# ID: svediakorp-gov242
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 19,318
# sentences: 555
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 30 December.
tydligt Offer åt Staten af sin enskifta, icke uti
Statens tjenst förvärfvade, utan ärfda Egendom.
Detta underställes Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Högloflige Ridderskapets och
Adelns bepröfvande, med begäran att Memorialet
med de öfrige Respective Stånden måtte
communiceras.
Remitterades till Stats-Utskottet, hvarjem.
te Communicafion deraf med de öfrige Respective
Riks-Stånden blef Författaren tillåtem
Herr af Därtill, Isaac * hade inlemnat ett
sä lydande:
ödmjukt Memorial!
Malmö Discont, vårdslöst och olagligt administrerad
, hörjade Penninge - förlägenheten ,
hvilken blef allmän genom Götheborgs och Götha
Canal Disconters inställda betalningar.
Malmö Discont-Contoir i Stockholm igenslogs,
och om Måndagen den 29 sisth September,
blef nämnde Disconts obestånd, genom
Kongl. Maj-.ts Nådiga Kungörelse, förklaradt.
Malmö 3 proCents Sedel-Innehafvare tröstade
sig dock vid Kongl. Maj:ts Nådigst vidtagne
anstallt, att, ifrån Onsdags förmiddagen
den 1 October få dem i Banquen inlöste. Denna
Författning i Landsfaderlig afsigt tagen, ha- * ^
602 Den 30 December.
de dock den följd, att de som misstrodde
Dess fullkomliga verkan, och genast samma
förmiddag , antingen genom ynnest eller styrka,
kunde framkomma, fingo sina, äfven icke
förfallna, Malmö Obligationer, både till Capital
och Ränta, inlöste och att de, sorn satte
fullt förtroende till Kongl. Maj:ts Nådiga åtgärd,
och alla de, sorn på Landet boende, icke
kunde få deraf del, skulle blifva lidande om
de ej åtnjuta lika rätt. Mannamån kan ingen
redligt sinnad fördraga, aldrarninst Höglofl. Riddeiskapet
och Adeln, som för alla sina omdömen
och handlingar beständigt har äran till
högsta Lag, och, genom Kongl, Maj.-ts Nådiga
åtgärd, till allmänna Creditens upprätthålJelse,
har Malmö Discont-Sedlar vunnit en Autorisation,
den Ständerna kan vörda, då, i alla
fall , ingen bör blifva lidande på Sedlar utgifne.
af en Publik Inrättning, om icke af Ständer
garanterad, åtminstone genom sjelfva dess
tillvarelse gillad 3 allt hvarföre blott sättet, till
de återstående Malmö Discont-Sedlarnes, så
väl som Götheborgs och Götha Canal DiscontSedlarnes,
inlösande, må blifva Ventilationsämnet!
Penninge-förlägenheten är Allmän, syn*
nerligast i de omkring nämnde Disconter belägne
Länen, som nästan endast hafva Diseontsedlar
till Rörelse-Capital, hvarföre hjelpen bör
blifva kraftfull, enkel och skyndsam, och bör,
efter min oförgripliga tanke, Riksens Ständers
Rjksgälds-Contoir förordnas, att gå i förskott
för alla dessa Sedlars inlösande och de, emedlertid
emottagas i Liqvide af Krono Utskylderpe.
Till styrka för denna tanka, har jag, vid
Den 30 December. 603
detta vördsamma Memorial fogat en Bilaga,
innehållande Landets förnämsta Intressen vid
Penninge-föi lägenhetens afhjélpande, jemte Förslag
af sakra Medel till Förskottets gäldande,
hvilket allt jag ömkar, må Commaniceras med
de öfrige Respective Ständen och Remitteras till
Riksens Ständers Stats-Utskott!
Bilaga,
Innehållande Landets förnämsta Interessen vid
Penninge-förlägenhetens afhjelpande, jemte
säkra Medel till det föreslagna förskottets
gäldande na. m.
1:0 Vår Lagbundna frihet, är det Förnämsta
Interesset för Samhället. Men då vi, med
egendom och hlod, vilja bevara denna Försynens
bästa gåfva, borde Knst-forsyaret verksamt
kunna förökas. Härtill borde tillräckliga
Medel framför allt kunna beviljas. Utan säkeihet
för vår Gräns, första villkoret för vår
sjelfständighet beror vår frihet och ali vår välfärd
af en inkränktande Grannes behag; men,
utan förmåga till frikostighet, kan ingen Enskild
följa sitt hjertås 'ädlaste böjelse och, utan
medel till försvar, önskar ett Samhälle förgäfves
beständigheten af sin sällhet,
Med Silfver eller Sedlar, som dermed fullt
inlöstes, af en för liten Silfver-Fond, till RprelseCapital,
skulle det stadna i allt för få händer,
och förmågan minskas hos Allmänheten till Stadens
uppprätthållelse: Silfret skulle, till sto?
\
6J4
Den 3 o December.
del, oaktadt alla försigtighets-mått utföras, så
länge vår Handel är undervigtig, och skulle
jemte Rikets sista styrka, åter försvinna i händelse
af ett Krig.
Endast tvänne lofliga medel gifvas för hvar
enskild till sjelfbestånd och förmögenhet: Det
första, att förvärfva, det andra, att spara. Likaså
för en Stat: Det första att Producera,
förädla Producterne och förmånligt förvexla
dem} det andra att alltid Importera mindre än
Exportera.
Sveriges Jord, om ock mindre bördig än
våra sydliga Grannars, är så mycket mera tillräcklig
: I de lyckligast belägne Provincerne är
föga mer än hälften, af den odlingsvärda under
plogen, och i de öfriga knappast fjerdedelen.
Ängs* och Boskaps skötseln äro nästan
allmänt försummade, och att hufvudorsaken till
Moder-Näringens, och följagtligen Rikets, vanmagt,
hvarken är Jordens ofrugtsamhet, eller
Climatets stränghet, bevisar vår forntid och
än i dag Norrbottens Län; men Moder-Näringen,
Statens grundval, har, öfver tvenne Sekler,
blifvit inskränkt af menliga Författningar,
rubbad af de godas ostadighet, eller missbruk,
och stundom hårdt skakad af Importen, i synnerhet
af Spannmål, Bränvin och Victualier.
Sveriges öfriga Grund-näringar äro icke i det
flor de borde vara; förädlingen af Natur-alsterne,
ehuru i ansenlig tillväxt, såsom nästan beständigt
gynnad framför Moder-Näringen, lider
med henne gemensamt af Handeln, som, långe
Den go December. 6Of
ifrån att vara ställd till bägges fördel, och utgöra
ett enda skönt samband till Statens styrka
och förkofran, synes allt mer och mer upplösa,
jemte sitt eget, det helas bestånd. Öfverflödig
Import, Penninge-vingleii, Agiotage,
Lurendrägeri och Landtmannens prejande, höra
till ordningen för dagen. Vinst grundas på
det Allmännas bekostnad, rikedom på Medborgares
förderf , och hjelpen synes aflägsnad så
länge National-anda saknas, allmänna Medlen
icke med sparsamhet användas, och Ernbetsmanna-interesset
icke är närmast förenadt med
Landtmannens.
2:0 Rättvisans oväldigt skyndsamma skipande.
Ett af de högsta Interessen för Samhället fordrar,
att Statens Embetsmän skola vara väl
lönte. De onödige borde ytterligare uppföras
på Indragnings-stat, och de nödvändige, utan
undantag, få sina löner i Spannmål, förvandlad
i penningar efter årets Markegång, som
icke af ett Collegium bör kunna förändras.
Sedan böra Tjensteköp, eller Accorder,
allmänt upphöra, och endast skicklighet, flit
och redlighet gälla till grunder för befordran,
i synnerhet vid alla Uppbördsverk.
3:0 Loflig Närings-frihet och säkerhet. Dessa
vilkor, för Samhälls-trefnad , hafva varit
Moder-Näringen länge förnekade, och nästan
vid hvart Riksmöte vacklande. Afven, vid detta,
väntar Landtmannen få veta om hans jord
6o6 Den 30 December.
och grödor skola bibehålla eller förlora sina
vardén, likväl de dyrbaraste för Staten.
Allt Skrå tvång bör upphafvas och hvar
och en, på Land och i Stad, få försörja sig ärligt
efter sin kunskap, såsom säkraste medel
till Bi-Näringarnes lifvande och fortkomst.
4-0 Tillräckligt Hör else-Capital. Ett Theo*
rem i Stats Läran, sorn kunde afgöra likgiltigheten
elier fördelen af ett litet och reelt mot ett
större och till viss del chimerikt Rörelse-Capital,
kar icke lämpas till vårt Land: Förgäfves
Vill man anföra proportionen af 1 i silfver, i
allt lika mot en gifven högre Ziffra i Sedlar,
då silfret fattas, och visar ett Corollarium af
yttersta fattigdom mot Folk-nummer och Production.
Med en Silfver fond, hvilken, ehuru
icke för Allmänheten uppgifven, likväl är af
alia som följt Finance Historien temligen nära
känd, skulle hvar hufvudlott blifva obetydlig.
Vår, af Fosterlandet väl förtjente, Grefve von
Schwerin har dessutom fullständigt bevisat: att
begge de sista Realisationernes af åren 1765 och
1776, eller den efterlängtade mycket prisade
Siifver-Perioden, till 1789, hvarken gagnade
NäringS-Idkaren eller Staten. Begge har jag
belefvat, begge voro Stats-Bankroutter på 50
proCent. Vid den första, under min spädare
ålder, påminner jag mig blott att, året derefc
ter, manga vördade Hus-Fader nödgades, för
en ringa Penning, försälja sina gods, att hopar
Årbets-folk utvandrade, och att en mängd Fa^
briks-ldkare öfverförde' sina Väfstolar till Ryss.-
Den 30 December. 607
land. Med år 1770 börjades min bana, som
Jordbrukare, och har jag, i min ringa krets,
så väl som hvarje gammal Landtman erfarit,
att hardt Mynt verkade hård tid.
Landt-Egendom var då 1 vanvärde, Landtmanna-Producterne
betaltes då aldraminst relativt
till andra Nödvändighets-Varor, hvarföre
han nödgades i det möjligaste minska sitt Lego-Folk
som , i brist af förtjenst strömmade till
Hufvudstaden3 Jorden sköttes svagt, inga odlingar
kunde företagas, Productionen minskades
och Importen fördubblades. Ifrån år 1789,
med Rörelse-Capitalets förökande, blef forhållandet
olika och, redan i början af 1790-talet,
ådagalades huru Riket skulle kunna umbära
Utländsk. Spannmål. Vid otillräckligt RörelseCapital
eli.minskad Numeraire, blir Landtmannens
andel deri alltför knapp, tili aflöningar försitt Arbets-folk,
hvars vilkor och dagspenningar ej i proportion
kunna minskas, utan våda, sedande en gång
blifvit höga, och till de mångfalldigadryga utskylderna,
som drabba Landtmannen orättvisi, i
den mån hans bevisliga skuld ej derå får afräknas.
Att 5 proCent af Interesset skall godtgöras,
ar en af de Författningar, som fåfängt
velat gynna den skuldsatte.
5:0 Lindriga Vtsiylder. Hittills likväl, å det
skuldsatta Jordbruket, vid hvarje Riksdag, ökade.
Landet kan ej ytterligare bära dem , med
annat vilkor, än att det får bibehålla sitt Rö*
telse-Capital alldeles oindraget*
6o3
Den 30 December.
6:0 Billig Pennin ge-ränt a. Ibland de nyttigaste
Författningar, tagna vid sista Riksdag,
tills§Landt-Culturens upphjelpaode, voro Fastighets-
och Uppodiings-lånen, ehuru med otillräcklige
anslag. I min ort är mera odladt de
tvenne sista åren än förut på 10. Af efterdömet
från Herregårdarne, har plogen Varit i
gång hos Bönder och Torpare, och Gräsfrösådd
börjad.
Med tillräckligt Rörelse-Capital, vid lindrig
ränta och säkerhet i sin Näring, följaktligen
vid Jords och dess afkastningars bibehållna
värden, vinner Landtmannen kraft, att förbättra
sina tacksamma ägor, kraft art, dertill och
till nya odlingar, använda alla händer, som finnas.
Äfven Gubbar, Qvinnor och Barn, så
lange och så snart de någonting nyttigt Itunna
uträtta, få förtjenst i arbeten, lämpade efter deras
förmåga; orklösa och dock friska vårda d«
bräcklige och de späda, som icke kunna komma
från Hemmen, och föga någon Fattig försörjningsanstalt
skulle behöfvas pa Landet.
Ett tillräckligt Rörelse Capital, som, i brist
af Silfver, ägde andra silfver-värda Hypotheker,
kan icke lyckligare användas än till Ri.
kets försvar, till Statens upprätrhållelse, och
till ökad Production, som, genom ett väl stäldt
Handels-systeme, blefve enda tänkbara medlet,
att få Landet oberoende, och att få den icke
på Silfver hypothiserades Sedel-delen förbättrad,
om icke realiserad.
Ett
Den 30 December.
Ett tillräckligt Rörelse-Capital, för Landtmannen
åtkomligt, skulle snart fylla Rikets behof
af Spannmål och Victualier, och bespara
de stora Summor nu förloras, synnerligen genom
Finska Handeln, som ensam finge ali vinst
af hvad slags Realisation, Sverige skulle för
tidigt företaga.
Ett tillräckligt Rörelse-Capital medför axiornatiskt
billig Penninge-ränta, fördelaktig för all
Näring ; och tvärtom.
7:0 Mynt-Hepresentativets gångbarhet. Orsaken
hvarföre jag föreslagit Riksgälds Contoiret,
såsom det Verk, hvilket bör begagnas till Fenninge-förlägenhetens
afhjelpande, då likväl, vid
första påseendet, det kunde, såsom ägande
Banquens Creditiv och Vexlings-rätt, synas vara
förblandadt med Banquen, är min önskan;
att Banquen, med tiden, matte åter blifva Rikets
enda Penninge-Verk, dess Credit och Sedel-värde
uppehållas, och Riksgälds-Sedelstocken,
tills vidare, tjena som Correctiv mot Banquens:
Förökas eller amorteras i samma förhållande
som hittills gående Banco-Sedlar indragas,
eller nya utgifvas, dock utan Amortissements-fond,
hvarföre Anslaget dertill kan inga
till Kust-försvaret.
Ehuru i Malmö Discont ingen Bolagsman
torde förete någon Actie, måste likväl ej obetydliga
Hypotheker och tillgångar gifvas, sorn,
med försigtighet försålda, skulle minska Balan-:
Ridd, och Ad. Fröt. 1. B. 77, 73.
6lO Din 30 December.
cen ock gifva flera proCents ersättning för det
föreslagna Förskottet. Förlusten vid Förskottet
af Götheborgs och Götha Canal Discont-Sedlar,
torde blifva ingen eller obetydlig, och Riket äger,
sina Domainer, Boställen, Allmänningar och
Skogar, en tillgång, hvilken, antingen betraktad
såsom Hypothek för Sedelstocken, är af
större värde än silfver, emedan Hypothek af
jord gifver ränta och således är i beständig tillväxt
; eller successivt på öppna Auctioner, dels
utbjuden till försäljning mot redbart Mynt åt
Utländningar, och deremot svarande BancoSedlar
åt inhemske Penninge män, dels, under
frihets-år, mot billiga vilkor till Skatte försåld,
kunde ieke allenast till fullo ersätta föreslagne
förskott, till Penninge-förlägenhetens afhjelpande,
utan äfven föröka Banquens Fond, och gifva
Rikets financer ett bättre skick.
Om Banquen hädanefter ej utgåfve någon
Sedel under 100 eller 50 R:dr och RiksgäldsContoiret
alla smärre Sedlar, skulle dess Credit
uppehållas, ty det Mynt, som är i stundligt
behof, kan icke förlora gångbarhet eller
värde, äfven vid Publiciteten af dessa Verks
Obligationers och Hypothekers belopp.
Förnämsta orsaken, hvarföre jag föreslagit
, att de nu icke gångbara Discont-Sedlar.
ne borde inlösas med Riksgälds-Sedlar, är de
senares gångbarhet såsom Mynt. Erfarenheten
har tillfyllest bevisadt att Myntsedlar med ränta
antingen gömmas, till Penninge-vingleri, eller
förlora både gångbarhet och värde. Stats*
Den 30 December. gil
obligationer med ränta blefvo detsamma , ellef
Bankroutt på tid af hela Capitalet, om de ej
skulle galla i Liqvide af Krono Utskylder och
såll des icke man och man emellan , och hafva
bristande Rörelse-Capital och Näringarnes äftynande
till följd. Men då Sedelstocken igenom
föreslagne förskott , icke behöfde förökas, utan
blott utbytas, borde den, inom Landet snarare
Vinna än förlora något af sitt närvarande förtroende
eller värde. Utom Landet, ar det, i brist
af Silfver, blott Varubytet, som kail blifva till
vår skada eller fördel,
Då man icke bordt förmoda, det publika
Låneinrättningar, vid högsta Prerogativer föf
Penningemannen, dock skulle missbrukas , kunde
äfven försigtigheten stundom blifva otillräcklig
vid Banco-Disconten och Effect Låne-Inrättningar,
hvars Vinst borde återspridas tili Förlag
åt Näringarnej men puklique Lån-systemet, med
sina brister , må dock hellre bibehållas än SedeUndragrtings-Strypsystemet,
deri Ockret skuU
le finna nytt fällt, efterlängtad skord och nya
offer för sin gränslösa roflystnad,
8'0 Skyndsam, tydlig och verl foerad redovis*
ning för allmänna Medlen, Riksens Ständers
Herrar Revisorer hafva fullkomligt visat huru
nödvändig den är, och återsiår blott Standernaä
tacksamhets betygelse för deras Patriotiska Mö.
da och omständliga Berättelse. Det bör offentligen
deereteras att dessa, af Fosterlandet väl
förtjente Män, njuta, så väl gemensamt, solli
hvar och en i synnerhet, allmänt bifall,
612 Den 30 December.
Kronovärdiet af 36 sk. för en Tunna Spannmål
bör hädanefter icke i någon räkning upptagas,
utan Markegång*- eller Försäljnings-priserne
visa rätta beloppet af Kronans ganska betydliga
Intrader.
9:0 Product-afsättnings beqvämlighet. Canalgräfningar
och nya vägars anläggning, äro visserligen
af stor nytta. Jag är dock en ibland
dem som anse Götha Car.al-arbetet företagit
innan nödvändigare förbättringars följd. De stora
Summor det redan kostadt, och ännu fordrar,
hade förmånligare kunnat användas. Men nu
vore det både skada och skam, om detta sköna
arbete skulle inställas, hvarföre ett Banquens
tillskott, ersatt genom Bevillning , icke såsom
Discont-bidrag, utan såsom Lån mot Hypothek,
af första Inteckning i Canalen, med dess afkastning,
borde fortfara. Säkerheten för det
närvarande är icke stor, men kan blifva det
i följd af Landets uppodling.
10:0 Fabriqueme böra ytterligare fredas från
utländsk Medtäflan. Hvar patriotisk man och
qvinna bör endast finna värde i hvad som är
Svenskt. Öfveiflödets flera missbruk äro redan
på Landsbygden i märkligt aftagande, i
åtlydnad af vär gode Konungs faderliga förmaningar
till sina förvillade barn, och man
bör hoppas att National-lynnet förbättras, om
efterdömen af sparsamhet, gifvas frän dem de
tagas begärligt. Deras verkan, fastän långsam,
är mera säker och varaktig än af en Öfverflöds-Förordning,
som genast elluderas, snart
Den 3 o December.
föråldrades, beröfvade Kronan Tull-Inkomst, och
ökade Lurendrägeriet. Större delen af våra Manufakturvaror
hafva nått den godhet, att de
Utländska kunna umbäras. Alfvarliga föresatser,
i alla Landsorter, till a flaggande af
utländsk Tillverkning, böra underhållas.
I i:o Handeln och Sjöfarten böra förnämligast
grundas på Export: Ali afgift å våra Export
articlar upphäfvas; saknade nödvändighetsbehof
hämtas ur första hand", all Spannmål
och alla Victualie-varors Import beläggas med
hög Tull, hindras och förbjudas, i samma mån
Landet deraf ägde tillgång, och Importen af
Luxe-articlar skulle minskas i samma mån de
saknade afsättning.
12:0 Jordbruket bör framför allt skyddas!
Vid hvarje handling bör icke förgätas; att all
Landtmannens förlust, eller vinst, är tillika Statens;
att ifrån ett förmonligt Jordbruk leder sig
Manufacturernas, Handelns och all annan Samhällsstyrka
, och att goda Financer blifva deraf
en otvungen följd.
En Forntid har gifvits då Sverige var
mägtigare än sjelfva England. Häfderna vittna
huru vi förlorat jemförelsen; huru, efter menliga
Författningar, alltid följt Jordbrukets förfall;
och huru, efter förlusten af Nationens frihet,
alltid följt vådan af Rikets undergång.
Vår milde Konung har återskänkt Nationen
: högsta väl. Vår store Kron. Prins har
återskänkt Den ettTicke mindre: ära och trygghet*
På vår högtälskade ArfFutste hvilar vårt
Giq Den 30 December.
hopp om beständig sällhet. Den är icke vard
namn af Svensk, som icke tacksamt erkänner
dessa Försynens underbara välgärningar, efter
en tid, då detta vårt urgamla namn Var nära
att utrotas.
Sverige må ännu skatta sig lyckligt, i mån#
ga afseenden, framför andra Länder! I silfver
och guld består ej dess välfärd; men dess redan
odlade mark kan bringas till högre Cultur; dess
stora ödesfält till bördiga ängar och åkrarj
dess manga natur-alster och ofantliga skogar
erbjuda åt odlingsflit, industri och kölar, vinst
till tarfligt sjelfbestånd och ärbar förmögenhet.
Men jordbruket bör skyddas, med allmänna
medlen hushållas, goda seder vördas , flärden
åtföljas af åtlöjet, yppigheten af föraktet, och
Fosterlandskärleken förena olika intressen.
Begärdes på bordet.
Herr von Schulzenheim , Daviel, (den äldre)
anförde skrifteligen:
Vördsamt Memorial '
Vid 181? års Riksdag hade jag äran underställa
Högloflige Ridderskapets och Adelns
upplyste pröfning, om ej angeläget vore att
lära känna Rikets Rörelse-Capital, i jemnförelse
emot Arbetsstyrkan och Varumängden, och att
i följe deraf Banco-Sedelstockens belopp, ej
Den 30 December.
mindre än Riksgälds-Sedlarnes förhållande , uppgifvas
borde. Denna Underställning vann under
den 5 Julii nämnde år Högloflige Ridderska*
pets och Adelns, förutan all votering, enstämmiga
bifall; och det oagtadt dåvarande BancoUtskotts
pluralitet, så väi som de frenne respective
Medstånden, redan förut ansett denna Publicitet
om Banco-Sedelstockens belopp förbetänkeliga.
Uti Oeconomiska och Statistiska Mål
kan ett Utskons eller ett Stånds beslut vid den
ena Riksdagen, icke vid ett följande Riksmö
te,
uppå mera vunnen upplysning och öfverty.
gande erfarenhet, hindra Målets olika bedömmande.
En upplyst Ledamot af Ridderskapet
och Adeln, må jag ock nämna honom, nu
varande Lands-höfdingen, Friherre Jacob Ce
derström,
instämde vid denna • öfverläggning
om nyttan af Sedelstockens Publicitet, och örtskade
att Ridderskapets och Adelns Beslut så bomme
att uttrycka den tankan, att vid en blifvande Riksdag
våra Mfd-Ständer må erhålla förnyade skäl att
betänka frågan, och tilläfventyrs si g deri förena.
(Se Protocollens g:te Band. p. iffo,) Som ock
flera värde Ledamöter då förklarade sig af samma
öfvertygelse, vågar jag i jemnlikhet dermed,
nu vördsammast anhålla att Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Högloft. Ridderskapet
och Adeln åter täcktes upplifva och behjerta
detta högst vigtiga Statistiska Mål, och å nyo
deröfver inhämta nu varande Högloft. BancoUtskottets
Betänkande, samt med sitt kraftiga
förord hemställa ärendet till de högst respective
Med-Ständernas fördomsfria öfvervägande.
6 iS
Den 30 December
Den Privilegierade Engelska Banquen , måste
årligen till Parlamentet uppgifva Sedelstockens
»belopp. Svenska Banquens Tysthets-Ed
tjuder icke förtigandet af Sedelstockens storlek,
utan blott, att för ingen något må upptäckas som
kunde förorsaka Verket någon skada. Sorn jag
trott mig kunna urskilja hvad som för både
Banco-Verket och Riket vore nyttigt att bekant
göra, så har jag blott förtegat det, som jag
om Banquens förhållande ansett Riksskadeligt
att yppa ; jäg har således alldrig uppgifvit den
varande redbara Fondens verkliga belopp. Huru
mycken hemlighet om Banquens sanna tillstånd
må man ock förvänta vid de ofta ombytte
Banco Revisorer och Banco-Deputerade af
alla Stånd, vid våra täta Riksmöten ? Se vi
icke j mångå Riksdags Memorial och i flera
tryckta Skrifter Banco-Sedelstockens belopp
nära uppgifven ? I Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om allmänna Penningerörelsen , finnes
ock Sedelstockens förhållande vid flera nästförRutne
år till ziifran uppdagad; hvarföre må då
icke Banquen , till förekommande af all förvillelse
, med full Authenticité besanna det verkliga
beloppet ? Svenska Banquens Stiftare och
Privilegii-Utfärdare, Högstsalig Konung Carl XI
och alla följande Sveriges Konungar , hafva visligen
afsagt sig al' Befattning och Styrelse af
Banquen 5 vä! vetande , att alldrig någon Banque,
som står under en Regents omedelbara inflytelse
och disposition, kan hafva ett varagtigt
bestånd, eller vinna Allmänhetens förtroende;
men en annan ting är, att Rikets Öfverhufvud
eller höga Husfader för de conecterade Hushåll
Den 30 December. 617
len , som utgöra Riks-samhället , bör känna beJa
Rikets och dess Penninge-.Verks tillstånd, då
denna utkorade Öfvermakt skall vaka öfver
Myntvärdets upprätthållande , och hvar mans
dervid förenade säkerhet, för så tillhörig fast
som lös Egendom. Utom Publiciteten för hela
Samhället om Banco Sedelstockens belopp,
vågar jag derföre nn tillika proponera , att
Hrr Banco-Fullmägtige instrueras, att, årligen
efter slutadt Bokslut, uti en förseglad Skrift enskildt
, uti Kongl. Maj:ts egna händer , uppgifva
ett kort Utdrag af Banquens hela tillgång och
skuld. Då jag nämner detta Rikets Majestät ,
menar jag , och jag hoppas vi alla mena , vår
högst vördade åldnge Konung och tillika Dess
rådgifvande Herr Son, Kron-Prinsen, hvilka väl
utgöra tvenne physiska varelser; men i moraliskt
och politiskt hänseende till vår välfärd, ett enda
helt, som ömsidigt tillräckeligen i detta Tidehvarf
lärt känna så Mångväldets som Enväldets
skadeliga ytterligheter och ingalunda sträfvar
efter en större Husbonda-magt ej mindre heligt
iaktager hvad 72 §. i anseende till Banco-Verket
utstakar, än Rikets Ständer visligen lära
förekomma att ej deras Banque framdeles ma
med sin hemlighet blifva en vådelig Status in
Statu.
Begärdes på bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus. Då
jag till alla delar förenar mig med hvad Herr
Presidenten von Schulzenheim nu anfört, får
1
618 Den 3° December.
jag endast tillägga den önskan, att Banco-Fullmägtige
måtte åtminstone för hvarje Decennium
till Allmänheten uppgifva icke allenast beloppet
utan äfven Valeuren på alla de af Banqucn
utgifne Sedlar, helst jag under den sist förrättade
Revisionen i Riksgälds-Contoiret erfarit,
att många redan år 1794 utgifne Sedlar, i synnerhet
på 5 och 10 R:drs Valeur, ännu icke
blifvit inlöste, och hvaraf jag slutar att Sedlarnes
förstöring genom Eldsvådor och andra händelser
torde vara större än man i allmänhet
beräknar. Enahanda förhållande torde äfven
inträffa med Banco-Sedlarne, hvarigenom, i
förening dermed, att dessa >_ diar äfven utgå
till Utlänningen, den innom Ri. t circulerande
Banco-Sedel-stocken säkerligen icke är så stor
som man i allmänhet föreställer sig.
Friherre Tersmeden, Fredric, anhöll, att
söm han, i följd af Ridderskapets och Adelns
förtroende vore Fullmägtig i Riksgälds-Contoiret,
få uppläsa följande:
Vördsamt Memorial!
Vid alla Riksdagar sedan Riksgälds-Contoiret
inrättades, äro Beslut tagne af den beskaffenhet,
att de skola gälla till efterrättelse,
så väl uti Banquen som Riksgälds-Contoiret,
men hvilka Beslut på olika sätt blifvit Styrelserne
af dessa Verk till efterrättelse meddeldta.
Det är genom Banco Utskottet, som Riksens
Ständers författningar uti Financiella och andra
Den 30 December.
61g
Banco-Verket rörande Mål kungöras BancoStyrelsen.
— I anseende till Riksgälds-Contoiret;
så sammanfattas Riksens Ständers föreskrifter
uti ett serskildt Reglemente, hvilket, efter föregången
granskning hos de Respective RiksStänden
, af Rikes Höglofl. Ständer fastställes och
derefter på lika sätt sorn andra från Riksens Ständer
utgående Expeditioner, underskrifvas af Herr
LandtMarskalken och de öfrige Ståndens Taleman
i hvarvid undantag ägt rum i anseende till
Riksens Ständers Beslut uti speciella och särskildta
Mål, af hvilka Beslut Styrelsen af Riksgälds-Verket
genom Expeditioner från Stats-Utskottet
undfått del.
Detta har jag trott mig alldraförst, böra
meddela till upplyssning om sättet till expedierande
af Riksens Ständers Beslut, hvilka
angå deras egna Verk, innan jag anförer den
6edan förra Riksdagen inträffade händelse, att
Banco-Utskottets vid 181? års Riksdag, Styrelsen
af Banco-Verket gifne Instruction, i den
del, som angår den Riksgälds-Contoiret beviljade
Discont-rättighet i Banquen, befunnits icke
vara öfverensstämmande med Riksdags Beslutet
och det för Riksgälds-Contoiret utfärdade Reglemente.
15 §. uti igxj Års Riksdags Beslut lyder
sålunda:
’’För att sätta Riksgälds-Contoiret i stånd
att vederbörligen till bestämdt värde oafbrutet
inlösa dess utelöpande Sedlar, och bestrida de
620
Den 3 o December.
det samma åliggande Utgifter, hafva vi beslutit,
att Rjksgäids-Contoirets Discont rättighet i
Banquen , må utsträckas till 2 Millioner Riksdaler,
och äfven, i fall af oförväntadt behof,
derutöfver, efter föregången öfverläggning emellan
våra Fullmägtige i Banquen och RiksgäldsContoiret.
”
2 §. af 2:dra Articeln, uti det för Riksgälds-Contoiret
utfärdade Reglemente är af följande
lydelse:
’’Riksgälds-Contoiret äger att med Discontvillkor
och mot 2 proCents Ränta i Riksens
Ständers Banque begagna en Summa af 2 Millioner
Riksdaler j och derest till Credit-Sedlars
inlösen, ytterligare biträde skulle tarfvas, bör
det mot enahanda villkor af Banquen meddelas,
sedan vid hållit Sammanträde emellan Fullmägtige
i Banquen och Riksgälds-Contoiret, behofvet
blifvit uppgifvit.”
Riksens Ständers Ständers Banco-Utskotts
under den 8 Augusti 181 y för Banco-Förvaltningen
utfärdade Reglemente, hvaraf Herrar
Banco-Fullmägtige, jemte Skrifvelse af den 7
September samma år, lemnat Fullmägtige i
Riksgälds-Contoiret del, lyder deremot i 4 §.
som följer:
”För Riksgälds-Contoiret hafva Riksens
Ständer beviljat en tillökning af En Million
Riksdaler å dess förut ägande Discont-rätt uti
Banquen, sorn genast får äga rum} och i hän
-
Den 30 December.
621
delse vid inträfladt Sammanträde emellan Fuilmägtige
i Banquen och Riksgälds-Contoiret, ytterligare
biträde från Banquen, i afseende på
Riksgälds-Sedlarnes oafbrutna inlösen med Banco-Mynt,
skulle befinnas oumbärligt, för ett
sådant temporairt Discont - biträde, enär dess
nödvändighet af Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret
blifvit uppgifven och bestyrkt samt af
Banco-Fullmägtige pröfvad och godkänd, till
ett belopp af högst 500,oco R:dr, RiksgäldsContoiret
beviljas, men under förbehåll att Riksgälds
Sedelstocken icke intill nästa Riksdag, på
något sätt må kunna ökas utöfver dess den I
Januarii i8iy varande belopp. Så väl å förenämnde
tillökning som å sistberörde biträde,
i fall det begagnas, kommer 2 proCents Ränta,
jemlikt vanlig Discont-Liquide, att beräknas.
”
Utan att på något sätt vilja klandra det
framfarna, har jag dock i egenskap af Fullinägtig
i Riksgälds-Contoiret trott mig böra fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på vådan af den synbara skiljagtighet, som
finnes emellan Riksens Höglofl. Ständers Beslut i
förevarande ämne och Banco-Utskottets föreskrift,
på det Riksens Höglofl. Ständer härifrån
måtte hämta anledning, att foga sådan
anstallt, att de föreskrifter, hvilka skola vara
gemensamma för Riksens Ständers båda Pcnninge-Verk
, blifva öfverensstämmande både till
mening och ordalag, och hvilket troligen skul*
le kunna säkrast vinnas derigenom, att, innan
622
Den 30 December.
dessa föreskrifter expedieras, de uti Stats- och
Banco-Utskotten gemensamt justeras.
Friherre Tersmeden anhol!s att hans Memorial
måtte till Stats- och Banco-Utskotten
remitteras, samt med de öfrige Riks-Ståndea
Communiceras.
Begärdes på Bordet.
Herr Oxehufvud, Bo, anförde skrifteligen:
Ibland de olägenheter, som ännu icke hunnit
blifva för Jordbrukaren undanröjde, ära
otvifvelagtigt det sätt, hvarpå Krono-Tionde och
Afrads-Lefvereringen nu verkställes, hvilket hvarje
år lemnar så många anledningar, till chicaner,
gräl och missnöje emellan Medborgare;
hvarföre det torde tillåtas mig, att fästa Högloft.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid ett ämne, som näst efter Rustnings- och
Roterings-skyldigheten, rörer Landtmannens betydligaste
beskärning.
Till förekommande af det förtryck, och
den högst obehöriga behandling, som Ränte-tagaren
ofta tillåter sig; är det icke längesedan
förordnat, att vid yppad tvist om Tiondes antagande,
skall i Vittnens närvaro prof tagas af
den ifrågavarande Spannmålen, för att i Påse
förseglas, och jemte Besvären till Konungens
Den 30 December.
6 23
Befaliningshafvandes granskning och berömmande
insändas; men troligen lära dessa försvarsmedel,
om icke aldrig, åtminstone ganska sällan
blifvit använde; ty sedan Ränte-gifvaren, oftast
uti svåraste vägelag, transporterat Tionde
Spannmålen de bestämda 6 milen, och efter
vanligheten vid framkomsten fått den casserad,
samt stundom smädelser på köpet, så är icke
troligt, att, då redan trött och ledsen, han skall
på okänd ort, vidtaga den utvägen att anskaffa
Vittnen samt Concepist och Charta till Besvärsskriften,
för att med förseglade Påsen, begifva
sig på, en kanske längre väg till LandsCancelliet,
hvarest han får söka och betala en
Fullmägtig , allt under den största ovisshet om utgången
: Emedan Landtbrukaren i sin enfaldighet
tror det göra tillfyllest, då lian till Tionden
tager den bästa Spannmålen, som vuxit på dess
jord, och med största sorgfällighet ränsat densamma;
likväl kan några Frö, och Svindelkorn
i Rågen, eller Hafre-korn i Kornet uppletas,
för att göra alla hans förhoppningar till intet,
och han blifver sluteligen tvungen, att på aflägset
ställe, antingen till lindrigaste pris försälja
Tionden, eller ock arhämta den från samma
långa afstånd, till hvilken den blifvit utförd.
Till undvikande af alla dessa lika kostsamma
som besvärliga anstalter, så betalar
hvar och en långt hellre allt hvad som Räntetagaren
äskar, så mycket mer, som det oftast
handlar om några kappar till hvarje; ty
äfven i detta afseende häfver man i Elfsborgs
Län, varit välbetänkt att försvåra denna be
-
6 24
Den 30 December.
skattning, emedan sällan ett helt Hemman derstädes,
ännu mindre en hel By eller Socken
blifvit med sin Tionde till en och samma Räntetagare
anslagen. För min Egendom 3?- Mantal,
är Krono-tionden till Sju ställen anvist,
hvilket årligen medförer obehagliga Negociationer
och Liqvider, med Sju serskildte Personer,
i följe hvaraf, och för att undvika slikt
krångel, har enda utvägen varit, att låta sig af
Ränte-tagaren efter godtfinnande taxeras, hvilket
merendels sker igenom tredje man, som
ock bör lefva. Enär man nu antager, att af
6j,ooo Hemman i Riket, de 60,000 utgöra
2 Tunnor Krono Tionde och Afrad på Hemmanet;
så uppkommer deraf 120,000 Tunnor; hvartill
kan räknas Häste-vacance-afgiften till omkring
30,000 Tunnor, hvarigenom Total-summan
blifver i^o.ooo Tunnor Tionde och Afradsspannmål,
för Speculanter att ockra på.
Oagtadt jag godvilligt förra året betalte 2 R:dr
för Tunnan utöfver Markegången, så fant Räntetagaren
sig ändock icke dermed belåten, utan
debiterade mig ytterligare till 1 R:dr 16
sk. på Tunnan. Sant är väl, att en del Löntagare
aldrig begagnar sig af den rättighet, de
på detta sätt äga, att uppdrifva Tionde- och
Afrads-priset . ty vid det Regemente jag i 34,
år uppbar Lön, kom aldrig sådant i fråga.
Jag känner äfven en stor del af der Vördiga
Präste-Standet, hvilka aldrig tager utöfver Markegängen;
men sä har man ock exempel, att
en del Löntagare, serdeles deras Entrepreneurer,
taga 3 ä 4 R:dr på Tunnan, hvilket säkrast
bevi
-
Den 30 December,
bevisas, dymedelst att detta år blifvit i Tidningarne
annonceradt, det en dylik Entreprise
kunde i Götheborg erhållas, och man har sagt
mig att af Fyratio sökande, antogs den sorn
utan Arfvode, af Committenterne , åtog sig uppbörden:
Man kan alltså beräkna 2 R:drtunnan,
som gör 300,000 R:dr, hvilken Summa årligen
prässas af Skattdragare, utan att komma Staten
till godo.
Sedan jag nu trodt mig hafva tillkännagifvit
rätta förhållandet, hvilket jag tror att Tion*
de-gifvare icke kan med goda skäl bestrida;
så vågar jag vördsammast hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Tionde-
och Afrads-gifvare, kunde få rättighet att
pä närmaste Kronans Magazin lefverera ifrågavarande
Spannmål, eller ock om de för godt
finna efter Markegångs-pris med Forlön, få hos
Krono-Fogden med penningar lösa densamma,
samt att ali annan Transport-skyldighet för alltid
mätte upphöra; hvaremot Räntetagaren borde
få sina anvisningar så ställda, att de antingen
på första Uppbörds-Stämmorne afKronö-Fogden,
kunna få uppbära penningar för KronoTionden
och Afraden, efter Markegångs-pris
med Forlön, eller ock innan den 1 Martii utur
närmaste Magazin, in natura få afhämta sin
Spannmål. I båda fallen må den qvitterade
anordningen gälla vid Uppbörds-Stämmans Redogörelse.
Härvid torde kunna invändas, att
den Löntagare, som behöfver sin Spannmål in
Natura, blef med afhämtningen besvärad, mea
Ridd, ach Ad. Prat, IM. 79, 80.
Den 30 December.
dels bör den förmonen, att på ett stalie och
af en hand, få uppbära sin Tionde, komma i
beräkning; dels ock bör Spannmålens värde
vid Markegångs sättningarne bestämmas, till
det v rkeligen gångbara priset, med förhöjd
Forlöi hvarigenom Löntagarnes rätt icke förnärma
'S.
Sedan Räntegifvaren härigenom undviker
så stora olägenheter; så skulle han likväl stadj
na uti svåra underhandlingar vid Magazinerne,
derest icke ett strängt Reglemente blifver för
Magazins Betjeningen utfärdadt, hvilket för alla
ofog och vidriga behandlingar skall skydda
både Lefveranteurerne och dem, som vid Magazinerne
skola uttaga Spannmålen , samt förekomma
alla försök att affordra Våg- och Mätnings-penningar,
eller annat dylikt, hvaremot
torde blifva nödigt att med afseende på intorkning,
och den f" ,t som derigenom kunde
tillskyndas Magazinet, ålägga Lefveranteurerne
att torka Tionden; eller ock, som intorkningsmål
lemna några kappar på Tunnan. Magazinerne
skulle härigenom erhålla ett betydligt
qvantum Spannmål, och alla vådor af stora
Tenninge-remisser till Magazins - Förvaltare i
samma mohn förekommas.
Om Höglofl. Ridderskapet och Adeln finner
detta ämne förtjena närmare granskning
och handläggning , skall jag anse mig lycklig
att genom denna Motion gifvit anledning till
slik undersökning, hvarigenom Jordbrukaren
skulle blifva befriad från många besvärligheter,
Deri 30 Dtcemlefi
öch de 300,000 R:dr, som härigenom årligen
för Allmänheten besparades, kunde bättre är»
no sker användas; ty det är med största förtrytelse
och ovilja, man nu ser sig föranlåten
att erlägga denna af närvarande Författningar
föranledde Extra Contribution till det man i
gamla Tidehvarfven kallade prejeri; men nti
mera upplyst hänförer under rubriqUe af loflig
Industrie.
Med den fullkomligaste kännedom, ätt
Nationen vid hvarje Riksmöte väntar af siria
Representanter de kraftigaste åtgärder, hvilka
1 möjligaste måtto böra lindra utgörandet af
alla de Onera , som genom gamla Författningår*
ne och närvarande tiders skick, blifvit så försvårade
, att besväriigheterne dervid oftast kunna
högre beräknas än sjelfva Skatten; vågat
jag vördsammast hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anhålla, att detta Memorial biifver till
Vederbörligt Utskott remitteradt, och med de
öfrige Respective Stånden communiceradtj hvaröfver
jag får utbedja Högvälborne Herr Gref4
Vens och Landt-Marskalkens Proposition*
Begärdes på bordet*
Herr Bruncrona, Nits, uppläste följande
Ödmjukt Memorial*
Konungen! hvars milda och välgörande
628 Den 3° December.
omsorger, omfattar utan åtskilnad alla Glassér
af Medborgare, har äfven af denna anledning
i Nåder funnit för godt mig anbefalla under
loppet af sist förflutna Sommar, öfver hela Riket
förrätta General Lots-Inspection och LotsMönstring.
Under denna Förrättning har jag
varit i tillfälle erfara de tryckande omständigheter,
uti hvilka de flesta Lotsar sig befinna;
och hafva Lotsarne uti alla Districter och vid
alla Stationer enstämmigt framfört den klagan,
hurusom de, emot förra tiders bruk, eller allt
sedan 1810, blifvit af tryckande Utlagor och
Bevillningar betungade, och till ett högre belopp
än andra deras vederlikar, såsom Soldater,
Båtsmän, Fiskare, Strandsittare m. m.,
och tillika mig anmodat, att å Högvederbörlig
Ort, ett sådant förhållande tillkännagifva, och
för dem söka lindring och rättelse härutinnan,
så framt de uti dessa dyra tider, skola kunna
nödtorftigt lifnära sig med Hustrur och Barn.
Af denna anledning vågar jag i ödmjukhet
uppå denna ömmande angelägenhet fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
lika påkallad af verkeliga behof, som af
billighet. Härvid och uti förbigående får jag
äran ödmjukt upplysa, att alltsedan Konung'
Johan III:s Regering hafva Rikets Lotsar tid
efter annan blifvit af Sveriges Konungar och
Rikets Ständer med befrielse från Personela
Skatten och åtskilliga andra Onera , benådade
och hugnade, dem tiden icke medgifver nu
uppräkna, och hvilka förmoner de oafkortade
fått tillgodonjuta, ända till 1810 års Riksdag,
Uå Riksens Ständer fant för godt derom annor
-
Dm 3 o December.
lunda stadga och förordna , och hvilka föreskrifter
uti igiy års Beyillnings - Förordning
äro gällande.
På det någon lindring uti Lots betjeningens
Utskylder kan blifva att hoppas, tror jag
mig böra lemna upplysningar, rörande Lotsarnes
nu varande indelning i Classer, och olika
Löne-vilkor, för att tillvägabringa rättvisare
Taxerings-grunder för framtiden.
i:o Lots-Åldermän: hvilka på Kronans
Stat njuta en årlig lön ifrån och med 4, till
och med 16 R:dr 32 sk. Banco, och dessutom
en hel lott af den samfälta Lots-förtjensten vid
Stationen.
2:0 Ordinarie Lotsar: hvaraf de fleste hafva
på Kronans Stat, i årlig Lön från och med
2, till och med 10 R:dr, och derutöfver en
hel lott af den samfälta Lots-förtjensten vid
hvarje Lots-plats der de rjenstgöra.
3:0 Secund-Lofsar: dessa hafva ingen Lön
på Kronans Stat sig anslagen; men tillgodo njuta
t5t af en hel lott, af den samfälta Lots-Förtjensten
vid den Lots-plats dit de höra.
4:0 Lots-Drängar: hafva icke heller någon
Lön på Kronans Stat, men få af den samfälta
Lots-förtjensten vid Stationen ifrån T% till och
med hälften af en hel lott, hvar och en.
5:0 Lots-Lärlingar: dessa hafva hvarken
Den 30 December,
Lön, och med få undantag någon Lots förtjenst
att påräkna3 men äro det oagtadt skyldige,
så hänge Seglationen varar att uppassa vid Lotsplatsen
, vara de utlärde Lotsarne foljagtige,
och dem med rodd biträda, till vinnande af
Kunskap och erfarenhet i Lotsmanna-yi ket, och
hvarigenom alla andra utvägar till Lif-näring
äro dem betagne, än hvad genom ett inskränkt
och tillfälligt fiske, eller andras välvilja kan
erhållas. Vidare får jag aran upplysa, att ofvannämnde
Lors-förtjenst, för sistledne år, be.
funnits vara för nagra Lots-platser betydlig ,
för de fleste ringa, och för åtskillig? ingen,
äfvensom att minsta antalet af Lots betjeningen
hafva Hemmansdelar, hvaremot det större äro
bosatte på främmande ägor, dels emot dryga
Tomtorens erläggande, dels emot betingade
Räntor, dels emot ett visst antal Dagsverkens
Utgörande, och dels emot Hyra i Contant 3 och
att det tillkommer de flesta, på egen bekostnad,
anskaffa och underhålla de Båtar, de i och
för Lotsningen böra begagna, samt på skoglösa
orter art köpa nödig vedbrand m. m. Oag.
tadt ett sådant olika förhållande af vilkor och
medel till utkomst, har jag funnit Lotsarne antingen
de hafva Jordbruk eller icke, betunga,
de med Lagmans och Häradshöfdingeränta,
med Rök och Boskaps-Penningar, med Tingsveds,
bång-veds och Skarprättare-Penningars
erläggande och i stöd, och med tillämpning
af r8rf års Bevillnings-Förordning, i de fleste
Provincer, Lärlingar med Lots Drängar för.
blandade, ehuru de icke äga någon Lots-får«
tjenst | peli att Lotsar i allmänhet blifvit hög.
Den 30 December.
631
re beskattade, än hvad uti II Art. a §. 7 Mom.
stadgas, samt att de icke i allmänhet fått tillgodonjuta
den, afkortning, som uti III xAit.
föreskrifves eller den lindring hvartill V Art.
3 §. 3 och 4 Momenterne föranleda.
Uppå detta sätt har ofta inträffat, att Lotsar
af oiika Classer blifvit till ett högre belopp
taxerade, är Summan af deras Lön eller Lotsnings-förtjenst5
och hvilket förhållande jag af
deras Skattsedlar inhämtat. Om nu å ena sidan
det är ett onekeligt Factum, att Rikets
Sjöförsvar och activa Handel, förutsätta nödvändigheten
af en väl organiserad, och efter
kusternas locale lämpad Lots - Inrättning, sä
blifver å den andra den grundsats lika obe*!
stridlig , att Lotsarnes pligter böra vara relati •
va till motsvarande förmäner: De förra erfordra
uppasslige, erfarne och dristige Lotsar,
hvilka med uppoffringar af Lif och Hälsa, under
ett mödosamt Arbete emot vind och bråttsjö,
vid förekommande tillfällen uti Storm, Köld
och Väta böra rädda likars lif och Egendom
från undergång och hvilka dessutom äro förpligtigade
bivista förefallande Krigs händelser 3
hvaremot de senare åtminstone måtte gifva
dessa Personer nödtorftig utkomst, och Lotsarne
således förtjena samma lindring och förmåner,
som blifvit Soldater och Båtsmän förunnade,
och att om tidens kraf det icke medgifver,
att dem icke må högre Bevillning åläggas
än Fiskare och Strandsittare, samt att
Lärlingar blifva derifrån alldeles befriade.
632
Den 30 December.
Vid detta tillfälle bör jag icke helier förtiga,
att nu varande svårighet, att förmå Fiskare
och Ynglingar att ingå uri Lots Tjensten ,
besynnerligen på Rikets västra Kust, der
största fattigdomen råder , egentligen härrörer
från den höga Bevillningen, ringa förtjensten
och uppassnings-tvånget, och hvarigenom det
blifvit omöjligt ersätta dervarande många Lotsvacancer,
Sjöfarten till mycken skada. Af
pligtkänsla och nitälskan för sanningen och
mitt yrke, har jag i allmänna ordalag sökt i
dagen lägga de flesta Lotsars och deras Famillers
ömkansvärda Fattigdom, och täcktes Högloflige
Ridderskapet och Adeln Höggunstigt behjerta
dessa lika så vanlottade som nyttiga
Medborgares belägenhet, och förunna dem lin.
dring och enahanda friheter från Bevillning med
Soldater och Båtsmän, och hvilket, om jag vågar
yttra en vördsam önskan blifver så mycket
nödvändigare, om icke ändamålet med en för
vårt Fädernesland oumbärlig inrättning skall
förfelas, och hvilket är lätt att ana, då aila Tiders
erfarenhet bevisar, huru högst sällsynt,
dristighet och verksamt nit med nedslagenhet
och en bekymrande Fattigdom varit förenade.
Sluteligen får jag ödmjukast anhålla att
denna hemställan måtte med de öfrige Respective
Stånden blifva communicerad och hos
Högvälborne Herr Grefven LandtMarskalken
anhålla om Proposition, att detta Memorial mätte
blifva till Högloflige llevillnings-Utskottets upplysta
granskning och handläggning remitterandr.
Begärdes på bordet.
Den 3 o December.
633
Friherre Hjerta, Fredric, anförde skrifteligen
följande:
Vid sistförflutne Riksmöte anmälte några
Riksdagsmän, hvaribland äfven jag, att då hade
Södertelge Canal och Slussverks Bolag till före.
tagets fullföljande tillskjutit 1484- proCent, utöfver
den tecknade Subseriptions-Summan ; orsakerne
dertill, och Canal-Bolagets hotande oförmögenhet,
att, utan biträde af allmänna Medel,
kunna till fullbordan befordra detta allmänt ansedda
Riksgagneliga Företag.
Å dessa Vördsamma framställningar täcktes
Riksens Ständer då fästa en gynnande uppmärksamhet,
bevilja Bolaget ett Lånebiträde
ur Riksens Ständers Banque, stort 100,000
R:dr, samt att till och med år 1820 få uppbära
de 5 proCent årligen för skedde och skeende
Bolagets tillskott, hvilka Kongl. Maj:st
Nådigst sedan år 181a tillerkändt Bolaget, att
af Statsmedlen uppbära.
Härigenom ei höll Bolaget förmåga att med
kraft söka besegra de flerfalldiga Natur-hinder
sorn företedde sig för då uppgjord Arbetsplans
verkställighet, och med Bolagets härigenom
vundna förmåga, upplifvades dess alltid bevista
nit och föresatts att vinna ändamålet.
De kostsammaste fötberedelser vidtogos sålunda,
hvaribland må nämnas att trenne ÅngMachiner,
af tillsammans 52 Hästars kraft, anskaffades
och uppfördes, jemte det att en, för
-
Den 30 December.
ut på stället varande af 16 Hästars, förbättrades
och förändrades för att med samfält pumpning
befria Slussanläggningsstället från det ovanliga
Vattu-riliopp, som hindrade Slussgrundens
planmässiga anläggande, hvilka förberedelser
jemte nedra Canalens fördjupande genom
muddring utgjorde förledna ars vanliga Arbetstids
hufvudsakligaste föremål.
Uti April Månad detta år anställdes försöket
af denna tillställning, men då beviste Resultaten,
att Vattu-tilloppet så från sidorne som
utur sjelfva botten, vid hvarje fots sänkning,öfver
all beräkning ökades , och att Sluss anläggningsStället
genom dessa hitintills erkända kraftigaste
medels användande ej heller kunde uttömmas.
Omöjligheten sålunda gifven att planmässigt
grundlägga och uppföra Slussen, föranledde
till de bekymmerfullaste öfverläggningar inom
Directionen och till rådplägningar med Sakkunnoge,
hvarefter ett Beslut mäste tagas af
ganska kostsamma följder, och än vågsammare
beskaffenhet3 det, att uti en möjligaste vattentät
så kallad Pråm af 190 Fots längd,
60 Fots bredd och 10 Fots höjd, mura sjelfva
Slussen, och den, på förut afjämnad botten
, nedsänka med biträde af förenämnde Ångmachiners
oafbrutna pumpning, hvilket syftemål
ändteligen mot slutet af October Månad innevarande
år fullkomligen lyckades, så att bemälte
Pråm då oskadd befanns på botten i Planmässigt
läge, med deruti då fullkomnad grund
-
Den 3 o December.
635
timring , Sluss-Trösklarne med deras Förbind
nings.
Hvaif, ett hvarf Srfäcksten längsefter och
vid ändarne af Slussen med tillhörande Bakmur,
Samt derofvanpå lagd ytterligare ett hvarf
Sträcksten , hvarjemte bemälte Pråm så med
annan Sten belastades, att dess otubbade läge
ar lörsäkradt.
Hvad jemte ofvan i korthet beskrifna Arbete
förledna Sommar och Höst medhunnits, inhämtas
och vidtsordas af härjemte bifogade
Canal Verkets Revisorers Berättelse, h varaf ock,
att, hvad utöfver den Contanta tillgången den
3Q sistl. April åtgått till kostnadens bestridande
, ytterligare Lån måst upptagas ; af hvilken
anledning och till de flerfaiidiga utgifter, som
dels vissa Vinter-Arbeten , dels förberedelserna
till nästa Sommars kraftfulla Arbeten påfordrade,
Directionen underdånigst under den 20 sistl.
October anhöll att innevarande års 5 proCents
Utdelning måtte såsom förskott af Kongl. StatsContoiret
få utbetalas, och hvilken underdåniga
Anhållan under den 29 derpå följande Beviljades
, hvarigenom Bolagets bekymmer för
dessa Månaders Utgifters bestridande undanröjdes,
men för de kostnaders bestridande hvilka
nästa Års Arbete kräfver, förete sig inga
andra utvägar, än antingen infordra tillskott af
Actie Ägarena eiler biträden af allmänna Medel,
Huru villige Bolagets Actie-Ägare alltid
varit och ännu äro, att göra de kännbaraste bidrag
till Arbetets fullbordande, så fruktar jag,
att af flestes oförmögenhet dertill, skulle följ
-
Den 30 December.
den blifva, att de enligt Piivilegiernes föreskrift
och med anledning af uteblifne tillskott,
frånkändes deltagandet uti detta Bolag, sedan
de likväl utom förenämnde 24S4;dels R:dr Contant
tillskott per Actie, samfält häfta för Bolagets
Skuld till Banquen af 100,COO R:dr, och
genom alltid användande af hela Stats-bidraget
till Canal Byggnaden , saknat mångårig Ränta
på deras tillskott, hvilken motgång, om icke
obillighet skulle just träffa dem, då, af deras
med öfrige Actie-Ägares ihärdiga bemödanden,
säkerhet, om alla Naturhinderns besegrande vunnits
, och tillförlitelig anledning om Canalens
snara fullbordan är bestyrkt.
Af dessa sammanlagde skäl, af öfvertygelse
om ifrågavarande Canals blifvande nytta
för det Allmännna, och af pligt mot ett Bolag,
som från företagets början och ännu anförtrott
mig att deltaga uti Verkets Styrelse, vågar jag
vördsammast föreslå och till Riksens Ständers
behjertande hemställa:
i:o Riksens Ständers medgifvande, att intill
nästinstundande Lagtima Riksdag , Bolaget
måtte få uppbära de det förut tillerkände
5 proCent för skedde och skeende tillskott,
samt
2:0 Att af Rikets Ständers Banque, derå
må föskjutas fo,ooo R:dr emot 3 proCents Ränta,
under villkor tillika att Bolaget ersätter detta
Förskott åren 1821, 1822 och 1823 med
|:del hvarje år.
Den 3 o December.
Ö37
Att detta mitt vördsamma Anförande, med
Ridderskapsts och Adelns bifall, må communiceras
de öfrige Respective Stånden och till
Höglofl. Stats- och Banco-Utskotten remitteras,
anhåller jag lika vördsamt.
Hvarefter Friherre Hjerta tili upplysning
i förevarande ämne, inlemnade Söder-Telge Ca*
nal- och Sluss-Verks Bolags Revisorers af trycket
utgifne Berättelse, daterad den 28 October
1817, rörande förrättad Revision af Verkets
Förvaltning och Räkenskaper från den 1 Maij
igiö till den 30 April 1817.
Begärdes på bordet.
Företogs till pröfning den af Grefve von
Schwerin, Fredric Bogislaus, den 27 dennes
väckta och på bordet lagde Motion, angående
föreskrift till Stats- och Banco-Utskotten, att
innan den 15 nästkommande Januarii till Riksens
Ständer afgifva Utlåtande öfver Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om Allmänna Penninge
rörelsen och Mynt-värdets upprätthållande.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus.- Då
jag i sista Pleno framställde ifrågavarande Motion,
ansåg en värd Ledamot, Herr Mannerstam,
den af mig föreslagne tid vara allt för korrt.
Jag anhåller derföre att nu få gifva min
Motion den utsträckning, att derest Stats- och
X)sn 30 December.
Banco-Utskotten ej skulle medhinna att innom
den 15 nästkommande Januarii, till Riksens
Ständer afgifva det äskade Utlåtandet, Utskott
ten mätte anmodas att i sådant fall med första
gifva Riksens Ständer tillkänna när det Samma
kan vara att förvänta.
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric: Då jag
med Herr Grefve Schwerin äger enahanda öfvertygelse,
att frågan om inlösen af Disconternas
utelöpande Assignationer och 3 proCentsSedlar,
icke kan eller bör afgöras > utan i sammanhang
med Finance-Projectet, kan jag deremot
icke annat än bestrida dess i sista Plenum
gjorde och då på bordet lagde Proposition ,
det skulle Stats- och Banco Utskotten föreläggas
att innan den 15 Januarii iukomma med
Utlåtande i detta vigtiga ämne.
Utom Kongl. Majrts Nådiga Proposition 1
detta ämne, behagade Herr Grefven ocbLandtMarskalken
samt Höglofl. Ridderskapet och Acelli
benäget erindra sig, att flera Dess Ledamöter
häruti afgifvit vidlyftiga Memorialer,
sorn till Stats- och Banco Utskotten blifvit remitterade,
och troligen har sådant äfven skedt
i de öfrige Stånden, hvilkas uppläsande i Utskotten
medtaga mycken tid och göra det omöjligt
att innom en så korrt tid afgöra en sak,
hvars följder blifva så betydelige för Riket och
alla Dess Innevånare: Naturligtvis uppkomma
vid öfverläggningarne härom serskildta Frågor och
Motioner, som måste discuteras och utredas, innan
ändteligt slut kan fattas, och till allt detta
Den 30 December.
åtgår tid; knappast lärer någon kunna säga innom
hvilken tid detta vigtiga ärende kan vara
eller blifva afgjordt. Det lärer således vara tillräckeligt,
om Utskotten anmodas att genast företaga
detta angelägna ärende, och söka till
att med möjligaste skyndsamhet sitt Utlåtande
deröfver till Stånden afgifva ; och tror jag mig
kunna försäkra , att en hvar af Utskottens Ledamöter
anser för en ovillkorlig skyldighet att
i denna del gå Riksens Ständers önskan till mötes,
att med ospard flit och möda söka att
med all den skyndsamhet, som ämnets vigt kräfver
befordra detsamma till slut. Lycklige om
de åtminstone derigenom kunna fullgöra sina
Principalers väntan, då de ej våga smickra sig
med hopp att kunna vinna bifall af deras Utlåtande
i hufvudsaken, det må blifva burudant
som hellst, enär det kommer att granskas af
sä upplyste och erfarne Män.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde
, att Stats- och Banco-Utskotten måtte anmodas,
att, i anledning af Grefve von Schwerins
förevarande Motion, så skyndsamt som möjligt
vore till Riksens Ständer afgifva Utlåtande öfver
Kongl. Ma.-jts ifrågavarande Nådiga Proposition.
Grefve von Schwerin, förnyade sin förut
gjorde anhållan, att Utskotten tillika måtte anmodas
, att till Riksens Ständer uppgifva tiden
då Utskottens nyssnämnde Utlåtande kunde inkomma.
640
Den 30 December.
Herr Påhlman, Otto Fredric.- Jag kati för
min del icke instämma deruti, att någon viss
tid för afgifvandet af Stats- och Banco-Utskottens
ifrågavarande Utlåtande må dem förelag*
gas, eller att Utskotten anmodas att sjelfva
uppgifva någon tid dertill, hellst det i min tanka
är alldeles omöjligt, att på förhand kunna
bestämma någon tid , innan man ännu fullkomligen
känner ämnets vidd och beskaffenhet. Jag
hoppas att Ridderskapet och Adeln behagade
för Utskottens Ledamöter hysa det förtroende,
att de af egen drift så skyndsamt som möjligt
skola uppfylla sina skyldigheter. För öfrigt anser
jag frågan, om Utskottens Utlåtande några
dagar förr eller senare till Riksens Ständer inkommer,
vara vida mindre vigtig än sättet
hvarpå detta högst grannlaga ämne af Utskotten
handlägges.
Grefve von Schwerin: Som Ridderskapet och
Adeln i sista Pleno biföll Remiss till Stats- och
Banco-Utskotten af Herr Grefve Mörners och
Herr Påhlmans Anföranden om inlösen af Disconternas
Assignationer, förmodar jag att Remiss
ej heller bör mig förvägras å min Motion, om
pröfning af Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Proposition j och skulle Utskotten ej kunna bestämma
dagen då det af dem affordrade Utlåtande
till Riks Stånden kan inkomma, anser jag
dem åtminstone böra uppgifva Måiiaden när sådant
må kunna ske.
Herr Grefven oih LandtMarskalken hemställde,
Ben 3 o December.
de, att så väl Grefve von Scbwerins ifrågavarande
Motion, som de i anledning deraf deri
27 dennes och i dag afgifne Yttranden måtté
till Stats- och Banco-Ucskotten remitteras.
Bifölls,
Föredrogs och remitterades till AHmäntiä
Besvärs- och Oeconomie-U tskottet Herr Herfzenhjelms
Carl Johan , den 27 dennes på bordet
lagde Memorial j angående härnnaande af
Yppighet och Öfver flöd*
Föredrogs till pröfning Banco-Utskottets
den 22 dennes aflåtne samt den 27 i sammi
Månad på bordet lagde Memorial, angående
Föreskrift för Discont Directionerne att vid inbetalningar
af Lån emottaga Disconternes egna
Assignationef, m. m.
Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus, uppläste
följande:
Af Högloft. Riksens Ständers Banco-Utgkotts
Memorial af den 22 December, Synes
ojäfagtigt meningen vara Götha Canal-Discontens
upprätthållande i möjligaste måtto och med
minsta förlust, så för det allmänna som eiiskildta;
då som vid alla andra inställningar af
Huld, och Ad. Prof. IB. Ri„ 83,
Den 3 o December t
betalning, Utskottet föreskrifver att, om möjligt,
Concours bör undvikas; en åtgärd som vid
alla uppgöringar undvikes, så länge en sannolik
beräkning finnes till Liqvidation, medelst
behållandet af gamla ordningen, äfven om detta
sker med någon förlust, emedan Concours
i alla tider bestyrkts vata den mäst kännbara
af alla sätt att utreda.
Denna på erfarenhet grundade s3tts, torde
göra tillfyllest att besvara den af Herr Professor
Agardt uppställda Theori, rörande Verkets
Concours-mässiga behandling, hvilken visserligen
ej uthärdar det för all Theori oiäfagtiga
profvet af Practiken. Men då uti Utskottets
Betänkande influtit, att endast full afbetalning,
ej omsättningar få med Verkets Obligationer
förrättas, och jag, långt för detta varit
i erfarenhet, att emot 50 insättningar knappt
en full afbetalning inträffar; så är min tanka,
att till bägge dessa Operationer böra för Verkets
upprätthållande, Discont-Obligationer och
Assignatiorser få användas. Meningen uti Utskottets
Memorial, om de mått och steg Herrar
Banco-Fullmägtige äga att taga till Banquens
säkerhet, synes mig äfven kunna ge anledning
till misstag, som kunde vålla Concours och deraf
följande Curatel för ett Verk, der ännu åtminstone
är all .sannolikhet till full betalning.
Jag hemställer alltså, om icke omnämnde Banquens
säkerhets-mått kunde pröfvas, böra bestå
uti en närmare tillsyn vid Administration och
Utredningen genom Banquens förordnade Om«
Den 3 o December*
643
stället och på sätt flerfaldigt blifvit
Anhållande jag i stöd af dessa mina Anmärkningar,
att Högloft Riksens Ständers Ban*
co-Utskotts Memorial af den 23 December, måtte
varda återremitterat.
Herr Lagerhjelm, Pehr, anförde skriftligen:
Med anledning så väl af deta Banco-Ut.
skottet åliggande befattning , att pröfva Herrar
Banco Fulimägtiges åtgärder, som äfven utaf
de i Vällofl. Borgare-Ståndet väckte och till
Utskottet remitterade Memorialer, hafva så
brydsamma Öfverlnggningar uti Utskottet förefallit,
att deras Resultat anmäles i afsigt att
erhålla Riksens Höglofl. Ständers förrordnande.
Detta Resultat består i följande åtgärder:
1:0 Upphäfvandet af Herrar Banco-Fullmägtiges
Föreskrifter till Götha Canals DiscontVerk,
att Verkets egna Reverser eller Assignationer
i Liqvider för Lån endast såsom Hypothek
för en framdeles blifvande Liqvide finge
emottaga?:
2:0 Att Herrar Banco-Fullmägtige skulle åläggas
att Lagligen bevaka Banquens rätt med
der tillägg , att den deraf möjligen intraffarde
följd, att Discont-Directionerne sage sig nödsasakade
att inställa alla vidare Lsqvidationer,
vore nog betänkelig för att ej förekommasi
anseendes Höglofl. Eanco-Utskottet att så be.
bud på
yrkadt.
Den 30 December.
skaffad följd kunde undvikas på det sätt, att
blott förfallne Lån och deraf endast de, som
Gäldenarerne vilja till fulla beloppet infria, finge
till Slut-liqvide med Verkets egna Papper
komma i fråga, om Fullmägtige uti de återstående
tillgångarne skulle anse sig äga säkerhet
för Banquens försträckningar.
Jag vill först och främst yttra mig angående
Farmen af Banco Utskottets förhållande,
och dervid förekommer:
1:0 Att Banco-Ufskottet icke bordt afvagta
Riksens Ständers Förordnande, för att göra
Fullmägtige uppmärksamme på kraften af 4
Cap. 7 §• Utsöknings-Balken, helist 87 och 88
§ §■ ' Regerings-Formen tydeiigen stadga den
ordning uti hvilken Lag aKail förändras, så att
Domaren kan ställa sig en sådan förändring till
efterrättelse.
2:0 Lika litet finner jag att Banco-Utskottet,
enligt dess Instruetion, behölt afvagta Riksens
Höglofl. Ständers Förordnande för att Lagligen
låta bevaka Banquens rätt, och hvad den
betänklighet angår, som Disconternas Concourstillstånd
kunde innebära , så lärer den tillkomma
den Fördelning af Stats- och Banco-Utskotten
, som fatt sig uppdragit att pröfva Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Penninge-väsendet
och Mynt-värdets Upprätthållande.
Sluteligen och för det tredje h vi lar hela
verkställigheten af hvad Utskottet föreslå
-
Den 3 o December.
6 45
git på Fullmägtiges omdöme, huruvida Banquen
lider till sin säkerhet deraf. Det hade i min
tanka varit Utskottets åliggande, att, om det
ei sjelf kunde eiler ville bedomina denna sak,
först inhemta Herrar Fullmägtiges tankar och
dem till Riksens Höglofl. Ständer framfördt.
Dernäst och hvad sjelfva Hufvudsaken angår,
så synes Höglofl Banco Utskottet åsyfta
ett upphätvande af Herrar Banco Fullmägtiges
lagstridiga Åtgärd, med iagttagaude ai Ban
quens säkerhet.
Jag skall i afseende på denna del af Utskottets
Memorial söka bevisa, ait om Riksens
Höglofl. Ständer förordna hvad Utskottet uppgifvit
såsom Resultat af sina brydsamma Öfverläggningar,
Riksens Höglofl. Ständer falla i samma
Nullitet i afseende pä 4 Cap. 7 §. Utsökning;-  Balken, som velat undvikas, och att Banquen af
hvarje Liqvide, som med Götha Canals DiscontsReverser
får fullgöras, förlorar; anhållandes jag
om benägit tillstånd att sålunda få deruti meddela
en upplysning, som Ranco-Utskottet ansett
sig böra af Herrar Fuiimägtige infordra.
Alldenstund, enligt de Allmänna Papperen,
10 proCents skilnad är emellan Banco- och 3
proCents-Sedlen; så kunna de L.åntagare, hvilkas
Lån äro förfallne med 90 proCent, fullgöra
sin Liqvide3 men samma rättighet är icke tillagd
den Låntagare, hvais Län hädanefter förfaller
och Directionen kan icke tillåta honom
att qvitta Gäld emot Gäld, ehuru han äfven åbe
-
6q6
Den g o December.
ropar 4 Cap. 7 §. Ufsöknings Balken. Denne
Låntagare betalar ej sitt Lån, Directionen Lagsöker
honom, Landshöfdingen förvisar till. laga
Domstol , och Domaren finner icke Riksens
Högiofl. Ständers Förordnande kunna i Utslaget
åberopas, utan dömmer Directionen att
tvärt emot Riksens Högiofl. Ständers Förordnande
godkanna Liqviden, åberopande Lagen,
som icke på sätt Regerings-Formen föreskrifver
blifvit ändrad.
Den 15 sistlidne December var tillståndet
i Götha Canais Discont som foijer:
Utelöpande Assignationer 723,692: 46. 2*
3 proCents-Sedlar — 1,178,200: — —
Skuld på Afskrifnings-räkn. 1,475,365: — —■
Till Banquen för Creditiv 1,500,000: •— —
Summa Skuld 4 877,257: 46. 2.
Deremot utestående Fordringar 3,856.267
R:dr samt utbetalte Förskotter pä Canal-Arbetet
ir å 1200,000 R.-dr. Denna senare Summan,
hvilken till sin realitet förutsätter att antin
ren Banquen, Actie-Ägare eller någon annan
inb.talar detta Fö skott, kan intilldess sådan
inbetalning eller godkänd borgen blifvit ingifven,
icke anses såsom tillgång. På denna
grund uppkommer en brist i Canal-Disconten
stor 1,020990 R:dr 46 sk. 2 r.
Sådant är Calculens Resultat, om alla Fordringar
vöre säkra och ingen afbetalning finge
ske med Discont papper. Men ännu mycket
sämre utfaller detta tillstånd, om en så beskaf
-
Den 30 Decemberi
fad Liqvide af Riksens Ständer förordnas, som
Banco-Utskottet föreslagit. Ifrån den tid, då
Herrar Banco-Fullmägtige inställt Omsättningar
och Inbetalningarne, äro troligen de förfallna
Lånen att räkna — Mig är denna dag icke bekant
; men innan Riksens Höglofl. Ständers
Bsslut hunnit till verkställighet, äro troligen 2
Månader att räkna. Under denna tid har val
minst 4:(leI af Låne-summan förfallit. Skulle
nu Banquen icke äga förmånsrätt i de återstående
2 Millioner Fordringar, så synes att 3
Millioner Discontens Förbindelser endast till y
kan Liqvideres, hvarigenom Banqunn förlorar
| Million.
Om jag åstadkommit den bevisning, hvartill
jag utfästat mig; så lärer Banco-Utskottets
Memorial återförvisas, hvarvid jag ödmjukeligen
föreslår det tillägg, att Banco-Utskottet
genast med upphäfvande af den preliminaira
åtgärd Herrar Fullmägtige vidtagit, bör låta
lagligen bevaka Banquens rätt, i hvilket afseende
Utskottet icke behöfver vidare inhämta
Riksens Höglofl. Ständers Förordnande, emedan
sådant uti Instruction och Eden finnes
stadgadt och lofvadt.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af förevarande Banco Utskottets Betänkande,
anhåller jag få yttra några ord: Jag hade trott
att Banco-Utskottet skulle i ett sammanhang
förelägga Riksens Ständers Plena Regleringen
af Rikets Penninge-Verk med den för
Disconterne. Jag hade trott, att frågan om
Den 30 December
Götha Canal-Verks tillstånd, och hvad dervid
sf Riksens Stander kan eller bör göras, bordt
j hela sin vidd på en gång fiamställas, och
jag bar icke väntat, att genom väckande af
panicla, till sin natur icke preliminaira frågor,
Utskottet skulle föreslå Riks-Siånden Beslut,
sorn ipöjeljgen kunde blifva hindeilige, då frågan
| sin vidd kommer att behandlas.
Uti Utskottets Betänkande förekommer
den Contradition att ehuru Fullmägtiges åtgärd
att förbjuda Liqvider i Disconterne med deras
egne Sedlar af Utskottet såsom olaglig blifvit
Ogillad , föreslår Utskottet åt Riksens Ständer
att besluta, det endast de, sorn vilja belt inbetala
sina Lån, skola fä de samma med Di§Cpntens
Sedlar liqvidera, men att till Ränta
och Afbetalning vid Omsättningar sådana Sedlar
jcke få emottagas. Jag hade ej väntat att
pågon skillnad kunde göras uti rättigheten att
pied gäld afbetala eller fuljt betala gäld; den
frågan äf grannlaga och hade bordt Uppskjutas
eller i annan viig väckas, nemligen såsom en
förändring i Allmänna Lagen, och Formen för
sådana frågors behandling och afgörande finnes
i våra Grundlagar bestämd. Då jag förenar
mig med de värda Ledamöter, som yrkat År
ter-remiss af Banco-Utskottets Betänkande, kan
jag icke underlåta, att, i anledning af någras
Yttranden, förklara, attingen Auctoritet, kan sedan
Ständerne äro Samlade, utan deras bifall,
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom DiscontVcrken
bringas till Concours, emedan dessa
Verks öde är helt och hållet beroende af de
Den 30 December.
6 49
Beslut Riksens Ständer derom kunna komma att
fatta.
Herr Mannerstam, Johan: Bland de flera
anmärkningar, som emot Banco-Utskottets Betänkande
blifvit framställde, är äfven den, att
Utskottet icke bordt till Riksens Ständer öfverlemna
pröfningen af förevarande ämne; men
dä flera Memorialer och Yttranden ifrån Vällofl.
Borgare.Ståndet, som angå samma ämne,
blifvit till Utskottet remitterade, har det enligt
Riksdags-Grdningen ovillkorligen ålegat Utskottet,
att med svar å samma Memorialer till
, det nämnde och de öfrige Riks-Stånden inkomma.
Utskottets tillstyrkande har varit föranledt
dels af nämnde Remisser från BorgareStåndet,
dels också af inkommen Rapport ifrån
Götha Canal Discont Direction, ait den, efter
Lagsökning, blifvit ålagd att till Personer, hvilka
aflemnadt Discontens Assignationer och 3 proCents
Sedlar, återställa deras Reversaler och
qvittat deras Skuld i Disconten.
Det har således visat sig , att Banco-Full-’
mägtiges ifrågavarande åtgärd icke blifvit gillad
al Vederbörande Domare eller Executorer,
hvilka titan afseende derpå följt Lagens tydliga
bud, atr gäld får emot gäld qvitteras.
Ranco-Utskottet har i en sådan ställning
ansett sig böra skyndsamt upphäfva en Föreskrift
af Banco Fullmägtige, hvilken äfven otn
650
Den 30 December.
den blifvit af Banco Utskottet och Riksens Stander
godkänd, Lagligen icke bordt hindra Domarens
pröfning af Disconternas och deras
Låntagares ömsesidiga rätt. Banco-Utskottet har
således icke, på sätt Herr Grefve von Platen
föreställt sig, vid fattande af sitt Beslut, afsett
upprätthållande af Götha Canal-Discont, utanpå
sätt nämnt är iagttagit den Utskottet åliggande
pligt, att uti en till dess granskning höiande
fråga undanrödja en lagstridig Föreskrift
utan afseende på de nyttiga eller skadliga följder
, som deraf kunde härleda sig. Dervid
borde likväl Banco Utskottet såsom Vårdare af
Banquen bevaka dess rätt och ålägga Fullmäg- ,
tige att densamma lagligen iagttaga.
Härvid hade äfven i min tanka Utskottets
åtgärd för det närvarande bort stadna, och
jag har icke instämt uti tillägget vid den Banco-Fullmägtige
lemnade Föreskriften. Jag anser
likväl ipke de i detta afseende gjorda anmärk,
ningar böra till Åter-remiss föranleda. —
T afseende på Omsättningar af Discont-Lån
har Utskottet för det närvarande icke derom
lemnat ovillkorlig Föreskrift. Utskottet har förmodat,
att då en lätt utväg blifvit beredd för
Låntagare i Disconterna att inbetala sina Lån,
hvar och en kunde utan svårighet hela LåneSumman
anskaffa. Dessutom inträffar, då omsättning
begäres, Discont-Directionens rätt att
å nyo pröfva Låntagares och Löftesmännens
fortfarande säkerhet.
Den 30 December. 6JI
Jag hemställer vördsamt om icke Proposition
till bifall af Betänkandet mä framställas.
Grefve Spens, Jacob Melker: Jag kan icke
lemna utan anmärkning, tvenne misstag,
som jag tyckt mig finna hafva influtit uti de
Tal jag nu har afhört. Det har blifvit sagt, att
den åtgärd Banco-Utskottet iöresiagit till rättelse
uti Banco Fullmägtiges Förordnande, rörande
vägrad Licjvide af Discont-skuld med Discont-
Assignationer, skulle, då derigenom endast
full inbetalning, ej omsättning med sådana
Assignationer blefve tillåten, vara lika mycket
stridighet med våra Lagar och ExecutionsFörfattningar,
som sjelfva den Föreskriften, hvaruti
rättelse åsyftades: Jag tror dock, att emellan
full inbetalning och omsättning, då blott
en del Contant betalas, är den mäikeiiga skillnad,
att, då i förra fallet, ingen kan förvägras
att qvitta Gäld emot Gäld, kan åter Omsättningen
af ingen ovillkorligen fordras, utan beror
det af Långifvaren att såsom vilkor för
dess beviljande fastställa hvad han anser tjenligt
och icke i öfrigt strider emot Författningarne
om Penninge-Lån. Jag anser således
Discont-Directionerne fullkomligen berättigade,
att, antingen af sig sjelfve, eller efter erhållen
Föreskrift af Banco-Fullmägtige elier Banco-Utskoitet,
såsom på visst sätt Directionernas Huf*
vudmän, fastställa såsom vilkor för beviljande
af förfallne Låns Omsättning, att Afbetalningen
bör ske uti Banco Sedlar, emedan det aldrig
kan förvägras dem att i annat fall säga: Det
blir ingen omsättning utaf. Vidare och i anled
-
6)2
Den 30 December.
ning af hvad som blifvit yttrad t om Disconternes
Concoursmässiga behandling, så känner
jag visse igen att hvarken Ranco-Fullmägtige,
Banco-Uickottet eller ens Riksens Ständer, kunna
enligt våra gällande Lagar försätta något
Discont Verk , Sika litet, som någon enskild Gäldenär,
emot dess vilja i Coneours-tillstånd ; men
jag tror att det finnas åtgärder, uti Executionsoch
Concours Författningarne stadgade, hvarigenom
en Fordrings-ägare kan förmå sin Gäldenär
att sjelf declareia sig uti ett sådant tillstånd,
och det kan icke vara annat, än sådana
åtgärder, sorn Banco Utskottet , med den
af det samma ifrågaställde Concours-mässiga be^
handling, menat.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid Banco-Utskottets Memorial framställde
anmärkningar hindra antagandet deraf samt
på sådan grund behagade samma Memorial jemte
anmärkningarne till Utskottet återförvisa.
Bifölls.
Upplästes Borgare- och Bonde-Ståndens den
18 och 27 dennes aflåtna Protocolis-Utdrag, innehållande
dels att Bonde-Stån let, jemte bifall
till StatsUtskottets Memorial af den 12 dennes,
angående upphörande ar Kongl. Maj:ts Nådiga
inställelse i afseende på Krono Utskyldernes
afbördande , tillika beslutit, att de Skattskyldi
-
Den 30 December.
ge, hvilka ej kunde anskaffa Banco* eller Riksgälds
Sedlar, skulle vara berättigade att deponera
Discont - Assignationer intilldess Riksens
Ständer i frågan om Disconterne sig utlåtit och
derom vidare varder förordnadt; uti hvilket tillägg
de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne
at; sig med Bönde-Ståndet förena 5 dels ock att
Borgare-Ståndet, som redan den 15 dennes för
sin del antagit Stats-Utskottets Betänkande utan
tillägg, icke funnit skäl, att i någon annan åtgärd
ingå.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
örn Ridderskapet ecb Adeln behagade uti
det af Bonde-Ståndet föreslagne ofvannämnde
tillägg instämma.
Ropades Nej.
Hvarefter uppå derom af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord Proposition Ridderskapet
och Adeln fann för godt, att vid sitt,
rörande den inställde Krono-Uppbördens verkställande,
redan den if dennes fattade Beslut,
förblifva.
Föredrogs till remitterande Friherre Stael
von Hollsteins, Corfitz Ludvig, den 27 dennes
på bordet lagde Memorial, angående inlösen af
Disconternes Assignationer, m. m.
Grefve von Platen, Balzar Bogislaus, upp
-
654
Den 3 o Decemberi
filisté följande: Då Herr Baron Staels vid sista
Plenum afgifne Betänkande emot Discont-Assignationers
inlösen, blifvit lagdt på Bordet, är
väl ej min tanka att för denna gång uti Hufvudsaken
yttra mig, utan fast mera upplysa
vissa förhållanden bidragande till ett säkrare
bedömmande af ämnet. Herr Baron Stael anser,
att i stöd af Riksens Högloft Ständers Beslut
ig 12 , hafva Discont Assignationerne ingen
garantie , eller äro ej att anse som något Riksmynt;
likväl äro de i stöd af Konungens Nådiga
Bref af den 27 Mars 1811 alltsedan mottagne
uti alla Stats-Verkets uppbörder , och
denna emottagning har vid tvänne derpå föl jon- <
de Riksdagar godkändts. Härvid torde böra
nämnas, att ifrån I8n till nu, hafva Götha
Canal-Assignationerne, hufvudsakligen använde
vid Canal-arbetet, nästan utan undantag varit
emellan 6 och 800,000 R:dr.
Den tankan, att hos Daglönare sällan träffas
ett så stort Capital som 5 eller 10 R:dr,
kan jag så mycket mindre dela , då jag ofta
hafvit tillfälle öfvertyga mig om motsatsen,
som är en gifven följd af den vid Canalen fattade
principe med Betings-arbetens inrättande:
Följden har varit, att ej endast enskilte Arbetare
med en erkänd måttlig aflöning gjort ej obefydlgia
besparingar, utan ock att ibland Arbets-Comtnenderingarne,
med lika noggran Aflönings-berakning,
funnits Soldater, som hemgått med 40, 50 och 60
R:dr allt efter som Karlen varit sparsam ; och allt
detta, vållat af Karlens flit, samt Befälets omtanka
och tillsyn. Jag kan ej tro att dessa
sannt aktningsvärda Medlemmar i Samhället,
Den 30 December. 65 J
sorn, under nitikst efterkommande af Konungens
bud och Fosterlandets kraf, med mödosamt
och ihärdigt sträfvande, samlat en Sparpenning
åt väntande Makar och Barn, antingen moraliskt
eller politiskt betragradt, icke böra stå
framför de flästa andra, tvärt emot hvad Baron'
Stael tror, då deras antal torde vara det största,
och de kunna säkert med den minsta Summa
förnöjas.
Hvad angår Förslaget, att Discont-Assignationer
och Obligationer böra till liqviderande
af Discont-skulder emottagas, så bifaller jag
dft så mycket heldre, som det pä en gång är
Lagligt, billigt och nyttigt för Staten, för Verket
och enskildta.
Götha Canal-Disconten realiseras härigenom
visserligen ganska lätt och utan fara för Fordrings-ägare,
om i öfrigt lagligen tillvundne
Rättigheter hållas heliga.
Baron Stael har yrkat granskning å Låntagare,
Cautionister och Lån-Summor; Listorne
derå äro och blifva att tillgå. För min del önskar
jag upprigtigt, att ej blotta åsyn af arbetet
måtte afskräcka derifrån.
Baron Stael liksom framkastar möjligheten
af Styrelsen af Götha Canal-Discont, eller alla
Disconter äro lika med Malmö Disconts. Man
skulle med S3mma slutkonst och möjlighet kunna
säga: Alla Lefveranteurer till Kronan, äro
lika! för mia del är jag ännu ej sä i fiendskap
6)6 Den 30 December.
med Människo-Naturen, att jag kastar skugga
på Personer utan bevis, eller ställer ali Mannisko-åtgärd
uti den mörkaste synpunct! Äfven
som jag ej skulle upptagit Höglo fl ige Ridder*
skåpets och Adelns tid med hvad pä visst sätt
kunde synas personligt försvar, om ej i detta
ögonblick, det vore af vigt hvad tanka Lagstiftningen
fattar om den eller den Styrelsen, och
de i förra Plenum framkastade misstankar icke
blifvit yttrade utaf en af Riksens Ständers Revisorer,
som både haft tillfälle och varit skyldig
underrätta sig om rätta förhållandet. Riksens
Högloflige Ständers Revisorers Yttrande
är kändt, och huru står det tillsammans msd
Baron Staels yttrade möjligheter. Åtminstone
borde då Baron Stael hafva underrättat, att
han varit af annan tanka än Pluraliteten af Herrar
Revisorer. Nu faller der besynnerligt att
Baron Stael finner märkeligt, att Decharge blifvit
meddeldt. Nogare torde värdet afdeframstälde
möjligheterna kunna bedömmas, när uppgifterne
granskas. Ett Län af En Milion stiges
vara gifvit ät samma Canals-Direction , hvarföre Canal-arbetet
med flera dertill hörande Efjecter är0 pantsatte.
Länet till Canai-arbetet var vid IglJ
års Riksdag 852,972 R:dr, och för den Summan
upptagit uti alla Ständernas och Utskottens
Calculer. Denna Summa har i följd af Riksens
Ständers Beslut och dymedelst stadgade
grunder, måst stiga till hvad den nu 'är, och
Hypothek har aldrig på /något vis kommit i
fråga härföre. Detta borde viii ej vara okändt
af en Riksens Ständers Revisor i Stats- Banco*
och
\Den 3 o December*
och Riksgalds-Verken , äfven om Iian ej erkändt
Revisionens Berättelse. Hvad angår Pantens
precaira värde, aå åtager jag mig visst ej att
öfvertyga Baron Stael i och för det öfriga lior
ämnet ej hit.
Att enligt Baron Staels Förslag) ett Banquens
Ombud förordnas till öfversigt af Götha CanalDisconts
Förvaltning, långt ifrån att bestridas,
kan ej annat än önskas af mig och öfrige Di»
rectioner, med de grunder för våra årgärder vi
från början gjordt oss till Lag.
'Och får jag Vördsammast anhålla att des*
sa mina välmenta LJpplysningar måtte till ve*
derbörande Utskott få åtfölja Herr Baron Staels '
Memorial af den 27 dennes.
Friherre Staél von Holstein,Corfitz Ludvig : Att
ingå uti en fullständig vederläggning af hvad Herr
Grefve Von Platen nu anfördt anser jag icke va*
ra nödvändigt: Det må af Utskottet pröfvas, Vid
Irenne omständigheter har jag dock fästat upp*
märksamhet, och vill deröfver något yttra mig.
Herr Grefve v. Platen synes vilja bevisa Sanction
af Götha Canal Assignationer, genom Konungens
Befallning att dessa Assignationer skulle emottagas
i den Uppbörd, som till Stats-Verketingeck.
jag deremot anser detta vara ett det kraftigaste
bevis att Discont-Assignationerne i allmänhet
alldrig blifvit garanterade hvarken af Konung
eller Ständer. En Historisk uppgift om förhållandet,
hvilken jag icke väntar art Grefve von
Platen ämnar bestrida, skal! närmare visa skälet
Ridd. och Ad. Prat, 1, B. £3: g-J.
Den 30 December.
härtill. År 1811 låto Herrar Fullmägtige i
Riksgälds-Contoiret ett Circulaire afgå till Landshöfdingarne
med förständigande, att i Remisserne
från Ränterierne till Riksgälds-Contoiret in*
ga Discont-Asignationer finge medsändas. Landshöfdingen
i Malmö gjorde Föreställning häremot,
emedan han befarade det Krono-skatterne
i sådant fall icke skulle kunna iiidrifvas, emedan
större delen af CirCulerande Penninge-Massan
i Länet utgjordes af sådane Sedlar: Icke
dessmindre förblefvo Herrar Fullmägtige vid
Sitt fattade Beslut, med det tillägg, att derest
någon dylik Assignation befanns i Remissen,
skulle den Varda återsänd, och Räntmästaren
ålagd att på egen bekostnad insända ny Remiss.
I detina sakernas ställning, var det som
Götha Canal-Direcrion utverkade sig Konungens
Befallning, att Canal Assignationer skulle i den
Uppbörd, som till Stats-Verket ingeck, emottagas:
Hvilka slutsatser skall man nli häraf draga?
Jo! otvifvélagtigt dessa: att Discont-Assignationerne
icke voro af Ständerne godkände
och garanterade} ty i sådant fall hade väl Konungen
förständigadt Riksgälds-Fullmägtige att
icke vägra emottaga ett godkändt Papper; men
sådant skedde icke ehuru Riksgälds Fullmägtige,
såsom Konungens Undersåtare, icke kunnat
våga Sätta sig emot Konungens Befallning, att
ställa sig Lagen till efterrättelse» Tvärtom, Konungen
sjelf inskränkte denna rättighet blott
till Götha Canals-Assignationer, med uteslutande
af de andra Disconternas, ehuru deras rättigheter
äro enahanda, så väl som ock endast
till den Uppbörd, som hörde Stats-Verket till 5
Den 30 December.
hvarutaf följer, att om uti Stats-Contoiret funnits
några Hundrade Tusende R:dr den dagen,
då Disconten upphörde med inlösandet, hade val
Konungen blifvit satt i nödvändighet, att honorera
detina Summa; men derföre likväl alldeles
icke de, som funnos i folkets fickor:. Härtill
kommer äfven, att Riksens Ständer, vid I812
års Riksdag, högtideligen förklarat dem icke
vara gällande Mynt, hvilket synes deraf att då
Commerce-Rådet Santesson gjordt den Motion,
att de som förfallskade Götha Canäl-Assignationer
skulle med samma straff umgälla sitt brott,
som de, hvilka förfalskade Banco-Sedlar, nemligen
ända sitt lif i Galgen; så fann Constitutions
Utskottet intet skäl tillskyrka denna Motion
, emedan . dessa Assignationer icke voro
Rikets Mynt, och intet af någon annan beskaffenhet,
än hvarje annan löpande Sedel eller Invisning.
Äfven inkommo flera Ledamöter af
Riksens Ständer till Banco-Utskottet nied hvarjehanda
påminelser emot Disconternas Rörelse,
hvaribland äfven jag sjelf, sorn yrkade, att
dessa Assignationer icke måtte tillåtas vara courante
utan ovägerligen innom viss kort prescriptions
tid, i Banquen uppvisas, och deremot
Banco-Mynf utbytas, till förekommande,
dels af de många förfalskningsbrott med dessa Asäignationer;
dels emedan Banquen härigenom förlorade
sin andel i vinsten på denna Rörelse , samt
ändteligen alt lättheten att i behofvets Stund fabricera
Mynt-representativer utan motsvarande Valu-1
fa, vore frestande: På allt detta gjordes likväl
intet afseende. Banco Utskottet förklarade, atf
då en hvar, sorn hade någon behållning! BanquenV
66o
Den 30 December.
ägde rättighet derpå assignera, kunde deras
Couranta egenskap icke forändras, och större
belopp än hvartill Valuta fanns, hvilket kunde
åstadkomma öfver-Assignering, vore icke anledning
befara, i anseende till de svåra påföljder
öfver-Assignering medförde , samt då dessa Assignationer
icke voro Mynt, och det således
stöde i en hvars fria behag elem emottaga eller
icke , så kunde på den fria viljan icke något
band läggas. Mera behöfv.es val icke anföras
såsom bevis att de allsingen Garantie äga. Hvad
åter den senare omständigheten angår ,■ att Grefve
von Platen väntat bättre kännedom af mig, rörande
Discont-Verket, som af Revisorerne i
Banquen lått så utmärkt godt vitsord, helfst enär
jag sjelf varit en af dessa Revisorer. Härvid
får jag erindra , att Revisorerne i Banquen
ingalunda varit Revisorer-, i Disconterua. De
hafva der.om icke fått eller kunnat fä annan
kännedom än den ds inhämtat af Herrar BancoFullmägtigés
Berättelse och de årliga Revisioner,
som Banquens O.nbuch bevistat och hvarom
de afgifvit sitt Utlåtande. Enligt dessa har Directionen
ställt sig Reglementet till efterrättelse
och fått Decharge. A t de senare inkomna Månatliga
Memorialer har ej annat vin en generel
Uppgift öfver det Activa och Passiva tillståndet
kunnat inhämtas. Man ser deraf, att S kuhlén består
uti ett visst antal utelöpande Assignationer,
g proCents-Sedlar samt upptagne Lån på lö»
pande Räkning; deremot tillgången uti Jnnebafvande
Reverser, af dem, som fått Lån i Disconten;
och när dessa öfverstiga Skulden så bör
man sluta att allt är förträffligt. Annorlunda kan
Den 30 December.
det likväl visa sig om det utrönes att dessa
Skuldsedlar äro urgifne af osäkre Personer; cm
Panter äro emottagne, som intet äga något värde
, m. m.
Men denna Detaille har icke tillhört BancoRevisorerne
, att utan gifven anledning forska,
efter det är Banco Fullmägtiges åliggande att
vaka öfver Discont-röfelsen i Riket och tillse
det Bariquens rätt blir förvarad. Det misstroende
jag yttrad t om Götha Canäls DiscontAdministration,
har först uppkommit hos mig
utaf det, som i allmänna Papper blifvit infördt,
sedan jag upphördt aft vara Revisor. De öfriga
anmärkningar af Grefve von Platen må ankomma
på Utskottets pröfning.
Grefve von Platen , Baltzar Bogislaus : Då vi
äro öfverens derom, att ifrågavarande ämne mi
till Stats- och Baned-Utskotten öfverlämnäs samt
jag dessutom redan föi klarat, det jao för närvarande
icke ämnade ait något i liufvudsakcn framsilia,
viii jag endast, i anledning af hvad Friherre
Stael von Holstein nyss yttrat, hafva äran
upplysa, att de vid rgog års Riksdag,'i afseende
på Götha Canal-Bolag och dess Discont
vidtagne åtgärder, sedermera vid tvä,ane efterföljande
Riksdagar blifvit af Riksens Ständer
gillade, hvadan samma åtgärder och beslut
ovillkorligen böra medföra kraft och verkan.
Riksens Ständers Revisorers Yttranden, angående
Götha Canal Discoms Förvaltning, äro
.för väl känd?, för att af mig behöfva inför Ridderskapet
och Adeln å nyo upprepas. Huru
m
Den 30 December.
långt Revisorernas granskning af Canal-Disconten
blifvit utsträckt är mig obekant, men
att tillfälle till en fullständig granskning varit
Revisorerne beredd kan inhämtas, dels deraf, att
Canal Discontens Ställning blifvit hvarje Postdag
till Herrar Banco-Fullmägtige uppgifven,
dels äfven deraf att Discontens Contoir, hvarest
alla möjliga Disconten rörande Handlingar
och Upplysningar kunna erhållas, är i sjelfva
Banco-Huset bslägit.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Friherre Stael von Holsteins ofvannämnda
Memorial , jemte de i anledning deraf af Grefve
von Platen och Friherre Stael von Holstein
i dag afgifne Yttranden , måtte till Stats och
Banco - Utskotten remitteras, hvilket bifölls.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att bland de på bordet sedan sista Plenum
hvilande Mål, befunnos trenne af Friherrarne
Sparre, Fock och Anckarsvärd ingifne Memorial
, innefattande anmärkningar vid allmänna
Besvärs- orh Oeconomi:-Utskottets i samma
Plenum af Ridderskapet och Adeln åtterremit<.
terade Betänkande , angående fortfarande af den
fria Husbehofs-Bränvins-bränningen; men sorn
56 §. i Regerings Formen stadgade, att enär
sådana Anmärkningar i Ståndens Plena göras,
hvilka hindra antagandet af ett Utskotts första
gången afgifne Betänkande, Utskottet bör er«
hålla del af dessa Anmärkningar för att Betänkan
-
Den 3 o December.
6 63
det derefter ytterligare granska och jemka;
hemställde Herr Grefven och LandtMarskalken
om icke Ridderskapct och Adeln ansåg det vara
med Grundlagens stadgande öfvcrenstämmande,
att vid alla tillfällen, då Ridderskapet
och Adeln på grund af gjorde anmärkningar
behagar återremittera ett Utskotts Betänkande,
sådana anmärkningar, hvilka Årerremissen föranledt,
alltid böra på samma gång till Utskottet
åtfölja, hvarigenom Utskottet sättes i tillfälle att
ämnet med första å nyo upptaga och afgöra.
Bifölls,
Herr Grejven och LandtMarskalken förklarade ,
att i anledning häraf borde Fnherrarne Sparres,
Focks och Anckarsvärds i sista Plenum på bor
det lagde ofvannämde Memorial, åtfölja den
då beslutade Återemiss till Allmänna Besvärspch
Oeconomie - Utskottet.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande
:
Friherre Anckarsvärd har i förra Plenum
framställdt nödvändigheten af ändring i den
principe för Bränvins-brännings friheten , som
Riksens Ständer vid 181? års Riksdag bestämde,
och uppgifvit att i Redactionen af Beslutet
i denna fråga , bör j stället för Missväxt och
Krig, stå: befarad Hungersnöd eller Krig.
Om jag, lika med Friherre Anckarsvärd,
hunde finna en Barbarisk åsyftan i denna förra
<564
Den 30 December,
Redaction, skulle jag visserligen yrka dess förändring,
men då i^iS års Oeconomie-Utskott,
i dess Betänkande tydeligen utredt meningen
med ordet Krig, och att det förutsätter ett
Krigstillstånd, ej endast för Sverige utan för
andra Magf%r, hvarigenom, i händelse af behof,
Införsel vore omöjelig, så kan jag härutinnan
ej finna någon Barbarisme. Med den betydliga
Fond Magazins-Directionen äger, bör
ett Förlag af Spannmål al.tid kunna finnas i
Magazinen , och med våra ofta inträffande min»
dre ymniga Skördar, kan ej Magazins-Directionen
med dessa Förlag stadna j någon förlä,
genhet.
„ Befarad hungersnöd, som Friherre Anckarsvärd
uppgifver, såsom måttstock för frihet
att utöfva Bränvins-bränning, är, efter min tan»
ka , ett allt för obestämdt uttryck; hvilken
farhåga är det sorn skall tjena till grund för
Beslutet? Denna fråga bör först vara afgjord,
emedan i annat fall origtiga begrepp kunna leda
till beslut af de skadeligaste följder för Landet,
Herr Landshöfdigen Friherre Fock yrkar
förbud mot Bränvins-bränningen, emedan han
befarar hungersnöd; denna Friherre Focks farhåga
äger åtminstone ej något stöd i allmänna
begreppet, om innevarande års skörd. I Rikets
mäst Sädesgifvande Provincer, såsom Skåne ,
Öster- och Westergöthland har den utfallit, om
ej ymnig, åtminstone rikare än vanliga år, och
ingen enda Province j Riket öfver dagar total
missväxt> ehuru Rägskörden i allmänhet varit
**• v
Deri 30 December.
mindre gifvande. Att, sedan förleden Sommar,
alla Förråder blifvit uttömda, behofven skulle
blifva stora innevarande År, var ej svårt att
förutse, likasom att de kunde fyllas »f Årets
Skörd, om ej Magazins-Directionen gjordt försök
att nedsätta Sädes-prisen till det orimmeliga
af 12 R:dr R:gs för en Tunna Råg, hvilket
förorsakade att Landtmannen beredde sig
tili Bränvins-bränning och derefter inrättade sin
Ladugård. Hade ej Magazins-Directionen vidtagit
denna, i min tanka, felaktiga åtgärd, utan
genast förliden Höst höjt priset efter hvad omständigheterna
fordrade, så hade den nu ägt
tillräckliga Förråd.
Att Jordbrukaren, nedtyngd af så mångfaldiga
bördor, äfven skall böja sitt hufvud under
denna Magazins-Directionews missräkning, är
ingalunda enlig med den ofta predikade lära:
Att Jordbruket såsom Moder-näring skall skyddas.
Af nu anförde orsaker har äfven brist för
Hufvud-Staden uppkommit, ty innan Vintren
inföll, hade dess behof bordt vara uppfyldt,
och Skånes och ÖsterGöthlands tillgångar voro
dertill fullkomliga, ehuru dessa Provincers Jordbrukare
ej till vanpris ville sälja sin Säd.
Att Stockholm, dit ali Landets Rikedom
strömmar, skall någon gång dä det behöfver
Spannmål, fordra den till ett pris, tiU.och med
lägre än det, hitfördt från andra Europeiska
Länder, kan erhållas, är en orättvisa mot hela
den öfriga Nationen. För den fattige äger jag
666 Den 30 December.
lika omt hjerta, som någon annan, och billigar
omsorgen för deras välj men att under omvården
för dem, äfven skall inbegripas fördelar
för Stockholms rika Innevånare , på bekostnad
af Svenska Jordbrukaren, är en lära
som aldrig min öfvertygelse kan gilla.
I anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
och till ytterligare stöd för min mening
i detta ämne, åberopar jag de skäl, hvarpå
Oeconomie-Utskottet grundadt sitt Betänkande,
och tror derjemte, att om efter Friherre Focks
uppgift, några Län behöfva understöd , kunna
behofven fyllas, om ej af tillgångarne innom
samma Län, åtminstone med visshet af den,
som i andra Provincer befinnas: Med ett nu
blifvande Bränvins-Förbud skulle motsatsen af
det sökta ändamålet blifva en följd, och den strida
Säden, som nu sparas, hastigt användas innan
Förbudet hinner atr utfärdas. Vinsten skulle
falla på dem , som äga stora Bränvins-lager och
på Lönnbrännarne; och förlusten på den redan
nog tryckte Jordbrukaren, hvilken i förtröstan
på Consequence i Riksens Ständers Beslut, derefter
inrättadt sin hushållning. I dessa skäl
grundar sig mitt nu uppgifna Yttrande, hvarigenom
jag ådagalagdt mig vara lika Vän af
mitt Fädernesland , som den , hvilken ifrar för
Förbud mot Bräuvins-bränning. Jag anhåller
att detta mitt Anförande till Oeconomie-Utskot-,
tet må blifva remitteradt.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Begärdes på bordet.
Den 30 December,
667
Friherre Sparre, Sixten, anförde skrifte1
igen:
Jag hade trodt att denna fråga ej komme
att uti Stånden vidare vidröras, än blott till
afslag eller antagande af Allmänna Besvärs och
Oeconomie-Utskottets Betänkande, sedan det blifvit
Stånden communiceradt.
Men då alltsedan åtskillige Ledamöter inkommit
med nya Förslager till ändringar af
Utskottets Betänkande 3 sa vill jag upplysa det:
Här äro Landshöfdingar, hvilka till Konungen
ingifvit uti detta ämne de Rapporter, att
uti hela deras anförtrodde Län intet Bränvin
tilLerkades af annat än Potatoes och sådan
Säd, som nödvändigt till densamma vid hvarje
Brann erfordras.
Ytterligare har jag erfarenhet af, det många
Landthushållare redan på förhand låtit tillreda
åtskillige Tunneland jordrymd, för att derå
plantera IIvitbetor till Bränvins-tillverkning.
Vore det då billigt att allmänt inställa
sådan tillverkning öfver hela Riket, hvilket
skulle förr eller senaie aldeles undergräfva och
hindra dessa Patriotiske Jordbrukare, att fullfölja
redan började Odlingar eller att aldrig ens
kunna börja några nya.
Det enda Förslag till ändring uti Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets nu af
-
663
Den 3 o December.
gifne Betänkande, som jng skulle kunna gilla,
vore derföre: Öfverlemna till Konungen fritt att
niir sorn hellst kunna inställa Bränvins-bränningen,
antingen Province-vis eiler ock Personelt,
da Konungen, genom Lanrfshöldingarne eller andra
pal itel ige Police-Rapporter, kotnme-i erfarenhet
af, att en eller annan skulle i hög grad
missbruka detta eijest för Jordbrukaren och Odlaren
sa nödvändiga stöd.
För öfrigt anser jag icke otjenligt om de
Allmänna Krono-Bränoerierne inställdes, sedan
det är upplyst det Bränvirs-tillverkningen af
Pot.toes i betydlig mohn tilltagit, och derjgénom
ingen brist pä Bränvin nu mera äger rum.
Likvist önskade jag för min del hellst ingen
ändring uti clet Allmänna Besvärs- och Oe-
Conömie-Uttkottets afgifna,Betänkande.
Herr Grefven och Landt Marsh dien hemställde,
att de af Friberrarne Wrang 1 och Sparre
nu upplasta Anföranden måtte, såsom innefattande
svar på cle emot Oeconomie-Utskottets
nyssnämnde Betänkande, om Bran vins-bränningen
framställde Anmärkningar, äfven Iå åtfölja
den i detta ämne beslutade Äterremiss till
Utskottet, hvilket bifölls.
Friherre Cederström, lindolf, anhöll, att
den del af Fiiherre Wrnngels Anförande, hvilken
angeck Stockholms Stad, måtte af Friherre
Wiangel från det öfriga afskilja och serskildt
läggas pä bordet.
Den 30 December,
66 9
Friherre Wrangel förklarade: Att sorn elen
sf honom, rörande Spannmåls-béhofvet för Stockholms
Stad yttrade ranka, hide med sjelfva
Hufvud-ämnet oskiljaktigt sammanhang, ansåg
han berörde mening icke kunna utur Memorialet
frånskilj ts.
Företogs till Remitterande Grefve Anckarsvärds,
Michael, deri 27 dennes på bordet lagda
Memorial, innefattande det Förslag, att vid
de kommande Riksdagar Talemäns-Taff larne
måtte afskafFas, samt endast Talemäns Klubbarne
bibehållas.
Friherre Cederström, Rudolf, förklarade,
att om Grefve Anckarsvärd vid 1 £09 års Riksdag
framställdt ifrågavarande Förslag, hade sådant
tillskyndat Staten vida större besparing ärs
nu, hellss kostnaden dertill vid sistnämnde Riksdag
troligen uppgeck till mångdubbelt belopp
emot den, som för sådant ändamål vid närvarande
Riksdag åtgår j samt an höll, att Statsutskottet
måtte anmodas att upplysa till hvilken
Summa kostnaden för TafFiarne vid föistnämnde
Riksdag uppgeek.
Grefve Anckarsvärd, ftliöatnel, ansåg den af
Friherre Gederström väckte traga, icke äga något
sammanhang med den af Grefve Anckarsvärd
framställde Motion , men förklarade, att
upplysning angående kostnaden till TafFiarne vid
igo.) Ars Riksdag, gerna matte från Stais Ut.
Dzn g o December.
skottet infordras, samt tilläde, det Grefven med
förenämnde Utgifters bestridande icke haft deri
ringaste befattning, äfvensom han för sitt 13
Månaders vistande härstädes icke hegardt eller
erhållit den minsta ersättning, icke en gång för
resan till och ifrån Stockholm.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att så väl Grefve Anckarsvärds ofvannämnde
Memorial, som den i anledning deraf uppkomne
Discussion måtte till Stats-Utskottet remitterasj
hvilket bifölls.
Föredrogs till remitterande så väl Hert?
Cederskjölds, Pehr Gustaf, den 27 dennes på
bordet lagde Anförande , innehållande Anmärk-*
ningar vid Herr Rosenschölds, Eberhard, angående
Financerne förut afgifne Memorial, som
äfven Herr Munck af Rosenschölds svar på Herr
Cederskjölds berörde Anmärkningar.
Herr Stjernschantz, Johan Abraham, uppläste
följande:
I anledning af de Anmärkningar Herr Cederskjöld
gjorde i sista Plenum, vid den af
Herr Munck af Rosenschöld förut gjorda Motion,
rörande Reglerandet af Svenska Financerne,
har jag i synnerhet fäst min uppmärksamhet
vid den puncten, deruti Herr Cederskjöld
tycks vilja bevisa,- atf Svenska S:eölarne, sorn
genom Handeln med Finland dit öfverflyttas,-
Den 30 December.
671
till lika belopp hit återkomma, och således ej
bör förorsaka minskning uti det i Sverige varande
Rörelse Capitalet.
Sjelf född i Finland, der ägande nästan
fast öfverallt Relationer, till hvars berättelser
jag bör sätta all trovärdighet, nyligen återkommen
från det Landet; och ofta, sedan .sista
kriget med Ryssland skiljde det från Sverige,
varit der, uppehållit mig der flera månader å
rad, samt ej med liknöjdhet sökt skaffa mig
alla de underrättelser om Finska Handeln, som
i flera afseenden kunnat vara mig upplysande;
anser jag det för min pligt, att här meddela
dem, pä det de, som äga en mindre kännedom
af rätta förhållandet, måtte bli i tillfälle
göra några slutsatser.
Med hvarje gång jag varit i Finland , på
de senare åren, har jag märkt, huru Svenska
Sedlarne blifvit allt mer och mer gängse och
de Ryska minskats i Landet och liksom för
svunnit
ur Allmänna Rörelsen, oagtadt der blifvit
en Banque af Ryskt Mynt imättaÖ, hvars
ändamål skall vara att utsprida mindre Skiljemynts-Sedlar
eller de så kallade Finska Banco-Assignationer,
för att derigenom undanrödja
behofvet af Svenska Små-Secilar; att göra
Utlåningar af Ryskt Mynt och derigenom sätta
det mer i omlopp, samt att Ryska Trouppernes
vistande under så många år, hvars aflöning
utgår i Rubel-Sedlar, bordt tillskynda
den i Landet varande Ryska Sedelstockens betydliga
förökning.
672
Deti 30 December,
Detta har fäst mia uppmärksamhet och
väckt hos mig ätran, att så vidt hos mig möjligt
varit, utgrunda orsakerna till ett sådant stridigt
förhållande. — Allmänt har man svarat
mig, då jag frågat hvar Ryska Myntet möjligtvis
tagit vägen; att nian i senare tider funnit
mera uträkning taga sina behofver från Ryska
Hamnar, och ej från de Svenska, som förr
skedt, emedan prisen der skola vara förmonligare;
hvarföre man nödgats skaffa Ryskt Mynt,
lör att döda sina i Ryssland gjorde Skulder,
efter inga Varor från Finska Hamnar till de
Ryska föras, som skulle befrämja en byteshandel.
Att nästan all Export sker på Sverige,
hvarigenom den i Finland varande Svenska Sedelstocken
betydligen ökes, och har den nu
stigit till den grad, att, oagtadt flera utgifne
Författningar, som förbjudit Svenska Sedlars
emottagande i Krono-Uppbörd och vid SkjutsLegors
erläggande, det Svenska Myntet så fått
öfverhanden, samt det Ryska så försvunnit,
så dessa* Författningar nödgats upphäfvas och
Svenska Myntet fått emottagas, så väl af Kronan,
som den Private och Embetsmannens Lön
samt alla utsigter af hvad natur som hellst,
blifvit bestridda af Svenskt Mynt.
Att således det Svenska Myntet blifvit
synbarligen ökt i Finland, tyckes mig vara
tydligt; men vill jag än uppgifva några skäl, som
torde styrka denna satts, och bevisa, att ej
Svenska
Den 3 o December. 673
Svenska Myntet i samma molm återkommer,
som det till Finland utvandrar. — I hvarje
Finsk Stad, äfvensom på fasta Åland och vid
Gränse-Orterne skola finnas Ryska Köpmän
etablerade, dels med Finsk Borgare-rätt, dels
utan. — Dessa taga alla sina Varor ifrån Ryssland,
emedan de dels sakna Relationer i Sverige,
dels få dem för bättre pris i sitt Fädernesland,
och hvarom de stora Köpmans-Ttransporter,
som man i Finland under Resor jemt
möter, lemna otvifvelakliga bevis. De sälja nu
sina Varor mäst för Svenskt Mynt för brist på
Ryskt, som sätter naturligtvis honom i behof,
att låta genom utskickade tillväxla sig mot det
Svenska, Ryska Rubel-Sedlar, för att derigenom
sättas i stånd betäcka sina, i Ryssland åsamkade
Skulder, hvarföre också man alltid frågar
då man vill handla något; om man betalar
med Svenskt eller Ryskt Mynt? då i det senare
fallet priset å varan fälles.
Samma Språk föres af den Finska Handlanden,
som tyckes bevisa enahanda förhållande,
och har detta skedt i Finland till och med
under de Perioder, då man ägt hopp om
Svenska Myntets förbättring; således ej alltid
någon Cours-Speculation, utan ofta en nödvändighet
föranlåtit dertill. — Många kloka och
äldre Män i Finland hafva sagt mig, att Finska
Allmogen, hvars Inkomster ej hos alla åtgår
till bestridande af dess utgifter, Skrinsätter
oftast sina behållningar vid årets slut och
det alltid i Svenskt Mynt, af orsaker mig äro
Ridd. 0. Ad. Prot. I B. 85, 86.
674 Den 3° December.
obekante; och liar jag ofta under mina vist.anden
i Finland hört af Bönderna sådan Yttran
samt sett med hvilken begärlighet de önskat få
tillväxla sig större nya Svenska Banco-Sedlar,
för att förvara och ej förr än i yttersta nöd
använda. Svenska Myntet qvarstadnar ju då
i Landet i mohn det Ryska utföres, för att ej
minska Rörelse-Capitalen, så framt ej brist på
Penningar skall uppstå, liellst, då ej från Sverige
Varor tagas till lika belopp med dem, som
från Finland ditföras.
Att bristen på Ryskt Mynt oell öfverflödet
på Svenskt i Finland är i hägge fallen stigen
till en otrolig grad, bevisar sig tydeligen
derigenom: 1:0 Är det ofta svårt, åtminstone
sällsynt se en Rysk Sedel så väl hos den Rike
som den Fattige, utan det Svenska Myntet är
öfverallt det gångbara. 2:0 Anses det för en
faveur om man af en vän eller bekant kan
få tillvexla sig en Rysk Sedel emot en Svensk.
3:o Alla de Personer, som för längre tid tillbaka
gjort Skulder i Ryskt Mynt, finna ej någon
utväg att betala den i samma Mynt, utan
nödgas ganska ofta låta preja sig af Cours-Vinglaren,
eller ock utsätta sig för en Lagsökning.
4:o De medel som till Helsingfors^ återuppbyggande
äro anslagne och skola utbetalas i
Ryskt Mynt, kunde ej sålunda verkställas enligt
föreskrifter, utan Finska Senaten fick lof,
att till Nybyggnads-Comite'en sända Svenskt
Mynt, som alltid skedde i större Summor,
hvaraf jag precist vet, att en betydlig Remiss,
korrt före min afresa erhölls, sorn endast be
-
Den 3o December. 675
stod af Svenska Baneo-Sedlar på iooorde å
flere iooorde Rrdr stycket. 5:o Alt alla köp af
Egendom eller annan Fastighet säljs och betalas
i Svenskt Mynt; och 6:0 Att allmänt klagades
Öfver bristen af Ryskt Mynt, såsom ofta
för Affairernes gång oumbärligt, hvaremot det
Svenska alltid fants att tillgå.
Då nu nästan all Finsk Export sker på
Sverige, som betalas med Contant och ej genom
Vexlar och Finska Importen till det betydligaste
nu sker från Ryssland, samt de af
mig anförde skäl, med lugn inom hvar och en
öfverlägges, tror jag den slutsatsen bör göras,
att mera Svenskt Mynt bör qvarstadna i Finland
än hit återkommer, hvarföre en minskning uti
vårt Rörelse-Capital bör uppstå och det i Finland
varande vidkännas en betydelig ökning;
något, som troligen med liden blir större, så
framt det tilltager i samma progression, som
hitintills skedt; och domen nu sjelfve, mine
Herrar! till den Svenska Sedel-massa, som i
Finland möjeligen kan qvarblifva. För öfrigt
får jag äran upplysningsvis nämna, att, enligt
de underrättelser jag erhållit, skola Svenska
Banco-Sedlar vara de Allmännaste, RiksgäldsSedlar
obetydligt finnas och Discont-Sedlar ganska
sällsynte, emedan man ej till dem haft
det förtroende de här i Landet ägt.
Hvad åter det beträffar att Sverige, genom
den Handeln Finland drifver på Köpenhamn
och Lubeck, återfår en del af sitt till Finland
utgående Sedel-Mynt; liar man sagt mig med
säkerhet, att Handeln på dessa Orter, mäst be
-
676 Den 3o December
-
strides genom Varubyte, således ej'genom någon
contant Betalning, hvarigenom Svenska
Sedeln i Finland sättes uti någon utvandring.
Huruvida Sverige vinner på det, att, Finska
Individuer hitsända våra Sedlar, för att
köpa Silfver af Guld-Smederne och Vexlar på
Beursen, när Cours för dem är fördelagtig,
tyckes ej behöfva någon Förklaring; hvad Sveriges
vinst nu är och framdeles kan blifva på Handeln
med Finland är ett ämne, jag helt och
hållit öfverlemnar åt den mer upplyste, åt den
mer i Politiquen kunnige och erfarne mannen
att bedömma, endast en ren känsla för mitt
nya Fosterland, förenadt med min öfvertygelse,
hafva här förmått mig framlägga sanningen
, sådan jag den funnit och fått den genom
andra förnimma.
Herr von Fieandt, Daniel Wilhelm, anförde
skrifteligen:
I likhet med hvad en värd Ledamot i sista
Pleno behagade yttra, erkänner jag väl,
det i visst afseende medföra någon förmån,
att Banquens Sedlar emottagas såsom betalning
för de Producter, som liitföras från Finland,
hellst i motsatt förhållande denna för närvarande
oundgängelige Handelsgren skulle hafva ett
mindre fördelagtigt inflytande på Vexel-Coursen
och möjeligen öka Penninge-Vingleriet; men
kan dock icke annat än instämma deruti: Att
Banco-Sedlarues utförande till detta Land är
skadeligt för Penninge-väsendet och verkar
Den 3o December. 677
Penninge-brist; hvaraf en närmare Detaille
torde tillåtas mig.
Utom den Sedel-massa, som vid Krigets
Utbrott 1808 var löpande i Finland, blefvo
under berörde Krig betydliga Summor der utspridde.
Genom den härunder afbrutna Handeln
emellan England och Ryssland återkom
åren 1810 och 1811 större delen deraf till
Sverige, för de Colonial-Effecter och Engelska
Manufactur-Varor, som till betydlig mängd
dessa år härifrån öfverfördes till Finland och
Ryssland; men år 1813 återställdes Englands
directa Handel på Ryssland, såsom ovillkorlig
följd hvaraf Handeln med Colonial-Varor genom
Sverige måste aftaga samt upphöra; och
då Finland, som före detta Krig icke allenast
af Krono-Skatterne lemnade Stats-Verket en betydande
årlig behållning, utan ock från Sverige
af hämtade så godt som allt, hvad med undantag
af dess egna Producter consumerades, genom
Freds-slutet var befriat från det förra och
genom öppnade Handels-förbindelser med England,
Ryssland och andra Nationer aflägsnadt
från det senare, måste Resultatet häraf nödvändigt
blifva: Att då Finlands Producter till
stöiTe mängd härstädes föryttras, utan att motsvarande
Varu-mängd härifrån återtages, öfverskottet
skall ersättas med penningar, som gå
ur Rörelsen. Detta var likväl omärkeligt de första
åren och mindre synbart 1813 och 1814»
då, i anseende till Trouppernes sammandragning
emot Norrige, ett större Rörelse-Capital
var i omlopp, men år 1815 såg man bristen
678 Den 3o December.
redan vara stigen till den höjd, att 12, 15 oell
till och med 18 proCent för PenningeLån ansågs
som skälig Ränta, och den har sedermera
visserligen icke af- men väl tilltagit.
Då utom Hufvud-Artikeln Yed för Hufvudstadens
behof, hvarföre värdet årligen stiger
till nära En Million R:dr, en mängd Spannmål,
Beck, Tjära, Pottaska, Linne och Ylleväfnader,
Boskap och Victualier af flera slag
och till betydligt belopp, från Finland hit öfverföras,
samt deremot mindre partier Manufactur-Smiden,
Tack-Jern och Jern-Malm, äfvensom
gröfre Kläden och Tobak samt obetydligt
af Siden-Väfnader, snart sagt äro de
enda Producter, som härifrån afhämtas, skall
nödvändigt Ilandels-vågen i denna del hafva en
kännbar undervigt och större Summor försvinna
ur Rörelsen samt Penninge-bristen inom Landet
år ifrån år ökas; och enär härtill kommer, att,
enligt min tanka, det är lika vigtigt om Statens
redbara Mynt eller dess af Nationen garanterade
Representat, drages ur Landet, hoppas
jag Höglofl. Ridderskapet och Adeln täckes
inse, angelägenheten af detta högst vigtiga
och grannlaga ämne, samt derå fästa det afseende,
att Fäderneslandet i framtiden antingen
kan blifva oberoende af Finska Productionen
eller ock genom Handels-relationer sättas
i tillfälle, alt till Finland föryttra ett emot Importen
svarande Yaru-Lager; men att på sätt
den värda Ledamoten yttrat, genom förhöjde
Tull-Taxor genast tillvägabringa en inskränkning
i Införseln, vågar jag icke tillstyrka, öf
-
Den 3o December. 679
vertygad att ifrågavarande Förslag, utan att åstadkomma
den åsyftade verkan, upplifvandet
af inhemsk Industrie, skall blott förorsaka
stegring i Varuprisen, och gifva anledning till
ökad vinningslystnad. Jag tror deremot verksammare
Författningar till befrämjande af denna
Handels inskränkande Successivt böra föregå
och blifva så mycket nödvändigare, som i
annan händelse vid en möjligen inträffande afbruten
Communication emellan Sverige och
Finland, åtminstone Hufvudstaden på någon
tid skulle sättas i förlägenhet för dagliga beliofvet,
samt öfverlemnar till upplyste Män,
med mera erfarenhet, snille och skicklighet, att
Öfverlägga och besluta om lämpeligaste sättet,
till vinnande af det stora ändamålet, Fäderneslandets
trefnad och Sjelf-bestånd.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Den förste
af de värde Ledamöter, sorn nu gjort anmärkningar
vid mitt Yttrande i sista Plenum, har
såsom förment bevis att våra till Finland ärligen
utgående Banco-Sedlar der qvarstadna
och aldrig återkomma, anfört Svenska Sedlarnes
dervarande allmänna gångbarhet, och den
tilltagande sällsyntheten af Ryskt Mynt. Detta
synes mig alldrig kunna blifva något bevis.
Så länge nemligen Finland vav Svenskt, fanns
der förmodeligen aldeles intet Ryskt Mynt i
omlopp, då der nu deremot finnes något; så
är der följakteligen relativt mindre Svenskt
Mynt nu i Rörelsen än fordom. Att Massan
af Mynt-Representativer tilltagit har varit en
följd af Mynt-värdets försämring.
680 Den 3 o December.
Att Finnarne skulle kunna behålla alla de
Penningar, som de årligen bekomma af Sverige
och alldeles icke sjelfva behöfva utgifva dem, till
fyllande af egna behof, synes nog otroligt: Åtminstone
plär i alla andra läder behofven
växa i samma förhållande, som tillgångarne.
Och om Finnarne utgifva de Svenska Sedlarne,
det må vara till Ryssland, till Tyskland eller
Dannemark ; så gå de förmodeligen ej förlorade,
utan återkomma i sinom tid till oss, i afräkning
på våra Exporter.
Om välmågan och tillgången på Penningar
de senare åren tyckts tilltaga i Finland,
samt Finnarne derigenom kommit i tillfälle att
skrinlägga Svenska Banco-Sedlar; så torde orsaken
kanhända ligga deruti, att Myntförsämringen
tilläf ventyrs der ännu ej hunnit tillbörligen
utvecklas, och att således den ökade Sedelmassan
emedlertid innehåller värde förmer
Varor, än som finnas i Landet. Öfverskottet
åstadkommer tills vidare ett sken af ökad välmåga;
men i samma förhållande Mynt-försämringen
hinner utbreda sig till alla delar af Finland,
och der fullkomligt utvecklas, skall den
derstädes befintlige Sadelmassans värde förminskas,
den skenbara tillväxten i årlig contant
Behållning försvinna, och Finnarne se sig
nödsakade att öppna Skrinen för att åter utsläppa
våra Banco-Sedlar.
För öfrigt har jag blott velat visa, att våra
Banco-Sedlar skulle hafva fallit ännu mera
Den 3o December. 681
i värde än de gjort, så framt ej Massan hade
varit fördelad tillika på Finland.
Hvad sluteligen sjelfva vår Handel på Finland
beträffar; så upprepar jag å nyo, att jag
anser för en stor olycka att Sveriges Hufvudstad
skall behöfva hämta sina lifsförnödenheter
från ett främmande Land. Om Stockholms
Innevånare också skulle betala inhemska Varor
något dyrare, än nu de Finska, så vore
denna kostnad rikligen ersatt af den fördel,
att, under en möjligtvis hämmad Communication
med Finland, vara tryggad emot Nöd.
Herr Stjernschantz förklarade, att anledningen
tillden stridighet, som visade sig emellan
Herr Cederskjölds och Herr Stjernschantz’s
ifrågavarande uppgifter härledde sig från de
olika källor, hvarifrån de hvar för sig hämtat
berörde uppgifter.
Herr von Fieandtanmärkte, det Herr Cederskjölds
uppgift, att Finnarne med Svenska
Penningar skola betala de Varor hvilka utifrån
till Finland införas, skulle förutsätta en ganska
ofullständig kännedom af verkliga förhållandet,
emedan Finnarne med egna Producter, hvilka
de aflåta, betala de Utländska Varor de
behöfva.
Uppå derom af Herr Grefven och Landtmarskalken
framställd Proposition, beslöts, det
skulle så väl Herr Cederskjölds ofvannämnde
682 Den 3o December.
Anförande, tillika med Herr Munck af Rosenschölds
svar derå, som äfven de i anledning
deraf utaf Herr Stjernschantz, von Fieandt,
och Cederskjöld nu afgifme Yttranden till Statsocli
Banco-Utskotten remitteras.
Justerades följande Protocolls-Utdrag.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 3o December
1817.
S. D. Remitterades
Till Stats-Utskottet:
1:0 Ett Memorial af Grefve Anckarsvärd,
Michael, innehållande det Förslag att vid de
kommande Riksdagar, Talemäns-Tafflarne måtte
afskaffas, samt endast Talemäns-Klubharne
Bibehållas; jemte de af Friherre Gederström,
Rudolf, vid berörde Memorial gjorde anmärkningar.
2:0 Ett Memorial af Herr Silfverstolpe
Gustaf Abraham, angående Svenska Ministern
Lagersvärds Fordran hos Stats-Verket.
3:o Ett Memorial af Grefve von Rosen,
Robert, angående Lön för Secreteraren vid Öfver-Hof-Jägmästare-Embetet.
Den 3o December. 683
4*.o Trenne serskildta Memorialer af Herr
Scliiitzercrantz, Johan Herman, angående dels
Tillökning i Contant Inqvartering för Flottornes
Ofhcers-Corpser, jemte de Civile Personer,
hvilka Inqarterings-förmån tillkomma, dels en
förhöjd Beklädnads-hjelp för Under-OfFicerarne
vid Örlogs- och Armeens Flottor m. m., samt
dels några jemkningar uti Aflönings-förmånerne
för en del af de uti Förvaltningen af Sjö-Ärenderne
hefinteliga Tjenstemän.
Till Stats- och BancoUtskotten:
1:0 Ett anförande af Herr Cederskjöld,
Pehr Gustaf, af den 27 dennes, innefattande
Anmärkningar vid Herr Munck af Rosenschölds,
Eberhard, den 23 dennes, angående Financerne
förut afgifne Memorial; äfvensom Herr Munck
af Rosenschölds Svar på Herr Cederskjölds berörde
Anmärkningar, jemte de af Herrar Stjernscliantz,
Johan Abraham, von Fieandt, Daniel
Wilhelm och Cederskjöld, Pehr Gustaf, i dag
rörande samma ämne afgifne Yttranden.
2:0 Ett den 27 dennes afgifvit Memorial
af Friherre Stael ven Holstein, Corfitz Ludvig,
angående Inlösen af Disconternas Assignationer,
jemte de af Grefve von Platen, Balzar
Bogislaus, och Friherre Stael von Holstein, i
dag rörande samma ämne ingifne Yttranden.
3:o Ett Yttrande af Grefve von Schwerin,
Fredric Bogislaus, rörande skyndsam pröfning
af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, om All
-
684 Den 3o December.
manna Penninge-rörelsen och Mynt-värdets
upprätthållande, jemte de af Herrar Mannerstam,
Johan, Heykenskjöld, Carl Fredric och
Påhlman, Otto Fredric, rörande samma ämne
afgifne Yttranden.
Till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
1:0
Ett Memorial af Herr Hertzenlijelm,
Carl Johan, angående hämmande af Yppighet
och Öfverflöd.
2:0 Tvänne af Friherre Wrangel, Henning
och Friherre Sparre, Sixten, ingifne Anföranden,
innefattande Yttranden i anledning
af Oeconcmie-Utskottets den 27 dennes till
Utskottet återremitterade Betänkande, angående
fortfarande af den fria Husbehofs-Bränvinsbränni
ngen.
Till Lagutskottet:
Ett Memorial af Herr af Sillen, Carl Gustaf,
angående förklaring af Lagens Stadganden
om Testamente. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 22 dennes afgifne samt den 27
i samma Månad på bordet lagde Memorial,
angående Föreskrift för Disconterne, att vid
Inbetalningar af Lån emottaga Discont-Assignationer
m. m., blef samma Memorial jemte
de af Grefve von Platen, Baltzar Bogislaus,
Grefve Spens, Jacob Melker, Friherre Ceder
-
Den 3 o December. 685
ström, Jacob, samt Herrar Lagerhjelm, Pehr,
och Mannerstam, Johan, dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återemitteradt. Ut
supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
(ii : . M-Titi
Rättelser:
Sid. G, rad. i5 och 16, star: Secretetare läs:
Secreterare. Sid. 23, sistarad. står: Propsition- läs:
Proposition. Sid. 365, sista rad. står: resa läs:
visa. Sid. 4^1, råd. i3, står: början och af, läs:
början af. Sid. 5o2, råd. i, står: kastade, läs: kastades.
Sid. 5o3, rad. 19 och 20, står: fruktansvärd;
emedan, bör vara: fruktansvärd. Emedan. Sid.
548, rad. 17, står: hvarje Beslut, läs: hvarje Riksdag
Beslut. Sid. 555, rad. ii, står: gjordt, läs:
gjorde. Sid. 601, råd. 12 nedifrån, står: hörjade,
läs: började.
