehuru om förändring deruti ort;
varit fråga; men, som Svenska Jordbruket, ei
ter det en sådan Legostämma och Flyttnings
Den 5 Jannani.
tu! är vorden stadgad och vunnit häfd, fatt en
förändrad vändning och undergått flera betydi
liga hufvudsakliga förbättringar, såsom till e.
xempel ;
1:0 Att planteringen af Pofaföes, som förut
var okänd i Sverige, men på i7fio:.taleC
hit infördes och sedermera stadgades, nu mera
utgör den Arbetande C!assens allmänna Spis ,
samt säkert svarar i värde och gagn emot -fdel
af hela Brödföda!), utom hvad deraf till Brännvins-btänning
och Kreaturs utfodring användes,
m n hvilken Jordfrukts-bergning och
insamling tö: nämligast inträffar i slutet af September
och börj*an af October, således just under
den så kallade Frivecka», då Husbönderne
sakna Tjenstefolk, och hvaraf ofta bändef
att, som det äfven skedde Höstetiden 1S r 4
och år 1816 , att en myckenhet af denna förträffliga
Jordfrukt förderfvades och geck för*
lorad och kunde ej upptagas , först af mycket
Regn näst för Mjchaelsmässan, som hindrade
inbergningen , och sedermera af starka
Frostnätter och Snöfall, söm inträffade om»
kring den 8 October, då det nya Tjänstefolket,
hvar å sitt ställe, ändteligen efter hand inflytta»
de, visserligen för sent för Potatoes bergningen
2:0
Genom de i senare tider påbörjade
Circulations - methoder och Nyodlingar same
jno^sluptla Ångars upptagande j hvilket alle
fordrat mera Höstplöjning och utarbete å ofru»
sen Mark än tillförene vanligt varit, och hyafmed
genast omkring Michaclsmässan bör gö«
ras början, så framt det skall medhinnas i a»
Den 5 cffanuariu
nan frost och kjäla mellankommer och hindrar j
ejonämndt, att dessa Nyplöjningars afkastningar
merendels alltid sent mogna , och , i händelse af
regnaktig väderlek , under de nu mera tidigt
inträffande Vintrar , Michaeli tiden ännu till stor
del stå Ute, hvilket ock händer med Vårsäd,
sådd å sidländt åker senare på Våren, men just
denna tid kan inforas, som, om det i brist af
Arbetsfolk ej då sker eller kan verkställas,
ofta sedan blir omöjligt innan Skörden af Regn
blifvit skämd; exempel härpå aro ty värr både
många och färska.
Michäelsmasso • veckan har sålunda blifvit
förvandlad till en af de mäst angelägna och
dyrbaraste arbetstider, och Tjenstehjonens derunder
stadgade afflyttning och ledighet, till
den mäst otjenliga af alla årstider ; utom det
att mörka qvällar och merendels svåra vägar
Samt stormväder till sjöss, alltid göra flyttningen
och transporten svår och obeqväm om hösten.
Deremot faller det genast i ögonen, att
JVlidsommarstiden är den mäst behagliga till
Folkflyttningens verkställande, tyda är Landtmannen
mäst ledig ifrån de angelägnaste göromål,
då ärö vägarna torra och nätterna ljusa
, och det Folk och de Dragare, hvarmed
det nya Tjenstefolket skall hämtas, kan man
då, utan betydlig förlust, vara utaf med, hellst
denna tid dessutom merendels förspilles under
de nöjen och lekar, som vanligen af Tjenstefolket
och Husbönder ikring Majstänger tued
mera, tillställas eller tillåtas,
Den 5 annani,
Derefter få de nykomna Tjenstehjonen
lägga hand vid bergningen af det Hö och
Foder, som de sjelfva skola uppstilla, samt inhämta
den Säd och de Jordfrukter, hvaraf deras
eget underhåll dem skall tilldelas ; deras
eget intresse skall således med Husbondens
derutinnan blifva förenadt, att både Hö - och
Sädes saint JordfruktsSkörden varder väl och
oskadad inom Hus inbergad och förvarad.
Af de motsägelser , som jag hört anmärkas
emot denna nya flyttningstid, är blott en
mda som kan förtjena att närmare granskas;
nan säger nemligen: att sedan Husbonden födt
rjenstehjonet öfver hela Vintern, så är han
)ck berättigad att det samma behålla för att
;öra mera gagn öfver hela Sommaren; men då,
;fter nyare Landtbruks - och Jordfrukts planerings
- methoden, September, Qctober och
>fta hela November äro lika så angelägna och
ned tungt arbete förbundna, såsom med det senådda
Vårndets inbergande, Jordfrukternes uppagande,
Vårjordens tillbrukande, Plöjningar
ich.Diknings verkställande, med mera, sorn Vårnånaderna
April och Maj, och hvad Vintermånalerne
åter angar, Husbonden derunder mäste
oda Tjenstehjonet, ehvad det inflyttar i tjensteu
didsommaren eller Michaelsmässan, så biifyer
örhållandet och liqvidationen i den delen aljleles
den samma, med den vinst likväl, att
f de nya Tjensthjonen under BergningsMåna.
lerne är att påräkna mera flit, drift och akt?
amhet än som kan förväntas af dem som ärna
lortflytta
-
314
Den 5 $amant.
Hvad för öfrigt plägar invändas, om en
Större penningebrist tor Husbönderna till aflöningar
Midsommars - tiden än Michaelsmässan j
så svaras dertill : Att utom det Tjenstehjo
nen sällan hafva sina Löner innestående. till
tjenste-årets slut, utan uttaga dem efter hand,
så försämras just Jordbrukarnes och Böndernas
vilkor derigenom, att de Michäclsmassotidén
jnåstc brådska med att till Stadens T rg afföra
och ofta till underpris försälja en del af sin
förut nyligen iubäfg>de gröda.
Prcsternas Husförhör och Mantalsskrifningarne
kunna alltför väl flyttas och jetnkas närmare
efter d n nu projecterade nya Lcgostämman
3 de förra framför och de senare något
efter Michaelitiden : Sku!!* någon Landsort, sora
jag ej känner , verk .ligen vara i behof al en
annan tid för Tjenstehjons-ombytetj så kan ju
lätt för den en annan bestämmas, på det en
enda Provinces förmån ej måtte tillskynda nästan
alla andra en ofta Oersättelig förlust.
Jag tillstyrker således för min del, med
fullkomlig öfvertygelse om nödvändigheten af
det föreslagna: Att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, i förening m< d de öfrige Respective Standen,
tiil Kongl Maj.ts vidare pröfning och bifall
täcktes hemställa angelägenheten af en ny
Förklarings utfärdande öfver ofvannämnda Lagrum:,
samt de förra TjenstehjonsStadgarne, hvarigenom
rätta Legostämman och Flyttningstiden
för Tjenstehjon, så i Städerne sorn på
Landsf jemte den ledighet dem derunder till
-
Den 5 annani.
SIS
kommer, må förvandlas och utsättas ifrån och
med Midsommarsdagen til! och-med den 31
Junii hvarje år; då i de Städer, der arne FlyftningsTerminer
äro öfliga, det följer af sig sjelf,
att den senare inträffar den 1 Januarii årligen.
2:0 Det är så väl i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition af den 29 sistledne November
om deruti omnämnde Löne- förbättring
för MilitaireStaterne, som senare delen af Friherre
Björnstjernas nu upplästa Memorial och
på grund af den sanningen, att den Officer
eller Tjensteman, som frikännes från en utgift,
är mera i behåll med hvad han har ut3n Lönetillökning
, än med en sådan , som litet eller
intet svarar emot den Summa , som måste utgifvas
till öfverflödiga utgifter, som jag utber
mig få föra Högloft. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på Herrar Officerares
och en del af Trouppens Ornering med Guld
och Silfver.
En värd Ledamot af detta Stånd , Pierr
Generalen m. m. Grefve Anckarsvärd, harvid
sista Riksdag ådagalagt nödvändigheten af dess
inställandej jag vet ej hvad åtgärd deri följt,
men ser beklagligen i dessa så väl för Militairen
som för alla öfriga Rikets Innevånare
tryckande Penninge-tider, att Herrar Officerares
Uniformer och Plufvudprydnader , så till
sägandes betungas med ett öfverflödigt Guld och
Silfver, som, i högsta måttan dyrt, i anseende
till arbetet, blir det ännu mer, enär den Me
-
£)en 5 rJanHarii.
tall , hvaraf det förfärdigas , visst intet, tili
dertill behöflig qvantitet, är en National product.
Skulle dpci> ett undantag anses nora äga
ruin? så mätte det då ensamt bli för Stockholms
H errar Garnisonsf) flWrare, af de flera ^kai
sorn jag anser öfverflödigä att upprepa. Uti
derna min vördsamma underställning, om och
huruvida icke allt nyttjande af Guld och Silfver
på Uniformer och tny tillhörande Hufvud
- prydnader må hädanefter atskatfas, styr?
kes jag så mycket mer , som nu mera ilrån
houg! KrigsAcadernien utgår af alla Riksstånden
, Armpens blifvande Befäl , och af
hvilka jug tror, intet alla hafva råd till inköp
$f pn eller flera Uniformer, som kosta åtminstone
eq del, kanske flera ars Lön.
Jag har svårt vid att kunna föreställa mig
v»tt Vår AlleiNådigste Konung och Hans KonglHöghet
{IronPripsen verkligen till $itt rätta
förhållande liänpa hv»d tyngd denna utgift
för den omnämnde prydnaden Vållar, åtminstone
gtöfre delen af QfficersGorpsen, ty i det tallet
är jag säker upphäfyandec deråt följde.
Herrar RegementsChefer! det är sfven till
Eder upplysta kännedom PUt Edra QfficersÉorpsers
förmögenhet, jag vägar ställa denna
fråga : Månne |:dej af de Herrar Officerare ,
isora stå under Ert Befäl, ufan särdeles känning
kunna betala det öfverklagade öfverflöda och
pra ej de öfrige frdelarne mäste derföre sätta
gig i skuld, och hvad värre är, ofta måste be,
tgfa§ ?&e4 inskränkning af det nödyändigastf ?
Pen 5 hannar ii. * 1?
gtt bröd, i öfrigt nog knappt för hustru ogh
pfta en talrik. Famjlle.
På dessa skäl, och då Uniforms Guld- och
Silfyer-prydnader visserligen kunna anses som
det giöista öfverflöd , och sådant af vår v»sa
Regering påyrkas till indragning, så är mia
vördsamma tanka , att Häglof! Ridderskapet
Och Adeln , j förening med de öfrige Riksstånden,
med hvilka jag ödmjukast ber detta
Memorial måtte communiceras, genom eri Deputation
hos Kgl. Majit och Hans Kgl. Höghet
KronPrinsen i underdånighet utbad sig, att om
ej förr, enär denna Herrar Officerares m. fl.
Uniformer kunna anses utnötta, de då mätte
erhålla Uniformer mera enliga med deras och
Randetg tillgångar, således utan allt Guld och
Silfver, hvilken kostnad i alla fall ej kan utgå
annorledes än igenom öfrige Medborgares
betungande Jag är fullt och fast i den öfvertygelsen,
att om dessa för Arméens Herrar
Officerare med flera så tryckande utgifter, igenom
det föreslagnas afskaftände, försvinna, den
derigenom dem tillskyndade behållningen vida
pkalj öfverstiga den Lönetijlökning dem skäligen
skulle kunna tilläggas.
3:0 De Jedsamheter, som nästan vållats hvar
pch en Resande, hvilka antingen haft Sällskap
eller Betjent, och endast varit i behof afen Häst,
gedan Kongl. Majrts Nådiga Förordning, angående
Krono , Kungs- och Gästgifvarskjuts, af
ien 38 Junii 1809 utkom; äro i så daglig påt
218
Den 5 Jannarii.
minnelse, att de ej för, åtminstone någon Resande,
behöfva erindras.
6:te Puncten af nämnde Kongl. Förord^
ning bjuder: Efter en Häst må icke åka mer an
en Person jemte den skjutsande: Häraf följer, att
den som medhar Betjent, måste för dess fortkomst
taga serskildt skjuts, ehuru den Resande
är Jberåttigad, enligt 20 §. i Kongl. Aiajtts
Nådiga Förordning af den 11 December 1766,
att få medföra en tyngd af 20 Lispund eller
ett Skeppund.
När nu, som ofta händer, att Skjutsande ej
medfölja den Resande, utan anmodar och låter
annan Skjutsande hemtaga siri Häst, saar
den Resande först satt i nödvändighet, att, emot
sin vilja , ofta sjelf köra ett kreatur, hvars
alla odygder man knappast kan upprepa, om
den har sådana; för det andra måste den Resande,
vid alla igenstängda grindar, stiga ur,
låta upp , igenomköra och låta igen grinden ,
som allt ej är det bästa eller så lätt låter sig
göra, i synnerhet om Hästen är skygg, hellst
man alltid vid dessa tillfällen måste gå ifrån
ett sådant kreatur detta hinder, och vid många
andra tillfällen’, som under en resa kunna
förefalla och äro mer än ledsamma för den,
hvars resa måste fortsättas nattetid , eller när
och sedan det blifvit mörkt, hvilket kan in.
träffa igenom flera oförsedda dröjsmål, såsom
att få vänta på Häst, med mera.
Min vördsamma tanka är derföre den,
att hos Kongl. Maj:t underdånigst skulle begå
-
Deu 5 Januarii.
219
ras, att ofvannämnde Förordning dertill skulle
andras; att enär någon Resande vill medhafva
Betjent, skall sådant vara tillåtit, att jemte
sig den samma, efter en Häst, medföra, emot
det, att den Resande erlade de i 7;de pune*
ten af förstnämde Nådiga Förordning utsatte
6 sk. Banco milen för den Skjutsande, som
derigenom nödgas gå till Hästens afhämtning;
heilst jag icke kan finna, att ju icke en sådan
ersättning, så i ena, som andra fallet, bör
kunna äga rum, i synnerhet som ej allena de
omnämnda ledsamheterne derigenom förekomjnas
utan én rättvisa verkeligen sådant fordrar;
Att åter igen en sådan Resande, som ej har Betjent
eiler Uppassare, har nödigt af en Skjutsande
med sig, faller af sig sjelft, om annars alla
beskrifna ledsamheter skola undvikas, och bör
ej kunna vägras, om han sådant fordrar.
Att detta Memorial med de öfrige Respe.
ctive Stånden måtte bli communiceradt samt
derefter till vederbörlig åtgärd befordradt, får
jag ödmjukast begära.
Lades på bordet. ~ ,
Herr Gyllenram, Carl Anton, hade inlemnät
ett Memorial, så lydande;
I en tid då Svenska Riksmöten utmärka sig
genom omtanka och deraf härrörande uppmuntran
förLandtbruket och alla serskildtaNäringar,
tvekar jag icke, att våga fästa Höglofl. Ridder*
Den 5 Jannariu
I
isk^pets och Adelns uppmärksamhet på ett ämpe,
hittills mig icke veterligen framstäidt.
Genom Riksens Ständers Beslut och Konungens
outtröttéliga verksamhet, har Löntagaren,
sedan *8r6 års början, sett sin Löneinkomst
förbättrad till närmare enlighet med
tidens fordringar- Likväl är det långt ifrån
att Lönerna kunna anses i lika förhållande
med deras primitiva tillkomst. Men detta är
icke det hufvudämne, som jag vördsamt velat
framställa. Jag tror tvärtom, att den Ogifte
Löntagaren skall med den tillökning han erhållit,
jemte förenad hushållsaktig omtanka,
nu mera kunna gå sin framtid någorlunda
lugn till mötes, Bör likväl icke, i ett s|
folkfattig! Land, sorn yårt, ett af våra ange.
lägnaste föremål blifva, att bidraga till Population
genom uppmuntran för Giftermål och
deras helgd? Och huru skulle den talrika Classen
af ogifte Embetsman, utan egen eller tillbringad
förmögenhet, kunna i denna tid våga
ett sådant steg? Den redan Gifte, försedd, genom
Försynens skickelse, mpd många Barn,
men utan utvägar, att gifva dem en värdig
uppfostran till Statens tjenst (helst hans knappa
tillgångar åtgå till lifvets nödvändigaste
bebofver), nödgas då öfverlemna dessa förhoppningsfulla
Statens Telningar till Slumpens
Uppfostran , hvilken ofta nog grymt utplånar
det goda anlag de kunnat äga, och bildar
dem till oduglingar, om icke, hvad värre är,
till brpttsiingar.
Den § annar lu
Icke något Stånd är för denna olycka me.
ra utsatt, än detta vördnadsvärda Stånd. Då
Bonden kan anse för en rikedom att äga många
Barn, Prestmannen Utan svårighet kan dana
sina Söner till sitt Stånd, Borgaren uppfostra
dem tiri sin Handel eller sitt Handtverk,
möter deremot Adelsmannen de största hinder*
vid allt detta: Icke kunna Vi sätta våra Barn
till Handtverkaren, icke hos Bonden att arbe:
ta, och icke Utan stora vidrigheter inbringa
deni 1 Handeln, hvartill dessutsm fordras Förlager.
De Obemedlade Embetsmännen ibland
oss äga således dert encia utvägen, att dana
dem till Tjenstemän, och för att blifva duglige
sådarte , fordras en vårdad uppfostran, hvilken
åter icke kan åstadkommas med de inskränkta
tillgångar Embetsmännen uti blotta
lönen äger.
Nödvändigheten för dert fattige ätt emot
sirt vilja afhålla sig ifrån sin Hustru , torde
Icke sällan verka kallsinnighet och missämja
Uti den enda tröstande krets han äger, och kanske
Ofta nog skingra de små tillgångarne till
ändamål, som äro främmande för den husliga
trefnaden. Barnens uppfostran kan icke vinna
vid kallsinnighet mellan Föräldrarne, och sjelfva
Osedligheten kan härigenom ytterligare fä*
Sta dess nog förut djupa rot.
Jag vågar derföre Vördsamt föreslå, det
Staten skulle åtaga sig, att bidraga till fattiga
Embetsmäns Barns uppfostran , så vida „
att den som ägde 8 lefvande Äkta Bara af
222 Den 5 Januaril.
bägge Konen, skulle vid det 9:des födelse erhålla
en Pension af Staten för alla dem som voro
Söner, af minst 50 R:dr, högst foo R dr för
hvardera, med grader deremellan3 och att för
den som ägde 6 Söner, skulle vid den 7:des
födelse, om också denne blef en Son, en lika
förmån erhållas, dock så , att denna Pension
endast fortfor till dess hvardera Ynglingen fyllt
16 år. Här vore endast fråga om Civile och
Militaire Tjenstemäns barn af alla Stånd, och
det torde blifva nog sällsynt i Landet att fin-:
na en sådan fruktsamhet i Ägtenskap , hvilken
i öfrigt visserligen för Staten vöre en förmån,
Staten skulle härvid onekeligen vinna
mer än Föräldrarnt, men äfven för dessa, hvilken
ljuf tillfredsställelse vore det icke, att genom
en sådan Statens, väigernitrgjse sig i stånd ,
att åt Fäderneslandets tjenst kunna få öfverlemna
dygdige, väl upp ostrade Medborgare.
Och det kan icke vara Staten likgiltigt, om,
genom ett sådant biträde , den uti kommande
generationer ägde att vänta flere duglige ämnen
till dess tjenst än hittills, genom töräldrarnes
knappa villkor, kunnat danas. Huru
värdigt vår tids upplysning, huru värdigt Rikets
Ständers kloka öfversigt , huru värdigt
vår Regerings oändliga välvilja, vore icke ett
sådant förordnande.
Fonden härtill torde kunna utgå af Statens
besparingar, Confollen handha ivas af Församlingarnes
Kyrkoherdar i Stad eller på Landet,
hvilka bäst kunde vitsorda hvarje Famil
-
Den 5 Q?cmiiarii.
223
les mer eller mindre behof till större eller
mindre grad af de föreslagne Pensioner.
Om jag är nog lycklig att uti denna korta
uppsats hafva väckt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på-ett ämne, det
jag anser vara af mycken vigt, utbeder jag
vördsamt, att detta mitt Memorial får remitteras
till Allmänna Besvärs- och Oeconomiet
samt StatsUtskottet.
Lades på Bordet.
Herr Adlerbeth, Jacob, uppläste följandet
Vördsamt Memorial.
Hvarje Folk , som icke är känslolöst för
Äran och Fäderneslandet, måste inse värdet af
en sann kunskap om de tider , då Förfäders
mannamod lade grund till detta Folks sjelfständighet.
För Svenskarre äro källorna till en
sådan kunskap icke otillgängliga. De skönaste
minnen af de gamla Skandinavernes Gudalära,
Krigsbragder, Lagar och Sånger hafva
trottsat förgängelsen. De äro upptecknade på
det språk, som fordom gemensamt för hela den
Skandinaviska Norden, ännu i våra dagar, på
Islands aflägsna stränder, bevarar sin ursprungeliga
renhet.
Det Kongl. Bibliotheket i Stockholm innehåller
en rik samling af sådana Isländska
224
O en 5 $ amiant.
och FornSvenska Handskrifter, vigtig fo'“ hvafjg
Svensk* som vill rätt lara känna sina förfäder*'
Meri dessa Skrifter äro nästan att anse såsöm tör^
lorade för Verlderi, så länge de icke blifvit sörgfälligt
granskade Och från grundspråket öfversätter
Eri sådan öfversättning bor utföras af eri infödd
Isläridare, hvars triedfödda osvikliga kännedom
af det språk, hvarpå de äro författade^
ensamt kari gifva Säkerhet om fram g angeri
af detta företag* Hvar och eri arman skall fåfängt
våga försöket j äfven med den öuttrötfe1
igaste flit Och den varmaste önskan att gagna,-  skall harl snarare främja Villfarelse, äb upplysning,
då dé sällsamma Ördsrällnitigar Och förkortningar,
hvilka utmärka ifrågavarande skrifter,
framlägga nästan ööfveiVittrieliga hinder
för möjligheten att fullständigt utleda dträs
innehåll*
få deSsä grunder Vågar jag föreslå, afÉ
Riksens nu församlade Ständer måtte bes änunä
ett årligt Arfvode af omkring 3000 R:df B co
åt en lärd Isläridare, hvars skyldighet skulle
blifva, att granska och öfvermätta de på Köngl.
Bibliotheket i Stockholm förvarade Island kä
Och FornSvenska Handskrifter, Och ätt Vagle,
da Sveriges yngre Vettensk^psldkare till en
Säker kännedom om defaS förläders tungomål.
En upplysning, som jag härvid bör tillägga, är
att en bland Islands gruridiiga<-te Språkkännare
redan tillkännagifva sitt besiu^, att, så vida
han blefve försäkrad om rödig utkomst^
öfvergifva sitt Fädernesland, för att i Sv ef b
gest
Den 5 hannar ii.
225
ges Hufvudstad agna sig åt ofvannämnde vigtiga
Sysselsättning.'
Det är en nu mera allmänt erkänd sanning,
att de Nordiska Folkslagens bildning
ägt en stor inflytelse på hela vår Veridsdels. Islands
och Seandinaviens Urkunder hafva derföre
länge varit föremål för de sorgfälbgaste
undersökningar. Redan under många Mansåldrar
hafva Danmarks Lärde, vägledde af infödde
Isländare, täflat om äran art samla och
sprida kunskaper om den Nordiska Fornåldrens
Häfder och Vitterhet. Framgången af
deras arbeten hafva varit förvånande. Forskningar
af denna art hafva innomTyskland blifvit
främjade genom den lärde Gräters mångåriga
verksamhet, och en Schlesisk Högskola ^Breslau)
äger en särskild Lärare för den Nordiska
Språkkunskapen. Huru högt man innom Sverige
skattat dessa Minnesmärken af vår Forntid,
lika vigtig för Häfdetecknaren, Språkforskaren
och Lagkänriaren, bevisas af de på vårt Kongl.
Bibliothek förvarade Isländska Skrifternas samlande,
för hvilket ändamålSvenska Fornforskare,
under loppet af I7:de århundradet, blefvo afsände
till Island. Några bland dessa Skrifter
äro redan för lång tid tillbaka genom trycket
utgifne, och hafva med begärlighet blifvit eftersökte
af vettgerige Främlingar.
Då i en senare tid von Dalin beskref sitt
Bäderneslands öden, blef han, vid sitt Arbetes
utgifvande, med ädel frikostighet understödd
af Svea Rikes Ständer. Må vi derföre blott
Ridd. 0. Ad. Prat, II. B. 29» 30.
Den 5 anuctrii.
fullborda hvad Svenskarne radan under förflutne
århundraden begynt! Må vi icke längre
förtiga , hvad sanningen oss förkunnat, om
våra frejdade Förfäder! Må ljuset öfver Nordens
fornhäfder utgå från Sverige, den Nordiska
bildningens urgamla Stamhåll.
Att härtill medverka synes mig vara Svea
Rikes Ständer värdigt. Jag vågar hoppas att
Svenska Folkets Ombud skola med tillfredsställelse
öppna vägen till ett kunskapsförråd, hvars
skärskådande, då det upprätthåller Sveriges
Vettenskapliga anseende, då det lemnar de säkraste
vittnesbörd om Fädernesland" Is tillstånd
under framfarna tider, och erbjuder hvarje
Svensk Medborgare de starkaste väckelser att
genom stora och ädla bedrifter följa sina Förfäders
efterdömen, ostridigt komma att medföra
ett gagn, vida öfverstigande den uppoffring,
som måste utgöra ett villkor för verkställigheten
af mitt förslag.
Då jag nu inför Höglofl. Ridderskapet och
Adeln fritt yttrat mina tankar öfver ett vigtigt
ämne för allmän uppmärksamhet, hyser jag
den säkra öfvertygelse, att hvad jag anfört
icke skall ogillas af ett RiksStånd, som alltid
nitälskat för äran och sanningen, och aldrig
saknat Medlemmar, hvilka genom egna forskningar
och frikostiga understöd lifvat minnet
af vår Forntid.
Slutligen anhåller jag att frågan era sättet
att utse de för ofvannämnde ändamål nödiga
Dm 5 'annani.
227.
Medel måtte blifva öfverletnnad till Höglofl.
StatsUtskottets upplysta pröfning.
Lades på Bordet*
Herr Adler brandt, Thure, hade inlenmat föl*
jande, som upplästes:
Vördsamt Memorial!
CancellieRådet Niclas af Wetterstedt och
jag äro i den sällsamma belägenheten att vara
föranlåtnr, hos Rikets Högloflige Ständer söka
medlet till afgörandet af en ganska enkel och
klar Ersäuningsfråga, hvaraf ena hälften öfver
125 år, dels berott på Domarens pröfning
och dels pä verkställighet af Kongl. Maj:ts
Höga Beslut.
Vi klaga icke på någön Auctoritet för detta
långa dröjsmål, och den öfvergångna våldsamma
behandlingen Der skäl härtill skulle
förefinnas, har ansvaret upphört, genom de felaktiga
Personernas död: Och de, som befattningen
med ärendet nu tillkommer, hafva lernnat
oss all den handräckning vi kunnat begära,
fastän i senare tider utkomna Författning»?
hindra verkställigheten,
Af bilagda Handlingar och detri* som till
Kongl. Maj:t i underdånighet blifvit ingifna,
inhämtas: att framlidne Hof- Rådet Gustaf
Qveckfeldt, med åsidosättande af egen förmån $
228
Den 5 annani.
afstod redan 1692 , på Konung Carl Xf:s
begäran och mot Nådigt löfte om fullt vederlag,
Husqvarna Egendom och betydliga Strömfall
till Kongl. Majit och Kronan, för att lemna
den store Konungen önskadt tillfälle att
anlägga'GevarsFactori och andra för Kronan
nyttiga Verk.: Att HofRådet, under sin lifstid,
icke fick mottaga den lofvade ersättningen för
sin patrionska uppoffring: Att, ändtligen efter
75 års väntan , sådant tdldelades Sonen ,
Gmer;alLieutenanten och Riddaren, Eric Gustaf
Qveckfeldt, pä det sättet, att honom, genom
Nådigt Bytesbref af den 12 December 1758 ,
tillerkändes Ammarp frdels och Ärenäs med
Walekltfs Utjord, jtdels Hemman, samt Rötleds
Israels KronoQvarn med 2 par Stenar, under
Frälsemanna rätt och börd , jemte Nådig försäkran,
att, om Hagan af dessa Lägenheter frän.
geck Gener al Lieutenant en, eller dess rätts Innehafvare;,
skulle Kongl Majit och Kronan hemula Bytet inom
6 veckors dag : Att KammarCollegium vid
detta tillfälle glömde i Jordeboken afföra Rött.
le Qvarn , som utgjorde den betydligaste ersättningen,
hvarigenom det misstag 1759 blef
begånget, att Mjölnaren Johan Larsson förunnades
Skatteköp på samma Qvarn , som förut
genom Bytet blifvit afstådd till General Qveckfeldt
: Att , på underdånig klagan öfver detta
beslut, Kongl. Majrt, genom Nådig Resolution
den 28 September 176.,, väl bibehållit Johan
Larsson vid Besittningsrätten i men tillika i
nåder stadgat, att KammarCollegium ålåg utse
åt GeneralLieutenanten , en annan Kronan
immediate förbehållen Lägenhet till fyllnad i
Den 5 $annani.
229
vederlaget, med rättighet för GeneralLieutenanten,
att intilldess sådant skett, behålla Räntan
, sorn annars af Mjölnaren borde erläg.
gas till Kongl- Maj:t och Kronan, så att Besittningsrätten
egenteligen endast förlorades; men
den var ock af mycket värde, helst berörde
Ränta, äfven förhöjd, ej utgör mer än 5 Tunnor,
då Ägaren har dessutom i Arrende, jeni*
te betydlig fri förmälning af Spannemäl, öfver
20 Tunnor: Att GeneralLieutenantens Son
och Arfvinge, A;sessoren Sam. Gust, Qveckfeldt,
när Johan Larssons Efterkommande sålde
denna Qvarn till Öfversten och Riddaren
Gyllensvan, begärt, att densamma måtte antingen,
innan laga Ståndstiden förflöt, af Kongl.
Maj:t och Kronan återlösas och till honom såsom
Frälse återställas, eller ock Bytet i allo
upphäfvas: Att KammarCollegium , i stället för
att bifalla första alternativet, hvarigenom Kongl.
Maj:t och Kronan för godt köp sluppit FLmulsskyidigheten,
genom Utslag den 20 Augusti
1783 afsiagit båda delarna, och tvärt emot ordalydelsen
i Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution
af 1763, ålagt Assessoren uppgifva det vederlag
honom utan ansökan långt förut bort
meddelas: och att Assessoren, missnöjd med denna
sakens utgång, i rätter tid anfört underdåniga
Besvär, som nu på 34 året hvila hos
Kongl. Majit oafgjord».
Denna långsamma behandling af en billig
och lätt afgjord fråga har vållat, att under
den tid ändringssökand-en förgäfves väntat på
slut, har Kronans disponibla Jord dels blifvit
230
Den 5 $annani.
till Skatte löst, och dels förmonsrätten dertill
Jordägaren förunnad; Äfvensom det händt att
Röttle - Israels Qvarn, pä grund af flera laga
kraft vundne åtgärder, kommit i tredje mans
hand, så det nu mera tjenar till ingen ting,
om Assessoren Qvackfeldt» rättvisa klagan af
Kongl.' Majit Nådigst pröivas eller icke.
Af detta anspråk har CancellieRådet af Wetterstedt
och jag blifvit Innehafvare, i följd af
Arf, Gåfva och Köp; äfvensom af de sista Kungsgårds
- fordringar frän Tullgarns bytet, som
derpå återstå, oliqviderade, utgörande tiilsammans
ej mindre än 18 Riksdaler 13 Skilling
lif Runstycke Specie Skatterätt med Jord in
Natura , hvarföre vi , enligt bifogade Kongl,
Maj:ts Nådiga Bref till KammarCollegium den
6 November 1772 , äro ovilkorligen berättigade
till införsel i Kungsgård ; och om en sådan
rättighet emot lag och billighet oss skulle
betagas , blifva vi de ende som icke fått
tillgodonjuta hvad förenämnde Nådiga Stadgande
tillägger och flere Prejudicater gifva
vid handen, hellst bland exempel det Kungsgårdar
blifvit använde till liqviderandet af
Tullgarns, fordringar, kan nämnas, att Kammarherren
Grefve Schwerin på detta sätt fått
lösa Stegeborgs Södra Ladugård och Landshöfdingen
och Riddaren Grefve Henning Gyllenborg,
Remmarlöfs.
Utom att Stadgandet i 77 $, af Regerings.
Formen icke bör hafva retroactiv verkan , så
föreskrifver det ej annat, än att Rikets Stan*
Den 5 hannar ii.
231
ders Samtycke skall, i sådana frågor som vår,
begäras. Vi hafva derföre hos Kongl. Majit
i underdånighet föreslagit sättet till ersättning,
så väl för Qveckfeldtska Famillens pretention,
som för våra Kungsgårds - fordringar , och anhållit,
att detsamma måtte Nådigst bestämmas
och Rikets Ständers bifall, genom Nådig Proposition,
a4Fordras. Ehuru vi icke tvifla , att
Kongl. Maj t Nådigst bifaller denna vår underdåniga
Ansökan , såsom grundad på Lag
och Rättvisa, samt Kongl. Maj:t och Kronan
i annat fall, eller om vi tvingas vid vederbörliga
Domstolar utsöka vår rätt, ofelbart stad^
nar i en långt drygare Fenninge - ersättning ,
än det vi nu äskat i Jord, för att slippa genomlöpa
Rikets Rättegångsverk och undgå
dermed förenade kostnader, nödgas jag likväl,
å egna och CancellieRådet af Wetterstedts
vägnar, till bibehållande af vår talan , äfven
Motionsvis anhålla hos Rikets Högloflige Ständer,
att det bifall förenämnde 77 §. i RegeringsFormen
påkallar, må oss förunnas, så att hinder
icke må möta för Kongl. Maj:t eller Kongl.
KammarCollegium, att pröfva våra anspråk
och tillägga oss Vederlag i Kungsgård.
Och funnos vid detta Memorial i Afskrift
bilagda följande Handlingar;
l:o En till Kongl. Maj:t ställd underdånig
Ansökning , hvaruti CancellieRådet Niclas af
Wetterstedt och Assessoren Thure Adlerhrandt
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta afgå Nådig
Proposition till RiketsHöglofl. Ständer^ angå
-
232
Den 5 cyanuarii.
ende bestämmandet af sättet, huru dels Qveckfeldtska
Familjens underdåniga Pretention på
ersättning lör Skatterätten af Rötteleds Israels
Qvarn och dels 18 Riksdaler 13 Skilling 11-’-  Runstycke Specie Skatterätts-fordran från Tullgarns-godset,
hvaraf CancellieRådet af Wetterstedt
och Assessoren Adlerbrandt äro Innehafvare
, må godtgöras. I hvilket afseende
bemälte CancellieRåd och Assessor i underdånighet
föreslagit, att, emot afståendet afofvsnnäinnde
anspråk och andra vanliga Skatterätts
fordringar till nödigt belopp, dem måtte
tillåtas , att få lösa till Skatte , antingen
Kungsgården Wisingsborg, 5- Mantal, jemte
KronoHemmanen Lilia Lönnemålen och Eskemålen,
|:dels Mantal hvardera , med rättighet
att för halfva Markegåhgs - priset begagna de
till Kungsgårdens bruk anslagna Krono dagsverken
af det på Wisingsö belägna Gods; eller
ock Kungsgården Rådmansö 3 Mantal med
derunder varande Torp och Lägenheter j emot
vilkor, hvad Wisingsborg beträffade, att, jemlikt
föreskriften i Kongl- Brefvet den 28 Januarii
1757, vid Skatteköpet fastades skyldighet
inrätta StamSkäfferi af minst -too Spanska
Får, med stadgande, dels att om ägaren 6 år
uturaktlät hålla nämnde antal, han borde anses
hafva gjort sig förlustig af Skatterätten och
Egendomen, sorn då till Kongl. Majit och Kronan
åter-fölle utan någon ersättning ; dels att
en bestämd Hemmansränta i ett för allt af
etthundrade sådana Får af olika, men till afvel
passande ålder, årligen borde Kongl. Majit
och Kronan tillhandahållas utan all slags af:
Den 5 annani.
233
gift, för att i Landet kringspridas genom försäljning;
med rättighet likväl för ägaren, att,
i händelse han skuile af verkliga olyckor hemsökas
, och derigenom uturståndsältas in natura
fullgöra HemmansRäntan , i slikt fall få,
efter Domarens pröfning , för ett eller annat
år lösa förenämnde Ränta ; samt , hvad Rådmansö
angeck , att, utom den vanliga HemmansRäntan
, Ägaren äfven skulle förpligtas
hålla Skafferi af 50 Spanska Får, i likstämmighet
med föreskriften uti Högstberörde K:g 1.
Bref af år 1757; hvarjemte CancellieRådet af
Wetterstedt och Assessoren Adlerbrandt i underdånighet
hemställt, om intet första Stammen
till Skafferiet borde af Kongl. Majrt och
Kronan öfverlemnas af det från Bårse vid
Liittich utaf Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
hitförskaffade, och nu på Flyinge Kungsgård
förlagda, Merinos Skafferi.
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga BytesBref af den
12 Dec. 1758, hvarigenom då varande GeneralMajoren
E. G. Qveckfeldt samt dess Arfvingar,
i stället för det till Kongl. Maj:t och
Kronan afstådde Husqvarna Hemman och Qvarnar,
tillägges Ammarp |:dels och Ärenäs |:dels
Hemman , med en derunder lydande Utjord
Wahleklef till 26 öre Silfvermynts Ränta, samt
Rottleds Israels Kronoqvarn under Allödial-Frälse-frihet
och Frälsemanna tjenst till everdelig
ägo. jemte Nådig försäkran, att om någon af dessa
Lägenheter frångeck GeneralMajoreo Qveckfeldt,
dess Arfvingar eller rätts Innehafvare,
skulle de af Kongl. Maj:t och Kronan hafva
234 Den 5 z?annar ii,
att undfå så godt vederlag igen på någon annan
ort, etter sex veckors dag.
3:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till KammarCollegium
af den 28 Sept. 1763, hvarigenom,
ai anförde skäl, Mjölnaren Johan Larsson blifvit
förklarad berättigad, att dess år 1757 å
Röttle Qvarn undfågne -Skattebref behålla och
tillgodo njuta; dock skulle GeneralLieutenant
Qveckfeldt uppbära Räntan af samma Qvarn a
hvilken annars till Kronan af Mjölnaren borde
erläggas, och det intill dess KammarCollegium
någon annan Kronan immediate förbehållen
Egendom till fyllnad i Vederlaget för honom
utsett.
4:0 Kongl. KammarCollegii Utslag den 20
Augusti 1783, uppå Assessoren Samuel Gustaf
Qveckfeldts Ansökning, att, då Johan Larssons
Arfvingar sålt Röttle Qvarn till Öfverste Gyllensvan,
samma Qvarn måtte, innan köpet vunne
laga Stånd, antingen af Kronan återlösas
och Assessor Qveckfeldt återställas eller ock
bytet om Husqvarna upphäfvas, hvilken Ansökning
KammarCollegium ej funnit skäl att
i ena eller andra afscendet bifalla , utan an»
komme på Assessoren Qveckfeldt att hos Collegium
uppgifva och föreslå någon sådan Lägenhet
, som till ersättning för den bortmistade
Röttleds Israels Qvarn kunde upplåtas»
5:0 Utdrag af AnnotationsBoken i KaramarExpeditionen
af Kongl, Maj ts Cancellie, af
innehåll, att Assessoren Qveckfeldt d. 4 Majs
Den 5 ^annani.
235
1784 inkommit med underdåniga Besvär öfver
KammarCollegii Utslag, rörande Röttle Israels
Qvams i Grenna Socken och Jönköpings Län,
Skatterätts inlösen och återlemnande till Frälse,
hvilket mål samma dag blifvit remitteradt till
KammarCollegii underdåniga Utlåtande; men
ännu icke den 24 Julii 1817 finnes annoteradt,
sorn besvaradt.
6:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 6 Nov.
1772 till KaminarCollegium, angående inköp
af Tullgarns Säteri, 3 Mantal, med underlydande
16|;dels Mantal Rå- och Rör Frälsehemman,
för Hans Kongl. Höghet Prins Fredric
Adolphs räkning och samma Egendoms åflorande
i Jordboken till Krono; hvaremot Kongl,
Majtt i Nåder förklarat sig vilja till Ridderskapet
och Adeln afstå så mycket uti Kungsgårds-
och KronohemmansRäntor, sorn deremot
svarade, med Nådig Befallning till Kammar.
Collegium, att om ett sådant försäljande till
Kongl. Majits och Kronans största förmån föranstalta
Hvarförutan
vid Assessor Adlerbrandts
Memorial var i Original bilagdt:
Kamereraren i Kongl. KammarCollegio C.
F. Holmbergs Betyg af den 30 Dec. 1817,
*att CancellieRådet af Wetterstedt och Assessor
Adlerbrandt, vid sina den 23 sistledne October
och den 13 påföljande December till Kongl,
Majit ingifne underdåniga Ansökningar, om införsel
i Jordägande rätten af antingen Wisings
-
236
Den 5 annetra.
borgs Kungsgård i Jönköpings Län eller Rådmansö
Kungsgård i Stockholms Län, in originali
bifogat åtskilige hos Kongl. Majit och
Kronan ägande från Tullgarns-godset härflytande
underdåniga Skatterättsfordringar, utgörande
tillsammans Aderton R:dr 13 sk. n~ rist.
Specie.
Lades på Bordet.
Herr Åkerhjelm, Conrad, anförde skriftligen
följande:
Sistledne Riksdag hade jag äran yttra mig
i samina ämne jag nu tänker anföra, rörande
tillåtelsen för utländska Fartyg få afhämta Landets
SkogsEfFecter. Sedan den tiden hafva
från flera Län och orter till Kongl. Majit
underdåniga Ans -kningar härom blifvit gjorda,
hvilka till Kongl. ComrnerceCoUegium
blifvit remitterade; och hvarå beinälte Kongl.
CoUegium den 17 Maj afgifvit underdånigt
Utlåtande', med afsryrkan dertill, på skäl
och grunder, som efter deras åsigt bords anses
sorn gädande; rmm_ deremot har samma.Kongl.
Collegii Presid* . Friherre Edelcrantz, i ett enskildt
under ds c ■. Betänkande, ej allenast motsagt,
utan fr -'-.otidig. n vederlagt Kongl. Collega
uppgifna skäl, och genom sanna och
noga beräkna 1 C leider framställt ojäfaktiga
bevis pa en R- ;s agnelig nytta och fördel deraf;
derjemte har Friherre Edelcrantz, i sammanhang
harm I, den 17 sistledne September
författat etc ytterligare underdånigt Betänkande,
Den 5 ^annani.
237
sorn med lika noggranna Calculer och Facta bevisar,
att igenom denna Export Riket ärligen in*
drager en Summa af ej mindre än 2j million,
äfvensom att vår egen Frakthandel i den nu
varande ställning mera vinner än förlorar. För
att undvika uppläsandet af dessa vidlyftiga
Handlingar, som skulle borttaga en för Höglo IF.
Ridderskapet och Adeln dyrbar tid, bifogas
de härmed, på det att hvar och en som önskar,
må äga tillfälle genomläsa dera, och att
de med denna min ödmjuka Motion må åtfölja,
till upplysning och grund för det Utskotts Betänkande,
hvartill det kommer att remitteras.
Enligt de flestas, jemte min egen öfvertygelse,
äro båda dessa Friherre Edelcrantz’s
underdåniga Betänkanden, till Calculer, Facta
och Bevis, så öfvertygande, att de ej äro någon
emotsägelse underkastade, om ej den, enskildta
Interesset dicterar.
Vid hvilket Memorial vörö bifogade tryck?
te exemplar:
1:0 Af Kongl. CommerceCollegii underdåniga
utlåtande till Kongl. Maj.t öfver frågan
om Svenska Trädvarors utskeppning med främmande
Fartyg, jemte den af Presidenten Friherre
A. N- Edelcrantz yttrade särskildta mening
i samma ämne.
2:0 Af ett underdånigt Betänkande utaf
Presidenten Friherre A N Edelcrantz, öfver
den af 8 Svenska Handelshus å nyo väckta
238
Den 5 Januarii.
frågan , angående en fri Handels- och Export*
rättighet för Syenska Skogseffecter med främmande
Skepp.
Herr Mannerstam, Johan: Jag instämmer uti
den af Herr Åkerhjelm väckta Motion och anser
mig äfven höra, i sammanhang dermed, till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln hemställa, om
icke ProductPlacatet af dtn io Nov. 1724 och
Kongl. Förklaringen af år 1726 måtte upphälvas.
Lag- samt Allmänna Besvärs - och OeconomieUtskotten
tillstyrkte vid förra Riksdagen,
i anledning af då väGkt fråga, att ProductPlacatet
borde förklaras hvilande, och sorn Rid-?
derskapet och Adeln enhälligt gillade dessa
Utskotts Betänkande, så förmodar jag, att den
nu härom väckta fråga vinner Höglofl. Ridderskåpets
och Adelns bifall.
Samma Betänkande innehöll äfven tillstyr.*
kande, att inrikes Handel med Svenska Pro*
ducter måtte blifva fri och obehindrad, samt
Allmänna Lagens förbud uti 6 Gap. HandelsBalke»
emot Landtköp upphäfvas.
Dessa frågor torde äfven, såsom nu ånyo
väckta, till Lag samt Allmänna Besvärs - och
OeconomieUtskottens handläggning böra hän-:
visas.
Herr af (Vingård, Johan, förenade sig med
Herr Åkerhjelm, och önskade att vederböran*
Den 5 Januarii,
239
de Utskott måtte taga kännedom af ett utaf
honom i enahanda ämne till Kongl, Majit afgifvet
underdånigt Utlåtande.
Lades på Bordet.
Herr von Schultzenheim, David, uppläste
följande:
Vördsamt Memorial!
Valet utaf Stockholm till Rikets Hufvud-’
stad visar icke minst Medeltidens störste Hjel.
tes, RiksFöreståndaren Birger Jarls, förträff-,
liga urskillningsgåfva. Den vidt omfamnande
Mälaren, härledande sig ifrån Uplands,
Westmanlands, Nerikes och Södermanlands
Floder och Källdrag, förenar här, genom ett
lyckligt Strömfall , det sunda och söta vattnet
med Saltsjön, som öppnar vägen till alla
Jordklotets Haf. På stället finnas flera spring-:
källor till hälsosamma och tillräckliga Brunnar,
och den sköna belägenheten öfverträffar
de flesta Europas stora Städer. Ulfsunda fjer*
den var då, genom ett fritt flytande vatten,
förenadt med Clara sjön och Riddare• fjerdenj
en Båtfärd fanns ock från Brunnsviken, genom
Träsk-sjön och Packartorgs - viken , till
Saltsjön. Om Stockholm då blef ett värn för
härjande Vikingsfärder in uti hjertat af det odJ
lade Landet, och om sedan, under de förflutna
Fem till Sexhundrade åren, Stockholm blif«
vit prydt med Slott och mångfalldiga Byggnader
, så har dock dess sköna och friska Nan
tur-belägenhet blifvit ganska försämrad.
24<?
Ben 5 amar ii.
De Högvördige Män, nu varande DomProsten,
Doctor IVallin och ÖfverHofpredikanten,
Doctor Lilljenwalldh^ StadsMajoren Och Rådmannen
Limnelius i samt min högtupplyste Medbroder,
Ger.eralDirecteuren och MedicinalRådet,
Doctor Hagströmer, hafva vid nästiidne
Riksdag högeligen deröfver klagat, att i Hufvudstaden
flera osunda Vattengölar finnas, och
att i synnerhet Ciarasjön samt Rörstrands- och
Carlbergs viken så igengrott, att föga Båtfart der
mera biefve möjlig, samt att dermed mycken ohäisa
och vådeiiga sjukdomar åstadkommas j
hvarföre deockanhöllo om något publikt understöd
till en nödig uppmuddring på bemalla ställe.
1815 års Stats- och OeconomieUtskott afgåfvo
ett Utlåtande öfver Högvördige PresteStåndets
och Vällollige BorgareStåndets Remiss, rörande
nämnde Sjöviks uppmuddring hvaruti medgafs
nyttan af den föreslagna Upprensningen ,
men troddes att ett bidrag af allmänna Medel
dervid ej ägde rum, som Vattendraget tillhörde
Stadens område , och .nödiga Medel för
beholvet redan af Borgerskapet voro tillskjutne
j men dock, att till ändamålets befordran,
Rikets Högloflige Ständer behagade anmäla
en underdånig önskan, att Kongl. Maj:t Nådigst
täcktes låta vidtaga den åtgärd, sorn till
Förslagets fullkomnande nödig funnes. En annan
gång samma år, har Välbemälte StatsUte
skott, uti ett Betänkande, uppå Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Remiss, i detta åter väckta
ämne , om stillastående Vattens osundhet ,
ytterligare förklarat, att Stadens ägare borde,
och, .
Den 5 Januarii,
241
)ch, efter förmodanj jemväl mägtåde afhjelpa
len öfverklagade olägenheten: Uppå Utskotets
förnyade tillstyrkan anhöllo ock Riksens
lÖgloflige Ständer, att Kongl. Maj:t Nådigst
äcktes vidtaga sådane mått, att för Stockholm
>ch flera Städer, stillastående Vattensamlingar,
ill hälsans befordran, ahtingen upprensades
iller på tjenligt sätt igenfylldes. Men hvad
lopp kan man väl göra sig af den nödigaste om*
org, då tillslagna Medel och Stadens förmåga
saknas? Hvad Stockholms Stad beträffar,
iå hafva vi att tacka den senare tidens ÖfverståthållareEmbetes
och Policens vaksamhet
ich kraftiga anstalt, att, efter gammal osed
ich vårdslöshet, Riddarefjärden icke mera vo•e
segelbar, eller ej blifvit till större delen
genfylld, samt att den förträffliga Hamnen åt
saltsjösidan icke mera ifrån Husen vid Skepps»
iron blifvit aflägsnad. Det fordras icke hög
ilder, att med skäl beundra hvad Stockholms
iktningsvärda Borgerskap sammanskjutit och
'örmått i samtiden verkställa med Publique
Byggnaders, Broars och Hamngators af sten eler
så kallad Quaijs anläggande. All Stadens
iormåga är ock uttömd, och man har, vid nu
rarande betryck, underdånigst nödgats anropa
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen om ett Lån
äf 100,000 R:dr, hvarmed Staden, efter snart
aräkneliga välgörenheter och biträden, äfven
au till vår förundran blifvit hugnad.
Hedrad med Högloft. Ridderskapets och
Adelns Val, äfvenledes nu kallad till Ledamot
Ridd. 0. Ad. Prat. II. B. 3l, 3a
242
Den 5 Januarii.
i StatsUtskottet, känner jag nogsamt Statsverket
inskränkta tillgångar emot så stora påkallelse
och behof; men då hälsan och dess underhåll ut
gör det allraförsta af alla föremål och behof, ocl
inseendet af hela Samhällets hälsovård mig Nå
digst och isynnerhet blifvit anförtrodd, nödga
jag åter höja min röst uti ett förleden Riksdag få
fangt motiveradt högst angeläget Ärende. Mec
all ömhet för andra Städer och Orter, måst
väl i företräde en synnerlig uppmäksamhe
laafvas på Hufvudstaden, hvarest vi håfve vå
RiksClenod, vårt ädla KonungaHus, förvarad
hvarest Rikets Ständer vanligast samlas, och di
mångtaliga Medborgare för sina högsta ange
lägenheter färdas. Ett betydligt öfverlägg
nings-ämne har denna gången blifvit den nä
igengrodda Clara- och Carlbergs-viken. Der
sprider i sanning mycken ohälsa, och bidrage
till en betydlig del dertill, att dödligheten
Stockholm, vid all dess lyckliga belägenhet
är större, än i de fläste Europas Hufvudsta
der. Vid 1780 års flod nedsköljdes alla i grann
skåpet vid denna Sjörennel liggande orenlighetei
och gödselämnen, och vid vattnets uttorkninj
uppstego förgiftade ångor, som medförde dödan
de sjukdomar, och nödgade mångå fattiga Hushåll
att fly från sina hem. Vid andra Vattenfloder
hafva följderne i sin mån skadat, ocl:
är utdunstningén af förruttnade ämnen vid allan
tid förderfvelig, och förorsakar en ökad
dödlighet ibland de fattiga, der invid boende
Medborgare, som med skäl och förtröstan påkalla
allas vår barmhertighet. Mången hitkomDien
frisk Landtbo har här hämtat sin så kai
-
Den 5 Januarii.
243
lade Helsot, och jag har erfarit, huru många
Dalkarlar, som deromkring sökt en mindre dyr
honing, genom den hindrade transpirationen
och osunda inspirationen, undfått Utsot, Vattensot,
dödlig bröstsjukdom, och allramäst en
nära oöfvervinnelig Frossfeber, en sjukdom,
som i gemen uti det sunda och höglanda norra
Landet alldeles icke finnes. Men jag vågar
ej med min klagan mera upptaga af Hoglofl.
RidderskapetS och Ädelns dyrbara tid. Nog
af, att hjelp behöfves, och Stockholms Stads
Innevånare ej ensamme förmå åstadkomma botemedlen.
Ett litet Muddrings-arbete är åt
Clara-sjösidan börjadt; men kan i nu lefvande
Personers tid, vid så svagt biträde, ingalunda
fullkomnas, och om rensningen sker efter
den nu varande Vatten-renUelens krökningar,
så igenfylles den åter snart, utan bor anställas
i rak Linea efter den Desseins, som den för
sina Mechaniska och Hydrauliska kunskaper
högaktade Öfverste Ljungberg uppgifvit. —
Stockholm har villigt bidragit till alla aflägsna
proponerade förelag, Canal-gräfningar, Vägar
och Byggnader. Denna Stad påkostar flera tusende
Riksdaler pä Uppbördsman till Allmänna
Staters och Bevillningars upptagande, som
annorstädes på Statens kostnad förrättas. Skole
vi då icke gemensamt bidraga till mera
Sundhets befordran i KonungaResidencet? Bör
ett sådant vigtigt ämne i verkställigheten längre
uppskjutas till framtiden, och icke denna
gång med fullt alfvare af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behjertas?
Lades på bordet.
244
Den 5 Januarii.
Undertecknad Protocolls-förande anmälte,
att Herr Adlerheim, Pehr, som uppgifvit sig
vara af opasslighet hindrad att sjelf sig infinna,
hade skriftligen anmodat undertecknad, att
till Protocollet aflemna ett af Herr Adlerheim
författadt Memorial, hvilket undertecknad alltså
anhöll måtte uppläsas; men som Herr Grefven
och LandtMarskalken tillkännagaf, det
han hade sig bekant, att Herr Adlerheim icke
vore vid Riksdagen närvarande, utan vistades
på Landet, ansåg Ridderskapet och Adeln,
uppå af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, att, i följd af 35 §.
RiddarhusOrdningen, Herr Adlerheims berörde
Memorial icke kunde af Ridderskapet och
Adeln upptagas.
Friherre Wrangel,, Henning, anhöll att få
på en gång framställa Fem serskildta Motioner,
samt uppläste följande:
i:o De förflutna åren hafva nogsamt visat
missbruken af Propositioner, väckta emellan
Riksdagarne, för att icke hos hvar och en visa
nödvändigheten af, att förekomma sådana ProvinceRiksdagar,
hvarföre jag framställer den
Motion, att på den mellantid, då Riksens
Ständer ej äro församlade, aldrig må komma i
fråga eller kunna afgöras sådana ämnen, som
på ett eller annat sätt tillhöra Riksens Ständers
öfverläggningar. — Anhålles att detta mitt Anförande
må till OeconomieUtskottet remitteras.
Den 5 Januarii.
245
2:0 Det Land, som äger frihet i Näringar,
ian säkert anses bland de lyckliga och dess Innebyggare
påräknas, då frågan är alt försvara sin
sjelfständighet, med uppoffring af sin Egendom
och sitt lif. — Lifvad af dessa ovedersägliga
Sanningar, tviflar jag ej, att Ridderskapet och
Adeln finnér billighet deruti, att Landtmannen
må äga rättighet, mot låg eller ingen Tull, att
exportera dess Producter, och derigenom få en
ny källa till välmåga. — Få Provincer, utom
Skåne, kunna redan begagna sig af denna förmån;
men som denna frihet onekeligen skall
bidraga till Productionens förökande; så anhåller
jag, att åtminstone för Skåne må blifva tillåtit,
alt, med de Modificationer, sorn för ett
eller annat tillfälle kunna finnas nödiga, exportera
deras Producter, af hvad namn som
helst, och i synnerhet Ladugårdens afkdstningar.
— Anhålles att detta mitt Memorial måtte
till OeconomieUtskottet remitteras.
3:o Vid alla Riksdagar från år 1809, har
yrkats, det Conlracter skulle träffas emellan Presterskapet
och deras Åhörare. Sådant har likväl
i min ort mig vetterligen ej skett; med undantag
af en Församling i Halland, hvarest
så väl Pastor, som Åhörare voro nöjda med
villkoren; men under föregifvande, att alla
Former ej voro iakttagna, blef ny Sockenstämma
utlyst, hvarvid alla Parterna förklarade sig
nöjda, utom Consistorii Fullmägtig, som påstod,
det Pastors rättigheter ej blifvit iakttagna,
ehuru Pastor i Församlingen förklarade
246
Den 5 fatmar ii.
att, enligt den träffade öfverenskommelse!!,
honom tillkom större inkomster, än vanligt
varit,
Min anhållan är således, det Riksens Ständer
må hos Konungen i underdånighet anhålla,
att så snart Församlingen erbjuder fullt
pt hvad Pastor förut efter vanligheten erhållit,
eller då både Pastor och Åhörare äro ense
om villkoren, ej hinder må läggas för antagandet
af ett sådant Contract, utan Konungens
Nådiga Sanction i underdånighet kunna
begäras, utan återupplifyandet af 1681 års Förordning,
hvarigenom räkning å Åker skulle
införas i Provincer, der sådant aldrig varit
brukeligt. — Anhållandes att detta Memorial
måtte remitteras till OeconomieGtskottet.
4:o Med tystnad har jag länge afhört Discttssioner
öfver Discontnrna och jag har härvid
ej kunnat underlåta att fästa mig vid den,
i min tanka, mindre rättvisa man lemnat
Götheborgs BancoDisconts Direction, i jemnförelse
med Malmös. Den sednare har på ett
ovärdigt sätt administrerat dess Discont, och
derigenom ådragit sig Nationens förakt samt
gjort sig skyldige till ett rättmätigt straff; som
en varnagel för andra, att ej missbruka Ständers
förtroende. Götheborgs Discont deremot
har ej allenast sökt uppfylla sina åligganden,
utan äfven på ett loyalt sätt både erbjudit
och erlagt full säkerhet för Assignationerna,
ställda på Banquen: Man kan härvid
Den 5 Januarii.
247
anmärka, att DiscontDirectionen blott uppfyllt
sin pligt, men allting är jemnförligt, och det
som i en tid kan vara mycket vanligt, blifver
ovanligt vid en annan. Man bör derföre å ena
sidan stämpla det vanhederliga uppförandet,
då man å den andra vet att värdera den, som
med egna uppoffringar uppfyller sina förbindelser.
Jag tror det således vara Riksens Ständer
värdigt, att erkänna Göthehorgs DiscontDirecteurers
åtgärder, genom en förtröstning
af Ständernas förtroende.
Utom dessa skäl vill jag äfven anföra några,
hvilka jag underställer Höglofl. Ridderskapets
och Adelns rättvisa bepröfvande:
Om Discontens Octroj upphörde vid den
tid, som är föreskrifven, skulle indrifvandet
af dess fordringar medföra måhända en
fullkomlig ruine för många skuldsatta, och jag
vet intet om sådana Enskildas olycka ej äfven
hade inflytande på det Allmänna, då vid denna
rubbning många Enskildta skulle förlora sina
fordringar. Götheborg, näst Stockholm,
vår största Handels-stad och genom dess lyckligare
läge i hjertat af Riket, bör äga Discont,
för att sprida Ressourcer till andra Medborgare,
än de som omgifva Stockholm. Sverige
existerar ej blott för denna punct. Om Directeurerne
med sin Egendom, hvars solidi te är
känd, ansvara för det understöd, som de till
äfventyrs kunna behöfva af Banquen, så är ju
dess säkerhet bevarad, Götheborgs Industrie
ej qväfd och många Individuel- bevarade från
g/jg Den 5 Januarii.
« I
undergång. Med full tillförsigt att Höglofl.
Ridderskapet oöh Adeln ej misstycker, att jag
vidrört detta ämne, som ej äger annan grund,
än min känsla för rättvisa, och min önskan,
att med all möjelig foglighet behandla hvar
och en, utan Statens förlust eller kränkning af
tredje Mans rätt, anhåller jag att denna min
Motion, nemligen om fortfarande af Götheborgs
Discont samt understöd, må till BaucoUtskottet
remitteras,
5:o Vid flera Riksdagar har jag väckt frågan,
om en förbättrad och lämpligare LandtmäteriTaxa,
hvilken blef vid sista Riksdagen
afslagen. Som jag vid frågans afgörande var
bortrest från Riksdagen, fick jag ej tillfälle att
besvara de Anmärkningar, som deremot gjordes.
I hopp att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
finnér att en så magtpåliggande sak, som denna,
bör å nyo komma under öfverläggning, anhåller
jag att det Project i detta ämne, som bief
af mig inlemnadt vid 1815 års Riksdag, måtte
blifva remilteradt till OeconomieUtskottet.
Härvid var bifogadt ett tryckt Förslag
till en ny LandtmäteriTaxa, uppläst i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum den 5 Maji
1815.
Hvarefter Friherre Wrangel munteligen
förbehöll sig, att efter erhållne nödige upplysningar,
huruvida LandtbruksAcademiens Cen
-
Den 5 Januarii. 249
tral-verkstad uppfyller sitt ändamål eller icke,
få, i senare fallet, äga öppen rätt, att sina
tankar i detta ämne framställa,
Lades på Bordet.
Herr Stjernschantz, Johan Abraham, uppläste
följande:
Vördsamt Memorial!
Uti ett Tidehvarf, då billigheten alltid
utgjort en så väsendtlig del af grundvalen för
Höglofl. Riksens Ständers bedömmande, och
då man med så mycken nit sökt att bereda
utkomsten för hvarje Löntagande Man i Staten,
af hvad Glass han än månde vara, vågar
jag tro, det ej bör anses orätt handladt,
om jag, såsom den enda härvarande Officer af
Nerikes Regemente och i Chefens frånvaro,
såsom dess närmaste man, önskar fästa uppmärksamheten
på det usla tillstånd, de i Nerike
varande 474 Man af ofvannämilde Regemente
iråkat, jemförd med den öfriga delen
af det Indelta Infanteriet, genom den, dem i
Kongl. Maj:ts Nådiga BcklädnadsFörordning af
den 9 December 1812 ålagda skyldigheten,
att mot en årlig SlitningsPenning, beräknad
efter 780 slitningsdagar, hålla sig sjelfva med
LifMundering.
Enligt 1686 års KnekteContract för Regementets
i Nerike Indelta 474 N:r, som förut
250
Den 5 Januarii.
utgjorde Irenne Compagnier af f. d. Nerike och
Wermelands odelade Regemente, jemfördtmed
Kongl. Brefvet den i3 Maji 1689 oc^ Kongl.
Resolution den 3 Junii 1690, hafva Nerikes Soldater,
utan någon rättighet till Torpställe,
blott till nödiga Husrum å serskilt Bostad eller
i Rotehållarens egna Hus, i årlig Lön: endast
2 Tunnor Råg, ett vinterlass Hö om 4^
Lispund, jemte 2:ne Tjog Halm, samt oförvandlade
25 Daler Kopparmynt i Contant Lön
och 4 Daler Kopparmynt till underhåll af
Släpkläder. Utaf StatsVeiket erhåller BeklädnadsDirectionen
de, enligt ofvan åberopade
Nådiga BeklädnadsFörfattning, deri bestämda
SlitningsPenningar, som för nyssnämnde 474
N:r i Nerike, uppgå årligen till omkring 54o
R:dr, hvilkas otillräcklighet är mer än synbar,
då en SoldatMundering, jemlikt förlidet
års MarkegångsTaxa, uppgår i värde till 56
R:dr 4 sk. Banco, och Manskapet, för att vara
complett samt någorlunda snyggt och behållet
beklädt, ovilkorligen måste hvart 3:dje,
minst hvart 4;de år undfå ny Beklädnad.
Enär nu en SoldatMunderings hela värde
således är bestämdt till 56 R:dr 4 sk* Banco,
till hvilkens underhållande Soldaten endast
äger i BeklädnadsAnslag dess andel i Slit—
ningsPenningarne, circa r R:dr 7 sk. årligen,
och 4 Daler Kopparmynt, oförvandlade af
Roten, följer, att om ny Beklädnad endast
livart 4;de år anskaffas, måste Soldaten hvarje
år tillsläppa af sin Lön 13 R:dr 20 sk. 8 r:st.
Banco.
Den 5 Januarii.
251
Om nu Soldatens Lön i Penninge-värde
uträknas, äfven efter samma års, ehuru höga
Markegång, nemligen:
la Tunnor Råg å 9 R:dr 16 sk, 18: 32: -t
1
Vinterlass Hö ,12: — —,
2 Tjog Halm å 1 R:dr 32 sk. . 3: 16: —
Dess Contanta Lön 25 Daler Kopparmynt
.
2: 37: 4.
Summa R:dr 36: 37:
Och från dessa 36 R:dr 37 sk. 4 r:st. afdrages
dess andel, eller hälften i årliga Passevolancen,
4 B:dr, återstå 32 R:dr 37 sk. :4r:st.,
deraf ofvannämnde Beklädnads-beliof, 12 R:dr
20 sk. 8 r:st. skall tagas. Häraf blifver klart,
att Soldaten af sina årliga Löne-tillgångar derefter
icke äger mer öfrigt än 20 R:dr 37 sk.
4 r:st. Banco,
Med hämtad anledning af ej mindre KnekteContracten
för de öfriga InfanterieRegemenlen
i Armeen, hvilka i allmänhet hvart 3:dje
år berättiga Soldaten till ny SläpMundering
af Roten, som efter nu varande Författningar
och ofvan åberopade BeklädnadsFörordning,
skall till Färg och Skärning m. ra. i allo öfverensstämma
med Lif Munderingen, än Regementets
IndelningsVerk af den 22 Mars 1699,
som, i anseende lill de Nerikes Provincer,
hvars Hemman äro ovanligt inskränkta både
till Åker, Äng och Skog, öfvergångna tätare
Roteringen, och då Rotarne för deras svaghets
skull icke kunde åtaga sig eller åläggas
252
Den 5 Januarii.
att gifva Soldaten Släpkläder, uttryckligen anslagit
1686 Daler 3 st. iof Pengar Silfvermynt,
efter Kronovärdi, odisponerade Hemjnansräntor
till Beklädnadens underhållande för
ofvannämnde 474 man; har BeklädnadsDirectionen,
uti till Kongl. M.aj:t aflåten underdånig
Skrifvelse, anhållit, att, efter dessa Räntors
primitiva bestämmelse, få disponera dem till
Nerikes Soldaters Beklädnads-behof, hvilket
Kongl. Maj:t afslog uti Nådig Skrifvelse af
den 14 October sistlidet år, på grund att det
vöre en Statsverket påräknad inkomst.
Klarast lyser i dagen otillräckligheten af
SlitningsPenningarne, då man tager i öfvervägande,
att det endast är för 15 dagar årligen,
som Soldaten ovilkorligen njuter dessa Slitnings-medel,
och att, då SlitningsPenningar
för hvarje N:r, enligt Författningen, äro beräknade
till endast 7f^:del af en fullständig
SoldatMunderings hela värde, det fordras en
tid af 48f:dels år innan Soldaten, genom dem,
erhåller ersättning för en enda Mundering.
Då, på sätt nämndt är, Manskapet vidalia
Öfriga Regementer af Indelta Armeen efter
Contract erhålla SläpMunderingar af Rotarne,
och hvilka nu mera äro lika med LifMunderingen,
vidkännas de ingen förlust genom
den, enligt 1812 års Kongl. Förordning,
förändrade Beklädnads-methoden: Endast NerikesSoldaten,
hvars förhållande synes dervid
ej kommit i beräkning, har derigenom tillskyndats
en kostnad, vida öfver deras förmåga. Och
Den 5 Januarii.
253
då Regementets BeklädnadsDirection, somsett
sig oförmögen att behöringen svara emot det
dem lemnade uppdrag, derest icke erforderliga
Medel för behofvet anslås; vågar jag vördsammast
anhålla, att så vida Regememtet, till
underhållande och besörjandet af Soldatens Beklädnad,
ej kunde återfå’ de för Nerikes delen
af Regementet uti 169g års IndelningsVerk till
detta behof anslagna HemmansRäntor, Riksens
Högloflige Ständer ville upptänka någon utväg,
till lättnad för Nerikes-Soldatens beklädnad,
som nu med missnöje ser sig förfördelad, framför
sina öfriga kamrater inom samma Regemente,
hvilka höra till Wermelands-Roteringen,
som hafva, utom Släpkläder af sina Rotar,
betydliga andra Lönings-förmåner.
Att NerikesSoldatens nu ägande Beklädnad
är i det usla tillstånd, att en hel ny Mundering
fordras snart nog, kan jag heligt försäkra;
och om ej Statsverket till en ny Munderings
anskaffande bidrager, kan omöjligt någon
erbållas, utan de i Nerike varande 5 Compagnier
af Regementet få visa sig i trasor, då
de i Wermeland varande 3:ne Compagnier
komma med fullgoda Kläder, till liten båtnad
och gagn för Staten.
Att klandra BeklädnadsFörordningen af
1812, är ej min afsigt. — Nej, visst icke! dens
nytta och användbarhet i det hela kan aldrig
bestridas; utan endast visa, huru vanlottad NerikesSoldalen
är, jemförd, ej blott med andra
Soldater inom den Indelta Armeen, utan
254
Den 5 Januarii.
äfven nied en del sina Kamerater inom Regementet
och inom samma Bataillon.
Om lika pligter mot Fosterlandet kräfva
lika rättigheter och förmåner inom hvarje
Glass af Medborgare, är jag öfvertygad att
lindring uti NerikesSoldatens tunga Beklädnads-skyldigheter
visserligen kommer att äga
rum.
Herr Stjernschantz anhöll att hans Memorial
måtte till StatsUtskottet remitteras.
Friherre Björnstjerna ^ Magnusj anhöll,
att då fem Regementer, nemligen Westerbottens,
Jemtlands, Helsinge, Dahl-Regementet
och Jönköpings Regementer, befunno sig,
i afseende på Beklädnaden, i enahanda belägenhet
med de af Herr Stjernschantz uppgifne
Compagnie!- af Nerikes Regemente, denna
fråga för nyssnämnde Fem Regementer äfven
mätte, i sammanhang med Herr Stjernschantz’s
Motion, till StatsUtskottet remitteras.
Lades på Bordet.
Friherre Fockj Berndt Willielmj uppläste
2:ne Memorial, så lydande:
1:0 Som å ena sidan det är en ovedersägelig
sanning, att Staten icke bör betungas med
Den 5 Januarii.
25S
flere löntagande Tjenstemän, än behofvet ovillkorligen
fordrar, och att öfverflödig plats är
i många afseenden skadelig; så är det ock, å
andra sidan, lika visst, att Statens fördel och
sjelfva billigheten kräfver, det en Tjenste-börda
bör lättas och fördelas, enär dess ökade
tyngd börjar öfverstiga måttet för vanlig menniskokraft.
En ny Reglering af de göromål, hvilka
äro Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Nåder
anförtrodde, och, enligt Kongl. Majrts Nådiga
föroi'dnande af den 28 April tillhö
ra
LandsContoiren och LandsCancellierne, är
nu redan af ett omisskänneligt behof påkallad.
Beviset ligger uti de årligen tillökade
stora mängder af göromål, för vidlyftige att
här alla upprepa.
Jag får blott exempelvis här anföra, att
i afseende på den stora mängd af ringare Brottmåls-undersökningar
och afdömmande, inom
Upsala Län tillhörande Cancellie, göromålen
hafva der ökats till den höjd, att då föråret
1809 målen utgjorde roi5, hafva de, de följande
åren, ökats till den grad, att för år
1816 dessa Brottmåls numeraire uppgick till
2828. Samma förhållande är inom LandsContoirens
ansvarsfulla och trägna befattningar.
Staten kan icke af dess Tjenare fordra mera
än vanliga menskliga krafter förmå, och ömsesidiga
förbindelser måste, för att vara visa,
åsyfta ömsesidig fördel: Staten måste åt redliga
arbetare förunna icke blott nödtorftigt
256
Den 5 Januarii.
bröd, utan ock någon hvila och uppmuntran*
på det att den kalla, trötta liknöjdheten må
bannlysas från allmänna göromål.
Jag vågar således, i afseende på goro,målen
vid LandsContoiren, föreslå, att tvenne Lands»
Contorsskrifvare på hvarje LandsContoir måtte
antagas, med lika befordringsrätt med Häradsskrifvare,
samt att Staten åt dessa Tjenstemän
borde anslå en passande aflöning, helst på nu
varande Stat endast 33 R:dr 16 sk. Banco äro
härtill uppförde, hvilka i beräkning då skulle
ingå, isynnerhet då LandsContoiren i allmänhet
äro missgynnade på de så kallade ExpenceMedlen,
men deremot mäste vidkännas kostnader
med eldning af alla Contoirs-rummen,
Ljus, Skrifmaterialier m. m.
Vid LandsCancellierne åter är högst nödvändigt,
att en LänsNotaire med Lön på Staf
och befordringsrätt tillsättes, helst göromålen
äfven på detta ställe äro öfver all mensklig
förmåga, att af en enda person bestridas; hvaribland
hufvudsakligen såsom en del i senare
tider tillkomne, må nämnas;
i:o Allt hvad som rörer handhafvandet af
Lag och Kongl. Förordningar, som till rättvisans
befrämjande länder.
2:0 Om UtsökningsMål och fullbordan af
Laga k raft vunne Domar i Civila mål.
3:o Handräckning till SalpeterSjuderiet
m. m. 4:0
Den 5 Januarii. 257
4:0 Väg-ordningar, Hus- och Bro-Byggnader
5:o
Manufactnrer och Städernas Näringar.
6:0 LandCulturen, Skafferier och Planteringar.
7:0 Hvad Mått och Vigt angår.
8:0 Skogarnes vård och skötsel samt utstämplingar
derå.
9:0 Jagter och Djurfång.
10:0 KronoFullmägtiges Förordnande vid
Rättegångar, Huse-Syner samt föranstaltande
om Huse-Syners hållande.
11:0 Gästgifveriet hållande vid magt, med
Håll- och ReservSkjuts dertill, Allmänna och
Häradsvägar.
12:0 Infordrande af Vederbörandes förklaringar,
samt LandsKnrnererarens utlåtande öfver
Kongl. KammarRätlens anmärkningar.
i3:o Alla de mål, hvaruti LandsKamereraren
finner sig föranlåten alt genom skrifteliga
Memorialer söka Landshöfdinge-Embetets
handräckning.
i4:o RiksdagsRelationer och andra Betänkanden,
som innefatta både Cancelli- och Contoirs-saker.
Ridd. o. Ad. Prof. II B, 33, 34
2gg Den 5 Januarii.
i5:o Ägo-tvister emellan KronoHemman.
16:0 Besvär öfver HuseSyner 5 KungsGårdar,
OfficersBoställen och KronoHemman.
17:0 Om Qvarnars och YatteuYerksByggnader.
18:0 Resolutioner öfver LandsKamererarnes
observationer.
19:0 Förslager till sådana Beställningar,
hvarmed Uppbörd och Räkningsgörande äro
förknippade.
20:0 Skatte- och Krono-Rusthålls-Transporter.
21:0 Enskiftesmål, och hvad i öfrigt tillhörer
Landtmäteriet.
22:0 Allt hvad som rörer allmänna Säkerheten
och Landsfreden.
23:o Lands och Städernas Politie-mål.
24:0 Värfningar och Recruteringar,
2Ö:o Rymmares och Lösdrifvares efterlysande
med hvad dem rörer.
26:0 Publication af Kongl. Förordningar
samt hvad till allmän efterrättelse bör utfärdas.
27:0 Resandes Förpassningar, FångPass
och"deras påskrifvande; alla Police- och Brott
-
Den 5 Jannar ii.
2o9
snåls-befattningar som äro Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Nåder ålagde.
28:0 Handhafvandet af Bränvins-Försäljnings
och Dryckenskapsmål: Sluteligen hela
Skuldfordrings- och Oeconomi-detaillen inom
Länet. Och änskönt håde HofRälter, Collegier
och öfrige Embetsverk tid efter annan
vunnit tillökning i deras Stater och erhållit
anslag håde till Ledamöter och Betjening, hafva
likväl Landshöfdingarne, hvilkas Befattningar
i. senare tider så ansenligen blifvit utvidgade
och sannolikt ännu ytterligare komma att förökas,
icke hittills fått minsta tillökning i biträde,
utöfver hvad Landshöfdingelnstructiotten
af år 1734 utstakar, hvaraf följden blifver, att
göromålen icke med den drift och skyndsamhet,
som vederbör, kunna bestridas, jag vågar
således vördsammast väcka Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten,
att vid LändsContoiret tvenne ContoirsSkrifvare
och vid Calicellierne en LänsNotarie
med Lön på Stat och Befordringsrältigheter,
tillsättas, samt att för öfrigt på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande hör ankomma, alt göra
och upprätta Arbetsfördelningen LandsSecreteraren
och LänsNotarien emellan, med de förändringar
och jämkningar, hvartill olika omständigheter
och förhållanden kunna föranleda.
I den händelse Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Adeln
finna skäl och billighet uti hvad jag anfört,
260
Den 5 Januarii.
får jag vördsamt anhålla, det mätte Målet till
behörigt Utskott remilteras.
2:0 Om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Högh Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
vågar jag i förhand göra mig försäkrad,
när jag nu går alt anmäla ett Mål, som
angår, icke allenast en Rikets skuld, utan äfven
en dermed förenad vacker och för det Allmänna
nyttig Inrättning.
Till Direetionen af Upsala Barnhus hade
nemligen Fru Öfverstinna!) Montgomery, fodd
Friherrinna Cederhjelm, inberättat, huruledes
hennes Faderbroder, Friherre Adam Cederhjelm,
redan år 1799 till Barnhuset öfverlåtit
den så kallade Weingardtska och Strokirchska
Kronofordringen, som han ägde att disponera;
men att så väl han, som hon förgäfves anhållit
om samma underdåniga Fordrings betalning,
emedan Acterne härom i Kongl. KammarCoIlegio
förkommit, hvarföre Fru Friherrinnan till
Direetionen nödgades öfverlåta denna omsorg.
Direetionen, som vid närmare efterfrågan
inhämtat, huruledes denna underdåniga fordran
härledde sig ifrån några under kriget
med Ryssland åren 1706 och 1709 åt Armeen
gifna Försträckningar, har ansett sin första pligt
vara, ätt härom hos Konungen göra en underdånig
anmälan. Och sedan nödiga upplysningar
blifvit i Nåder infordrade, har Kongl.
Maj:t Allernådigst behagat anbefalla Kongl.
KammarColIegium, att häröfver med slutligt
Den 5 Januarii.
261
underdånigt Utlåtande inkomma. Högstberörda
och Nådiga åtgärd har också haft den lyckliga
påföljd, att Liqvidationen blifvit af Vederbörande
författad, beroende nu mera på
Kongl. Collégii granskning; så alt, sedan Kongl.
Maj:t i Nåder värdigats fastställa densamma,
föga något mera härmed synes återslå, än sjelfva
utbetalningen.
Vid denna fordran förefaller den märkliga
omständighet, att, sedan de Liffländska
PanlGodsen bortgått, som Kronan till säkerhet
för betalningen lemnat, så hafva Riksens
Högloflige Ständer vid 1720 års Riksdag förordnat,
alt Fordringsägarne skulle få njuta Tionden
af Täby Socken i Stockholms Län i afräkning
på Interesset, så länge och intilldess
de lill fullo blifvit förnöjda. En säkerhet,
som dock likväl icke kommit Barnhuset Lill endo,
eliar, sedan Friherre Cederhjelm år 1749
hos Herr Landshöfdingen anmält sin afsägelse,
alt lian med Uppbörden ej mera kunnat taga
befattning, har Kongl. KammarCollegium ej
tillåtit Barnhuset tillträda densamma; förmodligen
i fruktan att Uppbörden skulle öfverstiga
Capitalet.
Att denna farhåga varit fåfäng, visar sig
dock nogsamt 1111 mera, då den i vederbörande
Contoir upprättade Liqvidationen finnes utslå
med en Barnhusets fordran af 24,821 R:dr 44 s^*
i Silfver. Intet skäl qvarstår således nu mera
att neka Barnhuset en sådan Uppbörd, om
icke den förmodan, att betalningen oförtöfvadt
*262
Den 5 Januarii,
full göres. Men äfven detta beror af Riksens
Högloflige Ständer, som af Rikets Intrader
förbehållit sig Dispositionen.
Jag hemställer fördenskull ödmjukligen,
om icke någon Fond må anslås till denna un?
derdåniga fordrings godtgörande, och om ej
Barnhuset, intilldess den till fullo blifvit ersatt,
må tillgodonjuta Riksens Högloflige Ständers
eget Förordnande, att nemligen orubbadt uppbära
Täby Tionde; anhållandes jag ödmjukast,
så framt sådant vinner Höglofl, Ridderskapets
och Adelns bifall, att de öfrige Re<-  spective Stånden och Vederbörande Utskott
häraf måtte få del,
Lades på bordet.
A
Herr von Wahrendorff^ Anders t hade inlem
nät ett så lydande;
Vördsamt Memorial!
Då Skogarnes vård kan med skäl anses
bland Rikets angelägenheter, och deras fredande
för en framlid med nu varande Författningar
icke äro tillräckliga eller så stränga, att
icke åverkan årligen sker, i den öfvertygelse
att det är ingen stöld tillgripa annan mans
Skog, vare sig litet eller mycket, får jag härmed
iterera den önskan, som af flera värde
' Ledamöter, men i synnerhet af Herr Grefve
Johan Henning Gyllenborg vid 1812 års Riks-*
Den 5 Januarii.
263
dag hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, genom
dess Memorial af den 3 Junii, blifvit vackt;
men ty värr i tvenne Stånds tankar ej blifvit
ansedt af den vigt, sorn saken torde fordra.
Någon förhöjning i Böterna har väl blifvit stadgad
för skedd åverkan å Skogarne; men då
borttagandet af ett Lass Ved anses för tjuf*
nåd, torde af större skäl huggning af Stor verksTräd,
Timmer och Sågstockar samt dess bortförande
böra anses för lika, om ej större brott,
i anseende till dess betydligare värde och storf
re skada för Ägaren,
Utan att vilja utsätta något visst straff för
dylik åverkan, önskar jag blott, att ett sådant
tillgrepp af annans Egendom måtte anses lika
som annan Stöld, i jemförelse af den förlast,
som tillskyndas rätta Ägaren, dock med undantag
af den åverkan, som tilläfventyrs af en
angränsande Granne kan af misstag göras, då
en Rågång icke är fastställd eller upphuggen,
Delta allt torde bäst genom LagUtskottets
åtgärd kunna regleras, och hvartill jag ödmjukast
anhåller att detta Memorial mätte remitteras.
*
Lades på Bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
264 ®en 5 Januarii.
Måndagen den 5 Januarii 1818.
Plenum klockan half till 5 Eftermiddagen.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, tog,
såsom äldste närvarande Grefven, Klubban.
Herr Anrepp, Otto Reinhold, uppropades,
men var icke närvarande.
Herr Bergencreutz, Lars Alger, hade inlemnat
följande, som upplästes:
All Lagstil bör vara kort och tydlig.
Den bör vara begriplig för den enfaldigaste,
och för den mäst illfundigaste Advocatur
oförvrängelig; 1734 års Lag är också väl
författad.
Sednare liders Förordningar hafva ej alltid
efterföljt detta mönster; de innefatta långa
Meningar, som ofta blifva Omeningar, och
måste förklaras, och sjelfva Förklaringen har
ibland kunnat blifva otydlig.
Förtydningar och orättvisa hafva deraf
ofta åstadkommits.
Man kan vinna vid HäradsRätten, tappa
vid LagmansRätten, åter vinna vid HofRätten
Den 5 Januarii.
26g
och slutligen förlora sin välfärd vid Högsta
Domstolen, eller ock vinna vid alla föregående
Instantierna, der saken blifvit noga undersökt,
och äudå förlora vid den sisla.
Voro Lagarna tydliga, och alla Domare
lika vältänkande, så kunde olika tydningar ej
inträffa; ty Sanningen i hvarje sak är ej melan
Erij och alt utröna den, blir sällan svårt,
då man oväldigt vill.
Mängden af Författningar, Förändringar
och Förklaringar är så stor, alt menskligt minne
ej kan bibehålla den, och detta bedröfliga
öfverflöd är lika skadligt för Lagskipningen,
som allt annat onödigt öfverflöd är för välmågan.
Det vore önskligt, om den store Carl
XII:s förminskningssätt af Placater, kunde än
en gång vidtagas.
Nitiske Män hafva flera gånger framställt
möjligheten, att genom FörlikningsDomstolar
afböja många Rättegångar.
De hafva hedervärdt stridt för Mensklighetens
lugn, såsom redlige Engelsmän ifrat
emot Slafhandeln, Mensklighetens förnedring.
Afsigter, inga giltiga skäl, fjettra ännu det
förra> då den sednare ändtligen hunnit fjettras.
Om Domare aflöntes rundeligen, utan till
-
266
Den 5 Januarii.
fälliga Spörtlar; så torde Rättegångars lnängd
och vidlyftighet mycket förekommas.
Till d ess kunde ett kort Påbud inskränka
Trätgirigheten och Advocaters inflytande.
Nemligen: Instämd t Mål får vid Domstol ej
afgöras förr, än Gode Män sökt förlika Parlerne.
Till Exempel: Om A. tror sig vara förfördelad
af B.j begär han af honom rättelse.
Vägrar den, uttages Stämning på vanligt
sätt, men uti den ålägges Parterne, att före
inställelsen vid Domstolen, träffas på viss tid
och ställe, hvarje med sina tvenne Gode Män,
hvilka böra söka ätt tvisten bilägga.
Lyckas det, utfärdar Domstolen stadfästelse;
i annat fall tvistas efter Lag.
På lika sätt borde förfaras efter hvarje
Rätts Dom eller Utslag, innan Vad eller Rättelse
får fullföljas eller sökas.
Dessa Förliknings-tillfällen skola visserligen
afböja missförstånd och bidraga till sämja,
åtminstone kunna de på intet sätt skada.
Jag anhåller derföre, att Högvälborne Hr
Grefven och LandtMarskalken samt Högloflige
Ridderskapet och Adeln måtte tillåta, alt denna
framställning icke allenast remitteras till
Lagutskottet, utan äfven communiceras med
Den 5 Januarii.
267
<Je öfrige RiksStånden, hvaraf Pluraliteten säkert
fått vidkännas obehagligheten och osäkerheten
vid Rättegångar, och torde omfatta tillfället
att mildra detta, för hvarje fridsam,
odrägliga onda.
Lades på Bordet.
Friherre Carpelan_, Carl Mauritz, hade
inlemnat fyra Memorialer, hvilka upplästes,
så lydande:
1:0 I vår Sedelstocks nu befintliga författning,
och då de på Privata Actier ställda Disconler
torde dels snart alldeles försvinna, dels
inskränka sina LånCapitaler, blir nödigt för
Industriens uppmuntrande, samt till förekommande
af Åkerbrukets och Näringarnes totala
förfall och Egendomarnes förytlrande till ett
för deras Ägare högst förstörande vanpris, påtänka
Medel till afhjelpande af dessa hotande,
Riksförderfliga olyckor. I följd deraf tror jag
mig böra hafva äran föreslå:
1:0 En lämplig tillökning af Banco LåneFonden,
hvarmedelst Lånen på Fastigheter å
Landet både kunde till deras Lånegrunder
ökas, som ock förr utbekommas samt fbere Individuer
meddelas.
Att Lån utaf denna Fond äfven utlemnas
pä sådana StadsEgendomar, som ej derjemte äga
268
Den 5 Januarii.
någon odlingsbar Mark, anser jag åtminstone
för det närvarande mindre Riksgagneligt.
Den hittills rådande BancoLåne-melhoden
torde ock tåla omstöpning, emedan äfven å
det största Jordagods ej bekommes högre BancoLån
än fiooo Riksdaler, och en mindre Egendom
endast får belånas till j-:del af dess år
j814 uppskattade värde, som dock synes tåla
en vida högre beläning. — Dervid kan väl anmärkas,
alt det är Ägaren obelaget på Egendomen
söka andra Lån emot Inteckning näst
Banquens, och att Banquens säkerhet fordrar
en slik åtgärd; men dels lemnar ej den nu varande
svårigheten att utur publique eller privata
Cassör erhålla Lån någon säker tillförsigt
åt den behöfvande Låntagaren, dels tvingar
ock Conjuncturen Långifvaren att aldrig
anse ett Hypolhek af en senare Inteckning för
nog säkert; — dels ock synes Banquens säkerhet
i alla händelser vara tillräckeligen bevarad,
om Egendomar få belänas till hälften af
j814 åi’s dem åsatte Taxeringsvärde.
För öfrigt synes mig Banquens säkerhet
vara mera garanterad då dess Capital ligga
hypothiserade i Jord, än nedgräfde i Banquen;
hvarutur det åtminstone vore en möjelighet
alt de kunde försvinna, då det ligger emot
sakens natur att sjelfva Jorden kan förstöras,
om icke medelst jordbäfningar, hvilka hos oss
icke synas vara att befara.
2:0 Odlings Lane Fonden anser jag likaledes
böra betjdeligen ökasj om någon väsendtlig
Den 5 Januarii.
£69
enskild och allmän nytta deraf skall kunna förväntas.
De obetydliga OdlingsLån, som nu
beviljas, äro högst olillräckeliga och ej svarande
emot ändamålet; således torde sjelfva hufvudgrunderna
böra undergå någon förändring.
Skulle hvarje Låntagare af denna Fond
åläggas att inom en fixerad tid, tilt exempel
inom 3:ne års förlopp, förete behöriga Bevis
att han odlat en viss bestämd geometrisk sträcka
ny jord, samt derjemte årligen ritsa 11 ett
visst Kappetal påliteligt Linfrö, med styrkt
uppgift på skörden, befordrades Linhandteringen
hos oss och ändamålet med Landets odv
lande vanns, hvarföre ock Lånet borde ovillkorligen
anses såsom uppsagdt, då denna föreskrift
uraktlåten blifvit.
3:o En ny Fond af ungefärligen 3o å
4o,ooo Riksdaler till Utlåning af högst 200
R:dr åt en och samma Låntagare, åt Sillfiskare
och de så kallade Storfiskare i Bohuslänska
Skärgårdenj emot behörig säkerhet, till
Sill vadars anskaffande, m. m.
Som Sillfångsten nu åter börjat ökas och
samma tecken sisllidne årsäges hafva försports,
som fordom bådade lyckligare Sillfångst, sy-^
nes mig denna åtgärd så mycket nödvändigare,
som den nu utfattige Svenska Sillfiskaren
cj utan ett dylikt bistånd kan behörigen sköta
denna vigtiga Näringsgren, synnerligast i
norra delen af Bohuslänska Skärgården.
ö7ö
Den 5 Januarii.
Att detta mitt Anförande må blifva veder»
hörande Utskott tillremitteradt, får jag äran
Vördsamt utbedja mig.
2:0 Med underdånig anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om diverse så kallade
Jagbackars föryttrande, till förmån för
StatsYerket, bar jag trott, i sammanhang dermed,
den frågan lämpligen kunna väckas: huruvida
ej alla Kronan tillhörige Allmänningar
och Skogar må i större och smärre delar skiftas
samt till den mästbjudande å öppen Auction
försäljas.
När man betänker, huru med KronoSkogarne
vanligen tillgår, och kastar en uppmärksam
blick på deras nu befintliga skick, och
då ingen kail neka, att med deni som oftast
i hög grad misshushållas, till Kronans och
Allmänhetens framtida skada, lärer väl ej heller
behörigheten af denna min väckta Motion
kunna bestridas. Nödvändigheten torde således
lätteligen inses af en Reform med KronoSkogarne,
helst den vinst äfven derigenom kunde
befrämjas, att Jägeristaten, till stor förmån
för StatsVerket, indroges, eller åtminstone
ansenligen inskränktes. På sin höjd torde
några få Jagtparker eller Platser och ett högst
ringa antal af JägeriBetjeningen höra bibehållas,
samt de öfrige tjenslfrie blifvande få på
lifstid tillgodo njuta sina Löne- och Boställsförmåner,
hvilka först vid yppande Vacancer
tillföllo Staten.
Den 5 Januarii.
271
Om deremot nämnde Kronan tillhörige
Skogar och Allmänningar blefvo medelst köp
upplåtne åt enskilde Medlemmar af Samhället,
blefve det hvars ens egen fördel att freda sin
andel och så med den hushålla, att han städse
deraf kunde draga en skälig årlig inkomst,
så mycket förmånligare för honom, som Ved
och Timmer nödvändigt skall hvarje år stiga
i pris, om införseln deraf ifrån Finland blir
förbjuden eller försvårad. Man behöfver således
ej frukta, att egennyttan kan förleda en Individue,
att innan en kort tid för mycket våldföra
sin Skog, då den troligen hvarje år kommer
alt stiga i värde; hvilket äfven skulle föranleda
vederbörande Innehafvare af de köpta
Skogs-andelarne lill Trädplanteringar och deras
sorgfälliga vårdande. Man jemnföre blott
en Krono- med en Frälse-skog, och man skall
tydligen inse sannfärdigheten af hvad jag haft
äran nu anföra.
Jag vågar således vördsamt anhålla, att
denna min väckta Motion må så väl Höglofl.
Ridderskapets och Adelns pröfning underställas,
som ock de öfrige Respective MedStänderne
meddelas.
3:o Till undvikande af den disproportion,
och i anledning af den märkbara mannamån,
som vid skedd Vägsdelning i åtskillige Orter
finnes vara begången, då några Possessionater
och Hemmans-åboer hafva sina vägstycken helt
nära sina hemvist, men andra åter på 2 å 3
2?2
Den 5 Januarii,
mils distancer derifrån — och till lättande af
denna för den medellöse högst kännbara tunga,
vågar jag vördsamt föreslå:
1) Att Vägafdelningen må öfver hela Svea
Land af vederbörande pröfvas, och, der sådant
äskas, en ny vägjemnkning efter de samvetsgrannaste
grunder af rättvisa och billighet
skyndsammeligen företagas, hvarvid hufvudsakligast
torde böra tagas till norm: Hemmanens
mer och mindre aflägsenhet, Vägstyckets
beskaffenhet, såsom Trummor, Broar, Kjällsög
m. m. samt närmare eller fjermare afstånd tili
Laggillt Vägsgrus af hämtande, &c.
2) Att ingen, som på sina ägor har öfverflöd
på lämpeligt Fyllningsgrus, må äga rätt
förneka Väglagande sig deraf begagna, dock
vid laga ansvar för Afhämlaren, att taga den
der, och enligt den föreskrift, som Egendomsägaren
meddelar; och
3:o Att alla sådana afvägar ifrån Landsvägen,
sorn leda till flera serskildta Egendomar
eller Bondehemman, hvilka ej äro indelta
i ordentliga Byalag, och således ännu icke
kommit under benämning af Byaväg, må behörigen
Hemman emellan proportionaliter skiftas,
i lika godt stånd med Landsvägen hållas,
samt årligen, vid Laga ansvar, samma tider
lagas och islåndsättas.
Om behörig Remiss till Besvärs- och Oe
cono
-
Den 5 Jahuarii. 273
conomieUtskottet, får jag äraa vördsamt anhålla.
5:o Då efter föregånget Missväxtår vid
hrist af Brödföda och Utsäden till näststu ndande
års Skord, Kongl. Maj:t och Rikets Höglofl.
Ständer, för att förekomma slika Olycksårs
rysliga följder, Öppnat för Landtmannen
ett medel till räddning, medelst SpannmålsMagazins
anläggande och öfver deras förvaltning
tillförordnat enDirection, synes ock, om
ändamålet skall kunna bestämdt vinnas, det
Blifva af vigt, att Länen, proportionaliter efter
deras vidd och Folkmängd, och efter årsgrödans
qualite' och q vantite, blifva hulpne,
samt att, om icke alla tillräckligen skulle med
Hjelpe-spanUemål kunna undsättas, då först och
främst må komma i åtanka den af verkligt behof
tryckte Åkerbrukaren, den mindre framför
den mera förmögne, och den arbetande
Classen, nemligen Bonden och Torparen, framför
Herremannen, då de äro i samma villkor
och hafva» undergått enahanda missöde.
Till vinnande af detta för den lidande
menskligheten så högt vigtiga ändamål, torde
erfordras:
i) Det Konungens Befallningshafvande i
Nåder anbefalldes, att till Kongl. MagazinsDirectionen
inkomma med tidiga och detaillerade
årliga Berättelser om tillståndet i Länen,
Ridd, o, Ad. Pro t. II. B. 35, 36
274 Den 5 Januarii.
hvilka höra insändas inom en viss fastställd
tid, kanske inom November Månads utgång»
då så väl all skörd, som proftröskning af diverse
Sädesslag bör kunna vara verkställd; och
2) Att Konungens Befallningshafvande låta
i god tid pålysa SockneSlämmor, som välja
Sex redlige och bepröfvade Män af Församlingen,
att noga granska hvarje Medlems verkliga
behof och förhållanden (hvarvid äfven mer
och mindre idoghet, böjelse för utsväfningar
och laster, m. m. bör tagas i öfvervägande),
samt samvetsgrant derefter uppgöra och fördela
Dividenden af den Församlingen tiilslagne
TJndsättningsSpannemål. Ordföranden i dessa
Comitéer, som torde tillerkännas rösträttighet
och vid lika röster, votum decisivum, bör
med urval inom Socknens område utses och
tillförordnas af Landshöfdingen; åliggandes den
för öfrigt närmast boende behörig KronoBetjent,
att dervid närvara, till upplysningars
meddelande. Derigenom skulle detta välgörande
ändamåls förfelande och missbruk förekommas,
och icke, som hittills ofta nog torde
händt, det få bero af KronoBetjeningen i Districtet,
att efter godtycko gynna eller preja
vissa och låta de fattige mera behöfvande för.
blifva alldeles ohulpne.
I den händelse detta mitt Anförande profvas
förtjena någon uppmärksamhet, så anhåller
jag vördsamt att det måtte tillremilterai
Besvärs- och OeconomieUtskottet.
Lades på Bordet.
Den 5 Januarii.
S75
Herr Carpelanj Wilhelm Maximilian> hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Inom Fäderneslandet äga vi få och kanske
ingen Elementarskola, utom Kongl. KrigsAcademien
på Carlberg, der Ynglingar, jemte
en vårdad och stundelig uppsigt, njuta en tjenlig
undervisning i de första Barnd omsåret' vid
den tid då vanligen grunden lägges till deras
blifvande bildning, och då utvecklingen af deras
anlag begynnes. Det är äfven en allmänt erkänd
sak, alt Föräldrar, vid valet af Informatorer
för sina Barn, ofta äro i förlägenhet af
Sujetter i detta afseende, som äga den omfattning
af kunskaper, hvilken är så nödvändig för
utvecklingen af de fallenheter Naturen så olika
utdelat hos hvarje Individue, äfven som den
stadga, som fordras vid deras ständiga handledning.
Behofvet och nyttan af Stiftelser,
som, med en större omfattning, lemna ett vidare
fält till bildning och en fullkomligare undervisning,
derigenom alt flere Lärare ansvara
för serskildta Undervisningsgrenar, torde
livar och en Anna, som varit i den belägenheten,
att bo på afstånd ifrån Gymnasier och
HögScholor, der Ynglingar väl emottagas till
undervisning, men den öfriga vården ej så noga
kan handhafvas. Gossar, som sändas dit,
blifva antingen till kosthållning inaccorderade,
eller ställde under serskildt uppsigt af menriiskor,
valde mer af nödvändigheten, än af
öfvertygelse om deras vilja och förmåga att
kunna uppfylla hvad Föräldrarne af dem ön
-
276
Den 5 Januarii.
sta, och hvars Tjenstebefattningar lemna dem
foga tid till dessa ömtåliga Observationer, som
en Föreståndare vid en sådan Schola alltid
skall finna förenligt med sitt Interesse.
På dessa anledningar vägar jag fästa Högloft
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid e,n Schola, som, inom vårt Fädernesland,
bildad efter ett i hela Europa erkändt förträffligt
mönster, lemnat en mängd Ynglingar en förträfflig
undervisning i alla Elementar-kunskaper.
— ElementarScholan i Mariefred var stiftad af
en Man med föga egna Ressourcer. De förmåner
Kongl. Maj:t lemnade denna Inrättning,
är ett bevis på den uppmärksamhet, som Regeringen
fästade dervid, och det tillopp af
Ynglingar han haft, om den nytta den gjort.
— Utgången har dock ej i Financielt hänseende
svarat mot hans väntan. Han har varit tvungen
till flera Förlag, såsom undervisning för
Lärare uti vissa Kunskapsgrenar, kostsamma
Inrättningar för kroppsöfningar, m. m. Då härtill
lägges, att de lågt tilltagne qvartaler, som
för Barnen bordt erläggas, ej alltid influtit, och
han genom många smärre Summors infordrande
ofta kommit i depence, torde man blott få
tillskrifva närvarande svåra Penningeställning
den oförmodade händelsen, att denna nyttiga
Inrättning hastigt måst upphöra. Dess Stiftare,
efter att hafva uppoffrat sin enskildta förmögenhet,
sin lefnads kraftfullaste dagar och sitt
framtida hopp, har af förenämnde skäl blifvit
nödsakad att upplösa denna Inrättning, sedan
derifrån till Statens tjenst, till högre Läro
-
Den 5 Januarii.
277
verk, samt till Handel och Rörelse flere hoppfulle
Ynglingar redan utgått. Men icke nog
dermed; han befinner sig uti den smärtsamma
belägenheten, att, med en oförsörjd Famille
och efter försäljningen af all sin Egendom, vara
blottställd för obetalda Creditorers hotande
kraf. — Hans uppoffringar, hans nödställda
belägenhet, och det afskräckande exempel, som
hans undergång gifver åt hvars Och ens annans
goda vilja, torde ej vara ovärdiga Riksens
Ständers behjertande.
Då en sann upplysning är grunden för all
Medborgerlig sällhet, och alla vägar som leda
dit förtjena Riksens Ständers bevågenhet, vågar
jag, att, såsom uppmuntran för alla dylika
Inrättningar, föreslå, det Major von Konow,
såsom Stiftare af Mariefredska Institutet, måtte
hållas skadeslös för sina uppoffringar, helst då
de blott stiga till den obetydliga Summan af
25oo R:dr, antingen genom Contant ersättning
eller som stående Lån mot en tiondedels årlig
afbetalning. Jag vågar yttermera anhålla,
att detta Memorial måtte få de öfrige Stånden
meddelas, eller till behörigt Utskott remitteras.
Lades på Bordet.
Friherre Rudbeck> Alexander , anförde
skriftligen:
Med den Riksdagsmanna-rätt, som hvarje
FolksRepresentant genom Lagen blifvit upp
-
278
Den 5 Januarii.
låten, går jag mina förbindelser till mötes, då
jag nu utber mig Ilöglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på ett ämne, som rörer
Svenska Folket i allmänhet och våra hemmavarande
Medborgares belägenhet i synnerhet.
Det vore, efter min öfvertygelse, oförlåtligt
och platt icke Öfverensstämmande med de
piigter, sorn oss Representanter åligga, att intet
nu, vid detta Riksmöte, med sanningens
oförfalskade språk framställa den i Landsorterna
så allmänt rådande fattigdom och uselhet,
hvarom så många Cessioner, Lagsökningar och
UtmätningsAuctioner tillräckligen vitsorda. —■
Snart tillslundar den för Svenska Folket dyrbara
och kostsamma lidpunct, då Högloflige
StalsUtskottet skall uppgöra och till Riksens
Ständer framlägga den blifvande minsta möjliga
BevillningsSumma lill betäckande af de nödvändigaste
Stalsbebofver. — Hvarje tänkande
och upplyst Husfader är sig sjelf, men ännu
mer de sina skyldig den omtankan, att så inskränka
sina utgifter, att dessa ej måtte öfverstiga
de inkomster, som han af sina underhafvande
och med deras framtida bestånd kan årligen
påräkna. Samma förbindelse, att noggrant
afse och beräkna möjligheten och Folkets
tillgångar, mätte nu ofelbart åligga det
Höglofl. StatsUtskottet, som endast genom det
mest oinskränkta förtroende blifvit af upplyste
och för Medborgerliga dygder kände Herrar
och Män organiseradt.
Lika så origtigt jag anser att för enskild
Den 5 Januarii.
279
del söka, än mindre begära någon afprutning
å de Skatter och Utlagor, som mitt Fosterland
oundvikligen kräfver, likaså förenadt med pligtkänslan
och den Representativa skyldigheten,
anser jag att för urståndsätta och utarmade Medbroder
yrka en högst nödvändig nedsättning å
den BevillningsSumma, som hitintills legat till
grund för alla Taxeringar. Med den i Landsorten
nu varande Penningebrist, ens supponera
möjligheten af samma Bevillningsbelopps utgörande,
är att antingen icke vilja se eller icke
vilja förstå att se och bedömma. :
Fortfarandet och utgörandet af lika stor
BevillningsSumma som hitintills, i förening
med den nu varande allmänna Crise, är en
rak omöjlighet, och hvad dertill af ett mindre
antal Medborgare, vare sig Handlande, Capitalister
samt ännu icke alldeles utblottade Jordbrukare
eller Näringsidkare, möjligen kunde
fullgöras, brister deruti likväl pluraliteten Medborgare
från alla orter. När, innan kort, denna
brist visar sig tydligare, än man nu vill
inse, så påkallas åter Riksens Ständer för att
afhjelpa hvad som då svårligen'kan redas.
Att endast inom Stockholms murar, sjelfva
Centralpuncten för Sveriges hela RörelseCapital,
bedömma tillgångarna i Orterne, blir
alltid en svag byggnad utan grund: Nej, mine
Herrar! hemtom den rena och oförfalskade
sanningen från våra Medborgare och Principaler
i Landsorterna, uppfyllom våra pligler
och framställom frimodigt deras svaga och fat
-
280
Ben 5 Januarii,
tiga belägenhet: De kunna slutligen intet betala.
Dessa mina framställningar, som endast
åsyfta den Närande FolkClassens fördelar, kunna
visst icke förtjena den Högres välbehag
och bifall, men relativt >— högaktar jag då
mer Folkets rätt.
Friherre Rudbeck anhöll, att dess Anförande
måtte till StatsUtskottet remitteras, samt
med de öfrige RiksStåndeu communiceras,
Lades på Bordet,
Herr Soopj Gustafj hade inlemna! ett så
lydande;
Vördsamt Memorial!
Framlidne Herr RiksRådet Friherre Adler
Salvius och dess Fru hafva i underdånighet
lemnat Konung Cahl X och Riket tvenne
Lån, det ena på 60,000, det andra på 25,5oo
R:dr, emot Underpant af åtskilliga Hemman,
som dock sedermera indrogos, utan att Lånen
Llefvo betalta. Kronan behöfde Panten för Militiaelndelningens
fullbordan, och Arfvingarne
skulle förnöjas med Penningar, efter de derom
upprättade Reglementen. Men Arfvingarne voro
mångå, och en del ibland dem hade haft
Utrednings-befattningar under krigen. Häraf
följde, att en stor mängd Räkningar först boide
afslutas, och att med AdlerSalviska Liqvidationen
måste på tiden utdragas,
Den 5 Januarii.
281
Ett och ett halft Århundrade har sedermera
förflutit, snart sju Generationer hafva hoppats
och lidit i väntan på denna Fordrans slutliga
utredning. Fordringsägare och deras Fullmäktige,
och Embetsman, som härvid skolat
lägga handen, hafva ömsom upplrädt och blifvit
bortryckte af tiden. Tiden skulle ock
bortfört till och med minnet af denna fordran,
om det varit möjligt, att AdlerSalviska namnet
någonsin kunde förgätas; men den tacksamme
Gäldenären, Riket, som han t jent med
sitt Snille, långt mer än med sin Egendom,
kan icke förgås, och Borgenärens förtjenst, lysande
nog att tjena till allmänt efterdöme, kan
väl icke utplånas hos hans talrika Arfvingar.
Ibland dessa Arfvingar äger jag kanske
minsta Arfslotten, och alltså äfven minsta foget
till klagan. Men sjelfva ändamålet af närvarande
Riksmöte föranleder till hågkomster,
tili erinringar, sådana som dessa. Kongl. Maj:t
har nu i Nåder sammankallat Rikets Högloflige
Ständer, för att rådgöra om Fäderneslandets
Financer. Nu blifver det alltså en pligt, att
i underdånighet uppgifva allt, hvad härmed
kan äga någon gemenskap. Förr, än medel utses
att betala Skulderna, så måste också Skulderna
blifva kända; ty denna kännedom bestämmer
vidden af behofvet och hjelpen. Ea
föga mer än enskild angelägenhet blifver således,
just vid detta tillfälle, en allmän.
Efter den uti Kongl. KamrnarCollegio senast
upprättade Liqvidationen, bestiger sig
1Den 5 Januarii.
den AdlerSalviska Fordringen till nära Två
Jiundrade Tusende Riksdaler i Silfver: Emot
dessas utbetalande lärer ock nu mera, på Kongl.
Maj:ts och Kronans sida, ej något finnas till
att påminna. På Arfvingarnes åter, kan väl ingen
erinran förmodas, som leder till Summans
minskning. Denna Fordran är för öfrigt ibland
alla den äldsta, och rättvisan kräfver, att ej
dermed längre än med andra utdrages. Men
Fonden, som Rikets Högloflige Ständer, vid
j765 års Riksdag, härtill utsett, då detbeslÖts,
att AdlerSalviska Fordringen skulle af RiksgäldsContoiret
betalas, torde, efter så många
skiften, ej mera vara till att påräkna.
Jag vågar fördenskull ödmjukast hemställa,
om icke en ny Fond mätte anslås för AdlerSalviska
Fordringens betalning, så fort Liqvidationen
deröfver binner utfärdas, på det
Arfvingarnes ovanliga lidande ej mätte onödigt
förlänga^ och utbeder mig, så framt detta
vinner Hoglofl. Ridderskapets och Adelns bifall,
att ock de öfrige Respective Stånden måtte
få del af denna min ödmjukaste anhållan,
samt Memorialet till behörigt Utskott för öfrigt
aflemnas.
Lades på Bordet.
r v' }
Herr von Engeström s Johan Daniel_, hade
inlemnat tvenne Memorial, hvilka upplästes,
så lydande:
Den 5 Januarii.
283
1:0 Ett stort steg gjordes visserligen till
Jordbrukets förbättring, då den skadliga verkan
af Lagens stadgande uti 16 Cap. j5
JordaBalken, liäfdes igenom Kongl. Förordningen
af den i3 Junii 1800. Man kan med så
mycket mera skäl säga, att Jordbruket häraf
vann, som Brukarens säkerhet i Besittningen
nästan alltid följes af en bättre skötsel, och
följaktligen är mera förmånlig för den Enskifte
och för Staten. Men det torde icke vara
så alldeles gifvet, om denna Förordning, med.
åsigt å Jordbrukets uppkomst, alldeles uppfyller
sitt ändamål. Om Brukaren fått sin säkerhet,
så återstår att tillse Ägarens; utan sådan
Reciprocité blir Lagen icke fullständig. Om,
särdeles Englands erfarenhet och till en del
vår inhemska, öfvertyga derom, att en stor
Jordrymd, skött af En, på långt när icke gifver
den afkastning, som mindre Lotter lemna,
så lärer vara högst vigtigt, att Lagarne uppmuntra
och ej afskräcka. Det är naturligt, att
en Ägare hellre åtnöjer sig med en mindre afkastning,
än han blottställer sig för långvariga
Rättegångar. Då den Enskilte förlorar,
förlorar också Samhället. Denna sats lärer allmänt
erkännas såsom fullt riktig. I denna sak
är Statens förlust så mycket större, som Jordens
värde nedsättes, nyttiga Odlingar hämmas
, tillgångarne minskas och Befolkningen
motverkas.
Den som söker ett Arrende, är merendels
mindre väl lottad utaf lyckan. Han har icke
Penningar att inköpa en Egendom eller Inrätt-,
284
Den 5 Januarii.
»ing, men han har tilläfventyrs utvägar att
anskaffa det nödiga, för att kunna bosätta sig
som Arrendator, och blir mången gång en ganska
nyttig Medlem uti Staten igenom insigter
och verksamhet. Kanske vinner icke min tanka
allmänt bifall, men jag bekänner, att jag
tror det så kallade stora Egendomar med allmän
och enskild förlust drifvas af En man.
Med sådan tanka, stödd på ofvan uppgifna efterdöme»,
styrkt af idoge Torpares möjliga
utkomst under stora skyldigheters utgörande,
kan jag ej annat, än med nit ifra för allt, som
uppmuntrar Ägare, att till driftiga Brukare
öfverlemna större eller mindre delar af Jord
och Inrättningar. Den kraftigaste uppmuntran
ligger i Ägarens trygghet om utbekommande
af öfvercnskonma vilkor, och säkerheten att
ej indragas i tvister. Vi lära, så vidt jag
känner, icke hafva någon uttrycklig Lag, som
ger Ägare säkerhet att utan omgång komma i
åtnjutande af sin rätt. Deraf lära kommit de
olika Resolutioner, som fallit, i frågor af denna
beskaffenhet. Om Brukaren, igenom hvarjehanda
omständigheter, blir mindre säker, så
sitter han likafullt i besittning af Egendomen;
om hans Borgenärer kallas, så har Agaren det
öde, att nödgas ingå i en Concours, utan att
hafva säkerhet för möjligen obetalt Arrende
eller sjelfva Egendomen. 17 Cap. 3 §. JordaBalken
lem nar honom alltför litet värn. 5
§. 1 Cap. ger Husägare i Stad en rätt, som
en Landtman icke skulle våga taga sig, emot
1 och 10 Cap. UtsökningsBalkeu, och på Landet
är dock rättvisans vinnande förenadt med
JJen å Januarii. 285
flere omvägar än i Städerne. Månne delta gifver
elt fullt förtroende? och månne ej detta
förhållande påkallar uppmärksamhet? Jag fruktar
ej att fela, om jag väntar ett jakande svar
på denna sednare fråga, likasom ett nekande
på den förra.
Jag vidgår min mindre skicklighet alt upplösa
det svåra Probleme, huru det bästa kan
vinnas, utan jag anser sorn min skyldighet,
att uppgifva mina tankar öfver ämnet.
Frihet att uppgöra vilkoren; tiden under
hvilken de komma att äga rum; och de Egendomar,
som kunna bortarrenderas, fordrar ej
mera undersökning, men angeläget ar, att hvarje
rvilkor ej allenast uppfylles ä bestämda tider,
utan äfven i det slag som betingadt är. Lagen
uti i3 Cap. i §. HandelsBalken ger väl
härtill en anledning, men i brist af positif Lag
nödgas Ägaren stundom åtnöja sig med betalning
efter Markegång. Då det beror af en Indelningshafvare
att säga huru vida han tillåter losen
eller icke, tyckes det ej vara enligt med
Lagens esprit, att en Ägare ej skulle hafva enahanda
rätt. Om Brukaren ej anskaffar de varor,
han är pligtig att aflemna, sker Ägaren,
icke full rätt, ty lian har gjort sig säker räkning
att utbekomma dem. Men om sjelfva
omöjligheten lagger oöfvervinneliga hinder i
vägen och Ägaren sålunda nödgas emottaga i
penningar hvad han sig betingat i varor, tyckes
åtminstone ali rättvisa kräfva, att han
njuter full ränta å sitt Capital ifrån förfallo
-
286
Den 5 Januarii.
dagen, men i alla fall att lian ej tillförbindes
att, ulan i verkligt nödfallsälja en vahra, som
är hans verkliga Egendom. Måste han taga penningar,
är det hans rätt att få sin betalning efter
ortens pris, så mycket mera, som han nödgas
sälja mot sin vilja, och sjelf, af samma nödfalls-orsak,
på längre afstånd köpa och transportera
lika vahra. Uträkning af räntan härå
är icke svår att göra. En illasinnad Arrendator
kan ännu göra svårare missbruk. Han försummar
med uppsåt att afbörda sin skyldighet.
Han måste Lagligen antastas. Billigheten säger
att Ägaren i sådant fall måste hållas skadeslös
för alla omkostnader, men de Expenser honom
tilldömmas, utgöra sällan 20 Procent af hans
nödtvungna utgifter. Han lärer böra njuta dem
efter specifique Räkning, Brukaren ohetaget,
om han så finner sig befogad, att i laga ordning
återsöka hvad han förmenar sig för mycket
utgifvit.. Om Concours uppstår, tyckes
Massan, emot åtnjutande af ArrendeContractet,
höra detsamma till fullo uppfylla, och då dessa
Contracter böra äga lika kraft som löpande
Skuldsedlar, emedan begge grunda sig på förtroende,
tyckes Arrendator med sin Person
höra ansvara för den brist som kan uppkomma,
så väl under Rättegången som då Creditorerne
efter Målets slut återlemna Egendomen. Härtill
kan med största skäl läggas, att ett vite af
vissa Procent utaf ArrendeSumman stadgas för
hvarje dag Brukaren åsidosätter sin skyldighet
intilldess full betalning sker och att Lagen sådant
uttryckeligen påbjuder. Ägaren gör i alla
fall icke den vinning, han med säkerhet på
-
Deri 5 Januarii.
287
räknat, och i sammanhang hvarmed han inrättat
sin egen hushållning.
Då man besinnar att Arrendatoren, såsom
varande i besittning af Egendomen, har full
säkerhet, men Ägaren sin endast i Contractets
ord, att den ena kan göra sig förmån, men
den andra icke; så vore må hända det stadgande
icke orättvist, att Seqvester genast påtecknades
ansökningen, att Brukarens förklaringsrätt
förelädes honom vid äfventyr att den
annars förlora, och att, om han emot den å
Contractet grundade ansökningen ej kunde göra
sådan invändning, att tvist deraf blef eu
oundvikelig följdj Utmätning hos honom utan
allt uppskof verkställdes emot sökandes presterade
laga borgen, Brukaren förbehållit, att. i
analogie med 2 §. Kongl. Förordningen om Utmätningsmål
af den 28 Junii 1798, sin klanders
rättighet bevara. Skulle Konungens Befallningshafvande
finna att Vittnen nödvändigt borde
höras, så, och då HäradsTingen sällan infalla,
torde all svårighet kunna liäfvas, om dessa Vittnen
afhördes af Församlingens ordinarie Prest
i närvaro af tvenne gode Män, af hvilka hvardera
Parten en valde, och att Protocollet öfver
Vittnesförhöret igenom sökandens försorg
till LandsCancelliet inlemnades. Sådant förhör
borde företagas sednast åttonde dagen ifrån den
då Landshöfdingens Resolution derom för Presten
uppteddes, och kostnaden härtill, förskjuten
af den, som Vittnen åberopat, tilldömmas
den vinnande vid Hufvudsakens slut.
288
Den ö Jannaru.
Dessa gode män hade endast att afhöra
Vittnena och söka förmå Parterna till förening.
Lyckades detta sista, horde sådant till Landshöfdingen
anmälas, att vinna stadfästelse.
Ingen kan med lika trygghet, som Presten,
admittera Vittnen, ty han kan bast känna
deras seder, deras begrepp och deras upplysning.
Han är, eller åtminstone bor vara den,
som har sine Sockneboers mästa förtroende. Han
kan ej värdigare uppfylla sitt dyra kall och
practiskt utöfva Fredens och Endrägtighetens
Lära, än när han bereder sämja. Hvilket vackert
fält öppnas honom härtill! Han skall väl
icke alltid finna målet för sina önskningar, mea
säkert den tillfredsställelse, som är oskiljaktig
från det lugna medvetandet. Med yppande af
detta mitt förslag tror jag mig icke böra frukta
den förebråelse, alt vilja utvidga Presterskapets
förut mångfaldiga Embetsgöromål. Jag
hoppas tvärtom att dessa upplyste Medborgare
skola gilla mina tankar.
Vigten af mitt ämne, dess stora inflytelse
på Odlingar och Näringar samt följaktligen
på hela Riket, har inledt mig uti en vidlyftig
framställning. Jag dristar hoppas tillgift
för detta fel och ödmjukast anhålla att mitt
Memorial må till behörigt Utskott blifva remitteradt.
2:0 Den pligt, att efter förmåga bidraga
till Medborgares val, missbrukas visst icke, då
jag
Den 5 Januarii,
289
jag inför Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln vågar anmäla ett ämne af det värde,
att det fÖrtjente en bättre Talare än den sorn.
nu höjer sin röst, om Talkonsten vore ett nödvändigt
vilkor då på detta rum uppmärksamheten
fästas å saker sorn röra det Allmänna.
Glad af denna öfvertygelse skyndar jag alt uppgifva
mina tankar.
Visligen har vår Constitution föreskrifvit
huru Lagar i allmänhet böra stiftas och komma
till allmän kännedom: Den har förbehåll
lit utvägar till deras granskning och förordnat
väktare öfver deras efterlefnad.
Jag vet att hvarje Lag bör anses såsom
känd ifrån den stund han offenteligen är kungjord;
men jag tror ej att den strängaste billighet
alltid skall godkänna denna principe,
emedan Författningar under åtskilliga namn
gifvas, hvilka nästan endast stadna inom de
Embetsgrenar, ifrån hvilkas stammar de utgått.
Sådana äro Circulairer, Rescripter, Universaler
m. fl. och uti hvilka likväl stundom föi’ekomma
ämnen, som röra något hvar enskildt.
Att med säkerhet kunna veta hvad Lagen tillåter,
är en dyrbar rätt för hvar Medborgare;
men det är icke möjeligt för honom, att, utan
försummande af sitt egentliga yrke, inhemta
dessa kunskaper, om icke svårigheterne deruti
betydligen undanrödjas. Afkunnande från Predikstolen
och samlande vid kyrkorna, samt
Ridd. o, Ad. Prot. II B. , 38
290
Den 5 JanuariL
vissa Författningars uppläsande vid HäradsTingen
är allt hvad dervid iakttages; ty jag kan
ej räkna som en allmän kännedom att Förordningar
utdelas till vissa Tjenstemän. De utgöra
för dem en Fortsättning af förut erhållna
Instructioner, .men de äro icke tillgängelige för
Allmänheten; likväl måste de af Allmänheten
efterlefvas.
Hushålls-Författningar äro merendels af
den natur att de ofta måste ändras. De verka
likväl betydeligen på de rättigheter som näst
friheten äro de ömmaste: ÄgandeRätten af Egendom,
Näringar, Arbetsförmåga eller Industrie.
Då Friheten onekeligen utgör första grunden
af Samhällsiifvet, blir helgden af ÄgandeRätten
den andra. Begge äro heliga.
Det upplysta arbete, som väntas ifrån
Kongl. LagComiteen, fordrar igenom sin natur
en längre tid, innan det kan bringas till mognad.
Man har kanske med skäl ansett 1734
års Lag som ett Mästerstycke, men huru länge
dröjde innan ändringar och förklaringar funnos
nödige? snart växte de till den mängd, att
svårligen någon Domare mera kan med skäl
påstå, att han känner allt hvad Lagarne bjuda.
I afsigt att afhjelpa dessa svårigheter, företog
sig framledne CancellieRådet Modee att utgifva
det bekanta Verk, som innehåller Utdrag af
Allmänna Författningar, och detta arbete har
efter hans frånfälle blifvit fortsatt. Man har
dock deruti funnit betydliga brister, såsom omtryckning
af Förordningar,, sorn blott fordrat
Den 5 Januarii.
291
Cita tioner, Stadgar, endast tillhörige vissa Orters
enskildta Police, upprepande af en mängd
Tittlar och mindre nödige Ingresser m. m. och
torde som hufvudsakligt få anföras, att man
längre tid fått vänta innan något Band utkommit,
emedan hvar Delen innehållit flera års
Handlinngar. Dessa anmärkningar äro af stor
betydenhet. Det är ej underligt, om man till
bästa pris vill anskaffa det nödiga, och ej mera.
Den på Kongl. Befallning 1807 utgifne
LagSamling vitsordar riktigheten af mitt Anförande,
och denna Samling uppfyller nu mera
på långt när icke sitt ändamål.
Behofvet af Lagars förändring lärer alltid
blifva lika: Det är ej mensklighetens lott att göra
fullkomliga Arbeten. Denna öfvertygelse har
förmått mig, att göra en hemställan, som jag
anser lika nyttig för det Allmänna, som jag tror,
att den utgör en billig fordran ifrån dess sida.
jag vågar Ödmjukast föreslå att Rikets
Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla den önskan, att en Samling af
Lagar m. m. för hvarje år må utgifvas. Att
göra mitt välmenta Förslag så fullständigt som
jag förmår, anhåller jag att få uppgifva några
puncter, sorn, efter min tanka, borde iakttagas
uti ett blifvande Reglemente. Då erfarenheten
visat, huru långsamt Förläggare af
Skrifter uti vårt Land knnna återbekomma sina
Förskotter, har jag trott mig böra föreslå
ett räntefritt Lån för Redacteuren af ett så
gagneligt Verk.
292
Den 5 Januarii.
Förslag till Allmänna Kännedomen af Lagarne.
1:0 Alla de Förordningar, Bref, Circulairer,
m. m. som utgå, så väl ifrån K:gl. Maj:t,
sorn Collegier, ÖfverRätter, Commissioner och
Directioner, skola, genom Utdrag, ofelbart af
trycket serskildt utgifvas.
2:0 ÖfverStåthållaren i Stockholm och
Landshöfdingarne i Orterne draga försorg om
ett lika Sammandrag af de Författningar de
sjelfva utfärdat, med uteslutande af smärre Kungörelser,
såsom Auctioner, Efterlysningar, m. m.
4
3:o Kongl. Majit utnämner i Nåder en Redacteur
af de i 1 Puncten uppräknade Handlingar.
4:o Alla dessa Sammandrag införas efter
sina data uti fullständiga, men korta Utdrag,
att onödig vidlyftighet må undvikas.
5:o Som alla Församlingar och Tjenstemän
erhålla Handlingarne in extenso, sker till
dem ingen vidare utdelning.
6:0 Manuscriptet uppvises för Konungens
JustitiseCanceller och Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman,
som derå teckna ett vidi.
7:0 Arbetet utgifves för hvarje halft år
och inom de 4 näst efter dess förlopp infallande
Månader.
8:0 Af denna orsak böra alla i 1 Puncten
uppräknade Verk, inom den 1 Augusti och
Den 5 Januarii.
293
den i Februarii till Redacteuren insända ett
Exemplar af Författningarne, och de endast
skrifne vara behörigen styrkte.
9:0 För hvart år hilägger Redacteuren ett
fullständigt Register.
10:0 Som Redacteuren ej bekommer något
arfvode, blifver Arbetet hans Egendom, men
till understöd bekommer han emot Laga Borgen
af 9:de Hufvudtitlen ett räntefritt Lån.
11:0 Skulle Redacteuren ej svara emot det
honom visade förtroende, varde han derifrån
skiljd, och skyldig att det uppburna Länet
inbetala. Men sådana hinder, som han ej kunnat
afvärja, må honom ej tillräknas.
Ödmjukast anhåller jag, att denna min
Motion må till behörigt Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Lewenhaupt, Gustaf, ankom och
emottog, såsom äldre närvarande Grefve, klubban
af Grefve Gyllenborg.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, anförde
skriftligen:
Till Högloflige Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet och nödig rättelse, anhåller
294
Den 5 Januarii.
jag att få anmäla eri contradiction eller otydlighet
uti SkogsOrdningen af den i Augusti
i8o5. Uti i §. i Momentet deraf stadgas,
att det är både Skogs- och JägeriBetjente förbjudet,
att tillvälla sig något inseende öfver
Skattemanna-skogen, med undantag af Ekeskogen:
Uti 53 §. förordnas åter, att Svedjande
å sandig, bergaktig och stenbunden mark skall
allmänneligen vara förbudet, de Orter undantagne,
der särskildt annorlunda är förordnadt,
och uti 56 §, utsattes ansvaret för den, sorn
sig häremot förbryter. Då intet undantag för
Skattehemmansägare i sistnämnde §§. är gjordt,
hafva Skogs- och JägeriBetjente någon gång deraf
tagit sig anledning att tilltala sådana Hemmansägare
för olofligt svedjande å deras egna
Skogar, Domstolarne hafva merendels af Författningens
ovillkorliga Bud ansett sig förpliktade
att fälla de tilltalte till ansvar, och följden
deraf har blifvit, att Innevånarne i bela
Socknar och Härader blifvit pliktfällde, för
det de svedjat å egna Skogar, Uti Konungens
Högsta Domstol bar deremot den principe, hvartill
i §. anvisar blifvit följd, så att Skogs- och
JägeriBetjente ansetts icke äga någon rätt att
åtala Svedjande å Skatteraanna-jord. Jag tror
ock att denna tolkning är instämmande med
hvad Förfuttningarne i allmänhet stadga om
Skattemans oinskränkta Dispositions-rätt af sin
•jord, den han synes böra få använda på sätt
honom nyttigast synes, utan att Statens Tjensteman
dermed böra sig befatta; men för att
undvika olika begrepp derom hos Domstolarne,
samt oskyldigt lidande för dem, sorn
Den 5 Januarii.
295
antingen icke förstå, eller icke äga förmåga att
klaga, anhåller jag, att det Stadgande måtte
vidtagas, att Krono- och JägeriBetjeningens
tillsyn å Skogarne i Riket, äfven i afseende
på Svedjande, må bestämdt förklaras hädanefter
vara inskränkt till Allmänningar, BoställsKronohemman
och annan Kronojord. Dådetta
mitt Anförande åsyftar en Förklaring icke allenast
af SkogsOrdningen, utan ock af Allmänna
Lagens bud, i i4 Cap. 2 §. ByggningaBalken,
anhåller jag att detsamma måtte till LagUtskottet
remitteras,
Lades på Bordet.
Herr Berghman,: Ambrosius Magnus, hade
inlemnat tvenne Memorial, hvilka upplästes,
så lydande:
1:0 Af en Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Högloflige Ständer, finner
man behofvet af tvenne Correclionshus för den
j senare åren ökade mängd af Brottslige. Kostnaden
vid inredning af Rum i Wadstena och
Borgholm m. m., som erfordras till denna Inrättning,
uppgifves, om jag rätt minnes, till
öfver 200,000 R:dr; oberäknad! hvad den, under
dess fortgång, till de Brottsliges underhåll,
bevakning m. m. årligen fordrar, hvilket skall
stiga till högst betydliga Summor, i synnerhet
om de Brottsliges antal, med nu gällande
StraffLagar och Police-anstalter, skall, efter
hvad erfarenheten visat, mer och mer förökas.
296
Den 5 Januarii.
Delta, jemte flera andra i Kongl. Majlis
Nådiga Proposition uppgifna, till en del nja
och för oss hittills främmande behof; äfvensom
de nu fordrade tillökningar i Anslag för
Statens vanliga Utgifter, synnerligen i Tredje
HufvudTiteln, skall nödvändigt påkalla så betydlig
förhöjning i våra Skatter, att slutligen
den Behållue skall svigta och den Fattige alldeles
nedtryckas under bördan deraf. Yttersta
nödvändigheten fordrar derföre, alt, så mycket
möjligt blifver, minska Statens tarfvor.
Hvad Correctionshus angår, tyckes igenom
ändring i StrafFLagarne kunna minskas
förbrytelser, och uppfinnas utvägar till de mindre
Brottsliges sysselsättande till deras förbättrande
och underhåll, utan Statens bekostnad,
hvarigenom Corrections-anstalter blefvo
icke behöfliga.
Beträffande det förra eller Lagarnes förändrande,
i anseende till Straff, så har det
varit fägnande för Menniskovännen, att se
Döds-straff afskaffade för Stöld, och äfven
Kiopps-slralfen lindrade. Han har hoppats,
att Brotten derigenom skulle,, om icke minskas,
åtminstone ej ökas. Men en beklaglig erfarenhet
har bevisat motsatsen. Man besvärar
sig i Laudsorterne öfver de mer och mer tilltagande
Stölder, och yrkar, såsom högsta nödvändighet,
att Döds-straff åter införes för flera
gånger föröfvadt Tjufveri, samt åberopar
det så upplysta Englands exempel härutinnan.
Jag vågar icke ingå i undersökning af detta
högst grannlaga ämne, utan öfverlemna det till
Den 5 Januarii.
297
Rikets"Högloflige Ständers upplysta omdöme,
efter att deröfver hafva infordrat sitt LagUtskotts
Betänkande.
Men vidkommande det sednare, eller om
de mindre Brottsliges användande, får jag ödmjukast
föreslå, att som vår HandelsFlotta, ej
sällan, har brist på Matroser, borde sådana
Brottslige, i stället att sammanhopas i Correctionshus,
kunna användas, spridde såsom Sjömän,
om man söker förmå SkeppsRederierne,
hvilket otvifvelaktigt kan låta sig göra, att
ibland deras Besättningar taga en, emot hvar
sjunde Man, så att då Besättningen bestod af
7 Man, Skepparen oberäknad, en deraf skulle
tagas utur Arrester eller Fästningar. Det förstår
sig sjelf, att inga grofva Missdådare eller
ytterst förderfvade skulle härtill utses; sådana
böra qvarhållas i Ankar-smedjan eller dylika
Fängelser, utan endast de, hvilka blifvit
insatta för Närings- och Försvars-lösbet, Liderlighet,
Vanart eller mindre Brott. Dessa
borde, efter deras mer eller mindre elaka lvu
o
ne,
employeras. De förra å Fartyg, som göra
längre resor och på ett eller flere år: De
sednare å Kust- eller Östersjö-farare. Att förekomma
Rymmande, kunde de mäst, opålitlige
fastlåsas, under det Fartyget ligger i Hamn;
och den förlust i arbete vid in- och utlastning,
som härigenom uppkom, ersättas med afdrag
på Månadshyran. Igenom denna anstalt skulle
visst iooo vilseförda Menniskor blifva sysselsatta,
underhållna och nyttiga, samt till en del
förbättrade. Utom besparing af Gorrections
-
egg
Den 5 Januarii.
hus, skulle härigenqm den Betydliga förmån
tillskyndas det Allmänna, att ett lika antal Arbetare
qvarblefve vid Åkerbruket och andra
Näringar, som eljest behöfdes till Sjöfarten,
Mig hafva icke undfallit de svårigheter,
som skola möta vid verkställigheten af detta
Förslag; säsong de Illaartades förvarande och
sysselsättning emellan Sjöresorna m. m.; men
deras öfvervinnande kan på långt när icke medföra
den kostnad, sorn Corrections-anstalterna
fordra,
Högloflige Ridderskapet och Adeln torde
finna lämpligt, att detta Memorial remitteras
till så väl Stats- som Lagutskottet,
2:0 Efter RegementsFörändringen år 1772,
har man infört ett nytt, och, efter mångas öfvertygelse,
med GrundLagarne oförenligt Beskattningssätt,
det: Att sammankalla Menigheten,
Läns-, Härads- eller Socknevis, för att
proponera , antingen alldeles nya Utgifter eller
tillökning å förra lagliga. Ali utgift tili
allmänna behof är en Skatt, fast den ej ingår
i Statens Cassa och derifrån användes. Man
han ej sägas lida orätt, när man betalar hvad
man sjelf beviljat; men då, vid slika Samrnanhoinster,
en del bifalla, och de öfrige afslå
det proponerade nya bidrag, uppkommer en
olikhet i tyngder, som ej bör äga rum emellan
Innehafvare af lika portion Jord. Vanligen
hafva Kungörelserne till sådana Samlingar
jDen 5 Januarii,
299
det tillägg, att de frånvarande få åtnöjas med
hvad närvarande besluta: Sådant är, likväl både
emot Lag och billighet. Det måtte väl
stå i hvars och ens fria vilja, alt dervid infinna
sig eller icke. Igenom uteblifvande gifver
man tydligen tillkänna, att man ogillar de tillgörande
Propositioner, och det gifves ingen
Lag, som berättigar de närvarande att decidera
om de frånvarandes rätt, utan att af dem
vara ordentligen befullmäktigade. Den ena
Medborgaren kan ej beskatta den andra. De,
hvilka bejakat Propositionen, kunna, efter all
Rättsgrund, endast för deras Besittnings-tid
å Jorden, åtaga sig det begärda Bidrag, mea
alldeles icke onerera den derefter, öfver hvad
densamma, efter allmänna Författningar, bör
utgöra.
Till att förekomma detta Beskattningssätt,
medförande oredor och Skattdragandes betun-i
gande öfver deras skyldigheter, och olikheter
i deras onera; och då RegeringsFormen uti
57 §. stadgar: att Beskattningsrätten utöfvas
af Riksens Ständer allena vid allmän Riksdag;
så får jag ödmjukligen föreslå: Att Riksens
Högloflige Ständer besluta;
1:0 Att inga Kungörelser om Sammankomster,
i afsigt att proponera en Allmänhet
Utgifter, under hvad namn som helst, må hädanefter
utfärdas af Auctorite, högre eller lägre,
så vida ej något Riksens Ständers Beslut
dertill föranledt.
300
Den 5 Januarii.
2:0 Alt alla de nyare Onera eller tillökning
i vanliga Utgifter, hvilka på sådant sätt
tillkommit oeh af Riksens Ständer icke blifvit
gillade, måtte upphöra, och en hvar frikallas
från deras fullgörande, och
3:o Att Riksens Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att detta deras Beslut,
grundadt på ofvanberörde §. i RegeringsFormen,
måtte blifva Vederbörande i Nåder
förständigadt till efterlefnad. Det torde derjemte
höra i RiksdagsBeslutet införas.
Att detta Memorial måtte blifva remitteradt
till Höglofl. StatsUtskottet, derom får jag
ödmjukeligen anhålla.
Herr Berghman anhöll, att hans nyssnämnde
tvenne Memorial måtte med de öfrige Riksstånd
en få communiceras.
Lades på Bordet.
Herr OxehufvudBo, hade inlemnat ett
så lydande:
Vördsamt Memorial!
Emedan den nuvarande Flyttningstiden
för Tjenstehjon är allmänt ansedd såsom högst
dägelig på Landet, så vågar jag hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vördsammast föreslå
Flyttnings-terminens förändrande till den 1 Junii,
då Vårarbetet vanligen är slutadt, och de
