# ID: svediakorp-gov235
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,378
# sentences: 3,509
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


otoco
hallna
hos
H ö gi o f 1 i g e
%
Ridderskap et ock Adeln,
vid
turtina a Riksdagen i Stockholm
År 1815.
i. «k**.oooo«od®-»Ä
Femte Banclet,
a^osooéo^oooocoooiäcoöoooociooooiooooioooa»*^*^
STOCKHOLM, 1815,
hos Zochnrias Hat g.g strom,
* > *
\. •*
KW
Söndagen den 2 Juli.
Plenum klockan 3 f. m.
Uppä anmälan fran RUdarhusUtskottet,
att de nödiga prestanda för- Introduction
vöre fullgjord för £n af Rikets Herrar,
Fält-Marskalken, ni. m. Herr Grefve Jean
Christopher Toll, blef honom, Uppå* gjord
proposition, Introduction , under N:o 127
bland Grefvarae, af Ridderskapet och Adelli
beviljad.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hfdlet i FJuglofl.
Ri dderskapets och Adelns Plenum
den 22 juni 1815.
S. D. Föredrogs till slutligt afgörande
UagUtskottets d-n 11 April afgifne,
och den 5 Maj af Höglofl. Ridderskapet
och Adein återförvisade Mvinnirial
o;n yrkad skärpning i straffet för
tjufvar, samt om fångforslingen; äfvensom
samma Utskotts Memorial af den 2 Juni,
angående samma ämne; och blefvo desamma
af Ridderskapet och Advin birallne med
det till gg, att i stället för bibehållandet af
nu varande indelning af vissa hemman till
Fångföring, dessa hemman matte upphöra
atti detta afseende Jiafva något särskildt å~
liggande, men deremot komma att iikä
4
Den C. Juli.
med ailä andra deltaga uti den allmänna
skjulsnings-skyldigheten ; samt att till vinning
i tid och vägens korthet, samt en öfcad
säkerhet derigenom, att langen vid sina
hviloställeu vore tinder ögonen af ett
större antal personer, fångarne måtte komma
att föras med kronskjuts, forslingen pä
sadan grund komma att betalas, samt ombytena
vid hvarje Gästgifvaregård äga rum s
och skulle de öfriga Respective Stånden vänligen
inbjudas, att med Ridderskapet och
Adeln sig häruti förena. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning a£
LagUtskottets den 19 Juni på bördefc
lagde Memorial af den 26 Maj, innefattande
svar på de anmärkningar, som vid
Utskottets Betänkande rörande intagande i
Prestbevis af sakfällda Personers förbrytelser,
blef detsamma, såsom föranledande
till nya och mera positiva författningars
vidtagande i detta ämne, af Ridderskapet
och Adeln afslaget. Ut Supra.
Justerades följande underdåniga Skrivelser
till Kongl. Maj:ts.
1:0 om anslag af allmänna medel till
tmderstöd för Carlskrona Stade Fattigvårdsflch
Arbetshus-inrättning.
Den z Juli,
5
B:q ont lindring uti Bevillningen för
Uddevalla Stad.
3:0 om b^vis till bestyrkande af sjukdoms
förfall,
4:o om pröfning af frågor om arbetstvång
för Gäldenärer,
5:0 om befrielse från erläggande af
lösen i mål, som röra fattigvården.
6:0 om skyldigheten att underhålla
Varggropar och Varggårdar.
7:0 pm Ädelforss Guldverk.
8:0 om Slottsbyggnaderna på Kungsöhr.
9:0 om upphäfvande af 1725 och 1754
arens Resolutioner angående börd- och lösningsrätt
för Rusthållare.
10:0 om inskränkning af execuliva Privilegier.
ix:o om lösen för KämnärsRätternas
Expeditioner.
12:0 om SjoLagens öfverseende och
granskning.
13:0 om KronoTionde-Spannmålens levererande
för Allmänna Barnhusinrättningen
i Stockholm.
14:0 om Rev isions sökande.
15:0 om praescriptionstid för redovisning
af krigskostnads-medlen.
16:0 om en afskrifning på Riksgälds
Contoircts hos Statsverket ägande fordran
för meddelte förskott till 1810 års hamn*
stängningskostnader.
6
Den 2 Juli. "i
17:0 om löne-ersättning till vissa Tjenste
mn i Norrbottens, Lin.,
18:0 om hva/i sorn bor iakttagas vid.
besvärs anförande i brottmål.
lQ:o dm lo-en vid Lagfarter och Stämningar
m, m. saint om Vadepenningar.
20:0 om utvidgad handels-och seglationsfjihet
för invånarne i Skåne och Blekinge.
IJerr Silverstolpe, Guslaf Abraham:
I anledning af den sist upppbista Expeditionen,
utbeder jag mig få göra en erinran,
sorn, efter öfverenskommelse inom Expedition»!.
.1Iskottet, äfven i de andra Stånden
lärer blifva vid justeringen anmäld.
Expeditionen är otvifvelaktigt uppsatt efter
det Utskotts Betänkande, sorn af Stånden
blifvit bifallet. I praemisserna är anfördt,
att seglätionsfrihet borde lemnäs åt invånarne
i Blekingen att föra sina Trävaror
till Skåne, och för Skåninga.ne att föra sin
Spannmål lill Blekingen, hvarest behof
kan inträffa. Detta yrkande förklaras af
Uttskottet bifallet, men i conclusionen tillstyr
k es endast Segla tion s friheten för Blekingeboerna,
att till Skåne fä föra sina
trävaror. ExpedilionsUtskottet var väl öfvertygadt,
atL detta handt genom någon urat
låtenhet; men det ansåg sig icke tillständig
t, att insätta i Expeditionen annat än hvad
sorn stride var beslutet. Jag tager mig
Den 2 Juli.
7
derföre den friheten att utbedja mig Eders
Exellences, Herr Grefven* och LandtMarskalkens
proposition, ätt Seglationsfriheten
mätte, genom Ridderskapets och Adelns beslut,
äfven utvidgas till Spanmnålsexporten
ifrån Skåne: hvilket beslut, när det de öfriga
Stånden communiceras, lätt lärer vinha
deras bifall , och sedan kan af ExpeditionsUtsbottet
i den underdåniga Skrifve!-
sen införas.
Uppå gjord proposition blef det före-,
slagna tillägget bifallet.
Anmälte* och infördes en Deputation
från det Hedervärda Bondeståndet, anförd
af Riksdagsmannen Wessing, som medförde
och uppläste ett ProtocollsUtdrag af
denna dag , innefattande Ståndets bifall
till StatsUtskottets betänkande af den 26
Juni, angående tillökning från den 1
Januari nästkommande nr i Hans Majt:s
Konungens och de öfriga Kongl. Perso
■
O . “ t? ^
Hernas årliga HqfStats S.ummor i sa måtto,
att den föreslagne tillökningen skulle
taga sin början från den 1 Januari detta
år, och för Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
fortfara, till dess hon återvunnit sina
fordna inkomster för Stiftet Quedlinburg.
Deputationen afträdde.-
a
Den Z Juli.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abrahama
I ett, för a a gra dagar sedan hållet Plenum
förekom till justering en Expedition,
rörande lösen för ProtocollsfJtdrag i ned*
lagde och förfallne mål , samt rörande Bouppteckningars
uppvisande, då dervid an*
märkning g jördes af Herr Stråle om ett nödigt
tillagg, hvarigenom Riksens Ständers begäran
hos Kongl. Majit Liefve mera bestämd
och svarande emot ändamålet. Ifrån
de andra Stånden har derom ännu icke något
svar inkommit, och Expeditionen livi?
lar. Detta torde komma deraf, att Stånden
väL genom FrotocollsUtdrag fått underrättelse
om Ridderskapets och Adelns
anmärkning, men ej så fullständig som den
af Herr Stråle gjordes. Jag får derföre
föreslå, att Herr Stråles anmärkning måtta
med de öfriga Stånden blifva communicerad,
under inbjudning , att de med Ridder*
skåpet och Adela matte förena sig, och
tillägget sedan i Expeditionen införas.
Uppå gjord, proposition blaf Hers
Silverstolpes förslag bifallet,
Grefve Mörner, Carl Stellan, tillkånnagaf,
att Bevillningsutskottet i dag skulle
till Riksens Ständer öfverlemna sitt förslag
Ull Bevillningens grunder och fördelning;
samt derjemte, att Utskottet ansett nödigt
Den fi Juli.
att låta till trycket befordra sitt betänkande
deröfver, i drn förhoppning, att Riksens
Ständer skulle med välbehag anse, att det
hommer till allmänhetjns kunskap, samt
täckas bifalla, att kotnaderna finge af
Riksdags utgifts-m,edlen bestridas,
Bifölls,
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
anmälte Hennes Majus Drottningens
Nådiga åstundan, att följande redogörelse,
för vården och handhafvandet af Institutet
för Blinda och Döfstumma , måtte varda
för Ridderskap,et och Adeln uppläst.
Utdrag ur de af Hennes Majit,
Drottningen tillförordnade Herrar
Revisorers i underdånighet
den 7 sistlidne Maj aflemnade
Berättelse rörande Institutets
för Blinda och Döfstumma vård
och handhafvande under år i8i4‘
Stormägtigsta Allernådigsta Drottning i
På Eders Kongl. Maj:ts. Nådiga befalR
ifing sammanträdde undertecknade tillför.
10
Den 2 Juli,
ordnade Revisorer den 7 sistljdne, lid
Öfra Manilla på Kongl; Djurgården och
dervarande Institut för Döfstumme, att taga
kännedom om denna Inrättnings tillstånd
samt granska dess räkenskaper för år 1814»
öfver hvilka omständigheter vi i djupaste
underdånighet få afgifva följande berat-,
telse :
Vid vår ankomst till förstnämnde ställe
framlemnade ProtocolLSecreteraren och
Riddaren P. A, Borg, såsom föreståndare för
Institutet, Verkets Räkenskaper, hvilka , så
vidt tiden niedgaf, blefvo af oss revidera-,
de. Hufvudhöken jemfördes på flera ställen
med Journalen och veriflcationerna,
med hvilka den befanns fullkomligt öf-!
verensstämmande. Till ZifFran var den alldeles
riktig.
Af ofvanberörde Räkenskaper inhämtades,
att Elevernas antal på Stat utgör 13
samt på extra Stät äfven lika många, eller
tillsammans 26, bland hvilka 19 äro af
mankön och 7 af qvinkön. ,
De utöfver Staten vid Institutet befintliga
Elever underhållas med frivilliga
gåfvor från Höga, Ädla ech Välgörande
menniskor.
Alla dessa Elever, tillika med Förestånderskan,
1 Lärarinna för qviiikönet samt
4 tjenstehjon, sammanräknade till 52 per
-
Ben 2 Juli.
it
jcsner, hafva linder det förflutna året blifvit
med föda underh »line för Rid. 2598: 54 2.
Denna sunnna, delad på
förberörde personal, gör vid
pass 8l R:d. 10 sk. 1 r:st.
för hvarje individ på år och
10 sk. 8 rist. pä dag räknadt.
Och ehuru härutifrån
icke äro upptagne de 100
Insp. Rågmjöl och 20 Lisp.
H vetemjöl , dem Bagaren
oell Ryttmästaren vid Stockholms
BorgerskapsGavalleri
Lund, såsom en årlig gåfva
på förlidetår, första gängen
till Institutet förärat, ej
heller den tunna Salt, hvilken
af Kamereraren Spak
blifvit skänkt, täcktes dock
Eders Kongl. .Majit, nådigst
inhämta, att den nogaste
hushållning blifvit iakttagen.
Härvid böre vi
likväl, sanningen likmätigt,
inför Eders Kongl. Majit,
i underdånighet betyga , att
denna sparsamhet icke blifvit
verkställd på bekostnad
(
Transpt. 2598: 34 2*
t£ Den 2 Juli.
Transpt. 2598: 34 2s
»f Elevernas halsa eller vältrefnad,
emedan alldeles omisskknliga
bevis pa motsatsen
företedde sig uti dessas
ljusa och glada ansigten,.
Beträffande Elevernas
beklädnadspersedlar, sä vora
de samteliga, i alla afse-,
enden, af en särdeles god
beskaffenhet, samt inom Institutet
af dem sjelfva sydde
och förfärdigade. Den
enkla och okonstlade formen
, jemlikheten uti Lärarnes
och Elevernas drägt,
gaf åskådaren en desto behagligare
anblick, som den,
fullkomligaste snygghet dermed
var förenad. Elevernas
beklädnads - Conto var
upptaget för året till en
summa af; R:d 649v 6, 4*
Hvilken, fördelad mellan
26 personer, gör för
hvarje särskilt nära 25 R:d.
Af Räkenskaperna visar
sig vidare, att det upp
-
Transpt. 3247: 4° ®
Den 2 Juli. 15
Transpt. 3247; 4° ®
gjorde och afslutade Allönings-Conto
för Föreståndaren
och Lärarne med flera,
enligt fastställd Stat,
under ifrågavarande Revisions
år, bestiger sig till 1654? *6*
Hushyran för Manilla
ifrån den 1 Januari 1814
till den 31 December samma
år, hvilken Lägenhet
vid början af det nu innevarande
för Institutets räkning
och af dess egna medel
blifvit inköpt, har uppgått
till 500:
Och för andra Lärarnes
rum till 50:
föda och skoning för
en verkhäst 152 : 4*
Inköp af ved och ljus
Stboningsrummen och köket
saint bränkol till sistnämnde
och Smedjan har erfodrats 5775 44'
Till Verkstädernas behof,
till inv«ntarie-persedlars
Transpt. 5982; 8 b.
Deu 2 Juli. 14
Transpt. 5982: 8 o.
inköp och reparation, lii 1
skrifmaterialier och diverse
utgifter har åtgått 231: 20 2.
Härtill kommer slutligen
balancen vid 1814 ärs
början , hvilken till FrotoeollsSecreteraren
och Riddaren
Borg blifvitbetald med 538: 4
Och alitsa har, för Institutets
tillbörliga underhal!
och behof, åtgatt förlidet
år, en sammanräknad
Summa 6552: 23 il«
För bestridandet af alla
ofvanupptagna kostnader
hafva influtit till Institutets
förmon, uti ordinarie medel 4^55 • 16
Och extraordinarie dito 1819 : 16
Hvarvid kommer att beråknas
balancen vid förlidet
års slut
Hvilka poster tillsammanstngne
framvisa ett lika
belopp med årets totala
omkostnader till en
19’ 39 n
-
Summa 6552: 23 ii.
to
5»
Dea 2 Juli.
Till de donerade räntegitvande Cflpitaler,
hvilka uti föregående Revisorers berättelse
blifvit intagne, utgörande tillhopa
12,000 R:r, har på forlidet ar än ytterligare
tillkommit, från framlidne Grosshandlaren
A. Björnberg 3335 R:r och 16 sk.,
från Grefvinnan Douglas Testamenterade
2000 R:r; af Friherre Adelsvärd skänkta
333 R:r och af Kyrkoherden Doctor Wallin
likaledes 100 R:r.
Yi böra för öfrigt icke underlåta,
att härstädes göra Eders Kongliga Maj:t,
såsom Inrättningens Höga Beskyddarinna,
uppmärksam pä de gladare utsi »terna öfver
Verkets tillstånd, hvilka för framtiden tyckas
visa sig, då, oaktadt snarare ökade än
minskade priser, 1S14 års underhållskostnader
likväl understigit dem för år 1813
med 875 R:r 9 sk. 8 r:st., ehuru hyran
för öfra Manilla forst med detta är
kommit att upphöra..
Något egentligt Cfpital-Conto Öfver Institutets
Cassa är ännu icke upprättad, och.
Reverserna på de skedda utlåningar, jemte
säkerheten, kunde icke vid detta tillfälle af
oss granskas eller pröfvas, emedan dessa
handlingar uti Bancohuset och en särskilt
fernkista under irenne lås skola vara förvarade.
Ti en 2 Juli.
Sedan Räkefiskaper-na, tillhörande Institutet,
sålunda blifvit granskade, förfogade
vi oss till Verkstäderna, att dem besigtiga,
hvilka alla hade tillräckliga och goda
Instldmenter, och hvarest flere af Lär*
lingarnes arbeten oss visades, utmärkande
dessae vackra och berömliga framsteg.
Efter att på det nogaste hafva genom*
gått och granskat allt detta äfvensom Mo*
dellkammaren, begåfvo vi oss till Samlings*
rummet, der Eleverna vöro allmänt tillstå*
des, och hvarest de af mankönet först gjorde
nagra smärre militäriska öfningar och
rörelser efter trumma och tecken, samt se*
dan något af Fäktarekonsten, Gymnastiken
och Danskonsten.
Så väl uti alla rummett som uti verk*
städerna, der Elöverne Undervisas, äta och
hvila, företedde sig en utmärkt ordning
och snygghet. Deras bäddar voro af tagel*
och sängkläderna i öfrigt ganska goda och
försvarliga;
Dä vi på detta sätt tioga hade undersökt
Elevernas physiska och mechaniska bildning,
förekommo de mera lyckligt begåf*
vade, hvilka först framlemnade några Land*
skapsstycken och Figurteckningar, som da
troget copierat af sina originaler, sedan
§n Profilritning uti Mcehaniken, gjord ef*
ter en
v.
Den 2 Juli.
17
ter Pr» på stället varande svarfstol i mindro
senia. Sist och da de skulle göra redo
för sin intellectuella undervisning, framställdes
några frågor utur Grammatiken,
dem de, särdeles en ung Rpfelt, skrifteligtn
gjorde redo före, och sedan några enkla
och allmänna framställningar utur Astronomien
och Geographien, hvilka hau
med en särdeles spänd uppmärksamhet och
liflighet på taflan besvarade. Ehuru denna
saknade hörselns organer, hade han likväL
lärt sig att med ljudet och tungan uttrycka
flera ord , så att de äfven af en ovan
kunde förstås.
I allmänhet hafva Bleverrse en läslig
och vacker stil. Läraren dicterade genom
teckning för en af dem i vår närvaro,
hvilken ganska rätt uppsatte hans tanka pä
taflan.
Sedan derna examen var slutad, togo
vi en allmän öfversigt öfver de till stället
hörande byggnader, hvilka, ehuru mycket
tillökte och förbättrade, emot hvad de
förut varit, likväl ännu tarfva änsenliga arbeten
och kostnader.
Vi utbedje oss underdånigast, att i Eders
Maj:ts Nåd få innesluta Föreståndaren,
Pi Otocolls-Secreteraren och Riddaren Borg,
liidd, o. Ad. Fröt. 5. 4-
Den 2 Juli.
som niet! en Faders godhet neli en upplyst
Lärares klokhet, hvartill vi nu varit ögonvittnen
, handledt af naturen vanlottade men*
iiiskor, hvilka ät hans vard och undervis*-  ning blifvit anförtrodde.
Pä lika satt våge vi äfven i underdånighet
anmäla Fröken Bergman , sorn
med oförtruten Jlit och omtanka vårdat hushållningens
besvärliga viken; Lieutnanten
C. Modéer, hvilken delat sig imellan till*
synen vid den intellecluella undervisningen
och technologiska detaillen; ' Assessor
Lundgren, som vårdat Inrättningens
juridiska angelägenheter; Commissarien P.
I, Åhman, sorn haft Verkets räkenskaper
och deras afslutande om händer och dervid
nedlagt mycken moda; Ofver-Fältläkären,
Professor Ekman, som åt Verket egnat sin
erfarenhet och sina kunskaper medelst en
god Läkarevård, och Apothekarne Camin t
Köster och Sprinchorn, hvilka fournerat
fria medicamenter åt Institutet.
Gud, sorn hörer och känner äfven de
döfstummas dolda suckar, gifve sitt närmaste
beskydd åt alla dem, hvika oegennyt»
tigt vårda och understödja de3sas och de»
lidande menskligheten» sak!
Den 2 Juli. jg
Med djup undersåtlig vördnad framhärde,
Stönnägtigsta, AllernådigSta Dkottxikg’,
Édérs Kongl. M a j : t s
Aller-underdånig^te oell Tropligtigste
Tjenare och; Under-åter
Gustaf Trolle Bonde. Ludvig Möäneiu
Jan Lamberg. Jon Jonsson.
Ladés till Handlingarna.
Upplästes ett Memorial af den 30
Jlin i från ConsfitiitionsUtskottet, med anmälan,
att Utskottet genomläst och granskat
Justi t i teOmbuds mannens Di anér ifrån
slutet af i$i2 års Riksdag, till och med
den 31 Maj, samt deraf med tillfredsställelse
funnit, det han med utmärkt nit och
värdighet sitt Embete utöfvat, hvarjemte
Utskottet anmäler, att detsamma genom
denna granskning vunnit nya öfvertygande
bevis på den verkliga, fastän kanske ofta för
mängden omärkbarä nytta; detta Embet*
medförer.
Hvad CohstitutiohsUtskottet sålunda
åiitttältj blef af Ridderskapet och Adeln, up
-
2.x) Den 2 Juli.
på gjord proposition af Herr LandtMarskalken
, till alla delar godkändt.
Upplästes ConstiiutionsUtskottets denina
dag inkomna Memorial, innefattande
en summarisk öfversigt öfver de beslut.
Riksens Ständer fattat öfver de denna Riksdag
beslutna ändringar i Grundlagarna, vid
hvilket Memorial var bifogad redactionen
af alla de förslag, sorn af samteliga Rik *
Stånden blifvit antagne, och hvilken reda
C?
7
ction nu till justering upplästes.
Derefter yttrade sig Friherre Cederström,
Jacob:
Genom den nu upplästa protest mot
ConstitutionsUtskottets beslut har Högloflige
Ridderskapet och Adeln hört min
öfvertygelse i ämnet, jag får nu tillägga,
att Utskottet har enligt min tanka gått utom
gränsen för sin befattning: det tillhörde
endast Utskottet, ätt utan den ringaste
förändring uppfatta de förslag till ändring
i Grundlagarna, hvaröfver Rikets fyra Stånd
stannat i enstämmiga beslut; icke dess
mindre är förhållandet nu helt olika; Ridderskapet
och Adeln, Välloflig» Borgareoch
Hedervärda Bonde-Stånden hafva antagit
förslaget till ändring i 2S:de $. Rege
-
Dun % Juli
•i
ringsFormen; PrestStåndet deremot liar
endast antagit sednare momentet, rörande
Språk- och Exercitiemästare och afslagit
det förra om utländska Lärda, och då det
sednare förslaget, afskildt från det förra, icke
var Svenska, ansåg Utskottet sig böra
utesluta ordet likaledes, hvarmed sednare
momentet i förslaget tili ändring börjades ,
hvilket ord likaledes refererade sig på ordet
utländska i föregående moment, och
införde i dess ställe orden utländska män
till efter ordet antaga i sednare momentet,
hvilket af Utskottet ansågs vara bifallet,
efter tre Stånd antagit bägge momenten
och det fjerde ensamt detta; men då 56
§. RegeringsFormen, sådan den vid denna*
Riksdag af Konung och Ständer blifvit antagen,
uttryckeligen förbjuder all förändring
af ett slutberedt förslag till ändring
i Grundlag, och då uteslutande af ett ord
och införande af andra oemotsägeligen innebär
förändring, så måste ett sådant förfarande
vara olagligt. Jag protesterar derföre
nu å nyo emot bifall dertill, och får*,
i fall pluraliteten icke skulle finna saken
förtjena afseende, begära votering.
Friherre Cederström, Rudolph, utbad
sig få erinra, att Utskottets redaction af den i
fråga varande delen af 28:de §. RegeringsFormen
, icke innebure den ringaste förändring
af saken , utan blott det enda mgjliga
sätt att på rigtig Svenska uttrycka, hrad
&,t Den 2 Juli
alla fyra RiksStånden verkeligen o,ch enstämmigt
beslutit om Språk- och ExercitieMästafe
samt Konslidkare, särskildt tagne
från utländska Lärda, hvilka sednares antagande
\ id Läroverken PrestStåndet linde
afslagit. Friherr© Cederström anhöll i
anledning häraf om proposition till Godkännande
af ConstitutionsUtskottets upplasta,
redactionsförslag till denna §. i hela dess. vidd,
Undertecknad, Silverstolpe, Axel
Gabriel: Höglollige Ridderskapet och A
deln
hax inhämtat Friherre Jacob Cedar-,
ströms tanka öfver detta ämne. Nästan aila
ConstitiitionsUtskottets, Ledamöter och
deribland äfven jag, voro af en alldeles,
motsatt, i enlighet med hvilken redactio-.
nen blifvit författad. Jag anser för ingen
del gifvet, att denna tanke, på denna grund,
är riktig: en ganska stor pluralitets mening
kan möjligtvis rätt så väl vara ogrundad
som en individues. Pluralitelens och
mitt skäl för den föreslagna redactionen
jfr, att vi ej kunnat anse begreppet om
ett förslag ovilkorligen bero, af en paragraphs
nummer, ej heller af en större eller
mindre omfattning i redactionen, ej heller
a£ tiden, då det blifvit frömstalldt, vid
en Riksdag eller vid en annan. Vi håfve
tvärtom trott, att om tvänne af hvarandra
oberoende ideer voro framställda inom
en och samma paragraph, inom sam-.
Ben 2 Jul!,
23
ma gramimtikaliska mening och på samma
tid, utgjorde de lika fullt, genom detta
oberoende, tvänne särskildta förslag, hvaraf
det ena kunde förkastas och det andra icIce
desto mindre lagligen godkännas, såsom
ock händelsen med de nu i fråga ställde
varit. Under denna förutsättning, har
Utskottet ansett såsom sin ovilkorlig^
pligt att ur redactionen utesluta det af
PrestStåndet förkastade förslaget om utländska
Lärda,men deruti införa det dermed
genom ordet likaledes förbundna förslaget
om utländska Språk- och ExercitieMästare
samt Konstidkare, hvilket samtliga
Rikstånden antagit, men under noggrant
iakttagande af dess blotta sammanfattande
till blott rimlig mening: och detta förmodar
jag vara af Utskottet verkställda Det
är mig personligen ganska okärt, att vara
i opposition med Friherre Jacob Cederström,
när fråga är om ingenting mindre
än Constitutionens helgd; men åtmindstone
förefaller det mig, att jag mstte hafva
det allmänna begreppet på min sida.
Friherre Cederström, Jacob: Ja g får
i anledning af hvad utaf Ilerr Kammarherren
Silverstolpe och Amiral Cederström
blifvit yttradt, förklara, att jag aldrig bestridt,
det ju flera ideer funnos i det för-,
slag till ändring i 28:de §. RegeringsForHien,
hvarom nu frågan är; men, då af de
*4
Den 2 Juli,
tre Stanzen? beslut och antagande af hägge
ide er ti a efter min tanka aldrig han dragas
rlen sitttfölj-l; att de bifallit sednare ideen
ensamt utan afseende derpå, alt afskildt
frän den förra, den sednare icke utan den
förändring i redaction, som af Utskottet
blifvit föreslagen, uttrycker någon bestämd
tanka; och dä all förändring, af hvad
natur eller beskaffenhet som heldst, är otillåtlig,
så lärer den föreslagna icke kunna med
o7
_ •
gifvas. Till svar på hvad Amiral. Cederström
yttrat, får jag nämna, att de fyra
Stånden, långt ifrän att hafva enstämmigt
beslutat öfver förslaget till ändring i paragraphen,
hafva stannat i olika beslut.
PrestStåndets är så mycket mera oantagligt
för de öfriga Ständen, som förslaget,
sådant det af Ståndet blifvit antaget, icke
en gäng, enligt hvad redan anfördt är-, på
Svenska uttrycker någon mening. De öfriga
tre Stånden deremot hafva bifallit ett
förslag till ändring, som är ganska tyriiigt
och val uttryckt. Om i en annan fråga
tré Stånd biföllo ett förslag till ändring i
Grundlag i hela dess vidd och det fjerd©
ur förslaget uteslöte ett eller flera ord och,
antoge det öfriga, kunde man väl anse de
öfriga tre Stånden hafva bifallit den sålunda
bestämda återstoden?
Vore det ej en förändring i förslaget
och således olagligt? Men äfven utan af
-
Den 2 Juli.
E5
seende på lagligheten, kunde icke derigenom
ett Stånd påtruga de öfriga de mest
orimliga beslut ? Jag får sluta med att
förnya min begäran om votering, i fall
förändringen icke dessförutan af pluraliteten
afslås.
Friherre Boye, Ludvig: Constituli
onsfrågor
äga i deras natur, att aldrig vara
likgiltiga. För min del har jag icke
tillförlitligt hos mig afgjort, hvilkendera
meningen af de båda framställda är den
rätta; och då hären af ConstitutiönsUtskottets
Ledamöter protesterat emot den mening,
som blifvit af Utskottets pluralitet
föreslagen, och det på den grund, att samma
mening skall leda till en olaglighet,
så tror jag mig böra ödmjukast hemställa,
om icke till mera tid for allmänna omdömet
att i denna frå"a stadga siv, den sam
.
TT1 ~
ma kunde få hvila på bordet till nästa
Plenum.
Friherre Cederström , Rudolph, upprepade
å nyo sin förut yttrade mening, och
anhöll om proposition till redactionens
fullständiga godkännande.
Herr Grefven och LanätMarskalken:
Godkänner Högloflige Ridaerskapet och Adeln
den af ConstitutionsUtskottet aflemnade
Redaction af de antagna Grundlagsförslagen?
-
56 Ben 2 Juli,,
Ropades Ja, blandadt med några Nej.
Herr Län dt Mars hålken : Kanske a»,
stundar Ridderskapet och Adelö, att Redactionen
mji hviLa på bordet?
Ropades Nej.
Herr Cederschjöld, Fehr Gustaf:,
Högloflige Ridderskapet och Adeln bär,
tillika med 2 af MedSlånden, bifallit den
föreslagna tiUäggningen i hela dess vidd.
Men, då det fjerde Ståndet antagit blott
en del deraf , med förkastande af allt
det öfriga; så har det namrligtvis yttrat
fn mening, i visst afseende stridig med de
öfriga Ståndens och derigenom gjort ali
förändring af i fråga varande paragraph
omöjlig. Hade blott sednare delen af de
föreslagna tilläggen,' nemligen, sorn är
Språk- och Exercitiemästare, i alla Stånden
blifvit bifallen; så hade den vid Redactionen
nu gjorda förändring kunnat anses
såsom oskyldig eller till och med nödvändig.
Men saken förhåller sig här helt
annorlunda. Då tre Stånd bifallit paragraphen
helt och hållet, så synes ej den af
det Högvördiga PrestStåndet beslutade
stympningen kunna anses som uttrycket af
samteliga Ståndens gemensamma vill ja.
—Fastän man bifallit det hela, är det ejf
sagdt, att man vill åtnöjas blott med en
del. — Dessutom skulle i annat fall ett en
-
Bert 2 Juli.
»7
Stånds fattade beslut komma att gälda
mer än de öfriga 5 Ståndens samfällda Jag
för min del anser således, att den upplästa
Redaktionen af 28 §. bör ogillas, och
RegeringsFormexv i denna del förblifva o£0
rändrad.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abrahams
X anledning af hvad Herr Cederschjöld nm
behagat anföra, får jag den äran anmärka ,
att fraga härvid icke kan uppstå om någon
beräkning af tre Stånds röst. Vid alla beslut
om Grundlagsförändringar äger hvart
Stånd sitt Veto , och hvad af ett Stånd
blifvit afslaget, kan ej i någon* redaction
upptagas. Men ett sådant afslag kan icke
sträcka sig längre än till hvar sak för sig.
Det torde derföre i afseende på hufvudsaken
tillåtas mig att erinra , att vid Grundlagsförslagens
afgörande, såväl hos Ridderskapet
och Adeln, som i de andra Stånden,
öfverläggningarna fördes och propositionerna
gjordes, ej summariskt öfver hvar paragraph,
utan öfver hvart särskildt 1 §. föreslaget
stadgande. Det är således logiskt
klart , att stadgandet om tillåtelsen att befordra
utländska Lärda till Lärare-sysslor är
ett helt annat än det om en dylik tillåtelse
för utländska Exercitiemästare och Konstnärer,
och att det naturligen kunnat hända ,
såsom verkligen nu skett, att det förra af
ett Stånd blifvit afslaget och det sednare af
28
Deri 2 Juli%
fyra bifalTef. Följden var den, att i r©-  daotionen det f ■ sta måsie anses afslaget
och 'uteslutas». det sednare antaget och in föras.
Meri nar det gemensamma ordet utländske
inan stod i den uteslutna nieningen,
måste det, för att gifva ett innehåll
åt den qvarstående, till hvilken det hörde,
nedflyttas. C ■ > n s ti tu t i o n sXj ts k ot tet kunde ej
föreställa sig, alt Riksens Ständer skulla
hafVa infallit blotta, orden, utan säkert
det Logiska begreppet. Jag medger, att
GonstitutionsUiskottet vid detta tillfälle, likasom
ExpéditionsUtskottet, blott föreställer
Riksens. Ständers S.krimiachiue, men aldrig
kan jag öfvertyga mig , att denna marinne
får vara så blott mechanisk, att den
i Redactionen af Lagar och Riksens Ständers
skrivelser kunde hafvor lof att med
vett och vilja skrifva omening.
Friherre Cederström , Jacob : Jag har
ingenting emot att Redactionen ej må innefatta
omening, utan anser tvärtom , att den
hor vara författad på det Lästa möjliga språk.
Men såsom rättelse här mäst göras , involverar
densamma en nyhet, som icke blifvit
af PrestStåndet besluten, emedan detsamma
antagit det sednare förslaget utan att
O _ r>
tillika föreslå ditflyttningen af orden utlrind-,
ska män, och det är emot denna nyhet jag
protesterat.
Den 2 Juli.
29
tlerr Cederschjöld:- Då, enligt hvad en
värd Ledamot behagat erinra, Ett Stånds
nekande är i Grundlagsfrågor tillräckligt
att hindra antagandet af det beslut, som de
3 öfriga Stånden kunnat fatta, så synes 3
Stånds stridiga mening med det 4^des så
mycket snarare göra antagandet af detta
enda Ståndets enskilta mening omöjligt.
Hans E±cellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde å nyo proposition
till godkännande af Redactionen.
Ropades Ja och Nej, hvarjemte af
Friherre Jacob Cederström begärdes Vo ter
ring öfver Redactionen af 28 §. Regeringsformen,
i hvad förslaget om utländska Språkoch
Exercitie-Mästare samt Konst-idkare
rörde.
Derefter proponerade Herr Grefven
och LandtMcirskalken godkännande af Redactionen
i allmänhet, med undantag för
berörde förslag i £8 §. Regeringsformen.
Ropades Ja ; hvarefter följande voteringsproposition
uppsattes och justerades:
Bifaller Ridderskapet och Adeln den
af ConstitutionsUtskottet föreslagna Redactionen
af 28 §. i Regeringsformen:
Den det vill^ skrifver Jci\
Den det ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej,■ kommer 28 §. Regerings
Formen att förblifva oförändrad.
Voteringen börjades klockan £ till iij
och slutades klockan 1, da lötterna befunnos
hafva utfallit som följer :
ja - - - - ~ 57:'
Nej - -- -- -- -- - 112;
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade Ridderskapet
och Adeln hafva beslutit, att 28 §. R.egeringsFörmeii
skulle, i hvad ofvanberördé
förslag; anginge, blifvä vid ain förra lydeR
se oförändrad.
Genast före Voteringen badé följande
4 ProtocollsUtdrag blifvit justerade:
Utdrag af FrotoCollet,hållet i Högloft
Ridderskapets och Adelns Plenum
den 2 Juli 1815.
S. D. Föredrogs ett ifrån ConstitutionsUtskottet
ingifvet Memorial rörande Ut^
Den 2Juli-.
3*
skottets förrättade granskning af Riksens
Ständers JustitiaeQmbndsmans sedan sista
Riksdag förda diarier. Ridderskapet och
Adeln inhämtade deraf med tillfredsställelse,
så val Utskottets utlåtande öfver bentält©
Enlbétsmans förvaltning; af detta vig
O
o
tiga Kall, sorn dess anmälan rörande Embetets
vigt och nytta, och beslöt till alla
delar godkänna hvad ConstitutionsUtskottet
salunda anmält. Ut Supra.
S. D. Vid justeringen af ExpeditipnsUtskottets
förslag till underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit.-, angående utvidgad
handels- och seglationsfrihet för invånarne i
Skäne och Blekinge, anmärktes/ att ehuru
denna skrifvelse vöre enlig med Riksens
Ständers beslut, syntes den dock ofullständig
i det afseende, att ehuru i praemissferna
varit yrkadt, att denna seglationsfrihet
skulle sträcka sig både till Trävarors
utförande ifrån Blekinge till Skåne, och
Spannmåls från Skåne till Blekingen ,
sjelfva beslutet blott innefattade det första
förslaget. Ridderskapet och Adeln,
som fann billigheten fordra antagahdet a£
det sednare tillägget * gaf dertill sitt bifall,
och beslöt att inbjuda de öfriga respectiva
Standen, alt deri instämma, hvarefter ExpeditionsUtskottet
skulle anmodas, att det*
samma i den underdåniga skrifvelsen införa.
Ut Supra.
52
Dén CL Juli,
S, D. I anledning af en för några Plenidagar
sedan, vid justeringen af Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl,
Majit rötande Lösen för ProtocollsUtdrag
i nedlagda och förfallna mål, samt rörande
Bouppteckningars uppvisande, gjorda anmärkning,
i följe hvaraf Ridderskapet och
Adeln ej kunnat godkänna expeditionen ,
beslöt Ridderskapet och Adeln att samma
anmärkning med de öfriga respectiva Stånden
comtnunicera, under vänlig inbjudning,
att de till det deri föreslagna tillägg mätte
lemna sitt bifall, och Expeditionsutskott
tet derefter anmodas att detsamma i Expeditionen
införa. Ut Supra.
S. D. Beslöts, att BevillningsUtskottets
betänkande rörande grunderna för fördel■ningen
af Beviliningen skulle lill trycket
befordras, för att i RiksStänden utdelas,
och kostnaden dertill af Rjksdagskostnadsmedlen
bestridas: i hvilket beslut de öfriga
respectiva Stånden skulle vänligen inbjudas
att instämma. Ut Supra.
Anmältes och emottogs på öfligt sätt
Konungens Hoj canzler, Herr Friherre af
Wetterstedt, som å Hans Maj:ts vägnar till
Ridderskapet och Adeln ofverlemnade en
Fropo
-
V. Den*.2 Juli. _ 35
Proposition, rörande, ett tillse^ i allmänna
Taagens stadgande i ty Otp. 6 §. -liandelsBaiken,
hvarefter Herr KofCanzleren
utbeledsagades.
Företogs till afgörande1 StatsUtsköttet»
'den 23 juni pff boidet Isgde Betänkande,
angående tillökning i de Kongliga och'Furstliga
Hofvens StatsSummor, att ifrån nästa
års början beräknas.
Herr Iliam, Fehr! jag anhåller få
göra en liten anmärkning, utan begäran otn
återremiss ; tvärtom hemställer jag om bi*
fall. När för några dagar fråga Förevar
Ö C w
om Löneförhöjning för Landshöfdingen i
Christianstad, hörde, j sg att StatsUtsköttet
tillstyrkt dess beräknande från detta fits
början. Jag vet icke, hvarföre ej .likaså skett
nu med förhöjningen af Kongl. Majlis StatsSumma.
Förmodligen är det blott en missskrifning,
och jag anhåller om proposition
till förändring härutaf.
Friherre Cederström, Jacob: StatsUt
skötteis
Ordförande har på Riksens Ständers
anmodan underrättat sig öm de Höga
O O
Kongl. Personernas behof. Det är således
sannolikt, att StatsUtsköttet haft behöriga
uppgifter till ledning för silt tillRidd.
o. Ad. Fröt. ' 5 6.
r I Den 2 Juli•
styrkande. Det Hedervärda BondfeStåndet
bar, som vi i dag hört, tili delta tillstyrkande
gjort den tilläggning , att förhöjning
gen borde taga sin, början med ingången,
af innevarande ar. Sådant är icke något
beslut, som kunde äga kraft ; det är emot
de i Grundlagen föreskrifna former, så
snart Betänkandet ej varit äterförvisadt och
återkommit, i hvilket fall antagandet kan
ske med tillsatser och förändringar. Föröfrigt
tror jag för min del, att Höglofh
Ridderskapet och Adeln kan utan Svårighet
bifalla Betänkandet.
finns Excéllence Herr Grefven ' och
£, andt Marskalken gjorde proposition till
antagande af Betänkandet, hvilken med Ja
besvarades
Idkaledes föredrogs å nyo och bifölls
StatsUtskottets samma dag på bordet lagde
Memorial, om StatsSumma för Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen Oscar, i händelse Hans
Kongl. Höghet skulle innan nästa Riksdag
sig förmäla.
Herr af Uhr, Carl Daviel, hade inlemnät
ett så lydande yttrande, som upplästes.
Då Herr Baron och Stats-Secreterarert
Wirsén uti dess i sista Plenum afgifna an
Den 2 Juli
35
märkningar emöt Ordförandens i Särskildta
Utskottet Herr Grefve Schwerin enskild.a,
äfvensom] emot Utskottets under den 17 Juni
meddeldta Betänkande, angående den
ofverklagåde förlägenheten i Allmänna Börelso»
, och om medlen till dess afl } 'pande ,
j mte förslag till inskränkning af fiämmanVarors
införsel och förbrukning , fästat
Högloll. Ridder: kapets oeli Adelns uppmärksamhet
vid de samma Betänkande åtföljande
Tabeller, anhåller jag att dervid få lemna
följande upplysning.
Herr Baron och Stats-Secreteraren yttrar:
’’Till ett bevis, huru lätt Tabeller kunna
''förvilla, må jag hänvisa till Tab. XV,
”yttrandet bilagd.
"Af rubriken på denna Tabell skulle
”man snart nog sluta, att den innehåller
. ”uppgift på hvad Götheborg importerat och
”exporterat åren 1815 och 1814» inen quan"titeterne
af exporterna öfvertyga snart otn
"motsatsen. Utan att påstå, det Tabellen är
''origtig, ty jag känner ej, om icke der’med'
tilläfventyrs kan förstås exporten af
"förtullade varor, ehuru detta ej öfverens”stämmer
med de uppgifter, jag varit i tillfälle
att erhålla, må man åtmir.dstone våga
"säga, att den är otydlig.
s« Dtn 2 Juli.
l8l0
Expoi ten fran Götheborg aron 18
’’och 1814 har verkligen utgjort:
''Caffe icke 22,5512 sklp. utan 9.668,660 sklp.
’ 'Rätt Socker icke 115,858 sklp. utan
8,614,159 sklp.
Tobaksblad icke £0,225 sklp. ulan
5>5'| i> | t1 sklp.
T’Rumm icke 50: 52 åm, utan
8,090,21 ani.
”Vin icke 55 Sm. nian 8,885 åm.
’’o. s. v. i alla artiklar af Nederlagsgods”.
Hvad rubriken pä ifrågavarande Tabell
angar, får jag äran anmärka, att densamma
till alla delar instämmer med hvad rubriken
å de från General-Sjötulls-RevisionsContoiret,
under den 51 sisth Maj, i detta
ämne meddelte uppgifter innehålla, der orden
för hvarje särskild artikel lyda:
Uppgift, som visar, huru mycket (Caffe
ro. ro.) från Utrikes Orter inkommit, samt
h rad deraf blifvit exporteradt, äfvensom
hvad Tullinkomsten derföre utgjort åren.
1815 och i8i4' Men, att denna Tabell
icke åsyftar Nederlagsrörelsen, utan blott
förtullade Varor, utvisar följande mening
i sjelfva Betänkandet p. 22, der orden lyda.
Hura Förhållandet i denna del (nemi.
Nederlagsrörelsen , hvarom här talas), un
-
der de sistförflutna tvänne åren befunnits,
derom saknar väl Utskottet officiella underrättelser,
men att äfven under nämnde
tid vära utgifter till andra Nationer blifvit
sträckte, vida öfver vår förmåga, derom lemrar
den mer och mer uppjagade VexelCoursen
tillförlitelig upplysning.
Utskottet har sedermera, under d. 22
Juni, då-Betänkandet redan till Ständerna
var inlemnadt, ifrån samma Contoir erhållit
specifica uppgifter, under rubrik: Förteckning
öfver de på Nederlagen inkomna och
derifrån utgångna Varor, åren 1815 och
1814; hvilka för nedanstående artiklar, och
För hvardera året särskildt, lemna följande resultat,
nemi.
Ar 1815 inkommit — Utgått
Caffe 6,842,989 sklp. - 7,765,231 sklp.
Rått Socker 10,157,113sklp. — 6,i97,4oosklp.
Tobaksblad
och Stjelk. 946,706 sklp. — 1,798,901 sklp.
Rumin 17,478 åm. — 6,952 åm.
Vin 14,884 åm.— 6,160 åm.
År 1814
Caffe 5,158,125 sklp. — 4,998,691 sklp.
Rätt Socker 4,520,806 sklp. — 5,807,815 sklp.
Tobaksblad
och Stjelk. 2,697,902 sklp. — 619,175 sklp.
Rumm 6,760 åm. — i,955 åm.
Vin 7,285 åm. — 49° åm*
Och slutar sig sistnämnde årets uppgift
nied följande Anmärkning.
Den 2 Juli.
Sorn Götheborgs. Sjö-TuIU-Kammare ännu
icke insändt 1.8.1 4 Srs Nederlags-Jonsas
lev, bär naaon uppgift på de under loppet
af samma ar derstädes pä Nederlagen upplagda,
och derifrån exporterade. Varor icke
kunnat uppgöras \ af t ärlan t skäl har man
ansett sig böra i stället upptaga de ar 1812
till Götheborg inkomna och derifrån exporterade
Nederlagsvaror, i följd hvaraf ofvan
specificerade bestå dels af Götheborgs
Nederlag för år 1812, dels ock af de öfriga
Städernas för år 1814; men till vinnande
af upplysning, huru mycket af de uti
denna förteckning upptagna Yaror tillböra
1812 års Nederlag i Götheborg, medfölja,
härjemte tvänne särskilda förteckningar, sorn
endast upplaga sistberörde Varor.
Inkommande och utgående Nederlags»
recognitionen, för ofvan specificerade Varor,
utgjorde år 1812 i Götheborg
Rd. 25,259:. 9 sk. 111-.
1814 i de öfriga Städerna
_ lyd. 8,152: b -- 7 r.
Tillsajnmang Rd. 51,591:. 15 sk. 6 r".
För ar 1814 öfver
hela Riket Rd. 60,678: 4-sk- 2 r.
Dessa sistnämnde förteckningar, daterade
d. 25 sisll. Juni , utvisa, den ena , att,
utom andra Varor, i Götheborg på Nederlag
blifvit upplagde, nr 1812,
Caffe 4,742,418 sklp.
Ratt Socker 5t9^9>°5^ sklp.
Dan 2 Juli.
35
Tobaksblad och Stjelk.
.2,69-,902 sk:p.
Rumm 4>^24z flm*
yin Lb,625 åm.
samt. den andra, att, under loppet af året,
från Nederlagen i Götheborg blifvit exporterade
Varor, hvilka af samma års upplag
och föregående årens behållningar blifvit
ritt agne.
Gafle 4»525,425 sklp.
Rått Socker 5,429,925 sklp.
Tobaksblad 594,608 sklp.
Rumm 426 ani.
Yin 483 åm,
Ehuru mycken skiljaktighet således,
uppstår imellan dessa uppgifter och hvad,
Herr Baron och Stats-Secretergren Wirsén
här ofvan anfört , rörande Exporten från
Götheborg åren 1815 och 1814 , och utan att
fi r öfrigt inga i någon pröfning, huru så
olika förhållanden, ifrån ett och samma
Verk, uti ett Och samma ämne, kunnat med-*
delas, har Utskottet trott sig böra lemna
Riksens Högloft. Ständer de upplysningar i
ämnet, sorn Utskottet varit i tillfälle erhålla,
och får jag derjemte hos Eders Excellence,
Herr Grefven och Landt-Marskalken,
samt Ridderskapet och Adeln, framföra
Särskildta Utskottets önskan, att detta
mitt vördsamma anförande med de öfriga
Respectiva Stånden matte få communiceras.
4o
Den 5, Juli.
Friherre Wirsen, Gustaf Fredric : T
anledning. a£ hvad Herr af Uhr nu lili
Högloft.- Ridderskupet och Adeln framställt,
torde mig tillåtas erinra örn hvad jag uti
den ifråga varande Noten infört, nemligen:
utun att påslå, al t den om nämnda
Tabellen ~KV. är ovigtig, må man utmindstene
våga säga, att den är otydlig. Jag
nppellerar till hvars och ens eget omdöme,
sorn liiser denna Tabell , och finnér
dess Rubrik Sadan.: Af de år 1815 och 1814
importerade och expoyterade varor, hav
Götheborg importerat exporterat (följer
de utsatta quantiteter) _ om deraf kan
dragas någon annan slutsats, än att man.
dermed haft afseende på Götheborgs handel
i allmänhet. Jag hänvisar i öfrigt till’
Herr Ordförandens yttrande, pag. 22', der
Tabellen XV. åberopas vid fråga om handel
i allmänhet och äfven om Nederlagshandeln.
Huru lätt äro således misstag möjliga
lios dem, sorn, utan någon närmare
sakkännedom, vili ja af sjelfva Tabellen draga
en slutsats i ämnet. Att de icke kunde
missleda mig, som hält tillfälle att närmare
följa dessa ärender, var ganska naturligt.
Jag har ock tydligt medgifvit, huru
jag ansett förhållandet, och linner nu detta
af Herr af Uhrs anförande bekraftadt.
jag har icke ens tillåtit mig tvifla derpå
, att Utskottets uppgift grundade sig på
erhållna Extract; iuen det var blott ett
Den 2, Juli,
4*
fullständigare utmärkande, sorn saknades,
och som efter min tanka borde äga rum,
nemligen , att här endast var fråga om export
af förtidlade utländska varor, som i
sjelfva verket är något extraordinairt; tyman
betalar vanligen icke confiscationsafgift
för varor, dem man åter ämnar exportera,
i synnerhet då man har öppet tillfälle
att låta dem förblifva på Nederlag,
tills exporten sker.
Hvad åter angår frågan om den ytterligare
skiljaktigheten mellan de quantiteter Nederlagsgods,
jag uppgifver såsom exporterade
frän Götheborg, åren 1815 och 1814 > och
dem, soln Herr af Uhr nu omnämner i stöd
af SjöTulls-Contoirets sednare Extract ;
så tror jag, att denna skiljaktighet förklaras
af den anmärkning jag nu tillika
hortUppläsas, att nemligen., då 1814 års
NederlagsJournaler icke ännu från Götheborg
inkommit , Contoiret i stället uppgifvit
förhållandet för åren 18x2 och 1813.
Men 1812 års handelsrörelse kunde icke
vara lika med 1814 års. <För 1813 har
jag likaledes erhållit: uppgiften af General
SjöTullsContoiret, och den är alldeles enlig
med hvad Herr af Uhr redan anfort; men
då jag erfor, att sådan uppgift för 1814
icke kunde meddelas, fann jag i alla fall
den för 1812 olämpelig, hvaremot jag af
en härvarande RiksdagsFullmägtig från Gö
-
/(£ Den S Juli.
theborgs Starl erhöll ett exemplar af Götheborgs
Allehanda N:ö 23 för Fredagen, den
24 Februari 1815. hvaraf inhämtas den
upplysning om forhållandet för ar 1814»
som, tiilaggdt Extr »• tet för är 1813, lemnar
de resultat jag uppgifvit, _ och med.
verkliga för hållande t instämma.
Uppå gjord proposition biföll Hö glo fl.
Ridderskapet olch Adeln , alt Herr af
Ultrs och Friiierre Wirsen* yttranden skulv
.le fä nied de olriga Ständen commuuiceras,
Herr SprdHencreutz , Arviel , begärde
att ierr at Uhr mätte anmodas att iäfa
trycka sitt i dag upplasta anförande, hvilket
bifölls.
gen:
Herr Spaldencreutz anförde skrifteli
-
Sedan Högloflige Ridderskapet och A.
deln redan fattat det beslut, att Bevillningsutskottets
Betänkande skall pä allmän
bekostnad till trycket befordras, och samma
Betänkande innehåller nägra vederläggningar
af den motsatta princip för Bevillning,
som Stallmästaren von Törne i sitt
till Utskottet inlemnade förslag antagit,
och hvarmed jag mig förenat; sä nödgas
Den ft Juli.
jag hos- Högloilige Ridderskapet och Adeln
anhålla om dess bifall, att pia min och några
andra patrioters enskilda bekostnad få.
trycka, ej allenast Herr Stallmästaren von
Törnes Betänkande och Förslag, utan ock
alla de Memorial och munteliga discussiojier,
sorn inom Utskottet blifvit vexlade i
frågan om Bevillnings-principen, och hvilka
utgöra en stor del af Bevillningsutskottets
Protocoll. Genom denna åtgärd
hoppas jag, allmänheten skall upplysas om
det rätta och sanna, och Riksens Ständers
beslut i ämnet fattas med den rättvisa, sakens
vigt påkallar och våra medborgare af
oss hafva räLt att fordra.
Bifölls.
Herr Silfversparre, Aron Isak , hade.
inlemnat ett anförande till Protocoliet, så
lydande:
Att genom förbud och reglementariska
föreskrifter söka befordringsmedel för produetionen
och lättnad i allmänna rörelsen,
ar detsamma, som att till botemedel villja
använda det häftigaste, mest dödande gift.
O ö
Rroductionens, äfvensom den ^allmänna rörelsens,
lifsprincip är Frihet. Alla tvångsmedel
paralysera i mer eller mindre grad
den Physiska eller Intellectueila, styrkan,
44 Den 2 Juli.
oftast båda. En förmynderskaps-manie har
ej sällan bernägtigat sig de maktägande autoritetcrna
i -ärskilda Stater och ofta, fast
icke alltid, af ren välmening tillvägabragt
Författningar, hvilkas anda synes hämtad,
antingen utur reglorna f r någon Munkorden,
eller ur någon Statsphilosophs mest
misantropisk;! drömmar, båda återförande
slägtet till Barbariets gräns, eller åtmin ds tone
bägge misskännande fördelarna af en
högre eultur ecb större civilisation, som,
oaktadt aila utrop emi manlighet, nationalanda
etc. etc. etc. , ej låta förena sig med
sådana uthåliande försakelser i Samfundslifvet,
hvilka' hos oss nu mera endast medföra
begrepp om Vildar eller lill det högsta
om Medeltiden, dit jag förmodar , att
åtmiridstone icke någon tänkande, äfven af
de ifrigaste Förbuds-försvararne, skulle v i 11-  ja återföra oss. Nyssnämnde ädla begrepp
och känslor hafva ej upphört derföre, att
de visa sig i en skepnad, passande efter
tidens odling. Öfvertygelse åstadkommer
nu samma verkningar, sorn förr härledde
sig blött från fördomar. Bevis på ögonblickliga
försakelser och en varm enthusiasm
företer vårt tidehvarf kan hända mer
än något annat; men icke låter man mera
fjättra sig af Munkartade föreskrifter och
lefnadsreglor för lifstiden. Hvarje autoritets
försök i sådan afsigt skall ej blifva annat
än förnyade bevis på dess oförmåga
Deu 2 Juli.
45
samt på dess misskännande af tidens anda
och fordringar, som ingalunda mer tillåta
några förmynderliga Inquisitions-manoeu.»
vrer att intränga sig uti individuella förhållanden.
Exempel vet ka sällan i Politiken,
der man alltid tror sig klokare än sina
föregångare, tilldess man faller just' pä
samma sätt. Man skulle eljest kunna anföra
mänga varna;.de händelser , ibland andra
deni af år 17C5, då galenskapen genom
förbud, regi or 6ch tvångsmedel ville- uträtta,
hvad som endast genom en utvidgad
näringsfrihet och genom en stadgad föresats
hos de magtägande, att icke inmänga
sig uti individuella förhållanden, stod att
vinnas, försänkte en mängd individuer i
uselhet, bragte alla administrationens delar
i villervalla och var säkerligen en af de
mest bidragande orsaker till den Statshvälfning,
som några år sednare icke inskränktes
att endast hämma sjelfsvåldet utan beredde
frihetens förlust. Om exempel gällde,
borde val icke några flera behöfvas.
Lättheten att utfärda förbud och det
lockande af föreställningen att kunna imponera
och befalla äro förledande att intrassla
de magtägande af alla slag uti utomordentliga
hinny iida re-sy stemer, äfven vid
ceconomiska anstalter, i stället^ att ernå ändamålet
genom en utvidgad näringsfrihet
och genom det högsta möjliga oberoende
46
Den 2 Juli.
af martens mellankomst uti individuella
förhållandem Dessa förmyndare tagä ändå
aldrig rätt på sina Pupiller, om de vilja
öfverträda föreskrifterna', och bältre är då
att lemna några individuel- åt det öde, dé
sjelfva bestämma sig, än att tillstänga mängdens
verkningsförmåga och kraftyttring-*
som är och blir den enda sanna källa till
statens välstånd. Del sä kallade modets
inllytelse förmå inga lagar, ingen’ magt
att afhälla: ett mägtigare bud, det af de sä
kallade convenancerna i samhällslefnäden,
gör sig alltid väg på något hall, om det
ock skulle lyckas för något ögonblick dolja
vanmagteu att hejda deras välde. Ingalunda
såsom magtägånde rhen val såsom
r*- n
exempélgifvande, formår Styrelsen att åt
vissa samhälisconvenancer gifva småningom
en förändrad rigtning; men nied Föi bud
och Reglementen u,t'rättas föga, åtmindstone
ej något nyttigt. Den mest imponerande
Regering i vårt tidehvarf liar ju endast visat
sin oförmåga i detta afseende, och det
midt under ett verkligt nationalkrig , sådant
som dä existerade mellan England,
och Frankrike, rnr i detta land, oaktadt
de Strängaste förhud, oaktadt en hel bär
al Tullheljeiiter, Colontaivaror funnOS öfver
aili och allmänt brukades, äfven af
dem sorn närmast omgåfvo Thronen och
eljest utgjorde de förnäma sällskapskretsarna
} så att iNapoleöil sjelf Såg s.ig slutligen
Den 2 Juli. 47
nödsakad att gifva efter och genom Licencer
tillåta införseln, för att: åtmindstone draga
någon fördel af opinionens oemotståndliga
magt. Bland andra olyckliga följder
af sådana förbud är vanart alt med liknöjdhet
anse lagbrott, sorn hoa de mägtigare
merendels, bli tva opålalte, då deremot den
fattigare förbrytaren bringas i uselhet, och
för alt hjelpa det orimliga x sådana förbud,
har mart tillgripit den ännu orimligare
utvägen , att genom straffens stränghet
suppleera hvad medvetandet säger fattas i
förbrytelsens brottslighet och opinionens
omdöme. Allt straff, sorn är hårdare än
jemt svarande mot den stämpel af brottslighet,
den allmänna opinionen åsatt förbrytelsen,
innefattar egenskapen af förföljelse
och är högst förderfligt bade i moraliskt
och physiskt afseende. Exempel
fattas ^cke: man läse blott och jemföre med
händelserna i vårt Land hi^orien om
Bränvinet, Eurendrägeriet och OfverflodsFörbudet.
Vöre begreppet om förbudsbrott,
utan afseende på gemingeri, vöre nesliga
straff ensamt tillräckliga att motivera allmänhetens
öfvertygelse, så skulle vi väl
hu i alla classer se brännmärkta med förakt
och uteslutna ur sällskapskretsarna personer,
som likväl finnas der på det fördelaktigaste
sätt einottagne, under <1 et att missödet,
sorn efter dessa Författningar träffat
mindre bemedhide eller ansedda individuel
bragt mångå slägter till tiggarestafveii.
48
Den 2 Juli.
Iivari man kallar öfverflödsförbud ,
tjenar sällan till något annat, än att uppstegra
de förbud»* varornas pris och att
undandraga Staten den Tuli inkomst, sorn
den eljest bort tillfalla. Tillräckligt verksamma
iiinder för införseln på en nagr*
hundrade mils sjökust lata ej. ens tänka
sig utan med förutsättande af en kostnad,
som vida öfverstiger Statens förmåga.
Med förbrukningen har man sett och vet ,
huru det tillgår: de dyrbara varorna nyttjas
oförsynt och opåtaldt; de obetydliga upp*
snappas stundom och deras lika obetydligt
ansedde ägare göras olycklige. Detta kan
ej förekomm vs, så länge mängden af menniskor
f<>; blifva hvad de äro och alltid varit,
hänförde af deras passioner och, 2tipindstone
da gerningen i och för sig sjelf
till sin natur icke innefattar något brott,
lagbrytare, så ofta tillfälle dertill gifves.
Tlyad förbud ej forma, skall kan hända en
inbördes öfverenskommelse, en al lurin,
kraftig viilja kunna åstadkomma; men huru
skall denna uppväckas och äga bestånd
i ett tidehvarf, som under öfvergången
från fördomarna till finare tänkesätt icke
otillbörligen caracteriseras för egoismens
och lättsinnighetens. Man nödgas väl således
behandla närvarande generation efter
hvad den är, icke efter hvad man skulle
önska densamma vara. Må hända , en bättre
uppfostran kan gifva bättre utsigten för
fram
-
Den 2 Juli.
48
framtiden’; men det hör ej hit. I alla
fall är väl detta ämne ett af de mindst betänkliga
; och dessutom torde vid nogare
eftersinnande förbrukningen af utländska
varor i vissa fall vara mindre skadlig än
den synes vid förstå påseendet; ty så snart
varorna kunna fås till samina godhet och
lika pris inom landet, upphör införseln
af sig sjelf. Uppmuntringar utan Skråtvång,
i förening med en öppen väg, leornad åt
industrien, böra härtill bidraga; men emedlertid
kan det väl ej nekas, att om jag betalar
en äfven utländsk vara lindrigare än.
eh inländsk, och jag använder behållningen
till odling af min jord, tillfaller Staten
■derigenom en vinst, sorn ftUndradefallt ersätter
den utgångna penningens värde genom
den såmedelst förökade productioIien.
Låt mig t. e» köpa en utländsk vara
för ioo R:d. , som af inländsk tillverkning
kostade 150, och sedan använda dessa 50
R:d. till uppodlande af ett pär tunnland
jord; 'mtottie icke productionen ojemförligt
ersätter denna så kallade nätionalföthist ?
Härvid invänder man , ätt en oinskränkt näringsfrihet,
sorn naturligtvis äfven i det
mesta skulle sträcka sig till handelsrelationer,
kunde motverka landets odling genom
bristande afsättning å dess egna pröducter,
dä de utländska erhållas till lindrigare pris;
men under nära ett hälft århundrade har
den friare Spannmålshandeln ej gifvit nåMidcl.
o. Ad. Mrot. 7. 8.
5°
Den 2 Juli.
gon skalig anledning till klagomål : saken
är väl ock ännu densamma; men bciägenhe-'
ten för ögonblicket låter visserligen afven
i detta fall känna flera svårigheter, som
likväl utan principens störande bina athjeipas.
Vart dimat, vår erfarenhet böra i
allt fall råda oss att icke utestänga införseln
af jifsförnödénheter och göra dessa till
ett monopoliilm i Jordägarnes händer på be»
kostnad af den större mängden , som ingen
jord ,äger ; det är likväl icke berg och
backar, åkrar och ängar, sorn skola representeras,
regeras och skyddas, utan det är
hela massan af innevånare, och för det
helas skull bör den till det sammas val närmast
bidragande delen. Jordbrukaren, särskildt
skyddas, samt njuta behörigt afseende:
och detta sker förmodeligen bäst g>enom
höjning och sänkning af tullen, icke
genom den äfventyrliga utvägen af absoluta
förbud emot fri handel in- och utrikes
med de första nödvändighets-varorna, lifsn>edlen;
dock med undantag af de ifrån
rudimaterien förädlade efFecter såsom SädesBränvir»
m. m. hvilka kunna och böra
till införsel förbjudas. Detta vare sagdt
med afseende på nyttan; men sjelfva naturinrättningen
visar oss samma förhållande
uti den dermed tydligt ådagalagda afsigt,
att genom utbyte af särskildta Länders produeter
befordra och underhålla communieationen
mellan de åtskilliga folkslagen;
nationtrna i ajliryiuhet äro väl lika litet
Den 2 Juli. g t
n ' ^ t fe
'sorn individuer ämnade att lefva rsolerade;
ondast under barbari kan en absolut national.
.m vinna burskap. Utbyte af varor,
af tankär, af upptäckter leder till menni,
skoslägtets framskridande förädling; filt;
motarbeta denna, vore lika oklokt som det
i längden vöre omöjligt.
ProhibitionsSysfemet är då hvarken nyttigt
eller naturligt: lika litet är det förenligt
med politisk klokhet: ingalunda lära vå
ra
Bröder i Norrige, ehuru titi en svårare
•b r.anceställmng, nedlåta sig till ett så*
dant system, och då det ej sker, hvilka
ehtraver ville det ej blifva i cornmunicationen
båda iikena imellan! Detta torde
förtjena den största uppmärksamhet. tJt* .
iändska magter torde icke heller hafva den
hölligheten alt gerna emottaga Sveriges
alster , då devas afsättning hit biefve alltför
mycket inskränkt; och latona oss se
på principen af ProhibitiotlsSystemet under
förutsättande , ätt dét möjligtvis skulle
kunna lyckas: det åsyftar ju ingenting
mindre än ert likt Sparta på försakelse
grundad nästan isolerad Stat, men derjemte*
ett sammånhopalrde af mynt, sorn i en af
lägsnare framtid skulle antingen bli onyt
tigt för innehafvare!* eller användas ej o
likt dc-rt FideiCommissInrättningénS före*
skrift, som påböd, att för liela inkomster»,
skulle gårdar köpas och läggas till Fideicommisset:
om det chimeriqtia häruti ej
vöre påtagligt, skulla det val aldrig poli*
Den 2 juU
tice kunna med liknöjdhet anses, såsom
princip betraktad t:
Allt svnes fördenskull lada dertill,
att, utan en barnslig och oförståndig farhåga
för skrämskottet, som ligger i ordét Cours,
hvilken må lemnäs till de herrarne* omsorg,
somdet egenteligen rör, och hvilken
på det allmänna föga eller intet influerar,
öfvergifva , så fort försigtigheten med sifver
, ProhibitionsSystemet helt och hållet,
samt antaga principen af den mest utsträckta
näringsfrihet, med klokhet och efter
hand införd i alla lofliga yrken , vare sig
landtbruk, handel, handtverk eller fabriksrörelse.
Man hör med skäl förmoda,
att nu mera icke kan uppstå tvekan oin
nyttan och nödvändigheten af en utvidgad
näringsfrihet. Riksens Ständer lära säkerligen
med deras underdåniga önskningar i
denna delen gå Kongl. Maj:ts Nådiga afsigter
till mötes, och såmedelst ådagalägga,
deras egen längtan efter de åtgärder i detta
afseende, sorn förmodligen Kongl.
Maj:t i allt fall linner för godt att vidtaga,
såsom enda säkra utvägen till afhjelpande
af de mångfalldiga olägenheter, sorn alltid
skola fortfara, så länge Skråtvånget får
fjettra industrien och qväfva hogen för nyt*
tiga företag. Okunnigheten måste blygas
och egennyttan icke mera strafflöst våga
att bestiida så erkända sanningar. Tungt
Den 2 Juli. efå
skall det falla pä. deras samveten,, sarntidens
samt eflerverldens förakt stämpla deras
namn, sorn, döfve för likars nöd och
för fäderneslandets trängande behof, ville
mot bättre vett med gamla fördomars
multnade afskräde tillstoppa den rätta källan
till allmän välmåga; trien, vore det
möjligt, att motsatta tänkesätt någorstädes
kunde vinna, burskap och, att Skråtvångets
afsk aflande samt näringsfrihetens utvidgande
icke klefve resultatet af Ståndens öfverläggningar,
komme säkerligen Prohibitiou.
sSystemet och Skrå-andan, såsom nära
beslägt.ade, att vandra hand i hand, begynnande
sin förstörande bana ifrån en gifven
ståndpunkt al förbud emot utländsk lärdom
lill bruk och begagnande inom Riket och
sträckande sina förderfliga steg allt vidare
uppå. sunda vettets och Samfunds-rättigheternas
territorium. Då hade man ingen
annan önskan öfrig än den, att hos de Utskott,
dit frågan remitteras, i alla Stånden
blefve paria vota, så att Utskottet icke
ens ägde någon slags, tanka att meddela
Riksens Ständer öfver ett sådant ämne, och
vore det förmodeligen det enda tillfälle, dä
detta voteringssätt i Utskottet kunde medföra
nytta; men man har rättighet att hoppas
en lyckligare påföljd af det varma nit
för allmänt val, af det sträfvande till något
bättre, ehuru utur, olika synpunkter,
sorn verkligen utmärkt detta Riksmöte.
d-ll 2 Juli.
I händelse Höslofl. Ridderskapet och
Adeln skulle (rickas återremittera Särs kildla
Utskottets Betänkande, anhålles vördsamligen
, att till Utskottet ma få medfölja detta
anförande , som emedlertid torde blifva
liggande på bordet, så vida Utskottets betänkande
icke i dag till öfverläggning förekommer.
Detta anförande skulle, på Herr Silversparres
egin begäran, hvila pä Bordet„
till dess det Särskildta Utskottets Betänkande
å nyo skulle upptagas.
Herr Thean, Fehr, uppläste följande;
Vid min förra anmärkning, att Journaltryckningen
och redactionen borde få
liänskjutas till Kongl. LandtbruksAkademien,
hvilken frar araelriirigar,. ' båafe eecortotniskci
och statistiska, får jag den -äran
tillägga: att Vinhandeln på Frankrike
borde till sin Tull äfven så mycket upphöjas
i proportion, som Franska upphöjt
Tullen för Svenska Jernet, och aldrig nå--  got Franskt vin handlas för annat eller
mera, än för Svenskt stångjern.
Lades äfven på bordet i sammanhang
med SärskildtaUtskottets Betänkande.
lien s. Juti. $5
Justerades följande.
Utdrag af Protocoilet, hållet hos
Iiogloll. Ridderskapet och Adeln,
den 2 Juli löij.
S. D. Törediogos å nyo och biföllos
StatsUtskottets den 2b sistlidne Juni afgifna,
och den 28 derpå följande på Bordet
lagde Betänkanden:
x:o angående tillökning i de Kongl, och
Fursteliga Hofvens StatsSummor.
2:o om StatsSumma för Hans Kongl.
Höghet ArfPrinsen Oscar, i händelse Hans
Kongl. Höghet skulle inom nästa Riksdag
sig förmäla. Ut Supra.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 2.
Tn fidem Frotocolli
A. G. Silverstolpe.
5o
Den 2 Juli. c. ni.
Sondagen den 2 Juli..
Plenum klockan 4 eftermiddagen.
Uppläs|e& å nyo. Särskildta Utskottets.
Memorial t< af den 2.6 Juni , hvilket den,
28 Juni blifvit på bordet lagdt , i anledning
af åtskilliga till Utskottet remitterade
Memorial, rörande nödvändigheten af kraftiga
författningar, dels till afskaffande af
guld och silfver på civila pch militaira uniformer,
och dels lill hämmande af yppig'
het och öfverflöd i allmänhet.
Lades till Handlingarna.
Upplästes Kongl. Majus Nådiga Proposition
till Riksens Ständer, angående ett
ytterligare tillägg i Allmänna Lagens stadgande
uti 9 Gap, 6 §. Handelsbalkfen. Gifven
Stockholms Slott den 2J Juni 1815..
Pvemitterades till Lagutskottet.
Till afgörande företogs Allmänna Be-,
svärs- och OeconomieUtskottets, den 28 Joni
på Bordet lagda,. Betänkande i anledning
af ej mindre Kongl.. Majrts Nådiga Skrif-,
velse till Riksens Ständer, af den 11 sist-.
Den, 2 Juli. e. m.
57
Kuné April, angående Saltpelernäringens
tillstånd i Riket, än de, rörande detta ämne,
från RiksStånden till Utskottet remitterade
Memorial.
Friherre Steel von FlolhPein, Corfitz
Ludvif; '• Sorn Riksdagstiden ärkot ty detta‘ärend.
e jemväl blott ett önsirningsmal, så vore
det utan ändamål, att dervid gora anmärkningar,
sorn kunde verka äterremiss;
jag viii, derföre blott nämna , att ehuru
det icke kan misskännas, att Utskottet haft
den bästa vilja att föreskrifva en ordning,
sorn skulle hindra, alla arbi.fraira och egennyttiga
afsigter vid Saltpeter-leverencerna,
har dock Utskottet: icke haft tillräcklig
kännedom i detta ämne, hvarigenom
*■ r»- . • " y' O
dess goda afsigt också kommer att förfelas,
äfven sorn de af vederbörande SallpeterSjuderi-Styresmän
till Herrar Committerade
inlemnade rapporter om närvarande tillstånd
af Sal t peters juderiet, derest de alla
äro af lika beskaflenhet med den ifrån Christianstads
Lån , eller rättare sagdt, från
Göinge Häraderna derstädes, snarare föra
bakom ljuset än upplysa; ty den är icke
enlig med rätta förhållandet. Äfven är det
anmärkningsvärdt, alt, ehuru Riksens Ständer
vid 1812 års Riksdag medgåfvo, att alla
de, som vid Saltpetersjudning erhöllo biträde
af Kronan , antingen med arbetare eller
sjuderipannor m. m. , skulle deraf till
50 Dea % Juli, e% m,
s
Kronan erlägga 16 sk. per Lisp. ; men deremot
alla de, som utan biträde af Kronan
förrättade Sjudning, erhälla Kronobetalningen
i. 24. oafkortädt: icke dess mindre hafva
alla hemmansägare i Riket utan afseende
derpå, om de haft biträde af Kronan eller
icke, om de anskaffat Saltpeter in natura
eller icke, blifvit ålagde denna afgift af
16 sk. per Lisp. Detta är likväl en beskattning,
hvilkei? rättighet hittills endast
tillkommit S.tänderna.
Uppå härefter af Herr LnndtMarskalken
gjord proposition , blef Betänkandet af
Högloft. Ridderskapet och Adeln bifallet.
Vid förnyad föredragning biföllos följande,
den 28 Juni pä Bordet lagde, Betänkanden
och Memorial:
1:0. Från StatsUtskottet, i anledning
af anmärkning vid dess Betänkande öfver
Herr General-Directeuren Hagströmers Memorial
om medel till befordrande af större
sundhet i städerna.
2:0. Från StatsUtskottet, angåenda ut_
gifning från RiksgäldsContoret af så kalla
de större CreditSedlar.
3:0 Från StatsUtskottet’, i anledning
af Konungens Befallningshafvandes i Örebro
Den 2 Juli, e m, 55
Län hemställan om ersättning för Mautals
Skrifvareprovision
år 1815.
4:0. Från Ibag- samt OeconomieUtskotten
, angående Fattigprocenten af Sterbhus.
5:0. Frän Lag- samt OecoucmieUtsktftten,
angående rättighet för Allmogen atti
staderna få försälja sina varor, äfven i öppna-
Ro dar och Ständ.
Grefve Löwenhjelm, Gustaf, uppläste
följande Memorial:
Kongl. Theaterns belägenhet är redan
till Riksens Ständer anmäld. 1 litterairt
afseende återstår mig intet att tillägga vid
det, Friherre Lagerbjelke med så fullständig
sakkännedom och sann vältalighet i
ämnet yttrat; men ärendets återstående
handläggande fordrar upplysningar, dem
jag nu går att afgifva,
Theaterns skuld uppgår till 40,000 R:d.
Ända till år 1807 åtnjöt detta Verk af Statsmedlen
ett understöd af nära 90,000 R:d. Bco,
som ofta voro jeinngode med Hamburger
B:co; nu bestridas enahanda skyldigheter
med 22,000 R:d. B:co, som icke svara mot
10,000 Hamb. B:co. Då således det nuvarande
anslaget, i nominalt belopp, äf ned
-
6ö
Den 1 Juli. e m.
satt till ^ emot det förra, dä det i utrikes;
värde ej svarar emot £ deraf, dä det relativa
värdet blifvit än mindre i
till varuprisernas stegring, ocdi slutligen, då
Theatrarn.es
ter Högst-salig Hennes Maj:t. EnkeDrottningen
ådrog Theatern en förlust af nära 20,000
R:d. B:co., eller hälften af hela skulden , torde
dennes tillvarelse och belopp ej kunna väcka
ringaste förvåning. Direclionens till
Kongl. Maj:t under den 20'. sistlidne Februari i
underdånighet inlemnade Memorial upplyser
närmare forhållandet. De deruti Ira inlagde
ca loui er grunda sig på Verkets Räkenskaper.
Desse äter äro i behörig ordning
reviderade och.gpdkände. Likväl önskar
Directionen intet högre än att än ytterligare
den nosaste räfsL matte anställas öfver dess.
'O
åtgärder.
Att framdeles, utan åsamkande af ny
skuld, underhålla Theatern på den nu varande
foten, att vinna de högre ändamålen
af en Theaters tillvarelse, och uppfylla de
nationella fordringar, som Ståndet, genom
dess iiffiga bifall, tycktes erkänna, då de
sednast af Friherre Lagerbjelke framställdes,
dertill fordras årligen 50,000 R:d. B:co utöfver
det nu varande anslaget. Här ofvan åberopade
underdåniga Memorial utvisar, att
Theatern årligen stannat i 9000 R:d:s balance,
innan en enda R:d. blifvit använd
Den 2 Juli. e. m.
till kläder, decorationer, machineri, reparationer,
Elevschola och mängden af extra
utgifter. Deraf tyckes oundvikligen följa,
att skulden under ett sadant i 5:ne ar fortsatt
tillstånd, bort gå vida högre. Alt det
ej skett, kan endast förklaras genom den
stränga hushållningen och de tillgångar, sorn
uti förra tiders lemningar befunnits till
fyllande af klädmagasinets och decorationernas
behof; men dessa tillgångar äro
nti uttömde, och anslagens otillräcklighet
således än mera tryckande.
Att Hofkassan ej förmår hvarken gälda
skulden eller bestrida tillökade anslag, är
allmänt bekant. Vara fordringsägares
hopp och Theaterns framtida bestånd beror
således alldeles af Riksens Ständers
frikostighet och upplysta omvårdnad.
Mig tillkommen ej att dömma, hvad
Statens tillgångar medgifva; men att upp.
gifva sanna förhållandet, är inin pligt,
och jag uppfyller der,, då jag härmed, vid
embetsmanna ansvar, högtidligen försäkrar,
att den Theaterinrättning, som utan understöd
skulle fortfara, långt ifrån att kunna
verka till Språkets och Litteraturens förmon,
långt ifrån att kunna bidraga ull sedernas
förädling, långt ifrån alt blifva ett
ämne för den national-egenkärlek, hvartill
vi, i vår nuvarande ärofulla och lyckliga
62
Deri i Juli. e. rti;
belägenhet, äro i alla afseende» så berättigade
— denna Theater, sager jag, skulle
blifva en-blygd för Hufvudstaden, en förargelse
för Smaken och Konstsinnet, och
ett befordringsmedel till den .råhet i seder
och den grofva sinlighet, hvars dagliga
tilltagande i alla länder ej är det mindsta
onda, tidehvarfvet medfört.
Det torde tillätas mig för min enskifta
del tillägga, att, oaktadt min befattning
af Theaterns Styresman, hämtar jag icke
af egna nyttan något skäl till deltagande i
dess öden ; ty jag har sjelf velat inskränka
sysslans samtliga förmoner till de fä boningsrum,
tjenstgöringens beskaffenhet
tvingar Directeuren att begagna ; men —
opartisk är j.ig ändå icke: Både sont
Svensk och Konstälskare, skulle det osagligen
smärta mig, alt åt velt- och
smaklösa gyckicrier, åt u-la öfver.-attningar
af än uslare utländska producter nödgas
inrymma den Scene, Gustaf III. upprest
ät Svenska snillet, 'den Scene, sont
genomljud;', t af Kellgrens och Leopolds
Sånger, och der ända mången förträfflig Lyrisk
och Dramatisk inhemsk tal; n» hedrat
Stiftarens minne och Svenska Konst-sinnet.
Remitterades till StatsUtskottet.
A nyo föredrogo? och bi föll os följande
den 28 Juni på Bordet lagtle Betänkanden:
Den 2 'Juli . e. ro. 63
io! Från Lag- samt OeconomieUtskotten,
rörande Friherre Akerhjelms motion
om Strömrensningar, m. m.
2: o Frän StatsUtskottet, i anledning
af anmärkningar vid dess Utlåtande om
L o
förre Mantalsskrifvare:! Åkerströms Lön
och Pension.
Till afgörande företogs OeconoroieUtskoltets,
den 28 Juni pä Bordet lagde
Betänkande, angående vidtagande medel
till Vaccinationens befrämjande.
Herr Munch af Rosenschöld, 'Eherhard:
Jag skall icke länge uppehålla Rid.
derskapet och Adeln , och önskar icke heller
att, hvad jag nu emot Utskottets Betänkande
har att erinra, skall åstadkomma
en tidspillande återremiss, heldst de åtgärder,
som Utskottet föreslagit till Vaccinationens
befrämjande, höra till de reglementariska
stadgande», sorn Kongl. SundhetsCollegium
ager att föreslå, och Konungen
att efter behag besluta, när jag undantager
den föreslagna • Capitalions-afgift för icke
vaccinerade barn, hvilken det tillhör
Riksens Ständer sjelfva att besluta om.
Då jag sidst hade äran, inför Ridderskapet
och Adeln, i detta ämne yttra mig,
hände jag alldeles icke innehållet af Lands
-
64
Den 2 Juli. e. m.
höfdingen Focks Memorial, hvilket föreslär
en Capitationsafgift för sådana barn,
som genom föräldrars försummelse, vantro
eller envishet ej blifvit behörigen vaccinerade.
Jag tillslär, att detta förslag innefattar
ett mindre direct och mindre stötande
tvångsmedel, än det af en annan värd ledamot
sedan gjorda förslag om ordentlig plikt
för samma uraktlåtenhet och förbud af lysningsattest
för dem , sorn ej blifvit vaccinerade
eller undergått smittkopporna. Jag
anser val ännu alla directa tvångsmedel till
Vaccinationens befrämjande innefatta så väl
ett ingrepp i Föräldrars i Näturrätten förvarade
rättighet att fritt disponera öfver sina
barns physiska vård , som äfven ett misskännande
af Svenska nationens i allmänhet mer
än vetterligen i något annat Iand ådagalagda
beredvillighet att begagna de i fråga varande
säkra och osvikliga räddningsmedel.
Men, då ingen kan vara mera öfvertygad
än jag om nyttan och den goda afsigten
med Herr Landshöfdingen Focks
och Professor TravenFelts förslag, sä är
jag blott icke af lika tankar med dem otii
rättvisan af medlen till afsigtens vinnande,
oell jag är nöjd att fä min särskilda mening
reserverad i Protocollet, samt tröstar
mig med att åtmindstohe ett god t ändamål
'befrämjas af ett orättvist medel. Blifva dé
föreslagne tvångsmedlen antagne, så anser
1*2
Den 2 Juli. e. m.
65
jag den of Herr Landshöfdingen Fock föreslagna
ålder, af ett halft är; inom hvilken
barnet bör vara vaccin erad t, tjenligare än
den Utskottet föreslagit, nemligen af 2 är;
ty efter första halfva äret infinna sig mest
de så kallade barnsjukdomar, i synnerhet
orult för .änder, hvilka val ej försvaras af
Vacc i ne; men illamåendet kan ofta skyllas
pä den. Utomdess kan ett barn oftare va*.
ra utsatt för faran af koppsmittan inom
andra årets än inom första halfva äret»
slut, i synnerhet om Kongl. Sundhets-Collefiiurn
och Regeringen skulle med Utskottet
dela öfvertygelsen om onödigheten af
Ouarantaines-anstalter till en utbrusten
koppsmilias hämmande. Då Utskottet ansett
koppsmittåns förekommande af den
vigt, att vaccinationen genom tvångsmedel
bör befrämjas,-så hade j ig ej väntat,
att Utskottet ej skulle anse lika vigtigt
att hindra koppsmittans spridande till barn,
sorn ännu ej hunnit bli vaccinerade-, genom
de, af mig föreslagna Quaråntaines-anstalter.
Dertill behöf.s intet uppförande af
nya byggnader, ehuru nagra hus i hvart
Län borde vara utsedde för att ditföra
kringvandrande personers barn, då de blifvit
behäftade med kopporna, Det vore
merendels en tillräcklig och lätt verkställd
Quarantaines-anstalt ,att det, med koppor behäftade
barnet skildes i ett aflägset rum,
Rid. o. Ad. Prot. ’ 9. 1®.
75
Den 2 Juli. e. m.
från all gemenskap med ännu ovaccinerade
barn, och att då, som Utskottet t. ex. åberopar,
ett barn i en torparkoja blifvit
angripet, genom behöriga police-och varningsanstalter
gemenskapen hämmades imellan
denna koja och ovaccinerade barn
på samma ort; för öfrigt äga vi redan,
sedan Konung Carl XII:s tid, Författningar
till smittsamma sjukdomars hämmande,
som, om de äfven användas på Koppor,
ehuru merendels blott en barnsjukdom;
skulle för detta ändamål uträtta mycket.
Utskottet behagar äfven förklara, att
förste Archiatern, Herr von Schulzenheim,
vederlaggt mina yttranden i detta ämne.
Jag vill blott härvid anmärka, att Herr
Förste Archiatern blott upptog och yttra*
de sig öfver ett af de flera skäl, som jag
för min mening anfört.
Men jag anser öfverflödigt att vidare
emot Utskottets Betänkande erinra, då alla
nödiga anstalter till Vaccinationens befrämjande
och koppfarsotens hämmande
kunna af Regeringen, utan Riksens Ständers
åtgärd, vidtagas.
Utskottets Betänkande blef härefter,
uppå af Herr LandtMarskalken gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Den 1 Juli. e. m*.
justerades följande':
Utdrag äf ProtocolLet’, hållet i Höglo
fl. Ridderskapets och Adeln®
Plenum den 2 juli 1815.
S. D. Vid företagen justering af ConStitntionsUtskottets,
jemte denna dag inkommet
Memorial, aflamnade Redaction.
af de utaf Riksens Ständer vid innevarande
Riksdag afgjorda Grundlagsförslag, blef
samma Redaction i alla öfriga delar gillad
öch godkänd; men, beträffande de förslag
till tilläggning i 28 §. Regeringsformen,
ält utländske män måtte kunna till Lärare
vid Rikets Läroverk antagas* likaledes till
Språk- och Exercitiemästare saint Idkare af
de Fria Konsterna; så, emedan det Högvördiga
PrestStåndet, med antagande af det
sednare af dessa förslag, afslagit det förra,
hvilket föranledt CoristitutionsUtskottet att,
till meningens nödvändiga fyllande, flytta
orden Utländske indit från det förra till
det sednare förslaget, och Ridderskapet
och Adeln ansåg eri sådan flyttning utgöra
en icke tillåtlig förändring i Redactionen*
samt i följe deraf förslaget om Språk- och
Exercitiemästare samt Konstidkare icke annat
kunna än förfalla; beslöt1 Ridderskapet
och Adeln, att 28 §. RegeringsFormeri
skulle, i hvad detta Förslag angår, förblifva
vid sin förra lydelse oförändrad. U6
Supra.
Den ,2 juli .é. m.
Hans lixcellence, Herr Grefven och l autitz
Marskalken tillkättnagaf sig vara sinnad alt till
påföljande dag, kl. G på aftonen, låta anslå
Plenum till förrättande af åtskilliga val,
och föreslog, att Fullmäktige i Banken och
RiksgäldsContoiret, Revisorerne öfver dessa
Verk samt Statsverket, äfvensom RiddarJiusDirecteurerne
kunde på en gång utses
så nemligen, att fyra särskilda lådor dertill
nyttjades, en för hvardera valet, då, medan
sedlarne i en låda öppnades, de öfriga
lådorna kunde förseglas. Mycken tid vännes
härigenom, och ingen oreda kunde uppstå.
Bifölls för öfrigt; men
Grefve LiUjencrantz , Johan Wilhelm
yttrade sig icke^ kunna dertill samtycka’
emedan man derigenom förlorade tillfället
att, om man för någon person vöre intresserad,
och denne till exempel ej hade blifvit
vald till Fullmägtig i ett Verk, kunna
få densamme invald i ett annat.
Herr LandtMarskalken yttrade sin
proposition (j vara stridande mot Riksdagsordningen;
men dä Grefve LiUjencrantz'uti
sitt vägrande till propositionen fortfor,
tillkännagaf Herr LandtMarskalken, att påföljande
dag, klockan 6 om aftonen, val
af RiddarhusDirecteurer skulle komma att
företagas.
Den 2 Juli. c, nio
69
Å nyo föredrogs OeconomieUtskottets,
gen 28. Juni på Bordet fägli, Betänkande
rörande väckt fr aga om iudeldta Re*,
gementernas Béldädnadssätt,
Herr Berglnnan, Ambrosius Magnus,
uppläste följande:
Vid, Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvars-och OeconomieUlskotts Betänkande
öfver den af mig gjorda motion, att
Rothållare matte njuta till godo deras., i
Knektcöntracterna förvarade rättighet att
få gifva sina soldater Släpmundei ingar af
grått valmar, jemte öfriga i coniracterna
utsatta persedlar, och således befrias ifrån
I i f mu n d e rin g a r s presterande af kläde, med
alla ■ dertill hörande persedlar, hvilket
Kongl. Förordningen af den 4 Februari
1812 dem ålägger ; finner jag mig högst
befogad göra följande anmärkningar:
I premisserna till Betänkandet medgif-.
ver Utskottet, hvad en lång och svår erfarenhet
af Rothållarne besannat, att åberopandet
af Knektcontrncternas primitiva,
lydelse ej saknar skälig grund, och ätt Utskottet
ej kan frångå , det Rothållarne, igenom
de mångfalldiga förändringarne, måst
vidkännas tryckande och opåräknade utgifter.
Efter ett så högtidligt erkännande af
5 o Den a Juli. e .m.
*å val Knektcontracternas tydliga innehåll
fora Rothållarnes tillskyndade svära lidan-*
de igenom contcacternas. öfverskriuande,
hade. jag icke väntat ett deremot snörrätt
stridande förslag: ^tt Rothållarne skulle
förmas samtycka till Lifmunderingars
presterande m. m. sorn Betankandet vidare
innehåller. Såsom skäl Ilar till anföres,
att bokstafliga yrkandet af hvad Contracterne
å ldoo-talet stadga, icke för det narva.*
rande kan äga rinn , såsom er da bidrag till
den beklädnadshjelp, Rotarne vill ja sig åta-,
ga. Men hvartill tjena väl Cuntracter,
och hvad gagna Regeringsformer , om de ej
efter bokstafven tostraflligen efteplefvas? Med
hvad sken af rättvisa kauman fordra, attRot-.
hällarne, nu mera än förr, skola bestå Lifmundering
af kläde, med manga dertill
hörande persedlar, i stället för en Valmars
Släpmundering, sorn kanske kostar mindre
an en tredjedel emot den förra, då man
endast förbundit sig till den sednare?
Och hvarföre skall Staten icke , hädanefter
såsom hittills, bestå Lifmunderingar ? Den
enfalldigaste kan, besvara dessa frågor. De
Författningar, äfven den i 1812 års Förordning
åberopade af år 1795, hvilka i
detta ämne utkommit, till Rothållarnes betungande,
likasom de så kallade, men ofta
ingenting mindre än frivilliga, öfverenskommelser,
som emanerat eller blifvit af slutade,
ifrån Knektconfractexnäs data till den
Den 2 Juli. e. »t.
71
6 Juni 1809, kunna på intet sätt förbinda
Rothållarne att gifva sina soldater mera än
hvad Contracterne föreskrifva, då desse i
RegeringsFormen af sistnämnde dato åter
upplifvas. Följakteligen kunna Rothållarne
icke åläggas att gifva andra än så beskaffade
Släpmunderingar, som Contracterne utsätta,
det är, af grått valmar, med de' öfriga
persedlar, som hvarje landsorts särskildta
Contract utfäster. Om, såsom man
sagt mig, någre skulle utsätta Släprockar,
Skinnbyxor och dylikt nu obrukligt, kan
sädant lätt förvandlas till Valmarsrockar
och byxor; men icke kunna Rothållarne
belastas med flera persedlar än hvartill Contracterne
dem förbinda. Att dessa Munderingar
blifva grå, kan visst icke hafva någon
menlig verkan på trouppen; ty man
såg både Svenska och Finska Armeerna,
under 1808 och 1809 arens campagner, bära
lifmunderingar af samma färg, och likväl
göra deras skyldighet. Om Kongl.
Maj:t skulle i Nåder finna för godt att
använda hvad Släpmunderingarne kosta Rotarne,
till understöd för Staten vid Lifmunderingars
anskaffande, kunde i hvart Län
årligen i Markegångs-taxorna pris utsättas
på de Slåpmunderings-persedlar, som Länets
Knektcontract innehåller; välförståendes
af sådana ämnen , de föreskrifva, och
deras belöpande värde, antingen hvarje, eller
hvart tredje år, efter medium för trea
-
n%
Den 2 Juli. e.nio
ne ar , af Rotarne erläggas till Kronan,
allt sorn Comracterne utsätta sådana persedJars
presterande hvarje eller hvart tredje,
år. Men högst gnskligt vöre, att denna
anstalt icke måtte vidtagas, utan Pio t håll arne
, såsom mera än too år varit vanligt,
få gifva Släpmunderingar åt sina soldater,
och Kronan, såsom förr, utan Rotarnes betungande
eller Soldaternas skada, fournera
Inf munderingar; ty med största förtroende
till Utskottets omdöme i allt annat, litar
jag ej på dess löfte, att soldaten icke skall
besvara Roten med särskildt understöd till
kläder, hvaraf den föreslagna nya beklädnings
methoden sätter soldaten i behof, man ma
saga deremot hvad man vill, och Roten blir
tvungen att något hjelpa honom. Denna,
method skall ock hafva en för Rothållarne
skadlig verkan på Recruterir.garne, och le=_
gorna säkerligen uppstegras.
Utskottet föreslår slutligen, att Regementernas
Rothållare skola sammankallas,
för att höras i detta ämne; men, utom
det att sådant är onödigt, då Knektcontracterne
tydligen föreskrifva Rotarnas skyldigheter,
och frågan verkligen klefve att betunga
Rotarne med en tredubbel beklädnadskostnad,
hvilket 75 §. i sammanhang
med Ro §. i RegeringsFormen ut tryck ellgen
förbjuder; så har erfarenheten visat,
att slika sammankomster hafva för Jord
-
Den 2 Juli, e. m.
75.
brukare i allmänhet och för Rust- och Rothållare
i synnerhet varit af de mest betungande
påföljder. Också har en mycket aktningsvärd
Ledamot af Ridderskapet och
Adeln vid denna Riksdag gjort den framställning,
att alla sådana, sammankomster
skulle för alltid afskalFas; och jag hoppas,
att sådant vinner bifall. Hvad den i fråga
varande Rothållarnes sammankomst angår,
protesterar jag för min del på det högsta
deremot, såsom endast ledande lill
kränkning af nyssnämnde §§. i RegeringsFormen.
Jag anhåller derföre, ödmjukeligen , att
Utskottets Betänkande matte afslås , och saken
sättas i det skick, den var innan 1812
års Förordning utfärdades, det vill säga,
att Rothållarne enligt Knektcontracterna
få gifva deras soldater vanliga Släpmunderingar.
Herr Berghman tilläde mundteligen.
den anhållan, att saken måtte försättas i
samma skick, som den varit före Förordningen
af den 18 Febr. 1812.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
uppläste till Protocollet följande :
Sedan Herr Ofverste Berghman, tped
flere Riksdagsmän, f Memorial, som till
OeconomieUtskottet blifvit remitterade,
74
Den 2 Juli. e. nt.
yrkat Knektcontracternas efterlefnad, har
det varit oväntadt att ifrån samma Utskott
emottaga ett Betänkande, som, istället att
understödja denna Rothållares lagliga rätt,
med förändring i Knektcontracterna utsträcker
Knektrotarnes förbindelser, i anseende
till Släpkläder, till Lifmun derin garn ås
nuvarande förhållande; föreslående Utskottet,
att Knektrotarne borde hvart 5 år, efter
genom markegängen bestämda pris, såsom
Släpkläder, betala värdet af en jacka,
väst och långbyxor, af kläde, en hatt,
en halsduk, ett par stöflätter, två skjortor,
två par strumpor och två par skor —
hvilka persedlar icke allenast äro lika
med dem , som utgöra Lifmunderingen
, utan äfven, nied en väst derutöfver,
ökar kostnaden af släpkläder, i jemförelse
med Lifmun derin gen. Ett förslag till fördubblad
kostnad för Rothållare hade man
icke förmodat blifva en följd af motioner,
som haft tili föremål att förekomma
Rothållarnes betungande; aldramir.dst i en
tidpunkt, då landtmannens förlägenhet påkallar
lindring deri, och för ingen del
medgifver åtagande af nya förbindelser i
sådan väg. Vid granskningen af Utskottets
Betänkande förekommer att, sedan Utskottet
medgifvit, att hvad i Memorialen blifvit
yrkadt, icke saknar grund i Knektcontracberrias
-primitiva lydelse , Utskottet likväl sedermera
sig yttrar, att, då förändrade om
-
Den 2 Juli. e. m.
79
ständigheter tid efter annan föranledt Regeringen
att äska och Rothållare likasom
medgifva utvidgade bidrag till tropparnes
beklädnad, och vid alla Regementer
öfverenskommelser blifvit träffade , hvilka
nästan allmänt utstaka, att Shipmunderingen
bär till färg, skärning och persedlarnas antal
vara lika med Kronoinnnderingen, så ,
ehuru Utskottet ej kan frångå , det Rothållare
genom mångfalldiga förändringar måst
vidkännas tryckande och opåräknade utgifter,
anser Utskottet det likväl vara en billig
jemnkning, att de få detta kanske dubbelt mera
än förr, på-sätt Utskottet föreslagit. Utskottets
yttrande, att Rotarne likasom medgifvit
utvidgande bidrag, är märkligt, då Utskottet,
utan att erinra sig, att ett medgifvande,
som ej är bestämdt, icke är något medgifvande,
likväl tagit det till grund för
sitt tillstyrkande, som så mycket mindre
bort i Betänkandet inflyta, sorn det icke
instämmer med sanna förhållandet,
hvarken att Rothållare medgifvit
utvidgande bidrag i sådan väg, eller , att
med dem vid alla Regementer öfverenskommelser
blifvit träffade, hvilka nästan
allmänt utstaka, att släpmundering till färg,
skärning och persedlars antal bör vara lika
med Lif munderingen. Det är tvärt om det,
som Rothållare allmänt bestrida, att nemligen
Släpkläder, som af dem skola utgifvas,
annorlunda kunna fordras än provins.
I
Den X Juli. e. m.
pernäs särskildta Knektcontracter föreskrift
va; Utskottets förslag borde således icke
grunda sig pa något allmännare medgifvande
å Rothållare* sida, som icke existerar;
och i det fall, att några förändringar
tid efter annan blifvit af högre föreskrifter
föranledde, förringas icke derigenom
den rätt, som i Knektcontracter är Rothållare
förvarad. Utskottets föreskrift, attsoldaten
borde vara förpligtad att förrätta,
arbete hos Rotbonden,^ meddelar Roten
ingen annan rättighet än han förut äger,
genom Knektcontraot ; en rättighet, som
likväl nu mera stannar pä papperet, sedan
soldaterne ärligen användas till Canalarbetare
, och Rothållaren , i stället för att få
begagna soldatens arbetsbiträde, må",
ste sjelf besörja nödiga jordbruksarbeten
vid soldattorpen. I anseende till hvad jag
anfört, och då tiden torde vara otillräcklig
att förvänta ett förändradt Betänkande ,
som i alla fall icke säkert torde kunna påräknas,
anhåller jag vördsamligen, att Betänkandet
må afslås , med förklarande , att .
Knektcontracterne böra ovilkorligen efterlefva
s.
Herr Danckvardt, Garl Gustaf: Vid
öfverläggningen om detta ämne inom Utskottet
var min mening lika med den, tvänne
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln nu
yttrat, Jag har nemligen trott, att Rothål
-
Den 2 Juli. é. m.
77
Jares förbindelser i afseende' på beklädiiads-skyldig.
heten, mot 80 §. i Regeringsformen,
icke hade bort kunna sträckas utöfver
Knektcontracterna ; och att den nu föreslagna
föräpdringen deri vöre mot Rotliållares
fördel stridande; men som denna
mening understöddes af fä Ledamöter in
ty
om
Utskottet, och man föreslog det sista
tillägget 1 Betankandet, att hela saken
borde ankomma på frivilliga öfverenskommelser
med Rothållarne, lät jag dervid
bero, och ansåg öfverflödigt att låta
min särskilda mening till Riksens Ständer
afgå, icke derföre, att jag rnedgaf rigtigheten
af Betänkandet, utan derföre att jag
var fullt öfvertygadj att Rothållare i sådana
öfve ren sko mm elser icke skola ingå.
I afseende på den anvisning, Utskottet gifvit
Rothållare att få begagna soldaterna
till arbete, förenar jag mig i den vederläggning,
Herr Grefve Gyllenborg häremot
nu framställt. Det förhållande, Herr Gref*
ven i delta fall uppgifvit, är åtmindstqne
öfverensstälnmande med den erfarenhet, jag
äger och den jag hämtat i en ort, der jag
härmare känner förhållandet, och der Knektcontracterne,
i deras närvarande skick, äro
öfverflödigt betungande, samt Rothållarne
i allmänhet ur stånd att göra några
uppoffringar.
Herr Lan dt Mar skalken proponerade bifall
till OeconomieUtskottets Betänkande.
7g Dm i Juli e. m.
Ropades Nej.
Herr LandtMarskalken gjorde propö*
sition till afslag å Utskottets Betänkande.
Bifölls.
Herr Ber glimån öhskade, att ett sådant
beslut måtte fattas som det, hvilket af ho*
nom blifvit föreslaget.
Herr Landb Mars kalken erinrade så i
dant vara stridande emot Riksdagsordningen,
och att, om ändring hade sökts uti
Utskottets Betänkande, borde detta sedna*
re hafva blifvit återremitteradt.
Herr Stjernstedt, Carl Gustaf: I någon
påföljd af hvad Herr Öfverste Berg*
man yttrat, får jag vördsamt anmärka* att,
sorn den imellan Rothållare i Stockholms
Län med vilkor ingångna öfverenskommelse,
att på bestämd eller kortare tid kläda
soldaterna i likhet med Lifmunderingen *
men att derefter Släpkladerne utgjordes en*
ligt Knektcontractet med grått eller hvitt
valmar, genom Kongl. Förordningen af deri
4 Februari 1812 förloratall kraft och verkan^
det alltså vore till önskande s, att hos Kongl.
Maj:t underdånig hemställning gjordes om
ändring i 1812 ars nu öfverklagade Kongl
Förordning.
Den 2 Juli. e. m.
Hans E xcellence, Herr Grefven och
LandtMarskalk en förklarade, att saken vöre
afgjord. Herr Berghman hade yrkat afslag
å Utskottets Betänkande. Ett sådant,Beslut
hade blifvit fattadt. Att nu göra förändringar
i Utskottets Betänkande, vore, som
Herr LandtMars kalken nyss nämnt, stridande
mot den för Riksdagsärendernas beh andling
fastställda ordning.
Till afgörande företogs StatsUtskottets,
den 28 Juni på Bordet lagda Betänkande
angående Löntillökning för penningelöntagande
civilevEmbets- och Tjenstemännen i
allmänhet.
Herr von Schantz, Jvar Fredric Gabriel,
uppläste följande:
Ödmjukaste Memorial.
Äfven jag är en ibland dem, som på*
yrkat förbättrad Lönreglering för penningelöntagande
civila Staterna. Då jag uppgaf
förslag dertill, ägde jag, al den allmänt
goda tanka, sorn för saken hördes
rådande, samt Regeringens å ämnet fästade
uppmärksamhet, det hopp, attén, emottiderna
svarande förbättring i Lönevilkoren kunde
väntas. Och, da från StatsUtskottet förut
inkomna partiella förslag varit för särskilda
8°
Den 2 Juli. e. m.
tjensteman gynnande, ökades mitt koppatt
samma ande skulle der på det hela vara
rådande. IVIen jag har förmärkt, vid
detta sorn mycket annat, att på enahanda
grund ej alltid följer samma resultat.
Väl lemnar StäsUtskottets förslag det hopp
för Embetsman , att en mera gynnande Lönreglering
i framtiden kan förväntas. Dettå
är väl en tröst för deri, söm ännu vid medelåldern
kati hafva hopp att upplefva den
förhoppningsfulla tiden och imeilertid' har
något annat än tjernsten att påräkna till sin
bergning; ,men för den, som redan åldrats
i tjensten, samt ej äger något annat än den
för sitt och de sinas underhåll, är detta
hopp icke födande och än mindre Uppmuntrande.
Det förslag, StatsUtskottet uppgifvit
till Lönförbättring för det närvarande, är
så otillräckligt,att det vid första ögonkastet
skönjes, och den beiäknade förhojningsprocenten
är mindre rättvis. Att alla löner
skola i samma förhållande förbättras,
är det naturliga; ty annars blir följden
den, att deh högre betjeningen inom etfc
Verk, som jemte lönen innehar sportlarj
hvilkas sammanslagna belopp relativt ej
blir så obetydligt,skall alldeles icke söka
lediga platser i de högre ansvarsfullare
och
' /
Beri. 2 Juli e. riik
Och mödosammare tjenstegradétnä * för alt
ernå den högst obetydliga tillökningen i lönen,
den han förut kan flerdubbelt vinna
genom andra lo (liga utvägar, men som
frångå honom i samma stund, lian blir befordrad
till Ledamot. Menskliga äregirigheten
kan vara stor; men den bar än icke
så rotat sig, att man för den och Statens
tjenst alltid uppoffrar enskilda fördelar.
Från den sats , att 5o procents tillökning
på en mindre summa 'skulle foga förbättra
vilkoren, man å en större åstadkomma
en så betydlig förhöjning, att den
mycket afvek ifrån förhållandet af
hvärderas behof och lefnädsköstnad, haj
det Höglofligä Utskottet utgått vid projectets
uppgörande; men denna sats torde
mycket afvika ifrån det rätta. Om fråga
vore att tilldela hvar och en Embetsman lön»
endast i mån af hans lefnads-behof, sorn,
en ensam menniska betraktad , så skulle alla
hafva lika; ty personella behof vet, i afseende
på kläder, föda och bunum, kan i
det närmaste vara lika; men da det äfven
är på andra förhållanden i menskliga lifvet,
som man bör göra afseende, måste
man lämpa aflöningen derefter.
På dessa skäl, och ehuru jag visserligen ej
jmissunnnr tjenstemännon i de mindre lönings*
ilid. 0, 4d, Vrot n» 12.
82
Den 2 Juli. e. ni.
graderna allt hvad Utskottet dem föreslå»
git, held.st det är vida mindre än de rätte*
ligen behöfva; tror jag dock, att, rindet
afbidan af den utlofvade bättre tiden, Hög*
lofl.’ Utskottets Betänkande kunde lämpli*
gen undergå den förbättring, att ign års
Lön-belopp f* rhöfes öfver allt med 50 pro*
cent, och sammanslagna summan hel och
hållen reduceras lill spannmål efter Statspris,
att utbetalas efter markegång. Da
detta ej utgör mera äit hälften af den Lön,
Embetsmänneri för 120 ar sedan innehade,
torde det ej skäligen kunna anses för myc»
ket.
Ått Höglo!!. Ridderskapet och Adein
Lilligar detta mitt förslag, derom gör jag
mig så mycket mera förvissad, som Höglofl.
Ridderskapet och Adeln ej fann betänkligt
bifalla Lönförbättring för Landshöfdingen
i Christianstad; och hvarige»
norn han, ifrån penninge-, erhöll indeldt
spannmålslön»
Hufvudmotiverna för StatsUtskottetS
knapphet mot Tjenstemännen synas hämta
sin grund, dels ifrån Statens till andra behof
medtagna tillgångar,dels ock derifrån,
att den af Ständer vid förra Riksdagar äskade
undersökning om det behöfliga antal
Tjenstemän icke för sig gått.
Till ingendera
af dessa omständigheter liro Tjenste»
Den 2 Juli . e. rit.
83
männen vållande. Det är e; deras fel, 0111
Riksens Ständer till andra behof använd t,
hvad som från uråldriga tider till a Hön ingar
varit påräknadt; och' inånga skulle kanske
med mig önska, örn Riksens Ständer
sjelfve, genom Committerade, ville föriatta
den åstundade undersökningen, hvars resultat’
troligen kommer att visa en föga
vinst för Statscässän, men kunde medföra
den nytta, att allmänheten en gång för alla
blefve förvissad om det veikliga behof
j,
O
Vet af Tjenstemän.
De sorn innehafva tjenstenit», hafvä
tej heller sjelfve tillskapat dem, samt i öfvertygelsen,
aLt Tjensten tillkommit för
Statens nytta, hafva de sökt den, utan att
äga rätt att bedömma dess mer eller mindre
umbärlighet; Enär medel blifvit anslag3
iie för Theatrarnes underhåll, samt Acteuirer,
Balletmästare , Danseiirer, Danseuser
och Virtuoset af alla slag njuta Löningsförirtöner,
hvilka dels öfverträffa ,
dels ärö jetnlika dem, rom på stat innéhafVas
af Rikets värdigare Tjenstemän— ja äfven
dem, söm för Fosterlandets försvar
haft helsa , lif och blod ospardt, skall
inan linna förunderligt, alt fråga blifvit
väckt, att onödiga tjeiister kunde vara inrättade;
och man skulle snart falla på den
tanken, att det är förtjänstfullare att roa
fen syssellös allmänhet, än att arbeta för
fäderneslandets bästa;
84
Den 2 Juli, e. »t.
Herr von Schantz, Gustaf, anförd®
skriftligen lill protocollet:
Vördsamt Memorial.
I anledning af Riksens Höglofl. Ständers
StatsUtskotts nu afgifna Betänkande,
rörande Lönförh; jning för Rikets civila
Erabets- och Tjenstemän, får jag, inför
Eders Excellence, Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln , följande i ödmjukhet anföra:
I det hnfvudsakliga vill jag icke bestrida,
att StatsUtskottets förslag till i fråga
varande Lönförhöjning blifvit grundadt på
rättvisa och billighet, äfvensom det synes
vara uppfattadt efter en noga kännedom
af Statsverkets tillgångar. Likväl vågar
jag tro, att i den projecterade classificationen
en och annan förändring lämpeligen
k^nde finna rum: Såsom, då det
af en hvar lärer utan svårighet medgifvas,
att en Löntagare, som åtnjuter endast 200
R:d. , omöjligen, i närvarande tid, kan äga
anständig utkomst; så vöre väl en sådan
Löntagare onekligen berättigad att uppföras
i högsta tillöknings-classen, eller 75 procents
förhöjning; och med anledning häraf
de , som njuta 500 R:d:s lön, i den andra*;
de, som njuta till och med 45°» * tredje
classen; och så de öfrige i billig och rigtig
progression derefter.
Den 2 Juli e. m.
85
I afseende å halfva Lönsummans beräknande
och förvandling i Spannmål, ansar
jag visserligen den af Utskottet derföre
antagna grund, af 4 R :d. 2/1 sk. å hvarje
tunna, vara lika billig som för Löntatagare
fördelaktig; men hvad angår bestämmandet
af denna Spannmåls värde i penningar,
tror jag hvad Utskottet dervid föreslagit,
om uppgörande af ett medium af liera års
Markegångar, icke här vara det rätta, emedan
desamma kunna nog betydligt -  variera, och ändamålet egenteligen- är
att bibehålla lönerna vid ett efter tidernas
omskiften beräknadt värde; jag anser derföre
för det rättaste, att alltid det sednaste årets
Markegång tages till grund för nämnda
Spannmåls förvandling i penningar.
Men en annan i Utskottets Betänkande
förekommande omständighet har i synnerhet
fästat min uppmärksamhet.! Icke utan
förundran har jag funnit vara föreslaget:
att de Embets- och Tjenstemän, hvilke komma
att åtnjuta Lönförhöjning å stat, så
framt de tillika uppbära Löner å Indragningsstaten,
skola antingen till viss del
eller ock helt och hållet förlora de sednare.
Jag hade icke bort förmoda, att det kunnat
undfalla Utskottet , till hvad grad ett
generelt och ovilkorligt stadgande kunds
föranleda, ej mindre till verklig orättvisa
och känbart lidande för en mängd Embets
-
Den 2 Juli. e. m.
ook Tjenstemän, än äfven i (Jerå Tjeristhefattningar
till oreda och villervalla. Ut-,
skottet kan icke hafva glömt, att allmänna
Indragningsstaten utgöres icke endast af sädana
Emhets- och Tjenstemän,- hvilke, frikallade
fran ali tjenstgöring, endast afvakta
en placering på stat, för att lemna de
löner, sorn de på Indragningsstaten nppbä-,
pa ; Utsk-ottet liar sig säkerligen val bekant,
att på Indragnings-staten' äfven manga sädane
Embets-qch Tjenstemän äro uppförde, sorn,
jemte ägande andra sysslor och Löner'på
stat, bibehålla de Embeten och Tjenster,
som blifvit till framdeles Indragning uppförde
, men likväl icke kunna indragning
underkastas, så länge deras innehafvare
fortfara alt göra tjenst, eller tills] de derifrån
afgå. Onekeligqn äro. sadane Embetspch
Tjenstemän berättigade till Lönförliöjning
vid deras å stat ägande sysslor; men
kan och bör val rimligen deraf blifva ep
följd, att de skola i och med detsamma beröfvas
de Lön-vilkor, hvilka dem blifvit i
Kader försäkrade, för andra tjenste-befattningar
, i hvilkas bestiidande de fortfara, och
som först, sedan de derifrån afgått, kunna
indragas? Hvad liar väl den ena sysslan
och lönen härvid för gemenskap med den
andra? Eller vöre icke ett stadgande af
tidan lydelse, som Utskottet föreslagit,
ungefär det samma som -ett. yrkande hets
Regeringen, att de Einbeta- och Tjenstemän
Den 2 Juli. e. m.
87
på stat, hvilke tillika hafva andra, befattningar,
först vid deras afgång ,ämnade att
indragas, genast böra skiljas vid dessa befattningar;
eller om de dem villja bibehålla
, och äfven om deras Tjenst dervid ännu
erfordras, nödgas dem utan ali lön eller
vedergällning förrätta? Obilligheten af ett
§adant förfarande faller hvar och enl för
väl i ögonen, att behöfva mer än blott utvisas,
IVJen om redan en naturlig billighetsfordran
gör ett så beskaffad!; stadgande
motbjudande och förkastligt, sa hade
dertill yttermera Utskottet , af sjelfva
Riksens Ständers förut vidtagna beslut, äfvensom
af Kongl Maj:ts , i anledning deraf
meddelta liera Nådiga Föreskrifter, kunnat
hämta ökade skäl till ett billigare förslag.
Riksens Ständers beslut vid Urtima
Rik sdagen i Orebro innehåller uttryckligt;
Att de Ernbets- och Tjenstemän, hvilka innehafva
beställningar, sorn blifvit uppförda
på Tndragnings-staten, skola bibehålla sina
ft nämnde stat njutande Lönevilkor, så länge
de fortfara att bestrida samma beställningar,
Härvid har aldrig fråga varit att
fråntaga dessa personer nämnde beställningar,
för det de kunna innehafva andra sysslor
på stat och dervid uppbära större löner.
Äfven sedermera, vid skedda regleringar
af stater och Verk, har Kongl,.
]\Iaj:t i Nåder försäkrat de Embets- och
Tjenstemän, hvilkas sysslor dervid blifvit
-88
Den i. Juli. e. m.
till indragning bestämde, att vid deras Lönvilkor
blifva bibehallne , oell hafva da
äfven blifvit i Nåder anbefallde att med silia
Tjensters förrättande fortfara, oansedt
månge af i fråga varande personer redan
långt förut innehade andra sysslor på sin
stat. Att detta varit och är verkliga för-.
Jir,Ilandet , bör Utskottet så mycket mindre
kunna tvifla, då jag upplyser det med mitt
eget exempel. Ehuru å Stat innehafvande
eraf de högre befattningar i Konungens
Canzli, hvarvid jag länge njutit lön, fort»
far jag ännu , till följe af särskildt Nådigt
förordnande, med bestridandet af den pain-,
dragningsstaten satte Secreterare-bestiillningen
vid Kongl. Ingenieur-Corpsens Fältmät»
nings-Brigad, hvarvid mig åligger att författa
och utgifva arbeten, hörande till Svenska
Krig' historieii, med åtnjutande af den
derföre anslagna Lön, hvilken, fastän uppförd
att indragas, icke kan vara indragning
underkastad, så länge jag med nämnde be-«
fattning fortfar, och hvilken icke åger någon
gemenskap nied den tjenstgöring, mig
i Konungens Canzli åligger, eller den lön,
jag der njuter.
Jag vågar af alla anförda skal tro, att
hade rättvisa och billighet fordra en jernnkning
och förklaring af hvad Utskottet i förevarande
anine för mycket ovilkorlig! och
oinskränkt föreslagit, och att i sådant afse»
j»
Ven 2 Juli. e. m.
89
ende, ibland de Embets-och Tjenstemän,
hvilka till följe af erhållande Lönetiilökningar
å stat, Utskottet ansett genast böra mer
eller mindre förlora af hvad de på Indragnings-sta
ten hitintills fått uppbära, ett uttryckligt
undantag bör göras för dem , hvilka
ännu fortfara med bestridandet af de
Tjenstbéfattningar, för hvilka de hittills d
Indragnings-st atén lön uppburit , och hvilken
icke kan vara indragning underkastad,
•sa länge en sådan Tjcnstbefattning icke
uppkört.
Dessa mina anmärkningar, och x synnerhet
den sista, som jag anser vara a£
den största vigt, föranlåter mig till den ödmjuka
begäran, att StatsUtskottet, med återremiss
af dess Betänkande, måtte af detta
mitt Memorial undfå del.
Herr Ekorn, Per Adolph, uppläste
följande
Vördsamma Anförandet
Till någon hjelp i de knappa vilkor,
hvaruti Penninglöntagande Embets-och
Tjenstemän sig befinna, ansågo Riksens
Höglofl, Ständer vid 1812 års Riksdag billigt
att åt JustitieRevisionen, Hofrätterna
och några andra Collegier anslå vissa
summor, hvilka sedermera på det sätt för*
D$n 2 Juli. ntt,
delades, att en Revisions-Secreterare, Haf*
rätts- och Collegii-Råd fick uppbära ioqo
R;d. och en Assessor 666 R;d, 52 sk. i ärlig
lön; äfvensom Betjeningen** vilkor förbättrades
genom 50. procents tillökning på
Expeditions-Taxan och en så kallad Ganceflie-afgift.
Sedan fråga om ytterligare
nödig förbättring i dessa Tjenstemän löner
vid innevarande Riksdag blifvit åter Öfverlemnad
till Riksens Ständers behjertande,
har StatsUtskottet, efter erhållen Remis*
att utlåta sig i ämnet, föreslagit, att lönerna
skulle beräknas efter det belopp, sorn stadgas
i töll års Stat, och så med vissa procent
förhöjas, samt detta förhöjda belopp der-»
efter utgå till hälften i spannmål, efter 4é
R:d. B:co för tunnan. Enligt den grund
Utskottet således antagit, kommer en Råds
lön, utgörande 800 R:d., att ökas med 35
procent till 1080 R:d., och ert Assessors lön
533I R:d. med 4° procent tiil y4^T R;cl.,
Utom den osäkra tillökning , som beror
deraf, om och i hvad mån spannmålspriset
öfverstiger det derför bestämda belopp.
Med detta ringa tillskott af blott 80 R:d.
mera än nu bestås, är en Collegii-Ledamot
illa belåten; Efter grundlagda kunskaper och
mångårigt bemödande att, med uppoffring
af tid och kostnad, söka förvärfva sig. nödiga
insigter till bestridande af det yrke,
han valt, synes en sådan Tjenstman äga
skälig rätt att, vid stadgad ålder och upp
-
Den t- Juli. e. nt<
9*
hunnet mål , vänta åtmindstone den ersättning,
att kunna med sparsamhet lefva anständigt
och oberoende. Huruvida sådant
är möjligt i en tid som denna, då prisen
på husrum, kläder och föda så ansenligen
uppstigit, det öfverlemnar jag till enhvar
att försöka, hvilken ej har att ålita andra
tillgångar än de, sorn svara emot en sådan
lön, i synnerhet om han är gift och har barn.
Der är likväl icke öfverdrifvet hegardt, att
den borde till dessa, hvarje menniskas första
behof vara tillräcklig. Egen förmögenhet
är en lycka, som ganska få Tjenstemän
äga; och den som vill med nit och värdighet
fullgöra sina pligter i Tjensten —
och hvem känner sig icke dertill ovilkorligen
förbunden? — har hvarken tid eller
håg att för arfvode betjena andra. Häruti
ligger också utan tvifvel orsaken till den
brist på skickliga sökande till Ledamöter
i Hofrätter och Collegier, hvilken icke titan
skäl blifvit öfverklagad , och ej bör lemnäs
utan synnerlig uppmärksamhet. En
Tjensteman i de mindre graderna ser sig
ofta genom tjenstgöringen icke betagen
tillfälle aU genom commissioner förtjena,
så ati hans inkomster konna öfverskjuta
Ledamöternas löner; vid hvilket
förhållande den , som äger skicklighet och
vunnit förtroende , hellre fortfar] i sitt
$$11 än han söker en högre tjenst, som s
Den 2 Juli. e, m.
i förening med trägnare arbete och större
ansvar, gifver mindre behållning.
Utan att genom denna framställning
villja för någon del äsyfta mindskning uti
de för tjenstemän i lägre graderna föreslagna
Löntillökningar, vore min önskan,
att äfven de löner som öfverstiga
500 R;d. kunde ökas åtmindstone med 50
procent; men dä tillgångarne och andra omständigheter
torde för närvarande lägga hinder
för en dylik förhöjning och en hufvudsaklig
reglering härutinnan; anser ja.g miglikvälnu
ej kunna underlåta att lillHögloil. Bidderskapets
och Adelns rättvisa bepröfvande hemställa
, om icke ofvanomförmäldta förslag,
med detsammas gillande i öfriga delar,
kunde till Utskottet återremitteras, för att,
i anledning af hvad förberördt är, undergå
sådan rättelse, att den för Herrar RevisionsSecreterare
samt HofRätternas och Collegiernas
Ledamöter projecterade Lönförhöjning
bör räknas, icke efter 1811 års Stat,
utan efter den tillökning, sorn år 1812 de
fleste af dessa Embetsman tillädes. Genom
denna beräkning skulle en Räds lön, 1000
R:d., ökad med 50 procent, stiga till 1500
R:d., och en Asessors lön med 55 procent
till 900 R:d., jemte den förhöjning, som efter
föränderliga Markegångspriser kan uppstå
på Spannmålen ; och ehuru äfven denna
förbättring ej kan, i dessa tider, an
-
Den 2 Juli e. m«
ses svarande mot den belöning, hvarmed
Statens Embets- och Tjenstemän fordom varit
hugnade, synes den dock böra för anständig
utkomst vara någorlunda tillräcklig.
Herr Munch af Rosenschöld, Eherhard ;
Då jag varit den förste, vid denna Riksdag,
som föreslagit en Löneförbättring för penningelöntagande,
så val milita ira som civila
Embets- och Tjenstemän, samt lönernas utgående
efter Spannmålsvärde, torde Ridderskapet
och Adeln ursäkta, att jag, i anledning
af förevarande StatsUtskottets Betänkande
i detta ämne, yttrar några ord.
Största svårigheten vid regleringen af i
fråga varande lönförbättring härleder sig
deraf, att den Committé, sorn, på Riksens
Ständers vid , jag menar, 1812 års
Riksdag, yttrade underdåniga önskan, skulle
nedsättas, för att utarbeta ett förslag
till vissa Embetens och Tjensters indragning
eller sammanslående, samt till en
förbättrad arbetsmethod vid vissa publiea
Verk , ännu icke fullgjort sitt uppdrag, oaktadt
Riksens Ständer tillika anslagit årligt
arfvode till denna Committé. Denna svårighet
hade dock blifvit afhuipen , om mitt,
vid början af denna Riksdag gjorda förslag,
att Riksens Ständer sjelfve skulle nedsätta
en särskild Committé, för att fullgöra samma
uppdrag, och i anledning deraf utarbeta
en förbättrad Lönreglering, blifvit au.
94 Den 2 Juli e. m.
taget. Imedlertid, då detta hinder för éii
fullkomlig Embets- och Löningsreglering nu
ej kan hjelpas, återstår blott den utvägen*
litt vidtaga en provisorisk Lönförbättring
till nästa Riksdag. Hvad särskildt StatäUtskottets
Betänkande häröfver aiigår , så
får jag vördsammast till Ridderskapets och
Adelns bepröfvaride -hemställa : j:o Ont
icke förhöjningen bör utan någon progréss
sion utgå, lika för alla periningelöner, med
50 procent; skälen för detta förslag hafva
redan flere värda Ledamöter anfört; det
hufvuclsakltgaste torde vara det, att de hög«
re Embets- och Tjenstemän merendels hafva
mindre ledighet än de lägre, äfvensom det
tyckes vara mer under deras värdighet att
befatta sig med privata cotnmissioner* till
vinnande äf én nödig utkomst. Dessutom
är det i synnerhet, då Embetsmatihen vid
en mognare ålder och merendels då ernådd
högre Embetsbefattning träder i äkta Ståndet,
söm en bristande utkomst blir för honom
känbar. Äfven vågar jag till Höglofh
Ridderskapet och Adeln hemställa : 2:0
Om en lika så betydlig förhöjning för närvarande
kan anses nödig för de löner, hvilla
blifvit funderade sedan 1809 års Regementsförändring,
då beloppet af dessa löner
bestämdes med något afseende på de
ökade varupriserna och sedelmyntets mindskade
värde. Äfven får jag nu iterera
mitt , i mitt Memorial i detta ainné
Den 2 Juli i ni.
s3
gjorda förslag: att 5:0 Lönerne helt och
hållet, och således icke blott till 50 procent,
bestämmas efter Spannmålsvärde.
Jag linner åtmiiidstone icke i Utskottets
Betänkande någon tillräcklig grund anförd
för Lönernas bestämmande et ter Spannmålsvärde
blott till deras halfva belopp. Jag
skulle tro, att Statens tillgångar medgifva
lönernas utgående helt och hållet efter
Spannmåls värde ; ty, oaktadt den skall efter
Markegången och icke efter Statspriset
godtgöra de Löntagande Spannmålen, betalar
Staten dem ändå ej mera i penningar
för Spannmålen än den sjelf erhåller för
den, emedan Markegångspriset merendels
är betydligt mindre än det gångbara priset
1 orten. Sluteligen får jag hemställa:
4:0 Om icke Lön förbättringen för de
Militäira Embets- och Tjenstemän, sorn
hittills erhållit 3in lön i penningar* bör äf
StatsUtskottet utarbetas och regleras på
»anima grunder sorn den för de civila.
Jag tror mig således uti dessa erinringar
äga tillräckliga skäl att föreslå återremiss
af Utskottets Betänkande.
Herr Adlerstam , Johnn Patrik, anför*
de skriftligen till Protocollet följande
Vördsamma Memorial:
Vid StatsUtskottets till Riksens Högofl.
Ständer afgifn% Betänkande, rörande
pÉ Di* Juli e. w»
en lönförhöjning, får jag i korthet följaH*
de i ödmjukhet anmärka.*
#
Jäg har val ingen ting emot den prim
cip, StatsUlskottet följt i afseende pä Lön*
förhöjningen oell den för densamma proponerade
Classiiication. Den synes mig i
det hela rigtig; men deremot har det icke
kunnat undgå min uppmärksamhet, att Ut*
skottet ansett de Embets- och Tjenstemän,
som vinna Lönförhöjning, icke tillika kunna
få bibehålla, hvad de på Inöraghingsstaten
hittilLs uppburit; denna har jag trott icke
kunna i ar/nan händelse äga rum, än då
hvad på Indragningsstat åtnjutes endast är
en pension eller expectahcelön i väntan på
ordinarie lön: men uti det fall, som med
många Embetsman är vanligt , att de njuta
lön på Indragnings-staten i och för en
verklig och ännu fortfarande tjenstgöring,
så kan jag ej annat än finna ett sådant stadgande
alldeles orättvist. Utom hvad naturliga
billigheten häruti synes fordra, nemligen
att hvar och en skall njuta vedergällning
för den Tjenst, han förrättar och så
länge han förrättar den , tror jag mig äfven
böra väcka Utskottets eftersinnande
uppå hvad Riksens Högloft. Ständers
Beslut vid Riksdagen i Örebro Er 1810 i
närvarande fråga redan bestämt. Det är
ock i anledning a£ ofvapnämnde Riksens
Ständers
V. Den 2 Juli. e. m. §7
Ständers beslut, sorn Kongl. Maj:t vid sedermera
skedde förändringar af åtskilliga
Verk och Stater i Nåder förordnat, att de
Embets-och Tjenstemän, som dervid blifvit
på indragningsstat flyttade, skola ej mindre
tills vidare fortfara med deras förra tjenstbefattningaf
än äfven bibehålla sina förut
åtnjutne lönevilkoi\ Jag kan icke hnna rimligt,
att dea nu i fråga varande Lönförhöjning
för Embets- och Tjenstemän skall upphäfva
och kullkasta Riksens Ständers förra Beslut
och Kongl. Maj:ts derpå grundade Nådiga
Föreskrifter; och jag anhåller, i anseende
till delta ämnets vigt, att Betänkandet måtte,
åtföljdt af detta mitt Memorial, och
de öfriga deremot gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Fucivig: Då Riksens Ständer, i afseende
på den förlägenhet, hvaruti Penningelöntagande
Embets» och Tjenstemän råkat ge--  norn myntets försämrade valeur, och derför
beslutit att, genom tillökning i Jmningsvilkoren,
försätta dem i tillstånd att kunua
hafva en tarflig utkomst, och denna
omsorg är allmän utan undantag; så kan
det icke undfalla min uppmärksamhet, att
endast för den Civila Émbetsmanna Corpsen
tillökningen blifvit bestämdt reglerad,
hvaremot den Militaira blott blifvit lem»
Ful. o. Ad. Fröt ig. 14.
S
9$ Den i. Juli. e. nt,
nadt hopp och Löften att utaf öfverskott
och besparingar kunna blifva hulpen , utan
alt bestämdt blifvit grunderne till deras
Lönförbättring; men alldenstund de militaiie
Enibetsmännen, äfven sa val som de
Civile, äro Statens Embetsmän, äfven så
väl sorn dessa äro berättigade till Riksens Ständers
omedelbårliga bestämmande afderas lönbi:
bättring, och jemväl framför dem, i politiskt
afseendeförtjena varda ihogkomne
för gjorda tjenster för Fäderneslandet, samt
för framtiden till samma nit till uppoffring
af lif och helsa, för Fäderneslandets gagn
varda uppmuntrade, så finner jag mig föranlåten
att begära, det StatsUtskottet måtte
få sig uppdraget att uppgöra bestämdt förslag
till lönförbättring För Militairen ; hvarvid
intet arbitrium må äga rum , utan alla
de, som antingen dels äro på värfvad fot,
dels blifvit från indelta satte på stat med
penningelöner, samt Kronan, till sitt gagn
och nytta , indragit Boställen och indelda
löner, måtte på samma tid och i samma
förhållande samt utaf samma tillgångar,
som för de civile äro föreslagne, åtnjuta
lönförbättring — de stora öfverskotten lemna
tillräcklig fond, sedan de behof, hvarför
de öfverlemnades till Konungens disposition
1812 till nästa Riksdag — ml
mera upphört.
Herr Mannerstam, Johnn: Jag har endast
en anmärkning vid StatsUtsottets bé»
Den t Juli. e. m.
99
tänkande att underställa Ridderskapet och
Adeln, den nemligen att Utskottet, vid
uppgörande af den allmänna förhöjningen
på penningelöner, afdragit den tillökning,
sorn vid 1812 års Riksdag blifvit särskildt
tillagd och förmoueligen på stat uppförd
för några Embetsverk ,såsom Kongl. Justi*
tieExpeditionen , HofRätterna och ivanunarCollegium.
Det kunde val synas billigt, att
alla i fråga varande Löntagare njuta lika
rätt ; men jag bör fästa Ri d dårskap et s och
Adelns upmärksamhet derpå att, då åtskilliga
Collc-gier och Embetsverk, vid den allmänna
organisatiori och reglering deraf*
kom blifvit i fråga ställd och af den Committé,
som Riksens Stander beshrtit skall
föreslås, lÄde böra och kunna undergå förändringar
och indragningar. JuslitieExpeditionen,
Hofrätterne och KammarCollegium
åter äro Verk, hvilka alltid torde bibehållas
till den personal, som der nu häfver lön på
stat, om oeksåformen för sjelfva Inrättningen
skulle, på sätt redan är föreslaget* eller på annat
sätt, framdeles undergå förändring.
Anledningen till det särskildta anslag, som.
samma Verk erhöll 1812 , är ännu lika
gällande, nemligen att deras göromål'äro
mera trägne än de öfriga Collegiernas, och
det skulle således , i min tanka , icke vara
billigt att fråntaga dem en redan erhållen,
tillökning, hvarigenom de obetydligt skulle
se sina Lönevilkor förbättrade vid den allmänna
tilökningen. Hvad JustitieExpedi*
ICO
Den 2 Juli, e. Hl,
tionen enskildt angar, är äfven det1 skäl
talande, att långt Hera Ordinarie Embetsoch
Tjenstemän der äro tjenstgörande,
än de som hafva lön, sä att, t. ex., för 7
RevisionsSecretcrare endast 5 löner och för
ProtocollsSecreterare endast 2 löder linnas.
Om ock de förres* antal kunde tala
mindskning , äro deremot mindst 4 ProtocollsSecreterare
oumbärlige, samt borde följaktligen
hafva lön på stat.
/ ' (
Jag öfvérlemnar sluteligen till StatsUtskottets
eget godtfinnande att, i fall min
anmärkning vinner afseende, föreslå om
den 1812 gjorda tillökning bör endast beräknas,
såsom hittills, i penningar, eller
lika xned den öfriga lönen utgå.
Herr Danchvardt, Carl Gustaf: Då
jag förmodar, att StatsUtskottets Betänkande
blifver, i anledning af de nu gjorde
anmärkningar , återremitteradt , anhåller
jag vördsamt, att ännu få göra ett tillägg.
StatsUtskottet har tillstyrkt några,nya Löner
på stat för betjeningen inom Svea
HofRätt, och detta föranlåter mig att påkalla
Riks ens Ständers behjertande af ett
annat Verk, som icke är deraf i mindre
fcehof. Det är icke nog , att JustitieRevisionen,
i saknad af motsvarande extrainkomster,
eller så kallade Sportler, har,
i jemförelse till de öfriga StatsExpeditioner
-
Den 2 Juli e. m. 101
na, små löner; de på stat uppförde äro äfven
till antal otillräcklige. JustitieRevisionen
har endast 2 ProtocollsSecreterarelöner,
och jag lemnär tili hvar och en att
bedomina, huruvida det vore möjligt för'
2 personer att bestrida denna tjenst,
då under hela året 6 protocoll måste föras
1 veckan. Mindst 4 ProtocollsSecreterare äro
af nöden , och jag vågar derför föreslå att
Högloft. StatsUtskottet måtte, på lika sätt sorn.
för,HofRätten blifvit tillstyrkt, på stat upföra
2 nya ProtoqollsSecreterarelöner vid JustitieFievisionen.
För min egen tillfredsställelse,
såsom tillhörig detta Verk, har jag icke
kunnat undgå att vidröra detta ämne,
särdeles som jag af StatsUtskottéts Betänkande
funnit^ att Justitie-Revisionen är det
enda Verk, der man å ena sidan ägt
försakelse nog och a en annan icke funnit
mödan värdt att till Riksens Ständer ingifva
ansökning om förbättring i Löninkomster.
Jag har varit nödsakad att tala i en
sak, som man skulle kunna tro vara min egen;
men jag bör upplysa, att om dessa
2 nya löner anslås, de samma tillfalla
äldre Embetsmän inom Verket, och alt det
äfven derefter blir min och flera äldre ProtocollsSecreterares
lott att, ehuru ordinarie
fjenstmän i JustitieRevisionen , från och
före 180g, fortfara att tjena alldeles titan
lön. Jag torde icke behöfva nämna
något annat för att styrka bolicfvet a£
jos
Den 2 Juli. e. m.
dessa 2 löner, om jag icke borde, för jern®
förelsen , erinra att de Hesta Ståts-expeditionerna
hafva "2 ProtocollsSecreterare-löner
pä stat, ochia att derstädes högst 2 Protocoll
förås i veckan , efter hvilken uträk'
ning JustitieRevision borde hafva sex.
I anledning af dessa anmärkningar blef
StatsUf skottets betänkande till Utskottet återför
vis a dt.
Under tecknad, Silverstolpe, Axel G a-i
briel: I förmiddags Plenum denna dag begärdes,
att Herr Directeuven af Uhr matte
anmodas befordra till Trycket sitt då upplasta
Hietainen, såsom innefattande upplysande
anmärkningar , i anledning af Herr
StatsSecreteraren Friherre Wirséns i nästföregående
Plenum gjorda anförande. Friherre
Wirsén afgaf genast derpå dylika
upplysande anmärkningar vid Herr af Uhrs.
Om genom anmodan om Tryckning till
den ena Ledamoten och icke till den andra
, allmänheten skulle sältas i belägenhet
att fatta ofullständiga omdömen om deras
uppgifter och tänkesätt, så skulle sådant synas
mig vara ett icke rättvist förfarande.
Jag anhåller på denna grund, att Herr Grefven
och LandtMarskaiken täcktes proponera
Höglo fl, Ridderskapet och Adeln att
Den 2 Juli c. m. 113
anmoda Friherre 'Wirsen äfven befordra
sitt anförande till Trycket.
Denna hemställan blef , uppå gjord
proposition, bifallen.
Herr Munk af Rosenschöld, Eberhard,
begärde, att Herr Silfversparres i förmiddags
Plenum upplästa Dictamén mätte remitteras
till Lag- samt OeconomieUtskotten.
Herr LandtMarskaiken erinrade, att
sådant icke kunde ske, emedan Herr Silfversparre
hade anmält detsamma såsom ägande
gemenskap med det Särskildta Utskottets
på Bordet hvilande Betänkande.
Å nyo föredrogos ochbiföllos följande 2:ne
den 28 Juni på Bordet lagde Utlåtanden flan
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet.
1:0 I anledning af väckt fråga om ettStalsSjö-Assurance
Contoirs inrättande i Slockholm.
2:0 Till besvarande af Högl. Ridder
M
O
skåpets och Adelns Aterremiss, angående ett
gjordt yrkande om RiksdagsRelationers infordrande.
Den £ Juli. e. m.
Företogs till afgörande Allmänna Be*
svärs- oell OeconoinieUtskottets, den 23
Juni pä Bordet lagde, Betänkande till besvarande
af Aterremissen i frågan om Embetsmäns
rättighet att förbjuda invånare i
en o^t att hvar som heldst inom Rike?
söka arbete.
Friherre Cederström, Jakob: Utskottet
har viii uti allmänna termer tillstyrkt den
fejr alla utvidgade rättigheten alt under
viss tid pä året söka sig arbete. Men jag
finnér ej uti Betänkandet vidrörd den delen
af min motion , som rörde upph,öfvande af
fainlidne Landshöfdingen von Echstedts
Kungörelse, hvarigenom invänarne uti bans
Län denna rättighet blifvit förment. Jag anhåller
således, att Betänkandet måtte återremitteras,
med anmodan till Utskottet, att föresi!
en underdånig hemställan tili Kongl. Maj:?
om upphäfvande af denna författning.
Sedan Henr Ekorn , Fehr Adolph ,
härefter uppgifvit skäl och anledningar,
hvarför Utskottet icke trott sig böra i denna
pröfning ingå, och Friherre Cederström
deruppå svarat, men tillika från den begärde
Aterremissen afstått , blef Betänkandet,
uppå gjord proposition, bifallet.
Upplästes ett Memorial från BancoUt*
sköttel, af den 50 Juni , hvaruti Ut*
Den 2 Juli. e. jn.
skottet, i anledning af infordrandet af BancoFullinägtiges
yttrande i fragan om publicité
af Bankens Sedelrörelse, förmäler
det innefatta sådana upplysningar, i afseende
på VexelBancoskuldens belopp och
Bankens Financiella ställning, hvarigenom
all vidare deliberation om sjelfva hufvud*
frågan blefve öfverflödig; och anser sig således
förbundet att detsamma ej till allmän
kännedom uppgifva.
Herr von Schultzenheim , David :
Höglofl. BanooUtskottets svar uppå det requirerade
utlåtandet af Herrar BancoFullmägtiga,
rörande publiciteten af BancaSedlarnes
belopp, synes vara preliminairemål,
och torde således ej , såsom ett ordentligt
betänkande eller Memorial, behöfva
hvila på Bordet.
Det måste vara utan exempel, att något Utskott
vågat neka en utaf ett RiksStänd äskad
upplysning eller Bilaga , hvarpå Utskottets
Betänkande sig grundar. UtiHerrar Fullmägtiges
yttrande skall slätt ingen ziffra före- •
komma, och om uti Vällofl. BorgareStåndets
Talemans, Herr Directeuren Schwans,
särskildta votum, hvartill Herr StadsMajoren
Westin accederade , beloppet af nu
varande Sedelstock, eller erkännandet
af mina uppgifters rigtighet, anföres, så
hade kunnat andragas, att nämnde period
io5 Den 2 Juli. e. m.
blifvit titeletnnad, intill dess Riksens Hö‘glofl.
Ständer förordnat, att Sedelstockens belopp
borde offentligen uppgifvas. Men
dock hade, till ådagaläggande af oväldighet
de, uti det särskildta Betänkandet anförde,
skäl och grunder till. bifall å Publiciteten,
bort till Ridderskapet och Adeln öfver».
lemnäs.
Om BancoTJtskottet för detta förhål»
lande förtjente en föreställning, ville jag
dock , vid Riksdagens annalkande slut, fö»,
ga tillstyrka en äterremiss, utan anhåller,
att BancoUtskottets Betänkande i hela sin
vidd må tagas i skärskådande.
Ht rr Heykensköld , Detlof : Om Banco»
Utskottet hadekunnataflemnaHerrar Bancofullmägtiges
yttrande, hade det visserligen
blifvit gjordt; men detta skulle ej hafva
kunnat ske utan yppande af något af de
hemli'gheter, hvilka Utskottet genom sin
ed är förbundet att förtiga.
Friherre Cederström, Jacob: När Riksens
Ständer infordrat Herrar Fullmägtiges
utlåtande, så kan det icke dem förvägras
att deraf erhålla del, och låter sig göra, då
de financiella detaillerna uteslutas. Jag
instämmer således med Herr von Schultzenheim,
och tror, att berörde Yttrande
bör genom Äterremiss infordras. För det
Den 2 Juli. e. m.
107
närvarande torde Memorialet få hvila på
Bordet, såsom för första gången uppläst.
Lades på Bordet.
Till afgörande företogs StatsUtskottets,
den 28 Juni på Bordet lagda Betänkande,
angående sökt anslag af Taffelpenningar
för PresidentsEmbetet i Kongl. KanunarRätten,
jemte 5:ne JustitieRåds ansökningar
att vid afskedstagandet efter uppnådde 70
år få behålla, jemte lönen, älven Taflelpenningarne,
såsom Pension.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz.
Ludvig : Det är mig okärt att göra en anmärkning
vid detta StatsUtskottets Betänkande
; men, då StatsUtskottet uppgifvit,
att den till penninglöntagare föreslagna
tillökning blott är provisionel till riästa Riksdag
och intills den äskade Committén kommit
i verksamhet samt fått reglera och bestämma
lönernas belopp, så tyckes deraf
följa , att sjelfva lönerne ännu äro alldeles
Oförändrade och tillökningen blott ett temporairt
tillägg, sorn endast bör tillfalla den
tjenstgörande Embetsmannen, icke Pensionärer,
som hvarken i propositionen eller
Ständernas beslut blifvit omnämnde; skulle
likväl Ridderskapet och Adeln finna, att undantag
vid detta tillfälle kunde äga rum
108 Den 2 Juli. s. m
i afseende på dessa hedersmans förljenster,
så önskar jag åtmindstone, att sadant matte
ske med det förbehåll, att det icke mätte
lända till prejudicat för andra redan afskedade
eller hädanefter afskedstagande att
erhålla mera än hvad författningarne tillägga
dem. Jag vill derföre icke söka hindra
antagandet af Betänkandet, men reserverar
min tanka till Protocollet.
/
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord
proposition, blef Betänkandet af Höglofl,
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Å nyo föredrogos och biföllos följande,
den 28 Juni pi Bordet lagde, Betänkanden,
nemligen:
1:0 Från Lag- samt OeconomieUtskotten,
angående anläggning af Svanshamrar ,
m. m.
2:0 Från Lagutskottet, angående Correctionsinrättningar.
3:0 Från Lagutskottet, i anledning af
Aterremissen af Utskottets Utlåtande öfver
Justitie-Ombudsmannens RiksdagsBerättelse.
4:0 Från Lagutskottet, om lösen för
Utslag i Anmärkningsmål.
Den 2 Juli- e. m. iot>
5:0 Från Lagutskottet, angående Vermlands
förläggande under Svea HofRätt, m. m.
6:0 Från Lagutskottet, i anledning af
Aterremissen af Utskottets .Memorial angående
förhöjning i Nämndemännen» traetamente
, m. m.
7:0 Från Lagutskottet, rörande sökt
förklaring öfver 'Förordningen, angående
Skuldfordrings- och Lagsökninsgmål, den
28 Juni 1798.
8:0 Från Lagutskottet, angående allmänna
Straff- och Correctionshus.
Herr LandkMarshnlken tillkännagaf
Bevillningsutskottets Memorial, af förlidne
gårdag, angående allmänna Bevillningen,
vara till uppläsning inkommet; men som
det, tillika med åtföljande Allegater, vöre
ett arbete af mellan 120 och 130 ark, hemställde
Herr LandtMarskalken, om ej Ridderskapet
och Adeln skulle behaga tillåta,
att detsamma ansåges som uppläst, och hnge
hvila på Bordet lill läsning uti RiddarhusCanzliet.
Bifölls.
Upplästes och lades på Bordet följande
.inkomna Handlingar:
1:0 Frän StatsUtskottet, af den 29 Juni*
angående gjorda anmärkningar vidUtskottets
Betänkande rörande Bytesverket; och tillstv^rker
Utskottet, att hos Kongl. Ma j:t matte anhållas
om den nådiga ändring uti Kongl. Förordningen
den 16 November 1813: 1:0 Att»
i stallet för de der utsatte 10 är, tiden måtte
inskränkas till 5 år, räknadt ifrån och med
nästa är.■» början; '2:0 Att ej mindre Kronan
än Private, som förmena sig äga fordringar
uti Bytes- samt Rediictions- och
Ersättningsrnål, böra sådana sina fordringsanspråk
anmäla inom den 51 December 1817*
och de som då icke äro anmälde anses förfalla
och rj kunna till vidare pröfning upptagas;
5:0 Att alla byten böra vara utredde* afslutade
och med Kongl. Maj;ts Nådiga Bytesbref
fastställde inom den 51 December
1820, och de Byten, som pä ett sådant
sätt då icke äro afgjorde, böra fastställas
och för afslutade anses, ehvad Kronan eller
Private deraf vinna eller förlora; ly:ö
Att KammarCollegium vid hvarje års slut
bör till Kongl. Maj:t ingifva en underdånig
Berättelse om hvad vid Bytesverket för året
tillgjordt blifvit, samt hvad som återstår,
och af hvilka Berä'ttelser Riksens
Ständer vid nästa Riksdag torde i Nåder
lemnäs del; och ändtligen, 5:0 Att, på det
Jord och Hemmansägare måtte blifva i tillfälle
att erfara, huruvida deras hemman
bch lägenheter kunna i något Byte vara
anhängige, KammarCollegium mätte undfå
Nådig befallning att genast och sist inom
detta årets slut låta författa en fullständig
förteckning på alla oafslutade Byten, som
tillika utvisade alia de hemman och lägenheter,
som uti hvarje Byte äro antingen
utbytta eller till vederlag uppgifna, och
hvilken förteckning borde Allmänheten
meddelas afKongl. KammarCollegium genom
till utfärdande allmän Kungörelse, som åPredikstolarne
bör uppläsas.
2:0 Från StatsUtskottet, af den 29 Juni,
i anledning af anmärkningar vid dess
Betänkande öfver Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om Statsverket, uti hvad som rörer
RiksStatens Första Hufvudtitel.
g:o Från StatsUtskottet* af den 29 Juni»
hvaruti Utskottet, jemte upplysande afen hos
HögvötdigaPrestStåndet gjord anmärkning vid
Utskottets Betänkande öfver Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om Statsverket,! hvad
det rörer Riksstatens Andra Hufvudtitel,
yttrar dess Betänkande af de Tre öfriga
RiksStånden vara bifallet.
4:0 Från StatsUtskottet af den 27 Juni
, angående tillökning i anslaget åt Academien
för de Fria Konsterna , m. in.
Herr Silverstolpe, Fredrik Samuel,
hade inlemnat följande, som upplästes, så
lydande
112
Den 2. Juli. e. m»
Vördsamt Memorial.
Vid det af Högtofl. StatsUtskottet till
Rik setis Ständer afgifha Betänkande, rörande
Förhöjning af Kongl. Academiens för de
Fria Konsterna Statsanslag* samt tvänne
nya löner åt Kongl. Öfver-lntendents-Embetets
Betjening , utbeder jag mig Ridder»
skapet och Adelns benägna tillstånd att få
framlägga några anmärkningar. Det torde
Vid detta tillfälle mig tillåtas att omnämna
ariledningarne lill den åtgärd, StatsUtskot
‘“o
tet
lemnat åt dessa ämnen. Dessa anled*
ningar äro gifne af sjelfva de Verk, örn hvilka
här är fråga, och StatsUtskottet har härn*
tat upplysningarne om dessa Verks behof
utaf underdåniga skrifvelser till Kongl.
Maj:t, hvilka blifvit till Utskottet af Kontin»
gen i Nåder remitterade.
Academiens för de Fria Konsterna un»
derdåniga anhållan innebar:
1:0 Att så vida Kongl. Maj:t för tvänne
år sedan flyttat den Mechaniska Schölan
ifrån Academiens inseende, och ställt
henne under Kongl. Landtbruks-Academiens,
matte nu det anslag af 475 R:d., soln
tillhört nämnde Schola, blifva på Landtbruks-Academiens
stat öfverflyttade; en åtgärd,
sorn tillhörde Konung och Ständer ge»
znensamt.
2;o.
V
-
Den 2 Juli. e tot*
2:0 Att en summa af R:d, 1125 matte
Utöfver det förra anslaget bestås till bedrifvande
af Academiens Läroverk ; vid hvilken
anhållan var företedt, huruledes Professorernas
arfvoden, är 1755 aldraförst andagne,
icke blifvit under mer än 60 års framlopp
förhöjde; huruledes de öfriga Lärarnes
arfvoden äro dels i det hela alltför ringa
dels ojemnt fördelade; huruledes ett eller
annat nytt arfvode behöfde tillslås ; huruledes
Vaktmästarens vilkor äro lägra beräknade
än för Vaktmästare vid andra publika
Verk; huruledes anslagettill kladeråt honom
och de båda modellerna är alltför otillräckligt;
samt ändtligen huruledes ringheten af
den till Ljus, Olja, m. m. bestådda summan
satt Academien i nödvändighet att in*
draga en af sina nyttigaste Scholor.
5:0 Att sedan Kongl. Maj:t, i anseen*
de till ökad dyrhet uti Europas alia länder,
täckts, redan för några år sedan, förhöja
de resande Pensionairernas vilkor, ifrån
500 R:d. Svenskt Banco till en lika summa
uti Hamburger mynt, och enär dyrheten
ännu med hvarje år tillväxpr, måtte hädanefter
hvartdera af de 4 Pensionsanslagen
uppsättas till ett belopp som, efter den
sannolikasteGoursberäkning, konnne att svara
emot 400 R:d. Hamburger; och
4:0 Att bland de Lönanslag för äldre
Konstnärer, som vid 1810 års Statsreglering
Rid> 0. Ad. Fröt. 15. 16
n4
Den 2 Juli. e. m.
flyttades fran Slottsbyggnads-staten till Fri*
a KonstAcademieils, måtte mi bestås dels
2 nya anslag för Konstgrenar, som nju*
ta ingen sadan uppmuntran, dels förhöjning
å ett redan bestådt anslag, till jern*
likhet nied dim för andra Konstnärer.
Till besvarande af allt detta , bär
StalsUtskoltet anfört: ”Att då Academiens
”Statsanslag, bestigande sig till R:d. 7670,
”icke utgår eller är fördeladt å Löner, listan
utgör arfvoden, samt således ej kom*
’’mer under beräkning vid den föreslagna
*’Lönförbättringen för Penninglöntagare i
”allmänhet, och då Utskottet likväl fun*
”nit skäl att de i frågavarande arfvoden
”och särskildta öfriga anslag , såsom ringa
”och otillräckliga, matte blifva förhöjde —
’’så har Utskottet, hvilket ej kan sträcka
”sin åtgärd till ett specielt bedömande af
’’behofvet, utan’ allenast föreslå en efter
•'Statsverkets tillgångar lämpad tillökning,
'•ansett sig böra tillstyrka, att Academiens
"Statssumma i ett för allt mätte okas med
”1330 R:d. , eller till en jemn summa af
”R:d. 9000, samt till Kongl. Majrts Nådiga
pröfning och godtfinnande öfverlemnas,
’’ej mindre frågan om öfverflyttningen pä
”Landtbruks-Academiens Stat af utgifterna
’’för Mechaniska Scholan, än ock fördelnin*
”gen och användandet af denna tillökning
”å de särskildta anslagen”.
Ben 2 juli é m.
Vid jemförelsen mellan den detailleradé
framställning jag gjort af Academiens behof
och det alltför summariska yttrande ,
StatsUtskottet afgifvit, lärer Höglofl. Rid*
derskapet och Adeln sjelf hafva gjort den
anmärkning, att Academiens, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga åtgärd, till StatsUlskottet
afgifna begäran icke blifvit till alla dess
punkter besvarad, och att, under anförande
deraf att Utskottet ej kati sträcka sin
åtgärd till ett specielt bedömande af behofvet,
bär förhöjningen, på deri fåordiga
Och mer än litet upplysande grund, att
tillökningen b dr de lämpas efter Stats-VerJcets
tillgångar, ansetts böra uppgå till alle*
nast y af den summa Academien, på goda*
Och af StatsUtskottet visserligen icke föriingade
skäl, trott sig kunna begära. Det
torde vara mig tillåtet att vitsorda för
Verkligheten af det uppgifna behofvet. Jag
talar här icke i egen sak, ty jag har ej vid
Academiens anhållan något att vinna; mert
jag talar i en sak, elen jag bör på det nogaste
känna; och det är på denna kännedom,
hvilken alldeles tillhör mina Embetsskyldiglieter,
som jag grundar min förhoppning
att Höglofl. Ridderskapet och Ädeln
behagar fästa något åseende. Om jag
skulle i en ännu nosräre detail anföra hvad
O
för hvar och en af de särskilda artiklarné
är hegardt, skulle det visa sig att, hvad
egentligen beträffar Academiens Läroan*
Den 2 Juli. e. tn.
stalt, är fraga om tillökningar af småsummor,
bestigande sig högst till 100 R:d., men
merendels till 50 och 25 , med undantag
endast af de G Tecknings - Professorernas
arfvoden, dem Acädemien föreslagit till 4^
gångers större belopp än de för 60 år sedan
stadgades ; och hvad angår dessa Professorers
vilkor, så torde det bringa till
förundran en hvar af det upplysta Stånd, inför
hvilket, jag har den äran att tala, att
de första Lärarne vid detta Verk , att
de verksammaste Embetsmännen inom detsamma
, att Sveriges ypperste Konstnärer
äro, för den undervisning de lemna, betalte
med 24 sk. för hvarje timma — en betalning,
med hvilken den mindst skicklige
Ritmästare icke later sig åtnöjas. Om således
dessa arfvoden ifrån 33-y R:d. för 2:n«
månaders tjenstgöring, skulle uppsättas till
150 R:d., lärer sådant vara lika svarande
mot anständigheten som mot varustegringen
sedan mer än ett halft århundrade. Men
jag skulle alltför mycket missbruka Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, om jag
mer än exempelvis sökte bevisa tillbörliglieten
och måttan af Academiens företedda
önsltningai'. De Scholor, der Konstensgrundxeglor
inhämtas, der det första fröet till
stor talang redan så ofta begynt sin utveckling
, der Fabriksidkare och Handtverkare
sett sina Lärlingars smak förädlas, dessa
Scholor blifva ar från år mer besökte, och
till 5 förökas. I den mån KonUerne hunnit
bringas, till vetenskaplighet, i lika tnån
har Academiens småningom förökade Boksamling
börjat af Konstnärerna begagnas,
och detta så väl som den aktning Academien
är Allmänheten skyldig, har satt Academien
i nödvändighet att, till Artistarms
och äfven Publikens nytta, hålla Bibliotheket
tillgängligt, under inseende af en
särskild tjenstman, hvilken för detta besvär
utan tvifvel gör sig förtjent af ett arfvode.
Den största tillökningen, som är begärd
för Academiens Läroverk, är den af too
R:d. om året, ämnad till anskaffande af ljus
och olja. Skulle detta anslag icke kunna utgöras
af de 1530 R:d. , sorn nu blifvit af
StatsUtskottet till bevilljande föreslagne,.
så ser Acädemien med smärta förlängas den
tid , som nogsamt skall vittna om en vacklande
konstbildning. Men dä jag sagt , att
de föreslagne 1330 R:d. tilläfventyrs icke
skulle kunna fylla de brister, hvarom här
afven är fråga, lära grunderne till denna
min förmodan ej förr vara rigtigt ådagalagde,
än jag hunnit upptäcka det aldra största
nf Academiens behof, det att kunna till
främmande länder utsända sina förnämsta
' Lärlingar; och jag får härvid upplysnings'
yis nämna, att sedan 5 års framlopp har
ingen ung Svensk Konstnär vågat med en
\ alltför ringa respension äfventyra sin fram
-
Den 2 Juli e. m.
tiri , att en , af Kongl. Maj:t icke
lange sedan utnämnd Pensionair för Bygg-,
ningskonsten , som genom Kongl. Nåd
fatt ett anslag lill fördiihbladt belopp
mot det å Academiens Stat uppförda, icke
ser sig i stånd att detta tillfälle till högre
Utbildning begagna, samt ändtligen , att p|
de anbud af min Embetsåtgärd till Respensionairers
anskaffande jag gjort åt flera
Iliand de unga Konstnärer, sorn allaredan
öfverhunnit den skicklighctsgrad, hvilken
till utrikes resor erfordras, har ännu al-,
drig följt annat än vägran. Örn således
Konsternas storsta ändamål skall kunna be-,
främjas, far Academien af det nya anslaget
hålla det mesta disponibelt åt Respensionairerna,
hvilka likväl då icke kunna blifva
4 på en gång, såsom det, i följd af Academiens
Stat, varit tillämnadt. När följakteligen
den föreslagna tillökningen är otillräcklig
till detta blotta men stora ändamål,
hvad skall då blifva af sj Ifva Läroanstalt
ten? Hvad skall blifva af ett Läroverk, som
ädelmodige främmande Konstnärer, för 8Q
år sedan, stiftat och sjelfve en lång tid
underhållit'? hvad skall blifva, säger jag, af
en Inrättning, som danat redan så manget
infödda Svenska män till elen högre skicklighetsgraden,
och som sett ur sitt sköte
framträda en man, värdig Konsternas tidJtvarf,
en nian, som till alla bildade nation
per kringfört det Svenska Snillets ära ?
J)t?i2 2 Juli. e. ra.
Då Höglofl. StatsUtskottets R tänkande
icke innefattar annat än en totalsumma,
b riri" ad till ungefärligen -j af hvad sorn
uppgifvits vara af noden , är det för mig
omöjligt att inse, det frågan om nya anslag
ät de. Konstgrenar, som vid sednast
skedda regleringar blifvit glömde, ådragit
sig- Utskottets granskande åseende. Skulla
det väl kunna hända, att man misskände
nyttan af någon Konst, och i synnerhet
af den, genom hvilken känslan för alla de
öfriga sprides, snart sagdt, till hela nationen
— en Konst, genom hvilken ett Lands
utseende och dess inbyggares sinnesodling
öfverallt allmängöres — en Konst, den icke
en gång slöjderne kunna umbära? Denna
sednare sanning har äfven af fordna dagars
Ständer varit insedd och erkänd, och deras
Utskott hafva på Manufacturfonden föreslagit
åt Kopparstickare icke blott Res-pensioner
men äfven underhäll bär hemma , mot
det vigtiga och Ständer' hedrande förbehåll,
att Graveurerne skulle tilldana Elever. Bland
Konstnärer, som på lika sätt äro bortglömde
till åtkomst af löner är äfven det slag
af Målare, som sysselsätta sig med mindre
Historiska Scener, och i denna genre hafva
likväl flere Svenska Artister särdeles
lyckats. Man kunde tilläfventyrs invända,
att det redan existerande anslaget för Historiemålningen
icke utestänger en sådan
Konstnär frän en Löns erhållande; men
i£0 Den £ Juli. e. in.
jn.g frågar, om det icke skulle vara för Kon»
stern as upplysta vänner påkostande att se
anslaget for den högre Historiemålningen
såmedelst draget frän sitt värdiga och vig»
tiga ändamål ?
Den sista begäran , Aoademien uti sin
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majit
gjort, är den om 100 R:d:s tillökning ä
Lön-anslaget för en MiniatureMålare ; grunden
lör denna framställning är, att Landskaps-
Portrait- och Decorationsmålare äro
med den Lönsumma uppmuntrade, som
du åt Miniaturmålaren föreslagits.
Hvad slutligen angår Högloll. Statsutskott
tets tillstyrkande, att till Kongl. Majus Nådiga
pröfning och godtfinnande rnå öfverlem*
rias frågan om öfverllyttningen på Landtbruks
Academiens Stat af utgifterna för
Mechaniska Scholén, kan jag för min del
icke inse, ur hvad skäl Fria Konst-Acadein
i ens härutinnan yttrade önskningar icke
vunnit stöd igenom Utskottets mer bestämda
godkännande af sjelfva principen. Och
åom Höglo fl, StalsUtskottet icke fört till
Riksens Ständers kunskap de grunder, hvar
på Academien( fästat denna sin begäran,
anser jag det vara lika min pligt sorn min
rättighet att dessa skäl framlägga. Acadernien
nyttjade såsom motiv till denna sin
underdåniga anmälan, att en olämplighet
Ben 2 Juli e, m,
borde deraf förspörjas, att Mechaniska Sebolans
Lärare stå under den ena Academiens
uppsigt, men att samma Scholas Elever
endast genom den andra Academiens åtgärd
kunna vänta sina belöningar. Jag får
härtill lägga det ytterligare skäl, att då
jag, såsom Kongl. Academiens för de Fria
' Konsterna Ordförande, äger högsta uppsigten
öfver hela Läroanstalten , och anordnar
utbetalningen af Lärarnes arfvoden, är
det blott den sednare åtgärden, sorn mig
nu mera tillhör, i afseende på Kongl.
Landtbruks-Acadeiniens Mechaniska Schola,
hvars Lärares göromål jag ej har att inspectera,
men hvars löner jag likväl är
pligtig att utbegära. Dessutom kan jag icke
inse, hvad som förmått Högloft. StatsUtgkottet
att icke denna gång, likasom vid
1810 års Statsreglering, med uttryckliga
ord tillstyrka subdivisioner å den 5:te HufvudTiteln,
hvilken nyssnämnda år inbegrep
under sin totalsumma, af 10,000 I\:d. , 5
särskildt nämnda Académier, nemligen s
Kongl. Vitterhets Academien, Svenska Acadentien
, samt den för de Fria Konsterna.
Jag har i detta ämne nu ingen vidare
anmärkning att göra än allenast den, i sig
sjelf nog vigtiga, att, da det hittillsvarande
anslaget för KonstAcademien bestiger
sig till 7670 lV.d., bör derifrån afräkna»
först 450 R:d., hvilka gå till arfva
-
J22 Den 2 Juli. e. m.
den vid Kongl. Maj:ts Museum — ett Verk,
som med Academicn aldrig varit sammanslaget,
utan bör såsom ett i och för sig
särskildt Verk betraktas; och dern+ist den
summa af 475 R:d, som utgår till Mechaniska
Scholans behof, hvilken Sciiola, såsom
nu mera en gren af Kongl. Landtbruks
Academien, ej bör hädanefter anses
såsom ökande beloppet af de Fi ia Konsternas
Academies Stat, Således utgör det verkliga
anslaget för Academien allenastR:d. 6745.
Men det återstår mig ännu att vidröra
det sednare ämnet uti Höglofl. StatsUtskottets
Betänkande, det nemligen, som angår
nya anslag for Kongl. Ofver-Intendents
Embetets Canzli. Uti mitt underdåniga
Memorial till Kongl. Maj:t, och hvilket
Memorial Konungen täckts till SlatsUtskottét
i Nåder remittera, var begärd en lön
För en Secreterare, till lika belopp med
den Ian, Embetets Kammererare åtnjuter, eller
4°o R:d., en lön för en Canzlist, lika
med den mindsta Gonducteurslönen , det vill
säga 135^ R:d., samt 100 R:d:s förhöjning
å de, såsom Expensmedel och mot vanlig
redogörelse, anslagna 200 R:d. Högloll.
Ridderskapet och Adeln torde villja sig erinra,
att 1809 års Ständer till Kongl. Maj:ts
Nådigsta fastställelse föreslago inrättandet
af en Slottsbyggnads-Direction, sammansatt
af Konungens RiksMarskalk, Öfver
Den 2 Juli e. m.
123
Ståthållaren i Stockholm samt Öfver-Tntendenten
— alla utan särskilda inner eller arfvoden
för denna befattning, Dentia Directfon
skulle af Kongl. Öfver-IntendentsEmbetets
Tjenstmän beij nas, for de löner,
desse förut innehade, och hela Inrättningen
grundade sig så helt och hållet på ingen
den ringaste utgift för Statsverket, att
till och med Öfverlnlendents-Embetets Expensmedel
blefvo tillika SlottsbyggnadsDirectionens.
Detta Verk vänn Kongl.
Maj:ts Nådigsta bekräftelse och sattes i behörig
activiiet. Sedan mer än £ år har
jag den hedern att i denna Direction vara
en Ledamot. Det har visat sig— och jag
vädjar härutinnan till de Herrars och Mans
omdöme, sorn med mig dela denna befattning,
och hvilka nu kunna vara här närvarande-
att Skiifvaregöromålen vid Kongl,
Slottsbyggnads-Directionén utgöra 5 till 4
gånger mera än de sorn vid Kongl. ÖfverJntendentsEmbetet
kunna förefalla. Då sistnämnde
Embetes Secreterare- och Canzlist-befattningar
hittills alltid varit atDessinateurer
uppdragne, har nu handt, att desse Tjenstmän
mer sällan, än de bort, kunnat med RitUingarnes
uppgörapde sysselsättas, Dessa
skäl hafva tillvunnit sig Högloll, StatsUtskottets
billigande; sa att Utskottet till
Riksens Ständers fastställande föreslagit en
Secreterarehin af 200 R:d., och en Canzlistlön
af 60 R:d — båda underkastade de för
124
Deu 2 Juli. c. Tit.
höjningar, som för penninglöntagare i allmänhet
blifvit, g^nom särskildt Utlåtande
af Utskottet', nu fores]agne. StatsUtskottet
tillägger, ’’alt desse Tjonstmän skulle här»
”igenom, enligt l-.vad Ofverlntendenten fö»
”reslagit, varda försatte i enahanda lönvil”kor
söm deras vederlikar vid samma Verk
”innehafva”. Min underdåniga hemställan
till Konungen åsyftade för den blifvande
Secreteraren , som hädanefter icke skulle
tagas bland Desxinateurerna. en lön stor
/(.oo R:d. , eller som meningens fortsättning
lyder, en lika lön med. Kamrerarens. Då
nu Kamreraren får förhöjning på sin hittills
ägande lön , af 4°° Rid.— huru kan
val då StatsUtskottet påstå, att den blifvande
Secreterarelönen, af 200 R:d., med dess
förhöjning, skall uppgå till lika belopp med
Vederlikens , Kamrerarens ? — Förgäf
ves,
i min tanka, skall man invända, att
denne Kamrerare bör, ur det skäl, att han
tillika är Verkets Casseur, njuta bättre vilkor
än Secreteraren. Jag besvarar denna
invändning dermed, att Secreteraren har i
hvarje vecka att bivista 2 Sessionsdagar ,
på hvilka Protocoll skola föras, att båda
dagarne föranleda till Expeditioner , och att
Secreteraren dessutom nästan hvarje dag i
veckan hemma hos mig särskildt sysselsattes
med Skrifvararbete; i hvilket jag under
de framflutna 2 åren sjelf deltagit, på
det ärenderne icke måtte afstadna; men
Den 2 Juli. e. m.
att deremot Kamreraren och Casseuren aldrig
bi vistar, och ej behöfver bivista mer
än en Session i veckan , och att , under
den tid jag varit hans förman, har jag saknat
all anledning att honom hos mig sysselsätta
, eller att af honom ens begära någon
upplysning, som fordrade tid. Förgäfves
skall man ock använda det skälet, till
nedsättande af Secreterarens vilkor, att han
omöjligen kan föras i bredd med Secreterare
i Kongl. Collegierna , utan aldrahögst
förliknas med DepartementsSecreterarne x
Kongl. KrigsCollegium. Det befinnes, att
Secreteraren vid Ofverlntendents-Embetet
är Secreterare vid ett Publikt och Kongl.
Verk, att han har ingen annan Secreterare
öfver sig , och att han äfven i ChefSecreterare
egenskap betjenar eif Kongl. Direction,
hvars värdighet är lika med de
Kongl. Collegiernas. I öfrigt måtte det
mig tillåtas anföra att, då Secreterarebeställningarne
i dessa Collegier merendels leda till
Ledamotskap i samma Verk, stundom äfven
till högre embeten i Staten, äger Secreteraren
vid Kongl. Öfverlntendents-Embetet
ingen carriere för“sig öppen, och kan,
åtmindstone inom detta Verk, aldrig avancera;
oberäknadt alt detta Verks tjenst leder
till föga eller ingen recommendation
på annan tjenstbana. I följe af alla dessa
skäl får jag än ytterligare yrka, att nämnde
Secreterarelön måtte i allt bestämmas
iz6
Deu 3 Juli e. m.
tili lilia belopp med Karnrerarelönen, och
att äfven den nye Canzlislen, hvilken
kommer att alldeles skiljas fran Dess i n äteurerna,
måtte, i stället för de 60 R:ö}
tued vederbörlig förhöjning, sorn af SiätsUtskottet
blifvit föreslagen, uppsättas till
153t lk:d. med förhöjning, för att blifva
lika med den ixlindsta Conducteurslönem
Sluteligen får Jag äfven anmärka, ali
frågan om Fxpensmedlens förhöjning, ifrån
200 till 500 R:d., alldeles icke syrieS
hafva blifvit af StatsUtskottet tili öfverläsa*
ning upptagen: och örn någon skulle föreställa
sisr att, i en tid då alla varor ha*
o .
stigare än någonsin tillförene uppstegra^, och
då särdeles de utländska pappers*sor te r, solli
till Desseinerna erfordrks, aro blefne vida dyrare
ätt fordom» skulle tvänne publica Verknrt
vara i stand att åtnöjas med ett ensamt
Verks Fxpensnledel, får jag Upplysningsvis
deh aran anmäla, att intetdera af de
båda Verken förmått att, likasom alla andra
Stater, hålla Stockholms Avisor och de
Svenska Caléndrarne.
Jag slutar med anhållan om HöglofL
Ridderskäpets och Adelns benägna öfverse*
ende för vidlyftigheten af detta anförande.
Om jag varit nog lycklig att i mina
skäl finnas grundligt utbeder jagnrig*
det tacktes Högloft. Ridderskapet och A»
deln till StatsUtskottet återremittera det;
Den 2 Juli, e. m.
Betänkande, vid hvilket jag funnit mig föranlåten
att göra anmärkningar. Dessförinnan
torde det mig tillåtas att detta mitt
vördsamma Memorial med våraTrenne Med*
Stånd communicera.
Derjemte blef communication med de
fefriga RiksStånden Författaren af detta
Memorial tillåten.
5:0 Från StatsUtskottet, af den 14 Ju*
ni, angående Löfås Silfververk i Schedevi
Socken och Kopparbergs Län. Utskottet
hemställer, att Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Nådig befallning måtte till Kammar- och
EergsCollegierna afgå att ofördröjeligen
vidtaga anstalter om Verkets nedläggande
samt de detsamma förunnade förläningars,
friheters och förmoners indragande till
Kongl. Maj:t och Kronan; dock att derunder
icke inbegripas de extra Tjenstbarheter,
hvilka allmogen till Bruket utgjort*
och hvarifrån den vid Verkets nedläggning
hör njuta befrielse; anseendes Utskottet för
öfrigt det böra vara nu varande disponenten
öbetaget, om han , på egen bekostnad och
utan allt Understöd af Kronan och del Allmänna,
vill med egna medel fortsätta grufarbetet,
likväl på sådana vilkor, som med
Författningarne om Bruks och Bergshandteringen
instämma.
i*S
Den 2 Juli. e. mi
6:0 Plån StatsUtskottet, af den sg Juni,
angående Borgmästaren Hambrasi Me*
mortal om de Rotskifteri, som varit nyttjade
af Söderhamns GevärsFäctoris Betjening
och arbetare; och har Utskottet tili
hufvudsaklig del bifallit, hvad Herr Borgmästaren
i sitt Memorial yrkat.
7:0 Från StatsUtskottet, af den 29
Juni, angående A«sessören Tinnerholms
underdåniga ansökning om eftergift af en
yppad och honom till ersättning ålagd
bii t, stor 300 R:d. B:eo, uti dess hafda
uppbörd af Charta Sigillataa medel; bemställandes
Utskottet, att Riksens Ständer,
med föranledande af åtskilliga ömma och
bevekande skäl, hvilka anföras, måtte bevillja
den sökta eftergiften, heldst en sådan
eftergift icke orsakar någon mmdskning atti
Statsverkets för detta år påräknade Chai'«
tae Sigillatas inkomst, som, efter räkenskaperna
för nämnde år, öfverstigit det i Stat
beräknade beloppet.
8:0 Från StatsUtskottet, af den 30 Juni,
angående några vid Boutredningen efter
Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningen
Sophia Magdalena förekomna frågor.
g:o Från StatsUtskottet, af den 2g Ju
ni, i anledning af de anmärkningar, sorn
blifvit gjorde vid Utskottets Betänkande,
rörande
Den 2 Juli. e. rtr
129
Körande Konungens Nådiga Proposition angående
det åt Vester- samt Norrbottens
Läns invånare meddeldta I.ån af 50,000
R:d. B:co ; och yttrar sig Utskottet, uppå
anförda skäl, finna betänkligt att tillstyrka
bifall till hvad uti anmärk ning arné
blifvit föreslaget.
10:0 Från StatsUtskottet, äf den 50 Juni,
angående sådana f. d. Konung Gustaf Adolph
tillhöriga medel, hvilka varit ställds
lindér nu mera framlidne Herr Presidenten
jn. m. Friherre Lagerneims och StatsCömmissarien
Wåhlbergs gemensamma förvaltning
; men enligt Kongl. Majrts till Herrar
Fullmägtiga i RiksgäldsCöntoiret ankomna
Nådiga Skrifvelse, den 22 sistlidne Januari>
till nämnde Contoir skola öfverlemnas.
11:0 Från Särskildta Utskottet af den
§0 Juni, i anledning af tvänne till Utskottet
remitterade Memorial , af Grefve Mörner,
Carl Stellan, samt Friherre Stael vok
Hollstein, Corfitz, Ludvig, rörande anstaltec
till industriens upphjelpande, öfverflödets
hämmande samt förbud mot införsel af sådana
varor, som inom landet kunna produceras;
och åberopar Utskottet endast, såsom
Yttrande häröfver, sitt Betänkande, angående
den öfverklagade förlägenheten i
den Allmänna Rörelsen.
Rid, 0. Ad. Fröt ' 17. 18.
Dm i Juli. #. m»
12:0 Från Särskildta Ut-kottet, af den
30 Juni, rörande väckt fråga om förbättrade
anstalter tili
sorn de angående kolhandeln inom Bergslagen
gällande Författningar lägga i vägen
för ett fritt begagnande al Skogarne. Utskottet
hemställer, om icke den underdåniga
önskan må hos Kongl. Maj:t af Riksens
Ständer anmälas, att förenämnde , jemte
de flera, rörande Bergshandteringen nu
gällande Författningar, sorn kunna tarfva
rättelse,måga öfverses och granskas, för att
undergå de ändringar, sorn instämma med
närvarande tids förbättrade principer i Allmänna
Hushållningen och med äganderättens
fordringar kunna förenas.
13:0 Från Banco-Utskottet, af den 30
Juni, innehållande dess Yttrande öfver
StatsUtskottets Betänkande angående åtskilliga
omständigheter, som äga sammanhang
med regleringen af Rikets penningväsende.
14:0 Från Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
af den 29 Juni, i anledning
af väckt fråga om nödiga föreskrifter
i afseende på Skogshushållningen vid
sådana Bergsmanshemman, som af andra än
Bergsmän inköpas; och har Utskottet funnit
skäl tillstyrka hvad i detta afseende
Den 2 Juli. e. nii i%i
t - ' **
15:0 Från Särskildta Utskottet, af den
30 Juni, i anledning af ett, i sammanhang
med frågan om medel till Götha Canals
befordrande, af Herr Commefce-Rådet Santesson
gjordt förslag, att nämnde Canals
Discontverk måtte förses med den förstärkning
uti dess RörelseCapilal, hvarigenom den
kunde sättas i stånd att, emot vissa vilkor,
biträda med lån tili Landtbrukets upphjälpande;
och yttrar sig Utskottet icke hafva
funnit något vara att tillägga det Yttrande och
Förslag till Landtmanna-Näringens underlättande
genom Lån af Publica Medel, som
Utskottet redan uppgifvit uti sitt Betänkande,
angående den öfverklagade förlägenheten
i Allmänna Rörelsen,
16:0 Från BevillningsUtskottet, af den
i Juli, angående förklaring öfver Kongl,
Kungörelsen den 30 Nov. 1810, i anseende
tili Landttullsersättningen för öppna
och däckade båtar, som i Skärgården
nyttjas; yttrandes sig Utskottet, att då
Utskottet för denna Tullersätlnings framtida
utgörande föreslagit helt andra grunder
än de nu gällande, så, och derest Riksens
Ständer gilla, hvad Utskottet häru innan
föreslagit, kan den begärda förklaringen icke
erfordras.
17:0 Från BancoUtskottet, af den iS
Juni, hvaruti Utskottet yttrar sig icke kunna
tillstyrka bevilljandet af det Lån hva c
152
Den 2 Juli. e. m.
om motion bos Högvördiga PrestStanÖet
blifvit gjord, till understöd vid uppförandet
af ett nytt Gymnasii och Scb olbus i Skara.
i3.'o Från BancoUtskottet, af den 30
Juni, i anledning dels af ett gjordt förslag,
att Tvä Riksdalers Banco Sedlarne måtte
erhålla samma format sorn Tre Riksdalers
Sedlarne, dels yttrad önskan, att de smärre
Skiljemynts Sedlarne rnä förfärdigas af
fastare papper än hittills, för att ej så
snart genom nötning blifva förderfvade.
Uppå anförde grunder, yttrar sig Utskottet
icke kunna tillstyrka den ändring i Två
Riksdalers Banco Sedlarnas format, sorn
blifvit yrkad, men förmäler, sig rörande Sedelpapperets
mindre styrka att motstå nötning,
ej skola underlåta att denna omständighet
till Herrar Banco-Fullmägtiges särdeles
uppmärksamhet öfverlemna*
19:0 Trän BancoUtskottet af den 50
Juni, i anledning af «n RiksDiscontens
fordran uti Celsingska Concoursen, för hvilken
Majoren Alex. J. Forbes och KrigsFiskalen
Gust. Ad. von Schéele gått i borgen,
och för hvilken dessa Herrars halfva löner
blifvit intecknade. Förmälandes Utskottet,
det Majoren Forbes och KrigsFiskalen
Schéele hos de sednast församlade Revisorer
öfver RiksDiscontVerkets förvaltning
och derefter vid privata delägarnes sam
Den 2 Juli. e. m.
155
manträde, framställt sin ömmande belägenhet,
och dervid vunnit dessas enhälliga begifvande,
för den enskilda andelen i Verket,
att RiksdisconlVerkets erhållna införsel i
Majoren Forbes’ och KrigsFiskalen von
Schéeles löner för det närvarande får upphöra,
under förbehåll, att Verkets rätt emot
bemälda Catitionister icke annorlunda e£-  tergifves än att i en framtid, derest endera»
eller bägges vilkor blefve synbart förbättrade,
och Verkets fordran, emot förmodan,
hvarken af Celsingska Concoursmassan
skulle utgå ej heller af Celsings arfvingar
honoreras, Verkets talan emot Forbes och
von Schéele då anses bevarad; och öfverleinnar
Utskottet till Riksens Ständer, onr
ej enahanda ömma behandling af Riksens
Ständer måtte få Majoren Forbes och
KrigsFiskalen von Schéele vederfaras.
2:0 Från Banco-Utskottet, af den 13
Juni, hvaruti Utskottet yttrar sig öfver ett
till Utskottet remitteradt Memorial af
Herr Stråle, Carl Fredrik, rörande afskrifning
af Bankens fordran hos Statsverket,
kungörande af Bankens årlig» vinst samt
af dess årliga Bokslut.
21:0 Från BancoUtskottet, af den 50
Juni, hvaruti Utskottet, ännu ej i tillstånd,
att afgifva den slutliga Berättelsen, rörande
BancoVerkets Styrelse och Förvaltnings
Den 2 Juli. e. m.
vttvar sig dock hafva pröfvat Herrar Banco*
Fullmägtiges åtgärder, granskat Verkets
Samtliga Räkenskaper och göromalens fortfarande
jemna gång, efter sednaste Banco»
Revisionen, samt inventerat Bankens redbarheter,
förmälandes sig, till undvikande
af uppehåll, icke böra underlåta att tillkännagifva,
alt Herrar Fullmägtige uti Verkets
Styrelse visat vedermälen både af den
noggrannhet uti Författningarnes efterlef»
nåd , och den omtanka och rådighet vid
särskilda händelser, hvarigenom de fullkomligen
rättfärdigat Riksens Ständers vig»
tiga förtroende och förvärfvat sig anspråk
på deras utmärkta erkänsla, och att Ban*
hens Embets- och Tjenstemän, så jväl för
redbarheternas vård sorn de i ovanlig mån
tillökta göromalens obehindrade gång, ådagalagt
den ordning , flit och verksamhet,
som gör dem förljenta af Riksens Ständers
Synnerliga välbehag.
22:0 Från Banco-Utskottet, af den 15
Juni, hvaruti Utskottet yttrar sig öfver åtskilliga
till detsamma remitterade Memorial,
rörande rättelse i det uti de flesta
orter inritade bruk att betrodde män utgifva
och kringsprida assignationer, rörån*
de indragning af Filial-Disconterna, m. m,
23:0. Från Lagutskottet, af den 27
Juni, i anledning af Återremissen af Ut*
Den 2 Juli e. m.
skottets Memorial angående utfärdande af
Taxa å Lösen för de från Konungens Högsta
Domstol och Can zdi Expeditioner
utgående- Domar och Resolutioner samt !
jorde Lösens antecknande å dessa D tmllingar
, och har Utskottet, med an: : .n->c
af flera skäl för sitt förra Betänkande, e!
deruti föreslagit någon förändring,
2^;o Från StatsUtskottet, af den 30
Juni, rörande anmärkningar, gjorda vid
Utskottets Betänkande; i anledning af Hans
Excellences m. m. Grefve Brahes Memorial,
angående Bevflllningen för Dannemora
Bergslags Jern tillverkning; och besvarar
Utskottet de gjorda anmärkningärne, utan
att någon ändring uti sitt förra utlåtande
O O
framställa.
25:0 Från Särskildta Utskottet, af den
30 Juni, i anledning af väckt fråga om
upphörande af den tillåtelse, som genom
Kongl. Brefvet den 26 Juli 1807 rneddeltes,
att confiscerade varor till qvarblifvande
i Riket försälja, och hemställer Utskottet,
att den underdåniga önskan må hos Kongl.
Maj:t anmälas, att förenämnde tillåtelse
inåtte upphöra; anseendes Utskottet ändamålet
böra med mesta säkerhet vinnas, om
det Finge bero af Beslagarens eget val, att
bestämma, huruvida det anhållna godset
antingen * borde föryttras på allmän Au
-
D*n £ Juli. e, m*
Gtion här i Riket med ▼ilkor af export *
under iakttagande af de försigtighetsmått,
som äro föreskrefoe i 1799 års Kongl. Förordning
emot Lurendrägeri och Tullförsnillning,
eller ock genom Tullstyrelsens försorg
.afsändas till utländsk ort, för att der
genom Svensk Consuls eiler Handels-Agenta
försorg försäljas,
9.6:o Fran Särskildta Utskottet af den
50 Juni, i anledning af till Utskottet re*
initierade Memorial af Herr Stabeck ,
örn nagra orsaker till vår ofördelaktiga oeconomiska
ställning; af Herr Häradshöfdingen
Barthelsson om en Akerbruks-DisGont
m. m.; af Riksdagsmannen Johan Rongberg
om ett Jordbruks Contoir; af Riksdags*
mannen Elie Persson om förbud mot införsel
och förbrukning af utländska öfverflödavaror;
af Bengt Svensson om upphjjelpan-.
tle af myntvärdet m, m.j och förmäler Utskottet
sig redan öfver dessa ämnen hafv«i
utlåtande afgifvil uti sitt Betänkande rörande
den öfverklagade föllägenheten i Allmänna
Rörelsen.
27:0 Från Lag- samt Oecononiie Utskotten
af den 16 Juni, i anledning af
Konungens Nådiga Skrifvelse, angående enfri
Victualiehandel, och yttrar Utskottet sig icke
hafva lunnit anledning att föreslå något annat
tillägg uti de Stadganden, Commerce-Col
-
Den 2 Juli. e. m.
»37
legium uti detta ämne föreslagit, än att ej
mindre fogel och annat vildtän afven Sill, såsom
elt fiskslag, hvilket ej allmänt i Rikets
Skärgårdar fångas, må särskildt -ihland
de varor, till hvilka den fria handelsrättigheten
sig sträcker, varda antagne;
äfvensom Utskotten ej heller anse skäl tillstyrka
annan ändring i det uppgjorda förslaget,
än alt den delen af Zp.de punkten,
som rörer skyldigheten för dem, hvilka
till uppköp af Victualievaror eller deras
transporterande från den ena orten till en
annan företaga resor, att dervid med Pass
vara försedde, synes kunna i den författning»
sorn i ämnet varder utfärdad, utgå;
heldstutan sammanhangmed berörde handel,
nödiga föreskrifter i detta afseende förut äro
meddelta; men Utskotten tro sig dock
tillika böra hemställa det Riksens Höglofl.
Ständer ville hos Kongl Majit, i underdånighet
framföra deras önskan, att i
fråga varande, till det allmännas väl i märklig
mån bidragande åtgärder ma så fort
möjligt blifver komma i verksamhet,
28:0 ProtocollsUtdrag från OeconomieUtskottet
af den 29 Juni, deruti Utskottet till
Ridderskapet och Adeln hemställer, om icke
följande från bemäldla Riksstånd till
Utskottet remitterade Memorial, nemligen:
1:0 Friherre Erik Johansson Boyes,
em en Landtbruks Discont; 2:0 Herr
133
Den 1 Juli. c. m.
Christer Zelows, om utlåningar af Landtbruks
Academien å Landtegendomar; 5:0 Friherre
A. L. Lilljencr2nts’s, om Öfverflödets hämmande;
4:0. Herr Henric Wilhelin Ljung»
felts, om utarbetande af förslag till Luxens
inskränkning; 5:0 Herr C. af Stenholts,
ora inskränkning af Discontverken och förbud
mot yppigheten; 6:0 Herr Stedts
om medel till penningbristens afhjelpande
för Jordbrukare och Näringsidkare; med
hvilka Memorial Utskottet ännu icke
hunnit att taga någon hufvudsaklig befattning,
måtte anses vara genom Särskildta Utskottets
Betänkande, om förlägenheten i
den Allmänna Ilörelsen, besvarade, och således
icke erfordra någon åtgärd af OeconomieUtskottet:
äfvensom om efter Banco
Utskottets yttrande öfver Herr Cederscllölds
Memorial , angående till vidtagande utvägar
att framkalla Silfvermynt i Allmänna
Rörelsen, något besvarande deraf utaf Oe*
conomieUtskottet vore af nöden.
29:0 Från OeconomieUtskottet, af den
29 Juni, i anledning af väckt fråga om
Fyrbåkars anläggande på den så kallade
Östergarns Holmen vid Gothland , Holmön
i Quarken och Måsesten eller Svartklubben
vid inloppet till Öregrund; och tillstyrker
Utskottet, det hos Kongl. Majit i
underdånighet måtte anhållas, att Kongl,
Majit, på lika sätt som med Fyrbåksanlägg
-
Den 2 Juli. s. ra.
139
ningarne vid Östergarns Flolmen och Flolmön
blifvit i Nåder förordnad! , täcktes anbefalla
undersökning till utrönande så väl
af behofvet utaf en Baks anläggande vid
Måse*ten. sorn ock om berörde ställe är
dertill tjenligt; hvarefter Kongl. Majit i
nåder lärer linna för godt att till verkställighet
låta befordra en sådan gagnelig
inrättning.
30:0 Från Bevillningsutskottet, af
den 1 Juli, i anledning af ett af Grefve Gyllenborg
väckt och till Bevitlnings- och OeconomieUtskottet
remitteradt Memorial rörande
en beqvämligare Postgång på Landet;
och yttrar sig Utskottet, uppå anförda
grunder, icke kunna öfver detta ämne
jiågof hufvudsakligt utlåtande afgifva,
51:0 Från Bevillningsutskottet, af den i
Juli, i anledning afgjord hemställan, om
icke, under vissa vilkor, all Landt-Tullsuppbörd
på inhemsk tillverkad Tobak ma
Upphöra; och anser Utskottet sig icke böra
härå tillstyrka bifall, då LandtTulls-afgiften
bör verka tili mindskning i Con»
sumtionen af denna öfverflödsvara.
32:0 Ifrån Bevillningsutskottet, af den
1 Juli, i anledning af väckta frågor om PostTaxans
äfvensom om, Postföringslegans förhöjning;
yttrandes sig Utskottet icke kun
-
Dån 2 Juli. c, m.
na tillstyrka bifall till hvad i dessa afseenden
blifvit yrka dt,
53:0 Fran Bevillningsutskottet, af den
1 Juli, i anledning af ett till Utskottet remitteradt
Meniorial, rörande Sjötulls-afgifterna
; och yttrar sig Utskottet icke kunna
m#d detta ämne taga någon befattning, alldenstund
en Committé af kunniga Embetsmän
och erfarna handlande att utarbeta en
så beskaffad SjötullsTaxa, sorti Riksens
Ständer i underdånighet föreslagit, af
• -e
Kongl. Majit blifvit förordnad, och någon
underrättelse om resultaterna af denna
Committés arbeten Riksens Ständer ännu
icke i Nåder blifvit meddelad,
34**o Från Bevillningsutskottet, af den
1 Juli, hvaruti Utskottet begär att, utom da
förut af Riksens Ständer åt Bevillningsutskottet
tillåtne 4 Canzlister, för ytterligare4 Canzlisters
tractamente från Utskottets början,
eller den 16 Mars, måtte beviljas, äfvensom
att en discretion af 4°° B:d. mätte ÖfverUommissarien
Ek anslås, hvilken gått Utskottet
till handa i afseende på sådana
uppgifter och calculer, som mäst inhämtas
från de i RiksgäldsContoiret befintliga
Räkenskaper.
35:0 Från BancoUtskottet, af den 30
Juni, i anledning af till UtskotLet reaiiite»
Den S Juli g. m.
rade Memorial angående medel till utbyte,
uti åflägsnare orter, af förslitna småsedlar;
och yttrar sig Utskottet, för degs del,
ej inse någon bättre utväg till ändamålets
vinnande, än att Herrar Landshöfdingar
genom BancoFulimägtige blifva underrättade
om den i så rnåito vidtagna anstalt,1 och
dymedelst äga tillfälle att om lämpligaste
sättet till förslitna Sedlars utbyte i Landsorterna
med Fullmägtige samrådas, hvilka
tj underlåta att, så vida Bankens säkerhet
medgifver, och ej allt för dryg kostnad
sättes i fråga, gå Vederbörandes önskningar
till mötes.
Upplästes ett Memorial från RiddarhusUtskottet,
af deri 24 Maj, innehållande
Utskottets Yttrande öfver Adliga JungfruStifts
Directionens RiksdagsBerätt#lse
Lades
på Bordet.
Upplästes och lades på Bordet 2.*n«
ProtocollsUtdrag, af den 28 Juni, det ena
från Prest- det andra från BorgareStåndet,
hvaruti dessa bägge Stånd förklarat frågan
om en allmän näringsfrihet röra BorgareStåndets
privilegier, och således icke klinga,
emot RegeringsFormens uttryckelig»
föreskrift, till behandling upptagas, i de»
142 ,Dcn 2 Juli. <?. m
form dea’ararai ru blifvit vackt oell till
Riksens Ständer inkommit»
Äfven upplästes och lades på Bordet
tvänne frän BorgareStåndet inkomne ProtocollsUtdrag,
af den 28 Juni, det i-na om
anmodan till ExpeditionsUtskottet att, så
fort sig göra later, författa och til justering
inom RiksSlånden ingifva §§ af Riksdagsbeslutet
sorn, i följd af hvad Riksens
Ständer iredan fastställt, nu kunna uppsättas;
det andra angående Tryckning af LagUtskottets
Betänkande i anledning af LagCommittéens
dit ölverlemuade Förslag om
Förändring af Domstoiarnes antal och organisation.
Justerades följande
Utdrag af Protocollct, hållet i Flögloll.
Ridderskapets och Adelns Plenum
, den 2 Juli 1815.
S. D. Uöredrogos å nyo och bifölloS
följande Lag- samt Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottens, den 16 Juni afgifne
och den 28 på Bordet lagd.e Betänkanden;
1:0 Angående FattjgProcenten af Sterbhus.
I)en 2 Juli e. m.
2*.o Om Allmogens rättighet att i Städerna
få försalja sina varor, äfvensom i öppna
Bodar och Stånd.
5:0 Rörande Friherre Akerhjelms Memorial
om Strömrensningar m. rn.
4:0 Om anläggning af Svanshamrar,
m. m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning, blefvo
följande LagUtskottets, den 28 sistlidna
Juni på Bordet lagde Betänkanden af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln bifallna, nemligen:
1:0
Af den 25 Maj om Lösen för Ut
slag i Anmärkningsmål.
2:0 Af den .14 Juni, angående CorreCtions-inrättningar.
3:0 Af den 14 Juni, till svar på Återremissen,
angående Riksens Ständers JustitieOmbudsmans
Berättelse om Lösdrifvare.
4:0 Af den 17 Juni, beträffande Vermlands
förläggande under Svea Hofrätt.
5:0 Af den 27 Maj, till svar på Återremiss
i frågan om förhöjning i Nämndemännens
Dagtractamente, m. m.
*44 l)en 2 fuli, c. nt,
6:0 AF elen 25 Maj, rörande förklaring
öfver förordningen angående Skuldrotdrings-
och Lagsökningsmdl, den 28 Juni
i?98-
7:0 Af den 14 Juni, angående -allmän*
na Straff- och Correctionshus. Ut Supra.
S. D. Följande Allmänna Besvärs- deli
OeconomieUtskottets den 28 dennes på Bordet
lagde ' Betänkanden , af den 21 nästföregående,
blefvo vid förnyad föredragning
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln bifallne,
nemligen:
i:o Angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse om Saltpeternäringens tillstånd 1
Riket.
2:0 Angående vidtagande medel till
vaccinationens befrämjande.
5:0 I anledning af väckt fråga om ett
Stats SjöAssurance-Contoirs inrättande i
Stockholm.
4:0 Till besvarande af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Aterremiss angående
ett gjordt yrkande örn RiksdagsRelationers
infordrande.
5:0 Till Besvarande af Aterremissen i
frågan om Embetsmäns rättighet att förbjuda
-
y. Den 2 Juli, e m. 14
da invånarne i en ort att hvar som héldst
inom Riket söka arbete. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af
Allma lina Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 28 Juni på Bordet lagda Betänkande
af den 21 nästföregående, rörande
väckt fråga om Indeldta Regemehtemas beklädnadssätt;
blef detsamma af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo StatsUtskottets
den 28 Juni på bordet lagda Betänkande
af den 27 i samma månad , rörande tillökning
för penningelöntagande Civila Embetsoch
Tjenstemän i allmänhet, och blef detsamma
i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
jemte desamma, till Utskottet
återförvisadt. Ut Supra.
S. D. Vid Förnyad föredragning blefvo
följande StatsUtskottets den 28 Juni pä
Bordet lagda Betänkanden af Höglofl,
Ridderskapet och Adeln bifallne, nemligen:
« •
1:0 Af den 27 Juni angående utgifning
från RiksgäldsContoiret af sä kallade större
CreditSedlar.
2:0 Af den 2o Juni, till svar på gjorda
anmärkningar vid afgifvet Betänkande
öfver Herr Hagströmers. Memorial om me
Rid, 0. Ad. Fröt, 19. 20
1/46 Den 2 Juli. e. vu
del till befordrande af större sundhet i
Städerna.
5:0 af den 20 Juni, i anledning af
Kongl. Majus Nådiga Remiss af Dess Befållningshafvandes
i Orebro Län hemställan
om ersättning för Mantalsskrifvare-pro*
vision för ar 1815.
4:0 af den 20 Juni, x anledning af an*
märkningar vid Utskottets utlåtande om
förre Mantalsskrifvaren Åkerströms Lön
och Pension.
5:0 af den 27 Juni om sökt anslag
af taffelpenningar för Presidenten i Kammar-Rätten,
jemte 5:ne JustitieRäds ansökning
alt efter afskedstagande! få bibehålla
deras taffelpenningar såsom Pension. Ut
Supra.
Justerades Pleni-Protocollert för den
22 Juni och den 28 Juni, före och efter*
middagen.
Höglofl. Ridderskapet #cn Adeln åtskildes
klockan | till 11.
In fidem Protoeolli
A. G. Silverstolpe»
Den 3 Juli. e. m.
Måndagen den 3 Joli.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Företogs val till Riddarhus-Directeurer,
hvartill erhöllo flesta rösterna:
GreFve Brahe , 'Magnus , Fxcellence 243.
Friherre heijönhiijrud, Axel Gabriel»
Öfverste - - - 102.
Friherre Sjöblad, Per , Öfverste-Lientnant
.... i 137.
Friherre ‘Hjerin, Axel, Öfverste - 180.
Friherre Klingsporr,Fredrik, Hof Marskalk
------ 165^
Herr Cronstedt, Axel , Öfverste-Lieut*
nant .... 106.
Herr von Schantz, - J. F. G. Assessor
------ 125*
Ut Supras
Carl Stellan Mörner. Knut Kurck4
C. J. Hummerhjelm. Th. Drufvä
A. W. Grundelstjerna*
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln åt*
Skildes klockan 11.
iii fidem Protoeolli
Ås G. Silverstolpe*
l
i4S Fen 4 Juli e. m.
Tisdagen den 4 juli.
Plenum klockan 7 eftermiddagen.
Föredrogs å ny o BancoUtskottets den
2 dennes pä Bordet lagde Memorial angående
Bankens förvaltning.
Uppå gjord Proposition, i anledning
af Utskottets gifna intygande om BancoFullmägtiges
och Bankens Tjenstmans berömvärda
utöfning af de dem åliggande
pligter , beslöt Ridderskapet och Adeln , att
deras förhållande gilla och godkänna.
Upplästes ett från det Vällofl. BorgareStåndet
ankommet ProtocollsUtdrag af den
28 Juni, tillkännagifvande StåndeA beslut,
att ^LagUtskottets den 17 i samma månad
afgifne Betänkande i anledning af LagCommittéens
förslag om förändring af Domstolarnas
antal och organisation, skulle af
Riksdagskostnads-medlen till utdelning inom
Stånden, genom LagUtskottets försorg
skyndsamt till trycket befordras.
Ridderskapet och Adeln beslöt, att
häruti med Borgareståndet instämma.
Den 4 Juli, e. ni. 149
Härefter företogs Val till Fullmagti
ga
i Riksens Ständers Riksgälds Contoir,
hvarvid följande erhöllo flesta rösterna.
Friherre Tersmeden, Fredrik , President
- - --- - 125.
Pierr Uggla, Göran, Assessor - - 162.
Herr Svedenstjerna, Frie Th., Directeur
171-
Ut Supra.
Knut Kurck. M. v. Höpken. J. Cederström.
Carl G. Stjernstedt. C. Coyet.
A. W. Grundelstjerna.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln .åtskildes
klockan f till 10.
In fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe.
Onsdagen den 5 Juli.
Plenum klockan 8 f. m.
Justerades följande
Utdrag afProtocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 4
Juli 1815.
Den 5 Juli. /. ui.
S. D, Efter förnyad föredragning af
Ban collis kottets den 12 dennes på Bordet
lagda Memorial, angående BancoVerkets
förvaltning, beslöt Högloft. Ridderskapet
och Adeln, i anledning af Utskottets
aflemnade intygande om jBancopullmägtiges
och Bankens Tjenstxnäns berömvärda
utöfning af de dem åliggande
pligter, att deras välförhållande gilla och
godkänna. Ut Supra.
S. D. Instämde Höglo/]. Ridderskapet
och Adeln i det Yälioll. BorgareStåndets,
genom PyotocollsUtdrag af den 28 Juni ,
rneddeldta beslut, att Lagutskottet?, den
17 i samina månad afgifna Betänkande j
anledning af LagCommitéens förslag om
förändring af Domstolarnas antal och organisation
, skulle af Riksdagskostnadsniedlen
, genom LagUtskottets försorg, skyndsamligen
till Trycket befordras. Ut Supra,
Herr Zibet , Ebbe Luldvig, anförde
skriftligen: Stat.sUt;.kottets Betänkande an
gående
tillökningar uti kongl, Maj:ts , Hen-,
nes Maj:t Drottningens och den Kongl.
Prinsessans Hofstats-summor, har blifvit,
som bekant är, bifallet uti alla 4 Biks
Stånden,
hvad beloppet' af de föreslagna
summorna angår; men i afseende på
tiden, då dessa tillökningar böra taga sin
Den 5 Juli f' m'
*5»
början, hafva RiksStånden rent af olika
maningar: Ridderskapet och Adeln samt
Borgat eStåndet hafva, i enlighet med Statsutskottets
Betänkande, yttrat, att dessa ej
borde utgå förr än ifrån nästkommande
är; början ; men Prest- och BondeStäsdea
hafva beslutit, att de borde komma Hans
Majit Konungen, Hennes Majit Drottningen
och den Kongl. Prinsessan till godo
ifrån och med innevarande ars början. Två
Stånd äro således emöt två Stånd i hagan
om tiden , hvarifrån dessa tillökningar skulle
få beräknas. Efter ruin oförgripliga
tanka lärer således denna sak komma att. hänskjutas
till Stora Nämndens afgörande. Men
i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
anse saken af annan beskaffenhet , och taga
sorn afgjordt , att utbetalningen af de
projecterade och nu bifallna tillökningar
icke skulle utgå förr än med nästkommande
års början, så hemställer jag ödmjukast till
Högloft. Ridderskapet och Adeln, örn iake
StatsUtskottet kunde anmodas att ytterligare
efterse detta års behållning å Bevillningen
och öfriga Statsinkomster , och
derefter till Riksens Högloft, Ständer med berättelse
inkomma, huruvida de projecterade
och bifallna tillökningar uti Kongl. Majits,
Hennes Majit Drottningens och den Kongl.
Prinsessans Hofstats-summor, kunde för
detta år, eller de återstående sex månader*
tia, till hälften utgå..
J5t Deu 5 Juli. f■ m.
Behofvet af dessa tillökningar ar nogsamt
bekant, och ju förr hjelpe» kommer,
ju angenämare för Konungen, Hennes Maj:t
Drottningen och den Kongl. Prinsessan,
hvilka derigenom få förnyade bevis på
Riksens Ständers underdåniga kärlek och
tillgifvenhet..
Jag öfverlemnar detta vördsamma anförande
till Högled. Ridderskapets och Adelns
benägna bifall, och anhåller ödmjukast,
alt llöglod. Ridderskapet och Adeln
täcktes med sina MedStänder communicera
detsamma , samt det beslut Höglod. Ridderskapet
och Adeln deröfver tager; hvilket,
såsom jag hoppas, blifver till Kongl.
Maj:ts, Hennes Maj:t Drottningens och
den Kongl. Prinsessans höga nöje och tillfredsställelse.
9
Herr Zibet tilläde muntligen, det han
borde tro , att det sista årets inkomst af
en Bevillning, sorn utgjorde vida större
summa än den förra, mätte kunna medgifva,
om ej det hela, åtmindstone en del eller
hälften af hvad han föreslagit; varandes
för öfrigt StatsUtskottet i belägenhet att sådant
känna och pröfva.
Tians Excellcnce, Herr Grefven och
handt Marskalken förmälte sig ej kunna
göra Proposition på Herr Zibéts förslag cm
Dé?i 5 Juli. f. m.
>53
Hofstatssummorr.as beräknande från innevarande
års början, enär det af Riddgrskapet
och Adeln fattade beslut icke hade
kunnat blifva mer än ett bifall till Statsutskottets
Betänkande, alldenstund någon
återremiss deraf icke föregått beslutet; sådant
vore ej conslitutionellt; och vore
således saken nu mera att anse för
afgjord. i
Herr Zibet yrkade ytterligare upptagandet
af sin motion; inen uppå Herr
LandtMarskalkens förnyade, föreställning
om sakens närvarande skick', åtnöjdes Herr
Zibet med att få sin tanke i Protocollet
förvarad.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
den 2 dennes på Bordet lagde Betänkanden.
iso OeconomieUtskottets , angående
Skogshushållningen vid sådana Bergsmanshemman,
som af andra än Bergsmän inköpas
q:o
OeconomieUtskottets, angående en
fri Victualiehandel,
5:0 LagUtskottets, angående Lösens
antecknande ä Kongl Maj: ts Nådiga Utslag.
4:0 Det Särskildta Utskottets , om eö
friare Kolhandel.
i5$ Den 5 Juli, /, m,
Föredrogs å nvo och Indes till Handlingarne
det Särskildta Utskottets deri 2
dennes första gången upplästa Utlåtande
öfver väckt fråga, att Götha Canals Discont*
verk mätte förses tued .förstärkning i dess
RörelseCapital,
A nyo föredrogs likaledes och bifölls
samma Utskotts den <2 Juli på Bordet
lagda Memorial, angående upphörande a£
tillåtelsen att till qvarbiifvande ifRiket försälja
sädana till införsel förbudna främmande
varor, som olofligen inkommit och dömas
förbrutna.
Vid förnyad föredragning lades till
Handlingarne följande 2:ne, sedan den 2
dennes hvilande, Memorial från samma
Utskott,
i
no Med förmälan, att 5 Memorial,
hvilka uppräknas, blifvit i Utskottets hufvudsakliga
Betänkande besvarade.
2:0 Med ett lika tillkännagifvande an*
gående 2:ne andra.
Vid förnyad föredragning af RidarhusUtskottets,
elen 2 dennes på Bordet lagda
Den 5 Juli. f. m. i55
Utlåtande öfver Adliga JungfruStifts Directionens
RiksdagsBerättelse och 2: dr a §. af
densamma, yttrade sig
Friherre Hjerta, Axel: Torde hända
har jag ej med den redighet sorn behöfves
fattat meningen i Utskottets Betänkande;
meri den blå färgen, menar jag, är de adliga
Jungfrurna föreskrifven att bäras.
Jag tycker att denna skyldighets uppfyllande
skulle kläda dem ganska val,
Vid 5:te §. , hvaruti Utskottet tillstyrker
förhöjning i den delen af lönen, som Riddarhus-
och StiftsKamreraren på Adliga
JungfruStiftets Stat åtnjuter, ifrån 155 R:d.
och 16 sk. till 200 R:d. B:co om året, ifrnn
innevarande års början,samt efter uppläsande
af de särskildta Yttranden, af Grefve
Stackelberg, Reinhold, och fjerr Danckwardt
Liljeström, 'Jacob Malcom, hvilka
Memorialet åtföljde, och hvaruti bemf.lde
Kamrerares satnmanräknadeårliga inkomster,
£8oR:d. 42 sk. 3 rst. B:co, anses tillräckligen
svai ande mot Kamrerarens besvär med båda
sysslornas förrättande, yttrade sig
Friherre Starl votz. Hallstein, Corfitz
l udvig: Den Löntillökning, Commerce
O
c ~
Bådet Stråle begärt, finnér jag icke med
skal kunna hos Höglo/!. Ridderskapet och
Adelli vinna bifall. 338 R:d. äro redan
1
5^
Den 5 Juli. f. m.
en betydlig summa, heldst då förhöjning
gar utaf de medel, som äro anslagna ad
pios usus.
Sedan Herr Grefven och LanrhlHarsknlken
gjort proposition till bifall- på
RiddarhusUtskottets Betänkande, tnen densamma
blifvit med Jn och Nej besvarad,
och anmärkningarne ansedde hindra antagandet,
blef detsamma till Utskottet återförvisadt.
Vid förnyad föredragning af OeconomieUtskottets,
den 2 dennes första gången*
upplästa Betänkande angående Fyrbåkars
anläggande på Östergarns Holmen, Holmön
och Måsesten eller Svartkhibben , blef
detsamma af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Företogs till afgörande BancoUtskottets,
sedan den 19 Juni på Bordet hvilande
Memorial, angående publicité af Bankens
Sedelrörelse, hvarjemte upplästes
Grefve Lilljencrantz’s Yttrande i Ridderskapets
och Adelns Plenum, den 19 Juni, samt
BancoUtskottets Memorial, rörande infor»
dradt Yttrande af BancoFulhnägtiga.
D»n £, Juli f. m.
157
Herr von Schultzenheim, David, uppläste
till Protocoliet:
Vördsamt Memorial.
Mitt vid alla Riksn ■ ten och Revisorer
för Sveriges Bank visade nrt mäste icke
af Höglofl. BancoUtskottet eller af Herrar
BancoFullmägtiga kunna misskännas ,
eller förmodas, att af mig något skulle
tillstyrkas, sorn kunde lända Bancoverket
till skada. Välbemäldta Utskott behagar
linna betänkligt att ändra Författningar, som
öfver l/jo är blifvit efterlefda, och gifvit
Banken styrka. Ingen erkänner heldre än
jag, att Riksens Ständers Bank vid flera äfventyrliga
tillfällen understött och räddat
Riket; men förändrade omständigheter föranleda
till ändrade författningar. Ej må heller
nekas att Bancoförfattningarne sedan år
1668, vid flera tillfällen, blifvit förändrade.
Ej föreställde fordom Bankens Sedlar eller
förskrifningar Statens skuldsummor. Till
följe af BancoOrdningens aldraförsta §. skulle
Bankens medel alltid för Kongl Majit
och Kronan blifva orörda, och ej till Dess
nödtorft användas; så ock skulle den, som
i Banken insatt några penningar, ofelbart
kunna de samma commendera, som hade
lian dem i sitt eget hus , Contoir eller Låda;
och enligt 55 §., 0111 någon förändring
klefve på myntet, så skulle dock hvar och
i58 r>en 5 Juf‘- /• wi
en
få uti Ranken sådant mynt af vigt öcti
värde igen som der vore insatt. Nödga*
des icke redan Banken ax 1745. v‘id den
utöfver Cassafonden utsträckta Crediten ,
upphora att med Speciemynt godtgöra sina
Sedlar?
Ja, sedan genom 1777 års
Realisation en ny försäkran var gifvert
om alla fordringars lösen iil Specie, sä ho*
noreras ju icke sålunda nu Bankens gamla
LäneBancoskuId, och ej heller del: i val'
lid insatta Capital i Guld och Silfver fernot
4 procents lenta.
Riksens Högloft. Ständer äro icke é*
gentligen Bankens Ägare utan dess Förval*
tare och Styresmän samt Löftesmän för
hvar enskilt mans Bancofordran. Det är
icke Bankens eller dess embetsmäns skuld*
att Grundförfattttingarne nu mera icke uppfyllas
kunna, då Riksens Ständer, tid efter
annan, sträckt sin tillit utöfver den*
i 74 Jf. för delli utstakade, disponibla vinsten
, efter orden sa lydande: ”then gevinst,
”sorn Gud af thetta Verket förlänande vannder,
samt ock then bekostnad, som ther”på
årligen uppgår, skall uti en särdeles
”sluträkning foias och balanceras. Och bö*’ra
Riksens Ständer, som under Kongl,
”Maj:ts Nådigsta protection thess handha!*
’’lande och försvar sig påtagit hafva, öfver
”bemälta salderade gevinst sedan disponera
’'som thet med Kongl Majlis och Fäderne**
Den 5 Juli: f. rfl*
Händets heder och nytta tilt publicos usus
*’bäst kan användas.” Hade denna så
kallade g&viusb behörigen blifvit kungjord,
och dispositionen aldrig längre blifvit utsträckt,
så hade Sveriges Bank haft en -ojemförlig
styrka; och om Statens uppkomma
gäld blifvit särkildt handhafd, och ej
på Banken förflyttad, så hade aldrig sådan
oreda och vingleri uti Penningverket
kunnat uppkomma. Det är icke Underligt
att, vid en nu till 116 sk:r uppstegen Cours
per R:d Hamb. B:co och vid mångas påstående
att ännu få BancoSedelstocken
ytterligare förökt, fleras önskan uppstått
att få Rörelsecapitalets sauna förhållande of*
fentligen kung jordt. #
Ilvad nu publiciteten i Bancoärenderi
beträffar; så omordas väl i BancoOrdningens
9 och 10 §. §. något om TysthetsEd
för Bankens Betjening: men ingenstädes
Utsattes det egentliga, som tyst eller Secret
Italias borde. Det för Bancofullmägtiga r
Deputerade och Revisorer sedan förelagda
Edsformulaire innebär, att de skola doldt
och tyst hålla, samt för ingen något upptäcka,
sorn kan förorsaka flerhet någon
skada och misscredit. Det är således lemnadt
till vederbörandes ompröfvande , att
Urskilja hvad som icke, utan Verkets och tillika
Rikets skada, yppas kunde, utan
fastmera, till allmän upplysning, bekant
*6J Den 5 Juli f. tili
göras borde. Då Grosshandlaren Jöransson
genom sitt i flera delar ntgifna system i
Sveriges allmänna Hushållning och Penningväsende,
samt Häradshöfdingen Blix
i sin undersökning, om. Sverige ägde ett
verkligt Rörelsecapital och huru stort detsamma
kunde blifva , så ock en Vapengren,
i sin grund till ett naturligt FinanceSystem
i jemförelse med vårt närvarande, förvillade
Allmänheten om’ Penningstockens
tillbörliga storlek och egenskap, samt utspridde
falska uppgifter om Sveriges Bank;
utgaf jag, åren 1794 och 1796 , på, i synnerhet
den oförlikneliga Financierens, Presidenten
Carl Eric Enger helms anmodan, mina
till honora ställda Bref om Rikets Penningverk
och allmänna Hushållning, uti
hvilka så val Sedelstockens storlek som flera
om Bankens och PiiksgäldsContoirets tillstånd
förut okände förhållanden bekant gjordes;
och hvilken Skrift hade den goda
verkan, att tidens falska Oraclcr på en
gång tystnade, och icke förrän nästlidet år
en förvillande Finance-stämma åter börjat
att höras. Jag bekänner ock upprigtigt ,
att jag ej vågade utgifva de s:ne omnämda
första Brefven, innan de förut granskades
af den högst sakkunniga Mannen, sorn
fattat i pennan och contrasignerat {löglcfl.
BancoUtskottets Betänkande; om ock nu
Principen om B:co Sedelstockens publicitet
Syne*
V.
Den 5 Juli. f. tih
syriés pågot olika, skall dock högaktningen
för denna om Bancoverkel sä högt föTtjen*
ta Man blifva lika.
Högloft. BancoUtskottets och Herrar
Fullrnagtigas pluralitet förmodar, att Allmänheten
föga blefve af Sedelstockens publicitet
upplyst, då f j, till jemförelse , den
redbara tillgången tillika uppgåfves. Men
med allt förtroende till Bankens redbarhet,
kan en hvar önska att, i Statistisk väg,
lära känna Rikets hela RörelseCapital,. oell
dess förändrade belopp emot förut kända
Uppgifter. Gode Financiers hafva flerestädes
velat uträkna rätta penningebehofvet i
gemen emot hvarje Statens Medlem, ehuru
beloppet i diverse Riken kan, i mån af
Penningens fortare eller trögare rörelse, så
väl som olika tillgång af lifsförnödenheter,
finnas skiljaktigt. Vi bafve ock ett
stort efterdöme af det i practisk Financelära
så upplysta England, hvars Bank årligen
till Parlamentet uppgifver beloppet af
sina Banknotes eller Sedlar, och hvilkas
förändring af alla Rikens samt äfven Sveriges
Tidningar kan inhämtas. Statens
bokförda funderade gäld göres likaså årligen
känd, ehuru å densamma inga Förskrifningar
u|gifvas, och således så mycket mindre
bortskämmer, såsom annorstädes, Rikets
Penningevärde, men med dessa StocksRich
0. Ad. Erot. 21. 22.
Den 2 Juli- f. m.
ånnuiteter, såsom transferables ifrån man
tiil man, konna dock stora Negociation?!1
förrättas. Engel-ka .Bankens redbara fond.
och fordran
ler å.-lundas här en sadan uppgift, thuril
härstädes förmodligen mindre än vid någon
Hank, i hänseende till Specie-fondens
betydlighet, Inteckningarnas säkerhet, så
val sorn osvikeliga hypotheker, för Statsskulden
äfventyrades.
En jemförelse med Vexel-Bajikens publicerade
skuld och uppgiften af en enskild
Mans gäld, med tillgångens förtigande,
synes ej pä något sätt vara passande
till vedermäle ; men väl ina en jemförelse
äga ruin med IViksgäldsContoiret, hvars
Credit genom publiciteten högeligen blifvit
ökad och stadgad. Jag vågar ock tillvälla
mig derigenom någon Medborgerlig ära,
att först hafva bidragit till denna lyckliga
Act och Författning *). Ehuru mycket
*) Denna'motion gjoriles först vid 1799 Srs berömvärda
Revision, och fullföljdes ytterligare
i igoo ars Hemliga Utskott och‘ PlenimötCi
En publicitet af Riksgäldsverket, äf Bankens
• RörelseCapital och af Statsverket., yrkades ock
förut i en afhandling om Hemligheter, i Läsningens
a£ blandade Ämnen irsta SrgSng N:o
2—5, år 1797) och hvilken afhandling Forsva*
rare af Hemligheter svårligen torde förmå alf
vederlägga.
Den 5 Jai i. f. m. 153
motstånd i början vid 1800 ars Riksdag,
gjordes emöt publiciteten af Riksgäldsyerket,
segrade dock ändlligen. det ifrån sanningen
oskiljaktiga förståndet.
Ej synes något giltigt skäl emot BanfcöSedlarnas
offentliga bekantgörande deruti
bestå, att deras belopp kunde blifva
föränderligt dels ge,liom Lån på Effecter,
dels genom Si!fver-T.h köp, dels genom Discontens
olika försäljande. Men utom det
att orsaken lill Fö ändringen med få ord
upplysas kunde,, så äro väre Metaliiiypotheker
lika säkra * som det förvarade utländska
Silfret; .Silfver-inköp kan icke heller
visligen vid en hög cours påtänkas; och
som utomdess för de ökade Sedlar ägde ert
säker depo/t. Discontverkets utestående Lans
stimma bör äfven vid hvarje års slut nära
vara der/Samma.
Arcana publica hafva efterhand, i mån
Sanningens klara fackla förmått upplysä
Folkslagen, blifvit mindskade. Maia döljde
fordom gränschai tor, i hopp att fienden
cj skulle hitta in uti Landet; man förteg
Folkstockens belopp, att grannar ej
skulle känna dess ringhet; man höll Statsverket
hemligt under den förvända politiken,
att menighetens upplysning vöre
skadlig, och lydnaden borde vara blind.
Meri töf en välgörande Landsfader och
Den 5 Juli. /. ni
Regent miste det vara en tillfredsställelse t.
att uppenbarligen visa , Inuti de gemen* ,
samma Sammanskotten blifvit (iil Statens
sanskyldiga behof använde. Ingenting skall,
mera styrka Sveriges Monarchiska Regering
samt stadga vår lagbundna Frihet än
skadliga Hemligheters afskaffande och i
synnerhet Regeringsformens 53 §•, som bjuder
publiciteten af Statsverkets hela tillstånd,
samt RiksdagsOrdningens 6Q §., som
förordnar så StatsContoirets, som Bankens
och Riksgäldsverkets Revision till 2;ne år
i sönder.
Med fägnad förnimmer jag, att Höglofl.
BancoUtskottet dock medgifver, att
upplysning Om Bankens RörelseCapital må
till högsta Magten uppgifvas; ett välment
råd, sorn jag längesedan gifvit. Det lönar
ock föga mödan, att för Allmänheten dölja
Sedelstockens belopp, då Urtima Riksdagar
så ofta infalla, och dess imellan Revisioner
nära hvartannat år af 24 Ledamöter
anställas. Hvem kan ock vara okunnig om
RiksgäldsSedelstockens belopp, som förvandlades
i BancoSedlar, samt om 1809
ars Statsskuld, som förökte till lika belopp
BancoSedelstocken? Må då icke heldre, till
förekommande af några Författares irriga
uppgifter, sanna förhållandet authentiquement
uppgifvas? En vördad Ledamot af
Höglo!!. BancoUtskottet, och tvänne Her*
Den 5 Juli f. m. •
rar Bancofullmägtige hafva med mig uti
ämnet varit af samma öfvertygelse, och
jag respecterar icke desto mindre alla de
Män, som satt en helgd på gamla stadgar:
väl öfvertygad, att icke annat än det allmänna
bästa varit orsaken till deras yttrade
tvekan om Publicitetens förmon. Som
min uppgift om BancoSedelstqckens belopp
icke blifvit motsagd, så synes densamma
vara erkänd, och kanske således för det närvarande
den Publiciteten mindre tarfvas; men
jag vill åtmindstone hoppas , om ej årlig Kungörelse
af Sedelstocken finnes nödig, att Riksens
Hövloll. Ständer, som enligt Reg.
& 7 C O
Formens 72 §. öga att göra de stadgar, som
vidare om Verket behöfvas , förordna Bankens
Revisorer i sina Testamenten uppgifva
den varande Sedelstockens belopp, och
att Ledamöter af tillkommande BancoUtskott
till sina Principaler , jemte andra nödiga
underrättelser, oinskränkt uppgifva
det i Sedlar utelöpande RörelseCapitalet.
Herr von schulzenheim tilläde mundtligen:
Jag hade tänkt i ödmjukhet anhålla,
att detta Memorial skulle de öfriga Respectiva
Stånden meddelas; men jag har
nu förnummit, att det Högvördiga PrestStåndet
och det Yällofl. BorgareStåndet
skyndat att bifalla BancoUlskotlets afstyrkande
Betänkande å Sedelstockens Publicitet,
innan den, som väckt motionen uti
ämnet, hunnit förklara sig; men som He
-
■■ .y-r
löt, Den 5 Juli. /. m.
tferyärda BondeStBndet skall linfva uppskjutit
sitt yttrande, intill dess Höglo 11. Ridderskapet
och Adeln meddelt sitt beslut,
så beder jag att åtmindstone mitt Memorial
må sist bemäldta Ständ meddplas.
Härvid lemna cles den upplysning, att
afven BondeStändet redan godkänt BancoUtskottets
Betänkande.
Grefvi Lilliencrantz, Johan Vilhelm',
Jag har i mitt ensluldta votum , och genom
mitt nyss upplästa yttrande till Högloll.
Ståndets Protocoll, i Plenum den 19 Juni,
anfört alla de skäl, hvarför jag vördsamligen
tjllstyrker bifall till Herr Förste Archiatern
och Commendeuren von Schulzenheims
motion , angående uppgifvande af
BancoSedelstockens belopp. Afven har jag
tagit mig friheten tillkännagifva att, i den
pflagda Eden och Rancoförfaitntngarna icIke
finnes någon föreskrif:, som lagger hinder
deremot. Det återstår således för mig
■endast att vördsamligen förklara, att jag
skulle anse mig illa uppfylla mitt Stånds
..förtroende , om Jag vid ett sådant förhållande
skulle låta afhålla mig frän den Riksdagsmannarätt
och skyldighet att åt Medborgare
lemna de upplysningar, som jag
anser hufvudsakligen bidraga till allmag
'nytta.
Ridderskapst och Adeln, utan hinder deraf
att ämnet i andra Riksstånd kan vara
afgjordt, täckes fatta sitt beslut med det
upplysta bedömande, hvartill en fördomsfri
granskning föranleder.;
Herr Mannerstani, Johan,; uppläste ett
så lydande Dictamen:
Frågan 0111 Bankens publicitet beror ‘
egentligen derpå, 0111 Bankens Credit kan
vinna eller förlora genom offentliggörande
af dess tillgångar och skulder.
Heir Archiater von Schulzenheim h*v
endast ställt i fråga de sednares, elfer B ancoSedelstockens,
yppande för Allmänheten.
En man, som under mångårig befattning
med Banken nitälskat för dess bestånd och
fördelar, hvilka, ina hända, icke någon
bättre än han kan bedöma, har red^n genom
sitt eget tillstyrkande samt de bevis,
som han anfört, bort stadga öfvertygelsen
om nyttan af en sådan publicitet.
Ehuru BancoUtskottets Betäckande utmärker
Utskottets nitiska och berömvärda
afsigt att bevara Bankens Credit, kan
jag, för min del, icke godkärna Utskottets
omdöme, eller de skäl , som för afstyrkandfit
äro anförde. Jag in starren er uti Ilerr
Den g Juli, f. m.
Grefie I_,iI1jencrantz’s särskildta yttrandet
livilket, jemte Herr Archiatern v. Schulzenheims
Memorial, fullständigt utreder
fr agan,
Jag utber mig endast att få tillägga
»lagra anmärkningar emot de skäl, som Be?
länkandet innhåller.
Utskottet har jemfört Barkens uppgift
af sin Sedelstock med en enskild mans åtgärd
, som endast yppade sina skulder u?
tan att tillika visa sina tillgängar. Omen
gäldbunden man, sorn måst upphöra att
betala, kunde göra sina Creditorer reda för
«ina skulder, och gifver dem säkerhet,
att han hvarken ökade dessa eller mind?
skade sin förmögenhet, så skulle säkert dess
credit vinna på denna uppgift af dess skuld,
fastän dess tillgångar ännu voro okände.
Men detta förhållande kan sällan inträffa
med en enskild man; ty han måste yppa
sin behållning, då han icke mera kan uppe?
hålla sin Credit. En CirculationsBank,
sorn utgifver Sedlar till inlösen vid upp?
visande, har ofelbart föulprat sin credit i
samma ögonblick då han upphör att full?
göra denna inlösen. Vår Bank har varit i
denna belägenhet att sedan det, af Fäderneslandets
olyckor föranledda , för Bankens
och allmänna Crediten förderfligt
beslut togs, att inblanda Rikets skuld i Ris
Den 5 Juli. f- rn,
kets mynt, Dess Sedlar hafva derefter endast
ägt ett ombytligt värde, och förlorat
So till 140 procent.
Så länge Banken kunde fullgöra sina
förbindelser , ägde den , lika som en enskild
Ilian, rätt att hålla sitt tillstånd hemligt;
pien då den, belastad med Statens skulder,
upphörde att betala, inträdde fordringsägarnes
eller nationens rätt att känna det.
Af säkra anledningar är jag öfvertygad,
att Banken äger tillgångar och fordringar
utföver dess Sedlars belopp. Jag är
således af den tanken, att en fullkomlig
Publicitet skulle öka Bankens credit. Om
derföre BancolTtskottet icke ansett uppgift
af skulder tjenlig, utan i förening med
kännedom af tillgångar, så hade Utskottet
kunnat tillstyrka Publiciteten i hela sin vidd.
Jag yrkar den likväl icke vidsträcktare än
Herr Archiatern von Schulzenheim föreslagit;
och jag finner icke mindsta anledning
till tvifvel, att Bankens credit
skall upprätthållas och stiga, då den Allmänhet,
som innehar dess Sedlar, ser, att
dessas antal icke ökes, och den tillika känner,
alt Banken, så länge den icke utgifver
silfver, ovilkorligt måste 4 genom de
inkomster, som årligen tillfalla den, öka
sina tillgångar.
Att fördöljandet af Sedelstockens storlek
icke upprätthållit Sedlarnes credit, är
Dtn 5 Juli. f'. m.
af hvar man ländt. , De fråga meningar
och uppgifter om beloppet deraf', sorn blifvit
utspridde, hafva villat Allmänheten,
och okunnigheten om verkliga förhållandet
har missledt opinionen och skadat allmänna
crediten.
Att stadga och hevara Bankens credit,
utan hastig rubbning af enskildas ställning,
och att, sä länge dess sedlar ej äga ett
bestämdt värde, ställa alla Discont
Verk,
som nu utgifva Assignationer, under
dess Styrelse, torde derföre blifva lika vigi
tigt för Banken sorn ikännedoni af Sedelstocken
samt af Bankens utgifter och af alla
andra utelöpande, allmänt gångbara, på
Banken eller Disconten ställda Assignation
ners belopp är vigtig för nationen. Den
bör se, att Banken både ökar sin soliditet
och med de bidrag, sorn den lemnar ät
Allmänna Börelsen, befordrar Jordbruk
och nyttrgä inhemska näringar, men icke,
såsom hittills skett, inblandas Uti Dispont-operationer,
till förnärmande för Bankens
intresse Och skada för dess credit.
De tillfälliga förändringar uti BancoSedelstockens
storlek, sorn Utskottet nämnt,
kunna icke betydligt verka på förhållandet.
Orsakerna dertill kunna ock oftast på ett
för hvar man begripligt sätt i berättelses^
utredas.
Den 5 Jfili.f. m.
Jag tror mig icke behöfva anföra flera
skäl emot BancoUtskotteti omdöme, att
panken icke behöfver, likasom Riksgäldskontoret,
öka sin credit genom Publicitet.
Detta omdöme motsäges, ty värr, allt för
uppenbart af Banco-Sedlarnes vanvärde och
af den hvarje postdag noterade cours.
Den af Utskottet nämnde Edsförbindelse
lärer upphöra samma ögonblick Riksens
Stander besluta, att Bankens tillstånd uti
ett eller annat afseende skall yppas.
Under förmodan, att IIöglofl. Ridder-?
.skåpet och Adeln åt Herr Grefve Lilljenpranlzs
Yttrande lemnar förtjent uppmärksamhet,
hemställer jag vördsamt, om icke
Betänkandet må till BancoUtskottet återremitteras.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
förmälte sig hafva, uti sitt Yttrande
angående orsakerna till Allmänna Förlägenheten
, ansett såsom ett medel till bestämmande
af Allmänhetens omdöme om Bankens
tillstånd, att Allmänheten måtte ärligen
underrättas om Sedelrörelsen. I anledning
hvaraf Grefve Schwerin på det högsta
understödde Herr von Schulzenheims
yttrade tanka.
Friherre Boye, Ludvig: Da jag, för
min del, understöder motionen för publi
-
IJZ Den 5 Juli. f. ni:
citeten, angående Bankens fordringar o-cli Sedelstock,
skulle jag anse tillräckligt åberopa
de skäl, som Herr Grefve Lilljencrantz
i sitt Yttrande anfort; jag uther mig
likväl att få erinia derom att, ehuru Engelska
Banken visserligen alltid haft och
har lika mycket om icke större behof af
crediten i allmänna opinionen än vår Bank
kan anses äga, har han likväl alltid varit förbunden
iakttaga den publicitet, som här är
i fråga. Engelska Banken är en enskilda
mans, en ActieAssociations tillhörighet,
samt har således mindre grund för sin säkerhet
än vår Bank, garanterad af Riksens Ständer,
och dessutom till stor del lnteckningshafvare
i Sveriges jord, samt Borgenär
hos säkra Låntagare, och Engelska
Bankens pligt till Staten kan icke heller
jemföras med vår Banks; men likväl måste
Engelka Banken respectera allmänna villian,
och meddela de upplysningar, Parlamentet
äskar, hvilka då också alltid göras
allmänna. Långt ifrån att Engelska Banken
derigenom förlorat i sin credit, torde man
kunna antaga, det han har att tacka just
publiciteten för den credit han njuter.
I öfrigt skall jag afhålla mig ifrån att,
för mina Riksdagsmanna Yttranden, hämta
skäl från mitt enskildta omdöme om Författare
och deras Skrifter, samt framför
allt afhålla mig att deri bedomina dem. Jag
Den 5 Juli f» nit 1?3
hav läsL1 Ve Göranssons, Blix’s, Herr Schulzen
beims och flera andra författares skrifter
i Financeämnen. Jag har funnit deni
aila innebära någon förtjenst, åtmindstone
den af ett godt uppsåt och rena afsigter;
men jag har också funnit dem alla, Herr
Scbulzenheims egna skrifter ickeundantagne ,
innefatta stora misstag. Bekännare af alldeles
stridige Finance-Systemer hafva icke rätt, å
någondera sidan, att sig imellan afkunna utslaget;
denna rätt tillhör endast Allmänheten
och någon gång blott den af erfarenheten
upplysta efterverlden. Af de öm
principer stridande äger ingendera rätt att
gifva motsidan beskyllning för afsigter att
förvilla, eller för oförstånd; och om någon
gång den personliga egenkärleken tillåter
sig sådant, skall likväl aldrig den lugna
rättvisan deråt gifva sitt bifall.
Grefve Lillj ener antz4. Med den öfvertygelse
jag äger, att Discontrörelsen i Riket
bör administreras af BancoStyrelsen och
till förmon för Banken, skulle det vara
mig så mycket mera okärt, om Herr von
Schulzenheims förslag’, till årlig uppgift
genom trycket af Banco-Sedelstockens belopp,
blefve af Riksens Ständers pluralitet
förkastadt.
Jag skulle i detta fall verkligen stanna
i villrådighet, om icke Lån och Discont
-
»74 Dtn 5 Juli. f. m.
rörelsen bo de 1 mnas åt Riksgäld -Contoiret;
ty handhafvändet deraf i ett Verk}
der oinskränkt hetnlighet anses nödvändig*
synes mig medföra mänga betänkligheter.
Grrfve Mörner, Adolph Göran: jag
är långt ifrån alt misskänna afsigten hos
de varda Herrar och A']hn, som yrkat publiciteten
af Hankens Sedelstock, och amni
mindre kan jag misstaga mig i detta fall;
i afseende pä den Man, sota först väckt
denna fiåga. Men då j.ig begagnar detta
tillfälle alt förnya tittrycket af den gäld
af aktning, sorn jag alltid åt honom egjiat,
må det förlätas mig, oro jag med sams
ilia taan c-J denna gång kan dela en lika
öfvertygelse. Jag inser fullkomligen afsigten
med den föreslagna publiciteten af Sedelstocken,
att inför allmänna opinionen
hafva en controll på Sedelstockens belopp,
och att förekomma på en gång missbruk å
den ena sidan och misstag å den andra.
Men jag frågar, om icke detta steg, i sakernas
närvarande ställning, skulle betaga
Banken en del af sin verkningskraft och nationen
med detsamma en del af dess tillT
gångar i behofvets stund. Man har anfort
Englands exempel, att Engelska Bankens
utelöpande Sedelstock årligen uppgifves;
men man har dervid icke gifvit akt uppå j
alt England har en stor, en nästan outtöm*
lig tillgång uti dess Lånsystem. Så läng#
Deri 5 Juli. f. ju. i?5
cielia ej annu hos oss kunnat införas, kan
ja*: för min del < j annat finna än att det är
vådligt betaga sig sjelf den enda tillflykt,
man ännu äger alt anlita 1 nödens stund,
jag önskar, att ett Credit- eller Jjånsvstem
matte kunna införas, som gjorde ett sådant
biträde öfverflödigt, och då när Banken blifvit
iståndsatt att Uppfylla alla sina förbindelser,
skall jag med nojs tillstyrka publiciteten;
men till dess, och så länge Bankens
biträden, i ett ögonblick af stort behof,
äro nästan den enda säkra hjälp, man
har att räkna på, kan jag för min del icke
annat än anse uppgiften af Bankens Sedelstock
såsom ännit förtidig.
För öfrigt vill j ig icke upptaga Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tid. Jag
vill endast göra en fråga: Om den publi
citet,
man nu vill införa, hade vid 1809
års Riksdag varit gällande, hade väl Banken
då kunnat lemna de biträden, som då voro
så oumbärlige och bidrogo till Statens räddning?
Hvarmed skulle man dem förutan
hafva underhållit armeen och bestridt alla
de andra utgifter, som erfordrades, ända
till dess fred hann slutas? Jag tror derföre,
att det icke är försigtigt, att då man icke
har många att välja på, betaga sig ett stöd,
innan m«n försäkrat sig om ett annat.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
kudvig: För publiciteten af Bankens till*
Déu 5 Juli /• fri'
stånd har» jag mycket pencherat; men tiri
ännu mera , sedan jag hört den sista värda
Talarens skaij hvarför han anser dess hemligt
hållande vara qn nödvändighet* Om*
säger han, publiciteten existerat 1809,
månne Banken kunnat göra Staten det vigtiga
biträde den då gjorde? Och kunne vi
icke oftare hafva af nöden att anlita dess bistånd?
Detta Yttrande synes mig gifva ett
mindre fördelaktigt omdöme om Bankens
soliditet, hvilken man vill dölja, för att,
vid sig* yppande tillfällen , kunna begagna
Bankens biträde, och det så länge ett örs
finnes qvar, då, sedaU Bankrouten är färdig,
och de biträden Staten och andra erhållit,
skett på bekostnad af Bankens Creditö»
rer, nemligen innehafvarne af Bankens
Sedlar. Af detta skäl förmodar jag Höglofl,
Ridderskapet och Adeln lärer inse nyttan
och nödvändigheten af publiciteten.
Ropades om Proposition,
Herr Våhlman i Otto Fredrik'. Med
Herr Förste Archiater von Schulzenheim
förenar jag mig helt och hållet i den tanka,
att Sedelstockens belopp bör uppgifvas
och icke hädanefter kunna hållas hemligt.
Utom de grundade skäl, som nämnde värde
Ledamot anfort till styrka för publiciteten,
utbeder jag mig med anledning af hvad
som
V.
Den 5 Juli. /. ni.
177
sorn under denna öfverläggning blifvit yttradt,
få tillägga att just det skäl, att utom
hemligheten Riksens Ständer icke kunnat
år 1809 tillita Banken pä sätt som skedde,
Sr, efter min öfvertygelse, det kraftigaste
bevis på nyttan af publiciteten. Den vidtagna
utväg att genom utgifvande af nya Sedlar
fylla de utomordentliga behofven , har,
i min tanka , medfört så skadliga f öljder,
att en sådan åtgärd icke skäligen kan beprisas
; och så länge ingen kan vara försäkrad
emot ytterligare dylika Financeoperationer,
må man icke vänta sig förtroende
för BancoSedelns värde. För öfrigt vågar
jag hoppas, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, så väl vid detta som andra tillfällen
må, oberoende af hvad de öfriga RiksStånden
beslutit, kunna fatta sitt beslut i
stöd af egen öfvertygelse.
Upptogs med mycket bifall.
Herr von Schulzenheim: Flere värde
Ledamöter hafva redan i det närmaste yttrat
, hvad jag vidare arnat andraga. Jag
är äfven af' de Herrars tanka, som finna
att, om alla Tre Stånden redan afgjort
målet, Höglofl. Ridderskapet och Adeln
dock må taga sitt beslut, och för Publiken
visa sin öfvertygelse och fördomsfrihet.
Jag tror, att den sorn vill och i sitt embeRid
0. Ad, Vrot. 23. 24.
D-n 5 Juli. f. m,
te bör äga en full statistisk kunskap otti
llikets tillstånd och Rörelsecapital, borde,
i hvad ställning solli heldst Ranken ma
vara* känna dess utelöpande sedelstock, i iranders
i andra Riken hafva beräknat be*
hofvet af penningar pä hvart hufvud, i
man af det förhållande sorn uti Memorialet
ar anfördt, i fran 3 lill 5 Specie Riksdaler,
Lindebarpet inberäknadt. Da vi för 10 är
sedan hade ett Rörelsecapital af vid pass
io-| Million, och Banken ovägerligen honorerade
sina sedlar med Speciemynt*
samt hade åtagit sig att infria RiksgäldsContoirets
Créditsedlar med Banco, och då
värj folkstock, med det ännu tillhöriga
Finland, uppsteg till 5-I million men niskor$
så förslogo fulleligen, utan ali klagan öfver
penningebrist, 3 R:d. per man. Men vid
ett mer än till hälften försämradt penningevärde
och en mindst till en Million för*
mindskäd folkstock, villja 26\ Million icke
förslå, oaktadt beloppet för hvart hufvud
öfverstiger 10 R:d. af denna lidens
Bancosedlar, de mångfaldiga 3-procentsSedlarne
och länge utelöpande Assignationer
oberäknade. Må ej ett sådant förhållande
sätta hvar man till omtanka och sansning?
Villje vi söka att åter komma i ordning,
och göra vårt Regeringssätt lika älskadt
och varaktigt som det StorBrittanniska, så
böre vi först, lika med den upplysta nationen,
bannlysa all förderflig hemlighet. Den En«
Den 5 Juli /. m.
ge"Rka Banken Sr likasom den Svenska särtctiönerad
äf Regeringen, utan att af densamma
kunna ängripas; meri väl inåste Bankett
för sitt Rörelsecapital redovisa!
É11 Ledamot har behagat yttra sig',
ått i illina Bref orri Rikets penningvérk
ftinnds så 'val felaktiga uppgifter sorn i
Herrar jöranssöns och Blix’ afhandlingar;
tilen att våga inför j Höglofl. Rvidderskäpet
Och Adeln framföra en sådan beskyllning,
fordras förmågan att kunna bevisa det.
Att samma talares uppgift, i en dess tryckta
skrift, af 15 Millioner, såsom varande
BancoSedelstockens belopp nästlidet år, finnes
ovigtig, kan lätteligen i bevis ledas,
älla andra misstag oberäknade*
Friherre Boye: 1 anledning af hvad
Herr Schulzenheim yttrat, får jag erinra,
att jag icke sagt, det hans Skrifter innehålla
falska uppgifter, utan deremot blott
sagt, att de innehålla stora misstag. I den
personliga aktning, Herr Schulzenheim
har rätt att fordra, skall icke jag brista\
men Författaren Schulzenheim bör ej
misstycka den sanning, att äfven hans
Skrifter innehålla misstag, fast för bevisningen
derom här icke är stället. För att
afleda hans bedömande om uppgifterna i
inina Skrifter, behöfver jag icke mera ari
hänvisa till Skrifternas innehåll j och jag
Den 5' Juli e. m.
fruktår icke att uppgifter öm förhållanden ,
som voro för Allmänheten och följakteligen
äfven för mig undangömde, och hvilka
alltså blifvit af mig förenade med erinran
om deras ovisshet _ jag fruktar icke,
säger jag, att dessa uppgifter, fastän nu
mera upplyste att vara till stor del felaktige
, kunna rättvisligen kallas falska.
Friherre Cederström, Jacob: Ehuru
Banken med sina närvarande HemlighetsFörfattningar
ofta varit i tillfälle att lemna
Staten betydliga bidrag, kan jag likväl
icke uti den bibehållna Hemligheten finna
grunden dertill. Jag ar öfvertygad, att
Banken 1809 kunnat uppgifva Sedelstockens
belopp, och icke dess mindre lemna
Staten samma biträden; ty det intresse
och den Capital-afbetalning, som Riksens
Ständer för dessa biträden försäkrade Banken,
och för hvars utgörande de åtogo
aig en ökad Bevillning , icke Hemligheten ,
satte Banken i tillfälle att dem meddela»
och ingaf nationen, som kunde beräkna tiden,
då de för tillfället utgifne Sedlarne
voro åter till Banken inkomne, det förtroende,
som aldrig genom hemlighet af sedelmassans
belopp kunnat vinnas.
Jag instämmer fullkomligt i opinionen
om nyttan af publiciteten af Sedelstockens
belopp och Verkets förvaltning, och önskar
Veu 5 Juli. f m.
att Ridderskapets och Adelns Beslut kommer
att uttrycka den tan kan . så att vid en
blifvande Riksdag våra Medständ^r må
erhålla förnyade skäl att betänka fragan
och tilläfventyrs deri sig förena.
Herr von Schulzenheim: Jag nödgas
ännu en gång uppstiga, att besvara en af
mig ej mindst respecterad Ledamots Yttrande,
att vid 1809 och 1810 års Riksdag
i Stockholm ingen annan utväg uppgafs
för att afhjelpa Rikets då varande
Statsskuld. Jo, jag har vid alla tillfällen
stridt emot den olyckliga principen att
förvandla den publica gälden till Rikets
circulerande penningar, och hade äfven
vid den nämnda Riksdagen afstyrkt att kasta
all Riksskulden på den förut utöfver sin
förmåga och dess instiktelsegrunder betungade
Banken. Jag föreslog, att 5 Millioner
skulle ' upptagas efter det Engelska
Funderings-systemet, uti permanenta , bokförda
annuiteter; hvilket förslag, på Statsutskottets
tillstyrkan , och formligen af de
då härstädes församlade Riksens Ständer,
vidtogs; men samma år tillkom en ny Urtima
Riksdag i Örebro, hvilket Riksmöte
jag, såsom BancoFulimägtig och mycket
sysselsatt Embetsman, ej hade tillfälle att
bivista; och händelsen gjorde, att det
Lånsystem, som förnämligast upprätthållit
StorBrittanniens Financer i de mest äfven
-
Den g Juli. f. ni,
tyrliga skiften , blcf folk a sia dt. Dessutom
foreslogs, att denna tillkomna Riksskuld
heldre nied StatsContöirets Sedlar på viss lid
gäldas skulle; hvilka Sedlar hade på 1770
och 1780 talet den förträffligaste credit.
Om Banken dom garanterat, och äfven i
hast förskjutit några hundratusen R:d, , så.
hade det ej bortskämt Rikets Penriingeverk',
pcb hvilket medfört vida mindre olägenhet
för Riket än några procents ersättning i
renta.
Herr Grefven oeh Land t Marskalken:
Bifaller Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Bancolitskottet» Betänkande om Publicitet
ten?
Ropades starka Nej,blandade med Ja,
Herr Lein dt Mar sk al ken: Afslår Fvidderskapet
och Adeln detta Betänkande?
R ipades starka Ja.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis-.
laus, anförde skriftligen:
Med skyldig uppmärksamhet och med
liflig glädje har jag genomläst de Yttranden,
hvilka af StatsSecreterarne Frit
herre Wirsén och Grefve Mörner, samt
Den 5 Juli. f. m. i§g
af FIofGanzlern Friherre af Well erstedt,
blifvit afgrfne,-:i anledning af det Särskildta
Utskottets Betänkande öfver orsakerna
till den Allmänna Förlägenheten och Botemedlen
deremot, andt i anledning af mitt
enskildta Betänkande i samma ämne, Nät
Nationens angelägenheter pä ett så loyait
sätt behandlas, finns ock grund för hoppet,
att. det sköna mål, hvilket alla nationer,
ehuru merendels äig sjelfva ovetande,
ytterst eftersträfva; hvilket bland alla
nyare den Brittiska allena förmått upphinna,
ock en gång skållaf Skandinaviska
Brödrafolken uppnås.
Hvilken skillnad imellan det behandlingssätt,
som i denna stora National-atjgelägenhet
blifvit iakttagen , och det behandlingssätt,
hvaraf äldre Riksdagars historia
bevarar minnet, då man nemligen mera
bemödade sig att planera och genomdrifva
saker än att, genom en öppen discussion,
få sakerna ställda i sådant ljus, att blott i
frågan om val af medlen, som till målet
leda, stridig öfvertygelse kan äga ruin.
Jag lyckönskar Svea Folk, att ändtligen
hafva sett den dag komma, då lYlinistrarne
sjelfve icke blott förklara glädje
deröfver, att administrationens åtgärder
granskas, utan ock genom deras sätt att benvara
de gjorda anmärkniugarne ty deli gen
Jfl4 Den 5 Juli. f. m.
ådagalägga, att deras glädje gar afhjertat,
och att embetsmanna-andun xcke förmått
qväfva medborgare-känslan.
Vägar jag be att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, innan jag går att underställa
Dess upplysta granskning, hvad jag emot
de gjorda anmärkningarne tror mig
hunna och böra anföra, täcktes tillåta mig
att nämna några få ord om min åtgärd i
detta mål.
Så länge, imellan Riksdagarne, Nationalangelägenheterna
förblifva svepte uti en
ogenomtränglig hemlighets-slöja , skola alltid
de vid Riksdagarne rådande ideer likna
hafvets ebb och flod; i principerna för beskattning
och för det beskydd sorn bör Jernnäs
åt Näringarna, skall man gå frän ytterlighet
till ytterlighet1, eller rättare, lindér
ett sådant sakernas skick skall man
förgäfves hoppas på fasta och utbildade
principer; i stället för principer skala
tycken gälla , lika mycket till hinder
för en ädel och välviljande Styrelse , som
till mehn för folket; och alla de, hvilka ,
utan rättighet att deltaga i öfverläggningarne,
nödgas underkasta sig besluten, skola,
för att bereda sig mot ständigt nya
skiften, ingen annan utväg äga att begagna,
än den som Hollberg uti den Vigelsinncdc
later 1’ er nille nyttja, dä hon fri
-
Den 5 Juli /. m.
»85
gar sig före: Hvilken ande är det sorn råder
i dag? Det var icke svalt för den som
bivistat Örebro Riksdag att förese, att vid den
derpå följande Riksdagenen annan ton skulle
råda. Jag bekänner, att jag hatar all
ytterlighet, hvartill merendels alltid, antingen
passioner som förblinda, eller en
förlamande förstånds inertie utgöra motivet.
Då jag derjemte förutsåg att, så länge ett
sådant förhållande skulle räcka, det skulle
bli mitt öde att bland .minoriteten eller
oppositionen intaga mitt rum, hvilken ande
somheldst för dagen rådde, så blef det en
föresats hos mig, att ej mer träda utom
min inskränkta verksamhets-krets. Få några
vänners yttrade önskan har jag frångått
denna föresats, och intagit det rum inom
Särskildta Utskottet, hvartill Höglofl. Ridderskapet
och Adeln behagat kalla mig.
Samfäldt med Utskottets alla Ledamöter insag
a ena sidan, vigten af Utskottets
bestämmelse, och å den andra, de många
hinder sorn skulle blifva att undanrödja; å
den ena sidan , svårigheten att uppfylla
Riksens Ständers och Nationens väntan , och
å den andra, vådan utaf att lemna den ouppfylld.
Jag dömde, att någon borde våga
sig ut uppå det obekanta fältet, med
våda alt som öfverdådig förlöjligas, om företaget
skulle misslyckas.
Utan ringaste anspråk på säkerhet i
mina åsigter, då ämnet icke utgjort mitt
Jg6 Den 5 Juli. /. ni.
yrke, och mina insikter således icke kunde
öfverstiga mattet af ilen kännedom, sorn
hvarje bildad Man, och förmodeligen hvarje
Riksdagsman, antingen ager eller åtmindstone
önskar sig tillfälle art kunna förvärfva,
har det blifvit min lott, att man, ofelbart
med afseende pä den möda sorn jag
användt, och af aktning’ för de motiver
hvaraf jag låtit mig ledas, med skonsamhet
rättat de misstag, som jag kunnat begå.
Imellertid har, genom min föregående åtgärd,
det Särskildta Utskottet sett sig i tillfälle,
att tidigare, än annars ti! lafvig tyrs
kunnat ske, afgifva sitt betänkande; Ministrarne
hafva erhållit en lycklig anledning
att inför Nationens Ombud tala ettj språk,
som Nationen så gerna hör Ministrarne
tala, om än den icke i allt instämmer i
de af dem yttrade grundsatser; och ändtligen
har en af Ministrarne deraf hämtat anledning
att lofva Nationen framdeles en
fullständigare utveckling af de principer,
sorn under den förflutna perioden varit
lagde lill grund för de administrativa åtgärderna.
Således ifrån blott discussioner
om huru skatterna skola fördelas, huru
Bränvins-pannorna skola taxeras , ifrån blott
individuella, vid ögonblicket fästade inleressen
, höja sig Nationens Ombud mer
och mer till den punkt, hvarpå de böra stå,
om Styrelsen skall kunna , med glädje
och med hopp om framgång, sköta sife
Den 5 Juli. f. m. »87
Medlare-kall imellan den lefvande och den
kommande generationen. Publiciteten, denna
Styrelsens och Folkets gemensamma vän,
i hvars sköte båda kunna uttömma sina
hjertan, har, under och genom denna stora
fråga, som sysselsatt det Särskildta Utskottet
, erhållit en rigtning som den, till
sorg för den välsinnade, och till fromma
allena för lättjan och incapaciteten, hittills
icke kunnat erhålla. Allt bebådar för Rikets
inre förhållanden en lika så skön dag
sorn den , hvilken Nationen, hvad dess yttre
förhållanden beträffar, redan upphunnit.
Innan jag går att punkt för punkt besvara
de gjorda anmärkningarna', måste jag
först särskildt yttra mig öfver en af Friherre
Wirsén framställd reflexion, och öfver
slutmeningen i Herr Qrefve Mörners yttrande.
Friherre Wirsén säger: ”1 stället för
''klander, äre vi, efter min tanka, skyldige
''bifall och förbindelse åt den Statsman,
”sorn uppmärksam på ögonblickets våda ,
''med räddningen af främmande egendom
"från våldsverkan , förenade en särdeles
betydelig intrade åt Statscassan”. Jag
förmodar gerna, att detta uttryck af klander
alsigtslöst undfallit den värda Talaren.
Det skulle för mycket contrastera
emot den ton, som för öfrigt räder uti
Den 5 Juli. f. m.
de af honom emot mitt Betänkande gjorda
anmärkningar. Men då dessa anmärkningar
blifvit af trycket utgifna, då jag till
min caracter icke kan vara af inånga bland
mina Medborgare känd; då icke alla torde
villja, eller torde tro sig behöfva tänka
örn detta yttrande, som jag tror mig kunna
göra det, sä kan jag icke underlåta att
besvara det.
Jag får först och i allmänhet anmärka,
att deraf att jag uppgifvit, hvilkaätgärder jag
ansett hafva varit medverkande orsaker tili
Förlägenheten, icke får dragas, den slutsats ,
att jag ock hLcmilrat dessa åtgärder. Jag har
icke åtagit mig att undersöka, hvad som vid
hvarje tillfälle kunde göras och icke kunde
göras eller måste göras. Jag får anmärka,
att i hela mitt Betänkande icke finns spår
till omdöme öfver personer än mindre syftning
ut personer, att ämnet ovilkorligen
fordrade uppräknandet af alla till Förlägenheten
vållande orsaker, som min blick förmådde
upptäcka; att just detta uppräknande
af alla orsaker, torde böra gälla hos hvarje
opartisk man såsom säkraste beviset för
min opartiskhet; att jag ibland orsakerna,
härflytande fran de administrativa åtgärderna
räknar jemväl de financiella och de,
som äga gemenskap med beskattningen;
åtgärder, som icke berott af Styrelsen, titan
af National-Representanternas insigter
Den 5 Juli /• m.
oell öfvertygelse; och när jag uppger
enda vilkoret för Förlägenhetens
successiva och varaktiga häfvande, vara en
fullständig förbättring af de hittills vidtagna
administrativa åtgärderna, så borde deraf
i min tanka ingen annan slutsats kunna
dragas, än att jag ansåg de nu gällande
principerna för finance, beskattning, handel
och näringar, icke vara af den beskaffenhet,
att genom dem och vid deras bibehållande,
nationens välslånd vöre att
förvänta. Om jag häri misstagit mig, det
skall framtiden utvisa , och det kan allena
af efterkommande bedömas. Jag får vidare
anmärka, att den Statsman, som Friherre
Wirsén förmodeligen har i sigte, då
han säger , att vi i stället för klander äro
honom erkänsla och förbindelse skyldige, icke
kan och icke får för sina administrativa råd
och åtgärder utaf oss bedömas. Tillägga
får jag, att om än misstag skulle af honom
kunna begås, så lärer ingen ädel man och
ingen rättskaffens Svensk vill ja tillräkna
honom hvad honom icke tillräknas bör; lärer
ingen ädel inan förglömma , huru det blef
hans öde att vara allt i allom, huru för
hans blick allt låg chaotiskt omblandadt,
huru han iså många fall har måst låta leda
sig af den framom blicken ilande aningen;
huru han, innan han kunde bli verksam,
sjelf har måst elektrisera sina redskap; huru
han icke fått välja dem ibland dem
Den 5 juli. J. ni.
sorn sympathiserade med honom, ulari
måst nyiijt dem han fann; och ändteligen
att eftet det ar niensklighetetis öde att göra
misstag den må få. vara fri för klander ,
som har hufvud och förmåga att godtgöra
dem och jemväl villian dertill. Förklara får
jag för egen del, det jas: icke blott beundrar
den stora och kraftfulla Mannen, utan
att jag som ädel sjelf ock älskar deli ädla
Mannen; och ansäge jag det enligt med min
pligt att tadla någon hans åtgärd, så skulle
jag icke tveka att, säga honom det sjelf,
öfvertygad , att ju större Man , dess mindre
tror han pä egen infallibilitet; men«J skulle
jag hvarken vi lija eller våga genom öppet
klander oroa mina medborgares sinnen,
då ett .sådant förfarande i närvarande sakermas
ställning vore icke allenast ändamålslöst
utan ock vådligt; dock heldre detta ännu
än att jag skulle villja i löndom förgifta
sinnena , förglömmande för hvilka oberäkneliga
vådor ett dylikt förfarande blottställer
Fäderneslandet.
Herr Grefve Mörner säger i slutet af
sitt tal,
”Då Konungen nu efter den ntest fruktansvärda
crisis, som Europa genomgått*
IcaUar Riksens Ständer, icke för att af derfl
begära nya bevillningar, utan för att lemna
dem tillfälle nedsätta den gamla; icke
Deu 5 Juli. f. ni.
‘91
för att begära understöd till nya försvarsanstalter,
men för att bjuda dem föreningen
med ett annat Puke, som igenom dess
läge, betryggar Sveriges sjelfständighet:
lini' Han då icke rätt att vänta, detRikssns
Ständerj i stället att föreslå nya gränsor
för Dess magt eller inskränka Dess
verkningsförmåga, skola veta urskilja hvad
sorn varit foijderne af omständigheternas
inflytande elier af Regeringens åtgärder, *
och med tålamod i afseende på möjliga olägenheter,
med tacksamhet för Regeringens
bemödanden och afsigter, gå Konungens
önskningar tili mötes, och med förtroende
och tillförsigt lätta bördan af dess ännu å«
terstående bekymmer”.
Jag tror ej att någon finnes bland
Svea Folk, som icke älskar Konungen för
sin person, vördar honom såsom Statens
Chef, respecterar hans magt såsom grundval
för egen trygghet, som icke erkänner
hvad Konungen gjort för Folket, och som
icke önskar att kunna lätta dess ännu återstående
bekymmer.
Men ett tadlande af administrativa åtgärder
är derföre ännu icke ett tadlande af
Konungens Styrelse.
Hafva iofee Riksens Ständer förbehållit
sig rättigheten att granska de rådslag, som
19*
Den g Juli. f. ni.
gifvas, och att framlägga önskningar inför
Thronen , om hända skulle, att några Konungens
rådgifvare skulle komma att sakna
Folkets förtroende?
Jag lemnar detta ämne, öfvertygad att
ingen af Utskottets Ledamöter, i detta afseende
behöfver urskulda sig hvarken inför
menniskor eller inför Gud.
Friherre Wirsén vill veta, med hvilka
än mörkare färgor jag hade kunnat skugga
min tafla. Välan! Om det var en tillfällighet
blott, som vallade under Örebro
Riksdag, att den af trenne Riksstånd beslutade
önskan om förbud mot införsel af
bränvin, och om jag icke irrar, jemväl
af rnmm— sedan inskränkning i bränvinsbränningen
blifvit besluten, sedan man förklarat
den ymniga tillgången på bränvin
vara hufvudorsaken till det öfverhand tagande
fylleriet ; sedan Nationen åtagit sig
en hemmansafgift för rättigheten att bränna
, en panne-afgift för brännings-rättighetens
utöfning, en consumtions-afgift för
rättigheten att förtära egen tillverkning _
om det var en tillfällighet blott att denna
Ständernas önskan icke blef upptagen i Bevillningsutskottets
första redaction af stadgan
om bränvins-bränning; om det var en tillfällighet
blott att det Protocoll som innehöll
Bonde
-
Den 5 Juli» /. m, 1Q3
BondeStåndets tanka i denna fråga, icke
var enligt med det beslut, som BondeStåndet
verkeligen fattat, hvilket sluleligen
genom min åtgärd blef upplyst, torde likväl
Friherre Wirsén medgifva, att då sedan
så stora bränvinsposler blifvit till införsel
tillatne; då för en del af dessa poster
åtinindstone, särskildta tillståndsbref blifvit
utfärdade; da dessa särskildta tillståndsbref
naturligtvis tillskyndat dem som erhöllo
dem en särskild och betydande vinning;
då det är allmänt bekant, att för
en af dessa vinsten var till den grad betydande,
att han kunde dela med sig 5,000
R:d. tili Stora Barnhuset — det icke hade
trutit ämne till mörkare färgläggning, om
man hade velat säga mera, än man, enligt
af Riksens Ständer erhållen uttrycklig befallning,
nödvändigt borde säga.
Emot den af mig gjorda anmärkning,
ött Riksens Ständer, då de först sammanträdde
, saknade sådana upplysningar, som
deras Utskott nödvändigt behöfde, för att
kunna afgifva tillfredsställande svar uppå
de dem förelagda frågor, svarar Friherre
Wärsén att de ”underrättelser, som afFolkets
"'från alla landsändar samlade Fullmägttges
"'förenade upplysning, patriotism och sakkännedom
kunde med trygghet påräknas,
'voro af'för mycken vigt, att planen för
Rid, o. Ad. Pröt. 25, 26,
1-94 Den 5 Juli.j. m.
”sakernas förändrade ordning borde föregå
”dessa underrättelsers inhämtande.” Men
hvilka andra underrättelser, till upplysning
för Styrelsen , kunna val af Folkets Representanter
vara att förvänta, än sädana som
röra deras enskilda angelägenheter, än sådana
hvarpå den ena grundar hoppet om
enskild vinning, eller sådana, Som en oJycklig
erfarenhet påtrugat den andra. Hvad
känner en Svensk blifvande Riksdagsman
otn Rikets handelsförhållanden , om närin*
garnes tillstånd , om förhållanderna med
export och import, när inga Stats-oecono*
miska Journaler finnas som upptaga dem.
Att Finska importen mot den lindriga
Landt-Tullen utgör en kräfta för Staten,
det har mången insigtsfull Man länge haft
aning om. — Men hvad har han hittills
kunnat göra mera än yttra sina aningar, så
länge det var honom och sannolikt Styrel-,
sen sjelf obekant, att detta olyckliga handelsförhållande
under loppet af endast 4 år
med en summa af mindst 6 men' kanske af
10 millioner R:d. B:co mindskat Rikets Rörelse-capital.
Ja, hvartill skulle det tjena
att nu höja en än starkare röst mot detta
missbruk, sedan Ministxarne högtidligen
förklarat, att denna kräfta icke kan och icke
får vidröras. Mången insigtsfull Man
har ofelbart funnit och tilläfventyrs äfven
sagt det, att när, genom myntets fallna
■värde, priset på mjölk i de större Kuststä
-
Den g Juli. /. m. »S5
derna uppstigit till 13 sk. Riksgälds Sedlar
för kannan, då deremot Calle gällde 56 till
42 sk. af samma mynt, och således ett sklp.
Calle kunde erhållas för värdet af 2-J- kannor
mjölk, så skulle deraf ofelbare följa, att
ella de Folk-classer, som förut åtö välling,
nu skulle bli CafTe-consumenter; att till förekommande
af en sådan till de lägre Folkclasserna
spridd consumtion, enär priset pa
K j Jk icke kunde sänkas, nödvändigt priset
på CalFe hade bort fördyras; att om, för
att mot frestelsen styrka de bildade folktlasser,
hos hvilka patriotism och sjelfvillig
försakelse billigt borde kunna förutsättas,
max förr bär trott och tilläfventyrs ännu
tror öfverllödsförordningarnödvändiga, hvarigenom
färg och snitt på kläder bestämmas,
hvem sorn må få nytiji plumer och
hvem som icke må få nyttja dem, och
hvilka slags viner man skulle få nyttja,
man icke bade bort underlåta att
påtänka mesurer mot de lägre folkclasseinas
consumtion af utländska varor, di
af dem i denna del ingen sjelfvillig
försakelse är att påiäkna, då dessa varor
vida mera gravera handelsvågen än den
graveras genom de varor, som den rikare
nyttjar, eftersom desse i deras dyrhet möta
ett hinder för en. allmännare consumtion.
Men skulle än , nu, sedan genom de, det
Särskildta Utskottets Betänkande bifogade
Tabeljer, en allmännare kännedom af den.
-*g6
Den 5 Juli. f; m
förstörande importen blifvit erhållen. enan
kraftigare röst emot detta olyckliga förhållande
höjas, hvad hopp om ändring härutinnan
återstår, sedan Friherre Wirsén
förklarat, att han anser all Tullafgift, sorn
öfverstiger 10 , 15 > högst 25 procent af varans
värde f(ir olämplig och skadlig. —
Men har det undfallit Friherre Wrirsén, att
förlullningsprocenten på salt är enligt 1799
års TullTaxa bestämd till /yi procent; att
förtullnings-procenten på tobak är bestämd
till 43 procent; och att förtullningsprocenten
på vin går för somliga slag till nära
100 procent? Huru hög är icke förtullningsprocenten
på alla varorsomi England utifrån
införas? och månne icke hos Brittiska Ministrar
och Brittiska Parlåments-Ledamöter
billigt kan förutsättas kännedom utaf hvad
som är olämpligt och skadligt? Det är
ganska sant hvad Friherre Wirsén sä‘ger:
att en förhöjning i Tullen är en beskattning
på Samhället. Men fördelas den beskattning,
som genom Tullen på ingående
varor pålägges Samhället, efter rigtiga
och billiga grunder, när de lägre Folkclasserna,
som mest af alla consumera salt
och tobak, betala öfver 4° procent, då de
rikare Folkclasserna för Caffe betala 25
procent, för socker i6£ procent och för
bomulls-väfnader under den tid, då de vörö
till införsel tillåtne, betalte endast 8 till
20 procent efter varans i Tullen uppgifna
Den 5 Juli. f. m.
värde? Om genom förhöjda Tull-afgifter
beskattnings-summan skulle öfverstiga Statens
verkliga behof, återstår idke då utvägen
att mindska den positiva b evil! ningen?
Bör icke den indirecta beskattningen, som nian
kan undandraga sig när man finner sig icke
äga råd dertill, alltid anses såsom mindre
tryckande än den positiva, till hvars gäldande
, när penningar tryta, bohag, gröda
och fastighet måste gå under klubban?
Det är bedröfvande, när massan af Nationen
klagar öfver för låga Tull-umgälder
på inkommande öfverflödsvaror, när deras
röster bönfallande höja sig till Thronen,
när de sjelfve bedja, att deias begär efter
utländska öfverflödsvaror matte motvägas
genom dessa varors fördyrande — det är
bedröfvande , säger jag, att då höra Ministrarne,
de odlingen annan förklara!sig emot
den allmänna rösten ; att höra dein ömt påminna
att en förhöjning i Tullen är en beskattning
på Samhället _ att höra dem föra ett
sprak, som endast den klass, hvars interesse
i denna frfga allena står i collision med
hela Nationens, som endast importeuren
och utmånglaren af utländska öfverflödsvaror
skulle kunna tillåta sig att föra.
Det är smärtande och oroande, nälden
inhemske näringsidkaren, den egentlige
Svensken, sedan han så länge sett sitt
interesse tillbakasättas för importevuens in
-
xgg Den 5 Juli. f. m.
teresse, hvilken, ehuru ädel och redlig
han än ma vara såsom enskild man, dock
i och genom sitt yrke hörer liela den
handlande verlden till; hvilken på sätt och
vis i afseende pä Staten kan anses såsom
af amphibie natur , hvilken _ stormar det
ute på hafvet, går upp i land, och ser han
vådor der, med sitt gods söker en fränn
mande kust_ det är smäl tande och oroande,
säger jag, nar den inhemske näringsidkaren
—sluteligen recl.timrar sin i grund»
lagarna förvarade lätt att taga kännedom
af Tullverkets organisation och begära den
reform, som blir absolut nödvändig, för beredandeL
af en annan tingens ordning, att
då höra FinanceMinistein framställa detta
steg såsom syftande uppå att förnärma
Kongl. Majit i utöfningen af sin höga rätt—
Jag förmodar, att nni ett bevis behöfdes ,
huru skild man är från all tanka att på något
sätt träda Kongl. Majit för. nära i utöfningen
af dess rätt, det icke skulle erfordras
mera, än ett enda ord, ett löfte blott
att Tullen på inkommande varor skall förhöjas
så mycket sorn nödigt prölvas kan, för
att förebygga den sugande importen och
consumtionen, och att Tull-verket skall
skyndsamligen erhålla den organisation,
som den till ändamålets vinnande behöfver
äga och i alla andra Stater äger, för att
göra en och hvar benägen att för denna gång,
itmindstone hvad Tullverket belräifar, af»
Den 5 Juli. J. m.
*09
Stå från allt vidare yrkande af den rätt, som
grundlagarne förvara åt Svenska Folket i
allt, som rörer beskattning.
Beträffande de anmärkningar, som Friherre
Wirsén gjort vid mina förslag rörande
en förändring af Tull-administrationen,
får jag vid /pde punkten anföra, att enligt
Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse till Gen.
Tull-Directionen af den 20 Jan. 1815, äger
TullDirectionen rättighet att Tjenstemän
efter omständigheterna transportera samt
tills vidare till- och afsätta. Detta förhållande
äger icke rum inom andra Embetsverk.
Vid 7:de punkten får j;ig nämna att i
Englands större Handels-Städer hvarje dag
en förteckning trycke» uppå exporterade
och impprterade varor samt på exporteu.
rernas och importeurernas namn. Afsigten
är icke att samla materialier för Statistik,
utan afsigten är att bereda tillfälle åt hvem
.sorn heldst att controllera icke allenast de
Handlande utan äfven Tullbetjeningen.
Var det, i Friherre Wirséns tanka, omöjligt
eller icke nödigt, eller icke lämpeligt
att på förhand uppgöra en plan till
afhjelpande af förlägenheten — kan Ilända ,
såsom jag vågar förmoda, mest af det skäl
att man icke trodde på möjligheten af nå
-
goo Den 5 Juli f. m..
gon annan förlägenhet, än den i hvilken,
några individer ibland Jordbrukare-classen,
genom egna okloka speculationer, störtat
sig , sä syn§s mig likväl att Vexel-courstns
oafhrutna stigande, Disconternas snart upphörande
octroy och så mänga andra omständigheter,
hade kunnat påkalla uppgörandet
af en finanre-plan på förhand, som
då ofelbart hade kunnat föreläggas Riksens
Sländer till granskning något tidigare
än 5 veckor före deras åtskiljande.
Jag vill icke inlåta mig i någon vederläggning
aF de satser , som Talaren för egen
räkning framställer; dock kan jag icke
undgå alt, vid den förmodan att, om å ena
sidan handelns rigtning lemnat tillfälle
till en ökad consunition, så skulle ock å
den andra allmänna hushållningssättet kunnat
utvagarne dertill, nämna att HaridelsBalancerna
ifrån 1808 ingalunda föranleda
till att
förmoda ett sådant gynnande förhållande.
Men det äro dessa Handels-Balancer,
på hvilkas resultater Friherre Wirsén synes
icke vill ja tro. _ Jag medger, att, på
sätt de nu äro författade, de icke lemna
alla do upplysningar, som de kunde lemna,
om de voro med mera precision författad.
Sådana de äro, indiquera de dock
förhållandetj ehuru ej till ziffrorna, som
Dcu 5 Juli f. m. 2#j
utmärka varornas värden, pali teliga, hvadan
jag ock i mina Tabeller uteslutit alla
varuvärden, äro de dock visserligen vida
påliteligare ände Tabeller öfver tilsäden och
årsväxten, som ja?, under loppet af denna
Riksdag hört Minktrarne åberopa.
Om, såsom Friherre Wirsén påstår,
en consecutiv underbalance i handel af 22
millioner är en phantasie-målning, så är
likväl min phantasie utan skuld — Jag har
på intet vis altererat de källor, som blifvit
mig meddelade
Att jemväl grund saknats
till den anmärkning, sorn blifvit gjord
vid Tab. XV. har Herr af Uhr redan ådagalaggt
och Friherre W'irséa uti Plenum
den 2 Juli medgifvit.
Här torde ock vara stället att tillkännagifva,
att det icke varit mig obekant, att
den positiva Bevillningen år 1812 bestämdes
till 2,650,000; men när härtill läggas de
öfriga bevillningssummorna, som skulle uppbäras
genom Stämpelafgiften och afgifterna
för bränvinet, så uppkommer ett Bevillningsanslag
af 3,200,000. Förhållandet blifver sådant
jag det uppgifvit, och det apparenla
misstaget ligger i kortheten af min framställning.
Att en ständig underbalance i handel
är ett non sens, det inser ock jag , äfvensom
att, enär capitalerna äro förtärde och
crediten är försvunnen, så uppstår ingen
ytterligare balance; men gälden är qvar,
produetiva kraften är borta, oell på välstånd
skall följa fattigdom.
aos
5 Juli. f. nt,
Mina tankar i afseende på importen
af spannemål, af victualier och af ved o»
gillas. Förmodeligen anser Friherre Wirsén
andra lagar b.ira gälla för Statshusbållaren
än de som gälla ror enskilda Hushål.
laren
Om denne sednare af sin granne
köper spannemål, victualier och vedbrand,
när han har åker, äng och sko» i öfverflöd
o n'> ‘ *
sa lärer han fa heta misshushållare, oal
dét sker af lättja och af hri-a på omtanka —
och dåre heter han, ont det sker af eomplaisance
på det att grannen må få åtkomma
hans penningar. Har han förtärt
sina ärfda capitaler och förstört sin credit,
så återstår för honom hoppet att genom
Banqueroute nivellera sitt ledsamma förhållande
— Nekas honom cessio bonorum,
så återstår ännu hoppet att för de återstående
usla dagarne lifnäras på Gäldstugan
eller Hospitalet, eller ock stödet af en tiggarstaf;
men slika utvägar kunna icke af
Nationer begagnas.
Mina förslag om Penningeverkets reglerande
ogillas. Jag får erinra, att Riksens
Ständer äskade förslag. Det blef en pligt
att upgöra dem så godt som man förmådde.
Besluta Riksens Ständer, att all realisation
och successiv amortissement är det
samma som successiv realisation — skall
tills vidare suspenderas, så behöfva ej heller
de utvägar som jag föreslagit nu vidtaga s
Deri 5 Juli, /. m. 203
Jag lemnar åt Framtiden att pröfva, huruvida,
när en gång realisation sker, den af
mig föreslagna liquidåtionsgrund, enskilda
borgenärer och gäldenärer imellan, må
kunna undvikas. Friherre Wirsén medger,
att om den hade blifvit vidtagen i början,
då man satte crdit-mynt i gång, så hade
efFecten deraf varit nyttig för enskildt»
förhälianden, ehuru säkert bidragande till
ett hastigare vanvärde af samma mynt.
Jag tror att det icke hade varit utan.
nytta, om man genast blifvit påmint, huru
liten credit credit-mynt förtjena^ Det
hade varit nyttigt så för det allmänna som
för den enskilda. Orättvisor kunna vid
dylika liquidationer icke undvikas. Men
Störst är och blir likväl orättvisan, när, efter
ett allmänt fastställande, creditmyntet
sent eller snart reduceras.
Herr Grefve Mörner åberopar Struen*
$ée, såsom den der ogillar det af Konung
Frédrik utgifna allmänna Moratorium.
Om jag icke irrar mig, så följer genast efter
den »trophé hos Struensée, sorn Herr
Grefven uppläste, en annan, i hvilken
Struensée förklarar, att ehuru ett Moratorium
är en utväg, som principen ogillar, återstod
likväl i sakernas dåvarande skick ingen
annan utväg att vidtagas. Namna får jag
jemväl, att, enär i Tyska Staterna brist på
capitaler finnas inom landet, så kunna in
-
204 Den 5 Juli. f. m
dividerne i angränsande Stater finna långifvare.
Sådant är icke foris nilandet här.
Hvad Credit-Cassorna beträffar, tror
jag dem vara nyttigare för Jordbrukaren än
både Discont- och Banco-Lane-Inrättningar.
Sluteligen får jag, i anledning af hvad
som blifvit anfördt om de politiska förhållandernas
mägtiga inflytande pa ingångna
handelsförbindelser under den förflutna
tiden, förklara min glädje deröfver, att Staten
nu ernått verhlig sjelfständighet
Med den rättvisa, Friherre Wirsén så
öppenhjertigt gjort åt den af mig yttrade
tanka, att nya former ej kunna lefva utan
genom nya organer, och hvars rigtighet
genom den af honom framställda bevisning
blifvit satt utom allt tvifvel, skulle jag ej
hunna förena de mindre fördelaktiga omdömen
, som blifvit fällde om förslaget rörande
inrättning af en Stats-oeconomisk
Journal, derest ej min framställning af
samma Journals ändamål och nytta, i anseende
till dess korthet och mindre fullständighet
,kunnat vara misstydning underkastad.
Dermed åsyftas ej annat, ån att meddela
Allmänheten kännedom om de Författningar,
styrande Magten, såsom oeconomisk
Lagstiftare, vidtager; en kännedom ,
hvars utbredande är af så mycket större
nödvändighet, som Landets osconomiska
angelägenheter utgöra vigtiga ämnen för
Den 5 Juli f. m.
205
Nationens Representanters öfverläggningar
vid förefallande Riksmöten.
Uteifvaren af denna Journal skulle,
lånst ifrån att vara en Ombudsman för allmänna
opinionen, snarare endast bereda
allmänheten, möjlighet att fatta och äga en
opinion, emedan denna är otänkbar, utan
kunskap om sitt eget föremål.
Att en sådan kännedom hos oss allmänneligen
saknas, lärer ej kunna bestridas.
Särskildta Utskottets tillvarelse, oell
den nödvändighet, hvari det varit försatt,
att ifrån flera Embetsverk och ifrån spridda
håll förskaffa sig förut saknade upplysningar
om de ämnen, som utgjort föremål
för dess öfverläggningar, bevittna nogsamt
denna beklagliga sanning.
Den offentlighet, hvarmed Nationalangefägenheterna
i England behandlas, och
som gör möjligt för hvar individ att
känna Regeringens beslut och de grunder,
hvarpå desamma hvila, skapar ock hos
hvarje Britt ett interesse för det hela, hvilket
grundlägger den Nationalanda, sorn utmärker
denBrittiska nationen frartiför alla
andra och verkar den kraftigaste förening
imellan alla Statens medlemmar; en förening,
som gör dem mägtiga af de största
uppoffringar af individuell nytta för det
helas bestånd.
20Ö
Den 5 Jutii /. m.
Vära nya Bröder, Norrmännen, hafva
jemväl sj.-dfve insett vigten och nödvändigheten
af att bland Allmänheten sprida
kännedom om de Författningar, Landets
Regering vidtager. 1 6 afl an t afseende
Utgifves der en Riks ridning,
*
Sedan ändamålet af den Statsceconömiska
Journal, hvars lifgifvande Särskildta
Utskoitet föreslagit, således blifvit närmare
angifvet, torde Friherre Wirséns öfriga
anmärkningar i detta ämne lätteligen kunna
besvaras.
Verkställigheten af detta förslag förut- ✓
sätter visst icke så stora och omfattande egenskaper,
att man bör misströsta derom,
att i Sverige finna en person, som äger
nog skicklighet för ett sådant uppdrag.
I öfrigt och med den lifligaste öfvertygelse
om de stora egenskaper, som constituera
en stor Minister, anser jag mig böra
erinra, att det är en ovilkorlig fordran,
att hvarje Statsman, för att förtjena detta
namn, skall äga en klar och omfattande
öfversigt af alia de ämnen, som utgöra
Statsmanna-vetenskapens föremål.
Med tillämpning häraf på Statshushållningen,
kan man ej anse den vara Statsceconom,
ännu mindre stor, som ej kän
-
Dea 5 Juli /• 711 ‘
207
sier sambandet mellan Landets alla näringar.
Utan en sådan kännedom skall aldrig
någon enhet blifva möjiig. Samma öga
bör kunna öfverskåda och samma förstånd
bör kunna bedömma hvar ja näring. De
aro alla att anse såsom organiska delar af
ett helt, och utan att Statsoeconomens blick
är fästad på dem alla så, att han upptäcker
deras förhållande lill hvarandra och
till det hela, skola hans åtgärder ofta blifva
felaktiga, i så måtto att han, vid uppkommande
strid mellan särskilda näringar, i
stället för alt dem imellan medla, med afseende
på det helas väl och bestånd, gynnar
den ena på bekostnad af en annan, som
för Staten är vigtigare.
Denna kännedom öfyerstiger ej heller
mensklig förmåga. Äfven Sverige lxar'ägt
män» som den ådagalaggt.
Den af Friherre Wirsén yttrade tanka,
att det vore lyckligare för saken och förmonligare
för samhällsordningen, om Jottrnal-utgifvarens
upplysning finge begagnas,
innan men icke sedan de administrativa åtgärderna
erhållit egenskapen af verkställande
magtens beslut, torde ej genom Journalens
utgifvare kunna realiseras. Dess ändamål
är, att gifva Allmänheten upplysning
om Styrelsens visa forfattningar, om Landets
ceconomiska angelägenheter, och att
Den 5 Juli. /. m.
såmedelst gora för Nationens Representanter
möjligt att, vid förefallande Riksmöten ,
yttra sådana underdåniga önskningar, som
instämma med Samhällets väl, men ej att
dana skicklighet hos sjelfva Styrelseorganerna,
sedan de tillträdt sina functioner,
emedan .det mäste antagas, att de då redan
ägde den.
Men till danande af skicklighet hos
den blifvande Embetsmannen, skall säkert
den genom en så beskaffad Journal spridda
kunskap ofta kunna bidraga.
Friherre Wirsén har ock yttrat, att han
ansåge den frihet hvarje medborgare, enligt
vår nu gällande Tryck fri hets.grun dia g äger,
att som enskild man yttra sina tankar, göra
i det nu afsedda fall tillfyllest. Då
fråga är om blotta rättigheten att yttra
tankar, kati j»g ej annat än instämma i
denna mening. Men jag har trott, att
man ej bör vidare åt slumpen öfverlemna
denna rättighets utöfning, enär erfarenheten
hittills visat, att den blifvit obegagnad#
Och är det väl Nationens fel, att den
hittills varit obegagnad? Jag svarar Nej.
Män hafva funnits, som sökt att sprida
Statsceconomiska kunskaper; andra, som
dertill erbudit sig. Genom nekad portofrihet
hafva deras bemödanden blifvit fruktlösa.
Det- är klart, att när portofrihet ät
den
Ven 5 Juli f. m.
209
den ena beviljas men åt den andra nekas;
sä förklaras i och med detsamma denne
sednare såsom icke förtjent af Styrelsens
förtroende. Deh enda honom återstående
utväg att bereda sig ett läsande Publicum,
vöre, 0111 lian antoge en ton af fronden; '
men denna ton blir aldrig den sanna medborgarens.
Fiagar man, hvarför så handt
och så händer, så är svaret lätt funnet. Ännu
äro endast sex år (örflutne, sedan Nationen
erhöll sitt nya Samhälls-skick ; ännu
hafva de nya Ideerna icke allestädes
hunnit erhålla nya orgauer; ännu händer, att
ett tillstyrkande, gifvet af den ena, och
enligt med dert hya lidens ideer, mötes af
ett afstyrkande, dicteradt af fordna tidens
anda.
Jag kan inför Ridderskapet och Adelil
åberopa ett exempel. Samma dag, på hvil-,
ken, under Örebro Riksdag, den nya Tryckfriht»
slagen af Riksens Ständer blef antagen,
fattade jag beslutet att utgifva ■ en
Statsoeconomisk Journal. Om de motiver,
som i detta ögonblick.uppå mig verkade, behof
de vitsordas, kunde ,--g åberopa mig en
här närvarande Man, hvars vitsord Ridderskapet
och Adeln säkerligen skulle låta inför
sig gälla. Jag anmälte genast min föresats
inför Konungen. Jag erbjöd mig att på
Journalens titel utsätta mitt ramn till
Rid 0. Ad. Vrot. 27. 28.
210
Den 5 Juli f. m.
en borgen för den ton, som i Journalen
skulle räda. Jag anhöll om Portofrihet.
Konungens Nådiga Yttrande blef: Att om
jag först började med Journalens lifgifvande,
skulle framdeles Dess nådiga Utslag
om den sökta Porto-friheten meddelas.
Vid 50 års ålder, med anspråk att vara någorlunda
känd såsom Medborgare och såsom
Författare, kunde jag icke underkasta
mig någon pröfningstid.
Måtte man icke förglömma, att vart Samhälls-skick
daterar sig endast ifrån år 180g.
Måtte man icke förglömma , hvilken olycklig
cirkelgång vi sett andra Europeiska
Stater i nyare tider beskrifva! Måtte man
icke förglömma, att en hvälfning i principer
sällan stannat vid en hvälfning i principer!
Matte Männen med fordna tidens anda
en gäng höja sig till det begrepp om
mensklig ädelhet, att man, fastän icke Embets-sökande,
kan villja vara verksam för
allmänt väl, utan att äga en Jacobins syftemål;
att det tysta medvetandet att hafva älskat1 och
gagnat Fäderneslandet och att äga Medborgares
aktning ock kan förläna en njutning,
som godtgör använda mödor; att den krans,
af medborgare händer, lagd uppå den sten,
som skall betacka ens stoft, ock kan utgöra
ett mål för en ädel mans ärelystnad!
D(n 5 Juli. f m.
Jäg besvär Höglofl. Ridderskapet och
Adéln, i den lefvande oell kommande generationers
namn, att icke neka bifall 3t
Utgifvandet af en Statsoeconomisk Journal,
på de grunder» som det Särskildta Utskottet
föreslagit.
Detta Anförande blef med mycket bifall
upptaget.
Friherre Wirsén, Qvist af Fredrih: Vågsamt
mä det synas, att jag, oberedd^ på de
förekomna ämnen, stiger fram, för att i
vissa delar genast besvara hvad Herr Grefve
Schwerin nu behagat yttra. Men jag
följer dervid den känsla» som första intrycket
af hans Anförande hos mig väckt: och
denna känsla bjuder att upprigtig!: och okonstladt
betyga honom min stora högaktning,
med förnyadt erkännande, att jag aldrig
trillat på de ädla motiverna för hans
framställning.
innan jag i några särskilda omständigheter’
-uppehåller mig vid hvad Pierr
Grefve Schwerin anfört, torde mig tillåtas
å nyo erinra, hvad jag förut har anmärkt,
nämligen att det på intet sätt är i någon e»
genskap af Embetsman jag här talar,
men att jag, lika med hvar och en annan
Ledamot af detta Stånd, begagnar min yttrande
rätt som medborgare. Jag tillägger
2 12
_ *
Den 5 Juli. f. ni.
blott, i tlrita afseende , att det Embete jag
i Staten bekläder, såsom SiatsSecreterare
för Krigsräenderna , är utan den ringaste
gemenskap med något af de ämnen, sorn nu
utgöra föremålet för Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. När jag vördsamt
gör denna erinran, föranlcdes jag imellertid,
af det föthällande att jag är Embetsman
, att särskildt erkänna den aktning
jag, sorn sådan, hy^er för hvar och en
sorn finnér sig af de medborgerliga pligterra
tillräckligt manad att dela Embetsmannens
skyldiga omsorger för fäderneslandet.
Annu en allmän anmärkning, hvartill Herr
Grefve Schwerin gifver mig anledning; jag
menar hans ord så folio : ”Matte man icke
förglömma, att v yr t Samhällsskick daterar
sig endast ifrån ur 1809”. Jent samma
erinran ber j^g att få göra. IVIan bör besinna,
att hela Statsförvaltningen var inrättad
efter annat skick, i andra former, till
en del för andra föremål. Alla detailler
voro derefter inledde.- Man kan snart nog
decretera en ny sakernas ordning, i afseende
på sjelfva grunderna; men endast småningom
kunna detaillerna öfvergå i deras
nva former. Uti en öfverseende blick kan
man hastigt skåda målet, och vill lika
skyndsamt ila dit; men handläggningen vid
arenderna skall snart öfvertyga om nödvändigheten
att gå långsamt till väga i detaillernas
omskapning, derest xnan vill undvi»
Den 5 Juli. /. m.
2i5
ka oredor. Många gånger ser man behofvet
af rättelse; men man måste dock, till
Jämpligt tillfälle, uppskjuta att söka en sådan
införa. Detta bör man ej glömma vid
bedömandet af Rikets administrativa angelägenheter.
•
Herr Grefve Schwerin» förmodan att
det uttryck af klander, sorn jao; nyttjat vid
ett åberopadt tillfälle, afsigtslöst undfallit
mig, ger mig anledning till den förklaring,
att min mening icke var någon annan än
att man, efter min öfvertygelse, icke hade
skäl att klandra de principer, som lago till
grund för den åtgärd hvarom då var fråga.
Jag erkänner gerna att mina brister i egenskap
af Författare, vid detta tillfälle och
vid många andra, kunna röja sig; det är
ock ett för mig alldeles främmande yike,,
Det var alltså ämnen örn Bränvin",
som utgjorde de förut utelemnade mörka
färgorna. Jag bekänner uppriktigt och försäkrar
på det högtidligaste, att hvad som
anföres 0111 derunder Örebro Riksdag i denna
del beslutna önskningar, hvilka af Riksens
Ständer icke skola blifvit fullföljde,
har hittills varit mig alldeles obekant.
Sorn jag den tiden förestod Handels- ocU
214
Den g Juli e. ra.
FinariceExpedition, hade jag han hända icke
hort vara okunnig derom; meri jag ben
att få eyinra, det jag en del af Riksdagen
var sjuk, i frossan, och kände för öfrigt
blott till en mindre del detailierna och marchen
af de under Riksdagens lopp förekomna
ärender,
Herr Grefve Schwerin upptager mitt
anförande, liuru vidt jag anser Tullafgifter
lämpliga, och vid hvilket maximum jag
tror deni upphöra att vara det, men i stället
blifva olämpliga och skadliga: han frågar
om det undfallit mig, att Salt betalas
41 procent, Tobak ^5 procent, och att Tullen
pä Vin går, för somliga slag, till nära
100 procent, m. m. sorn i detta^ ämne anfores.
Jag erinrar härvid, alt jag utmärkt en
skilnad imellan Tullafgift för inkommande
varor och den consumtionsafgift som, genom
särskilda Taxor, vidare kan åläggas.
Jag har derföre sagt att en högre Tullafgift
är, i min tanka, sorn sådan skadlig, och
jag har dervid haft afseende på den större
retelse tiil försnillning som äger rum i den
män Tullafgiften närmar sig till varuvärdet.
När vinsten blir lockande, ända till
100 procent, eller varans fulla värde, skola
Tullförsnillnings-försöken ytterligare utvidgas,
och localen gynnar dem visserligen
►
Dea g Juli. f. m. 215
uti en icke ringa mån. Jag anmärker här
vid ytterligare att det alldeles icke undfallit
mig hurusom, efter nu gällande stadgar,
betalas vida högre Tull än 25 procent
å flera varor ; men ingen ting bör mera
än detta bevisa att det icke är någon af de
så kallade Ministrarne sorn talar, utan den
enskilde mannen som säger sin öfvertygelse
, och huru han i den ena eller andra
omständigheten tänker, utan afseende om
hans tanka instämmer med, eller afviker
från de gällande Författningarna.
Ingen har mera än jag önskat att beskattningen
skulle kunna öfverflyttäs till
Consumtions-a^ifter, lagda å sjelfva varorna;
jag har ofta både talat och skrifvit derom
under de befattningar, som föranledt
min handläggning vid dylika frågor; jag
kan således med lika mycket lugn som
tillfredsställelse möta allt hvad derom anföres;
jag erinrar blott, att hvarken Tobak
eller Vin kunna räknas bland nödvändighetsvaror.
Vid Herr Grefve Schwerins erinran att
TullDirectionen äger rättighet att Tjenstmän
efter omständigheterna transportera
samt tills vidare till- och afsätta, men att
detta förhållande icke äger rum vid andra
♦ i6 Den 5'JulL f. m.
Embetsverk, tillåter jag mig den anmärkning,
att frågan i det förra yttrandet var
om befordringslagarna vid Tullverket, och
det var orri dem jag utlät mig , efter både
den erfarenhet jag hade om förhållandet
och den öfvertygelse jag hyst och ännu
hyser om nödvändighetens fordran.
Jag har aldrig medcifvit, att grund
saknats till den anmärkning, sorn af mig
blifvit gjord vid Tab. XV". Jag har tvärt
om bevist, att min uppgift var rigtig och
äfven bevist orsaken, hvarföre Herr af
Uhrs och min icke kunde stämma öfverens.
Jag hänvisar i denna del till mitt
vördsamma Anförande af den 2 Juli.
Herr Grefven behagar tillkännagifva 5
”ätt det icke var honom obekant, att den
positiva Bevillningen är 1812 bestämdes
till 2,650,000 R:d. ; men när härtill läggas
de öfriga Bevillnings-summorna , som skulle
uppbäras genom Stämpelafgiften och afgifterna
för Bränvinet, så uppkommer ett
Bevillningsanslag af 5,200,000 R:d. Förhållandet
blifver alltså som han det uppgifvit,
och det apparenta misstaget ligger
i kortheten af hans framställning”,
\
Den 5 Juli. /. in.
2i7
Jag trodde ock i början det samma,
men måste öfverge denna tanke; ty då
blefve Noten för sitt åsyftade ändamål, att
jemföra 1810 års Beskattning med 1812
ars, alldeles olämpelig, emedan 1810 års
Bevillning fastställdes till 2,500,000 utom
Stämpelafgiften och afgifternn för Bränvinet,
likasom 1812 års till 2,650,000, utom dessa
särskilda* afgifter.
Yoro de således inbegripna i den ena
beräkningen , så hade de ock bort vara
det i den andra ; ty eljest kunde för omdömet
någon parallel dem imellan icke uppställas.
Jag har ej ogillat Herr Grefve Schwerins
tankar i afseende på importen af Spannmål
och Victualier. I frågan om importen
af Ved har jag en annan öfvertygelse än
Herr Grefve Schwerin; men i de öfriga
bagge instämmer jag under vissa förbehåll
med liönoin.
1 anledning ,af hvad jag nu hört yttras
om Penningväsendet, bör jag allenast åberopa
hvad jag förut vördsamt anfört: Herr
Grefve Schwerin? Förslag igenlinnes i mer
än en omständighet uti StatsUtskottets Fiuanceplan.
Jag har för min del visst icke
*i(j Den 5 Juli f. m.
ogillat alla Herr Gref vens förslag om Penningverkets
reglerande; blott i några har
jug hyst en olika öfvertygelse.
Hvadsluteligen angår frågan om utgifvandet
af en Statsoeconomisk Journal, på de grunder,
som det Särskildta Utskottet föreslagit, så
åberopar jag hvad jag förut haft den äran
vördsamt anföra, i synnerhet i frågan om
utnämnandet af Redacteuren, såsom i min
öfvertygelse icke öfverensstämmande med
Grundlagarna.
Herr Friherre, nf 1Vetterstedt, Gustaf :
Lika med Herr Friherre Wirsén vågar
jag utbedja mig några ögonblick af Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
för att offentligen få betyga min erkänsla
och tacksamhet för det sätt, hvarmed
Herr Grefve Schwerin besvarat de, mot
dess Yttrande i Särskildta Utskottet gjorda
anmärkningar. Genom detta sätt blir den
förut åberopade striden mellan Nationens
Representanter och Konungens Embetsman ,
en ädel strid, som, genom anfall och försvar
å ömse sidor, nödvändigt bör leda till
allmän, nytta. Om derföre, som Herr Grefve
Schwerin yttrat, det skulle bli dess öde,
att bland minoriteten eller oppositionen
intaga sitt rum, så lyckönskar jag mig
Den 5 Juli. f. ni. Sig
(och j.ig är öfvertygad att de Embetsman
som, jemte mig, i detta ämne talat, äfven
deruti skola instämma), att hafva!funniten motståndare,
hvilken det alltid blir en ära att
hafva kunnat besvara, äfven om den äran
icke vinnes, att fullkomligen vederlägga
honom.
Efter hvad af Herr StatsSecreteraren
Friherre Wirsén blifvit anfördt, och med
den ringa kännedom j ig äger i de ämnen
som, så väl i det Särskildta Utskottet som
i Herr Grefve Schwerins Betänkanden innefattas,
vore det törhända öfverflödigt att
något ytterligare tillägga; men jag tror mig
likväl ej böra underlåta att besvara några
få punkter af hvad den värde Ledamoten i
dag yttrat.
Herr Grefve Schwerin omnämner den
Finska importen, sorn, efter dess förmodan,
mindskat rörelsecapitalet i Riket med 6
till io millioner R:d. B:co, och han yttrar
dervid , att de så kallade Ministrarne högtideligen
förklarat, att denna kräfta för
Staten icke kan och icke får vidröras. —
Sorn den Tx actat , hvaruppå han delsrelationerna
mellan Sverige och Finland äro
grundade, till dess kraft och verkan upphör
med nästkommande års utgång, och som,
på sätt redan blifvit tillkännagifvet, Kongl,
Maj:t utsett vissa Commiiterade att, i förväg, ut
-
220 Deu 5 Juli f. m.
arbeta ett förslag till tle blifvande handels,
förhållanden; så bevises derigenom tillfyl.
Ie»t, att kräftan både får och kan vidröras.
Någon förklaring deremot bär jag atmindstone
icke kunnat fatta af hvad Friherre Wirsen
och StatsSecreteraren Grefve Mörner yttrat.
Jag kan ej heller med Herr Grefve Schwerin
instämma i dess anförande, att Ministrårne,
i frågan om Tullumgälderna, förklara sig emot
den allmänna rösten och föyå ett språk,
som endast irnporteuren och utmånglaren
af utländska ö f ver flöds varor- skulle kunna
tillåta sig att föra. Jag förbigår strängheten
i detta yttrande, emedan den rör personer,
och håller mig endast vid saken.
Ager man ej rätt att hysa stridiga meningar
öfver administrativa författningar,
utan alt derföre sägas tala ett ensidigt
språk? Skalf man nödvändigt väcka bedröfvelse
derföre, alt man tänker olika med
dem, som göra sig till tolkare af den allmänna
rösten? Innan den fråsan är afgjord,
om Riksens Ständer verkefigen äga rätt,
att bestämma Tullverkets organisation, rättighet
som för det Särskildta Ut.-kottet endast
5ynes vara ostridig, såsom, enligt min
öfvertygelse, endast hvilande pä hvad 6o §.
i Regeringsformen stadgar om Tullafgifternas
Bevillnings-natur; så vet jag icke hvarföre
det är smäl tande eller oroande, att
Finance-Ministern yttrar sina betänkligheter
Den 5 Juli. f. m.
emot denna yrkade rättighet, den han bestridt,
utan att deraf oroas.
I anseende till den Statsoeconomiska
Journalen , har Herr Grefve Schwerin medgifvit,
att misstydning, genom framställningssättets
korthet, lätteligen kunnat uppkomma.
Exemplet af Nori" k a RiksTidningen
är icke tillämpligt på närvarande fall.
Deruti införas blott de författningar och
stadganden, sorn från Regeringens särskildta
Departementer utgå: mender är ej fråga
om någon offentlig granskningsrätt, om
Lagstiftande Mag t ens val af Redacteur eller
dennes bestämmande af sin efterträdare.
Herr Grefve Schwerin har äfven anfört ett
honom enskildt rörande fall om vägrad
portofrihet för en Journal, han efter 1812
års Riksdag ämnade utgifva. Afslaget här
o
>
rörde icke fran någon afsigt å Regeringens
sida, att hindra nyt tiga upplysningars spridande,
men derför att allmänt öfverklagades
, huru poslföringen betungades med
Dagblad, som portofritt afsändes. Det var ,
att ej gifva anledning till nya klagomål,
som Kongl. Maj:t säg sig nödsakad att
vägra portofriheten i delta fall, utan att
derföre förklara , det den tillämnade Journalen
ej förtjente Styrelsens förtroende. Da
Tidnigarsom njuta portofrihet, ägde den redan
och man kan således icke säga , at någon partiskhet
vid denna rättighets utdelande blifvit
visad. Utan att derföre behöfva hämta
Den g Juli. f. ne.
anledningen till afslaget, hvarken fran närvarande
eli :r den fordna tidens anda, tror
jag mig nu hafva visat, att den hell och
hållet bör tillräknas en omtanka för postföringens
drift, sorn, jag medger det, bör,
genom vidsträcktare inrättningar, ej hindra
nyttiga skrifters spridande, men som, sa
länge dessa inrättningar icke linna-, äfvert
ager’ anspråk pä Regeringens afseende.
Lika med Herr Grefve Schwerin gläder
jag mig nu öfver Statens ernådda ver*
heliga sjelfständighet, den jäg tror endast
vara beredd af de politiska förhållanden ,
som stått i omisskänneligt samband med
de handelsförbindelser, hvilka nu si öfver*
klagas.
Herr Grefve Schwerin anför, och med
skäl, att man, fastän icke embetssökande, kan
villja vara verksam för allmänt val, utan att äga
en jacobxnsk syftning. Jag tror äfven,
att man, ehuru Embetsman, ej derföre bör
anklagas för ett lågt lycksökeri, om man
bestrider hvad i Rikstånden yttras em,o£
administrationens författningar, och att man ,
lika väl som någon annan, kan på detta
rum följa en sjelfständig öfvertygelse, och
utom detsamma föra sanningens språk inför
Thronen.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Ludvig: Vid Friherre Wetterstedts Yttran»
de otn Tullverket anhåller jag få göra an»
Den 5 Juli. /. m.
£23
märkning. Friherre Wetterstedt anser det
icke vara Ständernas utan Konungens rätt
att disponera om Tullverket. Grundlagen
Sr i denna del ganska tydlig 5 den förklarar
Tullmedlen för Bevillning. Det är kändt,
att ifrån 1719 sill 1772 ägde Ständerne ensamt
dispositionen öfver alla Statens inkomster
så väl som utgifter. Detta förändrades
år 1772, då en maktägande oell, sedan
Säkerhetsacten infördes, enväldig Konung
tillvällade sig dispositionsrätten öfver
Statens Penningverk; hvilket åter iSogupphäfdes.
Till Konungen öfverlemnades väl
då dispositionen af alla Statens medel att
använda efter en gifven föreskrift; men
den rättigheten för Ständerna att föreskrifva
huru de skulle anskaffas hafva de på
intet sätt afsagt sig. Tullmedlen så val
som Brännvins-skatten, Fust- och Chartte
Sigillatae-medlen äro förklarade för Bevillning.
Då Tullarrendet med år 1813 gick
till ända, öfverlemnade Riksens Ständer,
vid 1812 års Riksdag, 2:ne alternativer för
Konungen att välja: antingen att åter bortarrendera
Tullen, eller att låta den genom
någon Direction administreras. Något
kraftigare bevis på Ständernas rätt lärer
icke behöfvas. Hade det varit Konungens
rätt, så hade Ständerne icke kunnat föreskrifva
något sätt, huru härmed skulle förhållas.
Jag begär derföre att Friherre
Wetterstedt så val sorn Grefve Mörner villja
' 224 Dell 5 Juli f. nr.
bestämdt yttra sig', om de bestrida Stärn
derna denna rättighet.
Herr Finch, Carl: Jemte instämman
de
i hvad Gretve Schwerin yttrat, a niia Iler
jag, att lian mätte anmodas låta befordra
sitt nu upplästa förträffliga Anförande till
Trycket.
Friherre Wirsén instämde i samma anhållan.
Herr LancltMarshalken: Bifaller
Ridderskapet och Adeln, att de flere ledamöter,
hvilka i detta ämne sig yttrat, må
anmodas att befordra sina Yttranden till
Trycket.
Bifölls.
Grefve Lillj ener antz, Jqhan Wilhelm :
Da Tullmedlen utgöra en del af Bevillningen
, är det ostridigt, att det tillhör Riksens
Ständer att förordna om beloppet deraf;
men deraf följer icke, att Riksens Ständer
ens böra önska inskränkning i Konungens
höga rätt att, efter omständigheterna
och politiska förhållanden, till Rikets för.
del ändra och jemka Tull-Taxorna.
En åldrig man,som visserligen aldrig
velat bestrida någon af Riksens Ständers
Rä t ti e
-
Den 5 J.ili.f. ra.
225
Rättigheter, visade vid 1809 års Riksdag
att genom en origtjg tillämpning deraf, de
för Riket mest skadliga resultater skulle
uppsta, och Konungen sättas utur tillfälle
ött till Jordbrukets båtnad kunna styra
Spannmålspriserna , samt att afsiuta förm o nliga
Handelstractater.
Grefve Mörner, Adolph Göran: Jag
känner ej mindre än de värda Talare, som
nyss före mig besvarat Grefve Schwerins
anmärkningar, huru svårt det hr att, på
det sätt som kunde fordras, ingå i granskningen
af ett så omfattande och så väl utarbetadt
Tal, som man blott en gång har
hört. Hvad jag kan hafva att säga, blir
också högst ofullkomligt, och jag skall inskränka
mig vid att blott upptaga några
af de punkter, som Herr Grefve Schwerin
anmärkt uti mitt Dictamen i detta ämne:
Herr Grefve Schwerin har fästat uppmärksamhet
vid slutet af mitt Anförande,
der jag tar mig friheten påminna om den.
crisis vi genomgått, om de svårigheter vi
öfvervunnit, om dem vi undgått, och om
de fördelar vi förvärfv.at. Om, då man fästade
sig vid den conclusion jag häraf dragit,
man tillika täckts gifva akt uppå, att
dessa reflexioner stå i sammanhang med
den föregående frågan om regler för Tullverkets
organisation, hvilken jag ansag som
Hiel 0. Ad. Fröt. 29. 50.
Den 5 Juli f. m,
en inskränkning af Verkställande MagtenS
rättigheter och verkningsförmåga, hade
man lätt funnit tankledningen i dessa båda
saker, och att således min afsigt ingalunda
var att kasta skugga på tänkesätten hos
det Särskildta Utskottets Ledamöter. Det
måtte För öfrigt icke vara mera otil 1 ätligt
för mig att framställa några allmänna reflexioner,
med erinran om de förmoner vi
vunnit, om den tacksamhet de kunna förtjena,
än det är för Herr Grefve Schwerin
att yttra dylika i afseende på tålamodet
hos Nationens Representanter och väntan
samt lidandet hos en del af nationen.
Om man skulle fästa sig vid sådant, skulle
sluteligen frågan förvandlas till en tvist
om ord, icke om sakef.
Jag har vidare af samma talare hört
Sagas att, då nationen suckande anhåller
om en förhöjning i Tullafgiften, vägras det
henne af Embetsmännen. Jag bekänner att
jag hvarken hört det ena eller det andra.
Någon fråga om förhöjning i Tullafgiften
har, mig veterligen, icke blifvit väckt förr
än af Särskildta Utskottet. Det uppdrag
Ständerna vid 1812 ars Riksdag lemnade
Konungen att verkställa en sådan förhöjning
, var bestämdt inskränkt till ett ökande
af 100 procent, och innehöll tillika att,
när en sådan ökning på vissa artiklar ägde
rum, borde nedsättning ske på andra»
Den 5 Juli. f. ril.
Frågan var således snarare om jemkning än
om en allmän förhöjning i Tull-afgifterna.
Imellertid är o nya TuiiTäXor, del' med
Förändrade värderingsgrunder, dels med ökade
afgifter utarbetade, och äro, som jag
förmodar,. öfverlemnade till BevillningslTtSkottet.
Orsakerna hvarför de ej blefvr»
Utfärdade har jag förut anfort.. Om tillfället
icke fordrat Riksens Ständers sammankallande,
hade dessa Taxor visserligen
nu varit kungjorda. Imellertid blefvo af*
gifterna pä vin redan 1814 oc^ depå caffe
i år förhöjde. Det är för öfrigt ielea
att vägra en sak, att framställa de olägenheter
sorn deraf kunna uppkomma*. Då
man trott sig böra erinra om de följder
af Lurendrägeri och Tullförsnillning, sorn
skola Uppkomma af en oförsigtigt verkställd
Tullförhöjning, har man derför icke
Vägrat att verkställa sådant, om det verkligen
af Nationens allmänna röst skulle äskas.
Då det hittills endast af ett Utskott blifvit
yrkadt, bör det icke förefalla oviintadt,
om man sökt varna för en, må hända,
öfverdrifven Välmening.
Hvad åter angår den, med anförande
Sf Grundlagen, yrkade rättighet för Ständerna
att bestämma Tullverkets organisation,
kan jag icke af Grundlagens Stadgande
draga denna slutföljd. Tullnfgifterna
äro väl förklarade för att vara en Bevill
-
52g
Den 5 Juli, f, m.
ning, och Ständernas rätt är derför ovilkorlig
att bestämma grunderna, hvarefter
afgifterna skola eiläggas och till hvad belopp
de skola utgå; men Beskattningen är
ett och Uppbörden ett annat. Ständerna
hafva lika litet att befatta sig med bestämmandet
af de Embelsmäns antal och förhållanden,
sorn skola uppbära Tullafgifterna,
som de hafva att göra med KronoBefallningsmän,
Rentmäctare och öfriga
personer och Verk, hvilka skola besörja
uppbörden af allmänna Bevillningen och
af de ordinarie Statsinkomsterna. Allt sådant
äro omsorger, som tillhöra den Verkställande
Magten. Hvad Ständerna i afseende
på organisation af Tullverket villja föreslå,
blir derför en önskan, icke ett beslut.
Friherre Stael von Hollstein'. Den
strid som blifvit börjad, tyckes nu nal?
kas till drabbning; mitt påstående att
Tullverket är Ständernas ensak, såsom Bevillning,
grundar sig på Regeringsformen;
genom denna är också Konungen berättigad
efter omständigheterna höja och mindska
Tullen, men endast på Spannmål. 1
öfrigt grundar sig den disposition Konungen
nu har af Verket endast på concessioner
af förra Ständer, som icke binda närvarande.
Den svårighet eller omöjlighet,
som föregifves möta, om Ständerna med
det reglementariska skulle befatta sig, för
-
Den 5 Juli. f. vt.
2sy
faller då man betraktar styrelsen af Banken
«ch Riksgälds-Contoiret. Da dryga
pålagor äskas af Landet, är det en pligt
att på bästa och förmonligaste sätt begagna
alla resourcer. En ganska stor finnes £
Tullinrättningen, om den behörigen förvaltas.
Mycken anledning är, att förbättri»»
häruti är nödig; jemte det att sådana lagar
och bruk ännu vid detta Verk existera,
hvilka tillkomne i Envåldstiden , nu mera
icke passa för ett fritt Folk, der hvarje
individ bör njuta Lagens beskydd. Att
detta icke är händelsen vid Tullverket, synes
af Förfarandet med Tulllnspectoren
Carlén , som ådragit sig förföljelse just derför
att han, efter sin Embetspligt , förrättat
sin syssla. Hvad för öfrigt en åldrig man
för detta yttrat, kan egentligen icke blifva
någon grund nu; här linnas åldriga män
äfven sorn vunnit en erfarenhet, som saknades
för 6 år sedan. Man måste i sina
beslut rätta sig efter de anledningar, hvartill
tidernas förändrade skick föranlåter; och
derför anser jag nu nödvändigt, att Ständerna
taga sjelfve befattning med Tullverket.
Herr Friherre af Wetterstedt'.
Till svar på hvad som undföll den sista
värda Talaren får jag endast den äran
anföra, att jag, i afseende på Riksens
*50
Den 5 Juli.f. til.
Ständers rätt till bestämmande af Tull-ad«
ministratiofiens förvaltning, endast påstått
att denna rättighet ännu icke är gifven, och
frågan derom således ännu icke afgjord. Då
den bär till öfverläggning förekommer, får
jag ridlöftigare häröfver afgifva mina
tankar; nu besvarar jag blott en af Herr
Grefve Schwerin gjord anmärkning. För
öfrigt, och då Betänkandet med de deremot
gjorda anmärkningar, förmodeligen
nu kommer att återremitteras till Särskildta
Utskottet, får jag hemställa, om icke intill
dess Utskottets svar inträffar, det vore bäst
att uppskjuta den i frågavarande drabbning
gen, den jag i alla fall förmodar ej böra blifva
mycket blodig, med mindre icke, på sätt
Särskildta Utskottet föreslagit, TullStatet\
dessförinnan blifvit ställd pä militärisk fot.
Friherre Stael von Hollstein: Af hyad
Herr Baron Wetterstedt nu behagat yttra,
synes mig, alt han sjelf icke lärer bestå
vid den frågan, alt Kongl. Maj:t äger rätt
att göra arrangempnter om. Tullverket,
Herr Friherre af Wetterstedt: Jag
Jiar blott trott att frågan icke är afgjord,
och således hvarken bestält vid eller afstatt
från någon tanka i hufvudsaken.
Grefve von Schwerin, Fredrih Bogis-i
laus, förmente 6o:de §. i Regeringsformen
gifva utslaget i denna fråga.
Den 5 Jali, /• ***•
23*
Grefve Liljencrantz: För min del,
började jag mitt sista Yttrande med erkännande,
att Tullmedlen äro en Bevillning.
Jag torde således icke vara i någon våda
vid den förestående striden.
För öfrigt påstår jag visserligen icke,
att den åldrige man jag åberopat ägde eljer
ansåg sig äga någon ofelbarhet; men
likväl hade han och forntidens Riksdagsmän
en egenskap, som i våra dagar icke
är så allmän, den nämligen att aldrig taga
miste om status quaestjonis, och att grundligen
känna det ämne, hvarom han sig yttrade.
Herr Grefven och Landt Mar skälhem
I afseende på hvad nu i detta ämne blifvit
anfördt kan,för det närvarande och intill dess
BancoUtskottets begärdta Utlåtande öfver
Särskildta Utskottets Betänkande inkommit,
»agon proposition icke göras.
Grefve von Schwerin yttrade sig anse
frågan om den Statsoeconomiska Journalen
kunna skiljas från det öfriga; men
Herr Grefven och LandtMarshalhen
utlät sig icke kunna göra propositioner till
några partiella beslut.
Den 5 Juli. f. m.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets sedan
den 20 Juni på Bordet hvilande Betänkan»
de angående åtskilliga omständigheter, som
äga sammanhang med regleringen af Rikets
Penningväsende,
Flere Ledamöter begärde att Betan»
kandet måtte än vidare ligga på Bordet.
Friherre Boye, Ludvig: Riksens Stän
der
, angelägne att åt det vigtigaste af delina
Riksdags allmänna ärender bereda den
fullkomligaste forskning för upplysningen
och klokhet för rådslaget, hafva förordnat
ett Särskildt Utskott, som, i följe af sitt
uppdrag, afgifvit Betänkande angående så
väl orsakerna lill nu varande allmänna förlägenhet
som äfven hjelpmedlen att vidtaga,
Detta Betänkande ingår naturligtvis r
alldeles samma ämne som det, hvaruti Fiuanceplanen
skall utgöra resultatet eller
verkställigheten; och jag är alltså af den
tanka , att frågan om StatsUtskottets Betänkande
bör hvila intill dess frågan om
Särskildta Utskottets Betänkande, hvilken
nu är remitterad till BancoUtskottets Utlåtande,
hinner derifrån återkomma, på det
att båda Betänkanderne måga, såsom ägan- »
de oskiljaktigt sammanhang med hvarandra,
på en gang kunna afgöras. Till HögJofl.
Ridderskapets och Adelns upplysta ur»
stillning öfverlemnar jag, om det exis ia«
Den 5 Juli. f. vt.
*33
nebär consequence i handlingssätt att först
afgöra Financeplan»n, som skall bestämma
allmänna Penningställningen hädanefter;
och sedan taga uti öfvervägande Särskildta
Utskottets Yttrande angående- orsakerna
till vår nu varande olyckliga ställning,
Jemte medlen att för framtiden hjelpa den.
Hvartill tjenar manne alt höra grunderna,
sedan man redan tagit beslutet? Och om
Särskildta Utskottets Betänkande icke vore
af nöden att öfvervägas innan Financeplanen
vidtages, så hvartill skulle det väl då
tjena? Och hvartill tjente då att förordna
det Särskildta Utskottet?!! Jag begär, på alla
dessa skäl. att det nu till afgörande aninäldta
StatsUtskottets Betänkande må uppskjutas
till dess Särskildta Utskottets Betänkande
kan i sammanhang dermed afgöras,
Herr Våhlman, Otto Fredrik: Då Fi«
uanceregleringen onekeligen är ett af de
vigtigaste föremålen för Riksens Höglofl.
Ständers öfverläggningar, och den korta återstående
tiden i alla fall är otillräcklig
för det noga öfvervägande denna fråga för»
tjenar , synes mig att ytterligare uppskof,
såsom Friherre Boye nu proponerat, vöre
högst olämpeligt. Redan den 3 Maj aflemnade
jag i StatsUtskottet mitt förslag,
hvaruti jag sökte visa nyttan af att uppgöra
den generella Financeregleringen så sta*
*54.
D*n 5 Juli f. m.
iligt att man kunde bestämma Bevillnings»
summan förr än som vanligen skett, rid,
Riksdagens slut. Den i sammanhang dermed
framställda plan till Credit-, och Rånsystemets
reglering, hvarom nu egentligen
är fiåga, kan jag icke finna vara på mindsta
sätt motsagd af Högloft, Särskildta Utskottet;
tvärtom instämmer nämnda Utskotts
Betänkande hufvudsakligen med
StatsUtskottets om orsakerna till närvarande
Penningförlägenhet,
Jag får, på nu anförda skäl, vördsamt
hemställa, om icke Friherre Boyes nu gjorda
motion alldeles må förfalla.
Herr LandbMar skalken frågade Friherre
Boye, om lian icke sjelf behagade derifrån
afstå.
Friherre Boye; Min gjorda framställning
grundar sig i min bästa öfvertygelse,
och jag kan alltså ej frångå den. Af både
pligt och böjelse skall jag finna mig uti
det beslut Ridderskapet och Adeln fattar
om samma framställning; men aldrig skall
jag finna, att de af mig såsom oskiljaktiga
ansedda frågor kunna särskildt afgöras, ritan
att derigenom göra beslutet i det ena
förhasta dt och i det andra öfverflödigt.
Herr Påhlmans mening, att Särskildta Ut
-
Den 5 Juty. /. m.
*35
fskottets antagna grunder icke skilja sig ifrån
StatsUtskottets nu anmälda allmänna
grunder, kan jag ingalunda anse rigtig ,
emedan jag trott mig finna derimellan en
verklig stridighet, I alla fall torde Ridderskapet
och Adeln icke kunna derom något
döma förr än äfven det Särskildta Utskottets
Betänkande pröfvas, och till denna
pröfning äro vi ej ännu komne; det är
just på det att en sådan pröfning må äga
rum, sorn jag tror båda Betänkanderna böra
på en gång här öfvervägas och afgöras.
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel,
anhöll att BancoUtskottets Utlåtande
i alla fall matte uppläsas,
Herr') Grefven och LandtMarskalken
föreställde att BancoUtskottets Utlåtande
redan en gång vöre uppläst och kunde åter
uppläsas på samma gång som ifrågavarande
StatsUtskottets Betänkande till afgörande
företages; och hemställde om icke
detta kunde ske i nästa Plenum,
Bifölls,
Efter förnyad föredragning af följande
den g dennes på Bordet lagda Betänkanden
och Memorial, blefvo desamme af Ridderskapet
och Adeln bifallne, näml:
236 Den 5 /• »*
1:0 Fran BancoUtskottet, rörande for*
matet på Två Riksdalers BancoSedlar, m. mu
2:0 Från BevillningsUtskottet, rörande
frihet från LandtTullsersättning för öppna
och däckade båtar.
3:0 Från BancoUtskottet, rörande lån
af Banken till undertöd vid uppförandet af
ett nytt Gymnasii och Scholhus i Skara.
4:0 Från StatsUtskottet, angående Assessoren
Tinnerholms underdåniga ansökning
om eftergift af en yppad och honom
till ersättning ålagd brist uti dess hafda uppbörd
af Charta Sigillatae medel.
5:0 Från BancoUtskottet, rörande medel
till förslitna Sedlars inlösen i Landsorterna.
Upplästes StatsUtskottets, sedan den 2
Juli på Bordet hvilande Betänkande angående
tillökning i anslaget åt Academien
för de Fria Konsterna, m. m. äfvensom
Herr Silverstolpes i samma Pleno dervid
gjorda anmärkningar.
Herr Timin, Fehr, anhöll att Utskottets
Betänkande måtte återremitteras, i an
-
Den 5 Juli. f. m.
*57
seende till de många märkliga anmärkningar
som dervid blifvit gjorda.
Herr Piper, Fredrik Magnus, förenade
sig med Herr Tham.
Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition till återremiss af Utskottets
Betänkande.
Bifölls,
A nyo föredrogos och biföllos följande
den 2 dennes på Bordet lagda Betänkanden:
1:0 Från StatsUtskottet, angående sådana
f. d. Konung Gustaf Adolph tillhöriga
medel, hvilka varit ställde under nu mera
framlidne Herr Presidenten m. m. Friherre
C. E. Lagerheims och Herr StatsCommissarien
Georg D. Wåhlbergs gemensamma förvaltning,
men, enligt Kongl. Majus till Herrar
Fullmägtiga i RiksgäldsContoiret ankomna
Nådiga Skrifvelse, den 22 sistlidne
Februari, till nämnda Contoir skola öfverlemnas.
2:0 Från BancoUtskottet, rörande yrkad
rättelse i det inritade bruket, att enskilde
utgifva Assignationer, m. m.
258
Den 5 Juli e. rri.
Högloft. Ridderskapet * sch Adeln åtskildes
klockan 2.
In fidem Prötocolli.
A. G. Silverstolpe»
Onsdagen den 5 Juli é* m.
Plenum klockan fj eftermiddagen.
A nyo föredrogos och biföllos följande
den 2 Juli på Bordet lagda Betänkanden
och Memorial {
i:o Från BäncöUtskottet, rörande eft
RiksDiscontens fordran i Majoren Celsings
Concours.
2:0 Från StatslTtskottet, 1 anledning af
gjorda anmärkningar vid StatsUtskottets
Betänkande rörande Bytes-Verket.
3:0 Från BevillningsUtskottet, angåen*
de Handelsmannen Lindströms hemställan
om indragning af Landtlull på inhemsk till*
verkad Tobak.
4to Från BevillningsUtskottet, artgåendé
Grefve Gyllenborgs väckta fråga om en be»
qvarnare postgång å Landet»
Den 5 juli. e. m.
g:o Från StatsUtskottet, i anledning a£
lie hos Höglo/!. Ridderskapet och Adeln
samt Vällo/1. BorgareStåndet gjorda anmärkningar
vid Utskottets under den 29 nästlidne
Maj afgifnä Betänkande, i anledning
af Hans Excellence m. m. Grefve M. ■
Brahes Memorial, angående Bevillningen.
för Dannemora Bergslags Jerntillverkning.
6:0 Från OeconomieUtskottet, angående
befrielse från upptagande af åtskilliga
från Ridderskapet och Adeln till Utskottet
remitterade Memorial, hvilka genom andra
Utskotts yttrande förut blifvit besvarade.
Till afgörande företogs BevillningsUtskottets
sedan den 2 Juli på Bordet hvil ande
Memorial, angående Herr Påhlmans och
Jonas Jonssons från Södermanland motioner
om förhöjning i Post-Taxan samt Postlörings-Legan,
HerY Pahlman, Otto Fredrik. Som
Jag varit den som föreslagit en ny reglering
af Post-Taxan, torde det tillåtas mig
anmärka, det jag finnér underligt , att Utskottet
icke närmare öfvervägat detta ämne.
Jag hade trott att bland alla de Bevillningar
som utgöras , vore förhöjning af
den som ingår genom Posten bland de
Deu 5 Juli t, m.
mindst känbara. Såsom alternativ hade jag
framställt den Önskan att åtmindstone run*
stycks-beräkningen måtte försvinna och
Taxan iixeras till jemt skillings belopp.
Jag saknar alldeles i Betänkandet något
skäl anfördt emot hvad jag sålunda föreslagit.
Det synes mig som skulle det icke
hafva varit svart för RevillningsUtskottet,
som dertill haft tillräcklig tid, att från
PostDirectionen inbetala ett förslag till en
tr c>
förbättrad reglering, för att derefter stadga
sina tar.kar. Jag vill visserligen ej uppehålla
Högloft. Bidderskapet och Adeln med
att häröfver vidlyftigt orda: om Ridderskapet
och Adeln icke skulle anse min anmärkning
förtjena något afseende, yrkar jag
ej att den med någon allvarlighet upptages,
men kan ej neka det jag tycker, att
en förbättrad reglering i denna delen skulle
hafva kostat ringa tid och möda.
Herr Grefven och LandtMarskalken
frågade, om Herr Påhlman önskade återremiss
af Utskottets Memorial.
Herr Pahlman yttrade sig det icke yrka,
i fall Ridderskapet och Adeln icke pröfrade
en sådan vara af nöden.
- Herr LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg den gjorda
anmärk*
4
Jji'n 5 Juli. e m.
241
anmärkningen hindra antagandet af Bevill
s,
' O
rbngsUtskottets Memorial.
Ropades Nej*
Herr LandtMarskalkens härefter gjorda
proposition tili godkännande af Utskottets
Memorial,
Bifölls.
Upplästes StatsUlskottets sedan den 2
dennes på Bordet hvil ande Betänkande, angående
Löfås Silfververk, i Schedevi socken
och Kopparbergs Län.
Herr af Uhr, Carl David. Då jag
till alla delar instämmer tili Högloft. Statsutskottets
nu upplästa Betänkande och önskar
att Kongl. Majit och Kronan snart måtte
komma i possession af de förmoner och
rättigheter, tillhörande Löfås Silfververk,
som hitintills ‘varit på enskilda personer
ijfverlåtna, och således anhåller om proposition
till bifall å StatsUtskottets Betänkande,
får jag tillika underställa Ridderskapets
och Adelns godtfinnande, om icke uti den
Expedition, som i anledning häraf kommer
att utfärdas, den mening deruti kunde få
inflyta, att nuvarande innehafvaren af LöfRid,
0- Ad- Fröt. 51. 32.
Ven 5 Juli- «• »*•
ås Silfververk, inom någon viss före*
lagd kort tid, kunde blifva ålagd, att till
Kongl. Bergscollegium afgifva sin förklaring
i ämnet och, intill dess denna förklaring
inkommit, förblifva i possession af nu
innehafvande rättigheter.
Hans Excellence Herr Gr ef ven och Landt*
Marskalken erinrade att sådant tillägg icke
kunde äga rum utan återremiss, samt
proponerade bifall till Utskottets Betänkande.
Hopades Ja.
Herr Påhlman, Otto Fredric. För
någon tid sedan gjorde jag hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den motion, att
RiddarhusUtskottet måtte anmodas inkomma
med berättelse, i hvad skick den af Ridderskapet
och Adeln redan 1809 förehafda
fråga sig befunne, att döttrar åt hvarje Adelsman,
Friherre eller Grefve, som tillhör
en, efter nu gällande Regeringsforms antagande
till någon sådan värdighet upphöjd
ätt, må anses äga inskrifnings- och pensionsrättighet
uti Adeliga JungfruStiftet.
Redan för några plenidagar sedan har Ridderskapet
och Adeln inhämtat RiddarhusUtskottets
yttrande. Det synes mig vara
en stor obillighet, att de ej skulle få be*
Den 5 Juli. e. m.
gagna denna rättighet, enär deras Stamfader
vid introductions erhållande erlägger den
vanliga afgiften till Stiftet. Det är efter
min öfvertygelse Ridderskapets och Adelns
fullkomliga rätt att härom ensamme besluta,
såsom .öfver ett ceconomiskt ärende,
lieldst Adeliga JungfruStifts-Cassan står under
Ridderskapets och Adelns omedelbara
förvaltning genom en Direction, hvilken
för densamma är redovisande, och då ämnet
här icke är af constitutionel beskaffenhet,
efter flaga icke är om Adelskap eller
titel för dessa döttrar af Adeln efter den
nya inrättningen. Jag hemställer alltså
vördsamligen, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle behaga upplifva sitt redan 1809
fattade beslut i afseende på ofvanberörda rättighet
och h.os Kongl. Majit allenast anmäla
sin underdåniga anhållan, det täcktes Hans
Kongl. Majit, till bemälda ätters underrättelse,
nu och framdeles, låta Nådig kungörelse
härom utfärda.
Hvad Herr Påhlman nu föreslagit, blef
uppå af Herr LandtMarskalken gjord Proposition
af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Bifölls StatsUtskottets, den 2 Juli upplästa,
Utlåtande i anledning af gjord anmärkning
vid dess Betänkande öfver Kongl,
Den 5 Juli-. e> m.
Majits Nådiga Proposition örn Statsverket, i
hvad den rörer RiksStatens Andra HufvudTitel.
Till afgörande företogs Stats-Utskottets,
sedan den 2 Juli på Bordet hvilande,
Utlåtande , i anledning af anmärkningar
vid dess Betänkande öfver Kongl. Majus
Nådiga Proposition om Stats-Verket, uti
hvad som rörer Fiiks-Statens Första Hufvud-Titel.
Herr Friherre af Wetterstedt, Gustaf:
Med hämtad anledning deraf, att vid
förra tillfället, då Stats-Utskottets Betänkande
om framlidna Hennes Maj;ts Enke-Drottningens
Pensions-Stat till öfverJäggning
förevar, jag hade den äran att,
inför Höglofl. Bidderskapet och Adeln,
framställa mina tankar, vågar jag nu äfven
tillägga några ytterligare anmärkningar.
Utskottet har ej trott sig kunna afvika
från dess en gång yttrade mening, såsom
varande bygd på de af Rikets Ständer för
PensionsStaten i allmänhet år 1810 lagda
grunder. Jag vill visst icke ogilla det afseende
Utskottet visat för helgden af dessa
grunder, men jag skulle likväl tro, att
samma Lagstiftande Magt, som en gång
fastställt reglor i dylika fall, kan en annan
Den 5 e. m.
245
gång, med lika ostridig natt, upphäfva
denna verkan. StatsUtskottet anför, att
det för öfrigt är Kongl. Maj:t obetaget,
att pröfva de särskilda och mera ömmande
omständigheter , hvarefter ett högre
Pensionsbelopp kan fastställas, utöfver det
Eörfattningårne föreskrifva. Jag hemställer
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, huruvida
detta icke är en omväg, och om icke
den pröfning som är i fråga redan skett,
emedan Kongl. Majit redan, efter dessa
grunder, upprättat PensionsStaten efter
Hennes Majit EnkeDrottningen. Dessutom
finner jag, i StatsUtskottets Betänkande,
intet spår till något penninge-anslag, sorn
likväl borde deruti finnas, i synnerhet senan
Kongl. Majit Sjelf skall pröfva i hvad
mån PensionsStaten skall okas. Om Ridderskapet
och Adeln finner dessa anmärkningar
grundade, hemställer jag om icke
StatsUtskottet må få sig uppdraget att utse
och anslå nödiga medel, svarande emot
den skillnad, som yppats imellan det Pensionsbelopp
Kongl. Majit fastställt och det
af StatsUtskottet nu föreslagna.
I anledning häraf bifölls, uppå gjord
proposition af Herr LandtMarskalken,
StatsUtskottets Betänkande med det af Herr
Friherre af Wetterstedt föreslagna tillägg,
på sätt som innehålles i följande Protocolls«
846 Den 5 Juli, e. m.
Utdrag , hvilket genast upplästes och justerades
:
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum
e. ni. den 5 Juli 1815.
S. D. Med bifall till Högloft. Statsutskottets
den 2 dennes på Bordet lagda
Betänkande af den 27 Juni, om RiksSt.
atens Första Hufvud-Titel, beslöt Högloft.
Ridderskapet och Adeln , att SlatsUtskottet
skulle uppdragas, att utom den Summa af
33,866 R:d. 50 skill. Banco, som i Statsutskottets
första Betänkande af den 26
Maj finnes för Pensions-Staten efter Hentic
Maj:t EnkeDrottniugen uppförd och
beräknad, ytterligare anslå en Summa af
4009 R:d. 4 skill. Banco, utgörande skillra.
ien i HufvudSumman imellan förenämnda
Pensions belopp och det afdKongl. Maj.t,
i samma ändamål , i förväg fastställda;
konjmande denna sistnämnda Summa, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Anordnande och
Beslut i Hufvudfrågan om PensionsStatens
slutliga belopp, att uLbetalas. I hvilket
Beslut de öfriga Respectiva Stånden skulle
vänligen anmodas instämma. Ut Supra.
Föredrogos å nyo och godkändes Bevillningsutskottets
den 2 dennes på Bordet
lagda Memorial:
Ben 5 Juli. e. m, 247
1:0. I anledning af Grosshandlaren
Lambergs Memorial om Sj ökulls Afgif terna.
2:0. Om ökad Betjening för Utskot
tet,
samt Arfvode för OfverComnussarien
Ek.
A nyo upptogs LagUtskottets sedan
den 28 Juni hvilande Memorial, angående
förändring i Domstolarnes antal och organisation.
Herr af Klinteberg, Wilhelm, hade
inlemnat ett Dictamen, som upplästes,
så lydande:
, Då jag nu mera är stadd på en annan
bana , än i 30 år blifvit af mig såsom
Domare bevandrad, borde jag till äfventyrs
ej låta min stämma höras i den nu förevarande
fråga om en ny organisation för
Rikets Domstolar, till Rättegångs-ärenders
behandling och skyndsamma afgörande;
men då, under denna tids sysselsättning,
erfarenheten gifvit mig om detta yrke något
begrepp, må det ej tillräknas mig,
att yttra de betänkligheter vid den föreslagna
organisationen, hvilka torde fordra
en närmare uppmärksamhet och utveckling
i detta grannlaga ämne, än förut
ägt rum.
D?*1 5 Juli e. ni,
Jag täger härvid för afgjordt, att fr*«
gen om den af Lagutskottet lika med LagCommittéen
föreslagna nya förändringen
nu icke kan förekomtna till slutligt afgörande,
emedan Konungen redan förordnat,
att* Lagprojectet bör meddelas till allmän
kännedom, för att noga öfvervägas, innan
slutligt resultat deröfver meddelas; och
j.ig styrkes deri än vidare af den omständighet,
att dä det gjorda förslaget om HäradsRättemas
pör ma nence icke skulle sträcka
sig till hela Riket, utan derifrån undantagas
Wermeland och en del af norra
Landskapen,; för hvilka således i vissa fall
en särskild rättegångsordning komme att
stadgas ; så blifver för LagCommittcen den
mödan, under en för dess arbete rymlig
tid, vida mindre alt, vid Lagens omarbetande
, göra två alternativen till organisationen
och rättegångsordningen, än den våda
vore stor, att utan erforderlig kännedom:
dels af nyttan eller skadan, i anseende till
följderna, dels af allmänna opinionens röst,
gntaga en förändring, som möjligen torde
komma att lika hastigt återgå, som den utan
något kändt, allmänt påkalladt behof blifvit
i fråga ställd.
Med förutsättande af dessa utvägar
och detta rådrum för ämnets och den radande
tankens klara utveckling, går jag
att till en mera grundlig granskning än.
Dan 5 Juli. e. m. -g-}9
den min förmåga inedgifver, framställa de
betänkligheter, som visa sig i min föreställning
för projectets antagande i dess
hela vidd; visserligen icke i en annan af
sigt,
än att genom mina inkast väcka upp
märksamheten,
för att skåda saken, så i
anseende till de skäl som tala emot, som
för projectets antagande.
Den projecterade förändringen med.
HäradsRäi fernäs Sessioner föranleder till
dessas återfdrande efter den form de agde
i äldre tider j då Ting skulle hållas en dag
i hvar ,vecka, hvilket genom 1614 års Rättegångs
Ordinanlie förändrades till tre gånger
om året Att man först efter tvänne
föi flutna åi hundraden skulle linna den nu
varande Rättegångs-methoden för Rättegångarnes
skyndesamma gång olämplig, blifva
nödsakad åter gå till d;t i forntiden öfliga
men afskaffade sättet, anser jag strida mot
det tysta bifall, hvarmed ärenderna under
denna långa förflutna tid blifvit behandlade.
Visserligen här man stundom hört en och
annan sak omtalas, såsom allt för långsamt
framskridande på Rättegångsbanan; men
detta har mindåe härrört af allt för få sessioner
om året, än snarare af den Rättegångs-procedure,
Lagen bestämmer för invändningar
om Domstolens behörighet och
om flera parters stämmande, stundom af en
nästan vanlig benägenhet hos domaren, j
25»
Den 5 Juli é, nt.
första instantien att bevill ja uppskof, da
endera parten nied mer elier mindre skäl
vetat att af denna utväg sig begagna, stundom
äfven af advocaters slughet, ej sällan
af tillfälliga omständigheter och oöfvervinnerliga
hinder för begagnande af medgifna
Rättegångs-förmoner.
I stället att klaga öfver för få sammanträden
vid HäradsRätterna, har ej sällan å särskilda
orter uppstått fråga om indragning
af SommarTingen, och utom Wermland
samt större delen af Norra Landskapen ,
vet jag åtmindstone, att äfven i sednare tider
SommarTingen blifvit, på enhällig begäran
af Häradsinvånarne, indrägne i Arstad,
Faurås och Gimble Härader i Halland,
samt Mo Härad i Jönköpings Län.
Visserligen modgifves, att i särskilda
Domsagor fordras, i jemförelse till andra,
mera arbetsamhet än en enda persons vanliga
förmåga medgifver, då andra deremot
ej äro tillräckligen sysselsatte ; men om
detta fordrar rättelse, så har erfarenheten
förr anvisat utväg dertill, utan att göra en
total förändring i allas område och befattning.
Genom Domsagornas indragning
till 8 mils circumference, skulle invånarne
i många orter , i stället att besparas Tingsresor,
få i vägens längd en allt för kännbar
tillökning. Med all visshet kan det
Den 5 Juli. e. m.
antagas, att utom Wermland icke io:de delen
af rättsökande, i nu varande förhållande,
äga till Tingsstället 4 mils väg, knappast öfver
2 mil. Icke föranleda förökade resor
till parters fördel och Rättegångarnes
skyndsamma afgörande. I mångfaldiga orter
, synnerligen under Svea Hofrätt, utgör
för närvarande sysselsättningen vid
hvart Ting högst 5 till 4 dagar. Hvad skulle
då väl bli att göra vid 3 förökade TingsStämmor?
Om den möda och kostnad vore
ringa, för en menighet eller för Staten,
att uppbygga Tingshus inom de nya
cirklarne för Domsagorna; så blifver den frågan
likväl ej lätt att besvara, hvarest platser
och jordrymd skulle erhållas för dessa etablissementer,
då Kronan på ganska få ställen
dertiM äger odisponerad jord, och det
nödvändiga behofvet för domare, nämnd
och parter, att blifva försedde med föda
på stället, torde äfven böi-a komma i beräkning.
Ej sällan har Domaren, äfven i
nu varande förhållande, behof af den Executiva
Magtens biträde för dessa anstalter,
jemväl der Tingställen äro anlagda vid
Gästgifvaregårdar, och svårigheten skulle
än mera ökas vid nya förändrinqar i detta
fall. De obetydliga förmoner Nämndemän
njuta i och för deras tjenstbefattning, i
förhållande till deras tidsförsummelse vid
Ting och andra förrättningar, medföra a
flera orter en sådan ovillja för tjensten,
253
De» 5 Juli. c., mi
att ombyte städse måste äga rum. Do»
skulle än mera ökas genom förökade Tings»
resor, och dessa personer, hvilka vid Sy»
ner, Besigtningar, Exeeutioner och mera
dylikt, påräknas till biträde af KronoBetjeningen
och Militairen, skulle blifva så
belastade, att deras enskilda Hushällsanstalter
komme derigenom mera än mycket
att »dida.
Den föreslagna tillåtelsen för dem, att
begagna sig af semestre eller ledighet, vissa
Tingss tärn nior, kommer dem ej till gagn,
emedan deras närvaro för upplysningars meddelande
ofta är af behofvet påkallad , och då
händelsen inträfFade, att ärenden förekomma
från Socknen, å den tid semestre-ordningen
vore för handen , blefve denna förmon helt
och hållet onyttig, emedan för intyg om
Stämnings kungörande , om vittnens frägd
och mera dylikt, ett vedertaget bruk gjort
SockneNämdemännens närvarande vid tinget,
i afseende härpå, behöfligt. Det är dessutom
ej utan gagnelig påföljd å rättegångarnes
förmindskning , attTingsstämmor icke infalla
alltför tätt på hvarandra. Någon
handläggning , med uppmärksamhet å Tingsgöromålen
, gifver derom en säker kännedom,
att någon besinningstid ofta afböjer fullföljd
af manga tvister och återhåller manga tillämnade
käromål. Ofta fullföljes ej tredje
delen af instämda mål derföre, att tid va*
Den 5 Juli. e. m.
£53
Tit för rältegångsbegäret, eller för passionen
att svalna, och att förena de stridiga,
Genom afbrutet tillfälle och rådrum till
en sådan öfverläggning, skulle visserligen
rättegångarnes antal ökas, och tiden onyttigt
borttagas, utan gagn under deras onyttiga
utförande. %
I öfrigt torde det falla en hvar i ögonen,
att tillfället af en mer eller mindre
högtidlighet ej ringa bidrager i allmänna
föreställningen tili Embetets anseende och
värdighet.
Må hända harden, genom VeckoTing
förändrade , sollennitet forntiden brukat,
att under bar himmel hålla Ting och stäm,
ma med Menige Man , bidragit till återinförandet
af det sedermera fortsatta bruk,
att hålla Ting blott vissa tider på året i
den församlade Menighetens närvaro , och
den som tviflar, att sättet för Tingshållningen
i närvaro af ett större antal rättsökande
inspirerar mera aktning och uppmärksamhet,
och mera tillfredsställer alimänheten
och dess anspråk på Embetsvärdigheten,
än ofta förnyade Tingsstämmor med ganska
få, må hända ock inga parter, denne,
säger jag, har visserligen blott fästat tankan
på theorien , icke på allmänna begreppet
och dess fordringar, i anseende till
verkställigheten; men hvilket synbarligen är
Deu 5 Juli e• w*
att märka, blott vid jemförelsen imellan solenniteten
vid ett ordinarie Ting, och obetydligheten
af ett Urtima Ting, der anklagaren
och den anklagade stundom, jemte
nagra för upplysning närvarande personer,
nästan obemärkt af alla andra passera den
tid, som för ändamålet erfordras.
Äfven den mest tänkande kan ej skilja sig
ifrån sinnlighetens kraf genom yttre former,
och mindst då de genom vanan vunnit en
stadgad häfd, som leder till ordning, och
bidrager till värdighet och anseende.
Dessa äro de betänkligheter, hvilka i synnerhet
förekomma mig mot HäradsRätternas
förändrade organisation. Finnas de af mindre
vigt, ände skäl, som äro för motsatsen;
så ligger misstaget vid framställningen i
min öfvertygelse, för hvilken jag dock äger
stöd af allmänna tanken, som visserligen
i Landsorterna icke än förklarat sig för förändring
i nu varande förhållandet, lika som
den ej allena påkallas af behofvet för det
ändamål, som sökes.
Lagmans-Rättens indragning har deremot
långt för detta i min föreställning utgjort
ett förmodadt bidrag till rättegångsärendernas
skyndsamma gång , dels derföre,
att den uppehåller Parter, dels derföre,
att af En enda der anställd lagkunnig per
-
Den 5 Juli. e. nt.
255
son, ej större visshet om Lagens säkra tillämpning
kan vinnas, än vid en lika organisation
i Härads-Rätten; hvarförutan två
Under-Domstolar synas vara obehöfliga.
Men då med deras borttagande ovilkorligen
står i sammanhang HofRätternas fördelande
till vissa Landsorter, så vida ej rättegångsvägen
skall blifva alltför besvärlig,
och då olägenheterna afen slik styckning visa
sig i öppen dag, så skildrade af Hans Excellence
Herr Justitie StatsMinistern i Stats Råds
Protocollet, att all tillbuden vederläggning
deraf vöre förgäfves, hvarförutan de med
en slik fötändrins förenade kostnader för
allmänna hus, och för nya löner till ett
ansenligt ökadt antal Ledamöter och Betjening
, äfven måste bland skälen komma i
beräkning; så måste min tanka om Lagmans-Rättens
indragning gifva vika för de
med en slik förändring förenade olägenheter,
och sorn Lagmans-Rätterna i nu varande
skick, då de af erfarna och kunniga män
förvaltas, medföra det verkliga gagn, att
omkring ildelar af dit dragna mål bero vid
Lagmans-Rätternas beslut; så torde den egenteliga
olägenheten , som härleder sig af
hinder i målens slut, imellertid kunna derigenom
häfväs, att nämnde Domstol i stället
för att sammanträda hvaije år, har Session
2 gånger, hvilket ock fordom
ägt rum, då, såsom bekant är, Lagmannen,
efter slutet af hvarje Tingstour i
£hn 5 Juli e, rhi
Häraderna , pröfvat tvisterna imellan dö
med HäradsRätteiis beslut missnöjda parter.
Förändring i Städernas Ordinarie Dom*
stolar, Rådstufvu- och Kämnärs-Bätter sy*
nes ej stå i sammanhang rned grunden för
LandtDomstolaraes förändrade skick, erne*
dan de förra redan äro permanenta.
Då för Rättegangsärendernas skyndsam»
Ina handhafvande, Kämnärs-Rätter i vissa Städer
blifvit t sednare åren inrattade, der. så»
dana förr ej funnits; så spes projectet om
deras sammanslående nied Rådstufvu-Rätter*
na strida emot behofvets redan befunna
kraf. Dessutom äga RådhusRättens Leda*
möter, såsom tillika utgörande den Executiva
åtgärden, i egenskap af Magistratspersoner,
sådan särskild sysselsättning», att
Domare-befattningen i deras vård snarare
borde mindskas än ökas. Det är val sant,
att genom Ledamöternas förökade antal , i
Rådhus-Rätten, arbetet kunde indelas på
särskilda divisioner; men utom det en sådan
förökning medför kostnader, hvilka
Städernas invånare troligen ej gerna sig underkasta
, heldst deras påräknade tillgångar
för Tjenstemän äro inskränkta blott till aflöning
för dem som nu finnas; så äro ärenderna
vid Kätnnärs-Rätterna icke af den
beskaffenhet, att de collegialiter kunna
handteras, det vill säga, att Ordtörander
nas
-
Ven 5 Juli. e. m, S«?
nas Lag-kunskap är icke som vid Harads»
Ratterna tilli äcklig för ändamålet och för
befattningen; hvaraf foijer, alt en förändring
i organisationen af StadsDomstolarna
skulle mer föranleda till hinder och
Uppehåll, an till något påräknadt gagn.
Dessa mina tankar vågar j ig tro vara
af den beskaffenhet, att de kunna väcka någon
särskild uppmärksamhet till återremiss
af LagUtskottets Betänkande. Men i -det
fall, att ett slikt beslutande äger rum , på.
grund af andra Ledamöters Yttrande, torde
detta med dem få vara följaktig!.
Grefve von Lantingshausen, Albrecht,
Instämde i Herr af Kiintebergs yttrande.
Herr Hummelhjelm, Carl Fredrik,
uppläste ett så lydande Diktamen;
Ehuru i fråga om förändring i Dom
r*
c?
stolar nes antal och organisation å Landet
och äf Kongl. Hof-Rätterna, jag ej missledes
af egenkärlek, att tilltro mig fullkomligen
kunna inse, om sådan förändring är
nyttig eller ej ; och ej heller, aF prevention,
för elier mot denna fråga, derföre, att den
åsyftar ändring af äldre stadgade inrättningar:
anser jag likväl icke vara förenligt
sned min, och torde hända, med de flastes
Rid o. Ad. Trot. 53- 34*
25S
Den 5 Juli. e. in.
öfvertygelse, att medgifva det denna fråga
om Domstolarnes förändrade antal och organisation,
skulle efter Herr Lagmannen
Silfversparres särskildta Memorial, oell enligt
hvad Kongl. LagCommittéens och Höglofl.
LagUtskottets, genom hvar deras pluralitet,
derom vunna sammanstämmande utlåtande
innefattar, nu kunna skiljas från hvad som
Kongl Maj:t., så väl vid dess Nådiga Stadgande
för LagCommittéen , som genom
dess i frågan den 19 nästlidne April i Nåder
gifna Yttrande, ansett vara nödigt vid
meddelandet af hein Lagförslaget, att
nämligen detsamma i afseende på ämnets
vigt och grannlagenhet, samt vådan af ett
förhastadt beslut, borde komma genom
tryck till Allmänhetens kunskap och inhämtande
af anmärkningar dervid, innan det
Kongl. Maj:ts och Riksens Höglofl. Ständers
öfverläggning och antagande underställdes.
Den häremot framställda tankan, att
Kongl. LagCommittéens omarbetande af
RättegångsOrdningen, skulle lämpas efter
Lagstiftande Magtens snart meddelade preliminaira
beslut, om ett inskränktare antal
Domstolar, och om tiden och sättet
för deras verksamhet, synes icke vara af
den nödvändighet, ehvad derom vid bedömandet
blifvit yttradt, att man till vinnande
deraf må, utan allmänhetens noga
Dtu 5 Juli. e. m.
259
kännedom och eftersinnande af en sådan
vigtig förändring, förhasta sig med detta
beslut, som torde till dess beskaffenhet
och följder innefatta så val hittills förekomna
, som hädanefter bibringande större
betänkligheter»
Månne icke, till undvikande af misstag
härutinnan, det i sådant fall vore bättre,
att Kongl. LagCommittéen upp?jorde
alternativa förslag till Rättegångsordning,
lämpad efter Domstolarnes antal och organisation,
så väl enligt deras nu varande
inrättning, som efter LagCommittéens med
dem åsyftade förändring?
Den af Lagutskottet förutsedda byggnad
af RättegångsOrdningen , med alla sina
formaliteter, som skall uppställas på den
grund, som sökes genom ofvannämnda preliminaira
beslut, bör ej blottställas för att
falla, som kunde inträffa, i händelse man
ej noga undersökte, utan förskyndade sig
med grundläggningen.
För rnin del, i öfrigt instämmande
med hvad Herr JustitieRådet Iserhjelm
den 11 sistlidne April uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol, rörande detta ämne, yttrat
och åberopat, vigar jag vördsamt tillägga
några erinringar, som fästade vid
min öfvertygelse, under en tid af mer än
Den 5 Juli. e. tk.
eo års nästan oafbruten sysselsättning med
Lagskipningen vid nämnde Domstolar.
Någon billig klagan öfver obeqvämligjhet,
att få Tvister anhängiga vid Härad sRätten,
äger väl nu icke rum, emedan.
Häradshöfdingen, som miste bo inom Domsagan,
alltid är tillgängelig, och der hans
hemvist är aflägse för Parter, finnas Personer
förordnade, som utgifva Stämningar.
Skyndsamhet med ärendernas upptagande
vid HäradsRatlen , synes i synnerhet
vara nödig i afseende på Brottmål.
Häruti torde vår nu gällande Lag göra
tillfyllest; ty den ålägger Domaren, alE
vid Ultima Ting afgöra sådana Mai, om
Ordinarie Ting icke snart infalla: och
hvilken utväg, kan hända, klefve lika nödvändig,
om än Härads-Tlng i hvarje månad
skulle föreskrifvas, emedan uppehållet
med en häktad Brottsling från ett sådant
Laga Tings afslutande, till början af annat
Ordinarie Ting, likväl torde blifva
för långt, heldst Brottmål fordra en hastigare
behandling, äfven derföre, att den
anklagade icke har behof af besinningstid
och sällan af anstånd till beredande af
motbevisning.
Med Tvistemåls upptagande vid första
Domstolen, efter ågången Stämning, torde
Deri 5 Juli, e. m.
förhållandet vara annorlunda. Der behöfva
Parterne tid till rådrum och öfverläggning,
å ena sidan ofta för Käromålets bevisning,
och å dea andra, nästan alltid
till beredande af försvar, eller till medgifvande
af Stämnings-målet. Öfverilning
eller brådska i sådana fall är vådlig. Genom
någon tids utdrägt dermed, händer
att en mängd Rättegångar afstadna, antingen
medelst Parternas egna, eller andra
Personers förenings-åtgärder. I den man,
tillfället att vid lörsta Domstolen framställa
Tvister, blifver lättare, i samma
mån måste ock Rättegångarnes antal ofelbart
ökas, särdeles i afseende på alla de
ämnen, som leda sitt ursprung från passionerna,
och otvifvelaktigt hafva många,
om ej de flesta Tvister derifrån sin egentliga
upprinnelse. Man granske StämningsListorna.
De skola ofta visa, att nära
halfva antalet af instämda Mål finnes, innan
HäradsTinget infaller, vara förlikte,
eller ock beredde till förlikning; och hvilket
i synnerhet inträffar med de Tvister,
som genom Slämningar längst före Tingets
början blifvit anhängige.
I Städer, der Personalen sällan öfverstiger
2:15000, sysselsättas de permanenta
Domstolarne hela året; hvaremot på Landet,
der ämnen för stridigheter äro vida
flere, en folkmängd af 20 å 50,000 per
-
Den 5 Juli. e. m.
fonér, endast under 5 å 4 månader uppta»
ger Domarens tid.
Otn Tviste-mål någon gång blifvit hvi«
lande flere år vid UnderRätterna, äro dessa
händelser sällsynta och inträffa icke, om
ej, antingen deraf, att endera Parten bereder
onödigt uppehåll och Domaien det
ej med Laglig försigtighet förekommer, i
hvilket fall den lidande Parten äger i Lag
förvarad rättighet, att derföre vinna ersättning
och rättelse; eller ock af sådana hinder,
som härröra af Sakens natur, t. ex.
saknade upplysningar, för hvilkas anskaffande
en längre tid erfordras; aflägsna
Vittnens inställelse, och så vidare, hvilka
hinder måste uppehålla saken nästan lika
lång tid, ehvad Domstolen är permanent
eller icke.
Utom det uppehåll, som LagmansRättens
ordinarie sammankomst endast en
gång om året verkeligen bereder, och
hvarom nedanföre vidare skall nämnas, synes
mig grunden till öfverklagad långsamhet
och fel i Rättegången ligga, hvarken
uti UnderDomstolarnes organisation, eller
synnerligen uti nu gällande Lagar, utan på
sina ställen, uti sältet att vårda och rätt
tillämpa dessa Lagar. — Om jag härvid får
nämna tvänne mig förekomna hjelpemedel,
så voro de: dels, att pä ett, för Domare»
Den 5 Juli. e. m.
263
Embetets oberoende, förenligt sätt, så väl
redan gifne, som, må hända, bättre utarbetade
Lagliga föreskrifter, blefvo alfvarligt
använde, att förmå den vårdslösa
och försumliga UnderDomaren, att fullgöra
sina skyldigheter; och dels, att alla
Domare, för deras vigtiga göromål, erhölle
tillräcklig Lön af Staten och ej af Parter
uppburo några sportlar eller inkomster.
Den hittills erlagda lösen för RättegångsUandlingar,
kunde i stället utgöras till
Staten, genom förhöjd Stämpel-afgift å
Stämningar och Ansökningar.
Nämnden, sådan den nu är, medförer
stor nytta. Dertill väljas, åtmindstone
böra väljas, bofaste Bönder af anseende
och bepröfvad redlighet. Merendels ernå
de, genom längre tids öfvervarande af speculativa
Ärender, en viss odling och Lagkunskap,
som, jemte tillvunnen aktning
och förtroende hos Menigheten, bereder
dem tillfällen, att förrätta Auctioner, Utredningar,
Besigtningar, Bouppteckningar
och Arfskiften, och att författa Allmogens
Afhandlingar, samt leda sina likar i deras
enskilda angelägenheter, och sådant allt,
utan betydliga kostnader för dem, som behöfva
detta biträde. När stridigheter uppstå
mellan grannar, är Nämndemannen i
trakten den, som i första rummet tillfrågas.
Ofta bereder han en förlikning, sorn.
264
Den 5 Juli, e. m.
Personer af annat Stånd, med högre upp3y^r»ir
g, fåfängt skulle försöka att tillväga
Ininga.
Om nu HäradsRätten, på föreslagna
sättet, idi ver permanent, så må te ständiga
ombyten ske bland Nämnden; ty förgäfves
skall man öfvertala Bonden att
lemna sin Jord , för att under 9 månader
af året bivista Tingen. Härigenom förlorar
Nämnden tillfälle, alt vinna nödig förstånds-odling,
och dermed vara både sig
och Menigheten nyttig. Manga Socknar
finnas, dei man icke igenfinner 2 å 5 Personer
, tjenliga till Nämndemän. Hvar
skall det Mistande stora antalet tagas?
Månne i öfiigt, ge nom FhuadsRätternas
permanence, d». t skulle blifva uppmuntrande
för en Don.are, som oltast vid
denna Syssla uppoffrar hela sin verksamma
tid , att. under ålinindstone 9 månader af
året, begagna en utsedd bonings-plats, der
han , ehuru ej alltid sysselsatt med Embetsgöromål
, likväl måste, med för honom
och dess Tj-nst nödiga Personer, tillbringa
sin lid, och således, mer än förr, blifva
skild från dess hem och oftast varande
eget Jordbruk, hvarigenom han, utom enskild
förlust, saknar tillfälle att förvärfva
de säkra ceconomiska insigter, som äro
oundgängeliga vid liera af hans Embets»
göromål.
Den 5 Juli. e. m
Lagmans-Rätterna hafva i sednare tider
varit föremål för en mera allmän ovil ja*.
Men med en, efter tidens skick, lämpad löneförbättring
torde kunnige oeh skicklige
äldre Män bland Här adshöfd ingar och Hofrätts-Ledamöter,
lunika behöfva någon ledighet
fjån trägnare tienste-befattningar,
kunna Lagmans-Embeten emottaga och i
allmänhet återföra dessa urgamla Doms olars
anseende och förtroende. Om derjemte
inom sladgade Terminer 2:ne ortbnarie“
Lagman :-Ting årligen förrättades i hvarje
Lagsaga och i öfrigt, efter hvad nu är fö
.
. . <*•
1 esk rifve t, Urtima Lagmans Ting höllos pa
Sökavdv partens bekostnad ; är det att förmoda
det Lagmans-Rätlernas bibehållande
blefve af hög-ta nytta.
Efter temmelig säker beräkning vädja
från HäradsRätterna i Götha. Rike under
Lagmans-Rätterna mindst 4°oo mål. Af dessa
vad fnllföl|es åtmindstone hälften eller
2000, och af hvilka endast 4°o eller högst
450 mål genom vad gä till Kongl. Gotha
Hof-Rätt. Skulle Lagmans-Rätterna borttagas,
så måste do 2000 mål , sorn derstädes
nu fullföljas, dragas till nämnda Hof-Rätt.
Antalet blifver ofelbart ökadt i den mån
R.ittegängssättet, genom Härads-Rätternas
tillämnade permanence, blifver hastigare och
parterna derigenom betagas tillfälle till besinning
och deraf följande förlikning.
*66
Deu. g Juli. e. m.
De nili, som nu årligen inkomma till
Kongl. Götha Hof-Rätt, lära utgöra ett belopp
af omkring 3000. För deras afgörande
forsla icke 3 Divisioner. Den 4 bär derföre
i underdånighet hos Kongl. Majit, blifvit
sökt.
När för 3000 ärenden fordras 4 Divisioner,
miste 6 Divisioner fullt ut sysselsättas
med 4600, som komma mindst att utgöra
numeraira beloppet, då genom Lagmans-Rätternas
försvinnande, det hittills varande
antalet ökas med 1600 vädjade mål,
hvilka upptaga vida mera tid och omsorg
vid pröfningen, än ganska många af de förutnämnda
5000 ärender, hvilka äfven innefatta
ansöknings- och mindre besvärsmål,
m. m.
Det är onekligt, att mängden af tvistemål
förefaller inom BondeStåndet, hvars
medlemmar finna lättast, att utan betydligare
kostnad, efter erlagdt vad vid HäradsRätten,
få sjelfve resa och bereda sig sakens
fullföljande vid Lagmans-Rättep, der
en med Härads-Rätten lika organiserad
Domstol gifver dem tillfälle, alt genom
sina medbroder bland Nämnden, antingen
då förlika frågan, eller ock uppsöka Fullmägtiga
till dess utförande, samt om vittnens
och handlingars inskaffande, och om
Den 5 Juli. e. m.
267
sakens »lutliga afgörande, äfven genom
Nämndemannen vinna besked.
Detta allmogens enkla och föga kostsamma
sätt, att fullfölja tvisten vid. andra
Domstolen, försvinner, om sådant skulle
»ke vid Hofratterna, antingen på sina nu
varande ställen, eller ock vid de till särskilda
orter utflyttade Divisioner, efter HofRätterna
på annat sätt än Lagmans-Rätterna
äro organiserade.
Med grund af hvad Hans Excellence
Herr JustilieStatsMini^tern , Grefve Gyllenborg,
emot förändringen af Hof-Rätternas
utflyttning, sig yttrat, vågar jag dessutom
ödmjukast tillägga, att om LagmansRätterna
afskafFades, de derstädes hittills afslutade
tvistemål skulle a fdömas uti Hof-Rätterna
såsom andra Domstolen , följer deraf ostridigt
, att Konungens Högsta Domstol skulle
få en ganska betydlig tillökning af från
Hof-Rätterna fullföljda tvistemål, att afgöra,
heldst det alldeles icke är att påräkna, alt
parterne heldre nöja sig med Hof-Rättens
beslut, såsom andra Domstolen , än med Lagmans-Rätt#ns
yttrande , så framt man icke
ville dertill antaga det nog hårda skäl, att
den mindre bemedlade, genom bristande
förmåga, ofta skulle hindras, att framföra rättvisa
klagomål vid en kostsammare Domstol.
\
Den 5 Juli, e. m
Säkrare är, att Allmogen, genom sitt
»tands deltagande i Härads- och LagmansFiätternas
Organisation, tryggar sig gerna
vid dessa domstolars åtgäider, om deras
Ordförande göra sig hände för ordning och
rättvisa.
Genom såmedelst öhade göromål, torde
flere Ledamöter i Konungens Högsta
Domstol behöfvas : och hunde Högsta Domstolens
Ledamöter, i afseende pä möjligt
sätt att de tillökade malen behandla, komma
att på flera än en Division förblifva,
men hvarigenom den händelse, af ännu
vigtigare påföljd i Kongl. Maj:ts Högsta
Domstol, än i dess HofRätter, torde inträffa,
att uti ett mai af nära lika beskaffenhet
, olika domslut, efter olika principer,
på särskilda Divisioner, skulle kunna
meddelas.
Månne det icke vöre fördelaktigast, att
bibehålla våra fyra Instantier, så organiserade
som de äro, med för dem varande
eller förbättrade Lagprinciper och Rättegångsordning;
hvarigenom mångå tvistemål,
med mindre kostnad för parter, lära vid
UnderRätterna försvinna , och hvarigenom
i synnerhet Konungens Högsta Domstol
torde bättre bevaras för öfverhopande göromål;
och hvarest färre förekommande
Tvister gifva mera arbetstid och större
helgd åt Domstolen.
Den 5 e. m.
Då således i fråga ställda förändring
af Domstolarnes antal och organisation,
ej synes vara så påtagligen nyttig, att den
nu fordrar ett preliminairt beslut, afsöndradt
från hela Lag-Förslagets meddelande
till allmänhetens kunskap och utlåtande,
och utan afseende på de för Staten, i dess
och allmänna rörelsens nu varande förlägenhet,
härvid förknippade betydliga utgifter,
till flera Embetsmäns och Nybyggnaders
bekostande; så hemställer jag vördsammast
till Eders Excellence, Herr Grefven
och LandtMarskalken, samt Höglofl.
Ridderskäpet och Adeln, om ej denna fråga
måtte blifva hvilanda och, i sammanhang
med hela Lag-Föi'slaget, genom Trycket
komma till Allmänhetens kunskap och
inhämtande af anmärkningar dervid; hvarförinnatt
Kongl. LagComrnittéen kunde
meddela alternativa Förslag till Rättegångsordning,
lämpad efter Domstolarnes, så
väl nu varande, som till förändring föreslagna
antal och organisation; och torde
derföre Höglofl. LagUtskottets Memorial
blifva återremitteradt, med de härvid gjorda
anmärkningar.
Friherre Boye, Ludvig. I anledning
så väl af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
som af här i Ståndet gjorda framställningar,
äger detta Ärende 2:ne frågor: den
ena, om Beslutet, angående förändringen
J7<>
Den 5 Juli. e. ni.
af Domstolarne bör nu afgöras, eller uppskjutas
till nästa Riksdag, och i förra fallet
den 2:dra, huru. Beslutet hufvudsakligen
bör afgöras, till bifall eller afslag.
Da Propositionen först här förevar,
vågade jag göra Eders Excellence, Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln uppmärksamma
på vigten af Ämnet, och på den angelägenhet,
som jag ansåg ligga uti Ärendets
uppskjutande till nästa Riksdag, för att
hunna öfvervagas i ett sammanhang med
det dertill troligen inkomna LagCommittéens
nya Lag-Förslag.
Lagutskottet har nu ansett de af mig
då framstäflda skäl icke verka till uppskof:
och det är i anledning deraf som
jag får den äran ej allenast åberopa mig
hvad jag då androg, utan äfven förklara,
det jag så mycket heldre förblifver vid
samma mening, som jag aldrig kan öfvertyga
mig att finna RättegångsBalken, hvars
förändring nu blott till en del är i fråga,
innefatta någon ting annat än det reglementariska
af Lagskipningen, det vill säga,
en blott Rättegångsordning, hvilken
bör, efter min tanka, rätta sig efter Lagarna,
men ingalunda tjena till någon
rigtning åt dem: och det är just af detta
skäl, som jag tror, att likasom Lagar vis
-
Den 5 Juli. e. m.
271
serligen tillkommit innan man föll på tankan
, att stadga det särskildta sättet för deras
anlitande, likaså bör ock nu frågan om
nya Lag-Projectet föregå frågan om nya
Lagskipningen.
Så länge menniskans alla beslut äro
underkastade ofullkomlighet, skall nu föreslagna
förändring af Domstols-formen, och
öfriga Lagskipningens delar, aldrig utgöra
annat än blott ett utbyte af olägenheter, af
dem vi känna, emot dem vi icke kunna
förutse. Det är naturligt, att de närvarande
verka lifligast på vårt sinne, emedan de
liksom ligga i Avant-Scenen af taflan , men
i sjelfva omöjiigheten att genomtränga till
alla de som kunna förestå, i sjelfva denna
omöjlighet tror jag att vi böra se en varning
att icke förhasta oss i vårt beslut,
utan låta tiden och det nya Lag-Projectet
leda till den stadgade öfvertygelsen i ämnet.
Jag anhåller, på dessa skäl, det Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes först göra proposition till
uppskof med ärendet till nästa Riksdag;
och jag förbehåller mig att derefter, och
i händelse uppskof ej beviljas, få sluteligen
i hufvudfrågan mig yttra: men skulle å
ter
denna preliminaira proposition ej kunna
göras, och jag således vara pligtig att
S74 Dsn 5 Juli• e. nt,
hufvudsakligen mig nu genast utlåta, st
fär j ig, på de af justilie-Rädet Is?*rhjelm i
hans Dictamen andragna skäl . forändringen
afslå.
Herr Bergenschöld, Eric Johan, anförde
skrifteligen lill Protocollet:
Då nu till öfverläggning hos Höglofh
Ridderskapet och Adeln förekommer LagUtskottets
Utlåtande i anledning af LagCommittéens
Betänkande om förändring af UnderDomstolarnes
och Hofrätternas antal och
organisation, utbeder jag mig att fä yttra
mina tankar deröfver,
i
Vid öfverlemnande! af LagCommittéens
o •
ifrågavarande Betänkande, har Kongl Maj:t
behagat förklara, att särskild granskning
af deri afhandlade ämnen, utan sammanhang
med de Öfriga till Rättegångs-Ordningen
hörande Stadganden, vöre förenad,
meide svårigheter, sorn man velat förekomma
genom den vid Lag-Committéens förordnande
gifna föreskrift om Lagförslagets,
meddelande genom tryck till Allmänhetens
kunskap och inhämtande af anmärkningar
dervid, innan förslaget till Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers öfverläggning och antagande
underställdes. Genom ienna Lag-Committéen
meddelade föreskrift samt åberopande deraf
-
Den 5 Juli. e. m.
2?3
af vid detta tillfälle, har Kongl. Majit icke
allenast sökt förekomma att icke ämnen
deri allmänna röstén åtinindstone icke haft
rådrum att yttra sig', skulle till antagande
eller förkastande framställas Lagstiftande
Magten, utan ock gjort Riksens Ständer
uppmärksamma pä ämnets vigt och vådan
af ett förhastadt beslut härutinnan. Och då
frågan här icke är om mindre, än att till
antal, organisation och verkningsförmåga
förändra Domstolarna, hvilka under seklers
förlopp, i det närmaste så sammansatta sorn
nu, svarat emot ändamålet med deras inrättande,
utan att Konung eller Ständer funnit
några hufvudsakliga rättelser deri nödiga,
lärer den med skäl böra anses vigtig, utan
afvikelse från den för granskning af LagCommittéens
arbeten stadgade ordning.
Efter min tanka blir således första frågan
om Riksens Ständer nu böra detta ämne
särskildt företaga, och för besvarande hvaraf
fordras , att considerera den inflytelse
ämnets priliminaira afgörande äger på LagCommittéens
utarbetande förslag i. de med
detsamma gemenskap ägande och deraf beroende
delax*,
Onekligt är det visst, att det lättar arbetet
för dem, åt hvilka uppgöi*andet af ett
förslag är anförtrodt, om de förut känna
hvad de, på hvilka förslagets antagande eller
Jiid, o. Ad. Erot. 5g. 36.
274
Den 5 Juli. e. m.
förkastande ankommer, i itnnet tänka. mert
alt något väsendtligt hinder eller afbrott
i LagCommittéens arbete, genom saknad
kännedom, i detta fall skulle uppkomma,
inser jag icke, S Ilan lärer mart
finna ett förslag så upprättadt, att det titan
omarbetning i vissa delar, orsakerna
dertill, må vara antingen bristande fullkomlighet
eller de pröfvandes egenhet, antages;
och om vid hufvudsaklig pröfning
i ett sammanhang nied alla I.aghalkar,
Riksens Ständer skulle Förkasta hval LngCommittéen
i öfverensstämmelse med sitt i
fråga varande Betänkande utarbetat, lärer sådartt
utan särdeles besvär kunna omarbetas vid
den ytterligare Redaction som, efter Lagförslagets
öfverseende, jag anser oundvikelig;
ty antingen HäradsRätterna en, två, tre eller
flera gånger om året sammanträda, lärer
arbetssättet blifva detsamma, hvilket
förhållande äfven synes inträffa med Hof»
Rätterna, på hvad orter de arbeta , och
om, med borttagande af LagmansRätterna,
de civila målen gå directe från HäradsRätterna
till HofRätterna, tyckes mig, att de
härigenom uppkommande Stadgarden blifva
föga skiljaktiga. Skulle likväl LagCommittéens
arbete genom ovisshet om Konungs
och Riksens Ständers tanka härutinnan ökas
utöfver hvad jag tror, så må sådant
heldre ske än att Riksens Ständer nu skulle
fatta sit beslut i detta , som jag tror, vig»
\
Den 5 Juli. e. tu.
m
tigå ämne, utan att dervid vara Vägledd af
Nationens genom sakkunniga yttrade rört,
den Kongl; Majt, medelst Sitt visa Stadgande
om LagCommittéens allmänt kungörande
genom tryck af sir a förslag synes
hafva påkallat och hvartill Tryckfriheten
berättigar; I ättledning af hvad jag nu således
anfört, tillstyrker jag vördsammast att, på
sätt Hans ExCi lbince, H rr Grefve Rosenblad
i LägComrnittéen sig ythat, det måtte
förklaras, att skal icke är För handen att
hit granska ifrågavarande förslag, hvars mer
eller mindre nytta och verkställbarhet säkrast
utrönes, då det i sammanhang med.
Lagprojectet kommer under pröfning» Oin
Sterremus till Utskottet anhåller jag således
C? >
öch förbehåller mig, att derest förslaget
till hufvdUsaklig pröfning anses böra förekomma,
öfver sjelfva ämnet få afgifva mitta
tankar, hvarmed jag i närvarande skick
anser mig böra innehålla.
Grefve Mörner t Carl Stellan, uppläste
följandet
Ibland de mest Vigtigä öfverläggningsäninen,
som förekommit under detta Riksmöte,
anser jag Kongl; LagCommittéens fö*
teslagna ändring i Svenska Lagskipningen. I
detta ärende fotdras således en varsam öfverläggning
och det mest afvända beslut.
Hvilken som uppmärksamt genomläser alla de
^6
E*a 5 Juli. s. m.'
till detta mål hörande Handlingar, finner
lätt hurusom projectet har en verklig förtjenst
och åsyftar en förkortad Rättegångsordning.
Kan detta sednare vinnas utan
Statens eller enskildas alltför kännbara betungande,
då böra nu ej några hinder uppkastas
; men enär Riksens Höglofl. Ständer
blifva i tillfälle att närmare få känna förhållandet
härutinnan, tror jag det vara betänkeligt
antaga förslaget.
Ingen tvifvel kan väl derom uppstå
att icke de projecterade HofRätts-Byggna-,
derna skola uppföras för Kronans räkning;
men om de nya Tingshusen och DomareBoställen
skola tillkomma på Menighetens
bekostnad, befarar jag att dessa tillskott
falla tungt och möta flera olägenheter.
Få Jurisdictioner hafva sadan local, att
Häradshöfdingarne kunna begagna sina nu
innehafvande hemvist, utan på de flesta
ställen måste anläggas nya etablissementer af
sådan beskaffenhet, att Domare-Corpsen
med dem kunde äga en nödig beqvämlighet,
för att på ett sysslan värdigt sätt bestrida
sina permanenta Tingsarbeten; en
kostnad af mindst 7 till 8,000 Riksdaler å
hvarje ställe; på hela Riket räknadt, blifver
summan ej obetydlig och brydsam nog
i dessa penningelösa tider att utkräfva.
Kanske anmärkningen ej bort äga rum,
Den 5 Ju-li, c. m.
277
men hvar och en som är i tillfälle känna
svårigheterna vid indrifvandet af Landets
vanliga contributioner, skall säkerligen förlåta
den villrådighet jag yttrar uti en fråga,
sorn föranleder till en så dryg extraordinaire
utgift, hvilken nödvändigt mäste
tillskyndas hvarje hemmansägare.
Allmänna opinionen befarar jag äfven
att Projectet har för det närvarande emot
sig, och ehuru sådant väl icke bör afhälla
ett beslut som äsyftar ett godt ändamål,
torde likväl äfven denna omständighet leda
till en noggrann granskning.
Flera Seclers vana hos Allmogen, att
efter nu gällande Författningar följa Rättegångs
hrenderna, gör allt nytt i den vägen,
motbjudande; den oupplystare delen af
Nationen, som utgör mängden af rättsökande,
inser troligen ej Kongl. LagCornmittéens
värdiga afsigter; tvärtom, den
kommer helt säkert att se saken på en
motsatt sida, och den blifver svår att öfvertyga.
I följe af hvad jag nu haft äran yttra,
månne ej det lämpeligaste vore, att låta
Ärendet i hela sin vidd hvila intill den
tid Konung och Riksens Ständer finna omständigheterna
af den beskaffenhet, att
»73
Den 5 Juli, e. m.
Kongl. LagCommittéens Förslag med fulls
komlig säkerhet kan antagas.
Herr Manner stam, Johnn. Jag katt
icke full-täridi^t i minnet återföra alla de
anmärkningar, hvilka blifvit gjorda mot
LagUtskottets under öfverläggning varande
Betänkande; sä vjdt jag fattat och erinyar
ntig dem, ar likväl icke något enda
nytt. inkast framställdt af de varda Ledas
möter sorn yttrat sig, hvilket icke redan
l>litvit förut af andra yppadt, och andtligen
är af Lagutskottet uti dess Retänkan-r
de upptaget och besvaradt eller ock ansedt
af så liten vigt, att dess vederläggning icke
funnits nödig. Hvad jag i detta afseende
kunde svara, skulle således egentejigen innefatta
ett upprepande af de skäl, hvilka
så val af Kongl. LagCommittéens i ämnet
till Kongb Maj:t afgifna Betänkande sorn
LagUtskottets Memorial innehålla. Om
de samma icke äroså öfvertygapde för nyttan
och vigten af de föreslagna ändringarna
uti Domstolarnes organisation, sorn jag
ansett dem böra blifva för hvar och en,
som fördomsfritt och sakkunnigt granskar
dem, bör jag tvifla på möjligheten, att
genom mitt yttrande häfva do betänklig--  heter, som uppstått och bereda en annan
öfvertygelse.
Jag åberopar derföre LagUtskottets Betänkande,
och kan för min del icke annai;
än tillstyrka bifall derå,
Den 5 Juli* 6. m.
*79
Herr Ekorn, Fehr yidolph, uppläste
följande :
Sedan så många Ledamöter af Höglofl.
Bidderskapet och Adeln yttrat sig i Frågan
om den föreslagna nya Organisation af
pomstolarne i Riket, anser ]ag mig icke
aga vidare dervid tillägga, än blott yttra
den allmänna reflexion , att då inrättningen
af våra r.u varande Domstolar vunnit a£
deras ålder mycken helgd, då man aldrig
klagat hvarken öfver saknad af eller utdrägt
med Rättvisans skyndsammare skipande
af denna grund, utan då sådant inträffat
det fallit Domaren lill last, synes
inrättandet af Doinstolarne på en annan
fot vara en nyhet, hvars antagande, såsom
i dess början nog invecklad, lärer kunna
umbäras; åtmindstone förmodar jag, att
Svenska Folket och synnerligen den mera
upplysta classen Medborgare, nu lemnäs
tillfälle, alt vid det nya Projeclet i detta
ämne afgifva sina anmärkningar, och således
den föreslagna förändringen, i sammanhang
med den nya Lagen, komma
under Konungens »ch Riksens Ständers
pröfning. I öfrigt och hvad HofRätterna,
synnerligast Konungens och Rikets Svea
HofRätt angår, så är dess bibehållande i
nu varande skick så mycket mera nödvändigt,
som efter hvad jag har mig bekant,
icke en enda Sakägare inom Rikets 5 Norra
Den 5 Juli. e. m.
Län gifves, som icke med mera beqvämlighet
kan i Stockholm, der alla andra
Likets Collegier är o iniältade, bevaka sin
Lättegång, ärr å något annat ställe i denna
del af Liket , hvarmed ej någon relation
äger runi, och det var på denna grund, sorn.
för snart 50 år tillbaka Kongl. Brefvet
samt Projeetet om Westerbottens läggande
linder Wasa HofRätts jurisdiction, ehuru
belägen vida närmare än Stockholm, ieke
bunde antagas, och hvilken förändring Ortens
Inbyggare dä sig alldeles undanbådo.
Herr Grefven och Larult Marskalken
frågade om Ridderskapet och Adeln ansågo
de gjorda anmärkningarne hindra antagandet
af Utskottets Betänkande.
Lopades ganska starka Ja och Nej.
Uppå af Herr LandtMarsknlkens härefter
gjorda propositioner, först till bifall af Betänkandet,
derefter lill alslag derå, och sedermera
till återremiss, svarades likaledes
med starka Ja och Nej.
Friherre Cederström, Jacob, utbad sig
få föreställa att, då så mångå anmärkningar
blifvit vid Utskottets Memorial framställde,
syntes det vara naturligt att Betänkandet
återremitterades, innan Höglofl. Ridder«
0
Den 5 Juli. e. m. igi
skåpet och Adeln häröfver vidare stadgar
sina tankar.
Nar Herr Grefven och Land t Mar skal.
ken härefter förnyade sin proposition oni
återremiss, blef densamma besvarad nied
ganska starka Ja, blandade med några få Nej.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
den 2 Juli på Bordet lagda Memorial
och Betänkanden:
1:0 Från BancoUtskottet, angående en
af Herr Stråle, Carl Fredric, gjord motion
oin årligt allmängörande af Bankens
Bokslut.
2:0 Från StatsUtskottet angående de
anmärkningar, sorn blifvit gjorda vid Utskottets
Betänkande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition angående det åt
Wester- samt Norrbottens Läns- invånare
meddelade Lån.
5:0 Från StatsUtskottet, angående de
Botskiften, som varit nyttjade af Söderhamns
tevärs-factories Betjening och arbetare.
Justerades följande
sQt
Pen 5 Juli. e- m.
Utdrag af Protocojlet, hållet i Högm
loll. Ridderskapets och Adelns Ple®
num den 5 Juli 1815.
S. D. A nyo föredrogos och l>iFöllos.
följande den 2 Juli på Bordet lagda Betan-»
leanden och Memorial:
från StatsUtshottet:
1:0 Af den 30 Juni, angående sådana
f, d. Konung Gustaf Adolph tillhöriga medel,
hvilka varit ställda tinder nu mera
framlidne Herr Presidenten m. m. Lagerheims
och StatsCommissarien Wåhlbergs
gemensamma förvaltning m. m
2:0
Af den 29 Juni, angående Assessoren
Tinnerholm* underdåniga ansökning
cm eftergift af en yppad och honom till
ersättning ålagd blist uti dess hafda upphörd
af Chartae Sigillatae-medel.
från BevillningsUtskottet:
Af den t Juli, angående Olof Gudmund'»
son Bagges Memorial, om frihet frän
LandtTulls-ersättning för öppna och däc«
kade Båtar.
pen 5 Juli. e. m. 2g3
från Banco Utskottet:
1:0 Af den 13 Juni, angående Assignationtr,
sorn af enskilda personer utgifvas.
2:0 Af den 30 Juni, om mede! till utbyte
af föi slitna BancoSedlar, uti från
Stockholm aflägsna orter.
3:0 Af den 13 Juni, rörande understöd,
till uppförande af ett nyit Gymnasii och Schöle-H
us i Skara,
4:0 Af d en 30 Juni, angående förändring
I formatet af 2 R:d:s BancoSedlar m. m,
från Lagutskottet:
Af den 27 Juni, angående återremissen
af Ut«kottets Betänkande om Lösens
antecknande å Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag.
f'ån Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet:
1:0
Af den 29 Juni, om Fyrbåkars anläggfjnde
på den så kallade Ö*tergarns»Holpien
vid Gothland, Holmön i Quarken och
Ma ses ten elier. Svart-Klubben vid inloppet
till Öregrund.
2:0 af den 29 Juni, i anledning af väckt
fråga örn nödiga föreskrifter i afseende pä
äg i De 5 Juli. é. nt
skogshushållningen vid sådana Bergsmanshemman
sorn af andra än Bergsmän inköpas.
Från Lag- samt Allmäna aBe svärs* och
•OeconomieUt skotten af den 16 Juni, angående
en fri Victualiehandel.
från det Särskildta Utskottet :
1:0 Af den 50 Juni, om uppliäfvande
af Kongl. Brefvet den 26 Juli 1807, angående
confisquerade varors försäljning till
qvarblifvande i Riket.
2:0 Af den 50 Juni, angående väckt
fråga om en friare Kolhandel. Ut Supra.
S. D. Upplästes å nyo och lades till handlingarne
följande det Särskildta Utskottets
den 30 Juni afgifna och den 2 Juli på
Bordet lagda Memorial:
1:0 Angående Herr Stabecks, Herr Barthelssons
samt Riksdagsmännen Johan Långbergs,
Eric Tehrssons och Bengt Svenssons
Memorial;
2:0 Angående Grefve Mörners, Carl
Stellan, och Friherre Stael von Hollsteins
Memorial.
Deri 5 Juli. e* m*
285
3:0 Angående väckt fråga om förstärkning
af Gotha Canal-Disconts Rörelse-Capital,
hvarigenom den kunde sättas i tillstånd,
att, emot vissa vilkor, biträda med
Lån till Landtbrukets upphjelpande. Ut
Supra.
S. D. I anledning af ett Memorial a£
Herr Silverstolpe, Fredric Samuel, hvaruti
ilere Ledamöter instämde, återremitterades
StatsUtskottets den 2 Juli på Bordet
lagda Betänkande, af den 27 Juni, angående
tillökning i anslaget åt Academien.
för de Fria Konsterna, m.m. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning a£
BancoUtskottets, den ig Juni, på Bordet
lagda Memorial, af den 13 näst föregående,
angående publicitet af tillståndet med Bankens
Sedelrörelse, blef det af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln afslaget. Ut Supra.
S. D. Beslöt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln att i anledning af gjorda anmärkningar,
till RiddarhusUtskottet återförvisa
dess den 24 Maj afgifna och den 2 dennes
på Bordet lagda Yttrande öfver Adeliga
JungfruStifts-Directionens RiksdagsBerättel»
se. Ut Supra.
S. D. Föredrogos ånyo ochbiföllos följande
BancoUtskottets den 13 och 30 Juni
286 Dan 5 Juli e. m.
afgifna och den 2 dennes på Bordet lagdå
Memorial:
i:o Öm eftergift af en RiksDiscontens
fordran uti Celsingska Concotirsen»
2:0 I anledning af eh af Herfr Stråle*
Carl Fredric* vackt fråga om ärligt allmängörande
af Bankens Bokslut. Ut Supra»
S. D. Bifoll Höglofl. Ridderskapet och
Adeln följande BevillningsUt-köttets den 2
Juli på Bordet lagda Memorial af föregående
dagi
iro Angående Herr Grefve johan Henning
Gyllenborgs väckta fråga onr en beqvämligare
postgång å Landet.
2:0 Angående Handelsmannen Lindströms
hemställan om indragning af Landttull
på inhemsk tillverkad Tobak.
3:0 Angående Herr Pahlrhärts 6ch Jonas
Jonssons från Södermanland Memorial ont
PostTaxans förhöjning»
4:0 Angående Grosshandlaren Lambergs
Memorial om SjöTulls-afgifterna.
5:0 Angående aflöning för vid BevilU
ningsUtskottet ytterligare antagne 4 Cancel*
Den S Juli- a, m.
lister och discretion för ÖfvetCommissariCn
Ek. Ut Supra.
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar
vid LagUtskottets den 2 dennes på Bordet
lagda Memorial af den 17 Juni, angående
förändring: i Domstolarnes antal och organisation,
blef detsamma af Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Utkottet återförvisadt.
Ut Supra»
S. D. Biföll Höglofl. Ridderskapet och
Adeln Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets,
genom ProtocollsUtdrag af dea.
29 Juni, hvilket den 2 dennes blifvit på
Bordet lagdt, till Ridderskapet och Adeln
gjorda hemställan* att åtskilliga från Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterade
Memorial * hvarmed Utskottet äujiu
icke hunnit taga någon hufvudsaklig
befattning, måtte anses vara genom Särskildta
Utskottets aflemnade Betänkande
besvarade, och således icke erfordra någon
åtgärd af OeoonomieUtskottet. Ut
Supra.
S. D. Lades till handlingarne Statsutskottets
den 2 dennes på Bordet lagda
Betänkande, af den 29 Juni, i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
i anledning af Kongl. Majrts
28S
Den 5 Juli e. m.
Nådiga Proposition till Riksens Stander af
den 5 April, angående det åt Wester- sanit
Norrbottens Rans innevånare meddelade
Rån af 50,000 Riksdaler Banco. Ut Supra.
S. D. Å nvo föredrogos och b i föl lös föl»
jande StatUtskottets den 2 dennes på Bordet
lagdaBetänkanden, af den 14» 29 och 50 Juni,
1:0 Angående gjorda anmårkningar vid
StatsUtskottets Betänkande rörande BytesVerket.
2:0 I anledning af gjorda anmårkningar
vid Utskottets Betänkande angående BevilU
ningen för Dannemora Bergslags Jerntillverkning.
3:0 Angående Röfås Silfververk i Schedvi
Socken och Kopparbergs Rån.
4:0 I anledning af gjord anmärkning
vid dess Betänkande öfver Kongl. Maj.ts
Nådiga Proposition om StatsVexket i hvad
den rörer RiksStatens Andra HufvudTitel.
5:0 Om de Rotskiften, som varit nyttjade
af Söderhamns GevärsFactories Betjening
och Arbetare. Ut Supra.
Härefter, klockan j till 8, företogs val
af Fullmägtiga i Riksens Ständers Bank ,
hvilket slutades klockan 10, då följande
Herrar dertill hade erhållit flesta rösterna
nämligen
Ven fcjuli.e. m,
2-29
nämligen:
Grefve Gyllenborg, Johan, Kammarherre
- 178 röster.
Herr Falkenberg, Melcker Olof Gottfried,
Kammarjunkare - 125-
Herr Sandels, Benjamin, BergsRäd
----- 161 - -
Upplästes första gången och lades pä
Bordet:
l:o BancoUtskottets den 4 dennes, i
anledning af Remisser från Prest-, Borgare
och BondeStånden afgifna Utlåtande öfver
Särskildta Utskottets Betänkande i de delar
deraf, sorn angå bidrag från Banken.
I afseende på det Råne-Contoir för fastigheter,
hvilket blifvit föreslaget att med
en fond af 2 till 3 millioner Riksdaler
utgifva Rån emot 3 procents renta och 3 procents
årlig afbetalning på primitiva Capitalet,
på pant af jord, Bruksegendom och andra fastigheter
å Randel till y af pantens år
1814 beräknade värde vid uppskattningen till
Revillnings erläggande, ansåge Utskottet Riksens
Ständer redan uti RåneBanken äga en
Låneinrättning för fast egendom, som gjorde
någon ytterligare öfverflödig. BancoRidd.
0. Ad, Fröt, 37. 38.
Den 5 Juli. e. tu.
Utskottet hade sedan den 50 sistlidne jilnl
föreslagit sattet, hvarpå en utvidgad ulla*
ning, till det af SärskildtaUtskottet föreslag»
na belopp, skulle kunna åstadkommas och*
under den 27 föregående Maj uppgifvit rente-beräkningen
och afbetalningssättet. Utskottet
som derutinnan vid sin mening för*
blefve, hade likväl i stället för Belåningssummans
bestämmande till fdel af egen*
domsvärdet, funnit sig, efter 1111 förändrade
omständigheter, kunna hemställa att
af det värde, hvartill en pantbuden egendorn
å Landet blifvit af 1814 års PröfningsCommitte'e
uppskattad, mätte såsom
Lån derå erhållas; äFvensom att Lånbeloppet,
i stället för 500O Riksdaler , må högst
kunna uppgå till 6000 Riksdaler.
Ledamöterna af BorgareStåndet hade
för Statsegendomar i sistnämnda afseende
reserverat en proportionerad rätti
Utskottet hade åt Banken förbehållit
dess af ålder stadgade rätt, att erhålla första
Inteckningen uti de egendomar, som
derstädes pantsätlas.
Till SärskildtaUtskottets förslag, att 600
R:d. årligen måtte utbetalas till Utgifvaren
af en godkänd Statsceconömisk Journal,
tillstyrkte BancoUtskottet Riksens Höglo!!.
Ständers bifall.
Ccn 5 Juli. e. ni.
291
Om tillgång på temporaira Lånbiträden åt
allmänna Discont-Verket och en tillökning
.uti Allmänna Magazins-Directio nens Discont*
rätt, hade Utskottet redan dragit försorg,
2:0 Allmänna* Besvärs och OeconomieUtskottets
den 4 dennes aFiåtna Memorial,
till besvarande af återremissen från Hög*
loll. Ridderkapet och Adeln af Utskottets
den 6 Juni gifna Utlåtande om större frihet
till. begagnande af Kalkmylla och
Kalkstensbrott på Gothland.
Utskottet fortfore deruti , att anse saken
för ett enskildt på undersökning beroende
mål, som ej tillhörde dess befattning, och
tillkännagåfve , att det^ förra återförvisade
Utlåtandet redan af 3:ne Stånd blifvit bU
fallet.
5:0 Förenade Lag- samt Allmänna Besvärs-
och OeconomieUtskottens, den 4
dennes afgifna , Memorial, till följe af
Rddderskapets och Adelns samt BondeStåndets,
i återremiss på Utskottens den 13
sistlidne Juni aflåtna Betänkande i Näringsfrihetsfrågan
, yttrade beslut, att då intet
skäl finnes, hvarföre icke ett Utskott skulle
kunna upplaga och bereda ett från
Stånden remitteradt mål, och då, äfven
om det rörde privilegier, inven las för
i
i °i »
bode, att sadana ämnen matte komma un
-
292
Den 5 Juli. e. m*
der Riksens Ständers pröfning , Utskotten
skulle anmodas, att ovilkorligen upptaga
och bereda ämnet.
Deremot hade Högvördige Prest- och
Vällofl. BorgareStånden ansett frågan röra
det sistnämndes privilegier, hvadan Ledamöterne
af berörde stånd funnit sig icke
kunna uti någon öfverläggning i ämnet
deltaga, men Bedamöterne af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt Hedervärda BondeStåndet
förenat sig om den grundsats:
Alt hvarje medborgare må fritt få ananvända
sin omtanka och sin arbetsförmåga
på lofliga företag, samt att, i bruket af
sina krafter och sina händers skicklighet,
endast bindas af skyldigheten att ej förnär»
ma andras rätt.
Enligt 89 §. Regeringsformen voro nu
mera alla Lagar och Författningar rörande
Rikets allmänna hushållning beroende af
Kongl. Majits Nådiga pröfning och beslut,
och då alla frågor om handel och näringar
ofelbart hörde dit, så kunde det närvarande
ämnet så mycket mindre hänföras
till privilegier, som, i fall rättigheten att
idka borgerlig näring kunnat anses för ett
BorgareStåndets Privilegium , så hade detsamma
blifvit till alla delar upphäfvet, genom
den, på samma Stånds medgifvande giunda
-
Deu 5 Juli. fl.?nt. 295
de, Kongl. Förordningen af den 6 April
1810.
På dessa grunder, och utan hinder af
ensidiga fördelar för någon viss medborgar
eClass, hade ämnet blifvit betraktadt,
hvarefter Utskotten föreslagit, att 5 Cap.
1 §. samt 4 Cap. 2 och 5 §. §. Handelsbalken,
samt Kongl. SkråOruningen den 27
Juni 1720, och alla öfriga angående Handtverkerier,
Manufacturer och Fabriker i
Riket, samt afsättningen för deras tillverkningar
utkomna Författningar, måtte ändras
och upphäfvas, så vidt de voro stridande
emot de Stadgar, dem Utskottet i 7:de
punkten framställt.
Sluteligen tillstyrkte Utskotten, att de
réglementariska föreskrifter, som för ordningen
inom Städerna och på Landet, i afseende
på Handtverkerier, Manufacturer och
Fabriker kunna erfordras, måtte af den
Committée, Kongl. Maj:t behagar i Nåder
förordna, utarbetas, samt att alla äldre författningar
i dessa ämnen sammandragas och
rättas, dock att de ofvan föreslagna grunder
lill alla delar följas.
4:0 Särskildta Utskottets Memorial af
den 4 dennes, deruti, till besvarande af
Remisserna af Friherre Boyes Yttrande om
orsakerna till närvarande Penningebrist,
sgj Den 5 Juli. e. m,
och af Herr von Plåtens hemställan , att
med undantag af vi«sa artiklar, all import
må på 2 år förbjudas, Utskottet hänvisar
på dess Betänkande angående den öfver*
klagade foilagenhetgn i Allmänna Rörelsen.
5:0 Allmänna Besvärs, och OeconomieUtskottets
Utlåtande, af den 29 sistlidne
Juni , i anledning af de inom 3 äf RiksStånden
gjorda anmärkningar vid Utskottets,
den 3 sistlidne Maj algifna, Betänkande
rörande dels ändring uti föreskrifterna,
om tiden och sättet för Markegångstaxor-,
nas upprättande och Riksens Ständers Justitie
Ombudsmans befattning med deras
granskning, dels ock Tionde- och Rentegifvares
skyldigheter emot Indelnings-,
hafvare och Räntetagare,
Utskottet yttrade, att; de grundsatsen
det föl;t, vid ReLänkandets författande , angående
Rentepersedlarnas utgörande, leda,
sig från den öfvertygelsen, att å ena sidan
urgamla rättigheter icke utan ingrepp i äganderätten
och medborgerliga säkerheten
hunna inskränkas; men att, å den andra,
all möjlig omtanka bör användas, att förekomma
missbruk. Enär till sina hufvud-,
grunder , Rentegifvares och Indelningshafvares
ömsesidiga rättigheter blifvit bibehållna
under ali den tid , som fram-.
flutit från Indelningsverkets Inrättning^
Den 5 Juli. e. ut»
*95
oaktadt Riket imellertid varit stvrdt efter
fle a o!ika RegeringsFormer, hade Utskottet
tiott dessa rättigheter så mycket mera
böra aga bestånd under vårt nu varande
Regeringssätt, der inkräktningsbegäret bättre
än någonsin tillförene är stäldt under
Lagar och allas medborgerliga rättigheter
under ett lika ömt beskydd.
Utskottet hade derefter punktvis besvarat
hvarje särskild anmärkning och slutligen
tillagt: att Riksens Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
RenLegifvare måtte förklaras berättigade att,
vid Spannemålens afleverering, med sig
taga tvänne ojäfviga goda män, hvilka
i händelse stridighet skulle uppstå mellan
Rentegifvare och Rentetagare om Spannmålens
duglighet, borde derom yttra sig, och
i händelse någondera af dem ej dermed åtnöjdes,
skulle ett prof af en half kappe af den
casserade Spannmålen aftagas samt förvaras uti
en påse, sorn genast borde förses med emottagarens
och någons af de närvarande sigiller och
anteckning utanpå om casserandet, hvarefter
profvet skulle till Konungens Befallningshafvande
insändas, för att der skärskådas. Författningen,
att levereringsställen , dit man icke
annorlunda än på obanade vägar färdas kan,
ej må anvisas, borde förnyas,
6:0 ConstitutionsUtskottets Memorial
den 3 dennes, hvarigenom Utskottet.
s96
Ven 5 Juli. e, m.
till Riksens Ständer öfverlemna!1, föy att
hvila till nasta Riksdag, ett förslag:
Till tillagg i 53 §. RegeringsFormen a
efter ordan: förda Pratocoll: äfvensom
Riksens Ständers JustitieOmbudsina,ns sedan
sista Riksdag förda Diarier och Register,
och till Riksens Ständer nied utlåtande ö7>
ver dess Et abet sförvaltning inkomma.
<36 §. Regeringsformen vid slutet, ett
nytt moment: äfvenledes bör Justitieom
budsmannen
vid hvarje Riksdag sina, sedan
den sist förflutna förda, Diar ier och Register
till ConstitutionsUtskottet att granskås
inlemna,
29 §. Riksdagsordningen, vid slutet, ett
nytt moment:
ConstitutionsUtskottet äge äfven a t b
infordra och granska de af Riksens Ständers
Justitieombudsman sedan sista Riksdag
förda Diarier och Register, och med
Utlåtande öfver dess Embetsför vältning
till Riksens Ständer inkomma.
63 §. Riksdagsordningen i 2 momentet,
efter orden: väljes af Riksens Ständer: sedan
ConstitutionsUtskottets Utlåtande öfver
dess Enibetsförvaltning inkommit*
Ven 5 Juli. t- W«
jio ConstitutionsUtskottets Memorial
sif den 3 dennes, hvaruti till hvila in till nästa
Riksdag uppgifves ett sä lydande förslag
till ändring af 15 §. Riksdagsordningen:
Allmogen i hvart Härad vdlje, efter
Hemmantalet, till Riksdagsman af RondeStåndet
den inom Häradet boende och besutne
Krono- Skatte- Frälse- eller Säterihennfiansägare,
hvilken icke tillförene hört
till annat RiksStåjid eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst innehaft. U ill ja
flere Härad förena sig om en Fullmägtig,
vare sådant dem obetaget,
8:0 ConstitutionsUtskottets Memorial
af den 3 dennes, angående Herr Spaldencreutz^,
Arvid, förslag till sådana ändringar
uti Riksens Ständers Justitieombudsman
Instruktion, att honom skulle åläggas
att, under loppet af hvarje Riksdag, eftersa
och granska, huruvida Riksens Ständers alla
önskningar och beslut , så väl i de från
Ständernas Utskott utgående Expeditioner,
som i de ifrån vederbörande Embetsman
emanerande Författningar blifva
rigtigt uttryckta, så att ej Förordningar
eller Stadganden , som motstrida Ständernas
afsigter , må kunna utgifva?. 1 sammanhang
hvarmed blifvit yrkadt, att det aldrig borde
kunna förvägras Justitieombudsmannen, att
få väl under Riksdagarne sorn sedan aga.
m
Den 5 Juli. e. m
en fri tillgång till alla slags Handlingar*
som på ett eller annat sätt kunna tillhör»
detta ämne och leda till upplysningar,
samt sluteligen att honom skulle åläggas,
att ej allenast i den allmänna redogörelse,
han enligt 100 §, af RegeringsFormen är
skyldig att till Riksens Ständer vid hvarje
Riksdag afgifva, utan äfven i den, efter
slutad Riksdag, påföljande års Berättelsen
uppgifva, om vid allt det förutnämnda tillgått
rigtigt eller ej, hvarigenom Allmänheten
skulle, äfven mellan Riksdagarne, upplysas,
huruvida så väl dess Representanter
som andra Vederbörande uppfyllt sina skyldigheter,
ConstitutionsUtskottet hade ansett dessa
förändringar blifva antingen öfverflödig»
eller olämpeliga och derföre desamma afstyrka
9:0
ConstitutionsUtskottets Memorial
af den g dennes, föreslående ett tillägg af
nytt moment vid slutet af 81 §• Regerings*
Formen, så lydande:
Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås
, 7/iå det ej äga rum, utan Konungens
och alla fyra Ståndens sammanstämmande
beslut.
Den 5 Juli. e. m.
299
10:0 StatsUtskottets Memorial af den
å dennes, med öfverlemnande af Kongl.
Maj:ts under den 29 sistlidne Juni till Riksens
Ständers Statsutskott ailåtna Nådiga
Skrifvelse, rörande Barthelemyska medlen,
för att till Rikcens Ständers kunskap bringa
hvad i anseende till den Kongl. Maj:t upplåtna
dispositionsrätt öfver inkomsterna från
Golonien St. Barthelemy sig tilldragit, och
hvad fördel Moderlandet deraf vunnit och
j hval mån de öfverskjutande inkomsterna
kunnat till allmänt nyttiga anstalter inom
Riket användas.
Den i afskrift bilagda Nådiga Skrifvelsen
upptog de deruti uppförda utgifter af
Barthelemyska medel till P:d St. 2787: *4'
9. samt Rad. 518,288: 5. 9. Svenska BancoSedlar,
11:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotlets
den 29 sistlidne Juni afgifna
Betänkande öfver Handelsmannen Wiganders
Memorial, hvaruti framställes da
skadliga följder, hvilka för Riksens Ständ,
ers Banks och RiksgäldsContoirets Credit
samt allmänna Säkerheten skola uppkomma
derigenom , att assignationer af löpande natur
utfärdas ä privata pexsoner, hvadan föreslås,
att de, till förekommande af bedrägerier
och enfaldigt folks förledande, mätte
yarda förbudne.
3oo
Den g Juli. e. m.
Utskottet anförde huruledes genom
Kongl. Kungörelserna a£ den 22 October
1766, den 24 Mars 1790 och den 2 Augusti
1792, de såkallade valuter samt tryckta
Assignationer äro vid svart ansvar förbudna,
och hade föreslagit , att de i sednare
tider begagnade graverade assignationer,
matte under fören amnda författningar blifva
inbegripna; äfvensom skrifna Assignationer,
då de voro numererade, så att endast de
sistnämnde, utan nummer och ställde till
viss man eller ordres, eller ock till Innehafvaren,
skulle hädanefter vara tillåtna.
12:0 Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande i anledning af åtskilliga
till Utskottet remitterade Memorial
och Dictamina, angående GränseTullarna
mellan Sverige och Norrige, samt LandtTulls-inrättningen
i Riket och den dervid
bibehållna Tullbevakning, in. m.
Utskottet anför, att då Kongl. Förordningen
af den 24 sistlidne Maj, angående
Sveriges och Norrige» Sjöfart och Handelsgemenskap,
i 2 §. 2 Art. stadgar, att
Spannmål, Hästar, Boskap och Victualievaror
af alla slag få Landvågen öfver gränsen
obehindradt och utan alla afgifter ut*
och införas; men Trädvaror deremot böra
förtullas; och då aila Öfverflödsvaror obehindradt
fä i Norrige införas och, utan
Dett 5 Juli. e. m. goi
Tullbevakning å Svenska sidan, skulle kunna
öfversvämma vårt Land, så tillstyrkte
ULskottet GränseTullarnes bibehållande, så
mycket mera sorn Norrmännen bibehållit deras
å sin sida, och deni strängare än förut.
Vidkommande Landt! ullsinrättningen,
så hade Utskottet val icke kunnat tillstyrka
dess indragning i allmänhet, men föreslagit,
det Riksens, Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte
afskaffa all sådan bevakning på de ställen i
Riket, hvarest SjöTullsKamrar finnas och
andra, hvarest Controllen kunde anses umbärlig.
Slutligen tillstyrkte StatsUtskottet, alt
den Commendanterna i Städer förunnade
rätt att af inkommande vedlass låta aftaga
vedträn måtte upphöra.
15:0 StatsUtskottets Betänkande af
den 3 dennes, angående några begärdta
nya Löneanslag å Kongl. SundhetsCoilegii
Stat.
Utskottet förmalte, att då Riksens
Ständer vid denna Riksdag bevilljat, att de
10,000 R:d. , hvilka, enligt deras underdåniga
skrifvelse den jl4 April 1810, skulle
utgå af odisponerade besparingar till understöd
för Rikets Medicinalverk, måga å,
gOi Den 5 Juli. e. irt.
Kongl. Sundhets Collegii Sint, såsom ett
Ständigt anslag uppföras, till de föremål
och hehof, som, uppå Collegii underdåniga
hemställan, Kongl. Maj:t kan fastställa}
samt denna summa lemnade en pa Staten
odisponerad tillgång af 8,200 R:d. så ansåge
Utskottet något särskildt anslag icke va*
ra erforderligt.
14:0 StatsUtskottets Betänkande af dett
3 dennes, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remisser om Löneförbättring för
LandtStats-Beljeningen,
Utskottet anmälte sig hafva ansett
detta ämne böra uppskjutas intill dess eri
fullständig plan , lill Styrelseverkens bättre
organisation , i alla dess grenar hunnit utarbetas.
De med Contanta Löner försedde af
LandtStats-Betjeningen hade blifvit itibe*
gripne uti den allmänna Löneförhöjningen;
men det föreslagna användandet af vites*
och ensaksböterna, till Kronobetjeningens
belöning, hade ej kunnat tillstyrkas, emedan
dessa medel voro ibland StatsVejrketä
inkomster påräknade.
15:0 StatsUtskottets Utlåtande af den 3
dennes, i anledning af gjord anmärkning
vid dess Betänkande, angående Slottsbygg
-
Dpn 5 Juli. e. m. £95
Staderna på Kungsör., förmälandes, att detsamma
redan af 5;ne Stånd vore bifallet.
16:0 BancoUtskottets, den 13 Juni afgifna,
Memorial, öfver Grosshandlaren Åbergs
och Rådmannen Bagges yrkande om rättighet
för Uddevalla invånare, att för uppförande
af Stenhus i de aflpända gårdarnes ställe,
af Banken erhålla Lån , till hälften af egendomens
uppskattade vävde, emot 4 procents
intresse och 2 procents årlig afbetalning
på Capiialet,
Utskottet anmälte attdåUddevalla Stad, redan
före detta, fatt af Banken fullt ut uppbära
ett till dess lindring hegardt lånebiträde,
så kunde Utskottet, hvarken för
denna Stad eller för Götheborg, anse en
sådan äskad företrädesrätt till fastighetslån
böra medgifvas,
17:0 StatsUtskottets den 3dennes afgifna
Utlåtande i anledningaf gjorda anmärkningar
vid dess Betänkande om Lösens erläggande till
Kronofogdarna, för påskrifter å utmätningsresolutioner;
tillkännagifvandes, att de
5:ne öfriga Stånden den 5 och 15 nästlidne
ogillat och afslagit motionen, hvadan
frågan enligt 69 §. RegeringsFormen förfolle.
18:0 StatsUtskottets Utlåtande af den
3 dennes, i anledning af gjerda anmärk
-
5°4
Den 5 Juli. e. m'
ningar vid dess Betänkande, angående yr-»
kad ersättning för Bohus, Carlstads och
Elfsborgs Läns invånares besvär och lidande
under sista Fälttaget ; annlälandes
att detsamma genom g Stånds beslut redan
vore bifallet.
19:0 Särskildta Utskottets den 4 dennes
afgifna Memorial, rörande Herr Tornerhjelms,
den 16 sistlidne Maj, gjorda anförande
till Ridderskapets och Adelns Protocoll,
om nödvändigheten deraf, att en fri
utförsel af Skånes Natur- och Konstalster,
utan Tull, med större och mindre fartyg
mätte tillåtas.
Utskottet hade trott sig, på anförda
skäl, böra tillstyrka Riksens Ständer , att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet yttra
den önskan, att nämnde Tarsta må, i denna
del, till sin fulla kraft och verkan , återställas,
samt följaktligen så väl Skåne, sorn
hvarje annan Landsort, vara tillåtet, att,
ifrån vederbörliga Tullplatser, utföra sina
producter af lifsmedel och lefvande kreatur,
Får af Spansk race endast undantagn**,
samt att denna tillåtelse ej må blifva rubbad
eller inskränkt, utan så framt särskilda
orsaker dertill oundvikligen föranleda j
anseendes Utskottet Tullafgifterna böra i
lämpligt förhållande, efter omständigheterna
-
Den 5 Juli. e. m•
3o5
na, lindras och ej öfverstiga det belopp ,
som i 1799 års TullTaxa nu vöre stadgadt.
2o:o StatsUtskottets Utlåtande af den 4
dennes, till besvarande af gjorda anmärkningar
vid dess Betänkande om StatsYerkets*'
inkomster och deras beräkning i RiksStaten
ifrån nästkommande års början och påföljande
år, intill nästa Riksdag.
Ånmärkningarne;
1:0 Emot Dödsfalls och Avancements
Besparingsmedlens uppförande bland StatsVerkets
ordinarie inkomster, hade Utskottet
ej funnit föranleda till någon ändring,
alldenstund denna Titel, ifrån urminnes
tider, utgjort en årlig Statsinkomst, och
för denna gång icke blifvit upptagen till
snera än 5000 R:d., som säkert skulle utgå.
öro Den af StatsUtskottei föreslagna
högre beräkning å vissa inkomst - titlar,
hvilken Utskottet ansåge vara ställd på goda
grunder, och böra förblifva oförändrad,
och anmärkningen således förfalla.
5:0 Af Vallöf!. BorgareStåndet, att Städernas
Boskapspenningar vore uteslutna
bch att underrättelse om inkomsterna från
de Ultramarinska besittningarna saknades;
hade blifvit sålunda besvarade, att Boskaps
Ridd.
0, Ad. Brot. 59. 4°*
Den 5 Juli. e. m.
penningarna fråb alla andra Stader, utom
Stockholm, der de directe till Kungl. Ren»
te-Kammaren inbetaltes, och derföre särskildt
blifvit i Stat upptagne , affemnades
till Landt-Renterie i na och redovisades i
Landsböckerna, lika med Boskapspenningar
af Hemman på Landel; och beträffande
inkomsterna från Ultramari.aska besitttångarne,
så hade de, enligt Riksdags be»
sluttar 1812 , 6 blifvit flan Svenska
Statsverket afsöndrade.
4:0 Angående de i egenskap af Bevillning
till StätsTrevkeb inflytande Tull-,
Chartte Sigillatce-, Post- och Bränvins-Brän»
ningsniedel, hvarvid Utskottet andragit,att
dessa inkomst-titlars bestämmande till deras
rätta belopp berodde på Riksens Ständers
beslut öfver de framställningar Bevillningsutskottet
derutinnan varder görandes , hvilket
StatsUtskottet skulle iakttaga vid Statsregleringens
och RiksStatens uppgörande.
5:0 Yrkande att dispositionen af blifvande
öfverskott och besparingar å inkomst-
och utgifts-titlarne måtte återgå till
Riksens Ständer.
Men som detta vore ett särskildt ämne,
hvilket egentligen, icke hade sammanhang
med inkomst-titlarnas bestämmande,
så iinge Utskottet deröfver yttra sig, vid
Den $ Juli. e. m.
afgifvande af dess generella Betänkande angående
Statsregleringen.
21 :o Särskildta Utskottets denna dag afgifna
Memorial, tili besvarande af de anmärkningar
, som i alla fyra RiksStånden
blifvit gjorda emot dess den 5 sistlidne
Juni afgifna Betänkande rörande frågan
om ett nytt reglemente för härvarande
medlemmar af den Judiska nationen.
Utskottet hade hufvudsakligen förblifvit
vid grunderna för sitt förra Betänkande
och enligt dem bifogat ett förslag till
Judereglemente , endast med några inskränkningar
, såsom att Judar ej skulle äga att
ytterligare nedsätta sig i andra stader än
Landsböfdinge-residencer, och ej få köpa fastigheter
på Landet, utan Kongl. Maj:ts
särskilda Nådiga tillåtelse för hvarje sådan,
fråga, m. m.
22:0 StatsUtskottets Betänkande af den.
5 dennes, angående sättet att controllera
de tili RiksgäidsContoirét från Länen inkommande
Summariska Redogörelser för
Allmänna Beviiiningen och öfriga Riksgälds
Contoirets ronder.
Utskottet hade ansett den af Herrar
Fullmägtiga i RiksgäidsContoirét till Summariska
Räkningarnes conlrollerande upp
-
D«n 5 Juli ». m.
gifna anstalt, såsom den enda möjliga, tio*
ra vidtagas, men funnit, att hädanefter „
som hittills, gemensamma uppbörds- och
afkortningslängder må föras öfver Stats- och.
RiksgäldsContoiretS medel och Landsböckerna
till verilication biläggas,
25:0 SärskildtaUtskottets Memorial af
den 30 Juni, angående Friherre Koskulls
förslag, att intill dess VexelCoursen hunnit
falla till Alpari, samt Rikets importer
och expoiter blifvit återställda uti jemvigt,
all Sjöhandel måtte upphöra, m. m.
hv ilket Utskottet ej kunnat tillstyrka.
24-0 Bevillningsutskottets Memorial af
den 3 dennes, angående åtskilliga tillägg och
förändringar uti 1812 års Chartae Sigillatae
Förordning, hvars hufvudgrunder Utskottet
ansett böra bibehållas, men hvaruti de
hufvudsafeliga förändringarne angå nedsättning
ifrån 9 till 6 procent af löner, för
Chartorna å penningelöntagande Embetsmäns
Fullmagter, afsked m. m. samt extraStämplingens
tillåtande i Stockholm.
24:0 Utdrag af Högvördiga PrestStåndets
Protocoll, den 2 dennes, med anmärkning,
att som Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet, uti dess af RiksStånden
bifallna Memorial af den 1 Juni endast
tillstyrkt bifall å Riksdagsmännen
Den 5 Juli» e. m»
Eric Johanssons och Hans Hanssons väckta
motion om fångskjutsens betalande i
Stora Kopparbergs Län, lika med Kronoskjutsen,
hvilket «r en ostridig följd af
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den.
10 September 1812, alltså och emedan
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet
icke tillstyrkt, och Riksens Ständer
följakteligen icke beslutit någon underdånig
skrifvelse härom, så hade PrestStåndet
funnit ExpeditionsUtskottets dertill ingifna
förslag öfverflödigt, och derföre böra
förfalla, uti hvilket Yttrande de öfriga Respectiva
Stånden skulle inbjudas att instämma.
Upplästes och lades till Handlingarne
Utdrag af Hedervärda BondeStåndets Protocoll
för den 2 dennes, med inbjudning
att instämma uti BondeStåndets beslut, att,
på Riksdagskostnadsmedeln, låta trycka
Bevillningsutskottets Betänkande angående
BevillningsFörordningen och detsamma åtföljande
Calculer m. m.
Upplästes följande från de respectiva
Standen ankomna ProtocollsUtdrag:
Från Högvördiga PrestStåndet af deta
J5 Juni, innehållande: _
3Den 5 Juli. e. m.
Ogillande af Statsutskottets Betänkande
om lösen för påskrifter å utmätningsresolutioner
Af
den 22 Juni, underlåtande att instämma
uti BorgareStåndets Beslut att
FuIIrnägfige uti Banken och RiksgäldsContoiret
liorde såsom Ledamöter deltaga uti
df-n Committée, som skall utarbeta förslag
till ny reglering af Statens Embeten,
Bifall tilkföljande Retänkandenå
o *
Fran Sb(it\lJt$kottet :
i:o I anledning af Kongl. Propositionen
om en närmäré reglering af de så kallade
Gerinipgsören.
2:o Om yrkad ersättning till Bohu?, Elfsborgs
och Carlstads L,äns invånare för deras
lidande oell besvär under sista Fältet-
. ;
5:0* Rörande KrpnoRentornas utgörande
1 persedlar och varor, i stället för penningar.
Från Lagutskottet:
ito Angående Sjölagens öfverseende
och granskning.
Den 5 Juli. e. m. 3n
2:0 Om grunden för beloppet af arrenden.
3:0 Rörande hvad som , vid besvärs
anförande i brottmål, iakttagas bör.
/po Angående Konungens Befallningshafvandes
skyldighet, att pröfva frågoF
om arbetstvång.
5:0 Om befrielse från erläggande af
lösen i mål,sorn röra fattigvården m. m.
6:0 Angående bevis, till bestyrkande
af . sjukdoms förfall.
7to Angående straffets skärpande för
tjufvar, och om fångförsel.
Från Bevillnings Utskottet:
Rörande Allmänna Barnhusets andel
uti Stämpelafgiften för Spelkort.
Frun Lag- samt Almänna Besvärs och
Oeconomie Utskotten:
1:0 Angående utstakande af en viss
betalningstid af skitlder.
2:0 I anledning af väckta frågor om
oinskränkt frihet till Svedjande.
3i2 Don 5 Juli, e. m.
5:0 Angående rättighet till Svedjande
för Skatte-Frälse och Krono-Skatte Hemmans
åboer inom Kronobergs Län,
4:0 Rörande landsvägarnes utvidgande..
5:0 Om rättighet till Sandtägt och
Timmers huggande för vägbyggnad.
6:0 Angående handels- och seglationsfrihet
för invånarne i Skäne och Blekinge.
7:0 Angående rättighet till husbehofs»
qvarnais anläggning,
8:0 Angående skyldigheten, att underhålla
Varggårdar och Varggropav.
Ifrån Allmänna Besvärs- och Oeconomie«
Utskottet;
3:0 Om afhjelpande af vissa kostnad
der för Rote- och Rusthållare.
2:o Angående äskad ersättning för dea
skada, som, genom den så kallade Håll* j ma
öfversvämningar, förorsakas.
5:0 Om reglering af rösternas ömsesidiga
berä kningssätt vid de Prestval, der
Stads-och Landa-församlingar äga gemensam»
ma Själasörjare,
Den 5 Juli. e. 22.
3-' 5
4:0 I anledning af väckt fråga, om
Riksens Ständers medverkan till de på
Norrska sidan , vid gränsen af Kopparbergs
Län , anlagda Gränsetullars afskaffande.
5:0 Rörande vackt fråga om Mätare»
penningars afskaffande.
6:0 Rörande yrkad jemkning i rentanaf
Mjöl- och Såg-Qvarnar, samt tillstånd för
hvarje hemmansägare, att på sina ägor anlägga
husbehofs-mjölqvarnar.
Aterremiss af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets Betänkanden;
3:0 Rörande inskränkning uti Gård»
fari-handeln.
2:0 Om tillåtelse för Skånska Allmogen
, att i närmaste KronoMagazin fa leverera
Tjonden till allmänna Barnhuset.
Beslut att låta bero vid Allmänna Besvärs-
oclt OeconomieUtskottets Yttrande
om Gothländska Allmogens skyldighet, att
underhålla Strandridare-Boställen.
Af den 28 Juni:
Rifall till följande Betänkanden?
g:4 Den 5 Jul!, e. m.
Fran BcmcoUtskottet, om
1:0 Upphörande af den nu ölliga Sil£«
vervexlingen i Banken.
2:0 Herr Lilljehnrns Memorial, angående
åtskilliga financiella ämnen.
5:0 Äskadt BaneoLån till återuppbyggande
af Calmar Stads Gymnasii och SchoJe-hus.
4:0 Upphäfvande i vissa delar af Revisorernas
öfver RiksDiscontVerkets förvaltning
för år 1814* i afseende på samina
Verks administration, meddeldta Stadganden.
5:0 Publicitet af tillståndet med Bankens
Sedelrörelse.
Från SatsUtskottet, angående;
1:0 Löneförbättring för Landshöfdingen
i Christianstads Län.
2:0 Medels anslående till Lazarettsbyggnad
i Uddevalla.
5:0 Fortfarande af det till Hamnbyggnaden
i Helsingborg på Stat anslagna bidrag
af Allmänna Medel.
Den 5 Juli. e. m, 515
4:0 Skatteköp a Ållestäds Krono- Säteri
i Elfsborgs Län.
Från Lagutskottet, beträffande
1:0 Forum för mål, som röra försummelse
vid Kronoskjuts och väglagningar.
2:0 Förändring uti Kongl. Kungörel- ,
sen den 28 Mars 1811, rörande brottmåls
omförmälande i Prestbevis.
5:0 Atérremissen , angående Exekutions-
och Concours-Föifattningarne.
4.0 Original-skuldebrefs uppvisande
vid Lagsökning.
Från Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten, rörande
1:0 Lagmannen Grefve Gyllenborgs
Memorial om Stängselskyldigheten.
ii uäb ii.3 •' sj..-' - rx
2:0
Utarbetande af Förslag till en allmän
BergverksStadga. _
■ Från Allmänna Besvärs och Oeconomie
Utskottet:
1:0
Inrättande af en practisk Bergverks*
Schola.
5i6 Den 5 Juli. e.m,
2:0 Jemkning och Förklaring af KongY,
Förordningen den 31 Januari 1815» om
höjden af laggill Stengärdesgård.
3:0 Förbud emot anläggande af så beskaffade
Vattenverk, hvarigenom, förmedelst
uppdämningar, angränsande ägors uppodling
och förbättring hindras.
4:0 Yrkande att vid påkommande
durchmarcher, inquartering i Städerna hädanefter
allenast måtte grunda sig på hus
och tomter.
Bifall till StatsUtskottets Betänkande
om RiksgäldsVerkets Styrelse och Förvaltning,
samt Herrar Fullmägtiges frikallande
frän all ansvarighet för de af dem vidtagna
åtgärder.
Instämmande uti Högloft. Ridderskapets
och Adelns beslut, att förblifva vid sitt redan
lemnade fullständiga bifall till den föreslagna
Riksacten.
Öfverlemnande till LagCommitte’en a£
alternativa meningarne om oäkta barns arfsrätt.
Anmodan till ExpeditionsUtskottet at
till justering ingifva §. §. af Riksdagsbeslu
Den 5 Juli. e. m. 317
fröt och inbjudning till de öfriga Ståndens
att deruti deltaga. |
Af den 2 Juli:
Instämmande uti Hedervärda BondeStåndets
beslut, att tillökningen i de Kongl,
och Furstliga Hofvens Statssummor skulle
taga sin början med innevarande år, och
för Hennes Kongl. Höghet Prinsessan fortfara
intill dess Hon återvunnit sina inkometer
af Stiftet Quedlinburg.
Remiss till Lagutskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om tillägg uti 9
Cap. 6 §. HandelsBalken.
Instämmande i Ridderskapets och Adelns
beslut att låta trycka Bevillningsutskottets
Betänkande, rörande grunderna och
fördelningen af allmänna Bevillningen.
Bifall till StatsUtskottets förnyade Betänkande
om förra Mantalsskrifvaren Åkerströms
Lön och Pension.
Instämmande uti Ridderskapets och Adelns
föreslagna tillägg uti Expeditionen
till Kongl. Maj:t, angående handeln mellan.
Blekinge och Skåne.
5*8 Den 5 Juli. é. m
Aterremiss af Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottets Betänkande om medel
till vaccinationens befrämjande.
Frän Vallo fl. Bor gar eS t amiet:
Af den 15 Juni:
Bifall til! OeconomieUtskottets Betänkande
af den 26 Maj, rörande Husbehofsbränningen*,
nitd vissa förändringar uti 2 §. 1
mom. oell 4 $. 5 mom. i Kongl. Kungörelsen
af den 9 October 1812, hvaijemte
BorgareStåndet ansett vara betänkligt alt
förändra livad Kongl. Kungörelsen af den
24 Augusti 1815 stadgar, angående vittnens
afhörande, m. m.
Af den 19 Juni:
Bifall till OeconomieUtskottets Betänkanden:
1:0
Af den 6 Juni, i anledning af motion
om afhjélpande af vissa kostnader för
Rusthållare.
2:0 Af samma dag, om yrkad tillåtelse
för Allmogen i Skåne till leverering i närmaste
KronoMagazin, eller lösen efter Markegång,
af den Stockholms Barnhus tillhöriga
Tionde-Spannmål.
Den 5 Juli. e. m.
519
5:0 Af den 13 Juni, om grunden för
Stads- och Lands-För? amlingars Röst-rätlighet,
vid gemensamt Prest-Val och
A:o Af samma dag, angående Wene
Härads, i Elfsborgs Län, lidande af den
nära Götha Elf belägna Insjö, Hällsjön
kallad.
Aterremiss af OeconomieUtskottets Betänkan
den:
1:0 Af den 24 Maj, om Allmänna
Skogshushållningen i Riket, samt väckt
fråga örn SkogsBetjeningens och JägeriStatens
indragning.
2:0 . Rörande den åtskilliga Elfsborgs
Läns Invånare förunnade rätt till GårdfariHandel
— och
5:0 Om yrkad skyldighet för Götha
Canal-Bolag, att ersätta kostnaden till annan
Karls anskaffande, när någon Rotesoldat,
i och för dess arbete, blifver till
Krigstjenst oduglig.
Aterremiss till Särskildta Utskottet, af
dess Betänkande af den 5 Juni, angående
Förslag till ett nytt Jude-Reglemente.
Remiss till Lagutskottet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens Stan
-
320 Deu 5 Juli. e. tn.
der, angående ansvar för åverkan å Skogsplanteringar
m. m.
Remiss till BancoUtskottet af Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottets Betänkande,
angående rättigheten för Lumpsamlare
att omkringresa i Landet m. in., i
hvad Betänkandet rörde Lumpsamlingen
för Tumba Bruk.
Af den 22 Juni.
Bifall till OeconomieTJtskotbéts Betänkanden
af deri 13 Juni, angående:
1:0 Vackt Fråga om Rikets Ständers
medverkan till de på Norrska sidan, vid
Gränsen af Stora Kopparbergs Län, anlagda
GränseTullars afskalfande:
2:0 Allmogens på Gothland skyldighet,
att underhålla StrandridareBoställen m. m.
och
3:0 MätarePenningars afskafFande.
Bifall till följande LagUtskottets Utlåtanden
:
1:0 Af den 25 Maj, om befrielse från
erläggande af Lösen i Mål, som röra Fattigvården
m. m.
2:0 Af
V, -Den 5 Juli. e. nt. g2i
2:0 Af samma dag, angående Laodshöfdingarnes
skyldighet, att prötva Frågor
bm-arbéts-tvång och
3:0 Af den 26 Maj, om bevi3'till beBtyrkande
af sjukdoms-förfall.
Bifall till BevillningcUt-kottets Memorial
af den i6 Juni, angående Allmänna
Barnhusets andel af Stäm pela fgiften för
Kort.
Bifall till följ inde t ■ag- samt Allmän."
na Besväris- och Oeconomie-Utskottens Betänkanden
af den 18 M. j*.
1:0 Angående rättighet (ill Svedjande
För Skatte-Frälse och Kronoskatte HemInans
Aboer , inom Kronobergs Län,
2:0 Om skyldigheten till underhållande
af VargGårdar och VargGropar.
5:0 Om en oinskränkt frihet till Svedjande.
4:ö Om utstakande af en viss betalnings-tid
af Skulder.
"5:o Om rättighet till Sandtägt och Timmers
huggande tilfv,Yågbyggnader.
Ridd. o. Ad. Brot. 41* 42,
Den 5 Juli. e* nt.
6:0 rörande Landsvägarnas utvidgande»
Bifall till BancoUtskottets Memorial
aF den 27 Maj, angående Herr Lilljehorns
i åtskilliga hnanciella Ämnen väckta motion»
AF
den 28 Juni:
Bifall till BancoUtskottets Memorial
af den 15 Juni, rörande publiciteten af
tillståndet med Bankens Sedel-rörelse.
Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns Beslut, att den af StatsUtskottet
till ett belopp af 2§ million Riksdaler föreslagna
BevillningsSumma skulle, såsom
provisorisk, meddelas Bevillningsutskottet,
till grund vid Förslaget till Bevillningen.
Remiss till BancoUtskottet af CornttierceRådet
Nordlinds Memorial» i sammanhang
med en förut väckt Fråga om
utsträckt Assignations-rättighet för Malmö
Discont»
Ogillande af BancoUtskottets Memorial
af den 25 Maj, rörande den öfliga Silfvervexlingen
i Banken.
Bifall till OeconoihieUtskottets Utlåtande
af den 21 Juni, i anledning af An«
Den 5 Juli. t. m.
8*5
ixlärkningar vid Utskottets Betänkande om
Magistraternas rättighet att utfärda Pass,
hvarjemte Ståndet skulle uppdraga sitt
BesvärsUtskott författandet af en Ansökning,
hvarigenom, ärendet,, sådant det af
flera Ledamöter blifvit ansedt, hos Konungen
kunde framställas.
Återremiss af Lag- samt ÖecönomieUtskottens
gemensamma Memorial af den
i Juni, om utvidgad Handels- och Seglattions-frihet
för Invånarne i Skåne Och Blekinge.
Bifall till ÖecoriomieTJtskottéts den 29
Juni afgifna BetänkandeU, angående
l:ö Grunden för Inquarteringar i Staderna
vid påkommande Durchmarcher.
2:6 Inrättande af eö practisk BergsSchola.
3:0 Höjden af Laggill Gärdesgård af
-Sten; och
4:0 Yrkådt Förbud emot Vattenverk,
hvarigenom angränsande Ägors uppodling
Och förbättring hindras»
Öfverlemnande till LagCörtimittéen af
déj i LagUtskottets den 25 Juni algil na
JS/} De* 5 Juli. m.
Betänkande, innehållna alternativ, rörande
arfsrätt för oäkta Barn.
Bifall till LagUtskottets Memorial:
i:ö Af den 26 Maj, i den återremittetade
Frågan om Prest-Bevis.
2:0 Af samma dag, rörande förändring
1 de nu för ExecutionsVerket gällande
Stadganden.
3:0 Af den 2 Juni , öfver Aterremissen,
om Straff för Tjuf var och om Fångförsel;
samt
4:0 Af den 13 Juni, i anledning af
Anmärkningar vid Betänkandet om Original-Skuldsedlara
uppvisande vid Lagsökning.
Bifall till Lag» samt OeconomieUtskottens
Memorial:
1:0 Af den 18 Mai, om HusbehofsQvarnars
anläggning.
2:0 Af den 1 Juni, om utarbetande
af Förslag till en allmän BergverksStadga.
3:0 Af samma dag, angående Luder*
platser och Skallgångar.
Den 5 Juli. e. m. 335
4:0 Af samma dag, 0111 förändring af
atängelse-tiden i 5 Cap. 4 §• By§8ningaBalken?
stadgande.
Gillande af BancoUtskottets Memorial
af den 25 Maj, om yrkadt upphäfvande i
vissa delar af de Stadganden, hvilka Revisorerne
öfver RiksDiscontVerkets förvaltning
för år 1814 meddelt.
Bifall till StatsTJtskottets, den 14 Juni
afgifna Betänkanden, angående:
1:0 Fortfarande af StatsBidraget till
Hamnbyggnaden i Helsingborg.
2:0 Medel till Lazarettsbyggnad i
Uddevalla.
3:0 Skatteköp å Ållestads Kronosäteri,
'
Bifall till StatsUtskottets Utlåtande
af den 17 Juni, i de delar, som angå
RiksgäldsVerkets styrelse och förvaltning,
sedan sista Riksdag; men hvad afigår den
i Utlåtandet omnämnda Balance uti Götheborgs
och Bohus Län, blef detsamma till
Utskottet återremitteradt.
Af den 2 Juli:
526
Dea 5 Juli. e. m.
Bifall till StntsUtskottets Betänkanden
af den 26 Juni, angående:
i:o Tillökning i de Kongl, och Furst*
liga Hofvens 5latsSumuior.
2:0 StatsSumma för Hans Kongl, Hög*
liet ArfPrinsen Oscar, i händelse Hans
Kongl. Höghet skulle, innan nästa Riksdag,,
Sig förmäla,
Bifall till StatsUtskottets Betänkande
af den 27 Juni, angående Löne-ti llökning
för Civile Embets = och Tjenstemän.
Remiss till Lagutskottet af Konun*
gens Nådiga Proposition af den 21 Juni,
angående ett ytterligare tillägg i 9 Cap. 6j
§. HandelsBalken,
Gillande af StatsUtskottets den 20 Ju-,
ni afgifna Utlåtande öfver anmärkning vid,
dess Betänkande om Medel till större sund-,
het i Städerna,
Bifall till LagUtskottets Memorial af
den 27 Maj , om förhöjning i Nämnde*
männens DagTractamente.
Återremiss af Lag - samt Allmänna
Besvärs - och QeconomieUtskottens Betän«
Den 5 Juli. e. m, 327
kande af den 16 Juni, angående Strömrensningar
och Vattenverk.
Från Hedervärda BondeStändet af den
28 Juni;
Bifall till det alternativ af LagUfskottets
Betänkande, i anledning af Doctor
Agrells Memorial om Arfsrätt för oäkta
Barn, som instämmer med hvad redan derom
är stadgadt.
Vägran att inga uti BorgareStåndets
tillägg vid 3 §. af Riks-Acten.
Beslut att låta bero vid Särskildta Utskottets
Utlåtande af den 26 Juni, i anledning
af flera till Utskottet remitterade
Memorial, rörande nödvändigheten af kraftiga
Författningar till afskaftande af Guld
och Silfver på Uniformer och till hämmande
af yppighet och öfverflöd.
Bifall till Lag - och Oeconomie- Ut•
skottens gemensamma Memorial:
1:0 Om väckt Motion om afskaftande
af Skall efter Odjur och Luderplatser.
2:0 Om Grefve Gyllenborgs Memo.
mai,, angående Stängsel-skyldigheten5 och
328 &e* 5 Jul'- *• m
5:0 Utlåtande om Förslag till Allman
BergvorksStadga.
Bifall till La^Utskottets Utlåtande a£
den 26 Maj, angående föreslagen f<n ändring
i de, rörande ExtCutionsVerket, nu gäl**
lande Stadganden.
Gillande af StatsUtskottets Betan-*
karden :
1:0 Angående Assessoren Danckwardt^
Memorial om Skatteköp å Allestad* Kronosäteri
i Elfsborgs Län,
2:0 Öfver Rådmannen Bagges Memo*
rial om Medels anslående till Lazaretts*
byggnad i Uddevalla; och
5:0 Om fortfarande af det till Hatnn*
byggnaden vid Helsingborg pä Stat an**
slagna bidrag af Allmänna Medel.
Bifall till OecQnomicXJtSihQ.tbets Betan*
kanden:
r:o Angående Incpiar tering i Städerna,
2:0 Rörande jemkning oeh förklaring
af hvad Kongl. Förordningen, den gi Januari
innevarande år, angående höjden af
laggill StenGärdesgård, innehåller.
Den g J"U- B• m
-
3*9
3:0 I anledning af yrkadt Förbud,
emot anläggande af så beskaffade Vattenverk,
hvarigenom, förmedelst uppdäniningar,
angränsande Ägors uppodling och,
förbättring hindras; och
4:0 Om inrättande af en practisfc
BergsSchola.
Af den 2 Juli:
Beviljande af decharge åt Herrar Fullgnägtiga
uti BancoVerk^ts Styrelse.
Förklarande, att BondeStåndet stadnat
i sina förra Beslut, oaktadt StatsUtskottets
sednare Utlåtanden ;
1:0 Af den 29 Juni, öfver de hos
Hög- ördiga PrestStåndet gjorda Anmärkningar
vid Utskottets den 26 Maj afgifna
Betänkanden, i anledning af Kongl. Maj.ts
Rådiga Proposition, angående det åt Vester-
och Norrbottens Läns Invånare meddeldta
Lån.
2:0 Af den 29 Juni, i anledning af
gjord anmärkning hos Högvördiga PrestStåndet
vid St.itsUt-kottets yttrande i 2:dra
Punkten af dess Betankande öfver RiksStatens
Ändra HufvudTitel; och
5:0 Af den 30 Juni, i anledning af
de ho* Högloft. Ridderskapet och Adeln,
53o
Den 6 Juli. e. vt.
samt Vällofl. BorgareStåndet gjorda an»
märkningar vid Utskottets den 29 Maj
afgifna Betänkande öfver Hans Excellence
Grefve Brahes Memorial angående Bevill,
ningen för Dannemora Bergslags Jerntillverkning.
Höglofl. Ridderskapet och- Adeln åtskildes
klockan % till ir.
In fidem Ffotocolli,
V ' j
A. G. Silverstolpe.
Thorsdagen den 6 Juli.
Plenum klockan 7 e. m.
Företogs val af Revisorer till Stats*
Banco- och RiksgäldsVerkens öfverseende,
hvartill erhöllo flesta rösterna:
Grefve Gyllenborg, Joh. Henning 59 röster.
Grefv e von Schwerin, Fr. Bogisl. 117 - - -  Friherre Stael von Hollstein,
Corfits Ludvig - - - 61 - - - .
Friherre Cederström, Jacob - 126 - - - .
Herr Fahlman, Otto Fredr. - 116 - - - .
Herr 0/ Uhr, Carl David . - 97 - * -.
Deu 7 Juli. /■ m.
531
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt.
skildes kl. 10,
In fidem Protocolii
A, G. Silverstolpe.
Fredagen den 7 Juli.
Plenum kl. 7 f, m,
Justerades Pleniprotocollet för den 2
Juli f. m,
I anledning af den deruti upptagna votering,
rörande förslaget' till 28 §. RegeyipgsFormen,
anförde»
Undertecknad Silverstolpe, Axel Ga*
briel. I anledning af min genast vid discussionen
yttrade tanka, och i kraft af 57
§. Riksdagsordningen och 42 §• RiddarhusOrdningen,
hvilka gifva StändsLedamöter
rättighet att emot beslut, tagna, vare sig
genom eller utan votering, anmäla protest^
får jag härmed den äran tillkännagifva
min reservation emot det öfver .nyssnämnde
förslag fattade beslut.
33*
Den 7 Juli. f. m.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham,
anmälte en dylik reservation.
Justerades Pleniprotocollet för den a
Juli e. ui.
Vid det ställe i Frotocollet, som innefattar
Ridderskapets och Adelns beslut öfver
OeconomieUtskottets Betänkande rörande
de indeldta Regementernas beklädnadssätt,
anmälde sig
Herr Berghman, Ambrosius Magnus,
och yttrade: Den enstämmighet, hvarmed
Ridderskapet och Adeln afslog detta Betänkande
, tyckes tydligen utmärka dess bifall
till min proposition om förändring a£
1812 års Kongl. Förordning angående Indelta
Arméens beklädnad ,, så att Rothållarne
hädanefter, såsom förut, fa gifva Soldaterna
Släpkläder af grått Valmar, i stället
för att, enligt Förordningen , lemna
Lifmundering af blått kläde, jemte öfriga
persedlar. Men då Ridderskapet och Ädeln
icke återremitterat Betänkandet, har
det satt sig ur tillfälle att kunna yttra sitt
alternativ: Likväl och då Hedervärda BondeStåndet
återförvist denna fråga till Utskottet,
kan Ridderskapet och Adeln, vid
communication af Utskottets förnyade Be
-
Den 7 JAi. /. m.
tänkande , få fatta sitt beslut i denna sak*
jäv får derföre anhålla, att Ridderskapet
o h Adeln täcktes begära del af Utskottets
afgifvande Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken svarade att detta Utlåtande
bör, efter Riksdagsordningen, inkomma.
Justerades Pleniprotocollerna för den
3 och 4
Justerades följande Ridderskapets och
Adelns underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Majit:
Stormägtigste Allernådigste Kontlng!
Sedan Ridderskapet och Adeln, som
insett billigheten deraf, att då hvarje Stamfader
för Adelig, Friherrlig eller Greflig
Ätt är, enligt Författningarne, ålagd att
till Adliga JungfruStiftet, vid sin introduction
inom Riddarhuset, erlägga en viss föfeskrifven
afgift, det ock deremot bör,
såsom rättesnöre, gälla att hvarje Dotter
a-f en Adelsman, Friherre eller Grefve må
kunna uti Stiftet inskrifva#, och i sin ordning
af Pensiens-förmonen komma till åt
-
354
Deit 7 Juli. f. m.
njutande på sådan grund beslutit att, tili
undanrödjande af all tvekan vid de ansök»
ningar som om beviljahdet äf deltagande i
Jungfru-Stiftet kuiide uppstå, uttryckligen
bestämma att under antalet aF dem, som
till d enna förmon äro berättigade, äfven bö*
ra vara inbegripné Dott rame åt hvarje Adelsman,
Friherre ellet Grefve, som tillhör
en, efter nu gällande RegeringsFortns antagande,
till hagon sådan värdighet upphöjd
Ätt; får Ridderskäpet oöh Adeln härmed
den nåden detta sitt beslut hos Eders Kongl»
Maj:t anmäla, tned underdånig anhållan»
det täcktes Eders Kongl» Majit, till dessa
Ätters underrättelse nu Och Framdeles» låta
Nådig. Kungörelse härom utfärda,
Ridderskäpet och Adeln framhärdat med
djup undersåtlig vördnad etc» - *
Justerades Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse rörande de ahtagna Grundlagsförslagen.
Upplästes till justering en Underdånig
skrifvelse rörande förhöjning i Statssumtnorna
för Hans Majit Köhungen, Drottningen»
Hertigen af Södermanland och den Kongh
trinsessaii.
Eea 7 Juli. f. ni. 555
Herr Zibet, Ebbe Ludvig, uppläste härvid
ett så lydande
Vördsamt Anförande till Protocollet:
Hvad beloppet af de i StatsSummorna
för Kongl. Majit, Hennes Majit Drottningen
och Kongl. Prinssessan aF StatsUtskottet
anslagna sUmmor artgår, så hafva samtlige
RiksStånden derom enhälligt kommit
öfverens; men i afseehdé på tiden, ifrån
hvilken de borde komma att utgå , derom
hafva Stånden, 2 Stånd emot 2 Stånd,
stadnat i skiljaktighet. Ridderskäpet och
Adeln samt BorgareStårtdet hafva förklarat,
att de icke förr än ifrån 18i6 års början
kunde komma att utgå; men Prest- och
BondeStånden, att de ifrån innevarande års
början kunde få komma Konungen’, Hennes
Majit Drottningen och Prinsessan tillhanda.
Då 2 Stånd således äro emot 2 Stånd,
tror jag icke att det tillkommer ExpeditionsUtskottet
antaga hvilken mening det
behagar. Det vore att tillägga samma Utskott
en pröfnings» och domsrätt sorn det
icke äger. Icke heller kan det tillkomma de 2
Stånden emot 2 Stånd, ty det vöre att döma
i egen sak. Således är frågan om tiden,
från hvilken Konungen, Hennes Majit
Drottningen och den Kongl. Prinsessan böta
komma i åtnjutande af de bifallna tillök*
235
Deh 7 Juli. f. itt.
ningar i Statsummorna , ett ämne soth Sto»
ra Nämnden kommer att decidera.
Jag anser således ingen Expedition i
detta ämne kunna ifrån ExpeditionsUtskottet
emanera, förr än detta föregått. Af
samtal härom med Riksens Ständers Ombudsman,
Friherre Mannerheim, tyckte
jag mig finna att dess tanka i detta ämne
var den samma som min , och styrktes jag
derigenom så mycket mer i min fattade
opinion om den saken; och anhåller jag
ödmjukast om proposition härå.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham i
Det torde tillåtas mig att vid detta tillfäl*
le få rättfärdiga ExpeditionsUtskottets för*
farande. Det var för Utskottet ej okändt,
att tvänne Stånd hade gjort det tillägg,
som ej fanns i det af Ständerna gemensamt
bifallna StatsUtskottets Betänkande; men
ExpeditionsUtskoltet trodde sig härpå ej
böra göra något afseende, när först 2 Stånds
beslut ej utgör någon pluralitet, och för
det andra dessa tillägg ej, efter föreskrifven
ordning, genom återremiss blifvit beredde.
Då Expedition sUtskottet är skyldigt
att skynda med målens expedierande,
vidtog det den utväg att till Riksens Stander
insända Expeditionen, sådan den, efter
de lagligen fattade besluten, kunde för*
fattas
V.
tyen 7 tull. /. vt:
§57
fattas, öfverlemnande? åt Riksens Ständer
sjelfva att pröfva huru de gjorde tillägg,
dem ExpeditionsUtskottet, pä ofvan anförda
grunder, ej kunde i skrifvelsen intaga,
skulle anses. Då nu, af flera skäl, dessa
tillagg i sitt nu varande skick ej kunna äga
laga kraft, anser jag för min del Expedition.
alldeles rigtig, och tror att den
ganska väl kUnde af Ridderskapet och Adeln
gillas; men skulle man förmoda, att
de tvänne Stånden sjelfva nedlägga sina ut*
om Betänkandet fattade beslut, finnes alltid
den utvägen att afvakta Underrättelse derom
ifrån dem, innan Ridderskapet och Adeln
foestämttier sitt beslut»
Herr Påhlman, Otto Fredrik:" Den.
Sist talande värde Ledamoten har upplyst
förhållandet ined detta inål, öch jag in*
stämmer med honom deruti att ExpeditionsUtskottet
rigtigt förfarit; men uti
det förslag att Ridderskapet och Adeln skulle
uppskjuta med gillande af Expedition,
deruti kan jag ej med honom instämma.
När ett beslut icke är fattadt i enlighet
med Lagens föreskrift, är det samma a£
sia sjelf t ogillt, och sådant är det Som tvänne
Stånd fattat, att göra tillägg till beslutet,
utan att hafva återremitterat StatslU kottets
Betänkande, Det är af mycken vigt,
*tt de lagliga formaliteterna vidmagthållas,
Ridd, o> Ad. Fröt. 45- 44*
558
Den 7 Juli. J. m.
och de i fråga varande summor arn af så*
dan betydenhet, att de ansenligen influera
på StatsUtskottets beräkningar vid regie*
ringen; jag får alltså för min del föreslå ,
att Expeditionen måtte gillas.
§5? Herr Zibet: På hvad Herr Silverstol
pe
behagat anföra, får jag den äran svara,
det jag för min del icke anser ExpeditionsUtskottet
äga rättighet att pröfva Riksens
Ständers beslut, utan tillkommer detta allenast
StatsUtkottets Stora Nämnd. Huruvida
tillgångarne kunna medgifva tillökningen
för detta år, derom kan naturligtvis
icke jag personligen äga kännedom; men.
jag kan icke tro att dessa saknas, och förmodar
dessutom att, när Prest- och BondeStånden
äga Ledamöter i SlatsUtskottet,
dessa kunde hafva varit nog hufvudlösa att
i sina Stånd tillstyrka anslag , hvartill icke
tillgångar finnas. Hvad målets hvilande
beträffar, har jag icke deremot något att invända.
Friherre Stael von Hollstein , Corfitz
Ludvig: Då propositionen om tillökning
för Hofhållningen gjordes , var icke fråga
om annat än att få ökadt anslag dertill i
den nu till uppgörande Riksstaten. Detta
är bevilljadt och kan icke hafva retroactiv
verkan; sådant är icke brukligt. Det
nu tagna beslut i tvänne Stånd, att den
skulle från och med innevarande år taga
t)en 7 Juli. f. rit.
359
sill börjati, är således en helt ny fråga,
som särskildt får behandlas. Det skälet,
att Ledamöterne i SlatsUtskottet af dessa
2:ne Stånd icke måtte varit så hufvudlösa
att tillstyrka detta, om tillgång saknas, är
Sällsamt. jag har icke förr bort, att eli
Riksdagsman kan Vara hufvudlös, men
väl ulan förstånd.
Herr Silverstolpe i jag anhåller att fä
Upplysa en irring i hvad Herr Zibet behagat
anföra. Han har ganska rätt i att
yrka det ExpeditiomUtskottet ej har rätt
att pröfva Riksens Stähders beslut. Det
har ej heller ej >rt något sådant. Meri det
tillhör ExpeclitionsUtskotlet att, sedan RiksStåndens
fattade beslut blifvit detsamma
coriuuunicerade, sammanföra och beräkna
dem , och deraf utdraga resultatet, "samt
derefter expediera. Detta är hvad ExpediiionsUtskottet
gjort, och Utskottet kunde
ej sätta i fråga, att målets afgörande berodde
af någon Remiss till Nämnd, enär de
beslutna tilläggen icke i laglig ordning genom
återremiss till StatsUtskottet1, hade
blifvit beredde.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelmi
Någon proposition lärer vid detta tillfälle
icke kunna göras, utan det rätta förhållandet
vara att, på sätt Herr Rector Silverstolpe
föreslagit, expeditionen må hvilå
340
Den 7 Juli. f. m.
intill dess de tvänne Ståndens förklaring
hunnit inkomma.
Som jag hort en Ledamot omnämna
Konungens motion i detta ämne, så anser
jag mig böra upplysa, aft ifrån Hans Kongl.
Majit visserligen icke ankommit någon motion
eller Nådig Proposition , angående förökade
anslag för Kongl. Famillen.
\
Hans Majit, som med en del af sina
juveler liquiderade den skuld, som han i egenskap
af Regent, under FörmyndareStyrelsen
gjorde, för den Representation Rikets
värdighet påkallade, skulle säkerligen
med lika ädel sjelfförsakelse, hafva iakttagit
fullkomlig lystnad, om icke Riksens
Ständer opåmindt hade gjort den reflexion,
att då Penninglöntagare, som redan till
numerairen erhållit förökade anslag, likväl
genom myntets försämring sakna nödig utkomst,
måtte StatsAnslaget för Konungens
egen Höga Person och Kongl. Hofhåilningen
vara så mycket mera otillräckligt
som Hans Majit åtnöjt sig med en äfven
till nominala beloppet vida mindre summa
jin f. d. Konung Gustaf Adolph och Hans
Majits Glorvördigste Herr Broder, Högstsalig
Konung Gustaf III. innehade.
Herr Zibet yttrade sig ej anse Utskottet
kunna pröfva och decidera om Riks
-
Den 7 Juli. f. In.
Ståndens röst. För öfrigt, om ock Kongl.
Majit sjelf skulle vara nöid med anslaget ifrån
nästkommande års början , är han likväl en
gammal person , och då osäkert är huru
många hans dagar kunna blifva, synes det
ej vara olämpligt oin Han genom anticipation
af detta anslag skulle åtnjuta
ett vedermäle mer af Riksens Ständers un»
dersåtliga tillgifvenhet.
Friherre Boye, Ludvig: Jag anser äfven,
för min del, det beslut som ExpeditionsUtskottet
nu uppsatt vara det sorn
sluteligen bör blifva det rätta; men det
förefaller mig klart att, för att expediera
det samma, liar Utskottet likväl utöfvat
en pröfning af de 2:ne Ståndens Laglighet
i behandlingssätt; och denna pröfning
tror jag aldrig bör tillhöra ExpeditionsUtskottet.
Nu är pröfningen rättvis;
men en annan gång kan den blifva orättvis
; och prejudicatet är derför i alla fall
farligt. Jag tillstyrker alltså äfven att frågan
må hvila.
Herr Pahlman: Jag får, för min del,
bestrida en sådan hvila; emedan den skulle
innebära ett medgifvande emot Ridderskåpets
och Adelns öfver saken fattade beslut.
Jag tror att tydeligen olagliga beslut
äro inga beslut, och jag itererar alltså
min proposition om gillande af den upplasta
Expedition. .
348
Den 7 Juli, f. m.
Herr Zibet; Hvad det angar att da
5'ne Ståndens belut är olagligt, tror jag det icke
tillhöra något Stånd alt derom döma; och
jag kan ej inse annat än att frågan böy
hänskjulas till Stora Nämndens afgörande,
Friherre Cederström, Jacob: Endast
sadana frågor kunna komma lill Stat^Utskottets
Stora Nämnds afgörande, hvilka
antingen, enligt 6g §. Regeringsformen,
rora Statens reglerande eller Revillningens
derefter lämpade hela belopp , eller
- livad till RjksgäldsContoirets Utgifter och
Inkomster hörer, eller grunderna för RiksgäldsContoirets
styrelse och förvaltning,
eller, enligt 71 §. Regeringsformen, angå
bevillningens utgörande; men sådana beslut
kunna ej härunder inbegripas, sorn ej äro
i laglig ör hling fattade, Detta är förhål-,
landet med förevarande ämne; ty, ehuru,
56 §. Regeringsformen stadgar att Utskottens
förslag skola först i Ståndens Plena
framställas till antagande eller förkastande,
Utan förändringar eller tillsatser; hafva
dock Prest- samt BondeStånderi, utan återfcemiss,
med ett tillägg bifallit StatsUtskottets
Betänkande, angående tillökning i de
Furstliga personernas Hofs ta t sSu mmor,
Expediti o nsUt sk otte t hade bort, innan det
insändt Expedition till Justering, hafv^
underrättat RiksSlånden om sakens skick,
Ixnellertid är jag öfvertygad att Prest- och
\
Veu. 7 Juli /• m• ’
545
RondeStånden, då de blifva underrättade om
förhållandet, rätta sina beslut; och bör derföre
Expedition intill dess hvila.
Grefve Lilljencrantz: Jag är förekommen
af Herr Baron Cederström i det jag
hufvudsakligen ämnade anföra. PR arken
Ridderskapet och Adeln eller ExpeditionsUtskottet
kunna it andra RiksStåndens beslut
gifva annat resultat än bemäldte Riksstånd
sjelfve åsyftat. Är någon constitutionel
Formalitet försummad, bör ExpeditionsUtskottet
endast derom tillkännagifva, och
beslutet blifva oexpedieradl, intill dess det
samina afgifves på ett med Grundlagens
föreskrift enligt sätt.
Friherre Boye, Ludvig: Sedan Baron
Cederström så fullständigt yttrat sig i frågan,
behöfver jag blott förena mig med
honom. Jag var af den tankan att Expeditionsutskott
hade bort vidtaga en intermediere
mesure.
Herr Silverstolpe: Det var redan mitt
första förslag att Ridderskapet och Adeln
skulle uppskjuta sitt beslut, intill dess underrättelse
kunde ankomma ifrån de andra
Stånden. Jag instämmer till alla delar med
Friherre Cederström, att frågan ej kan bero
af någon Nämnds votering, och att i
sakens närvarande skick är det ej tiedje
344
D»n 7 Juli /. m.
man som dömmer, utan lagen. Upplysningsvis;
får jag nämna att, när saken hoa
ExpedilionsUiskattet förehades, Sattes i fråga
att derom göra en anmälan till Ständer^,
jpa ifrån Utskottet; rnen dä Ledamöterne
af de begge Stånd sorn beslutit tilläggen,
grodde att deras principaler torde ändra
{•ina beslut och åtogo sig att derom göra
hos dem anmälan, var det en delicatesse
fif Utskottet att ej, genom dess berättelse
om sakens förhållande, gifva anledning till
någon misstanka, sorn skulle Utskottet haf*
va velat förebrå något Stånd ett origtigt
förfarande.
Herr Zibet: Då ingen composition ii
mellan de respectiva Stånden synes kunna
äga rum, tror jag frågan icke kunna deci-,
deras utan genom Stora Nämnden; Jmellertid
förklarar jag mig nöjd dermed att Expeditionen
får hvila, intill dess de öfriga
Stånden, deröfver yttrat sig.
Herr Fahlman: På det skäl som af
flera varda Ledamöter blifvit yttrade, vilt
jag afstå från min begäran att få denna sak
afgjord nu genast; men, efter min öfvertyg
geise, kan den omöjligen komma att hänskjutås'till
Na’mndens afgörande; snarare
skulle den då komma till ConstitutionsUtxkottef.
Då Ridderskapet och Adeln na
later denna fråga hvila, kommer alltid Bäd*
Den 7 Juli. /• »«.
345
flerskapet och Adeln en annan gång i tillfälle
att förklara sig förblifva vid sitt beslut.
Herr Grefven och Landt Mar skäligen
föreslog att i fråga varande Expedition kunde
få hvila intill dess de öfriga RiksStån»
dens Yttrande hade hunnit inhämtas.
Bifölls.
Justerades ingressen till Riksdagsbeslutet.
Föredrogs å nyo och bifölls StasUtskottets
den 19 J»ni på Bordet lagda, Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, rörande en närmare reglering
af de så kallade Gerningsören,
Härefter upplästes Allmänna Besvärs©ch
OeconomieUtskottets, den 17 och 24
April på Bordet lagda Betänkande, rörande
samma ämne.
Herr LandtMarskalken hemställde,
om icke, sedan StatsUtskottets Betänkande
vore bifallet, detta vore förfallet och finge
läggas till Handlingarna.
Bifölls.
34®
Den *f Juli. /. m,
Hans Excellence, Herr Grefven och
EandtMarskalk.cn
dag skulle komma alt företagas val af Ele*
ctorer till utseende af Comrnitterade till
Tryckfrihetens vård, samt dagen derefter
val af Ledamöter uti den Nämnd, sorn äger
att döma, om Högsta Domstolens Ledamöter
gjort sig förtjenta att i deras vigtiga
kall bibehållas , samt af Ekoctorer till utse^
ende af Riksens Ständers Justitieombudsman;
hemställandes Herr LandtMarskalken orri
icke, då Nämndens Ledamöter samt JustitieOmbudsmans
Electorerne voro lika många,
Ridderskapet och Adeln skulle behaga
till begge befattningarne utse samma personer,
tilläggandes att åtnrindstone Riksdagsordningen
icke för sådant lade hinder i
Vägen,
Bifölls,
Äfvenledes beslöts att vid valet af Electorerna
till utseende af TryckfrihetsCommittéens
Ledamöter, 2:ne Suppleanter,
och vid det sednare valet 4 Suppleanter
borde utses.
Upplästes ett Memorial från ConstitutionsUtskottet
af den 6 Juli, hvaruti Utskottet
, sedan Prest- och BorgareStånden
Jåtit dervid bero, och BondeStåndet bifaL
Den 7 Juli. f. rit.
347
lit att, i följe af den hos Ridderskapet och
Adeln, vid justeringen sf Redactionen af
de till förändring beslutna §. i Grundlagarne,
ur den 28 §■ Regeringsformen skulle
utgå allt hvad rörde Förslaget till tillägg
deri i afseende på Utländska Språk- och
Exercitiemästare samt Idkare af de Fria
Konsterna, framlägger berörde §. i det
skick den efter detta beslut bör till Kongl.
Majit öfverlemnas.
Den förnyade Redactionen af 28 §
Regeringsformen blef härefter, uppå af Herr
LandtMarskalken gjord proposition, af
Jlidderskapet och Adeln godkänd.
Till afgörande företogs StatsUtskottets
den 2 Juli på Bordet lagda Betänkande,
angående några vid Boutredningen efter
Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningen f
Sophia Magdalena, förekomna frågor.
Herr Friherre af Wetterstedt, Gustaf:
I anledning af det nu upplästa StatsUtskottets
Betäckande, får jag vördsamipast underställa
Högloft Ridderskapet och Adeln,
huruvida det kan anses förenligt både med
Rikets värdighet och den stränga rättvisans
fordringar, att af den Anslagssumma , som
vid 1809 års Riksdag blef för Personerna
af den förra Kongl. Famillen bestämd, afdra®
34$ Dea 7 Juli, f. nS,
i
ga, på sätt StatsUtsfeottet föreslagit, ett ärligt
belopp af 12,000 Rid. Banco, såsom
varande Rentan på det ar£ efter Högstsalig
Hennes Majit Enkedrottningen, som förenämnda
Famille tillfallit. Jag vill nu icke
inga i någon pröfnin g om rättigheten att
mindska ett redan bestämdt Anslag eller
Lönförmon, endast derför att Innehafvaren
undertiden bekommit ett enskildt arf. För
min del tror jag att denna gran dsats hvarken
i enskilda eller allmänna förhållanden
är användbar; långt ifrån att i närvarande
fall göra något afdrag af ett ärligt Rentebelopp,
skulle jag anse det vara mera öfverensstämmande
med sakernas närvarande
ordning att på en gång rrtbetala hela Capitalet
af den f. d. Kongl. Famillen tillhörina
förmögenhet, så att alla vidare liquider
med denna slägt nu och för alltid upphörde.
Jag får således af dessa skäl vördsammast
underställa Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
huruvida icke, jemte återremiss till StatsUtskottet
af dess i fråga varande Betänkande,
Utskottet må få sig uppdraget att, utan
förmindskning af den Anslagssumma som,
enligt Riksens Ständers Skrifvelse till Kongl.
Majit af den n Januari 1810, för f, d.
Kongliga Famillen bestämdes, utse nödiga
medel till gäldande af den årliga Renta
af 12,000 R:dr Banco, som genom arfvet
efter Hennes Majit Enkedrottningen uppkommit.
Den 7 Juli. }■ m,
549
Friherre Boye, Ludvig: Nationalrättvisan,
Nationalredligheten, jemte ömtåligheten
för Europas omdöme, angående vårt
handlingssätt _ allt detta ålägger oss, som
mig synes, att förfara emot f. d. Kongl.
Famillen som vi borde förfara emot hvilken
annan; det vill säga, utan allt afseende
,på de omständigheter, som afbrutit1
sambandet imellan Svenska Folket och denna
Famille. Jag föreställer mig att det är
endast ett sådant handlingssätt, som är förenligt
med Nationalvärdigheten och, jag
föreställer mig det, äfven med Hans Majit
Konungens önskan samt Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens personliga tillfredställelse.
När jag då utgår från den föresats
att, i detta som i alla andra ärender,
göra rätt, så tror jag mig böra fästa mig
vid trenne delar af StatsUtskottets Betänkande,
såsom uti hvilka jag anser en fullkomlig
rättvisa icke vara af Utskottet iakttagen.
ilo Har Utskottet ansett Högstsalig
Hennes Majit EnkeDrottningens Brudgåfva
böra beräknas så till Capital som Renta
i Svenskt Bancomynt. Utskottet har likväl
upptagit de bevis af officiella Handlingar,
som styrka dels att Brudgåfvan kommit
Svenska Kronan till godo i Hamburger
Banco och dels att restitution af Brudgåfvan
har, genom de mest högtidliga fördrag
och förbindelser å Svenska Kronans väg
-
35° Den’7 Juli. f. m.
nar, blifvit försäkrad Hennes Maj:ts Bröst*
arfvingar, om Hon lemnade sådana efter sig,
och annars Danska Kronan. Nu och då
ett Capital , som skall restituera» och ingalunda
blifvit till Låns Iemrtadt, efter mill
tanka aldrig kan anses annorledes än såsoul
ett Deposition, hvilket bär synes mig så
mycket mindre tvifvelaktigt, som något
förbehåll å Svenska sidan t) blifvit gjordt
angående rättighet att restitutionen i annan
myntsort utgöra, anset j tg rättvisan i
denna fråga endast vara en, den nämligen,
att både Capital och Renta måste beräknas
i Hamburger Banco; och jag tillstyrker?
alltså att, i fall Herr Friherre Wetterstedts
nyss gjorda motion bifallas, och Capitalet
skulle nu genast böra utgifva-, eller blott
Rentan tills vidare årligen utbetalas, grunden
för liquiden måtte blifva Hamburger Banco.
Ö:o Utskottet har föreslagit, att de 12,
ooo R:d. , som borde i årlig Renta utbetalas
den f. d. Kongl. Famillen för arfvet efter
Högstsalig Hennes Majit Enkedrottningen,
må afräknas på den UnderhållsSumma
sorn samma Famille, enligt Ständernas beslut
vid 1809 års Riksdag, årligen tillkom*
mer
det vill säga, alt bemälda Famille
skulle ärfva men dock genom arfvet ingenting
vinna i sin årliga inkomst från Sverige.
Då 1809 års Ständers beslut icke innehåller
något förbehåll, till rättighet löt
ren 7 Juli. }. m.
55*
Ständerna att göra ett sådant afdrag, eller
att för UnderhällsSumman göra sig betalda
af de arf, sOm bemälda Famille här kunde
göra; så äro icke heller Ständerne nu efteråt
berättigade att genom magtspråk gifva
sig sjelfva en sådan fördel. 1 min öfvertygelse
Vöre ett sådant förfarande icke e,n handling
af rätt utan blott en magts utöfning; och
jag tillstyrker derföre, att frågan om ett
sådant afdrag icke må bifallas.
3:0 StatsUtskottet har ingått i fördelning
af arfvet eller rentan; och äfven
det är, efter mitt begrepp, felaktigt. Arf,
som här i Landet erhållas, måste delas efter
Svensk Lag, och då den Höga Person,
som ärfdes, icke ägde mera an en Bröstarfvinge,
så tillföll ju honom arfvet ensamt?
Om nn f. d. Konungen har, efter hvad
man sagt, afstått sitt arf till sina barn, så
blir fördelningen icke annan än den han
kan hafva stadgat; och det utgör en fråga,
som icke tillhör Sveriges Rikes Ständer.
På alla dessa skäl, begär Jag att Ärendet
må till Utskottet årerremitteras med de anmärkningar
jag nu gjort.
Herr Påhlman, Otto Fredrih: Ehuru
Ogerna jag hyser olika öfvertygelse med
den värda Ledamot, sorn först yttrat sig emot
3|S Ben 7 Juli. f. vt.
hvad StatsUlskottet föreslagit, heldst jag
derigenom har mycken anledning befara
att jag misstager mig i mitt omdöme, kail
jag dock, livad detta ämne beträffar, icke
annat än förblifva vid den mening jag i
grund af flera veckors granskning och åtskilliga
inom Höglofl. StatsUlskottet förefallna
öfver läggningar, hos mig stadgat*
Jag l^an icke finna annat än att StatsUlskottet
handlat rättvist, då det följt de grunder
Riksens Ständer vid lÖog års Riksdag utstakade
för f. d. Kongl. Famillens underhåll;
åtmindstoue synes icke f. d. Konungens
lefnadssätt och öfriga förhållande hafva
gifvit någon anledning för Riksens
Höglofl. Ständer att nu för honom öka
dess UnderhållsSumma som då ansågs tillräcklig.
Man betraktade då 66,666f R:d.
utgöra en ganska tillräcklig årlig inkomst
för denna Kamille att kunna föra ett till
dess förra värdighet anständigt lefnadssätt;
men som dess enskilda förmögenhet icke
lemnade så stor årlig inkomst som ofvannämnda
summa, beslöts att skilnaden skulle
af Statsmedel fyllas, hvilket allt af RiksdagsBeslutet
närmare kan upplysas- Häraf
synes mig den slutföljd vara klar att,
nar nu f. d. Konungens enskilda förmögenhet,
genom arf, blifvit ökad, med en årlig
inkomst af 12.000 R:d, både kan och
bör den årliga summa, som blifvit honom
af
Den 7 Juli- /• nl
-
353
af Statsmedel anslagen till fyllnad i 66,666
I R:d., mindskas med nämnda belopp, eller
12,000 R:d.
I anledning af Friherre Boyes anmärkning,
alt ingen annan än f. d. Konutigeki
har att befatta sig med fördelningen a£
hans arf, torde mig'tillåtas nätuna att jig
icke vet att StatsUtskottet pa något sätt
ingått i någon sådan fördelning. Huru
den summa, som från Statsverket tillskjutes,
skall imellan den förra Kongl. Familjen
fördelas, är redan vid Riksdagen år 1809
stadgadt. Beträffande den framställda tanka
att de i frågavarände 200,000 R:d, eller
rentan derå, bör beräknas i Hamburger
B:co, så företer sig, jemte andra goda
skäl för att icke sådant tillstyrka, äfven
att Högstsalig Hennes Majit Enke-Drottringen
i lifstiden aldrig förbehållit sig eller
uttagit rentan i annan myntsort än.
Svenska BancoSedlar.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Facit) i g: I detta ämne har jag redan vid
1812 ars Riksdag yttrat mina tankar; en
dylik fråga blef då väckt, rörande Rentebetalningen
för det Capital som förra
Kongl. Famillen ägde här innestående —
0111 den nämligen skulle beräknas efter
Cours eller icke; jag förklarade då, och
Ridd. o. Ad. Fröt. 45* 4^*
354
Din i Juli /. m.
itererar nu detsamma, att f. <3. Konungen
af en politisk nödvändighet vardt skild i»
från Kronan ; men aldrig har han blifvit
förklarad brottslig; han åtnjöt under sin
detronisation alla de vördnadsbetygelse!-,
som tillkomma den Konungsliga Högheten;
han blef bibehållen vid sin enskilda förmögenhet
med all den rätt annor Svensk
man äger;' samt erhöll till underhåll för
sin famille en med Kongl, värdighet passande
anständig pension. Att nu villja häraf
göra afdrag, af det skäl att han gjort arF,
är en alldeles okänd princip i Svenska Hagen.
Det blefve då Svenska Folket som
delte arf efter EnkeDrottningen med den rätta
Arfvingen. I anseende till denna oform»
lighet lärer återremiss vara nödvändig.
Friherre Boye: I HeyrathsContractetI
Och i Högstsalig Konung Adolph Fredriks
officiella förbindelse anser jag f. d. Kongl.
Famillens rätt vara grundad; och enligt
dessa Handlingar, samt efter de händelser
som mellankommit, kan jag ej betrakta
denna Famille i annat predicament än såsom
innehafvare af Danska Kronans rätt,
alldeles sådan som vore rättigheten till
Brudgåfvan Danska Kronan hemfallen.
Hennes Maj:t EnkeDrottningen uppbar, i
lifstiden, icke rentan för Brudgåfvan annorledes
än tillsammans med dess öfriga
Statssumma, hvari den var inberäknad J
Den 7 Juli. /. m.
355
Och då Hennes Majit således icke i lifstiden
ens haft anledning att urskilja rentans
belopp, så torde man icke heller*
kunna rättvisligen antaga, att Hennes Majit
åtnöjt sig med mindre än rättigheten varit
eller begifvit sig ifrån något af hvad Hennes
rätt var.
Då Utskottets Betänkande upplästes,
fattade jag dess innehåll sådant att det äfven
gjorde en fördelning af Rentan, eller
arfvet, inom f. d. Kongl. Famillen, men
om jag skulle derom hafva tagit felt , så
säger det sig sjelft, att också min anmärkning
i den delen förfaller.
Uppå åtskilliga Ledamöters begäran »
upplästes Herr Tornerhjelms , Adolph Fredrik
, vid StatsUtskottets Betänkande bifogade
särskilda mening.
Uppå af Herr Landt Marskalken gjord
proposition, blef StatsUtskottets Betänkande
af Höglo!]. Ridderskapet och Adeln till
Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nvo StatsUtskottets, den
öo Juni och 5 Juli på Bordet lagda Betänkande
angående åtskilliga omständigheter,
sorn äga sammanhang med regleringen af
Rikets penningeväsende; äfvensom BancoUt
-
356
Den 7 Juli. f.~m.
skottets den 2 Juli på Bordet lagda Yttrande
öfvrer detta Betänkande.
Herr Tham, Pehr: Då StatsUtskottets
Betänkande, jemte dervid bifogade särskildta
Yttranden, inkom till Bidderskapet och Adeln
, hade jag för min del önskat bifall
till Assessor Arosenii Financeplan. Sedermera
har BancpUlskottet blifvit hördt och
allemnat sitt Utlåtande. Då lärer naturligtvis
proposition komma att göras antingen
på StatsUtskottets eller på BancoUtskottets
Betänkande, och enär då frågan blifver
hvilkendera, antingen Bänken eller
RiksgäldsContoiret, bör få Discontrörelsen
om händer, får jag nämna att, i afseende
pä vårt förtroende till dem, anser jag
Banken för en odödlig, men RiksgäldsContoiret
för en dödlig person.
Friherre Boye, Ludvig, uppläste föl»
jander
Da jag till följe af min bästa öfvertygelse
, och till följe af min pligt att yttra
den — uppträder för att, om det 6tår i min
magt, vederlägga de hufvudsakligaste grunder
och medel, hvilka blifvit af StatsUtskottet,
uti dess Betänkande, framlagda
och föreslagna; sker det icke i afsigt att
förmindska värdet af StatsUtskottets visserligen
ådagalagda bemödande för allmänt val.
Långt derifrån, tror jag, att i samma mån,
Deu 7 Juli. f. m.
357
sorn jag är af stridig tanka med StatsUtgkottet,
bör det också vara mig angeläget
att förklara den öfvertygelse , hvaraf jag är
uppfylld, nämligen att StatsUtskottet varit
fördt af varm och sanskyldig fosteilöndskänsla.
Då jag, a ena sidan, gör ratt åt afsigten
med det vilkor, som uti Betänkandets
ingress fästes vid Allmänna Förlägenhetens
afhjelpande, nämligen, att nya oredor icke
ina derigenom alstras, så anser jag mig,
å andra sidan , böra erinra, att detta vilkor
icke kommer i fråga förr, eller i annat fall,
än då de oredor eller olyckor, som ifrån
hjelpmedlen skulle uppkomma, blefvo allmännare
ellar större, än de, hvilka böra
afhjelpas: samt att, då man eftersinnar de
propqsitionei , som blifvit till Utskottet
från Stånden remitterade, någon anledning
ingalunda visar sig till fruktan, att af dem
så beskaffade oredor kunde uppstå. Att
undvika alla olägenheter, är omöjligt; men
så länge man måste medgifva, att antalet
af Jordbrukets och öfriga Hufvudnäringars
Idkare är större, än Capitalisternas och
Penning-löntagarnes , så torde också hindrandet
af de förras undergång vara af större
angelägenhet, än förekommandet af blott
ett passagert lidande för de sednare: så
mycket hellre, som Capitalisten, om han
skulle anse Närings-Idkarens öde vara lyck
-
358
Den 7 Juli. f. m
ligare, alltid äger öppet att uti detsamma
inga, och Löningstagarens skadeslöshållande,
i alla fall, är en tunga , som drabbar egent- _
ligen Näringsidkare, men aldrig kan komma
i likhet med fortfarandet af den svåra
förlägenhet, hvaruti desse sig nu befinna.
i, Anmärkningen.
StatsUtskottet har väl i allmänhet ansett
en vidare indragning af SedelStocken
blifva vådlig , och har derföre föreslagit,
det de, sedan detta års början', genom Bevinningen
Banken tillflutna medel måtte
tillika med dem som i sådan väg hädanefter
Banken tillflyta, varda åter satta i omlopp,
som orden lyda, derest omständigheterna
sådant fordra< Jag skall, längre
fram i detta mitt yttrande, erinra om den
ovisshet, som hela grunden, till sin verk"
ställighet får, genom det vilkor, som lig"
ger i dessa orden: derest omständigheterna
sådant fordra; och jag anmärker då blott,
att Utskottet likväl synes icke hafva i allo
följt dett antagna grunden» då Utskottet icke
tillika tillstyrkt att Bankens, i annor
väg, än genom Bevillningen, tillfallande medel,
äfven borde sättas i omlopp. Genom Disconfafkastning,
samt rentor af Discont-, Fastighets-
och EfFects-lån tippkommer, sedan
Bankens underhåll och öfriga kostnader ära
afdragne, en så kallad Getvinst, som ärli
-
Den 7 Juli. f. m.
559
gen uppgår till ett ganska ansenligt belopp,
må hända öfverstigande en half million
Jt:d. Och det är i stöd af StatsUtskottets
anförda grund, som jag alltså begär, att
äfven denna Banco-vinst må åt allmänna rörelsen
återgifvas; samt tror mig dertill äga
så mycket mera skäl, som samma vinst,
enligt Banco-Ordningens tydliga innehåll,
är en Statens, icke Bankens tillhörighet,
och således mindst bör kunna, till förlust
för allmänna rörelsen , undandragas densamma.
2. Anmärkningen.
Det af StatsUtskottet föreslagna CreditSystem
kan jag ingalunda anse förenligt
med allmänna ställningens fordringar, och
jag tillstår frimodigt, att ju mera jag lemnar
mig åt ett allvarligt eftersinnande af
dess beskaffenhet och möjliga följder, ju
mera förvissas jag derom, att samma system,
långt ifrån att afhjelpa allmänna förlägenheten
, skall ovilkorligen fördubbla densamma
och jemväl skulle kunna, i en aflägsen
framtid, blifva af Politisk fara.
Det gifves sanningar, hvilkas verkan
på öfvertygelsen är afgörande, och till sådana
torde man få räkna dessa: — att likasom
i frågor om köp, all concurrence af köpare
bidrager till prisets stegrande, likaså
560 Den 7 Juli /. m.
måste också concurrence af Lansökande bidraga
, om icke att höja lanevilkoren, åtmindstone
att förmindska lättheten att få låna
; — aLt för, Jordbruket, så val som de
flesta Näringar,, mäste ovilkorlig! stående
Jan vaia förmonligare, än sådana så kallade
stående Ian, sorn dock besväras af
vilkor att tidtals afbetalas; samt vara vida
förmonligare, än vanliga Discont-lån: —och
ändlligen alt alla de lån , som redan är»
till Närings-Xdkarne utlemnade, eller framdeles
blifva det af Capitalisterna sjelfva,
uppfylla på detta sätt redan lika fullkomligt
deras rum i Circulationen, som om de
också blefvo först hos nuvarande Låntagare
»ippsagde och från dem indrifne, samt derefter
i Disconten insatte för intet annat ändamål,
än att sedermera å nyo utlånas.
I stöd af dessa sanningar synes mig,
att man, för att komma till det ändamål,
som StatsUtskottet framställt, och som visserligen
är ganska lägligt, det nämligen, att
till Jordbruket och Näringarne återföra Rurelse-Capitalet,
samt derföre framlocka de
Capitaler, hvilka nu icke äro för dem tillgängliga
bör göra alldeles motsatsen af hvad
StatsUtskottet föreslagit; och långt ifrån
att genom upptagande Statslån öka concurrencen
af Lånesökande , bör man då framför
allt annat alldeles tillsluta den utväg,
sorn Capitalisterne hittills haft, att ulf Dis
-
Veu 7 Juli. /. m.
361
conterna insticka sina penningar för 5 procent;
en utväg, som kanske mera än allt
annat, upprest en skiljomur imellan Närings-idkaren
och Capitalisten. Genom denna
för penninge-Intresset gynsamma anstalt
har den begifvenhet blifvit lättad och befordrad,
till hastiga och lucrativa Speculationer,
som icke allenast väller uppsägning
af Intecknade Lån, och utestänger afl håg
hos Penninge-mannen att gå Närings-ldkaren
till mötes i dess förlägenhet; utan äfven
hotar att slå under sig de flesta gäldskyldiges
fastigheter, icke för värdet, utan
för det vanvärde, hvartill Conjuncturen kan
dem nedtvinga. Det olyckliga al denna
anstalt har, i visst afseende, varit lindradt
derigenom, att 5 procentssedlarne ökat
penninge-massan, och således i någon mån
lättat penningebristen; och då StatsUtskottet
nu föreslår att borttaga 3 procentssedlarne,
men likväl bibehålla* insättningsfriheten
, så kan jag icke annat finna, än
att fördelen för Capitalisten blir bibehållen
densamma, som varit hittills; men ^olägenheterna
för allmänna rörelsen och näringarna
blifvit försvårade. Redan länge har
allmänna Opinionen talat högt enrot denna
olyckliga anstalt, och på alla dessa skäl,
samt i grund af allmänna ställningens fordran
af-rättelse i allt hvad till densamma bidragit
och kan rättas, begär jag alltså, att
insältnings-tillåtelsen på 3 procents-räknin
-
36a
Vett 7 Juli. f. m.
gen må genast upphöra, för alla enskilda
Capitalister, men deremot fortfara för All*
manna Yerk och Cassör, ifrån hvilkas sida
någon fara af speculationer på allmänna
förlägenhetens verkningar icke är att befara j
och hvilkas penningar, då de icke kunna
utlemnas till stående lån, helive, än att
tidtals innestå fruktlösa' i Banken, kunna
och således böra underlätta allmänna rörelsen,
äfven lill fördel för Cassornas fonder.
Man kan svårligen tänka sig en orimligare
förmodan , än den att Capitalisten ,
betagen utvägen att använda sina Capitaler,
i 3 procents räkning , Discont-actier, eller
Stats-Obligationer, skulle länge äfventyra,
eller uthärda att, som man säger, skrinläg*
ga dem, utan all renta ; och man kan med
all möjlig visshet deremot antaga , att han
skulle snart af egen böjelse skynda att antingen
utlåna dem till jordbrukaren och
Närings-Idkaren, eller också sjelf ingå i
Näringarne, då åter i båda fallen alldeles
samma ändamål vore vunnet , som Statsutskottet
genom det föreslagna Credit-Systemet
vill uppnå.
Betraktar man deremot berörde System,
sådant det nu föreslås,, och antager att det
samma i allo vänn framgång , det vill säga
att Stats-Obligationerna vunno en sådan
Credit, att de på sätt som yttras i de af
Den 7 /• m%
563
Utskottet åberopade och af Major Påhlman
uppgifna grunder, kunde tillika anses för
mynt, eller användas i stället för mynt; —
och det vöre ju en sådan framgång, som
skulle åsyftas — så finner man lätt, att
Stats-Obligationernar, såsom på en gång lika
rentegifvande som Inteckningar, men
för alla speculationer mera användbara, än de,
skulle blifva begärligare, än allt hvad inteckning
heter, och följaktligen också, att
icke allenast enskilde Capitalister, utan äfven
allmänna Cassör skulle skynda att uppsäga
deras redan intecknade fordringar, för
att utbyta dem emot Stats - Obligationer.
Mera omöjligt än nu skulle det då blifva,
att linna någon Långifvare, som åtnöjde
sig med Intecknings-säkerhet: och hvart
skulle väl då den ofantliga mängd af Gäldskyldiga,
hos hvilka inteckningarne uppsades,
vända sig ? Jo, till Disconten. Men
förslog väl Disconten att göra fage till alla
de Summor, som tinder sådan förevändning
kunde uppsägas? Och om äfven så vore, så
hvad hade man- väl vunnit genom en sådan
operation , annat än motsatsen af Fastighets
ägarens fördel, då mot hans villja, i följe af
Conjuncturens tvång, hans ovilkorlig! stående
intecknade lån för 6 procent vöre
förvandladt tilt antingen Discont-lån för
, hvartill Discont-rentan med dervid förknippade
kostnader mindst uppgår, eller
till så kallade stående Discont-lån, med
364 Den 7 Juli. f. nt.
pligt till vissa afbetalningar? Icke må man
svara mig, att penninge-circulationen derigenom
någon ting vann, ellqr att penningen
derigenom mera återfördes till jordbruket,
ty antingen linnas de intecknade
Capitalerna redan uti Circulationen inom
Jordbruket och Näringarne, och då är ju
ändamålet, sorn skulle sökas, förut vunnet;
eller linnas de der icke, och då skulle ju
äter icke annat uträttas, än att deu Galdskyldiges
svara förlägenhet blefve svårare,
samt att i mängden af sådana fall, ökades
också allmänna ställningens olyckor. Man
kan invända, att då tillåtelsen att för 5 procent
insätta penningar upphörde, och Discen ternas
på sådant sätt erhållna Capitaler uppsades,
skulle följden blifva, att Disconterna
nödsakades skyndsamt indraga en stor del
af sina utestående lån, hvilket åter skulla
öka Låntagarnes förlägenhet; men jag Svarar
härtill, att tvhnne sätt gifvas till förekommande
af den befarade olägenheten.
Det ena vore, att Disconterna försågos med
någon förökning i deras fonder, dermed 5
procent-Sedlarne till hälften infriades, utan
att derföre oroa Discontens Låntagare, då
naturligtvis i samma mån som Disconterna
således återgåfvo de insatta Capitalerna, tillgäng
derigenom också i rörelsen uppkom
till lån för dem, hvars Discont-skulder skulle
inbetalas; så att blott med ett måttligt förskott
af Banken, icke öfverstigande hvad jag
Den 7 Juli.f. m.
565
skulle tro att Banken redan torde finnas villig
att till fastighels-lån utlemna , skull? den
Operation kunna verkställas, som utbytte
en ganska stor del af nuvarande Discontlån
till stående lån hos Capitalisterna. Den.
andra, lika säkra, men långsammare utvägen
vore, att ehuru ali insättningsrätt för
5 procent borde ifrån mj upphöra, de redan
insatte Capitaler likväl finge innestå
tills vederbörande ägare dem sj Ifve uppsade
, då i den man de af Disconterna betaltes,
tillgång på berörde sätt uppstod för
den allmänna rörelsen till Discont-lånens
inbetalande. Att tillåta insättning för g
procent ®ch tillika tillåta reverser derå
utelöpa, var två fel bidragande tillsammans
till vår nu iråkade belägenhet; men att nu,
sedan denna belägenhet inträffat, borttaga
den ena utvägen, och låta den andra stå
qvar, är att föröka olägenheterna. Att Discont-vinstens
årliga belopp skulle blifva
mindre, är sant; men icke må man ansa
det för något ondt. Disconterna äro till för
att lätta penningerörelsen, men icke för
att beskatta densamma; och då man torde
kunna antaga, att Disconterna, ehuru
nu mera nödvändiga , likväl gifvit upphofvet
till penninge- och speculationsvingleriet;
sä kan man väl icke bestrida
nyttan af det enda förslag, som
utan fara för allmänna rörelsen kan verkställas.
för att förmindska och småningom
366
Den 7 Juli. f. m
till deras primitiva ändamål åter föra Dis*
conterna; det nämligen, att efter hand
skilja alla enskildta Capitaler ifrån Disconterna.
och således gifva dem rigtningen
till stående lån hos Jordbrukaren och Na»
xings-idkaren: ett förslag, som likväl, efter
hvad jag här förut anmärkt, utgör all»
deles motsatsen af det Credit-system Statsutskottet
föreslagit,
5. Anmärkningen.
StatsUtskottet har framställt den me*
ning, att nar, genom Credit-Systemet, ett
behöfligt understöd för Näringarne vore
vunnet, kunde, som orden lyda: ''Bankens
tillitande i samina mån umbäras." Och i
ett af Major Påhlman till Utskottet ingifvet,
samt nu bilagdt, yttrande, finnes den
mening om Annuitets lånen, för hvilka
Stats-Obligationerna utgäfvos, att, som orden
lyda: ”Staten hade i dessa Capitaler,
vid påträngande behof, en Tillgångs-Sum.
ma, hvars återbetalning man icke behofde
fondera i samma stund den begagnades,
och hvarigenom man undginge tillgripa
den vanliga utvägen att fabricera mera
Sedlar, emedan ett vid sådant tillfälle successivt
infordrande af de utgijna Lånen,
som i alla fall ej kunde ske utan genom
Riksens Ständer, vore den enda operation,
som då Liefve nödig, och Penningarnas
Din 7 Lili. j. m.
5*7
Snart utgåfvos för de föremål, som påkallat
behofvet deraf, samt således, efter mer
eller mindre circulation, äterginge till de
Lån-behöfvanöe.” Behöfver jag *äl mera
än blott framställa dessa meningar, för att
utvisa den af Utskottet och Mai >r Påhlman
visserligen icke åsyftade, men likväl ganska
möjliga fara,,att detta Credit-System kunde
i framtiden, på tyänne sätt, förvandlas till
ett verkligt stryp-system ? I ena fallet behöfdes
blott Discont-Directionens eget godtyckliga
beslut; och i det andra icke mera,
än ett, tilläfventyrs i framtiden icke alltid
omöjligt inflytande på Ständerna. Då,
i sednare fallet, behofvet fordrade tillgång
till Krigs-kostnader, och Discont Lånen
derföre i en hast indrefvos, så skulle visserligen
en verklig strypning för Låntagare
i Disconten inträffa, långt innan Penningarne,
genom circulationen , — till äfventyrs
länge uppehållne utom Sveriges Landamären
— kunde åt dem erbjuda någon Låntillgång:
Och de skulle, i alla fall, äga
skäl till den klagan, att olägenheterna af
allmänna behofvet drabbade dem på ett
svårare sätt, än hela den öfriga Allmänheten.
1 sammanhang härmed företer sig äfven
en annan, icke obetydlig betänklighet,
dertill grunden ligger i den ovanligt vidsträckta,
samt till och med Statistiska
363
Den J Juli. f. m.
Pröfning-Rätt , som synes vara ämnad
Discont-Directionen ; Stats-Utskottet har
nämligen pä 2:ne ställen i Betänkandet, i
Frågan dnn Discont-Rörelsens framtida mera
elier mindre utvidgande , fästat Förslaget
vid ett i des«a ord liggande vilkor, nami.:
”derest omständigheterna sådant fordra;'’
och Major Pahlman har, i det af Utskottet
antagna och nu åberopade Yttrandet,
sagt, som orden lyda: ”att Regleringen
om Mynt-Väsendet för tiderymden imellan
detta och nästkommande Riks-Möte
bör så ställas, att Planens execution kan
åtfölja tidens sig utvecklande skick.” Dermed
är icke upplyst, åt hvilken eller hvilka
en så vigtig, så afgörande framtida profuings-rätt
skall upplätas, men månne, i alla
fall , det står att förena med Ständernas representativa
omvårdnad för Nationen, och
med afseendet på tidepunktens ovilkorliga
behof af hjelp, att åt tillförordnade Fullmägtiga
eller Auctoriteter anförtro afgörande
rätten angående sättet för verkställigheten
af Ständernas Beslut, eller, rättare sagdt,
angående uppfyllandet af deras löften till
Nationen. Jag, för min del, tror det icke:
Och begär alltså, att, hvilken Financeplan
som vidtages, verkställigheten af densamma
må försäkras genom en i allo bestämd
ovilkorlig föreskrift, och ingalunda
öfverlemna» åt någon särskild pröfning,
deri
V- 7 Juli. f. m. §69
deri ett Arbitrinm, eller, må hända, stridande
financeprinciper, lätteligen kunde
taga öfverbanden, utan att rättelse sedermera
stod att vinna. . y
Sträckom
nu betraktelsen ut på en
.mera aflägsen framtid: Antagom, att Credit-Systemet
vinner ali mej lig framgång,
omfattning och vidd; antagom att alla £
Sverige varande Capitaler insättas i Disconten
och pä Annuitets-Lån; och antagom,
att genom ett så kalladt liberalt Förvaltnings-satt
alla Gäldskyldige i Sverige blifva
Discontens Debitorer; det vill säga : antagom
att tre fjerdedelar af Sveriges JordÄgare
och Närings-Idkare blefvo, till deras
Credit, och följaktligen också till deras välfärd,
underlagde beroende af Discont-Directionen;
föreställom oss sedermera, för
ett ögonblick, att denna Direction icke, i
ali framtid, vöre otillgänglig för inflytandet
af all slags magt; — och döljom oss derefter,
om vi kunne, deU sanning, att också
möjligtvis detta CreditSvstein kunde fa en
skadlig politisk vigt i Magtens hand, lika
under hvad Regeringssätt som heldst.
Betraktadt åter på en annan sida, företer
detta CreditSystem möjligheten af ändå förskräckligare
följder. Föreställom oss också,
att sedan tusendetals familier hade ned
Ridd.
o. Ad. Fröt. 47- 48*
S7C ' Den 7 Juli f. ttix
■T
lågt aeras förmögenhet i Statsobligationer,
dessa papper icke mera än andra papper
uthärdade tidens pröfningar; och huru
skulle man val kunna tro, att dessa sedlar
någonsin kunde blifva mera frie frän händelsernas
verkan än Bankens egna sedlar,
som af dem representerades? Hvilket nytt
agiotage, hvilken ny tillökning i oredor
skulle icke då uppstå! _ Följom vidare
möjligheten i händelser. Päminnom oss,
att Sverige ännu aldrig gjort på egen bekostnad
något krig, som icke med foll rubbning
i pappersmyntéts värde och följakteligen
i .varupriser; och föreställom oss, att
ännu en gäng krig blefve oundvikeligt, antagom
då den uppgifna möjligheten att,
till undvikande af den fara, som man nu
målar sig som störst bland alla faror, den
att utgifva BancoSedlar, samt alt, till krigskostnadernas
bestridande, man äfven indref
Discontlånen, kemnade till Jordbrukets och
öfriga Näringars underhåll och drifvande ;
det vill säga, att man, för att icke tillgripa
Banken, tillgrep näringarnes beståndskraft;
— och nekom sedermera, om vi
kunne — att en massa af allmänna oredor,
af förskräckliga olyckor skulle uppstå, större
än allt det mod att dem bära, som derefter
Iros Nationen kunde återstå. Tänkom
denna belägenhet och nekom, om vi kunne,
att icke detta CreditSystein möjligen
kan föra vårt Fädernesland i den största
Den 7 Juli f. m.
37»
och yttersta af alla olyckor. Att se faror,
der inga finnas, är en svaghet och någon
gång en brottslighet; men att vid grundläggning
och antagande af ett nytt Fii\anceSystem
förutse och jemväl eftersinna iilla
de följder, som ligga inom möjligheten
, är en pligt hos hvarje Riksdagsman,
och då jag frimodigt uppfyller den sednare,
skola hvilka misstankar som man i förra
afseendet, med rätt af tidens sed, också
kan emot mig uppställa, icke oroa mig.
Jag vet, att den man som i början af
sistlidne århundradet hade mod att i Svenska
Rådkammaren tala emot införandet af
mynt-tecknen;
att de män, hvilka vid
1762 och 1765 års Riksdagar vågade tala
emot Indragnings-Systemet;
att den man ,
sorn, i början af 1800 års Riksdag, uti en
från Westerås Boktryckeri utgifven skrift,
kallad Begrepp om penningar, varnade då
Varande Ständer för faran af den redan kända
planen till den så kallade Realisationen
af Riksgälds-Sedlar; och varnade för faran
af att, för ätt vanmägtigt hjelpa Riksgälds
Sedlarnes
Credit, krossa Banco-Sedlarnes;
att de män, som vid 1800 års Riksdag talte
emot FinancePlanen , emot Realisationen ;
_ att alla dessa män , hvar i sin tid, hörde
till Minoritén, och alltså ogillades,
samt rönte, i stället för tacksamhet, ingen
ting annat, än ä ena gidan tadel,
372
Den 7 Juli, /. mt
och å der andra liknöjdhet och glömska;
iren jag vet också, att den lön, som Fosterlands-känslan,
någon gång, får', alltid
värdera, men
om hon ar sann och stark
_ aldrig ovilkorligen behöfver; titt denna
lön i allmänna omdömets rättvisa ändtligon
gafs dem af efteriiden , dertill föranledd
af samma de olyckor, hvilka voro af
dem förutsagda. Af ingen erfarenhet känner
jag huru litet nu varande tidens anda
respecterar liberalitetens föreskrifter; och
jag förutser da också det tadel, som skall
möta mig af personer, hvilka må hända,
förvillade af passionen , kanske också förde
af andra afsigter, icke se eller villia se, när
de träda in på området af iden domsrätt,
Som endast tillhör den Evige; öfver menmskans
samvete och uppsåt; men faran
af detta tadel skall icke afhålla mig
att nu begagna min Riksdagsmannarätt, för
att, med all den värma , hvaraf jag är mägtig,
besvärja Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att aldrig antaga detta Credit-System.
Denna värma skulle likväl i mina egna
ögon förtjena klander , om den icke tillika
uttryckte sig i förnyandet af den erinran,
hvarmed jag börjat; den nämligen,
att uppsåtet och afsigten hos de män , hvilka
föreslagit oss detta Credit-Systein, aldrig
rättvisligen kan betviflas, att icke hafva
varit godt och ädelt
Den 7 Juli. f. m.
ste
4. Anmärkningen.
StatsUtskottet föreslår fortfarandet af
lika Discönt-Renta, förskottsvis afdrägen,
som hittills varit; och detta anser jag vähä,
i mera än ett afseende, obilligt och jemväl
skadligt. Redan alltför länge har allmänna
missnöjet öfver Discontrentans höira
belopp yttrat sig: och om någonsin en förändring
i denna del bör kunna väntas, så
måste det vara hu, vid grundläggningen af
den nya Discont-Inrättningen, deruti inga
Actieägare deltaga, och hvaraf vinsten nödvändigt
måste utgöra ett föremål, i värde
ingalunda jemförlig! med Näringarnes och
allmänna rörelsens behof af lättnad och understöd.
Sedan all arbetslön nu mera än
någonsin uppstigit, och vi ej kunne ens
hoppas att den skall falla, så måste vi eftersinna,
det vården för näringarne och för
industrien till productions åstadkommande
fordra, att gifva lättnaden i en lägre Discont-renta.
Jag åberopar mig alla länders
erfarenhet förden sanning,attidogheten alltid
tilltagit i den mån penningrentan blifvit nedsatt:
och jag tror åtmindstone, att om vi någonsin
vil 1 ja komma till lägre varu-pris,såmåste
vi börja med att gifva möjligheten för lägre
productionskostnad, samt på något sätt gifva
uppmuntran ät en större håg för varu-tillverkning.
Om, då den första Disconten
här i landet inrättades, ensamt genom enskilda
Capitalisters tillskott, det var en nöd.
374
Den 7 Juli. f. m.
vänlighet att, till uppmuntran för dem,
.göra ett undantag från Lagens allmänna förbud
emot högre renta än 6 procent: och
om sedermera en svag eftergifven het för
Actie-Ägarnes fördel vallat Discontrentans
bibehållande hittills, så synes sådant åtmindstone
icke nu mera vara förenligt med
Ständernas pligt att sjelfva respectera Lagens
bud. Jag tillstyrker,, på dessa skäl,
att Discont-rentan må nedsättas till fem
procent: och tror, att Cäpitalisterne icke
derföre behöfva frukta , det allmänna penninge-rentan
skall dertill nedsättas, ty
liver» ger icke hellre 6 procent för ett stående
lån hos Capitalisten, än 5^ för Diacont-lånen
med dertill hörande kostnad.
5. Anmärkningen
Orsakerna till Discont-Administrationens
flyttning ifrån BancoStyrelsen till RiksgäldsContoiret
kunna af mig ingalunda godkännas,
och denna af StatsUlskottet föreslagna
flyttning bestrider j>g, emedan deu utgör
motsatsen af det heliga löfte Ständerna vid
1809 års Riksdag gifvit Banken; ett löfte,
som jag anser angeläget att hålla heligt,
så vida vi villje att allmänna förtroendet
för Banken och dess Sedlar skall förblifva
hvad det varit. Femton års erfarenhet måste
vara ett tillräckligt bevis, att all fullständig
både Orrling och Gontroll åtföljer
Den 7 Juli /. m.
375
BancoStyrelsens tillsyn å Discont-rörelsens
administration; och der ingen oordning någonsin
existerat, der synes någon förbättring
i ordning icke vara af nöden. C<mtrollen
utgöres alldeles lika uti Revisionen
af Ständernas Fullmägtiga, ehvad förvaltningen
utöfvas af Banken eller Riksgälds-Contoiret.
Jag vet då icke, hvarföre RiksgäldsContoiret
skulle inblandas i befattningen
med utlåning af Bankens sedlar; och med
samma rätt, sorn man skulle fråntaga Banken
rättigheten och fördelen af att sjelf ombestyra
sina egna försträckningar i Discontväg,
kunde man då också fråntaga Banken
befattningen med sina andra utlåningar , Fastighets-
och Bruks-efFect-Lånen. Lika litet
sorn jag skulle anse nödigt eller ens oklanderligt,
att Banken tog befattning med RiksgäldsContoirets
Sedelutgifning eller utlåning,
lika litet kan jag hnna antagligt det
nu föreslagna omvända förhållandet. Om
RiksgäldsContoiret, för sin benämning och äfven
efter sin bestämmelse, bär omfatta all Rikets
skuld, så kan väl deremot icke gerna
till Rikets skuld räknas Bankens fordringar,
hvilkas administration, så vidt jag farstår,
aldrig rättvisligen bör kunna Banken af händas.
6. Anmärkningen.
StatsUtskottet har icke i sitt Betänkan’
de bestämdt föreslagit Filial-Disconters in
-
Den 7 Juli. J. m,
rättande i Landsorterna, och icke heller
föreslagit något af hvad sorn tillhör dessa
Disconters reglementariska Föreskrifter. Icke
såsom anmärkning men såsom en till
ämnet hörande omständighet, begär jag att,
till lättnad för den del af Allmänheten, sorn
tagit län i Malmö och Götheborgs Disconter,
hvilkas octrojer snart upphöra, då indragningen
af alla sådana lan skulle medföra
för Låntagarne allt för svår påföljd,
andra Filial-Disconter mätte förordnas, den
ena i Christianstad, den andra i Mariestad.
Äfvensom jag tror att, hvad de reglementariska
Föreskrifterna angar, nödvändigheten
fordrar, att samteliga Filial-Disconternas
Directioner förbjudas att någonsin bevillja
lån på underpant af varor, eller under
hvad annan förevändning som heldst, lemna
högre lån än redan utsatt är; och det
vid äfventyr att vid nästa revision varda
från befallning med Directionen entledigad.
Dä, till följe af hvad jag nu anfört,
jag vördnadsfullt anhåller om återremiss
till StatsUtskottet, vågar jag föreslå att Utskottet
må uppdragas, att på de af BancoUtskottet
medgifna och af Assessoren Arosenius
i StatsUtskottet föreslagna allmänna
grunder , rtppgöra en annan Financeplan,
med uteslutande af hela Upplånings-Creditsystemet,
samt med uppmärksamhet derpå ,
atL närvarande tids bekymmerfulla ställning
Den 7 Juli /, m.
577
fordrar, det Bankens förskotter gifvas mera
nu än framdeles, emedan man med skäl
kan hoppas, att de välgörande följder, som
öfriga vidtagande allmänna anstadfer kunna
medföra, skola framdeles förbättra ställningen,
då deremot den närvarande tidpunkten
endast kan vänta af Bankens förskott
lindring i ett öfver hela Iliket öfverklagadt
penningeocker.
Jag behöfver icke påminna Tit. om
vigten af det Beslut Ständerna i detta ämne
vidtaga. Tit. vishet kan sådant icke
undfalla. Nationen väntar af Ständerna sin
räddning för ett annars förestående tillstånd
af allmän nöd. Matte då icke Nationens hopp
förvandlas i klagan, och anledning aldrig
uppstå att rigta mot Ständerna ett allmänt
missnöje, vådligt, om ej för denna, likväl
möjligtvis för en framtid.
Härefter tilläde Friherre Boye mundtligen:
om jag icke redan gått för långt i
förlitande på Högloft. Hidderskapets och
Adelns tålamod, så skulle jag utbedja mig
att ännu få tillägga några ord:
I Riksdagens början, och då alla Ståndens
Medlemmar från Landsorterna medförde
känslan af allmänna tillståndet, syntes
öfvertygelsen om dess beskaffenhet vara
allmän och hågen att bidraga till hjel
-
578
Deu 7 Juli. f. m,
pen vara varm. Må ske har under 4 månaders
vistande här hoppet om hjelpen något
skingrat minnet af ställningen; men
icke tror jag att denna har denna tiden
blifvit förbättrad. Må ej illa upptagas, att
jag här framför det skal emot ali sådan
förmodan, sorn i går gafs mig, och flera
med mig, af en aktningsvärd Ledamot af
detta Stånd, har nu närvarande. Med documenter
styrkte han att, sedan han sålt
en egendom för 15,000 R:d. och derpå
uppburit 7,000 R:d, har nu, under hans vistande
bär, samma egendom undergått UtmätningsAuction,
då hans Ombud inropat
densamma för 4000 R:d. Resultatet är då
att han har sin gård åter, och har i vinst
ej mindre än 7000 R:d. — en vinst sora
conjuncturen tillskyndat honom; men som
likväl skulle utgöra ett förskräckligt lidande
för den medborgare som, i förlitande
till föregående conjuncturen, handlat. En
annan, lika trovärdig man, uppgaf vid
samma tillfälle ett annat ännu ohyggligare
exempel. En Landtegendom i Östergöthland,
inköpt för 8.000 R:d., och lagligen
värderad till 6000 R:d, har, efter att förgäfves
hafva varit utbuden på 2:ne UtmätningsAuctioner,
nu på den 3 blifvit försåld
för omkring io:de delen af förra
summan, för omkring 800 R:d. Dessa bevis,
tala de icke tillräckligt för sanningen,
att en verklig allmän nöd är förhanden?
Ben 7 Juli. f. m.
579
Hjelpen är då af yttersta nödvändighet att
meddelas; och man bör då också kunna vänta
sig den af Riksens Ständers känsla för nationen.
Herr Fahlman, Otto Fredrik:
Om jag alltid känt någon förlägenhet att
för en talrik Samling upplyste man framställa
mina tankar, har jag vid detta tillfälle
i synnerhet anledning begära Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tålamod, då jag
går att yttra mig uti ett ämne som, genom
dess grannlaga och vidt omfattande beskaffenhet,
mången gång varit föremål äfven
för erkända Tänkares och Stats-Mäns olika
bedömande. Må hända har jag redan
härvid mera lagt hand än mina insigter
och omdömes-förmåga kunna medgifva , jag
har härtill endast varit ledd af värma för
allmänt väl -och af den billiga farhåga, att
ett ytterligt afseende på ögonblickets förlägenhet
skulle föranleda till Beslut, som
långt ifrån att afhjelpa, skulle i längden än
mer föröka det onda genom en ytterligare
Sedel-tillverkning och Myntförsämring.
Att närvarande ställning kräfver verksamma
hjelpemedel, torde icke af många
bestridas; Äfven som att ordning i Rikets
Myntväsende och återställande af förtroende
till Sedelmyntets värde, böra såsom Imf
-
58° Deu 7 Juli. f. tr,
vudsakeliga föremål sökas. Jag liar trott
att man i detta fall borde påtänka någon
annan utväg än fortsättning af ett system,
som i sä många afseenden visat dess skadliga
följder. Liflighet i penninge-circulationen
samt penningarnes ledande på för
Riket nyttigare företag än till uppköp af
öfverflödsvaror, har jag trott böra komma
i betraktande. Inga af dessa eller öfriga
af StatsUtskottet framställda grunder hafva
blifvit vederlagda; man har nöjt sig med
att blott förkasta tillämpningen—Jag hoppas
Ridderskapet och Adeln ej anser förmätet
eller såsom ett öfverdrifvet sjelfförtroende
att oaktadt Banco-Fullmägtige enhälligt
och BancoUtskottet med blott undantag
af en Ledamot (Herr Landshöfdingen
Grefve Lillj ener antz) helt och hållet
förkastat det förslag som StatsUtskottets
pluralitet antagit, jag icke dessmindre är
lika öfvertygad om dess rigtighet; ty att
man afstyrker en sak, bevisar ingenting, då
man ej vill eller ej kan framställa några
verkliga skäl för dess förkastande.
Utan att hysa misstroende till de flera
aktningsvärda Män, hvaraf Höglofl. BancoUtskottet
utgöres, torde dock vara förlåtligt,
att jag har större förtroende til de grundsatser,
som bestå i axiomer eller hvars rigtighet
kan med Mathematisk visshet Arithmetice
bevisas, än till de domslut som gif»
Den 7 Juli. f. ra. 38*
vas antingen af blott godtycke eller kärlek
för gamla vanor.
För den som gjort sig möda^att genomläsa
de tryckta Betankanden som åtfölja
Höglofl. StatsUtskottets Förslag, och som
i det samma blifvit åberopade, torde vara
öfverflödigt visa hvaruti Banco- och Statsutskottens
meningar sig hufvudsakligen åtskilja.
Men den vidlyftighet i afhandlingssättet
sorn svårligen kan undvikas då man
vidrörer dylika abstracta ämnen, som dessutom
icke kan utgöra någon nöjsam leetur,
gör att jag befarar det. allt för få tagit en
närmare kännedom härom. Det torde derföre
tillåtas mig så kort som möjligt framställa
den plan , som legat till grund för
Höglofl. StatsUtskottets utlåtande; då jag
sedermera kommer i tillfälle att upptaga
och besvara BancoUtskottets deremot gjorda
erinringar. — StatsUtskottet har visat
nödvändigheten af att bestämma de särskildta
Penninge-Verkens olika verkningssätt,
och att dem imellan uppdraga en
bestämd gräns. Erfarenheten har mer än
tillräckligt bevist vådan af att i behofvets
stund tillita Banken med utgifvande af nya
Sedlar utan fond. Denna method har likväl
såsom den lättaste, så länge Tumba
Pappers-Bruk är i godt stånd, blifvit tillgripen
, och skall alltid begagnas så länge
man icke beredt sig andra utvägar att vid
532
Dtu 7 Juli. f. m.
inträffande extra ordinaira behof tillita.
Genom RiksgäidsContoirets öfvertagande
af "ali Discont-utlåning, samt i förening
~ ' C7
dermed upplånande af Privates penningar
för att de samma äter utlåna, har StåtsUtskottet
velat bereda en för Staten nyttig
utväg att utan Sedel-förökning och Myntförsämring,
kommande Ständer må blifva
i tillfälle fylla hastigt inträffande behof.
Andra icke mindre vigtiga åsigter ingå i
förening med denna plan, sorn om den
lyckas, snart skall visa sin välgörande verkan
naini, att göra Fenninge-circulatio
ncn
lifligare, att i samma mån sorn Privates
stående lån ingå i Riksgäids-Contoiret,
de derföre utgifne Stats-Obligationer kunna
begagnas i rörelsen, hvarigenom Banken,
utan fara för någon brytning eller förlägenhet
i allmänna rörelsen, kan med de
till A mortissement bestämda Summor förmindska
Banco-Sedelstocken och fnljaktefigen
förbättra den återstående. Detta allt
har jag trott icke böra med likgiltighet
anses; men det märkvärdigaste är, att
det är just denna sist yttrade säkra förhoppning,
att på af StatsUtskottet föreslaget
sätt Banco-Sedlarne småningom skola
närma sig till sitt rätta värde, som BancoUtskottet
så sorgfälligt synes vi 11 ja förebygga,
och hvilket jag anser vara egenteliga
resultatet af Herrar Banco-Fullmägtigas
utlåtande samt BartcoUtskottets derpå
grundade Betänkande.
Den 7 Juli. f, m.
583
Mig vetterligt har aldrig någon Banco"
Styrese förr än denna ansett skadeligt att
bereda Banken en möjlighet att kunna förbättra
dess i vanvärde iråkade utelöpande
Sedlar.
En värd Ledamot har under^denna
öfverläggning yttrat att Stats- och BancoUtskottens
Betänkanden äro olika, såmedelst
att det förstnämnde åsyftar RiksgäidsContoirets,
och det sednare Bankens förmon.
Denna förmodan är helt naturlig,
då man hör att dessa 2:ne Utskott framställa
olika förslag; men härvid förhåller
sig nu alldeles tvärtom; ty det är StatsUtskottet
som arbetar för Bankens förmon
och säkerhet, och som vill bereda en möjlighet
för Banken att genom årlig indragning
småningom kunna förbättra SedelMyntet,
och det är BancoUtskottet, som
med hamtad anledning af Banco-Fullmägtiges
afgifna yttrande, arbetar deremot. —
För detta mitt påstående torde ej behöfvas
vidlyftigare bevis än den erinran, att enligt
StatsUtskottets Förslag skulle Banken,
under loppet af påföljande 5 år, behöfva
tillitas med högst 5 millioner, att af de
Banken •tillflytande Rentor och afbetalningar,
genom utlåningar åter sättas i allmänna
rörelsen, till lättnad och understöd för
Jordbruk och andra tynande Riksgagneliga
Näringar. De Summor, hvarmed Banken
384
Den 7 Juli» /» m.
temporairt skulle fä anlitas , såsom C vedi*
tivet för Riks^äldsSedlarnes invexlirig och
för uppköp af Spannmål, äro icke häruti
inbegripna, emedan de endast äro påräknade
att för en kort tid begagnas, och
alltså icke heller för längre tid kunna
öka Banco - Sedelstocken. Bancolftskottet
äter föreslär att allt hvad i Banken under
5 års tid inflyter, ovilkorligen åter skall
utlånas, antingen allmänna Penninge-ställningen
det kräfver eller icke. Enligt
Banco - Fullmägtiges uppgjorda beräkning
skall Bankens inkomster i det mindsta för
nämnde tid kunna påräknas till 8 millioner
R:d., och således Banken mindst utgifva
5 millioner mer än hvad StatsUtskottet
ansett i det högsta behöfva derifrån
utgå.
Jag går mu att upptaga de ^igtigaste
punkterna af BancoUtskottets Betänkande
och skall försöka att dem besvara.
i:o Yttrar BancoUtskottet, med åberopande
af Fullmägtiges enhälliga framställning:
”Att Riksens Ständers Bank blif’’vit,
så väl vid Riksdagen år i3oo som ytterligare
år 1812, högtidligen försäkrad
”att ensamt drifva 'Discont-rörelsen i Riket,
’’och att Riks-Disconten vid Octrojens slut
”skulle komma att förvaltas endast till för"mon
för Banken.”
“ Denna
ben 7 Juli. f. ni.
Denna försäkran måtte val vara gifven
åt Banco-Verke t, och ej åt några vissa
Personer. — Förståndet af en dylik försäkran
kan väl icke vara annat, ari at Barn
ken skall få tillgodonjuta deitbvinst som af
Disconteririgen rippkomirier. Detta kan ju
Ske fastän förvaltningen af Discont-Verket
är ställd under eri annan styrelse än den
Som har Banöo-FörVältningen om händer.
Beloppet af Discorit-Viristen har deremot
ifrån början eller vid Riksdagen år iSoo
på långt nät ické varit calculerad till så
Stor Summa sorit Banco-Styrelsen, till Rikets
stora skada, densamma uppdrifvit.
Jag vill påminna mig, efter den kännedom,
jag år i8io, söm Ledamot i RancoUtskottet,
haft tillfälle att inhärirta, att DiscantVinsten
icke från början varit påräknad till
större Surrima än i2ö,oöö R:d. årligen.
Om icke minnet allt för mycket bedrager
mig, vär deri Stimma hvarmed Säriken
skulle begynna Discont-rörelséri , eller såsom
Fond dertill använda, frän början endast
beräknad till 600,000 R:d.
Vid 1809 års Riksdag befanns Discontrötelsen
till den grad utvidgad, att Riksens
Ständer lönnö för godt stadgä den
maximi Summ a , hvaröfver denna rörelse
icke vidare skulle fa utsträckas. Banken har
i detta fall blifvit betraktad på samma
Rid. 0. Ad. Prot. 49. 50.
386
Den 7 Juli. J. tnl
sätt sora en enskild man förvaltar sin Gassa
, nämligen att den skulle gifva högsta
möjligarevenue,utan afseende derpå om sådant
kunnat förenas med Rikets väl i allmänhet.
Men låt mig *u äfven frir ett ögonblick
anse Banken såsom alldeles isolerad
ifrån Riket, och såsom ett verk hvars enda
föremål vöre att bereda sig den största
möjliga vinst och att dymedelst kunna
bringa sin Sedelstock i förhållande till
elen rörliga reela fonden, hvilket jag anser
alltid böra vara det hutvudsakligaste föremålet
för BancoStyrelsens bemödanden;
Så tror jag mig ändå lätteligen kunna bevisa,
att Ranco-Styrelsen äfven i detta fall
Utgått från en falsk synpunkt då den med
Nya Sedlar och således med en förökad Sedelstock
ökat discont-rörelsen. Antagom att
Banken genom Utlåning af 1,000,000 R:d.
tillökade Sedlar, årligen deraf indroge
60,000 R:d., som jag för lättheten i calculen
nu vill upptaga till 100,000 R:d , så
följer ju solklart att Banken mindst behöfver
10 års tid för att återkomma till dess
vid utgifvandet af nämnda million ägande
Soliditet, eller att kunna åter indraga
den genom utlåning förökade BancoSedelstocken.
Med så förvända principer för
Banco-förvaltningen som detta ådagalägger,
är icke underligt att BancoSedlarne fallit
i värde.
Den 7 Jnli /. m,
jag återkommer till den egertteliga
frågan och erinrar att så framt det med»
gifves att en del af de redan i Discont-rörelsen
instuckna Summor, småningom böra
öfverflyttas till Fastighets-LHh mot lindrigare
renta, så följer att den hittills erhållna
Discont-revenuen icke hädanefter kan
blifva lika stor.
2:0 ”Framställes af BancoUtskottet den
tanka att Bankens säkerhet icke medgifver
att medlen förvaltas af ett annat verk’’.
I 14 års tid har Riks-Disconten varit
Förvaltad, icke af Banco-Styrelsen, utan af
en Direction sorn utgöres äfven af dem
sorn de privata Actie*ägai*ne invälja. Säkerheten
har hittills egenteligen bestått i
enskilda personers belänta lösa Reverser.
Det är verkeligen svårt att inse hvarföre
Bankens säkerhet skulle blifva mindre än
hittills, om dessa medel skulle komma att
förvaltas under ansvarighet af ombud, som
Riksens Ständer sjelfve utse och tillförordna,
de må kallas Banco- eller RiksgäldsFullmägtige.
Säkerheten måste sökas hos
persönerna sorn skola handhafva förvaltningen,
icke i Localen der styrelsen resida»
rar, heldst medlen, om ock cbe bestodo i
silfver som fordrade väl försedda förvaringsrum,
alltid blifva deponerade i Banken
och uttagne genom Assignation, antingen
388
Den 7 Juli f. m.
Förvaltningen Tiar sina sammanträden pä
Riddarholmen eller i Bancohuset.
3:0 ’’I stöd af Fullmägtiges uppgift sa*
ger BancoUtskottet att det är en falsk tanka
att Banken är ett DepositionsVerk, utan
en Lane- och Vexel-Bank.
Det är visserligen en sanning att Banken
också kan betraktas såsom en LäneBank,
men enligt sjelfva naturen af Bankens
inrättning och äfven enligt Bankens
första grundförfattningar sträcker dess egenskap
af LäneBank sig icke längre än till
Låns beviljande på exportabla effecter,
och ganska säkert icke till utlåning af andra
medel än den så kallade Gewinsten.
Det är missbruk att den någonsin utsträckt
sina beläningar längre; Och allramir.dst öfverensstämmer
det med dess inrättning att
lemna Lån i Discont-väg mot privatas
Skuldsedlar. Orsaken till Bankens benämning
af Läne-Bank igenfinnes äfven i dess
rättighet till Låns upptagande af silfver.
Bankens egenskap att böra vexla sina
Utelöpande Sedlar har väl aldrig af någon
blifvit satt i fråga. Detta är väl den
mjndsta skyldighet af Banken då den upphört
att enligt Sedlarnes ordalydelse dem
inlösa. Att den således bibehåller namn
af Vexel-Bank vill jag visst icke bestrida,
Den 7 Juli {■ ni.
389
ehuru den äfven med skäl nu skulle kunna
betraktas såsom RiksgäldsContoiret
i afseende på dess CreditSedlar. Den förmodan
Statsutskottet yttrat att Banken egentligast
kan betraktas såsom ett Depositions-Contoir,
hvars hufvudsakligaste
föremål . bör vara att söka brin
ga
sina sedlar till värde mot den reela
fonden, är alltså icke någon falsk
tanka, utan tvärtom en ganska sann framställning
af det rätta förhållandet.
4:0 ”Påstås att Banken ägerallmänna opinionen
för sig, hvilken lika som en åldrig
vana bör respecteras” m. fl.tröstrika grunder
som framställas för den kära Discontens
bibehållande på gammal fot.
Härmed skulle jag högeligen önska att
kunna instämma; men detta påstående
niotsäges allt för mycket af dagliga erfarenheten
för att jag kan tro derpå. För att
bibehålla opinionen för ett sådant Verks säkerhet
fordras något mer än att Styrelsen
aflägger hemlighets-ed. Så länge Banken
icke en gång fullgör sina åtagna förbindelser,
att till de medborgare som mot 4 procents
renta insatt Silfver i Banken, detsamma
återbetala , än mindre att inlösa sina
utelöpande Banco TransportSedlar, må
man icke tala om, att Banken har allmänna
opinionen för sig. Om så vore, betaltes
39<>
Den 7 Juli f. m.
säkerligen icke sä högt agio som mi erlägges
imellan Pappers- och Silfver-Riksdalern.
Icke inå man föreställa sig , aj,t den
utvexling af 2-skillings-stycken, sorn en
gång i veckan under Poliee-betjeningens
tillsyn verkställes, samt att lumpor uppkö»
pas med 2-skillings-stycken, äro till fyllest
görande åtgärder att uppehålla Banco*
Verkets credit.
5m Anföres att Banken är ett perma*
neni: Verk; men Riksgäids-Contoirets tillva*
reise temporaire m. in,
Önskeligt vöre sannerligen att Riks»
gäldsContoiret icke behÖfdes och att dess e»
höflighet snart mätte försvinna; men imelJertid
är svårt att inse hvarföre RiksgäidsContoirets
preeaira tillvarelse skulle utgör*
ett verkligt hinder för Discont-rörelsens
efverflyttnirig till nämnda verk. Dess upplösning
kan ju aldri» beslutas annorlunda
än af Riksens Ständer under ett Riksmöte?
De samma Ständer som derom förordna
äro Ju då också i tillfälle att förordna
huru med Discont-förvaltningen vidare
skall förfaras? Intet hinder är att icke ett
annat Verk bör kunna infordra och upptaga
lånen, än det som de samma utgifvit.
6:o BancoUtskottet anför att, i fall
snan antoge hvad StatsUtskottet föreslagits.
Deu 7 Juli f. TO.’
39»
kunde ”Sverige blifva ett för andra Nationer
varnande exempel af ett Rike som
hitintills, oaktadt de spdnare årens olyckliga
förluster i mindskning af^dess område,
i ansträngningar för krigskostnaders bestridande,
i ofördelaktig utrikes Handelsställning
och allmän stagnation i den inhemska
rörelsen, förmätt utan våldsamma förstörande
anstalter uppehålla sitt penningeväsende
m. m.som i sammanhang härmed
omförmäles.
Att såsom BancoUtskottet säger, Sverige
förmått uppehålla sitt penninge-väsende
, tror jag visserligen hade varit
möjligt, så framt andra utvägar blifvit vidtagne
, än dem man begagnat, nämligen
att med *ya Sedlars utgifvande tillita Banken.
Men att Sverige verkeligen icke
uppehållit sitt penninge-väsende (så framt
dermed skall förstås att Myntet eller BancoSellarne
blifvit bibehållna vid deras rätta
värde) är hvad jag tvärs emot BancoUtskottets
tillkännagifvande vågar med full
visshet påstå, och tilltrci mig äfven det
bevisa, så framt nu som förr hälften af
4 får utgöra 2. Om denna sanning äfven
hädanefter får gälla, så lärer ingen linnas ,
som icke vid första eftersinnandet inser,
att när man nu för samma Numeraire i
BancoSedlar icke får mer än hälften så
väl af Silfver som alla andra varor, emot
§6?
Deu 7 Juli, f, m.
hvad för 6 ä 8 år sedan erhölls, så hafva
verkeligen BancoSedlarna på nämnde tid
fallit till hälften och följakteligen hav
Sverige icke uppehållit sitt myntväsende.
Om Sverige fortsätter sina Ftnancie]la regleringar
efter saftima System äom hittills,
att genom fabricerande af nya Sedlar ertan
fond förskaffa tillgångar för alla uppkommande
behof, då tror jag att Sverige
skall framställa likasom Dannemark det
gjort,ett för andra Nationer varnande exempel
af ett Rike, som genom öfverflyttning
af Riks*skulden på sjelfva Rikets Rörelsekapital
, slutar med att icke mer hafva
något mynt.
Detta har å tunn ds tone mer sannolikhet
än alla de skräckbilder Höglofl. BancoUtskottet
afmålar såsom befarade följder
af att StatsUtskottets Förslag skulle vinna,
bifall. Hvem hade väl kunnat föreställa
sig så mycken våda vid att öfverflytta Styrelsen
af Riks-Disconten , från Fullmägtiga
i det ena till Fnllmägtiga i det andra Riksens
Ständers Yerk?
7:0 '' Med full öfvertygelse säger BancoITcskottet
sig kunna åberopa de särskildta
Yttranden som åtföljt StatsUtskottets Betänkande.
’’ Dessa hafva genom BancoFullmägtiges
enhälliga Utlåtande blifvit
såsom grundeliga förklarade. Iliand dessa,
Den 7 Juli f, m.
595
grundeliga Yttranden lärer väl icke inbegripas
Flerr Förste Archiatern von Schulzenheims
, hvilket såsom i det hufvudsakligaste
instämmande med StatsUtskottets,
rakt strider emot hvad ÉancoUtskottet
föreslår, Då återstå Herr CommerceRadet
Santessons, Herr Assessor Arosenii och
Herr CommerceRadet Nordlindhs. Det
sistnämnda som för en kort stund sedan
här blifvit uppläst, torde Ridderskapet och
Adeln påminna sig. Det innefattar inga
detailler, utan Författaren yttrar blott generelt
sin farhåga vid StatsUtskottets
Förslag. Det kan således icke vara detta
sorn RancoFullmägtige räkna till de
grundeliga. Då återstå endast GommerceRådet
Santessons och Assessor Arosenii
särkildta Yttranden, hvilka BancoUtskottet
Säger sig med full öfvertygelse kunna åberopa
, och hvilka förmodeligen äro de
Sorn enligt BancoFoUmägtigesj enhälliga
vitsord egenteligen böra som grundeliga
anses. — Mången skall säkert anse förmätet
att jag icke kunnat blifva öfvertygad
om detta förhållande, då samtelige BancoFullniägtige,
som en längre tid bort sysselsätta
sig med dylika ämnen, så bestämdt
häruti förklarat sin tanka. Men orsaken
till mitt tvillande det oaktadt, är den, att
s alla sådana fall der jag kan erhålla en
Mathematisk visshet för mitt. eget omdö
-
394 D«u 7 Juli. /. m.
me, litar jag mer derpå än på andras*
hvartill jag icke kan inse skälen.
Redan linner jag mig hafva alltför
länge uppehållit Eder, mine Herrar, hvarföre
jag ganska kort skall framställa hvad
jag ytterligare vill säga. Till svar på
Commerce-Rådet Santessons första anförande
åberopar jag det som jag i sammanhang
med hans Anmärkningar låtit trycka,
och som åtföljt StatsUtskotrets Betnnkand»
till RiksSiånden; hvad Tit. Santessons sednare
beträfFar, är det hufvudsakligaste, som
deri förekommer, upptaget genom de anmärkningar
jag redan vördsamt haft äran
framställa mot hvad BancoUtskottet
yttrat.
Vid Herr Assessor Arosenii anförande
vill jag blott göra den samma erinran som
jag gjorde i StatsUtskottet, då det blifvit
uppläst, nämligen att den grund hvarifrån
han utgår för att vederlägga StatsUtskottets
Betänkande, häftar för den icke så alldeles
obetydliga felaktighet att rakt strida mot
sanna förhållandet. Han säger nämligen
såsom en följd af StatsUtskottets Förslag:
”Endast i händelse dessa (nämligen privata
Lån mot 3, 5 å 6 procents Renta) icke
erhållas, skulle Bankens nu i rörelse satta
Discont-Fond få till utlåning användas,
men i annat fall, skulle den blott tjena
Ven 7 Juli. f. nu
395
som ett Creditiv för att vara att tillgå, då
5 procents-lånen återfordrades, det vill säga,
icke komma att linnas i allmänna rörelsen
annorlunda, än* ungefär i samma
proportion, som vi sett de öfriga Disconterna
i vanlig tid begagna deras Cieditiver
i Banken , hvilken proportion sällan
lärer hafva öfverskridit halfva beloppet;
etc.’’
På grund af en sådan falsk supposition
visar Tit. Arosenius den helt naturliga
följden, att en allt för hastig mindskning
i utelöpande RörelseCapitalet skulle
kunna uppkomma af StatsUtskottets Förslag,
och då ingen kan neka att detta vore
ganska vådligt, antager man på samma
skäl lätt den af samma Författare framställda
mening, att det lindrigaste sorn kan sägas
om de privata Lånens upptagande, är,
att de blifva o&kadliga, endast i det fall att
de misslyckas.
Dessa framställningar äro långt ifrån
grundliga endast förvillande, och mindst
borde man vänta dem ifrån en Ledamot a£
Höglofl. StatsUtskottets Financeafdelning,
som ägt tillfälle taga kännedom om den
plan StatsUtskottet framställt.
Jag bekänner uppriktigt, att jag ansåg
detta Tit. Arosenii misstag så påtagligt, att
59®
Den 7 Juli f. m.
jag icke trodde det vara möjligt att -någon
som med uppmärksamhet följde ämnet, icke
genast skulle inse d«t; men jag linner nu,
att hans vrängda framställning undfallit icke
allenast BancoUtskottet utan äfven Herrar
Fullmägtiga; ty i annat fall hade de väl
icke kallat hans Anförande grundligt. Det
yore åtmindstone en hittills alldeles okänd
method att benämna för grundligt hvad
som är hvarken mer eller mindre än ösanning.
Det linnes icke en enda råd hvarken i
StatsUtskoltets Betänkande eller mitt mer
detaillerade project, hvaraf kan dragas någon
sådan slutsats, att någon del af de redan
i Discootvörelsen af Banken instuckna
summor skulle kunna anses som Creditirr
och lemnäs obegagnad. Tvärtom är det
tydligen sagdt, att hela den summan skulle
till utlåning användas, hvilket äfven min
bifogade calcul utvisar*
Det är endast de genom amortissement
efter år 1818 Banken tillflytande summor,
som jag bevisat icke blifva behöfliga att
från Banken utlemna, i fall de privata stående
Dånen erhållas _ ty i sådant fall ersättes
Allmänna Rörelsen tillräckligen genom
de. för Lånen utgifna Statsobligationerna
för hvad Banken af sina sedlar amorterar.
Idet hela innefattas resultatet af Herr Arosenii
Den 7 Juli, /. m.
397
Yttrande äfven som af BancoUtskottets i föl.
jan de: Ingen annan hjelp för pennin gställ
tiingen
bär sökas än att noga förekommet
attBancoSedl arne kunna förbättras, då skall
med de förhoppningar vi nu äga om en förbättrad
handels-ställning tu. m. allt hjelpas
af sig sjelf t.
Man jemföre i öfrigt Herr Förste Ar*
chiatern von Schulzenbeims och Herr
Landshöfdingen Grefve Lilljencrantzvs särskildta
Yttranden med det af Herr Assessor
Arosenius, så torde man lätt komma
i tillfälle bedomina huruvida min framställda
plan förtjenar den äran att af Herr
Arosenius benämnas såsom Strypsystem.
Bland andra ljusa och lyckliga tankar,
Sorn BancoUtskottets Betänkande innehåller,
förekommer äfven deli, att det vore vådligt
"bereda ens någon utsigt till vinst för Capitalisterna
alt skrinlägga dess sedlar i väntan
på deras hastiga förbättring till Silfvervärde.
Må jag billigt få göra den fråga, om
i hela Svea Land kan finnas en enda Capitalist,
som med tankeförmåga att göra
en speculation, icke inser att i fall dess sedlar
stiga i värde och hastigt eller långsamt
skola närma sig till Silfvervärde, detta
kommer honom till godo, så väl om han
598
Den 7 Juli. }. nit
har dem utlånta på säker hand, söm Orri
han skrinlägger dem. _ Man skullo
snart kunna falla på den tankan, att här i
landet Capitalister ansäges som skadedjur.
Sedan genom Financeoperationer Capitalist
ternas ägande förmögenhet blifvit till mind*
re än hälften nedsatt, synes man nu icke
en gång villja medgifva dem äga sundt förnuft.
Man lärer väl icke heller böra alldeles
förgäta, att mångå .menniskor, så Väl i
Sverige som annorstädes, icke på annat
sätt kunna hafva sin utkomst ari af den revenue
ett ofta obetydligt Capital lenman,
hvilken naturligtvis blifvit förmindskad i
samma man sorn myntet blifvit försämrade
Enahanda olycklig ställning uppkommer
genom myntets försämring för hvar
och en som till sitt uppehälle endast har
att påräkna en gifven summa.
Det synes som skulle BancoUtskottet
anse förmonligt, om de på Utrikes botten
varande Svenska BancoSedlar åter inkomma
i rörelsen. — Jag tror äter att i synnerhet
hvad Banken beträffar, det vore en lycka,
om alla sådana hos Utländningar befintliga
Svenska BancoSedlar kunde rent
af brinna eller på annat sätt förkomma.
Jag får sluteligen vördsamt hemställa nöd
-
Dcn 7 Juli. f. m.
599
vHndigheten deraf att om grunden för hvad
StatsUtskottet föreslagit ogillas, detta Utskott
sättes i tillfälle yttra sig i hela sin
vidd gå val om hvad sorn rörer RiksgäldsContoiret,
som i öfrigt om allt hvad som
icke directe tillhörer BancoUtskottets befattning.
Det sätt BancoUtskottet föreslår , att
bringa i omlopp allt hvad till Banken inflyter,
kan jag dessutom omöjligen gilla i
den del som rörer Discontens utvidgade
rörelse eller en i progressivt förhållande
fortsatt plan, af den som hittills för Dis.
cont-utlåning -blifvit följd. Mina skäl deremot
har j,ig redan yttrat, och vill nu en.
däst tillägga , att då jag icke kan finna
Banken blifva solidare derigenom att den
är fordringsägare hos privata än hos Stats
verket, så förefaller mig högst orimligt
att i Bevillning erlägga summor för att på
Opinions-säkerhet i Discontväg dem till
enskilda utlåna. Mine Herrar ! Jag inser
alltför val att föga hopp återstår se den
plan jag vågat framställa vinna bifall detta
•Riksmöte, men jag är öfvertygad att det
är hvarken den första eller sista gång som
det allmänt nyttiga måste stå tillbaka för
mindre vigtiga föremål.
Hvad jag nu haft äran i ödmjukhet
yttra, kan alltså anses öfverflödigt, men
4öd Den i
Höglofl. Ridderskapet och Adeln medgifvér
säkert att man också ar skyldig sig sjelf
och sin öfvertygelse det försvar hvartill
man tror sig hafva godå skäl.
jåg anser dessxitom detta försvar äf
StasUtskottets Betänkande Vara fen skyldig
gärd af aktning för de Herrar och Märt
sorn deruti deltagit* och hvarföre jag afvert
trott mig böra visa att planen icke varit
ett så eländigt foster af okunnighet och
brådska , som man lätt kunde vara faller!
att tro då man blott läser hvad deremot
blifvit yttradt.
Grefve Lilliencrantz, Johan Wilhelin i
Då jag icke kunnat instämma i det af Högloll.
StatsUtskottet uppgjorda och till BäticoUtskottets
Utlåtande remitterade förslag*
hade jag önskat att få Uppställa mina tankar
i form af en fullständig plan; mert
som tiden icke velat sådant medgifva, och
dessutom all grund till ett system saknas,
så länge vissa hufvudfrågor äto oafgjorda,
och synnerligen den huruvida blifvande
Län- och Discontrörelsen varder anförtrodd
at Banken eller RiksgäldsContoiret, hvartill
kommer ännu ett hinder genom saknade
tillstånd att uppgifva Banco-Sdelstocken;
så får jag för närvarande endast vördsamligert
anmäla i Jivad mån min öfvertygelse
skil*
Y.
Den 7 Julif. m•
se skiljer sig från Höglofl. BancoUtskottets
afgifna Yttrande, hvilket jag anser böra
öfverltmnas till Höglofl. StatsUtskottet,
så väl sorn mitt enskildta^votum, och de
anmärkningar som i detta Pleno c£ mig och
andra Ledamöter blifva gjorda.
Om jag, i Bancostyl taladf, i så måtto
varit fritänkare att jag icke vördat en åldrig
fördom utan tillstyrkt den af Herr
Förste Archiatern och Cömmendeuren von
Schulzenheim yrkade publiciteten, har jag
deremot visat prof af verklig renlärighet
då jag icke velat godkänna det Sedelstocken
till nästa Lagtima Riksdag skulle blifva
oförändrad, emedan sådant ej allenast
aflägsnar utan motverkar Realisationens bestånd
, som, enligt Banaens grundförfattningar
och den der aflagda Ed, bör vara förnämsta
syftemålet.
Jag har icke ansett dfet vara lämpligt
att i förhand till ziffran uppgifva beloppet
af de summor som kunde till Discontrörelsen,
Fastighetslån och Odlingsfon 1 användas;
utan trodde att så väl sammantagna
summans storlek sorn fördelningen deraf
borde, vid uppgörandet af en fullständig
plan, bestämmas af hänsigt å det Allmännas
fördel i förening med Bankens
verkliga bestånd och Sedelmyntets successiRicUl,
o■ Ad. Vrot. 51. 52.
Seu 7 Juli e< w.
va förbättring, utan någon hastig eller störtande
skakning.
Att någon annan fond till Realiserande
af RiksgähhSedlarne än förökande af RiksgäldsContoirets
Disconträtt vöre onödig,
har jag ansett vara påtagligt, så länge ett
visst agio är betsämdt imellan dem och
BancoSedh rna, samt Realisationen af dessa
sednare är suspenderad; då ingen anledning
linnés att heldre villja hafva det ena
än det andra Pappersmyntet.
lifgifvande af RiksgäldsSedlar, till samma
belopp som mindskningen deraf, har
jag förmodat vara olämpligt och, mer än
alla andra åtgärder, ledande till RiksgäldsSedlarnas
discredii erande; hvarför jag föreslagit
sätt att afhjelpa en alltför stark SedelStockens
mindskning, om en sådan genom
berörda Sedlars dödande skulle uppstå.
Fastän det icke är tillåtet att uppgifva
hvarken beloppet af Bankens redbara fond
eller densammas fastställda förhållande till
BancoSedelstocken, inser hvar och en ganska
lätt att de BancoSedlar, som, enligt
Riksens Ständers beslut år 1809, blifvit
utgifna för Riksskuld , icke äga motsvarande
valuta i ädla metaller, emedan en sådan
icke kunnat i Banken omedelbarligen
Den 7 Juli e, m.
inströmma. Jag har derföre sökt Fästa Riksens
Ständers uppmärksamhet pä angelägenheten
att vid yppande tillfällen, utan införskrifning
försigtigt öka redbara fondén,
hvilket småningom bör ske i förhållande
tili det belopp som BancoSedelstocken, efter
återställd Realisation, anses böra blifva
större än den var de tider, då oinskränkt
utvexling existerade.
jag har förmodat att denna angelägna
omständighet skulle betaga den märkvärdiga
farhågan för Realisationens alltför hastiga
återställande, heldst densamma, enligt
min princip, på mångfalldiga år icke kan.
äga rum, då dertill fordras ej allenast indragning
af nu utelöpande öfverflödiga
Banco- och RiksgäldsSedlar utan ock amorterandet
af deni, som till redbara fondens
förökande måste utgifvas.
Hvar och en som äger klart begrepp i
financiella äiimen inser ock a:t ett så kalladt
Strypsystem, som i öfversättning betyder:
Säljares, Löntagares och icke producerande
folkklassers återställande till deras
lagliga tätt, ingalunda är att befara, om
den. blifvande Penningstocken, efter återställd
Realisation, betydligen höjes öfver
fordna beloppet, emedan Fastighetsvärden
och Varupriser i sådant fall aldrig kunna
nedfalla till den punkt hvarvid dé förr
voro.'
*
j0fn 7 Juli. f. >JI,
I anledning af de Anföranden jag 'anti
er förevarande Plenum hört framställas,
bör jag anmärka: Att i sumnian af de nu
rrtelöpande BancoSedlar icke allenast innefattas
en verklig Riksskuld, utan i min tanka
den heligaste af all Rikets gäld , emedan
den, utan föregånger» Taxering, pröfning
och fördelning, är godtgjord genom direct
skattläggning på medborgare; att Agioteling
å Stat ^Obligationer skulle äga rum.,
kan jag icke inse i annat fall an om Alljnänlielen
ålades att dem emottaga såsom
mynt, och att de icke vid fixerad tid inlöstes;
men deremot finnér jag ingen anledning
till lifgifvande deraf, örn icke deri
plan fattades, att från Banken till RiksgäldfConloiret
öfverföra den Riksskuld, sorn
Banken är 1809 blef ålagd att inlösa. Till
hvilken operations reglerande en längre tid
erfordras, än Riksens Ständer nu kunna
deråt lemna.
Ehuru detaillerna vid regleringen aF
den blifvande RiksDiscontrörelsen icke lära
kunna bestämmas utan i ett sammanhang;,
då afgjordt är hvilket af Riksens Ständers
Verk härmed får befattning, kan jag likväl
icke dölja det jag, af mångå skäl, för min
del förenar mig i dven tanka, att Rentan
kunde nedsättas till 5 procent
Då ännu 6 Ledamöter voro antecknade
att tala i detta ämne, och tiden var
Den 7 Juli e. m. 4°5
långt liden , hemställde Herr LamltMarshalken
om icke Ridderskapet och Adeln
nu skulle behaga åtskiljas, för att på eftermiddagen
klockan 5 återtaga öfverläggningen
öfver nu förevarande ämne.
Bifölls. -
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan ^ till 5.
In fidem protocolli
A- G. Silverstolpe.
Fredagen den 7 Juli.
Plenum kl. 5 eftermiddagem.
Återtogs den i förra Plenum började
öfverläggning om StatsUtskottets Betänkande
rörande nägra vid Statsregleringen förekommande
omständigheter, samt BancoUtskottuts
deröfver afgifna Utlåtande.
Herr König, Pehr, hade inlemnat följande
Anförande:
Med all den högaktning jag hyser för
StatsUtskottets Ledamöter, kan jag dock ej
406
Den 7 Juli c, m.
underlåta att anföra de betänkligheter viel
den af deni uppgifna Finance-planen mig
förekommit; betänkligheter, hvilka jag funnit
af den vigt, att jag ej annat kan än bestrida
och ogilla hela Betänkandet,
Hela Financeplanen hvilar egentligen
på tvänne hörnstolpar; den ena eller flyttningen
af RiksDiscontens fond och disposition
från Banken till RiksgäldsContoiret,
med 5 Millioners förskott och 2 Millioners
Disconträttighet o., s. v. ; uppgående hela
den projeeterade summan, sorn Banken
skall mista, till 13,800,000 Riksdaler. Den
andra eller upptagandet af jute slags Lån,
för att dermed öka fonderna till utlåningar,
samt att framdeles kunna mindska den
förmenta öfverilödiga Sedelrnassan.
Råbom oss nu efterse, örn någon var
7
O
aktig byggnad kan uppföras på dessa hörnstolpar.
Genast förekomma de frågor: hvarföre
flytta RiksDisconten från Banken till
RiksgäldsContoiret?' Beredes derigenom
mera säkerhet för Banken, mer ordning
och redighet än förut? tiar Banken illa
administrerat sina fonder? Vinner Bankens
Credit härigenom, mera styrka i den allmänna
opinionen? Jag skall bjuda till besvara
deSBa frågor på ett satt, som i fullt ljus
Dsn 7 Juli e. m, 4o7
Satter onödigheten och skadligheten af denna
flytttning.
Icke ett ögonblick kan jag tvifla derpå,
att Ridderskapet och Adeln icke nu som
tillförene nitälskar för Banken såsom den
grundpelare, hvarpå hela Rikets väl
och dess penningeverks bestånd hvilar;
den källa, som underhåller allmän och enskild
välmåga, der. enda säkra tillflyktsort
för vår räddning i nödens stund, och som
Således bör vårdas och bibehållas vid alla
sina ägande inkomster, bland hvilka Discontvinsten
utgör en betydlig del.
Banken har aldrig varit hvad man rätteligen
kallar Giro- eller DepositionsBank,
utan endast en Vexel- och LäneBank. Så.
kallas den äfven i sjelfva Skapelse-författningen
i Kongl. Maj:ts Nådiga Tillstånd,
gifvet Riksens Ständer, till att taga Banken
under sin förvaltning, af den 17 Sept.
1668, uti Kongl. Maj:ts Nådiga Stadfästelse
och Försäkring, gifven Riksens Ständer på
Riksdagen i Upsala uppå Vexel- och LäneBanken
af den 3 October 1675, likasom i
andra sednare Författningar. Enligt Stiftelsegrunderna
äga Riksens Ständer endast rättighet
att disponera om Bankens behållna Gewinst;
men denna bl ef vid 1809 års Riksdag
disponerad säkerligen för en framtid
af 20 år. För 1Ö15 års Ständer kan det
hvarken vara nyttigt eller tillständigt att så
förmindska Bankens betydliga inkomster,
att kommande Ständer aldrig få någon
vinst ått disponera om.
Ej ökas Bankens Credit genom öfverlemnande
af 12,800,000 R:d. till RiksgäldsContoirets
disposition, inberäknadt livad
till MagazinsDirectionén skall utgifvas emot
ringa renta och utan visshet om deras
åter bekommande, så att det med skäl
kan kallas egt Langeln.
Den Låntagande Allmänheten vinner
icke vid denna flyttning; ty onekligen kunna
Låntagare i VexelBanktn lättare lill tjenliga
penningar förvandla eu Discont-Assignation,
som fås en trappa högre upp i BuncoHuset,
än en som fas på Riddarholmen.
ifråga varande flyttning skulle äfven göra
en tillökning af Betjeningen i RiksgäldsContoiret
nödvändig, hvaraf följer tillökning
af löner och utgifter. EmbetsmannaCorpscn
åter bör snarare mindskas än ölcas.
Flyttningen skulle äfven blifva en
pretext för att förlänga lifstiden för ett Verk ,
som vi annars böra hoppas att snart se
slutet på.
Omöjligen kan Ulåningshestyret genom
den föreslagna flyttningen blifva bättre ut.
földt. Vi bafve icke anledning till missnöje
öfver det Styrelsesätt RiksDiscont-Directionen
hittills följt; tvärtom har, som
jag tror, denna Direclion genom aktsamhet
och försigtighet vid utlåningar i allo svarat
emot Ständérnas förtroende och således
gjort sig lö ij nt af deras aktning och fortfarande
välvilja , icke af någon O-tracnm.
När härtill kommer, att Banken i mer
än ett halft Seculo blifvit styrd efter samma
grunder, med samma försigtighet, samma
ömhet, så frågar jag: finnes då något
skäl att betaga en så aktningsvärd Corporation
dispositionen af en stor del af sin
förmgöenhet af 12,800,000 Riksdaler?
Detta skulle ske, för att ställa denna
summa under förvaltning af en annan Corporation,
som endast och allenast Lör sysselsätta
sig med licjuiden af Rikets gild och
alldeles icke bör fä tillfälle uppbära och
handhafva mera penningar, än de summor
Principalerna Riksens Ständer anslås till betalning
af gifna och godkända skulder.
Hvilken kan vara mig ansvarig derföre,
att icke i en sådan sakernas ställning,
i brist af andra tillgångar, vid
trängande behof , RiksDiscontens fond
tillitades och medtogs lill Rikets ut
gifter
och det till Allmänheten, Jordbru
-
Den 7 Juli e. nt,
kare och Näringsidkare utlofvade och
beräknade understöd alldeles uteblef eller
förvandlades till precairt? Är det
rådligc, att utom de vanliga inkomsterna
låta ett Verk, som endast bör befatta
sig med Rikets gäld, i en bast få 18 millioner
att disponera, hvilket är den fonds
sorn i finance-planen påräknas?
En sådan anstalt, en sådan hopblandning,
auctoriserad, skall om några år gifva
anledning till de största oredor, den förfärligaste
villervalla i Rikets penningeverk
och för evigt ruinera Bankens credit.
För Banken , som ej har någon befattning
med liquiden af Rikets skuld, kan någon
farhåga i detta afseende ej äga rum.
Endast möjligheten , att ett sådant tillgrepp
kan ske i ^RiksgäldsContoiret, är tillräckligt,
för att försvaga , och kanske helt och
hållet förstöra både RiksgäldsContoirets och
Bankens credit.
Snarare skulle jag försona mig med en
del af de föreslagna lånen, om någon annan
Corporation dermed hade befattning. RiksgäldsContoiret
bör icke auctoriseras upptaga
andra lån, än de som äro nödvändiga
för bibehållandet af dess Credit, för att
med Svenska |fersträckningar inlösa Rikets
utländska skulder. Detta bör blifva
Den 7 Juli. e. m.
RiksgäldsContoirets non plus ultra. — För
öfrigt åberopar jag mig Herr C. ArOseni£
Memorial,hvad de föreslagna lånen angar,
och får endast om de permanenta annuiteterna
tillägga, att denna skimrande men
bedrägliga plan går ut på att förmindska ett
närvarande ondt genom fortplantning på
kommande slägter. Hvar ålder bör fäkta
i egna strider, betala egen skuld, öfvervinna
egna svårigheter, och ett så motbjudande
medel bör icke tillgripas annarps än i yttersta
nöden.
Det förtjenst uppmärksamhet, att respectiva
StatsUtskottet varit så sysselsatt
med att förskaffa Riksgälds-Contoiret 18
millioner, att ingen tid varit öfrig, för
att utstaka sättet, huru Jordbruk och Näringar
skola erhålla understöd, annorlunda än
att detta framdeles skulle verkställas. Detta
har jag likväl trott vara de ämnen, som
mest påkalla Riksens Ständers uppmärksamhet
och hjelp.
Då fråga är om ett helt Rikes räddning,
torde nya experimenter ej böra försökas.
Man gör säkrast, om man med ögat
återvändt på fordna felsteg och med erfarenhetens
fackla i handen botar refvorna
på den gamla byggnaden, utan att nedrifva
den och bygga nytt.
qit Deu 7 Juli e. m.
-«
Med åberopande af hvad sa val BancoUtskottet
sorn Herr Grefve Lilliencrantz yttrat
och så väl utredt, och i anledning af
hvad jag nu haft äran anföra, anser jag
mig böra styrka till afslag. på den ifrågavarande
flyttning af RiksDiscontens fond,
såsom onödig, ty han skadar men gagnar
ej , olaglig, ty han strider mot Riksens
Ständers vid 1800 och 1812 arens Riksdagar
tagna beslut, som försäkrar Banken om
disposition öfver DiscdViten , som böra he-.
liga och orubbliga hållas, om man vill förvara
sig sjelf aktning och Riket Credit,
och onyttig, såsom medförande ny kostnad
för Staten och ökadt besvär för låntagaren
samt slutligen ledande till de eftertänklig
t
• r *
ste följder , hvarföre jag äfven yrkar, alt.
StatsUtskottets Financeplan bör till punkt
och pricka förkastas. _
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
anförde skriftligen:
Det är en brydsam belägenhet, den i
hvilken Ridderskapet och Adeln befinnes,
derigenom att flnanceplanen blifvit sä sent
dess pröfning föredragen. A ena sidan önskar
ofelbart Ridderskapet och Adeln att kunna
göra afseende på Kong]. Maj:ts yttrade nådiga
önskan , att icke fördröja Riksmötets
snara afslutande ; å den andra fördrar Riddérskapets
och Adelns eget och nationens
Pen "7 Xi ii e- m.
blista, att ett nid af så mycken vigt sorn
v.11 linauGf plan , b ■ "ned att tjena till grund
för operation» i na fi r 5 års lid , måtte undgå
att fa alla lyten af ett hastverk.
Jag har i det Utlåtande, som åtföljt
det Särskildta Utskottets Betänkande om
botemedel mot allmänna förlägenheten,
uppgifvit de medel , som jag ansett böra
vidtagas för att återföra Rikets flnartciella
förhållande i det skick, hvarifrån det ifrån
a809, från Riksdag till Riksdag, mer och
iner afvikit. Tvär man blott söker lindring
för ögonblicket, är det naturligt, att sådana
medel afvisas, de. der, för att kunna bli
gagnande med tidpn, svida- för ögonblicket.
Jag vill derföre icke med mina framställda
Förslag upptaga Ridderskapets och Adelns
tid. Den tid torde komma, då en del af
de samma åter torde under pröfning företagas.
Jag vill blott bifoga några mina anmärkningar
vid de af Stats - och BancoUtskotten
framställda Förslager, efter ändå
dessa Förslag lära blifva till ytterligare
granskning återremitterade.
Jag finner i alla dessa Förslag några
idéer instämma med mina åsigter _ andra
dem jag finner mig böra ogilla.
4i4
Den *! Juli e. m.
Hvad det Förslag beträffar, sorn af
StatsUtskottets pluralitet blifvit Ridderskapet
och Adeln förelagdt, sä linner jag
gräns-linierna rigtiga som blifvit uppdragha
imellan Banken och Riksgälds-Contoiret,
samt jemväl Stats-Verket, så vida
idéen af publik Stats-Skuld gillas.
Jag för min del kan icke ogilla idéen
utaf, att creera Stats-Obligationer när Staten
är skyldig eller måste göra Skulder.
Med förutsättande af en klok Finance-För»
vältning och derjemte tillräckligt öppen
För att bannlysa allt annat misstroende än
det som ager sin grund i Opinionen om
Statens existence, anser jag ett SlatsSkuldsSystem
för ingen ting mindre än vådligt;
tvärtom, ju större antal Individer äro interesserade
i StatsFinanceSystemet, dess mer
äro de ock interesserade i Statens Uppehållande
och försvar. Derigenom att StatsObligationer
införas, öppnas en säkrare utsigt
för möjligheten att Staten en gång må
kunna liquidera sin Gäld till Banken, och
att Banken må kunna åter bli hvad den före
1809 varit, det vill säga, sitt Sedelbelopp
i förhållande till sin Fond, än någonsin
genom indragningsvägen eller Amortissement
kan blifva möjligt. Mot Amortissement
kommer alltid den att höja sin
röst, som söker hjelp för dagen. Men
denne har pluraliteten på sin sida.
Deu 7 Juli e. m.
Deremot kan jag icke gilla det medlet,
hvarigenom StatsUtskottets pluralitet
velat bereda sig utväg till ernående af Målet,
nämligen utvägen af Lån emot g procent,
att lyftas för dagen. Opinionen har
förklarat sig mot dessa 5 procents-Sedlar,
och enligt min öfvertygelse, med skäl. Annuitets-Lån
deremot kan jag icke ogilla.
Att Riksgälds-Sedlar bibehållas i rörelsen
finnér jag nyttigt; så länge de finnas,
skall opinionen tala till faveur för
Banco-Sedeln; försvinna de, skola Löner
och Dagspenningar innan kort betalas till
samina nominal i Banco-Sedlar som nu i
Biksgälds-Sedlar.
Mot de af BancoUtskottet uppgifna
Förslag, har jag att anmärka, att Lån på
Fastighet synes mig stridande mot principen
af Bankens inrättning.
Än mera ogillar jag Lånen till förmon
för Jordidkaren emot lägre Renta än den
vanliga. Detta medel hörer tili classen aE
de onaturliga industri-medlen, som äro för
mycket susceptibla af missbruk för att lända
till gagn.
Allt hvad Banken borde göra till förmon
för Jordbruket, synes mig böra bestå
deri, att den fournerar Styrelsen Medel att
4i6
Den 7 Juli e. m.
upphandla Spannemål, enär Spannemålstillverkaren
saknar Köpare. På samma
sätt som Banken länar på exportabla Metaller
enär Tillverkaren saknar afsättning
till utländsk Man eller dess inländska Commissionair.
Den Spannmål Regeringen upphandlar
är väl icke bestämd att utföras; men när
derigenom före k om mes införande af Spannmål
under niindre gynsamrna är, så är
förhållandet enahanda så väl för Näringen
som för Staten. Å ena sidan ar frågan om
en vunnen Penning, å den andra är frågan
om en bespard Penning.
Jag skulle derföre tillstyrka, att allt
hvad som bestämdes af Banken till OdlingsLån,
matte i det stället lemnäs lili Magazins-Directionens
disposition.
Och att de Summor som bestämmas
till Fastighets-Lån, måtte gå till en särskild
Discontens Fond till Lån åt Jordbrukare
emöt vanlig borgen och mot villtor
af års-omsättning och 10 procents inbetalning
af första Lånings-Summan.
Friherre Boye, Ludvig: Jag bestrider
icke att Annuitets-Låne-Systemet kan, en
dag, blifva af stor nytta för Sverige; men
jag
Deu 7 Juli. e. n.
4*7
jag bestrider att det samma nu Itan vara
nyttigt att antaga. Annuitets-Systemet är,
i England, ett lyckligt medel, att för stora
Stats-Behof upphämta tillgångar af Penningar,
för att, iJbehofvens fyllande, d<m
till Rörelsen återgifva; det vill säga, det
utgör en förträfflig utväg för Staten, att
verkställa stora företag, utan att behöfva
öka det egentliga Rörelse-Capitalet, ty deB
är blott Annuitets-Stocken som ökes; mea
användbarheten af detta Sytem har, i
England, ensamt sin grund i Rörelse-Capitalets
tillräcklighet och i Stats-Crediten.
England har ofantligt Rörelse-Capital och
stark Stats-Credit. I Sverige åter, der fen
skilnad gifves imellan Rörelse-Capital och
Penninge-Stock, och der Rörelse-Capitalet,
må hända, icke utgör mera än hälften a£
Penninge-Stocken, hvars andra hälft troligen
ligger i Utlänningens hand; här kan,
så länge Näringarne sakna erforderliga tillgångar,
och Staten således skulle, för att
erhålla Län, concurrera med Näringarne,
Annuitets-Systemet, icke vara hvarken särdeles
verk-ställbart eller nyttigt, om också
StatsCrediten vore här lika säker att påräkna,
sorn den är i England. Man må
säga hvad man vill, så är det dock icke
för Stats-Behofven, Ånnuitets-Lånen nu
skulle göras, utan det vore blott för Näringarnes;
och med hvad afseende jag vill
rädd. o. Ad, Pral. 53* ö4‘
Den 5 Juli e. m.
lemna åt Näringsidkares behof, tror jas
icke att Staten bör göra något bruk af sin
egen Credit, för att bispringa dqras, sva»
nerligen då en annan, mindre betänkligutväg
gifyes. När, en gång, en del af vår
Penninge-Stock , som nu är hos Utlänningen,
återkommit, Och Rörelse-Capitalet
derigenom återvunnit en tillräcklighet, som
jag) för min del, tror detsamma mi icke
äga; samt när, en gång, stora Stats-Behof
kanske tvungit oss, att allt för mycket
fika Rörelse-Capitalet, då blir tid att använda
Annuitets-Svstemet, och tillita StatsCrediten;
och då torde det finnas rätt
lyckligt, att ännu hafva den utvägen oförsökt.
Att imeliertid, och i en tid af erkand
allman Penninge-förlägenhet, låta
Staten uppträda såsom Lån-sökande, det
kan, efter min öfvertygelse, icke vara
nyttigt.
Vid en annan Ledamots anförande torde
jag få anmärka, att \ år Bank visserligen
ifrån början varit ämnad bade till Depositions-
och äfven Läne-Bank, samt också
visserligen fått sig ålagd t, att gifva Lån på
annat, än blott exportabla -Varor. 1668
ars Ranco-0 Ining, bekräftad i 1719 års
Privilegier, föreskrifver uttryckeligen, att
så snart Bioken erhöll tillräcklig styrka,
skulle d-=n hemllja Län på Hus i Städerna,
samt Fastighet på Landet.
Den 7 Juli e. m. 41^
Om Åssessoren Arosenius skulle, uti
sitt till StatsUtskottet gjorda Anförande,
hafva misstagit sig, då han ansett Utskottets
pluralitets mening vara, ptt, genom
upptagande Lån, komma i tillfälle, att
icke utlåna alla de Medel, som Banken nu
i Discont-väg har utelöpande; om, säger
jag, han skulle deri hafva misstagit sig,
så har jag, uti mitt i dag upplästa Betänkande,
gjort samma misstag; och det är
derföre nödigt, alt jag rättfärdigar oss båda.
Den mening vi antagit såsom hafva
varit StatsUtskottetS, ligger alldeles öppen
och tydlig i Betänkandet, der det säges„
att sedan, genom Credit-Systemet, tillgång
för Näringarne vunnits, kunde, som orden
lyda, Bankens tillitande i samma man umbäras.
Af dessa ord torde svårligen någon
annan mening kunna dragas, än den Assessor
Arosenius i StatsUtskottet, och jag
här upptagit och besvarat.
Man har hardt bedömt den Supposition,
att Capitalister kunde skrinlägga sina
Penningar; och jag tror mig, i följe deraf,
böra erinra om den mening, i hvilken
jag nyttjat ordet skrinlägga i det anföran-,
de jag denna förmiddag uppläst. Jag har
nämligen sagt, att då Capitalister betogs
tillfället att på 3 procents räkning, i TullActier
och i Annuiteter använda sina Penningar,
skulle det blifva en orimlighet att
42®
Den 7 Juli c, 77*.
förmoda , det han längre skulle uthärda att
skrinlägga deni, och jag har deraf dragit
den slutsats, att man kunde vara förvissad
derom, att han genast antingen sjelf ingick
för deni i Näringarne, eller ock utlånte
dem till Närings-Idkare, då, i båda
fallen, Penningarne hade gått till det önskade
ändamålet.
Friherre Cederström, Jacdh: StatsUtskottets
Financeplan grundar sig pa ett Creditoch
Lån-System genom Disconter m. m.
BancoUtskottet har i sitt utlåtande deröfver
afslagit att lemna de begärda bidragen till
BiksgäldsContoiret, men deremot åtagit sig,
att med de föreslagna summorna i Discontoch
annan lån-väg biträda Jordbruk och
Näringar samt till afhjelpande af penningebristen
i allmänhet. Discontrörelsen, grundad
på allmänna medel, skall blifva hufvudsakligaste
föremålet för mitt yttrande.
Det är min öfvertygelse, att Disconter som
förläggare af allmänna medel blifva skadliga
i den mån de längre tid fortfara; deremot
&ro de nyttiga och kunna aldrig blifva
skadliga, då de af enskilda förläggas utan
bidrag af allmänna medel. Orsaken dertill
är, att då Disconter förläggas af allmänna
medel, ingår ech amorteras
intresset i det Verk , sorn administrerar Discontrörel«en:
rörelseCapitalet mindskas således
i samma mån, lånbehofven ökas i
samilia förhållande* och dessa Verk blifva
Den 7 Juli. e. m
4éi
nödsakade, att tid efter annan, i mån af
det sålunda ökade behofvet, utvidga Disconternas
rörelse, och hvem kan väl utstaka
gränsen för sådana lånrörelser? Om
Disconter 'deremot af enskilda förläggas
och underhållas, äger den omtalda mindskningen
i rörelseCapitalet icke rum, efter de
inflytande intressena genast äter ingå i rörelsen,
dels derigenom att de instickas i
Discontrörelsen , dels ock genom delägarnes
consumtion: Disconterna, som äro förlagde a£
allmänna medlen, böra derföre, i den mån
enskilda Disconter kunna inrättas, indragas.
Jag vet, att den stora vinst de privata
actieägare uppburit i de närvarande Disconterna
väckt afund, men okunnighet om
orsaken till denna vinst är dertill endast
‘vållande; vinsten förde privata actieägarne
härrör deraf, att de till en del uppbära intresset
af de allmänna medel, forn Banken till
dessa Verk förskjuter. Så snart inga biträden
af allmänna medel mera lemnäs privata
vid sådana inrättningar, kan visserligen,
efter den kännedom jag äger om sådan penningerörelse,
vinsten aldrig öfverstiga 6 procent
sedan betjeningens aflöning blifvit bestridd
och tillfälliga årliga förluster samt
rättegångsumgälder blifvit från vinsten afdragne.
Den förhöjda procenten, dä
lånen icke på förfallodagen inlösas eller
omsättas samt den omkring procent,
som vinnes genom interessets erläggande vid
Den 7 Juli e. m
lanet« bekommande, kunna icke, sedan ofvannämnda
afgifter blifvit bestridda, lemna
något öfverskott, som kan förtjena nämnas
än mindre afundas.
Jag önskar att om StatsUtskottets Betänkande,
som jag iörmodar , blifver återremitteradt
, Utksoltet måtte fästa uppmärksamhet
vid hvad jag anfört, samt något
stadgande föresläs, hvarigenom enskilde
inbjudas att inrätta Disconter, samt
att, i samma mån som sådana inrättningar
•blifva
tiilvägabragta, de Disconters rörelse,
som aro gj uudade på allmänna medel, måtte
indraga».
Det är ett irrbloss, att ett penningeverlc
tror sig kunna befordra sina sedlars
realisation, genom den vinst en utvidgad
Discontrörelso lemnat. Bankens vinst på
närvarande Disconters rörelse är 500 å
360,000 B:d. årligen; men sedan inrättningen
af RiksDisconten med 600,000 R:d. RörelseCapital,
har Banken blifvit tvungen att
tid efter annan utvidga dessa Verks Rörelser
till 6,800,000 R:d; som de nu äro i enahanda
progression, kommer säkerligen
att fortfara om icke systemet förändras.
Öfverflyttningen af Disconten från Banden
till Riksgälds-Contoiret, skulle jag ante
alldeles skiljaktig, så framt den icke
Z)«« 7 Juli e. m. 425
skulle förläggas af ett och administreras af
etVannat Verk, och ostridigt bör Banken
sjelf administrera sina Medel.
D> I.ån Utskottet föreslagit, att Riksgälds-Contoiret
skulle upptaga såsom permanenta
Annuiteter, anser jag ganska nyttigt,
om delta Lån-System tills vidare inskränkes
till den Summa som erfordras för
att liquidera Banken sina till Stats-A erket
lemnade Förskotter och utelöpande Riksgälds-Sedlat.
Då BancoUtskottets Betänkande egenteligen
endast innefattar anmärkningar emor
StatsUtskottet, så anser jag förstnämnda Betänkande
böra åtfölja de öfriga Anmärkningarna
till StatsUtskottet.
Grefve Lillj ener antz, Johnn Wilhelin:
Vid första början af Banco-Utskottets sammanträde,
har jag allaredan tillkännagifva,
det jag med Friherre Cederström delar den
öfvertygelse, att Discont-rörelsen, lemnad
åt enskildla Bolag emot viss andel i vinsten
, som til Banken erlades, skulle i alla
afseenden varit förmonlig, ty: 1:0 med
föra
Disconterna i detta fall icke en skadelig
ökning af representativt Mynt, och
2:0 blifva förluster och kostnader alltid
Större, och behållningen mindre, då Rörelsen
skötes- af en publik administration J
424
Den 7 Juli. f. m.
men i närvarande minut, då Nationell är
bragt i vada, genom en dagligen tilltagande1
låne-feber, hvilken lik alla andra paroxysmer
mäste genom kylande medel sagta fördelas,
vöre privata Discont-Inrättningar, titan
understöd af Banken och Discont-rätt
derstädes, otillräckeliga att fylla behofvet.
Ehuru jag ingalunda finnér att enskilda
Discont-Inrättningar icke kunde ät ActieÄgare
lemna mer än 6 procents årlig Benta,
dä af nu befintliga somlige gifvit om.
kring 50 procent årlig vinst, medgifver jag
likväl, att genom privata Disconter Bunian
tor Lån svårligen skulle kunna nedsättas
till 5 procent, och behållningen likväl
Blifva lockande för Actie-Ägare, sedan
Bankens andel vore godtgjord.
Vid Återremissen af Höglofl. StatsUtskottets
Finance-Plan, återstår för mig endast
den önskan, att mitt under den 16
3M j till Höglofl. Ståndet ingifna och sedermera
tryckta Memorial mätte få medfölja,
i anseende till mitt deruti yttrade
Förslag till Fond för Allmänna MagazinsInrättningen,
sorn jag anser mera tillräckeligt
för ändamålets vinnande; och hvilket
Förslag jag äfven ville underställa Höglofl.
StatsUtskottets upplysta bedömande i hvad
det rörer Bente-beräkning, som bör vara
låg för ordinarie Dhcont-Eälter, men tal
Böjning vid extra ordinaira tillfällen.
Deu 7 Juli. e. m,
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Ludvig: Att begifva mig långt in, på ett
för mig okändt fält, och vederlägga FinanceProjecter,
är icke min tanka; jag öfverlemnar
det till mera krrnniga Män; jag har
blott fäst min uppmärksamhet vid en af
Friherre Boye yttrad grundsats, som jag
hört äfven andra hysa; Friherre Boye har
sagt, att en till höjd bragt Penninge-nöd
ovilkorligen påkallade Biksens Ständers
kraftiga åtgärd att afhjelpa densamma,
men tillika
hjelpa alla, men att i en så förtviflad ställning
ett mindre ondt måste vika för ett
större, samt att således de nödställde Jordbrukame
af det skäl, att de voro de flesta
till antalet, skulle hjelpas, ehuru det skedde
på Capitalisters och Penninge-Lönlagares
bekostnad, hvars förlust Friherre Boya
anser blott temporair och hastigt öfvergående,
ehuru det är solklart, att en sådan
mesure skulle bringa mångfaldiga till
tiggare-stafven.
Här linnas tvänne slag nödställde Jordbrukare
som ropa efter hjelp ; det ena slaget
äro beliållne Possessionaten, som kommit
i Penninge-nöd derigenom, att en tillåten
införsel af utländsk Spannmål och Viktualier
m. m. hindrar all afsättning af inhemska
Landtmanna-Prodscter; denna Penninge-nöd
står det i Begeringens magt att
426
Den 7 Juli e. m
hjelpa, genom förbud af dessa Varors i««
försel, med Penninge-L2n äro de föga be»
låtne; det andra slaget af nödslällda Jordbrukare
äro sådane, som, utan att äga till»
rackeligt Capital, köpt Egendomar till ett
pris, vida öfver värdet, dertill lackade af
den lättare tillgängen till Län i Discon»
terna, hvilka de nu icke kunna betala, sedan
detta biträde upphört; till denna dass höra
äfven de, som i sina förut ägande Egendomar
tid efter annan gjort Lån emot
Inteckning, för att poussera sig i Tjenstevägen
genom dryga Accorder, eller ock
genom hvarjehanda misshushållning kommit
på obestånd; dessa skrika nu allravärst,
och pocka såsom Baron Boye, att
Ständerna äro skyldiga hjelpa; att andre
Medborgare, gom lefvat stilla och inskränkt,
och således kunnat förvärfva ett Capital,
eller ock genom sparsam hushållning sökt
komma ut, med en merendels ringa Penninge-Lön,
nu skola sacrifieras, för att
rädda en hop slösare, som hafva sin egert
oklokhet att tacka för sin förlägenhet: den
första medborgerliga dygd är att vara ärlig;
utom denna grundsatts kan intet Samhälle
äga bestånd, utan blefve då en samling
af Menniskor det samma som en
samling af Banditer; om denna princip
finge framgång, att den oskyldige skulle
plikta för de skyldigas oförstånd och misshushållning,
så blefve härnäst den motion
ften 7 Juli c. m.
4*7
väckt, att de förmögnares Egendom skulle
delas på de fattiga, emedan de äro till
Största antalet. Lagen och säkerheten är
rubbad genom en sådan omoralisk lära; jag
önskar af h jer tat ^ att äfven de oförsigtige
måLte kunna hjelpas; men hellre, än en
oskyldig skall bli olycklig, må de lemnäs
till sitt öde, Staten har aldrig förr befattat
sig med enskildas pecuniaira afFairer,
derom vittnar erfarenheten; hvarföre skall
det ändå ske? Det af Baron Boye anförda
exempel att ett Hemman , som för några år
Sedan såldes för 15,000 Pv.dr, nu blifvit
såldt för 4000, vittnar mindre om Penninge-nöd,
än bevisar att man för par år
sedan köpte Egendomar som afvita menniskor.
Men nu sedan förnuftet återkommit,
och öfversvämningar af Disconterna
afrunnit, frågar man vid Egendoms-Handel
hvad Egendomen kastar af sig, och derefter
rättar man sitt bud.
Friherre Boye, Ludvig: Om de premisser
voro rigtiga, som Friherre Stael anfört
till grund för sitt omdöme; det vill
säga om uti mitt denna förmiddag upplästa
anförande någon stroph fanns, som
ägde den mening Herr Friherre Staél nu
lagt mig till last , skulle jag vara den första
att sjelf gifva mig all den orätt som en
sådan mening förtjent. Till vederläggning
behöfver jag icke mera än hänvisa till
4*8
Den 7 Juli e. nt.
yttrandet, der någon sådan mening fåfängt
skall sökas. — Den illa förstådde strophen
lyder så här: ”att undvika alla olägenheter
är omöjligt; men sä länge man måste medgifva,
att antalet af jordbrukets och öfriga
hufvudnäringars idkare är större än Capitalisternas
och penninge-Löntagaroes, så torde
också hindrandet af de förras undergång
vara af större angelägenhet, än förkommandet
af blott ett passagert lidande för de
sednare; så mycket heldre, som Capitalisten
, om han skulle anse näringsidkarens
öde vara lyckligare, alltid äger öppet, att
uti detsamma ingå; och Löningstagarnes
skadeslöshållande, i alla fall, är en tunga,
som drabbar egentligen Näringsidkarne ,
men aldrig kan komma i likhet med fortfarandet
af den svåra förlägenhet, hvari
dessa sig nu befinna.’’ — Må man nu rättvisligen
förstå denna tydliga framställning,
och må man jemföra den mening , som här
ligger öppen i sjelfva ordalydelsen, med
den mening, som Friherre Staél, i dess nyss
upplästa anförande, mig påfört, samt vidare
med den conclusion, som Friherre
Stael gjort. Jag är säker, att aldrig något
ord af den upplästa meningen kan rättvisligen
uttydas, hvarken till orättvisa , eller
till någon särskild benägenhet för inskränktare
eller enskilda åsigter.
Friherre Staél von Hollstein: Såsom
Friherre Boye nu uppläst sina ord, har jag
Den 7 J«li *• m
-
Också fattat dem; jag kan häraf likväl icke draga
annan slutsats, än den jag förut gjort;det
passagera lidande, sorn Capitalister och penninglöntagare
skulle' tillskyndas genom Friherre
Boyes förslag, är allt för litet bestämdt,
bade till tid och egenskap, för att
kunna afgöra , om det icke i stället för ett
lidande skulle leda till ruin för ganska
många, derest hjelpen skulle bestå i öfverflödig
ökning af Pappersmyntet.
Som Ridderskapet och Adeln ansåg de
gjorda anmärkningarna hindra antagandet
af Utskottets Betänkande, föreslog Herr
Landt Marskalker* att detsamma måtte återremitteras,
och BancoUtskottets Utlåtande
deröfver till Utskottet åtfölja; hvilket bifölls.
A nyo föredrogs BevillningsUtskottets
den 2 Juli på Bordet lagda Memorial, angående
Allmänna Bevilln ingen.
Friherre Cederström, Anders, anförde
skriftligen till Protocollet följande :
Då i anledning af Ridderskapets och
Adelns, i stöd af min anhållan, fattade beslut,
af den 8 Juni, ett särskildt yttrande
öfver det af mig uppgjorda Bevillningsför»lag
saint dertill hörande värdering, borde
43 o
Den 7 Juli e. m.
af Bevillningsutskottet afgifvas, men imellertid,
uti Utskottets öfver Bevillningsämnet
ira afgifna Betänkande, ett sådänt yttrande
af mig ej någorstädes kan upptäckas, har
jag ansett mig ej böra lemna detta förhållande
oanmärkt, heldst de orden i början
af Betänkandet, hvarigenom utan anförd bevisning
förklaras, att alla inkomna förslager,
(utom ett enda) genom brist på mognad
i plan och tanka, ej förtjena Utskottets
afseende, synes inig bära stämpeln af
ett både arbitrairt och äfven ohöfligt sätt
att afslå.
Då Jag bör anse denna ohöflighet såsom
rigtad, ej ajlenast emot författaren,
utan ock emot Ståndet som Utskottets särskildta
Yttrande äskat, vid det tillfälle då
det med sitt förslag inkom, får jag anhålla
det frågan måtte ligga på Bordet, och Utskottet
ännu ytterligare anmodas att, innan
slutligt afgörande, med det af detsanv
ma äskade Utlåtandet inkomma.
Härjemte upplästes ett Ridderskapets
och Adelns ProtocollsUtdrag af den 8 Juni,
hvilket innefattar det af Friherre Cederström
åberopade beslut.
o
Åtskilliga hördes yrka att Bevillningsutskottets
Memorial än ytterligare mått#
få hvila på Bordst,
Den 7 Juli t. m.
43»
Herr Spaldencreutz, Arvid: Som ett Utlåtande
öfver Friherre Anders Cederströms
förslag förmodligen måtte från Bevillningsutskottet
aflemnas, och detsamma kan innefatta
trpplysningar, hvilka äga inflytelse på öfverläggningarna
oiyf förevarande Betänkande,
rörande grunderna för fördelningen , så får
jag ödmjukeligen begära att detta Betänkande
må ligga på Bordet intill dess berörde
Utlåtande inkommit.
Herr Grefven och Handt Marskalken:
Uppå fleras begäran kommer enligt Riksdagsordningen,
BevillningsUtskottets nu andra
gången föredragna Betänkande att hvila
på Bordet, och föröfrigt får jag proponera
att, i enlighet med Friherre! Anders Cederströms
anhållan , BevillningsUtskottet må
anmodas, att skyndsamt aflemna det af Ridderskapet
och Adeln förut äskade Yttrande
öfver hans förslag.
Bifölls.
Föredrogs å nyo det Särskildta'Utskoftets
den 2o och 28 Juni på Bordet lagda Betänkande
angående, öfverklagad förlägenhet i
Allmänna rörelsen , och förslag till inskränkning
af umbärliga utländska varor m. m. \
tillika med BancoUtskottets den 5 Juli upplasta
Yttrande öfver detta Betänkande.
332
Den 7 Juli. e. m.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard,
anförde:
Då Särskildta Utskottets Betänkande,
äfvensom tvänne dess särskilda ledamöters,
vidröra ämnen, öfver hvilka jag haft den äran
inför Riddersknpet och .Adeln förut yttra
mig, så utbeder jag mig Ridderskapets
och Adelns tillåtelse , att i anledning af
dessa Betänkanden nu anföra några ord.
Jag får först, För min enskilda del, förklara
min stora tillfredsställelse, att hnna
de flesta af mina uppgifter och omdömen
bekräftade genom Särskildta Utskottets forskningar;
men jag är äfven skyldig mig sjelf
och det allniänna försvara min mening i de
delar, der Utskottet är af olika tankar
med mig och der jag tror mig hafva rätt.
De Anmärkningar, sorn af flera varda Ledamöter
blifvit gjorda vid Särskildta Utskottets
Betänkanden, äro äfven af förmycken
vigt, och framställda af personer, som äro
genom sina embeten, talanger och erfarenhet
för mycket utmärkta, för att icke böra
med noggrannhet, men också med opartiskhet
granskas.
Särskildta Utskottet har bekräftat mina
redan tidigt under denna Riksdag yttrade
påståenden: att nedarlagsfriheten, sådan
som
Den 7 Juli. e. fit.
432
Sorn den blifvit handhafd, hittills ej Va»
nit till mycken båtnad för Staten': att acgiften
derföre Varit för låg, och ändå vaforna
vid dess bestämmande förlagt värderade:
att sednare arens underhalance i bandel
äfven haft/till följd våra BanroSedlars
utvandring till våra grannar, i synnerhet
till Finland (en omständighet, Som ej varit
af rrfgon författare i Financerna förutsedd
eller tagen i beräkning): att våra exportör
i allmänhet drygare förtullåts, än
importerna: att en allmän Pennin gebrist i
landet verkligen existerar, 0. s. v.
Men då Utskottet haft så kort tid för
sitt arbete, och icke en' gang hunnit inhämta
nödiga Upplysningar från alla Provinser,
kan man ej Undra, om åtskilligt är
att erinra vid dess så väl sorn vid dess
ledamöters särskildta Betänkanden.
jag tror icke, med Herr Grefve Schwerin
, att Nederlagsfriheten i allmänhet är
för vårt Rike skadlig, örn. den, som jag
förr påyrkat, Uog controlleras af Tullbe*
vakniugen, om afgiften höjes efter con*
juncturerna, om varorna behörigen , och icke
som hittills, efter 1799 års Tulltaxa Värderas,
och om, likasom i England, för varorna
genast full tull erlägges, hvaraf, vid
utförseln , så mycket återbetalas , att resten
Ridd. 0. Ad. Fröt. 55. 56,
434
Den 7 Juli c. m.
blir den behållna NederlagsafgiFten, Feif*
öfrigt kan frågan, om Nederlagsfriheten är
nyttig, hura vidsträckt den bör förunnas,
om äfven till sådana va or som till införsel
i Jandet äro förbudna, äfvensom frågan,
huru hög tull bör läggas på varor, om det
är rådligt, alldeles förbjuda vissa varor, ej
bestämdt afgöras , förr än den frågan,
blifvit afgjord, huru Tullbevakningen skall
förblifva. Skall denna fortfara i samma
skick sorn hittills, så blir Statens inkomst
mera säker genom låg, än genom hög tullatgift,
i synnerhet på varor af liten volum,
hvilka lättast kunna insmygas. Jag
anser derföre den af Särskildta Utskottet föreslagna
förhöjning af tullafgifter blott gifva
anledning till tullförsnillning, om ej
tullbevakningen kan verkställas annorlunda,
än i allmänhet hittills. De brister, som
vidlåda vårt Tullverk, kunna, enligt min
tanka , ej tillskrifvas Styrelsen, utan sjelfva
Organisationen, Betjeningens förringa aflöning
och anseende i Staten, äfvensom de,
till en del, kunna tillskrifvas våra vidsträckta
kuster, i synnerhet så länge Lotsverket
ej år förenadt med Tullverket. Vi böra
dock hoppas att den längesedan för Tullverkets
reglering nedsatta Committé i möjligaste
måtto afhjelper dessa brister.
En rätt organiserad tullbevakning mindskar
importerna i synnerhet af otillåtna
Den 7 Juli e. m
435
varor, som hittills, under rubrik af tillåtna,
äfven i afsigt att öka tullintraderna,
Fått införas; den skall äfven öka Tullinkomsterna
och derigenom dels bidi aga att
mindska Bevillpingen, dels att öka medlen
för den verkställande magtens åtgärder.
Särskildta Utskottet föreslår att ”genom
den inhemska produetionens och konstflitens
främjande söka undvika att tilllita
andra Nationer om hvad inom vårt
eaet land kan åstadkommas” ni. m. och
”ett fullkomligt förbud mot all införsel
, så snart behofvet af någon viss artikel
kan genom den inrikes produetionen
fyllas.” Om härmed skall menas , att alla
utländska, äfven nödvändighetsvaror, som
genom uppmuntringar å ena och förbud a
andra sidan mijligen kunna produceras i
vårteget land, böra ovilkorligen förbjudas,
och icke en gång mot afpassad tull tillåtas
att införas, så förklarar jag mig bestämdt
emot denna grundsats. Derigenom
skall arbetsförmågan och rörelsecapitalet
forceras ifrån de näringar, som vi
med mera förmon kunna använda dem på,
och onaturligen vändas åt sådana, som vårt
climat , läge och handelsrelationer göra
mindre förmonliga. Sådana nödvändiga varor,
som utifrån fäs bättre tillverkade för bättre
köp, böra åtmindstone mot afpassad tull
fä införas; det är ju bättre att besparingen.
456 -
Den 7 Tuli. /: »i.
häi igenom för köparen användes på jordens
odling och andra för vårt- Iand mera för»
monliga näringar, än den öfverdrifna betal»
-klingen för inländska varor till Underhåll
för några Fabrikanter och Fabriksfolk.
Dock bör den husliga idogheten, hvad vissa
Manufacturvaror angår, efter omständigheterna
uppmuntras. Att deremot, sedan man
genom förbud framlockat Fabriks-anläggningar,
sorn lyckats, åter förstöra dem genom på
en gång tillåten införsel af de varor, som de
kunnat producera, anser jag icke kunna
försvaras. Aktom oss att icke gå från en
ytterlighet till en annan. Detta har ofta,
ty värr! äfven varit Riksens Ständers lott.
Äfven Riksens Ständer hafva misstagit sig,
och boxa deiföre, efter min tanka, afven
med moderation granska sina EmbetsmänS
misstag. Vid de näst föregående Riksdagar
yttrade Riksens Ständer den önskan, att
nederlagshandeln och importfriheten skulle
ännu mera utvidgas; nu föreslås, och med
bifall, att alldeles upphäfva nederlagshandeln,
och fullkomligen förbjuda införsel
af alla varor, som möjligen här hemma
kunna produceras. Vid sista Riksdag ansåg
man bränvin så litet vara en nödvändighetsvara,
att man på en gång yrkade både på
förbud mot dess tillverkning hemma och
mot dess införsel. Nu påstår sjelfva Sär*
skildta Utskottet, att ”bränvin är en
vara, den vanan tilläfventyrs mindre aneli»
Deu 7 Juli, e. m.
457
mat, arbetshåg, och en tarflig men trefven
lefnad gjort nödvändig.” Förr såg man
mera på Consnmentens interét, på bekostnad
af Producentens; låtom oss icke nu blott
befordra Producentens och uppoffra Gonsumentens.
Bägge dessa medborgare-classers
väl hör ligga Riksens Ständer om hjerlat.
Jag tror således att utländska nödvändighetsvaror
åtinindstone icke utan småningom böra
förbjudas till införsel, nämligen
blott i förhållande till den i mängd och
godhet tilltagande tillverkningen inom
landet. Jag är dock icke af lika tankar
med Herr Grefve Schwerin, ”att
vid framdeles inträdande öfvetvigt i
handel en genom ökad vällefnad ökad
consumtion är till och med nyttig för
prodnctionens skull”. Ju större öfverskott
af produeter man kan bespara sig, dess
mera har man att använda på nya cd ingar
och nya eller utvidgade näringsföretag.
Consumeras inom landet allt hvad som produceras,
så tilltar Riket icke i välmåga.
Jag anser icke heller med Herr Grefve
Schwerin . p. 57. det vara en olycka, om
flere Bruksägare använda sina sysslolösa
Bruksarbetare till jordodling, och dessa
blifvit, i stället för Consumenter, Producenter.
Herr Grefven säger ock på ett ställe*'
att BancoSedlarnas tillväxt är det samma
50m deras fallna värde. Jag har förr om»
ständeligen yttrat mig i detta ämne, och
436
Den *J Juli e. m.
sökt till visa, att BancoSedlarnas värde, eller
opinionen om detsamma, äfven hufvudsakligen
beror af andra omständigheter än
deras mängd, nämligen af exportens förhållande
till importen, och således af en okad
produktion inom landet, hvilken ater beror
af okadt lif i näringarne, och detta a£
ett tillräckligt rörelst-capital ; hvilket allt
tydeligen ses deraf, att BanooSedlarne, oaktadt
deras antal var något större än nu i
början af 1812, voro, i förhållande till
silfver, nära 50 procent mera värda än nu.
Likaså litet kan jag, heldst under nu
varande penningenöd, linna credit goda
Penninge-A signationer vana skadliga. Man
talar om, att England har, i förhållande
till <in Varuproduclion , ett mindre rörelSecapital
än Sverige, Men detta är möjligt
derföre, att de flesta transactioner der
göras med assignationer, och alt således rörelsecapitaiet
mångfaldigt hastigare och
behändigare circulerar än hos Oss.
Hvad StatsSecreteraren Herr Baro»
Wirsén förutsett, har j g funnit i Danmark
af erfarenheten bekräftadt, nämligen att
den af Grefve Schwerin föreslagna första
åtgärden, att alla liquider af lån böra ske
efter den begagnade myntsortens förhållande
till Silfvermyntet den dag skulden tillkom,
eller förbindelsen gafs, skulle blifva
Den 7 Juli e. nU
439
för många högst orättvis, i synnerhet om
Författningen derom skulle hafva en retroactiv
verkan; ty det skulle ofta kunna hända,
att förbindelsen flera gånger blifvit omskrifven,
sedan lånet bekommits. Denna åtgärd
förorsakade mycket missnöje i Danmark,
då, t. ex., vid förnyade inteckningar i egendom
, som flera gånger sålts, Reversen
för ett gammalt intecknadt lån* nyss före
Författningens utkommande blifvit omskrifven.
Hvad det af Grefve Schwerin föreslagna
Jernbref på 2 år angår, så vill jag derom
intet yttra mer än den erinran , att det
blott i 2 år uppskjuter, men alls icke förebygger
enskildas, så väl' som hela Rikets
ruin, om ej tillika andra Statsoeconomiska
mesurer, än hittills, vidtagas. Jag tror
likaledes med Herr Baron Wirsén, att vi
ej böra för vårt lands styrelse taga Fredrik
, kallad den Stores , gxundsatser till
mönster.
Sedan jag nxx i korthet yttrat det hxxfvudsakligaste
som jag haft att anmärka vid
de från Särskildta Utskottet afgifna Betänkandexx,
må det nu tillåtas mig göra några erinringar
vid Herr Baron Wirséns och Herr
Grefve Mörners Yttranden i anledning af.
dessa Betänkanden.
44»
Den 7 Juli e. m
I dessa Yttranden finnér jag många,
efter mitt begrepp grundade anmärkningar,
äfven öfverensstämmande med hvad jag förr
i samma ämnen har yttrat, nämligen om
Nederlagshandelns nytta i allmänhet, om
skadlittheten af för vidsträckta förbud mot
införsel af vissa utländska varor, af för hög
tull o, s, v. Jag tror ock, att vi ej böra
ledas blott af commerciella åsigter, utan
heldre uppoffra com mer erel la , än varaktiga
politiska förmoner. Sveriges förening
med Norrige, och derigenom tryggade
sjelfständighet, förtjente visserligen
äfven en betydlig uppoffring. Ingen lärer
h lier kunna undra, om Styrelsen hellre
gjort för mycket än för litet, för att
skydda vår Nation för hungersnöd, och
försäkra Norrige om tillförsel äfven från
Sverige. Jag är också öfvertygad, att Regeringen
i liberal afsigt denna gång ej ville,
genom en förut uppgjord Plan , influera
på Riksens Ständers egna åtgärder till Rikets
förlägenhets afhjelpande, så önskligt
det än, i synnerhet nu, hade varit, att
Riksens Ständer tidigt erhållit en sammanhängande
ruulerrättelse onr Rikets Tillstånd
till sin ledning. Jag tror äfven , att Regeringen
ej sjelf fullkomligen blifvit underrättad
om det sanna tillståndet i landet, i
synnerhet i vissa Provinser. Men vi kunne
mycket skylla oss sjelfva , som mera använda
tryckfriheten till personliga tvister*
Den 7 Juli *■ n*. 441
än till afhandlande och utredande af Rikets
angelägenheter; jag tviflar pä , attén
enda Tidning ens omtalt förlägenheten i
någon enda Provins,
Men den af Herr Baron Wirsén, citerade
42 §, af den i öfrigt ofta lätt missförstådda
Riksdagsordningen, kan icke hit
lämpas. Den föreskri Iver blott den väg,
som ett Utskott skall följa, då det önskar
upplysningar af någon Konungens Embetsman,
eller något publikt Yerk, men vidrör
all si eke den åtgärd Styrelsen sjelf behagar
taga för att meddela Riksens Stander
någon upplysning.
Jag medger ock, att Riksens Ständer
äfven kunna fela, och anser för bästa bevis
härpå hvad Herr Baron Wirsén anfört,
att, då vi nu klaga öfver för dryg Bevillning,
så var det Riksens Ständer sjelfve
som 1812 ej blott bevilljade denj erforderliga
Summan, utan höjde afgiften frän
4 till 5 procent utöfver hvad som var föreslaget,
samt att, oaktadt den af flera värda
Ledamöter med skäl öfverklagade bristande
afsättning på Spannmål, hafva Riksens
Ständer ännu ej vidtagit någon åtgärd,
ehuru tidigt vid denna Riksdag föreslagen,
att för Statens räkning uppköpa säd. Man
kan dock anmärka , att Riksens Ständer
1812 bestämde Bevillningen efter det då be«
Den 7 Juli e. m.
hntliga RörelseCapitalet, och att de ej iiro
hufvudsakliga skulden till dettas nuvarande
ringhet.
Oförutsedda händelser, conjuncturer och
omständigheter, hafva kunnat vålla vissa
skadliga mesurer. Jag medger ock, att då
principerna äro så olika i StatsOeconomien ,
äfven hos de berömdaste Statsmän, kan
man lätt förorätta Ministrar med anmärkningar,
ehuru jag tror, att olikheten i
principer hos de förra hävledt sig af olika
locala och andra ett lands särskilda omständigheter.
Ibland kan äfven en mesure
XD %
genom sina följ ler anses felaktig , men dess
uraktlåtenhet hade kanske medfört ännu
svårare följder. Jag vill derföre ej taga i
försvar alla de anmärkningar, som nu från
Särskildta Utskottet emot forvaltningenlaf Rikets
inre alTairer emanerat. Det behöfs
också icke, ty tvänne dess Ledamöter hafva
redan sjelfva i detta afseende yttrat sig.
Men jag vill vidröra de åtgärder, som af ingen
princip, af intet System, af inga särskildta
förhållanden kunna undskyllas. Till
dessa hörer tillåtelsen, att få införa utländskt
Bränvin ej blott under missväxtåret, utan
sedan det var förbi, och på samma tid förhud
för dess tillverkning hemma, samt tillåtelser
att få införa, och blott till) Götheborg,
Engelska manufacturerade bomullsvaror:
nederlagsfrihetens förunnande åt
Deu 7 Juli. e, m.
Engelamännen, utan så mycken afgift, att
ens derigenom nödiga tullbevakningskostnaden
blef ensätt o. s. v. Kunde England ålägga
oss dessa mesurer, så var beroendet
af denna Magt för oss likaså vanhedrande ,
och likaså tryckande, som af Frankrike.
Men jag är fullt éfvertygad, alt England
hvarken nedlåtit sig elier förödmjukat oss
så, att det inblandat sig i vår inre Styrelse
och föreslagit sådana åtgärder, ehuru
Herr Baron Wirsén vill fästa uppmärksamheten
på det nödtvång, hvari Styrelsen
skall varit försatt, att icke motsätta
sig importen af varor , för poliii. ka fördelars
skull, som verkligen ernåtts. Norriges
behof hade ändå tillräckligen blifvit afhulpet,
om högre tull på utländsk Spannmål
blifvit vidtagen, och om, i synnerhet sedan
1815 års gröda blifvit bergad, bränvinsbränning
inom vårt eget land blifvit tillåten
, heJdst mycken till brödföda oduglig
säd och potatoés till bränning kan användas.
Då hade Producentens och Consumentens
interét blifvit gemensamt hefrämjadt.
I allt fall var ej nödigt, lemna blott vissa
personer den stora vinsten att införskrifva
bi anvin. Herr Baron Wirsén nämner väl
att blott för 2 månaders consumtion bränvin
alla dessa 5 åren sannnanlagdt blifvit
infördt. Jag lindrar då hvarifrån det bränvin
kommit, som på alla de andra månader
af dtn tid, då bränvinsjiränning var
444
J).en 5 Juli e. m.
förbuden, förtärdes, äfvensom om Herr Ra»
ronen täger i beräkning allt det bränvin,
som blifvit insmygt, och den sprit och
rumin, som, under namn af bränyin, inkommit.
Nog af, att för mångå millioner R:d.
bränvin för den tiden kommit utifrån, och
att införseln till och med anticiperat på
framtidens behof, hvarom ännu oförsålda
betydliga lager vittna. Man bör dock,
jag medger det, något taga i betraktande,
att behofvet af spanmål utifrån mind-kades
genom bränvins-införsefn, rnen i allt fall
fick man betala utlänningen för tillverkningskostnaden,
som i våra liesta Provinser
är mindre än utomlands, och man förlorade
vinsten för ladugårdsskötsel af dranken.
Folkbristen anser Herr Baron Wirsén
för den största brist och betydligaste orsak
till Rikets nu varande förlägenhet, och
ändå säger Herr Baronen att Sveriges
Frakt-Handel bör stå i bredd med Jordbruket
, Bergs - hand teringen och Fiskexierna,
samt skyller det för låga Sädes»
Priset på en ökad Production, i stället för
på den enorma införseln af Säd, hvilken
ej vittnar om en så betydligen ökad Production,
hemma i Landet, att Säden skulle
falla i vanpris.
Jag medger Herr Baron Wirsén, atti
en jemn underbalance i Handel är non
-
Uen 7 Juli e. m.
446
sens; också har den hos oss redan hunnit
till den point, att den svårligen kan gå
längre; men^Jag medger icke, alt 22 millioners
underbalance, samkad i 7 år , blott
kan vara pbantasie-målning. Herr Baronen
frågar, hvarmed Utländningen under denna
oförmonliga Handels-ställning skulle
bli betäckt, om ej med Subsidierna? Jag
tar mig friheten svara : Äfven med de fö
regående
årens öfver-balance, som för de
6 näst föregående åren skall bestigit sig
till, jag tror, 8 å io millioner; likaledes
af en del Köpmäns ännu fortfarande credit
hos Utländningen, afven af någras concurs,
också något af vår Frakt-Handel, men
kanske i synnerhet af våra Banco-Sedlars
utvandring. Utom dessa omständigheter
hade under-balancen icke en gång kunnat
komma till den grad, som den nu upphunnit.
Jag är i öfrigt af lika tankar med
Herr Baron Wirsén, att sedan ReserveLager
af Spannmål blifvit formerade, bör
Staten ej mycket blanda sig i SpannemålsHandel;
äfvensom deri, att lifs-förnödenheter
utifrån, åtmindstone ej allmänt, böra
förbjudas ; men jag tror, att de böra
behörigen förtullas. Jag anser äfven en
vigtig, men nu misskänd princip, för all
Stats-Oeconomi vara uttryckt i dessa få
ord af Herr Baron Wirsén: ”Det är i
445
Den 7 Juli. e. nt.
allmänhet vid ganska få till fållen jag ansel
prohibitiv^ mesurer i längden nyttiga för
Näringarne; de lifva dem ej, utan de söfva
dem.1’
De hufvitdsakligaste misstag i StatsOeconomiens
förvaltning i sednare tider,
torde härledt sig deraf, att man ansett
Englands florerande Jordbruk och Näringar
hafva sin grund i dess vidsträckta Handel,
då det är denna som har sin grund i
dem. Särskildta Utskottet tycks ock hafva
insett detta, dä det skyllar vart Rikes nu
varande förlägenhet till en stor del på
Handelns för stora utvidgning, och ändå
vill Utskottet utsträcka vår Handel till
Levanten, America och Vestindien genom
lämpliga förmoner och tjenliga Tull-Författningar;
eller, som vill saga detsamma,
forcera Handeln så långt.
Hvad jag dock i synnerhet har att
erinra vid Herr Friherre WirsénS, sä väl
som Herr Grefve Mörners i fråga varande
Yttranden, är, att flere uttryck der förekomma,
som möjligen kunde gifva anledning
förmoda en afsigt, att kasta skulden
för olyckorna och misstagen i den inre
Styrelsen på den yttre Styrelsens förhållanden,
eller, sorn nästan vill säga det
samma, på Regenten sjelf. Herr Baron
Wirsén sager: ”Skakningarne i den all
-
T)én 7 e. m.
447
manna Hushållningens särskilda grenar
hafva uppstått i omedelbar följd af Krigstillståndet
och andra förhållanden.” Jag
vigar bestrida detta. Vi skola veta att göra
skillnad imellan det quantum Bränvin,
som inkom för Krigs-Behofven, och det
mångfaldigt större, som enskilde fått för
egen vinst införskrifva. Vi skola äfven
förstå, att urskilja imellan den yttre och
inre Styrelsens åtgärder dessa sednare 5 är,
ehuru Herr Baron Wirsén säger, ”att
”Riks-administrationen denna tid icke har
varit delad i tu, utan oafbrutet varit en.”
HofCancelleren Herr Baron Wetterstedt
har tydligen ådagalagt, att Nederlags-friheten
var försäkrad af Tractater med
England. Jag tror äfven, att den fean försvaras
af Rikets sanna interesse, och att,
om den ej uppfyllt sitt nyttiga ändamål,
låg skulden icke i sjelfva friheten, utan i
sättet att verkställa den, hvilket jag förmodar,
att England icke i Tractaten föreskrifvit.
Jag kan icke tro, och det har
icke heller Herr Baronen påstått, att England
betingat sig en lägre Nederlags-Afgift,
än som varit tillräcklig till bestridande a£
Tull-Bevakningen, eller beräknandet härvid
af Varornas värde icke i Hamburger
Banco, utan efter deras nominala belopp i
Banco-Sedlar, enligt 1799 års Taxa; icke
heller kan jag tro, att England förbehållit
448
Den 1 Juli e. ni.
sig den tillatna importen af deras Bomulls»
Manufactur-Varor. Jag vågar tvifla härpå
så mycket mer, som Nederlags-Afgiftett
jast förhöjdes strax efter vi i Mars i8tg
slutat Subsidie-Tractaten med England,
och sedan den Conjunctur Var förbi, un»
der hvilken England nödsakades, att nästan
till hvad pris sorn heldst, söka debou»
ché för sina varor till Conlinenten genom
Sverige, och tillåtelsen för Engelska manufacturvarorna
blef, i anledning af Riksens
Ständers beslut 1812, ju gifven innan vi
afslutat någon Sobsidie-Tractat med England,
och den blef upphäfven j början af detta
år, utan att det goda förhållandet med
Tengland blifvit rubbadt.
Det må nu tillåtas mig, att särskildt
erinra nå§ot vid Herr Grefve Mörners Yttrande.
Herr Grefven säger: "Den så mycket
klandrade tillåtelsen, hvilken om hösten
1812 blef Götheborg gifven, att förtulla
mamrfactur-bormillsvaror, var en följd
af Riksens Ständers uttryckeligen i detta
•ämne bestämda önskan, och var otvifvelaktigt
ett försök, att utröna verkan af den
allmänna förtullningsfrihet, hvarom fråga
hos Riksens Ständer äfven hade uppstått.’'
Men Riksens Ständer önskade , eniigt Herr
Grefvens egen citation, ”blott förtullningsfrihet
ä alla de varor, hvilka till nyttjande
til»
Den 7 •hd' e. tK.
449
de tillåtne eller anbefallta, följaktligen äto
nödvändiga sä länge de hvarken till
full godhet_eller erforderligt belopp kunna
i Kiket tillverkas.’’ Vi hade ju redan då
goda Cattunstryckerier och bomullsspinnerier,
som sedan till en del gatt under ?
Äfven försäkrar Herr Grefven, att ”i
synnerhet den stora angelägenhet, att icke
göra något , som i dåvarande ögonblick
skulle synas mindre vänligt mot en af våra
förnämsta allierade, gjorde att nya Tull.
taxor ej blef’ o utfärdade. ”Sveriges under
nämnda period invecklade ställning gör det”
säger Herr Grefven, ”mer än troligt, att
den till större delen oförändrade Tulltariffen
varit snarare tili förmon än till förlust
för Statsintraderna.” Men enligt min tanka,
kunde under en conjunctur, då Sverige
nästan ensamt med England delade Euro
nas handel, förmon n varit mångfalldigfc
Större; bevakningen öfver nederlags varorna
kostade ju mer, än afgiften uppgick till p
och England hade ändå ingen annan debou»
ché för sina varor till Continenten än Sverige
!
Jag tror dock med Herr Grefve Mörner,
att nedprlagsrörelsen ej varit ett, älmi
nd-tone betydligt hinder för exporthandeln,
titan ’’att samtida händelser, som be*
Ridd. 0. Ad. PrQt. 57. 58»
j)'5o Dm 7 Juli e. rrt
fordrat den förra , inskränkt den sedna’®.’'’
Således fick t. ex. vålt jern afsättning till
Contincnlen senom fred med Frankrike 1811»
men ej genom nederlagshandtlns inskränkning.
Flera af Herr Grefve Mörner yrkade
satser, t. ex. om orsakerna till Penninsebristen
m. m laar j ig förr i ett Memorial
Sökt vederlägga.
Herf Grefven anförer slutligen föl jan*
de: ”Sverige som icke sett någon fiende
beträda dess jord, eller egenmägtiga utskrifningar
beröfva medborgare en del af deras
förmögenhet, har deL väl fog att klaga
att icke allt är i det blomstrande skick,
som efter en länge åtnjuten fied och en
vanlig sakernas ordning?” Just derföre tror
jag har Sverige orsak alt klaga, att oaktadt
utländska fiender ej beträdt vår jord
eller egenmägtiga utskrifningar utarmat
oss , oaktadt den yttre Styrelsen räddat
Riket frän allt utländskt våld, är Rikets inre
belägenhet icke mycket lyckligare, än
otn det varit beträdt af fiender. Dessa hade
svårligen kunnat ut'kricva en större
Krigscoptribiuion, än Sverige betalt till
Utlänningen för bränvin och till införsel
tillåtna Engelska bomullsvaror.
”Har icke,” säger Herr Grefven slut»
ljgen, ”Konungen då rätt att vänta det
Deri 7 Juli. e. m. 451
Riksens Ständer , i stället att föreslå nvä
gränsor för dess magt, elbr inskränka dess
Verkningsförmåga, skola veta att Urskilja
hvad som varit följderna af omständigheternas
inflytande eller af Regeringens åtgärder,
med tålamod i afseende på möjliga
olägenheter, m d tacksamhet för Regeringens
bemödanden Och afsigter, gå Kotimigens
önskningar till mötes, och genom
förtroende och tillf r igt lätta bördan af
dess ännu återstående bekymmer.”
Har då Riksens Ständer, eiler någon
deras Ledamot, föreslagit nya gränsor för
Konungens magt, eller glömt den tacksamhet
vi äro Konungen skyldiga för Rikets ö*
hade anseende och stadgade sjelf bestånd ?
ja! vi skole icke föreslå nyå gränsor
iför Konungens magt och verkningsförmåga,
hien vi skole tillika vara uppmärksamma
på D ess Ministrars; vi Skole urskilja, att
Rikets inre förlägenhet icke är en följd
åf de genom en klok yttre Politik vidtagna
Regeringens åtgärder, utan af flera i
Rikets inre Styrelse, hvilka icke ägt något
nödvändigt samband med de yttre forhällandeh,
Det har varit för hvar och en
Fäderneslandets Vän smärtande att se, huru
på samma tid, som Sveriges Hjelte gjorde
allt , för att befästa Rikets yttre ansten*
de och sjelfständighet, gjorde Styrelsen
452
T>en 7 Juli e. nti
bär hemma så litPt, för att stadga Rikets
inre Styrka. Det vöre för myket fordradt af ert
Mau, som på utländsk botten egnade mest
all sin tid och omtanka åt tryggan et af
Sveriges och hela Europas sjelfständighet
och lugn, äfven skulle bestyra om detaillerna
af den inre förvaltningen. Det var nog
för vårt hopp och vår väntan , att vid denna
stora och ädla Man* återkomst, vi snart
fingo de hufvndsakliga mi " bruken hämmade.
Sedan blef införseln af utländskt bränvin
äfvensom af Engelska Bomullsvaror
förbuden. Det må ock ej glömmas, att då
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen utreste,
var annu icke missväxtåret till ända.
Sveriges sjelfständighet befästad genom
föreningen med Norrige, bland Europas
Magter upphöjdt ifrån 5 till 2 rangen, arméen
fullkomligt organiserad, Krigs- och
Segervand, och dessa fördelar erhållna,
med ringa förlust på manskap — och ingen
pl penningar - se här i få drag taflan af
Rikets yttre tillstånd: För detta håfve Vi
Konungen och KronPrinsen att tacka. Taflan
af tillståndet inom landet är i de från
Särskildta Utskottet afgilna Betänkanden mäst«rligeo,
och visst icke med for mörka
Färgor tecknad. Skole vi för detta tillstånd
beskylla våra politiska forhållanden,
och Kriget söm förde* utom våra gränsor,
mest på främmande bekostnad , eller pä
Tractater , som ej föreskrefvo några för vår
bandel menliga vilkor; eller på Riksens
Ständer, hvars önskningar i Oeconomiemål
Styrelsen ej är förbunden att efterkomma
och, i anseende till den mest nyttiga
af dem, om förbud mot bränvins-införsel,
ej heller efterkom.
Herr Crefve Schwerin säger att nya
former ej kunna lefva utan nya organer,
och Herr Baron Wirsén medger , att
ombyte af grundsatser i ett Rikes administration
fordrar ombyte af personer. Jag
tror det äfven, men jag tror ock, att i Styrelsen
af vår inre Statsoeconomi egentligen
inga grundsatser, åtmindstone icke i något
sammanhang blifvit följda , och således, att
hvarken ombyte af grundsatser eller af personer
är nödigt, utan blott återgående till
grundsatser.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Under fullkomligt erkännande af Höglofl.
Särskildta Utskottets ädla syftning, att
medelst upp hjelpande af Landets producerande
näringar, och Nationens återförande
till tarflighet, söka afhjelpa det öfverklagade
eländet, och grundlägga en varaktig välmåga;
nödgas jag likväl tillstå, att jig, i
Anseende till medlen för detta höga ända.
454
Den 7 Juli e. m.
mais vinnande, i åtskilligt är för min del
af skiljaktig mening.
Utskottet antar: "att Coursens stigande
och fallande endast beror pu handelsvägens
tillstånd.’' Da detta är en af de satser,
hvarpå Utskottets hela system tyckes stöd.
ji sig, och med hvilken detta således må»
ste stå ejler falla; så vill j.ig höija med att
pröfva den. Men da jag nu går att bestri.
da den, vill jag åsidosätta alla theoretiska
bevis Och förnuft«lut, samt blott begagnade
mera handgripliga vapen, som Utskottet
sjelf behagat lemna mig. — Af Betankandet
Tab, i. inhämtas nämligen , att CourSen
var från år 1803 till och med år 1807 nÉU
stan i j mt, ehuru mindre betydligt stigande,
oaktadt vi under hela denna tid, skola
jemt hafva legat öfver! Handel. Hvarföre försämrades
ej utländska Myntet, och hvarföre
föll ej Coursen under Al pari, efter Utlänningens-
handel naturligtvis då måste vara
i underbalance? Eller hvarföre föll Coursen,
åtmindstone ej till Al pari, som lär vara
ungefär 47 sk. ? Eller kan undervigten i
handel verka annorlunda på inynlet och
Coursen hos Utlänningen än hos oss»? —
Men ännu besynnerligare synes det, och
för mig alldeles obegripligt, att dä vi, gemön
jemn öfvervigt i handel under ofvannämnda
5 år, hade vunnit utländska penningar
eiler fordringar till ett sammanläka
D*n 7 Juli e, i?l.
455
jiadt belopp af ej mindre än 12,535,759 R:d,f
de följande 5 årens underbalance skulle
kunna förorsaka bristande Vexefti llgång,
och endast deraf, som det påstå», följande
Stigning i Coursen, innan ofvannämnda behållning
ännu blifvit medtagen, Men till
Och med år 1812 (med hvilket år Utskottets
säkrare uppgifter sluta) hade den sammanräknade
underbalancen ej uppgått till
mer än 11,778,188 R:d. ; och borde det således
ännu nödvändigt finnas en utöfver
behofvet ofverskjutande Vexeltillgång a C
759>568 R:d.
Någon torde invända , att ofvannamnde
handelsvinst blifvit medtagen till lic/uider
ande af ännu äldre handels förlust. Jag
bekänner upprigtigt, att jag ej ansett det
mödan värdt efterfråga huru handelsbalancen
för de föregående åren blifvit uppgjord.
Jag har lofvat , att i denna del ej
hämta bevis annorstädes än i Utskottets
eget Betänkande: och vill till den ändan följa
Utskottets efterdöme, nämligen nyttja
det såsom bevis hvilket sjelf borde
bevisas, och ifrån Coursens tillstånd sluta
tillbaka till handelsvågens, Och då man
deröfver af Tab, III. finner att Coursen
från år 1^77 till och med år 1802 var nästan
oföränderlig , och ännu lägre än han
Sedan blef, så skulle det, enligt Utskottets
sätt att sluta, nödvändigt följa,att vår han
-
45«
Ben 7 Juli e. m.
elei mäste på den tiden hafva legat ännu
mera öfver.
Det synes således möjligt, att den så
kallade coursen måste bero på någonting
helt annat än blott handelsvågen : och man
torde tryggt kunna påstå, att han åt>-  mindstone hufvudsakligen bestämmes af vart
mynts eget inhemska värde. En vexel t. e*
på London eller Hamburg är ju ej annat än
en transporterad rättighet alt på dessa ställen
uppbära en viss mängd Guld eller Silfver.
Men såsom dessa metaller öfver allt
aro de samma; så följer, att en vexel ej
bör i Sverige kunna erhållas, utan mot erläggande
af ungefär samma mängd silfver,
sorn för vexeln skulle pä det främmande
stället bekommas; eller så stor summa i
sedlar, för hvilken detta silfver här skulle
kunna köpas. Af denna anledning är det„
som vår cours har stigit i samma förhål.
lande som vårt sedelmynt, oberoende af all
handel, blott genom olyckliga finanoiella
operationer blifvit till sitt värde församrädt.
Men för att ännu tydligare ådagalägga
detta, återvänder jag till Utskottets
betänkande. Der heter det "att elen ymnigare
p enniag etillgartgen från år 1807
tall och med 1812 höjde varupriserna" Att
alla varupriser höjdes, vill väl ej annat säga,
än att pappersmyntet försämrades till
sitt värde i samma mån sorn dess massa
Deu 7 Juli e. nu
457
förökades. Men då den ymnigare penninge-til
Igången ensam var tillräcklig att uppjaga
priserna på alla varor och således äfven
på Guld och Silfver, så muste den
också, utan att behöfva biträde af någon underhalance
i handel, ovedersägligeu boja
priserna på de med Silfver jemngoda vexlarne.
Detta Sedelmyntets aftagande värd®
och ingalunda den problematiska underbalancen
i handel, var således egentliga orsaken
till coursens hastiga uppstigning.
Man finner derföre coursens uppspringande
stå i förhållande till sedelstockens förökning,
hvarföre coursen också 1809 först
började rasa, och sedermera fortfarit, allt
efter som de, genom Bank, RiksgäldsContoir
och Disconter nyskapade sedlarne mer
och mer kommit i omlopp och kunnat verka
på den inom landet rådande mynt-opinionen.
De fall, som coursen under denna
tid stundom gj^rt, torde hufvudsakligen
bero på de redbara penningar, som i Landet
inkommit i Subsidier etc. , samt på de
mått , som kan bända blifvit vidtagi a för
att söka ändra sjelfva myntopinionen.
Allmänt ropas : att bristande Vexeltillgång
ensamt uppjagar coursen, och att endast
öfverflöd på vexlar kan fälla den. Men
öfverflöd på vexlar, såsom varande blott privata
mäns enskilda egendom, synes omöjligen
lunna återgifva våra sedlar deras förlorad©
t
458
Den 7 Juli e. ni.
värde. Naturligtvis han man <j hoppas.x
att rara handlande skola vara mera berecU
villiga att försälja sina vexlar till underpris
än. hvar och en annan, att på sådant
sätt föryttra det Guld och Silfver, sorn han
kan äga utöfver sitt nödiga behof. Helt
visst skulle köpmannen heldre förvandla
sin vexel i utlånd ka varor, än i ruhe ruska
sedlar. Om tillgång ater brister på yex;-  lar, så blir utlänningen salt i nödvändighet
att requirera iner varor af oss för att
blifva betald, heldst han visserligen ej låter
afspisa sig med vårt pappersmynt. Härigenom
uppmuntras och okas inhemska arbetsfliten,
vexeltillgäng skapas, och vextlbehofvet
fylles likasom af ‘•ig sjcdf. När man
derföre besinnar, att i samma stund vi
ej ville emottaga utlänningens varor,
skulle vi ej heller kunna vinna afsättning
med yåra; så bör man utan möda linna
faran af, att med magt och genom proliibitiva
författningar allt för mycket villja
inskränka importhandeln. Nationens styrka
och välmåga beror egentligen af dess
verksamhet. Alt derföre villja öka välmågan
blott genom consutntionens möjligaste
inskränkning synes mig lika så origtigt,
som att vfllja öka kroppskrafterna medelst
beständig hvila: ej besinnandes att de endast
genom öfning kunna utveckla*.
Vidare beklagar Utskottet .sig deröfver,
''att den betydliga vinst, sorn im«
Den 7 Juli e. m.
459
porthandeln erbjudit , har dragit capitalema
ifrån de inhemska, egentligen producerande
näringarne." Häruti instämmer
j ig fullkomligt: men tror blott tillika, att
egentliga orsaken äfven härtill endast och
allenast kan finnas i den lättade tillgängen
på ett , genom siji okade mvckenhet försämradt
pappersmynt. Capitalisten, som såg
penningens värde, för nagra år sedan , med
hvarje dag förmindskas, Idef snart omtänkt
på medel att kunna bibehålla sin förmögenhet
vid lika. Han beslöt att förvandla sina
penningar ii'l jord, Samma utväg, sorn
denna tog, för att bevara hvad han redan
agde, bei agnades af andra i hopp att förvärfva,
eller rättare sagdt: för att på ett
tillåtet sätt åtkomma deras egendon! , som
voro godhjertade nog att lemna dtin credit
1 början saknades icke säljare, och landet
hvimlade af egendomskrämare: tnen efter
hand började man ej längre låta förföra sig
af köpeskillingens ökade summa, utan i öfvertygelse,
att den med hvarje år skulle
ännu mer uppstiga, blefvo fastighetsägare,
mera varsamma, och i brist på säljare syntes
gårdshandels-raset småningom afstanna.
Hvad somliga hade sökt vinna genom gårdshandel,
sökte andra åstadkomma genom
handel med varor. Denna sednare handel,
såsom varande dessutom mera beqväm, mäste
nödvändigt tilltaga, i samma mån som det*
förra började inskränltas. Men denna, af sjelf
-
46q
Deu 7 Juli. e. m.
va myntförfallet på ena sidan ökade importhandel
, hade dock omöjligen kunnat
blifva i ringaste afseende menlig, om ej
den lättade tillgången på penningar tillika
hade på andra sidan utvecklat begäret till
yppighet, och derigenom beredi en för handelns
bestånd nödvändig afsättning. Det
genom sedelstockens ökning förorsakade
myntförfallet var således yttersta orsaken
till den nu öfverklagade importhandelns
betydliga tillväxt, äfvensom till allt inhemskt
elände, hvaröfver nu suckas. Förgäfves
skall man derföre bjuda till att bota
det onda så länge orsaken ännu är qvar;
men undanrödjom deremot orsaken , och.
det onda skall försvinna af sig sjelft.
Beträffande ytterligare det FastighetsLåne-Contoir
, som Utskottet föreslår; så
vill jag dervid blott taga mig friheten göra
några erinringar. Utlåning mot 5
proCents renta, och 5 proCents årlig afbetalning
på primitiva Capitalet, är en gunstbevisning
mot ett inskränkt antal individuer,
till hela den öfriga nationens harm och
förfång. Då dessutom egendomen blott
skulle få belånas till -3- af dess värde, den
äldre skulden inberäknad ; så skulle naturligtvis
denna förmon endast tillfalla de
.skuldfria och mindst behöfvande, samt således
icke en gång bidraga att stilla de mest
förtviflade ropen om penninge-lörlägenhet,
Den 7 Juli. é. W 461
sorn hö as af våra förmodligen mera gäldbundna
Landthruks-speculanter. Skall åter
fonden härtill, äfvensom till den föreslagna
förstärkningen för Magazins-Direotionen,
skapnS; så blir inrättningen ej blott
obillig och olämplig, titan högst skadlig och
förderflig. Då alla våra olyckor egenteligen
härröra från sedelstockens orimliga förökning,
så skulle de«s ytterligare ökande
vara detsamma, som att söka bota en förgiftning
med en ny dosis af samma gift.
Det ligger i menniskans natur4, att ogerna
villja vidkännas det egna förvållandet till
olyckor, hvaraf man drabbas. Man älskar
att skjuta skulden på andra. På samma sätt
synas också Riksens Standar nu villja tillskrifva
administrativa magten det, sorn egenteligen
endast är en nödvändig följd af de
financiella operationer, som de sjelfva tillförene
vidtagit. Måtte derföre 1815 års
Ständer rigtigt inse, från hvilken källa olyckorna
i sjelfva verket härflyta: och måtte
de åtmindstone draga den nytta af sina
förra misstag, att ej så straxt efter begå
nya af samma slag.
Slutligen vill jag, i anledning af det
hopp om Landets uppf jelpande, sorn Utskottet,
visserligen ej utan skäl, tyckes bygga
på en friare bränvinsbränrting, endast
yttra den önskan, att man långt ifrån att,
som fordon), liksom locka Nationen till
462
Den 7 Juli e. m.
supande, för att vinna afsättning med brån»
vinet, snarare mätte genom krogars afskaf*
fande, söka förekomma missbruket af denna
onaturliga dryck, hvilken, utan yttersta
varsamhet brukad, är bade för kropp och
själ det förskräckligaste gift. —- Äfvenledes
tror jag mig ej böra alldeles obemärkt
lemna , att Utskottets påstående "det
vårt hårdare climat gör bränvin et till
Cn nödvändighetsvara,” är utan tvifvel
grundfalskt. Desto källare Climaltt är, ju
mindre äro hetsiga medel af nöden; och
tiaturen har förmodligen ej förgäfves nekat
våra Nordliga bygder drufvor samt de
Varmalre luftstreckens starkt hettände kryd*
dor. ’ •
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
énförde skriftligen till Protocollet:
Instämmande i den allmänna öfvertygelsen,
att Höglofl. Särskildta Utskottet,
med grimdelighet vid undersökningar och
upplysning i omdömPt omfattat dé ämnen,
som Riksens Ständer till dess förberedande
åtgärd öfverlemna!, hade jag likväl
förmodat att då Utskottet erhållit det
uppdrag, att till Riksens Ständer inkomma
7ned en öfversigt af orsakerna till den i
alla orter öfverhlagndc förlägenhet i AlU
1 närma Rörelsen, tillika nied förslag atl
densamma afhjelpa på ett med LandtbrU»
T)en 7 Juli e. m.
héts och Näringarnes upprätthållande svarande
satt, Utskottet skulle genom allmän
Undersökning i Oeconomiskt afseende, huruvida
till hemmansbrukare® af Utskottet anmälda
belägenhet i flera Provinser , orsaken
kunde sokas i förändrade förhållanden,
i anseende till hemmansbrukaren såsom
hushållare och skattskyldig-. Vid en sådan
Undersökning hade förmodeligen icke Utskottet
undfallit dert af Herr Friherre
Wirsén gjorda erinran, att nuvarande
folkbrist beredt Jordbruket en oberäknelig
förlust, i saknad tillgång på arbetare,
och genom högt uppdrifna arbets- och
tjenstehjons löner , föranledt till mindskning
i hemmansbrukaren» Penninge - tillgångar ,
till afbördande af ökade titskylder, och hvad
åter dessa angår, torde ett Yttrande om Bevillningens
olika förhållanden och verkan
deraf till jordbrukaren varit att förvänta,
hvarom Utskottets Ordförande, Herr Grefve
Schwerin sig yttrat, att 1800 års BevillningsFörordning
Varit för Jordbrukaren
mera gynsam, än de sednare Ber illningsStadgar
, hvilka , i allmänhet för honom
mera betungande, än för andra medborgare,
än ytterligare blifva det genom dermed
sammanbundna bränvins- oell tulI-Bevillningar.
I sammanhang härmed hade jag
trott att en allmännare granskning af jordbrukets
nuvarande tyngder , i jemförelse
hred förflutna tider, hade varit lämplig till
464
Den 7 Juli e. m.
utrönande af livad förändring 1 hemmans*
å boers vilkor derigenom möjeligen kan
hafva uppkommit. Hemmansbrukarens interesse
* kanske icke alltid så skyddadt och
bevakadt, sorn man bordt förvänta, liar
under sistförflutna åren ofta måst gifva vika
för mägtigare interessen, och följden deraf
blifvit den, att hemmansägaren måst emottaga
partiella tyngder till allmän nytta,
men enskild förlust, uppgående, sammanlagda,
kanske till BevillningertS belopp,
utan att lik/äl dervid fästes någon allmännare
uppmärksamhet. Med förbigående af
Extra Roteringsskyldigheten , sorn i sin tillämpning
blef mera betungande, än vid
dess åtagande var beräknadt, vill jag blott
nämna några af de partiella tyngder jordbruket
sednare åren måst vidkännas. Vid
3812 års Riksdag bevilij ides den förut, både
vid och imellan Riksdagar, lika ofta
jsrojecterade som afslagna passevolanee-inrättningen
för Soldatens underhållande på
möten m. m. som, beräknad till 8 R:d.
B :co af hvarje Soldatrote, i år utgår af
landet med pärmare 200,000 än 100,000
R:d. till en behållning för Kronan, men
ren förlust för Rotarne, då nu inga möten
existera, och, i förra förhållandet, Rotarjia
för i år icke haft någon slags utgift af
sådan anledning. Vidare har den nu ålagda
förbindelsen, till Saltpeters anskaffande
-
va.
Iben 7 juhf. ni
-
tande in natuia, sorn efter äldre Författningarnas
föreskrift var en för hemmanen,
mindre betydlig skyldighet, de tVänr.e sistä
åren föranledt till én årlig afgift af omkring
100,000 R:d. af hemmanen 1 Riket. Vid
inquarteringar af tågande troppar som i afe
seende på Canalarbeten riu oftare inträffa*
betalas kostnaderna vanligen icke till deras
fulla belopp, och, då ersättningen för hvad
sorn brister antingen måste beredas genom
provinciellä bidrag, eller då förlusten icke
ersättesblifvit för de inquarteringsskyldigas
egen rakning, stadnar, i båda fallen, eri
betydligare kostnad ari man skulle konna
förmoda, hemmnasbrukarna i Riket till
last. Till dessä hemmansbrukares åliggande
nya förbindetser, böra afven komma i
beräk ning skyldigheterna, såsom Rote-‘ och
Rusthållare , hvilka till större utgifter föranleda
t följd af Kongliga Förordningen
den 5 Februari 1812, hr Soldatbekladr.aderi
till större än förut beräknad, och vid beklädnadsskyldigheten
för Rusthållare, ehuru
ett åliggande, kan likväl anmärkas, att
den, sist föiflutne åren, betydligen medtagit
Ruslhållarés tillgångar, i förening nied retruterings
pligten för Rust- och Rothållare
i allmänhet ofta så betungande, att t. exi
Uppland flera Rothållare vid sist öfverståndna
krigsutbrott i trängsel imellan skyl»
digheten att recrutera och svårigheten att
Pbd. o, Acl. Fröt. 59. ÖO,
466
Den 7 Sull t. tn.
den uppfylla, till undfående af förelagda
vitén måst contrahera med en antagen Sol»
dat, om 6, 7, ja ända till 10 tunnor Spann»
måls årliga ineddelande såsom hemkall, af
hvilka aftvungna Contracter måtte loija Rotärnäs
framtida undergång, då Soldaten io
lee lärer kunna förmenas att till godo nju»
ta ett på god tro ingånget Contract, hvari
han sin förbindelse uppfyllt, Men då jag
nämner vitén, erinrar jag dervid en omständighet
af den beskaffenhet, att den icke oJämpligen
ingår i betraktelsen om orsakerna
till Landtmannens förlägenhet , och
hvilken jag får nu framställa. En värd Ledamot
i detta RiksStånd. Herr Öfverlntendenten
Tham, har i böljan af Riksdagen i
Memorial yttrat , att, enligt honom meddeladt
tillkännagifvande af tjensteman i orten,
under ett »istförflutet år hlott i ett
Län hemmansägare blifvit pliktfäll.le till
10,000 R:d., som genast förekom mig ganska
anmärkningsvärd!, om ock ett noll sknl.
le genom misskrifning tillkommit , men
då jag af Stat«Utskottets Betänkande om
Statsinkomsterna funnit, att inkomst-Titeln,
Vites och Ensaksböter m. m. , en Titel
som i anseende till benämningen jag önskar
Slåtte en gång 1 inkomstTitlarna försvinna, i
grund af sednare årens derigenom eihållna
inkomster blifvit, till hälften lörhöjd sumanå,
nu i RiksStaten bestämd, har detta förhållande,
i förening med obehagligt intryck,
vackt aå mycket mera min uppmärksamhet
Den 7 Juli e. m»
457
•sorn efter min öfvertygelse man skulle orättvist
förebrå Svenska nationen att af en
tilltagande lastbarhet uppkommit ökade Lagbrott.
Jag tror mig deremot icke sakna
anledning till den förmodan, att denna förhöjda
Statsinkomst uppkommit genom vitén,
ofta olämpligen till 10 R:dr. och derutöfver
för försummelser i väghållningar
m. m., sorn den pliktfällde ofta icke kunnat.
förekomma, om t. ex. en häst sjuk nät,
eller bonden vid bud ningen varit på era
resa stadd, om vid besigtningen af en väg,
Som vid obestämda föreskrifter berodde på
en Fjerdingsmans och Nämndemans skumsynta
pröfning. Då härtill läggas de betydligare
vitén, som utgått af Rust- och
Rotehållare, som icke i hast kunnat vid föxeskrifven
tid anskaffa hästar och karlar ,
samt de vitén, äfven med anledning af BevillningsFörordningen
blifvit stundom mindre
behörigt ålagde^ af hvilka böter ea
mindre del Kongl. Maj:t och Kronan tillkommit,
lagger'detta förhållande i öppen
dag att denna slags beskattning varit för
Hemmansägaren äfven så känbar, sorn den
fordran är rättvis, att i sådana afseenden
icke bero af godtyckets behandling. Detta
allt torde förtjena uppmärksamhet, och
da med förbigående af flera andra partiella
onera, för Hemmansbrukare de förenämnde
allena beredt dem en årlig utgift af flera
hundrade tusende Riksdaler, rom i Be
-
4«3
Deri 7 Juli e. m
-
villningarne icke svnas, men till större de*
len ingått i särskilda Statens Cassör, lik»
väl blott till en mindre del i ortens rörelse
återkommit, gtadnar man i förundran,
luiru så ansenliga summor ifrån Landet kunnat
vid sådant förhållande ärligen utgöras;
om penningtbri t i provinserna nu visar
sig, behöfver den således icke sökas i aflägsnare
orsaker allena, och botemedlen
icka i kon-tiga operationer. För det närvarande
är det visserligen nödigt att genom
läne-anstalter lätta penningetillgången i provinserna,
men jag tviflar mycket, att den
mindre Landtmannens eller Bondens förlägenhet
derigenom till fullo undanrödjes.
jLäne-inrättningar äro i synnerhet nyttiga
för större rörelser och ödlings-företag;
men den försigtige ägaren af mindre Hemman
eller Bonden begagnar deni varsamt,
och påkallar heldre utvägar som inskränka
dess penningbebof, än att med utsträckningen
af dem må beredas ymnigare Lanetillgångar,
som begagnade.oftast öppna en
för Låntagaren sjelf vådlig fortsättning af
Lånebejiof. En till Hemmans förhållandet
lämplig lättnad j beskatiningstyngder , och
trygghet emot et t partielt åläggande af allmänna
provineiella bidrag och obehöriga
vitén samt säkerhet om en lönande afsättning
af sina producter, är hvad Hemmansägaren
fordrar i förening nied sådana allmänna
anstclter, att penningar, sorn ifrån
Den 7 Juli. e. m.
469
•rterna utgå kunna i rörelsen dit återkomma.
Det torde äfven bora hänföras till orsakerna
till penningebristen i Provinserna,
att de större summor som derifrån influtit,
icke utgått i sådan väg att snart i rörelsen
kunna dit återkomma, hvari torde sådan
rättelse tarfvas, alt ej allenast anstalter vidtagas
och medel blifva att tillgå till beredande
af production af alla Landtmanna
varor och tillverkningar, utan ock, hvad
dermed bör stå i sammanhang, en säker och
lönande afsättning derå beredes, hvarjemte ut*
vägar borde öppnas for det fattigare folket pä
landet, till sys.-losättning och förtjenst under
vintermånaderna genom slöjder och andra
lämpeliga arbeten. Då jag, för min
del, tror att Hemmansbrukarnes vanmagt
bör, jemte saknaden af afsättning i dess produkter,
sökas förnämligast i hans, i flera
vägar, utsträckta beskattningar; hemställer
jag till Utskottats bedömande, medgifvande
af ett sådant förhållande, om Utskottet
derjemte icke skulle anse lämpligt, att
fästa uppmärksamhet å angelägenheten att
så val vid Bevillningar i anseende till hemman
bestämma enahanda beräkningsgrunder
böra foljas sorn för annan egendom, = om i
frågor 0111 bidrag af Landet i annan väg
hemmanens förhållanden i förening med der- ’
af utgående utgifter böra tagas i noggrann
beräkning till förekommande af jordbrukets
ytterligare vanmagt, och till beredande a£
Dt u 7 Juli. e. Bä,
sådana forfattningar, som gifva detsamma
en trygghet för dess förkofran och framtida
bestånd. Slutligen, och då jag, i ett
vid Riksdagens början till OeconomieUtskottet
remitteradt Memorial, yrkat åtskilliga
förändringar i handeln med Finland
, men något yttrande derom annil
icke ifrån Oeconomie-Utskottet till Riksens
Ständer inkommit, inskränker Jag mig, i
förväntan af Betänkande derom, blott till
den önskan, att Högloft. Utskottet ibland
de varor som blifvit ansedda till införsel
böra förbjudas, må finna lämpligt äfven
upptaga humla , som, ehuru af allmänna
Lagen hemmansbrukare ålagd att producera,
likväl genom införsel deraf från Finland
och andra utländska orter, saknar afsättning
äfven till det pris den för 50 år
sedan såldes, och till Svenska humlegårdars
upprifvande och ödeläggande föranledt;
hemställande jag tillika till Utskottets upplysta
pröfning om icke, vid nu lofvande utsigter
för en ymnig skörd, och med afseende
å de rika spannmålstillgångar som i
Landet öfverflöda, utan äfventyr kunde tillstyrkas
att åtmindstone ehuru förbud mot
infoiteel af utländsk spannmål, som efter inrättande
af större Magaziner blifver den
mest verksamma utväg att i framtiden upplyfta
jordbruket från sin Vanmagt. Då Utskottets
Betänkande förmodligen återremit»
Detr 7 Juli e. 1%.
47*
Setas, anhållet jag, att dessa erinringar
mätte till Utskottet få medfölja.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
1 anledning af Herr Professor Munck
af Rosenschölds anmärkningar, utber jag mig
att få nämna: att alla det Särskildta Utskottets
afgifna förslag till hämmande af import
af sådana varor, hvilka nu eller i en
framtid kunna i Riket umbäras, äro conditionella;
»att hvad Nederlaget och Spannmåls
Magaziner beträffar, så har Utskottet
i sitt Betänkande endast indiquerat principerna.
Hvad som hörer till det reglementariska
i afseende på så väl Nederlags Handeln
som Magazins inrättningen, kommer,
i särskildta Betänkanden af Oeconomieoch
Särskildta Utskottet, att afgifvas. Beträffande
hvad som blifvit sagdt motförslaget
om liquidations-grunder man och man.
imellan, om ett moratorium och om enthousiasmen
för Fredric den Store, får jag
nämna att sådant icke bör fall^ det Särskildta
Utskottet utan endast mig till last. Jag
ämnar icke vidare försvara hvarken mina
idéer eller mina känslor, utan må de i andras
omdöme gälla hvad de med så mycket
annnat efter tid och omständigheter kunna
gälla.
Då nu Ridder skåpet och Adeln torde
med gjorda anmärkningar återremittera
47*
Den 7 Juli, e. m§
inål et, utber jag mig att få föra Ridder»
skåpet och Adeln till minnes att i den re-?
miss, hvarigenom det Särskildta Lftskottet
constituerades, nämndes att Utskottets blifvande
Betänkande skulle till Kongl. Maj:t
i underdånighet qfverlemnas. Det synes mig
likväl att allt det som hörer till öfversigt
af orsakerna till forlägenheten såsom behöfligt
endast för att bestämma Riksens
Ständers öfvertygelse i målet, såsom ock
alla de förslag soin bero af Riksens Ständers
egna beslut, icke behöfva upptagas uti
framställningen af de oeconomiska mål, som
Ri ksens Ständer anse böra underställas
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och åtgärd;
och får jag derföre vördsandigen underställa
Ridderskapets och Adelns bepiöfvamle, om
icke Särskildta UtskotLet borde ^nmodas, att
inkomma med särskild framställning, innehållande
de oeconomiska mål, sorn bero af
|Congl. Maj:t3 Nådiga pröfning och åtgärd,
Pessa äro
Allt hvad som hörer till befordrandet
af inhemska näringar; till hämmande af
vällefnads-artiklars öfverflödigt bruk; tillen
fullkomligare organisation af Tull-verket
_ samt Kongl. Maj:ts Nådiga bifall
dertill, att utgifvarén af den föreslagna Journalen
må få utan lösen af högre och
lägre embetsverk erhålla utdrag eller
Den 7 Juli e. m.
475
vidimerade afskrifter af de handlingar, dem
han tror sig böta genom trycket meddela
nationen , och hvilka finnas icke vara af
den beskaffenhet , att de enligt grundlagen
Cj få komma till allmän kännedom,
‘Antingen Riksens Ständer gilla det af de
Särskildta Utskottets pluralitet uppgifna
förslag alt till en del år 1794 års öfverJlöds-föifattning
måtte åter upplifvas, eller
Riksens Ständer pröfva lämpligare, att genom
varornas fördyrande genom förhöjda
Tullumgälder, Consumtionen af vällefnadsartiklar
måtte motas, blir nödigt, att
Kongl, Maj t autoriseras att förhöja tullUtngäldexna
, då, om jag icke irrar mig,
Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag begloto
att ingen artikel borde med högre
tull btdäggas än dubbelt emot den som i
1796 års TullTaxa bestämmes.
Jag får derföre vördsamligen föreslå,
ptt RevillningsUtskottet matte anmodas,
att till Riksens Ständer inkomma med förslag
till sådana grunder, hvarefter Kongl.
Maj:t, till förekommande af öfverflödiga Utländska
varors införsel i Riket, må, vid
sig företeende omständigheter, hafva ratt
att tullafgifterna i lämplig mån förhöja.
Grefve Mörner, Adolph Göfar\:
Det har icke varit min tanka att misskänna
den omsorg och möda sorn Särskildta
474
Den 7 Juli e, m.
Utskottet äfvensom dess Ordförande nedlagt
uti de Betänkanden, som nu utgöra
föremålet för öfverläggningen. Jag instämmer
äfven med Särskildta Utskottet uti den
tankan, att hushållning och sparsamhet
hos hvarje enskild, att Jordbrukets och näringsflitens
upplifvande, äro föremål af d**a
högsta vigt och på hvilkas ernående Fäderneslandets
välgång hufvudsakligen beror.
Jag tror äfven, att om ett förbuds- och
inskränknings-System i anseende till Utrikes
Handels-rörelsen anses nödvändigt, är
det vida bättre att anledningen dertill kommer
ifrån. Ständerna än ifrån Regeringen;
men det är i synnerhet i afseende på orsakerna
till den öfverklagade förlägenheten
och i afseende på vissa ogillade allmänna
snesurer samt flera af de föreslagna botemedlen
, som mina tankar äro med Utskottets
hufvudsakligen skiljaktiga. Jag har
förut en gång utvecklat de allmänna synpunkter,
hvarpå mitt omdöme grundades.
Jag går nu att besvara några af de anmärkningar
deremot jag hört anföras.
En värd ledamot har, om jag rätt
fattat dess mening, trott sig finna uti mitt
3^ttrande, att jag kastade skulden af närvarande
olägenheter på Rikets yttre förhållanden,
och derigenom en skugga på den
stora man, som beredt oss de deraf härflytande
fördelar. Jag bekänner att detta
Den 7 Juli e. m.
m
tolkningssätt var mig högst oväntadt och
jag tror mig vara förvissad att ingen lär
misstänka mig för en sådan afsigt. Jag har
trott och jag tror ännu, att det gifves omständigheter,
under hvilka uppoffringar och
bemödanden måste göras, att ingen ting
kan vinnas, om man ingen ting vill gifva,
och att då fråga är att utveckla orsakerna
till en närvarande ställning, bör man icke
allenast taga i betraktande de författningar
som blifvit vidtagna, men äfven de omständigheter
under hvilka de tillkommit.
Det är denna utveckling jag sökt framställa,
det är uppå detta sakernas sammanhang j.ig
önskat fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet; jag hade icke förmodat
att det skulle anses såsom någon
skugga kastad på ledningen af våra yttre
förhållanden. Jag trodde tvärtom det skulle
ge ännu mera anledning att beundra»
det de kunnat, under sådana omständigheter,
föras till ett sådant resultat. Den värde
ledamoten har vidare frågat, om alla
den inre hushållningen angående författnin*
gar stoclo uti ett så nära sammanhang med
Rikets yttre politiska ställning och om icke
vissa deribland voro alldeles derutaf oberoende.
Såsom Exempel har blifvit anfördt
den tillåtna Bränvins-införseln och den för
Götheborg medgifna införsel af bomullsvaror.
Jag har dervid icke annat att erinra
, än att jag aldrig vet mi g hafva sagt
475
Peri 7 Juli e. m
att dessa Författningar stodo i sammanhang
med Rikets yttre förhållanden. Deremot
har jag anfört missväxten och omtanka»
att förse Norrige och Armeen med spannmål
såsomskäl, dels till låra un vins-införseln,
dels till den inställda Bran v in s-bränningen,
Det är förhållandet härmed jag redan uti
mitt föregående vördsamma anförande utvecklat,
och den sorn påminner sig att under loppet
af år 1813 gällde en kanna bränvin i
Hufvudstaden 2 å 3 R:d. R:gds, lär också
finna att då tillverkning ej kunde medgifvas,
måste införseln tillåtas. Jag kan icke heljer
medgifva att några fnonopoliska tillåtelser
till Bränvins-införseln blifvit lemnade.
Uti November månad 1812 blef allmän
tillåtelse gifven till Bränvins-införseln. Den
fortsattes till Juli månad 1813. Sedan blef
den för dem förlängd, som igenom det i
Ryssland utkomna utförsels-förbudet hade
blifvit med sina laster der uppehållna och
hade under den tillåtna tiden gjort upphandlingarna;
verkligheten af uppgifterna
i dessa fall bestyrktes med bref och facturer
som vid sådana tillfällen uppvisades
och inför Tullstyrelsen beedigades. När sedermera
skälig tid var gifven, så att fartygen
bort hinna ankomma, och då bränvins-branningen
kunde på några veckor tillåtas, blef
afven allt ytterligare tillstånd till Bränvinsinförsel
instäldt. Man har härstädes vid ett
annat tillfälle nämnt att vinsten vid bränvins»
Ben 7 Juli e. m.
477
införseln måtte varit betydlig, efter en man
kunde förlidet år ge 5000 R:d. till Barnhuset
härstädes för att få införa en last
bränvin. 1 anledning deraf får jag äran
upplvsa att förhållandet var följande. Én
Possessionat ifrån Ön Oesel, okunnig om
förbudet emot införseln sedan den året förut
varit tillåten, hade kommit till Dalarört
med en laddning bränvin och blef vid ankomsten
underrättad , att han risquerade
confiscation och varans förlust, om han gick
längre dermed. Han for då sjelf i land och
erbjöd sig att gifva till Barnhuset 5000 Rd.
om han feck införa lasten. I anseende till
den hos denna man så förlåtliga okunnighet
om våra Författningar, som vållat hans
företag, bevilljades tillåtelsen till införsel,
likväl endast under vilkor att bränvinet lemnades
till Krigs-Committéen emot samma
pris som allt annat den inköpt, och i afräkning
på den quantitet Committéen för arméens
behof ägde att införskrifva. För säljaren
blef det ingen vinst, men ett sätt
att undvika större förlust.
Hvad åter Bomulls-varornas införsel
angår, bar jsg utaf den anledning sagt: att
det vär på Ständernas uttryckeliga önskan,
att uti det af mig citerade Oeconomie-Utskottets
anförande finnes följande mening
angående varor sorn borde emot Tull-afgift
få införas: Hit lärer hunna räknas
478
Den j Juli. e. m*
bomulls-cillverkningnr ni. fl. dylika etc. Jag
har icke kunnat fatta annat än att Bomullstillverkningar
och'Manufactur er ade Bomullsvaror
voxe det samma. Ehuru det icke
var under min tjenste-befattning som denna
tillåtelse för Götheborg bevilljades, bar
jag likväl utaf det vid detta tillfälle i Protocollet
förekommande anförande funnit afaigten
tydligen gifven att framdeles utsträcka
denna förtullnings-frihet till hela Riket.
Man gaf den först åt Götheborg, emedan
det var den stad som bäst kunde begagna
den» och emedan varorna således kunde sedermera
landsvägen utföras till östra sidan
af Baltiska hafvet. Sådant fean likväl ej sy-"-  nas af Tull-Journaler; men det är icke mindre
föx'hållandet. Imellertid hade denna
förtullnings-rättighet redan till Januari månad
1813 inbragt något öfver 24,000 bd.
Hvad sedermera blifvit anfordt angående
Frakt-handeln, att den icke synes öfverensstämma
med vår allmänt öfverklaga*!? folkbrist,
skulle jag medgifva, om icke redaa
denna handel vore sedan långliga tider inrättad
, om icke sjöfolk redan vöre dertill
dan ad t-, om icke detta näringsfång nu mer
än någonsin med vårt instilarisba läge öfVerensstämde,
och om icke Riket för sitt
försvar vore derutaf uti ett stort och oumgängeligt
behof. Då man påminner sig
hvad vår Frakthandel på 70 och 8o:talen
af förlidne seculum inhragte, huru den
Den 7 Juli e. m.
475
hjdpte att understödja vår realisation och
att gifva förmåga att bära de utgifter som
det påföijinde kriget erfordrade, lär man
också medgifva att det icke är en obetydlig
fördel att en skeppare, efter att i MedelhafS-hamnarna
halva afsatt en del Svenska
producter, genom frakter dessa orter
imellan, för!) nar ej allenast tillräckligt
att underhålla sig och manskap, men äfven
att under tiden göra ansenliga penninge»
remisser och slutligen hemkommer med en
Salt-laddning. Denna rörelse är så mycket
mora dyrbar, som Svenska faxtvgen, igenom
det förtroende de vunnit, få merendels sina
Frakter bättre betalda än de hesta Öfriga
Nationer.
Det man sagt om Finska handeln syne»
mig i så måtto olämpligt, gom det icke är
beräkningen af handels-balance som bestämmer
de allmänna behofven, och sorn det
icke är möjligt att på en gång ändra en
Nations vanor eller rigtningen af dess handels-rörelse.
Då man påminner sig huru
som under åren 1808 och 1809 veden härstädes
gällde 18 ä 20 R:d. och man då kommer
ihåg, att en så stor folkmassas behof
är i fråga, lär man finna att det icke låter
sig göra att åsidosätta ett sådant afseende.
Om under vintern år 1814 veden den föreseende
hösten varit så dyr skulle val en
Hor del af Hufvudstadens invånare nödgats
48®
Den 7 Juli *■ ro.
frysa ihjäl. Att meri någon betydlig mit.*
afgift belägga en sådan rara innan vi, från
annat bäll, beredt oss en säker tillgång, är
endast att öka svårigheterna att lefva för
en mängd metthiskor, sotit man redan erkänner
behöfva understöd; lmellertid är
redan anstalt fogad, att göra undersökningar
ont möjligheten att ifrån Rikets Norra
Provinser öppna farleder, hvarigenom, hufvudstadens
vedbehof skulle kunna fyllas. Uti
den af en annan aktningsvärd Ledamot
gjorda .anmärkning , att de ottera sorn tryckt
Hemmansbrukaren äro till én stor d< 1 skulden
till dess förlägenhet, kan jag ej annat
an i det närmaste instämma.- Men jag måste
tillika erinra at detta under värande omständigheter
svårligen kunde blif< A annorlunda.
Ert del af dessa önera härrörde
af missväxten, ett del af kriget, en del af
vissa allmänna bidrag som för lika allmänna
behof voro ounigängeliga. Är det väl
ittöjligt att förekomma sådant ? Är icke en
del derutaf en Följd-af Ständers béslut* och
en annan del en följd af omständigheternas
tvång. För att likväl påminna att Regeringen
icke försummade att göra hvad den
kunde för att lindra de bördor som skulle
vara mest tryckande, får jag nämna, att under
år 1813, dä man hofde att egendomsvärden
hade vid taxeringarne blifvit mycket
högt uppdrefne, infordrade Regeringen uppgifter
frän Landshöfdingarne angående Taxe*
' tingä*
rings-beloppet, och efter jemförelse deraf
och hvad som sannolikt kunde för de öfriga
då ännu okända artiklarne påräknas,
samt af hvad som i anseende till Bevillnin$?s-Behofvet
kunde erfordras, gaf Landshöfdingarne
tillkänna, att nedsättning pä
åtskilliga ställen kunde vid Pröfnings-C rmmitléen
äga rum, och att i allmänhet förhöjning
icke erfordrades, utan endast jemnhet
och likhet i principer vore det hufvudsakliga
att iakttaga.
Ibland de saknader Landtmannen erfarit
är visserligen den utaf Bränvins-brännings-rättigheten
en af de betydligaste. Jag
liar redan yttrat mig derom , jag skall nu
endast tillägga att livad som borde göras i
detta fall var om hösten 1813 så osäkert i
anseende till det föregående årets brist och.
ovissheten om resultatet af skörden, att jag
ännu har bref ifrån en ganska aktningsvärd
Landshöfding, som yttrar dervid stora betänkligheter
och tillstyrker att bränningen
åtmindstone skulle bli blott för en kort tid.
Det är lätt att nu efteråt vara ef en annan
tanka ; men det är icke lika lätt att afgöra
då man blott har för sig minnet af en med
möda afhulpen brist och ovissheten om
framtida tillgångar.
Angående Nederlags-handeln har jag
sedan förut yttrat mig och skall nu blott
Ridd. 0. Ad. Fröt. 61. 62.
Den 7 Juli. e. m"
tillägga, att 'våra grannar med riöje se dök
ogillande som möter denna industri-greft
hos oss; att Köpenhamns rörelse tilltager
linder det Götheborgs aftynar ocji alt detta,
som till någon del ligger i sakens natur»
till en rj obetydlig del ligger uti de Författningar
sorn* i Dannemark gynna denna
och all annan handelsrörelse, ju mera vi
öka strängheten af våra inskränkningar,, jii
mera arbeta vi för våra grannars fördel.
Man har sagt, att det behofdes icke en förändring
af grundsatser, men ett återgående
till grundsatser. jag bekänner att detta
var mig oväntadt. Det vöre underligt,
kanske äfven knappt förlåtligt, oin Statens
Embetsman icke skulle känna de theorier
som i sednare tider blifvit så allmänna i
alla afhandlingar i dessa ämnen. Men det
är en stor skilnad att känna en theori och
att kunna göra dess tillämpning. Det är
härvid må hända som handläggningen och
en längre vana ofta har företrädet framför
en uti Speculation aldrig så väl uttänkt
theori. Det gifves omständigheter, då äfven
ett skenbart afvikande ifrån erkänd theori
kan vara i fullkomlig öfverensstämmelse
med sjelfva meningen och syltningen dermed.
Detta beror af sjelfva omständigheternas
förhållande, som fordra att man ibland
måste taga olika vägar för att ernå
samma ändamål, Landets förkofran måstö
Uti alla den inre Rikshushållningens gre»
Dan 7 Juli e. m.
485
har vara syftemålet, men om under en tidpunkt
en viss industri-gren svårligen kan
upprätthållas medan en arman har tillfälle
till en stor utveckling, vöre det väl både
oklokt och obilligt att qväfva eller hindra
dm sednares framsteg, derföre att den förra
cj kan gå i bredd med densamma. 1 en
Vanlig sakernas ordning böra de njuta lika
stivdd, och det hör lemnäs åt deras egen
för majra att utveckla sig efter sorn tillfället
medgifver. Då ämnen af mera vigt förekommit,
der jag trott en något invecklad
tillämpning af grundsatser skulle komma i
fråga, har jag trott att framställningen deraf
hörde till de upplysningar jag borde afgifva
, och har derföre ingått uti utvecklingen
af de grundsatser jag trodde höra
till hvart ämne. Afsigten har varit, icke
alt lära någon saker sorn de visstfe förut ,
men att visa de svnpunkter, under hvilka
jag trodde ämnet böra betraktas. Att jag
kunnat misstaga mig är menskligt, och är
hvad jag icke kan eller bör iro mig hafva
undgått; men hvad jag gjort skall åtmindstone
vittna , att jag icke saknat grunder
för milt handlingssätt. Vid hvardagliga äärfender
och vid alla dem sorn afgöras enligt
redan gifna Författningar, kan sådant
ej komma i fråga. Jag får för öfrigt med Herr
Grefve Schwerin instämma uti den önskan,
att om Betänkandet remitteras till Utskottet,
ett sammandrag eller Promemoria mät
-
484
Den 7 Juli é. m.
te göras af de punkter hvaruppå Rikets Ständer
önska att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.
Om dessa punkter vinna Ständernas
bifall, blir det sedan mycket lattare att veta
hvad som, för att vara i enlighet dermed,
bör göras, och om saken sedan får en
annan utgång, blir det nationens representanter
seni nationen får att skylla för sina
missöden.
Hvad jag imellertid ej kan undgå att
tillägga är, alt ett prohibitivt system är lätt
att föreslå, lätt att påbjuda, men svårt att
verkställa. Norrige är icke underkastadt
alla dessa inskränkningar. Dess innevånare
veta att inskränka sina begär och rätta sina
företag efter sina tillgångar, utan att binda
sig händerna i anseende till deras handelsföretag.
Ju mera Vvi skilja oss ifrån samma
grundsatser, ju mera vi gifva dem fördelar
öfver oss, ju mera gifva vi anledning
till tullförsnillningar och lurendrägerier,
hvars inflytande icke kommer att synas i
tullspecialerna, men som derföre icke blir
mindre känbart. <
Jag har trott mig således helt okonstladt
böra yppa min tanka. Om jag misstagit
mig, om ett annat System antages och
fullföljes och kan gagna, skall jag med nöje
erkänna att jag haft orätt. Om åter
framtiden rättfärdigar mina åsigter, ehuru
Den 7 Juli e. m.
485
de r.u ej gillas, skall det endast vittna att
det är rigtigare att dämma efter allmänna
grundsatser än efter ögonblickets intryck.
Fäderneslandets välgång skall i båda fallen
vara föremålet för mina önskningar, äfvensom
det bör vara det för allas bemödanden.
Herr von Rosenstein, Nils, anhöll, att
Grefve Mörner måtte anmodas befordra
detta sitt Yttrande till trycket.
Uppå af Herr Landt Marskalken gjord
proposition, blef hvad Herr von Rosenstein
föreslagit af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Herr Munck af Rosenschöld: I anled
ning
af hvad tvänne värda Ledamöter nu
anfört, får jag utbedja mig Ridderskapets
och Adelns tillåtelse, att åter yttra mig.
Herr Grefve Schwerin tycks ej hafva förstått
mig, då han ansett min mening varit,
att anmärka mot dess förslag om ett Moratorium.
Jag sade uttryckligen, att jag
icke om detta förslag ville fälla något omdöme,
utan blott erinra, alt det endast
skulle uppskjuta, men icke förekomma enskildas
så väl som hela Rikets ruin, i fall
för öfrigt samma mesure som hittills fortfar.
Om Nederlagshandelns nytta i allmänhet
för vårt Rike, är jag af lika tankar
med Herr Grefve Mörner; jag anser den
kunna vara nyttig , om Tullbevakningen är
så organiserad, att den kan förekomma varornas
tullfria insmygande i Riket, och
r
485
Den 7 Juli e. *l.
tillräcklig nederlagsfrihet betalas, samt va-,
roma behörigen värdeias. Vi bafve en
granne i Dannemark, sorn gerna skulle önska,
att vi ej ville tillåta oss någon Nederlagshandel,
och man misstager sig sällan,
då man gör det som en afundsam granne
önskar, att man icke skulle göra. Herr
grefven har äfven sökt försvara den tillåtna
branvins-införseln med 1812 års missväxt
; också häruti instämmer jag med Herr
Grefven så vida som jag medger, nit denna införsel
var då mera att undskylla, än sedan.
1815 års ymnigare gröda blifvit att tillgå;
jag har i synnerhet anmärkt emot tillåtelsen
för införsel, sedan den tiden, ehuru
införseln äfven förut vida öfversteg det oumbärliga
behofvet, heldst bränvin ej är i
allmänhet så nödvändigt, som man i våra
dagar vill inbilla sig. Man hade åtmindstone
kunnat tillåta bränvinsbränning
af utländsk spannmål, då denna i så stor myc-,
kenhet infördes. Jag tviflar icke, att de
personer, som fått uteslutande tillstånd, att
utifrån införa bränvin, haft goda skäl att
anföra för sin anhållan, och äfven det som
Herr Grefve Mörner omnämnt, att de redan
innan den allmänna tillåtelsen blifvit
upphäfven, gjort upphandlingar. Men jag
hemställer, om ej samma skäl kan anföras
af hvilken Köpman sorn heldst , för att eludera
hvart och ett förbud mot införsel
af en utländsk vara, när detta förbud ut-,
färdas efter en nyss föregående allmän tillåd
Den 7 Juli £• tu.
telse. Jag tviflar icke heller, att goda skäl
varit för den, staden Götheborg förunnade
Uteslutande tillåtelsen , att införa Engelska
bomullsvaror. Men jag tror icke, att dessa
skäl kunnat hämtas från Riksens Ständers
beslut vid 1812 ' års Riksdag. Herr
Grefven har väl anmärkt, att OeconomieUtskottet
vid sistlidne Riksdag sjelf tillstyrkt
tillåtelse för bonmllsvarors införsel.
Men härvid får jag erinra, att Utskottets
tillstyrkan var obestämd, och icke ingick i
Riksdagsbeslutet; att utom dess Riksens
Ständer i detta uttryckligen föreslog förbud
mot införsel af utländskt bränvin. Jag inser
ej, hvarföre den för J„andet nyttiga önskan
skulle mindre blifva efterkommen än
den skadliga. Det hade enligt min tanka varit
bättre, att man åtmindstone till en viss
grad yppfyllt Riksens Ständers önskan
om förbud mot bränvinsinförsel,' och
icke uppfyllt den. utomdess icke bestämdt
uttryckta önskan, om bomullsvarors införsel
, i stället för att man nu gjort motsatsen.
Jag kan utomdess icke af Riksens
Ständers beslut yid sista Riksdagen finna
mindsta anledning, att förunna tillåtelsen
för bomullsvarors införsel blott till Staden
Götheborg. Herr Grefven anmärker till
försvar för tillåtelsen att förtullade bomullsvaror
i tysthet åter j utfördes , att det
ej kan bevisas men är kändt. Mera nogräknad
på bevis var Herr Grefven i sitt
488
Den 7 Juli e. m.
\
Yttrande i sista Plenum, der Herr Grefven
förklarade si» tvifla på, att otillåtet bränvin
inkommit i Landet, hvarpå man dock
har mindre skäl tvifla, än att förtullade
bomullsvaror åter blifvit utförda, då varorna
|u kunnat på Nederlag uppläggas och
sedan förås sjövägen under Engelsk Convoy.
Jag instämmer med Herr Grefve Mörner
deri, att lifsförnödenheter ännu ej böra förbjudas
till införsel för hufvudstadens behof
från Finland; men jag tror, att derföre bör
erläggas tull, så afpassad, att Ladugårdsbandteringen
i vårt eget Land och derigenom
äfven åkerbruket icke lider, utan tvärtom
uppmuntras. Jag har icke påstått, att
frakthandeln är för vårtLand skadlig, jag har
blott sagt, att den icke är så vigtig näring
som jordbruket och bergshandteringen. Herr
Grefve Mörner har deremot sjelf riktat
dem, som anse frakthandeln skadlig, med
ett skäl, då han anfört, att vårt sjöfolk
är af Utlänningen mycket omtyckt. Just
detta bidrager ännu mer dertill , att frakthandeln
tar arbetande händer från vårt ännu
ofullkomliga jordbruk; ty tusendetals
af våra Sjömän lockas för sin skicklighet
af utlänningen, i synnerhet a£ Engelsmännen
, att gå i dess tjenst. Herr Grefve
Mörner har mycket skäl att påstå sig hafva
sorn föredragande alltid följt grundsatser;
ingen är mera i stånd, än jag, att intyga
detta. Men jag har tält om de i sednare ä«
Deu 7 Juli. e. m.
489
ren vidtagna Statsoeconomiska åtgärder i
allmänhet, utan afseende på när och huru
de blifvit föredragna. Jag vågar hemställa,
om något sammanhang af grundsatser kan
förenas deri, att på samma tid, som man
användt millioner på en canal till lättande
af Producentens transport, 2ne Provinser
imellan, har man inskränkt communicationen
imellan 2:ne andra Provinser, och forbudit
Blekingen att fritt utföra ved till
Skåne. Jag vill icke med flera dylika exempel
uppehålla Bidderskapet och Adeln.
Grefve Mörner: Jag vill endast hafva
äran påminna, att den anförda författningen
som inskränker ved-utförseln från Blekingen
är en gammal local Författning, som har
till föremål, att spara Blekingens skogstillgångar.
Jag vill icke derföre försvara
den; men hvar och en lär finna, att det
går icke lika fort att ändra sådana gamla
Författningar och att i alla dessa särskildta
förhållanden införa enhet i system, sorn. det
är att anmärka Bristfälligheterna^
Herr Munck af Rosenschöld: Förbudet
för Blekinge, att utföra ved lill Skåne, har
dock fått fortfara under närvarande administration.
Det må dock medges mig, att
en motsägelse i principer ägt rum deri, att
man i allmänhet varit mera angelägen besörja
utländska varors införsel i Sverige, an egna
49®
Dén 7 Juli e, m,
producters inom Landet från en Provins;
till en annan ; att på samma tid som man
försvarat fri införsel af ved oell victualierfrån
Finland till Sverige, harden varit förbuden
frän en Provins till en annan inom
Sverige, och, ändtligen, att man tillåtit införsel
af utländska viktualier, men icke utförsel
till ex. från Skåne.
Uppå af Herr Qrefven, och LandtMarskalken
gjord proposition återremitterades
det Särskildta Utskottets Betänkande, åtföljdt
af de dervid gjorda anmärkningar och af
RahcoUtskottets yttrande.
Herr Grefven och Lan dt Mar skalken föreslog,
att BevillningsUtskottet måtte anmodas
till Riksens Ständer inkomma med
förslag till sådana grunder, hvarefter Kongl.
Majit, till förekommande af öfverflodiga
utländska varors införsel i Riket, må, vid
sig företeende omständigheter, hafva rätt,
att tullafgifterna, i lämplig män, förhöja,
Bifölls.
Widare föreslog Herr LandtMarskalken
att Särskildta Utskottet måtte anmodas ,
att med frånskiljande af hvad som hörer
till öfversigt af orsakerna till allmänna
föllägenheten, samt de åtgärder som bero
af Riksens Ständers egna beslut, i en.
Dm 7 Juli e. m.
491
kort framställning upptaga de oeconomiska
mål som arnes böra i underdånighet till
Kongl. Iviaj-.ts Nådiga pröfning och åtgärd
Öfverlemnas.
Bifölls.
Herr Flach, Carl, anhöll, att sedan
Grefve Mörners yttrande till denna dagens,
Protocoll blifvit hegardt till trycket, äfven
Herr Munck af Rosenchöld matte anmodas
att låta trycka sitt.
Denna anhållan blef, uppå af Herr
handt Mar skalken gjord proposition , af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Stjernstedt, Carl Gustaf, upp»,
läste följande:
De discussioner, sorn sednast här före-,
varit, rörande Permanenta Domstolar på
Landet, med hvad mera i sammanhang
dermed Lag-Utskottet föreslagit, har stadgat
min enskilda öfvertygelse, att någon
total ändring i utöfningen af Domare-Em»
betet förbereder flera olägenheter, som åtskilliga
af Ridderskapets och Adelns värda
Ledamöter framställt och hvilka Herrars yttrande
jag åberopar. Mig torde tillåtas, att.
%nutärka, huru det i Lagstiftningen är och
49s
Den 7 Juli. e. nv
blir en fast princip, att man icke utan i
sammanhang med det hela vidtager partiella
Stadganden. Denna princip måste blifva
ännu mera gällande i fråga om ändring i
RättegångsOrdningen, heldst om Riksens
Höglo fl. Ständer möjligtvis betoge sig ett
fritt utrymme, att consequent besluta det
öfriga reglementariska uti vara Lagar.
Skyndsamma åtgärder, i Lagförändringar,
äro ofta vådliga. Svenska Lagen har
rätt till Nationens förtroende. Må hända,
att hos framtida Lagfarna någon gång saknas
den tålsamma forskning, den högre
grad af skarpsinnighet och de djupa insigter,
som utmärka en del yåra förfäder: jag
lemnar det derhän , men är fast öfvertygad,
att de ryktbare män, som utarbetat 1754
ars LagBok, skänkt efterverlden ett mästerstycke
i manlig styl, och en skyddsmur
för personlig och egendoms säkerhet.
Jag förenar mig således med de Herrar
Ledamöter, som yrkat, att frågan om
de Permanenta Domstolarne och förändrade
Rättegångsskick, må till nästa Riksdag
ätmindstone hvila, på det att Lagkunnige
Herrar och män, utom Riksens Ständers
medlemmar, må äga tillfälle, att öfver för.
berörde vigtiga ämne sina anmärkningar afgifva;
hvarförutan jag vördsamt underställer
Eders Excellence samt Höglofl. Ridder
-
Dea 7 -bd* m'
495
skåpet och Adeln, huruvida detta mitt anförande
må till Höglofl. Lag-Utskottet
remitteras.
Remitterades till Lag-Utskottet.
Efter förnyad föredragning biföllos följande
den ö Juli på Bordet lägde Memorial
och Betänkanden:
1:0 Från BevillningsUtskottet, med pro*
ject till förändringar i 1812 års Chartse Sigillatas
Förordning.
*
2:0 Från Särskildta Utskottet, i anledning
af Friherre Koskulls Memorial om
upphörande af all Sjöhandel intill dess
vexelcoursen hunnit falla till Alpari , och
Rikets importer och exporter blifvit återställde
i jemnvigt.
3:0 Från StatsUtskottet, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
om StatsYerkets inkomster och
deras beräkning i Riks Staten ifrån nästkommande
års början, och påföljande år intill
nästa Riksdag.
Upplästes och lades till Handlingarna
StatsUtskottets, den 5 Juli på Bordet lag
-
494
Den 7 Juli e. m.
de Memorial, med bifogad afskrift af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse den 2g sistlidue
Juni till Riksens Ständers Statsutskott,
rörande de Barthelemiska medlen.
Företogs till afgörande Dag- samt Oeconömie
Utskottens sedan den 5 Juli b vilande
Betänkande, angående en allmän handels-
och näringsfrihet.
■Friherre Cederström, Jacob: Då För”
hällandet med förevarande ämne är sådant,
att i fall anmärkningar vid Utskottets Betänkande
skulle göras, ingen anledning är
att förmoda, det de deruti kunna verka någon
förändring, och Utskottets Betänkande
dessutom i det mesta är ganska väl utarbetadt,
inskränker jag mig vid att tillstyrka
bifall å detsamma. Höglöfl. Bidderskapet
och Adeln ägde, enligt min tanka, rättighet,
att dervid förklara, det deras 1809 och
1810 gjorda conoessioner återkallades, så
framt icke de öfriga MedStånden uti Beslutet
instämde ; men då Bidderskapet och
Adeln alltid har mera afseende pä allmänt
väl än enskilda fördelar, så kan jag icke föreställa
mig möjligheten af ett sådant vilkor;
utan anhåller endast att om, emot förmodan,
det Högvördiga Prest- och det
Wällofl. Borgare Ståndet skulle afslå Betänkandet,
Bidderskapet och Adeln dä, utan
Dea 7 Juli. e. m.
495
att trara hindradt af sitt nu fattade beslut,
i förening med Hedervärda Bonde-Ståndet
inlemna en underdånig önskan lill Kongl.
Maj:t om Skrålagarnes upphäfvande enligt
de uti Utskottets Betänkan e stadgade grunder;
hvaröfver jag får anhålla om särskild
proposition af Herr LandtMarskalken.
Den af Herr JandtJHar skalken , i enlighet
roed Friherre Cederströms anförande,
gjorda proposition, blef af Höglöfl. Bidderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Valdman, Otto Fredrik : I hvad
Friherre Cederström yttrat instämmer jag
Sa mycket heldre, soln de häremot yttrade
illiberala tänkesätt äro fullkomligen kända
och som, i händelse ock denna fråga hade
varit af privilegii beskaffenhet, eller a£
hvad annan sorn.heldst, det alltid åligger
ett Utskott att genast yttra sig öfver den
fråga som till det samma blifvit remitterad.
Jag önskar på dessa skäl för min
del, atti händelse det Högvördiga PrestStåndet
och det Vällofl. BorgareStåndet
skulle i sina plena besluta det de anse denna
frågas upptagande strida mot Privilegier,
Ridderskapet och Adeln måtte förklara
det detsamma återtager sina 1809 gjorda
concessioner.
Herr Manner st am, Joban : Då Prest*>ch
BorgareSlånden vid pröfning en a£
Deu 7 Juli e. m»
af den preliminaira fråga angående handelsfriheten,
som af Utskotten blifvit till
Riksens Ständer genom berättelse öfverlemnad,
redan förklarat den yrkade utvidgningen
af Näringsfriheten stridande mot
BorgareStåndets Privilegier, lärer man
knappt kunna förmoda, att de skola bifalla
det Betänkande som Ridderskapet och
Atle In nu antagit. På det att en för det allmänna
så nyttig sak som denna likväl ej
må förfalla instämmer jag derföre uti Friherre
Cederströms anhållan , att Ridderskapet
och Adeln, i händelse Betänkandet
endastaf2:ne Stånd gillas, genom särskildta
allmänna besvär, deruti Bondeståndet icke lärer
underlåta att deltaga , ville hos Kongl.
Maj.t i underdånighet framföra den otvifvelaktigt
af en allmän opinion delade önskan
om näriugstvångets och skråförfattningars
upphäfvande som Utskotten tillstyrkt. Ridderskapet
och Adeln har så mycket större
anledning härtill, som det enligt Regeringsformen
ofelbart är Kongl Maj:ts rättighet,
att efter Nådigt godtfinnande afgöra dessa
frågor såsom oeconomiska.
Jag underställer likväl Höglofl. Ridderskapet
och Adeln om icke Prest- och BorgareStånden
kunde förut vänligen inbjudas
att förena sig om det nu fattade beslut.
Den åtgärd som Ridderskapet och Adeln i
detta
V., Deli y Juli. é. m.
detta lall vidtager kan icke medföra någon
fördel för detta Stånd, som det förut icke
innehar, utan dela åsyftar egentligen beredande
af lättare utkomst för de f uti gare
Folk-CIasserna i Riket, till hvilka Ridderskapet
och Adeln , som vid behandlingen a£
detta mål skilde sig från ensidiga syftemål,
önskar att det välstånd och trefnad, som
åtfölja den fria idogheten, må allmänt
spridas.
Upplästes å nyo neij bifölls Särskildt!!
Utskottets den 5 Juli pä bordet lagda Memoria!,
rörande Herr Tornerhjelms Motion
om fri utförsel af Skånes natur-- och konstalster.
ll&rr Adler st cnn, Johan Patrik, hemställde
om icke Baron Boyes skrifteliga
Dictamen denna dag måtte befordras till
trycket.
Uppå af Herr LandtMarskalken gjord
proposition , hade Ridderskapet och Adeln
ej något häremot att erinra.
Bidd, o. Ad* Fröt. 65. 64»
Den 7 Juli e. m,
A nyo föredrogs och bifölls Stat söte.
skottets den 5 Juli på bordet lagda Betan*
leande, angående sättet, att Conlrollera de
till RiksgäldsContoiret frän Ränen inkom*
mande Summariska R-edogörelser för ali*
manna Bevillningen och öfriga RiksgäldsContoirets
Fonder.
Upplästes ett Memorial frän ExpeditionslJtskottet
af föregående dag, hvaruti,
med anmälan , att tvanne Cancellister af
Utskottet blifvit antagne, då trenne af RiksStånden
blifvit bevilljade, Utskottet anhåller
det StatsUtskottet måtte anmodas, att
efter inhämtad upplysning af ExpeditionsUtskottets
Ordförande, föreslå den renskrifvare-hjelp
som för Utskottet kan vara nödig.
Derjemte föreslår Utskottet att i afseende
på den vid Riksdagens slut otryckta
delen af Bihanget till RiksStåndens Protocoll,
något arfvode måtte bestämmas för
den eller dem af Cancellisterna, som omsorgen
för denna tryckning sig åtoge och
derföre hos StatsContoiret redoviste.
Herr Silverstolpe , Gustof Abraham:
Vid det nu upplasta Memorial från ExpeditionsUtskottet
lärer ingen annan åtgärd
finnas än att det remitteras till StatsUtskottet.
Men i anledning deraf anhåller jag
Den 7 suli e. m.
499
att hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
få anmäla, att i anseende till tryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protöcoll
äfven den omständighet uppstår, att, oaktadt
ålit bemödande till påskyndande a£
Tryckningen, de ej till Riksdagens slut på
långt när kunna hinnas färdiga. Då Ridderskapet
och Adeln behagat uppdraga mig
commissionen med tryckningens verkställande
, och då mina enskilda angelägenheter
fordra att jag så snart sig göra later efter
Riksdagens slut måtte återvända hem, är
jag således skyldig att hos Ridderskapet
och Adeln anmäla, det jag ej längre kan
åtaga mig omsorgen för tryckningen, och
får jag tillika föreslå, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln måtte något stadga om
sättet huru tryckningen skall fortsättas, och
då den nu sker på Statens bekostnad’, bestämma
någon persön som i StatsContoiret
kan vara berättigad att lyfta nödiga penningar,
och derföre redovisa.
Herr LandtMarskalkeri föreslog, att StatsITtskottet
mätte anmodas Utlåtande afgifva öfver
i fråga varande ExpedstionsUtskottets
Memorial.
Bifölls.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel.
Jag anser för afgjordt, att det blifver
RiddarhusCaneeliiet, likasom de öfriga Stån
-
Ben 7 Juli e. m.
Bens Gan celi iers åliggande att äfven efter Riks'*'
dagen vaka ofver rigtigheten af de afskriften
af RiksStåndens Protocoll, sorn till tryckning
utlemnas, så väl som att i StatsContoiret
uppbära tryckningsmedel och för desamma
redovisa. Men då sammanfattandet
af registret icke kan någon utan emot
särskildt arfvode Släggas, får jag den äran
proponera, att StatsUtskottet måtte anmodas
föreslå någon anstalt, hvarigenom, under
varande tryckning af Protocollerna , registren
deröfver ma, emot något visst för
hvart tryckt ark , författas, för att skyndsamt
efter Protocollerna utgifvas.
Herr Silverstolpe, Gustaf Abraham,
föreslog, att till författande af dessa register
en person för hvarje Riksstånd kunde utses.
Bägge dessa förslag biföllos.
Vid förnyad föredragning bifölls BaneoUtskottets
sedan den 5 Juli hvilande Memorial,
i anledning af väckt fråga om rät*
tighet till Bancolån för dem som i Udde*
.valla uppbygga stenhus, m. m.
Upplästes å nyo det Särskildta Utskottets
den 5 Juli första gången föredragna förr
Deu 7 Juli* ni.
nyade Utlåtande i anledning af yrkade förändringar
uti JudeRegiementet.
Herr Landt Mar skalken föreslog bifall
till Utskottets Betänkande.
Ropades Ja och ‘Nej.
På samma sätt besvarades den härefter
af Herr LandtMarskalken gjorda proposition
till afslag af Utskottets Betänkande.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag anhåller att någop af de Herrar,
som ej bifalla Utskottets Betänkande, måtte
meddela sina skäl dertill, hvilka möjligen
torde verka på öfvertygelsen ho3 några
af oss, som bifallit Betänkandet.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Ludvig: De betänkligheter jag yttrat rörande
rättigheten för Judarne att få besitta jord,
är anledning hvarföre jag önskar, att ont
Betänkandet skulle vinna bifall, det må ske
med förbehåll, att de från denna rättighet
må uteslutas.
Herr Munck af Rosensköld: Jag an
fiåller
att Herr Grefven och LandtMar
-
502
Den 7 Juli. f, m.
skalken behagade göra proposition till bifall
ä Utskottets Betänkande, nied den tilläggning
som af Friherre Staél von Hollstein
blifvit framställd.
Herr Gr ef-v en och Landb Marskalkers.
erinrade, det förevarande ämne vöre af natur,
att endast sorn önskan kunna till Kongl,
Maj:t framställas.
Herr Adlerstam, Johan rätvik: I
bland andra anmärkningar, som jag med:
skäl tror kunna göras mot Utskottets Betänkande,
är äfven den, alt det blifver Judar
tillåtet, att tillförordna förmyndare för
sina barn; en rättighet som åf Lagarna förnekas
infödda Svenskar. Detta äi en olikhet,
hvilken, jag ansett mig böra anmärka,.
Äfvenledes kunde der. orimlighet Ilända,
att Judar till förmyndare för sina barn för-,
ordnade utländska Judar, hvilka, under förevändning
af att sköta sina myndlingars
angelägenheter, inkomma i Landet, och undandraga
sig fullgörandet af de andra inflyttande
Judar åliggande prestanda. Ehuruväl
det visserligen icke är nödvändigt, att
då man afslår ett tillstyrkande anföra de
betänkligheter ro; n dervid kan hafva funnit,
har jag likväl velat anföra denna, som dervid
kan göras, hvilken visserligen ej är den
enda, och i anledning af hvilken jag anser
mig böra afsiå Utskottets Betänkande.
Den 7 Juli e. m.
Friherre Boye, Ludvig. Jag har förut,
ifrån detta rum yttrat mina tankar om
Judarna, och förklhrat, att jag anser deras
särskilda Nationalitet utgöra det lmfvudsakliga
skäl, som bevisar deras skadlighet i
ett fattigt Land. jag känner hvad man sedermera
skrifvit och talat för Judania; men
jag finnér min mening icke derigenom vederlagd,
och förhlifver således vid den; samt
kan då icke heller anse nyttigtatt Judarnes
rättigheter nu ökas. Jag lemnar derhän
am allmänna vilijan inom Riddarhuset instämmer
med allmänna viljan hos nationen;
men jag känner Ridderskapets och Adelns
representativa rätt att bestämma allmänna
viljan; och jag respecterar den, då jag till
denna fråga; till propositionen om bifall,
på detta Betänkande, svarar nej; men icke
begär votering.
Herr Grefven och LandtMarskalken.
Bifaller Ridderskapet och Adeln Utskottets
Betänkande med den förändring, att Juri
arne ej må få nedsätta sig på Landet?
Ropades Ja och Nej,.
Friherre Hjerta, Axel: För min del
anser jag att Judar, som äro inkotnne i Riket,
må här förblifva, men att hvarken de«-  *as rättigheter eller antal bör utvidgas,.
5 o4
Deu 7 Juli e. nt.
Herr Adlerstam'. I händelse Ridder».
skåpet och Adeln skulle finna för godt atu
bi Falla Utskottets Betänkande med den förn
ändring, att Judar ej få nedsätta sig på,
Landet, så har jag för min del ej någoifc
deremot att invända,
Grefve Lillj ener antz, Johan Wilhelin\
Jag skulle o,okså kunna uppsöka anledning
till anmarkningar deruti, att förslaget till.
JudeIieglernet)te på några ställen synes af»
vika från den liberalité, sorn i Höglo!!:.,.
Utskottets Betänkande framlyser, och på
ett så v rdigt sätt uttrycker de tänkesätt»,
hvilka i ijjide Sedet böra väntas af en fri
och upplyst Nation. Men då, i min tanka,
Betänkandet och Reglementet i det hela ä-.
xo mästerligen författade, anhåller jag vörd».
samligen om proposition till fullkomligt
bifall. Undantag af rättigheten att köpa,
jord, vare i delta Stånd sä mycket mera
olämpligt att göra, som de flesta å Rid»
dårhuset gjorda anmärkningar emot Judar-,
lie bestått i klander att de aJdjig varit jord»,
brukare och sällan producleurer, samt att
de icke fästa sig för alltid, utan bortflytta»
då de vunnit förmögenhet.
Herr Munch af Rosensköld: Jag ut»
Irer mig fä i delta ämne meddela en Historisk
upplysning. I England hafva Judarpe
lika medborgerliga rättigheter med an*
Den 7 Juli e. m.
50$
dra invånare i Landet, undantagande den»
att besitta jord. Men förbudet för dem att
få tillhandla sig jordegendomar illuderas
på så sätt, att en Jude kommer öfverens
med en Christen , att denne tecknar sig
som köpare, då ändå Juden förhlifver ägare
och disponent af egendomen. Likaså
kan ett sådant förbud blifva illuderadt i
Sverige. Jag öfverensstammer med Herr
Grefve Liljencrantz deri, att den skadlighet
man nu tillagger Judarna, till en hufvudsaklig
del härleder sig af deras medborgerliga
rättigheters inskränkning och den
trånga krets, som blifvit dem anvist för deras
industri. Jag vill derföre icke påstå,
att om Judarne nu erhålla lika rättigheter
med Rikets öfriga medborgare, de straxt
skola upphöra, att i vissa afseenden vara
skadlige lör Landet. Huruvida det nu vore
rådligt tillerkänna dem denna jemlikhet
i rättigheter, beror af huruvida Rikets belägenhet
tillåter att afvakta den ej snart
inträffande verkan af en sådan, författning.
Friherre Stael von Hollstein: Att Judarna
derigenom att de få äga Landtegendoinar
skulle blifva verkliga jordbrukare,
eller arbetare, lärer blifva missräkning; ds
bli fva väl Herrar, men de Christna bönderna
tå val köra plogen och harfven.
Grefve Lillj ener antz: Jag beder få på».
Spinna Höglofl, Ridderskapet och Adéhn
goS
Den 7 Juli e. m.
om den allmänt erbända sanning att Judarna,
söka lönande närings-fång, och att Vi jordbrukare
icke deribland beräkna värt yrke.
Nog har en Svensk författare bemödat
sig att bevisa, det Paradiset varit beläget
iiär i Norden, men delta oaktadt lara Judarne
icke öfvertalas, atf anse vår fosterbygd
för det Canaans land, sorn de efter-.
Sträfva, heldst sedan de- i Tyskland vinna
större borgerliga rättigheter än åt dem här-,
städes förunnas.
Det bör icke heller glömmas, att förvärfvandet
af jord är för deni försvåradt,
genom den ålagda skyldigheten att dertill
söka Konungens Nådiga tillstånd. Likasom
Högloft. Särskildta Utskottet , i likhet med
Grundlagen, förebyggt ali anledning till farhåga,
att de skulle i framtiden kunna underlägga
sig vissa lucrativa Embeten.
Friherre Staél von Hollstein: Blifva
Judarne först innehafvare af jord i Bdket,
så torde det sedermera vara svårare att hindra
deras vidare afsigter; RegeringsFormen
kan ändras, och från egendomsherrar blifva
de snart innehafvare af de förr nämnda
lucrativa Embeten,
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel:
Vid Herr Baron Staéls reflexion att
Den 7 Juli. e. m.
607
Christna bönder mäste bruka jorden åt Judar-som
hro jordägare, utbeder ]ag mig
allenast fä göra den anmärkning, att om i
vårt Land Catholiker besitta jord blir det
Lutheranernas öde att plöja den, och den
ena casus synes mig vara lika med den
andra.
TIerr Grefven och handt Marskalken:
Bifaller Högloft. Ridderskapet och Adeln
Utskottets Betänkande?
, Ropades Ja, och några få Nej.
Då ingen hördes begära votering, ansågs
Betänkandet såsom bifallet, och Friherre
Staél von Hollstein önskade endast
få anteckna i Protocollet att han ej i bifallet
deltagit,
Till afgörande företogs StatsUtskottets
Sedan den 5 dennes på Bordet h vilande Utlåtande
i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande, angående yrkad
ersättning för Bohus, Carlstads «ch Elfsborgs
Läns invånares besvär och lidande under
sista fälttåget.
Friherre Hjerta, Fats: Sedan Stats-,
Utskottet ej ansett sig befogadt göra någon,
ändring i hvad det i sitt förra Betänkande
Den 7 Juli c. wit
hemställt, och derjemte tillkännagifvit, att
Irenne Stånd redan bifallit detta Betänkande,
får jag ödmjukligen underställa om
, icke, i stället för den föreslagna lindringen
i Bevill ningen, Ridderskapet och Adeln skulle
finna nödigt, att hos Kongl. Maut i underdånighet
anhålles, att låta närmare utreda
förhållandet med dessa Läns invånares
lidande, och af Krigs fond en tilldela en
livar den ersättning honom tillkomma kunde.
Friherre Stael von Hollstein understödde
Friherre Hjertås förslag med exempel,
att särskild undsättning blifvit vid 1809
års Riksdag, de af det förflutna kriget lidande
invånare af Wester- och Norrbote
ns Län, och ibland andra Nordmalings
öcken bevilljad.
Friherre Hjerta föreslog å nyo, att
om hjelp af krigsfocden måtte hos Kongl.
Majit anhållas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde till en början proposition
till bifall ä Betänkandet, men hvilken
med Ja och Nej besvarades.
Derefter proponerade Herr LandtMarskalken
bifall till Friherre Hjertås förslag,
hvilken proposition med /obesvarades; och
skulle detta beslut med de öfriga respectiva
Stånden communiceras.
Csn 7 Juli e. Tn. 50I)
Följande sedan den 5 dennes hvilanda
Betänkanden från StatsUtskottct, föredrogos
å nyo och biföllos:
1:0 I anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets Betänkande, angående Slottsbyggnaderna
på Kongsör.
2:0 I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om lösens
erläggande till Kronofogdarne för påskrift
å utmätnings-resolutioner
5:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
remisser om lönförbittring för LandsStatsBetjeningen.
Upplästes å nyo OeconomieUtskottets
den 5 Juli på Bordet lagda Betänkande, i
i anledning af yrkadt förbud emot löpande
Assignationers utgifvande af enskilda personer,
m. m.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz,
Ludvig: Jag har gjort en anmärkning vid
detta ämne, att nämligen jag icke vet huru
det kunnat komma till behandling af
OeconomieUtskottet. Herr Wigander har
yrkat att tryckta Assignationer ej matte få
utgifvas; men derom behöfdes ingen Förordning,
ty redan förut är härpå ren Lag.
Den 7 Juli e. m»
Det vore likasom om man hegärde en författning
att folket skulle lefva efter Lagarna.
Friherre Cederström, Jacob. Skrifna
förbindelser eller Assignationer man och
man imellan kunna icke- utan oförstånd
förbjudas, aldrig förhindras. Hvad åter
angar de tryckta ■ val tit er', sorn blifvit ofyerklagade,
sä äro de redan gällande Författningar
i den delen tillfyllestgörande,
hvarföre jag i afseende deruppå instämmer
med Friherre Stael, Rättigheten att assignera
på Banken, örn man der nedsatt fond,
är genom BancoÖrdr.ingen medgifver, och
då ingen Författning ålägger enskilda att
emottaga sådana Assignationer såsom mynt-,
så synes- mig förbud deremot vara obilligt;
Jag får derföre på des6a grunder tillstyrka
afslag å Betänkandet.
I anledning häraf blef Utskottets Betänkande,
uppå af Herr:-Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, af Högloft.
Ridderskapet bch Adeln äfslageti
Upplästes å nyo och bifölls StalsUtskottets
den 5 Juli på Bordet lagda Betänkande, angående
några begärdta nya löneanslag å
Kongl. SundhetsGollegii Stat.
Den 7 Juli e. m.
Å nyo föredrogs OeconomieUukottets
sedan den 5 Juli hvilande Betänkande,
i anledning af åtskilliga till Utskottet remitterade
Memorial och Dictamina, angående
GränseTullarna imellan Sverige och
Norrige, samt LandTulls-inrättningeH i Riket
och den dervid .bibehållna Tullbevakning
m. in.
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
bifall till Utskottets Betänkande.
Ropades Ja) mert
Friherre Stael von Hollstein yttrade sig
icke kunna dertill- lemna bifall, emedan uti
sista punkten af Betänkandet vöre föreslaget
indragande af den Commendanterna uti
Rikets Fästningar och Casteller tillkommande
så kallade Garnizons-ved; hvilken utgör
Comrnendantens i Christianstad förnämsta
inkomst.
Uppå af Ilcrr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, blef Betänkandet
af Höglo!!. Ridderskapet och Adeln
afslaget.
Upplästes å nyo och godkändes till den
kraft och verkan, den vid innevarande
Riksdag fastställda tilläggning i 56 §. Re
-
5i2 Ben 7 Juli e. m.
geringsFormen nredgifver, tremne ConstitOa
ti nis Utskottets den 5 dennes på Bordet
lagda Memorial, innefattande förslag till
tilläggningar i Grundlagarna:
i:o I 53 och 96 §. §. RegeringsFormen
samt 2.9 och 63 §. §. RiksdagsOrdnin»
gen.
2:0 I 15 §. Riksdagsordningen*
3:0. 3 81 §• RegeringsFormen.
Å nyo föredrogs och bifölls Constittti
tibnsUt«kottets de 5 juli på Bordet lagda
Memorial, rörande Herr Spaldencreutz’förslag
till ändringar i Riksens Ständers Jtu
atitieOmbudsmans Instruction.
Bifölls OeconornieUtskottets den §
dennes på Bordet lagda Utlåtande i anledning
af gjo rda anmärkningar rörande ändring
i föreskrifterna om MarkegängsTaxorna,
JustitieOmbudsmannens befattning
dermed, samt Tionde- och Rentegifvares
Bkyldigheter emot Indelningshafvare och
Räntetagare.
Ladee
V.
fira 7 Ja??. m.
5»3
LadeS lill Handlingarna det Särskildta
Utskottets den 5 Juli första gången upplästa
Memorial med tilikännagifvande , att
Utskottet x-edan i sitt Betänkande om allmänna
förlägenheten yttrat sina tankar £
de ämnen, som innefattas i tvänne till Ut.
skottet remitterade Memorial af Friherre
Ludvig Boye och Herr Achates von Platen.
Vid förnyad föredragning bifölls OecomomieUtskottets
den 5 Juli på Bordet lagda
Memorial, i anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets den G Juni afgifna Betänkande
öfver en vackt fråga om en större
frihet till begagnande af Kalkmylla och
Kalkstensbrott på Gothland.
jtisteradeS Riksens Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t arn anslag
af en StatsSumma åt Prins Oscar i händelse
af dess förmälning, under förbehåll a£
rättelse af orden nästa års början, till detta
års början, i fall Riksens Ständer emot
förmodan skulle, i afseende på de Kongl.
Personernas StatsSummor i allmänhet, ett
sådant beslut fatta.
Rid. 0. Ad. Pra»,
65. 66c
5*4
Den 7 Juli e. in.
Likaledes Justerades en dylik under»
danig Skrifvelse om reglering af de så kal»
lade Gerningsöre!'!.
Justerades följande
Utdrag af Protocollet, hållet i Hög*
loll. Ridderskapets och Adelns Plenum
den 7 Juli 1815.
S. D. Bifölls StatsUtskottets den 14
Juni afgifna och den 19 på Bordet lagda
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts
Nådiga Proposition om en närmare reglering
af de så kallade Gerningsören; hvarjemte,
i anledning af detta beslut, till Handlingarna
lades Allmänna Besvärs- ochOeconomieUtsbottets
den 17 och 24 April på
Bordet lagda Betänkande, af den 10 nästföregående,
angående en af Herr Dir er. tenlen
Flyborg1 väckt fråga om Helsingborgs
Stads rätt till Gerningsören af Socknehandtverkare
m. m. Ut Supra*
S. D. Upplästes ConstitutionsUtskottets
förlidne gårdag afgifna Memorial, angående
Redactionen af 28 §. Regeringsformen,
och bl ef samma Redaction af Ridder*
•kapet och Adeln godkänd. Ut Supra.
Den 7 Juli e. m. 51g
S. D. Återremitterades, i anledning
äf gjorda anmärkningar, StatsUtskottets deri
50 Juni afgifna, och den 2 dennes på Bordet
lagda Betänkande angående några till
Boutredningen efter Högstsalig Hennes Majit
fenkeDrottningen Sophia Magdalena förekomna
frågor. Ut Supra-.
Utdrag af Protocollet, hållet i Hög*
loll. Ridderskapets och Adelns Plenum
e. m. den 7 Juli 1815.
S. f). Beslöts, att BevillningsUtskot'tet
skulle anmodas, att till Riksens Ständer
inkomma med förslag till sådana grunder,
hvarefter Kongl. Majit, till förekommande
af öfverflödiga utländska varors införsel i
Riket, må, vid sig företeende omständigheter,
hafva rätt att Tullafgifterna, i lämplig
iaån, förhöja. Ut Supra.
S. D. Beslöt Högloft. Ridderskapefc
'och Adeln anmoda det Särskildta Utskottet
att, med frånskiljande af hvad i deSs Betänkande
åf den 17 juni hörer till öfversigten
af orsakerna till allmänna förlägen*
heten, samt de åtgärder sorn bero af RikSenÄ
Ständers egna beslut, i en kört framställning
upptaga de Öeconomiska mai, sött*
anses böra i underdånighet till Kongl*
Majits Nådiga pröfning och åtgärd öfver*
lenmas. Ut Supra.
5*6
Den J Juli e. rti
S. D. Upplästes ett Memorial frän
ExpeditionsUlskottet, a t förlidne gårdag,
angående skrifvarehjelps anslående för Utskottets
Betjening, samt tryckningen af den
del af Bihanget till B-iksStåndens Protocoll.
hvilken vid Riksdagens slut c)' hunnit
fullbordas, och skulle StatsUtskottet, till
hvilket berörde Memorial skulle öfverlem»
nas, anmodas att häröfver sig utlåta.
Derjemte ansåg Ridderskapet och Adeln
nödigt anmoda SLatsUskottet, att föreslå
någon anstalt, hvarigenom, under nuvarande
tryckning af RiksStåndens Protocoll,
Register deröfver ma, emot arfvode af något
visst för hvart tryckt ark af dessa Register,
författas, för att kunna med möjligaste
skyndsamhet, efter Protocollernas tryckning,
utgifvas. Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 5 Juli på Bordet lagda
Memorial af den 3 Juli, innehållande project
till förändringar i 1812 års Chartas Sigilla*
tae-Förordning. Ut Supra.
S. D. Vid Förnyad föredragning bifölls
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
den 29 Juni afgifna och den
5 Juli på Bordet lagda Betänkande, i anledning
af de inom 5 af RiksStånden gjorda
anmärkningar vid Utskottets den 5 sist
-
Den 7 Juli. e. nz.
5*7
lidne Maj afgifna Betänkande, rörande dels
ändring uti föreskrifterna örn tiden och stallet
för MarkegångsTaxornas upprättanda
och Riksens Ständers JustitieOmbudsmans
befattning med deras granskning, dels ock
Tionde- och Rentegifvares skyldigheter emot
Indelningshafvare och Rentetagare; äfvensom
likaledes bifölls samma Utskotts
Memorial af den 4 Juli, hvilket påföljande dag
blifvit på Bordet lagdt, i anledning af återremissen
af utskottets Memorial, rörande
yrkad större frihet till begagnande af kalkmylla
och kalkstensbrott på Gothland. Ut
Supra.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln,
vid förnyad föredragning af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och OeconomieUtskottens
den 5 Juli på Bordet lagda Betänkande af
nästföregående dag, om frihet för hvarje
Svensk medborgare att idka all slags bargerlig
näring, emot åtagande af deremot svarande
borgerlig tunga, att, jemte bifall till
Betänkandet, förklara, att ehuru Ridderskapet
och Adeln kunde återkalla de vid 1809
och 1810 årens Riksdag gjorda concessioner,
i läll de öfriga Stånden icke i detta
beslut instämma, Ridderskapet Och Adeln,
som icke leaes af annat än viljan at befordra
allmänt väl, utan afseende på enskilda
uppoffringar , hvilka tänkesätt Ridderskapet
och Adeln är öfvertygad delas at
5*3
Den 7 Juli. f. m.
dess MedStånd, likyäl icke vill vid sitt bin
fall till nämnde Betänkande, fasta detta vil-.
kor, hvarom de öfriga respectiva Stånden,
skulle vänligen underrättas. Ut Supra.
S. D. Biföllos följande Särskildta Utskottets
den 30 Juni afgifna och den 5 Ju-.
Ii på Bordet lagda Memorial;
t anledning af Friherre Koskulls.
Memorial, in«ot\Ql1anflft förslag a;it„ miilt
dess vexelcoursen hunnit falla till Al part
och Rikets Importer och Exporter blifvit
återställda i jemvigt, ali Sjöhandel ptå upphöra
m. m,
2:0 I anledning af Herr Tornerbjelins;
Memorial, om fri utförsel af Skånes Natur-,
och Konstalster,
3'0 I anledning af gjorda anmärkning
gar vid Utskottets Betänkande oin nytt
Reglemente för härvarande Judar. Ut Supra.
S. D. Allmänna Besvärs- och OeconoinieUtskottets
följande, den 29 Juni afgifua
och den 29 Juni och 5 Juli på Bordet
lagda, Betänkandeu blefvo af Ridderskapet
och Adeln nfslagna, nämligen;
1:0 I anledning af yrkadt förbud émot
löpande Assignationers utgifvande af en*
skilda personer m. ni.
\
Den 7 Juli. e. m
2:0 I anledning af åtskilliga till Utskottet
remitterade Memorial och Dictamina,
angående Gränse-tullama imellan Sverige
och Norrige, samt jLandt-Tullsinrättningen
i Riket och den dervid bibehållna
Tullbevakning, m. m. Ut Supra
S. D. FöljandeStatsUtskottets den 5 och
$ Juli på Bordet lagda Retänkanden och Memorial,
af föregående dag, blefvo af Ridderskapet
och Adeln bifallne, nämligen:
1:0 I anledning af gjorda anmärkningar
vid dess Betänkande om Stats-Verkets
Inkomster och deras beräkning i RiksStaten
.. • o *
ifrån nästkommande års början, och påfolljande
år intill nästa Riksdag.
2:0 Angående sättet att controllera de
till RiksgäldsContoiret från Länen inkommande
Summariska Redogörelser för Allmänna
Bevillningen och öfriga RiksgäldsQontoirets
fonder,
3:0 I anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets Betänkande angående SlottsByggnaderna
på Kongsör.
4:0 I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om Lösens
erläggande till Kronofogdarna för påskrifter å
Utmätnings-Resolutioner.
520
Den 7 Juli e. nt.
5*.o I anledning af Kongl. Majrls nådiga
Remisser om löneförbättring för LandtStatsBet
jeningen,
6:0 Angående några b egard ta nya lönanslag
å Kongl, SundhetsCollegii Stat. Ut
Supra,
S. D. Återremitterades StatsUtskottets
den 17 Juni afgifna och den 20 Juni på Bordet
lagda Betänkande, angående åtskilliga
omständigheter, som äga sammanhang
med regleringen af Rikets Penningevä«ende;
hvarjemte BancoUtskottets öfver detta
Betänkande den 50 Juni afgifna och den
2 Juli på Bordet lagda Utlåtande skulle, lila
med de vid dessa båda Betänkanden
gjorda anmärkningar, till StatsUtskottet åt»
följa. Ut Supra,
S. D. I anledning af Ridderskapets
och Adelns under den 8 sistlidne Juni gjorda
anmodan till Bevillningsutskottet, att öfver
ett den 11 föregående Maj till bemäldta Utskott
remitteradt Dictamen, af Friherre
Anders Cederström, innefattande förslag
till ett förbätlradt Bevillningssätt, afgifva
sitt Yttrande på samma gång som Utskottet
med sitt pioject till BevillningsFörordning
tijl Riksens Ständer inkommej boslet
Högloil. Ridderjkapet och Advin, soia,
Den 7 Juli e. itf,
523
redan berörde Bevillnings-project erhållit,
att anmoda Utskottet om skyndsamt aflemnande
af det ofvanberörda särskildta Yttrandet.
Ut Supra.
S. D. BancoUtskottets den 15 Juni afgifna
och den 5 dennes på Bordet lagda
Memorial, rörande Bancolåns beviljande åt
afbrända Städer, blef af Höglo!]. Ridderskapet
och Adeln bifallet. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af det
Särskildta Utskottets den 20 och 28 Juni
på Bordet lagda Betänkande af den 17 nästföregående,
angående förlägenheten i allmänna
rörelsen in. m., samt af BancoUtskottets
i anledning af detta. Memorial, den
4 Juli afgifna och näst påföljande dagpå Bordet
lagda Utlåtande, blef det förra, åtföljdt af
detta Utlåtande samt af så val denna dag ,
som föregående pleni dagar gjorda anmärkningar,
till Särskildta Utskottet åtcrförvisadt.
Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af StatsUtskottet
den 5 dennes på Bordet lagda Utlåtande
af den 5 nästföregående, j anledning
af anmärkningar vid dess Betänkande, angående
yrkad ersättning för Bohus, Carlstads
och Elfsborgs Läns innevånares besvär
och lidande under sista Fälttaget , beslöt
Ridderskapet och Adeln, alt hos Kongl,
jDen 7 Juli e. m.
Maj:t borde i underdånighet anhållas, att
låta närmare utreda förhållandet med dessa,
Läns invånares lidande, och af KrigsFonden
tilldela en hvar den ersättning honom tillkomma
kunde; hvilket beslut skulle med
de öfriga respectiva Stånden vänligen cornmuniceras.
Ut Supra.
S. D. Föredrotgas å nyo. trenne ConstitiltionsUtskottets
den 5 dennes på Bordet;
lagda Memorial af den 5 nästföregående,
innefattande förslag till tiliäggningar i
Grundlagarna.
1:0. I Si §• RegeringsFormen.
2:o 1 55 och 96 §. §. RegeringsFormen,
samt 29 och 6g §. §. Riksdagsordningen.
3:0 I 15 §, Riksdagsordningen; hvilka
förslag godkändes till den kraft och
verkan, den vid innevarande Riksdag fastställda
56 §. RegeringsFormen medgifver.
Ut Supra.
S. D. Bifölls ConstitutionsUtskottets den,
5 dennes på Bordet lagda Memorial, innefattande
Utlåtande öfver Herr Spaldencreutz,^
till Utskottet remitterade motion om än-i
dringar i Instruotionen för Riksens Stänt
ders Justitieombudsman. Ut Stipra
-
Den 7 Juli c. m.
525
Upplästes och lades på Bordet följande
från Utskotten inkomna Retänkanden och
Memorial.
1:0 Från StatsUtskottet af den 4 Juli,
i anledning af En af Rikets Herrar rn. m.
Herr Grefve Ruuths till Utskottet inkomna
ansökning om prolongation med afbetalningarna
på de 2:ne Lån, som Hans Excellence
uti RiksgäldsContoiret innehar; och
tillstyrker Utskottat i så måtto bifall å
Hans Excellences anhållan, att med afbetaltiingen
på lånet af 93,600 R:d. må anstå
tillden första Mars 1821, då feni procent
af dessa 95,600 R:d, komma att erläggas,
och sedermera lika mycket hvarje af de
näst påföljande åren; äfvensom med den
afbetalning af Tio ProCent, som forfaller
år 1819 uppå Lånet, af 120,000 Rd. uppskof
lemnäs till den 1 O.ct, 1824, eller den
dag, då rentan å detta lån sednast hvarje
år skall liquideras, dock under förbehåll, att
derest rentan å Lånen inom föreskrifven tid
icke skulle liquideras, eller ock afbetalningarne
pa LånCapitaleU, enär de förfalla, icke
ä här ofvan bestämda Terminer ordentligen
hvarje år fullgöras, kommer i båda fallen
det lån, med hvilket försummelse ägt rum,
att anses såsom uppsagdt och genast infordras.
2:0 Från StatsUtskottet, af den 4 Ju^
i anledning af en gjord motion om medel
5-4
Den 7 Juli e. m.
till Casernbyggnad för 2:ne i Ystad förlagda
Escadroner af Mörnerska HussarRegementet;
och tillstyrker Utskottet, att de
25,000 R:d., hvilka af lånet ät Wester-och
Norrbottens .Läns invånare kommer alt återbetalas,
mattei berörde ändamål åt Släden
Ystad såsom lån anslås, med de vilkor
som af Utskottet omständligen utföras.
3:0 Från Lagutskottet af den 4 Juli,
i anledning af en Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
hvaruti föreslås följande tillagg i
9 Cap. 6 §. Handels Balken, hvilket äfven
af Utskottet tillstyfkes, nämligen: ”Ingen
”tage eller late förskrifva sig större renta
”än Sex för I-Iundradet om året, hvar som
”thet gör eller tager renta på renta, håfve,
”förbrutit hela rentan och bote tionde delen
”af hufvudstolen till de fattiga.
Är vict
”försträckning al penningar visst vite utfäst,
”ther gäldenären med betalningen öfver för”fallodagen
skulle fördröja, vare thet o”gildt.
”
/po Från OeoononiicUtskottet, af den
4 Juli, angående vissa öfverklagade olägenheter
för Båtsmans- och Rotehållare; hafvandes
Utskottet föreslagit åtskilliga utvägar
till dessa olägenheters förekommande,
5:0 Från OeconömielJtsfeottet, af den
6 Juli, i anledning af åtetremissen af Ut
-
Den 7 Juli e. m.
525
skottets Betänkande, rörande Allmogens pä
Gothland skyldighet att underhålla Strandridare
Boställs-byggnader m. nr.; och yttrar
sig Utskottet icke äga anledning tillstyrka
bifall till hvad uti de gjorda anmärkningarna
blifvit yrkadt, heldst Utskottets
första Betänkande af tre Stånd redan blifvit
bifallet.
6:0 Från Lag- och OecotiomieUtskot*
ten, af den 4 Juli, i anledning af yrkad ändring
i Kongl. Förordningen den 2 Februari
1807, angående Enskiften; tillstyrkandes
Utskottet allenast det Riksens Ständer må
hos Kongl. Majit anmäla underdånig önskan,
det Kongl. Majit i Nåder täcktes låta föranstalta,
att det af Committéen till öfverseende
af de så väl för Storskiften som Enskiften
i allmänhet gällande Författningar,
begynta arbete må, så skyndsamt möjligt
är, varda fullbordadt, och derefter till Nådig
pröfning af Kongl. Majit företagas.
7:0 Från Lag- samt OeconomieUtskotten
, af den 4 Juli, i anledning af Riksdagsmännen
Olof Olssons samt Johan M. Messings
särskildta Memorial, angående ändring
och förklaring uti vissa delar af Kongl.
Förordningen den g Februari 1802, angående
Stängselskyldigheten; och har Utskottet
icke ansett någon ändring eller förklaring
*26
Den 7 Juli e. m.
öfver de i fråga satta delar af StängselFörordningen
vara af nöden.
8:0 Frän StatsUtskottet, af den 4 Juli, i anledning
af gjorda anmärkningar vid StatsUtskottets
Betänkande öfver Herr Lagmannen
Grefve Gyllehbörgs motion om ersättning för
inquartering m. in. Då Utskottet i allt öfrigt
fdrblifvit vid sitt förra Betänkande, föreslår
Utskottet likväl, att Riksens Ständer
hos Kongl. Majit yttra den underdåniga
önskan, att Författning i Nåder
vidtages, hvarigenom Inquarteringsgi rövare
varda fullt ersatte för det underhåll
de lemna, samt att betalningen mätte deni
tillfalla efter ett visst vid Markegångssättiiingen
tillbestämmande pris; i följd hvaraf
uti Markegångs-Taxorna skulle utsättas
hvad för En Mans förplägning med ett eller
tvänne mål om dagen, samt dessutom
afven för en ration, kommer att betalas, såsom
ock, att Kongl. Maj:t täcktes låta vederbörande
tillgodo njuta denna ersättning af
Statsmedlen i fredstid och under krig af
den fond, som för kostnaderna dertill må
vara att tillgå; hvarförutan Kongl. Majit
torde behaga vid förekommande tillfällen,
efter vederbörandes hörande, förordna hvad
skälig ersättning, som i det fall troppar
ej skulle ankomma, för hvilka inquartering
och underhålls anskaffning blifver påbuden}
lill böra Hetnmansägarne tilldelas.
9‘.0 Från Lagutskottet, af den 27 Jtl«
Den 7 Juli e. m.
52?
iii, i anledning af väckt fråga om skärpning
i straffet å Skogsåverkan. Utskottet
förmäler det vid inom detsamma anställd
votering rörande denna fråga, två Stand
stadnat emot två, och framställer i följe deraf
tvänne alternativer, det första innehållande
hufvudsakligen förslag till skärpning
i straffat för skogsåverkan, det andra framställande
den mening, att de redan i ämnet
gifna stadgandtn , behörigen handhafde, böra
tills vidare anses tillräckliga.
10:0 Från Lagutskottet, af den 30 Juni,
i anledning af återretnissett af Utskottets
Betänkande, rörande åtskilliga föreslagna
ändringar uti nu gällande ConcoursFörfattningar,
och har Utskottet, i anledning
af de gjorda anmärkningarne, föreslagit
åtskilliga förändringar uti sitt förra Betänkande,
lito Från StatsUtskottet, af den 4 Jb»
li, innehållande Berättelse och Utlåtande om
General AssistanceContoiret,
12:0 Från StatsUtskottet, af den 3 Ju*
li, i anledning af gjorda motioner om fortfarande
bidrag af Statens medel till SöderTelge
Canal-lnrättning. Utskottet tillstyrker
fortfarandet af det åt Canalen förut bevilljade
anslag å Nionde HufvudTiteln, af
§ ProCents renta uppå nu gjorda eller till
görande förskott och inbetalningar till Sö
-
523
Veu 7 Juli e. rn,
derTelge Canals fullbordande; anseendes
Utskottet tiden för detta anslag icke kunna
bestämmas ull mer än feni år eller år 1820,
dä nästa Lagtima Riksdag bör infalla.
15:0 Från StatsUtskottet af den 30 Juni,
angående väckt fråga om tillökt anslag
för Kongl. Eibliotheket.. Utskottet yttrar
sig ej vara i tillfälle, att med någon säkerhet
bedomina ifrågavarande behof, och tror
att Kongl. Maj:t, på hvars profning, sådant
dessutom synes ankomma, om sä nödigt
finnes, lärer täckas härtill utse medel, hvartill
Kongl. Majit icke saknar tillgång.
l/|do Från StatsUtskottet, af den 3
Juli, angående Fjerdingsmans aflöning och
deras Boställens indragning. Utskottet yttrar
att intill dess den reglering i det hela
af Styrelse-verkens organisation i alla
dess delar, hvartill innan nästa Riksdag
förslag kommer att utarbetas, imellertid
de Fjerdingsman, som åtnjuta penningelön,
eller ock sakna ali vedergällning, böra årligen
undfå Tio Riksdaler hvardera, inbexäknadt
hvad de förut i contant uppbära
; hemställandes Utskottet, alt Riksens
Ständer öfverlemna till Kongl. Majit att i
nåder låta vidtaga den åtgärd, som fordras
till verkställigheten häraf, samt af öfverskott
och besparingar pä StatsVerkets inko
m
-
JJåti 7 Juli e. m.
529
fiOtUster och utgifter anordnade härtill erforderliga
mindre betydliga summor.
Hvarförutan Fjärdingsmannen i allmänhet
synas böra åtnjuta befrielse frän inquartering
och Kronoakjutsning för den hemmansdel
de bebo och bruka, dock ej för
mer än ■£ mantal.
15:0 Från StatsUtskottet, af den 4
Juli, angående Kronohemmanet Lindö, beläget
i Härads Socken, Åkers Härad och
Södermanlands Län. Utskottet hemställer
deruti, att detta Hemman, lika med andra
Kronans Domainer, matte, i öfverensstämmelse
med och på de villkor, Kongl.
Kungörelserna af den 17 December 1799 och
den 3 December 1S10 innehålla, uppå öppen
Auction så väl i Kongl. KammarCollegium
som a LandsCancelliet upplåtas under
arrende på 50 års tid till den högstbjudande;
öfverlemnandes StatsUtskottet till
Riksens Ständer , huruvida Herr BergsRådet
von Wahrendorff, i anseende dertill,
att han på god tro blifvit innehafvare a£
detta hemman samt det samma i mångå år,
efter den förrättade Undersökningens innehåll,
väl häfdat och brukat, må unnas
optionsrätt till Arrendet derpå för hvad era
annan uppå den blifvande Auction högst
bjuder.
Ridd, 0, Ad, Fröt.
67- 68.
Dan 7 Juli a. m
16:0 Från StatsUtskottet, af den 3
Juli, angående anmärkningar vid Utskottets
utlåtande öfver Herr von Törnes Memorial
om postfriliet för sådana Tidningar, sora
anses lända till allmän upplysning. Utskott
tet förmäler det 3 Stånd redan bifallit Utskottets
första Betänkande; och yttrar, att
dess deri gjorda förslag öfverensstämmer
med Riksens Ständers eget förklarande uti
en deras underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t af den 14 Mars 1810, hvars innehåll
af Utskottet upptages.
17:0 Från Lagutskottet, af den 27
Juni, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
rörande ansvar för åverkan å Skogsplanteringar;
och anser Utskottet hufvudsakligast
att innan någon omarbetning af
Brottmålslagen i allmänhet medliinnes, vidare
föreskrift om bestraffningen af ifrågavarande
brott ej må utfärdas, än hvad 64 §•
i 1805 års Kongl. Skogsordning redan inne.
fattar; och såsom en följd häraf, anser Utskottet
någon annan änden derlemnade tillåtelse
till ransakande efter ifrån skogsplanteringar
bortförda träd, icke eller behöflig
eller lämplig. * '
18:0 Från StatsUtskoltet, af den 3
Juli, angående Friherre Staél voti Hollsteins
Memorial om Recognitions-Skogarna. Utskottet
anser det i sakens närvarande
Den 7 Juli e. m.
53 r
skick någon ytterligare åtgärd, än den sorn
redan blifvit vidtagen, hvarken nu kan ✓
vidtagas eller vara behöflig, enär Kongl.
Maj:ts och Riksens Ständers härutinnan
fattade beslut nu är under verkställighet,
att så fort det i laga ordning kan ske, till
slut befordras.
19:0 Från Lagutskottet, af den 4
li , i anledning af äterremiss af Utskottets
Memorial rörande forum för mål som rörå
försummelse vid så juts, väglagning och snöskottning
; yttrande sig Utskottet icke af de
gjorda anmäikningarne finna anledning till
förändring af sitt forsta Yttrande.
20:0 Fiån Lag- och OeconomieUtskotten
, af den 4 Juli» angående åtskilliga
yrkade ändringar och rättelser uti
Kongl. Förordningen den 9 Februari 1807
om stängselskyldigheten; tillstyrkandes Utskotten
, att stadgandet må blifva i dess befintliga
skick orubbadt intill dess en fullständig
granskning af författningen , hvarom
Riksens Ständer torde hos Kongl. Mujtt
anmäla underdånig önskan, kan hinna fullbordas.
2i:b Från StatsUtskottet af den 50
Juni i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande öfver Herr Lectoren.
Arenander® Motion om anslag af medel till
Den 7 Juli e. nt
förslag vid tryckning af Historiska Samlin»
gai. Utskottet sorn yttrar sig ofver de gjorda
anmärkningarna, förmäler sig förblifva
vid sin förut framställda tanka, att något
anslag i delta afseende ej är lämpligt, utan
anser att öm Kongl. Majit, på vederborandes
underdåniga anmälan, i Nåder linner
för godt, att ArLetets utgifvande å trycket
understödja, äger Kongl. Majit äfven dertill
erforderlig tillgäng a" den till extra utgifter
på Stat anslagna Summa.
£2:o Fran StatsUtskottet af den 4 Juli*
angående f. d. vice Talmannen Jon Jonssons
Memorial om lindring uti Båtsmans Indelningen
uti Blekinge Län; och hemställer
Utskottet till Riksens Ständer, att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit i Nåder måtte täckas, att till nästa
Lagtima Riksdag' låta i dessa delar anställa
behörig undersökning, irörande ej mindre
Båtsmanslndelningen och Roteringen i Blekinge,
än Rusthållslndelningen samt Soldat-
och BåtsmansRoteringen i de öfriga
Rikets Provinser, då både Kongl. Majit och
Riksens Ständer derefter kunna blifva i
tillfälle att sig yttra iett sammanhang om hvad
jemkningar de härutinnan kunna linna nödiga.
23;o Från StatsUtskottet af den 30
Juni, i' anledning af en gjord Motion om
understöd af allmannamedel för utgifva*
Den 7 Juli e. ni: 533
det af Skriften: Svensk Botanik, anseendes
Utskottet något särskildt anslag härtill ej
lämpligt eller nödvändigt, utan tror ate
när ärendet i underdånighet anmäles, Kongl
Majit icke underlåter att derå fästa det
Nådiga afseende, som sakens värde förtjenar.
24m Från StatsUtskottet, af G Juli,
med tillkånnagifvande, att Utskottet furmit
sig i nödvändighet att begagna Skrifvarhjelp
af en Extra Cancellist, mot det fastställda dagtractamente
af 2 Rid. 24 sk. Banco, från den
28 sistlidne Juni, samt dessutom äfven tillfälligt
biträde mot vskälig betalning; hafvandes
Utskottet velat detta vördsamt anmäla
i afseende på ersättning häraf, sorn synes
lämpligen kunna upptagas bland Expencemedlen,
hvilka efter särskild räkning komma
att godtgöras.
£25:0 Från StatsUtskottet af den G Juli,
i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande öfver Konungens Nådiga
Proposition, om ersättning af den förlust i
årlig inkomst, som Allmänna Barnhusinrättningen
i Stockholm måst vidkännas genom
StorFurstendömet Finlands afträdande; yttrandes
sig Utskottet icke kunna några anmärkningar
till åtgärd upptaga, enär ämnet
redan vore att anse såsom afgjordt.
26:0 Från StatsUtskottet, af den go
Juni, i anledning af LandshöfdingeEmbetets
534
Deh 7 Juli e. m.
i Wermland underdåniga anmälan om MantalsskrifvareProv
isionen derstädes för å en
3012 oell 1815; och tillstyrker Utskottet
Riksens Ständer att bevilja det denna MantalsskrifvareProvision,
stor 596 R:d. 16 sk.
6 rst. Banco, må vederbörande till godo
komma; skolandes sedermera tillgång uppgifvas
ej mindre härtill, än för de ö!riga
utgifter, som blott för en gång komma att
ut§å*
27:0 Från Oeconomie- samt Särskild-,
ta Utskotten, af den 4 Juli, i anledning af
väckt fråga om inskränkning i Halländska och
Bohusländska Allmogens Seglati onsfrihet.
Utskotten hafva i öfrigt icke ansett sig böra tillstyrka
hvad sorn blifvit föreslaget, men i afseende
på den tillåtelse, sorn uti 1774 års FiskeriStadga
är leornad, alt till Trankokerierna
och Sillsalteriverken i Skärgården inlöpa
med Fartyg och der utlasta de för samma
Verks drift och arbetarnes behof erforderliga
förnödenheter, så hemställa Utskotten,
uppå anförda skäl, om icke Riksens Ständer
skulle finna anledning att hos Kongl.
Majit i underdånighet yttra den önskan,
alt under tillämpning af hvad i dylika frågor
är i allmänhet stadgadt, låta i afseen*
de härå meddela sådana Nådiga föreskrifter
som med allmänna ändamålet instämma.
28‘o Från Oeconomie- och Särskildta
Utskotten, af den 4 Juli, angående medel
Den 7 Juli e. m.
S35
och utvägar till Hampe-planteringens befrämjande,
tillstyrkandes Utskottet det Riksens
Ständer i underdånighet hemställa, om
icke Kongl. Majit må i Nåder finna för
godt, till befrämjande af Färgstofters, Lins
och Hampas samt Tobaks plantering i allmänhet,
i Nåder vidtaga sådana medel och
utvägar, som kunna pröfvas till ändamålet
mest tjenliga, och hvarvid fråga äfven torde
förekomma om verkställigheten af den redan
länge, ehuru hittills förgäfves yrkade
anstalt, att på tjenligt sätt befordra denna
eulturs införande, fortkomst och bibehållande
å den del af Städernas jord, som, enligt
de meddelda donationerna, bör till dylikt
behof användas.
29:0 Från OeconomieUtskottet, af den 4
Juli, i anledning af anmärkningar, som blifvit
gjorda vid Utskottets Betänkande om Allmänna
upphandlingar för Kronans räkning,
hafvandes Utskottet ej , i anledning af de
gjorda anmärkningarna funnit skäl till annan
förändring i sitt första Betänkande, än
att alla tyngre saker såsom skeppsankare,
canoner , bultjern och gröfre skeppsvirke,
hvilka medföra större svårigheter vid transporten
och derigenom kunna mindska concurrenternas
antal, böra på Kronans bekostnad
få till närmaste hamn transporteras,
äfvensom då Kronans Fartyg äro att tillgå,
de samma alltid företrädesvis böra till vi
-
’ Den 7 Juli e. m.
dare transporter begagnas ; börandes denna
transportkostnad alltid vid anbudets anta:'
gande komma i beräkning.
Höglofl. Ridderskapet och Adela åt*
skildes den 3 Juli klockan ■§. till r på morgonen.
. ,
In fidem Protocollå
A. Q. Silverstolpe
Lördagen
den 8 Juli
Plenum klockan ^ 7 e. m.
Förrättades Val af Sex Electorer, jjem-.
te tvänne Suppleanter, till utseende af
Committerade öfver Tryckfrihetens vård*
och erhöilo härtill flesta rösterna :
EU doren
N:o 35. Grefve Gyllenstolpe,
Carl Edvard 46 rösten
48 Grefve Löwen, Fullmägtig,
Grefve v.
Schwerin, Fredrik Bo*
^ gislaus 8fi
Den 9 Juli /. tu. J37
*54 Friherre Lagerhjelm
ke, Gustaf Q o röster
66 Herr Liljehöök, Fullmägtig,
Herr Lagerheim
, Olof Johan 42
519 Herr Trafvenfelt, Carl 65
2160 Herr Munck af Rosenschöld
, Eberhard 76
Suppleanter:
N20 246 Friherre Mannerström,
Ludvif A\
286 Friherre Raab, Fullmägtig
Friherre Lejonhufvud,
Abraham, Lagman
. 39
Höglofi. Ridderskapet och Adeln åt»
skildes klockan 10.
Jn fidem Protocolli
A. G. Silverstolpe,
Söndagen den 9 Juli.
Plenum klockan 8 f. m.
Företog Höglofl. Ridderskapet och A«
deln Val till den Nämnd sorn* enligt iqj;
558
Veu 9 Juli f. m.
§. Regeringsformen, skulle äga döma huruvida
Högsta Domstolens Ledamöter borde
vid sitt vigtiga kall bibehållas; samt
tillika utgöra Ehctorer till utväljande al en
Riksens Ständers Justitieombudsman och
dess Suppleant; utgörandes de ordinarie Ledamöterna
12, och Suppleanterna 4; or^1
erhöllo följande Herrar och Män härtill flesta
rösterna:
84
Ordinarie Ledamöter?
Grefve Löwen, Full-
magtig Grefve v.
Schwerin, Fredr. Bo-  gislaus
48 röster
116
Grefve Ankarsvärd,
Michael
5i
Friherre De Geer,
Carl
64
320
Friherre Brauner ,
t
Nils
45
501
Herr Buhlman, Otto
Fredrik
40
1033
Herr Hammarhjelm,
Carl Fredrik
69
1940
Herr Tersmeden,Full-
mägtig Herr Tersme-  den , Pehr Reinhold
45
1412
Herr Danekwardt ,
Carl Gustaf
40
1885
Herr Arnell, Lars
45
Den 9 Juli j■
539
2152 Herr af Uhr, Carl,
David 64
2190
Herr Manch af Ro
ischöld, Eherhard 4 2
2219 Herr Rothoff, Birg.
Ev, 6 a
Suppleanter:
N:o 2021 Herr I/ertzenhjelm,
Carl Johan 54
1655 Herr Tornerhjelm,
idolph Fr.
15
Friherre Stael von
l. ■ ru v. a v
llolhtein , Corfitz
Ludvig 2 a
142 Friherre Lejonhjelm,
Fullmägtig Herr Gripcnwaldt,
Göran 27
Genom lottning med Grefve Mörner
Carl Stellan, och Grefve Ruuth, Eric, En
af Rikets Herrar.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 12.
In fidem Frotocolli
A. G. Silverstolpe.
540 Vatt ii Juli f. lil.
Tisdagen den 11 Tuli.
Plenum klockan 8 f. m.
Upplästes Protocollet, hållet den 9
dennes, vid sammanträdet af den nämnd, åt
Jbvilken varit uppdraget att dömma huruvida
samteliga högsta Domstolens Ledamö,-  ter äga Riksens Ständers förtroende och
böra vid deras sysslor bibehållas; och befunnos
rösterna hafva utfallit med :
Ja • « * • 25, emot
Nej - * - 22;
I följe hvaraf Nämnden ansett Högsta
Domstolens samteliga Ledamöter böra vid
deras sysslor bibehållas, och ingen vidare
åtgärd i detta afseende äga rum.
Äfvenledes upplästes Protocoll, af den
g dennes, hållna vid samma personers sammanträden,
i egenskap af Electorer, att utvälja
en Riksens Ständers Justitieombudsman
och dess Suppleant. Rösterna hade
utfallit som följer:
Till Justitie Ombudsman:
Friherre Mannerheim, Lars åugust 44,
a
Dcu g Juli f. m.
RevisionsSecreteraren Turdfjell
CommeiceRädet Zenius
Till Suppleant 9
CommerceRådet Zenius
OfverRirecteuren Grewesmöhlen
Borgmästaren Ullberg
RevisionsSecreteraren Turdfjell
CancelliRådet Kullberg
Varandes alltså till Justitieömbudsman
utsedd Herr Friherre L. A. Mannerheim,
och till Suppleant Herr Commercerådet O.
Zenius.
Justerades följande underdåniga Skrif*
velser till Kongl. Majit.
1:0 Om rättighet för Allmogen att 2
städerna få försälja sina varor äfven i öppna
Bodar och Stånd.
2:0 Angående höjden af Laggild Gär*
desgärd af sten.
5:0 Om lösen för Utslag i Anmärkningsmål,
4:o Angående förra Mantalsskrifvare»
V. Åkerströms lön och pension.
54t
2.
1.
40.
2.
»,
1.
1.
1,
Den 11 Juli }. nu.
5:0 Om ansvar f<>r kreaturs utsläppande
å andras ägor vintertiden.
6:0 Om en Fyrbyks anläggning pä Måsesten
vid inloppet till Öregrund.
7:0 Angående sådana F. d. Konung
Gustaf Adolph tillhöriga medel, hvilka varit
ställda under Presidenten Friherre Lagerheims
och S ta tsC om missari en Wåhlbergs
förvaltning.
8:0 Om Wermlands Förläggande under
Svea HofRätt och rörande domfart amal af
HofRätternas Ledamöter.
9:0 Angående Assessoren Tinnerhölms
balance.
Upplästes Yällofl. BorgareStåndets Pro.
tocollsUtdrag, af den 7 Juli, af innehåll:
att, efter uppläsandet af StatsUtskottets Memorial
af den l\ Juli, med bifogad afskrift
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Statsutskottet
under den 29 Juni, rörande de
Barrthelemiska medlen, ' BorgareStnndct
funnit sig intaget af den varmaste undersåtliga
erkänsla flir det i så många afseenden
för Riket nyttiga och fördelaktiga sätt,
hvarpå dessa medel af Kongl Majit i Nåder
blifvit använda, och hvilken erkänsla
Den 11 Juli f. m. 543
Ståndet ansett sig icke böra underlåta att
pä detta sätt betyga, samt derom, genom
ProtocollsUtdrag, respectiva MedStånden
underrättelse meddela.
Undertecknad Silverstolpe, Axel Gabriel:
Vid Riksdagen i Örebro 1812 beslöto Riksens
Ständer att till Kongl. Majits disposition
öfverlåta Sveriges då innehafvande eller
framdeles tili förvärfvande Ultramarinska Besittningar.
Orden i 6 §. af RiksdagsBeslutet
lyda härom så: ”Att dessa Besittningar
skola undantagas ifrån Sveriges Statsförfattning,
administration och drätsel, för
alt förvaltas efter de särskilda grunder, som
antingen vid förvärfvande! deraf blifvit eller
blifva lagda, eller Sedermera i behörig
ordning tillkommit eller tillkomma; skolandes,
enligt Hans Kongl. Majits Nådiga
löfte, och då ett särskildt Departement kommer
att organiseras för ön St. Bartbelemis
förvaltning, hvilket icke hädanefter kan
komma att belasta Svenska Statsverket, vid
hvarje Riksdag till Riksens Ständers kunskap
komma hvad i denna del af Styrelsen
sig tilldragit, hvad fördel för moderlandet
deraf kutmat vinnas, och enär något öfverskott
af till Departementet influtna medel
skulle sig yppa, deraf alltid hållas tillhanda
hvad som till fyllande af bristerna, derest
sådana skulle uppkomma, erfordras.”
5-44
Den il Juli J. rit.
Häraf synes att Riksens Stander gjärt
denna öfverlåtelse utan vilkor af annan
redovisnings-förbindeLe å Kongl. M ,j:ts sida,
än ett enkelt tillkänna gifvande vid hvarje
Riksdag hvad fördel för Riket kunnat af
sådana Besittningar vinnas, eller af 'OfverSkottets
användande omedelbart till några
Svenska Statens egna behof; likväl befinnes
Utaf det tillkännagifvande, som innefattas i
Kongl. Majus Nådiga skrifvelse, af den 29-.de
Juni, hvilken är bilagd StatsUtskottets Memorial
af den 4 Juli» att under de 3:ne
sistforflutna åren ganska betydande summor
Utaf Ön St. Barthelemis afkastning, genom
anslag af Kongl. Majrt, kommit Sverige o*
medelbart tillgodo: Sådana äro, t. ex.,
ioo.ooo R;d. B:co till undsättningsfond åt
Magazinsinratt.iingen vid den år 1812 inträffade
Missväxten ; 22,150 Rd. till underhåll
af 30 FriCadetter vid KrigsAcademien;
1000 R:d. tilf UppfostringsCommittéen frän
innevarande års början, och anslaget beräknades
etter 2000 R:d. om året; 55>9*7
R:d. 3^ samt 900 Pund Sterling till
Understöd åt Ministerstaten under loppet af
de 3 sednare åren; 41>39° IRd. 41 s^£- 5 rst*
till beklädning och equipering af Regementet
Royal Suédois, m. m,; 20,104 R-*d.
5 sk. 5 rst. till inköp af LandshöfdingeResidence
i Fahlun; 25,064 R:d. 6 sk. 6 rst.
till inköp af ett dylikt i Nyköping; 5000
Bäck
Den xi Juli f. tu.
545
R:dr. till ersättning i bristande lön för
Landshöfdingen i Stora Kopparbergs Lån;
till Pommerska Löntagare och pensionairer,
tillsammans 15,046 Pi;d. 42 sk- m. m.
Det är således ej mindre än 15 å 16 Tunnor
Guld B:co som Kongl. Maj:t behagat,
under de 5:ne sistforflutna åren, i nåder använda
till Rikets förmon, samt derigenom
till lättande af Svenska Statsverkets utgifter
och Nationens bördor, utan att på något
sätt dertill vara förbunden, efter Riksens
Ständer, vid öfverlåtelsen, icke fästat
annat vilkor vid dispositionen i afseende
på öfverskottet, än att det borde hållas till
handa till fyllande af möjligen uppkommande
brister i hvad till öns administration
erfordras. Det synes mig att Riksens
Ständer icke annat kunna än vara intagne
af upprigtig erkänsla häröfver; det är icke
så allmänt att Regenter, utan förbindelse
dertill, så ädelt använda de tillgångar dem
blifvit anförtrodde; och jag får alltså den
äran föreslå Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att denna erkänsla måtte blifva uttryckt,
icke blott genom ett meddelande
till de öfriga respebtiva Medstånden, utan
genom en underdånig skrifvelse till Hans
Maj:t, hvarom de öfriga Stånden matte inbjudas
att sig med Ridderskapet och Adeln
förena.
Ridd. 0. Ad. Trot.
6g. 70.
546 Den ix Juli e. nii
Uppå gjord proposition af Herr Gref*
■ven och LandtMnrskalken , blef denna motion
af Högloft. Ridderskapet och Adela
bifallen,
Föredrogs FrestStåndéts ProtocoIIsUtdrag
af den 2 Juli, hvaruti förmäles, att då
Allmanna Besvärs- och OeconomieUtskottet,
uti dess af RiksStånden bifallna Memorial,
af den i sistlidne Juni, endast tillstyrkt bifall
till den, af Riksdagsmännen Eric Johansson
och Hans Hansson väckta, motion
att Fångskjutsen i Stora Kopparbergs
Län måtte, likasom uti de öfriga Lä'nen i
Riket, betalas till lika belopp som Kronoskjutsen,
hvilket är en ostridig följd af
Kongl. Maj:ts Allmänna Nådiga Kungörelse
i detta ämne, af den 10 September 1812;
alltså och emedan Allmänna Besvärs- och
OeconomieUtskottet icke tillstyrkt och Riksens
Ständer följaktligen icke heller beslutit
att någon underdånig Skrifvelse härom
skulle till Kongl. Majrt afgå, fann PrestStåndet
ExpeditionsUtskottets ofvanberörda
förslag , såsom öfverflödigt och innefattande
mera än hvad Riksens Ständer beslutit, böra
förfalla; uti hvilket Yttrande Ståndet inbjuder
sina respectiva Medstånd att sig
förena.
Den ri Juli. e. no
£47
Hoglofl. Ridderskapet och Adeln förklarade
sig låta vid sitt den 28 Juni förklarade
godkännande af Expeditionen bero.
Upplästes och lades på Bordet Lagoch
GedinomieUtskottens ProtocollsUtdrag„
af den 8^1 en nes, i anledning af Återremiss
af fråga® om afskaffande af Luderpiatser
och allmfpna Skallgångar.
Herr von Greiff, Johan Ludvig, hada
i sammanhang härmed inlemnat ett så lydande
Anförande;
Vid det Memorial sorn Riksdagsmännen
Wessing i det Hedervärda Bondeståndet
ingifvit rörande Luderplats ers och vinterskalls
afskaffande, och hvilket blifvit re.
mittera dt till Lag- och OeconomieUtskotten,
utbeder jag mig ödmjukast få göra några
anmärkningar.
Hå man föreslår ändringar uti författningar,
måste det vara en nödvändighet att
uppsöka och angifva de rätta och sanna orsakerna,
hvaraf de brister uppkomma som
snan öfverklagar; uti nyssnämnda Memorial
tycker jag mig sakna detta iakttagande,
enär Riksdagsman Wessing ej begärt en undersökning;
huru hvar och en, tili ändamå*
543
Den ii Juli j. m,
lets vinnande, fullgjort oell blifvit till*
hällen att fullgöra sina skyldigheter. Jag
är öfverlygad att, om man vidtagit en sadan
behandling, Förordningen i denna del
ej blifvit föremålet som borde förkastas. Utaf
40-åra erfarenhet kan jag försäkra att
vinterskall och luderplatser närmast af alla
kända methoder äro tjänliga till ödjurens
förmindsfeande, då de allmänt begagnas i
alla de orter, der odjuren uppehålla sig, och
författningarne till alla delar uppfyllas; i
annat fall förblifva alla anstalter, sorn kunna
upptänkas, af samma beskaffenhet och
skola förfelas.
Hvad i öfrigt angår Wessings öfverklagade
olägenheter
de af ett ringa varde, och skulle aldrig
blifvit en orsak till klagomål, om författningarne
efterlefdes.
1:0 Anför Wessing, att Skallgator skada
skogen— Förordningen sägej; att det
virke som fälles i Skallgatorna skall upphuggas
och ihopläggas; häraf följer ju att
ägaren bespar de dagsverken sorn han eljest
skulle påkosta fällning och upphu ggning
af lika mycket virke till sitt husbehof.
2:0 Att ägaren hindras att begagna
Skogsmarken om vintern, utan ersättningJagtplatser
anläggas alltid i störr*
Den 11 Juli e. m.
549
Skogstrakter, der ägaren har tillgång på
skog, utan att just behöfva det stycket som
är till jagtplats inhugget, och derigenom
att vägar ej få göras genom jagtplatsen,
har ägaren den förmon att dess Skog är befriad
ifrån åverkan.
3:0 Att dagsverken åtgå utan nytta,—
Om aldrig något odjur fälldes, utan skallgångar
förfelades beständigt^, så kunde
denna punkt äga rum; annnorledes än till
allmän nytta kan ju dessa dagsverken ej bestämmas?
5-0
Kostnad eif Jagttyg $ underhållande
och inköpande. Då ett Jagttyg väj vårdas
, hör det kunna begagnas uti mindst 25
ät» och då insamling i JagtKassor ingår
och förvaras till sina bestämda utgifter, si
år denna afgift alldeles intet betungande.
5:0 Underhållande af hus till Jagttygens
förvarandeDenna punkt är afsa
mycket mindre värde sorn Förordningen säger
att Jagttygen skola förvaras uti allmänna
byggnader; det berör således af invanarne-
sjelfva, ont de förena sig om andra
anstalter.
6[° Att sättet till odjurens förödande
ina jå bero på öfverenskommelse imellan
Konungens Befallningshafvande och Länen
556
'Den ii
invånare efter loenia förhållandet. Häremot
liar jag .intet att invanda, annat än: torv
än sådana öfverenskommelse!' blifva uppgjorda
och bepröfvade af vederbörande, att
.de medföra en allmän nytta, de nu brukliga
Vinterskallen ej må blifva afskaffade.
Uppsättande af nya Jagttyg och skadan af
att hafva en oöfvad Jägeribeljening, i fall
man klefve nödsakad återgå till det förra,
skulle dd blifva dubbelt känbar, Laods,-  höfdingarne uti Upsala och Stockholms
i,än, som sträcka sina omsorger till alla
delar som befrämja Länens bästa, hafva lofvat
att biträda mig uti inrättande af en ny
sort Varggårdar, hvartill endast åtgår 200,
dagsverken, och genom afläggning på, Allmänningar
nära skogsbetjeningen, och under
deras tillsyn, medför ingen kostnad för
allmänheten ehuru Öfvertygad jag är derom
att denna inrättning skulle medföra
den mest förmonliga verkan, sa vågar jag
ej föreslå allmänt begagnande deraf, oda,
skallgångars afskaffande , förrän, erfarenheheten
visar nyttan af densamma,
7:0 Att då skallgång finnes nödig*
den ina ske Socknevis, under anförande af
Länsman, utan att Landshöfdingen belt öfver
underrättas derom. 9. §. uti 1808 ars
Jagtordning säger i att erfarenheten, visat
att Vinterskalls och Luderplatsers anläggande
närmast bidraga tili odjurens USÖ
-
Deu 11 Juli f. m.
55*
dande, och att sommarskall anses onyttiga.
Riksdagsman Wessing föreslår deremot bruket
af de sednare och förkastandet af de
förra; häraf följer att ettdera Förordningen
eller Wessings föreslagna förändring skall
vara byggd på origtiga gruuder, och ett ämne
af så skiljaktiga meningar bör mednoggranhet
behandlas. Utaf följande jemförelse
tycker jag mig finna att Förordningen
äger företrädet: vid ett vinterskall känner
man noga hvarest odjuren äro samlade ; lito
m de linier som uti JagtpJatsen äro uppgjorda,
till rättelser för drefvet, har man
rättelse af spårsnön, och inga hinder möta
folket att framkomma hvar som heldst,och
böra ofelbart odjuren vid sådana skall ej
undslippa med lifvet. Vid sommarskall ar
man ej säker att odjuren äro inom den
krets man uppställer skallet; utaf sjöar, kärr
och strömmar hindras folket att hålla linier;
säd, gräs och gärdesgårdar nedtrampas,
och en mängd dagsverken bortslösas i en
angelägnare tid än vintern, och följden blir
den att odjuren ej förmindskas utan drif vas
ifrån den ena orten till den andra, för att
göra en jemnare beskattning, och slutligen
infinna sig och qvarstanna i de orter, sorn
förr varit befriade ifrån deras besök. Andamålet
är intet vunnet derigenom att man
undvikit ett ondt till en tid och drifvis
ået på sin egen granne.
55*
Den 11 Juli /. m.
I anledning utaf hvad iag här haft dea
äran att anföra, yrkar jag enträget bibehållandet
af Luderplatser och Vinterskall, och
framställer till beprövande vådligheten af
att förkasta ett bepröfvad! medel, förrän ett
bättre är uppgifvet och som kan antagas.
Att detta Memorial får följa Remissen till
OeconomieUtskottet, anhåller jag ödmjukast.
Lades på,Bordet
Friherre Hjerta, Axel: I anledning af
Riksdagsmannen Magnus Wessings, ifrån
Westmanlands Län , ingifna Memorial, rörande
Vargskallens afskalfande i Riket,
får jag den äran att följande afgifva;
Att Riksdagsmanen kunnat yrka denna
önskan, gör mig högst förundrad, heldst.
i Westmanland, om jag minnes rätt, har mycket
skogar, i följe hvaraf mera och mindre
antal Vargar. Men nu till reflexionen
af Jagt och Skyttar. Ibland nu härvarande
Höglofl. Ridderskapet och Adeln äro flera
äldre och yngre Skyttar, och förmodligen
en och annan som mycket säkert känner
huru ett Vargskall anställes om vintern; ty
om sommaren blir det ej möjligt att det
med påräknad nytta verkställa. Då ett sådant
skall är ikring Luderplatsen formeradt,
utgör det en oval figur, omkring 6 å 700
Den 11 Juli e. m. ”
553.
alnar i Längden mindst, allt som en kunnig
Öfver Jägmästare, i afs< ende på localen,
funnit möjlighet att skallen med nytta verkställa.
De langsta sidorna af ovalen kallas
armarne, och framdrifvande delen, imellan
armarna plägar kallas Drefvet eiler de som
köra fram vargarna till andra ändaji af
Skallet, der Skyttarne till en början emottaga
dem med en vanlig lön för marodeurer,
och bakom dem åter äro Näten, Skallfolket,
som drifver, åtföljes af flera sorter
underbefäl, som tillser att de på det noggrannaste
'sätt igenomsöka snar, kärr, moras
och hängdyar, som denna tiden då bära
att gå öfver, och ej bryta linien som är
anyi?t för drefvet. Vid Lapptygen eller
armarna är allmoge för öfrigt placerad; och
då dq äro activa, slipper ingen varg derige.
pörn. Detta är i korthet förhållandet vid
Yargskall om vintern, men om tusende saker
nu också vore att tillägga, är blott
med få ord nödigt bevisa det man med ali
sort uppställning af Jagt om sommaren i
denna väg på allt sätt blir onyttig för allmogen
samt alla öfriga Ståndspersoner på
Landet, som lida af vargar; ty supponera nu
att skall är anstäldt, så, till en början af
saken, gå sällan vargarne i skockar, som
om vintern; och om också man instänger en
Varghona, gårhonmed sina ungar inuti djupa
Bergshålor, dit ingen kan eller vill gå, ty
hon försvarar med raseri sina ungar, i hän
-
554
Den ii Juli e. m.
delse af försök. Imellertid ela Drefvet kommer
för öfrigt fram på de mesta ställen, så
stöter här och der allmogen pä kärr och
moras, hängdy, m. m. och der är omöjligt
framkomma, ritan alt lägga ner sig; vid alla
kullfallna träd i kärren med uppryckta rötter
gömma de äfven bort sig, likasom i tät
ung skog; och hela sommarskallet, då allmogen
väntat se vargar skjutna, finnes ej
en enda; se sådana Jagter vålla rättvisligen
missnöje på alla ställen hos allmogen; men
orsaken är, att Jägmästaren förslår ej sin
sak; öch om på ett och annat ställe det funnes
en snäll och kunskapad Jägmästare, så
får han träta sig till utbékömmande af Jagttygen,
som dels ej finnas, dels, om de också
fås, äro de underbetjanter han äger af så
sällsynt skicklighet ätt han ej det mindsta
lian uträtta. Détta allt vållar missnöje hoé
allmogen, som i manga Provinser hvarken
fått vinter eller sommar någon skjuten varg.
Men jag önskar jag nu ägde Herr ÖfverHofJägmästaren
Grefve Bunges insigt, den
jag hade väntat skulle vara här närvarande,
kunde jag bättre bevisa min talan; men det
berättas att han lärer vara hindrad af Björnjagt.
Herr Ekorn, Pehr idolph: Lag- och
Oeconomie- samt Allmänna BesvärsUtskotten
ha icke rörande Skallgången föreslagit någon
ändring uti de derom utfärdade För
-
Deli n Juli. f. m.
555
fattningar. Det är endast ett tillstyrkande
af bifall till öfverenskornmalsers träffande
i de orter, der en annan ocb bättre anstalt dermed
samt för odjurs utödande kan vidtagas,
-och hvilka i sådant fall böra af Konungens
Befallningshafvande stadfästas för
vinnande af efterlefnad. Det enda som synes
förtjena någon uppmärksamhet är att
folksamlingar till skallgångar kunde, enligt
Utskottets tanka, utan Konungens Befallningshafvandes
kännedom om tiden dertill,
anställa; men följderna häraf tror jag icke
förtjena särdeles uppmärksamhet, då tiden
skall förut uppgifvas enär Skallgångarne företagas,
och etf närmare bestämmande af
hvad härvid bör iakttagas ofelbart kommer
under pröfning, innan de tilläfventyrs ingående
föreningar af Konungens Befallningshafvande
i hvarje Län vinna stadfästelse.
Friherre Hjerta: Hvad Riksdagsmannen
Wessing önskat och preten deråt, nämligen
ibland annat betalning för Skallgång
etc., tror jag, för min del, icke blir billigt,
då skallgången har för ändamål att förjaga
odjuren; och enär det har lyckats, är allmogen
tillräckligen betald, sorn har sina
kreatur fredade. Herr Landshöfdingen Skorn
har förenat sig med Riksdagsmannen
Wessings tänka, att enär skallgång skulle
tillställas,nödvändigt Konungens Befallnings
hafvande derom skulle avertera®; men det'
55®
Den ii Juli e. m.
ta är ej något nytt; ty 1808 års Jagtförordning^
utvisar helt tydligt alla déssa artiklars
genskap, och Jägmästarnes pligter; och e-.
när Jägmästarne i Riket ej endast anse boställen
som pensioner de innehafva, utan
äfven lefva mera bevisligt för odjurens ut-,
rotande och det fredlysta Villebrådets skyddande,
inkomma aldrig klagomål öfver
Skallgångarnes onytta, heldst det finnes ställen
och orter, der man uti ett Skall fått
till och med nio vargar; men Öfverjägmåstaren
skall då förstå sin sak samt haf-,
va lust för yrket, dess underbef jenirig vara
examinerad, och ej någon okunnig varelse
af underbetjenter antagas, hvarpå så ofta
de stora jagterne då skulle vinna. 1808
ars Jagtförordning är ätmindstone, hvad
ékallgångarne beträffar, ganska rigtig och
tydlig, blott Jägmästaren den > alla desk
delar förstår att efterlefva och verkställa.
Friherre Cederström, Rudolf: Jag
får den aran att för Herr Baron Hjerta tillkännagifva
att ÖfverHofJägmästaren Grefve
Bange icke är i tillfälle att här närvarande
taga kunskap om detta ämne och besvara
de gjorda anmärkningar, emedan han
icke är Riksdagsman, utan lemnat mig sin
Eullmagt att företräda hans rätt; och hvad
mig åter angår, hafva mina yrken varit andra
än som gifvit mig anledning att förstå
detta ämne.
Den 11 Juli e. m. 55?
Herr Mannerstam, Johan: Jag erkän
ner
gerna att jag icke så val Sorn Herr
Friherre Hjerta kan bedömma huiu Jagt
efter vargar och andra odjur bör anställas;
men jag tror likväl att Utskottens förslag,
uti hvilka jag äfven deltagit, icke äro så otjenliga
sorn Herr Friherren tyckes Hnna.
Utskotten hafva i allmänhet fästat sin upmärksamhet
derpå att i anstalter för odjurs
utrotande likasom de flesta ordningar och
föreskrifter i oeconomiskä ämnen, sällan äro
lika passande för alla orter i ett Land
af så olika beskaffenhet som Sverige, och
att följaktligen de allmänna skyldigheter
sorn nu äro ålagde hela landet till anskaffande
af jagtredskap, till verkställande af
Skall och till inrättning af Luderplatser
och Varggropar, kunna, efter hvarje Landsorts
behof och locala förhållanden, Länsvis,
Häradsvi* eller Socknevis ändras genom
öfverenskommelse^ hvilka Konungens Befallningshafvande
böra granska och fastställa.
Jag är derföre af den tankan att då Konungens
Befallningshafvande dessutom äger
rättighet att i sådana fall förordna om nödvändiga
åtgärder, ändamålet likaväl och ofta bättre
kan vinnas på ett sätt förenligt med deras
af odjurens utrotande undvikna skada,
utan att Landets invånare betungas med
underhåll af Jagtredskap och med andra
inrättningar och kostnader på andra ställen
jin de, hvarest sådana nödvändigt erfordras.
558
Den ii Juli c. m.
linus Excellencc Herr Grefven och
Landt inar skal hen yttrade sig att detta ärende
i alla ,fall ej vöre annnat än ett
önskningsmål
Herr Zibet, Ebbe Ludvig, anförde
skriftligen:
Vid öfverläggningen om Expeditions»
Utskottets föreslagna Expedition till Konungen,
i frågan om tillökningarna uti
Statssuminorna för Kongl. Maj-,t, Hennes
Majit Drottningen och den Kongl. Prinsessan
, deruti, i anseende till tiden hvarifrån
dessa tillökningar skulle beräknas, 2 Stånd
stadnat mot 2, förmärkte jag att Riderskapet
och Adeln icke voro hugade för att
denna fråga skulle dragas under Stora
Nämndens afgörande.
ExpeditionsUtäkottet hade val, på eget
bevåg, tagit till grund för Expeditionen
Ridderskapets och Adelns samt BorgareStåndets
gemensamma mening, och derigenom
ingått uti en pröfnings- och domsrätt, som
Utskottet ingalunda tillkommer.
Jag, för min del, skulle ock anse för
högst obehagligt örn saken kom till den
ytterlighet att Ridderskapet och Adeln
samt BorgareStåndet skulle enrot de Quie
andra Stånden, som deciderat denna fråga
till Konungens och dess Familles förmon,
Den n Juli e. ra.
559
föra en motsatt talan, och år derför af
samma tanka som Ridderskapet och Adeln
då tyktes hysa, att composition vore bäst
och Riksstånden värdigast.
Att förmå Prest- och BondeStånden att
accedera till Ridderskapets och Adelns i frågan
fattade beslut, är emot min öfvertygelse,
och skulle jag anse för ovärdigt att plah
dera emot Konungens och dess Familier
interesse.
Till d essa tillökningars utgående ifrån
innevarande års början, lära vara tillgångar,
och det visar äfven en af Herr HofIntendenten
Tham från Trycket utgifven.
brochure; men skulle Ridderskapet och Adeln
samt BorgareStåndet, det oaktadt,
häruti icke villja ingå, så då uti alla cornpositioner
och förlikningar parterna merendels
mötas och gå halfva vägen hvardera,
vågar jag ödmjukast föreslå att dessa
2:ne Stånden, Ridderskapet och Adeln samt
BorgareStåndet, föreslogo de 2:ne andra
Prest- och BondeStånden, att dessa projecterade
och bifallne tillökningar i så måtto
för detta år kunde få beräknas, att de åt.
mindstone för de 6 återstående månaderna
kunde få utgå.
Ridderskapet och Adeln, såsom det första
Ståndet, hvilket Konungen alltid hedrat
56<J Den ii Juli e. m
med utmärktnåd och ynnest, och hvilket Stånd
ännu aldrig eftergilvit något af de andra
RiksStånden uti underdånig kärlek och
tillgifvenhet för Konungen och dess Famille,
torde taga denna sak i ömt öfvervägande.
Om proposition härå anhåller jag ödmjukast.
Jag tillägger att hvad jag haft
den äran proponera icke bör kunna anses
såsom en ny sak, utan är en följd af en redan
afgjord, och har sammanhang dermed.
RiksStånden hafva enhälligt beslutjt tillökningar
uti Ho fStatssnm morna för Hans
Maj-.t Konungen, Drottningen och den
Kongl. Prinsessan. Det är blott om tiden
då dessa tillökningar skulle taga sin början,
sorn RiksStånden ej kommit öfverens, titan
2 Stånd stadnat emot två; den frågan
jag således öu väckt, går endast ut på
verkställigheten af en redan upgjord och
bifallen sak, och är ett ämne, hvilket efter
min oförgripliga tanka, både kan och
bör komina under ventilation.
Fråga om 3,000,000 R:d. försträckning
till Götha Canalverk är yppad. Skulle tillgång
för detta år vara dertill, finnes äfven
säkert tillgänglige 55,000 R:d. för Konungen,
10,000 R:d. för Drottningen och 12,000
R:d. för Prinsessan, inalles 77,000 R:d., eller
åtmindstone hälften af detta belopp som utgör
58,500 R:d.
Den 11 Juli, f. m.
Herr Landt Marskalken yttrade sig icke
kunna föreslå Ridderskapet och Adeln att
frångå sitt redan fattade beslut öfver detta
ämne, efter det vore grundadt på Riksdagsordningen.
Herr Zibet: Sedan Eders Excellence
och Höglofl. Ridderskapet och Adeln tyckts
icke hafva något afseende på hvad jag i
ödmjukhet anfört i frågan om tidens bestämmande
till utgående af de, uti Kongl. Majus,
Drottningens och Prinsessans Statssummor,
bevilljade tillökningar, och jag icke kan ändra
den öfvertygelse jag fattat om billigheten
och rättvisan af hvad jag ödmjukast
föreslagit; anhåller jag ödmjukast få delaf
hela discussionen i detta ämne genom ProtöcöllsUtdrag,
hvilket jag, lika med hvad
förut varit practiseradt, ämnar låta trycka.
Och underkastar jag mig gerna allmänhetens
dom, om jag med uppsåt att bereda en
jemkning och biläggning af de yppade
stridigheterna RiksStånden imellan, i anseende
till tiden, ifrån hvilken oftanämnde
bifallne tillökningar skulle utgå, till detta
mitt ödmjuka Anförande haft fog eller
ofog.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan den
värda Ledamoten som nyss talade utbegärt
till tryckning handlingarna i detta mål, och
Ridd. 0. Ad. Fröt. 71. 72.
562
Den 11 Juli J. 1n.
dessa således komma till allmänhetens kätt*
nedom, utbeder jag mig få bär tillägga en
upplysning huru Riksdagsfragor, öfver hvil*
lea RiksStånden slädnät i skiljaktiga meningar,
böra, enligt Riksdagsordningen behandlas.
För att slutligen komma till
Nämndens afgörande måtte ett Betänkande
först, enligt 5G §. RegeiingsFormen, vara
bifallet eller afslaget utan tillsats eller förändring,
eller ock, efter skedd återremiss,
bifallet eller afslaget med eller utan förändring.
Om, sedan detta lagligen föregått,
RiksStåndens meningar äro skiljaktiga sins
imellan, så måste hvart Stånds beslut, en*
ligt 73 §. Riksdagsordningen , genom ProtocollsUtdrag
remitteras till det Utskott
som haft befattning med målet. Detta Utskott
skall då till Riksens Ständer inlemna
ett förslag till jemkning, hvaröfver Riksens
Ständer sedermera besluta. Men skulle
detta försök till jemkning aflöpa frugtlöst,
då först uppkommer frågan om en
Nämnd, hvilken tillkommer genom förstärkning
af Ledamöterna i samma Utskott
till 50 af hvart Ständ, hvilka, genom omröstning
per capita, med Riksens Ständers
rätt afgöra målet. Sådan är den ordning
Grundlagarne föreskrifva; och det kan således
icke vara formligt att individuer yrka
hänvisning till Nämnd, om ej den förutgående
Lagliga Ordningen är iakttagen:
t)en 11 Juli f. m. gfig
En sådan begäran är af natur att icke af
något Stånd kunna bifallas.
■Härefter förföll denna öfverläggning.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUt*
skottets, den 7 Juli Första gången upplästa,
Betänkande i anledning af Hans Excellence
Herr Grefve Ruut hs ansökning om prolongation
med afbetalningarna på de tvänne
Lån son. Hans Excellence uti RiksgäldsContoiret
innehar.
A myo föredrogs StatsUtskottets, den 7
dennes på Bordet lagda, Utlåtande, i anledning
af anmärkningar vid dess Betänkande
angående anslag af medel till förlag vid
tryckning af Historiska Samlingar.
Herr Adlerbeth , Jacob, anförde skriftligen
:
I Höglofl. Ridderskapets och Adelns Plenum
den 5 Juni hade jag äran framställa de
kkäl, på hvilka jag ansåg mig böra tillstyrka
bifall å Lector Arenanders motion om
Jenordnande af medel för att trycka en af
framlidne Biskopen D:r Nordin gjord sam
Den 11 Juli f. nu
ling af Skrifter och Handlingar, innefatta»'
de grundkällorna för Sveriges Historia.
Sedan Höglofl. StatsUts-kottet, under
den 50 Juni , tillkännagifva att Kongl.
Majit i Statsanslaget för Extra utgifter ägde
erforderlig tillgång att, efter förutgå ligen
närmare profning af delta vetenskapliga
Arbetets värde, dess ingifvande genom
Trycket understödja, vågar jag hos
Höglofl Ridderskapet och Adeln föreslå, att
Riksens Ständer måtte förena sig i det beslut
att, genom underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Majit anhålla det måtte, för i frågavarande
ändamål, penningeunderstöd företrädesvis
i Nåder blifva anordnadt. Endast
genom ett sådant beslut anser jag Riksens
Ständer kunna uttrycka ett dem värdigt
nit för ett vetenskapligt, Fäderneslandet
gagnande och hedrande, företag, samt derjemte
ägna" en skyldig tacksamhetsgärd åt
den Furste, genom hvars frikostighet i fråga
varande Historiska Samlingar, dem kunskapsälskande
fremlingar ifrigt eftertraktat,
blifvit inom Sverige bibehållna.
Om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition härpå anhåller jag ^Vördsammast.
K
Uppå gjord proposition blef Betänkandet
bifallet med den af Herr Adlerbeth föreslagna
tilläggning.
Den 11 Juli f. m.
555
Upplästes ett FrotocolIsUtdrag af den
7 Juli, frän det Hedervärda BondeStändet,
med förmälan att Ståndet förehaft Lag- samt
OecononiieUtskottens, den 4 atgifna,
Betänkande om en utvidgad Handels- och
Näringsfrihet, och enhälligt bifallit det af
Ridderskapet» och Adelns samt BondeStåndets
Ledamöter i Utskotten afgifna Utlåtande;
med beslut derjemte, att sorn anledning
vore att förmoda, det Högvördiga
PrestStändet och Vällofl. BorgareStåndet förblifva
vid deras förut yttrade mening, och
2 Stand således stådnade emot 2 , så ville
BordeStåndet inbjuda Ridderskapet och
Adeln att, i nämnda händelse, förena sig
med BondeStändet om den åtgärd att, med
öfverlemnande af Utskottens förenämnda
Utlåtande, i egenskap af Ridderskapets och
Adelns samt BondeStåndets underdåniga önskningar,
hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Dess Nådiga pröfning och beslut
i målet.
Lades på Bordet.
Upplästes ett Memorial från Bevillningsutskottet
af den 8 Juli, i anledning af
Ridderskapets och Adelns, den 7 nästföregående,
å nyo äskade särskildta Yttrande öfver
ett af Friherre Andérs Cederström af*
gifvet och den 11 Maj till Utskottet remitteradt
Dictanien, innefattande förslag till
566
Dan n Juli. f. n^i
ett förbättradt Bevillningssätt. Bevillnings-.
Utskottet gifver, i anledning häraf, anvisning
ä dess redan i ämnet meddeldta Betänkande,
hvaruti är upptaget att af de flera förekomna
förslag till Bevillningen icke något
varit af den beskaffenhet att Jet kunnat fästa
dess uppmärksamhet till antagande. Utskottet
anser sig likväl böra särskildt tillkännagifva,
att d-å Friherre Cederström#
först inlemnade Dictamen till Utskottet inliom,
hade det redan i nära 2 månader förehaft
Sevilltiingsfrågan, och följaktligen då äfven
ansenligen avancerat med. arbetet. Vid berörda
Dictamen saknades dessutom den detail,
med bifogade tabeller, sorn uti det sedermera,
den 14 Juni, Utskottet tillhanda
komna Bihang innefattas, då Utskottets Bevillningsförslag
var till det hufvudsaklig»
färdigt.- och , ehuru Utskottet ej kunnat
undgå att erkänna Friherre Gederström#
nitiska omtanka i ett ämne af så många
delade olika interessen och af så mycken
omfattning, för att i beskattningsvä'gen träffa
det rätta och billiga, har Utskot».
tet likväl funnit den framställda grunden,
såsom alldeles ny, vara af sådan beskaffen-.
het, att den vida mer än hittills skett bör
komma till allmän kännedom, innan dess
användbarhet kunnat och bordt enskildt af
Utskottet bedömas; och, då Friherre Cederström,
! dess tryckta Bihang, sjelf benämner
dess project såsom ett Utkast, ha#
Den 11 Juli f. ni.
5Ö7
det följaktligen ej kunnat anses vara något
fullständigt förslag, som bort gifvas företräde
framför det som Utskottet antagit,
grundadt på en förut bepröfvad erfarenhet.
Friherre Cederström, Anders, inlemnade
till Protocollet ett så lydande
Vördsamt Memorial:
Till följe af min, uti Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Pleno af den 7 dennes anförda
önskan, blef, genom Ståndets ytterligare
beslut, ett särskildt Yttrande öfver det
af mig uppgjorda Bevillningsförslag Höglofl.
BevillningsUtskottet afFordradt; och
tror jag mig vid Utskottets, i stöd af nämnda
beslut, under den 8 dennes, afgifna
Vördsamma Memorial blott böra anmärka:
att ehuru smickrande en del af de deruti
nyttjade ordasätt för mig personligen utfallit,
(en fördel, om den så lör kallas, hvilken
ingalunda ingått i beräkning bland föremålen
för mitt Arbete) synes mig dock
så väl Ståndet som jag ännu, efter nämnda
Memorials erhållande, vara i lika saknad,
som förut, af ett på skäl och grunder mo»
tiveradt Utlåtande öfver det i fråga satta
förslaget, heldst Utskottets hänvisningsvis
anförda, men af mig ingenstädes i dess Betänkande
varseblefna ord ''Att af de flera
förekomna förslag till Bevillningen ieke något
varit af den beskaffenhet att det kun
-
Den it Juli. /. m.
nät frista dess uppmärksamhet till antagande'
tyckes Iska litet kunna göra anspråk
pattlet för ämnet nödvändiga raisonnementsvärde,
sorn de uttryck, hvilka redan af mig,
jemte en dylik brist , sfven för ohöflighet
blifvit anmärkta.
Härvid torde jag höra tillägga, i afseende
pä ordet Utkast, hvilket, efter Utskottets
tanka, hort gifva anledning att anse
mitt förslag för icke fullständigt , att detta
ord, hvilket olyckligtvis infordt i sista stycket
af sista sidan af mitt Arbete, och derstädes,
ehuru origtigt of Utskottet fattadt,
vaiit det enda af mitt Betänkande, som blifvit
till skärskådande upptaget (hvarjär jag
såsom Författare Jarner mig föranlåten att
deruppå svara) understundom af Auctorer,
med blott vanlig grad af blygsamhet, kan
komma att i texten inflyta, vid benämnandet
af deras egna Arbeten, utan alt de der*
före trott deras stämma böra försvinna, helt
och hållet ohördan , heldst inför ett Samfund,
hvars Domsrätt , i följd af detsammas
blotta egenskap af Utskott, alltid genom
dess förhållande till Ståndet synes be,
gränsad.
Utan likväl att söka framleta mig till
det så till sägandes oförklasjiga i Utskottets,
genom effecten yttrade, föresats att,
sned åsidosättande äf dess i tillbörlig akt»
Den ii Juli f. ni.
55'j
nintr och hörsamhet för ett RiksStånd
grundade pligt, villja undandraga sig afgifvandet
af ett på pröfningsgrunder hvilande
Utlåtande öfver det af mjg gjorda förslag,
och med skyldig öfvertygelse så val
om Ridderskapets och Adelns rätt att i detta
ämne, efter hvad dem synes , göra och
låta, som om möjligheten af de högre och
mera omfattande åsigter, hvilka torde bjuda
detta Riksmötes ej längre fördröjda upplösning,
torde jag denna gang, heldre än att
uppehålla en för görcynålen dyrbar tid, böra
fästa mig vid Utskottets yttrade mening
om nödvändigheten af förslagets ytterligare
befordran till allmän kännedom, hvilket jag
äfven så mycket heldre gör, som en billig
princip bade för utgörandet och fördelningen
af Rikshördorna synes mig lika myo
ket höra öfverensstämma med Landets önskan
som den otvifvelaktig* är en af de rikaste
källor till dess väl. Det är således
i följd af denna min tanka, samt i stöd af
Bevillningsutskottets Yttrande, att de af
mig uppgifna grunder böra , för att till deras
användbarhet bedömas, mera än hittills
skett, komma till allmän kännedom „
som jag vördsamt anhåller det anstalt måtte
fogas att det af mig uppgifna Bevillningsförslag
med dertill hörande Värderingsmetod,
samt alla med ämnet gemenskap
ägande Handlingar, så äf ProtocollsUtdrag
och Remisser sorn Höglofl. Be
-
$7o
Dett u Juli f. nu
villningsUt^kottets i afseende på detsamma
hafda ofverläggningar och "tagna heslut, må
genom trycket tili Allmänhetens kunskap
komma, för att, efter ett sådant allmängörande,
vid en framdeles inträffande Riksdag,
kunna ytterligare blifva föremål för Riksens
Ständers uppmärksamhet; hvarå jag
får anhålla om Högvälborne Herr Grefven*
och LandtMarskalkens Proposition; äfvensom
att detta, med dertill hörande Handlingar,
må de öfriga Stånden communiceras.
Grefve mörner, Carl Stellan: Jag får
den äran förklara att jag, för min del, instämmer
uti det af Friherre Cederström
till Bevillningsutskottet inlemnade förslag,
Jag är öfvertygad att det förtjenar mycken
uppmärksamhet, och tror att, om det bli*
allmänt kändt, har det visserligen nog värde,
för att vid en annan Riksdag kunna antagas.
Herr Grefven och GandtMarskalken
förklarade att Utskottets Memorial, såsom
första gången uppläst, skulle hvila, och
proponerade för öfrigt den begärda cornmunication,
samt inbjudning till de andra
Stånden att med Ridderskapet och Adeln
sig förena om Tryckning af Friherre Cederströms
förslag af de medel som till Riks»
dagsutgifterna äro anslagna.
Bifölls.
Den ii Juli. /. m.
571
A nyo föredrogs BeviilningsUtskottets
den 2 och 7 dennes på Bordet lagda
Memorial om Allmänna Bevillningen.
Herr von Heyne, Georg, uppläste till
Protocollet följande:
Under lifligt förklarande af den högaktning
jag hyser- för BevillningsUtskottets Ordförande
äfvensom för dess öfriga medlemmar,
och den tro jag har att redlighet och Fosterlandskänsla
vägledt Utskottets Öfverläggningar,
anser jag mig dock pligtig att vid
det nu inlemnade Bevillningsutskottets
Betänkande yttra mina tankar, föranledda af
min öfvertygelse och den kännedom jag,
såsom mångårig Taxeringsman, haft tillfäll©
inhämta.
Jag delar icke Utskottets öfvertygelse
att, utom ett enda förslag till Bevillning,
alla de öfriga saknat både nian och tanka
samt billighet i princip, så att de icke med
alfvar syntes kunna sättas i fråga; hvilket
generela ~ och jag vagar säga mindre granlaga
— bedömande icke, elter min tanka,
hvarken är rättvist eller uppmuntrande att
för framtiden hoppas upplysande förslag, hvil?
ka säkert äfven i detta ämne vid nästa Riksdag lära
blifva nödvändiga, om vid denna det föreslagna
skulle antagas. Lika litet delar jag Utskottets
yttrade tanka att den medborgerliga
572
Den ir Juli f. nu
ande sorn till uppgifternas ofelbara riglighet
skulle hos en hvar förutsättas, b ekla gli
gen hos mindsta delen kan förmodas, jag
känner hvarken böjelse eller anledning att
ur denna synpunkt betrakta Rikets medborgare,
och kan derföre visst icke, för min del,
bifalla principen för ett beskattningssätt sorn
alagger den gäldbuudna att betala Bevillning
både för sin förmögenhet och för sin gäld.
De skärpta föreskrifterna för Gäldenärs
rätt att afdraga hvad han i Bevillning för
fordringsägaren förskjutit , torde, i stället,
för Näringsidkarens förmon, verka en ännu
större förlägenhet, och att Penningmannen
drar sina capitaler från Näringarne, då
andra förmonligare speculationer gifvas, der
sådane afdrag icke behöfva fruktas.
I öfrigt äro föreskrifterna i detaillerna
af det nu förevarande förslaget ojemförligt
bättre än de uti 1812- års BevillningsFörordning.
Men om det skulle äfven till
dess, i synnerhet för Jordbrukaren tryckande,
princip af pluraliteten antagas, anhåller
jag vördsamt att, till förtydligande
i några punkter, få göra följande anmärkningar.
I 4'de Art. 4;de §. 16 mom:t är Öfver.
Ståthållaren ålagd att, som orden lyda, lita
upprätta och infordra förteckningarna på
Ueu 11 Juli f. m.
Brandförsäkrnde Egendomar i Stockholm;
Men Brandf örsö krin g sContoir et bör åläggas
att upprätta och Of verståthållaren att
infordra dessa förteckningar.
I 4;de Ärt. 7:de 5- i:?ta Momrt är den
skattskyldige ålagd, om han sig besvära
vill, att på olika tider och ställen anföra
besvär, särskildt öfver Debiteringen och
särskildt öfver Taxeringen; men han bör
få besvära sig hos PröfningsCottimi ttéen öfver
allt hvad DebetSedeln innehåller.
D:o D:o /\:de Mom:ti I stället för
Kronofogde bör sättas vederbörande Uppbördsman;
ty Kronofogde kan ej återbetala
hvad som influtit i Städernas eller RegementsSkrifvares
uppbörd.
5*.te Art. 3:dje §. 2 Mom:t: Den be
frielse
från Bevillning, efter 2:dra Art., som
blifvit tillerkänd Kronans och Statens jemte
andra allmänna Byggnader, Yerk och Inrättningar,
bör icke kunna tillerkännas sådan
Egendom som under enskild mans rätt
tillhörer Kyrkor eller Städer af Hus eller
Tord, då desse blott till Kassorna gifva revenue,
men ej till Fattig- eller ScholhuS
begagnas, och hvilket bör tydligen utsättas
Slutligen
får jag förklara, att ehuru Utskottet,
på sista sidan af Betänkandet, yt
-
»74
Den ii Juli f. m»
trat det vara Riesens Ständer mest värdigt
att icke frånträda 1812 ars Beskattning
. . ^
princip, tror jag densamma icke lemnat
annan erfarenhet än att den, under det
den tryckte Näringsidkaren hårdast, inhragte
en summa vida ofver beli ofve* eller
hvad Staten påräknat. Och hoppas jag att
af de sorn mig känna icke anses ledd hvarken
af Nyhetsbegär, enskildt interesse eller
främmande af sigtor, ehuru jag haren annan
öfvertygelse om Beskatlningssättet an
Utskottet i. dess Betänkande antagit.
Herr Gahn äf Colquhoun, Carl Port*
tus, hade inlemnat ett så lydande
Ödmjukt Memorial:
Uti den af Kongl. Majrt, uppå Riksens
Högl. Ständers underdåniga hemställning,
under den 23 Januari 1770, utfärdade Nådiga
förklaring öfver 1752 års Boställsordning
förordnas, i 8:de §., att HusisynsContoiret,
under Kongl. KrigsCollegii m, i anseende
till des3 med den då inrättade Mi*
litieBoställsCassan , utvidgade befattning,
skulle för sin aflöning i everldliga tider vaxa
skyddad och undantagen från alla slags
Bevillningar och gravationer, under hvad
namn de vara måge; och som, j nite det
Högstberörde Kongl. Förordning ännu är
till allmän efterrättelse gällande, Rikgens
Den 11 Juli f. to.-
575
Högh Ständer, vid alia ifrån samma tid
in tills nu sig åtagna Bevillningar, denna
förmon för Contoiret aldrig återkallat;
hvaraf dess helgd och bibehållande synes
mig orygglig, heldst som vederbörande
Embets- och Tjenstemän i förlitan derpå
sina innehafvande sysslor emottagit, men
denna omständighet uti det uppgifna Bevillningsprojectet
alldeles saknas, så hemställer
jag i ödmjukhet om icke, till desto
mera tydlighet för vederbörande vid de
skeende Taxeringar, HusesynsContoirets aflöning
må upptagas ibland dem som äro berätti^.
ie till befrielse från Bevillning; och
får jag derföre hos Eders Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Högl.
Ridderskapet och Adeln i ödmjukhet anhåll?.
att detta Memorial må, jemte Bevillningsprojectet,
till BevillningsUtskottet blifva
remitteradt.
Herr Marths von Wurtemberg, Nils
Wilhelm, hade inlemnat till Protocollet följande
Ödmjukaste
Memorial:
Med erkännande af den omsorg Bevillningsutskottet
i allmänhet haft ospard för
en billigare reglering af den blifvande
Bevillningen, torde mie likväl tillåtas, hvad
orslaget angår till Bevillning å krut, der
-
vid få göra den anmärkning, sorn jag hoppas
Högloft. Ridderskapet oell Adeln skall
gilla:
Utskottet har väl behagat ifrån 16 sk.
till 12 sk. per Centner nedsätta om förmälda
Bevillning. Om för denna åtgärd jag
icke bör vara otacksam, hade jag dock önskat
att Utskottet, i likhet med hvad af
mig, genom förut afgifvet Memorial, blifvit
yrkadt, denna utkyld bliivit stipulerad
till 6 sk.
Denna önskan är icke ohiln^
grundande sig derpå att just för det .....ehafvaren
af Fliseryd krutbruk , enligt sitt
med Kongl. Majit och Kro 18'
ingångna Contract om krutt.
icke koinme att erlägga större Bevillning .»1
6 sk. per Centner, så skulle deremot Kongl.
Majit och Kronan icke betala högre summa
för hvarje Centner forfärdigadt och proberädt
krut än 5 Rid.
Det är i anledning häraf jag vågar anhålla
det afseende måtte göras å förenämnda
Contracts vjl^or, imellan Kongl. Maj t
och Kronan Samt iunehafvaren af Fliseryd
Krutbruk; och att, såsom följd af delta
vilkor, Bevillningen å Krutet måtte lill
dess rätta belopp 6 sk. Centnern rättas;
hvarigenom
Den 11 Juli f. m'
577
hvarigenom den obehagligheten undamödjes
alt besvära Kcngl. Majit med underdånig
anhållan om sä stor tillökning i betalningen
för Krutet, som blefve svarande entot
hvad Riksens Högloft. Ständer högre
i Bevillning derföre kunde fastställa än Contractet
med Kongl. Majit och Kronan i
bokstafven bestämmer.
Herr Spaldencreutz, Arvid, uppläste
följande:
Som jag redan under öfverlaggningarne
inom Riksens Ständers Bevillningsutskott,
såsom Utskottets Ledamot, varit af motsatt
tanka med större delen af dess Öfriga
medlemmar, nödgas jag nu äfven inför Eders
Excellence och Högloft. Ridderskapet
och Adeln förklara att jag alltid kommer
att hysa samma motsatta öfvertygelse i afseende
på de af Utskottets pluralitet antagna
Bevillningsgrunder. Herr Stallmästaren
von Törne har på sanna och rättvisa
grunder upgjort ett Bevillningsförsjag, somt
nu på samma gårig blifvit underkastadt Ridderskapets
och Adelns bepröfvande. Utskottet
har i sitt blomsterrika Betänkande öfver
detsamma fällt det gynnande omdömet ,
att det, grundar sig på en rättvis princip,
en förtjenst som Betänkandet på intet ställe
tillagt det mea Betänkandet åtföljande.
Ridd, 0, yld. Fröt. 73. 74■
Ven ti Juli f. m.
jande, af Utskottets pluralitet antagna
Bevillnings-förslaget. För denna rättvisa
får jag, såsom varande af samma öfvertygelse
med Herr Stallmästaren von Törne,,
högtidligt förklara min erkänsla; men jag
anser mig skyldig att lika högtidligt varna för
det, i min tanka .origtiga och förvillande i de
reflexioner, sorn i Betänkandetfinnas gjorda
emot Herr Stallmästaren von Törnes förslag
och i synnerhet öfver de Calculer, hvarpå författaren
grundat sin uträkning. Det vore för
vidlöftigt att härom gå i en fullständig detail;
om som denna fullständighet, bade i
detailler och bevis, finnes i de discussioner,
sorn utgöra de Protocolls Utdrag från
BevillningsUtskottet som till Ridderskapet
och Adeln blifvit öfverlemnade, så nödgas
jag dit hänvisa hvarje opartisk och för sakens
rättvisa och vigt nitälskande medborgare.
Jag har intet hopp att kunna verka
något för en återremiss i afseende på Bevillnings-grunderna,
och hvilken äfven skulle
vara utan ändamål, sedan gine Stånd redan
lära hafva bifallit de af Utskottet föreslagna
grunder; men jag har ansett mig
skyldig att, för min egen tillfredsställelse.,
härmedelst högtidligt reservera mig, under
hjertlig önskan att Nationen ej alltför snart
blir satt i nödvändighet att förändra hvad
som nu blir antaget, sedan följderna ej
svarat emot uträkningen, utan åstadkommit
Vt
Ver ii Juli /• m.
en villervalla och skada, som då ej mera
kan hjelpa?, och för hvilka det under närvarande
Riksmöte-, mera än annars, varit vår
strängaste pligt att förvara oss.
Friherre Stael von Hollstein, Corfitz
Fudvisj: Sedan grunderna till Beviilningen
redan af 3 Stånd äro antagna, vore det egentligen
blott en onödig tidspillan att
göra anmärkningar dervid, då, ehuru grundade
de än voro, de icke verkade någon
ändring; men modifikation i det speciella
är ännu ämne för discussion: min uppmärksamhet
har derföre blifvit fäst dervid att
Utskottet stadgat de 2:ne sistförflutna årens
värde och egendomspris till Norme vidi
Taxeringen å Landtegendom: detta var just
det mest felaktiga uti 1812 års BevillningsFörordning,
Det var bestämdt föreskrifvet
att de köp, sorn sedan nya Förordningen Voro
afslutade, skulle lända till grund för
Taxation, icke allenast för den köparen, vitan
derefter skulle också andras egendom
kunna jeraföras. Man känner huru orimligt
egendomar stegrqts, vida öfver deras värde;
huru olika köpsuinmar kunna blifva genom
conditionerna, om betalningen emot renta
får innestå längre tid, eller köpskitlingen
skall erläggas genast eller ock på ganska
Jcort tid. Många olika meningar hafva derigenom
uppstått vid Upps kattningsComnhtleeina,
då Alternativ vaiit iemuadt till en o
-
Dan ii Juli }. m.
lika Taxering, och derigenom härleder sig
till stor del den klagan att man blifvit pä
många ställen öfver höfvan beskattad. Att
ytterligare bestyrka det rigtiga uti det
hvad jag anfört, vill jag åberopa inig hvad
här för några dagar sedan blef anfördt,
att, i Östergöthland, ett hemman för par
år sedan blifvit försåldt för 15,000 R:d. ,
hvilket köparen sedermera icke kunde betala,
förmodligen derför att han sjelf icke
ägde penningar och icke kunde förmå någon
Capitalist att låna sig penningar att
betala en egendom som han köpt öfver sitt
egande värde; den vardt sedan såld på Auction
för 4000 R:d.; — efter hvilken grund
skall en sådan egendom Taxeras-? Manne
efter hvad han gällde för par år sedan?
Herr von Schantz, Ifvar Fredrik Gabriel:
Min tid har ej medgifvit att, såsom
jag önskat, granska Utskottets BevillningsFörslag.
Jag har derföre måst åtnöja mig
att endast genomögna detsamma, hvarvid
jag funnit anledning till anmärkning emot
förslaget af 10 procents Bevillning af Fideicommissar.
Jag känner allt för väl den allmänna
tanka , hvilken allt sedan 1809 varit
rådande, att lägga alla hinder för FideiCommios-stiftelser.
Om denna princip vill
jag nu ej yttra mis, såsom ej egentligen
hörande till Bevillningsfrågan; ~ men om
»nan vill, med säkerhet, påräkna någon för*
Den 11 Juli /. ni
-
mon för Kronan genom sådana stiftelser,
måste man göra det så att ändamålet kan
vinnas. Förgäfves lär man villja föreställa
sig en Landtegendom i Riket af den productiva
beskaffenhet att den afkastar inom
ett år 10 procent. En ganska fattig person
kan erhålla ett FideiCommiss: han saknar
egna medel till Bevillningsprocentens afbördande;
och måste således antingen upplåna
dem eller derför sätta borgen; äfven
detta kan blifva för honom omöjligt; ty
om han dör innan han af egendomens afkastning
hunnit, jemte sitt eget uppehälle,
inbringa Bevillningsbeloppet med renta derå,
så kommer antingen hans borgenär eller
hans löftesman att dervid blifva lidande ;
och med föutseende häraf skall det blifva
en fattig Fideicommissarie omöjligt att
komma i åtnjutande af en förmon som en
anhörig eller gynnande vän velat honom
tillägga. Vill man derföre, med afseende å
Statens behof, pålägga honom en så dryg
afgift, som mindst medtager 2 års revenue,
så vågar jag s^som lämpligare föreslå att i
5 år erlägges 2 procents Bevillning af Egendomens
välde, hvarför borgen vid bevakningen
kunde ställas. På detta satt kan
denna Bevillning komma att åtfölja Jorden
och ej personen, samt således blifva möjlig
att påräkna.
Vid én annan omständighet af BevillningsFörslaget
har jag äfven fästat mig _
582
Den U Juli j. 177*
den nämligen: a!t man i allmänna Bevillningeri
inblandat Landttullsersättningen. Då
denna ersättning vid i8to ars Riksdag bestämdes.
vill jag erinra mig att en större
del deraf fördeltes på Städerna och en mindre
- del på Landet. Genom denna föreslai
gna fördelning tror jag förbållandet
blifva tvärtom , så att Lan,det får vidkännas
det mesta, och deruti förmodar
jag Hnglofl. Ridderskapets och Adelns mening
ej vara att ingå. Det är troligen de
olika principer för denna afgifts
imellan städernas invånare oell klagomålen
deröfver, som föranledt till den nu före-,
slagna utväg för repartitionen. Mer än,
mången annan känner jag de olika grunder
som i Hetta ämne varit rådande, samt att;
Handlande, Fabriqueurer, Handtverkare och
"Näringsidkare sökt hvälfva denna afgift,, pä
Städernas icke trafikerande invånare, så att
denna afgift, sorn liar sin grund i consmntion*
hårdast drabbat dem hvilka, snart sagdt, lefva
fördagen, och fj dem somiafjLandtullarnes.
indragning hämta den mesta båtnad. Detta
torde behöfva rättelse; men den bör ske
på annat sätt än den nu föreslagna fördelningen,
hvilken ej förbättrar, om ej försämrar
förhållandet.
Friherre Cederström, Anders: Jag får till
alla delar förena mig med Friherre Stael,
blott med det tillägg, att då BevillningsUtskottet,
med uteslutande af den progressiva
och öfverllodsafgiften, i det stället på«
Den ii Juli /. m.
583
fegt hvarje Bevillnings-R:d. 6 sk., har detta
deras förslag derigenom blifvit jemt
upp 6 sk. på hvarje Bevillnings-R:d. obilligare
än iSi2 års, för alla Landets invånare,
hvilka en öfverflods- och progressiv afgift
ej kunde träffa.
Herr von Heyne: I 1812 års Bevillningsförordning
nämnes, att Taxeringsmännen
skola hafva Köp- eller Fastebrefven på
de sist skedda köpen, jemte flera upplysningar
, till rättelse för värderingen af Egendom;
men i en efterföljande §. säges att
yid ali värdering af Jord skall hafvas afseende
på Jordmonens beskaffenhet, afsättningstillfälle
m. m. — dock så att intet
Jiemman värderas under hvad det, efter
Taxeringsmännens samvetsgranna bedömande,
skulle kunna kosta, om fråga vore om
dess försäljning. I Jönköpings Län och äf.
ven i Östergöthland följdes denna sista princip,
utan afseende på de högre köpsummor,
som genom locala omständigheter af flera
köpare erlagts*
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, anförde
skriftligen: Om det Bevillningspro
ject,
som nu ifrån BevillningsUtskottet är
afgifvet, blifvit lika provisoriskt framstäldt
för 2:ne månader sedan, som nu, hade man
ägt rådrum till granskning af flera förslag,
och icke, som nu, vid Riksdagens förestå
-
5g4 -D<"« jj Juli. /. ra.
ende slut, varit inskränkt blott till föreslående
af jemkningar i livad Höglofl. BevillningsUtskottet
likasom till efterlefnad
föreskrifvit, Men innan jag, till vinnande a£
jemkningar i Utskottets Betänkande, framställer
några anmärkningar, torde det tillåtas
mig vid Utskottet» behandlingssätt af
dit remitterade Memorial följande erinra.
Flere, jemte mig, hafva gjort mera eller
mindre detaillerade Bevillningsprojecter,
som ifrån RiksStånden blifvit till Bevillningsutskottet
remitterade: och då, i öfverensstämmelse
med ett på Riksdagsordningen
grundadt öfligt bruk, alla Utskott bes vara
dit remitterade motioner; hade jag så
mycket mera väntat att Bevillningsutskottet
skulle iakttaga ett sådant förhållande, som
det £ynes att rådrum dertill icke saknats.
Det är sant att BevillningsUtskottet icke
ägt att föreslå grunder för Bevillningen;
men det har derföre icke varit Utskottet
betaget att pröfva och ogilla de grunder,
som Riksdagsmän föreslagit, och, med anförande
af skälen dertill, besvara derom gjorda
mötioner, och om orsaken till uppskof
dermed varit en följd af Utskottets sysselsättning
med de mindre bevillningarne, som
icke behöfva afbida någon bestämd tid, till
föreslående, nämligen: Bränvins,-Post-,ChartaeSigillatae
och Sjötullsafgifterna, hvilka
sistnämnde, 2:ne Riksdagar ovidrörde, viå
Den ii Juli f. m.
585
närvarande förhållande, otvifvelaktig! i Utskottet
föranledt till granlagare och vidleftigare
öfverläggningar, synes Utskottet derföre
icke hafva saknat tid och varit berättigadt
till vägran af partiel pröfning och bedömmande
af hvarje Riksdagsmans motion,
genom det beqvämliga förklarande i Betänkandet,
att alla motioner om Bevillning
voro genom Betänkandet besvarade. Förgäfves
skulle jag nu yrka andra Bevillningsgrunder,
då det afgifra BevillningsBelänkandet,
vid Riksdagens sista dagar, oxindvikligen
måste tjena till Beska ttningsLag
för några år; men, hvad Betänkandet
angar, då jag i detsamma återfinner samma
hufvudgrunder och, nästan ordagrant, samma
Reglementariska föreskrifter som i nu
gällande Revillningsstadga, kan jag icke undgå
alt, med åberopande af hvad jag till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Protocoll
den 3 Augusti 1812 anfört, de samma nu
åter bestrida. Jag hade trott, att då skillnaden
imellan hvad efter 2:dra Artikeln,
eller i afseende på förmögenhet och tjenst,
i Bevillning utgått efter 1800 och 1812 å»
renä Bevillningsstadgar, varit mindre betydligt,
man skulle kunnat nalkas den enklare
Taxeringsmethod som jag vid Riksdagens
början föreslog, hvilken med allmänt godkännande
i flera år begagnades, och hvarigenom
en rättvisare beskattning då i en
Taxerings instance bereddes än nu, genom
53 G
-
T)eu ti Juli f. nt.
5 gånger så niånga Taxerings-instancer och
5 gånger så många edgångar. Ägare af*
fast egendom på Landet blifva nu alltid att
beklaga, Sa länge den principen blifver gällande,
att värderingar efter Hemman skoia;
uppgöras, och de likväl sakna geometriska
chaftor att upplysa Hemmanens förhållanden,
Godtycke och slumpen skall ofta bestämma
Hemmansvärdet efter den äfven så
löjliga som för Hemmansägaren äfventyriiga
föreskrift, att Taxeringsmanneu skall
på sin ed bestämma värdet å ett Hemman,
beläget stundom Hera mil från bans hemvist,
och hvarom han ej äger eller kan erhålla
någon kännedom. Det olämpliga i
denna Beskattningsgrund visar sig ytterligare
i nu varande och förmodligen länge
blifvande skiljaktiga förhållanden , i anseende
till Hemmans värde i olika provinser,
hekht då Bevillningsötskottet föreslagit en
fortsättning af den origtiga princip, att köp
å Hemman i orten skola blifva ledning till
bestämmande af Hemmansvärden i allmänhet,
följden deraf skall blifva den att Hemmanen
i de bästa och bördigaste provinser
skola länge blifva ganska lågt värderade,
i jemförelse till andra s amre provinser, emedan
de olyckliga verkningarne af Disconternas
granskap ha i synnerhet träffat
Hemmansägare i de bördigaste provinserna,
der Hemmanen rättligen äga ett större
värde, som der visar sig i Penningförlä».'
Den ii Juli f. m.
5S7
genhetén, och nedsatt Hemmanen under
rätta värdet, och under Hemmansvärdet i
andra sämre Provinser. I anledning af
allt detta föreslås den förändring i Utskottets
Betänkande att till ledning för bestämmande
af ett Henmiansvärde må tagas, jemte
Köpebref , nämligen å samma Hemman,
Geometriska Gh artor, Kronotionde-beräkning,
företeende Gårdsräkningar, och andra
om Hemmans förhållanden pålitliga upplysningar;
äfven som att det stadgande i Betänkandet,
alt nämligen Hemmansägaren
anses skyldig uppgifva sitt omdöme oni
Hemmanets värde, mätte utgå, såsom alldeles
olämpligt och utan allt ändamål. Då
ägaren meddelt sina uppgifter om Hemmanet
eller Egendomen, har han uppfyllt sitt
åliggande i afseende på sin fördel, och åsättande
af ett presumtift värde skulle föranleda
till en fortsättning af de obehagliga
följderna af 1810 och 1812 årens Taxeringssätt,
att man å ena sidan möjligen blottstäldes
för en dementi på sin uppgift, och
å den andra Taxeringsmännen kunde sättas
i nödvändighet att begå en ohöflighet emot.
Jordägaren, genom gissningen att hans uppgift
ej barde godkännas, ' Sedan nu gällande
grunder för bestämmande af Hemmans
värde bibehållas, anser jag Hemmansägaren
icke, genom den föreslagna Bevi!fning’sstad»
gan, tillkomma annan fördel, än i lika förhållande
till’ andra skattskyldiga, till någon
588
Hen l r Juli f, ni.
del nedsatt Bevillning; men dä det varit
medgifvet att den nu gällande varit för
He mmanssgaren mera betungande än andra,
kommer, vid saknad ändring i värderingsgrunderna,
ett lika förhållande att -fortfara
genom föreskriften att Hemman skola värderas
och verkställigheten är öfverlemnad
åt godtycke och slumpen, som aldrig kan
förekomma?. Jag erkänner Utskottets möda
och sorgfällighet att förbättra nu gällande
Bevillningsstadga; men dä de föreslagna
hufvudgrunderna äro de samma söm nu
gälla, befarar jag att olägenheterna, i synnerhet
för Hemmansägare, blifva enahanda,
och oaktadt Utskottets yttrade nitfulla bemödande
att i synnerhet för Jordbrukare
Jätta Beviliningsbördan, kan jag likväl icke
inse att den blifvit särdeles lättad, eller
att Hemmansägaren i jemförelse med andra
ägare af fast Egendom njuter någon lindring.
Värderingsgrunden å Hemman är
val en procent nedsatt, eller ifrån 5 till 4-  procent; men samma nedsättning är medgifven
för all fast Egendom, Bruk, Qvarnar,
Stadsegendomar m. m. — Således ingen
partiel ynnest för Jordbrukaren bevilljad:
och då Bevillningssumman i allmänhet kunde
och borde nedsättas, blifver denna nedsättning
en följd deraf och icke till särskild
förmon för Hemmansbrukaren, hvilken, med
afseende å döss ringare behållning, sedan alla
Hemmans ålagde partiella onera afgå, rättli
-
Hen n Juli /. m
589
gen bör njuta en ytterligare nedsättning af
en procent, elle;' till 5 procent af Hemmansvärdet,
för att komma i någorlunda jemnt
förhållande, i Beskattningen, till annan förmögenhet.
Det är Hemmansägares betungande
i flera vägar som under förflutna år
haft större inflytande till dess vanmagt
än andra orsaker: och utan en tillfyllestgörande
lindring deri skall vanmagten otvifvelaktigt
fortfara. Utskottet synes äfven
dela denna öfvertygelse i det yttrande, att
Beviliningsbördan varit till den grad tung
för ägare till starre egendom, att hans undergång,
om d,cn ännu ett år fåttfoi tjura,
icke kunnat afböjas; och då Utskottet lärer
inse att nedsältningen af denna procent så
mycket mindre frälsar Hemmansägaren från
undergång, sorn vid fallande värde å dess
producter tillgångarne till utskylders afbördande
inskränkas åtmindstone i ett lika förhållande,
torde af Utskottet vara så mycket
mera att förvänta en nedsättning af värderingsgrunden
för Hemman allena till 3 procent,
som Utskottet ansett, i dess Betänkande,
att den lindring tillgångarne medgufvo,
borde först och främst komma Jordbrukaren
till godo. Den föreslagna nedsättningen
af Hemmansvärdet till g procent
kunde icke verkställas utan någon nedsättning
af Bevillningssumman: och förslag
derom har jag till Höglofl. Bidderskapet
och Adeln framställt, då fråga förevar pnr
5§o
Dea ir .Tuli. f. *t.
Bevillningssummäns bestämmande, som torde
äfven BeviilningsUtskottet meddelas, dä
jag härmed det samma förnyar: , varandes
detta förslag nu *å mycket mera verkställbart
som, genom liquiden af Utländska
skulden, den derför beräknade rentan kominer
att i StatsUtskottets calculer Utgå.
Hvad de i BeviUningsUtskottets Betänkande
bestämda afgifier angår, får jag deröfver,
så vidt vid en flygtig läsning jag rättligen
fattat Utskottets mening, oell under förbehåll
af rättighet till ytterligare anmärkningar,
jag följande yttrande nu afgifva:
Vid 2:a Artikeln förekommer: V:o Afgiften
för Rusti Jenstmarker; _ och far dervid
förn ya mitt yttrande vid 1812 års Riksdag,
att så lämplig denna Eeskattningstitel kunde
vara efter 1800 års Beskattningsgrunder,
så olämplig är den då Beskattningen utgår
ifrån inkomster eller förmögenhet, då någon
afgift, som skiljer sig från Hemmansvärdet
eller inkomsten, icke bör äga rum; 2:0-Synes
särskild afgift för arrendatorer och
brukare af andras Hemman icke böra äga
rum, då ägaren betalar full afgift för Hemmansvärdet,
heldst deraf uppstår den följd,
att en större beskattning utgår af ett Hemman
som icke innehafves af ägaren, än det
han sjelf brukar, som motverkar det ändamål
att, så vidt möjligt är,befordra Arrén»
Den 11 Juli f. m.
59*
r3eContracter för längre tid, än annor mans
egendom; 5:0 Skyldigheten att, efter beräkningen
af ett bestämdt Hemmantal, betala
In pectors-, Fogde- eller Rättare-afgifter,
lärer äfven vara bibehållen, då likväl
den Egendomsägare, som hvarken har råd
eller böjelse att lemna ifrån sig förvaltningen
af sin egendom, icke rimligen borda
betala afgift för en tjensteman, sorn han
hvarken har eller behöfver; 4ro Arbetskarlar
i Stockholm, Götheborg och större
Städer borde betala dubbel afgift emot hvad
är föreslaget, heldst de icke någon årstid
sakna en uppdrifven daglön: och både genom
författningar och förhöjd Bevillning
af arbetsfolk i Städerna borde man söka
förekomma den tilltagande inflyttningen ifrån
Landet till Städer, der daglönerna äto
dyrare, och hvarigenom Hemmansbrukare",
i förlägenhet om tjenstfolk, blifva föranlåtna
att f£r tjenstfolk medgifva ganska betungande
lön ilkor. I 5 Mom. står: att för Rotefriheten
bör betalas 12 R:d.; jag tror deremot att
detta tål tillökning, och att, med afseende
derpå att vanligen en Soldatrote utgöres af
högst 2 Mantal, hvarje Mantal borde betala
hälften af den Vacance-afgift, sorn i orten
erlägges för en Soldat-vacance; 5:0 Anmärkes
att capitalisten, efter Bevillningsförslaget,
undkommer Bevillning, samt att det föreslagna
eoxrectiv i de flesta fall lättligen il
-
592 Dtn i1 Juli f. nt.
luderas: Ått capitaler, vederbörligen beskattade,
skulle betydligen öka BeviUnirgstillgångarne,
ligger i öppen dag: och de under
förflutna tider lätt vunna Capitaler i
Handelsvåg, böra väl i Bevillning gifva
något skadestånd för vunna fördelar på
allmän bekostnad: Det lärer väl icke kunna
anses lämpligt att, i närvarande epok,
ägaren af tunnor guld betalar lika med dagakarlen
i och ehuru svårigheterna sorn möta
vid capitalistens beskattning medgives»
äger likväl den erinran rum, att med tilllämpning
af föreskrifterna till utgörande af
förmögenhets-afgiften till realisation , en betydlig
afgift af förmögenheten i capitaler
kunde erhållas. I 2 Art. föreskrifves, att
sådana som resa att sälja och byta hästar,,
betalahufvudmännen 20 R:d. och medföljande
qvinfolk 5 R:d., hvarvid jag får yttra
den önskan att denna stroph måtte alldeles utgå,
och att ej någon i sådant ändamål må
med pass förses, såsom i flera afseenden
beredande olägenheter, och i synnerhet
för Landtmannen. Hvad 3 Art., kallad Fylinadsafgift,
till ersättning för Bränvinsconsumtion
och LanckulIsBevillning angar, så
synes consumtionsafgiftens flyttning ifrån
personer till egendom icke vara det rätta,
äfvensom att derigenom Landttullsersättning
kommer egentligen att utgöras af dem som
äga egendom, men icke af dem, sorn innehafva
-
Den tt Juli f. m.
593
hafva Hemman och rätteligen borde derföre
ansvara, äfven då alla derifrån äro befriade,
som icke innehafva Lön till 50,0 Rd:rs
belopp, derigenom uppkommer del skiljaktiga
förhållande att en kammarjungfru,
som icke super Bränvin, kommer först att
betala 18 sk. efter 1 §. i 5 Art. och sedan
8 sk, efter 2 §. i samma Art., dl deremot
alla Löntagande Embets- och 1 janstemän
med mindre Lön än 300 R:d, fastän de supa
Bränvin, betala alls intet hvarken efter 2
eller 3 Art., då någon mindre afgift efter
båda dessa Artiklar torde varit lämplig.
Hvad Reglementariska föreskrifterna i 5 Artangår,
så, emedan de äro bibehållna, får
jag till vidlöftighets undvikande åberopa
hvad jag den 5 Augusti 1812 deremot anfört,
och som jag anhåller Utskottet behagade
taga i benäget öfvervägande.
Friherre Stael von Hollstein: Mecl
Herr
Marcks von Wurtemberg conformerar
jtg mig hvad Bevillningen för kruttillverkningen
angår; Den ar af Utskottet bestämd
till dubbelt belopp emot hvad andra
betala. För att icke uppehålla tiden med
uppläsandet af ett Memorial jag i detta
ämne författat., anhåller jag få samma till
Utskottet remittena
Ridd. 0. Ad. Fröt.
75. 76-
694
Den 11 Juli f. m.
Hvad Herr von Heyne yttrat, anser
jag icke såsom någon vederläggning man
snarare såsom en bekräftelse af hvad j >g
sagt, att Beskattningen skett olika; genom
de alternativet sorn blifvit lemnade å ena
sidan ha Taxeringsmännen varit bnndne genom
sin gägna ed, att efter samvete och
bästa förstånd dela bördan lika; orh a andra
sidan hafva de haft en föreskrift att
efter de öfverdrifna priserna på egendomar
taxera egendomarna vida öfver värdet.
Detta har verkat olika meningar och beslut.
En bestämd grund, och inga alternativer,
torde derför vara nödvändig framdeles.
Vördsamt Memorial:
Att bevillja till Statens behof, är folkets
skyldighet. Att fördela detta onus i
en efter förmögenheten afpassad proportion
är Bevillningsutskottets pligt, sedan Riksens
Ständer bestämt summan och fastställt
en viss grundsats till rättelse. Denna grunsats
är redan gifven : Att Femtedelen af behållen
inkomst bör i Bevillning erläggas —
det vill säga: 2o:de penningen. Till utrönande
af denna 5:tedel af behållna inkomster,
är Taxation af synbara förmögenheten
en nödvändighet, och kan icke annorlunda
än genom UppskattningsCommiteer verkställas.
Helt annorlunda är förhållandet med
Den 11 Juli /. m,
595
den Beskattning som är personelle , och kan
genom Mar.talslängder utrönas, samt sådana
Varuaruklar hvars belopp från särskilda
Autoriteter blifva uppgifna, och af Riksens
Ständer sjelfva irnmediate blifva taxerade.
Till denna sednare Klass hörer Bevillningen
å Kruttillverkningen i Riket. Krutbrvksägare
hafva med Kronan ingått Contracter
om betalningen för det krut som tillverkas
åt Kronan , derföre betingat sig en arbetslön
sorn blott lemnar på sin höjd 2 Rd:rs be- ,
hållen inkomst per Centner. 6 sk. Bevillning,
som utgör ungefärligen 2o penningen
af inkomsten, eller detsamma som andra
betala . är bestämd i Contractetj frågas nu:
Huru kan Bevillningsutskottet då med skäl
föreslå 12 sk., som gör io å 12 penningen
samt jemt beskatta Kr utbruk sagar en dubbelt
högre än andra Rikets invånare ? Den
som ager 1000 R:d erlägger 50 R:d i bevillning
; men en Krutbruksägare med lika
inkomst betalar 100. Detta kan omöjligen
härröra af annat skäl ån det att Högloft*
Bevillningsutskottet icke så noga kanner
förhållandet med Krutbruken; hvarför jag
anhåller, det Utskottet måtte få den föreskrift
att icke beskatta Krutbruksägare i annan
proportion än andra medborgare, samt
derjemte hafva afseende derå att helgden
af ingångna Contracter icke rubbas, emedan
man med ett sådant .gifvet prejudicat
«j Vet hvar det slutligen stannar. Om Ut
-
Ben ir Juli. f. m.
skottet skulle sakna' tillförlitlig upplysning,
*å torde, på sätt Riksens Stander äga att
få sadan af publika autoriteterna, den samina
från KrigsCol legitim kunna erhållas.
Om äterremiss, nied denna anmärkning,
anhålles vördsamligen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Sedan 5 Stånd redan antagit Bevillningsutskottets
Betänkande, så kan val vårt Stånd
icke genom sitt beslut åstadkomma dess förkastande;
Men Ståndet kan genom sitt beslut
för nationen ådagalägga sin känsla för
rättvisa och billighet i fördelningen af Beskattningsbordorna.
Jag var den första sorn
föreslog vid Riksdagen 1800 den progressiva
principen i Beskattning och dess utgående
af behållen inkomst. Nuvarande Landshöfdinge
Hjerta var då den enda som gjorde
mig den äran och conformerade sig med
mig. Men vid 1809 års Riksdag, som jag
bevistade, blef denna princip lagd till grund
för Bevillningen. Som bekant utgick icke
den då beräknade Bevillningssumman till
fullo; men felet låg ej i principen utan i
verkställigheten, och det bristfälliga häri hade
lätt kunnat genom några jemkningar
afhjelpas, vid följande Riksdagen 1812. I
stället antog man då synbar förmögenhet
som grunden för Bevillningen, dock med
bibehållande af progressiva afgiften, och införde
tillika en capitationsafgift, som redan
Den 11 Juli f. m*
597
förut var stadgad, TPnder namn af Mantalspenningar.
Man tog således, 1812, till grund
för Bevillningen 2:ne motsatta principer,
nämligen: Progressiva afgiften, som i syn
nerhet
drabbade den sorn äger största synbara
förmögenheten; och Capitationsafgiften,
som i synnerhet var tryckande för de fattigare
arbetande Klasserna. Så rättvis och
billig progressiva afgiften var på verklig
eller behållen förmögenhet, likaså orättvis
var den på synbar. Det var dock ännu 1812
icke så orimligt att lägga Bevillningen t
synnerhet på synbar förmögenhet; ty då
voro ännu dess ägare, i allmänhet, de bäst
lottade medborgare, emedan till dess hade
den synbara förmögenheten stigit beständigt
i värde, och de fleste hade derigenom en
betydlig behållen vinst samt åtmindstone en
Ökad credit, för att få låna penningar till
Bevillningens utgörande. Men nu, i en tid
då synbar förmögenhet mindskats i värde och
Rörelsecapitalet gått från dess innehafvare
till dem, hvars förmögenhet ej är sä synbar;
i en sådan tid, säger jag, hade man ej väntat
att Bevillningen hufvudsakligen skulle
läggas på dem som sakna penningtillgångar
till dess utgörande, och deremot i sjelfva
verket föga eller alls icke skulle drabba
dem, i hvars händer det ännu inom landet
återstående Rörelsecapitalet finnes. Den
1812 antagna princip för en sådan Bevillning
2iar sjelf mycket bidragit till svårighe
-
Den II Juli f. ffi,
ten att använda den. XaS förmodar att hnfvudskälet
för samina orättvisa princips antagande
älven denna gäng }iar sin grund,
i deri större lätthet den erbjuder vid Taxeringen
och i Be v i 11 r. in gs s u m ma n s säkrare
utgående än efter den 1009 antagna princip*
Summan har sedan löts gått säkert men
dock med svårighet ut; men härefter skall
den, kan hända, omöjligen gå ut, åtryindstone
icke i penningar. Framtiden skall
visa om icke, fast det ar lättare för vederhörande
att taxera efter 1812 än efter 1809
års Bevillningsgrund, det nu skall' blifva ännu
svårare _ ja omöjligt att uttaga Bevillningen.
Då således den antagna principen
1812 var blott orättvis, men ej ännu så
SvaT att verkställa, blår den nu grym och
kanhända omöjlig i verkställigheten. Vid
Bevillningens fördelning måste man väl ej
blott göra afseende på lättheten att beräkna
den, utan äfven, och ännu mer, på de
skattdragandes verkliga förmögenhetstillstånd.
Jag anser derför Herr Stallmästaren
Törnes förslag, i de hufvudsakligaste delar,
vara det rätta, och föreslår återremiss a£
Bevillningsutskottets Betänkande.
Herr von Heyne: Med Friherre Stael
förenar jag mig uti den förklaring att blott
en enda princip bör antagas ock föreskrifvas
vid ali Jordvärdering, nämligen Jordens
eller Egendomens verkliga värde, då
dess fördelar till pevenue blifvit beräknade.
jD;n 11 Juli J. mi
599
Herr af Klinteberg;, Wilhelm, anmälds
ett så lydande skriftligt Dictarnen:
Då de mot Bevillningsförslaget före*
komna anmärkningar otvifvelaktig! föranle"
da återremiss till BevillningsUtskottet, anser
jag mig böra göra reservation i anseende
till det, genom BevillningsUtskottets
pluralitet, projecterade sätt till erläggande
af Bränvins consumtionsafgiften, hvilken i
stället att följa personen åt, såsom vanligt
varit och med sakens natur synes förenligt,
blifvit tillagd Allmänna Bevillningen, för
att utgå med vissa procent å densamma beräknad.
Till denna anmärkning föranledes jag
i synerhet af det missnöje, Hedervärda BondeStåndet
redan låtit bemärka mot den af
BevillningsUtskottet antagna grund för Tullersättningens
utgörande, heldst derest berörde
afgift äfven skulle utgå efter samma
grund som för Bränvins consumtionsafgiften
är antagen, den skulle blifva oskäligt tryckande
1 synnerhet för dem som med en
hög Bevillning betungas , ehuru dessa afgifter
med hvarannan ej äga någon gemenskap,
och följaktligen icke böra efter lika
och enahanda grund bestämmas. Detta förklarar
sig ganska tydligt i resultatet: Den
som, t. ex., för sig och 4 personer erlagt, å
\2 sk. personen, tillsammans En R:d. iöx
