# ID: svediakorp-gov241
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,796
# sentences: 1,993
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 13 December.
301
Riksens Ständer tillåtit att Lån på för färdiga dt
Stångjern af Banqaen lemnäs tili tre adelar af
det föregående årets Jernpris, hvilken belåningssumma
af Banco - Fuilmägtige bestämmes. Om
det varit anledning för Banquens Fuilmägtige
att ordagrannt följa denna föreskrift, så synes
det hafva varit, då belånings - summan för nu
ingångne Bruks-år bestämdes, helst vid samma
tid just inträffade, att alla Disconter upphörde
betala, och flere Bruks-förläggare dels instälde
alla utbetalningar, dels afsade sig att vidare förskotter
till Bruks ägarne utgifva. Förlidna årets
Jernpris utgjorde 17 R:dr Banco, i6y R:dc
Banco, 16 R:dr Banco och minst 15^ R:dr
Banco; Tre 4:delar af denna summa hade varit
circa 12 R:dr Banco, men belåne priset blef
8 R:dr Banco; denna skilnad är icke obetydlig,
då man bör kunna antaga, att circa 200
tusen Skeppund Jern finnäs pä alla Vågar och
hvarigenom en ökad summa af 800,000 R:dr
Banco kom i omlopp.
Jag har anledning förmoda, att man hufvudsakligen
med tvenne inkast kunde vilja möta
mitt förslag, angående en högre belåningsrätt
i Banquen för Bruks-effecter.
Det ena: att det blir mera Köpmannen än
Bruks-ägaren, som drager fördel af Lånerätten;
och det andra: att Bruksägaren ej bör ensam
kunna äga anspråk på fördelar, som ingen annan
Näringsidkare med honom får dela.
Hvad den sistnämnde omständigheten bs^
302
Den x 3 December.
träffar, så måste det vara otvifvelaktigt, att
den ökade Penninge ti i Igång n n skall bli en hand*
räckning forén ytterligare tillverkning, antingen
Medlen komma directe från Banquen till Bruksägaren
eller genom Köpmannens hand. Det
är ock ovedersägligt, att mtd den utvägen
Bruks-ägaren skulle lemnäs att till ett högre
pris beläna Jernet, han kommer i belägenhet
att mera förlägga sig sjelf och mindre tillita
andra. Då vilkoren vid Effectcrnas afsalu således
kunna göras förmånligare, blir hans styrka
till handteringens fortsättande och utvidgan
de i samma propOition äfven storne , och den
enskiita fördel honom såmedelst tillskyndas, är
ej utan sammanhang med det Allmännas och
Landets.
Beträffande åter Bruks Idkares rätt att mot
pant af varan åtnjuta Lane - understöd i Banquen,
så är det oitlbart att Bergsli3ndteringért
och den talrika flock, sorn af densamma äger
sin utkomst, förtjtnar en serdeles uppmärksamhet.
Då Statens Inkomst af Bergshcndteringen
är så betydlig, och sambandet melian densamma
och öfrige Näringar är af sä tryck n vigt
att bibehålla , vårda och stärka — då algången
på Landtmanna - produeter ar gerom mä gden
af de Medborgare, hvars tillvarelse pa Bergsbruket
beror, försäkrad; så svnes utvagarne att
underlätta en sä vigtig handtering, ger om hvilken
dessutom Rikets hufvudsakligaste lixportvaror
beredas, fordra, om det ock vöre någon
Den 13 December.
303
allmän uppoffring, men hvilken likväl icke här
ar i fråga, ty Banquen åtnjuter ränta, och
Bruks-ägaren åtnjuter lindring att skaffa sig ett
dyrare förlag.
Enskilt och allmän fördel äro således här
föremål.
Skulle väl en gång dett3 lyckliga tillstånd
kunna upphöra, detta nödvändiga sammanhang
mellan Näringarne kunna brytas, utan eitertänkliga
följder; skulle af Bergsbandteringen ej an.
nät återstå, än ödelagde Grufvor och Verkstäder,
näringslÖse Arbetare, minskade Stats - inkomster,
brist på afnämare af Landtmanna-producter,
samt den Svenska Vettenskapsmannens
forskningar, icke dess Landsmän utan Utlänningen
till upplysning och^begagnande ?
Men denna tid skall ej kunna inträffa, sedan
man under loppet af 2:ne Secler redan arbetat
på Bergshandteringens upphjtlpande och
förkofran. Hvar och en mä ålägga sig som
en pligt att uppgifva de medel, hvilka skulle
kunna användas till detta ändamåls vinnande.
Jag har trodt att till dessa medel äfven
kunde räknas en högre belånings-rätt i Banquen
på Bruks-effecter 3 och ehuru denna min framställning
i detta stora ämne för närvarande är
ganska ofullständig, anhåller jag likväl att detta
Memorial må remitteras till Böglofl. Banco.
Utskottet, för att deras utlåtande och frågan
Den 13 December,
sedermera må hos samtlige Riks - Stånden till
öfverläggning och afgörande förekomma.
Lades på bordet.
Upplästes följande från de andre respective
Riks-Stånden ankomne Protocolls • Utdrag.
Från Preste-Siandet
Af den 4 December :
Innehållande Remiss till Stats-Utskottet af Riksens
Höglofl. Ständers Deputerades till deltagande
i Öfver-Revision af Krigs-räkenskaperne
Berättelse, jemte Doctor VVijkmans i sammanhang
dermed afgifne serskildta Anförande.
Med tjllkännagjfvande att, i anledning af
Höglofl. Ridderskapers OlIi Adelns ProtocollsUtdrag
af den 2 December, röiande den föreslagne
Tacksägelse-Adressen till Hans Maj:t Konungen,
Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen samt
Hans Kongl Hertigen af Södermanland, PresteStändet
ansett sig böra förblifva vid dess dan
29 nästledne November, rörande detta ämne,
fattade Beslut.
Af den 6 December
Innehållande Remiss tili Lag-Utskottet af Riksens
Ständers Justitia; - Ombudsmans Riksdags»
Berättelse: Inne»
\
Den 13 December'.
30*
Innefattande Bifall till Stats-Ufskoftets 2:ne
Memorialer, angående i:o Tryckning af Kongl.
Maj:ts den ^ December till Utskottet aflemnade
Nådiga Proposition, angående Stats Verkets
tillstånd och behof} samt 2:0 Antagande af
2:ne Secreterare inom samma Utskott.
Af den 8 December,-
Innehållande Remisser
Till Stats-Utskottet:
Åf Comminister Bergegrens Memorial, angående
förbättring af den Lön, som är Comministrarne
i Stockholm frän Kongl, Stats - Contoi»
ret anslagen.
Till Lag • Utskottet:
Af ett Anförande af Professoren Doctor Hag-<
berg om befrielse från Kungörelsers uppläsande
Under allmänna Gudstjensten ; samt ett Anförande
af Prosten Magister Hagberg, rörande
önskad förklaring öfver Giftermåls - Balkens ia
Cap. 1 angående ansvar för den Prest, som
viger Enkling eller Enka förrän afvittring lagligen
skedd är.-
t
Af den 10 December:
Innehållande Remisser till Oeconomie-Utskottet
af Doctor Stenhammars Anförande i fråga *
om inställande af Bränvins bränningen, af Pro3
Ridd, och Ad, Prot. I, B. 39, 40..
Den 13 December.
sten Aspelina Memorial, angående Commini*
strarnes befriande från deltagande uti Krono*
skjuts, samt af Comminister Bergegrens Memo.
rial, innefattande Förslag att äfven för Tjenstehjon
inom Hufvudstaden blott eti flyttningstid
om året må fastställas.
Från Borgare - Ståndet
Af den 4 December:
Om Remiss till Oeconomie - Utskottet af "Kerf
Leffiers Anförande om inställande af Bränvittstillverkningen,
Och af Herrar Forssells, Nybergs,
Alins, EckhdfFs, Winbergs och Arfvida*
sons Dictamina i samma ämne.
Åf den 6 December.
Om Remiss till
Dag - Utskottet :
Åf Riksens Ständers Justitia OmbudsmatVs Em*
bets-Berättelse för den sedan sista Riksdag‘för*
flutne tid, samt till
Stats-Utskottet .•
Åf Riksens Ständers Deputerades till deltagande
i Ofver Revision af Rrigs-Räkenskaperne, Berättelse:
Om Bifall tili Stats - Utskottets hemställan,
angående 2:ne SeCreterares antagande,
. Och om tryckningskostnaden för KoftgWMajtfii
Deri 13 December.- gö^
Nådiga Proposition om Stats.Verkets tillstånd
Och behof.
Aj deri 8 December
Om Remiss till
Stats - Utskottet.
i:0 Åf Herr Hiilphers’s Förslag till affijelpande
af förlägenheten i allmänna Rörelsen, och
af allt sorn inom Borgare - Ståndet- dervid blifvit
muntligen andragit, och
2:0 Af Herr Edelbérgs Memorial om upp»'
muddring af Landskrona Städs hamn.
Till Bevilluings - Utskottet :
Åf Herrar Ekelunds och Kjelländers Memorial;
ångåehde yrkad Fribrefs rättighet för Städernas
Magistrater, tillika med så val 2:ne skriftliga
Aftförandefi i samma ämne af Herrar Hök och
Schotte,- som öck af de härutinnan till Ståndets
Pfotocoll gjofde muntliga yttrandem
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oéconomie - Utsfiotten
Af Herr Lindes Memorial; angående yrkädf
förbud för Krögare att utborga Brännvin.
tt ill Ailtriåririä Besvärs- och Öeconomié - Utskoitet;
iio Af Herr Norströms Mefhörial, angående
go8
Den 13 December.
yrkad förhöjning i betalningen till Städernas In*
qvarteringsgifvande Innevånare under Durch-»
marcher och Tåg utaf Manskapets Dag-portioner
, jemte Herrar Nybergs och Hellströms
Dictamina i samma ämne.
2:0 AF Herr Eneroths Memorial , innebållande
yrkande, att uppmätning och stämpling af
Bränvins redskap måtte uti de Städer, hvarest
ej någon Landtmätare är boende, få förrättas
af Stadens Magistrat.
3:0 Af Herr Faurells Memorial, angående
Bränvins- bränningen.
4:0 Af Herr LeffJers Memorial i samma
ämne.
Af den 10 December 1
Om Remiss till
Stats - Utskottet ;
1:0 Af Herr Edelbergs Memorial, angående
Låns beviljande af Allmänna Medel åt Staden
Landskrona till Scholarus byggnad.
2:0 Af samma Riksdags-Fullmägtigs Memorial,
om Lån för samma Stad till Kyrkobyggnad.
Till Stats - och Banco - Utskotten :
Af Herr Palmbergs Memorial, om rättighet fer
Den 13 December.
Götheborgs och Bohus Läns Innevånare att er-,
hålla Lån i Banco-Disconten.
Till Banco - Utskottet:
i:o Af Herr Winbergs Memorial, angående
utvidgande af Låne - rättigheten i Bancjuen för
Bolag och enskiita Corporationer.
2:0 Af Herr Sjöstedts Memorial, angående
tillökning af Banquens Utlånings-summor.
Trän Bonde • Ståndet -
Af den 5 December:
Med underrättelse, att de utaf Banco-Fullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län m.
fl. ingifne Memorialer om förlängning i Praescriptions
tiden för omsättningar af Banco-Låo,
blifvit remitterade till Banco Utskottet.
Af deri 8 December:
Innehållande:
att Bonde • Ståndet bifallit Stats - Utskottets
tvenne serskildte Memorialer af den f i samma
månad, om antagande af en Secreterare utöfver
hvad enligt Riksdags Ordningen bestås, samt
om ersättning af trycknings-kostnaden för Kongl.
Majrts Proposition till Riksens Ständer om
Stats.»-Verkets tillstånd..
Den i 3 December.
Att Riksdagsmannen Anders Sandsteqs Me?
pnprid , angående dep å Edelforss Guldverk in»
nevarande år haline besigtning, blifvit remitte»
fädt till Stats-Utskottet.
Aft Bonde-Ståndet, sorn instämdt med Preste
- Ståndet om tryckning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelser, angående/Banco-Verket,
Riksgälds-Conroiret, Allmänna Magazins Inrättningen,
Stats - Verkets tillstånd odt de under
(Dommerce • CoiRgii förvaltning stående Fooclef
och Medel, jemte Revisorernas Memorial 0113
Hospitals- och Lazaretts-räkenskapeine, ej fungit
af nöden något ytterligare in stäm mande med
Rorgare-iståndet, att, utom förenämnde Berat»
feiser, berörde IVJemorial äfven borde till I rycket
befordras.
Hvilka Protocplls-Utdrag Jades till Handjingarne.
Upplästes och lad es på bordet Stats-Ut?
skottets den 12 dennes afgifne Memorial , deppti
af anförde skäl tji! Riksens Högloft. Stän^
ders beprpfvande hemstajles, om icke hos Kongl.
|tlaj:t kupde i underdånighet anhållas, att dep
Uaaigst förordnade inställelse tills vidare af
Kropo-lJppbördens verkställande, hvartill efter
Författningarne tiden eljest vöre inne, matte nu
prera upphöra, samt Vederbörande anbefalla?
att gå i (qrfattning om löpande årets Utskyld?rs
uppbärande å tvenne Terminer, svarande
enapt de i Författningarne påbudne, nemligen
1
J)en 13 Eeeember. ^11
den första vid slutet af instundande Januarii
och den andra Terminen vid slutet af nästkommande
Martii månad. Hvarjemte tvenne Utskotts
- Ledamöters serskildta tankar voro bifogade
genom Protocolls -Utdrag, sorn innehöll
dels, att Professoren Forssell ansett Stats-Utskottets
Memorial, i anseende till Formen, stridande
emot 37 § i Riksdags - Ordningen, så
vida hvarken Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Stats Utskottet af den 29 November detta
år, innehölle någon framställning derom , ej eller,
någon Motion från något Stånd remitterad,
dertill varit föranledande; dels att BruksPatronen
Hulphers förmodat underdånig hemställan
härutinnan böra ske från hvarje Landshöfding,
sorn befarade de Skattskyldiges obestånd, helst
man derigenom undveke att synas mindre erkänsam
för det af Kongl. Maj.t Nådigst lemnade
anstånd med
ket utgjort ett ämne för Riksens Ständers nyligen
beslutade Tacksägelse ».Adresse. Skulle
hemställan åter ske af Riksens Ständer, borde
den underdåniga anhållan tilläggas, att Götha
Canals As&ignationer äfven bädanafter i Uppbörd
måtte emottagas, och att ali utmätning instäldes
för den, sorn i Uppbörds liqvide deponerat. Dis»
c.ont-Sedlar..
Friherre Cederström, Jacob, anhöll, att när
Stats • Utskottets ifrågavarande Memoria! nästa
gång till pröfning förekomme, 30 §. i Riksdagsordningen
mätte til! vederläggning af Profegsoreo
Forssells nyssnämnde serskildta tanka,
uppläsas. ' ,
3T2
Den 13 December.
Herr von Heyne», Georg , den lo (Jennes
på bordet lagda Memorial, angående ut>
färdande af en f örfattning emot Yppighet och
Öfverflöd, blef, uppå gjord Proposition, rcmitterarlt
till Allmänna Besvärs- och OeconomieUrskottet
samt med de öfrige Riks - Stånden
communiceradt.
Herr Svedenhjelm, Hans Leonhard, hadelölemnat
följande, som upplcästes:
Sedan nu Högloll. Ridderskapet och Ädelt?
remitterat till Oeconomie Utskottet mitt Memorial
rörande Bränvins tillverkningens inställande,
som egentligen åsyftade tidens vinnande att få
bespara flera iooO;de tunnor Spannmåls förödande
öfver Riket, uti ett beklagligt, mindre
gynnande afkastnin'gs-år, tili dess hela Bränvinsförfattningen
kunde hinna att blifva utarbetad;
men som Remissen är bifallen, uU)éder jag ödmjukeligen
få tillägga, om icke Utskottet må
få sig uppdraget att skyndesammast företaga
detta högst angelägna måls afgörande, så mycket
mer påskyndande, som redan de större
Bränneri - Idkare uppköpa i Landsorterna kring
sine ödande Verk all tillgänglig Spannmål, och
att locka de mindre tänkande, som ej se efter
Brödfödan innan nästa skörd, utsatt pris af En
Riksdaler Banco L:ft af Rågens vigt, då n»
detta synes förmånligt att i hast åtkomma en
stor Penrdnge summa för den fattiga, säljer ban
sig säkert för nära, tyckes då ej bli en kiar
följd att Rigen nästa Vår går minst till 2j å
Den i 3 December.
30 R;dr R:g:s tunnan , då den förleden Vår,
några dagar Bökare-priset här i Stockholm var
25 R:dr Riksgälds, och den ritorra 22j R:dr
Banco,
Möjligt torde desse sig för nära säljande
lita på, att genom Kongl. M-; j:fs och Kronans
Förråder, elter af utrikes införskrifven Spannmål
bli förhulpne från hungersnöden3 men hvad
politisk rättighet har en sådan misshushållare ,
att förtrösta på, så framt ej Kongl. Maj;ts
Landsfaderliga ömhet räddar dess lif.
Vid det af mig senast ingifne Memorial,
om sjelfva Bränvins fria tillåtelsen öfver hela
Riket, på sätt deruti af mig projecteras, hir
jag intet att lägga till eller taga ifrån, endast
att Egendomar, som bestå af sammanslagna
flera Hemmantal, ej böra få begagna sig af mer
än en 30 kannors Fanna: All tillverkning är ju
endast till husbehof?
Några torde få orsak invända det Spannmålen
kunde falla till vanpris genom Bränvinsinskränkningen;-
men Bränningen blir friare nu
än förr, utan endast den förödande oerhörda
tillgång af denna i öfverflöd tillverkade SpirS>
tus hämmad och afskaffad, emot detta föreslås,
om Kongl. Maj:t och Kronan skulle upphandla
all Salu * spannmål af Hvete, Råg, Korn och
Bafra, efter en noga och väl pröfvad Markegångstaxa,
som då den vore allmänt kungjord,
visste hvar och en hvad han agde att til! sin
nytta använda efter behag.
Den 13 December.
Af denna, i Kronans Magaziner., så vål i
Hufvu.dstad.en,.
rande Spannmål besörjdes Krono - Brännerierne,,
som borde tillverka alia tjenliga årstider, så.
vidt hehofyet fordrade. Afven om så nödigt
pröfvas, bistå Landsorterne, om hungersnöd genom
missväxt eiler olyckshändelser å några orter,
sådant skulle fordra, men ingalunda till,
dem , sorn genom öfverdrifven Bränvins tillverkning
satt sig i förlägenhet. Vid Spannmåls.
Undfående mot contant betalning och någon proportionerad
tillökning på Kronans inköpte Magaz.
jns pris., skulle edligt betyg af Jordägare,
Presten i Socknen och Krono-betjeningen vara,,
gällande att undfå nödig hjelp.
Genom, dessa, utvägar behöfdes aldrig någon
Utrikes Spannmål, inför,skrifvas. Försynen,
bar benådat värt kira Fädernesland med så tillräcklig
och bördig Jord, att. de lefvande varelser
deruti finnas, onekligt äga sin fullkomliga
föda och. bergning, då Guds välsignelser
användas etter Dess nådiga välbehag.
Det kunde kanske af någon vid första pär
seende förebäras, att Rikets inkomst af obeskattad
Bränvins-tillåtelse vöre utur aktning lemoad
. men då Riksens Häglof!. Ständer, Nations,
Ombud och Representanter, äro församlade, finna
de nog utvägar att under hvad rubrjquer
sorn helst, hälla Kongl. Majit oeh Kronan skadeslösa.
En omständighet torde mig än tillåtas att
Den 1 3 December.
få tillägga , om alls Egendoms ägare, som äga
Frälse bönder och Torpa;e under sina Egendomar,
funne det billigt, sä framt dess Underhafvande
vore råkad i någon Spannmåls förnödenhet
till utsäde eller nödtorftig föda, NB. ej gerom
Bränvins-tiilverkning, han då framför allt
horde bestås af Egisndoms-ägaren , såsom Husbonde,
mot pris Markegång® - Taxan utsätter.
Krono - bönderne, om de behöfva någon hjelp,
jorde få hålla sig till Krono Magazi neine,
Slutligen vill jag ödmjnkligen hemställa
och tili ömaste omtanka samt största nytta för
Riket, att otn en Frälse - bonde eller Torpare
på den Lägenhet han genom Contract med Egendoms-
ägarens samtycke bebor, skulle på
Hemmanets eller Torpets ägor göra några nya
upptagningar af Åker- eller Ängsmark å Bondegård
till ett Tunneland , å Torpställe ett fjerdedel
Tunnland, ju mer desto bättre, om utiymmet
tillåter, då en sådan flitig Jordbrukare skulle
få begagna desse Lägenheter uti sin och sina
Barns lifstid, utan någon annan tillökning till
Husbonden och säker från uppsägning , så framt
han utan tredsko fullgör det ingångna Contracjet.
Hvad märklig tillökning i uppodlad mark»
som nu ligger ofruktbärande, skulle icke öka
y Spannmåls tillgången i Riket, och lända Egendoms-ägaren
till osägelig förmån , då efrer uppodlarens
utgångne Barn han fritt disponerade
äfven om den uppodlade tillökning.
Detta Memorial anhåller jag ödmjukligen
Den 13 December.
må meddelas och comrauniceras de öfrige re*
spective Stånden.
Lades på bordet.
Herr Estenberg, Pehr, hade inlamnat fölt
jiande, sorn upplåstes:
Ödmjukaste Memorial!
Hvarje rättsinnig Svensk Medborgare måste
tillstå, att Spannmåls-prisens beständiga
stegring, nästan lika efter ymniga skördar, som
missväxter, äro förvånande och tryckande för
dem, sora ej hafva egne sädesfält, helst de försätta
mången orklös ålderdom, Enkor, Barn
och Pensionairer uti en den mäst ömkansvärda
belägenhet, ja äfven sjelfva den tjenstgörande
Löntagaren. Staten nödgas väl, tid efter annan,
bevilja honom Löoe-tillökningarj men knappast
kommer han i åtnjutande deraf, förrän allt sä
tilltagit, att han skulle ansett sig lyckligare, att
i stället för Löne-tibokning, Lagstiftande Magten
varit i tillstånd undanrödja de orsaker, sorn
vidare vållat dyrhetens deltagande.
Spannmåls.prisens stegring är till och med
Orsaken tili mången Landtmans obestånd, då v
alla dess oumbärliga dagsverken och behofven
alltid närma sig uti ett visst förhållande till
Spannniåls-prisen. Rörelse - Capitalen till Jordbrukets
och Egendomars skötsel och underhåll
ökas derigenom allt mer och mer, samt Banquens
circulerande Sedelstock blifver 1 samma
Den j 3 December.
317
mån otillräckligare till Allmänna Rörelsernas
behof: Lån å Egendomar icke sällan måste tagas,
och Jord-ägare med smärta lemna sine
Fäders- jord, som varit förvärfd uti förflutna
Tidehvarf, då Allmänna behofven, till det mästa
inskränktes inom njutningen af de mång.
falldiga Ämnen, som frambringas utur Fosterjorden,
och tillverkas inom dess bygder. Orsaken
till Spannmålens ständiga stegring härleder sig,
efter min öfvertygelse-, från tvenne hufvudsaldiga
omständigheter.
iro Mynt- representativernas försämring,
genom ett utomordenteligt behof deraf till bruket
af utländska Producter, så till Kläder och
Förtäring, som Rums prydnader.
2:0 Den öfver all måtta begagnade Rättigheten
till Bränvins • bränning.
Den förra omständigheten, hvarå flere
agtningsvärde Ledamöter af detta Stånd, sökt
väcka Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
utgör ej föremålet för min ödmjuka
framställning, utan inskränker sig allenast
till frågan om den senare.
Då Lagarne tillåta en fri Bränvins-bran.
ning, och då derigenom en Tunna Rågs afkomst
kan uppbringas till ett ungefärligt värde
af 24 R;dr Banco, med användande af nyare
Bränvins-Methoder; sa är lätt att sluta det
Spannmålen dertill förmånligast användes, hvaraf
brist derpå uppstår, och priset uppstiger till
Deri l 3 December.
den ytterlighet det nu är. Detta sätter hvar
och en i förlägenhet, men aldramäst i de Näringarne
arbetande fattigare Folk- Classemev
Vårt Fosterland må välsignas ined de rikaste,
och bördigaste skördar; trian skall dock med
bekymmer oftast fä vara åsyna vittne till lika
rörande händelser , förorsakade af bristande
Brödföda , sorn om Landet vore hemsökt med
missväxt, och detta så länge inländsk Spannmål,
utan inskränkning förvandlas till Bränvirk
Efl stor de Medborgare, sorö fidna uppköpet
af den till öfverdrift dyra Spannmålen öfver deras
förmåga , skulle antingen försmägta af hunger,
eller nödgas förtära Barkbröd, och annad
osund föda, äfven i de bästa år, om ej vår
älskade Öfverhet skickade undsättning till nödens
förekommande; men dessa dyrbarä tillfiygter
, skulle sällan eller aldrig behöfvas fillitas
, för sådane behof , aldraminsf i goda åf,
öm Bränvins-bränningen blefve inskränkt. Sjelfva
Dagakarlens tillstånd är genom Spannmålens
dyrhet, bragr i ömkansvärd belägenhet* då
han med hela Sin arbetsförmåga ej kan förtjena
torftighetens behof tili föda , kläder och
Öfriga nödvändigheter, utah af brist Vanskötes,
Och skuldsätter sig, i synnerhet den årstid, arbetet
afstannar, och inkomsterna aftaga; han
thå hushålla på det bästa sätf, kan han dock'
åldrig, sä länge Bränvinet fritt får hyttjas, Och
till så storf öfverflöd tillverkas, samt Brödpriset
i följd deraf ständigt stegras, komma idert
lyckliga belägenhet, att i den göda dagen,
kunna spara en skärf för den tid, då skjuklighetj
krämpor och ålderdom besöker häris hyd<
Den i 3 December.
319
da, utan skall då, antingen blifva 'en tunga
för Allmänna Fattig-Inrättningar, eller af felande
utkomst till skötsel i egit herti Vist, försvaga
sin arbets-förmåga, eller ock utslockna i
en ålder då han söm bäst kunde gagna*
Jag vågar derföre ödmjukast hemställa om
icke, till förekommande af deh nu Varande
Spannmåls dyrhet, samt brist deraf till första
'öppet vatten nästa år, den af Herr Landshöfdingen
och Riddaren Skjöldebrand, nitiskt föfeslagne
inskränkning af Brärtvins-bränningen,
mätte af Höglofl. Ridderskapet och Adelö beviljas
och till 'verkställighet befordras.
I fråga äter om utöfnings-rättigheten, så är
det val en ostridig, och jäg tror allmänt erkänd
•lanning, att förädling af Jördens Pröducter tillhör
Landtbrukaren; men då alla rättigheter
kunna missbrukas, och öfver sin rätta gräns
utsträckas, samt nu varande BränvinS- tillverkning
5 ehuru enlig med stadgade föreskrifter,
haft de skadligaste Följder på 'Spannmåls tillingarne,
de ärne nästförflutne år, så lärer vara
utan all tvifvel, att ändring och rättelser äf*
ven deri böra äga turn.
1 sådant afseende är val ostridigf, att
Landtbrukaren bör äga tillstånd, att till egit
husbehof förädla så mycket Säd till Bränvin,
som han har af nöden; meri med allsingen rättighet
till Bränvins-försäljning uti Städerne.
Då Rroöö - Bränneriet underhållas båda I
320
Den i 3 December'.
Stockholm, Götheborg och Carlskrona, bör Inrätfningarne
derstädes så utsträckas, att tillräckligt
Bränvins- förråd tili nämnde Städers behof
ständigt underhålles, mot ett nedsatt pris, utan
afseende på någon behållen vinst, på det Landtmannen
ej med uträkning må öfverskrida, sin
endast till husbehof tillåtna rättighet.
I Stockholm finnas flere Kronans tillhörige
Bränneriet, hvilka till vinnande af ändamålet
kunde säftas i gång3 då hushållen kunde bekomma,
efter förr nyttjad beräkning, ett Stop
Bränvin i Månaden, för hvarje Mantalsskrifven
Person.
En ännu större inskränkning af Brär,vinsförsäljning
på allmänna Krogar och Näringsställen,
torde äfven förekomma det sedeförderf,
sorn ty värr, må hända, från dessa förföriska
Samlingsställen, sig hufvudsakeligen utbreder.
Snart skulle Medborgaren, med glädje erfara,
det våra Åkerfält äro nog vidsträckta, och
bördiga, för att lemna oss tillräckligt Spannmål,
ja äfven förråder för de tider, då missväxter
inträffa. Oaktadt Sveriges läge gör vårt
Jordbruk mödosammare än andra Nationers,
skulle likväl Svenska odlaren och arbeta en. om
nyckterhet alltid understödde den aibetsdrift,
sorn caracteriserar vår Nation, vinna större
trefnad, samt Landets Söner allmänt nå det
välstånd, sorn stämplar lyckliga Nationer.
Jaä
Den i 3 December.
321
Jag anhåller ödmjukast, att dessa mina tankar,
yttrade utaf ren Fo terlands • känsla, må
remitteras till Allmänna Besvärs- och Qecbnomie-Utskottet.
Lades på bordet;
Sedan tvänné från Preste- och Boride-Ståii»
8en ankomne Protocolls Utdrag af den j och
16 dennes blifvit uppläste, innehållande bernat»
te Stånds Beslut att Riksens Ständers Justitia:-}
Ombudsmans BetättelSé för innevarande år
äkyndesammeligett måtte till' trycket befordrasj
fann Ridderskapet och Adeln för godt att instämma
i enahanda Beslut samt att tryckningen
borde ske på Stats-Verkets bekostnad ocH
Stats - Utskottet anmodas i att sådant låta Verk»
Ställa,-
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkänna»
f>af, att sedan Herr Adlerbeth, Jacob, inträde
oland Riddei-slcapets och Adelns Electorer, hade
en Bankmans - ledighet inträffat för 25i:dé
Bänkmåns-Afdelningen , hvilken Bänkmans ledighet
komnäs att genoiii Val i flästa Flenört
tillsättas.’
löd, oili Ad. Fröt. J B,
4ii 42.
322
Den i 3 December.
justerades följande:
Utdrag af Prötocoilet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adelil vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den IS December
1817,
S. D. justerades och gödkändes Rikseriä
Ständers underdåniga Tacksägelse-Adresse till
Hans Majit Konungen* Hans Kotigl. Höghet
Kron-Prinsen och Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Södermanland. Ut supra.
S. D. Upplästes och bifölls Expeditiöh~sUtskottets*
i Memorial af den 8 dennes, gjorde
hemställan, om icke utöfver det i Riksdagsordningen
föreskrifne antal af Betjening En
Cancellist ytterligare mätte få af Utskottet till*
sattas, och i sådant fall, det honom tillkom*
mande Arfvode eller Tractamente beräknas fria
AntagningSdagen. Ut Söpra.
!§. D. Remitterades tili
Allmänna Beivärs- och Oeconomié- Utskottet.
Ett Anförande af Herr vod Heynne, Georg*
angående utfärdande af en Förordning emot
Yppighet, hvilket anförande jemväl med de öfrige
Respective Riks-Stånden Communicerades»
Ut supra.
S. D. Instämde Högloft. Ridderskapet och
Adeln uti Högvördig® Prest* - Ståndets och He*
Den 13 December.
3*3
dervärda Bonde-Ståndets, genom ankomne Protocolis
- Utdrag af den 5 och 10 dennes, Ridderskapet
och Adeln niedddte Beslut att Riksens
Ståndets Justitiae - Ombudsmans för inne^
varande år afgifne Berättelse matte skyndsarameligen
på Stats-Verkets bekostnad tryckas,
fcamt Stats- Utskottet anmödas ätt äådant låta
Verkställ Ut suprä-0
Högiofl. Ridderskapet och Ådein ätsklijÖéi
klockan tre tjvärt till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
Q. J. Lagerheim^
Måndagen den t5 December,
Plenum klockan half till ii förmiddagen.
Herr Grefven och Landi Mtnkålken tillkännajjafj
ätt Riddarhus. Utskottet anmält, dét Laztnarthén
Abraham af Malmborg fullgjort alla
till Intröductiöns vihnäridé erforderligé Prestanda,
bdh hemställde Herr Grefven och LändtMarskalkeri
i följd deraf, örn ej Ridderskapet och ARein
behagade bevilja Lagmannen af Malmborg
324 JDén 15 December4
Introduction å Riddarhuset under N:o 2254
ibland Ridders- oeh Adelsmän.
Bifölls.
Företogs Val till Bänkman för 29:de Bankmans
- Afdelningen efter N:0 1732 A. Herr Adlerbeth
< Jacob, Protocolls • Secreterare , och blef
efter Val-förrättningens slut till Bänkman utsedd
N:o 1899 B* Herr Piper, Gustaf Carlj
Major,
Herr Grefven och Landt Mar sk diken tillkänna^
gaf, det Hans Maj:f Konungen samt Deras
Kongl. Högheter Kron - Prinsen'och Hertigen af:
Södermanland, behagat utsätta nästkommande
Thorsdag den 18 dennes, klockan 12 på dagen
, till emottagande af Riksens Ständers Stöta
Deputation, hvilken således komme att å
berörde dag klockan något före 12 samlas i Secreta
Utskottets Rum å Riddarhuset, och hemställde
Hetr Grefven och LandtMarskalken om
icke Ridderskapet och Adeln behagade tillåta*
att hvar och en af Ridderskapet och Adeln*
sorn det önskade, finge vid detta tillfälle i samma
Deputation deltaga, samt i sådant afseende
till Anteckning hos Riddarhus-Fiscalen sig an*
mäla.
Bifölls;
Den 15 December,
325
Företogs till pröfning Stats- Utskottets den
12 dennes afgifne och elen 13 i samma månad
på bordet lagde Memorial, angående den
inställde Krono-Uppbördens verkställande, hvilket
Memorial, sedan i anledning af Professoren
Forsells i Stats - Utskottet yttrade särskildta
tanka, 30 §. i Riksdags- Ordningen blifvit uppläst,
af Ridderskapet och Adeln gillades.
Föredrogs å ny o Herr Stenchs, Johan Henric,
den 13 dennes på bordet lagde Memorial,
angående en högre belånings-rätt i Banquen på
Bruks- Effecter.
Herr Heykenskjöld.Detlof, uppläste följande:
Vid
det Yttrande en värd Ledamot afgifvit,
om Bruken och Berg verkens ställning , utbeder
jag mig att få göra några Tillägg.
Troget och utan öfverdrift har- han skildrat
Berg-verkens nu varande betryckta tillstånd:
Sanningen deraf ligger i öppen dag för hvar
och en som känner förhållandet. Ett enda
exempel skall upplysa den. Hvarje Bruks*ägare,
som till sitt Smide köper Tackjern, har
1 år haft 3 R;dr 32 sk, mindre i behållning på
Sk# än förlidet år, hvartill orsaken är att et,t
Sk# Tackjern för jgi6 gällde 5 R:dr r6 sk.
— och 1817 — 8 R=dr, hvaremot Stångjernet
1816 gällde på Contract i 5 R;dr och 18ij
.Den 15 December.
endast 16 — allt Banco-mynt: Var vinsten då
någon — blir den nu nästan ingen.
Lika med den värda Ledamoten anser jag
att en högre Beläning på EffeCterna, skulle j
betydlig män bidraga till Förlagers. anskaffande
åt en handtering, sim \ synnerhet under Vinter-
månaderne är i behof af så stora Förlagerj
narn uti. hans Yttrande, siaknat jag något bestämt
förslag till beloppet af denna Beläning!
Att den bör vara så slör, sorn med B$nquen§
fullkomliga säkerhet är rr\öjligt, täger jag nq,
för afgjordt, eller hyad grund bör hertill ta^
gas? Försäljnings-priserne yafiera i anseende,
till olika omständigheter för mycke^. Således^
hvarken kunna eller böra de användas. _ Kron
nans priser på Hammarskatts-jerrtet tror jag för
för min del vara dera, hvarefter man bör rä%
ta sig: De ära yål olika för olika prter \
men likväl, de samma för bela året: Om,
tn.an täger ert medium af alla Hammarskatts,-  priserne och £ af d,eras belopp bestämmes, såsom
Belånings - summa för Stångjern, hvilken,
Herrar Banco,-Fullmägtige aldrig äga rätt att
minska eller öka mer än som. fordras för att
undvika runstycken uti Räkningarna, tror jag
att både Bruks, ägare skola vara belåtna i an-'
seende till beloppet, och Banquen, i, anseende,
till. säkerheten.
Hvad åter angar Belåningen på andra Ef»
fecter, såsom Koppar , Jern - piätar och ali annan
gröfre Jern-Manufactur, kan något så bestämt
för dem ej föresläs, då inga så bestämda
JJin December. 3*7
grunder äro att tillgå: Dervid lärer således ingen
annan utväg finnas, än att hädanefter, lika
50m förr, lemna Pröfnings - rätten deraf till Herrar
Banco-FuJImägtige, likväl med anmodan,
att bestämma Belänings-summan på dessa Effecter
så att den står i. förhållande med hvad sora
lånas på Stångjerneto.
Jag vill ej vidare uppehålla mig med detta
ämne, utan får endast hos Höglofl. Ridder*
skåpet och Adelil anhålla, att dessa mina TUläggningar
till Herr Steuchs Memorial, måtte
få åtfölja detsamma, då det nu förmodeligen
blir, till Banco * Utskottet remitterat.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, hlefvo Herrar
Steuchs och Heykenskjölds Anföranden, re*
mitterade till Banco - Utskottet,
Herr Svedenhjelius, Hans Leonhard, dea
13 dennes på bordet lagde Memorial, om några
medel till förekommande af allt för höga Spann^
måls-pris och till befordrande af Spannmåls*
produetionen samt Herr Estenbergs , Pehrsamma
dag på bordet lagde Memorial angåen,
de inskränkning i Bränvins-bränningen till förekommande
af för mycken stegring i Spannmåls-prisernc,
blefvo, uppå gjeld Proposition*
028 Pen 15 December.
^emitterade till Allmänna Besyärs • ochOeconöp
ime - Utskottet.
Herr Mannerhjerta, Vhic Emamel, uppiä=
§te följande:
De Discussioner, som hos Högloft. Ridder$kapet
och Adeln ägt rum, i Följd af det Friherre
Anckarsvärds Memorial, som föranleddes
af Friherre Stael von HoJsteins Tillägg vid den
föresbgne Tacksägelse- Adressen, synas' vara
af så stort intresse, att Allmänheten förlorade
9m den icke deraf blefve delagtig på annat
sätt, än genom Högloft. Ståndets Protocoller,
lividia blott för en ringa del ar densamma äro,
tillgängeljge,  Dessa Discussioner, sorn visa
helgden af cietr yttrande Rätten , och med detsamma
våra Grundlagars fördelar, bäia derjemte
en stämpel, lika utmärkt af Vältalighetens,
kraft, som af den agtping, hvarmed olika åsigter
blifvit mötte. — Jag anser derföre deras
allmängörande som gagnelig, och vägar vördsammast
anhålla ojn Högloft. Ridderskapets och,
Adelns tillstånd, att få i ett sammanhang serskildt
till trycket befordra allt hvad i ofvannämnda
ämne inom Högloft. Ridderskapet och Adeln,
blifvit yttrat.
Lade-s på bordet
grefve Kalling,, Pehr, anförde skrifteligeiu
Dm 15 December, 329
Då Svea Rikes Ständer nu utaf Hans Kongl.
Majit äro kallade till detta Riksmöte, för att
öfverlägga otrriiotemedel emot den våda, hvaruti
Rikets Fenninge-verk sig nu befinner, och
att deruti för alla Rikets Innebyggare befästa
en säkerhet lör framtiden , åligger visserligen
hyar och en, att i möjligaste måtto till ett så
godt ändamål söka att bidraga j De t är ej nog dermed,
att vårt Penninge-verk kommit i högsta
oreda, hvarigenom hela Provincer råkat i största
nöd och förlägenhet, så att detta onda bör
genom de kraftigaste åtgärder skyndsamt afhjelpasj
men detta är för närvarande icke mitt
ämne. En annan sak , af en ganska stor vigt,
torde kan hända behöfva fästa Riksens Standers
uppmärksamhet vid denna deras Sammankomst.
Det är emot Monopolier och för en allmän
Näringsfrihet, lika för alla Glassér Medborgare
på Landet, men i synnerhet för Allmogen,
jag nu vågar höja min röst. Något
hvar af Höglofl. Ridderskapets och Adelns värda
Ledamöter hafva sig bekant, huru de mästa
af vå'a Näringar och Handtverkerier till
Allmänhetens stora förderf, äro fästade vid Mqjpopoher
och Skråtvång; endast Spannmålshandeln
och Klädes- Fabrjquers anläggande äro
frie genom en vis Regerings kloka Författningar.
Gamla tiders. Handlingar intyga med ali
Historisk visshet om Svenska Ir.nebygares meia
allmänna välmåga i forntiden. Svenska Folket,
ehuru fritt det än synes vara, kan ändå
ej bära namn af ett rättskaffens fritt Folk. Jag
menar med Frihet, ej en sådan att laglöst kunna
förstöra ali Samhälls* ordning $ utan den åd
-
33°
JDtn i 5 December*
la, och, i Naturen hos alla Människor grunda^
de Frihet, att efter hvars och ens, förmåga gagna,
och att tillika ohindrade få idka hvad
för ett Handtverk hvar och en har fallenhet före.
Sådant allt skulle uppväcka arbetsamhet
hos vår Allmoge, fpr hvilka jag egentligen talar,
flit och idoghet skulle småningom ökas, så.
snart sednare, och. af en opplystare tids erfarenhet
fundna. mindre nyttiga Författningar, ej
sätta bommar för alf indpstrie, hvilken dl
framdeles skulle vid fullkomlig Näringsfrihet,
täfla utan gräns. Ty hvar finnes grän&or för
det mänskliga Snillet, då det har tillfälle att
fritt fä utveckla sig? Deras Arbeten och Han»
daslöfder, skall, etter någon tids öfning, täfla,
med våra bästa Mästares,i Städerna,, och hvarföre
icke äfven med Arbeten från Utrikes orter
t sorn nu, så begärligt emottagas,. Våra dryga
Skrå.- Mästare skulle nödvändigt förmås lämna
deras Arbeten Ulf bättre pris. En täflan
skulle uppkomma att till största fullkomlighet.,
förfärdiga alla slags Handtverkerier , hela Nationen
blifva mera Ijflig, munter och arbetssam,s
Sederna förbättras, Liderlighet , Sysslolöshetens,
vanliga följeslagare, aftaga , samt vår Allmogeuppvakna
på nytt ur slummer och sömnaktighet
och lära sig åter känna den förmåga, sorn
nu snart i lfQ, års tid varit quäfd. af tvång och.
Skrå-författningar, och således blifva återförde
till h,vad de i fordna tider varit, flitiga och
välmående, då de utan tvång af Monopolier
och Skrå-författningar kunde produqera en otro,
lig myckenhet varor, hvilka fritt finge säljas i
alla Rikets Städet, och med begärlighet till stor
Dm 15 December.
S3t
myckenhet emottogos af Utlänningen. — Kan
ett större tvång gifvas för vår redeliga Allmoge
än det att ej fritt få arbeta , och på hvad
ort de bast finna, afyttra sina arbeten. Kan
Större tvång gifvas för dem, än att ständigt ligga
i bandren på de Handlande, och Skrå-Mästare,
sorn rigta sig på Alimogens bekostnad
pcb pnder fivilkas Handels-Ok. och Skrå förtattnjngaf
alja Stånd i K i ket länge nog, till allmän
skada, varit häftade. Detta tvång anser
jag efter min tanka vara det störsra hinder för
allmän välmågas utbredande och rätta orsaken
till den vanmagt, hvaruti vår Allmoge befinner
sig, jemte mycket annat som bär vöre alltför
Vidlyftigt att upprepa? Jag underkastar derföre
Herr Grefvens och LandtMarskalkens och
JHöglqfl. Ridderskapets. och Adelns S3mt hvar
redelig och pm det ^llm^nna hästa ömt tänkande
Medborgares pröfning, om ej detta onda
bor häfvas genom' alla skadffljga Monopolfprs
och Skrå författningars upphätyande, och en
fri Arbets- och Försäljnings - frihet förunnas alla
Sveriges Innebyggare. En värd Ledamot af
Högloft. Ridderskapét och Adeln, har vid förliden
Riksdag vackt denna vigtiga fråga, men
då dep i Ståndens Plena förevarit lära tvänne
Stånd stadnat emot fyå. Lietta oagtrdt har jag
vågat väcka d?nna sak i den trpliga förhoppning,
att ingen Riksdagsman y|d detttt Riksmöte
mätte finnas, sorn ej åsidosätter enskildt
vinning för allmänt val, och på denna grund,
anhåller jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition, art detta mitt Memorial
mätte till behörigt Utskott blifva remitteradt.
33? Den *5 December,
Lgdes på bordet,
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, upplasta
följande;
H var och en som hanner vårt Fäderneslands
Statistik i Oeconomiskt och Financiel afseende,
känner ock ganska väl, att Jordbruket
är Modren för de öfriga Näringarne, och att
vår Handel icke bär sig, med mindre import
och Export equivalera. För Handeln har, nästan
alltid, men förnämligast i sednare tider, blifvit
gjort ganska mycket, till och med till Rikets skada,
som 1815 års Riksdags-Handlingar nogsamt visa,
hvaremot till Jordbrukets upphjelpande, förr
än då, varit gjordt , — ingenting. Det var
dä, sorn den allmänna omtankan väcktes för
Banquens öppnande till Lån på Fastigheter och
Ny-odlingar, men Fonden blef så knappt tillskuren,
att den inom ifti6 års slut var absorberad,
ehuru på Fast Egendom, utan afseende
på dess större värde , högsta Låne - summan
var inskränkt till 6000 R:dr och för Odlare i
allmänhet till 2000 R:dr, allt med de vilkor
och Reglementariska föreskrifter, som Kongl.
Kungörelserne af den 27 September 181 S innehålla;
dock sä, hvad odlingen angår * att större
sådane företag å Kärr och Mossar, blifvit
ställda i beroende af de mindre, enär dessa
sednare till Lane-biträde ägde förmons-rätt.
Hvad Discont-Inrättningarne varit för Han-»
Den 15 Decemlen
333
3eln, synes j i Saknad af väl inrättade Åkerbruks-Disconter,
Banqueri hafva bordt vara
för Jordbruket; ty att förkofra detta med Disconterade
Penningar i vanlig väg mot nära 7
proCents Lånevilkor, här sig icke i längden.- En
Handels-Speculation deremot, realiserar sig ofta
inom den vanliga omsättningstiden af Sex
Månader, med en vinst af många proCent utöfver
den, som Jordbruket i allmänhet åstadkommet.
Öm det kunde medgifva?, hvad söm likväl
ännu ieke är utrönt, att Riket, för närvarande
eller i goda år, producerar så mycken Spannmål,
att vi med sparsam hushållning, äro för
denna Articel oberoende af Utländningen, så
är dock Landet ännu på långt när icke uppodlädt,
i den män, som behofvet för Statens
Styrka af en förökad Folkstock ovederSägeligen
kräfver : Öm detta är ett ämne, värdigt Riksens
Ständers Rådplägning, så är nu tiden inne, att
tänka på Medel hvarigenom ett så stort ändamål
kan vinnas.
Banco-Utskottei torde kunna säkrast upplysa,
att odlingsfliten på ett enda år, nemligen
det näst förflutna, varit ojemförligt större
än deri anslagna Fonden, hvilket jemväl bevises
deraf, att de Lån-sökander, NB. för mindre odlings
- företag , som under loppet af igiö års
sednare halft blifvit anmäldte, icke hafva något
Låne-biträde att vänta förr, än år xg20,
ech att Lån-sökander för större odlingar, hvar*
334
Den 15 December,
tili kostnaden ofta öfverstigit två gånger aooö
R:dr, måst befinna sig alldeles öhulpne.
Beträffande åter Lån på Fastigheter, tili
räddning för sådärie Olycklige köpare deraf,
sorn, missledda äf illa beräknade Firiahce-öperationer
och stigande priset på Laridtmanna producter
den ena tiden, måst finna Sin missräkning
ett annan tid •» då en allmän penhingé-bfist
på olika tider och af olika örsaker påkallat
Riksens Ständefs sammankomst} så synes 6'ooÖ
R:dr i Lån för en Egendoms Innehafvare > utan
afseende på Egendomens mångdubbla värde j
Varä nog ringag och öföreiiiigt med den proportion,
sorn i denria del torde böra äga turn
emellan Irihehafväre af Egendomar utaf vida
Skiljaktiga värden, då t. ek. deri sorn har en
Egettdöiti, i Bevillnibgs-stil värderad till 36,000
R:dr, icke fått låhå mer än den, hvars Egendom
i Sämma stil blifvit ätisedd till i8,00Ö
R:df. Örn mari ändteligen ähtager sorn en
Stadgad Prinöipe för Bancjuehs säkerhet, ätt
gsdje delen äf Egendomens i Bevillnihgs - Stil
uppskattade Värde, bör vara högsta pointen äf
Lårie-surnmaiij så vill dét likväl vara svårt ätt
finna grunden dertill * ätt denna Summa icke får
öfverstiga 60Ö0 Ridr, så vida Fondén hiöjligéri
kan okas. Näst Silfret 1 Banqiiens hvälf, öch
Hypotequet äf Jéhi, synes Bahqueri icke kuririi
få eller tärfVa någon bättre eller mera tillräck^
lig säkerhet* ari första inteckningen i jord ööft
fest Egendom.
Efter dessi åhledfiingaf får hös Högloflig!
Deti i 5 December. 335
Ridderskapet och Adeln jag ödmjukast föreslå,
ätt, så vidt medel och utvägar möjligen stå
ätt finna, Fonden i Bariquén för Lån, ej mindre
på fast Egendom » än för större och mindre
Odlingar, varder ökad i den "mån , söm ändamålet
kraf ver, så att på deri förra får lånas
minst en tredjedel af 18 rij. års UppskättningsVärde
i Bevillriings-stil, utan annan inskränkning
ari däri j söm Taxerings - summan bjuder-, samt
ätt, i sädarit afseende, detta Memorial Varder
!till Stats- och BäriCö-Ufskotteit remitteradt.
Lädés på bordet;
Trihefre Matiherheim, Lafs Åugust-t hade
inlem nät följande:
* K V. •
Hos Högloft. Ridderskapet öch Adeln änhåller
jag om Remiss till Riksens Ständers Lagutskott,
samt om tillstånd, att med Riks-Stången
cömmuriicera efterföljande FÖrslåg till än*
'dririg i Byggninga - Balkeris af allmänna Laget!
<24 Gap. f:te §., förande Brandstod:
s’Den å Landet, 'söm för hela dess åbyggnad
eller någon del deraf, i Ållmänriå Brandförsäkringsverket
ingått, Väte ifrån deri Stund
fri från skyldighet att gifva 5 och åge ej rättighet
att taga Brandstod för deri Egendom, derå
de försäkrade Husen byggde ärö, ändock ge*
fiöitt försumrttadt uppfyllande af emot Brand*
förSäkrings-Verket åtagen förbiridelseä delaktigheten
deri förverkad blifvit. Vare dock pligtig
aft vid flästa Lagtima Ting Föfsäkrings>brvf
Den i 5 December.
uppvisa, och bevis deröfver taga. Gör bandet
ej, vare skyldig Brandstod gifva intill dess sår
dant skett’^
Så vida Lags iffärens b 'fattning med Medborgares
Oeconomiska förhållanden godkännes^
var Brandstod* - Inrättningen nyttig den tid den
infördes, och ingen annan anstalt, mera kraftigt
ledande tilländamålet, var uppfunnen. Med
densamma var ock fullkomlig reciprocitet förknippad,
ty den som var skyldig att gifva,-var
också berättigad att erhålla Rrandskade-ersättning,
antingen enligt värdering eller i kraft af
förening. Men denna reciprocitet är nii mefd
rubbad för den »Om deltagit i Allmänna Brandförsäkrings
- Verket, ty han bétaiar afgift till
detsamma i förhållande till den försäkrade Åbyggnäderis
hela uppskattade värde, meri njuter
icke full ersättning utan med afdrag för
hvad han af Häradet i Brandstod bekommer j
han betalar således för en rättighet, den hart
tedan agde.-
Skulle han åter af Brandförsäkrings Verkef
find få full ersättning i förhållande till uppskattnings-värdet,
och dessutom Brandstod af Häradet
i likmätigt till så väl den ena som den andra!
innehafvande rättighet, synas förmånerna;
af till en del dubbelt skadestånd kunna verka!
till vådliga följder, så väl för Allmänna Brandförsäkrings
Verket sorn för Häradet.-
Étnot begagnandet af de högre förmåner
Ali
-
Den ig December:
33?
Allmänna Brandförsäkrings-Verket Onekligen er*
bjuder, ligger således i Lagens stadgande onni
Brandstod ett hinder, hvilket så mycket heldre
Och snart bör häfvas, Sorn erfatenheten redan
ådagalagdt, att Brandför- äkritigs - Vefket kari
blifva af de vidsträcktaste välgörande följder;
Örn den som genom försummadt hppfyllände
af ingångne förbindelser blir förlustig deltagandet
i Allmänna Brandförsäkrings * Verket^
åter Skulle kunna, utan Häradets samtycke, inträda
uti Brandstods-lnrältning-n, skulle sannolikt
riiycken Oreda deraf uppkomma. Vilkoret
åter, att denna återgång är honom förnekad^
gör honom uppmärksam uti uppfyllandet af
emot Brandförsäkrings * Verket åtagne förbindelser.
-
Lades på bordet;
Herr Spaldencreutz, Arvid, uppläste följande
:
Iblatid alla de välgerningar och stora Irträttningar,
söm den störSte af Sveriges Könungar
skänkt sitt Fädernesland, lärer hvar och en
redligt tänkande Patriot anse Ihdeltiings-VerkeÉ
för en ibland de förnämsta. Ont missbruk och
misstag härutinnan utöfvas, måste sådant naturligtvis
tillskrifvas ensidigheten , okunnigheten.
Oller egenrtyttanj mén aldrig skall någon af dessa
Tidehvaffvets böjelser förmå ätt skaka ellet
förstöra detta Sjelfständighetens stöd, så länge
Ridd, éch Ad, Prot. IB, 43, 44.
t)en ig December.
Svenska Sjelfständighetén ännu har deti minsta
gnista af lif i behåll*
Bland de flera missbruk , som begåtts emot
esprit’n för Indelnings*Verkets bestånd , räknar
jag för ett ibland cte större obestärndheter af
de så kallade Flan - penningars erläggande för
Knekte Torp. Ett Hemman, på hvars ägor ett
sådant Torp är beläget , har af sin skattlagd»
jord, så gödt som för intet, borflemnat en del
åt en Soldats, Ryttares eller Båtsmans begagnande,
utan att derföre af den så kallade Ströroten
erhålla någon proportionerad ersättning,
och utan att äga någ'on deremot svarande afkortning
i sina Hemmans-utgifter. Denna hårda
obillighet kan, efter ingen Rättsgrund, ursäktas.
Man förebär val, att Torpet kunnat
vara af- hela Roten gemensamt uppaihetadt-;
inen Sjelfva jorden tillhör likväl ensamt Hufvudfotenj
Och Strö roten har fullkomligt fått ersättning
för sitt i början gjorda arbete, då deri
öfver ioö år erlagt ingert eller också en gartska
ringa Plan afgift. Dessutom har förhållandet
med dessa Torp säkert ofta varit sådant-,
att Hufvud-roten tillsläppt åker och äng af sina
enskild ta Inägor, och hvilket på flera ställen
tydligen besannas af deras läge. Intetdera
kan nu mera utrönas, isynnerhet på de orter,
der, liksom i en stor del af Jönköpings Länv
inga Chartor finnas öfver Hemmanen.
Jag hade trott, aff frågan örn Plan - afgifternas
bestämmande lätteligen kunde afgöra}?
vid Härads-Rätterna och Landsböfdinge. Embe--
Dm 15 December.
33^
fena, men, af erfarenhet öfvertyga^ om motsatsen
, har jag dertill ej funnit något annat medel,
än att underkasta densamma Riksens Ständers
uppmärksamhet och pröfning. Såsom upplysning
får jag uppgifva, att Ägarena till ett
Hemman i Jönköpings Län, på hvars agor ett
Soldat-Törp är beläget, för s:ne år sedan till
Härads-Rätten instämde Strö rots-Interessenterne
örn Flan-penningars erhållande. Härads-Rätten
ålade Länsmannen och tvenne Nämndemän att
besigtiga Torpet och värdera dess afkastning.
Sedan denna värdering var förrättad och till
Härads-Räiten vid häsrpåfölj nide Ting ingifven,
fann Härads - Rätten samma värdering ganska
billig, och tillstyrkte, att Landshöfdinge-Embetet,
till hirars afgörande frågan hänvistes, måtte
denSamma bifalla. På Hufvud - rotens hoä
Landshöfding^ Embetét gjorda anhållan 0111 detta
bifall, erhölls följande Resolution: rSont
Kongl. Majus beli Rikets Högloft Krigs■ och Kammar-
Colle gier , genom Utslag af ilen 2 2 sistl. Maji
^1816), i enahanda Mål, före skrifvit, att enär ic*
ke visas kan, att Stam-roten enskildt uppodlad t Soldat-Torpet
j Plati af giften blir beslarhrnas efter Torpets
vidd och afkastning i dess uppodlade skick; sa,'
kmedan förevarande uppskattning sig grundar potten
afkastning , som efter veikstäld ödling a Torpet
itu för t.den erhulleS; förahiåtei _Kbnungené
Jiefallr.ingshäfvande återförvisa detta Mål till ert
förnyad, efter bervfde föreskrift lämpad y undersökning
vid Lofl. Härads-Rätten, derest Rote Deltigarné
ännu icke kunna med hvarannan i Målet <U
éamjas'’. En följd af denna Resolution blef den,
att Hufvud roteni sorn i Landtmäteri-Contoiret
Den 15 December.
förgäfves efterhört någon Charta på sitt Hem*
inan och nogsamt visste, att ingen människa
nu mera lefde, som kunde upplysa hurudant
Torpet var i sitt ouppodlade skick, icke vidafe
fullföljde saken, emedan ett fullföljande defaf
nödvändigt skolat medföra ganska betydliga
kostnader, utan att leda till något Resultat»
Men den ledsammaste följden af denna Resolution
var den, att Strö-roten, som förut ärligen
betalt en liten obetydlig Plan-afgift, nu
rent af nekar att erlägga det minsta, förr än,
enligt Kongl. Krigs* och Kammar - Collegiernas
Resolution , Torpets primitiva beskaffenhet blilt
uppdagad —* hvilken skada och orättvisa denna
Collegiernas Resolution åstadkommit, hafva
dess upplysta Medlemmar förmodligen icke
insett.
Det är på alla dessa grunder jag högligen
önskar och föreslår, att Riksens Ständer, bland
sina underdåniga önskningar till Kongl Majit ,
äfven ville bifoga, den, om ett Nådigt stadgande,
att alla Strö-rotar vid den Indelta Arméen
, enär de ej i godo kunna öfverenskomma
om en årlig Plan-afgift till Stam • rotarna ,
måtte åläggas att betala den, som, efter å
Torpet i dess nuvarande skick verkstäld laglig
besigtning och värdering, af Härads - Rätten i
orten gillas och föreslås, samt af Landshöfdinge
Embetet fastställes5 och synes mig denna
Plan-afgift i Säd böra bestämmas. Skälen tili
detta högst billiga stadgande har jag i det föregående
tydligt tillkännagifva, och 6kola sä*
Den 15 December.
Kert af hvarje tänkande och upplyst Medbor»
gare godkännas.
Jag anhåller att detta mitt Mamorfal må
med de andra respective Stånden communicejras
samt till Allmänna Besvärs- och Oecono*
mie Utskottet remitteras,
Lades på bordet,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
skriftligen följande ;
En längre tid har jag hyst den öfvertygelse,
att, till betryggande af Medborgares rätt,
borde vissa controllerande åtgärder, i afseende
på Läns styrelsen, vidtagas, och dä jag går att
föreslå sådane, väntar jag af Herrar Landshöfdingars
nit för allmänt väl, att ett Förslag icke
misstydes, som, icke föranledt af närvarande
förhållanden, blott har framtida nyttan till föremål.
Vid våra många Författningars mindre
tydliga och obestämda föreskrifter, och Landshöfdingars
olika begrepp, huru långt, i vissa
Sfseenden, deras Embets-myndighet lagligen kan
utsträckas, kunde det möjligen hända , att åtgärder
vidtogos, som föranledde till tvekan,
huruvida de voro förenlige med det rätta och
Jugarnes mening, och derföre önskade jag at£
Utvägar kunde bered3S till en skyndsammare
pröfning och rättelse, derigenom, att dess åtgärder
blefvo kände af JustititejCancelieren och
Justitieombudsmannen, hvilka begge äro Vårdare
af Medborgares rättigheter, till undviktm
-
J)en 15 December,.
de af åklagade skyldigheten vid förment lidande,
pcb ett beroende af den långsamma Collegiala
pröiningen, som stundom, genom inflytelse,
torde kunna, om ej undanhållas, åtminr
$tone uppskjutas. J*g tijistyrker derföre att,
af aila, ifrån Konungens Befallningshafvande,
utgående Kungörelser, som röra allmän och enskilt®
rätt och skyldigheter, borde, vid hvarje
månads urgång, ett hxeniplar till Justitire-Canpellerens
och Justitia Ombudsmannens granskning
öfversändas, och då jag härvid torde mötas
af det inkast, att de blefvo allt för vidlöffiga
att af desse Embetsman granskas , får jag
förklara, att den större delen af Knngörelserne,
$om blott innefatta tillkännagifvanden, såsom
efterlysning af Rymmare och hcrisiulne saker
$amt Auctioners utlysande m. m., borde serskilt
tryckas, och icke afsända®, hvarefter ett öfverseende
af de öfrige icke blef af den vidlöltighet,
att det borde blifva ett hinder för ett
nyttigt föremal. Genom dessa Kungörelser borde
förenämnde Embetsman kunna vinna den
upplysning, som i alla fall borde dem meddelas
om då arbitraira vitén, sam af Konungens
Befallningshafvande föreläggas, pa det att et£
ensrämmigare förhållande i sådant afseende
kunde beredas, och, då jag nyligen i egenskap
af R-.visor haft tillfälle i Stats-Conroiret inhämta
, att Vites-böfer i ett och annat Län uppgår
till flera gånger högre belopp än i andra , och
jag icke kan antaga en större benägenhet till åsidosättande
af skyldigheter i ett Län än i ett
annat; sä har jag trott mig finna orsaken der.
till i olikhet af Principer för bestämmande af
Den i 5 December.
343
Vitén, som torde förtjena uppmärksamhet. —
Vidare får jag vördsamligen tillstyrka, det Landshofdjngarnes
obestämda rättighet att till LandsCancelliet
inkalla Läns-Innevänare till Sammankomster
och muntliga förhör måtte inskränkas.
De förra synas nästan vara utan allt ändamål,
enär hvarken elen frånvarande elier till någon
proposition nekande, bör på sådant ställe kunna
af Pluralitetens beslur förbindas, och hvarom,
till Landshöfdingars efterrättelse och LänsInnevånares
trygghet, jag yrkar ett bestämdt
Stadgande; de senare eller muntliga förhören
åter, synas icke, utan i få händelser, böra
tnedgifvas, helst samma Princip?, sorn endast
j; brottmål fordrar personlig inställelse vid Domstolar,
älven synes böra lämpas till mål, som
höra till Konungens Befallningshafvandes afgörande.
Jag kanner väl, att en del Landshöfdingar
ganska varsamt begagnar denna dem til.
kommande rättighetj men hvarföre skall den
existera, då den ansvarslöst kan missbrukas?
Sora exempel må nämnas, att blott en Resandes
klagomal i en Dagbok, stundom utan skäl,
föranleder till Gästgifvarens och Hållkarlens inkallande
till Landshöfdinge-sätet, och får han.
göra kanske en resa af tjugu mil fram och åter,
utan att han derföre, eller för tidsspillan,
njuter någon, ersättning, då ändamålet lika vunnits,
om han. fått lemna skriftlig förklaring till
pärmaste Krono-betjent att till Landshöfdingen
Öfversända, och i sammanhang härmed får jag
äfven föreslå, att alla förklaringar, sorn i grund
af allmänna skyldigheter kunna Läns Innevånare
affordras, måga till oärmaste Krono betjent till
344
Deri 15 December.
afsändande till Landshöfdingen, få aflemnas. 'X
vissa fall torde mnntliga förhör icke alltid kunna
undvikas, men sädane torde kunna bestäm»
snas, och då de i Skuldfordrings - mål någon
gång nödige anses, borde den Sökande förskjuta
kosinaden för Debitorn, till beräkning vid
Målets slutliga afgörande; och i Mål, sorn innefatta
oloflig Bränvins-försäljning och Fylleriförbrytelser,
bqrde äfven personliga inställelsea
undvikas, då förbrytelsen skrift'-ligen erkännes.
Om > pä sätt nu är föreslagit Sammankomster
och muntliga förhör hps Landshöfdingen blefv-Q
sällsamme, skulle det för honom icke blifva
besvärande, att äfven om förhållandet i dessa
afseenden meddela justities • Cancelleren och Ju?
stiti® Ombudsmannen underrättelse, för att kunna
fästa deras uppmärksamhet vid behörigheten
af dessa åtgärder, och i synnerhet synes mig,
det Landshöfdingen borde gifva dem tillkänna
de anledningar, som föranledt till Vittnens af»
börande vid Landshöfdinge-sätet, helst det kunde
hända, att Kongl. Kungörelsen den ro Mars
IBIS" , som tillåter Landshöfdingen atthöra Vittnen
i Police-mål. och i hvilken Författning, genom
serskilt Motion hos Lag-Utskottet, en mera
bestämd föreskrift bör sökas, kunde allt för
mycket utsträckas, så att möjligen på en obestyrkt
angifvelse, Läns - Innevånare kunde besväras,
äfven såsom Vittnen, att på Lands»
Cancelliet sig inställa, och då Landshöfdingen
är berättigad att låta dera afhöra, anser jag, s|
fänge det är obestämdt hvad till Police-mål bör
hänföras, att Justitia-Cancelleren och Justin®.
Ombudsmannen icke böra sakna kunskap om hvad
Den 15 December,
34 i
i sådant afseende kan förefalla. Slutligen , och
då det torde kunna inträffa, vid denna tiden
icke sällan förekommande utmätningar för utgifter,
sorn i grund af allmänna förbindelser,
Jordbrukaren affbrdras, att utmätningar, oakradt
den debiterades bestridande , verkställas ,
och svårigheterne att efter en längre tid återfå
hvad man orätt utgifvit, äro allmänt kände 5
så tror jag mig icke sakna anledning tillstyrka,
det Kronobetjeningen, då jäf göres emot behörigheten
af en debiterad afgift, böra vara ovillkorligen
förbundne att innehålla med utmätningens
verkställighet, och jemte anmälan, begära
Landsnöfdingens förhållnings-ordres, som sedan,
i fall den afgih-skyldiges skäl icke godkännes,
får behörigheten af den executiva åtgärden , ikläder
sig ansvar. Jag anhåller ödmjukligen att
detta Anförande må till vederbörligt Utskotts
Utgärd remitteras.
J-ades på bordet,
Upplästes följande från de andre Stånden
ankomne Piotocolls-Utdrag,
jFran Prdste- Ständet:
Af den 13 December, angående godkännande
af den af Expeditions-Utskottet uppsatte
Tacksägelse-Adressen till Kongl. Majit,
JJen 15 December.
Fran Bunde - Ståndet:
Af den io December, angående Remiss:.
Till Stats- Utskottet af Eric Svenssons från Bohus
Lån Memprialer, det ena angående Allmänna
Magazms - Inrättningen , och det andra rörande
anvandandet af de på Riks • Statens p:de Hufvud
Titel anslagneMedel; till Banco Utskottet.- 1:0,
af Ok f Gudmundsson Bagges Memorial, rörande
Discont - Assignationers och Obligationers
användande vid omsättningar och inbetalningar
af Discont- Lån; samt till Lag. - Utskottet af J.
M Wessiogs Memorial, angående dels allijiant
deltagande i Tingshus - och Prestegårds-byggnad,
samt Säteriers skyldighet att deltaga i Vådelds
släckande, dels och straffets skärpande lör
Tjufvar; och 2:o Anders Danielssons Memo?_
rial], angående de af Konungens Beiallningshah*.
yande utfärdade Vites - förbud.
Lades till Handlingarne,
Justerades följande:
Utdrag af ProtocoUet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den iy December
1817*.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls SiatsUtskottets
den 13 December på bordet lagd®
Den 15 December.
347
Memorial, af föregående dag, rörande Krono
LJppbördens
verkställande. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Danea - Utskottet.-
Tvänne Dictamina af Herr Steuch, Johan
Henric, och af Herr Herr Heykenskjöld, Detlof,
angående en högre Belånings-rätt i Banquen
på Bruks - Effecter,
Allmännq Besvärs• oph Qecanomie- Utskottet.
Ett Memorial af Herr Svedenhjelm , Hans
Leonhard, pm någre Medel till förekommande
af allt för höga Spannmåls - pris och till befordrande
af Spannmåls-productionen.
Ett Memorial af Herr Estenberg,* Pehr,
angående inskränkning i Bränvins - bränningen
till förekommande af för mycken stegring i
Spannmåls-priserfie, Ut supra,
Anmältes och emottogs på vanligt sätt HofCancelleren,
Riddaren och Commendeuren af
Kongl. Maj:ts Orden, Herr Friherre Gustaf af
Wetterstedt, hvilken å Kongl. Mäj:ts Vägnar afy
k mnade Nio Kpngl. Maj:ts bär nedanföre anfexknade
Nådiga Propositioner.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodada
Herr Hof - Cancelleren att till Kongl. Majrt
framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
348
Den 15 December.
vördnad jemte försäkran att Kong!. Maj:ts Nådiga
Propositioner skulle med första varda till
pröfning töretagne.
Sedan Herr Hof-Cancelleren på vanligtvis
blifvit utbeledsagad, upplästes och lades på
bordet, nedannämnde Kongl- Maj:ts Nådiga Pro*
pdsitioner till Riksens Ständer:
1:0 Angående en stadgad Afgift ^af hvarje
Mantalsskrifven Person till den Veneriska Smittans
hämmande, samt utvidgande af de dertill
nödige Cur • ansraltsr, och fortfarande af det
vid sistledne Riksdag till samma ändamål
gjorde anslag; Gifven Stockholms Slott den 2,9
November 1817.
s:o Angående bevilljandet af vanliga Pre*
Ste» Bols-frihet åt några nya Preste-Boställen»
samt i allmänhet för de Kyrkoherde- och Ca»
peiians-Boställen , hvilka, i anseende tili skeende
r\ya Pastorats- och Capell - Inrättningar,
framdeles kunna tillkomma ; Gifven Stockholms,
Slott den 29 November I8i?-
3:0 I afseende på den vid 1815 års fJr*
tima Riksdag yrkade rättelse i Författningarne
om Afdrag till Statens förmån å Civile Embefs-*.
ock Tjenstemäns indelta Löner; Gifven Stockholms
Slott den 3 December igi7»
4:0 Angående sökt befrielse från Bränvins»
Bevillningens utgörande för åren 1810, igri
j8J3 af Personer å landet; som ej ags elle?
Den 15 December:
349
besitta jord; Gifven Stockholms Slott dea 3
December i8i7-
y:o Angående uppförande af en Minnesvård
öfver Svea Rikets utkorade Krons-Prins Carl
August, på Qvidinge Hed i Skåne; Gifven
Stockholms Slott den 9 December 18*7*
6:0 Angående användande af de inom Södermanlands
Län befintelige sä kallade jag-backar;
Gifven Stolms Slott den 9 December xg 17,
7:0 Angående inrättandet af Allmänna Arbets-
och Corrections - Hus på Borgholms Slott
och i Vadstena; Gifven Stockholms Slott den
10 December 1819.
8:0 Angående nödige' Medel och Utvägar'
till Hjelmare Sluss- verks ombyggnad oell vid
tnagt-hållande; Gifven Stockholms Slott den 10
December igi7*
9:0 Angående Allmänna Fenninge - rörelsens
öch Mynt-värdets upprätthållande; Gifven
Stockholms Slott den ro December 18i7-
Ridderskapef och Adeln ansåg ej nödigt,
ätt de vid hvarje Proposition bifogade Utdrag,
af Stats-Rådets Protocoll, elier de vid några
Propositioner bilagde Handlingar upplästes, med
undantag endast af det vid ofvanberörde Nionde
Proposition bifogade Utdrag af Stats-RådsProtocollet
för den 10 December i8*7> hvilket
upplästes.'
3S°
Den I5 December.
Högloft. Ridderskapet och Adelfi åtskilj.
des klockan half till 3 eftermiddagen.
lii fidem PrötocollI
Ö. J. Lagerheirtii
Thorsdagen den 18 December'.-
Plenum kl. half till ii förmiddagen.
Herr Grefven otti Ländt Marskaiken tillkännagaf,
att som Hans Kongl. Höghet Hertigen af
Södermanland vore opasslig * hade Hans Maj:t
Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron-Piin.
sen uppskjutit empftagaindeé af Riksens Siänderg
Stora Deputation intill dess Hans Kongl. Höghet
biefve till hälsan återställd 5 och förklarade
Herr Grefven och LahdtMarskalfcen, art så snart
Hans Maj:t Konungen samt Deras Kongl. Högheter
bestämt dagen till emottagande af berörde
Deputation, skalle Herr Grefven och LandtMarskalken
hafva äran derom underrätta Rid-;
derskapet och Adeln; och kunde Anteckningeri
hos Riddarhus-Fiscalen till deltagande 1 Depiitationen
emedlertid fortsättas.
Den 18 Eecember.
3Ji
Börjades justeringen af Pleni - Protocollet
för den 13 dennes.
Efter uppläsning af Friherre Ludvig BoyeSj
uti berörde Protocoll intagne yttrande, tillkäntiagaf
Herr Grefven och LandtMarskalken, det
Friherre Boye låtit i dag inlemna ett skrifreligt
Anförande med anhållan att detsamma måtte vid
•justeringen af Protocollet för den 13 dennes
'varda uppläst, hvadan detta Anförande nu uppå
Jästes , så lydande:
Af sjukdom hindras jag, att kunna i dag
bevista Högloftige Ridderikapets och Adelns
Protocölls - justering af den i3:de i denna
månad: Och ehuru jag ej drager i tvifvelsmål
att ju berörde Protocoll, söm snart lärer från
trycket till Allmänheten utgifvas, befinnes innehålla
så väl Herr Stats-Rådets m. m. Friherre
Skjöldebrands Täl> som mitt deraf föranledda
Yttrande, sådane som de uttalades; anhåller jag
dock ödmjukast, att få erinra om det verkeliga
sammanhang och förhållande , som mitt yttrande
ägde till Herr Friherrens och Stats-Rådets
Tal, då de båda afgåfvös, besannadt äfvert
deraf, att någon påminnelse deremot icke genast
gjordes,
I öfrigt utbeder jag mig, att få vördnadsfullt
anmärka, att jag talade endast till försvar
för de Allmänna Grundsatser af en Patriotisk
Opposition, hvilka ännu i denna dag, erkännas
i alla Constitutionella Monarkier, der en
^Representativ Magt existerar, såsom England,
Deri 18 December i
Holland och Frankrike, samt jehiväl varit i
Sverige, äfven under Säkerhets - Aetens tid^
godkände. De voro af Grefve Schwerin framställde,
Och dä jag ansåg dem vara uti Herf
Frihetré Skjöldebrands Tal misskände, trodde
jag defäs Värde påfordra ett forsvar. — Annat
är likväl gtliodsatsernd i sig sjelfva} Och helt
annat är sättet att dem tillämpa, dem begagna.
Jag hade icke bevistat Debatterne på Riddarhuset,
angående Tacksägelse-Adressen; och
jag borde föl jagte! igen icke tillåta mig att yttra
ett ord om dem, hvarken till bifall eller Ogillande
åt någon Ledamot, väre Sig af Ministérefli
eller Oppositionen. Jag gjorde det icke heller:
Och det omdöme, sorn, till äfventyts gifvit åf
mitt yttrande en sådan utsträckning, har föl/ag*
teligen brOstit lika i sanning,- sorn i rättvisa.
Fortsattes justeringen af Protokollet för deli
13 dennes intill slut.-
Éörjades justering af Pleni-Protöcollet föf
flen iy dennes.-
Efter uppläsning af Herr Spaldencreutz’®,•
ArVid, ä samma dag afgifne sknfteliga Anförande,
förande Plan- penningars erläggande för Soldat-
Torp . yttrade
Herr C'nn Heynne,- Georg.- 1 anledning af Herf
Spaldencreutz^ Memorial torde fä upplysas, atf
vkt
Den 18 December;
vid 1812 års Riksdag i Örebro väcktes af Hedervärda
Bonde - Ståndet fråga om Plan-penningars
förhöjande för Soldat-Toipen, i följe
hvaraf Kongl Maj:t i Nådigt Bref af den 13
October 1812 anbefallt Herrar Landshöfdingar
att befordra frivilliga öfverenskommelse? emellan
Stam- och Strö-rotarne örn dessa Plah-penningar;
men i stället för öfverenskommelse^
Uppkommo efter kungörandet af detta Nådiga
Bref, en mängd af Rättegångar, som, i brist af
bestämd föreskrift huru dé borde afgöras, behandlades
på olika sätt vid olika Domstolar eljer
ock icke kunde afgöras; hvarföre jag till
vinnande af någon bestämd Författning föreslog
Vid sistlörflutne Riksdag iglf , att de Planpenningar
sani 1 bestdmdes Vid Indelningsverkets
början, borde förvandlas till SpafinmäÉ
efter det årets Krönd- pris och fördelad på Roten
utgöra Torp - skatten. Detta mitt förslag
gillades af då varande OecOnomie- Utskott, och
antogs af alla fyra Riks • Standert såsom deras
underdåniga önskan grundad på Indelnings verkets
Principe; röen efter hvad jag underrättat
tnig af flere härvarande Herrar Landshöldmgar;
hat en sådan Författning icke ännu kommit till
deras kunskap. Detta är ganska olyckligt för
Så många tusende Människors^ om ej välfärd,
åtminstone lugn och fred för obehagliga och
långvariga Rättegångar, och kan gifva anleda
ning till den frugtan, att Riksens Ständers un-'
derdåniga önskningar uti Mål sorn icke rörer
Kongl. Mapts och Kronans rätt eller något Stånds
enskilta interresse icke lage Herrar föredraganHidd.
och Ad, Prot, 1, B, 45 5 4®*
3T4
\JDen
de så ömt otti hjerta t, som Riksens Ständer
torde hafva skäl att vänta. För att återkomma
till Herr Spaldencreutz^ Memorial,. torde jag
tili Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln få hemställa,
om icke med Herr Spaldencreutz^ bifall dess
Motion såsom redan afgjord kunde förfalla, och
deröfver begära Högvälbotfie Herr Grefven®
och LandtMarskaikens Proposition.
Herr Grejven och Landt Marskalken förklara*
de, det han hade sig bekant, att Kongl. Majitför
omkring frenne veckor sedan i Nåder profVat
och afgiort ifrågavarande ämne, samt hemställde
således, om icke* med afseende så val
derå sorn å hvad Herr v. Heynne yttrat, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Herr
Spaldencreutz^ den iy dennes på bordet lag--  de Motion mrande Plan - penningars erläggande
finge, så vida Herr Spaldencreutz sjelf det med*
gaf, förfalla.
' • \ '
Bifölls.
Fortsattes justeringen af Pleni-prötocollet
för den 15 denfles intill slut.
Vid förhyad föredragning af Kongl. Maj.-ts
den 29 sistlidne November aflåtne och den
1$ i denne måtiad på bordet lagde Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående en stadgad
Afgift af hvarje Mantalsskrifven Person till
Den i 8 December. 5 j j
den Veneriska Smittans hämmande, samt utvidgande
af de deit.dl nödige Cor anstalter*
och fortfarande åf det vid sistlidne Riksdag till
samma ändamål gjorde Anslag, bief Högrfbeförde
Nådiga Proposition, uppå derom af Herr
Grefven och LaridtMärskalkeu gjord, samt af
Ridderskapiet Och Adeln efter en kort öfverläggning
bdalleri framställning, till Stats- oeli
Bevillning*1 Utskotten remitterad;
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvigs
Sorti enligt Riksdags-Ordningen ingen Riksdagsman
får i ett Memorial sammanfatta flere ämnen
; alltså och ehuru detta stadgande visserligen
icke kan lämpas till Kongl. Majtts Nådjgå
Propositiöner, får jag likväl hemställäöm icke*
enär ifrågavarande Proposition innefattar tvänne
ämnen, det ena om fortfarande af det vid
kista Riksdag gjörde anslag till Veneriska Smittans
hämmande, och det andra örn en hy Afgift
af hvarje Mantalsskrifven Person till samma
ändamål, Utdrag boide göras af Propositionen,
på det hvarje Utskott matte erhållå
den del deraf, som till dess Pröfning hörer.
Grefve MörnerAdolph GöranDå Riksens
Ständer vid sista Riksdag icke allenast beviljat
étt årligt anslag af 8000 K:dr att utgå till nästföljande
Riksdag, utan ock derjemte ansett deni
fjenligaste utväg blifva, att Innevänarne i hvarje
Län åtogo sig en efter Länets behof lampad
afgift af hvarje Mantalsskrifven Person, till deri
Veneriska Smittans botand ; sä hafva i anledning
deraf Länens Sammanskott såsom frivilliga
3SÖ
JDe n 18 December;
dels blifvit olika Länen emellan, i <3et fingra
åtagit sig 3 sk. för hvarje Mantalsskrifven Per-»
son, andra mindre, linda till blott en skilling,
dels ock olikhet inträffadt inom ett och samma
Län, så att någre Socknar ingått i en större,
andre i en mindre och somlige åter vägrat all
afgift. Kongl. Maj.-t, sorn till ändamålets vin*
nande ansett lämpeligt, bade att dessa många
olika åtaganden blefvo jemnade och till en ali*
män Afgift förvandlade, samt äfven att det vid
sista Riksdag gjorde Anslag ytterligare fortfor,
har icke kunnat uti ifrågavarande Proposition
åtskilja frågan om anledning till det hegärta Sammanskottet
från frågan om sättet huru detta sammanskott
bäst må kunna tillväga bringas. Det är
för öfrigt enligt både med GrundUgarne , med
alla föregående Riksdagars praxis och med sunda
förnuftet, att en så beskaffad Proposition
utan all styckning pä en gång remitteras till
ivänne Utskotts handläggning.
Friherre Stad von Holstein.- Som Grefva
Mörner sjelf medgitvit, att de til! ifrågavarande
ändamål skedde Sammanskott hittills varit
frivillige , och en ny fråga följaktligen uppkommit,
huruvida' denria frivillighet skall föfvandlas
till Ständig skyldighet och verklig beskattning
5 så anser jag för min del denna senare
fråga först böra serskilt afgöras, innan sättet,
huiu denna Skatt fäjrrphgast må kunna utgöras,
till pröfning företages.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham : Angående
sjelfva ämnet, kan någon öfverläggning
J)en 18 December
fcke aga rum, utan bör endast frågan om Re,
miss nu komma under pröfning. Och då, en,
ligt min öfvertygelse, de uti Kongl. Majits Nådiga
Proposition framställde ämnen tillhöra både
Stats- och Bevillriings-Utskottens upptagande
, lärer samma Proposition böra till båda Utskottens
handläggning öfverlemna*, hvarefter
Utskotten äga att antingen hvar för sig, eller
ock på sätt äfven är tillåtit, med hvarandra
sammanträda, samt. efter föregången gemensam
pröfning, deröfver afgifva ett samfält utlåtande,
Grefve v. Schwerin, Fredr. Bogislaus.- Jag
finner för min del Friherre Stael v. Holstein®
Motion vara ganska rigtig , och tror, att innan
de redan ingångne frivilliga öfverenskommelser
varda till en ständig Skatt förvandlade, borman
först afgöra, huruvida en sådan beskattning må
vara ovillkorligen nödvändig eller icke. Jag
är visserligen af den öfvertygelsen, att Riksens
Ständer icke skola afslå den föreslagne afgiften,
men anser likväl, till undvikande af ett farligt
prejudicat för framtiden, Formerne böra iakttagas,
samt att i följd deraf, Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition först bör till Stats - Utskottet
remitteras.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag kan för
min del icke finna, att Kongl. Majit kunnat
vidtaga någon annan åtgärd, då fråga är omen
för ett allmänt behof nödig utgift, än att till
Riksens Ständer framställa både vigten och nödvändigheten
deraf samt sättet huru ändamålet
lämpeligast kan vinnas. Riksens Ständer äga
Den 18 December.
således tillfälle att öfverväga och pröfva ämnet
i hela dess vidd. Då nu fråga endast är ort)
Remiss, vill jag för min del, för att förena
tankarne, allt för gerna medgifva, att Propositionen
i hela dess omfattning till Stats- pch Beyillnings-Utskotteu
öfverlemna?.
Herr Påhlman, Otta Fredric.- Då föreva.
yande fråga, pm erforderliga Medel till hämmande
af den Veneriska smittan, under Senaste
Riksmöte endast var till Stats ■ Utskottet remitterad,
skedde sådant af den qtsak, att af gil terne
icke voro bestämde, utan borde genom öfverenskommelse!'
inom hvarje Län uppgöras,
Detta, sorn ufn svårighet skett uti Kronobergs
Län, trodde man älv n kunna med lätthet verlcr
6fällas i de öfrige. Erfarenheten har dock beyLat
modsen, och att denna anstalt nmdfort
pnänga olägenheter.
När alltså Kongl. Majit funnit anledning
att genom Dess Nådiga Proposition föreslå, de$
denna afgift måtte såsom annan Bevillning både
bestämmas och utgå, tillhörer frågans, handläggning
i detta afseende onekligen BevillningsUtskottet,
och då StatsUtskottet äfven bör afgifva
Utlåtande om det årliga Stats - anslagets
fortfarande, synes mig häraf följa, att Remissen
bör ske till bada dessa Utskott, såsom
Herr Grefven och LandtMarskalken redan pro?
ponerat, och hvarföre jag vågar anhålla om för*
nyande af samma Proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
T)en 18 December, 359
| nyo, att Kongl, Maj:ts ifrågavarande Nådiga
Proposition måtte till Stats- och Bevillningsutskotten
remitteras.
Ropades Ja och fiej.
Friherre Lagerbjelke, Adolph , hemstälde, om
icke, till förenande al de stridiga tankarne, Pro*
positionen kunde först till Stats Utskottet remitteras,
hvarefter och sedan nämnde Utskott med
Utlåtande deröfver till Ridderskapet och Adela
inkommit, samma Proposition sedermera kunde
till Bevillnings-Utskottet öfvtrlemnas.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd Proposition, beslöt Ridderskapet
och Adeln att ifrågavarande Nådiga
Proposition först skulle till Stats-Utskottpt
mitteras, samt sedan detta Utskotts Utlåtande
deröfver till Ridderskapet och Adeln inkommit,
derefter tiii Bevillnings - Utgkottet öfvert
lemnäs.
Föredrogs och Remitterades
Till Stats - Utskottet
följande Kongl, Maj:ts den if dennes på bordet
lagda Nådiga Propositioner till Riksens.
Ständer:.
j:o Angående beviljandet af vanliga Preste»
bols - Friheter åt några nya Preste--Boställen,
360
Den 18 December.
samt i allmänhet för de Kyrkoherde- och Car
pehans Boställen - hvilka i anseende till skeende
nya Pastorats- och Capell Inrättningar framdeles
kunna tillkomma.
2:0 I afseende pä den vid jSij års Urtijna
Riksdag yrkade rättelse i Föifattningarne
pm afdrag till Statens förmån å Civile Enibetspch
Tjenstemäns indeldta Löner.
3:0 Angående sökt befrielse från Bränvins--  Bevillningens utgörande för åren Igio, x8r S
peli 1812 af Personer å Landet, som ej ägg
pller besitta jard.
4:0 Angående användande af de inom SöVermanlands
Län befintlige så kallade JagLackar
•
' J * r-JL , '
5:0 Angående nödige medel och utvägag
till Hjelmare Slnss-Verks ombyggnad och vidmagthailande,
samt
6:0 Angående uppförande af en Minnes,»!
yard öfver Svea Rikes utkorade Kron Prins*
Carl August, på Qvidinge Hed i Skåne.
Uppå derom af Herr Grefven och LanåtMarskalken
framställd samt af Ridderskapet och
Adeln bifallen Proposition, remitterades till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie»
Utskotten Kongl, Majjts den 15 dennes på bor
-
Den 18 December.
det lagda Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående inrättandet af Allmänna Arbetsoch
Corrections-hus på Borgholms Slott och i
Wadstena,
Föredrogs samt remitterades till Stafs- och
Banco-Utskotten Kongl. Maj:ts den if dennes
på bordet lagda Nådiga Proposition tili Riksens
Ständer, angående Allmänna Penninge - rörelfens
och Mynt-värdets upprätthållande.
Grefve von Schwerin, Fredr. Bogislaus: Då
Kongl. Maj:ts Nådiga Communication angående
fenninge rörelsens och Mynt-värdets upprätthållande,
nu blifvit till Stats- och Banco-Utskotten
remitterad, får jag hos Ridderskapet och
Adeln anhålla , atE dessa Utskott mätte anmodas,
att först och med det snaraste yttra sig
öfver de af Kongl. Majit i Nåder föreslagne
grunder för den blifvande Mynt - regleringen ,
hvarefter och i den mån Utskottens Betänkancien
hinna utarbetas, Riksens Ständer sedermera
kunna få emottaga Utskottens Yttranden öfver
de dels till förekommande af Banco Sedlarnes
misscredit, och dels till afhjelpande af den
nuvarande förlägenheten föreslagne medel.
Grefve Mörner, Adolph Göran- Jag får endast
erinra, att då Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition innefattar tvenne delar, den ena angående
Mynt-värdets upprätthållande, och den
andra angående utvägar till afhjelpande af den
genom Discontemas obestånd uppkomna all
-
362 J)en 18 December,
manna förlägenhet, samt den senare frågan,
hvilken egentligen föranlecU Riksens Ständers,
sammankallande , erfordrar den skyndsammaste
åtgärd, på det densamma snart må kunna af
Riksens Ständer afgöras; så anser jag för min
del berörde fråga äfven böra först af Utskott
ten till pröfning företagas, innan frågan om
Mynt-värdets upprätthållande, såsom mera grannlaga
och omfattande, till öfverläggning och prof»
ning kan förekomma.
Grefve von Schwerin• Jäg har, då jag ta,-.
Jat om Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition,
med flit nyttjadt ordet communication,
emedan Kongl. Majit Sjelf täckts gifva Riksens.
Ständer tillkänna, att, då dess constitutionelia.
åligganden icke föreskrifva Kongl. Majit en
framställning af denna beskaffenhet, Kongl.
Majit dervid endast haft till afsigt, att gä Rik-,
sens Siänders och Allmänhetens väntan och
önskningar till mötes, och att gifva Riksens.
Ständer ett förnyadt vedermäle af sitt förtroende,
genom ett meddelande af de åsigter och
förslag, som hos Kongl. Majit förekommit, och
sorn Kongl, Majit ansett tjenligast för de tvenne
stoia ändamålens vinnande, att stadga det
representativa Myntets värde, och att med detsamma
befordra Penninge-rörelsen och uppmuntra
Närings-fliten. Den första fråga, som nu
bör hos Riksens Ständer till pröfning förekomma,
mäste onekligen vara den, huruvida Bauco-Sedlarne
må kunna erhålla det stadgade vär»
de och den säkerhet, som fordras för Penninge-transactioner
i allmänhet. Sedan detta ämne
Den 18 December.
363
blifvit behörigen undersökt och pröfvadt, uppkommer
först fiagan 0111 de botemedel, hvilka
till den närvarande allmänna förlägenhetens afhjelpande
kunna vidtagas. Ehuru således man
skulle kunna på en gang företaga dessa båda
frågor till pröfning, anser jag likväl mera lämpligt
att Utskotten först yttra sig öfver den stora
frågan, angående grunderne för Pennjngayäsendet
i allmänhet, innan derstädes yfverlägges
nm sättet huru den genom Disconternas
obestånd uppkomna förlägenhet må kunna afhjelpas.
Grefve Mörner, Adolph Göran.- Jag vill visserligen
icke bestrida Grefve Schwerin, att Kongl.
Majlis ifrågavarande Nådiga Proposition må
blott såsom en Communication med Riksens
Ständer benämnas; men dä frågan om BancoSedlarnes
blifvande värde i allmänhet är af
största vigt och betydenhet, samt före pröfningen
deraf erfordras de noggrannaste beräkningar
och undersökningar, hvilka ej kunna så
hastigt afslutas; så hade jag trott att frågan om
hjelpertnedlen för den genom Disconterne inträffade
förlägenhet, såsom mindre omfattande
pch grannlaga, borde, enär samma fråga tillika
för närvarande fästar allmänna uppmärksamhet
ten och pröfningen deraf synes vara ögonblickets
behof serdeles påkallad, framförden förstnämnde,
angående Financerna j allmänhet, af
Rdtsens Ständer afgöras, ehuru jag för öfrigt
allt för gerna medgitver, att det förra ämnet
är af större vigt och betydenhet,
Den 18 December.
Härefter upplästes tvänne från Borgare -  och Bonde-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag
af den 15 dennes, af innehåll, att bemäite
Stånd remitterat ifrågavarande Propositioner till
Stats- och Banco-Utskotten,
Herr Grefven och LandtMarsialken hemstäfde
å nyo, att ifrågavarande Proposition måtte
till Stats- och Banco-Utskotten remitteras, hvilket
bifölls.
Herr Cederskjöld , Pehr Gustafa upplasta
följande:
Vid sistledne Riksdag väcktes jag af den
allmänna klagan öfver penninge.brist samt deraf
följande förlägenhet i Näringarne och allmänna
Rörelsen, till uppmärksamhet på vårt
Penninge verks tillstånd. jag tyckte mig genast
finna, samt sökte äfven visa, att.våra penninge-oredor
och den öfverklagade nöden härrörde
egentligen ihan Mynt-Representativernas
försämring i varde, Samt att detta åter var en
nödvändig följd af Sedel - stockens betydliga
förökning, eller snarare fördubbling åren 1809.
och 1810. — I den Öfvertygelse, att ett ondt
aldrig kan häfvas, utan genom undanrödjandet
af dess orsak, helst all annan åtgärd endast är
Pailiatif, hvarigenom den förestående brytningen
blott uppskjutas, men derjemte merendels
försvåras, föreslog jag, att genom ett slags Realisation
gifva en bestämd och oföränderlig be.
tydelse åt Mynt • Representativerne , samt sätta
]^en 18 December,
36j
grans för oredorna, nöden och eländet. Långt
ifrån att sedan hafva funnit anledning ändra
denna min öfvertygelse, har den tvertom , genorn
betraktandet af tidens händelser, blifvit ytterligare
stadlästad. Jag kan derföre ej underlåta
att å nyo framställa detta amne 5 men jag
viii nu bjuda till att utförligare, än förra gången,
utveckla och utreda det. Men för att så
mycket tydligare ådagalägga huru nödvändigt,
och huru hög tid det är, att genom Realisation
omsider stadga Mynt-Representaiivernas värde,
torde mig tillätas att i en kort skildring först
få framställa taflan af de väsendtligaste olyckor,
som Sedel-stockens förökning, samt Mynt-värdets
deraf följande fall och fortfarande obe*
stämdhet åstadkommit.
Oaktadt hvarje betydlig och vara&tig förökning
af Sedel-stocken nödvändigt måste rubba
dess förhållande till Landets product förråd; och
ovillkorligen grundlägga en motsvarande nedsättning
af Myntets värde, utvecklar sig likväl
ej denna Mynt-försämring i allmänna Rörelsen
genast, allmänt och på en gång, i vederbörligt
förhållande. Under skepnad af stegring i Varu
prisen, börjar den nemligen först någon tid
efteråt smygande visa sig; och då först i Ve*
xei-handeln på Bernsen, derefter i Handelsboden,
omsider i Landtmanna-handeln, och sist i
Arbets- och Daglöner*
Innan Mynt - RepresentativernaS, genom
mängckns förökande vållade, försämring hunnit
fullkomligt utvecklas och resa sig i motsva--
Den i 8 December.
rande stegring af Varu prisen, var således eri
tid ett verkligt öfverflöd på penningar; så att
Penning-stocken innehöll värde för mer Varor
äu tiliförne. Detta öfverskott måste nödvändigr
öka L3n-tiiigångäfntf, och kraftigt bidragai
att lifva Rörelsen och Näringarne. Den ökads
Penninge - stocken framlockade derföre i börjarf
en ökad Productiori, så länge nemligen Myntförsämringen
ännu ej hunnit uppjaga Ärbets-IÖnema.
Lättheten att få låna penningar, och
den betydliga vinst, Som dessa penningar, genom
Arbets lönernas ännu fortfarande låghets
lemnade Prorlucenterii spände vinnirigs-lystnaden
till svärmeri. Folk, som till och med ingenting
ägde, köpte på credit stora Ländtegeriöomar,
Bruk, Fab;iquer, o. d. och tyckas hafva
grundat de vidsträcktaste planer och de
djerfvaste företag pä den korisyhta förutsättning,
att Arbets lönerna alltid skulle förblifva!
oförändrade, under det att productérna fortforö
ätt dagligen stiga i pris.
Mert eri stor del af det öfverskott: i verkligt
värde , sorn den förökade Sedel • stocken f
Början ägde framfot deri ursprungliga, g af också
en olycklig Väckelse och näring åt Lux-begäret.
Och detta var så mycket olyckligare,
sorn ej allenast den derigenom nödvändigt föranledda
förökningen i Import-handeln tyngde på’
handels-vågen mer än produefionerrias förökande
kunde godtgöra y utan Luxen dessutom, lik
en förödande farsot, länge fortsätter Sina härjningar,
Sedan dess första föranledande Orsak,'
penning-öfverflödet., redan upphört.
Den 18 December.
367
Då Fastigheterna började stiga i pris, lät
mången välmående Landtman förleda sig af den
skenbara vinsten ^ att sälja den ärfda jorden, i
hopp att kunna lefva bättre och lugnare äf sina
säkra Ränte-penningar, än af jordens osäkra
och ej utan möda och bekymmer erhållna afkastning.
Men snart säg hart, till sill bestörtning,
Varti 'prisen stiga så ofantligt, alt det
Capital, af hvars afkastning han hade lofvat
sig vällefnad, knappt blef tillräckligt att skydda
honom för nöd. Enkor och facierlösa Barn^
hvilkas hela Egendom bestod 1 en viss summa
Penningar^ sago sin tarfhga bergning med hvarje
dag förkr.appasj och sedan de i nöd och
elände förtärt sina sista tillgångar, föllo de .Staten
till last genom anlitandet af Fattig - försörjningen
om ett uselt uppehälle lör ett ^verksamt
lif. Capitalisten och Penninge-l.öntagaren fun.
rtö med bekymmer sina tillgångar förminskas j
samt frestades allt tiier och mer att genom olofligå
medel skaffa sig ersättning för den förlust^
'sorn de så orättvist ledos
I sammä förhållande Mynt-representauvernas
försämring i värde yttrade sig, medelst tilltagande
stegring i Varu-prisen, började mart
äfven allt mer odh mer tydligt förnimma, huru
menligt det var att äga Penningar, emedan
deras värde med hvarje dag förminskades. Det
fanns ej någon annan möjlighet att rädda siri
förmögenhet från Mynt - försämringens härjningar,
än att förvandla penningafne 1 varor. Mett
lika så menligt det på ena sidan var att äga
penningar, lika så förmånligt måste det på den
368 Den 18 December,
andra vara att äga skuld, och för läntä penningar
köpa varor, Den Gåldbundne vann härigenom
hvad Fordringsägaren lörloräde , nemligen
så många Procent, sorn Myntets värde försämrades.
Detta var egentliga grundén till deri
Handels- och Lån-yra, som utvecklades, och
hvaraf nästan hela Nationen blef angripen. Men
af aila varor syneS Jorden hafva bordt vara deri
tjetiligasie och mäst ägnade för detta slags Realisations-handel,
i anseende till deSs oförgänghet,
och möjligheten att genom odling förbättras
i verkligt värde, samt i anseende dertill,*
att den genom sin årliga afkastning, sjelf betalar
räntan för köpe-summan. Häraf alstrades
ett för Landet och Jordbruket menligt Egendoms-
kramert. • Man köpte nemligen pä credit
stora Land t-egendomar, ej för att behålla och
odla dem, utan blott i hopp, att sedan man
plundrat skogar , torf - mo sar och andra lägen»
heter, innan kort likväl kunna sälja återstoden!
med vinst. Dessa Vinglares hela omtanka var
blott sysselsatt att upptäcka nya Län-tillgångar,
och de skattade sig desto lyckligare, ju mer
skuld de kunde åsamka sig.
Under oafbruten skakning i Varu-priseri^
hade desse < mrider hunnit, i alla grenar af Rörelsen,
stiga 1 någorlunda vederbörligt föthållande
till Mynt - Representativernas förökning ,- så
att den nya Sedelstocken ej innehöll värde för
mer Varor än den gamla. Det på Län-tiligångafne
och Näringarne så kraftigt och förmånligt
verkande öfverskott i värde, som Sedel
frtOC
-
Den 18 December.
8^9
stockens förökning i början hade medfört, var
nu, genom Varu-prisens motsvarande uppstegring,
till intet gjordt. Man kunde med sina
Penningar ej uträtta mer än ungefär hälften så
mycket som förut. Producering var följagteligen,
sedan äfven Arbtts-lönerna hunnit stiga,
ej mer lönande än fordom. Landt-Egendomar
blefvo derföre mindre begärliga; och narraktiga
Speculanter, som köpt till öfverdrifvit pris, kunde
ej mer få sälja utan förlust. Varu-prisens
stegring hade emedlertid satt hvar och en i nödvändighet
att föise sig med en i samma förhållande
större Hand-cassa, till bestridande af
de dagliga utgifterna; och derigenom hade
Lån-tillgångarne nödvändigt måst inskränkas.
Räntebetalningar och Omsättningar, som förut
bestriddes, dels med vinsten af den, i anseende
till Arbets lönernas låghet, alldor lätta Pro.
duceringen, samt dels ock hufvudsakligen med
nya lätt erhållna Lån, satte nu den, till en
ryslig sansning uppvaknade Credit Speculanten
i yttersta förlägenhet. Sedan de enskilta Capitalisterna
och de Publique Cassorna började
göra svårighet vid art befordra den förlägne
Lånsökandens ofärd genom nya Lån - biträden,
sökte han genom fyra serskilta Dhconter bana sig
väg till fullkomlig undergång. Men sedan han
en tid försökt att med stora uppoffringar
upprätthålla Crediten, som utgjorde grund,
valen för hans Luft-slott, blef han omsider,
under gräsliga skrik öfver Penninge - brist,
nödsakad se sin Egendom säljas tor Creditorernas
räkning på Auction , till verkligt underpris.
Ridd. och Ad. Fröt, I B. 47, 48,
370
Den 18 December.
Penning-karlar som sago detta, blefvo på ena
sidan försigtigare vid pröfningen af Lån-Sökanders
tillbjud na säkerhet, och på den andra började
de i sin ordning speculera på Bankrutterande
Speculanters ofärd. De låto sina Penningar
ligga, eller insatte dem i Disconterna
mot 3 proCents Ränta , för att när som helst
kunna använda dem i tillfälliga Handels-företag,
o. d., och derigenom vinna mångdubbelt mer, än
genom deras utlåning mot laglig Ränta. Härigenom
måste Lån - tillgångarne ytterligare förminskas,
och skriket öfver den förmenta Pen*
ninge- bristen följagtligen ökas.
Då man, i
anseende till Daglönernas uppstegring, ej längre
fann någon ovanlig uträkning i att använda
Krafter och Penningar på producerande Näringar,
och Jord-handeln följagtligen blifvit mindre
lockande , började man med desto mer ifver
speculera på Import - handel, ju säkrare afsättning
den tilltagande Luxen tycktes låfva.
Man drog sina Penningar ifrån Näringarne, och
nedlade dem, om jag så får säga, i odlingen
af det bördiga Handels- fältet, hvaraf man kunde
hoppas två eller flera rika skördar på året.
Detta måste betydeligen hafva bidragit att inskränka
Lån-tillgångarne och att föröka klagan
öfver Penninge - brist. — Som intet Regulativ
fans för Mynt-Represtnrativernas värde, så
måste, till följe af den allmänna och oomkullstötliga
Handels principe, att allting skall köpas
till så lågt pris det kan köpas, och allting säljas så
dyrt det kan saljas, Coursen nödvändigt vara underkastad
betydliga förändringar. När nemligen
tillgången påVexlar var liten, betjente Tracen
-
Den 18 December.
371
ten sig af Remittentens förlägenhet, och stegrade
priset på sin vara, samt höjde således
Coursen. Voro Vexlar åter mindre efterfrågade,
och deras Innehafvare eller så kallade Tracenter
i behof af Svenska Penningar, så kunde
köpared, genom afprutning på priset nedsätta
Coufseri. Den betydliga föränderlighet i Coursen
som tillkommit dels af ofvannärnnde naturliga
orsaker, och kan hända dels äfven af olycklig
ga försök att med konst styra densamma, al;
Strade ater ett eget slags Handels spekulation,
hemligen Vexel - ockring. Man köpte, då Cour*
Sen v-r låg, Vexlär, ej för eget behof* utan
blott för att gömma* til dess Coursen blef hög*
och då kunna säija dem med vinst. Dennä
Vexel handel drog betydliga Capital ur allmänna
Rö'elsen, deli medit-rkade således till förstorande
af den så mycket öfverklagade Pettfiihge-bfistefh
Den
från de nu anförde orsaker fiärröradde
bristen på Penningar i allmänna Rörelsen
blef känbar ej blott för den* ufö vet sin tillgång
, gäldbundne Vinglaivn, för hvilken förlägenheten
, bekymret och nöden voro ett Välförtjent
Straff! utan äfven den reolige, icioge*
tarflige och föfsiktlge Näiings - idkaren kundd
thed all sin omtanka och allt sitt bemödande*
ej undgå att hafva en alltför bedröflig och oförtjent
känning af det allmänna eländet. —- Att
Under dylika omständigheter häfva velat ytterligare
förminska Rörelse; capifalet genom fortsättning
af Seddstöckens Amortering, hade förttiodeligen
ännu mef skolat föröka ©lyckorna*
372
Den 18 December.
Derföre nödgades också iSi? års Ständer inställa
denna Sedel-indragning.
Da de enskifta Lån - tillgångarne redan tidigt
började inskränkas, blefvo Disconterna mer
anlitade. Af det förtroende dessa sago sina
Sedlar äga, låto de förleda sig, att, i obetänksam
löilitan på Opinionens oföränderlighet, allt
mer och mer utvidga sin Credit - rörelse, till
dess de ändtligen började inse , att grunden
för deras Credit var underminerad, genom det
alltför stora missförhållandet emellan deras Rörelse-capital
och deras veikliga Fond. För att
afböja den öfverhängande faran, började de upptaga
Lån mot 3 proCents Ränta; och sökte
således, genom Rörelsens ytterligare utvidgande
, upprätthålla en Credit, som den redan allt
för stora Credit - rörelsen hade bragt på obe.
stånd. Oaktadt alla de af 1815 års Ständer,
och sedan af Kongl. Majt vidtagr.e åtgärder för
att upprätthålla Disconternas, under dess egen
tyngd svigrande Credit, har Discont * vingleriet
omsider likväl slutats på det enda sätt det synes
möjligen hafva kunnat slutas, nemligen
med upphörande af all Rörelse Det felaktiga
Mschineriet har stannat. Disconternas hela artificiella
Rörelse capital har på en gång försvunnit
ur allmänna Rörelsen.
Detta var ett hardt slag, i synnerhet för
de Landsorter, der nästan intet annat Mynt
fans, än Discont-sedlar: Ett slag, efter hvilket
säret än är blödande, och sä mycket svårar?
Den 18 December.
373
art läka , som åtminstone Malmö Discont har
gjordt verklig Bankrutt.
Oaktadt förhållandet mellan Penninge-stockens
storlek oc!) Landers product • förråd visserligen
synes, genom Varu-prisens uppstegring,
redan hafva blifvit återställdt, så att den nya
förökade Sedelstocken nu innehåller värde för
ungefär jemt så mycket Producter, som förut
den mindre stammen; kunna Mynt-Reprcsentativerna
likväl ej, i brist på Regulativ, äga något
bestämdt och varaktigt värde. Deras värde
beror nemligen pä Opinionen; och är följaktligen
lika så ostadigt och föränderligt som
den. — Opinionen torde till och med hafva
nedsatt våra Mynt - Representativer under det
värde, som de, i förhållande till mängden, verkligen
borde äga: Åtminstone är ingen ting som
hindrar , att ju framdeles så kunde hända. — I
brist på inhemsk Regulativ , måste man efter
Vexel-slut bedömma vära Mynt-Representativers
förhållande till utländskt Specie, och sålunda
genom en omväg, och liksom med tillhjelp af
en ganska opålitlig Köpmans-våg, söka värder
för våra Sedlar. Man måste städse vara beredd
att se Coursen , och med detsamma värdet
af våra Mynt-Represeatativer , till följe af Köpmans
- speculationer och commerciella Förhållanden
, förändra sig i betydliga språng. Man
vet ej hvad man äger, förr än dagens Cours är
Noterad; Och någon plan, hvars utförande fordrar
några månaders tid, eller till och med blott
veckors, synes knappt någon försigtig man kunna
våga att uppgöra, i osäkerhet hvad värde
jDen 18 December.
Myntet, vid företagets fulländande, slulle kun?
tia äga. Denna ostadighet i Mynt-värdet har
nödvändigt in'st blifva ett föremål för Commer,
cielia- och isynnerhet Vexc 1-speculatior.er, hvilka
åter verkat tillbaka på Mynt-.värdet och qHat
dess ostadighet,
Men närmaste orsaken till alla dessa olyckor
bör sökas, ej egenteligen i sjelfva Myntförsämringen,
utan endast t den derigenom förprsakade
rubbningen af Mynt-värdet, och Varuprisens
deraf fö jande förvillelse. Emedan derföre
Mynt-varcfet kan rubbas i två motsatta
tigtningar, nemligen till förbättring och försam,.,
ring, skulle följaktligen samma slags olyckor
äfven ku ma å tadkommas genom Mynt-förbättring
— Feher kan föranledas af öfvergång
frän yayme till köld och tvärtom , från köld till
Varme: Likväl arn varmén och koldén blott?
en aflägsen orsak till Febern, Den närmaste or-,
saken, och med hvars upphäfvande verkningen,
nemligen Fthren, måste försvinna, består blott;
i rubbningen af de särskilta Oraanernas functioner.
— Så förhåller det sig äfven med Statskropp-^.
Den kan försättas i ett slags Febertillstånd
äfven så val genom Mynt,förbättring,
som genom Mynt-försämring: I båda fallen är
likväl den närmaste orsaken till det onda ena-,
handa, nemligen rubbning i Mynt-värdet och Varu-prisen.
Genom Mynt - värdets försämring beröfvades
visserligen alla Capitalister, och de,
sorn hade bestämd Penninge-inkomst, hälften
af deras förmögenhet och påräknade tillgångar j
med 4öt var endast rubbningen i Mynt-värdet, och
Den 18 December. 37;
l
den deraf följande förvillelsen af Varu-prisen, som
alstrade den allmänna oredan och förvirringen,
samt försatte Stats* kroppen, om jag så får säga,
i det Feber-tillstånd, hvilket, efter föregångna
skakningar, hvarigenom de serskilta Organerna
varit nära att sönderslitas, samt efter
oordentliga och med yra beledsagade kraft-yttringar,
nu tyckes hota att öfvergå till lamhet.
Man må derföre ej föreställa sig , att det onda
skulle kunna botas genom Mynt-värdets förbättring.
Nej! detta skulle vara en ny rubbningi
Mynt-värdet, och följaktligen ä nyo åstadkomma,
fastän i motsatt rigtning , samma slags oredor,
som dem man ville afhjelpa. Om nemli*
gen Mynt-Representativernas värde förbättrades,
t. ex. genom Mängdens förminskning medelst
Amortering, skulle Varu-prisens fallande nödvändigt
beredas, hvilket likväl troligen skulle
ännu senare och långsammare utvecklas, än
deras förra, af Mynt-forsämringen föranledda
stegring. Alla Lån-tillgångar skulle ytterligare
förminskas, och den Gäldbundne skulle med
hvarje år se sin skuld ökas, i samma förhållande
som Myntet vunne i värde. Mynt-förbättringen
skulle göra Mynt • Representativerna
åter till en Handels-vara, och följaktligen föranledatill
nya, för Näringarne menliga, PenningeOperationer,
samt nya vinglerier och oredor.—
Men en Mynt-förbättring skulle för Landet i visst
afseende vara ännu förderfligare än sjelfva Myntförsämringen.
De producerande Näringarne skulle
nemligen förlamas, derigenom att Arbets-lönerne
kommo att hålla sig öfver förhållandet till Myntets
verkliga värde^ då deremot dessa Narin
-
Den 18 December.
gar fiade, genom Mynt■ försämringen blifvit,
för en tid, just på ett motsatt sätt verkligen
gynnade. — Dessutom skulle, genom MyntRepresentativernas
förbättring, ej en gång den
fromma önskan kunna uppfyllas, att skaffa alla
dem ersättning, som förut lidit genom Myntförsämringen.
Ty de fleste af dem, som dä
förlorade på sina Penningar, äro troligen nu
antingen utfattiga, eller innehafvare af Fastighet
j och i båda fallen således satta ur stånd
att kunna draga fördel af Myntets förbättring.
Det skulle till och med kunna hända, att fordna
Capitalister nu äro med skuld behäftade,
och att de följaktligen nu skulle komma att
förlora på Mynt-förbättringen lika så mycket
som förut på Myntets försämring. —- Emedan
derföre rubbningen och föränderligheten af Myntvärdet
utgör närmaste orsaken till det onda,
kan man följaktligen ej hoppas att häfva det,
utan genom stadgandet af Myntets värde. Förgäfves
skulle man, genom hvad andra åtgärder
som helst, söka afhjelpa Penninge - bristen och
Närings idkarnes förlägenhet, förgäfves att hämma
vinglerierna, förgäfves att styra Coursen och
att förekomma Vexel - ockring o. s. v. Men ifrån
den stund Mynt - Representativernas värde
stadgas och göres oföränderligt, skall Handeln
börja återgå inom sina Naturliga gränsor, Penningen
förlora Naturen af Handels - vara, och
Vexel ockringen följaktligen försvinna. Rörelse
• capitalet, som af Speculationen på Myntvärdets
föränderlighet, varit afledt till otillgängliga
gömslor, skall, sedan dessa afledningar
blifvit, genom Mynt-värdets stadgande, tillin»
Den 18 December.
577
tet gjorda , återvända till de producerande Nä*
ringarne, och i ett jemnt omlopp sprida, lika
åt alla håll, lif och verksamhet, samt hopp om
en, efter fliten och idogheten lämpad vinst: —
Lika som den rägnfyllda floden, sedan de nya
Canaler} hvari den varit afledd, blifvit tillstängda,
om varén utgjuter sig öfver de närgränsande
fälten, och bereder deras fruktbarhet. —•
Men som Mynt - Representativernas värde synes
omöjligen kunna stadgas, utan genom SpecieMynts
införande i Rörelsen såsom Regulativ;
så vill jag, för verkställigheten häraf, uppgifva
följande Plan,
1:0 Rörelse - Capitalet bör till sitt belopp
bibehållas så oföränderligt som möjligt, och
följaktligen ali Amortering af Banco - Sedelstocken
för ail tid upphöra. Visserligen kan RörelseCapitalet
pä kertare tider och i mindre betydligt
förhållande okas och minskas, utan att någon
rubbning i Varu-prisen hinner utvecklas. Men
att bjuda till genom Amortering reducera ett
fördubbladt Rörelse - Capital, och det, sedan
Varu-prisen redan hunnit uppstiga i förhållande
till Mynt-stockens förökning, det skulle , enligt
livad jag redan haft äran anföra , åstadkomma
oberäkneliga olyckor.
2:0 De 750,000 R.-d. Amortissements-medel,
som till1 Banquen årligen inflyta, böra genom
utlåning åter lör sättas i omlopp. Härmed fortfares
ända till dess ej allenast hela återstoden
af det Capital, som Banquen åren 1809 och
1810 nödgades förskjuta Stats-Verket, utan äfven
hela den på Banquen inympade Riksgälds*
Sedelstockens närvarande belopp hunnit på det
-
378
Den 18 December.
ta sätt realiseras, och Banquens underdåniga.
fordran af Staten förvandlas tili ovillkorlig fordran
af Enskifta. Så snart denna tidpunct upphunnits,
och Stats-Verkets hela skuld till Banquen
sålunda vore på Enskilta öfverflyttad, samt
Banquen derigenom erhållit säkerhet och valuta
för hela sin Sedelstock, skulle följaktligen
ofvannämnde 7Jo,ooo R:dr ur Bevillningen försvinna.
3:0 Alla Banquens hädanefter utgifvande
Lån, med undantag af de vid 18U ärs Riksdag
anslagna Odlings-understöden, böra beläggas
med 6 procents årlig ränta—IngajLån böra
utgifvas utan mot Inteckning i Fastighet, eller
på pant af sådana inhemska Producter, sorn
utan skada kunna förvaras, t. ex. Metaller, Alun,
torr Spannmål, Bränvin, Linolja, Ull, beredda
Hudar Papper, Bjelkar, Bräder, Tjära
o. d. —De medel, som Banquen kantilj utlåning
disponera, borde delas i visst förhållande emellan
Fastighcts-Lån, och Lån på pant af lös Egendom.
— Mot Inteckning i Fastighet borde ej
utlånas mer än en tredjedel af Egendomens värde:
Det torde d ssutom vara nödigt att utstaka
en gräns för Län - beloppet, t. ex. 10,000
R;dr: Deremot torde, till erhållande af dessa
Lån, på hvilkas ursprungliga Capital minst 4
procent årligen skulle afbetalas, ej nödvändigt
böra fordras första Inteckningen; utan vore det
nog, blott Egendomen ej blefve graverad för
mer än en tredjedel af dess värde. Hvad Lån
på Pant beträffar, borde Panten till Kronans
förråd aflemnas, samt Lane summans storlek åt»
Den j 8 December. 379
minstone ej få öfverstiga två tredjedelar af Pantens
välde. Detta slags Lån borde ej beviljas
på längre tid än 6 månader, da både räntan
och Capiialet ovilkorligen skulle inbetalas. —
Alla Banquens hittills, mot underlaglig Ränta
utgifne Fastighets Lan borde uppsägas, på det
alla Banquens användbara medel må efter enahanda
Plan kunna utlånas; och ej vissa af Nationen
längre gynnas på de ofrigas bekostnad.
Det borde likväl stå de gamla Gäldenärerne
fritt att bibehålla Lånen, mot Obligationens
pmsknfiiing.
4:0 Emedan Rörelse - Capitalet måste till
sitt belopp bibehållas så oföränderligt som möjligt,
så framt bemödandet att stadga Mynt-repiesentativernis
värde skall fullkomligt kunna
lyckas, och det stora dermed åsyftade ändamålet
vinnas; måste tillbörligt afseende tillika hafvas
på Discont-rörelsen. Ehuru förderfliga dessa
Lån - inrättningar än varit, och ehuru kraftigt
de än bidragit att befrämja den länge öfVerklagade
förlägenheten och nöden , äro de likväl
nu mera ett Qndt, sorn man förmodligen ej
skulle på en gång kunna häfva, utan att derigenom
åstadkomma ett annat ännu större. Men
om således deras tillkonstlade och öfverdrifna
Rörelse - Capital ej kan på en gång indragas,
bör det likväl efter hand så förminskas, att man,
desto förr ju heldre , må slippa att i Rörelse
se andra Mynt-representativer än Banquens.
Rå det ej den, genom Discont - rörelsens inskränkning
uppkommande minskning i RörelseCapitalet,
må hafva något menligt inflytande
38o
Den 18 December.
på Näringarne, torde återstoden böra sättas i
ett jemnare och snabbare omlopp, så att Rörelsens
ökade hastighet må ersätta minskningen
i massan. Detta skulle till en del ske genom
den nyss föreslagna Banco - Assistance-Inrättningen.
Ytterligare skulle detta ändamål befrämjas,
om Disconterna återfördes derhän, att ej
tillåta några omsättningar. Slutligen skulle ett
bidrag till denna afsigts uppfyllande kan hända
kunna vinnas derigenom, att en del af den
inflytande Krono - uppbörden, som tilläfventyrs
eljest ligger i Stats-Contoiret, nästan hela året,
alldeles overksam, blefve genom Banquen på
Pant utlånt, och sålunda återskänktes åt Rörelsen,
samt gjordes frugtbärande genom inflytandet
på Näringarne.
y:o Banquen bör öppnas till fri vexling af
Specie-mynt; men så, att en Riksdaler Specie
beräknas lika med två Riksdaler i Sedlar. —■
Detta tyckes vara det värde, hvartill Sedlarne,
för jemnhetens skull, lämpligast böra kunna
stadgas. — Att Coursen för det närvarande är
något högre, synes ej kunna medföra någon
våda för Banquen; ty Coursen kan i hvad
Land som helst stundom vara skiljaktig med
Agio, åtminstone ända till 8 å 10 procent, utan
att några menliga följder för Landets Mynt-väsende
deraf uppkomma. — I Sverige, sorn är
så vidsträckt och så giest bebodt, och hvarest
Transporterna äro så besvärliga, synes Pappers,
mynt, mindre än i något annat Land, kunna i
Rörelsen umbäras; och följaktligen ej till något
betydligt belopp kunna i Banquen, mot Silf
.
... r\ ; /
Dsn 18 December.
381
ver, utbytas. Det större tillopp för a-tt erhålla
Silfver, som i början naturligen måste inträffa,
skulle snart upphöra, sedan man hunnit
vinna öfvertygelse om Banquens ordhållighet;
och i den mohn man tröttnade vid användandet
i Rörelsen af den tunga och obeqvämliga Metallen,
skulle, sedan första nyfikenhetens ögonfägnad
blifvit tillfredsställd, Silfret snart återbäras
i utbyte mot det beqvämligare Papperet.
Långt ifrån derföre att Banquen behöfver äga
Silfver för hela beloppet af Sedel-stocken, skulle
en dylik Skatt till och med kunna ådraga
Landet nya olyckor, utan att likväl kunna medföra
någon motsvarande nytta i afseende på
Mynt-väsendet. Oföränderligheten af Mynt-representativernas
värde är nemligen tryggad,
blott Banquen troget uppfyller sina förbindelser,
och utan dröjsmål inlöser de Sedlar som
uppvisas; och dertill skulle ofelbart erfordras
en vida mindre Silfver-fond, än den Banquen
troligen äger.
6:0 De nu gällande Banco sedlarne, äfvensom
mindre Riksgälds - sedlar , böra en längre
tid bibehållas och gälla i Rörelsen, lika som
hittills, på det ej rubbning i Varu-prisen måtte
af förvillelse åstadkommas; och på det hvar
och en må, genom vanan, efter hand lära rigtigt
känna dessa Sedlars verkliga förhållande till
Specie.
7:0 Banquen bör äfven utgifva ett nytt
slags Sedlar, hvilka ägde samma värde sorn
Silfver, och hvilka ovillkorligen skulle i Bata
-
Den 18 December.
quen, vid anfordran, efter siffran, med Silfvdr
inlösa», Def skulle stå hvar och en fritt,
att i Liqvid med Banquen inlemna eller utbekomma
hvilket slags Sedlar haft behagade.
g:o Men under det man,genom Specie-mynts
införande i Rörelsen, sålunda stadgar Myntrepresentativernas
Värde, vore d t, till så mycket
säkrare förekommande af den , till äfventyrs
allt för otidigt befarade möjligheten, att
Silfret skulle föras ur Landet, utan tvifvel tjenligt,
att genom kloka åtgärder inskränka Import-handeln,
samt uppmuntra och lifva de pro*
ducerande Näringarne, så framt man ej skulle
anse dessa ändamål kunna, genom sjelfva stadgandet
af Mynt-värdet, och kan handa Närings»
frihetens utvidgande, pä ett ittdirect sätt tillräckligen
och lämpligast uppfyllas*
Likväl
tror jag mig böra erinra, att om Handeln skulle
någon gång råka i verklig under - ballanee #
vöre det till och med val , att Specie utfördes
till jemnvigtens återställande; ty derigenom ej
allenasr besparades räntan lör Hmdefi-skulden >
utan Allmänheten finge äfven, genom kännin*
gen af Penning-stockens förminskning, en på*
minnelse till ökad flit och sparsamhet, hvilket
just Vöre det säkraste medlet till Handels-balJancens
snara upphjclpande t och Silfrets deraf
följande återkomst*
9:0 Alla hittills utgifnä Vänliga Förskrifnirtgar
och Pennmge- förbindelser, af hvad namtl
60m helst, böra liqvideras efter siffran, i nu
gällande Banco-sedlar, eller till halfva beloppet
Den 18 December.
i Specie-mynt. Var deremot, i förbindelsen,
Summan utsatt i Silfver, med utrryekiigt förbehåll
att i återbetalning erhålla Specie; så måste
ovillkorligen Silfver återbetalas, eller åtminstone
dess värde i Sedlar.
Hädanefter
borde, i alla Förskrifningar och Fenninge Contracter,
summan beräknas och utsättas i Silfver.
Krono-skatterna borde äfven utskrifvas i
Speciemynt, och beloppet följaktligen nedsättas
till hälften. Det skulle likväl stå den Betalande
öppet att liqvidera med Sedlar, under iakttagande
af deras förhållande till Silfver.
10:0 Billigheten tyckes fordra, att Statens
Löntagare åtminstone ej erhålla mindre Silfver
i aflöning nu än fordom Man borde derföre
jemföra närvarande Aflönings - Stat med den,
hvarefter Lönerna utgingo före Myntets senaste
försämring, då Sedlarne nemligen ännu voro
jemngoda med Specie. Befinnes nu gällande
Stat mer än dubbelt högre änden äldre ; så bör
Lönen, efter den nu gällande, utgå i Silfver
till halfva beloppet. Skulle åter den äldre, eller
om jag så får säga, Silfver - staten uppgå
till mer än hälften af den nyare, eller Pappersstaten;
så bör Lönen utgå i Silfver, efter den
äldre Statens siffra.
11:0 Slutligen borde man söka så laga, att
Svenska Folket aldrig måtte för framtiden behöfva
i nödens srund straxt taga, såsom det
hittills så ofta måst göra, sin tillflygt till ny
Sedelskapels- Detta vore det säkraste sätt att
trygga Banquens Credit, och att skingra den på
384
Den 18 Decemberi
erfarenhet grundade fraktan, hvaraf eljest mini
gen torde qväljas, att Banquen kunde, vid minsta
Krigs - orolighet, genast blifva tvungen att
åter missbruka sin magt att skapa Mynt-representativer,
och följaktligen de nya Silfver-sedlame
framdeles kunna blifva af ödet kan hända
ännu hårdare behandlade, än de nu gällande redan
blifvit. Denna frugtan kan naturligtvis ej
häfvas genom Magtspråk: Ty om än Riksens
Ständer ville stadga och försäkra , att Sedelstocken
aldrig skall ökas; skulle allmänna Opinionen
likväl ej våga dertill sätra någon tro,
förr än den såge åtgärder vidtagas, hvarigenom
en möjlighet bereddes, att i nödens stund kunna
på annat sätt ethalia erforderliga penningar
till Fäderneslandets räddning. Visserligen skulls
dessa penningar kunna erhällas genom ett successivt
upptagande af inhemska Lån; så vida
blott någon ville med Län bistå Staten. Men
jag befarar högeligen att tillräckliga Summor ej
på sådant sätt kunde erhållas; helst man alltid
skulle befara, att Statens Obligationer torde
med tiden falla i värde, och Långifvaren således
af Staten återfå vida mindre an han verkligen
förskjutit. Det enklaste, naturligaste och
säkraste vore kan hända derföre, att under Fredens
lugn efter hand hopsamla en skatt, medelst
hvilken man kunde för nöd och behof
skydda dem , som stridde för vår Frihet och
Sjelfständighet, utan att likväl behöfva, genom
Mynt-representativernas förökande, liksom förgifta
Stats kroppen, under det den skyddas mot
yttre våld. Hvilken lättnad derjemte för Folket,
Den 18 December.
385
ket, att under Krigets oskiljaktiga olyckor,
slippa tillika vidkännas olyckorna af ett förstördt
Penninge-Verk, och ej mera nödgas att
liksom med sargade lemmar hopsamla medel
till Krigets utförande. Dessutom skulle vi för
våra fiender troligen vara dubbelt fruktansvärda,
om de kände, att vära Försvars - krafter,
vid Krigets utbrott, ej förlamades af tryckande
penninge-bekymmer. Men min meni-g är
ingalunda, att denna Skatt eller Krigs • Cassa
skulle dragas ur Rörelsen och kisiläggas. Neji
den borde genom Banquen utlånas 1 Djscontväg
, då den älven under Freden kunde gagna
genom Lån-tillgångarnes ökande. Om derföre
några hundratusen Riksdaler årligen afsattes
till en dylik Krigs-fond; så skulle, efter toars
förlopp, denna Fond utgöra en och en half million
för hvart hundra tusend årligt bidrag. I
händelse, vid infällande Krig, dessa Medel ej
skulle nog hastigt kunna indrifvas, torde för.
lägenheten kunna affijelpas genom upptagandet
af Interims-Lån, hvilka helt visst skulle blifva
desto lättare att erhålla, ju större tillgång till
säker återbetalning man kände, att Staten redan
ägde. Denna Krigs - fond borde för öfrigt stå
under Riksens Ständers enskilta värd, och endast
Anvisningar på en viss Summa deraf, åt
Kongl. Maj;t, i form af Oedirjver, öfverlemnas.
Hvarifrån de årliga bidragen till denna
Fond skola tagas, kan då först med säkerhet
bestämmas, när Förslaget öfver Statens behof
och tillgångar blifvit uppgjordt. Om Skatterna,
genom en jemnare fördelning, kunna tåla
Ridd. och Ad. Prot, 1. J3. 49, 5Q.
386
Den 18 December.
att ökas, till bildande af ifrågavarande KrigsCassa,
må de afgöra, sorn, bättre än jag, äro
i tillfälle att känna Landets verkliga tillstånd.
En del af de erforderliga Medlen torde emedlertid
kunna erhållas af den nya vinst, som tillkom
för Banquen, genom det Utlånings-systeme
jag föreslagit. Om slutligen, för att erhålla bidrag
till denna Krigsfond, Indragningar skulle,
i Fredstid, kunna göras i den stående Arméen,
nu sedan hvarje Svensk mans krafter och lif
äro villigt ägnade åt Sjelf-försvaret; deröfver
höfves det ej mig att fälla något omdöme. —
I händelse Krig skulle olyckligtvis inträffa, innan
tillräcklig Fond ännu hunnit samlas, torde
Ijkval, genom sjelfva Besparings * planen , svårigheten
att erhålla Lån åtminstone hafva blifvit
minskad, i samma förhållande Långifvandernas
hopp om full återbetalning , derigenom vore mera
tryggadt. Skulle Lån likväl ej kunna erhållas,
eller ock alldeles ingen åtgärd kunna vidtagas
till samlande af en Krigs fond; bör i högsta
nöd tillflykt tagas till Stats - Obligationer,
hvilka likväl borde, om möjligt vore, så inrättas
, att de ej kunde ingå i Rörelsen såsom
Penningar.
Detta är 1 korthet def sätt, hvarpå , enligt
min öfvertygelse, Sveriges Financiella oredor,
och deraf härflytande olyckor, säkrast synas
kunna afhjelpas-. Om blott Myntet, på sätt
jag föreslagit, stadgas till sitt värde, skola oredorna
snart upphöra af sig sjelfva: Stais-krop
pens
convulsiva skakningar skola slutas, och i
de serskildta Organerna skall en länge saknad
Uen i $ December.
38?
jemvigt återkomma. Visserligen innehåller den*
na Plan inga utsigter om omedelbar och enskilt
Vinning; och just detta torde försvåra dess antagande.
Capjtaiisterna, och de som lefvat af
Penninge - inkomst, erhålla ej hopp om ersättning
lör de förluster, sorn de mäst vidkännas,
till följe af Myntets försämring. Men må de
trösta sig med att hafva lidit för Fäderneslandets
räddning, och tillika ihågkomma, att de
omöjligen skuile kunna återfå hvad de förlorat,
utan genom åstadkommandet af nya olyckor,
af hvilka Fäderneslandet åter skulle skakas, och
för hvilka otaliga nya offer skulle blöda. Sedan
de derföre, utan hopp om ersättning, förlorat
hälften af sin föimogenhet, böra de anse
för en lycka, att blifva tryggade mot ytterligare
förluster. Det skulle nemligen eljest lätt
kunna hända, att de, genom allt för envist
Sträfvande att återvinna det öfverflöd, som de
redan hunnit lära sig att umbära, blottställde
sig att förlora lifvets nödtorft. Ej heller innehåller
denna Plan något hopp för Banqjerouteurer
och Vinglare, att Staten skall, genom Myntets
ytterligare försämring, bidraga till betalande
af deras skulder. De böra finna sig i sitt
öde, och ej längre inbilla sig vara för Samhället
så oumbärliga, att hela Landet borde störtas
i nöd och elände, för att söka safta dem i välstånd.
Nej! i stället för att skamlöst pocka på
understöd af Staten, borde de desto förr ju heldre
upphöra, att genom ett ursinnigt bemödande
att bibehålla det myckna, sorn aldrig
tillhört dem, förstöra det lilla, sorn de till äfventyra
verkligen torde äga. Om, enligt den*
Den 18 December'.
na Plan , till och med Produceringen ej skulle
hädanefter fullkomligt återvinna det lif, som
den ägde under den korta tid mellan Sedelstockens
förökning och daglönernas uppstegring;
så bör man erindra sig, att detta lif var ett
slags feber-tillstånd, och att desså med våld
och ej i naturlig ordning frambragta Producter
förlorade för det allmänna mycket af deras värde,
derigenom att de, om jag så får säga, frättes
och förderfvades af Enkors och Faderlösas
tårar.
Lades på bordet.
Vid föredragning af Herr Mannerhjertas,
Ulric Emanuel, den 15 dennes på bordet lagda
Memorial, innefattande anhållan om tillåtelse
att tå i ett sammanhang serskildt till Trycket
befordra de Discussioner, som hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln ägt rum, i följd af
det Friherre Anckarsvärds Memorial, som föranleddes
af Friherre C. L. Staél von Holsteins
Tillägg vid den föreslagne Tacksägelse - Adressen,
blef berörde anhållan, uppå derom gjord
Proposition, af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogos och Remitterades
jTill Allmänna Besvärs- och Oeconomie- Utskotteti
% ,
Grefve Kullings, Pehr, den ij:de dennes
Den 18 December.
389
på bordet lagda Memorial, angående en allmän
Närings-frihet.
Till Banco - Utskottet
Friherre Falkenbergs, Carl Gabriel, den 15
dennes på bordet lagda Memorial, angående en
utvidgad Låne-rättighet i Banquen å fast Egendom
samt till Odlingars företagande.
Till Lag - Utskottet.-
Friherre Mannerheims, Lars August, och
Grefve Gyllenborgs, Johan Henning, d. 15 dennes
på bordet lagda Memorial, det förra innehållande
Förslag till ändring uti 24 Cap. 4 §.
Byggnings Balken, rörande Brandstod, och det
senare angående dels föreskrift för Kongl. Majrts
Befallningshafvande, att till Justitias-Cancellerens
och Justitia Ombudsmannens granskning öfversända
ett Exemplar af alla de utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utfärdade Kungörelser, hvilka
röra allmänna och enskiltas rätt- och skyldigheter,
samt dels ett närmare bestämmande
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes rättighet
att anställa Cancelli-förhör m. m.
Hvarjemte Friherre Mannerheim tilläts, att
communicera sitt Memorial med de öfrige respective
Stånden.
Upplästes Bevilloings-Utskottets Memorial
Dea 18 December.
af den 16 dennes, innehållande , att sedan , med
anledning af Vällofl. Borgare - Ståndets till Bevillnings
Utskottet aflåtne Remiss af den 8 i
denna månad af de utaf Herrar Ekelund och
G. Kjellander m. fl. väckta frågor om Post frihet
för Städernas Magistrater vid afsändande
af Krono-Uppbörds-medel, samt andre Städerne
angående offentliga Ärender, Bevillnings-Utskottet
detta ämne under öfverläggning förehafcj
så har, enär derunder förekommit, att den för
Utskottet bestämda verknings - krets endast in~
skränkre sig, enligt 44 §. i Riksdags - Ordningen
, inom uppgörandet af grunderne för Bevillningens
utgörande, hvarunder Post-medlen
äfven föras, och densammas fördelning; men
detta mål egentligen innefattade en åtgärd vid
Stats-regleringen, hvars förberedande handläggning
borde föregå Bevillnings-Utskottets beslut,
Utskottet ansett sig böra detta Ärende till
Välloflige Borgare - Ståndet vänligen åter - remittera.
Lades på bordet.
Upplästes och bifölls Allmänna Besvär*-  och Oeconomie-Utskottets den 12 dennes aflåtne
Memorial, deruti hemställes, att Utom de
frenne Cancellister, hvilka Utskottet enligt 24
§. i R sdags-Ordningen antagit, såsom Notarier
till rotocollens förande uti Utskottets trenne
seri 'dta Afdelningar, Utskottet, till Ren»
skrifning.-göromålens förrättande, måtte få an
-
Den 18 December. 391
taga ytterligare fyra Cancellister med deremot
svarande arfvode.
Upplästes Riddarhus - Utskottets den 17
dennes aflätne, så lydande
Hörsammaste Memorial!
Uti Skrifvelse af den 31 Julii innevarande
år, hvilken den 5 derpå följande Augusti till
Riddarhus - Directionen ankommit, har Landshöfdingen
öfver Linköpings Län anmält trenne
Testamentariska förordnanden af ÖfversteLieutenanten
C. G. Reuterskjöld, till hvilkas
verkställande Testator begärt Directionens biträde,
såsom de der äro gjorde till förmån för
Adelige Personer.
Af dessa Testamentariska Förordnanden,
hvilka tillsammans uppgå till en Summa af 25000
Riksdaler Banco, är det första gjordt på en
Summa af 12,500 R:dr, hvaraf Räntan skulle
utgå till uppfostrans bestridande för Reuterskjöldar,
dock så, att endast Afkomlingar efter
Testators Bröder, Adam Diedrich, Axel Fredric,
Heribert Conrad, Leonhard Alexander
och Casimir, S3int efter Testators afledne Farbroder
Carl Fredric, vore till åtnjutande deraf
berättigade. Men i fall af nämnde Ätt ingen
Gosse skulle vara i behof att åtnjuta detta underhåll,
skulle det under tiden tilldelas först
behöfvande af Baronliga Örnskjöldska Ätten, här
-
'Den i8 December.
Stammande från Baron Nils August Örnskiöld,
derefter till Wefverstedt, och sist till andra fattiga
Adeliae Gossar, så många och till så stort
belopp, som kan pröfvas med ändamålet af deras
undervisning och uppfostran vara förenligt.
Det andra Förordnandet är gjordt på en
Summa af 7,<j'00 R:dr Banco, till Pensioner åt
Fröknar Reuterskjöld, härstammande från ofvannämnde
Personer. Skulle ingen Fröken Reuterskjöld
finnas, gifvas Pensionerne under tiden
till Gossar, efter den företrädes- rätt, som uti
det förra Förordnandet nämd är.
Det tredje Förordnandet, som uppgår till
en Summa af f,coo R:dr Banco, är gjordt till
Pensioner åt Fröknar Örnskjöld, härstammande
från Baron Nils August Örnskjöld: Skulle ingen
Fröken Örnskjöld finnas, skola Pensionerne
tillkomma den mäst behöfvande Gosse af
förenämnde Baronliga Ätr, till bestridande af
dess uppfostran; men skulle alla afkomlingar
efter aflidne Baron N Is Augu-t Örnskjöld på
Mans- och Qvinno • linien utdö, då tillfalla
dessa Pensioner Fröknar Reuterskjöld, härstammande
ifrån dem, hvilka Förordnandet till lörmån
för detta namn omförmäler.
Då Riksdags-kallelsen utkom under den tid
Riddarhus» Directionen hade detta Mål under
granskning, beslöt Directionen att hänskjuta detsamma
till Ridderskapets och Adelns eget ompröfvanJe,
i följe hvaraf densamma uti 12 §. af
sin Riksdags.Berättelse till Ridderskapets och
Den l 8 December.
Adelns eget upplysta afgörande framställt, hu*
ruvida Stiftclserne böra under Directionens Vård
och Förvaltning stallas eller icke.
Då Utskottet tagit detta Mål under öfvervägande
har Utskottet tillika erinrat sig att, i
anledning af en af samma Testator, numera aflidne
Ofverste - Lieutenanten C. G. Reuterskjöld,
hos Ridderskapet och Adrin vid sista Riksdag
gjord, och till Utskottet remitterad, hemställan
det åt Riddarhus-Directionen kunde uppdragas
att emottaga alla Donationer utan undantag,
så snart de till förmån för Adeliga Famillers
så Söner, som Döttrar finnas bestämde; Ridderskapet
och Adeln vid sistledne Riksdag fattat
det Beslut, att Riddarhus-Directionen och
dess Tjenstemän, icke borde äga skyldighet
att hafva inseende och vård öfver Donation
ställd till vissFamille; men att då, för Allmänna
välgörande ändamål, någon Donation till
Riddarhuset sker, densamma, enär villkoren
dervid icke äro för Riddarhus - Cassan skadelige;
må, så hädanefter sorn hittills, af Directionen
emottagas och förvaltas.
Uti detta af Högloflige Ridderskapet och
Adeln fattade Beslut, har Utskottet funnit en
säker ledning till Stadgande af sin öfvertygelse
huruvida de af aflidne Öfverste-Lieutenanten
Reuterskjöld gjorde Förordnanden borde under
Riddarhus - Directionens Förvaltning emottagas
eller icke. Utskottet anser dem nemligen både
vara att anse såsom mera gjorde till förmån
för trenne Adelige Familier, än till ett allmänt
välgörande ändamål) och att om också
Den December.
de voro af en allmännare omfattning, kunna de
dervid fästade vilkor icke undgå att vara skaddige
för Riddarhus Cassanj och afstyrktes således
att de må ställas under Riddarhus- Directionens
Styrelse och Förvaltning.
Att en Stiftelse, hvilken icke förr tillkommer
behöfvande i allmänhet, än sedan tvänne
så talrika Familier som den Reuterskjöldska och
Baronliga Örnskjöldska utslocknat, eller ingen
Medlem af dem finnes som tarfvar ett sådant
understöd, om någonsin, åtminstone icke förr
än i en aflägsen framtid kan blifva af en allmän
beskaffenhet, torde vara för tydligt för att
behöfva vidlyftigare skildras. Att åter vilkoret!
för Förordnanderne blifva för Riddarhus-Cassan
skadlige torde Högloflige Ridderskapet och Adeln
bäst inhämta deraf: i:o att Pensioneme skola
fullt utbetalas med 6 proCent årligen af Capitalet;
2;o att Capitalet på intet vilkor får
förminskas och 3:0 att några Medel icke finnas
anslagne hvarken till kostnader vid bevakningar
eller till Arfvoden åt Kammereraren eller
Fiscalen för deras ökade besvär med Bokföring
och Lagsökningar.
Rörande det Beslut som Högloflige Ridderskapet
och Adeln behagar fatta i detta arnne,
torde det tillåtas Utskottet att genom vänlig
skrifvelse underrätta Landshöfdingen i Linköpings
Län.
Då Utskottet nu afstyrker mottagandet af
ofvannämndé Testamentariske Förordnanden, bör
Den 18 December.
Utskottet icke underlåta till Höglofllge Ridderskapet
och Adeln anmäla att afgörandet af detta
mål, i anseende till sådane omständigheter,
som bero af Fatalier och Rättegångs »formaliteter
, fordrar den skyndsamhet att Utskottet bordt
derom afgifva sitt Betänkande förr än Utskottet
pi en gång utlåter sig öfver alla de öfriga
Mål, som uti Riddarhus - Directionens RiksdagsBerättelse
äro upptagne. Stockholm den 17
December i8*7-
På Riddarhus-Utskottets vägnar
C. F. Posse.
F. O. Silfverstolpe,
Lades på bordet.
Herr Gripenvaldt, August, hade inlemnat följande
som upplästes: Jag utbeder mig Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns tålamod
att afhöra några Anmärkningar, mot hvad
Herr Heykenskjöld den io:de dennes här in
Pleno yttrat.
Det kan ej vara annat än begär till nyhet,
som föranleder att vilja åter ändra BränvinsPannornas
storlek från 90 till ,60 och att endast
en af den sistnämnde sorten i stället för
arne af den förra skulle få nyttjas.
Den 18 December.
Har man inom någre år föriindradt flera
gånger sina Pannor, är man ännu ej öfvertygad
om de menliga följder, som Oeconomiska
Författningars täta ändringar medföra och har
ändteligen intet erfarenheten ännu hunnit upp.
lysa, att med ju mindre Pannor man bränner,
dess mindre Bränvin erhålles af lika Pundtal
Säd eller Potatoes?
Ständerne ansågo vid i8rf års Riksdag 90
Kannors Panne-rymd vara den rätta j skall det
nu ändras, så får Kopparslagaren den lilla Vinst
som Landtmannen hunnit under 2:ne år bespa.
ra, han mister hågen att arbeta då ingen ting
synes säkert för honom mer än Döden och
Contributioner.
Af dessa skäl tager jag mig ättledning föreslå
att Bränvins-Panne-rymden finge blifva oförändrad
till nästa Lagtima Riksdag, för att
derigenom kunna ge säkerhet och skydd åt
Landtmannen mot beständigt nya förslager i
denna väg.
Den värde Talaren, anser ej bra att man
kan uppsätta värdet å sin Egendom, för
att få begagna den högsta Panne-rymden.
Det synas mig ej medföra 1 förlust för
Staten, om jag vill betala högre bevillning för
min Egendom än jag skulle af någon annan
blifvit Taxerad till, och derjemte betala för
mine Bränvins* Pannor. Den som bränner med
köpt Ved och ej af egen Säd, lärer icke finna
stor räkniog dervid, således är att förmoda.
Den 18 December'.
3 97
om någon uppger värdet å sitt Hemman så
stort, att han får bränna med högsta Pannerymd,
underlåter han väl ej att odla för att
skaffa sig Säd och Potatoes, och 1 detta ser
jag ingen National-förlust, och således intet
ondt.
Jag anhåller att detta mitt Anförande,
måtte få remitteras till samma Utskott som
Herr Heykenskjölds.
Lades på bordet.
Upplästes följande från de andra Respe*
ctive Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag.
Från Preste- Ständet,
af den 13 December:
Om Bifall till Expeditions -Utskottets Memorial
rörande ökad Betjening.
Om Remisser: till Bevillnings- Utskottet af
Prosten J Wijkmans Memorial, angåendn Taxering
af Jord utaf Boställes natur j samt till
Oeconomie• Utskottet af ett Memorial af Professoren
Agardt, rörande afskaffande af Krogar,
och hänskjutande till Magasins*Directionens afgörande
af den väckta frågan om Bränvinsbränningens
inskränkning.
398
Den 18 December.
Af den 15 December:
öm Remiss till Oeconornie- Utskottet af Hof«
predikanten Backmans Anförande, angående nyt*
tan för Landet af en fri Bränvins-tillVerkning.
Örn Bifall till Stats - Utskottets Memorial
rörande Krono-Uppbördens verkställande.
Om Remisser till Stats-Utskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Propositioner: 1:0 Rörande beviljande
af vanliga Preste-bols friheter åt några
nya Preste - boställen j 2 0 Rörande yrkad
rättelse i Författningarne om Afdrag till Statens
förmån, å Civila Embets- och Tjenstemäns indelte
Löner; 3:0 Rörande de i Södermanlands
Län befintlige så kallade Jag - backar; 4:0 Rörande
uppförande af en Minnes-värd öfver Svea
Rikes utkorade Kron-Prins Cari August på
Qvidinge Hed; 5:0 Rörande Allmänna Arbetsoch
Corrections- hus på Borgholms Slott och s
Vadstena; 6:0 Rörande Hjelmare Slussverk.
Till Stats- och Banco-Utskotten af Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition om Allmänna Penninge-Rörelsen
och Mynt - Väsendets upprätthållande;
tili Stats- och Bevillnings - Utskottet af
Kongl. Majits Nådiga Proposition om en stadgad
Afgift af hvarje Mantalsskrifven person,
till den Veneriska Smittans hämmande, samt
utvidgande af de dertill nödige Cur-anstalter,
och om fortfarande af det vid sistledne Riksdag
till samma ändamål gjorde anslag; till Bevillnings-Utskottet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Pr©*
Den 18 December. 399
position, angående sökt befrielse från BränvinsBevillningens
utgörande för åren 1810, 1811
och 1812, af Personer å Landet, som ej äga
eller besitta Jord.
jfrän Borgare- Ståndet,
af den 1 3 December
Om Remisser till Stats• och Lag-\Jts\otten
af Herr Nybergs Memorial angående upphörande
af Expeditions-Losen vid Härads - Rätterne,
men förbättring uti Häradshöfdingarnes Lönevilkor
och Löners anslående åt Tings-Notarier;
till Banco - Ucskottet: 1:0 af Herr Ekelunds Memorial
rörande uppskof med afgörandet af Herrar
Revisorers tillstyrkande om indragning af
det Manufactur - Discont-Fonden senast beviljade
Creditiv; 2:0 af Herr Mitanders Memorial
, angående yrkad rättighet för Philtpstads Invånare,
att erhålla Banco-Lån å de i nämnde
Stad belägne Fastigheter; till Oeconomie- Utskottet:
1:0 af Herr Ebels Memorial rörande ändring
uti Tjenstehjons Flyttningstid; 2:0 af
Herr Fogelmarks Memorial angående yrkadt förbud
för Städernas Borgerskap, att med sina
Handels-Varor och Effecter besöka de andra
Städers enskildte Landt - Marknader, som ligga
utom det Staden tilldeJte District.
Af deri 15 December:
Om bifall till Stats-Utskottets Betänkande
400
Den 18 December.
angående den inställde Krono - Uppbördens verk.
ställande.
Om Remiss till Stats - Utskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition angående beviljande
af vanliga Preste-Bols- Friheter åt några nya
Preste - Boställen.
Om Remisser till Stats-Utskottet af Herr Edelbergs
Memorial, angående användande af en
i Landskrona befintelig Barraque till Correct jönshus;
samt till Lag - Utskottet af Herr Cederborgs
och Herr Kjelland-rs anföranden rörande
visse ändringar i nu gällande Stadganden om
Förmyndares tillförordnande.
Af den 18 December:
Om Remisser till Stats-Utskottet af Kongl.
Maj.ts Nådiga Propositioner-, i :o angående uppförandet
af en Minnesvärd öfver Svea Rikets
utkorade Kron Prins Carl August på Qvidinge
Hed i Skåne; 2:0 angående beviljande af
vanliga Preste-Bols - Friheter at rågra nya Pre*
ste-Boställen; 3:0 angående yrkad rättelsei Författningarne
om Afdrag tili Statens förmån å
Civile Embets- och Tjenstemän indtlte Löner;
4:0 angående användande at de inom Södermanlands
Län bcfintelige sa kallade Jdg-backar;
5:0 angående Inrättandet af Allmänna Arbetsoch
Corrections- hus pa Borgholms Slott och i
Vadstena j 6:0 angående nödige Medel och Utvägar
till Hjelmare Slussverks ombyggnad och
Den 18 D* .ernber. 401
Vidmagthållande; til! Stats- och Bevillnings-Utskotten
af Knngl, Maj:ts Nådiga Proposition angående
en stadgad Afgift af hvarje Mantalsskrifven
Person till den Veneriska Smittans härn»
mande; samt till Bevillnings - Utskottat, af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition angående sökt befrielse
från Bränvins - Bevtllningens utgörande för
åren igro, 1811 och i8i2af Personer å Landet,
som ej äga eller besitta Jord.
Frän Bonde - Ständeti
Af den 13 December r
Öm Remisser till Stats-Utskottet 1:0 af Olof
Nilssons och Anders Mårtenssons Memorialer,
rörande jemkning i Roterings-skyldigheter för
Jemtlands Län; 2:0 af Johannes Anderssons Memorial,
angående förhållandet emellan Kronans
Uppköps- och Utlånings-pris å den i Marias*
stads och Linköpings Krono- Magaziner intagne
Spannmål; 3:0 af Jon Jönssons från Malmöhus
Län Memorial, angående Lefverering af
Kronans Tionde-Spannmål ; 40 af Anders Joachimssons
Memorial, rörande indragning af
Nummer-Lotteriet och Assistance-Contoiret; J:0
af Anders Danielssons Memorial, angående åtskilige
yrkade anstalters vidtagande till stadgande
af Penninge-väsendet och Spannmåls-värdet
m. m. ; till Bevillnings-Utskottet af Pehr
Pehrssons Memorial, angående Bevillning å
Grufvor; till Banco-Utskottet af Anders Anderssons
Memorial, rörande Beläning i Banquen å
Ridd. och Ad. Prot. IB. 51, f 3-
Den 18 December.
Bergs - Efifecter, till Lag - Utskottet 1'.0 af
Pehr Nilssons och Måns Pehrssons Memorialer,
angående skäipning i straffet för Tjufvarj 2:0
af Pehr Pehrssons Memorial, angående inskränkning
i Värfvade Trouppernas Permittering i 3:0
af Jan Pehrssons Memorial, rörande Stängselskyldighet
i Utmark; 4o af Pehr Jönssons Memorial
angående Skattläggning å HusbehofsQvarnar;
?;0 af Peter Anderssons Memorial,
angående Banco Låns intecknande} 6:0 af Göran
Jönssons Memorial, angående allmänt deltagande
i Tingshus byggnad; samt tili Oeconomie-Utskottet
1:0 af Johan Magnus Wessings och
Botvid Jönssons Mt morialer i anledning af den hos
Vällofl. Borgare-Ståndet väckte fråga angående
inskränkning i Bränvins- bränningen; 2:o af
Olof Månssons Memorial, angående fri Disposition
öfver Eke-.»■kosaina } och 3:0 af Anders
Christofferssons Memorial, angående utminutering
af Bränvin.
Af den 15 December.
Om Remiss till Oecanomie• Utskottet af Johan
Larsson Wiklunds, Johan Magnus Wesrings
och Johan Longhergs Memorialer, angående
Skjuts-inrättningen, samt af Nils Månssons och
Johan Magnus Wessmgs Merrorialer, rörande
beloppet at den, Inq\ arU rmgs-giivare tillkommande
ersättning för tagande Trouppers underhåll.
— Hvilka Protocolls-Utdrag lades till
Handlingarne.
Den 18 December.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 18 December
1817.
S‘ D. Remitterades
Till Stats - Utskottet ;
Följande Kongl. MajrtS Nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
1:0 I afseende pä den vid 181J års Riksdag,
yrkade rättelse r Författningarne om Afdrag
till Statens förmån, å Civile Embets- och
Tjenstemäns indelte Löner.
2:0 Angående nödige Medel och Utvägar
till Hjelmare Slussverks ombyggnad Och vidmakthållande.
3:0 Angående uppförandet af en Minnesvård
öfver Svea Rikets utkorade Kron Prins Carl
August, på Qvidinge Hed i Skåne.
4:0 Angående användande af de inom Södermanlands
Län befintelige så kallade Jagbackar.
?:0 Angående beviljandet af vanliga Pre*te-Bols
Friheten åt nya Preste Boställen.
6:0 Angående sökt befrielse från BränvmsBevillningens
utgörande för åren 1810, 1811
404
Den 18 Dec?
och 1812. af Personer å Landet, som ej äga
eller besina Jord.
7:0 Om en stadgad Afgift af hvarje Mantalsskrifven
Person, till den Veneriska Smittans
hämmande, samt utvidgande af de dertill nödige
Cur- anstalter, och om fortfarande af det
vid sistledne Riksdag till samma ändamål gjorde
anslag j hvarefter och sedan Stats-lJtskottets
Utlåtande öfver denna Proposition till Ridderskapet
och Adeln inkommit, samma Nådiga»
Proposition derefter skulle till Bevillnings Uts
skottet remitteras.
t
Till Stats- samt Allmänna Besvtirsoch
Oeconomie-Utskotten:
Kongl. Majds Nådiga Proposition angående
inrättandet af Allmänna Arbets - och Correctionshns
på Borgholms Slott och i Vadste-?
na 5 samt till
Stats• och Banco-Utskotten
Kongl. Majits Nådiga Proposition angående
Allmänna Penninge rörelsens och Mynt-värdets
upprätthållande-, om hvilket allt, de öfrige
Respective Riks-Stånden skulle vänligen underrättas,
Ut supra.
S. D. Biföll Högloft. Ridderskapet och
Adeln Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets,
uti Memorial af den 12 dennes, gjorde
hemställan, att, utom de irenne Canceliister,
V
Den i8 Eecemler.
hvilka Utskottet antagit såsom Notarier till Protocollens
förande uti Utskottets trenne serskilte
afdelningar, Utskottet till Renskrifnings- göromålens
förrättande, måtte få antaga ytterligare
fyra Cancellister. Ut supra.
S. D. Remitterades till
Lag-Utskottet
i:o Ett Anförande af Friherre Mannerheim,
Lars August, innehållande Förslag till ändring
uti 24 Cap. 5:te §. Byggninga-Balken, rörande
Brandstod.
2:o Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Johan Henning, dels angående föreskrift för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att till Justitia-
Cancelleren och Justitiae Ombudsmannens
granskning öfversända ett Exemplar af alla de
utaf Kongl Mapts Befallningshafvande utfärdade
Kungörelser, hvilka röra Allmänna och Enskiltes
Rätt och Skyldigheter, samt dels angående
ett närmare bestämmande af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes rättighet, att anställa Cancellie
- förhör, m. m.
Allmänna Besvärs- och Oeconomic-Utskottet.
Ett Memorial af Grefve Kalling, Pehr, angående
en Allmän Närings-Frihetj samt
Banco - Utskottet
Ett Memorial af Friherre Falkenberg, Carl
40Ö
Den 18 December.
Gabriel, angående en utvidgad Lane - rättighet
i banquen å Fast Egendom , samt till Odlingars
företagande. Ut supra.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
det något Mål för närvarande ej vore på
Ridderskapets och Adelns handläggning beroende,
samt förklarade således, att om någon
bland Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
hade någon Motion att framställa , tillfälle
dertill na vöre för handen.
Friherre Falkenberg , Carl Gabriel, uppläste
följande;
Några värda Ledamöter hafva uti Ridderskapers
och Adelns plena yttradt sina tankar,
om Öfverflöd och Skrå* ordningar, med anledning
af desse Yttranden, utbeder jag mig vördmast,
få nämna några ord.
Att närvarande, synnerligast Financiel!»
Ställning varit utmärkt skadelig, allt sedan år
J8IO1 lärer icke kunna nekas: Önskebgt vore
nu- om Statens välfärd, genom våra åtgärder
kunde tryggas; några Medel och Utvägar synas
mig äga företräde, nemligen, göromålens
förenklande i de flesta Tjenste vägar, såsom
ett villkor för indragning, af vissa Staten betungande
Embeten. — En kraftig och snart utkorpmande
Öfverflöds-Förordning, egenteligen i
afseende på förbrukning af Utländske Artick”
Den 18 December.
407
lar, hvilken Förordning bör göras möjelig till
efterlefnad, genom Exempel: En sådan, lämpelig
till våra Seder och Bruk, medförer säkert
åsyftad Verkan. — Sparsamh-ten skulle blifva en
följd, och gagnelig bitr den äfven lika säkert,
till Folkmängdens förökande, i en ordning, som
icke strider mot Moralitetens bud — och änteligen
upphäfvande af alla både små och stora
Skrå-ordningar, hvilkas bibehållande, som de
nu äro, egennyttan endast synes önska: Af de
många förmoner, som ar människan gifne, som
medel till dess lycka, är, den henne lemnade
Arbetsförmågan den hufvudsakligaste; naturligt
mäste vara, att hvarje människa, äger en frivillig
vald sysselsättning: Ju mer denna kan
utvidgas, desto mägrigare mäste Folket blifva:
Allt hinder, for enskilt arbete, inom ett Samhälle
måtte vara skadeFgt, och deremot fria
Tillverkningar af helst egna Producter, högst
nyttiga för ett Rike; Nationen skulle på detta
sätt reduceras till en kropp och en ande; hvar
sådant ej sker, bitr detta botemedel blott Palliativer.
Att detta varder till vederbörligt Utskott
remitteradt ar hvad jag ödmjukast anhåller,
Lades på bordet.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Bland de flera oordningar, som tarfva rättelse,
synes mig den vara af serdeles vigt, att Jordeböckerna
i åtskilliga af Rikets Provincer äro
ganska ofullständiga. Enligt 1734 ^rs
Den 18 December.
höfdinge-Instruction, bör Jord ransakning hållas
året förr än den så kallade Liggaren upprättas,
Born är en Jordebok, hvilken hvart 5:te år förnyas:
Otvifvelagtigt har detta stadgande sin
grund deri, att de förändringar, som tilldraga
sig under tiden, skola på ett säkert sätt varda
iakttagne och anmärkte: Icke dessmindre fin
nas
Län, hvarest dessa Jord ■ ransakningär äro
alldeles okända, och förändringarne endast af
Krono-Fogdarne antecknas i ett så kalladt Jordebolcs
Difference-Extract, för att vid Liggarens
Upprättande begagnas: Hela detta angelägna
Verk ankommer således på dessa Tjenstemäns
skicklighet och accuratesse. Denna lärer likväl
icke alltid varit så noga iakttagen , då man finner,
att Lägenheter gifvas, som äga andel för
Hemmantal i Allmänningar och Utmarker, d rck
utan Hemmantal i Jordaboken, och således
undgå all slags beskattning, bevillning och öfrige
onera, som åtfölja Hemmanen i Riketj dessutom
U'jordar, Ur tjäl lar med flera, hvarom
enskildta Handlingar lemna upplysning,
utan att sådan kan hämtas af Jordeboken, och
hvarigenom allt Kronan icke allenast förlorar
sin tillständiga rätt, utan ock en mängd Rättegångar
derigenom föranledas, till Allmänhetens
skada och onödig sysselsättning för Domstolarne.
Det är af sådan anledning jag ödmjukas^
får hemställa, om icke hvad Landshöfdinge-Instructionen
innehåller, rörande Jordransaknir
jarne, måtte varda iakttaget, på det
nogare kännedom om Rikets Jord måtte erhållas.
I sammanhang härmed, ehuru mera enskildt,
får jag anmäla, det ett högst angeläget
Den 18 December.
405
Document saknas vid Lands-Contoirets Archive
i Christianstads Län: Det är Jord-refnings-Protocnllet
1671, för västra Göinge Härad i nämnde
Län. Enligt Kongl. Förordning, skall uti alla
Ägo-tvister, der fråga om äldre eller nyare
Hemmantal uppstår, detta Protocoll följas j men
dä detsamma saknas, medförer det stor olägenhet
att förskaffa sig Af-krifter deraf från Kongl.
Kammar - Coliegium , och skulle genom någon
dylik olyckshändelse, som inträffade för flera
år sedan, detta enda Exemplar gå förlorat, vore
skadan af större vigt för Orten, än man förmodar.
1 grund häraf föranlåtes jag anhålla,
det Afskrift af detta Protocoll kunde erhållas ;
kostnaden härtill, om Kronan den icke vill åtaga
sig, kunde tagas af Häradets Sakören j
ehuru det på sådant sätt komme att gå långsamt,
så finge man dock hoppas slutet derpå
en gång , sedan början är gjord.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
4io
Den 13 December.
Tisdagen den 23 December.
Plenum klockan half till ii förmiddagen.
Anmältes och emoftogs Hof Cancelleren,
Riddaren och Commendt uren af Kongl Majt»
Orden, Herr Friherre Gusraf af Wetterstedt,
hvilken å Kongl. Maj:ts vägnar atlemnade tern
serskildta, här nedanföre antecknade Kongl Majcstats
Nådiga Propositioner till Riksens Ständer.
Harr Grefven och Landt Mar’balken anmoda,
de Herr Hof Cancelleren att till Kongl Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns undeidåniga
vördnad, jemte försäkran, aft Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner skulle med första varda
till pröfning företagne.
Sedan Herr Hof-Cancelleren blifvit på vanligt
satt utbeledsagad, bötjades justeiing af Pleni-Protocollet
för den IS dennes.
Efter uppläsning af Ridderskapets och Adelns
samma dag fattade beslut, af Herr Spaldencreutz^
Motion, rörande Plan • penningars
erläggande för Soldat Torp, skulle, så vida
Herr Spaldencreutz sjelf det medgaf, förfalla,
tillkärinagaf Herr Grefven och LandtMarskalken,
det han nu mera erhållit underrättelse, att Herr
Spaldencreutz, innan Ridderskapets och Adelns
nyssnämnde beslut vidtogs, redan från Staden
afrest, och icke förrän mot slutet af nästa månad
förmodades till Riksdagen återkomma; hva
-
Den 2 3 December'.
dan Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att, i händelse Herr Spaldencreutz fr aldeles
under Riksdagens lopp skulle yrka fullföljd
af sin ofvannämnde Motion, densamma i
sådant fall matte få utan hinder af Kläderska,
pets och Adelns fattade beslut, upptagas och till
vederbörligt Utskott förvisas; hvilket bi fölis.
Fortsattes justeringen af ofvannämnde Plem-Protocoll,
intill Ridderskapets och Adelös
derutinnan upptagne beslut, uppi Herr Mannerhjerta*,
Ulric Emanuel, anhållan om tillåtelse,
att få i ett sammanhang serskildt till
Trycket befordra de Discussioner, hvilka hos
Ridderskapet och Adeln ägt rum i följd af det
Friherre Anckarsvärds Memorial, som föranleddes
af Friherre C. L. Stael von Holstein*
Tillägg vid den föreslagne Tacksägelse-Adressen.
Grefve Posse, Claes Fredric, uppläste följande
!
Herr Mannerhjerta* anhållan, hvarå Ridderskapet
och Adeln lemnat bifall, innehöll,
att tili Trycket få befordra: ”De Discussioner,
som hos Höglofl. Ridderskapet o h Adeln ägt
rum i följd af det Friherre Anckarsvärds Memorial,
som föranleddes af Friherre Srael von
Holsteins Tillägg vid den föreslagna Tacksägelse-Adressen”.
Enligt min tanka, syntes Herr Mannerhjerta
uti denna anhållan mäst gjordt afseend*
på Friherre Anckarsvärds Memorial och deraf
412
Den 2 3 December.
följande Discussioner, hvilka han längre fram
uti sitt Dictamen nämner skulle tjena såsom bevis
på yttrande rättens helgd.
Jag har således med förundran uti Dagligt .
Allehanda läst en så lydande Annonce:
”Enligt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
beslut, kommer af Herr Mannerhjerta att utgifvas
de Discussioner, som inom nämnde Stånd
förefallit, i anledning af Friherre Stael v. Holsteins
föreslagna Tillägg vid den af Välloflige
Borgare-Ståndet gjorda framställning om Tacksägelse-Adressen
&c.”
Jag kan ingalunda föreställa mig, att denna
Annonce är i öfverensstämmelse med det af
Ridderskapet och Adeln lemnade tysta bifall
till Herr Älannerhjertas anhållan; och får således
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns upplystare
bepröfvande vördsamt hemställa, om ej
Allmänheten med skäl skall inse en motsägelse,
att uti Ridderskapets och Adelns Protocoll den
ena dagen finna den af Herr Mannerhjerta annoncerade
framställningen, rörande Tillägget uti
Tacksägelse - Adressen, af Ridderskapet och Adeln
ansedd opassande, och den andra dagen
se annonceradt ett formligt beslut, hvarigenom
samma Tillägg skulle genom Trycket serskildt
meddelas Allmänheten.
Så vida mitt minne ej bedrar mig, beslöt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, redan Vid förta
Riksdagen, i anledning at dylika, i början
Den 2 3 December.
4*3
af Riksdagen ganska ofta förefallne Trycknings*
Annonccr: Att då någon Ledamot hos Ridder,
skåpet och Adeln gjorde anmälan om att få ett
Dictamen eller Memorial till Trycket befordradt,
skulle uti Annoncen derom, äfvensom
på Titelbladet utsätta^ 5 att det till Trycket befordrades,
enligt Proponentens anhållan och med
Ridderskapets och Adelns dertill gifna tillåtelse,
samt att vid de tillfällen, då mundtliga Yttranden
blifva, enligt Ridderskapets och Adelns begäran,
till Trycket befordrade, böra de uti hela
sin vidd vid justeringen uppläsas, äfvensom
att alla på Trycket begärta Dictamina eller Memorialer
m. m. måtte förses med RiddarhusSecreterarens
vidimation, innan de till Trycket
befordrades. Jag tror mig således äga full anledning
till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplystare pröfning, vördsamt hemställa, huruvida
ej dessa åberopade beslut må till efterlefnad
vid denna Riksdag upplifvas, och vid detta
tillfälle tjena Herr Mannerhjerta till efterrättelse,
som således torde åläggas, atti öfverensstämmelse
dermed, förändra så väl Annoncen
i Dagligt Allehanda, som Titelbladet; hvarå
jag får begära Högvälborne Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig:
Jag vill icke inlåta mig i någon tvist derom,
huruvida Herr Mannerhjerta iakttagit Formerng
eller icke, utan endast i anledning af hvad Grefve
Posse nyss yttrat, anmärka, att så snart något
Ridderskapets och Adelns Protocoll är justeradt,
äger hvarje Ledamot af Ridderskapet
Den S 3 December.
och Adeln rättighet att till Trycket befordra
större eller mindre del deraf.
Herr Grefven och Landt Marskalken lät upp*
Jäsa 2 § 4 Mom. af den na gällande Tryckfrihets
Lagen, som stadgade, att Riks-Ständens
Protocoll icke kunna till tryckning fordras eller
utan Vcderbörandes tillstånd utbekommas.
Herr Mannerhjerta, Ulric Emanuel.- Jag tror
mig icke i det omnämnda förhållandet hafva
felar mot Formerna. Jag har hos Höglofl. Riddcr-kapet
och Adeln begärt tillstånd att få till
Trycket befordra icke allenast de Uiscussioner,
som ägt rum i anledning af Friherre Anckar,
svärds Memorial, sorn grundade sig på Friherre
StaSls löreslagne Tillägg vid 1'acksägeise-Adressen,
utan ock allt hvad i olVannamnde ämne inom
Höglofl Ridder.*kapet och Adeln blifvit yttradt,
hvaraf töljer, att min mening tydligen
varit, att fä i ett sammanhang till Trycket befordra
ej mindre Friherre St3e! von Hobteins
Tillagg, utan ock den i anledning af samma
Motion uppkomne Discussion , i hela sin vidd.
Denna anhållan har blifvit bifallen, och är ett
Rldderskapets och Adelns Beslut. Femtio Åttonde
Parapraphen i Riksdags Ordningen stadgar
tydligen, atr etf vidtager Beslut ej kan ändras,
och endast sådane jemkningar vid justeringen
deraf götas, som ej föranleda till ändring af
sjelfva Beslutet. Med denna anledning har jag
ansett mig äga full rättighet att genom en Annonce
gifva Stockholm*' Allmänhet tillkänna den
åtgärd jag i föijd af ett Beslut, som icke kan
Den s J December. 415
rubbas, ämnade vidtaga. Upplysningsvis må
det tillatas mig omnämna, att, då vid 1815
års Riksdag fråga uppstod i anledning af ett
visst Dictamen , om de uttryck sorn borde begagnas
för att tillkännagifva, att när sådan*
Dictamina blefvo från Trycket utgifna. det sam*
ma skedde med Ridd rskapets och Adelns samtycke;
så fann man skäl att klandra det rådande
bruket art skrifva: ”Enligt Höglofl. Ridderfkapets
och Adelns begäran till Trycket befordra”.
Ett sådant uttryek tyder också helt annat
än hvad jag i min Annonce sagt. Det tillstånd
jag för tryckningen af det ifrågavarande
erhållit, grundar sig på en af mig gjord begäran
, som föranledt till en Proposition — den
samma är besvarad
Resulratet deraf har influtit
i Protocollet Och är således otvifvelaktigt
ett Ridderskapets och Adelns Beslut. Då Herr
Grefve Posses mot mig stälde anmärkning saknar
all grund, anhåller jag att den måtte komma
att förfalla.
Grefve Poss*, Claes Fredric.- Jag kan för
min del hvarken medgifva, att Herr Mannerhjerta,
på sätt han anföit, styliserar sin Annonce
i enlighet med Ridderskapets och Adelns
lemnade bifall, ej eller afstå från min gjorda
framställning, utan anser, att då Beslut redan
i lika beskaffadt ämne vid förra Riksdag var
fattadt, är nu ej skäl detsamma iöi ändra. Upp.
läsningen af det som skall tryckas, torde till
och med ej vara alldeles öfv rflödig, då sa
myckét af de senare, i anledning af detta ämne,
förefallne Discussioner från ProtocoJlerne ut
-
Den a 3 December.
gått, utan att ny justering ägt rum. — I öfrigt
anser jag, att då det åberopade Beslutet följes,
blir Titelbladet i fullkomlig enlighet med san.
ningen, hvilken lika sä väl vid detta tillfälle,
sorn alla andra, är nyttig iakttaga, och det så
mycket mer, som hvarken Personen, som begär
tryckningen, eller någon annan lider det
minsta deraf. — Hvad Ridderskapet och Adeln
på sin höjd skulle möjligen kunna finna anledning
stadga, vore en åtskilnad vid de tillfällen
då något Dictamen eller Memorial till den grad
vinner Högloft. Ridderskapets och Adelns allmänna
bifall, att det såsom ett Ridderskapets
och Adelns Beslut till tryckning af LandtMarskalken
proponerades.
Jag får således förnya min anhållan om
Proposition på återupplifvandet af de redan å
beropade
Besluten.
•>
Grefve von Schwerin, Fredr. Bogisl. ■ I anledning
af det utaf Posse åberopade,
vid sista Riksdag fattas Besiu. angående uppläsning
af ett till Trycket begärdt Anförande,
torde jag få upplysa, att samma Beslut, hvilket
tillkommit uppå min derom gjorda Motion,
endast har afseende på ett sådant till Trycket
begärdt mundtligt Yttrande, hvilket Talaren sjelf
sedermera till Protocollet aflemnar, och hvars
uppläsning inför Ridderskapet och Adeln vid
Protocolls - justeringen blifvit beslutad; hvadan
nyssnämnde Beslut ingalunda kan lämpas pa förevarande
fråga, som angar tryckning af redan
juste
-
Den 3 3 December',
417
justerade Protocollet. — Deremot lärer Grefva
Posses anmärkning vid Herr Mannerhjertas Titelblad,
som icke bör åberopa Riciderskapets
och Adelns Beslut, utan endast dess tillstånd
till en Ledamots framställde begäran, vara ganska
riktig5 och torde således Titelbladet, med
afseende härå, kunna och böra förändras.
Herr Mannerhjerta: Oagtadt den upplysning
Herr Grefve v. Schlerin behagat lemna, anser jag
mig likväl icke hafva gjort något lagstridigt,
stödjande mig vid den förut aberopade 58 §.
af Riksdags-Ordningen. Likväl medgifver jag ,
att den ifrågavarande Anr.oncen hade kunnat
innehålla mera lämpliga termer, och får dervid
göra den erinran, att en Annonce, ämnad
att inflyta i ett Dagblad, är Ephemerisk, försvinnande
med dagen, och att man således icke
alltid vid dess författande afväger orden. Jag
har också redan varit betänkt att på det blifvande
Häftet göra en bättre redigerad Titel.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemsta!-  de, att sedan Herr Mannerhjerta erbudit sig att
förändra Titelbladet, hans om tryckning gjorda
anhållan, måtte, på sätt han sig nu yftradt, äfven
till Friherre Stael von Holsteins Tillägg till
Tacksägelse-Adressen samt den i anledning deraf
uppkomne Discussion, få utsträckas, och att
i följd deraf, Grefve Posses anmärkningar na
mera matte förfalla j hvilket bifölls.
Ridd, och Aå. Prof. 1 B,
$3) 54»
Dm 23 December.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Marstal-,
ken föreslog, atr, till rättelse för framtiden, Ridderskapet
och Adeln vid detta tillfälle måtte besluta,
att enär tillstånd lemnäs till någon Ledamors,
om en eller annan Handlings tryckning,
framstälde begäran, sådant borde å den tryckta
Handlingen utmärkas med orden : Med Ridderskapets
och Adelns tillstånd; hvaremot, då Ståndet
beslutar tryckning af någon Handling , orden
: enligt Ridderskapets och Adelns beslut, borde
nyttjas.
Bifölls.
Fortsattes justeringen af Pleni • Protocollet
förden 18 dennes intill slut.
Uppropades de Herrar Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka låtit anteckna sig
till deltagande uti Riksens Ständers Stora Deputation.
Herr Grefven och Landtmarskalken tillkännagaf:
att Hrns Maj st Konungen samt Deras
Kongl. Högheter, KmnPiinsen och ArtPrinsen
behagat i nåder utsatta denna dag klockan 12
middagen, till emottagande af Riksens Ständers
stora Deputation, hvilken således komme att
klockan något löre 12 1 ciag samlas i Secreta
Utskottets rum a Riddarhuset.
Den g 3 December. 419
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard, yttrade
:
Redan för 2:ne Plena tillbaka, hade jag
begärt ordet, för att yttra det jag nu ämnar
anföra; men omständigheter, med hvars detaillerande
jag ej vill besvära Ridderskapet sch
Adeln, förmådde mig, att så väl då, som
vid sista Plenum , afstå derifrån. Jag nämner
dett3, för att ådagalägga att mitt yttrande i
dag icke är föranledt af Konungens JNådiga
Proposition om allmänna Penninge-rörelsen.
Redan hafva Debatterne i anledning af en
ändå enhälligt besluten Tacksägelse-adresse upptagit
så mycket af Riddeiskapets och Adelns
dyrbara tid, att jag ej ämnar förlänga dem.
— Min afsigt denna gång är, att leda Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på principer
och facta , icke på personer: Jag har en
flerfaldig anledning dertill, och äfven af någre
värde Ledamöters hittills hafde yttranden.
Det har blifvit sagdt, och af en för hög
Auctoritet, för att icke väcka uppmärksamhet,
att Konungens Befallningshafvande i Länen vore
den säkraste källan, från hvilken Regeringen
hämtar underrättelser om tillståndet i Landet.
Om så bör vara emellan Riksdagarne, våga#
jag dock tro, ait sedan Riksdagen är börjad
bör Regeringen i synnerhet vara angelägen, att
hämta upplysningar om Landets tillstånd af
Riksens Ständer. —
420
Den 2 5 December.
Såsom en medlem af dessa anser jag min
ovillkorliga rättighet, äfvensom pligt vara, att
betala min gärd till det stora ändamålet: Riktig
kännedom af Fäderneslandets tillstånd, så
nödig för att kunna afhjelpa detta. Just för det
jag är öfvertygad, att vår nu varande Regering
vill det rätta och för Riket nyttiga, samt
intet annat, är jag för min del angelägen, att
Den om sanna förhållandet blir ligtigt underrättad.
Den största Statsman, den klokaste
Financier, kan ock måste misstaga sig, om
han ej erhåller oförställda uppgifter, sanna facta,
att bygga på.
Tvenne frågor tyckas hittills hafva blifvit
sammanblandade; den ena, om nöd finnes i
landet; den andra, om Regeringen har någon
skuld deri.
Flera värde Ledamöter hafva klagat öfver
nöd i Landet. Om de med nöd förstådt hungersnöd
, hafva de haft orätt. Tvärtom har
på samma tid, som af Ciimat och jordmon
mer gynnade länder ej varit frie från hungersnöd;
icke en gång någon ovanlig brist på föda
funnits i någon del af vårt Rike, oaktadt
årsväxten ej yarit mycket ymnig, och Brännvins-bräaningen
fått fortfara. Och härföre hafva
vi vår Regering och i synnerhet Hans Kongl.
Höghet '-KronPririsens välgörande anstalter, att
tacka; eller hvem annars?
Men det gifves en annan nöd än hungersnöd.
Här gifves onekcJigen , åtminstone i en
Den 2 3 December.
421
del Provincer, penninge-nöd , och den så stor,
att, om den ej snart afhjelpes, skall den medföra
åtskillig annan nöd, hvilken sluteligen kan
medföra nöd för de Penninge-ägande och Penninge-löntagande
sjelfva. Några få Capitalister
hafva dessa sednare åren sedt för sina fötter
nästan hela resten af nationen, ja deribland
många af Dess förmögnare Medlemmar. Några
Discont-Directeurer hafva haft massan af
Nationens förmögenhet och vällärd i sina händer.
Men Naturen har satt en gräns för alla
ytterligheter, äfven i den Moraliska Verlden.
Nu hade det kommit så långt, att äfven Capitalisten
börjat förlora genom sjelfva Penningebristen:
Att de fleste Utmätnings-Auctioner i
en del Provincer af brist på köpare ej kunnat
gå i verkställighet, eller ock ej inbragt de erforderliga
penningar, och Bevillnings-summan
hotade, att förmedelst Egendomars fallande vär-,
de blifva otillräcklig.
Man har yttrat, att denna nöd finnes förnämligast
hos Vinglare j att samma skrik öfver
Penninge-brist hördes vid sista Riksdag, utan
någon giltig grund o. s. v. Men Vinglarne
hafva merendels lidit minst, då deras godtrogne,
oegennyttigt hjelpsamme Caventer merendels
först fått tillsläppa sin förmögenhet, innan
Vinglarens Person blifvit tillgripen. Att sluta
af vissa Herrars yttranden, bör den anses för
största Patrioten, som aldrig skuldsatt sig för
något industriöst företag, aldrig med sin borgen
velat tjena någon, och framför allt den
som skrinlagt sine Capitaler. Att beskylla dem.
422
Den 13 December.
sorn klaga öfver penningebrist, för vinglare,
derföre att någre af dem äro det, vore likså obilligt,
som att skylla dem, som klaga öfver
för stor Sedelstock, för Ockrare och Egoister,
för det några af dem äro det. Midt emellan
desse bägge extrémer står den talrikare Class
af Fastighets Ägare och Närings-Idkare, som
speculerat på odling, arbets-flit och konst-flit,
samt de Capitalister, som nöjde med den Lagliga
Räntan, äro att anse för Näringarnes Förläggare,
och kunna fordra samma helgd och säkerhet
för sin Egendom, som Fastighets-Ägarna
för sin.
Rikets Penninge-nöd hjelpes ej dermed,
att man nekar den; och med smäde-ord betecknar
offren för den.
Samma språk fördes äfven vid sista Riks*
dag. Men man tilläde då, det man nu mera
icke kan, att Rikets förlägenhet var blott passager
och att den endast borde afhjelpas genom
tiden.
Har den blifvit hulpen genom tiden?
Man ville här som i mycket annat, jugera
Sverige efter England, sorn efter freden älven
fått vidkännas en betydlig förlägenhet i sin
allmänna rörelse. Men denna förlägenhet hade
i England icke sin grund i aftynande näringar
och en minskad inhemsk Production’, utan i en
för ögonblicket minskad Export, och den upphörde
derföre snart af sig sjelf; deremot öktes
»år Export-handel genom freden o. s. v.
Man tadlar så mycket dem, sem betalt
Den s 3 Decemberm
423
Fastigherer för myeket; hvarför icke likså väl
dem, som låtit betala sig för mycket? Nog
förtjena de likså mycket Statens behjertande,
hvilka köpt för dyrt, som de, hvilka säldt för
dyrt. Utom dess , de som betair Egendomar
för mycket, tvingas ofta deraf till odling och
annan loflig industris. Hvartill tvingas deremot
de, som låtit betala sig för mycket? Icke en
gång till att sjelfva erlägga Beviilningen för sin
Contanta Förmögenhet, och om det är ett fel
att hafva miss-calculerat sig; så kunde man ja
förebrå dem, som innan år I809 sålat i oud,
likså val som nu dem, hvilka sedan köpt i 0-  tid. De som för längs hållit pä sina Egendomar
äro de val felagtigare, än de som för
länge hallit på sina Discont-sedlar? men derföre
tager jag icke de Speculanters partie, hvilka
icke i afsigt att genom ett förbättradt bruknings-sätt
öka Egendomens afkastning, utan för
att åter sälja den, eller för att öka onera lör
Bönderne på den, gjoidt handeln. Det är onekeligr,
att de i sednare tider täta Egendomsköpen
hos mången afvändt hågen från odling
på handel. Men äfven de, som köpt Egendomar
i fpccuiation på vårt mynts ytterligare fallande
värde, äro val ej felaktigare, än de som
soldt Egendomar i speculation på Egendomars
fallande värde. Bägge dessa slags speculationer
äro förlårelige i ett land , der det gångbara
myntets välde är så föränderligt. Allt bemödande,
som går ut på att fixera detta värde,
är derföre lofvärdt ; men icke alltid detsamma,
sorn att viija hastigt öka det. Just denna föränderligheten
i mynt-värdet, men icke högt el
-
Den 5 3 December.
ler lågt myntvärde i sig sjelft, är det som mäst
skadar det allmänna. Faller Coursen mycket,
6ä gynnas i allmänhet Importeurer, stiger den,
så gynnas i allmänhet Exporteurei j I bägge
fallen lider det allmänna. Penmnge-värdets föränderlighet
verkar äfven ofördelagtigt på NationalCaracreren
j gör den benägen till vägsamrna
specuiationer, och har gjort mången till
Vinglare och Hazard-spelare. Den utväg, att
häfva SedJarnes föränderlighet, är derföre den
bästa, som förorsakar minsta rubbningen i da
Enskildtes, Capitalisrers så väl som FastighetsÄgares,
närvarande förmögenhets tillstånd.
Hvad Skåne serskilt beträffar, så har genom
de i sig sjelf nyttiga, men på samma tid
med Krigen verkställda Enskiftes-författningarj
genom den, isynnerhet der betydliga extra Rotering,
som fordrade frivillig Värfning straxt
efter att Landtvärnets och äfven annat Krigsfolks
misshandling afskrämt hvar och en derifrån*,
sä har, säger jag, härigenom Staten sjelf
tvungit Jordbrukande Cla-serna där, till både
odlings företag och betydlige Confante utgifter»
således äfven en mängd af dem till att skuldsätta
sig. Om ioco:detals tmkiftade och derföre
skuldsatte Bönder i Skåne skola kallas vinglare,
så har Staten således sjelf gjort dem dertill.
Det var dock icke vingleri, utan för det
mästa Penninge nöd som tvang Allmogen där,
sistledne efterhöst och vinter, att slagta och sälja
sina till en del för Åkerbrukets drifvande
nödige kreatur till en sådan mängd, att oxköttet
den tiden gälde knappt En Riksdaler Riksgälds
Den 33 December. 42 y
L:#;det, pä samma tid som det här i Stockholm
gälde 4 R:dr Riksgdds L:#:det, och detta
oaktadt en ymnig gröda och en betydlig upphandling
för Kronans Magaziner. Gängbara
priset på Hö var ändå icke 12 sk. Riksgtds
för L:ft:det. De ofantliga Summor, sorn åtgingo
till värfning för extra Roteringen, stadnade
icke en gång qvar i Landet, utan utgingo
dcn tiden för en stor del till Dannemark för
Bränvin. Hurudant hade väl tillståndet varit,
om ej Bönderne i det längsta linderstedt hvarannan,
och om ej de fleste enskilte Fordringsägare
haft mera consideration för de skuldsattes
behof, än Staten sjelf.
Sedan underrättelse ankommit, att de andra
Respective Ståndens Deputationer voro i
Secreta Utskottets Rum församlade, öfverlemnade
Herr Grefven och Landttnarskalken Klubban
till den äldste närvarande Grefven, Grefve
Hamilton, Gustaf Wathier, samt afgick med
stora Deputationen till Kongl. Slottet.
Herr Munck af Rosenskjöld återtog derefter
ordet och uppläste följande:
Då vid sista Riksdag Fastighets Ägarens
Intresse var liksom i strid med Capitalistens,
och fick ligga under för detta, har det nu kommit
så långt, att Capitalistens Intresse är i strid
med sig sjelft och äfven lider. Hvad jag vid
sista Riksdag här på detta ställe förutsade, har
inträffat. Då Penninge-bristen går till den höjd,
att Näringarne och Productionen aftyna, Expor
-
426 Den 53 December.
ten derigenom minskas, och behofvet af import,
j synnerhet af Utländske nödvändighets-varor,
ökes, skall denna Penningebrist, i stället för
att öka, snarare minska Sedelmyntets värde.
Detta nedsättes likså väl genom Näringames
aftynande, som genom ny Sedel-Fabrication.
Om Producenten, t. ex. den vigtigaste bland
alla , Jordbrukaren, saknar Penningar till Tjenstefolkets
löner, tili kreatur och åkerskap, tjenlig1
utsäde etc, och ännu mer om han nödsakas
att sälja af sitt nödiga förlag, så minska»
jordbrukets; afkastning, derigenom ökas införseln
af utlansk spannemål, derigenom höjes Coursen,
och trotts några Financierers Theori, äfven
till någon del Agiot, och Sedelmyntets värde
minskas. Detta skulle hos oss ännu mycket
mera fallit, utom en Hög Persons enskildta
uppoffringar för dess upprätthållande.
Erfa
renheten
och utgången äro de enda säkre Domare
i dessa ämnen. Våra Riksgälds-Sedlar ,
utan någon Silfverfond, hade i flera år på 90-talet
likså mycket värde som Banco-sedlarne få är
efter realisationen 1800. Med en större Sedelstock
än nu, och öfverflöd på Penningar öfverallt,
hade vi år 1810 en Medel-cours af 78 |-  sk. och år 1812 en Medel-cours af 87 •§■ sk.
En af orsakerne härtill var, att då florerade
mera än nu Handel och Näringar, hvilket lika
så mycket ökar Sedlarnes värde , som Siltver i
Banquen, så länge detta ej är tillräckeligt, för
att vid presentation inlösa dem.
Men Capitalisterna lida genom Penningebrist
äfven i ett annat afseende. Huru mången
Den 2 3 December.
427
af dem har ej förlorat genom det att Fastigheters
af Penningebrist minskade värde eller
tvungna försäljning, gjordt Inteckningen otillräcklig,
eller egaren oförmögen, att sjelf betala
det Lån, för hvilket Capitalisten caverat o. s. v.
Capitalisten och Penninge-Löntagande Embetsmannen
i allmänhet, har trott helt enkelt,
att ju färre sedlar i förhållande till Siltver-Fonden
i Banken, dess mera värde hafva de. Så
är det äfven i allmänhet, om tillgången på
Sedlar ej mindskas så, att Näringarne aftaga}
men när Sedelstocken i allt fall är så stor, att
Sedlarne vid presentation ej kunna inlösas; så
beror sedlarnes värde ej blott på opinionen om
Sedelstockens förhållande till Silfrets belopp i
Banquen, utan ock på den om Nationens
närvarande eller framtida resourcer att inlösa
Sedlarne, äfvensom till någon del på den ögonblickliga
tillgången eller bristen på Växlar eller
Hamburger-Banco o. s. v. Minskas derföre Nationens
resourcer genom Näringarnes aftyning
af brist på Rörelse-Capital, så skall Penningebrist
till och med bidraga till Sedelvärdets förminskning.
Ännu mera skall Penninge-brist bidraga
härtill, då den ej har sin grund i en
minskad Sedelstock, utan i Sedlarnes utgående
till Utlänningen. De som egenteligen bestämma
Sedlarnes värde, våra Banquierer, rätta sig
ej efter huru mycket Sedlar som finnas i Sverige
eller i rörelse inom Landet, utan huru mycket
Sedlar som äro utgifne ur Banquen och Dis
conterne, dessa Sedlar må finnas i Sverige eller
hos Utlänningen. Vi hafva derföre alla ola
-
428
'Den 2 3 December.
genheter aF Penninge-brist, utan att äga någon
af dess fördelar. Capitalisten har också fålängt
väntat på den åsyftade nyttiga verkan af Penninge-bristen,
och i allmänhet ej insett orsaken,
hvarföre han blifvit duperad. Sedelmyntets
värde har det väl genom Fenninge.bristen
ökats, Varu-priserne, undantagande på Utmätnings-Auctioner
fallit! Hvarför icke? Emedan
i:o Penninge-bristen haft en hufvudsakelig grund
uti Sedlarnes utgående till våra grannar, och
icke i en betydiig minskning af den urBanquen
eller på dess Credit utgifne Sedelstock. 2:0
emedan Sedlarnes värde äfven beror på en florerande
Production, som skaffar öfvervigt i Handel
samt resourser för en framtida Realisation,
och 3:0 emedan Varu-priserne stiga ej blott af
ökad tillgäng på Penningar eller dessas vanvärde
, utan ock af minskad tillgång på Vara
och af Productions-kostnadernes dyrhet, hvilka
i ett folkfattigt Land ej så lätt nedsättas. I
synnerhet nedsättes ej lätt Productions-kostnaderne
i ett Land, och i de orter, der hos den
lägre Jordbrukande Classen, tjenstehjonen äro
oftast i mera väistånd än Husbönderne, och
mera oberoende af dessa, än dessa af dem.
Jag påstår således icke, att här ej är nog
Sedelstock ur Banquen eller på dess Credit ufgifven.
Tvärtom, jag tror, att den är i sig
sjelf för stor: Men den inom vårt Rike och
utom Hufvudstaden befintelige, den ej skrinlagda,
är relativt ej tillräcklig, nemligen i förhållande
till de efter den för stora Sedel-Fabrication
1809 förhöjde priser på Fastigheter, Va
-
Den 2 3 December*
429
ror och Productions-kostnader, samt i forhållandet
tili Utskylder. I synnerhet är den icke
tillräcklig i de Lands-orter, som hafva mycken
Rörelse, tvungits till mycket Penninge-Utgifter
för Enskiften, extra Rotering och Vacance-ersättningar
m. m. och som i Disconternes för
vidsträckta utlåningar haft tillfälle till öfverdrifna
speculationer eller haft en af en passager
eonjuncture beroende ovanlig Handels-iöreise.
Ett Rörelse.Capitals tillräcklighet bör ej
blott bedömas efter dess förhållande till SilfverFonden
eller annan Valuta, utan ock efter det
sistvarande Rörelse-Capital. Om derföre år
igo^ utgifvits 90 Millioner i Sedlar i stället för
o Millioner, sä hade nu icke 60 Millioner varit
ett tiliräckeligt Rörelse-Capital.
Det är icke heller den nu först yppade,
af Disconterne förorsakade Penninge-oredan, som
utgör Landets största förlägenhet, utan det är
* den redan förut existerande, vid sista Riksdag
öfverklagade Förlägenheten i allmänna Penninge-Rörelsen
och i följe deraf productionernes
aftyning, hvilken är mera orsaken till denna
Pecninge-oreda, än verkan af den.
Äfven tycks det mig, att man ofta så mycket
skyller på Luxe och öfverdrifven Consumtion,
att man dervid glömmer angelägenheten
af en ökad Production.
Jag har redan tidigt vid sista Riksdag påstått,
att vårt Sedelmynts årliga utvandring till
430
Den 2 3 December.
våra Grannar, och i synnerhet till Finland, är
en hufvudsakelig orsak till Penninge-bristen.
Min mening biet då af flera värda Ledamöter
bestridd, men torde nu ej mera af någon nekas,
och jag har funnit den bekräftas af alla
utan undantag, som grunda sin mening härom
på erfarenhet och facta, och ej pä abstracta
principer eller ensidiga åsigter. Man invänder,
att innan Finland skiljdes från Sverige skedde
samma utvandring af våra Sedlar dit. Men då
återkom en del i Bevillning, och då kunde
Ryska Vator ej under Namn af Finska till Sverige
tullfritt införas, och då köpte Finland sina
flesta behof utifrån genom Stockholm. Så
länge Continental-systemet räckte, återkom en
del af dessa Sedlar för Colonial- och andra Engelska
Varor: Hvarföre vår underbalance i Handel
med Finland i synnerhet varit känbar, sedan
detta system upphörde. — Ännu mera känbar
har denna blifvit, sedan en hos oss, äfven
af Serskilta Utskottet vid sista Riksdag föreslagen
förhöjd Full på Utländska varor, förmått
Finnarne, att icke taga dessa Varor från
Sverige, och sedan en af Ryska Regeringen i
Julii sistledne år förhöjd Tull-taxa på sådana
Varor, som Finland förut tagit från Sverige,
nödsakat oss, art mindre med Varor, men mera
med Sedlar, än förr, betala de Varor vi få
från Finland. Man säger väl, att d< t är förmonligt
få Varor för Sedlar. Meri för dessa
Sedlar kunna Finnarne passa på, att taga Varor
och äfven Silfver igen, vid ett passagert
fall af Coursen eller vid en Realisation beräknad
efter en lägre Cours, än den var, då de
T)en a 3 December. 431
köpte sina varor; och de erhålla således då
mera Valuta för Sedlarne, än de sjelfva för
dem gifvit oss. Utomdess om vårt Lands
Näringar lida af brist på dessa Sedlar och deraf,
att våra Producter ej ännu kunna hålla lika
pris med de Finska, medför vinsten af Utländska
varors bekommande för sedlar en förlust
genom minskningen i våra egna varors Produetion.
Då man omöjeligen kan neka detta,
ifall en årlig utvandring af våra Sedlar till Finland
verkeligen existerar, så har man, så länge
man kunnat nekat sjelfva factum, nekat nemligen:
Att Sverige har en underbalance i Handeln med
Finland , och att mycket af våra sedlar finnes i Finland.
Detta förnekande af ett verkeligt factum
har förundrat mig så mycket mera, som då jag
först vid sista Riksdag yttrade , att en betydeJig
del af vår Sedelstock måtte vara i Finland,
kände jag icke detta af min eller andras erfarenhet,
utan för det jag såg klart, att det
måtte så vara och ej kunde vara annorlunda.
Äfven om man ville misstro alla de Personers
uppgifter, som af erfarenhet bäst kände förhållandet,
eller misstro Tull-Specialernes uppgifter,
enligt hvilka sedan Freds-tractaten med
Ryssland 1809, för öfver 2 millioner Riksdaler
Banco öfverhufvud årligen mera varor till
Sverige inkommit frän Finland än sorn från
Sverige utgått dit, (ett missförhållande, som
till någon, men ej så betydelig del, härrör
deraf, att de frän Sverige under Continentalsystems-tiden
till Finland utgående Engelske
varor ej i Tull-Specialerne skola blifvit upptagne
0. s. v.) så kan man dock ej neka föl
-
432 Den 33 December 1
jande facta och erfarenhetens bevis: Att alla
skatter i Finland erläggas i Svenska Sedlar,
sedan Ryska Regeringen förgäfves gjort försök,
att till och med blott till hälften få dem att
gå ut i Ryska Sedlar; att Embetsmännen i
Finland lönas i Svenska Sedlar; att gångbara
myntet der är Svensks Sedlar; att de som hafva
ett öfverskott af Penningar, naturligtvis mest
gömma på det mynt de hafva mest förtroende
till, eller det Svenska: och att ändå öfverflöd
är på Svenska Sedlar, då i Sverige allmänt
klagas öfver brist på dem. När härtill kommer,
att Finland har nära fidei så mycket Invånare
som Sverige, och att innan det skiljdes från
Sverige, hade det kanske äfven nära fjdel af
vår dä varande Sedel-stock, så kan man väl med
säkerhet antaga, att nära j:dei af vår nu varande
Sedelstock der finnes. Lägger man la artill
hvad af våra Sedlar finnes i Dannemark och
Norrige, huru mycket som kan hända är hypotiseradt
for skuld till Utlänningen, så kan
man väl utan öfverdrift antaga, att öfver fadel
af vårt Sedelmynt är i Utlänningens händer.
Och när derjemte befinnes att det mäst är
Banco-sedlar och föga Discont-sedlar, som åtminstone
af Finnarne- blifvit med begärlighet
emettagne, så blir häraf en följd, att LJtlänningen
har kanske hälften och möjeligen ännu mera
af våra Banco-sedlar, och att vi Svenskar
nästan ensamme fått behålla och skola föflora
på Discont-sedlarne.
Jag ser derföie ingen annan radicale bot
häremot, då Residenset ej kan elier bör flyttas
än
Den 2 3 December.
ari att Finska varor liksom andra Utländska,
beläggas med Tull, hvilken i i anseende till desi
Sas för det mästa stora voiume öch den strängare
'1 ull-bevakning i Stockholm, än på de fleste
ändre orter i Sverige, lätt kan contrölleras^
ött Productionen af sådane varor som vi hellöff
från Finland, inom vårt eget Land uppihuntras.
och Transporten för dem lättås* att
Således Strömmar i de Nordlige Provincerne
göras flortbara för trädvaror, (hvarpå man igog
mer än på dyrbara Canaler börda hafva tänkt)
Samt att Stockholm genom dessa m. fl. medel
kan vänjas ifrån att nästan uteslutande t3ga eri
del riödväodighets-varör från Finland; Hvad
Hufvudstadén för någon tid^ geiiöm bättre köp
på dessa Varor, kan vinna, skall genom det
Öfriga Rikets aftyning snart äfven för deri gä
förloradt. Matte det ihogkommas och iiog
lifligen sentefäs, att Finland nu mera icke är
hagon Svensk Province. Hvad är valett Lands
oafhängighet; då det för siria Lifsförnödenhet
ter beror af Utlänningen och då sjelfva Hilfa
Vudstaden föf deni befor af Rikets rfiäktigasté
Granne?
fin sådan Conjuncttir , sorn Vår närvarande)
då våra Grarinaf heldre i betalning rhöttäga
Vårt Sedelmynt, än sitt egit, har i intet Land
förr existerat, ej af någon Författare varit omtald
eller förutsedd , och derföre icke ingått i
sådana Financierers beräkning, som grunda Sina
åsigter på vissa Författares Systemer, och söm
neka möjeligheten af någor! Under-balance i
Ridd. och Ad. Prot. ii Bi , 56.
Den 2 3 December.
handel för flera år. Vår Under-balance i handeln
nied Finland, lämnad åt sig sjelf, har ingen
annan gräns, än en möjeligen inträffande
likså stor Penninge brist i Stockholm, sorni en
del Lands-Orter, sedan dessa förut blifvit alldeles
blottade på Sedelmynt.
Detta allt har jag både sagt och förursagt
i ett par rnuntelige Yttranden vid sista Riksdag.
Jag blef då af Ridderskapet och Adeln anmodad
, att serskildt låta trycka desse Yttranden,
men gjorde det icke, emedan jag förutsåg,
att jag skulle mera af utgången än då af Allmänheten
blifva rättvisad. I sådane frågor bör
också mera läggas märke till , hvad en Person
förr sagdt, än hvad han nu säger. Emellan
2;ne olika tänkande i ett sådant ämne, är ej
någon så säker Domare, som utgången, Just
den af mig då anmärkta skillnad emellan beloppet
af den ur Banquen samt på dess Credit
utgifna Sedelstock, och af den inom Landet
circulerande, är orsaken till det Fenomene,
att, oaktadt Penninge-bristen , likväl priset på
Fastigheter och i synnerhet på varor ej betyde*
ligen fallit, utan på Utmätnings-auctioner. Här
är derföre i Landet, fast ännu icke i Stockholm,
ett betydeligt, ofta flera ioorde procent olika
pris på fast, så väl som på lös Egendom.
Ty den som frivilligt säljer, calculerar på Sedelmyntets
verkeliga värde j men den som köper
på Utmätnings Auctioner, calculerar blott
på penninge-tillgången om 14 dagar.
Till Penninge-bristen bidraga dock oneke.
Den 53 Decemberi 43 J
ligen, ehuru ej i så hufvudsakelig mohn, som
många påstå, andra omständigheter. Bland dessa
må först nämnas Credit-brist, i följe af vårt
Mynts föränderlighet, ofullkomligheten i våra
Utsöknings stadgar, och ensidigheten i dessas
verkställande, merendels blott nog strängt iöf
de Publique Fordrings ägare, jag skulle kunna
anföra flere exempel, att för Disconters räkning
Utmätning verkställes hos eu Cavent eller
Låntagare, som sjelf långt förut men fåfängt,
begärt utmätning för sin enskilta, äfven på
löpande Revers grundade fordran. — En för
utsträckt handel torde nu mera ej kunna räknas
bland orsakerne till Penninge bristen. Men
ännu fortfar verkan af den, äfvensom deraf,
att de Publique Låne-tillgångarne i synnerhet
blifvit använde pä Handel, till Lån på blott
Personlig säkerhet, i stället för på de direct
productive Näringar.
I ett Land, som blott har Pappers-mynt,
är dess Rörelse-Capitals tillräcklighet beroende
af åtgärder, och ibland af några få Capitalisters
välbehag. Det sätter sig då icke sjelf.
En ökad Production ökar då ej Rörelse-Capitalet.
Öfvervigt i Handel gör det icke heller,
om icke under en så ovanlig Conjunctur, som
den närvarande, öfvervigten är i Handeln med
de Utländske Magter, som äga en så stor del
af vårt Sedelmynt. Äfven här har man blifvit
förvillad af Författare, som då de påstå, att
Rörelse-Capitaiets belopp bestämmes af Productionen,
tala blott om Länder der klingande
Mynt är gängse. Om vi finge aldrig så myc
-
Den 2 3 December.
ket klingande Mynt in genom ökade Exporter,
öktes ej derföre Rörelse-Capitaiet, så länge detta
blott består i Sedlar, som ej vid presentation
inlösas.
Äfvensom det var en indirect Beskattning
på Capitalisten och Penninge-Löntagaren, då
man 1809 gaf ut för mycket Sedlar; så blefve
det en på Fastighets-Ågaren, att nu gora en,
i synnerhet hastig, indragning af dem. Utomdess
de Capitalister, som mäst förlorat genom
1800 års Banqueroute och 1809 års Sedel-utsläppuing,
äro för en stor del just de, som
af farhåga för vidare Mynt försämring sökt att
de sednare åren realisera sina Sedlar genom
Fastighets köp. Skola nu de först förlora genom
sina Capitalers förutgående nedsättning i
värde och sedan genom de för dem köpte Fastigheters
?
Man klagar, och med allt skäl, öfver den
stora Sedel-utsläppningen I8C9- Man ville med
den bestrida Statens trängande utgifter, i hvilka
således Ägare af Fastigheter för dessa ej
deltogo, utan tvärtom gjorde en ytterligare
vinst på alla Fordrings-ägares bekostnad. Men
sedan denna Sedel-Fabrication en gång skedt,
sedan alla priser hunnit satta sig derefter , hjelpes
Landet ej, med att åter inskränka RörelseCapitalet
och hastigt nedsätta priserne. Denna
Sedel-utsläppning hade ej så betydeligt nedsatt
myntets värde, om man sökt tillskapa Valuta
för den, genom att derjemte släppa ut Näringsfriheten,
befrämjat Exporter mer än Importer,
Den 2 3 December.
den Inländska Handeln mer än den Utländska,
den husliga industrien mer än Fabriquer; om
man användt Millioner på Varu-production, i
stället på Varu-transport, samt använt de publique
Lane tillgångar till Producenter mer än
till handlande och blott Consumenter; i stället
för allt detta tvärtom; och om man låtit
Engelsmännen betala tillräckelig Nederlags- och
Transito-afgift den tid ingen annan debouché
för sina varor till Continenten hade, samt sluteligen,
om man begagnat Tryckfriheten mera
för Statens än för enskildtes angelägenheter.
Genom en del af dessa messurer hade den utsläppta
Sedeln för det mästa realiserat sig
sjelf.
En värd Ledamot har i nog Allmänna Termer
yttrat, att Konungens Respective Befallningshafvandes
i Länen Rapporter, ej äro att
anse för pålitelige. Jag kan ej dela med honom
lika mening härom. Jag kan det så mycket
mindre, som jag icke känner in.iehållet af
en enda sådan Raport, men deremot har den
äran känna flera af dessa Embetsman på hvars
uppgifter jag sätter all tillit. Men det förklarar
jag, att om Landshöfdingarnes Rapporter
från alla Län, framställa belägenheten sorn blomstrande,
Näringarne och Invånarnes välmåga
i tilltagande, så äro ej afla af dessa Rapporter
pålitelige. Jag vill väl tro, att Krono-Utskylderne
urgätt utan betydelige Restantier, emedan
man, för att förekomma dessa Restantier,
med stränghet verkställt en mängd Utmätnings-Auctioner,
, som ofta föranledt nya Ut
43S
Den a 3 December.
mätnings-Auctioner hos dem, som ehuru merendels
för Van-pris, gjort inrop. Men huru
hafva private Personers fordringar utgått? Att
Krono Utskylderne utgå, b visar således ej, att
ingen brist hos Folket existerar, om de ej, såsom
vi hört, på Gottland, utgått utan mång.
falldiga utmatningar. Vår Allmoge är utom
dess ännu så redelig, och för sin Credit skull
äfven så klok att han till undgående af den,
mer för Utskylder, än för Private skulder
promta utmätning, först söker att betala sin
skuld till Kronan, Hvad Skåne beträffar, så
ej blott pastår jag , utan vill åtaga mig bevisa,
att tusendetals Utmätningar, hvaraf en stor
del för Kronans Utskylder, sedan sista Riksdag,
årligen blifvit verkställde, till och med
nära hundrade för nämnde Utskylder i en enda
Socken. Oå detta är förhållandet i en Landsort,
som ändå för sin hufvudsakeliga product,
Spannemälen, i år och sistledne år blifvit tillräckeligen
betald, och sorn härå haft ömnig
tillgång, så är svårt att tro, tillståndet vara
mycket bättre i alla andra Provincer. I Götheborg
åtminstone vet jag, att Personer, som haft
understöd af Fattig-försörjnings anstalterne der,
ändå undergått Utmätning för sine Kronoutskylder.
Det torde så förhålla sig, att i de
Lands-Orter der ej Enskiften och extra Rotering
m. m fordrat så mycket contante Utgifter,
och der en viss gräns för industrieuse företag
är gifven, har Penninge-bristen varit mim
dre känbat. På detta sätt kunna stridige meningar
förenas.
Den ss 3 December.
Men om tillståndet äfven är lika i flera
andra Provincer, följer derföre icke, att Styrelsen
är skulden dertill. Vi böra ej glömma, att
det är Riksens Ständer sjelfva, som reglerat
grunderna för Rikets Financer, som bestämt
Bevillningens belopp och, läggen märke dertill,
Mine Herrar! Bevillningens fördelning: Att det
äro de sjelfva, som bestämt gränsen för Banquens
försträckning till Odlings Lån, som utfärdat
Reglementer för Disconterne samt för dessas
Revisioner o. s. v. Riksens Ständer hade „
sjelfve i sin magt sista Riksdag att afhjelpa
den Penningeförlägenhet, som redan då rådde.
Och om Malmö Disconts Förvaltning i synnerhet
skall vara skulden till nu varande penningeoreda,
så kan jag, om man ändtligen vill
hafva någon att skylla på, ge anvisning på
Banco-Utskottet vid sistledne Riksdag, hvilket
redan då kände en stor del af de sedan uppenbarade
missbruk, men öfverlemnade, som orden
i Dess Betänkande till Plena lydde, ”Rättelsen
af hvad hittills, i Styrelsen möjeligen kan hafvaj
manquerat, åt hvad Discont - Directionen kunde
sjelfmant inse." Man skulle äfven kunna, om
de ej grundat sitt beslut på Banco-Utskottets
Betänkande, skylla på de två Riks-Stånden, som,
ej i likstämmighet med Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, änhöllo hos Konungen
om undersökning, hvilken hade förekommit
vida större olyckor, än Directionens åtal,
som Banco-Utskottet vid sista Riksdag, tycktes
villja förebygga. Måtte de misstag som begås
vid en Riksdag, lända till varning vid de påföljande.
Den a 3 December.
Jag tror derföre icke, att skulden till Discont-oredan
ligger deri , att Discqnt-Verken e|
blifvit stäide i beroende af Styrande Makten. Det
är sant, Riksens Ständer hafva sjelfva inrättat Di$cprt£erne.
Men det var till en början på Styrande
Maktens egen Proposition, åtminstone
yid Riksdagen 1800. Innan qärnnde Riksdag
nedsattes Riksgälds-Mynfets Credit derigenom ,
att fiongngen bandade sig i Cantoirets för-s
Vältning, qch detta på Konungens Proposition ,
\ Caffe- och Jernhandel. Det var ej Riksens
Ständer, som införde Mynt-tecknen , 1776 ärsi
jBanqueroute, de så kallade Fahnehjelmare och
Långråckarne år 1^89 ) och det var Konungen
Sjelf, sorp föreslog 4800 års cbimerjqva Realisation.
Här gifve? utom dess orsaker till fattigdom
och brist, sorn ej bero af Regeringens åt,
gärder. Lagarne hafya ingen gräns satt förde
skadefige följder af den ännu i flera Län bibehållna,
så kallade Hofveri-Inrättningen. Icke
heller kan Missväxt nch klen Årsväxt, Näringstvånget,
Skrå-Författningar, en öfverdrifven
Luxe, och bland da arbetande Classerne,
det tilltagaqde Bränvins-supandet skylles vårpu
varande regering. Den Tullfrihet som f
freds-Tractaten ^809 blifvit tillerkänd Finska,
qu mera Utländska varor, torde äfven mera
hafva berodt af ögonblicket? nödvändighet och
Hufvudstadens behof, än af Regeringens åt«
garder.
Att det ej är smicker^ utan mjn på erfes
Den 2 3 December.
44*
renhet grundade öfvertygelse, att Regeringen
blott behöfver blifva underrättad och förvissad
om en veikelig nöd, för att vilja afhjelpa den,
vill jag ådagalägga med ett pär exempel, Då
jag om våren sistledne år, under mitt vistande
här i Ståckholm, blef underrättad, att ej
mindre än 125 Ronders ansökningar om Lån
på 50 å ioq R:dr hvardera, för att rädda deras
egendom från Auctions-Klubban , i Malmö
Discont ännu lago oafgjorde, utan att kunna
bevilljas, hade jag genom Hans Exceilenca
Stats-Ministern , Grefve v. Engesiröm tillfälle,
att medela Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
detta. — Följden häraf var, att Landshöfdingen
i Länet med omgående Post fick befallning
genast uppsända Förteckning på dessa Bönder,
och de erhöllo af Hans Kongl. Höghets Egen
Gassa de önskade Lånen , och för 4 Procent.
Samma biträde til I böd Hans Kongl. Höghet
sjelfmant flere Lane-behöfvande Bönder sistledne
vår. Hans Kongl. Höghet påminte Sjelf
flera gånger derom, men jag känner ej hvarföre
verkställigheten uteblef. Sistledne år hade
ej blott de 125, utan flere ioq de Bönder förgäfves
anlitat Disconten om Lån; men redan
återfått sine ansökningar, dä jag erhöll under-,
rättelsen om de förra.
Då Magazins-Direc
tionen
genom betydlige upphandlingar af 1815
års ömniga gröda i Skåne ville någorlunda förekomma
sädens vanpris, förfelades detta ändamål
för det mästa, dels derigenom, att Magazim-Forvaltarne
blott en dag i veckan niQtr
tog säden, hvarigenom Säljarne sattes för myofcet
i berqende af dessa Förvaltares gunst qcfj
442
Den 2 3 December.
de fläste tillströmmande Bönder ej kunde hinna
få sin Säd uppmåld, utan måtte antingen
föra den hem igen eller sälja den för underpric
till Köpmannen; dels ock derigenom, att
upphandlingen af det Sädesslag, sorn Allmogen
i Skåne mäst har att sälja af, afstannade innan
Nyåret. Om upphörandet häraf, på tillfrågan
underrättad af mig, yttrade Hans Kongl.
Höghet, att upphandlingen borde genast åter
börja, hvarom jag tog mig friheten underrätta
Ordföranden i Magasins-Directionen , som skaffade
rättelse.
För öfrigt undrar jag ej, att man här i
Stockholm ej så lätt kan öfvertygas om ställningen
i åtminstone en del Provincer. Här
stiga priserne jemt på Egendomar och Hyror,
och ingen brist har röjts på Penningar. Den
som sett tillståndet i en del Lands-Orten, kan
sjelf lätt glömma det, när han en tid varit i
Stockholm. Huru mycket snarare kan den misskänna
det, som ej haft tillfälle närmare se det
i Landsorterne. Men länge plägar det icke
dröja, förr än , då lemmarne aftyna , svagheten
äfven hinner till hjertat, i synnerhet i en Statskropp,
där det ej mera är placeradt på sitt
rätta ställe.
Man har med alt skäl yrkat på vårt Lands
behof af stora och vidsträckta Försvars-medel.
Måtte vi alltid nog lifligt ihogkomma , att till
dessa äfven höra tilltagande Folkmängd och
välmåga. Dessa befrämjas bäst genom Näringsfrihet
, ett tillräkeligt men ej för stort Rörelse
-
Den 2 3 December.
443
Capital, och genom uppmuntringar till flit , industri
och sparsamhet. Måtte Riksens Ständer
aldrig glömma, att partic-lle Mesurer och Understöd
utan en vidt omfattande och sammanhände
plan ej äro tiliräckelige.
Hvarefter Herr Munck af Rosenskjöld munteligen
yttrade ;
Jag har nu sökt uppfylla en pligt, som
Medborgare, som Riksdagsman, och serskildt
som Invånare i en af Rikets vigtigaste Provincer.
Jag hade önskat att någon annan från
denna Province gjort mitt bemödande till någon
del öfverflödigt och fritagit mig från den oangenäma
åtgärd, att yttra det, som ej är enligt
med flera Personers mening, hvilka jag för öfrigt
i så många afseende» vördar och värderar
och som omöjeligen kunna missledas af annat,
än origtiga uppgifter. Man kan vara oberoende
ej blott, genom sin förmögenhet och för det
man intet Embete har, utan ock genom sina
tänkesätt. Äfven jag är Embetsman , är i så
fall beroende af Regering och Högre Embetsman
} men jag hoppas att jag ådagalagt, och
äfven härefter skall ådagalägga , att jag ej känner
någon pligt så stor, som mot mitt Fädernesland
, ej heller hyllar Personer framför sanningen,
—
Många af Ridderskapet och Adelö yttrade
härtill deras bifall.
Lades på bordet.
Den 2 3 December.
Upplästes och lades på bordet följande
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner till Riksens
Ständer:
1:0 Angående den af framlidne Landshöfdingen
von Echstedts Enka, J. M. Lövenhjelm,
för Sterbhuset sökte befrielse från en ersättning
till Kronan!; Gifven Stockholms Slott den 9 December
I8I7«
2:0 I anledning af en förekommen fråga
om Bätsmans-Roterings införande i Färentuna
Härad af Stockholms Län; Gifven Stockholms
Slott^den y December 1817.
3:0 Angående Båtsmans-Roteringen i Hallands
Län; Gifven Stockholms Slott den 9 December
1817-
4:0 Angående angelägenheten af serskildte
anstalter till förekommande af stegring i priset
på det grofva brödet; Gifven Stockholms Slott
den 17 December 1817-
^.o Angående Götha-Canal-Arbetets fortgång
och befrämjande; Gifven Stockholms Slott
den t7 December 18-17-
Ridderskapet och Adeln ansåg ej nödigt
att de vid hvarje Proposition bilagde utdrag
af Stats-Rådets Protocoll nu upplästes.
Den $ 3 December.
445
Upplästes och iades på bordet följande från
nedannämnde Utskott inkomne Memorial och
Utlåtanden:
1:0 Stats-Utskottets Memorial af den 19
dennes, deruti tillkännagifves, att som vid de
föregående Riksdagarne Stats-Utskottet, för
att kunna skyndsamt och i sin ordning besörja
dess mångfalldiga göromål, varit föranlåtet begagna,
utom Secreteravne, äfven Camererare,
tvänne Protocolls-förande eller Notarier samt
minst Fem Cancellister; alltså och då med ett mindre
antal Betjening Utskottet, i anseende till
de vid denna Riksdag förekommande Ärenders
mängd och vidlyftighet, funnit sig ej vara belåtet,
derest allt skulle kunna skötas obehindradt
och såsom ändamålet fordrade, har Utskottet,
med stöd af 24 §. i Riksdags-Ordningen,
sådant till Riksens Ständers bifall vördsamt
anmält.
2:0 Stats-Utskottets Memorial af den 20
dennes, innehållande, att sedan jemte det Statsutskottet
funnit nödigt, att för de till dess
handläggning hörande Räkenskaps-göromål, i
afseende på Stats-RegleringensJ serskildte delar
antaga en till Kongl. Stats-Contoirets Räkenskaps-Verk
hörande Tjensteman som Camererare,
Utskottet jemväl ansett behöfligt, att
då Herr Stats-Commissarien och Riddaren Widegren,
som uppgifvit den af Riksens Ständer
vid sista Urtima Riksdag gillade nya method
för Räkenskapernes afslutande och en derp§
grundad Riks-Hufvud-Bok öfver Stats-Verkets
446
Den 2 3 December.
Medel, vore utaf sjuklighet Uturståndsatt, att
nu, såsom vid berörde Riksdag gå Utskottet
tillhanda, någon annan, som ägde fullkomlig
kännedom om grunderne och ändamålet för
hans föreslagne Method, måtte lämna Utskottet
erforderligt biträde vid dess åtgärder i sådane
delar, som angå verkställigheten och tillämpningen
af omförmälte nya Räkenskaps-Method och
Bokslut 3 alltså och då Utskottet i detta hänseende
funnit sig böra i egenskap af Camererare
antaga Revisions Commissarien och Auditeuren
C. A. 1’Orange, som biträdt Herr Stats-Com*
missarien Widegren uti berörde arbete och ägde
derutinnan en närmare insigt och kunskap,
har Utskottet likmätigt 24 §. Riksdags Ordningen
sådant till Riksens Ständers bifall hemställt.
3:0 Stats-Utskottets Memorial af den 19
dennes, innehållande, att som hos Riksens Stäm
der Stats-Utskottet bordt, i likhet med hvad
som skedt vid föregående Riksdagar, föreslå
tillgång för kostnadernes bestridande vid den
nuvarande; alltså och med anledning af förhållandet
i denna del vid sista Urtima Riksdagen,
då Utgifterna till Taffelpenningar, Arfvoden
och Trycknings-kostnader m. m. som bestods
af Allmänna Medel uppgingo, enligt den deröfver
afgifne Redogörcdse till 106,676 R:dr 5;
sk. 3 r., har Utskottet hemställt, att för sådane
behof vid denna Riksdag måtte anvisas nödige
medel, att efterhand i den mohn erforderligt
funnes till belopp af 20.000 R:dr i månaden
af Riksgälds-Contoiret utbetalas på skeende Requisition
från Kongl. Maj:ts och Rikets Stats
-
Den 13 December.
447
Contoir, hvarest utbetalningarne, till följd af
hvad Kongl. Maj:t i Nåder förordnat, besörjas
och Redovisning sker för Medlen 3 och borde
om beslutet som härom fattades, Riksens Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra anmälan
för att Kongl. Stats-Contoiret meddelas,
samt tillika, tillåta Stats-Utskottet, att Fullmägtige
i Riksgälds-Contoiret härom tiil iagttagande
underrätta.
4:0 Stafs-Utskottets Utlåtande af den 19
dennes, deruti tillkännagifves, att sedan samtelige
Riks-Stånden beslutat, det borde så väl
Riksens Höglofl. Ständers till granskning af
Stats-, Banco- och Riksgälds-Verkens Räkenskaper
och Förvaltning detta år förordnade Revisorers
Berättelser, som äfven Riksens Ständers
Justitie-Ombudsmans Berättelse för innevarande
år, skyndsammeligen på Stats-Verkets
bekostnad tryckas och visse Exemplar deraf till
Riks-Stånden utdelas samt i öfrigt hållas Allmänheten
tillhanda; så har Stats-Utskottet, i
anledning deraf och såsom i dylika fall vid
förra Riksdagen skedt, till tidens vinnande,
som lör det åsyftade ändamålet synts böra iagttagas,
genast gått i författning om ofvanberörde
Berättelsers utgifvande af trycket, hvarvid
Utskottet funnit läinpeligt låta uppgöra Accord
med serskildta Boktryckare, att de emot den
lindrigaste betalning som kunnat betingas, under
förutsättande af någon försäljning för deras
egen räkning af dessa Handlingar till Allmänheten,
skola aflemna 1000 Exemplar af hvardera
Berättelsen, derutaf erforderligt antal till
443
Den 2 3 Dcemeber.
utdelning åt hvarje Ledamot inom Riks-Ståriden
komma att användas, hvarefter de öfver=
blifvande Exemplaren af nämnde Upplaga borde
Vid Utskottets Handlingar i Kongl StatsContoiret
förvaras, att vid blifvande Revisiöner
eller andra tillfällen dä sådant behöfdes;
lättats vara att tillgå; och borde ofri dehnä
Trycknings kostnads betalning af de till Riksdags
- Utgifterne anslående medel' Riksens Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet göra antil
äl arn
y:o Stats-Utskottets Utlåtande af den
dennes, innehållatlde, att sedan samtelige Riks*
Stånden, i afseende å tryckningen af Riks Ståndens
Protocoiler Vid denna Riksdag med der=
till hörande Bihang; fattat sine Beslut och desamma
till Stats-Utskottet remitterat samt Preste-Ståndet
tillika anmodat Utskottet att upplysa
, huruvida de under 1815 års Riksdag af
Siats-Verket förskjutne Medel till tryckning a£
de öfrige frenne Riks Ståndens Protocoiler än*
nu blifvit behörigen redovisade och Stats Cassan
godtgjordey sä har i anledning deraf StatsUtskottet
upplyst; att Riksens Ständer, enligt
underdånig Skrifvelse af den i Maji iSUj vid
sista Urtima Riksdag beslutit, att trycknings*
kostnaden för Ridderskapet och Adelns, Bor*
gare-Ståndets och Bonde-Ståndets Protocoiler
samt Bihanget skulle godtgöras förskottsvis af
den till Riksdags - kostnaden aiislagne Summa
efter Räkningar, Verificerade af dem som hadd
Sig uppdragit atf tfyekningeti besörja: I följd
hvaf*
lien 43 December. 44£
hvaraf Medel härtill blefvo successive utbetalte,
med afdrag likväl, för hvad som genom Prenumeration
eller Försäljning af dessa Handlingar
inflöt, så att Riksdags kostnads anslaget endast
graverades med återstoden, sorn, enligt
Redogörelsen deröfver, uppgeck till en sammanlagd
Summa af 10,326 R.‘dr 16 sk. I r.
hvarföre, utom hvad sålunda under tryckningens
fortgång genom Försäljning och afdrag på
förskotterne ersättes, någre Medel till kostnadens
godtgörande sedermera icke influtit. Hvad
åter angeck ifrågavarande trycknings-koStnad,
så torde, för ändamålets ernående, ej kunna
undvikas, att densamma vid denna Riksdag äfven
försUjutes af den till Riksdags-utgifterne
anslående Summa, men hvarvid syntes böra
iagttagas, att likaledes under tryckningens fortgång
till ersättning å kostnaden göres afdrag
utaf hvad som för Protocollerne och Bihanget
må kunna genom Försäljning eller Prenumeration
inflyta, och att till afsättningens befordrande
tryckningen och utgifvandet af dessa
Handlingar med möjligaste skyndsamhet verk»
fetälles under Riksdagens lopp; hemställande
Utskottet alltså, att hos Kongl. Majit måtte
göras underdånig anmälan om Nådig* befallning
till Kongl. Stats-Contoiret, att efter Rakningar,
bestyrkte af dem åt hvilka Riks Stånden upp.
dragit ombesörjartdet af Protocolis-tryckningen
äfvensåm för Bihangers utgifvande å trycket,
som likmätigt 59 §. Riksdagsordningen tillhörer
Expeditions Utskottets åtgärd, låta förskjuta
erforderlige Medel af nämnde]tillg&ig mQfc
Ridd. •« h Ad. Prat. IB. .57, 58-
v
4?o
Den 33 December.
Redovisning för hvad som afyttras och jemväl
för de öfverblifvande Exemplaren; och då en
mindre Upplaga af Protocollerne än yoo Exemplar
icke skulle blifva lämpelig eller medföra
särdeles större besparing i kostnaden än af Papperets
värde, har Utskottet tillstyrkt, att af
alla Ståndens Protocoller måtte tryckas berörde
antal Exemplar; hvaremot, beträffande Upplagan
af Bihanget som hittills vanligen utgjort
3000 Exemplar, densamma, enär en ringa afsättning
derå varit, ansetts böra inskränkas till
1000 Exemplar.
6:0 Lag-Utskottets Memorial af den 19
dennes, deruti af anförde skäl samt med stöd
af 24 § i Riksdags-Ordningen hemställes, att
det måtte tillåtas Utskottet, hvars Betjening
för närvarande utgöres af en Secreterare och
en Cancellist, att ä-n ytterligare ant3ga en CancelJist,
med vilkor, att det arfvode, som för denne
Tjensteman kunde anslås, ej beräknades honom
tillgodo för längre tid än från och med
den dag han uti tjenstgöring inträder.
7:0 Expeditions - Utskottets Memorial a£
den 19 dennes, deruti, i anledning af Herrar
Rrummers, Carl Magnus, och Silfverstolpes,
Gustaf Abraham, till Utskottet remitterade Ytttranden,
rörande en förbättrad Redaction a£
Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, hvilket
enligt Grundlagen , borde utgå från trycket under-
Expeditions Utskottets uppsigt. Utskottet
af anförde tjuäl Riksens Ständers pröfning underställt,
om icke Bihanget till Riks-Ståndens
Den 8 3 December.
45*
Profocoll för innevarande Riksdag lämpeiigen
måtte kunna indelas i Åtta Samlingar uti föl*
jande ordning:
i:0 Konungens Nådiga Berättelser, Skrif*
velser och Propositioner, Riksens Ständers till
Stats- Banco* och Riksgälds-Verkens öfversede
förordnade Revisorers Berä'ttelser, Deputerades
till Öfver-Revision af Krigs-Räkenskaperne
Berättelser, och Justitiae - Ombudsmannens
Embets-Berättelser, med flera dylika Handlin- _
gar, alla i den ordning de blifvit aflemnade.
2:0 Constitutions Utskottets Betänkanden
och Förklaringar i en nummerföljd, Riks-Ståndens
deröfver fattade Beslut i en nummerföljd
och de deraf föranledda'underdäniga Skrifvelser,
äfven i en nummerföljd, med nummerna ä
hvarje Beslut och Skrifvelse, svarande emot nummern
å det Betänkande hvartill de höra.
3:0 StatsUtskottets Betänkanden-och Förklaringar,
likaledes och med enahanda Bilagor.
■ _ -■ si»* . *it» n»fj v-0
4:0 BeviHnings-Utskyttets Betänkanden och
Förklaringar, likaledes och med enahanda Bilagor.
,t iivvs1
f:o Banco-Utskottets” Betänkanden och Förklaringar,
likaledes, och med-enahand» Bilagor*
•f, ... ' -.1... 1 ....
6:0 Lag-Utskottets Betänkanden och Förklaringar
, likaledes, och med enahanda Bk
Den 2 3 December.
7:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkanden och Förklaringar, likaledes,
och med enahanda Bilagor 3 samt
8:0 ExpeditiQns Utskottets Memorial, med
Riks-Ståndens deröfver fattade Beslut, och de
Ståndens Protocolls-Utdrag, som ej äro föranledda
af Utskottens föregångna Betänkanden.
Genom denna indelning skulle tryckningen
kunna verkställas på flere Tryckerier och
alia 8 Samlingarne på en och samma gång utgifvas
i iKin mohn de till hvardera hörande
Handlingar aflemnades. — Till undvikande likväl
af den förvillelse och oredighet, som skulle
uppkomma vid Bihangets utdelning Ark-tals till
till Prenumeranterne, i händelse de till Andra,
Tredje, Fjerde, Femte, Sjette och Sjunde Samlingarne
hörande Bihang, af Ståndens Protocolfs-Utdrag
och Skrifvelser trycktes uti serskildte
Ark-följder och Afdelningar, har Utskottet
ansett nödvändigt att med Tryckningen
af dessa Bihang fördröjdes intill Riksdagens
slut, på det de må kunna intagas i samma följd
af Ark som de deremot svarande Betänkanden,
hvilkas Tryckning fortgår under Riksdagens
lopp och hvilkas mängd och Ark-tal ej, förr
än vid slutet kunna bestämmas: Förmodande
Utskottet att ett sådant uppehåll icke skulle
medföra någon betydlig olägenhet, då utan
tvifvel under sjelfva Riksdagen tillgängligheten
af Utskottens Betänkanden för Riksens Ständers
Ledamöter vöre mäst vigtig, och öfrige
Prenumeranter torde tillfredsställas i sin väntan
Den i 3 December.
4?3
om de kort derefter af de omnämnde Boängen
undfingo del. Hvarjemte, i händelse af
bifall till hvad Expeditions-Utskottet sålunda
föreslagit, Utskottet anhållit, att Riksens Ständer
täcktes föreskrifva samtliga sina Utskott,
att i samma stund och ej senare, som deras
Betänkanden ingå till Riks-Stånden, jemväl meddela
dem Expeditions-Utskottet till Tryckningens
besörjande och i en Nummer följd för
hvarje Utskott ifrån Riksdagens början, äfvensom
Expeditions-Utskottet önskat, att hvarje
Respetffive Riks-Ståndens Protocolls-Utdrag, som
innefattar beslut, mätte före afsändandet förses
med den Nummer det i ämnet föregångne Betänkande
ägt; utbedjande sig Utskottet för öfrigt,
att så skyndsamt sig möjeligen göra låter
få emottaga Riksens Ständers Beslut om Bihangets
Redactien och om Medlen till Trycknings-kostnadens
bestridande, på det Tryckningen
måtte ofördröjeligen kunna begynnas och
fortsättas.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning , uppläst»
följande:
Då Sveriges största Rikshushållare, Konung
Carl XI, inrättade Indelnings-Verket, och
Kneckte Contracter i Provincerne, innefattande
ömsesidiga Riitt- och skyldigheter, KneckteRotar
och Soldater emellan, och, utart åsyftande
af något synnerligt betungande för Hemmans-brukare,
beredde Riket ett påliteligt för
-
4T4
Den 2 3 December.
svar af Svenska Jordbrukare, kunde väl aldrig
förmodas att detta, frivilligt, af Hemmanen åtagne
och emot Conscriptions-skyldigheten utbytte
besvär, skulle blifva Jordbrukets mäst
tryckande börda, sådan att sjelfva Krono-Utskylderne
nu äro såsom mindre betydeliga att
anse, i jemförelse till alla de förbindelser , som
nu drabba Hemmans brukaren i egenskap af
Rotehållare;-och då, genom oriktig tillämpning
af Författningar, Roterings-skyldigheterne :-nu
blifvit mera än dubbelt tyngre, än Rotarne någonsin
medgifvit, anhåller jag att fä anföra
hvad j detta afseende sig tilldragit. Redan
under förra Regerings-sättet, insåg Regenten
huru förmonligt det skulle blifva för StatsCassan
, om Staten kunde undvika att bekläda Soldaten,
och kasta denna skyldigheten på Hemmanen
eller Rotarne, men, ehuru Kongl. Förordnandet
af, 1793 om Soldate beklädnaden utmärker
detta åsyftande, ansåg likväl en Enväldig
Konung, förmodeligen i afseende pä Kneck»
te-Contracterrics helgd , betänkeligt, att, genom
bestämd föreskrift, anbefalla verkställighet deraf.
Sedermera, under våra Constitutionelle
Lagar, utkom likväl en Kongl. Förordning af
den 4 Februarii 1812, om Indelte InfanterieRcgementernes
Beklädnads-sätt, hvars innehåll,
såsom föranledande till rubbning i Kneckte-Contracterne,
genom föreskrift att Släp-kläderne,
som Soldaterne skulle meddelas, borde blifva
lika med Lif-munderingen, är för allmänt kändt,
att behöfva upprepas, och i följd hvaraf, flere
Besvär blifvit anförde hos Embetsmän och
Konungen, och äfven genom flere Motioner
Sen 2 3 December.
denna Riksdag torde komma att fästa Riksens
Ständers uppmärksamhet. Denna Kongl. Förordning,
sorn tillhörde Constitutions-Utskottets
granskning vid igi2 års Riksdag, passerade,
jemte andre, i min öfvertygelse, anmärkningsvärde
Författningar, Constitutions Utskottet, utan
all anmärkning, och då jag, vid meddelande
af Decharge för Stats-Rådet och StatsSecreterare
på Riddare-huset yttrade den tanke,
att Constitutions-L/tskottet bordt fästa uppmärksamhet
vid högstberörde Förordning, och begärte
att åtmindstone något annat Utskott skulle
Ärendet få upptaga, bief det till OeconomieUtskottet
remitteradt, som sedermera förklarade
Sig icke tillkomma att detsamma upptaga, och
dermed slutades Riksdags-åtgärden vid denna,
för Hemmansbrukaren vigtiga angelägenhet.
Lidandet i följd af denna Förordning, för Rotehållare
i allmänhet, och i synnerhet för Södermanlands
Rotehållare, som åligga att årligen
förse Soldaten med Släpkläder af Valmar, visade
sig genast, då Rösarne i Södermanland,
blefvo ålagde att i början af 1813 lemna, såsom
släpkläder, en Lifmundering, som i Mackegångs-taxSn
bestämdes till ett värde af nära
Tjugu Riksdaler Banco, eller mera än dubbelt
emot hvad i föregående årets Markegång för
Släpkläder af Valmar bestämdes; men hvilket
var Rotarne så mycket mera oväntadt, som,
då Kongl. Resolutionen af den 6 December
1688 stadgar ovillkorligen i 4 §. ’’att när Soldaten
är utcommenderad bestar Roten inga Släp
bläder; Rotarne icke bordt åläggas att förskottsvis
prestera Släp-kläder för 1813, enär Solda
-
Den s 3 December.
terne i början af samma år i krig utgingo, iklädde
den Mundering Rotarne dä aftvingades,
och hvarföre emotsvarande betalning i Penningar
executive uttogs hos de Rotar, som Mundering
in natura icke presteradt, och det nemligen
på sådant sätt att hela beloppet för en
mundering uttogs hos Hufvud Rotarne, hvilka,
till en del, ännu icke af Hjelpe-Rotame ersättning
derföre erhållit. Öfver förenämnde
beräkning af Släp-klädernes värde, har jag, i
behörig ordning ånfört besvär, som omsider
kommit till Kongl Majrsts Nådiga pröfning ,
hvarvid Kongl. Maj:t i Nådig Resolution på
mine underdåniga Besvär af den ro Januarii
l8*S> Uttrycker ömheten för Rotehållares rätt
i detta märkeliga innnehåll ”att Markegången
på de Valmars Släp kläder Rotarne vid Södermanlands
Regemente äro skyldige hvarje år
lemna deras Soldater, hlifvit för hög åsatt,
samt att en allmän rättelse borde ske i ett så
beskaffad! Rotehåibres obilliga betungande, och
i Nåder förordnat, att en med Kneckte-Contracterne
noga öfveiensstämmande rättelse i framtiden
i denna del ovillkorligen skall äga rum.’*
i följd hvaraf KammarCollegierne, i så måtto,
rättadt detoförra stadgandet att'Släp-klädernes
värde nedsattes till hälften af det förut för
1813 föreskrefne och utbetalte belopp. Detta
belopp hafva likväl Rotarne icke, under flere
sedan förflutne år, åter-bekommit hvad de
således för år 1813 obehörigen utgifvit 3 men
oansedt Högst-berörde Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordnande, hafva Släp-klädernes värde icke
dess mindre i 1815 och tg 16 årens Marke*
Den 2 3 December.
gångar blifvit beräknade på ett satt, att det
uppgår till mera än duboelt utöfver hvad det
vara borde, oell ungefär till samma Summor,
som Kongl. Majit förut förklaradt vara för högt
beräknade, och hvilka Summor blifvit, vid Rotarnes
bestridande , executive uttagne. Öfver
dessa Beräkningar bifva Justius Rådet Herr
Grefve Hamilton och jag serskilt oss besväradt
och hvad desse nine sednare Besvär angår,
sorn sluteligen hli'vit Kongl. Maj:ts Nådiga
Pröfning underställe och på Dess Nådiga pröfning
beror; så hafva de i sistledne Februarii
Månad blifvit til KammarCollegij Utlåtande,
efter Vederbörardes hörande, remitterade; men
hvarmed, som märkeligt är, på nära ett års
tid Collegium ike inkommit, och som kunde
kanske gifva ry styrka åt den öfvertygelse, att
Rotehållares prdringar äro vanmägtige, emot
möjeliga inffitdsen af mägtjgare Interessen,
samt att i Fmbersmanna-vägen, allena, Rote
hallarne i Sölermanland under beständigt fortsatte
utmätningar, länge möjeligen skola sakna ti Iigodo-njutarde
af deras tillständiga rätt. Att
Kneckte-Rrtar, vid de fleste indelte Regementet,
älveisom Soldaterne, blifvit försatte i lidande,
jenem förenämde 1812 års BeklädnasFörordnirg,
ligger i öppen dag, äfvensom att
en allman rättelse tarfvas; men, för Rotarne i
Södermanland, bereder denna Förordning en
oundvikelig undergång, som allena finna sig i
det föthållande att årligen böra lemna Soldaten
Släp kläder, då vanligen i andre Provincer,
denna skyldighet erfdast hvart tredje år inträffarj
och bör det derföre icke läggas dessa Ro
-
458
Dzn s 3 December.
tehållare til! last, ävilka icke vilja undandraga
sig det allmänna feltagande i kostnader för
Militaira behof, att de likväl icke medgifva ett
partielt betungande i sådant afseende, utöfver
hvad dem åligga bör.  Sådant är förhållandet,
som jag i möjeligaste korrthet, till Högi.
Kidderskapets och Adeln: uppmärksamhet framställt,
och förbehåller mg att få meddela det
Utskott, som uppdrages at Ärendet behandla,
den kännedom af detailler hvarmed jag trodt
mig kunna undvika att nu tpptaga Ridderskapets
och Adelns tid. Mea föresats att hvar
som helst, jag trodt mig fiina administrativa
Misstag dem anmärka, har indamålet dermed
endast varit att söka ändring i Författningar,
hvartill de föranledt, och det 'ar således blott
för att vinna rättelse i Kongl. Förordningen den
4 Februai- *812, som jag vid Riksdagen i
Orebro yttrade den öfvertygelse, att Constitutions
- Utskottet, vid Förordningens lydelse,
bordt fästa uppmärksamhet, och jag tror mig
icke hafva dertill saknat anledning då Provincernes
olika, men bestämda Kneckt--Contracter,
hvilka såsom Lagar böra i helgd lållas, jemföras
med Stadgandet i 5 §. Kongl. Förordningen
, af innehåll att Släp*mundering;rne borde
till färg och persedlar förfärdigas i ?ul.lkomlig
likhet med Kron-munderingen, under iberopande
af Kongl. Förordningen af 1793, hvilken
tillkommen under en nästan Enväldig Konungamagt,
icke synes bordt åberopas till jrund för
Författningar under ett Constitutionelt Régerings-sätt:
Jag döljer härvid icke dea tanka,
ätt då Constitutions-Utskottet redan två måna
-
Den s 3 December.
459
der före Riksdagens slut tillstyrkte Decharge
för Stats-Rådet och Stats-Secreterare, var det
åtminstone icke i saknad af rådrum, som denna
Förordnings innehåll Utskottet undfallit, men
hvilken Förordning sedermera i flere ProvinCer,
under flere förflutne år beredt oväntade besvär
och kostnader. Det är likväl icke tänkbart att
Constitutions - Utskottets tystnad skall kunna
verka någon rubbning i Laglig Rätt, och öfverändakasta
Kneckte-Co^tractens fordringar, medföiande,
efter min öfvertygelse, ett Constitutions-Utskotts
godkännande ingen annan påfölgd
än frikännelse ' för ansvar för Vederbörande
Embets-män , men icke Lagförändring; och yrkar
jag fördenskuld att i Kongl. Förordningen
af den 4 Februarii i8*2, det nemligen, må
npphäfvas och utgå, som är stridande emot
Kneckte-Contracterne i Rikets samtelige Provincer,
samt att hvad Södermanland enskilt
angår Rotehållarne måtte återbekomma hvad
ifrån 1813 dem blifvit orätt affordrat; och som,
vid anförde förhållande, det vore olämpeligt
att remittera detta anförande till Oeconomie
och Besvärs-Utskottet, emedan man icke bör
begära att få hvad man icke medgifver att
man bordt förlora, men detsamma deremot otvifvelaktigt
innefattar en Rätts-fråga; så anser
jag så mycket lämpeligare att detsamma remitteras
till StatsUtskottets handläggning, sorn
jag har mig bekant att frågor om Båtsmans.
Rotering blifvit af Stats-Utskottet upptagne
och behandlade, och hvarom jag fördenskuld
vördsammeligen anhåller.
460 Den q 3 December.
Flere hördes härtill yttra deras bifall.
Begärdes på Bordet.
Friherre Cederström, Jacob, yttrade: Vid
sistledne Riksdag väckte jag fråga om införande
af en allmän Näringsfrihet, hvilken fråga
då förföll derigenom, att Riksens Ständer uti
sina beslut deröfver stadnade två Stånd mot två.
Då frågan nu å nyo af en värd Ledamot blifvit
väckt, så anser jag det kunna vara nyttigt
att i sammanhang dermed, förnya min förledne
Riksdag gjorda Motion i detta ämne och
får i sådant afseende hos Herr Grefven och
Ordföranden anhålla, att det af mig inlämnade
Dictamen må blifva uppläst.
Härefter upplästes följande:
Uti ett Tidehvarf, då upplysningen i så
inånga afseenden skingrat okunnighetens och
fördommars mörker, lära de vara i ett ringa
antal, hvilka ännu kunna sätta i fråga fastheten
af de grundsatser, att frihet i lofliga Näringsfång
befrämjar ett Samhälles och hvar och en
af dess Innebyggares välstånd , samt utvecklar
och förökar dess Produeriva krafter} att det
Samhälls-Contract är felaktigt, som utesluter någon
af dess Medlemmar från rättigheten att utöfva
det Samhället gagnande yrke, hvartill han
känner eller tror sig äga fallenhet och förmåga,
oeh att hvart och ett sådant undantag är ett
Den 23 December.
hinder i den täflan, som ensam kan åstadkomma
ymnighet af varor och bestämma
deras rätta värde. Om Seclers erfarenhet
än ytterligare befästar dessa sanningar, lär
man få hoppas, att Styrelsemagten förbyter
fordna Regeringars af misstagen välmening
åtagne Förmynderskap för Näringarne och öfverlåtandet
af dessas idkande till vissa Corporationer,
i ett sorgfälligt bemödande att uppväcka,
uppmuntra och befrämja hvars och ens
individuella arbetsförmåga, hvarvid åtminstone
i början, föga annat torde behöfvas , än att upplösa
de band, hvilkas verkan är att inskränka
idkandet af ett stort antal Näringar innom vissa
Skrän och en gifven Personal, likasom denna
Personal skulle kunna säkrare besiämma behofvet
af varor, än behofvet antalet af de Personer,
som kunna finna deras utkomst med varors
tillverkande. Dageliga erfarenheten lämnar
häröfver i många fall öfvertygande bevis.
Huru ofta ser man ej på Stockholms Allmänna
Platser införda och till salu utbjudna nya Åkdon
af flere slag, beslagne Hjul, Hästskor och Söm,
Stolar, Saar, Kar, Ämbar, beslagna Skoflar,
Rissel och Säll &c. &c. Att sådane EfFecter finna
afsättning, torde härröra af 2:ne orsaker:
Antingen är Stockholms bestämda antal af Vagnmakare
, Hjulmakare, Smeder, Stolmakare,
Tunnbindare , &c. &c. icke tillräckligt för att
fylla behofvet, eller kunna des a Handtverkare
ej förfärdiga till lika billigt pris med utom
Staden boende, ehuru dessa varor ej sällan
äro belastade med Transportkostnad och
förlust af tid, i förhållande till aflägsenhete»
462. Den 33 December.
. af Tillverkarnes bostäder. Förbud emot denna
Concurrence skulle antingen verka brist på varor
eller gora det bestämda antalet af Tillverkare,
— mästare öfver priset, afnämare till
förfång och man torde med tämlig visshet kunna
ifrån förhållandet i de uppräknade fall sluta
till välgörenheten af friheten i lofliga Näringsfång
i allmänhet. De inkast som till äfventyrs
göras i anseende till nödvändigheten af varors
godhet, äro ej svåra att besvara. Enär deras
tillverkning är fri från allt Förmynderskap
äga de ett graderadt värde i förhållande till deras
godhet. Det är ej afgjordt, att Mästerskapen
alltid förfärdiga de bästa varorna, och man
bör besinna , att fuskeri och bönhaseri, dessa med
Skrå - Barbarismen ifrån Tyskarne införda benämningar,
likväl äro första stegen till fullkomJighet,
för hvilkens förvärfvande vägen stänges
genom den ännu tillåtna Jagt efter bönhasare
och fuskare, likasom vore Nybegynnare i likhet
med Skade-djur.
Om hvad nu anfört är, öfvertygelse vinnes
huru den bör vara, föijer i ordningen att
tillse, huru vida de. hinder sorn sig förete, äro
af beskaffenhet att cj kunna ur vägen rödjas.
Dervid uppkommer främst undersökning, huruvida
de Mästerskapen förunnade förmåner äro
att anse såsom StåndsPriyilegier, eller följder
af ifrån Konungen utgångna Reglemefitariska
Författningar till införande af en viss Ordning
innom de så kallade Skrån.
11720 års RegeripgsFprm §.- 51 .stadgas: Att
Den 2 3 Dec-ember.
4 65
Städerna förblifva vid deras gamla Rättigheter
och Privilegier, dock så, att de sf Riksens
Ständer efter tidernas omständigheter lämpas,
RegeringsFormen af 1772 stadgar likaledes i
54 §., att Städerne i Riket förblifva vid deras
välfångna Privilegier och Rättigheter , som dem
af (ordna Konungar gifne och förlänte blifvit,
dock så, att de efter tidernas omständigheter
och det Allmännas nytta och gagn lämpas. —
Förordningen af den 26 Maji 1719 tillåter
Frimästare.
Skråordniugen af den 27 Junii 1720 6:te
Art. utte §. samt Förordningen af den 2 Junii
1724, likaledes ; men sådant upphäfdes genom
en , uppå Ständernas underdåniga Tillstyrkande,
grundad Kongl. Förordning af den 20
Julii 1731.
Genom Kongl. Resolution å Ständernas besvär
1723, 1727, 1739, 17*7 > förbjudes till
och med för verkeliga Mästare i Städer att idka
Handtverk på Landsbyggden och ålägges
dem att sist inom år och dag inflytta till Städerna,
eller afstå från Handtverket.
Resolutionen på Städernas Besvär 1734
m. fl. öfverlemna till Magistraterna och Embetena
att bestämma det antal Mästare, som hvarje
Stal får äga , och bönhasar eller sådane
sora »rbetade utan att vara Mästare, belädes
med 40 Marks böter och Varans Confiscation.
Efter tandshöfdinge - Instructionen af år 1734
464 23 December.
fingo iaga andra Gerningsmän, än Skräddare»
Skomakate och Smeder, nedsatta sig på landet
m. m.
Af a'lt detta torde man med skäl kunna
sluta, att alla Författningar, rörande Skrå Inrättningen
, sjelfva Skrå-Ordningen inberäknad,
äro Kongl. Författningar, att de någon gång
blifvit föranledde af Riksens Ständers underdåniga
Önskningar, men merendels af Städernas
Besvär, samt att, ehuru Skråmästare funnits
bland de rösttagande Mediemmarne af Natia»
nal - Representetion, och de i alla tider sökt
omskansa sig med uteslutande tvångs-lagar emot
all sort Närings-frihet, hafva de likväl aldrig
kunnat vinna att få sina Skrålagar i likhet med
Grundlagar, utan hafva de altid blifvit ansedda
som Oeconomiska, hvilka efter tid och omständigheter
borde undergå förändring.
Uti ingen RegeringsForm, hvarken af I72ös
1772 eller 1HO9, nämnas Skrå-Författringarne
såsom af Grundlagen sanctionerade, ej heller
finnes någonstädes i sådane Handlingar en
bestämd uppgift, hvaruti Borgare Ståndets Privilegier
bestå. Icke en gång i den liksom 1720
och 1772 års RegeringsForm upphäfna Säkerhets-Acten,
hvilken dessutom såsom enéast af
3:ne Stånd antagen, icke åt förundta förmåner
gifver kraft af Privilegier, då inga nya sådan®
ett helt Stånd angående utan samteliga Ständernas
vettskap, gjorda påminnelser och samtycke,
kunna utgifvas och meddelas. Se R&gerings
Fortnen
-
Deri s 3 December
4 6 j
Formen 1772 § 52. Hvar och en som undersöker
beskaffenheten och ändamålet med SkråOrdningarne
skall ock lätteligen af deras natur
och innehåll finna> att de endast äro Reglementarislca
Författningar, till Ordnings bibehållande
emellan åtskilliga slags Handtverkare under
Städernas område. Hvem skulle väl viljå
påstå, att Tracteringar, Böter, Afgift till Lådan
, den yngsta Mästarens pligt att gå de äldres
Ärenden &C. &c. äga egenskap af Privilegier*
Uti
ingen af de, under och efter Konung
Gustaf Ilis Regering arilaggde Städer är Skråtvång
tillåtit: Om det likväl ägt Natur af Privilegium,
hade dessa nya Städers Borgare äfven
så litet kunnat detsamma beröfvas, sorti
Representations-rätten vid Riksdagarne.
Ofta har Konungen under loppet af def
förflutna Tidehvarfvet, vidtagit ändringar, så väl
till inskränkning, som till utvidgande af HandtVerkeriernes
rättigheter. Enär sådant skedt i anledning
af Städernas besvär, tiiikännagifver sjelfva
Rubriquert, att samtelige Ständerna icke
inedverkat, och att således Konungens beslut
saknade det väsenteliga, som fordrades för
meddelande af ett Privilegium. En och annan
gång hafva va i ock förändringar i Författningarne
om Handtverkerierne blifvit vidtagne 1
anledning af Riksens Ständers Underdåniga tillstyrkanden.
Men om ock samtelige RiksStånderi
i sådane tillstyrkanden instämt, blifver deras
Ridd, och Ad. Fröt, 1, B. fQ- 6ö<
466
Den 53 Dcemeler.
Resultat icke oftare Privilegier, än de såsom
eådane uttryckligen benämnas. I annat fall
skulle så snart samtelige Ständerne inhämtat
ett tillstyrkande (hvilket före 1772 medförde
kraft till verkställighet) detsamma alltid ägt egenskap
af Privilegium, ehvad det angick en
Oeconomisk Författning eller en Lieutnants
Fullmagt för en öfver Prejudice klagande Fändrick.
Tvifvelsmålet om egenskapen af Privilegier,
hvilket man vill tillägga Skrå-inrättningarne,
vinner ännu mera styrka af Kongl. Resolution
på Städernas Besvär af den 28 Augusti
1777, ut* hvars 2:dra Moment stadgas, beträffande
Allmogens Slöjder, att Allmogen ej
kan förmenas att sig till hjelp och understöd
sälja på Städerna som på landet hvad de sjelfva
arbeta och förfärdiga kunna. Om Skrå-inrättningarne
ägt helgd af Privilegier hade väl aldrig
genom en negativ Resolution på Städernas
besvär kunnat stadgas en så oinskränkt Näringsfrihet,
och de orden: Hvad de sjelfva arbeta
och förfärdiga kunna, öppna onekeligen
det mäst vidsträckta fält för mänskliga Industriens
omfattning. Någon torde härvid ej utan
anledning anmärka, att dessa ord endast angå
Allmogens slöjder. Men hvar finnes då den
definition, som utmärker gränsen för Allmogen
Slöjder? Skola grunderna för det samma
bestämmas efter mänskliga snillets utvekljngsförmåga,
så finnas Bönder och Landtfolk, som
kunna aptera Grå- och Sandsten efter Modell,
utan att vara i Stenhuggare-Skrå, som bygga
Den 2 3 December»
Skepp, utan att höra till Skeppsvarfs-Skrå,
som förfärdiga finare och gröfre väfnader af
Lin och Ull, utan att höra till något VäfvareSkrä.
Ja! en Bonde i Tuna har gjort många
och goda Guld-Ur, utan att höra till Urmakare-Skrå.
Skulle åter föremålen för Bondens,
det är Landtmannens, Slöjder endast vara förädling
af sådane Rudimaterier, som han sjelf
eller hans område producerar, blir ändå ej
mycket öfrigt, Skrän ensamt förbehållit, ty
Bonden och hans område producera Metaller,
flere slags Träd, Lin, Hampa, Färggräs, Läder,
Skinn, Ull, Bark, Borst m. m.
Sakens nu varande skick blifver ännu
klarare för den, som behagar taga kännedom af
9 §.| i Riksdags-Beslutet af den 2 Maji i8ro,
hvilken förmår: Att idkandet af all Borgelig
Näring, emot åtagande af deremot svarande
Borgelig tunga, blir en rättighet för alla Medborgare-Classer.
Yttersta tillflyckten för SkråMästarens
Advocatur, att med Borgelig tunga
förstås Borgare-tung3 förtjenar ej något afseende.
I Sverige betyder Borgelig tunga det samma
som skatt till Staten. I annat fall skulle det äfven
heta Adelig tunga, Ståndspersoners tunga, Prestelig
tunga och Bonde-tunga till skillnad från Borgelig
om dermed kunde förstås blott Borgares
tunga.
Jag drager af allt detta den slutsatts, att
inga Privilegier lägga hinder i vägen för upphäfvandet
af de så länge öfverklagade band,
hvilka fjettra en loflig, oemotsägeligen nyttig
och af allmänna Rosten länge påkallad, Närings
-
Den 3 3 December.
frihet. Ordning i Städerna Mästare och Lärande
emellan mä gerna bibehållas, men ingenting
bör kunna förmena hvem som helst att idka
hvilket tillåtit Handtverk eller Näring han behagar,
endast han anmäler sig hos Styrelsen i
Orten, vare sig på Landet eller i Staden, och
betalar till Staten i förhållande till sin Rörelse
och förtjenst, samt dessutom, den som bor i
Stad deltager med dess öfriga Innevånare i
Utskylder i och för Stadens och dess Embetsmäns
skuld.
Den invändning häremot, som torde kunna
synas kraftigast, är, att om Näringsidkare
i följd af en upplåten vidsträcktare Näringsfrihet,
flyttade frän Städerna på Landet, skulla
genom de Contribuerandes förminskning , tillgångar
komma att saknas tiil de nödvändiga Staasutgifter
till underhåll af allmänna Anläggningar,
Byggnader, Broar m. m.; men derpå svaras,
att om cn sådan Näringsfrihet upplåtes och
verkeiigen medförde en sådan verkan, blefve
det Regeringens omsorg att pröfva huruvida detta
underhåll ytterligare billigen kunde åläggas
en i sina tillgångar försvagad Stad, eller sedermera
borde äfven reparteras. på Häradet,
sorn genom utflyttningen hade vunnit ökade
utvägar, och i de allmänna Anläggningarnes underhäll,
sedan dess Industri hade stigit, måste
hafva ett större Interesse. För påbjudandet af
alla Författningar, som förändra Individuers förhållanden
till Staten bör en sådan jemkning
vara ett oskiljaktigt vilkor.
Den 3 3 December.
469
I fall Riksens Höglofl. Ständer anse tiden
vara kommen, då de band, som fjettra idogheten
böra lossas, så blifver nödvändigt att
3:dje och 4:de Cap, Handels Balken undergå
förändring: I anledning hvaraf jag får anhålla ,
att detta yttrande blifver Remitteradt, så väl
till Lag-, 50m Oeconomie och Besvärs-Utskotten.
—•
Lades på bordet.
Grefve Mörner, Axel Otto, anförde skrifteligen:
Inför
Höglbfl Ridderskapet och Adeln behöfver
jag ej skildra den förlägenhet, hvaruti
Allmänheten befinner sig i anseende till Penninge-rörelsen,
allt ifrån den tid då de särskildte
Discontverk upphörde att betala sina utelöpande
obligationer, och Banquen vägrade att inlösa
de, uppå densamma stälde Assignationer.
Det är denna allmänna förlägenhet, som föranledt
Riksens Ständers sammankallande,och dess
afhjelpande är säkert det ändamål, som framför
alla bör söka vinnas. Allmänheten som sett
Riksens Ständer- under en månad vara församlade,
torde redan vara i förväntan, att erfara
något Resultat af dess åtgärder. Att något i
detta ämne ännu ej blifvit företagit, mindre afgjort,
torde härleda sig derifrån, att Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition om en Finance-Plan,
ej förr än förleden vecka kommit Riksens Stan
-
470 Den 23 December.
der tillhanda; men sedan denna blifvit öfverlemnad,
torde fullkomlig anledning vara, att,
med den största skyndsamhet, bringa till öfverläggning
och beslut, hvad som rörer återförandet
af Discont-Sedlarnes förlorade Credit.
Då den delen därutaf, som äro Assi gnat ioner
fä Banquen, merendels äro stälde uppå mindre
summor, och följakteligen befinnes i de mindre
bemedlade Ciassers händer; så får jag ödmjukast
till Ridderskapet och Adeln hemställa,
om ej dessa med görligaste första, borde
mot Banco-Sedlar inlösas. Ibland Allmogen,
ibland Handtverksman och äfven ibland Soldater,
finnas säkert många Husfäder, sorn , till
Lön för sin idoghet och stränga arbete, ej äga
annat än dessa Sedlar, och hvilka nu se sig
beröfvade möjligheten att förskaffa sig och dc
eina uppehälle.
Dessa ömmande omständigheter, har föranJedt
mig till det beslut, att underställa Ridderskapets
och Adelns pröfning, om ej BancoUtskottet
skulie anmodas, att skyndesammast
inkomma med Utlåtande, huruvida Banquen
kunde auctoriseras, att genast gå i författning
om dessa Assignationers inlösande.
Till granskande af det oss i Nåder lemnade
Finance-project, eller till uppgörande af
ett annat, hvarmed denna Operation nödvändigt
skall stå i förbindelse, och åtmindstone
de omförmälte Assignationernas inlösen blifva
en följd, fordras säkert så lång rid, att den
utsträcker sig öfver den, inom hvilken Allmän
-
Den 33 December. 471
heten med billighet kan förvänta sig en önskad
verkan af Riksens Ständers åtgärder i
denna del, och då belägenheten för hvarje Individu,
med hvar dag blir bekytnmersamare,
törs jag hoppas att Ridderskapet och Adeln
med välvilja anser, att jag vågat fästa dess
uppmärksamhet vid den skyndsamma handläggning
, som detta ämne kräfver.
Jag anhåller att denna hemställan måtte
blifva de öfrige RiksStånden meddelt, öfvertygad
att de> med kännedom om nödvändigheten
dela samma tänkesätt, gör jag mig förvissad
om Deras bifall, men i motsatt fall, har
åtminstone Ridderskapet och Adeln sökt undanrödja
anledningen till den förebråelse, att
intet steg från deras sida blifvit tagit till skyndsamt
alTijelpande af den allmänna Förlägenheten.
% •
Lades på bordet.
Herr Bergenstråle, Johan, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Att äfven jag vill yttra några ord, om
den af Kongl. Maj:t, till Riksens Ständer i Nåder
öfverlemnade Finance-Plan , torde ibland
detta upplysta Stånd anses såsom en djerfhet j
blottställelsen för detta omdöme, borde kanske
ålägga mig tystnad, men inom dessa murar,
ålägger pligten mig, att fritt yttra mina tankar
47?
Den 23 December.
då jag tror dem i mer och mindre mohn, kunna
leda till något gagneligt, och är det i följd
af denna grundsats jag vågar hoppas på Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Högloft. Ridderskapets och Adelns benägna
öfverseende.
För atl klandra tyr sak, fordras ofta ej
annat än viljan 3 för att granska, erfordras
ptt moget öfvervägande, grundadt på insigter
pch en klar urskiljning. Mitt ändamål är ej
någotdera, till det första äger jag ej böjelse,
och till det andra, saknar jag både den erfarenhet
och de kunskaper, som endast kunna
vinna igenom vanan att följa Penninge-Systemets
omväxlande gång, — att omfatta ifrågavarande
Finance-Plan i dess vidd, är öfver min
förmåga och är ej heller mitt syftemål, jag vill
endast sträcka mig tili den gren deraf, som
jag tycker ligger klar för mm synkrets, och
som jag tror, ehuru enkel, utgör en hufvudbas,
hvaruppå det hela hvilar. Min öfvertygelse
om Finance-Planens fullkomlighet eller nytta
för vårt Fädernesland, kan endast bestämmas,
genom de upplysningar och taisonementer,
jag kommer att hämta af de Medborgare
sorn äga kunskaper och vana att behandla
dylika aitairer, gillandet eller ogillandet deraf,
kan ej komma att bero, af något annat vilkor,
än Fäderneslandets sanna Intresse. Min öfvertygelse,
grundad på en temmeligen lång erfarenhet,
säger mig: Att den som är rik beböfver
hushålla, och den som är fattig behöfver
det ännu iner. Våt' Stat, är kanske rik 0111 vi
JDen 2 3 December.
473
vilja åtnöja oss, med hvad vår Jord alstrar,
samt klokt använda öfverskottet till utbyte emot
utländska oundvikeliga behofver; men den är
fattig, och blir det ännu mer, om vi försmå
hvad vi sjelfve frambringa, och endast kunna
til i fredststäl la vår törst och vår fåfänga med
utländska Alster : — Svenska Nationen har på
de sist föiflutne 40 åren undergått en stor förändring:
Landet har tilltagit i Cuhur, men dess
Inbyggare ej blifvit rikare, orsaken härtill, måste
vara öfver flöd ige behofver — Nationen har
vunnit mera upplysning , men månne den deraf
skördadt den frukt den bordt; kunna vi med
fullkomlig öfvertygelse ansvara för våra Förfäder,
att den Svenska Redligheten och Sparsamheten
som de lemnade oss i Arf, har af oss,
icke allenast blifvit hållen i helgd, utan äfven
tilltagit i samma mohn som deras och vår erfarenhet
skänkt oss mera, upplysning: Ehuru
Önskeligt och hedrande det vore att med trygg,
het underkasta oss pröfvandet häraf, fruktar
jag att vi med blygd få undandraga oss Domslutet
häri. — Samma orsak sorn vi lära få
tillskrifva -— ej tilltagandet i Rikedom — lära
vi äfven få tillskrifva ej tilltagandet i Redlighet,
nemligen de af oss sjelfva tillskapade öfverflödiga
behafven. — Betydelsen af Öfverflöd
Är olika, allt efter det Landets tillgångar hvaruti
man lefver: Uti ett rikt Länd kan man
knappt kalla något öfverflöd: Uti ett fattigt
deremot, är det mycket man får iof att innebegripa
under detta namn. — De Länder Naturen
gynnat med rikare Alster må fritt njuta,
d.em; begagnandet deraf a medför ej der den
474
Den a 3 December.
skada, som i de Länder, der tarfligheten måste
göras till en tarf!ighets-lag- — I dessa senare
, verka öfverflödet först fattigdom och sedermera
mindre redlighet människor emellan —-  Begäret att njuta, bragdt till ett behof, och
vanan att täfla med hvarandra i fåfänga, utestänga
det ädlare begäret att tälla uti hedrande
och Medborgerliga dygder — Säkerligen spardes
många brott om behofven voro mindre,
och lika säkert skulle det misstroende till hvarandras
redlighet, som nu temmeligen allmänt
tyckes tilltaga, i samma mohn förminskas, som
vi blefvo satta under tarflighetens gränts , der
måttligheten ej blefve stämplad med större skam
än egennyttan. Blir Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Financerne antagen , så anser jag
en Öfverflöds-Förordning, såsom ett hufvudsakJigt
villkor dervid: Det säkraste medlet att bibehålla
vårt Mynts Credit eller att styra Coursen
måste bestå uti att hushålla, och Staten
måtte då först kallas hushålla, när Importen
ej öfverstiger Exporten: Utom denna Principe,
torde hvad Finance-Plan som hellst, och huru
fullkomlig den ock må vara, aldrig leda till
ändamålet. — Kongl. Maj:t yttrar äfven i dess
nämnde Nådiga Proposition, samma önskan om
Sparsamhet; vår pligt måste vara att gå Hans
Maj:ts och Nationens önskan häruti till mötes.
Redan vid förra Riks-Mötet ansåg Rikets
Ständer en Öfverflöds-Förordning för nödvändig
, och troligen har erfarenheten sedermera
ännu ytterligare styrkt detta då fattade Beslut:
Jag får således vördsamt hemställa hos Höglofl.
Den 53 December.
475
Ridderskapet och Adeln, om det ej vore nödvändigt
att besluta: 1:0 Att en Öfverflöds-Förordning
skall författas. 2:0 Att Rikets Ständer
nedsatte ett serskildt Utskott, som finge sig
uppdragit att en sådan utarbeta; och 3:0 Att
den med det snaraste skulle fullbordas, samt
underStändernas Sammanvaro underställas Kongl.
Maj:ts Nådiga Sanction. — En skyndsam åtgärd
härvid, anser jag högst nödvändig. Innan
man rigtigt kan bedöma en Finance-Plan, måste
man först veta Ballancen emellan Import och
Export, och denna Calcul bör troligen ej förr
kunna göras, förrän man äger de grunder utstakade,
hvaraf jemförelsen dem emellan kommer
att bero — Som det är Nation, hvilken
i detta fall, gör en uppoffring, om man med
detta Namn kan benämna en öfverenskommelse,
hvarigenom vi aflägga en mängd imaginerade
behof, återleder oss till välmåga och förtroende
till hvarandra, så är det äfven Nation
eller dess Representanter, som böra utstaka
grunderna för denna dess måttlighet, och vår
egen heder blir härigenom så mycket närmare
förenad vid dess vidmagthållande — Dess
esprit måste byggas, ej på Förbudet af införsel,
ntan på förbrukandet af dylika varor; det förra
hafva vi redan länge försökt, och erfarenheten
vittnar att det endast varit ett Palliativ.
Hvarje hederlig Människa anser det för en
pligt att upptäcka t. ex. en stöld eller annat
brott; att öfverträda en af Nationen författad
Öfverflöds Förordning är äfven en Stöld på det
Allmännas bekostnad — Skall ej samma hederskänsla
äfven i detta afseende utstaka samma
Den 2 3 December.
pligfer ■—■ Sorn det troligen är vårt Stånd som
vi tå lof att tillskrifva största orsaken till den
skada öfverflödet åstadkommer, dels derigenom
att vi sjelfve mäst begagna det, och dels igenom
det förledande exempel vi deri stifta5 så
tillhör det äfven oss, att göra första steget till
dess afhjelpande, samt inbjuda våra Med-Ständer
att verka till samma ändamål — Huru
många uslingar och krymplingar anropa icke
ofta förgäfves vår hjelp — Med offret af några
rätter mat elier några vinsorter mindre vid lysande
Festeviteter, kunde hela Familjer räddas
från elände och från brott —- Lätom oss afskudda
oss den förebråelsen vi måste äga, då
vi se de ringare Classerna förgäfves använda
dera§ svett och möda, för att förskaffa sig den
billigaste njutningen af alla, — bröd till föda.
— Lätom de läckerheter vi njuta ej längre förbittras,
igenom medvetandet af att det sker
på bekostnad af det allmänna Välståndet och
Redligheten. —Då Fäderneslandets Försvar kal,
lar, äro de fleste af detta Stånd samt en stor
del af Nationen Soldater! Då det är fråga om
att försvara vår Fosterjord — Vår sjelfständighet
— Vår frihet, får ingen tveka att offra sitt
lif — Måtte vi ej heller nu tveka att uppoffra
ett broderi på en räck — en bouteiile vin —>
elier en kopp kaffé.
Detta Memorial skali jag ani åda blir Remitterat
tili Allmänna Besvärs- och Oeconomi^-  Utskottet,
Lades på bordet.
Den 2 3 December.
477
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
härefter med stora Deputationen frän Kongl.
Slottet återkommit samt återtagit Klubban, tillkännagaf
Herr Grefven och LandtMarskalken,
att Hans Maj:c Konungen samt Deras Kongl.
Högheter Kron-Prinsen och Arf-Prinsen, uti de
Nådigaste Ordalag behagat besvara Riksens Ständers
underdåniga Tacksägelse- och Lyckönsknings-Adresse,
samt hemställde, om icke Hans
Maj:t Konungens samt deras Kongl. Högheters
Svar, hvilka Herr Grefven och LandtMarskalken
förmodade sig med första erhålla, måtte i
nästa Plenum f.i inför Ridderskapet och Adeln
uppläsas, samt uti Protocollet intagas.
Bifölls.
Upplästes til! justering och godkändes Expeditions-Utskottets
insände Förslag till Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj.-t,
angående Trycknings-kostnaden för Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Riksens Ständer vid
denna Riksdag om Stats-Vetkets tillstånd och
behof.
Upplästes och iades på bordet:
i o Allmänna Besvärs- och Oeconomie Utskottets
den 20 dennes, aTlåtneBetänkande,i an-lédBing
af flere serskildte från samteiige Riks Stånden
478 Den 2 3 December.
remitterade Memorial, rörande Bränvins-bränningen,
och dermed sammanhang ägande ämnen, innehållande:
Att då alla de till Utskottet öfverlemnade
Memorial, Anföranden och Protocolls-Utdrag
hufvudsakligen behandlade samma ämne, nemligen
fria Husbehofs-Bränvinsbränningen , men
för öfrigt innehölio serskildta efter hvarje Författares
olika synpunkter ganska skiljagtiga uppgifter
och förslager, har Utskottet på upptagne
grunder anhållit, att framdeles efter vederbörlig
beredning häröfver i sammanhang få afgifva
sitt Utlåtande, samt nu endast trott sig af
anförde skäl böra afstyrka Riksens Ständer från
alla Beslut för det närvarande, hvilka leda till
någon hastig inskränkning , än mindre upphäfvande,
af den fria Husbehofs-Bränvinsbränningen,
eller att hos Kongl. Maj;t i denna del anmäla
någon underdånig Önskan 3 hvarjemte Utskottet
yttrat den öfvertygelsen, att ju hastigare farhågan
kunde skingras för ett så beskaffadt Förbud,
ju förmånligare skulle verkan blifva på
den nu framkallade öfverdrifna Bränvins-branningen;
men då ett helt annat förhållande visade
sig uti de öfrige ämnen , hvilkas undersökning
sysselsatt Författaren af de remitterade
Memorialen, och dessa hade afseende pä en
öfversigt af nu gällande Författningar om fria
Husbehofs-Bränvins-bränningen, i hänseende
till Pannerymd, Localitet i Städer eller på Landet,
grunderne för Afgihernas beräkning, vidtagande
af förändrade Oeconomiska och Moraliska
åtgärder m. m., hvilka åtgärder icke syntes
äska någon skyndsamhet, icke eller om
möjligheten skulle det tillåta, borde så behand
-
Den 2 3 December.
479
Jas, har Utskottet förnyat sin ofvan yttrade anhållan
att deröfver framdeles uti ett helt sammanhang
få afgifva sitt Betänkande j dock hade
enligt serskildt bilagdt Protocolls-Utdrag af
den 20 dennes, Borgmästaren Höök och Fabriqueuren
Ebel varit i Utskottet af skiljagtiga
tankar, samt af anförde skäl yrkat, det måtte
all Bränvins-bränning för de frenne första Månaderne
af'nästinstundande år, så mycket häldre
inställas, som mycken anledning till Spannemåls.
brist nästa vår och sommar, åtminstone
i flere Lands orter, annars vore att befara.
2:o Banco-Utskottets Memorial af den 20
dennes, deruti, med anledning af Herrar Cederskjölds,
Pehr Gustaf, och Ullbergs, Jon., till
Banco-Utskottet remitterade Anföranden, rörande
så väl förslag till ändringar uti den för
Banco-Utskottet nu gällande Instruction, sorn
äfven ett yrkadt tillägg i samma Instruction,
Banco Utskottet af anförde skäl till Riksens
Ständers pröfning föreslagit vissa förändringar
och tillägg uti första och tredje paragrapherne
af ifrågavarande Instruction, hvarjemte och då
32 §• i Riksdags.Ordningen icke stadgade, huruledes
och i hvilken ordning den deruti omförmälte
Instruction för Banco-Utskottet skulle
tillkomma, samt med anledning af det vid denna
Riksdag nära inträffade fall, att Banco-Utskottet
ej kunnat formeras eller bringas i Activitet
i följd af uppkomne Discussioner om
den Instruction, hvarefter det skulle sig rätta,
Banco-Utskottet förmodat, att Riksens Ständer
torde finna angelägit, att genom en lämpelig
8o
Den 2 3 December.
Reglementarisk föreskrift för alltid undanrödja
en sådan möjlighet, men på sätt , att vägen till
rättelse i behörig ordning tillika vore gifven
och stadgad; till vinnande hvaraf Banco-Utskottet
hemställt, om icke Utskottet vid hvar
Riksdag, i öfverensstämmelse med de af Riksens
Ständer om Banco Verket fattade beslut,
må äga att föreslå Instructio.o för Banco-Utskottet
vid nästblifvande Riksdag, samt att, då
Riksens Ständer den pröfvat och fastställt, densamma
må ligga till grund och tjena till efterrättelse
för det blifvande Utskottet , intill dess
Riksens Ständer skulle finna anledning, att
efter Utskottets hörande, deruti ändring göra3
dock har, enligt bifögadt Protocolls-Utdrag af
den 20 dennes, en Ledamot i Banco-Uiskottet,
Grosshandlaren Wideberg, varit i så måtto af
skiljagtig tanka, att bemälte Grosshandlande
af anförde skäl för dess del ansett 1 § af ifrågavarande
Instruction böra oförändrad bibehållas.
Grefve Posse, Clas Fredrict Sorn ConsuläfSecrereraren
Carl af Wetterstedt inför Riddarhus
Utskottet erbjudit sig, att uti Riddarhus--  Salen anbringa Kakelugnar af jern för 2$ R:dr
Banco stycket, samt att jemväl i stora Förstugan
utanför dörren till Riddarhus-Salen låta
uppsätta en ställning i form af en Tambour,
hvartill kostnaden skulle blifva mindre betydlig,
med försäkran derjemte, att derest de förpslagne
Kakeiugnarne ej skulle finnas bereda
dét dermed åsyftade ändamål, att till betyd
j>§
-
Den a 3 December, 4^1
lig ,del kunna förminska den i Riddarhus-Salen
under innevarande vinter inträffade starka
köld, eller derest de samma skulle finnas röka,
vore Herr af Wetterstedt beredvillig att sjelf
vidkännas kostnaden dertill, och Riddarhus-Utskottet
ansett dessa föreslagne åtgärder möjeligsn
kunna befordra den dermed åsyftade förmånliga
verkan, har Utskottet af sådan anledning
trott sig med bifall till Herr af Wetterstedts
förslag och det dervid fästade vilkor, böra
för dess del anmoda honom att med första
gå i författning om uppsättande både af ofvannämnde
Tambour och till en början och af 2:ne
Kakelugnar i Riddarhus-Salen, likväl under förutsättande
deraf att Ridderskapet och Adeln
täcktes härtill lemna bifall; hvarjemte Utskofrtet
till tidens vinnande anmodat mig att detta
Ärende inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln
framställa, samt derå tillika begära Herr Gref.
vens och LandtMarskalkens Proposition.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaff hegärde
denna fråga på bordet.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om icke, enär ifrågavarande förslag, i händelse
ändamålet dermed kunde ernås, vore för
hvarje Ledamot af Ridderskapet och Adeln
gagneligt, hellst sammanträde, under nuvarande
starka vinter, i ett så stort oeldadt rum kunde
för hälsan medföra vådliga följder, Herr Cederskjöld
behagade afstå från dess yrkande om
frågans hvilande på bordet.
Ridd, och Ad-, Prof. I A 61, 62.
482
Den 2 3 Decemler.
Herr Cederskjöld förklarade , att som förevarande
fråga, angående Riddarhus-Salens uppvärmande,
varit tillförene väckt, men då blifvit,
förmodeligen på goda grunder, afslagen,
ansåg Herr Cederskjöld en noggrann undersökning
icke allenast, angående förslagets verkställbarhet
utan ock rörande den våda, som för
Riddarhuset i allmänhet eller någon del deraf
möjeligen derigenom kunde uppkomma, böra
föregå, innan förslaget af Ridderskapet och
Adeln antogs.
Grefve v. Schwerin, Fredric Bogislaus, hemställde
, att då det vore af vigt att RiddarhusSalen
med första försattes i det skick, att någon
Ledamots hälsa, på sätt nu ofta händer, icke
derstädes äfventyrades, samt den till detta
ändamåls vinnande uppgifne kostnad vore
ganska ringa , Riddarhus-Utskottet måtte erhålla
tillåtelse, att, på sätt Grefve Posse föreslagit,
genast låta i stora Förstugan vid dörren till
Riddarhus- alen inrätta en Tambour , samt till
en början uppsätta 2:ne Kakelugnar i sjelfva
Salen.
Grefve Posse, Clas Fredric, anhöll, att få
upplysa, det Ridderskapet och Adeln redan vid
1-809 års Riksdag beslutat Kakelugnarnes uppsättande
i Ridöarhus-Salen, men att vid I8i2
års Riksdag Riddarhus-Directionen hemställt,
att Ridderskapet och Adeln ville derifrån afstå,
tfels i anseende till svårigheten att leda Kakelögnarnes
Rör upp tili tftket, och dels i anseen»
Den q 3 December.
de till takets otäthet för den der anbragta stds
ra Tafla.
Då deremot, enligt ifrågavarande förslag *
de nu tillämnade Kakelugnarne, hvilkas Rör bors
de utgå genom fenstren, vore af den egenskap *
att de kunde flyttas och borttagas, samt Consulat-Secreteraren
af Wetterstedt ämnade att uns
der nu tillstundande Helgedagar låta dem förs
färdiga; anhöll Grefven, på sådan grund, att
Ridderskapet och Adeln utan uppskof behaga
de till ifrågavarande Förshg lemna bifall.
Herr Lagerheim, Lars Magnus.- Då Riddarhus-Utskottet,
af ett nitiskt och driftigt bemödande
att befrämja Ridderskapets och Adelns
bästa j redan vidtagit prelimirtair åtgärder till
minskande af kölden i Riddarhus-Salen, och
till Ridderskapets och Adelns Sanction deni
hemställt * skulle jag anse det ovänligt, ätt gés
nom ett uppskof låta en så god intention förfela
sitt ändamål; och som ifrågavarande kostnad
af några Riksdaler ej bör komma i jemförelse
med hälsans bevarande hds Xatiöneiis
Representanter , och tankatnas redighet fordräf
oberoendet äf yttre omständigheter, torde äfven
ett försök j ehuru det möjligen kunde misslyckas,
förtjena att göras. Mah vunne åtminstone
derigenom Visshet om omöjligheten af
det vid flere Riksdagat föreslagne Uppvärmart*
dé af Riddärhus-Salerii
Af deSså anledningar får jäg henlsfiflläj
det Herr Cederskjöld ville återtaga ftin begära®
484
Den 2 3 December.
om Grefve Posses Motions hvilande på bordet,
samt att Proposition måtte göras till bifall af
Tambourens inrättande och Kakelugnars skyndsamma
uppsättning, öfver hvilkas möjliga inflytelse
på Målningarne i Ridd3rhus-Salen någon
pålitlig Architekts yttrande lätteligen af
Utskottet torde kunna inhämtas.
Herr Cederskjöld, förklarade, att ehuru han
icke bunde instämma uti den sista Talarens
yttrande, att tänkarnes redighet fordrade oberoende
af köld , ville han likväl afstå från dess
förut gjorda yrkande om frågans hvilande på
bordet samt medgifva att densamma nu finge
till pröfning upptagas.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
att Ridderskapet och Adeln måtte lemna bifall
till Grefve Posses ofvannämnde Hemställan angående
uppsättande af så väl en Tambour vid
dörren till Riddarhus-Salen, som äfven af arne
Kakelugnar i sjelfva Salen; hvilket Bifölls.
Herr Påhlman, Otto Fredric uppläste följande:
Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Allmänna
Penninge-Rörelsen och Mynt-värdets upprätthållande,
fordrar säkerligen en längre tids
. öfverläggning innom Stats- och Banco Utskotten,
förr än alla de granlaga och högst magtpåligaande
ämn?n, som deruti förekomma, kunna
Den 2 3 December.
till pröfning och sluteligt afgörande i Riks;
Stånden anmälas.
Det är i denna öfvertygelse, jag vågar
underställa Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
om icke den frågan, som rörer Discont-Assignationernas
inlösande af Banquen, och serdeles
de på mindre Valeurer, kunde serskildt tili
pröfning upptagas, utan att afbida handläggningen
af de öfrige — Jag väntar mig härvid
den invändning, att sådant vore att stympadt
behandla ämnen, som med hvarandra äga ett
så nära sammanhang, och att till god ordning
synes höra att ej åse blott en del, förr än man
kan öfverväga hela Planen med alla dess delar.
Men jag utbeder mig derföre få utveckla skälen
för min framställning i den förhoppning,
att andra skola lika som jag finna betänkligheterne
mindre, än de orsaker som tala för Assignationernes
snara inlösning. Dessa Anvisningar
på Banquen äro af helt annan egenskap
än Disconternas öfrige skulder, emedan de icke
burit ränta, och såsom directe ställde pä
Banquen att vid uppvisandet infrias, icke heller
varit underkastade någon uppsägnings-tid*
De hafva således i alla afseenden kunnat såsom
Banco-Sedlar i Allmänna Rörelsen aoses:
helst Creditiverne i Banquen egenteligen blifvit
beviljade för Assignationernas utgifvande,
ej för upptagande af Lån. — Hvad Riksens
Ständer beslutar i afseende på dessa
Papper, kan derföre icke i min tanka leda till
någon följd vid afgörandet om 3 proCents-Sedlarne
och de på Afskrifnings-Räkning insatte
485
l)<m % 3 December.
Jyfedel. —* Denna fråga torde derföre, oberoende
af de öfrige, i Kongl. Majits Nådiga Pro*
position förekommande ämnen kunna pröfvas.
Men det egentligaste och hufvudsakliraste
skälet för denna min Hemställning, är att
pland de på mindre Valeurer utgifne DiscontAssignationer,
säkert största delen finnas hos
de Arbetande och MedeUöse Folk Classerne.
Alt så fort möjeligen ske kan komma dessa
Ml !lie!P> är j’.g fqllt öfv=rtygad utgör en Allmän
önskan, hvarföre jag ock anser öfverflödigt
att härom vidare tala. J anledning af hvad
jag nu i korrthet haft äran nämna får jag
Vördsammast föreslå att alla Discojit-Assignationer
på Jo R:dr och derunder genast må af
panqueq inlösas; och att Högvälborne H.rr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln täcktes tillåta att denna
min framställning blifver till Stats»- och
panco-Utskotten remitterad.
Lades på bordet,
Friherre Rudbeck, Alexander Pehr, anförde
skrifteligen:
Säkert torde Svenska Folket med granskande
ögon följa de åtgärder, sorn Dess Reyreseptanter
vid detta Riks-möte vidtaga,
I synnerhet lärer dfn allmänna Uppmärksamheten
vara fästad på den nu mera af både
Konyng och Ständer medgifnp pcb erkände Pen
-
Den 2 3 December.
48T
ninge-bristens afhjelpande: Under öfverläggning
garne i detta så grannlaga ämne, och intilldess
ett till målet ländande Resultat blifvit
funnit och bestämdt, torde det förtjena Re«
presentanternes både behjertande och afseende,
att Dess hemmavarande Principaler hemsökas
och plågas af Lagsökningar och Utmätningar, i
synnerhet för de Låne-Summor, som Sveriges
mångtaliga Disconter försträckt till alla Classer
Medborgare
utom det, att ett så vidsträckt
Utlånings - Systeme onekeligen innefattar detj
starkaste och mäst känbara Beskattnings Me,
thode, då rentorne blott utgå å 6 proCent, så
blifver denna beskattning dubbelt betungande
och för Närings-Idkare och Jordbrukare alldeles
krossande, då de påföra och utkräfva fulla
12 proCent
Enär härvid tillkommer, att en del DiscorjtDirectioner
i afbetalningar ej godkänna sina egna
utgifne Assign3tioner, utan tills vidare blott
anse dem sorn Hypothekj så stadnar de Lånskyldige
äfven med sådana tillgångar, uti den
mäst ovissa ställning.
Mine Herrar! det torde rm vara en hland
våra heligaste förbindelser att skyndsamt bestämma
gränsen för de åfverhängande faror och
olyckor, som kanske dessa veckor och dagar
störa våra hemmavarande Medborgares sällhet
och lugn.
Om jag för egen del äfventyrade en sådan
händelse, vöre jag för stollt, att framställa dea
488 Den 33 December.
såsom ett åliggande för Allmänheten; nu kan
jag med trygghet anhålla om Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på denna i
min öfvertygelse stora angelägenhet, och får
med dessa anledningar ödmjukeligen föreslå,
att alla de under Riksdagen förefallande Discont-Lån
måtte utan afbetalningar, samt med
erläggandet af 6 proCents ränta få på vissa
helst 6 månader omsättas med bibehållandet af
samma säkerheter, och att hädanefter aldrig
12 proCents får beräknas.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 27 December 1817.
Plenum kl. io förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 23
dennes.
Den 37 December.
489
Herr Grefven och LandtlUarskalken tillkännagaf,
det Hans Majit Konungens samt Deras
Kongl. Högheter, Kron Prinsens och Arf-Prinsens
den 23 dennes i Nåder meddelade svar till
Riksens Ständers stora Deputation nu mera blifvit
till Herr LandtMarskalken öfverlemnade, och
hemställde således, att, till följd af Ridderskapet
och Adelns nyssnämnde dag fattade Beslut,
Högstberörde Nådiga svar nu måtte inför Ridderskapet
och Adeln uppläsas, för att sedermera
i Protocollet intagas.
Bifölls.
Härefter upplästes följande:
Kongl, llflaj.ts Svar till Kiksens Ständers Stora
Deputation,
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Äreborne , Förståndige,
Välaktade, Hedervärde och Redelige, Gode
Herrar och Svenske Män!
Det är med liflig tillfredsställelse, som
Jag nu emottager det uttryck af vördnad och
tacksamhet för Mine åtgärder och bemödanden,
som Rikets Ständer åt Mig egnat. Alltifrån
det ögonblick, då Jag, af Fäderneslandets 0-  lyckor uppmanad , nödgades försaka den enda
Lön Jag hade eftersträfvat, Lugnet och Mitt
Samvetes frid , för att uppträda på en skakad
Thron, som Jag förut hade upprätthållit, har
Svenska Folkets sällhet och Fäderneslandett ära
490 Den 97 December.
åtgjort Min ära och Min sällhet, och då na
det egna medvetandet af uppfyllda pligter förbinder
sig med trogne Undersåtares erkänsla,
återstår för Eder Åldrige Konung ingen annan
önskan, än att till lifvets gräns kunna fortsätta
anledningarne dertill jemte belöningen.
De anstalter Jag vidtagit för att låtta folkets
bördor under den nu varande tillfälliga
förlägenheten i Allmänna Penningerörelsen, böra
, i förening med de orsaker, sorn legat till
grund för Edert sammankallande, vara Eder
en säker Borgen , så väl på den kännedom Jag
haft om dessa anstalters nödvändighet, som på
det säkra hopp, Jag hyser, att, genom Eder
eniga medvetkan, dessa olägenheter fullkomligen
skola afhjelpas, och för framtiden ett förbattradt
skick inträda, så väl i allmänna, som
i enskildta Finance-förhållanden.
Till vinnande af detta stora mål, räknar
Jag , med en af erfarenheten redan tillräckligen
bekräftad tillförsigt, på den Furstes upplysning
och outtröttliga verksamhet för Fäderneslandets
val, som i dag, med Mig, delar
Edra tacksägelser, och hvars Sonliga kärlek och
blygsamma minne af Egna förtjenster, förgäfves
kunna undanskymma de strålar af ljus,
som han fortfar att sprida öfver Min ålderdom
och öfver mitt namn. I den lofvade Ättlingen
af Sin Stam har Han lemnat Eder och Mig
ett nytt föremål för Vår gemensamma tillgifvenhet,
och då J yttrén Nationens känslor e
-
Den ? 7 December,
491
mot dem Båda, åren J äfven sanna Tolkar
af Eder Konungs.
Jag förblifver Eder Gode Herrar och Svenske
Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest,
städse bevågen.
Gode Herrar och Svenske Män! Jag hembär
Eder min tacksägelse för de tänkesätt J
yttradt, de lämna Mig ett tillfälle att förklara
Eder, att i de tjenster jag varit nog lycklig att
göra Eder, har jag icke öfverträffa! mina förhoppningar.
Under Sex pä hvarandra följande
Regeringar, hafva stora olyckor och torhan
da äfven stora fel, med en förödande verkan,
nästan oafbrutit h vilat öfver Fäderneslandet.
Carl den XIlI.s Regering har beredt Eder ersättning
för de förra, och tröst i anseende
till de senare. Denne dygdige och välviljande
Konung och dess adoptetade Son, håda föremål
för edert eget val , kunna således äga någon
rätt till Eder erkänsla Bibehållen alltid
Gode Herrar och Svenske Män! den, I åren
Eder Konung skyldige, och förvaren för mm
Son den del i ansen mig tillkomma.
En upplyst och frihetsälskande Regering
önskar blifva bedömd elter sina handlingar, och
bör blott eftersträfva denna enda Nationliga
gärd, sorn i alla redliga Medborgares bröst
förvaras. Då Konungen sammankallade Eder ,
vflle han icke öppna någon annan tädiegsbana
492
Den 27 December
än Fosterlands-kärleken. Det är på den som
Statsmän, Religions lärare, Lagkunniga , Patriotiska
Krigare, och Män med kunskaper i Statshushålling
och financer, skola äga tillfälle att
utmärka sig. Det är där som Konungen skall
j förväg kunna upptäcka de Män som en dag
kunna tjena Nationen och föra den till den grad
af ära och sällhet , som den utan tvifvel skall
hinna, om alla goda Medborgares bemödanden,
i en ädel täflan förena sig omkring Fäderneslandets
Altare.
I kännen, Gode Herrar och Svenske Män !
mina tänkesätt och mina önskningar. Stäld
emellan Konungen och Folket, den förste Undersåte
och den förste Medborgare, skall jag
alltid gifva Eder efterdömmen af trohet för
Monarken och vördnad för den frih#t som våra
grundlagar åt Oss förvara.
Mine Herrar!
Med det lifligaste deltagande, har jag nu
afhört uppläsningen af denna Tacksägelse-A*
dress, som Riksens Ständer i dag framburit
till Hans Majestäts Thron. Den uttrycker deras
tacksamma känslor för den vaksamket,
hvarmed Konungen och Kron-Prinsen vårdat
Rikets säkerhet och Undersåtarnes väl. En sådan
gärd af Nationens erkänsla, än en värdig
belöning för dessa Furstars mödor , och den
gör det gladaste intryck på mitt hjerta, hvars
Den 2 7 December.
493
hela tillgifvenhet är ägnad gemensamt åt dem
och Fäderneslandet,
Mine Herrar! vid samma tillfälle hafva
Riksens Ständer äfven veiat förklara Hans Majestät
det hopp som De för framtiden fästadt
vid mina redan uppnådda mognare år. Jag
känner värdet af detta förtroende, och de stora
skyldigheter som det ålägger mig.
Det tillkommande står under ödets magt;
men om min kärlek för Scandinaviens inbyggare,
och de ädla efterdömen jag har för mina
ögon, böra räknas för lika lyckliga förebud,
som de äro lyckliga väckelser, då kan jag ej
misströsta att en dag värdigt svara till dessa
förhoppningar. Detta blir åtminstone ständigt
det mål hvartill mina bemödanden skola rigtas.
Jag anropar emedlertid Försynen, med
innerliga böner, att den måtte alltid underhålla
och lifva det inbördes förtroende, sorn nu
förenar Konungen och hans Folk.
Detta lyckliga samband var i alla tider Sveriges
styrka, och på samma grund hvilar Dess
sällhet och ära.
Jag ber Er, mine Herrar! frambära min
tacksamma hälsning till Riksens Ständer, och
försäkrar Eder samt och synnerligen om Mia
beständiga Aktning och Välvilja.
494
Den 2 7 December.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt,-  Marskalken framstäida, samt af Ridderskapet
och Adeln bifailne, serskilda Propositioner remitterades
till
Stats - Utskottet t
Kongl. Maj:t den 23 dennes på bordet
lagde Nådiga Proposition till Riksens Ständer,
angående den af framlidne Landshöfdingen von
Echstsdts Enka I. M. Lövenhjelm för Sterbhuset
sökte befrielse från en erättning till Kronan.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs och OeconomieIJtskotten:
Kongl.
Majds den 23 dennes på bordet
lagde Nådiga propositioner:
1:0 Angående angelägenheten af särskildte
anstalter till förekommande af stegring i priset
på det grofva brödet •, och
ä;o I anledning af en förekommen fråga
om Båtsmans-Rosenngs införande i Färentuna
Harad af Stockholms Län.
Till Allmänna Besvärs och OeCanOmite-Utskottet
Köngl.
Maj:ts den 23 dennes på bordet
lagde Nådiga proposition angående BåtstftånéfRöteringen
i Hallands Lärl.
Den st 7 December.
495
Föredrogs till remitterande Kongl. Maj:ts,
den 23 dennes på bordet lagde, Nådiga Proposition,
angående Götha Canal• arbetets fortgång
och ytterligare befrämjande.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric. Då
Kongl. Majtts Nådiga Propostion rörande Gö.
tha Canal i sista plenum upplästes, hade jag
svårt att fatta Resultatet af dess innehåll. Få Ledamöter
voro dervid närvarande , och jag anser
åmnet af sådan vigt, att jag vågar i ödmjukhet
anhålla det Propositionen måtte åter uppläsas.
I anledning häraf upplästes Kongl. Majus
Högstberörde Nådiga Proposition, hvarefter Friherre
Anckarsvärd, Carl Hinric, uppläste följande:
Jag
hemställer vördsamt huruvida icke Utskottet,
tillika med Remissen, borde anmodas, att,
som preliminaire åtgärd , ifrån Götha-Canals Bolags-Direction
, ofördröjligen infordra en fullständig
Berättelse om orsaken till Discontens iråkade
förlägenhet, och om Bolagets dermed förknippade
belägenhet, förmåga och vilja att
uppfylla sine ingångne förbindelser; det är först
i följe af dessa visshster, som man kan komma
i tillfälle att afgöra, om Bolaget förverkat
sin Disconträttighet eller ej, och detta synes
mig vara den Quastio an, hvarå all ytterligare
handläggning hvilar, och vore det angeläget
till tidens vinnande att Riksens Ständer ju förr
dess heldre kunde komma att yttra sig i den
-
456
Den 2 7 December.
na Hufvudfråga; hvartill jag vördsamt föreslår
att Utskottet mätta anmodas med första skaffa
tillfälle.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att Kongl. Majtts ifrågavarande Nådiga
Proposition, jemte Friherre Anckarsvärds nyss
uppläste Anförande, måtte till Stats samt Banco-Utskotten
remitteras j hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning af följande från
nedannämnde Utskott inkomne samt den 23
dennes på bordet lagde Memorial och Utlåtanden
, blefvo de samma etter föregången uppläsning,
uppå derom af Herr Grefven och LandtMarckalken
framstäldte, samt af Ridderskapet
och Adeln bifallne, serskildte Propositioner, till
alla delar af Ridderskapet och Adeln gillade,
nemligen:
1:0 Stats-Utskottets den 19 December aflåtne
Memorial, deruti, med anledning af 2 t §.
Riksdags-Ordningen, hemställes att Utskottet,
utom Secreteraren, äfven måtte få antaga Kamererare,
2:ne Protocolls-förande eller Notarier
samt minst 5 Cancellister,
2:0 Samma Utskotts, den 20 dennes aflåtne,
Memorial, med hemställan att Utskottet, i
egen
-
Den 27 December i
497
egenskap af Camererare måtte få antaga Revisions-Commissarien
och Audtteuren C. A.
TOrange.
3.0 Samma Utskotts den 19 dennes afgifne
Utlåtande, angående Tryckning af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse.
4=0 Samma Utskotts den 19 dennes afgifne
Utlåtande, angående kostnaden för Tryckningen
af Riksens Ständers Protocoll med dertill
hörande Bihang.
y:o Lag-Utskottets den 19 dennes aflåtne
Memorial, deruti hemställes att Utskottet måtte
få antaga ytterligare en Cancellist, med villkor
att det Arfvode, somför denna Tjensteman
kunde anslås, ej beräknades honom tillgodo
för längre tid, än från och med den dag han
uti tjenstgöring inträderj och
6:0 Expeditions-Utskottets den 19 dennes
aflåtne Memorial, angående en förbättrad Redaction
af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Föredrogos och remitterades till nedannäm*
de Utskott följande den 18 och 23 dennes på
bordet lagda Memorial, nemligen:
Till Stats- och Banco-Utskotten:
Ett Memorial af Herr Cederskjöld, Pehr
Ridd. och Ad. Prot. IB. 63, 64.
498
Den 2 7 December.
Gustaf, angående nödvändigheten att genom en
Realisation omsider stadga Mynt-representativernas
värde; hvarjemte Författaren tilläts att
communicera sitt Memorial med de öfrige RiksStåndeo.
Tilt Banco■ Utskottet :
Ett Memorial af Friherre Rudbeck, Alexander
Pehr, innefattande det Förslag att alla de under
Riksdagen förfallandeDiscont-Lån måtte,utan
afbetalningar samt med erläggande af Sex proCents
Ränta, få, på vissa, hellst Sex Månader
omsättas, med bibehållande af samma Säkerheheter,
samt att hädanefter Tolf proCent aldrig
måtte få beräknas.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet:
i:o Ett Memorial af Friherre Falkenberg,
Carl Gabriel, angående Ofverflödets hämmande
och Skrå-Ordningars upphäfvande.
2:o Ett Memorial af Herr Gripenwald,
August, angående bibehållande af den nuvarande
Bränvins-Pannerymden.
Till Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie- Utskotten ■
Ett Memorial af Friherre Cederström, Jaeob,
angående en Allmän Näringsfrihet.
Deri q 7 December.
490
Föredrogs till remitterande Friherre Staei
von Hoilsteins, Corfitz Ludvig, den 18 dennas
på bordet lagde Yttrande, angående iaktagaride
af de i Landshöfdirige-Instructionen föreskrifne
Jurd-ransakningar m. m. och blef samma
Yttrande i anledning af Friherre Stael vori
Hoilsteins derom riu gjorde begäran samt uppå
af Herr Grefven och LandrMarskalken framstäld
och af Ridderskapet och Adeln bifalled
Proposition, till Stats-Utskottet remitterade
Upplästes å nyo och gillades PievillningsUtskottets
den 16 dennes afgifne och den ig
i samma Månad på bordet lagde Memorial , i
anledning af väckta frågor om Post-frihet för
Städernes Magistrater vid afsändande af Krono»
Uppbörds medel samt andre Städerrie angåerv3
de offenteliga Ärenden
Föredrogs å nya Stats-Utskotfefs deri icj
dennes aflåtne samt den 23 i samma Månad
på bordet lagde Memorial, angående Medel
till Riksdags-Utgifternas bestridande.
Grefve Anckarsvärdy Michael, uppläste föla
jaiide:
Vördsamt Memorial!
Då Rikets brydsämmä Penninge-ställning
Den 27 December.
förorsakat Rikets Ständers sammankallande, anser
jag allmän hushållning, indragningar och
besparingar som ovillkorliga förutsättningar, utom
hvilka alla öfriga åtgärder att småningom
återföra stadga uti våra rubbade Penninge-förhållanden
blifva frugtlösa; jag tror mig derföre
böra vördsamt fästa Högloflige Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, äfven vid sjelfva
Riksdags kostnaderne.
Talemäns-tafflarne utgöra en ej obetydlig
del deraf; någon lång bevisning att de äro
af ingen nödvändighet eller nytta, behöfves säkerligen
icke: Af egen erfarenhet vågar jag
yttra, att de för Talemännen kunna vara besvärande
och tidspillande.
Jag hemställer i anledning häraf till Högloflige
Ridderskapet och Adeln, om det ej vore
lämneligt att stadga det denna del af Riksdags
kostnaderne, för kommande Riksdagar inskränktes
till blotta Talemäns Klubbarne, och
att all Taffel-hållning för framtiden måtte försvinna.
Jag anhåller om Högvälborne Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition, samt
att detta mitt Memorial , de öfrige Stånden
måtte meddelas, jemte inbjudande, att så vida
min framställning af Högloflige Ridderskapet
och Adeln gillas, deruti taga del.
Begärdes på bordet.
Den 27 December. yot
Stats • Utskottets ofvannämnde Memorial
blef derefter af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs och remitterades till Stats- och
Banco-Utskotten Herr Munck af Rosenskjölds,
Eberhard, den ig dennes på bordet lagde Memorial
angående Financerne.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, uppläste följande:
I
sista Plenum anförde bland annat, en
värd Ledamot vårt Sedelmynts årliga utvandring,
i synnerhet till Finland, såsom en orsak
till vår Penninge-brist. Han medgaf väl , att
denna utvandring alltid ägt rum ; men förmente,
att den, sedan Finland blifvit skiljdt från
Sverige, eger.teligen börjat blifva menlig, helst
en del af de utvandrade Penningarne, förut
återkom genom Bevillning, och ”Ryska Varor
”da ej kunde , under namn af Finska, till Sverige
”Tullfritt införas, samt Finnarne dessutom, dä
’’i Stockholm fyllde sina flesta behof af utländska
’’ Faror”.
Att en betydlig del af vår Sedelstock befinner
sig i Finland, är en otvifvelagtig sanning:
Men långt ifrån att deröfver beklaga oss, borde
vi kan hända snarare glädja oss åt, att
våra Sedlar der blifvit tälta, och att den del af
Sedelstocken, som der var i omlopp, ej på en
I)en 27 December.
gång kastade på oss , då Finland skiljdes från
Sverige: Ty derigenom hade våra Sedlar skojat
förlora ännu mer af sitt värde, i samma
förhållande mängden innom Landet hade sålunda
blifvit förökad. Om man t. ex. antager,
att Sveriges och Finlands gemensamma Penninge-stock
tillförene var iy Millioner R:drj så
j-epiesenterades derigenom båda dessa Länders
förenade Varu förråd-, om nu Finland antages
svara emot halfva Sverige; så följer, att det
pgentliga Sveriges hela Varu mängd representerades
af blott 10 Millioner.
Hade den Sedelstock, som var tillräcklig
för både Sverige och Finland, blifvit kastad
på Sverige ensamt, sa hade föl j agtel i gen den
nödvändigt mäst blifva för stor, och Myntet
just derigenom falla i värde. Samma Varumängd,
sorn förut kunde uppvägas med iq
Millioner, skulle ej kunna uppvägas med mindre
än 15 j och hvarje Riksdaler således hafva
blifyit, om jag så får säga , i;del lättare, än
tillförene. Den sorn förut ägde 100 OOO R.dr
Contant var Innehafvare af värde för T*B:del
af Sveriges Varu-mängdj då deremot, om den
i Fipland befinteljga Sedelmassan hade på en
gång äterströmmat till Sverige, Innehafvarne af
samma Summa blott skolat äga värde för T4-r=del
af Varu-mäcgden j Landet. Följden skulle således
hafva blifvit fullkomligt dép samma, sorn
hade, under Sedelstockens bibehållna fördelning
på Sverige och Finland Miilioner nya Sedlar
blifvit utgifna. Den ofantliga förökning,
sorn vårt Röftlse-Capita| undergått sedan år
Den 27 December.
J809, skulle följagtelignn haft ännu rysligare
inflytande på Myntvärdet och Varu-prisen,
om ej Finland, genom nyttjandet af vårt Mynt,
hade täckts deltaga j ölyckan, och således från
oss borttaga \ af dess tyngd. Jag för min del
skulle således anse för en verklig olycka för
mitt Fädernesland, om nu på en gång våra
Sedlar upphörde att gälla i Finland j och jag
ser ej utan oro den tidpunct i möte, då det
omsider skaij komma dertill,
Den årliga utvandring af Banco-Sedlar,
hvilken den värde Ledamoten anser nu, sedan
Finland blifvit skiljt från Sverige , vara så
mycket menligare, som han tyckes frukta, att
dessa Sedlar äro för oss aldeles förlorade, då
de nu mera ej återkomma i Krono skatter och
ej en gång, enligt hans mening, i utbyte af Varor
denna utvandring, säger jag, torde vid nar*
mare skärskådande synas mindre frugtansvärd;
emedan Finnarne nästan endast exportera på
Sverige, mäste deras tillgångar till fyllande af
alla deras behof, också egenteligen utgöras af
de Penningar, sorn de af Sverige erhållit. Men
emedan hos dem, äfvenså väl som hos alla an.
dra Nationer, behofven gå i bredd med tillgångarne
, lär förmodeligen i Finland, lika sä litet
som någon annorstädes, Penningar inströmma
utan att i samma förhållande åter utströmma.
Oagtadt derföre Finnarne ej längre finna sin
Uträkning i att, såsom fordom taga utlänska
Varor i Stockholm , och sålunda med ena handen
genast återgifva de Penningar sorn de
emottagit med den andra; kunna vi likväl vara
Den 27 December.
förvissade, att desse Penningar snart återkomma
genom tredje och fjerde hand. Finnarne använda
nemligen de erhåilrje Svenska Penningarre,
dels till gäldande af deras Krono-Skatter
och dels till uppköp af utländska Varor i Köpenhamn,
i Lubeck etc.; och från alla dessa
håll återkomma Sedlarne till oss i liqvid för våra
Exporter, Likväl vill jag ej neka, att, genom
den omväg våra Sedlar nödgas göra, Rörelse-Capitalet
ju för en tid minskas, och att
det således vore förmånligare, om vår Handel
med Finland, så länge vi nödgas behöfva den,
kunde bedrifvas med Vexlar eller återföras till
omedelbart Varu-byte. Dessutom är det nogsamt
bekant, att Finnarne den senare tiden,
köpt dels Vexlar på Börsen och dels Silfver hos
våra Guldsmerlar, för betydliga Summor; och
tyckas vi således ej hafva skäl till klagan, att
Finnarne vilja samla och undangömma våra
Sedlar.
Huru våra till Finland utvandrade BancoSedlar,
skulle kunna hindras att återkomma,
derigenom, att Ufven Ityska varor torde under
namn af Finska Tullfritt nu införas, k3n jag o«
möjligen inse. Om våra Penningar utgå till
Finland eller till någon annan Rysk Province,
synes kunna vara, i anseende till sina följder,
för oss likgiltigt. De egentelige Ryssarne hafva
förmodeligen, ej mer än Finnarne, håg och
tillfälle att kistlägga våra Banco-Sedlar. Genom
Tull-afgift på Finska varor skulle Stats-Verkets
inkomster onekeligen ökas, men helt visst inga
utvandrade Sedlar återkomma; ty den Ut«
Den 27 December.
505
ländske Säljaren skulle lägga Tullen på Varan,
och således låta den Svenske köparen betala
den.
Men oaktadt jag således ej kunnat gilla
den värde Ledamotens Premisser, kan jag likväl
ej draga i betänkande, att med honom instämma
i den slutsats: ett Finska Handeln är
menlig för Fäderneslandet. Den hämmar nemi. den
inhemska Närings-iliten derigenom att den betager
den Svenska Producenten hopp om tillräckligen
förmonlig afsättning. Önskeligt skulle derföre
vara, att Sveriges Hufvudstad kunde med
tiden provianteras af sitt egit Land. För att
komma i ständ dertill, mäste vår Boskapsskötsel
m. m. förbättras och utvidgas. Detta skulle
förmodeligen ske, om Finska Handeln kunde
beläggas med en så atpassad Tull, att Svenskarne
kunde genom den större vinsten, lockas
att täfla med Finnarne. Den tryckning Hufvudstadens
Innevånare häraf komme att erfara
genom stegring i Varuprisen, skulle snart börja
aftaga, dä det dageligen förökade inhemska
tilloppet efter hand måste medföra sänkning i
Varu-prisen.
Begärdes på bordet.
Herr Munck af Rosenskjöld: Allt hvad i
den värde Ledamotens nu uppläste Anförande
är stridande emot mitt Yttrande i sista Plenum,
bade jag redan i detta upptagit som en invändning
och enligt min öfvertygelse vederlagt. Jag
skulle med honom dela glädjen öfver våra Sed
-
J C6 Den 27 December•
lars utvandring till Finland, om vi genom
denna vöre för alltid befriade frän dem , och ej
lika så mycket förbundne, ja säkert nödsakade
att en gång realisera dem, som de Sedlar,
hvilka stadna qvar i vårt eget Land. Utomdess
kunna Finnarne sjelfva passa på, att få sina
Svenska Sedlar realiserade, genom att vid ett
passagert fall af Coursen köpa Vexlar för dem,
och de erhålla ofta då mera Valuta för Sedlarne
än de sjelfva gifvit oss för dem. Jag tycker
lika så litet som den värde Ledamoten om
höga Varu-priser, men jag ser dem, i synnerhet
hvad nödvändighets varor angår, heldre
nedsättas genom en ökad Production af varor
inom Landet, lin genom deras införande från
Utlänningen eller genom Penninge-brist. Han
tyckes ej helier hatva besinnat, att Varu-priserne
stiga, ej blott genom öfverflöd på Mynt
och genom dettas vanvärde, utan ock genom
brist på vara. Om derföre af brist på Rörelse
Capital inom Landet Näringar,ne altyna oqh
Varu-tiilverkningen minskas, så kan ett högt
pris på Varor uppkomma och tili en tid underhållas
af sjelfva Fenninge-bristen. Sverige
har nu, det intet Land förr haft, på en gång
en för stor Sedel-stock, ur Banquen och Disconter
utsluppen, och en för litet inom Landet
circulerande, samt derföre icke de vanligen
goda följder af ett inskränkt Rörelse-Capi*
tal i Sedelmynt, som äro: ett ökadt Sedelvärde
och nedsatta Varu-priser. Jag anhåller att
dessa mina Anmärkningar må åtfölja mitt till
Banco- och Stats-Utskottsn remitterade Yttrande,
Den 27 December.
507
Vid förnyad föredragning af Grefve Gyllenborgs,
Johan Henning, den 23 dennes på
bordet lagde Memorial, angående yrkad ändring
i Kongl. Förordningen af den 4 Februarii 1812,
rörande Indelta Infanteri - Regementernas Beklädnad,
blef samma Memorial, i anledning af
Grefve Gyllenborgs derom giorde begäran samt
uppå af Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäld och af Ridderskapet och Adeln bifallen
Proposition, till Stats-Utskottet Remitteradt.
Föredrogs och Remitterades till Allmänna
Besvärs- och Oeconorriie Uiskottet Herr Bergenstråles,
Johan, den 23 dennes på bordet
lagde Memorial, angående hämmande af yppighet
och öfverflöd.
Herr Hertzenhjelrn, Carl Johan, uppläste
följande :
Den af en värd Ledamot i Ridderskapets
och Adelns Pieno den 23 sistledne väckte
Motion, om hämmande af denföfverhanden tagna
Öfverflöd och Yppigheten, är af så mycken
vigt och allmänt Interesse, att det uppmanar
hvarje Fosterlandets vän, att efter sin förmåga
medverka till det goda ändamålets vinnande.
Ehuru jag känner min ofullkomi ghef, att
Hunna utveckla ett så vigtigt och grannlaga
508
Den 2 7 December.
ämne, vågar jag dock underställa mina tankar
Högloft. Ridderskapets och Adelns benägna bedömmande
, då jag går att meddela de Reflectioner
deröfver, som ej kunna undfalla den
derå fästade uppmärksamheten.
Med den värda Ledamoten instämmer jag
fullkomligt i dess bekymmer öfver Liixens allt
mera utbredande och dess skadeliga följder så
väl i Financiel* eller Oeconomiskt, som Moraliskt
afseende, äfvensom i dess önskan att sådana
följder måtte kunna förekommasj men
kan ej vara af alldeles samma tankar i det,
som rörer de föreslagna medlen dertill.
Knappt lärer något ämne gifvas, hvarvid
man kan fästa mindre bestämda begrepp, än i
frågan om så kallad Yppighet och Öfverflöd.
— Tillgångar, locala förhållanden, tidens anda
och deraf uppkommande bruk och plägseder,
göra en sä märkelig skilnad, att villrådighet
nödvändigt måste uppstå vid dess rätta
behandlande. Kan hända bör med benämning
af Yppighet och Öfverflöd förstås det skadeliga
begär, att genom alla slags beqvämligheter och
dyrbarheter, prakt och en lysande lefnad utmärka
sig och öfverträffa sina likar; hvarvid
tillgångarne icke rådfrågas ej heller huruvida
medlen till deras anskaffande äro tillåteligej
eller med andra ord: Fåfängans, högmodets
och slo-ytsamheter.s bemödande att på alla upptänlcelige
sätt framställa en verkelig eller förställd
rikedom, för att derigenom vinna anseende
och ett förment företräde för sine öf
-
Den a 7 December*
rige Medborgare. Om genom ett sådant uppförande,
oordning uppkommer i de enskiltas
Hushålls-ställning, blifver det icke dess mindre
skadeligt för hela Samhället, hvars Financiella
förhållande måste lida, då jemnvigten
rubbas mellan Inkomster och Utgifter, och
medföra oredor, hvilka, om de ej i tid förekommas,
skulle kunna sluteligen medföra Statens
undergång. Men, den värda Ledamoten
fäster äfven med skäl allmänna uppmärksamheten
på Liixens skadeliga inflytande i Moraliskt
hänseende; den förderfvar sjelfva National-lynnet,
som tager en rigtning, så olika Förfäders
seder och tänkesätt. För att underhålla en
kostsam och slösagtig lefnad, måste medel utfinnas,
hvilket ofta sker på redlighetens och
och det goda samvetets bekostnad. Deraf uppkommer,
som en naturlig följd, Vinnings-lystnad,
Snikenhet, Venalité och begär efter Penningar,
i alla Stånd; ett obetänksamt begagnande
af Allmänna Låne-anstalter; halsbrytande
företag och Riks-skadelige Speculationer;
Vexel- och Penninge-Vinglerier , i stort föröfvade
svek och bedrägerier, samt oförsynta
tillgrep af Allmänna Medel, der de möjeligen
kunna åtkommas. Om detta är flärdens
och fåfängans Foster, så är det väl i dess qväfvande,
som det rätta botemedlet bör sökas till
det ondas afhjelpande.
Att den i mer än ett afseende visar sin
tillvarelse inom Fäderneslandet , lärer ej kunna
betviflas, då man betänker det fikande efter
Titlar och Hederstecken som nu hörer till ord
-
jio
Den 27 Dcemeber.
ningen af dagen .* Icke nog att mängden af Tjensteman,
lika, som blygas för den benämning , sorn åtföljer
deras verkcliga Tjenstebefattning. Äfven de,
som icke en gång i de lägre grader någonsin haft
tillfälle visa skicklighet till Statens tjenst, tro sig
berättigade att förskaffa sig sådana Tittlar, sorn
utmärka Öfverhetens förtroende och erkännande
af bepröfvad Ämbetsmnna - erfarenhet, och deribland
många Individer af det Stånd , hvars
verkeliga anseende bör bestå i en omtänksam
idoghet till egen förkofran, och Landets deraf
uppkommande val; i ett redligt uppfyllande af
sina förbindelser och ett deraf vunnit förtroende
hos inhemska Medborgare och Utlänningar £
med ett ord, i den redbarhet och den stadgade
Credit, som kan trottsa förefallande mindre
gynnsamma händelser; men icke i Tittlar, sorri
man ihland sett tilldelas den till slut uppdagade
oredligheten och missbrukade Ciediten. Vare
det långt ifrån mig att vilja klandra Kongl.
Majrts höga rätt att äfven på detta sätt utdela
Nådebevisningar: Emedlertid hafva likväl våra
Med-undersåtare, de redeiige Norrmännen,
i sjelfve deras Constistution sökt förebygga de
oredor, som häraf skulle kunna uppkomma, och
som jag tror icke utan åsyftad verkan. Då det
måste medgifvas., att det nyss omralta begäret
efter Tittlar är ett bland de största fåfängans
utbrott, som likt de Hästa andra Öfverflöds-Ar«
ticlar icke medföra någon verkelig beqvämlig,
het, eller njutning ; så lärer icke heller kunna
nekas, att dess skadel,ga verkan visar sig i
det kostsammare och mera lysinde lefnadssätt
hvarmed man söker göra sig berättigad till def
Deri 37 December,
T”
högte värde man tror sig forvärfvadt; och pä
sådant sätt utgår ifrån dessa Hus och dess Familier
det begär till yppighet, som likt en sjukdoms-smitta,
sprider sig till alla Samhälls-Clas.
ser, ja! ända tili den tjenande delen af Nationen.
Man klagar med skäl öfver dyra tider och
uppgifver såsom orsaker, Myntets fallna värde.
Jag tror att de böra äfven så mycket sökas
i nätvarande tiders tanke- och letnads-sätr.
De som äro i tillfälle att på ett eller annat sätt
beskatta sina Medborgare måste uppdrifva denna
beskattning till möjeiigaste höjd, för att
kunna underhålla en orimmelig Luxe, hvarom
man i förra tider ej gjorde sig begrepp, eller
kunde utöfva utan att väcka förtrytsamhet
hos dem som dertill måste på ett obehörigt
sätt bidraga. I sanning, om missundsamhet någonsin
är förlåtelig , vore det visst hos den ,
som arbetar för sina angelägnaste behof, men
måste dem i möjeiigaste måtto inskränka, emedan
de ej kunna utan ett öfverdrifvit pris erhållas,
just bos de personer, som på ett stötande
sätt med prunkande, trottsa allmänna noden
och fattigdomen hos den mindre rigtandeNäringsfliten.
Denna på detta sätt tillskapade dyrhet
verkar sedan tillbaka på alla föremål, och äfven
på de varor, som den larfveligaste delen af
Nationen framalstrar.
Då jag, lika med den väfda Ledamoten,
sökt framvisa Luxens orsaker och skadeliga
följder, kan jag likväl icke instämma i dess
512
Den 8 7 December i
tanka, att genom en Öfverflöds-Förordning allt
detta onda skulle kunna öfvervinnas. Så väl
vår egen, som andra Länders Historia, vittnar
huru litet ändamålet blifvit vunnit, genom den
strängaste handhafda Författning i detta ämne. Så
visst det är, att inga uppoffringar kunna kallas
för stora, då det gäller hela Samhällets väl, så
beredvillig hvarje enskilt bör vara att sig dem
åtaga; äfven så säkert är ock, att Lagstiftaren
bör så mycket möjligt är , akta sig att ej allt
för nära beträda den gräns, som naturliga Lagen
utstakat för hvarje fri och moralisk Varelses
verksamhet. Iaktages ej detta så blifva Lagarne
utan verkan, de kunna åtminstone hos den
mindre tänkande icke åstadkomma öfvertygelse
om brottslighet, då ej tredje mans rätt directe förnärmas;
de kunna ej handhafvas, utan att kränka
den första af alla Samhällsrättigheter, ett
husligt lugns ostörda njutande. Sådana föreskrifter,
hvad man till klä'der eller fodo-ämnen
får bruka eller icke bruka, blifva således snart
öfverträdde, ja aldeles åsidolagde.
Deremot äger Styrelse-Makten den högsta
rätt, att genom kraftiga anstalter utestänga eller
förhindra åtkomsten af sådane utländska
i synnerhet konstflirens Producter, hvars förbrukande
innom Riket skulle vara menligt för
dess financiela ställning eller qväfva den inhemska
Näringsfliten, genom hämmad afsättning på
egna tillverkningar. I denna del hafva Sveriges
Innebyggare föga mera någon önskan öfrig#
-
Den 27 Decemleri
rig, då i sådant ändamål, de åtgärder blifvit
tagne som ej skola förfela sin åsyftade verkan.
När härtill kommer de visa och aldrig
nog beprisade steg, vår Nådiga Konung vidtagit,
att genom Faderliga förmaningar heldre
än stränga Påbud, söka bos sina Undersåtare
inplanta den smak för tarfvelighet och
ärbara seder, utan hvilka alla prohibitiva Författningar
förblifva frugtlösa; så tror jag, att
ifrån en Landsfaderlig Regerings sida, allt är
gjordt hvad Nationen kan äska 3 det tillhör nu
Undersåtarena, att ställa sig dessa Faderlig*
råd till efterrättelse.
Härtill behöfves inga Sollenna Öfverens*
kommelser, utan en fast föresats hos hvarje enskildt
att verka till gemensamt väl. Man hör
ofta välmeningen yttra den fromma önskan, att
exempel måtte gifvas ifrån, som det heter,
högre ort. Jag är öfvertygad att det verkligen
sker, men att det tillika icke gör tillfyllest.
Här kan jag ej låta tillfället gå mig utur händerna,
att bestrida den värda Ledamotens yttrade
mening, att Ridderskapet och Adeln vöre
det Stånd där mästa Luxen utöfvades, och de
mästa efterdömen deraf förspordes: Det kan
väl här ej fråga vara om de förnämsta detta
Stånds Medlemmar, hvilkas Rang, höga Em*
beten och andra förhållanden i Staten, gör för
dem till en nödvändighet, att hvad man kallar
representera eller för att ej afvika ifrån da
af alla Civiliserade Nationer antagne bruk
Ridd, och Ad, Prot, JL-iL ÖJ, 66.
Den 27 December,
och plägseder, omgifva sina Personer med en
Viss glants , svarande mot Statens och den egna
värdighet de bekläda. Med en sådan förutsättning
torde förberörde beskyllning böra an.
ses såsom mindre rättvis. Mängd n af detta
Stånds Ledamöter äro i afseende på sina lönirgsvilkor
eller andra dem tillhörande yrken ,
såsom mindre riktande, icke i tillfälle att täfla
med andra , mindre öfverträffa dem i lysande
lefnad, och jag vågar flitt påstå, att de fläste
äro för Ädelt tänkande för att söka ett tvetydigt
värde i annat än i sådana egenskaper, som
gifva dem ett rättmätigare anspråk på Medborgares
aktning. Det felar således icke efterdomen
af tarfvelighet äfven ifrån de högre Clas6er,
men hvad kan det verka i cn tid då
Jemlikhets-principen är så mycket rådande, att
knappt någon gifves, sorn icke långt ifrån att
taga efterdömen, tror sig fast mera berättigad
att gifva dem, och att sjelfva vara stiftare till
en ton, den de tillskapa efter egna afsigter
och Intressen. Likväl skulle de högre Medborgare-Classer
kunna på ett mera verksamt sätt,
bidraga till fåfängans qvälvande eller ledande
till ett gagneligt föremål; och det vore att hvar
och en som t anledning af sitt Embete eller
andra omständigheter kunde hafva inflytande
på allmanna tänkesättet, på ett utmärkande
och alla 1 ögonen lallande sätt, visar det ringa
varde man satter på bemödandet, att genom
pragt och yppighet böja sig öfver det trappsteg,
Samhälls ordningar för dem utstakadtj på hvilket
de skulle finna s g ganska lyckliga, om
da dervid åtnöjdes, och ej på välmågans be;
Den 57 December.
kostnad och våda för redligheten, fikade att
tränga sig till de högre krettsar , där de äro
och alltid blifva främlingar; om Rikets högre
Embetsman trodde sig böra förfina de tillfällen
att framvisa en förvånande pragt och öfverflöd*
dem erbjudas, mindre af välvilja än af den fåfängeliga
afsigt , att kunna skryta med ett intirnare
omgänge med förnäma Personer och
att man fästadt deras uppmärksamhet i afseende
på kräseligheter och vällefnad. Om i synnerhet
de sorn ärö misstänkta att hafva förverfvadt
sina Rikedomar på Statens bekostnad
eller samlat dem af spillrorne efter någön ruinerad
Medborgares förmögenhet, eller underhöll
sitt kostsamma lefnadssätt genom missbruk af
allmänna förtroendet, om säger jag, sådana kunde
erfara allt det förakt* som de oagtadt allt
Sitt prål förtjenar, och deremot förtroligheten
ägnades åt mindre prunkande men arbetssamme
och tarflige Medborgare, så skull®
det värde man fästadt vid Rikedomen* kunna
leda till nyttigare föremål, i stället för att bortdunsta
i yppighet och öfverflöd. Resultatet af
hvad jag nu så vidlyftigt anfört, blifver då den önskan,
att Rikets Höglofl. Ständer , i stallet
för det föreslagne Särskilte Utskott till utarbetande
af en Öfverflödsförordning öfverlemnade
detta vigtiga ämne i Kongl, klaj.ts egen
Landsfaderliga omsorg , hvars vishet redan
utsett och än ytterligare lärer utse de t jeni igaste
medel till befordrande af en sak, som ligger
honom sjelf så mycket om hjertat* det enda
jag vågar föreslå vöre, att det Kongl. Pä*
bud, som i detta ämne är otfärdadt,mått® åt*
Den 3 7 December.
minstone en gång om året offentligen kungö«
ras till väckelse för samtida och everdelig erindran
för Efterkommande, af den faderliga
omsorg, hvarmed vår Åldrige Konung sökt be*
fordra sina Undersåtares väl.
Begärdes på bordet.
Till remitterande föredrogos Grefve Mörners,
Axel Otto, och Herr Påhlmans, Otto
Fredric, den 23 dennes på bordet lagda 2:ne
Memorial, angående inlösen af Disconternas As.
signationer.
Friherre Stael von Holstein, Corfitz Ludvig}
uppläste följande:
Utan att misskänna de värda Ledamöters
göda afsigt, som i sista Pleno väckt fråga om Discont-Assigtionernas
hastiga inlösande, torde mig
likväl tillåtas till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
mogna bepröfvande framställa detta ärende,
från den Synpunct jag betragtar detsam.
ma. Innan Riksens Ständer fattadt sitt beslut,
huruvida de anse Staten förbunden att öfvertaga
Disconterna och i följe deraf åtaga sig betalnings*skyldighet
eller icke, anser jag all par.
tiel befattning dermed träda tredje Mans rätt
för nära. Något lagligt påstående af Innehafvarne
att dessa Sedlar, så Assignationer som
3 procent Sedlar skola af Staten inlösas, kunna
de icke göra. Det är genom Riksens Stans
Den 27 December.
ders Beslut vid 1812 års Riksdag, nogsamt
tillkännagifva, att de intet ingått i någon garantie
för de samma, då de förklarat, att de
icke såsom något Rikets mynt vore att anse,
och att det således ankom på en hvars eget behag
att dem emottaga eller icke ^hvarmed tillräckeligen
är tillkännagifva att risquen vore
för Innehafvarens räkning. Häraf skulle kunna
följa att, en Concurs kunde uppstå, och en
hvar komma att brista lika mark om mark,
om man nu i förväg hade med Statens medel
till fullo godtgjordt en del Creditorer > och andra
skulle blifva lidande, så hade man gjort
mannamån och orätt, hvilket äfven skulle kunna
ledas derhän, att de öfriga Creditorer då fingo
lagligt skäl att yrka full betalning, grundande
sitt påstående på det Lagens rum, som
bjuder att den Arfvinge, som sätter sig i disposition
af qvarlåtenskapen efter någon afliden,
innan gäld är gulden, skall sedermera ansvara
för hela Skulden. Men en annan omständig-;
het tror jag likväl ännu mera böra väcka uppmärksamheten.
Af alla dem sorn, genom denna
olyckliga Discont.rörelse , blifvit satte i förlägenhet
äro onekligen de mäst att beklaga, som
äro skyldige i Disconterna. Då de förra, nemligen
Sedlarnes Innehafvare, alldrig kunna äfventyra
mera än vissa Procents förlust, som
väl tillskyndar dem skada, men dock ingen
total undergång, så äro deremot de skyldige
i den mäst äfventyrliga ställning. Då ingen
Låne tillgång mera gifves måste Egendomarne
gä under klubban, och då ganska få kunna köpa
blir följden, att de säljas för halfva värdet,
Den December-,
I
och rrånga skola gå sorn Sparf från ax från
sin Egendom. Detta bör man söka förekomma;
dessa nödsrållda hör man framför allt söka
komma till undsättning. Men sådant sker
icke, elter hvad jag kan begripa, derigenom att
Jnnehalvarne af Assignationerne få Bancomynt
i stället för dessa obrukbara Papperslappar. I
det stället tror jag man skulle kunna bereda en
Låne-Fond, åt dessa behöfvande, om man förklarade
ått Disconterne skulle i afbetalning emottaga
sina Reverser och Assignationer. Det
är ju troligt att Innehafvaren af dessa Papper,,
häldre än att, sorn man kallar det, Skrinlägga
dem , och att vara i osäkerhet huru många
Procent derpå en gång vid Licjviden kunde komma
att förloras, låna ut dem, och dä inga
andra kunna begagna dem utan de sorn hafva
Discont-Lån att betala, så tror jag genom denna
utväg , räddning för dem skal! kunna bere*
das, hvaremot och om de nu inlösasmed Banco,
ingen enda läier låna ut detta erhållna Banco»
mynt, till någon Discont-skyldig, men tvärtom
nyttja det för att åtkomma Egendomar för
godt köp Häremot torde nu invändas, att
afsigtesj med detta inlösande är dels att få rigtigt
Mynt utspridt i de Provincer, där snart
sagt intet annat finnes i rörelse än dessa Discont
papper \ dels att ur förlägenhet hjelpa de
mast iorftige. Hvad den förra omständigheten
beträffar , så torde det icke så aldeles varjt rätta
förhållandet, ty då vöre visst i en sådan
Landsort stor nöd , men sorn Landshöfdingarne
icke gifvit sådant tillkänna, så har man anledning
tro skriket i denna del vara öfverdrifvet s
Den 2 7 December.
5*9
ach hvad de sednare angår , så träffas sällan
så stort samlat Capital hos Daglönaren och
Inhysingen, att det utgör 10 Riksdaler Banco.
Det är i afseende på dcfsa skäl, jag ödmjukeligen
får föreslå, lika meri hvad Friherre Rudbeck
yrkat, att Disconterna i afbetalning å Lånen
emottaga sina Reverser och Assignationer j
men äfven anser jag nödvändigt att innan Riksens
Ständer taga något Beslut om den befattning
de ämna taga med dessa Verk, att en
undersökning må ske, om säkerheten af de Reverser
de innehafva. Dä det är Directeurerres
ovillkorliga pligt, och ar på deras ansvar ,
att de tillse det Låntagare eller Löftesmän äro
vederhäftige, så blir det väl angelägit, otn
framdeles Banquen skall blanda sig i denna Liquide,
att först undersöka om icke Låntagare
eller Cautjonister, som icke kunna betala,
ej redan varit, då Lån gjordes, engagerade i
Disconterne till högre belopp än Reglementet
utstakar; äfvensom om okände namn skulle finnas,
med flere sådane afsteg ; då det val icke
kan sättas i fråga att ju Directeurerne med sin
Egendom derföre böra ansvara. Man känner aldeles
icke ännu, huruvida icke Administrationen
vid de andra Disconterne i åtskilliga fall
kunna hafva någon likhet med det som kändt
i Malmö, åtminstone är det, hvad Götha ( anil
angår, märkeltgt, att Decharge bhfvif meddddt,
oagtadt ett Län af en Million blifvit gifvit åt
samma Canals-Direction, hvarföre Canal Arb tet
med flere dertill hörande Eifecter äro pantsatte,
ehuru denna Pant redan är gifven åt
Banquen för dess Crcditiv af 1,500,000 K:dr;
I
j 20 Den 27 December.
Hvaraf väl ingen ting står att återfå i anseende
till Pantens precaira värde. Jag får, i anledning
af hvad nu anfördt blifvit, ödmjukeligen
anhålla om Proposition på denna fråga, om
icke mått och steg till Banquens säkerhet måtte
vidtagas med Götheborgs och Götha Canals
Disconter, nemligen: Att ett Banquens Ombud
förordnas att taga lika befattning dermed som
med Malmö-Discont, för att så mycket möjligt
är förminska den förlust, som Staten säkerligen
kommer att vidkännas på denna misslyckade
Inrättning.
- Begärdes på bordet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, anförde
skriftligen:
Jag inser fullkomligen, huru, icke blott
ömmande, utan äfven oroande, tillståndet kan
vara i de Provincer, der Filial-Disconternas Assignationer
i längre tid och mäst varit gängse,
nemligen i Malmöhus och Bohus Län samt i
Öster-Göthland och i Wester-Göthland. Jag inser
att detta tillstånd måste vara ansenligen
förvärradt, sedan, efter Filial-Disconternas fall
åtgärder af de högre Auctoriteterne blifvit vidtagne,
som strida emot hvarandra. Genom de
i Malmö, Linköpings och Götheborgs Tidningar
införda och af Landshöfdingarne undertecknade
Annoncer, atr ingen förlust för Assignationernas
Innehafvare vore att befara, blef förtroendet
för dem återstäldt, åtminstone innom
de lägre och mindre förutseende Folk-cJasserna.
Den 27 December;
521
Genom Kongl. Majrts till Landshöfdingarne utfärdade
Befallning, att icke längre i Kronans
Uppbörd emottaga Götha Canals Assignationer ,
blef förtroendet för dessa Assignationer åter
förminskadt. Det är äfvenledes bekant, huru
-Wester-Göthlands Allmoge, för sina, under Marknaderne
i Linköping och Sköfde den 10 och
18 October, till betydlig mängd försålda Varor,
blifvit betalt med idel Filial-Disconternas
Papper, som strömmadt dit från flera håll i
den förmodan att Allmogen ännu icke kände
att Banquen upphördt att inlösa dem. Allt detta
är visserligen högst ömmande och för min
del skulle jag ingalunda bestrida, att ur Banquen
Medel måtte tagas till de mindre Assignationernes
inlösen, endast det skedde på sådant
sätt att Banken blefve säker om ersättning för
sina förskott.
Då Regeringen år x8i5 i October med
700,000 R:drs tillskott förebyggde Malmö Discontsfall,
blef all möjlig och nödig försigtighet
iagttagen. Den nu mera aflidne Suel i Malmö
caverade för 50,000 R:dr och pantsatte dessutom
för 30,000 R:dr Actierj andra förmögna
Possessionater pantförskrefvo sina Egendomar;
innan några Summor af Regeringen utbetalteS
blefvo Böckerne undersökte; och då oaktadt
al! försigtighet ändå möjligen förlust kunde äga
rum, utfästade sig Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
alltid ädel och god, att den samma
med sin enskildta förmögenhet godtgöra, i händelse
Riksens Ständer i en framtid skulle ogil
-
Den 37 December
la att Statens Medel blifvit vågade att understödja
privata Associationers fallna Credit.
Om nu Riksens Ständer skulle vilja ålägga
Banquen att inlösa Filial-Disconternas Assig.
nationer, innan ännu Bolagen sjelfva gjort an«
sökan om något understöd, innan de förklarat
sig oförmögne, att sjelfva uppfylla sina förbindelser,
innan deras Böcker blifvit undersökte,
innan nöjaktig säkerhet blifvit ens erbjuden,
så skulle ju Riksens Ständer i Nationens ögon
synas hafva handlat lika så oförsigtigt och obetänksamt,
som Regeringens åtgärder i October
Månad x 81T böra synas Nationen försigtig»
och kloka.
Och hvarföre denna brådska? Hafva Assignationernas
Innehafvare väntat i 3-'ne Månader,
så kunna de väl vänta en Månad till eller
till dess att Riksens Ständer hunnit pröfva, huruvida
den grundval för Banquens Credit och
för Nationens Mynt-väsende, som i Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositon om Finance-Regleringen uppgifves,
kan erhålla deras bifall. Det är profningen
af denna grundval för ett blifvande sakrare
Myntförhållande, som jag ansett böra vara
ibland de första åtgärder hvartill Riksens
Ständer, genom Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition,
blifvit uppmanade i och det var derföre som
jag föreslog, då fråga uppstod att tiil Bancooch
Stats Utskotten remittera Propositionen om
Finance-Regleringen, att dessa Utskott måite
anmodas att först öfver Hnfvudfrågan yttra sig,
Ridderskapet och Adela behagad* ej göra af
-
Den 3 7 December.
S23
*eende på min framställda önskan. Jag förut,
såg hvad som nu inträffat, att nemligen FilialDisconternas
intresse skulle framställas såsom
Hufvudsak och att sjelfva Banquen , Rikets Finanser
och Nationens framtida vällärd skulle
stå tillbaka såsom bisak. I England hafva sedan
Pariser-Freden 300 Disconter ramlat; men
jag har ej hört att någon Parlamc-nfs-Ledamot,
långt mindre Ministern sjelf, föreslagit att Engelska
Banquen måtte öfvertaga de Banqueroutterade
Disconternas outredda affairer. Man hörer
från somliga håll sägas, ate det är för att
bota det onda, som Filial-Disconternas fall vållat,
som Riksens Ständer blifvit sammankallade.
Men annorlunda yttrade sig Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen uti sitt Svar på TacksägelseAdressen
förledne Tisdag. ”Det ärsade Hans
Kongl. Höghet, ”för att bota bristerna i Nationens
Finance-Systeme, som dess Representanter
äro sammankallade.’* ”Tåflen, mine Herrar! tilläde
Hans Kongl. Höghet, att under Edra öfver»
läggningar ådagalägga Patriotisms och insigt;
Konungens blick skall följa Eder”,
Jag har den öfvertygelsen att öfverflyttandet
af Filial Disconternas affairer uppå Banquen,
innan grundvalen för Bankens framtida
verknings-krets blifvit lagd, är ett högst äfventyrligt
företag och rakt motarbetande den
säkerhet för Myntvärdet, som man säger
sig vilja bereda. Väl säges nu att fråga icke
är om mera än att inlösa Ass%nationerna, en
åtgärd som medlidandet öfver de fattigare
Folk-Classernas iråkade svåra belägenhet på
-
524
Den 27 December'.
kallar. Men dessa Assignationer gå till En
Million. För att få denna Million betalt måste
ju Banquen sätta sig i besittning af Disconternas
Hypoteker, följer icke då, af sig sjelf
att Banquen måste förnöja Innehafvarne af Discontemes
3 proCent-Sedlar, och vore icke
öfverflyttningen af Disconternes affairer uppå
Banquen gjord, innan ännu sjelfva Hufvud-frågan
om de skola af Banquen öfvertagas eller
ej, hunnit Riksens Ständers pröfning föreläggas.
Se der, mine Herrar! hvad som vore följden
utaf det förtidiga medlidandet, med Discont-Assignationernas
Innehafvare hvartill man
velat uppmana eder. Och fins det inga flera
berättigade till Riksens Ständers medlidande
än Discont-Assignationernas Innehafvare? Än
dessa åldriga Tjenstemän, dessa utarbetade Närings
Idkare eller deras efterlemnade Enkor och
Barn, som lefva af sina under förra tider sammansparda
små Capitaler, hvilka genom Sedelförökningen
år 1808 och 1809 sett sina Capitaler
till hälften försämras, hvilka, om 7 | Million
Filial-Disconternas skulder, utan motsvarande
reel fond, på Banquen öfverflyttades,
skulle se dem ytterligare falla 30 proCent i
värde5 äga de ingen rättighet till Riksens Stängers
medömkan? Om de qväft sin klagan öfver
hvad som hände dem år 1809, då Rikets
frälsning från undergång tvang Riksens Ständer
att vidtaga det enda räddnings.medel som
då fanns-, skola de det nu, då Riksens Ständer
hafva tid att pröfva innan de besluta och då
den våda, sorn det är fråga om att afböja, gäller
blott några Banqueroutterade Disconter och
i
Den 37 December. 525
Innehafvarne af deras Sedlar. Vore det genom
orättvisa, begången emot den Generation som
snart nedstiger i grafven , som vi kunna hoppas
att hafva beredt välsignelse åt de ofödde? Och
hvad rättighet äga Riksens Ständer, att genom
en tillökning af 7 ^ Million i Banquens skulder,
ytterligare försämra värdet af Banquens förr
utgifna Skuldsedlar? Riksens Ständer hafva garanterat
Banquen, det vill säga, de hafva lofVat
att med Banquens Fonder skall ärligen och
rättvisligen hushällas. Men ägare af Banquens
reela Fonder och Hypotheker äro icke Riksens
Ständer. Ågare till Banquens Fonder äro de, som
äga Banquens Skuld sedlar i sina händer. Jag
öfverlemnar ät andra, som äga en högre grad
af Patriotisme och insigt ari som fallit på min
lott, att utiöna och uppgifva huru Rikets Financer
må kunna regleras, Banquens Credit må
kunna bibehållas, Efterkommanders välfärd må
kunna beredas, sedan man till de förr begångna
misstag lågt det misstaget att öka Banquens
skuldmassa med Filial-Disconternes Skuldmassa.
Jag bekänner att jag alldeles icke förstår
hvarföre denna Motion, att Banquen skulle inlösa
Filial-Disconternas Assignationer, blifvit gjord.
Götheborgs Discont fortfar ju dageligen att sjelf
inlösa sina Assignationer. Dess Directeurer,
kände för betydlig personlig förmögenhet, hafva
ju i Götheborgs Tidningar kungjort, att de
med sin enskildta förmögenhet ansvara för Discontens
skulder. Götha CanalBolaget sammanträder
i dessa dagar och lärer det icke underlåta
att sjelf göra ansökan om understöd, om
526 Den 57 December.
det linner sig vara i behof deraf och tror sig
kunna göra det. Hvad Malmö Discont beträffar,
så kan väl rimligen intet öfvertagande af
dess skulder komma i fråga, förrän utredt blifvit,
om endast slurf och ovåidsamhet vid Discontens
Förvaltning eller rent af svek varit
orsak till dess obestånd. Som det förljudes
skall det finnas anledning till den förmodan,att
samma Personer som häfta för betydliga skulder
i denna Discont, hafva öfverflyttat stora
Summor pä Utländsk botten.
Om de af Herr Grefve Mörner och Herr
Påhlman gjorda Motioner skulle kunna anses
såsom nya Motioner, så skulle visserligen icke
Remiss till vederbörligt Utskott kunna dem
förvägrasj men nu då genom dessa Motioner
åsyftas ändring i en redan gjord Remiss, då
Banco- och StatsUtskotten derigenom skulle
föranledas att låta den hufvudfråga, som Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Finance regleringen
innehåller, tills vidare hvila, för att sysselsätta
sig med pröfningen af en, uti densamma
innehållen bifråga , hemställer jag till Ridder*
skåpets och Adelns upplysta pröfning, huruvi»
da Remiss kan beviljas samt om icke den bör
förvägras.
Att min åsigt af saken, så snart jag nedstigit
från bänken, skall af andra Talare kallas
origtig och falsk, det förväntar jag mig efter
förra vanligheten, äfvensom att jag torde sakna
understöd utaf de, hvilkas bifall jag skulla
anse mig smickrad utaf att äga. Jag ämnar
Den 27 December.
5 2 7
i dag icke säga ett ord mera om denna fråga.
Om hvad jag sagt icke skulle af andra understödjas,
så anser jag detta för ett bevis att mina
åsigter verkeljgen äro origtiga. Men skulle
innom Ridderskapet och Adeln ett större antal
finnas , som tänka lika med mig och med de
tre till fyra , sorn räknas till Oppositionen, men
hvilka hittills åtminstone ännu icke fört talan
för enskilta Interessen, så täcktes dessa Herrar
förlåta om jag öppet förklarar huru , icke
blott oioande utan äfven nedslående det är för
oss att finna oss ständigt ensamt talande för åsigter
dem Herrarae dela med oss. Jag säger
nedslående, om denna tystnad skulle kunna tydas
till liknöjdhet. Är det försigtigheten sorn
bjuder denna tystnad? Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen förklarade ju förledne Tisdag, att
han i egenskap af den första Medborgaren,
värderade frihet. Och de af Ridderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, med hvilkas System®
och åsigter, mina åsigter äro i strid, jag ber
dem, att, änskönt jag opponerar mig emot öf.
verflyttandet af Filial Disconternas skulder uppå
Bärquen, intilldess jag ser Banquens egen
Credit iörsäkrad mot ytterligare försämring , in.
tilldess jag ser Nationens egna Financer reglerade,
och en säkrare grundval lagd för Efterkommandes
välstånd, än den uppå hvilken mar»
nu bygger, de likväl kke måtte bestrida mig
den äran att varda räknad hörande till Fäderneslandets
partle, en ära uppå hvilken jag gör
anspråk, och deh jag såsom jag hoppas, aldrig
skall förverka.
528
Den 27 December.
Åtskillige höides härtill yttra deras bifall.
Herr Nauckhoff, Carl Ulric• Då i ett ämne
af så mycken vigt som det ifrågavarande,
en fullständigare Discussion torde vara nödig,
och då Friherre Stael von Holsteins för en
stund sedan uppläste Memorial redan blifvit
hegardt på bordet, så får jag af denna anledning
ödmjukast hemställa, om icke sjelfva frågan
angående Remiss af Grefve Mörners och
Herr Pählmans Memortaler måtte till nästa Plenum
få hvila på bordet.
Herr Grefven och LandtMarskalken lät uppläsa
i:sta Momentet af 49 §. af Riksdags-Ordnin'''genj
sorn stadgar: ”Att hvar och en Allmän
fråga som första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott förviser,
ligga på bordet tili nästa Plenum, då Rer
miss bör ske.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
i anledning häraf, om icke så väl Grefve
Mörners och Herr Pählmans ifrågavarande Memorial,
som äfven Grefve von Schwerins idag
upplästa Anförande, måtte till Stats-och Banco-,
Utskotten remitteras. Hvilket bifölls.
Friherre Staél von Holstein, Corftz Ludvig,
anhöll j att äfven hans för en stund sedan upp
-
Ben 2 7 December.
Jäste Memorial måtte vid detta tillfälle få åtfölja
remissen till Stats- och Banco-Utskotten.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmärkte,
att Friherre Stael von Holsteins Memorial
blifvit hegardt på bordet samt tillika innefattade
en ny Motion, rörande icke allenast yrkad
föreskrift för Discont-Directionerne, att, vid
inbetalningar af Lån, emottaga Disconternas
utgifne Assignationer och 3 proCents Sedlar,
utan ock serskildte anstalters vidtagande med
Götheborgs och Götha Canals Disconter till beredande
af Banquens säkerhet, men förklarade
det Herr Grefven och LandtMarskalken likväl
ville till Ridderskapet och Adeln hemställa, om
Friherre Stael von Holsteins ifrågavarande Memorial
nu äfven finge remitteras.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, då Friherre
Stael von Holsteins Memorial blifvit begärde
på bordet, kan det samma denna gången icke
remitteras j men i nästa Plenum bör det ovilkorligen
remitteras till samma Utskott, dit
de öfrige i ämnet afgifne Yttranden blifvit öfverlemnade.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, hemställde,
om icke de värde Ledamöter, hvilka
hegardt Friherre Stael von Holsteins ofvan uppläste
' Memorial på bordet, behagade derifrån
afstå, på det samma Memorial måtte få åtfölja
Remissen af de öfrige, rörande samma ämne
i dag afgifna Yttranden.
Kidd. och Ad. Prof. 1 B. 67, 6g,
Den *7 December i
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Berghman tilläde; enär
Disconterne i allmänhet nästan ruinerat oss,
böra vi väl icke tillåta dem att äfven ruinera
Banquen. För min del får jag förklara, att
jag icke anser någon fråga ,om inlösen af Disconternas
Assignationer böra uppstå förr, än
Riksens Ständer tagit närmare kännedom afDir
6conternas belägenhet.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus.- E*"uru
jag verkeligen har den öfvertygelse att
Remiss af Grefve Mörners och Herr Påhlmans
Memorial kunde af Ridderskapet och Adeln
forvägras , hvilket mitt för en stund sedan uppläste
Anförande äfven ådagalagt, vill jag likväl
nu mera derom icke nämna något ord;
men då dessa Memorial blifvit till Stats- och
Banco-Utskotten remitterade, samt det i min
tanka är af högsta vigt, att den del af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om Allmänna Penninge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande,
hvilken angår regleringen af grunderna för Financerne
i allmänhet, må med första och innan
några partiela Beslut af Riksens Ständer
vidtagas, varda af Riksens Ständer pröfvad
och afgjord, begagnar jag detta tillfälle att hos
Ridderskapet och Adeln anhålla, det Ridderskapet
och Adeln, i anledning af 44 § i Riksdagsordningen,
behagade anmoda nämnde Utskott,
att innan den iy nästkommande Januarii till
Riksens Ständer afgifva Utlåtande öfver Kongl,
Majas ifrågavarande Nådiga Proposition.
Den 27 December. yjj
Herr Heykenskjöld, Carl Fredric, hegärde
den af Grefve von Schwerin gjorde Motion
på bordet.
Herr Mannerstam, Johan, ehuru jag fullkomligt
delar Grefve von Schverins yttrade
önskan att Stats- och Banco-Utskotten måtte
med aldraförsta till Riksens Ständer afgifva
Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Proposition j så finner jag likväl det
vara för Utskotten nästan omöjligt att till den
af Grefve von Schwerin föreslagna tid sådant
verkställa. Jag nödgas derföre bestrida Grefve
von Schwerins Motion, samt vågar hoppas
att Höglofl Ridderskapet och Adeln täcktes vara
öfvertygade, att Utskotten, utan påminnelse,
skola med all den skyndsamhet ämnets
vigt kan medgifva samt omständigheterna i öfrigt
tillåta , deras Utlåtande afgifva.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs»
och Oeconomie-Utskottets den 20 dennes afgifne
samt den 23 i samma Månad på bordet
lagde Betänkande angående fortfarande af den
fria Husbehofs Brännvinsbränningen.
Friherre Fock, Berndt Wilhelm, uppläst*
följande:
Ödmjukaste Memorial!
Den af Höglofl. Ridderskapet och Adela
53»
Den 5 7 December.
ventilerade frågan, om behofvet af Brännvinsbränningens
inställande , lörer sä nära hvarje
enskilt Medborgares rätt och det Allmännas
väl, ock är derföre af så stor vigt, att . åt denna
fråga otvifvelagtigt bör ägnas den lugnaste
och noggrannaste granskning; men om utur
Discussionerne skall utvecklas ett allmänt nyttigt
Resultat , fordras ock att äga en sann kännedom
om Landets nu varande tillstånd; och
att dermed biträda Höglofl. Ridderskapet och
Adeln i den mohn möjligheten medgifver, anser
jag vara min pligt, enär Kongl Maj:ts Nådigste
förtroende täckts ställa mig på en Plats ,
hvarifrån en vidsträcktare öfversigt af samma
tillstånd kan och måste äga rum.
Med åsidosättande af den fråga, huruvida
inskränkning af Husbehofs Bränvins-bränningsrättigheten
för framtiden må vara tjenlig eller
icke, hvilket Höglotl. Ridderskapet och Adeln
torde finna skäl att serskildt pröfva, får jag
således nu blott, i anseende till Bränvins tillverkningens
inställande på någon tid denna vinter,
vördsamt yttra, att min oryggeliga öfvertygelse,
det högsta nödvändigheten påkallar ett Bränvins-förbud
på åtminstone 3:ne månader, oagtadt
Riket icke varit hemsökt med krig eller
allmän missväxt, är bygd uppå tillförlitlig
kunskap derom, att de gamla Sädes-förrådeo
äro uttömde, att detta års gröda har särdeles,
i anseende till Rågen, varit mindre gifvande,
att betydliga fastän partiela olyckor hafva träffat
de Norra Provincerne, att Spannmålen är
uppstigen nu redan till ett aldeles ovanligt
Den <x 7 December,
533
högt pris, att 15 af Rikets Provincer fordra
undsättning, hvaraf beloppet kan antagas till
omkring 6o,coo Tunnor, att Hufvudstadens be«
hofver äro i denna stund ännu ej försedde, och
fordra, så vida Directionen skall fortfara med
undsättning till Bagarne, minst 30,000 Tunnor,
att Directionens öfrige åligganden i afseende
på underhållet af värfvade Arméen, Fästningar
Garnizoner och Flottorne, utom Stockholm medtager
omkring 30,000 Tunnor eller tillsammans
120,000 Tunnor; då ingen Spannmål för Krono-Brännerierna
i Hufvudstaden är påräknad:
Och ait deremot hela den Qvantitet, som till
dessa behof högst ar ait påräkna i dessa afseenden,
utgör blott 80,000 Tunnor, samt att
officiela Underrättelser och Reqvisitioner på
undsättningar, gifva visshet om detta i sanning
brydsämma förhållande.
Hvarje upplyst man, som älskar sitt Fosterland,
önskar dess välstånd och ser uti Modernäringens
växande flor det naturliga, och
derföre rigfiga medlet dertill, han finner ock
Järt att Åkerbrukets sanna uppmuntran, är dess
Producters betalning till ett pris, som fullt ersätter
Arbets-kostnaden ; han inser attén sådan
förmån måste tryggas genom visa och liberala
hushålls författningar, för att kunna äga varag
tigt
bestånd.
Jag delar fullkomligt dessa
tänkesätt, gläd jer mig uppriktigt att Jordbrukaren
och således Massan af Nationen har sin möda
belönad i priser, som godtgöra företag och
arbete, samt inser å ena sidan ganska väl, de
många olägenheter, som måste uppkomma af
534
Den 27 December.
tillfälliga inskränkningar, i Landtbrukaren frihet
att använda sina Spannmåls tillgångar efter
egen öfvertygelse. Men deremot och med
hänseende till närvarande tidpunct, framställer
sig, å andra sidan den obestridliga sanning, att
om lifvets första nödvändighetsvara skall kunna
till Våren och Sommaren försäkras åt flera
100,000 Medborgare, måste antingen de inhemske
Spannmåls-förråden efter sista skörd
besparas, eller ock Utlänska anskaffas, måhända
till lika högt eller högre pris, som vår e*
gen Säd nu gäller; men ovedersägeligen säkert
med den känbaraste förlust för Riket. Några
Rikets Provincer hafva gjort en lycklig skörd,
och deras öfverskott bör kunna jemna de andras
behof,
Priserna i Skånska Provincerna och i ÖSter-
och WesterGöthland samt Calmar och
Gottland äro låga jemförelsevis med de öfriges,
och betydliga tillgångar äro derifrån att påräkna;
men hvilken borgar för dessas förvarande,
om Brännings-rättigheten får fortfara ostörd.
Hvilken känner icke huru det enskildta interesset,
vanligen är böjt att söka sin vinst pä närmaste
håll, utan afseende på framtiden och på
det helas väl; och ändteligen, hvilken känner
icke, att hela den detta års inbergade Sädesgrödan
är oskadad, användbar till Bröd, samt
att Ladugårdarne nu, genom en åtminstone
medelmåttigt god foder-tillgång, äro i ringare
behof än de förflutne åren , af drank eller ren
Säd till kreaturens utfordring.
Den *7 December.
I alla fall förtjenar ju Med-människors och
Medborgares behof att afses. — Man invänder
att Brännvins-tillverkningen icke kan hejdas
genom ett Förbud, samt att Lagbrytaren njuter
vinst på den lydige Medborgarens och på Statens
bekostnad; och det är sant att i vårt vidsträckta
Land och med ett deremot ej svarande
antal af Controllerande Tjenstemän kan Lönnbränning
ej öfver allt förekommas; men är det
då bättre, att Säd afverkas med 20- 830,000
6tora Pannor, än med 2- a 300 små; då den
Principe är rigtig att vi häldre böra förvara egna
förråd, än köpa nya af Utlänningen, så försvinner
alldeles detta svaga inkast, desto häldre
, som frestelsen att blifva lagbrytare måste
minskas i samma mohn, som Säden äger högt
värde, Vinsten på Brännvinet således blir ringa,
och forbudet dessutom innefattar blott en
kort Period.
Genom ett dylikt förbud (hvartill man i
angränsande Stater ofta funnit sig nödgad) bör
icke skäligen kunna befaras att Spannmåls-priserna
alltför mycket skola fällas, enär Utdelar
af året ännu återstå till en ny skörd; men en
besparad stor Sädes-qvantitet skall onekeligen
vinnas derigenom, hälst de Landt-Hushållare
som till Bränvins-bränningen nyttja annat ämne
än Säd, ännu äro så få, att de ingalunda kunna
komma i jetnnförelse med den stora mängden,
som härtill använda ren säd.
Utländska Stora Spannmåls-Posterg in.
förskrifning skulle bidraga till priserncs fall i
Den 27 December.
I
mer» hvilken Fäderneslandets vän finner icke
en sådan åtgärd, obehaglig, skadelig och fövkast.
ansvätd, om den vidtages i en stund då
den kan undvikas. Icke böra Vi inskränka våra
önskningar derhän, att Sveriges Jord skall
producera tillräckeiiga Qvantiteter af Säd, blott
för att med Bränvin fournera Hufvudstadens,
Städernas och Landets Krogar, tåligt lidande
att Utländningen forser Oss med Bröd, oell af
våra penningar hämtar styrka att gifva sitt
Land en Odling den vårt egit i samma mohn
måste sakna 3 Nej! Om vi ock skulle göra en
uppoffring, matte den blifva gjord åt FosteLaudet,
. Jag hemställer derföre vördsammast om ieke
Högiofiige Riddc-rskapet och Adeln må finna
nödigt att inbjuda de respective Medstånden
till ett Beslut om Bränvins-bränningens inställande,
under 3 ne Månader, att räkna ifrån
den tid Kongl. Majit i Nåder finner lämpligast
att bestämma , samt att Målet med anledning,
af nu anförde skäl åter må till Oeconomieoch
Besvärs - Utskottet remitteras, hvarom
jag anhåller att Herr Grefven och LandtMar*
skalken må täckas göra Proposition.
Begärdes på bordet.
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, anförde
skrifteligcn:
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottc-t
har till Ridderskapet, och Adelns Plena lern
-
Dm a 7 December.
537
flat Resultatet, af dess nästan allmänna Mening,
uii frågan om Biänvins-bränningen, efter nu
varande Method j och denna Bränvins-bränning
i hela dess vidd, icke allenast gillat och tillstyrkt,
utan äfven grundat sitt Beslut, på den
i hela Riket varande goda och gifvande Årsväxten,
samt ytterligare som grund för dess åtgärd,
att i Skäne och Halland varit god Åisväxt,
ptt Råg i Småland är såld för 8 R:dr B:co
Tunnan, och att i Östergöthland ej försports höga
Spannmåls priser, m. m.
Om betänkligheten, vid denna Brännvinsbränning
hos mig väcker tankar , stridande mot
nämnde Utskotts , eller till äfventyrs mot allmänna
Opinionen, så ligger grunden härtill uti
erfarenheten. Förlidet års knappa SpannmålstiIIgång
på ganska mångå ställen, ger styrka
åt mitt omdöme. Pä den ort i Södermanland
jag bodde var bristen så stor att mången människa
farit mycket illa , om icke en och annan
särdeles en af våra större Possesionater ,
som blo t bränt till verkeligt Husbehof, kunnat
hjelpa de många behöfvande. Nu då Rå
gen
i Stockholm vid Jultiden betalts med nara,
och till och med 13 R:dr 16 sk. B:co Tunnan
, så vill synas , att med fortfarande Bränvins-bräuning
som hitintills, Rågen skall sannolikt
nästa Sommar komma att gälla vida
mera, eller som sistledne, då den på vissa orter
betaldes efter 16 R:dr F:co per Tunna. Då
nu härtill kommer, att Säden i år ger ganska
litet, så följer af allt detta dyr tid på Bröd:
Bättre vore, synes mig, förena båda sakerna,
538
Den 27 December.
nemligen Bröd och Bränvin , som troligen låter
göra sig, om Bränvins-bränningen alldrig tillätes
pä sätt som hitintills.
Jag tror dessutom, det icke ingår uti en
sund Politik, till Bränvin förvandla så mycket
af vår Spannmål, att deraf, som ofta skedt,
uppkommer dyr tid och brist. Climatets hård»
het gör ofta att de Fartyg, som från Utrikes
Orter skall hämta vårt Spannmåls-behof, hindras
af Isar i Skärgårdarne, så art de komma
sent till sin bestämmelse , att ändamålet förfelas.
Hvad blir då följden annat än knot och
ovilja, oftast utan UTskillning mot högre som
lägre, och hvad är egentlig orsak till detta,
annat än Bränvins-Bränningen.
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskot*
tet grundar sitt Betänkande på vissa Provincers
låga Spannmålspris, såsom bevis på god
årsväxt. Lika troligt, troi vara, att Penningebristen
är orsaken till de låga Spannmålsprisen,
åtminstone bör denna Reflection gälla
för Skåne, Westergöthland, Östergöthland och
någon del af Småland, och tilläfventyrs flere
städes. Vidare har Utkottet framställt den ovedersägeliga
sanning, att ombyte af Oeconomiska
Författningar skadar Åkerbruket och Culturen,
men jag frågar, är icke svultna Arbetare ännu
. 9
skad ligare för Åkerbruket och Culturen. Mig synes
derföre ä‘nnu ytterligare, att en mindre Briinvinstillverkning
kunde i båda fallen vara välgörande.
Af brist på Bröd förekommer ofta de mäst rysliga
Scener uti vissa Orter, utan att derföre vara hvad
man egentligen kallar hungersnöd, har behofvet
Den 57 December.
stundom varit så tryckande, att mången Arbetare
ätit det dåliga Bröd , hans af hunger gråtande
Barn velat dela: Må derföre ej nödens rop en
gång hvila tungt på våra hufvuden, om vi
nu försumma göra rätt, och sätta gränsor för
den öfverdrjfna vinnigslystnaden.
Herr Borgmästaren Höök och Herr Fabriqueuren
Ebel, hafva hvar för sig, som Ledamöter
uti Allmänna Besvärs och Oeconomie*
Utskottet, genom Reservation i Protocollet,
tydeligcn och på grundade anledningar, befaradt
svåra följder , med fortfarande af samma Bränvins-tillverkning
, som hitintills.
På alla dessa skäl, och till förekommande
af gpannemåls brist, så väl som till sedlighetens
bevarande, vågar jag ödmjukast föreslå,
att Högvälborne Herr Grefven och Landt-Mar.
skalken och Höglofl. Ridderskapet och Adelns
underdåniga anhållan till Hans Majestät Konungen
, i detta ämne må blifva, att all Bränvinsbränning
må genast varda instäld, intill April
Månads början, dä densamma kan vara nödig
, till underhjelpande af ett vanligen knapt
vårfoder åt Kreaturen , samt att hädanefter det
aldrig må blifva tillåtit, att bränna med mera
än en Nittio kannors Pannna.
Begärdes på Bordet,
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric, uppläste
följande:
Vördsamt Memorial!
Uti frågan om Bränvins-Bränningen nu bor»
54© -Deri 37 December.
de inskränkas ellef ej , har jag trodt mig icke
böra upptaga Högloflige Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid; men då fråga nu är om Återremiss
, kan jag i anledning deraf ej underlåta
att yttra min farhåga för all ändring uti
det Reglementariska af nu gällande Bränvinsförfattning,
så vidt det rörer Pannerymder och
villkoren för deras begagnande : Det är redan
med så mycken sakkunnighet bevisadt, att de
täta förändringar, som härutinnan öfvergått
Landtmannen, för honom varit högst betungande
•, och att de haft ett betydligt inflytande på
mångas välstånd är utan all tvifvel.
Regeringens rättighet att inställa Bränvins*
bränningen är deremot uti den nu varande Författningen
alltför inskränkt. Det är i alia
Länder en vigtig Regerings-omsorg att tillse
huru Landets mindre bemedlade Innevånare
vid inträffande svåra år ej af brist på bröd
må hotas med undergång , och det bör i följe
deraf, ovedersägeligen vara Regeringen förbehållit
att pröfva och besluta när inskränkning
i Bränvins bränningen bör påkallas till förebygg
nde af ett större ondt. Jag anser derföre såsom
högst nödvändigt att befarad hungersnöd
eller Krig blifva, hvar för sig, en tillräcklig anledning
att inställa Bränvins bränningen, och
att sammansättningen af dessa båda fall till en
enda orsak, innefattar något så barbariskt, att
döt otnöjeligen står att förlika med ett upplyst
och människoälskande Tidehvarf. Jag fruktår
att Lagstiftare sätta sig uti en alltför samvetsgrann
ansvarighet, om de genom sina åtgärder
Den ?7 December.
föra Regeringen i den stallning, att åt den fattige,
som begär Bröd, blott kunna lemna
Bränvin.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma Memorial
måtte till Allmänna Besvärs och Oeconomie-Utskottet
remitteras.
Begärdes på bordet.
Herr Schönström} Pehr, förenade sig till
alla delar med Friherre Anckarsvärd.
Friherre Sparre, Sixten, önskade att Oecomie-Utskottets
Betänkande, måtte, utan Återremiss,
till slutelig pröfning företagas och afgöras.
Herr Mannerstäm, Johan. Åtskilige af de
gjorde anmärkningar, särdeles de Herr Friherre
Fock yttradtj förtjena visserligen uppmärksamhet
j men jag anser dem likväl icke böra föranleda
till Återremiss. De skäl som äro talande
emot föibud af Bränvins-bränning, hafva dels
af Grefve Hamilton uti dess här uppläste Dictamen
och dels af Oeconomie Utskottet blifvit
så fullständigt utvecklade, att jag icke vill
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid
uti ett ämne af så enkel beskaffenhet sorn detta,
hvilket må hända alldrig bordt blifva föremål
lör Lagstiftarens åtgärd. Jag anhåller derföre
om Proposition till bifall på Utskottets
Betänkande.
£42 Den 2*7 December.
Härvid utbeder jag mig att såsom en särskild
nu af mig väckt fråga , som till Oeconomie-
och Besvärs-Utskotten torde blifva remitterad,
få hemställa om icke Krono-brännerierne
i Stockholm och Götheborg, måtte genast
indragas och för framtiden helt och hållet afskaffas,
hvarigenom Sädesbehofvet för dessa
Städer, särdeles Stockholm, minskas, och en
vinst för Landtmannen beredes.
Grefve von Lantingshausen, Albrect. Då flera
värda Ledamöter vid Utskottets Betänkande framställt
grundade anmärkningar, så anser jag för
min del, dessa anmärkningar böra af Utskottet
pröfvas, innan ifrågavarande ämne af Ridderskapet
och Adeln afgöres. På sådan grund
får jag anhålla att Betänkandet, jemte de dervid
gjorde anmärkningar, måtte till Utskottet
åter remitteras j och skulle emot förmodan denna
anhållan icke af Ridderskapet och Adeln bifallas,
yrkar jag derom votering.
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus,
hemställde äfven att Betänkandet måtte till Utskottet
åter remitteras.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste följande:
Jag
anser för min del Oeconomie-Utskottet
hafva så fullständigt utvecklat ifrågavarande
ämne och framställt så tydeligen alla de
skäl, hvilka tala för fortfarande af en fri Branvins-bränning,
att Ridderskapet och Adeln allt
-
Den *7 December. ^43
för väl nu genast skulle kunna bifalla Oeconomie-Utskottets
Betänkande. Om likväl, emot
förmodan, de flestas öfvertygelse ännu icke skulle
vara stadgad, så får jag i anledning af 49
§. i Riksdagsordningen anhålla, att Utskottets
Betänkande måtte hvila på bordet till nästa
Plenum, då jag hoppas att allmänna öfvertygelsen
skall blifva fullkomligt stadgad för en
fortfarande Bränvins-bränning.
Hvad Återremiss angår, bestrider jag den
på det högsta , emedan derigenom ämaets pröfning
altför länge uppskjutes, och den ädlare
Säden emedlertid uppbrännes, under farhåga för
ett möjligen inträffande Bränvins-förbud.
Herr Malmerfelt, Gustaf, föreslog att till
undanrödjande af det bekymmer Innehafvaren
af stora Bränvinslager möjeligen kunde hysa,
i händelse den fria Husbehofs Bränvins-bränningen
hädanefter komme att fortfara, Premier
för Bränvinsexporterande måtte anslås.
Herr Grefven och Landt - Marskalken gjorde
derefter Proposition till Bifall af OeconomieUtskottets
ifrågavarande Betänkande.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Grefven och Landt - Marskalken hemställde
, om Ridderskapet och Ådeln ansåg de
vid Betänkandet gjorda anmärkningar hindra
detsammas antagande, och på sådan grund
544
Den 2 7 December.
behagade Betänkandet jemte anmärkningarne
till Utskottet återremmittera.
Ropades Ja och Nej.
Friherre af Wetterstedt, Gustafi Då Plutaliteten
af Ridderskapet och Adeln tyckes örtska
fortfarandet af den fria Husbehofs Branvins-bränningen
och någon inskränkning deruti
icke uppkommer genom Betänkandets Återremiss;
så får jag hemställa om icke, med afseende
äfven å de emot Betänkandet framställde
anmärkningar, hvilka torde erfordra en ytterligare
pröfning af Utskottet, Vi kunde före.
na Oss om Betänkandets återremitterande.
Friherre Sparre, Sixten, ansåg all utdrägt
med sluteliga pröfningen af ifrågavarande ämne
vara farlig, emedan man i Landsorterne, under
ovisshet om Riksens Ständers Beslut och
under farhåga för Bränvins-bränningens inställande,
under tiden använde de ädlare Sädesslagen
tili Bränvins-bränning,
Friherre Falkenberg, Carl Gabriel, förenade
sig med Friherre Sparre.
Då Herr Grefven och Landt Marskalken , å
nyo föreslog Återremiss af Betänkandet, begärde
-
Friherre Wrangel, Henning, att Betänkandet
måtte bifallas eller ock Votering derom
anställas. Herr
Den 27 December.
Herr Mannerstam, Johan. Ehuru jag yrkat
Proposition till bifall på Utskottets Betänkande,
önskar jag likväl, sedan Votering, både om antagande
af Betänkandet och om Återremiss blifvit
yrkad, häldre att Betänkandet må återremitteras,
än att Votering blifver anställd, hvarigenom
tiden medtages uti en fråga, sorn kan
handa redan blifvit af de öfrige Riks-Stånden
afgjord.
Herr Grefven och Landt Marskalken tillkännagal
att Friherre Wrangel, Henning, numera
afstådt från yrkande af Votering, och hemställde
således, att Betänkandet, jemte alla dervid gjorde
anmärkningar, mätte till Utskottet återremitteras.
Hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets den
20 dennes atlåtne samt den 23 i samma Månad
på bordet lagde Memorial, angående yrkade
ändringar och tillägg uti I och 3 §. §.
af den för Utskottet hittills gällande Instruction.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf.- Till Motion
om ändring i lnstructionen till BanCo-Utskottet,
föranleddes jag i synnerhet deraf, att Utskottet
i 3 §. tyckes likväl i mörka och obestämda
Uttryck åläggas , att arbeta på Banco-SedlarneS
förbättring i värde, och att bereda en m$Hqhet för
Ridd. och Ad. Prot. 1 Jä. 69, 70.
Den 27 December1.
Banquen att sluteligen inlösa dem med Specie-mynt.
I den nya Redaction, som Banco-Utskottet nu
föreslagit, tyckes samma mening hafva blifvit
med tydligare ord uttryckt; och således det
som jag af den gamla Instructionen befarade,
genom Förslaget till den nya närmadt till visshet,
nemligen att Utskottet vill bemöda sig att
förbättra Banco-Sedlarnes värde, så att de slutligen
må kunna, ”med Metalliskt. Mynt inlösas.”
Jag har förmodligen tillräckligt, dels i sjelfva
Motionen , och i synnerhet i mitt senare Memorial
om stadgandet af vårt Penninge-Verk,
visat, huru högst förderfligt det skulle vara, att,
till och med genom förbättring åstadkomma en
ny rubbning i Mynt-värdet; och anser mig derföre
nu ej behöfva för Högloflige Ridderskapet
och Adeln å nyo upprepa bevisen för denna
sanning. Men dessa bevis äro lika så många
skäl för det påstående, att Instructionen ingalunda
bör ålägga Utskottet att arbeta pä en för Landet
förderflig Mynt-förbättring. Den nya Redactionen
synes således nödvändigt böra omarbetas,
på det i Instructionen ingen ting må förekomma,
som kan syfta åt Myntets förbättring,
och sålunda strida mot Riksens Ständers förmodeligen
allmänna afsigt att stadga Myntets
värde.
Men om Instructionen kommer att omarbetas,
skulle jag äfven önska, att en ändring
måtte, för Språkets skull, göras, i i §. i enlighet
med hvad jag i min första Motion hade
föreslagit: I förslaget till Instruction står nem
-
Deri if Decemtef« 54*7
ligen; ’’Banco-Utskottet bor icke omedelbarligen
till öfverläggning upptaga något, som ruU
bar och förändrar Banco - Inrättningen etc—
Emedan ett Memorial omöjligen kan rubba och
förändra Banquens natur och egenskap, förr
än det blifvit pröfvadt af Utskottet och gilladt
af Riksens Ständer; synas orden: ”Rubbar och
förändrar” böra utbytas mot: Syftar till rubb*
ning och förändring. Detta är visserligen en
småsak, men då Instructionen i alla fall andras,
synes mig, att man ej bör försumma, att,
äfven på detta ställe gifva noggrannhet åt tan-*
kan och bestämdhet åt uttrycket.
Jag får, i sföd af hvad jag nti haft äraft
anföra, ödmjukast hemställa, om ej Herr Gref--  Ven och LandtMarskalken samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln anse detta mål böra till
Högloflige Banco-Utskottet återförvisas.
Grefve von Schwerin , Fredric Bogislaus.- Då
en fråga uppstår, att med Anmärkningar åter.
remittera Banco-Utskottets Betänkande, anhåller
jag att på tvänne omständigheter få fästa Rid-s
derskapets och Adelns uppmärksamhet.
1:0 Vill det synas mig, att, då Kongl»
Maj:ts Nådiga Proposition om Finance-Regleringen
ger anledning att förmoda det Banquens
Natur och egenskap torde behöfva undergå någon
förändring, så borde ock frågan om förändring
äf Instructionen af Banco-Styrelsen hvila intill
dess att Riksens Ständer yttrat sig om Ban*
quens blifvande Natur och Egenskap,
Din 27 December.
2:0 Får jag vid det af Utskottet föreslag,
ne Stadgande, att Banco-Utskottet hädanefter alltid
mot slutet af hvarje Riksdag må inkomma
med Project till ny Instruction, erindra att slutet
af en Riksdag är, såsom erfarenheten visat,
den minst lämpeliga till afgörandet af vigtiga
mål. Mer än en gång hafva mot Riksdagens
slut vigtiga Beslut blifvit fattade , sorn bära
spår af brådska och öfverraskning. Dessutom,
kan, sedan Banquens Natur och egenskap
en gång blifvit rigtigt fattad och bestämd,
fråga om förändring i Instruction för
de som skola vårda Banquen sällan uppstå,
och böra de förändringar, som kunna behöfvas
också kunna i tid anmälas.
Herr Mannerstam , Johan ■ Erfarenheten har
visat, att allt sedan 1809 vid hvarje Beslut
blifvit tagne som ägt hufvudsakligt inflytande
på Banco Verkets tillstånd. Banco-Utskottet
har på denna grund föreslagit, att vid slutet
af hvarje Riksdag Insruction, i enlighet med
Riksens Ständers Beslut, för det blifvande Ban»
co-Utskottet skulle upprättas. Samma erfarenhet
synes också böra häfva farhågan för ett
ölcadt värde af Banquens Sedlar.
Uti 1 §. har Utskottet tillstyrkt den förändring
, att ordet omedelbarligen skulle inflyta i
frågan om Banco-Utskottets åliggande, att icke
upptaga något, som rubbar och förändrar Banco-Inrättningens
egenskap. Detta ord har tillkommit
derföre, att Banco-Utskottet ovillkorligen
mäste upptaga till öfverläggning frågor
Den 27 December. 549
som ifrån Riks-Stånden blifvit remitterade, äfven
om de skulle åsyfta rubbning i Banco-Inningens
Natur och Egenskap.
Jag har i öfrigt icke fullständigt kunnat
höra de af Herr Cederskjöld gjorde anmärkningar
; men, så vidt jag fattadt dem, tror
jag icke att Betänkandet i anledning deraf, bör
Återremitteras. Jag hemställer alltså om Proposition
till bifall.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: En värd
Ledamot har yttrat , att förevarande fråga ej
borde afgöras innan Riksens Ständer fattadt sina
Beslut, rörande Konungens Nådiga Proposition
om Regleringen af Rikets Financer, emedan
dervid möjligen hvarjehanda skulle kunna
förekomma som rörde Banco-Styrelsen. Jag
anhåller att i anledning deraf få upplysa, att
iiär är fråga om en Instruction för Banco-Utskottet,
ej om Reglementet för Banco-Fullmägtiga.
Det är i detta Reglemente som de Stadgar
böra intagas, om hvilka den värde Ledamoten
talat, och det sker vid Riksdagens slut,
när Banco-Utskottet detsamma uppsätter och
utfärdar. Instructionen för Banco-Utskottet är
deremot i min tanka alldeles icke beroende af
de Beslut Riksens Ständer under Riksdagens
lopp kunna komma att fatta, och bör således
utan hinder deraf nu denna sak kunna afgöras.
Herr CederskjöldEn värd Ledamot, nemligen
Herr Manneistam, har origtigt förstått mig,
då han tror, att jag klandrat det i 1 §. tillag
-
5 so
Den 2 7 December*
da ordet ”omedelbarligen”. Nej, det var ordens
”Rubbar och förändrar” sorn jag önskade måtte
Utbytas mot: Åsyftar rubbning och förändring, hvilket
är allt hvad en blott Motion kan förmå.
Hvad för öfrigt sjelfva Hufvudsaken beträffar,
skulle det vara så mycket olämpligare
af nu vilja ålägga Utskottet, att arbeta på Myntets
förbättring, då Kongl. Majt i sin Nådiga
Proposition tyckes hugna oss dermed, att Han
i Sin vishet anser stadgandet och oföränderliga bibehållandet
af Myntets värde säsoin ett nödvändigt
villkor för afbjelpandet af alla våra Financiella
olyckor.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid Banco-Utskottets ifrågavarande Memorial
gjorde Anmärkningar hindia detsammas antagande,
samt om icke på sådan grund Memorialet
jemte anmärkningarne borde till Utskottet
åter förvisas.
Bifölls.
Företogs till pröfning Riddarhus Utskottets
den 17 dennes aflatne, samt den 18 i samma
Månad på bordet lagde Memorial, angående de
af aflidne Öfverste*L,ieutenanren C. G. Reuterskjöld
till enskilde ändamål gjorde Stiftelser.
Herr Reuterskjöld, Adam Didric, hade inlemnat
följande, som upplästes*
Den 37 December. 551
Jag har genomläst Riddarhus-Utskottets
nyligen, eller under den 17 i denna Månad, afgifne
Betänkande, hvarmedelst afslag vill beredas
å den önskan min framlidne Bror, Öfverste-Lieutenanten
Carl Reuterskjöld, vågat i
en Testamentarisk Disposition på 25,000 R:dr
yttra, att Riddarhus-Directionen må öfvertaga
vården och tillsynen vid utdelningen af de utaf
räntan på Capitalet faststäldte Pensioner.
För att understödja en älskad Broders välgörande
afsigt, och öfverlemna hans förtjenta
minne till den senaste Efterverld, utbeder jag
mig tillåtelse, att vid berörde Betänkande fä
göra några erindringar, i förhoppning att Högloflge
Ridderskapet och Adeln deraf torde låta
beveka sig till den benägna villfarighet jag härigenom
ödmjukast påkallar.
Jag bör likväl i förhand anmäla, att den
Egendom, hvaruti det donerade Capitalet blifvit
för alltid fästadt, är inköpt för 75,000 R:dr,
och att den prioriterade Inteckning på 15,000
R:dr, som deri befinnes qvarstående, skall innom
fem år varda dödad.
Att min Salig Brors Testamentariska Författningar
böra af någon allmänt gillad Auctoritet
vårdas och i behörig helgd bibehållas, lärer
ej kunna bestridas. När dessa nu äro upprättade
till förmän för Adeliga Famillier, kan
väl ingen vara närmare att härom taga omsorg
än Riddarhus-Directionen, och ingen mera
i tillfälle att bedomina rättigheten i detta fall
552
Den 2 7 December.
enligt <3e der allena befintelige Genealosiska
Tabeller: Härutinnan framställer jag ej något
annat och besvärligare, än hvad samma Direction
redan åtagit sig för i samma ändamål
anslagne Testamenten från Blockiska, Wulfcronas,
Stjerncreutska, Bungencronska, Spaldencreutska
med fleras Sterbhus, hvarvid kan hän,
da ej eller någon vinst tillfallit Riddarhus-Cassan.
Den fruktan Riddarhus-Direction synes hy,
sa, att min Saliga Broders välgörande anstalt,
ej förr än i en aflägsen framtid kan komma
andra än de frenne af honom bestämda Ätter
till godo, försvinner, enär i betraktande korn,
mer att Wefverstedtska Famillen nu torde alldeles
utslocknadt; Att Friherreliga Örnskjöld*
ska snart upphörer att yrka några fordringar i
denna väg, och att då Barnen efter min långt
förut med döden afgångne Bror komma i tillfälle
att icke behöfva Pension, jag äger den
glada förhoppning att af mina närmaste Efterkommande
ingen skall för dess bergning be,
höfva tillita denna Pensions-Inrättning; hvadan
sannolikt blifver, att kunna förr än man väntat
till detta understöd förhjelpa andra, efter
Directionens godtfinnande.
För att förebygga hvarje förlust för Rid,
darhus-Cassan, i anseende till Bokföring, bevakande
i en framtid ra. m., är jag berättigad
förklara, att då min enda Dotter fått till sin Di,
sposition sig tillslagen en viss andel af Interessemedlen,
icke för egit behof, utan säkerligen
derföre, att då min aflidne Broder kände hen
-
Den 27 December,
553
nes frikosighet emot nödlidande med-människor ,
ville han sätta henne i tillfälle att deri fortfara,
må af de henne tillfallande medel Trettiotre R:dr
16 sk. B;Co, årligen, så länge hon lefver aftagas
för tillfälliga utgifter i och för hela den
donerade Summan; och det i ingen annan afsigt,
än att hafva den tillfredsställelsen erfara,
huruledes hennes Farbrors yttersta vilja må i
allo ske tillfyllest; Kunnandes framdeles efter
hennes afgång, Riddarhus-Directionen med z
proCents afdrag af årliga Ränte beloppet hålla
Cassan eller dess Förvaltare skadeslös för besvär
och omkostnader.
Skulle det synas besvärligt, att efter Förskrifningarnes
bokstaflige innehåll lyfta Intressemedlen
å Holmens Contoir i Norrköping, förmodar
jag kunna hos Egendoms-lnnehafvaren
vinna den ändring, att Medlen insättas den i
October hvarje är i Banquen för RiddarhusDirectionens
räkning, på sätt som för andra
dylika Donationer lärer vara antagit och
Efter detta Anförande hoppas jag, att Riddarhus-Utskottet,
vid erhållande återremiss af
sitt Utlåtande, torde utur en annan synpunct
taga saken i ett benäget och närmare öfvervägande,
och således af egen böjelse och åtgärd
ingå i anstalt, om villfarighet af hvad min
Bror önskadt och begärt.
Friherre Tersmeden, Fredric, anförde;
.dbw
554
Den 2 7 December.
Förundrad öfver Högloflige Riddarhus-Ut»
skottets tillstyrkan, att Ridderskapet och Adeln
skulle vägra emottaga Förvaltningen af den ansenliga
och hedrande Donation , som framlidne
Öfverste Lieutenanten Reuterskjöld gjort, tili för»
del för A'deliga Barns uppfostran, får jag anhålla
att anföra några ord,
Skälen till afstyrkandet äro, att det endast
vore för irenne enskilta Ätter, samt att det möjeligen
kunde förorsaka Riddarhus-Cassan någon
utgift. Dä Testamentariska Disposition innehåller,
att det, efter dessa Ätters utgång,
är disponibelt för andra Ätter, kan jag ej annorlunda
anse der än sorn gemensamt för Ridderskapet
och Adeln. Att det åter skulle möjeligen
kunna förorsaka någon utgift för Riddarhus-Cassan
är igenom hvad en värd Ledadamot
af Reuterskjöidska namnet nu anfört,
hlifvit. Ett vägrande att emottaga Förvaltningen
af en sådan Testamentarisk Disposition,
skulle säkerligen afskräcka andra, som vore i
tillfälle att göra sådana hedrande Dispositioner
för Ådeliga Barns uppfostran, och jag får derföre
hemställa om ett afslag vore förenligt med
Ridderskapets och Adelns'ädla och ömma omvårdnad
för Adeliga Barns uppfostran.
Herr Nauchhoff, Carl UlricSom jag förmodar
att Riddarhus-Utskottets Memorial, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar till
Utskottet återremitteras; så får jag vid detta
tillfälle anhålla att, då Sex Månader snart äro
förlidne sedan RiddarhuS:Direction af de, rö»
Den 27 December. 5^5
rande ifrågavarande Stiftelser, upprättade Förordnanden
erhöll del, utan att dessa förordnanden
ännu blifvit mig veterligen i vanlig ordning
lagligen bevakade, Ridderskapet och Adeln, till
tidens vinnande och Fataliernas iagttagande , behagade
antingen lemna en bestämd föreskrift
huruvida det är Riddarhus-Utskottets skyldighet
att till Ridderskapetsoch Adelns säkerhet för framtiden,
i den mohn de upprättade Testamenten
kunna till deras allmänna förde! anses vara
gjordt, samma Testamente bevaka eller och til»
låta Riddarhus Utskottet, att genom Bref anmoda
Kongl, Majrts Befallningshafvande i Linköpings
Län, att erindra Utredningsmannen i aflidne
Öfverste-Lieutenanten Reuferskjölds Sterbhus,
att ifrågavarande Testementariska Förordnande
behörigen bevaka, i så vidsträckr afse.
ende, som jag här förut trott tillkomma Rid.
darhus-Directionen eller Utskottet.
Herr Reuterskjöld, Adam Didric, upplyste,
att som alla aflidne Öfverste-Lieutenanten C.
G. Reuferskjölds Arfvingar, genom behörige underskrifter,
godkändt nyssnämnde Testamentariska
Förordnanden, hvilka dessutom äfven voro
bevakade, kunde någon ytterligare åtgärd
icke återstå att härvid iakttaga.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemstälde
att Riddarhus-Utskottets Memorial, jemte de
af Friherre Tersmeden och Herr Reuterskjöld
dervid gjorde anmärkningar, måtte till Utskottet
återremitteras • hvilket bifölls,
yyg Den 27 December
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, anhöll,
att den af Herr Nauckhoff, framställde anmärkning
äfven måtte till Utskottet få åtfölja.
Grefve Posse, Clas Fredric.- Riddathus-Utskottet
har ej trodt sig kunna tillstyrka Ridderskapet
och Adeln att ålägga Dess Riddarhus-Direction
öfvertaga ifrågavarande Testamentariska
Dispositioner under sin styrelse, dels
emedan Riddarhus-Utskottet ej kunnat undgå
finna dessa Testamenten vara af en sådan beskaffenhet,
att de strida emot Ridderskapets och
Adelns vid förra Riksdag fattade Beslut; dels
emedan Riddarhus-Utskottet ej ansett sig uti
samma Testamenten kunna göra någon förändring,
hvilket borde ankomma på Kongl. Maj:ts
Nådiga åtgärd, sedan alla Slägtingar deröfver
blifvit hörde.
Dessutom hade Ridderskapet och Adeln
vid förra Riksdagen afslagit samma Testators
Öfverste-Lieutenant Reuterskjölds då framställda
Motion , om dylika Testamentens öfvertagande
af Riddarhus-Direction.
Den utaf Herr Reuterskjöld nyss framställda
Anmärkning, att Bungencronska och von
Blockska Testamenterne m. fl. hvilka redan
stå under Riddarhus-Direcfionens förvaltning,
vore i samma Cas, kan jag för min del ingalunda
godkänna, emedan de samma endast
äro stiftade till allmänt välgörande ändamål,
Den 97 December.
5)7
och de nu ifrågavarande ej kunna förr än uti
en aflägsen framtid blifva af denna egenskap.
Skulle Ridderskapet och Adeln icke dess
mindre anse att något afseende bör göras å
Slägtingarnes, genom Herr Reuterskjöld, nyss
gjorda anhållan, det Riddarhus-Direetion såsom
det enda för dessa Testamenten lämpeliga Förvaltnings
ställe, må dessa Fonder öfvertaga, så
torde Högloft. Ridderskapet och Adeln tillåta
Riddarhus-Utskottet inkomma med sådana Förslag
till ändringar i Testamenten, som kunna
stå tillsammans med Ridderskapets och Adelns
redan af Utskottet åberopade och vid förra
Riksdagen i detta ämne fattade Beslut; hvilka
förändringar , om de af Ridderskapet och Adeln
gillas, sedermera torde böra Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning och fastställelse underställas.
Herr Nauckhoff anhöll, att sedan Riddarhus-Utskottets
Memorial, jemte åtskillige Anmärkningar,
blifvit till Utskottet återremitteradt;
Herr Nauckhoff^ ofvan upptagne Yttrande
måtte till Utskottet öfverlemnas.
Herr Grefvens och LandtMarskalkens hemställan,
att de af Grefve Posse och Herr Nauckhoff
gjorde anmärkningar äfven måtte åtfölja
den redan beslutade Åter-remissen till Utskottst,
blef derefter bifallen.
Grefve von Schwerin t Fredric Bogislaus,
hade inlämnat följande:
5JS Deri 27 December,
Vördsamt Memorial!
I)å jag känner att min hälsa genom flere
åsamkade förkylningar blifvit försvagad och
förutser svårigheten tor mig att fylla det rum
innom Högloft. Bevillnings-Utskottet, hvartill
Ridderskapets och Adelns Herrar Elecforer behagat
kalla mig, på ett mot hehofvet svarande
och för min pligtkänsla tillfredsställande sätt,
finner jag mig föranlåten att vördsammast anhålla;
det täcktes Ridderskapet och Adeln från min
befattning i Bevillnings - Utskottet endtlediga
m,'s»
Herr Grefven och Landt Marskalken hem*
Ställde, att, ehuru han förmodade det Ridderskapet
och Adeln förenade sig uti deri önskan»
att Grefve von Schwerin ville fortfara att med
sitt nit och sina kunskaper gagna å det rum
innom Bevillnings-Utskottet honom blifvit an*
förtrodt, Ridderskapet och Adeln likväl, pade
af Grefve von Schwerin anförde skäl, behagade
till hans anhållan lemna bifall.
Bifölls.
Herr Grefven och Landt Mar sk alkert anmodade
i anledning häraf Herrar Electorer att innan
nasta Plenum sammanträda, för att en ny
Ledamot i Bevillniggs-Utskottet, efter Grefva
von Schwerin, utvälja.
Den 2 7 December,
SS9
Upplästes och lades på Bordet: Banco*Utskottets
den 22 dennes aflåtne Memorial, deruti,
ej mindre i stöd af den Banco-Utskottet
tillhörande befattning att pröfva Herrar BaocoFullmägtiges
åtgärder, än med anledning af åfskillige
från Borgare-Ståndet till Utskottet remitterade
Memorial, Utskottet af anförde skäl
ansett sig föranlåtit, att upphäfva Herrar Banco-Fullmägtiges
vidtagna åtgärd, innefattande
föreskrifter både till Malmö och Götha Canals
Discont-Verk, att, vid fråga om inbetalning
af hvardera Verkets egna Reverser eller Assig.
nationer i Liqvider för Lån och Omsättningar,
deras emottagande väl ej kunde vägras, men
att dylika Papper tills vidare ej borde annorlunda
anses än såsom Hypothek för en framdeles
blifvande Slut-liqvide, till befrielse under
tiden från Verkets fordrings-kraf, hvadan SkuldSedlarne
tills vidare kommo att hos Directionerne
qvarblifva; i följd hvaraf Utskottet försatt
saken i det skick den var innan samma
Beslut af Herrar Banco*Fullmägtige vidtogs; i
sammanhang hvarmed det likväl blefve oundgängeligt,
det Herrar Banco-Fullmägtige tillika
finge sig ålagdt, att i det stället, genom
vidtagande af alla lagliga steg, söka förvara
Banquens rätt och säkerhet; hvarvid Utskottet
fördenskull funnit det tillägg vid föreskriften
härom till Herrar Banco-Fullmägtige, vara af
nöden att, i händelse, derest blott förfallne Lån,
och deraf endast de som Gäldenärerne vilja till
fulla beloppet infria, finge till Slut-Liqvide med
Discont-Verkets egna Papper komma i fråga,
Fullmägtige då uti de återstående tillgångarne
Den 8 7 December.
skulle anse sig äga säkerhet för Banquens försträckningar,
sä beskaffade Säkerhets-steg måtte
i möjligaste måtto undvikas, som, innan Riksens
Ständer i hufvudämnet hunnit besluta,
kunde gifva anledning til! Discont-Verkens
Concours-mässiga behandling; dock hafva någre
Ledamöter i Utskottet, enligt bifogade
Protocoils-Utdrag, varit af skiljagtige tankar
och deribland Professoren Agardt af anförde
skäl yrkadt, det Banco-Utskottet till Banco Styrelsen
genast borde gifva den föreskrift, att
Götha Canal Discont måtte försätta sig i ett
lagligt Suspensions-tillstånd intilldess Riksens
Ständer sjelfva hinna att derom vidare förordna,
samt Herr Borgmästaren Holm och Herr
Grosshandlaren Widerberg ansett, att, uti den
Skrifvelse som, i följd af Utskottets och Riksens
Ständers Beslut, i detta ämne skulle komma
att afgå till Herrar Banco-Fullmägtige, ingen
annan föreskrift borde meddeles, än att
Fullmägtige erinrades att i Laglig väg bevaka
och iakttaga Banquens rätt, hvadan någon ny
Instruction nu icke borde äga runi.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 23 December
1817.
S. D. Upplästes till Justering och god^
kändes
Den s 7 December.
kändes Expeditions Utskottets insände Förslag
till Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse tili
Kongl. Maj;t, angående Tryckningskostnaden
för Kongl. Majtts Nådiga Pioposition till Riksens
Ständer vid denna Riksdag om Stats-Verkets
tillstånd och behof. Ut supra.
Utdrag af Profocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 27 December
1817-
S. D. Gillade Högloflige Ridderskapet och
Adeln Bevillnings-Utskotrets deli 16 December
afgifne och den ig i samma Månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af väckta frågor
om Post-frihet för Städernas Magistiater vid
afsändande af Krono Uppbörds-medel, samt
andra Städerna angående offenteliga Ärender.
Ut Supra.
S. D. Sedan Högloft, Ridderskapet och Adeln
denna dag bifallit Expeditions Utskottets
den 19 December afgifne och den 23 dennes
på bordet lagde Memorial, angående en förbättrad
Redacticn af Bihanget tnl Riks Ståndens
Protocoll , beslöt Ridderskapet och Adeln att
den föreskrift borde samtelige Riksens Ständers
Utskott meddelas, att i samma stund och ej
senare, som deras Betänkanden ingå till Riks»
Stånden, jämväl meddela Expeditions-Utskottet
samma Betänkanden, till Tryckningens beRidd.
och Ad. Prot. I. B. 71» 72*
5<5a Den 27 December.
sörjande och i en nnmmerföljd för hvarje Utskott
ifrån Riksdagens början. Ut supra.
S. D. Remitterades:
•Till Stats - Utskotten
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer , angående den af framlidne LandsHöfdingen
von Echstedt Enka, J. M. Löwenhjelm
, för Sterb-Huset sökte befrielse frän en
ersättning till Kronan.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs och OeconomiaIJtskotten:
1:0
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
angelägenheten af särskilte anstalter till
förekommande af stegring i priset på det grofva
Brödet.
2:0 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
Båtsmans-Roterings införande i Färentuna Härad
af Stockkolms Län.
[Till Allmänna Besvärs och Oeconomia-Utskottet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om Båtsjnans-Roteringen
i Hallands Län.
Till Stats- och Banco-Utskotten :
Kongl. Maj:ts Nådiga P oposition angående
Götha Canal-Arbetets fortgång och ytterit
-
Deri 2 *7 Déäemiefi
gare befrämjande, jemte ett Yttrande af Friherre
Anckarsvärd, Carl Hinric4 rörande samma
ämne; om hvilket allt de öfrige Respective
Stånden skulle vänligen underrättas, Ut supra^
S. D. Vid förnyad föredragning af följati*
de från nedannämde Utskott inkomne samt den
23 dennes på Bordet lagda Memorial och Utlåtanden,
blefvo de samma af Ridderskapet och
Adeln till alla delar gillade, nemligen;
i:o Stats-LJtskottets, den 19 December aflåta
ne_ Memorial, deruti med anledning af 24 §*
Riksdags-Ordningen , hemställes, att Utskottet,
utom Secreterarne , äfven måtte få antaga Camererare,
tvänne Protocolls-förande eller Notås
rier samt minst fem Cancellister.
2:o Samma Utskotts den 20 dehnés äflåfne
Memorial, med hemställan, att Utskottet
i egenskap af Camererare* måtte få antaga
Revisions-Commissarien och Auditeuren C. A*
1’Orange,
3:0 Samma Utskotts den 19 December *
aflåtne Memorial, angående medel till Riksdags-Utgifternas
bestridande,
4:ö Samma Utskotts den 19 denriés af.-  gifne Utlåtande, angående Tryckning af Rikj
sens Ständers Revisorers berättelser.
5:0 Samma Utskotts den 19 dennes afgifne
Ven 27 December.
Utlåtande , angående kostnaden för Tryckningen
af RiksStåndens Protocoll med dertill hörande
Bihang.
6:0 Lag-Utskottets, den 19 dennes aflåtne
Memorial, deruti hemstålles, att Utskottet måtte
få antaga ytterligare en Cancellist, med vilkor att
det Arfvode som för denna Tjensteman kunde anslås,
ej beräknades honom tillgodo för längre
tid än ifrån och med den dag han uti Tjenstgöring
inträder.
7:0 Fjxpeditions-UtskottetS)åen 19 dennesaflåtne
Memorial, angående en förbättrad Redaction
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Om hvilket allt, de öfrige Respective Stån>
den skulle vänligen undenättas. Ut supra.
S. D Remitterades:
Till Stats - och Banco * Utskotten
2:0 Ett Memorial af Herr Cederskjöld , Pehr
Gustaf, angående nödvändigheten att genom en
Realisation omsider stadga Myntrepresentativernes
värde.
2:0 Tvä'nne Memorial af Grefve Mörner,
Axel Ou-', samt Herr Påhlman, Otto Fredric,
angående n inlösen af Disconternas Assignationer,
jv te ett Anförande af Grefve von
Schverin , fedric Bogislaus, rörande samma
ämne.
Den i7 December.
3:0 Ett Memorial af Herr Munck af Rosenskjöld
, Eberhard, angående Financerne.
Till Banco Utskottet:
Ett Memorial af Friherre Rudbeck, Alexander
, innefattande det Förslag, att alla de,
under Riksdagen förfallande Discont Lån, måtte,
utan Afbetalningar samt mot erläggande af
6 pro-Cents Ränta , få på vissa , hälst 6 Månader
omsättas , med bibehållande af samma
Säkerheter , samt att hädanefter Tolf pro-Cent
alldrig måtte få beräknas.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomite- Utskottet.'
i.-o Ett Memorial af Friherre Falkenberg,
Carl Gabriel, angående Öfverflödets hämmande
och Skrå-Ordningars upphäfvande.
2:o Ett Memorial af Herr Bergenstråle,
Johan, angående hämmande af Luxe och Öfverflöd.
3:0 Ett Memorial af Herr Gripenvaldt,
August , angående bibehållande af den nu varande
Bränvins-Panne-rymden.
Till Stats-Utskattet
1:0 Ett Memorial af Friherre Stael von
Holstein, Corfitz Ludvig, angående behörigt
jagtagande af de i Landshöfdinge-Instrutionea
föreskrifne Jord-ransakningar.
560
Den 27 December.
2:o Ett Memorial af Grefve Gyllenborg,
Joban Henning, angående yrkad ändring i Kongl.
Förordningen af den ,pde Ftbruarii 1812» rörande
Infanterie Regemtnternas Beklädnad.
Till Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomi#-Utskotten.
Ett Memorial af Friherre Cederström, Jacob
, angående en allmän Närings-Frihet; om
hvilket allt de öfrige Respective Stånden skulr
le vänligen underrättas. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus
Utskottets den 17 December afgiine samt den
j8 i samma Månad på bordet lagde Memorial, angående
de af aflidne Öfverste-Lieutenanten C.
G. Reuterskjöld gjorde Stiftelser, blef samma
Memorial, i anledning af dervid, utaf Grefve
Posse, Claes Fredric, Friherre Tersmeden, Fredric,
samt Herrar Reuterskjöld, Adam Didric,
och Nauckhoff, Carl Ulric, gjorde Anmärkningar,
jemte samma Anmärkningar till Utskottet
återremitteradt. Ut supra,
S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Örskottets den
so dennes aflåtne samt den 23 i samma Månad
på bordet lagde Betänkande, angående ytterligare
fortfarande af den fria HusbehofsBränvins
bränningen, blef samma Betänkande,
i anledning af åtskillige dervid gjorde anmärk
-
Deri 37 Decemberi
ningar, jemte dessa Anmärkningar till Utskottet
återremitterad!. Ut supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 20 dennes aflåtne samt den 23 i
sammaMånad på bordet Jagde Memorial, angående
yrkade ändringar och tillägg uti 1 och 3 §.§.af
den för Utskottet hittills gällande Instruction,ble£
samma Memorial, jemte de af Grefve von Schwe*
rin, Fredric Bogislaus, samt Herrar Cederskjöld,
Pehr Gustaf, Mannerstam, Johan, och Silfverstolpe,
Gustaf Abraham, dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt. Ut supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. j^agerbeim,
Tisdagen den 30 December 1817*
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Öppnade Herrar Electorers Lista till val
af en Ledamot uti Bevillnings-Utskottet efter
N:o 84 Grefve Löwen, Fullm. Grefve von
Schwerin, Fredric Bogislaus, och befanns der
-
568
Den 30 December.
till hafva blifvit utsedd N:o 2x83 Herr Gripensvärd,
Fredric, Capitaine.
Grefve von Rosen , Robert, hade inlemnat
följande , sorn upplästes:
Ödmjukt Memorial.
Sedan jag till Qfver-Hof- Jägmästare i Nåder
blifvit hefordrad och , under fortsatt utöfning af
detta Embete, kommit i erfarenhet deraf, att
de dit hörande göromål hufvudsakeligast bestå
Uti handläggning af Allmänna Ärender, jemlikt
Kongl. Förordningen om Skogarne i Riket den
I Augusti 183?, Kongl. Stadgan angående Jagt
och Djurfång den 13 April 1808» Kongl. Brefvet
af den 8 Martii x8r4, angående hvad iagtagas
bör vid tvister om Kronans Parker; hvartill kommer
besvarandet af ofta förefallande Nådiga
Remisser från Kongl. Maj:t samt förfrågningar
af Publique Verk i hvarjehanda ämnen; så har
jag trott mig vid detta tillfälle, böra fästa
Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt Höglofl.
Ridderskapets och Adelns benägna uppmärksamhet
derå att hvarken jag eller den
enda vid nämnde Embete anställde Tjensteman,
nen, nemligen Secreteraren, derföre af StatsMedlen
åtnjuter den ringaste Löne-förmän.
Det är ingalunda min afsigt, att för egen
vinning framställa detta ärende, ty sjelf finner jag
mig tillräckligen belåten med de Löne- vilkor Kongl.
Den 3 o December.
Maj;t i Nåder behagat åt mig anslå, men efter
inhämtad kännedom af Embetsgöromalen,
har jag såsom Förman icke kunnat med liknöjdhet
anse, att den Tjensteman, sorn äger sg
uppdraget ej mindre besörjandet af Expecitionernas
uppsättning, än älven deras Renskrfnir.
g , samt Ordningshållandet af inkommande
Handlingar, och hvars Tjenstebefattning sålurda
erfordrar skicklighet och ansvar, derföre endrst
uppbär en på Hof-Staten uppförd lön af :oo
R:dr jemte 33 R:dr 16 sk. i Skrifvare-hjdp,
hvilken Lön altifrån 1794, då Syslan inrättades,
icke förbättrats, ehuru Penningevärdet, sidan
den tiden undergått förändring.
I anledning häraf och då den egettliga
och vigtigaste Tjenstebefattningen för Sereteraren
vid Öfver-Hof-Jägmästare-Embetet enligt
hvad ofvannämdt är, rörer icke fangi.
Majrrs enskildta utan Statens allmänna Äreder,
hvadan någon Löneförbättring för honor ej
heller kan af Hof-Statsmedlen skäligen föväntas
, får jag, förvissad derom att Herr Grevens
och LandtMarskalkens samt Höglofl. Riderskåpets
och Adelns rättvisa ej tillåter, at den
ena Tjenstemannen, som med skickliget i
sin mohn bestrider Statens Värf, erno den
vanlottas, ödmjukeligen föreslå, att så änge
och intilldes annorlunda med Skogsvårde och
Jag-tväsendet kan blifva i Nåder föroroadt,
bemälte Secreterare måtte af Stats-Medle varda
anslagit ett skäligt årligt Arfvode, uter den
Lön af 200 R:dr, han på Hof-Statenuppbär
, hvilket så mycket häldre synes börmed
-
57o
Den 30 December.
gifvas som berörda Lön icke uppgår tili |cdelar
af hvad en Cancellist uti så allmänna sorn enskildta
Verk för närvarande bestås.
Anhållandes jag sluteligen, att detta mitt
Memorial måtte till Stats-Utskottets åtgärd rexxitteras.
Remitterades till Stats-Utskottet»
Herr Schiitzercrantz , Johan Herman, hade
inlennat trenne särskilta Memorial, hvilka upplästs
, sä lydande:
Under den xo April igio, beslöto Riketsdå
församlade Ständer uti afgifvande Underdnig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, i afseende
å Stts-Regleringen, äfven att Under-Officerarne
vid Crlogs- och Armeéns Flottor, borde erhålla
saima Beklädnads hjelp , som Under Officerare
,[id de Värfvade Regementer åtnjuta: Att
beträrande Inqvarteringen för Arméens Flotta,
där en af Kronans Medel bestås, Under-Officerare
borde njuta samma Inqvartering, som
för Inder - Officerare vid andra Regementer
vore "aststäld; och att den för Sjö-ArtillerieMansapet
i Stockholm borde ökas från 2 R:dr
32 sk till 4 R:dr, samt för de i Orterne förlagde
från a R:dr till 3 R:dr om året, för
hvarjeNummer, Spel och Profoss.
ftintills hafva »j Under Officerare eller
Den 30 December. £71
Manskapet kommit i åtnjutande hvarken af det cna
eller andra. — Af Kongl. Majus Nådiga
Proposition till Stats-Utskottet , gifven den 29
November i8'7» inhämtas orsaken dertill vara,
att någon Fond till sådant ändamål, hittills
ej blifvit af Rikets Ständer anvisad.
Emedan Kongl. Maj:t uti nyssnämnde Dess
Nådiga Proposition ej till bestående omnämndt,
alla de af mig nu uppräknade och af Rikets
Ständer år 1810 för nödige ansedda förhöjningar
, alltså lår jag vördsamt anhålla , att detta
Memorial må med Respective Med-Ständer blifva
coinmuniceradt och till Stats-Utskottet remitteradt,
på det nödige Medel för Flottorne
må vid Regleringen af Stats-Utgifterne, dertill
blifva påräknade,
Flottornas Officers-Corpser äro nästan de
enda som hitintills saknat den tillökning uti
Contant Inqvartering, andra Rngementer långt
för detta åtnjutit, förmodeligen af den orsak
att Stats-Verket bestrider Utgifterne för de förstnämnde,
då deremot Städerne godtgöra de senare.
Den Contanta Inqvartering Kongl. Majit
och Kronan årligen nu består, är i Stockholm för:
En Öfverste ■—- — 177: 37. 4.
En Öfverste-Lieutenant —- 133: 16. —
En Major — —• loo: — —
En Capitaine - — 40: — —
lieutenant eller Und. Lieutenant 26: 32, —*
och |;del mindre för dem t Landsorterne,,
J72 Den 30 December.
Den Inqvartering i Contant Stockholms Stad
nu utgjör till Gamizons Regementerne härstädes
är:
Till en Öfverste — —
Til! en Öfverste-Lieutenant 236: sr. 4.
Till en Major — 133: 16. —
Till en Capitaine — 53: 16. —
Till en Lieutenant och Fändrick 40: — —
Häraf synes den stora skiljagtighet, som
uppkommer uti Inquarterings-förmånen emellan
olika Regementer på samma ställe.
Jag får således vördsamt anhålla, det Flottornas
Officerare tillika med dem af Civila Personer
som Inqvarterings-förmån tillkomma, må
hvad Inqvarteringen i Contant beträffar, erhålla
af Statsverket, nemligen de i Stockholm,
lika förmåner som öfrige härstädes varande Regementen
Officerare af Staden åtnjuta, och till
£:del mindre efter vanligheten lör dem i Landsorterna.
Billigheten torde tala for åtnjutandet
af denna förmån.
Jag anhåller vördsamt att detta Memorial
må till Stats-Utskottet blifva remitteradt och
med öfrige Med-Ständer communiceradt.
Såsom varande Ledamot i Förvaltningen
af Sjö-ärenderne, är jag skyldig nämnde Verks
Tjenstemän, att vöidsamt anmäla några smärre
Den 30 December.
173
jämnkningar uti Atlönings-förmånerna, för en
del af dessa Personer, hvilka synes mig vara
med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
1:0 Den under benämning af Bokhållare
upptagne Person , med 340 R:drs Lön i Penningar,
hvarunder 37 Turnor Spannmål äro
inbegripne, och hvilkens göromål ar handläggningar
af en del till Sjö milicen hörande befattningar,
har allt ifrån nämnde Verks Inrättning
tillika bestridt Casseurs-tjensten utan serskildt
vedergällning, och redovisat alla till Förvaltningen
af Sjö ärenderne influtne och derifrån
till vederbörande utbetalta Medel, med undantag
af Lots- och Fyrings-medel, samt deröfver
författadt årlig Cassa-Räkning, hvilka Medel inflyta
minst till \ Million om året, utom i Krigstider,
då de till flere Millioner ingå. Somnämnde
Bokhållares förnämsta göromål för närvarande
ä’r Casseurs-befattningen, sedan en del af
Bokhållare - göromålen blifvit på andra Personer
fördelta, så synes mig det nämnde Bokhållare
uti Staten bör benämnas såsom Lasseur
och dess Aflönings-förmåner blifva lika med
Krigs-Casseurens i Kongl. Krigs-Collegium, med
hvilken denna Person närmast kan jämföras,
eller till 466 R:drs Lön i Penningar , derunder
inbegripne 51 T;r Spannmål etter Stats priset
4* R:dr Tunnan.
2:0 Att Registratorn och Archivarien, hvilken
är ålagd föra Registraturen och påteckna
alla inkommande Mål, samt handhafva och i
ordninghälla Förvaltningens ej obetydliga Ari
$74 Den 3° December
chive, samt derifrån afgifva Upplysningar, och
hvilken i Lönings-formäner innehafver 340 R:drs
Lön i Penningar, derunder inbégripne 37 Tunnor
SpannmåJ å 4§ R:dr rf'unnan, må försättas
till lika Lönings förmåner som Actuarien
och Registratorn i Kongl Krigs-Collegium, eller
till 426 R:dr 32 sk. Lön "i Penningar, derunder
inbegripne 47 T:r Spannmål å 4! R:dr.
3:0 Att Bokhållaren uti Förvaltningen af
Sjö-ärendernas Lots-Verks-Contoir , som tillika
är Casseur, och utom sina åliggande göromål
som Bokhållare, äfven ansvarar och redovisar
för alla de Lots- och Fyrings medel, som enligt
Stat bestås samt upprättar årliga Cassa-Räkningen
och nu innehafver 340 R:drs Lön i Penningar,
derunder inbegripne 37* T:r Spannmål
å 4* R:dr T:n, må undfå lika Aflöning
med Förvaltningens af Sjö-ärendernas Revisorer
eller 426 R:dr 32 sk. Lön i Penningar,
derunder inbegripne 47 T:r Spannmål å 4-  R:dr T:n.
De nu föreslagne tillökningar utgöra inalles
299 R:dr 16 sk,, derunder inbegripne 34
T:r Spannmål efter Stats-pris, 4] R:dr T:n.
Flera års erfarenhet har hos mig stadgadt
den öfvertygelse, att nämnde Personers åliggande
göromål förtjenar den uppmuntran jag na
föreslagit, och försättas derigenom till lika Lönings
villkor med vederlikar vid andra Kongl,
Majrts och Kronans Verk
-
Den 30 December.
Jag får således vördsamt anhålla , aft detta
Memorial må med öfrige Respective MedStänder
blifva communiceradt och till StatsUtskottet
remittsradt.
Dessa frenne Memorial remitterades till StatsUtskottet,
hvarjemte Communication deraf med
de öfrige Respective Riks-Stånden blef Författaren
tillåten.
Herr af Sillen, Carl Gustaf, hade inlem*
nät följande, som upplästes:
Ödmjukt Memorial !
Örn Lagens serskilta Bud i likartade ämnen
böra öfverensstämma till sin grund, för att
bestå med förnuft, är det af vigt, att rätta
hvad i öfverensstämmelsen saknas. Flera upplysta
Jurister hafva anmärkt, att Kongl. Förklaringen
den 1$ Augusti 1762 öfver 5 §. 17
Cap. Ärfda-Balken, angående Testaments-rätten
i Städerne, icke är fri från afvikelse i nämnde
fall.
17 Cap. Ärfda-Balken, i hvad det handlar
om Testamente efter Stads Rätt, är vesändtteligen
hämtadt från 19 Cap. Ärfda-Balken,
Stads-Lagen år 161 g och Testaments-Stadgan
den 3 julii 1686; men Testameots-Rätten blef
576
Den 30 December.
utvidgad från io:de till 6:te Penningen, då
Barn eller Bröst-arfvingar äro , Och från 3:dje
Penningen till hälften af allt hvad man äger,
nar blott andra Inländska Arfvingar finnas.
Man vet, att Testaments-Rätten öfver Fast
gods å Landet frän äldre tider rättat sig efter
Jordens egenskap af Arf eller Aflinge; en egenskap
som aldrig .ägt rum för Fastigheter i Städerna
, till skillnad i Testaments-Rätten. Testaments
Stadgan yttrar derföre ganska rigtigt,
”ett l.ands■ och Stads Rätt på olika grund och utseende
stadgade äro;” eller man kunde rättare säga ,
—— en grund efter utseende; ty de politiska skäl,
som förmått Lagstiftaren att göra inskränkning
för Landet, inträlfa ingalunda för Staden 3 ock
någon Rätts grund kan man lika litet åberopa
för inskränkning ä någondera.
Det är således klart, att ingen Arfve-jord
finnes i Staden, efter den Notion Lagen innebär
om Arfve-Fasta ä Landet. Man finner detta
tydligen i 9 Gap. 4 §. Giftermåls-Balken,
som täger Ärfd och Förvarfd Fastighet uti Staden
i enahanda mening med Morgon gåfva ; —
i 10 Cap. 3 §., där ingen skillnad göres för
Gifto rätten; i 11 Cap. 3 §., som ställer all
Stads-Egendom i lika predicament vid fråga
om betalning af gemensam gäld; i 16 Cap. 1 §.,
hvarigenom Föräldrar tillåtas, att åt något visst
Barn till full ägo gifva fast Gods i Staden,
utan undantag om det är Ärft eller Förvärft;
i 17 Cap. 2 §. Ärfda-Balken, hvarest fast E
gsn
-
Den 30 December.
57?
genbom i Staden anses lika med lösören i vederlag
för alhänd Arfve-jord å Landet5 — i 3
Cap. 1 §. Jorda-Balken, innehållande Förbud
att skifta Arfve-jord å Landet mot Hus och
Tomt i Staden 3 — och vidare i 8 Cap. 3 §.
Jorda-Balken, enligt hvars innehåll man utan åtskillnad
kan bortgifva Fast Egendom i Staden
till viss del. — Fastigheter i Staden betraktas
tvertom lika med löst Gcds; en åsigt som uttryckeligen
upptages i ett Extract af Stockholms
Stads Tänke-bok den 7 November 1640,
om Husbyggnader å annan grund. Ifrågavarande
Förklaring fastställer en och samma Principe att gälla
bade för Land och Stad, isa måtto, som den
stadgar, att 4 §■ i 17 Cap. Ärfda-Balken skall
äfven efter Stads-Rätt iagttagas, i afseende pä
Ajlinge-Jord och Ärfda eller Förvärfda Lösören.
Härigenom förkastas den ensidiga orsaken till
Stadgandet i 5 §.3 men Förklaringen skulle
med det samma afvika från Lagens grund i
allmänhet, sä vida den fäster vid Stads-Egendomar
samma skiljda egenskaper, som vid Jord
å Landet, af Arf och Aflinge, hvilket, ehuru
tvätydigt, ingalunda kan vara meningen.
När nu Lagen för Gifto rätt, Gåfva och
Testamente m. m. icke uppställer någon skillnad
emellan Är/d och förvar/d Fastighet, i Staden,
och den utsträckning af Testaments-rätten ,
som 1762 Års Förklaring har till syftemål,
otvifvelagtigt är en fordran af tidens upplysning,
hemställer jag om icke en sådan, lika
consequent som naturlig Förklaring häröfver böf
Ridd. och Ad. Fröt. IB. 73, 74,
573
'Deri 30 December.
utfärdas, att man ma genom Testamente efter Stadsf
Ratt, till hvem man vill, Skyld eller Oskyld, bortgifva
Hus och Tomt i Staden jemte Lösören, lika
med Aflinge-Jord och Lösören ä Landet; med
det enda förbehåll för omyndige Barn, som
4 §. i 17 Cap. Ärfda-Balken omförnrväler; och
skulle denna Förklaring jämväl sträcka sig till
g Cap. 3 §. Jorda Balken, hvarom 1762 Års
Förklaring underlåtit att förordna.
Detta Memorial torde få remitteras till
Lag-Utskottet.
Remitterades till Lag Utskottet.
Upplästes följande från de öfrige Respec*
tive RiksStånden ankomna Protocolls Utdrag.
Fran Preste-Ståndet.-
Af den 18 December, innefattande bifall
till Allmänna Besvärs och Oeconomie Utskottets
Memorial, om antagande af fyra Cancei
lister.
>v ■ . ' " * t
Af S. D. Om Remiss till
Banco• Utskottet:
Af Prosten Kolmodins Memorial, angående
indragning af Filial-Disconterne.
Den 30 December.
och till Lag-Utskottet:
Af Prosten Aspelins Memorial, om skär;
pande af nu varande Strafflagar.
Af den 53 December, om bifall till StatsUtskottets
Memorial af den 19 dennes, angående
Medel till Riksdags-utgifternas bestridande.
Af S. D. Att Ståndet bifallit Stats Utskottets
tvenne serskildte Memorial, angående dels
Commissarien 1’Oranges antagande till Camérare,
dels ock begagnande af tvenne Notarier
och fem Cancellister innom Utskottet,
Af S. D. om Remiss
Till Stats-Utskottet
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
befrielse för framlidne Landshöfdingen
von Echstedts Sterbhus från en ersättning till
Kongl. Maj:t och Kronan.
Till Stats• och Banco- Utskotten .•
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
Götha Canal.arbetets fortgång och befrämjande.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomiem Utskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, i
anledning af förekommen fråga om Båtsmans
-
Den 30 December.
Roterings införande i Färentuna härad af Stockholms
Län; och om angelägenheten af serskildte
anstalter till förekommande af stegring i priset
på det grofva biödet.
Till Allmänna Besvärs- tock Oeconomie-Ut skottet
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
Båtsmans - Roteringen i Hallands Län ,
samt ett Memoria! af Lectorn Arenander ocn
förekommande af Handtverks Gesällers och
permitterade Krigs mäns kringvandring, jemte
ett munteligt Anförande af Biskoppen, Doctor
Faxe.
Frän. Borgare - Ståndet:
Af den 6 December, om Remiss till BancoUtskottet
af Lagman Lillbergs Motion, rörande
Utskottets åtgärder i afseende på Instructionen
för Banco Fuilmägtige.
Af den 13 i samma Manad, om Remiss tillt
Allmänna Besvärs och Oeconomie- Utskottet
Af HerrS. M. T. Cederborgs och Herr G.
Kjellanders Motioner, att de Onera, hvilka tillhöra
Gårdsägare bland Städernas Borgerskap,
måtte utsträckas till alla Fastighets ägare uti
Städerne, utan undantag.
Till Banco Utskottet:
Af ett Memorial utaf Herr J. Noréus om
Den 30 December.
581
förökar]t Lane biträ le af Banquen för Bergshandteringen
i Riket.
Samt till Bevillnings Utskottets
Af
Herr P, Fogelmarks Memorial, anaaende
yrkad ändring uti nu gällande föreskrifter
i afseende på Clarerandet af Stora Sjö-Tullen
för utgående Varor; jemte Ståndets flera
Ledamöters Yttrande i samma ämne.
Af den 18 December , om Remiss till
Banco- Utskottet
Af Herr Malmbergs Anföiande, angående
det mindre Skiljemyntets utväxiing.
Till Stats-Utskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner angående
:
l:o Sökt befrielse för Brännvins-Bevillningens
utgörande för åren tgiQ, 181 t och xgxa»
af Personer å landet, som ej äga eller besitta jord.
2:o Den vid igiy Års Riksdag yrkade
rättelse i Författningarne om afdrag till Statens
förmån å Civile Embets- och Tjeustemäns
indelta Löner.
3:0 Användande af de innom Södermanlands
Län, befintelige så kallade Jagbackarj
5^3 Den 30 December
, ' •' i
4:0 Uppförandet af en Minnesvård öfver
Kron-Prinsen Cari August.
5:0 Inrättandet af Allmänna Arbets- och
Corrections-bus på Borgholms Slott och i Wadstena.
6:0 Nödiga medel och utvägar till Hjelmare
Sluss-Verks ombyggnad och vidmagthållande.
Samt till Stats- och BeviUnirigs-Utshotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
en stadgad afgift af hvarje Mantalsskrifven
person till den Venerjske Smittans hämmande
samt utvidgande af de dertill nödige Cur-anstalter.
Af S. D, om Remiss
Till Stats-TJtskottet:
Af Herr C. Zetterbergs Memorial, angående
vidtagande af anstalter till förmån för Manufactur-smidet
i Eskilstuna.
Till Stats- och Banco-ZJtskotten.
Af Herr J. Lindströms Memorial, innehållande
Förslag till förändring af Sedel-utgifningen
från Riksens Ständers Banque och Riks:
Den 30 December
583
gälds-Contoir samt af Assignerings.rätten på
Baoquen m. m.
Till Banco Utskottet:
Af ett Anförande af Herr S. M. T. Cederborg,
angående Götha Canal Bolags DiscontVerks
förpligtande att vid inbetalning och omsättning
af Lån emottaga Discont-Verkets Assignationer
och Obligationer j
Samt till Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
Af
ett Memorial utaf Herr H. H. Faurell,
rörande fölbud för TjensteDrängar i Halland
att utvandra till andra Landsorter, i ändamål
att söka arbete, jemte ett Anförande af Herr
Johan Lindberg, Peterson, om ett lika beskaffadt
förbud för allt Arbetsfolk i hela Riket j
samt af Herr G. Kjelianders Memorial, angående
yrkad inskränkning i rättigheten för
Soldater vid Värfvade Regementerna att blifva
permitterade och under Permissions-tiden
kringvandra.
Af S. D. Med underrättelse att Ståndet
instämt uti de öfrige Riks-Ståndens beslut, angående
tryckning af Riksens Ständers JustitieOmbudsmans
afgifna Embets-Berättelser.
Af S, D. Om Remiss till
58*
Dm g o December.
Stats* Utskottet .-
Af Herr J Ullbergs Motion, angående så
väl skyndsam verkställighet af Riksens Ständers
vid 1815 åts Urtima Riksdag fattade Beslut,
om tryckning af Beneficii- och Benådningssamt
allmänna Indragnings Staterne med de sedermera
deruti skedde förändringar, som ock
att Rikets samtelig© Special-Stater matte genom
trycket bringas till Allmänhetens kännedom,
jemte de flere Yttranden uti samma ämne, sorn
innom Ståndet förefallit.
Af (ten 23 December, innefattande bifall
af Stats L\skottets Memorial; 1:0 angående antagande
af en tillökad Canceili-Betjening; 2:0
om Commissarien 1’Oranges antagande lör att
j egenskap af Camererare gå Utskottet tillhanda
och 3:0 angående tryckning af Riksens
Ständers Revisorers Berättelser.
Af S. D. Med anmälan, att Ståndet gilladt
Expeditions Utskottets Förslag till Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse, angående tryck,
nings-kostnaden för Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Stats verkets tillstånd och behof.
Af S- D. Om Remiss
Till Stats~ och Banco-Utskotten r
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an.
gående Götha Canals-Arbetets fortgång och be.
främjande.
Den 30 December.
58S
Frän Bond»'Ståndet.
Af den 18 December, Om Remiss
' ' ' ' ' >
Till Stats■ Utskottet:
Af Riksdagsmannen Eric Ericsson Mört*,
bergs Memorial, om Vacance-afgift för de längst
upp i öfver-1 orneä Socken belägne SoldatRotar.
Till Stats- och Oeconomie-Ulskotten.-
Af ett Memorial utaf Riksdagsmannen ,
Banco-Fullmägtigen Anders Danielsson, angående
Tionde- och Ränte-Spannmålens utgörande.
Till Bevillnings-Utskottet t
Af Riksdagsmannen Jonas Nordstedt Memorial,
rörande yrkad nedsättning i afgiften
för begagnandet å landet af Brännvins Pannor
från och med ij till och ined 20 kannors
rymd.
Till Lag Utskottet:
Af serskildte Memorialer:
1:0 Utaf Riksdagsmannen Eric Andersson
Bång från Härjeådalen, om undantag för samma
Lands-Ort från tillämpning af hittills gäk
lande Landtmäteri-Författningar m. m.
586
Den 3 o December.
2:o Af Laurents Carlsson och Peter Svensson
med flere från Skaraborgs Län, rörande förändring
i sättet vid Pant-Auctioners verkställande.
3:0 Af Pehr Nilsson från Christianstads
Län, angående Omyndiges Arfve medels förvaltning
och redovisning; samt
4:0 Af Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, om upptagande vid vederbörlige Domstolar
pä landet, af förbrytelser emot dels Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 1813•> angående
Fylleri och Dryckenskap, dels ock Kongl'Kungörelsen
den 20 April 1814, rörande olofligt
Afsalu af Toddy och Brännvin.
Till Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
Af följande Memorialer:
1:0 Af Pehr Bengtson från Halland, Jon
Jonsson från Blekingen och Johan Larsson
Wiklund från Westerbotten, angående en fri
Brännvins-bränning m. m.
2:0 Af Eric Ericsson från Örebro Län,
angående en fri Tackjerns-handel.
3:0 Af Eric Svensson från Bohus Län, angående
jemkning och utbyte af Roteringen innom
Wedbo och Tossbo Härader af Elfsborgs
Län.
Den 30 December.
4:0 Af Jon Jöransson från Öland, rörande
Allmogens derstädes rättighet till bete för sina
kreatur å Utmarken , Alfvar kallad.
f:o Af Lars Carlsson och öf 1 ige Fullmägtige
från Skaraborgs Län, angående Götha Canal-BoIags
skyldighet att underhålla de vägar,
som tillhöra de af Bolaget inköpte hemman5
Samt af samma Riksdagsmän, om obehindrad
försäljning vid deså kallade Fri-Marknaderne.
6:0 Af Sven Månsson från Calm3re Län,
rörande yrkad tillåtelse att bränna Svedjeland
den tid af året sådant bäst later sig verkställa.
f-.o Af Olof Olsson från Carlstads Län,
angående Vatten Verks inrättande, m. m.
Af S. D., om Remiss
Till Stats Utskottet.-
Af Riksdagsmannen Sven Påhlsons från
Christianstads Län Memorial, angående yrkad
rättighet för Ahlbo och kringliggande Häraders Inbyggare,
att emot afgäld få taga Redskaps-ämnen
och nödigt Ved-bränsle å Krono-Allmänningen
Maglehems Kungs-Ohra och Den dödas
Lott, belägen i för berörde Härad j
Samt ti\l Banco-Utskottet:
Af Riksdagsmannen Bengt Svenssons från
583 Den 30 December.
Östergöthland Memorial, otn förändring i Författningen
orri Banco-Lån.
Af S. D. Orri bifall tili Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
anhållan, att få antaga ytterligare
fyra Cancellister.
Af den 23 December. Om Remiss af Kongl.
Maj.ts följande Nådiga Propositioner.
Till Stats Utskottet:
1:0 Angående den af framlidne Landshöfdingen
von Fchstedts Enka för Sterbhuset sök.
te befrielse fiån en ersättning till Kongl. Maj:t
och Kronan.
2:0 I anledning af förekommen fråga om
Båtsmans Roterings inrättande i Färentuna Härad
af Stockholms Län.
3'o Angående angelägenheten af serskildta
Anstalter till fört kommande af stegring i pri,
set på det grofva brödet.
Till Stats- och Banco- Utskotten *
Angående Götha Canal-Arbeiets fortgång
och befrämjande.
Somt till Allmänna Besvärs- och OeconomieU
t skottet:
Angående Båtsmans-Ruteringen i- Hallands
Ban.
Den 30 December.
53 9
Af S. D. Om Remiss til! Banco- och Statsutskotten
af Jonas Anderssons från Krono»
bergs Län Memorial, om Allmänna förlägenheten
i Penninge-Verket genom Disconters obestånd
samt om föreskrift för Banquen att inlösa
Disconternas Assignationer, samt att förvara
dem såsom Hypothsk för hvad Nationen i
sådant afseende forsk ut it.
Af S. D. Om bifall till Lag Utskottets
Memorial af den 19 dennes, att få antaga ytterligare
en Cancelhst.
Af S. D. Att Ståndet bifallit, Stats-Utskottets
uti Memorial af den 20 dennes gjorde
hemställan, att få antaga Revisions Commissarien
1’Orange i egenskap af Camererare.
Af S. D■ Om bifall till Stats-Utskottets
Memorial af den 19 dennes, om ett Månadtligt
anslag till Riksdags kostnadernes bestridande.
Hvilka Protocolls-Utdrag lades till Handiingarne.
Upplästes och lades på bordet följande
från Stats-Utskottet inkomne Memorial och
Utlåtanden:
I:o Utlåtande af den 24 dennes, angående
Riksdags-Fullmägtigens från Landskrona Herr
5 90
Den 3 o December;
L. L. Edelbergs Memorial om Arbets- och
Corrections-Hus- Inrättning i Malmöhus Län,
hvaruti Stats-Utskottet väl funnit Herr Edelbergs
framställning på goda anledningar grundad
, men tillika ansett ämnet vara af den beskaffenhet,
att någon Riksens Ständers åtgärd
dervid icke ägde rum; och då den af Herr
Edelberg föreslagne Arbets- och CorrectionsHus-Inrättning
serskildt för Malmöhus Län begärdes
samt en siik anstalt syntes uti detta så
väl som andra Län , der dylika Inrättningar ds
senare åren blifvit gjorde, böra tillvägabringa»
genom Länets Innevånares egen omsorg och
bekostnad, hvarvid, i fråga om användandet
af den Kongl. Majit och Kronan tillhörige,
uti Landskrona belägne, så kallade Prippske
Baracken, det ankomme på Kongl. Majits
Nådiga pröfning huruvida dessa Byggnader kunde
umbäras och för delta behof upplåtas; så
har Utskottet trott Staden eller Länet böra i
detta ämne göra underdånig anmälan hos Kongl.
Majit till vinnande af det Nådiga Förordnande,
hvartill sakens beskaffenhet må finnas föranleda.
2:0 Utlåtande af den 24 dennes i anledning
af ofvanbemlilte Herr L. L. Edelbergs Memorial,
om underhållande af Landskrona Stads
H anin, hvarvid Stats-Utskottet upplyst, att på
RiksStaten finnes under Nionde Hufvud Titeln af
Riksens Ständer anslagne 100,coo R:dr ärligentill
Jordbrukets, Handels och Näringars befordrande,
af hvilken till Kongl. Maj;ts Nådiga disposition
ställde Summa, understöd till Hamn»
Den 3 o December.
591
byggnadens i Malmö fullbordande samt andra
dylika Arbeten blifvit beviljade; och då den
af Herr Edelberg föreslagne Anstalt för underhållandet
af Hamnen vid Landskrona synfes
vara ett företag af allmännare nytta, såsom afseende
Sjöfartens säkerhet samt alltså borde hänföras
till de föremål, för hvilka nämnde tillgång af
Statens Medel blifvit anslagen; har Utskottet iörmodatdet
Riksens Ständer torde finna, att Landskrona
Stad må i detta ämne i underdånighet vända
sig till Kongl. Majit, som lärer täckas, efter pröfning
af beliofvet och med bestämmande af vil*
koren bevilja det understöd för Landskrona
Hamns underhållande, som af Kongl. Majit i
Nåder funnes skäligt.
3:0 Utlåtande af den 24 dennes, angående
bemälte Herr L. L. Edelbergs Memorial om
Lån af allmänna Medel i och för Landskrona
Stads Kyrkobyggnad, deruti Stats-Utskottet tillkännagifvit,
att några Stats Verkets Medel ej
finnas att disponera till Lån af den beskaffenhet
som det ifrågavarande, och syntes det e|
heller kunna förenas med Statsverkets förmån
och Förvaltningsgrunder, att det samma skulle
äga eller förses med tillgångar för Lån, hvilka
ej bade direct inflytande på Inrättningar af en
allmännare omfattning; hvadan ock, då det
af Herr Edelberg begärta Lånbiträde åsyftade
blott en serskild förmån åt Landskrona Stad,
i och för dess Kyrkobyggnads-kostnad, utan att
dervid förekommo några omständigheter, sorn
mera berättigade denna Stad än andra att för
I)en 30 December,
behofvet söka och erhålla undsättning af StatsVerkets
Medel, Stats-Utskoftet af sådana skäl
funnit sig ej kunna gifva någon anledning till
ifrågavarande Låns beviljande af Stats Verkets
tillgångar.
w> Ö
4:0 Utlåtande af den 24 dennes, uppå
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, angående Utredningstrtännens
i aflidne RegeringsRådet von Schewens
Sterbhus ansökning om utbekommande
af en fordran hos Statsverket, deruti , af anförde
skäl samt enligt den af Riksens Ständer
vid sista Riksdag uti dylika fall följde Principe,
Stafs-Utskottet tillstyrkt att den Regerings-Rädet
von Schewen tilisgde Pension, utgörande från och
med sista hälften af år 1809 > till och med slutet
af för lidet år , tillsammans 500 R:dr B:eo , måtte
till utbekommande beviljas, hellst dettabemälte
Regerings-Rad i lifstiden tillkommande belopp
blifvit Stars-Verket besparat; Skolande Utskottet
iramdelas uppgifva den tillgång, som för en
sådan utbetalning af Statsmedlen kunde föreslås.
5:0 Utlåtande af den 24 dennes, uppå Kongl.
Maj.fs Nådiga Proposition, angående erforderliga
kostnader i och för upplåtandet af Kungsholms
Krono Bränneri Byggnader till Curhus för
Stockholms Stad och Län, anseende Stats-Utskottet,
af anförde skäl, att ersättning af andra Statens
Medel till Magazdns-Inrättningen för omförmälte
Byggnader och den vid afirädandet
deraf, beräknade kostnad, icke kunde anses nödig
-
Deri 30 December«
593
elig annorlunda , än att i anledning af hvad
Kongl. Majit härutinnan i Nåder äskat, Riksens
Ständer i Underdånighet hemställa, att efter
skeende pröfning af de upplåtne Byggnadernas
nppgifne värde och omkostnadernas belopp ,
afskrifning i Magazins-Inrättningens Räkenskaper
må beviljas för hvad, som finnes skäligen böra
af ifrågavarande Summa falla Staten till
last.
6:0 Utlåtande af den 24 dennes, i anledning
af Kongl. Majds Nådiga Remiss af Herr StatsCommisarien
Emanuel Widegrens Ansökning
om förskott på Arfvode, deruti Stats-Utskottet
af anförde skäl väl funnit sig icke kunna till.
styrka Riksens Ständer, att bifalla det af honom
begärte ytterligare förskott af 1500 R:dr;
men för att dock i någon mån understödja
hans önskan, så att han måtte sättas i tillfälle
att lättare fullfölja och fullborda omföimälte
Arbete, har Utskottet ansett sig böra till Riksens
Ständer hemställa, det Herr Stats-Commissarien
, hvilken erhållit uppdrag, att, efter a£
Riksens Ständer vid sista Riksdag gillad Methoda,
författa Riks Hufvud-Böcker från och
med år 1810, måtte, då Riks-Hufvud-Böcker
för Första . Andra och Tredje af de ifrågavarande
åren, hvar efter annan eller på en gång, complette
aflemnas, genast utbekomma det för
hvarje års hok bestämde 500 R:drs Arfvode,
utan beräkning eller afdrag utaf det förskott
han redan fatt uppbära, förr, än fjerde och påföljande
årens Riks-Hufvud Böcker varda uppRidd.
och Ad. Prot. 1 B. 75, 76.
fp*}, Den 30 December.
rättade och Arfvodet för de samma skola utfalla.
7:0 Memorial af den 24 dennes, deruti
tillkännagifves, att, sedan uti en den 10.i denna
Månad till Riksens Ständer afgifven och af
dem sedermera till Stats-Utskottet Remitterad
Nådig Proposition, angående nödige Medel
och utvägar till Hjelmare Sluss-Verks ombyggnad
och vidmagthållande, genom ett dertill formerande
Actie-Bolag; Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit, att af allmänna Medel måtte utses
nödig Fond till betäckande af den brist, som
kunde komina att yppas uti en till Sex proCent
fastställd årlig ränta, hvilken äfven, i den händelse
Sluss-Verkets Intrader dertill ej lemnade
full tillgång, blefve att påräkna såsom en ständig
och gifven inkomst af det Actie-Capital,
som erfordrades, och hvartill, utom den redan
skedde, förnyad Subscription, beledsagad
med uttryckelig försäkran om en sådan fonderad
Räntebetalning, borde så tidigt öppnas,
att verkan deraf kunde under påstående Riksdag
utrönas, på det att Riksens Ständer ifall
Actie- Capitatet oagtadt detta villkor ej skulle
blifva tillräckeligt svarande emot kostnaden,
måtte kunna öfverväga på hvad sätt den erforderliga
Summan till Slussbyggnadens fullbordande
kunde anvisas; så har Stats-Utskottet
funnit sig icke kunna föreslå någon så beskaf,
fad tillgång af Stats-Verkets Medel, som skulle
medföra en ständig försäkran för blifvande ActisÄgare
om Sex proCents ränta, å det Capital
äf omkring 340,000 R:dr, hvilket enligt kostnads
Den 3 o December.
S9f
förslag samt en derefter uppgjord och af Kongl:
Maj:t i Nåder gillad plan, erfordrades till
Hjelmare Sluss-Verks ombyggande; hvaremot
hos Stats-Utskottet ifråga kommit, huruvida ej
Riksens Ständer uti förevarande ändamål, där
en uppoffring å Statens sida påkallas af nämnde
SlussVerks - Inrättnings gagnelighet för éri
betydlig del af Riket, skulle finna att Kongl;
Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition må remitteras
till Riksens Ständers Banco - Utskott}
som antingen särskildt eller getiom sammanträde
med Stats-Utskottet torde uppfinna tillgång
tili den begärdta Summans erhållande;
8:0 Memorial af den 29 dennes, innehåll andé ^
att ehuru Stats-Utskottet ansett någon annad
mening ej kunna dragas af i morn. i 6i §. af
Regerigs-Formen , än att de sist utfärdade Be:
vilftiingsdorfattningar skola gälla till och med
slutet af det år, då nya BeVillriings-stadgar blifva
af Riksetls Ständer gifne, likväl och sorti
möjeligen en annan tydning af Grundlagens ifrågavarande
§. skulle kunna ifrågakomma, bär
Stats Utskottet ansett sig böra hemställa y om ej
Riksens Ständer vid detta förhållande, Och dl
Skatt-skrifiiingen i Riket redan blifvit förrättad^
på grund af förra Bevillriings Förordningar *
samt dé Författningar Riksens Ständer, ahgåefide
jfevillnings-afgiuerne i allmänhet rict Vidtaga^
ej förr än inpå nästä år kunna utfärdas; skulle'
finnas nödigt förklara, att de vid i81 5 års Ur:
tima Riksdag faststäldte Bevillnings-Forordtiiri-’
gar böra gälla till efterrättelse älven för d®§
Den 30 December.
ingående året 1818» hvarom Underdånig anmälan
hos Kongl. Majit borde göras.
Upplästes Borgare och Bonde-Ståndens
den 8 och 13 dennes aflåtna Protocolls-Utdrag,
innehållande bemälte Stånds beslut, att, på sätt
Herr Borgmästaren Holm uti Memorial hos
Borgare-Ståndet hemställt, Kongl. Maj:ts Befäl 1-  ningshandes ingifvande års-Berättelser , angående
tillståndet med årsväxten m. m. innom deras i
Nåder anförtrodde Höfdingedömen, borde genom
Trycket till allmän kännedom utgifvasj
hvarjemte frågan om Tryckningskostnaden blifvit
till Stats Utskottet remitterad.
% -
Uppå derom af Herr Grefven och Landt*
Marskalken gjord Proposition fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att uti Borgare- och
Bonde-Ståndens nyssnämnde Beslut tilli alla delar
instämma.
Upplästes Stats-Utskottets Memorial af
den 19 dennes, innehållande, att sedan Borgareoch
Bonde-Stånden till Srats-Utskottet remitteradt
frågan, angående kostnaden till Tryckning
af Kongl Majers Befallnings halvandes vanliga
Emhets-berättelser om Ärsvax*en och Tillståndet
i Orterne; så har, i händelse den ifrågaställte
Tryckningen skulle af Riksens Sränder
beslutas samt verkställigheten deraf, åt Riksens
Den 3 o December.
597
Ständers Justitiae- Ombudsman uppdragas, Utskottet
af anförde skäl ansett denna Trycknings-kostnad
böra på Riksgälds. Contoirets
tillgångar anvisas.
Lades på bordet.
Upplästes frenne från Bonde-Ståndet ankomna
Protocolls-Utdrag af den 23 och 27
dennes, innehållande, att Bonde-Ståndet remitteradt
till Stats och Banco-Utskotten samt med de
öfrige Riks-Stånden communiceradt ett Memorial
af Banco Fullmägtigen Anders Danielson från
Elfsborgs Län, innefattande hemställningar, att
dessa Utskott måtte, från den allmänna Granskningen
och Prof ningen af Kongl. Maj.-ts Nådiga
Proposition till Riksens Ständer om Allmän,
na Penninge rörelsens och Myntvärdets upprätthållande,
skilja den del deraf, som hade omedelbart
afseende på inlösningen af samtelige
Disconternas Assigoationer pa Riksens Sränders
Banque och serskildt Betänkande deröfver skyndsmmmeligen
afgifva, uti hvilken Remiss de öfrige
Respective Med-Stånden blifvit inbjudne
att sig med Bonde-Ståndet förena.
Begärdes på bcrdet.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Det kan visserligen synas nu ej tidepunc
-
Den 30 December.
fen vara, att väcka frågor och anspråk, hvilka
Bunna medföra utgifter af det Allmänna , eller
afct yrka undantag uti de af Konung och Ständer
lagda grunder för den Utländska StatsSkuldens,
nu mera till det mästa verkställda
betalning; men om en Svensk Undersåte, en
Statens Embetsmans anspråk grundas på rättvisa
och billighet, om det Beslut Ständerna
fedan 1815 1 ämnet fattadt, innebär ett erkännande
deraf, må det vara tillåtit, att återigen
påkalla uppmärksamheten på möjligheten af en
rättelse. Af denna egenskap är Konungens Minister
vid de Italienska Hofven, Cancellie Rådet
pcb Riddaren af Nordstjerne Orden Lagersvärds
Statsfordran.
Vid Lånets första upptagande i Genua,
pcb för att ingifva förtroende samt derigenom
Befrämja Lånets verkställighet, insatte han deruti
sina egna Medel till ett, efter de förändringar
Länet undergått, slutligen erkändt Capital
?f 75,687 Ljri 3 Soldi 10 Denari fuori di Ban-,
po. Vid 18J5 års Riksdag framställdes för
Ständerna de rättvisa anspråk Lagersvärd hade,
att undantagas ifrån det betalningssätt, som
Sfändema 1812, för den pfrige Utländska gäldep
vidtagit.
Denna framställnings Rättvisa medförde ock;
ptt Beslut, hvilket åtminstone till Capital godkände
hans Fordran, men för betalningen tastftäjlde
sådana villkor, som medtogo hälften af
fordringens rätta belopp. Den 2 5 Maij 1815
fgrptdnades, att Lagersyätds Fordran skulle be
-
Den 30 December.
5 99
talas i Svenskt Banco med y proCents' Ränta
från den 3 Augusti 1812 till samma dag 1817,
men genom den tillika utstakade Cours, försvann
hälften af Fordringens belopp.
Det står alltså fast, att Lagersvärds För,
dran af Staten utgjorde uti Genuesiskt Liri
ett Capital af 75,687: 5- 10. och 5 proCents
Ränta , efter Förskrifningen endast beräknad
jftän den 1 October 1807 till den 3 Augusti
1816. — — 33,345: 5. 4.
Liri 109,032: 9. 2,
Och att ersätta detta belopp samt betala sina
Creditorer uti Italien, hvilka förskjutit honom
Penningar, i stället för dem han från Sverige
påräknat, under den förmodan att hans Fäder'»
nesland skulle godtgöra honom verkliga värdet
af hvad de viste honom i Capital och Räntor
hafva att fordra, äro af Lagersvärd uti Riksgälds-Contoiret
lyftade Svenska Banco-Sedlar inalles
R:dr 16,855: 22. 2. Efter den af Rikets
Ständers Revisorer uppgifna Pari-Cours n
Liri, nemligen sex och en half skilling HamburgerBanco,
fordrades, för att Lagersvärd skulle med
Räntor verkeligen vara betald, 14,765 R:dr Harnburger-Banco,
hvilken Summa efter Coursen emelian
Svenskt och Hamburger-Banco, uppta»
gen endast till 104 skilling, icke kan erhållas
för mindre belopp i Svenskt Banco än omkring
R:dr — — 3 r ,991: — —
Lagersvärd har endast bekommit i6,855: 22. 2.
Hans obestrideliga förlust är alltså 15,135: 25. io„
minst, i Svenska Banco.Sedlar. Vöre han en
$00 Den 30 December.
Speculant i Fonderna , hvilken beräknar deras
stigande eller fallande och sin deraf uppkommande
förlust eller vinst, kunde hans rättvisa
anspråk med mindre anledning å nyo framställas}
men han bör ej umgälla sitt förtroende
för Fäderneslandets Transactioner med en sådan
obestridlig förlust, honom åbragt genom nitet
att befrämja Lånets framgång , hvarom ej mindre
Konungens Resolution den 21 Junii 1795
och Bref den 27 December 1799, än Fullmägtiges
i Riksgälds-Contoiret till Lagersvärd aflatne
Skrifvelser af den 17 Februarii 1794,
April och 28 November 1799, 31 Mars och
14 Julii 1S00, 13 Februarii, 27 April och y
November 1801 Lmnade ojäfagtiga bevis uti
det sätt, hvaruppå hans åtgärder vid Lånet ansetts.
Man torde invända, för att kunna hänföra
Lagersvärd till Cathegorien af Speculant på
Svenska Låne papper, att Lagersvärds namn saknas
i Lånhstorne från i8ot till 1810: Orsaken
åter dertill upplyses genom Sveriges fiendtliga
förhållande till Fiankrike och den derunder lydande
Genuesiska eller Liguriska Republiquen,
som 1805 med Frankrike införlifvades, hvilket
gjorde det oundvikligt att med sorgfällighet
dölja ett Svenskt Publikt Ombuds andel i Lånet.
Redliga vänner i Genua lånade härtill
sina namn, intill dess Lagersvärd, som aldrig
upphört, att tro sig blifva till fullo betald, åter
kunde uppträda såsom rätt Innehafvare af Fordrings-andelen.
Han kan ock ännu ej öfvertygas,
att han af sina Landsmän och Medborgare
är oåterkalleligen dömd att göra ett så bc
-
