# ID: svediakorp-gov240
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,119
# sentences: 2,266
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1817.
Första Bandet.
STOCKHOLM,
Tryckta hos A. Gadelius, 1817.
I8i7*
Sedan, i anledning af den bekymmersamma
ställning, hvaruti en del DitcontVerk sig befinna,
Kongl. Maj:t genom öppet Bref och Påbud
af den i sist], October behagat sammankalla
Riksens Ständer till en Urtima Riksdag att
börjas i Stockholm den 20 November, blef
Riksdagen å sistnämde dag med Vanliga Ceremonier
utblåst och täcktes Kongl. Majit i nåder
förordna till LandtMarskalk, Presidenten i Kongl.
Maj:ts och Rikets KrigsCollegium, GetieralLieutenanten,
Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Maj:ts Orden , Riddaren af Kongl. SvärdsOrdens
Stora Korss, Första Classen, samt Riddaren af
Kejserliga Ryska S:t Anna: Ordens Första Clase,
Herr Grefve Johan August Sandels, hvilken, efter
det han inför Kongl. Majit aflagt LandtMarskalks-Eden
och blifvit öfvr rlemnad till de tvänne
äldste närvarande Grefvar, En af Rikets
Herrar, Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Majits Orden, Riddaren af Konung CAPL XIlliS
Orden. Herr Grefve Magnus Fredrik Brahe och
ÖfverHofStallmästaren, Öfversten och Riddaren
af Kongl. Svärdsorden, Herr Gretve Gustaf Levenhaupt
, begaf sig till Riddarhuset och emottogs
vid ingången derstädes at RiddarhusDirectio
-
4
nen , RiddarhusSecreteraren och öfrige till Ridderskapet
och Adelns Canzli hörande Personer,
hvarefter Hr Grefven bch Landt Marskalken^ enligt 14
§, af RiddarhusOrdningen , utsatte tiden tiil lörsta
uppropet af Ridderskapets och Adelns lörsta Anteckning
till den nästföljande dager), Fredagen den
21 November kl. 10 förmiddagen. A nämde
dag blef berörde Anteckning i närvaro af trenne
af Herr Grefven och LandtMars&aiken utsedde Ledamöter
af Högl. Ridderskapet och Adeln, jemte
trenne af RiddarhusDirecteurerne, RiddarhusSecreteraren
och [RiddarhusFiscalen, under Herr Grefvens
oeh Landt Marskalkens Ordförande verkställd
och andra uppropet af första Anteckningen
på enahanda sätt fortsatt vid samma tid den
påföljande dagen; vid hvars slut Herr Grefven
och Landt Mar skalk en tillkännagaf, att andra Anteckningen
likaledes fördelad i tvänne upprop,
komme att, enligt 1$ §. i RiddarhusOrdningen,
för sig gä dagen förr än Konungen i nåder
kallar Ständerne på RiksSalen.
Emedlertid sammanträdde Höglofl. Ridderskapet
och Adeln första gången 5
Tisdagen den 25 November,
In Pleno klockan ii förmiddagen.
Sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
med klubban äskadt ljud, öpnnade Han Sammankomsten
genom följande Tal:
Den 5 5, November; f
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar.
, Friherrar, samt Ridåers- och Adelsmän.
Kallad af Hans Maj;t min nådige Konung
till det rum, jag nu har äran bland Högloflige
Ridderskapet och Adeln intaga, gör jag det
med delade känslor emellan vördnadsfull hörsamhet
för Konungens nådiga Befallning, och
den farhåga, som naturligen väckes vid en blid?
på vidden ej mindre än grannlagenheten af de
pligter, som åtfölja detta höga förtroende. Ridderskapet
och Adeln, vandt ifrån långliga tider
att hos sine Ordförande få högakta de största
egenskaper, och att se Ärenderne förde och styrde,
med utmärkt klokhet och styrka, kunna
ej utan för mycken afsaknad finna den ofullkomlighet
jag hos mig känner, att uppfylla hvad
från detta rum bör förväntas; men, tryggande
mig vid renheten af mina afsigter, och värman
af det nit för allmänt hästa* sorn aldrig skall
slockna i mitt bröst, förlitande mig jemväl med
oinskränkt förtroende till Ridderskapet och A»
delns Fosterlands-kärlek och ädla tänkesätt,
på Dess vishet i Rådslagen och manlighet i Besluten,
går jag med derpå grundad förhoppning
om kraftigt biträde, att börja det kall mig blifvit
anförtrodt, tillförseende mig, att under utöfningen
deraf, och vid de öfverläggningar, sonj
blifva företagne , mötas af den öppna redlighet,
som alltid stämplat Sveriges Ridderskap och Adel,
samt den välvillja och ynnestfulla vänskap,
hvars förtjenande skall utgöra ett bland föremålen
för mina handlingar, äfvensom förvärf
-
6 Den 2 5 November.
vandet deraF, skall gifva mig den största tillfredsställelse.
Herr Grefven och Landt Marskalken yttrade
derefter, att icke några allmänna ärender i
dag förekommo till öfverläggning, utan att endast
Ridderskapet och Adelns enskildt* angelägenheter
skulla för Ridderskapet och Adeln
framställa^.
Herr Grefven och Landt Marskalken till.
kännagat, att sedan genom aflidne RiddarhusSecreteraren,
Kammarherren och Riddaren af
Kongl. Nordstjerne Orden samt en af de Aderton
i Svenska Academien, Axel Gahrie.1 Silfver,
slolpes den 5 September 18 tö timade död,
Ridderskapet och Adeln förlorat Dess förra Secretetare,
hade, enligt 13 §. af RiddarhusDirectionens
Inströction, RiddarhusDirectionen den ig
December sisth är tillförordnat ProtocollsSecreteraren
i JustitieFördelningen af Kongl. Majrts
Canzli, Kammarjunkaren Olof Johan Lagerheim,
att vara RiddaihusSecreterare, hvilket Förordnande
jemväl blitvit Höglofl. Ridderskapet
och Adelns gillande underställdt: Och hemställde
Herr Grefven och Landt Marskalken, om icke,
enär RiddarhusDireccionens Riksdags Berättelse,
hvilken i sammanhang med berörde Förordnande
tillika innefattade en af anförde skäl och
under vissa vilkor föreslagen hemställan, angående
RiddarhusSecreterareTjenstens skiljande från
ali annan publik, tjenste- befattning, Högloflige
Å
Den 2 5 November.' j
Ridderskapet och Adeln.skulle finna lämpeligt,
att för det närvarande uppskjuta pröfningen af
den nya RiddarhusSecreterarens förordnande intill
dess nyssnämde Riksdags-Berättelse, hvilken
i dag kommer att uppläsas och sedan i vanlig
ordning till det blifvande RiddarhusUtskottet remitteras,
från berörde Utskott jemte dess der-y
öfver afgifne Betänkande till Ridderskapet och
Adeln återkommit, då Ridderskapet och Adeln
kunde äga tillfälle att på en gång företaga berörde
ämnen till afgörande.
Bifölls.
Upplästes de Sju första §. §. af Riddarhusordningen,
hvarefter, i anledning af7§., Friherherre
Cederström, Jacob, yttrade sig:
Ehuru någon öfverläggning i dag icke kan
äga rum, torde det likväl tillåtas mig få i anledning
af den nyss uppläste 7 §. anhålla att
då, enligt den vid Anteckningen skedde tolkning
af nämde §., RevisionsSecreteraren, Friherre Boye
erhållit inträdes - Bollet å Riddarhuset, hvartill
han, enligt min öfvertygelse om rätta förståndet
af ifrågavarande §., icke varit berättigad,
ConstitutionsUtskottet måtte anmodas att deröf.
ver afgifva sitt utlåtande.
Friherre Boye, Ludvig- Då den Ledamot,
som sist talade, inskränkt sin Motion till blott
begäran att ifrågavarande §, måtte förklaras, får
jag, ehuru personligen nämnd, endast anmäla
mig att i förklarings-frågan framdeles få afgifva
8
Den 2 5 November'.
mina tankar, och uppskjuter för öfrigt allt an^
nät svar intill dess jag blifver närmare tilltalad.
Herr Berghman , Ambrosius Magnus , hegärde
underrättelse om den af Friherre Cederström
väckte Motion nu skulle till öfverläggning förekomma,
i hvilket fall hail vare sinnad i ämnet
yttra sina tankar.
• Herr Grefven och LandtMarsfialken förklarade,
aft Friherre Cederström ansett ifrågavarande
£. vara otydlig och behöfva en törklaring
af CoiistitutionsUtskottet, men hemställde tillika,
att trågan derom måtte tills vidare hvila.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har för mia
enskildta del ansett §;ns stadgande vara tydligt,
men då jag funnit min öfvertygelse i detta fall
v?ra stridande emot den vid Anteckningen skedde
tolkning, har jag af sådan anledning yrkat
det frågan måtte till ConstitutionsUtskottet förvisas.
Herr Grefven och LandtMarshalkens hem,
ställan, att frågan måtte tills vidare hvila, blef
derefter bifallen.
Fortsattes läsningen af Riddarhus*Ordningen
ifrån och med 8 §• intill slut.
Upplästes Stadgan till Ordnings vinnande
vid Höglofl. Ridderskapets och - Adelns allmän
-
Den 25 November. 5
na Sammankomster samt RiddarbusDirectionens
och Vadstena Adeliga JungtuStiftsDirecnonens
till Ridderskapet och Adeln atgifne Riksdags Berättelser.
Uppå af Herr Grefven och Landt Marskalken
gjord Proposition ansågs ej nödigt au de
vid sistnämde Berättelser iogade Bnagor nu
upplästes, utan blefvo desamma jeånte häda Berättelserne
till det blifvande Riddarhus-Ut skottet
remitterade.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
de Herrar Ledamöter af Höglofl. Ridder*
skåpet och Adeln, hvilka åstundäde att deltaga
så väl uti den stora Deputationen, bestående
af 48 personer, hvilken komme att i morgon
förmiddag kl. 3 till 12 samlas i Secreta Utskottets
rum å Riddarhuset, för att sedermera i underdånighet
uppvagta Kongl, Majit och detKgl.
Huset, som ock i den vanliga Hälsnings-Deputation,
bestående af 12 Ledamöter, hvilken borde
i morgon förmiddag till de öfrige Stånden
afgå att anmäla sig till anteckning hos RiddarhusFiscalen
,; och tillkännagaf Herr Grefven
oc/ij Landt Marskalken , att,, sorn han hade sig
bekant det Kongl. Majit ämnade nästkommande
Thorsdag den 27 dennes i nåder kalla Ständerne
på RiksSalen , andra Anteckningen med tvenne
upprop i anledning deraf kommer, att, enligt
15 §. i RiddarhusOrdningen, kl. 4 i morgon eftermiddag
verkställas,
IO Den 25 November.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
en qvart till 2 eft. midd.
In fidem Protocolli.
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 26 November.
Plenum kl. 5 till 11 förmiddagen.
Justerades Pleni Protocollet för den 24
November. Vid uppläsningen af Friherre Jacob
Cederströms å samma dag väckte Motion, angående
rätta förståndet af 7 §. i RiddarhusOrdningen
, förklarade Friherre Staél von Hollstein
, Corfitz Ludvig: att enär berörde Motion
åsyftade förklaring utaf ett stadgande i Riddarhus-Ordningen,
samma Motion ingalunda kunde,
på sätt Friherre Cederström föreslagit, tillhöra
Constitutions-Utskottets upptagande och pröfning,
utan borde i stället till Riddarhus-Utskottets åtgärd
öfverlemnas.
Friherre .Boye , Ludvig, yttrade: det han vore
af Friherre Staél von Hollsteins förekommen
och lika med honom ansåg frågan tillhöra Riddarhus-Utskottets
handläggning.
Grefve Ankarsvärd, Michael, önskade: att
Ridderskapet och Adeln ville if dag företaga
Den 2 6 November.
It
Motionen till öfverläggning oc!i dervid remittera
densamma till Riddarhus Utskottets utlåtande.
Friherre Cederström, Jacob, förmodade, att
då andra Anteckningen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ännu icke lör sig gatt, samt
Ridderskapet och Adeln förliden gårdag beslutat,
det Motionen borde tills vidare hvila, tiden
ännu icke vore inne att densamma till öf
veriägamng
företaga, samt förbehöll sig, att
när Motionen framdeles kommer under öfverläggning,
få i anledning af hvad Friherre Staél
von Holstein yttrat anföra sina tankar.
Friherre Ankarsvärd, Carl Henric, begärde
få veta om Motionen i dag skulle till pröfning
företagas, i hvilket fall han vore sinnad att i
ämnet yttra sig.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
att då Andra anteckningen af Ridderskapet
och Adeln än iu icke blifvit verkstäld och
Ståndet således ej heller vöre alldeles fulltaligt,
samt Ridderskapet och Adeln dessutom sistledne
gårdag tills vidare uppskjutit Motionens pröfning,
densamma i följd deraf än ytterligare
måtte hvila.
Bifölls.
Upplästes den Berättelse Riksens Ständers
vid sista Riksdag utsedde Committerade af
-
12 Den 26 November:
gifvit rörande expediering så väl af RiksdagsBeslutet,
sorn af de vid samma Riksdag beälutade
allmänna Författningar, hvilka borde i
Kongl. Mai:ts och Riksens Ständers Namn utfärdas:
Lades till Handlingarne.
Ankom en Deputation från det Hedervärda
BondeStåndet, aniörd af Riksdagsmannen från
Gefleborgs Län Johan Olsson Längberg, hvilken
å sitt Stånds vägnar hälsade Ridderskapet och
Adeln med följande tal;
Då det blifvit Oss anförtrodt, att, vid början
af detta Riksmöte, till Höglofk Ridderskapet
och Adeln frambära BondeStåndets första
hälsning, har ett angenämt tillfälle blifvit Oss
Jemnadf, att betyga den upprigtiga vördnad,
som aldrig nekades en upphöjd förtjenst, och
det oinskränkta förtroende, som BondeStåndet
alltid ägnat dwnna lysande Samling af upplysta
och redliga Medborgare.
Om ände händelser, som närmast föranJedt
denna Ständernas förnyade Sammankomst,
äro mindre förenlige med Patriotens önskningar,
mindre lyckliga för Fäderneslandet, har
likväl BondeStåndet i sjelfva djupet af bekymrets
mörker igenfunnit en stjerna, som lifvat hoppet
om lyckligare tider: Missödet och motgången
var ofta den enda Lärmästaren, som kunde
föra oss till vishet och lycka. — BondeStåndet
, som nalkats detta Riksmöte med blanda
-
Den a 6 November.
*3
ce känslor af bekymmer och förhoppning, har
trott, att om Rikets Ständer lemnade det förra
, med den glada öfvertygelsen att hafva sett
Rikets yttre förhållanden tryggade och bristerne
i det inre mildrade, eller åtminstone vidrör*
dej böra de samlas på nytt med den lyckligare
aning, att, med tänkesättens mognad och
erfarenhetens dyrköpta vittnesbörd, öka styrkan
af upplysningens sanningar.
BondeStän
det
har derföre äfven trott, att detta Riksmöte
skall blifva minnesvärdt, genom visa och
kraftfulla anstalter, som en gång skola framkalla
sållare Tidehvarf i vårt Fädernesland; och
BondeStåndet känner sig lyckligt, att i dessa
stora förhoppningar kunna med förtroende stödja
sig vid Höglofl. Riddetskapet och Adelns
upplysning och Fosterlandskänsla.
Med den enkelhet, som tillhör vårt Stånd,
och med den ärlighet, som utgör vår heder,
förnya vi försäkringarne om BondeStåndets tillgifvenhet,
vördnad och förtroende; och det är
under känslan af dessa försäkringars sanning,
vi med tillförsigt utbedja oss Höglofl. Ridderskapet
och Adelns ynnestfulla välvilja och bevågenhet.
Herr Grefven ochLandt Mar skalken yttrade:
Då Ridderskapet och Adeln nu besvarar
det Hedervärda BondeStåndets första hälsning
under detta Riksmöte, gör Ridderskapet och
Adeln det med så mycken större tillfredsställelse,
sorn Ridderskapet och Adeln, öfvertygadt
14 Den 2 6 November.-
om BondeStåndets varma nitälskan för beredandet
af Fosterlandets val, i förening med hvarje
enskilt Medborgares, lofvar sig deraf förde
vigtiga angelägenheter, hvilka till Rikets Ständers
bedömande och åtgärd blifva öfverlemnade
. en kraftig medverkan och ett säkert understöd.
Ridderskapet och Adeln känner å sin sida
lifligt sina pligter , och skall icke svika
dem. — Med sådana tänkesätt, och af erfarenheten
förvissadt, att hos det Hedervärda BondeStåndet
finna motsvarande, anmodar jag Eder,
att till Edra Medbroder framföra Ridderskapet
och Adelns fortfarande aktning, välvilja
och vänskap.
Sedan Deputationen på vanligt vis blifvit
ntbeledsagad , börjades uppläsningen af den
utaf Riksens Ständers, till Stats-, Banco- och
Riksgälds Verkens öfverseende, förordnade Revisorer
den 20 i denna månad afgifna Berättelse
om det tillstånd hvaruti Revisorne befunnit
Banco-Verket vid deras den 15 sisth September
påbegynte och i anseende till Riksens
Ständers Sammankomst den 20 i denna månad
slutade Revisions-förrättning.
Läsningen afbröts af en Deputation från
det Vällofl. BorgareStåndet, anförd .af Riksdagsmannen
från Stockholms Stad, Rådmannen Johan
Fredin, hvilken salunda toikade sitt Stånds
tänkesätt:
Den a 6 November.
15
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk,
Hög- och Välborne Herrar Ledamöter
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln.
BorgareStåndet skyndar att genom osr, sina
Deputerade, hos Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofliga Ridderskapet
och Adeln aflägga sin första vördsamma hälsning.
Om Svea Folk för närvarande icke har
att befara något utom sig hotande, och inom
sig sjelf icke eller orsak att klaga öfver en förlorad
bergning af Jordens gröda, eller något
hinder i fortgången af våra öfriga Närings-grenar,
är det likväl en del Penninge-Verk, som föranledt
en vis och mild Konung till Rådplägning
med Riksens Ständer, om medel och utvägar mot
en, af ofvannämde orsak, oförmodeligen inträffad
kränkning af Medborgarens säkerhet. —
Borgare-Ståndet delar med sina Respective MedStänder
tyngden af dessa oredor, och önskar
de mäst skyndsamma åtgärder för återställandet
af de nu rubbade financiella förhållanden.
Borgare-Ståndet går de förestående bekymmersamma
och granlaga öfverläggningar till
mötes med säker tiliförlit, att den vishet och
upplysta rådighet, hvarmed Högloft. Ridderskapet
och Adeln alltid förelyst sina Med-Ständer,
skola leda denna vigtiga sak till en snar och
lycklig utgång. — BorgareStåndet utbeder sig
emedlertid att uti Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
samt Högloft. Ridderskapets och Adelns
oafbrutna gunst och välvilja få vara in«
Besluta».
X 6
Den 2 6 November.
Detta tal besvarades af Herr Grefven och
Landt Marskalken på följande sätt:
Med högaktningens och vänskapens oförställda
språk besvarar Ridderskapet och Adeln
det Vällofl. BorgareStåndets lörsta hälsning vid
detta Riksmöte.
Om än dess sammankallande har sin närmaste
orsak i bekymrande anledningar, hämtade
från bsydsamma omständigheter, föreser
dock Ridderskapet och Adeln för dess stora
allmännyttiga syftemål de helsosammaste följder
af Riks • Ståndens endrdgtiga sammanverkan.
Ridderskapet och Adeln lyckönskar sig
då , att blanc! sine Med.Ständer kunna räkna det
Vällofl. BorgareStåndet, om hvars patriotiska
anda , förllutne Riksmötens erfarenhet icke lern
nät
något tvifvel öfiigt.
Lifvade af samma
anda, går Ridderskapet och Adeln de stundande
Rådplägningarne till mötes, och skall, med
Fäderneslandets bästa till sitt enda ögonmärke,
utan alla enskilta afsigter, troget och verksamt
understödja hvarje förslag, som dertill leder.
* Ridderskapet och Adeln ber det Vällofl.
BorgareStåndet vara försäkradt om Dess upp»
rigtiga högaktning och tillgifvenhet.
Sedan Deputationen afträdt uppropades dea
Deputation, bestående af 12 personer, sorn under
-
Den 26 November
*7
der Herr StatsRådet, Grefve Adolph Göran Mörners
anförande borde till de öfrige Stånden framföra
Ridderskapet och Adelns hälsning, men
hvilken Deputation dock ej skulle afgå förr än
Preste-Ståndets Deputation tiil Ridderskapet och
Adeln ankommit.
Anmältes och emottogs en Deputation från
det Högvördiga Preste-Ståndet, anförd af Biskoppen
öfver Linköpings Stift, Doctor Carl von
Rosenstein, hvilken sålunda hälsade Rodderska*
pet och Adeln:
Högvälborne Herr Grefve och LandrMarskalk!
HögloH. Ridderskap och Adel!
Till Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Högiofl. Ridderskapet och
Adeln frambär Preste-Ståndet, genom Oss sine
Deputerade, sin vördsamma hälsning, uttrycket
af sin sanna högaktning och tillgifvenhet.
Oförmodade omständigheter hafva påkallat
detta Riksmöte. Riksens Ständer åtskildes för
2:ne år med de bästa förhoppningar. Europas
lugn var nyss förut återstäldt. Sverige, förenadt
med ett tappert och redligt Brödra-Folk, såg
sin sjelfständighet försäkrad , sina gränsor tryg.
gade, sin gamla vapenära återvunnen, sin utländska
Riksskuld betald, Folkets skatter förminskade;
och grunden troddes lagd till NärinRidd.
och Ad. Fröt. 1. B. 3» 4-
18
Deri 2 6 November.
garnes och Jordbrukets förkofran. Tacksamhet
ten, vördnaden, den undersåtliga kärleken, sammanknyta
Oss genom de starkaste, heligaste
band vid en Konung, som räddat sitt Fosterland,
vid en Hjelte , som satt lif och kraft i
hela Rikskroppen och alla dess rörelser, vid
en Tronföljare, hvars egenskaper dagligen utvecklade
lofva varaktighet åt den allmänna Säliheten:
Hvilken skulle icke hoppas ett oafbru.
tet fortfarande lugn?
Men den erfatne Sjömannen fruktar icke
de yttre stormar, mot hvilka han äger ett säkert
värn i sitt mod och i sin erfarenhet. Han
befarar snarare bekymrande följder af de ämnen
till förstöring , hvilka obemärkt och småningom
kunna invärtes tära sjelfva fartygets
byggnad. — Tänkande Män ibland Oss hafva
med oro sett en tilltagande lättsinnighet, som
röjt sig i sina vanliga följder} flärd, fåfänga *
yppighet, veklighet, brist på ihärdig arbetsförmåga
} — och de hafva fruktat, att från dessa
källor skulle en dag, till blygd och allmän
skada för Manhems inbyggare flöda oredlighet,
vinglerier, vådor för allmänt och enskildt val.
En hvar känner anledningen hvarföre en
Vaksam Öfverhet sammankallat Rikets Ständer,
Mätte Han, den Evige, som har Rikens och
Länders öden i sin Ailsmäktiga hand, gifva Oss
den visdom, den enighet, det oförfalskade nit
för Fäderneslandets bästa , utan hvilka våra
Öfverläggningar och Beslut aldrig kunna krönas
med välsignelse.
Den 26 November.
19
Svenska Folkets uppmärksamma blickar äro
fästade på Rikets första Stånd; — på det
Stånd , inom hvilket många Män finnas, hvilka
grånat i Statens vigtigaste Embeten; mångå,
hvilkas blod, på ärans fält, runnit för Fäderneslandets
och Mänsklighetens sak; — Mångå,
som hafva sina Fäders gods eller ä ofulla Namn
att värda för sig och efterkommande.
Sveriges Adel skall ädelt bemöda sig och
med lugn klokhet lyckas, att genom sina efterdömen
återföra ett manligt folk till manliga
seder, till alfvare, kraft, ihärdighet, redliga för*
hållanden, och medborgerliga dygder.
Det Stånd, som till samma bemödande
hemtar driffjädrar och medel från sin ovilkorliga
pligt, att sprida de Himmelska Sanningarnas
ljus, skall nitiskt och oafbrutet söka medverka
till samma heliga och vigtiga mål; —
och då det gör sig förvissadt, att inga bisaker
eller små föremål, under detta Riksmöte skola
inom något RiksStånd leda uppmärksamheten
från det Stora Hela, — utber Det sig, att af
Högvälborne Herr Grefvens och LandtMarskalkens
och Höglofl. Ridderskapets och Adelns
förtroende omfattadt, alltid få vara i Högvälborne
Herr Grefvens och LandtMarskaikens och
Höglofl. Ridderskapets och Adelns ynnest och
välvilja inneslutet.
Herr Grefven och LandtMarskalken svarade
i följande ordalag:
20
Den 26 Novemberj
Ridderskapet och Adeln emottager det
Högvördige Preste-Ståndets vänskapsfull hälsning
med samma känslor af förtroende och välvilja,
hvarom den vittnar. Ridderskapet och
Adeln tviflar ej, att det Stånd, som förkunnar
en lära, hvilken bjuder vördnad för lagarne,
kärlek och tillgifvenhet för Konung och Fädernesland
, och är mägtigt att lifva och underhålla
dessa Medborgerliga tänkesätt, skall,
förenande upplysningens redighet med lärdomens
mognad, genom rättskaffenhet i viljan,
visdom i besluten och foglighet vid öfverläggningar,
utmärka sitt deltagande i de ärender,
som under Riksdagens lopp blifva föremål för
de församlade Riks-Ståndens Rådplägningar. Troget
sin pligt skall Ridderskapet och Adeln dervid
med öppen redlighet möta sina Med-Ständer,
och nitiskt samverka till alla ändamål af alU
män nytta.
Ridderskapet och Adeln innesluter sig i
det Högvördige Preste-Ståndets fortfarande vänskap.
Ridderskpets och Adelns ofvannämnde Halsnings-Deputation
afgick nu under Herr StatsRådet
Grefve Mörners anförande till d« andra
Stånden.
Uppropades de 48 Ledamöter hvilka un:
Den 56 November.
21
der Herr Grefvens och Landt Marshallens anförande
skulle jemte Deputationen från de öfrige
Respective Stånden uppvagta Kongl. Majit samt
det KoDgl. Huset.
Fortsattes läsningen af Riksens Ständers
Revisorers Berättelse angående BancoVerkets
tillstånd , hvarunder Herr StatsRådet Grefve
Mörner korn tillbaka med Ridderskapets och Adelns
Hälsnings-Deputation, samt återförde de
öfrige Respective Ståndens hälsningar till Ridderskapet
och Adeln.
Sedan anmält blifvit, att de öfrige Stån-i
dens Uppvagtnings-Deputationer infunnit sig i Seereta
Utskotts-Rummet, lemnade Herr Grefven
och LandtMarskalken klubban till Hans Excellence
Herr Grefve Brahe 6amt afgick med Stora
Deputationen.
Fortsattes vidare läsningen till slut af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse om BancoVerkets
tillstånd och beslöts att densamma skulle
med de öfrige RiksStånden communiceras.
Hans Excellence Herr Grefve Wachtmeister,
Clas, hemställde om icke, enär nyssnämnde Berättelse
pä ett ej mindre märkvärdigt än upplysande
sätt skildrade Banco-Verkets och Disconternes
närvarande tillstånd, samma Berättelse
måtte genast varda till trycket befordrad j hvilket
bifölls.
22
Den 26 November.
Upplästes Riksens Ständers Revisorers d.
iq sistl. November til Riksens Högloft. Ständer
afgifne Berättelse, angående Biksgälds-Contoiret
och det derunder lydande GeneralAssistanceContoir,
hvilken Berättelse skulle med de öfrige
RiksStånden communiceras,
Börjades uppläsning af Riksens Ständers
Revisorers den 20 i denna månad afgifne Berättelse,
angående Allmänna Magazins-Inrättningens
styrelse och förvaltning åren 1813 j J8l4>
1815" °ch 1816,
Läsningen afbröts genom Herr Grejvens
och Landt Mar skal hens återkomst med den stora
Deputatjonen, Herr Grefven och LandtMarskalken
tillkännagaf, det både Kongl. Majit
och de öfriga Höga Personerne af det Kongl,
Huset behagat i nåder förklara Ridderskapet och
Adeln deras nådiga och ynnestfulla tänkesätt,
hvarefter Herr Grefven och I^andt Mar skalken återtog
klubban,
Anmälfes och infördes på vanligt sätt tvänne
Kongl. Majits Öfverste Kammarejunkare, Herr
Friherre Erik Reinhold Adlersvärd och Herr Grefve
Carl Gyldenstolpe, af hvilka den förstnämnde
å Kongl. Majits Höga vägnar inviterade Ridderskapet
och Adein, att i morgon Thorsdag d,
27 November, klockan något före 11 förmidda*
Den 2 6 November.
gen, till Riksdags-Predikans afhörande infinna sig
i Storkyrkan, och derifrån till Kongl. Majis
Ruin uppträda, för att sedan vara Kongl. Majit
följagtige till Riks-Salen; — hvarjemte Kongl
Majit i nåder behagade bjuda Fyratio Åtta af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter tillika med
Riddarhus-Secreteraren, att samma dag spisa
middag på Kongl, Slottet,
Herr Grefven och Landt Marskalken ahmodade
Herrar Öfverste Kammar-junkare att till Kongl.
Majit framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte försäkran om efterkommande
af Kongl. Majits Högstberörde Nådiga
Befallningar,
Fortsattes till slut läsningen af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse angående Allmänna
Magazins-Inrättningen, och beslöt Ridderskapet
och Adeln, att densamma med de öfrige
Respective Stånden skulle commirniceras.
Herr Rothlieb, Carl Fredric, anhöll, att i •
afseende på utgifvandrt af en Riksdags-Krönika,
hvarmed han vore sysselsatt, få uti RiddarhusCanzliet
afskrifva och derefter till trycket befordra
de af Riksens Ständers Revisorer afgifne
och i dag uppläste oTvannamnde Berättelser,,
hvilket, uppå al Herr Grefven oeh Landt Mar skal*
ken gjord Propsition bifölls.
24 Den 26 November,
Högloft. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till tre eftermiddagen.
In fidem protocolli.
O. J> Lagerheim.
Thorsdagen den 27 November.
Plenum kl. io förmiddagen.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
den 26 dennes. Vid uppläsning af Hans Excellence
Herr Grefve Claes Wachtmeisters samma
dag väckte samt af Ridderskapet och Adeln
bifallne Motion, angående tryckning af Riksens
Ständers Revisorers Berättelse om BancoVerkets
tillstånd, hemställde Grefve Mörner,
Adolph Göran, att berörde trycknfng måtte af
de till Riksdags-kostnadernes bestridande anslagne
allmänna medel verkställas, samtRidderskapets
och Adelns beslut derom med de öfrige
Riks-Stånden communiceras.
Herr Berghman , Ambrosius Magnus, ansåg
berörde tryekning icke vara nödig, enär tvenne
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, Herrar
Rothlieb och Hammarskjöld, företagit sig utgifvandet
af en Riksdags-Krönika, uti hvilken H:r
Rothlieb sistledne gårdag erhållit Ridderskapets
och Adelns tillstånd, att få införa ifrågavarande
Berättelse.
Den 27 November.
2S
Herr "Rothlieb, Cari Fredrik, förklarade, det
han, i anledning af Ridderskapets och Adelns
sistledne gårdag honom meddeldte tillstånd, redan
gått i författning om tryckning af ifrågavarande
Beråftelser, hvaraf en del i morgon
skola ifrån Trycket utkomma.
Herr Grefven och LandtMarskolken hemställde,
att sedan Herr Rothlieb, i anledning af
Ridderskapets och Adelns honom meddeldta tillstånd
, redan företagit tryckning af ifrågavaran.
de Berättelse , Ridderskapets och Adelns sistledne
gårdag, i anledning af Hans Excellence H:r
Gretve Wachtmeister^ Motion, fattade beslut om
serskildt tryckning deraf, nu mera måtte förfalla;
— hvilket bifölls.
Friherre Lagerbjelke, Adolph, anhöll, att
Ridderskapet och Adeln behagade anmoda Grefve
Mörner, Adolph Göran, att uppläsa och till
Protocollet aflemna de Tal, med hvilka han såsom
Ordförande för Ridderskapets och Adelns
Deputation, sistledne gårdag helsat de öfrige
RiksStånden.
Grefve Mörner, Adolph Göran , yttrade, det
han väl för närvarande ej hade ifrågavarande
Tal till hands; men att han, i fall Ridderskapet
och Adeln så åstundade, framdeles ville desamma
aflemna.
Med Ridderskapets och Adelns, enligt gjord
Proposition, lemnade tillstånd, anmodade Herr
*Grefven och JLandtMarskalktn, Grefve Mörner,
36
Den z 7 November.
att framdeles inför Ridderskapet och Adeln uppläsa
S3mt till Protocollet aflemna ifrågavarande
Tal, hvilket Grefve Mörner jern val lofvade verkställa.
Fortsattes till slut justeringen af Pleni-Protocollet
för den 27 dennes.
Riddarhus-Secreteraren anmälte, att sedan
Ridderskapets och Adelns andra Anteckning sistledne
gårdags eftermiddag blifvit verkställd, hade
Riddarhus-Secreteraren, jemte Riddarhus-Fiscalen,
genast derefter fullgjort den dem, enligt
19 §. i Riddarhus-Ordningen, ålagde pligt,
att fördela det närvarande antalet af Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter uppå Femtio
Bankmans-afdelningarj i anledning hvaraf, och
då de nu antecknades antal utgjorde 471 personer,
de första 29 Bänkmans-afdelningarne erhållit
9 , och de sednare 21 bekommit 10 personer.
Till upplysning för Ridderskapet och
Adelns Herrar Ledamöter, hade ifrågavarande
Bänkmans-fördelning sedan i dag bittida varit
i Riddarhus-Canzliet att tillgå, och skulle) ett
serskilt exemplar deraf varda vid middagstiden
till allmänna Klubben aflemnadt.
Uppropades de 48 Ledamöter, hvilka hos
Riddarhus-Fiscalen låtit anteckna sig att i dag
spisa middag å Kongl. Slottet.
Herr Skjöldebrand. , Pehr Erik, anhöll, att
när den} rörande Revisions-Secreteraren, Friherre
Drn 2 7 November,
27
Boye, väckte Motion till öfverläggning förekommer,
fa yttra sina tankar.
Friherre Boye, Ludvig, anmärkte härvid,
det någon Motion rörande honom alldeles icke
blifvit gjord, utan att endast fråga om förklaring
af 7 §. i Riddarhus-Ordningen uppstått.
Herr Gripensvärd, 1'Fredric, anmälte sig äfven,
att när frågan om förklaring af berörde
7 §, förekomme, fä i ämnet sig yttra,
Börjades uppläsning af Riksens Ständers
Revisorers Berättelse, angående den af StatsVerkets
Förvaltning och Räkenskaper innevarande
är verkställda granskning, med hvilken uppläsning
fortfors till kl. en qvart till 12, da efter
ankomsten af de tvenne Härolder, hvilka
borde gå framför Ridderskapet och Adeln, Herr
Grefven och Landtmarskalken med Ridderskapet
och Adeln afgick till Storkyrkan, hvarest
Riksdags-Predikan afhördes. Härefter begaf sig
Ridderskapet och Adeln till Kongl. Slottet samt
åtföljde den Kongl. Processionen till Riks-Salen,
hvarest, i närvaro af Hans Kgl. Höghet KronPrinsen,
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland
uppläste det Fal, hvarmed Kongl.
Majit i Nåder helsade Riksens Ständer, hvarefter
HofCanzleren, Friherre af Wetterstedt uppläste
Kongl. Majits Nådiga Berättelse af denna
dag om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan
sista Riksdag, af hvilken Berättelse jern
-
2g Den z 7 November.
väl ett exemplar till hvarje Riksstånd öfver»
lemnades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
vid utgången från RiksSalen kl. £ till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli ,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 28 November.
Plenum klockan 10 föremiddagen.
Justerades Pleni - Protocollet för den 27
dennes.
I anledning af Ridderskapets och Adelns
sistledne gårdag fattade beslut, samt uppå framställd
anmodan af Herr Grefven och LandtMarskalken,
uppläste Grefve Mörner, Adolph Göran,
de Tal, med hvilka han, såsom Ordförande för
Ridderskapets och Adelns Deputation, helsat de
öfrige Riks - Stånden, hvilka Tal lydde som
följer:
”Till Högvördige Preste - Ståndet.
Då Ridderskapet och Adeln nu åt Oss uppdragit
att besvara det Högvördige Preste-Ståndets
första hälsning, är det Oss en angenäm
pligt att för det Stånd , som på en gång har
Den 28 November.'
29
vården af de vigtigaste Läror och vanan att
förkunna dem, tolka de tänkesätt af högaktning
och förtroende, som ett så dyrbart kall måste
ingifva. Med åtankan deraf, förenar Ridder
skapet
och Adeln föreställningen af den höjning
i tänkesätt, den omfattning i insigter och
den mognad och lugn vid öfverläggningar, sora
äro så nödvändiga egenskaper vid all granskning
af vigtigare ämnen och som blifva så nyttiga
vid pröfningen af allmänna Ärenden Ridderskapet
och Adeln finner häruti en borgen ,
att i närvarande ögonblick , så vigtigt för stadgandet
af Fäderneslandets framtida väl, man icke
skall misstaga sig, hvarken på det ondas
beskaffenhet eller på valet af botemedlen, och
Ridderskapet och Adeln väntar af det Högvördige
Preste-Scåndets upplysning och nitfulla bemödanden
ett stöd mera för den förhoppning,
att samma Försyn, hvilken så ofta skyddat Svea
Folk, och hvilken nyss ifrån branten af undergång
åt detsamma beredt oväntade fördelar, äfven
nu skall tillåta att visheten och oegennyttan
må leda öfverläggningarne, och att således
de närvarande svårigheterne ej allena skola
öfvervinnas, men att man äfven skall lyckas
att för framtiden bereda varaktiga fördelar.
Ridderskapet och Adeln vill för detta ändamål
hafva all möda ospard, och innesluter sig emedlertid
uti det Högvördige Preste-Ståndets värn;
skap och förtroende.”
”Till Vällofliga Borgare-Ståndet.
Ridderskapet och Adeln, som räknar blanå
30
Den 2 8 November.
sina angenämaste pligter, att med vänskap och
förtroende möta sina Med-Ständer, häråt Oss
uppdragit att med dessa tänkesätt besvara det
Vällofl. Borgare-Ståndets första helsning.
Ridderskapet och Adeln, lifligen öfverty.
gadt att känsla för Fosterland och nit för allmänt
väl utgöra de första vilkoren för alla bemödanden,
att svara emot det allmännas behof
och hemmavarandes väntan, smickrar sig att
dessa tänkesätt äfven skola blifva allmänt rådande
vid ett Riksmöte, der ett lyckligt val af
hjelpemedlen i synnerhet beror af den vishet
och oegennytta , hvarmed de komma att granskas:
Ridderskapet och Adeln, som igenom
mångfaldiga förbindelser erindras om skyldigheten
att för det helas väl uppoffra alla enskilta
afseenden, fägnar sig att hos det Vällofl.
BorgareStåndet finna den förening af insigter
och erfarenhet, som erfordras för att med en
lugn öfversigt af Fäderneslandets belägenhet och
tillgångar, undanrödja närvarande olägenheter,
och i Sveriges inre Penninge-törhållanden införa
den ordning och säkerhet, som kan blifva
i framtiden ett medel och en borgen för näringarnes
trefnad och handels-rörelsens flor. Ridderskapet
och Adeln känner vigten af dessa föremål,
och värdet deraf, att vid de stadganden,
sorn röra det allmänna, ett lika beskydd äfven
åt alla egnas, och Ridderskapet och Adeln skall
blifva sin pligt trogen, att för dessa ändamåls
ernående använda all sin förmåga. Ridderskapet
och Adeln, som icke kan förgäta, att Fäderneslandet,
under en tid, då hela Europa er
-
Den 3 8 November.
31
farit alla krigets förödelser och de mest oväntade
hvälfningar, lyckats att med mindre, uppoffringar,
än de flesta samtida Folkslag, uppnå
ett tillstånd af säkerhet och sjelfbestånd, sorn
för 9 år sedan man knapt skulle vågat hoppas,
finner uti dessa erindringar en ny grund för den
förmodan, att våra bemödanden äfven denna
gång icke skola vara förgäfves , och att äfven,
i afseende på Sveriges inre hushålls-ställning,
vi skole kunna grundlägga en bättre sakernas
ordning och lemna våra barn ett lyckligare arf.
Med dessa tänkesätt ber Ridderskapetoch
Adeln det Vällofl. Borgare-Ståndet vara försälcradt
om Ridderskapets och Adelns beständiga
vänskap och tillgifvenhet.*’
'Till Hedervärda Bonde-Ståndet.
Det är alltid med det deltagande, som födes
af gemensamma yrken och gemensamma
fördelar , som Ridderskapet och Adeln återser
det Hedervärda Bonde-Ståndet och besvarar dess
första hälsning. Ridderskapet och Adeln, som
lifligen känner, att vänskap oah inbördes förtroende
äro hufvudsakliga vilkor för Årendernes
lyckliga behandling, är också lika öfvertvgadt,
att allas högsta möjliga fördel endast då vinnes
, när alla åsidosätta enskilta afseenden och
beräkningar. Endast i sådant hänseende skall
Ridderskapet och Adeln täfla med sina MedStänder,
och Ridderskapet och Adeln påminna
sig med nöje, att om Svenska Jordbrukaren, af
ålder kallad till deltagande i Rikets vigtigaste
3*
'Den ”28 November.
värf, i sådant afseende är bättre lottad än de
flesta dess likar i andra Länder, är det ock*
så utan tvifvel denna omständighet, som man
bör tillskrifva en väsendtlig del i den ural*
driga manlighet, stadga och redbarhet, som äfven
under motgångar och svårigheter utmärkt
Svenska National-lynnet. Under stora och visa
Regenters ledning hafva dessa egenskaper
blifvit förträffliga medel till de mest gagnande
och vigtiga företag, och icke längesedan har
Sverige således, igenom en god Konungs faderliga
omvårdnad , och en stor Furstes kraftiga
bemödanden och ärofulla segrar, blifvit ifrån
eo hotande undergång återfört till det af alia
Folkslag eftersträfvade, men af alla icke lika
fullkomligt vundna målet af invärtes frihet och
säkerhet, under en lagbunden Styrelse, och af
yttre anseende och sjelfbestånd. Om det kan
sägas, att närvarande olägenheter till en stor
del af det förutgående liro en följd 3 så bör
man icke heller glömma, att det var under samma
tvingande omständigheter, hvilka icke lemnade
valet af medlen, som för oss bereddes,
både rättigheten att fritt öfverlägga, och de,
sedan den tiden ökade tillgångar. Det återstår
nu att igenom stadgandet af den inre Penningerörelsen
och hushållningen fullkomna tffn grund,
hvilken redan är lagd och försäkra varaktigheten
af Fäderneslandets trygghet och välstånd.
Ridderskapet och Adeln önskar det Hedervärda
Bonde-Ståndet härtill lycka, och ber det-'
samma vara försäkradt om Ridderskapets och
Adelös upprigilga vänskap och tillgifvenhet.
Herr
Den 2 8 Növembef.
33
Herr Grefven och Landt Mar svalken befvgädé
för Grefve Mörner Ridderskapets och Adelns
tacksägelse och önskan, att dessa Tal måtte
till Protocollet aflemnas.
Fortsattes till slut deri sistledfié gårdag
började uppläsning af Riksens Ständers Revisorers
Berättelse, angående den af Stats-Verkets
förvaltning och räkenskaper innevarande år verkställde
granskning, och beslöts, det skulle samma
Berättelse med de öfrige Riks-Stånden corri=
municeras.
I afseende på det Vä! till Sankman, sorti
härefter skulle företagas, upplästes 43, 44, 45
Sch 46 §. af Riddafhus-Ordriirigen.
Anmältes och emottogs en Deputation fråii
det Väilofl. Borgare-Ståndet, anförd af Riksdags-Fulimägtigen
för Stockholms Stad , Stads-'
Majoren Limnelius, sorn tillkännagaf, det Korgare
Ståndet beslutit, att vördsamt och väniigeri
inbjuda sine Med Ständer, att genom en stor
Deputation undetdånigst uppvakta Hans Mäjit
Konungen^ Hans Kongl. Höghet Rron-Prinsert
Och HanS Kongl; Höghet Hertigön af Södermanland,
för att så väl betyga deri underdånigaste
vördnad och tacksamhet för Kongl, Maj:ts
Höga och Landsfaderlig^ omvårdnad för Riket,-  Och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens outtröttRidd.
och Ad. Prot. Y ]}. ; 3 Ö.
q4 Den 28 November.
liga bemödande att understödja Konungens nådiga
afsigter, som ådagalägga sin underdåniga
glädje deröfver, att Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen
upphunnit de år, då älven Han blifvit
ett nytt stöd för Svenska Thronen, hvarjemte
Borgare - Ståndet ansett Tacksägelse Adressens
uppsättande böra till det blifvande ExpeditionsUtskottet
öfverlemnas.
Herr Grefven och Landtmarskalben förklarade,
att Ridderskapet och Adeln skulle med första
företaga det af Vällofl. Borgare-Ståndet nu
framstälda ämne under öfverläggningt samt sedermera
lemna Borgare - Ståndet del af Ridder*
skåpets Och Adelns beslut; hvarefter Deputatiö»
'tien^ pä vanligt sätt utbeledsagad•> afträdde,
Företogs Bänkmans-Val, vid hvars slut följande
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamot
ter befannos Vara till Bänkman utsedde:
Bänkmans Afdelningen*
För
i:sta N:0 I. Grefve Brahe, Magnus Fred.
En af Rikets Herrarm. m.
—— 2tdra — 3S- Dolma, Fullm. Grefve
Gyllenborg, Fredr. Justities*
Stats Minister m. m.
*** 3tdje •— 84. — Löwen, Fullm. Grefve
v. Schwerin, Fredr. Logisk
Broa t.
Den 3 8 November.
35
Bänkmans-Af
delningen.
För 4:de N:d io8- Grefve Ruuth, Eril, Eri
af Rikets Herrar, genord
lottning med N:o iof j
Grefve af Ugglas , Gustaf,
Öfverste.
y.-té -— ilg. _  Grefve vön Esseri,Dans
Henric, En af Rikets Herrar
nii iri.
6:te 57 Friherre Ulfsparre, Fulirti,
Friherre Mörner, Otto, Öfveiste-Lieutri.
?ide —- 62 i— Mörner äf Morlanda ä
Hampus, Öfverste,
i-i 8:<le “■ IJ? Stael v. Hollstein, Cor
fitz
Ludvig, Capitaine.
~ g:de ^ ii i •— Cederström, Fullm. Fri
herre
Cederström i Rudolfi
Srats-Råd m. in.
iO:de ä—- 24S> Adelsvärd, Johan Cart$
Cabirietts-Kanimarherre.
iitfé 276 Löven, Axet.
s J2:te —i 284 Örnsköld, Fullm. Idefr
Silfversparre, Isac Larii
GeneralMajor, gedom lottning
fried N:ö 277, Friherre
Mannerheim j Lori
August, Riks. Ständ. Justi
Ombudsman.
Si- I^:de _C 31Ö Carpelan i Wilh., Stats
Secreterare.
.  i^-de
324 •“ Ehrenheim, Fredr. Pret»
sidént.
>.
Den s8 November,
Bänlifflans-Af
delningen.
För i5:de
N:0
34c
». Friherre Lövensjköld, 8a*
lomon, President, genom
lottning med N:o 334,
Friherre af Klercker, Carl
— i6:de
Ulric, Major.
—
347
— Wirsen, Gust. Fredr.'/
Stats-Secreterare.
— i7:de
■ ■ ■
3?4
. Fock, Berndt Wilh./
Landshöfdinge.
—■ I8:de
*—
9‘
Herr Ulfsparre, Georg, Of-  verste.
I£:de
****
100.
— Uggla, Göran Gustaf,
Assessor.
— 20:de
—
167.
— Geete, Adolph Sebastian/
Öfverste,
2i:sta
i83
Dufva, Fullm. Grefva
Cronstedt, Clas, Öfverste-»
Lieutenant.
22:dra
—«
272
*— Zelow, Christer, Hofmar-
skalk.
— 23:dje
431.
Järnsköld, Carl Johan,
Capitaine.
— 24:da
f 02.
— Storckenfelt ^ aWtti. H:f
af Sillén, Lars} v. AdV.
Fiscal.
ajste
.
687-.
— Von Post, Adolph Lud*
vig, Öfverste, genom lott-  ning med N:o Herr
Eneskjöld , Frans Magnus ,
Öfverste- Lieuten.
—■ a<J:te
—
79»
— Lagerhjelm, Pehr, As*
sessor, -
Den ? 8 November.
Bankmans-Afdelningen.
För 27:de
_ 28=de
«— 29:de
w ^oide
— 3 i:sta
32;dra
— 33:dJe
— 34:de
— 3S:te
_ 36;te
37^
N;0 828 Herr Nisbeth, Johan Ge
org,
Ofverste-Lieuten.) ge,
nom lottning medN:0Q22,
Herr Berghman,Amb, Magnus,
Öfverste.
— 1940. B. —- 'Tersmeden, Fulim.
Hr Tersmeden, Pehr Reinhold,
Öfverste.
— 1732. A. — Adlerbeth-, Jacob, Pro
tocolls
Secreterare.
1033-
Hammarhjelm, Carl
Tredr. Prof. Secret.
— 1227. — Tigerstedt, Fullm. Fri
herre
Koskull, Gust. Ad,
Capit. Lieutn.
1314. - Veidenhjelm, .En^Major.
— 1412.
Danckvardt, Carl, Prof.
Secret. , genom lottning
med N:0 143I, Hr Lliljenberg,
1‘llllm. Hr Danckvardt,
Gust. M. Assessor.
I507. — de Silentz, Fullm. H:r
Heykensköld, Adolph, Capitaine.
_ 1)92. — Lannerstjerna, Johan
Wilhelm, Stats-Secret., genom
lottning med N:o
1582, Herr Steuch, Joli.
Henric, Kammarherre.
_ 1612, „  Grundelstjerna, Julius,
Kongl. Secret.
1749. — von Ehrenheim, Johan
Ludv., Vice - President,,
Den ? 8 November,
Bän!tmans-Af
'
^telningen.
genom lottning med 1678,
H.r Estenberg, Pehr, HofConducteur.
för 38;de N:o 1786- Herr Blomstedt , Johan
Christian, Capitaine.
39:de *— 188T" — Amell, Lars, Landshöfding.
-— 40:de — 1922. — von Platen,, Aug.Carl,
Öfverste- Lieutenant.
55* flista — j584' — Schilt zercra ntz, Johan
lierman, Contre-Amira),
genom lottning med N:q
I93Ö) Herr Spaldencreutz^
Arvid, Kammarherre,
ser 43-dr^ —— 2C04) — v. Schultzenheim, Da
vid,
President.
—■ 43;dje — 2043. — Ihre, Albrecht, Canzlu.
Råd.
5— 44’de 5-* 2071. —af Petterssens, Herman ,
Lieutenant
— 47:te *— 2122. — Lilljenheim, Johan Glim
staf, Kammarherre.
— 4^de —- 21^2. — af Uhr, Carl David ^
Directeur.
-— 47;de ■— 2lSÖ. 1— von Wahrendorff, An
ders,
Bergs-Råd.
r— 48:de *— 2218- 5— von Weigel, Ehrenfried,
Archiater.
sf! 49:de —— 2224. Palmsvärd, Johan Erik,
Justitiae Råd.
wa yptde — 2249. — Qviding■ Bernh, Chri
stoffer,
tillförord. Statss
Secreterare,
Den 28 November.
39
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Hans Exeellence Herr Gretve Brahe, atf,
$äsom Ordförande bland Bänkmännen, låta genom
anslag sammankalla dem till klockan half
fem i eftermiddag å Riddarhuset, för att, enligt
21 §• af Riddarhus-Grdoingen, Electors-Val förrätta»
Högloft.
Ridderskapet och Adeln, åtskiljdes
klockan half till Tre eftermiddagen.
]n fidem Protocolli ,
Q. J. Lagerheim
Lördagen den 29 November,
Piennm kl. xo förmiddagen.
Börjades justering af Pleni • Protocollet för
den 28 dennes.
Vid uppläsning af det Vallöf!, BorgareStåndets
å samma dag till Ridderskapet och Adeln
framstäldte inbjudande, atr genom eu stor
Deputation underdånigt uppvagta Hans Maj:t
Konungen, Hans Kongl Höghet Kronprinsen och
Hans Kongl. Höghet; Hertigen af Södermanland,
fpr att så väl b tyga Riksens Ständers underdånigsta
vördnad och tacksamhet för Kongl. Ma jsts
Höga och Landsfaderliga omvårdnad för Riket
4©
JUm 29 November.
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens outtröft»
liga bemödande att understödja Konungens nå-*
diga rifsigtera som ådagalägga Riksens Ständers
underdåniga glädje deröfver , att Hans Kongl.
Högh t Arfprin.M-n upphunnit de år, då äfveq
Han blifvit étt pvrt stor! för Svenska Thronen,
h inställde Herr Grtfven och Landi Marskalken, örn
icke Ridderskapet och In b.hagulv i enahanda
beslut med Borgare Ståndet sig förena,
samt om icke Tacksägelse - Addressens upp?
sättande finge, på sätt Borgare - Stånds t föreslagit,
till det blifvande Expeditions • Utsko,tet öfverlemnas.
— Bifölls.
Friherre Staél von Hollstein, Corfitz Ludvig:.
Då Riksens Ständers Deputation pä sätt nu blifvit
afgjort, uppvagtar Kongl. Majit, torde detta
tillfälle böra begagnas för, att derjemte inför
Kongl. Majit i underdånighet framställa Rikets,
Härvarande inre bekymmersamma ställning . hvilken
särdeles, hvad Folkets enskilta förmögenhet
vidkommer, genom hvarjehanda tillfälligheter*
blifvit af dea vådliga pch äfventyrliga beskaffenhet,
att bo ket icke mägtar betala de varn,
liga utsky Idei ne, derest detsamma icke skall
bringas tili fullkomligt obestånd , med underdånig
anhåilan., att Kongl Majit täcktes derå fästa
en nådig uppmärksamhet, samt med första
vidtaga de mått och steg hvarigenom Folkets
lind igång må föreko ninas. —- jag är öiver.ygac
att vår nådiga och milda Konung, som icke
lärer känna rätta förhållandet, ej skall taga
sådant illa. utan i - tället med nådigt afseende,
hära afhöra sanningens öppna och ok otis t ladö
Den 2 g November.
41
språk, hvars framförande inför Thronell jag anser
vara Rik ens Sränders ovilikoiliga pligt,
på jag hoppas att Högloft Ridderskapet och
Addn täckes gilla det mig nu löreslagne Tillägg
får jag anhålla m ri. rr Grefven och LandtMarskalkens
Proposition till bilall delå
Uppå derom af Herr Grefven och LandrMarsialhen
gjo.d Proposition bifölls Friherre Stael v.
Hollsteins berörde Tillägg, och beslöts derjemte det
sk lie Riddersk lpets och Adelns Beslut, så väl
angående Tacksägelse- Addressen som Friherre
Stael von Holhteins nu bifallne Tillägg, ined de
öfrige Riks-Sranden commumceras,
Grefve Anckarsvärd, Michaell Jag anser det
af Friherre Staél von Hollstein föreslagna samt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln gillade i
frågavarande Tillägg så mycket nödvändigare,
som Rikets närvarande inre finnanciella tillstånd
knappast någonsin varit vådligare; PenningeVäsendet
i den största oordning, massor i landet
kringspridde af flere slags Mynt- Rf-presentativer,
som af ingen emottages, Folket fördjupal
i skulder, all Credit förstörd så att den
ena Medborgaren ej kan komma ifrån den andra
och deraf, såsom en naturlig följd , stockning
i alla Rörelser och i alla Näringar, och hvad
ärr saken :11 allt detta? Måhända förra Ständers
i största välmening gjorde och af nöden påtrugade
misstag, att för mycket öita Bankens löpande
Sedelmassor, att bitalia Discont - Inrättningar,
hvilkas skadlighet nu på ett bedröfligt sätt viS^r
sig och att företaga en på illa och förledan
-
42
Den 3 g November.
de grunder beräknad Canal - byggnad, sqm nu femi
meligen allmänt anses öfverstiga Rikets förmåga,
jemte en mindre stadgad confroll och efterlåten
tillsyn å desse Verks Styrelser och Directioner,
hvil; a. enligt Herrar Revisorers nu uppläste Berättelser,
dels företagit sig d,e djcrfvaste afyikei,-  ser från Reglemente* och föreskrifter samt de
brottsligaste tillgrepp, såsom i Malmö , dels i landet
kringspridt n oerhörd mängd egne sedlar
såsom (lötha Canals hvarå Assignationer å Banken,
då de der uppvisas, öfversilddas och casseras.
-- Aldrig påkallade N,ationen af sina Representanter
mera klokhet, oegennytta , sjelfförsakelse,
sann Fäderrieslandskända. enighet och
samdrägt under öfverläggningarne än nu och.
aldrig mer försigtighet, billighet, rättvisa, kraft
och styska i besluten.
Dessa tänkesätt hoppas jag skola gillas ej
mindre af pluraljteten inom detta Riddarhus än.
af hvarje redlig och Fäderlandet upprigtigt till»,
gifven Medborgare.
Mångå höides härtill yttra deras bifall.
Fortsattes till slut justeringen af Pleni Pro,-  tqcollet för den 28 dennes.
Öppnades Herrar Bänkman' Lista til! val
af Electorer och befunnqs följande Herrar hafva,
blifvit dertill utsedde;
Den g g November.
43
H:Q I. Grefve Brahe , Magnus Fredric , En af
Rikets Herrar.
N.O 35, Gretve Gyldenstolpe, Carl Edvard, Öfverste
Kammarejunkare.
>f:0 46. Grefve Piper, Carl, Capitaine - Lieu
tenant,
N:o 51. Grefve Posse, Claés Fredric, Hof
Marskalk.
N:o J16. Grefve Anckarsvärd, Michael, GeneralLieutenant,
Nio II8- Grefve von Essen, Hans Henric, Eli
af Rikets Herrar.
N:o <52. Friherre Mörner, Hampus, Öfverste.
]Sho 88- Friherre Fovisin, Carl, Öfverste.
N.o 217. Friherre Reuterholm, Ful|m Grefve
Frölich, David Harald, Öfverste.
N:o. 305. Friherre von Lingen, FuJim. Friherre
Cederström, Jacob, Lapdshöfdinge,
N:o 327. Friherre af Wetterstedt, Eric, President.
N:o 304. Friherre Fock, Pehr Adolph, FlofMarskalk.
N:0 338. Friherre Tersmeden, Fredric x President.
N:o 167.“Herr Geete, Adolph Sebast, Öfverste.
N:o 473. Herr Coyet, Carl Fredric, Contre
A
{pirål.
N:0 501. Herr Pahlman, Otto, Fredric, Öfver
ste-
Lieutenant.
N:0 519. Herr Trafvenfelt, Carl, Professor.
N:0 8Ö2. Herr Gyllenkrok, Göran, Major.
16)9 Herr Svedenstjerna, Eric Thomas3 D{«
recteur.
44
Den 19 November.-
N:0 18 24. Herr von Törne, Michael, Stallmä®
stare.
N;0 188T- Herr Arnell, Lars, Landshöfdinge.
N:0 5,004. Herr von Schultzenheim , David, President.
N:o 2072 Herr Lorichs, Nils, Landshöfdinge,
N:o 2221. Pierr af Wirsén, Carl Johan , Coll*
tre • Amiral.
N;0 2224. Herr Palmsvärd, Johan Eric, Justi*
tite.Råd,
Herr Grefven och Latult Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr Grefve Brahe, att, så-,
som Ordförande bland Herrar Electoier, låta genom
anslag sammankalla dem, för att innan
nästa plenum, utse Ledamöter uti Riddarhusoch
Expeditions-Utskotten , hvarefter Ledamöterne
i de öfriga uti Grundlagarne föreskrifne
Utskott borde inom den tid 2 8 §> Riksdagsordningen
föreskrifver, utväljas.
Friherre Staél von Hollstein, Corfitz Ludvig,
uppläste följande:
Vördsamt Memorial.
Som Electorer nu äro utsedde och de skola
skrida till val af Utskotten täckes Herr Grejven
och LandtMarshalken, samt Högloft. Ridderskapet
och Adeln tillåta mig få väcka uppmärksamheten
derpå, att man rigfigt begagnar
de stora Prerogativer, Svenska Folket" äget
Deri 2Q November.
45
framföre de flesta andra Nationers — Det första
Prerogativet, som är att sjelfva få beskatta
sig; att föreskrifva dispositionen af Statens medel;
att granska om verkställigheten instämmer
med föreskriften samt att rätta det som vore
stridande mot densamma, innefattar en del af
det vigtiga värf. Stats-Utskottet får sig uppdragit
att behandla. —- Härutaf synes vara en
naturlig följd, att intet den, som haft styrelsen
eller någon befattning med Stats-Verket, och
således sjelf Redovisare, kan såsom Ledamot i
Stats - Utskottet väljas. Det vore detsamma som
att vara part och domare på en gång. 4r §.
i Riksdags-Ordningen stadgar äfven sådant; det
oaktadt valdes vid i8i2års Riksdag, framlidne
Presidenten i Stats Contoiret Baron Lagerheim
till Ledamot uti Stats-Utskottet; härvid gjordes
Väl sedetmera anmärkningar, men af considerationer
lät man det för den gången dervid bero.
— I anledning häraf hemstälies om icke mera
bestämt måtte förklaras, det alla Embets- och
Tjenstemän i Stats-Contoiret, Commerce-Collegium,
Riksgälds-Contoiret ooh Allmänna Magazins-Directionen,
hvilka alla hafva Medel af
Staten under förvaltning, måga uti detta undantag
inbegripas, —- Så mycket nödvändigare synes
upplysning för Ridderskapet och Adeln härutinnan
vara , som vid Electors - valet i går , flera
val-listor blefvo casserade derföre att på
dem voro uppförde Justitire- Råder och StatsSecreterare,
hvilket strider emot nämnde § —
Den andra ännu vigtigare rättigheten, och öfver hvilken
Svenska Folket bör vara lika så stolt som
nitiskt att bibehålla uti helgd och verksam kraft,
46
Deri 2 g November.
är den, att genorh sitt Constitufions-Utskott
kunna granska Regeringens åtgärder. Konuni
gens Persön, är inviölablej genom Regeringaformen
äro Hans gerhingar undagtagne fråri
allt åtal, det viii säga, Han kan icke direct eller
i laglig form, ställas till ansvar lör Sidsi
Beslut.
folket har likväl förbehållit sig, att
på ett indirect sätt granska och pröfva Hans Styrelse,
derigenom att Stats-Rådet och Föredragande
kunna ställas till attsVar lör de rådslag de
gifvit eller ock underlåtit att gifva. Jag upprepar
det än en gårig, Nationen bör Vata stolf
öfver denna rättighet och derföre förvara densamma
, som en helgedom. Den ära oell
kärlek för Fosterlandet, soin lif var Eidderskapet
och Adeln, gör väl denria uppmaning öfverflödig
sä väl som alla andra väckelser härtill,
meri det må mig tillåtås, tili minnet återkalla j
att då Norrige hotat af en öfverlägsen Armée*
anföfd af en Segerrik Fältherre, dc-riria ädla Nation
i det ögonblick deri äivelityrade att förlora
sin frihet, genOm sin ståndaktighet och patriotisme,
förvärf vade sig sådane rättigheter $ soni
näppeligen någon annan Nation i Europa äger.
Konungen och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
förklarade, att de icke utan stör högaktning
kunde anse ett Folk, för hvilket ingen uppoffring
var för stor för att försvara sin frihet;
Svenska Folket, i ädla tänkesätt icke eftergifvande
det lörenade Erodia Folket, skola vissetlU
gen visa, att de utaf samma skäl skola bibi hålla
deri nåd och den kärlek , hvarom de h:ttiilå
blifvit försäkrade af sin Öfverhet. — I anledning
häraf lår jag hemställa Om icke Vid ValeÉ
Den g 9 November.
47
'till Ledamöter i Constitutions - Utskottet det måtte
iagttagas, att ingen väljcs dertill, som haft
hagon Eftrbets - befattning i Konungens StatsRåd
inom den tid, sorn tillhörer granskningen,
äfvensom sådane Embetsman, hvilka innehafva
tjehster, hvarifrån de utan dom och ransakning
kunna skiljas. Utom ett sådant stadgande, för
att få oberoende Ledamöter , är ConstitutionsUtsköttets
förnämsta befattning ett intet, och
frihetens palladium förlorat; dervid bör också i
betragtande komma, att en sådatt Embetsman
Sättes i förlägenhet: att afsäga sig förtroendet
är lika äfventyriigt, som att vid sädane tillfällen
, då till äfventyrs någon anmärkning kunde
äga rum, följa sin öfvertygelse.
Friherre Wirsén, Guslaf Fredrik: Ibland de
föremål, som fästat den sista värda Talarens
uppmärksamhet, var en Vid igxä års Riksdag
inträffad händelse, ätt nu meia aflidne Presidenten
i Kongl. Stats-Cohtoiret, Friherre Carl Erli
Lagerheim, då utsågs till Ledamot i Stats Utskottet.
Jag anser visSerligeh lika fried Friherre
Staél von Hollstein, att Grundlagarhe förbjuda de
inför Ständerne redovisande Embetstfrän att vara
Ledamöter i de Utskott, der deräs åtgärder
skola granskas; men om. någonsin afvikelse
från Lagarnes tydliga föreskrift, ellet åsidosät*
tandet af deras bokstaflig» innehåll skulle kunna
ursägtasj tror jag detta hafva inträffat, då
inan ville begagna en så nitisk, redlig och insigtsfull
Embefsmahs kunskaper, som aflidne
presidenten Friherre Lagerheim, åt hvars mihne
^3g för min del anser mig skyldig att inför
48
t)en 29 November.
Högloft. Ridderskapet och Adelli hembära Én
lika billig sorn offentlig gard af tacksamhet*
Då jag för närvarande, i kraft at rmtt Embete*
är redovisande inför Ständerne, begagnar jag
detta tillfälle att förklara* det jag fullkomligt
gillar Friherre Stael von Hollsteins grundsats *
att Grundlagarnes tydliga föreskrift, i afseende
å de personer, hvilka till Utskorts-Ledamöter
kunna väljas, alltid bör noggrannt efterkommas.
Grefve V. Schwerin, Fredrit Bogislaus: Jag
anser det af Friherre Staél v, Hollstein framstäfde
ämne icke kunna under form af någon Proposition
upptagas till pröfning och afgörande <
utan att samma Motion endast innefattar en önskan,
— en önskan blott* hvaruti Ridderskapet
och Adeln visserligen lärer instämma. Då
Ledamöterne uti Riksens Ständers U-skott först
skola utarbeta och pröfva de till deras handläggning
öfverlemnade ärender, torde man deraf
lätteligen finna, att Riksdagens h pp och
slutliga utgång ofta bestämmes ai de personer,
hvilka af Electorerne vid Riksdagens
början till Ledamöter i Utskott a förordnas,-  Constitutions-Utskottet, som ager den dyrbara
rättighet att meddela omdöme öfver Rikets allmänna
styrelse och administration, skall alltid
genom det sätt, hvarpå Urskoftet utöfvar denna
rättighet, bereda Nationen ofka följder.
Denna Constitutions - Utskottets befattning
är i högsta måtto helig, ty om äfven för närvarande
något omdöme öfver Constitutions Ufc*
skau
Den 2 9 November*
49
skottets åtgärder ej skulle af samtiden yttras,
återstår likväl alltid en framtid, då Historien,
utan alla considerationer j oförställt framställer
sanningen. Att den värde Talaren, Friherre
Stael v. Hollstein, må hända med oro motser
denna framtid, torde finnas mindre un ier hgt,
då man i minnet återkallar, att af de frenne sistförflutne
Riksdagars Constitutions Utskott tvenne,
efter granskning af Rikets Administrativa
Styrelse, icke framställt någon enda anmärk*
ning, samt sista Riksdags Constitutions-Lbskott
endast fäst sig dervid, att Målens Rubriquer
saknats i några Protocoller. — Serskildta Utskottet
hade likväl vid sista Riksdag riktadt Nationens
uppmärksamhet på d;t kort före Riksdagen?
början stiftade, men af de fleste Medborgare
både före och under Riksdagen ogillade
Östersjö-Compagniet. Andre omständigheter
förekommo äfven, ledande till bekymmer och
oro. Alia de Personer, som varit Ordförande
i de fram färne Constitutions - Utskotten, hafva
sedermera blifvit upphöjde till Ledamöter i Konungens
Sfats-Råd. Samma Secreterare har jern*
väl alltid blifvit af Utskottet begagnad. Riksens
Ständers Revisorer hafva nyligen förnummit,
det en del af Statens Cassör, emot hvad
Liarne i denna omständighet tydligen innehålla,
varit insatte i Götha Calral-Discont. hvaraf
lätteligen skulle kunna hända, att Staten komme
att deltaga i Concurs. Jag tystnar, under
förmodan, att de vid denna Riksdag valde Electorer,
skola, under utöfvande af deras befatt.
Ridd. oeh Ad, Proti 1 U.
7> 8.
Den 29 November.
ning, ihågkomma hvad de äro ej mindre Fäderneslandet
än framtiden skyldige.
F riherre Mannerheim, Lars August. Då fråga
oin serskilt föreskrift för Electorerne, i afseende
å det föresrående Val af Utskotts-Ledamöter,
uppkommit, anser jag Grundlagens stadgande
i 41 §. af Riksdagsordningen vara i denna
omständighet tillräckligen tydlig. Grundlagen
föreskriiver nemligen: ”Ej må någon, af
hvilken Riksens Ständer kunn3 fordra redo och
ansvar, inväljas i Utskott, der Redovisning för
hans egna göromål och Embets-åtgärder kan förekomma”.
Något tillägg till detta stadgande,
eller derutöfver sträckt speciel föreskrift, är aldeles
icke nödig.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig:
Den Motion jag i dag haft äran framställa, kan
väl icke föranleda till något Beslut hos Ridderskapet
och Adeln; men dock innefatta en önskan,
att Eiectoreme vid de blifvande Utskottens
tillsättande på en gång iakttaga Grundlagens
föreskrifter, och afse Fäderneslandets sanna
väl; och då jag är öfvertygad, att de fleste
bland Ridderskapet och Adeln skola med mig
hysa en lika önskan, hoppas jag, att Herrar
Electorer derå skola fästa ett billigt afseende.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric: Långt ifrån
att finna Friherre Staels Motion öfverflödig, obehörig
, kan jag ej annat än till alla delar förena
mig om dess innehåll. Friherre Stael har
med exempel styrkt, att vigten af den fråga
Den a 9 November,
han framkastadt, vid förra Riksdagar undfallit
de Väljandes uppmärksamhet. Han har således
haft full anledning att fästa allmänna uppmärksamheten
vid ämnet. Friherre Stael har
med mycket skäl anmärkt, att sådane Personer,
som i och för sine Embeten äro under en direct
inflytelse af Stats-Rådet, ej borde kunna
väljas till granskare och åtalare af dess åtgärder;
och Han har tillräckligt bevisat, att ett
annat förhållande vore stridande, åtminstone
emot Constitutionens esprit. Jag går längre,
då jag anser Stats-Rådets egen värdighet och
dess interesse fordra, att Constitutions-Utskottet
utgöres af sådane Personer, hvars oväldughet
genom en fullkomlig oafhängighet är påtaglig.
Äro, som jag alltför gerna ville förutsätta,
Stats-Rådets Embets-åtgärder fria ifrån all anledning
till klander, så är det angelägit, att
granskarenas stränghet ej för allmänheten göres
tvifvelaktig, hvilket ofelbart händer, om sä
qvalificerade personer i Constitutions- Utskottet
inväljas, som Friherre Stael v. Hollstein velat
förekomma. Skulle, oaktadt den väckelse Friherre
Stael gifvit i ämnet, samma händelser inträffa
, som man vid förra Riksdagar ansett såsom
misstag, så bevisar det nu den rådande viljan,
och Fäderneslands-vänpcn får i så fatta om-;
ständigheter vara nöjd att hafva yttradt sin öfvertygelse,
längre kan hän ej sträcka sin åtgärd.
Ett rum ibland Ridderskapets och Adelns
Den z 9 November.
Protocoller är mitt enda anspråk för mine yttranden
vid detta tillfälle.
Herr Grefven och LandtMarshalhen hemstälde,
att 4r §. i Riksdags - Ordningen, såsom i
denna omständighet bestämd och tydlig, måtte
anses innefatta tillräcklig grund och ledning för
Electorerne i afseende på de blifvande UtskottsLedamöternas
val. — Bifölls.
Upplästes Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer, angående Hans Kongl.
Höghet Hertigens af Södermanland uppnådde
myndighets-ålder, gifven Srockholms Slott den
27 November i8t7-
Lades till Handlingarne.
Upplästes Kongl, Maj.ts Nådiga Berättelse
om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit, sedan
sista Riksdag, gifven Stockholms Slott å Riks*
Salen den 27 November 1817.
Lades till Handlingarne.
Upplästes Riksens Ständers Revisorers den
19 i denna månad afgifne Berättelse, angående
d* under Kongl. Gommerce-Collegii Förvaltning
Den 2 9 November.
53
stående Fonder och Medel} och beslöts, det
samma Berättelse skulle med de öfrige RiksStånden
communiceras.
Företogs till öfverläggning den af Friherre
Jacob Cederström den 25 dennes väckte Motion,
angående rätta förståndet af 7 §. i Riddarhusordningen.
Sedan berörde Motion blifvit utur
Pleni Protocollet för sistnämde dag uppläst, anförde
Friherre Anckarsvärd} Carl Henric, skrifteligen:
Vid
en fråga af så ömtålig beskaffenhet,
som den, att utesluta en Medlem af Ridderskapet
och Adeln ifrån utöfningen af sin Riksdagsmanna-rätt,
anser jag såsom i högsta måtto vådligt
att nyttja annan ledare för sine åtgärder,
än Lagens bokstafliga innehåll. — 7:de §. uti
Riddarhus-Ordningen innebär, att Hufvudman,
som lagligen förvunnen är till Brott, som ej med
Penningeböter kan försonas, må icke å Riddarhuset
inträda, förrän han fullkomlig befrielse
vunnit. — Lagstiftaren har således förutsatt, att
en lagligen till brott förvunnen, kan vinna fullkomlig
befrielse, och härutinnan igenkännes
den Rättsgrund, som innebär, att brottet emot
Samhället, försonas genom straffet. Lydelsen
af den 7 §. i Riddarhus-Ordningen, hvarom nu
är fråga, visar sig för min tydning ej annorlunda,
än att Hufvudman, som för här i frågavarande
brott är dömd, emellan Domen och
Domens verkställighet ej å Riddarhuset må in
-
54
Den 29 November.
taga säte. Huru manga äro ej de brott, hvilka
med penninge-böter icke kunna försonas, och
burn ofta har ej inträffat, att den dygdigaste
Medborgare af Lagen måst tillkännas en brottslighet,
från hvilken allmänna omdömet frikalladt
? En otydlig och understundom tvetydig
Ordres har ej sällan inom Krigs-Ståndet föranledt
den lydande till steg, som af Lagen blifvit
dömde brottslige, och af natur, att ej med penninge-böter
kunna försonas. Skulle deraf följa,
att Medlemmar af detta Stånd , som af Lagen
sålunda blifvit straffade, skulle derföre förlora
sin Riksdagsmanna-rätt? Jag kan ej föreställa
mig. att Lagens mening kan vara sådan; och
jag finner ali, af 7 §. i Riddarhus-Ordningen uti
detta fall, åsyftad befrielse vunnen, sedan straffet
är utständet. __ Den Dygdigaste och den
mest Lastfulle, är som brottslig och dömd, i
anseende till sin moraliska caractere, inför Lagen
lika; och brott, som ej med penninge-böter
kunna försonas, böra till sina följder vara
enahanda för den dygdigaste, och således olyckligt
brottslige, som för den odygdigaste och
mest rättvist straffade: Lagen medgifver inga
undantag, den fordrar och föreskrifver likhet i
behandlingssätt för lika händelser, och den strängaste
consequence uti beslut. — Friherre Boyes
uteslutande ifrån Riddarhuset skulle verkligen
innefatta en personlighet, som jag för min del
anser oförenlig med rättvisan, och af sådan anledning
stridande mot Ridderskapets och Adelns
värdighet. — Borgerliga lagar tillskrifva sitt ursprung
ifrån Opinions-Domarnes ombytliga ostadighet,
och synes varit påkallade af Samhälle
-
Den 2 9 November.
nas behof utaf större säkerhet emot personligt
inflytande å enskiltes rättigheter. — Der Borgerliga
Lagen lemnar gifven föreskrift, medgifves
ingen tolkningsrätt för Opinionen; uppstår
hos Domaren tvifvelsmål om meningen af Lagen,
sökes utaf äldre händelser, som med ifrågavarande
har likhet, ledning till Beslutet. —
Friherre Boye är ej den förste, som inom detta
Stånd blifvit af Lagarne dömd till brott,
som ej med penninge-böter kunnat försonas, och
Han bör derföre i min tanke ej vara den förste,
som af sådan orsak sin Riksdagsmanna-rätt beröfvas:
Öfvertygad , att Friheten ensamt hvilar
på Lagars helgd och tolkning, utan afseende å
personen, tror jag, att man bör vara högst varsam
vid fråndömmandet af andras rättigheter ,
för att med styrka kunn3 försvara egna: Opinions-beslut
äro af det farligaste inflytande,
emedan de vid tillfälle kunde träffa den dygdigaste,
den redligaste ibland Medborgare; och
jag anser Svenska Lagstiftare ej böra lemna utur
ögnasigte den Svenska Domare-regeln, att
flere brottslige må heldre frias, än en enda
oskyldigt fälles: Det är af sådane anledningar
jag vördsamt vågar föreslå Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, att frågan om Friherre Boyes
uteslutande ifrån Riddarhuset, i anledning af
7 §. i Riddarhus-Ordningen, må helt och hållet
förfalla, såsom stridande emot Lag, och ledande
till farliga Prejudicat.
Många af Ridderskapet och Adeln yttrade
härtill deras bifall.
JDen 8 9 November,
Hsrr Skjöldebrand., Pehr Erik, uppläste följande
;
I anledning af de tvistigheter, sam blifvit
väckte om rätta förståndet och tillämpningen af
Riddarhus - Ordningens 7 §., synes mig denna
fråga böra fördelas i 2:ne afdelningar. Dea
första bör utan afseende pa Personen blott blifva
om Lagstiftarens förmodade mening i 7 §.
af Riddarhus-Ordningen, i samband med §.
af Riksdags-Ordningen, för att söka utröna de
felaktigheter) härrörande af bristande bestämd
tydlighet, hvilka i den förstnämde §. torde hafva
influtit. Den andra fråganjj åter om dessa
Lagrum, sådana de nu behnras, på någon
viss Ridderskapets och Adelns Ledamot kunna
tillämpas.
Hvad den förra frågan beträf
far,
och hvarvid för närvarande jag ensamt
skall fästa mig, synes väl 7 §. af RiddarhusOrdningen
bestämdt föreskrifva, att, när Hufvudman
är vid Domstol anklagad, eller lagligen
förvunnen till brott, som å dess heder och
ära gå, eller brottet är af den beskaffenhet, att
det ej med penningeböter kan försonas, bör
honom för hans person ej förr inträde å Riddarhuset
lemnäs, än han derifrån fullkomlig befrielse
vunnit. Men härvid visar sig en brist i
den så högst vigtiga bestämda tydlighet att,
bland brott, som ej med böter kunna försonas,
urskilja politiske och militaire förbrytelser,
stundom begångne under rena och hedrande 'afsigter,
— frän sådane brott, sorn, om ock ej
slutligen ådömde ärans förlust, äro att anse af
en så neslig beskaffenhet, att hvarje Rikets
Den 29 November•
Embetsmanna - Corps och hvarje Riks-Stånd, i
afseende på både Ståndets och hvarje enskilt
Medlems heder och värdighet, borde anse sig
skymfad af, att bland sig hysa någon dertill
förvunnen Ledamot. — Riksdags - Ordningens
18 §■ synes ock tydligen bestämma, att brottet
bör vara nesligt, för att den vigtiga rättighet
må få begagnas, som hvarje Riks-Stånd
äger och aldrig bor bortgifva, att från sig kunna
utrödja vanhedrande Medlemmar; men då
Riddarhus-Ordnjngen , hvilken bör v3ra i fullkomlig
öfverensstämmelse med Riksdagsordningen
, som är en Grundlag, nu befinnes sakna
den bestämda tydlighet, så nödig och vigtig
i hvarje Lag, får jag hos Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsamt föreslå, atc hela 7 §, må,
såsom ofullständig, utgå, och en ny §. af det
blifvande Riddarhus-Utskottet författas och Ståndets
pröfning underkastas, för att sedermera hos
Hans Kongl, Maj:t till Nådig Stadfästelse i underdånighet
anmälas. — Likväl och intill dess
sådant hunnit verkställas, finner jag för min del
intet hinder för Ridderskapet och Adeln att begagna
den rättighet, RiksdagS-Ordningens 18
§. för hvarje Riks-Stånd föreskrifver, att, då
någon Dess Ledamot hittills blifvit eller hädanefter
blifver af Laga kraftvunnen dom, för något
nesligt brott förklarad till straff skyldig,
en sådan igenom vanlig omröstr)ings-väg från sig
utesluta, och jag skulle anse mig djupt förolämpa
hvarje ädelt tänkande Medlem af detta,
för en ömtålig hederskänsla alltid utmärkta, Ri*
kets första Stånd, om jag skulle tillåta mig en
58
Den s 9 November.
förmodan, att man, vid frågan om bestraffning
för nesligt brott, skulle för en framtid frukta
för sådane Prejudicater. — Vid tillämpningen
af Riksdags-Ordningens 18 §• bör således föregå
ett bestämdt afgörande, om brottet är nesligt
eller ej, och när derom olike och stridige
meningar uppkomma, äger Ståndet en ostridig
rätt att, jemte insändande af de handlingar,
som röra målet, frän Constitutions, Utskottet
infordra förklaring om Riksdags-Ordningens mening
med nesligt brott, hvarefter Ståndet slutligen
äger att utöfva sin Domsrätt. — en rätt,
så dyrbar, att jag icke kan förmoda, att Ridderskapet
och Adeln skulle vilja densamma frånkänna
sig, hvilket säkerligen för framtiden skulle
blifva ett farligt Prejudicat.
Herr Gripensvärd, Fredric, förenade sig till
alla delar med Friherre Anckarsvärd.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz Ludvig,
anförde skrifteligen följande:
Lika så oväntad, som obehaglig är den
tvist, som nu utgör ämnet för Ridderskapets
och Adelns disctission. Vore saken enskild Baron
Boyes, skulle jag visserligen iagttagit tystnad^
han torde sjelf kunna försvara sin sak; men
då den är af en allmännare utsigt, och kan
gå vidare, än man väntar och tjenligt vore,
nödgas jag äfven framlägga mina tankar härom.
Vore frågan endast om förklaring af 7
§. Riddarhus-Ordningen, så instämmer jag deruti,
att den behöfver förtydligas, ehuru likväl
Den 29 November.
59
18 §. Riksdags-Ordningen härutinnan är ganska
klar. Vill man åter bestrida B-aron Boye inträde
på Riddarhuset, derföre att han sutit på
Fästning, för ett så kalladt urbota brott, så är
jag af annan mening. Det vore alldeles att förspilla
tiden på onödigt sätt, med att visa det
Fästnings-arrest icke medförer någon vanheder,
så framt förbrytelsen icke innefattar någon
sådan: Häraf följer, att alla Statsbrott, Subordinationsbrott
och hvartill kan räknas misstag
vid verkställandet af otydeliga Ordres, jemväl
ock de flesta Tryckfrihetsbrott icke på något sätt
äro menliga för hedern; det har derföre varit
svårt för mig att finna skälet till det harda påståendet
man gör emot Baron Boye. — Må hända
man anser honom vara tillvitad ett ärelöst
brott, samt derifrån icke, i grund af bristande
bevisning, ordentligen frikänd. — Men, i sådant
fall, misstar man sig. — Väl har Baron
Boyes vederdeloman gjort honom svåra tillmålen,
men icke något enda, som efter lagen
jnedförer 'ärans förlust. Att lefva i osämja i
ägtenskapet, är visserligen obehagligt, men alldeles
icke ärelöst, det är, ty värr! nog allmänt,
bland både högre och lägre, sorn dock derföre
äro lika ärliga. — Vidare har Baron Boye blifvit
beskyllad för venalité — detta var en stfår
klagopunct; men om det än blifvit Grevesmöhlen
tillåtit att bevisa denna angifvelse och han
sådant kunnat, hade Baron Boye, det oaktadt, icke
förlorat äran. — 1 Cap. 12 §. RättegångsBalken
innehåller, att den Domare, som, för
mutor och gåfvor, fäller vrångvis dom, skall
mista Embetet och aldrig få det åter, men nå
-
6o
Den 29 November,
gon förlust af Äran omtalas icke. — Äfven har
Baron Boye blifvit öfverhopad med plumpa 0-  qvädensordy Enligt Hederslagarne, ehuru dessa
stå i coilision med de Borgerliga, behandlas sådant
emellan Adeliga personer och deras Vederlikar,
efter antagen opinion, men i de fall,
då det går domstols-vägen, lärer väl, om en
dylik händelse någonsin mera skulle tilldraga
sig, Duells-Placatet eller 60 Cap. 6 §. Missgernings
- Balken blifva de lagsens rum, hvarefter
dömas mäste, och intet dera talar om
Ärans förlust.
Man invänder väl, att Baron
Boyejlagt hinder i vägen för Grevesmöhlen, att
få bevisa sanningen af hvad han tillvitat honom,
och hvarigenom han velat frälsa sin egen
Ära och välfärd, som stod på spel 3 men enär
man betragtar, att detta bestridande af Baron
Boye grundade sig derpå, att Grevesmöhlen ej var
fätter Målsman, så är synbart, att Baron Boyes mening
ej kunnat sträcka sig längre, än till de
omständigheter, som angingo dess husliga lefnad,
hvaruti Grevesmöhlen visserligen hade orätt
att blanda sig. — Ett inkast göres väl häremot,
som sätter mig i förlägenhet att förklara:
Man säger, att, då domaren förnekat Grevqsmöhlen
bevisnings rätten, och dömt honom
äfifclös för beskyllningar, som derigenom blifvit
obeviste, så mätte beskyilningarne varit ärelösa
och Baron Boye ännu icke ordentligen frikänd
från tillmålet: Jag kan intet inlåta mig i någon
tvist härom, emedan jag icke äger tillräckelig
Lagkännedom dertill. Efter sunda förnuftet,
tyckes det vara klart, att en anklagad bör få
åtnjuta den rättigheten, att genom hvarje lofligt
Den a 9 November.
61
medel, söka uppdaga sanningen, för att bevisa
sin oskuld och derigenom frälsa sin välfärd;
men sundt förnuft är intet alltid tillräckeligt, dä
fråga är om tillämpning af Lagarne. Emedlertid
anser jag icke att Baron Boye, i grund af 18
§. Riksdags-Ordningen kan vägras inträde på
Riddarhuset. Det är icke hans skuld, att Domaren
ej ålagt vederdelomannen bevisa de gjorde
tillmålen, hvarigenom den skugga kunnat
skingrats, som blifvit kastad på honom, om
Vederdelomannen till äfventyrs brustit i bevis.
Uppå Friherre Stael von Hollsteins härefter
gjorde begäran upplästes iS §• i Riksdags-Ordningen.
Herr Pahlman , Otto Fredric'. Sedan Friherre
Anckarsvärd fullkomligt utvecklat det skäl,
hvarföre Friherre Boye ej kan från deltagande
i Ridderskapets och Adelns öfverläggningar lagligen
uteslutas, får jag för min del instämma i
Friherre Anckarsvärds yttrande, under anhållan
tillika, att, enär 7 §. i Riddarhus - Ordningen
både är otydlig och från 18 §. i Riksdags-Ordningen
i vissa delar skiljagtig, en förändrad redaction
af 7 §. alltså mätte af Riddarhus-Utskottet
i öfverensstämmelse med sistnämnde §. verkställas.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning af
hvad flere värda Ledamöter yttradt om olikheten
af stadgandet i 7 §. Riddarhus - Ordningen
med det i 18 §• Riksdags - Ordningen, får jag
nämna, att då Riddarhus - Ordningen antogs af
Rjdderskapet och Adeln och af Konungen stad
-
62
Den 29 November.
fastades 1810» mäste så väl Ridderskapet och
Adeln, som Hans Maj:t Konungen ansett orden
i 7 §. Riddarhus - Ordningen: Brott af ilen egenskap
, att det efter Lag ej kan med pennlnge - böter
försonas , uttrycka orden i Riksdags - Ordningen:
Nesligt brott. Det tillhör icke mig att nu bedomina
huruvida Ridderskapet och Adeln då hade
rätt, men sedan fråga om rätta förståndet af 7
§. Riddarhus - Ordningen vid Anteckningen blifvit
väckt, har jag ansett att orden i f8 §-  Riksdags-Ordningen: Nesligt brott, fordra förklaring,
och som , i analogie med frågan i hela sin
vidd, 21 §. Riksdags-Ordningen äfven kan
komma i fråga5 så tror jag att orden: i laga
ordning, som i denna §, förekomma , äfven behöfva
förklaring. Jag har trott, att, då det
tillhör Riddarhus - Utskottet att föreslå ny Redaction
af 7 §. Riddarhus - Ordningen och det är
upplyst att 2.'ne §. §. i Riksdags-Ordningen sakna
nödig bestämdhet} så borde frågan om dessa §. §.
remitteras till Constitutions-Utskottets utlåtande.
Frågan om Friherre Boyes uteslutande är, såsom
en enskild sak, af föga betydenhet, men
den om bestämdhet i våra Lagar, är af en allmän
och högst vigtig beskaffenhet och af ett
lika stort interesse för Svenska Folket, som för
dess Representanter.
Herr Flach, Carl Fredric.- Jag anser den,
angående förklaring af 7 §. i Riddarhus • Ordningen
, väckte fråga böra utur tvenne synpunkten
betraktas.
Om det å ena sidan är angeläget, att Rid
-
Den 29 November
63
<3erskapet och Adeln må äga en 3 Grundlagarne
förvarad utväg, att kunna skilja från sig Medlemmar,
hvilkas närvaro och deltagande i Stan.
dets öfverläggningar med Stånders anseende och
värdighet icke står att förena, endast och allenast
utur det skälet: att desse för sig hade att
förevisa en passiv befrielse, som, emanerade
den änskönt från Högsta ort, härstädes icke
synes ovilkorligen tillräcklig; är det å andra
sidan icke mindre vigtigt att Lagarne förekomma,
det intriguer och tillställningar icke må för
en mindre betydlig omständighet kunna beröfva
en redlig Medborgare sin Riksdags-mannaRätt.
Det är sant, att 7 §. Riddarhus Qrdningen
är mindre tydlig och bestämd; men de brott,
hvarå urbota bestraffningar kunna följa, är icke
allenast ganska många, utan ock till deras natur
af högst olika beskaffenhet, hvarförutan
understundom händt, att verkelig förföljelse mot
en utmärkt förtjenst ägt rum. Med anledning
häraf, vågar jag för min del föreslå, att 7 §.
måtte förblifva alldeles oförändrad, endast med
det tillägg, att tillämpningen deraf borde i hvarje
fall på Ridderskapets och Adelns Egen pröfning
få ankomma.
Ropades Nej.
Grefve Posse, Clas Fredric.- Då Baron Anckarsvärd
framställt de skäl, som förbinda Ridderskapet
och Adeln, att vid detta tillfälle ej
göra någon tolkning af Riddarhus - Ordningen,
hvarigenom Baron Boye skulle mista den Pollett
han redan erhållit, hvarmed jag mig före.
64
Den 2 9 November»
nar; — så torde det mig icke dess mindre, i
anledning af livad sedermera blifvit ordadt, tillåtas
få utbedja mig fästa Ridderskapets oell Adels
uppmärksamhet på sjelfva Lagens föreskrift»
hvilken jag för min del anser så tydelig, att Ba*
ron Boye aldrig kan, utan att afvika från dess
bokstafveliga innehåll, förnekas bibehållandet af
den Pollett han redan erhållit. — Herr Baron
Cederström har citerat 11 §. i Riksdags - Ordningen
såsom otydlig; men då det just är sam*
ma § , som i denna fråga skall tjena till grund
för Ridderskapets och Adelns åtgärd, så torde
det tillåtas mig få uppläsa det hufvudsakliga af
ifrågavarande §. — — — — *—
”hvarje Stånd dess pröfnings - rätt förbehållen,
’’så väl i afseende på sådana Medlemmar, hvil”kas
Fullinagter ej bii!vit godkände , som dem,
5,emot hvilka, till följe af i g §•» någon anmärkning
äger rum, i hvilket senare fall frågan,
”om den är klar och tydlig, hos Ståndet afgö”res,
men, då nödiga upplysningar saknas, till
’’laglig åtgärd förvisas”.
Ridderskapet och
Adeln torde således finna, det dem, till följe af
denna §. tillkommer att, utan Remiss till något
Utskott, pröfva saken enligt 18 §. af Riksdagsordningen
, hvilken Ridderskapet och Adeln säkerligen
finner så tydlig, att ingen tillämpning,
hvarken deraf, eller af 7 §. i Riddarhus - Ordningen
kan göras emot Baron Boye, som, så
vidt mig Vetterliget är, ej för något nesligt brott
till straff blifvit skyldig. 12 §. af Riksdagsordningen
säger dessutom bestämt, att Riddarhus
-
Den 29 Novemi et1.
hus * Ordningen, lika ined alla särskilta StåndsOrdningar
skola vara författade i enlighet med
Riksdags- Ordningen, hvilken anses såsom Grundlag.
— All tolkning af 7 §. i Riddarhus-Ordningen
mätte således nödvändigt, intilldess den
blir närmare bestämd och förändrad, verkställas
i enlighet med ib §, af Riksdags ■ Ordningen
och ej, på sätt den sista värda Talaren föreslog,
efter Ridderskapets och Adelns godtycke. Sluteligen
torde jag, till följe af 40 § af Riddarhus
• Ordningen, få anmärka, det Baron Boye,
ihnan slutelig proposition i detta ämne utaf Hr
Grefven och Landtfvlarskalken göres, måtte från
Riddarhuset taga afträde.
Friherre Boye, Ludvig: Öfverläggnings-å*rtl*
net innefattar arne frågor; den ena allmän; den
andra blott personlig. Båda äro nu har upp
lyste.
När den generella Lagen, Riksdags Ord-»
ningsn, stadgade förbud för alla stånd , och så*
ledes afven för Adeln, att emottaga någon Per*
son, som varit dömd för nesligit brott; så behöfde
icke Samma förbud åter upprepas i Riddarhus
- Ordningen, som utgafs 7 veckor sednare.
Ställde i det sammanhang de äga med
hvarandra, äro 18 §. i Riksdags • Ordningen
och 7 §.; Riddarhus - Ordningen, tydelige och
klare deri, att hvar Adelsman, sorn undergått
urbota bestraffning, och derefter återgår till alla
andra Medborgerliga rättigheter, äger också
i behåll sin Representations - rätt.
Riddi oeh Ad. Prat, 1, B.
9, i©<
66
Den 39 Movember.
Någon otydlighet existerar alltså icke; meri
på det att ingen sådan obehaglighet må mera uppsta,
som den mig träffat tior jag bäst vore,
att en sådan rättelse iRedactionen gjordes, att,
hast efter orden: icke förr än han defifråri
fullkomlig befrielse vunnit, må tilläggas dessa
Ord : dock att härvid iagttages hvad Riksdags - Ord
ningens
18 §• fönnar.
När alltså föregifvandet nm otydlighet i Lägens
bud försvunnit; sa är också den personliga
frågan till grunden afgjord. Min Riksdagshlanna
- rätt kan mig af ingen fråntagas; meri
jag bör icke nu uppehålla Ridderskapets och
Adelns tid med en bevisning i den delen, sorni
är öfverflödig. Deremot hoppas jag lika riiycket
af Ridderskapets och delris rättvisa, sorti
af dess ynnest att få undanrödja några af de
Érreurer jag hört under Discurssen.
Icke, hvarken 'detta eller något annai
Land, var någonsin tryckfrihets- brott ansett för
nesligt, och så länge förnuftet amu har någon
rätt, biir det icke heller. Till hvad Herr Friherre
Staél yttrat angående beskaffenheten af
Grevesmöhlens Caloander, hörer, kan hända,
Också deri erindfan, att deras rätta beskaffenhet
bäst upplyses deraf, att det var just för deras
utspridande, sorn Framställaren miste äran och
gede i landsflykt. Den erinran, att jag skullé
hafva bestridt bevisningen af de Calomniei , somt
ängirigo mitt Embete, är vederlagd uti dé tryckta
Protocollerne i Målet, och af mina Försvarsskrifter,
sorn bevisa, att jag ieke en, utan mångs
Den 2 g November.
/aidiga gånger och snart sagt i hvarenda till
Allmänheten utgifven Skrift, offcrit.eligen provocerade
honom att förvandla sina Calomnier i
rigtiga angifvelser; att upgifva dem hos Justitia^
Ca cellerert och der förete bevisen, om han hade
några. Han ingeck likväl aldrig deri, ocH
då Forum för fel elier brott i mitt Embete var
Cancellie Rätten 3 men Kämriers - Rätten aldrig
kunde (ig dermed befatta, så kunde jag icke heller
mera öppet förfara, än då jag, å enå sidan,
sjelf hänviste miri Angripare till det ställe der
ban ägde förete bevisningen, och deremot bestred
honom att vid Kämners - Rätten utdraga
Måiet på tiden. Aldrig har jag befarat någori
bevisning; och må deti fritt träda fram, som ärligen
tilltror sig beviså, att jäg, vetandes ellef
viljandes, felat i tjensteri. Jag skall välsigna
bvar och en som åt klandrafen af mina Embetsgöromål
bär uppmaningen att förete bevisen 5
men jag skall också aldrig tro, att Calomnier
kasta skugga; ty örn så vore, skulle dagen vara
värd ingen ting. — Jag bör också erinra;
ätt jag icke varit dömd pa Fästning, utan blott
till Fängelse; samt att det var för brist pä tjerilige
rum i Hufvtfdstadéh 3 som jäg flyttades till
Waxholmeri;
l ' v /
, Det har varit mig öbeskrifVeiigen smärtsamt
att mötas af den största obehaglighet intim
det Stånd, der jag väntade — jag bekäriher
det —• ett odeladt försvar inför AllmänheSeri.
t)å jag påminner mig deli godhet 5 hvar*
6 g Den ig November.
med Hoglofl. Ridderskapet och Adeln, vid sista
Riksdag, någon gåtlg, hörde mig, tror jag mi»
kunna hoppas det mig ti! åtes, att inför Högh
Ridderskap t Och Adeln , äfvensom inför hela
Svenska Allmänheten, åb ropa det vittnesbörd
öfver mitt förhållande vid si ta Riksdag, sorti
ligger tö vara dt i Hoglofl Ridderskapets och Adelns
tryckta Protocolier lör samma Riksdag.
Hos hvarje Ledamot af detta Samfund, som
bivistade 1815 års Riksdag, uppkallar jag minnet,
till vittne af den sanning, att min röst inom
dessa murar alltid var den vördnadslulla
hemställningens , aldrig myndighetens , aldrig
parti sinnets eller förföljelse- andans. Med dessa
vittnesbörder och med det vittnesbörd jag bär
inom mitt eget bröst, och ingen förmår rubba,
skall — ehurudant mitt öde också blir, en varm
känsla för mitt Fädernesland, och en upprigtig
Vördnad och tillgifvenhet för detta Stånd , följa
mig i lifvet och följa mig i gralven.
Herr Lilljehorn, Gustaf Adolph, upplästt
följande : Det är en allmänt känd sak, att Fri
herre Boye kanske varit nödsakad att föra ef
högtt ob. haglig Rättegång med en man, som si
tillsägandes efterföljt andra, att vara sin Veder
delomans gissel:
Att Herr Frihm under skrift
Vexlingen gjorts hvarjehanda skymfande tillvitel
ser 5 men af hvilken ingert är bevist; Da n
Frih- Boye för de i sitt försvar nyttjade ul
tryck m. m. Undergått den best laffnmc. Lagen fö
slik brottslighet utstakar • så har han i min tar
ka derigenom densamma 'örsonat och tullkon
lfg befrielse Vunnit, hvartill jag äfvep styrkt
Den <i g November.
deraf, att Frih. Boye åter fått inträda uti sinför»
ra Tjenste befattning, som visserligen icke handt,
om dess brottslighet angått ära och heder, m,
m. Min enskilra tanka, som Höglofl. Ridderskapers
och Adelns upplyftare granskning ödmjukast
underställes, är derföre , att Frih. Boye, efter 7
<§ i Riddarhus-Ordningen, skäligen intet kan i»
frånskiljas sin Rtksdagsmanna-rätt, helst Praejp-,
dicater i den delen är tilldess förmån.
Bifaller Höglofl. Ridderskapet Och Adeln
denna tanka, så vagar jag ytterligare ödmjukast
föreslå t
1:0 Örn icke hvad i denna sak förevarit,
väl iri Ridderskapets och Adelns Handlingar ,
om så behagas, kan förvaras, men ej komma,
till allmänt tryck g och 2:0 att den 7 i Rid
dårhus-Ordningen för en fram H, om ‘å be"
hofs, närmare kan Utredas , hvilket jag för min
del anser öfverflödigt, till förekommande af
sådana obehagligheter , som nu i denna sale
uppstådd — och hvarpå jag ödmjukast begär
Proposition.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverlägga
ningen i förevarande ämne vara fulländad?
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Landt Mar skal*
ten framställde följande tvenne Piopositioner.
l.o Bifaller Ridderskapet och Adeln, att
79
JDen 29 November.
ali fråga om Friherre Boye? uteslutande från del»
agtighet i Ridderskapets och Adelns Öfverlägga
ningar må för ialla? oell
2:0 Bifaller Ridderskapet och Adeln, att
Riddarhus Utskottet anmodas att författa och
till Ridderskapets och Adelns pröfning inlämna
pn förändrad redaction af 7 §. i Riddarhus?
Ordningen, i öfverensstämmelse med 18 §. j
Riksdags - Ordningen ?
Hvilka båda Propositioner hvar för sig a?
Ridderskapet och Adeln med Ja besvarades.
Höplofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
fel. half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli.
Q, J. Lagerheim,
Tisdagen den 2 December»
Plenum kl. ~ till xi förmiddagen.
Uppbrötos Herrar Elcctorers Listor till va|
af Ledamöter uti följande Utskott och befunno§
dertill vara utsedde:
I Riddarhus-Utskottet.
N:0 51. Grefve Posse, Claés Fredric, HofMar?
skalk.
Den 2 December.-
N.-O 83 Grefve Cronst dt, Johan Adam, Ge*
neral-Licii amant.
N:0 228 Friherre Ridderstolpe, Gustaf, Kammarherre.
N:o 334 Friherre af K'er eker, Carl Ulric , Major.
N:o 745 Herr Bruce, Adam, Kammarherre.
N:o 1347 Herr Stjernstolpe, Johan Magnus, Exped.
Secret.
N:0 1786 Herr Blomstedt, Johan Christian , Ca*
pitaine.
Nio 1922 Herr von Platen, Angust Carl, Öfv.
Lieutenant.
N:o 2120 Herr Nauckhoff, Carl Ulric, AdvocatFiscal.
N:0 2132 Herr af Klercker , Fullm. Herr Bergenstråle,
Clas Gabriel, Major.
N:0 2172 Herr Lorichs, Nils, Landshöfdinge.
Jvko 2189 Herr af Melin, Henric Geörg, Öfverste.
Herr Bergenstråle, Clas Gabriel, förklarade,
att ehuru smickrande den honom uppdragne befattning,
såsom Ledamot i Riddarhus-Utskottet
yore, nödgades han likväl, i anseende till träg»
na Embetes,-göromål, samma befattning sig
afsäga.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Riddarhus - Utskottets öfrige Herrar Ledamöter,
att i morgon den 3 dennes sammanträda,
tjll Anteckning, af de Eidderskapets och Adelns
Ledamöter, hvilka sedan andra Anteckningen
till Riksdagen anländt.
Den 3 December,
I Expedit iöns-Utskottet.
No 329 Friherre Adlerbeth, Gudmund Jofan,
f. d. Stats-Råd
N.O 2ji8 A-. Herr Lagerheim,, Eric Julius, Ka nain
grherre.
N;Q 1258 U?>r Iserhjelm, Henric Wilhelm, Vice
Fr-side
nt.
I Stats-Utskottet.
No 273 Friherre de Geer Cerl. Ryttmästare.
N-O S75 Friherre Sprengtporten . Fuilin. Friher
re
Adelsvärd . Ene Reinhuld} OtVer*
ste Kammar- Junkare
N:0 305 Friherre von Lingni, Fulltn Friherre
Cederström , Jacob, Landshöldinge.
N:0 319 Friherre af Nordin, Carl Johan, Öf
verste-
Lieutenant,
N:0 501 Herr Pahlman, Otto Fredric, Öfver
ste
Lieutenant.
No 792 Herr Jegerhjelm, Pehr, Assessor.
NiO i 94a B. Herr 'Persmeden, Fulltn. Herr Tersmeda»,
Pehr Reinhold Öfverste.
NiO 1984 Herr Schilt zercrantz , Johan liermany
Conne - Amiral,
N:0 2QO4 Herr von Schulzenheim, David, Pre*
sicient,
1 Banco-Utskottet.
N.O 42 Grefve Gyllenborg, Johan Henning$
Lagman.
Den 2 December*
73
N:o 123 Friherre Palmqvist. Magnus, Vice-A
iniral.
N:o 155" Friherre Staél von Holstein, Corfitz
Ludvig, Capitaine,
N--0 332 Friherre Sandels, Fullm. Herr Heykensköldj
Cor/ Fredric, Hof - Rätts-Råd.
N:0 347 Friherre Wirsén, Gustaf Fredric, Stats
Seereterare.
N:o 862 Herr Gyllenkrok, Jöran, Major.
JLo 1033 Herr Hammarhjelm. Cari Fredric , Pro*
tocolls- Secreterare.
N:0 2023 Herr Kjerrmanskötd, Fullm. Herr Reutersköld,
Axel, Major.
N:0 2182 Herr Mannerstnm, iohan, Lagman.
Friherre Staél von Holstein , Corfitz Ludvig,
anmälte, att han , för bevakandet af enskildt»
angelägenheter, icke kommer att qvarblifva härstädes
till Riksdagens slut, oc|j dä han således
icke kunde under hela Riksdagen äga tillfälle
att deltaga uti Banco Utskottets öfverläggningar
, ansåg han sig böra den i samma Utskott
honom uppdragne befattning sig afsäga,
I Constitutions- Utskottet,
PLo 118 Grefve von Essen, Hans Henric, En
af Rikets Herrar, Riks Marskalk.
PLo 205 Friherre Åkerhjelm af Margrettelund,
Gustaf tredric , Öfverste.
N:0 324 Friherre Ehrenheim, Fredric, Presi
dent.
PL 2H2 Herr af Uhr, Carl David, Directeqr,
PR.O 2l6o Herr Jllunck af Rosenschöld, Eberhard
Professor.
p/f. Den 3 December.
N:0 2XÖI. Herr af Zellén, Johan, Landshöfs
dinge.
I Lag-Utskottet.
N:o 361. Friherre Edelcreutz, Daniel, Lands;-
böfdinse.
o
N:0 814" Herr Gyllenhaal, Lars Herman, Assessor.
N:o 1742- Herr von Schwartzer, Fulin. Grefve
Passe, Arvid, Kammarherre.
N:0 222f. Herr Sylvander, Josua, Landshöfdingen
I Bevillnings-Utskotfet.
N:o 84. Grefve Liwen, Fullm. Grefve von
Schverin, Fredric Bogislaus, Prost.
N:o iof. Grefve af Ugglas, Gustaf, Öfverste»
N:Q 249. Friherre Adelsvärd, Johan Carl, Cabinetts-
Kammarherre.
N:o 302' Friherre Alströmer, Fullm. Herr
Coyet, Atdolph, Major.
N:o 321. Friherre 7 a tv ast, Fulim. Herr Heykenskjöld,
Detlof, Major.
N:0, ICO. Herr Uggla, Göran Gustafa Assessor.
]N:0 446. Herr Nethervood, Fuihn. Herr Silf g
verstalpe, Johan David, Öfverste.
N:0 1824» Pierr von Törne, Michael, Stallmästare.
N:0 I§91. Herr Skjöldebrand, Pehr Erik, Landshöfdinge.
N:0 2008- Herr af Barelli, Isac.
N:0 2X80. Herr von Wahrendorff, Anders , Bergs
Råd.
Den a December.
N:o 22fl. Herr af Brinkmanj Gustaf, Landshöfdinge.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric, förklarade, att
sorn han, i anseende till det honom anförtrodde
Landshöfdinge-Embete, ej komme att beständigt
vistas Vid Riksdagen, nödgades han afsäga sig
den honom i Bevillnings-Utskottet uppciragne befattning.
I Allmänna Besvärs- och Economie-r
Utskottet.
N:o io£j. Grefve Knuth, Eric, En af Rikets
Herrar, Öiv rste-Marskalk.
N:o 276. Friherre Löwen, Axel.
Nio 340. Friherre Lövenskjöld, Salomon, President.
N:0 344' Friherre von Willebrand , Ernst Fredric,
Öfverste-Lieu tenant.
N:o 3f2. friherre Drufva, Thure, Landshöfdinge.
Nio 642. Herr von Becker, Fulim. Herr Flach,
Philip, Capitaine,
N:o 1149. Herr Hjärne, Carl Jacob, Öfverste»
Lieutenant.
N:0 I3XL Herr Leyonstolpe, Jonas Samuel, Häradshöfdinge.
N:o 1431. Herr Lilljenberg, Fulim. Herr Danck«
vardt, Gustaf Magnus, Assessor.
N:0 1^94. Herr von Heynne, Georg, Öfverste»
Lieutenant.’
N:o 2021. Herr Hertzenhjelm, Carl Johan, Ca»
pitaine.
7 6
JDen a December.
N:o 2146. Herr Bergencreutz, Lars Alger, öf*
verste.
*
Hans Exccllenee. Herr Grefve Ruuth, Eric,
yttrade, aft, da ålder, svag syn och hörsel
gjorde det för honom omöjligt , att intaga det
rum i Allmänna Besvärs och Economie-Utskottet,
hvilket bbfvit honom anförtrodt, ansåge
han sig böra denna befattning sig afsäga, un»
der anhållan likväl, att uti Högloft. Ridderskapets
och Adelns vanliga ynnest och bevågenhet
alltid la vara innesluten.
Friherre Lövenshjöld, Solomon, samt Friherre
Löwen, Axel, förklarade äfven, att cle, den förre,
i anseende till trägna Em bets-gös omåj , samt
den sednare, för bevakandet af enskiklta angelägenheter,
nödgades afsäga sig de i Allmänna
Besvärs och Econoniie-UtsUottet detn uppdragne
befattningar.
Herr Grefven och LandtMarsialHen anmodade
Herrar Electorer, att med lörsta sammanträda,
för att utvälja nya Utskotts-Ledamöter i
de Herrar Ledamöters ställe, hvilka i dag afsagt
Sig de dem anförtrodde befattningar.
Hans Excellence , Pierr Grefve Brahe, Magnus
Fredric, hemställde, om ieke, enär åtta Elektorer
blifvit till Ledamöter i Utskotter invalde,
Bänk männen först matte samina, träda för att,
genom utväljande af nya Electorer, göra deras
antal fulltaligt, hvarefter, och sedan.sådant skett,
éDn 2 December.
77
Elecforerne kunde de felande Utskotts-Ledamö*
ter utse.
Herr Grefven och Landtmarskalken ansåg denna
utväg medtaga flere dagar, innan alla Utskott
kunde blifva fulltaliga, samt hemställde
om ej, då 22 §. i Riddarhus-Ordningen tillåter
Tretton Electorer att Ledamöter i Utskott utvälja,
och Electorernes närvarande antal öfversteg
sistnamde nummer, Ridderskapet och Adeln
skulle, till Vinnande af skyndsamhet, behaga
tillåta, att de nu varande Electoreme finge utse
nya Utskotts Ledamöter, i de förut omnämde
afgångnes ställe. — Bifölls.
Grefve Anckarsvärd } Michael, yttrade, att
ehuru han vore lifligt smickrad af den honom
såsom Elector uppdragne befattning, nödgades
han likväl, i anseende till sin ålderdom, sig
densamma afsäga, under försäkran att, fastän
hans hand darrade, vore likväl hans hjerta
varmt för Fäderneslandet, Öfverheten och Ståndet,
samt att, ehuru hans handlingar än måtte
tydas, sanningen, hedren och äran likväl slutligen
skulle segra, och följa honom i grafven.
Friherre Cederström, Jacob, anmärkte, att
enligt Formerne, borde Bankmannen först göra
Electorernes hela antal fulltaligt, innan de sisti.
ämde kunde äga att de lediga rummen inom
Utskotten tillsätta.
Herr Grefven och Landt Marskalken] uppläste
ä2 §• af Riddarhus-Ordningen, som stadgar,
78
Den 2 December.
att minst 13 Electöfer böra närvarande i Val
till Utskotts-Ledamöter deltaga, samt hemställde
om icke, till beredände af Utskottens snara
Sammanträden, Ridderskapet och Adeln behagade
förblifva vid deras i denna omständighet
nyss fattade beslut j hvilket bifölls.
Upplästes frenne från de öfrige Respective’
Stånden ankomne Protocolls-Utdrag af den 2S
sisth November,innehällande i afseende på tryckning
af samtlige RiksStåndehs Protocöll, samt
det till desamma hörande Bihang, att PresteStåndet
anmodat dess Secreterare, att genast*
gå i författning om tryckning af detta Stånds
Protocöll, samt remitteradt frågan om medlen
till tryckningen äf samtlige Riks - Ståndens Protocoll
nied dertill hörande Bihang, till det blifvande
Stats-Utskottef, sorn; j sammanhang dermed,
börde upplysa, huruvida de under 181 T.
års Riksdag äf Stats - Verket till tryckning af
respective Med - Ståridens Protokoll förskjutné
medel, ännu blifvit behörigen redovisade och
Stats-Cassan godtgjorde. Att Borgare- Ståndet ,•
Som anmodat sin Secreterare att orri tryckning
af Ståndets Prötocoll genast gå i författning;
och ansett upplagan kunna bestämmas till yoo'
Exemplar, derjemre hemställt, att tryckningen
Sä väl af samtlige Riks Ståndens Prötocoll sorn
Bihanget mätte af de för allmänna Riksdagsköstnaderhe
anslående rhedel bestridas, samt atl
Bonde - Ståndet, sorri uppdragit åt tvenne dessi
Ledamöter att beéörja frycknirigen äf Ståndet#
Den g December.
7 9
Protocoll, hvaraf ryo Exemplar börtie uppläggas,
remitterat frågan, huruvida trycknings-kostnaden
skulle bestridas af de för allmänna Riksdags-utgificrne
anslående medeli till det blifvande
Stats Utskottet.
I sammanhang härmed upplästes ett af
Herr Brummer, Carl Magnus, ihgifvit Memorial,
'Sa lydande:
Då användbarheten af det för de 3:ne sistförflutne
Riksmöten af Trycket utgifne Bihang
till Riks-Ståridens Protocoll är långt ifrån att
svara emot deri dryga trycknings - kostnaden,
och det således icke torde vara öfverflödigt att
Vända uppmärksamheten på nödvändigheten af
en förbättrad Redaction deraf, hvarigenom något
redbarare gagn torde kunna vinnas, får jag
ödmjukaSt hemställa , orri icke mera Ordning i
dessa samlingar skulle ernås derigenom:
i;ö Ått hvarje Utskotts Betänkanden m. m.
serskilt trycktes och utgjorde serskiltå Band för
hvart och ett Utskott:
2:ö Ått hvart och ett Utskott aflemriadé
kina Betänkanden, Memorial och Protocolls-Ut*
drag i en nummer-följd, och att desamma straxt
efter aflemriandet till Stånden, till trycket befordrades
, hvarigenom, ett tillfälle skulle kunna
beredas till Riksdags Ärendefnes mogriäre prof.’
Vande och tryckningen på flere Tryckerier fördelas.
8o
Den 2 December,
j.‘o Att till hvarje sådan Samling af Ut
Skotts
- Bandhögä; bifogas 2;ne Bihang, a) Ett
innefattafHe i nUmmer-töljd Rd<s Sråjiderts beslut
i hvarje ätnrtej och b) Det andra i enlighet dermed
expedierade Riksens Ständers underdåniga
Skrivelser till Kongl. .Majit*
4*0 De Kongl. Propositionerne torde då
äfven böra samlas i ett serskilt Kand.
Hert Grefven och Landt Marskalken föreslog»
att, på sätt förr varit vanligt, trycknifigen af så
väl samtlige Riks-Ständens Protocoil, som det
till desamma hörande Bihang, måtte af de till
Riksdags kostnaderne anslagne allmänna medel
bestridas, samt att utgilvandet af Bihanget kunde
åt ExpeditionsAJtskottet öfverlemnasj hvilket
bi fölis
Då
Herr Grefven och LandtMarskalken derefter
hemställde, att Ridderskapet och Adelö
triåtfe utse någon af dess Ledamöter, att orrt
tryckningen af Ståndets Protocoil föranstalta,
föreslog Herr Silfverstolpe , Gustaf Abraham, att
den Ståndets Ledamot, hvilken redan börjat utgifVandet
af Riksdags-Krönikan, äfven kunde i
sammanhang dermed snrnodas om tryckningen
af HngloO. Ridderskapets och Adelns Protocoil
besörja.
Uppå derom af Herr Grefven och LandtMars
kalken framställd samt af Håglöf!. Riddet'skapet
och Adeln bifallen Proposition, anmodades
-
Den 2 December.
sr
dades Ståndets Ledamot, Herr Rothlieb, Carl
Fredric., a't om tryckningen af Ståndets Protocoll,
hvaraf endast 500 Exemplar borde uppläggas,
skyndsamligen föranstalta, så att tryckningen
deraf måtte kunna i lika fortgång med
justeringen af Protocolien verkställas.
Herr Rothlieb., Carl Fredric, försäkrade, det
han roed icke mindre skyndsamhet än noggrannhet
skulle verkställa Ridderskapets och Adelns
honom nu lemnade uppdrag.
Grefve Spens, Jacob Melker, anhöll, att
Herr Brummers ofvannämde uppläste anförande
måtte tills vidare blifva hvilanda på bordet.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
den 29 sistledne November. Efter uppläsningen
af Friherre Stael von Hodsterns deruti upptagne
samt af Ridderskapet och Addo bifallne
Tillägg till den af Vällofl. Borgare.Ståndet föreslagne
underdåniga Tacksägelse - Adresse, anmälte
Herr Grefven och LandtJMarskalkm, det
Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärd» Bonde-Ståndet,
genom ankomne Protocolls-Utdrag
af den 29 sistl. November och den i i denne
månad, äfven bifallit den föreslagne Tacksägelse-Adressen,
med tvenne Tillägg ; af PresteStåndet,
att deri serskilt borde tolkas Svenska
Folkets varma underdånigste erkänsla för den betydliga
Spannmåls-undsättning , hvarmed Kongl.
.Ridd. och Ad. Pret. J R. Ii9 12.
*2
Den 2 December.
Maj-.t Nådigst låtit bistå åtskilige behöfvand
Provincer, hvilka utan en sådan Kongl. Nåd vi
rit i fara att lida hungersnöd, samt af Bondf
Ståndet, att uti nämde Tacksägelse-Adresse ä
ven måtte inflyta Nationens underdåniga tacl
sagelse för den af Kongl. Maj:t vidtagne N»
diga anstalt om anstånd tills vidare med Krc
no-Skatternes afbördandej uti hvilka Tillag
Ridderskapet och Adeln blifvit inbjudne att si
•med Preste- och Bonde-Stånden förena.
Berörde tvenne Protocolls-Utdrag uppläste
hvarefter, uppå gjord Proposition, de af Prest
och Bonde-Stånden föreslagne ofvannämde tvei
ne Tillägg till Tacksägelse-Adressen af Höglo
Ridderskapet och Adeln äfven gillades.
Grefve Posse, Clas Fredric, anförde skri
teligen:
Som jag ej hade tillfälle vara närvaram
i början af sista Plenum, då Baron Stael gjor<
sin Motion, angående Tillägg vid den Täcks
gelse-Adresse, som af Vällofl. Borgare Stånd
blifvit projecterad att afgå till Kongl. Maj:
Hans Kongl. Höghet Kron Prinsen samt Ha
Kongl. Höghet Hertigen, hvilket Tillägg t
det minsta synes mig öfverflödigt; så kan ja
då jag under ingen synpunct gillar det besh
60m i anledning deraf blifvit fattadt, ingalun
neka mig begagna den Tätt, som 42 §. uti Ri
darhus-Ordningen lemnar mig, att mot det f;
tade beslutet till Protocollet anmäla min Rest
vation. Att vid ett tillfälle, då Riksens Stä
Den. 3 Dettmbtr.
*3
der i början af denna Riksdag gä att för Kgl.
Maj:toch Hans Kgl. Höghet Kron-Prinsen hembära
tacksamhets • offer för den oafbrutna omsorg
Kongl. Majrt haft för Rikets väl, samt lyckönskningar
öfver Hans Kongl. Höghet Hertigens
uppnådde myndighets-år, göra sådana Tillägg,
som snarare likna missnöje och förebråelser,
än det man bör hafva anledning tro varit
Borgare-Ståndets afsigt, vågar jag förmoda ingalunda
kan vid kallt och moget öfvervägande
vinna Högloft. Ridderskapets och Adelns gemensamma
bifall,
Baron Stael har yttrat, det Ständerne borde
begagna samma tillfälle att göra Kgl. Maj:t
uppmärksam på det allmänna elände, hvaruti
Landet genom inre penninge-bekymmer sig befinner,
samt den omöjlighet, hvaruti Innevånarne
äro att betala sina Krono-utskylder, utan
deras fullkomliga undergång, innan Kgl. Maj:t
vidtagit åtgärder till underlättande deraf, m. m.
Jag har redan nämnt och tror mig äga full
anledning upprepa, det jag anser detta Tillägg
högst obilligt.
Kongl. Maj:t och Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen äro otvifvelaktigt lika med de
flesta Innevånare uti Sverige ej uti okunnighet
om de bekymmerfulla inre Penninge-förhållanden,
förorsakade tili det mesta af våra Ständers
egna misstag och förfelade åtgärder, samt
slutligen Disconternas tillstängande , hvilket allt
kan stå tillsammans med Kongl. Maj:ts Nådiga
yttrande och Dess Tal till Ständerne, det Ri»
84
Den 2 December.
kets Financer äro uti det hela i en tillfredsställande
belägenhet.
Jag tror mig derom finna säkraste beviset
uti Ständernas sammankallande, hvilket långt
före Disconternas fall rygtevis förspordes, samt
derjemte uti den Författning, som Kongl. Maj:t
utgaf straxt efter Riksdags-Kallelsen, om inställning
af Krono-Uppbörden, intill dess Ständerne
hunne sammanträda.
Då Kongl. Majit derjemte lofvat, att till
Ständernas pröfning framlägga ett Finance förslag,
kan man med fullkomlig tillförsigt hoppas
att deruti finna sådane medel föreslagne ,
hvilka, om ej fullkomligen, åtminstone tillbetydlig
del afhjelpa den genom Disconternas fall
iråkade allmänna förlägenheten.
Långt ifrån att genom anmärkande och förebrående
Deputationer nästan vid Riksdagens
början utså oenighets frön mot den Regering
som vid så många tillfällen gifvit osvikliga pro
på sin varma nit och tillgifvenhet för Svenskt
Folket, tror jag att det helas väl säkrare be
redes, om Ridderskapet och Adeln kraftfull]
följde Kongl. Majus uti Dess Tal till Rikets Stän
der gifna anmaning, att genom enighet i råd
slag och allvarlig föresatts att afhjelpa det on
da, utan att på någon serskilt Class inom Sam
hållet söka häfva dess tyngd, grunda sitt hop]
om förbättrad ordning för framtiden.
Om, som jag vågar hoppas, Högloft Rid
Den 2 December.
85
derskapet och Adeln ej ogillar hvad jag anfört;
så torde, utan ait derföre någon rubbning uti
sjelfva Beslutet någonsin kan anses komma i
fråga , jag vördsamt fä underställa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns upplysta granskning och
bepröfvande, om ej Redactionen af det Protocolls-Utdrag,
som till Expeditions-Utskottet och
de öfriga Stånden skall afgå, må blifva sålunda:
Att Högl. Ridderskapet och Adeln begagnar samma
tillfälle att tacka Kongl. Majit, som, vid denna
utaf omständigheterna föranledda bekymmersfulla
inre Penuinge-ställning, sammankallat
sina trogna Ständer, för att gemensamt med
dem undersöka det onda uti sin rot och uttänka
hjelpemedel. Hvarjemte Högl. Ridderskapet
och Adeln anser sig böra inbjuda sina Med-Ständer
att frambära sin tacksamhet för inställelsen
af Krono- Utlagornas indrifvande, intill dess någon
åtgärd hunnit vidtagas, som förekommer
de mindre bemedlade Medborgare-Classernas i
vidrigt fall oundvikliga undergång; hvarjemte
jag för min del torde få föreslå det Tillägg, att
Ridderskapet och Adeln, i sammanhang dermed,
tackade för de anstalter, som af Kongl.
Majit blifvit vidtagne till Spannmåls • uppköp
uti serskilta Provincer, hvarigenom Spannmålens
fällande i vanvärde blifvit förekommen,
och stockningen uti Penninge rörelsen åtminstone
till någon del afhulpen. — Jag hyser den
fägnesamma öfvertygelsen, att om än den hastighet,
hvarmed Beslut på Baron Staels Motion
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln förledit
Plenum fattades, förhindrade många af
Dess Medlemmar att rätt inhemta meningen
85
Den 2 December.
deraf, så skall vid mognare eftersinnande man
likväl inse billigheten af min framställning, och
det är i anledning deraf, som jag vågar derå
utbedja mig Högvälborne Herr Grefvens och
Landt Marskalkens Proposition.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, uppläste
^8 §• af Riksdags ordningen, och yrkade,
att, i följd af samma Ridderskapets och Adelns,
i fråga om Friherre Stael v. Hollsteins
Tillägg, vidtagne Beslut, icke mätte rubbas.
Grefve Anckarsvärd, Michael, anhöll, att
hans i samma fråga till Protocollet för den 29
sistledne November afgifne yttrande, först måtte
upplåsas, innan något Beslut af Ridderskapet
och Adeln i detta ämne fattades.
Herr Lilljehorn, Gustaf Adolph, yrkade,
att, enär det af Friherre Stael v. Holstein fö*
reslagne Tillägg redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln gilladt, någon ändring deruti nu
mera icke måtte äga rum.
Friherre Staél v. Holstein, Corfitz Ludvig,
förbehöll sig att vid Protocolls • justeringen få
besvara Grefve Posses ofvan uppläste Memorial.
— Han ansåg det icke allenast tillhöra ett
fritt Folk att öppet och oförstäldt framställa sina
tankar, utan ock en vis Regering, att desamma
med uppmärksamhet och välvilja emottaga.
Herr Cedersköld, Pehr Gustaf: Då Höglofl.
j^tn 3 December.
87
lidderskapet och Adeln nu går att, jemte de
»frige Med-Stånden, genom en stor Deputation,
ör Hans Maj:t Konungen och Deras Kongl,
dögheter Kron Prinsen samt Hertigen afSödernanland
tolka deras underdåniga vördnad, tillgifvenhet
och tacksamhet, uppfyiles derigenom
reit visst hvarje Riddersmans och hvarje redlig
svensks hjertliga önskan. Men denna Adresse
iynes mig böra vara författad i så allmänna utryck
som möjligt, och ingalunda innehålla nåjra
detaljer, helst man i alla fall omöjligen
skulle kunna i en Adresse hinna uppräkna allt
det goda, nyttiga och stora, som Hans Majit
Konungen och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
för Oss i Nåder täckts göra.
Jag får derföre ödmjukast hemställa till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfning,
om ej det Tillägg, som det Vördiga PresteStåndet
och det Hedervärda Bonde-Ståndet föreslagit,
rörande Spannmåls-understöden m. m.,
borde uteslutas, och det så mycket heldre, som
en specificerad Tacksägelse skulle tillika innehålla
ett slags Decharge för Stats-Rådets Ledamöter
, som i Rådslagen deltagit och för de
samma äro ansvariga, samt sålunda betaga Constitutions-Utskottets
pröfningsrätt all kraft och
verkan. Constifutions - Utskottet skulle nemligen
ej, utan att motsäga sina Principaler, Rikets
Ständer, kunna göra anmärkningar mot
Stats-Rådets Ledamöter, rörande åtgärderna i
afseende på Magazins-förvaltningen, i händelse
det, vid granskningen af Stats-Rådets Protocoli
88
Den 2 December.
dertill skulle, mot förmodan, tro sig i något
afseende finna skälig anledning.
Hans Excellence Herr Grefve v, Engeström,
Lars, atlemnade ett skriltligt anförande, som
han anhöll mitte uppläsas, och förklarade, det
han vore af samma mening med Friherre Stael
von Holstein derutinnan, att sanningen borde
inför Thronen frambäras, samt yttrade, att
enär verkliga sanningar, och intet lösa rygten
framfördeSj sådant äfven alltid med välbehag
upptoges.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, anmärkte,
att enär, pä Friherre Stael von Holsteins Motion
om ifrågavarande Tillägg, genast följde
Ridderskapets och Adelns
de ock, då anmärkning deremot nu göres, en
slik anmärkning endast mot Friherre Stael von
Holsteins 'fillägg inskränkas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrie, trodde,
det hins Fader, Grefve Anckarsvärd, först yttrat
sig, innan Ridderskapet och Adeln öfver
Friherre Stael von Holsteins Tillägg fattat sitt
Beslut.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf, förklarade,
att han i sådant fall hade misstagit sig.
Grefve Anckarsvärd, Michael, önskade att
ehuru på sätt Friherre af Wetterstedt riktigt
upplyst, Grefven ick? till Frotocollet för sista
Plenum yttrat sina tankar, förr äa efter det
Den s December.
Friherre Stael von Hoisteins Tillägg redan blifvit
af Riddersk iprt och Adeln bifallit, Grefvens
i samma fråga dä aigifne yttrande likväl
na först matte utur Protoco et uppläsas, innan
Ridderskapet och Adeln fattade sitt beslut.
Herr Berghman, Ambrosius Magnus, anhöll
äfven, att Grefve Anckarsvärds yttrande måtte
uppläsas.
Friherre af Wetterstedt medgaf, att för upplysnings
skull samma yttrande måtte uppläsas,
likväl under förbehåll, att närvarande öfverläggning
endast måtte inskränka sig till pröfning af
Friherre Stael v Hoisteins ifrågavarande Tillägg/
Herr Grefven och Lan dt Mar skalk en hemstälde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att under det af Friherre af Wetterstedt
gjorde förbehåll, Grefve Anckarsvärds ifrågavarande
yttrande finge utur Protocollet för d. 29
sisth November uppläsas j hvilket bifölls.
Då undertecknad härefter började uppläsning
af Grefve Anckarsvärds berörde yttrande
, anmärkte
Friherre Cederström, Jacob, att som Hans
Excellence Herr Grefve von Engeström för en
stund sedan erhållit ordet, och anmält till uppläsning
ett af honom ingilvit Memorial, detsamma
alltså nu borde före Grefve Anckarsvärds
yttrande uppläsas; Och :;om Ridderskapet och
Adeln gillade denna Friherne Cederströms an
-
9°
Den s December.
märkning, upplästes Hans Excellcnce Herr Grefve
von Engströms Memorial, så lydande:
Då de göromål, som äro oskiljaktige från
det Embete Kongl. Maj:t täckts uppdraga mig,
hindrade mig att öfvervara Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Plenum sisrledne Lördag, då
frågan var om det tillägg Friherre Staél von
Holstein föreslagit till den underdåniga Tack>ä*
gelse-Adusse till Kongl. Maj:t, hvilken år propcnerad
af det Vällofl. Borgare-Ståndet* har jag
ansett för min skyldighet att genom detta ödmjuka
Memorial för Högloft. Ridderskapet och
Adeln framlägga några upplysningar, hvilka må
hända undgått dess uppmärksamhet, då,den senast
fattade sitt beslut öfver i frågavarande.
ämne.
För att lära känna Landets verkeliga tillstånd,
finnes, mig vetterligen, ingen säkrare källa
än Konungens respective Befallningshafvan
des
i Länen Embets- Berättelser.
Trogna sin
skyldighet, hafva de regelbundit och noggrannt
underrättat Kongl. Maj:t om ställningen uti de
dem i Nåder anförtrodde Län, och Konungen,
lika som Hans Kongl Höghet Kronprinsen, hafva
genast sysselsatt sig med utfinnande af medel
att undsätta de behöfvande. Högbemälte
Herrar hafva gifvit för mänga och för dyrbara
prof af deras Faderliga omvårdnad för Svea
Folk , för att någon skulle kunna draga i tvifvelsmål
den omsorg De haft ospard vid närvarande
tillfälle; Och mindre än någon annan bör
den hedervärda Ledamoten, som föreslagit nu i
Den 2 December.
frågavarande Tillägg, hysa ett dylikt tvifvel, då
han blifvit kallad, nyss före Riksdagens början,
att öfvervara Öfverläggningar om medel
att bota de svåra följder, hvarmed Landet hotades
af Malmö Discont - Verks iråkade obestånd.
Den hedervärde Ledamoten syntes då
ej benägen bispringa den nödlidande. Desse öfverläggningar
blefvo utan Resultat, men Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens ömma omvårdnad
förblef likväl ej overksam. Denne Furste, hvars
enda föremål är Fäderneslandets välstånd och
hvars verksamhet ej hvilar då ännu något godt
årerstår att uträtta; denne Furste, sager jag,
har lagt under Kongl. Maj:ts ögon de från Pro
vinc .rne inkomne Em bets Berättelser och på
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens hemställan
har Hans Kongl. Majit vidtagit alla nödiga
mått och steg för att lindra Dess Undersåtare*
lidanden,
Då Konungens Befallningshafvande i Malmöhus
Län inberättat, att den, genom Malmö Discont
- Sedlarnas misscredit hastigt inträffade
Penningebristen, förorsakat en nedsättning af
Spannmåls-prisen, sorn hotade Jordbrukaren med
förstöring, har Kongl. Majit nedsändt ifo,ooo
R:dr Banco tor att användas till Sädes • uppköp;
en anstalt, hvarigenom den betryckte Odlaren
biet räddad.
Riksens Ständer hafva inga Medel anslagit
för att understödja de Medborgare, som genom
tidernas skick hafva blifvit bragte på obestånd.
Likväl då Landshöfdingen i Götheborgs Län in
-
9
2
Den 2 December.
berättat, att Handelns afstadnande bragt uti yttersta
förlägenhet ett betydande antal Arbets folk,
bar Hans Kongl. Höghet Kronprinsen af Siri
enskildta Cassa tillagt dem ett understöd för att
lindra deras mäst tryckande behof under vintren.
Då Rapport nyligen inlupit om den svåra
belägenhet, hvaruti en stor del af Staden Göthe*
borgs mindre bemedlade innevånare sig befinna,
genom Discont - Sedlarnes misscredit och
Banco - Sedlarnes nästan totala försvinnande
utur rörelsen , har Kongl. Majit till deras understöd
nyligen anslagit en summa af 20,000 R:dr Banco.
Uppå Landshöfdingens i Fahlu Län underdåniga
Rapport om den förlägenhet, som derstädes
uppkommit till följe af Sedel - myntets misscredit,
lemnade Konungen detta Län ett understöd
af 20,000 R:dr Banco,
På samma sätt
har Hans Maj:t bemödat sig att afhjelpa en
dylik nöd i Östergöthland och Westergöthland.
Det blefve för långt att anföra allt, sorn i detta
afseende blifvit gjordt; ty ingen vrä i Sverige
har blifvit glömd af HansMajits och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens Landsfaderliga omvårdnad.
Allt det jag anfört, sätter i en klar dager att
Rikets belägenhet är af Konungen fullkomligt känd.
Jag hade trott, att det skulle varit öfverflödigt
att åter upprepa det, emedan sjelfva den
tryckta Riksdags - kallelsen och Kongl, Majus
Tal vid Riksdagens öppnande, tydeligen säga:
att Kongl. Majus Nådiga afsigt är att rådslå
med Dess trogna Ständer öfver medlen att afhjelpa
den tillfälliga förlägenhet, sorn i detta
ögonblick bekymrar Svenska Folket. Jag ber
Ridderskapet och Adeln att härå fästa en sär*.
Den st December.
deles uppmärksamhet. Att först tacka Konun.
gen för Dess omsorger och bemödanden att ifrån
Svenska Folket afvända olyckor, och att
se4ermera bedja Hans Majit underrätta sig hvar.
före sådant skett, synes mig vara err motsägelse,
som man bör undvika, för att ej blottställa
sig för grundade anmärkningar. Konungen
rår ej för de olägenheter, som uppkommit
af Discont - Verk, hvilka Hfan icke inrättat, och
öfver hvdka Han ej hade någon myndighet;
Men allt det som blifvit vidtagit att afhjelpa
eller åtminstone förminska dessa svårigheter,
det är man Konungen skyldig.
Hvarjemte Hans Excellence munteliger. tilläde:
Att ingen bättre än Hans Excellence varit i
tillfälle att bedömma antalet af Hans Kgl. Högh.
Kronprinsens välgerningar emot de behöfvande,
emedan, till följe af Hans Kongl. Höghets höga
förtroende, större delen af dessa Summor
gått genom Hans Excellences händer, och kunde
Hans Excellence intyga , att de voro betydligare,
än man föreställer sig, och uppstego til]
ett högre belopp, än hvad någon Sveriges
Konung förut till dylika ändamål användt.
Flere af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
yttrade härtill deras bifall.
Undertecknad upplä>te derefter Grefve Anekarsvärds
ol vanberörde yttrande.
Grefve Lövenhjelm, Gustaf: Bland Dialectikens
utvägar är ingen farligare än dä motståndaren
framställer allmänt erkända och vördnadsvärda
giundsattser, samt derifrån sedermera härleder
resultater, som af dessa grundsattser ingalunda
följa.
Vi äro alla ense derom, att hvarje Riks»
Den 2 December.
dagsman äger att flitt och oförstäldt yttra sina
tankar, och det i synnerhet i fråga om Landsmäns
nöd Vi äro aila ense derom, att detta
ar hvarje Riksdagsmans heligaste pligt och att
all sanning med välvilja upptages af vår Regering.
Men om det af Friherre Stael von Holstein
föresiagne Tillägg skulle inför Kongl.
Majrt i underdånighet framhäras, kunde Riksens
Ständer lätteligen bekomma det svar, att de
just i afseende på de ämnen, hvilka uti Tillägget
innefattas, aro tili detta Riksmöte af Kongl.
Majit sammankallade; och attsåledes Kgl. Majit
icke kunnat anses hafva varit i okunnighet om
det i Tillägget förmälte tillstånd. — Jag anser
således detta Tillägg onödigt.
Är fråga om att inför Thronen om Landets
ställning frambära underrättelser, dem man anser
Regeringen sakna, fordrar detta vigtiga ämne
en vida fullständigare Undersökning och Debatt
än i förra Plenum föreföll, och endast då,
samt sedan vi af Ståndsbröder från samtlige Ri*
kets Landskap r hunnit inhämta fullständig kännedom
i ämnet, endast då, säger jag, kunde
en sådan framställning medföra den åsyftade
nyttan.
Jag vill ingalunda tro, att med detta Tillägg
kunnat atyftas någon skada, hvarken i
Regeringens popularitet Hbr 8 enigheten bland
oss. Med det förra k*n det vara likgiltigt ehvad
som åsyttats, ty Regeringen är stark nog
genom sin Rättvisa och gin Redlig» afsigt, r—
Med enigheten bland oss, bär i alla thisr till
-
Den 2 December.
95
ståndet varit bräckligare, och detta bör skonas.
Men ehuru ingen skada åsyftats — sker dock
skada, om detta Tillägg antages. — Det är oss
alla bekant, art i England, i Holland och öfver
allt der representativ Regeringsform finnes, anses
Tacksägelse-Addresser innefatta förebråelse
mot Regeringen, då de innehålla sådane föreställningar,
som här föreslås; och en sådan förebråelse
vore å vår sida en gruflig orättvisa
och otacksamhet, som ingen af oss kunnat åsyfta.
Jag upprepar, att sådana Tillägg altid
anses som en klagan öfver Regeringens skadliga
åtgärder eller slöserier. Ätt vi icke äro befogade
till den förstnämnde klagan, det veta vi:
Hvad slöseriet beträffar har det utan tvifvel ägt
rum, men detta slöseri har varit af en sällsam
beskaffenhet. Det Allmänna har varit föremålet
deraf, icke offret; och de tillgångar hvarmed
detta ädla slöseri blifvit utöfvat, hafva icke
blifvit hämtade af Statens kända och påräknade
Intrader, utan tillskapade; Ja! mine Herrar,
tillskapade genom snillets kraft och genom en
verksamhet, som då allmänt väl är i fråga ej
känner hvarken ro eller rast.
jag kan med egen erfarenhet och med tillförsigt
att bli trodd på mina ord, så mycket
lifligare derom tala, som jag sjelf varit nyttjad
i en del af de ärender der så betydliga förmåner
tillskyndats vår Stat.
Af alla dessa förenade anledningar, får
jag för min del förklara, det jag anser Friherre
Stael von Holsteins ifrågavarande Tillägg
Den a December,
icke vara lämpeligt, att uti den af Riksens Ständer
beslutade Tacksägelse - Adresse inflyta.
Många yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström , Jacob: Öfverlaggningen
uti ifrågavarande ämne synes mig ännu vara
allt för tidig, innan det Prorocolls Utdrag, som
skall innefatta Ridderskapets och Adelns beslut,
blifvit uppläst. Anses frågan vara af en allmän
beskaffenhet hade den bordt hvila. -— Skulle
den deremot anses vara enskild, kan den nu
till öfverläggning förekomma, men ej förr än
Protocolls' Utdraget blifvit uppläst, ty då först
får öfverlaggningen en riktig lorm.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric.- Då hela
Öfverläggningen i ämnet, samt föl j ak teli gen
hvarje Ledamots anmärkningar, tnrde böra till
Expeditions - Utskottet öfverlemnas, för att derstädes
sammanfattas och uppställas i form äfen
Tacksägelse- Addresse, hvaröfver, sedan den från
Expeditions • Utskottet återkommit , Discussion
först äger rum, sa torde mig af sådan anledning
tillåtas fa uppläsa följande :
Allmänt klagas öfver nöd och förlägenhet.
— Riksens Ständer sammankomma; — Hvarje
Individe tror sig känna orsakeme till det onda,
och föreslår välmenande botemedel, hvilka,
som lämpeligast, framställa sig för de$s öfvertygelse.
— Särskildte Utskott tillsättas för att
undersöka förhållandet3 för att uppfatta alla
dess
t
Den 2 Decembef.
dess delar, framställa det till Orsaker och
följder; —- och sedan man trodt sig väl utredt
ett så vidt omfattande ämne, föreslår man medel
att återföra ett förloradt välstånd, och hoppas,
måhända, att det genom denna åtgärd
Skall nås till ymnigare mått än någonsin. —
De hemmavarande längta efter lättnad i sina
bördor; de hafva full förtröstan på sina Representanters
nit och goda vilja; de hoppas allt4
tills Riksdags - Besluten vanligen upplysa dem ^
att de hafva att vänta — intet. „ Vördnadsoch
tillgifvenhet? * betygelser; afgörandef om
erd och meningar i Grundlagen, i Riksdagsordningen,
Tryckfrihets'Lagen; fastställandet
af en Bevillnings » Summa , hvars tillräcklighet
göres tvifvelaktig genom flere möjligt inträffan*;
de omständigheter; ökade Anslag, stora Penninge
- tillskott från Banquen, hvars tillstånd hålles
obekant för dem, som besluta öfver dess
hatidhafvande; några förändringar i Allmänna
Lagen; underdåniga önskningar om en mängd
Författningar; stora bidrag af Banquen till en*
skilte företag och en, i följd deraf, tilltagande
Mynt - försämring, är som oftast innehållet af
Rikseds Ständers Beslut och hela verkan af deras
sammanvaro; kostsam och föga båtande för
de hemmavarande.
Om detta är förhållandet, så torde orsakers
tie få sökss inom oss sjelfver vi komma tillsammans
från mer och mindre trånga verknings-kretsar;
vi medföra kännedomen af brister
Ridd. oeh Ad. Prof. 1 S» J§, 14.
V'
98
Den 2 December.
och behof i vår Ortj vi framställa dem och
tro ofta det hela böra hjelpas genom medel,’
som endast kunna lämpas till dess del.
Stats-förhållandet i dess vidd fordrar en öfversigt
af det hela , som sällan af den enskilte
Stats Borgaren kan vinnas utan ledning; — och
tinan har kärtt uödvändigheten af en vidlyftigare,
det hela mera omfattande framställning af
Statens belägenhet och brister, till ledare för
sina slutsattsef.
En Ledamot äf detta Stånd,
lika vördnadsvärd för sin ålder, som pålitlig
för sin erfarenhet och sina kunskaper, har uti ett
Memorial af den urte Maji i8if fästat Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på detta
ämne: Han har ansett Riksens Ständers åtgärder
icke med säkerhet kufina byggas på annan
grund, än den som af Styrelsen, såsonä
innehafvare af all kunskaps- källa, borde framläggas,
för att af Stånden granskas, rättas och
fastställas. —- Denna Presidentens Herr vorå
Schulzenheims Motion vid förra Riksdagen
blef ibland Riksens Ständers underdåniga önsknings
. Mål inskränkt till infordrande af Herrar
Landshöidingars Öeconcmiska Berättelser, Och
Riksens Ständer äro ännu i saknad af den tafla
öfver Sveriges tillstånd, som Visar dess förhållanden
i alla delar , efter de stora förändringar
det undergått. Det är ej tänkbärf, att en'
sådan tafla öfver Rikets ställning icke skulle
vara uppgjord; utart en sådan kaningen gfundidée
för Statens tillvaro vara fattad, och alla'
åtgärder till dess vidmagthållande, skulle varat
Den 2 December'
99
osäkra och, genom brist på sammanhang, ej medföra
någon allmän båtande verkan.
De hemmavarande kunna icke vara tillfredsställde,
så länge deras Committerade ej
kunna beskrifva orsakerne till de behof, solli
fordra så stora Utlagor. — Men Riksens Ständer
sättas aldrig i tillstånd att bedömma dem ,•
örn de ännu vid det .pde Riksmötet, efter åfcrvunnen
frihet, förloradt och förändradt område
, skola Sa k fia den plan, som utvecklar Stats*
tehofven. —- Folkets rättighet att beskatta sig
mätte säkerligen innebära eh skyldighet fördess
Representanrcf, att Undersöka grunderne för
Stats - utgifteme. — Om Grundlagen ej bestämfrier
viddén och formen för en sådan berättelse,
så innebär det ett förtroende till Statens Embetsmin
att förekomma Ständernes behof i den-'
ha del.
ivian skulle kunna sluta af de uttryck sorti
vid förra Riksdagar någon gång undfallit en'
Föredragande^ elfer Minister, — att, ehvad sorn
sker , bör man vara lika öfvertygad att ingen gren saknar
dea uppmärksamhet, sorn den mäst förutseende
omvårdnad deråt kunnat lemna. — Män skulle af
dessa uttryck sluta , att våra rättigheter borde
Inskränka sig till undergifven tro och' blind tillförsigt
för Styreisen. Vanan vid Despotismen'
ursaktar en sådan tanke, men den bör rättas genom
den anmärkning , att friheten bjuder undersökning
för att stadga ölVertygeiseir.
Huru lätt skulle det ej blifva fot Riksens'
SOG
Den' a December.
Ständer att latta sina Beslut och att för heill*
mavarande rättfärdiga dem, om de kände Stats*
Ministerns tankar om Sveriges förhållande till
andra Stater; om de kände den grund- idée
Han för Statens tillvaro uppgjordt; om de blefvo
i tillstånd att bed örn ma Utslagen af den nosa
vägning utaf skäl och motskäl, som grunda
dess. förslag till bestämmandet af Statens verknings*
krets; om de kände Justitia - Ministerns
omdöme öfver bristerne i Lagskipningen och
den plan till förbättring Han utarbetadt, i följd
af de Slutsattser Han varit i tillfälle att fatta
genom jämförelse af Delarne med det Hela,
och genom ett sådant öfvervägande af möjliga
verkningar 9 som endast från Dess plats med
säkerhet kunna skådas. Om Riksens Ständer
fingo del af sådana åtgärder, skulle tj en dyrbar
tid upptagas att ensidigt behandla en mängd
Lagfrågor; — huru lätt skulle det ej blifva för
Riksens Ständer att fatta sitt Beslut om de kände
grunderna på hvilka Styrelsen stödjer Lan»
dets kraftberäkning; huru upplysande skulle
det ej vara att känna de härmed sammanhängande
öfverläggningar om ändamålet och afsig»
ten med Försvars* anstalterne 5 huru lärorikt
skulle det ej vara , att känna vederbörande Em*
betsmäns tankar om tillståndet i Landet och
deras förslag till rättande af skadeliga förhållanden
; huru mycket skulle det ej lätta Riksens
Ständers arbeten, om, till följd af ifrån alla
Verk och Embetsmän inkommande Berättelser»
en Plan till Stats-hushållningen uti dess vidd
dem förelädes; med hvad säkerhet skulle ej
Riksens Ständer träffa det rätta, om Stafs* Rå
-
Den 2 December.
SOI
dets grundeliga och mogna öfverläggningar |
detta mål meddelades, för att häfva de ivifveis*
mål, sorn nödvändigt skola verkas af okunnig»
het eller åtminstone mindre vidsträckt kännedom
af Styrelsens hela omfång.
Då Fäderneslandet uti Konungens Stats*
Råd äger en gifven punct, till hvilken all Em»
betsmanna omtanka för Fäderneslandets väl bov
samlas, så är det denna vördnadsvärda Corps
förbehållit, att, väggledd af allas meningar om,
bristerna i Stats-hushållningen, kunna uppgöra
en Plan, sorn, grundad pä en fullkomlig kännedom
af det hela, visar Riksens Ständer Sveriges
verkliga tillstånd, dess Politiska bestämmelse
, dets krafter och behof, och huru allt
är beräknadt med afseende å Stats Borgaren^
trefnad och bestånd.
Då det icke ens synes tänkbart, att så
högt uppsatte Män, som Svea Rikes Stats-Råds
skulle inskränka sin verknings-krets tili den
högst obetydliga, och blott negativa åtgärden,
att hindra öiverträdelser af Regerings-Formen,
pcb dä Lagen bjuder dem, a't sjelfkrafde påminna
om Rikets litt och- bästa , synes mig vara
både lämpligt och nödvändigt, att Riksens
Ständer, Vid tillfället af den stora Deputation-,
sorn af Vallöf!. Borgare-Ståndet blifvit föreslagen',
i underdånighet hos Konungen anhålla,
att till Riksens Ständers Stats-CRskott få öfveriemnad
hela den Stats-Plan, sora af Stats-Rådet
blifvit utarbetad} anhållandes lika uuuerdänigsr,
att de skäl' och morskäl, sorn föra tiil Resulta
-
102
Deri 2 Decemhey..
tet, måtte, som en grundelig vägledning fqy
Riksens Ständer, äfven få medfölja.
Utom det verkeliga behof, hvaruti j;ig anser
Riksens Stander vara af en sadan grund,
hvarå dess åtgärder iped säkerhet kunna fqtas,
anser jag som pligt, att Riksens Stander sätta
sig i tillfälle, genom denna åtgärd, skaffa öfvertygelse
åt Natiqnen, om Embetsmanna-verksamheten
i Sveriges val och i dess Inbyggares sällhet,
har ett odeladt mal för sina mödor, sirs
omtanka och sin ärelystnad.
Orri misstag och olyckor utgöra menskligt
erfarenhets-histofien, så böra vi, af framfarna
tider, varnade , rädas att ät efterkommande lemna
så rika blad i den, sorn dem vi utaf förrq
Ständer arft. Vj böra rädas att längre bygga
utan grund, och vi koiijma i evighet att göra
det, ?å länge vår uppmärksamhet ej fästas vid
ett förändfadt Stats skick, så länge Stats-behofven
ej rättas efter Nationalförmögenheten, så
länge'Forsvars - anstaiterne fordra större bidrag,
än sjelf-försvaret klafver.
Vj mråtte frimodigt bekänna, att yj, innan
dessa Stats hushållningens grundvalar äro lagda
, fj mera nu än förr kunna vänta den stadga
uti vära linanciela åtgärder, sotti kunna trygga
vår billiga farhåga för framtiden, och vi
måtte icke längre dölja vårt behof utaf den
Stats-jiushållnings-Pjan i hela dess vidd, som jag
ansér nödigt i underdånighet begära , innan v»
kunna börja att sjciiye utarbeta den.
Den 2 December.
103
Då Konungen nyss så Nådigt yttrar sig:
alltid sökt att följa allmänna sinnes stämningen och
tidens anda; aldrig att kufva hvarken den ena eller
den andra;
Dä han Nådjgst till Oss säger:
att Slafvens usla lott är fästad blott vd hoppet ;
så borde det ej onådigt upptagas, Q;n vi anse
dessa vår Konungs ord som ledstjerna för våra
fria yttranden, sorn en ny driffjäder att söka
göra väl, och som anledning att till hjelp för
vära åtgärder i underdånighet begära fru. ten
af den Embetsmgnna- vaksamhet, som Folket
dyrt betalar.
Det tillhör Svensk Riddersmanna- tro att
J?da Sanningen ilrån sin Visknings-röle i Sal{-  skap^-krersarne, att vördsamt föra den till Thronens
fot, sorn Folkets Tolk för Friheten och
Dygden•
Mångå tillkännagåfvo härtill deras bifall.
Friherre Stiel von Holstein, Corfitz Ludvig:
Då i ämnet redan är så mycket talat, torde det
nu var3 tid, att Ridderskapets och Adelns, i
anledning af mitt föreslagne Tillägg, fattade
Beslut öfverlemna till Expeditions - Utskottet,
för att i Tacksägelse. Adressen blifva intagit,
hvarefter, när Förslaget till Adressen hitkomjgnier
, deröfver torde kunna discuteras.
Grefve Posse, Clas Fredric Då Herr Baron
Stael ansett sig böra draga den slutsats utaf
mitt Dictamen, att jag åsyftad t personella tillvitelser
emot honom , tror jag mig skyldig för?
Den 2 December.
Klara, det sådant ingalunda varit min tanka, ej
heller tror jag det någonsin kunna utåt mitt anförande
iphemtas.
Jag är för mycket öfvprtygad om renheten
af Baron Staeis afsigfer, för att ens ett ögonblick
vilja dem misstyda; men då Herr Gene*
ralén Gretve Anckarsvärd nyss inför Ridderskapet
oell Adeln medg?fvit det Beslutet på Baron
Staeis Motion så hastigt fattades, att han, sorn
var den förste , hvilken täfte efter Baron Stael,
ej hant yttra sig , innan det redan var iattadf;
så har jag, utan att derföre tro, det Baron
Stael åsyftat göra Regeringen någon direct förebråelse,
föreställt mig, det Herr Baron Stael
ej sä noga pfyervägt följderne af en sålunda
framburen Tacksägelse - Adresse, hvilka följder
ännu närmare blifvit utaf Herr Grefve Lövenhjelm
utvecklade,
Det är utan all tvifvel, att om Ridderskap
pet och Adeln hifölle Redac;ionen af Protacolls
Utdraget i fullkomlig enlighet fied ordalydelsen
af hvad Baron Stael anfört, så skulle
icke allenast hvarje Utlänning, utan äfvenledes
de flesta Medborgare inom Sveriges Rike anse,
det Ridderskap,et och Adeln velat åsyfta en direct
förebråelse mqt Regeringen, som underlåtit
skaffa Sig sanna upplysningar om Landel
rätta ställning.
Att dessutom, med undantag af det inre
bekymmerssamma Penninge-förhållandet, hvilket
Kongl. Majit orpnämdt i sitt Tal, ingen
Dm s December,
verkelig fara eller nöd är för handen, har Ridderskapet
och Adeln haft tillfälle inhemta utaf
så väl Hans Excellence Herr Grefve von Engerströms,
som flera värda Ledamöters anförande,
Jag har således, så väl med stöd af Riksdags-Ordningen,
som af den vid förra Riksdagarne
antagna praxis, ansett mig på goda grunder
kunna anhålla, det er» jemkning vid Redactionen
af Protocolls - LJtdraget, som till de
öfriga Med Stånden skall afgå, må pa sätt jag
föreslagit, äga rum, hvarå jag får förnya min
anhållan om Harr Grefvens och LandtiVIarskalkens
Propositiqn,
Friherre Cederström, Jaeob, I anledning af
Friherre Anpkarsvärds yttrande, att hela ÖfverJäggningen
uti förevarande fråga borde till Ex*
peditions - Utskottet öfverlemna*, torde jag få
ppplysa, att sådant alldeles icke är lämpligt,
pmedan till Expeditions - Utskottet, enligt vära
gällande Förmer, endast Ståndens beslut kunna
Öfverlemnas, utan mäste Ridderskapet och Adeln
fatta sitt Beslut, hvilket under form af
Prptocolls-Lftdrag bör till Utskottet afgå. Detta
Rrotocolls-Utdrag är ännu icke uppläst, hvadan
jag anhåller, att sådant genast mätte ske.
Friherre af Wetterstedt: Det har tillförne
sorn oftast varit praxis, att när ett Beslut af
Ridderskapet och Adeln fattas, Protocolls - Utdraget
deröfver genast uppläses, justeras och
afsändes. Vid detta tillfälle har endast Beslutet
blifvit fattadt, hvilket nu mera ej kan äa
-
I c6
Den ?, December.
dräs; man får således blott öfverlägga om upp?
ställningen af ProtccqUs-IUtdragtt, sorn bör af?
gä både till K.d-Stånden oell till ExpeditionsUi$kottet.
Inka med Friherre Cederström får
jag anhålla, att samma Protocoils - Utdrag genast
nia yarda uppläst.
friherre Stael von Holstein • Jag-är visst ej
emot att Proiocolis-lJtdragct uppläses, och får
endast anmärka, det Grefve Lövenhjelm äfven,
insiämf uti, hvad j3g vid aila tillfällen yrkat;
att hyarje Riksdagsman äger att fritt yttra sig,
Herr von Schulzenheim, David, Jag ökar
ogerna de mångå Talares antal uti ett enkelt
eller föga invecldadt mål; men finner mig do<;k
befogad att härvid antora några ord. Bekymrade
hafva utan tvifvel de, för kända Ptnninge
oredor, kallade Riksens Ständer saminanträdt;
pien huru bekymmersam ock ställningen vara
må, sä synes det icke vara passande, att samma
gång framföra en bedröflig klagan till Timonen,
sorn ruan vill yttra en underdånig Tacksägelse
till en Nådig och Patriotisk Öfverhet för
Dess Landsfaderliga omsorg för Riket, och betyga
vår glädje öfver Arf-Furstens uppnådda
ålder att instiga uti Konungens Rådkammare;
och detta så mycket mindre, sorn vårt betryck
o,ch förvirrade Penninge ställning ingalunda härleder
sig ifrån någon Regeringens misslyckade
åtgärd, eller från en vanvårdad allmän Styrelse,
utan tvertom förnämligast ifrån Riksens.
Ständers egna finansiella misstag. Vi hade före
detta, med Fenninge - verkets goda bestånd;
Den 5 December.
I°7
förmält afskudda oss större delen af den äldre
Riksgälden, oell inlöst tvåtredjedelar af de utelöpande
Riksgälds Scdjarne med da ännu kraftfulla
Banco p ilningar, enär det olyckliga 1808
års Krig försänkte oss i en ny högst besvärande
gäld. Långt ifrån att vidtaga Fomtjdcns
^ätt att efterhand sammanskjuta en Krigsgärd,
eller att begagna då uppgifna råd, att utan Penninge-värdets
rubbning, ändock successivement
godtgöra den nya skulden trodde man lättaste
sättet vara, att på en gång emot en lindrig
ränta kasta h la Gäldsumman på Riksens Sunders
Banque, men med detsamma sattes hela vårt
goda Penninge-Verk i oreda , och med en mer
an fördubblad Banco Sedelstock och äfven ökade
Riksgälds-Sedlar, uppkom dyrhet å alla Lifsbehot
samt både öfverflöd och brist. Det förvärrade
tillståndet har ännu mer blifvit ökadt
genom en öfverdrifven och till en del illa handhafd
Discont Inrättning, sä ock ett eljest i Economisk
väg lofvärdt företag, eller Götha Capal-ai
betet, har i Rikets gäldhupdna belägenhet
öfverstigit våra krafter och ökat Rörelse-Capitalet,
hvilket, en gång tillkommit, svårligen
utan Näringarnas ofärd minskas kan. —- Hvad
har väl nu vår välgörande Öfverhet för del i
denna olyckliga tillställning? Är det väl skäligt,
att vid Tacksägelse-Adressens frambärande derjemte
oroa vår vördade ålderstegna Konungs samt
med skäl dyrkade Kron - Prins’s öron mecf en
jemmer om Rikets tillstånd, som vi till en stor
del sjelfve genom en oförsigtig finance-beredning
vållat: Hvad ock sjelfva Riksgälden beträffar,
så härleder den sig ifrån förra Regeringar,
Den 2 December.
och icke ifrån Denna sig om vår välfärd oman»
de Öfverhet, som tvertoin på ett undransvärdt
sätt friat oss ifrån den Utrikes gälden.
Till Expeditions-Utskottet m3 i öfrigt Rid»
detskapets och Adelns, Beslut om Tacksägelse»
Adressen, jemte äfven det i frågavarande Tillägget,
hansl*jutås: Detta Utskott tillhör alt s.å
st yl,sera Adressen, att den innefattar alla
fyra Riks-Sråndens verkliga öfverensstämtneise
och ei ett enda Stånds enskildta mening, och
komitier slutligen det författade Förslaget af vederbörande
Principaler att rattas eller gillas.
Grefve Lövenhjelm, Gustaf.- Jag kan omöj*
ligen lemna Friherre Stael von Holstein uti exelusiv
besittning af de ypperliga och vördnads*
fulla grundsatser, hvilka han framstäldt, och
hvilka jag äfven för min del erkänner; menjag
anser det af Friherre Stael von Holstein
föreslagne Tillägg ingalunda vara bestämdt, eller
uti en utförlig form uppställt, hvaraf lätteligen
skulle kunna hända, att Tillägget syntes
innebära en otacksamhet, helst källorne till der>
öfverklagade nöden härleda sig, på sätt Presidenten
v. Schulzenheim upplyst, från Riksens
Ständers tillförne vigtagne åtgärder.
Friherre von Stedingk, Victor, förenade sig
med Herr von Schulzenheim, samt h,emstälde,
om ej Tacksägelse-Adressen och Friherre Stael,
von Holsteins Tillägg kunde uti serskildt® Ex»
peditioner, hvar för sig, innefattas.
Den a Deeembef,
Friherre Staél Aon Hollstein, Corfitz Ludvig,
Jag anser Tacksägelse-Adressen och det af mig
dertill föreslagne Tillägg ingalunda böra åtskiljas,
hvilket skulle innefatta en motsägelse, utan
snarare böra på en gång framställas. Den af
mig uppgifne nöd är föranledd, icke endast genom
Disconternas obestånd, utah äfven genom
hvarjehanda andra omständigheter; och bör vid
detta tillfälle i underdånighet anmälas; men då
den af mig» ehuru oberoende Representant, derom
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorde
framställning, samt det i anledning deraf föreslagne
Tillägg, nu mött så mycket motstånd
härstädes, och äfven synts bereda mig så mycket
missnöje af en del utaf Ridderslcapets och
Adelns Ledamöter, huru skulle det val kunna
Vara att förvänta, att Landshöfdingatne, hvilka,
i anseende till sine Embeten, äro af Regeringen
beroende, alltid skola oförställt inför Koogk
Majit framställa sanna förhållandet, hvilket jäg
för min del anser vara Kongl. Majit obekant.
Hvad i öfrigt angår Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
emot så många Personer och Inrättningar
utöfvade frikostighet , torde jag få anmärka,
att sådant endast varit partielr, hvarmed
det hela Icke blifvit hulpit. —Grunden tillden
allmänna nöden hör således uppsökas, samt de
tjenligaste hjelpemedlen deremot upptänkas, i
hvilket afseende ifrågavarande Tillägg alltför
väl kan på samma gång med Tacksägelse-Adressen
i underdånighet framföras.
Grefve Lövenhjelm, Gustaf.- Då Friherre
Stael von Holstein yttrat, att tvenne serskildta
Sen 2 December.
Adresser icke äro lämplige, enär hans föreslagné
Tillägg skulle innefatta motsägelse af Tacksägelsen;
så har han äfven derigenom erkänt, att
hans Tillägg möjligen kunde anses såsom eri
förebråelse. Som jag i deritia . omständighet delar
Friherre Stael von Holsteins tänkesätt, tror
jag att hans Tillägg heldre borde serskildt till
Kongl. Maj:t framföras, helst jag för min del
är Öfverfygad, det Riksens Ständer vid alla tillfällen
kunna med sina underdåniga framställningar
nalkas Kongl. Majit. Jag tår dessutom anmärka,
attén Kamille kan hafva tillbragt ett af
hvarjehanda lidande och bekymmer uppfyllt år,
samt likväl på Nyårsdagen af det följande ä’gd
full anledning att tacka sin Far.
Mångå yttrade härtill deras bifall.
Friherre af Wetterstedt, Gustaf: Om Fri
herre
Stael von Holstein sjelf medgifver, att
hans Tillägg, skiljdt ifrån Tacksägelse - Adressen,
skulle irinebirä en motsägelse, sa torde
det vara ännu m h ire lämpligt, att uti ett Profocolls
- Utdrag innefattas tvenne motsägelser;
än att serskildt byar för sig framställa de samma.
' I anledning af Frih ire Stael von Holsteins
yttrande örn beroende och oberoende Representanter,
får jag förklara, det jäg tror, att
broderiet på‘ min rock icke skall bestämma min
Öfvertygelse; och att de så kallade beroende
Landshöfdingars underrättelser förtjena mera vitsord,
då fråga är om tillståndet i deras Län, ari
obestämda och allmänna Uppgifter ochr Anfä=
randen:
Den 2 December.-
Grefve von Schwerin, Fredr. Bogisl. Ehuru
Försök att förena stridiga meningar vanligen pläga
misslyckas, vågar jäg likväl detta försök.
Sedan Borgare - Ståndet bes!utit en underdånig
Tacksägelse- Adresse, har ett Tillägg dertill äfven
blifvit föreslaget. Dä jag ännu liflig-n erindrar
mig de vid 1815 års Riksdag inträffade
svårigheter, i afseende på fullständiga upplysningars
erhållande angående Landets Oeconomiska
och financiella tillstånd, undrar jag alldeles
icke, att detta tillfälle till underdånig anhållan
om fullständiga upplysningars erhållande 1 detta
afseende blifvit af en värd Ledamot begagnadt.
Att inför Thronen utgjuta känslan af Nationens
lidande bör icke kunna nekas; men ehuru
ölägenheterne härleda sig från föregående Ständers
financiella åtgärder, är likväl röten dertill
djupare, och leder sitt ursprung ända ifrån den,
uppå Konung Carl XLtes Regering följande tid,
under hvilken någon ny inre organisation, ehuru
nödvändig, likväl icke blifvit påtänkt, ari
fnindre verkstäld. jag anhåller derföre att få
föreslå följande Tillägg till Tacksägelse - Adressen:
Att då Ridderskapet och Adeln betygar
sir. glädje att se Hans Kongl. Höghet Arfprinsen
hafva uppnått den ålder, vid hvilken Carl
IX:s stora Son , Carl XI och Carl XII, redan
med ära fört Sveriges Spira öch hunnit förvärfva
rättighet till Svenska Folkets erkänsla och
kärlek, vågar Ridderskapet och Adeln yttra deri
önskan och förhoppning, att Hans Kongl. Höghet,
efter inhämtad kännedom af de flere hinder
för Nationella välståndet, sorn ligga i flera
äf de inre Styrelsé-grenarries ännu felaktiga ör
-
114
iben ? December.
ganisätion, täcktes inför Thronen och Sin Höga
Fader blifva en Tolk af de önskningar, hvilka
Svenska Folket i detta afseende vid ilere Riks-:
dagar framburit.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Öm jag ej
mera har den äran att endast såsom Riksdagsman
deltaga i detta Miks* Stånds öfverläggningar,
hoppas jag likväl att Ridderskapet och
Adeln täekes vara ofvertygad, att det är medi
samma känsla för Frihet och för Fosterland ,,
med samma agtning för detta Stånd och fö*
Lagarne, hvaraf jag allt sedan jgoo års Riksdag,
då jag först började att öfvervara dessa
Rådplägningar, varit upplifvad, som jag äfvert
ru utbeder mig att i anledning af ifrågavarande
ämne få yttra mina tankar. Det kan ickei
vara min afsigt att försöka rubba ett redan fattat
beslut, men jag tror att det är angelägit veta
hvad man beslutat. Efter hvad jag kannat
fatta af Friherre Staels yttrande, innebåiler det:
väl en i allmänna ordalag författad framställning
att Landets inre belägenhet vöre olycklig^
men det utmärker intet hvaruti sjelfva olägenheterne
bestå. Då Proposition är gjord till
bifall på Friherre Staels Motion, är det också
utaf densamma sorn det bör kunna hämtas»
hvilka äro egentligen de svårigheter hvaröfver
man klagar, och jag tror derföre, att Ridderskapet
och Adeln bör anmoda Friherre Stael
att punktevis uppgifva: Hvilka äro de svårigheter
man har att bestrida, hvilka äro de rättelser
som åstundas och hvilka de omständigheter
»
Den 5 December.
heter, som han i dessa afseenden anser hafva
varit för Konungen okända. Om det är den
inre Penninge - rörelsens, igenom Disconternas
fall , hämmade liflighet och den deraf uppkömne
osäkerhet, så är sådant så mycket mindre
Konungen obekant, sorn det uti sjelfva Riksdags
- kallelseri är utiriärkt såsorri det ämne, hvaröfver
Kongl. Majit ville med Riksens Ständer
rådgöra- Ätt i sådant afseende införa ett Tillägg
i Tacksägelse - Åddressen vär således icke
nödigt, och det bör derföre förmodas, att Friherre
Stael haft något annat till föremål; meri
då ingen ting är uttryckt bör det igenom Protocolls-Utdraget
bestämmas, hvilka delar eller
puncter af det inre tillståndet i landet, sorn
anses vara Kongl. Majit okände och behofvet
af rättelse i Samma afseende utvecklas. — Då
först gifves én grund för omdömet om de uppgifne
anledningarne till klagomål äro grundade
eller ej, och då först lt3n efter min tanka eri
Diskussion med sak-kännedom om föremålet
derföre, äga rurri. Det är af Sådan anledning,
Sorn jag för miri del skulle önska, att den serri
Väckt frågan, äfven blefve ålagd författa
Protocolls ■ Utdraget, sorni skall ligga till grund
ej allenast för Expeditions - Utskottets befattning,
meri äfven för våra Med - Ständers pröfning,
huruvida de vilja häruti instämma eller
ej;
jag har bort vid detta tillfälle uppläsas ett
Memorial, som gör snärt sagt en Recension af
framfarna Ständers åtgärder, och som tyckes
Ridd. och Ad. Proi. 1, P. l) : 10;
!I4
Den 2 December.
utmärka, att Svenska Folket deraf hämtat ert*
dast en bedröflig erfarenhet. Jag kan för min
del icke instämma i denna tanka. Jag mins
fc8C>9> då Fienden nyss hade varit några mil ifrån
Hufvudstaden, och då Krigshären var till
en stor del förstörd och tillgångarne utblottade.
När vi då samlades, sysselsatte män sig icke
med att uppgöra teckningen af Rikets nöd,
men att rådgöra huru Fäderneslandet skulle räddas.
Svenska Folket förtviflade ej om möjligheten
deraf, och , ehuru ömgifne af Fiertder,
Utan säkert stöd någorstädes, var det ännu under
denna tid, som , oaktadt öfvergåhgen ifrån
ett tillstånd af Dispötisme, då nästan hvar tan*
ka, hvarje ord för Friheten gaf anledning till
missnöjen och förföljelser, Svenska Folkets Re»
presentanter likväl visste att med vishet sätta
en gräns för sina fordringar, och den Grundlag
skapades, sorn försäkrade Samhälls- Friheten, i
det den bestämde dess gränsor och inrättade
en Styrelse - Magt, stark till verkning för allmänt
Väl, meri bunden af Lagar och underkastad
ansvar för deras öfverträdelse, Det vat
denna Stats - författning, det var den Samhällsanda,
som vid dess författande och för dess
stöd ådagalades, som Svenska Folket har att
tacka för de första möjligheterne till räddning,
och det var denna, som blef Förenings-pune*
ten, äfven då, när Nationen förlorade en Furste,
vid hvilken den hade fästat sitt hopp.
Den skyndade att välja en annan och den Jye_
kades att finna den, som med Snillets och Er_
farenhetens öfverlägsenhet och ånséende, visste
att begagna alla omständigheter, som erbjöd0
Deri a December.
sig för att ej allenast försäkra Fäderneslandet*}
Sjelfständighet, men äfven för detsamma skör»
da nya Lagrar» —» Det var således som Sverige
ej allenast deltog i striden för Europas frihet,
men äfven befäsfade sitt eget sjal t bestå n di
igenom föreningen med ett Brödfa - Folk; Jag
fröddé, att när Rikets Ständer j följe deråt
Sammankallades, icke för att lemna nyä biträden
, men för att bestämma villkoren af siri
förening med deSsa Grannar, som nu meraskule
ökä Sveriges styrka och säkerhet, i stallet
itt vara ett föremål för försvar och fö^-gtig»
tets-mått, och för att emottaga underrättelsen
)tn afsliitandet af ett ärofullt krig, sorn köstat
nindre än de föregående olyckliga, sorti endast
jeredt vanheder och förluster. Jag trodde*
äger jag i ått Natiönen då skulle finna* att deri
kördat frguren äf sina bemödanden, och det
ir också Sant, att Dess Representanter skyna
att till Throtleri frambära sina tacksägelsen
den det var kort derefter och Under det Ko»
Ungeh Vär sysselsatt, dels att förskaffa Natioen
nyä fördelar* dels ätt afhjelpa de Svårigeter*
sorti den föregående ställningen och KrigsöStrtaderrie
vållat $ forti en Obestämd klagart
öjdes Orri en i landet varande allmän förläenhet.
För att undersöka orsakerne dertill och
ppgifvä botemedlen, tillsattes ett Särskilt Uttott.
jag kanner éj de svårigheter söm rnötté
etsämffta vid dess arbete. Men jag vet, att
ga upplysningar detsamma nekades Oöh jag
st, att frugtert defaf blef ej allenast ett i Ut:ottets
namn afgifvit Betänkande, men äfvert
t vidt Omfattande Memorial, hvaruti, med full
II6
Hen 2 December.
frihet, åtminstone en stor del af föregåendes
Hushålls-sysfeme klandrades. Jag vet afven, att
dessa framställningar varit föremål för öfverläggningar
i Konungens Stars-Råd, och jag kan
således icke tro, att beskaffenheten af de svårigheter,
som deruti äro tecknade, kunna anses
vara Konungen okände. Då emedlertid ingen
ting annat sedermera inträffat, än hvad som är
föremål för Riksens Ständers sammankallande,
synes ett upprepande deraf åtminstone öfverflödigt,
och om ej Beslutet varit fattat, skulle
jag hafva gjordt invändningar deremot. Na
kan jag, för att förena det ena och andra, icke
annat än instämma i Grefve Schwerins Project
5 att med yttrandet af dc bekymmer, som hos
Riksens Ständer blifvit väckte, äfven måtte
tilläggas öeh underdåniga önskan, att Hans
Kongl. Höghet Arfprinsen, som nu börjat deltaga
i öfverläggningarne om allmänna Ärender,
måtte täckas åtaga sig att vara Tolk af Nationens
önskningar och framföra dem till Thronen.
Ehuru jag anser älven denna önskan öfverflödig,
då jag tror att Hans Kongl. Höghed
Arf- Fursten icke lärer underlåta, att, i hvad
på honom ankommer , sjelfmant gå dem till
mötes, hoppas jag likväl att H. K. Höghet, i
afseende på ädelheten af ett sådant kall, icke
skall onådigt upptaga en dylik anhållan.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric.- Ehuru Friherre
Stael von Holstein pa ett missfirmeligt
sätt angripit samtlige Landshöfdingar, likväl
och då jag känner att den Patriotisme, sorn
vanligen leder honom, ofta förleder honom läng
-
Deri a December.
117
re än han borde, vill jag för denna gång med
skonsamhet besvara honom; hvarefter Herr
Skjöldebrand uppiaste följande:
Ingen lärer kunna bestrida Herr Baron
Stael vid alla dess framställningar de mäst välmenande
afsigter mot Fäderneslandet; men det
tillhör menskligheten och hvar och en af Oss
att kunna misstaga sig om sättet att vinna det
ändamål man söker.
Rikets, och i synnerhet vissa Landsorten,
af honom åberopade olyckliga belägenhet, lärer
väl hufvudsakeligen härleda sig från de enskildte
Disconternas iråkade obestånd, och detta
kan så mycket mindre vara Konungen och de
i Styrelsen deltagande Kongl. Prinsarne obekant,
som Hans Kongl. Majit, just af denna anledning
sammankallat Rikets Ständer och i Dess
Nådiga Tal, uppläst på Riks-Salen, uppmanat
dem att med skyndsamhet och endrägt söka
detta onda afhjelpa —- Hvad öfrige Rikets olyckor
beträffar, såsom fattigdom hos synnerligen
större delen af jordbrukande Glassen, torde
sådant böra tillskrifvas den redan långt före
Disconternas fall, öfverhand tagne böjelse för
utländske öfverflödsvaror och ett yppigt lefnadssäu,
icke motsvarande egna och verkeliga
tillgångar, och till en stor del härrörande af
för lätt tillgäng till Iåns erhållande och ett för
obetänksamt begagnande deraf. — Emot en
sådan vår Handels våg undergräfvande böjelse
för utländska varor, har ju Konungen låtit utlärda
de mäst Faderliga förmaningar , och i de inom do
J}en % Defember•
Kongl, och Furstliga Hofven redan vidtagne jnskränkningar,
se vi framlysa hoppet om flere
lika Riksgagneliga efterdömen tili Svenska FqL
kets återförande till sina Förfäders tarflighet,
hvarigenom säkrast enskild och allmän bergpiiig
och välmåga skall hos pss återkomma,
Om igenom Climarets hårdhet, Svenska
Jordbrukaren fatt vidkännas flere års på hvarannan
följande svaga skördar, böra vi icke.
Otacksamme mot en mild Försyn och en Faderligen
för vår bergning ömmande Styrelse,
förglömma, att, under en tidpunct, da Europas
lyckligast af naturen lottade Länder varit.
Icke blott under de mäst förödande krig Veridshistorien
äger att uppvisa, föremål för alla nöden$
och lidandefs rysligheter, utan ock de fleste
Sedermera under sjelfva fredens återvundna lugn,
straffade med missväxt och hungersnöd, hafv^
vi varit befriade från krigets invärtes olyckor.
Och i stället fqr krigsgärders utbetalande, för
dess yttre ärorika utförande , igenom Hans Maj:t
konungens och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
vishet och beundransvärda förutseende,
jcke allenast sett Rikets gränsor med ett vidsträckt
Brödra-Land utvidgas, utan ock stora
skatter, midt under krigens utförande till vårt
Land införas, och under de föregående årens;
svaga och hotande skördar hittills så lyckligen
i hvarie Rikets Landsort frälsats från hungersnöd.
Om åter Herr Baron Stad , med Riksolyc*
kor, har afseende på Embetsmanna-Corpsens,
Den 3 December.
eller enskildte Em betsmäns Förvaltning af allmänna
Mede! ogh de dem uppdragne värf:
Lemnar ju närvarande Riksmöte ert tillfälle eller
en frihet att sädant i laglig väg granska,
och må man härvid icke förglömma, att de
Representativa Rättigheter Sveriges Innebyggare
och Ständer äga, äro så vidsträckte och
sä dyrbare, att om det erbjöds oss att utbyta
dem mot hvilken annan. Nations som helst,
vi säkerligen skulle äga nog klokhet, att ett
siådant tillbud, icke antaga.
Jag vågar således tro, att då, för Ridder»
skåpet och Adeln vägen till Thronen alltid är
öppen, för hvad framställan sorn helst, om enskildt
eller allmän nöd; likväl nu, då af de öfrige
våra Med-Ständer en vänlig och skyldig
Tacksägelse» Addresse blifvit föreslagen till Hans
Majit Konungen för Visheten af Dess Styrelse
och Faderliga omvårdnad sedan sista Riksmötet
, hvar och en lärer finna , att dermed icke
bör sammanblandas sådane framställningar, hvartill
serskildte omständigheter under Riksens
Ständers sammanvaro , efter en noga och laglig
pröfning af föremålen , möjeligen kunna gifva
anledningar , och då hos de öfrige väre aktningsvärde
Med - Ständer, afsigten med en
Tacksägelse • Adresse till Konungen synes häruti
instämma, skulle jag tro, att om vid början
af en Riksdag, der enighet och samdrägt
till botande af vära Fiuancers oreda, mera än
någonsin varit nödig, ett försök till en framställning
inför Thronen af obestämda och möjeJigen
sårade målningar af olyckor, dem vi me-.
Sen 2 December..
deist samfält: bemödande sjelfve kunna afhjejr
pa , med afsiag i deltagandet af de öfrige Rik§-  Stårsden skulle mötas, sådant skulle under Riksdagens
fortgång medföra lilia obehaglige sopa
gkadelige följder.
Härefter til)3de Herr Skjöldebrand munteligen:
Da
np Friherre Stael von Holstein, af
hvad som af flere inom detta Stånd blifvit
yrtndt, lärer hafva utrönt att större^delen af
dess eget Stånds Ledamöter, lika med de trenne
-Öfrige Riks - Stånden, finna dess till TacksägelseAdressen
proponerade Tillägg oamageligt, uppmanar
jag Friherre Stael von Holstein aitt såsom
ett prof af dess patriotjsme och önskan af
återförande till samdrägt och enighet, att han
sjelf gör Proposition om en så beskaffad ändring
i dess Tillägg, att titan ändring i ett redan
fattadt Ridderskapets och Adelns Beslut^ det?
samma må bhfva antagligt.
Friherre Cederström, Jaeob.- Jag begär den?
pa gången endast ordet för att besvara, ett H:f
Friherre Staels eqskildta anfall emot mig , såsom
Landshöfdinge , derigenom , att han påstått
det Landshöfdingame, lör det de äro beroende
Embetsman , icke våga att inför Thronen framföra
sanningen, Jag får råda Herr Friherre
Stael, att innan han så strängt bedömmer Embetsman
i niassa, borde han göra deras bekantskap
och skaffa sig säkra underrätselser att de
uraktlåtit uppfyllandet af deras skyldigheter.
Den ä December. lai
Grefye Anckarsvärd, Michael: Ehuru jag ej
vidare vill borttaga Höglofl. Ridderskapets och
Adelns tid, torde jag likväl få förklara, att jag
anser Friherre Scael von Holsteins ifrågavarande
Tillagg alldeles icke hafv3 något utseende af
förebråelse rnot Regeringen och således ej eller
böra kunna onådigt upptagas. Då jag tjenat
fyra Konungar, och derunder efter bästa
förmåga sökt uppfylla mina pligter, hoppas jag
vid slutet af min lefnad blifva befriad från tillmålen
, att hafva tillstyrkt och beredt ep förebråelse
mot Regeringen,
Herr af Brinkman , Gustaf. Det har behagat
Herr Friherre Stael von Holstein att anse
Landshöfdingarnes Berättelser om Landets tillstånd
mindre pålitlige, för det de äro beroende
; men förr än Herr Friherre StaCjl af de i
Herr Grefve Mörners anförande upptagne skäl,
bestämdt uppgifvit, hvilka Landshöfdingar deras
pligt åsidosatt, torde det derom yppade
tvifvelsmål, ehuru sårgnde, icke förtjena trovärdighet,
Och hvaruti består då den nöd, som så
fiårdt trycker Landet och hotar med undergång?
I intet annat, än i följderne af det Penningevingleri,
som Malmö Discont tillvägabiagt, och
som förstört både dess förtroende pch de öfrige
Discontemas betalnings förmåga, samt derigenom
satt allmänna Crediten o?h Pennjngerörelsen
i förlägenhet, på somlige ställen mera,
på andra mindre kännbar; men dertill hafva
hvarken Konungen eller Dess Bffallningsh.if
-
122
Deri 5 December.
vands varit vållande, pcb detta onda, sorn för
Ögonblicket visserligen är bekymmersamt, måtte
val med lugn öfverläggning och kraftfullt bemödande
stå att afhjelpa , och de skräckbilder,
6om första känslan vid s.ådane tilllä.llen vanligen
tillskapar, snart kunna försvinna,
Att för öfrigt ifrån denna tillfälliga händelse
sluta till Rikets inre vanmagt, later icke vä(
förena sig med verkliga förhållande; ; tvertom
kan man med åberopande af erfarenheten pår
stå, att Landtbruket är i ett synbart tilltagande,
uppmuntradt af Konungens Nådiga omsorger,
understödt af Riksens Höglofl. Ständers
deiåt Jemn3de biträden, och befrämjadt af frihet
och säkerhet i användande och afsättning af
dess Producter. -— Bergsbruken hafva, ifrån
förra arens trångmål, under de sednare vunnit
ansenliga och betydliga fördelar, och hvad bistånd
hafva icke Näringar och Handaslöjder erfaiit;
huru mycket äro icke de förbättrade eller
utvidgade y huru stor är icke den omtanka,
sorn Kongl. Majit användt för Handelns återställande
i dess tillbörliga skick5 hvad välgörande
verkan har icke den anstalt medfört, sorn
Kongl. Majit i Nåder vidtagit , till Kusternas
bevakning emot införande af förbudne Öfver,
flöds-varor; huru sällsynta och otillgängliga för
fåfängan hafva icke dessa varor nu mera blifvit,
åtminstone i LmdsQrterne; en anstalt, hvars
fortfarande lofvar tillve*t af inhemsk industri®
och dermed förenadt välstånd; och huru lycklig
har den utväg icke varit, sorn Kongl. Majit
till införande af tarflighet och sparsamhet vid
-
Der. 2 December.
123
tagit, att på ett faderligt sätt föreställa dess
trögna Undersåtare både angelägenheten och
fördelen i inskränkning af öfverflöd. Den
har blifvit emottagen med sann välvilja och
förtroende, denna föreställning, och haft kraftigare
verkan än aila Påbud. Yppigheten är
redan genom frivilligaöfverenskqmmelser jLandsprterne
afvisad och skall icke dit återkomma ,
utan förledande i efterdömen eller illasinnade
jngjfvelser, -— Den härliga omtankan för egna
tillverkningar har blifvit upplifvad, återvunnit
dess förra anseende, och skall ofelbart göra dagliga
framsteg.
På nu den. upplyste och rättänkande Handlanden,
den redlige och af Fosterlandskänsla intagne
Medborgaren, under åtnjutande af Lagafnes beskydd,
frid qch säkerhet, för allt detta välsignar
Konungen i sitt hjerta ; då Svenska Folket,
låggt ifrån att misskänna Konungens Nådiga omsorger,
icke har mera än en röst, Vördnadens
pch Erkänslans , för faderlig och huld omvårdnad,
är jag fast öfvertygad, att Höglofl. Ridflerskapet
och Adeln fullkomligen delar dessa
tänkesätt,
Herr Pählmartl Otto Fredric; Ej beredd att
yttra naig \ denna grannlaga öfverläggning, vågar
jag hoppas på det benägna ötverseende,
Sorn fästar mer afseende vid sjelfva saken än
sättet af framställningen. — för min egen tillfredsställelse
vill jgg hafva yttrat min mening *
och skall deruti åtminstone bjuda till att. vara
kort. Jemte bifall till den underdåniga lack
-
124
Den % December..
sagelse-Adresse, hvaruti Vällofl. Borgare Ståndet
inbjudit de öfrige respective Riics-Stånden att
deltaga, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln
beslutat ett Tillägg, hvarigenom Riksens Ständer,
efter att hafva för Hans Majit Konungen
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen tolkat
Nationens underdåniga erkänsla, äfven skulle
fra mställas den nöd, hvaruti en stor dol af Rikets
In ovanare sig befinna. Det är mot ett så.
dant Tilla ;g sa mycket redan blifvit anfördt,
och huivudsakligen, att det skulle kunna misshaga
de Höga Personer, till hvilka hvarje Svensk
har för stora förbindelse!, att någonsin kunnahysa
en sådan afsigt samt att detta Tillägg
skulle icke allenast inom, utan jeaiväi utom
Riket föranleda till oblida omdömen om Riksens
Ständers tänkesätt mot Hans Majit Konungen
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.  ,
Jag härleder denna farhåga mycket frän vår
ovana, att höra Sanningar okonstlade framförda
till fhronen, och begäret att uttyda hvad som
icke är beröm för klander. Jag bekänner allt®
så uppriktigt , att jag icke kan inse de vådliga,
följder, sorn skulle uppkomma deraf, att Nationens
Ombud, vid simma tillfälle de för Thronen
nedlägga den skyldiga gärd af undersåtlig
vördnad och erkänsla , hvartill Hans Majit Konungens
och Hans Kongl Höghet Kionprinsens.
fortfarande nitiska omvårdnad för Rikets väl*
gifvit anledning, älven framställa sina bekymmer
öfver -den mindre lyckliga ställning, til!
hvars afbjelpande Riksens Ständer nu blifvit
kallade.
Den ? December i 12 J
Deremot har jag ock den öfvertygelse, att
ett dylikt Tillägg vid en beslutad underdånig
Taeksägelse-Adresse, är utan allt ändamål, och
följaktligen både öfverflödig och olämplig. Det
är icke tänkbart, att Kongl. Majit och Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen skulle äga mindre
kändedom om tillståndet i Landet, än hvad genom
en i allmänna ordalag beslutad framställning
kan vinnas. Jag vär icke tillstädes, då
ifiågavarande Tillägg beslöts, och har således
icke förut kunnat detsamma bestrida. Men som
Beslutet redan blifvit fattadt, återstår, i mintanka,
endast att tillse, det ordalagen i Expeditionen
så författas, att den i intet afseende kan
blifva sårande. Detta anser jag möjligt, och
är fullt förvissad, att hvar och en på detta rum
uppriktigt önskar förekomma allt, som i något
afseende kunde vara misshagligt för dem, hvilka
Ridderskapet och Adeln på samma gång
går att betyga sin underdåniga vördnad och oinskränkta
tillgifvenhet. I denna åsigt förena sig
allas tänkesätt. Ingen ibland oss har kati nät
förgäta de stora förbindelser Svenska Folket har
till Hans Majit Konungen och Hans Kong'.. Höghet
Kronprinsen, utom hvilka Sverige sannolikt
icke mera ägde ett rum bland Europas sjelfständiga
Stater.
jag underställer Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, om icke, med anledning af ailt hvad
redan i ämnet blifvit yttradt, den utväg skulle
kunna vidtagas, att Motiverne för det beslutade
Tillägget äfven införas i Expeditionen, då
Riksens Ständer skulle kunna säga, att om un
12(5
' Den 2 December,
►
der fortfarande Riksdag Kohgl. Majit icke till
alla delar skulle finna de beviljande Anslagen
svara emot hvad som äskas, täcktes Hans Majit
deruti endast igenkänna orsaken i Riksens Ständers
öfvertvgelse , ätt besparingar äro nödvändiga,
och att Folket icke förmår bära högre
Statsbördor, än hvad redan äro ålagde, helst
närvarande Fenninge - förhållanden sannolikt ert
längre tid komma att försvåra Skatternas utgörande:'
Aft då Riksens Ständer sålunda vict
Hans Majits fötter nedlägga sina bekymmer*
Hans Majit äfven täcktes vafa öfvertygäd om
Riksens Ständers allvarliga vilja och föresatts*
att i allt söka förekomma Hans Majits och Hans
Kongk Höghet Kronprinsens Landsfadetliga önskningar.
Jag kan icke föreställa mig, att efn såa
dan framställning skulle med misshag kiltlnä
blifva upptagen*
Många yttrade härtill deras bifall*
Grefve Posse j Claes Fredric.- Jag skulle viS*
serligen ej ä nyo trötta Ridderskapets Och AdelnS
tålamod med ytterligare Anföranden i dennä
sak^ sorti tyckes vära tili det möstä utredd j
meri då Generalen Grefve Anckarsvärd trOdf
sig uti mitt Anförande finttä förebråelser, rigtade
emot honom} så har jag af skyldig aktning
för en Man, sorn grånat i sitt Fäderneslands
tjenst* ytterligare ansett mig böra förkla3
ra, det sådant aldrig varit min tanka, ej hellef
jag det någonsin yttrat*
Då beslut af Ridder skåpet och Adeln go
-
Deli 3 December. 127
Mast fattades på Baron Staels Motion, har jag
endast deremot framställt min Reservation. Grefve
Anckarsvärds yttrande, hvärå ej något Beslut
fattades, har för mig, ända tills nu, varit
obekant: Jag skulle deraf kh mycket mindre
funnit anledning göra Herr Generalen någon förebråelse
, som jag uti mitt Dictamen, i likhet
med hvad Presidenten Schulzenheim anfort, instämt
med Herr Generalen, att det onda härleder
sig från Riksens Ständers, genom omständigheterna
, föranledda åtgärder, hvarigenom,
utom att io a 12 Millioner på eh gång utkastades
från Banijuen* till Krigets fullföljande
I809, det sedermera blifvit bibehållit blodsugande
Discont-rörelser, hvilka ända till ijåjq
Millioner allmänt måst begagnas* och belastar
Landet med en hög Ränta af minst g, till 9 ä
10 proCent5 — eh Ränta, som hvarken Jordbruk,
Bergsrörelsen, Manufacturet eller Fabfiquer
någonsin i längden kunna bäraj uian att
gå till sin fullkomligå undergång.
Mert allt detta är också Riksens Ständers
eget verk* hvilket intet haft den minsta gemenskap
med Regeringens åtgärder. Jag har således
ansett, att i stället för att kasta skulden på
Regeringen, det vöre Ridderskapet och Adeln
mera värdigt, att underdånigst racka för Sammankomsten,
erkänna de förra misstagen, och
allvarligt tänka pä sådane botemedel* hvarigenom
det helas bestånd och trefnad beredes.
Friherre Stael von Holstein: Ehuru jag thar.
ker, det jag råkat stöta Herrar Landshöfdingar,
I2g
Deri i December.
vill jag likväl icke återtaga hvad jag yttraf,)
utan endast åbefopa allmänna Opinionen fråri
ena ändan af Riket till deri andra, att Folket
är fattigt, ej kan betala sina Krono-Utskylder ,
samt dessutom tryckt af mångfaldiga andra
bördor* Jäg påstår ej, att Landshöfdingarnö
dertill äro skulden ; men jag önskar en bättre
ordning än den närvarande*
Herr Skjöldebrand , Pehr ÉricDå jäg nd
finner, att Herr Baron Stael missbrukadt deri!
skonsamhet, hvarmed jag nyligen besvarade honom,
finner jag mig föranlåten uppmana honom,
att bestämdt uppgifva, hvilka äro de
Landshöfdingar han anser förtjena de förgriplig^
angifvelser han tillåtit sig. Det tillhör icke mig
att bedömma om tillståndet inom detLän, mig Nådigst
är anförtrodtj under min styrelse, blifvit'
förbättradt; men jag vågar tfa, under så väl
min Embetsmanöa-befattning, söm hela min lefnad,
mig hafva ådagalagt en lika god Patriotisme
som Herr Baron Stael, och uppmanat
honom således på nytt att bestämdt uppgifva *
hvilka Landshöfdingar had anser förtjena dess
vanhedrande beskyllningar> Och derest han sådant
underlåter, yrkar jäg att han må blifva
underkastad det ansvar* Författningarne ålägga!
honom*
friherre! Cederstfurri, jacob: Derinä öfver
läggning
hör egentligen icke hit; jag uppskjuter
att yttra mig öfver Friherre Staeis utlåtanden
, tills ds blifvit justerade* Hefr Friherre
Staöl j
Deri 2 December.
Stael, har talat otti nöd iProvincerna, att Utlagorna
ej kunna utgå: I Gottlands Län var, efter
uppbörden innevarande år, endast 26 Rrdrå
Restantier på Landsbygden, och dessa äro, sorn
hvar och en lätt lärer kunna finna, af sådan
beskaffenhet, att de måste afskrifvas. jag har
genast, efter erhållandet af Hans Maj:t Konungens
Nådiga Ordres om Uppbördens inställande,
i underdånighet anmält, att det för Gott»
länningarne vöre en verkelig olycka, om icke
denna inställelse upphäfdes, ty de äro nu fullkomligt
i tillfälle att sig Skatrerne afbörda: Kart
ett sådant förhållande inom Provincen kallas
nöd, så är den af en högst besynnerlig beskafa
fenhct.
Friherre Staél von Holstein ■ Det är i sanning
underligt, att Rikets välstånd så hastigt
blifvit återfördt, då jag erindrar mig, att Vid
sista Riksdag mångå eller snarare de fleste
Medborgare ansågos vara skuldsatte. Om ej
nöd allestädes skulle finnas, gifvas likväl ProVincer,
der både nöd och uselhet af flera slag
är sä uppenbar, att den icke kan motsägas.
Friherre af Wetterstedt yrkade, att Ridderskap
-ts och Adelns Protocolls Utdrag måtte
uppläsas; hvarefter, uppå Herr Grefvens och
LandtMarskaiker.s befallning, upplästes följande;
Utdrag af Protocöilet, hållet hös HögloflL
Ridderskapet och Adeln Vid Urtiniä
Ridd, och Ad. Prot. I M.
*7, n
-
Den 2 Decemberi
Riksdagen i Stockholm d, 2 December
1817-
S. D. I anledning af Borgare-Ståndets, genom
Deputation den 28 sisth November samt
Preste- och Borgare - Ståndens, genom ankomne
Protocolls-Utdrag af d. 29 November och d. 1
i denne månad, framstäide inbjudande, beslöt
Högloft. Ridderskapet och Adeln , att genom
en stor Deputation underdånigst uppvagta Hans
Majit Konungen, Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen
och Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland,
för att betyga Riksens Ständers
underdånigste vördnad och tacksamhet, så väl
för Kongl. Maj:ts Höga och Landsfaderliga omvårdnad
i allmänhet för Riket, som serskildt
dels för den betydliga Spannmåls. undsättning ,
hvarmed Kongl. Maj:t Nädtgst låtit bistå åtskillige
behöfvande Provincer, hvilka, utan en sådan
Kongl. Nåd, varit i lara att lida hungersnöd,
dels för den af Kongl. Maj:t vidtagne Nådiga
anstalt om anstånd tills vidare med Kronoskatternes
afbördande, samt för Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens outtröttliga bemödande att
understödja Konungens Nådiga afsigter, äfvensom
tor att ådagalägga Riksens Ständers underdåniga
glädje deröfver, att Hans Kongl. Höghet
Arf-Prinsen upphunnit de år, då äfven Han
blifvit ett nytt stöd för Svenska Thronen,
hvilken Tacksägelse-Adresse skulle af det blifvande
Expeditions - Utskottet uppsättas, samt
till Riksens Ständers pröfning inlemnas : Anseende
Ridderskapet och Adeln sig derjemte böra
begagna detta tillfälle, för att inför Kongl. Majtt
Den s> December.
i underdånighet framställa Rikets närvarande inre
bekymmersamma ställning, hvilken, serdeles
hvad Folkets enskifta förmögenhet vidkommer,
genom hvarjehanda tillfälligheter, blifvit af den
vådliga och äfventyrliga beskaffenhet, att Folket
icke mägtar betala de vanliga Utskylderne,
derest detsamma icke skall bringas till fullkomligt
obestånd, med underdånig anhållan , att
Kongl. Maj:t täcktes derå fästa en Nådig uppmärksamhet,
samt med första vidtaga de mått
och steg, hvarigenom Folkets undergång må förekommas;
om hvilket allt de öfrige respective
Stånden genom Protocolls Utdrag skulle vänligen
underrättas. Ut supra.
Grefve Mörner, Adolph Göran, ansåg de aE
Friherre Stael von Holstein föreslagne ordalag
icke böra uti Protocolls-JJtdraget nyttjas, helst
flere Landshöfdingar hos Kongl, Maj:t i underdånighet
framställt deras Läns anhållan, att få
afbörda sig sine Krono utskylder, samt yrkade,
att Friherre Stael von Holstein måtte åläggas
närmare bestämma hvad han med det nyttjade
uttrycket: Folkets undergång, åsyftat.
Friherre Cederström, RudolfJag kan så
mycket mindre instämma uti de af Friherre
Stael v. Holstein nyttjade och i Protocolls-Ut«
draget föreslagne ordalag, som de samma innefatta
origtiga uppgifter. — Det är visst, att
Stockholms Stad begärt att få afbörda sig sine
Krono-utskylder. Skulle Ridderskapet och Adeln
vid detta tillfälle inför Thronen framställa en
allmän nöd, borde älven, till afhjelpande d*raf,
Den 2 December.
enskildta uppoffringar och medel af Ridderskap
pet och Adeln erbjudas; men då hela Tillägget
synes mig olämpligt, lår jag deremot anmäla
min Reservation.
Friherre Cederström, Jacob.- Sedan det projecterade
Protocolls-Utdragct nu ändtligen blifvit
uppläst, så får jag dervid anmärka, att då
deri förklaras, att Folket icke mägtar betalade
vanliga Utskyiderne, synes mig detta föiklarande
uti fullkomlig strid med hvad som blifvit
uppgifvit vara förhållandet inom Provincerna
t Krono - Utsk^ iderne kunna utan svårighet
Utgå , Och det är en lycka , om de ju förr desto
heldre få afbördas. Herr Friherre Stael hade
icke bordt generalisera sina termer för hela Landet,
utan uppgifva de serskildta Provincer, der
Disconternas oordningar tilläfventyrs orsakat svårighet
för Krono-utskyldernes afbördande i con*
tant; men om sädant förhållande inom några
Provincer äger rum, så finnes intet hinder, att
Krono-utskyldefne i Persedlar lefvereras och beräknas
de Skattskyldige i contant, efter RiksMarkegångell,
samt art Vederbörande Embetsman
erhålla anvisning på dessa Persedlar efter
samma beräkning, i stället för deras contar.ta
Löner; men det torde ännu vara för tidigt, att
något härom besluta, emedan en noggrann undersökning
om den rubbning i allmänna Rörelsen
och Crediten , som Disconternas förvaltning
åstadkommit, kan ensamt riktigt upplysa det
verkliga förhållandet, och efter all anledning lärer
detta amne vara bland dem, Riksens Ständer
genast och allvarligen kommer att företaga,
Den 2 December,
133
Hans F.xcellence Herr Grefve v. Engeström,
Lars, tilikännagaf, att Friherre Cederström, Jacob
, hos Kongl. Maj:t i underdånighet framStäilt
Gottlands Läns anhållan, att fä utan anstånd
erlägga sine Krono-utskylder, hvilket förhållande
jemväl inträffade med flere andre Län
i Riket, och deribland serskildt de Norrländska
Länen jemte Kronobergs Län,
Herr v. Cardell, Carl: Fastän så mångå värde
Talare redan i förevarande ämne yttrat sme
tankar, torde det likväl tillåtas en Soldat, att,
ehuru mindre kännare af Svenska språket och
endast vand att tala vid Canoner , få inför Höglon.
Ridderskapet och Adelil framställa sin öfvertygelse.
Då det synes strida mot Naturen
af en Tacksägelse-Adresse, att deruti innefatta
e?t ämne, sorn i någor måtto kan såra Regeringen;
och då det samma icke eller öfverensstämmer
med känslan hos hvarje Svensk Man,
ined öfvertygelsen om Regeringens visa och välgörande
åtgärder, med den i alla utländska
publique Dagblad framstälde teckning af vårt
Lands lyckligare ställning framför något annat;
så anser jag af alla dessa förenade anledningar
något verkligt elände icke vara för handen,
samt någon framställning derom inför Thronen
ej eller vara lärapelig; hvadan jag för min del
hemställer, att Ridderskapet och Adeln behagade
förmå Friherre Stael von Holstein att återtaga
sin Motion om ifrågavarande Tillägg, emot
hvilket jag, derest det bibehålles, får den äran
mig reservera.
Ropades Nej.
134
Den 2 December.
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
ofvan uppläste Protocolls - Utdrag till Högloft.
Ridderskapets och Adelns bifall, hvilket med
ett starkt Nej besvarades.
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
derefter Proposition till bifall af den utaf Grefve
Posse, Claes Fredric, föreslagne Redaction
af Friherre Stael v. Holsteins Tillägg.
Ropades Ja, Nej, samt begärdes, att berörde
Redaction måtte uppläsas, hvadan Redactionen
upplästes, så lydande:
”Att Ridderskapet och Adeln för dess del
ansåg uti ifrågavarande underdåniga Tacksägelse-Adresse
äfven böra inflyta Riksens Ständers
underdåniga Tacksägelse, för det Kongl.
Maj:t, vid denna utaf omständigheterne föranledda
bekymmerfulla inre Penninge-stälining, sam*
mankalladt sina trogna Ständer, för att gemensamt
med dem undersöka det onda i sin rot ,
och deremot uttänka hjelpemedel”.
Herr Grefven och Landt Marskalken framstälde
derefter följande Proposition:
Bifaller Ridderskapet och Adeln den af
Grefve Posse föreslagne och nu uppläste Redaction
af Friherre Stael von Holsteins Tillägg
till Tacksägelse-Adressen, samt att Ridderskapets
och Adelns Protocolls - Utdrag må i öfverensstämmelse
med berörde Redaction författas ;
Den 2 December. 135
hvilken Proposition af Ridderskapet och Adeln
med Ja besvarades.
Höglofl. Ridderskapet och Adsln åtskiljdes
klockan half till Tvä eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 4 December.
Plenum kl. io förmiddagen.
Friherre Adlerbeth, Gudmund Göran, anllöll,
såsom Ordförande uti Expedirions - Utskottet,
att enär samma Utskott de sistförflutne Riksdagarne
å Riddarhuset haft sine sammanträden,
hvilket äfven vore för Utskottet af vigt, då de
föregående Riksdagarnes Expeditioner och Handlingar,
hvilka Utskottet ofta behöfde hafva till
hands, i Riddarhus-Archivet förvarades, Expeditions
- Utskottet äfven under denna Riksdag
måtte få begagna det så kallade Secreta Utskotts-rummer.
Grefve von Schwerin, Fredr. Bogisl., anmälte,
såsom Ordförande i Bevillnings - Utskottet,
att samma Utskott tillförene begagnat Secreta
Utskotts-rummet, hvilket rum, såsom mycket
rymligt och stort, vore mera lämpligt för Bevillnings
- Utskottet, bestående af 48 personer,
än för Expeditions - Utskottet, hvars Personal
endast utgjorde 12 personer.
Den 4 December.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklara*
de, att sedan Riddarhus-Direction uti Dess till
Ridderskapet och Adeln vid innevarande Riksdag
afgifne Riksdags* Berättelse , af anförde skäl
hemställt, att utom Riddarhus,LJtskottet, något
annat Utskott aldrig hädanefter mätte i Riddarhusets
öfra våning få begagna rum; så hada
redan sistledne gårdag Constitutions Utskottet
erhållit Riddarhus Utskottets tillstånd att fa under
denna Riksdag nyttja det i nedra våningen
befintlige, åt Musikaliska Academien förut upplåtne
rpm, hvadan och då nu mera, endast
det ifrågavarande Secreta Utskott'-rummet vore
å Riddarhuset ledigt, hvilket ruin åter ensamt
icke kunde vara till>äckligt för Rtviilnings Utskottet,
som alltid arbetade pä tvenne Divisioner,
Herr Grefven och Landt Marskalken af sådan
anledning hemstälde, art Secreta Ut,kotts rummet
mitte till Expeditions-Utskottets begagnande
upplåtas.
Grefve vora Schwerin, Fredric Bogislaus, yttrade,
det han visserligen icke ville bestrida Expeditions-Utskottet
att erhålla rum å Riddarhuset,
men önskade endast att den nn väckte fråga
måtte hvila, intill dess upplyst blifvit, hvarest
Bevillnings Utskottet kunde bekomma tjenliga
qch lämpliga rum.
Herr Grefven och Landt Marskalken, som
förmodade, att Bevillnings-Utskottet torde kunna
erhålla rum i Kongl. Kammar-Collegio, hvarigenom
Utskottet lättast finge tillträde till de
der befintlige och för Utskottets arbeten erfor
-
Den 4 December.-
137
derliga Handlingar, hemstälde å nyo, att Friherre
Ariierbeths ofvannämde anhållan måtte af
Ridderskapet och Adeln bifallas; men
' Grefve von Schwerin begärde frågan på
bordet.
Herr Danckvardt, Gustaf Magnus, anmälte,
det han, såsom Assessor i Kongl. CommerceCollegio
och Ledamot i Sjöförsäkrings ÖfverRättcn,
vore af trägna Embets-goromål hindrad
att emottaga det honom uppdragne smickrande
förtroende, att vara Ledamot i Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskottet, hvilken befattning
han alltså nödgades sig afsäga.
Justerades följande;
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 2 December
1817-
S. D. I anledning af Borgare-Ståndets, genom
Deputation d. 28 sisth November, samt
Preste- och Bonde - Ståndens, genom ankomne
Protocolls-Utdrag af d 29 November och d. 1
i denna månad , framställe inbjudande, beslöt
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, att genom
en stor Deputation underdånigst uppvagta Hans
Maj;t Konungen, Hans Kongl. Höghet Kron
-
133 Den 4 December.
Prinsen, och Hans Kongl. Höghet Hertigen a£
Södermanland, för att betyga Riksens Ständers
underdånigste vördnad och tacksamhet, så väl
för Kongl. Maj:ts Höga och Landsfaderliga omvårdnad
i allmänhet för Riket, som serskilt dels
för. den betydliga Spannmåls-undsättning, hvarmed
Kongl. Maj:t Nådigst låtit bistå åtskillige
behöfvande Provincer, hvilka, utan en sådan
Kongl. Nåd, varit i fara att lida hungersnöd,
dels för den af Kongl. M3j:t vidtagne Nådiga
anstalt om anstånd tills vidare med Krono-skatternes
afbördande, samt för Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsens outtröitliga bemödande, att
understödja Konungens Nådiga afsigter, äfvensom
för att ådagalägga Riksens Ständers underdåniga
glädje deröfver, att Hans Kongl. Höghet
Arf-Prinsen upphunnit de år, då äfven Han
blifvit ett nytt stöd för Svenska Thronell 5 hvilken
Tacksägelse-Adresse skulle af det blifvande
Expeditions - Utskottet uppsättas, samt till
Riksens Ständers pröfning inlemnas; hvarjemte
Höglofl. Ridderskapet och Adeln för dess del
ansåg uti nämde underdåniga Tacksdgelse-Adresse
äfven böra inflyta Riksens Ständers underdåniga
Tacksägelse för det Kongl. Majit, vid
denna utaf omständigheterna föranledda bekyramerfulla
inre Penninge - ställning, sammankallat
Sina trogna Ständer, för att gemensamt med
dem undersöka det onda uti sin rot, och deremot
uttänka hjelpemedel; om hvilket allt de
öfrige respective Stånden, genom ProtocollsUtdrag,
skulle vänligen underrättas. Ut
supra.
Den 4. December.
139
Herr Wlunck af Rosenskjöld, Eberhard, anförde
skrifteligen:
Det Beslut som Ridderskspet och Adeln i
afseende på Friherre Stael von Holsteins Motion
i sista Plenum nästan enhälligt fattadt, visar
tydligen, att de Ledamöter som voro närvarande
då denne värde Ledamot i det näst föregående
eller i det sistledne Lördag hällne Plenum
gjordt sin Motion, ej alldeles fattat ordalagen
af dess Motion.
Jag var då hindrad
att vara närvarande, men som jag blifvit underrättad,
att Herr Grefven och LandtMarskaiken
i Plenum sistledne Lördag gjort Proposition
på Friherre Staeis Motion utan att upprepa innehållet
af densamma; så får jag för min del
ödmjukast anhålla, det täcktes Herr Grefven
och LandtMarskalken ej göra Proposition på
någon Ledamots Motion, uran att upprepa innehållet
at denna Motion, helst flere Ledamöter,
och bland dem äfven Friherre Stael sjelf,
ej hafva så stark stämma, aft alltid hvart ord,
som de yttra, tydligen höres.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric, uppläste
följande:
Med aktning för andras meningar, och med
det lugn , som rena afsigter medföra, afhörde
jag uti sista dagens Plenum ändringen i Beslutet,
som af Ridderskapet och Adeln fattades
rörande Tilläggen uti den TacKsägeise- Adresse,
som var föremål för öfverläggningen. Vare
långt ifrån mig att vilija klandra ett Ridderska
-
140
Den 4 December.
pet och Adelns Beslut. Jag vördar det, som ett
uttryck af den radande viljan; men min enskileita
öfvertygelse har aldrig kändt något annät
tvång för sin yttring, å'n det lagen och sedligheten
utstakadt. Jag anhåller derföre i ödmjukhet
inför Ridderskapet och Adeln , att min
Protest eirot den vid justeringen gjorde ändring
måtte i Protoeollerne få införas. — Då
dessa Protocoll kan hända läsas, af en efterverld,
som fördomsfritt bedömmer. kan jag ej lemna
oanmärkt, att de värde Talare som yttradt sig
emot de af Friherre Stael och Grefve Anckarsvärd
föreslagne, och af Ridderskapet och AcLdn
en gäng bifallne Tillägg för Adressen, alla
voro Embetsman, så vidt ej någon undfallit
min uppmärksamhet: ■— Jag kan ej eller lemna
oanmärkt , att jag under ingen synpunct kan
begripa, huru de först föreslagna Tilläggen kunna
innebära någon förebråelse mot Konungen;
vid första ögonkastet i Grundlagen skall man
finna, att klander eller f örebr heiser mot Konungen
ej kan äga rum.
Om Folket i en Adresse skulle klaga öfver
nöd i Landet, om upplösning af ali Credit,
om det vid e;t sådant tillfälle skulle fästa sin
Styrelses uppmärksamhet derpå, att det är öfver
förmåga lastat utaf Utskylder, att det ej
kan bära dem utan att gå sin undergång till mötes
; så skulle säJane yttranden vara osanna förhållanden
, eller deras förtigande ett svagt smicker,
ett tyst erkännande af känslolöshet för
Landats väl. Doms - rätten häröfver tillhörer den
Allmänhet, hvars belägenhet det är Representa
-
Den 4 December.
14X
tionens pligt att inför Thronen skildra.
In
gen
ting skall af mig högre önskas, än att välståndet
i Landet är så blomstrande för Jordbruk,
Bergshandtering och Näringar af alla
slag, sorn'af flere Embetsman blifvit yttradt.
Jag är sjelf jordbrukare och icke annat, jag
vet att Bonden i min Ort ofta pantas för utlagorne;
att jag sjelf ej alltid vid anfodran
kunnat erlägga dem: Jag vet isynnerhet, att
Svenska Åkerbrukaren skulle finna sig lyckligare
om han kunde få Skatterne lindrade, och att
jag skulle finna mig säll om jag dertill hade
niedverkadt. Jag vet att Svenska Stats Borgaren
med möda sammanbringar sin gärd till
Staten, och jag torde ej mycket misstaga mig,
om jag säger mig veta att han, emot den ej
obetydeliga del af sina mödor, som går
till lön åt Statens Embetsman, fordrar tillbaka
deras forskning, deras ömhet och behjertande
Vid framställningen af Folkets belägenhet.
Jag har ofta yttradt dessa tankar, som enskildt
man, och jag anser ingen tillvitelse så
smärtande, som om någon skulle kunna förebrå
mig att föra dubbelt språk; denna min vördsamma
Protest skall för sådant tilmäle freda
mig.
Åtskilliga, hördes härtill yttra deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström
, Lars
Då jag i sista Plenum yftfnde mig mot
Friherre Stael von Holsteins Tillägg uti Tack
-
Den 4 December.
sagelse-Adressen, skedde sådant af mig icke
blott såsom Embetsman utan ock såsom ägare
af betydelig fast Egendom. Såsom Embetsman
var jag i tillfälle att känna de från vederbörande
Landshofdingar till Kongl. Majit inkomne
underdåniga Rapporter angående Landets
ställning, och de af Kongl. Majit i anledning
deraf vidtagne steg, och såsom Fastighets - ägare
var ja» förvissad derom, att den nöd som
öfverklagades, icke var af någon betydenhet.
Jag anser mig åga lika mycken rätt, sorn Högl.
Ridderskapets och Adelns öfrige Herrar Ledamöter
att framställa mina tankar, och bestrider
ingen annan sin rättighet dertill.
Fortsattes justeringen af Pleni - Protocollet
för den 29 sistled.ie November ifrån Grefv®
Anckarsvärds deruti upptagne yttrande intill
slut.
Företogs Va! till Bänkman för nedannäm.
de Bänkmans afdelningar, hvaröfver serskildt
Protocoll författades, som efter Förrättningens
slut upplästes och hvaraf inhemtades, att föl.
jande Herrar blifvit till Bänkman utvalde:
För lista Bänkmans - afdelningen ,
efter Hans Excellence Herr Grefve Brahe,
N:o 42 Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
Lagman.
Den 4 December.
*43
För 5:te Bänkmans - afdelningen,
efter Hans Excellence Herr Grefve v. Essen;
N:o 12 1 Grefve v. Engeström, Lars-,
Stats - Minister, En af Rikets
Herrar.
För 7;de Bänkmans - afdelningen ,
efter Friherre Mörner, Hampus, Öfverste;
N:o 142 Friherre Lejonhjelm. Fullmägtig
Grefve Mörner, Axel,
Capitaine- Lieutenant.
För 2o:de Bänkmans-afdelningen,
efter Herr Geete, Adolph Sebastian , Öfverste;
N:o 121 Herr Hjerta, Gustaf, Capitaine,
genom Lottning med
N:o 118 Herr Bagge af Berga.
Fullmägtig Herr Flack, Carl,
tillförordnad Landshöfdinge.
För 3Q:de Bänkmans-afdelningen,
efter Herr Amell, Lars, Landshöfdinge;
N:0 1793 Herr Bruncrona, Abraham,
Capitaine, genom Lottning
med N:o 1834 Herre. Wille»
brand, Reinhold, Capitaine.
För 42:cfra Bänkmans-afdelningcn,
efter Herr von Schulzenheim, David, President;
NiO 20OÖ Herr Sandels , Benjamin, vice-Prasident,
samt
i44
Den 4 December.
För 49:de Bänkmans- afdelningen,
efter Herr Palmsvärd, Johan Eric, Justitiae
Räd
;
N:o 2223 Herr Rantzou, Johan Albert
, Canzli- Råd.
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Herrar Bänkman, att i eftermiddag sammanträda
till utseende af nya EleCtorer i de till Utskotts-Ledamöter
invalde Electorers ställe.
Upplästes till justering Instructionen jemte
Eds - Formulairet för Banco - LJtskotteis Ledamöter.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, yttrade sig
Uti Instructionen finna åtskiliige för Riksens
Ständer vådeliga inskränkningar i deras Profnings-rätt,
hvadan han begärde både Instructionen
och Eds - Formulairet på bordet till nästa
Plenum.
Herr Grefven och LandtAlarskalken hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
vara betänkte på , att utse tvänne Ledamöter,
hvilka enligt 47 ($. af Riksdags - Ordningen äga,
att i Talemans-Conferencerne deltaga; och
då Grefve Mörner , Adolph Göran , ar.höll, att
Herr Grefven och LandtMarskalken sjelf täcktes
föreslå desse Personer, samt Hans Excel
lence
-
Dm 4 December.
Ierice Herr Grefve Brahe, Magnus, anmärkt^
att Ridderskapet och Ädelrt vid de förflutné
Riksdagarne alltid uppdragit åt LancItMafskaF
ken, -att samma Personer utse, hemställde Herr
Grefven och Landt Marskalken Örn Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta Friherre de Geer j
Carl, samt Herr Påhlman, Otto Fredric, att å
Ridderskapets och Adelns vägnar i öfVannätnnr
de Conferencer deltaga. — Hvilket bifölls.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus, förklarad
e, att som han nu mera erhållit kunskap
derom , att Bevillnings-Utskottet fått för sig
utsedde rum i Kongl. Kammar-CoJlegio, ville
Grefven afstå från dess för något! stund sedan
gjolde yrkande, att frågan om Secreta-Utskotts[Rummets
begagnande af Expeditions-Utskottet
skulle hvila på bordet, samt för sin del medgifva,
att samma fråga nu finge till pröfning
Upptagas;
Herr brefven och Landt Marskalken hemställde
derföre, om icke Ridderskapet och Adelil
behagade bifalla den af Friherre Adlerbeth j
Gudmund Jofan, i början af detta Plenum framställde
anhållan, att Expeditions • Utskotret måtte
Under denna Riksdag till sine satnmantfaderi
få begagna'Seereta-Utskotts-Rummet. ■— Bi-*
fÖliSi
Upplästes Riksens Ständers Revisorers deri
io sistledne November aflåtne anmälan, angåf
Ridd. och Ad. Prof. 1 ip, 20.'
Den 4 December.
ende hvad, sora förekommit i afseende på den
dem uppdragne Revision af Räkenskaperne öfver
de, under Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets
Öfver- Styrelse, stående Hospitalers- och Lazarettet-Fonder;
och beslöts, det skulle samma
anmälan med de öfrige Respective RiksStänden
communiceras.
Grefve
injemnat följande, som upplästes:
Underrättad uti Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Pleno förledne Tisdag, då jag var frånvarande,
blifvit tillkännagifvit det jag vore vald
till Ledamot i Banco- Utskottet, får jag, med
förklarande af min förbindelse, vördsamligen
anmala att, jag detta förtroende nu icke kan emottaga.
Det har varit för mig ganska obehagligt,
att nödgas undandraga mig ett fortsatt
förtroende, sedan jag ibland Riksens Ständers
Deputerade, förut sex gånger innehaft första
rummet i Riksens Ständeis Banque, för hvars
rätt och bästa jag alltid skall nitälska; men sedan
jag ibland Riksens Ständers Revisorer deltagit
i en ganska arbetsam förrättning , sorn först
för få dagar sedan slutades, bar jag trodt
mig, utan att fela, kunna göra anspråk "på befrielse
ifrån en ny Oroförade - befattning för en
längre tiderymd och behöfva begagna den ledighet,
som en mindre pålitelig helsa påkallar.
Friherre Ridderstolpe, Gustaf} hade äfven
1Jen 4 December.
147
skrifteligen hos Herr Grefven och LandtMar*
skalken afsagt sig det honom uppdragne förtroende
att vara Ledamot i Riddarhus-Utskottet.
Upplästes Riksens Ständers till deltagande
i Öfver Revisionen af Krigs- Räkenskaperne
utsedde Deputerades den n sistledne November
afgifne Berättelse, rörande så väl i8og och
I8°9 som igio och senare årens Krigs-Redogörelse
och Revisions Verkj hvilken Berättelse
ined dertill hörande Bilagor till Stats - Utskottet
remiterades.
Justerades följande:'
Utdrag af Protocollet hållit hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 3 December
ig
S. D. I anledning af de öfrige Respective
Ståndens den 26 sisth November fattade, och
genom ankomna Protocolls- Utdrag Höglofl. Ridderskapet
och Adeln meddelte Beslut, angående
tryckningen af så väl samtelige Riks-Ståndens
Protocoll som det till desamma hörande
Bihang, beslöt Ridderskapet och Adelli, att,
på sätt tillförene varit vanligt öfverlemna åt Expeditions-Utskottet
utgifvandet af Bihanget,
samt anmoda Ståndets Ledamot, Herr Expedi
-
148 -Dm 4 December»
tions-Secretärareli och Kammar-Junkären C. iÄ
Rothlieb, att omtryckrtingen af Ståndets Protocollj
hvaraf endast 500 Exemplar borde uppläggas,
skyodsammeligen föranstalta, så att tryckninged
deraf måtte kunna i lika fortgång med
justeringen af Protocollen verkställas j hvarjemte
Ridderskapet Och Adeln ansåg tryckningen
af så väl Riks - Ståndens ProtocolR som det
till desamma hörande Bihang, böra af de till
Riksdags kostnaderne anslagne allmänna Medel
bestridas-, om hvilket allt de Öfrige Respective
Riks-Stånden skulle genom Protocolis-Utdrag
vänligen underrättas. Ut supra.
Utdrag af Protocollct hållit hös HöglofL
Ridderskapet och Adeln Vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 29 November
i8i'7*
S. D. 1 anledning af derom Vackt Motion
beslöt Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmoda
Riddarhus-Utskottet, att i öfverensstämmelse
med ig § i Riksdags * Ordningen författa»
samt till Ridderskapets och Adelns pröfning inlemna
en ny Redaction af 7 §. i Riddarhus;
Otdmngen. Ut supra.
Upplästes Riksens Ständers justitia- Ombodsmans
till innevarande Riksdag afgifne Embets-Berättelse,
hvilken med dertill hörande
Den 4 December. 149
Bilagor blef, enligt 33 §. i Riksdags-Ordningen,
till Lag-Utskottet remitterad.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet Milit bos Högloft,
Ridderskapet cch /ideln vid Urtima
Riksdagen 1 Stockholm den 4 Decenv;
ber 1817,
S. D. Remitterades
Till Stats • Utskottet i
Riksens Ständers till deltagande i Öfver,
Revisionen af Krigs-Räkenskaperne utsedde Deputerades
den II sistledne November afgifne
Berättelse, rörande såväl 1808 och 1809, som
1810 och senare årens Krigs-Redogörelse och Revisions-Verkj
med dertill hörande Bilagor 5 samt
Till Lag• Utskottet.-
Riksens Ständers Justitiae - Ombudsmans till
innevarande Riksdag afgifne Einbets-Berättelse
t med dertill hörande Bilagor. Ut supra.
it* ^ •*»
Upplästes så väl tvänne Protocolls-Utdrag
från detVällofl. Borgare- Ståndet, innehållande,
det förra af den 28 sistledne November, Bor
-
Den 4 December,
gare - Ståndets första Beslut, angående Tacksägelse-
Adressen till Hans Maj:t Konungen, Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen och Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, och det senare
af den 4 i denne månad, att BorgareStåndet
instämt uti de Tilläggningar, hvilka
Preste-Ståndet den agsistledne November, Bonde-Ståndet
den 1 dennes, samt Ridderskapet
ooh Adel-> fU- ~ i denne månad uti ifrågavarande
underdåniga Tacksägelse-Adresse föreslagit;
som ock ett Protocolls-Utdrag från
Högvördige Preste-Ståndet af den 2 dennes,
innefattande Ståndets förklarande , att ehuru
Ståndet i underdånighet vördar den visa och
Nådiga afsigt, som Kongl. Maj:t med Dess vidtagne
Nådiga Författningar om anstånd tills vidare
med Krono-skatternes afbordande åsyftat
Ståndet likväl i betragtande af alla öfriga visa
Landsfaderliga anstalter, som Kongl. Majrt
till befrämjande af Rikets välgång i Nåder behagat
taga, för sin del icke trott det vara lärnpeligt,
att framför alla dessa uti den underdåniga
Tacksägelse-Adressen särskildt, på sätt
Bonde - Ståndet den 1 dennes föreslagit, utmärka
ofvannämnda Nådiga Författning; hvilka
trenne Protocolls-Utdrag lades till Handlingarne.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J, Lagerheim.
Den 6 December. ifi
Lördagen den 6 December.
Plenum klockan ii förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till val
af Electorer efter
N:o fi Grefve Posse , Clas Fredric, HofMarskalk.
N:o II6 Grefve Anckarsvärd, Michael, General»
Lieutenant.
N:0 lig Grefve von Essen, Hans Henric, En
af Rikets Herrar.
N;o 3°) Friherre von Lingen, Fullmägtig Friherre
Cederström, Jacobf Landshöfdinge.
N:0 fOI Herr Påhlman, Otto Fredric, ÖfversteLieutenant.
N:0 Herr Gyllenkrook, Göran, Major.
N:0 1824 Herr von Törne, Michael, Stallmästare.
N:o 2004 Herr v. Schulzenheim, David, President.
N:o 2172 Herr Lorichs, Nils, Landshöfdinge.
Och befunnos följande Herrar genom de
fleste Rösterne dertill hafva blifvit utsedde,
nemligen:
N:0 257 Friherre Klingspor, Fredric Philip,
HofMarskalk.
N:o 340 Friherre Löfvenskjöld, Salomon, President.
N:0 3f4 Friherre Fock, Berndt Wilh., Lands»
hofdinge.
N:o 360 Friherre Trolle, Fullm. Grefve Piper ,
Eric, Öfver-Kammarherre.
N;0 1732 Herr Adlerbeth, Jacob, ProtOCOlls-Se»
creterare.
51 a | Den 6 December.
N:0 If92 Hett Lannerstjerna, Johan Wint- StatsSecreterare.
N:0 I543 Herr Ber gen skjöld, Eric Johan, Ej?«
peditions.Secreterare.
N-'0 2067 Herr Crusenstolpe, Fu'ltT». Grefve Gyllenborg,
Johan. Kammarherre.
N:0 22 18 Herr von Weigel, Christian Ehrenfriedt
Archiater.
Fri herre v, Willebrand , Ernst Fred., hade im
lemnat följande, som upplästes;
Sorn Riksdags- Ordningen ålägger Ledamöi
ter i Utskotten, att deruti oafbrutit fortfara,
och jag nu blifvit af min Regements-Chef pnderrättad
, att jag vid Nyåret blifver af min
Tjenstebefattaing tvungen resa härifrån, kan
jag ej fästa mig vid något Utskott, utan får
således afsäga mig fprtroendet att vara Ledamot
af Allmänna besvärs- och Oeconomi^-Utskottet.
Herr Grefven och Landt Marskalken anmodade
Hans Excellence Herr Grefve Brahe, att såsom
Ordförande bland Herrar Electorer, sami
mankalla dem till 5 eftermiddag , för att utsälja
nya Utskotts Ledamöter efter nedannämnde
Herrar, hvilka de dem uppdragne befattningar
sig afsägt.
I Riddarhus - Utskottet,
efter N:o 228 Friherre Ridderstolpe, Gustaf,
HqfAfarskalk,
pch N:o 2132 Herr af Klercker, Fullm. Herr
Bergenstråle , Claes, Gabriel,
Major.
1 Banco Utskottet ,
efter N:0 42 Grefve Gyllenborg, Johan Hen
ning,
Lagman,
Den 6 December. IJ 3
och N:o 155 Friherre Staél v. Holstein, C. L.
Capitaine.
1 Bevillnings • Utskottet.
efter N:o 1991 Herr Skjöldebrand, Pehr Eric,
Landshöfding?.
1 Oeconomie - Utskottet,
efter N:o leg Grefve Ruuth, Eric, En af Rikets
Herrar,
JSI:o 276 Friherre Löwen, Axel,
N:o 34o Friherre Löwenskjöld, Salomon,
President
N:Q 344 Friherre von Willebrand, Ernst
Fredric, Öfverste - Lieutenant,
pgh N:0 X431 Herr Lilljenberg, Fulim. Herr
Danckvardt, Gustaf Magnus,
Assessor,
Grefve Posse, Claes Fredric: Sedan Riddarhqs
- Utskottet, i anledning af Hans Excellence
Herr Grefve von Essens, såsom Ordförande i
Constitutionsr Utskottet, derom gjorde anhållan
, upplåtit till Constitutions - Utskottets begagnande
det af Musicaliska - Academien förut
nyttjade Rum i nedra Våningen af Riddarhuset;
så ha: Hans Fixcellence sedermera låtit anmäla
, att samma rum vore för Constitutions-Utskottet
otillräckligt, med anhållan, att nämnde
Utskott i stället måtte bekomma Secreta?Ut-,
If4 Den 6 December.
skotts-Salen ; och som Riddarhus-Utskottet ansett
skäligt, att ej mindre berörde anhållan mät'
te bifallas, 'an ock Expeditions-Utskottet få
begagna det åt Musicaliska- Academien förut
upplåtne Rum; så har Riddarhus-Utskottet genom
Memorial af den 4 dennes, hvilket framdeles
under detta Plenum kommer att ingifvas,
berörde ärende till Ridderskapet och Adeln hemställt,
hvilket förhållande jag ansett mig böra
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmäla.
Uppå af Herr Grefvert och Landt Marskalken
framställd samt af Ridderskapet och Adeln bifallen
Proposition beslöts, att detta Ärende
skulle hvila, intill dess Riddarhus-Utskottets berörde
Memorial till Ridderskapet och Adeln
inkommit.
Börjades justering af Pleni-Protocollet för
den 29 sisiledne November.
Vid uppläsning af Herr Munck af Rosen,
schölds deruti upptagne anförande, yttrade Herr
Grefven och l.andtMarskalken, att sorn han i allt
ville bemöda sig att efterkomma Ridderskapets
och Adelns önskningar, finge han anhålla, att
när någon Motion munteligen framställdes, sådant
måtte högt och tydeligen verkställas, på
det H.rr Gretven och LandtMarskalken derigenom
måtte blifva i tillfälle, att kunna fram.
ställa de grunder, hvarpå Propositionen skulle
stödja sig.
Den 6 December.
155
Fortsätter justeringen af Protocollet förden
4 ennes intill slut.
^öretogs till pröfning Instructionen och EdsFor
nlairet för Banco * Utskottets Ledamöter.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf, uppläste följande
anlörande:
I
Som hufvadföremålet för Riksens Ständers
bemödande vid denna Riksdag synes böra vara
att återställa ordning och stadga i vårt Fenninge-Verk,
och utgången häraf troligen kommer
hufvudsakligen att bero på Banco - Utskottets
åtgärder; så anser jag af yttersta vigt, att
gifva detta Utskott en, mot ändamålet så fullkomligt
som möjligt, svarande Instruction. Emedan
derföre i den föreslagna Instruction för
Riksens Ständers Banco - Utskott förekommer
åtskilligt dels mörkt och otydligt, dels mindre
lämpadt efter tidens och omständigheternas fordringar,
och dels sådant, att det kunde betaga
Utskottet möjligheten att medverka till allehult
väl, synes den nu tarfva vissa förändrings
I
i:sta §. heter det: ”Det bör ålig
ga
Banco-Utskottet i det nogaste följa BancoInrättningens
hufvudgrunder, hvilka omständligen
äro* utstakade uti Riksens Ständers Beslut och
Förordning om Banquen af den 22:dra September
1668, och hvilket Riksens Ständers Beslut
Den 6 December.
bör anses och gälja såsom en orygglig lag utj
alla de puncter, som angå Banco - Verkets pa-,
tur och egenskap, så väll anseende till sjelfva
grunderna af dess inrättning, som till Banco,
operationernes styrelse och ändamål j i synnerv
het som Riksens Ständers säkerhet för deras
garantie, och Banco Verkets bestånd och förkofran
i den nion förvaras och vinnes, sonj
detta Verk återlöres till dess primitiv* inrättning
och skick.”
Jag har genomläst der» å
beropade
Banco Ordningen och tyckt mig deraf
finna, att Banquen då egentligen var blott
en
Depositions och Afskrifnings-Banque, med
rättighet att utgifva lån, på pant och mcg
Caution, på halft och helt års tid , mot g,
ända till io ,!2 proCents årlig Ranta; hvilken
Ränta Ständerna likväl önskade måtte med tiden
kunna nedsättas till 6 procent. Jemte denna utlånings
rättighet var det äfven Banquen tillatfe
att sjelf upptaga lån mot lägre ränta. Detta
synes utgöra Banquens ursprungliga så kallade
5’iVatiir och egenskap'’; men hvilken sedan år
l6ö8 blifvit så förändrad , att de i ofvannämr.*
de Banco - Ordning utstakade grunder synas i
detta afseende nu mera föga kunna tillämpas
och såsom orygglig lag anses.— Mea deremot
synes oftanämnde Banco-Ordning, i allt hvad
som rör Banquens förvaltning vara ganska förträfflig,
och framför allt deruti, att Banquen ärgjord
oafhängig ej allenast af Kongl. Maj .t, utan
i sjelfva verket äfven af Riksens Ständer. —• Det
är på dessa grunder, som jag vågar ödmjukast
föreslå, att orden: ”Natur och egenskap’3 kunde
i Iastructionen utbytas mot: oafhängighet, trygg
-
Den 6 December . j j <7
|
ket , säkerhet och styrelse samt det följande
alldeles borttagas. — I samma §. finnes tillsluts
>>I synnerhet bör icke Banco Utskottet till öf.
yeriäggning upptaga något, som rubbar och förfjndrar
Bando-inrättningen, uti förberörde Riks
?r*s Ständers Beslut beskrifha. tiatur och egenskap,'*
■*— I stöd af de anmärkningar jag nyss haft äfjan
göra, Synes, i Stället för de sista orden:
»Mskrifna. natur och egenskap''*, — böra sättas:
betryggade oafhängighet och säkerhet.
I 3:dje säges, att ”Banco Utskottets
förnämsta afsigt och hufvudgöromäl bör vara
derhän ställdt, att den af Banquén företagna
Realisation med Riksdaler må vara styrkt och befrämjad”.
—- Hvad Realisation nied Riksdaler
skall betyda, tillstår jag upprigtigt att jag ej
kaia begripa } alidraminst då den här säges varla
af Banquen redan företagen , Oell blott bota styrkfs
och befrämjas. Vill man k illa den skymt af
Sfpecie -vexling, sorn Banquen tillåter ålla Thorsdagar,
för Realisation, och meningen kunde
vjara, att Utskottet skulle söka så laga, att
Banquen kunde till lika obetydligt belopp utgifva
Riksdalers4 stycken, i stället för, såsom
det nu sker, 2-skillingar- såser jag derigenom
ifigen ting vara vunnit. — Tvertom Banquen
skulle blott förlora några lod Silfver mer i veckan,
utan ringäste ändamål. Det Synes derföre
ej vara skäl, att ålägga Utskottet, såsom
deSS förnämsta afsigt och liufvudgörnrtiäl, ätt befrämja
Banquens ytterligare växande förlust genom
inlösandet af Sedlar till fullt belopp roed
Riksdalers* stycken. — Skal! åtet befrämjandet
Den 6 December.
af ”Realisation med Riksdaler’’ förstås sålunda ,
att Utskottet skulle bemöda sig att söka försätta
Banquen i tillfälle, att, i en allmän och
obegränsad Silfver vexling, inlösa sina Sedlar
till fullt belopp; så skulle den gifna föreskriften,
om den ock kunde efterkommas, leda till
de största olyckor. Ingen ting kan nemligen
vara mera förderfligt, än att nu söka förbättra
Myntet, och återföra Sedlarne till samma välde
som Silfver. Alla de rysliga skaknmgar, oredor
och olyckor, som vi sett uppkomma genom
Mynt-Representanternas, till följe af mängdens
förökande, inträffade försämring, skulle med
mångdubblad häftighet, fastän i motsatt förhållande,
återkomma om Sediarne återfördes till
deras ursprungliga jemngodhet med Silfver. En
ny rubbning skulle uppkomma i Varu prisen,
åtföljd af nya oredor, nya vmglerier och nya
förstörelser. I samma förhållande Myntet förbättrades
skulle nemligen Varu • prisen nödvändigt
falla, och tiilgångarne föijakteligen minskas
till betalande af skulder, Krono - skatter, o.
d. — Myntet måste derföre bibehållas oförändradt
vid det värde, det nu äger- och jag
skulle anse det för en af de största olyckor, som
kunde hända Sveriges Inbyggare, om Banquen
kunde sättas i stånd att inlösa sina Sedlar med
Silfver till fullt belopp. — Den anförda mörka
och otydliga föreskriften må således tydas huru
som helst, synes den dock i alla fall till
sin grund lika så origtig, som till sin syftning
förderflig.
Ytterligare anmodas Utskottet i samma §.
Den 6 December. xy^
’att öfverlägga och förordna på hvad sätt Ean]uens
operationer kunna så inrättas och föns,
arnt dess redan ägande och framdeles förvaltande
Fonder så disponeras, att en jemn neli
beständig Sedlarnes inlösen med mynt må bifa
underhållen”. — Denna föreskrift synes ;f.
en, till följe af det som nyss blifvit anförd,
ara, om ej skadlig, åtminstone för det närv;-  ande ganska olämpelig, helst man af den m
illåtna Silfvervexlingens obetydlighet finner, hu
u den tydliga meningen af den gifna föreskrifn
blifvit och måst blifva illuderad; men engt
min öfvertygelse, skulle det vara mer varig!
Riksens Ständer att upphäfva föreskriften,
in att nedlåta sig till att illudera den.
Båda dessa §. nemligen den rista och
n 3:dje, tyckas derföre tarfva förändring, och
n hända böra uttryckas på följande sätt:
§. I. *
Jemte den allmänna undersökning öfver
anko ■ Verkets närvarande tillstånd, och huru
t samma sedan sista Riksdag styrde oah fördt
ifvit, bör det åligga Banco-Utskottet att uti
-ss öfverläggningar, angående antingen ändring
i redan gjorda Författningar, eller uti nya
rfattningars föreslående, i det nogaste följa
nco Inrättningens hufvudgrunder, hvilka omndligen
äro utstakade uti Riksens Ständers
slut och Förordning om Banquen af den 22
ptember 1668 > och hvilket Riksens Ständers
slut bör anses och gälla såsom en orygglig
I So Deri 6 December.
Lag si alla de puncter, sorn angå Banqn
oafhOgighet* trygghet, säkerhet och styre
I spnerhet bör icke Banco-Ufskottet tillöfv
laggiing upptaga något, som syltar åt rubbn
och förändring af Banco-Inrättningens, uti
berrde Riksens Ständers Beslut* betrygg
orling och säkerhet*
§• 3-
Banco-Utskottets förnämsta afsigt och I
uld-göromål bör vara, att bereda en möjlis
ör Banquen att pä sådana grunder, som 1
na finnas med Banco Inrättningens säkerhet
det Allmännas bästa öfverensstämmande,
lisera och med Speciemynt vid anfordran
vekla sina utelöpande Sedlar* —- Förslag lii
äger Utskottet att Riksens Ständers Pleno
pröfning och afgörande underställa*
Hvarefter Herr Cederskjöld tilläde mLin
gen: Att som de af honom föreslagna andri
uti Insfructionen icke torde kunna äf Rik
Ständer omedelbarligen pröfvas och anta:
förr lin Bancö-Ufskottets utlåtande deröfver
vit inhämtadt; så önskade Herr Cedersk
till beredande af Bänco-Utskottets snara fö
tande i Verksamhet, att den öu föresiagne
strUctioneh måtte af Riddérskapet och A
antagas, samt Bängö Utskottets Ledamöter
väl aflägga den förut brukliga Eden, likväl
der reservation, att samma Ed icke måtts
något sätt binda eller förhindra Utskottets
ben 6 December*
åäriiöter> att framdeles, efter föregången pröfning
och Riksens Ständers bifall, antaga de af
Herr Cederskjöld nu föreslagna ändringar; hvarförutan
han anhöllj att dess Anförande mätte
till det blifvande Banco - Utskottet remitteras*
och med de öfrige respective Riks - Ståndet!
communicerasi
Herr Silfverstolpe ■, Gustaf Abraham, förklärade
, det han, utan att ingå i någon pröfning
af de föreslagne ändringarne, endast vilie anmärka,
att ifrågavarande InstrUction nödvändigt
måste antagas * innan Banco - Utskottet kunda
sättas i verksamhet. In3truetionen vöre ihtet
bindande längre än till dess den blefve upphäfvenj
och som Banco-Utskottet ägde fullkomlig
rättighet att både pröfva och föreslå ändringar
derutinnan, så vore icke eller någon Reservation
emot Eden nödig; och anhöll Herr Silfver®
stolpe sluteligen om Proposition till bifall å InStructionen
jemte Eds-Formulairet;
Herr Cederskjöld förenade sig med Herr
Silfverstolpe.
Herr Påhlman, Otto Fredric, yttrade, atÉ
då ifrågavarande Instructiön , sorn skulle lända
Banco-Utskottet till efterrättelse, icke lämpligen
kunde förändras, förr än Banco-Utskottet
deröfver blifvit hördt, måste ock samma Instruction
genast ovillkorligen antagas, emedan,j
j annat fall, Utskottet, i saknad af Instructiori,-.
ej kunde börja sina arbeten. Herr Påhlman ariRidd.
och Ad. Prot. 1. Jå. 21» 22.
162
Den 6 December.
höll alltså, att Instructionen, sådan deri vid dé
tre sistförflutna Riksdagarne Varit antagen, för
härvarande mätte bifallas , samt Herr Ceder*
skjölds föreslagne ändringar detutij till Banco»
Utskottet remitteras.
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog,
ätt Instructionen jemte hds - Formulairet för
Banco Utskottets Ledamöter, sadane d,sse Åcter
vid de trenne sistförflutna Riksdagarne varit
till innehåll och lydelse antagna, matte af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln godkännas, samt
att de al Herr Cederskjöll uti Instructionen föteslagne
ändringar må>te till Banco Utskottet
remitteras samt med de öfrige Riks Standert
eommuniceras j hvilket bifölls*
Upplästes Siats-Utskottets Memorial af d.
f dennes, deruti ti 11kännagifves att då, enligt
2“7 § i Riksdags Ordningen, Riksdagens början
räknas ifrån den dag Kongl Maj ts NåMgä
Proposition om Stats Verkets tillsrånd och behof
till Riksens Ständer ellef deras Stais - Utskott
öfVerlemnäs Stats Utskottet, som den f
denries fått emottaga Högstberöfde Nådiga Proposition,
till Riksens nu församlade Ständer sådant
i nämde afseende anmält, äfven som att
Utskottet, såsom förr skedt. iåter till Trycket
Serskildt befordra samma Proposition, för att
hvarje Ledamot af Riks Stånden meddelas; öfverlemnande
Utskottet vördsämt rill Rksens
Höglofl. Ständer att hos Kongl. Maj:t i under
-
Deri 6 Decembeh
dånighet anhålla om befallning tiil Vederbörande,
sorn besörjer Riksdags utgifterne * ätt tryck'*
nihgs-köstnaderhe betala; hvilket Stats - Utskottets
Memorial i i afseende på den deri föreålagne
tryckning * jemte medlen dertill, uppå
gjord Proposition 3 äf Ridderskapet öch Adelil
bifölls.
Upplästes Stats-Utskottets Memorial af ch
§ dennes, af innehåll, att som Stats-Utsköttet$
i anseende till göromålens mängd öch beskaffenhet
af dels Stats-Vetkets ärender, dels ock
Riksgalds-Contoiret serskildt rörande frågor, vid
ålla sedan 1809 hällne Riksdagat begagnat tvänné
Secreterare, nemligen éri för hvardera af dé
bemälte Veik angående och pä sérskildte Afdelningar
föfekömmande ärerider, S-atnt Utskottet
ä'ven funne sådant Hödigf vid mi varande
Riksdag, Utskottetj med anledning af i4. §. i
Riksdags-Ordningeri, ansett sig börd detta till
Riksé ns Ständers bifall vördsamt anmäla; hvilket
Memorial; uppå äf Herr Grefven och Landt-*
Marskalken gjord Proposition, bifölls*
Upplästes Riddarhus • Utskottets Memorial
åf den 4 dennes, deruti, under tillstyrkande af
tdöglofl. Ridderskapets öch Adelns bifall till
Riddarhus - Directionens i 16 §. af dess Riksdags-Béräftelse
gjorde hemställan, att, utom
Riddarhus-Utskottet, något annat Utskott icke
hädanefter måtte i Riddarhusets öfra Våning få
1^4 "Din 6 December,
begagna rum, Riddarhus-Utskotfet, af anförde
skäl, hemställt, det måtte Secreta Ucskotrs-Salen
till Constitutions - Uiskottet disposition öfverlennäs;
hvarjemte Utskottet framställt den
önskan, det behagade Högloft Ridderskapet och
Adeln förordna , att vid de tillfällen , då Constitutions-Utskottets
arbeten komma att fördelas,
och förmodligen icke inom ett och samma
mm kunde skötas } de till Expeditions-Utskottet,
bredvid Secreta Utskotts Salen, upplåtne
rum måtte genom öfverenskommelse Ordföranderne
emellan få af Constitutons Utskottet begagnas}
hvilket Memorial, uppå af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord Proposition,
till alla delar af Ridderskapet och Adeln gillades.
Friherre Cederström, Jaaibi anmärkte, att
Secreta Utskotts - Salen ända icke vore tillräcklig
för Constitutions Utskottet, sorn vanligen arbetade
på irenne Afdelningar.
Grefve Posse, Claes Fredric, tillkännagaf, i
anledning häraf, att Friherre Åkerhjelm, Gustaf,
hvilken vore Ledamot i Constitutions-Urskottet,
yttrat den förmodan, art tvänne Aidelniögar skulle
kunna arbeta tillsammans i Secreta UtskottsSalen,
samt en Afdelning halva sine sammanträden
uti det bredvid Secreta Utskotts - Salen
belägne, ät Expeditions-Utskottet upplåtne rum.
*
Justerades följandet
Den 6 December.
Utdrag af ProtocoIIet, hållet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 6 December
1817.
S'. D. Upplåstes och godkändes Instructionen
och Eds Formulairet för Ledamöferne af
Banco Utskottet, sådane desse Actsr vid de
trenne sistförliutne Riksdagarne blifvit till innehåll
och lydelse gillade ; hvarjemte de af Herr
Cederskjöld, Pehr Gustaf, framställde förslag till
ändringar uti lnst; uetionen. blefvo till BancoUtskottcts
utlåtande remitterade, samt med de
öfrige respegtive Riks • Stånden commimicerade.
Ut supra.
vS D. Upplästes och godkändes tvenne af
Högloft. Stats- Utskottet förleden gårdag afgifne
Memorialer:
1:0 Med tiftkännagifvande, att Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition, angående Stats Verkets
tillstånd och behof samma dag till Utskottet
ankommit; hemställandes Utskottet, att
kostnaden till den af Utskottet beslutne tryckning
af samma Proposition matte fé af Riksdags-kostnaderne
godrgöras, samt Riksens Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
em befallning till Vederbötande, som besörjer
Riksdags-utgifterne, att denna trycknings-kostcad
betala.
2:0 Med anhållan, att Utskottet måtte ^
på sätt förr varit vanligt, i anseende tili goro*
Den 6 December.
jnåleu? mängd och beskaffenhet sif dels StatSr
Verkets sirender, dels ock Riksgälds Contoiret
serskild rötande frågor, fä vid innevarande
jr.ote antaga tvenne Secreterare. Ut supra.
Upplästes ett från Riddarhus-Ufskottet d}
3 depngs afgifvit Memorial, så lydande:
Då vid Riddarhus - Utskottets första sammanträde
det icke undfallit Utskotters uppmärksamhet,
huruspm en hufvudsaklig olikhet före?
kompier i Riddarhus * Q.dningen ai d. 13 October
18 O emot hvad nu gällande Riksdagsordning
stadgar, har Utskottet trott sig böra
fästa Höglofl. Rjdderskapets och Adelns uppmärksamhet
på Riddarhus Ordningens 36 §.
Derutinnan förordnas:
,?Att sedan sextio dagar föiflurit, räknade jfrårt
den dag Kongl M.jj:t, enligt Regerings-Fprmeng
I09 och Riksdags - Ordningens 27 § , låtif
om Stats - Verkets tillstånd och behof Riksén?
Ständer underrätta, ma jnga nya frågor väckas,
eller sådape af Landtmarskalk, eller dep
hans ställe företräder, upptagas; härifrån undantages
dock, dels Ståndens egna Oeconomica,
dels sådane ämnen, sopa af redan fattade Re*
slut, eller redan upptagne ärender, eller ock af
de under Riksdagen inträffade händelser, orne»
Den 6 December.
delbarligen sig härleda; hvaremot Riksdags*
Ordpingen af den 10 Februarii i8;o, ined de
Sedermera af Konungen och Riksens Ständer
antagne förändringar i s6 § föreskrifter: ”Intet
ärende må nedläggas, utan Ståndets uttryckliga
Beslut. Ej eller må , med undantag af
Grundlags-frågor, nya ämnen ai Riksdagsmän
väckas, sedan en månad från Riksdagens början,
enligt 27 § , till ända lupit sa vida icke
sådane Rågor af redan fattade Beslut, eller redan
upptagne ärender, eller under Riksdagen
inträffande händelser, omedelbarligen föratK
ledas’’..
I anledning häraf och enär, i anseende til
den korta tid, som förflöt emellan Kongl. Majits
Nådiga Sanction å Riksens Ständers vid Urtima
Riksdagen i Stockholm år 1 under
dånighet
för slagne ändring \ Riksdags-Ordningens
förhsrörde s6:te och till Riksdagens
slut, då varande Riddarhus Utskott icke medhann
att hos Höglofl. Ridde sk p. t och Adelö
projecttra för än ring af 56 §. i Riddarhus-Qrdningen.
till vinnande af likstämmighet med Riksdags-Urdninge''s
o!van omförmälte §.; har närvarande
Riddarhus Utskott för befrämjande af
detta vigtiga ändamål, samt tili förekommande
af obka tillämpning af Riksdags - Ordningens
Och Riddarhus Ordningens i uppgifhe §. §. ännu
befinteliga skj)jaktiga Stadganden om tiden
för allmänna Riksuags.frågors väckande och uptagande
till pröfning, i stöd af \2 § uti nyssnämnde
Riksdags-Ordnmg, ansett sin pligt fordra,
att detta ämne till Höglofl. Ridderskapets
Den 6 December,
och Adelns eget upplysta berömmande öfverlemna,
under vördsam hemställan, om icke 36
§. i Riddarhus - Ordningen må få följande Redaction;
s’Sedan
Trettio ängar förflutit, räknade från
den dag Kongl. Maj:t, enligt Regerings - For|nens
109 och Riksdags • Ordningens 27 §. §. ,
låtit om Stats*Verkets tillstånd och behof Riksens
Ständer underrätta, må inga nya frågor
väckas, eller s.idane af LandtMarskalk , eller
den hans ställe företräder , upptagas; härifrån
Undantages dock, dels Ståndets egna Oeconomica,
dels sädane ämnen , sorn af redan fattade
beslut, eller redan upptagne ärender , eller ock
af de under Riksdagen inträffande händelse?
omedelbarligen sig härleda'5,
I sammanhang härmed , har UlskoUet an«
sett sig icke ohemäldt böra lemna den jemförelse
Utskottet gjordt emellan löreskrifterne uti
ga § i Regerings - Formen, 12 §. i Riksdagsordningen
samt 52 §• i Riddarhus - Ordningen,
Enligt stadgandet i § af Regerings-,
Formen , skall, med iakttagande af ftjreskrifven
ordning, hvad till ändring och förbättring af
Grundlagarne , Riksens Ständer beslutit och Konungen
gillat , eller Konungen föreslagit och
Riksens Ständer enhälligt antagit, äga kraft af
Grundlag, och jemväl iq § j Riksdags - Ordningen
bör Riddarhus-Ordningen, lika som öfriga
Stånds-Ordningar, vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen författad.
Den 6 December.
Riddarhus Ordningens §. innehåller, att
om Riddarhus Utskottet skulle finna någon ändring
eller tilläggning vid Riddarhirs-Ordoingeu
nödig , elier om fråga deiom in Pleno väckes ,
hvilken till U^kottet remitteras bör, åligger
det Utskottet att derom öfverlägga och med
sitt Betänkande till Ridderskapet och Adeln inkomma
5 hvarefter och sedan Ridderskapet och
Adeln tagit sitt beslut om någon ändring eiler
tilläggning, bör detsamma öfverlemnas tili Konungens
stadfästelse, lör att vid nästföljande
Riksdag blifva gällande,
Då nu 82 §• i Regerings-Formen bjuder,
att alla beslut, rörande ändringar och tiliäggningar
i Grundiagarne, sorn Konung och Ständer
gemensamt fatta, skola gälla såsom Grundlag,
och 12 §. i Riksdags - Ordningen förmår,
att Riddarhus Ordningen bör i öfverensstämmelse
med G.undlagen författas, synes deraf följa,
att detta åsyftade ändamål icke vinnes, så vida
icke Riddarhus-Ordnir.gen vid samma Riksmöten,
då föresiagne ändringar i Grundiagarne
bekräftas, till likstämmighet med dem bringa?,
samt , efter det förändringarne i RiddarhusOrdningen
blifvit af Högloft. Ridderskapet och
Adeln gillade, desamma äfven varda under påstående
Riksdag af Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerade,
för att derefter genast till efterrättelse
lända,
Med afseende derpå, att Ridderskapet och
Adeln i annat fall möjligen skulle kunna komina
att åtminstone under ett Riksmöte mera,
Deri 6 December.
efterlefva Författningar, som viff ert föregående
Riks ag af Konung och Strinder uppuäf ' eller
fötädrade vore iakr stridande emot Grundja*
garne, har UtskQttet trpdr sig bora fästa Högloft
Rsddprskapets och Adelns uppmärksamhet
pa en sådan omständighet, samt derföre velat
till Högloft. Kidderskapcts och Adelns egen upJysra
piöfning öiverlemna, om icke, till förekommande
af framdeles coilisioner emellan
Grondlagarne och Riddarhus ? Ordningen, 52 §.
uti densamma kunde erhålla en ny Redaktion
med töjande tillägg;.
’’Skulle Riddarhus - Utskottet finna någon,
ändring til r tilläggning vid denna Riddarhusordning
nö 1 i,: , eiler yäckes håga derom jn
Piano, hy Iken till Utskottet remitteras bör,
åge Utskottet att u. v m öfverlägga och med
sitt li tank tide till Ridderskapet och Adeln inkomma.
hedan Ridderskapet och Adeln tagit
sitt beslut om någon ändring eller tilläggning,
öfverlennäs det till Konungens stadfästelse, för
att vid nästföljande Riksdag blifva gällande.
Härifrån undantagas likväl de fall, da på sätt
Regerings • Formens 82, §, utstakar, Riksdags-,
Ordningen undergår n igort, sådan förändring,
som , med stöd af R.jv>dag ^Ordningens 12 § ,
föranleder till lättelse u denna Riddarhus O dning.
En sådan fö ä' iring, sedan den i loreskrdven
ordning at Ridderskapet och Adeln
blifvit beslutad och af Konm gen stadfastad ,
blifver genast samma Riksdag gällande.
Jemte det Riddarhus - Utskottet lår äran
Den 6 December.
underställa detta utlåtande Häglof], Ridderskapets
och Adelns närmare granskning, anhåller
Utskottet, att, i den förmodade händelse detsamma
vinner Högloft. Ridderskapets och Adelns
bjfall , Högloft. Ridderskapets och Adelns
i följe deraf fattade Beslut må skyndsammast
blifva hos Kongl Maj:t i underdånighet till
fastställande anmäldt, för att genast derefter
Janda Ridderskapet och Adeln till efterlefnad,
gtockholm den 3 Dep ernber 1817-
På Riddarhus - Utskottets vägnar
C. F. Posse.
G. Marcks von W ur tenberg.
Ladss på bordet,
Upplästes ett af Hans Excellence Herr
Qrefve von Engeström, Lars, ?ngifyit Memorial
af följande innehåll:
Förslaget att i någon aflägsen Landsort
inrätta en Fristad ”dit sådane Personer kunde
skickas, hvilka , genom lättsinnighet, vårdslösad
uppfostran eller olyckor mera än genom elakhet,
blifvit bragte till förseelser, hvarigenom de
förlorat med - menniskors aktning” har redan
blifvit väckt i det Tal, som jag yid Praesidii
nedläggande i Kongl, YVettenskaps- Academien
förledit år hållit, Jag uppsköt dä till ett tjen.
172
Den 6 December.
iiga^e tillfälle att utveckla nödvändigheten och vigten
af en sådan Inrättning, lika mycket påkallad
af Mänskligheten som af Stats- klokheten,
och detta har nu kommit. Det är i Rikets församlade
upplysta Ständers sköte, som jag skyndar
att nedlägga denna vigtiga angelägenhet, säker atfc
alltid mötas af deras välvilja och deltagande.
Af Kongl Policekammarens härstädes från
trycket ntgifna Förteckning öfver sina Arbeten
för förledit år, ser man att deras antal, som ärligen
strömma hit till Hufvudstaden för att der
söka Tjensrer, är ganska bttydligt och utgör
endast af Qvinno könet öfver Tusende personer.
De fl s af dessa befi na sig vid ankomsten
uran tillgångar för sitt underhåll, oell dä Staten
icke k»n låta dem förgås, men inga medel
äro anslagne till ett sä oiörsedt behof, blifver
der understöd som dem lemnäs, en ny tunga
för R geringen Om också genom en dylilg
concirrence af Tjenstsökande , i ett visst afseende,
en fördel tiliskyndasHufvudstadens lnnevånar
, så mäste deremot för Landtmannen, en
mo varande brist uppkomma på arbetande hände;,
elier, som är en följd deraf, en stegring
i deras arbetslön, som han ännu har att tillgå,
emedan man icke kan anse detta antal Tjenstsökande
såsom ett öfverskott af landets Population.
Men deraf uppstår äfven den olägenheten
för Hofvudstaden i moraliskt afseende,
att, då dess Tjenster eller tillfällen till arbets
och sysselsättning icke ökas i samma förhållande
som de hvilka söka dem, en stor del af
dessa måste blifva i saknad deraf, antingen aU
-
Den 6 December.
m
deles eller för någon tid, och under sysslolösheten
eller dea termin, som lemnäs dem att söka
arbete, förfalla till liderlighet, laster och
brott och sluteligen befolka Arresterne och Corrections
- huset.
Att förhindra dessa hitflyttningar af Ogift
och arbetsfört folk ifrån Landet, låter icke göra
sig — eller åtminstone endast till en viss obetydlig
grad. Det vore dessutom om det ock
kunde ske, lika mycket att förnärma en fria
mc-nniskors rättighet sorn Hufvudstadens Innevånares
verkliga fördelar. Och så långt hvarken
bör eller vill den nu varande Styrande
Magten sträcka sina åtgärder.
Men, torde någon invända, då återstår ju
den utvägen att till hemorten återförvisa eller
återskicka sådane personer, som i Hufvudstaden
ej kunna finna tjenstår eller arbete.? Detta ä'r
ock hvad som hittills skedt. — Man ser af den
åberopade Förteckningen, att Kongl. Policekammaren
förledit år utfärdat Pass för 204 sadans
personer, och dessutom dragit iöisorg om c2y
tjenstlöse och vanartige personers försändande
till sina hemorter eller Arbetshus, o. s. v. 249
hafva för sysslolöshet, tiggeri, fylleri och förnyad
vanart blifvit skickade till Correctionshuset,
och 105 afstraffade för snatterier,— således
inom ett är 733 personer , om ej förlorade
för Staten åtminstone- nedsatta till ett ganska
tvetydigt värde för densamma.
Men det är här icke så mycket fråga om
174
t)en 6 December.
dessa personers aflägsnande från Hufvud staders,
som fastmer om deras nyttiga sysselsättning
och sedliga förbättring på den ort, dit de sändas.
Statens vård om sysslolösa eller förvillade
äf ej inskränkt inom vissa råmärken  Deri
allmänna Policen hör, enligt eri utmärkt Mans
yttrande, med siri stränghet äfVeri förena eri
Moders ömhet. En vanartig människa, återskickad
till sin hemort, och der cjvarletnnad utan
tillsyn, utan hjelp, är en farlig skänk åt eri
Landsort; öch hvad försäkrar, att icke hvar
och en sådan från Hrifvridstadén åtérskickad;
äfven örn hah der ej skulle hafva gjort sig skyldig
till någöri förbrytelse, icke ändå är eri dylik
farlig gåfva, just ge noin den olyckliga he^
kantåkap, söm han haft tillfälle att göra med
den lägre Folk-classtris osedet och laster? År
det i alla fall troligt, att en sådan, redan genom
återskicknirigen inför sina bekanta kränkt,
och, på visst sätt; såsom äfventyrare brännmärkt
petson, skall kunna på sin hemort * urider
så tvätydigä Omständigheter, få en god
tjenst öch blifva ett dugligt och aktadt Tjenstehjon?
jag tviflar derpå, eiler Ock misstaget
jag ntig allt för mycket i min kännedom af
fnänniskohjertafj
Det är således icke blott billigt och nödigt,
att den del af Landets Population, sorti
Hufvudstadert icke behöfver, trien i mer elle?
mindre män förderfvas, åter kommer Landet
till goda, utan äfven att det återfår denna Population
så förbättrad sorn möjligt. Det är äfven
nödigt i ett Land af så ringa arbetsstyrka,
Den 6 Detcmber. 17 f
Som vårt, att det öfverskott, som sielfva Hufvudstaden
lemnar, göres fjenligt att fötöka denna
styrka. Men dertill gifves , i min tanka j
blott ett erida medel, det, att i någon af Rikets
afl'g-naste , minst uppodlade och befolkade
Provincer, (helst någon af de Nofta) ett
slags Colome, Asyliirn eiler Anstalt, liknande
den som finnes i de Förenta Staterne, inrättas,
dit sådane sysslolösa eller för mindre förseelser
och vanarter tilltalade personer kunde skickas,
örn hvilka man ännu åger hopp att de: ku,ina
återföras till dygdetij de förre, för att genast
sättas i tjenst eller arbete hö', dem af Allmogen
j som behöfde och ville emottaga dem,—
och de sehare att under nitiska Föreståndares
tillsyn vid Imättningen sysselsa-iäs så länge, till
desS äfven de, efter visade prof af förbättringi
kunde ingå i classen af nyttiga mänrtiskof. Men
detta För lag skulle endast ofullkomligt tippiyllä
sin bestämmelse, ofe dvt icke sträckte sig
afven till alia andra dylika persöner,- i hvad
Stad eller Ort af Riket sorn helst, Jag har förtit
anmärkt, att Statens värd om deni ej bör
inskränkas inom Vissa råmärket!
Då de här, på en afligseri och glest bebodd
orr, lefva skilda , icke allenast från fordna
skadliga b< kanfskaper och de manga frestelser
och tillfällen till vänarter , bsrer och förbrytelse!
^ söm i en stor Stad förekomma , utan
äfven ifrån hvarandra, då de här, såsom förut,
alldeles okande, icke hafva atr uppbäral
Anhörigas efer Vänners förebråelser för sina
förvllielsafi icke behölva att blygas deröfver
176
Den 6 December*
inför Bekantaj så kunna de här, efter den för*
soning med Gud och sina Samveten, som eri
nitisk och örn Själasörjare icke skall underlåta
att hos dem verka, åter med förnyad kraft inträda
på Dygdens och Flitens bana, och, orri
detta uttryck tillåtes inig, begynna lifver pä ryt t*
samt, återgifna åt' Samhället, genom sin nya
vandel, så långt möjligt, godtgöra den förflutna.
Öm Riksens Högloft Ständer tili en så
beskaffad Inrättning lemna sitt bifall, skall jag
meddela den eller de, som komma att lägga
hand vid verkställigheten, alla de underrättel^
ser och upplysningar, som jag anser nödiga*
Jag har, med deras anförande här, ej velat
sätta mig i ett ytterligare behof af Högh Ridderskapers
och Adelns öfverseende, så mycket
mindre, som de egentligen icke tillhöra före^
målet för detta Memorial.
Begärdes på bordet
Upplästes ett af Hefr Svedenhjelm, Hani
Leonhard, ingifvit så lydande:
Ödmjukt Memorial |
Sedan nu, uppå Kongl, Majds Nådigsfé
Kallelse, Rikets Höglofl. Ständer sig infunnit
vid en Urtima Riksdag, är förmodl;gen några
Rikets högst betydande omständigheter dertill
föranledande. Inom
Den 6 December.-
177
Inom inskränkt lefnad , faster jag dock genast
en öm uppmärksamhet af det så högst stigande
Spannmålspriset, hvartill iöregifves Pen*
nmgebristen; meri soini allmänna ielnadssärtet
ej kan förrriafkas.
En i är förefallande mindre ymnig afkastning
på inbärgadt Höst-sade af Råg och Hve*
te, medgifvcr jag, bidrager något i sin mohn.
Utan hufvudRällan,• riiåste ovedersägeligen härröra
äf den hirtills öfverdrifna Brännvins - tillvéi
knirigsilystnäden j som j ty värr, så tagit öfverhand,
ätt ej trunsta afseende göres på deri
fattiga Allmänhetens tilfgängeligä Bröd - föda ,
fnikeri dock är fc>isis till vårt lifs uppehälle,'
hvaremot en oordentlig Brännvins - cönsumtiöri
förderfva!1 Nation till hela sin välmåga och
ietnad;
«S ' _ * /* - ^ >■ * , ,
Det torde af nåefa vilja påstås, att Rikef
bör genom ufomlands lörskiilven Spannmål hålla
Undefsåtarrié sådan , tillhanda; meri vöre deé
förlåtligt eller päniofiskt. att veta flera yö till
öch med loo' Tunnor guld, vare sig dock mest
eller mindre, gå utur Riket, för det den inorri
Rikeé växande välsignelse skail bortslösas uti
eif ömäriékligt njutande af Brännvin' sorn redan
nog kari märkas föfdeffvåt flera goda' seöfvr
o h f lingdén försvagar allat kropps- 6'cft
sinnes-fur mögenheter;
Af riri anförda nog" beklagliga förhållande ,•
neriiställer jag ödmjukligen, om icke Högloft
Ridd.0 och Ad, Prof. 1 B. 2%, 24*
:78 Deri 6 December.
Ridderskapet och Adeln finner nyttigt och högst
nödigt, atr, ju torr dessto bättre, i samband med
de öfrige respective Stånden , i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:r täcktes vara Nådig
och med gödigaste fi.rsta inhibera alia Bränneriet,
utom Kron .ns, med inmurade p.rnnor, endast
för närvarande, till dess Kongl. Majit med
Riksens Ständer kan sätta Brännvins bränningen
på en för Riket bärande och lör Nation nyttig
fot. Men att nu på en gång vilja betaga Nationen
nyttjandet häraf, sorn nu till större delen
beklagligen anser denna olycks-vara för högsta
vällusten i hlvet, frukiar jag kunde bidraga
till större missnöjen. Således proponeras, att
Brännvins-bränningtn blir fri och tillåten öfver
hela Riket för alla Jordbrukare å Landet, af
hvad stånd som helst, så val Bönder som Torpare,
med en tunnas årligt utsäde; ty den Jordbrukaren
bör ju älven glädja sig under sitt arbete,
äfvensom de öfrige Jordbrukare, i sin
anletes svett, dock ej med större pannor än på
hela, till och med trefjerderids mantal, trettio
kannors pannerymd, räknadt accurat under bröstet
j halfva Hemman och Torpare med utsatt
utsade, femton kannors rymd jemt under bröstet.
Mot denna fria Brännings tillåtelse på Landet,
bhfver all afsalu och törsäljning samt införsel
till Städcrne förbjuden under denna Interims-tiden
, utan tillverkningen endast för husbehof,
tills Riksens htänders Utskott i denna
sak kan hinna det utarbeta.
Brännvin för de Städer, der Kronans Bran
-
Den 6 December;
nerier äro, kunni derigenom rikeligen till skäligt
nyttjande äga tillgång; j de mindre Städer,
der inga Krono-Brännerier äro, kunde genom
arrenden till hugade upplåtas tillverkning
af så många tunnor i månaden, som Mantalsskrifne
Manspersoner inom Staden kunde erfordras,
Qvinfolk och Barn undantagne.
Genom detta Project skulle för närvarande
flera tusen tunnor Säd till Brödföda besparas
öfver Riket.
Detta Memorial anhåller jag i ödmjukhet
Högviilborne Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes låta communiceras de öfriga respective
Stånden, jemte Invitation, att hos Kongl.
Majit äfven i underdånighet utbedja Dess Nådigste
förordnande.
Då Riksens Ständers tillförordnade Utskott
öfver denna så betydande angelägna Hushållsgren
hinner företagas, torde nog flera säkra förmånliga
erinringar blifva Utskottet meddelade.
I anseende till detta måls stora och mäst
högst nyttiga åsyftande, anhåller jag ödmjukast
det med möjligaste skyndsamhet må till afgö»
rande företagas.
Begärdes på bordet.
Herr Flack , Carl Fredric , uppläste följande:
Det är af icke mindre anledningar, än
Den 6 December
skallet och återskallet af mellan Hufvudstadefi
och Landsorterne växlade klagorop öfver de relativt
till årsväxten och penninge • ställningen
oskälige , Näringar och dtn medellösare större
Allmänheten tryckande Spanntnäls-priser, söm
af Hoglofl. RiddersRapets och Adelns ädelmod
jag utbeder mig att få återkomma till ämnefe
om den i sin t iderymd ännu oinskränkta och
derigenom i sitt öfverflöd ännu skadliga Brännvins-
bränningertr
Om, på det rum jag har har äran intaga,
jag icke med egen försakelse följde blött 1‘osterlands-känslåns
ledning, så skulle miit iiife
emot detta onda, af en viss egen hemsk erfa.
fenhet, kanske brirtgas till en feg tystnad, meri
stolt att lida för det rätta, går i Edra fotspår,
Jvfine Herrar, jag rakt åt tili ti pligt.
Njutningslöst här jag redan länge sett Uppfyllas
mine f. d. till RiddersRapets och AdelnS
Profocoll gjorde förutsägelser om otillräcklighé*
Éerv af dö, i detta kinkiga ämne tagne anstaifeer,
hvarom ett nytt bevis föieter sig i berörde
hoga Sädespris, hvartill, bland de verksam*
mäste orsaker, mäste räknas Brännefi-spekulafeionen.
Sådane höstpriser hafva aldrig tillförne
Varit kände, undantagande år 1812, då en med
innevarande årets ung fär eqvivalent Sädesväxt
NB. blef till en god tredjedel förstörd genom
ett midt uti skörden inträffat snöväder med
fortvarande köld. Utsigten och d, n hotande
nöden var då ryslig; likväl biet den olver ali
förmodan drägligt men hvarigenom V Joi Bränn°
lien 6 December\
yins bränningen instäldes — Fabula docet — lika
sjukdomar påkalla samma läkemedel, om
hvars behöfljga användande jag derföre vördsammast
vå.ar framföra, i synnerhet den på
brödförknappning redan stälde fattigare Allmänhetens
önskan och till Rikets församlade Ständer
glada föihoppningar.
I sammanhang härmed utbeder jag mig äfven
att till Ridderskapets och Adelns upplysta
eftersinnande fä hemställa, om och huruvida
yårt nuvarande Bräjineri-systeme icke ännu betarfvar
betydlig upphjelp Den tili exempel att
B r än n v i ns- b r än n i n gen ma ovillkorligen vara tillåten
endast ifrån den sista Mars till medio
Maji, samt fran medio Oetober till början af
December årligen, men deremot lika ovillkorligen
förbjuden ifrån den i Junii till den i<5
Ocrober ärligen, och att rörande mellantiderna
handteringens tillåtelse, förbud eller inskränkning
borde få ankomma på en vis Regering,
att, efter välberäknade tillgångar och anledningar,
årligen förordna; hörandes i årljge Kungördserne
deiom motiverne omständligen upp.
tagas.
Att, vid vite af confiscation „ alla Brännvins-pannor
böra till brukning inmuras, skulle,
orri det blefve förordnadt, tinder flere synpuncter
medtöra betydliga nyttor,
Att detta med de öfriga , respective Stånden
må varda communiceradt, anhåller jag Vördsammast.
Den 6 December.
Begärdes på bordet.
Upplästes följande från de öfrige respective
RiksStånden ankomne Protocolls-Utdrag,
innehållande:
i:o Från Borgare - Ståndet af den 2 dennes,
att de angående Götha Canal- och M Imö
Discont Obligationers och Assignationers emottagande
och inlösen, af Lagmannen Kjellander
och Bruks Patron Mitander den 28 sisth November,
samt Giosshandlaren Wideberg och
Grosshandlaren Arfvidsson den 29 November,
äfvensom af Handelsmannen Bager och Fabriqueuren
Ebtl den 2 dennes ingifne Memorial
blifvit af Borgare Ståndet till Stats* och BancoUtskotten
remitterade, i sammanhang med de
af åtskillige Ståndets Ledamö'er till Protocollet
för den 28 och 29 November gjorde munteljga
Anföranden.
2:0 Från Bonde-Ståndet af den 5 dennes,
att Ståndet ansett tryckningen af dess Protocoll
böra af de till Riksdags-kostnaderne anslagne
allmänna medel bestridas, samt Upplagans
storlek från 150 till 2<jO Exemplar förhöjas.
3:0 Från samma Stånd af berörde dag,
att Ståndet instämt uti det af Ridderskapet och
Adeln uti Tacksägelse-Adressen föreslagne Tillägg,
samt
4:0 Från samma Stånd af berörde dag,
att Ståndet remitteradt till Stats.Utskotcet Rik
-
Den 6 December.
sens Ständers till deltagande i Öfver - Revisionen
af Krigs Räkenskaperne utsedde Deputerades
den ii sistiedne November afgifne Berättelse,
rörande så väl 1^03 och ig 9 som 1810
och senare årens Krigs - R dogörelse och Revisions-Verk,
med dertill hörande Bilagor, samt
till Lag Urskottet Riksens Sränders Justitiae-Ombudsmans
till innevarande Riksdag afgifne Embets-Berättelse,
med dertill hörande Bilagor.
Hvilka fyra Protocolls - Utdrag lades till
Handlingarne.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till Ett eftermiddagen.
In fidem Prococolli
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 8 December.
Plenum kl. half till ii förmiddagen.
Uppbrötos Herrar Electorers Listor till val
af Ledamöter i nedannämnde Utskott och befunnes
följande Herrar dertill hafva blifvit utsedde:
-
184 Den 8 December.
1 Riddarhus - Utskottet,
efter Friherre Ridderstolpe, Gustaf, HofMarskalk
och
Herr gf Klercker., Fullm. Herr Bergenstråle
, Claes Gabriel, Major.
N:0 IÖX2 Herr Grundelstjerna, Julius, Kongl»
Secreterare och
N:0 22 2Ö Herr von Stedingk, Fullm. Herr Ehrenhoff
, Johan, Ö verste Lieutenant.
I Banco - Utskottet ,
efter Grefve GyIhnborg, Johan Henning, Lag=
man och
Friherre Stael y. Holstein , C-L. , Capitaine,
N:o 15^2 Heir L lannerstjerna, Johan Wilhelm,
Stat. Secreterare och
N:0 19^2 Ht-rr von Plomgren, Fulin). Friherre
Hjerta, Fredric, Major.
I Bevillnings • Utskottet.
efter Herr Skjöldebrand, Pehr Eric x Landshöfe
di'nge
N:0 2I59 Herr af Wingård, Johan> Landshöfdinge»
1
Allmänna Besvärs- och Oeconomie ~ Utskottet,
efter Giefve Ruuth, Eric, En at Rikets Htrrars
-— Friherre Löwen, Axel.
Friherre Löwenskjöld, Salomon,.President.
£ Friherre von Willebrand, Ernst Fredric, Gf»
verste - Lieutenant, och
Din 8 December.
?8S
rr* Herr Lillienberg, Fullrrij Herr Danchvardt,
Guataf Maqnus, Assessor.
N O 60 Grefve Mörner, Larl Stellan? Presi
dent.
N:o 295 Friherre Ramel, Fullrn. Grefve Le
wenhaupt,
Claes Casimir, Kammarherre.
N:0 356 friherre Edelcrantz, Abrah, Niclas,
President.
N:0 1543 Herr Hederstjerna, Erland, General.
Major, och
N:o 2013 Herr Rosenblad, Johan Eriq, Öfverste.
Herr Grefven och LandtflJarskalfien tillkänjiagaf
att Pltni- Prorocollct för den 2:dra sistl.
December nu komme att för Ridderskapet och
Adeln justeras.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus: Jag
anhåller att Ridderskapet ooh Adeln, innan Protocollet
af den 2.'dra föi etages till justering,
fäcktes förunna mig några ögonblicks uppmärksamhet.
Jag ämnar tala öfver sjejfya den hufvudfrågah,
som föranledt till Debatterne och hvarifrån
uppmärksamheten, genofn d^n rigfning
sorn Debatterne togo,, blifvit afledd, om den
frågan nemligen, huruvida en Tacksägelse Adresse
tili Konungen för åtnjuten omvårdnad,
kan blifva ett ämne för Debatter, och huruvi?
da, vid en sådan Adresse, enär den blifvit besluten,
sådane Tillägg kunna äga rum, som
Den 8 December.
upphäfva och strida emot naturen af en Tacksägelse.
Det är ej min afsigt att föranleda till nya
Debatter, eller att besvära Ministrarne med
framläggandet af nya bevis, talande för Adressen,
eller att öka antalet af de skäl mot Adressen,
sorn Oppositionen redan framlagt. Min
afsigt sträcker sig endast derhän, att, om möjligt
är, skydda en, i sig sjelf rigtig och vigtig
principe mot verknmgarne af de intryck,
sorn, om jag får döma andra efter mig, Debatternas
art torde hafva hos manga åstadkommit
, och hvilkas första menliga verkan är att
föda ledsnad och liknöjdhet.
Det är derföre hufvudsakligast till de af
Ridderslupets och Adelns Medlemmar, som icke
inom sig sjelfve bestämdt, hvilketdera Systeme
de ämna understödja, Ministerens eller
Oppositionens, som jag ämnar tala till dem,
som lugnt höra skälen mot och med , och som
vid hvarje serskild förefallande fråga, rösta efter
som de finna rättast vara; och främst ibland
desse tiil de yngre Medlemmarne af Ridderskapet
och Adeln, som ännu tyst inom sina bröst
förvara intrycken af hvad de höra och hvad
de se, som annu blott låga för Fäderneslandets
ära och glans, efter som denna känsla rättfärdigar
deras eget sträfvande, men som dock redan
ofelbart ana, att framtiden skall åt dem
öppna en annan bana, som fordrar försakandet
af allt enskilt för helgden af en ideé och en
principe; det är dem mitt hjerta söker, sora
Den 8 December.
187
framdeles en gång komma att intaga rummen i
Miriistéren eller i Oppositionen, och som komma
ait handla och tala sedan våra röster tystnadt
och efter oss hlott finnas qvar några fa3
uppmanande eller varnande minnen.
Jag ämnar inga Theorier framlägga till
styrka för den satts, att Debatter vid Motioner
om Tacksägelse - Adresser kunna och böra äga
rum: Jag vill blott anföra exemplet af ett Fösk,
med hvilket vi, till härkomst, språk, seder*
styrelse-sätt, samt jemväl i afseende på Fosterjordens
form och läge, äro närmare besiägtade
än med något Continental-Folkslagj jag menar
Britterne.
Herrarne täckes påminna sig att hvarje
Parlaments - Session öppnas med ett tal tran
Thronen, innehållande en korrt framställning
af hvad som sedan Parlamentets åtskiljande tilldragit
sig , och ett antydande af de mått och
steg som Ministéren anser de närvarande tidsförhållanderne
påkalla. I båda Hamrarne göres
kort derefter Motion till Tacksägelse - Adresse
och i båda Hamrarne debatteras öfver denna
Motion. Man kan anse dessa Debatter såsom
en undersökning af Administrationens ditintills
vidtagne åtgärder, och såsom en pröfning af de
åsigter efter hvilka man ämnar handla. Tadlet,
såsom indirect, kan ej förnärma Thronens Majestät.
Under dessa Debatter äga Ministrarne
tillfälle att meddela upplysningar och förklaringar,
hvarigenom ofta Opinionen blir ändrad
och rättad, och tillfälle äfven, genom Opposi
-
IBS
Den 8 December,
tionens framställningar, dels att rätta egna åsigter,
dels att på förhand inhemta, huruvida ae
mått och steg, som man ämnar föreslå, äga Opioionen
för sig eller mot sig.
Men hvad som gör dessa Debatter lika
högtidliga som nyttiga och yigtiga, är att hela
Nationen med uppmärksamhet följer deras gång;
är att Thronföljsren och Kopungens öfrige till,
myndige år kqmne Sö.ner, såsom Medlemmar
af Öfverhuset, uti dem deltaga, och att Konungen
sjelf, enär det honom behagar, kan frän
en griIlerad Tribune åhöra dem. Åtminstone
ägde detta förhållande rum under den tid som.
närmast följde på 1688 års Revolution. Drottning
Ann; bevistade nästan alltid Debatterne
öfver Tacksägelse - Adresserne, och jag vill
minnas mig hafva läst att Konung Wilhelm
gjorde likaledes. Huru lyckligt vöre det icke
för Nationen, huru tillfredsställande för Ridder»
skåpet och Adeln, om man yisste att Prins
Oscar åhörde våra Rådplägningar, och Han
kunde underrätta Sin Höga Fader ©m hvad som
här sker och här talas.
Det är genom dessa Debatter, under hvilka
Staten i sin helhet, i Politiskt, Qecanami$k$
och Fjnancielt hänseende bctragtas, som de hos
mångå slumrande stora Natur-anlag väckas och,
utbildas och som den mångkunnighet härleder
sig samt den skicklighet till bestridande af flere
olika värf, som "utmärka Brittiska Statens
Tjenstemän, framför andra Staters, der Tjen»
Den 8 December.
189
stemanna-skicklighet blifvit gjord till ett handtverk
och Embetsmanna* banan till eri födkrok.
Huru ryslig är ieke Etigländs Historia före
Perioden :af i688 års Revolution, sorn grundläde
Englands nuvarande Constitutionella forfrler.
Känslan sorn ej får ge sig luft genom fritt
fal och bedömmande af de åtgärder som äga
folkets vä! elier ve till följd, blir hemsk och
yttrar sig mången gång orättvist och oförståndigt.
Många ädla män, under denna tid, så
bland Ministéren som bland Oppositionen, en
Thomas IVenworht och en Laud biand de förte
, en Rusel, en Sidney bland de senare, folio
blodiga offer för ett Oförståndigt känslornas
och talets tvång.
Sedan deri tiden, huru skön är icke Englands
Historia $ så i Politiskt som i Moraliskt
hänseende. Vi se denna Stät oafbrutit stiga i
välstånd och i magt; vi Se Ministéren och Op.
pcrsifiörien , ehuru stridige i åsigterne om medlen
till befordrandet och bevarandet af Statens
Val, dock hysä för hvarannan och betyga hvarannan
den aktning, hvartill ädla Moraliska Calracterer
berättiga och förpligta.
Ju närmare vår tid, dess mera närmar sig
Brittiska National Caracteren till Idealet af
skön Mänsklighet och Medborgerlighet.
Jag förmodar äft Höglöfl Riddersfcapet och
Ådeln, utaf hvad jag hafvit den äranatt anföra,
täcktes hnna att Debattet, tiar Motion om Tack
-
Den 8 December.
sagelse- Adresse göres, icke allenast kunna . a*
tan äfven böra äga rum.
Hvad den frågan beträffar, om, vid en
besluten Tacksägelse - Adresse , sådana Tillägg
kunni göras, som göra Tacksägelsen om intet,
behöfver jag ej vara mångordig.
Jag vädjar till Herrarnas egen känsla; den
svarar ofelbart Nej. I England kan sådant icke
hända ty om vid voteringen efter slutade
Debatter, det skulle befinnas att Ministrarhe
förlorat, så vore sådant ett bevis att Ministéren
saknar Nationens förtroende, och Englands
Constitutionella Former medgifva ej att i Statens
tjenst bibehålla Ministrar, hvilkas Svsteme
och åtgärder hafva Pluraliteten emot sig.
I afseende på oss, mine Herrar! och på
de Debatter och Beslut hvartill Motionen om
en Tacksägelse Adresse föranledt, lärer Resultatet
blifva, att, hvad sjelfva saken beträffar,
så är deremot intet att säga, men att hvad
Formerna beträffar, så torde ett och annat misstag,
en och annan försummelse och må hända
Ufven ett och annat förhastande hafva ägt rurh.
Skall sådant åtskilja och söndra oss? Är det
icke för Statens och för efterkommandes bästas
skull, som vi rådsla och besluta? Om vi denna
gång, i en eller annan mån felat mot Formerne,
skola nog vi sjelfve, om vi lefva, eller
andra efter oss, en annan gang bättre ihågkomma
sig. Alla äro barn i början och hvad gör
det oss om man på Continenten skulle omildt
Den 8 December.
bedömma , endast vi sjelfve se, oell, till hugnad
för vårt framtida hopp , se att vi vandra i
Britternas spår och endast våra samveten intyga
att vi äro ärliga Svenskar, menande väl
med Konung och Fosterland.
Det är mig icke tillständig att tydeligara
uttrycka hvad som i detta ögenblick, visserligen
icke jag allena bland Ridderskapet och Adeln
menar och önskar.
Måtte för känslan för Konung och Fosterland
hvarje annan känsla vika!
Friherre Staél von Holstein, Corfitz Ludvig:
Med den tillfredsställelse, att aldrig hafva
biustit i den vördnad och undersätliga trohet,
jag är Öfverheten skyldig, att aldrig med föresats
hafva förolämpat någon enskilt man,
men att alltid af nitälskan för Lagen och det
allmännas bästa, utöfvat min Riksdagsmanna-rätt
på ett sätt, som grundat i min öfvertygelse,
att det vore pligt, flera gångor likväl ådragit
mig obehagligheter; går jag nu, att under förhoppning,
det Höglofl. Ridderskapet och Adeln
icke misskänner mina rena afsigter, något närmare
utreda och bestämma mina yttranden in
pleno den 2 dennes} hvartill jag fatt anmaning
och i anledning hvaraf jag förbehållit mig att
få sådant omständeligare detaillera. Med sanningen
kan man ofta såra, men den hvilken,
såsom jag, fri frän enskilte considerationer,
blott söker freda sig från egen förebråelse, tolkar
sanningen frimodigt, utan farhåga för de
Den 8 December.
äfventyr, en mägfig inflytelse |<an åstadkomma.
Jag Hade föreslagit ett Tillägg till dén
Tacksägelse Adfesse, Riksens Ständer till Konungen
komma att frambära, deruti jag önskit
att Rikets sannskyldiga inre ställning skulle bilf.
vit för Konungen framställd. Jag kunde aldrig
tro j och kan det icke annu,' att för en mild
Konung, hvars Valspråk är: Folkets Val Min
Högsta Lag, det kunde vara misshagligt, ehuru
bekymmersamt art afhöra en berättelse om Folkets
härvarande b klagansvärdä ställning, sorn
åsyftade bönhörelse om hplp, men ingalunda
en förebråelse. Den oväntade händelse har lik»
val inträffat j» att jag sett en stor del af Rikets
högste och högre Embetsmän resa Sig upp
emot mig och gifva åt min afsigt en sadan’
tydning, sorn icke instämmer med min Caractére •
sorn är att vara lydig under Lagen, bien också
att söka mitt värn i densamma. Man har
isynnerhet påstått, att den omnämnde tolen i
Landet, voffc eif obeVist skrik, stridande emot
rätta förhållandet, hvarom Herrar Landshof' ingars
EthbetT b' rättelser skola vittna. Deremot
jäg förment 9- att, af dessa Berättelser , jn.-  fet alltid en palmlig kännedom* kunde erhållas,’
då desse Embetsmany såsom innehafvare df
Tjensier, hvarifrån de utan Dom och • Rans k-’
nirig kunna skiljas, icke äro så oberoende, att
ju försigtigt ten torde bjuda en del, hvars hela
existence bita beror af Tjehsfert, att rrud
ali varsamhet, undvika namna det sorn kunde
vara mindre hehägehgf. Om, uti denna framell
in ing af mina tankar*, jag gjort något mm
.
iTk.
Den 8 December.
193
dre lyckligt val af vissa ord, är jag ganska
benägen nyttja andra, om de lika bestämdt tolv
ka min mening. Då jag satt pålitligheten af
dessa berättelser i fråga, är ingalunda meningen
den , att de skulle vara falska och origtiga.
— De kunna ändå vara af den beskaffenhet
att snarare föra till mörker än till ljus 5
exempel derpå må jag anföra.— Om en Landshöfdinge
inberättar, att Krono -skatterne utgått
till fullt belopp, utan restantier, och deraf nu dragés
den slutsats att Folket är förmöget, och
skatterna icke drygare än de kunna bäras; så
får man ett helt annat begrepp om förhållandet,
än om den upplysning derjemte vore gifven,
att en stor del deraf, måst genom utmätningstvång
indrifvas, hvarvid handt att panterne, t
brist af köpare, blifvit försålde till halfva värdet,
den Skattdragande således måst betala
dubbelt. Att en del Skattskyldige åter varit
nödsakade låna till Skattens afbördande, och
då sadant årligen måste ske, sluteligen blifva
så fördjupade i skuld, att de med Hustrur och
Barn måste gå från hemmanen och öka Tiggarehopen.
Likväl gifves exempel derpå, att Rapport
från Landshöfdingar varit alldeles stridande
mot rätta förhållandet.
Vid sista Riksdag blef anmärkt, att en
stor del af Bevillningen innestod i Götheborgs
och Bohus Län. Landshöfdingen ålagd häröfver
förklara sig, afgaf en berättelse att allt vore
i god ordning; hvaröfver Konungen förklarade
honom Sitt höga välbehag, hvilket allt är
Ridd. och Ad[. Prat. IB. 2J > 36,
*94
Den 8 December.
kändt af Allrränra Tidningarne. Kort derefter
befants likväl, att en stor Balance existerade,
tillkommen genom den grofsta förfalskning.
Denna Embets-berättelse var således icke pålitelig.
Den bedröfveliga beskrifning på allmänna
Tillståndet och Nöden i Riket, som uppgafs
vid sista Riksdag, synes af Serskilda Utskottets
Betänkande. Det vore allt för vidlyftigt
att här upprepa detsamma in extensoj jag
inskränker mig derföre blott till det som angår
Nyköpings och Blekinge Län, hvilket finnes i
Bihangets IV Del, pag. 792 och följande, så lydande
: ”Om ställningen i Nyköpings och Blekinge
Län har Utskottet haft tillfälle erhålla de
underrättelser, att, oagtadt Södermanlands belägenhet,
i hjertat af Riket och nära Hufvudstaden,
vanligen lemnat lätta utvägar till afsättning
af Landets Producter, och jemväl till åtskilliga
Bi • förtjenster, den allmänna Penningebristen
och deraf följande svårighet att få föryttra
hvad man har att aflåta, likväl börjat att
inom nämnde Province blifva ganska kännbar,
och att innevarande år, till och med 4 Uppbörds-Stämmor
måst hållas, då vanligen förr,
alldrig flera än 2 varit af nöden, och att vid
åtskilliga Utmätnings-Auctioner inträffat, att
inga köpare sig instält.
Att de till Blekinge Läns Lands-Cancellie
ingifne skuldfordringsmål förhållit sig på sätt
som följer: 1812. 1813. 1814.
Af Discont-Ombudsmännen
anhängige gjorde 6.— 9,— 9,
Från Private Personer
inkomnc - ... - 999,—1509.—1668.
Den 8 December.
Att med innevarande år, Penninge-bristen
der i Länet på ett märkligt sätt visat sig i tilltagande.
Att Blekings Allmoge, som alltid tillförene
villigt och skyndsamt betalt sina Kronoutskylder,
nu måste till stor myckenhet derföre
hemsökas med utmätning: Att de lösören,
sorn dervid uttagas, sällan kunna i brist äf köpare
försäljas: Att Krono Betjeningen, med
mycken möda och tidspillan , måste föra pantsakerna
från 8, io a 12 Gäldehärer på ett stalie
tillhopa, och att ändock ganska sällan lyckats,
att få dem till hvad pris som helst afyttrade:
Att derest denna belägenhet längre
fortfar, utan iämpeliga utvägar till ön lifligare
törelse och Penntnge-undersröd på deras varor
vid den rid hjelp bast behötves, sannolikt en
stor del Landtman skall finna siri undergång
och Staten sakna påräknade tillgångar, hvilka
ändå komma att lör detta år, i förhållande till
de föregående, genom nedsatta Taxeringar, att
icke obetydeligen minskas*
Efter denna målning är det svårt begripa,
huru välmågan så hastigt inom blott tvenne års
tid, kunnat återvända, och der oaktadt, Svenska
Folket innevarande år, mäst äta bröd till
en stör del vuxen på ut.ändsk botten, hvilken
Omständighet vis erigen icke ökat Svehska National
- Förmögenhetjn : Jag lemnar likväl osagt
örn dessa begge Län äro af hagön utmärkt godhet
framför de öfrige Rikets Landskaper, hviU
ket torde förtjena att undersökas, pä det, vid
fördelning af Bevillningen, Contributjonerne derstädes
måtte kunna till någon lisa för andra
196
Den 8 December.
vanlottade orter, i samma mon ökas. Det äc
i öfrigt hugneligt att höra, det Jordbruket,
Bergs-handteringen och Näringarne äro i ett tilltagande,
som lofvar de bästa utsjgter för framtiden
j men bedröfligt derjemte, att motsatsen
höres från andra håll, ty hvad Jordbruket angår,
så framskrider det väl med stora steg på
somliga Orter: Måssar uppodlas, Sjöar aftap
pas
m. m,, på andra återgår det med lika stora
steg tillbaka. Till bevis derpå vill jag anföra
Skåne: Ödehemman finnas der till mängd 3
en myckenhet af Hemmans-åboer äro i sä
knappa omständigheter, att de hvarken förmå
hålla tillräckligt Tjenstefolk eller Dragare; den
gamla åkern således slätt brukad, bärande ofta
mera tistel än säd. Om den förmånliga conjuncturen,
hvaruti Bergs-handteringen befinner
sig, lemnar Kongl. Bergs - Collegium i dess under
den 23 sistledne December till Konungen
underdånigst afgifne utlåtande, ett olika yttrande,
än det man hörde för några dagar sedan
på Riddarhuset: Deraf inhämtas, att, under loppet
af 26 år eller ifrån ooh med 1777 till
och med I8C2, ett Skep:d Stångjern i värde
svarade ibland emot 2 tunnor Spannmål, hälften
Råg och hälften Korn, samt emot 2^ a 3
Skep:d Tackjern. Men efter denna förmånliga
ställning inträffade den mäst förtryckande för
Svenska Jern-handteringen , då under några år
föga afsättning ägde rum och alla Vågar voro
uppfyllda med Jern. Den allmänna Freden öppnade
likväl åter en lyckligare Epoque: Jernet
blef åter en begärlig Handels - vara , likväl så,
att med dea högre Numerairen i Banco-sedlar,
Den 8 December.
197
som åren I8f4, 181? och igi6 vid försäljningen
erhölls, de förra förhållanden emelian
Stångjerns*, Tackjerns- och Spannmåls. pris, i
betydelig mon rubbades, och iemnar Stångjernstillverkaren
föga behållning sedan alla utbetalningar
för Malm, Kol, Forlöner, Spannmål,
samt mer och mer och mer stegrade Krono
utlagor,
i anseende till Sedelns ringa värde, nu
måste af Bruks-ägaren utgöras uti flerdubbladt
belopp emot förut. Sådan är ställningen i allmänhet.
I Wermeland åter , efter hvad allmänt
är kändt, hafva Bruks* ägarne sistledne vår, då
nödiga förlag i vanlig väg ej kunde erhållas,
hegardt och erhållit Lån af allmänna Medel till
ett belopp af 200,000 Riksdaler, att betala
hälften inom 3 månader, andra hälften inom 6
dito. Härutaf är väl halfva Låne-summan till
det mästa inbetald, men åtskilliga Gäldenärer
hafva för bristande inbetalning måst lagsökas,
och det har händt, att sådane för Lagsökning
utmätte Effecter, hvarken på Landet eller i Staden
kunnat försäljas i brist af godkändt mynt,
hvaraf följden blifvit, att dessa redan lagsökte,
äfvensom alla öfrige för den återstående inbetalningen
af halfva summan, i underdånighet
anhållit om Prolongation dermed. Något nära
lika förhållande torde vara med Näringarne:
Man kan sluta dertill af Fabriques-Societetens
här i Stockholm till Konungen i underdånighet
ingifna ansökan, om skyddande mått och steg
till afvärjande af deras totala undergång, hvar
uti detta märkeliga yttrande förekommer: ’’Huru
förvånande, heter det, skulle detj icke förefalla
Fabriques. Corpsen , att först lika med hvarje annan
Den g December.
redlig undersåte , dela glädjens hansia öfver en för
Fäderneslandet lycklig Regements - förändring och
någon tid derefter, se denna för öfrigt lyckliga händelse
utgöra en Fabriques- Corpsens verkehga olycka
och undergång— Starkare kan val icke
denna Närings förfall afmälas.
Genom den från Örebro Län till Konungen
inkomne Embets-berättelse, bestyrkes yt*
terligare den nöd och förlägenhet der befinnes.
Af denna Berättelse inhemtas, att Allmänna
Utskylderna af Hemmanen, såsom uti östra
Nerikes Fögderi, stigit till sadan hö-jd , att Hemman,
uppskattade till 4000 R:drs värde, i onera
erlägga öfver 250 R:dr Banco, oberäknadt
Tjenstefolkets aflöning m. m., utgörande således
mera än 6 proCent af Hemmanets värde: Att
Lagsökningarne inom Länet tilltagit, äfvensom,
svårigheten att indrifva Kronans uppbörd, hvilket
nu mera, oaktadt! de yttersta ansträngningar,
icke låter sig göra inom förelagd tid5 till
följe hvaraf utmätningarne ökas, både uti fast
och lös Egendom: Att skuldsättning å jord och
annan fast Egendom tilltagit, samt att en synbar
oförmögenhet råder, att uppfylla ingångne
förbindelser, hvarigenom allt lif, handel och
rörelse aftynadt, och antalet dageligen ökas af
närings- och försvarslöse Personer, tjiifvar
och missdådare, som uppfylla Kronans Häkten
och Fästningar, hvilka snart icke lemna rum
för flera Arrestanters mottagande, en omstänT
dighet, som under blomstrande Näringar och
allmän Välmåga, icke är vanlig, och sluteligen
att Länets Innevånare äro gäldbundna och uti
Den 8 December.
159
en bekymmersam belägenhet. Enär nu Collegier
och Landshöfdingar inkomma med Berättelser,
som så hucvudsakeligen motstrida hvarannan,
och Statens Embetsman, det oaktadt påstå,
att allt står väl till i Landet, så synes det
mig vara utom allt tvifvelsmål, att Konungen
icke fått fullständig kännedom om Rikets sanna
belägenhet, och att det således är högst nödvändigt
, att Riksens Ständer söka bana sig vägen
till Thronen, för att der inför Konungen
frambära den underdåniga önskan, att rätta förhållandet
måtte varda undersökt och uppdagadt,
samt att Riksens Ständer till vinnande af detta
ändamål, utse ett serskildt Utskott som sig med
detta ärende kunde befatta. När Konungen får
känna rätta förhållandet, då först kan Folket
hoppas njuta frukten af Hans Mildhet och Faderliga
omvårdnad, derigenom att de Skatter
och Utlagor* det måste åtaga sig, varda så
lämpade, att de utan att bereda närvarande Generations
undergång kunna uthärdas.
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde:
att innan Discussionerne öfver de ämnen,
hvaröfver Protocollet för den 2 dennes bomme
att justeras, vidare fortsattes, samma Protocoll
måtte till justering först få uppläsas, hvilket
bifölls, och hvadan justeringen af Protoeollet
börjades.
Vid uppläsningen af Friherre Carl Henric
Ånckarsvärds deruti upptagne skriftliga Anförande,
yttrade Hans Excellence Herr Grefve
«• n Engeström^ Lars: Jag hade ej trott att Fri
-
200
Den 8 December.
herre Anckarsvärds till Protocollet d. 2 sisth
December aflemnade Anförande, skulle i Protocollet
blifva upptaget, enär detsamma innefattade
åtskillige emot Consritutionen stridande
framställningar; men då jag nu fått erfara, att
sådant skett, anhåller jag att några af mig,
emot berörde Anförande författade Anmärkningar,
måtte uppläsas samt uti Ridderskapets och
Adelns Protocoll inflyta.
Hans Excellence Herr Grefve von Engeströms
Memorial upplästes derefter, så lydande
:
Jag har svårt att förstå ändamålet af det
Memorial Baron Anckarsvärd uppläste, dä frågan
var om den underdåniga Tacksagelse-Adressen
till Konungen5 ty det har med samma Adresse
ingen gemenskap.
Innehållet af detta Memorial går icke ut
på mindre, än öfverändakastandet af hela Sveriges
Regerings-Form.
Vill Baron Anckarsvärd göra framställningar
om dylika ändringar, så bör han vända sig
till Constitutions-Utskottet. Sådane ärender höra
icke till Ridderskapets och Adelns immediata
afgörande. Jag protesterar således emot dess
upptagande bär å stället.
Om deremot Baron Anckarsvärd har velat
lemna Allmänheten en af honom författad Politisk
Afhandling; så hade han gjort bäst att lå
-
Den 8 December.
201
ta den tryckas serskildt3 ty uti Ridderskapets
och Adelns Piotocoller kan den icke undgå
grundeliga vederläggningar.
Baron Anckarsvärd säger:
’’0m de kände StatsMinisterns tankar om
Sveriges förhållande till andra Stater , om de
kände den Grund-Idée, han för Statens tillvaro
uppgjort, om de blefvo i tillstånd att bedomina
utslagen af den noga vägning utaf skäl och
motskäl, som grundat dess förslag till bestämmandet
af Statens verkningskrets”.
Under åtta och fyratio fylda år har jag
haft äran tjena mitt Fädernesland på den Politiska
banan. Jag har icke kunnat undgå, att
under en så lång tid vinna någon erfarenhet.
Det har förundrat mig att höra begäras den aldra
vidsträcktaste publicitet för ärender , hvilka
fordra den mäst ogenomträngliga hemlighet.
Baron Anckarsvärd går längre än 1720
års Regeringsform} den skapade likväl de för
Sverige skamliga tider, då främmande Magter
agde den största inflytelsen på alla våra Politiska
steg.
Det är bekant, att tvänne främmande Magter
, förenade genom interesset att försvaga
Sverige, hade slutit en öfverenskommelse om
de bidrag, hvar och en af dem skulle lemna
till Cassan, som var ämnad att vinna Rikets
Ständer för deras afsigter.
202
Den 8 December.
Skalle vi väl vilja återse de olyckliga tider,
som hafva fördunklat glansén af Sveriges
fordom så ärorika Vapen: — De tider, då en
stor mängd af väre Krigsmän voro Soldater i
Fredstider och Politiske Talare under Vapen.
Den olyckliga utgången af 1742 års krig,
hade ingen annan orsak än de olika Politiska
tänkesätt, som delade Befälhafvarne. Det är
allmänt kunnigt, att flere Officerare af högre
Rang gjorde allt hvad de kunde för att låta
Öfver-Befälhafvarens planer misslyckas, och för
att tillbakahålla Soldatens håg att modigt gå
emot Fäderneslandets fiender.
Man vet att många Officerare, vid annalkandet
af 1761 års Riksdag, öfvergåfvo deras
fanor, för att låta höra sig på Riksdagen, der
ingen fara väntade dem, och vi kunna ännu
påminna oss den märkvärdiga Sammansvärjningen,
som fått namn af Anjala-förbundet.
Det gör mig ondt, Mine Herrar! att vara
tvungen lägga under Edra ögon en så bedröfvande
tafla5 men Sanningen bör sägas.
Jag går i tysthet förbi allt hvad som kunde
sägas emot Baron Anckarsvärds yttrande om
Inrikes Författningar , för att icke för länge uppehålla
Eder uppmärksamhet.
I anseende till hvad Memorialet innehåller
angående Krigsmagten, inskränker jag mig inom
den Anmärkningen, att jag tror, Mins Her
-
Den 8 December.
203
rar! Fäderneslandet gör bäst, med fullt förtro*
ende hvila på öivertygelsen om den ädle Furstes
outtröttliga omsorger, åt hvilken Konungen
anlörtrott högsta inseendet olver densamma.
Under de Sju år Han varit med oss, ät
mera gjort för Sveriges väl, än under alla föregående
Regeringar, allt sedan Konung Carl
Xbs död — och Fäderneslandet är honom skyldigt
ett anseende, hvaraf det mera än Ett Århundrade
varit beröfvadt.
Friherre Skjöldebrand, Anders Fredric-, uppläste
följande;
Frånvarande under Högloft. Ridderskapets
och Adelns Plenum d. 2 i denna månad, hade
jag hört omtalas ett af Friherre Anckarsvärd upläst
Dictamen, och hvad bifall det vunnit. Jag
har derföre trott mig böra underrätta mig om
dess innehåll, hvartill jag fått tillfälle i Riddarhus-Cancelliet.
Vid genomläsande af detta Dictamen, i
saknad af det nöje, och således äfven fri från
den illusion, sorn uppkommer af en verklig talang
i uttal och declamation, har jag kunnat
fästa mig vid sjelfva meningen och syftemålet.
På detta sätt har jag funnit, att den värde Talaren,
ehuru nitisk för det Allmänna, likväl misstagit
sig om medlen dertill. Och sjelfva det
bifall, han såsom Talare vunnit, gör det af
204
Den 8 December.
stor nödvändighet att afhölja och bevisa hans
misstag.
Talaren börjar med ?it framföra en allmän
klagan öfver nöd och förlägenhet. Att
ordet nöd oriktigt är användt, lärer redan af
andra vara tillräckligen bevist. Han tillskrifver
detta onda, icke den omständigheten, att
jorden i flere år nekat oss full gröda — icke
den, att Handeln, som under ett långvarigt
Krigstillstånd i Europa, tagit utomordentliga,
men vid allmänna Freden hastigt tillslutna vägar,
nödvändigt måste för en tid fä en ofördelaktig
vändning för alla Nationer, och längst
för dem, som icke genom en öfvervigt af egna
Producter, snart kunde bana sig nya vägar
till vinst och förkofran, — icke vissa nyss inträffade
händelser, till hvilkas möjlighet en grund
var lagd i sjelfva inrättningen af de Verk, der
de uppstått m. m. Han erkänner icke, hvad
Sveriges belägenhet vore, om dessa omständigheter
icke inträffat, eller hvad den kan blifva då de
en gång upphöra, sedan den tärande utländska
skulden är betald; sedan vår vestra Gräns möter
ett med Sverige förenadt Rike , i stället för
en fiende, som alltid hindrade oss att med hela
vår styrka motstå farligare anfall, med flera
fördelar, oss förvärfvare af den hand, hvars
välgerningar erkännas af Nationen, och ej böra
behöfva nämnas af en Embetsman.
Han tillskrifver denna så kallade nöd
denna förlägenhet, i synnerhet brist på uppgifter
af Regeringen, eller om det så bör för
-
Den 8 December.
205
Stås”— af Stats-Rådet till Rikets Ständer, om
sina planer i alla Styrelsens grenar, hvilket han
tror skulle iståndsätta Rikets Ständer, att, genom
föreskrifter för alla Regeringens åtgärder, försätta
Riket i ett lyckligt och blomstrande tillstånd.
Men huru har det kunnat undfalla en så
upplyst Talare, att detta uppgifvande af Styrelse.
planer, dem verkställande Magten bör hafva
sig förbehållna, och efter förefallande omständigheter
uppgöra och lämpa
att dessa
Rikets Ständers föreskrifter, utöfver hvad Grundlagen
medgifver (annars behöfde de ej yrkas)
och vid förändrade omständigheter, kanske högsc
förderfliga — skulle i det hela leda till rubbning
äf den grä'ns, som visligen är satt mellan
den Lagstiftande och den Verkställande Makten
Att då denna gräns en gång vore öfverstigen,
skulle nya inkräktningar snart följa derpå, och
slutligen utan tvifvel, emot den värde Talarens
afsigt, bereda en Anarchie, på hvars rysliga
följder Despotismen, framkallad af nödvändigheten,
skulle åter uppresa sig öfver vårt Fädernesland,
eller ock det urgamla och af ärofulla
minnen stolta Sverige, af oenighet försvagadt,
kastas under utländskt ok!
Nej detta skall icke hända. Konungen,
Hans Son och Hans Son - Son känna lika som
Svenska Folket, Grundlagens helgd och faran
af inkräktningar å ömse sidor. De hata lika
Despotismen sorn Anarchien. Och om det Rikets
sjelfständighet bör ej förtviflas, de*r, med
206 Den 8 December.
ganska få och, som vi hoppas, icke varaktigt
undantag, allt, ända från Thronen tii! kojan*
med samma patriotiska tänkesätt strafvar till
samma stora ändamål. Lifligt känner jag den lyckan,
att, framkastad af ödets skickelse på allmänna
Ärendernas bana, vid en ålder som börjar
nalkas lifvets gräns, få såsom Embetsman*
likasom fordom , tala för Constitutionens och
den Lagbundna frihetens försvar, hvilket under
en tryckande Styrelse vanligen är Oppositionens
språk.
Men åter till ämnet. Att ej trötta Högloft.
Ridderskapet och Adeln med uppräknandet
af alla de misstag, som finnas i det nämda,
eljest så vackra Talet, vill jag blott fästa
mig vid några af de förnämsta bland Talarens
fordringar, som, dels enligt Grundlagen äro redan
uppfyllda, dels hvarken kunna eller böra
uppfyllas.
Uppgift af Statens behof. Detta sker vid
hvarje Riksdag; och orsakerne till dessa behof
finnas i Redogörelsen för använda medel under
den förflutna tiden , eller, om behofven äro nya,
i den framställning Konungen gör derom till Rikets
Ständer.
Uppgift af StatsMinisterns tankar om Sv er i*
ges förhållande till andra Stater, Och dessa skulle
uppenbaras för Rikets Ständer! -- Således
för hela Allmänheten — Således för alla främmande
Ministrar! I sanning en ny Politikj
Men nog härom, ty sjelfva saken talar.
Den 8 December.
207
Uppgijt af Justitia Ministerns omdöme Öfver
Iristerne i Lagskipningen. Märkom ordet Lagskipningen,
icke Lagstiftningen, hvarunder äfven
förstås Rättegångs-Formen. Dessa brister kunna
då endast bestå deruti , att Lagarne icke följas,
hvilket fordrar bevis. Men efter sjelfva Grundlagens
Esprit, är det endast Lagstiftningen som
tillhör Rikets Ständer. — Den enda inflytelse i
Lagskipningen, som i Grundlagen är dem förbehållen,
består deruti, att, i fall Rikets Ständer,
genom Justitia: Ombudsmannen eller eljest,
skulle inhämta, att Högsta Domstolen icke fullgjort
sina skyldigheter, kunna anklagelser emot
densamma på serskilt föreskrifvet sätt upptagas.
Likväl ml, enligt den märkeliga 104 §.
af Regerings-Formen: ej Riksens Ständer ingå i
någon serskild pröfning af Högsta. Domstolens beslut
eller någon allmän öfverläggning derom i
Nämnden förefalla. Och andre Domares ansvar
inför Ständer är icke ens nämndt. Se der sjelfva
gräns stenen mellan Lagstiftande och Lagskipande
Makternes områden. Måtte denna
gräns-s.en för evigt blifva orubbad, och den tiden
aldrig återkomma, då ömsom rådande partier
ägde makt, att efter behag, under Lagens
täckelse förfölja och till lif, ära och gods förderfva
sina Motståndare.
Uppgift af Stats-Rådets Plan , som visar Riksens
Ständer Sveriges verkliga tillstånd , dess politiska
bestämmelse, dess krafter och behof, och huru
allt är leräknadt påt Statsborgarens trefnad och
bestånd.
20g
Den 8 December.
År det då ej nog att Konungen vid hvarje
Riksdag, i Sin Berättelse till Rikets Ständer,
utförligt uppgifver allt hvad af dessa ämnen
kan och bör uppgifvas: Att af Stats - Rådets
Protocoller, som till Constifinions - Utskottets
granskning öfverlemnas, kan inhämtas hvad hela
Stats-Rådet, eller hvarje Ledamot deraf tänkt
i dessa, så väl som i alla öfriga förefallna ämnen,
hvaraf lätt kan utrönas om Stats-Rådet
handlat consequent eller ej, om det haft en
Plan, eller nöjt sig med den negativa förrjensten
att ej bryta emot Tegarne? — Men om
detta ej är nog, synes blott återstå Uppgiften of
hvad Stats Rådet arnar tänka vid nya förefallande
ämnen och omständigheter, hvilket dock
Constitutionen visligen dem ej ålagt.
Ännu ett uttryck af den värda Talaren,
bör icke lemnäs obemärkt, nemligen: Att försa
ars-anstalterne fordra större bidrag, än sjelf-försvaret
kräfver. Har då Talaren moget öfvervägt
hvad styrka Sveriges sjelf-försvar kan kräfva.
Olyckligtvis är den väpnade styrkan i alla Europas
Stater bragt till en öfverdrifven höjd.
Men den som först sätter sig ur försvarsstånd,
blir ock först underkufvad. Har han glömt, att
till sjelf-försvar kan äfven fordras anfall? Men
detta ämne är allt för vidsträckt att här afhandlas,
och mycket annat anmärkningsvärdt har jag
förbigått: Att den värde Talarens påståenden
skola ingå i den Tacksägelse-Adresse, som af
en stor Deputation kommer att framföras inför
Tbronen, är ej af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln
Den 8 Deecmber. 209
Adeln bifallit, då innehållet af denna Adresse
antogs och beslöts: Således lär ej fråga derom
kunna uppstå.
Måtte, under vårt lyckliga, fria och Lagbundna
Regeringssätt, aldrig saknas en Opposition,
som gör oss Embetsman uppmärksamme
på våra skyldigheters noggranna uppfyllande.
Om vi„ärö brottslige, måtte vi utan skonsamhet
straffas. , Om vi begått stora misstag,
måtte vi urståndsättas att genom flera sådana
skadä Fäderneslandet. Men; mätte grunderne
blifva orubbade för den Regerings Form, som,
så vidt mänskliga handlingar förmå, ar en borgen
för Sveriges sällhet och Svenska Folkets
Sanna frihet.
Mångå yttrade härtill deras bifall.
Friherre Björnstjerna , Magnus, anförde skrif-;
ieligen i
Herr Friherre Anckarsvärd anför uti dess
nu justerade Dictamen följande mening: }'Si
lange Försvars - änstalterne fordra större bidrag, än
sjelf försvaret kraf ver, kan etc. etc. Riket ej hop-,
pas nägoH framgång.
t , Detta yttrande innehåller endera en förebråelse
emot Riksens Ständer,' att till Föfsvarsanstalterne
hafva gjort större Anslag än dessa
kräfva, eller öck en förebråelse emot de af Regeringens
Ledamöter, som ansvara för dessa!
Ridd. öchf Ad. Brot. 1. M. 27. 28»
210
Den 8 December.
Anslagens rätta användande: I förra fallet nödgas
jag taga Riksens Ständers parti; ty våra
Fästningar, våra Flottor och våra Förråder vittna,
att Riksens Ständer ej slösat i denna gren:
I det senare fallet nödgas jag påminna den värde
Ledamoten, att han bsträdt ConstitutionsUtskottets
område, som ensamt äger att granska
Stats-Rådets Protocoller, och bedömma huruvida
Anslagen på behörigt sätt blifvit till ändamålen
använde.
Herr Friherre Anckarsvärd slutar; sitt Dictamen
med en uppmaning tili hvarje Riddersman
> att vara Folkets Tolk för Friheten och Dygden,
Ordet Frihet h‘r stort och hänryckande, men
underkastadt flerahanda tydningar och misstydningar,
allt efter Personers, Stånds eller Classers
olika tänkesätt och interessen. — Demagogerna
i Frankrike ropade pä Frihet, mente
Oligarchie; och kufvade Nationen, under täckmanteln
af detta ord, med Tyranniets jernspira.
— Folks - förförarne i England skrika på Frihet;
mena Anarchiej och vålla upphäfvandetaf
den Engelska Frihetens grundval, Habeas Corpus
Acten. — Den Polska Adeln talte ej,om
annat än Frihet, mente Aristocratie; tände derigenom
tvédrägtens fackla, och Pohlen föll ett
offer för parti-andan. Ordet Frihet har således
blifvit begagn3dt till täckelse för alla Politiska
villor; Sökom derföre att undvika de olyckor,
som kunna härröra ifrån missförståndet af detta
ord; sökom den verkliga friheten, den, som
grundar Rikens sjelfbestånd och Folkslagens
\
Deti S JDecemhert
lycka, den Lagbundna! Må afvunden , hämndlystnaders
och retande passioner tystna för deg
Allmännas fördel! Må Sveriges Ridderskap finna
denna sanna Frihet i helgden af våra Lagar,
den sanna trefnaden i enigheten af våra
beslut, och den sanna dygden i tillgifvenheten
för Konung och Fosterland.
Herr af Wirsén, Cari Johan, upplästa följande:
Jag
har varit i tillfälle att taga kännedom
om detta Herr Friherre Anckarsvärds Anförande,
och jag värderar hans Patriotiska afsjgterj
men som likväl en och annan omständighet dervid
förekommit mig nog betänklig, har detta
intryck hos mig öfvervägt en och annan betänklighet,
nemligen den, om jag borde inlåta mig
uti ett ämne af så omfattande åsigter. Ä Jag
har emedlertid vågat ihågkomma, att, befinnande
mig i samma Tjenstemanna-yrke^ som Hére
Friherre Anckarsvärd utöfvat, bägge Krigsmän»
borde vi hoppas få påräkna Högloft. Ridderskapets
och Adelns benägna undseende, om
antingen den eria eller den andra toge felt i
sitt omdöme om Statr*saker 3 och med säkerhet
tillförser jag, att vi åiminstone hafva undseende
med hvarandra.
Under min tillryggalagda bana har jag hunnit
noga vänja mig att lyda Lag: Min rättighet
att deltaga^ då fråga är att sådan stifta, är deremot
ny, och jag oförfaren deruti; men jag föreställer
mig dock icke taga felt i den tankan^
212
Den 8 December.
att det ärofulla i denna magtpåliggande utöfning,
gör varsamhet till pligt, och att iakttagandet
deraf har den fullkomligaste nytta till
följd för det Samhälle, som, genom Dess, dels
ärfteliga och dels genom val formerade Repre*
Sentation, låter bevaka sina dyrbaraste angelägenheter.
Det är måhända, och i följd af denna Ideé,
om nödig varsamhet i perSonelle begagnandet
af den Lagstiftande egenskapen, söm hos mig
den tankan fattat fäste, ätt Grund-Idéernas utveckling
i alia Stats-Törhållanden, för eri sålunda
sammansatt representativ Corps, söm den
Svenska, och må handa för hvilken sorn helst»
jemte att, uti en så vidsträckt Omfattning, söm
den värda Ledamoten den framställt, efter min
öfvertygelse vara något hittills icke hördt och
vore oförenligt med Grund-Idéen af all Stats»
Bestyrelse, samt för öfrigt aldeles icke erforderlig
för min Riksdagsmanna verksamhet, utöfver
hvad, i följd af den genom Grundlagarne
afiviste ordning för hvarje angelägenhets meddelande»
är min rätt och min pligt att veta.
Må vära att för den värde Ledamoten blefVe
latt att fatta Beslut, och att för hemmava»
rande rättfärdiga dem, om han kände StatsMinisternä
tankar örn Sveriges förhållande till
andra Stäter; örn han kände den Giund- Idée
Ministern för Statens tillvaro uppgjordt; om
han blefve i tillstånd att bedömma Utslagen
af den noga vägning utaf skäl och motskäl, sorn
grundat Ministerns Förslag till bestämmandet al
Den 8 December„
Statens verkningskrets} — Må vara det samma
, och i fråga om Justitiae Ministerns omdö.
me öfver bristerne i Lagskipningen och den
Plan till förbättring han utarbetat, och så vidare
i andra grenar, —t För min de! tillstår jag
deremot öppet, och må det. ej vara för mycket
vågat, att till mjn belägenhet i. denna del
sluta till pluraliteten af detta vördnadsvärda Hus,
skulle jag genast förklara, att, om jag än kunde
föreställa mig möjligheten, att de Grundidéer,
som äro uppfattade för Statens Politiska
förhållanden, kunde framläggas för Rikets Stan,
der, afsade jag mig likväl i förhand förmågan
att derom beslqta eller fälla ett afgörande omdöme.
De redlige Dannemännen, Bonde -Ståndet,
som intager ett likaså vigtigt som aktningsvärdt
rum i vår Lagstiftande Corps, skulle väl ock
troligen undanbedja sig denna redogörelse för
sine hemmavarande om Grund-Idéerne för Statens
utvärtes förhållanden.
Mig synes, att Grundlagen har i.skarpa,
oöfverstigeliga linier uppdragit hvar andels område.
— Konungen äger att allena styra Riket}
tage dock underrättelser och råd i stadgade fall
af ett Stats Råd,
Detta Stats-Råds åligganden ära i samma
Lagar utstakade : Ett af Ständernas Medlemmar
sammansatt Utskott pröfvar huruledes Stats Rådet
sine åligganden uppfyllt. — Genom denna
Qrgan får Standerne erfara huru StatsBesfyrel
-
$i4
Den 8 December.
Sen verkstäld blifvit. — Hvar igenfinnes väl den
enskilte Medlemmens af ett Riks Stånd rättighet,
att påfordra en Statshushållnings-Plan i hela
dess vidd, för att den gilla eller förkasta,
sorn den värda Ledamoten likväl anser nödigt
att i underdånighet begära, innan, sorn orden
lyda, ”vi kunna börja att sjelfve utarbeta den.J>
Huru finnes det viii förenligt m?d principen
af vår constitutionella Inrättning, att StatsRådet
skulle för sig representera en samman,
satt Corps, skyldig att i denna egenskap till
granskning framlägga Stats - Bestyrelse-planerne
för Nationens Representanter? Hvarföre uppställa
en Idée, alldeles skild från Grund-Idéer»
af vår Constitution ? — Den finnes i andra Land
dea Formen, som synes sammanstämma med den
värda Ledamotens framställning 5 men den tili»
hör icke oss. Stats-Rådet är ansvarigt för sina
Råd: Det beror af Konungens förtroende och
vilja att affordra dem Planer eller att icke göra
det} men det är Konungen som beslutar, och
det är Konungen $om regerar.
Det var en tid , den är förmodligen ännu
i minnet hos många inom detta aktningsvärda
Stånd, då principerne för Stats-Bestyrelsen voro
andra; men voro de lyckligare i sine följder?
Jag frågar demi
Må den Statsform vi besvurit, uti dessanda
som uti dess ordagranna lydelse vara oss
helig! Vare emedlertid långt ifrån mig den tankan?
att dea värde Ledamoten skulle hysa en
Den 8 December.
motsatt idée; men den nödiga varsamheten ,
som jag för min del antagit til! regel uti ifrågavarande
magtpåligganöe ämne påfordrar, att
icke ens i communications-sättetj, vare sig af
Styrelseåtgärder eller af Styrelse-planer, ifrågaställa
annan Form eller Ordning, än den som
antagen och gällande är.
Vi finna Riket fredadt och frejdadt: Dess
Flagga i anseende, med välvilja mottagen i alla
hamnar; och vi hafva till exempel sett Svenska
Agenter stifta fred åt mägtigare Nationer
med de Barbareske Staterne. — Skola vi väl
påtaga oss den ansvarigheten, att i egenskap
af Ständer vilja granska och fälla omdöme öfver
den Plan, hvarefter dess Resultatcr äro tillvägabragte.
Mig synes att en jemföring mellan
Rikets Politiska ställning 1809 och i8i7> sorn
ligger fattlig för hvar man, undanrödjer bebofvet
af all vidare forskning.
Hvad behöfver jag som Riksdagsman känna
Justitiae StatsMinisterns Plan för sig om Lagformerne.
Ordningen är etablerad huru ändring
skall kunna äga rum i hvad sorn nu gäller;
och emedlertid synas vi ej böra anse oss alldeles
obelåtne dermed , emedan vi känna det och
hafva erfarenhetens vittnesbörd. Det nya brafver
varsamhet redan derföre att det är nytt.
Bekymmersamma äro tidens omständigheter
i det Financieia och i det Oeconomiska:
Döijom det icke, men glömmom ej heller, att Riket
nu först efter nära tolf års snart sagt oafbrutne
216
Den 8 December.
krig och skakningar, återfått Lugn; och erinidrom
oss tillika, att i vår tillstädesvaro ligger
det förnämsta beviset på Konungens faderhga
önskan att tiden må begagnas till rättelse och
hjelp. •— Månne det emedlertid icke yore orättvist'att
fro , att hvar och en, som innehar en
Embetsrnanna-plats , derföre skulle mindre lik
ligt sentepa Landets ställning, än den enskilte
Medborgsmannen. Äfven jag är Embetsman;
Den värde Talaren var öcken utmärkt Embetsman:
Jag apellerar till hans egen ädla känsla;
Är det billigt detta uttryck , att i underdånighet
skall begäras frugten af den Embetsmanna-verk»
samhet, som Foiket dyrt betalar.
Mates ock den redlige Embetsmannes sqmnlösa
nätter, hans bekymmer och mödor ällenäs^
efter dagsverkspris, så äfven i detta fall är hara
ej dyrt betalad; men i synnerhet inom deft^
Hus hat han dessutom rätt att påfordra bedömmande
efter en annan måttstock. — Embetsman»
nen har ansvarighet inför Lagen och inför Opinionen
för sina gerningar: Såsom Lagstiftare
hafva vi egentligen blott den senare och de{
med rätta; men må denna öfverlägsenhet med
sanwets-ömhet begagnas.
Samdrägt och Nit erfordras sammanverkande
att stödja Konungen och Konungahuset: Att
befrämja gemensam trefnad och förkofran i allas
hjertan, och allas vilja förena sig i det förra
fallet: I det senare är det en följd af ämnenas
naiur och deras veikan på individuella förhållanden
5 att omdömet om medlen skola bhf
-
JDen 8 December.
217
ya stridiga. Troligen finnas likväl ännu tillräckjiga
Material ier för något bättre, fastän de kunna
vara försvagade och spridda. Andra Nationer
hafva emedlertid i detta fall känt tidens
härjning hårdare än vi: Ingen lör vara otacksam
för den omsorg, hyarmed våra angelägenheter
under den Volcaniska skakningen vårdade
blifvit: Nu gäller det att samla och att ordna
hvad bevarat är.
Mitt deltagande är visserligen inskränkt;
men som Medborgsman ställer jag m-ig, i fråga
om redligheten af mina afsigter , i bredd med
hvem det vara ma: Äfven jag har ock sökt
gagna mitt Fädernesland pcfi yara nyttig för
det Vapen jag tillhör; och ingen annan driffjäder
har fört jrjig till detta rum. Jag är emedlertid
dyrbarare betalad med mine Medborgares
aktning och med känslan af uppfylda pligter,
än af den ringa Lön, i Penningar maten, jag
sorn Statens Tjenare uppburit —-> och jag erkänner
ej för billigt, om den från Embetsmannabanan
i lugn trädde Medborgaren framställer
de qvaryarandes pligter och förbindelser i annat
förhållande, än som med den för dem utstakade
Verkningskretsen står tillsammans.
Från Urtider har Svenska Folket känt värdet
af Friheten, och i Secler, framför de fleste
andra Nationer, har det vårdat den. Men nogsamt
visar oss Historien, att den bast varit bevarad,
då till utbyte gifvits aktningen för andras
rätt, och ett varsamt begagnande af sin
egen, inom de utstakade gränsorne.
218
Den 8 December.
I följd af dessa tänkesätt, kan jag icke ingiämma
i Friherre Anckarsvärds Motion, utan
afstyrker alldeles den föreslagna Adressen till
Kongl. Maj:t, såsom med de antagne Formerna
icke öfverensstämmande.
Flere yttrade härtill deras bifall.
Grefve ron Schwerin, Fredr. BogisL: Jag
tackar den värde Talaren, sorn öppnat den närvarande
Debatten för den gyllene Regel, som
han uppställt, att Sanningen md sägas .• Jag tackar
honom för den hänvisning, som han gifvit
på. fordna skamliga tiders fyllda Cassör, och
jag tackar de sedermera talande Herrarne för
de varnande taflor af Änarchie i England och
annorstädes, af tvedrägts-facklor i Pohlen, uppå
hvilka de.ledt Ridderskapets och Adelns
blickar.
Äfven jag skall uttala Sanningen. -— Jag
begynner med att förklara, att jag tillhör Oppositionen.
Jag har förr aldrig doldt det hvarken
i mina Tal från detta rum, eller i mina
utgifna Skrifter. Men jag har tillika uppgifvit
hvilka Motiver som dervid ledt mig. De härflyta
från den kännedom jag äger om andra
Folkslags öden. Jag tror ej på någon annan
garantie för ett Folks constifutionella Författning,
ä‘n den sorn hvilar på dess egna insigter
och dess egen förmåga att bedomina så väl sina
enskifta som mänsklighetens allmänna interessen.
Det äro dessa insigter, som jag i min
män sökt att befordra, men aldrig Anarchien
Den 8 December.
219
och aldrig har hos mig funnits eller skall hos
mig finnas någon Ilystnad efter Embeten, Titlar
eiler Mynt.
Jag har tillförne i dag fästat Herrarnes uplrärksamhet
på Englands olika tillstånd under
tankans och talets tvång, och sedan i en ädel
Opposition, Nationen funnit ett correctiv mot
den öfverdrift, hvartill Minisféren, genom kän*
slån af det inflytande, som den äger, och genom
medgången möjligen skulle kunna hänföras.
Endast småningom kunna dylika krafter
utbildas. Frön dertill ligga icke i Constitutionerna
allena; de ligga i Människo-naturen.
Det säges val ännu att Corruptionen i England
är bragt i Systems, och att striden emellan
Ministéren och Oppositionen har till grund
begäret efter Embeten, inflytelse och inkomster.
Jag kan ej tro det. Väl begriper jag att under
en constnutionel Stats första barndomstider,
corrumperande medel kunna och äfven måste
användas; ty der rättighet till medverkande
finnes) men förstånd och insigt saknas, och
våld ej får nyttjas, kunna, för att sätta krafterne
i verksamhet, inga andra än dylika lockande
medel begagnas. Mert de upphöra att
blifva behöfliga och att vara användbara, när
förståndet och insigterna blifva allmänna, när
ögonen blifva klarseende, när den inifrån manande
kraften och ädelheten hunnit utbilda sig.
Jag bedyrar att jag i Friherre Anckarsvärds
Memuiia! icke funnit annat än hvad hvarje om
220
Den 8 December.
sitt Fäderneslands interesse kunnig , och för dess
väl nitälskande Man, skulle kunna tillåta sig
att i tal eller skrift yttra»
Rätt ofta begär Oppositionen i Brittiska
Parlamentet upplysningar till bedömmande af
Statens Politiska förhållande. Förklara Ministrarne
att tystnaden ännu icke får, brytas, så
upphör ali vidare efterfrågan. Men så snart
omständigheterna det tillåta, meddelas de önskade
upplysningarne. -— Verkan deraf är alltid
förmånlig; ty det tillfredsställda förståndet
föder lugn och förtroende.
Med ledsnad har jag f!?re gånger hört huru
det onda, hyaraf man lider, sky lies påfordra
Ständers misstag. Jag har ej deltagit i det
Riksmöte, sorn grundläde Fäderneslandets nuvarande
skick. Jag ogillade inom mig flere af
de åtgärder, som då vidtogos, och jag har sedermera
olver ett och annat af dem offentligen
yttrat mig, ehuru städse med den skonsamhet,
hvarmed alltid det förflutna bör bedommas, och
sorn fordra? för att ej sammanblanda personer
med saker. Jag mins en stor Mans ord, att i
Politik ej får finnas hvarken vänskap eller hat.
Men änskönt misstag i idéer och planer,
hos Ständer kunna hafva ägt rum, tillhör
det icke en uppmärksam Styrelse att minska
och förebygga deras menliga veikan? Var
det ett misstag att åt Götha Canal gifva en så
stor omfattning och att grunda en del af dess
tillgångar pä en äfventyrlig Credit-rörelse, tnån-_
Den 8 December.
221
ne man ej, såsom en bidragande orsak till
Bolagets egen och så många andras iråkade obestånd,
torde få räkna att Bolagets Assignaiioner
fingö emcittågas i Kronans Uppbörd? Och
att Statens besparde Medel blefvo insatté på
Canal - Bolagets AfsRrifnings-Contö? Marine ej
genom dessa åtgärder Bolaget blifvit iriledc att
sträcka sina Operationer utöfver hvad det bordt
'och det kunnat, örn det endast haft öfverskottet
i de Privatas Cassör att påräkna?
Revisorerna hafva för Riksens Ständer anmält
ätt, för det härvarande, Förvaltningen af
allmänna Medlen har 500,000 R:dr stående pä
Götha Canals Afskrifnings-Conto och Saltpeter*
Fonden 150,000 R;dr. Ä Oni härtill lägges
hvad andra publique Verk derstädes insatt samt
de summor i Assignatiouerj sora ligga i Uppbörds.
Cassorna, så torde för närvarande Statens
fordran hos Canal-Bolaget gå till emellan 1 och
■ii Milliori.
En annan omständighet får jag nämna, sorn
val icke heller kan föras på räkning af Riksens
Ständers misstag. Allt sedan 1809 hafva
Ständerne begärt inrättandet af eri Riks-Hufvudbok.
Dess nytta och nödvändighet kan väl
icke bestridas. Öacktadt ali af Revisorerne använd
omsorg och möda hafva de dock icke varit
i stånd att utröna beloppet af Statens öfverskotter
för den tid , söm tillhört deras Révision.
Och den så enkla frågan orri Methodens
användbarhet och nytta är nu remitterad till
Häradsskrifvarnes och Krono-Fogdarnes bepröf
-
322
Den 8 December.
vande, som om ej i Hufvudstaden män kunde
finnas åt hvilka en sådan pröfning kunde anförtros
och på hvilkas Utlåtande man kunde lita.
Jag slutar med att nämna, att om Herrar
Stafs-Råd uti sina här afgifnä yttranden hade
behagat meddela oss upplysningar, hvaiigenom
vi kommit i tillfälle att fullkomligen inse och
bedömma hvad som, i egenskap af Fäderneslandets
tillgifne Medborgare, kan intressera oss j
så skulle vi derföre hafva varit dem tack skyldige.
Men om deras Personer och deras Em-*
bets-förvaltning har här ingen fråga uppstått^
ej heller kunnat uppstå. Dessutom veta vi
att det tillhörer Stats- Secreterarne att i underdånighet
för Kongl. Majit föredraga hvad till
Riks-Styrelsen hörer och att Stats-Råden ära
blott rådgifvande.
Haus Excellence Herr Friherre freming,
Claes !
Med den rena välvilja mot hvar man, det
lugna sinne som i Statens värf bemödar sig att
se saken „  aldrig person, och med den aktning
för andras mening, sorni min öfvertygelse
utgör en rättvis och således evigt gäliand®
grund för fortgången, värdigheten och nyttan
af öfverläggningar i allmänna ärender, instämmer
jag i allt hvad en värd Ledamot Herr af
Wirsén med så mycken sans och måtta yttrat,,
till utredande af sin från en annan värd Ledamot
skiljaktiga mening. Jag begagnar denna
anledning att kanske för första och sista gåtH
Den 8 December.
gen under detta Riksmöte, som fordrar flere
åtgärder än ord , höja min röst för art af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens samt Ridderskapets
och Adelns godhet begära, att för min
ensfcildta hugnad få till Protocoliet yttra mina
tankar.
Det var den utmärkta ära jag hade att
främst biand mina Medborgare underteckna den
Act, sorn i de rysligaste och mörkaste tider
inkallade den nya Konunga-Ätt, som, i min öfvertygelse,
långt öfver hvad man kunde vänta,
uppfyllt ändamålet med sitt inkallande. Det var
det förtroende och den godhet jag fordom var
så lycklig att förvärfva mig inom detta Riksstånd,
som förskaffade mig det ärofulla Embete
jag nu innehar och hvarest jag är ett nära
vittne till min gamla och goda Konungs ömhet
för Sitt Folk, till Thronföljarens varma eller
rättare sagt brinnande känsla för allt hvad Han
tror utgöra Sveriges ära och lycka, och till
Hans Sons ända till visshet öfvergångna förhoppningar
om ett upplyst, redligt" och trofast
tänkesätt, Till detta Embete, säger jag,
har jag burit alla mitt förstånds* och mitt hjertås
krafter: Under ingifvelserr.e af det förra,
har jag möjeligen kunnat begå stora misstag}
sådana äro Människors lott, som äga större egenskaper
än jag: Under ingifvelserne af det senare
eller hjertats
aldrig. Men har jag bevisligen
begått sådana misstag, må jag urståndsätta®
att skada Fäderneslandets stora och heliga Sak,
må jag blifva det första beviset på Riksens
Sanders rättvisa och Deras uppmärksamhet
224
Den 8 December.
på allt hvad sorn länder till Rikets val. Ve
den som någonsin inträdde på en större bana
oell såg vid dess mål en större, en säkrare eller
én dyrbarare belöning än hjertäts frid och
förhoppningarnes trygghet. — Det är denna
enkiä bekännelse, dessa få ord, flytande från
ett hjerta, söm djupt och lika högt hatar smicker,
lögn och förtryck, som jag anhåller att fa
förvara i det Riks* Stånds Protocoller, vid hvilket
tacksamheten och minnet af de lyckligaste
dagarne af mitt lif fäster mig. intill dess yttersta
gräns.-
Många tillkännagåfvo härtill deras bifall.
Friherre af Wederstedt, Gustaf- Det är i
anledning af Herr Friherre Anckarsvärds nti
justerade Memorial, sorn jag får utbedja mig'
Högloft. Ridderskapets och Adelns tålamod,’
för att deremot anföra några få anmärkningar,'
Öfverfiödige, jag medger det,- efter de flere
värde Talare j som redän yttrat sig i detta ämne,
men sorn likväl torde kunna gifva någon’
ytterligare utveckling' åt vissa af dem, endast
med få ord, anförda omständigheter.
I deri
målning Friherre Anckarsvärd göf af Riksens
Sränders göromål och åligganden, instämmer
jag fullkomligen, men jag kan likväl icke med
honom dela lika öfvertygelse om deras hemmavarande
Comittenfers felslagna hopp, i afseende
på- dessa åtgärder, äfvensom om desse
Comittenters vundna säkerhet, att de hafva intet
att vänta. Hvarje Lagstiftande Magt i de’
Den 8 December.
225
Länder, der constitutionella Styrelseformer
finnas, äger så vidt jag åtminstone känner, och
med de afvikelser, som Local - förhållanden och
vissa, under Sessionens lopp, förekommande
omständigheter, kunna tillvägabringa, aldeles
samma befattning sig uppdragen, som den Friherre
Anckarsvärd tillerkänner Sveriges Rikes
Ständer. Vördnads-och tillgifvenhets-betygelser,
ökade Penninge-anslag, nya grunder för
Beskattningen, förändringar i Lagar, framställde
önskningar i Oeconomiska Författningar utgöra
gemenligen alltid dessa Lagstiftande Magters
göromål, och utstaka gränsen emellan deni
och den verkställande Magten. Om efter att
hafva genomgått denna, för deras lagliga verksamhet
fastställde bana, de möjeligen kunnat
misstaga sig om medlen att uppfylla deras Committeuters
önskningar och förväntan, så h^va
desse visserligen rätt, att icke vara tillfredsställde
öfver deras Representanters åsigter, och åtminstone
efter Committenternas öfvertygelse,
bristande förmåga, men de hafva derföre icke
hvarken rätt eller anledning, att yttra sin förundran
deröfver 5 att deras Representanter sysselsatt
sig med de enda ämnen, Grundlagarhe
dem' föreskrifva.
För att från dessa allmänna grundsatser
göra en tillämpning på det fall, hvarom nu är
fråga , tror jag att den af Friherre Anckarsvärd
yttrade önskan innebär en så stor förändring
afvara nu gällande Styrelse-Förmer, att den
Ridd* och Ad. Prut. 1 M. 2$, g O.
/
22Ö Den 8 December.
omöjligen kan uppfyllas, innan dessa Former,
i öfverensstämmelse dermed, blifvit lagligen
jemkade och förändrade. Visserlig-n kan icke
af en, vid ett föregående Riksmöte, väckt Motion,
om Landshöfdingarnes Embets- Berättelsers
afgifvande till Rikets Ständer, en så vidsträckt
tydning hämtas, att hela Stats-förhållandet i
dess vidd eller Grund idéen för Statens tillvaro
skulle till Rikets Ständer öfverlemnas, att af
dem granskas, rättas och fastställas.
För att
endast inskränka mig till det Diplomatiska eller
Statens Politiska Systeme, vädjar jag med full
tillförsigt tili den välde Talaren, med hemställan,
huruvida han sjelf skulle anse, att en öppen
Discussion i Stånden af sådane ämnen, som
till sin natur äro och böra vara hemliga, kan
med Statens verkliga fördel och interesse vara
förbunden: Skulle i något fall nyttan af detta
öppna behandlingssätt, i sådant afseende, kunna
öfverväga den gitna olägenheten, ja äfven vådan
deraf? Gifves dessutom för en Stat något
positivt Politiskt Systems, som icke af yttre
omständigheter, af tidens kraf. är förändringar
och jemkningar underkastadt, och kunna dessa,
på beslutet verkande orsaker, vara af någon föregående
beräkning möjelige? Om till Exempel
vid 1312 års Riksdag, det Politiska Systeme,
hvaraf Riket sedermera upphämtat så lyckliga
frugter, blifvit offentligen hos Rikets Ständer
afhandladt och bedömdt, hade väl då Resultaterna
blifvit enahanda, och hade icke sjelfva
offentliggörandet af Planen, till sine skäl och
motskäl framställd och öfvervägad, icke genast
l
Den 8 December.
227
i sin första linda hafva förqväft alla våra förhoppningar?
Om,
till stöd för en skiljaktig mening 1
detta afseende, Englands exempel anföres, torde
mig tillåtas att anmärka, att endast redan
afsiutade Tractaier, och förnämligast af det
Skal, att de nästan alltid innefatta sradganden
öm Subsidier, hvartill Parlamentets samtycke
erfordras; att således endast Resultatet af ett
telan fastställdt, och till en del redan utförde
Polit'skt Systeme, blir Parlamentets granskning
och bedömmande Underkastadt. Icke dess mindre
har Engelska Mihisréren ofra mycken olägenhet
af detta, likväl i Englands Lagar, uttryckligen
föreskrifhe, offentliga behandlingssätt
af sädäne ämnen; icke inom Landet, men
i afseende på främmande Magter; och om det
icke, till stöd derför, ägde Landets insulairä
läge, dess flottor, dess Segrar, dess Nationalanda
och dess omäteligå tillgångarj så skulle
England, af dessa offentliga Disscussiöner, redan
hafva erfarit vådeliga följder för dess Politiska
kraft och verknings förmåga.
För att återkomma till ifrågavarande ämne,
tror jag mig böra fästa Högloft Ridderiskapets
och Adelns uppmärksamhet på omöjligheten
att nu kunna ä tadkomma en sådan Ärenuernes
behandling , sorn den Friherre Anckarsvärd
åsyftat, emedan den, enligt min öfvertygelse,
är stridande mor våra nu gallande Grundlagar.
Friherre Anckarsvärd äger alltid sin
rätt öppen, att i laglig ordning vända sig till
218
Den 8 December,
Constitutions- Utskottet, för att föreslå en lämplig
och så beskaffad förändring i dessa Lagar.
Sedan Constitutions-Utskottet pröfvat och
gillat förslaget, kan det underställa det Konungens
och Riksens Ständers granskning och bifall,
hvarefter ärendet bringas i sitt ordenteliga
skick; men innan detta skett, kan, efter nu påstående
föreskrifter, ingen öfverläggning derom
inom Riks-Stånden äga runi, osli ej heller någon
påföljd i detta afseende å Regeringens sida
, vara att förvänta.
Jag har nu uppfyllt det första åliggande
jag hade föreskrilvit mig, då jag, vid detta
tillfälle, höjde min röst: Mig torde nu tillåtas,
att vidröra ett ämne, som förbundit sig
med våra senaste öfverläggningar: Jag går att
fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns synnerliga
uppmärksamhet på vigten , på nödvändigheten,
att gifva åt dessa öfverläggningar, den
matta, det lugn och det inbördes förtroende,
som vårt eget anseende, vår egen böjelse och
den allmänna välfärden kräfver. Ingen af ossr
mine Herrar! bör och kan hysa någon annan
öfvertygelse, än att vi äga endast ett mål, till
hvilket vi sträfva , en anda, som upplifvar vårt
bröst
kärlek och vördnad lör Konungen och
Dess Konunga-Hus, aktnipg och lydnad förde
Lagar, vi sjelfve stiftar oJh besvurit, och innerlig
tillgifvenhet för den jord oss burit, vid
hvilken vära ungdomsminnen äro fästade, och
som skall hysa vära ålderdomsdagar; och huru
kan väl någon annan öfvertygelse hysas? Ligga
Den 8 December.
S2$
icke Fäderneslandets öden och Regeringens åtgärder
till deras ledning, i öppen dag, talande
till våra ögon och till våra hjertan? Bättre än jag
kunde det göra, har en värd Ledamot inom detta
Stånd, Grefve Mörner, redan uti Plenum
af den 2 December framställt taflan al hvad vi
varit och äro, och således uppfyllt mer än
hvad af mig kunde förväntas: Om vi likväl endast,
för ett ögonblick, återföra våra tankar till
den tidpunct, då, för nära g år tillbaka, Riket
stod vägande öfver branten af sitt fall, då dess
namn var nära att utplånas bland antalet af
Sjelfständiga Staters, och jemlöre dermed deri
mera tröstande Epoque , dä, efter lugnade sinnen
inom Landet, och återförvärfvadt yttre anseende
, Riket kunde, med Lagrar skurna på
samma fält, kröna dén Store Gustaf Adolphs
segerrika Fanor, eller då det beseglade förbundet
med Scandinaviens andra Folk, och fullbordade
derigenom hvad Bältens Beherrskare,
hvad Narvas Segrare, förgäfves eftersträfvatj
då säger jag, hafva vi stora och mägtiga anledningar,
att välsigna Försynens skyddande
hand öfver detta Rike, att prisa en huld Konungs
faderliga omvårdnad, och att hembära
våra innerliga, uppriktiga, tacksamhets, öfter åt
den Furste, urom hvilken våra ijusare öden hade
uteblifvir, som gaf oss mod, att motsätta
oss Enväldets befallande bud mod, att strida
för vår och Europas Sjelfständighet, som fört
våra Härar, med ära och seger på Germaniens
fält och bland Norriges fjällar, som beredt Riket
stora, förr aldrig sporda, oväntade tillgångar,
som jemnat fjäilarne på vår västra gräns,
230
Den 8 December.
och befästat lugn, förtroende oell vänskap på
den östfa.
Alla dessa stora o-h obestrideliga välgerningar,
som Svenska Folket är sin Konung och
Dess Son skyldigt, och hvartill jag, så väl i
krigets sorn i fredens yrken, kan pakalla de
mäst ojätviga vittnen inom dessa murar, kunna
de väl uppvägas af en tillfällig förlägenhet i
allmänna Ptnninge-rö,reisen, uppkommen genom
sådme Verks åtgärder, öfver hvilka Konungen
aldrig haft någon befallande myndighet,
eller af de ännu fortfarande allmänna bördor,
sorn äro bedröfliga lemningar af fordna olyckliga
krig. Att då Rikets Ständer, pä Konungens
kallelse, sammanträda, för att afhjelpa
denna tillfälliga förlägenhet, och för att stadga
Mynt-Representativemes värde för framtiden;
att då, säger jag, serskildta meningar uppstå
vid dessa vigtiga ämnens behandling, är en
naturlig följd af allmänna församlingar. Mera
än en Väg leder till det rätta, och ingen af oss
km och bör säga , att den vi valt är den enda
uteslutande bästa. Alla sinnen äro dessutom
icke gjuma i samma form, blodet rinner
icke lika hastigt och lika varmt i hvarje åder;
lika tankar kunna icke fostras i alla hufvuden.
Då således dessa skiljaktiga meningar med
lugn framställas och pröfvas, måste genom deras
nötning emot hvarannan, genom vädjandet
till dm opartiska Åhöraren, nödvr 'digt ett godt,
ett förmånligt Resultat för Fadern landet uppkomma.
Vid en tidpunkt, då dess vigtigaste
åligganden påkalla våra åtgärder, då Nation
Den 8 December.
231
ined otålighet afbidar dem, är det mer än tillförene
nödvändigt, att aflägsna från våra öfverläggningar
alia personliga åsigter, alla söndringar,
alla fördelningar i serskildta benämningar ,
då endast ett parti här gifves, Konungens och
Fäderneslandets. Da skola vi upphöra att i hvarje
mening, stridande emot vår egen, i hvarje
anmärkning , som möjeligen kan framställas
emot administrativa åtgärder, genast tro oss
upptäcka afsigten, att klandra allt, att ingen
ting erkänna , och att höja Folk Tribunens
stämma: Ej heller skola vi då, under utöfningen
af vår Riksdagsmanna-rätt, och vid besvarandet
af dessa anmärkningar elle1' skiljaktiga
meningar, genast mötas af dessa tillvitelser,
af beroende, vana vid Despotismen, Embetsmanna
- myndighet, eller af vårt Embetsmannakall.
Båda dessa ytterligheter äro lika skadlige
lör Årendernes gång, och förden Samdrägt,
sorn bör råda inom detta Riddarhus, och hvarmed
vi bora föregå våra Med - Ständer med ett
fortfarande efterdöme. Beslutom då, mine
Herrar! att denna Regel, den jag hämtat ur Edia
hjertan, och derföre torde instämma med
allas öfvertygelse, må blifva enda föremålet för
våra handlingar; skänkom aktning åt andras
meningar, för att derigenom kunna fordra och
bereda aktning åt vär egen, och uppfyllom
derigenom den första och heligaste af våra
Riddersmanna pligter, att ägna våra lif, vår
förmåga och vara bemödanden åt Konungen
Fäderneslandet och Äran.
Härtill yttrades ett allmänt bifall.,
232 Den 8 December.
Friherre Wirsén, Gustaf Fredric.- Jag borde
troligen vid detta tillfälle icke störa intrychet
hos Ridderskapet och Adeln af de vigtigare
allmänna ämnen, som jag nu hört framställas,
med min vördsamma anhållan om Dess benägna
uppmärksamhet åt några till detaille inskränkte
omständigheter; men jag föranlåtes
dertill af skyldighet att närmare upplysa förhållandet,
i anledning af Herr Grefve v. Schwerins
yttrande om Riks - Hufvudboken , och att
allmänna Medel blifvit i Götha Canal placerade.
I förra afseendet anser jag mig böra anmärka,
att ämnet skiljer sig i tvenne delar. Den
första angår frågan om sjelfva Riks-HufvudBokslutet.
Riksens Ständer begärde hos Kongl. Majit
att ett sådant Bokslut skulle få författas , efter
ett af Stats-Commissarien Widegren föreslagit
och af Riksens Ständer gilladt Formuiaire, från
och med år 1810 eller det år, då Stats-Förvaltningen
vidtog efter förändrade grunder. Detta
har Kongl. Maj:t i Nåder bifallit, och StatsCommissarien
Widegren är uppdragen verkställigheten
häraf, hvarmed han ock nu sysselsätter
sig , och derföre äfven njuter tjenstledighet
från Stats- Contoiref. I sammanhang med
detta ämne var äfven fråga väckt om en förändring
uti Krono-Räkenskaperne i allmänhet,
som skulle sträcka sig ej mindre till LandsBöckerne
än till hvar enda Uppbördsmans Special-Räkning,
och tillika ingeck deruti ändring
Deri 8 December.-
233
af Terminer m. fl. omständigheter, som afveko
från hvad hittills varit uti detta magtpåliggande
ämne stadgadt.
Den stora skilnad finnes sålunda i desse
begge delar, att Riks bokslutet, företagit öfver
redan aflagd Räkenskap, icke kunde blifva annat
än nyttigt, såsom utvecklande både frågan
om Stats-Verkets verkliga ställning, och tillika
användbarheten af Stats - Commissarien Widegrens
Boksluts • method 5 då deremot en utan
närmare undersökning företagen ändring med
hela Uppbörds -Verket, tili Terminer och Räkenskaps
form, var så mycket betänkligare, som
den nu gällande Ordningen, stadgad af den store
Konungen Carl den XI, under mer än ett
Secel med framgång varit nyttjad, är lätt i tsin
verkställighet och säker j sin controll, då vederbörande
sine skyldigheter iakttaga. Också
biföll ej Kongl. Majit denna förändring, utan
infordrade Kammar-Rättens, Stats-Contoirets och
Kammar-Collegii utlåtande deröfver.
Kammar-Rätten har sitt utlåtande afgifvit.
Efter den vanliga Arbets-ordningen skulle Kammar-Collegii
Provinee Contoir sig deröfver först
yttra, innan Stats Contoiret och Kammar-Coliegium
toge målet till pröfning. Contoirens utlåtande
är ännu ej ankommit till Stats-Contoiretj
men om det skulle innehålla att Kronofogdar
och Uppbördsman öfver Förslaget först skulle
höras, blefve sådant förmodligen af Stats-Contoiret
afslagitj åtminstone skulle jag för min
del icke gilla det, just af enahanda skäl, som
334
Den 8 December.
Herr Grefve v. Schverin framställt, aftfören behörig
utredning af Förslagets användbarhet, icke
nödvändigt erfordras alla deras tankar, som
sedermera skola bringa det till verkställighet^
då deremot, enär å ena sidan den yttersta varsamhet
vid detta vigtiga ämnes bedömande aldrig
bör åsidosättas, pålitlighet i detta bedömande
å den andra likväl bör kunna vinnas,
utan en sådan omgång. Jag vågar hoppas att
den värda Ledamoten äfven så väl som HögJofl.
Ridderskapet och Adeln häraf skola finna
ådagalagdt, att inga hinder blifvit lagde för
Riks Hufvudboks-arbetet.
Beträffande åter frågan om placerade allmänna
Medel i Götha Canal Discont, så har
sådant skett efter Kongl. Majrts Nådiga Beslut,
och glädjer jag mig deråt att Consritutions-Utskottet
snart blir i tillfälle att erfara de skäl
som dertill föranledt. Det skall befinnas, att
det då hvarken var medelbarligen för Canalens
skull, ej eller för Ränte - vinsten; men för att
uppehålla det allmänna Credit-väsendet. Jag
nyttjar sålunda och fast häldre detta till tälla öppet
förklara, att, om jag haft den äran deltaga
i Rådslagen härom, skulle jag tillstyrkt alla
disponibla Medels placerande , för att afböja
den nu mera inträffade financiella Crisis; som
oaktadt de utvägar Riksens Ständer nu kunna
bereda till ordningens återställande, följderne
af hvad som skett likväl hvarken kunna föreses
eller beräknas.
Friherre Anckarsvärd, Garl Henric, förkla
-
Den 8 December.
235
racle, att då så många Ledamöter i dag framställt
anmärkningar mot Friherrens den 2 dennes
gjorde Anförande, och det för honom vore
omöjligt att dem alla nu uppfatta, förbehöll
han sig att vid Protocollets justerande få dessa
anmärkningar framdeles besvara.
Fortsattes justeringen af Protocollet för den
S dennes till och med Friherre Stael von Holsteins
deruti upptagne så lydande yttrande: ’’Då
den af mig, ehuru oberoende Representant, om
en allmän nöd gjorde framställning, samt det
i. anledning deraf föreslagne Tillägg nu mött så
mycket motstånd härstädes, och äfven synts
bereda mig så mycket missnöje af en del utaf
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, huru skulle
det väl kunna vara att förvänta , att Landshöfdingarne
, hvilka, i anseende till sine Embeten
äro af Regeringen beroende, alltid skola
oförstäldt inför Kongl. Maj:t framställa sanna
förhållandet, hvilket jag för min del anser vara
Kongl. Maj:t obekant.”
Friherre Cederström, Jacob.- Sedan Friherre
Staels yttrande nu är justeradt och ehuru jag
finner att dess yttrande nu mera endast innefattar
den frågan ”huru det väl, kan vara att
förmoda att Landshöfdingarne, hvilka, i anseende
till sine Embeten, äro af Regeringen beroende,
alltid skola oförstäldt inför Kongl. Majit
framställa sanna förhållandet” anser jag mig likväl
icke kunna oanmärkt lemna en Insinuation,
att af mig såsom Embetsman icke alltid kan
förväntas sanning i uppgifter, efter jag inneha.f
-
Den 8 December.
ver ett förtroende-Embete. För min de! anser
jag hvarje person, som vill göra anspråk på andras
aktning, skyldig, att utan afseende på följderne
alltid frimodigt säga sanningen , och jag
vill ej genom en Insinuation sådan som Friherre
Staels, af personer, som icke känna mig, blifva
misstänkt för usla geruingar. Det synes mig
icke nyttigt att söka sprida den vanhedrande
tankan om Embetsman, att de, för att kunna
bibehålla sina Embeten äro i stånd att begå
nedrigheter; ty sådan uselhet kan aldrig vara
allmän. För min enskildta del tror jag mig
hafva lemnat prof derpå, att jag vågar säga
sanningen: Jag anser derföre Herr Friherre Stael
med Facta böra styrka hvad han sagt, och nämna
den eller de personer bland Landshöfdingarne,
som för Konungen icke framfördt sanningen,
eller, i händelse han det icke kanj att
Ridderskapet och Adeln då ogillar dessa tillvitelser:
All annan åtgärd i denna sak anser
jag öfverflödig, och denna tror jag mig äga
rätt att fordra af Ståndets rättvisa och min
rättighet, såsom Ledamot af Ståndet, att vara
fredad för ogrundade tillvitelser.
Herr Prosten Grefve von Schwerin har
förklarat sig tillhöra Oppositionen: Den som
opponerar sig emot allt olagligt, emot alltsom
i mer eller mindre mån kan rubba SamhällsContractet,
ehvad det kommer från Styrelsen
eller dem, som förklara sig tillhöra Oppositionen,
förtjenar vördnad, med ett ord, den som
medverkar till allt som är allmänt nyttigt och
i laglig ordning kan tillvägabringas, och motar
-
Den 8 December.
237
betar endast det skadliga och olagliga, kan förtjena
aktning; men ej den, som opponerar sig
mot allt som af Styrelsen kan föreslås, endast
derföre att det från den emanerat.
De som, genom uppgifter af en föregifven
nöd, sprida eller kunna sprida oro i Landet äro
ej Ledamöter i Oppositionen utan snarare Parti-Chefer:
Hvad är väl annars afsigten dermed?
Våra befattningar såsom Representanter
äro i Lagarne bestämda: Om någon vill sträcka
våra åtgärder längre, så blifver ämnet af natur
att icke kunna upptagas.
Herr Friherre Stael, då han i sitt i dag uppläste
Dictamen sålunda ändrat sin tillvitelse err.
ot Landshöfdingarne, att hao säger det försigtigheten
hindrar dem från atr säga sanningen,
måste dömt oss efter den opinion han äger om
sitt egit handlingssätt, i fall han vore i vår
belägenhet, att innehafva ett Förtroende-Embete.
Den förlägenhet i allmänna Penningerörelsen,
som inom några Provincer, och der
synnerligen för vinglare äger rum, är ett ämne
som tillhör Riksens Ständer att så vidt som
möjligt är afhjelpa: Vårt Jordbruk och våra
Näringar äro icke i aftagande, men också
icke iknågon betydelig tillväxt: Men det beror
på Riksens Ständer att åt alla Näringar
bereda tillväxt : Dertill behöfves en
dast
fullkomlig frihet i Handel och Näringar,
och jag är öfvertygad att Hans Majit Konungen
med glädje skulle gifva Sitt bifall dertill,
om Rikets fyra Stånd enhälligt i underdånighet
begärde det. Vi minnas alla, att vid sistkdue
Riksdag stadnade två Stånd emot två i
238
Den 8 December.
denna fråga: Må det enskildta Interesset vid
denna Riksdag vika för det allmännas i derna
och alla frågor. Det tillhör en Representant
för en fri Nation att icke ensamt uppgifva
Landets olyckor; han bör älven söka uppgifva
medlen till deras botande, om han vill tillvinna
sig Allmänhetens aktning och erkänsla. Sedan
jag nu yttrat mig afträder jag, enligt Riksdags
Ordningen, under det Riddeiskapet oth
Adeln beslutar.
Friherre Stael von Holstein, Corftz Ludvig
förklarade, det han icke ansåg sig hafva personligen
förolämpat någon Landshöfding samt
att han genom dess i dag till Prorocollet af.
lemnade skrifteligä anförande framställt de skäl,
hvilka grundat hans i denna haga yrtrade öfvertygelse;
hvadan han med fi>';kömlig tillföra
sigt öfverlemnade bedömmander af dess förhållande
till Höglofl. Ridderskapets och Adeinå
egen upplysta pröfning.
Grefve Mörner. Carl Stellan. Jag har väl
ej ofvervarit Ridderskapets och Adelns Plenum
den 2 i denne månad; men af den dagens Piötocoll
nu inhämtat, huru sorn en vard Ledamot
nog omildt yttrat sig öfver Rikets samtlige
Landshöfdingar. Denna händelse och detta
hastiga bedömmande kan visst icke ‘tora
någon redlig och hederlig Embe smans Reputation,
i synnerhet som Pubbquen merendels
rättvisar oskulden: Jag finner nng likvjst sjelf
vid detta tillfälle skyldig, att hogtideligen förklara,
det jag ej tar ät mig något enda ord af
Den 8 December.
2&
Talarens uttryck; men deremot anhåller jag att
så vida den värde Ledamoten har någon orsak
att klandra min Embetsmanna - Befattning,
det jag i en" mera laglig form må ställas till
ansvar, och på hvilken bana jag med lugn
samt fredadt samvete hoppas kunna gå honom
till mötes.
Herr af Wingård , Johan, förenade sig med
Giefve Mörner.
Grefve von Bosén, Gustaf B abert: I anledning
af det Hietanen Herr Ba:on Stael i dag
uppläst, får jag äran vördsammast göra en Anmärkning.
Herr Baron Stael har anfört såsom bevis
Uppå, ”att Herrar Landshöfdingars JLmbets-Bapporter
ej alltid vore så alldeles enliga med sanna
förhållandet i deras Provincer: Att då Landshöfdingen
i Götheborgs och Bohus Län till Kongl.
Majit inberättat, att i dess Län icke funnos
några Restantier i Krono-uppböden, utan att
alltsammans bhfvit riktigt af Allmänheten betalt
och Kongl. Majit i anledning deraf i Tidningarne
låtit lörklara Landshöfdingen Sitt Nådiga
välbehag deröfver, hade — allt detta oagtadt,
en kort tid derefter eu stor Balance yppat
sig.”
Jas får likväl dervid upplysa, att det Nådiga
välbenag Kongl. M->j:t yttradt öfver ifrågavarande
Landshöfdingen Errbets - åtgärder,
var föranledt at Revisionens underdåniga berat
-
240
Dm 8 December.
telse derom: Den Balance, hvarom Herr Baron
Stael taladt, yppades i Ränteriet, och hade ej
ringaste gemenskap med Uppbörderne. Den
tillkom genom underslef utaf en Krono Fogde,
som förfalskadt Quittencer, hvilket förfalskningsbrott
var så behändigt verkstäldt, att Revisionen
ej kunnat upptäcka det första gången, utaa
blef det<a sednare utredt vid den undersökning,
gom på Nådig Befallning verkställdes af Herr
Kammar- Rådet Fägersten. Genom denna undersökning
bevistes ytterligare, att Landshöfdingen
icke varit i ringaste måtto vållande till
förenämnde oreda, utan Lands-Kamereraren var
den enda utaf hela Embetet, som derföre kunnat
tilltalas.
Huruvida således det omtalta Ba
lance
- målet kan äga någon gemenskap med den
Enhets- Rapport, hvarom Herr Baron Stael
talat, inser jag omöjligen ej; icke heller i hvad
mån någon motsägelse finnes emellan hvad
Landshötd;ngen i Götheborgs och Bohus Län
till Kongl. Majit inberättadt i afseende påKrono-Utskyldernas
inbetalning, och det nu förmenta
rätta förhällandet dermed; utan får jag
äran lemna detta till Herr Baron Staels bättre
upplysande och bevisning, samt har funnit min
skyldighet vara, att, i Landshöfdingens i Götheberg
frånvaro, inför Höglofl. Ridderskapet och
Adeln vördsamt tillkännagifva hvad som i den*
na saken var mig bekant.
Herr Skjöldebrand, Pehr Eric.- Ehuru jag
till alla delar instämmer uti hvad Friherre Cederström
nyligen yttrat, anser jag mig dock
böra
Den 8 Decemberv
böra serskildt lemna upplysning om den olikhet,
Herr Baron Stael behagat anmärka uti den
Berättelse, som vid i8iy års Riksdag från Nyköpings
Landshöfding blef inlemnad och nu
varande förhållande. Denna Berättelse rörer väl
icke mig, utan min Företrädare; men då han
nu är frånvarande , anser jag mig härutinnan
böra taga hans försvar. Berättelsen var grundad
på 1813 års tillstånd, och livar och en känner
Följderna af ig 12 års missväxt, brist och dyrhetj
men hvar och en känner ock att Södermanland
i afseende på Resourcer är en bland de
bättre Rikets Provincer. Man har sedan den
tiden småningom repat sig: Jag har väl icke
uppgifvit något ovanligt välstånd; men KronoUclagorne
hafva utgått, utan Utmätnings-Auctio
ner
Nöd har ej ännu varit synbar och då
den förlidne året var nära för handen, blef den
af Regeringens visa åtgärder förekommen.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande:
Öfverväldigad atén, åtminstone förlåtlig önskan,
att kunna medverka till biläggande af denna,
mellan Stånds-Medlemmar af detta värde, dubbelt
oangenäma tvist, utbeder jag mig att med
några kanske obemärkta bevekelse grunder argumentera
till detta önskeliga ändamål. — Jag
tillåter mig icke om sjelfva saken annat bedömande,
än att beklaga, det de bästa bland människor
kunna öfveiilas; men destomer bestämdt
önskade jag att kunna verka till en mer grannlaga
beräkning af de menliga följder, som från
dylika uppttäden icke skulle undgå att drabba
den inom Ståndet sa angelägna sarodrägten; äfRidd,
ecb Ad, Fröt» IB, 31, 32*
Den 8 December.
vensora Ståndets lika högnödigä Politiska inflytande
förluster, de der allt för ofördel
aktigt
skulle verka på den allmänna välfärden^
att härstädes någon Fosterlandets vän skulle ett
ögonblick tveka att söka förebygga dem. Döljom
icke för oss sjelfve, mine Herrar! att tillfälligheter
och ett visst organiskt fel i Representationeri
, förånledt och emot oss underhållit
den fördomen, som skulle den åt Statens bästa!
ägnade tiden och omtankan, inom dessa murar
allt för ofta förspillas på hvad man' behagar
kalla småsaker och personaliteter. Till besannande
häraf, tror jag mig blott behöfva anvisa
det Tal, hvarmed Ståndet är vordet nyligen
helsadt af ett annat, sorn, i egenskap af Religionens
budbärare, med en viss i så mångå aridra
fall auctöriserad rättighet, vet att i bestämd
akt och mening gifva åt sine framställningar ers
remonstrativ syftning. Onekligen äger hos sine
Representanter Samhället ett stundom strängt-,
rhén lika ovillkorligt anspråk på den egna försakelse,
att, enär allmänt väl dervid lider, lå->
ta alla egna åsigter vika. Otvunget framställer
sig till besinnande här, ett Tänkespråk,-  som med den ökade vigten att vara sjelfvaldt
hos en i högsta mening ädel Man och patriotisk
Medborgare, vittnar derom: Att hos den
ädelmodige är: Folkets väl högsta Lag.
Det är efter denna så vigtiga grundsats, sorri
den onämnde Hjelten räddade Fosterlandet, det
är efter den, som det tillhör oss att vårda denna
räddning. Jag begagnar detta så sköna praejudicat,
för att med hela dess auetoritet och i
Fäderneslandets namn bönfalla hos de respecti»
Den 8 December.
243
ve tvistande, atf med den sanna behjertenhetens
seger öfver sig sjelfva, de ville åt Republiquen
ägna det offer af Romersk dygd, att ädelmodigt
mötas i en prisvärd eftergifvenhet och
Jåta hela saken falla. Jag anhåller ödmjukast
att Högvälborne Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes häröfver gifva Proposition.
Herr Grefven och Landt Marskalken främstälde
följande Proposition : Ogillar Ridderskapet
och Adeln de af Friherre Stael von Holstein!
fernot Herrar Landshöfdingar till Protokollet d;
2 sistledne December nyttjade uttryck.
r> • , • , , . \
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och LandtMarskalken hemsta!»
de,- om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
, att Friherre Stael von Holstein ålades att
bestämdt uppgifva, hvilka Landshöfdingar häri
ähsåg hafva till Kongl. Maj:t i underdånighet
äfgifvit origtiga uppgifter j angående ställningen!
i Landet.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Stael vori Holstein , Corfitz Ludvig,
årisåg sistnämnde Proposition icke vara med
Grund.lagarne öfverensstämmande , helst Ridderskapet
och Adeln icke vore någon Domstol,
sorn ägde att upptaga och pröfva angifvelser
fernot Embetsman. Han ansåg sig-dessutom, i
ftiljd af sin Riksdagsmahria-befättning, äga full
-
244
Den 8 December.
komlig rättighet att fritt yttra sig, enar han
derigenom icke personligen någon förolämpade,
Grefve von Schwerin, Fredr. Bogisl,: Af ålder
har det varit hiukligt, att när en Riddersman
uppropas och nämnes, så uppropas och benämnes
han vid sitt Ridderliga namn, och Riddarhus
- Ordningen känner inga titlar af StatsRåd,
Landshöfdinge eller Prost, Om Friherre
Stael anfört något, hvarigenom en del af Herrar
Landshöfdingar kunna finna sig förorättade;
så är dock icke Riddarhuset det Forum, der
Embetsmanna- Corpser kunna uppstiga och föra
talan, eller der sådana frågor kunna upptagas
och afgöras; och jag vördar den Medlem
af Riddarhuset, hvilken, ehuru sjelf Landshöfdinge,
förklarat att han, af hvad Friherre Stael
kan hafva sagt eller ment om Landshöfdingar
i allmänhet, ej tar något åt sig.
Jag har äfvenledes nyss hört namnet Partichef
nyttjas. Jag får här endast förklara, att
blotta frimodiga yttrandet af de tankar, som
man hyser, aldrig ännu förrådt någon sådan
åsyftning. För öfrigt tillhör det Historien i en
frajutid att utreda och omtala dylika åsyftningar,
der de funnits.
Jag anhåller, att Herr Grefven och Landt;
Marskalken täcktes låta Protocolls-justeringen få
fortsättas.
Herr Grefven och Land t Marskalken framstälde
derefter följande Proposition:
Den 8 December.
Bifaller Ridderskapet och Adeln, att all
fråga ej mindre om förklaring af Friherre Stael
von Holsteins emot Herrar Landshöfdingar nyttjade
uttryck, än ock om ansvar derföre, må
förfalla.
Hvilken Proposition roed allmänt Ja besvarades.
Fortsattes justeringen af Pleni-Protocollet
för den 2 sistl. December intill slut.
Herr Grefven och LandtMarskalken tillkännagaf,
att de öfrige respecrive Riks-Stånden nu
mera godkändt Instructionen och Eds-Formulairet
för Banco-Utskottets Ledamöter, enligt derom
ankomne Protocolls - Utdrag från BorgareStåndet
af den 6 samt från Preste- och BondeStånden
af den 8 i denna månad , hvadan och
sedan berörde Protocolls-Utdrag blifvit uppläste
samt alla Banco - Utskottets Herrar Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, uppå anmodan inom
skranket inträdt, Herr Grefven och LandtMarskalken
jemte Utskottets Ledamöter aflade
den föreskrifne Eden, hvilken dem af Riddarhus-Secreteraren
förestalvades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till Tvä eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den i o Decembtr.
Onsdagen den 10 December.
v,-- * - v.. O * ' - - " - - * s
Plenum kl. half till 11 förmiddagen.
Justerades Pleni-Protocollet för den 6 i
denna månad.
Herr Grefven och LanJtMarsialken hemstäljde,
att, sedan Riksens Ständers Revisorers Berättelser,
angående:
i:o Banco - Verket, 2:o Riksgäjds - Contoiret
och det derunder lydande General- Assi*
stance-Contqir, 3:° Allmänna Magazins-Inrätf:?
ningen, 4:0 Stats- Verkets Förvaltning och Räkenskaper,
5:0 De under Kongl. Commerce*
(Cpllegii Förvaltning stående Fonder pch Medel,
samt 6:0 Hospitals- och Lazarets- Räkenskaper»
ne, nu mera frän de öfrige Stånden återkommit,
och blifvit af dem till serskildte Utskott remitterade,
Höglotl, Ridderskapet och Adeln jemväl
matte ifrågavarande Berättelse): till behörige
Utskott remittera. I anledning hvaraf, och
sedan de från de öfrige Stånden, angående Remissefne
af dessa Berättelser ankomne Proto*
colls-Utdrag af den 2, 4, ? , 6 och 8 dennes,
bifvit uppläste, Ridderskapet och Adeln, up*
på serskildte af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde Propositioner, beslöt att till
Stats • Utskottet remittera Riksens Ständers Revisorers
Berättelser:
l:o Angående Riksgälds - Contpiret och det
derunder lydande General-Assistance-Contoir.
Den 10 December.
247
4:o Angående de under Kongl. CommerceCollegii
Förvaltning stående Fonder och Medel.
3:0 Angående Allmänna Magazins-lnrättningens
Styrelse och Förvaltning åren 1813.
1814, 1815 och 1816.
4:0 Angående Stats ■ Verkets Förvaltning
pcb Räkenskaper 5 samt
f:0 Riksens Ständers anmälan, angående
bvad sorn förekommit i afseende på granskninningen
af de under Kongl, Seraphimer- OrdensGiliets
Öfver-styrelse ställde Hospitalers och
Lazarettet Räkenskaper.
Hvarjemte till Banco-Utskottet Remitterades
Riksens Ständers Revisorers Berättelse angående
Banco-Verket.
Upplästes trennefrån de öfrige Stånden ankomne
Protocol Is ■ Utdrag; af den 4, 5 och 6 dennes
innehållande dels, att Preste - Ståndet, i betragtande
deraf att en fullständig kännedom af Riksens
Ständers Revisorers afgifne ofvannämnde
Sex Berättelser icke allenast vöre oumbärlig för
Riks - Ståndens ledamöter , hvilka deröfver borde
dömma och besluta, utan ock skulle blifva
upplysande och tillfredsställande för hela Svenska
Allmänheten, pröfvat skäligt föreslå, att alla
dessa till Riksens Ständer afgifne Berättelser,
så fort de hunnit bland Riks-Stånden circulera,
genast måtte på Stats-Verkets bekostnad
tryckas och vissa Exemplar deraf till Riks-Stån
-
248 Den 10 December.
V . \ " t
den utdelas, samt i öfrigt hållas Allmänheten
tillhanda, öfver hvilket Förslag Stats - Utskottet
skulle anmodas att skyndsammast sig utlåta
samt uppgifva tjenligaste sättet till tryckningens
verkställande; dels ock att Borgare- och
Bonde- Stånden uti hvad Preste - Ståndet sålunda
föreslagit instämt, under tillägg af Borgare-Ståndet:
Att ett Exemplar af alla ofvannämnde
Berättelser borde till hvarje Stånds Ledamot
utdelas.
Uppå derom af Herr Grefven och Landt Marskalken
gjord Proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln,
att Riksens Ständers tillförordnade Revisorers
Berättelser angående Banco - Verket, Riksgälds-
Contoiret, Allmänna Magazins-Inrättnin.
gen, Stats-Verkets Förvaltning och Räkenskaper,
de under Kongl. Commerce. Collegii Förvaltning
stående Fonder och Medel samt Hospitals
och Lazaretts Räkemkaperne genast borde
på Stats - Verkets bekostnad tryckas, och ett
Exemplar deraf till hvarje Riksdagsman utdelas,
samt i öfrigt hållas Allmänheten tillhanda; och
skulle Stats- Utskottet anmodas, att skyndsammast
uppgifva tjenligaste sättet till tryckningens
verkställande.
Föredrogs å nyo Hans Excellence Herr
Grefve von Engeströms, Lars, den 6 dennes
på bordet lagde Memorial, angående en Fristad
för sådane personer, hvilka blifvit bragte
till förseelser, hvarigenom de förlorat Medmän
-
Den io December.
249
niskors agtning, hvilket Memorial remitterades
till Allmänna Besvärs- och Oeconomie - Utskottet.
Föredrogs Öfversten Hans Leonhard Svedenhjelms
och Bruks-Patronen Carl Fredric
Flachs, den 6 dennes på bordet lagde, Memorialer
angående Brännvis-bränning.
Grefve Mörner, Carl Stellan.- Jag skulle
visserligen önska att hvarken Bränvins - bränning
eller Bränvin funnos; men då Riksens
Ständer redan beslutat, att inskränkning i Bränvins-bränning
icke må äga rum vid andra tillfällen
än då Krig och Hungersnöd inträffa5 så
anser jag för min del ganska betänkeligt art för
närvarande inskränka Brännvins-bränningen. Jag
kan åtminstone försäkra, att, i den Landsort
hvarest jag vistas, endast Potatoes och Slö-säd
användas till Bränvins - bränning, hvilken blott
med 50 kannors Pannor verkställes j hvadan någon
inskränkning uti Bränvins-bränningen i
denna landsort alldeles icke behöfves, utan tvärtom
skulle medföra menliga följder.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, uppläste föl- ♦
jander Det är redanlänge jag med förundran funnit,
att i en tid, då Landets förbättrade cultur utgör ett
vigtigt och stort föremål för den allmänna omtankan
då Landtbruket, genom flere vidtagne
Författningar, blifvit understödt — och då
hågen synes allvarligt vänd till odlings-förstag,
250 Den io December.
så obestämda begrepp, så olika meningar ännu
kunna äga rum i ett ämne, spm med Jordbruket
står i den närmaste förening, nemligen,
Bränvins- brännings - handteringen. Ifrån längre
tider tillbaka har den varit underkastad täta
förändringar, inskränkning eller utvidgning, förbud
eller gränslös frihet. Jag behöfver ej föra
minnet tillbaka till en aflägsnare tidepunce gd
till 1809, och den korta tid, sorn sedan förflutit,
har visat exempel på hvad jag nyss anfört.
Man fann då, att man aldrig kunde gå för långt
i tillverknings- frihet : Hvar oph en sorn innehade
den minsta jordtorfva erhöll tillstånd att
bränna hvad tid på året sorn helst, och med
så stor Panna han behagade, utan rättighet för
Konungen att någonsin deri göra någon inskränkning.
De missbruk som häraf följde, och sorn
alltid måste löija på en hastig öfvergång, från
tvång till oinskränkt frihet, blefvo snart sporda,
och allmänt öfverklagade. Fylleri, osedlighet:^
brott och Spannmåls-brist — alla dessa Samhälls-olyckor
ansågos vara en följd af den oinskränkta
Brännvins - bränningen. Ett bland Riksens
Ständers första göromål vid Riksdagen i
Örebro 1812, var, att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om dess inställande. Den
blef ock inställd: Författningar vidtogos att
hämma de öfverklagade missbruken, och ät
Kongl. Maj:t uppdrogs, att för framtiden på
längre eller kortare tid förbjudg Bränvins-tillverkningen,
när sådant funnos nödigt och för
Landet nyttigt. Ehuru sparsamt Kongl. Maj:t
begagnade sig af denna rättighet, höjdes dock
snart allmänna rösten mot den ovisshet och det
T)en i o December.
tvång, sorn voro fästade vid en handtering , hvilken
borde vara fri och ostörd i sin gång , om
den dermed åsyftade allmänna nytta skulle vinnas.
Man yrkade, att om Brännvins - bränningen
skulle i Oeconomiskt afseende blifva gagnelig
borde man vid dess utöfning ej behöfva
frugta, att den, utan högst vigtiga skäl, kunde
inskräpkas till en eller annan tid , som åtminstone
af den enskilte Hushållaren ej kunde beräknas.
Den allmänna friheten skulle befordra
en jerrm tillgång på Bränvin efter verkeliga
behofvet, och till ett naturligt pris. Alla speCularioner
grundade på vinst af så kallade Bränvjns-babriquer,
skulle i följd deraf försvinna:
Landtm armen kunde då med noggranhet bestämnia
huru han borde begagna denna handtering
| Systematisk ordning med sitt jordbruk. Den
närmaste följden klefve en utvidgad Ladugårdsskötsel
; denna åter skulle föranleda till ett utvidgadt
åkerbruk, och sluteliga utvecklingen
af en sådan anstalt skulle visa sig uti ökad Produetion
af Spannmål och Victqalier. Med godkännande
af dessa grunder, trodde 18H års
Ständer sig änteligen hafva funnit den rätta medelvägen
då de stadgade: Att Bränvins■ bran?
ningen alla årstider skulle vara tillåten: Att den
tillåtna Panne-rymden skulle inskränkas till högst
90 kannor: Att Hemmans värdet borde blifva
grunden för rättigheten att bränna Bränvin,
och att Kongl. Maj:t blott i händelse af Krig
i förening med missväxt, eller andra lika vigtige
omständigheter, skulle äga rätt att förbjuda
utöfningen deraf. Jag har den öfvertygelse, att
dessa Ständer sågo ämnet ur en rigtig syn
-
252
Den 10 DecembeÄ
punkt — Biänvins-bränningen drifves ej mera,
åtminstone ej allmänt, Fabriques-mässigt, sedan
Bränvinet fallit till det värde det bör äga
i jemnförelse med Spannmåls-prisen. Den lönar
ej mödan att drifva för andra än Jordbrukare,
som fästa mera afseende på nyttan att
kunna öka sin Ladugård, och i förening dermed
förbättra sitt Åkerbruk, än på en tillfällig
Penninge-vinst, men — knapt äro 2:ne år förflutna,
förrän jag åter hör klagas öfver Bränvins-bränningen,
nya förändringar vid dess utöfning
föreslås, som skulle leda till nya kostnader
vid förändring af de redan anlagde verken,
och dess inställande yrkas, ehuru ingen
af de Alternativer inträffat, som, enligt 1815
års Ständers Beslut, icke hvar för sig, utan
förenade borde äga rum , innan bränningen kunde
förbjudas.
Denna korta historiska framställning af ämnet
visar, att erfarenheten, som vid de fleste
mänskliga handlingar plägar vara den bästa och
säkraste ledare, aldrig synes vilja gifva oss nog
pålitliga anvisningar att följa i denna för Rikets
inre Oeconomie så vigtiga fråga.
För min del får jag förklara, att jag anser
förbud emot Bränvins-bränning skadeligt,
utom i ett enda fall, nemligen, då Spannmålsbristen
är så stor både hemma i landet, och
på utrikes orter, att verkelig hungersnöd är
att befara. I detta fall måste alla andra Considerationer
vika, men sådant inträffar icke för
det närvarande. Jag tror att missväxten inne
-
Den 10 December. • ( 2f3
verande år är Partiel, och att den dessutom
ej kan sägas äga rum för alla de olika Sädesslag
som odlas i landet. Jag grundar denna
min öfvertygelse på de uppgifter jag af pålitli.
ge personer från olika Provincer erhållit, samt
på den enskilta kännedom jag äger om tillståndet
i den ort, der jag sjelf har fast Egendom,
och jag blir vid min tanka , intill dess man
bevisar mig motsatsen, icke genom gissningar,
utan genom säkra och ostridiga uppgifter.
De olägenheter man genom ett förbud mot
Bränvins-tillverkning vill förekomma, äro i synnerhet
Spannmåls - prisets stegrande, och den
osedlighet, som öfverflöd på Bränvin åstadkom*
mer. Först borde likväl noga bestämmas,
hvilka Spannmåls- priser egentligen äro att anse
som höga i ett Land, sådant som Sverige,
der Jordbrukaren har att strida med ett hårdt
Climat, en i allmänhet mager jordmån, och
der han, med ringa arbetsstyrka, måste inom
4 månader uträtta detsamma , som i andra af
naturen mera gynnade Länder kan verkställas
på dubbelt så lång tid. Sedan
om detta
höga pris härleder sig från verklig brist på
Spannmål, eller andra orsaker, såsom saknad
communication, eller nödige och möjlige anstalter
att underlätta den. Höga Spannmålspris,
om de ock i vissa afseenden med skäl kunna
sägas vara menlige, innebära i sio sjelfve medlen
till rättelse, ty de framtvinga, om möjligt
är, en ökad production, och denna återverkar
naturligen på priset. Att genom tvångsmedel
nedsätta detta pris, är att afskräcka från odling,
2f4
Den i o December.
— är att qvarhålla det Land, der sådant inträffar,
i den ömkeliga belägenhet, att så ofta
naturen ej skänker rika skördar, vara blottstäldt
för faran af verklig hungersnöd. En närmare
undersökning om ålit detta, skulle leda till eri
vidlöftighet, sorti tillfället nu ej medgifver, meri
det är dessutom öafgjördt, atf inställande af
Bränvins-bränningen åstadkommer låga Spannmålspriser.
Erfarenheten visar ätt desamma
vid etf inträffadt Brähvins*fötbud aldrig fallit,
och' orsakerrié dertill mäste vara, dels att vid
sådane tillfällen mycket Spannmål åtgår till kreaturens
behof, emedan dranken på något sätt
mäste ersättas, dels att de sorn äga större Inrättningar
och styrka att drifva detri, nied ökad
verksamhet under den tillåtna tiden använda ett
ökad t' qvantum Säd till Bränvin, söm nu blir
dyrare, och ändtligen, att ingeri med så mycken
förifrån kan betala’ Spannmålen högt, soirf
Lönnbrännare, och sådane måsfe finnas, så länge
vinningslystnad ej kari utrotas, sä länge Sve«
rige äger nästari otillgängliga skogar och berg,'
och så länge man ej (inner nyttigt att underhålla
Arméer af Fiscaler och Beslagare. — Att
Omåttlig föitäting äf Bränvin offa föiorsakar
hos dén rnindre cultiverade delen af Nationeri
brott och osedlighet, kari ej bestridas; men då*
rnan eftersinnär, ätt andra medel böra begagnas
atf hämma missbruk af en eljest nyttig Inrättning,
ari att omkullkasta sjelfva Inrättningen:'
Att Bränvin måste finnas, ehvad dess vidare
tillverkning nu förbjudes eller ej : Att det ej är
genom ett Cemporairf förbud på några månader,-  sorn något för Sedligheten kan uträttas, och atf
Den i o December.
den som vill tänka opartiskt, och ej har för
principe att alltid anse deri närvarande tiden som
den sämsta, mäste medgifva, att fylleri oell
deraf uppkommande öordningar ärö mindre allmänna
nu 3 än vid den första Perioden af den
återVundna tillverknings-friheten, synes den naturliga
fråga böra uppstå, örn de skäl, som
häraf velat hämtas, äio af den stora vigt, att
de böra föranleda till rubbning af Sfatens Oecoriomiska
förhållanden? Jag tror det icke, och
smickrar mig med det hopp, att bland dem,
sorn vilja gifva sig mödan att granska ämnet
i helå sin vidd, och icke äro fjättrade af ensidiga
beräkningar, finna mångå, sorn gilla min
mening, — Jag Vill ganska korrt uppehålla mig
vid det svaga inkastet, att vi kanske för Brän.
vins-bränningens skull behöfva införskrifva Spannmål.
Då alla ternligen ärö öfverens derom, att
Bränvin ej kan umbäras, frågar jag blott: Är
det då bättre ätt införskrifva Bränvin, och
lemna förädlings vinsten åt Utländningen ? och
för att nyttja en känd Författares ord, ”Huru
långt skall detfä tanklösa rop orri spöken, dem
man aldrig sett, leda ett för vi lladt begrepp och
samla olyckor öfver ett fattigt Land? Är det'
då nödigt för drörrimarne om Under-balance i
Handel, att ihjälsvälta Landets Folk och kreatur
Sedan
jag nu sökt visa',- aff de olägenheter
man genom ett Bränvins - förbud vill förekomma,
dels icke genom en sådan åtgärd kunna,
dels icke böra förekommas, återstår för mig
ätt för en korrt stund utbedja mig Högh Rid
-
256
Den Io December
derskapets och Adelns uppmärksamhet på de
skadliga följder, som ett förbud i närvarande
stund måste åstadkomma. Dessa äro: Att den
Landtman, som i förlitande på Ständers Beslut,
anlagt ett efter sitt jordbruk afpassadt
Bränneri, och deruppå grundat en del af Ladugårdens
framfödande, blir bedragen i sin calcul,
och måste antingen sälja eller slagta en
del af sine kreatur, så vida han ej häldre väljer
att med dryg kostnad och uppoffring af
Spannmål framföda dem: Att en oberäknelig
skada i oeconomiskt afseende tillskyndas Landet
genom Ladugårdarnes minskning, emedan
den för framtiden verkar minskning i Production
af Spannmål och Victualier: Att förlusten
för ögonblicket blir högst kännbar för några af
Rikets Provincer, såsom Blekinge, Halland och
en del af Skåne, der, just med hänsigt till
Bränvins-bränni igen , odlingen af Potatoes blifvit
drifven ganska högt, och der den insamlade
skörden, i händelse af ett förbud, måste
lemnäs åt förrulnelse, eller rå förtäras af kreaturen:
Att Bränvinet i hast stiger till ett ganska
högt pris, 1 varigenom en obillig vinsr, utan
all slags egen förtjenst, tillskyndas dem, som
nu af denna vara innehafva lager, då deremot
en
Rättelser:
Sid. 10, rad. 7, står; 24: läs: 25.
— 142, rad. ij, står: Fortsattes justeringen ; läs: Fort
sattes
tten i sista Plenum den 2 dennes böljade
justering.
l?4> rad. iS , står; 29 sistl. November; läst 4 i denna
månad.
— 191, näst efter raden 12, tillägges; Upplä»:e föl
jande
:
Den 10 Decemberj
en lika obillig förlust drabbar Consumenten t
Att en Författning, som utan motiver, hvilka
af det allmänna omdömet kunna godkännas, inskränker
en fri utöfning af ;naturliga rättigheter,
alstrar Lagbrott, och bidrager i sin mohn dertill
, att Lagbud ej mera anses med den agt*
ning, som närmast försäkrar om deras obrottsliga
efterlefnad; Att de mångfaldiga föreskriftetne
och lormer, vid verkställigheten af en sådan
Författning , blifva för den enfaldige en sna»
ra, uti hvilken kittslige ech spitsfundige Fiscaler
finna ett ypperligt tillfälle att snärja mången
i öfrigt agtningsvärd Medborgare: Och
ändteligen, att den inkomst som till Stats-behofven
blifvit påräknad af Panne-afgiften , försvinner
, och på annat sätt, må hända med mera
directa uppoffringar, måste fyllas.
Om jag,genom dessa anmärkningar, dem
jag anhåller måtte få åtfölja Herrar Sveden»
hjelms och Flachs Memorialer till det Utskott,
dit de samma komma att förvisas, varit nog
lycklig att fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på vådan af täta, icke
af nödvändigheten påkallade förändringar i den
Oeconomiska Lagstiftningen, på följdtrne a£
Beslut, som fattas, att bota en ofta inbillad ögonblickets
förlägenhet, utan att allmännare å»
sigter och det helas väl dervid fa komma i beräkning,
har jag vunnit mitt ändamål, och
ehvad utgång som må följa, är jag tillfredsstäld,
att med den rätt mig på detta rum tillkommer
, hafva fritt fått yttra mina tankar i ett äraRidel,
ech Ad. Fröt. 1, B. 33» 34*
Den 10 December.
ne af större vigt och allmännare omfattning,
än det till äfventyrs alltid ansetts innebära.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Heykenskjöld , AdolJ Detlof, anförde
skriftligen:
Då flere Motioner blifvit väckte angående
Brännvinsbränningens inställande, får jag äfven
yttra mina tankar i detta ämne, och utbedja
mig H rr Grefvens och LandtMarskalkens samt
Högloft. Ridderskapets och Adelns tålamod med
afhörande deraf, såsom dicterade af ett hjerta,
som alltid är varmt för Fäderneslandets sanna
väl. Då vi kasta vår blick på lörflutna tider,
finna vi att i6co först Biännvin blifvit tillverkadt
i Sverige; att år 1638 den första Förordning
utkommit i detta ämne, och att ifrån Krono
Bränneriernes inrättande kan man säga att
Brännvins - bränningen stigit till en förvånande
höjd: Atr för Sverige, hvars Provincer en del
lemna Säd till afsalu en del åter måste köpa
denna vara, (och således af motsatt interesse)
kunna erhålla en fullkomlig och till alla Provincer
passande Förordning för Brännvins-bränring,
anser jag nästan omöjligt, och bevisas
af de mer än ioo:de Förordningar, som utkommit
för och emot denna tillverkning: — Att
förbjuda eller inställa densamma, anser jag hvarken
vara nödvändigt eller billigt, men att förändra
den nu så kallade Husbehofs-bränningen
egentligen till husbehof, anser jag högst nödigt,
hillver den sådan, och utan all inskränkning,
Deh i ö December.
iskall hvarje klok Landtbrukar använda sin sämre
Säd till Brännvins brännande ,, och äfven med
säkerhet kunna rätta sin Ladugård derefter, för
att lemna tillbaka åt jordén tinera productionskraft.
Jag täger mig friheten derföre föreslå, att
den största Panne rymd blefve 6ö kandor i Stället
för nu varande 90 kannor, öch att éj mer
än en enda Panna får brukas i stället för dé
2:ne, söm nu få begagnas, samt att ej Hemmanets
värde; utan Hemmansdelens eller Hemmanets
mantalsskrifne Personer skall bestämma
Patine - rymden ; ty ofri Hemmansvärdet tagés
till grund, förorsakar det, att den som vill af
Brännvins-bränningen göra Fabrique, uppsätter
sitt Heihmansvärde, för att få begagna deh
största Panne-rymd , i den öfvertygelse, att avancen
å Brännvinet skall ersätta den förlust han
lider å det höga Hemmansvärdet, hvilket ej,
enligt nu gällande Förordning af Taxeringsmanhen
fåf hedsärtas. —a. Slutligen örn Krogar, så
väl i Städer Som pa Landet; minskades, öch
Lönnkfögarne, Öm möjligt är, ännu mera förföljdes
3 tror jag Consultation skulle betydligen
minskas, Brännvins-brännaren upphöra med denria
ej förmånliga Handelsvara, mindre brott begås
och sederna betydligen förbättras.
Herr Skjöldebrand i Pehr Erie, uppläste föiJaride:
Det
ämne; hvarom flere vårda Ledamöter
yttrat sig* är af én ganska grannlaga befckafferi
-
s5o
Den i o December.
het. Men detta ämnets serskildte delar synas
nu hafva blifvit något sammanblandade; Man hav
ifrat mot Brännvins - bränning i allmänhet, på
grund af dess mångfaldiga skadliga verkningar;
Man har, utan afseende på förlusten och olägenheten
af täta ändringar och författningar, föreslagit
en ytterligare inskränkning af Panne-rymden;
Man har yrkat fri fortsättning af Brännvins-bränningen,
och synnerligen på den grund,
att en del af Rikets södra Provincer förledne
Sommar erhållit en rik skörd af Potatoes; och
man har önskat en inskränkning af tiden för innevarande
vinter. För min del vågar jag vördsamt
föreslå, att den ser.aste frågan: Om Bränvins-bränningen
nu fordrar inskränkning, eller
ej, ensamt-af Ridderskapet och Addn till granskning
företages, och att alla de öfrige frågorna,
såsom ej fordrande så skyndsamt afgörande, må
till annat tillfälle få hvila.
Ingen ting synes billigare, än att Jordbrukaren
bör fa förädla den snart enda vara han
kan utbyta mot de mångfaldiga han från Stadsinbyggaren
behöfver förskaffa sig; icke eller lärer
någon kunna bestrida, atr, då dels en i
åtskillige Provincer svag gröda, dels förlidne
vinterns medtagande af alla gamla förråder, flerstädes
torde föranleda till foderbrist, en oafbruten
tillgång på drank skulle lätta utvägen
att framföda kreaturen. Om således, såsom sjelf
innehafvare af Landtegendom, jag blott skulle
rådfråga mitt enskilta interesse, skulle jag till
alla delar instämma i hvad Herr Grefve Hamilton
nyligen anfort; men då mitt Embete åläg
-
Den I o December:
261
ger mig söka förebygga att 100,000 människor,
Södermanlands Innevånare, medelst ett öfverdrifvet
och oförståndigt användande af Säd till
Brännvin, icke komma att sakna bröd, innan
utväg åter, vid blifvande öppet vatten, blir
verkställbar, att från sädesrikare Provincer införskaffa
Säd, bör jag icke fördölja hvad jag
å högre ort redan inberättat, att beklagligen
Höst-säden, som utgör Provincens hufvudvakliga
tillgång, nästan allmänt, men synnerligen i
den norra delen, befunnits ganska svagt gif.
vande, och att Brännvins-bränningen i de HufMudstaden
omgifvande Landsorter uppstigit tili
den höjd, att, utan öfverträdelse af Författningar,
man redan i 3 månaders tid inom Nyköpings
Län till det minsta för detta ändamål förstöit
600:3 tunnor Säd i hvarje vecka. Om,
som troligt kan anses , i öfrige Hufvudstaden
omgifvande Provincer förhällandet är lika, skulle
således följden af en under hela vintern fortsatt
Brännvins bränning blifva, att tillförsel af
Spannmål för Huvudstaden äfven troligen skulle
upphöra, och då lörrådet frugta^svärdt icke
för densamma är tillräckligt, och ingen tillför-:
sel att påräkna förr, än vid nästkommande Vår
blifvande öppet vatt.n, följderns äfven här blifva
af en farlig beskaffenhet.
Vid r.oga öfvervägande af alla dessa hotande
omständigheter, förmodar jag, att hvar
och en lärer finna, att om, genom en oförsigtig
och för långt utsträckt Potatoes - odling på
sini trades gärden, der utan fara af förskämmande,
flere Sädesslag kunnat odlas, några Pro
-
202
Den I o December,
vincet råkat i förlägenhet om afsättning ^ sådant
icke bör underkasta större delen af de säde$-  fattigare Provincer och sjelfva Hufvudsradep
en hotande Sädesbrist, och vågar således hos
Ridderskapet och Adeln vördsamt hemställa,
om icke, såsom d>ss gemensamma önskan,
hvilken de andra respective Stånden meddelas,
ma föreslås och till Oeconoope-Utskottet remitteras
en inskränkning af ali Brännvins-.bränning
ifrån den i Januari! till den t April och sedan
åter under svåraste foderbrist-tiden, och
ensamt för den orsaken, en Ingifvelse från den
1 April till den Maji.
Friherre Nauckhoff, Henric Johan , hade infem
na t följande, som upplästes:
Ehuru af en fortfarande sjuklighet hindrad
att fö/ Höglo fl. Ridderskapet och, Adeln, personligen
yttra, mina tankar i ett ämne, sorn, i,
anledning af Herr Svedenhjelms väckte Motion
|ill öfverläggning lärer förekomma , hoppas jag
likväl anses berättigad att på detta sätt framlägga
några skäl, sorn föranleda mig att önska
skyndsam inskränkning i den nu tillåtna Hus-,
behofs Brännvins bränningen.
Det är en känd sanning, att årets, Spannmåls-skörd
i de fleste Rikets Provincer varit
mindre fördelaktig, och i synnerhet klagas, att
Rågen är tfll sin afkastning allt för litet gifvande.
Spannmålsprisen gro. äfven redan uppstigne
|ill en höjd , sorn bevittnar mindre god årsväxt
och Bränvinet skall naturligtvis i samma förhål;
Den i o December.
263
lande äfven stiga i dyrhet. Utom i Skåne, Blekingen
, samt en del af Halland , Kronobergs
Län och Småland, brännes blott ren Spannmål
och kanske på många ställen med de na
tillåtna 90 kannors pannor idkas HusbehofsBränvins
bränningen till den myckenhet, att 20
å 30 tunnor Spannmål hvarje vecka förbrännes.
Således bortslöses Rikets Spannmåls-förråd, som
annars till bröd för Folket kunde vara tillräckligt,
uti tillverkning af Bränvin, som ehuru nu
mera kanske för oss aldeles oumbärligt, likväl
kunde äfven till sitt nyttjande mycket inskränkas.
Efter min tanka är då hög tid att förordna
om förändring i den nu allt för mycket utsträckta
Brån vins-bränningen.
Under den korta tid jag varit anförtrodd
Ordförande-befattningen i Kongl. Magazins Directionen,
har jag å ena sidan trott mig inse
ändamålet med detta Verk egentligen vara, att
i goda år, jemte bibehållande af jemna Spannmåls
pris, kunna få förse Magazinerne med
Spannmål, att i missväxtår åter en utväg funnes
att undersröclja de behöfvande Landets Inbyggare,
utan allt för kännbart lidande, som
genom oskäligt uppstegrade Spannmåls pris naturligtvis
annars borde uppkomma; men å andra
sidan deremot funnit, att detta dyrbara ändamål
i Landets närvarande skick, äfven om
Landet hugnades med den ypperligaste skörd,
aldrig skall ernås, så länge Bränvins * bränningen,
så oinskränkt den nu är, bibehålles; ty
jag har hört och sett exempel , att den Egen.
doms • ägare, sora calcuLrat sin egentliga io_
264 Den 10 December.
komst på Bränvins - tillverkning, heldre än att
sälja Spannmålen för vanligt pris till Magazinet,
icke dragit i betänkande att använda hundradetals
tunnor Spannmål till ett Bränvins - förlag, i
förväntan på den tid, då, genom uppkommen
missväxt, det förhöjda Bränvins priset skulle bereda
honom icke allenast ett oskäligt Capital
för den förut medelmåttigt betalte Spannmålen,
utan äfven en, vida öfver 6 procent, beräknad
ränta för den tid han af Capitalet varit i saknad.
Någon torde väl kanske invända, att om
Landets Spannmåls-lörråd ej till .lika fri Bränvins
bränning sorn nu, är tillräcklig, borde anstalt
fogas om införskrifvande af utländsk Spannmål,
som oftast kan för billigt pris erhållas 5
men jag svarar härpå , att utom det jag alltid
anser det vara en säker misscalcul att upphandla
utländsk Spannmål, utom dä högsta nöden
sådant fordrar, är det allt för väl kunnigt att
utländsk Spannmål ej kan så tidigt till Riket
inkomma, som den torde, för uppkommen hrist
genom oinskränkt fortsatt Bränvins - bränning,
behöfvas. Hjelpcn kommer i alla fall för sent,
när den torftige får lida brist på lifsuppehälle.
Till något slags afhjelpande af det onda ,
som af nu tillåtne 'Bränvins - bränningen är en
följd, får jag derföre föreslå, att Riksens Ständer
skyndsamt hos Kongl. Maj* i underdånighet
bönfalla, att nu genast Husbehofs-Bränvinsbränningen
varder på någon tid alldeles inställd,
och att Riksens Ständer sedermera sjelfve för
Den io December.
framtiden förordna den inskränkning i Hränvinsbränningen,
atf, i de Orter der blott Spannmål
brännes, ej högre än 30 kannors pannor hädanefter
få begagnas, samt att Bränvins - bränningen
ej mera än 2:ne månader före och 3:ne månader
efter Jul finge idkas.
Att dessa mine tankar måtte vinna Hoglofl.
Ridderskapets och Adelns öfverseende, i
händelse de till bifall ej äga anspråk , vågar
jag hoppas, och under förtröstan derom, utbeder
jag mig att detta mitt Memorial måtte till
vederbörligt Utskott remitteras.
Herr Blach, Carl FredricJag biträder till
alla delar och förenar mig med hvad Herr
Skjöldebrand behagat anföra, så mycket heldre,
som hans utlåtande innefattar hvad i detta äm,
ne, genom skriftligt anförande, jag haft äran
hufvudsakligen söka befrämja, nemligen Bränvins-bränningens
snara inställande: Mine dervid
fogade Ändrings * förslag i sjelfva Inrättningen
voro mer tillfällige. Med den öfvertygelse jag
hämtat från nu af Grefve Hamilton andragne
skäl, inskränker jag mitt vördsamma yrkande
i den delen endast dertill, att det alltid måtte
vara Regeringen likasom Riksens Ständer obetagit,
att, efter anledningar och bedömmande,
göra vid tiden att begagna Bränneri - friheten
den afkortning, som kan anses behöflig, till
nöds förekommande eller Oakälige prisers fällande.
Uppå af Herr Grefven och Landt Mar skall en
2 65
Den 10 December.
framställd samt af Ridderskapet och Adeln bifallen
Proposition, blefvo icke allenast Herrar
Svedenhjelm» o:h Flachs Memorialer, utan ock
alla de i dag afgifne ofvanberörde yttranden ,
angående Bränvins - bränningen , rtmitterade tild
Allmänna Besvärs- och Qeconomie • Utskottet
samt med de öfrige respecuve Riks - Stånden
communicerade.
Föredrogs å nyo Riddarhus • Utskottets d.
3 dennes afgifne samt der» 6 i denna månad
pä bordet lagda Betänkande, angående åts killi»
ge ändringar i RiddarhusOrdningen.
Herr Munck af Rosenschöld} Eberhard. Jag
anhåller, att vid detta tillfälle få återkalla uti
Högloft. Ridderskapets och Adels minne den
Motion jag under sista Riksdag väckte, angående
Bankmannens afskafifmde, hvilken Motion
blef af Ridder^kapet och Adeln bilailen , hvarefter
en ny Redaction af dt §. §. i Riddarhus Ordningen,
hvilka omtala Bankmän, äfven af Riddarhus
- Utskottet vid samma Riksdag författades,
och till Ridderskapet och Adeln, samma
dag Riksdagen afslutadcs, jngafs, utan att likväl
tiden medgafdet samma Redaction då kunde
till pröfning och afgörande förekomma.
Med anledning häraf, och då Riddarhus-Utskottet
för några dagar sedan erhöll Remiss angående
en iämpeligare Redaction af 7 i Riddarhus-Ordningen
, får jag således hemställa:;
om icke Utskottet nu mätte anmodas, både:
Den jo. December.
267
$ft å nyo öfverse den vid sista Riksdag gjorde
Redaction af paragrapherne angående Bankmannen
, och äfven sedermera i att sammar*
Bmg till Ridderskapet och Adeln afgifva yttrande
öfver alla de ställen i Riddarhus-Urdningen,
hvilka Utskottet kan anse erfordra en
ny Redaction, i hvilket afseende jag anhåller
att Utskottets i (råga varande Betänkande varder
till Utskottet återremnteradt.
Herr Mannerhjertas Ulric Emanuel, uppläste
följande:
Från sistledne Riksmöte hvilar ett ämne,
rörande Riddarhusets inre organisation, af icke
likgiltiga följder, om än dessa icke hittills på
något menligt sätt framstått. Det är den af
Herr Munck af Rosenschöld då väckte Motion
om Bänkmanna - inrättningen, hvilken ansågs
Böra afskaffas och Ridderskapet och Adeln, såsom
ett närmare uttryck af sin vilja, sjelf företaga
valet af Electorer. Jag vågar återföra
detta i Högloflige Ridderskapets, och Adelns
minne.
Sedan Riddarhus - Utskottet, i följd af
nämde Motion, som understöddes af flere värda
Ledamöter, hade afgifvit ett yttrande, hvilket
icke instämde med densammas syftning, och
återremiss deraf föranleddes, vågade jag, då Ut-,
skottet under ett förnyadt Betänkande ännu qvarblef
vid s,in en gång antagne mening, ytterliga-,
re utveckla de grunder, som borde föranleda)
till en förändrad form vid val af Electorer. -=*.
2Ö8
Deri 10 Detemler.
Jag hade den tillfredsställelsen se de anförda
skälen, rättvisas af Pluraliteten inom Högloft.
Riddarhuset; och Resultatet af de i ämnet fö*
refallne Discussioner, blef ett godkännande af
den af Herr Munck af Rosenschöld framställde
Principe, ehuru afgörande af Redactions- förän*
dringen, vid stadgandern® af Flectors- valen,
ansågs till närmare afgörande böra hvila intill
nästa Riksdag.
Om således, vid den frän
Högloft. Riddarhus-Utskottet under sistledne
Riksdag inkomne Redaction, byggd på den
grund Herr Kammar - Junkaren Lagerheim framställt
för den förändrade Val-formen, man ännu
torde behöfva närmare betragta hvad, sorn
vid det föreslagne Val-sättet, möjligen kunde
föranleda till vidlyftighet och tids* utdrägt; så
anhåller jag vördsammast att nämnde Högloft.
Riddarhus-Utskottets Betänkande mätte, under
betragtande af det såsom Principe för ElectorsVal
beslutne upphäfvande af Bänkman, remitteras
till närmare öfverväganda af närvarande
Utskott.
För min del anser jag att denna tids-utdrägt,
sorn det föreslagne Val-sättet möjligen
kunde medföra, lättast torde förekommas, oro
Ridderskapet och Adeln i detta hänseende, fördelte
sig på vissa afdelningar i förhållande till
Bänkarnes antal, liksom vid de förut varande
trenne Classer och i serskildte Rum, under
en och samma tid, förrä'tade Valet enligt den
föreslagna Principen, då Resultatet af de 3-ne
Val- Listorna snart utiömes3 och det i Motio
-
Den 10 December.
fien åsyftade directa uttryck af hvarje Individes
vilja, säkrast stod att erhålla.
Herr Grefven och Lan dt Mar sk alfi en hemställde,
att Riddarhus - Utskottets Betänkande, jemte
c3e af Herrar Rosenschöld och Mannerhjerta
dervid gjorde anmärkningar, måtte tili Utskottet
återremitteras samt Utskottet anmodas att
i ett sammanhang afgifva yttrande öfver alla de
ställen i Riddarhus - Ordningen, hvilka Utskottet
ansåge et Sördra en ny Redaction.
Bifölls.
Upplästes och föredrogs Herr Brutnmers,
Carl Magnus, den 2 dennes på bordet lagde
Memorial, angående en lämpeligare Redaction
af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll.
Grefve Spens} Jacob Melker, anhöll att
samma Memorial måtte till Expeditions-Utskottet
remitteras.
Herr Silfverstolpe, Gustaf Abraham: Då
det af Herr Brummer inlemnade och nu uppläste
Memorial lärer komma att till Expeditions-Utskottet
remitteras, anhåller jag, att,
jemte det jag instämmer i Herr Biummers mening,
jag måtte få bifoga några ytterligare förslag
till ändring i Bihangets form. Så väl för
att moderera trycknings - kostnaden, som för
att befordra skyndsamheten af Bihangets utgif
-
270
Den i o December.
vande, anser jag det vara af vigt att Volumen
så mycket möjligt är förminskas. Till vinnarn
de deraf skulle aila Protocolls-Utdragen för de
fyra Stånden derur kunna, uteslutas j då dessa i
alla fall igenfinnas i hvart serskildt Ständ! Protocoll,
Mycket rum upptages äfven af de ofta
repeterade underskrifterna under Utskottens
Memorialer och Betartkanden, i afseende på
hvilket det synes vara tillräckligt om de utsättas
när de första gången förekomma. Skulle
några ytterligare förkortningar anini kunna
äga rum , så anhåller jag att Expeditions - Utskottet
måtte anmodas att afven derti lagttaga*
dock så att Handlingaroes fullständighet derigenom
i ingen mån måtte rubbas.
Herr Brummers Memorial, jemte Herr
Silfverstolpes yttrande, hleivo derefter af Ricfderskapet
och Adeln till Expeditions UtskoU
tet remitterade.
Herr von Heynne, Georg, uppläste följande:
Jag tror icke att Rikets Ständer haft, sedan
vi återfått vår frihet genom en göd Consritution,
tuera än ett lika vigtigt öferläggnings ämne,
som det hvilket nu är orsaken till vårt
sammankallande
och detta var bestämmandet
af de förökade krafter vårt försvar fordradö
mot utländska fiender. — I dessa krafter ligger
då vår trygghet mot demj — men månne'
vi icke inom vart egit sköte äga en frugransvärdare
fiende, så mycket mera som den, un*
Den io December.
271
der det han af oss hyllas och älskas, gör oss
hastigate eller Iångsamm;re oformögna att försvara
oss, då vi upptäcka dess rätta bestätr,-  melse, som är förstörandet af förmågan lill redlig
— tarflig bergning — och deraf så ofta beroende
husligt lugn. — Jag menar smaken för
yppighet och en skimrande grannlåt, som tyckes
utsträckt sig från det så kallade svaga könet, äfven
till vårt, som skulle vara det starkafe.
Jag vill icke våga försöket art utveckla orsakerne
till våra Financers nu varande grymma
belägenhet; de skola säkert läggas för en dag
af de sak kunniga Herrar och Män, sorn finnas
inom denna vördnadsvärda Samling; men
jag tror att dessa orsaker icke endast finnas uti
Directionernas mer eller mindre redliga
mer
eller mindre kloka och försigtiga förvaltning af
de Disconter, som upphört honorera sina Sedlar
— eller af fordna Revisorers, mer eller mindre
utsträckta öfverseende och må hända redan
längesedan inrotade missbruk af desse Verks
Fonder. Nej! vi hafva något hvar sjelfvilligt
eller tvungne al fördomarne, bidragit att
göra Medborgerligt förtroende vacklande, om
vi, dragne af dessa fördomar, sträckt våra behofver
öfver gränsen af våra tillgångar — hafva
vi åter icke gjort detta, månne vi då undgått
att ettdera stämplas såsom rika Egoister
eller att se föraktligt medlidsamttta blickar leastas
på den fattigare, oro han icke förmatt lefva
och kläda sig som siri mångdubbelt förmögnare
like. — Är det då icke nödvändigt att
enskildt förtroende man och man emellan återitälles
på samma gång som vi försöka att åter*
272 Den lo December]
ställa ett allmänt förtroende för vårt Mynt —•
och kan detta förtroende återställas utan att
en Öfverflöds-Förordning sätter en gräns för
våra behofver och blir en förmur för den fattigares
villiga eller tvungna täflan med den ri°
kare, hvarigenom Skuldsättningar undvikas och
de förminskade behofven lätta uppfyllandet af
allmänna förbindelser och enskildta pligter , d,i
man får kosta på inredningen af sina barns
hulvuden de verkliga summor, som nu användes
att utvändigt pryda dem: Att öfverflödet uti
en enskildt Famille utan en motsvarande förmögenhet
bereder denna Familles obestånd, lärer
ej motsägas — att ett lika förhållande inom
en Nation har lika följder, faller då af sig
sjelft: Hågen att synas rik, har alstrat hos många
, hågen att hafva stor rörelse utan förstånd
och drift att reda sig , vare sig sorn Jordbrukare,
Närings-idkare eller Köpman : Detta slags
öfverflöd kan icke förbjudas. — Men smaken
för dessa öfverspända Specularioner skall försvinna
eller åtminstone minskas om Speculanten
icke får dermed förena Luxen i lefnadssätt
och granlåten: Det blir åtminstone en driffjäder
mindre till gäckande af allmänt och enskilt Medborgerligt
förtroende för dem som genom ränkor
och bländverk söka skaffa sig en Credit som
de icke kunna honorera — och ett Medborgerligt
förtroende sorn de icke förtjena. Att
vår älskade Konung och Far, i förening med
den Furste, som till alla en Konungs egenskaper
kan lä^ga den för oss i närvarande ögonblick
må häuda dyrbaraste, nemligen enskild
med
-
Den i o December.
Medborgerlig erfarenhet — att denne älskade
Konung och Furste finna inskränkningen af Luxe
och Öfverflöd vara det nödvändigaste, mäst bidragande
och enklaste medel till återställande
af allmänt öch enskildt förtroende __ till en ieke
hastig, meri destomera säker ordning i vårt
Penninge - verk — har den Fäderliga från
hjertat utgångne till hjertat stälde förmaning
bevisat; sorn vi från våra Predikstolar icke länge
sedan hört uppläsas. — Men månne 'vi ailä
Skola som lydige barn uppfylla sjelfvilligt denna
Faderliga önSkan och förmaning? Jag vågar
icke tro eller hoppas denna lycka. — Skolä
Öå icke Rikets Ständer finna sig värdigt att f
denna Vigtigå del gå Konungens visa afsigtef
till mötes och Sjelfve uppgöra samt till Kongl.
Majas Nådiga Sanctiqn framlägga eri Förordning,-  sorn kari taga till grund d-n ännu existerande,
bupphäfna sista Öfverfiöds Förordningen.
Jag hoppas ått mera vane Riksdagsmän
skola uppgöra sättet, hvar och huru ett sådant
förslag till Öfverfiöds - Förordning skall beredas,'
öch hat blott härmed velat för denna gång
frarhställa rftiri enskildta öfvertygelse om nödvändigheten
af dess tillvarelse och att den at
Riksens Ständer beslutas och föreslås;
Lädes på bordet.
Ridd. och Ad. Pr oi. I JB.
35j 36
274
Den i o December i
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 6 December
1817-
S. D. Upplåstes? och bifölls till alla delar
Riddarhus-Utskottets den 4 dennes afgifne Memorial,
innefattande Utskottets hemställan angående
Rum för Constitutions- Utskottet, jemtö
tillstyrkande af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
bifall till Riddarhus-Directionens i 16 §.
af Dess Riksdags-Berättelse gjorde hemställan,
att, utom Riddarhus- Utskottet, något annat
Utskott icke hädanefter måtte i Riddarhusets
efra Våning få begagna rum. Ut supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 10 December
1817*
i. D. Remitterades till
Stats - Utsiottei
Riksens
Ständers till Stats- Banco- ö'cli
Riksgälds-Verkens öfverseende förordnade Revisorers
Berättelser:
1:0 Angående Riksgäld - Contoiret och def
derunder lydande General- Sssjs!ance » Contoir.;
Den i o Decemler.
275
2:0 Angående de under Kongl. Commerce»
Collegii Förvaltning stående Fonder och Medel.
3:0 Angående Allmänna Magazins-inrätthingens
Styrelse och Förvaltning åren 1813}
2814, J31T och 2816.
4:0 Angående Stats-Verkets Förvaltning
bch Räkenskaper j samt
5:0 Riksens Ständers Revisorers Anmälan;
angående hvad sorn förekommit i afseende på
granskningen af de under Kongl. SeraphimerOrdens-Gillets
Öfver- Styrelse ställde Hospitalets-
och Lazaretts - Räkenskaper.
Till Banco - Utskottet:
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, ati;
gående Banco-Verket. Ut supra.
S. D. Instämde Hoglofi. Ridderskapet och
Adeln uti hvad Högvördige Preste-Ståndet genom
Protocolls-Utdrag af den 4 dennes föreslagit,
och Vällofl. Borgare- Ståndet den 6;
samt Hedervärda Bönde - Ståndet den § denneg
bifallit; att nemligen Riksens Ständers tillförordnade
Revisorers Berättelser angående Banco»
Verket, Riksgälds-Contoiret, Allmänna Magasins
• Inrättningen , Stats - Verkets Förvaltning ocli
Räkenskaper, de under Commerce-Collegii Förvaltning
stående Fonder och Medel, samt Hospitals-
och Lazaretts • Räkenskaperne genast må
Den 10 December.
på Stats - Verkets bekostnad tryckas ock ett
Exemplar deraf till hvarje Riksdagsman utdelas
samt i öfrigt hållas Allmänheteri tillhanda s hvarjemte
Stats-Utskottet skulle anmodas att skyndsammast
uppgifva tjenligaste sättet till tryck*
ningens verkställande* Ut supra*
S. D. Remitterades tili
Allmänna Besvärs- och Oeconömie - Utshoiief.
*
Ett Memorial af Hans Excellence Her?
Grefve von Engeström, Lars, angående en Fristad
för sådane personer > hvilka blifvit bragté
till förseelser, hvarigenom de förlorat Med*
människors aktning;
Yttranden af Herr Svedenhjelm, Haris Léonhard;
Herr Flach, Carl Fredric; Grefve Mörner
, Cari Stellari ; Grefve Hamilton, Gustaf
Wathier; Herr Heykenskjöld, Adolph Detlof;
Herr Skjöldebrand * Péhr Eric, och Friherre
Nauckhoff, Henric Johan, alla rörande Brännvins-
bränningen, hvilka Yttranden jerriväl med
de öfrige Respective Riks-Stånden communicerades.
Ut suptä.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-
Utskottets den 3 dennes algifne och deri
6 i samma månad på bordet lagde Betänkande,
angående åtskilige ändringar i Riddarhus2*
Ordningen, blef samma Betänkande, jemte de
af Herrar Munck af Rosenschöld och Mannerhjerta
dervid gjorde anmärkningar till Utskog
Den 10! December. 277
tet återremitteradt, hvarjemte Utskottet anmodades
att i ett sammanhang afgifva yttrande
öfver alla de ställen i Riddarhus- Ordningen,
hvilka Utskottet anser erfordra en ny Redaction.
Ut supra.
S. D. Remitterades till
Expeditions - Utskottet:
De af Herr Brummer, Carl Magnus, och
J-IeTr Silfverstolpe, Gustaf Abraham, afgifne
Yttranden rörande en lämpeligare Redaction af
Rihanget till Riks - Ståndens Protocoll, Ut
supra.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan X2 på dagen.
In fidem Prorocolll
O. J. Lagerheim.
X-ördagen den 13 December.
Plenum klockan half till ii förmiddagen.
Justerades Pleni - Protocolfet för den g
dennes.
Friherre Skjöldebrand, Anders Fredric.- I
Grefve von Schve-rins Dictamen tili Protocollet
278
Den 13 December.
för den 8 dennes, har jag väl funnit åtskilligt
anmärkningsvärd!; men att ej upptaga för mycket
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns tid,
Vill jag endast fästa mig vid dsn omständigheten,
att den varda Ledamoten synes åsyfta att
organisera två Partier ; ett Oppositions och ett
Ministerielt Partie, hvaraf skulle följa, att de£
förra skulle anse för en skyldighet att utan undersökning
blindt motstå allt hvad af Regeringen
framstäldes eller föreslogs: Det andra lik^
blindt understödja allt sådant.
Jag har redan förklarat, att jag med vårt
Regeringssätt anser en Opposition nyttig och
nödig; men blott en sådan, som med vakande
pga pä Regeringens åtgärder förmår Embetsman
att noga fullgöra sina skyldigheter, och sorn
upptäcker de misstag, som möjligtvis skulle
kunna finnas i någon af Regeringens framställningar.
För öfrigt önskar jag, att i Sverige aldrig
måtte finnas mer än ett Partie, och de$
ar Fäderneslandets.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henfict uppläste
följande:
Riksens Ständers sammankallande inom så
korta tiderymder, att ännu ingen Riksdag hunnit
blifva Lagtima, har hos mig födt tankan
Om en felaktig riktning för Riksens Ständers
åtgärder, såsom möjlig orsak till det Allmännas
ringa båtnad af deras Sammanvaro.
Jag har förutsatt en bristande kunskap.
Den i 3 December.
27 9
sora Människor så ogerna vilja vidga , då jag
erkänner den enskilte Stats- borgsrens oförmåga
i allmänhet att utan ledning kunna fatta Statsförhållandet
i dess vidd; och jag kan aldrig
frångå, att det bör vara föremålet för Representantens
åsigt: Sådan är anledningen till den
Motion jag väckt: Om jag felat i Formen, då
jag föreslagit, att, vid tillfälle af en Tacksä
gelse-Adresse,
göra den verksam 5 så får det ursäktas
på räkningen, att jag för första gången nu
har äran deltaga uti Ridderskapets och Adelns
Rådplägningar. — Att jag icke åsyftat mindre,
gn öfverändakastande af Sveriges hela RegeringsForm,
torde af Herr Gretve von Engeström
vara nog mycket yttradt. Uti Konungens magt
att afslä ligger gränsen för alla underdåniga
önskningar, hvilka icke af Grundlagen äro positivt
förbudne, och jag kan ej upptäcka någon
enda paragraphe, som hindrar att hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om en hel Statsplan
, i händelse Riksens Ständer skulle finna
sig behöfva den. ■— 42 §. uti Riksdags-Ordningen
säger: Finner Utskott sig behöfva af någon
Konungens Embetsman , eller af något publikt Verk.
inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar, Jegare
genom sin Ordförande hos Hof-Cancelleren Konungens
Kådiga Befallning om de äskade underrättelsernas
meddelande.
Jag har deraf dristadt siuta, att äfven Riksens
Ständer kunde bestämma, hvilka upplysningar
de ansågo nödiga för sina Utskott: Om
jag af denna anledning misstagit mig, så ligger
orsaken i kagen, och helgden utaf den, bibe
-
280
Den I 3 December.
hålles alltid uti Konungens magt att neka hvad
Lagen ej lemnar bestämd rättighet att begära.
— Mitt ändamål har yarit det Allmännas bästa
efter mitt begrepp, och ingalunda det spm af
Herr Grefve von Engeström tillvins mig. Jag
är ännu inom den ålder, och få lära vara utotn
den, då goda råd med tacksamhet höra emottagas;
men så vidt Herr Grefve v. Engeströms
tillstyrkan, att genom tryck gifva mina tankar
tillkänna, ipnebär en anledning, ajt jag gör mindre
yäj att här yttra depi} s§ får j^g i ödmjukhet
förklara: Att jag icke godkänner Hyrr Grefyens
råd , utan underkastar mig ined nöje de
grundeliga vederläggningar, spm alltid är o at|
föryanta jnotp denna upplysta Samling, och som
jag i åtskilige delar, af andra Talare» får evkänna
mig hafya emottagit. För att följa tidens
anda, måtte man medgifva, att vi icke
mera lefva i de Tidehvarf, då Statörs bestånd
till någon del hvilade på Grannars okunnighet,
och att Cabinetts-hemligheterna nu äro af fög^
betydenhet. Sedan alla Natioper genom en.
Stigande förstånds odling, genom ett gränslöst
Sträfvande efter kunskaper . förskaffadt sig den
fullkomligaste kännedom qid hvarandra, bafvg
de sa kallade Stats • mysterierna blifvit ganska
inskränkta, och af en beskaffenhet, att lorden
minsta undersökning icke kunna döljas. Sedap
Statistiska Eeskrifningar finnas öfver alla Länder,
kan map med ringa möda beräkna kraf.»
terne, och genom dessas jemfönjnde med an»
staiterne lätt sluta cm Statens Politiska bestämmelse
är öfverspänd : Ett sådant förhållande
kan nu mera aldrig undfalla upplyste Grannars
JDén i 3' DecembéA
28t
uppmärksamhet: Bör det då begäras, att Re
presentanten
blundar vid detta vigtiga mål för
dess forskning? Och borde det ej räknas hopom
som förtjenst! om han begär upplysning,
ipnan han tilltror sig att sjelf bedömma. — Jag
har aldrig fordrat den vidsträckta publicitet för
affairerne, hvartill jag medgifver att Premisserpe
uti mitt Anförande kunnat gifva anledning :
Jag täger mig friheten erinra , att den verksamma
delen af min framställning innefattas uti
cpnclusictn, pch detina innehåller pn Stats - Plan
| dess yidd. För mitt begrepp visar sig be«
hofvet af en sådan, såsom alldeles oumbärlig,
för att icke tvinga INjationens Representanter till
den belägenhet, att utan pr.ölning neka de
Stats-bidrag , sorn , efter inhämtad öfvertygelse,
kanhända mäste beviljas.
Jag ville sa gerna upptäcka något ställe
pti min Motion, sorn kunnat föranleda Herr
Grefve von Engeström att tillskrifva den en
syftning åt 1720 års Regeringsform: Till återförande
af de tider-, då, efter Talarens uttryck,
Krigsmän voro Soldater uti Fred och Ppfitiske
Talare i Krig; men finner ingen anledning, så
framt Herr Grefven icke trodt sig behöfva detta
afsteg ifrån sakten, för att gifva en, ehuru
jndirect, dock tä,mme}igen begriplig allusion åt
mip person. Jag upptager den med samma tålamod
, som andra mindre blida öden, och då
jag aldrig blygts att tillstå mina misstag, trö«
stas jag utaf det medvetande , att samma känslor,
som våiladt den af Herr Grefven utpekade
förseelse, hafva hos mig må hända ej al
-
282
Den 13 December-.
tid för Fäderneslandet varit af alldeles overk*
sam natur: Att ifrån denna synpunct glömmas,
lärer vara efter tingens ordning, och jag vill
aldrig klandra den. *— Då icke rätt väl kan
fattas i hvad mening och till hvad ändamål
Anjala-Förbundet här nämnes, påkallar billigheten
utaf mig att påminna om det af 18o<j
såsom dermed ganska nära slägt.
Att låta
vederfaras rättvisa åt afsigterne, kan alltför lätt
förenas med att beklaga hvarje oberäknad känslans
här.föring , då allmänt val är syftemålet,
och Verlds - Historien lär att från triumphe till
fall, var ofta blott ett steg. ~ Om Herr Grefve
von Engeström med Sveriges anseende förstår
dess magt och styrka; sä delar jag ej öfvertygelsen
att den är återkommen, som den
var vid början utaf förra Seculumj men må
deraf aldrig slutas, att jag är mindre erkänsam
mot Den, som återfört hvad återföras kunnat.
Hans Excellence Herr Grefve von Engeström,
Lars: Då Friherre Anckarsvärds uppläste
yttrande är stäldt directe till min person,
nödgas jag lemna följande Svar:
Jag borde sätta mig emot en framställning,
som geck ut på en förändring af Rikets
Grundlagar. Sedan Friherre Anckarsvärd förklarat,
att hans mening icke var sådan, förfaller
min Anmärkning.
Utaf de olyckliga tider jag omnämnt, voro
tvenne förflutne innan Friherre Anckarsvärd
föddes, och den tredje då han ännu var så
Den 13 December.
283
png, att han ingen del kunde taga i allmänna
Arenderna. Huruvida dessa händelser kunde
äga någonting gemensamt med hvad sig i afseende
på Friherre Anckarsvärd enskilt tilldragit
i Tyskland, kan han bättre bedomina än
jag. Jag vet derom ingenting annat, än att
Friherre Anckarsvärd år iS13 korn hem till
Fäderneslandet mindre lycklig, och att jag då
ägde tillfälle visa honom vänskap. Hade jag
derutinnan orätt, sä är det mänskligt att fela,
och kanske berömligt, då man önskar lindra en
lidandes bekymmer. Hvad sjelfva saken an.
gårj sa inlåter jag mig ej i någon vidare afhandling
deröfver. Skulle frågan vara om någon
framställning till ändring i Grundlagarne;
så förnyar jag min redan gjorde Protest emot
dess upptagande: Är åter frågan endast om
intagandet uti Protocollet, så har jag ingenting
emot att man inför både Friherrens första yttrande,
samt hvad han nu sagt emot mig.
Friherre Anckarsvärd fortfor derefter att
pppläsa följande:
Jag frugtar att trötta Ridderskapet och
Adeln med mitt vidlyftiga försvar; men den
Ugtning jag är skyldig de värde Talare, sorn
hedrat mig med deras uppmärksamhet, fordrar
mitt erkännande af de misstag, hvarom jag öfvertygats;
äfvensom min förklaring öfver de
meningar, som kunnat tydas mot mine afsigter.
Friherre Skjöldebrand anser mig börja med
att framföra en allmän klagan öfver nöd och
Den 13 December.
förlägenhet. Vid. ifrågavarande tillfälle gör jag,
det likväl icke. Jag börjar med att säga; det
allmänt klagas öfver nöd m. m. Jag bjuder
till att framställa Riksdagsgångens Historia: Jag
upprepar Riksdagsbeslutetsinnehåll, och leder
mig till den slutsats, att, mot Folkets väntan,
o'ch behof, vanligen intet blifvit uträttadt. Jag
tillskrifver detta förhållande brist på uppgifter,
brist på Jedning ifrån Styrelsen: Jag gör det
ej till förebråelse; jag fordrar ingenting; jag
blott begär den grund jag anser nödig, för att
åt Stats?byggnaden gifv^ mera säkerhet än er~
farenheten visar vara vunnen: Jag nämner icke.
alla orsakerne till pöden, till förlägenheten, derföre
att min afsigt ej var att vid detta tillfälle
skildra nöden, blott osäkerheten af grunderne
för Stats-hushållningen , och behofvet att genom
en högre ledning för dem vinna mera säkerhet
i framtiden.
Jag har redan nämnt hvarå
jag stödjer lagligheten af min Motion; jag får
blott tillägga, att då jag anser en underdånig
önskan, der tredje mans rätt ej är i fråga, aldrig
kunna rubba förhållandet emellan Lagstiftande
och verkställande Magten, ser jag ej huru
blotta önskningar kunna möjligt föra till så
vådliga följder, sorn dem Friherre Skjöldebrand
teknadt.
Om min Motion inom de andra Stånden
blifvit väckt, så ärmer än troligt, att dess obehörighet
först ifrån Thronen blifvit kungjord,
och det inkräcktnings - försök, som påbördas
mig, synes tydligt inom detta Stånd ej kunna
blifva vådligt: Vi få som sannings-äbkare vid?
Den 13 December.
285
ga, att om oenighet (som likväl kunde undvikas).
försvagär , sä Utmärglar dryga skatter, och
i hvilketdera fallet är äfventyret lika stort.
Anmärkningen Vid ördet lagskipning är utom
ali tvifvel ganska rigtig; jag aflägger en uppriktig
tacksägelse för rättelsen och förklarar,
att min mening vår att enkelt säga Lagarne.
— - Jag medgifver mig ej ansett Riksdags-Berättelserne
i något afseende kunria fylla Riksens
Ständers behof, då frågd är att lägga grunden
till en Stats - hushållning, jag Vädjar till Talarens
egeii rättvisa härutinnan, och Skall gerna
blifva utaf änhari tänka , då mig visas att Riksdags
Berättelsen kän'i något fall tjena till den
ledning jäg framstäldt såsom nödig. — Jag
har ansett detta Landet så rubbadt utur aila siria
gamla förhållanden, att det ovillkorligen fordrade
en total Reorganisation. Det är Plan härtill
jag såsoni önskan vågat framställa, och om
jag med Friherre Skjöldebrand är af olika tanka
om hvad sorn utan våda i denna del kunde
meddelas, så bör min tanka derföre ej gebast
dörnmas strida emot Lagen. Otti jag moget
öfvervägt hvad Sjelf - försvaret kräfver, är
dn fråga, söm jag tillåter mig besvara med att
jag i . ämnet ej saknar all Theorie: Att jag tror
Utvägär gifvas att sätta ner Försvars-kostnaden,
utan att sätta sig utur Försvars-stånd: Att den
inre välmågans förökande genöm minskade utlagor
kan vara ett pålitligare försvar än utarmande
Försvars - anstalter, hvilkas verksamhet
kan blifva mycken tvifvel undeikästad* Jag har
ännu icke hunnit glömmaj att Sjelf - försvarets
Theoretiska fullkomlighet under många syn
-
2$6 Deri i 3 Dejcemhtr.
puncter kari fordra anfall; men jag vågar påstå,
att Försvars-medlen , dä de öfverstiga National
krafterne, blifva ett beständigt krig emot
Nationen, mera tärande, än ett verkligt krigstillstånd,
som har en öfvergång. — Den Philantropiska
tid, då de mägfige Fursrarne ingått
heliga Förbund, tyckes kanna fä'»ta Folkets förhoppningar
på en möjlighet af bättre tider, oefi
man må ej förundra sig om det af så glada
anledningar anser de kostsamma stridsmedlen
böra inskränkas i stället för att okas , och man
får tillslut lot att ursäkta, om Representanten
anser sig pligtig att undersöka grunderna för
behofven, innan han vill utlåta sig öfver möjligheten
att fylla dem.
Slutligen hoppas jag att alla sträfva till etf
gemensamt ändamål, att skiljaktighet i meningar
ej må få gifva anledning att betvifla tänkesätt,
och vid fråga om Constitutionens försvar,
då det behöfsj förmodas icke annat, än
att jag af Friherre Skjöldebrand skall blifva
igenkänd för densamme, sorn jag var vid frågan
att tillvägabringa dem
Friherre Rjörnstjernas Anmärkningar anser
jag som så fullständiga Noter till ordet Frihet,
att jag till dem vid framdeles användande af
detta uttryck alltid skall hänvisa, för att upplysa
hvad jag — intet menar.
Det hufvudsakligaste af Herr af Wirséns
Anmärkningar anser jag mig redan hafva besvarat.
Vänskapsfullt torde det tillåtas mig er
-
Deri 13 December.
287
inrä, ätt jag icke med Herr af Wirsén delar den
tanken, att en högt uppsatt Militaire-person får
frånkänna sig bedömmandet af Stats - planer:
Jag tror tvertom, att deras uppgörande som oftast
tillkommer den högre Militaire-Embetsman-'
nen j och bristande Stats-kuttskap hos en sådan
kunde blifva utaf högst vådliga följder: Jag anser
också endast som ett talesätt, d;i man sager
sig sakna dem — Hvad Bonde - Ståndet
vidkommer, så tviflar jag ingalunda att, vid
ett urval utur det, äfven frågor uti Stats-sakef
skulle kunna til! dem ställas och blifva besvarade
med mycket godt förnuft. Hvad den Embetsmanna-verksamhet
beträffar, som jag anser
Folket dyrt betala > så är det blott en sådan,
hvaraf inga frugter skördas. — Att Herr af
Wirsén fästat sin uppmärksamhet härvid, var
mig okäit och i sanning oförväntad!, så mycket
mera, som jag är öfvertygad, att vid ett
närmare utvecklande af detta ämne, vi utan tvifvel
skulle blifva utaf enahanda tankar.
Jag har ej varit i tillfälle att af Herr Friherre
af Wetterstedts Anförande hämta närmare
kännedom, än den mitt minne lemnat mig.
Jag hembär honom den gärd af aktning, som
alltid tillkommer ett fogligt bedömmande af
andras meningar. Jag har redan yttrat mina
tankar om Stats-hemligheter, och får nu i anledning
af citerade exempel blott tillägga, att
de mot min Motion bevisa ingen ting. — En
Viss gifven Politisk riktning, såsom grund för
Statshushållning i ett Land, är annat, än tillfället
af omständigheterna påkallade Politicjue.
208 Den 13 December.
Den förra mäste äga ett stadgadt föremål, deri
senare kan förbytas; och ehuru de båda verksamt
bereda Folkslags öden; är det blott den
sistnämnde3 sorn får vafä Skiljaktiga meningar
underkastad. Historien underläter ej ått riktigt
bedömma hvad för samtideri utur olika synpunct
kunnat ses; nyttan elier skadan af ögon^
biickets Poiiticjue afgötes genom tidens Vittnes*
börd.
Uti vårt ofta öfverkiagade Representation^
sätt, måste man, sä länge ert bättre ej intagit
dess rum ; söka allt det goda man kari. Jag
anser oss icke här representera våra blottä
namn eller vår enskilta föfmögefihet j jäg tror
att hela den upplysta Classen af Nation; Sorn;
ritari att höra till något af dé fyra Stånden;
med Oss delar yrken och intefessen, af osS bör
finna sig representerad: Det är af denria ej öbetydliga
Medborgsmanna-Class s som våra åtgärder
bedömrrias, öeh denne tredje ritari skall afgöra
om, Vid frågä af att stadga Landets val,*
oss fattats ledning eller vilja. Deri för Romerska
Senaten så förfärliga Folk - Tribrineti finnes
icke här: Vi ärö antingen ailä Folks-Tribuner;
då vi tala Folkets bästa, ellef ock är ingen sådan.
.  Friherre af Wetterstedt haf, så vidt
jag fattadt j ej nekat lagligheten af deri Motion
jag väckt, och jag erkänner deri icke heller
kunna bestridas genom annan åtgärd än Ridderskapefs
och Adelns Pluralitefs beslut; men Fri.
herre af Wetterstedt har lika med de förra Tä-s
lare i ämnetj öfvertygat mig med lilli audorf
Den i 3 December.
tet, att min Motion skulle blifva utan påföljd,
om den också vunne frartigång. — Jag är nöjd
med hoppet att den för iramtiden må kunna
blifva mera gällande, och vill som Petition uti
Adressen nu låta den förfalla, om Ridderskapet
och Adeln så önskar: Mig eller någon annan
alltid obetagit, att vid lämpligare tillfälle ater
väcka den.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Flach, Carl Fredric, uppläste följande:
Med all agtning för Friherre Anckarsvärd,
och utan att inlåta mig i strid med en Man af
så fördelaktig rustning, kan jag icke lemna obegagnadt
ett så öppet tillfälle, att åt detta så
upplysta, så ädelmodiga Samfunds bepröfvande
underställa några tanke-former, hvilkas ämnen
genom en viss patriotisk och cosmopolisk vigt
att tynga på min öfvertygelse, min känsla göra
mig detta meddelande till ett rigtigl behof.
I förbigående torde mig dock tillåtas att
förklara min öfvertygelse derom, att den värde
Talaren skolat mött vida mindre starka vederläggningar,
i fall hans Plan icke blifvit uppdragen
efter en allt för stor Scala, t. ex.
Ehuru Friherre af Wetterstedt satt utom
tvifvel, att Rikets yttre Statsförhållanden i allmänhet
icke böra eller utan äfventyr kunna gifvas
till pris åt offentligheten, och ehuru det voRidd.
och Ad. Prot. IB. 37, 3 g.
Den 1 o December.
fe utan ändamål att öfver Cabinettens Planet
och Operationer fordra bedömmande af Corporationer,
som ehuru väl qvalificerade, likväl icke
i massa kunna vara det tillräckligt för alla
dessa ändamål: Dock [synes mig några undantag
kunna oall böra äga rum, i synnerhet enär
Staten råkat i vådan af uppenbart krig, tillfällets
utomordentliga postulat, obehofvet att dölja
sammanhang, som kommit till detta utbrott,
förändra saken. Det är då af högsta billighet
och nödvändighet, att Samhället och Folket
varda tillfredsställde öfver farhågan att från deras
sida anledning tili denna olycka kan vara
gifven, och en Stats-Minister bör i detta fall
ansvarigt documentera sig hafva gjordt allt hvad
på honom' både som Embetsman och Patriot
ankommit, till den allmänna vådans afvändande.
Visserligen vid många andra tillfällen, men
aldraminst då, är det en Stats-Minister tillåtligt
att vara en vanlig människa; en Skydds-Engels
bestämmelse är den han har att redovisa åt
Samhället och Mänskligheten. Man skall utur
Engelska Historien förgäfves söka något bevis
dertill att i detta fall, emot Ministrarne, Parlamentet,
utan märkbar nytta, begagnar sina constitutionela
Rättigheter; men deremot hos oss,
huru genom saknaden af denna lagliga rätt, olyckor
hoptals öfverkommit Fäderneslandet, är
allt för sorgligt att påtänka, än mer att vidröra.
Den värde Talaren har äfven yttrat sin
farhåga, det kunde Försvars-anstalterne möjligen
sträckas längre än Sjelf- försvaret kräfver*
Det är för detta så rikhaltiga Thema skada, ate
Den 13 December.
a$i
af sin Mästare ej hafva blifvit utveckla rit. ■ jag
Vågar föreställa mig meningen Vara, att en
Krigs Minister, om han är lika god Medborgare
som Tacticus, skall, då han i sina Förslag fä*
Ster vederbörlig uppmärksamhet vid Principen,
att till bevarande af Fred man bör vara betänkt
på Krig; han derjemte icke bör lemna ur sigte
den manskliglighetens billiga fordran, atr till»
godo njuta och i rikare mått någon gäng smaka
Fr Hens salla frugter, och att han derföre
icke ma sträcka Försvars - Principen öfver rcna
nödvändigheten, som åter ofelbart modifierar
sig och bör beräknas efter omständigheter och
Conjunctur, hvilka åter förmodeligen efter den
värde Talarens öfvertygelse, med den jäg har
aran instämma, äro nu af de för Fredens varagtighet
lofvande ut Sigtor, sorn berättiga Staten
till all mojelig med klokhet förenlig lindring t
omkostnader. Men man torde affordra mig
skal för säkerheten om ett sådant förlitande på
Fredens bestånd, jag tror mig då blott behöfva
åberopa, den af tidens lättsinnighet kanske
misskända, men likväl för den fördomsfria tärn
karen ganska märkvärdiga så kallade Heliga Alliancen.
En Tractat, som då det icke later
tänka sig att den skulle vara ett det vänskapligaste
gäckeri med Mänsklighet och Helgedömmar
, måste sorn ett skönaste tidens tecken stå
Och gälla för ett talande bevis dertill, ätt omsider
Seclets Sa utmärkt lärorika erfarenhet vållat,
att en renate, en högre upplysning börjat
med förut okänd stvrka intränga i Cab/neften,
rörande KrigeaS absoluta oklokhet att föranleda,
att börja j rörande deras universella skad»
292
' Den 13 December.
lighet och deras möjlighet att undvika; rörande
enda rätta begrepper om en emellan Staterne
möjlig jemnvigt, bestående i en jemnvigtig inbördes
välvilja och allas defensiv förbund emot
alla. O hvilken sann, på evig sanning grundad
välgörig Politik; men ehuru tröstrikt detta
är, kan man dock icke undgå att å mänsklighetens
vägnar bekymras öfver att se dessa Helgedomar
, sådan Tractat, sådane klokhets-maximer,
sådane grundsatser, vid Hjeltars trohet
sanctionerade, ändå i denna stund lika som
ställde under Garanti af talrika stående Arméer,
och de Conscriberade Folkens National - beväpningar
-— denna för Stats-Cassa och Landtbruk,
men i synnerhet för Sedligheten så ganska
menliga anstalt. Skulle val denna contrast hafna
hitintills undfallit de höga Människovänner
från hvilken Tractaten leder sin upprinnelse.
O! så unna dem ännu en ädelmodets kraft-yttring
åt detta Storverks fulländning, ännu en
höjning åt denna så sköna Alliance; och den
skulle blifva ett Palladium bland Säkerhets-Acter,
sådant att betryggade om verldens lugn
och Folkets trefnad , Regenterne med större
kraft måtte ägna sine omsorger, sine bemödanden
åt det aldra högsta af den höga bestämmelse,
att främja Människo -slägtets förädling.
Så, men icke annorlunda, skulle till vår
hitintills vanlottade Planet kunna nedstiga det
Sällbets tillstånd, hvilket, till bevis af dess realitet,
alltid legat i människans idée, och med
namn af den gyllene aldren varit ämne för dess
fromma önskningar.
Den 13 December.
293
Grefve Ridderstolpe, Carl.- Då jag hade den
äran anmäla mig skedde det af ögonblicket uppväckt
förmodan, att de Justeringar, som uti detta
och ett föregående Plenum lyckligen slutats
icke skulle medföra den åsyfiade frugt och nytta,
utan vårt öfverläggnings - sätt äfven hädanefter
blifva detsamma, som nu Irenne yeckor
sysslosatt oss 5 men det var icke för att upphöja
förtjenster eller välgerningar, som endast
af otacksamhet eller kortsynthet kunna gömmas
eller misskännas
icke för att försvara
egna åtgärder, som böra så inrättas, att de tala
för sig sjelfve — icke för att genom Deductioner
utbreda Historiska och Statitiska kunskaper.
hvilka ä'ro de fleste af detta Stånd från
yngre åren bekante — alldeles icke i någon
annan afsigt, än att vördsamt anhålla om verkelig
Application af tvänne Grundlagens §. §.
jag menar Regerings-Formens och Riksdagsordningens
yi §.
Vi hafva tydeligen bestämt att till Constitutions-
eller de andra Utskotten allt efter ämnets
beskaffenhet böra förekommande Mål hänvisas:
Hvarföre sysselsätta oss då med så beskaffade
öfverläggningar, som in pleno icke
kunna sålunda sammanblandade afgöras??
Bonde - .Ståndet påkallar helt annat af oss,
som både genom böjelse och naturligt samband
hafva med detsamma lika föremål.
Borgare
Ståndet
väntar i närvarande Financiella Crisis
säkert att vi skola skynda med våra åtgärder.
— Preste-Ståndets Ledamöter lära hvarken så
-
294
J)en 13 December.
som sådane eller som Embetsman medgifva oss
rättighet att uppehålla oss med tal uti blandade
vidt omfattande Ämnen, som icke leda till hufvudsaiten,
Jag vågar således föreslå Herr Grefven och
FandtMarskalken samt Höglofl. Hi Jderskapet och
Adrin att antingen till Constitutions-Utskottet
af Friherre Anckarsvärd mlemnas det Fal, som
föranUdt dessa nog långt utsträckte öfverläggningar,
-eller ock, om, på sätt han i dag sjelf
yttrat, detsamma kommm att förfalla, all der.
med gemenskap ägande Ventilation nu matte
anses fulländad.
Friherre Skjöldebrand, Anders Fredric.- Af
hvad Friherre Anckarsvärd anlördt, har jag med
fägnad afhört den förklaring han afgifvit på de
afsigter, som I ed t honom vid den Motion han
gjort i sitt Dictamen. Att jag ej misskänt hans
tankesätt, lar han kunna finna, dä jag yttrat att de
olyckliga följder jag befarade af hvad han yrkade
, voro emot hans egen afsigt. Äfven har
jag med nöje funnit den moderation, hvarmed
han besvarat en del af hvad emot honom blifvit
anföidr,
Hvad sjelfva saken angår, är jag nöjd att
Friherre Anckarsvärds Dictamen och mitt Yttrande
deröfver, jemte hans i dag afgdna förklaring
utan något tillägg införas i våra Protocolier
att af Höglofl Ridderskapet och Adela
så val sorn af Allmänheten bedömmas.
Den 13 December.
29*
Friherre Boye, Ludvig.- Under den Proto.
colls. Justering, som idag för sig gått, och i
ett af de Yttranden, som varit af Protocollsjusteringen
föranledde, hafva vi hört ett omdöme,
som förefallit mig innebära en orättvisa,
och som genom den förvillelse ögonblickers intryck
kan gifva , äfven möjeligen kunde blifva
farligt. Och jag skall sjelf kalla feghet, att ej
våga anmärka den,
I håfven alla, mina Herrar! hört det anförande,
som Grefve von Schwerin här, en af
de förra Pleni - dagar afgifvit, och som nu upp,
lästes i början af Protocolls-justeringen. Under
erinran om den frihet i yttrande rätt, som
Engelska Folkets Representanter, allt ifrån tiden
af deras välgörande Revolution njutit, och
om den välmåga och den lycka hvartill Engelska
Folket derigenom kommit, har Grefve von
Schwerin talat om Ministéren, och talat om
Oppositionen, såsom skiijda i tänkesätt;' men
han har derjemte uttryckligen, och i tydeliga
ord sagt, att Ministéren och Oppositionen ägde,
båda, ett och samma ändamål, som alltid
var Fäderneslandets väl; och att skiljagtigheten
dem emellan endast utgjordes af olika begrepp
om medlen , som kunde föra till deras gemensamma
föremål, allmänt Bästa. Nå, väl! Mina
Herrar! Har lian då förtjent, att för denna
framställning, beskyllas, att vilja åstadkomma
en Opposition, så förderflig, såafskyvärd, som
den vore, hvilken, utan urskiljning i rättvisa,
motsade allt hvad Regeringen åstundade, allt
hvad å Ministérens sida framställdes? Eller, vill
2^6 Den 13 December,
raan säga oss, att den Opposition som, i nitet
för allmänt väl, tror sina begrepp vara de bästa,
och derföre följer dem, skulle, äfven om
den misstog sig, derföre utgöra uppsåtelig afvikelse
från Fädemeslanaets partie?
Det måste vara en grundsats, som icke
kan motsägas, att friheten i yttrande rätt endast,
och jernnt så länge är frihet, sorn den
tillåter motsägelsen ; men också icke längre,
och följagteligen, att friheten icke existerar, utan
tillåtelse till Opposition; men, mine Herrai
! H ad vore väl denna tillåtelse i sjelfva
verket, om den icke finge begagnas?
Ifrån steget att kalla Partie-anda den
motsägelse, som endast härrör från olika begrepp,
olika val i vägar, att framkomma till
det gemensamma målet, är öfvergången ganska
ringa till ännu ett återstående steg, det
nemligen , att neka oss all motsägelse.
Jag vet att en verklig utväg att åstad
komma
Partie-anda, ligger i beskyllningar, eraedan
de vanlig,n åstadkomma sinnesgäsning;
och jag skall derföre aldrig tillåta mig den,
hvilken älven motsäges af min innerliga öfvertygelse
i denna siund, sorn skulle Herr Friherre
Skjöldebrands mening hafva varit sådan; men
jag tror mig likväl kunna öfverlemna , huruvida
icke hans uttryck denna gången varit ovarsamt.
Af Herr^Grefve von Schwerins Patriotisme
Den 13 December.
297
vantar jag,
och, om han tillåter mig detta
talesätt
fordiar jsg, att han från trycket
meddelar Atimänheren sitt Anförande; och jag
är förvissad, att hon skall döma rättvisare. Med
tillfredsställelse emotser jag hennes omdöme om
Oppositionens grundsatrser och tior att bon,
för en oegennyttig tillgifvenhet till Öfverheten ,
och ett renr nit till Frihetens (o svar, skall, till
äfventyrs, finna den tillförlitligaste säkerheten i
sjellva Oppositionen. Till detta omdöme skall
hon , kan hända, ännu föras af en annan Reflexion
, den nemligen, att då, på ena sidan,
i den möjliga föreställningen, stå belöningar af alla
slag, så står åter, på den andra, ingen annan belöning
att vinna, än den , som, i mätningen med da
andra , vanligen anses för obetydlig , och som
blott består i bifallet hos en liten del af Allmänheten,
den upplysta och eftertänksamma, samt
i bifallet inom eget samvete.
Må man dä
unna oss denna, utan beskyllningarc utan förtydning
af våra afsigter!
Justerades Pleni- Protocollet för den 10
dennes.
Friherre Rudbeck, Pehr Alexander anhöll,
att som Grelve Hamiltons, Gustaf Wathier, den
10 dennes uppläste Anförande, angående Bränvins
branning, innefattade en ganska fullständig
och upplysande åsigt af berörde ämne, Grefve
H amilton måtte anmodas att detsamma till trycket
befordra.
293
Den 13 December.
Med Ridderskapets och Adelns, uppå gjord
Proposition, letnnade tillstånd, aumodade Herr
Grefven och LandtMarskalken Grefve Hamilton
att ifrågavarande Anförande genom trycket utgifva.
Sedan tvänne Protocolls-Utdrag från Borgare-
och Bonde-Stånden af denna dag blifvit
uppläste, innehållande, att bemälte Stånd bifallit
det af Expeditions-Utskottet författade förslag
till underdånig Tacksägelse- och Lyckönsknings
• Adresse till Hans Maj:t Konungen, Hans
Kongl. Höghet Kron - Prinsen, och H3ns Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, blef samma
Adresse nu till justering uppläst samt af Ridderskapet
och Adeln till alla delar godkänd.
Upplästes och bifölls Expeditions- Utskottets
dtn8 dennes afgifne Memorial, deruti med
anledning af 24 §. i Riksdags Ordningen hemställdes
om icke, utöfver det i Riksdags-Ordningen
stadgade antal af Betjening, utgörande
en Secreterare och en Cancellist, ytterligare
en Cancellist måtte få af Utskottet tillsättas
och i sådant fall, det honom tillkommande Arfvode
eller Tractamente beräknas från antagningsdagen.
I sammanhang härmed upplästes tvänne
från Borgare- och Bonde-Stånden ankomna
Protocolls-Utdrag af denna dag, innehållande
bemälte Stånds bifall till Utskottets ofvannämn
-
Den i 3 December.
2 99
de Memorial, hvilka tvänne Protocolls-Utdrag
Jades till Handlingarne.
Herr Steuch, Johan Henric, uppläste följande:
Då
jag för några dagar tillbaka hörde,
huru en värdig Ledamot här på detta runi fram
ställde
Bruks- och Bergs-handteringens framsteg
och lyckliga belägenhet, beslöt jag att inför
Högloft. Riddeiskapet och Adeln framlägga
en verkelig tafla af dess tillstånd, för att derigenom
bana mig väg till en framställning, som
utan någon möjlig skada, skulle på en gång
lätta Bruks-ägarens närvarande belägenhet och
till en del afhjelpa den sv.ira Penninge-nöd,
sorn uppkommit sedan Disconterne upphört att
betala,
Sjelf ägare af Bruks-egendomar torde
jag blottställa trug för den förebråelse, att egen
fördel ligger till grund för mjne Anföranden j
men jag går lugn detta till mötes, och tror
att om å ena sidan mitt eget väl dervid är förenadt,
det å andra sidan icke ar likgiltigt för
det allmänna beståndet af en Näring, som lemnat
Riket en Export af omkring 400,000 Sk#
Stångjern årligen.
Ostridigt är visst, att Jordbruket intar främsta
rummet af Rikets Näringar, men om Bruksrörelsen
och Bergs - handteringen upphörj så frå
-
300
Den 13 December.
gar jag, hvem skall köpa Jordbrukarens slid,
hvartill skola alla de Personer användas, som
nu vid denna Näring äro sysselsatte, hvad annan
Export skall ersätta förlusten af Svenska
Jernet, och betala Rikets behöflige Importvaror
?
Den Berättelse Höglofl. Kongl. Collegium
till Regeringen inlemnat, angående Jernverkens
tillstånd, är redan till endel känd, genom Friherre
Stael von Holsteins Anförande, och jag
vill ej trötta med dess upprepande.
Högt uppstegrade Spannmåls - priser, dryga
Foror, orr.bytlige Tackjerns-priser, hafva de
sist förledne Bruks-år vållat, att säkert flere
Bruks ägare fått afyttra sitt jern, med verkelig
förlust, hvilket jag åtager mig bevisa: Härvid
bör jag anmärka det jag ej menar sådane
Bruk, som äro grundadepå egne Skogar, med
egne Körslor och egen Säd- men den vinst desse
Brukens Ägare åter erhålla bör med rätta ej
tillskrifvas deras Bruks rörelse, och huru många
äro desse?
Då nu härtill lägges den svårighet, som
möter Bruks ägarne, att sakna Förlag för det
påbörjade Bruks - år , är utsigten ännu mera
bedröflig; — Flere Bruks-ägare hafva redan
nerlagt sitt Smide , och flera ansökningar derom
äro af sådan orsak denna höst till Kongl.
Bergs - Collegium inkomne.
Till lättnad för Bruks - ägarne} hafva väl
